From 110c79ff0ed427f7b89c4bb5e4a70c9d447d77d1 Mon Sep 17 00:00:00 2001
From: Anush <53186299+Koko-boya@users.noreply.github.com>
Date: Sun, 24 Apr 2022 14:49:08 +0530
Subject: [PATCH] Uploaded Readable & Subtitle
---
Resources/Readable/CHS/AmborLicense.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHS/BarbaraBlackmail.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Book1.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Book10.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHS/Book100.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Book101.txt | 63 +++++
Resources/Readable/CHS/Book102.txt | 56 ++++
Resources/Readable/CHS/Book103.txt | 60 +++++
Resources/Readable/CHS/Book104.txt | 66 +++++
Resources/Readable/CHS/Book105.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Book106.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book107.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book108.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book109.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book11.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHS/Book110.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHS/Book111.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book112.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book113.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book114.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book115.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book116.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book117.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book118.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Book119.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book12.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Book120.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book121.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Book122.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book123.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Book124.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHS/Book125.txt | 34 +++
Resources/Readable/CHS/Book126.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Book127.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book128.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book129.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/CHS/Book13.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Book130.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Book131.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHS/Book132.txt | 31 +++
Resources/Readable/CHS/Book133.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Book134.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Book135.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Book136.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHS/Book137.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Book138.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHS/Book139.txt | 46 ++++
Resources/Readable/CHS/Book14.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Book140.txt | 31 +++
Resources/Readable/CHS/Book141.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Book142.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHS/Book143.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHS/Book144.txt | 50 ++++
Resources/Readable/CHS/Book145.txt | 33 +++
Resources/Readable/CHS/Book146.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book147.txt | 60 +++++
Resources/Readable/CHS/Book148.txt | 58 +++++
Resources/Readable/CHS/Book149.txt | 38 +++
Resources/Readable/CHS/Book15.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHS/Book150.txt | 32 +++
Resources/Readable/CHS/Book151.txt | 39 +++
Resources/Readable/CHS/Book152.txt | 56 ++++
Resources/Readable/CHS/Book153.txt | 33 +++
Resources/Readable/CHS/Book154.txt | 44 ++++
Resources/Readable/CHS/Book155.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book156.txt | 35 +++
Resources/Readable/CHS/Book157.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHS/Book158.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Book159.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Book16.txt | 35 +++
Resources/Readable/CHS/Book160.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book161.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book162.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book163.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book164.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book165.txt | 33 +++
Resources/Readable/CHS/Book166.txt | 40 +++
Resources/Readable/CHS/Book167.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book168.txt | 40 +++
Resources/Readable/CHS/Book169.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book17.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Book170.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book171.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book172.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book173.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book174.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/CHS/Book175.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/CHS/Book176.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/CHS/Book177.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Book178.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHS/Book179.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHS/Book18.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book180.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Book181.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHS/Book182.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book183.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Book184.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book185.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Book186.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHS/Book187.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Book188.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book189.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHS/Book19.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Book190.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Book191.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Book192.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book193.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book194.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHS/Book195.txt | 43 ++++
Resources/Readable/CHS/Book196.txt | 57 +++++
Resources/Readable/CHS/Book197.txt | 67 +++++
Resources/Readable/CHS/Book198.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book199.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book2.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Book20.txt | 31 +++
Resources/Readable/CHS/Book200.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Book201.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book202.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book203.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book204.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book205.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book206.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book207.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Book208.txt | 55 ++++
Resources/Readable/CHS/Book209.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/CHS/Book21.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book210.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHS/Book211.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHS/Book212.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Book213.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book214.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book215.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book216.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book217.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book218.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book219.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book22.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book220.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book221.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book222.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book223.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book224.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book225.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book226.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Book227.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Book228.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Book229.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book23.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book230.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book231.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book232.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book233.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book234.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book235.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book236.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Book237.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book238.txt | 36 +++
Resources/Readable/CHS/Book239.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book24.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book240.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book241.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book242.txt | 59 +++++
Resources/Readable/CHS/Book243.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Book244.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book245.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHS/Book246.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Book247.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Book248.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Book249.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Book25.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book250.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Book251.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book252.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book253.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book254.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book255.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Book256.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Book257.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Book258.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Book259.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHS/Book26.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Book260.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHS/Book261.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book262.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book263.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Book264.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book265.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Book27.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Book28.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Book29.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Book291.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHS/Book292.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Book293.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Book294.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHS/Book295.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Book296.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book297.txt | 46 ++++
Resources/Readable/CHS/Book298.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book299.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book3.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Book30.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book300.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book301.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book302.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book303.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/CHS/Book304.txt | 45 ++++
Resources/Readable/CHS/Book305.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Book307.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Book308.txt | 40 +++
Resources/Readable/CHS/Book309.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book31.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book310.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Book311.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book312.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book313.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Book314.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book315.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Book316.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book317.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book318.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Book319.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book32.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Book320.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book321.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Book322.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book328.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Book329.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book33.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book330.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Book331.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book332.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Book333.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/CHS/Book334.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHS/Book335.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Book336.txt | 48 ++++
Resources/Readable/CHS/Book337.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book34.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Book343.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book346.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Book35.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book36.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Book37.txt | 40 +++
Resources/Readable/CHS/Book38.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book39.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book4.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Book40.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book41.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book42.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Book43.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Book44.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book45.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book46.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book47.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book48.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book49.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book5.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHS/Book50.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Book51.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Book52.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book53.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book54.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Book55.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Book56.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Book57.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Book58.txt | 36 +++
Resources/Readable/CHS/Book59.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book6.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHS/Book60.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Book61.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Book62.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Book63.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book64.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book65.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book66.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book67.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book68.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book69.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book7.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHS/Book70.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book71.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Book72.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Book73.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Book74.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHS/Book75.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Book76.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Book77.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Book78.txt | 39 +++
Resources/Readable/CHS/Book79.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Book8.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHS/Book80.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Book81.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Book82.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Book83.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Book84.txt | 30 +++
Resources/Readable/CHS/Book85.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHS/Book86.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Book87.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Book88.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Book89.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book9.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHS/Book90.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book91.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book92.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book93.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book94.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Book95.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Book96.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Book97.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Book98.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Book99.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Costume340000.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHS/Costume340001.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Costume340002.txt | 30 +++
Resources/Readable/CHS/Costume340003.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Costume340006.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Costume340007.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Costume340008.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Costume340009.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/DilucLetter.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure1.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure2.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure3.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/NPCPic_GrannyShan.txt | 1 +
.../Readable/CHS/NPCPic_TeaMasterLiuSu.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Poem1.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Poem2.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Poem3.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/PoemNote.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Poster1.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Poster2.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Poster4.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Poster5.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Relic10001_1.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic10001_2.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Relic10001_3.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Relic10001_4.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Relic10001_5.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Relic10002_1.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Relic10002_2.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic10002_3.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic10002_4.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Relic10002_5.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Relic10003_1.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Relic10003_2.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Relic10003_3.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic10003_4.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Relic10003_5.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Relic10004_1.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Relic10004_2.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Relic10004_3.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Relic10004_4.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Relic10004_5.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Relic10005_1.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Relic10005_2.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10005_3.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Relic10005_4.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10005_5.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10006_1.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10006_2.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10006_3.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10006_4.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10006_5.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10007_1.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10007_2.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Relic10007_3.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10007_4.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Relic10007_5.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10008_1.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10008_2.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10008_3.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10008_4.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Relic10008_5.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Relic10009_1.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10009_2.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10009_3.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10009_4.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10009_5.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10010_1.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10010_2.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10010_3.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10010_4.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Relic10010_5.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10011_1.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Relic10011_2.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10011_3.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10011_4.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Relic10011_5.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Relic10012_1.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10012_2.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10012_3.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Relic10012_4.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10012_5.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10013_1.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Relic10013_2.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Relic10013_3.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic10013_4.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Relic10013_5.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Relic14001_1.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Relic14001_2.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Relic14001_3.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Relic14001_4.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic14001_5.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic14002_1.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic14002_2.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic14002_3.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic14002_4.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic14002_5.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic14003_1.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic14003_2.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic14003_3.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic14003_4.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic14003_5.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic14004_1.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic14004_2.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic14004_3.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic14004_4.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic14004_5.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic15001_1.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic15001_2.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Relic15001_3.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15001_4.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15001_5.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15002_1.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Relic15002_2.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Relic15002_3.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15002_4.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15002_5.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15003_1.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic15003_2.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic15003_3.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15003_4.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15003_5.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic15004_1.txt | 0
Resources/Readable/CHS/Relic15004_2.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Relic15004_3.txt | 0
Resources/Readable/CHS/Relic15004_4.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Relic15004_5.txt | 0
Resources/Readable/CHS/Relic15005_1.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15005_2.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15005_3.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15005_4.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15005_5.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15006_1.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Relic15006_2.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic15006_3.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Relic15006_4.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Relic15006_5.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Relic15007_1.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15007_2.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15007_3.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic15007_4.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15007_5.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15008_1.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Relic15008_2.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Relic15008_3.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15008_4.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15008_5.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15009_3.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Relic15010_3.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Relic15011_3.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15012_3.txt | 0
Resources/Readable/CHS/Relic15013_3.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15014_1.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15014_2.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15014_3.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Relic15014_4.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15014_5.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15015_1.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15015_2.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15015_3.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15015_4.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15015_5.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15016_1.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15016_2.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15016_3.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15016_4.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15016_5.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15017_1.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Relic15017_2.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15017_3.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15017_4.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15017_5.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15018_1.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15018_2.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15018_3.txt | 11 +
Resources/Readable/CHS/Relic15018_4.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15018_5.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15019_1.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15019_2.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15019_3.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15019_4.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15019_5.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15020_1.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15020_2.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15020_3.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Relic15020_4.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15020_5.txt | 34 +++
Resources/Readable/CHS/Relic15021_1.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15021_2.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15021_3.txt | 35 +++
Resources/Readable/CHS/Relic15021_4.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15021_5.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHS/Relic15022_1.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15022_2.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Relic15022_3.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Relic15022_4.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Relic15022_5.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic1.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic2.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic3.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic4.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic5.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/TejimaMail.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/VermeerPic1.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/VermeerPic2.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/VermeerPic3.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11101.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11201.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11301.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11302.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11303.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11304.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11305.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11306.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11401.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11402.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11403.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11404.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11405.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11406.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11407.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11408.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11409.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon11410.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11411.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11412.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11413.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11414.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11415.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11501.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11502.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11503.txt | 31 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon11504.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11505.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon11506.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11507.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Weapon11509.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12101.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Weapon12201.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Weapon12301.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Weapon12302.txt | 9 +
Resources/Readable/CHS/Weapon12303.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Weapon12304.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Weapon12305.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Weapon12306.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Weapon12401.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12402.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12403.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12404.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12405.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12406.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Weapon12407.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12408.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12409.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12410.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12411.txt | 32 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon12412.txt | 30 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon12414.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12416.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12501.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon12502.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12503.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12504.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon12505.txt | 0
Resources/Readable/CHS/Weapon12506.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Weapon12510.txt | 42 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon13101.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Weapon13201.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Weapon13301.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Weapon13302.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Weapon13303.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Weapon13401.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13402.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Weapon13403.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13404.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13405.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13406.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13407.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13408.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13409.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13414.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Weapon13415.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13416.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13501.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13502.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13504.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13505.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13506.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Weapon13507.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon13509.txt | 30 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon14101.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Weapon14201.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Weapon14301.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Weapon14302.txt | 10 +
Resources/Readable/CHS/Weapon14303.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Weapon14304.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Weapon14305.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Weapon14306.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Weapon14401.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14402.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14403.txt | 13 +
Resources/Readable/CHS/Weapon14404.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14405.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14406.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14407.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14408.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14409.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14410.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14411.txt | 2 +
Resources/Readable/CHS/Weapon14412.txt | 33 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon14413.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14414.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/CHS/Weapon14415.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14501.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14502.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon14503.txt | 0
Resources/Readable/CHS/Weapon14504.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon14505.txt | 0
Resources/Readable/CHS/Weapon14506.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon14509.txt | 48 ++++
Resources/Readable/CHS/Weapon15101.txt | 4 +
Resources/Readable/CHS/Weapon15201.txt | 3 +
Resources/Readable/CHS/Weapon15301.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Weapon15302.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Weapon15303.txt | 5 +
Resources/Readable/CHS/Weapon15304.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Weapon15305.txt | 6 +
Resources/Readable/CHS/Weapon15306.txt | 7 +
Resources/Readable/CHS/Weapon15401.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15402.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15403.txt | 14 +
Resources/Readable/CHS/Weapon15404.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15405.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15406.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15407.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15408.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15409.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15410.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15412.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15413.txt | 36 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon15414.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15415.txt | 8 +
Resources/Readable/CHS/Weapon15416.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15501.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15502.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15503.txt | 32 +++
Resources/Readable/CHS/Weapon15504.txt | 0
Resources/Readable/CHS/Weapon15505.txt | 0
Resources/Readable/CHS/Weapon15506.txt | 1 +
Resources/Readable/CHS/Weapon15507.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHS/Weapon15509.txt | 35 +++
Resources/Readable/CHS/Wings140001.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/Wings140002.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHS/Wings140003.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Wings140004.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Wings140005.txt | 12 +
Resources/Readable/CHS/Wings140006.txt | 36 +++
Resources/Readable/CHS/Wings140007.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHS/Wings140008.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHS/Wings140009.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHS/ZhongmofanPic.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/AmborLicense_CHT.txt | 22 ++
.../Readable/CHT/BarbaraBlackmail_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Book100_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Book101_CHT.txt | 63 +++++
Resources/Readable/CHT/Book102_CHT.txt | 56 ++++
Resources/Readable/CHT/Book103_CHT.txt | 60 +++++
Resources/Readable/CHT/Book104_CHT.txt | 66 +++++
Resources/Readable/CHT/Book105_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Book106_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book107_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book108_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book109_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book10_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Book110_CHT.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHT/Book111_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book112_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book113_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book114_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book115_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book116_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book117_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book118_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Book119_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book11_CHT.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHT/Book120_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book121_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Book122_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book123_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Book124_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Book125_CHT.txt | 34 +++
Resources/Readable/CHT/Book126_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Book127_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book128_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book129_CHT.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/CHT/Book12_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Book130_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Book131_CHT.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHT/Book132_CHT.txt | 31 +++
Resources/Readable/CHT/Book133_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Book134_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Book135_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Book136_CHT.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHT/Book137_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Book138_CHT.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHT/Book139_CHT.txt | 46 ++++
Resources/Readable/CHT/Book13_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Book140_CHT.txt | 31 +++
Resources/Readable/CHT/Book141_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Book142_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Book143_CHT.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHT/Book144_CHT.txt | 50 ++++
Resources/Readable/CHT/Book145_CHT.txt | 33 +++
Resources/Readable/CHT/Book146_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book147_CHT.txt | 60 +++++
Resources/Readable/CHT/Book148_CHT.txt | 58 +++++
Resources/Readable/CHT/Book149_CHT.txt | 38 +++
Resources/Readable/CHT/Book14_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Book150_CHT.txt | 32 +++
Resources/Readable/CHT/Book151_CHT.txt | 39 +++
Resources/Readable/CHT/Book152_CHT.txt | 56 ++++
Resources/Readable/CHT/Book153_CHT.txt | 33 +++
Resources/Readable/CHT/Book154_CHT.txt | 44 ++++
Resources/Readable/CHT/Book155_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book156_CHT.txt | 35 +++
Resources/Readable/CHT/Book157_CHT.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHT/Book158_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Book159_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Book15_CHT.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHT/Book160_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book161_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book162_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book163_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book164_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book165_CHT.txt | 33 +++
Resources/Readable/CHT/Book166_CHT.txt | 40 +++
Resources/Readable/CHT/Book167_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book168_CHT.txt | 40 +++
Resources/Readable/CHT/Book169_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book16_CHT.txt | 35 +++
Resources/Readable/CHT/Book170_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book171_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book172_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book173_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book174_CHT.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/CHT/Book175_CHT.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/CHT/Book176_CHT.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/CHT/Book177_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Book178_CHT.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHT/Book179_CHT.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHT/Book17_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Book180_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Book181_CHT.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHT/Book182_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book183_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Book184_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book185_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Book186_CHT.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHT/Book187_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Book188_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book189_CHT.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHT/Book18_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book190_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Book191_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Book192_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book193_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book194_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Book195_CHT.txt | 43 ++++
Resources/Readable/CHT/Book196_CHT.txt | 57 +++++
Resources/Readable/CHT/Book197_CHT.txt | 67 +++++
Resources/Readable/CHT/Book198_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book199_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book19_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Book1_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Book200_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Book201_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book202_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book203_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book204_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book205_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book206_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book207_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Book208_CHT.txt | 55 ++++
Resources/Readable/CHT/Book209_CHT.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/CHT/Book20_CHT.txt | 31 +++
Resources/Readable/CHT/Book210_CHT.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHT/Book211_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Book212_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Book213_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book214_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book215_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book216_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book217_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book218_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book219_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book21_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book220_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book221_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book222_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book223_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book224_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book225_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book226_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Book227_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Book228_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Book229_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book22_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book230_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book231_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book232_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book233_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book234_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book235_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book236_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Book237_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book238_CHT.txt | 36 +++
Resources/Readable/CHT/Book239_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book23_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book240_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book241_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book242_CHT.txt | 59 +++++
Resources/Readable/CHT/Book243_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Book244_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book245_CHT.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHT/Book246_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Book247_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Book248_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Book249_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Book24_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book250_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Book251_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book252_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book253_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book254_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book255_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Book256_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Book257_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Book258_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Book259_CHT.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHT/Book25_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book260_CHT.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHT/Book261_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book262_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book263_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Book264_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book265_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Book26_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Book27_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Book28_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Book291_CHT.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHT/Book292_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Book293_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Book294_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Book295_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Book296_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book297_CHT.txt | 46 ++++
Resources/Readable/CHT/Book298_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book299_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book29_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Book2_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Book300_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book301_CHT.txt | 56 ++++
Resources/Readable/CHT/Book302_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book303_CHT.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/CHT/Book304_CHT.txt | 45 ++++
Resources/Readable/CHT/Book305_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Book307_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Book308_CHT.txt | 40 +++
Resources/Readable/CHT/Book309_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book30_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book310_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Book311_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book312_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book313_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Book314_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book315_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Book316_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book317_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book318_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Book319_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book31_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book320_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book321_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Book322_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book327_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book328_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Book329_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book32_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Book330_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Book331_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book332_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Book333_CHT.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/CHT/Book334_CHT.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHT/Book335_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Book336_CHT.txt | 48 ++++
Resources/Readable/CHT/Book337_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book33_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book343_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book344_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Book345_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Book346_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Book34_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Book353_CHT.txt | 31 +++
Resources/Readable/CHT/Book354_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book355_CHT.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHT/Book356_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book357_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book358_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book359_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Book35_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book360_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book361_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book362_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Book36_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Book371_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Book372_CHT.txt | 45 ++++
Resources/Readable/CHT/Book373_CHT.txt | 50 ++++
Resources/Readable/CHT/Book374_CHT.txt | 61 +++++
Resources/Readable/CHT/Book37_CHT.txt | 40 +++
Resources/Readable/CHT/Book384_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book385_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book386_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book387_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book388_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book389_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book38_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book390_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book391_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book392_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book393_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book394_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book395_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book396_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book397_CHT.txt | 61 +++++
Resources/Readable/CHT/Book39_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book3_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Book40_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book41_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book42_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Book43_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Book44_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book45_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book46_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book47_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book48_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book49_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book4_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Book50_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Book51_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Book52_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book53_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book54_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Book55_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Book56_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Book57_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Book58_CHT.txt | 36 +++
Resources/Readable/CHT/Book59_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book5_CHT.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHT/Book60_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Book61_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Book62_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Book63_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book64_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book65_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book66_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book67_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book68_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book69_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book6_CHT.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHT/Book70_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book71_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Book72_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Book73_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Book74_CHT.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHT/Book75_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Book76_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Book77_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Book78_CHT.txt | 39 +++
Resources/Readable/CHT/Book79_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Book7_CHT.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHT/Book80_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Book81_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Book82_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Book83_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Book84_CHT.txt | 30 +++
Resources/Readable/CHT/Book85_CHT.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHT/Book86_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Book87_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Book88_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Book89_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book8_CHT.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHT/Book90_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book91_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book92_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book93_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book94_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Book95_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Book96_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Book97_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Book98_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Book99_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Book9_CHT.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHT/Costume340000_CHT.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHT/Costume340001_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Costume340002_CHT.txt | 30 +++
Resources/Readable/CHT/Costume340003_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Costume340006_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Costume340007_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Costume340008_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Costume340009_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/DilucLetter_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure1_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure2_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure3_CHT.txt | 1 +
.../Readable/CHT/NPCPic_GrannyShan_CHT.txt | 1 +
.../CHT/NPCPic_TeaMasterLiuSu_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Poem1_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Poem2_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Poem3_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/PoemNote_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Poster1_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Poster2_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Poster4_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Poster5_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Relic10001_1_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic10001_2_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic10001_3_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic10001_4_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic10001_5_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic10002_1_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Relic10002_2_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic10002_3_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic10002_4_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Relic10002_5_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Relic10003_1_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Relic10003_2_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Relic10003_3_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic10003_4_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Relic10003_5_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic10004_1_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Relic10004_2_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Relic10004_3_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Relic10004_4_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Relic10004_5_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Relic10005_1_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Relic10005_2_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10005_3_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Relic10005_4_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10005_5_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10006_1_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10006_2_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10006_3_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10006_4_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10006_5_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10007_1_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10007_2_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Relic10007_3_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10007_4_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Relic10007_5_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10008_1_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10008_2_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10008_3_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10008_4_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Relic10008_5_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Relic10009_1_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10009_2_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10009_3_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10009_4_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10009_5_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10010_1_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10010_2_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10010_3_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10010_4_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Relic10010_5_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10011_1_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Relic10011_2_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10011_3_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10011_4_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Relic10011_5_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Relic10012_1_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10012_2_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10012_3_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Relic10012_4_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10012_5_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10013_1_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Relic10013_2_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Relic10013_3_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic10013_4_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Relic10013_5_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Relic14001_1_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic14001_2_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic14001_3_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic14001_4_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic14001_5_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic14002_1_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic14002_2_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic14002_3_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic14002_4_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic14002_5_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic14003_1_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic14003_2_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic14003_3_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic14003_4_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic14003_5_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic14004_1_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic14004_2_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic14004_3_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic14004_4_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic14004_5_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic15001_1_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic15001_2_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic15001_3_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15001_4_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15001_5_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15002_1_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic15002_2_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic15002_3_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15002_4_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15002_5_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15003_1_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic15003_2_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic15003_3_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15003_4_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15003_5_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic15004_1_CHT.txt | 0
Resources/Readable/CHT/Relic15004_2_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Relic15004_3_CHT.txt | 0
Resources/Readable/CHT/Relic15004_4_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Relic15004_5_CHT.txt | 0
Resources/Readable/CHT/Relic15005_1_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15005_2_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15005_3_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15005_4_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15005_5_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15006_1_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Relic15006_2_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic15006_3_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Relic15006_4_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Relic15006_5_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Relic15007_1_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15007_2_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15007_3_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic15007_4_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15007_5_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15008_1_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Relic15008_2_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Relic15008_3_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15008_4_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15008_5_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15009_3_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic15010_3_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic15011_3_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15012_3_CHT.txt | 0
Resources/Readable/CHT/Relic15013_3_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15014_1_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15014_2_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15014_3_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Relic15014_4_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15014_5_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15015_1_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15015_2_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15015_3_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15015_4_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15015_5_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15016_1_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15016_2_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15016_3_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15016_4_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15016_5_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15017_1_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic15017_2_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15017_3_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15017_4_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15017_5_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15018_1_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15018_2_CHT.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15018_3_CHT.txt | 11 +
Resources/Readable/CHT/Relic15018_4_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15018_5_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15019_1_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15019_2_CHT.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15019_3_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15019_4_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15019_5_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15020_1_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15020_2_CHT.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15020_3_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic15020_4_CHT.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15020_5_CHT.txt | 34 +++
Resources/Readable/CHT/Relic15021_1_CHT.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15021_2_CHT.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15021_3_CHT.txt | 35 +++
Resources/Readable/CHT/Relic15021_4_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15021_5_CHT.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15022_1_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15022_2_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic15022_3_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Relic15022_4_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15022_5_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Relic15023_1_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15023_2_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15023_3_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Relic15023_4_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15023_5_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15024_1_CHT.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15024_2_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15024_3_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15024_4_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Relic15024_5_CHT.txt | 25 ++
.../Readable/CHT/SeiraiIslandPic1_CHT.txt | 1 +
.../Readable/CHT/SeiraiIslandPic2_CHT.txt | 1 +
.../Readable/CHT/SeiraiIslandPic3_CHT.txt | 1 +
.../Readable/CHT/SeiraiIslandPic4_CHT.txt | 1 +
.../Readable/CHT/SeiraiIslandPic5_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/TejimaMail_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/VermeerPic1_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/VermeerPic2_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/VermeerPic3_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11101_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11201_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11301_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11302_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11303_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11304_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11305_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11306_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11401_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11402_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11403_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11404_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11405_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11406_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11407_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11408_CHT.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11409_CHT.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon11410_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11411_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11412_CHT.txt | 26 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11413_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11414_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11415_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11501_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11502_CHT.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11503_CHT.txt | 31 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon11504_CHT.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11505_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11506_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11507_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Weapon11509_CHT.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon11510_CHT.txt | 53 ++++
Resources/Readable/CHT/Weapon12101_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Weapon12201_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Weapon12301_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Weapon12302_CHT.txt | 9 +
Resources/Readable/CHT/Weapon12303_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Weapon12304_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Weapon12305_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Weapon12306_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Weapon12401_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12402_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12403_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12404_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12405_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12406_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Weapon12407_CHT.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12408_CHT.txt | 22 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12409_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12410_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12411_CHT.txt | 32 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon12412_CHT.txt | 30 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon12414_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12416_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12501_CHT.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon12502_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12503_CHT.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12504_CHT.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon12505_CHT.txt | 0
Resources/Readable/CHT/Weapon12506_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Weapon12510_CHT.txt | 42 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon13101_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Weapon13201_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Weapon13301_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Weapon13302_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Weapon13303_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Weapon13401_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13402_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Weapon13403_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13404_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13405_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13406_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13407_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13408_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13409_CHT.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13414_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Weapon13415_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13416_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13501_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13502_CHT.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13504_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13505_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13506_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Weapon13507_CHT.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon13509_CHT.txt | 30 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon14101_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Weapon14201_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Weapon14301_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Weapon14302_CHT.txt | 10 +
Resources/Readable/CHT/Weapon14303_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Weapon14304_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Weapon14305_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Weapon14306_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Weapon14401_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14402_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14403_CHT.txt | 13 +
Resources/Readable/CHT/Weapon14404_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14405_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14406_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14407_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14408_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14409_CHT.txt | 20 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14410_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14411_CHT.txt | 2 +
Resources/Readable/CHT/Weapon14412_CHT.txt | 33 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon14413_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14414_CHT.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/CHT/Weapon14415_CHT.txt | 28 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14501_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14502_CHT.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon14503_CHT.txt | 0
Resources/Readable/CHT/Weapon14504_CHT.txt | 21 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon14505_CHT.txt | 0
Resources/Readable/CHT/Weapon14506_CHT.txt | 29 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon14509_CHT.txt | 48 ++++
Resources/Readable/CHT/Weapon15101_CHT.txt | 4 +
Resources/Readable/CHT/Weapon15201_CHT.txt | 3 +
Resources/Readable/CHT/Weapon15301_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Weapon15302_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Weapon15303_CHT.txt | 5 +
Resources/Readable/CHT/Weapon15304_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Weapon15305_CHT.txt | 6 +
Resources/Readable/CHT/Weapon15306_CHT.txt | 7 +
Resources/Readable/CHT/Weapon15401_CHT.txt | 15 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15402_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15403_CHT.txt | 14 +
Resources/Readable/CHT/Weapon15404_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15405_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15406_CHT.txt | 16 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15407_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15408_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15409_CHT.txt | 24 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15410_CHT.txt | 18 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15412_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15413_CHT.txt | 36 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon15414_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15415_CHT.txt | 8 +
Resources/Readable/CHT/Weapon15416_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15501_CHT.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15502_CHT.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15503_CHT.txt | 32 +++
Resources/Readable/CHT/Weapon15504_CHT.txt | 0
Resources/Readable/CHT/Weapon15505_CHT.txt | 0
Resources/Readable/CHT/Weapon15506_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/CHT/Weapon15507_CHT.txt | 25 ++
Resources/Readable/CHT/Weapon15509_CHT.txt | 35 +++
Resources/Readable/CHT/Wings140001_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/Wings140002_CHT.txt | 27 ++
Resources/Readable/CHT/Wings140003_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Wings140004_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Wings140005_CHT.txt | 12 +
Resources/Readable/CHT/Wings140006_CHT.txt | 36 +++
Resources/Readable/CHT/Wings140007_CHT.txt | 23 ++
Resources/Readable/CHT/Wings140008_CHT.txt | 17 ++
Resources/Readable/CHT/Wings140009_CHT.txt | 19 ++
Resources/Readable/CHT/ZhongmofanPic_CHT.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/AmborLicense_DE.txt | 22 ++
Resources/Readable/DE/BarbaraBlackmail_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Book100_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Book101_DE.txt | 63 +++++
Resources/Readable/DE/Book102_DE.txt | 56 ++++
Resources/Readable/DE/Book103_DE.txt | 60 +++++
Resources/Readable/DE/Book104_DE.txt | 66 +++++
Resources/Readable/DE/Book105_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Book106_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book107_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book108_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book109_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book10_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Book110_DE.txt | 26 ++
Resources/Readable/DE/Book111_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book112_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book113_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book114_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book115_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book116_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book117_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book118_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Book119_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book11_DE.txt | 26 ++
Resources/Readable/DE/Book120_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book121_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Book122_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book123_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Book124_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Book125_DE.txt | 34 +++
Resources/Readable/DE/Book126_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Book127_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book128_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book129_DE.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/DE/Book12_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Book130_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Book131_DE.txt | 22 ++
Resources/Readable/DE/Book132_DE.txt | 31 +++
Resources/Readable/DE/Book133_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Book134_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Book135_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Book136_DE.txt | 26 ++
Resources/Readable/DE/Book137_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Book138_DE.txt | 29 +++
Resources/Readable/DE/Book139_DE.txt | 46 ++++
Resources/Readable/DE/Book13_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Book140_DE.txt | 31 +++
Resources/Readable/DE/Book141_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Book142_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Book143_DE.txt | 29 +++
Resources/Readable/DE/Book144_DE.txt | 50 ++++
Resources/Readable/DE/Book145_DE.txt | 33 +++
Resources/Readable/DE/Book146_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book147_DE.txt | 60 +++++
Resources/Readable/DE/Book148_DE.txt | 58 +++++
Resources/Readable/DE/Book149_DE.txt | 38 +++
Resources/Readable/DE/Book14_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Book150_DE.txt | 32 +++
Resources/Readable/DE/Book151_DE.txt | 39 +++
Resources/Readable/DE/Book152_DE.txt | 56 ++++
Resources/Readable/DE/Book153_DE.txt | 33 +++
Resources/Readable/DE/Book154_DE.txt | 44 ++++
Resources/Readable/DE/Book155_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book156_DE.txt | 35 +++
Resources/Readable/DE/Book157_DE.txt | 25 ++
Resources/Readable/DE/Book158_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Book159_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Book15_DE.txt | 28 ++
Resources/Readable/DE/Book160_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book161_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book162_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book163_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book164_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book165_DE.txt | 33 +++
Resources/Readable/DE/Book166_DE.txt | 40 +++
Resources/Readable/DE/Book167_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book168_DE.txt | 40 +++
Resources/Readable/DE/Book169_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book16_DE.txt | 35 +++
Resources/Readable/DE/Book170_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book171_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book172_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book173_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book174_DE.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/DE/Book175_DE.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/DE/Book176_DE.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/DE/Book177_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Book178_DE.txt | 26 ++
Resources/Readable/DE/Book179_DE.txt | 25 ++
Resources/Readable/DE/Book17_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Book180_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Book181_DE.txt | 28 ++
Resources/Readable/DE/Book182_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book183_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Book184_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book185_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Book186_DE.txt | 26 ++
Resources/Readable/DE/Book187_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Book188_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book189_DE.txt | 22 ++
Resources/Readable/DE/Book18_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book190_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Book191_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Book192_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book193_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book194_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Book195_DE.txt | 43 ++++
Resources/Readable/DE/Book196_DE.txt | 57 +++++
Resources/Readable/DE/Book197_DE.txt | 67 +++++
Resources/Readable/DE/Book198_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book199_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book19_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Book1_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Book200_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Book201_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book202_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book203_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book204_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book205_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book206_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book207_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Book208_DE.txt | 55 ++++
Resources/Readable/DE/Book209_DE.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/DE/Book20_DE.txt | 31 +++
Resources/Readable/DE/Book210_DE.txt | 24 ++
Resources/Readable/DE/Book211_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Book212_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Book213_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book214_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book215_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book216_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book217_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book218_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book219_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book21_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book220_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book221_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book222_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book223_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book224_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book225_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book226_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Book227_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Book228_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Book229_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book22_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book230_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book231_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book232_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book233_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book234_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book235_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book236_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Book237_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book238_DE.txt | 36 +++
Resources/Readable/DE/Book239_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book23_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book240_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book241_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book242_DE.txt | 59 +++++
Resources/Readable/DE/Book243_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Book244_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book245_DE.txt | 25 ++
Resources/Readable/DE/Book246_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Book247_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Book248_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Book249_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Book24_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book250_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Book251_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book252_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book253_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book254_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book255_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Book256_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Book257_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Book258_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Book259_DE.txt | 28 ++
Resources/Readable/DE/Book25_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book260_DE.txt | 22 ++
Resources/Readable/DE/Book261_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book262_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book263_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Book264_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book265_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Book26_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Book27_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Book28_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Book291_DE.txt | 22 ++
Resources/Readable/DE/Book292_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Book293_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Book294_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Book295_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Book296_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book297_DE.txt | 46 ++++
Resources/Readable/DE/Book298_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book299_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book29_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Book2_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Book300_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book301_DE.txt | 56 ++++
Resources/Readable/DE/Book302_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book303_DE.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/DE/Book304_DE.txt | 45 ++++
Resources/Readable/DE/Book305_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Book307_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Book308_DE.txt | 40 +++
Resources/Readable/DE/Book309_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book30_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book310_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Book311_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book312_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book313_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Book314_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book315_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Book316_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book317_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book318_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Book319_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book31_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book320_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book321_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Book322_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book327_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book328_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Book329_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book32_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Book330_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Book331_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book332_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Book333_DE.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/DE/Book334_DE.txt | 25 ++
Resources/Readable/DE/Book335_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Book336_DE.txt | 48 ++++
Resources/Readable/DE/Book337_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book33_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book343_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book344_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Book345_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Book346_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Book34_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Book353_DE.txt | 31 +++
Resources/Readable/DE/Book354_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book355_DE.txt | 24 ++
Resources/Readable/DE/Book356_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book357_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book358_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book359_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Book35_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book360_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book361_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book362_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Book36_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Book371_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Book372_DE.txt | 45 ++++
Resources/Readable/DE/Book373_DE.txt | 50 ++++
Resources/Readable/DE/Book374_DE.txt | 61 +++++
Resources/Readable/DE/Book37_DE.txt | 40 +++
Resources/Readable/DE/Book384_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book385_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book386_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book387_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book388_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book389_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book38_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book390_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book391_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book392_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book393_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book394_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book395_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book396_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book397_DE.txt | 61 +++++
Resources/Readable/DE/Book39_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book3_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Book40_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book41_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book42_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Book43_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Book44_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book45_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book46_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book47_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book48_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book49_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book4_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Book50_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Book51_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Book52_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book53_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book54_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Book55_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Book56_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Book57_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Book58_DE.txt | 36 +++
Resources/Readable/DE/Book59_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book5_DE.txt | 26 ++
Resources/Readable/DE/Book60_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Book61_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Book62_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Book63_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book64_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book65_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book66_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book67_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book68_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book69_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book6_DE.txt | 27 ++
Resources/Readable/DE/Book70_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book71_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Book72_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Book73_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Book74_DE.txt | 29 +++
Resources/Readable/DE/Book75_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Book76_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Book77_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Book78_DE.txt | 39 +++
Resources/Readable/DE/Book79_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Book7_DE.txt | 24 ++
Resources/Readable/DE/Book80_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Book81_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Book82_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Book83_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Book84_DE.txt | 30 +++
Resources/Readable/DE/Book85_DE.txt | 28 ++
Resources/Readable/DE/Book86_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Book87_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Book88_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Book89_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book8_DE.txt | 25 ++
Resources/Readable/DE/Book90_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book91_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book92_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book93_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book94_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Book95_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Book96_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Book97_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Book98_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Book99_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Book9_DE.txt | 22 ++
Resources/Readable/DE/Costume340000_DE.txt | 28 ++
Resources/Readable/DE/Costume340001_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Costume340002_DE.txt | 30 +++
Resources/Readable/DE/Costume340003_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Costume340006_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Costume340007_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Costume340008_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Costume340009_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/DilucLetter_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure1_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure2_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure3_DE.txt | 1 +
.../Readable/DE/NPCPic_GrannyShan_DE.txt | 1 +
.../Readable/DE/NPCPic_TeaMasterLiuSu_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Poem1_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Poem2_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Poem3_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/PoemNote_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Poster1_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Poster2_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Poster4_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Poster5_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Relic10001_1_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic10001_2_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic10001_3_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic10001_4_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic10001_5_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic10002_1_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Relic10002_2_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic10002_3_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic10002_4_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Relic10002_5_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Relic10003_1_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Relic10003_2_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Relic10003_3_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic10003_4_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Relic10003_5_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic10004_1_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Relic10004_2_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Relic10004_3_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Relic10004_4_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Relic10004_5_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Relic10005_1_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Relic10005_2_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10005_3_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Relic10005_4_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10005_5_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10006_1_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10006_2_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10006_3_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10006_4_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10006_5_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10007_1_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10007_2_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Relic10007_3_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10007_4_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Relic10007_5_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10008_1_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10008_2_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10008_3_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10008_4_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Relic10008_5_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Relic10009_1_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10009_2_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10009_3_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10009_4_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10009_5_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10010_1_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10010_2_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10010_3_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10010_4_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Relic10010_5_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10011_1_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Relic10011_2_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10011_3_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10011_4_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Relic10011_5_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Relic10012_1_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10012_2_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10012_3_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Relic10012_4_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10012_5_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10013_1_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Relic10013_2_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Relic10013_3_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic10013_4_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Relic10013_5_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Relic14001_1_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic14001_2_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic14001_3_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic14001_4_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic14001_5_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic14002_1_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic14002_2_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic14002_3_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic14002_4_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic14002_5_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic14003_1_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic14003_2_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic14003_3_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic14003_4_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic14003_5_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic14004_1_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic14004_2_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic14004_3_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic14004_4_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic14004_5_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic15001_1_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic15001_2_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic15001_3_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15001_4_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15001_5_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15002_1_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic15002_2_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic15002_3_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15002_4_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15002_5_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15003_1_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic15003_2_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic15003_3_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15003_4_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15003_5_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic15004_1_DE.txt | 0
Resources/Readable/DE/Relic15004_2_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Relic15004_3_DE.txt | 0
Resources/Readable/DE/Relic15004_4_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Relic15004_5_DE.txt | 0
Resources/Readable/DE/Relic15005_1_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Relic15005_2_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Relic15005_3_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Relic15005_4_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15005_5_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic15006_1_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Relic15006_2_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic15006_3_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Relic15006_4_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Relic15006_5_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Relic15007_1_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15007_2_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15007_3_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic15007_4_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15007_5_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15008_1_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Relic15008_2_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Relic15008_3_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15008_4_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15008_5_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15009_3_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic15010_3_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic15011_3_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic15012_3_DE.txt | 0
Resources/Readable/DE/Relic15013_3_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Relic15014_1_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15014_2_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15014_3_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Relic15014_4_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15014_5_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15015_1_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Relic15015_2_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Relic15015_3_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Relic15015_4_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Relic15015_5_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Relic15016_1_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Relic15016_2_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic15016_3_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Relic15016_4_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic15016_5_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Relic15017_1_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic15017_2_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15017_3_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15017_4_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15017_5_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15018_1_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Relic15018_2_DE.txt | 24 ++
Resources/Readable/DE/Relic15018_3_DE.txt | 11 +
Resources/Readable/DE/Relic15018_4_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Relic15018_5_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic15019_1_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Relic15019_2_DE.txt | 24 ++
Resources/Readable/DE/Relic15019_3_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Relic15019_4_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Relic15019_5_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Relic15020_1_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Relic15020_2_DE.txt | 27 ++
Resources/Readable/DE/Relic15020_3_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic15020_4_DE.txt | 26 ++
Resources/Readable/DE/Relic15020_5_DE.txt | 34 +++
Resources/Readable/DE/Relic15021_1_DE.txt | 26 ++
Resources/Readable/DE/Relic15021_2_DE.txt | 25 ++
Resources/Readable/DE/Relic15021_3_DE.txt | 35 +++
Resources/Readable/DE/Relic15021_4_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Relic15021_5_DE.txt | 26 ++
Resources/Readable/DE/Relic15022_1_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15022_2_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic15022_3_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Relic15022_4_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15022_5_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Relic15023_1_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Relic15023_2_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic15023_3_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Relic15023_4_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Relic15023_5_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Relic15024_1_DE.txt | 22 ++
Resources/Readable/DE/Relic15024_2_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Relic15024_3_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Relic15024_4_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Relic15024_5_DE.txt | 25 ++
Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic1_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic2_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic3_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic4_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic5_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/TejimaMail_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/VermeerPic1_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/VermeerPic2_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/VermeerPic3_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Weapon11101_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Weapon11201_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Weapon11301_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Weapon11302_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Weapon11303_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Weapon11304_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11305_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Weapon11306_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Weapon11401_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11402_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11403_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Weapon11404_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11405_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11406_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Weapon11407_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11408_DE.txt | 22 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11409_DE.txt | 29 +++
Resources/Readable/DE/Weapon11410_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11411_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Weapon11412_DE.txt | 26 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11413_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11414_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11415_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Weapon11501_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11502_DE.txt | 25 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11503_DE.txt | 31 +++
Resources/Readable/DE/Weapon11504_DE.txt | 24 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11505_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11506_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Weapon11507_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Weapon11509_DE.txt | 28 ++
Resources/Readable/DE/Weapon11510_DE.txt | 53 ++++
Resources/Readable/DE/Weapon12101_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Weapon12201_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Weapon12301_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Weapon12302_DE.txt | 9 +
Resources/Readable/DE/Weapon12303_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Weapon12304_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Weapon12305_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Weapon12306_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Weapon12401_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12402_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12403_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12404_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12405_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12406_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Weapon12407_DE.txt | 28 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12408_DE.txt | 22 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12409_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12410_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12411_DE.txt | 32 +++
Resources/Readable/DE/Weapon12412_DE.txt | 30 +++
Resources/Readable/DE/Weapon12414_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12416_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12501_DE.txt | 29 +++
Resources/Readable/DE/Weapon12502_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12503_DE.txt | 27 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12504_DE.txt | 24 ++
Resources/Readable/DE/Weapon12505_DE.txt | 0
Resources/Readable/DE/Weapon12506_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Weapon12510_DE.txt | 42 +++
Resources/Readable/DE/Weapon13101_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Weapon13201_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Weapon13301_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Weapon13302_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Weapon13303_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Weapon13401_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13402_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Weapon13403_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13404_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13405_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13406_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13407_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13408_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13409_DE.txt | 24 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13414_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Weapon13415_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13416_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13501_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13502_DE.txt | 25 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13504_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13505_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13506_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Weapon13507_DE.txt | 25 ++
Resources/Readable/DE/Weapon13509_DE.txt | 30 +++
Resources/Readable/DE/Weapon14101_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Weapon14201_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Weapon14301_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Weapon14302_DE.txt | 10 +
Resources/Readable/DE/Weapon14303_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Weapon14304_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Weapon14305_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Weapon14306_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Weapon14401_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14402_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14403_DE.txt | 13 +
Resources/Readable/DE/Weapon14404_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14405_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14406_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14407_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14408_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14409_DE.txt | 20 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14410_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14411_DE.txt | 2 +
Resources/Readable/DE/Weapon14412_DE.txt | 33 +++
Resources/Readable/DE/Weapon14413_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14414_DE.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/DE/Weapon14415_DE.txt | 28 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14501_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14502_DE.txt | 29 +++
Resources/Readable/DE/Weapon14503_DE.txt | 0
Resources/Readable/DE/Weapon14504_DE.txt | 21 ++
Resources/Readable/DE/Weapon14505_DE.txt | 0
Resources/Readable/DE/Weapon14506_DE.txt | 29 +++
Resources/Readable/DE/Weapon14509_DE.txt | 48 ++++
Resources/Readable/DE/Weapon15101_DE.txt | 4 +
Resources/Readable/DE/Weapon15201_DE.txt | 3 +
Resources/Readable/DE/Weapon15301_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Weapon15302_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Weapon15303_DE.txt | 5 +
Resources/Readable/DE/Weapon15304_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Weapon15305_DE.txt | 6 +
Resources/Readable/DE/Weapon15306_DE.txt | 7 +
Resources/Readable/DE/Weapon15401_DE.txt | 15 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15402_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15403_DE.txt | 14 +
Resources/Readable/DE/Weapon15404_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15405_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15406_DE.txt | 16 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15407_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15408_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15409_DE.txt | 24 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15410_DE.txt | 18 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15412_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15413_DE.txt | 36 +++
Resources/Readable/DE/Weapon15414_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15415_DE.txt | 8 +
Resources/Readable/DE/Weapon15416_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15501_DE.txt | 27 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15502_DE.txt | 27 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15503_DE.txt | 32 +++
Resources/Readable/DE/Weapon15504_DE.txt | 0
Resources/Readable/DE/Weapon15505_DE.txt | 0
Resources/Readable/DE/Weapon15506_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/DE/Weapon15507_DE.txt | 25 ++
Resources/Readable/DE/Weapon15509_DE.txt | 35 +++
Resources/Readable/DE/Wings140001_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/Wings140002_DE.txt | 27 ++
Resources/Readable/DE/Wings140003_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Wings140004_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Wings140005_DE.txt | 12 +
Resources/Readable/DE/Wings140006_DE.txt | 36 +++
Resources/Readable/DE/Wings140007_DE.txt | 23 ++
Resources/Readable/DE/Wings140008_DE.txt | 17 ++
Resources/Readable/DE/Wings140009_DE.txt | 19 ++
Resources/Readable/DE/ZhongmofanPic_DE.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/AmborLicense_EN.txt | 22 ++
Resources/Readable/EN/BarbaraBlackmail_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Book100_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Book101_EN.txt | 63 +++++
Resources/Readable/EN/Book102_EN.txt | 56 ++++
Resources/Readable/EN/Book103_EN.txt | 60 +++++
Resources/Readable/EN/Book104_EN.txt | 66 +++++
Resources/Readable/EN/Book105_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Book106_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book107_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book108_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book109_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book10_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Book110_EN.txt | 26 ++
Resources/Readable/EN/Book111_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book112_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book113_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book114_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book115_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book116_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book117_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book118_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Book119_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book11_EN.txt | 26 ++
Resources/Readable/EN/Book120_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book121_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Book122_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book123_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Book124_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Book125_EN.txt | 34 +++
Resources/Readable/EN/Book126_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Book127_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book128_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book129_EN.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/EN/Book12_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Book130_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Book131_EN.txt | 22 ++
Resources/Readable/EN/Book132_EN.txt | 31 +++
Resources/Readable/EN/Book133_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Book134_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Book135_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Book136_EN.txt | 26 ++
Resources/Readable/EN/Book137_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Book138_EN.txt | 29 +++
Resources/Readable/EN/Book139_EN.txt | 46 ++++
Resources/Readable/EN/Book13_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Book140_EN.txt | 31 +++
Resources/Readable/EN/Book141_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Book142_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Book143_EN.txt | 29 +++
Resources/Readable/EN/Book144_EN.txt | 50 ++++
Resources/Readable/EN/Book145_EN.txt | 33 +++
Resources/Readable/EN/Book146_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book147_EN.txt | 60 +++++
Resources/Readable/EN/Book148_EN.txt | 58 +++++
Resources/Readable/EN/Book149_EN.txt | 38 +++
Resources/Readable/EN/Book14_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Book150_EN.txt | 32 +++
Resources/Readable/EN/Book151_EN.txt | 39 +++
Resources/Readable/EN/Book152_EN.txt | 56 ++++
Resources/Readable/EN/Book153_EN.txt | 33 +++
Resources/Readable/EN/Book154_EN.txt | 44 ++++
Resources/Readable/EN/Book155_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book156_EN.txt | 35 +++
Resources/Readable/EN/Book157_EN.txt | 25 ++
Resources/Readable/EN/Book158_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Book159_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Book15_EN.txt | 28 ++
Resources/Readable/EN/Book160_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book161_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book162_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book163_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book164_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book165_EN.txt | 33 +++
Resources/Readable/EN/Book166_EN.txt | 40 +++
Resources/Readable/EN/Book167_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book168_EN.txt | 40 +++
Resources/Readable/EN/Book169_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book16_EN.txt | 35 +++
Resources/Readable/EN/Book170_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book171_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book172_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book173_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book174_EN.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/EN/Book175_EN.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/EN/Book176_EN.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/EN/Book177_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Book178_EN.txt | 26 ++
Resources/Readable/EN/Book179_EN.txt | 25 ++
Resources/Readable/EN/Book17_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Book180_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Book181_EN.txt | 28 ++
Resources/Readable/EN/Book182_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book183_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Book184_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book185_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Book186_EN.txt | 26 ++
Resources/Readable/EN/Book187_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Book188_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book189_EN.txt | 22 ++
Resources/Readable/EN/Book18_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book190_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Book191_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Book192_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book193_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book194_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Book195_EN.txt | 43 ++++
Resources/Readable/EN/Book196_EN.txt | 57 +++++
Resources/Readable/EN/Book197_EN.txt | 67 +++++
Resources/Readable/EN/Book198_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book199_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book19_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Book1_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Book200_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Book201_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book202_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book203_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book204_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book205_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book206_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book207_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Book208_EN.txt | 55 ++++
Resources/Readable/EN/Book209_EN.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/EN/Book20_EN.txt | 31 +++
Resources/Readable/EN/Book210_EN.txt | 24 ++
Resources/Readable/EN/Book211_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Book212_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Book213_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book214_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book215_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book216_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book217_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book218_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book219_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book21_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book220_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book221_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book222_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book223_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book224_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book225_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book226_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Book227_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Book228_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Book229_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book22_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book230_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book231_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book232_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book233_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book234_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book235_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book236_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Book237_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book238_EN.txt | 36 +++
Resources/Readable/EN/Book239_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book23_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book240_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book241_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book242_EN.txt | 59 +++++
Resources/Readable/EN/Book243_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Book244_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book245_EN.txt | 25 ++
Resources/Readable/EN/Book246_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Book247_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Book248_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Book249_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Book24_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book250_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Book251_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book252_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book253_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book254_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book255_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Book256_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Book257_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Book258_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Book259_EN.txt | 28 ++
Resources/Readable/EN/Book25_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book260_EN.txt | 22 ++
Resources/Readable/EN/Book261_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book262_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book263_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Book264_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book265_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Book26_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Book27_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Book28_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Book291_EN.txt | 22 ++
Resources/Readable/EN/Book292_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Book293_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Book294_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Book295_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Book296_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book297_EN.txt | 46 ++++
Resources/Readable/EN/Book298_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book299_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book29_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Book2_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Book300_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book301_EN.txt | 56 ++++
Resources/Readable/EN/Book302_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book303_EN.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/EN/Book304_EN.txt | 45 ++++
Resources/Readable/EN/Book305_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Book307_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Book308_EN.txt | 40 +++
Resources/Readable/EN/Book309_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book30_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book310_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Book311_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book312_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book313_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Book314_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book315_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Book316_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book317_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book318_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Book319_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book31_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book320_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book321_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Book322_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book327_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book328_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Book329_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book32_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Book330_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Book331_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book332_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Book333_EN.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/EN/Book334_EN.txt | 25 ++
Resources/Readable/EN/Book335_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Book336_EN.txt | 48 ++++
Resources/Readable/EN/Book337_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book33_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book343_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book344_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Book345_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Book346_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Book34_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Book353_EN.txt | 31 +++
Resources/Readable/EN/Book354_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book355_EN.txt | 24 ++
Resources/Readable/EN/Book356_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book357_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book358_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book359_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Book35_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book360_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book361_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book362_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Book36_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Book371_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Book372_EN.txt | 45 ++++
Resources/Readable/EN/Book373_EN.txt | 50 ++++
Resources/Readable/EN/Book374_EN.txt | 61 +++++
Resources/Readable/EN/Book37_EN.txt | 40 +++
Resources/Readable/EN/Book384_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book385_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book386_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book387_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book388_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book389_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book38_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book390_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book391_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book392_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book393_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book394_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book395_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book396_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book397_EN.txt | 61 +++++
Resources/Readable/EN/Book39_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book3_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Book40_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book41_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book42_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Book43_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Book44_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book45_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book46_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book47_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book48_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book49_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book4_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Book50_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Book51_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Book52_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book53_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book54_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Book55_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Book56_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Book57_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Book58_EN.txt | 36 +++
Resources/Readable/EN/Book59_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book5_EN.txt | 26 ++
Resources/Readable/EN/Book60_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Book61_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Book62_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Book63_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book64_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book65_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book66_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book67_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book68_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book69_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book6_EN.txt | 27 ++
Resources/Readable/EN/Book70_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book71_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Book72_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Book73_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Book74_EN.txt | 29 +++
Resources/Readable/EN/Book75_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Book76_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Book77_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Book78_EN.txt | 39 +++
Resources/Readable/EN/Book79_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Book7_EN.txt | 24 ++
Resources/Readable/EN/Book80_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Book81_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Book82_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Book83_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Book84_EN.txt | 30 +++
Resources/Readable/EN/Book85_EN.txt | 28 ++
Resources/Readable/EN/Book86_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Book87_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Book88_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Book89_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book8_EN.txt | 25 ++
Resources/Readable/EN/Book90_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book91_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book92_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book93_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book94_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Book95_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Book96_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Book97_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Book98_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Book99_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Book9_EN.txt | 22 ++
Resources/Readable/EN/Costume340000_EN.txt | 28 ++
Resources/Readable/EN/Costume340001_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Costume340002_EN.txt | 30 +++
Resources/Readable/EN/Costume340003_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Costume340006_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Costume340007_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Costume340008_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Costume340009_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/DilucLetter_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure1_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure2_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure3_EN.txt | 1 +
.../Readable/EN/NPCPic_GrannyShan_EN.txt | 1 +
.../Readable/EN/NPCPic_TeaMasterLiuSu_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Poem1_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Poem2_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Poem3_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/PoemNote_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Poster1_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Poster2_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Poster4_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Poster5_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Relic10001_1_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic10001_2_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic10001_3_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic10001_4_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic10001_5_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic10002_1_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Relic10002_2_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic10002_3_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic10002_4_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Relic10002_5_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Relic10003_1_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Relic10003_2_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Relic10003_3_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic10003_4_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Relic10003_5_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic10004_1_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Relic10004_2_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Relic10004_3_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Relic10004_4_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Relic10004_5_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Relic10005_1_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Relic10005_2_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10005_3_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Relic10005_4_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10005_5_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10006_1_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10006_2_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10006_3_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10006_4_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10006_5_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10007_1_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10007_2_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Relic10007_3_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10007_4_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Relic10007_5_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10008_1_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10008_2_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10008_3_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10008_4_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Relic10008_5_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Relic10009_1_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10009_2_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10009_3_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10009_4_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10009_5_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10010_1_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10010_2_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10010_3_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10010_4_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Relic10010_5_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10011_1_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Relic10011_2_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10011_3_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10011_4_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Relic10011_5_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Relic10012_1_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10012_2_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10012_3_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Relic10012_4_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10012_5_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10013_1_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Relic10013_2_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Relic10013_3_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic10013_4_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Relic10013_5_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Relic14001_1_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic14001_2_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic14001_3_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic14001_4_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic14001_5_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic14002_1_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic14002_2_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic14002_3_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic14002_4_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic14002_5_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic14003_1_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic14003_2_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic14003_3_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic14003_4_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic14003_5_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic14004_1_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic14004_2_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic14004_3_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic14004_4_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic14004_5_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic15001_1_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic15001_2_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic15001_3_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15001_4_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15001_5_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15002_1_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic15002_2_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic15002_3_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15002_4_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15002_5_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15003_1_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic15003_2_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic15003_3_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15003_4_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15003_5_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic15004_1_EN.txt | 0
Resources/Readable/EN/Relic15004_2_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Relic15004_3_EN.txt | 0
Resources/Readable/EN/Relic15004_4_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Relic15004_5_EN.txt | 0
Resources/Readable/EN/Relic15005_1_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Relic15005_2_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Relic15005_3_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Relic15005_4_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15005_5_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic15006_1_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Relic15006_2_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic15006_3_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Relic15006_4_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Relic15006_5_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Relic15007_1_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15007_2_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15007_3_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic15007_4_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15007_5_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15008_1_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Relic15008_2_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Relic15008_3_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15008_4_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15008_5_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15009_3_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic15010_3_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic15011_3_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic15012_3_EN.txt | 0
Resources/Readable/EN/Relic15013_3_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Relic15014_1_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15014_2_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15014_3_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Relic15014_4_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15014_5_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15015_1_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Relic15015_2_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Relic15015_3_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Relic15015_4_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Relic15015_5_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Relic15016_1_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Relic15016_2_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic15016_3_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Relic15016_4_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic15016_5_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Relic15017_1_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic15017_2_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15017_3_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15017_4_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15017_5_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15018_1_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Relic15018_2_EN.txt | 24 ++
Resources/Readable/EN/Relic15018_3_EN.txt | 11 +
Resources/Readable/EN/Relic15018_4_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Relic15018_5_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic15019_1_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Relic15019_2_EN.txt | 24 ++
Resources/Readable/EN/Relic15019_3_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Relic15019_4_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Relic15019_5_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Relic15020_1_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Relic15020_2_EN.txt | 27 ++
Resources/Readable/EN/Relic15020_3_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic15020_4_EN.txt | 26 ++
Resources/Readable/EN/Relic15020_5_EN.txt | 34 +++
Resources/Readable/EN/Relic15021_1_EN.txt | 26 ++
Resources/Readable/EN/Relic15021_2_EN.txt | 25 ++
Resources/Readable/EN/Relic15021_3_EN.txt | 35 +++
Resources/Readable/EN/Relic15021_4_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Relic15021_5_EN.txt | 26 ++
Resources/Readable/EN/Relic15022_1_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15022_2_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic15022_3_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Relic15022_4_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15022_5_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Relic15023_1_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Relic15023_2_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic15023_3_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Relic15023_4_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Relic15023_5_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Relic15024_1_EN.txt | 22 ++
Resources/Readable/EN/Relic15024_2_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Relic15024_3_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Relic15024_4_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Relic15024_5_EN.txt | 25 ++
Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic1_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic2_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic3_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic4_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic5_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/TejimaMail_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/VermeerPic1_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/VermeerPic2_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/VermeerPic3_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Weapon11101_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Weapon11201_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Weapon11301_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Weapon11302_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Weapon11303_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Weapon11304_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11305_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Weapon11306_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Weapon11401_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11402_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11403_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Weapon11404_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11405_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11406_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Weapon11407_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11408_EN.txt | 22 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11409_EN.txt | 29 +++
Resources/Readable/EN/Weapon11410_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11411_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Weapon11412_EN.txt | 26 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11413_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11414_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11415_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Weapon11501_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11502_EN.txt | 25 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11503_EN.txt | 31 +++
Resources/Readable/EN/Weapon11504_EN.txt | 24 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11505_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11506_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Weapon11507_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Weapon11509_EN.txt | 28 ++
Resources/Readable/EN/Weapon11510_EN.txt | 53 ++++
Resources/Readable/EN/Weapon12101_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Weapon12201_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Weapon12301_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Weapon12302_EN.txt | 9 +
Resources/Readable/EN/Weapon12303_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Weapon12304_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Weapon12305_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Weapon12306_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Weapon12401_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12402_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12403_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12404_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12405_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12406_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Weapon12407_EN.txt | 28 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12408_EN.txt | 22 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12409_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12410_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12411_EN.txt | 32 +++
Resources/Readable/EN/Weapon12412_EN.txt | 30 +++
Resources/Readable/EN/Weapon12414_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12416_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12501_EN.txt | 29 +++
Resources/Readable/EN/Weapon12502_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12503_EN.txt | 27 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12504_EN.txt | 24 ++
Resources/Readable/EN/Weapon12505_EN.txt | 0
Resources/Readable/EN/Weapon12506_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Weapon12510_EN.txt | 42 +++
Resources/Readable/EN/Weapon13101_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Weapon13201_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Weapon13301_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Weapon13302_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Weapon13303_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Weapon13401_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13402_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Weapon13403_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13404_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13405_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13406_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13407_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13408_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13409_EN.txt | 24 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13414_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Weapon13415_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13416_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13501_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13502_EN.txt | 25 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13504_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13505_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13506_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Weapon13507_EN.txt | 25 ++
Resources/Readable/EN/Weapon13509_EN.txt | 30 +++
Resources/Readable/EN/Weapon14101_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Weapon14201_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Weapon14301_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Weapon14302_EN.txt | 10 +
Resources/Readable/EN/Weapon14303_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Weapon14304_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Weapon14305_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Weapon14306_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Weapon14401_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14402_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14403_EN.txt | 13 +
Resources/Readable/EN/Weapon14404_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14405_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14406_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14407_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14408_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14409_EN.txt | 20 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14410_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14411_EN.txt | 2 +
Resources/Readable/EN/Weapon14412_EN.txt | 33 +++
Resources/Readable/EN/Weapon14413_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14414_EN.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/EN/Weapon14415_EN.txt | 28 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14501_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14502_EN.txt | 29 +++
Resources/Readable/EN/Weapon14503_EN.txt | 0
Resources/Readable/EN/Weapon14504_EN.txt | 21 ++
Resources/Readable/EN/Weapon14505_EN.txt | 0
Resources/Readable/EN/Weapon14506_EN.txt | 29 +++
Resources/Readable/EN/Weapon14509_EN.txt | 48 ++++
Resources/Readable/EN/Weapon15101_EN.txt | 4 +
Resources/Readable/EN/Weapon15201_EN.txt | 3 +
Resources/Readable/EN/Weapon15301_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Weapon15302_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Weapon15303_EN.txt | 5 +
Resources/Readable/EN/Weapon15304_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Weapon15305_EN.txt | 6 +
Resources/Readable/EN/Weapon15306_EN.txt | 7 +
Resources/Readable/EN/Weapon15401_EN.txt | 15 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15402_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15403_EN.txt | 14 +
Resources/Readable/EN/Weapon15404_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15405_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15406_EN.txt | 16 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15407_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15408_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15409_EN.txt | 24 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15410_EN.txt | 18 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15412_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15413_EN.txt | 36 +++
Resources/Readable/EN/Weapon15414_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15415_EN.txt | 8 +
Resources/Readable/EN/Weapon15416_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15501_EN.txt | 27 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15502_EN.txt | 27 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15503_EN.txt | 32 +++
Resources/Readable/EN/Weapon15504_EN.txt | 0
Resources/Readable/EN/Weapon15505_EN.txt | 0
Resources/Readable/EN/Weapon15506_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/EN/Weapon15507_EN.txt | 25 ++
Resources/Readable/EN/Weapon15509_EN.txt | 35 +++
Resources/Readable/EN/Wings140001_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/Wings140002_EN.txt | 27 ++
Resources/Readable/EN/Wings140003_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Wings140004_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Wings140005_EN.txt | 12 +
Resources/Readable/EN/Wings140006_EN.txt | 36 +++
Resources/Readable/EN/Wings140007_EN.txt | 23 ++
Resources/Readable/EN/Wings140008_EN.txt | 17 ++
Resources/Readable/EN/Wings140009_EN.txt | 19 ++
Resources/Readable/EN/ZhongmofanPic_EN.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/AmborLicense_ES.txt | 22 ++
Resources/Readable/ES/BarbaraBlackmail_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Book100_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Book101_ES.txt | 63 +++++
Resources/Readable/ES/Book102_ES.txt | 56 ++++
Resources/Readable/ES/Book103_ES.txt | 60 +++++
Resources/Readable/ES/Book104_ES.txt | 66 +++++
Resources/Readable/ES/Book105_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Book106_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book107_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book108_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book109_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book10_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Book110_ES.txt | 26 ++
Resources/Readable/ES/Book111_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book112_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book113_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book114_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book115_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book116_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book117_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book118_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Book119_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book11_ES.txt | 26 ++
Resources/Readable/ES/Book120_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book121_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Book122_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book123_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Book124_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Book125_ES.txt | 34 +++
Resources/Readable/ES/Book126_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Book127_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book128_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book129_ES.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/ES/Book12_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Book130_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Book131_ES.txt | 22 ++
Resources/Readable/ES/Book132_ES.txt | 31 +++
Resources/Readable/ES/Book133_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Book134_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Book135_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Book136_ES.txt | 26 ++
Resources/Readable/ES/Book137_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Book138_ES.txt | 29 +++
Resources/Readable/ES/Book139_ES.txt | 46 ++++
Resources/Readable/ES/Book13_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Book140_ES.txt | 31 +++
Resources/Readable/ES/Book141_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Book142_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Book143_ES.txt | 29 +++
Resources/Readable/ES/Book144_ES.txt | 50 ++++
Resources/Readable/ES/Book145_ES.txt | 33 +++
Resources/Readable/ES/Book146_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book147_ES.txt | 60 +++++
Resources/Readable/ES/Book148_ES.txt | 58 +++++
Resources/Readable/ES/Book149_ES.txt | 38 +++
Resources/Readable/ES/Book14_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Book150_ES.txt | 32 +++
Resources/Readable/ES/Book151_ES.txt | 39 +++
Resources/Readable/ES/Book152_ES.txt | 56 ++++
Resources/Readable/ES/Book153_ES.txt | 33 +++
Resources/Readable/ES/Book154_ES.txt | 44 ++++
Resources/Readable/ES/Book155_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book156_ES.txt | 35 +++
Resources/Readable/ES/Book157_ES.txt | 25 ++
Resources/Readable/ES/Book158_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Book159_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Book15_ES.txt | 28 ++
Resources/Readable/ES/Book160_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book161_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book162_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book163_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book164_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book165_ES.txt | 33 +++
Resources/Readable/ES/Book166_ES.txt | 40 +++
Resources/Readable/ES/Book167_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book168_ES.txt | 40 +++
Resources/Readable/ES/Book169_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book16_ES.txt | 35 +++
Resources/Readable/ES/Book170_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book171_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book172_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book173_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book174_ES.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/ES/Book175_ES.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/ES/Book176_ES.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/ES/Book177_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Book178_ES.txt | 26 ++
Resources/Readable/ES/Book179_ES.txt | 25 ++
Resources/Readable/ES/Book17_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Book180_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Book181_ES.txt | 28 ++
Resources/Readable/ES/Book182_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book183_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Book184_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book185_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Book186_ES.txt | 26 ++
Resources/Readable/ES/Book187_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Book188_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book189_ES.txt | 22 ++
Resources/Readable/ES/Book18_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book190_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Book191_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Book192_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book193_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book194_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Book195_ES.txt | 43 ++++
Resources/Readable/ES/Book196_ES.txt | 57 +++++
Resources/Readable/ES/Book197_ES.txt | 67 +++++
Resources/Readable/ES/Book198_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book199_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book19_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Book1_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Book200_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Book201_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book202_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book203_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book204_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book205_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book206_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book207_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Book208_ES.txt | 55 ++++
Resources/Readable/ES/Book209_ES.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/ES/Book20_ES.txt | 31 +++
Resources/Readable/ES/Book210_ES.txt | 24 ++
Resources/Readable/ES/Book211_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Book212_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Book213_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book214_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book215_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book216_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book217_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book218_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book219_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book21_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book220_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book221_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book222_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book223_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book224_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book225_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book226_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Book227_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Book228_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Book229_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book22_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book230_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book231_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book232_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book233_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book234_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book235_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book236_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Book237_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book238_ES.txt | 36 +++
Resources/Readable/ES/Book239_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book23_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book240_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book241_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book242_ES.txt | 59 +++++
Resources/Readable/ES/Book243_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Book244_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book245_ES.txt | 25 ++
Resources/Readable/ES/Book246_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Book247_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Book248_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Book249_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Book24_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book250_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Book251_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book252_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book253_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book254_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book255_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Book256_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Book257_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Book258_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Book259_ES.txt | 28 ++
Resources/Readable/ES/Book25_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book260_ES.txt | 22 ++
Resources/Readable/ES/Book261_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book262_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book263_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Book264_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book265_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Book26_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Book27_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Book28_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Book291_ES.txt | 22 ++
Resources/Readable/ES/Book292_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Book293_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Book294_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Book295_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Book296_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book297_ES.txt | 46 ++++
Resources/Readable/ES/Book298_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book299_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book29_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Book2_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Book300_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book301_ES.txt | 56 ++++
Resources/Readable/ES/Book302_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book303_ES.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/ES/Book304_ES.txt | 45 ++++
Resources/Readable/ES/Book305_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Book307_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Book308_ES.txt | 40 +++
Resources/Readable/ES/Book309_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book30_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book310_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Book311_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book312_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book313_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Book314_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book315_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Book316_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book317_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book318_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Book319_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book31_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book320_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book321_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Book322_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book327_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book328_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Book329_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book32_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Book330_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Book331_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book332_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Book333_ES.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/ES/Book334_ES.txt | 25 ++
Resources/Readable/ES/Book335_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Book336_ES.txt | 48 ++++
Resources/Readable/ES/Book337_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book33_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book343_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book344_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Book345_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Book346_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Book34_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Book353_ES.txt | 31 +++
Resources/Readable/ES/Book354_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book355_ES.txt | 24 ++
Resources/Readable/ES/Book356_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book357_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book358_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book359_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Book35_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book360_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book361_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book362_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Book36_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Book371_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Book372_ES.txt | 45 ++++
Resources/Readable/ES/Book373_ES.txt | 50 ++++
Resources/Readable/ES/Book374_ES.txt | 61 +++++
Resources/Readable/ES/Book37_ES.txt | 40 +++
Resources/Readable/ES/Book384_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book385_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book386_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book387_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book388_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book389_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book38_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book390_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book391_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book392_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book393_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book394_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book395_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book396_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book397_ES.txt | 61 +++++
Resources/Readable/ES/Book39_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book3_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Book40_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book41_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book42_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Book43_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Book44_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book45_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book46_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book47_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book48_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book49_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book4_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Book50_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Book51_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Book52_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book53_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book54_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Book55_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Book56_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Book57_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Book58_ES.txt | 36 +++
Resources/Readable/ES/Book59_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book5_ES.txt | 26 ++
Resources/Readable/ES/Book60_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Book61_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Book62_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Book63_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book64_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book65_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book66_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book67_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book68_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book69_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book6_ES.txt | 27 ++
Resources/Readable/ES/Book70_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book71_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Book72_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Book73_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Book74_ES.txt | 29 +++
Resources/Readable/ES/Book75_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Book76_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Book77_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Book78_ES.txt | 39 +++
Resources/Readable/ES/Book79_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Book7_ES.txt | 24 ++
Resources/Readable/ES/Book80_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Book81_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Book82_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Book83_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Book84_ES.txt | 30 +++
Resources/Readable/ES/Book85_ES.txt | 28 ++
Resources/Readable/ES/Book86_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Book87_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Book88_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Book89_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book8_ES.txt | 25 ++
Resources/Readable/ES/Book90_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book91_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book92_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book93_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book94_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Book95_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Book96_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Book97_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Book98_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Book99_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Book9_ES.txt | 22 ++
Resources/Readable/ES/Costume340000_ES.txt | 28 ++
Resources/Readable/ES/Costume340001_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Costume340002_ES.txt | 30 +++
Resources/Readable/ES/Costume340003_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Costume340006_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Costume340007_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Costume340008_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Costume340009_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/DilucLetter_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure1_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure2_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure3_ES.txt | 1 +
.../Readable/ES/NPCPic_GrannyShan_ES.txt | 1 +
.../Readable/ES/NPCPic_TeaMasterLiuSu_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Poem1_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Poem2_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Poem3_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/PoemNote_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Poster1_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Poster2_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Poster4_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Poster5_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Relic10001_1_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic10001_2_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic10001_3_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic10001_4_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic10001_5_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic10002_1_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Relic10002_2_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic10002_3_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic10002_4_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Relic10002_5_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Relic10003_1_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Relic10003_2_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Relic10003_3_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic10003_4_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Relic10003_5_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic10004_1_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Relic10004_2_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Relic10004_3_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Relic10004_4_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Relic10004_5_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Relic10005_1_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Relic10005_2_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10005_3_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Relic10005_4_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10005_5_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10006_1_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10006_2_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10006_3_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10006_4_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10006_5_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10007_1_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10007_2_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Relic10007_3_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10007_4_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Relic10007_5_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10008_1_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10008_2_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10008_3_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10008_4_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Relic10008_5_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Relic10009_1_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10009_2_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10009_3_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10009_4_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10009_5_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10010_1_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10010_2_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10010_3_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10010_4_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Relic10010_5_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10011_1_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Relic10011_2_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10011_3_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10011_4_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Relic10011_5_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Relic10012_1_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10012_2_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10012_3_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Relic10012_4_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10012_5_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10013_1_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Relic10013_2_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Relic10013_3_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic10013_4_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Relic10013_5_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Relic14001_1_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic14001_2_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic14001_3_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic14001_4_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic14001_5_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic14002_1_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic14002_2_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic14002_3_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic14002_4_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic14002_5_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic14003_1_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic14003_2_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic14003_3_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic14003_4_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic14003_5_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic14004_1_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic14004_2_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic14004_3_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic14004_4_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic14004_5_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic15001_1_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic15001_2_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic15001_3_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15001_4_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15001_5_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15002_1_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic15002_2_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic15002_3_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15002_4_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15002_5_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15003_1_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic15003_2_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic15003_3_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15003_4_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15003_5_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic15004_1_ES.txt | 0
Resources/Readable/ES/Relic15004_2_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Relic15004_3_ES.txt | 0
Resources/Readable/ES/Relic15004_4_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Relic15004_5_ES.txt | 0
Resources/Readable/ES/Relic15005_1_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Relic15005_2_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Relic15005_3_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Relic15005_4_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15005_5_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic15006_1_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Relic15006_2_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic15006_3_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Relic15006_4_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Relic15006_5_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Relic15007_1_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15007_2_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15007_3_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic15007_4_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15007_5_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15008_1_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Relic15008_2_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Relic15008_3_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15008_4_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15008_5_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15009_3_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic15010_3_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic15011_3_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic15012_3_ES.txt | 0
Resources/Readable/ES/Relic15013_3_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Relic15014_1_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15014_2_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15014_3_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Relic15014_4_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15014_5_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15015_1_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Relic15015_2_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Relic15015_3_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Relic15015_4_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Relic15015_5_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Relic15016_1_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Relic15016_2_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic15016_3_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Relic15016_4_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic15016_5_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Relic15017_1_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic15017_2_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15017_3_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15017_4_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15017_5_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15018_1_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Relic15018_2_ES.txt | 24 ++
Resources/Readable/ES/Relic15018_3_ES.txt | 11 +
Resources/Readable/ES/Relic15018_4_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Relic15018_5_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic15019_1_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Relic15019_2_ES.txt | 24 ++
Resources/Readable/ES/Relic15019_3_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Relic15019_4_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Relic15019_5_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Relic15020_1_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Relic15020_2_ES.txt | 27 ++
Resources/Readable/ES/Relic15020_3_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic15020_4_ES.txt | 26 ++
Resources/Readable/ES/Relic15020_5_ES.txt | 34 +++
Resources/Readable/ES/Relic15021_1_ES.txt | 26 ++
Resources/Readable/ES/Relic15021_2_ES.txt | 25 ++
Resources/Readable/ES/Relic15021_3_ES.txt | 35 +++
Resources/Readable/ES/Relic15021_4_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Relic15021_5_ES.txt | 26 ++
Resources/Readable/ES/Relic15022_1_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15022_2_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic15022_3_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Relic15022_4_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15022_5_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Relic15023_1_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Relic15023_2_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic15023_3_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Relic15023_4_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Relic15023_5_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Relic15024_1_ES.txt | 22 ++
Resources/Readable/ES/Relic15024_2_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Relic15024_3_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Relic15024_4_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Relic15024_5_ES.txt | 25 ++
Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic1_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic2_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic3_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic4_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic5_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/TejimaMail_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/VermeerPic1_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/VermeerPic2_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/VermeerPic3_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Weapon11101_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Weapon11201_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Weapon11301_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Weapon11302_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Weapon11303_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Weapon11304_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11305_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Weapon11306_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Weapon11401_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11402_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11403_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Weapon11404_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11405_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11406_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Weapon11407_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11408_ES.txt | 22 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11409_ES.txt | 29 +++
Resources/Readable/ES/Weapon11410_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11411_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Weapon11412_ES.txt | 26 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11413_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11414_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11415_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Weapon11501_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11502_ES.txt | 25 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11503_ES.txt | 31 +++
Resources/Readable/ES/Weapon11504_ES.txt | 24 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11505_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11506_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Weapon11507_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Weapon11509_ES.txt | 28 ++
Resources/Readable/ES/Weapon11510_ES.txt | 52 ++++
Resources/Readable/ES/Weapon12101_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Weapon12201_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Weapon12301_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Weapon12302_ES.txt | 9 +
Resources/Readable/ES/Weapon12303_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Weapon12304_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Weapon12305_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Weapon12306_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Weapon12401_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12402_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12403_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12404_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12405_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12406_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Weapon12407_ES.txt | 28 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12408_ES.txt | 22 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12409_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12410_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12411_ES.txt | 32 +++
Resources/Readable/ES/Weapon12412_ES.txt | 30 +++
Resources/Readable/ES/Weapon12414_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12416_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12501_ES.txt | 29 +++
Resources/Readable/ES/Weapon12502_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12503_ES.txt | 27 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12504_ES.txt | 24 ++
Resources/Readable/ES/Weapon12505_ES.txt | 0
Resources/Readable/ES/Weapon12506_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Weapon12510_ES.txt | 42 +++
Resources/Readable/ES/Weapon13101_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Weapon13201_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Weapon13301_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Weapon13302_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Weapon13303_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Weapon13401_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13402_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Weapon13403_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13404_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13405_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13406_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13407_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13408_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13409_ES.txt | 24 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13414_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Weapon13415_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13416_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13501_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13502_ES.txt | 25 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13504_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13505_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13506_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Weapon13507_ES.txt | 25 ++
Resources/Readable/ES/Weapon13509_ES.txt | 30 +++
Resources/Readable/ES/Weapon14101_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Weapon14201_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Weapon14301_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Weapon14302_ES.txt | 10 +
Resources/Readable/ES/Weapon14303_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Weapon14304_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Weapon14305_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Weapon14306_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Weapon14401_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14402_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14403_ES.txt | 13 +
Resources/Readable/ES/Weapon14404_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14405_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14406_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14407_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14408_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14409_ES.txt | 20 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14410_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14411_ES.txt | 2 +
Resources/Readable/ES/Weapon14412_ES.txt | 33 +++
Resources/Readable/ES/Weapon14413_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14414_ES.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/ES/Weapon14415_ES.txt | 28 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14501_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14502_ES.txt | 29 +++
Resources/Readable/ES/Weapon14503_ES.txt | 0
Resources/Readable/ES/Weapon14504_ES.txt | 21 ++
Resources/Readable/ES/Weapon14505_ES.txt | 0
Resources/Readable/ES/Weapon14506_ES.txt | 29 +++
Resources/Readable/ES/Weapon14509_ES.txt | 48 ++++
Resources/Readable/ES/Weapon15101_ES.txt | 4 +
Resources/Readable/ES/Weapon15201_ES.txt | 3 +
Resources/Readable/ES/Weapon15301_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Weapon15302_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Weapon15303_ES.txt | 5 +
Resources/Readable/ES/Weapon15304_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Weapon15305_ES.txt | 6 +
Resources/Readable/ES/Weapon15306_ES.txt | 7 +
Resources/Readable/ES/Weapon15401_ES.txt | 15 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15402_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15403_ES.txt | 14 +
Resources/Readable/ES/Weapon15404_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15405_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15406_ES.txt | 16 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15407_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15408_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15409_ES.txt | 24 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15410_ES.txt | 18 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15412_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15413_ES.txt | 36 +++
Resources/Readable/ES/Weapon15414_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15415_ES.txt | 8 +
Resources/Readable/ES/Weapon15416_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15501_ES.txt | 27 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15502_ES.txt | 27 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15503_ES.txt | 32 +++
Resources/Readable/ES/Weapon15504_ES.txt | 0
Resources/Readable/ES/Weapon15505_ES.txt | 0
Resources/Readable/ES/Weapon15506_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/ES/Weapon15507_ES.txt | 25 ++
Resources/Readable/ES/Weapon15509_ES.txt | 35 +++
Resources/Readable/ES/Wings140001_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/Wings140002_ES.txt | 27 ++
Resources/Readable/ES/Wings140003_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Wings140004_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Wings140005_ES.txt | 12 +
Resources/Readable/ES/Wings140006_ES.txt | 36 +++
Resources/Readable/ES/Wings140007_ES.txt | 23 ++
Resources/Readable/ES/Wings140008_ES.txt | 17 ++
Resources/Readable/ES/Wings140009_ES.txt | 19 ++
Resources/Readable/ES/ZhongmofanPic_ES.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/AmborLicense_FR.txt | 22 ++
Resources/Readable/FR/BarbaraBlackmail_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Book100_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Book101_FR.txt | 63 +++++
Resources/Readable/FR/Book102_FR.txt | 56 ++++
Resources/Readable/FR/Book103_FR.txt | 60 +++++
Resources/Readable/FR/Book104_FR.txt | 66 +++++
Resources/Readable/FR/Book105_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Book106_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book107_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book108_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book109_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book10_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Book110_FR.txt | 26 ++
Resources/Readable/FR/Book111_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book112_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book113_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book114_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book115_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book116_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book117_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book118_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Book119_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book11_FR.txt | 26 ++
Resources/Readable/FR/Book120_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book121_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Book122_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book123_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Book124_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Book125_FR.txt | 34 +++
Resources/Readable/FR/Book126_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Book127_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book128_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book129_FR.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/FR/Book12_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Book130_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Book131_FR.txt | 22 ++
Resources/Readable/FR/Book132_FR.txt | 31 +++
Resources/Readable/FR/Book133_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Book134_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Book135_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Book136_FR.txt | 26 ++
Resources/Readable/FR/Book137_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Book138_FR.txt | 29 +++
Resources/Readable/FR/Book139_FR.txt | 46 ++++
Resources/Readable/FR/Book13_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Book140_FR.txt | 31 +++
Resources/Readable/FR/Book141_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Book142_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Book143_FR.txt | 29 +++
Resources/Readable/FR/Book144_FR.txt | 50 ++++
Resources/Readable/FR/Book145_FR.txt | 33 +++
Resources/Readable/FR/Book146_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book147_FR.txt | 60 +++++
Resources/Readable/FR/Book148_FR.txt | 58 +++++
Resources/Readable/FR/Book149_FR.txt | 38 +++
Resources/Readable/FR/Book14_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Book150_FR.txt | 32 +++
Resources/Readable/FR/Book151_FR.txt | 39 +++
Resources/Readable/FR/Book152_FR.txt | 56 ++++
Resources/Readable/FR/Book153_FR.txt | 33 +++
Resources/Readable/FR/Book154_FR.txt | 44 ++++
Resources/Readable/FR/Book155_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book156_FR.txt | 35 +++
Resources/Readable/FR/Book157_FR.txt | 25 ++
Resources/Readable/FR/Book158_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Book159_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Book15_FR.txt | 28 ++
Resources/Readable/FR/Book160_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book161_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book162_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book163_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book164_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book165_FR.txt | 33 +++
Resources/Readable/FR/Book166_FR.txt | 40 +++
Resources/Readable/FR/Book167_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book168_FR.txt | 40 +++
Resources/Readable/FR/Book169_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book16_FR.txt | 35 +++
Resources/Readable/FR/Book170_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book171_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book172_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book173_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book174_FR.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/FR/Book175_FR.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/FR/Book176_FR.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/FR/Book177_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Book178_FR.txt | 26 ++
Resources/Readable/FR/Book179_FR.txt | 25 ++
Resources/Readable/FR/Book17_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Book180_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Book181_FR.txt | 28 ++
Resources/Readable/FR/Book182_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book183_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Book184_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book185_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Book186_FR.txt | 26 ++
Resources/Readable/FR/Book187_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Book188_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book189_FR.txt | 22 ++
Resources/Readable/FR/Book18_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book190_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Book191_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Book192_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book193_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book194_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Book195_FR.txt | 43 ++++
Resources/Readable/FR/Book196_FR.txt | 57 +++++
Resources/Readable/FR/Book197_FR.txt | 67 +++++
Resources/Readable/FR/Book198_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book199_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book19_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Book1_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Book200_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Book201_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book202_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book203_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book204_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book205_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book206_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book207_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Book208_FR.txt | 55 ++++
Resources/Readable/FR/Book209_FR.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/FR/Book20_FR.txt | 31 +++
Resources/Readable/FR/Book210_FR.txt | 24 ++
Resources/Readable/FR/Book211_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Book212_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Book213_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book214_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book215_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book216_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book217_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book218_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book219_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book21_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book220_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book221_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book222_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book223_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book224_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book225_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book226_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Book227_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Book228_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Book229_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book22_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book230_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book231_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book232_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book233_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book234_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book235_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book236_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Book237_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book238_FR.txt | 36 +++
Resources/Readable/FR/Book239_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book23_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book240_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book241_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book242_FR.txt | 59 +++++
Resources/Readable/FR/Book243_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Book244_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book245_FR.txt | 25 ++
Resources/Readable/FR/Book246_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Book247_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Book248_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Book249_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Book24_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book250_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Book251_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book252_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book253_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book254_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book255_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Book256_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Book257_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Book258_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Book259_FR.txt | 28 ++
Resources/Readable/FR/Book25_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book260_FR.txt | 22 ++
Resources/Readable/FR/Book261_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book262_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book263_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Book264_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book265_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Book26_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Book27_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Book28_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Book291_FR.txt | 22 ++
Resources/Readable/FR/Book292_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Book293_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Book294_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Book295_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Book296_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book297_FR.txt | 46 ++++
Resources/Readable/FR/Book298_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book299_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book29_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Book2_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Book300_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book301_FR.txt | 56 ++++
Resources/Readable/FR/Book302_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book303_FR.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/FR/Book304_FR.txt | 45 ++++
Resources/Readable/FR/Book305_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Book307_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Book308_FR.txt | 40 +++
Resources/Readable/FR/Book309_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book30_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book310_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Book311_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book312_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book313_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Book314_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book315_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Book316_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book317_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book318_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Book319_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book31_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book320_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book321_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Book322_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book327_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book328_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Book329_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book32_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Book330_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Book331_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book332_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Book333_FR.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/FR/Book334_FR.txt | 25 ++
Resources/Readable/FR/Book335_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Book336_FR.txt | 48 ++++
Resources/Readable/FR/Book337_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book33_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book343_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book344_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Book345_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Book346_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Book34_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Book353_FR.txt | 31 +++
Resources/Readable/FR/Book354_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book355_FR.txt | 24 ++
Resources/Readable/FR/Book356_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book357_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book358_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book359_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Book35_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book360_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book361_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book362_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Book36_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Book371_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Book372_FR.txt | 45 ++++
Resources/Readable/FR/Book373_FR.txt | 50 ++++
Resources/Readable/FR/Book374_FR.txt | 61 +++++
Resources/Readable/FR/Book37_FR.txt | 40 +++
Resources/Readable/FR/Book384_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book385_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book386_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book387_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book388_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book389_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book38_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book390_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book391_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book392_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book393_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book394_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book395_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book396_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book397_FR.txt | 61 +++++
Resources/Readable/FR/Book39_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book3_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Book40_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book41_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book42_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Book43_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Book44_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book45_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book46_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book47_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book48_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book49_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book4_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Book50_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Book51_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Book52_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book53_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book54_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Book55_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Book56_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Book57_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Book58_FR.txt | 36 +++
Resources/Readable/FR/Book59_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book5_FR.txt | 26 ++
Resources/Readable/FR/Book60_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Book61_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Book62_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Book63_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book64_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book65_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book66_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book67_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book68_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book69_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book6_FR.txt | 27 ++
Resources/Readable/FR/Book70_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book71_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Book72_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Book73_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Book74_FR.txt | 29 +++
Resources/Readable/FR/Book75_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Book76_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Book77_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Book78_FR.txt | 39 +++
Resources/Readable/FR/Book79_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Book7_FR.txt | 24 ++
Resources/Readable/FR/Book80_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Book81_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Book82_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Book83_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Book84_FR.txt | 30 +++
Resources/Readable/FR/Book85_FR.txt | 28 ++
Resources/Readable/FR/Book86_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Book87_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Book88_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Book89_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book8_FR.txt | 25 ++
Resources/Readable/FR/Book90_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book91_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book92_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book93_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book94_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Book95_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Book96_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Book97_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Book98_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Book99_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Book9_FR.txt | 22 ++
Resources/Readable/FR/Costume340000_FR.txt | 28 ++
Resources/Readable/FR/Costume340001_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Costume340002_FR.txt | 30 +++
Resources/Readable/FR/Costume340003_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Costume340006_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Costume340007_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Costume340008_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Costume340009_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/DilucLetter_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure1_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure2_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure3_FR.txt | 1 +
.../Readable/FR/NPCPic_GrannyShan_FR.txt | 1 +
.../Readable/FR/NPCPic_TeaMasterLiuSu_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Poem1_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Poem2_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Poem3_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/PoemNote_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Poster1_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Poster2_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Poster4_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Poster5_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Relic10001_1_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic10001_2_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic10001_3_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic10001_4_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic10001_5_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic10002_1_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Relic10002_2_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic10002_3_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic10002_4_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Relic10002_5_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Relic10003_1_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Relic10003_2_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Relic10003_3_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic10003_4_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Relic10003_5_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic10004_1_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Relic10004_2_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Relic10004_3_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Relic10004_4_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Relic10004_5_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Relic10005_1_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Relic10005_2_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10005_3_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Relic10005_4_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10005_5_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10006_1_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10006_2_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10006_3_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10006_4_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10006_5_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10007_1_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10007_2_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Relic10007_3_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10007_4_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Relic10007_5_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10008_1_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10008_2_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10008_3_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10008_4_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Relic10008_5_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Relic10009_1_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10009_2_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10009_3_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10009_4_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10009_5_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10010_1_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10010_2_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10010_3_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10010_4_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Relic10010_5_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10011_1_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Relic10011_2_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10011_3_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10011_4_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Relic10011_5_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Relic10012_1_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10012_2_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10012_3_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Relic10012_4_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10012_5_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10013_1_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Relic10013_2_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Relic10013_3_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic10013_4_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Relic10013_5_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Relic14001_1_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic14001_2_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic14001_3_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic14001_4_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic14001_5_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic14002_1_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic14002_2_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic14002_3_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic14002_4_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic14002_5_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic14003_1_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic14003_2_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic14003_3_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic14003_4_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic14003_5_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic14004_1_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic14004_2_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic14004_3_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic14004_4_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic14004_5_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic15001_1_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic15001_2_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic15001_3_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15001_4_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15001_5_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15002_1_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic15002_2_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic15002_3_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15002_4_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15002_5_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15003_1_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic15003_2_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic15003_3_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15003_4_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15003_5_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic15004_1_FR.txt | 0
Resources/Readable/FR/Relic15004_2_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Relic15004_3_FR.txt | 0
Resources/Readable/FR/Relic15004_4_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Relic15004_5_FR.txt | 0
Resources/Readable/FR/Relic15005_1_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Relic15005_2_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Relic15005_3_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Relic15005_4_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15005_5_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic15006_1_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Relic15006_2_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic15006_3_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Relic15006_4_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Relic15006_5_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Relic15007_1_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15007_2_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15007_3_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic15007_4_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15007_5_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15008_1_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Relic15008_2_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Relic15008_3_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15008_4_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15008_5_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15009_3_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic15010_3_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic15011_3_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic15012_3_FR.txt | 0
Resources/Readable/FR/Relic15013_3_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Relic15014_1_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15014_2_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15014_3_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Relic15014_4_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15014_5_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15015_1_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Relic15015_2_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Relic15015_3_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Relic15015_4_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Relic15015_5_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Relic15016_1_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Relic15016_2_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic15016_3_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Relic15016_4_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic15016_5_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Relic15017_1_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic15017_2_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15017_3_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15017_4_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15017_5_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15018_1_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Relic15018_2_FR.txt | 24 ++
Resources/Readable/FR/Relic15018_3_FR.txt | 11 +
Resources/Readable/FR/Relic15018_4_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Relic15018_5_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic15019_1_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Relic15019_2_FR.txt | 24 ++
Resources/Readable/FR/Relic15019_3_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Relic15019_4_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Relic15019_5_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Relic15020_1_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Relic15020_2_FR.txt | 27 ++
Resources/Readable/FR/Relic15020_3_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic15020_4_FR.txt | 26 ++
Resources/Readable/FR/Relic15020_5_FR.txt | 34 +++
Resources/Readable/FR/Relic15021_1_FR.txt | 26 ++
Resources/Readable/FR/Relic15021_2_FR.txt | 25 ++
Resources/Readable/FR/Relic15021_3_FR.txt | 35 +++
Resources/Readable/FR/Relic15021_4_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Relic15021_5_FR.txt | 26 ++
Resources/Readable/FR/Relic15022_1_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15022_2_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic15022_3_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Relic15022_4_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15022_5_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Relic15023_1_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Relic15023_2_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic15023_3_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Relic15023_4_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Relic15023_5_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Relic15024_1_FR.txt | 22 ++
Resources/Readable/FR/Relic15024_2_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Relic15024_3_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Relic15024_4_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Relic15024_5_FR.txt | 25 ++
Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic1_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic2_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic3_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic4_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic5_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/TejimaMail_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/VermeerPic1_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/VermeerPic2_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/VermeerPic3_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Weapon11101_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Weapon11201_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Weapon11301_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Weapon11302_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Weapon11303_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Weapon11304_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11305_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Weapon11306_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Weapon11401_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11402_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11403_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Weapon11404_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11405_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11406_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Weapon11407_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11408_FR.txt | 22 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11409_FR.txt | 29 +++
Resources/Readable/FR/Weapon11410_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11411_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Weapon11412_FR.txt | 26 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11413_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11414_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11415_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Weapon11501_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11502_FR.txt | 25 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11503_FR.txt | 31 +++
Resources/Readable/FR/Weapon11504_FR.txt | 24 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11505_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11506_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Weapon11507_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Weapon11509_FR.txt | 28 ++
Resources/Readable/FR/Weapon11510_FR.txt | 53 ++++
Resources/Readable/FR/Weapon12101_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Weapon12201_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Weapon12301_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Weapon12302_FR.txt | 9 +
Resources/Readable/FR/Weapon12303_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Weapon12304_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Weapon12305_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Weapon12306_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Weapon12401_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12402_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12403_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12404_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12405_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12406_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Weapon12407_FR.txt | 28 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12408_FR.txt | 22 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12409_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12410_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12411_FR.txt | 32 +++
Resources/Readable/FR/Weapon12412_FR.txt | 30 +++
Resources/Readable/FR/Weapon12414_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12416_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12501_FR.txt | 29 +++
Resources/Readable/FR/Weapon12502_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12503_FR.txt | 27 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12504_FR.txt | 24 ++
Resources/Readable/FR/Weapon12505_FR.txt | 0
Resources/Readable/FR/Weapon12506_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Weapon12510_FR.txt | 42 +++
Resources/Readable/FR/Weapon13101_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Weapon13201_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Weapon13301_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Weapon13302_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Weapon13303_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Weapon13401_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13402_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Weapon13403_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13404_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13405_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13406_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13407_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13408_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13409_FR.txt | 24 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13414_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Weapon13415_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13416_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13501_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13502_FR.txt | 25 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13504_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13505_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13506_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Weapon13507_FR.txt | 25 ++
Resources/Readable/FR/Weapon13509_FR.txt | 30 +++
Resources/Readable/FR/Weapon14101_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Weapon14201_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Weapon14301_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Weapon14302_FR.txt | 10 +
Resources/Readable/FR/Weapon14303_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Weapon14304_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Weapon14305_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Weapon14306_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Weapon14401_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14402_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14403_FR.txt | 13 +
Resources/Readable/FR/Weapon14404_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14405_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14406_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14407_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14408_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14409_FR.txt | 20 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14410_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14411_FR.txt | 2 +
Resources/Readable/FR/Weapon14412_FR.txt | 33 +++
Resources/Readable/FR/Weapon14413_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14414_FR.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/FR/Weapon14415_FR.txt | 28 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14501_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14502_FR.txt | 29 +++
Resources/Readable/FR/Weapon14503_FR.txt | 0
Resources/Readable/FR/Weapon14504_FR.txt | 21 ++
Resources/Readable/FR/Weapon14505_FR.txt | 0
Resources/Readable/FR/Weapon14506_FR.txt | 29 +++
Resources/Readable/FR/Weapon14509_FR.txt | 48 ++++
Resources/Readable/FR/Weapon15101_FR.txt | 4 +
Resources/Readable/FR/Weapon15201_FR.txt | 3 +
Resources/Readable/FR/Weapon15301_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Weapon15302_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Weapon15303_FR.txt | 5 +
Resources/Readable/FR/Weapon15304_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Weapon15305_FR.txt | 6 +
Resources/Readable/FR/Weapon15306_FR.txt | 7 +
Resources/Readable/FR/Weapon15401_FR.txt | 15 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15402_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15403_FR.txt | 14 +
Resources/Readable/FR/Weapon15404_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15405_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15406_FR.txt | 16 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15407_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15408_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15409_FR.txt | 24 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15410_FR.txt | 18 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15412_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15413_FR.txt | 36 +++
Resources/Readable/FR/Weapon15414_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15415_FR.txt | 8 +
Resources/Readable/FR/Weapon15416_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15501_FR.txt | 27 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15502_FR.txt | 27 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15503_FR.txt | 32 +++
Resources/Readable/FR/Weapon15504_FR.txt | 0
Resources/Readable/FR/Weapon15505_FR.txt | 0
Resources/Readable/FR/Weapon15506_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/FR/Weapon15507_FR.txt | 25 ++
Resources/Readable/FR/Weapon15509_FR.txt | 35 +++
Resources/Readable/FR/Wings140001_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/Wings140002_FR.txt | 27 ++
Resources/Readable/FR/Wings140003_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Wings140004_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Wings140005_FR.txt | 12 +
Resources/Readable/FR/Wings140006_FR.txt | 36 +++
Resources/Readable/FR/Wings140007_FR.txt | 23 ++
Resources/Readable/FR/Wings140008_FR.txt | 17 ++
Resources/Readable/FR/Wings140009_FR.txt | 19 ++
Resources/Readable/FR/ZhongmofanPic_FR.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/AmborLicense_ID.txt | 22 ++
Resources/Readable/ID/BarbaraBlackmail_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Book100_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Book101_ID.txt | 63 +++++
Resources/Readable/ID/Book102_ID.txt | 56 ++++
Resources/Readable/ID/Book103_ID.txt | 60 +++++
Resources/Readable/ID/Book104_ID.txt | 66 +++++
Resources/Readable/ID/Book105_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Book106_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book107_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book108_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book109_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book10_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Book110_ID.txt | 26 ++
Resources/Readable/ID/Book111_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book112_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book113_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book114_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book115_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book116_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book117_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book118_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Book119_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book11_ID.txt | 26 ++
Resources/Readable/ID/Book120_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book121_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Book122_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book123_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Book124_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Book125_ID.txt | 34 +++
Resources/Readable/ID/Book126_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Book127_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book128_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book129_ID.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/ID/Book12_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Book130_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Book131_ID.txt | 22 ++
Resources/Readable/ID/Book132_ID.txt | 31 +++
Resources/Readable/ID/Book133_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Book134_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Book135_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Book136_ID.txt | 26 ++
Resources/Readable/ID/Book137_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Book138_ID.txt | 29 +++
Resources/Readable/ID/Book139_ID.txt | 46 ++++
Resources/Readable/ID/Book13_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Book140_ID.txt | 31 +++
Resources/Readable/ID/Book141_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Book142_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Book143_ID.txt | 29 +++
Resources/Readable/ID/Book144_ID.txt | 50 ++++
Resources/Readable/ID/Book145_ID.txt | 33 +++
Resources/Readable/ID/Book146_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book147_ID.txt | 60 +++++
Resources/Readable/ID/Book148_ID.txt | 58 +++++
Resources/Readable/ID/Book149_ID.txt | 38 +++
Resources/Readable/ID/Book14_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Book150_ID.txt | 32 +++
Resources/Readable/ID/Book151_ID.txt | 39 +++
Resources/Readable/ID/Book152_ID.txt | 56 ++++
Resources/Readable/ID/Book153_ID.txt | 33 +++
Resources/Readable/ID/Book154_ID.txt | 44 ++++
Resources/Readable/ID/Book155_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book156_ID.txt | 35 +++
Resources/Readable/ID/Book157_ID.txt | 25 ++
Resources/Readable/ID/Book158_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Book159_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Book15_ID.txt | 28 ++
Resources/Readable/ID/Book160_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book161_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book162_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book163_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book164_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book165_ID.txt | 33 +++
Resources/Readable/ID/Book166_ID.txt | 40 +++
Resources/Readable/ID/Book167_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book168_ID.txt | 40 +++
Resources/Readable/ID/Book169_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book16_ID.txt | 35 +++
Resources/Readable/ID/Book170_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book171_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book172_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book173_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book174_ID.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/ID/Book175_ID.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/ID/Book176_ID.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/ID/Book177_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Book178_ID.txt | 26 ++
Resources/Readable/ID/Book179_ID.txt | 25 ++
Resources/Readable/ID/Book17_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Book180_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Book181_ID.txt | 28 ++
Resources/Readable/ID/Book182_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book183_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Book184_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book185_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Book186_ID.txt | 26 ++
Resources/Readable/ID/Book187_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Book188_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book189_ID.txt | 22 ++
Resources/Readable/ID/Book18_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book190_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Book191_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Book192_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book193_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book194_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Book195_ID.txt | 43 ++++
Resources/Readable/ID/Book196_ID.txt | 57 +++++
Resources/Readable/ID/Book197_ID.txt | 67 +++++
Resources/Readable/ID/Book198_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book199_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book19_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Book1_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Book200_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Book201_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book202_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book203_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book204_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book205_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book206_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book207_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Book208_ID.txt | 55 ++++
Resources/Readable/ID/Book209_ID.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/ID/Book20_ID.txt | 31 +++
Resources/Readable/ID/Book210_ID.txt | 24 ++
Resources/Readable/ID/Book211_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Book212_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Book213_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book214_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book215_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book216_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book217_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book218_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book219_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book21_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book220_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book221_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book222_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book223_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book224_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book225_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book226_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Book227_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Book228_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Book229_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book22_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book230_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book231_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book232_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book233_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book234_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book235_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book236_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Book237_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book238_ID.txt | 36 +++
Resources/Readable/ID/Book239_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book23_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book240_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book241_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book242_ID.txt | 59 +++++
Resources/Readable/ID/Book243_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Book244_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book245_ID.txt | 25 ++
Resources/Readable/ID/Book246_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Book247_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Book248_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Book249_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Book24_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book250_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Book251_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book252_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book253_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book254_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book255_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Book256_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Book257_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Book258_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Book259_ID.txt | 28 ++
Resources/Readable/ID/Book25_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book260_ID.txt | 22 ++
Resources/Readable/ID/Book261_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book262_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book263_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Book264_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book265_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Book26_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Book27_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Book28_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Book291_ID.txt | 22 ++
Resources/Readable/ID/Book292_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Book293_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Book294_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Book295_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Book296_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book297_ID.txt | 46 ++++
Resources/Readable/ID/Book298_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book299_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book29_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Book2_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Book300_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book301_ID.txt | 56 ++++
Resources/Readable/ID/Book302_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book303_ID.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/ID/Book304_ID.txt | 45 ++++
Resources/Readable/ID/Book305_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Book307_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Book308_ID.txt | 40 +++
Resources/Readable/ID/Book309_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book30_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book310_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Book311_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book312_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book313_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Book314_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book315_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Book316_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book317_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book318_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Book319_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book31_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book320_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book321_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Book322_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book327_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book328_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Book329_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book32_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Book330_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Book331_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book332_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Book333_ID.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/ID/Book334_ID.txt | 25 ++
Resources/Readable/ID/Book335_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Book336_ID.txt | 48 ++++
Resources/Readable/ID/Book337_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book33_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book343_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book344_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Book345_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Book346_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Book34_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Book353_ID.txt | 31 +++
Resources/Readable/ID/Book354_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book355_ID.txt | 24 ++
Resources/Readable/ID/Book356_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book357_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book358_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book359_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Book35_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book360_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book361_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book362_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Book36_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Book371_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Book372_ID.txt | 45 ++++
Resources/Readable/ID/Book373_ID.txt | 50 ++++
Resources/Readable/ID/Book374_ID.txt | 61 +++++
Resources/Readable/ID/Book37_ID.txt | 40 +++
Resources/Readable/ID/Book384_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book385_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book386_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book387_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book388_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book389_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book38_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book390_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book391_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book392_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book393_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book394_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book395_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book396_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book397_ID.txt | 61 +++++
Resources/Readable/ID/Book39_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book3_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Book40_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book41_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book42_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Book43_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Book44_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book45_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book46_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book47_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book48_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book49_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book4_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Book50_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Book51_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Book52_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book53_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book54_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Book55_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Book56_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Book57_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Book58_ID.txt | 36 +++
Resources/Readable/ID/Book59_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book5_ID.txt | 26 ++
Resources/Readable/ID/Book60_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Book61_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Book62_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Book63_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book64_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book65_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book66_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book67_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book68_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book69_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book6_ID.txt | 27 ++
Resources/Readable/ID/Book70_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book71_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Book72_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Book73_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Book74_ID.txt | 29 +++
Resources/Readable/ID/Book75_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Book76_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Book77_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Book78_ID.txt | 39 +++
Resources/Readable/ID/Book79_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Book7_ID.txt | 24 ++
Resources/Readable/ID/Book80_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Book81_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Book82_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Book83_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Book84_ID.txt | 30 +++
Resources/Readable/ID/Book85_ID.txt | 28 ++
Resources/Readable/ID/Book86_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Book87_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Book88_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Book89_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book8_ID.txt | 25 ++
Resources/Readable/ID/Book90_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book91_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book92_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book93_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book94_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Book95_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Book96_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Book97_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Book98_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Book99_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Book9_ID.txt | 22 ++
Resources/Readable/ID/Costume340000_ID.txt | 28 ++
Resources/Readable/ID/Costume340001_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Costume340002_ID.txt | 30 +++
Resources/Readable/ID/Costume340003_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Costume340006_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Costume340007_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Costume340008_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Costume340009_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/DilucLetter_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure1_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure2_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure3_ID.txt | 1 +
.../Readable/ID/NPCPic_GrannyShan_ID.txt | 1 +
.../Readable/ID/NPCPic_TeaMasterLiuSu_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Poem1_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Poem2_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Poem3_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/PoemNote_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Poster1_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Poster2_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Poster4_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Poster5_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Relic10001_1_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic10001_2_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic10001_3_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic10001_4_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic10001_5_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic10002_1_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Relic10002_2_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic10002_3_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic10002_4_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Relic10002_5_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Relic10003_1_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Relic10003_2_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Relic10003_3_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic10003_4_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Relic10003_5_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic10004_1_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Relic10004_2_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Relic10004_3_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Relic10004_4_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Relic10004_5_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Relic10005_1_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Relic10005_2_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10005_3_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Relic10005_4_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10005_5_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10006_1_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10006_2_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10006_3_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10006_4_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10006_5_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10007_1_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10007_2_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Relic10007_3_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10007_4_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Relic10007_5_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10008_1_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10008_2_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10008_3_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10008_4_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Relic10008_5_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Relic10009_1_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10009_2_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10009_3_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10009_4_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10009_5_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10010_1_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10010_2_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10010_3_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10010_4_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Relic10010_5_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10011_1_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Relic10011_2_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10011_3_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10011_4_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Relic10011_5_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Relic10012_1_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10012_2_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10012_3_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Relic10012_4_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10012_5_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10013_1_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Relic10013_2_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Relic10013_3_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic10013_4_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Relic10013_5_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Relic14001_1_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic14001_2_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic14001_3_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic14001_4_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic14001_5_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic14002_1_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic14002_2_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic14002_3_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic14002_4_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic14002_5_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic14003_1_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic14003_2_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic14003_3_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic14003_4_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic14003_5_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic14004_1_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic14004_2_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic14004_3_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic14004_4_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic14004_5_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic15001_1_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic15001_2_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic15001_3_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15001_4_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15001_5_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15002_1_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic15002_2_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic15002_3_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15002_4_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15002_5_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15003_1_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic15003_2_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic15003_3_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15003_4_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15003_5_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic15004_1_ID.txt | 0
Resources/Readable/ID/Relic15004_2_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Relic15004_3_ID.txt | 0
Resources/Readable/ID/Relic15004_4_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Relic15004_5_ID.txt | 0
Resources/Readable/ID/Relic15005_1_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Relic15005_2_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Relic15005_3_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Relic15005_4_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15005_5_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic15006_1_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Relic15006_2_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic15006_3_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Relic15006_4_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Relic15006_5_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Relic15007_1_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15007_2_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15007_3_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic15007_4_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15007_5_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15008_1_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Relic15008_2_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Relic15008_3_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15008_4_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15008_5_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15009_3_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic15010_3_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic15011_3_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic15012_3_ID.txt | 0
Resources/Readable/ID/Relic15013_3_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Relic15014_1_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15014_2_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15014_3_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Relic15014_4_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15014_5_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15015_1_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Relic15015_2_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Relic15015_3_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Relic15015_4_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Relic15015_5_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Relic15016_1_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Relic15016_2_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic15016_3_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Relic15016_4_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic15016_5_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Relic15017_1_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic15017_2_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15017_3_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15017_4_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15017_5_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15018_1_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Relic15018_2_ID.txt | 24 ++
Resources/Readable/ID/Relic15018_3_ID.txt | 11 +
Resources/Readable/ID/Relic15018_4_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Relic15018_5_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic15019_1_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Relic15019_2_ID.txt | 24 ++
Resources/Readable/ID/Relic15019_3_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Relic15019_4_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Relic15019_5_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Relic15020_1_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Relic15020_2_ID.txt | 27 ++
Resources/Readable/ID/Relic15020_3_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic15020_4_ID.txt | 26 ++
Resources/Readable/ID/Relic15020_5_ID.txt | 34 +++
Resources/Readable/ID/Relic15021_1_ID.txt | 26 ++
Resources/Readable/ID/Relic15021_2_ID.txt | 25 ++
Resources/Readable/ID/Relic15021_3_ID.txt | 35 +++
Resources/Readable/ID/Relic15021_4_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Relic15021_5_ID.txt | 26 ++
Resources/Readable/ID/Relic15022_1_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15022_2_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic15022_3_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Relic15022_4_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15022_5_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Relic15023_1_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Relic15023_2_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic15023_3_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Relic15023_4_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Relic15023_5_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Relic15024_1_ID.txt | 22 ++
Resources/Readable/ID/Relic15024_2_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Relic15024_3_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Relic15024_4_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Relic15024_5_ID.txt | 25 ++
Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic1_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic2_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic3_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic4_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic5_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/TejimaMail_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/VermeerPic1_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/VermeerPic2_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/VermeerPic3_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Weapon11101_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Weapon11201_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Weapon11301_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Weapon11302_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Weapon11303_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Weapon11304_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11305_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Weapon11306_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Weapon11401_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11402_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11403_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Weapon11404_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11405_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11406_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Weapon11407_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11408_ID.txt | 22 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11409_ID.txt | 29 +++
Resources/Readable/ID/Weapon11410_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11411_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Weapon11412_ID.txt | 26 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11413_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11414_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11415_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Weapon11501_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11502_ID.txt | 25 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11503_ID.txt | 31 +++
Resources/Readable/ID/Weapon11504_ID.txt | 24 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11505_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11506_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Weapon11507_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Weapon11509_ID.txt | 28 ++
Resources/Readable/ID/Weapon11510_ID.txt | 53 ++++
Resources/Readable/ID/Weapon12101_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Weapon12201_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Weapon12301_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Weapon12302_ID.txt | 9 +
Resources/Readable/ID/Weapon12303_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Weapon12304_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Weapon12305_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Weapon12306_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Weapon12401_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12402_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12403_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12404_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12405_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12406_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Weapon12407_ID.txt | 28 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12408_ID.txt | 22 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12409_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12410_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12411_ID.txt | 32 +++
Resources/Readable/ID/Weapon12412_ID.txt | 30 +++
Resources/Readable/ID/Weapon12414_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12416_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12501_ID.txt | 29 +++
Resources/Readable/ID/Weapon12502_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12503_ID.txt | 27 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12504_ID.txt | 24 ++
Resources/Readable/ID/Weapon12505_ID.txt | 0
Resources/Readable/ID/Weapon12506_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Weapon12510_ID.txt | 42 +++
Resources/Readable/ID/Weapon13101_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Weapon13201_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Weapon13301_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Weapon13302_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Weapon13303_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Weapon13401_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13402_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Weapon13403_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13404_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13405_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13406_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13407_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13408_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13409_ID.txt | 24 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13414_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Weapon13415_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13416_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13501_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13502_ID.txt | 25 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13504_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13505_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13506_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Weapon13507_ID.txt | 25 ++
Resources/Readable/ID/Weapon13509_ID.txt | 30 +++
Resources/Readable/ID/Weapon14101_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Weapon14201_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Weapon14301_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Weapon14302_ID.txt | 10 +
Resources/Readable/ID/Weapon14303_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Weapon14304_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Weapon14305_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Weapon14306_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Weapon14401_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14402_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14403_ID.txt | 13 +
Resources/Readable/ID/Weapon14404_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14405_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14406_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14407_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14408_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14409_ID.txt | 20 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14410_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14411_ID.txt | 2 +
Resources/Readable/ID/Weapon14412_ID.txt | 33 +++
Resources/Readable/ID/Weapon14413_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14414_ID.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/ID/Weapon14415_ID.txt | 28 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14501_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14502_ID.txt | 29 +++
Resources/Readable/ID/Weapon14503_ID.txt | 0
Resources/Readable/ID/Weapon14504_ID.txt | 21 ++
Resources/Readable/ID/Weapon14505_ID.txt | 0
Resources/Readable/ID/Weapon14506_ID.txt | 29 +++
Resources/Readable/ID/Weapon14509_ID.txt | 48 ++++
Resources/Readable/ID/Weapon15101_ID.txt | 4 +
Resources/Readable/ID/Weapon15201_ID.txt | 3 +
Resources/Readable/ID/Weapon15301_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Weapon15302_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Weapon15303_ID.txt | 5 +
Resources/Readable/ID/Weapon15304_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Weapon15305_ID.txt | 6 +
Resources/Readable/ID/Weapon15306_ID.txt | 7 +
Resources/Readable/ID/Weapon15401_ID.txt | 15 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15402_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15403_ID.txt | 14 +
Resources/Readable/ID/Weapon15404_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15405_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15406_ID.txt | 16 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15407_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15408_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15409_ID.txt | 24 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15410_ID.txt | 18 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15412_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15413_ID.txt | 36 +++
Resources/Readable/ID/Weapon15414_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15415_ID.txt | 8 +
Resources/Readable/ID/Weapon15416_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15501_ID.txt | 27 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15502_ID.txt | 27 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15503_ID.txt | 32 +++
Resources/Readable/ID/Weapon15504_ID.txt | 0
Resources/Readable/ID/Weapon15505_ID.txt | 0
Resources/Readable/ID/Weapon15506_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/ID/Weapon15507_ID.txt | 25 ++
Resources/Readable/ID/Weapon15509_ID.txt | 35 +++
Resources/Readable/ID/Wings140001_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/Wings140002_ID.txt | 27 ++
Resources/Readable/ID/Wings140003_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Wings140004_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Wings140005_ID.txt | 12 +
Resources/Readable/ID/Wings140006_ID.txt | 36 +++
Resources/Readable/ID/Wings140007_ID.txt | 23 ++
Resources/Readable/ID/Wings140008_ID.txt | 17 ++
Resources/Readable/ID/Wings140009_ID.txt | 19 ++
Resources/Readable/ID/ZhongmofanPic_ID.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/AmborLicense_JP.txt | 22 ++
Resources/Readable/JP/BarbaraBlackmail_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Book100_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Book101_JP.txt | 63 +++++
Resources/Readable/JP/Book102_JP.txt | 56 ++++
Resources/Readable/JP/Book103_JP.txt | 60 +++++
Resources/Readable/JP/Book104_JP.txt | 66 +++++
Resources/Readable/JP/Book105_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Book106_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book107_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book108_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book109_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book10_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Book110_JP.txt | 26 ++
Resources/Readable/JP/Book111_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book112_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book113_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book114_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book115_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book116_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book117_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book118_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Book119_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book11_JP.txt | 26 ++
Resources/Readable/JP/Book120_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book121_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Book122_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book123_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Book124_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Book125_JP.txt | 34 +++
Resources/Readable/JP/Book126_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Book127_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book128_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book129_JP.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/JP/Book12_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Book130_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Book131_JP.txt | 22 ++
Resources/Readable/JP/Book132_JP.txt | 31 +++
Resources/Readable/JP/Book133_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Book134_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Book135_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Book136_JP.txt | 26 ++
Resources/Readable/JP/Book137_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Book138_JP.txt | 29 +++
Resources/Readable/JP/Book139_JP.txt | 46 ++++
Resources/Readable/JP/Book13_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Book140_JP.txt | 31 +++
Resources/Readable/JP/Book141_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Book142_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Book143_JP.txt | 29 +++
Resources/Readable/JP/Book144_JP.txt | 50 ++++
Resources/Readable/JP/Book145_JP.txt | 33 +++
Resources/Readable/JP/Book146_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book147_JP.txt | 60 +++++
Resources/Readable/JP/Book148_JP.txt | 58 +++++
Resources/Readable/JP/Book149_JP.txt | 38 +++
Resources/Readable/JP/Book14_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Book150_JP.txt | 32 +++
Resources/Readable/JP/Book151_JP.txt | 39 +++
Resources/Readable/JP/Book152_JP.txt | 56 ++++
Resources/Readable/JP/Book153_JP.txt | 33 +++
Resources/Readable/JP/Book154_JP.txt | 44 ++++
Resources/Readable/JP/Book155_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book156_JP.txt | 35 +++
Resources/Readable/JP/Book157_JP.txt | 25 ++
Resources/Readable/JP/Book158_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Book159_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Book15_JP.txt | 28 ++
Resources/Readable/JP/Book160_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book161_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book162_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book163_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book164_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book165_JP.txt | 33 +++
Resources/Readable/JP/Book166_JP.txt | 40 +++
Resources/Readable/JP/Book167_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book168_JP.txt | 40 +++
Resources/Readable/JP/Book169_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book16_JP.txt | 35 +++
Resources/Readable/JP/Book170_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book171_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book172_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book173_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book174_JP.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/JP/Book175_JP.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/JP/Book176_JP.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/JP/Book177_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Book178_JP.txt | 26 ++
Resources/Readable/JP/Book179_JP.txt | 25 ++
Resources/Readable/JP/Book17_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Book180_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Book181_JP.txt | 28 ++
Resources/Readable/JP/Book182_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book183_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Book184_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book185_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Book186_JP.txt | 26 ++
Resources/Readable/JP/Book187_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Book188_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book189_JP.txt | 22 ++
Resources/Readable/JP/Book18_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book190_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Book191_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Book192_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book193_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book194_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Book195_JP.txt | 43 ++++
Resources/Readable/JP/Book196_JP.txt | 57 +++++
Resources/Readable/JP/Book197_JP.txt | 67 +++++
Resources/Readable/JP/Book198_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book199_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book19_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Book1_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Book200_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Book201_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book202_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book203_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book204_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book205_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book206_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book207_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Book208_JP.txt | 55 ++++
Resources/Readable/JP/Book209_JP.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/JP/Book20_JP.txt | 31 +++
Resources/Readable/JP/Book210_JP.txt | 24 ++
Resources/Readable/JP/Book211_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Book212_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Book213_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book214_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book215_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book216_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book217_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book218_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book219_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book21_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book220_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book221_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book222_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book223_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book224_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book225_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book226_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Book227_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Book228_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Book229_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book22_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book230_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book231_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book232_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book233_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book234_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book235_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book236_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Book237_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book238_JP.txt | 36 +++
Resources/Readable/JP/Book239_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book23_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book240_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book241_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book242_JP.txt | 59 +++++
Resources/Readable/JP/Book243_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Book244_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book245_JP.txt | 25 ++
Resources/Readable/JP/Book246_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Book247_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Book248_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Book249_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Book24_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book250_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Book251_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book252_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book253_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book254_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book255_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Book256_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Book257_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Book258_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Book259_JP.txt | 28 ++
Resources/Readable/JP/Book25_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book260_JP.txt | 22 ++
Resources/Readable/JP/Book261_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book262_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book263_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Book264_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book265_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Book26_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Book27_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Book28_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Book291_JP.txt | 22 ++
Resources/Readable/JP/Book292_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Book293_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Book294_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Book295_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Book296_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book297_JP.txt | 46 ++++
Resources/Readable/JP/Book298_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book299_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book29_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Book2_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Book300_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book301_JP.txt | 56 ++++
Resources/Readable/JP/Book302_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book303_JP.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/JP/Book304_JP.txt | 45 ++++
Resources/Readable/JP/Book305_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Book307_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Book308_JP.txt | 40 +++
Resources/Readable/JP/Book309_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book30_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book310_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Book311_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book312_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book313_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Book314_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book315_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Book316_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book317_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book318_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Book319_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book31_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book320_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book321_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Book322_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book327_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book328_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Book329_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book32_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Book330_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Book331_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book332_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Book333_JP.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/JP/Book334_JP.txt | 25 ++
Resources/Readable/JP/Book335_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Book336_JP.txt | 48 ++++
Resources/Readable/JP/Book337_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book33_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book343_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book344_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Book345_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Book346_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Book34_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Book353_JP.txt | 31 +++
Resources/Readable/JP/Book354_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book355_JP.txt | 24 ++
Resources/Readable/JP/Book356_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Book357_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Book358_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Book359_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Book35_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book360_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Book361_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book362_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Book36_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Book371_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Book372_JP.txt | 45 ++++
Resources/Readable/JP/Book373_JP.txt | 50 ++++
Resources/Readable/JP/Book374_JP.txt | 61 +++++
Resources/Readable/JP/Book37_JP.txt | 40 +++
Resources/Readable/JP/Book384_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book385_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book386_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book387_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book388_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book389_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book38_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book390_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book391_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book392_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book393_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book394_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book395_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book396_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book397_JP.txt | 61 +++++
Resources/Readable/JP/Book39_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book3_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Book40_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book41_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book42_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Book43_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Book44_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book45_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book46_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book47_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book48_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book49_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book4_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Book50_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Book51_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Book52_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book53_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book54_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Book55_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Book56_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Book57_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Book58_JP.txt | 36 +++
Resources/Readable/JP/Book59_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book5_JP.txt | 26 ++
Resources/Readable/JP/Book60_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Book61_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Book62_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Book63_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book64_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book65_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book66_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book67_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book68_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book69_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book6_JP.txt | 27 ++
Resources/Readable/JP/Book70_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book71_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Book72_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Book73_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Book74_JP.txt | 29 +++
Resources/Readable/JP/Book75_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Book76_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Book77_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Book78_JP.txt | 39 +++
Resources/Readable/JP/Book79_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Book7_JP.txt | 24 ++
Resources/Readable/JP/Book80_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Book81_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Book82_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Book83_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Book84_JP.txt | 30 +++
Resources/Readable/JP/Book85_JP.txt | 28 ++
Resources/Readable/JP/Book86_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Book87_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Book88_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Book89_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book8_JP.txt | 25 ++
Resources/Readable/JP/Book90_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book91_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book92_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book93_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book94_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Book95_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Book96_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Book97_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Book98_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Book99_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Book9_JP.txt | 22 ++
Resources/Readable/JP/Costume340000_JP.txt | 28 ++
Resources/Readable/JP/Costume340001_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Costume340002_JP.txt | 30 +++
Resources/Readable/JP/Costume340003_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Costume340006_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Costume340007_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Costume340008_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Costume340009_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/DilucLetter_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure1_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure2_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure3_JP.txt | 1 +
.../Readable/JP/NPCPic_GrannyShan_JP.txt | 1 +
.../Readable/JP/NPCPic_TeaMasterLiuSu_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Poem1_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Poem2_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Poem3_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/PoemNote_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Poster1_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Poster2_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Poster4_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Poster5_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Relic10001_1_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic10001_2_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic10001_3_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic10001_4_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic10001_5_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic10002_1_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Relic10002_2_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic10002_3_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic10002_4_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Relic10002_5_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Relic10003_1_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Relic10003_2_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Relic10003_3_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic10003_4_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Relic10003_5_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic10004_1_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Relic10004_2_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Relic10004_3_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Relic10004_4_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Relic10004_5_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Relic10005_1_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Relic10005_2_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10005_3_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Relic10005_4_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10005_5_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10006_1_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10006_2_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10006_3_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10006_4_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10006_5_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10007_1_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10007_2_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Relic10007_3_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10007_4_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Relic10007_5_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10008_1_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10008_2_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10008_3_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10008_4_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Relic10008_5_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Relic10009_1_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10009_2_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10009_3_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10009_4_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10009_5_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10010_1_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10010_2_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10010_3_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10010_4_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Relic10010_5_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10011_1_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Relic10011_2_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10011_3_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10011_4_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Relic10011_5_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Relic10012_1_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10012_2_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10012_3_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Relic10012_4_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10012_5_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10013_1_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Relic10013_2_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Relic10013_3_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic10013_4_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Relic10013_5_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Relic14001_1_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic14001_2_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic14001_3_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic14001_4_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic14001_5_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic14002_1_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic14002_2_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic14002_3_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic14002_4_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic14002_5_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic14003_1_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic14003_2_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic14003_3_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic14003_4_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic14003_5_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic14004_1_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic14004_2_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic14004_3_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic14004_4_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic14004_5_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic15001_1_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic15001_2_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic15001_3_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15001_4_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15001_5_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15002_1_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic15002_2_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic15002_3_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15002_4_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15002_5_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15003_1_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic15003_2_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic15003_3_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15003_4_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15003_5_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic15004_1_JP.txt | 0
Resources/Readable/JP/Relic15004_2_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Relic15004_3_JP.txt | 0
Resources/Readable/JP/Relic15004_4_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Relic15004_5_JP.txt | 0
Resources/Readable/JP/Relic15005_1_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Relic15005_2_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Relic15005_3_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Relic15005_4_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15005_5_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic15006_1_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Relic15006_2_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic15006_3_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Relic15006_4_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Relic15006_5_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Relic15007_1_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15007_2_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15007_3_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic15007_4_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15007_5_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15008_1_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Relic15008_2_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Relic15008_3_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15008_4_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15008_5_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15009_3_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic15010_3_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic15011_3_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic15012_3_JP.txt | 0
Resources/Readable/JP/Relic15013_3_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Relic15014_1_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15014_2_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15014_3_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Relic15014_4_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15014_5_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15015_1_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Relic15015_2_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Relic15015_3_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Relic15015_4_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Relic15015_5_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Relic15016_1_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Relic15016_2_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic15016_3_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Relic15016_4_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic15016_5_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Relic15017_1_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic15017_2_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15017_3_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15017_4_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15017_5_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15018_1_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Relic15018_2_JP.txt | 24 ++
Resources/Readable/JP/Relic15018_3_JP.txt | 11 +
Resources/Readable/JP/Relic15018_4_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Relic15018_5_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic15019_1_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Relic15019_2_JP.txt | 24 ++
Resources/Readable/JP/Relic15019_3_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Relic15019_4_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Relic15019_5_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Relic15020_1_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Relic15020_2_JP.txt | 27 ++
Resources/Readable/JP/Relic15020_3_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic15020_4_JP.txt | 26 ++
Resources/Readable/JP/Relic15020_5_JP.txt | 34 +++
Resources/Readable/JP/Relic15021_1_JP.txt | 26 ++
Resources/Readable/JP/Relic15021_2_JP.txt | 25 ++
Resources/Readable/JP/Relic15021_3_JP.txt | 35 +++
Resources/Readable/JP/Relic15021_4_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Relic15021_5_JP.txt | 26 ++
Resources/Readable/JP/Relic15022_1_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15022_2_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic15022_3_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Relic15022_4_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15022_5_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Relic15023_1_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Relic15023_2_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic15023_3_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Relic15023_4_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Relic15023_5_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Relic15024_1_JP.txt | 22 ++
Resources/Readable/JP/Relic15024_2_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Relic15024_3_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Relic15024_4_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Relic15024_5_JP.txt | 25 ++
Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic1_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic2_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic3_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic4_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic5_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/TejimaMail_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/VermeerPic1_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/VermeerPic2_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/VermeerPic3_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Weapon11101_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Weapon11201_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Weapon11301_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Weapon11302_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Weapon11303_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Weapon11304_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11305_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Weapon11306_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Weapon11401_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11402_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11403_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Weapon11404_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11405_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11406_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Weapon11407_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11408_JP.txt | 22 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11409_JP.txt | 29 +++
Resources/Readable/JP/Weapon11410_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11411_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Weapon11412_JP.txt | 26 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11413_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11414_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11415_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Weapon11501_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11502_JP.txt | 25 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11503_JP.txt | 31 +++
Resources/Readable/JP/Weapon11504_JP.txt | 24 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11505_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11506_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Weapon11507_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Weapon11509_JP.txt | 28 ++
Resources/Readable/JP/Weapon11510_JP.txt | 53 ++++
Resources/Readable/JP/Weapon12101_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Weapon12201_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Weapon12301_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Weapon12302_JP.txt | 9 +
Resources/Readable/JP/Weapon12303_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Weapon12304_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Weapon12305_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Weapon12306_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Weapon12401_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12402_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12403_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12404_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12405_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12406_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Weapon12407_JP.txt | 28 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12408_JP.txt | 22 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12409_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12410_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12411_JP.txt | 32 +++
Resources/Readable/JP/Weapon12412_JP.txt | 30 +++
Resources/Readable/JP/Weapon12414_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12416_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12501_JP.txt | 29 +++
Resources/Readable/JP/Weapon12502_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12503_JP.txt | 27 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12504_JP.txt | 24 ++
Resources/Readable/JP/Weapon12505_JP.txt | 0
Resources/Readable/JP/Weapon12506_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Weapon12510_JP.txt | 42 +++
Resources/Readable/JP/Weapon13101_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Weapon13201_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Weapon13301_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Weapon13302_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Weapon13303_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Weapon13401_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13402_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Weapon13403_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13404_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13405_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13406_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13407_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13408_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13409_JP.txt | 24 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13414_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Weapon13415_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13416_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13501_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13502_JP.txt | 25 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13504_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13505_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13506_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Weapon13507_JP.txt | 25 ++
Resources/Readable/JP/Weapon13509_JP.txt | 30 +++
Resources/Readable/JP/Weapon14101_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Weapon14201_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Weapon14301_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Weapon14302_JP.txt | 10 +
Resources/Readable/JP/Weapon14303_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Weapon14304_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Weapon14305_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Weapon14306_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Weapon14401_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14402_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14403_JP.txt | 13 +
Resources/Readable/JP/Weapon14404_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14405_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14406_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14407_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14408_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14409_JP.txt | 20 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14410_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14411_JP.txt | 2 +
Resources/Readable/JP/Weapon14412_JP.txt | 33 +++
Resources/Readable/JP/Weapon14413_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14414_JP.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/JP/Weapon14415_JP.txt | 28 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14501_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14502_JP.txt | 29 +++
Resources/Readable/JP/Weapon14503_JP.txt | 0
Resources/Readable/JP/Weapon14504_JP.txt | 21 ++
Resources/Readable/JP/Weapon14505_JP.txt | 0
Resources/Readable/JP/Weapon14506_JP.txt | 29 +++
Resources/Readable/JP/Weapon14509_JP.txt | 48 ++++
Resources/Readable/JP/Weapon15101_JP.txt | 4 +
Resources/Readable/JP/Weapon15201_JP.txt | 3 +
Resources/Readable/JP/Weapon15301_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Weapon15302_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Weapon15303_JP.txt | 5 +
Resources/Readable/JP/Weapon15304_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Weapon15305_JP.txt | 6 +
Resources/Readable/JP/Weapon15306_JP.txt | 7 +
Resources/Readable/JP/Weapon15401_JP.txt | 15 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15402_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15403_JP.txt | 14 +
Resources/Readable/JP/Weapon15404_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15405_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15406_JP.txt | 16 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15407_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15408_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15409_JP.txt | 24 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15410_JP.txt | 18 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15412_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15413_JP.txt | 36 +++
Resources/Readable/JP/Weapon15414_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15415_JP.txt | 8 +
Resources/Readable/JP/Weapon15416_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15501_JP.txt | 27 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15502_JP.txt | 27 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15503_JP.txt | 32 +++
Resources/Readable/JP/Weapon15504_JP.txt | 0
Resources/Readable/JP/Weapon15505_JP.txt | 0
Resources/Readable/JP/Weapon15506_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/JP/Weapon15507_JP.txt | 25 ++
Resources/Readable/JP/Weapon15509_JP.txt | 35 +++
Resources/Readable/JP/Wings140001_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/Wings140002_JP.txt | 27 ++
Resources/Readable/JP/Wings140003_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Wings140004_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Wings140005_JP.txt | 12 +
Resources/Readable/JP/Wings140006_JP.txt | 36 +++
Resources/Readable/JP/Wings140007_JP.txt | 23 ++
Resources/Readable/JP/Wings140008_JP.txt | 17 ++
Resources/Readable/JP/Wings140009_JP.txt | 19 ++
Resources/Readable/JP/ZhongmofanPic_JP.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/AmborLicense_KR.txt | 22 ++
Resources/Readable/KR/BarbaraBlackmail_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Book100_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Book101_KR.txt | 63 +++++
Resources/Readable/KR/Book102_KR.txt | 56 ++++
Resources/Readable/KR/Book103_KR.txt | 60 +++++
Resources/Readable/KR/Book104_KR.txt | 66 +++++
Resources/Readable/KR/Book105_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Book106_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book107_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book108_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book109_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book10_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Book110_KR.txt | 26 ++
Resources/Readable/KR/Book111_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book112_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book113_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book114_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book115_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book116_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book117_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book118_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Book119_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book11_KR.txt | 26 ++
Resources/Readable/KR/Book120_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book121_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Book122_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book123_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Book124_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Book125_KR.txt | 34 +++
Resources/Readable/KR/Book126_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Book127_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book128_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book129_KR.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/KR/Book12_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Book130_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Book131_KR.txt | 22 ++
Resources/Readable/KR/Book132_KR.txt | 31 +++
Resources/Readable/KR/Book133_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Book134_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Book135_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Book136_KR.txt | 26 ++
Resources/Readable/KR/Book137_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Book138_KR.txt | 29 +++
Resources/Readable/KR/Book139_KR.txt | 46 ++++
Resources/Readable/KR/Book13_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Book140_KR.txt | 31 +++
Resources/Readable/KR/Book141_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Book142_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Book143_KR.txt | 29 +++
Resources/Readable/KR/Book144_KR.txt | 50 ++++
Resources/Readable/KR/Book145_KR.txt | 33 +++
Resources/Readable/KR/Book146_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book147_KR.txt | 60 +++++
Resources/Readable/KR/Book148_KR.txt | 58 +++++
Resources/Readable/KR/Book149_KR.txt | 38 +++
Resources/Readable/KR/Book14_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Book150_KR.txt | 32 +++
Resources/Readable/KR/Book151_KR.txt | 39 +++
Resources/Readable/KR/Book152_KR.txt | 56 ++++
Resources/Readable/KR/Book153_KR.txt | 33 +++
Resources/Readable/KR/Book154_KR.txt | 44 ++++
Resources/Readable/KR/Book155_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book156_KR.txt | 35 +++
Resources/Readable/KR/Book157_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/Book158_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Book159_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Book15_KR.txt | 28 ++
Resources/Readable/KR/Book160_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book161_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book162_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book163_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book164_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book165_KR.txt | 33 +++
Resources/Readable/KR/Book166_KR.txt | 40 +++
Resources/Readable/KR/Book167_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book168_KR.txt | 40 +++
Resources/Readable/KR/Book169_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book16_KR.txt | 35 +++
Resources/Readable/KR/Book170_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book171_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book172_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book173_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book174_KR.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/KR/Book175_KR.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/KR/Book176_KR.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/KR/Book177_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Book178_KR.txt | 26 ++
Resources/Readable/KR/Book179_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/Book17_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Book180_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Book181_KR.txt | 28 ++
Resources/Readable/KR/Book182_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book183_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Book184_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book185_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Book186_KR.txt | 26 ++
Resources/Readable/KR/Book187_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Book188_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book189_KR.txt | 22 ++
Resources/Readable/KR/Book18_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book190_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Book191_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Book192_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book193_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book194_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Book195_KR.txt | 43 ++++
Resources/Readable/KR/Book196_KR.txt | 57 +++++
Resources/Readable/KR/Book197_KR.txt | 67 +++++
Resources/Readable/KR/Book198_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book199_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book19_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Book1_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Book200_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Book201_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book202_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book203_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book204_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book205_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book206_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book207_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Book208_KR.txt | 55 ++++
Resources/Readable/KR/Book209_KR.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/KR/Book20_KR.txt | 31 +++
Resources/Readable/KR/Book210_KR.txt | 24 ++
Resources/Readable/KR/Book211_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Book212_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Book213_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book214_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book215_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book216_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book217_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book218_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book219_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book21_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book220_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book221_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book222_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book223_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book224_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book225_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book226_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Book227_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Book228_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Book229_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book22_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book230_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book231_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book232_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book233_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book234_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book235_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book236_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Book237_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book238_KR.txt | 36 +++
Resources/Readable/KR/Book239_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book23_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book240_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book241_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book242_KR.txt | 59 +++++
Resources/Readable/KR/Book243_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Book244_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book245_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/Book246_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Book247_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Book248_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Book249_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Book24_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book250_KR.txt | 22 ++
Resources/Readable/KR/Book251_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book252_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book253_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book254_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book255_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Book256_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Book257_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Book258_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Book259_KR.txt | 28 ++
Resources/Readable/KR/Book25_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book260_KR.txt | 22 ++
Resources/Readable/KR/Book261_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book262_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book263_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Book264_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book265_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Book26_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Book27_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Book28_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Book291_KR.txt | 22 ++
Resources/Readable/KR/Book292_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Book293_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Book294_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Book295_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Book296_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book297_KR.txt | 46 ++++
Resources/Readable/KR/Book298_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book299_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book29_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Book2_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Book300_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book301_KR.txt | 56 ++++
Resources/Readable/KR/Book302_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book303_KR.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/KR/Book304_KR.txt | 45 ++++
Resources/Readable/KR/Book305_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Book307_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Book308_KR.txt | 40 +++
Resources/Readable/KR/Book309_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book30_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book310_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Book311_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book312_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book313_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Book314_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book315_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Book316_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book317_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book318_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Book319_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book31_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book320_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book321_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Book322_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book327_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book328_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Book329_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book32_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Book330_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Book331_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book332_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Book333_KR.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/KR/Book334_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/Book335_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Book336_KR.txt | 48 ++++
Resources/Readable/KR/Book337_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book33_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book343_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book344_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Book345_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Book346_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Book34_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Book353_KR.txt | 30 +++
Resources/Readable/KR/Book354_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book355_KR.txt | 24 ++
Resources/Readable/KR/Book356_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book357_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book358_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book359_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Book35_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book360_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book361_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book362_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Book36_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Book371_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Book372_KR.txt | 45 ++++
Resources/Readable/KR/Book373_KR.txt | 50 ++++
Resources/Readable/KR/Book374_KR.txt | 61 +++++
Resources/Readable/KR/Book37_KR.txt | 40 +++
Resources/Readable/KR/Book384_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book385_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book386_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book387_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book388_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book389_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book38_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book390_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book391_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book392_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book393_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book394_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book395_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book396_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book397_KR.txt | 61 +++++
Resources/Readable/KR/Book39_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book3_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Book40_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book41_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book42_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Book43_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Book44_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book45_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book46_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book47_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book48_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book49_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book4_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Book50_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Book51_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Book52_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book53_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book54_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Book55_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Book56_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Book57_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Book58_KR.txt | 36 +++
Resources/Readable/KR/Book59_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book5_KR.txt | 26 ++
Resources/Readable/KR/Book60_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Book61_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Book62_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Book63_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book64_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book65_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book66_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book67_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book68_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book69_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book6_KR.txt | 27 ++
Resources/Readable/KR/Book70_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book71_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Book72_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Book73_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Book74_KR.txt | 29 +++
Resources/Readable/KR/Book75_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Book76_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Book77_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Book78_KR.txt | 39 +++
Resources/Readable/KR/Book79_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Book7_KR.txt | 24 ++
Resources/Readable/KR/Book80_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Book81_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Book82_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Book83_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Book84_KR.txt | 30 +++
Resources/Readable/KR/Book85_KR.txt | 28 ++
Resources/Readable/KR/Book86_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Book87_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Book88_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Book89_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book8_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/Book90_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book91_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book92_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book93_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book94_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Book95_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Book96_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Book97_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Book98_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Book99_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Book9_KR.txt | 22 ++
Resources/Readable/KR/Costume340000_KR.txt | 28 ++
Resources/Readable/KR/Costume340001_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Costume340002_KR.txt | 30 +++
Resources/Readable/KR/Costume340003_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Costume340006_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Costume340007_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Costume340008_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Costume340009_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/DilucLetter_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure1_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure2_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure3_KR.txt | 1 +
.../Readable/KR/NPCPic_GrannyShan_KR.txt | 1 +
.../Readable/KR/NPCPic_TeaMasterLiuSu_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Poem1_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Poem2_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Poem3_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/PoemNote_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Poster1_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Poster2_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Poster4_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Poster5_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Relic10001_1_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic10001_2_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic10001_3_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic10001_4_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic10001_5_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic10002_1_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Relic10002_2_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic10002_3_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic10002_4_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Relic10002_5_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Relic10003_1_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Relic10003_2_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Relic10003_3_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic10003_4_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Relic10003_5_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic10004_1_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Relic10004_2_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Relic10004_3_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Relic10004_4_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Relic10004_5_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Relic10005_1_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Relic10005_2_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10005_3_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Relic10005_4_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10005_5_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10006_1_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10006_2_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10006_3_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10006_4_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10006_5_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10007_1_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10007_2_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Relic10007_3_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10007_4_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Relic10007_5_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10008_1_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10008_2_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10008_3_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10008_4_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Relic10008_5_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Relic10009_1_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10009_2_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10009_3_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10009_4_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10009_5_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10010_1_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10010_2_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10010_3_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10010_4_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Relic10010_5_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10011_1_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Relic10011_2_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10011_3_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10011_4_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Relic10011_5_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Relic10012_1_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10012_2_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10012_3_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Relic10012_4_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10012_5_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10013_1_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Relic10013_2_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Relic10013_3_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic10013_4_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Relic10013_5_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Relic14001_1_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic14001_2_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic14001_3_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic14001_4_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic14001_5_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic14002_1_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic14002_2_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic14002_3_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic14002_4_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic14002_5_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic14003_1_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic14003_2_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic14003_3_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic14003_4_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic14003_5_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic14004_1_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic14004_2_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic14004_3_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic14004_4_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic14004_5_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic15001_1_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic15001_2_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic15001_3_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15001_4_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15001_5_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15002_1_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic15002_2_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic15002_3_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15002_4_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15002_5_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15003_1_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic15003_2_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic15003_3_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15003_4_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15003_5_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic15004_1_KR.txt | 0
Resources/Readable/KR/Relic15004_2_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Relic15004_3_KR.txt | 0
Resources/Readable/KR/Relic15004_4_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Relic15004_5_KR.txt | 0
Resources/Readable/KR/Relic15005_1_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Relic15005_2_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Relic15005_3_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Relic15005_4_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15005_5_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic15006_1_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Relic15006_2_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic15006_3_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Relic15006_4_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Relic15006_5_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Relic15007_1_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15007_2_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15007_3_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic15007_4_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15007_5_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15008_1_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Relic15008_2_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Relic15008_3_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15008_4_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15008_5_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15009_3_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic15010_3_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic15011_3_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic15012_3_KR.txt | 0
Resources/Readable/KR/Relic15013_3_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Relic15014_1_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15014_2_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15014_3_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Relic15014_4_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15014_5_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15015_1_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Relic15015_2_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Relic15015_3_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Relic15015_4_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Relic15015_5_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Relic15016_1_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Relic15016_2_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic15016_3_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Relic15016_4_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic15016_5_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Relic15017_1_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic15017_2_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15017_3_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15017_4_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15017_5_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15018_1_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Relic15018_2_KR.txt | 24 ++
Resources/Readable/KR/Relic15018_3_KR.txt | 11 +
Resources/Readable/KR/Relic15018_4_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Relic15018_5_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic15019_1_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Relic15019_2_KR.txt | 24 ++
Resources/Readable/KR/Relic15019_3_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Relic15019_4_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Relic15019_5_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Relic15020_1_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Relic15020_2_KR.txt | 27 ++
Resources/Readable/KR/Relic15020_3_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic15020_4_KR.txt | 26 ++
Resources/Readable/KR/Relic15020_5_KR.txt | 34 +++
Resources/Readable/KR/Relic15021_1_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/Relic15021_2_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/Relic15021_3_KR.txt | 35 +++
Resources/Readable/KR/Relic15021_4_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Relic15021_5_KR.txt | 26 ++
Resources/Readable/KR/Relic15022_1_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15022_2_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic15022_3_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Relic15022_4_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15022_5_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Relic15023_1_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Relic15023_2_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic15023_3_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Relic15023_4_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Relic15023_5_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Relic15024_1_KR.txt | 22 ++
Resources/Readable/KR/Relic15024_2_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Relic15024_3_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Relic15024_4_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Relic15024_5_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic1_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic2_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic3_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic4_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic5_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/TejimaMail_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/VermeerPic1_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/VermeerPic2_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/VermeerPic3_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Weapon11101_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Weapon11201_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Weapon11301_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Weapon11302_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Weapon11303_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Weapon11304_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11305_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Weapon11306_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Weapon11401_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11402_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11403_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Weapon11404_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11405_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11406_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Weapon11407_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11408_KR.txt | 22 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11409_KR.txt | 29 +++
Resources/Readable/KR/Weapon11410_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11411_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Weapon11412_KR.txt | 26 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11413_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11414_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11415_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Weapon11501_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11502_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11503_KR.txt | 31 +++
Resources/Readable/KR/Weapon11504_KR.txt | 24 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11505_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11506_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Weapon11507_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Weapon11509_KR.txt | 28 ++
Resources/Readable/KR/Weapon11510_KR.txt | 53 ++++
Resources/Readable/KR/Weapon12101_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Weapon12201_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Weapon12301_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Weapon12302_KR.txt | 9 +
Resources/Readable/KR/Weapon12303_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Weapon12304_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Weapon12305_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Weapon12306_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Weapon12401_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12402_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12403_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12404_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12405_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12406_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Weapon12407_KR.txt | 28 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12408_KR.txt | 22 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12409_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12410_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12411_KR.txt | 32 +++
Resources/Readable/KR/Weapon12412_KR.txt | 30 +++
Resources/Readable/KR/Weapon12414_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12416_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12501_KR.txt | 29 +++
Resources/Readable/KR/Weapon12502_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12503_KR.txt | 27 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12504_KR.txt | 24 ++
Resources/Readable/KR/Weapon12505_KR.txt | 0
Resources/Readable/KR/Weapon12506_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Weapon12510_KR.txt | 42 +++
Resources/Readable/KR/Weapon13101_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Weapon13201_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Weapon13301_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Weapon13302_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Weapon13303_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Weapon13401_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13402_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Weapon13403_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13404_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13405_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13406_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13407_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13408_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13409_KR.txt | 24 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13414_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Weapon13415_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13416_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13501_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13502_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13504_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13505_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13506_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Weapon13507_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/Weapon13509_KR.txt | 30 +++
Resources/Readable/KR/Weapon14101_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Weapon14201_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Weapon14301_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Weapon14302_KR.txt | 10 +
Resources/Readable/KR/Weapon14303_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Weapon14304_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Weapon14305_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Weapon14306_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Weapon14401_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14402_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14403_KR.txt | 13 +
Resources/Readable/KR/Weapon14404_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14405_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14406_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14407_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14408_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14409_KR.txt | 20 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14410_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14411_KR.txt | 2 +
Resources/Readable/KR/Weapon14412_KR.txt | 33 +++
Resources/Readable/KR/Weapon14413_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14414_KR.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/KR/Weapon14415_KR.txt | 28 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14501_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14502_KR.txt | 29 +++
Resources/Readable/KR/Weapon14503_KR.txt | 0
Resources/Readable/KR/Weapon14504_KR.txt | 21 ++
Resources/Readable/KR/Weapon14505_KR.txt | 0
Resources/Readable/KR/Weapon14506_KR.txt | 29 +++
Resources/Readable/KR/Weapon14509_KR.txt | 48 ++++
Resources/Readable/KR/Weapon15101_KR.txt | 4 +
Resources/Readable/KR/Weapon15201_KR.txt | 3 +
Resources/Readable/KR/Weapon15301_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Weapon15302_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Weapon15303_KR.txt | 5 +
Resources/Readable/KR/Weapon15304_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Weapon15305_KR.txt | 6 +
Resources/Readable/KR/Weapon15306_KR.txt | 7 +
Resources/Readable/KR/Weapon15401_KR.txt | 15 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15402_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15403_KR.txt | 14 +
Resources/Readable/KR/Weapon15404_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15405_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15406_KR.txt | 16 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15407_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15408_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15409_KR.txt | 24 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15410_KR.txt | 18 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15412_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15413_KR.txt | 36 +++
Resources/Readable/KR/Weapon15414_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15415_KR.txt | 8 +
Resources/Readable/KR/Weapon15416_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15501_KR.txt | 27 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15502_KR.txt | 27 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15503_KR.txt | 32 +++
Resources/Readable/KR/Weapon15504_KR.txt | 0
Resources/Readable/KR/Weapon15505_KR.txt | 0
Resources/Readable/KR/Weapon15506_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/KR/Weapon15507_KR.txt | 25 ++
Resources/Readable/KR/Weapon15509_KR.txt | 35 +++
Resources/Readable/KR/Wings140001_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/Wings140002_KR.txt | 27 ++
Resources/Readable/KR/Wings140003_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Wings140004_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Wings140005_KR.txt | 12 +
Resources/Readable/KR/Wings140006_KR.txt | 36 +++
Resources/Readable/KR/Wings140007_KR.txt | 23 ++
Resources/Readable/KR/Wings140008_KR.txt | 17 ++
Resources/Readable/KR/Wings140009_KR.txt | 19 ++
Resources/Readable/KR/ZhongmofanPic_KR.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/AmborLicense_PT.txt | 22 ++
Resources/Readable/PT/BarbaraBlackmail_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Book100_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Book101_PT.txt | 63 +++++
Resources/Readable/PT/Book102_PT.txt | 56 ++++
Resources/Readable/PT/Book103_PT.txt | 60 +++++
Resources/Readable/PT/Book104_PT.txt | 66 +++++
Resources/Readable/PT/Book105_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Book106_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book107_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book108_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book109_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book10_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Book110_PT.txt | 26 ++
Resources/Readable/PT/Book111_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book112_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book113_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book114_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book115_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book116_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book117_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book118_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Book119_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book11_PT.txt | 26 ++
Resources/Readable/PT/Book120_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book121_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Book122_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book123_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Book124_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Book125_PT.txt | 34 +++
Resources/Readable/PT/Book126_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Book127_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book128_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book129_PT.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/PT/Book12_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Book130_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Book131_PT.txt | 22 ++
Resources/Readable/PT/Book132_PT.txt | 31 +++
Resources/Readable/PT/Book133_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Book134_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Book135_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Book136_PT.txt | 26 ++
Resources/Readable/PT/Book137_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Book138_PT.txt | 29 +++
Resources/Readable/PT/Book139_PT.txt | 46 ++++
Resources/Readable/PT/Book13_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Book140_PT.txt | 31 +++
Resources/Readable/PT/Book141_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Book142_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Book143_PT.txt | 29 +++
Resources/Readable/PT/Book144_PT.txt | 50 ++++
Resources/Readable/PT/Book145_PT.txt | 33 +++
Resources/Readable/PT/Book146_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book147_PT.txt | 60 +++++
Resources/Readable/PT/Book148_PT.txt | 58 +++++
Resources/Readable/PT/Book149_PT.txt | 38 +++
Resources/Readable/PT/Book14_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Book150_PT.txt | 32 +++
Resources/Readable/PT/Book151_PT.txt | 39 +++
Resources/Readable/PT/Book152_PT.txt | 56 ++++
Resources/Readable/PT/Book153_PT.txt | 33 +++
Resources/Readable/PT/Book154_PT.txt | 44 ++++
Resources/Readable/PT/Book155_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book156_PT.txt | 35 +++
Resources/Readable/PT/Book157_PT.txt | 25 ++
Resources/Readable/PT/Book158_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Book159_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Book15_PT.txt | 28 ++
Resources/Readable/PT/Book160_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book161_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book162_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book163_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book164_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book165_PT.txt | 33 +++
Resources/Readable/PT/Book166_PT.txt | 40 +++
Resources/Readable/PT/Book167_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book168_PT.txt | 40 +++
Resources/Readable/PT/Book169_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book16_PT.txt | 35 +++
Resources/Readable/PT/Book170_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book171_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book172_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book173_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book174_PT.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/PT/Book175_PT.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/PT/Book176_PT.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/PT/Book177_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Book178_PT.txt | 26 ++
Resources/Readable/PT/Book179_PT.txt | 25 ++
Resources/Readable/PT/Book17_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Book180_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Book181_PT.txt | 28 ++
Resources/Readable/PT/Book182_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book183_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Book184_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book185_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Book186_PT.txt | 26 ++
Resources/Readable/PT/Book187_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Book188_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book189_PT.txt | 22 ++
Resources/Readable/PT/Book18_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book190_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Book191_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Book192_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book193_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book194_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Book195_PT.txt | 43 ++++
Resources/Readable/PT/Book196_PT.txt | 57 +++++
Resources/Readable/PT/Book197_PT.txt | 67 +++++
Resources/Readable/PT/Book198_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book199_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book19_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Book1_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Book200_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Book201_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book202_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book203_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book204_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book205_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book206_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book207_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Book208_PT.txt | 55 ++++
Resources/Readable/PT/Book209_PT.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/PT/Book20_PT.txt | 31 +++
Resources/Readable/PT/Book210_PT.txt | 24 ++
Resources/Readable/PT/Book211_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Book212_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Book213_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book214_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book215_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book216_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book217_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book218_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book219_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book21_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book220_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book221_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book222_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book223_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book224_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book225_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book226_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Book227_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Book228_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Book229_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book22_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book230_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book231_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book232_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book233_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book234_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book235_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book236_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Book237_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book238_PT.txt | 36 +++
Resources/Readable/PT/Book239_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book23_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book240_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book241_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book242_PT.txt | 59 +++++
Resources/Readable/PT/Book243_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Book244_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book245_PT.txt | 25 ++
Resources/Readable/PT/Book246_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Book247_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Book248_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Book249_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Book24_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book250_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Book251_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book252_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book253_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book254_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book255_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Book256_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Book257_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Book258_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Book259_PT.txt | 28 ++
Resources/Readable/PT/Book25_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book260_PT.txt | 22 ++
Resources/Readable/PT/Book261_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book262_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book263_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Book264_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book265_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Book26_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Book27_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Book28_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Book291_PT.txt | 22 ++
Resources/Readable/PT/Book292_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Book293_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Book294_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Book295_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Book296_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book297_PT.txt | 46 ++++
Resources/Readable/PT/Book298_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book299_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book29_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Book2_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Book300_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book301_PT.txt | 56 ++++
Resources/Readable/PT/Book302_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book303_PT.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/PT/Book304_PT.txt | 45 ++++
Resources/Readable/PT/Book305_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Book307_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Book308_PT.txt | 40 +++
Resources/Readable/PT/Book309_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book30_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book310_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Book311_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book312_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book313_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Book314_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book315_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Book316_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book317_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book318_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Book319_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book31_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book320_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book321_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Book322_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book327_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book328_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Book329_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book32_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Book330_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Book331_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book332_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Book333_PT.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/PT/Book334_PT.txt | 25 ++
Resources/Readable/PT/Book335_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Book336_PT.txt | 48 ++++
Resources/Readable/PT/Book337_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book33_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book343_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book344_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Book345_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Book346_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Book34_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Book353_PT.txt | 31 +++
Resources/Readable/PT/Book354_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book355_PT.txt | 24 ++
Resources/Readable/PT/Book356_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book357_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book358_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book359_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Book35_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book360_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book361_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book362_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Book36_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Book371_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Book372_PT.txt | 45 ++++
Resources/Readable/PT/Book373_PT.txt | 50 ++++
Resources/Readable/PT/Book374_PT.txt | 61 +++++
Resources/Readable/PT/Book37_PT.txt | 40 +++
Resources/Readable/PT/Book384_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book385_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book386_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book387_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book388_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book389_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book38_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book390_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book391_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book392_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book393_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book394_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book395_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book396_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book397_PT.txt | 61 +++++
Resources/Readable/PT/Book39_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book3_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Book40_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book41_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book42_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Book43_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Book44_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book45_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book46_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book47_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book48_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book49_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book4_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Book50_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Book51_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Book52_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book53_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book54_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Book55_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Book56_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Book57_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Book58_PT.txt | 36 +++
Resources/Readable/PT/Book59_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book5_PT.txt | 26 ++
Resources/Readable/PT/Book60_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Book61_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Book62_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Book63_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book64_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book65_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book66_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book67_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book68_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book69_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book6_PT.txt | 27 ++
Resources/Readable/PT/Book70_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book71_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Book72_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Book73_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Book74_PT.txt | 29 +++
Resources/Readable/PT/Book75_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Book76_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Book77_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Book78_PT.txt | 39 +++
Resources/Readable/PT/Book79_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Book7_PT.txt | 24 ++
Resources/Readable/PT/Book80_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Book81_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Book82_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Book83_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Book84_PT.txt | 30 +++
Resources/Readable/PT/Book85_PT.txt | 28 ++
Resources/Readable/PT/Book86_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Book87_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Book88_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Book89_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book8_PT.txt | 25 ++
Resources/Readable/PT/Book90_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book91_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book92_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book93_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book94_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Book95_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Book96_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Book97_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Book98_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Book99_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Book9_PT.txt | 22 ++
Resources/Readable/PT/Costume340000_PT.txt | 28 ++
Resources/Readable/PT/Costume340001_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Costume340002_PT.txt | 30 +++
Resources/Readable/PT/Costume340003_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Costume340006_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Costume340007_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Costume340008_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Costume340009_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/DilucLetter_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure1_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure2_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure3_PT.txt | 1 +
.../Readable/PT/NPCPic_GrannyShan_PT.txt | 1 +
.../Readable/PT/NPCPic_TeaMasterLiuSu_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Poem1_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Poem2_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Poem3_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/PoemNote_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Poster1_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Poster2_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Poster4_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Poster5_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Relic10001_1_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic10001_2_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic10001_3_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic10001_4_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic10001_5_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic10002_1_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Relic10002_2_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic10002_3_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic10002_4_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Relic10002_5_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Relic10003_1_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Relic10003_2_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Relic10003_3_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic10003_4_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Relic10003_5_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic10004_1_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Relic10004_2_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Relic10004_3_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Relic10004_4_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Relic10004_5_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Relic10005_1_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Relic10005_2_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10005_3_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Relic10005_4_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10005_5_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10006_1_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10006_2_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10006_3_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10006_4_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10006_5_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10007_1_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10007_2_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Relic10007_3_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10007_4_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Relic10007_5_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10008_1_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10008_2_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10008_3_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10008_4_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Relic10008_5_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Relic10009_1_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10009_2_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10009_3_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10009_4_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10009_5_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10010_1_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10010_2_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10010_3_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10010_4_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Relic10010_5_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10011_1_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Relic10011_2_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10011_3_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10011_4_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Relic10011_5_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Relic10012_1_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10012_2_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10012_3_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Relic10012_4_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10012_5_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10013_1_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Relic10013_2_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Relic10013_3_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic10013_4_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Relic10013_5_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Relic14001_1_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic14001_2_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic14001_3_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic14001_4_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic14001_5_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic14002_1_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic14002_2_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic14002_3_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic14002_4_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic14002_5_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic14003_1_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic14003_2_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic14003_3_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic14003_4_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic14003_5_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic14004_1_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic14004_2_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic14004_3_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic14004_4_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic14004_5_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic15001_1_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic15001_2_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic15001_3_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15001_4_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15001_5_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15002_1_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic15002_2_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic15002_3_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15002_4_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15002_5_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15003_1_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic15003_2_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic15003_3_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15003_4_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15003_5_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic15004_1_PT.txt | 0
Resources/Readable/PT/Relic15004_2_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Relic15004_3_PT.txt | 0
Resources/Readable/PT/Relic15004_4_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Relic15004_5_PT.txt | 0
Resources/Readable/PT/Relic15005_1_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Relic15005_2_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Relic15005_3_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Relic15005_4_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15005_5_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic15006_1_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Relic15006_2_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic15006_3_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Relic15006_4_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Relic15006_5_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Relic15007_1_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15007_2_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15007_3_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic15007_4_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15007_5_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15008_1_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Relic15008_2_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Relic15008_3_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15008_4_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15008_5_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15009_3_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic15010_3_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic15011_3_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic15012_3_PT.txt | 0
Resources/Readable/PT/Relic15013_3_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Relic15014_1_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15014_2_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15014_3_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Relic15014_4_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15014_5_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15015_1_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Relic15015_2_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Relic15015_3_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Relic15015_4_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Relic15015_5_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Relic15016_1_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Relic15016_2_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic15016_3_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Relic15016_4_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic15016_5_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Relic15017_1_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic15017_2_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15017_3_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15017_4_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15017_5_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15018_1_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Relic15018_2_PT.txt | 24 ++
Resources/Readable/PT/Relic15018_3_PT.txt | 11 +
Resources/Readable/PT/Relic15018_4_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Relic15018_5_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic15019_1_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Relic15019_2_PT.txt | 24 ++
Resources/Readable/PT/Relic15019_3_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Relic15019_4_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Relic15019_5_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Relic15020_1_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Relic15020_2_PT.txt | 27 ++
Resources/Readable/PT/Relic15020_3_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic15020_4_PT.txt | 26 ++
Resources/Readable/PT/Relic15020_5_PT.txt | 34 +++
Resources/Readable/PT/Relic15021_1_PT.txt | 26 ++
Resources/Readable/PT/Relic15021_2_PT.txt | 25 ++
Resources/Readable/PT/Relic15021_3_PT.txt | 35 +++
Resources/Readable/PT/Relic15021_4_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Relic15021_5_PT.txt | 26 ++
Resources/Readable/PT/Relic15022_1_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15022_2_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic15022_3_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Relic15022_4_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15022_5_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Relic15023_1_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Relic15023_2_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic15023_3_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Relic15023_4_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Relic15023_5_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Relic15024_1_PT.txt | 22 ++
Resources/Readable/PT/Relic15024_2_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Relic15024_3_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Relic15024_4_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Relic15024_5_PT.txt | 25 ++
Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic1_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic2_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic3_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic4_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic5_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/TejimaMail_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/VermeerPic1_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/VermeerPic2_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/VermeerPic3_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Weapon11101_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Weapon11201_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Weapon11301_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Weapon11302_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Weapon11303_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Weapon11304_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11305_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Weapon11306_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Weapon11401_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11402_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11403_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Weapon11404_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11405_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11406_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Weapon11407_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11408_PT.txt | 22 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11409_PT.txt | 29 +++
Resources/Readable/PT/Weapon11410_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11411_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Weapon11412_PT.txt | 26 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11413_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11414_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11415_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Weapon11501_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11502_PT.txt | 25 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11503_PT.txt | 31 +++
Resources/Readable/PT/Weapon11504_PT.txt | 24 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11505_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11506_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Weapon11507_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Weapon11509_PT.txt | 28 ++
Resources/Readable/PT/Weapon11510_PT.txt | 53 ++++
Resources/Readable/PT/Weapon12101_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Weapon12201_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Weapon12301_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Weapon12302_PT.txt | 9 +
Resources/Readable/PT/Weapon12303_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Weapon12304_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Weapon12305_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Weapon12306_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Weapon12401_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12402_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12403_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12404_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12405_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12406_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Weapon12407_PT.txt | 28 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12408_PT.txt | 22 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12409_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12410_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12411_PT.txt | 32 +++
Resources/Readable/PT/Weapon12412_PT.txt | 30 +++
Resources/Readable/PT/Weapon12414_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12416_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12501_PT.txt | 29 +++
Resources/Readable/PT/Weapon12502_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12503_PT.txt | 27 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12504_PT.txt | 24 ++
Resources/Readable/PT/Weapon12505_PT.txt | 0
Resources/Readable/PT/Weapon12506_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Weapon12510_PT.txt | 42 +++
Resources/Readable/PT/Weapon13101_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Weapon13201_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Weapon13301_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Weapon13302_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Weapon13303_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Weapon13401_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13402_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Weapon13403_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13404_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13405_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13406_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13407_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13408_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13409_PT.txt | 24 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13414_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Weapon13415_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13416_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13501_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13502_PT.txt | 25 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13504_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13505_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13506_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Weapon13507_PT.txt | 25 ++
Resources/Readable/PT/Weapon13509_PT.txt | 30 +++
Resources/Readable/PT/Weapon14101_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Weapon14201_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Weapon14301_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Weapon14302_PT.txt | 10 +
Resources/Readable/PT/Weapon14303_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Weapon14304_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Weapon14305_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Weapon14306_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Weapon14401_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14402_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14403_PT.txt | 13 +
Resources/Readable/PT/Weapon14404_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14405_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14406_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14407_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14408_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14409_PT.txt | 20 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14410_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14411_PT.txt | 2 +
Resources/Readable/PT/Weapon14412_PT.txt | 33 +++
Resources/Readable/PT/Weapon14413_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14414_PT.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/PT/Weapon14415_PT.txt | 28 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14501_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14502_PT.txt | 29 +++
Resources/Readable/PT/Weapon14503_PT.txt | 0
Resources/Readable/PT/Weapon14504_PT.txt | 21 ++
Resources/Readable/PT/Weapon14505_PT.txt | 0
Resources/Readable/PT/Weapon14506_PT.txt | 29 +++
Resources/Readable/PT/Weapon14509_PT.txt | 48 ++++
Resources/Readable/PT/Weapon15101_PT.txt | 4 +
Resources/Readable/PT/Weapon15201_PT.txt | 3 +
Resources/Readable/PT/Weapon15301_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Weapon15302_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Weapon15303_PT.txt | 5 +
Resources/Readable/PT/Weapon15304_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Weapon15305_PT.txt | 6 +
Resources/Readable/PT/Weapon15306_PT.txt | 7 +
Resources/Readable/PT/Weapon15401_PT.txt | 15 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15402_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15403_PT.txt | 14 +
Resources/Readable/PT/Weapon15404_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15405_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15406_PT.txt | 16 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15407_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15408_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15409_PT.txt | 24 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15410_PT.txt | 18 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15412_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15413_PT.txt | 36 +++
Resources/Readable/PT/Weapon15414_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15415_PT.txt | 8 +
Resources/Readable/PT/Weapon15416_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15501_PT.txt | 27 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15502_PT.txt | 27 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15503_PT.txt | 32 +++
Resources/Readable/PT/Weapon15504_PT.txt | 0
Resources/Readable/PT/Weapon15505_PT.txt | 0
Resources/Readable/PT/Weapon15506_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/PT/Weapon15507_PT.txt | 25 ++
Resources/Readable/PT/Weapon15509_PT.txt | 35 +++
Resources/Readable/PT/Wings140001_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/Wings140002_PT.txt | 27 ++
Resources/Readable/PT/Wings140003_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Wings140004_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Wings140005_PT.txt | 12 +
Resources/Readable/PT/Wings140006_PT.txt | 36 +++
Resources/Readable/PT/Wings140007_PT.txt | 23 ++
Resources/Readable/PT/Wings140008_PT.txt | 17 ++
Resources/Readable/PT/Wings140009_PT.txt | 19 ++
Resources/Readable/PT/ZhongmofanPic_PT.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/AmborLicense_RU.txt | 22 ++
Resources/Readable/RU/BarbaraBlackmail_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Book100_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Book101_RU.txt | 63 +++++
Resources/Readable/RU/Book102_RU.txt | 56 ++++
Resources/Readable/RU/Book103_RU.txt | 60 +++++
Resources/Readable/RU/Book104_RU.txt | 66 +++++
Resources/Readable/RU/Book105_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Book106_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book107_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book108_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book109_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book10_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Book110_RU.txt | 26 ++
Resources/Readable/RU/Book111_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book112_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book113_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book114_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book115_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book116_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book117_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book118_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Book119_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book11_RU.txt | 26 ++
Resources/Readable/RU/Book120_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book121_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Book122_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book123_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Book124_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Book125_RU.txt | 34 +++
Resources/Readable/RU/Book126_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Book127_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book128_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book129_RU.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/RU/Book12_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Book130_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Book131_RU.txt | 22 ++
Resources/Readable/RU/Book132_RU.txt | 31 +++
Resources/Readable/RU/Book133_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Book134_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Book135_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Book136_RU.txt | 26 ++
Resources/Readable/RU/Book137_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Book138_RU.txt | 29 +++
Resources/Readable/RU/Book139_RU.txt | 46 ++++
Resources/Readable/RU/Book13_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Book140_RU.txt | 31 +++
Resources/Readable/RU/Book141_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Book142_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Book143_RU.txt | 29 +++
Resources/Readable/RU/Book144_RU.txt | 50 ++++
Resources/Readable/RU/Book145_RU.txt | 33 +++
Resources/Readable/RU/Book146_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book147_RU.txt | 60 +++++
Resources/Readable/RU/Book148_RU.txt | 58 +++++
Resources/Readable/RU/Book149_RU.txt | 38 +++
Resources/Readable/RU/Book14_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Book150_RU.txt | 32 +++
Resources/Readable/RU/Book151_RU.txt | 39 +++
Resources/Readable/RU/Book152_RU.txt | 56 ++++
Resources/Readable/RU/Book153_RU.txt | 33 +++
Resources/Readable/RU/Book154_RU.txt | 44 ++++
Resources/Readable/RU/Book155_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book156_RU.txt | 35 +++
Resources/Readable/RU/Book157_RU.txt | 25 ++
Resources/Readable/RU/Book158_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Book159_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Book15_RU.txt | 28 ++
Resources/Readable/RU/Book160_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book161_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book162_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book163_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book164_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book165_RU.txt | 33 +++
Resources/Readable/RU/Book166_RU.txt | 40 +++
Resources/Readable/RU/Book167_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book168_RU.txt | 40 +++
Resources/Readable/RU/Book169_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book16_RU.txt | 35 +++
Resources/Readable/RU/Book170_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book171_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book172_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book173_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book174_RU.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/RU/Book175_RU.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/RU/Book176_RU.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/RU/Book177_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Book178_RU.txt | 26 ++
Resources/Readable/RU/Book179_RU.txt | 25 ++
Resources/Readable/RU/Book17_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Book180_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Book181_RU.txt | 28 ++
Resources/Readable/RU/Book182_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book183_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Book184_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book185_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Book186_RU.txt | 26 ++
Resources/Readable/RU/Book187_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Book188_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book189_RU.txt | 22 ++
Resources/Readable/RU/Book18_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book190_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Book191_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Book192_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book193_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book194_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Book195_RU.txt | 43 ++++
Resources/Readable/RU/Book196_RU.txt | 57 +++++
Resources/Readable/RU/Book197_RU.txt | 67 +++++
Resources/Readable/RU/Book198_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book199_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book19_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Book1_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Book200_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Book201_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book202_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book203_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book204_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book205_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book206_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book207_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Book208_RU.txt | 55 ++++
Resources/Readable/RU/Book209_RU.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/RU/Book20_RU.txt | 31 +++
Resources/Readable/RU/Book210_RU.txt | 24 ++
Resources/Readable/RU/Book211_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Book212_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Book213_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book214_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book215_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book216_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book217_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book218_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book219_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book21_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book220_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book221_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book222_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book223_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book224_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book225_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book226_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Book227_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Book228_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Book229_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book22_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book230_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book231_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book232_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book233_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book234_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book235_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book236_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Book237_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book238_RU.txt | 36 +++
Resources/Readable/RU/Book239_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book23_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book240_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book241_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book242_RU.txt | 59 +++++
Resources/Readable/RU/Book243_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Book244_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book245_RU.txt | 25 ++
Resources/Readable/RU/Book246_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Book247_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Book248_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Book249_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Book24_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book250_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Book251_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book252_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book253_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book254_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book255_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Book256_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Book257_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Book258_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Book259_RU.txt | 28 ++
Resources/Readable/RU/Book25_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book260_RU.txt | 22 ++
Resources/Readable/RU/Book261_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book262_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book263_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Book264_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book265_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Book26_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Book27_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Book28_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Book291_RU.txt | 22 ++
Resources/Readable/RU/Book292_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Book293_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Book294_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Book295_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Book296_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book297_RU.txt | 46 ++++
Resources/Readable/RU/Book298_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book299_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book29_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Book2_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Book300_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book301_RU.txt | 56 ++++
Resources/Readable/RU/Book302_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book303_RU.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/RU/Book304_RU.txt | 45 ++++
Resources/Readable/RU/Book305_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Book307_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Book308_RU.txt | 40 +++
Resources/Readable/RU/Book309_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book30_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book310_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Book311_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book312_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book313_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Book314_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book315_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Book316_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book317_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book318_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Book319_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book31_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book320_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book321_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Book322_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book327_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book328_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Book329_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book32_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Book330_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Book331_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book332_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Book333_RU.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/RU/Book334_RU.txt | 25 ++
Resources/Readable/RU/Book335_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Book336_RU.txt | 48 ++++
Resources/Readable/RU/Book337_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book33_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book343_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book344_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Book345_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Book346_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Book34_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Book353_RU.txt | 31 +++
Resources/Readable/RU/Book354_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book355_RU.txt | 24 ++
Resources/Readable/RU/Book356_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book357_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book358_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book359_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Book35_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book360_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book361_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book362_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Book36_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Book371_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Book372_RU.txt | 45 ++++
Resources/Readable/RU/Book373_RU.txt | 50 ++++
Resources/Readable/RU/Book374_RU.txt | 61 +++++
Resources/Readable/RU/Book37_RU.txt | 40 +++
Resources/Readable/RU/Book384_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book385_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book386_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book387_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book388_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book389_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book38_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book390_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book391_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book392_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book393_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book394_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book395_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book396_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book397_RU.txt | 61 +++++
Resources/Readable/RU/Book39_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book3_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Book40_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book41_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book42_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Book43_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Book44_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book45_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book46_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book47_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book48_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book49_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book4_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Book50_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Book51_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Book52_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book53_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book54_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Book55_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Book56_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Book57_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Book58_RU.txt | 36 +++
Resources/Readable/RU/Book59_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book5_RU.txt | 26 ++
Resources/Readable/RU/Book60_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Book61_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Book62_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Book63_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book64_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book65_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book66_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book67_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book68_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book69_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book6_RU.txt | 27 ++
Resources/Readable/RU/Book70_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book71_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Book72_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Book73_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Book74_RU.txt | 29 +++
Resources/Readable/RU/Book75_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Book76_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Book77_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Book78_RU.txt | 39 +++
Resources/Readable/RU/Book79_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Book7_RU.txt | 24 ++
Resources/Readable/RU/Book80_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Book81_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Book82_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Book83_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Book84_RU.txt | 30 +++
Resources/Readable/RU/Book85_RU.txt | 28 ++
Resources/Readable/RU/Book86_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Book87_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Book88_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Book89_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book8_RU.txt | 25 ++
Resources/Readable/RU/Book90_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book91_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book92_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book93_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book94_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Book95_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Book96_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Book97_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Book98_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Book99_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Book9_RU.txt | 22 ++
Resources/Readable/RU/Costume340000_RU.txt | 28 ++
Resources/Readable/RU/Costume340001_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Costume340002_RU.txt | 30 +++
Resources/Readable/RU/Costume340003_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Costume340006_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Costume340007_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Costume340008_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Costume340009_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/DilucLetter_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure1_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure2_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure3_RU.txt | 1 +
.../Readable/RU/NPCPic_GrannyShan_RU.txt | 1 +
.../Readable/RU/NPCPic_TeaMasterLiuSu_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Poem1_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Poem2_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Poem3_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/PoemNote_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Poster1_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Poster2_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Poster4_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Poster5_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Relic10001_1_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic10001_2_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic10001_3_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic10001_4_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic10001_5_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic10002_1_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Relic10002_2_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic10002_3_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic10002_4_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Relic10002_5_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Relic10003_1_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Relic10003_2_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Relic10003_3_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic10003_4_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Relic10003_5_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic10004_1_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Relic10004_2_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Relic10004_3_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Relic10004_4_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Relic10004_5_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Relic10005_1_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Relic10005_2_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10005_3_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Relic10005_4_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10005_5_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10006_1_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10006_2_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10006_3_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10006_4_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10006_5_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10007_1_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10007_2_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Relic10007_3_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10007_4_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Relic10007_5_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10008_1_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10008_2_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10008_3_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10008_4_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Relic10008_5_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Relic10009_1_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10009_2_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10009_3_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10009_4_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10009_5_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10010_1_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10010_2_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10010_3_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10010_4_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Relic10010_5_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10011_1_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Relic10011_2_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10011_3_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10011_4_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Relic10011_5_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Relic10012_1_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10012_2_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10012_3_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Relic10012_4_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10012_5_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10013_1_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Relic10013_2_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Relic10013_3_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic10013_4_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Relic10013_5_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Relic14001_1_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic14001_2_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic14001_3_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic14001_4_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic14001_5_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic14002_1_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic14002_2_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic14002_3_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic14002_4_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic14002_5_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic14003_1_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic14003_2_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic14003_3_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic14003_4_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic14003_5_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic14004_1_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic14004_2_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic14004_3_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic14004_4_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic14004_5_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic15001_1_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic15001_2_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic15001_3_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15001_4_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15001_5_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15002_1_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic15002_2_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic15002_3_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15002_4_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15002_5_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15003_1_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic15003_2_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic15003_3_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15003_4_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15003_5_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic15004_1_RU.txt | 0
Resources/Readable/RU/Relic15004_2_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Relic15004_3_RU.txt | 0
Resources/Readable/RU/Relic15004_4_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Relic15004_5_RU.txt | 0
Resources/Readable/RU/Relic15005_1_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Relic15005_2_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Relic15005_3_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Relic15005_4_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15005_5_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic15006_1_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Relic15006_2_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic15006_3_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Relic15006_4_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Relic15006_5_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Relic15007_1_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15007_2_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15007_3_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic15007_4_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15007_5_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15008_1_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Relic15008_2_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Relic15008_3_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15008_4_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15008_5_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15009_3_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic15010_3_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic15011_3_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic15012_3_RU.txt | 0
Resources/Readable/RU/Relic15013_3_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Relic15014_1_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15014_2_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15014_3_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Relic15014_4_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15014_5_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15015_1_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Relic15015_2_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Relic15015_3_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Relic15015_4_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Relic15015_5_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Relic15016_1_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Relic15016_2_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic15016_3_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Relic15016_4_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic15016_5_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Relic15017_1_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic15017_2_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15017_3_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15017_4_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15017_5_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15018_1_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Relic15018_2_RU.txt | 24 ++
Resources/Readable/RU/Relic15018_3_RU.txt | 11 +
Resources/Readable/RU/Relic15018_4_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Relic15018_5_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic15019_1_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Relic15019_2_RU.txt | 24 ++
Resources/Readable/RU/Relic15019_3_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Relic15019_4_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Relic15019_5_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Relic15020_1_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Relic15020_2_RU.txt | 27 ++
Resources/Readable/RU/Relic15020_3_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic15020_4_RU.txt | 26 ++
Resources/Readable/RU/Relic15020_5_RU.txt | 34 +++
Resources/Readable/RU/Relic15021_1_RU.txt | 26 ++
Resources/Readable/RU/Relic15021_2_RU.txt | 25 ++
Resources/Readable/RU/Relic15021_3_RU.txt | 35 +++
Resources/Readable/RU/Relic15021_4_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Relic15021_5_RU.txt | 26 ++
Resources/Readable/RU/Relic15022_1_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15022_2_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic15022_3_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Relic15022_4_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15022_5_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Relic15023_1_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Relic15023_2_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic15023_3_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Relic15023_4_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Relic15023_5_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Relic15024_1_RU.txt | 22 ++
Resources/Readable/RU/Relic15024_2_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Relic15024_3_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Relic15024_4_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Relic15024_5_RU.txt | 25 ++
Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic1_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic2_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic3_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic4_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic5_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/TejimaMail_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/VermeerPic1_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/VermeerPic2_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/VermeerPic3_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Weapon11101_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Weapon11201_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Weapon11301_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Weapon11302_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Weapon11303_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Weapon11304_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11305_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Weapon11306_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Weapon11401_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11402_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11403_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Weapon11404_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11405_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11406_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Weapon11407_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11408_RU.txt | 22 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11409_RU.txt | 29 +++
Resources/Readable/RU/Weapon11410_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11411_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Weapon11412_RU.txt | 26 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11413_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11414_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11415_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Weapon11501_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11502_RU.txt | 25 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11503_RU.txt | 31 +++
Resources/Readable/RU/Weapon11504_RU.txt | 24 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11505_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11506_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Weapon11507_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Weapon11509_RU.txt | 28 ++
Resources/Readable/RU/Weapon11510_RU.txt | 53 ++++
Resources/Readable/RU/Weapon12101_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Weapon12201_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Weapon12301_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Weapon12302_RU.txt | 9 +
Resources/Readable/RU/Weapon12303_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Weapon12304_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Weapon12305_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Weapon12306_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Weapon12401_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12402_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12403_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12404_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12405_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12406_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Weapon12407_RU.txt | 28 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12408_RU.txt | 22 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12409_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12410_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12411_RU.txt | 32 +++
Resources/Readable/RU/Weapon12412_RU.txt | 30 +++
Resources/Readable/RU/Weapon12414_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12416_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12501_RU.txt | 29 +++
Resources/Readable/RU/Weapon12502_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12503_RU.txt | 27 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12504_RU.txt | 24 ++
Resources/Readable/RU/Weapon12505_RU.txt | 0
Resources/Readable/RU/Weapon12506_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Weapon12510_RU.txt | 42 +++
Resources/Readable/RU/Weapon13101_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Weapon13201_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Weapon13301_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Weapon13302_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Weapon13303_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Weapon13401_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13402_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Weapon13403_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13404_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13405_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13406_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13407_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13408_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13409_RU.txt | 24 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13414_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Weapon13415_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13416_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13501_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13502_RU.txt | 25 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13504_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13505_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13506_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Weapon13507_RU.txt | 25 ++
Resources/Readable/RU/Weapon13509_RU.txt | 30 +++
Resources/Readable/RU/Weapon14101_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Weapon14201_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Weapon14301_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Weapon14302_RU.txt | 10 +
Resources/Readable/RU/Weapon14303_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Weapon14304_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Weapon14305_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Weapon14306_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Weapon14401_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14402_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14403_RU.txt | 13 +
Resources/Readable/RU/Weapon14404_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14405_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14406_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14407_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14408_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14409_RU.txt | 20 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14410_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14411_RU.txt | 2 +
Resources/Readable/RU/Weapon14412_RU.txt | 33 +++
Resources/Readable/RU/Weapon14413_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14414_RU.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/RU/Weapon14415_RU.txt | 28 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14501_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14502_RU.txt | 29 +++
Resources/Readable/RU/Weapon14503_RU.txt | 0
Resources/Readable/RU/Weapon14504_RU.txt | 21 ++
Resources/Readable/RU/Weapon14505_RU.txt | 0
Resources/Readable/RU/Weapon14506_RU.txt | 29 +++
Resources/Readable/RU/Weapon14509_RU.txt | 48 ++++
Resources/Readable/RU/Weapon15101_RU.txt | 4 +
Resources/Readable/RU/Weapon15201_RU.txt | 3 +
Resources/Readable/RU/Weapon15301_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Weapon15302_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Weapon15303_RU.txt | 5 +
Resources/Readable/RU/Weapon15304_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Weapon15305_RU.txt | 6 +
Resources/Readable/RU/Weapon15306_RU.txt | 7 +
Resources/Readable/RU/Weapon15401_RU.txt | 15 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15402_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15403_RU.txt | 14 +
Resources/Readable/RU/Weapon15404_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15405_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15406_RU.txt | 16 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15407_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15408_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15409_RU.txt | 24 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15410_RU.txt | 18 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15412_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15413_RU.txt | 36 +++
Resources/Readable/RU/Weapon15414_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15415_RU.txt | 8 +
Resources/Readable/RU/Weapon15416_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15501_RU.txt | 27 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15502_RU.txt | 27 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15503_RU.txt | 32 +++
Resources/Readable/RU/Weapon15504_RU.txt | 0
Resources/Readable/RU/Weapon15505_RU.txt | 0
Resources/Readable/RU/Weapon15506_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/RU/Weapon15507_RU.txt | 25 ++
Resources/Readable/RU/Weapon15509_RU.txt | 35 +++
Resources/Readable/RU/Wings140001_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/Wings140002_RU.txt | 27 ++
Resources/Readable/RU/Wings140003_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Wings140004_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Wings140005_RU.txt | 12 +
Resources/Readable/RU/Wings140006_RU.txt | 36 +++
Resources/Readable/RU/Wings140007_RU.txt | 23 ++
Resources/Readable/RU/Wings140008_RU.txt | 17 ++
Resources/Readable/RU/Wings140009_RU.txt | 19 ++
Resources/Readable/RU/ZhongmofanPic_RU.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/AmborLicense_TH.txt | 22 ++
Resources/Readable/TH/BarbaraBlackmail_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Book100_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Book101_TH.txt | 63 +++++
Resources/Readable/TH/Book102_TH.txt | 56 ++++
Resources/Readable/TH/Book103_TH.txt | 60 +++++
Resources/Readable/TH/Book104_TH.txt | 66 +++++
Resources/Readable/TH/Book105_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Book106_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book107_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book108_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book109_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book10_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Book110_TH.txt | 26 ++
Resources/Readable/TH/Book111_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book112_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book113_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book114_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book115_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book116_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book117_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book118_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Book119_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book11_TH.txt | 26 ++
Resources/Readable/TH/Book120_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book121_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Book122_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book123_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Book124_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Book125_TH.txt | 34 +++
Resources/Readable/TH/Book126_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Book127_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book128_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book129_TH.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/TH/Book12_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Book130_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Book131_TH.txt | 22 ++
Resources/Readable/TH/Book132_TH.txt | 31 +++
Resources/Readable/TH/Book133_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Book134_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Book135_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Book136_TH.txt | 26 ++
Resources/Readable/TH/Book137_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Book138_TH.txt | 29 +++
Resources/Readable/TH/Book139_TH.txt | 46 ++++
Resources/Readable/TH/Book13_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Book140_TH.txt | 31 +++
Resources/Readable/TH/Book141_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Book142_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Book143_TH.txt | 29 +++
Resources/Readable/TH/Book144_TH.txt | 50 ++++
Resources/Readable/TH/Book145_TH.txt | 33 +++
Resources/Readable/TH/Book146_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book147_TH.txt | 60 +++++
Resources/Readable/TH/Book148_TH.txt | 58 +++++
Resources/Readable/TH/Book149_TH.txt | 38 +++
Resources/Readable/TH/Book14_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Book150_TH.txt | 32 +++
Resources/Readable/TH/Book151_TH.txt | 39 +++
Resources/Readable/TH/Book152_TH.txt | 56 ++++
Resources/Readable/TH/Book153_TH.txt | 33 +++
Resources/Readable/TH/Book154_TH.txt | 44 ++++
Resources/Readable/TH/Book155_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book156_TH.txt | 35 +++
Resources/Readable/TH/Book157_TH.txt | 25 ++
Resources/Readable/TH/Book158_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Book159_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Book15_TH.txt | 28 ++
Resources/Readable/TH/Book160_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book161_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book162_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book163_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book164_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book165_TH.txt | 33 +++
Resources/Readable/TH/Book166_TH.txt | 40 +++
Resources/Readable/TH/Book167_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book168_TH.txt | 40 +++
Resources/Readable/TH/Book169_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book16_TH.txt | 35 +++
Resources/Readable/TH/Book170_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book171_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book172_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book173_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book174_TH.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/TH/Book175_TH.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/TH/Book176_TH.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/TH/Book177_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Book178_TH.txt | 26 ++
Resources/Readable/TH/Book179_TH.txt | 25 ++
Resources/Readable/TH/Book17_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Book180_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Book181_TH.txt | 28 ++
Resources/Readable/TH/Book182_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book183_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Book184_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book185_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Book186_TH.txt | 26 ++
Resources/Readable/TH/Book187_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Book188_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book189_TH.txt | 22 ++
Resources/Readable/TH/Book18_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book190_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Book191_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Book192_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book193_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book194_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Book195_TH.txt | 43 ++++
Resources/Readable/TH/Book196_TH.txt | 57 +++++
Resources/Readable/TH/Book197_TH.txt | 67 +++++
Resources/Readable/TH/Book198_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book199_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book19_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Book1_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Book200_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Book201_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book202_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book203_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book204_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book205_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book206_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book207_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Book208_TH.txt | 55 ++++
Resources/Readable/TH/Book209_TH.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/TH/Book20_TH.txt | 31 +++
Resources/Readable/TH/Book210_TH.txt | 24 ++
Resources/Readable/TH/Book211_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Book212_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Book213_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book214_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book215_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book216_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book217_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book218_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book219_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book21_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book220_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book221_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book222_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book223_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book224_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book225_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book226_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Book227_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Book228_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Book229_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book22_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book230_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book231_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book232_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book233_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book234_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book235_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book236_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Book237_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book238_TH.txt | 36 +++
Resources/Readable/TH/Book239_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book23_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book240_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book241_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book242_TH.txt | 59 +++++
Resources/Readable/TH/Book243_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Book244_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book245_TH.txt | 25 ++
Resources/Readable/TH/Book246_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Book247_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Book248_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Book249_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Book24_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book250_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Book251_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book252_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book253_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book254_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book255_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Book256_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Book257_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Book258_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Book259_TH.txt | 28 ++
Resources/Readable/TH/Book25_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book260_TH.txt | 22 ++
Resources/Readable/TH/Book261_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book262_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book263_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Book264_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book265_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Book26_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Book27_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Book28_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Book291_TH.txt | 22 ++
Resources/Readable/TH/Book292_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Book293_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Book294_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Book295_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Book296_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book297_TH.txt | 46 ++++
Resources/Readable/TH/Book298_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book299_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book29_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Book2_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Book300_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book301_TH.txt | 56 ++++
Resources/Readable/TH/Book302_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book303_TH.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/TH/Book304_TH.txt | 45 ++++
Resources/Readable/TH/Book305_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Book307_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Book308_TH.txt | 40 +++
Resources/Readable/TH/Book309_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book30_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book310_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Book311_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book312_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book313_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Book314_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book315_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Book316_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book317_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book318_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Book319_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book31_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book320_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book321_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Book322_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book327_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book328_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Book329_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book32_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Book330_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Book331_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book332_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Book333_TH.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/TH/Book334_TH.txt | 25 ++
Resources/Readable/TH/Book335_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Book336_TH.txt | 48 ++++
Resources/Readable/TH/Book337_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book33_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book343_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book344_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Book345_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Book346_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Book34_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Book353_TH.txt | 31 +++
Resources/Readable/TH/Book354_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book355_TH.txt | 24 ++
Resources/Readable/TH/Book356_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book357_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book358_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book359_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Book35_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book360_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book361_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book362_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Book36_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Book371_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Book372_TH.txt | 45 ++++
Resources/Readable/TH/Book373_TH.txt | 50 ++++
Resources/Readable/TH/Book374_TH.txt | 61 +++++
Resources/Readable/TH/Book37_TH.txt | 40 +++
Resources/Readable/TH/Book384_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book385_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book386_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book387_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book388_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book389_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book38_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book390_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book391_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book392_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book393_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book394_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book395_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book396_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book397_TH.txt | 61 +++++
Resources/Readable/TH/Book39_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book3_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Book40_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book41_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book42_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Book43_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Book44_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book45_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book46_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book47_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book48_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book49_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book4_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Book50_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Book51_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Book52_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book53_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book54_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Book55_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Book56_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Book57_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Book58_TH.txt | 36 +++
Resources/Readable/TH/Book59_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book5_TH.txt | 26 ++
Resources/Readable/TH/Book60_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Book61_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Book62_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Book63_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book64_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book65_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book66_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book67_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book68_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book69_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book6_TH.txt | 27 ++
Resources/Readable/TH/Book70_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book71_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Book72_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Book73_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Book74_TH.txt | 29 +++
Resources/Readable/TH/Book75_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Book76_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Book77_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Book78_TH.txt | 39 +++
Resources/Readable/TH/Book79_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Book7_TH.txt | 24 ++
Resources/Readable/TH/Book80_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Book81_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Book82_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Book83_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Book84_TH.txt | 30 +++
Resources/Readable/TH/Book85_TH.txt | 28 ++
Resources/Readable/TH/Book86_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Book87_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Book88_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Book89_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book8_TH.txt | 25 ++
Resources/Readable/TH/Book90_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book91_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book92_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book93_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book94_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Book95_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Book96_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Book97_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Book98_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Book99_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Book9_TH.txt | 22 ++
Resources/Readable/TH/Costume340000_TH.txt | 28 ++
Resources/Readable/TH/Costume340001_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Costume340002_TH.txt | 30 +++
Resources/Readable/TH/Costume340003_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Costume340006_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Costume340007_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Costume340008_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Costume340009_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/DilucLetter_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure1_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure2_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure3_TH.txt | 1 +
.../Readable/TH/NPCPic_GrannyShan_TH.txt | 1 +
.../Readable/TH/NPCPic_TeaMasterLiuSu_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Poem1_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Poem2_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Poem3_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/PoemNote_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Poster1_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Poster2_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Poster4_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Poster5_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Relic10001_1_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic10001_2_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic10001_3_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic10001_4_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic10001_5_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic10002_1_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Relic10002_2_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic10002_3_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic10002_4_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Relic10002_5_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Relic10003_1_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Relic10003_2_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Relic10003_3_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic10003_4_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Relic10003_5_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic10004_1_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Relic10004_2_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Relic10004_3_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Relic10004_4_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Relic10004_5_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Relic10005_1_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Relic10005_2_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10005_3_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Relic10005_4_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10005_5_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10006_1_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10006_2_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10006_3_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10006_4_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10006_5_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10007_1_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10007_2_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Relic10007_3_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10007_4_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Relic10007_5_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10008_1_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10008_2_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10008_3_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10008_4_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Relic10008_5_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Relic10009_1_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10009_2_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10009_3_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10009_4_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10009_5_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10010_1_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10010_2_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10010_3_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10010_4_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Relic10010_5_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10011_1_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Relic10011_2_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10011_3_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10011_4_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Relic10011_5_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Relic10012_1_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10012_2_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10012_3_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Relic10012_4_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10012_5_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10013_1_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Relic10013_2_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Relic10013_3_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic10013_4_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Relic10013_5_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Relic14001_1_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic14001_2_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic14001_3_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic14001_4_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic14001_5_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic14002_1_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic14002_2_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic14002_3_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic14002_4_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic14002_5_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic14003_1_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic14003_2_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic14003_3_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic14003_4_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic14003_5_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic14004_1_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic14004_2_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic14004_3_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic14004_4_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic14004_5_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic15001_1_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic15001_2_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic15001_3_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15001_4_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15001_5_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15002_1_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic15002_2_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic15002_3_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15002_4_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15002_5_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15003_1_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic15003_2_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic15003_3_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15003_4_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15003_5_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic15004_1_TH.txt | 0
Resources/Readable/TH/Relic15004_2_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Relic15004_3_TH.txt | 0
Resources/Readable/TH/Relic15004_4_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Relic15004_5_TH.txt | 0
Resources/Readable/TH/Relic15005_1_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Relic15005_2_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Relic15005_3_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Relic15005_4_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15005_5_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic15006_1_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Relic15006_2_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic15006_3_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Relic15006_4_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Relic15006_5_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Relic15007_1_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15007_2_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15007_3_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic15007_4_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15007_5_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15008_1_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Relic15008_2_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Relic15008_3_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15008_4_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15008_5_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15009_3_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic15010_3_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic15011_3_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic15012_3_TH.txt | 0
Resources/Readable/TH/Relic15013_3_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Relic15014_1_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15014_2_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15014_3_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Relic15014_4_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15014_5_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15015_1_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Relic15015_2_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Relic15015_3_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Relic15015_4_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Relic15015_5_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Relic15016_1_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Relic15016_2_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic15016_3_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Relic15016_4_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic15016_5_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Relic15017_1_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic15017_2_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15017_3_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15017_4_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15017_5_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15018_1_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Relic15018_2_TH.txt | 24 ++
Resources/Readable/TH/Relic15018_3_TH.txt | 11 +
Resources/Readable/TH/Relic15018_4_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Relic15018_5_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic15019_1_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Relic15019_2_TH.txt | 24 ++
Resources/Readable/TH/Relic15019_3_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Relic15019_4_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Relic15019_5_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Relic15020_1_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Relic15020_2_TH.txt | 27 ++
Resources/Readable/TH/Relic15020_3_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic15020_4_TH.txt | 26 ++
Resources/Readable/TH/Relic15020_5_TH.txt | 34 +++
Resources/Readable/TH/Relic15021_1_TH.txt | 26 ++
Resources/Readable/TH/Relic15021_2_TH.txt | 25 ++
Resources/Readable/TH/Relic15021_3_TH.txt | 35 +++
Resources/Readable/TH/Relic15021_4_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Relic15021_5_TH.txt | 26 ++
Resources/Readable/TH/Relic15022_1_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15022_2_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic15022_3_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Relic15022_4_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15022_5_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Relic15023_1_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Relic15023_2_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic15023_3_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Relic15023_4_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Relic15023_5_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Relic15024_1_TH.txt | 22 ++
Resources/Readable/TH/Relic15024_2_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Relic15024_3_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Relic15024_4_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Relic15024_5_TH.txt | 25 ++
Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic1_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic2_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic3_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic4_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic5_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/TejimaMail_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/VermeerPic1_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/VermeerPic2_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/VermeerPic3_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Weapon11101_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Weapon11201_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Weapon11301_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Weapon11302_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Weapon11303_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Weapon11304_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11305_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Weapon11306_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Weapon11401_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11402_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11403_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Weapon11404_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11405_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11406_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Weapon11407_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11408_TH.txt | 22 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11409_TH.txt | 29 +++
Resources/Readable/TH/Weapon11410_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11411_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Weapon11412_TH.txt | 26 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11413_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11414_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11415_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Weapon11501_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11502_TH.txt | 25 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11503_TH.txt | 31 +++
Resources/Readable/TH/Weapon11504_TH.txt | 24 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11505_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11506_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Weapon11507_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Weapon11509_TH.txt | 28 ++
Resources/Readable/TH/Weapon11510_TH.txt | 53 ++++
Resources/Readable/TH/Weapon12101_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Weapon12201_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Weapon12301_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Weapon12302_TH.txt | 9 +
Resources/Readable/TH/Weapon12303_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Weapon12304_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Weapon12305_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Weapon12306_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Weapon12401_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12402_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12403_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12404_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12405_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12406_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Weapon12407_TH.txt | 28 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12408_TH.txt | 22 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12409_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12410_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12411_TH.txt | 32 +++
Resources/Readable/TH/Weapon12412_TH.txt | 30 +++
Resources/Readable/TH/Weapon12414_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12416_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12501_TH.txt | 29 +++
Resources/Readable/TH/Weapon12502_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12503_TH.txt | 27 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12504_TH.txt | 24 ++
Resources/Readable/TH/Weapon12505_TH.txt | 0
Resources/Readable/TH/Weapon12506_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Weapon12510_TH.txt | 42 +++
Resources/Readable/TH/Weapon13101_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Weapon13201_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Weapon13301_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Weapon13302_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Weapon13303_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Weapon13401_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13402_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Weapon13403_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13404_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13405_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13406_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13407_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13408_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13409_TH.txt | 24 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13414_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Weapon13415_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13416_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13501_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13502_TH.txt | 25 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13504_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13505_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13506_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Weapon13507_TH.txt | 25 ++
Resources/Readable/TH/Weapon13509_TH.txt | 30 +++
Resources/Readable/TH/Weapon14101_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Weapon14201_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Weapon14301_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Weapon14302_TH.txt | 10 +
Resources/Readable/TH/Weapon14303_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Weapon14304_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Weapon14305_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Weapon14306_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Weapon14401_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14402_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14403_TH.txt | 13 +
Resources/Readable/TH/Weapon14404_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14405_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14406_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14407_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14408_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14409_TH.txt | 20 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14410_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14411_TH.txt | 2 +
Resources/Readable/TH/Weapon14412_TH.txt | 33 +++
Resources/Readable/TH/Weapon14413_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14414_TH.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/TH/Weapon14415_TH.txt | 28 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14501_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14502_TH.txt | 29 +++
Resources/Readable/TH/Weapon14503_TH.txt | 0
Resources/Readable/TH/Weapon14504_TH.txt | 21 ++
Resources/Readable/TH/Weapon14505_TH.txt | 0
Resources/Readable/TH/Weapon14506_TH.txt | 29 +++
Resources/Readable/TH/Weapon14509_TH.txt | 48 ++++
Resources/Readable/TH/Weapon15101_TH.txt | 4 +
Resources/Readable/TH/Weapon15201_TH.txt | 3 +
Resources/Readable/TH/Weapon15301_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Weapon15302_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Weapon15303_TH.txt | 5 +
Resources/Readable/TH/Weapon15304_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Weapon15305_TH.txt | 6 +
Resources/Readable/TH/Weapon15306_TH.txt | 7 +
Resources/Readable/TH/Weapon15401_TH.txt | 15 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15402_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15403_TH.txt | 14 +
Resources/Readable/TH/Weapon15404_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15405_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15406_TH.txt | 16 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15407_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15408_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15409_TH.txt | 24 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15410_TH.txt | 18 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15412_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15413_TH.txt | 36 +++
Resources/Readable/TH/Weapon15414_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15415_TH.txt | 8 +
Resources/Readable/TH/Weapon15416_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15501_TH.txt | 27 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15502_TH.txt | 27 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15503_TH.txt | 32 +++
Resources/Readable/TH/Weapon15504_TH.txt | 0
Resources/Readable/TH/Weapon15505_TH.txt | 0
Resources/Readable/TH/Weapon15506_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/TH/Weapon15507_TH.txt | 25 ++
Resources/Readable/TH/Weapon15509_TH.txt | 35 +++
Resources/Readable/TH/Wings140001_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/Wings140002_TH.txt | 27 ++
Resources/Readable/TH/Wings140003_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Wings140004_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Wings140005_TH.txt | 12 +
Resources/Readable/TH/Wings140006_TH.txt | 36 +++
Resources/Readable/TH/Wings140007_TH.txt | 23 ++
Resources/Readable/TH/Wings140008_TH.txt | 17 ++
Resources/Readable/TH/Wings140009_TH.txt | 19 ++
Resources/Readable/TH/ZhongmofanPic_TH.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/AmborLicense_VI.txt | 22 ++
Resources/Readable/VI/BarbaraBlackmail_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Book100_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Book101_VI.txt | 63 +++++
Resources/Readable/VI/Book102_VI.txt | 56 ++++
Resources/Readable/VI/Book103_VI.txt | 60 +++++
Resources/Readable/VI/Book104_VI.txt | 66 +++++
Resources/Readable/VI/Book105_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Book106_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book107_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book108_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book109_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book10_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Book110_VI.txt | 26 ++
Resources/Readable/VI/Book111_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book112_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book113_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book114_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book115_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book116_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book117_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book118_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Book119_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book11_VI.txt | 26 ++
Resources/Readable/VI/Book120_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book121_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Book122_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book123_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Book124_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Book125_VI.txt | 34 +++
Resources/Readable/VI/Book126_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Book127_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book128_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book129_VI.txt | 107 ++++++++
Resources/Readable/VI/Book12_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Book130_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Book131_VI.txt | 22 ++
Resources/Readable/VI/Book132_VI.txt | 31 +++
Resources/Readable/VI/Book133_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Book134_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Book135_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Book136_VI.txt | 26 ++
Resources/Readable/VI/Book137_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Book138_VI.txt | 29 +++
Resources/Readable/VI/Book139_VI.txt | 46 ++++
Resources/Readable/VI/Book13_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Book140_VI.txt | 31 +++
Resources/Readable/VI/Book141_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Book142_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Book143_VI.txt | 29 +++
Resources/Readable/VI/Book144_VI.txt | 50 ++++
Resources/Readable/VI/Book145_VI.txt | 33 +++
Resources/Readable/VI/Book146_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book147_VI.txt | 60 +++++
Resources/Readable/VI/Book148_VI.txt | 58 +++++
Resources/Readable/VI/Book149_VI.txt | 38 +++
Resources/Readable/VI/Book14_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Book150_VI.txt | 32 +++
Resources/Readable/VI/Book151_VI.txt | 39 +++
Resources/Readable/VI/Book152_VI.txt | 56 ++++
Resources/Readable/VI/Book153_VI.txt | 33 +++
Resources/Readable/VI/Book154_VI.txt | 44 ++++
Resources/Readable/VI/Book155_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book156_VI.txt | 35 +++
Resources/Readable/VI/Book157_VI.txt | 25 ++
Resources/Readable/VI/Book158_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Book159_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Book15_VI.txt | 28 ++
Resources/Readable/VI/Book160_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book161_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book162_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book163_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book164_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book165_VI.txt | 33 +++
Resources/Readable/VI/Book166_VI.txt | 40 +++
Resources/Readable/VI/Book167_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book168_VI.txt | 40 +++
Resources/Readable/VI/Book169_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book16_VI.txt | 35 +++
Resources/Readable/VI/Book170_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book171_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book172_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book173_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book174_VI.txt | 76 ++++++
Resources/Readable/VI/Book175_VI.txt | 123 +++++++++
Resources/Readable/VI/Book176_VI.txt | 106 ++++++++
Resources/Readable/VI/Book177_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Book178_VI.txt | 26 ++
Resources/Readable/VI/Book179_VI.txt | 25 ++
Resources/Readable/VI/Book17_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Book180_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Book181_VI.txt | 28 ++
Resources/Readable/VI/Book182_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book183_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Book184_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book185_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Book186_VI.txt | 26 ++
Resources/Readable/VI/Book187_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Book188_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book189_VI.txt | 22 ++
Resources/Readable/VI/Book18_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book190_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Book191_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Book192_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book193_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book194_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Book195_VI.txt | 43 ++++
Resources/Readable/VI/Book196_VI.txt | 57 +++++
Resources/Readable/VI/Book197_VI.txt | 67 +++++
Resources/Readable/VI/Book198_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book199_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book19_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Book1_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Book200_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Book201_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book202_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book203_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book204_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book205_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book206_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book207_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Book208_VI.txt | 55 ++++
Resources/Readable/VI/Book209_VI.txt | 73 ++++++
Resources/Readable/VI/Book20_VI.txt | 31 +++
Resources/Readable/VI/Book210_VI.txt | 24 ++
Resources/Readable/VI/Book211_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Book212_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Book213_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book214_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book215_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book216_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book217_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book218_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book219_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book21_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book220_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book221_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book222_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book223_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book224_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book225_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book226_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Book227_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Book228_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Book229_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book22_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book230_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book231_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book232_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book233_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book234_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book235_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book236_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Book237_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book238_VI.txt | 36 +++
Resources/Readable/VI/Book239_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book23_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book240_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book241_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book242_VI.txt | 59 +++++
Resources/Readable/VI/Book243_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Book244_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book245_VI.txt | 25 ++
Resources/Readable/VI/Book246_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Book247_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Book248_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Book249_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Book24_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book250_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Book251_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book252_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book253_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book254_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book255_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Book256_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Book257_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Book258_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Book259_VI.txt | 28 ++
Resources/Readable/VI/Book25_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book260_VI.txt | 22 ++
Resources/Readable/VI/Book261_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book262_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book263_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Book264_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book265_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Book26_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Book27_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Book28_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Book291_VI.txt | 22 ++
Resources/Readable/VI/Book292_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Book293_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Book294_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Book295_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Book296_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book297_VI.txt | 46 ++++
Resources/Readable/VI/Book298_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book299_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book29_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Book2_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Book300_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book301_VI.txt | 56 ++++
Resources/Readable/VI/Book302_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book303_VI.txt | 87 +++++++
Resources/Readable/VI/Book304_VI.txt | 45 ++++
Resources/Readable/VI/Book305_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Book307_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Book308_VI.txt | 40 +++
Resources/Readable/VI/Book309_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book30_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book310_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Book311_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book312_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book313_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Book314_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book315_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Book316_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book317_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book318_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Book319_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book31_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book320_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book321_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Book322_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book327_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book328_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Book329_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book32_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Book330_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Book331_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book332_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Book333_VI.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/VI/Book334_VI.txt | 25 ++
Resources/Readable/VI/Book335_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Book336_VI.txt | 48 ++++
Resources/Readable/VI/Book337_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book33_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book343_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book344_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Book345_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Book346_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Book34_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Book353_VI.txt | 31 +++
Resources/Readable/VI/Book354_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book355_VI.txt | 24 ++
Resources/Readable/VI/Book356_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book357_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book358_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book359_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Book35_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book360_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book361_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book362_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Book36_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Book371_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Book372_VI.txt | 45 ++++
Resources/Readable/VI/Book373_VI.txt | 50 ++++
Resources/Readable/VI/Book374_VI.txt | 61 +++++
Resources/Readable/VI/Book37_VI.txt | 40 +++
Resources/Readable/VI/Book384_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book385_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book386_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book387_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book388_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book389_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book38_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book390_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book391_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book392_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book393_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book394_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book395_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book396_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book397_VI.txt | 61 +++++
Resources/Readable/VI/Book39_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book3_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Book40_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book41_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book42_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Book43_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Book44_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book45_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book46_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book47_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book48_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book49_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book4_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Book50_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Book51_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Book52_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book53_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book54_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Book55_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Book56_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Book57_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Book58_VI.txt | 36 +++
Resources/Readable/VI/Book59_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book5_VI.txt | 26 ++
Resources/Readable/VI/Book60_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Book61_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Book62_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Book63_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book64_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book65_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book66_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book67_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book68_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book69_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book6_VI.txt | 27 ++
Resources/Readable/VI/Book70_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book71_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Book72_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Book73_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Book74_VI.txt | 29 +++
Resources/Readable/VI/Book75_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Book76_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Book77_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Book78_VI.txt | 39 +++
Resources/Readable/VI/Book79_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Book7_VI.txt | 24 ++
Resources/Readable/VI/Book80_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Book81_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Book82_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Book83_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Book84_VI.txt | 30 +++
Resources/Readable/VI/Book85_VI.txt | 28 ++
Resources/Readable/VI/Book86_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Book87_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Book88_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Book89_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book8_VI.txt | 25 ++
Resources/Readable/VI/Book90_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book91_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book92_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book93_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book94_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Book95_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Book96_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Book97_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Book98_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Book99_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Book9_VI.txt | 22 ++
Resources/Readable/VI/Costume340000_VI.txt | 28 ++
Resources/Readable/VI/Costume340001_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Costume340002_VI.txt | 30 +++
Resources/Readable/VI/Costume340003_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Costume340006_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Costume340007_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Costume340008_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Costume340009_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/DilucLetter_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure1_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure2_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure3_VI.txt | 1 +
.../Readable/VI/NPCPic_GrannyShan_VI.txt | 1 +
.../Readable/VI/NPCPic_TeaMasterLiuSu_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Poem1_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Poem2_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Poem3_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/PoemNote_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Poster1_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Poster2_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Poster4_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Poster5_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Relic10001_1_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic10001_2_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic10001_3_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic10001_4_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic10001_5_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic10002_1_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Relic10002_2_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic10002_3_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic10002_4_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Relic10002_5_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Relic10003_1_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Relic10003_2_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Relic10003_3_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic10003_4_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Relic10003_5_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic10004_1_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Relic10004_2_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Relic10004_3_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Relic10004_4_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Relic10004_5_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Relic10005_1_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Relic10005_2_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10005_3_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Relic10005_4_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10005_5_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10006_1_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10006_2_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10006_3_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10006_4_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10006_5_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10007_1_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10007_2_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Relic10007_3_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10007_4_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Relic10007_5_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10008_1_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10008_2_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10008_3_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10008_4_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Relic10008_5_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Relic10009_1_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10009_2_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10009_3_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10009_4_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10009_5_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10010_1_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10010_2_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10010_3_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10010_4_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Relic10010_5_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10011_1_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Relic10011_2_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10011_3_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10011_4_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Relic10011_5_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Relic10012_1_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10012_2_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10012_3_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Relic10012_4_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10012_5_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10013_1_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Relic10013_2_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Relic10013_3_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic10013_4_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Relic10013_5_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Relic14001_1_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic14001_2_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic14001_3_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic14001_4_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic14001_5_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic14002_1_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic14002_2_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic14002_3_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic14002_4_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic14002_5_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic14003_1_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic14003_2_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic14003_3_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic14003_4_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic14003_5_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic14004_1_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic14004_2_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic14004_3_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic14004_4_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic14004_5_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic15001_1_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic15001_2_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic15001_3_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15001_4_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15001_5_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15002_1_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic15002_2_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic15002_3_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15002_4_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15002_5_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15003_1_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic15003_2_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic15003_3_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15003_4_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15003_5_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic15004_1_VI.txt | 0
Resources/Readable/VI/Relic15004_2_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Relic15004_3_VI.txt | 0
Resources/Readable/VI/Relic15004_4_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Relic15004_5_VI.txt | 0
Resources/Readable/VI/Relic15005_1_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Relic15005_2_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Relic15005_3_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Relic15005_4_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15005_5_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic15006_1_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Relic15006_2_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic15006_3_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Relic15006_4_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Relic15006_5_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Relic15007_1_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15007_2_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15007_3_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic15007_4_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15007_5_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15008_1_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Relic15008_2_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Relic15008_3_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15008_4_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15008_5_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15009_3_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic15010_3_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic15011_3_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic15012_3_VI.txt | 0
Resources/Readable/VI/Relic15013_3_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Relic15014_1_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15014_2_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15014_3_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Relic15014_4_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15014_5_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15015_1_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Relic15015_2_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Relic15015_3_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Relic15015_4_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Relic15015_5_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Relic15016_1_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Relic15016_2_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic15016_3_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Relic15016_4_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic15016_5_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Relic15017_1_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic15017_2_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15017_3_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15017_4_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15017_5_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15018_1_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Relic15018_2_VI.txt | 24 ++
Resources/Readable/VI/Relic15018_3_VI.txt | 11 +
Resources/Readable/VI/Relic15018_4_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Relic15018_5_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic15019_1_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Relic15019_2_VI.txt | 24 ++
Resources/Readable/VI/Relic15019_3_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Relic15019_4_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Relic15019_5_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Relic15020_1_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Relic15020_2_VI.txt | 27 ++
Resources/Readable/VI/Relic15020_3_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic15020_4_VI.txt | 26 ++
Resources/Readable/VI/Relic15020_5_VI.txt | 34 +++
Resources/Readable/VI/Relic15021_1_VI.txt | 26 ++
Resources/Readable/VI/Relic15021_2_VI.txt | 25 ++
Resources/Readable/VI/Relic15021_3_VI.txt | 35 +++
Resources/Readable/VI/Relic15021_4_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Relic15021_5_VI.txt | 26 ++
Resources/Readable/VI/Relic15022_1_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15022_2_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic15022_3_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Relic15022_4_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15022_5_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Relic15023_1_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Relic15023_2_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic15023_3_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Relic15023_4_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Relic15023_5_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Relic15024_1_VI.txt | 22 ++
Resources/Readable/VI/Relic15024_2_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Relic15024_3_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Relic15024_4_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Relic15024_5_VI.txt | 25 ++
Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic1_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic2_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic3_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic4_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic5_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/TejimaMail_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/VermeerPic1_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/VermeerPic2_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/VermeerPic3_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Weapon11101_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Weapon11201_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Weapon11301_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Weapon11302_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Weapon11303_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Weapon11304_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11305_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Weapon11306_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Weapon11401_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11402_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11403_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Weapon11404_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11405_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11406_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Weapon11407_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11408_VI.txt | 22 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11409_VI.txt | 29 +++
Resources/Readable/VI/Weapon11410_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11411_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Weapon11412_VI.txt | 26 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11413_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11414_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11415_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Weapon11501_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11502_VI.txt | 25 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11503_VI.txt | 31 +++
Resources/Readable/VI/Weapon11504_VI.txt | 24 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11505_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11506_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Weapon11507_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Weapon11509_VI.txt | 28 ++
Resources/Readable/VI/Weapon11510_VI.txt | 53 ++++
Resources/Readable/VI/Weapon12101_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Weapon12201_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Weapon12301_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Weapon12302_VI.txt | 9 +
Resources/Readable/VI/Weapon12303_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Weapon12304_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Weapon12305_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Weapon12306_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Weapon12401_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12402_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12403_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12404_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12405_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12406_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Weapon12407_VI.txt | 28 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12408_VI.txt | 22 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12409_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12410_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12411_VI.txt | 32 +++
Resources/Readable/VI/Weapon12412_VI.txt | 30 +++
Resources/Readable/VI/Weapon12414_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12416_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12501_VI.txt | 29 +++
Resources/Readable/VI/Weapon12502_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12503_VI.txt | 27 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12504_VI.txt | 24 ++
Resources/Readable/VI/Weapon12505_VI.txt | 0
Resources/Readable/VI/Weapon12506_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Weapon12510_VI.txt | 42 +++
Resources/Readable/VI/Weapon13101_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Weapon13201_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Weapon13301_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Weapon13302_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Weapon13303_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Weapon13401_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13402_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Weapon13403_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13404_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13405_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13406_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13407_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13408_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13409_VI.txt | 24 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13414_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Weapon13415_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13416_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13501_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13502_VI.txt | 25 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13504_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13505_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13506_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Weapon13507_VI.txt | 25 ++
Resources/Readable/VI/Weapon13509_VI.txt | 30 +++
Resources/Readable/VI/Weapon14101_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Weapon14201_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Weapon14301_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Weapon14302_VI.txt | 10 +
Resources/Readable/VI/Weapon14303_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Weapon14304_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Weapon14305_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Weapon14306_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Weapon14401_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14402_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14403_VI.txt | 13 +
Resources/Readable/VI/Weapon14404_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14405_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14406_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14407_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14408_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14409_VI.txt | 20 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14410_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14411_VI.txt | 2 +
Resources/Readable/VI/Weapon14412_VI.txt | 33 +++
Resources/Readable/VI/Weapon14413_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14414_VI.txt | 77 ++++++
Resources/Readable/VI/Weapon14415_VI.txt | 28 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14501_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14502_VI.txt | 29 +++
Resources/Readable/VI/Weapon14503_VI.txt | 0
Resources/Readable/VI/Weapon14504_VI.txt | 21 ++
Resources/Readable/VI/Weapon14505_VI.txt | 0
Resources/Readable/VI/Weapon14506_VI.txt | 29 +++
Resources/Readable/VI/Weapon14509_VI.txt | 48 ++++
Resources/Readable/VI/Weapon15101_VI.txt | 4 +
Resources/Readable/VI/Weapon15201_VI.txt | 3 +
Resources/Readable/VI/Weapon15301_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Weapon15302_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Weapon15303_VI.txt | 5 +
Resources/Readable/VI/Weapon15304_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Weapon15305_VI.txt | 6 +
Resources/Readable/VI/Weapon15306_VI.txt | 7 +
Resources/Readable/VI/Weapon15401_VI.txt | 15 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15402_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15403_VI.txt | 14 +
Resources/Readable/VI/Weapon15404_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15405_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15406_VI.txt | 16 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15407_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15408_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15409_VI.txt | 24 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15410_VI.txt | 18 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15412_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15413_VI.txt | 36 +++
Resources/Readable/VI/Weapon15414_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15415_VI.txt | 8 +
Resources/Readable/VI/Weapon15416_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15501_VI.txt | 27 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15502_VI.txt | 27 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15503_VI.txt | 32 +++
Resources/Readable/VI/Weapon15504_VI.txt | 0
Resources/Readable/VI/Weapon15505_VI.txt | 0
Resources/Readable/VI/Weapon15506_VI.txt | 1 +
Resources/Readable/VI/Weapon15507_VI.txt | 25 ++
Resources/Readable/VI/Weapon15509_VI.txt | 35 +++
Resources/Readable/VI/Wings140001_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/Wings140002_VI.txt | 27 ++
Resources/Readable/VI/Wings140003_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Wings140004_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Wings140005_VI.txt | 12 +
Resources/Readable/VI/Wings140006_VI.txt | 36 +++
Resources/Readable/VI/Wings140007_VI.txt | 23 ++
Resources/Readable/VI/Wings140008_VI.txt | 17 ++
Resources/Readable/VI/Wings140009_VI.txt | 19 ++
Resources/Readable/VI/ZhongmofanPic_VI.txt | 1 +
Resources/Subtitle/CHS/Ambor_Readings_CHS.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/CHS/Cs_102106_Summon_Boy_CHS.txt | 28 ++
.../CHS/Cs_102106_Summon_Girl_CHS.txt | 28 ++
.../CHS/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_CHS.txt | 8 +
.../CHS/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_CHS.txt | 8 +
.../CHS/Cs_102205_AfterBattle_Boy_CHS.txt | 72 ++++++
.../CHS/Cs_102205_AfterBattle_Girl_CHS.txt | 72 ++++++
.../Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_CHS.txt | 16 ++
.../Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_CHS.txt | 16 ++
.../Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_CHS.txt | 16 ++
.../Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_CHS.txt | 16 ++
.../Subtitle/CHS/Cs_200919_SHG_Boy_CHS.txt | 48 ++++
.../Subtitle/CHS/Cs_200919_SHG_Girl_CHS.txt | 48 ++++
.../CHS/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_CHS.txt | 4 +
.../Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_CHS.txt | 4 +
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_CHS.txt | 16 ++
...s_Activity_4001103_Summertime_Girl_CHS.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_CHS.txt | 92 +++++++
...s_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_CHS.txt | 92 +++++++
.../CHS/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_CHS.txt | 124 +++++++++
.../CHS/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_CHS.txt | 24 ++
.../CHS/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_CHS.txt | 148 +++++++++++
.../CHS/Cs_EQHDJ005_HaiDengJie_Boy_CHS.txt | 3 +
.../CHS/Cs_EQHDJ005_HaiDengJie_Girl_CHS.txt | 3 +
.../CHS/Cs_GY11030_GYPersonal_CHS.txt | 84 ++++++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_CHS.txt | 20 ++
...uma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_CHS.txt | 20 ++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_CHS.txt | 64 +++++
...AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_CHS.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_CHS.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_CHS.txt | 56 ++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_CHS.txt | 212 ++++++++++++++++
...Q4002207_ShikishogunRecalling_Girl_CHS.txt | 212 ++++++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_CHS.txt | 68 +++++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_CHS.txt | 36 +++
...ma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_CHS.txt | 36 +++
...s_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_CHS.txt | 108 ++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_CHS.txt | 212 ++++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_CHS.txt | 212 ++++++++++++++++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_CHS.txt | 32 +++
...Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_CHS.txt | 32 +++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_CHS.txt | 172 +++++++++++++
...azuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_CHS.txt | 172 +++++++++++++
.../CHS/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_CHS.txt | 132 ++++++++++
.../Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_CHS.txt | 132 ++++++++++
.../CHS/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_CHS.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/CHS/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_CHS.txt | 20 ++
.../CHS/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_CHS.txt | 20 ++
.../Subtitle/CHS/Cs_LYAQ107_NingGuang_CHS.txt | 100 ++++++++
.../CHS/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_CHS.txt | 104 ++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_CHS.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_CHS.txt | 148 +++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_CHS.txt | 184 ++++++++++++++
...ue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_CHS.txt | 184 ++++++++++++++
.../CHS/Cs_MDAQ019_DragonInCity_CHS.txt | 4 +
.../Subtitle/CHS/Cs_MDAQ071_Davalin_CHS.txt | 100 ++++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_CHS.txt | 84 ++++++
...2802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_CHS.txt | 84 ++++++
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_CHS.txt | 8 +
...2810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_CHS.txt | 8 +
.../CHS/Cs_WDLQ004_VentiLegends_CHS.txt | 80 ++++++
.../CHS/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_CHS.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part1_CHS.txt | 40 +++
.../CHS/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_CHS.txt | 12 +
.../MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_CHS.txt | 12 +
Resources/Subtitle/CHS/MDAQ041_CHS.txt | 112 ++++++++
.../CHS/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_CHS.txt | 12 +
.../Subtitle/CHS/OpeningSequence_Boy_CHS.txt | 32 +++
.../Subtitle/CHS/OpeningSequence_Girl_CHS.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/CHS/battlePass_CHS.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/CHT/Ambor_Readings_CHT.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/CHT/Cs_102106_Summon_Boy_CHT.txt | 28 ++
.../CHT/Cs_102106_Summon_Girl_CHT.txt | 28 ++
.../CHT/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_CHT.txt | 8 +
.../CHT/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_CHT.txt | 8 +
.../CHT/Cs_102205_AfterBattle_Boy_CHT.txt | 72 ++++++
.../CHT/Cs_102205_AfterBattle_Girl_CHT.txt | 72 ++++++
.../Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_CHT.txt | 16 ++
.../Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_CHT.txt | 16 ++
.../Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_CHT.txt | 16 ++
.../Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_CHT.txt | 16 ++
.../Subtitle/CHT/Cs_200919_SHG_Boy_CHT.txt | 48 ++++
.../Subtitle/CHT/Cs_200919_SHG_Girl_CHT.txt | 48 ++++
.../CHT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_CHT.txt | 4 +
.../Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_CHT.txt | 4 +
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_CHT.txt | 16 ++
...s_Activity_4001103_Summertime_Girl_CHT.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_CHT.txt | 92 +++++++
...s_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_CHT.txt | 92 +++++++
.../CHT/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_CHT.txt | 124 +++++++++
.../CHT/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_CHT.txt | 24 ++
.../CHT/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_CHT.txt | 148 +++++++++++
.../CHT/Cs_GY11030_GYPersonal_CHT.txt | 84 ++++++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_CHT.txt | 20 ++
...uma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_CHT.txt | 20 ++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_CHT.txt | 64 +++++
...AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_CHT.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_CHT.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_CHT.txt | 56 ++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_CHT.txt | 212 ++++++++++++++++
...Q4002207_ShikishogunRecalling_Girl_CHT.txt | 212 ++++++++++++++++
...Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_CHT.txt | 32 +++
...uma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_CHT.txt | 32 +++
.../Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_CHT.txt | 148 +++++++++++
...s_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_CHT.txt | 68 +++++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_CHT.txt | 36 +++
...ma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_CHT.txt | 36 +++
...s_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_CHT.txt | 108 ++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_CHT.txt | 212 ++++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_CHT.txt | 212 ++++++++++++++++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_CHT.txt | 32 +++
...Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_CHT.txt | 32 +++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_CHT.txt | 168 ++++++++++++
...azuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_CHT.txt | 168 ++++++++++++
.../CHT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_CHT.txt | 132 ++++++++++
.../Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_CHT.txt | 132 ++++++++++
.../CHT/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_CHT.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/CHT/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_CHT.txt | 20 ++
.../CHT/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_CHT.txt | 20 ++
.../Subtitle/CHT/Cs_LYAQ107_NingGuang_CHT.txt | 100 ++++++++
.../CHT/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_CHT.txt | 104 ++++++++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_CHT.txt | 36 +++
...e_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_CHT.txt | 36 +++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_CHT.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_CHT.txt | 148 +++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_CHT.txt | 184 ++++++++++++++
...ue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_CHT.txt | 184 ++++++++++++++
.../CHT/Cs_MDAQ019_DragonInCity_CHT.txt | 4 +
.../Subtitle/CHT/Cs_MDAQ071_Davalin_CHT.txt | 100 ++++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_CHT.txt | 84 ++++++
...2802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_CHT.txt | 84 ++++++
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_CHT.txt | 8 +
...2810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_CHT.txt | 8 +
.../CHT/Cs_WDLQ004_VentiLegends_CHT.txt | 80 ++++++
.../CHT/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_CHT.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part1_CHT.txt | 40 +++
.../CHT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_CHT.txt | 12 +
.../MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_CHT.txt | 12 +
Resources/Subtitle/CHT/MDAQ041_CHT.txt | 112 ++++++++
.../CHT/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_CHT.txt | 12 +
.../Subtitle/CHT/OpeningSequence_Boy_CHT.txt | 32 +++
.../Subtitle/CHT/OpeningSequence_Girl_CHT.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/CHT/Title_CHT.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/CHT/battlePass_CHT.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/DE/Ambor_Readings_DE.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/DE/Cs_102106_Summon_Boy_DE.txt | 28 ++
.../Subtitle/DE/Cs_102106_Summon_Girl_DE.txt | 28 ++
.../DE/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_DE.txt | 8 +
.../DE/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_DE.txt | 8 +
.../DE/Cs_102205_AfterBattle_Boy_DE.txt | 72 ++++++
.../DE/Cs_102205_AfterBattle_Girl_DE.txt | 72 ++++++
.../DE/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_DE.txt | 16 ++
.../DE/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_DE.txt | 16 ++
.../DE/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_DE.txt | 16 ++
.../DE/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_DE.txt | 16 ++
.../Subtitle/DE/Cs_200919_SHG_Boy_DE.txt | 48 ++++
.../Subtitle/DE/Cs_200919_SHG_Girl_DE.txt | 48 ++++
.../DE/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_DE.txt | 4 +
.../DE/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_DE.txt | 4 +
.../Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_DE.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_DE.txt | 16 ++
.../Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_DE.txt | 92 +++++++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_DE.txt | 92 +++++++
.../DE/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_DE.txt | 124 +++++++++
.../DE/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_DE.txt | 24 ++
.../DE/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_DE.txt | 148 +++++++++++
.../Subtitle/DE/Cs_GY11030_GYPersonal_DE.txt | 84 ++++++
...azuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_DE.txt | 20 ++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_DE.txt | 20 ++
...a_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_DE.txt | 64 +++++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_DE.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_DE.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_DE.txt | 56 ++++
..._EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_DE.txt | 212 ++++++++++++++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_DE.txt | 212 ++++++++++++++++
..._Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_DE.txt | 32 +++
...zuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_DE.txt | 32 +++
.../DE/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_DE.txt | 148 +++++++++++
...Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_DE.txt | 68 +++++
...zuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_DE.txt | 36 +++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_DE.txt | 36 +++
...Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_DE.txt | 108 ++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_DE.txt | 212 ++++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_DE.txt | 212 ++++++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_DE.txt | 32 +++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_DE.txt | 32 +++
...Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_DE.txt | 172 +++++++++++++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_DE.txt | 171 +++++++++++++
.../DE/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_DE.txt | 132 ++++++++++
.../DE/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_DE.txt | 132 ++++++++++
.../DE/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_DE.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/DE/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_DE.txt | 20 ++
.../Subtitle/DE/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_DE.txt | 20 ++
.../Subtitle/DE/Cs_LYAQ107_NingGuang_DE.txt | 100 ++++++++
.../DE/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_DE.txt | 104 ++++++++
...Yue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_DE.txt | 36 +++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_DE.txt | 36 +++
.../DE/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_DE.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_DE.txt | 148 +++++++++++
...iYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_DE.txt | 184 ++++++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_DE.txt | 184 ++++++++++++++
.../DE/Cs_MDAQ019_DragonInCity_DE.txt | 4 +
.../Subtitle/DE/Cs_MDAQ071_Davalin_DE.txt | 100 ++++++++
...002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_DE.txt | 84 ++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_DE.txt | 84 ++++++
...002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_DE.txt | 8 +
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_DE.txt | 8 +
.../DE/Cs_WDLQ004_VentiLegends_DE.txt | 80 ++++++
.../DE/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_DE.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part1_DE.txt | 40 +++
.../DE/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_DE.txt | 12 +
.../DE/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_DE.txt | 12 +
Resources/Subtitle/DE/MDAQ041_DE.txt | 112 ++++++++
.../DE/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_DE.txt | 12 +
.../Subtitle/DE/OpeningSequence_Boy_DE.txt | 32 +++
.../Subtitle/DE/OpeningSequence_Girl_DE.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/DE/Title_DE.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/DE/battlePass_DE.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/EN/Ambor_Readings_EN.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/EN/Cs_102106_Summon_Boy_EN.txt | 28 ++
.../Subtitle/EN/Cs_102106_Summon_Girl_EN.txt | 28 ++
.../EN/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_EN.txt | 8 +
.../EN/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_EN.txt | 8 +
.../EN/Cs_102205_AfterBattle_Boy_EN.txt | 72 ++++++
.../EN/Cs_102205_AfterBattle_Girl_EN.txt | 72 ++++++
.../EN/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_EN.txt | 16 ++
.../EN/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_EN.txt | 16 ++
.../EN/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_EN.txt | 16 ++
.../EN/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_EN.txt | 16 ++
.../Subtitle/EN/Cs_200919_SHG_Boy_EN.txt | 48 ++++
.../Subtitle/EN/Cs_200919_SHG_Girl_EN.txt | 48 ++++
.../EN/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_EN.txt | 4 +
.../EN/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_EN.txt | 4 +
.../Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_EN.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_EN.txt | 16 ++
.../Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_EN.txt | 92 +++++++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_EN.txt | 92 +++++++
.../EN/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_EN.txt | 124 +++++++++
.../EN/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_EN.txt | 24 ++
.../EN/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_EN.txt | 148 +++++++++++
.../Subtitle/EN/Cs_GY11030_GYPersonal_EN.txt | 84 ++++++
...azuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_EN.txt | 20 ++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_EN.txt | 20 ++
...a_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_EN.txt | 64 +++++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_EN.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_EN.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_EN.txt | 56 ++++
..._EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_EN.txt | 212 ++++++++++++++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_EN.txt | 212 ++++++++++++++++
..._Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_EN.txt | 32 +++
...zuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_EN.txt | 32 +++
.../EN/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_EN.txt | 144 +++++++++++
...Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_EN.txt | 68 +++++
...zuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_EN.txt | 40 +++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_EN.txt | 40 +++
...Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_EN.txt | 108 ++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_EN.txt | 208 +++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_EN.txt | 208 +++++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_EN.txt | 32 +++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_EN.txt | 32 +++
...Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_EN.txt | 168 ++++++++++++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_EN.txt | 168 ++++++++++++
.../EN/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_EN.txt | 132 ++++++++++
.../EN/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_EN.txt | 132 ++++++++++
.../EN/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_EN.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/EN/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_EN.txt | 20 ++
.../Subtitle/EN/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_EN.txt | 20 ++
.../Subtitle/EN/Cs_LYAQ107_NingGuang_EN.txt | 100 ++++++++
.../EN/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_EN.txt | 104 ++++++++
...Yue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_EN.txt | 36 +++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_EN.txt | 36 +++
.../EN/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_EN.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_EN.txt | 148 +++++++++++
...iYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_EN.txt | 184 ++++++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_EN.txt | 184 ++++++++++++++
.../EN/Cs_MDAQ019_DragonInCity_EN.txt | 4 +
.../Subtitle/EN/Cs_MDAQ071_Davalin_EN.txt | 100 ++++++++
...002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_EN.txt | 84 ++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_EN.txt | 84 ++++++
...002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_EN.txt | 8 +
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_EN.txt | 8 +
.../EN/Cs_WDLQ004_VentiLegends_EN.txt | 80 ++++++
.../EN/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_EN.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part1_EN.txt | 40 +++
.../EN/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_EN.txt | 12 +
.../EN/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_EN.txt | 12 +
Resources/Subtitle/EN/MDAQ041_EN.txt | 112 ++++++++
.../EN/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_EN.txt | 12 +
.../Subtitle/EN/OpeningSequence_Boy_EN.txt | 32 +++
.../Subtitle/EN/OpeningSequence_Girl_EN.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/EN/Title_EN.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/EN/battlePass_EN.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/ES/Ambor_Readings_ES.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/ES/Cs_102106_Summon_Boy_ES.txt | 28 ++
.../Subtitle/ES/Cs_102106_Summon_Girl_ES.txt | 28 ++
.../ES/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_ES.txt | 8 +
.../ES/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_ES.txt | 8 +
.../ES/Cs_102205_AfterBattle_Boy_ES.txt | 72 ++++++
.../ES/Cs_102205_AfterBattle_Girl_ES.txt | 72 ++++++
.../ES/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_ES.txt | 15 ++
.../ES/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_ES.txt | 15 ++
.../ES/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_ES.txt | 15 ++
.../ES/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_ES.txt | 15 ++
.../Subtitle/ES/Cs_200919_SHG_Boy_ES.txt | 52 ++++
.../Subtitle/ES/Cs_200919_SHG_Girl_ES.txt | 52 ++++
.../ES/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_ES.txt | 4 +
.../ES/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_ES.txt | 4 +
.../Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_ES.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_ES.txt | 16 ++
.../Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_ES.txt | 92 +++++++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_ES.txt | 92 +++++++
.../ES/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_ES.txt | 128 ++++++++++
.../ES/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_ES.txt | 24 ++
.../ES/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_ES.txt | 148 +++++++++++
.../Subtitle/ES/Cs_GY11030_GYPersonal_ES.txt | 88 +++++++
...azuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_ES.txt | 20 ++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_ES.txt | 20 ++
...a_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_ES.txt | 64 +++++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_ES.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_ES.txt | 112 ++++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_ES.txt | 72 ++++++
..._EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_ES.txt | 212 ++++++++++++++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_ES.txt | 212 ++++++++++++++++
..._Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_ES.txt | 40 +++
...zuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_ES.txt | 36 +++
.../ES/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_ES.txt | 164 ++++++++++++
...Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_ES.txt | 68 +++++
...zuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_ES.txt | 40 +++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_ES.txt | 40 +++
...Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_ES.txt | 116 +++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_ES.txt | 208 +++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_ES.txt | 208 +++++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_ES.txt | 24 ++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_ES.txt | 24 ++
...Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_ES.txt | 160 ++++++++++++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_ES.txt | 160 ++++++++++++
.../ES/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_ES.txt | 116 +++++++++
.../ES/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_ES.txt | 116 +++++++++
.../ES/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_ES.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/ES/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_ES.txt | 20 ++
.../Subtitle/ES/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_ES.txt | 19 ++
.../Subtitle/ES/Cs_LYAQ107_NingGuang_ES.txt | 100 ++++++++
.../ES/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_ES.txt | 120 +++++++++
...Yue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_ES.txt | 36 +++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_ES.txt | 36 +++
.../ES/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_ES.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_ES.txt | 148 +++++++++++
...iYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_ES.txt | 172 +++++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_ES.txt | 172 +++++++++++++
.../ES/Cs_MDAQ019_DragonInCity_ES.txt | 4 +
.../Subtitle/ES/Cs_MDAQ071_Davalin_ES.txt | 100 ++++++++
...002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_ES.txt | 84 ++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_ES.txt | 84 ++++++
...002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_ES.txt | 8 +
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_ES.txt | 8 +
.../ES/Cs_WDLQ004_VentiLegends_ES.txt | 80 ++++++
.../ES/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_ES.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part1_ES.txt | 40 +++
.../ES/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_ES.txt | 12 +
.../ES/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_ES.txt | 12 +
Resources/Subtitle/ES/MDAQ041_ES.txt | 112 ++++++++
.../ES/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_ES.txt | 12 +
.../Subtitle/ES/OpeningSequence_Boy_ES.txt | 32 +++
.../Subtitle/ES/OpeningSequence_Girl_ES.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/ES/Title_ES.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/ES/battlePass_ES.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/FR/Ambor_Readings_FR.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/FR/Cs_102106_Summon_Boy_FR.txt | 28 ++
.../Subtitle/FR/Cs_102106_Summon_Girl_FR.txt | 28 ++
.../FR/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_FR.txt | 8 +
.../FR/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_FR.txt | 8 +
.../FR/Cs_102205_AfterBattle_Boy_FR.txt | 72 ++++++
.../FR/Cs_102205_AfterBattle_Girl_FR.txt | 72 ++++++
.../FR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_FR.txt | 16 ++
.../FR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_FR.txt | 16 ++
.../FR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_FR.txt | 16 ++
.../FR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_FR.txt | 16 ++
.../Subtitle/FR/Cs_200919_SHG_Boy_FR.txt | 48 ++++
.../Subtitle/FR/Cs_200919_SHG_Girl_FR.txt | 48 ++++
.../FR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_FR.txt | 4 +
.../FR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_FR.txt | 4 +
.../Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_FR.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_FR.txt | 16 ++
.../Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_FR.txt | 92 +++++++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_FR.txt | 92 +++++++
.../FR/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_FR.txt | 124 +++++++++
.../FR/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_FR.txt | 24 ++
.../FR/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_FR.txt | 148 +++++++++++
.../Subtitle/FR/Cs_GY11030_GYPersonal_FR.txt | 84 ++++++
...azuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_FR.txt | 20 ++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_FR.txt | 20 ++
...a_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_FR.txt | 64 +++++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_FR.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_FR.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_FR.txt | 56 ++++
..._EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_FR.txt | 196 ++++++++++++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_FR.txt | 196 ++++++++++++++
..._Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_FR.txt | 32 +++
...zuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_FR.txt | 32 +++
.../FR/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_FR.txt | 148 +++++++++++
...Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_FR.txt | 76 ++++++
...zuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_FR.txt | 36 +++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_FR.txt | 36 +++
...Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_FR.txt | 108 ++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_FR.txt | 192 ++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_FR.txt | 192 ++++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_FR.txt | 24 ++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_FR.txt | 24 ++
...Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_FR.txt | 148 +++++++++++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_FR.txt | 148 +++++++++++
.../FR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_FR.txt | 124 +++++++++
.../FR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_FR.txt | 124 +++++++++
.../FR/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_FR.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/FR/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_FR.txt | 20 ++
.../Subtitle/FR/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_FR.txt | 20 ++
.../Subtitle/FR/Cs_LYAQ107_NingGuang_FR.txt | 100 ++++++++
.../FR/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_FR.txt | 104 ++++++++
...Yue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_FR.txt | 36 +++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_FR.txt | 36 +++
.../FR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_FR.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_FR.txt | 148 +++++++++++
...iYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_FR.txt | 160 ++++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_FR.txt | 160 ++++++++++++
.../FR/Cs_MDAQ019_DragonInCity_FR.txt | 4 +
.../Subtitle/FR/Cs_MDAQ071_Davalin_FR.txt | 100 ++++++++
...002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_FR.txt | 84 ++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_FR.txt | 84 ++++++
...002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_FR.txt | 8 +
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_FR.txt | 8 +
.../FR/Cs_WDLQ004_VentiLegends_FR.txt | 80 ++++++
.../FR/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_FR.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part1_FR.txt | 40 +++
.../FR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_FR.txt | 12 +
.../FR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_FR.txt | 12 +
Resources/Subtitle/FR/MDAQ041_FR.txt | 112 ++++++++
.../FR/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_FR.txt | 12 +
.../Subtitle/FR/OpeningSequence_Boy_FR.txt | 32 +++
.../Subtitle/FR/OpeningSequence_Girl_FR.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/FR/Title_FR.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/FR/battlePass_FR.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/ID/Ambor_Readings_ID.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/ID/Cs_102106_Summon_Boy_ID.txt | 28 ++
.../Subtitle/ID/Cs_102106_Summon_Girl_ID.txt | 28 ++
.../ID/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_ID.txt | 8 +
.../ID/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_ID.txt | 8 +
.../ID/Cs_102205_AfterBattle_Boy_ID.txt | 72 ++++++
.../ID/Cs_102205_AfterBattle_Girl_ID.txt | 72 ++++++
.../ID/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_ID.txt | 16 ++
.../ID/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_ID.txt | 16 ++
.../ID/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_ID.txt | 16 ++
.../ID/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_ID.txt | 16 ++
.../Subtitle/ID/Cs_200919_SHG_Boy_ID.txt | 48 ++++
.../Subtitle/ID/Cs_200919_SHG_Girl_ID.txt | 48 ++++
.../ID/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_ID.txt | 4 +
.../ID/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_ID.txt | 4 +
.../Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_ID.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_ID.txt | 16 ++
.../Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_ID.txt | 92 +++++++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_ID.txt | 92 +++++++
.../ID/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_ID.txt | 124 +++++++++
.../ID/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_ID.txt | 24 ++
.../ID/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_ID.txt | 148 +++++++++++
.../Subtitle/ID/Cs_GY11030_GYPersonal_ID.txt | 84 ++++++
...azuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_ID.txt | 20 ++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_ID.txt | 20 ++
...a_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_ID.txt | 64 +++++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_ID.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_ID.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_ID.txt | 56 ++++
..._EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_ID.txt | 237 +++++++++++++++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_ID.txt | 237 +++++++++++++++++
..._Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_ID.txt | 36 +++
...zuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_ID.txt | 32 +++
.../ID/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_ID.txt | 152 +++++++++++
...Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_ID.txt | 68 +++++
...zuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_ID.txt | 36 +++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_ID.txt | 36 +++
...Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_ID.txt | 108 ++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_ID.txt | 208 +++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_ID.txt | 208 +++++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_ID.txt | 28 ++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_ID.txt | 28 ++
...Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_ID.txt | 168 ++++++++++++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_ID.txt | 168 ++++++++++++
.../ID/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_ID.txt | 132 ++++++++++
.../ID/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_ID.txt | 132 ++++++++++
.../ID/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_ID.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/ID/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_ID.txt | 20 ++
.../Subtitle/ID/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_ID.txt | 20 ++
.../Subtitle/ID/Cs_LYAQ107_NingGuang_ID.txt | 100 ++++++++
.../ID/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_ID.txt | 104 ++++++++
...Yue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_ID.txt | 36 +++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_ID.txt | 36 +++
.../ID/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_ID.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_ID.txt | 148 +++++++++++
...iYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_ID.txt | 176 +++++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_ID.txt | 176 +++++++++++++
.../ID/Cs_MDAQ019_DragonInCity_ID.txt | 4 +
.../Subtitle/ID/Cs_MDAQ071_Davalin_ID.txt | 100 ++++++++
...002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_ID.txt | 84 ++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_ID.txt | 84 ++++++
...002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_ID.txt | 8 +
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_ID.txt | 8 +
.../ID/Cs_WDLQ004_VentiLegends_ID.txt | 80 ++++++
.../ID/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_ID.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part1_ID.txt | 40 +++
.../ID/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_ID.txt | 12 +
.../ID/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_ID.txt | 12 +
Resources/Subtitle/ID/MDAQ041_ID.txt | 112 ++++++++
.../ID/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_ID.txt | 12 +
.../Subtitle/ID/OpeningSequence_Boy_ID.txt | 32 +++
.../Subtitle/ID/OpeningSequence_Girl_ID.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/ID/Title_ID.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/ID/battlePass_ID.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/JP/Ambor_Readings_JP.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/JP/Cs_102106_Summon_Boy_JP.txt | 28 ++
.../Subtitle/JP/Cs_102106_Summon_Girl_JP.txt | 28 ++
.../JP/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_JP.txt | 8 +
.../JP/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_JP.txt | 8 +
.../JP/Cs_102205_AfterBattle_Boy_JP.txt | 72 ++++++
.../JP/Cs_102205_AfterBattle_Girl_JP.txt | 72 ++++++
.../JP/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_JP.txt | 16 ++
.../JP/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_JP.txt | 16 ++
.../JP/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_JP.txt | 16 ++
.../JP/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_JP.txt | 16 ++
.../Subtitle/JP/Cs_200919_SHG_Boy_JP.txt | 48 ++++
.../Subtitle/JP/Cs_200919_SHG_Girl_JP.txt | 48 ++++
.../JP/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_JP.txt | 4 +
.../JP/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_JP.txt | 4 +
.../Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_JP.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_JP.txt | 16 ++
.../Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_JP.txt | 92 +++++++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_JP.txt | 92 +++++++
.../JP/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_JP.txt | 124 +++++++++
.../JP/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_JP.txt | 24 ++
.../JP/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_JP.txt | 148 +++++++++++
.../Subtitle/JP/Cs_GY11030_GYPersonal_JP.txt | 84 ++++++
...azuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_JP.txt | 20 ++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_JP.txt | 20 ++
...a_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_JP.txt | 64 +++++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_JP.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_JP.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_JP.txt | 56 ++++
..._EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_JP.txt | 240 ++++++++++++++++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_JP.txt | 240 ++++++++++++++++++
..._Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_JP.txt | 40 +++
...zuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_JP.txt | 32 +++
.../JP/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_JP.txt | 156 ++++++++++++
...Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_JP.txt | 100 ++++++++
...zuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_JP.txt | 36 +++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_JP.txt | 36 +++
...Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_JP.txt | 144 +++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_JP.txt | 168 ++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_JP.txt | 168 ++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_JP.txt | 20 ++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_JP.txt | 20 ++
...Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_JP.txt | 120 +++++++++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_JP.txt | 120 +++++++++
.../JP/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_JP.txt | 108 ++++++++
.../JP/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_JP.txt | 108 ++++++++
.../JP/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_JP.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/JP/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_JP.txt | 20 ++
.../Subtitle/JP/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_JP.txt | 20 ++
.../Subtitle/JP/Cs_LYAQ107_NingGuang_JP.txt | 100 ++++++++
.../JP/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_JP.txt | 104 ++++++++
...Yue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_JP.txt | 36 +++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_JP.txt | 36 +++
.../JP/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_JP.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_JP.txt | 148 +++++++++++
...iYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_JP.txt | 112 ++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_JP.txt | 112 ++++++++
.../JP/Cs_MDAQ019_DragonInCity_JP.txt | 4 +
.../Subtitle/JP/Cs_MDAQ071_Davalin_JP.txt | 100 ++++++++
...002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_JP.txt | 84 ++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_JP.txt | 84 ++++++
...002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_JP.txt | 8 +
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_JP.txt | 8 +
.../JP/Cs_WDLQ004_VentiLegends_JP.txt | 80 ++++++
.../JP/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_JP.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part1_JP.txt | 40 +++
.../JP/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_JP.txt | 12 +
.../JP/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_JP.txt | 12 +
Resources/Subtitle/JP/MDAQ041_JP.txt | 112 ++++++++
.../JP/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_JP.txt | 12 +
.../Subtitle/JP/OpeningSequence_Boy_JP.txt | 32 +++
.../Subtitle/JP/OpeningSequence_Girl_JP.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/JP/Title_JP.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/JP/battlePass_JP.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/KR/Ambor_Readings_KR.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/KR/Cs_102106_Summon_Boy_KR.txt | 28 ++
.../Subtitle/KR/Cs_102106_Summon_Girl_KR.txt | 28 ++
.../KR/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_KR.txt | 8 +
.../KR/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_KR.txt | 8 +
.../KR/Cs_102205_AfterBattle_Boy_KR.txt | 72 ++++++
.../KR/Cs_102205_AfterBattle_Girl_KR.txt | 72 ++++++
.../KR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_KR.txt | 16 ++
.../KR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_KR.txt | 16 ++
.../KR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_KR.txt | 16 ++
.../KR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_KR.txt | 16 ++
.../Subtitle/KR/Cs_200919_SHG_Boy_KR.txt | 48 ++++
.../Subtitle/KR/Cs_200919_SHG_Girl_KR.txt | 48 ++++
.../KR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_KR.txt | 4 +
.../KR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_KR.txt | 4 +
.../Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_KR.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_KR.txt | 16 ++
.../Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_KR.txt | 92 +++++++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_KR.txt | 92 +++++++
.../KR/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_KR.txt | 124 +++++++++
.../KR/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_KR.txt | 24 ++
.../KR/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_KR.txt | 148 +++++++++++
.../Subtitle/KR/Cs_GY11030_GYPersonal_KR.txt | 84 ++++++
...azuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_KR.txt | 20 ++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_KR.txt | 20 ++
...a_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_KR.txt | 64 +++++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_KR.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_KR.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_KR.txt | 56 ++++
..._EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_KR.txt | 212 ++++++++++++++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_KR.txt | 212 ++++++++++++++++
..._Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_KR.txt | 32 +++
...zuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_KR.txt | 28 ++
.../KR/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_KR.txt | 148 +++++++++++
...Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_KR.txt | 68 +++++
...zuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_KR.txt | 40 +++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_KR.txt | 36 +++
...Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_KR.txt | 108 ++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_KR.txt | 204 +++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_KR.txt | 204 +++++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_KR.txt | 28 ++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_KR.txt | 28 ++
...Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_KR.txt | 156 ++++++++++++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_KR.txt | 156 ++++++++++++
.../KR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_KR.txt | 120 +++++++++
.../KR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_KR.txt | 120 +++++++++
.../KR/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_KR.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/KR/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_KR.txt | 20 ++
.../Subtitle/KR/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_KR.txt | 20 ++
.../Subtitle/KR/Cs_LYAQ107_NingGuang_KR.txt | 100 ++++++++
.../KR/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_KR.txt | 104 ++++++++
...Yue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_KR.txt | 36 +++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_KR.txt | 36 +++
.../KR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_KR.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_KR.txt | 148 +++++++++++
...iYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_KR.txt | 152 +++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_KR.txt | 152 +++++++++++
.../KR/Cs_MDAQ019_DragonInCity_KR.txt | 4 +
.../Subtitle/KR/Cs_MDAQ071_Davalin_KR.txt | 100 ++++++++
...002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_KR.txt | 84 ++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_KR.txt | 84 ++++++
...002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_KR.txt | 8 +
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_KR.txt | 8 +
.../KR/Cs_WDLQ004_VentiLegends_KR.txt | 80 ++++++
.../KR/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_KR.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part1_KR.txt | 40 +++
.../KR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_KR.txt | 12 +
.../KR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_KR.txt | 12 +
Resources/Subtitle/KR/MDAQ041_KR.txt | 112 ++++++++
.../KR/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_KR.txt | 12 +
.../Subtitle/KR/OpeningSequence_Boy_KR.txt | 32 +++
.../Subtitle/KR/OpeningSequence_Girl_KR.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/KR/Title_KR.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/KR/battlePass_KR.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/PT/Ambor_Readings_PT.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/PT/Cs_102106_Summon_Boy_PT.txt | 28 ++
.../Subtitle/PT/Cs_102106_Summon_Girl_PT.txt | 28 ++
.../PT/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_PT.txt | 8 +
.../PT/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_PT.txt | 8 +
.../PT/Cs_102205_AfterBattle_Boy_PT.txt | 72 ++++++
.../PT/Cs_102205_AfterBattle_Girl_PT.txt | 72 ++++++
.../PT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_PT.txt | 16 ++
.../PT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_PT.txt | 16 ++
.../PT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_PT.txt | 16 ++
.../PT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_PT.txt | 16 ++
.../Subtitle/PT/Cs_200919_SHG_Boy_PT.txt | 48 ++++
.../Subtitle/PT/Cs_200919_SHG_Girl_PT.txt | 48 ++++
.../PT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_PT.txt | 4 +
.../PT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_PT.txt | 4 +
.../Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_PT.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_PT.txt | 16 ++
.../Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_PT.txt | 92 +++++++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_PT.txt | 92 +++++++
.../PT/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_PT.txt | 124 +++++++++
.../PT/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_PT.txt | 24 ++
.../PT/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_PT.txt | 148 +++++++++++
.../Subtitle/PT/Cs_GY11030_GYPersonal_PT.txt | 84 ++++++
...azuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_PT.txt | 20 ++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_PT.txt | 20 ++
...a_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_PT.txt | 64 +++++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_PT.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_PT.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_PT.txt | 56 ++++
..._EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_PT.txt | 196 ++++++++++++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_PT.txt | 196 ++++++++++++++
..._Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_PT.txt | 32 +++
...zuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_PT.txt | 32 +++
.../PT/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_PT.txt | 144 +++++++++++
...Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_PT.txt | 68 +++++
...zuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_PT.txt | 36 +++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_PT.txt | 36 +++
...Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_PT.txt | 108 ++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_PT.txt | 208 +++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_PT.txt | 208 +++++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_PT.txt | 28 ++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_PT.txt | 28 ++
...Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_PT.txt | 164 ++++++++++++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_PT.txt | 164 ++++++++++++
.../PT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_PT.txt | 132 ++++++++++
.../PT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_PT.txt | 132 ++++++++++
.../PT/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_PT.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/PT/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_PT.txt | 20 ++
.../Subtitle/PT/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_PT.txt | 20 ++
.../Subtitle/PT/Cs_LYAQ107_NingGuang_PT.txt | 100 ++++++++
.../PT/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_PT.txt | 104 ++++++++
...Yue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_PT.txt | 36 +++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_PT.txt | 36 +++
.../PT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_PT.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_PT.txt | 148 +++++++++++
...iYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_PT.txt | 188 ++++++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_PT.txt | 188 ++++++++++++++
.../PT/Cs_MDAQ019_DragonInCity_PT.txt | 4 +
.../Subtitle/PT/Cs_MDAQ071_Davalin_PT.txt | 100 ++++++++
...002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_PT.txt | 84 ++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_PT.txt | 84 ++++++
...002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_PT.txt | 8 +
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_PT.txt | 8 +
.../PT/Cs_WDLQ004_VentiLegends_PT.txt | 80 ++++++
.../PT/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_PT.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part1_PT.txt | 40 +++
.../PT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_PT.txt | 12 +
.../PT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_PT.txt | 12 +
Resources/Subtitle/PT/MDAQ041_PT.txt | 112 ++++++++
.../PT/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_PT.txt | 12 +
.../Subtitle/PT/OpeningSequence_Boy_PT.txt | 32 +++
.../Subtitle/PT/OpeningSequence_Girl_PT.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/PT/Title_PT.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/PT/battlePass_PT.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/RU/Ambor_Readings_RU.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/RU/Cs_102106_Summon_Boy_RU.txt | 28 ++
.../Subtitle/RU/Cs_102106_Summon_Girl_RU.txt | 28 ++
.../RU/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_RU.txt | 8 +
.../RU/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_RU.txt | 8 +
.../RU/Cs_102205_AfterBattle_Boy_RU.txt | 72 ++++++
.../RU/Cs_102205_AfterBattle_Girl_RU.txt | 72 ++++++
.../RU/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_RU.txt | 16 ++
.../RU/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_RU.txt | 16 ++
.../RU/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_RU.txt | 16 ++
.../RU/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_RU.txt | 16 ++
.../Subtitle/RU/Cs_200919_SHG_Boy_RU.txt | 48 ++++
.../Subtitle/RU/Cs_200919_SHG_Girl_RU.txt | 48 ++++
.../RU/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_RU.txt | 4 +
.../RU/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_RU.txt | 4 +
.../Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_RU.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_RU.txt | 16 ++
.../Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_RU.txt | 92 +++++++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_RU.txt | 92 +++++++
.../RU/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_RU.txt | 124 +++++++++
.../RU/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_RU.txt | 24 ++
.../RU/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_RU.txt | 148 +++++++++++
.../Subtitle/RU/Cs_GY11030_GYPersonal_RU.txt | 84 ++++++
...azuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_RU.txt | 20 ++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_RU.txt | 20 ++
...a_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_RU.txt | 64 +++++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_RU.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_RU.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_RU.txt | 56 ++++
..._EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_RU.txt | 212 ++++++++++++++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_RU.txt | 212 ++++++++++++++++
..._Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_RU.txt | 32 +++
...zuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_RU.txt | 28 ++
.../RU/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_RU.txt | 141 ++++++++++
...Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_RU.txt | 68 +++++
...zuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_RU.txt | 36 +++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_RU.txt | 36 +++
...Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_RU.txt | 108 ++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_RU.txt | 209 +++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_RU.txt | 209 +++++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_RU.txt | 32 +++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_RU.txt | 32 +++
...Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_RU.txt | 169 ++++++++++++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_RU.txt | 169 ++++++++++++
.../RU/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_RU.txt | 132 ++++++++++
.../RU/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_RU.txt | 132 ++++++++++
.../RU/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_RU.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/RU/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_RU.txt | 20 ++
.../Subtitle/RU/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_RU.txt | 20 ++
.../Subtitle/RU/Cs_LYAQ107_NingGuang_RU.txt | 100 ++++++++
.../RU/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_RU.txt | 104 ++++++++
...Yue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_RU.txt | 36 +++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_RU.txt | 36 +++
.../RU/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_RU.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_RU.txt | 148 +++++++++++
...iYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_RU.txt | 184 ++++++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_RU.txt | 184 ++++++++++++++
.../RU/Cs_MDAQ019_DragonInCity_RU.txt | 4 +
.../Subtitle/RU/Cs_MDAQ071_Davalin_RU.txt | 100 ++++++++
...002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_RU.txt | 84 ++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_RU.txt | 84 ++++++
...002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_RU.txt | 8 +
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_RU.txt | 8 +
.../RU/Cs_WDLQ004_VentiLegends_RU.txt | 80 ++++++
.../RU/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_RU.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part1_RU.txt | 40 +++
.../RU/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_RU.txt | 12 +
.../RU/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_RU.txt | 12 +
Resources/Subtitle/RU/MDAQ041_RU.txt | 112 ++++++++
.../RU/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_RU.txt | 12 +
.../Subtitle/RU/OpeningSequence_Boy_RU.txt | 32 +++
.../Subtitle/RU/OpeningSequence_Girl_RU.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/RU/Title_RU.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/RU/battlePass_RU.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/TH/Ambor_Readings_TH.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/TH/Cs_102106_Summon_Boy_TH.txt | 28 ++
.../Subtitle/TH/Cs_102106_Summon_Girl_TH.txt | 28 ++
.../TH/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_TH.txt | 8 +
.../TH/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_TH.txt | 8 +
.../TH/Cs_102205_AfterBattle_Boy_TH.txt | 72 ++++++
.../TH/Cs_102205_AfterBattle_Girl_TH.txt | 72 ++++++
.../TH/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_TH.txt | 16 ++
.../TH/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_TH.txt | 16 ++
.../TH/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_TH.txt | 16 ++
.../TH/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_TH.txt | 16 ++
.../Subtitle/TH/Cs_200919_SHG_Boy_TH.txt | 48 ++++
.../Subtitle/TH/Cs_200919_SHG_Girl_TH.txt | 48 ++++
.../TH/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_TH.txt | 4 +
.../TH/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_TH.txt | 4 +
.../Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_TH.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_TH.txt | 16 ++
.../Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_TH.txt | 92 +++++++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_TH.txt | 92 +++++++
.../TH/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_TH.txt | 124 +++++++++
.../TH/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_TH.txt | 24 ++
.../TH/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_TH.txt | 148 +++++++++++
.../Subtitle/TH/Cs_GY11030_GYPersonal_TH.txt | 84 ++++++
...azuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_TH.txt | 20 ++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_TH.txt | 20 ++
...a_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_TH.txt | 64 +++++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_TH.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_TH.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_TH.txt | 56 ++++
..._EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_TH.txt | 212 ++++++++++++++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_TH.txt | 212 ++++++++++++++++
..._Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_TH.txt | 32 +++
...zuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_TH.txt | 32 +++
.../TH/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_TH.txt | 148 +++++++++++
...Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_TH.txt | 68 +++++
...zuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_TH.txt | 36 +++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_TH.txt | 36 +++
...Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_TH.txt | 108 ++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_TH.txt | 212 ++++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_TH.txt | 212 ++++++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_TH.txt | 32 +++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_TH.txt | 32 +++
...Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_TH.txt | 172 +++++++++++++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_TH.txt | 172 +++++++++++++
.../TH/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_TH.txt | 136 ++++++++++
.../TH/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_TH.txt | 136 ++++++++++
.../TH/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_TH.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/TH/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_TH.txt | 20 ++
.../Subtitle/TH/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_TH.txt | 20 ++
.../Subtitle/TH/Cs_LYAQ107_NingGuang_TH.txt | 100 ++++++++
.../TH/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_TH.txt | 104 ++++++++
...Yue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_TH.txt | 36 +++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_TH.txt | 36 +++
.../TH/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_TH.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_TH.txt | 148 +++++++++++
...iYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_TH.txt | 188 ++++++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_TH.txt | 188 ++++++++++++++
.../TH/Cs_MDAQ019_DragonInCity_TH.txt | 4 +
.../Subtitle/TH/Cs_MDAQ071_Davalin_TH.txt | 100 ++++++++
...002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_TH.txt | 84 ++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_TH.txt | 84 ++++++
...002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_TH.txt | 8 +
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_TH.txt | 8 +
.../TH/Cs_WDLQ004_VentiLegends_TH.txt | 80 ++++++
.../TH/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_TH.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part1_TH.txt | 40 +++
.../TH/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_TH.txt | 12 +
.../TH/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_TH.txt | 12 +
Resources/Subtitle/TH/MDAQ041_TH.txt | 112 ++++++++
.../TH/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_TH.txt | 12 +
.../Subtitle/TH/OpeningSequence_Boy_TH.txt | 32 +++
.../Subtitle/TH/OpeningSequence_Girl_TH.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/TH/Title_TH.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/TH/battlePass_TH.txt | 28 ++
Resources/Subtitle/VI/Ambor_Readings_VI.txt | 88 +++++++
.../Subtitle/VI/Cs_102106_Summon_Boy_VI.txt | 28 ++
.../Subtitle/VI/Cs_102106_Summon_Girl_VI.txt | 28 ++
.../VI/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_VI.txt | 8 +
.../VI/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_VI.txt | 8 +
.../VI/Cs_102205_AfterBattle_Boy_VI.txt | 72 ++++++
.../VI/Cs_102205_AfterBattle_Girl_VI.txt | 72 ++++++
.../VI/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_VI.txt | 16 ++
.../VI/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_VI.txt | 16 ++
.../VI/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_VI.txt | 16 ++
.../VI/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_VI.txt | 16 ++
.../Subtitle/VI/Cs_200919_SHG_Boy_VI.txt | 48 ++++
.../Subtitle/VI/Cs_200919_SHG_Girl_VI.txt | 48 ++++
.../VI/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_VI.txt | 4 +
.../VI/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_VI.txt | 4 +
.../Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_VI.txt | 16 ++
...Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_VI.txt | 16 ++
.../Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_VI.txt | 92 +++++++
...Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_VI.txt | 92 +++++++
.../VI/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_VI.txt | 124 +++++++++
.../VI/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_VI.txt | 24 ++
.../VI/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_VI.txt | 148 +++++++++++
.../Subtitle/VI/Cs_GY11030_GYPersonal_VI.txt | 84 ++++++
...azuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_VI.txt | 20 ++
...zuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_VI.txt | 20 ++
...a_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_VI.txt | 64 +++++
..._AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_VI.txt | 64 +++++
.../Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_VI.txt | 96 +++++++
.../Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_VI.txt | 56 ++++
..._EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_VI.txt | 180 +++++++++++++
...EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_VI.txt | 180 +++++++++++++
..._Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_VI.txt | 32 +++
...zuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_VI.txt | 32 +++
.../VI/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_VI.txt | 148 +++++++++++
...Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_VI.txt | 72 ++++++
...zuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_VI.txt | 36 +++
...uma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_VI.txt | 36 +++
...Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_VI.txt | 108 ++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_VI.txt | 212 ++++++++++++++++
.../Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_VI.txt | 212 ++++++++++++++++
...s_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_VI.txt | 32 +++
..._Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_VI.txt | 32 +++
...Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_VI.txt | 180 +++++++++++++
...nazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_VI.txt | 180 +++++++++++++
.../VI/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_VI.txt | 136 ++++++++++
.../VI/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_VI.txt | 136 ++++++++++
.../VI/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_VI.txt | 104 ++++++++
.../Subtitle/VI/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_VI.txt | 20 ++
.../Subtitle/VI/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_VI.txt | 20 ++
.../Subtitle/VI/Cs_LYAQ107_NingGuang_VI.txt | 100 ++++++++
.../VI/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_VI.txt | 104 ++++++++
...Yue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_VI.txt | 36 +++
...ue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_VI.txt | 36 +++
.../VI/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_VI.txt | 148 +++++++++++
.../Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_VI.txt | 148 +++++++++++
...iYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_VI.txt | 188 ++++++++++++++
...Yue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_VI.txt | 188 ++++++++++++++
.../VI/Cs_MDAQ019_DragonInCity_VI.txt | 4 +
.../Subtitle/VI/Cs_MDAQ071_Davalin_VI.txt | 100 ++++++++
...002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_VI.txt | 84 ++++++
...02802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_VI.txt | 84 ++++++
...002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_VI.txt | 8 +
...02810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_VI.txt | 8 +
.../VI/Cs_WDLQ004_VentiLegends_VI.txt | 80 ++++++
.../VI/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_VI.txt | 80 ++++++
.../Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part1_VI.txt | 40 +++
.../VI/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_VI.txt | 12 +
.../VI/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_VI.txt | 12 +
Resources/Subtitle/VI/MDAQ041_VI.txt | 112 ++++++++
.../VI/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_VI.txt | 12 +
.../Subtitle/VI/OpeningSequence_Boy_VI.txt | 32 +++
.../Subtitle/VI/OpeningSequence_Girl_VI.txt | 32 +++
Resources/Subtitle/VI/Title_VI.txt | 16 ++
Resources/Subtitle/VI/battlePass_VI.txt | 28 ++
10185 files changed, 206361 insertions(+)
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/AmborLicense.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/BarbaraBlackmail.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book10.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book100.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book101.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book102.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book103.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book104.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book105.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book106.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book107.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book108.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book109.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book11.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book110.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book111.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book112.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book113.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book114.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book115.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book116.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book117.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book118.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book119.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book12.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book120.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book121.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book122.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book123.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book124.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book125.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book126.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book127.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book128.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book129.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book13.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book130.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book131.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book132.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book133.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book134.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book135.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book136.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book137.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book138.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book139.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book14.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book140.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book141.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book142.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book143.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book144.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book145.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book146.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book147.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book148.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book149.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book15.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book150.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book151.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book152.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book153.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book154.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book155.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book156.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book157.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book158.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book159.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book16.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book160.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book161.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book162.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book163.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book164.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book165.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book166.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book167.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book168.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book169.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book17.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book170.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book171.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book172.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book173.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book174.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book175.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book176.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book177.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book178.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book179.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book18.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book180.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book181.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book182.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book183.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book184.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book185.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book186.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book187.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book188.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book189.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book19.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book190.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book191.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book192.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book193.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book194.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book195.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book196.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book197.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book198.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book199.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book20.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book200.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book201.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book202.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book203.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book204.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book205.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book206.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book207.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book208.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book209.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book21.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book210.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book211.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book212.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book213.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book214.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book215.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book216.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book217.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book218.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book219.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book22.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book220.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book221.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book222.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book223.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book224.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book225.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book226.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book227.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book228.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book229.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book23.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book230.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book231.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book232.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book233.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book234.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book235.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book236.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book237.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book238.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book239.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book24.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book240.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book241.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book242.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book243.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book244.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book245.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book246.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book247.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book248.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book249.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book25.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book250.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book251.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book252.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book253.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book254.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book255.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book256.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book257.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book258.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book259.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book26.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book260.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book261.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book262.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book263.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book264.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book265.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book27.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book28.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book29.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book291.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book292.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book293.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book294.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book295.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book296.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book297.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book298.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book299.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book30.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book300.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book301.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book302.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book303.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book304.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book305.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book307.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book308.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book309.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book31.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book310.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book311.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book312.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book313.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book314.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book315.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book316.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book317.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book318.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book319.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book32.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book320.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book321.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book322.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book328.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book329.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book33.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book330.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book331.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book332.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book333.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book334.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book335.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book336.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book337.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book34.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book343.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book346.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book35.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book36.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book37.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book38.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book39.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book40.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book41.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book42.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book43.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book44.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book45.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book46.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book47.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book48.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book49.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book50.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book51.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book52.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book53.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book54.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book55.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book56.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book57.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book58.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book59.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book6.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book60.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book61.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book62.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book63.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book64.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book65.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book66.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book67.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book68.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book69.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book7.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book70.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book71.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book72.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book73.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book74.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book75.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book76.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book77.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book78.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book79.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book8.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book80.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book81.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book82.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book83.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book84.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book85.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book86.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book87.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book88.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book89.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book9.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book90.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book91.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book92.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book93.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book94.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book95.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book96.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book97.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book98.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Book99.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Costume340000.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Costume340001.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Costume340002.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Costume340003.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Costume340006.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Costume340007.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Costume340008.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Costume340009.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/DilucLetter.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/NPCPic_GrannyShan.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/NPCPic_TeaMasterLiuSu.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Poem1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Poem2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Poem3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/PoemNote.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Poster1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Poster2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Poster4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Poster5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10001_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10001_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10001_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10001_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10001_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10002_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10002_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10002_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10002_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10002_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10003_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10003_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10003_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10003_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10003_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10004_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10004_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10004_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10004_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10004_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10005_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10005_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10005_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10005_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10005_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10006_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10006_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10006_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10006_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10006_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10007_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10007_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10007_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10007_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10007_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10008_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10008_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10008_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10008_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10008_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10009_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10009_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10009_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10009_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10009_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10010_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10010_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10010_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10010_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10010_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10011_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10011_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10011_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10011_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10011_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10012_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10012_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10012_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10012_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10012_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10013_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10013_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10013_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10013_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic10013_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14001_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14001_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14001_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14001_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14001_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14002_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14002_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14002_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14002_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14002_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14003_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14003_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14003_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14003_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14003_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14004_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14004_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14004_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14004_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic14004_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15001_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15001_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15001_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15001_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15001_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15002_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15002_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15002_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15002_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15002_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15003_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15003_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15003_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15003_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15003_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15004_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15004_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15004_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15004_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15004_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15005_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15005_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15005_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15005_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15005_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15006_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15006_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15006_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15006_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15006_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15007_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15007_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15007_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15007_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15007_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15008_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15008_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15008_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15008_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15008_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15009_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15010_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15011_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15012_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15013_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15014_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15014_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15014_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15014_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15014_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15015_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15015_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15015_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15015_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15015_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15016_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15016_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15016_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15016_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15016_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15017_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15017_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15017_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15017_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15017_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15018_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15018_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15018_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15018_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15018_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15019_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15019_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15019_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15019_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15019_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15020_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15020_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15020_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15020_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15020_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15021_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15021_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15021_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15021_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15021_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15022_1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15022_2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15022_3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15022_4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Relic15022_5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic4.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic5.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/TejimaMail.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/VermeerPic1.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/VermeerPic2.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/VermeerPic3.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11101.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11201.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11301.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11302.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11303.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11304.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11305.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11306.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11401.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11402.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11403.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11404.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11405.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11406.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11407.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11408.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11409.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11410.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11411.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11412.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11413.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11414.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11415.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11501.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11502.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11503.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11504.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11505.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11506.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11507.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon11509.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12101.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12201.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12301.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12302.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12303.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12304.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12305.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12306.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12401.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12402.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12403.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12404.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12405.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12406.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12407.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12408.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12409.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12410.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12411.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12412.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12414.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12416.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12501.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12502.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12503.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12504.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12505.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12506.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon12510.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13101.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13201.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13301.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13302.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13303.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13401.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13402.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13403.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13404.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13405.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13406.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13407.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13408.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13409.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13414.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13415.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13416.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13501.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13502.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13504.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13505.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13506.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13507.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon13509.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14101.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14201.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14301.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14302.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14303.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14304.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14305.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14306.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14401.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14402.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14403.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14404.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14405.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14406.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14407.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14408.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14409.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14410.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14411.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14412.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14413.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14414.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14415.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14501.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14502.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14503.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14504.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14505.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14506.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon14509.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15101.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15201.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15301.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15302.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15303.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15304.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15305.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15306.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15401.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15402.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15403.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15404.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15405.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15406.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15407.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15408.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15409.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15410.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15412.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15413.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15414.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15415.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15416.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15501.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15502.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15503.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15504.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15505.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15506.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15507.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Weapon15509.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Wings140001.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Wings140002.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Wings140003.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Wings140004.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Wings140005.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Wings140006.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Wings140007.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Wings140008.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/Wings140009.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHS/ZhongmofanPic.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/AmborLicense_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/BarbaraBlackmail_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book100_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book101_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book102_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book103_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book104_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book105_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book106_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book107_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book108_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book109_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book10_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book110_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book111_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book112_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book113_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book114_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book115_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book116_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book117_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book118_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book119_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book11_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book120_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book121_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book122_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book123_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book124_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book125_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book126_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book127_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book128_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book129_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book12_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book130_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book131_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book132_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book133_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book134_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book135_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book136_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book137_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book138_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book139_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book13_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book140_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book141_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book142_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book143_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book144_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book145_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book146_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book147_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book148_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book149_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book14_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book150_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book151_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book152_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book153_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book154_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book155_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book156_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book157_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book158_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book159_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book15_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book160_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book161_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book162_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book163_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book164_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book165_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book166_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book167_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book168_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book169_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book16_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book170_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book171_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book172_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book173_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book174_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book175_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book176_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book177_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book178_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book179_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book17_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book180_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book181_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book182_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book183_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book184_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book185_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book186_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book187_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book188_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book189_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book18_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book190_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book191_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book192_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book193_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book194_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book195_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book196_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book197_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book198_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book199_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book19_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book200_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book201_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book202_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book203_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book204_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book205_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book206_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book207_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book208_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book209_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book20_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book210_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book211_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book212_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book213_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book214_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book215_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book216_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book217_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book218_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book219_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book21_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book220_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book221_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book222_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book223_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book224_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book225_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book226_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book227_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book228_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book229_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book22_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book230_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book231_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book232_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book233_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book234_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book235_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book236_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book237_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book238_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book239_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book23_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book240_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book241_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book242_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book243_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book244_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book245_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book246_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book247_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book248_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book249_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book24_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book250_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book251_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book252_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book253_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book254_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book255_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book256_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book257_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book258_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book259_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book25_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book260_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book261_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book262_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book263_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book264_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book265_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book26_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book27_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book28_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book291_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book292_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book293_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book294_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book295_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book296_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book297_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book298_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book299_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book29_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book300_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book301_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book302_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book303_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book304_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book305_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book307_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book308_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book309_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book30_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book310_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book311_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book312_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book313_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book314_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book315_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book316_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book317_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book318_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book319_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book31_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book320_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book321_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book322_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book327_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book328_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book329_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book32_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book330_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book331_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book332_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book333_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book334_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book335_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book336_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book337_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book33_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book343_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book344_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book345_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book346_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book34_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book353_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book354_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book355_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book356_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book357_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book358_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book359_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book35_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book360_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book361_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book362_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book36_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book371_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book372_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book373_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book374_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book37_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book384_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book385_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book386_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book387_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book388_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book389_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book38_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book390_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book391_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book392_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book393_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book394_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book395_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book396_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book397_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book39_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book40_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book41_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book42_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book43_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book44_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book45_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book46_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book47_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book48_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book49_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book50_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book51_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book52_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book53_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book54_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book55_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book56_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book57_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book58_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book59_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book60_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book61_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book62_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book63_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book64_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book65_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book66_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book67_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book68_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book69_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book6_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book70_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book71_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book72_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book73_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book74_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book75_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book76_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book77_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book78_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book79_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book7_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book80_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book81_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book82_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book83_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book84_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book85_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book86_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book87_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book88_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book89_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book8_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book90_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book91_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book92_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book93_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book94_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book95_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book96_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book97_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book98_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book99_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Book9_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Costume340000_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Costume340001_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Costume340002_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Costume340003_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Costume340006_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Costume340007_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Costume340008_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Costume340009_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/DilucLetter_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/NPCPic_GrannyShan_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/NPCPic_TeaMasterLiuSu_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Poem1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Poem2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Poem3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/PoemNote_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Poster1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Poster2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Poster4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Poster5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10001_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10001_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10001_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10001_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10001_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10002_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10002_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10002_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10002_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10002_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10003_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10003_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10003_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10003_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10003_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10004_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10004_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10004_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10004_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10004_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10005_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10005_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10005_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10005_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10005_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10006_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10006_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10006_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10006_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10006_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10007_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10007_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10007_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10007_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10007_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10008_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10008_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10008_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10008_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10008_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10009_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10009_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10009_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10009_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10009_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10010_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10010_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10010_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10010_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10010_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10011_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10011_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10011_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10011_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10011_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10012_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10012_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10012_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10012_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10012_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10013_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10013_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10013_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10013_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic10013_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14001_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14001_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14001_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14001_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14001_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14002_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14002_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14002_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14002_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14002_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14003_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14003_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14003_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14003_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14003_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14004_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14004_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14004_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14004_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic14004_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15001_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15001_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15001_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15001_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15001_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15002_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15002_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15002_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15002_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15002_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15003_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15003_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15003_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15003_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15003_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15004_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15004_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15004_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15004_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15004_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15005_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15005_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15005_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15005_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15005_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15006_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15006_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15006_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15006_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15006_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15007_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15007_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15007_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15007_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15007_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15008_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15008_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15008_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15008_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15008_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15009_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15010_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15011_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15012_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15013_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15014_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15014_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15014_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15014_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15014_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15015_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15015_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15015_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15015_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15015_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15016_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15016_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15016_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15016_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15016_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15017_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15017_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15017_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15017_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15017_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15018_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15018_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15018_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15018_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15018_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15019_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15019_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15019_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15019_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15019_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15020_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15020_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15020_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15020_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15020_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15021_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15021_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15021_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15021_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15021_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15022_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15022_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15022_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15022_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15022_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15023_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15023_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15023_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15023_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15023_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15024_1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15024_2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15024_3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15024_4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Relic15024_5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic4_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic5_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/TejimaMail_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/VermeerPic1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/VermeerPic2_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/VermeerPic3_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11101_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11201_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11301_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11302_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11303_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11304_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11305_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11306_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11401_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11402_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11403_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11404_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11405_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11406_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11407_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11408_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11409_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11410_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11411_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11412_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11413_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11414_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11415_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11501_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11502_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11503_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11504_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11505_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11506_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11507_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11509_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon11510_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12101_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12201_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12301_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12302_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12303_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12304_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12305_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12306_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12401_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12402_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12403_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12404_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12405_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12406_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12407_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12408_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12409_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12410_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12411_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12412_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12414_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12416_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12501_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12502_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12503_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12504_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12505_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12506_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon12510_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13101_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13201_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13301_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13302_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13303_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13401_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13402_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13403_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13404_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13405_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13406_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13407_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13408_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13409_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13414_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13415_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13416_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13501_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13502_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13504_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13505_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13506_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13507_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon13509_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14101_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14201_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14301_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14302_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14303_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14304_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14305_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14306_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14401_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14402_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14403_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14404_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14405_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14406_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14407_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14408_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14409_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14410_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14411_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14412_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14413_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14414_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14415_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14501_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14502_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14503_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14504_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14505_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14506_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon14509_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15101_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15201_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15301_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15302_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15303_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15304_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15305_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15306_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15401_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15402_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15403_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15404_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15405_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15406_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15407_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15408_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15409_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15410_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15412_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15413_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15414_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15415_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15416_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15501_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15502_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15503_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15504_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15505_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15506_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15507_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Weapon15509_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Wings140001_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Wings140002_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Wings140003_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Wings140004_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Wings140005_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Wings140006_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Wings140007_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Wings140008_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/Wings140009_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/CHT/ZhongmofanPic_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/AmborLicense_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/BarbaraBlackmail_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book100_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book101_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book102_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book103_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book104_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book105_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book106_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book107_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book108_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book109_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book10_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book110_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book111_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book112_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book113_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book114_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book115_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book116_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book117_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book118_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book119_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book11_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book120_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book121_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book122_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book123_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book124_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book125_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book126_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book127_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book128_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book129_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book12_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book130_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book131_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book132_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book133_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book134_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book135_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book136_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book137_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book138_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book139_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book13_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book140_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book141_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book142_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book143_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book144_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book145_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book146_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book147_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book148_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book149_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book14_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book150_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book151_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book152_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book153_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book154_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book155_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book156_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book157_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book158_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book159_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book15_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book160_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book161_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book162_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book163_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book164_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book165_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book166_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book167_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book168_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book169_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book16_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book170_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book171_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book172_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book173_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book174_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book175_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book176_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book177_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book178_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book179_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book17_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book180_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book181_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book182_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book183_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book184_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book185_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book186_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book187_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book188_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book189_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book18_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book190_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book191_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book192_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book193_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book194_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book195_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book196_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book197_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book198_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book199_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book19_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book200_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book201_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book202_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book203_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book204_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book205_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book206_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book207_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book208_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book209_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book20_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book210_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book211_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book212_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book213_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book214_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book215_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book216_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book217_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book218_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book219_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book21_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book220_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book221_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book222_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book223_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book224_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book225_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book226_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book227_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book228_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book229_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book22_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book230_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book231_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book232_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book233_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book234_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book235_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book236_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book237_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book238_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book239_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book23_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book240_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book241_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book242_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book243_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book244_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book245_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book246_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book247_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book248_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book249_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book24_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book250_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book251_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book252_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book253_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book254_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book255_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book256_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book257_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book258_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book259_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book25_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book260_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book261_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book262_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book263_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book264_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book265_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book26_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book27_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book28_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book291_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book292_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book293_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book294_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book295_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book296_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book297_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book298_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book299_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book29_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book300_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book301_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book302_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book303_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book304_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book305_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book307_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book308_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book309_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book30_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book310_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book311_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book312_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book313_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book314_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book315_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book316_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book317_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book318_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book319_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book31_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book320_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book321_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book322_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book327_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book328_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book329_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book32_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book330_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book331_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book332_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book333_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book334_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book335_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book336_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book337_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book33_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book343_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book344_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book345_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book346_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book34_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book353_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book354_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book355_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book356_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book357_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book358_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book359_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book35_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book360_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book361_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book362_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book36_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book371_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book372_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book373_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book374_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book37_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book384_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book385_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book386_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book387_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book388_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book389_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book38_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book390_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book391_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book392_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book393_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book394_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book395_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book396_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book397_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book39_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book40_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book41_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book42_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book43_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book44_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book45_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book46_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book47_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book48_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book49_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book50_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book51_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book52_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book53_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book54_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book55_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book56_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book57_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book58_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book59_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book60_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book61_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book62_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book63_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book64_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book65_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book66_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book67_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book68_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book69_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book6_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book70_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book71_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book72_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book73_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book74_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book75_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book76_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book77_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book78_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book79_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book7_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book80_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book81_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book82_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book83_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book84_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book85_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book86_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book87_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book88_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book89_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book8_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book90_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book91_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book92_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book93_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book94_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book95_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book96_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book97_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book98_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book99_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Book9_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Costume340000_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Costume340001_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Costume340002_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Costume340003_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Costume340006_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Costume340007_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Costume340008_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Costume340009_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/DilucLetter_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/NPCPic_GrannyShan_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/NPCPic_TeaMasterLiuSu_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Poem1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Poem2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Poem3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/PoemNote_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Poster1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Poster2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Poster4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Poster5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10001_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10001_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10001_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10001_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10001_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10002_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10002_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10002_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10002_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10002_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10003_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10003_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10003_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10003_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10003_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10004_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10004_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10004_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10004_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10004_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10005_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10005_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10005_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10005_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10005_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10006_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10006_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10006_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10006_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10006_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10007_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10007_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10007_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10007_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10007_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10008_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10008_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10008_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10008_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10008_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10009_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10009_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10009_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10009_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10009_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10010_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10010_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10010_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10010_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10010_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10011_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10011_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10011_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10011_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10011_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10012_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10012_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10012_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10012_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10012_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10013_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10013_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10013_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10013_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic10013_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14001_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14001_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14001_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14001_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14001_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14002_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14002_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14002_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14002_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14002_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14003_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14003_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14003_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14003_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14003_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14004_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14004_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14004_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14004_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic14004_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15001_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15001_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15001_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15001_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15001_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15002_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15002_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15002_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15002_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15002_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15003_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15003_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15003_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15003_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15003_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15004_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15004_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15004_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15004_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15004_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15005_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15005_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15005_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15005_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15005_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15006_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15006_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15006_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15006_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15006_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15007_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15007_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15007_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15007_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15007_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15008_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15008_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15008_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15008_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15008_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15009_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15010_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15011_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15012_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15013_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15014_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15014_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15014_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15014_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15014_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15015_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15015_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15015_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15015_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15015_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15016_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15016_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15016_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15016_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15016_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15017_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15017_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15017_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15017_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15017_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15018_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15018_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15018_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15018_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15018_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15019_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15019_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15019_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15019_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15019_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15020_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15020_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15020_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15020_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15020_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15021_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15021_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15021_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15021_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15021_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15022_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15022_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15022_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15022_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15022_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15023_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15023_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15023_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15023_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15023_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15024_1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15024_2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15024_3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15024_4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Relic15024_5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic4_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic5_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/TejimaMail_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/VermeerPic1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/VermeerPic2_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/VermeerPic3_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11101_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11201_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11301_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11302_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11303_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11304_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11305_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11306_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11401_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11402_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11403_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11404_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11405_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11406_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11407_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11408_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11409_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11410_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11411_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11412_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11413_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11414_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11415_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11501_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11502_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11503_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11504_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11505_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11506_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11507_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11509_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon11510_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12101_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12201_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12301_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12302_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12303_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12304_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12305_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12306_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12401_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12402_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12403_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12404_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12405_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12406_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12407_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12408_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12409_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12410_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12411_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12412_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12414_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12416_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12501_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12502_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12503_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12504_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12505_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12506_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon12510_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13101_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13201_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13301_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13302_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13303_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13401_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13402_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13403_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13404_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13405_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13406_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13407_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13408_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13409_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13414_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13415_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13416_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13501_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13502_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13504_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13505_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13506_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13507_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon13509_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14101_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14201_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14301_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14302_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14303_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14304_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14305_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14306_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14401_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14402_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14403_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14404_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14405_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14406_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14407_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14408_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14409_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14410_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14411_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14412_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14413_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14414_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14415_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14501_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14502_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14503_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14504_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14505_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14506_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon14509_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15101_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15201_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15301_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15302_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15303_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15304_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15305_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15306_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15401_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15402_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15403_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15404_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15405_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15406_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15407_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15408_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15409_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15410_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15412_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15413_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15414_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15415_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15416_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15501_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15502_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15503_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15504_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15505_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15506_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15507_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Weapon15509_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Wings140001_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Wings140002_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Wings140003_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Wings140004_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Wings140005_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Wings140006_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Wings140007_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Wings140008_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/Wings140009_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/DE/ZhongmofanPic_DE.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/AmborLicense_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/BarbaraBlackmail_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book100_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book101_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book102_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book103_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book104_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book105_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book106_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book107_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book108_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book109_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book10_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book110_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book111_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book112_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book113_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book114_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book115_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book116_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book117_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book118_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book119_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book11_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book120_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book121_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book122_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book123_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book124_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book125_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book126_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book127_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book128_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book129_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book12_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book130_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book131_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book132_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book133_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book134_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book135_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book136_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book137_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book138_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book139_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book13_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book140_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book141_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book142_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book143_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book144_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book145_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book146_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book147_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book148_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book149_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book14_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book150_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book151_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book152_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book153_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book154_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book155_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book156_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book157_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book158_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book159_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book15_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book160_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book161_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book162_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book163_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book164_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book165_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book166_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book167_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book168_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book169_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book16_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book170_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book171_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book172_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book173_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book174_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book175_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book176_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book177_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book178_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book179_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book17_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book180_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book181_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book182_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book183_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book184_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book185_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book186_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book187_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book188_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book189_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book18_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book190_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book191_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book192_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book193_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book194_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book195_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book196_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book197_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book198_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book199_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book19_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book200_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book201_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book202_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book203_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book204_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book205_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book206_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book207_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book208_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book209_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book20_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book210_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book211_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book212_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book213_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book214_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book215_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book216_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book217_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book218_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book219_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book21_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book220_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book221_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book222_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book223_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book224_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book225_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book226_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book227_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book228_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book229_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book22_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book230_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book231_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book232_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book233_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book234_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book235_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book236_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book237_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book238_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book239_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book23_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book240_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book241_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book242_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book243_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book244_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book245_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book246_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book247_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book248_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book249_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book24_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book250_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book251_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book252_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book253_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book254_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book255_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book256_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book257_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book258_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book259_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book25_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book260_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book261_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book262_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book263_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book264_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book265_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book26_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book27_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book28_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book291_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book292_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book293_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book294_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book295_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book296_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book297_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book298_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book299_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book29_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book300_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book301_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book302_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book303_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book304_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book305_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book307_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book308_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book309_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book30_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book310_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book311_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book312_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book313_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book314_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book315_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book316_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book317_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book318_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book319_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book31_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book320_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book321_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book322_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book327_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book328_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book329_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book32_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book330_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book331_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book332_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book333_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book334_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book335_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book336_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book337_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book33_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book343_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book344_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book345_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book346_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book34_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book353_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book354_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book355_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book356_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book357_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book358_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book359_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book35_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book360_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book361_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book362_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book36_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book371_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book372_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book373_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book374_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book37_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book384_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book385_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book386_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book387_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book388_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book389_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book38_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book390_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book391_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book392_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book393_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book394_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book395_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book396_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book397_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book39_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book40_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book41_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book42_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book43_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book44_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book45_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book46_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book47_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book48_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book49_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book50_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book51_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book52_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book53_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book54_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book55_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book56_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book57_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book58_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book59_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book60_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book61_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book62_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book63_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book64_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book65_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book66_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book67_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book68_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book69_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book6_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book70_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book71_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book72_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book73_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book74_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book75_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book76_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book77_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book78_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book79_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book7_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book80_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book81_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book82_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book83_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book84_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book85_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book86_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book87_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book88_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book89_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book8_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book90_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book91_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book92_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book93_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book94_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book95_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book96_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book97_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book98_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book99_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Book9_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Costume340000_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Costume340001_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Costume340002_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Costume340003_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Costume340006_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Costume340007_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Costume340008_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Costume340009_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/DilucLetter_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/NPCPic_GrannyShan_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/NPCPic_TeaMasterLiuSu_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Poem1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Poem2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Poem3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/PoemNote_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Poster1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Poster2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Poster4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Poster5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10001_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10001_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10001_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10001_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10001_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10002_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10002_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10002_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10002_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10002_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10003_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10003_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10003_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10003_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10003_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10004_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10004_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10004_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10004_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10004_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10005_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10005_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10005_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10005_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10005_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10006_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10006_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10006_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10006_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10006_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10007_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10007_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10007_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10007_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10007_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10008_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10008_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10008_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10008_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10008_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10009_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10009_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10009_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10009_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10009_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10010_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10010_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10010_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10010_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10010_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10011_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10011_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10011_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10011_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10011_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10012_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10012_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10012_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10012_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10012_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10013_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10013_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10013_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10013_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic10013_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14001_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14001_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14001_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14001_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14001_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14002_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14002_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14002_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14002_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14002_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14003_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14003_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14003_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14003_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14003_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14004_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14004_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14004_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14004_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic14004_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15001_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15001_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15001_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15001_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15001_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15002_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15002_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15002_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15002_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15002_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15003_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15003_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15003_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15003_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15003_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15004_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15004_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15004_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15004_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15004_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15005_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15005_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15005_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15005_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15005_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15006_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15006_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15006_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15006_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15006_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15007_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15007_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15007_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15007_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15007_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15008_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15008_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15008_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15008_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15008_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15009_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15010_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15011_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15012_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15013_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15014_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15014_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15014_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15014_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15014_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15015_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15015_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15015_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15015_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15015_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15016_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15016_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15016_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15016_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15016_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15017_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15017_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15017_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15017_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15017_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15018_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15018_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15018_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15018_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15018_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15019_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15019_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15019_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15019_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15019_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15020_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15020_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15020_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15020_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15020_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15021_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15021_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15021_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15021_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15021_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15022_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15022_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15022_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15022_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15022_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15023_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15023_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15023_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15023_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15023_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15024_1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15024_2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15024_3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15024_4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Relic15024_5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic4_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic5_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/TejimaMail_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/VermeerPic1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/VermeerPic2_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/VermeerPic3_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11101_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11201_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11301_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11302_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11303_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11304_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11305_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11306_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11401_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11402_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11403_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11404_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11405_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11406_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11407_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11408_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11409_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11410_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11411_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11412_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11413_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11414_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11415_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11501_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11502_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11503_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11504_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11505_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11506_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11507_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11509_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon11510_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12101_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12201_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12301_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12302_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12303_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12304_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12305_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12306_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12401_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12402_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12403_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12404_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12405_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12406_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12407_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12408_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12409_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12410_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12411_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12412_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12414_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12416_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12501_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12502_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12503_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12504_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12505_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12506_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon12510_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13101_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13201_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13301_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13302_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13303_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13401_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13402_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13403_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13404_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13405_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13406_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13407_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13408_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13409_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13414_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13415_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13416_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13501_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13502_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13504_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13505_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13506_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13507_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon13509_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14101_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14201_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14301_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14302_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14303_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14304_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14305_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14306_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14401_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14402_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14403_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14404_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14405_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14406_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14407_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14408_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14409_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14410_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14411_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14412_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14413_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14414_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14415_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14501_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14502_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14503_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14504_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14505_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14506_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon14509_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15101_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15201_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15301_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15302_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15303_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15304_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15305_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15306_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15401_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15402_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15403_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15404_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15405_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15406_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15407_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15408_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15409_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15410_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15412_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15413_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15414_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15415_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15416_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15501_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15502_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15503_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15504_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15505_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15506_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15507_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Weapon15509_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Wings140001_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Wings140002_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Wings140003_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Wings140004_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Wings140005_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Wings140006_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Wings140007_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Wings140008_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/Wings140009_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/EN/ZhongmofanPic_EN.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/AmborLicense_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/BarbaraBlackmail_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book100_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book101_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book102_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book103_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book104_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book105_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book106_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book107_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book108_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book109_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book10_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book110_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book111_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book112_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book113_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book114_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book115_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book116_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book117_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book118_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book119_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book11_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book120_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book121_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book122_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book123_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book124_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book125_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book126_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book127_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book128_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book129_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book12_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book130_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book131_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book132_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book133_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book134_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book135_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book136_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book137_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book138_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book139_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book13_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book140_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book141_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book142_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book143_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book144_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book145_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book146_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book147_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book148_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book149_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book14_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book150_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book151_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book152_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book153_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book154_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book155_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book156_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book157_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book158_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book159_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book15_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book160_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book161_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book162_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book163_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book164_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book165_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book166_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book167_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book168_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book169_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book16_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book170_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book171_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book172_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book173_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book174_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book175_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book176_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book177_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book178_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book179_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book17_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book180_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book181_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book182_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book183_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book184_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book185_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book186_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book187_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book188_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book189_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book18_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book190_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book191_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book192_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book193_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book194_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book195_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book196_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book197_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book198_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book199_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book19_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book200_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book201_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book202_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book203_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book204_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book205_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book206_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book207_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book208_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book209_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book20_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book210_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book211_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book212_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book213_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book214_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book215_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book216_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book217_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book218_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book219_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book21_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book220_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book221_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book222_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book223_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book224_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book225_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book226_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book227_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book228_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book229_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book22_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book230_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book231_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book232_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book233_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book234_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book235_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book236_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book237_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book238_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book239_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book23_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book240_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book241_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book242_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book243_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book244_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book245_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book246_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book247_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book248_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book249_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book24_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book250_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book251_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book252_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book253_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book254_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book255_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book256_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book257_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book258_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book259_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book25_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book260_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book261_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book262_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book263_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book264_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book265_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book26_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book27_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book28_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book291_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book292_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book293_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book294_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book295_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book296_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book297_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book298_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book299_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book29_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book300_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book301_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book302_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book303_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book304_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book305_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book307_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book308_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book309_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book30_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book310_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book311_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book312_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book313_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book314_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book315_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book316_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book317_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book318_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book319_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book31_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book320_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book321_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book322_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book327_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book328_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book329_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book32_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book330_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book331_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book332_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book333_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book334_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book335_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book336_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book337_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book33_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book343_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book344_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book345_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book346_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book34_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book353_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book354_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book355_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book356_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book357_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book358_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book359_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book35_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book360_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book361_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book362_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book36_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book371_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book372_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book373_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book374_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book37_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book384_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book385_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book386_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book387_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book388_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book389_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book38_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book390_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book391_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book392_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book393_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book394_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book395_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book396_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book397_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book39_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book40_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book41_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book42_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book43_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book44_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book45_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book46_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book47_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book48_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book49_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book50_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book51_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book52_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book53_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book54_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book55_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book56_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book57_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book58_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book59_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book60_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book61_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book62_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book63_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book64_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book65_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book66_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book67_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book68_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book69_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book6_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book70_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book71_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book72_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book73_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book74_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book75_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book76_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book77_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book78_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book79_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book7_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book80_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book81_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book82_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book83_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book84_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book85_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book86_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book87_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book88_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book89_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book8_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book90_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book91_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book92_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book93_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book94_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book95_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book96_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book97_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book98_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book99_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Book9_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Costume340000_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Costume340001_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Costume340002_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Costume340003_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Costume340006_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Costume340007_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Costume340008_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Costume340009_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/DilucLetter_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/NPCPic_GrannyShan_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/NPCPic_TeaMasterLiuSu_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Poem1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Poem2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Poem3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/PoemNote_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Poster1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Poster2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Poster4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Poster5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10001_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10001_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10001_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10001_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10001_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10002_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10002_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10002_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10002_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10002_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10003_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10003_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10003_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10003_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10003_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10004_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10004_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10004_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10004_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10004_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10005_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10005_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10005_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10005_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10005_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10006_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10006_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10006_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10006_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10006_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10007_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10007_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10007_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10007_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10007_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10008_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10008_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10008_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10008_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10008_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10009_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10009_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10009_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10009_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10009_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10010_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10010_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10010_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10010_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10010_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10011_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10011_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10011_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10011_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10011_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10012_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10012_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10012_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10012_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10012_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10013_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10013_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10013_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10013_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic10013_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14001_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14001_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14001_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14001_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14001_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14002_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14002_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14002_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14002_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14002_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14003_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14003_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14003_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14003_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14003_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14004_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14004_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14004_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14004_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic14004_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15001_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15001_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15001_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15001_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15001_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15002_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15002_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15002_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15002_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15002_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15003_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15003_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15003_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15003_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15003_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15004_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15004_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15004_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15004_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15004_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15005_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15005_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15005_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15005_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15005_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15006_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15006_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15006_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15006_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15006_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15007_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15007_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15007_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15007_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15007_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15008_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15008_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15008_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15008_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15008_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15009_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15010_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15011_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15012_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15013_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15014_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15014_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15014_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15014_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15014_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15015_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15015_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15015_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15015_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15015_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15016_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15016_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15016_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15016_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15016_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15017_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15017_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15017_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15017_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15017_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15018_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15018_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15018_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15018_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15018_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15019_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15019_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15019_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15019_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15019_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15020_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15020_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15020_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15020_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15020_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15021_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15021_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15021_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15021_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15021_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15022_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15022_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15022_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15022_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15022_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15023_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15023_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15023_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15023_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15023_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15024_1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15024_2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15024_3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15024_4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Relic15024_5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic4_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic5_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/TejimaMail_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/VermeerPic1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/VermeerPic2_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/VermeerPic3_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11101_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11201_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11301_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11302_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11303_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11304_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11305_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11306_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11401_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11402_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11403_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11404_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11405_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11406_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11407_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11408_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11409_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11410_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11411_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11412_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11413_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11414_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11415_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11501_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11502_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11503_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11504_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11505_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11506_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11507_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11509_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon11510_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12101_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12201_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12301_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12302_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12303_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12304_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12305_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12306_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12401_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12402_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12403_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12404_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12405_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12406_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12407_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12408_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12409_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12410_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12411_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12412_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12414_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12416_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12501_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12502_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12503_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12504_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12505_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12506_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon12510_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13101_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13201_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13301_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13302_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13303_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13401_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13402_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13403_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13404_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13405_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13406_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13407_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13408_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13409_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13414_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13415_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13416_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13501_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13502_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13504_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13505_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13506_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13507_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon13509_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14101_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14201_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14301_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14302_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14303_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14304_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14305_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14306_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14401_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14402_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14403_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14404_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14405_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14406_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14407_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14408_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14409_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14410_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14411_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14412_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14413_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14414_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14415_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14501_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14502_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14503_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14504_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14505_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14506_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon14509_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15101_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15201_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15301_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15302_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15303_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15304_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15305_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15306_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15401_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15402_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15403_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15404_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15405_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15406_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15407_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15408_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15409_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15410_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15412_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15413_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15414_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15415_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15416_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15501_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15502_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15503_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15504_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15505_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15506_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15507_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Weapon15509_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Wings140001_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Wings140002_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Wings140003_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Wings140004_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Wings140005_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Wings140006_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Wings140007_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Wings140008_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/Wings140009_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ES/ZhongmofanPic_ES.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/AmborLicense_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/BarbaraBlackmail_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book100_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book101_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book102_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book103_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book104_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book105_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book106_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book107_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book108_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book109_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book10_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book110_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book111_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book112_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book113_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book114_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book115_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book116_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book117_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book118_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book119_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book11_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book120_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book121_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book122_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book123_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book124_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book125_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book126_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book127_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book128_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book129_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book12_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book130_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book131_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book132_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book133_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book134_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book135_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book136_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book137_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book138_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book139_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book13_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book140_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book141_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book142_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book143_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book144_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book145_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book146_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book147_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book148_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book149_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book14_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book150_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book151_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book152_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book153_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book154_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book155_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book156_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book157_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book158_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book159_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book15_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book160_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book161_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book162_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book163_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book164_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book165_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book166_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book167_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book168_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book169_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book16_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book170_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book171_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book172_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book173_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book174_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book175_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book176_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book177_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book178_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book179_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book17_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book180_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book181_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book182_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book183_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book184_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book185_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book186_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book187_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book188_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book189_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book18_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book190_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book191_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book192_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book193_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book194_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book195_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book196_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book197_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book198_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book199_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book19_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book200_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book201_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book202_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book203_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book204_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book205_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book206_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book207_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book208_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book209_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book20_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book210_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book211_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book212_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book213_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book214_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book215_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book216_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book217_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book218_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book219_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book21_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book220_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book221_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book222_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book223_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book224_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book225_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book226_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book227_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book228_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book229_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book22_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book230_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book231_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book232_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book233_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book234_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book235_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book236_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book237_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book238_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book239_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book23_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book240_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book241_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book242_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book243_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book244_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book245_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book246_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book247_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book248_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book249_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book24_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book250_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book251_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book252_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book253_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book254_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book255_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book256_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book257_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book258_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book259_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book25_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book260_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book261_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book262_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book263_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book264_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book265_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book26_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book27_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book28_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book291_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book292_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book293_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book294_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book295_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book296_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book297_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book298_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book299_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book29_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book300_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book301_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book302_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book303_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book304_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book305_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book307_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book308_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book309_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book30_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book310_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book311_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book312_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book313_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book314_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book315_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book316_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book317_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book318_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book319_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book31_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book320_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book321_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book322_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book327_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book328_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book329_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book32_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book330_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book331_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book332_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book333_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book334_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book335_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book336_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book337_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book33_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book343_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book344_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book345_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book346_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book34_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book353_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book354_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book355_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book356_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book357_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book358_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book359_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book35_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book360_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book361_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book362_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book36_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book371_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book372_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book373_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book374_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book37_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book384_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book385_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book386_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book387_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book388_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book389_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book38_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book390_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book391_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book392_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book393_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book394_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book395_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book396_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book397_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book39_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book40_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book41_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book42_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book43_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book44_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book45_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book46_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book47_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book48_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book49_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book50_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book51_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book52_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book53_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book54_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book55_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book56_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book57_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book58_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book59_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book60_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book61_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book62_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book63_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book64_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book65_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book66_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book67_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book68_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book69_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book6_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book70_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book71_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book72_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book73_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book74_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book75_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book76_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book77_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book78_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book79_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book7_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book80_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book81_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book82_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book83_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book84_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book85_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book86_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book87_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book88_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book89_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book8_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book90_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book91_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book92_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book93_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book94_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book95_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book96_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book97_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book98_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book99_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Book9_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Costume340000_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Costume340001_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Costume340002_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Costume340003_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Costume340006_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Costume340007_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Costume340008_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Costume340009_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/DilucLetter_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/NPCPic_GrannyShan_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/NPCPic_TeaMasterLiuSu_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Poem1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Poem2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Poem3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/PoemNote_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Poster1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Poster2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Poster4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Poster5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10001_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10001_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10001_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10001_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10001_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10002_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10002_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10002_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10002_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10002_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10003_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10003_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10003_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10003_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10003_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10004_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10004_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10004_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10004_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10004_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10005_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10005_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10005_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10005_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10005_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10006_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10006_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10006_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10006_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10006_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10007_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10007_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10007_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10007_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10007_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10008_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10008_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10008_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10008_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10008_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10009_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10009_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10009_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10009_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10009_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10010_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10010_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10010_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10010_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10010_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10011_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10011_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10011_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10011_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10011_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10012_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10012_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10012_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10012_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10012_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10013_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10013_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10013_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10013_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic10013_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14001_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14001_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14001_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14001_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14001_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14002_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14002_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14002_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14002_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14002_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14003_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14003_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14003_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14003_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14003_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14004_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14004_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14004_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14004_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic14004_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15001_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15001_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15001_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15001_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15001_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15002_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15002_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15002_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15002_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15002_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15003_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15003_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15003_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15003_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15003_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15004_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15004_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15004_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15004_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15004_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15005_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15005_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15005_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15005_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15005_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15006_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15006_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15006_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15006_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15006_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15007_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15007_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15007_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15007_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15007_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15008_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15008_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15008_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15008_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15008_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15009_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15010_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15011_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15012_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15013_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15014_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15014_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15014_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15014_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15014_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15015_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15015_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15015_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15015_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15015_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15016_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15016_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15016_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15016_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15016_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15017_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15017_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15017_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15017_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15017_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15018_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15018_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15018_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15018_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15018_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15019_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15019_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15019_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15019_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15019_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15020_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15020_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15020_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15020_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15020_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15021_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15021_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15021_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15021_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15021_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15022_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15022_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15022_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15022_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15022_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15023_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15023_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15023_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15023_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15023_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15024_1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15024_2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15024_3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15024_4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Relic15024_5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic4_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic5_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/TejimaMail_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/VermeerPic1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/VermeerPic2_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/VermeerPic3_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11101_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11201_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11301_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11302_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11303_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11304_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11305_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11306_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11401_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11402_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11403_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11404_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11405_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11406_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11407_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11408_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11409_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11410_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11411_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11412_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11413_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11414_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11415_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11501_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11502_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11503_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11504_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11505_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11506_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11507_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11509_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon11510_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12101_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12201_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12301_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12302_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12303_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12304_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12305_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12306_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12401_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12402_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12403_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12404_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12405_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12406_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12407_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12408_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12409_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12410_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12411_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12412_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12414_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12416_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12501_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12502_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12503_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12504_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12505_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12506_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon12510_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13101_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13201_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13301_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13302_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13303_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13401_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13402_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13403_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13404_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13405_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13406_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13407_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13408_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13409_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13414_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13415_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13416_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13501_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13502_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13504_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13505_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13506_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13507_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon13509_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14101_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14201_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14301_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14302_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14303_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14304_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14305_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14306_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14401_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14402_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14403_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14404_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14405_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14406_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14407_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14408_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14409_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14410_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14411_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14412_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14413_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14414_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14415_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14501_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14502_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14503_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14504_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14505_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14506_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon14509_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15101_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15201_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15301_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15302_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15303_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15304_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15305_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15306_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15401_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15402_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15403_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15404_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15405_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15406_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15407_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15408_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15409_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15410_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15412_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15413_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15414_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15415_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15416_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15501_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15502_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15503_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15504_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15505_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15506_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15507_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Weapon15509_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Wings140001_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Wings140002_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Wings140003_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Wings140004_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Wings140005_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Wings140006_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Wings140007_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Wings140008_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/Wings140009_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/FR/ZhongmofanPic_FR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/AmborLicense_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/BarbaraBlackmail_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book100_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book101_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book102_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book103_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book104_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book105_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book106_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book107_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book108_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book109_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book10_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book110_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book111_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book112_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book113_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book114_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book115_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book116_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book117_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book118_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book119_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book11_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book120_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book121_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book122_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book123_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book124_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book125_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book126_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book127_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book128_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book129_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book12_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book130_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book131_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book132_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book133_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book134_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book135_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book136_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book137_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book138_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book139_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book13_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book140_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book141_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book142_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book143_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book144_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book145_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book146_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book147_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book148_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book149_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book14_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book150_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book151_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book152_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book153_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book154_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book155_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book156_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book157_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book158_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book159_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book15_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book160_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book161_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book162_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book163_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book164_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book165_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book166_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book167_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book168_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book169_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book16_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book170_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book171_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book172_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book173_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book174_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book175_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book176_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book177_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book178_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book179_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book17_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book180_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book181_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book182_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book183_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book184_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book185_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book186_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book187_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book188_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book189_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book18_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book190_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book191_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book192_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book193_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book194_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book195_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book196_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book197_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book198_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book199_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book19_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book200_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book201_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book202_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book203_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book204_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book205_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book206_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book207_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book208_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book209_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book20_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book210_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book211_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book212_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book213_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book214_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book215_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book216_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book217_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book218_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book219_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book21_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book220_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book221_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book222_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book223_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book224_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book225_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book226_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book227_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book228_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book229_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book22_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book230_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book231_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book232_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book233_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book234_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book235_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book236_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book237_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book238_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book239_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book23_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book240_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book241_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book242_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book243_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book244_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book245_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book246_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book247_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book248_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book249_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book24_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book250_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book251_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book252_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book253_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book254_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book255_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book256_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book257_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book258_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book259_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book25_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book260_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book261_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book262_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book263_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book264_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book265_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book26_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book27_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book28_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book291_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book292_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book293_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book294_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book295_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book296_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book297_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book298_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book299_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book29_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book300_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book301_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book302_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book303_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book304_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book305_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book307_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book308_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book309_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book30_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book310_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book311_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book312_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book313_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book314_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book315_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book316_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book317_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book318_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book319_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book31_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book320_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book321_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book322_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book327_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book328_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book329_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book32_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book330_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book331_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book332_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book333_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book334_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book335_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book336_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book337_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book33_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book343_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book344_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book345_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book346_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book34_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book353_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book354_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book355_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book356_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book357_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book358_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book359_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book35_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book360_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book361_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book362_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book36_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book371_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book372_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book373_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book374_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book37_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book384_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book385_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book386_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book387_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book388_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book389_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book38_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book390_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book391_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book392_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book393_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book394_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book395_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book396_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book397_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book39_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book40_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book41_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book42_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book43_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book44_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book45_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book46_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book47_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book48_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book49_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book50_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book51_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book52_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book53_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book54_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book55_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book56_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book57_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book58_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book59_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book60_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book61_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book62_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book63_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book64_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book65_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book66_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book67_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book68_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book69_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book6_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book70_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book71_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book72_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book73_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book74_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book75_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book76_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book77_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book78_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book79_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book7_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book80_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book81_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book82_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book83_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book84_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book85_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book86_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book87_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book88_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book89_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book8_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book90_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book91_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book92_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book93_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book94_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book95_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book96_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book97_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book98_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book99_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Book9_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Costume340000_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Costume340001_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Costume340002_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Costume340003_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Costume340006_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Costume340007_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Costume340008_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Costume340009_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/DilucLetter_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/NPCPic_GrannyShan_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/NPCPic_TeaMasterLiuSu_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Poem1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Poem2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Poem3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/PoemNote_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Poster1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Poster2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Poster4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Poster5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10001_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10001_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10001_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10001_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10001_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10002_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10002_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10002_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10002_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10002_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10003_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10003_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10003_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10003_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10003_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10004_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10004_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10004_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10004_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10004_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10005_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10005_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10005_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10005_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10005_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10006_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10006_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10006_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10006_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10006_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10007_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10007_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10007_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10007_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10007_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10008_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10008_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10008_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10008_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10008_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10009_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10009_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10009_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10009_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10009_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10010_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10010_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10010_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10010_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10010_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10011_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10011_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10011_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10011_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10011_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10012_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10012_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10012_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10012_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10012_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10013_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10013_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10013_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10013_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic10013_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14001_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14001_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14001_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14001_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14001_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14002_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14002_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14002_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14002_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14002_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14003_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14003_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14003_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14003_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14003_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14004_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14004_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14004_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14004_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic14004_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15001_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15001_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15001_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15001_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15001_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15002_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15002_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15002_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15002_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15002_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15003_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15003_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15003_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15003_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15003_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15004_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15004_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15004_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15004_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15004_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15005_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15005_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15005_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15005_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15005_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15006_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15006_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15006_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15006_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15006_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15007_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15007_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15007_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15007_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15007_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15008_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15008_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15008_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15008_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15008_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15009_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15010_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15011_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15012_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15013_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15014_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15014_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15014_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15014_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15014_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15015_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15015_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15015_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15015_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15015_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15016_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15016_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15016_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15016_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15016_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15017_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15017_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15017_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15017_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15017_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15018_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15018_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15018_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15018_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15018_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15019_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15019_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15019_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15019_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15019_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15020_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15020_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15020_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15020_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15020_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15021_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15021_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15021_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15021_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15021_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15022_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15022_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15022_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15022_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15022_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15023_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15023_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15023_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15023_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15023_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15024_1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15024_2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15024_3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15024_4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Relic15024_5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic4_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic5_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/TejimaMail_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/VermeerPic1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/VermeerPic2_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/VermeerPic3_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11101_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11201_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11301_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11302_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11303_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11304_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11305_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11306_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11401_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11402_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11403_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11404_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11405_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11406_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11407_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11408_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11409_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11410_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11411_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11412_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11413_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11414_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11415_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11501_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11502_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11503_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11504_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11505_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11506_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11507_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11509_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon11510_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12101_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12201_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12301_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12302_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12303_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12304_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12305_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12306_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12401_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12402_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12403_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12404_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12405_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12406_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12407_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12408_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12409_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12410_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12411_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12412_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12414_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12416_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12501_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12502_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12503_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12504_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12505_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12506_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon12510_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13101_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13201_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13301_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13302_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13303_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13401_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13402_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13403_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13404_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13405_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13406_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13407_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13408_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13409_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13414_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13415_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13416_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13501_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13502_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13504_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13505_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13506_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13507_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon13509_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14101_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14201_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14301_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14302_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14303_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14304_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14305_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14306_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14401_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14402_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14403_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14404_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14405_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14406_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14407_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14408_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14409_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14410_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14411_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14412_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14413_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14414_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14415_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14501_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14502_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14503_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14504_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14505_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14506_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon14509_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15101_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15201_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15301_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15302_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15303_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15304_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15305_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15306_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15401_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15402_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15403_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15404_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15405_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15406_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15407_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15408_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15409_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15410_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15412_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15413_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15414_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15415_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15416_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15501_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15502_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15503_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15504_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15505_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15506_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15507_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Weapon15509_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Wings140001_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Wings140002_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Wings140003_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Wings140004_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Wings140005_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Wings140006_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Wings140007_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Wings140008_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/Wings140009_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/ID/ZhongmofanPic_ID.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/AmborLicense_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/BarbaraBlackmail_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book100_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book101_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book102_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book103_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book104_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book105_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book106_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book107_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book108_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book109_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book10_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book110_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book111_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book112_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book113_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book114_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book115_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book116_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book117_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book118_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book119_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book11_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book120_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book121_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book122_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book123_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book124_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book125_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book126_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book127_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book128_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book129_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book12_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book130_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book131_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book132_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book133_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book134_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book135_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book136_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book137_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book138_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book139_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book13_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book140_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book141_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book142_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book143_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book144_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book145_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book146_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book147_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book148_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book149_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book14_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book150_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book151_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book152_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book153_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book154_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book155_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book156_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book157_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book158_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book159_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book15_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book160_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book161_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book162_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book163_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book164_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book165_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book166_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book167_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book168_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book169_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book16_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book170_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book171_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book172_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book173_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book174_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book175_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book176_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book177_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book178_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book179_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book17_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book180_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book181_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book182_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book183_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book184_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book185_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book186_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book187_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book188_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book189_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book18_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book190_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book191_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book192_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book193_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book194_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book195_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book196_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book197_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book198_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book199_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book19_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book200_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book201_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book202_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book203_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book204_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book205_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book206_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book207_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book208_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book209_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book20_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book210_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book211_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book212_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book213_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book214_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book215_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book216_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book217_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book218_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book219_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book21_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book220_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book221_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book222_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book223_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book224_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book225_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book226_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book227_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book228_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book229_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book22_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book230_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book231_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book232_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book233_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book234_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book235_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book236_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book237_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book238_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book239_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book23_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book240_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book241_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book242_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book243_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book244_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book245_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book246_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book247_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book248_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book249_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book24_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book250_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book251_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book252_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book253_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book254_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book255_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book256_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book257_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book258_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book259_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book25_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book260_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book261_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book262_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book263_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book264_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book265_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book26_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book27_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book28_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book291_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book292_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book293_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book294_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book295_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book296_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book297_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book298_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book299_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book29_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book300_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book301_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book302_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book303_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book304_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book305_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book307_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book308_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book309_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book30_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book310_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book311_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book312_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book313_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book314_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book315_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book316_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book317_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book318_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book319_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book31_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book320_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book321_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book322_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book327_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book328_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book329_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book32_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book330_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book331_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book332_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book333_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book334_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book335_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book336_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book337_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book33_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book343_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book344_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book345_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book346_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book34_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book353_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book354_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book355_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book356_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book357_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book358_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book359_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book35_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book360_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book361_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book362_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book36_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book371_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book372_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book373_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book374_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book37_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book384_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book385_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book386_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book387_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book388_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book389_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book38_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book390_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book391_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book392_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book393_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book394_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book395_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book396_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book397_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book39_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book40_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book41_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book42_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book43_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book44_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book45_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book46_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book47_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book48_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book49_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book50_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book51_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book52_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book53_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book54_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book55_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book56_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book57_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book58_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book59_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book60_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book61_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book62_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book63_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book64_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book65_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book66_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book67_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book68_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book69_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book6_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book70_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book71_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book72_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book73_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book74_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book75_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book76_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book77_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book78_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book79_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book7_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book80_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book81_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book82_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book83_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book84_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book85_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book86_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book87_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book88_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book89_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book8_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book90_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book91_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book92_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book93_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book94_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book95_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book96_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book97_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book98_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book99_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Book9_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Costume340000_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Costume340001_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Costume340002_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Costume340003_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Costume340006_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Costume340007_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Costume340008_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Costume340009_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/DilucLetter_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/NPCPic_GrannyShan_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/NPCPic_TeaMasterLiuSu_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Poem1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Poem2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Poem3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/PoemNote_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Poster1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Poster2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Poster4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Poster5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10001_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10001_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10001_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10001_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10001_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10002_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10002_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10002_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10002_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10002_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10003_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10003_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10003_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10003_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10003_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10004_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10004_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10004_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10004_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10004_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10005_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10005_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10005_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10005_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10005_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10006_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10006_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10006_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10006_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10006_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10007_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10007_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10007_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10007_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10007_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10008_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10008_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10008_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10008_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10008_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10009_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10009_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10009_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10009_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10009_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10010_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10010_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10010_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10010_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10010_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10011_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10011_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10011_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10011_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10011_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10012_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10012_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10012_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10012_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10012_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10013_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10013_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10013_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10013_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic10013_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14001_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14001_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14001_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14001_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14001_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14002_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14002_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14002_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14002_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14002_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14003_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14003_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14003_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14003_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14003_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14004_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14004_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14004_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14004_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic14004_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15001_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15001_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15001_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15001_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15001_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15002_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15002_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15002_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15002_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15002_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15003_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15003_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15003_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15003_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15003_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15004_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15004_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15004_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15004_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15004_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15005_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15005_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15005_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15005_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15005_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15006_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15006_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15006_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15006_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15006_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15007_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15007_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15007_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15007_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15007_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15008_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15008_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15008_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15008_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15008_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15009_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15010_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15011_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15012_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15013_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15014_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15014_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15014_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15014_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15014_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15015_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15015_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15015_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15015_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15015_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15016_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15016_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15016_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15016_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15016_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15017_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15017_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15017_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15017_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15017_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15018_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15018_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15018_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15018_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15018_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15019_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15019_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15019_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15019_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15019_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15020_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15020_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15020_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15020_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15020_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15021_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15021_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15021_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15021_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15021_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15022_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15022_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15022_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15022_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15022_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15023_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15023_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15023_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15023_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15023_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15024_1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15024_2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15024_3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15024_4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Relic15024_5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic4_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic5_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/TejimaMail_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/VermeerPic1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/VermeerPic2_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/VermeerPic3_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11101_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11201_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11301_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11302_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11303_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11304_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11305_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11306_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11401_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11402_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11403_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11404_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11405_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11406_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11407_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11408_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11409_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11410_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11411_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11412_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11413_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11414_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11415_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11501_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11502_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11503_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11504_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11505_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11506_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11507_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11509_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon11510_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12101_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12201_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12301_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12302_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12303_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12304_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12305_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12306_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12401_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12402_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12403_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12404_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12405_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12406_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12407_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12408_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12409_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12410_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12411_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12412_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12414_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12416_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12501_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12502_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12503_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12504_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12505_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12506_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon12510_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13101_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13201_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13301_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13302_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13303_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13401_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13402_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13403_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13404_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13405_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13406_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13407_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13408_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13409_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13414_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13415_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13416_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13501_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13502_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13504_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13505_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13506_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13507_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon13509_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14101_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14201_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14301_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14302_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14303_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14304_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14305_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14306_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14401_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14402_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14403_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14404_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14405_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14406_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14407_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14408_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14409_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14410_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14411_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14412_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14413_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14414_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14415_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14501_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14502_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14503_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14504_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14505_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14506_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon14509_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15101_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15201_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15301_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15302_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15303_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15304_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15305_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15306_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15401_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15402_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15403_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15404_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15405_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15406_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15407_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15408_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15409_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15410_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15412_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15413_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15414_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15415_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15416_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15501_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15502_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15503_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15504_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15505_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15506_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15507_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Weapon15509_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Wings140001_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Wings140002_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Wings140003_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Wings140004_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Wings140005_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Wings140006_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Wings140007_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Wings140008_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/Wings140009_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/JP/ZhongmofanPic_JP.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/AmborLicense_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/BarbaraBlackmail_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book100_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book101_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book102_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book103_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book104_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book105_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book106_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book107_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book108_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book109_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book10_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book110_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book111_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book112_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book113_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book114_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book115_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book116_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book117_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book118_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book119_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book11_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book120_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book121_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book122_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book123_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book124_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book125_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book126_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book127_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book128_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book129_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book12_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book130_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book131_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book132_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book133_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book134_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book135_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book136_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book137_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book138_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book139_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book13_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book140_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book141_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book142_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book143_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book144_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book145_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book146_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book147_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book148_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book149_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book14_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book150_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book151_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book152_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book153_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book154_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book155_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book156_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book157_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book158_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book159_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book15_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book160_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book161_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book162_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book163_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book164_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book165_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book166_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book167_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book168_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book169_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book16_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book170_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book171_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book172_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book173_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book174_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book175_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book176_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book177_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book178_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book179_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book17_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book180_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book181_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book182_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book183_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book184_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book185_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book186_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book187_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book188_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book189_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book18_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book190_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book191_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book192_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book193_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book194_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book195_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book196_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book197_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book198_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book199_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book19_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book200_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book201_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book202_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book203_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book204_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book205_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book206_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book207_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book208_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book209_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book20_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book210_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book211_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book212_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book213_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book214_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book215_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book216_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book217_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book218_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book219_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book21_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book220_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book221_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book222_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book223_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book224_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book225_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book226_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book227_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book228_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book229_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book22_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book230_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book231_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book232_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book233_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book234_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book235_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book236_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book237_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book238_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book239_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book23_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book240_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book241_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book242_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book243_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book244_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book245_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book246_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book247_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book248_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book249_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book24_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book250_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book251_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book252_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book253_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book254_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book255_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book256_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book257_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book258_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book259_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book25_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book260_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book261_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book262_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book263_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book264_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book265_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book26_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book27_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book28_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book291_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book292_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book293_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book294_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book295_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book296_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book297_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book298_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book299_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book29_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book300_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book301_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book302_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book303_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book304_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book305_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book307_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book308_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book309_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book30_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book310_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book311_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book312_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book313_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book314_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book315_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book316_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book317_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book318_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book319_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book31_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book320_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book321_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book322_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book327_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book328_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book329_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book32_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book330_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book331_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book332_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book333_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book334_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book335_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book336_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book337_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book33_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book343_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book344_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book345_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book346_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book34_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book353_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book354_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book355_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book356_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book357_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book358_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book359_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book35_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book360_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book361_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book362_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book36_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book371_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book372_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book373_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book374_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book37_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book384_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book385_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book386_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book387_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book388_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book389_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book38_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book390_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book391_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book392_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book393_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book394_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book395_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book396_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book397_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book39_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book40_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book41_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book42_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book43_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book44_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book45_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book46_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book47_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book48_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book49_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book50_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book51_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book52_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book53_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book54_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book55_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book56_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book57_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book58_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book59_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book60_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book61_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book62_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book63_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book64_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book65_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book66_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book67_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book68_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book69_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book6_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book70_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book71_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book72_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book73_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book74_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book75_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book76_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book77_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book78_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book79_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book7_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book80_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book81_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book82_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book83_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book84_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book85_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book86_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book87_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book88_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book89_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book8_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book90_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book91_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book92_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book93_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book94_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book95_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book96_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book97_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book98_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book99_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Book9_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Costume340000_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Costume340001_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Costume340002_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Costume340003_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Costume340006_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Costume340007_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Costume340008_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Costume340009_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/DilucLetter_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/NPCPic_GrannyShan_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/NPCPic_TeaMasterLiuSu_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Poem1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Poem2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Poem3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/PoemNote_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Poster1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Poster2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Poster4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Poster5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10001_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10001_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10001_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10001_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10001_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10002_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10002_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10002_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10002_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10002_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10003_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10003_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10003_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10003_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10003_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10004_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10004_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10004_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10004_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10004_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10005_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10005_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10005_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10005_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10005_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10006_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10006_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10006_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10006_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10006_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10007_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10007_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10007_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10007_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10007_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10008_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10008_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10008_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10008_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10008_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10009_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10009_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10009_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10009_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10009_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10010_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10010_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10010_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10010_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10010_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10011_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10011_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10011_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10011_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10011_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10012_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10012_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10012_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10012_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10012_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10013_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10013_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10013_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10013_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic10013_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14001_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14001_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14001_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14001_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14001_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14002_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14002_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14002_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14002_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14002_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14003_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14003_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14003_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14003_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14003_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14004_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14004_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14004_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14004_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic14004_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15001_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15001_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15001_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15001_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15001_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15002_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15002_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15002_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15002_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15002_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15003_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15003_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15003_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15003_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15003_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15004_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15004_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15004_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15004_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15004_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15005_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15005_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15005_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15005_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15005_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15006_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15006_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15006_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15006_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15006_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15007_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15007_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15007_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15007_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15007_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15008_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15008_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15008_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15008_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15008_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15009_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15010_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15011_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15012_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15013_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15014_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15014_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15014_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15014_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15014_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15015_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15015_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15015_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15015_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15015_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15016_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15016_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15016_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15016_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15016_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15017_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15017_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15017_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15017_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15017_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15018_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15018_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15018_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15018_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15018_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15019_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15019_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15019_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15019_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15019_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15020_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15020_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15020_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15020_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15020_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15021_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15021_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15021_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15021_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15021_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15022_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15022_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15022_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15022_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15022_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15023_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15023_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15023_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15023_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15023_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15024_1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15024_2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15024_3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15024_4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Relic15024_5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic4_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic5_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/TejimaMail_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/VermeerPic1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/VermeerPic2_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/VermeerPic3_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11101_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11201_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11301_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11302_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11303_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11304_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11305_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11306_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11401_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11402_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11403_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11404_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11405_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11406_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11407_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11408_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11409_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11410_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11411_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11412_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11413_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11414_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11415_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11501_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11502_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11503_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11504_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11505_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11506_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11507_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11509_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon11510_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12101_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12201_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12301_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12302_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12303_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12304_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12305_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12306_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12401_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12402_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12403_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12404_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12405_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12406_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12407_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12408_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12409_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12410_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12411_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12412_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12414_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12416_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12501_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12502_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12503_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12504_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12505_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12506_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon12510_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13101_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13201_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13301_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13302_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13303_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13401_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13402_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13403_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13404_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13405_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13406_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13407_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13408_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13409_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13414_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13415_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13416_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13501_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13502_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13504_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13505_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13506_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13507_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon13509_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14101_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14201_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14301_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14302_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14303_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14304_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14305_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14306_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14401_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14402_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14403_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14404_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14405_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14406_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14407_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14408_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14409_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14410_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14411_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14412_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14413_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14414_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14415_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14501_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14502_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14503_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14504_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14505_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14506_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon14509_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15101_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15201_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15301_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15302_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15303_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15304_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15305_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15306_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15401_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15402_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15403_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15404_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15405_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15406_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15407_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15408_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15409_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15410_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15412_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15413_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15414_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15415_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15416_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15501_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15502_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15503_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15504_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15505_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15506_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15507_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Weapon15509_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Wings140001_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Wings140002_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Wings140003_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Wings140004_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Wings140005_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Wings140006_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Wings140007_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Wings140008_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/Wings140009_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/KR/ZhongmofanPic_KR.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/AmborLicense_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/BarbaraBlackmail_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book100_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book101_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book102_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book103_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book104_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book105_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book106_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book107_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book108_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book109_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book10_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book110_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book111_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book112_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book113_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book114_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book115_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book116_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book117_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book118_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book119_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book11_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book120_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book121_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book122_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book123_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book124_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book125_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book126_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book127_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book128_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book129_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book12_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book130_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book131_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book132_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book133_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book134_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book135_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book136_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book137_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book138_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book139_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book13_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book140_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book141_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book142_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book143_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book144_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book145_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book146_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book147_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book148_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book149_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book14_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book150_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book151_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book152_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book153_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book154_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book155_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book156_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book157_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book158_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book159_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book15_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book160_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book161_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book162_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book163_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book164_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book165_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book166_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book167_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book168_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book169_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book16_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book170_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book171_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book172_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book173_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book174_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book175_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book176_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book177_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book178_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book179_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book17_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book180_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book181_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book182_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book183_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book184_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book185_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book186_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book187_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book188_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book189_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book18_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book190_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book191_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book192_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book193_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book194_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book195_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book196_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book197_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book198_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book199_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book19_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book200_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book201_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book202_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book203_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book204_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book205_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book206_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book207_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book208_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book209_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book20_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book210_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book211_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book212_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book213_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book214_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book215_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book216_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book217_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book218_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book219_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book21_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book220_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book221_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book222_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book223_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book224_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book225_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book226_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book227_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book228_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book229_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book22_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book230_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book231_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book232_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book233_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book234_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book235_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book236_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book237_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book238_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book239_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book23_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book240_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book241_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book242_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book243_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book244_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book245_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book246_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book247_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book248_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book249_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book24_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book250_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book251_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book252_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book253_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book254_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book255_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book256_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book257_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book258_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book259_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book25_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book260_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book261_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book262_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book263_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book264_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book265_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book26_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book27_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book28_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book291_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book292_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book293_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book294_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book295_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book296_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book297_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book298_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book299_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book29_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book300_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book301_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book302_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book303_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book304_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book305_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book307_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book308_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book309_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book30_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book310_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book311_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book312_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book313_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book314_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book315_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book316_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book317_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book318_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book319_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book31_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book320_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book321_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book322_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book327_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book328_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book329_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book32_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book330_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book331_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book332_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book333_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book334_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book335_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book336_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book337_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book33_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book343_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book344_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book345_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book346_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book34_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book353_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book354_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book355_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book356_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book357_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book358_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book359_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book35_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book360_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book361_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book362_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book36_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book371_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book372_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book373_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book374_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book37_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book384_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book385_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book386_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book387_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book388_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book389_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book38_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book390_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book391_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book392_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book393_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book394_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book395_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book396_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book397_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book39_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book40_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book41_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book42_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book43_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book44_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book45_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book46_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book47_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book48_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book49_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book50_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book51_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book52_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book53_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book54_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book55_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book56_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book57_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book58_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book59_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book60_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book61_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book62_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book63_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book64_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book65_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book66_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book67_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book68_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book69_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book6_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book70_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book71_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book72_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book73_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book74_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book75_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book76_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book77_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book78_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book79_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book7_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book80_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book81_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book82_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book83_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book84_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book85_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book86_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book87_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book88_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book89_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book8_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book90_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book91_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book92_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book93_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book94_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book95_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book96_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book97_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book98_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book99_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Book9_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Costume340000_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Costume340001_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Costume340002_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Costume340003_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Costume340006_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Costume340007_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Costume340008_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Costume340009_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/DilucLetter_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/NPCPic_GrannyShan_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/NPCPic_TeaMasterLiuSu_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Poem1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Poem2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Poem3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/PoemNote_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Poster1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Poster2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Poster4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Poster5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10001_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10001_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10001_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10001_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10001_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10002_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10002_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10002_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10002_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10002_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10003_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10003_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10003_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10003_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10003_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10004_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10004_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10004_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10004_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10004_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10005_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10005_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10005_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10005_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10005_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10006_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10006_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10006_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10006_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10006_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10007_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10007_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10007_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10007_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10007_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10008_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10008_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10008_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10008_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10008_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10009_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10009_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10009_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10009_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10009_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10010_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10010_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10010_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10010_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10010_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10011_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10011_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10011_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10011_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10011_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10012_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10012_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10012_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10012_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10012_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10013_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10013_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10013_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10013_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic10013_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14001_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14001_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14001_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14001_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14001_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14002_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14002_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14002_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14002_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14002_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14003_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14003_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14003_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14003_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14003_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14004_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14004_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14004_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14004_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic14004_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15001_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15001_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15001_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15001_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15001_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15002_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15002_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15002_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15002_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15002_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15003_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15003_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15003_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15003_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15003_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15004_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15004_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15004_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15004_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15004_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15005_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15005_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15005_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15005_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15005_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15006_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15006_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15006_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15006_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15006_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15007_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15007_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15007_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15007_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15007_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15008_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15008_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15008_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15008_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15008_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15009_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15010_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15011_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15012_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15013_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15014_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15014_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15014_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15014_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15014_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15015_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15015_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15015_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15015_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15015_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15016_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15016_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15016_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15016_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15016_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15017_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15017_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15017_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15017_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15017_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15018_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15018_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15018_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15018_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15018_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15019_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15019_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15019_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15019_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15019_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15020_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15020_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15020_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15020_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15020_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15021_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15021_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15021_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15021_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15021_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15022_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15022_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15022_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15022_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15022_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15023_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15023_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15023_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15023_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15023_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15024_1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15024_2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15024_3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15024_4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Relic15024_5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic4_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic5_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/TejimaMail_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/VermeerPic1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/VermeerPic2_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/VermeerPic3_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11101_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11201_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11301_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11302_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11303_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11304_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11305_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11306_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11401_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11402_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11403_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11404_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11405_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11406_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11407_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11408_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11409_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11410_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11411_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11412_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11413_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11414_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11415_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11501_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11502_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11503_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11504_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11505_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11506_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11507_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11509_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon11510_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12101_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12201_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12301_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12302_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12303_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12304_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12305_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12306_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12401_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12402_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12403_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12404_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12405_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12406_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12407_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12408_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12409_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12410_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12411_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12412_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12414_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12416_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12501_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12502_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12503_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12504_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12505_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12506_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon12510_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13101_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13201_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13301_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13302_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13303_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13401_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13402_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13403_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13404_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13405_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13406_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13407_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13408_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13409_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13414_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13415_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13416_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13501_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13502_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13504_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13505_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13506_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13507_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon13509_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14101_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14201_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14301_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14302_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14303_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14304_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14305_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14306_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14401_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14402_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14403_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14404_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14405_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14406_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14407_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14408_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14409_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14410_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14411_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14412_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14413_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14414_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14415_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14501_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14502_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14503_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14504_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14505_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14506_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon14509_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15101_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15201_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15301_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15302_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15303_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15304_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15305_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15306_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15401_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15402_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15403_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15404_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15405_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15406_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15407_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15408_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15409_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15410_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15412_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15413_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15414_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15415_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15416_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15501_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15502_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15503_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15504_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15505_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15506_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15507_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Weapon15509_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Wings140001_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Wings140002_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Wings140003_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Wings140004_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Wings140005_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Wings140006_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Wings140007_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Wings140008_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/Wings140009_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/PT/ZhongmofanPic_PT.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/AmborLicense_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/BarbaraBlackmail_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book100_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book101_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book102_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book103_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book104_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book105_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book106_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book107_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book108_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book109_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book10_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book110_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book111_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book112_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book113_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book114_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book115_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book116_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book117_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book118_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book119_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book11_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book120_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book121_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book122_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book123_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book124_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book125_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book126_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book127_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book128_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book129_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book12_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book130_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book131_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book132_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book133_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book134_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book135_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book136_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book137_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book138_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book139_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book13_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book140_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book141_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book142_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book143_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book144_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book145_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book146_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book147_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book148_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book149_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book14_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book150_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book151_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book152_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book153_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book154_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book155_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book156_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book157_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book158_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book159_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book15_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book160_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book161_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book162_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book163_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book164_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book165_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book166_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book167_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book168_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book169_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book16_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book170_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book171_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book172_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book173_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book174_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book175_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book176_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book177_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book178_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book179_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book17_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book180_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book181_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book182_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book183_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book184_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book185_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book186_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book187_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book188_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book189_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book18_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book190_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book191_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book192_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book193_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book194_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book195_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book196_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book197_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book198_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book199_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book19_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book200_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book201_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book202_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book203_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book204_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book205_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book206_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book207_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book208_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book209_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book20_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book210_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book211_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book212_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book213_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book214_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book215_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book216_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book217_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book218_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book219_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book21_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book220_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book221_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book222_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book223_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book224_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book225_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book226_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book227_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book228_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book229_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book22_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book230_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book231_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book232_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book233_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book234_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book235_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book236_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book237_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book238_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book239_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book23_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book240_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book241_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book242_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book243_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book244_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book245_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book246_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book247_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book248_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book249_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book24_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book250_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book251_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book252_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book253_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book254_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book255_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book256_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book257_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book258_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book259_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book25_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book260_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book261_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book262_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book263_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book264_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book265_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book26_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book27_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book28_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book291_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book292_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book293_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book294_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book295_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book296_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book297_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book298_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book299_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book29_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book300_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book301_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book302_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book303_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book304_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book305_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book307_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book308_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book309_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book30_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book310_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book311_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book312_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book313_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book314_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book315_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book316_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book317_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book318_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book319_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book31_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book320_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book321_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book322_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book327_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book328_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book329_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book32_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book330_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book331_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book332_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book333_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book334_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book335_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book336_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book337_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book33_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book343_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book344_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book345_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book346_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book34_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book353_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book354_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book355_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book356_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book357_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book358_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book359_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book35_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book360_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book361_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book362_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book36_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book371_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book372_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book373_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book374_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book37_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book384_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book385_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book386_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book387_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book388_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book389_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book38_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book390_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book391_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book392_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book393_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book394_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book395_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book396_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book397_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book39_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book40_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book41_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book42_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book43_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book44_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book45_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book46_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book47_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book48_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book49_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book50_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book51_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book52_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book53_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book54_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book55_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book56_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book57_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book58_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book59_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book60_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book61_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book62_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book63_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book64_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book65_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book66_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book67_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book68_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book69_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book6_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book70_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book71_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book72_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book73_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book74_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book75_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book76_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book77_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book78_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book79_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book7_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book80_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book81_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book82_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book83_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book84_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book85_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book86_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book87_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book88_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book89_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book8_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book90_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book91_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book92_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book93_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book94_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book95_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book96_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book97_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book98_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book99_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Book9_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Costume340000_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Costume340001_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Costume340002_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Costume340003_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Costume340006_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Costume340007_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Costume340008_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Costume340009_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/DilucLetter_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/NPCPic_GrannyShan_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/NPCPic_TeaMasterLiuSu_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Poem1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Poem2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Poem3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/PoemNote_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Poster1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Poster2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Poster4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Poster5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10001_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10001_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10001_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10001_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10001_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10002_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10002_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10002_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10002_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10002_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10003_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10003_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10003_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10003_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10003_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10004_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10004_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10004_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10004_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10004_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10005_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10005_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10005_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10005_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10005_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10006_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10006_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10006_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10006_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10006_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10007_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10007_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10007_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10007_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10007_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10008_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10008_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10008_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10008_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10008_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10009_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10009_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10009_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10009_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10009_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10010_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10010_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10010_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10010_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10010_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10011_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10011_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10011_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10011_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10011_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10012_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10012_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10012_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10012_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10012_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10013_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10013_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10013_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10013_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic10013_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14001_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14001_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14001_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14001_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14001_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14002_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14002_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14002_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14002_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14002_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14003_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14003_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14003_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14003_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14003_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14004_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14004_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14004_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14004_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic14004_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15001_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15001_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15001_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15001_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15001_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15002_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15002_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15002_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15002_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15002_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15003_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15003_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15003_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15003_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15003_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15004_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15004_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15004_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15004_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15004_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15005_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15005_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15005_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15005_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15005_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15006_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15006_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15006_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15006_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15006_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15007_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15007_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15007_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15007_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15007_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15008_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15008_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15008_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15008_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15008_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15009_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15010_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15011_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15012_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15013_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15014_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15014_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15014_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15014_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15014_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15015_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15015_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15015_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15015_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15015_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15016_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15016_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15016_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15016_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15016_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15017_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15017_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15017_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15017_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15017_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15018_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15018_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15018_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15018_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15018_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15019_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15019_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15019_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15019_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15019_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15020_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15020_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15020_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15020_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15020_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15021_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15021_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15021_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15021_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15021_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15022_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15022_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15022_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15022_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15022_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15023_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15023_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15023_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15023_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15023_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15024_1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15024_2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15024_3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15024_4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Relic15024_5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic4_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic5_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/TejimaMail_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/VermeerPic1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/VermeerPic2_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/VermeerPic3_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11101_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11201_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11301_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11302_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11303_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11304_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11305_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11306_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11401_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11402_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11403_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11404_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11405_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11406_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11407_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11408_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11409_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11410_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11411_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11412_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11413_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11414_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11415_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11501_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11502_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11503_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11504_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11505_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11506_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11507_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11509_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon11510_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12101_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12201_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12301_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12302_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12303_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12304_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12305_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12306_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12401_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12402_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12403_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12404_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12405_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12406_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12407_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12408_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12409_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12410_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12411_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12412_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12414_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12416_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12501_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12502_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12503_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12504_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12505_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12506_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon12510_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13101_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13201_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13301_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13302_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13303_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13401_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13402_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13403_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13404_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13405_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13406_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13407_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13408_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13409_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13414_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13415_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13416_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13501_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13502_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13504_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13505_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13506_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13507_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon13509_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14101_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14201_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14301_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14302_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14303_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14304_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14305_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14306_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14401_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14402_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14403_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14404_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14405_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14406_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14407_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14408_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14409_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14410_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14411_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14412_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14413_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14414_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14415_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14501_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14502_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14503_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14504_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14505_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14506_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon14509_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15101_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15201_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15301_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15302_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15303_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15304_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15305_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15306_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15401_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15402_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15403_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15404_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15405_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15406_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15407_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15408_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15409_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15410_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15412_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15413_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15414_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15415_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15416_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15501_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15502_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15503_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15504_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15505_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15506_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15507_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Weapon15509_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Wings140001_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Wings140002_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Wings140003_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Wings140004_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Wings140005_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Wings140006_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Wings140007_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Wings140008_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/Wings140009_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/RU/ZhongmofanPic_RU.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/AmborLicense_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/BarbaraBlackmail_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book100_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book101_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book102_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book103_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book104_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book105_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book106_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book107_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book108_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book109_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book10_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book110_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book111_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book112_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book113_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book114_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book115_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book116_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book117_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book118_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book119_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book11_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book120_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book121_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book122_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book123_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book124_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book125_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book126_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book127_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book128_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book129_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book12_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book130_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book131_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book132_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book133_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book134_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book135_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book136_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book137_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book138_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book139_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book13_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book140_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book141_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book142_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book143_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book144_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book145_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book146_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book147_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book148_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book149_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book14_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book150_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book151_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book152_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book153_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book154_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book155_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book156_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book157_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book158_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book159_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book15_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book160_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book161_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book162_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book163_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book164_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book165_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book166_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book167_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book168_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book169_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book16_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book170_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book171_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book172_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book173_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book174_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book175_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book176_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book177_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book178_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book179_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book17_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book180_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book181_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book182_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book183_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book184_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book185_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book186_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book187_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book188_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book189_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book18_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book190_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book191_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book192_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book193_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book194_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book195_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book196_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book197_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book198_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book199_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book19_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book200_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book201_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book202_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book203_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book204_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book205_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book206_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book207_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book208_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book209_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book20_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book210_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book211_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book212_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book213_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book214_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book215_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book216_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book217_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book218_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book219_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book21_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book220_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book221_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book222_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book223_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book224_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book225_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book226_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book227_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book228_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book229_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book22_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book230_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book231_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book232_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book233_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book234_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book235_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book236_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book237_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book238_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book239_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book23_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book240_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book241_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book242_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book243_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book244_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book245_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book246_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book247_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book248_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book249_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book24_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book250_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book251_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book252_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book253_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book254_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book255_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book256_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book257_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book258_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book259_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book25_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book260_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book261_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book262_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book263_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book264_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book265_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book26_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book27_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book28_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book291_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book292_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book293_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book294_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book295_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book296_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book297_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book298_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book299_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book29_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book300_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book301_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book302_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book303_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book304_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book305_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book307_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book308_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book309_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book30_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book310_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book311_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book312_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book313_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book314_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book315_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book316_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book317_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book318_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book319_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book31_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book320_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book321_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book322_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book327_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book328_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book329_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book32_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book330_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book331_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book332_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book333_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book334_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book335_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book336_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book337_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book33_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book343_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book344_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book345_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book346_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book34_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book353_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book354_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book355_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book356_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book357_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book358_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book359_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book35_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book360_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book361_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book362_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book36_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book371_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book372_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book373_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book374_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book37_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book384_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book385_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book386_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book387_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book388_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book389_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book38_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book390_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book391_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book392_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book393_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book394_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book395_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book396_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book397_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book39_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book40_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book41_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book42_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book43_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book44_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book45_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book46_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book47_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book48_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book49_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book50_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book51_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book52_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book53_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book54_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book55_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book56_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book57_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book58_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book59_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book60_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book61_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book62_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book63_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book64_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book65_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book66_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book67_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book68_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book69_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book6_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book70_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book71_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book72_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book73_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book74_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book75_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book76_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book77_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book78_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book79_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book7_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book80_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book81_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book82_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book83_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book84_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book85_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book86_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book87_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book88_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book89_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book8_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book90_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book91_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book92_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book93_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book94_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book95_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book96_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book97_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book98_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book99_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Book9_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Costume340000_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Costume340001_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Costume340002_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Costume340003_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Costume340006_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Costume340007_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Costume340008_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Costume340009_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/DilucLetter_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/NPCPic_GrannyShan_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/NPCPic_TeaMasterLiuSu_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Poem1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Poem2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Poem3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/PoemNote_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Poster1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Poster2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Poster4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Poster5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10001_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10001_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10001_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10001_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10001_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10002_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10002_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10002_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10002_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10002_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10003_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10003_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10003_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10003_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10003_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10004_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10004_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10004_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10004_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10004_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10005_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10005_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10005_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10005_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10005_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10006_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10006_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10006_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10006_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10006_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10007_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10007_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10007_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10007_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10007_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10008_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10008_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10008_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10008_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10008_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10009_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10009_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10009_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10009_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10009_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10010_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10010_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10010_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10010_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10010_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10011_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10011_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10011_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10011_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10011_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10012_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10012_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10012_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10012_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10012_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10013_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10013_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10013_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10013_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic10013_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14001_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14001_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14001_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14001_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14001_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14002_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14002_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14002_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14002_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14002_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14003_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14003_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14003_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14003_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14003_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14004_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14004_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14004_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14004_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic14004_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15001_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15001_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15001_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15001_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15001_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15002_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15002_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15002_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15002_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15002_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15003_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15003_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15003_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15003_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15003_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15004_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15004_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15004_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15004_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15004_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15005_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15005_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15005_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15005_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15005_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15006_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15006_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15006_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15006_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15006_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15007_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15007_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15007_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15007_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15007_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15008_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15008_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15008_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15008_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15008_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15009_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15010_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15011_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15012_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15013_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15014_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15014_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15014_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15014_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15014_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15015_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15015_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15015_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15015_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15015_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15016_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15016_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15016_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15016_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15016_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15017_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15017_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15017_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15017_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15017_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15018_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15018_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15018_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15018_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15018_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15019_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15019_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15019_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15019_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15019_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15020_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15020_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15020_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15020_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15020_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15021_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15021_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15021_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15021_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15021_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15022_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15022_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15022_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15022_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15022_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15023_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15023_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15023_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15023_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15023_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15024_1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15024_2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15024_3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15024_4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Relic15024_5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic4_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic5_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/TejimaMail_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/VermeerPic1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/VermeerPic2_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/VermeerPic3_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11101_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11201_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11301_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11302_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11303_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11304_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11305_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11306_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11401_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11402_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11403_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11404_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11405_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11406_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11407_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11408_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11409_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11410_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11411_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11412_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11413_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11414_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11415_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11501_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11502_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11503_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11504_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11505_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11506_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11507_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11509_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon11510_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12101_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12201_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12301_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12302_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12303_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12304_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12305_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12306_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12401_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12402_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12403_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12404_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12405_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12406_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12407_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12408_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12409_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12410_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12411_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12412_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12414_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12416_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12501_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12502_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12503_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12504_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12505_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12506_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon12510_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13101_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13201_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13301_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13302_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13303_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13401_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13402_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13403_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13404_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13405_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13406_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13407_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13408_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13409_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13414_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13415_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13416_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13501_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13502_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13504_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13505_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13506_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13507_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon13509_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14101_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14201_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14301_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14302_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14303_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14304_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14305_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14306_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14401_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14402_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14403_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14404_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14405_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14406_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14407_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14408_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14409_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14410_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14411_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14412_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14413_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14414_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14415_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14501_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14502_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14503_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14504_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14505_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14506_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon14509_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15101_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15201_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15301_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15302_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15303_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15304_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15305_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15306_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15401_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15402_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15403_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15404_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15405_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15406_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15407_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15408_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15409_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15410_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15412_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15413_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15414_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15415_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15416_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15501_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15502_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15503_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15504_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15505_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15506_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15507_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Weapon15509_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Wings140001_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Wings140002_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Wings140003_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Wings140004_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Wings140005_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Wings140006_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Wings140007_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Wings140008_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/Wings140009_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/TH/ZhongmofanPic_TH.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/AmborLicense_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/BarbaraBlackmail_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book100_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book101_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book102_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book103_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book104_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book105_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book106_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book107_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book108_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book109_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book10_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book110_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book111_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book112_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book113_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book114_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book115_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book116_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book117_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book118_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book119_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book11_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book120_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book121_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book122_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book123_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book124_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book125_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book126_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book127_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book128_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book129_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book12_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book130_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book131_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book132_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book133_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book134_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book135_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book136_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book137_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book138_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book139_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book13_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book140_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book141_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book142_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book143_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book144_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book145_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book146_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book147_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book148_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book149_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book14_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book150_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book151_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book152_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book153_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book154_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book155_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book156_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book157_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book158_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book159_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book15_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book160_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book161_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book162_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book163_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book164_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book165_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book166_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book167_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book168_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book169_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book16_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book170_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book171_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book172_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book173_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book174_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book175_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book176_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book177_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book178_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book179_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book17_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book180_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book181_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book182_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book183_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book184_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book185_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book186_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book187_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book188_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book189_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book18_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book190_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book191_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book192_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book193_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book194_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book195_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book196_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book197_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book198_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book199_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book19_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book200_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book201_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book202_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book203_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book204_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book205_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book206_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book207_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book208_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book209_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book20_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book210_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book211_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book212_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book213_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book214_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book215_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book216_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book217_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book218_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book219_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book21_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book220_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book221_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book222_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book223_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book224_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book225_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book226_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book227_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book228_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book229_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book22_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book230_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book231_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book232_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book233_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book234_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book235_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book236_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book237_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book238_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book239_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book23_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book240_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book241_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book242_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book243_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book244_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book245_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book246_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book247_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book248_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book249_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book24_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book250_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book251_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book252_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book253_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book254_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book255_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book256_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book257_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book258_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book259_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book25_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book260_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book261_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book262_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book263_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book264_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book265_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book26_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book27_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book28_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book291_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book292_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book293_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book294_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book295_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book296_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book297_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book298_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book299_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book29_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book300_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book301_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book302_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book303_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book304_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book305_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book307_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book308_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book309_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book30_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book310_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book311_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book312_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book313_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book314_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book315_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book316_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book317_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book318_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book319_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book31_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book320_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book321_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book322_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book327_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book328_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book329_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book32_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book330_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book331_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book332_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book333_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book334_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book335_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book336_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book337_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book33_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book343_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book344_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book345_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book346_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book34_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book353_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book354_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book355_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book356_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book357_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book358_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book359_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book35_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book360_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book361_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book362_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book36_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book371_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book372_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book373_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book374_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book37_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book384_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book385_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book386_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book387_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book388_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book389_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book38_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book390_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book391_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book392_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book393_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book394_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book395_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book396_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book397_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book39_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book40_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book41_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book42_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book43_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book44_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book45_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book46_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book47_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book48_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book49_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book50_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book51_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book52_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book53_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book54_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book55_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book56_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book57_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book58_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book59_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book60_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book61_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book62_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book63_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book64_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book65_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book66_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book67_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book68_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book69_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book6_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book70_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book71_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book72_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book73_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book74_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book75_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book76_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book77_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book78_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book79_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book7_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book80_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book81_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book82_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book83_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book84_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book85_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book86_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book87_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book88_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book89_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book8_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book90_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book91_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book92_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book93_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book94_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book95_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book96_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book97_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book98_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book99_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Book9_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Costume340000_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Costume340001_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Costume340002_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Costume340003_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Costume340006_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Costume340007_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Costume340008_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Costume340009_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/DilucLetter_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/NPCPic_GrannyShan_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/NPCPic_TeaMasterLiuSu_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Poem1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Poem2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Poem3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/PoemNote_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Poster1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Poster2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Poster4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Poster5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10001_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10001_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10001_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10001_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10001_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10002_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10002_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10002_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10002_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10002_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10003_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10003_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10003_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10003_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10003_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10004_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10004_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10004_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10004_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10004_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10005_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10005_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10005_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10005_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10005_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10006_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10006_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10006_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10006_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10006_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10007_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10007_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10007_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10007_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10007_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10008_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10008_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10008_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10008_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10008_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10009_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10009_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10009_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10009_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10009_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10010_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10010_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10010_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10010_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10010_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10011_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10011_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10011_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10011_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10011_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10012_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10012_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10012_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10012_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10012_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10013_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10013_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10013_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10013_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic10013_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14001_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14001_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14001_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14001_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14001_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14002_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14002_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14002_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14002_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14002_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14003_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14003_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14003_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14003_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14003_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14004_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14004_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14004_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14004_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic14004_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15001_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15001_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15001_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15001_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15001_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15002_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15002_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15002_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15002_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15002_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15003_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15003_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15003_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15003_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15003_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15004_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15004_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15004_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15004_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15004_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15005_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15005_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15005_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15005_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15005_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15006_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15006_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15006_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15006_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15006_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15007_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15007_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15007_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15007_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15007_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15008_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15008_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15008_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15008_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15008_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15009_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15010_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15011_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15012_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15013_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15014_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15014_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15014_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15014_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15014_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15015_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15015_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15015_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15015_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15015_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15016_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15016_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15016_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15016_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15016_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15017_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15017_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15017_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15017_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15017_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15018_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15018_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15018_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15018_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15018_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15019_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15019_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15019_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15019_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15019_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15020_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15020_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15020_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15020_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15020_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15021_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15021_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15021_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15021_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15021_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15022_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15022_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15022_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15022_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15022_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15023_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15023_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15023_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15023_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15023_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15024_1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15024_2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15024_3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15024_4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Relic15024_5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic4_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic5_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/TejimaMail_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/VermeerPic1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/VermeerPic2_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/VermeerPic3_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11101_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11201_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11301_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11302_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11303_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11304_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11305_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11306_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11401_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11402_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11403_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11404_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11405_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11406_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11407_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11408_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11409_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11410_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11411_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11412_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11413_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11414_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11415_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11501_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11502_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11503_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11504_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11505_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11506_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11507_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11509_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon11510_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12101_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12201_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12301_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12302_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12303_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12304_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12305_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12306_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12401_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12402_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12403_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12404_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12405_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12406_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12407_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12408_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12409_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12410_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12411_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12412_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12414_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12416_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12501_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12502_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12503_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12504_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12505_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12506_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon12510_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13101_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13201_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13301_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13302_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13303_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13401_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13402_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13403_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13404_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13405_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13406_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13407_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13408_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13409_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13414_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13415_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13416_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13501_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13502_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13504_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13505_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13506_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13507_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon13509_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14101_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14201_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14301_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14302_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14303_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14304_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14305_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14306_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14401_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14402_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14403_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14404_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14405_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14406_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14407_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14408_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14409_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14410_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14411_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14412_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14413_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14414_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14415_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14501_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14502_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14503_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14504_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14505_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14506_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon14509_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15101_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15201_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15301_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15302_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15303_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15304_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15305_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15306_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15401_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15402_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15403_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15404_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15405_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15406_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15407_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15408_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15409_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15410_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15412_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15413_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15414_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15415_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15416_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15501_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15502_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15503_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15504_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15505_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15506_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15507_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Weapon15509_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Wings140001_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Wings140002_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Wings140003_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Wings140004_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Wings140005_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Wings140006_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Wings140007_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Wings140008_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/Wings140009_VI.txt
create mode 100644 Resources/Readable/VI/ZhongmofanPic_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Ambor_Readings_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_102106_Summon_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_102106_Summon_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_102205_AfterBattle_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_102205_AfterBattle_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_200919_SHG_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_200919_SHG_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQHDJ005_HaiDengJie_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQHDJ005_HaiDengJie_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_GY11030_GYPersonal_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_LYAQ107_NingGuang_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_MDAQ019_DragonInCity_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_MDAQ071_Davalin_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_WDLQ004_VentiLegends_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part1_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/MDAQ041_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/OpeningSequence_Boy_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/OpeningSequence_Girl_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHS/battlePass_CHS.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Ambor_Readings_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_102106_Summon_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_102106_Summon_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_102205_AfterBattle_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_102205_AfterBattle_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_200919_SHG_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_200919_SHG_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_GY11030_GYPersonal_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LYAQ107_NingGuang_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_MDAQ019_DragonInCity_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_MDAQ071_Davalin_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_WDLQ004_VentiLegends_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part1_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/MDAQ041_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/OpeningSequence_Boy_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/OpeningSequence_Girl_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/Title_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/CHT/battlePass_CHT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Ambor_Readings_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_102106_Summon_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_102106_Summon_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_102205_AfterBattle_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_102205_AfterBattle_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_200919_SHG_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_200919_SHG_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_GY11030_GYPersonal_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LYAQ107_NingGuang_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_MDAQ019_DragonInCity_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_MDAQ071_Davalin_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_WDLQ004_VentiLegends_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part1_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/MDAQ041_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/OpeningSequence_Boy_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/OpeningSequence_Girl_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/Title_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/DE/battlePass_DE.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Ambor_Readings_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_102106_Summon_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_102106_Summon_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_102205_AfterBattle_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_102205_AfterBattle_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_200919_SHG_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_200919_SHG_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_GY11030_GYPersonal_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LYAQ107_NingGuang_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_MDAQ019_DragonInCity_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_MDAQ071_Davalin_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_WDLQ004_VentiLegends_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part1_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/MDAQ041_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/OpeningSequence_Boy_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/OpeningSequence_Girl_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/Title_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/EN/battlePass_EN.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Ambor_Readings_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_102106_Summon_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_102106_Summon_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_102205_AfterBattle_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_102205_AfterBattle_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_200919_SHG_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_200919_SHG_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_GY11030_GYPersonal_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LYAQ107_NingGuang_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_MDAQ019_DragonInCity_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_MDAQ071_Davalin_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_WDLQ004_VentiLegends_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part1_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/MDAQ041_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/OpeningSequence_Boy_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/OpeningSequence_Girl_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/Title_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ES/battlePass_ES.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Ambor_Readings_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_102106_Summon_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_102106_Summon_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_102205_AfterBattle_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_102205_AfterBattle_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_200919_SHG_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_200919_SHG_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_GY11030_GYPersonal_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LYAQ107_NingGuang_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_MDAQ019_DragonInCity_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_MDAQ071_Davalin_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_WDLQ004_VentiLegends_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part1_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/MDAQ041_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/OpeningSequence_Boy_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/OpeningSequence_Girl_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/Title_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/FR/battlePass_FR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Ambor_Readings_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_102106_Summon_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_102106_Summon_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_102205_AfterBattle_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_102205_AfterBattle_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_200919_SHG_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_200919_SHG_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_GY11030_GYPersonal_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LYAQ107_NingGuang_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_MDAQ019_DragonInCity_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_MDAQ071_Davalin_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_WDLQ004_VentiLegends_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part1_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/MDAQ041_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/OpeningSequence_Boy_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/OpeningSequence_Girl_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/Title_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/ID/battlePass_ID.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Ambor_Readings_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_102106_Summon_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_102106_Summon_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_102205_AfterBattle_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_102205_AfterBattle_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_200919_SHG_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_200919_SHG_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_GY11030_GYPersonal_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LYAQ107_NingGuang_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_MDAQ019_DragonInCity_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_MDAQ071_Davalin_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_WDLQ004_VentiLegends_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part1_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/MDAQ041_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/OpeningSequence_Boy_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/OpeningSequence_Girl_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/Title_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/JP/battlePass_JP.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Ambor_Readings_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_102106_Summon_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_102106_Summon_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_102205_AfterBattle_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_102205_AfterBattle_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_200919_SHG_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_200919_SHG_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_GY11030_GYPersonal_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LYAQ107_NingGuang_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_MDAQ019_DragonInCity_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_MDAQ071_Davalin_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_WDLQ004_VentiLegends_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part1_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/MDAQ041_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/OpeningSequence_Boy_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/OpeningSequence_Girl_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/Title_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/KR/battlePass_KR.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Ambor_Readings_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_102106_Summon_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_102106_Summon_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_102205_AfterBattle_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_102205_AfterBattle_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_200919_SHG_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_200919_SHG_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_GY11030_GYPersonal_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LYAQ107_NingGuang_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_MDAQ019_DragonInCity_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_MDAQ071_Davalin_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_WDLQ004_VentiLegends_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part1_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/MDAQ041_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/OpeningSequence_Boy_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/OpeningSequence_Girl_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/Title_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/PT/battlePass_PT.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Ambor_Readings_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_102106_Summon_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_102106_Summon_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_102205_AfterBattle_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_102205_AfterBattle_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_200919_SHG_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_200919_SHG_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_GY11030_GYPersonal_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LYAQ107_NingGuang_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_MDAQ019_DragonInCity_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_MDAQ071_Davalin_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_WDLQ004_VentiLegends_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part1_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/MDAQ041_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/OpeningSequence_Boy_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/OpeningSequence_Girl_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/Title_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/RU/battlePass_RU.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Ambor_Readings_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_102106_Summon_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_102106_Summon_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_102205_AfterBattle_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_102205_AfterBattle_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_200919_SHG_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_200919_SHG_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_GY11030_GYPersonal_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LYAQ107_NingGuang_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_MDAQ019_DragonInCity_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_MDAQ071_Davalin_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_WDLQ004_VentiLegends_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part1_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/MDAQ041_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/OpeningSequence_Boy_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/OpeningSequence_Girl_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/Title_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/TH/battlePass_TH.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Ambor_Readings_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_102106_Summon_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_102106_Summon_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_102205_AfterBattle_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_102205_AfterBattle_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_200919_SHG_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_200919_SHG_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_GY11030_GYPersonal_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LYAQ107_NingGuang_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_MDAQ019_DragonInCity_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_MDAQ071_Davalin_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_WDLQ004_VentiLegends_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part1_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/MDAQ041_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/OpeningSequence_Boy_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/OpeningSequence_Girl_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/Title_VI.txt
create mode 100644 Resources/Subtitle/VI/battlePass_VI.txt
diff --git a/Resources/Readable/CHS/AmborLicense.txt b/Resources/Readable/CHS/AmborLicense.txt
new file mode 100644
index 000000000..3beec94d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/AmborLicense.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1、飞行前请确认您的身心健康状态。
+
+2、起飞时请借助风场或较高的地势。
+
+3、使用风之翼飞行时请注意风势与风向,维持飞行平衡。
+
+4、请注意空中交通状况,在飞行执照编号规定的日期使用风之翼出行。
+
+5、降落时请注意维持平衡,并在安全高度收起风之翼。
+
+6、请勿酒后使用风之翼!
+
+
+违规案例:
+
+1、为逗女儿开心,蒙德公民鲁道夫从自家两层小楼上展开风之翼跃下,当场导致左腿骨骨折,臀部肌肉挫伤,险些令莉莉小姐失去一个完整的父亲。鲁道夫经警告被处罚暂停飞行一年。
+
+2、游客艾莉丝在风起地使用风之翼起飞时,通过打破风史莱姆产生爆破气流,从而乘风迅速爬升至高空。这位传奇冒险家在空中表演了一连串特技动作,获得蒙德公民的喝彩与广泛好评。西风骑士团的代理团长琴接见了她,并下达了限制出行十天的决定。
+
+3、为了向酒友炫耀自己「出神入化的琴技」,吟游诗人乔瑟企图在使用风之翼飞行的同时弹奏里拉琴,并且执意要在空中唱完自己刚刚创作的长诗。
+在忍受了长达十分钟含混不清的风中哀嚎和杂乱无章的琴声之后,大半个蒙德的市民目睹「比肩巴巴托斯的六指乔瑟」从高空一头栽进了许愿池里。万幸的是,巴巴托斯总会眷顾那些自我认知不明的人。尽管里拉琴和风之翼破损严重,但乔瑟本人仅受了一点皮外伤。因危险飞行与严重扰民,乔瑟被处罚禁飞五年,并处强制公共服务三个月。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/BarbaraBlackmail.txt b/Resources/Readable/CHS/BarbaraBlackmail.txt
new file mode 100644
index 000000000..b723fbeed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/BarbaraBlackmail.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「致敬爱的芭芭拉小姐:
+
+
+ 偷走你最重要的东西埋在土里」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book1.txt b/Resources/Readable/CHS/Book1.txt
new file mode 100644
index 000000000..edf20d952
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book1.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——百亿世界的百亿昼夜——
+「有时候我会想啊,这个小镇是不是太无聊了?」
+住在小镇德尔斐的平凡少女薇拉再度这么抱怨。她躺在小镇附近的山坡上,闭着眼感受着初夏的微风。
+「那你觉得什么样的地方不无聊呢?」她的好朋友萨奇(性别男)坐在一旁问道。
+薇拉用坐位体前屈的姿势坐了起来:
+「我相信星海的彼岸会有一颗星球,上面有能回应一切祈祷和愿望的神明,怀抱着愿望的人们纷纷前往此处巡礼;我相信,宇宙某处有一个正在和末日战斗的世界,十四个女武神们崇高美丽的灵魂短暂而绚丽地燃烧……」
+「你奇怪的小说看得太多啦。」
+「啊啊……这个地方真的好无聊。难道就没有什么有趣的事情发生吗?」
+「这么说来,最近镇上搬来了一户新人……」
+「新鲜事和有趣的事情是不一样的!」
+不过虽然这么说,薇拉还是决定去拜访一下。而萨奇想起了家里的规矩,决定晚饭之前回家。
+
+……
+薇拉推开了新住户家的门,居然没有上锁。
+「有人吗?」
+就在这时,客厅里的柜子门突然大敞,一个戴眼镜的黑发少年人冲了出来,跟随他一起冒出来的还有沾着蓝色粘液的触手。
+「借过借——!塔尔你怎么随便放人进来?」
+黑发的少年人轻轻推开薇拉,捡起了门口的斧头。
+「没办法了,既然你已经看到了,只能——」
+薇拉人生中最大的危机?!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book10.txt b/Resources/Readable/CHS/Book10.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b1319276
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book10.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+在这不知道位于何方的,四周都是望也望不到头的蒲公英海里,看着风一吹,蒲公英就轻飘飘地飞起来的样子,我才知道,
+「打猎的时候,追着追着就消失了的狐狸,原来都躲在这里啊。」
+我心想。
+「真是个漂亮的好地方。」
+但是,在教小狐狸说通用语的时候,心里总是觉得空落落的,就像有风在里面吹一样。
+和她说话的时候,看着那双像湖水里的宝石一样的眼眸,总觉得是在和再也没有机会说话的,很久以前喜欢的姑娘说话一样。
+所以,和小狐狸在一起的时候,感觉就像喜欢的人有了孩子一样。虽然相处得很愉快,但总感觉有些难过。
+但一想到——狐狸答应说,只要留在这里,教她的孩子学会说通用语,
+「届时,我就将狐狸的变化戏法给你。」
+——她庄严地承诺时的模样,我就充满了干劲。
+等学会了戏法,我就能变成鸟,在天上飞,能飞多高呢?还能变成鱼,一直游到从来没去过的马斯克礁。
+「啊啊,还能用来打猎,」我不禁想道,「再也不用吃没有肉的萝卜炖肉了。」
+我在随着和风起伏的蒲公英海里,究竟待了多久,我也说不清楚。
+一方面也是因为小狐狸学得特别快吧!不止是说话,连算数、种萝卜的方法、怎么换窗玻璃、把小刀磨利的诀窍,我也一股脑儿地教给了他。
+我们休息时,就会闲聊。
+「你为什么要学说人的话呢?」
+他飞快地说:
+「为了变成人以后,能和人交朋友啊。」
+我接着问:
+「为什么你会想和人交朋友呢?」
+他垂下了眼眸。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book100.txt b/Resources/Readable/CHS/Book100.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e82e4b3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book100.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+——一无所有——
+「我寄托了厚望的女儿啊,我造出你不就是为了向我投枪吗?」复苏的神王浮在高天之中,雷鸣、龙卷还有闪电庆贺着旧世界之王的复活。
+
+但是少女不会再恐惧了。她被造出的千万年岁月,全部都是为了这一刻。
+否——真正给她勇气的,是和他一起度过的时间。
+
+宣告九世界连通,贯通昆仑的最初神戟「伊尔明」,它的复制品现在布满了天空。
+
+神王因为恐惧自己死后的疯狂,而造出的最后神戟「断罪之皇女」,它——她终于在这一刻展现了完全的形态。
+
+…
+
+(书的最后还有总编寄语)
+
+《神霄折戟录》是稻妻小说印刷局「八重堂」引入璃月市井文化的一次成功尝试。小说前五卷取得了非常不错的成绩,文化上可以说是两地开花,销量上——能够让大家看到第六卷,就足以说明一切了。
+这本突如其来的真结局第六卷,我相信也一定不会让大家失望的。
+大概。
+
+虽然大结局看起来好像是另一本小说,但是这绝对不是因为我们逼迫九老师筹划新连载,结果老师赶稿写串了风格的原因。单纯是因为九老师想要挑战自己的原因呢♡。
+
+当然,我们也完全理解前五卷粉丝的心情,「黑木书匣」五卷收藏版也正在制作中。在书店蹭书看完《折戟录》的孩子们,要记得买哦。啊对了,关于「断罪皇女」的故事,也请期待。
+
+八重总编 留
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book101.txt b/Resources/Readable/CHS/Book101.txt
new file mode 100644
index 000000000..9cc9f82dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book101.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+——月光——
+据说,在城市中,有一个被风遗忘了的小角落。
+只要在喷泉前闭上眼睛,等三十五次心跳后,顺时针走七圈,逆时针再走七圈,再睁开眼睛,就会发现,脚步把你带到了一家小小的店铺前…
+
+————
+
+「对不起。请问有人在吗?」
+薇歌怯生生地问。
+门在她的身后关上。门上的铃铛发出的清脆声响在昏暗杂乱的屋里弹跳。
+暮色透过水晶般的橱窗斜斜地照进来。店里堆满了她难以理解的物什,她小心翼翼地走进去,唯恐踩到什么东西。
+店里没有回应。
+于是薇歌开始打量身边的物件:作用不明的机械元件、无比华丽的古老里拉琴、镌刻着难懂图像的断瓦、伤痕累累的古旧镣铐、被遗忘的贵族头冠…
+在她流转于各种看似毫无作用的物件中时,不知何时,眼眸细长如狐的店主来到了她的身边。
+「那个,曾是某匹王狼的獠牙。现在,可能只有这枚长牙和众神还记得那片大地曾经被冰雪覆盖的过往吧。」
+她轻轻地说,
+「欢迎光临。有什么中意的、想要的吗?」
+
+「有什么,能让人『忘记』的东西吗?」
+「嗯,有啊。」
+薇歌揪着胸口,急切地追问道:
+「即使是很重要很重要的人也能忘记?」
+有着一双狐目的女店主严肃地点了点头:
+「我还知道,你想忘记的那位少年,是一个目光像月光那样清澈的人。他已经消失了很久,在你的心里留下了一个洞。不管是什么样的邂逅,也无法填满它,无论多么快乐的事情,都像月光一样抓不住。」
+薇歌在震惊中,只能不住地点头。
+狐目笑了笑,不知从何处拿出了一瓶酒。
+「这是能让人忘却痛苦的酒。
+「在冰风呼啸的古代,为了坚强地活下去,先民会在冰雪深处的土地里,暗暗酿造这种酒。后来的人们生活充实幸福,就把制造这种酒的方法也一并忘却了。」
+她晃了晃酒瓶。
+「剩下的已经不多了。看你与本店也算有缘,报酬就免了。当然,如果这真是你所期望的…」
+薇歌接过了狐目递过来的酒杯。
+酒杯上原本镶有某种宝石,但已经被剜去了,空落落的,显得有些寂寞——
+
+——当薇歌回过神来的时候,自己正站在喷泉前。
+咦?我在这里干什么来着?她暗暗想到,在月光中快步走向住处。暮色已经深了,不快点回去的话…
+无论是那间奇怪的店铺,还是通往店铺的方法,还是其中发生的事情,她一点也没有想起来。
+
+————
+
+「已经走了。」
+随着关门响起的铃声终于息止,眼眸细长如狐的店主说。
+目光如月光般清明的少年从店铺后方走了出来。
+「辛苦你了。」
+「这是她第几次来?」
+「第六…第七次。」少年犹豫片刻,问,「这酒真的有用吗?并不是不相信你,但——」
+店主不置可否地笑了笑。
+「它能让人忘却痛苦。但这么看来,你们的过去对她而言,并不是痛苦的事情。这酒也只能让她暂时忘记思念你、失去你的悲哀。
+「她啊,只要看见月光,就一定能从中看见你的影子,然后渐渐地回想起来吧。在羽球节的相遇也好,在风起地的树下度过的午后时光也好,在誓言岬眺望风物也好,从仲夏庆典中携手逃离也好,在行诗人集会上将诗与鸟羽斗篷献给她也好,对她而言,想必都是不愿割舍的记忆吧。」
+「…敝店也有真的能让人忘记一切的酒。如果你希望的话,我也可以给她喝那个喔?」
+她浅浅地笑着,看着少年。他沉默许久,叹了口气。
+
+「说到底,你又是为什么执意抽身呢?」
+「啊啊。是因为这个。」
+他从心口的位置,掏出了一枚透彻的球晶。其中隐隐显现出某种符号。
+「听说,获得了它的人,总有一天会从这个世界上消失吧。
+「那还不如尽早离开。趁着她还年轻,早点忘了我才好。」
+「原来如此。」她哂笑道,「您也是被选中了的人呢。」
+「但是,被选中的人结果会如何,你知道吗?」
+少年急切地问。
+她只是似笑非笑地看着他,并不回答。
+「我也该走了。既然拿到了这个,应该做的事情,就不得不去做了吧。」
+「如果那位少女再来,该怎么办?」
+「…那就,让她自己克服吧。」
+「真是无情的男人呢。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book102.txt b/Resources/Readable/CHS/Book102.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b9b22ab6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book102.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+——琉璃——
+据说,在港都里,有一个被山石与涛声遗忘了的小角落。
+只要在有海风吹拂的地方闭上眼睛,背向嚣闹的声响走四十九步。当心跳的声音彻底盖过人的声响后,睁开眼睛,就会发现,脚步把你带到了一家小小的店铺前…
+
+————
+
+「有人吗?」俞安招呼道。
+他试探着踏入店内。门随着青年的脚步关上,铃铛发出的清脆声响在店里流连。
+海浪拍打堤岸的声音就像回忆一样悄悄渗入店里。沿着狭长的店铺,堆放着各种他似懂非懂的旧物。俞安在店里小心翼翼地扫视着货品,生怕身上的霓裳长衣沾上或许年纪比他还大的尘埃。
+古老泛黄的纸灯、某种巨大魔兽的长牙、漆黑的陨铁、材质不明的黯金色榫卯几何体…
+当他拿起装着雪白粉末的水晶小瓶时,身边响起了轻柔的话语声。
+「那是,过去某位魔神的泪水结成的盐——」
+如同撕裂平静的水面一般,将浓厚的寂静粉碎的声音使他一惊,失手落下了瓶子。
+他所期待着的清脆声音没有响起。眼眸如狐的店主不知何时接住了盐瓶,将其放回货架上。
+
+「我是…怪了,是谁介绍的来着?」
+她微微颔首,对这窘态不置可否。
+「欢迎光临。有什么中意的、想要的吗?」
+「想要挑选一件礼物,送给…对方是情投意合的姑娘。
+「最近打算向对方求婚。所以觉得如果有一件合适的礼物就好了。」
+俞安紧张地舔了舔嘴唇,抬眼对上了女店主如石珀一般金黄深邃的双眸。
+对视许久,她说:「我明白了。」
+
+细长的身影很快消失在了店铺深处。
+返回时,她手中隐隐折射着各色的虹光。凑近看,才发现是一枚工整透亮的十面鸢形琉璃。
+「对于『琉璃心』的传说,想必客人也有所耳闻吧。」
+虽然没听过,俞安还是点了点头。
+「据说人造的琉璃只是对真正的琉璃的拙劣模仿罢了。真正的琉璃是能展现梦想的美物,只会在高贵的仙兽阳寿竭尽时,由未竟的悲愿凝结而成。请看…」
+狐目示意对面的俞安与她一同望向其中隐隐幻现的光景。
+数万年的岁月在他的眼前一闪而过,星辰、海洋与大地像云霭一般翻腾变换。雪原化为绿地,原野被河流切碎。城市如蚁穴般兴起,王国如积木般崩塌——
+
+——暮色已深。月光斜照在海面上。回过神时,俞安正走在码头上。
+手里紧紧攥着的坚硬晶体,已经变得如血液般温暖。
+对了,这可是神奇的琉璃心,他心想,在月光下快步走了起来。只要把这个送给她,把这个送给她的话,我就能…我一定要…
+
+————
+
+系在门上的铃铛发出了清脆的声音。
+「欢迎光临。有什么中意的、想要的吗?」
+「我想转让这么一件…也不知算不算是宝石吧。」
+光线透过切割工整的晶体,在店内散射。
+「有个一直追求我的年轻人,送了我这个。说是可以一起从中看到奇妙的景象。」
+「不知为何,看着它只让我觉得…不太舒服。虽然宝石很漂亮,但现在想到那个人的事情只会让我觉得很心烦。所以想在贵店出手。」
+「我明白了,这可是上好的十面鸢形琉璃。您割爱打算要多少摩拉呢?」
+「我倒不缺钱,不过,我看看…这个,是盐吧?说起来,也该去地中之盐拜拜了。就这瓶盐好了。」
+
+————
+
+眼眸如狐的店主独自坐在店铺深处,把玩着几何形的透彻琉璃。
+「透过你,看到了难看的东西呢。那家伙的真心,真是…令人不快。
+「但说到底,那也只是一个希望能入赘盐业鳌头银原会的家族,不择手段地想往上爬的,卑小的人罢了。如果没有这一出,即使没有两情相悦的真心,或许他们也能生活得很幸福吧。毕竟,幸福也只是一种习惯,与爱无关。」
+她浅浅地抿了一口酒,自嘲地笑了笑。
+「但我就是无法原谅那种人。
+「话说回来,与陌生人彼此托付真心是多么轻松的事啊。我明白只要他踏出店门,从此我们便不再有任何交集,那让他稍微看看也无妨。但越是亲近,越是有所图,就越是提防。可他又怎能料到呢…」
+
+「抱歉,拿你去冒险了。无论如何,能收回来真是太好了。」她垂下双眸,「毕竟,这是你留下的心。我会好好珍惜的…不过,偶尔在世间流转,看看现在的人们,不也很有趣吗?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book103.txt b/Resources/Readable/CHS/Book103.txt
new file mode 100644
index 000000000..cbed9b834
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book103.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+——蓝宝石——
+据说,在城市中,有一个被风遗忘了的小角落。
+只要在那个广场的正中央闭上眼睛,顺时针转七圈,逆时针再转七圈。随后,向前走十四步。当风中的鸟鸣渐渐消失后,睁开眼睛,就会发现,脚步把你带到了一家小小的店铺前…
+
+————
+
+眼眸细长如狐的店主打开落地窗,任月光卷着无形的星屑,洒落在柜台上。
+无论是如浪子般绽放的花,积满尘埃的羽球,早已被虫蚀得无字可认的书卷,还是无弦的长弓,都恍若旧时宗室贵族的厅堂般,由无情的夜光镀上了一层银色。
+
+「哟。最近生意如何?」
+玩世不恭的招呼声从店铺深处传来。
+店主转过身。在月光照不到的暗处,一名熟悉的「客人」正舒适地倚坐在她的扶手椅中。
+
+「不好不差,只是最近需要防贼。」
+带着些微笑意,狐目的店主答道。
+「就这么想把老主顾拒之门外吗?」
+客人叹道,「你的店里,没什么值得我出手的。非要说的话…」
+
+「那么,猎获如何?」
+「怎么,你以为我又是来销赃的?」
+「猎人」发出失望的嘘声,店主却不禁莞尔。
+「当然不是,你从不会说『销赃』这个词。
+「『转让』、『惠赠』、『捐献』、『割爱』…作为横行窄巷的贼人,你可做了不少慈善呢。」
+
+「但我这次来不是为了那个。我这次想从你这『请』一件东西…那瓶能让人忘却相思之苦的私酒。」
+侠盗语调不恭,嘴角却带着真诚的笑意。
+
+「很遗憾,已经有人买下了。」
+不知何时,原本已经悄悄收入怀中的酒壶,出现在了女主人的手中。
+「这里的每一件商品,都必定有它的买主。在未来的某一刻,它已经被买下了。」
+「手上功夫竟不如你,真是难看。」
+侠盗坦然地苦笑道。
+「最近我发现,思念比黄金更沉重。既然干这一行不得不常常在屋顶间腾跃,奔走在房梁上,那就应当减少…无意义的负重。
+「…也不知,眼瞳如蓝宝石的她,能否感受到这种重量呢?」
+
+————
+
+须臾,叮铃作响的铃铛惊醒了店主。
+来客是提着长枪,又如长枪般挺拔的碧眼魔女,面容刻上了贵族的罪印。
+她不顾店内杂乱堆放的物什,像穿心的利剑一样笔直走到柜台前。
+
+「欢迎光临,有什么中意的、想要的吗?」
+「我要转让一件东西。」
+伴随着如同薄冰粉碎的话音,魔女将一枚硕大的蓝色水晶放在了柜台上。
+「一个贼人,从贵族的银杯上撬下了它。他把这枚水晶赠给我,害我受到了主子的责罚。
+「不过那是多年前的事情了。我以为时间终能弥平怨恨、平息我想要再见到他的心…」
+
+「那么。这件宝物,你想要换得多少摩拉?」
+魔女指向餐具柜中那盏被挖去宝石的贵族银杯。
+狐目把玩着宝石,任由清澈的蓝光在店里散射。
+「我明白了。如果这真是你所期望的…」
+
+有动摇,便会担忧无果的终结,人心便会出现恐惧的裂隙。
+然后,死亡便随着恐惧的脚步而来,像潮气一样渗入骨髓。
+许多人直到死亡来临的一刻,才察觉到自己不知何时暴露出的柔软弱点已被刺穿。
+
+睁大狐狸般细长眼眸,店主将蓝色的水晶举向月光,欣赏着旧日宗室的徽记浮现复又消失,又再度浮现。
+传说在特殊的时刻,透过清澈的宝石,可以看见过去、未来,或是谁人的真心。正如传说在世界上的某处,有一片如大海般广阔的蒲公英原野;正如传说过去的天上曾有三轮皓月,她们的名字分别是艾莉亚、桑娜妲与卡侬,三姐妹最终在灾祸中不得不死别;正如传说某位能直视死亡的魔女,最终因为内心的空隙而殒命,而逃离海外的贼子始终等待着与她再会。
+她深知即使丢弃这件宝物,这些传说也不会随之消失,故事的结局也不会逆转。
+那还不如将这些传说与故事都收入自己的店内。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book104.txt b/Resources/Readable/CHS/Book104.txt
new file mode 100644
index 000000000..6230fee00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book104.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+——石心——
+据说,在港都里,有一个被山石与涛声遗忘了的小角落。
+只要在有海风吹拂的地方闭上眼睛,背向喧嚣的街市走四十九步。当人声被静谧取代,心跳成为唯一的声响,睁开眼睛,就会发现,脚步把你带到了一家小小的店铺前…
+
+————
+
+「有人在吗?」披蓑衣的男人轻敲店门。
+透过尘封的玻璃窗,他看见店内陈列的商品——荧光点点的瓶装星尘,寒冰般闪亮的断刃,岁月般昏黄的画卷,泛着奇异雾光的丹药,覆着薄霜的瓦片…
+男人走进店内,店门在他身后关上。
+当他走到柜台前,细细打量那些仿佛不属于此世的奇妙古物时,身边响起了温柔的女声:
+「欢迎光临,有什么中意的、想要的吗?」
+
+男人一怔,回身望去,眼眸如狐的店主露出一丝浅笑。
+「是这样的,我想要一件信物,为与旧日的恩怨和解。」
+男人清清嗓子,声音中带着与外貌不相称的拘谨。
+「是吗?我明白了…」
+金色的狐眸闪烁,店主上下打量男人身上潮湿的蓑衣,点了点头。
+随后,店主俯身翻找片刻,从柜台内取出一枚精巧的石珀。
+
+石珀在店主的手中散发着暗淡的金色光晕,就像她的眼瞳。
+男人接过石珀,在月光下仔细观摩。在夜色的过滤下,温润的金光深处却似乎隐藏着深远的风暴。
+他的手仍然在颤抖。
+
+「所谓石珀,乃岩之心神。在长年累月的异变之中,即使顽固坚硬的岩石,也会凝结出毫无杂质的明澈之心。」
+店主的声音仿佛从遥远的地方传来,男人微微颔首。
+「这正是我想要的。」
+男人沉声答道,将沉甸甸的一包摩拉放在柜台上,随即离去,没入门外的夜雨中。
+
+————
+
+「事情就是这样。」
+店主语毕,眯起狐狸的眼眸,审视着面前的客人。
+「他没有再说别的?」
+矿工模样的年轻人掩盖不住眼中的急切,但店主只是静默地摇摇头。
+「他留下了一包摩拉,袋子上有血迹。」
+店主的声音平静如水,冰冷如水。
+
+「那正是我想要的东西。」
+年轻人长出一口气,似乎有意避开店主的金色狐目,
+「作为交换,我会给你一个故事。」
+店主点点头,示意他继续说下去。
+「那个披蓑衣的男人,我曾与他一起登山采石。我是为了出人头地,他则有一个家庭…
+「后来,在一个暴雨之夜,我们破开一块磐岩,发现了那枚石珀,从它明澈的金色表面透出的光泽,令绝云间的一切美景为之失色…
+「我们约定回到港口,五五分账。但当晚,我借着大雨聒噪的掩护,悄悄让他永远地沉睡在了那座山崖上…
+「因为我害怕,我无法信任他,我无法相信一个只有虚无缥缈的仙人能够听见的诺言。
+「所以,恐惧战胜了我…我宁愿相信沾血的全款,也不愿承担陌生的伙伴带来的风险…」
+
+「第二天一早,我缒下绳索,攀下山崖。就在第四步、第五步、第六步时,我将脚踏在一块山岩上。突然,一阵不祥的颤动从手心顺着筋骨传入脑髓…
+「当我抬起头望向绳索,一切为时已晚——
+「我看到最后的景象,是绳索断处根根崩折的纤维…
+「我知道,那是猎刀的切口。」
+
+「所以,你们最终还是清了帐。」
+狐目的店主露出一丝难以察觉的微笑。
+「他拿到了石珀,你结清了全款。」
+年轻人没有多说什么。
+
+————
+
+传说石珀是岩石的心,愈是有灵性的岩石,愈能反射出人的性情。
+有人说,即使主人不在人世,石珀内奇异的灵性,也会将其欲望和遗憾带回现世,寻求有能之士的解决。
+至少传说如此。
+奇怪的客人离开已有两个时辰了,雨还在下。
+狐目的店主伫立窗边,望着雾雨中的小街深处。
+「但是…他们是否真的解脱了呢?」
+仿佛对着雨幕,她提出了一个没有答案的问题。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book105.txt b/Resources/Readable/CHS/Book105.txt
new file mode 100644
index 000000000..aabda78ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book105.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——青墟浦——
+为了防止再次丢失,这次我在日志本的封皮上用苔藓做了记号,在背包里很显眼。很好,今晚入睡就放在枕边,应该不会再丢了。假如再弄丢一次日志,我可背不起「冒险家」这个大名了,「冒失家」还差不多。
+
+穿过天衡山的山口往西前进,这里有一座被本地人称为「青墟浦」的遗迹。遗迹坐落在浅潭中央高耸的岩山上,四面围绕着陡峭的山壁。几座石造楼阙与岩之神成就的自然景物浑然一体。淡淡的晨雾正要散去,山岩与遗迹刚刚被朝阳照亮。看起来今天会是个好天气。
+
+传说,这些遗迹在岩之神执掌璃月之前就已存在。璃沙郊一带在魔神混战的年代曾被大水淹没。岩山在当时不过是露出水面的小小岛屿。待到战争平息,璃沙随海流星散,先民留下的古老楼阁才显露出来。
+
+先前在望舒客栈,我遇到了一位名叫索拉雅的须弥学者。她对于璃沙郊的遗迹颇有研究,一提起这个话题就停不下来。据她所说,这些废墟是如今名讳已不可考的魔神与其部众所留下的。然而沧海终于会桑田,不可一世的魔神也会被击败,先民们留下的高大古都堡垒与神殿也就此荒废,成了如今的青墟浦。直到持续良久的大战终于结束,遗迹才水落石出。
+
+或许这些残垣断壁对于长生的仙人、神明而言是某种可供追忆的旧日时光吧…总之,在此之后,这座遗迹的静谧氛围并没有被高速扩张的繁荣港城影响,也不受层岩巨渊的采矿活动侵扰,就这样留存至今。倒是近来,因为层岩巨渊的开采活动被喊停,遗迹被魔物占据了。希望它们不要搞什么破坏才好。
+
+这是一个简单的假说,但想要获得更多佐证,我还需要继续往北,去看看灵矩关与遁玉陵的遗迹。
+
+正准备出发时,我又遇到了爱德华多,她这次似乎带了伙伴。她作为冒险者大概很忙,一转眼就消失在遗迹中间了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book106.txt b/Resources/Readable/CHS/Book106.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a42c631d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book106.txt
@@ -0,0 +1 @@
+在归离原「北面」遗迹中发现的线索:「众志一心,亘古不移。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book107.txt b/Resources/Readable/CHS/Book107.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3cadff41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book107.txt
@@ -0,0 +1 @@
+在归离原「东面」遗迹中发现的线索:「其智如水,善利万物,为镜自省。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book108.txt b/Resources/Readable/CHS/Book108.txt
new file mode 100644
index 000000000..870ea1f31
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book108.txt
@@ -0,0 +1 @@
+在归离原「南面」遗迹中发现的线索:「坚其筋骨,适时而动。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book109.txt b/Resources/Readable/CHS/Book109.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1921e3e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book109.txt
@@ -0,0 +1 @@
+在归离原「西面」遗迹中发现的线索:「其德如树,荫蔽一间,生生不息。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book11.txt b/Resources/Readable/CHS/Book11.txt
new file mode 100644
index 000000000..031230235
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book11.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+「你为什么要学说人的话呢?」
+有一回,我这样问小狐狸。
+他用通用语欢快地说:
+「为了变成人以后,能和人交朋友啊。」
+「为什么你会想和人交朋友呢?」
+被问到了让人难过的问题似的,他垂下了眼眸。
+「在很远很远的树林里,看见了一个男孩子。」
+是一个灰灰的、颜色像狼,眼神也像狼的男孩子。他补充说。
+「那时候,因为刚刚学会戏法,所以特别兴奋。用两只脚在草地上跑步,感觉很有趣。但是,狐狸和人高度相差太多。狐狸和人看见的东西不一样。狐狸和人闻到的东西也不同。
+「老师,您也能明白吧?我回过神来,发现自己迷路了。」
+他想起当时的事情,沮丧地说。
+结果,他跑到了很远很远的树林里,还遇到了魔物。
+以为自己就要被打死吃掉了的时候,灰灰的、像狼一样的男孩子跑出来,打跑了魔物。然后,没说什么,消失在了树林里。
+「如果自己能变成人,然后说人说的话,那我就能去找他,跟他交朋友了吧!」
+小狐狸开心地说。
+听他这么说,我不禁问:
+「我不是你的朋友吗?」
+小狐狸认真地用通用语说:
+「妈妈说,您是老师。老师和学生是不同的——但这样说的话,又太对不起您了。」
+他很为难地歪着头,想着什么事情。尾巴拍打着周围的蒲公英,一副苦恼的样子。
+「有了,」
+他突然说。
+「如果我也有能教老师的事情,那我也是老师了。
+「如果您也是老师,我也是老师,我们就不是不同的了。」
+虽然他的通用语还很生疏,还是很努力地、磕磕碰碰地快速说道。
+「老师,我教您,只有我知道的魔法吧。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book110.txt b/Resources/Readable/CHS/Book110.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bb887d51
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book110.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+当你看到这封信的时候,我已经踏上修行之路。
+很遗憾不能当面向二位致歉,但还是希望能得到你们的原谅。
+
+大圣托梦之后我一夜未眠,彻夜都在思考如何践行「誓言」。
+
+我不仅欺骗了二位,更利用了「信众」们的希望。
+陷入困境的人往往会变得软弱,盲目地渴望相信着什么。
+我用谎言带给他们虚假的救赎,却也让他们离自己的愿望越来越远。
+
+我知道在那个久远的年代,人们的愿望还未变得如此复杂。
+那位「降魔大圣」承载着整个璃月的愿望,与妖邪搏斗。
+他戴上面具,将「人之愿」所带来的软弱隐藏了起来。
+
+谎称仙人的我,总是戴着面具示人。
+而真正的仙人,只会在妖邪面前戴起面具。
+如果说,我的面具是为了遮掩我那被妖邪蛊惑的心…
+那么「降魔大圣」的面具所遮掩的,却是他像人类的那一面。
+但他却摆出鬼神一般的面目,震慑着一切妖邪…
+
+当我意识到这些,我深深感受到自己的丑陋,也明白了「仙人」真正的含义。
+我启程游历山川,修行身心,不求能够彻底赎罪,只求还能有资格成为仙人的「信众」。
+
+骗取的钱财,我已经托人归还。我自己还有一些于修行无益的财物,希望二位收下。
+爷爷留下的「百无禁忌箓」,我也没有颜面再留在手里了,也请你们拿去吧。
+祝愿二位的愿望能够真正得以实现,我们有缘再见。
+ 有罪之人王平安
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book111.txt b/Resources/Readable/CHS/Book111.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9d5ee752
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book111.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…初,因农而兴,聚之为集…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book112.txt b/Resources/Readable/CHS/Book112.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fd384422
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book112.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…有神临,名『归终』,善扬尘,遮天不知几千里…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book113.txt b/Resources/Readable/CHS/Book113.txt
new file mode 100644
index 000000000..22d3666b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book113.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…引诫四条,告以诸民…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book114.txt b/Resources/Readable/CHS/Book114.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1bf6ccec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book114.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…后又有神临,以岩为器,迁璃月族民于集,共护诸民…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book115.txt b/Resources/Readable/CHS/Book115.txt
new file mode 100644
index 000000000..90291b532
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book115.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…取二神之名,号此集为『归离』…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book116.txt b/Resources/Readable/CHS/Book116.txt
new file mode 100644
index 000000000..0202c1c16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book116.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…战于『归离原』,彼时黑尘漫天,千岩俱裂…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book117.txt b/Resources/Readable/CHS/Book117.txt
new file mode 100644
index 000000000..7643cc00d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book117.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+归终四诫:「教之以智、律之以德、坚其筋骨,众志一心,四者汇之而成『归离集』。」
+「…故土难离。宝藏于归离,引之以『归终四诫』,后世子孙欲图者,当以之问本心…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book118.txt b/Resources/Readable/CHS/Book118.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e44d5770
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book118.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+——「nunu」似乎是用于日常问候的语句…这句话应该,不会表达什么恶意。
+
+Muhe ye!
+——这两个单词,好像表达了某种…激昂的正面情绪。
+
+Ye dada!
+——很直接的赞美词,应该不会有什么负面的意义吧。
+
+Ya yika!
+——似乎是某种…对于对象的负面定义。
+
+Nini zido!
+——似乎是某种过于激烈的威胁性词汇。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book119.txt b/Resources/Readable/CHS/Book119.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c559a524
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book119.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)激昂的丘丘语叙事诗
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book12.txt b/Resources/Readable/CHS/Book12.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4b2b8f76
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book12.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「老师,我教您,只有我知道的魔法吧。」
+虽然他的通用语还很生疏,但为了和我成为朋友,还是很努力地、磕磕碰碰地说。
+他摘下一束小小的蒲公英。
+「蒲公英,蒲公英,跟风一起,到远方去吧。」
+小狐狸念念有词地说。
+然后,呼地一下,把一束蒲公英的种子都吹散了。他严肃地说,
+「这样的话,老师您的愿望就会随着风,飘到风神的身边去。」
+这时一阵风吹过,把好多好多蒲公英卷走了。
+「您瞧,风神听到了我的愿望。」
+他高兴地说。
+「你许了什么愿望啊?」
+「当然是成为朋友啊,和老师。」
+小狐狸突然低下了头。
+「您辛苦了。我们狐狸的口器和人类不一样,教导他通用语很费劲吧?」
+狐狸不知何时来到了我们身旁。她的眼睛就像湖水一样,深不见底。在这样的目光下,小狐狸悄悄地躲进了蒲公英丛中。
+「等他学会了人类的话语——」
+我心想。
+「等他学会了人类的话语——」
+她静静地说。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book120.txt b/Resources/Readable/CHS/Book120.txt
new file mode 100644
index 000000000..e05bd01b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book120.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)优美的丘丘语抒情诗
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book121.txt b/Resources/Readable/CHS/Book121.txt
new file mode 100644
index 000000000..758dc7c74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book121.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+如水的月光下,流泪的少年对清泉许下愿望。
+远来的精灵客居无心的泉水之中,静静地倾听着无声的心愿。
+
+泉水中的精灵并无悠远的记忆,也无深沉的梦想。她们来自水的精华,是无面目的天使之后裔。
+因而,当好奇的精灵从清泉中现身,从泪滴中听到少年的心声,便立刻对这更加年轻而脆弱的生命产生了兴趣。
+沉默的精灵伸出无形状的手指,轻触少年的额头与脸颊。同夜露一般冰凉,如失去的祝福一样柔软。
+
+少年为陌生的感触惊醒,抬起头,正迎上精灵的目光。
+「你能替我实现愿望吗?」少年问道。
+泉水的精灵为唐突的发问惊讶不解,但她无法发声,只是轻轻点头。
+少年心满意足地离去。
+
+他未曾知道,泉水精灵是孤独的。她没有友伴与亲人,也失却了大部分智慧。
+只有在泉水源源不断从石缝涌出,汇入池塘时,望着被涟漪击碎的月亮,她才渐渐获得思索的能力,渐渐能够模仿破碎的话语。
+好奇的精灵张望着这个世界,带着纯净的爱与无知,带着幼稚的灵性。她为偷吃浆果的狐狸与松鼠而欣喜,也为遮蔽银河的乌云哀伤。
+
+对于那夜的少年,一种复杂却不成熟的感情在她的心中涌流。
+孤独的她既无力量也无智能,终究无法实现他的心愿。
+但她可以分担愿望,从他的烦恼中汲取生命,与他一同分享。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book122.txt b/Resources/Readable/CHS/Book122.txt
new file mode 100644
index 000000000..48fb5e66a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book122.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+望着涟漪中破碎的月光,少年向泉水倾诉真心。
+从他的话语中,她得知了他的许多故事。
+而从她的沉默中,他为自己坚定了信心。
+
+泉水的精灵懵懂地明白,这世界上的美好不仅有月光与浆果,令人叹惋的黑暗也不仅有遮蔽夜空的层层乌云。
+少年向她讲述森林、城市与高墙,同她分享他的欢乐、哀伤与恐慌。
+而在倾听中,她为自己所新生的这个并不完美的世界日渐着迷。
+
+当少年为自己的无力烦恼时,泉水的精灵温柔而沉默地替他拭去泪水。从他的泪水中,她对清泉之外的世界又多了几分理解。
+泪水汇入池水,精灵将之净化,转变成为少年带来好梦的醴泉。少年则忘记了清醒时的一切伤痛,在梦中的清泉与沉默的精灵相会。
+
+每当此时,月光溶融的池水中,安睡的精灵也展露笑颜。
+清露滋润着少年的美梦,少年的梦想也润湿了孤独的精灵。
+在梦中,泉水的精灵为少年讲述着遥远的水之国度,讲述着蓝宝石般的家乡,浅唱着流放者的乡愁,叹息着离乡与归宿。而少年则成了沉默的倾听者,为她的遭遇而流泪,为她的幸福而欣慰。
+
+就这样,泉水精灵在少年的记忆与梦境中获得了言谈的能力。
+就这样,她与少年成为了无言不欢的朋友。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book123.txt b/Resources/Readable/CHS/Book123.txt
new file mode 100644
index 000000000..f62a34c01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book123.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+当夜风停止吹拂,池中的月亮复归圆满,少年第一次听到了精灵的声音。
+精灵生来便是比人类更加纤细而敏感的生灵,少年不禁为她哀歌一般温柔的语言入迷。
+
+但精灵毕竟生来便是比人类更加纤细而敏感的生灵,透过少年的眼眸,她望见了无法隐瞒的思慕,与即将脱口而出的诺言。
+
+突然间,精灵惊慌失措。
+
+凡人的生命顽强却短暂,少年终将成长,终会老去。等到他褪去青涩与纯真,又将如何对待元素的纯净后裔?等到他年岁将衰,是否会自我责备,因一个幼稚的诺言而枉度一生?
+
+泉水的精灵纯净而善良,但她并不懂得人界之爱。她未曾见识过人的奇迹,而只将千百年的变迁视作等闲。也正因此,她格外恐惧离别。
+
+在人类看来奇迹般的守候,于元素之精灵看来只是短暂的美好。
+而所爱之人的衰老,即使精灵的力量也无法挽回。
+
+纤细的泉水精灵不忍目睹那一日不可逆转地降临,于是用一吻制止了少年。
+少年何其愚钝,竟将精灵冰凉的拒绝之吻误以为对诺言的认可。
+
+在那一刻,精灵下定决心终会忍心离开少年。
+而少年则立下了永远陪伴在清泉旁边的誓言。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book124.txt b/Resources/Readable/CHS/Book124.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd6d78a1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book124.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+后来,再后来,少年渐渐成长,交了新的朋友,有了新的经历。
+泉水的精灵依旧如同年轻时那样,为他安静地唱着每一首温柔的哀歌。
+
+直到那一天,她终于离去,不再望向少年的方向。
+泉水叮咚作响不再汇成语言,涟漪中破碎的月亮也不再在水面的脚印中复合。
+泉水的精灵突然意识到,尽管找到了归宿,尽管经历了短暂的幸福,她仍然是孤独的。
+
+不再是少年的少年没能意识到精灵的逃避,却将孤独归咎于自己。
+「或许她只是一个幼稚的幻梦。」
+听着清泉潺潺,他有时会这样想。
+
+但那冰凉的一吻是真实的,就像曾戏弄她长发的夜风一般真实。
+突然间,他意识到,即使与无数新朋友相交相别,经历过无数冒险与归乡,他仍然是孤独的。
+
+于是,像多年前那样,少年的眼泪落入清净的池塘,打湿了破碎的月亮。
+但这次,泉水精灵没有应约而来。
+她固执地背过身去,宁愿自视为一个童年纯洁的梦,一个自遥远异乡流浪而来的暂居客,也不愿以近乎永恒的寿命辜负爱慕之人的约定。
+
+传说每当大雨降下,落入池塘的雨滴中间总会混杂着泉水精灵的泪滴。
+当少年终于老去,他依然对这样的无稽之谈深信不疑。
+不幸的是,逃避真心的泉水精灵同样对这等事实无法质疑。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book125.txt b/Resources/Readable/CHS/Book125.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a4af63ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book125.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+猫咪
+橘猫好,白猫妙。猫咪捕头嗷嗷叫。
+瞪起两只大眼泡,害虫全都跑不掉!
+
+枭总管
+船厂监工打瞌睡,沉睡不醒轰噜噜,
+远闻岩王闹肠胃,近听好似大野猪。
+
+看海
+大海看着真是美,蓝蓝一汪都是水。
+长船恁多大船桨,好像大虾一排腿。
+
+又看海
+天天看海心里伤,时间长了眼酸胀。
+作诗已有好几年,未尝有人来欣赏。
+总有挂帆破浪日,好似大鱼翻江洋。
+瞎眼不识真文才,早晚翻船沉大海。
+
+夜间街景
+街灯明亮似群星,满道小吃真开心。
+可怜畅畅哭又闹,乱人眼来复闹心。
+
+天衡山
+天衡山,像大墙,璃月全港墙里藏。
+拦妖怪,挡流氓,真是好大一堵墙!
+
+港头春景
+璃月港里霓裳花,一到春天结霓裳。
+不知是花是霓裳,原来霓裳也是花。
+
+咏杂碎
+中原杂碎颇辛咸,吃得我要咧嘴喘。
+「杂碎怎能这么咸?」我把疑问提一遍。
+苏二娘,把脸变:「爱吃不吃,就是这么咸!」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book126.txt b/Resources/Readable/CHS/Book126.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book126.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book127.txt b/Resources/Readable/CHS/Book127.txt
new file mode 100644
index 000000000..87effa637
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book127.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book128.txt b/Resources/Readable/CHS/Book128.txt
new file mode 100644
index 000000000..104fe88ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book128.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha.
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book129.txt b/Resources/Readable/CHS/Book129.txt
new file mode 100644
index 000000000..15af434d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book129.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+本手册是西风骑士团共同的指导纲领之一。西风骑士团成员应认真阅读本手册内容,并在生活与工作中严格自我规范,以合格的言行为蒙德的民众服务。
+
+作为西风骑士团的一员,我们首先应当尊奉骑士的三大美德:谦虚,诚信与自律。这三重美德是蒙德自由的三大支柱——谨记,没有责任的支撑,自由则无从谈起。
+
+骑士美德的最直接体现在于日常的言行。因此,本手册为各位骑士提供了正式周全的语言行为规范与指导:
+
+一、
+身为西风骑士,应当时刻保持机警,不对任何可能威胁蒙德的事物掉以轻心。当公民有需要时应当主动伸出援手,服务民众正是西风骑士团的本职工作。
+
+二、
+在面对远道而来的客商时,一定要表现出尊重与礼貌的态度。不得在交流中展现怀疑与敌意,即使对方看起来真的很可疑。
+
+用语范例:
+「蒙德欢迎您,陌生而可敬的旅行者/旅人/客人!烦请说明您的身份与目的地,西风骑士团将为您的安全提供保障。」
+*谨记:一定要使用敬辞称呼。
+
+反面范例:
+1、「喂!你,站住!可疑的家伙/鬼鬼祟祟的人/异乡人/来路不明者,说明自己的身份!」
+2、「欢迎来到风与牧歌之城,异世界的行者/流浪的野兽/正在孕育的风暴。」
+*切记:请克制粗鲁无礼的言辞,尤其不要使用可能令客商感到困扰的怪异名词称呼他们。
+
+三、
+请不要在公民与客商面前表现出怠惰与厌倦,合格的骑士应当时刻准备着为民众奉献自己的剑与汗水。因此在休息、娱乐或百无聊赖时,也应当表现出一个合格骑士的风度,时刻做好投入工作的准备。
+
+用语范例:
+1、(休息时)「我需要检查蒙德的安全死角,时刻为安全负责。」
+2、(饮酒聊天时)「身为骑士,了解大家的日常需要是应该且必要的。」
+*谨记:即使手头真的没有工作,也不应懈怠。
+
+反面范例:
+1、(站岗时)「如果有喝不完的苹果酒就好了。唉……」
+2、(休息时)「诺——艾——尔——!」
+*切记:代理团长已经指示诺艾尔记录并上报任何支使她代为完成工作的怠惰骑士。这种违规行为将会换来削减假期及津贴的惩罚。下次偷懒之前请先想想代价是什么。
+
+四、
+尽管蒙德是以酒为豪的城市,但身为骑士应当有自律的自觉,不应在岗位上醉酒,尤其严禁劝说或引诱未成年人饮酒。
+*注意:骑士团的未成年成员不得饮酒,出入酒馆等场所应当有成年同僚陪同。
+
+五、
+(近期增补)由于近来愚人众在城中的活动愈发频繁,骑士团成员不应在非执勤期间与外人透露任何关于骑士团部署与活动的信息。
+
+六、
+在无可预料的灾难发生时,身为骑士应当以身作则保护蒙德的民众与财产免遭侵害。在面对民众的询问时,也应当保持安然冷静,同时提醒民众注意自我保护。
+
+用语范例:
+1、「请不用惊慌,西风骑士团一定会倾尽全力保卫蒙德的!」
+2、「面对危险时请不要慌张,可以双手抱头并蹲下、护住要害部位。然后在骑士团指示下快速有序前往安全地带。」
+3、(近期增补)「请放心,即便法尔伽大团长此刻不在蒙德,西风骑士团也能够迅速漂亮地解决这场危机。」
+*切记:第三条仅限大团长缺席时使用。
+
+反面范例:
+1、「是从没见过的情况呢…」
+2、「这样规模的灾害,即使是骑士团也会很棘手吧…」
+*谨记:即使情况真的未曾预料,也尽量不要在民众面前表现出茫然的情绪,或对西风骑士团实力的质疑。
+
+七、
+面对远道而来的客商时,请主动友善地介绍蒙德城的服务地点与知名景点,并向有需要的客商提供相应协助。
+
+用语范例:
+1、「如果您是第一次来,我推荐您到蒙德城大教堂看一看。」
+2、「当您感觉疲劳的时候,不妨去『天使的馈赠』酒馆尝尝蒙德闻名的好酒。」
+
+八、
+对于同僚和伙伴,也应当谨记谦虚与真诚的美德。在同伴面前应当保持谦虚的态度,并且相待以诚。骑士团成员的手足情谊与团结一致,是西风骑士团最坚实的后盾。
+
+用语范例:
+「真是精彩,刚刚的战斗令人大开眼界!」
+*谨记:语气不必过于夸张,足够表达尊敬与友谊即可。
+
+九、
+身为蒙德的守护者,风神的坚盾,西风骑士团成员应当以身作则,绝不可触犯蒙德城的各项规章制度。若在非执勤期间造成任何公共财产或公民财产损害,经评估后从薪水与奖金中依比例扣除相应损失额。没有正式薪水的未成年成员则以一定期限的禁闭惩罚代替罚款。
+*注:蒙德地区任何水域的鱼类都属于公民的公共财产,禁止以任何理由加以破坏!
+
+十、
+西风骑士团的成员应当时刻保持警惕,对陌生人物持审慎之心。即使对方并无恶意,也应向其人说明利害,友好坚定地解释蒙德城的规章与风俗习惯。
+*(近期增补)切记:应当加倍小心关注形迹可疑的他国外交人员。
+
+十一、
+西风骑士团的成员同样应当密切关注天空中的情况,防止风之翼飞行事故发生。骑士团成员应核查飞行者执照是否齐全。如果发现蒙德城内有违规飞行者,则应及时喝止,必要时加以控制。
+*即使是骑士团内部成员在非执勤期间违规也不应包庇,必要时可吊销其飞行执照。
+
+
+附录:骑士团规范术语参照表
+
+1、骑士美德
+西风骑士的三重美德乃谦虚,诚信与自律,三者相辅相成,共为一体。骑士团成员应当切记。
+
+2、敬辞
+西风骑士团是蒙德自由公民的公仆与外来客人的服务者,因此在面对平民时,应当首先以敬辞礼貌相称。礼仪修习是骑士的必修课之一。
+
+3、职责
+西风骑士的职责是服务蒙德民众,守卫蒙德自由。在日常言行中,骑士团的正式成员不应任意戏言责任与荣誉,以免玷污骑士的尊严。
+
+4、风之神
+(近期增补)风神巴巴托斯是风与牧歌之神,是蒙德自由的守护神,也是蒙德人信仰的核心。西风骑士团应共同守护其意志,在自由受到威胁时为之而战。
+*由于西风骑士团及教会内部某些成员对于风神信仰无所用心,该条术语很有必要加以增补。
+
+5、愚人众
+至冬国派驻本地的外交官与特务人员,享有外交豁免权利。行事神秘诡诈,目标晦暗不明。
+*应当加以格外小心,如发现可疑行为,请及时向总部报告,注意自我保护。
+
+6、深渊教团
+自深渊而来、古老神秘的敌人,其来源与动机皆不可知。在蒙德周边偶有活动。
+*这些敌人极其危险,如若遭遇,请及时通知总部其出现地点与动向,注意自我保护。
+
+7、风龙废墟
+(近期增补)蒙德西北方的古城遗址。曾经是传说中高塔暴君的都城,但近期被风龙特瓦林占据,成为其临时避难所。因此这片遗迹近来定名为「风龙废墟」。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book13.txt b/Resources/Readable/CHS/Book13.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9d7f9fbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book13.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+小狐狸不断地回头向我们挥手,一边走向远处。他的身影越来越小,变成了一个小小的白点,混在蒲公英海中,慢慢地不见了。
+在他消失后,狐狸转向我,向我走来。
+一步两步,离我越近,狐狸就变得越高大。
+当她走到我面前时,狐狸居然变成了一个人。
+是个个子高高的,脖子长长的,皮肤白白的人。她的眸子就像湖水一样,亮晶晶的,就像碎了的宝石。在夜里,就像透过树叶落在湖面上的阳光一样。
+「真是个美人。对了,就像我很久以前喜欢的姑娘。虽然我已经不记得她的名字了,但那双眼睛,一定是她。」
+我心想。
+戏法也好,狐狸变成人也好,和那双像湖水、像宝石的眼眸比起来,都不算什么。我们就这样静静地在无边无际的蒲公英海中站着,什么也没说。
+最后,我按捺不住,开口说:
+「这就是你要教给我的,狐狸的变化戏法吗?」
+「是的。这么长时间来,十分感谢。」
+她俯下身子,对我鞠了一躬。长长的黑发从肩膀上像水一样流下来。
+虽然和小狐狸道别让我的心里空落落的,但一想到能学会变化的戏法,又兴奋了起来。
+等学会了戏法,我就能变成鸟,在天上飞,能飞多高呢?还能变成鱼,一直游到从来没去过的马斯克礁。
+「啊啊,还能用来打猎,」我不禁想道,「再也不用吃没有肉的萝卜炖肉了。」
+「那么,请您就这样站定不动。」
+她绕着我走了一圈又一圈。每走一圈,她的身形就变得更加高大。
+不,不止是她,身旁的蒲公英也变得更高了。一开始只到我的脚边的蒲公英,变得越来越大,很快没过了我的腰,最后变得像参天大树一样。
+当我感到不对劲时,才发现,她已经变成了一个巨人。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book130.txt b/Resources/Readable/CHS/Book130.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b32d81d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book130.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+——潮起——
+皓月当空时分,船歌徐起。
+
+璃月港曾有驾艨艟巨舰猎杀海兽者,被人们称为「船师」。
+船师们在船体装饰着海中巨兽的骨骼,以示无所畏惧。但船员们悠扬的船歌中却罕有关于猎杀海兽的内容。这并非因为船师们不喜沽名钓誉,吹嘘猎绩;而是因为在大海尚不平静的年代里,船歌中出现血水之辞实属不祥。
+
+有这样一位手执大剑的船师,在遍布礁岩、暗流汹涌的遥远海域出入自由,在风暴和海兽的咆哮声中肆行无忌。冥冥诸海之下的黑暗世界,于他而言是了无边际的猎场,作乱一方的海中巨兽往往成为他的战利品,高悬在船舷边上。
+
+但横行波涛的船师却似乎从来不懂常人的苦乐,他的日子里只有漫长的搜寻与猎杀,与腥涩的海风、阴郁的鲸歌相伴。船员们对他畏惧大于爱戴,往往为他身上虬缠海草一般的气息而惴惴不安。狂暴的远海中,船师的快船永远在沉默而冷酷地前进。
+
+只有那永远坐在高耸船艏上的少女能够令船师的目光稍稍温柔。沉迷涛声的少女是他的领航,共鲸歌同唱,引导斩风破浪的大舰航向巨兽出没的海域。
+
+领航的少女以歌祭海,向每一丝海风与每一缕波涛致敬——
+
+「与我共倾听那巨鲸沉吟,同听涛响。
+「待到海流风向正确时,向深海起航。
+「敬那早已故去的神灵,敬我的旧主,
+「请让我将纷乱的洋流编织成为海图,
+「指引每一个魂灵,皆安然重返故乡。」
+
+歌声既落,船师欣然呼号起航。巨舰缓缓离开港湾,向着晨曦投下的碎光逐浪而去。
+
+如同此前的每一日,这便是船师浮浪故事的起始。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book131.txt b/Resources/Readable/CHS/Book131.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f672cec6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book131.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+——狂涛——
+「与我同行入风暴渊薮,听那冥海沉吟。
+「待到海流风向正确时,向大漩涡徐航。
+「我听见故主的呓语,祝福着她的后嗣:
+「请让她们安然渡过烈风与旋流的狂舞,
+「令海兽的巢穴,向勇士们的鱼叉动摇。」
+
+在翻覆海天的风暴中,恒久的船歌未曾被遮蔽。少女的嗓音与惊涛同调,指引着船师避开危险的暗流,直向风暴中海兽翻腾之处冲去。
+
+穿越滚转的漩涡,在雷电与风柱之间穿梭,巨舰闯入巨兽肆虐的领海。在映天的雷光中,船师举起大剑,毫无畏惧。
+
+顺着船师的目光,船员们这才注意到,黑暗的浓云中未被雷光照亮的暗影,正是那连携远山的庞大之躯。与大漩涡中央如山脉般可怖的身影相比,舰上装饰的兽类骨骼仿若幼崽。
+
+仿佛要向如幕墙般宏大的魔躯上发泄凡人的一切恐惧与妄想,随船师的命令,舰侧巨弩陆续击发,磐岩弹丸与带倒钩的玄铁鱼叉在海兽的躯体上留下了可怖的伤痕。
+
+海中恶兽因剧痛而狂啸,翻腾起赤红的巨浪,猛力拍打艨艟船身。巨舰险被海兽的冲击掀翻,甲板因汹涌的赤色潮水而难以行走。水手们浸没在腥臭的洪流中,咒骂着司掌一切元素的诸多神灵,徒劳地将磐岩与利矛向巨兽射去。
+
+冷酷的船师从不为命运交付的敌手恐惧,船艏的少女亦以歌声回应海兽的咆哮。巨舰围绕着巨兽、顺着乱流旋圜;承受着利齿与毒爪的冲击,用弩炮、鱼叉、投石,乃至凡人的血肉之躯发泄着惧怖与怒火。
+
+待到海兽的巨躯伤痕累累,海面上触须与利爪断裂殆尽;船师的大舰也已经疲敝不堪——半数桅杆已然折断,半数弩炮已经支离,半数船员成了恶兽的晚餐,甚至他引以为傲的大剑也已折为两半。这是一场必败的挑战,如同幼童挑战巨人那般。
+
+重伤的海兽深知敌手已失去威胁,于是浮上海面,旋开利齿满布的巨口,欲将动弹不得的巨舰一口吞下。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book132.txt b/Resources/Readable/CHS/Book132.txt
new file mode 100644
index 000000000..5eb505e59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book132.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+——潮息——
+月亮被黑云遮蔽的时刻,船歌未息。
+
+暴风渐止的海面上,破碎的巨舰缓缓滑向深渊。
+海兽螺旋状的巨口大开,体腔内传出沉雷般低吟。海中恶兽心满意足,张开坚硬的礁岩眼睑,想要最后一见不自量力的对手,却将脆弱的巨眼暴露给垂死的船师。
+
+他望见了绝佳的机会,而透过他渺小的双眼,海兽望见了比海渊更为黑暗的心。
+风暴的最后一道闪电点亮天空,巨舰的船艏在巨兽的旋齿之间裂成两半,又被搅成碎片,就连龙骨的尖叫也被浪声淹没。
+
+接着,一切复归黑暗——直到狂怒的咆哮又在黑暗的海面上响起。
+
+船师将断剑深深刺入海兽的眼中,一次接着一次,直至秽毒的狂潮溅满他的全身,直至断剑的利刃也断在巨兽破裂的眼球里。
+当船师被无数锋利的指爪掣住,面临凶险的命运之时,他依然在用拳头、牙齿和指甲战斗着。直到他将被海兽的利爪撕成碎片时——
+
+熟悉的船歌随着咸腥的风而来,海兽暂缓了动作。
+
+「与我同咏唱海洋的离歌,我喜悦的歌。
+「待到海流风向正确时,我将与他别离。
+「我听见故主的召唤,源泉正待我归去。
+「请记住我与失却的主人,重复这旋律。
+「终有一日,你会寻得我,沉睡于渊底…
+「——或许在那时,你也已被深暗漩涡吞噬。」
+
+海中巨兽的触须如御座般盘虬升起,歌唱的少女正仰卧其中。任利爪刺破皮肤,触须钳紧手腕,任衣裙在海面飘散,她仍向船师唱着告别的歌。
+
+然后,少女被海兽温柔地拥入黑漆的海中。
+
+在海洋被无常灾祸统治的时代,浮浪之人朝生暮死。
+船师在陌生的商船上醒来,他已失去了自己的船与所有船员,徒留满身疮痍,与一个永远回荡着空灵船歌的深海旧梦——
+
+「待到海流风向正确时,我便出海为她寻仇,沉迷涛声的人儿……」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book133.txt b/Resources/Readable/CHS/Book133.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee6c34bd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book133.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+众所周知,劳伦斯是声名狼藉的大贵族家族。
+贵族们不事生产,依靠着压榨百姓,维持着极其奢华的生活。
+为政残暴、生活荒淫、压迫百姓、作恶多端,简直罄竹难书。
+民众对贵族们的贪婪无度极为不满,不过大家都只是敢怒而不敢言。
+
+荻特里希是个贵族少爷。
+不过因为他还太年轻,所以并没有做过什么十恶不赦的事情,甚至他的剑术在贵族中也能算得上精湛。
+如果一定要挑什么毛病的话,那就是他脾气不怎么样,还觉得自己是宇宙中心,一切皆应围绕自己而转。当然,这是贵族公子哥们的通病,并不是什么大事。
+但是他的姓氏——劳伦斯,注定让他被划分入混蛋的行列中。
+
+现在,这位混蛋少爷决定做出他这辈子第一件混事。
+早些时候,他翘掉了大魔导师的元素原论课,打算出城游玩。但在路过平民街区时,见到了一位金发蓝眼的少女。
+荻特里希描述不出来那一瞬间涌上心头的情绪,只感觉心跳声从未如此吵闹过,且不受控制。
+「大概这就是母亲大人对她的猫咪一样的情绪吧。」
+荻特里希心里暗暗想着,忍不住往那位少女所在的地方走去。
+
+可惜这位平民少女对他兴致缺缺,在他说明身份之后居然面色如常,不见丝毫情绪波动。
+所以他决定在夜里去将这位不知好歹的民女掠走。
+
+「抓来之后,就把她关进笼子里吧!像母亲大人对待那些不听话的猫咪一样。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book134.txt b/Resources/Readable/CHS/Book134.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa10a1d64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book134.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+平民少女是在一个风和日丽的午后,来到城里的。她的浅金色长发如同春日暖阳,浅蓝色的眼眸闪闪发亮,就像是波光粼粼的午后水面。很难想象这样一位少女是怎么只身一人从魔物肆虐的郊外,跋山涉水来到了城里。
+
+「将她当做可疑人士,简直就是对她的美貌的侮辱!」
+醉倒在酒馆的守门士兵坐在嘈杂的人群里大声嚷嚷着。他今天守门时收获颇丰,足够在酒香中醉到天明。
+「你不过是被人家的美貌晃花了眼!」
+边上的人毫不留情地揭穿了他。
+「才不是!我是那种好色之徒吗?我是被这个晃花了眼!」
+士兵摇了摇手上的金币袋。
+「好家伙,那今天你请客!」
+「请客就请客!就怕你一杯喝完就倒下!」
+……
+
+于是这位自称芙莉的游学者顺利在城里安定了下来。
+芙莉说话语调柔和、声音平静。不知从什么时候开始,坊间渐渐流传开了一个传闻。据说只要和芙莉说上几句话,晚上就能做个好梦。
+除此之外,新来的少女似乎并没有给城里的生活带来什么变化,毕竟居民们每天需要面对的,不仅仅是眼前的苟且生活,还有来自贵族的源源不断的压迫。
+
+「呀,本来以为是很简单的事情呢。没想到已经变成这样子了……」
+灯光昏暗的室内,芙莉歪头托腮,坐在桌边,手指上似乎缠绕着什么。她说话的语气仿佛念咒一般,有着蛊惑人心的力量。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book135.txt b/Resources/Readable/CHS/Book135.txt
new file mode 100644
index 000000000..e84ff5812
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book135.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+是夜。
+远处隐隐约约传来了野兽的嚎叫声,似乎是狼。
+芙莉在床上坐着,掀起了长长的衣袖,露出了一条白骨森森的蛇镯臂环。
+蛇头栩栩如生,咧开着嘴露出尖牙,仿佛下一秒会扑向猎物的脖子。
+蛇身蜿蜒缠绕在她的胳膊上,在魔法灯的冷光下散发出危险的气息。
+「我亲爱的妹妹,晚安。」
+芙莉轻轻拨动了一下臂环,小拇指在蛇尾之间穿梭,像是在和蛇镯亲昵地玩闹。
+不一会儿,魔法灯熄灭了,整个房间坠入黑暗。
+
+黑夜会给芙莉带来无限的力量。
+所以,几乎是在陌生气息侵入房间的那一瞬间,芙莉就察觉到了。
+荻特里希在黑灯瞎火之中,小心翼翼收拢衣摆到处摸索的样子,全都被坐在床边的芙莉看得一清二楚。
+对于芙莉来说,忍住笑声在此时变得比大型催眠术更难,不过好在荻特里希已经来到了眼前。
+
+荻特里希看到了他日思夜想的那双动人眼眸。
+只是,和白天的浅蓝水面不一样,此刻,芙莉的双眼似乎也染上了夜色,毫无波澜,如同静寂深海。
+
+「把这杯子里的水喝掉。」
+这是荻特里希在意识模糊前听到的最后一句话。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book136.txt b/Resources/Readable/CHS/Book136.txt
new file mode 100644
index 000000000..c56445f5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book136.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+杯子从手上跌落,荻特里希倒了下去。
+芙莉蹲下来,取走了荻特里希腰间的佩剑。
+手掌抚上剑柄又松开,镶嵌其上的一枚黑色泛光宝石便落入了她的掌心。
+
+「专门把永夜之眼送上门来,谢啦。」
+说着,她从胳膊上扯出蛇镯,直接将黑色宝石投入蛇口中。
+鳞片与血肉从头骨处开始飞速蔓延,不一会儿一条黑色的小蛇从芙莉的手上蜿蜒落地,开始变大,最后化为一条红眼黑鳞的巨蟒,占据了几乎整个房间。
+芙莉伸出手,魔法灯便亮了起来,巨蟒开始缩小缠绕回她的胳膊上。
+
+「嗯?躲起来了吗?」
+芙莉转头看向床底。
+床底下是——
+一条狗。
+似乎被刚刚的巨蟒吓到了,狗颤抖得厉害。
+
+「呀,本来想要把你变成狼的,结果变成了狗。抱歉啦!」
+芙莉说着道歉的话语,但是语气里毫无歉意。
+
+荻特里希还没意识到发生了什么,跑到床底下躲避完全是本能。
+这才回过神来,听到芙莉的话之后,荻特里希张开嘴想要说什么,但是就算用尽全力,也只能发出「汪汪汪」的声音。
+听到自己的声音之后,荻特里希慌了,立刻从床底下蹿了出来。
+
+不管荻特里希在穿衣镜前上蹿下跳多少次,哀嚎悲鸣多少遍,那位贵族少爷都已经回不来了。
+荻特里希转身对着芙莉呲牙并扑了过去,芙莉并没有什么动作,只是双手交叠抱胸看了它一眼,它立刻没办法继续向前,不管如何挣扎都没用。
+
+「这可不是面对淑女应该有的礼仪哦。本来想直接放走你的。嗯……但是现在看来,你似乎很需要教导呢!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book137.txt b/Resources/Readable/CHS/Book137.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6cab53a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book137.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「再重新自我介绍一遍吧。我是诺特芙莉嘉,或许我的称号你会更加熟悉一点。人们经常称呼我为暗夜魔女。」
+诺特芙莉嘉说着,她的温柔的浅金色长发开始慢慢变暗,最后化为一片漆黑,融入窗外夜色之中。犹如蓝天一般的眼眸迎来了黑夜,化为漆黑。
+
+「现在,我就是你的主人了。当然,我会好好教导你的。」
+诺特芙莉嘉蹲了下来,给荻特里希套上了不知道从哪儿拿出来的项圈。项圈随着荻特里希的挣扎渐渐缩小,最后稳当地停留在它的脖子上。不管它怎么甩脑袋,或者用爪子挠,都没办法移动项圈一丝一毫。
+
+「唉,真是浪费了不少时间呢。抓紧走吧。」
+诺特芙莉嘉起身朝城外走去。荻特里希铆足力气,呜咽着想要逃往贵族庄园的方向,但是无济于事,项圈似乎能控制住他的身体,只能跟着诺特芙莉嘉走。
+
+诺特芙莉嘉瞥了一眼不情不愿跟着自己的荻特里希,手指勾住头发打了个圈。
+「虽然看着你挣扎很有趣,但是真的太吵了。如果你想要试试看我的新法术『寂静之夜』的话,不妨再多叫几声。」
+似乎整个世界都瞬间安静了下来。直觉告诉荻特里希,绝对不能成为她新法术的实验对象。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book138.txt b/Resources/Readable/CHS/Book138.txt
new file mode 100644
index 000000000..43d4cc755
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book138.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+在簌簌作响的翠绿幕墙之间,蛙声与蝉鸣交织之处,山岩缺口下的潮湿地带,是竹林枯败的一角。
+
+轻策山的竹林中,多有鬼狐故事流传。
+
+霪雨过后,竹叶间露滴奏鸣。少年急匆匆走过林间小道,左曲右转,攀上潮湿的山岩,又走下覆着青苔的石板路。任草藤牵绊他的步伐,叶片划过他的皮肤。在轻策山的绿竹之间,在山岩缺口下的角落,少年来到一小片枯败的地界,稍事休息。
+
+庄里的长辈说过,霪雨霏霏的季节是狐狸娶亲的好时节。只有小孩子能看到送亲队伍和狐狸新娘的大红轿,听到一路上吹吹打打的鼓乐,在竹林中好不热闹。
+
+长辈还说过,小孩子可不能靠近那队伍
+
+「若是靠得太近,会被狐狸把魂摄去的!」
+村里的长辈这样说过。
+「把魂摄去了,又会怎么样呢?」
+「若是被狐狸把魂摄去了,那可就永远也不得翻身了呀…说不定就让狐狸做了唢呐、做了铙钹,敲啊,打啊,从此不得安生……」
+这样说着,长辈还不忘作出敲锣打鼓的姿态,吓唬后生。
+
+等到稍稍长大,少年不再相信无稽的鬼故事。在飘荡的仙灵指引下,他穿越翠色的迷宫,沿途却只听得几声狐鸣,这些深藏竹林的狡黠生灵几乎从不会在草率路过的来客面前现身,更不用提热闹的送亲队伍了。
+
+少年颇感失落,踢开脚边的卵石,踏过天成的石阶,继续向竹林深处走去。
+
+长辈曾说过,这片竹林生长的地方,曾是被岩神的伟力征服的故国。可岩神生得什么样子?岩神是否有手有脚,有人的面目?或者,岩神是否与遍布河边的石人石兽一番模样?
+
+定期进城贩卖药材的采药人们每年都会带回请仙仪式的消息,为大家讲述一年一度岩神降世的盛景。但好奇的孩子们总是希望能亲得一见那尊山庄祖祖辈辈崇拜的巨神。
+
+轻策山的永固是岩神的恩赐吗?祖祖辈辈在平静中老去的生活,也是岩神的先定?
+
+这些疑问的答案只在山庄之外,与山中那个逐渐老去的世界隔着一片竹林。
+
+怀着疑问与期待,志在波涛的少年在竹叶分割的碎影间迷了路。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book139.txt b/Resources/Readable/CHS/Book139.txt
new file mode 100644
index 000000000..37d1017a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book139.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+翠绿的竹幕间,迷路的少年遇到了意想不到的同伴。
+
+「怎么,迷路了吗?」
+一个轻柔的声音传来,带着一丝嘲讽的轻佻。
+
+少年转过身去,却看见一个修长的白衣女人。她站在汩汩的清泉边,蓑衣上珠光闪闪,金色的瞳眸与夕阳投下的散碎光彩相融。
+
+庄里的长辈说过,清泉中曾有白马跃出,化作仙人助岩王征战。
+但从没有谁说过,那是何处的清泉,一跃而出的优雅仙兽名讳为何。
+更何况,面前的这个女子并不像是什么仙人,除了那双摄人的金色眼睛。
+
+再说,从来没有听说过仙人下雨也要披蓑衣的。
+
+「原来是个傻子。」
+白衣的女人狡黠地笑起来,金黄的眼眸弯成了两轮新月。
+
+「你才是傻子!」
+少年生气地回击道。
+这家伙果然不是什么仙人,哪有说起话来如此难听的仙人!
+
+「我想要出门冒险,出去做水手,亲眼看看帝君的巨岩枪是什么模样!」
+
+「……结果刚出门就在竹林里迷了路。」
+女人波澜不惊地接道,眼睛带着淡淡笑意,格外令人气恼。
+
+「我不是……」
+「少嘴硬了,来,我带你出去。」
+女人笑着,伸出手来,她的手纤细洁白,映着竹叶间漏下的点点暮光。
+
+「……谢谢。」
+少年牵起她的手,触感冰凉湿润,就像山中的清雨,就像被露珠打湿的竹笋。
+
+夕阳渐渐隐入山脊,余晖在青色的天空一闪即逝。
+
+庄里的长辈说过,当夕照消逝,山林阴气浊重寒凉,最易孳生妖鬼。
+众妖鬼生自早已死亡的过去,是亡者的怨憎与不甘凝成的恶灵。被它们缠绕的竹木会渐渐枯败而死,被它们缠上的人也将憔悴昏沉。
+「有些时候,它们会请求路人做不可能达成的事,然后令他们自陷绝境……
+「还有些时候,它们会给无辜的过客引路,终点却是妖魔的巢穴。
+「所以啊,小鬼头,出门远行可千万不得掉以轻心!」
+庄里的长辈如是说着,教训般拍拍他的脑袋。
+
+这么想来,她莫不是山林里的妖鬼?
+少年心中忐忑,不由得放慢了脚步。
+
+「怎么了?」
+女人回过头来,背着月光的阴影中,金色的瞳眸闪闪发光。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book14.txt b/Resources/Readable/CHS/Book14.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8cf0d0c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book14.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+当我感到不对劲时,才发现,我已经变成了一枚蒲公英。
+当然了,就算我想抗议,蒲公英是没有舌头,也没有嘴的,我什么话也说不出。只能眼睁睁地看着像巨人一样的她,把我那束蒲公英,用食指和拇指,轻轻地摘下。
+「蒲公英,蒲公英,跟风一起,到远方去吧——」
+狐狸念念有词地说。
+然后,呼地一下,把一束蒲公英的种子都吹散了。我也被卷在暴风中,远远地飞走了。
+在旋转中,我感到头昏脑胀。那双像湖水中的宝石般闪亮的眼眸,也和我的意识,和我听见她许下的愿望一样,离我越来越远。
+「——让我们狐狸都变成人吧,风神啊。这样,我们就再也不用害怕人的弓箭和猎刀了。」
+……
+当我醒过来的时候,我发现自己在村子后边的林子里。
+林子里郁郁葱葱地长着好多好多的树,树的中间是一个小湖。
+湖就像蒙德大教堂的玻璃,每天都擦得亮闪闪的。
+太阳透过树叶照进来,落在湖面上,就好像碎了的宝石藏在湖水里一样,可好看了。
+那天的天气凉飕飕的。我背着弓在林子里打猎,走到湖边,看着亮闪闪的湖水,不知怎么就想起很久以前喜欢的姑娘了。
+我已经不记得她是什么样的人了,只觉得她的眸子一定像湖水一样,亮晶晶的,就像碎了的宝石。
+是啊。当时我一定是看着闪闪发亮的湖水,恍了神,不知不觉睡着了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book140.txt b/Resources/Readable/CHS/Book140.txt
new file mode 100644
index 000000000..0241cf1e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book140.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+轻策山的竹林,夜晚总是来得很快。
+从竹林下仰望,银色的月亮被锋利的竹影切割得支离破碎,在蛙声渐歇,蝉鸣渐隐的地方,在银色月光照亮的角落,几棵新笋刚刚冒头。
+
+轻策山的竹林中,多有鬼狐故事流传。
+
+入夜时分,白衣的女人为少年讲述了许多故事。都是些很古老的故事,但少年未曾听过。
+
+「在久远的过去,夜空曾挂着三轮明月。她们是三姐妹,寿限比岩神更长,生辰比璃月港的基岩更为古老。
+「月亮是诗与歌的女儿们,也是月夜的君王。她们驾着银色的高车巡游,每过一旬,便由一位姐妹接替另一位的王位。如是周而复转,直至大灾祸降临的那一天。
+「三轮皓月有同一个爱人,是司晨的星辰。只有白昼与夜晚相交的一刻,三姐妹之一才得以穿越渐隐的星斗,临幸晨星的寝宫。之后,随着曙光初现,夜的君王又匆匆驾着高车隐去。
+「三位姐妹对唯一的爱人付出同样的深情,就像她们对彼此的深情。那是颠覆天地的大灾降临之前的事情了。
+「后来,灾祸掀翻了君王的高车,摧毁了星罗的宫阙。夜空的三位姐妹反目成仇,不得不以死作别,却只有一位留下了苍白的尸身,放射着清冷的光芒……」
+
+女人仰头望向竹海间的皓月,修长的脖颈被镀上了银光,金色的眼眸闪亮。
+
+「狼群是月亮的孩子,它们始终记得大灾祸与随之而至的悲怆。因此每逢月圆,它们便为主母的命运哭诉……也正因此,那些与狼群生活的孩子们,会将晨星——月亮幸存的爱人,称为恸星。」
+「这样吗……」
+少年一时无语。
+那是庄里的长辈从未讲述过的故事,或许即使最年长的长老也从未听闻过这些传说。它们比狐狸娶亲、妖鬼缠人的故事要更宏大,却又不如岩王镇妖之类的传奇生动。更像是一场虚幻荒唐的大梦。
+
+「这是没有发生过的故事,是被人们遗忘已久的传说。」
+白衣的女人轻轻抚过少年的头发,垂下眼睑,眼中的黄金色彩黯淡了一些。
+「在仙祖定乾坤于一尊之前,曾有众神漫步大地,诸多仙人也曾在此立命。但在那之前呢?
+「只有残破的记忆,记忆的碎片又化作故事,故事变成口口相传的传说……
+「这些超越凡世的古老记忆,即使是神灵或仙人听闻,也会为之感伤吧。」
+
+女人深叹了口气,却发现身边的少年早已沉入梦乡。
+「真是……」
+无奈地笑笑,女人将蓑衣解下,披在了他的身上。
+
+那一夜,少年梦见了三轮明月的夜空,与高车停靠的星阙。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book141.txt b/Resources/Readable/CHS/Book141.txt
new file mode 100644
index 000000000..ddbe33506
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book141.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+当天色渐明,少年被轻轻唤醒。
+
+被鬼狐故事缠绕的竹林,曦光中闪烁着白雾的影子,仿佛飘逸的马尾。
+
+女人牵着少年的手,向着日光穿破竹林的方向走去。左曲右转,穿过蚊虫孳生的草丛,登上湿滑的青绿石板,攀下隐藏在竹影中的山岩,她引领着他来到了竹林的出口。
+
+「我还不知道你是从哪来的,姓甚名谁?」
+少年问道,他对昨夜的故事意犹未尽。
+
+「……」
+女人转过头来,背对着晨光,瞳眸闪烁着金色光芒。
+她只是对他笑笑。没有说话。
+
+多年后,不再是少年的少年重又回忆起这一刻,那时他才会明白:她与他的分歧有如山渊。他命中注定要离开故乡前去璃月港,寻求岩神所赐的财富;她的命运则是避世隐居,远离威严慈爱的岩之巨神的目光,守护那些甚至被她自己逐渐遗忘的古老故事。
+
+于是,少年与白衣金瞳的女人分道扬镳。
+他打点行囊向繁华的港城走去,而女人默默伫立在竹林边缘,摄人的金瞳似乎已预见少年许久以后的命运——当他老去,厌倦海面或人世的一切风波,终有一天会回到这座慢慢步向安乐终末的山庄。
+
+晨阳的朝霞中,少年听到嘶鸣与远去的蹄声。
+转头观望,身后空无一物,只发现肩头落了一缕白色鬃毛。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book142.txt b/Resources/Readable/CHS/Book142.txt
new file mode 100644
index 000000000..95d2fcc94
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book142.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+在蒲公英酒的国度,大话与流言随醉气远扬。
+在胡闹的醉鬼中间,那些夸张的传说总能流传到更远的地方,就像醺醉时的胡言,或七歪八斜的步态那般,虽笨拙却也有趣。
+
+传说在过去的某个年代,蒙德曾有一位著名醉汉。像赶上休猎期的清泉镇猎人那样,他酒量不小,但每饮辄醉。不把口袋中的酒钱花光,绝不会离开酒馆的吧台一步。
+
+某夜,醉汉方畅饮完毕。正踉跄归家之际,头晕眼花的他误入了狼的林地。
+
+今日的奔狼领是王狼的领土,有理智的外来客大多会被这片森林肃杀的气氛吓阻。据老猎人们说,那是因为北风的王狼聚集着群狼的魂灵,防止外来者闯入不属于他们的土地。
+但在那个遥远的时代,群狼的领主尚未随北风降临那片森林,为狼族带来秩序与安宁。那片森林曾是野狼自由争斗的场地,在人类所未知的树影间隐匿着它们血腥的游戏。
+
+就这样,蒙德城的知名醉汉闯进了狼林。
+
+黑暗的林影之中,醉汉不顾绊脚的草藤与恼人的树枝,蹒跚而行。
+很快,一双绿光闪烁的眼睛盯上了他。
+那是一条孤狼,它静静地跟随在醉汉身后,一边心里暗暗嘀咕着:
+「怪哉,怪哉!」
+
+数百年来,从未有人敢进入狼林,无论是全副武装的骑士,还是衣装褴褛的逃犯。即使恣肆的贵族也不愿将奴隶流放在这片森林,生怕此种冒犯会激怒野蛮的狼群,为自己的领地带来不必要的麻烦。
+
+「但这家伙竟然敢独自一人跑到这里来,实是怪哉!」
+孤狼嘀咕着,一边忍受着醉汉熏天的酒气,一边在他身后紧紧跟随。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book143.txt b/Resources/Readable/CHS/Book143.txt
new file mode 100644
index 000000000..e19f5b14e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book143.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+众所周知,狼的嗅觉比人类更加敏锐,也更敏感千万倍。
+在追踪猎物的同时,浓重的酒气也把孤狼熏得几乎窒息,绿色的双眼很快便眼泪汪汪了。
+
+「哼…」
+生于原野,长于森林的孤狼从未接触过人类的文明,尽管曾隔着果酒湖偶然嗅到淡淡的酒香,但却并不能完全理解这气味所代表的东西对于人类有何意义。
+
+「这家伙或许和鼬鼠是同类,他早就发现了我,现在正放毒屁逃命呢!」
+孤狼这样想着,忍着熏天的酒气,稍稍加快脚步,在醉汉身边的阴影中观察着他。
+
+狼是谨慎周全的野兽,但喝醉的人不是。
+酒令人昏沉晕眩,有时却又会让人格外敏锐地察觉到风向的细微变化。
+也不知怎么的,醉汉发现了一直跟随左右的孤狼。
+或许是因为孤狼被醉汉的酒气熏得晕头转向,再也顾不得脚下松针断裂的声响,才会失态被猎物发现。
+
+「你是谁,你也在这里找厕所吗?」
+醉汉揉揉惺忪的眼睛,问道。
+「人类,你又是谁?身上如此臭烘烘的!」
+狼耸耸鼻子,呲着牙,威胁般地答道。
+
+听到孤狼沙哑的嗓音,醉汉非但没有畏惧,反而来了兴趣:
+「朋友,虽然我不知怎么惹到了你…不过我们蒙德人的老传统是喝酒最忌无聊,趁着今夜的月光,不如我给你讲个故事好了。」
+说罢,他打了个醉嗝。
+
+孤狼本想不顾这些醉话,一口咬断醉汉的喉咙。
+但闻到刺鼻的酒气,它便难以提起胃口,于是不情愿地答应了下来。
+「哼,转念一想,我也不是那么饿得慌…不如听你废话一番。」
+
+醉汉伸个懒腰,惊动了几棵小小的蒲公英。
+然后,他开始了今夜的故事。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book144.txt b/Resources/Readable/CHS/Book144.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b60fb8ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book144.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+相传在遥远的荒原上,有一条独狼游荡。
+
+它曾是狼王,曾经率领自己的部族寻觅家园,捕猎与战斗…那时的生涯在它的身上增添了数不尽的伤疤。
+
+它带领自己的种落越过原野,途经古老的宫阙废墟,穿越魔怪与仙灵的领地。
+荒原是残酷的,随着狼王日渐老去,群落随之渐渐流散。年长日久,整个种群只剩下了一条衰老的孤狼。
+
+传说中的荒原是没有神的土地,这里只有古老的魔神留下的鬼魂残迹,与往日仙灵空空如也的宫廷。当孤独的老狼经过一座灰色宫殿时,一阵乐声吸引了它。
+
+「我从未听过如此悦耳的鸟鸣或虫叫,甚至忘记了腹内空空之苦。」
+于是,狼步入灰色的厅堂,踏过遍生的杂草,又途经破碎的石棺,其上旧主的肖像依然清晰可见。
+
+走进一方内室,孤狼遇到了奏乐的少女。
+她的肌肤如同灰烬一般苍白,眼眸低垂,纤细的手指抚弄着脆弱的鲁特琴弦,正在弹奏一首早被遗忘的哀歌曲调。
+
+狼坐在苍白的少女面前,一时间忘记了饥渴与孤独的滋味,静静倾听着少女无声的歌唱:
+
+「往日秋夜的蝉鸣,是放逐者的吟唱,是人类最早的歌。
+「他们失去了一切形与神寄宿的家乡,只剩下歌与回忆。
+「最后的歌者,最初的仙灵,弹奏着终曲,坐在天使的厅堂。」
+
+森林中游戏的小小仙灵也被她的歌声吸引,纷纷向她致上敬意。
+
+「那是什么歌?」
+狼不解发问,它听得懂每一句话、每一个字,甚至每一个音符;但她的语言是它从未听过的,与任何生灵迥异。
+
+「是仙灵的歌。」
+苍白的少女轻轻答道,
+「在久远的曾经,这是我们为蛮荒的人类作的歌,但如今却用来叹息我们自身的命运。」
+
+于是,狼跟随少女的旋律,笨拙地应和起来。
+狼的声音苍凉破碎,充满了悲哀。
+
+「你在唱什么?」
+苍白的少女问道。
+
+「这是我们的歌。」
+狼回答。
+
+「真难听。」
+撩拨着鲁特琴弦,少女不留情面地评价道,
+「不过,你可以和我一起唱。」
+
+就这样,狼与少女的合唱回响在旧日宫阙的厅堂之中。据说今日的冒险家们在经过此地时,依然能够听见特异而和谐的音律回荡。
+
+「就这样?」
+孤狼有些失望地舔舔嘴唇,
+「不如我为你讲个故事。」
+
+于是,孤狼清清嗓子,开始了自己的故事——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book145.txt b/Resources/Readable/CHS/Book145.txt
new file mode 100644
index 000000000..9685fae88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book145.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+传说蒙德最初的酒,是在北风呼啸的年代酿成的。
+
+在冰霜列王相争的年代,冰暴中飘摇的先民将野果粗酿成酒,为了躲避冻疮的痛苦,也为了增添直面冰霜的勇气。在那个时代,冰雪依然覆盖蒙德大地,蒲公英也尚未探出头来。
+
+据说在蒙德,第一个发明酒的人是一位冒失鬼。
+
+在冰雪围困的部落中,冒失鬼为艰难耕猎的部族看管粮食。
+毕竟,尽管冰天雪地之中人迹罕见,但还总有些耐寒的小动物会打通隧道,从地下冒出来偷吃地窖中的粮食。因此,部族总是需要有人巡查存储粮食的洞穴、堵上鼠类打出的地洞,或把盗窃粮食的鼠辈抓个现行,为族人增加餐食。
+
+在那个时代,阴湿的洞穴总需要格外细心看护,否则堆积其中的食粮便有可能变质腐朽。但也有些时候,潜藏的小小生灵会给人们施加一点小小的恶作剧。
+
+趁着冒失鬼又一次玩忽职守,风的精灵化成狐狸模样,潜入成堆的野果之中,令酵母孳生,将之催熟发酵。
+而冒失鬼腹中空空,前来取食野果,正被发酵果子的醇厚口感迷醉。于是用兽皮将之榨出浆来,所以为酒。
+
+雪原之中发明酿酒的冒失鬼也是最初的醉鬼。传说他是第一个因醉酒而迷失在梦中的人。
+
+在他最初的醉梦中,他化成了一头孤狼。在很久以后、或者很久以前的某个时代,他与其他群落的同类拼死撕咬、与风雪中的人类竞夺食物,又与最初的仙灵相遇。
+
+群居的人与群居的狼,都是无法忍受孤独的生物。而新酿出的酒,令他们的梦互相连通。
+
+但他们对待梦的态度却截然不同。
+
+只见过风雪的人向往孤狼驰骋的荒原,而孤狼却对于人类的欲望心生恐惧。它无法理解为何人类会迷醉在危险的幻觉里,从中寻找希望。
+而更令狼忌惮的是,在人类的梦中,他再也无法辨清自己究竟是那头孤狼,还是一个怀有狼灵的凡人。
+
+于是,孤狼誓言远离人类的毒物,隔绝酒的诱惑。
+因为狼并不是风的子民,它们的家乡并不属于酒和牧歌。因此,狼离开了人类的领地,转而在荒野与山林中的酒香罕至之地安家。
+
+「这就是你们称之为酒的东西,与狼的渊源。」
+孤狼得意地对醉汉说道。
+一转头,却发现醉汉在柔软的松针床上酣睡已久。
+
+孤狼无奈地喷出鼻息,将这坨酒气熏天的家伙丢在一旁,自顾自离开了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book146.txt b/Resources/Readable/CHS/Book146.txt
new file mode 100644
index 000000000..acfd94abf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book146.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+这日晷上的话,应该是接着千风神殿那台日晷上刻的话,四句话合起来才是完整的。
+
+千风神殿和这里,应该都和某位和『时间』有关的魔神有所联系。
+
+真有意思,时间的神殿,却消失在了时间里…
+
+另外,在一些古老的典籍中,一部分学者也认为,『风之神』和这位魔神有着某种联系……
+
+如果真是这样,这里一定有着某种痕迹…一般来说,应该是元素痕迹什么的…
+
+而且,我确实在某个时间段里,感觉到周围有些奇怪。这个时间段大概从凌晨两点开始…最多不过五点…
+
+毕竟旁边有这么一座日晷,凌晨的那个时候,日晷指针的影子也正好在正下方,实在是显眼得很,时间点还是很容易记住的。
+
+不过我没有『神之眼』,就算是感受到了异常,有了这些猜测,也没什么具体的实验手段。
+
+真是麻烦,这年头搞学术的人没有『神之眼』,简直就是寸步难行啊…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book147.txt b/Resources/Readable/CHS/Book147.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6b0318ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book147.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+璃月乃天下奇珍荟萃之地,有宝物,便自然有识宝的明眼人。
+
+「希古居」的首代店主玟瑰,便是这样的一位特立独行的藏家。
+
+绯云坡的古董店「希古居」时常有雅客光顾。这家字号白日闭门谢客,仅在月升时分开张。接待的绝非寻常顾客,而是眼光超群的名玩。
+
+不论是枫丹的精密钟表、须弥的熏香、蒙德旧宗室留下的酒壶,还是仙人坐过半时辰的木凳、岩王爷曾品过一口茶的玉石杯盏、邻国风神失手打破的青瓷酒瓶……皆在店中陈列妥当,只等有缘的顾客光临。
+
+是夜,一位贵公子在店中偶然停驻,细细观赏着陈列架上的诸多古物。
+
+店主注意到他身穿山岩般肃穆的黑色长衫,双眼如同金珀。
+
+这位贵公子绝非凡俗之辈。玟瑰一眼便知。
+
+「欢迎光临,客人看上了哪件古物,请尽情自行挑选。」
+店主轻柔的声音打破了深夜寂静的氛围。
+「嗯…哦,不好意思。」
+贵公子笑了笑,语气略显为难。
+
+「我只是对这件精巧的赝品颇感兴趣。」
+
+他所注目的是一枚残缺的古老玉牌。
+
+月光落在图案稍完整的一面上,透出絮状玉瑕的阴影,又沿着玉牌表面沧桑纵横的沟壑流泻而下。这枚玉牌表面磨损严重、边缘残损,已经看不出其上曾勾勒了怎样的笔迹或画面。似乎它经历了一段并不安逸的时光。
+
+「赝品…?何以见得?」
+玟瑰对客人的挑衅本习以为常,但如此直白的嘲讽还是让她心内恼火。
+
+更何况这件古物曾由一个冒险家从深渊的废宫之下舍命发掘而出,当年她磨破嘴皮、几乎花费了大半家当才勉强买下。若它真是赝品,不仅资产蒙受亏损,而且「希古居」识宝的名声也要大打折扣。
+
+于是,玟瑰暗自决定,不仅要打发走这位砸场子的生客,还得想办法把这枚玉牌出手卖给他才行。
+
+「希望客人能细细评价。」
+
+————————
+
+「众所周知,两千五百年前,提瓦特大地横遭灾异,魔神率众混战,今日凡世七国之境皆遭波及。在那时虽无七国,凡人亦有自己的聚落、城邦和国度…
+「在漫长的遗忘中失去名字的魔神,曾经也被他们的子民纪念、崇拜,甚至爱戴。因此,先民们以海滩的珠贝、深山的软玉,草间的顽石,地中的盐晶,各自塑造神的形象。
+「此种玉牌就是那个时代的遗物,来自一个崇拜岩王帝君的古老部落…当然,在那时,我们的岩王爷或许还不叫岩王帝君。
+「在那个诸神在凡人头顶厮杀的时代,岩王帝君尚未为七国定立货币,创生摩拉。因此,该部落便以偶然发掘而出的金石作为中介物,以岩王肖像作为价值稳定的担保。
+「如你所见…凡人的智慧竟如此神奇。甚至提前于岩王的安排,便为自己找到了出路。」
+
+贵公子停顿一下,似乎在思忖自己刚刚的品评。
+银白月光笼罩下来,仿佛稍稍缩小了他的身形。
+
+「这种玉牌存世稀少,往往埋藏在山涧之内。又因为出于凡人亲手精工雕刻,每一枚都独一无二…所以往往在市场被炒到天价,若说价值连城也绝非夸张。
+「只可惜,贵店这枚是近代的仿品。年代之近,或许仅能追溯到您的父辈。
+「行话中所谓『无瑕不玉』,这一枚玉瑕太少,玉质太过透亮…反而不似先民时代的遗物。
+「又加之玉牌上雕刻的形象乃一女性,这种形象罕见于先民的其他遗物之中。」
+
+贵公子举起玉牌,在月光下细细打量,
+「虽然民间流传着些许传说,但岩王帝君化为女身的说法,从未见诸任何史籍,也无实物佐证…」
+
+这位贵公子虽然年轻,却有股老学究的气质。
+
+「这就是客人有所不知了…」
+玟瑰微笑着,仿佛狡猾的狐狸在挑衅经验不足的猎人,
+「不知客人是否愿意赏光听我讲段故事?」
+
+店主眯起细长的眼眸,随后将故事娓娓道来…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book148.txt b/Resources/Readable/CHS/Book148.txt
new file mode 100644
index 000000000..d53f0e161
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book148.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+在众神尚且漫步大地的年代,今日万民敬仰的岩王帝君也是诸多神明中的一位。
+在那个时代,坊间据传岩王爷曾是一位冷酷无私的神明。处事公正,决断无情,但却缺乏凡人应有的感情,如同永恒的磐岩一样冷硬。
+尽管如此,人们仍旧敬畏他,信任他。因为他的一切法度皆能保证交易的公平,生活的安全有序。而岩神同样从信仰中强化着自己的存在与力量。
+
+但即使是神,也无法左右凡人的信仰与质疑。
+即使是公道的守护神,也无法将条理分明的规则钉入每个人心底。
+
+在明蕴镇曾有一位玉匠,性格戏谑、玩世不恭。每当接受委托,皆会以令人意想不到的方式、在期限的最后一天将之完成。
+
+如果客人预订的是征服猛兽的猎人肖像,大概就会收到一尊仓皇逃窜的野猪。
+若问起来,回答大抵如此:
+「正在征服猛兽的猎人即使不抛头露面,其英武之气也会令走兽胆寒。」
+
+如果客人预订的是位高权重之人的玉雕,大概便会收到一尊华丽的权座。
+若追究起来,回答大抵如是:
+「位高权重之人秉权不过百年,其人未必比权座本身来得长寿。」
+
+就这样,玉匠在明蕴镇被视作「怪人」。而在商业发达的璃月港,富裕的买主们却引以为噱头,大多甘愿预订他的玉雕器物,也为了特意领教此人花样百出的捉弄。
+
+——————
+
+某天夜里,一个女人来到了玉匠的工坊。
+她身穿一条修长的黑袍,在琉璃般的弯月下,眼眸闪烁着金珀般的光芒。
+玉匠此前并不认识她,却很快发现,他们总能聊得投机。说来奇怪,她了解明蕴镇的每一条矿脉、每一座玉石矿藏,谈起天地奇观如同说起姐妹,聊到美玉金石仿佛谈论自己的爱女…
+但她唯独很少谈及人文习俗,待人接物的道理。
+或许是不通人事,或许只是不想多谈。但无论如何,此人出身定然不凡。
+至少玉匠这样揣测。
+
+「我想要一方玉牌,上面刻着岩王肖像。」
+待聊到尽兴,临别出门时,女人才终于提出要求,
+「但你不可出于想象雕刻岩神的面貌,必须要以你亲眼见过的东西为模板,雕刻出真实的岩王肖像。
+「否则,我不会付一摩拉。」
+
+于是,两人约定,三日为期。
+
+第一日,玉匠只顾与好友宴饮阔论。任何委托一概不接。
+
+第二日,玉匠出门登山访玉,一整天不接待任何客友。
+
+第三日,玉匠才开始闭门雕琢璞玉,自清晨直至深夜,终于一气呵成。
+
+待到弯月又一次升上夜空,瞳眸如金珀般的女人再度上门,
+玉匠交出了自己的得意之作——
+一枚美玉雕成的神牌,其上正是女人的形象。
+
+女人不解,蹙眉发问。
+玉匠如是解释道:
+「第一日,我问遍智者与博学之人,得知了岩王之理的运作方式。但这仅仅是骨架。
+「第二日,我亲往山中,花费整整一天时间观察山岩,倾听元素的生长,揣测岩王的造物,但这仅仅是血肉。
+「第三日,我蒙上双眼,随心所欲地在璞玉上雕刻切削,随心而起,随心而止。这才是灵魂。」
+
+说着,玉匠略显尴尬地一笑,
+「可我也不知道,为什么就雕成了这样。」
+
+女人把玩着玉雕,若有所思:
+「有趣。这倒是让我想起了另一个故事…」
+
+说着,她抬起石珀色的双眼,娓娓道来…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book149.txt b/Resources/Readable/CHS/Book149.txt
new file mode 100644
index 000000000..72fbf84e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book149.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+璃月乃天下奇珍荟萃之地,有宝物,便自然有识宝的明眼人。那是璃月港极盛繁华的时代,百货千财皆扬扬而来,纷纷而去。
+像现在一样,那是属于富商与船长的时代。是与商场上的风波和大海中的巨兽搏命的人们主宰的年代。
+
+同样,在那个年代里,港城宏大的码头上永远有无数忙碌的水手与工人。
+传说岩王帝君不仅会化身贵人与玉京台的诸位大人周旋,同样也时常化成凡民,在矿工与渔夫,水手与商贩中间行走。
+
+在那时,璃月的码头上有一位渔船老板,为人苛刻挑剔,对待帮工十分粗暴。每当事不称意,时常不顾帮工的申辩而动辄责骂,甚至扣除工钱。
+
+这一天里,渔船老板遇到一位少年。
+他是船老板新雇来的帮工。身穿短褐,头上系着头巾,与一般船夫无二。但肤色与神情透露出他是自轻策庄而来寻找出路的山民,他的脸上有山岩的轮廓。
+
+他就像其他山民那样笨拙木讷。更令人恼火的是,在分拣渔获时,他总会厌恶地避开那些带触手的、黏糊糊的海鲜。
+
+「挑三拣四,有何出息!你是什么富家公子吗!」
+这句话便成了渔船老板克扣工钱的借口。
+
+以往,少年总会木讷地笑笑,然后继续手里的活计,一如往常。
+但终于有一天,少年开口问道:
+「既然人人都有所好有所厌,为何要择其恶者而行呢?」
+
+被榆木脑袋的学徒吓了一跳,渔船老板忿忿地在他头上拍了一掌:
+「人世的规矩如此!若没人做自己所不喜欢的工作,则永远无法成事!」
+
+「可这恐怕不是岩王帝君订立规矩的本意…」
+
+「哪那么多废话!」
+
+「这样,不如我给您讲一个故事好了。」
+少年的眼睛在夕阳光照下闪闪发亮,像是山间的金石。
+
+「你还会讲故事?」
+听到这个榆木脑袋也会讲什么故事,渔船老板倒是来了兴趣,
+「讲吧…欸,手别停!」
+
+少年狡黠地一笑,眼中透出一点光芒,
+「那就让我讲讲,一枚玉牌的故事…」
+
+就这样,在少年的故事中,店主忘记了时间,也忘记了他克扣佣工而来的收入正被另一双手悄悄摸走,分发给众人。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book15.txt b/Resources/Readable/CHS/Book15.txt
new file mode 100644
index 000000000..b86b60937
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book15.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+蒙德生态学者雅各布·马斯克整理的丘丘人诗歌选集。为了完成本书,马斯克曾经走遍整片大陆的各丘丘人部落,潜伏进丘丘人可能生活的各处地点,甚至深入参与了丘丘人的生活。马斯克因本书而被誉为「丘丘语桂冠诗人」,但显然无论学者本人,还是他的研究对象丘丘人,都对这个称号不太感冒。雅各布·马斯克尽管热心丘丘人研究,但直到晚年都讨厌别人将他与丘丘人相提并论。
+
+其一:
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+这可能是丘丘人在决斗之前哼唱的战歌,因为据笔者观察,在两个或以上丘丘人存在的场合,其中一个唱过这首粗鄙的歌曲后,大家就会很快全部扭打起来,场面往往无比火热。
+
+其二:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+丘丘人围绕图腾舞蹈时高唱的歌曲,可能是某种部落赞歌,气氛欢乐,一般在丘丘人的祭典狂欢中听到。
+
+其三:
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+笔者与一位年老的丘丘人萨满交流时偶然听到的忧郁诗歌,尽管尚不知词句含义,但诗中迸发出的忧伤灵魂足以令笔者家乡最优秀的诗人惊讶不已(尽管老年丘丘人的体味同样浓烈而令人忧郁)。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book150.txt b/Resources/Readable/CHS/Book150.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a7aefec2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book150.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+那是万千奇珍异货齐聚璃月港的时代。
+这天夜里,「希古居」的店主玟瑰正与无名的贵公子研读古物,共叙故事。
+他们争论的中心是一枚玉牌。
+
+众所周知,伪造一枚古代玉器,在璃月并不需要付出太多本钱。打造一枚精美的赝品,或许代价稍微昂贵,但对于商家而言也可以接受。
+难点在于伪造一个精美的故事。
+
+正像深山中游荡的玉匠,行事古怪的渔工少年那样,离经叛道者总是更接近本心。
+岩王帝君订立规则与契约,却不强迫凡人以权威的完美模板生活,因为他深知规则与契约仅是手段而非目的,真正的平衡与隽永在于每一个人的觉醒与抉择。
+
+苛刻的渔船老板并不理解这点,因而只收获了帮工的畏惧与戏弄。
+
+凡人如此,古董也是如此。尽管受稀缺程度与工艺水平所限,但真正决定其价值的,却往往是「物」背后的「故事」。
+
+挑剔的贵公子并不完全理解这一点,因此才会无所顾忌地指出那玉牌是一件赝品,贬低它的价值。
+
+但「希古居」中无数珍宝,若是尽皆以看破金石的犀利目光切削,怕是会化作齑粉。
+
+比如海中恋人为船长流下的泪滴,化作了永恒的珍珠;又比如旧时某位凡人之王为亡妻雕刻肖像,又将自己的灵魂封入其中。
+
+这些是注定消逝的故事,却也是保存在古物的外壳下蠢蠢欲动的传说。
+
+「故事很有趣,这件赝品我买下了。」
+贵公子点点头,金石般的双眼中带着笑意。
+
+「听了我的故事,你还在认为这是赝品吗?」
+玟瑰轻叹了口气。
+
+「当然,」
+贵公子不禁莞尔,似乎从进店起他从来没有笑得如此开心。
+
+「正如你的故事,什么玉牌是古代货币之事,也是我随口胡诌的。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book151.txt b/Resources/Readable/CHS/Book151.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2095a939
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book151.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+孤剑如芒,寒光直刺夜空,即使星月也不免见夺光华。
+荒山萧萧,泠泠之声纷起,随着孤剑的旋舞长叹秋风。
+
+风住雨霁,乡路上仅一人踯躅独行。
+
+此人须发虬卷,鹰鼻枭目,生得一副异人模样;再看他身材单薄、摇摇欲坠,仿若病入膏肓,走在这荒山乡路中央,不像生人,却似孤魂野鬼。
+
+他已经在路上走了三天,饿了三天,也有三天没阖过眼了。
+
+三天前,他尚有名讳,尚有名剑一柄,还有败落的师门。但如今,他的额头上只剩下忧患与悲哀,混着方才的雨水流下,又滴在泥路上,将土地腐蚀。
+
+三天前,无名的刀客与他结仇,令师父与师妹埋没在高山无情的雪地之中,萧萧风雪亦为之染红。
+
+如今,他有了个新的名字——金七十二郎。
+因为他是师门七十二人中最后的幸存者。
+
+——————
+
+不知走了多久,碌碌的车声从身后传来。
+
+金七十二郎把身子往路边挪挪,停下脚步,道:「是往屠毗庄上去的车么?」
+
+车夫略施一礼,道:「这条道上的车,倒是罕有不路过屠毗庄的。」
+
+金七十二郎又问:「既然路过,你的车可载人么?」
+
+车夫道:「倒是可以,可你还没问我愿不愿载。」
+
+金七十二郎不解:「既然同往屠毗庄,为何不愿载?」
+
+车夫道:「因为你不是我,我亦不是你。」
+
+「啰嗦。」
+
+话语出口,剑光出鞘。车夫只觉一阵极寒,不待挣扎便已坠车落地,没了声息。
+
+金七十二郎便是这样的人,虽失却了一切,冷却了心肠,就连胆识也衰退了,可他从来最讨厌说轱辘话的人。
+
+坐上染血的大车,金七十二郎向屠毗庄开去。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book152.txt b/Resources/Readable/CHS/Book152.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab0ddb0a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book152.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+传说在遥远的冥思之国,「屠毗」二字乃是焚灭虚妄,萃取真实之意。
+
+屠毗庄坐落在荒山脚下,仅有孤零零一条古道与外界相通——正是金七十二郎脚下的这条。
+
+天色灰沉,风雨呼啸。
+
+金七十二郎本与屠毗庄无甚来往,但如今为了却冤仇,不得不一访庄主。
+
+待牛车沿着泥泞的古道缓行至荒山脚下,天色已经漆黑,阴云遮蔽着苍白的月亮,降下了无边无际的黑幔。金七十二郎隐在这黑幔之中,让自己的身体与心溶于黑暗。
+
+深黑的夜中,皎白的月光闪烁在庄主头顶。屠毗庄本不是一个大庄,但庄主却绝非一般人物。庄里未有人明晓他的姓名来历,也从未有人敢于问及。
+
+人们只知道,他身上背了最深厚的血债,他的经历与他的眼睛一样腥红。
+
+他的目光腥红,腥红而尖锐,就像一柄刺剑,随时能够刺入人心。
+他的人也一样,像一柄尖锥,随时能够将任何人的心脏无情刺穿。
+
+「时候到了。」
+庄主摇头喃喃自语,光头上跃动着冰冷的月光。
+
+庄主府邸的门外,一条恶鬼正挥舞着溅血的长剑,一个接一个地清理着他的属下。
+虽说屠毗庄尽是奸恶之人,但由于同诸多门派结有规约,才不会有人贸然敢于上门寻仇挑衅。
+但金七十二郎失却了自己的门派,自不受侠义的规制,他只是饥渴的孤魂饿鬼,秉着一柄孤独的利剑,渴望遍尝仇家的血。
+
+随着杀声的是风雨声,大雨方洗落剑客身上的赤色,转瞬间便又覆上一层鲜红…
+
+绯红色的剑客在绯红色的雨雾中行进,身负多创,却无人能够阻挡。
+
+待到红雾消散在无尽的风雨中,剑客趟过脚下的浊流,向庄主的府邸走去。
+
+——————
+
+门外杀声渐渐低落入定,庄主这才慢悠悠扬起酒杯,将杯中淡酒洒入空中——
+乃是为了提前祭奠这携杀气而来的故交,或祭奠自己肮脏的魂灵。
+
+门开了,是金七十二郎。他整个人如绯红的剪影,与门外令人目盲的灰色风雨相映。
+
+「庄主,我寻你有事要问。」
+
+「你可害了庄上不少人命。」
+
+「不多不少,恰有三百六十二条。」
+
+庄主住了口,面上未有变色,额侧青筋振振,却暴露了他的反应。
+
+「哦,还有一条狗命。」
+
+说着,绯红的人影一挥手掌,一件物什落在酒案上——
+正是看门狗的骨头,看似炖煮了多时,被剔食得干干净净。
+
+原来在这半个时辰里,金七十二郎不仅收割了庄上三百六十二条好汉的性命,就连看门的大狗也被他炖成了狗肉高汤。
+
+何等的残酷!
+何等的冷血!
+
+庄主痛呼一声,忍无可忍,抽剑而起——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book153.txt b/Resources/Readable/CHS/Book153.txt
new file mode 100644
index 000000000..99dfadc14
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book153.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+骤雨初停,天却还没有放晴。
+
+金七十二郎从庄主的口中问得了仇人的消息。
+如今,屠毗庄只剩下了无主的空房,无主的怨魂。
+
+不,这个世界本没有鬼魂。
+因为这是一个没有元素力存在的世界,
+自然,亡者的记忆也便不可能借助元素的共鸣而在人世复现。
+
+庄主是个难对付的家伙,他的剑极快,在金七十二郎身上留下了许多伤痕,深可入骨。
+但可惜,他的心太慢了。
+
+这是一个没有元素力量存在的世界,
+自然,剑法也未曾有元素的加持。
+剑客在战斗时便只能运用体力,而非操行元素。
+如臂使指,如心行目,是这个世界中「剑」这种武器的诀窍。
+庄主是使快剑的高手,却从未理解「心」的重要,仅一击便在剑光中倒下。
+
+金七十二郎丢下手中缺了一块的香炉,倾向重伤倒地的庄主。
+
+原来庄主尽顾将凌厉的剑击倾泻在剑客身上,自以为他难以招架,却从未注意他本应该空出的左手——
+
+电光火石之间,屠毗庄的掌门人物竟被一个香炉击中额头,翻滚了几圈才重重摔在墙边,动弹不得。
+
+「卑鄙恶徒…」
+
+但手握染血香炉的恶徒没有回应他,回答他的只有风声。
+
+「…你要寻的人,正在庄后的荒山…自去领死吧…」
+
+恶徒离去,回应他的只剩萧萧风声…
+
+以及山火初起的声音。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book154.txt b/Resources/Readable/CHS/Book154.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9e3ec448
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book154.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+待到彩虹消散,金七十二郎终于从屠毗庄启程,向荒山而去。
+世上早有传说,这「荒山」乃是天帝以刀剑削斫而成,因而绝峭难攀。
+也有民话,称荒山因为浸透了地母的泪水,因而苦碱遍地,寸草不生。
+
+荒山曾以金玉矿藏著称,但在一次地震后,矿井尽毁,工人也尽皆葬身其中。
+在那之后,就再也没有人试图重建嶂岩间掩藏的产业,任由恶兽与悍贼隐居岩洞内。
+
+诸多恶兽与悍贼中间,潜藏着金七十二郎的仇家。
+剑客肩膀倾斜,步态踯躅,先前屠毗庄主留下的剑伤仍然阻碍着他的行动。
+
+剑客明晓这荒山枯石之间,正有多双眼睛盯着他,嗅着他受伤野兽般的气息。
+常年的喋血生涯,早已将金七十二郎的感官磨炼得极为敏感。
+
+金七十二郎预感到,似无生灵的荒山布下了重重天罗地网。
+隐在暗处的贼人正等他步入某个狭窄的岩穴、挤过某条狭窄的岩缝,或途经某座崩塌的矿井时,用利刃从黑暗里将他解决。
+
+但现在,至少从表面上看来,陡峭嶙峋的荒山本身便足以成为金七十二郎的葬身之地了。
+只见负伤的剑客一瘸一拐,在山壁边的小路上艰难前行,时而有砾石从脚下崩落。
+
+与此同时,在枯死怪松盘曲的山崖上,两个身影正睥睨着渺小的行客。
+
+「尚在山脚下便败相已露,我看只需将他留给难行的山道…他自会失足落入深渊吧。」
+骨瘦如柴的老妪如是说道。
+
+她斜眼望向身边,碧蓝色的眼中含着冷酷的死气,锋利似山岩缝隙内潜藏的毒蝰。
+
+「不可!」
+老妪身旁,身宽体胖的老叟声震如钟,
+「此前他害屠毗庄三百六十三人之命,连看门狗都炖了汤…
+「纵使身受屠毗庄主的剑伤,身重难行,也不得大意!」
+
+「哼…」
+老妪转眼便消失在枯松林间,仅留下一声不悦的鼻息。
+
+「……」
+老翁盯住那瘸腿的剑客多停驻了半刻,才摸摸肥胖的肚皮,缓缓离去。
+一路上没有触碰侵扰一棵枯松、一根荒草。
+
+忽然,阴云集聚,霪雨靡靡而下。
+在漫漫的山雨中,负伤的金七十二郎以剑为杖,艰难行走。
+但失血与寒冷终于还是令他支撑不济,跌倒在砾石与荒岩之上。
+
+黑暗吞没一切之前,玉蓝色的裙袂在眼前飘忽…
+是似曾相识的景象。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book155.txt b/Resources/Readable/CHS/Book155.txt
new file mode 100644
index 000000000..f347c9858
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book155.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+『时与风』,听起来像是和风神有关…这家伙就不能说明白一点吗?光凭这三个字我能研究出什么来?
+
+既然是风神有关,就算有什么线索,一定也是和『风元素』有关吧。
+
+再和『时间』联系起来…旁边这台日晷上,肯定有什么秘密。
+
+而且,有时候我确实感觉这周围有点怪怪的。呃,好像是凌晨两点…还是几点来着?
+
+我实在是记不清了…我只记得凌晨的时候,日晷指针的影子正好指在正下方。
+
+但是…好吧,教令院的老师经常说,没有『神之眼』的人,最好不要参与田野调查之类的实务。
+
+我那时候还不知道是什么意思,现在算是知道了。就算找到了线索,没有『神之眼』,我也只能干看着。
+
+不知道冒险家协会那边,能不能帮我找到有『神之眼』,又愿意来帮忙的人。
+
+话说回来,蒙德城冒险家协会的规模怎么还是这么小……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book156.txt b/Resources/Readable/CHS/Book156.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b5a08568
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book156.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+那夜之后又过了几天,狐狸再也没有来过。
+但这些天里,树林间的猎物逐渐多了起来。
+小小的团雀、长腿的鹤,急性子的野猪…
+不知是时节的原因,还是狐狸的报答。但无论如何,这些天的晚饭终于能吃上真正的炖肉了。
+可是狐狸再没有来过。
+说来奇怪,以往肚子空空的反而容易睡着。可明明已经吃得饱饱的,却总是忍不住想起那天遇到的,狐狸化成的女人。
+那双湖水般的眼睛,什么时候才能再见到呢?
+满心烦恼的半睡半醒间,门外响起细小的声音。
+期待着小小的白色身影,我跳下床,推开房门。
+没有湖色的眼睛,没有洁白蓬松的大尾巴,只有蒲公英在白色的月光下幽幽地升起来,像浮在半空的雪。
+忽然,有什么钻进了我的鼻孔。
+「啊——阿嚏!」
+顿时,毛茸茸的白色蒲公英打着旋,飞得漫天都是,成了一场风雪。
+蒲公英的风雪中间,那双宝石般的眼睛正望着我,就像望进了我的心里。
+拨散蒲公英的漩涡,我向小小的狐狸走去。
+狐狸抖抖耳朵,大大的尾巴掠过青草,一转身便消失在了树林深处。
+我赶忙跟了上去。
+树林的黑影中间,一小团柔软的白色时隐时现。
+就像月光透过树叶投下的光,或迈着优柔步伐的狡黠仙灵。
+相信着狐狸,我跟着它兜兜转转,走出黑暗的树林。
+月光下,一片望不到头的蒲公英海展开在我面前。
+正当我哑口无言时,身后传来一阵窸窣。
+轻轻的,细细的,像女孩子的赤脚踩上松针与落叶的声音。
+狐狸来到我的身后,夜间的风带来了她的气息——湿湿凉凉的,带着蒲公英花稍显苦涩的香味。
+一双手搭在我的肩膀上,修长的手指冰冰的。
+然后,她俯在我耳边,长长的头发披洒在我肩上,又顺着流下来。
+我感受到背后她的心跳与呼吸时微微的起伏,平静而令人安心。
+「这里是只有狐狸知道如何到达的地方,是蒲公英的家乡。
+「万望请您留在这里,教我的孩子学会人类的语言…
+「届时作为报答,我会将狐狸的戏法教给您。」
+耳朵痒痒的,就像有温柔湿润的夜风携着蒲公英掠过。
+奇怪,明明没有和她说过关于戏法的事情,她怎么会知道呢?
+她没有回答,而是牵起我的手,引我走向蒲公英海的深处…
+从南而来的夜风,自北而来的夜风,携着稍苦涩的香气,带着模糊的回忆吹拂着,
+她引我以狐狸的方式在飞散的白绒间温柔嬉戏,直到月亮高高地升上星空。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book157.txt b/Resources/Readable/CHS/Book157.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b7b9f152
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book157.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「等他学会了人类的话语——」
+她静静地说。
+我望着她的脸庞,出了神。
+她后来又说了什么,我没有听清楚。顽皮的夜风携着蒲公英,掩盖了她轻轻的话语。
+又或许那就是她原本的语言,是风与蒲公英的语言?
+然后,她看着我木讷的样子,笑了起来。
+她笑起来很漂亮。弯弯的眸子闪着碎光,就像泛着涟漪的湖水中两轮月亮。
+「那么,您想学狐狸的戏法,是为了什么呢?」
+「我想学狐狸的变化戏法,那样就能像鸟儿一样飞上好高的天空,就能一直飞到之前望也望不到的远处了…」
+我这样回答道。
+「啊啊,在打猎的时候,也不必俯伏在灌木当中,而是可以像猎鹰一样自由地飞上高天了。」
+然后,我不禁这样想着。
+这样想着,手中的蒲公英仿佛听到我的愿望一样,向着月亮飘散而去。
+「是吗…」
+她微微垂下头,黑色瀑布般的长发从白白的脖颈上流泻下来。苍白的月光投射在发丝上,又顺着发丝在洁白的皮肤上漫开,亮闪闪的,仿佛能映出夜空中云的影子。
+我目不转睛地看着她,过了一会又红着脸稍稍移开目光。
+毕竟,狐狸是自由的走兽,不会像人类那样出于羞耻心掩饰自己的美丽。
+虽然已不是第一次目睹,第一次触碰,但每次月光投在她的长发上,我总是忍不住脸红,禁不住移开眼睛。
+她侧过脸去思索了一会,轻轻叹了口气。似乎不太开心的样子。
+我们坐在蒲公英的海洋里,什么也没说。就这样过了好长时间,久到让我以为她在生我的气。
+「我们狐狸是知恩图报的。我会教给你我们的变化戏法,帮您实现愿望。」
+狐狸转过脸来,如是说道。
+湖色的眼睛在月光下闪烁着,令人安心。
+太好了,她没有对我生气。
+出于说不清楚的原因,我稍稍松了口气。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book158.txt b/Resources/Readable/CHS/Book158.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e5883014
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book158.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+狐狸是聪明的走兽,聪明而狡黠。
+小狐狸学得很快,有时候甚至能问出难倒我的问题。
+毕竟人类的语言复杂精致,不像走兽的语言那样纯真。
+有时,语言就像被猫咪抓乱的线团,挂在这里,挂在那里,缠住学生的口舌,时而把老师也绊倒在里面。
+但狐狸是聪明的走兽,很快便学会了人类语言中许许多多指代风的词汇,很快便能用粗浅的语言来形容蒲公英飘散的模样、月光遍洒的池塘。
+每当小狐狸发现一个新的词汇,每当他试图用新学的语言探索熟悉的世界,兴奋地为风、蒲公英与大地赋予初生的含义时,她就在旁边,微笑着,看着我们。
+小狐狸学得很快,我却并没有感到多少欣慰。
+等我教无可教的时候,她还会把我留在这片蒲公英的海中吗?
+等到那时候,我还会在这样的月光下,与这双柔和的眸子对望吗?
+她还会狡黠地笑着引我去蒲公英海深处,同我一起嬉戏,一起呼吸北风与南风吹来的,略带苦涩的香气吗?
+这样想着,我迷失在忧郁的回忆中。
+那个已经记不清的晚上,我与心仪的姑娘临别时,挂在夜空的也是这样的月亮。
+「这段时间辛苦您了。」
+不知什么时候,狐狸来到我的面前。她鞠了一躬,黑色的长发顺着肩膀垂下来,闪闪的月光从上面流泻而下,像水一样柔顺。
+「等他学会了人类的语言,或许会交上更多新朋友吧…
+「这段时间真的很感谢您,自从开始学习人类的语言,他比以往开朗了许多。」
+她望着我,深不见底的眼中是宝石般的碎光。
+「不过,等到您把人类的语言全部教给我们之后,又要去哪里呢?」
+被她闪烁着湖光的眼睛迷住,我一时忘记了回答。
+这也是狐狸的戏法吗?
+狐狸看着我木讷的模样,笑着叹了口气。
+然后,她反过身向月亮的方向走去,引我走向月光照亮的蒲公英海中心。
+小狐狸见状,晃晃尾巴,转身钻进了夜色的蒲公英丛里。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book159.txt b/Resources/Readable/CHS/Book159.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d4a82c35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book159.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+于是,公主与两位智者踏上了极北寒冷的雪域。
+这里到处都是寒冰和白雪,即使最勇敢、最强壮的走兽,或者掘地本领最强的鼬鼠,也找不到哪怕一片温暖的草丛、一颗多汁的果子。
+公主被雪原冻得瑟瑟发抖,但她没有退缩,而是头也不回地往寒风深处走去。
+智慧的狐狸与可靠的乌龟受不住刺骨的寒风和冰雪,纷纷劝说公主:
+「叮叮叮~在如此寒冷危险的地方冒险,国王陛下知道了会担心的,我们还是回去吧~叮叮叮~」
+「是啊是啊,这风雪只怕会越来越大,越来越冷…我们不如稍歇一阵,等风止天晴再继续前进吧?抱歉,我不会叫。」
+但坚强的公主并没有听从两位智者的建议,而是决意继续深入极北的严寒之中。
+毕竟在这个世界上,有什么能比拯救失落的亲友,挽回失去的情谊更高尚呢?
+就这样,他们走呀走呀,直到爪子和蹄子都被冻紫了,直到呼出的气都被冻成了风雪。
+在一座冰封的高山上,纵冰凌而下哗哗奔流的冰河边,公主遇到了寒风中飘摇的精灵。
+冰封的雪山上居住着古老智慧的精灵,她们没有形体,却拥有强大的魔力。
+「哼~哼~您是这里的主人吗?请问,您可以引领我们穿越风雪吗?」
+公主礼貌地问道,冻得麻木的蹄子在雪地上挪来挪去。
+智慧的狐狸与可靠的乌龟爷爷也期待地望着冰风的精灵,冻得麻木的爪子在雪地中来回挪动。
+「呼—呼—」
+精灵轻飘飘地说道,
+「可以哦,但是—呼—呼—
+「作为回报,我会吸取你们的体力,你们在寒风中前进,会变得越来越饿,越来越累,越来越冷,但不会有性命之忧…大概吧—呼—呼—」
+「哼~哼~毕竟是冰风的精灵嘛,」公主这样想道,
+「而且全王国最有智慧、最关心我的亲人正陪在我身边,他们一定有办法的!」
+公主毫不犹豫地应允了精灵的请求,智慧的狐狸与可靠的乌龟爷爷甚至没来得及提出自己的谏言。
+「哼~哼~交易很公平!就请您带我们去找小狼吧!」
+于是,精灵化作严寒的冰流,引导着坚定的公主翻越高高的雪山……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book16.txt b/Resources/Readable/CHS/Book16.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2d757cb2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book16.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+其四:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+丘丘人萨满的诗歌,就部落中丘丘长老的反应来看,似乎这首诗在丘丘人中间有特殊的哲学含义。尽管在主流学界看来荒谬万分,而且笔者无意挑战权威观点,但不得不说,丘丘人中间是否存在哲学这一话题,依旧是一个浪漫的文学主题。
+
+其五:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+与蒙德人相仿,丘丘人中崇拜风的部落人也经常喝得醉醺醺,没完没了地唱些赞美风的歌曲。这首诗是丘丘人萨满的颂歌,常常在大家喝得酣醉时听到。
+
+其六:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+这是一首虔诚的颂神歌,丘丘人只会在祭祀中演唱。演唱这首歌的时候,丘丘人往往还会配上打击乐器——使用木板击打部落中最弱成员的屁股,发出清脆而有节奏的声响。很疼。
+
+其七:
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+似乎许多丘丘人部落都会有在月光下围着篝火交换歌谣的传统。本诗就是其中一首篝火歌谣,是由丘丘人酋长歌咏的终曲。这首诗结束后,部落长老会高呼三遍「nunu!」大概是「睡觉!」的意思。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book160.txt b/Resources/Readable/CHS/Book160.txt
new file mode 100644
index 000000000..5064b5b05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book160.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——所有那些熠熠生辉的——
+「这些照片里的人都好漂亮啊。」薇拉也拿起了艾克装满相框的箱子。
+「如果不漂亮,就不会有留下相片以供留念的机会。」
+艾克并没有任何避讳的打算。毕竟也是年纪超过一千的宇宙贤者,他当然知道女孩子极容易受伤,又很容易变得很麻烦。艾克从不欺骗女孩子,学学艾克。
+「见证过繁星,才做出星星形状的钻石留念。」他接着解释,「但是宇宙间那些熠熠生辉的星星,是不属于任何人的。所以也没有夺走星辰一说。」
+薇拉并没有听明白这一句话,「你在说什么?」
+「说给一个不在场的傻小子听。不用在意,人类只是太年轻了。」
+
+「我会帮助撮合你和艾克的。」萨奇对仙女座帝国的公主陛下这么大声喊道。
+「哈?」
+「我喜欢薇拉,我不想——」
+「恶心。无聊。玷污我的听觉。低等生物不要说话。薇拉已经是我认可的朋友了,不能把她交给你这种懦弱的人。」
+「哦、哦……」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book161.txt b/Resources/Readable/CHS/Book161.txt
new file mode 100644
index 000000000..78a6d1a4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book161.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——献给许许多多的节日——
+近期虽然各种大事件频发,不过那都是宇宙里的事情。现在,一个相对平凡的大事马上就要发生了。小镇即将迎来自己的节日。
+「这回总轮到我来给你们两个介绍这个小镇了吧?」薇拉给公主和艾克端上了家里自制的炖菜。
+毕竟之前宇宙冒险里遇到的事情,都在由公主和艾克在充当解说。如果说薇拉有什么知识能在他们俩面前显摆,那也只有自己的老家了。
+「……后来大王的第一信使,勇敢的骑士霍夫曼向西横跨了两个大陆,渡过了大洋和河流;而御前的贤者、东方的女巫浮萍夫人则在向东的路途中经过了故乡,然后走过了幽冥的国土。最后他们相遇在了这里。」
+「欸,这样啊。好厉害。」公主陛下的演技需要提升。虽然她是真心不想让薇拉察觉出她对这个故事的毫不关心。
+「那也只能说明,这个地方是那位大王的都城在这个星球的对称点吧。」艾克随便找了一个看起来并不重要的地方吐槽。
+「啊哈哈哈哈,仔细想想是这样没错。」薇拉摸着后脑勺笑着说道。
+
+「我一直说着想要离开这里,但是最后发现,自己也只对这里最熟悉。」小镇纪念日的前夜,突然发现了这点的薇拉在萨奇的面前哭了起来!
+「你这个混蛋啊,居然弄哭薇拉!」公主唐突地用飞踢入场,击飞了萨奇。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book162.txt b/Resources/Readable/CHS/Book162.txt
new file mode 100644
index 000000000..d51129f0f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book162.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——星海战记——
+「重新点燃太阳也不算什么难事。但是这应该不是仙女座帝国想要看到的事情。」艾克对着惊慌失措的薇拉说道。
+「你是说,公主她绑架了萨奇?」薇拉先是略作思考,有些惊讶地说。
+「你是怎么能想到这个情景的。我是说,能绑架公主和薇拉的,只有仙女座帝国。」艾克转过身来,面对着星系的千万生灵。
+他停顿了一下,大声说道:「星海的众生。我虽然领受至高圣王列班宁的召请来此,目的是为所剩不多的恒星续火。但是仙女座帝国似乎不愿意看到这里能得长存久安,为此他们挟持了我的友人。」
+「你这样岂不是把他们两人的性命放在此世众生之上了吗?」圣王列班宁从圣座上站了起来,「这样的话,我统一星海诸岛,究竟是为了什么?」
+
+最后圣王单枪匹马深入死地、打败仙女座帝国的刺客、救回了公主和萨奇两人。之后,她和艾克简单聊了几句。
+「没想到你可以打败仙女座支配种族。他们作为生物个体也是十分强大的。那圣王试练中需要杀死的圣龙确实不是你的对手。」艾克称赞。
+「其实我就是圣龙。在和列班宁的血肉融合之后,我在为了她的愿望而行动。」
+「呃……」艾克略微感到了惊讶。
+「话说,那个小子就是第二公主看上的人吗?我进去的时候他们正在……」
+「什么?!」艾克略微感到了十二分的惊讶。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book163.txt b/Resources/Readable/CHS/Book163.txt
new file mode 100644
index 000000000..bae36e551
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book163.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——女孩她们自己——
+「所以说都是误会啊。她当时准备吃了我来着。」萨奇开始解释。
+「那应该不是吃。」艾克推了一下眼镜,「仙女座帝国支配种族的手心有捕食眼球的器官。」
+「我见过。怎么说呢…七鳃鳗?」萨奇说出最后这个词的时候,浑身打了个颤。
+「你听我说完。」艾克想要点自己的眼睛,却不小心在眼镜片上摁出了一个指纹。他摘掉眼镜,点了点左眼,「他们吃掉眼睛的习俗,包含着两种意义:臣服……」
+然后他点了点右眼,「……与爱恋。」
+萨奇也跟着开始摸起了自己的两个眼眶,若有所思。他似乎是在回忆当时究竟是哪个。
+「说到底,公主她其实也根本不明白这些事情差异在哪里。对她臣服者、被她所征服之物,以及爱着她的人——在她看来都是一样的。是在皇室的权力争斗中,不会伤害她的人罢了。」
+「怪不得仙女座帝国的刺客会绑架她。也就是说是其他继承人的一石二鸟的计策咯?」
+「我是不想卷入继承人之争的。所以只能让你多支持她一些了。」
+「所,以,说——我和她不是这种关系啦!她不是最讨厌我了吗?」
+
+与此同时,女孩子聊了什么呢?这可能就是永远的谜了。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book164.txt b/Resources/Readable/CHS/Book164.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9c5d324b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book164.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+神秘的独居者
+
+丘丘人的群落也存在着这样一种神秘的庞然大物。它们既拥有巨大强壮的躯体,也能够掌控元素,用以增强自身的能力——比如利用元素保护自身,或利用元素来增强战斗时的蛮力,使自己变得无坚不摧。
+
+这些强大的成员被部落中其他丘丘人敬畏地尊称为「Lawa」,根据笔者猜测,这个词大概可以解释为「王」或「头领」。但事实上,似乎在丘丘人的部落中,它们并不作为头领实行统治或带领指挥部落进行活动,而是更喜欢独来独往,避开其他丘丘人敬畏与崇拜的目光。
+
+一般冒险家很难遇见这些庞然大物。但即使经验丰富的资深冒险家在它们可能出现的地点进行探索时,也不得不为将要面临的风险多做斟酌。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book165.txt b/Resources/Readable/CHS/Book165.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c06f26da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book165.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+传说蒙德最初的酒,是在北风呼啸的年代酿成的。
+
+在冰霜列王相争的年代,冰暴中飘摇的先民将野果粗酿成酒,为了躲避冻疮的痛苦,也为了增添直面冰霜的勇气。在那个时代,冰雪依然覆盖蒙德大地,蒲公英也尚未探出头来。
+
+据说在蒙德,第一个发明酒的人是一位冒失鬼。
+
+在冰雪围困的部落中,冒失鬼为艰难耕猎的部族看管粮食。
+毕竟,尽管冰天雪地之中人迹罕见,但还总有些耐寒的小动物会打通隧道,从地下冒出来偷吃地窖中的粮食。因此,部族总是需要有人巡查存储粮食的洞穴、堵上鼠类打出的地洞,或把盗窃粮食的鼠辈抓个现行,为族人增加餐食。
+
+在那个时代,阴湿的洞穴总需要格外细心看护,否则堆积其中的食粮便有可能变质腐朽。但也有些时候,潜藏的小小生灵会给人们施加一点小小的恶作剧。
+
+趁着冒失鬼又一次玩忽职守,风的精灵化成狐狸模样,潜入成堆的野果之中,令酵母孳生,将之催熟发酵。
+而冒失鬼腹中空空,前来取食野果,正被发酵果子的醇厚口感迷醉。于是用兽皮将之榨出浆来,所以为酒。
+
+雪原之中发明酿酒的冒失鬼也是最初的醉鬼。传说他是第一个因醉酒而迷失在梦中的人。
+
+在他最初的醉梦中,他化成了一头孤狼。在很久以后、或者很久以前的某个时代,他与其他群落的同类拼死撕咬、与风雪中的人类竞夺食物,又与最初的仙灵相遇。
+
+群居的人与群居的狼,都是无法忍受孤独的生物。而新酿出的酒,令他们的梦互相连通。
+
+但他们对待梦的态度却截然不同。
+
+只见过风雪的人向往孤狼驰骋的荒原,而孤狼却对于人类的欲望心生恐惧。它无法理解为何人类会迷醉在危险的幻觉里,从中寻找希望。
+而更令狼忌惮的是,在人类的梦中,他再也无法辨清自己究竟是那头孤狼,还是一个怀有狼灵的凡人。
+
+于是,孤狼誓言远离人类的毒物,隔绝酒的诱惑。
+因为狼并不是风的子民,它们的家乡并不属于酒和牧歌。因此,狼离开了人类的领地,转而在荒野与山林中的酒香罕至之地安家。
+
+「这就是你们称之为酒的东西,与狼的渊源。」
+孤狼得意地对醉汉说道。
+一转头,却发现醉汉在柔软的松针床上酣睡已久。
+
+孤狼无奈地喷出鼻息,将这坨酒气熏天的家伙丢在一旁,自顾自离开了。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book166.txt b/Resources/Readable/CHS/Book166.txt
new file mode 100644
index 000000000..1fdf9a5e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book166.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+……
+
+感谢梵尼拉睿与…的帮助,我才能越过…抵达这座山峰…
+
+这座山峰无比高耸,山势凶险,恕我言辞匮乏,看山峰的形状,不如叫它「尖帽子峰」好了。但经过简单勘察,或许可以从东面借助绳索和钉桩慢慢攀登上去,再利用风势,把绳钩荡到…然后再…
+
+……
+
+小伙子们都不愿意跟我一同去攀爬这座山峰,即使有跃跃欲试的,也被老冒险家们吓走了。「无法征服的噩梦」,他们一个个都这么说。前人的失败让他们的心变老了,他们变软弱了。但我可还没老,我的四肢和头脑都还完全够用,尖帽子峰只不过是又一座等待我去挑战的高山而已。
+
+……
+
+好消息,阿尔力克愿意和我一起上山。我就知道我不是孤身一人!
+
+……
+
+我太小看这座山了,真正爬上山体,才发现它几乎无路可走,就像一整块精雕细琢的奇石,突兀而宏伟…希望族人们为我准备的干粮能支撑到登顶。
+
+……
+
+又一次受伤。腿伤得很严重,左手两个手指也被冻伤了,不过还好右手没事。恐怕要静养几个月了,但现在还不是时候放弃。
+
+……
+
+坏消息,今天阿尔力克没能撑过去。他年岁太大了,身体受不了山上严寒的风暴和崎岖的地形…我给他举行了一个小小的葬礼,把他最喜欢的老酒埋在他身边。现在只剩下我一个人了,风雪还没有停,我必须趁冰封山岩之前继续往上攀登…
+
+……
+
+又摔断了腿,还好只是轻微骨折。险些被一阵卷挟着冰晶的暴风刮进深渊,但万幸我还活着。我抓紧锋利的岩石死命挣扎,才终于又攀上了山壁,勉强找到了下山的路…
+假如当时撞在冰壁上或者卡在岩缝里的话,我恐怕凶多吉少了…这次撕裂了旧伤,恐怕有一年多不能登山了…
+
+……
+
+天很蓝,这几天里山上应该不会有风雪。我看到一只隼直冲向云间,几乎飞上了峰顶的高空——那是我到达不了的高度。
+
+假如能够像隼鸟一样飞入高空的话…
+
+就像儿时的故事中,在山巅学习飞翔的幼鹰一样…
+
+……
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book167.txt b/Resources/Readable/CHS/Book167.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a4062570
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book167.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——迎神——
+璃月最为著名的节日庆典,莫过于被称为「七星请仙典仪」的迎神仪式。
+作为始终注视守护璃月大地的神明,岩神每年会亲自降临,传下口谕,令凡民追随其寓意而行事,则事事顺遂规矩,不至逾越生乱。
+在愚昧久远的过去,璃月先民们从农人之中遴选代表,迎送岩神。
+他们会将丰厚的祭礼与肃穆的祝词献上,然后恭听神谕,向众人宣布这一年的经营方向,从而指引凡人富裕繁盛、克服灾祸,岩神的国土因而稳固不移。
+后来,魔神战争平定,璃月港城渐兴,代表璃月港各工商产业的「七星」成为了璃月港凡民与岩神之间的媒介,负责与岩神直接沟通,并以简明易懂的方式向市民传达神谕,发布一整年中的方针。
+而主持「七星请仙典仪」的显赫之人,顾名思义,只从「七星」内部产生,除此之外,无人得以过问。
+在璃月港众多商人的意识中,岩神的口谕之珍贵胜过黄金。
+每到岩王帝君降临的那一天,无论正处在多么遥远的屋檐下,璃月港的商人也会尽可能地或亲自、或差人急速赶回家乡,只为获取岩之神的指引,从而保障一整年里的生意兴隆旺盛。
+在雨林之国,狂言的智者们抛弃世俗、因寻觅隐藏的至高智慧而狂乱;而在磐岩的国度,人们却惯于祈求神明慷慨的引导,用以巩固繁荣的世俗。
+似乎某些时刻,共同行走凡世的七神也会彼此背道而驰。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book168.txt b/Resources/Readable/CHS/Book168.txt
new file mode 100644
index 000000000..ced30f7d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book168.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+……
+
+感谢████████帮助,我████████████
+
+████████高耸███凶险,恕我████看████████或许█████████慢慢████████风势████████然后再██
+
+……
+
+小伙██都████████山峰,即使有███████████他们████这么说。██████他们的心████他们█████████四肢和头脑██完全██████又一座████挑战███山███
+
+……
+
+好消息,阿尔力克███████上山█████孤身一人!
+
+……
+
+我████████爬上山体,才███几乎████████精雕细琢█████突兀██████族人们████████干粮能支撑████
+
+……
+
+又一次███腿伤████████两个手指█████████右手███████养██████但现在█████放弃。
+
+……
+
+███████阿尔力克██撑过去███太大████████严寒的██████████给他████████葬礼████████老酒████████████我一个人██风雪还没有███████冰封███████攀登…
+
+……
+
+又摔断了█████████骨折█████卷挟着冰晶█████深渊██万幸███████████挣扎,才终于又攀上了█████████下山████
+███████冰壁█████岩缝███████凶多吉少███████旧伤█████一年多█████
+
+……
+
+天很蓝,这几天████████风雪。我看到██████几乎██████高空——████到达不了███
+
+█████隼鸟████高空███
+
+就像███████在山巅████████
+
+……
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book169.txt b/Resources/Readable/CHS/Book169.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3354d325
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book169.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—无妄—
+在轻策山以北的山峦与丘壑之间,有一片名为「无妄坡」的山坡,此地阴气浊重,多有异闻传说。
+璃月人传言无妄坡的林木中间徘徊着已逝之人的魂灵,它们盘旋在破落的古村周围,彷徨在枯木与腐叶之间,未曾远离过其生前曾经执望的事物。这些飘忽的鬼魂往往会引诱无心的来客走入歧途,踏上通往危险的山路…任之坠入山涧、或被潜伏的魔兽啃噬。
+「无妄」之名也正是来源于此——无妄而引咎。即便旅人不擅动妄为,山中稀薄雾气般笼罩的恶意也会缠上他。
+无辜的山民与无知的过客总有可能会被鬼魂诱骗,深入山雾笼罩中不见天日的树林,走向未知的危险。无妄坡的妖鬼引诱凡人手段多端,或者化身成失去的思恋,或者化为成无法挽回的遗憾,以亡者的音容、离去者的温情、反目者的悔恨为表象,致使山中的游人无法拒绝它们的呼唤,因而追随而去。
+但无妄坡并非从来如此。仅在不久之前,无妄坡尚存人烟;而在更久远的过去,这片山坡下的村庄中也飘荡着闲适的炊烟、闪烁着点点灯火。如今这里的屋舍已化为丘墟,居民只剩下了低语的魂灵。
+在轻策庄的孩童之间,流传着这样的寓言:无妄坡的年轻人们被遥远海怪的鲸歌诱惑,追随着虚幻的许诺与幼稚的梦想纷纷投入碧水河平静的流水中,任飘摇的河波将自己推向遥远的云来海,在那里与大海中无数浪花融为一体,失却了一切山林与村庄的记忆…而他们的梦,也成了海怪的歌。
+一代代少年皆如此离去,直到最后,随着无妄坡的老人们一个接一个在嗟叹中离开人世,岩王帝君注视的宏大港城放射着绚烂灼目的光彩,吞噬了又一座沉默的鬼村。
+但与短寿善变的凡人不同,永流的地脉铭记着一切。喷涌的元素化为灵体,复现着此方住民的一切旧日美梦与噩梦。就像失去孩子的母亲,努力从已经逝去的过去寻求一切挽回的方法,无心的地脉一遍又一遍地塑造着往昔居民的身影,重复着每一声婴儿的啼哭,每一句老人的嗟叹,重复着每一个喜剧或悲剧,就像海中巨兽的歌,无意识地引诱着每一个擅自闯入的怀旧灵魂。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book17.txt b/Resources/Readable/CHS/Book17.txt
new file mode 100644
index 000000000..46ccb3bcc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book17.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——众神的路边野餐——
+在艾克午睡的空隙里,他的侍从之间爆发了巨大的战争。
+伟大的魔法师会降伏各种神明、恶魔为自己服务。艾克作为立于魔法师之顶的人,手下的魔神数量比字典的词条还多。究竟谁才是艾克手下最厉害的仆从呢?为了这个理由,众魔神决定来打一架。
+不幸的是,他们似乎把公主、萨奇和薇拉也算作助手、仆从之列了。
+艾克午睡持续两个小时,但目前为止已经有三个恒星被摧毁了!
+
+「吾为什么要保护你啊?」公主抽回了手,失去眼球的大恶魔倒在了地上。
+仙女座帝国的支配种族虽然看起来都很可爱,但是他们手掌心有两只特殊的嘴巴,用来捕食战败者或者恋人的眼球。
+「我们不是朋友吗?」薇拉有点受伤地问道,顺带抹掉了脸上的血。
+「嗯嗯,是啦。」公主脸红了,移开了目光,「经过上次的事情之后,我就承认你是我唯一的朋友了。不过我说的不是薇拉你啦。」
+「诶——」萨奇正被巨龙咬在嘴巴里。
+「怎么样,要投降吗?」巨龙用老爷爷一样的声音问道,「如果投降,承认自己是低贱无能之辈,我就饶了你们。」
+「我投降——投降!」萨奇大喊。
+「贱种蜥蜴少口吐狂言了。吾宫闱之中的壁虎都比你强大!」公主掰了掰手腕。
+「我是无辜的啊啊啊——」萨奇被巨龙丢上了天。
+仙女座的支配种族对远古巨龙的胜负,在一瞬间结束!
+
+最后只要好好投降,就不会有生命危险了嘛。
+萨奇在比赛中出局,用拖鞋叫醒了艾克。薇拉也在公主的保护下活了下来。
+「呃啊,无能之辈,看到就要吐了。低贱的东西,不要靠近我,不要和我说话,不要看我,不要和我呼吸一样的空气。」公主对萨奇的态度降到了低点。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book170.txt b/Resources/Readable/CHS/Book170.txt
new file mode 100644
index 000000000..abbdf5dd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book170.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+—山灵—
+在璃月的山林中,飘荡着许多无主的仙灵。这些发光的生灵永远在山林的云雾中,古老的城墟间,或腐朽废弃的村庄里彷徨,为携着「神之眼」的旅人引路,将他们引向隐藏许久的宝藏,或巧夺天工的古老机关。
+璃月人说,这些无声的小小生灵是吉兆的象征,是死去的仙人或未能留下名字的善良魔神所遗留的灵魂。也有人认为,仙灵其实是失去亲人的陌客在山中留下的回声,引导着孤独的游人走上归途。
+璃月的乡里流传着一个古老的传说:据说山中徘徊的仙灵曾是比诸多仙人更加古老的存在,拥有优美的形体与伟大的智慧。它在山林中穿行、在古城的厅堂中漫步的年代甚至早于岩王帝君与诸多魔神厮杀的时代。
+在某个无法追忆的时刻,仙灵的先祖与外来的旅人相识,于月宫三姐妹的见证中立下了结合的誓言。仅三十日后,灾祸遽起,仙灵与恋人在崩裂的天地之间流亡,直至凶险的灾厄攫住他们的脚步。无情的惩罚令他们永久离散,甚至就连记忆也支离破碎。
+与挚爱决裂的柔美仙灵与姐妹们日渐憔悴,就连美妙的形体也崩落碎裂,散落在山林中、遗迹间,化为了飘散的小小生灵,它们忘记了许多,遗落了许多,它们失去了自己的声音与智慧,但依旧唱着哀伤的歌。正因如此,怀着对久已消逝的恋人的点点深情,它们引导着山林云雾间驻足的旅人,借往日的丘墟、封存已久的妆奁或无法释读的诗文,追忆着遥远年代的故事。
+当然,这些仅是散乱离奇的传说,是璃月乡间对岩王帝君之前悠古时代的虚妄幻想,缺乏采信的价值。但至于这些山涧中徘徊的哀伤仙灵究竟为何,至今众说纷纭,莫衷一是。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book171.txt b/Resources/Readable/CHS/Book171.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f6559159
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book171.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+……
+
+凡工商万业,如泉如流,起于山岩,终于汪洋。人心所系,无非锱铢,因势利导,则纵横自如。权者,势也,其遏不公,系约契,而导万利;非因强而欺弱,亦非藉弱而抑强。须知交易往来、疏通金流之道,乃至公至正之道。
+或问曰:「民失其业,无恒产给食,无片瓦遮身,田舍毁弃,尽作劳力,而巨贾厅堂金玉盈门,何道之有?」
+此言谬甚。逐利之流如浪淘金沙,汰者甚众;又似谷间激流,生生不息。贫者不长居其贫,富者亦不恒持其财,则府库充盈、国土安衡无虞。
+故解私禁、扩公市、革府门,乃必然之业。接济之事,易滋怠惰,不宜滥行,合应缩减;千岩之军,镇抚不平,外平盗贼,内安万民,宜当充扩。
+
+……
+
+帝君虽寿,余等亦当有备而无忧。璃月之永固,人世之绸缪,愿据此大计,徐徐而行。革新之务,宜缓图之,不可失虑急求。恰如岩底秉烛削凿,久而珠玑宝玉竟出,璃月繁事亦当如是。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book172.txt b/Resources/Readable/CHS/Book172.txt
new file mode 100644
index 000000000..17eeae5a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book172.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—霓裳花—
+对于璃月体面市民而言,霓裳花在他们的生活中无处不在。霓裳花是一种色彩妖艳的花朵,其柔顺的花瓣常被用来加工绸缎。即使经过层层加工与编织,这种花朵与生俱来的雅致香气依然久久不散。因此,璃月人也专门培育出了用于熬制香膏的品种,而香膏之中最为奢华者一定要首先奉献给岩王帝君,得其首肯。
+昂贵的霓裳花香膏往往根据芬香气味与润泽程度的不同,在璃月的女性中间拥有着各自不同的寓意。璃月人中间有这样一个不成文的定则:在日常交际的范畴中,有关香膏的问题是不可对女孩子贸然提起的。但假如有心人能够猜出所用的香膏是何种类,并且正确解读其个性与特色,又巧妙地加以表达,则更有机会收获对方的芳心。
+根据璃月村野流行的说法,霓裳花香膏的制作方法最初是由隐居奥藏山中的仙人传授与人类的。在那个超凡之物与速朽的凡人同居共住的时代,仙人曾指导人类向草木与鸟兽学习求偶与相爱的技巧,又曾化作优雅的仙鸟,将制作与涂抹香膏的曼妙手法教给清泉中洗濯的少女。
+究竟怎样的少女竟能打动避世隐居的仙人?在无数的故事传说中,真相早已不得而知,但以霓裳花制成的香膏却流传下来,延续千年至今。据说其芬芳暧昧的香气与轻柔曼妙的制作手法历经千年历史未尝改变。
+根据生长环境与祖先亲族的不同,霓裳花在生长过程中也会呈现各不相同的性状。璃月的商人们便给这些拥有不同特征与用途的霓裳花起了许多花哨的名字,再将这些名字归于岩王帝君下凡的某次偶遇,或仙人的神奇恩赐,以离奇美妙的故事加以修饰——这样的促销广告总能收获璃月港有闲人士们的青睐。
+需求的存在使得璃月的花商热衷于大量培植和育种新型的霓裳花,因此在璃月凡人聚居的城市或村镇多有绚烂的霓裳花分布。遗憾的是,由于长年日久的地理变迁与矿产采掘活动的兴起,野生霓裳花的生长环境已被破坏殆尽,因此璃月野外的霓裳花群落几乎已经绝迹,仅有的少数植株被隐居的仙人们精心保护,盛开着娴静淡雅的花朵,与城市中人工养育的霓裳花气质截然不同。
+有趣的是,在璃月人看来,妖艳香雅的霓裳花同样是岩王帝君的象征之一。这尊主要以男性形象行走人间的威严巨神,是否也曾化为女性的形象接受鲜花的祭拜?在稀少的史料和庞杂的乡野传说中间,我们很难肯定这样的假想,却也无法将之完全斥为无根据的狂想。
+笔者曾亲眼见证七天神像接纳以霓裳花精心制成的女性化贡礼,至于岩之神怀着怎样的心情接受臣民的贡献,就不是笔者这等外国旅者所能够揣测的了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book173.txt b/Resources/Readable/CHS/Book173.txt
new file mode 100644
index 000000000..b269421cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book173.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book174.txt b/Resources/Readable/CHS/Book174.txt
new file mode 100644
index 000000000..cdd3b114e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book174.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+—第一折·鱼水缘—
+生:范皆
+旦:梓心
+婆丑:张婆
+
+【第一场】
+(梓心蓝袄上)
+(念)
+梓心:海潮映山远,轻风抚碧礁。
+(白)
+梓心:我,渔家女梓心。自幼码头生长,如今年方一十六岁。
+梓心:奈何双亲老迈,只得接过舟桨,在这海波上打鱼做生涯。
+(东塘摇桨)
+梓心:游鱼摆尾自在暇,换得金钱贴补家,手持篷索我把网撒。
+(梓心撒网收索)
+(东塘连江)
+梓心:每朝夕披星月日头实艰,朱门豪寒舍饥确属常见。
+梓心:富家女着锦绣我也暗中艳羡,腕上仅珠一串倒未曾自怜。
+梓心:家徒四壁花容月貌难显,只盼望凭双手挣得金钱。
+(梓心系缆,跳上岸)
+(东塘散桨)
+梓心:该是时走上街把渔获售贩。
+(梓心下)
+
+【第二场】
+(梓心提篮上)
+(东塘导桨)
+梓心:手提鱼桶我街头叫卖。
+(张婆提花篮上)
+(数桨)
+张婆:瞧这鱼(鱼摆尾水溅张婆状),凶得很,拿了炖汤。
+张婆:咕嘟咕嘟,半老婆子变娇娘,粉面朱唇含春光。
+(白)
+梓心:这位妈妈怎样称呼?
+张婆:我老婆子姓张,在这条街上啊,卖花。
+张婆:我说姑娘,你这柔声细语的,卖到天黑也卖不出一条鱼去。
+张婆:想是你这么漂亮一个姑娘,抹不开面子,放不开嗓子,吆喝不出号子,也就填不饱肚子。
+(梓心低头)
+(白)
+梓心:张妈妈说笑了。
+梓心:这这这…
+张婆:怎么啦?
+梓心:平素戴在腕儿上的珠串不见了。这下怎生是好?
+(范皆箭衣彩裤持珠串上)
+(东塘原桨)
+范皆:碧波浪尖金乌吐真,信步觑见珠儿蒙尘。
+(白)
+范皆:小可范皆,码头出卖气力为生,不才众位弟兄抬举,推我做了头人。
+范皆:今日捡到珠儿一串,似是这位姑娘丢失的物件。
+范皆:有心归还,但若被冒领就不大妥当。
+范皆:待我上前察看她腕上有无佩戴的痕迹。
+(东塘二六)
+范皆:骄阳烈日暖风蒸,买鱼沽酒舟上横。
+梓心:客人瞧鱼儿鲜活,煎烹煮任君选做。
+范皆:吃虎的鱼儿最凶狠,看这青尾却摆动不成。
+范皆:走上前与我细认。
+(梓心上前)
+范皆:果然是珍珠要配佳人。
+(东塘连江)
+梓心:心中道这客人着实孟浪,登徒子含带笑胡语乱言,
+梓心:回转身杏眼圆睁我将他怒斥。
+梓心:放肆的混账你忒没尊严。
+(白)
+范皆:姑娘休恼,小可方才察看,见姑娘手上有佩戴的痕迹。
+范皆:这珠串想必是姑娘的物件,如今完璧归赵,姑娘莫要忧心。
+范皆:我范…
+(顿,掩口,范皆回身下)
+范皆:便去了哇。
+(白)
+梓心:壮士且慢——
+(东塘摇桨)
+梓心:原是我错怪豪杰,霎时间心中羞怯。
+梓心:忽想起那壮士名姓未列,这日后我该当怎样答谢。
+(白)
+梓心:愧煞人了。
+张婆:这才是姻缘天降,那俏姑娘啊,会上了有德的郎。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book175.txt b/Resources/Readable/CHS/Book175.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c8ec9053
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book175.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+—第二折·寻君帖—
+生:范皆
+旦:梓心
+婆丑:张婆
+丑:张三、李四、王二麻
+
+【第一场】
+(梓心、张婆上)
+(白)
+梓心:近日来郁郁寡欢,横竖不得安神。
+梓心:只因我前番错怪了行善事的壮士。
+梓心:他本欲将珠串归还于我,我既未言谢,也未问询他的名姓,反将他痛骂一番。
+梓心:实在羞愧,有心找寻恩人,但偌大的港口,我如何觅得那人哩。
+张婆:依我老婆子看来,姑娘也不必悲伤,也不必烦恼。
+梓心:啊,张妈妈,此话怎讲?
+张婆:你只要贴一纸告示,说找寻送还珠串的人,有摩拉奉上,他不就来了吗?
+(单青原桨)
+梓心:人言道——
+梓心:清酒惯能红人面,财帛大可动心田。
+(梓心低头踱步)
+梓心:有心此计寻恩人,又顾虑他岂会为此把身现。
+(白)
+张婆:行啦,别犹犹豫豫的啦,就这么办吧。
+张婆:信我老婆子的,你吃不了亏。
+(梓心、张婆下)
+
+【第二场】
+(张三、李四、王二麻上)
+(数桨)
+张三:我张三。
+李四:我李四。
+王二麻:我王二麻。
+张三:看见那告示,来把报酬拿。
+李四:你看官要问了,做善事的真是我?
+王二麻:嘿,傻子才说老实话。
+(白)
+张三:我说哥几个,这都是去梓心姑娘那儿领功去的?
+李四:没错。
+王二麻:正是。
+李四:你也捡了梓心姑娘的头花?
+王二麻:我怎么记得告示上说,她丢的是对耳环?
+李四:胡说,是头花。
+张三:蠢货,是香膏。
+王二麻:得了得了,咱几个到底捡没捡,心里还没点数吗?
+张三:啊哈哈哈哈。
+李四:啊哈哈哈哈。
+(张三、李四、王二麻转向梓心)
+张三:我说梓心姑娘啊,捡着你香膏的乃是我张三,这报酬您准备好了没?
+李四:边儿去,此前归还你头花的是我李四,这报酬该给我。
+王二麻:闭嘴闭嘴,送回你耳环的是我王二麻呀姑娘,这报酬该归我。
+梓心:这这这…真真叫人晕头转向。
+梓心:漫说我从未见过列位,若我当真遗失过耳环、香膏、头花这些个物件,我怎的不知?
+张三:你八成是忙着卖鱼记不真,甭犹豫啦,直接给就错不了。
+李四:给摩拉吧,快着点的。
+王二麻:不给就砸烂你的摊子,骂臭你的名声。
+梓心:哎呀,哪里惹来了这一帮无赖的泼皮。
+梓心:张妈妈,你看你出的好主意。
+张婆:姑娘别急,我再想个法子把他们轰走。
+张婆:呔!
+(张三、李四、王二麻一齐跌坐在地)
+张婆:我老婆子教姑娘挂的假悬赏,专为捉你们这偷东西的蟊贼!
+张婆:你们送还的东西全是假货,速速将梓心姑娘的头花、耳环、香膏还来。
+张婆:如若不然…
+张三:便怎样?
+张婆:那金贵的琉璃百合压干了做的头花,上品夜泊石打造的耳环,外国舶来的香膏…
+张婆:统统要你们赔,摩拉呢?交出来交出来!
+(张婆提笤帚追打张三、李四、王二麻)
+张三:嘿呦。
+李四:别打了,不要你的摩拉了!
+王二麻:赶快把捡她东西的真家伙弄过来抵债!
+
+【第三场】
+(张三带范皆上)
+(白)
+张三:我可弄清楚了,就是你小子偷了人姑娘的东西,害得我哥几个挨打。
+范皆:我范皆行得正坐得端,从不做偷鸡摸狗之事,你莫要凭空污人清白。
+张三:好小子,嘴硬得很,你敢同我见失主吗?
+范皆:怕你怎的,走走走,我倒要晓得是何人污蔑于我。
+(张三、范皆转向梓心)
+张三:丢了东西的可不就是这位梓心姑娘吗?看你如何狡辩。
+范皆:好啊!原来是你!
+(东塘连江)
+范皆:原是此女言语冲,霎时间意难忿来气血涌。
+(东塘快桨)
+范皆:刁娘行且休骗哄,我乃范皆码头一工。
+范皆:身正常轻富贵虚空,何来盗窃女妆红。
+范皆:丹心反遭尔诘攻,悔生事端归珠琼。
+(白)
+梓心:原来这位壮士名叫范皆。
+梓心:如今他又是无端受牵扯,倒是我的不是了。
+梓心:待我与他赔罪,若是他不受,再三道歉也无妨。
+(梓心上前向范皆赔礼)
+梓心:啊,壮士,前番皆是误会,其实另有…
+(范皆转头)
+范皆:哼。
+(梓心轻笑,再上前)
+梓心:其实另有隐情。
+梓心:只因壮士前番不留名姓,就此别去,我有心报答却寻你不得。
+梓心:才出此下策,惹出这许多烦恼乃是我的不该。
+梓心:这厢梓心向壮士赔礼了。
+范皆:哦?
+(东塘摇桨)
+范皆:虽说是蒙冤枉不由恼恨,静心神再思量误会一场。
+范皆:收起怨怒不忿模样,待要开口怎奈话僵。
+(白)
+范皆:咳咳,我来问你。
+范皆:你方才言道,此前乃是误会。
+范皆:你有心寻到拾得你珠串的人,故而贴出告示,阳错阴差错怪了我是么?
+梓心:正是,再与壮士赔不是了。
+(范皆扶梓心)
+范皆:姑娘无须多礼,折煞小人也。
+范皆:倒是我方才莽撞了些,叫姑娘难堪,应当赔礼。
+梓心:壮士说哪里话来…
+(范皆施礼)
+张三:嘿?!你们这怎么还拜起来了,这摩拉到底是给还是不给啊?
+张婆:闭嘴吧你,人家两人叙话,有你这个东西什么事?
+张婆:台底下各位老爷少爷、夫人小姐,诸位来这儿看的是云堇的戏,谁要听你胡扯。
+张婆:有点眼力见些,给我一边去。
+(张婆提张三下)
+梓心:说来,我每日便在这摊前贩鱼,如何未曾见过壮士?
+范皆:我每日都要从这街上走过,前去上工。
+范皆:许是人多,未曾得见。明日或许有缘…
+梓心:如此…便待明日。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book176.txt b/Resources/Readable/CHS/Book176.txt
new file mode 100644
index 000000000..1312f0fca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book176.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+—第三折·二失珠—
+生:范皆
+旦:梓心
+婆丑:张婆
+净:吴旺
+丑:吴一、吴二
+
+【第一场】
+(梓心、范皆两边上)
+(念)
+范皆:晨兴犬吠急。
+梓心:日照檐霜薄。
+(白)
+范皆:那边的可是梓心姑娘?
+梓心:正是,原是范皆范壮士。
+(东塘散桨)
+范皆:昨夜幽梦见佳人。
+梓心:恨别时短又相逢。
+二人:心中所想竟成真。
+(白,异口同声)
+梓心:壮士…
+范皆:姑娘…
+(白)
+范皆:海上旭日方升,码头上已然开工,范某需得为生计奔波。
+范皆:梓心姑娘,我先去了。
+(梓心施礼目送。范皆走远,回头。梓心低头复抬头,范皆下场。梓心绞手。)
+(东塘摇桨)
+梓心:临到此时怯情生。
+(梓心下)
+
+【第二场】
+(吴旺绿箭衣敞领,伴吴一、吴二上)
+(念)
+吴旺:老爷我叫吴旺,街头称霸王。
+吴旺:今天闷地慌,上街来闲晃。
+(白)
+吴旺:吴一,吴二!
+(同白)
+二人:有!
+(白)
+吴旺:老爷我打算弄点新鲜吃食,你们可有什么好主意?
+吴一:您觉着金丝虾球怎么样?
+吴旺:大鱼大肉吃腻了,金丝虾球倒还凑活。
+吴旺:吴二,你与我去寻个店家,要一份金丝虾球。
+吴二:好嘞。
+吴旺:且慢。这金丝要炸得正金黄,一点焦黑都不要。
+吴二:一点焦黑都不要,好,记下了。
+吴旺:转来。这虾球大小都要一般,大大小小的不成。
+吴二:大大小小的不成,行,您瞧好吧。
+吴旺:不必了。
+吴二:您这要是又有什么要求,直说就是了。
+吴二:那店家要是做得不好,咱就按老规矩——
+吴一:怎么着?
+吴二:不给摩拉就是了。
+吴旺:非也非也。你看这街边鱼摊,有一俏丽娘子,这见了美人胜似餐饱。
+(东塘摇桨)
+吴旺:待上前将她家情形细访,赚一个粉娇娥当一夜鸳鸯。
+(吴旺转向梓心)
+(白)
+梓心:客官可是买鱼么?
+吴旺:啊,正是正是。小娘子哪里人家,父母何在呀?
+梓心:我自幼码头生长,父母俱已老迈,只有我一人街边卖鱼贴补家用。
+梓心:客官问这些作甚?
+(转头,低声)
+吴旺:妙哉妙哉。父母俱不在身边,正好下手。
+(转回,向梓心)
+吴旺:小娘子可曾许配人家?
+梓心:终日里为生计奔波,并不曾许配人家。
+梓心:哎呀,我的婚姻与客官你买鱼,能有什么相关。
+(转头,低声)
+吴旺:甚好甚好。还不曾许配人家,若遭了灾祸也没人主持。
+(转回,向梓心)
+吴旺:小娘子可有钟情的男儿郎?
+(梓心低头不语)
+(东塘散桨)
+吴旺:见她低头无响声,想必无有贴心人。吴旺的不良意向胆边生——
+吴旺:来来来,小的们,与我掳了这佳人,莫负美酒良辰。
+(吴旺、吴一、吴二挟梓心下)
+
+【第三场】
+(张婆上)
+(白)
+张婆:列位看官,您要是听我们云堇的戏听多了,成了懂戏的行家,您八成也能猜着了。
+张婆:接下来还能怎么着啊,可不就一场打斗在所难免了不是。
+张婆:大英雄出世,还尚得有个契机激他一激呢——
+张婆:譬如恶兽作祟,扰乱民生,或是时势变化,乱流之中造就英雄。
+张婆:你凭着一股子豪气做出一番事业便青史留名,若是缩头…
+张婆:哪个记得你叫张皆、王皆还是范皆。
+张婆:更何况咱普通人要强出头,留下救美的佳话。
+张婆:咱们且看他范皆要做何反应。
+(范皆上)
+(白)
+张婆:哎呦,您怎么这时候来了呀!
+张婆:梓心姑娘被这儿有名的恶霸吴旺给卷走了!
+(东塘快桨)
+范皆:喝——呀——
+范皆:听她言惊得我魂飞神散,未曾想飞来祸近在眼前。
+范皆:恶豪强烧杀抢全凭心愿,我若前去…
+范皆:只怕是有命去无有命还。
+(张婆递珠串给范皆)
+张婆:范大爷,这这这,怎生是好呀。
+(东塘快桨)
+范皆:见珠串,罢罢罢——
+范皆:弱女子怎能降伏凶横的恶狼。
+范皆:珠串在手,怒拔剑。要叫那吴旺,痛悔嚎啕,沙灰盖脸。
+(吴旺、张婆下)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book177.txt b/Resources/Readable/CHS/Book177.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ea1c7b53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book177.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+…
+今天的气候仍然十分恶劣。
+风雪虽然有所消退,但仍然不时刮得人睁不开眼睛。
+让我想起过去曾经在古诗中看到的描述,将风雪比作苍白的铁剑之舞。
+
+但正如兰德里希老爷所说,无论遇到什么困难,都必须继续推进。
+必须将丰厚的成果带回蒙德。
+只有这样,才能不负兰德里希老爷的期待,才能让家族的名望更加稳固。才能消去那些隐隐躁动的叛逆者的气焰。
+
+因为碑文,我们决定今天不按原定计划去勘探西南面的遗迹地窖,而是去有着闭锁的密室。
+根据厄伯哈特少爷解读的石碑铭文,其中或许有保存较好的古代壁画,与某种星银制成的武器。
+若果真如此,大抵会成为这几十年里最有意义的考古发现吧。
+
+——虽然英戈伯特老爷是这么说的,但我心里还是无法放下前几天在风雪中失散的同伴。
+但愿他们如厄伯哈特少爷说的那样,是自幼严格锻炼的贵族子弟,有着能独力返回临时营地的能力。
+
+马上就要离开阳面的营地,绕山深入遗迹腹地了。
+这次必须仔细勘探遗迹结构的稳固性才行。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book178.txt b/Resources/Readable/CHS/Book178.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae3383352
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book178.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+因为先前的惨剧,所以前一本日志恐怕无法回收了。
+损失了考察的记录十分可惜,但环境实在太危险了。
+
+最终我们还是无法打开那扇大门。
+无论是壁画,还是英戈伯特老爷无比期待的古代武器,最终都落空了。
+回到雪山阳面的营地时,之前失散在风雪中的同侪也没能回来。
+…虽然希望不大,但只能期待他们顺利下山,带着补给和救兵回来了。
+因为我们的补给已经不够了。
+虽然这么说或许很残酷,但密室的圆形大门前的塌方,不仅仅夺走了尼克,还夺走了我们委托尼克保管的燃料与食物。
+明明说了要先勘探遗迹结构的完整性。明明跟他说了…
+
+或许这几天的遭遇让我变得更加冷酷了。
+或许这就是绝望的环境对人造成的影响。
+
+因此厄伯哈特少爷才更让人钦佩。即使遇到了这些事情,还能保持冷静思考的能力。或许这就是真正的贵族子弟的气度吧。
+兰德里希老爷确实没有看走眼。
+即使只是私生子,他也是能配得上一族之名的人。
+
+我们会在风雪稍微消散之后,依照厄伯哈特少爷的提案,到西南侧的遗迹地窖去。
+依据他的解读,其中或许有着很久以前留下来的东西。
+虽然很不可思议,但这里独特的严寒有着保存物资的能力。
+
+绝不能辜负已经不在了的同伴们的期待。
+…当然更不能辜负兰德里希老爷的期待。
+否则,或许我就要在角斗场中与魔物相会了吧。
+即使能胜过那些魔物,也会像厄伯哈特少爷的老奴那样,倒在劳伦斯家那个红发死神的剑下吧…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book179.txt b/Resources/Readable/CHS/Book179.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ff9b6c25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book179.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+到底是因为那样的历史而让这里的风景显得寂寥,还是因为这样的风景让这里的历史变得黯淡呢。
+抑或是,因为考察过程中发生的事情,我才会产生这样的想法呢。
+又或者是,因为失血和严寒,我的心智也受到了影响呢。
+无论如何,这大抵是最后一篇日志了。
+
+厄伯哈特的计划最后失败了…不,或许应该说,成功了吧。
+如今看来昭然若揭的行动,之前竟然谁都没有看出他的本意。这么一想,旅途中失散的同行者,恐怕都已经遭了他的毒手吧。圆形大门的密室前发生的塌陷,也是他计划中的吧。
+
+但直到最后,将我和英戈伯特老爷带到西南侧的遗迹地窖中,亮出了长枪,我才明白。
+鼓吹「冰雪封印的古国」也好,「天降之物的魔力」也好,都是为了利用英戈伯特老爷热衷探险的性格,将他带到孤立无援的地方…
+归根到底,私生子就是私生子。
+暗地里练习「长枪」这种缺乏贵族气度的兵器,就是为了能在这个时候把老爷除掉,好让自己更接近一族之长的位置吗。
+
+这么一想的话,帕西法尔少爷忤逆,沉迷「侠盗」的游戏,并且最终逃亡,也少不了他的撺掇吧…
+
+我始终无法忘记英戈伯特老爷被他的长枪挑起的光景。
+明明我们是一起长大的,却没有看出他亲切沉稳的外皮下潜伏的怪物。
+原本兰德里希老爷已经准备在这次考察回来后,将一族的氏名正式赐给他。如果知道老爷的打算的话,事情或许不会变成这样了吧…
+还是说,正是因为知道老爷的计划,他才忍不住要将自己的继承顺位向前推进呢…
+
+我无法返回蒙德了。对不起,普莉希拉。
+
+无论是谁读到我的日志,希望你能警告兰德里希老爷。
+厄伯哈特虽然也受了重伤,但仍有逃回蒙德的可能性。
+如果回到蒙德,那他逆反路上的绊脚石就只剩一个了…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book18.txt b/Resources/Readable/CHS/Book18.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a5bebae8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book18.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——魂断深海古神殿——
+随着薇拉与萨奇的年纪增长,四个人的关系也在发生奇妙的变化。
+「我不想听你解释了。」萨奇对艾克说,「就算你真的对薇拉不是那种感情,薇拉也会一直追逐你的。」
+艾克是远方的象征,是未知与新奇的隐喻。勇敢的鸟儿一生也不会筑巢,只会在恋慕的风中飘荡。
+萨奇却被艾克告诫,「怎么想一千岁也都是老年啦。」
+「那和我年龄还挺般配的吧。」公主开心地把头伸了过来。
+
+鼓起勇气准备告白的萨奇,却面临了最残酷的命运。
+还记得第一卷艾克和薇拉见面时从古神那里取来的古剑吗?那是艾克为了推进命运取来的钥匙——现在薇拉被这把剑划破了手指,穷凶极恶的远古病毒将她杀死了!
+
+「都是你!」萨奇拽住了艾克的衣领。如果是在平时,艾克一定会笑呵呵地装傻——他本性也只是一个温和善良的老人罢了。可是这一次,他拍开了萨奇的手。
+「你不是可以倒回时间吗,救救薇拉吧!」公主也这么哀求。
+「你们不明白,只有未来拯救过去,修改过去是没办法拯救没有薇拉的未来的。」艾克咬住了嘴唇,一直咬到血液渗出。
+
+「有个地方曾经有个神话传说。白银时代的人类童年极其漫长,多达两百多年。这让短暂的成熟充满苦难。」
+对于其他人来说,童年已经结束了,可是青春却遥不可及。
+没有薇拉的《少女薇拉的忧郁》,下回继续!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book180.txt b/Resources/Readable/CHS/Book180.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac79efa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book180.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+无论是谁留下的这些食物,都太感谢了!
+我又饿又累,补给也没了,要是没这些食物,我肯定没法继续走了。
+现在我要继续往山下走,再走一会我应该就能回营地了。
+下次我一定要做好万全的准备再进雪山…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book181.txt b/Resources/Readable/CHS/Book181.txt
new file mode 100644
index 000000000..23e4b2d4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book181.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+——龙脊雪山——
+从璃月的河岸平原登高而上,龙脊雪山南侧的这片区域坡度较缓,风雪平和,而且水源尚未封冻,是个设立营地的好地方。等物资准备完毕,我就把这里作为基地,继续向顶峰出发。
+
+布置好营地后,顺便勘察了周边的遗迹。这里的遗迹很有趣,建筑风格与图案细节与其他地区的无名古建筑有着惊人的一致性。从这一点看来,传说中那个古老的雪山国度很可能正在我的脚下。
+只可惜没有在遗迹里发现任何连贯的铭文,很难确证古国的历史。或许在更高的地方,更凛冽的风雪深处还隐藏着更多信息。
+
+在这里过夜很难受,寒冷刺骨的阴风总是顺着溪流尖啸而来,刮得帐篷哗啦作响,催人噩梦。水源处的那座山洞里一定有不小的空间,我听到幽魂般的寒风正在其中回响。但可惜洞口被一道栅栏封得死死的,从外侧完全没有办法打开。
+
+晚些时候,我继续向山上前进。沿途有一些年代较近的遗物,似乎能追溯至蒙德的贵族时代。我发掘出了一些衣物碎片和破烂不堪的武器,厚厚的冰雪减缓了腐朽的速度,使掩埋其间的残骸得以长年保存。
+从遗物的分布情况来看,似乎这边的山径上曾发生过一场追逐,甚或谋杀。
+
+即使狂暴的风雪与险恶的异变也没能阻挡人的野心。这片被神离弃的冰雪之地终究也沾染了后人的罪恶。
+
+沿着山径向上攀爬,风雪愈发强烈,气温骤降到了难以忍受的程度。我探查了东北方的一处遗迹,难以置信的是,在这终年暴雪席卷的地方,遗迹中竟有一片并未封冻的水域!从方位判断,或许与下方那条溪流的水源是相连的。
+但这片区域太过寒冷,没办法冒着冻死或溺水的危险探查遗迹更深的内部。我粗略地留下了记号,希望风雪不会轻易将它掩埋。
+这里或许是古老国度的地下避难所,年长日久而被渗入的地下水淹没。但我也曾听说,在千百年前的古老时代,暴君们会将犯人投入监牢,锁进囚笼,然后把大量的水缓缓注入。只为令犯人眼睁睁看着慢慢上涨的水位将自己逐渐淹没,自脚踝直至口鼻,再到额头…
+此种刑罚漫长而残忍,在此种严寒气候之下,更难以想象有谁能够从中生还。
+
+偏东的山路有些崎岖,我在这里遭遇了一些愚蠢的意外,险些摔断腿。幸好只受了点皮外伤,骨头没有大碍。但防寒服被冰凌撕裂了一个大口子,寒风一刻不停地往里灌,简直像刀刺一样,非常不妙。
+在伤口麻木之前及时找到了避风的角落,勉强缝补好了被撕裂的外衣…但继续登顶是不可能了。
+稍晚些时候,我终于赶在冻死之前回到了营地。在篝火前烤暖手脚,脱下袜子时才发现有三个脚趾已经被冻成了紫色…不管怎样,起死回生的感觉真不错。
+
+风雪稍停时,我举目仰望,破碎的巨岩围绕着雪山孤寂的峰顶,在晴空中静静悬浮着。诗歌中那条被埋葬在山涧的古老魔龙,其腐朽的盲眼或许也正凝望着高天?
+对于雪山下的许多居民而言,这座异变之山就像诸神目光之外的盲区,被不可理解的命运所统治。在蒙德的古旧童话中,这座雪山是被时间之风遗弃的惩戒之地,因而一切都被呼啸的寒风冻结在了毁灭的一刻。
+但山顶有什么东西还在悸动,我在梦中感受到了它的呼召——像是细微的歌声,悦耳却不祥。
+
+探险很不顺利,但还好保住了性命。只是此日一别,不知以后还能否有机会重新攀上峰顶……
+接下来我或许会继续探索璃月,不过当务之急还是补充先前损失的物资,顺便换掉这本浸了水的日志。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book182.txt b/Resources/Readable/CHS/Book182.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book182.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book183.txt b/Resources/Readable/CHS/Book183.txt
new file mode 100644
index 000000000..c63ef8fc5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book183.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+「巨树繁茂,盘存百宝。
+大道正中,可寻奇货
+长阶之下,匿藏何物?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book184.txt b/Resources/Readable/CHS/Book184.txt
new file mode 100644
index 000000000..465902914
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book184.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——麒麟——
+在璃月山野之间的传说中,麒麟是一种高贵而仁慈的仙兽。麒麟往往出没于山林之间,仅在清露与星光交汇的夜晚循循而行,仅以纯净的甘露、清苦的香草为食。
+麒麟是温柔的仙兽,优雅与容仪流淌在它们的血脉之中。据说麒麟从来不会伤害活物,哪怕只是踏伤一只小虫,折下一缕草叶。人们说,麒麟的每一种习性、每一个动作,都遵从着古老雅致的礼节,千年以来从未改变。
+在魔神混战的蛮荒年代结束后,许多仙人不再适应凡人的喧扰,因而在岩王帝君的安排下,纷纷隐居竹林与群山,自此再不干涉人世,游戏山水,各得其乐。
+但也另有许多仙兽,在千年的合作中与凡人结下了深厚的情谊,决定在人界贯彻岩王的意志,以仙力与仁心扶助凡人的城。它们或隐于山野村落,或行于繁华街市,与人类共同生活,互相结合,在璃月港的街巷府堂之间留下了独特的血脉。
+
+根据一则民间传说,早在数千年前,优雅的麒麟一族中已有与尚且愚蛮的凡人相亲者。
+传说在数千年前的蛮荒时代,人们以芰荷为衣,香叶为裳。
+某个夜里,一位采药人在群山中的一处池塘沐浴,却不料散落池边的衣物被偶然经过的麒麟啃食。尚且年幼的仙兽并不懂得人的羞耻与私欲,也并未学会仙兽行走凡间的道理。
+为补偿自己鲁莽的行为,也为了避免仙人的超凡外表惊吓到脆弱的凡人,她便化为人的模样,趁满月的幽光遍洒池塘时,出现在采药人的面前。
+年幼的仙兽终究不懂得人的羞耻与私欲。在清冷的月光下,萤火点点的山林中,以露珠为衣、月光为裙,她与懵懂的凡人结伴嬉游,游荡芳花与幽篁之间,向他介绍众仙的洞府,与他解读鸟兽的语言,又在静夜的虫鸣之中浅睡,共同沉入悠古的梦想…
+待到第一缕晨光落在采药人的脸上,将他惊醒时,高贵的仙兽早已不见踪影。
+
+那之后的故事,民话众说纷纭。有人说,后来某天夜里,麒麟衔来一个竹篮,放在采药人家门前,便从此隐入月光与轻雾中,当采药人出门查看时,才发现竹篮里正安睡着一个幼儿。
+也有人说,麒麟从此与凡人一同生活,生儿育女,习惯了人间的烟火……
+
+无论千年古事的真相如何,优雅的仙兽今日依旧与璃月的万民同行,依旧隐居在熙攘的人海中,等待着终有一日岩王帝君的再次呼召。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book185.txt b/Resources/Readable/CHS/Book185.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd6302b97
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book185.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——玉遁——
+在璃月港西北方,南天门以南的山谷中,静默地矗立着许多古老残垣。
+其中一处,璃月人惯于称之为「遁玉陵」。此间的遗迹据说远在魔神混战的年代之前便已存在。
+根据人们口口相传的古老传说,「遁玉」之名的含义乃是「美玉遁逃之处」。
+在无法追忆的古代,即使岩王帝君也尚且年轻的时代,璃月以西的荒原曾有天星坠落。随着天星堕地,直面冲击的荒原化作宏大深邃的巨渊,美玉金石从中生长而出,取之不竭,因而成就了璃月此后千年的采矿产业。
+传说那无名的星辰坠落之时,曾有一块碎片迸溅而出,正落在璃沙郊北部的群岩之间。
+众所周知,无言的金石之内蕴含着灵气与精神。在凡人无法尽览,也无从理解的万古中,它们以自己的节律倾听和注视着地脉的搏动,山泉的回响,岩峦缓慢而坚定的巡行。
+但自天空坠下的陨星却不同,相对大地上素朴坚定的岩石,它们拥有高傲而急躁的脾性。
+
+后来,大地上无数魔神与君王在为天定的王座彼此争战,星空与深渊为之失色,悲剧与恶行阻遏了山岩与流水的呼吸。自天空而来的落星不堪其扰,不顾层岩巨渊的挽留,向高天遁逃而去。
+自天而降的美玉回归星天之后,留下了深深的天坑。人们在其中建起坚固的城市与要塞,偏安于陨星的遗赠之中闭关自守。
+在数千年的风霜与动荡之中,遁玉之谷的坚城巍然矗立,直至五百年前依然与欣欣向荣的璃月港有所往来。
+但随着黑色的灾异自深渊而起,遁玉的居民封闭了古城,背井离乡流散各地。没有人知道这些流民封存家乡的原因究竟为何,即使见惯了世间千年纷扰的仙人和夜叉也缄口不言。
+于是,被封闭的城塞化成了巨大而空洞的陵墓,空余潭水与风声久居其中。因而璃月人将之称作「遁玉陵」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book186.txt b/Resources/Readable/CHS/Book186.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae3383352
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book186.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+因为先前的惨剧,所以前一本日志恐怕无法回收了。
+损失了考察的记录十分可惜,但环境实在太危险了。
+
+最终我们还是无法打开那扇大门。
+无论是壁画,还是英戈伯特老爷无比期待的古代武器,最终都落空了。
+回到雪山阳面的营地时,之前失散在风雪中的同侪也没能回来。
+…虽然希望不大,但只能期待他们顺利下山,带着补给和救兵回来了。
+因为我们的补给已经不够了。
+虽然这么说或许很残酷,但密室的圆形大门前的塌方,不仅仅夺走了尼克,还夺走了我们委托尼克保管的燃料与食物。
+明明说了要先勘探遗迹结构的完整性。明明跟他说了…
+
+或许这几天的遭遇让我变得更加冷酷了。
+或许这就是绝望的环境对人造成的影响。
+
+因此厄伯哈特少爷才更让人钦佩。即使遇到了这些事情,还能保持冷静思考的能力。或许这就是真正的贵族子弟的气度吧。
+兰德里希老爷确实没有看走眼。
+即使只是私生子,他也是能配得上一族之名的人。
+
+我们会在风雪稍微消散之后,依照厄伯哈特少爷的提案,到西南侧的遗迹地窖去。
+依据他的解读,其中或许有着很久以前留下来的东西。
+虽然很不可思议,但这里独特的严寒有着保存物资的能力。
+
+绝不能辜负已经不在了的同伴们的期待。
+…当然更不能辜负兰德里希老爷的期待。
+否则,或许我就要在角斗场中与魔物相会了吧。
+即使能胜过那些魔物,也会像厄伯哈特少爷的老奴那样,倒在劳伦斯家那个红发死神的剑下吧…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book187.txt b/Resources/Readable/CHS/Book187.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f4106a06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book187.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+璃月的国土并非从一开始便由岩王帝君统治。在遥远的年代里,曾有众多魔神漫步大地。
+
+被称为归离原的土地在那时曾开遍琉璃百合。归离原遭受了纷扰战乱的荼毒,旧日住民尽皆流散;又由于璃月港的繁盛发展而吸引走了大部分新定居的民众。但在近代,这片原野依旧流传着许多侠客传奇。
+
+在行商与脚夫的闲谈与流言中,曾有一个神秘的身影在入夜的归离原隐现。那是一个身穿靛蓝长衣的女子,沿碧水河的浅滩而行;月光为她的侧脸勾勒下银边,夜风将她的话语送往闪烁无眠的星空。
+
+据望舒客栈的宾客所说,只有那些在夏夜的虫鸣中间迷失的过客才能够看到她,只有那些在萤火虫飞舞、仙灵飘荡的夜幕中嗅到一丝琉璃百合清香的人,才能追寻到此人的足迹。有人猜测她或许是一只迷失了过去的仙兽,是已死魔神的孤独孑遗,仅在夜晚温柔地为旧主哀鸣;也有人认为她仅是一位侠客,如同超脱山林市井的诸多侠客一般,隐藏了自己的真实名姓。
+
+女子的故事不知从何而起,却于一位猎人的述说中结束。但与行商的讲述大相径庭,猎人曾在无情的月夜中目睹她持剑同另外几个凶险的黑影起舞。在优雅凌厉、杀意四射的舞蹈结束后,女子不见了踪影,仅仅留下一团血尘。
+第二天,好事者在河边发现了横尸的千岩军兵士与土地勘察员。
+自此之后,尽管总务司发起了多次搜索,亦不再有人见过河畔女子的身影。
+
+或许那夜的剑舞仅仅是一场仇杀,抑或女子本就是凶凛的大盗。或许此事甚至不需要任何理由与借口,侠客之所以为侠客,乃因为他们是超脱俗世规则的仗剑之人。
+
+但随着璃月港的灯火日渐吞没郊野的荒村,这等传奇也渐渐消亡了。
+传说女子曾经徘徊的那处河岸,如今正盛开着琉璃百合的花朵。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book188.txt b/Resources/Readable/CHS/Book188.txt
new file mode 100644
index 000000000..46d0af9fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book188.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+荻特里希看到劳伦斯家族崩塌了。
+母亲养的猫咪早已不知道去了哪里,失魂落魄的父亲与歇斯底里的母亲似乎就离他咫尺之遥,但是任凭他怎么呼喊,他们都没有转过头看他一眼。
+
+「汪呜…」
+荻特里希低下了头,但他还来不及开口,脚底的地面突然裂开了。一双老巫婆般的手从地面伸出,紧紧地攥住了他的脖子。
+只感到自己的身体不断下落,最后摔倒在了老巫婆的脚边。
+奇怪,倒是没有痛觉。
+
+似乎有什么东西勾住了项圈,荻特里希整条狗被拉了起来。
+视线中几乎所有的地方都一片漆黑,能看得清的只有——脚底。那里是一口冒着热气的锅,锅里黑色的不明液体在咕嘟咕嘟地冒泡,还有些固态物体,能分辨的出来的有蜘蛛丝、毒蛇的骸骨…
+耳边传来诺特芙莉嘉的声音:「呀,抓住最后一味佐料了。只要把你放下去,我的永生之汤就完成了。哈哈哈!」
+
+「汪汪汪!」混蛋老巫婆放开我!
+荻特里希拼尽全力挣扎,没想到平时牢不可破的项圈就这样被轻易挣脱了——
+「汪——」
+他掉了下去…
+其他什么都听不到了,耳边仅剩的是呼啸的风声与诺特芙莉嘉癫狂的笑声。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book189.txt b/Resources/Readable/CHS/Book189.txt
new file mode 100644
index 000000000..839f0a1f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book189.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+「醒醒——」
+荻特里希感觉身体被轻轻摇晃着。
+「还好吗?」
+有一只手伸了过来,似乎是在试探鼻息。
+是熟悉的声音…
+温柔得如同四月和风,和煦得如同三月暖阳。
+
+荻特里希猛地睁开眼,眼前的是——
+金发蓝眸的少女。
+「太好了,你终于醒了。」少女微笑着。
+
+「这里…难道是…天空岛吗?」荻特里希想着。
+「不是哦,只是普通的树林而已。」少女说。
+荻特里希回过神来,眼前的少女,正是罪魁祸首——可恶的老巫婆诺特芙莉嘉!顿时整条狗都不好了,立马后跳拉开距离,保持警戒姿势。
+
+「别紧张呀。我不会伤害你的。哦,对了,我还没有自我介绍呢。我是玛达琳涅,嗯…那个,诺特芙莉嘉的妹妹。」玛达琳涅说着,放在背后的手指轻轻转了转——是光魔法中的安神术,并向荻特里希靠近,「好啦,这样就行了吧。」
+
+荻特里希终于安静了下来,他想问问面前的少女为什么能听懂自己说的话,但是却只能发出「汪汪汪」的叫声。
+「嗯?这个只需要一个小法术就行了呀。姐姐也会的。」
+「汪,汪汪!?」也就是说那个老巫婆能听懂我说的话,还装作不懂戏弄了我一路!?
+「唔,不过姐姐实际上是个温柔的人哦。」说到诺特芙莉嘉,玛达琳涅又露出了和煦而绚烂的笑容。
+「…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book19.txt b/Resources/Readable/CHS/Book19.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ce64f892
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book19.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——少女薇拉的忧郁——
+为了复活薇拉,萨奇与艾克还有公主经历了壮绝的二十年冒险。从地狱大君动手,一直杀到吞噬恒星的星际巨龙处。三人顺手拯救了两个星系和银河帝国,消灭了四种危险的星际虫类。
+刚刚醒来的薇拉被历战的宇宙英雄萨奇抱在了怀中。
+二十年对于仙女座支配种族来说并不算什么,她还是一样可爱。只不过她的表情十分奇怪,那是发自真心的高兴,又有些失落。
+萨奇失去了一只眼睛,现在已经长得十分高大健壮了。不过还是和以前一样爱哭呢,泪水都把薇拉肩膀打湿了。不过他已经不会再轻言放弃了。
+艾克并没有什么变化,一直是一副淡淡微笑的表情。
+「我只是时间的回音。」艾克开始了准备工作,「就像我上次说的,过去不能改写未来。预定调和法则比我略强一点。但是充满无限可能的未来能够拯救世界。」
+
+艾克将萨奇变回二十年前少年的模样,一起回到了他们启程那日。四人的小团体好像一切如常,但是大家都察觉到以前一样天真的日子不会再来了。
+「我很抱歉让你失去了童年。去吧,这是你应得的青春。」艾克对萨奇说道。
+「我为了你经历了宇宙间的一切不可思议,我的童年已经结束了。」萨奇对命运之人鼓起了勇气,「如果没有你,我无法到达青春。」
+
+答复究竟如何!
+作者拿着前九卷的版税花天酒地去了。如果你们在星海诸界里找到他麻烦催一下稿。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book190.txt b/Resources/Readable/CHS/Book190.txt
new file mode 100644
index 000000000..196f3842e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book190.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「魔女,难道是用脑子换取的强大魔力吗?感觉完全没办法沟通啊…」荻特里希一边跟在絮絮叨叨说着些什么的金发少女身边,一边想着。
+「欸——不要这么说嘛!如果姐姐听到了的话,会生气的哦。」玛达琳涅低头看向荻特里希,声音越来越小。
+「汪汪汪,汪汪?」那你不要告诉她不就行了,等等,你怎么知道我在想什么?
+「可惜,已、经、来、不、及、了。」
+
+荻特里希惊恐地抬起头,望向气压骤升的上方——
+虽然外表似乎确实并没有变化…
+虽然如此…
+但是他十分肯定眼前的少女已经换人了。
+「看来刚才的噩梦对你还算有点作用,让你长了点记性。虽然以我的标准来看,远远还不够。」一如既往高傲冷漠的语气,的确是诺特芙莉嘉。
+「那么,『心鬼之髓』就先放在你那儿吧。」
+
+「心鬼之髓」是什么啊…
+等等,刚刚玛达琳涅好像提到过。
+「不用害怕啦,其实刚刚的噩梦都是虚假的哦。因为姐姐把『心鬼之髓』放入了你的体内,『心鬼之髓』能诱发恐惧,所以你会梦见最害怕的东西。」
+「不过姐姐肯定是为了你好,毕竟姐姐是个很温柔的人呀。」
+…
+荻特里希全身汗毛竖起,发抖着看了一眼诺特芙莉嘉,已经不敢在心里想些别的了。
+「看来我的教导挺有用的嘛。那就继续上路吧。」荻特里希畏畏缩缩的模样成功取悦了魔女大人。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book191.txt b/Resources/Readable/CHS/Book191.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc2e721b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book191.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+"埃里克实在撑不下去了…我们不得不选择放弃。
+这本笔记就留在这儿吧,也许宝藏在等待着更有缘的人。
+
+可能你们也发现了,门口的机关装置需要一直有人在旁边控制,其他的机关才能够操作。
+不过…代价是…
+在门口控制机关装置的人,要背负极大的风险。
+一旦其余机关的操作顺序有误,那个人就会面临着…
+
+我可以给你一个忠告,
+那就是——火把的数量并非在暗示着操作顺序,我们曾为这样的误解付出惨痛的代价。
+或许…顺序应该与火把在地上的位置有关?
+
+真正的答案究竟是什么呢?
+我想知道,我也想知道啊…
+可埃里克的身体已经…"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book192.txt b/Resources/Readable/CHS/Book192.txt
new file mode 100644
index 000000000..4315a2232
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book192.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+这是一处漫无边际的森林,薄雾柔柔地弥漫在林中,一缕缕金丝般的晨光穿过繁茂的枝叶,洒落在翠绿的地上。
+此时此刻,玛达琳涅正抱着一只狗——没错,正是荻特里希,不紧不慢地赶着路。金发少女踩着盘根错节的巨树,轻盈又平稳地穿行于林间,如同一只优雅的白鸟。
+
+「还好现在是玛达琳涅。如果是诺特芙莉嘉那家伙,绝对会让我自己走的,说不定还会用什么法术强迫我跑起来,说来这条路根本不是狗能走的路吧,不对,正常人也没办法走,这里根本没路啊,都是树…啊,如果玛达琳涅能一直抱着我就好了…」荻特里希边胡思乱想,边转头看向玛达琳涅。
+
+晨光起起落落地洒落在少女的脸上,她有着不输任何一位贵族少女的美貌,白皙的肤色和温和的眼神,让她看起来柔柔弱弱的,有种初生于花瓣上的晨露般的易逝感。
+「玛达琳涅的皮肤真白…好像我见过的所有贵族都比不上她。」荻特里希看着少女这样想着。
+
+「和你讲个故事吧,那个,我其实已经死掉了。」玛达琳涅突然开了口。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book193.txt b/Resources/Readable/CHS/Book193.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1e8a7e12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book193.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+很久以前,有一位魔女,她生下了一对双胞胎女儿。
+然而,魔女家族向来无法同时留下两个后代。这是代价,是换取强大魔力的报偿。
+可这位魔女的黑魔法造诣已经巅峰造极,她以自己的生命力为祭,守护住自己的两个后代。
+
+好景不长,魔女的生命力流逝殆尽之时,便是注定的死别之日。
+魔女已经得到了永远的解脱,而活下来的姐姐诺特芙莉嘉承担下了一切,她觉得妹妹玛达琳涅没能活下来全是自己的错。
+好在诺特芙莉嘉继承了那位魔女的黑魔法天赋,她以自身为容器,辅用繁杂的法阵与晦涩的咒文,抽离出了玛达琳涅的灵魂。
+又在高塔之内翻遍魔女留下的兽皮书卷,结合黑魔法与炼金术制造出了躯体。将灵魂放入新的躯体中使其复活,这在光魔法禁术中也不是一件简单的事情,更何况诺特芙莉嘉对光魔法一窍不通。
+诺特芙莉嘉对玛达琳涅的执着使得她终于找到了解决的方法,由此她将躯体变形成蛇镯臂环戴在腕间,踏上了冒险的旅途。
+
+「亲爱的妹妹,等这一切结束,我们就再也不会分离了…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book194.txt b/Resources/Readable/CHS/Book194.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f9d8bc5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book194.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+最后一丝光线渐渐消失,黑暗将要笼罩整片森林。
+「该换姐姐了。」
+玛达琳涅突然把怀里的荻特里希放了下来。
+「对了,最后再送你一份礼物吧。姐姐也一定会高兴的。」
+说着,只见荧光从少女的指间渗透而出,渐渐汇集成耀眼的光团,玛达琳涅发动了光魔法。
+「好啦,现在开始你要乖哦。嘘——先不要说话。」
+「什么啊——神神秘秘的……唔唔。」荻特里希还没反应过来,小声嘀咕了一声,但话语还没出声便被打断了,原来一只纤细的手牢牢握住了荻特里希的狗嘴。
+才过一瞬,嘴里被已经换人的少女迅速塞进了什么东西。
+「这是——」
+是剑柄,他的剑。
+曾经骄傲地佩在他腰带上的剑。
+「?!」
+荻特里希本能地想要张开嘴说点什么。
+
+「不想死的话,给我紧紧咬着。」诺特芙莉嘉向着虚空一伸手,荻特里希只感觉到脖子上的项圈紧得快要无法呼吸,无力抵抗只能咬紧了牙关。
+
+「听好了,等下用这把剑保护好你自己。虽然你是个无理的废物大少爷,但是如果你死在了这里的话,我可是会很困扰的——」诺特芙莉嘉抬高了荻特里希的头,又压低了声音,「毕竟教导也还没结束,轻易死掉的话,我的乐子会少上不少呢。」
+暗夜魔女大人说罢,收回了伸出的手指,整理了一下自己的外袍。
+项圈又松了回了原样,空气透过牙缝和鼻腔一股脑地灌入肺中,荻特里希不敢松口,只好艰难地喘着粗气。
+
+不久,远处传来纷乱的响动——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book195.txt b/Resources/Readable/CHS/Book195.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8e9edb85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book195.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+—第四折·挑烛灯—
+生:范皆
+旦:梓心
+武丑:吴旺
+
+【第一场】
+(范皆提衣左侧上,梓心右侧独坐)
+(东塘连江)
+范皆:恨贼子青天下强抢民女,意中人受煎熬我心焦惧。
+范皆:思及此理与法尽皆抛去,我范皆仗龙泉定将祸诛。
+范皆:走——了。
+(范皆提马鞭转至吴寨)
+(白)
+范皆:我一路快马加鞭行至此处,遥听得墙内喧哗醉闹。
+范皆:想必此地便是那狼窝了。
+范皆:若要救出梓心姑娘,我须得摸入贼营仔细寻找。
+范皆:嗯,就是这个计较。
+(范皆翻过后墙,下场)
+(落花调)
+梓心:罗帐内粉烛孤灯,门锁外虎豹豺狼。
+梓心:谁能料突遭祸殃,陷贼窝如何脱身。
+
+【第二场】
+(吴旺醉态,右侧推门上)
+(念)
+吴旺:我自横行逞性烈,便是神仙也吃瘪。
+(白)
+吴旺:哈哈哈,只因我白日捆得一个,嘻嘻。
+吴旺:杏眼朱唇的小娘子。
+吴旺:依寻常与众人饮酒作乐一番,便来会一会美人。
+(东塘原桨)
+梓心:孟浪的恶贼子颟顸醉态,急得我拿住了滴泪的烛台。
+(白)
+梓心:休得过来。
+(吴旺、梓心三扑三躲,梓心持烛台击中吴旺,吴旺倒地,梓心瘫倒)
+(东塘原桨)
+梓心:乱中击中侥幸非常,摇摇晃晃推门逃亡。
+(白)
+梓心:外厢灯也无有一盏,怎的如此漆黑?
+梓心:待我带上灯烛——
+梓心:且慢,若被那喽啰逮住了,我哪得命还。
+梓心:便带着这不亮的烛台,黑暗中慢慢摸索出去罢。
+梓心:嗯,就是这个计较。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book196.txt b/Resources/Readable/CHS/Book196.txt
new file mode 100644
index 000000000..111f1f630
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book196.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+—第五折·双珠还—
+生:范皆
+旦:梓心
+武丑:吴旺
+
+【第一场】
+(范皆左侧上,梓心右侧上,吴旺合眼躺地状)
+(二人同在吴寨堂中,摸黑相向前行)
+(二人黑暗中伸手触及对方,心惊状,因不知对方身份)
+(吴旺醒转)
+(白)
+吴旺:这小娘子竟与我一般的性烈,敢持烛台将我打伤。
+吴旺:四下观望人已不见,怕是趁机逃入堂内。
+吴旺:哼,天色已晚,大门锁闭。
+吴旺:若非翻墙,如何出得门去,这女子不得逃脱了哇。
+(吴旺转身踏入堂中)
+(白)
+吴旺:呵,这帮蠢货吃酒吃到昏头,灯也未点。
+吴旺:待我点起灯来,寻找那女子。
+(吴旺摸黑踩到范皆的脚,吴旺、范皆惊讶缩回脚)
+吴旺:小娘子原在此处,哈哈哈。
+(吴旺张开双臂扑范皆,范皆躲,黑暗中两人摸索着三扑三躲,梓心缩在角落)
+(吴旺最终抱住范皆)
+吴旺:哈哈哈,捉住你了。
+(白)
+吴旺:嗯?小娘子片刻不见,腰肢如何变得此般粗壮?
+范皆:天冷批了厚衣裳。
+吴旺:哦,确实天冷应该添衣。
+吴旺:那身形如何变得此般高大?
+范皆:台上为人唱戏,穿的是厚底的鞋儿。
+吴旺:哦,那着实辛苦。
+吴旺:双手如何变得此般粗糙?
+范皆:为的是——,你附耳过来。
+吴旺:哦,我附耳过来。
+(范皆举剑刺吴旺)
+范皆:为的是握紧宝剑,好取你的性命。
+(吴旺中剑倒地)
+
+【第二场】
+(白)
+范皆:呸,淫贱的恶贼,一剑叫你魂魄丧。
+梓心:来人可是范皆郎君?
+范皆:闻声难道正是梓心姑娘?
+(梓心、范皆伸出手相触)
+梓心:范郎!
+范皆:你受苦了。
+范皆:那恶霸已被我一剑刺死,止剩下小喽啰们。
+范皆:想必也是树倒猢狲散了。
+范皆:姑娘不必忧心,待我破门。
+(范皆破门)
+梓心:若非郎君相救,我的性命堪忧。
+(东塘摇桨)
+梓心:愿将珠心寄君家。
+范皆:共随清风归天涯。
+范皆:白月皎皎映梓花。
+梓心:首自低垂诺已达。
+—完—
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book197.txt b/Resources/Readable/CHS/Book197.txt
new file mode 100644
index 000000000..883e63d67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book197.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+献给我终会继承「艾拉」之名的孙女。她大概会是家族史里脑子最不好使,但是却最可爱的艾拉·马斯克。
+
+本速查手册仅能为您提供一些简单帮助,应付急需丘丘人语言交流的情景(甚至本书都不能为后果负责,仅供参考)。
+如果您是抱着学习丘丘人语言的目的,还请选用正规教材,比如我的下一本入门著作。
+
+寒暄、礼节:
+ 【Da/Dada】
+1.好/很好。2.聊天时漠不关心的附和,类似「啊,行。」3.很/十分/最。
+小提示:Dada upa是好高/大山的意思。
+
+ 【Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika】
+1.一个坏人/坏人们!
+小提示:丘丘人喊出这句话的时候,如果有自信的话,就打他们一顿,不然就跑。
+
+ 【Muhe】
+1.喜欢,想要。
+小提示:基本你也不可能听到丘丘人说喜欢你,所以大部分时候当作它想要就可以了。
+
+实用词汇:
+ 【Gusha】
+1.植物、草、果物。不喜欢的东西。
+小提示:Mosi gusha除了吃草之外,也表达不开心。
+但是如果丘丘人和你说Gusha,你其实只能从语气判断是真的要果子、稻米、麦子还是表达不满意。
+
+ 【Mita】
+1.肉,好吃的。喜欢的东西。
+小提示:In movo lata mita/Mita in movo lata/Mita movo lata 意思为水里的肉。未来的小艾拉都猜得到是什么。
+
+ 【Upano】
+1.很难解释,直接看小提示吧。
+小提示:这个词由上方、高、飞和名词词缀构成,可以表示飞虫、飞禽、云、侦察骑士、被大个子丘丘人打飞的小体型同伴,总之很难解释。
+
+ 【Celi】
+1.热的。热的东西。火。
+2.偶尔「太阳」Celi Upa去掉Upa也可以单独指太阳。
+小提示:一个奇怪的修辞就是Celi lata 又冷又热。
+一般指发光但是不发热的东西,比如Celi lata gusha小灯草,
+或者Celi lata萤火虫/星星/月亮。
+
+ 【Kucha gusha/Unu gusha】
+1.种子。
+小提示:很难想象我会列这么一个词。丘丘人其实没有专门的种植业,但是它们有储存种子的习惯,偶尔心情好了就随便找个地埋进去。Kucha是丘丘语里带着轻蔑意思的小,而Unu则是数字一、丘丘人的神明以及原初之物概念的神圣之词。这两个词都能拿来形容种子,太有趣了。
+顺带一提,二是Du,三是Unu Du, 四则是Dudu。那么请你猜一下五是什么?
+正确答案是Mani,同时也是手和劳动的意思。
+
+ 【Sada】
+1.固体,硬的。
+小提示:丘丘人语言中,Upa Sada有准备好做什么事情的意思。
+
+ 【Boya】
+1.和一些词构成颜色。
+小提示:根据我的测试,大概Celi boya是红色,Gusha boya是绿色,Lata Boya是蓝色,Nini boya是白色,Nunu Boya/Sama boya是黑色,Unu boya是黄色。
+
+时间与方位:
+ 【Aba mosi dada】
+1.起床到午饭前。
+ 【Unta mosi dada】
+1.午饭后至日落前的美好时光。
+ 【Mosi aba nunu】
+1.指日落后到深夜。
+ 【Unta nunu】
+1.深夜。
+
+ 【Du ya zido dala?】
+1.这玩意儿在哪里?
+小提示:我思来想去后决定不在速查手册传授丘丘人的方位词语了。丘丘人没有绝对方位,因此它们说话全都是前后左右。但是他们回答你前后左右取决于它们对你的态度,态度好就会从你的视角出发,关系不好的时候方位会基于丘丘人自己。
+最推荐的方式是拿个地图,然后问它们这句话,让它们指给你。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book198.txt b/Resources/Readable/CHS/Book198.txt
new file mode 100644
index 000000000..a27d66d99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book198.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「…居然前半截没了,剩下后半截还能飘这么远,真不愧是我的船,哈哈哈…不过,船上的东西大概都已经沉进海里了…」
+「…好像,是顺着东南方漂流的来着?算了,不管这些,剩下要解决的问题,就是怎么离开这里…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book199.txt b/Resources/Readable/CHS/Book199.txt
new file mode 100644
index 000000000..e74b605b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book199.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「虽然不知道在哪,但看来已经远离稻妻了,幕府的那群家伙,应该也知道我们的厉害了!」
+「不过,这周围还是一点陆地都看不见,再这么下去,怕是船都要撑不住了…必须想个办法才行…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book2.txt b/Resources/Readable/CHS/Book2.txt
new file mode 100644
index 000000000..f394116da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book2.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——我的后院略大于整个宇宙——
+「只能让你也一起帮忙了。」黑发的少年自称「艾克」,他给薇拉递了一把菜刀。
+他走回柜子前,开始疯狂地劈砍触手。
+「过来帮忙关门,如果有触手袭击你,你就用菜刀防身。」艾克的眼镜上已经全是蓝色粘液了,「快!不能让这个邪神降临德尔斐。」
+于是薇拉就帮助艾克关上了门。虽然在压制触手的过程中,不小心在艾克的背上刺了两刀。好在艾克的治疗魔法很强效。
+「啊,事实就是这样啦。我其实今年一千多岁了。这个门通往宇宙任何一个地方。刚才那个是大麦哲伦星云的古神,我去它那里拿点东西。」艾克身上都是粘液,只好用薇拉的裙子擦眼镜,「呃,你还有什么想问的吗?」
+「塔尔是谁?」薇拉好像并不在意。
+「它是吃人古城堡的恶灵,被我收复以后担任这里的管家。不知道为什么对你很亲切啊。」
+
+父母却一再提醒薇拉,人最终都会成家立业,远方也只不过是个永远的憧憬罢了。她的好友萨奇和她说,倘若她这样活泼的姑娘嫁去了远方,这座小镇会变的很寂寞。
+(单纯是因为萨奇看起来太柔弱,和男孩子一起玩会被欺负吧。)
+「人类的精神还太不成熟,我需要指导你们穿过不思议与童年。」艾克向薇拉伸出了邀请的双手,「你们将会一路歌谣,最终抵达青春。」
+从猎户座旋臂到永恒的魔神之城,从时间洪流之中到星海闪耀的深处……
+「你说多远算远方?宇宙任何一个地方都和我家后院差不多无聊。」他说。
+「远方的尺度是随着心变化的。」艾克说,「我的心则略大于整个宇宙。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book20.txt b/Resources/Readable/CHS/Book20.txt
new file mode 100644
index 000000000..357aa6c73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book20.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+ ——故事拔萃节选——
+《林间风》与《湖心风》是两册叙事诗诗集。学者们整理记录了蒙德诸多无名游吟诗人的诗篇,两册正是由此编纂结集而成。
+游吟诗人的歌谣为了赚取听众与摩拉,往往言过其实或者捏造歪曲历史,大部分内容可信度很低。但是瑰丽的想象与才华横溢的修辞,穿越了时间千风,使之流传至今。
+……
+「复白亘古事,诗人起歌喉。」
+「(彼时)众神居尘世,人世几春秋。」
+诗人说完了那片废墟的故事、温妮莎的故事,又开始说起了风龙的故事。他诵道:「我的诉说的故事来自于太古,那时众神还行走人世。」就在那个时候,挟带着风元素的龙在高天诞生了(注释1)。它缓缓降下,对世间一切充满了好奇。
+他落在村落,却被恐惧的人们扔石头击打。龙听不懂人们在恐惧中说出来的话。
+他落在墓园,只听到了悲伤的人们嗟叹连绵。龙听不懂人们在悲伤中说出来的话。
+他落在果园,却被失去了果树的愤怒的人们咒骂。龙听不懂人们在愤怒中说出来的话。
+人世间种种太过纷繁复杂。龙迷惑了,但是龙还是想要尝试。
+直到有一日,龙听到了天空之琴的声音。「天空」是里拉琴的名字,也是风之神的伴侣。龙被诗文吸引,落在了天空之下最好的歌者身边。
+人们开始惊慌,因强大的元素之龙和主宰尘世的大神们,向来难以和睦相处。
+「看啊,它多么美丽,多么温柔。」风之歌者说。
+「可是,我们不知道它在想什么啊。」人们说。
+旋律与诗文吸引了龙和人们,这是什么样的魔力呢?龙决定留在歌者身边,因为它也想要万物都能理解它的心。它学会了人的言语,学会了风之歌者的技法。
+……中略……
+后世都把它视作守护蒙德的四方之风之一。
+
+「古国黑日落,明珠失其光。
+「黄金失其色,白绸染昏黄。」
+那是发生在地下失落王国坎瑞亚的另外一个故事了。
+黑日王朝覆灭,灾难突破了古国城墙在大陆上散布开来。被称为「黄金」的炼金士堕落为了罪人,孕育了大量漆黑的魔兽。漆黑的大蛇——恶龙,「杜林」从海上升起,阴影迫近了蒙德。可这个时候,狮牙骑士的传承出现了空缺,西风骑士团的鹰旗无法迎风而扬。
+连绵的嗟怨最终再度唤出了蒙德的神——风之歌者。天空之琴再度拨动,风龙也再度被唤来。
+如今蒙德只剩下风龙可以依靠了。恶龙与风龙便在暴风之中展开了决死的厮杀。
+风龙最后获胜了,他咬住了恶龙的咽喉,却咽下了毒血。恶龙的毒血,正是被歪曲的黄金,让山峦崩塌、大地坏灭的力量。
+风龙守护了蒙德,他以为这样人们就会理解它了吧。于是它陷入了长眠。
+天空之琴奏响了哀伤的曲调。
+天空之琴说,下一次你醒来时,你应该自由。本应该自由在高天飞行的龙,万物终究会理解你的美丽……
+
+(注释:元素诞生出的生命,沉积则会变成史莱姆,上升则形成晶蝶;少数会变成危险的元素怪物。龙形的元素生物十分少见,而且强大,可以与昔日魔神匹敌。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book200.txt b/Resources/Readable/CHS/Book200.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8be01c5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book200.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「…如果想要离开这里,就必须先突破迷雾。要想个办法才行…」
+「…西北方面的那块礁石上,居然还会出现那种场景,真想让她也看看,我记得,应该是在十一点左右…」
+「…东北面岛上的雾气,在白天的时候会短暂地出现一个缺口,说不定我们能从那里离开这片岛屿…」
+「…风,对了,如果能借助风的话,一定能一口气冲过去。但这片海域的风向十分奇怪,必须要把握住时机,也许,十二点左右的风向会比较合适…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book201.txt b/Resources/Readable/CHS/Book201.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book201.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book202.txt b/Resources/Readable/CHS/Book202.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book202.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book203.txt b/Resources/Readable/CHS/Book203.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book203.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book204.txt b/Resources/Readable/CHS/Book204.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book204.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book205.txt b/Resources/Readable/CHS/Book205.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book205.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book206.txt b/Resources/Readable/CHS/Book206.txt
new file mode 100644
index 000000000..5df5a0a3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book206.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)寻人启事
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book207.txt b/Resources/Readable/CHS/Book207.txt
new file mode 100644
index 000000000..5586ecf58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book207.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+序·狸猫口述的稻妻简史
+
+传说在过去,软弱短寿的凡人尚未渡海而来的时代里,稻妻曾是狸猫的国度。
+狸猫生来慵懒而多变,从不会为明日而忧虑,也不把烦恼留过今宵。那时候,稻妻的大地是狸猫惬意的乐园,每一日都是热闹的祭典。
+
+至少狸猫一族的长辈是这样说的。
+
+后来呀,狐狸们渡海而来,与狸猫一族展开了八百年又八百年的大战,双方损失惨重,最后只得谈和。狸猫虽至今嘴硬,从未服过输,可还是将那棵好大好大的雷樱树割让给了狐狸一族。
+
+不过,狐狸同样是诡诈狡猾而好变化的生灵。传说在那场八百年又八百年的大战里,不断变化斗法的狐狸与狸猫之中就有许多倒霉鬼被变幻无常的形态闪花了眼,再也记不得自己来自何方,身为何物。
+
+于是,茫然无措的凡人便从迷惑的妖怪中诞生了。
+
+这等故事,是我从好吹牛的天狗那里得知的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book208.txt b/Resources/Readable/CHS/Book208.txt
new file mode 100644
index 000000000..15309e394
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book208.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+与一的故事
+
+天狗名叫「与一」,住在花见坂一条名叫「鹮巷」的小小侧街。她在那里租了一家卖酒的店面,过着闲散的日子。
+
+说好听些叫做「闲散」,事实上或许「一团糟」才是更准确的形容。
+
+理论上讲,好酒的人往往懂酒,妖怪也是如此。
+但毫不客气地讲,与一酒品极差,又毫无生意头脑。最糟糕的是,隐居人间的日子里,这家伙从来没有抛弃天狗的恶劣习性——什么酒后一屁股坐进妖怪堆里寻衅滋事、绑架凡人少年少女巡游整夜大闹祭典;又或是丝毫不看气氛地钻进演剧现场,自顾自地即兴扮起天狗三拳两脚打趴主角…凡此种种,不一而足。
+若不是在妖怪中间辈分老高,又在人间交游广泛,与一这家伙恐怕早就被哪位英雄退治在哪座山下了吧。
+但鹮巷无论妖怪或是凡人都对她另眼有加,大权现大人又见她从未惹出什么大乱子,才没对她做出什么实质上的制裁。
+
+虽说天性傲慢又随性邋遢,但作为有别凡人的伟大妖怪(自称),与一倒是对身外之物并不吝惜。凡是有点钱财便被换了酒,要么便是在八重堂买了小说,大多草草翻阅一半便丢出窗外了。由是,这家伙的家里往往是一副野性光景。
+
+简单来说,这家伙身边本就没有什么值得留恋的凡间财物…唯一可提得上「除外」的,大概是始终插在她腰间的那柄金色纸扇。
+
+大天狗一族本是肆行诸多世界的妖魔,动辄往身上点缀些拥有各异故事的战利品绝非奇怪,这支纸扇也是如此。
+在某个月色尚可的夜里,醺醉的与一曾敞着衣衫向我吹嘘有关它的故事——
+
+据说那是她曾横行过的诸多世界之一。在那时,她曾化身一位高傲的青年弓手,为同样趾高气扬的将军效忠。在将军的麾下,她,或者不如说「他」,曾骄傲地使用强弓利箭射倒了无数敌手。倒在「他」弓下的有大腹便便的凡人武士,亦有狸猫化成的狡猾忍者,就连身躯肥大的吃人鬼也敌不过与一的一箭。
+
+「哈哈哈哈哈!真是名将呀,真是名将!汝目光似电,正似大天狗一般!」
+那个年岁,狂妄的将军总喜欢这样吹着胡子大笑,实在是毫无礼节。
+日后与一又为将军立了许多功劳,斩杀了许多妖魔和倒霉的凡人。其间事迹真真假假,有多少是她凭空吹嘘,自不必说。但真正令与一成名的,乃是在那异界百年里的最后一战。
+
+话说那场水战,将军与逆贼在海峡当间冒着风暴血战。妖怪者,双方共出动了八百万又八百万之众;凡人武士更是不可计数,怎么说也数以千万计。人头不提,混战中沉没的大船也有八十万条——这等惊人的统计数据,是与一趴在窗边呕出一肚子黄汤后,在我的辅助下计算得出的。
+
+同无数故事中两军僵持的混战一样,任由各路英雄豪杰如割草般斩落无数首级、将海水染得腥红,臭脾气的将军们也还在吹着胡子苦苦相持,自然不愿意撤军回家,好生睡上一觉。
+
+终于,在某个月光清寒的夜晚,一条小船从敌阵中缓缓漂了出来。其上载着一个人影,飘飘摇摇的,像水里的倒影一样。人影旁边是一根亮闪闪的旗杆,顶上正挑着一纸扇,在月光下闪烁着金光。
+
+「哇呀呀,哇呀呀…气煞我也,气煞我也!如此挑衅,是可忍,孰不可忍!」
+将军眯起眼睛,远远望见金闪闪的扇子,立刻便暴跳如雷起来。
+
+与一可不懂将军的自尊为何如此脆弱,也懒得为凡人廉价的尊严共情。此刻的她,不,「他」正以大天狗锋锐的眼光,目不转睛地盯着船上飘摇的人影。
+
+「他」望见那是一个女人,同与一完全不同的女人。
+
+片刻之后,一支飞矢越过月亮,撕裂了夜空。
+
+「哈哈,好哇!」
+将军的喝彩很快淹没在众人的欢呼声中。
+
+「若是那两个大叔得知自己失去了什么,恐怕是要气到肝脾爆炸吧!」
+与一得意地嘿嘿笑着,一副醉醺醺的样子。大天狗不加掩饰的好色表情一览无余,让人讨厌得很。
+
+原来,在飞矢中的那一刻,与一便早已展开巨翅飞越海峡,掠过那小船时顺手取了那黄金的折扇,与手握折扇惊惶未定的美人。随后便乘着风掀翻下面叫骂不迭的将军,自顾自飞离战场去也。
+一出天狗劫美人的好戏。
+只可惜——
+「结果你也知道,她却是一只猫婆子,这一路上给我一顿好挠……」
+与一吐吐舌头,气急败坏地叹了口气。
+
+「对了,这季节的鲷鱼不错,顺便包一些拿去吧。」
+「怎么,原来一毛不拔的大天狗也会发善心?」
+「我是说那婆娘!」
+眼见醺醉的大天狗露出威胁的神色,我急忙将吃剩的鲷鱼包好揣在怀里,匆匆告辞了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book209.txt b/Resources/Readable/CHS/Book209.txt
new file mode 100644
index 000000000..28cff9cc5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book209.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+阿千的故事
+
+从与一的家里出来,顺着巷子曲曲拐拐走上一段,再折进一条小小的窄路,便到了那老太婆的家。
+黑漆漆的星空上,月亮爬到了最高处。猫儿们醒来了。
+凡人们说,修为上百上千年的猫,动辄变作妙龄少女的模样,引诱人去做出好笑的愚行,或为报什么恩德仇怨而执着追逐无辜的旅人。但其实这不过是凡人的一厢情愿罢了。
+相比只有生气时才会化成的少女人形,化猫之属更喜欢化成老人的模样,因为此种形态更符合她们机敏乖张的性格,又能借着老迈的伪装,向命入窘途的过客兜售温柔。
+
+「可不是免费的哟!」
+顺着声音抬起头来,才望见屋檐上的少女等待已久。脸遮在黑影里,似笑非笑,只有一双眼睛反射着金绿色的光。月光顺着半露的肩膀渗入衣襟,又从下摆的空隙间冒失地流淌而下,为修长的双腿勾勒着瓷色边沿。少女手里随意地把玩着剑玉,一副心不在焉的模样。
+
+这老太婆绝对气疯了…
+
+「今天又来晚了,你呀。」
+「当然,抱…抱歉。」
+
+蚊虫啪啪地撞着纸灯,灯慵懒地以闪烁回应。
+月亮带来了潮湿的风,没多久便让蝉声止息。
+
+少女披散着头发,一边摇着纺车,一边做出怪笑的模样,甚是吓人。
+我呢,即使身为能与大天狗推杯问盏的狸猫,在深不可测的化猫面前总也要礼敬三分。简而言之——正为方才的冒犯跪伏谢罪。
+
+「也罢,也罢。既然鲷鱼尚新鲜,你先起来吧。」
+我以狸猫圆滚滚的身形艰难恢复正坐姿势,少女也渐渐化成老妇人,慈祥地怪笑着。
+「谢谢千婆婆。」
+「叫我阿千!」
+
+令人如释重负。
+但多少觉得哪里还是莫名其妙的。
+
+「哈哈哈哈,说起来,那个呆瓜最近过得如何?」
+阿千把一整条鲜鱼呲溜一声吞进嘴里,又「啵」地连尾巴也吞下去。
+
+说起来,这家伙与大天狗结下因缘的故事,也可谓啼笑皆非了。虽说之前与一已经从她的角度提及这场闹剧,但在化猫的口中,便又是另一个故事了——
+
+阿千本不生于我们的世界,她来自一个凡人更为猖狂的天地。
+在某个夜晚,某片竹林,尚且年少的阿千曾被游方僧捕获,辗转良久又让将军买下,做了什么「御化猫」。
+对那段日子,她并没有什么记忆,只是疑惑为何凡人中的达官贵人总爱惹她生气,又总爱找她玩耍。每天便只顾着驱使她抓呀抓地把仇家抓成碎片,或只知道寻欢作乐,强迫她玩些只有他们自己乐在其中的无聊游戏。
+那些日子长得让人发狂,但妖怪所经年岁毕竟长久,其耐心远胜凡人。
+
+后来,将军和贼人的将军厮杀起来,阿千便又成了什么「忍者」。
+
+「这段故事更加无聊……」
+说着,阿千眯起眼睛打了一个大哈欠,嘴巴一路咧到了耳根。
+
+随后,在水战的那一夜,将军想到一着妙计——
+命阿千化成华贵妇人站在小船上,又立一金扇,以此羞辱贼将不敢近前。若贼兵冒进,也将被这千年的化猫狠狠教训一番。
+
+只是后来,对面船阵中的与一……
+「只是后来,那呆瓜突然大呼小叫地站上前来,哇哇闹着要一箭射落那扇子。」
+于是,只见那大天狗……
+「……脚下一滑,便扑通一声掉进了海里。」
+猫脸的老妇忍俊不禁,嗤嗤笑了起来。
+
+「那天晚上她喝得太醉,恐怕还以为身在惊涛骇浪之中。但那天晚上月光清寒,一丝风都没有。」
+「不过,我已有几百年未见过如此有趣的活物,便给她赚个面子,憋着笑自己摇落了纸扇……结果对面船阵又是一阵哇哇赞叹,想想就好笑……」
+
+再后来,大天狗伸展巨翼,一跃而起,如同乌云遮盖明月一般扑向那华贵的女人——
+「霎时间弓矢乱发,她便像个刺猬似的又掉进海里了。我呢,再也无法装作面无表情,笑得根本停不下来。」
+然后,阿千便哈哈大笑着从海中捞起倒霉的大天狗,夹在胳膊下一边狂笑,一边飞跃过两方的战船,搅了将军们的雅兴。
+人们说她一连越过了八条船,随后便不见了踪影。猫妖留下的笑声,到战事结束后还足足回荡了三天有余。
+
+「我笑得停不下来,便用力抓她……可一想到她的窘状,便越抓就越想笑,哈哈哈哈哈哈……」
+猫化成的老太停不住地大笑。
+
+「再后来,我被她带来了这个世界,把我当做了什么战利品一样!」
+老妇的面孔「噗」地变成了少女愠怒的脸,只是脸上刚才笑到岔气留下的红晕尚未散去,看起来有点滑稽。
+「我才不是什么战利品!」
+
+「话说回来,可能这也正是为何她不敢亲自来见我的原因吧。」
+少女脸的猫老太轻轻叹了口气,又狡黠地笑了。
+
+「你也该走了。留着门吧,待到月圆再来。」
+「顺便,别忘了把这件蓑衣送去我们的老友那边。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book21.txt b/Resources/Readable/CHS/Book21.txt
new file mode 100644
index 000000000..a13b1e562
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book21.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+久远的传说中,大地上的草木走兽都拥有自己的王国。
+在那时,如今蒙德城的所在还只是一片森林,是野猪嬉戏的天地。
+野猪的王国就坐落在这片森林里,王国在野猪国王的统治下富足快乐。
+国王有一个可爱的小公主,她有着全森林最漂亮的鼻子、最洁白的獠牙,和最顺滑的鬃毛。
+公主美丽善良,每天都会把最甜最多汁的果实分发给臣民。
+无论是酸甜的树莓,脆甜的苹果还是鲜美的树蘑,公主都最先给同伴分享。
+王国中的每一头野猪都深爱着他们的国王与公主,每天它们都要这样赞叹:
+「哼~哼~祝福我们的国王,只要有他,我们就有好果汁吃~」
+「哼~哼~感谢温柔的风神,让国王拥有这样乖巧懂事的公主~」
+
+【这一页边上写着一行小字:「巴巴,窝每天晚上乖乖不吃糖,天天祈导的话,也会变成耶猪吗?我想变耶猪,因为好吃。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book210.txt b/Resources/Readable/CHS/Book210.txt
new file mode 100644
index 000000000..25ed8338f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book210.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+雨婆婆的故事
+
+从阿千的家里出发,沿着巷子左拐右转,至一处潮湿的庭院,便来到了雨婆婆的家。
+素雅的庭院中,就连蝉也噤了声。只有水琴窟中的滴水在幽幽地响着,伴着竹鹿威的节奏和鸣。
+曾经在无拘无束的山林中,化雾成雨的女子是狸猫与狐狸共同的好友。
+自然,我们妖怪与凡人不同,既没有复杂的烦恼,也不划分各自地位品级。但在雨雾弥漫的山里呀,轻声细语的雨女总是能收获更多的尊敬与爱慕。
+只是后来,大家纷纷臣服于大权现大人。凡人的好日子来了,妖怪们要么隐居各处、要么遭到退治与镇压…雨婆婆便是那时起迁来鹮巷的。作为慰问,鸣神大社的狐狸宫司大人将这处宅子赠予了她。
+不禁叫人好奇,是怎样的失去与悲伤,能让宫司大人为之特加照顾…
+
+在庭院中稍作驻足,看着弯月在池塘里飘摇,湿润凉爽的夜风带来了她的声音。
+
+「失礼,让您久等了。」
+回过头去,正看到雨女立在门边。苍白的月光洒在她的身上,白色长衣闪烁着濡湿的光泽,年轻修长的身体却散发着苍老的悲哀气息。
+
+于是,我低下头,匆匆将阿千交给我的蓑衣奉上,不敢抬眼直视她苍灰色的双眼。
+凡人坊间传言,悲伤的雨女,双眼会呈现出溺死者般的大理石灰白色调。敢于直视这双悲伤眼睛的人将会永远迷失在难解的雨雾中。
+当然,那不过是凡人的无聊传说而已,但「不要直视悲伤雨女的双眼」这样一条基本礼节,确是妖怪之间不成文的规矩。
+
+「谢谢。」
+雨婆婆的声音一如既往地湿润温柔,如同雾中晨露。
+
+并没有请我入室,也没有分享故事。
+只是交给我一方木匣,我心领神会。
+于是,趁月色明亮,我悄悄退出了庭院。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book211.txt b/Resources/Readable/CHS/Book211.txt
new file mode 100644
index 000000000..3521f5f66
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book211.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+权兵卫的故事
+
+权兵卫今年七十六岁,是鹮巷长居的唯一凡人。
+曾是农民,做过武士,做过工匠。
+我手中的匣子便是他的作品,顺滑的黑漆面镶嵌着多彩的珠母,是从海祇岛的渔民那里学到的手艺。
+
+「辛苦你了。」
+面前的老人深深向我低下头。
+虽说我私下以为,凡人对妖怪的礼节本当如此,但还是不得不为他的忧郁而感到一丝怜悯。
+
+据权兵卫所言,与坊间传说不同,他与山林中漫行的雨女曾是至交好友。
+只不过,彼时尚是少年的权兵卫,是为了给家乡干旱的田地带来雨水的滋润,因而听从村老的说辞,走向山林寻求雨女的帮助。
+雨婆婆那时已不再年少,对人间的诸多变数了然于心。但山林中的造物总是比凡人更加单纯而素朴。
+
+后来呀,后来。年轻的权兵卫犯下了难以启齿的错误,欺骗了属于山海的生灵。尽管直到今天,他仍然坚持自己的欺瞒,乃是为了家乡的福利。
+
+而他的村庄也确实因此后降下的霪雨而盼到了难得的丰收年景。
+在那之后,无颜安闲的权兵卫远远避开山林,来到城市长居。
+
+「非常抱歉。」衰老的凡人低下头,却并没有收下木匣。
+我离开了他的屋子,趁着月光尚未被阴云遮盖。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book212.txt b/Resources/Readable/CHS/Book212.txt
new file mode 100644
index 000000000..1901bb406
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book212.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+中场
+
+传说在过去,软弱短寿的凡人尚未渡海而来的时代里,稻妻曾是狸猫的国度。
+狸猫生来慵懒而多变,从不会为明日而忧虑,也不把烦恼留过今宵。那时候,稻妻的大地是狸猫惬意的乐园,每一日都是热闹的祭典。
+
+至少狸猫一族的长辈是这样说的。
+
+后来呀,狐狸们渡海而来,与狸猫一族展开了八百年又八百年的大战,双方损失惨重,最后只得谈和。狸猫虽至今嘴硬,从未服过输,可还是将那棵好大好大的雷樱树割让给了狐狸一族。
+
+不过,狐狸同样是诡诈狡猾而好变化的生灵。传说在那场八百年又八百年的大战里,不断变化斗法的狐狸与狸猫之中就有许多倒霉鬼被变幻无常的形态闪花了眼,再也记不得自己来自何方,身为何物。
+
+于是,茫然无措的凡人便从迷惑的妖怪中诞生了。
+
+一边回顾着狸猫一族相传已久的故事,一边在曲折的街巷中徘徊。
+最终却也没有找到尚且开张的酒家。
+
+是时候回去了吧。
+这样想着,从狐狸大叔的荞麦面摊前站起身,伸伸懒腰。
+
+背后却传来了熟悉的气息——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book213.txt b/Resources/Readable/CHS/Book213.txt
new file mode 100644
index 000000000..d72a7314b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book213.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+第五幕,第三场
+「…十三郎率领着其余武士,和盗匪激烈地战斗着…
+…在十三郎等人的攻势下,盗匪们逐渐四散奔逃。
+台词:
+『久藏:十三郎!盗匪们差不多都要跑掉了!』
+『十三郎:他们不会这么轻易放弃谷子的,睁大眼睛留意了!』
+…打倒了盗匪之后,十三郎茫然地四处寻觅了一番,叫道:
+台词:
+『十三郎:盗匪呢?盗匪呢?』
+『久藏:都被打倒了。』
+十三郎呆立在原地,环顾四周,突然嚎啕大哭了起来。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book214.txt b/Resources/Readable/CHS/Book214.txt
new file mode 100644
index 000000000..a5e457cfb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book214.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——大吉——
+失而复得的一天。
+原本以为石沉大海的事情有了好的回应,
+原本分道扬镳的朋友或许可以再度和好,
+不经意间想起了原本已经忘记了的事情。
+世界上没有什么是永远无法挽回的,
+今天就是能够挽回失去事物的日子。
+
+今天的幸运物是:活蹦乱跳的「鬼兜虫」。
+鬼兜虫是爱好和平、不愿意争斗的小生物。
+这份追求平和的心一定能为你带来幸福吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book215.txt b/Resources/Readable/CHS/Book215.txt
new file mode 100644
index 000000000..a5034c94c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book215.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——大吉——
+会起风的日子,无论干什么都会很顺利的一天。
+周围的人心情也非常愉快,绝对不会发生冲突,
+还可以吃到一直想吃,但没机会吃的美味佳肴。
+无论是工作,还是旅行,都一定会十分顺利吧。
+那么,应当在这样的好时辰里,一鼓作气前进…
+
+今天的幸运物是:茁壮成长的「鸣草」。
+许多人或许不知道,鸣草是能预报雷暴的植物。
+向往着雷神大人的青睐,只在稻妻列岛上生长。
+摘下鸣草时酥酥麻麻的触感,据说和幸福的滋味很像。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book216.txt b/Resources/Readable/CHS/Book216.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd34317a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book216.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——中吉——
+天上有云飘过的日子,天气令人十分舒畅。
+工作非常顺利,连午睡时也会想到好点子。
+突然发现,与老朋友还有其他的共同话题…
+——每一天每一天都要积极开朗地度过——
+
+今天的幸运物是:色泽艳丽的「堇瓜」。
+人们常说表里如一是美德,
+但堇瓜明艳的外貌下隐藏着的是谦卑而甘甜的内在。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book217.txt b/Resources/Readable/CHS/Book217.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0f6ec6d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book217.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——吉——
+一如既往的一天。身体和心灵都适应了的日常。
+出现了能替代弄丢的东西的物品,令人很舒心。
+和常常遇见的人关系会变好,可能会成为朋友。
+——无论是多寻常的日子,都能成为宝贵的回忆——
+
+今天的幸运物是:闪闪发亮的「晶核」。
+晶蝶是凝聚天地间的元素,而长成的细小生物。
+而元素是这个世界许以天地当中的人们的祝福。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book218.txt b/Resources/Readable/CHS/Book218.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcae6e286
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book218.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——吉——
+明明没有什么特别的事情,却感到心情轻快的日子。
+在没注意过的角落可以找到本以为丢失已久的东西。
+食物比平时更加鲜美,路上的风景也令人眼前一亮。
+——这个世界上充满了新奇的美好事物——
+
+今天的幸运物是:散发暖意的「鸟蛋」。
+鸟蛋孕育着无限的可能性,是未来之种。
+反过来,这个世界对鸟蛋中的生命而言,
+也充满了令其兴奋的未知事物吧。
+要温柔对待鸟蛋喔。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book219.txt b/Resources/Readable/CHS/Book219.txt
new file mode 100644
index 000000000..349557806
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book219.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——末吉——
+气压稍微有点低,是会令人想到遥远的过去的日子。
+早已过往的年轻岁月,与再没联系过的故友的回忆,
+会让人感到一丝平淡的怀念,又稍微有一点点感伤。
+——偶尔怀念过去也很好。放松心情面对未来吧——
+
+今天的幸运物是:清新怡人的「薄荷」。
+只要有草木生长的空间,就一定有薄荷。
+这么看来,薄荷是世界上最强韧的生灵。
+据说连蒙德的雪山上也长着薄荷呢。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book22.txt b/Resources/Readable/CHS/Book22.txt
new file mode 100644
index 000000000..844671408
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book22.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+而在野猪森林的北方,有一片寒冷的冰原。
+在那时,贪玩的巴巴托斯还没有到达那片土地,所以那里到处都是白雪与寒冰。
+每一个踏上那土地的生灵,都直冻得跺脚:
+「哎呀呀,太冷啦,太冷啦,我的爪子都要冻裂啦!」
+就连最勇敢,最强壮的野猪国王,走进了冰原也冻得不行:
+「哼哟哟~哼哟哟~真冷呀,我的蹄子都冻成紫色的啦!」
+但那里只有一匹小狼,是唯一的居民。
+
+【这一页最下面,有一行稚拙的笔记:「巴巴,为什么小娘的爪子没有被冻列?」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book220.txt b/Resources/Readable/CHS/Book220.txt
new file mode 100644
index 000000000..00d927f0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book220.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——末吉——
+平稳安详的一天。没有什么令人难过的事情会发生。
+适合和久未联系的朋友聊聊过去的事情,一同欢笑。
+吃东西的时候会尝到很久以前体验过的过去的味道。
+——要珍惜身边的人与事——
+
+今天的幸运物是:酥酥麻麻的「电气水晶」。
+电气水晶蕴含着无限的能量。
+如果能够好好导引这股能量,说不定就能成就什么事业。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book221.txt b/Resources/Readable/CHS/Book221.txt
new file mode 100644
index 000000000..357d979a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book221.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——凶——
+隐约感觉会下雨的一天。可能会遇到不顺心的事情。
+应该的褒奖迟迟没有到来,服务生也可能会上错菜。
+明明没什么大不了的事,却总感觉有些心烦的日子。
+——难免有这样的日子——
+
+今天的幸运物是:随波摇曳的「海草」。
+海草是相当温柔而坚强的植物,
+即使在苦涩的海水中,也不愿改变自己。
+即使在逆境中,也不要放弃温柔的心灵。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book222.txt b/Resources/Readable/CHS/Book222.txt
new file mode 100644
index 000000000..31022119c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book222.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——凶——
+珍惜的东西可能会遗失,需要小心。
+如果身体有不适,一定要注意休息。
+在做出决定之前,一定要再三思考。
+
+今天的幸运物是:冰凉冰凉的「冰雾花」。
+冰雾花散发着「生人勿进」的寒气。
+但有时冰冷的气质,也能让人的心情与头脑冷静下来。
+据此采取正确的判断,明智地行动。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book223.txt b/Resources/Readable/CHS/Book223.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e3ab0fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book223.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book224.txt b/Resources/Readable/CHS/Book224.txt
new file mode 100644
index 000000000..9bfd8c127
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book224.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+「北国之鬼·炎刀望理须」
+近期,有愚人众的密探于稻妻城下方的洞窟中活动。
+阴谋计划破坏城池的治安,威胁大御所大人的国土。
+其名据说是「望理须」。
+
+对罪徒与敌人降下「终末」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book225.txt b/Resources/Readable/CHS/Book225.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e93873ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book225.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+「十恶不赦的贼人·鼠坊主阿牧」
+在九条阵屋附近的滩涂上出没的大盗贼。
+常在画中所示位置游荡,盗窃幕府军资。
+窃盗者罪,轻者应治以入墨,重者入刑。
+
+但诨名「鼠坊主」的牧田海雄依仗武艺与狡黠,多次逃脱追捕。
+
+对罪徒与敌人降下「终末」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book226.txt b/Resources/Readable/CHS/Book226.txt
new file mode 100644
index 000000000..42af0f1d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book226.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+「一丘之貉」
+近日将有贼寇于稻妻城下方的洞窟中进行会面。
+会面时间推定为深夜至黎明之间。
+一行人分别是自军中暗扣物质中饱私囊的奸细,
+与近年来结成的窃盗、偷渡团伙。
+
+对罪徒与敌人降下「终末」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book227.txt b/Resources/Readable/CHS/Book227.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d0910dbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book227.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+「三十年之期的尽头·斩鬼阿金」
+近日终于发现了三十年前神无冢斩人事件的犯人的踪迹。
+「斩鬼阿金」松平金次郎与其党羽曾在八酝岛南部出没。
+请前往画中地点调查。
+若发现斩鬼阿金本人…
+
+对罪徒与敌人降下「终末」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book228.txt b/Resources/Readable/CHS/Book228.txt
new file mode 100644
index 000000000..385bdad4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book228.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「贼子的末路」
+请前往画中地点,调查异像。
+
+对罪徒与敌人降下「终末」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book229.txt b/Resources/Readable/CHS/Book229.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e553f08d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book229.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——大吉——
+浮云散尽月当空,逢此签者皆为上吉。
+明镜在心清如许,所求之事心想则成。
+合适顺心而为的一天,不管是想做的事情,
+还是想见的人,现在是行动起来的好时机。
+
+今天的幸运物是:不断发热的「烈焰花花蕊」。
+烈焰花的炙热来自于火辣辣的花心。
+万事顺利是因为心中自有一条明路。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book23.txt b/Resources/Readable/CHS/Book23.txt
new file mode 100644
index 000000000..051258b1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book23.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+小狼从前也是一个无忧无虑的孩子,生着明亮的蓝色眼睛,全身灰色皮毛光洁漂亮;
+发起威来,就跟蒙德大教堂的狼头浮雕没什么两样!
+可是有一天,它在森林里打猎的时候,遇见了邪恶的松鼠魔巫乌巴瓜!
+在古老的大地上,再没有什么魔神或恶龙比乌巴瓜更邪恶了,他嫉恨一切美好的事物,立志要把大地上的一切美好变成丑陋,光明转为黑暗。
+他看见快乐无虑的小狼,心中火气升腾,暗暗说道:
+「吱呀呀~吱呀呀~我好气啊!看我把最寒的冰刺入他的心脏,让他从此再也无法感受希望的光芒!」
+于是,乌巴瓜施起法术,就要诅咒那小狼。
+可是小狼冒冒失失,也没有事先解释,便一口把乌巴瓜吃进了嘴里。
+乌巴瓜又气又急,在小狼的嘴里大骂大叫,把自娘胎出来最难听的话都骂了个遍,小狼感到口中聒噪,这才发现自己犯了错误。
+「哎呦,对不起,松鼠先生,我以为你是能吃的那种松鼠呢!」
+小狼心里想这么说,可喉咙一紧又一松,只听咕嘟一声,便把乌巴瓜咽下了肚子。
+
+【这里贴着张纸条,字迹成熟稳重:「所以,莉莉,在外面玩的时候不要乱吃东西。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book230.txt b/Resources/Readable/CHS/Book230.txt
new file mode 100644
index 000000000..757d77cf9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book230.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——大吉——
+宝剑出匣来,无往不利。出匣之光,亦能照亮他人。
+今日能一箭射中空中的猎物,能一击命中守卫要害。
+若没有目标,不妨四处转转,说不定会有意外之喜。
+同时,也不要忘记和倒霉的同伴分享一下好运气哦。
+
+今天的幸运物是:难得一见的「马尾」。
+马尾随大片荻草生长,但却更为挺拔。
+与傲然挺立于此世的你一定很是相配。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book231.txt b/Resources/Readable/CHS/Book231.txt
new file mode 100644
index 000000000..a07be7ebb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book231.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——中吉——
+十年磨一剑,今朝示霜刃。
+恶运已销,身临否极泰来之时。
+苦练多年未能一显身手的才能,
+现今有了大展身手的极好机会。
+若是遇到阻碍之事,亦不必迷惘,
+大胆地拔剑,痛快地战斗一番吧。
+
+今天的幸运物是:生长多年的「海灵芝」。
+弱小的海灵芝虫经历多年的风风雨雨,才能结成海灵芝。
+为目标而努力前行的人们,最终也必将拥有胜利的果实。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book232.txt b/Resources/Readable/CHS/Book232.txt
new file mode 100644
index 000000000..10db3bc2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book232.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——吉——
+枯木逢春,正当万物复苏之时。
+陷入困境时,能得到解决办法。
+举棋不定时,会有贵人来相助。
+可以整顿一番心情,清理一番家装,
+说不定能发现意外之财。
+
+今天的幸运物是:节节高升的「竹笋」。
+竹笋拥有着无限的潜力,
+没有人知道一颗竹笋,到底能长成多高的竹子。
+看着竹笋,会让人不由自主期待起未来吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book233.txt b/Resources/Readable/CHS/Book233.txt
new file mode 100644
index 000000000..f49a9ce04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book233.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——末吉——
+空中的云层偏低,并且仍有堆积之势,
+不知何时雷雨会骤然从头顶倾盆而下。
+但是等雷雨过后,还会有彩虹在等着。
+宜循于旧,守于静,若妄为则难成之。
+
+今天的幸运物是:树上掉落的「松果」。
+并不是所有的松果都能长成高大的松树,
+成长需要适宜的环境,更需要一点运气。
+所以不用给自己过多压力,耐心等待彩虹吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book234.txt b/Resources/Readable/CHS/Book234.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcf46ff9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book234.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——末吉——
+云遮月半边,雾起更迷离。
+抬头即是浮云遮月,低头则是浓雾漫漫。
+虽然一时前路迷惘,但也会有一切明了的时刻。
+现下不如趁此机会磨炼自我,等待拨云见皎月。
+
+今天的幸运物是:暗中发亮的「发光髓」。
+发光髓努力地发出微弱的光芒。
+虽然比不过其他光源,但看清前路也够用了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book235.txt b/Resources/Readable/CHS/Book235.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e98e17d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book235.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——大凶——
+内心空落落的一天。可能会陷入深深的无力感之中。
+很多事情都无法理清头绪,过于钻牛角尖则易生病。
+虽然一切皆陷于低潮谷底中,但也不必因此而气馁。
+若能撑过一时困境,他日必另有一番作为。
+
+今天的幸运物是:弯弯曲曲的「蜥蜴尾巴」。
+蜥蜴遇到潜在的危险时,大多数会断尾求生。
+若是遇到无法整理的情绪,那么该断则断吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book236.txt b/Resources/Readable/CHS/Book236.txt
new file mode 100644
index 000000000..48ddab4b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book236.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+…终末…愚人众…暗算…
+…解签的时候,暗号…
+…上半是『胧夜正中』…
+…千万不要相信…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book237.txt b/Resources/Readable/CHS/Book237.txt
new file mode 100644
index 000000000..74b165fc8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book237.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+见信如晤:
+如此唐突地递上信笺,实在抱歉。
+希望没有让您为此感到困扰。
+写信邀约来自异乡的陌生人,这种事情对我来说也是第一次呢。
+但我相信与您的相遇绝非偶然。
+所以,
+恰好今夜月色尚佳,望您不吝相会。
+
+请不用担心家臣与侍卫盘查,我自有办法引离。
+企盼着您务必前来。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book238.txt b/Resources/Readable/CHS/Book238.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fe9f8c42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book238.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+序
+
+有关记忆的故事,总是与得而复失的瞬间相连。
+
+若要谈起拙作动笔缘由,其实也并不是什么大不了的事。
+
+那夜,我正在乌有亭饮酒消闲,不巧偶遇了阔别已久的友人——不知何时起,她便坐在了一边的雅座上。
+
+「哎呀,是谁今天难得好兴致,却又一个人孤零零喝酒呢?」
+
+见她这样问,我随口便答:
+「好酒总是待价而沽,难免要一个人耐着性子苦等。」
+
+「老套的说辞…你还是一点意思都没有。
+如今贵为总编的她手握小盏,一副酒兴将起的模样。
+「不如为自己赚些酒钱如何?反正闲着也是闲着。」
+
+「至于今夜的酒,我来买单就好。」
+她又笑着如是说,恐怕已经是第三次了。
+
+「你回来了。」
+我看见夜风携着几点神樱花瓣落在她的酒盏中,打碎了小小的月亮。
+一种似曾相识的感触袭来,不知怎的便丢人地吐出了这四个字。
+
+「你喝醉了。」
+她面生不悦,语气带着某种不容动摇的威严。
+可是很快,她便放下酒盏,叹了口气:
+「她离开的时候,我还没有出生。」
+
+而我那时也不过一介少年。
+
+「她曾讲过的故事,或许只有你才能复述了吧。」
+
+就这样,说来好笑,我便着了道,要为八重堂再动一次笔了。
+也请诸位老读者莫要气恼,这并非我擅自爽却歇笔的承诺。
+毕竟我也要为即将降价的佳酿早做准备,再者说,更不能亏欠了那夜总编大人请我的好酒。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book239.txt b/Resources/Readable/CHS/Book239.txt
new file mode 100644
index 000000000..73293d9f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book239.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+各位请原谅我唠叨,在故事开始之前,还要先介绍一番——
+何谓「新」六狐传?
+众所周知,有新即有旧。本书正是基于五百年前一度流行的《有乐斋六狐传》,稍加改编而成之世俗新本也。本人文笔鄙陋,还望有乐斋大人与诸位读者见谅。
+说起有乐斋大人,其人在我幼时便已颇有名气。那时候斋宫大人亦对其文字与茶品青睐有加,在狐狸一族之中,有乐斋大人算是第一等的风雅之士了。
+只可惜,往事随风,自有乐斋大人不幸犯下大罪引咎离去,至今已有五百余年矣…
+
+闲话不再多说,《新六狐传》之开端,正在高耸的影向山中。
+传说在大狐白辰在世的年月里,其手下有六位弟子,皆是法术高强、变化多端之士,平日里负责辅助主母白辰协调神社事务、守卫影向山之安全无虞。
+
+六狐之首名曰黑狐阿达,虽是女儿身,却生得虎背熊腰,魁伟壮大。其性情奔放不羁,因在神社正殿醉酒大闹,摔坏了将军神体,而惹得白辰大怒,将她放逐山下,好生反省。
+却说这黑狐阿达,方才好声好气下山,便将主母的诫诲忘个精光。打上一壶好酒,直往村庄寻衅去了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book24.txt b/Resources/Readable/CHS/Book24.txt
new file mode 100644
index 000000000..a07cfc6d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book24.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+就这样,也不知道小狼胃里发生了怎样的化学反应,乌巴瓜的法术竟然起了效果!
+松鼠的诅咒中,极冷的冰凌刺入小狼的心脏,将它冻结起来。小狼从此变得冷漠刻薄,别的动物关心他,他一定要报以恶言,或者做出令他们伤心的事情。他就这样渐渐被所有动物讨厌了。
+从此以后,森林里的每一匹狼一提到他,都会说:
+「汪~汪~真是头自私的狼,这个孩子真是讨厌。」
+「汪~汪~是啊,是啊,真是一头无情的狼,谁也不要和他来往。」
+于是,小狼一个接一个失去了所有的朋友,孤独的他不再受森林欢迎,只好去向北方。
+北方暴雪肆虐的冰原,一般的生灵难以接近。可小狼的心已经被冻结,也就不再害怕寒冬了。
+于是,他从此就在这里安家,成了冰原上唯一的孤狼。
+
+【这一页折角处有一行小女孩的字迹:「巴巴,可是乌巴瓜去哪里了?」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book240.txt b/Resources/Readable/CHS/Book240.txt
new file mode 100644
index 000000000..edb797384
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book240.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+书接上回,话说那黑狐阿达直往村庄寻衅去了,只见路旁却立着两位女子作樵夫打扮,腰间却各挎着一柄七尺野太刀、一柄短太刀,又一柄胁差,真个是全副武装,锋芒毕露。
+
+两女子见黑壮身影大步而来,搞得尘土飞扬,地面振动,便警戒起来,手扶刀柄同声问道:
+
+「来者何人?莫不是妖怪!」
+
+那身影便道:
+
+「哈哈,正是妖怪!」
+
+二女未敢含糊,抽刀上前便斩。却不想被那妖怪一步闪过,侧过身来捉住两人手腕顺势一拧,七尺长的大太刀便当啷落地。二女吃痛一惊,又去拔胁侧的短太刀,但为时已晚——只见黑狐奋起一掌将一人击飞,又挟住另一人,拎小鸡一样提将起来。就这样提着一人,蹬木屐的大脚踏上了另一人胸口。
+
+「『户隐的双鬼』?去年便见你姐妹二人欺压村民,让我好生收拾一番。今次还是不生教训!」
+
+二位女强盗一听这话,又羞又恼,一时间只顾道歉求饶。却不想黑狐阿达直接把她俩丢在地上,兀自开了腔:
+
+「也罢,既然我被白辰大人赶下了山,是个无主的妖怪了。不如你二人陪我行侠仗义,也不至太无聊!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book241.txt b/Resources/Readable/CHS/Book241.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9bbd668b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book241.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+书接上回,黑狐阿达收服了「户隐的双鬼」两位女强盗,踏上了行侠仗义之路。
+
+三人在绀田村歇脚不久,便偶遇一对母女。
+攀谈起来,这母女二人乃是清籁岛远来的乐人,老妇姓叶山,少女名阿优。她们正准备进稻妻城庆祝祭典,结果却被村里卖堇瓜的大户诈了,一定要她们用离谱的高价买下堇瓜,只因为他此前「好心」提供了几个堇瓜供她们解渴。但巡游艺人哪来那么多钱?又不能把回家的盘缠花掉…
+「户隐的双鬼」一向暴烈,闻听此言,登时咬牙切齿,你唱我和,非要找这奸商算账,把他大卸八块不可。可黑狐阿达此时却有了主意。一声沉吟止住了双鬼姐妹:
+
+「行了,我明白了。」
+
+然后又对母女稍加安抚:
+
+「你二位不必担心,大姐我已经有了分寸,只看我去理论一番便可。」
+
+说完,便又大步离去,去找那奸商去了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book242.txt b/Resources/Readable/CHS/Book242.txt
new file mode 100644
index 000000000..a607b504a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book242.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+书接上回,黑狐阿达大步离去,找那奸商理论去了。
+
+这卖堇瓜的土左卫门原本也是一位武士,只是稻妻承平日久,好刀也无处施展,便在村里做了商户。学了些威逼敲诈、取巧经营的手段,又多亏面相凶恶无人敢惹,一来二去,也便成了村里的大户。
+
+这天,土左卫门正在摊子前乘凉,只见一阵尘土飞扬,土地动振,比棚子更大的阴影便罩在了他的头上:
+
+「大哥,买瓜!」
+
+土左卫门微睁一眼,打量了一下来客:只见来者身形魁梧,黑壮凶猛,站相毫无礼节,似要斫人,却是一个女人!
+
+「要多少?」
+
+来者也不着急回答,只是望着案板上的胁差:
+
+「好刀,好刀。」
+
+「确实好刀,我也曾是武家门下人,总要有点上眼的家宝。」
+
+土左卫门不明就里,随声应和。
+
+「只可惜拿来切了瓜。」
+
+见来者话里有刺,土左卫门面露不悦:
+
+「你是来买瓜的不是?如何恁多言语?」
+
+「是,是。」
+
+黑狐阿达嘿嘿一笑,权作赔礼。
+
+「切一升堇瓜块,瓜皮全部削掉。」
+
+土左卫门满脸狐疑,却也无意质疑。便切了一升堇瓜块,上秤称量。
+
+「大哥这秤杆如何不平?」
+
+土左卫门闻听此言,便握紧了刀。
+
+「我说你这秤,好像还有点脾气呢!」
+
+「大姐你若是有心消遣,不如先将摩拉给我。」
+
+土左卫门按捺不住怒火,理论起来。
+
+「嘿嘿,不是我不愿先付账,只是怕你不肯接。」
+
+「你肯付我就肯接!」
+
+「当真如此?!」
+
+「还能有假!」
+
+只见黑狐怒吼一声「接着!」,便将手中一包满满的摩拉劈头砸在土左卫门脸上。土左卫门躲闪不及,直接挨了个七荤八素,后仰着摔了下去,手里的宝贝胁差也飞脱出去,落在身边。仔细一看可不得了,那奸商的鼻子被摩拉袋砸成扁扁的一坨,活像是装烟管的荷包。
+
+黑狐阿达又两步过来,踩住那奸商胸口。也不言语,当面便是一拳。打得奸商脑内金鼓齐鸣,简直像是开了个璃月跨海武道会。土左卫门挣扎着要爬起身,拿起刚刚落在地上的胁差。却被黑狐发现,一怒之下又是一拳,打得土左卫门头顶一对狸猫耳朵「噗」地蹦出来,口中止不住地求饶。
+
+阿达见状哈哈大笑,这奸商原来也是妖怪,而且竟是个脏兮兮的狸猫!
+
+于是,收了狸猫偷来的胁差,将这恶霸的财产分与全村,又将剩余的钱财交予那对落难母女,黑狐阿达便姑且饶了这狸妖的性命,继续上路去也。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book243.txt b/Resources/Readable/CHS/Book243.txt
new file mode 100644
index 000000000..cacb4c986
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book243.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+珊瑚宫者,初为海渊,后有大蛇渡来,盘桓而升涡流,塑珊瑚而成岛。是故珊瑚宫人名之「海祇岛」,盖以大蛇为神也。
+海祇之人自称海民,奉大蛇远吕羽氏尊。海祇岛以神宫为高府,无将军奉行之畴。大小事务仰赖诸巫女,巫女之首曰「现人神巫女」,统领政事、祭典。
+往年魔神混战,雷电大御所将军殿下定稻妻全土于一元,众皆震悚俯首,各安其位,或有直遭殄灭,再无非分之妄。大蛇远吕羽氏尊原素与鸣神以西界为分野,相安无碍,是时忽横生歹意,举力东侵。
+战事酷烈,民生惨苦。两方鏖战今八酝岛,皆多有伤亡,大御所殿下之爱将天狗笹百合亦陨落其间。大蛇终为大御所殿下斩杀,薨于八酝岛。
+自此以后,珊瑚宫遣使降服,尊稻妻幕府为大宗主也。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book244.txt b/Resources/Readable/CHS/Book244.txt
new file mode 100644
index 000000000..18dd8963d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book244.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+前言
+
+近来由于新兴作者招募计划与如火如荼的「这本小说真厉害」大赏活动的助推,许多来自异国的新锐作家也贡献了富有特色的作品。在此敝总编特别感谢各国作者对稻妻轻小说事业的支持,与勘定奉行柊慎介大人的网开一面,因此才能让如此多优秀的作品与稻妻的读者及时见面。
+
+众所周知,在当今「锁国令」颁布之前,稻妻亦颇有一些异国武士剑豪活跃。名为哈玛瓦兰者便是其中之一,此人来自遥远的须弥雨林之国,却在稻光之国行侠仗义。其故事虽然一度隐没与大御所殿下不变的盛世之下,但现在多亏新锐作者,我的友人普尔希娜加以复述,才重获鲜活的生命。
+
+那么,话不多说,《哈玛瓦兰战记》,还请读者自行品味。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book245.txt b/Resources/Readable/CHS/Book245.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4947807d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book245.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「相比远海的雷暴,不如说延迟毕业更加可怕吧…」
+远渡稻妻的船上,年轻的哈玛瓦兰如此想着…
+
+「你在想,论文完不成就要延迟毕业了吧?」
+熟悉的声音从船舱外传来。
+
+「啰嗦——你又是谁!」
+「我嘛…很重要吗?」
+
+「说的也是,确实没那么重要……」
+「喂——」
+
+……
+
+就这样,在动摇海天的雷暴中,与舷窗外的细小声音吵了起来。对雷暴的担忧,对论文的恐惧,反而也没那么重要了。
+
+只不过…到登岸为止,那个在舷窗外与自己吵架的声音都没有再露面。
+
+「或许只是海难者的鬼魂吧…」
+哈玛瓦兰如是对自己说。
+
+所谓鬼魂,不过是地脉对亡者的记忆,只是过去与今日的共振而已。出现在海面上虽说怪异,但也不至于全违常理。
+
+「你才是鬼魂啦——!」
+就在哈玛瓦兰拎起行李,终于为自己的谵妄找到一套解释时,熟悉的声音又在耳边响起——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book246.txt b/Resources/Readable/CHS/Book246.txt
new file mode 100644
index 000000000..df8c02baf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book246.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+……
+「所以,你确实是鬼魂?」
+「不是!我还没有死呢!」
+「可你也没有活过呀?」
+「唔…这么说也是呢…」
+自称身为「式神」的多嘴少女大口吞食着糯米团子,其情其状令哈玛瓦兰多少有点担心她会被噎到。
+
+「非要说的话,我的情况,更像所谓的『使鬼』吧?」
+「那不还是鬼嘛…」
+「不是你说的那种!」
+又是一阵扯皮,哈玛瓦兰才终于明白过来,这家伙与须弥的所谓「镇灵」或许是类似的东西。
+通过真名结下名契。利用真名加以驱使,全世界的神秘术本质上都是差不多的,这或许正体现了人最根本的恐惧之一——对于被掌握的恐惧吧。
+
+这样胡思乱想着,哈玛瓦兰又开始后悔自己没有去读神秘学,而是学习了海洋生物研究这门冷门课程…
+不仅要远渡稻妻,更要面临活地狱般的论文答辩…
+不过如今身边多了一个聒噪的小东西,或许多少算是个转机吧…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book247.txt b/Resources/Readable/CHS/Book247.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3f350ab7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book247.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+「但是,假如舍尔陛下的野心真的得以实现,对于大家又有何好处呢?」
+军务尚书珐朗吉丝注视着窗外的星海,银河与恒星在她的脸上投下苍白的光色,又照亮了她的头发,微光顺着发丝缓缓流下。
+她忍不住想起初次从这扇舷窗远望星辰的体验,但曾经的敬畏感,她已经记不起了。距离地表远达数百光年的此处,故乡的模样也早已在她的梦中扭曲。
+「若有失言请原谅我,亲王殿下。但这场战争已经进行了太长时间,我们为舍尔陛下的梦想跨越无数星区作战,以各种谋略与诡计消灭了千百万生命,成为一个个陌生星区的总督和钦差……但舍尔陛下的幻景为我们带来了什么?只有越来越多的不幸,越来越多的敌人,它们遍布银河,总有一天会吞噬我们……」
+「兄长的帝国将是一个永恒的国度,这个国度将不再有恐怖或匮乏。全体的幸福不再由少数人左右,亦不会有人比他人地位更高,就连无能也不再被称为罪恶。因而……无法理解这等远见的敌人,遭到铲除自然是他们的命运。」
+歌帕塔亲王摇摇头,语气温和却冷淡。
+似乎星区反游击战争夺去的不仅仅是一只眼睛与手臂,眼前的她已与珐朗吉丝曾认识的那个欢悦的少女大为不同。
+「我相信兄长的决定,他绝不会有私心。所以这种动摇人心的话,即使是你也请不要再说了。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book248.txt b/Resources/Readable/CHS/Book248.txt
new file mode 100644
index 000000000..29bf96f4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book248.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+面对如此严密的防御,恐怕就算是全由雅兹塔级战舰组成的庞大舰队,也很难造成有效伤害吧。
+自满于帝国的工程奇迹,戈尔达法里德大将却从未意识到,叛军正在急速接近他的命门。这座由歌帕塔亲王亲自设计,被舍尔陛下赐名「阿努沙尔万」的强大星海堡垒,此刻在叛军面前正如鸡蛋般脆弱。
+佩什塔努驾驶着拉赫什快艇,在错综复杂的通风管道中间穿梭。急速掠过诸多孔洞喷出的有毒气体与元素云,甩掉追击的自反应机械,快艇的高速使他耳目充血,目眩不已。
+「时机来了。」
+随着动力系统的能量核逐渐显露真容,佩什塔努想道。
+「时间到了。」
+戈尔法里德大将望着星球轨道闪烁的光团,如是想道。
+于是,她下达了对星球无差别攻击令。
+佩什塔努亦对堡垒的核心发起了致命一击——
+
+「真想看看歌帕塔亲王/亲王殿下暴跳如雷的样子啊……」
+同一刹那间,两人的念头竟如此相同。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book249.txt b/Resources/Readable/CHS/Book249.txt
new file mode 100644
index 000000000..31bf9a7bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book249.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——十年前——
+——二十五光年外——
+
+在骏河幕府的统治下,整个国家的人民怨声载道,艰难困苦。
+此时的骏河幕府由今川征夷大将军氏真执掌。四年前,在终于取下魔王弹正忠的项上人头后,大将军开启了属于自己的恐怖时代。
+在这样的时代,这样的地点,游荡着一位无羁的剑豪。
+此人便是人称新九郎的侠客,备中九兵卫。
+备中九兵卫曾经也并非浪人,据说他曾是大将军殿下的贴身兵法指南。只是出于仇家陷害,以及大将军本人优柔多疑的性格,才不得不逃出幕府,进入荒野。
+
+如今,新九郎站在山坡上遥望,他在遥望什么?
+是平旷的田野?并不。
+是远处的群山?并不。
+是延伸的道路?对了!但不全对。
+
+那么新九郎,究竟在望着什么…?
+以生米委托剑豪大任的农民们同样畏畏缩缩,不敢向他发问。
+
+这个问题,似乎只有沉默的剑客心中明了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book25.txt b/Resources/Readable/CHS/Book25.txt
new file mode 100644
index 000000000..315d66369
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book25.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+一天,野猪公主听说了小狼的故事,她为小狼的不幸感到伤心不已。
+于是公主问遍臣民,究竟怎样才能从小狼的心中除去冰凌,让他变回原来的那个好孩子呢?
+问来问去,只有智慧的狐狸和长寿的乌龟知道答案——
+「叮叮叮~只有真心与火焰才能融化恶毒的冰晶~叮叮叮~」狐狸说道。
+「友情,需要牺牲。只有牺牲,才能成就友情。抱歉,我不会叫。」可靠的乌龟老爷爷说道。
+聪明的野猪公主立刻明白了其中的道理,于是她擦干眼泪,向两位智者行了一礼:
+「哼~哼~谢谢你们,我想请你们同我一起去小狼那里,做我们友情的第一批见证人。」
+狐狸与乌龟听到公主的屈尊请求,心中满是欣喜,于是与公主一同踏上了前往北方的道路。
+
+【这一页最下面贴着一张便条,似乎是小读者的父亲手书:「乌龟不会叫,就是不会叫。因为乌龟老爷爷很有礼貌,所以要特别说明。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book250.txt b/Resources/Readable/CHS/Book250.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca47ba3e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book250.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+「入秋了,收割的季节就要到了。」
+斋藤鬼佐说道。
+
+所谓忍者,在战乱时代皆是拒险自守的豪强,是大名们的雇佣军。
+因战争而生,因权力而强,此乃忍者的机缘。
+因战争结束而幻灭,因失去权力而崩落,亦是忍者的宿命。
+
+今川大将军终于统一各国,当今之世,兔死狗烹的忍者或被剿灭、或被收编。有些便落草为寇,成了山贼。
+斋藤鬼佐便是这样的人。
+
+「先不急,待村民为我们打好米谷。」
+说话的是米又左。
+
+所谓山贼,乃是厌倦武道的武士,或与死亡搏斗的农民。
+因战争而生,因狡诈而壮大,又因壮大而横行不羁。
+因此,当战争结束,和平再来,山贼的势力便如蜉蝣般踏入了迟暮之刻。
+
+米又左出身普通农户,四十来岁才出来做山贼,却做的风生水起,成了一方头目。
+贼之最恶者,无过于曾经深受欺压之人。
+
+「然后,一把火烧掉,不留活口。」
+
+这便是乱世的余声。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book251.txt b/Resources/Readable/CHS/Book251.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a7001614
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book251.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+浅田村的地势呈月牙形。
+从刚进入洼地,新九郎便看中了这点。
+假如能够组织起足够多的村民在山脊埋伏,隐藏工事居高俯攻,便能轻易击败远来疲累的敌人。况且村民的人数比山贼更多,包围并非难事。
+
+但问题同样在于村民:若想将山贼诱入山谷,必须有小股人马作为诱饵。村民此前久经乱世,如今又有幕府代官横征暴敛,惜命惜身的思维已是主流,如何才能让他们甘愿作为诱饵,为大部队牺牲?
+
+此外还有一个问题,若是战乱年代的武士军队,必会以火攻来提升伏击效果。困在山谷中被山风煽动的大火,势必给谷底的敌人造成严重损失。
+但如今自己率领的是一群保卫乡村的农民,说什么也不会将自己的家宅粮仓付之一炬…尽管完全可以理解,但假若没有有效杀伤山贼,必定会招致更可怕的报复。
+
+这样思索着,新九郎沉默地坐下身来。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book252.txt b/Resources/Readable/CHS/Book252.txt
new file mode 100644
index 000000000..15f356b55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book252.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+……
+「先罪天之鸣神,复罪国之海祇。复白镇词,息神々忿怒。」
+以上定例,并载一切祭式、祓式、祝式、咒式前。如行大祓,须依前例。
+
+雷樱之木,神樱之移枝。盖鸣神总灵之分灵,通大社之从社别龛。
+彼时有天反之灾、地反之妖,土地秽粪,凶将跋扈、百鬼跳梁。大社折枝移株,以镇不净。
+积年经月,物害累计。须有祓祝,以息乱扰。
+
+雷樱之祓,甲子为期。另论大小,祭仪相异。凡数轮小祓,须继一大祓。
+小祓之期,罪天罪国,结连注为界,念「畏伎」之句。垣瘴晦于界内,藏根瘤以避乡里。复以物胜之。鸣神五处,次第施行。
+小祓之用意,旨在离秽。依此可得数载太平。
+
+大祓之期,罪天罪国。依眼口鼻手足,取五镇物,摧小祓之结界。复以大神咒除秽。
+大祓之理,在于除秽,使罪得散。
+
+要略此毕,下为详说。
+【其余的部分已经因为风化、污染与破损,无法阅读了。】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book253.txt b/Resources/Readable/CHS/Book253.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2afc0e47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book253.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+父亲大人敬启
+
+许久没有写信问询,不知道家中近况如何?上次父亲信中说道「泉水子」生下了小狗崽,但我因为杂务繁忙,没能早点回信。现在,小狗崽们应该已经长大些了吧。您说过会将一只小狗崽送给研次的父母,这太好了。我和研次因为离家参军,无法侍奉父母,一直怀着歉意。得知您和母亲、研次的父母时常相互照应,我们做儿子的也能放心一些。
+至于我在军中的生活,父亲请勿担心。军中膳食供应充足,营房宽敞整洁,我在外的饮食住宿都很好,甚至还结交了一位名叫松平的新朋友。将来有机会,我打算请他来家乡做客,尝一尝母亲的手艺。
+另外,还有一件事,我想您听了一定会为我骄傲——因为我作战勇武,上官将我从军士拔擢为旗本了!其实,研次也和我一道晋升为旗本了,但我希望父亲先不要向他的家人透露,让他自己说吧。
+父亲,我一直相信,等到将来战争结束,我和研次带着军功回到村里,一切都会不同。以我那时的军饷,您与母亲就再也不必辛苦捕鱼了,我们甚至还可以修上一座新房子,买一条新船,过上富足的生活。为了这个目标,我会不断努力,立下更多功劳,取得更多荣誉!
+请安心等着我们归来吧。
+
+公义敬上
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book254.txt b/Resources/Readable/CHS/Book254.txt
new file mode 100644
index 000000000..f86345b37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book254.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+研次亲启
+
+为了写这封信,我想了很久,有千言万语想要对你诉说,但每到下笔却又无法继续。我们从小一起习武,长大一起参军,做什么事都在一起。对我来说,你就是亲兄弟。我从来没有想到我们俩会起那么大的争执,甚至大打出手。
+研次,我的兄弟,我每时每刻都在为此懊悔。如果当时我更冷静一些,别那么武断地说要离开,你大概也不会那么愤怒。在你看来,我一定是个背叛了将军大人的无耻逃兵吧,所以你才会不听我解释就挥拳。我不在乎别人如何看待我,但唯有你对我的看法,我无法不在乎。所以,我一定要写这封信,向你倾吐心声。
+还记得我俩参军时的梦想吗?借着勇猛与剑技,借着如今的世道,在武的路途上取得功名,报效父母。而且大人曾训诫我们,珊瑚宫乱民胆敢向「雷之三重巴」的旗帜拔刀,乃是弥天大罪。既然如此,便无需介意他们的生命,因为选择死之途的是他们自己。原本我也是这么坚信的,但自从那件事发生之后,我就无法再这么想了。
+当时,一场战役刚刚结束,我在撤退时,于战场上捡到了一封染血的叛军军士家书。说出来你或许不信,那个叛军军士我们都认识。你我刚参军时,有位军中前辈照拂了我好一阵,而那位前辈就是家书的主人。信中,他还惦记着家里的渔船,期待着战争结束回到家乡。我无论如何也不曾料到,后来他竟投身于叛军,而自己居然以这种方式和他在战场上再会了。
+自从捡到了这封家书,我便突然醒悟过来:其实叛军们也是人啊,也有父母待奉养,也有故乡待归回。想到这一点,我决定将这封染血家书的事隐瞒起来,希望将来有机会代前辈将家书寄回家中。但不知为何,这件事居然让好几位同僚知道了,我因此饱受讥讽。你我出身低微,却凭借战功迅速升为旗本,早就有人在背后散布流言了。这事之后,种种排挤与孤立愈演愈烈,甚至在战场上,在我们本该同心御敌的时候,也有同僚刻意将我的后背暴露给敌方,我也因此多次与死亡擦肩而过。这一切不由我不心寒。我考虑了很久,终于决定:既然在幕府军中我遭同僚背弃,自己心中又已对敌军生了同情,那不如转而投身于他们吧。
+研次,你一向为人坦荡,这一系列因果你从前不曾察觉,如今我向你和盘托出,不敢奢求理解,只要你知晓我心中所想便好。现在,我身在珊瑚宫军的营地,提笔写下这封信。希望你看到这信的时候,战争已经结束了。那时,如果你还愿意与我相认,那我们就一起回家吧。什么摩拉、荣誉,都不重要了。我们当初参军,就只有两个人、两把刀,等到我们回家,也只要完完整整的两个人、两把刀就好了。
+
+公义敬上
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book255.txt b/Resources/Readable/CHS/Book255.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb80c03b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book255.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+……
+…直子老师今天去世了,自从「祟神」生乱后,仍然留在岛上的游医只有我一人了。
+看着留在岛上的人一个接一个陷入病痛,是一件痛苦的事情。但我对「祟神」造成的污染无能为力,只能用堇瓜熬成的甜汤自欺欺人…
+
+「关怀也是一种治疗。」
+…老师她总是这样说,但这不过是医者的自我安慰而已…
+……
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book256.txt b/Resources/Readable/CHS/Book256.txt
new file mode 100644
index 000000000..e477a64f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book256.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+……
+…一个女人来找我求治,似乎是矿洞那边的矿工家属。但她的病情很特殊。以我有限的医术,很难归纳其特征…只能通过直觉做出这样的猜测:似乎祟神的力量并非侵蚀,而是在她体内自如流动。患者的心智与身体并没有受到太大影响,但持续不断的发热和间断的少量出血很难控制…
+…尽管这些症状并不危及生命…但也无法确定她的情况是否具有传染性…
+…或许只有须弥那边的医院有治疗方法…
+……
+…帮她指路去了海贼那边,鬼隆大叔虽然贪财,但也同样重义气。他应该会帮忙的…
+…她还有一个孩子,名叫长次。等这些事情都结束了,一定要好好照顾那孩子…
+…但现在还不能去找他,现在还不是时候…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book257.txt b/Resources/Readable/CHS/Book257.txt
new file mode 100644
index 000000000..52d8d74b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book257.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+……
+…一个外国人来到了岛上,身旁还有一个聒噪的小精灵。来得真不是时候…
+……
+…多亏了外国朋友的帮助,研究的进度大大提前了。此前难以想象事情会如此顺利…
+…接下来我会去八酝岛南方的沙洲,再次试验一下药品效果,这次是全剂量…
+…无论如何,感谢大家的帮助…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book258.txt b/Resources/Readable/CHS/Book258.txt
new file mode 100644
index 000000000..349b5db2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book258.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+爱子 头师长次
+
+如果你读到这封信,希望你能原谅妈妈。
+不得不离开你们,令我痛苦万分。
+但请你千万不要放弃希望,不要对妈妈绝望…就像你和妈妈也从来相信爸爸仍然活着。
+岛上「祟神」的活动十分凶险,请保护好自己。
+随着「祟神」的破坏,战争应该就快结束了。到那时候,两方会放下兵器携起手来,一同治理岛上的污秽吧。
+但可惜妈妈或许看不到了。
+
+接下来的日子里,或许长次你会遇到许多坏人,许多想利用和伤害你的人。但请不要因此而对人失去希望,本性不坏的人总是更多的。
+等到战争结束,一切都会好起来的。
+但请你千万、千万不要循着我的足迹,急于与我相遇。这是妈妈的请求。
+请对妈妈抱有希望。
+我会回来,亲口对你和爸爸说「对不起」。
+请期待那一天的到来。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book259.txt b/Resources/Readable/CHS/Book259.txt
new file mode 100644
index 000000000..c706f7aeb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book259.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+十分抱歉。
+古语云「人生五十年」,藤三郎也活了三十有余,剩下十多年光阴无福消受,望能分予父母大人。
+切请爱妻静子大人莫要动气,莫要悲伤,藤三郎此次自知大过无赦,乞望您能忘记这个不争气的丈夫。
+正则与阿松,请不要为爸爸感到遗憾,请原谅爸爸。
+诸位新朋旧友,藤三郎万分荣幸与各位相识。
+无论如何,十分抱歉。
+藤三郎本是粗人,舞文弄墨并非所长。但临此依依惜别之时,也不免话多起来。
+若是正有人阅读敝文,还请原谅藤三郎一时聒噪。
+
+十多年前,初入军旅时,藤三郎仰慕大御所殿下之神威,向往着千百年前雷光所照的诸多宏伟义战,渴望有朝一日为了真正的「永恒」而光荣战歿。
+想来,年少轻狂时总是将过往的传奇与现实的窘境相混淆,满以为自己也有机会成为大御所殿下那样完美的英豪。
+可当战争真正来临时,敌人却并非丑恶的魔神扈从,或深渊而来的扭曲怪物,而是与你我并无不同的凡人。
+或许前日倒在我手下的敌人,在「眼狩令」下达之日还是乌有亭的酒友;又或许刚刚被敌人击倒的战友,此前半刻还在与你我谈笑言欢…
+我们本应是兄弟,却舍弃了一切重归于好的可能,不得不仇恨对方,才能让自己活下去。
+何其残忍,何其残酷。
+所谓「义战」,是最大的罪业。
+
+恕出言狂妄,但藤三郎绝不怨恨大御所殿下。
+大御所殿下亦曾有云:战争自古分「义」与「不义」。
+「不义」之战,由「愿望」之膨胀,人心之躁乱所致。
+大御所殿下为「永恒」之大业而收缴天下「神之眼」,亦与千百年前斩杀大蛇之义举如一。
+以战争扫除心怀妄想之人,终结一切「不义」的可能,乃是最大的「义战」。
+
+然而,任何战争皆是残酷,都需要人来承担责任。
+藤三郎今已无力继续尽忠,只愿能以残破之身,替大御所殿下承担一份罪业。
+祝愿大御所殿下的永恒盛世能够早日到来。
+
+小人稻叶藤三郎久藏,在此谢罪。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book26.txt b/Resources/Readable/CHS/Book26.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a15e27a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book26.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+经过重重风暴与严寒,公主终于见到了小狼。
+如今的小狼浑身覆盖着冰霜,幽蓝的眼睛也不再有光芒,甚至忘记了怎么汪汪叫。
+「嗷~嗷~大姐姐你来的正好,我正愁午饭没着落呢。」
+听到这话,善良的野猪公主不禁流下泪来,眼泪仿佛融化了小狼心尖的一点点冰雪。
+「嗷呜~你哭什么?」
+「哼呜~哼呜~你在这里午餐都没有着落,在我的王国里,我从没见过这么悲惨的情况。
+「所以,我要牺牲我的所有,填饱你的肚子,好吗?」
+小狼闻听此言,目瞪口呆:
+「嗷~嗷~你疯了吗!还从没有人在我面前说出这样的话!」
+但小狼从公主的眼中看到了决心的光芒,他心中的冰晶又碎裂了一片。
+「没有哦,所以——
+「我要牺牲王国最有智慧、最关心我的两位亲人,填饱你的肚子,为了我们的友谊!」
+狐狸闻言不对,拔腿要跑,但却被小狼和公主扑倒在地,乌龟爷爷吓得缩进了壳里。
+小狼与公主美美地在冰天雪地吃了一顿野味大餐,然后又找了处山洞,他们摘了好多好多蘑菇,最后用苔藓生起火来,又喝了一锅乌龟汤。
+就这样,小狼第一次了解了分享与友情的乐趣,心中的冰晶渐渐融化,化作欣喜的泪水流了出来。
+公主牵起小狼的爪子,一起回到了家乡。
+
+【最后一页夹着一张卡片,字迹娟秀细腻:「老公,我觉得这本童话书还是捐给图书馆比较好。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book260.txt b/Resources/Readable/CHS/Book260.txt
new file mode 100644
index 000000000..39c1dcfaa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book260.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+——离岛——
+来到离岛已经有好几天了,勘定仍然没有一点放行的意思。不知还要在这里滞留多久…希望久利须先生能找到门路,让我早日离开这里。
+
+久利须先生是当地的商会会长。他来自枫丹,是一位稳重友好的绅士,似乎拥有一种能让外人恍如归乡的奇异魅力。
+
+曾经听说稻妻并不欢迎外国人,但直到踏上离岛的港桥才发现情况如此严峻。
+「锁国令」颁行已有了一段时间,许多外国人在岛上滞留,大部分人来了又走,待不长久;也有很多商铺的店主打包回国了。现在的离岛,看起来十分萧条。
+据说数百年前,柊家的弘嗣公曾在荒岛上奇迹般建起商港,广招能人商贾加以招待安置,又鼓励自由经营贸易,令此地盛极一时…但假若那位弘嗣公看到如今离岛死气沉沉的景象,又会作何想法呢?
+不过,他的后人,也就是如今的勘定奉行大人看样子锦衣玉食,过得还是挺滋润的。
+真是让人心生郁愤。
+
+又过了些日子,久利须先生带来了一个好消息。
+听说再过一阵子,南十字船队将在稻妻稍作停留。这支大名鼎鼎的远海武装船队应该有办法把我偷渡到稻妻的其他岛屿,现在我只需要耐心等待。
+虽然不知道久利须先生的消息门路是否准确,但早做准备总不是坏事。首先我得想办法把露营火炊工具从百合华小姐那里弄回来,用求的、用赎的都好…
+
+好像幕府又袭击了珊瑚宫方向的前哨,造成了很多伤亡…或者反过来?所剩不多的外国人都在交头接耳,连奉行的役职也无不担忧地谈论着流言。
+不是很清楚究竟发生了什么事,但又有些商人陆续打包回国了。很多兵船在港口来来往往,似乎是临时军事征用…
+
+或许我可以利用物资分配混乱的间隙,把我的东西从仓库弄出来。
+
+对了,还要提醒自己…这本日志可不要再遗失了。
+虽然稻妻这边的笔记本确实有更加漂亮讲究的花色封面…但这可不是喜新厌旧的借口!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book261.txt b/Resources/Readable/CHS/Book261.txt
new file mode 100644
index 000000000..561604c7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book261.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——刃连岛——
+从海贼的船上偷了一条小船,划了三天三夜,终于上岸了。
+
+从这里能看到传说中鸣神岛上那座高山,与其上生长的巨大樱树。神樱的色彩在月光下显得格外清寂温柔…催人思乡。
+
+也不知东东在轻策庄会不会寂寞,不知我出来跑到这么远的地方谋生路这件事,究竟是不是正确。可能人岁数大了,就总会冒出些有的没的念头吧。
+
+在这座荒岛上兜兜转转,采到了一些紫色的甜瓜。涩涩的、没什么味道;连皮吃的话还会把牙齿和舌头染成紫色,好久才会慢慢褪去…下次应该试试煮熟了再吃。
+在岛上搭了一个小营地,等明早天一亮就往南方走…听那群海贼说稻妻城就在那边。
+
+城里一定会有许多工作机会吧,不如就放弃冒险的傻念头,在这个国家找份正经工作。等积蓄起了一笔钱,有了自己的房子,就可以把东东也接过来一起住了。
+
+再怎么说,这里的房子总比璃月港便宜。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book262.txt b/Resources/Readable/CHS/Book262.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book262.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book263.txt b/Resources/Readable/CHS/Book263.txt
new file mode 100644
index 000000000..b68a3d206
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book263.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+今天与商会代表争吵了一个下午,能量值-4。
+百废待兴,需要他们让货物流通,但不能让他们借此敛财…
+
+今天在桌前处理了一天政务,能量值-3。
+晚上还要赶制下一批锦囊,希望别太晚,明天还要外出视察。
+
+今天外面刮了好大的风,能量值-2。
+很快就要下雨了,希望这次风浪小一些,让出海打渔的人们能够平安归来。
+
+今天听到了和谈的消息,能量值+2。
+如果不再有战争,海祇岛的大家也会开心起来吧?
+
+今天听说天领奉行可能与愚人众勾结,能量值-5。
+连我也有些搞不明白了…
+
+今天剑鱼二番队的队长回来了,能量值+4。
+我们都默契地没有提哲平,也没有提那些在战争中牺牲的人…真的,和平来得太不容易了。
+
+今天又被许多人搭话了,能量值-3。
+看着他们真挚的眼神,我总会想起自己继任现人神巫女的那一天。这么多年过去,我是否对得起他们的期待呢?
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book264.txt b/Resources/Readable/CHS/Book264.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c3303245
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book264.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+…战争还在继续,两边的传单都不过是空谈而已。他们根本顾不上我们…
+…绯木村容纳了太多从矿洞那边逃难来的人,粮食也有些见底了。只好把大家的财物集中起来,按计划分配,总得留出一些钱向附近的海贼买食物…
+…无论如何,蛇骨附近的神龛总是需要专人维护的,既然大家都害怕「祟神」这种看不见摸不着的东西,这件事只能由作为村长的我来做了…
+……
+…很多人病倒了,更多人有这样或那样的毛病,很难干体力活。这样下去可不行…
+…保本那个家伙根本就是个骗子,只会用堇瓜加糖熬汤给我们喝,结果什么也治不了…
+…那小子从前就一副无所事事的样子,果然靠不住…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book265.txt b/Resources/Readable/CHS/Book265.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9a785ad4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book265.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+…
+…村里唯一的医生也精神失常了,我们把他绑起来锁进了地窖。只有这样他才不会伤到别人或自己…
+…现而今,我们唯一能做的只有祈祷,希望自己的心意能够传达到大御所殿下耳中,从而结束这场战争…
+…应该把大家都集中在神龛那边,这种情况下,大家的精神很脆弱,身为村长虽然深为无能而困扰,但至少应该给大家一份希望…
+……
+…真吾说他听见了「神言」,真是荒唐…
+…长次的母亲又来了,每天她都在神龛那边一个人祈祷。为了病痛,或是为了丈夫?很抱歉作为村长没能帮助她们家…
+……
+…把真吾锁了起来,他企图袭击长次的母亲,真是发了疯!只好代表绯木村向她道了歉…
+……
+…耳朵里总有说话声,嗡嗡的很吵闹。也许这些天都没有睡好觉,该休息了…
+…幻听没有好转,头很痛…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book27.txt b/Resources/Readable/CHS/Book27.txt
new file mode 100644
index 000000000..797791fed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book27.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+在久远的贵族时代,蒙德城广场上矗立着一座高塔。虽然名义上为纪念风神巴巴托斯而设,实际上却只是贵族们宣示自身权力的标志。在那个黑暗的时代,平民在贵族的统治下饱受压抑,只有在羽球节能够享受到有限的欢乐。
+这年的羽球节,高塔上出现了一位美丽的异域少女,她名叫伊娜丝,是远方游牧民族的流浪歌手。一时间,广场上的所有人都被她的风姿吸引,无论贵族还是奴隶,老人还是孩童,都争相观看她抛掷羽球的姿态,倾听她吟诵异域诗歌的歌喉。
+
+「巴巴托斯的祝福属于大家每一个人,这样的日子里还苦着脸才是罪过!」
+
+这样歌唱着,伊娜丝将节庆期间的收入散发给了城里的穷人和孤儿。
+一个瘦削的身影混迹在人群中,他便是当年的大主教。大主教对伊娜丝一见钟情,但对神的忠贞信念令他为自己不可抑制的情感深为屈辱。看到伊娜丝任性的行为,他又为这异邦少女触犯教会布施贫民的权利而心生恼怒。
+众所周知,在今日蒙德城的信仰中,风神巴巴托斯从来鼓励人主动追寻所爱,投身自由。但在那个风神沉眠的压抑时代,由于贵族的高压统治,民众的贫穷和魔龙的肆虐,自称「正统」的傀儡教会主张禁欲清修,以此免受魔神的惩罚,象征风的竖琴也只许演奏被认为「圣洁」的歌曲。然而事实上,「神罚」更多不过是贵族掩盖自己横征暴敛,为限制平民的自由而编造的借口罢了。
+
+「如果让这个女孩留在城里的话,想必大家都会被她迷惑吧。这家伙究竟是怎样的魔女呢?」大主教这样揣测着。
+
+于是,大主教阴谋抓捕伊娜丝,打算把她囚禁在教会听候处理。由于贵族时代的惯例,被选为抛球少女的女孩在庆典结束后需要在贵族宫廷服侍三天,三天内受贵族保护,大主教便设计让养子奥克塔维潜入宫廷,劫走伊娜丝。
+奥克塔维是一个不受欢迎的孩子,刚出生时便被迷信的父母遗弃,却被大主教抚养成人。他在幼时曾经被市民当成引来魔龙肆虐的噩兆而遭到殴打和排斥,只有主教愿意保护他。奥克塔维饱尝世间冷暖,只有大主教如父亲般照料他,因此他近乎无条件地信赖着大主教。
+
+「我要你把昨天那个抛球少女带来,不要惊动任何人,不要向任何人提起我的名字。」
+
+在大主教的命令下,内心单纯的奥克塔维趁着沉沉夜幕爬上了宫廷客房的阳台。但看到月光下哭泣的少女,这从未见过的景象在他的心中激起了一阵波动。只顾在阳台呆望少女的奥克塔维,恍然间忘记了自己的任务。
+直到贵族仆人们喧哗突起,将他和少女从纯洁的静默中惊醒……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book28.txt b/Resources/Readable/CHS/Book28.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdad65093
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book28.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+——龙之书——
+选自马斯克所写的《风之国土的人文习俗考察》,通译《风土人情志》。
+
+……
+北风骑士的「狼」、蒲公英(狮牙)骑士的「狮子」、西风骑士团的「鹰」,以及特瓦林——「风龙」,一直被视作是蒙德的「四风守护」。
+在狮牙骑士解放蒙德,西风骑士团设立,以及北风骑士加入之后,「四风守护」的传统在蒙德形成,而特瓦林则更加古老。
+
+大约百年之前,整个大陆都经历了一个混乱的时代。黑暗的力量扩散行进,污染所遇到的一切。那段时间里,大地上蛮族滋生、魔兽肆虐。人们的生活空间被压缩到了城墙之内,野外充满危险。
+那段时间对于蒙德来说尤其艰苦。狮牙骑士的传承因无人持有资格而空缺,西风骑士团也因战斗艰苦而人才飘零。这个时候,强大的腐化魔兽,毒龙「杜林」向蒙德袭来。
+蒙德众人的祈祷最后唤醒了风神的意志,而这个意志召唤来了风龙「特瓦林」。它作为蒙德最后的守护者,与杜林展开了厮杀。
+战斗的结果是显而易见的,杜林尸骸至今还在蒙德南部雪岭之上。但是过程已无可考。据说风龙咬断了毒龙的咽喉,与它一起坠下苍穹。杜林尸骸嵌入了寒天雪地之中,特瓦林则被风神召回,陷入沉眠。
+……
+人们曾经相信风龙会在需要之时转醒,守护蒙德。
+但在和平的时代,四风守护的信仰已经佚失,对应的庙宇也荒弃了。
+
+【某人的批注:当我们终于发现,与骑士团数次交战的陌生害兽「风魔龙」,就是四风守护中的特瓦林时,仇恨驱动的对立已经形成,无法和解。时隔百年后苏醒的它,无疑只能感受到这座城市对它的背叛吧……】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book29.txt b/Resources/Readable/CHS/Book29.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8b5845df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book29.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+很久、很久以前,在遥远的夜之国,夜母统治着一切臣民。夜之国是一片死寂的土地,在这里,大地上没有一丝光亮,夜幕下没有一棵草木;除了黑暗中潜伏的丑恶造物,夜之国度里没有一丝生命的迹象。
+夜母是一切罪恶的源泉,而夜之国正是自夜母涌流而出的污秽洪流。冷酷的夜母既无口也无心,但却时刻大睁着双眼,观察着夜之国,然后降下无预兆的残忍惩戒。她唯独忍受不了层层乌云中流泻而出的月光,因为她最痛恨自外而来、穿透重重黑墙的光明。
+月光森林是唯一摆脱了夜母统治的国度。只有在这里,人们能看到明皎的月亮,月光会为生灵带来恩泽。月光森林王国的每个人都生着白皙的肌肤、浅色头发和淡蓝的眼睛,容貌精致。这既是因为他们与太阳隔绝,常年不见日光,也是因为有月光的滋润,所以才和森林边界外那些漆黑丑陋的造物不同。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book291.txt b/Resources/Readable/CHS/Book291.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d9239762
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book291.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+平和十三年,时值战国之世。
+远离近畿的北方诸国,终于也被时代的气息所感染,卷入了战火之中。
+就像所有的战争一般,在经历了一番难以尽述的龙争虎斗之后,一方终于败北,于是城池烧为丘墟,城主的家眷与残党也逃入了山中。
+至此这一舞台也并没有什么特别之处。
+
+然而就在这时代剧的当口,一位衣着华丽的浮浪武士出现在了画面中。
+不,与其说是衣着华丽,不如更准确的说……
+嗯,没错,是女装。
+与之相对的,随行的是一位身披大到过分的羽织的娇小女子。
+总之,无论怎么看都是可疑人士。
+不过似乎并没有意识到这一点一样,两人就这样大摇大摆的走到了山脚的关口。
+当然不出意外的被把守关卡的足轻拦下了。
+「来者何人!」
+虽然通常来说是句套话,不过这里应该是真诚的发问。
+「如您所看到的,只是普通的路人。」
+毫无说服力的回答。
+不过似乎是被武士无可置疑的语气震慑住了,问话的足轻竟然有些迟疑。
+「无论如何,请跟我们走一趟吧。」
+「果然不行吗……」
+武士的脸上露出了失望的表情,倏忽之间,三名足轻应声而倒。
+「果然从一开始就打算这样解决吧,真是恶劣的家伙。」
+身后的女子这样小声的吐槽着。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book292.txt b/Resources/Readable/CHS/Book292.txt
new file mode 100644
index 000000000..42d0ff324
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book292.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+「不是。」
+突然冒出这样一句话。
+不知名的山寺野庙中,黑色长发的公主正襟危坐,火光映照下的面目忽明忽暗。
+「不是,为什么要说不是。」
+条件反射一般的回答。
+「我说啊,笨蛋武士,关于带来毁灭的公主,你就没有一点评价吗?」
+「要说评价的话,听上去还挺有个性的。」
+「不是说这种评价。」美奈姬的话语有些无奈,「我是说对于救了我这件事……」
+「不,准确来说并不存在我救了你这件事。」
+武士纠正道。
+「当时的情况是身为公主的你命令我带你出来,所以从义理上来说,是你救了自己。」
+「武士会在意的点是这个吗?」
+意料之中的吐槽。
+其实只是在逃避责任罢了,武士这样想。
+
+「所谓带来毁灭的公主,说到底不过是战争的借口罢了。」
+稍微改变了慵懒的语气。
+「而且,」
+武士转过身来,空虚的眼神里点上了火光。
+「毁灭世界这种话,本来就蠢透了,很快你就会明白了。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book293.txt b/Resources/Readable/CHS/Book293.txt
new file mode 100644
index 000000000..97eb318f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book293.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+虽然人们常常将战场形容成地狱,但那不过是形容罢了。
+而出现在眼前的景象,只能说是字面意义上的地狱。
+荒芜的土地,枯萎的树木,以及行尸走肉一般的百姓。
+如同生命力被抽干了的状态。
+「事实上,」
+武士随手捡起了一片枯叶,随即化为了飞灰。
+「这里的生命力确实被抽取了。」
+
+近畿的战乱已经持续了百年。
+从战争的第十年开始,诸国的物资与财富就已经消耗殆尽了。
+使战争得以持续至今的是所谓的奈苦罗之术。
+奈苦罗之术是将一切生灵与大地中的生命力抽取出来,提供给上位的武士以及战争之用的可怖法术。
+利用这等非道的法术支配国土的便是被称为奈苦罗大名的盗国者们。
+大名们互相攻伐,但无论结果如何,大地上的生命力都会遭到进一步的掠取。
+这便是近百年来近畿诸国战争的实态。
+「而创造这种法术的,便是居于世界中心空之塔的阴阳师们。」
+
+无视已经因眼前的景象而动摇的美奈姬,武士继续幽幽地说道,
+「带来毁灭的公主……这个世界,不是早就在走向毁灭了吗?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book294.txt b/Resources/Readable/CHS/Book294.txt
new file mode 100644
index 000000000..2913d0730
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book294.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+浓神国,几乎看不到一丝生命存在迹象的废土。
+无边的荒原所包围的是一座沙丘,两个武士模样的人相对而立。
+其中一位是我们故事的主角,这里为了区分暂且称之为青色武士。
+另一位是本卷初次登场的家伙,就叫做苍色武士好了。
+如果是剑戟片的话,这里应该摆出中段的架势了,但两人似乎并没有要一决雌雄的想法,只是单纯的相对站立罢了。
+
+「从地狱中回来了吗。」
+不知道过去了多久,苍色的武士终于忍不住说道。
+「真是令人怀念啊。」
+青色的武士好像很开心的样子。
+「我可不会怀念那种东西。」
+苍色武士不客气的打断。
+青色的武士闭上了眼睛,似乎坠入了过去的深渊。
+
+「只要打倒魔王一切就结束了,那时的我们还这样天真的以为,结果那不过是噩梦的开始罢了。
+十三名武士同心协力打倒了盗国的奈苦罗大名。
+然而没有大名的浓神国并没有迎来新生,土地中的生命力仍在不断地散失。
+不仅如此,失去支配者的国家,反而成为了邻国肆意掠夺的乐土。
+打倒魔王的勇士们,终于也无法守护国土。
+最终幸存下来的只有两个逃兵。」
+「回忆篇还是适可而止一点,我们还有事情并未了结吧!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book295.txt b/Resources/Readable/CHS/Book295.txt
new file mode 100644
index 000000000..da8e01c08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book295.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+「我决定要拯救世界!」
+美奈姬这样说道。
+「说了无数次了,根本就不存在拯救世界这回事。虽然有不知道多少个像我这样的白痴尝试过多少次,但说到底这个世界本来就是注定要毁灭的。」
+「我不管,我是公主,公主生来不就是要拯救世界的吗?」
+「不,从来没听过这种设定,而且据我所知你是毁灭世界的公主」
+「不是有什么人说过这种话,所谓毁灭,本来就是新生。」
+「虽然不知道你是从哪里听来的,但这种设定实在过于老套了。如果有人写出这种故事,还是赶紧扔进常夜国为好。」
+(捂住耳朵)
+
+空之塔顶,武士与公主在进行着毫无意义、旁若无人的对话。
+虽然这样说,但其实在场的还有好几位阴阳师打扮的人。
+「就像你们所知道的,奈苦罗之术最初的用途是为了将正在逐渐走向衰亡的世界中的生命力保存起来。」
+似乎是忍受不了这样的对话了,像是急于推进剧情发展的NPC,在场最年长的阴阳师终于开口说道。
+「而能运用这些被保存起来的生命力的便是……」
+
+「所以你能不能把这种想法去掉啊。」
+武士似乎根本没有听到一样,完全没有理会长者的话。
+这样的闹剧究竟什么时候才能完结呢?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book296.txt b/Resources/Readable/CHS/Book296.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7aec222a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book296.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+「所以,世界被拯救了吗?」
+故事的最后,武士孤身行走在无边的沙漠之中。
+空之塔的计划大概确实是完成了,世界上残存的生命力都被收集了起来。
+虽然不知道有没有创造出新的世界,但这个世界确实是毁灭了。
+不愧是毁灭世界的公主。
+「干脆把另一个世界也毁灭吧,如果存在的话。」
+武士开始了新的旅行。
+
+……
+
+(本书剩下的部分是设定集,主要内容是并未在小说中出场的魔王与魔兽们。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book297.txt b/Resources/Readable/CHS/Book297.txt
new file mode 100644
index 000000000..69f9af3a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book297.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+「极夜幻想组曲」
+
+「…梦还活着。」
+
+上面这句台词在每一个故事的中段都会出现,并且大部分时候都是由幽夜净土的皇后所说。这并不是绝大部分读者最为关心的系列谜团,但是我们还是需要从这里开始。
+
+【奥兹华尔多·赫芙那梵茵斯】
+强大的夜鸦之王。如果说菲谢尔的战斗力有十,世界之兽的平均强度在十五左右的话,奥兹华尔多的战斗力可能有十三。从它单枪匹马在第一卷覆灭了「黄昏」的战绩就能看出来其力量的强大。
+*不过「夜之幕帘」本身就是「黄昏色」之天敌就是了。
+而奥兹华尔多对于菲谢尔的情感,九老师本人并不认为是爱情,可能是鸟类的印随现象。
+(主编加笔:不用管作者的看法。读者们请随意描绘自己心中幽夜净土的人物关系。)
+
+另外,夜鸦亲王并非是一个很高贵的头衔。夜鸦一族本身以多出阴谋者和诅咒师闻名。奥兹华尔多坚持这个头衔,恐怕是因为区区「夜之王」哪里敢在「幽夜」面前以此自称呢?
+
+【世界之兽·最大杰作Gesamtkunstwerk】
+在某种可能性中,这一轮幽夜净土所面对的「世界之兽」。战斗力大概三十左右吧。
+在久远过去的因果之中,如果没有选择「哲人·苏鲁支」,那么歌剧作者就会赢得世界意志的胜利。
+在世界末日的歌剧院中,《最大杰作》一旦开始表演,位于诸多宇宙中心的世界之兽就会不可避免地被召唤。
+最后一卷中,【世界之兽·七泪圣徒】的弱小(战斗力和菲谢尔持平,也就是十)超出常理。最开始的选择似乎没有什么可以责难之处。圣徒只是在为苏鲁支垂泪。
+苏鲁支和音乐家都为了赞美断罪皇女而活。一个宣说着她心的苦难,一个却在说她旅程的宏大。皇女不会选择后者的,因为怪丢人的。
+
+【夏宫灵囿】
+传说中魔道的大能力者都会拥有的独立意识空间,针对此人的爱、恨、憧憬、嫉妒、追随、狂热之灵魂,都会存放于此。在其他小说和虚构故事里,这种空间会被叫做夏土(Summerland)。
+皇女的夏宫灵囿大概也是这么一个意象吧。最后没有很好的发掘这个要素,说实话很可惜。
+
+【疑似永劫轮回】
+故事中许多细节不免让人怀疑,幽夜净土的皇后也曾经经历过菲谢尔所经历的一切。
+菲谢尔的父皇毫无疑问并不是虚影。他威严而且强大,并且会为菲谢尔点破迷惘。可菲谢尔的母后尽管在动作行为上,能看出来拥有着丰富的个性。但是她只会说一句台词,也就是开篇所说提到的:「梦还活着。」
+在最后一卷中,母后开篇就已经消逝,所以这一卷当然就没有出现这前半句台词。
+但是宇宙终局之刻,宇宙万物流入了幽夜净土,她也说了一句不明所以的话——
+「在哪里去追寻意义。夜色已深…」
+
+「在哪里去追寻意义。夜色已深,梦还活着。」
+希望读者们,也能在每日太阳还会升起的世界里,拥有幸福。
+
+(问答环节辑录)
+Q:请问九老师,《神霄折戟录》中的「天帝之幺女」和菲谢尔·冯·露弗施洛斯·那菲多特有什么关系呢?
+A:在《神霄折戟录》第五卷末尾觉得这个悲剧主要是因为剧情有个男主角,而且「天帝之幺女」喜欢男主角导致的,所以想要写一个不需要男主角的断罪皇女。于是就有了《菲谢尔皇女夜谭》的企划。
+不过最后还是写了《神霄》第六卷,结局救回来了。虽然同时写两部作品导致了串味,但是我个人还是很满意的。
+
+Q:请问满状态的弥耳他爹(阿修罗可汗与至大魔剑)与「世界之兽·最大杰作」谁更强?
+A:我本来拒绝回答这个问题。但是主编说我不回答就把下个企划砍了。我丢了一个硬币,觉得最大杰作更强吧。
+
+Q:九老师你在《永别世界夫人》这卷后记里提到的脱发症状,现在好点了吗?
+A:八重堂能不能不要收录这种问题。新版加这些东西有人看吗?
+(主编批语:读者们都很关心呢。他们就是冲着这个来的。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book298.txt b/Resources/Readable/CHS/Book298.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b0c507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book298.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book299.txt b/Resources/Readable/CHS/Book299.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b0c507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book299.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book3.txt b/Resources/Readable/CHS/Book3.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc41f5665
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book3.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——盗走孤星之人——
+「吾乃仙女座星云帝国第二顺位帝座继承人,名字加起来有两百多个字。总之你们称呼我为安德罗-巴西利克斯公主即可。」可爱的少女双手抱胸,回味了一下刚才的登场,似乎很满意一般小声「哼哼」了两声。
+公主陛下来到德尔斐的目的就是和艾克结婚。
+「如果名震四分之一宇宙的你结婚的话,大姐继位之后我的安全也能得到保证。」
+「那个,仙女座的帝国有多大?」薇拉问道?
+「可居住的行星九千多吧。」
+——你都拥有这么多星星了,为什么要来抢夺我的闪耀?
+
+「所以你真的不是想要伤害薇拉吗?」萨奇看着艾克搬运卷轴与其他行星的地球仪,谨慎地询问道。
+「没有。我觉得她很适合当助手。」艾克放下东西后,拍了拍手,「你喜欢她吗?」
+「我、我也没、没有。」萨奇移开了眼睛,担心被千年的老贤者识破。
+他这时摸到了一个装满相框的箱子。萨奇随便抽出来几个,照片里是各种各样的美人。
+「啊,那个啊。她们说着:『可是我给了你唯一的真爱啊!』真的是唯一的吗?只是她们的又一次罢了。」
+不知道从哪里听来了这么一句话,萨奇有点生气的说了出来:
+「你都拥有这么多星星了,为什么要来抢夺我的闪耀?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book30.txt b/Resources/Readable/CHS/Book30.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0c51d8af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book30.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+统治这个国度的是一位雪白无瑕的美丽公主。就像月亮,她拥有整个森林中最洁白的肌肤、最纯净的眼眸,以及最明澈的心,因此,臣民对她心悦诚服,称她为「白之公主」。
+白之公主以温柔的手段统治她的臣民,她永远明悉什么是对臣民最好的。月光森林的居民们在她的庇护下,永远也不会受到夜母无情的惩戒,永远也不会遭到夜幕中毒物的侵害。
+但白之公主也有自己的忧虑。在漆黑的夜空中,永恒的月亮就像一个透光的小孔,从它的光芒中似乎能看到他世的幻景。与所有人一样,公主也时常坐在宫殿前古老的石板上,抚摸着闪着荧光的苔藓,幻想月光之后是怎样的世界。
+「终有一天,我也能带领我的国民去往那里吗?」公主如是自语。
+「可以的哦。」
+突如其来地,问题迎来了答案。
+公主回头望去,看到了年轻的王子。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book300.txt b/Resources/Readable/CHS/Book300.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b0c507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book300.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book301.txt b/Resources/Readable/CHS/Book301.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b0c507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book301.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book302.txt b/Resources/Readable/CHS/Book302.txt
new file mode 100644
index 000000000..07af6e8b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book302.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+爹咧!娘咧!孩儿不孝!孩儿不孝啊!!
+孩儿真是猪油蒙了心,听信了什么「海中月」的传言,居然以为一条破鱼能帮孩儿娶到一位千金媳妇儿!?现在可好,上了贼船再下难啊!
+在海上不知漂了多少天了,水也没的喝,鱼也没力气抓。
+这狗屁破海还是看不到头,我嘉玮的人生却要到头了!
+唉,就只能这样了吧?唉——
+要是这劳什子「海中月」还有良心,就把我的信送回岸上吧,不要让老爹老娘一直干等着孩儿回家了,等不到了。
+要是有下辈子,我嘉玮一定要娶到一个富有的妻子,让二老享福!
+娶鹰满天吃肉,娶狗满地吃...满地吃...
+(后面是一些深深浅浅、意义不明的划痕。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book303.txt b/Resources/Readable/CHS/Book303.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b4b7898c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book303.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+「荒山之城篇·第一章」
+又是相同的噩梦,让羽川凛子重返鬼族覆灭的那个夜晚。
+漆黑的流云呼啸而来,淹没整座村庄。墨汁般的火焰疯狂蔓延,烧蚀百座房屋,沿着地表扩散至海边,海水沸腾蒸发,浅滩的沙砾熔融成粘稠的液态。
+族长将凛子推进地窖时的话语如雷贯耳,盖过四起的哀嚎。
+「片叶深彻背叛了鬼族,召来了这场灾难!」。
+凛子的剑术是片叶深彻一手教导出来的,记忆中的深彻是娴静的女子,与人谈话时,嘴边总是挂着浅淡的笑容。
+直到今天,凛子还不愿相信——自己的老师,备受敬重的剑术奇才,会做出那样残忍的事。
+可散落在村庄周围的符咒和印记,无一不是有力的证据,族长的判断不会有错…
+自己该以怎样的心态面对片叶深彻?
+凛子还没下定决心,只能长长叹息。
+叹息惊动了身边的白猫,白猫眯着浑浊的双眼,蹭了蹭凛子的手背。
+「对不起,饭团,吵醒你了。」
+凛子取来木碗,放在白猫身前,听着它舌尖舔水的轻响,仰望帐篷外的夜空。
+透过枝叶的间隙,可见月光下的料峭山影,山脊上的建筑轮廓错综复杂,堪称独一无二的奇观。
+「荒山之城」近在眼前了。高耸入云的山体被整个凿空,由内至外建设成雄伟的城池。传说居住在这里的「山之子民」是巨人的后裔,身形两倍于凡人,就连他们种植的作物都无比庞大。而「荒山之城」的「荒原军」尤为强大,与周边诸国多次交战,鲜有败绩。
+「荒山之城」的残暴领主还不满足,他渴求着绝对的霸权。
+三天以前,领主邀请片叶深彻加入「荒原军」,训练麾下的兵卒,传授鬼族引以为傲的剑术,深彻欣然接受了邀请…
+不管片叶深彻的目的是什么,当务之急是找到她,打倒她,给她应有的惩罚。
+然后循着族长的线索,寻求「死生道」的真谛,利用饭团体内的那枚勾玉,复苏遇难的族人。
+想到这里,凛子再次为篝火添柴,侧躺下来,进入浅度睡眠,为明天的战斗积蓄体力。
+……
+「荒山之城篇·第十五章」
+对峙的局面被打破了。
+身形魁梧的主将出现在百步开外,他亲自督战,斩了几个逃兵。这一手的成效显著,荒原军的阵型稳定下来,再也没人议论领主遇刺一事。
+「慌什么!那小鬼的个头还不如田里的堇瓜!一起上!」
+兵卒们面面相觑,直到主将高声怒吼,才硬着头皮,再次向凛子发起冲锋。
+凛子都听见了,凛子握刀的手在颤抖,吓得兜帽里的饭团低声呜咽。
+真是抱歉啊,鬼族屈居在偏僻的海岛上,营养不良个子不高。作为你们的敌人,气势完全不够格…
+但只凭气势,是没法战胜任何人的。
+凛子踮脚旋转,手中长刀律动,刃缘的红光明灭,光斑延展,掠过战场,直取主将的躯干。
+「切先遥闪」。
+正是前代城主的游魂托付给凛子的强大剑技,无视战场间距,挥出致命的一刀。
+ 铁器迸裂的清脆声响中,对方主将的佩刀断为两截,他发出含混不清的低鸣,向前栽倒在地。
+随着主将战死,荒原军的攻势戛然而止。兵卒们不敢再上前半步,很快陷入混乱,彻底溃散。
+「荒山之城」陷落了,饱受欺压的人们很快就占领了领主的宅邸,夺回了原本属于自己的东西。
+但直到此时,片叶深彻还没有露面…
+凛子收刀屏息,似乎察觉到了异样,抬头遥望山尖。
+果然,深彻站在荒山之城的最高处,燃烧的塔楼顶端,静静观望了这场战斗。她的面容隐藏在阴影中,不知是什么表情。
+视线与凛子对接片刻后,深彻纵身一跃,断然离去。
+片叶深彻,她为什么要在这里驻足?接受了领主的邀请后,又出尔反尔,将对方刺杀…
+难道她还有良知吗?
+凛子摇了摇头,不再多想,安抚兜帽中的饭团后,快步奔向荒山之城。
+不赶快追击的话,会被深彻远远甩开的。
+……
+「流铁牢笼篇·第一章」
+大意了,这座营地是精心伪装后的陷阱。
+片叶深彻主动暴露行踪,在营地中布下大量符咒,引诱尾随在后的羽川凛子。凛子踏入营地的瞬间,符咒便将山体炸毁,失去立足之地的凛子坠入了山间的裂谷…
+坠落的冲击并不可怕,裂谷底部的「流铁牢笼」才是最大的威胁。
+这条裂谷曾是两国边境的关隘,至为惨烈的战场,近百万人在此阵亡。战争结束后,两国共同封阻要道,将销毁的兵器倒入这条裂谷。战死士兵的冤魂寄宿在染血的碎铁之中,碎铁翻腾躁动,逐渐演化成铁砂的川流。
+牢固的地面和铁砂之间,并没有清晰的分界线,活物踏上铁砂,就如陷进沼泽,无法脱身,直到被涌动的铁砂自下至上研磨成齑粉。一步走错,就会万劫不复。诡异的铁砂甚至如藤蔓般遍布岩壁,想要沿着裂谷两侧的峭壁向上攀爬,也是痴人说梦。
+唯有沿着裂谷底部的道路缓慢前行,才有可能逃出生天。显然,从来没人完成过这项壮举。误入流铁牢笼,无异于被宣判了死刑。
+凛子反而如释重负,这下她能确定了,片叶深彻早就抛弃了怜悯和良知。今后向深彻挥刀时,凛子也不必抱有心理负担。
+不仅如此,深彻低估了凛子进步的速度,区区流铁牢笼还困不住她。不久前觉醒的强大能力「烈风缠织」,正好能派上用场。
+可凛子正要施术,不远外的岩壁后方突然探出两个小脑袋来。
+衣衫褴褛的女孩,她们的眼中闪烁着希望的光斑。
+「你是从外面的世界来的吗?」
+凛子点头,从兜帽里取出饭团,和两个女孩打了个软绵绵的招呼。于是女孩们带着凛子来到一处山洞,在这里,凛子见到了他们的长辈,一群误入流铁牢笼的可怜人。
+「我们被困在这里几个月了,靠着车里的干粮、泉水,苔藓和野菜,才勉强撑到现在…」
+在场共有九人一猫。凛子在心中盘算,耗尽力量编织烈风的台阶,正好能把他们全都送出去。
+于是她提出邀请:
+「要和我一起逃走吗?」
+领头的大伯盯着凛子淡红的鬼角,眼神犹疑。
+「但这位武人…我没看错的话,你应该有着鬼族的血统吧?」
+凛子的心中闪过几分不安。
+「没错,我是鬼族,有什么问题吗?」
+……
+「流铁牢笼篇·第十四章」
+饭团的尾巴就像罗盘的指针,一阵摇摆后,定格在右前方。羽川凛子试探着迈步,又一次踏上了牢固的岩石。
+能行!
+裂谷的出口就在视线尽头,按照现在的速度,明天日出前,她和饭团就能逃离流铁牢笼。
+「不愧是你啊,饭团。」
+直到今天,凛子才发现,饭团的灵视之能,不仅可以寻找游魂,帮助凛子觉醒各种能力,还能用于规避危险。流铁牢笼中沉积的冤魂,在饭团眼中清晰可见,因此,它能准确找出安全的地面。
+或许,这是饭团体内的勾玉…族人们的灵魂在保佑自己呢?
+明明快要脱险了,凛子却怎么也高兴不起来。
+那群人的言论还在凛子的耳边回响,让凛子心烦意乱。
+「就算我们饿死在这里,也不会相信鬼族的!」
+真过分啊,鬼族又怎么了?
+大家都很善良,在偏僻的海岛上过着安分守己的日子,为什么会被其他族裔仇视?
+可那两个孩子的眼神实在太无辜,凛子不忍心看着他们等死,只好将自己的干粮全部留下,并以「镜中取物」的能力多次复制,确保那些可怜人能再撑半个月。
+ 刚刚走过的路线,凛子也全都记下来了。离开这里后,她就会寻找附近的驻军,在他们的地图上标注出安全的路径,这样一来,驻军就能把被困的人们救出来。
+好累啊,比过去的任何一场战斗都疲惫。
+凛子的双瞳黯淡无光,心不在焉地揉捏着怀中的饭团。
+有的时候,为负面情绪找一个罪魁祸首,就能迅速振作起来…
+朦胧的身影浮现在凛子的眼底,她的声线低沉,带着无法抑制的怨气。
+「片叶深彻,都是你的错…」
+「下次绝不会让你逃走了。」
+……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book304.txt b/Resources/Readable/CHS/Book304.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b68bfe53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book304.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+哟吼,小子们!
+多年未见你们的老船长,是不是把老子忘了?
+你们这群没良心的!
+还真是抱歉啊各位,我林藏已经决定退隐了!
+小子们,将来是自谋出路也好,自立门派也罢,可别忘了老子要留给你们的话!
+可能话有点多,可能喝得有点多,但你们这群小子可别敢嫌弃老子罗里吧嗦、头脑不清楚!
+
+话儿要从哪里说起来着…对了,从一个孩子说起吧。
+哈哈,那时候,那孩子的身上还没有满布伤疤,肚肠也没被各国的烈酒灌满…
+在那个时候,大海的一切诱惑与灾祸、一切无常与定则,都与他无关。
+他所有的,只有无瑕的天真,天真是最真实的幸福…或许也是最虚假的幸福。
+
+后来呀,一个老头随着海浪漂流而来,趴在浅滩上一动不动。
+老头苍白的身上缠着海草,头上缠着蕾丝般的裙带菜,就像古老的尸体,或者一个国王…
+
+「海的深处…海的远处…」他这样说。
+然后…就再也没说过话。
+看着夕光照在他湿漉漉的脸上,我确定,他应该是一个异国的国王。
+
+海的深处有什么呢?海的远处许诺了什么?谁知道呢,或许都是垃圾吧。
+那时候,大人们总是说,不要在盛夏时分盯着海面太久,否则你会晕眩,在晕眩中暂时死去。
+但这点说辞可阻挡不了一个头脑简单的孩子…
+
+于是,孩子自己扎了一个木筏,兀自出海去了。
+海的深处,海的远处,并不像沙滩上看起来那样平静,永恒不变…
+小小的木筏被嗔怒的风浪打碎,小小的少年被浪头投来掷去时,他寻到了自己倾恋的对象…
+
+他成了一个海贼。
+再后来的事情,你们也听我吹嘘得够多了…就不在这里提起了。
+总之…总之啊,直到今天,也许明天的明天…让我最耿耿于怀的是…
+超越赤穗百目鬼,建立自由海贼之国的梦想,至今遥遥无期,而且就要被我丢弃了!
+可叹,可叹呀…不过,嘿吆,也没什么可叹的!
+反正…经历了太多风暴,挑战了太多的敌手或海兽。与小子们一次又一次逃过官府或同行的追杀之后…
+他得到了此前追求的一切,也失去了许多许多。
+当他终于航行到大海的边缘,一切航路的尽头时,他才发现自己已经不再年少。
+于是,他决定返航,回到一切开始的地方,回到海祇岛的那个山洞。
+多年积存的财物,人工削凿的宝石也好、出自神体的摩拉也罢…小子们,你们的船长为你们存放在山洞里了。
+
+唯独属于他的,真正的宝藏,那孩子也一并放在那里了。
+小子们,若是自觉有本事,就尽管去找吧!
+或许我最珍贵的宝藏与你们的心之所向大不相同,或许你们会大失所望…
+但老子不在乎。
+老子一点,一点点也不在乎!
+
+因为那是独属于我的宝藏呀,哈哈哈哈哈!
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book305.txt b/Resources/Readable/CHS/Book305.txt
new file mode 100644
index 000000000..edb26b43e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book305.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+俯仰稻妻电光之灼灼,弘显大御所将军殿恒常之道布于远海,威鸣广及八方。
+臣九条氏天领奉行孝行恭进奏折:
+「眼狩令」推行无阻,进展甚速。大御所将军殿恩威之下,妄者皆靡,逃者皆归,上下百姓无不稽首相迎。实所谓尽得民心。
+今稻妻全土安乐如斯,全赖大御所将军殿之神威也。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book307.txt b/Resources/Readable/CHS/Book307.txt
new file mode 100644
index 000000000..52d8f0479
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book307.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+黑狐阿达的逸事暂告一段落,还请宽恕笔者唠叨,仍要为些许年前的旧事多加评论。
+关于当年有乐斋大人因何事引得斋宫震怒,如今早已不再清楚。不过彼时八重大人因为多喝了两三四五六七八杯,愿意为我讲讲亲历的史料。
+此文本是小说家言,我自是要把真话改变成稗抄野史的。
+当初狐斋宫离开白辰之野,赴任鸣神大社之时,八重大人尚未出生。因此她的新狐幼童年岁里,都是听闻斋宫之事长大的。她对斋宫之大爱自是敬仰。
+因此八重大人之游历生涯,最后也以赴任鸣神大社作结。
+
+因其血脉相亲,斋宫大人对年幼的八重大人照顾颇多,但今日的八重大人却总是尽可能避免回忆那段日子…
+——虽说已保证是小说家言,八重大人的身世,为避免主编审核删改,笔者也不便透露太多就是了。
+
+话说回有乐斋之事。当年有乐斋大人因何事引得斋宫震怒,如今早已不再清楚。只知或许他的所为,与日后深渊之入侵或许有所关联。
+但在有乐斋大人被迫离去之后,狐斋宫大人便也不再驻留鸣神大社,而是前往城中天守长居了。
+
+「天变地异之浩劫将至。此身须尽到御侧之人、生灵护主的义务,因此尽快前往将军身侧才行。」
+
+斋宫大人的第二次离去之时,八重大人也不过少女之龄。一直追随之人,再度离她而去了。岂料不多时灾厄席卷列岛,我们才得以了解其中深意…
+只是一切为时已晚,一切事与愿违。
+这时,斋宫大人第三次离去,也是永远地离开了。
+
+五百年的时光或许于凡人而言过于漫长,但其事变留下的悲欢伤痛,不论对于朝生夕死者、或是常生难灭者而言,都是难以抹除的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book308.txt b/Resources/Readable/CHS/Book308.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f8ed946a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book308.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+通常来说,被鸣神、海祇两处人民广泛接受的传说版本是这样的:
+两千余年前的稻妻,正值魔神战争的尾声。
+传说在那时,大蛇远吕羽氏曾折下身上的珊瑚枝、指引海渊之民重见天光,又以慈悲与怜悯聚集子民,为之在贫瘠的珊瑚岛上寻求生路。
+但在无常的天地中间,渺小之人难免因在苦境的生存而伤痛,因悲哀的不幸而阴郁。不论明亮的天光、宁静的晴空与海面,还是流淌着虹光的砗磲宫阙、神人们温柔的教谕…都难以抚平饥饿与疾病的创伤。
+大蛇从未忘记自己身为败者的苦涩过去,以及令子民不再遭受离弃的庄严誓言。于是,他向巫女发问:
+「我之祝女,海渊之民为何哭泣?既然我已为你们驱逐龙嗣,令你们得见天光。」
+智慧的巫女大人则说道:
+「饥馑。」
+大蛇又问:
+「无法令子民饱足,确是罪过。那么,我之民,你们所求为何?」
+诚实的乡老答道:
+「您为我们引导生路,指导我们建立无劫夺、无欺凌,无人遭受压迫之苦的海中国度,这已足够令我们深感神恩…而在珊瑚之岛的东方,那里有更加广阔肥沃的土地。
+「请您允许我们涉足东方的岛屿,让我们争取自己的田垄,让我们的后代拥有光明的过去、饱足的未来与不再灰暗的现在。」
+
+大蛇却未置可否,只是沉默以对。
+鸣神统一东部祝岛诸部,一向依仗勇武。败战神明,自然依天京律条,无一能幸免。
+后来的许多年里,哀伤贫瘠的子民们再三祈求,终于动摇了他们的魔神。
+就这样,大蛇将贫弱的海民训练成强悍的战士,驱使着舟船与海兽、波涛与云团,在鲸歌的陪伴中向雷神之国发起侵攻…
+但海民们有所不知——海祇大御神之所以决意发起一场了无胜算的暴烈争端,其本意并非在于征服,而是在于牺牲。
+据说在巫女刻意隐瞒的卜辞中,预言了珊瑚宫的东征早在一开始便注定是必败之战,仅会为海民留下屈辱窘迫的结局。
+
+远吕羽氏之动机并无确实可靠之史料记载。这件事是时候人们发现卜辞内容后,对于此做出的推测:
+海祇大御神亦早已料想到自己将不再有机会死里逃生,却坦然接受了预言的结局。
+若要实现「信仰」的永恒不灭,则唯有「牺牲」一途。纵使神祇已永远逝去,子民们亦会将欢乐、丰足、苦难与失去的记忆纺织不停,成为凝聚一方的信仰。而战败屈身臣属之辱及其促发的激情,亦成为了共同记忆的养料。
+
+尽管许多当代海祇人早已不再相信曾引领祖辈开拓生路的大御神仍有复苏可能,但身为海祇之民的强烈自尊;曾尊奉的神体被宗主视作矿产任意削凿的痛苦;以及对于失去海祇大御神的深切悲伤…诸多强烈深远的情绪代代相传,正如无字的史册,为海祇人的信仰奠定着隐忍,抗争与牺牲的注脚。
+
+正如笔者所说,珊瑚宫之国极度缺乏成文史料,许多动机变成了任由后人解释的虚构故事。这亦使得其叙事史成为了「蓄积意识之史」,而非「记录事实之史」。其共同意识经过千百年强化凝聚的民众,纵使失去所爱戴的神明,竟能与信仰强大元素神灵的国度抗衡…不得不说,此种固执绝非泥古不化。
+
+值得注意的是,轻视过去的「事实」,重视当下的「意识」,亦是海祇国度之一大缺点——千百年积累的哀怨,忍耐千百年的耻辱,一旦在穷匮的年景为别有用心者煽惑利用,则将可能为国家招致无妄之灾。
+
+但言至于此,以智慧与隐忍闻名的海祇之民,难道真的自甘为生存而忍耐无尽的羞辱吗?
+尤其在近年勘定奉行的经济盘剥下,海祇岛上年轻人亦越来越多地谈论起有关抗争与报怨的话题,可见此等话题并非仅仅有关过去,而是深刻影响着现在与未来。
+
+但是,这个斩海祇的传说故事还有另一个版本:
+曾经的海渊之民在渊下之时,拥有极为可靠的编年史。因为无日无夜,若不如此,就会忘记时间。但是这些都被大蛇下令封存于渊下宫之中,不得带出。
+曾经的海渊之民的名字甚至也不是如今的稻妻样式——如今的海祇民诸姓也是大蛇下令学习鸣神传统之后才出现的。
+传说,海祇大御神决定把海渊之民带离水下之时,曾经也得到过天京传谕。本身海祇大御神就是闯入暗海,妄图避开魔神战争的大罪之神。是天上的命令,要求远吕羽氏引颈就戮也未可知。
+只是海渊之字世上少有人懂,藏书也在渊下宫中无法得见。真相恐怕也无法得见天日了。
+不过这个隐喻了「事实」的传说,和上面隐喻了「意识」传说相比,只是无关紧要的稗官野史罢了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book309.txt b/Resources/Readable/CHS/Book309.txt
new file mode 100644
index 000000000..29c55129c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book309.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+巫女曚云出身右名氏,该氏族乃是最初追随大御神重见阳光的大族之一,至今依旧以鲸歌的天赋与亲和海洋生物传统知名。曚云自幼便进入珊瑚宫,同现人神巫女学习海祇巫女的祭礼传统、历史知识、政务与岛歌;其双生胞妹,日后被称为「海御前」的菖蒲则是氏族的海女,做着采集珍珠的活计。
+后来,当稻妻将军幕府统一诸岛的消息传至海祇时,曚云与菖蒲已在海祇民众中颇具名气。在留存至今的岛歌中,曚云性情智慧和善,善于调解海民之间无妄的纷争,而其妹菖蒲则勇武开朗,力能搏击海中猛兽。
+
+当海祇大御神终于不再踌躇,决定发起注定无望的东征时,珊瑚宫最初的水军由现人神巫女亲自委任给曚云姐妹,而曚云与巨鲸「大检校」的缘分也因此而起。
+
+传说「大检校」是一头盲眼巨鲸,其寿命有五百年又四百年之久。深沉黑暗的海床是它的居所,月光般绚丽的水母与深海鱼类是它的臣仆,左有五百条角鲸为护卫,右有五百条座头鲸为乐师。又有岛歌称,它一口便能吞下十座珊瑚岛,待到饱足沉睡时,又会随着呼噜声吐出五座礁岩…
+
+即使精通鲸歌的珊瑚宫海民,也未尝有活着面见如此巨兽,而又能全身而退的。但曚云接下了现人神巫女的安排,便在明月刚刚冲破海雾升上夜空的时刻,潜入了磷光闪闪的鲸宫。没有人知道究竟曚云以怎样的巧舌妙辩说服了「大检校」,只知三次月明高升的时刻,待到浪潮从海滩退去时,海祇之民见证了「大检校」的庞大身躯载着曚云巫女浮出宁静的海面,泛着点点的银色微光。
+
+后来,「大检校」与它的海兽仆从们就这样随曚云姐妹为大御神尽忠血战,直至无奈的终焉来临…
+得知大御神与「东山王」一同战殁的消息后,曚云巫女在撤退途中为天狗笹百合的旧部所伏击,终于同巨鲸「大检校」一并战死,遗体为幕府军所获。其妹「海御前」菖蒲,则在力战之后消失在腥红的大海之中,不知所向。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book31.txt b/Resources/Readable/CHS/Book31.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6730b093
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book31.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+「我是光之国的王子,来自世界的另一端。」面对惊异的公主,王子如是说道。
+王子的身上散发着奇异的光彩,月光国度的苍白居民从未见过如此的活力。当王子在月光森林漫步时,生命为之焕发,草木抽出新芽,公主的臣民们也变得愈发强壮了。
+他是为拯救而来,终有一天会将公主从暗夜中解放,带她去没有阴影的国度。尽管王子并没有这样说,但在多年的冥想中,公主早有预感。
+于是,她问道:
+「月亮的另一侧,究竟是怎样的世界呢?」
+王子早已为她讲述了无数遍光之国的故事,但此刻他明白,公主已下定决心,要亲眼见证那是怎样的国度。
+就这样,立下了拯救臣民的誓言,公主与王子携手离开月光国度,走进了夜之国的黑暗丛林。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book310.txt b/Resources/Readable/CHS/Book310.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3ca90330
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book310.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+「东山王」姓名不详,出身低微,一些岛歌将他称作「月光与潮汐的遗子」,或「被月光遗忘的孩子」。或许他曾是失去氏族的孤子,或顺海流漂荡而来的流人之子。
+
+尽管无姓无名,也没有足以保护他安然长大的氏族,但海祇大御神还是接纳了这个孩子,就像他曾接纳深困海渊的遗民那般。
+后来,男孩师从曚云姐妹,学会了海祇人的鲸歌与祭仪,记忆被珊瑚与砗磲的宫阙、闪亮的鱼群与霓虹色的鲛鱼染成彩色,躯体被粗粝的礁石与不尽的海浪磨炼得健壮迅捷。
+
+右名氏的岛歌传唱道,当男孩长成少年,曚云巫女便邀他在月光与群星的波涛中共游。在辉光的涨消中,少年感知到海兽的语言与心绪;在巫女温柔哀伤的呢喃中,少年决定了此后的道路。
+
+据说此次夜游之后,少年参悟了名为「月曚云」与「夕潮」的剑式。尽管少年并未留下子嗣,但此种剑式由海祇的武者们彼此教授,又加以代代改进,因而从未失传。在剑术传统匮乏的海祇岛,此二式至今仍是效用实战的难敌之术。
+
+当海祇大御神踏上无归的东征之途,少年为之先登破竹,率先攻下了当时被海民称为「东山」的岛屿。「东山王」之封号,便是海祇大御神为这一战功的赏赐。但在如今八酝岛居民的传说中,这位勇猛可怖的「东山王」,却有着凶残暴戾的「恶王」之名。
+
+最终「恶王」与其主一道遭到「无想的一刀」制裁,曾一同泛波月夜的曚云亦在族人的哀叹中身殒漆黑鸦羽的风暴之中…
+一切尘埃落定,一切事与愿违。
+
+值得一提的是,在当今的海祇岛,人们仍旧会将那些英武矫健的勇士称作「东山王的子孙」,尽管年轻狂妄的「东山王」未曾来得及与心仪的人彼此结合,安然享受和平无波澜的未来。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book311.txt b/Resources/Readable/CHS/Book311.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ebd66f5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book311.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+常说「弓张如弦月,刃研似璧澄。」
+
+且说那鸣神于渡来之日,传下了造刀之法。几千度星霜,数百载丰稔,人间的刀工终能锻出让鸣神本尊也喜爱非凡的宝刀了。大社与幕府便定下了如此一档神事祭典:取这世间最好之名物宝刀,奉于大社,名之「御神刀」。奉刀之祭,热闹非常,至今也未断绝。但,「御神刀」背后种种,恐知晓之人就不那么多了。
+凡名工锻刀,一锻所造,不止一振。最优之作,称之「真打」,铭其雅号,奉于主君或神前,不造杀业,自体清净。其余之刀,则称「影打」,授予近臣,用做刀兵,常染血污,多惹脏秽。
+
+那「鸣神权现·初代将军」自稻妻之境上的大御所落成之日起,便携其胞妹伴身。二人一明一暗,一真一影,斡旋于朝廷,讨敌于战阵。这位胞妹,单名「EI」,倘若写作明文,恐怕应该也是和初代将军名讳相对的「影」字吧,其人便是第二代幕府「影将军」是也。
+众人皆知,那席卷浮世红尘的大战之中,仅有七神可以得存。影将军虽武艺通神、剑技无双,但自觉本身不过武人,无法通达人心,便选择身陨道消,助她的胞姐上洛「天上之京」,成为稻妻的执掌天下之人。「真」将军随后设立幕府,施政稻妻。自然念有旧情,(鸣神权现)唤回「影」之神识,重塑其身形,将她作为自己的「影武者」安置于御侧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book312.txt b/Resources/Readable/CHS/Book312.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a955b17c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book312.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+在鹤观的探索不算顺利。
+
+此前多亏一个叫阿釜的当地青年帮了我许多忙,我才能成功从离岛脱身,绕过重重监视来到鹤观。在他的指引下,我也曾深入重重迷雾,在匆忙的一瞥中见证了岛上的古老文明,以及梦一般的幻景,但现在,记忆中的景象已经像雾一样消散了…
+但我还清晰地记得,在这座本应死寂的岛上,我竟遇到了一个小孩子。
+
+或许只是雾气中漂浮的元素微粒催人产生幻觉,也可能是因为岛上的蘑菇…那孩子也许只是一个幻象,或者虚假的记忆。虽然这样想来更符合现实逻辑,但第二次登岛时,我还是多带了些食物…希望那孩子能收到吧,孤零零地在这座死气沉沉的荒岛上生活,一定很不容易才是。
+
+再次登岛时,我没有通知阿釜。结果很快便迷失在了浓重的迷雾中间…用尽了方式也辨不清方向,就像这片雾气在没来由地拒绝我一样。
+假如不是那位金发的旅行者和那只名叫「派蒙」小精灵及时提供帮助的话,我可能就要两手空空打道回府了吧。感谢他们为我采摘了当地的「幽灯蕈」,稻妻人传说这种菌类乃是由鹤观亡者们古老浓稠的记忆凝结而成的活物,因而闪烁着磷色的幽光,它们拥有明目健脑、增强记忆力的功效。
+
+经过这些天的尝试,这种菌类确实有平复心情、令人愉快的作用,似乎对消化也有好处…但记忆力并没有明显提升。一定要留下几棵带给须弥的朋友研究一下,千万不要忘了。
+
+另外,金发旅行者与派蒙帮忙带来的古代壁画相片非常有趣,值得之后细细研究。此次能够发现如此有价值的历史遗迹,还是要多亏了这两位声名卓著的大冒险家的热情、智慧与锐不可当的冒险精神
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book313.txt b/Resources/Readable/CHS/Book313.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b4f43930
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book313.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+提瓦特最强知心姐姐
+温柔美丽 有问必答
+全心全意为你解决烦恼
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book314.txt b/Resources/Readable/CHS/Book314.txt
new file mode 100644
index 000000000..37884c0e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book314.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+一:用餐,洗漱,更衣,进行出行准备。
+二:在琉璃亭面见商人罗巧,享用午餐。
+三:与三位情报人会面,交换信息。
+四:前往月海亭出席会议。
+五:简餐,商定会议未决事项,随后返回群玉阁。
+
+前三项事务的具体进行时间可视进度灵活处理。第四项中的会议定于傍晚,建议提前到场。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book315.txt b/Resources/Readable/CHS/Book315.txt
new file mode 100644
index 000000000..46b0040b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book315.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+放假一天!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book316.txt b/Resources/Readable/CHS/Book316.txt
new file mode 100644
index 000000000..716aa6f42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book316.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+村东一户,本是驱魔世家的旁支,然而短短十几天内妻子病亡、幼女失踪,不久后丈夫自缢于庭树。
+
+经查,村内有魔神残渣出现过的气息。
+
+因不确定魔神残渣是否还在,村内人心惶惶,不得已而搬迁。
+
+请后来到这里的人,务必小心。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book317.txt b/Resources/Readable/CHS/Book317.txt
new file mode 100644
index 000000000..49d381c91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book317.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+医生说你病得很厉害。别担心,就算耗尽家财,我也一定会救你。
+
+眼看着你越来越憔悴,药石无医,我的心仿佛在滴血。如果可以的话,我真想替你受苦…
+
+你说你这辈子没什么遗憾,唯一的愿望是让我照顾好阿鹤,可没有遗憾为什么要哭呢?
+
+这段时间我不知道自己在做什么,每日浑浑噩噩地活着,访遍古籍,想要找救你的方法,却终日一无所获。
+
+我找到了,原来是明俊私藏了能救你的书!我把书抢回来了,我按书上说的,唤来神明,奉上祭品…
+
+神明出现了,我对他说,我愿意用我的命换你回来。神明不语,只是指了指我们的女儿阿鹤。
+
+神明说她是孤辰劫煞,就算活着也只会伤害身边的人,说不定连你也是被她克死的。既然这样,倒不如…
+
+我把她丢在了神明所说的山洞里。三天过去了,还是没有任何消息传来。我焦躁不安地等待着,心里也有了不好的猜测…
+
+我对不起阿鹤,对不起你。我昏了头!就让我…亲自去跟你们道歉吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book318.txt b/Resources/Readable/CHS/Book318.txt
new file mode 100644
index 000000000..8478fb062
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book318.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+刻印在秘华石上的法术通常可以持续很久,也有人相信它有沟通阴阳的力量。
+
+但想要找到「秘华石」却并不容易,需要特殊的「时间」与「地点」。
+
+传说站在天衡山南部的湖中心,在黄昏之时顺着日落的方向寻找,或许能有所收获。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book319.txt b/Resources/Readable/CHS/Book319.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book319.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book32.txt b/Resources/Readable/CHS/Book32.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2c382ab0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book32.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+渡过燃烧着黑色火焰的沼泽,走出毒蕈滋生的山洞,王子与公主来到了侏儒的国度。
+「月光之国的公主,请您解救我的五个兄弟,我们将感念您的恩德,终身效忠于您。」畸形的侏儒从枯枝间冒出来,向公主哭诉道。
+善良的公主怜悯侏儒的境遇,应下了他的哀求。
+他们攀上漆黑的山谷,在山岩和险峰之间救下了盲眼的侏儒:
+「哎哟,我真糊涂,我爬上这么高的地方,只是为了看到更好的风景。」盲侏儒向公主致以歉意。
+他们深入粘稠的湿地,从泥塘里捞出了痴愚的侏儒。
+「嘿嘿。」痴侏儒傻笑着向公主道谢。
+他们走进夜魇栖居的溶洞,从钟乳上救下了胆小的侏儒。
+「不、不瞒您说,我、我来到这里,是为了与那夜母的爪牙斗个几百回合!」怯懦的侏儒如是解释。
+他们踏上荒芜的原野,在流沙中寻回了萎缩的侏儒。
+「我只想来看看我的花园,不想却迷了路。」侏儒搓搓干瘪的手掌,向公主苦笑道。
+他们潜入阴影的巢穴,在食人的毒蕈中间救回了无虑的侏儒。
+「我原本想要散心排忧,可不小心就被困在了这里。」侏儒哀叹道。
+就这样,公主与王子救下了侏儒的五个兄弟。善良的公主向六侏儒说道:
+「既然如今你们也成为了我的臣民,就请随我们一起去光明的国度吧。太阳王子的故乡能够让盲目者得光明,令痴愚者有智慧,使怯懦者得勇气,让颓败者复生息……这是我身为公主,对你们的感谢。」
+侏儒们欣喜不已,纷纷向公主与王子致敬。他们成为了公主与王子的旅伴,在此后的旅程中与他们寸步不离。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book320.txt b/Resources/Readable/CHS/Book320.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book320.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book321.txt b/Resources/Readable/CHS/Book321.txt
new file mode 100644
index 000000000..5050e0cd6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book321.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+若您捡到了瓶子,说明我可能已经不在了。
+原想着这些海盗门路广泛,也许有机会把我送回璃月,才特意上了他们的船。没想到…
+哎,罢了,这就是命吧?
+来稻妻前,我担心独居的老母亲家中遭窃,特意将这些年积攒的钱票埋在了地图标注的位置。拜托您前去取出,之后从银行兑得的钱财,由您随意处置,只希望能够留下一小份,供我母亲生活。她叫源琴美,住在归离原。实在拜托!
+
+抱歉,妈妈,我找到了很多您家乡的绯樱绣球,可惜没法送回您身边了。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book322.txt b/Resources/Readable/CHS/Book322.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6979559c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book322.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+造化藏奥妙,日月行吉凶。
+三隅隔昏暗,五圣隐虚空。
+
+「宇宙无始无终,曾经的大地也是这样。只不过对我们来说没有意义。承载我们的土地已经不再和无始无终的永恒相连了。」
+——唯一的贤人,阿倍良久这么对初代太阳之子诉说。太阳之子早已准备惩处阿倍良久,这次宣他到御前问答,不过是想加以刁难,然后将他拘禁。
+相传,阿倍良久被常世大神启开了智慧,因此才从不见太阳的渊下宫里掘出来了光。但是太阳之子嫉妒他的才华,把他囚禁直至他寿终。然而,太阳之子们却未曾想过,若非有他造出地下的太阳,哪会有自己呢。
+「…天地原如鸡卵,龙蛇本就一体。」贤人阿倍良久说完这句话,随即就被埋伏的兵士们按倒。
+
+彼时,渊下宫才因为太阳的出现而得到些许喘息。因那龙嗣亲近黑暗、忌惮光明,不再肆意妄为。龙嗣横行、敛人命如草的时日终于结束,渊下宫民变得能与其相抗了。
+然而,异种外患没有完全根除,这人性的腌臜就已经暴露了。人们选立了「太阳之子」,把他做王崇拜。他却横征暴敛,构陷忠良。
+
+不知经过了多少岁月,渊下宫里有一小童,与伙伴做了赌约。他只身一人,潜到三隅之外,避开龙嗣痕迹,想去寻那龙骨花。但是他却在洞中见到了一只未曾见过的大蛇。不知为何,
+小童见蛇之庞巨、诡异,并不觉恐怖,反而有亲近之感。
+「我乃渎身渎名之蛇神,虽有眷属百千,但所荫蔽之众已无一人。今日落入此界,与你相见,也算有缘。你虽非我民,但终是人子。有何愿望,但说无妨。」
+「试问,你能做我们渊下之民的神吗?」
+
+于是一人与一蛇,面对太阳之子的王权、境外的龙嗣侵攻,力挽狂澜之演义就此开幕。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book328.txt b/Resources/Readable/CHS/Book328.txt
new file mode 100644
index 000000000..3db4e36b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book328.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+见字如晤:
+
+近日与友人论《神女》而自觉不足,往灵矩关一行,望有所悟。
+必于日内赶回,勿念。
+
+云堇
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book329.txt b/Resources/Readable/CHS/Book329.txt
new file mode 100644
index 000000000..6bbc90e01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book329.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+遗忘故土的同乡:愚人众表明身份时自称。
+远足:执行任务,行动。
+晒太阳:蛰伏,按兵不动。
+摔碎盘子:孤注一掷干票大的。
+刷盘子:身份暴露被抓。
+握紧左手:报仇。
+握紧右手:结盟。
+放开左手:■叛。
+放开右手:原谅。
+南风:顺利。
+北风:不■
+■阳蟹:万国商会,可能因为并不■稻妻的螃蟹
+■■蟹:勘定■行,■■因■是将军麾下■■■
+■■蟹:野■众,因为■■■■■乱鬼■颜色
+铁■■:终末■,被叫做■鼠■■■过分,■生气■■■■■
+
+(纸上的字一开始还比较清晰,但越往下字迹越难以辨认,而且还明显有被水洇湿的痕迹。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book33.txt b/Resources/Readable/CHS/Book33.txt
new file mode 100644
index 000000000..038d7d998
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book33.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+六侏儒表面上忠于公主和王子,时刻陪伴着他们的新主人。但毕竟他们是夜之国的恶劣造物,腐烂的元素时刻在血管中流淌。去往光之王国的旅程漫长艰险,在苦难的催化下,邪恶同真菌般在侏儒心中萌发。
+恶意从胆怯中孳生,阴谋在恶意中蔓延。六个侏儒聚在一起,恶毒的计谋生根发芽。
+盲眼的侏儒张开灰白的眇目,贪婪地嗅着阳光的气息:
+「何不让王子与我们永远同在,比起迷信虚妄的承诺,何不攫取触手可及的日光,照亮未来的方向?依我所看,这才最有远见。」
+痴愚的侏儒摸摸癞疤满布的脑门,不知餍足地吞食着空气中光明的味道:
+「嘿嘿,我、我说,我们不如劫来王子为己所用,从而……从而……脑聪目明——这才是最智慧的做、做法!」
+胆怯的侏儒挥舞着小小的拳头,怒目圆睁,尖声叫嚷:
+「那小子不过是救了我们一命,竟然这样趾高气扬起来,拿我们当成下人任意使唤,我要求和他对决!」
+萎缩的侏儒轻蔑地眯起褶皱般的双眼,脸上的沟壑挤在了一起:
+「伙伴们,你们在夜幕中蜷缩太久,一个个鼠目寸光,殊不知新的生命才是我辈延续的希望。依我所见……把这王子的身躯沤成肥料,或许能给我的花园带来些新颜色。」
+无虑的侏儒愁眉不展,哀声连连:
+「我们还是速速了结这桩丑事为好……若不是他们出现引动我的邪念,我怎会落得踌躇哀叹?」
+在场只有一个侏儒闭口不言,他的心中并非没有邪念,但背主负恩的罪恶攫住他的心脏,卡住他的喉咙,让他连最简单的话语也吐不出半分。虽说如此,私念终究压倒了羞耻,这侏儒同意了伙伴们的阴谋——他在王子的饮水袋里加入了迷醉的魔药。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book330.txt b/Resources/Readable/CHS/Book330.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f8f83f45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book330.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+给{NICKNAME}和派蒙:
+非常抱歉,最后以这样的形式与你们道别。虽然忍不住说出道歉的话,但我深知自己并不具备这样做的资格,也同样无颜出现在你们面前。
+二位此前说要帮我渡过难关,我心存感激之余,也一直思索那究竟是怎样的办法。在二位拿走我的衣服后,我才突然意识到你们帮助我的办法,很可能会将你们置于险境之中。
+于是,我离开八重堂寻找你们,最终在荒海附近看到了你们,还有一位我过去只在留影机画像上见过的人——百代小姐。
+我曾经凭借与她相似的长相,顶替了她的身份,她理应对我恨之入骨。可我却发现,她竟然为了让我能够顺利假死,冒了那么大的风险,还永远失去了一只眼睛。
+我是一个罪人,不值得你们这样对我,但你们却为我做了太多。我永远无法偿还你们的恩情。
+随信留下的袋子里,是我来到稻妻后的全部积蓄,请二位与百代小姐收下。对不起,我只能想出这个办法报答你们。请你们放心,这些钱都是我打工所得,光明磊落。
+再见。我会永远离开稻妻,这片我亏欠了太多的土地。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book331.txt b/Resources/Readable/CHS/Book331.txt
new file mode 100644
index 000000000..32a7d5bc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book331.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——末吉——
+晴朗的天空突然刮过一阵风,它预示着什么?
+虽然有在原地打转的感觉,但这只是暂时的。
+留心出现在身边的人,虽然都是熟悉的面容。
+可你的命运,却会因为他们的存在悄悄改变…
+
+今天的幸运物是:来自遥远异国的蒲公英。
+随风而起的种子,是你最好的象征。
+飞翔吧,漂泊吧,跨越大海,行至远方。
+但总有一天,你将不再漂泊。
+总有一天,你一定能成为你希望的模样。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book332.txt b/Resources/Readable/CHS/Book332.txt
new file mode 100644
index 000000000..b06535a3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book332.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+造化藏奥妙,日月行吉凶。
+三隅隔昏暗,五圣隐虚空。
+
+「宇宙无始无终,曾经的大地也是这样。只不过对于我们来说没有意义。承载我们的土已经不再和无始无终的永恒相连了。」
+——唯一的贤人,阿倍良久这么对初代太阳之子诉说。太阳之子早已准备惩处阿倍良久,这次宣他到御前问答,不过是想加以刁难,然后将他拘禁。
+相传,阿倍良久被常世大神启开了智慧,因此才从不见太阳的渊下宫里掘出来了光。但是太阳之子嫉妒他的才华,把他囚禁直至他寿终。然而,太阳之子们却未曾想过,若非有他造出地下的太阳,哪会有自己呢。
+「…天地原如鸡卵,龙蛇本就一体。」贤人阿倍良久说完这句话,随即就被埋伏的兵士们按倒。
+
+彼时,渊下宫才因为太阳的出现而得到些许喘息。因那龙嗣亲近黑暗、忌惮光明,不再肆意妄为。龙嗣横行、敛人命如草的时日终于结束,渊下宫民变得能与其相抗了。
+然而,异种外患没有完全根除,这人性的腌臜就已经暴露了。人们选立了「太阳之子」,把他当做王崇拜。他却横征暴敛,构陷忠良。
+
+不知经过了多少岁月,渊下宫里有一小童,与伙伴做了赌约。他只身一人,潜到三隅之外,避开龙嗣痕迹,想去寻那龙骨花。但是他却在洞中见到了一只未曾见过的大蛇。不知为何,小童见蛇之庞巨、诡异,并不觉恐怖,反而有亲近之感。
+「我乃渎身渎名之蛇神,虽有眷属百千,但所荫蔽之众已无一人。今日落入此界,与你相见,也算有缘。你虽非我民,但终是人子。有何愿望,但说无妨。」
+「试问,你能做我们渊下之民的神吗?」
+
+于是一人与一蛇,面对太阳之子的王权、境外的龙嗣侵攻,力挽狂澜之演义就此开幕。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book333.txt b/Resources/Readable/CHS/Book333.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a57145c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book333.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+我们想要记录的事情,是天上的意志如何在大地上拥有了形态。啊,天上之神,这些创造都是你们的作为。那就请你们启发我的神智,让我源源不断地记录。
+
+【鸽子衔枝之年】
+天上永恒的王座到来,世界为之焕然一新。然后真王,原初的那一位开始和旧世界的主人们,七位恐怖大王开战。那恐怖的大王们是龙。
+原初的那一位造出了自己发着光的影子。而影子的数量是四。
+
+【法涅斯,或者原初的那一位】
+原初的那一位,或许是法涅斯。它生着羽翼,头戴王冠,从蛋中出生,难以分辨雌雄。但是世界如果要被创造,蛋壳必须被打破。法涅斯——原初的那一位——却用蛋壳隔绝了「宇宙」和「世界的缩影」。
+
+【衔枝后四十余年】
+四十个冬天埋葬了火,四十个夏天沸腾了海。七位大王全部被打败,七个王国全部对天上俯首称臣。原初的那一位大王开始了天地的创造。为了「我们」——它最可怜的人儿将在出现在这片大地。
+
+…
+
+【衔枝的四百余年】
+山川与河流落成,大海和大洋接纳了反叛者和不从者。原初的那一位和一位影子制造出了飞鸟、走兽和水鱼。它们还一起制造出了花草和树木。最后它们造出了人。我们的先祖的数目不可知晓。
+自此时起,我们先祖和原初的那一位立约。纪年也更迭一新。
+
+【箱舟开门之年】
+原初的那一位对人有一套神圣的规划。人只要幸福,它便欢欣。
+
+【箱舟开门的次年】
+人们耕耘,第一次收获。人们开掘,第一次收获贵金。人们聚集,第一次写就诗歌。
+
+【狂欢节之年】
+如果有饥馑,天上就落下食物与甘霖。如果有贫瘠,那大地就会生出矿藏。如果有忧郁蔓延,那么高天就会以声音回应。
+唯一的禁止之事,就是输给诱惑。但是诱惑的通道已经被封堵。
+
+…
+
+【葬火之年】
+天上的第二个王座到来,仿佛创世之初的大战再开。那一天,天也倾颓,地也崩裂。我们海渊之民的先祖,和他们世代栖居的土地,落入了此处。
+黑暗的年代由此开始。
+
+【黑暗的元年】
+七位大王的子民被海接纳,深海的龙嗣曾经统治这里。我们的先祖与它们发生了征战。
+先祖使用千灯将它们逐入影子,它们则在影子里狩猎人类。此处唯有黑暗,所以无处不是它们的猎场。
+人们的祈祷汇成哀歌,原初的那一位和其他三位发光的影子并不能听见。
+
+【太阳的比喻】
+黑暗的洞窟里,有一群未曾见过光的人们在生活。有一位见过太阳的贤人,对着洞窟的众人描绘着光之下的生活与太阳的伟大。他见众人无法理解,于是点起了火。人们于是开始崇拜火,以为这个是太阳,甚至开始习惯了黑暗与火光的生活。
+贤人死后,有人霸占了火,通过火,投下了自己巨大的影子。
+
+【忘忧莲的比喻】
+看见就会忘记忧愁的莲花。在漫长的旅行中,寻找归途的船长遇到了一群以这种莲花为食的人。有的人留下了,有的人抗拒了这种诱惑。
+活着就是无尽的苦海。我们只是在寻找归途。
+
+【黑暗的第三年】
+唯一没有抛弃我们的那一位,她乃是「时间之执政」。她是时刻,是无时不刻,是千风与日月之度量。她是一切欢欣之时,一切愤怒之时,一切渴望之时,一切迷狂之时。她是一切谵妄的时刻。
+我们称呼她「卡伊洛斯」,或者「不变世界的统领与执政」。真正秘密的名字,我们不敢直言,所以在这里倒写。「露塔斯伊」——我仅提一次。
+
+…
+
+【目盲之年】
+贤人阿布拉克他被开启了神智,他展示了从手中发出光的奇迹。先祖们以他为首领,开始建设「赫利俄斯」。
+
+…
+
+【目明之年,或日月的元年】
+「赫利俄斯」——太阳的神车,终于落成。白夜到来,常夜消散。
+日月的纪年开始了。
+
+【日月的二年】
+先祖们尝试寻找归途。地表的大战应该已经结束。
+但是原初的那一位,第一个王座,布下了禁令。先祖们无法找到归家之路。
+既然是如此,那原初的那一位,应该打败了后来的第二位吧。
+阿布拉克被太阳之子下令囚禁。
+
+【树的比喻】
+王的园丁与御园的树精相爱。但是国王想要新修凉亭的雕梁,需要砍伐最有灵气的那一棵灵木。国王是原初的那位之化身,因此园丁无法违逆万王之王,唯有对着国王的祭司祈祷。祭司乃是常世大神的化身。
+祭司怜悯园丁,于是说,你去折下灵树的枝条吧。园丁便去折枝,然后听从国王的命令砍伐了灵木。
+随后祭司说,你去种下灵木的枝吧。园丁说,灵木长成,需要五百年。祭司说,一念则千劫尽。于是园丁在自家后院种下了树枝。结果一瞬间,细枝长成了新树,那新树精是曾经树精的延续。
+因为那时刻之神,可以把「种子」的「这一刻」带到过去与未来。
+
+【日月之十年】
+阿布拉克故去已久。日月之前的事情已经记录得足够。若无把一切按事实记写的胆量,哪里能成为常世大神的书记呢?
+我听到了门外盔甲的声音,我于此绝笔。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book334.txt b/Resources/Readable/CHS/Book334.txt
new file mode 100644
index 000000000..f91cf22b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book334.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+海渊之下的土地和地面的风貌有巨大差异,常理并不适用。加之曾经的地理与水文知识,也是直接由天上传授的。我们对自身所处世界的研究,连方法都只能自己摸索。一切唯有从头开始。
+读此书之后人谨记,莫要以为自己所过之生活为平常之事。虽然千百年后,人们会习惯这种生活。但是请谨记——天中无日月的生活是异常的。就算有贤人在这里描绘太阳,也一定会有腌臜之徒借着光投下巨大的影子。
+此书只是为了让人们理解自己所处的世界,切莫忘记重新寻回光的心。
+(本书随着时代变化不断修订删改,称呼也从海渊之土变为「常世国」,随后变化为「白夜国」。后因海祇垂怜,渊下之民复归海面。但总序之「海渊之土」有特殊意义,不做统一改订。)
+
+-风与水之事
+白夜国土没有山之走向,讨论山系没有意义。但是我们之中的祭司和贤人察觉到了一点:就算是在这片海渊之下,仍然有「不灭风」和「水」的力量。「不灭风」,人格化称之「常世大神」,或者诗体修辞为「千风」、「时之千风」;「水」则是深海龙蜥的龙蜥界之力。
+我们已经有了一门学问推算「阳炎」与风、水之关系。所以在兴动土木之前,需要考虑水文与不灭风的影响。
+
+-白夜国的边陲
+白夜之国土,以三角三隅为标。曾经这里就是人类势力与龙蜥势力拉锯的极限了。
+三角在白夜国时期修建有三界塔,用来调和三界。古时的名字已经失传,在海祇到来之后,才改了现在的名字。
+三界塔非常重要,并且不处在风与水的体系下。甚至与之相反,它们负责平衡整个白夜国的倾向,控制着白夜国的风与水。
+一旦三界塔出现问题,整个白夜国将有大灾。因此它们由秘法隐去,仅能由巫女与御使唤出。
+
+-狭间之街
+最早狭间之街夹在山壁和方圆之地中,因此才被称为狭间之街。但是随着白夜国极端异常的地理变动,几百年内,方圆之地就崩落进了深渊。狭间之街反而成为了一片广阔。
+
+-蛇心之地
+这里自先祖发现之日起,就存在一个神奇的现象:空间会在某一处交叠。后来这个现象被我们的先人利用,修建了蛇心的祭坛。人们使用这个地方保管秘密、囚禁犯人,并且崇拜幻想出来的大蛇「奥罗巴洛斯」。
+最早这里叫做德尔斐,意思是蛇之地。后来海祇大神到来,蛇之地的名字并没有改变。一般古早绘画,无鳞蛇为「奥罗巴洛斯」,有珊瑚的蛇为「远吕羽氏」。
+
+-大日御舆
+最早的名字是「赫利俄斯」,乃是贤人阿倍良久所设计的高塔。风、水之中属黄。
+根据预言,它应该就是贤人所展示的太阳,用来照亮没有见过光的洞穴。同样,根据预言,它后来也被用来投下巨大的影子。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book335.txt b/Resources/Readable/CHS/Book335.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3681a63a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book335.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+…自今日起,龙嗣之实验课题改为海祇大御神亲自指定之课题。海祇纪年元年之前所有档案全部销毁。卷宗序号废止阿尔法、贝塔、伽玛、德尔塔、艾普西隆古海祇语字归档分类法,启用地、水、火、风、以太、虚空为新分类。
+注经与引用应写于(【】)内。依序写明卷宗头-序号-题名-著者。著者可以忽略,或写研究所内之号,严禁暴露研究人员之古白夜国/渊下宫名或现代海祇/鸣神/稻妻式名字。
+不要在实验记录里写日记、情书和幻想小说。
+
+…
+龙嗣(以下通称深海龙蜥、龙蜥)的进化能力有目共睹。(【水卷-壹〇壹-龙嗣的进化·一】)。
+我们尝试降低幼年抗高温龙蜥生存空间的温度。它在成年之后变得衰弱。恐怕是因为它身体中并没有对抗这种环境的「种子」。但是它的子代却全部拥有了高体脂、多眠、冰元素的特性。(参看正文背后的实验数据。样本三出现特异数据是因为我助手同情抗饥饿对照组的实验对象,私下进行喂食。)
+此时再将它们的子代送入酷暑环境,它们和曾祖代一样,成年后选择了抗热特性。只不过目前没有出现火元素特征。
+尚不足以得出结论,但是可以印证猜想。深海龙蜥可以在成年前自由觉醒自身的「种子」。而龙蜥母体在遭遇未曾见过的严苛环境时,可以编制新的「种子」留给子代。
+深海龙蜥在于我们渊下宫民遭遇之前,体内就潜藏着一整个军械库了。
+…
+
+智能实验的结果令人惊讶。(【虚空-贰零柒-龙蜥的智力研究】)。通过惩罚、奖励并行的机制进行筛选(其实根据之前的研究,筛选并不必要。龙蜥每个个体都是完美适应者),四代后的龙蜥,语言理解能力已经逼近十二岁智力水平的人类学童。或者应该更严谨点说,龙蜥们本来就拥有自己的交流方式,它们在此是展现出了学习的能力。
+我们认为应该停止这个研究。不然上一个写龙蜥人幻想故事的家伙被开除可能会显得我们见识短浅。
+根据预言,水之龙王会以人形诞生。我们绝不能让这件事发生在渊下宫。
+…
+之前的移植都失败了。(【虚空-玖零柒-海祇大御神特令·一】)。因为容不下海祇之血,龙蜥的身体会出现各种不良反应。不知道是不是因为仍然不够强大。通过规划龙蜥的进化路线,我们已经培育出了理论上最强的龙蜥才是。
+…
+
+移植基本算得上成功。(【虚空-玖零柒-海祇大御神特令·三】)。排异原来是龙蜥作为光界生物(或称元素生物),与大御神以及珊瑚眷属之人界力相杀的原因。
+
+所有实验记录卷宗作结。实验于此竟,所载并无一龙嗣因实验殒命,皆得寿终。
+礼赞海祇大御神之慈心。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book336.txt b/Resources/Readable/CHS/Book336.txt
new file mode 100644
index 000000000..15d3deb5d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book336.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+谜面1. 什么东西清晨四只脚,白日两只脚,夜晚三只脚?
+谜底: 中午化身成人去参加了舞会,摔断了腿只能拄拐杖的龙蜥。
+这个答案其实是贤人们最喜欢的,往往也只有小朋友们才能答对。龙蜥化人对大人来说是一种恐怖的阴谋,根据古代预言,水之元素龙王一定会以人形重生。对于孩子来说,则揭示了相互理解的可能。
+但是这样把龙蜥弄得可爱也有其弊病。虽然消解了恐惧,却也让孩子们失去了警戒。
+(深海龙嗣们进化出了其他元素,失去了纯粹。它们族群已经不会诞生龙王了。)
+
+谜面2. 此物只有嘴一张,腿数却是四、二、三。什么事物乏术化他形,却可以寻见地、海与天空。什么事物行走用的腿越多,生息气力就越孱弱?
+谜底: 人。
+人在婴孩时代用四肢爬行;长大之后,就开始两腿走路了;等到了老年,就只能拄拐了。毫无疑问,这个经典谜题的答案是人。
+
+谜面3. 什么事物只有一张嘴会说话,腿数却是四与二。
+谜底: 畜牧的生活。
+这个谜语非常古老,我们以前只能从文本上理解畜牧的意思。四条腿指的是「尼乌」、「宇麻」和「林彘」这类生物。在白夜国崩落地底之后,这些生物因为缺少繁衍的环境和食物,也在两代内灭绝了。
+海祇大御神到来之后的这段时间里,有一些住民已经去往海面开拓家园、交流文化了。因此我们得以勘校这些生物的通名。根据御使与大御神的预言,我们迟早有一天会全部去往海面上,所以校正名字是很必要的。
+「尼乌」为牛,「宇麻」为马,「林彘」为林猪。
+
+谜面4. 有一对姐妹,她们每一天都会生下对方。请问她们是谁?
+谜底: 日与夜,或白夜与常夜。
+这个谜语很好理解,日夜轮换。在白夜国则是大日御舆的白夜与常夜轮转。虽然大日御舆建设完成之前,一直都是常夜,但是并不影响曾经人们见过白昼之光。
+顺带一提,白夜国特殊的蜃楼现象与罪影的名字最早都叫「爱多隆」,人们认为二者本质一致。后来随着海祇大御神到来,人们理解了这两种现象,自此命名才分开。虽然并无白日,但是白夜里出现的蜃楼幻景仍然被叫做「阳炎幻」,常夜中的则被叫做「不知火幻」。随着时间推移,两者因原理一致被统一叫做「阳炎幻」了。
+
+谜面5. 我是光明之父的晦暗子嗣。我是无翼的鸟儿,由地升天。见我者流泪,并非出自哀愁。微风吹拂,我刚出生便消逝。
+谜底: 答案是烟。鸟儿是一种会飞有翅膀的生物,渊下宫见不到很正常。
+
+谜面6. 一个父亲有十二个孩子,每一位又各自有六十位容貌各异的女儿。这些女孩一位白一位黑,如此反复。他们一家全都不朽,只是会暗暗凋零。请问父亲是谁?
+谜底: 答案是「年」。六十位黑白相间的孙女可能会让白夜国之民一下子想不明白。但是理解了谜题4就知道是怎么回事了。
+以及这谜题远古时期还有个后续版本。大概意思是,每个孙女又各自有十二个孩子,每个孩子为他们的母亲生下了六十个外孙。外孙们也有自己的六十个孩子,每个孩子又有自己的子孙。直到最后,所有的子孙们共同产下了唯一、原初的后代。这个后代就是常世大神,也是一百四十亿个「年」的母亲。
+海祇大御神禁止了这个谜题的流传。
+
+…
+
+「附录」- 历史人物、传统姓名-鸣神式改称法
+
+卡伊洛斯-常世大神
+…丝-有栖
+阿布拉克-阿倍良久
+喀戎-华…
+斯巴达克-须婆达
+艾玛-绘真
+…-鲤
+安提戈涅、安提戈努斯-安贞
+…
+…
+厄尔玻斯、厄伯斯-艾波西、乌帽子
+厄喀翁-江木
+乌代…-宇坨
+阿斯克勒庇俄斯-栖令比御
+…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book337.txt b/Resources/Readable/CHS/Book337.txt
new file mode 100644
index 000000000..32a7d5bc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book337.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——末吉——
+晴朗的天空突然刮过一阵风,它预示着什么?
+虽然有在原地打转的感觉,但这只是暂时的。
+留心出现在身边的人,虽然都是熟悉的面容。
+可你的命运,却会因为他们的存在悄悄改变…
+
+今天的幸运物是:来自遥远异国的蒲公英。
+随风而起的种子,是你最好的象征。
+飞翔吧,漂泊吧,跨越大海,行至远方。
+但总有一天,你将不再漂泊。
+总有一天,你一定能成为你希望的模样。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book34.txt b/Resources/Readable/CHS/Book34.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a0ba395e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book34.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+此时的公主正在沉沉梦中,尚不知险恶的命运将如何把她与爱人玩弄在股掌之间。而侏儒们早已在夜幕下行动起来。
+就这样,趁公主熟睡,当王子因魔药而昏沉,六侏儒实施了他们邪恶的计划。
+在沉沉的睡梦中,公主尚不知王子遭受了怎样的摧残。她梦见爱人的身躯化作五色的霞光,如绸缎般飘散。甜美的日光终于突破深黑的云层,洒落在诸多活物之上。她梦见霞光落在碧蓝的湖泊里,湖水因而清新甘甜。漆黑的丘陵被涂上了色彩,破败的城垣变成了糖果般的城堡。但当公主呼唤光之王子的名字,答复只是疑问的回响。
+可怜的公主尚不知道,也无法得知,王子再不能回应她的呼唤。
+无星无梦的深夜中电光闪烁,雷霆回响。六个侏儒如愿以偿,便支起大锅,用腥臭的苔藓与剧毒的蕈菇熬出浓汤。但就在凶手们欣喜之时,王子破碎的灵魂使出最后的力量,向六侏儒施下诅咒。从此侏儒的余生如被大釜煎熬,再也无法接触光芒。
+然而六侏儒中间有一位,不知是畏惧诅咒的报应,还是心存一丝对公主的忠心,趁同伴欢饮时,悄悄用肮脏的桌布卷走了王子的残躯。这窃贼回到黑暗的森林中找寻公主,希望能寻得唤回王子的办法。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book343.txt b/Resources/Readable/CHS/Book343.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book343.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book346.txt b/Resources/Readable/CHS/Book346.txt
new file mode 100644
index 000000000..d908ccb99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book346.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+……
+在这一瞬间,金发异人开始高速旋转!瞬间化解了浪人的攻击!
+金发异人在旋转中挥舞长剑!剑刃中充满了杀伐之意!「咿啊!」
+浪人吐出一口鲜血!「咕哇——!」
+金发异人在旋转中挥舞长剑!剑刃中充满了杀伐之意!「咿啊!」
+浪人吐出一口鲜血!「咕哇——!」
+金发异人在旋转中挥舞长剑!剑刃中充满了杀伐之意!「咿啊!」
+浪人吐出一口鲜血!「咕哇——!」
+金发异人在旋转中挥舞长剑!剑刃中充满了杀伐之意!「咿啊!」
+浪人吐出一口鲜血!「咕哇——!被干掉啦——!」
+……
+在无尽的旋转中,金发战士化为了金色旋风!金色旋风覆盖了一揆馆土俵的每寸角落。想必观众当中拥有剑豪般动态视力的人已经看出来了,这位金发异人所使用的正是在古武术中也被视为禁忌的「苟兰茄大龙卷」!
+受到「苟兰茄大龙卷」连续攻击的浪人,喷出了有如影向山一般高的血柱!喷射的反作用力将他极速向后抛去,速度产生了能量,能量转化为物质!从物质中诞生了「妖怪大暴动·百鬼夜行」的景象!这就是自古就被封印的「禁奥义·苟兰茄大龙卷」的威力!
+浪人狠狠撞在场馆的墙上!墙壁裂开了,场馆外…
+……
+【后面附带了一张纸:「对战斗的描写非常生动!阅读的时候,仿佛正置身于百人一揆的会场,与茅葺老师一同观看其中的热烈战斗呢。不过,不知茅葺老师是否曾经考虑过其他之类的发展方向呢?比起创作小说,茅葺老师的风格或许更加适合话本、漫才呢。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book35.txt b/Resources/Readable/CHS/Book35.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cbb8e786
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book35.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+那侏儒携王子的躯体钻进阴湿的灌木丛中,远远地离开了邪恶的同伴。侏儒沿着阴暗的兽径伏行,寻找着纯洁的泉源,那里是公主沉睡的地方。
+
+然而侏儒有所不知的是,恶毒的夜母早已明了公主的所在。无声无息之间,夜母跟随在侏儒背后。像追踪猎物的野猫,从容不迫的暗影掩盖了月亮与零落的星光。
+当侏儒抵达时,公主已不见身影。随着夜枭凄厉的悲鸣,夜母从腐朽的泉水中升起。
+「可笑的造物,你可是来寻找你的主子?」夜母露出凶险的微笑,散发着深渊的气息。
+「若果真如此,不幸的东西,恐怕你寻到的只有绝望。」
+「那愚昧的公主,已被我钉在重重枷锁之间。我让月光的王国在她眼前崩裂,又向她的臣民降下诅咒,从此使他们徘徊在半生半死的境地,不再有魂魄,也不再有月光。」夜母的声音如同雨滴落在颓败的墓墙上。
+「可怜的侏儒,你真该看看,你的主子目睹这一切时,脸上是何种模样。」
+侏儒的内心被恐惧充斥,仿佛被梦魇压紧了胸膛。
+夜母轻蔑地撇下她的造物。但不知是出于残忍的恶意,还是心血来潮的一丝怜悯,她为这丑陋的侏儒留下了一线希望。
+「千百年后,我的大敌将会降临,他的手上持着昭告黎明的利剑,身上的盔甲反射出耀眼的日光。他将毁坏我的国度,让王子的朽尸从坟茔中破土而出,令公主解脱暗夜永恒的折磨。直到那时,你尽可与我为敌。因为除了预言中的大灾,我从不惧怕夜之国里的挑战。至于你,毒害主人的恶奴,当报应来临,自有属于你的下场。」
+说完,夜母的人形分崩消融,化成污泥与毒虫散入泥潭。
+在悲伤与悔恨之中,侏儒如丧魂魄。他将残躯藏进一处树洞,便孤身走进夜幕,踏上了流放的路途。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book36.txt b/Resources/Readable/CHS/Book36.txt
new file mode 100644
index 000000000..fad912dd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book36.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+许多年后,当戈德森被自己布下的倒霉捕兽夹夹住脚踝,他一定会想起父亲带他进城参加羽球节庆典的那个下午。
+戈德森的一生无疑是不幸的,但他从未记起自己的不幸从何开始。他的童年在清泉镇度过,泉水精灵的看护下,这里的猎人们过着平静无忧的生活。
+戈德森七岁那年夏天,父亲带他进蒙德城看羽球节的马戏表演。这是戈德森平生第一次进城,糖果和烤肉的香气、闪烁的彩色纸片与灯光、驯野猪的小丑与变戏法的魔术师令他目眩神迷。
+在光彩夺目的童年记忆中,戈德森依稀望见父亲走入庆典人群,穿过排列着大字「堆高高大赛」的木架拱门,与他渐行渐远。但他的注意力却被闪亮的泉水精灵吸引。
+或许等他再长大几岁就会明白,庆典上的精灵不过是以二十摩拉的日薪雇来的演员,但幼年的意识总是充斥着幻梦与想象。
+戈德森在泉水精灵温柔的故事中入睡,在千年无穷的循环梦境中孤身一人流浪探索。在一个冒险家的梦中,他看到古老浮雕的口中涌流出鲜美的虹色果浆。戈德森正欲上前端详,梦境却被一阵喧哗击碎。
+「快跑!」父亲惊恐的胖脸沾满了果汁与肉酱,占据了他的视野。
+越过父亲的肩膀,戈德森看到一座烤肉巨塔耸立在红色的暮光里,在观众的惊呼声中正渐渐向这边倾斜——
+
+戈德森的父亲在夺路而逃时撞倒了一位胖太太,自己也闪了腰,腿一软便将全身体重压在了儿子身上。接着,倾倒的烤肉又和着人们的尖叫砸了下来…
+骑士团花了三天时间才完全清理干净遍布广场的烤肉、生菜和各种花里胡哨的食材,抬走那些被肉汁浸泡入味的观众,并且不得不宣布以后的羽球节庆典都在城外举行。
+就这样,戈德森家里一夜之间少了两个猎人,却多了两个病人。而他们得到的唯一补偿,是迟了两天才寄来的冠军镀金奖牌。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book37.txt b/Resources/Readable/CHS/Book37.txt
new file mode 100644
index 000000000..67a35eb97
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book37.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+——蒙德篇——
+提瓦特地理杂志特刊—艾莉丝的蒙德行记
+
+达达乌帕谷
+
+这座谷地中三个丘丘人部落人丁兴旺,假如在山谷中心的洼地建立起一座巨大的球形旋转牢笼,把周边所有丘丘人抓来关进去的话,产生的动量或许能驱动蒙德城所有磨坊运转至少五年。而假如把太老和体力耗尽的丘丘人送入磨坊加工成饲料,喂给那些强壮的丘丘人的话,或许还能够更持久地产生动能,说不定能够轻易驱动像至冬国那样的庞大工厂!
+这在我看来完全可行。
+但当我向图书馆的丽莎小姐提起这个想法时,她看着我沉思良久,然后优雅地岔开了话题。
+
+摘星崖
+
+要说起来,风神可真是一个不拘小节的神呐。假如我是神的话,怎么能受得了大地上遍布着这样粗心随意的地形!如果在合适的位置安放足够多且强力的炸弹,即使摘星崖这样的庞然大物也会轰然倒塌,蒙德的地形也会比现在要规整很多。
+可惜那位看起来很油滑的骑兵队长直接否决了我的提议,还建议我不要在摘星崖闲逛了。
+
+风起地
+
+这里是全蒙德唯一一处地势稍微平坦的原野,靠近中央的地带生长着一棵格外庞大的橡树。据说这里是温妮莎登天的地方,我围绕大树寻找了很久,并没有发现任何发射设施遗迹。
+我从周围抓来了几个丘丘人试验猜想,但最远也只是飞到清泉镇那边的猎人小屋,失望。
+
+鹰翔海滩
+
+由于不成功的实验在清泉镇引起了大恐慌,我被骑士团的琴小姐安排专人监护,只能在鹰翔海滩闲逛,这片地方无聊死了,无论天上傻傻转圈的鹰,还是鼓鼓胀胀的风史莱姆都平淡无奇…最无法忍受的是我什么都不能做!
+监视我的侦察骑士小妹倒是和小孩子玩得挺开心。
+
+低语森林
+
+蒙德的又一座森林,那位名叫安柏的侦察骑士似乎对这里非常熟悉。安柏随身携带的爆炸玩具非常有趣,经我改进的话不仅可以一击将这座森林化为灰烬,甚至能动摇周遭的山石。
+我的提议好像把她吓坏了,但爆炸毛绒玩具的确是一个我此前没有想到的好点子。
+下次一定要试试。
+
+明冠峡
+
+终于甩掉了骑士团的跟踪狂,我在果酒湖的西北岸找到了这处峡谷。古老的关卡依旧把守着这里,但为烈风之王镇守关隘的士兵早已不知所踪。时间之风无心地刮过,只把毫无智能的丘丘人和沉默的机械守卫留在这里。
+使用丘丘人操控遗迹守卫的实验也失败了,遗迹守卫四分五裂,绑在上面的丘丘人更是惨不忍睹…原本完好的遗迹也损坏了大半。
+
+风龙废墟
+
+明冠峡通向这座庞大的古城遗迹,乖僻的烈风之王迭卡拉庇安建造的都城。古城整体呈环形。在内环与外环之间,似乎所有人民都被事先安排好了各自的位置。正中央坐落着过于高大的塔楼,那里就是烈风之王的宫城。
+企图为人民设计生活的冷酷君王,其盛大的遗迹却无人问津。
+为了方便后来人登上高塔,我炸掉了几座长廊。看起来效果还不错,更有古迹的味道了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book38.txt b/Resources/Readable/CHS/Book38.txt
new file mode 100644
index 000000000..33dab77b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book38.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+——轻策庄——
+离开龙脊山脉,下到河滩,踏过遍布荻花的沙洲,穿越遮天蔽日的竹林,我终于进入了轻策山。鞋子已经被水泡透了,衣服也湿了一半。虽说被瓢泼大雨淋成了落汤鸡,不过幸好山庄长老们非常友善,让我在集会大堂里晾干了衣裤鞋子,还为我备下了全新的换洗衣物和干粮。
+轻策山庄有很多小孩子,很可爱,也很难缠;老人也很多,大家都无忧无虑地过着富足的日子。听长老们说,年轻人大多去璃月港务工了,很多人已经在城市里成家立业,每个月都会稳定地寄钱回来。后辈们见识了城市的繁华和便利,或许再也不会回来生活了。璃月港让轻策山富庶安适,却也令轻策山不可逆转地渐渐老去。
+根据传说,「轻策」一词来源于上古魔兽「螭」。当然,如今的通用语称之为「螭」,而「轻策」是在蛮荒时代璃月先民口中的发音。
+长老说,千年以前,摩拉克斯镇服为害璃月的螭兽,螭死后身躯蜷曲转为顽石,鲜血化为碧水,鳞片成为梯田,曾经的魔兽巢穴变成了如今的轻策山。
+但在简略勘察过后,我认为这片山区大部分由因外力冲击而破碎的巨岩组成,并没有水元素魔兽的生命痕迹存留。或许其实螭的尸骸早已朽烂净尽,而魔兽化作山峦的故事只是一个古老的传说?
+接下来我要去绝云间石林中的那座湖泊去瞧一瞧。璃月人传说那里有一座迷宫,据说仙人就隐居其中,希望我有发现它的运气吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book39.txt b/Resources/Readable/CHS/Book39.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f172e62f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book39.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——渌华池——
+沿着碧水河的支流向西南行走,我在天衡山北麓发现了一座池塘,池水比天空还要清澈明亮,水温与人体温相仿,味道带着一丝清甜的余韵。
+
+据当地的采药人所说,千百年前这处池塘本是一处园圃。传说在魔神混战的时代,一对不受家族认可的恋人曾在这里密会。然而动乱无情,男子追随岩神而去,以凡人之身投入了神的角力之中…就像那个时代的无数凡人,从此百年杳无音讯。
+
+女子徘徊在园圃之中,等待着恋人归来。后来,鲜花被荒草取代,荒草在潮水中朽烂;当潮水终于退去,她也回归土壤时,泪水汇成了这座池塘。或许正是因为浸淫了如此深刻的相思,这里的池水才如此清澈温润吧。
+我在这里逗留了一下午,泡着澡不小心就睡着了。等到醒来时,夜幕中闪亮的星座已经清晰可见了。
+
+一只小狐狸在附近探头探脑的,我一抬头它就急忙逃走了。
+
+过了一会我才发现一只鞋子丢了,干粮袋也被翻得乱七八糟的。
+
+花了比预计更长的时间整理好行李,下一个目的地是东北方碧水河入海处的瑶光滩。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book4.txt b/Resources/Readable/CHS/Book4.txt
new file mode 100644
index 000000000..42dce4f73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book4.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+当我们从神与教会的藩篱中跳脱而出,率先望向提瓦特北陆,我们能清晰地发现,当风神巴巴托斯在蒙德城逐渐隐匿后,蒙德城的居民们依然秉承着数十年前的作风。当我们自上而下地观察着蒙德城的居民时,我们很快就能发现,蒙德城的人们随性洒脱,一大部分来源于蒙德城常年风调雨顺,食衣无忧,宽松的环境让他们愿意以多余的粮食酿造酒水,充足的酒水又让他们的性格更加洒脱——而风神巴巴托斯可没有手把手地教他们酿酒作乐。
+但是我并不打算让读者们认为,我们是不需要神的。恰恰相反,让我们举一个简单的例子,假如没有风神巴巴托斯以神力将温暖的季风引导至蒙德城周边,蒙德城还会粮食富足到酿造酒水吗?
+答案是否,蒙德城地处内陆,假如没有巴巴托斯的力量,那么他们的粮食甚至不够日常用度,当我们翻开史书,甚至能够发现在更早之前,蒙德城所在的区域甚至被冰雪所覆盖,漫说酒水,就连日常生活也艰难万分,这一切都改善自风神巴巴托斯的力量。
+这是冗长的序言,但是我希望当读者们翻开这本观点粗浅的书时,应当秉承着一个观点,确实是神的力量创造了我们切身的环境,在这基础之上,我们也应当清晰地认知到,真正影响着我们的思维,逻辑,文化、哲学和审美的并不是神本身,而是我们身边客观存在的环境。如同这本书的题目一样,提瓦特的人们始终与神性同行,但是也仅仅是同行而已。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book40.txt b/Resources/Readable/CHS/Book40.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c6b8f3f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book40.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——瑶光滩——
+这里是碧水河入海之处,河流携带的泥沙在这里沉积成大片平坦的沙滩。当我终于到达的时候,海雾笼罩着这片海滩。我新买的鞋子又湿透了,附近迷雾中正传来不知何种魔物的声音…可我辨不清声源的远近。
+既然如此,只好听着雾中的喧闹,扎下帐篷慢慢等待海雾散去了。
+在望舒客栈歇脚的时候,一位商人曾同我讲过「瑶光滩」得名的典故——「万顷瑶光浮浪去,白沙海畔碧螺空」。
+碧水河闪烁着美玉般的碎光汇入大海,瑶光滩上的「碧螺屋」却空无一人。
+此前我冒着迷雾寻访那座小屋时,也没有遇到此处主人。
+渔民纷纷传说「碧螺屋」是仙人的居所,而碧螺其实也是仙体的一部分。她曾为大雾中迷路的旅人提供歇脚的场所,照料和治愈遭逢海难的幸存者,也在此为讨伐海中魔兽的仙人践行。
+不过年岁比较大的渔夫也有另一套说法:住在那里的并非仙人,而是一个世世代代居住在巨螺中的家族。他们以救助迷途者为己任,许多曾遭遇险境的渔民都受过他们的恩惠。
+海雾似乎快要散了,能隐约看见阳光。
+接下来,我会借艘船去孤云阁那边,寻访岩之魔神镇压海魔的遗迹。
+顺风顺水的话很快就能到达。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book41.txt b/Resources/Readable/CHS/Book41.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4b9fc8a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book41.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…璃月港的石山吸引了很多骑士的注意力,但是我却不喜欢,因为那些石头太粗糙了,会挫伤你的手。我更喜欢一种叫做霓裳花的花,摸上去手感不错,也有些香气,如果不是太远了,我都想要带一些回来给你,你一定会喜欢的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book42.txt b/Resources/Readable/CHS/Book42.txt
new file mode 100644
index 000000000..1019ad7e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book42.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+城里放炮 禁闭室报道
+炸弹伤人 琴找上门
+放火烧山 可莉完蛋
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book43.txt b/Resources/Readable/CHS/Book43.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c40bae73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book43.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+「…我已经想了很久,觉得还是应该把事实告诉他。提米也在逐渐长大,这件事不可能一直瞒下去。而且我想,瞒得越久,说不定会更难接受。
+这只是个建议,毕竟是您一直在照顾提米,如果您有什么想法,请尽快告诉我。
+对了,替我向提米问好,过几天我会来看他的。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book44.txt b/Resources/Readable/CHS/Book44.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6e0b6a3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book44.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「…您上次的来信已收到,您所订购的食材也已经准备好了。但因为从璃月港到蒙德城的距离并不短,考虑到食材在运送过程中的保鲜,我们需要再做一些准备,请您耐心等待。
+另:麻辣小鱼干的做法并不唯一,您可以按照需要自己调整。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book45.txt b/Resources/Readable/CHS/Book45.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8ce5cc98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book45.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+昆恩先生的特调酒需要用到「苹果」。
+不过,如果用其他的材料,也许会有出其不意的效果?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book46.txt b/Resources/Readable/CHS/Book46.txt
new file mode 100644
index 000000000..99b58dfaa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book46.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+玛格丽特小姐的特调酒需要用到「蒲公英」。
+不过,如果用其他的材料,也许会有出其不意的效果?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book47.txt b/Resources/Readable/CHS/Book47.txt
new file mode 100644
index 000000000..65b75d8e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book47.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+杰克的特调酒需要用到「甜甜花」。
+不过,如果用其他的材料,也许会有出其不意的效果?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book48.txt b/Resources/Readable/CHS/Book48.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba36269a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book48.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+杜拉夫先生的特调酒需要用到「树莓」。
+不过,如果用其他的材料,也许会有出其不意的效果?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book49.txt b/Resources/Readable/CHS/Book49.txt
new file mode 100644
index 000000000..00790408f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book49.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+亲爱的东东:
+
+没想到时间过得这么快,爸爸已经出航三个月了。想爸爸了吗?每天有按时乖乖睡觉吗?有没有让庄里的爷爷奶奶们生气头疼呢?爸爸很快就能回来了。等爸爸从稻妻回来,就带你去码头上看「南十字」的大船,爸爸这次一定说到做到。
+
+东东你还记得瑶光滩吗?爸爸在那里淘到了好多好多金沙,一个人背都背不动。等我回来,我们可以买好多好多好吃的,然后再把庄里的磨坊盘下来,每天做最嫩的豆腐!不过,爸爸更想用这笔金子在璃月港买一处好房子,能把大海一览无余的那种。等我们回来,就由你做决定,好吗?
+
+对了,在归离原的渌华池的对面有一座好高好高的断崖,在那里我撞见了一座遗迹守卫。它就坐在那里,呆呆地低着头,动也不动。天外雷声滚滚,大雨哗啦啦地打在它身上,它都不为所动…看着看着,我这才明白,原来它是睡着了!于是我就大摇大摆爬上它的身子,抱住它的大脑袋用力一拧——只听咔嚓几声,又是轰隆一响!脑袋就骨碌骨碌滚下了山崖,可惜那么大的脑袋一落地就摔了个粉碎。不然的话,我一定要把这战利品整个儿带回家来,让你好好瞧瞧它的模样。
+
+还有绝云间。等你再大点,我就带你去见识一下那里的场面。那里的云雾像大海一样,瀑布比轻策庄的还要壮观百倍,仙家府台在山间若隐若现,你想象不到有多壮观。爸爸还与传说中的仙人相遇了呢!我们共席对饮,有说有笑。仙人送了我一个酒瓶,只要吹一口气就能自己冒出酒来,取之不尽,用之不竭。不过这东西你可千万别乱动,你还小,不能喝酒。等你长大了,爸爸的宝物都是你的。
+
+在璃月的冒险告一段落,我去码头搭上「南十字」的大船,向着远方扬帆而去。新的目的地一定还有更多更多的奇观与宝物,爸爸已经迫不及待要与你分享了!乖东东,一定要每天按时睡觉,不要吃太多甜食坏牙齿,不要惹庄里的爷爷奶奶们生气,和大家好好相处,一定不要打架。爸爸很快就会满载而归。
+
+爱你的爸爸
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book5.txt b/Resources/Readable/CHS/Book5.txt
new file mode 100644
index 000000000..af84921a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book5.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+蒙德城的酒友哟,痛饮莫停
+敬自由,敬风之神!
+敬温妮莎,第一位骑士!
+蒙德的子孙,切莫忘记风神的恩赐
+不——自由不是恩赐,抗争才是
+
+故事始于很久以前
+酒客们,原谅我离题乱弹
+可各位应当明白,我们蒙德的光荣自由
+正始于巴巴托斯拂动琴弦
+诗篇歌唱英雄之名
+可无名的自由更应受到纪念
+
+那时的蒙德在贵族枷锁下吁叹
+庆典是权贵虚伪的游戏
+于平民而言不过妄谈
+蒙德城是风中飘摇的牢槛
+贵族肆意驱使奴隶
+却不知自己亦深陷囚栏
+
+监牢中有一位少女
+她来自南方的原野
+生而自由,却身负镣铐
+肉身虽被暴君所拘
+虔诚的少女从未放弃祈祷
+为族人、蒙德和虚妄的自由祈祷
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book50.txt b/Resources/Readable/CHS/Book50.txt
new file mode 100644
index 000000000..22892b8b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book50.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+——瑶光滩——
+又起大雾了,早知道真的不该听那些老矿工的话来这里淘金。这群老头子们几十年前就退休了,给我的信息全都过时了…没一条有用的!现在可好,大雾里不仅淘不到金子,就连回家的方向都找不到了。不知道东东有没有好好吃饭。
+
+雾中不知方向的地方传来了丘丘人的声音,或许我应该往声音的反方向走,这样就能得救了…
+
+不知道走了多久,大雾还没有散,看不出白天黑天。但好像前面有隐约的人影?岩王爷保佑我没有走错路,跟着他们走说不定就有救了!好,就这么办。
+
+迷雾里的人影看起来有点不妙,我在这里扎了个营地,等它们离开再想想怎么走。或许该往回走才对。
+
+糟糕,四周都是丘丘人的声音,我应该
+
+【日志内容在这里结束了。】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book51.txt b/Resources/Readable/CHS/Book51.txt
new file mode 100644
index 000000000..86478b202
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book51.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+——归离原——
+真是倒霉!
+
+好不容易逃出了丘丘人营地,又在归离原被遗迹守卫追杀!我看到倾盆大雨哗哗啦啦落在它身上也没有半点反应,还以为它早就不能动弹了。哪知没过一会儿,一道闪电正劈在它的头上,它竟然咔嚓咔嚓地动了起来——它活了!
+
+我毫无还手之力,像一只小鸡一样被它抓起来从崖顶丢了出去…幸好我连滚带爬,及时躲进崖脚的石穴,避开它的视线才没有被追杀,否则我早就被毫不留情地撕成碎片、跺成…我也不知道什么了。
+
+现在它已经走远了吧…可是我耳边还是嗡嗡的,像好几万只蜜蜂在里面飞。可能有两根骨头断了,胳膊使不上劲。不过我还撑得住…应该吧。都到这个年纪了,如果不努力一把的话,要怎么跟东东和孩子他妈交待呢。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book52.txt b/Resources/Readable/CHS/Book52.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2ef68631
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book52.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——绝云间——
+在山脚下遇到了一位好心的采药人,帮我正了骨,痛死个人。听他说遭遇遗迹守卫又能幸存的路人很少有像我这样完整的…这多少也算是好运吧。
+
+从高处看,本来就罕有人迹的绝云间被云雾笼罩,俯视也看不出这片云海有多深。石林深处传来了不知妖物还是仙兽的悠远吼声,听起来让人毛骨悚然。在这里说不定能挖到什么优质琥珀或者名贵药草呢?先前庄里出来的不少穷哥们都靠贩卖药材在璃月安家立命了,我不信我没有这个运气。
+
+傍晚下了大雨,岩壁太滑爬不上去。随身的绳索和登山锄也不知丢在哪里了。奇怪,我不应该这么冒失的,一定是这山里的妖物捣的鬼!说不定是狐狸…
+
+折腾了四五天,终于采到些不错的药材,该准备回去了。本来还想多探索一番,但是这鬼地方太吓人了,一到晚上树林里好像总有影子跟在我身后,四面八方山巅上不知什么妖物的吼声也越来越近了。
+
+下山路上捡到一个旧酒瓶,在泉水里洗了洗,状况还不错。拿回去给东东玩的话,他一定会很开心。就说这是仙人送我的宝瓶好了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book53.txt b/Resources/Readable/CHS/Book53.txt
new file mode 100644
index 000000000..19008a8f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book53.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——璃月港——
+在不卜庐卖出了药材,不仅补回了亏空,还小赚了一笔。按照这个效率,大概再过几年就可以在璃月拥有自己的房子,把东东接过来一起住了吧。正好,到那时候东东也要上学了。
+
+如果我年轻时候好好读书,就不会认识那群盗宝团的狐朋狗友,就不会把父亲留下来的家财都败光。想到这里,就觉得一定要让东东去找最好的老师念书,这样才能结交正派的朋友。才不会落魄到他爸爸这样的地步。为了东东,还不能放弃,一定还要再拼一把才行。
+
+…虽然这么说,还是抱着发大财的念头,在解翠行试了试手气。虽然原本不想把钱浪费在这种东西上的…可是耐不住石头老板巧舌如簧,哄得我把钱全都搭在里面了。运气还好,解出来几枚品质不错的玉石。可为了赌石,我已经把用来采药的镰刀和药箱都当掉了。
+
+我已经一无所有了。赌石得到的宝玉虽然好,但这种东西也不那么容易脱手。看来只能再搏一把了,去海外碰碰运气吧。投奔南十字船队的话,北斗大人会不会愿意收我呢?
+
+就算只是擦擦甲板也好,我已经三天没吃饭了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book54.txt b/Resources/Readable/CHS/Book54.txt
new file mode 100644
index 000000000..9870f8926
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book54.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——孤云阁——
+避过几个小岛上丘丘人的视线,顺风顺水地到达了孤云阁。在我登岸的地方,庞大的六棱石柱刚好阻挡了刺眼的阳光,石柱的阴影下格外阴凉。不知是不是因为有魔物残骸千年来的滋养,沙滩上的螃蟹才如此肥美,烤来味道很不错。
+
+从今日明媚的风景看来,很难想象这里曾是岩之神与海魔血斗的战场。旧日的血水早已融入青蓝的大海,无影无踪了。或许一个人流下的一颗血滴,与无数英雄之血汇集的洪流,在广阔无垠的海洋面前并无区别,永远流动的风与洋流注定会洗清尘埃,直到一切如故。
+
+据说岩之神曾经削岩塑枪,将巨枪投入这片海域,刺穿了深海中作乱的魔神。而巨枪随着年月流逝逐渐风化,成为了如今的景象。
+
+晚些时候,我回到大陆扎营。从这里能远眺从港口出发的航船。远处,「南十字」船队正浩浩荡荡扬帆远航,那位传奇的北斗大人又在执行七星商会的什么任务呢?
+
+夜里睡得很不安稳,梦境总是黑暗潮湿的。我仿佛梦见自己是被岩神刺穿在海底的魔怪,正扑扑簌簌地挣扎、抓挠着坚固的岩枪,每一番动作都带着极大的痛苦与憎恨…
+
+看来孤云阁不是个过夜的好地方,我点起篝火,等到天亮再出发。接下来我会回到璃月港修整一下,然后就动身去绝云间。上次的访仙之旅无果而终,这次我要攀上庆云顶试试运气。
+
+注:千万不要再弄丢日志了!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book55.txt b/Resources/Readable/CHS/Book55.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3419273a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book55.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——地中之盐——
+从荻花洲的河滩一路跋涉至此,我的鞋子已经湿透了,上一次脱下鞋子的时候,我甚至从里面倒出了一只青蛙。
+
+从遗迹的规模看来,这里在数千年前应该是一座神殿和避难所。据说它是在魔神战争期间由盐之魔神初建的。在璃月的传说中,她是一个过于柔弱的魔神。在众魔神无情的混战中,人类是过于渺小的存在。而盐之魔神却并未参与铁石心肠的竞争,而是收拢了那些战火中无助流亡的人们,带领他们在这里建起城镇,在天地翻覆的末世中带给人们慈爱与安慰,试图寻求与众魔神重归和平的可能。
+
+看起来城市的其他部分早已深藏在碧水河的河床之下,只有这座神殿的基座尚且幸存了。
+
+她聚集起了一群追随者,在如今被称为「地中之盐」的聚落中苟安。这座城市矗立了数百年,直到魔神倒下的那一天,它才随之分崩离析。
+
+温柔的魔神并非死于与神的对决,而是死于她所深爱的凡人的背叛。
+
+他是这里的第一位凡人之王,也是末代之王。尽管与族人一样,他曾深爱着盐之魔神,但以凡人的心胸,他终究无法揣测舍弃自我的神之爱。为了寻求守护与战斗的力量,为了证明温柔的不合时宜,他以手中的长剑弑杀了孤独的魔神。就这样,盐的圣殿随着盐之魔神的倒下而崩塌,凡人的城迎来了盐块般苦涩的结局。
+
+至于那叛徒之后的遭遇,众说纷纭,无人知晓。或许,他在城市的废墟中又孤独地统治了成百上千年,直到战争尘埃落定,废墟被河水淹没,王杖爬出蛀虫,他才随时光化为土灰。又或许,他在犯下弑神大罪后,便因无可承受的罪孽而自裁了。总之,那些曾受盐之魔神青睐的族人在璃月大地上四散,带着传说迁入了岩之神治下的安全港湾,这段故事才得以流传至今。
+
+据说盐之魔神的遗体依旧留在这片遗迹深处,虽然早已化为盐晶,却依旧保持着被长剑刺穿那一瞬间的姿态。
+
+天边阴云开始集聚,看起来要下大雨了。我得尽快出发。接下来我会前往西北方的轻策山,希望能赶在雨下得太大之前到达。希望不要赶路赶得太急,把这本日志弄丢…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book56.txt b/Resources/Readable/CHS/Book56.txt
new file mode 100644
index 000000000..922301b93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book56.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——绝云间·庆云顶——
+开始撰写这篇冒险日志前,先写一小段话,警醒一下。最近总结游记的时候,发现自己经常不小心把日志弄丢。罗尔德啊罗尔德,这样的习惯不改可不行!
+
+我几乎忘了自己花了多长时间才爬到这么高的地方。崖边连着白茫茫的一片云海,完全看不出自己曾在这片云海深处的哪一点仰望山巅的「仙居」。
+
+在这座山崖上,除了奇松怪柏几乎看不到任何活物,只有高空的石鸢偶尔会尖啸着向云海俯冲下去,再也不见身影。头顶就是传说中仙人的居所了,但我在继续前进之前仍需要修整一番才行。当务之急是修理先前摔坏的登山装备,顺便处理几处小小的轻伤。初入绝云间时,一位老农送了我一些药膏,触感辛辣,但十分好用。
+
+在如此高的山巅过夜并不舒服,云海上的寒风刺骨无情,一刻不停地顺着帐篷的缝隙灌进来,根本让人睡不好觉,即使点燃篝火也会很快熄灭。不知山巅仙居中寄宿的仙人会不会抱怨寒风的清冷,会不会感到孤独呢?
+
+一夜无眠,终于等到月亮沉入云海的时刻。检查一下包裹,等到天亮就继续爬上顶峰,前往高空的仙居。希望在这么高的地方不会下雨。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book57.txt b/Resources/Readable/CHS/Book57.txt
new file mode 100644
index 000000000..1dd53f465
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book57.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——绝云间·奥藏天池——
+上一本日志又落在不知何处了。之前,还三次提醒自己:要保管好日志本,要保管好日志本,要保管好日志本…但冒险中时候就忘得一干二净了。每年都要浪费不少纸张,希望草之神不要太介意。
+
+顺着蜿蜒曲折的山路与古时采药人铺设的栈道爬上奥藏山,又攀上陡峭潮湿的岩壁,这才到达了这座天池。先前一些渔夫说其中水深千仞,但亲身验证过后,我认为这种说法显然是夸张了。
+
+轻策山庄的老人诚不欺我,天池的湖水温暖甘甜,不愧仙境之名。初入绝云间时,一位老农曾经告诉我,神通广大的仙人能够随时随地化为云雾,汇入云海漫游。那时我并不相信这种乡野传说,但如今目睹湖面起雾,升入头顶仿佛触手可及的云海,也不由得怀疑,一直以来寻觅的仙人是否此刻正在头顶漫游,而我却一无所知?
+
+向东下山离开奥藏山后,在错综复杂的山林中几乎彻底迷失了方向。当视野再度开阔时,我发现自己又来到了碧水前。这里视野良好,是个歇息的好地方。今天就在这扎营吧。
+
+在营地里整理行装时,遇到了看起来是出来寻宝的年轻姑娘,自称爱德华多。据她所说,接下来打算向西走,去奥藏山下的仙湖。
+
+「传说在奥藏山的北边山脚,在这里以西的某处湖畔,住着一位仙人。既然如此,那自然也有仙人的秘宝了。哈哈哈,等我找到了宝藏,那就…」
+
+她幡然醒悟似的严肃起来,说:「那就和协会联络、向协会报告!毕竟我可是冒险家协会的正式成员,和盗宝团绝对没有关系!」
+
+确实,有的人冒险,也只是为了单纯的物质财富。正所谓璃月人所说的,「人各有志兮,何可思量」。但总体而言,感觉像是个正派的冒险家同僚。
+
+虽然向西行,探索她所说的「仙湖」听起来很不错,但还是决定依计划行事。不出岔子的话,接下来我会前往归离原,将那里的风景与宝藏发掘一番。当然,不出岔子的话,这本日志也不会弄丢。千万不能出岔子。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book58.txt b/Resources/Readable/CHS/Book58.txt
new file mode 100644
index 000000000..c722bf141
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book58.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+——璃月篇——
+提瓦特地理杂志特刊—艾莉丝的璃月行记
+
+荻花洲
+
+北流的碧水河在这里形成了一片湿地,通过高大的石门继续向南,目力所及遍布荻草。最南端是一座建立在巨石上的客栈。「望舒客栈」是荻花洲的最高点,从这里再往南能够眺望到归离原与遥远海面上的孤云阁。客栈顶层有一个奇怪的年轻人,我几乎从没见过他说话。
+客栈的午餐非常丰盛,厨房设备齐全,正好适合炼金实验。
+说到炼金实验。关于爆破催化物我有几个新点子,假如不出意外的话,我会在这多待几天再去归离原。
+
+归离原
+
+我提前来到了归离原,比预计的早了几天。
+古籍上曾说,归离原在魔神战争前是一座繁荣的集市。
+这里的小狐狸和野团雀很好看,毛色油亮。听说璃月人供奉岩神的供品被这些坏家伙偷吃了不少,猎来烤着吃的话也会有果香味吧?
+大道上的检查站虽然很严格,但卫兵非常友好。我用本地的药材配了些药剂,治好了一位卫兵的口吃,只是留下了一点小小的副作用——他开始不受控制地重复别人说话了,甚至连语调也学得惟妙惟肖。
+
+绝云间
+
+听说在绝云间某处山顶,云山雾海之间隐藏着仙人的居所。璃月的许多采药人都曾见识过仙家府台的景象。就我的经验来说,吃多了奇怪的蘑菇大概也会看到类似的景象。
+这里地形非常有趣,很多巨大的石柱看起来更像是地底深处才会出现的地貌,此处地下有大量水源蓄积,或许将地下水全部排入大海,绝云间就会重新沉入地底了吧?
+与我同行的钟离先生一向很严肃,却被我的想法逗得哈哈大笑。
+真是个奇怪的人。
+
+瑶光滩
+
+听说瑶光滩时常会起海雾,雾最浓时伸手难见五指。但我并没有赶上海雾弥漫的时刻,有点遗憾。
+沙滩上散落着许多漂亮的贝壳,其中有多少是魔神战争时代的遗产呢?我用这些贝壳穿了一串项链,但后来全都被客栈那边那个钓鱼的家伙一屁股坐碎了,连一个都没剩下…
+结果还要因为贝壳的碎片刺伤了他,赔偿他医药费。
+在碧水河的入海口处伫立着一个大海螺。在那里居住的老婆婆很和善。据说她的家族曾经就是乘坐巨螺壳漂到这里的,如今她一直在救助漂到岸边的海难者。假如把海螺改造成利用自身动力驱动的船只的话,应该能够更方便地拯救更多海难者。
+但在第三艘原型海螺船失控爆炸后,老婆婆还是决定不要再捞我一次了。
+
+孤云阁
+
+这里是岩神曾经镇压海中魔神的地方。深插海底、早已折断的巨岩长枪高高矗立在海面上。岩元素聚合而形成的六棱柱状结构十分有趣,从空中俯视的话会给人一种幻觉,仿佛这些岩柱是事先精心排列而成的,在海上组成了特异的图案。不过说不定当年的岩神正是怀着这种恶趣味投下的长枪呢?
+璃月港的钟离先生似乎很熟悉这里的传说,但我从未见他来到过这里。从这里能远远望见望舒客栈,之前遇到的那位奇怪的年轻人应该一直在遥望这边。
+这里的地脉流动非常有趣,比璃月的其他地方都要更加活跃,节律更乱…似乎海底隐藏着什么不屈的力量正在虚弱地搏动。或许是那被镇压的魔神依旧在深海中蠕动吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book59.txt b/Resources/Readable/CHS/Book59.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ff4cde9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book59.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+——炉灶之神——
+相传,在璃月港刚建立时,第一批垦荒者以岩石垒起了炉灶,又以石头互碰点起了火,在这些坚硬岩石的遮挡下,火才不会轻易熄灭,人们才得以安然地用火取暖,烹煮食物,从而逐渐兴建起了璃月港。这些垦荒者们认为,这些岩石,就是岩王爷的恩赐。之后,璃月港中的餐馆酒肆,也都敬拜岩王爷为「炉灶之神」,期望店里炉灶不熄,生意兴隆。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book6.txt b/Resources/Readable/CHS/Book6.txt
new file mode 100644
index 000000000..22eda7b62
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book6.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+蒙德城的酒友哟,痛饮莫停
+终有一日,巴巴托斯回应了热忱的祷告
+追随着少女的红色发丝,风神降临在监牢
+「万物皆有名,」戏谑的精灵如是说道,
+「让我作一首歌,用你的名字,
+「而我要你的友情作为酬报」
+少女欣然应允,心中满怀解放的预兆
+
+就这样,在巴巴托斯的歌声中
+少女击败了肆虐原野的魔龙
+大腹便便的贵族亦为之胆裂
+「蒙德即是自由」风为民众咏唱道
+林中孤独的微风集聚,吹垮了暴君的高塔
+幼狮在风中昂首,终于挣脱了镣铐
+
+就这样,少女为自己赢得了名号
+作为风神的助唱,少女心中充满感激
+但她的道谢却被巴巴托斯拒绝
+「在你的歌里,你才是主角
+「我收下了你的友谊,得到了你的名
+「自然当为你的自由歌唱」
+
+酒友哟,我们再举杯共饮!
+这便是蒙德自由的源泉,
+当时日昏暗无光,绝望再次袭上脸庞
+切莫忘记大英雄温妮莎的故事
+莫放弃自由的希望!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book60.txt b/Resources/Readable/CHS/Book60.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6faa98bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book60.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+——开拓之神——
+在璃月港内,热爱探险的冒险家们,经常将岩王爷敬为「开拓之神」。
+因为在传说之中,正是因为先人们顽强的开拓精神,还有岩王爷的护佑,璃月港才得以建立。
+而从璃月港走出的冒险家们,也希望自己能如同第一批开拓者一般,具有岩石般的坚强意志。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book61.txt b/Resources/Readable/CHS/Book61.txt
new file mode 100644
index 000000000..e33afc916
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book61.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+——财神——
+璃月港自古广聚四方之财,是商贾与财富之城。如今流通于提瓦特大陆上的通用货币「摩拉」,也正是由璃月港所铸造发行,而「摩拉」的命名,也正是来源于岩王爷的另一个名字「摩拉克斯」。所以,人们也将岩王爷敬为财富与商贸之神。
+而在做生意时,人们往往会向岩王爷上几炷好香,供几顿好席。因为岩王爷是这个世界上最有钱的人,或者…最有钱的神。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book62.txt b/Resources/Readable/CHS/Book62.txt
new file mode 100644
index 000000000..7fa456e95
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book62.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+——历史之神——
+在璃月港内,研究历史的学者们,常将一手建立璃月港的岩王爷作为「历史之神」来崇敬。而那些打着「百年老店」旗号的饭馆酒肆,用于佐证自家传承久远的证据,也常常是岩王爷某年某月某日光顾店内,评论菜品如何的故事。
+但是,当有孩子认真地问起,岩王爷到底在这个世界上度过了多少岁月时,大人们只能这么应付:
+「很久…很久…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book63.txt b/Resources/Readable/CHS/Book63.txt
new file mode 100644
index 000000000..876aa4801
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book63.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)…璃月港的石山吸引了很多骑士的注意力,但是我却不喜欢,因为那些石头太粗糙了,会挫伤你的手。我更喜欢一种叫做岩葵的花,摸上去手感不错,也有些香气,如果不是太远了,我都想要带一些回来给你,你一定会喜欢的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book64.txt b/Resources/Readable/CHS/Book64.txt
new file mode 100644
index 000000000..80932e354
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book64.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)…璃月港的石山吸引了很多骑士的注意力,但是我却不喜欢,因为那些石头太粗糙了,会挫伤你的手。我更喜欢一种叫做岩葵的花,摸上去手感不错,也有些香气,如果不是太远了,我都想要带一些回来给你,你一定会喜欢的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book65.txt b/Resources/Readable/CHS/Book65.txt
new file mode 100644
index 000000000..36c4be8d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book65.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+常九爷所写的小说。讲述了一位先天根骨不佳的少年,被古华派某任掌门收养,虽然不能修行,但也一直生活在古华派中。之后,古华派山门凋敝,掌门故去,最后门人走得只剩下他和一位扫地的老人,但是他念在上任掌门的好一直独守山门,一个人练尽山门绝学,读尽山中藏书,虽然没有神之眼和神兵利器,但仍然击败了无数挑战者,还收了一位来自稻妻的小师妹。
+之后,整个世界开始动荡不安,故乡在稻妻的小师妹突然不告而别,这位少年终于决定下山,出去看看,第一站就是远在海外的稻妻…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book66.txt b/Resources/Readable/CHS/Book66.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bb4a8846
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book66.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+从孤峡的高处眺望,俯瞰两道相邻的瀑布,在略高的瀑布上方,有一块只长着一棵大树的凸起岩石,宝藏就藏匿于崖边的一堆碎石下。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book67.txt b/Resources/Readable/CHS/Book67.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d0d4fa1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book67.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+在峡谷东面的入口,宝藏就在触手可及之地。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book68.txt b/Resources/Readable/CHS/Book68.txt
new file mode 100644
index 000000000..716161bb3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book68.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+从孤峡的高处眺望,俯瞰两道相邻的瀑布,在略低的瀑布上方,清开碎石,宝藏就在触手可及之地。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book69.txt b/Resources/Readable/CHS/Book69.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecfe96616
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book69.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…璃月港的石山吸引了很多骑士的注意力,但是我却不喜欢,因为那些石头太粗糙了,会挫伤你的手。我更喜欢一种叫做岩葵的花,摸上去手感不错,也有些香气,如果不是太远了,我都想要带一些回来给你,你一定会喜欢的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book7.txt b/Resources/Readable/CHS/Book7.txt
new file mode 100644
index 000000000..d43ead0c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book7.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+「蒲公英,蒲公英,跟风一起,到远方去吧。」
+小狐狸念念有词地说。
+然后,呼地一下,把一束蒲公英的种子都吹散了。他严肃地说,
+「这样的话,老师您的愿望就会随着风,飘到风神的身边去。」
+这时一阵风吹过,把好多好多蒲公英卷走了。
+是和我的梦一起,去了哪个好地方吗?
+
+是什么时候的事情了呢。
+以前啊,在村子后边,是一片小林子。里面郁郁葱葱地长着好多好多的树,树的中间是一个小湖。
+湖就像蒙德大教堂的玻璃,每天都擦得亮闪闪的。
+太阳透过树叶照进来,落在湖面上,就好像碎了的宝石藏在湖水里一样,可好看了。
+那天的天气凉飕飕的。我背着弓在林子里打猎,走到湖边,看着亮闪闪的湖水,不知怎么就想起很久以前喜欢的姑娘了。
+我已经不记得她是什么样的人了,只觉得她的眸子一定像湖水一样,亮晶晶的,就像碎了的宝石。
+当时我一定是看着闪闪发亮的湖水,看得恍神了。我漫不经心地沿着湖散步,都忘了自己是出来打猎的了。
+听见结冰的声音,我才醒过神来。一看,发现湖边有一束冰雾花,把旁边的湖水都冻住了。在边上,有一只白白的狐狸,尾巴被冻在冰里,看起来难过极了。
+「一定是喝水的时候不注意,把尾巴降到冰雾花旁的水里了吧。」
+冰雾花是一种很危险的植物。如果不注意,就会落得冻伤。如果要采摘,一定要小心才好。
+看见我过来,狐狸就害怕得拼命挣扎。但一动,冻在冰块里的尾巴又被扯着,疼得它小声地叫唤。
+「哎呀,这可不行。」
+我心想,
+「太可怜了。放着不管肯定会饿死,不如帮它解脱,带回家当今天的收获吧。」
+我心里想着,可以配上自家种的萝卜,美美地炖一锅肉吃。一想到炖肉,身体就充满了力气,心情也变得很好。
+于是,我拿出打猎用的弓,小心翼翼地凑过去。
+「狐狸乖乖,别乱动。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book70.txt b/Resources/Readable/CHS/Book70.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecfe96616
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book70.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…璃月港的石山吸引了很多骑士的注意力,但是我却不喜欢,因为那些石头太粗糙了,会挫伤你的手。我更喜欢一种叫做岩葵的花,摸上去手感不错,也有些香气,如果不是太远了,我都想要带一些回来给你,你一定会喜欢的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book71.txt b/Resources/Readable/CHS/Book71.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecfe96616
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book71.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…璃月港的石山吸引了很多骑士的注意力,但是我却不喜欢,因为那些石头太粗糙了,会挫伤你的手。我更喜欢一种叫做岩葵的花,摸上去手感不错,也有些香气,如果不是太远了,我都想要带一些回来给你,你一定会喜欢的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book72.txt b/Resources/Readable/CHS/Book72.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b9b08cda
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book72.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+——石兽——
+璃月的大地上至今存留着许多石像,它们大多是璃月人为祈求风调雨顺,山岩稳固而塑造的;但也有另一些石像来自璃月更加古老的过去。
+有这样一种传说被碧水河的渔夫、荻花洲的采荻人与老矿山的矿工口耳相传:在璃月的某些角落,古老的石兽会在秋季清冷的夜间惊醒,四下张望这个正在逐渐变得陌生的世界,倾听应和它们的蛙叫与虫鸣,从石化的喉中发出沧桑的低吼。然后,它们会在璃月的大地上漫行,巡视这片自己曾守护的土地。
+几乎从未有人亲眼见证这些石兽活动时是何种模样,但熟悉地理水文的老居民早已对每天石兽的移位、姿态的变化习以为常。而夜半露营的浅睡者,也时常听到比流水的声响更加低沉的和声。
+这些更为古老的石兽从何而来?据轻策庄的老人传说,它们曾是随岩王帝君征战的仙兽。待魔神的混战结束后,璃月大地上海潮退去,复归和平。仙兽们从此失却了在神的战争中守护凡人的意义,便纷纷隐居起来,过着与世无争的生活。
+然而,有一些仙兽依旧怀念着追随岩之神的时光,依然渴念着守望璃月的岁月。仙兽虽是超凡的活物,却依旧被寿限所羁绊。因此,它们向岩王帝君请愿,将肉身化作永恒的磐岩。就这样,慈悲的岩之神允准了它们的祈求,将它们化成了永不腐朽的山岩。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book73.txt b/Resources/Readable/CHS/Book73.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfa83f494
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book73.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——海神宫——
+迎亲的日子到了。
+威严的海神在砗磲中央端坐,手握两头螭兽的缰绳——在雄伟的车辕前,每一头螭兽都可与天衡山并肩。他收下长老们献上的珍珠,将小小的新娘接上砗磲。村庄收到了海之魔神的彩礼——一整年的风平浪静。
+
+远离了节庆的人群与孤独的母亲,海神领着新娘深入海波之底。穿过巨鲸骨架组成的漫长柱廊,走过紫贝与珍珠装饰的宫门,年幼的少女来到了海之魔神安排的寝宫。
+「我本无意参与凡人的闹剧。」海神用涟漪一般的声音安抚新娘。
+「这里是许多女孩的新家,也是她们终老的地方。对于那些被乡人驱逐的少女,大海是她们的避难所,是永远不会搅扰她们睡梦的故乡。」
+
+但少女并不想要点缀着珍珠与螺蛳的新家,磷光闪闪的深海与掩藏其中的生物只令她心生恐惧。在没有日出与日落的海中寝宫生活日久,思乡令少女愈发憔悴。
+终有一天,海之魔神察觉了少女的心思。他失望于她的选择,但还是允准了她的决定。
+「在不完美的人世生活,总有一天你会追悔。」海神将法螺从腰间解下,赠予少女。
+「总有一天,你会吹响它,那时你将回到这个地方。」
+
+少女携法螺回到了陆地。接下来的许多年里,她也成为了母亲。平静的生活中,海宫似乎只是童年的旧梦,充斥着点点磷光与奇形的海怪,偶尔会闯进记忆中。她就这样度过了一年又一年…直到再一年的迎亲节日,长老带领村人从她的怀抱中将女儿带走,她才理解了海神的劝诫。
+于是,在迎亲的前夜,母亲吹响了法螺。
+海神如约从波涛中浮现,以巨浪拥抱村庄,长老与村人们未及惊醒便已被汪洋吞没。庞大的螭兽拖着珠光闪烁的砗磲,如高山一般停在母亲的面前。
+像年幼时那样,母亲携着女儿的手,登上海之魔神的砗磲,离开了消失在海面之下的村庄。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book74.txt b/Resources/Readable/CHS/Book74.txt
new file mode 100644
index 000000000..024f854bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book74.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+天地诸元,唯岩永固。
+固岩之本,在于正宗。
+明规善矩,岩王妙玄。
+平断善恶,净流清海。
+离诸危厄,镇灭妖魔。
+
+玑衡既立,洪流稍却。
+又率诸仙,夜叉登先。
+民人勇健,鬼物悚然。
+帝君塑岩,投之成山。
+海魔既伏,诸业善焉。
+
+诸魔虽定,魂魄毋息。
+堕于海渊,蠢蠢虬挛。
+忿怒愚痴,怨憎嗔恚。
+流毒江海,邪鬼孳生。
+邪鬼瘴疠,出于怨魔。
+
+有五护法,岩王遣之。
+祓孽除恶,平怨止嗔。
+山崩岩动,金光如狂。
+凶蛮险恶,五者余一。
+金鹏夜叉,护坚壁安。
+
+自此为始,复年如故。
+诸仙人者,超绝云间。
+诸夜叉者,不知终焉。
+以此牺牲,慰诸亡魂。
+以此灯火,祭告帝君。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book75.txt b/Resources/Readable/CHS/Book75.txt
new file mode 100644
index 000000000..86a9af939
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book75.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——山叟篇——
+璃月以北的绝云间石林常年云雾缭绕,在采药人之间流传着许多关于仙人神怪的传说。
+当年有一位药商名为钱谷,他本是进入绝云间考察草药分布,却不想被四五贼人尾随进了山中。当夜,山贼见钱谷一时松懈,便将之击晕掠走钱财,五花大绑弃置山谷。
+夜幕沉沉,商人醒转过来。他拼命挣扎,大声呼救。但绝云间的高山深涧对受伤的商人置之不理,深林中只有他自己的惨呼回荡,惊起一群夜鸟。
+钱谷正苦于无人援救,哀哀呻吟之时。在夜枭的号叫与山风的呼啸中,一个苍老的声音传来:
+「起来!」
+「我起不来!」他哭叫着,吓跑了一只夜行的狐狸。可是正挣扎着,他发现束缚手脚的绳套早已松脱。
+商人站起身来。可没等他道谢,声音又指示道:
+「去山上。」
+钱谷沿着曲折的山道爬上山顶,东方的天际已经渐白。在山顶,他望见一棵弯曲的枯松探出石崖之外。先前的贼人们正被五花大绑悬于其上,压得松枝咔啦作响。
+在一边的怪石上,端坐着一位须发皆白的老叟。见到钱谷狼狈不堪的模样,老叟哈哈大笑,将财物悉数奉还。
+面对钱谷的疑问,老叟自称山中人氏,随处而居,席地而眠。商人千恩万谢,老叟却置之一哂。在钱谷的固请之下,他仅收下了一枚摩拉,权作其爱女大婚之日,出席喜宴的份子钱。
+经历此劫之后,不知是否因祸得福,钱谷的药店生意逐渐红火起来,其人也成了璃月港远近闻名的富商。有人说钱谷发迹之后,曾专程去绝云间寻人,但除了几顶破帐篷和旧酒瓶外一无所获。有人曾在瑶光滩见过这位老者一副矿工装扮,在绝壁间健步如飞。也有人称他是一位渔夫,专门救助大船上落海的人。传说林林总总,不一而足,但未曾有人知晓老者的名号。
+甚为可惜,钱谷如今已年老体衰,而他的千金钱喜仍未婚配。如此看来,山中老叟赴喜宴的机会似乎依然遥遥无期。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book76.txt b/Resources/Readable/CHS/Book76.txt
new file mode 100644
index 000000000..32bd17cb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book76.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+——绣球——
+在璃月,新人的婚礼仪式上,新娘会将一束绣球抛向前来参加婚礼的宾客。恰好接住绣球者据说会获得一整年的好运:商人将财运亨通、穷人会得福转运,未婚男女将遇到好姻缘,而已婚夫妻则会对彼此真心相待,不再为生活磕绊争吵。
+绣球的材质各异,有时是鲜花捆结而成的花球,有时是精美的霓裳花织物编织而成的绸缎绣球,也有朴素人家会用彩纸或布料制作绣球。在璃月,无论清贫人家还是富贵之家,都同样欢享这一风俗。
+关于这一习俗的起源,有人认为是受到邻国「风之国」蒙德羽球节习俗的影响,也有人认为起源于魔神战争之前,「盐之魔神」漫步璃月大地的时代。她本是并立于璃月的诸神之一,但由于其过于温柔的本性,她被自己的追随者刺杀,在残酷的魔神战争中过早地退场了。
+她的葬身之地很可能位于如今被璃月人称为「地中之盐」的遗迹之内。根据一则如今已面目全非的传说,她曾向自己的子民分发花球,以此降下祝福…或至少残酷乱世中的一点安慰。当盐之魔神重归元素循环之后,她流散的人民或许也将这个传统留给了璃月人,而擅长竞争、喜好热闹的璃月人也依自己的个性改变了这种民俗的形式。
+尽管这一习俗的初衷是纯良欢乐的,但在璃月千岩军的安全记录中,每年哄抢绣球造成的受伤情况不在少数,甚至与山中妖物伤人的案件数量几乎持平。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book77.txt b/Resources/Readable/CHS/Book77.txt
new file mode 100644
index 000000000..38389c55d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book77.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+初,岩王降居,退海潮,立天衡,镇汐流。民遂安生,开山以采玉,凿岩以通达,聚石以为砦。有言:山蕴玉则有辉,故名之曰「山辉砦」。其时,天衡之民多以采矿为业,往来千里皆无贫者。
+
+注曰:山辉砦今讹为「山辉岩」,久经颓落,化为山岩,不复初时风貌。
+
+…
+
+有尘王魔神名归终者,与岩王交好,设强弩拱卫天衡,曰「归终机」;又率其民众居天衡北,耕田为业。其盛时阡陌交通,市镇农田远至石门而不绝。归终尝谓岩王:「今我离民,皆安居乐业,几同归乡,莫如名之归离原。」岩王称善。归离原故而得其名。
+
+注曰:后诸魔神谋位,大乱遽起。虽诸仙人奋战力保,然战事杂乱,归离原深受混战之苦,尘神归终亦薨于其中。故岩王帝君迁其民入天衡之南,归离原自此荒废,不复往日之繁盛。
+
+…
+
+岩王平定诸魔神,仙人夜叉各安其位,璃月复归平和。此前魔神混战千年,桑田尽毁。璃月之民遂以商贾、巧工为业。其佼佼者联合一体,名之「七星」。故璃月港雏形既成。七星下辖又有八门,内外诸业无所不包。又有千岩之军听令七星,内抚民众,外镇妖魔。是所谓岩王帝君之治。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book78.txt b/Resources/Readable/CHS/Book78.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe536d4ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book78.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+其一
+闲看乡人着臭棋,冲无谋来当无力。
+黑白胡乱尽随手,我只装痴总无虑。
+
+其二
+万种奇石生异草,天然盆景不须栽。
+石珀美玉霓裳树,迷煞港城老愚翁。
+
+其三
+绝云间内另有天,从来不与俗人传。
+风景万千奇消息,原来鸟兽亦是仙。
+
+其四
+白似织锦细如盐,绝妙古董是白沙。
+富贵厅堂皆扫净,我家遍地当自夸。
+
+其五
+河音震耳松声乱,崖下垂钓崖上眠。
+邻国风神无礼数,红叶乱飞扰安闲。
+
+其六
+轻策春花无爹娘,左也香来右也香。
+荻草秋来羽瑟瑟,收去编织作衣裳。
+
+其七
+岩王当年造此山,亏他又开一大湾。
+巨崖岩桥层层妙,此中市井可细玩。
+
+其八
+林间夏日任乘凉,风作铺盖叶为床。
+可怜蚊虫不饶我,狼狈归去似逃荒。
+
+其九
+傍晚饱饭驻滩边,顺顺胡须望望天。
+海上星汉似大帐,未许明月在里边。
+
+其十
+夜泊名石次第排,绯云坡上价高抬。
+青石一篓何为贵?不如坐饮玉京台。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book79.txt b/Resources/Readable/CHS/Book79.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b7ba5403
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book79.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+丘丘人的社会
+
+丘丘人显然保持着简单的部落社会生活。它们往往会以小部落的形式分散在荒野中聚居,似乎部落对于它们来说是大家庭一般的存在。
+
+一般来说,丘丘人部落中最具权威的是萨满。根据长期的野外观察交流,笔者可以确定萨满是部落内岁数最老的成员,如同部落的「大家长」一般,借助丰富的经验操持重大事务与决策,利用元素的力量来保护自己的部落。在野外的丘丘人部落中,萨满的外貌特征十分显著。它们总是戴着独特的带角笑面面具,面具的开口处却是露出眼睛的观察孔,它们的手中始终握着简陋的萨满杖,嘴里永远在嘟囔着意义不明的歌谣或咒语。
+
+丘丘人衡量地位的标准并非只有年龄。在许多部落中,那些块头更大、战斗力更强的成员会自动取代萨满成为部落的领袖,而这些部落似乎也会在它们的领导下变得更加好战。我们可以很容易地从巨大的体型和浮夸的面具头角装饰上分辨出那些好战的部落头目。
+
+由于丘丘人对于外人的敌意以及语言的障碍,我们很难确切地研究丘丘人部落内部资源分配情况。但根据西风骑士团的巡逻报告,它们似乎会在部落内各取所需地共享资源。所有丘丘人既是采集者也是战士,但有些更加重视战斗的丘丘人会通过磨炼成为大块头的战斗主力,假如在恶劣的环境中活得够久,这些专门的战士将会是部落中最受重视的领袖。
+
+有趣的是,尽管丘丘人的智能低下,社会形式与组织十分原始,但它们似乎对于元素力有独特的掌控能力,此种掌控能力往往会突出在老年的萨满身上体现。但对于一般的人类而言,元素的力量是只有通过「神之眼」才能发挥的。至于丘丘人为何能够不借助「神之眼」而掌握元素力,这个问题仍需要进一步的考察与研究来解答。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book8.txt b/Resources/Readable/CHS/Book8.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6b9fca2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book8.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「狐狸乖乖,别乱动。」
+那是我爸爸的爸爸教我的话。打狐狸的时候默念这句话,拉弓的手就不会抖。
+正要放箭的时候,狐狸抬起头,与我四目相对。它的眸子就像湖水一样,亮晶晶的,就像碎了的宝石。
+我心里就像刮起大风一样,乱糟糟的。射出去的箭歪了,打破了狐狸边上的冰。狐狸抬起尾巴,飞快地看了我一眼,转身就跑进了林子里。
+我清醒过来,马上跑起来去追,但人哪有跑得比狐狸快的呢?
+渐渐地,白狐狸就变得越来越小,变成了一个小白点。
+「喂——!别,别跑啊——」
+我喊道,气也喘不过来。
+但我这么一喊,白点就慢了些。
+「是在等我吧?」
+我寻思。
+「如果要跑,狐狸怎么会跑不过人呢。」
+狐狸是一种神奇的动物。就算是在风起地那样平平的,可以一眼望到头的地方跑,也会跑着跑着就消失了。
+就像去了其他的世界。
+想到这里,我就更加相信,
+「那只白狐狸,是在等我吧。一定是这样的。」
+相信着狐狸,追着那个发亮的小白点走了好久好久。走着走着,刮起了一阵风。
+我打了个哆嗦,再一看,
+「怪了?」
+白点居然变成了两个。
+然后,又变成了三个、四个。就好像风一吹,就会变多一样。最后,变得数也数不清。
+这时,有个白点飞进了我的眼睛,刺痛刺痛的。揉了揉眼睛,才发现周围的白点都是幽幽地飘着的蒲公英。而狐狸早已不知道去了哪。
+我自嘲了一番,回了家。
+吃的是没有肉的萝卜炖肉。我好讨厌吃没有肉的煮萝卜,让我觉得好饿。饿着饿着,就睡着了。
+醒来的时候,是因为半夜听见门外有细小的动静。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book80.txt b/Resources/Readable/CHS/Book80.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b7a125d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book80.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+丘丘人的精神生活
+
+与提瓦特七国的居民类似,似乎丘丘人也有自己的信仰,但丘丘人并不会崇拜现世存在的七神,而是崇拜抽象的元素力量。以蒙德为例,其中一些部落的丘丘人会像蒙德的居民一样崇拜「风」,但它们并不会尊崇风之神巴巴托斯,而是以自己的方式朝拜抽象的「风的力量」。同一个部落中可能会有不同信仰的丘丘人混居在一起,它们信仰的元素也会体现在面具的图案和身体颜料的颜色上。
+
+根据实地观察,丘丘人中负责主持祭祀与崇拜仪式的萨满会在自己的身上和毛发上涂抹不同颜色的颜料,其颜色对应部落所崇拜的元素力量。萨满身上的衣物与饰品比一般丘丘人更加精致,但鉴于丘丘人低下的智能,很难想象这些相对精细的工艺品会是出于它们之手。
+
+萨满在丘丘人的信仰体系中扮演着精神领袖的角色。丘丘人的崇拜仪式以歌舞为主,往往会以萨满作为领舞,歌唱关于元素的颂歌。假如猎物有结余的话,丘丘人也会在祭坛上贡献生肉作为祭礼。尽管丘丘人时常会拾取或抢劫金钱、宝石或其他亮晶晶的小玩意,但似乎只有肉才是唯一配得上崇拜对象的祭品。
+
+丘丘人似乎没有「过去」与「未来」的概念,而是仅仅生存在「当下」。它们不会有意识地为日后的生存专门储存余粮,也不会纪念逝去的先辈。尽管丘丘人的部落营地中不乏涂鸦,但多经考察便能很容易得出结论:那只是对古老遗迹的拙劣模仿和重复,并无创造性可言。一些丘丘人部落会在古老的遗迹中扎营,似乎它们天生对这些古老的遗物有某种无法解释的亲和力。但我们目前掌握的证据还无法证明它们与那些失落的古代文明究竟有何联系。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book81.txt b/Resources/Readable/CHS/Book81.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a315e1a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book81.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+丘丘人习俗的多元化——以蒙德的达达乌帕谷为例
+
+「好肉族」喜好大吃大喝,它们在部落中搭建了蓄养野猪的猪圈,并且有专门的「猪倌」负责看管。它们会以火史莱姆为天然的炉灶,支起一口大锅用以烹煮肉汤,部落成员均可按需分食。
+在它们的部落中,最引人注目的是一座庞大的擂台。似乎无论任何人只要登上这座擂台,就会被默认为接受部落的挑战,而被赶下擂台者会遭到全部落的嘲笑。
+
+「好睡族」更倾向于抓住一切可能的时机打瞌睡,它们甚至会专门为更舒适的睡眠而搭建简陋的房屋,挑选柔软暖和的兽皮作为床铺。可能由于睡眠充足的优势,它们是丘丘人中最狡猾和精明的。
+
+「黑日族」是蒙德丘丘人部落中最神秘的一支。比起肌肉和小聪明,它们更重视信仰的神秘力量。与一般丘丘人信仰的自然元素力量不同,它们崇拜的对象似乎是一个仿若黑色太阳的简陋符号。它们的萨满比其他部落的萨满拥有更强的力量。在部落营地的中央,黑日族为地位最高的萨满准备了最高大的「御座」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book82.txt b/Resources/Readable/CHS/Book82.txt
new file mode 100644
index 000000000..0baaea306
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book82.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+在贵族时代,蒙德的僭主们从不修史,也禁止民间历史讽喻诗流传。传说这是因为他们对自身的堕落深有所知,所以才会尽力避免将自己与英勇荣耀的先祖同载史册。
+
+但无论如何,历史之风不会因高墙筑起而停止流动。本书整理旧贵族时代流传至今的诗歌与传奇,间以考察故地遗迹,旨在重新发掘自列王时代到旧贵族灭亡的漫长历史。由于许多历史细节已经无从查考,其间有所失真,在所难免,但我仅谦卑地希望这部历史能够对后来者有所启发,或至少激励他们发掘出更多旧日真相。
+
+全书共分为三个部分:「烈风高塔之王与北风的狼王」,主要叙述巴巴托斯降临之前,旧蒙德冰霜列王相争的历史;「蒙德的开拓时代」,主要讲述巴巴托斯为蒙德唤得新生之后,蒙德先民与贵族先祖们在这片大地上的开拓史;「僭主、贵胄与反抗者」,主要讲述旧贵族在蒙德的漫长统治。
+
+或许读者会希望这本书会成为后来人的殷鉴,但这绝非我的本意。巴巴托斯赐予的「自由」也是解脱过去枷锁、追寻真相的自由,我只希望本书能够尽可能切实地将过去被禁止的故事展现在读者面前。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book83.txt b/Resources/Readable/CHS/Book83.txt
new file mode 100644
index 000000000..968ffe95f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book83.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+愿巴巴托斯的清风拂亮读者的双眼,愿蒙德的自由之风吹荡久长。
+
+古恩希尔德家族起源于一个古老的传说。那是三千年前,「高塔孤王」迭卡拉庇安与「北风之王」安德留斯混战的时代。彼时蛮荒的蒙德冰原,古恩希尔德是流民中最强大的部族首领。
+
+古恩希尔德的父亲曾是迭卡拉庇安的部属。他对孤王乖戾的暴政忍无可忍,率部族逃离了狂风咆哮的古城。但城墙之外的荒芜之地难以生存,出走的流民尽管逃脱了暴君的爪牙,却很快被困在了无尽的风雪中。
+
+正当族人陷入绝境的时刻,千风之中的精灵听到了古恩希尔德的祈祷。就这样,族长年幼的女儿虔诚的求告与流民们被风雪掩盖的呼声凝结成为信仰。信仰集聚在风之精灵的身边,如同流水汇入清泉,为风之精灵带来力量。就这样,他为这一支部族提供了小小的庇护所,又将守护的力量分予族长的女儿。
+
+父亲去世后,古恩希尔德成为了这支无名部族的族长与首位女祭司,自此至终守护着族人。当风之神巴巴托斯向无心的孤王发起挑战时,她率领族人直面神的震怒;当巴巴托斯终于从狂风之下解放了暴君的臣民,也是她为初生的风神戴上了桂冠。
+
+后来,在风神巴巴托斯离去后,蒙德大地上广立贵族——尽管这些拥有神力的统治者在千年之后以腐败暴虐著称,但毕竟即使是巴巴托斯本人也无力预测千百年后的未来。
+
+古恩希尔德的后代也是蒙德的显贵宗室之一。但与作恶多端的劳伦斯家族不同,古恩希尔德家族始终秉持着「永护蒙德」的祖训,尽自己的最大努力守护蒙德的人民。在推翻贵族的斗争中,他们站在了蒙德民众的一边,也正因如此,避免了被驱逐的命运。
+
+如今的古恩希尔德家族为西风骑士团提供了许多伟大的教士与勇猛的骑士,可以想见,该家族将永远坚守祖辈的理想与风神的嘱托,守护蒙德的土地和人民。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book84.txt b/Resources/Readable/CHS/Book84.txt
new file mode 100644
index 000000000..651db6c5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book84.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+我漫步走过蒙德的每一条街道
+空气中流散着不幸的气息与迷醉的味道
+我看到最高傲的权贵,
+我看到最悲惨的贫民。
+蛛网般的黑暗街巷把他们分隔两半,
+暗夜中丁零作响,那是心灵的镣铐。
+
+在蒙德的街道上巡夜时,
+同僚与上司曾经呼喝道:
+「我们是星光的骑士,尽管抬起头来!
+星辉中的高贵旗帜,才是守护之道!」
+但我未曾抬头仰望星辰,也未曾注目旗帜,
+我只是无法忽视那些肮脏的街角。
+
+破落商贩无声的抽泣,
+年老士卒带血的叹息,
+在午夜死寂的街道上,
+被贵族抛弃的少女祈求巴巴托斯的善意。
+凄凉的群风摇撼了教堂,
+卷挟着哀怨,刮擦着华丽的宫墙。
+
+每一个母亲的每一声呼号,
+每一个幼儿的每一声哭叫。
+足以在最坚固的盾牌上刻下裂痕,
+足以折弯最锋利的长矛。
+
+这些声音令我瑟瑟发抖。
+但在高大的宫殿与城堡,
+在西风呼啸的宏伟圣所…
+蝼蚁的呻吟无人听到。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book85.txt b/Resources/Readable/CHS/Book85.txt
new file mode 100644
index 000000000..96e4ee296
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book85.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+在某个晨光初露的日子,
+以剑为歌的舞者在蒙德落脚。
+尽管全身被枷锁与镣铐束缚,
+但在她的沉默中有歌声环绕。
+那是自由的歌,是高墙外更加明亮的晨曦,
+与无羁的人民肆意欢唱的民谣。
+
+她是流浪乐团的晨光,
+也是弑杀贵族的凶手。
+我曾询问她:「为何推翻我们的贵族,
+你可知道,他们是我们的魁首?」
+
+「为何他们命你们筑起高墙?」
+她的声音带着轻风的气息,
+「若你自认以风为友伴,
+「若你们曾经拥有自由?」
+
+她为孤独的倾听者讲述过去的故事,
+讲述着贵族们拥有神力的先祖,
+讲述着旧日的天使、诸神与恶龙,
+讲述着每一片国土上的神灵及其子民,
+所有传奇被她一一化作歌谣,
+歌谣又随风传遍整个国度。
+
+在贵族的竞技场中,她再次用剑歌唱。
+那是她的最后一首歌谣,但再不会是绝唱。
+无名的骑士将她的剑带离溅血的大竞技场,
+埋葬在和风集聚的地方。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book86.txt b/Resources/Readable/CHS/Book86.txt
new file mode 100644
index 000000000..2067d0f42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book86.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1、烤角蜥
+
+将捉到的角蜥去头,去内脏,然后剥下外皮,穿在细枝上烧烤,两面烤熟即可。
+角蜥味道偏腥发苦,第一次食用的话,会感受到一股浓烈的动物酸味,类似氨水泡过的老汗巾,但放心无毒无害。如果有条件的话最好均匀地撒上调味料食用。
+
+2、达达肉排
+
+准备一大块新鲜生野猪肉排,然后将盐涂抹在肉排两面(汗腺发达者可省却这个步骤),用薄布包裹肉排,贴身绑在背上,经过一上午的高强度运动后即可食用!
+野猪肉质劲道,充分浸透盐分并在体温和日晒下适当加热后,既保持了生肉特有的弹性与韧性,也中和了野味的腥膻,适合与粗面包和钩钩果搭配食用!
+
+3、冰火生拌
+
+将冰史莱姆切碎成足够小的冰粒,然后把火史莱姆切成稍大的块状拌在一起。接着加入水果与野菜,撒少许盐提味,拌匀即可食用。
+冰史莱姆的冰爽口感搭配火史莱姆温热辛辣的口味,再加上新鲜水果的酸甜,可谓清冽爽口,回味悠长。
+烹饪时请注意,如果食材出现温度异常现象,请用刀背或手头的棍棒将之敲晕后再继续处理,以免受伤。
+
+4、岩烧什锦锅
+
+捡拾一些石块围成环状,中央放置火史莱姆,然后用石块搭起炉灶。将野味肉类、生菜、蜥蜴、蟋蟀、甜甜花等食材投入锅中,加入水与盐焖制。至少半小时后即可食用。
+本料理集多重美味于一身,蟋蟀的香脆与蜥蜴的生鲜,野味的浓醇与生菜的清爽兼备。食用完毕还可以将火史莱姆切块制成餐后甜点,浇上汤汁,制成另一道菜。性价比极高。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book87.txt b/Resources/Readable/CHS/Book87.txt
new file mode 100644
index 000000000..8419c5f54
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book87.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+盗宝团老伙计们敬启
+我有大计划 可行又赚钱
+一生就一次 错过等明年
+心动不心动 心动不心动
+三更半夜里 和我碰个面
+我会戴面具 怕你认不全
+建议你也戴 谁戴谁知道
+不会认错你 看着也酷炫
+平生我最恨 告密优等生
+所以相信我 肯定不是坑
+你们都懂得 乔装打扮下
+双方都酷炫 一起大财发
+约定地方见
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book88.txt b/Resources/Readable/CHS/Book88.txt
new file mode 100644
index 000000000..70c4d0ac1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book88.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+璃月古时多瘴疠。或曰初时魔神战乱,败者镇于磐岩,朽烂化壤,归天地经枢之循环。有魂魄憎而不屈,凝为妖邪。妖邪躁起,则生疫气、生鬼物、生异怪。毁芜土地,作乱江海,民深苦之。妖邪者,实魔神之遗怨也。
+
+【璃月在古时瘴疠丛生。有人说,当初魔神征战不休,失败者被镇压在坚固的岩石之下,腐朽后化作土壤,回归了天地间诸元素的经络循环。(魔神的)魂魄有的满心憎恨,不愿屈服,便凝结成为妖邪。每当妖邪躁动不安,起而发难,瘟疫、鬼怪与异变就会发生。(妖邪)毁坏土地,使土地荒芜,在江河与大海之中作乱,人民为之深感痛苦。所谓妖邪,其实是(被击败的)魔神遗留的怨念。】
+
+岩王帝君唤诸夜叉除灭妖邪。夜叉者,璃月之仙兽,性凶怖悍战,杀生而护法。其尤者有五:曰浮舍,曰应达,曰伐难,曰弥怒,曰金鹏。此五夜叉随帝君历战妖邪,祓除疫疠,世称「仙众夜叉」。
+
+【岩王帝君召唤夜叉们消灭妖邪。夜叉是璃月的仙兽,生性凶猛恐怖,凶悍善战,为了守护岩王帝君的统治而不惜杀生。(夜叉中)最强大的有五个:浮舍、应达、伐难、弥怒、金鹏。这五位夜叉追随岩王帝君屡次与妖邪作战,消除瘟疫与瘴气,世人称他们为「仙众夜叉」。】
+
+「仙众夜叉」护法岩王,灭诸苦厄,如是经年。然诸夜叉虽有大威能,亦毋免为业障困,为遗恚染。或陷大忿怒、大恐怖而狂,或自相斗死,或终竟成魔。越千年劫数,五夜叉死于非命者其三,不知所终者一,此外又有不知名而亡者众,余者至今唯金鹏而已。
+
+【「仙众夜叉」守护岩王帝君,平定世间各种灾祸,就这样经历了许多年。然而,尽管夜叉们拥有强大的威能,却也难免被业障所困,被(魔神)的遗恨污染。(他们中)有的陷入难以言喻的狂怒、难以形容的恐惧而发狂,有的自相残杀,最终战死,有的最终走火入魔。历经千年的劫数之后,五位夜叉有三位死于非命,一位不知所踪,此外还有许多不知名的夜叉死去或遁走了,只剩下金鹏至今仍然存活。】
+
+金鹏者,号「金翅鹏王」,又曰「降魔大圣」。不知其始,不知其终。唯春夜灯祭,望浮光于孤云阁上,璃月民曰:「此护法夜叉讨魔也。」或闻笛音出于荻洲,寻之不见其人,曰:「是夜叉唤旧友归矣。」
+
+【所谓金鹏,号为「金翅鹏王」,又被称作「降魔大圣」。人们不知他从何而来,也不知他最终去了哪里。每逢春夜海灯节时,望着孤云阁上空的浮光,璃月的人民会说:「这是护法夜叉在讨伐魔兽啊。」有人听见荻花洲深处传来笛声,进去找寻却不见吹笛之人,便会说:「这是夜叉在呼唤旧友归乡呢。」】
+
+是故大神通者必遭大摧折。失却一切亲友同袍,积孽业障,永憎不息。以旧日之忿怨为仇雠,无酬报亦无解脱,实空游饿鬼之苦,万劫不灭。
+
+【因此,拥有大神通者必然会经历极大的苦痛摧残。(夜叉)失去了所有亲友与同袍,积累了太多的罪孽业障,心中永远充满憎恨,不得止息。以旧日遗留的愤恨与怨念为仇敌,既得不到酬报,也没有解脱,(如此的苦难)实在是空游饿鬼的痛苦,纵使经历万劫,也不会得以结束。】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book89.txt b/Resources/Readable/CHS/Book89.txt
new file mode 100644
index 000000000..b73a89620
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book89.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+在台阶之下,宝藏埋于孤独的红树下。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book9.txt b/Resources/Readable/CHS/Book9.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ad4a5c25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book9.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+没追到狐狸,吃了了无滋味的炖萝卜,我饿着肚子睡着了。狐狸的事情,如果不是因为之后的故事,我也一定忘了吧。
+半夜听见门外有细小的动静,我忽地醒来了。
+「万一是有野猪来拱我家的萝卜呢?」
+我跳起来,走到门前。打开一看,站在外边的居然是一只好小好小的白狐狸,在夜里白得发亮,亮得好像透过树叶落在湖面的阳光一样,亮晶晶的。
+「是了,一定是白天那只狐狸——」
+我心想,又想到了那双像湖水中的宝石一样的眼睛,就好像从我的心里看着我一样。
+于是,我空着手,睡眼惺忪地向它走去。
+这次,它一动也不动,静静地站着,等着我过来。
+一步两步,离狐狸越近,狐狸就变得越高大。
+当我走到它面前时,狐狸居然变成了一个人。
+是个个子高高的,脖子长长的,皮肤白白的人。她的眸子就像湖水一样,亮晶晶的,就像碎了的宝石。在夜里,就像透过树叶落在湖面上的阳光一样。
+「真是个美人。对了,就像我很久以前喜欢的姑娘。虽然我已经不记得她的名字了,但那双眼睛,一定是她。」
+我心想。
+「这果然,是狐狸的戏法吧。」
+但真正奇怪的,应该是我马上就知道了「狐狸会戏法」这件事。是了,只要看着那双眼睛,就什么都会相信吧。
+戏法也好,狐狸变成人也好,和那双像湖水、像宝石的眼眸比起来,都不算什么。我们就这样静静地在夜里站着,什么也没说。
+最后,她开口说话了。说的虽然不是通用语,我却听懂了。这也是狐狸的戏法吧。
+「如果不是您出手相救,恐怕我要在那湖边丧命了。」
+她想了想,又说:
+「虽然那样也不坏,死在那样宝石般的湖畔。
+「但我们狐狸是知恩图报的,我一定要答谢您。」
+她俯下身子,对我鞠了一躬。长长的黑发从肩膀上像水一样流下来。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book90.txt b/Resources/Readable/CHS/Book90.txt
new file mode 100644
index 000000000..53beec1c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book90.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+在台阶之上,石铸的卫士守护着碎石下的宝藏。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book91.txt b/Resources/Readable/CHS/Book91.txt
new file mode 100644
index 000000000..2cb05d8a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book91.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+在北侧的矮崖之旁,碎石下埋藏着宝藏。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book92.txt b/Resources/Readable/CHS/Book92.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ce666607
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book92.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+登上海岛,在石门之下的石砾中取得宝藏…还有,注意守卫。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book93.txt b/Resources/Readable/CHS/Book93.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd3f9aa57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book93.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+登上海岛,在石柱下的一位守卫身后,有宝藏埋藏。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book94.txt b/Resources/Readable/CHS/Book94.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9276c2f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book94.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+登上海岛,前往一枚巨大的海螺,宝藏埋于在海螺对面的石砾下。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book95.txt b/Resources/Readable/CHS/Book95.txt
new file mode 100644
index 000000000..c00d5f574
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book95.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+——众神膝畔——
+「我乃朝廷敕使,金紫光禄将军未央!还不速速退让!」
+「啊,可是金紫光禄不是文官职吗?」弥耳想也没想,立刻就说出了口。
+对面一下子就涨红了脸,「区区边陲刁民,能懂什么!」
+「难道这几年朝廷改了官制了?」
+同行的两名佩刀武人也一同笑了起来,「哈哈哈哈!远去京城千里的车马关驿都过了,现在要堵死在荒郊小店咯!」
+店里的小二阿秦盯着涨红脸的未央看了一会,突然捶了一下手,「你是假扮男装的女官!」
+「小兄真是好眼力,」一位武人说道,「她官位是尚仪彤史。我们二人则是金吾、羽林抽调的枪剑武官,受金紫光禄大夫指派,来此征缴邪剑的。」
+「虽然金紫光禄将…将军,啊哈哈哈…是捏造,但朝廷敕使之事不假。」另一位年轻武人也应和道。
+
+邪剑的事情,弥耳倒是也听说过。传说五六年前,天落陨铁。这陨铁又属天材地宝,理应要上贡皇家。但铸剑人风师爷却私用陨铁铸剑,造出邪剑九柄。据说邪剑可以摄人心智,滋生了诸多武林是非。
+
+「原来是这样。」说着这样的话,弥耳关上了厕所门。
+「是什么样都行,快给我从厕所里出来!」未央眼看被揭穿了男装一事,终于按捺不住,漏出了本音。竟然有点婉转好听。
+「未央彤史女子之身,又是教养之体。不像我们男人随便在野外就解决了。劳烦小兄快点咯。」
+
+洗完手离开厕所的弥耳于是和两名武人坐上了一桌。
+「边陲小店,居然能遇到这么熟悉朝廷官制的人。」可能是羽林的那位打量着弥耳,「敢问兄台出身?」
+「家父米听仁曾为光禄寺卿。后因被诬陷私用膳饷钱,罢官归野了。」弥耳挠了挠下巴,「不像是老头子灰心了,我还想着回到中央朝廷,雪了米家之耻呢。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book96.txt b/Resources/Readable/CHS/Book96.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cba074c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book96.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——修罗战场——
+「嗯,好吃。」
+被附体的未央变得温柔了许多,也冷淡了很多。她拿起弥耳做的馅饼,小口小口吃了起来。第一口被烫到了,还很可爱地吐着舌头吸气。
+「我一下子有点接受不了,需要消化消化。」用一只眼睛作为代价维持降灵的弥耳自己也拿了一个馅饼,「你再说一遍?」
+「当年所谓的陨铁其实是神戟。它被凡人折断,铸成魔剑九柄。这一把是雾海魔剑。加上他们之前已经收集了两柄…」
+「然后你是?」
+「我是曾经的天帝之女,名字已经忘了。我司掌审判与断罪,用你们的话说,就是刑律。」
+因为光禄寺执掌祭祀典礼的事情,所以仪式、祝词什么的,弥耳被老爹逼得倒是能倒背如流。同时因为尽是接触怪力乱神,弥耳也是知道一些小门道的。神明要是被知道了真正的秘密名讳,就只能任人驱使了。眼前这位未必是忘了。
+
+「所以朝廷是想重铸神霄之戟吗?」弥耳说服自己接受了这个设定,追问道。
+「我不知道。这具身体的主人并不知道别的事。她只是…很愤怒,想要证明自己。」未央把手放在了胸口上。
+「那接下来,我是应该弄个什么送神仪式把你送走吗?」弥耳摸了摸绷带下已经失去功能的眼睛,「然后我的眼睛也会回来?」
+
+「给我一个名字吧。」眼前的女子抬起了头,虽然嘴边还有饼渣。
+「你说什么胡话。文官殿试可是圣上亲鉴容仪的,一只眼睛怎么回去当光禄寺卿啊?」
+「我也必须得收集所有的神戟碎片。」少女道,「不然此世此劫也必将遭到火焚。」
+弥耳没有回应,只是看着眼前的人。
+「你不必与我同行,但是为了众生安危,你的眼睛还请暂借我一段时间。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book97.txt b/Resources/Readable/CHS/Book97.txt
new file mode 100644
index 000000000..50bd21a45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book97.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——玄女征西——
+「我能为你做的也只有这些了。」弥耳把做好的饭菜陆续端到了桌上,然后面对未央坐了下来。
+因为方才的死斗,未央右臂折断,现在还打着绷带。她盯着弥耳看了一段时间,然而他只是支着下巴看着自己,两人一时无话。
+最后,未央还是尝试用左手拿起了筷子,但是并夹不起热汤里的肉丸子。
+弥耳一声叹息,取过了筷子,「算了,我来喂你吧。」
+「你还是能为我做更多的。」未央吃了几筷子之后,突然说了这么一句。当然,一如既往,没什么情绪波动。
+「光禄寺主要就掌管伺候你们神霄天人的供奉、祭祀之事。可以说伺候你是我们一家的本职工作了。」
+神仙动起了刀兵,我们凡人除了看着,还能做什么呢?
+——这后半句,弥耳觉得没什么必要说了。
+
+「你之前几次和邪剑主交手的时候,不是能有一招可以浮枪矛,驭刀剑吗。用那个来驾驭筷子不就好了。」
+「那是,父亲传授我的技艺。只有我会用——那是最后用来断罪的宣言和律令。不能…」未央的声音居然明显听出来了波动,「不能随便使用。」
+「那个人死前说的,关于我老头的事情也十分蹊跷。」弥耳因为无聊,用手指撩拨烛火,「『米光禄既不清白、亦不冤枉』——这句话究竟是什么意思?」
+如果朝廷并不想重造神戟,那与附身未央的王女为伴,就是与朝廷为敌了。
+仿佛看穿了弥耳的心思,未央的脸在烛光下遍布阴翳。
+她道:「你可以不用再帮我了。你不过凡人,和朝廷作对没有好处的。」
+弥耳道:「此事休提。我先找老头子问清楚真相再说。」
+未央道:「啊…要南下去面见令尊了吗。那明天要去绸缎行、胭脂铺看看才行。」
+弥耳道:「他就一糟老头子,不必这般麻烦吧。」
+未央竟然少见地流露出了强硬,「这不是你的职责吗?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book98.txt b/Resources/Readable/CHS/Book98.txt
new file mode 100644
index 000000000..89c7ea4ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book98.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——山人妙计——
+面对如此场景,哪怕是法身大士、大罗金仙现世,恐怕也束手无策了。
+「这柄火界邪剑『白牛火宅喻品村正』,乃是神戟的火界陀罗尼断片炼成。啊,用公主陛下您知道的话来说,那就是神王九界如尼中的火界如尼。」
+为什么眼前西渡而来的武士能使出通神的剑术?一般被邪剑夺舍心智的人,都会丧失本性,自身的武学尽失。
+未央捂着断臂,大口呼吸着灼热的空气。换做平时,她自己的道行可以立刻把切断、离断伤口接好,但是现在不灭的火焰在创口处燃烧。
+她的视力逐渐因为失血,开始模糊了起来。弥耳挺身挡在了她的面前。
+「看你们的眼神,似乎有很多想问的。罢了,我就让你们死个明白吧。我杀你的父亲,正因为他想要阻碍神王复活。而我为什么能驾驭火界如尼,而不是反被驾驭——」
+东之武士举起了邪剑,「因为我是云梦狩的天兵化现啊——」
+相传,天帝为了与阿修罗军交战,曾经遴选三界战士死后升作天军。有时沼泽天气恶劣,雷云积卷,中洲人也会称之为天帝军士正在「云梦狩」。
+
+「怎、怎么会!」武士露出了不敢置信的眼神,看着邪剑断裂,自己也被从琵琶骨往下一路砍伤。
+慌乱之中,弥耳掏出了父亲交代的遗产,原本只是想要略做挣扎。他哪知这是曾经燃尽世界的至大魔剑——「裂瓦丁」。如果说火界如尼是火界的奥秘,那「裂瓦丁」就是火界的不灭真如。
+本来因为燃尽世界而熄灭的魔剑,因为吞吃了火界如尼,再度燃烧了起来。
+
+「世界,又要毁灭了吗…」说完这句,未央就晕倒了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Book99.txt b/Resources/Readable/CHS/Book99.txt
new file mode 100644
index 000000000..70dcfc495
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Book99.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——素女传承——
+「你的一番作为,拯救了苍生,可称大侠。」太子背着手,绕着下跪叩首的弥耳走了一圈。
+但是弥耳内心没有任何波动。
+「交出神戟,三十天后,光禄寺卿就是你的。你如果想要,首辅之位十年之内也能给你。」太子坐了下来,「你的回答呢?」
+「陛下未曾准我平身,草民不敢多言。」
+「那这不是变成你叫我准你平身了吗。不行不行…未来一国之君——」
+「唉,真的屁事多。」弥耳自己换了个姿势,「本朝礼法,见太子是不用万岁叩礼只用三拜礼。我看你保准要上皇位,先给你预祝了,你怎么还蹬鼻子上脸了?」
+「你、你!」
+「我什么我,」弥耳站起身来,「神戟一半给你,火界陀罗尼我要给老爹供上。主要也是为了防止再有残党惹事。」
+「无、无妨。只要有个样子就行。以后这个就是新传国神器了。哈哈哈哈。」
+弥耳毫不客气地坐到了太子对面,「我们都是吃一个妈的奶长大的,你怎么就这么蠢呢!」
+「大胆!我念米夫人是我乳母,又管我教养才容忍你——」
+「光禄寺卿谁爱当谁当吧。我回家了。」
+太子一时间也无话。
+「未央她?」弥耳夹了一口菜,装出一副毫不在意的态度。
+「啊,征刀有功,官升尚仪。她父亲金紫光禄大夫的阴谋和她也没有关系,又有太常、首辅陈情。我会好好待她的。」
+这话听着怪怪的。
+不过,这样也好…
+
+那人已经不在了,自己失去的眼睛也已经复原。如今却仍有某个部位在隐隐作痛,仿若断肢幻痛。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Costume340000.txt b/Resources/Readable/CHS/Costume340000.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e1f50d1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Costume340000.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+芭芭拉的舞蹈与歌声是为了治愈大家的心而存在的。
+可是非常偶尔的,为所有人带来笑容的芭芭拉也会感到落寞。
+想要像同龄的女孩一样,和亲密的朋友一起悠闲逛街,和家人一起度过温馨的时光。
+这样的小小愿望对别人来说或许简单,然而对她来说却有些奢侈。
+
+身为偶像,出门总是会被过分热情的粉丝围堵,
+好不容易得空回家与亲人团聚,和父母、姐姐的温馨时光又总是那么短暂。
+优秀而且忙碌的姐姐总是被公务缠身,每次芭芭拉想向她诉说心事时,总会因为姐姐手上的工作堆积如山而无法开口。
+
+姐姐的疲惫显而易见,芭芭拉也看在眼里。
+没办法,琴·古恩希尔德是大家的代理团长。
+「但,可能的话…能把姐姐还给我吗?」
+看着劳碌的姐姐,芭芭拉悄悄地如此自语。
+
+就在那时,芭芭拉听到了关于奇妙群岛的传闻。
+夏日、岛屿、海洋…这会不会是个合适的机会呢?
+夏天应该会有清凉的汽水,有甜丝丝的冰点,还有金黄的沙滩、碧蓝的海水和戏水的人群。
+对,沙滩、海水!就这么办。
+
+要去海边得做好准备才行,
+得带上点心、糖果…对了对了,还有麻辣小鱼干,统统装在可爱的小黄鸭包包里♪
+还有衣服!得换上轻便的泳装,这件短裙感觉很好,鞋上的白色小花也好俏皮♪
+而且,在领口系上蝴蝶结好像会更可爱?
+啦—啦啦啦啦—啦啦♪芭芭拉已经开心地哼起了歌。
+
+不过,姐姐是绝对不会有空闲准备泳装的吧?
+有点让人烦恼呢,但也不是没有办法。
+「丽莎小姐有空吗?想请你一起挑件衣服。」芭芭拉微笑着叩开了图书馆的门。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Costume340001.txt b/Resources/Readable/CHS/Costume340001.txt
new file mode 100644
index 000000000..330b3458a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Costume340001.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+代理团长的生活就如机械齿轮,被沉重的责任驱动,在繁重的工作中衰损。
+长此以往,骑士守则所铸的「甲胄」,逐渐与琴的肌肤相融。维持得体的衣着,以正装的形象示人,成了一种习惯。
+但琴的年龄,其实与平凡的少女相差无几。
+
+少女们钟爱的小说中,绚丽的衣物就如晴夜星光般不可或缺,更有作风奢靡的贵族后裔,坐拥宫殿般宽敞的衣橱,长裙裙摆交叠,织物的海浪翻腾。
+或许琴也曾有过浪漫的憧憬…毕竟,谁不向往绮罗珠履之美?
+
+如今琴的心愿已被满足——她得到了最为合身的夏日装束。只此一身的分量,就远胜小说中的万千华服。
+「听说最初的提案来自芭芭拉,她和丽莎找遍各个商店,看中了最合适的一款泳装。」
+「凯亚居然说动了迪卢克前辈,让他聘请工匠,适当改进设计…」
+「布料由安柏挑选,用到了制作兔兔伯爵的经验,相当舒适,好在不算贵重…」
+「饰物所用的宝石中,也有着阿贝多和可莉的收藏。」
+「裁缝工作由诺艾尔负责,每针每线都恰到好处。」
+「而详细的尺寸,也是丽莎提供的…她居然还亲手缝制了如此精美的蔷薇饰品…」
+众人为琴精心制作的礼物,成了前所未有的惊喜。
+
+如果说上次假期是百忙之中的休憩,那这次的海滨之行,则在巧合之中,让琴彻底放松身心。
+卸去「甲胄」之后的身姿,如飘旋的蒲公英般轻盈,在海光之下隐泛微光。
+「我还是头一次…度过如此安逸的夏日假期。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Costume340002.txt b/Resources/Readable/CHS/Costume340002.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9a7ef412
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Costume340002.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+璃月商界叱咤风云人物,天权凝光,脸上似乎永远挂着自信沉稳的微笑。
+但这样的她,其实和普通的璃月人一样,也会为懊丧、不甘、落寞等种种愁思感到困扰。
+曾经,在璃月港遭逢大难之际,凝光不得已而亲手牺牲了群玉阁——那座她苦心营建了数年的天上行宫。
+往昔点滴回忆,或甜或苦,都随群玉阁一同沉入大海。即便是凝光,心中也无比不舍。
+就算尘埃落定后,她终于得到机会重筑过去的梦,也时常暗自喟叹。
+世事多如此,不知何时就会面临失去。
+每念及此,不禁怅然。
+
+当空中盛宴再次开场,凝光身着一袭幽蓝礼裙款款上前,举杯邀请众人共同庆贺。
+然而,在觥筹交错的间隙,在名物珍玩、金浆玉馔、乐声、笑闹声织就的海洋中,
+璃月的天权星却再次被愁思攫住了心怀。
+
+心中烦闷的她走出席间,来到夜空下。
+远处楼宇内的欢声笑语已不可闻,茫茫天地中她似乎孤身一人。
+她像过去常做的那样,再次俯瞰脚下的璃月——
+幽幽月光如轻纱般拢住璃月。自碧水原至璃沙郊,大地显出一片壮阔的柔白。
+这是凝光最熟悉的景象。自群玉阁落成,每晚她眼中所见的天地都是如此磅礴。
+时光荏苒,群山沧海依旧。
+
+「人世无常中,其中却也有着不易改变的事物啊。
+「百年之后,天地万象或有不同。可到那一日,我的容颜已经逝去,身躯化作枯骨。
+「这一袭长裙,无论曾流转出何种光华,届时也早已黯淡。
+「不过,只要我存在于世,便有数之不尽的财富任我支配,有尊为天权的力量随我调用。
+「此生定当尽兴而活。权势、富贵、情谊,均不可有缺憾。
+「这不是我早就认定的事情么?既然如此,又怎能落入窠臼,因一时之虚无而迷失心智。
+「正因人生短暂,才更要惜取这百年。
+「哪怕千秋万代,之后的人也都将记住这个名字——凝光。」
+
+她转身回到席间,心中已然清明。
+再露面时,天权凝光面上又是自信沉稳的微笑。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Costume340003.txt b/Resources/Readable/CHS/Costume340003.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2d29c767
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Costume340003.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+遴选初放的霓裳花瓣,以古传秘法卷纬牵经,织成肌理上佳的绸缎。绛紫染料则从花色明净的琉璃袋提炼而来,以求古画般郁霭轻灵的色彩。别致的衣型融合了璃月与异域的格调,历经百天缝制,每道线条都如工笔细描。
+这身裙装或许是刻晴最为珍贵的衣饰,它的来历也尤为隽妙——
+就任「玉衡」以来,刻晴从未享受过这一职位的便利,反倒额外投入了不可计量的私人时间。为了提升工作的效率,刻晴平日所穿的裙装更加注重干练实用,仅仅维持着基本的美观与典雅。因此,以往的刻晴正逢殊丽的韶华,却与粉白黛黑绝缘。
+先后与甘雨和凝光密切合作后,刻晴其实有了某种感触——
+她见证了甘雨夜以继日的工作节奏,自知无法效仿那位半仙之血的秘书;她也了解凝光的作风。凝光常常在工作结束后沐浴更衣,从而「暂改心境」,忘却明日堆积成山的事务,完全放松身心。
+刻晴明白,正是因为走在变革的最前沿,才不能只凭一股锐气行事,而是要怜惜自己的身体与心神,避免无形的衰损,稳稳当当地走下去。
+凝光在劝说刻晴时,也曾简单表达自己的期待:
+「以往的节庆期间,你都以平时的装束示人,民众们早就熟悉了你的形象。如今璃月的格局已然不同,如果能以焕然一新的面貌出现在众人面前,必然能为民众们的欢愉增色,给他们极大的鼓舞。」
+刻晴当然理解,她只是想安静地完成转变,别让同僚们过度担忧。
+那就先从海灯节的礼服开始吧。
+「这身礼服将是一道界线,象征着我的工作和生活互不干扰,让我能以稳定的步调领路,逐步接近璃月的崭新时代。」
+当时的刻晴心中了然,特意委托凝光的私人裁缝,为自己量体裁衣,最终落成的设计依然遵循着「最低限度的奢华」。此后刻晴便重回工作,着手筹备海灯节的各项事宜。
+至于再度陷入极端忙碌的状态,只是偶尔失去分寸的小小意外。
+再次与旅行者在群玉阁上详谈时,听着耳边关切的嘱托,刻晴的思绪重归清晰,回想起自己不久前的决定,欣然浅笑。
+或许这就是一种默契吧,理想中的同行之人,总是有着不谋而合的心思。
+换上准备已久的礼服,迎上旅行者的视线,细语轻言,得到恰到好处的肯定后,迎向绽放的焰火。
+衣襟映照佳节的绚烂焰光,如虹霓初隐的星空,裙摆随刻晴的脚步飘摇,如风中翩旋的飞花。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Costume340006.txt b/Resources/Readable/CHS/Costume340006.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fde315a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Costume340006.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「姐姐,这件衣服应该是你的吧?我是整理房间的时候翻到的…」
+芭芭拉双手捧着折叠齐整的礼服,骑士团的纹样在阳光下折射出金色的光辉。
+乍一看款式确实熟悉,但琴可以断定自己从未拥有过这样的衣物。
+这样想来,自己平时所着的制服,也是出自母亲的针线之下。
+「难道是…母亲的?」
+
+面对女儿的询问,芙蕾德莉卡的脸上露出了罕见的笑容。
+「久远到我都快忘了这回事,原来西蒙还一直留着它啊。」
+「这是我获授『赤杨骑士』时所着的礼服。如果你不嫌弃的话,就拿去穿吧。」
+昔日幼苗早已茁壮,其树阴庇护着熟悉的土地。
+过往的荣誉得以传承,而光彩更甚。
+她们以骑士礼回应彼此,紧接着撞进怀里的是久违的、来自家人的拥抱。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Costume340007.txt b/Resources/Readable/CHS/Costume340007.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad5724c2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Costume340007.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+最近三个月,安柏对钩钩果颇有意见。野外侦查期间她的制服和长袜意外被尖锐的果子勾破了,而她最近太过忙碌,抽不出时间做缝补工作。
+当初骑士团后勤小队给她发了三套同款制服用以替换,损坏一件问题也不大。但安柏非常珍惜这三套制服,无论哪件损坏了,她都会感到痛心。
+就连我的兔兔伯爵,也是照着这些制服配色设计的呢!安柏悲伤地想。
+
+任务结束后,安柏找来针线把破损处补好,可惜无论手怎么巧,布料上都留有缝补的痕迹。
+不过仅仅过了半个月,安柏就在骑士团年终会议上领到了新制服。
+比原来更正式,设计上似乎也更为精美。而且,似乎不容易勾坏!
+后勤小队的赫塔队长是这样说的:「代表西风骑士团,向唯一的侦察骑士送上新衣服!非常感谢你一直以来的努力。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Costume340008.txt b/Resources/Readable/CHS/Costume340008.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcfd9578f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Costume340008.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+你走到摘星崖的时候,莫娜似乎已经等了你一会儿了。
+她正抬头看着星空,口中哼唱着你所不知道的歌谣。你突然有些小小的恶作剧心思,踮着脚悄悄从她背后接近,还没等你拍上她的肩膀,她的歌声就中断了。
+「想吓唬我的话,现在已经太晚了哦。」
+
+哎呀,不愧是伟大的占星术士,阿斯托洛吉斯·莫娜·梅姬斯图斯。你只好乖乖地坐到她身边,莫娜清了清嗓子,像个老师一般开口说道——
+「今晚星河壮丽,是观测星空的好时机。而且我请走了摘星崖上的情侣,这下我们的『占星术基础教学』就有地方了。」
+怪不得没有看到玛文和玛拉。
+「那我们就开始吧。」
+「所谓『占星』,是研究物质运动规律之理的统称,天体只是这门学问的浅层研究对象…」
+前面的基础部分你还可以理解,但她越说越快,越说越玄,你就逐渐跟不上她的思路了。但,她说起这些的时候,那神采飞扬的样子实在是让你不忍心打断。
+你看着她亮晶晶的灰眼睛还有不间断的手势,有些为难,嗯?
+「你换了衣服吗?」
+她像是没料到你会突然发问,一时间有些窘迫,但又很快镇定下来。
+「没错,为了这个庄重的场合,作为你的占星术导师,我特意换了一身衣服以示…唔…尊重。」
+你觉得有些愧疚,她都这样说了,不认真可不行啊。本来就有点困倦的你用力拍了拍脸,瞪大眼睛听她说了下去。
+「物质的道理是简单的,人的道理才是最困难的。所以我们占星术士…」
+你心里想着,千万…千万…不能睡着…呼…
+「真拿你没办法啊。」你的占星术导师小声说道。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Costume340009.txt b/Resources/Readable/CHS/Costume340009.txt
new file mode 100644
index 000000000..e1eab634b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Costume340009.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+「不管怎么说,也是大家的一片心意呀!」
+迎着罗莎莉亚怀疑又不满的眼神,芭芭拉高兴地递出一只包装精美的礼盒。
+
+撕开包装纸,盒盖上贴着一张字条,飘逸华丽的字迹如音符般跃动。
+「——亲爱的罗莎莉亚修女,我们委托芭芭拉小姐将这份礼物送来给你,但还请在她看不到的地方打开盖子。」
+
+背过身打开,发现盖子内部还有另一张字条。同样的字体写道:
+「亲爱的罗莎莉亚修女,我们深知你不喜欢让太多人知道你的生日。但这一信息不巧被法尔伽团长填在了你的履历上。因此,在这个重要日子,西风教会向你送上特意为你定做的新制服。
+偶尔也请收起那层疏远的气场,做一天普通的修女吧。」
+
+助祭 塔利雅(本信件应维多利亚修女要求所写)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/DilucLetter.txt b/Resources/Readable/CHS/DilucLetter.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab97292df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/DilucLetter.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+ 致「暗夜英雄」先生:
+??已经???你的伪善和自我陶醉的正义,????在此向你递上这封??。
+我们将于??晚上出动??的战力对蒙德城的??进行突袭,如果你依旧坚持你所谓的正义,就别??于阴影里,堂堂正正地出来接受??,不然蒙德的??将会替你付出代价。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure1.txt b/Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure1.txt
new file mode 100644
index 000000000..0426748a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure1.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+在那湖中之城里,
+住着三只六臂巨人。
+两位守护着神像,
+一位守护着众神的财宝。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure2.txt b/Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure2.txt
new file mode 100644
index 000000000..18fcf8e88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure2.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+她根本不爱他。
+清泉的热情奔放只是虚浮表象,
+冰冷寂寞之时,
+她的心才显露真实。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure3.txt b/Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure3.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/KaeyaTreasure3.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/NPCPic_GrannyShan.txt b/Resources/Readable/CHS/NPCPic_GrannyShan.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/NPCPic_GrannyShan.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/NPCPic_TeaMasterLiuSu.txt b/Resources/Readable/CHS/NPCPic_TeaMasterLiuSu.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/NPCPic_TeaMasterLiuSu.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Poem1.txt b/Resources/Readable/CHS/Poem1.txt
new file mode 100644
index 000000000..70a0022e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Poem1.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+众神曾经行走大地,
+诗人和旅者知道他们的面庞
+无比光辉,无比美丽。
+——就像是你
+
+众神曾经行走大地,
+学者与贤人了解他们的模样。
+星的辉光,月的轨迹。
+——就像是你。
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Poem2.txt b/Resources/Readable/CHS/Poem2.txt
new file mode 100644
index 000000000..a09ec015d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Poem2.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+众神那天消隐了身形,
+世界也失去了光辉。
+孤身一人,祈祷之时,
+再也听不到它们的耳语。
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Poem3.txt b/Resources/Readable/CHS/Poem3.txt
new file mode 100644
index 000000000..e843da6d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Poem3.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+众神曾经行走大地,
+那时的世界充满着欢喜。
+众神那天消隐了身形,
+可我毫不在意。
+——我还有你。
+【全诗完】
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/PoemNote.txt b/Resources/Readable/CHS/PoemNote.txt
new file mode 100644
index 000000000..77e1e85bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/PoemNote.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+写出美妙情诗的三大绝招:
+
+1、深呼吸,回忆生命中所有美丽的瞬间,再次品味那种心动
+2、好的音乐能唤醒艺术,艺术正是情诗的重要构成
+3、一口气写完!绝不能中途放弃,灵感稍纵即逝!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Poster1.txt b/Resources/Readable/CHS/Poster1.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e167102c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Poster1.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+猎鹿人
+每天将新鲜的野味带进蒙德!
+
+今日推荐
+冷肉拼盘
+作为蒙德最大的肉食供应商,本店明白顾客苦恼的心情——
+「香肠、火腿和培根,究竟何者最为美味?」
+精选各部位的兽肉绞碎成肉糜,再精心调和制成的香肠无疑是肉食者的福音,但是风干得恰到好处,纤维分明的火腿也让人欲罢不能。油脂丰厚,让人食指大动的培根,更是能为任何菜肴增色…
+如果同样的问题也困扰着身为肉食者的你,猎鹿人的冷肉拼盘就是完美的答案!
+以一比一的比例将精心优选的猎鹿人特供香肠、奔狼领产野猪培根与以润泽蒙德大地的神之风风干的火腿装盘,佐以龙脊雪山珍贵的野生冰薄荷,锁住肉类的水分与口感!
+猎鹿人特制冷肉拼盘,将至福带给蒙德的肉食者!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Poster2.txt b/Resources/Readable/CHS/Poster2.txt
new file mode 100644
index 000000000..46ad5fd9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Poster2.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+给爱好美酒,武艺高强的你——
+晨曦酒庄精心酿制的各式美酒,满足了人们对杯中物的情有独钟。此外,仅仅酒庄所产生的税收,就达到了骑士团年度开销的11.4%*。我们心怀感恩,坚定地支持着蒙德城与蒙德同胞们。
+然而这一切,或将遭到破坏。
+近年来,在西风骑士团的镇压下,野外魔物的数量大大减少。人们的生命与财产安全得到了保障的同时,野生动物却也开始了无度的繁殖。
+虽然酒庄已竭尽全力抵御,每周仍有平均十余株果树被野猪拱坏。若长此以往,各类酒的产量都将大大降低。
+
+因此,我们晨曦酒庄,正在招募有志为美酒、为蒙德效力的,武艺高强的你:
+带上武器,亲临晨曦酒庄,与我们一同守护酒庄的安宁,守护蒙德的安宁。
+
+*:由往年数据推算的预期值。不真实反映西风骑士团财政状况。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Poster4.txt b/Resources/Readable/CHS/Poster4.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Poster4.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Poster5.txt b/Resources/Readable/CHS/Poster5.txt
new file mode 100644
index 000000000..95a94f9c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Poster5.txt
@@ -0,0 +1 @@
+我的宝物
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10001_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10001_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9682027d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10001_1.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+琴有四弦。
+与「乐团」的同伴共饮的日夜,是旅行的生涯中最愉快的时刻吧。
+开始仅仅是在旅途中与「指挥」相遇。但看不见的、命运的琴弦,
+又将以剑为笛的少女,和那位「克留兹理德」带到了旅人的面前。
+
+在欢乐的酒馆里,琴师将偶遇的少女以歌曲与舞步介绍给同伴们。
+醺醉的旅人拂动琴弦纵情高歌。
+
+以后再也不必独自旅行了,既然有了他们…
+或许就和他们一同,走向旅途的终点也好。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10001_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10001_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c3ee0e9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10001_2.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+希望被寡情的强权撕裂,重逢的诺言亦化作泡影。
+浪游天地的旅人,再一次失去了可称归宿的家园。
+
+居高睥睨的邪恶剥夺了挚爱的欢笑,
+永无止境的斗争磨却了不恭的心境。
+那些温柔的、戏谑的、欢乐的奏鸣,
+尽皆化作了锋利而冰冷的铮铮之音。
+
+为了故友,为了至交,为了再无人推杯置酒的酒桌与长凳。
+为了自由,为了生命,为了向夺去她微笑的邪恶施以复仇。
+带着决意,旅人拨动最后一根琴弦,射出了最后一支利箭。
+
+当他的生命渐渐渗入异国的大地时,他仰望着湛蓝的天空。
+是啊,原来这里的天空,和故乡的天空也是连在一起的呢…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10001_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10001_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d6288b11
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10001_3.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+离别的旅人,将这顶柳冠作为最后的纪念,
+为了纪念随着细风与蒲公英而离散的恋人。
+
+旅人正是流浪四方的琴师,而酒乡的少女仍是权贵的囚徒。
+出于他自己也无法理解的缘由,浪子的琴声中流溢出真心。
+
+「最让我动心的嘛…是你的笑容」
+「因为认识你以来,还没有见过」
+「我会粉碎拘束你的枷锁」
+「到那时候,就让我看看你笑的样子吧」
+
+「啊啊。谢谢你。如果能做到的话,就太好了」
+虽然说得好听,但歌手的话又怎么能够取信呢…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10001_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10001_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c3debc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10001_4.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+远行而来的旅人,将这朵花佩在胸口。
+
+为了追逐无拘无束的浪荡生涯,旅人抛弃了奢华绚烂的家乡。
+在异乡甘醴般清冽的湖水旁,他偶遇了一位眉头紧蹙的少女。
+
+「是远方来的旅人吗…也罢。是谁都好」
+「原来是乐师吗?那,请你不要用空洞的美言与音乐羞辱我」
+「只希望你能记住,现在的我」
+「被作为『节日』的祭品奉献之前的我」
+
+抛弃了故乡的远游旅人,将这朵花佩在胸口。
+因为除了自己谁都不爱,而能随意抛弃一切;
+这样的他却如约记住了少女,并且铤而走险…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10001_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10001_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ea89be79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10001_5.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+追逐命运的旅人,也在追逐着永不停息的光阴。
+抗争贵胄的乐团,其结局在永流的时光中浮现。
+
+在漫长的旅程之中,任何精密时计都有可能失灵。
+永远不会发生故障的,只有依赖日月光芒的时晷。
+为了抓握无形的时间,旅人只有与光的脚步竞逐。
+
+权贵们宏伟超凡的府邸,与那为掀翻暴政不得安家的乐团,
+二者正以同样的姿态被永流的时光卷挟,奔向同样的幻灭。
+
+当夜深无月时,黑暗的晷面映出了异乡人疲惫的面容。
+「箭芒般的曲音渺渺将尽,美好的合奏已经接近尾声」
+「广场上的冰冷高塔倾倒时,我能否看见你的笑容呢」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10002_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10002_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..e45c5f878
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10002_1.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+年轻的勇士初战告捷,第一次享受到胜利的滋味。
+伴着至交挚友的支持,欣喜与茫然在酒杯中交织。
+
+多年后灾祸降临时,他率领骑士为保卫家乡而战。
+出战前,他劝如今担当副手的童年好友举杯共饮:
+
+「假如你不再凯旋,我可不会为你哭泣」
+「我要像今天一样,再为你而痛饮一杯」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10002_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10002_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..24a6fed01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10002_2.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+为了安慰爱哭的同伴,小小的勇士将飞鸟的羽毛赠给了他。
+作为一同冒险的证明,一同寻宝的成果,增强伙伴的胆气。
+
+后来其中一人负上了「狮」的名号,
+成为统领一众骑士的无冕王者;
+而另一人,则获得了「狼」的称呼,
+在暗中辅佐往日的挚友、如今的领袖治世。
+
+在动荡的年代,二者如明刃和匕首般守卫着家乡与彼此。
+但那是很久很久以前的事情了。
+无数的故事失落在了灾厄之中。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10002_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10002_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..5702579c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10002_3.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+小小的勇士深入密林,踏上抗争的旅程。
+而最好的玩伴则扮演着贵族的冠军骑士。
+
+「如雄狮般漫步战场,一如千年前的她那样」
+「将刀剑纺成的诗献给未来的少年与少女吧」
+
+两人的假大剑与长树枝相互撞击,开始决斗——
+最终抗争的勇士取得了胜利,摘下了贵族之冠。
+
+多年后,这顶花草编成的粗陋冠冕,
+却显得比统领骑士的权能更加宝贵…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10002_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10002_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6fb81a8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10002_4.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+小勇士趁夜溜出家门,与挚友兴冲冲地闯入狼的森林。
+用小小弹弓赶跑野猪,用坚韧的树枝痛打假想的鬼魂。
+跟随发光的仙灵跑到森林深处,发掘沉睡千年的宝藏。
+
+所谓的「宝藏」正是这朵黄色的小花。
+
+待到疲惫的勇士回到童年的卧房,检阅儿时冒险的证物。
+他惊奇地发现,多年之前藏起的那朵小花仍未干枯朽坏,
+但其他的事情不似花儿,已经悄悄在漫长岁月中变质了。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10002_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10002_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..b46fe55ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10002_5.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+当深黑的诅咒如同泉涌,自灾祸的渊薮侵入大地。
+远征荒土的骑士们直面恐怖,严阵似北地的冰川。
+
+大剑闪着明亮铁光,污黑的毒血如雨般奔流其上…
+
+最终勇士终于归乡。而旧友如今已不再。
+不变的只有,儿时好友赠送的小小沙漏。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10003_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10003_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b93f73b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10003_1.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+非常普通的老旧金属酒壶。
+如果硬是说有什么特别之处的话,
+恐怕是其中不曾有过一丝酒味吧。
+
+「你啊,偶尔也喝点酒试试吧」
+守护者多年的挚友、上司笑道。
+「让眉头舒展开来,乘醉高歌」
+「才能有,面对明天的勇气嘛」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10003_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10003_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..a70955e6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10003_2.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+羽形别针上刻印的盾纹,在月下隐隐发亮。
+彼时,那可是令贼人恶徒胆寒的摇曳微光。
+
+守护者有着非常尊贵的骑士名。
+在夜里,他却常将纹章与面目隐藏在斗篷下。
+如此,他就能不受拘束地完成那些应当完成,
+却不应当由理应光明磊落的骑士完成的事情。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10003_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10003_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c92c6494
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10003_3.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+永远都要做好两手准备——
+基于这样的信条,而佩戴的束发带。
+在紧急的时刻,可以充当止血绷带。
+
+基于这样的信条,将自己的剑法传给挚友麾下的骑士。
+基于这样的信条,也培养了无比渴求正义的白色骑士。
+基于这样的信条,将或许会长成罪恶之花的幼苗扼杀。
+
+如果准备得足够充分,
+即使自己有朝一日不再能守护这片土地,
+不再能守护挚友,不再能守护那位爱唱歌的少女…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10003_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10003_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf9d45928
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10003_4.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+只有那位少女的清脆歌声,
+可以让守护者的眉头舒展。
+
+他们之间的故事十分短暂。
+最后,骑士在流尽了鲜血,
+而少女耗竭了泪水与歌声。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10003_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10003_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..053ede718
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10003_5.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+指针的滴答、烛光、案件卷宗;
+月光下的人影、刀剑与黑斗篷,
+这些常伴是孤独守护者的同侪。
+但无论做到什么样的地步,对他而言,时间总是远远不够。
+骄纵而爽朗的上司常哂笑他的寡言、愁容满面,吝于享受。
+
+守护者是不回首过去的人。他的眼中只有当下与未来。
+只有眼下,无论用什么方式也好,连根拔掉一切罪恶,
+才能确保自己的挚友、上司所热爱的这大地未来无虞。
+
+只有白天看着广场上那位少女时,
+他才会想许多平时无暇去想的事。
+
+或许自己也该拥有「未来」…吗。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10004_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10004_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..5268a3e58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10004_1.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+清白的茶盏,其中闪烁着星光。
+过去曾有占卜者用它卜问吉凶,
+是相信水中能映出星辰的海洋。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10004_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10004_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf4b761b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10004_2.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+与风同速的猛禽,其存在本身便是奇迹。
+它被赐予了锐利的视觉和锋刃般的脚爪,
+又有宽广的翼展,得以支撑它高速滑翔。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10004_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10004_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..de5af38ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10004_3.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+一对不算昂贵的耳坠,以星光般闪亮的金属雕琢而成。
+商贩所不知的是,它的闪耀来自远古坠落大地的星星。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10004_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10004_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..4444b9e99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10004_4.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+小小的蓝色鲜花,从古老的残损石碑中生长出来。
+残碑承载着死的历史,裂缝中却孕育着生的奇迹。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10004_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10004_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..49385c212
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10004_5.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+常说胜利需要争取,但奇迹却只能等待。
+但是磐石被磨成细沙,难道不是奇迹吗?
+你与我的相遇,难道不也是一种奇迹吗?
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10005_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10005_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..adff4eb10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10005_1.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+嗜血的狂战士肆行大地,与人类作战、与魔物作战,甚至向魔神怒吼。
+在飘散着余烬的荒芜之地,流浪的狂战士迎头撞上了硕大无朋的魔兽。
+冷酷的铁面掩藏着无法平息的怒火,狂战士与魔兽展开了无尽的血斗。
+过了无数时辰、日子、年头,巨兽终于力竭倒下。
+魔物断角中的骨髓被吸干,那是属于冠军的美酒。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10005_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10005_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c4e0ffd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10005_2.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在众神与凡人的混战中,战士的家乡被战火殃及。
+蔷薇花园化作火海,报丧之鸟啄食着同胞的尸体。
+烈火之中重生的战士,被复仇与杀戮的欲望迷醉。
+战场上飞散的黑色鸟羽,也被复仇者的狂热染红。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10005_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10005_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1726b2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10005_3.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+吞噬家乡的烈火中,发狂的战士失去了英俊的容颜。
+铁面烙在脸上替代了血肉,表情定格在冷酷的一面。
+在罔顾生死的血战中,可怖的铁面被对手一劈两半。
+疤痕纵贯铁的脸面,深深地割裂了附生其上的皮肉。
+但疼痛决不会让狂战士止步,流血也不会停顿他的动作。
+狂战士继续嘶吼着,直到鲜红的血与黑红的血覆满脸庞。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10005_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10005_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..48dbc432d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10005_4.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+尚未发狂的日子里,战士曾在蔷薇花园中踟蹰。
+他未曾有亲人与爱人,也不曾有好友与他交心。
+在血战的间歇,战士以心血温柔照料园中脆弱的花朵。
+仿佛这些荆棘中的血红之花,才是他仅剩无几的温情。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10005_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10005_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e96887fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10005_5.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+未曾遭逢敌手的狂战士,其生涯也会有终结的一天。
+当血海在双脚下枯涸,当狂战士终于疲惫不堪之时,
+他遇到了战场上最后一个敌手,注定结束他的命运。
+夕阳下弥漫血腥的战场之上,他的沙漏被染成血色。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10006_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10006_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..f153b658a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10006_1.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+武人上场展现武艺的骄傲时刻,自然离不开美酒的送行。
+面对着同样骄傲且强大的对手,武人举起酒杯隔空敬酒。
+以平静如水的心踏上比武擂台,以敬意面对桀骜的对手。
+这正是比武前敬酒仪式的真谛,而非台上的胜负与荣辱。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10006_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10006_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..08bd4c9e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10006_2.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+技艺非凡的武人,从空中的飞鸟身上摘下这支羽毛。
+有时武技之高深,其实不在于力道之劲,攻势之强。
+常年锻炼出的轻巧与机敏,同样是武人骄傲的本钱。
+为了炫耀自己过人的武艺,武人将鸟羽佩戴在胸前。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10006_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10006_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..505fc7736
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10006_3.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+武人额头曾经的鲜红色头巾,如今已经有些褪色黯淡。
+这是幼时入门的证明,也铭刻着自己当年的高远志愿。
+每当清晨响过头一次鸡鸣,年轻的武人早已在林中挥汗如雨。
+多年后,不再年轻的武人也成为教头,机警勤奋仍不减当年。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10006_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10006_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f9c4464c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10006_4.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+自从被师门认可为习武之才,武人便勤练不辍,数年一日。
+在磨炼武技的艰难道路上,难免身受挫折,以至重伤摧残。
+受指点,武人在山林中摘取了一枝红色小花。
+虽无力弥合荣誉的伤疤,但终究能缓解痛苦。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10006_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10006_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e3037d63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10006_5.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+以水滴计时的水漏器,时刻被武人挎在腰间。
+当他忍受流水冲击时,当他独立在木桩上时,
+当他默默承受一切修炼的苦痛时,
+这计时器具一秒秒地记录着年月。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10007_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10007_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f6b7da00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10007_1.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在军校学员的经验中,「自由训练」远称不上自由。
+学员们在操练场挥汗如雨,教官却像监工一般悠闲。
+泡一杯红茶,加超量的方糖,便是教官的午后时光。
+教官每日一度的清闲时刻,是高于学员的权力体现。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10007_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10007_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..7889365c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10007_2.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+冷酷的教官也曾经历过战火,在残酷的战场上熟习战斗的技巧。
+在乏味的训练中,他向学员传授的不仅是战场防身与进攻之术,
+不仅是杀敌与守护,更是令战士生涯不至过早中断的生存之道。
+教官一板一眼的动作示范,也是对战场先辈久远的纪念与致敬。
+多亏了那些没能看到今日的战友,他才能拥有如此宝贵的经验。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10007_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10007_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..11165b2f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10007_3.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「我没有作为将校指挥军旅的能力」
+「除当兵外也不胜任别的什么工作」
+「不如让我来教小伙子们吃点苦头」
+「好让他们在战场上能多活几分钟」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10007_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10007_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..eca44949e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10007_4.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+军校中的学员人人明了,他们那位严苛的教官一向不苟言笑。
+但每周总有一两天,他会心情大好地把黄色的小花佩在胸口。
+当察觉教官嘴角显出微笑的征兆,学员们也会随之松一口气。
+教官胸口招摇的黄色小花是休息日的象征,也是归乡的标志。
+待告别了顽劣的学员,教官来到沉寂的墓地。
+肃静片刻,给那熟悉的墓碑献上沉默的敬意。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10007_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10007_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a5392138
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10007_5.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+教官珍藏已久的怀表,并不是由军校配发的计时工具。
+当教官还是士兵的时候,这枚怀表指示着冲锋的时刻。
+它预告了胜利与受挫,也为战士敲响性命的倒计时。
+如今对学员而言,它纪念了新兵们走向成熟的磨炼。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10008_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10008_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb2e9981c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10008_1.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+好赌之徒多少有些迷信,对客制骰盅情有独钟。
+这是她定制的骰盅,其中却未安排任何的机关。
+赌徒之运一半在天一半在人。
+赌局外的天地则从不看点数。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10008_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10008_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..14dbeefd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10008_2.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+好赌之徒的帽饰是浮夸的彩色羽毛,真正的贵族对这等媚俗摇头生厌。
+但自以为是的贵胄之裔眼中只有表象,却无法看见巨鸟翎羽内藏玄机。
+静待赌局决胜的关键时刻,赌徒以神偷般的手法亮出隐藏许久的王牌。
+之前尚且高高在上的面孔、轻蔑不已的眼光,全部在这一刻骤然凝固。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10008_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10008_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..565f820f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10008_3.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+好赌之徒往往佩戴夸张的首饰,用来纪念朝得暮失的财富。
+湛蓝的宝石散发出令人安心的光泽,如同晴空与湖面一般。
+赌徒在耳坠上涂了催人冷静的秘药,因而总能在赌局上安之若素。
+在生死攸关的对局中,多一分冷静理智,也便多了一丝得胜希望。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10008_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10008_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f2aa6cd2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10008_4.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+好赌之徒常常喜爱炫耀财富,尽管财富来之也快,去之也易。
+她将硕大华丽的异国花朵戴在耳边,闪烁的灯光下无比显眼。
+但没人知道的是,做过手脚的骰子正精妙地藏身在花托里面。
+只有在赌徒救急的时刻,才会用魔术般的障眼法从花里取出,
+在众目睽睽下,调换赌局中的骰子,为自己创造致胜的良机。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10008_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10008_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..e254f1980
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10008_5.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+好赌之徒必须精准地把握时机,才能将欺诈招数发挥完美。
+出于这个原因,她常年将一枚金色的怀表藏在胸前口袋里,
+在无数次豪赌中,总有一次,对于时间的敏感救她了一命。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10009_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10009_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..108bf96bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10009_1.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+被流放的贵族家传的银杯,外壁上镶嵌着刻有家族徽记的宝石。
+但在流放者令家族蒙羞之后,便挖去了自己曾引以为豪的标记。
+如今的杯盏已经残破,不再能够盛装液体。
+但流放者依旧随身携带,直至最终的归途。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10009_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10009_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..613db3ac4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10009_2.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+流放者走过平原,穿过森林,在无人的旷野中独行,
+厚重灰暗的云层下,一枚湛蓝的鸟羽飘落在他肩上。
+这羽毛来自躲避猛禽的惊鸟,就像流放者一样。
+这信物来自无巢的自由之鸟,就像流放者一样。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10009_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10009_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab5edfef8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10009_3.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+流放者曾经也是贵胄之裔,幼时曾在白银堆砌的大殿间无忧地穿行。
+在那个久远的时代,父辈头上的冠冕曾是尊严的标志与高贵的象征。
+多年以后,在血亲相争的猩红迷雾之中,崩塌的大殿被血水所淹没。
+这尊蒙羞的头冠也成了流放者的罪证,随他一同踏上了流浪的旅程。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10009_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10009_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..f353edd06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10009_4.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+那是被流放的贵族还未卷入漩涡时发生的事情,
+那是在阴谋的雾霾尚未笼罩家族时盛放的鲜花。
+年岁将衰的流放者经历了许多残酷,早已淡忘了过往温柔,
+但这朵褪色的小花和幼时纯真的笑容是他精心保护的回忆。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10009_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10009_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..38ae32599
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10009_5.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在短暂的往日时光里,年幼的贵族获得了一枚怀表。
+这精致的物件滴答作响,记录了流放者的童年时光,
+但无忧的时日在剧变中结束,
+不得不踏上流亡的漫漫长路。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10010_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10010_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..76c946aac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10010_1.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+冒险家拿来饮水的破旧金杯,据说是从某处遗迹寻得的宝物。
+金色的杯壁上雕刻着古老模糊的纹路,镶嵌着已黯淡的宝石。
+在他最终告别了以天地为屋舍、以遗迹为居室的冒险生活后,
+古旧的金杯被换作闪耀的摩拉。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10010_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10010_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f42b1b9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10010_2.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+冒险家曾经穿越森林,追寻从未见过的珍禽。
+仰望着天空冒然前行,却被树根捉住了脚踝。
+醒转时,见到的是命定令他放弃冒险的少女,
+发间别着一簇梦幻般的翎羽,一切有如幻梦。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10010_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10010_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..beaea3b4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10010_3.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+虽然这只是普普通通的绿色头带,布料坚韧,吸湿挡尘。
+虽然这头带的主人也仅仅是凡人,只拥有一副血肉之躯。
+但高天之上无尽深远的星空,与地下暗无天日的深渊,
+以及它们掩藏的一切秘密,正等待这弱小的人去猎获。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10010_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10010_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..4050aaf4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10010_4.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+志在星空与深渊的冒险家,在幽深的遗迹间不意遇见顽强的小花。
+生于死境的鲜花触动了冒险家,令他一时忘记了遗迹深处的宝藏。
+思索片刻,冒险家摘下小花,别在胸口,迈步向黑暗的地底走去。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10010_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10010_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..d569d1dc0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10010_5.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+冒险家的怀表,秉持着冒险家协会简朴实用的信条,由老牌钟表匠打制而成。
+在冒险家多年不见天日的黑暗旅途中,它的滴答声是时间仍存在的唯一证据。
+而在冒险家不得不放弃挚爱的生涯,落入平凡窠臼的多年之后,
+无人问津的怀表仍旧躺在橱窗里滴答作响,静候着下一次冒险。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10011_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10011_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..bbc7fd46c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10011_1.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+生来幸运的孩子,就算心怀恶意的盗匪也无法伤他半分。
+那是幸运儿长大后的故事,就发生在一家酒馆后的小巷。
+当时夜黑无月,凶恶的盗匪正准备对酣醉的幸运儿动手——
+却被不知何处飞出的酒杯砸中了脑袋,扑通一声倒地不省人事。
+或许这得归功于酒馆楼上那场斗殴,但并非人人都有如此运气。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10011_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10011_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..26c8023cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10011_2.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+生来幸运的孩子,即使阻挡路途的恶兽也只好在他面前乖乖让路。
+无忧的幸运儿在森林中漫步,殊不知虎视眈眈的魔物正躲在暗处。
+正当男孩被鲜艳的毒菇吸引,魔物一跃而出踏扁了那剧毒的蕈菌。
+魔物以为便宜的餐食送上门来,却没注意一枚鹰羽刚刚落在肩头。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10011_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10011_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..b89712dad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10011_3.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+生来幸运的孩子,即使凶险的陷阱也为他准备着意想不到的宝藏。
+无忧的幸运儿在遗迹间流连,却不想一时失足,落入深深的地穴。
+男孩掉落在灰烬堆上安然无恙,原来那是腐败成灰的天鹅绒床垫。
+就这样,幸运儿发现了旧日宗族的秘宝,把好运冠冕加在额头上。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10011_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10011_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a5711d18
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10011_4.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+生来幸运的孩子,无论何种奇迹都会向他敞开怀抱。
+那是传说中的绿色四叶花,是承载幸运的宝贵赠礼。
+无忧的幸运儿在原野上游荡玩耍,无意间发现了它。
+出于童稚的顽皮,幸运儿采摘下绿花,装进了自己的口袋。
+不知是幸运的绿花带来了好运,还是好运引导他遇见了它。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10011_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10011_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..c407627d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10011_5.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+生来幸运的孩子,就算永流的时光也不会让他变老。
+待年岁已衰,幸运儿既没有家庭,也没有子孙绕膝。
+但在好运的一生中,人人都是他的交心好友与家人。
+即使在他生命将尽之时,偶然间看见倒计时的沙漏,
+他也只是哈哈大笑,拿起弹弓,只一发便把它打破。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10012_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10012_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b7552228
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10012_1.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+学士书桌上雅致的茶杯,以轻薄的陶瓷制成,勾勒着鎏金的花边。
+与书斋内杂乱的景象格格不入,似乎足以表明她的家世并不简单。
+但孤高的学士却从不在乎这茶杯的美感与用途,将羽笔浸入其中。
+她仅将它当成了清洗笔头的小小墨池,任之被墨汁染得漆黑丑陋。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10012_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10012_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..f48a41e21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10012_2.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+学士的羽毛笔,由异域飞鸟的尾羽制成。
+由于笔耕不辍,已被染成了庄严的黑色。
+多年以来,学士从未更换过手中已染黑的羽笔。
+正如久历战场的士兵,羽笔是她最趁手的武器。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10012_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10012_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa60c04ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10012_3.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+学术是代价昂贵的赌局,即使投入一生,也可能一无所得。
+学士在无尽的笔记与检索、计算与注解中度过半生的时日,
+又因失败与裹足不前消耗了大好的光阴。
+曾经敏锐的视力如今已被频繁阅读损害,
+但最终答案来临的时刻依然是遥遥无期。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10012_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10012_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..1444f1fcc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10012_4.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在埋首书海的生活中,象牙塔内的学士罕有见识鲜花的机会。
+为了排解书斋中的孤独,仰慕学士的少年带来了异域的花朵。
+学士精心收藏了这份心意,将它风干,在厚厚的书页间夹紧。
+从此以后,在学士如山的灰暗书卷中,多了一抹惊艳的色彩。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10012_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10012_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..510ced236
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10012_5.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+小巧精致的座钟,被精心摆放在学士书桌上不易被碰掉的位置。
+埋首书斋的学士常年不见天日,对于时间的感触如同盲人观物。
+这小巧的座钟在学术的苦行中指引方向,让学士得以规划前路。
+当智慧最终降临这间书斋,学士消耗的长久时光终究不会白费。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10013_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10013_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..6de2c6dfa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10013_1.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+浓重的药汤早已干涸,苦涩的气味却无法散去。
+游医曾用这陶壶中极苦的汤汁拯救了许多病患。
+当她身患痼疾时,却只有炉灶上药壶为她叹息。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10013_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10013_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..538d34eb0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10013_2.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+即使在不见五指的深夜,游医也要及时出诊,
+夜幕之中隐藏着无数危险,行人须警醒如枭。
+如夜枭般无休止的守望,最终使游医病倒了。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10013_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10013_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f5ee958a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10013_3.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在那些居无定所的日子里,游医每天都会匆忙出行。
+无论是晴日当空,还是大雨瓢泼,都无法阻挡步伐。
+不仅保护了她野草般的头发,也用来包扎伤病患者。
+游医的方巾历经风雨,是她漂泊路上最忠诚的伙伴。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10013_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10013_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffb7b8b94
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10013_4.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+漫步大地的游医,以冒险家的热情搜罗着珍稀药材。
+在险峻的山崖上,湿滑的岩石间,她发现一株银莲。
+到最后,药始终没派上用场,花香却一直鼓舞着她。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic10013_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic10013_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4becd5ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic10013_5.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+有时面对性命垂危的伤患,游医不得不争分夺秒。
+怀钟总是分秒不差,助她在拯救伤患于危难之中。
+但当晚年的游医独卧病榻,耳边也只有怀钟滴答作响。
+为脱离危险报时的道具,最终唱出了游医自己的哀歌。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14001_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14001_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..2caf3cc2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14001_1.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+曾在凛冬中替人寻找希望的异邦人,
+即使是畅饮之器也以晶冰雕刻而成。
+
+从这杯中饮下的苦酒,寒冷如刀,穿喉入腹,
+常人敬而远之的口感,却令沉默的勇士流连。
+
+他是寒冰般沉默的战士,以身躯阻挡着自星辰而来的刺骨罡风。
+不满足于受保护的绘画少女,她向倾慕的人留下这最后的嘱咐:
+
+「假如天性中的胆怯与绝望将你压倒,令你终于不再归来,那么…」
+「…请你活下去。请不要与我们共同走向灭亡,湮没于冰冷的遗忘」
+
+饮下践行的寒冷苦酒,不再直面少女润湿的双眸,
+踏上了无止境的追寻之途,向着雪境与深邃之地。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14001_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14001_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..efee5b2c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14001_2.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+本不属于寒冬的猛禽翎羽,有着冰冷的触感。
+触之仿佛能感受到暴雪中不屈而无望的呼号。
+
+不寻洞窟,不筑巢穴,傲然面对寒风而鸣的鸟遗下的羽毛,
+受到寒风吹袭而覆雪凝霜,看起来恍如镶嵌了晶莹的宝石。
+
+这支羽毛最初来自一只飞鹰,寒冬的风将它粗暴地扯下。
+随风飞舞的途中先被冰霜拖累,后不堪重负地落入雪地。
+
+「我相信,欢快聒噪的鸟雀会随着你的脚步,飞回重又苍翠的夏宫园林」
+「那些被寒潮驱逐的生灵,失去故乡的可怜孩子,将随你返归梦中的巢」
+
+身负重托的勇士在茫茫风雪中踟躇,努力辨认着飞羽的颜色。
+被风雪沾湿封冻的鸟羽,一如随勇士的脚步褪色的遥远嘱托。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14001_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14001_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0917d556
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14001_3.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+英雄身负雪都仅剩的渺小希望,踏上寻找救赎之旅。
+头戴寒冬的冠冕,高傲地消失在无垠寒风雪暴之中。
+
+背负着山城的契约,背负着清澈的目光,沧桑的勇士从来不曾恐惧冰幕外的未知。
+曾经一度苍翠的山间盛景、久远高天不再降下的祝福,皆是勇士永无停歇的动力。
+
+「越过冰封的门扉,走下深邃的回廊」
+「他折下银白枝条,为雪国带来希望」
+
+少女为族人唱着安抚的歌,呵护着有关于他的一切记忆。
+她坚信他会回到身旁,携着和煦春光与无可变夺的希望。
+
+但在最后踏雪而去的勇士终究没能及时返回。
+久已磨灭于风雪的憎恨言语控诉着他的逃亡…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14001_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14001_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..5283f83f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14001_4.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+这朵永恒冻结的冰之花,由纤柔的双手摘下。
+对某人而言,能让他视严寒如温暖的拥抱吧。
+
+「这里的第四幅壁画为你而准备,你的形象将会永远留在这面墙上」
+「为了这幅壁画,为了大家,我会一直在这里等你,祈祷你的归来」
+
+少女站在空白的墙壁前,微笑着在勇士的胸前佩上一朵小花。
+那是优雅而从容不迫的人儿,即使面对死亡与绝境也是同样。
+
+待古老的史诗湮没在北境的烈风暴雪中,
+而后风雪也消融净尽,这朵花仍未凋零。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14001_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14001_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f0de94bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14001_5.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+一尊古老的沙漏,其中流淌着细小的冰晶。
+即使最酷烈的寒流也无法冻结永流的时间。
+
+「天降的严寒甚至足以冻结时间」
+雪葬的山都之中,有这样的传言。
+
+当勇士越过冰风之墙时,时值深夜,雪暴呼啸。
+无论是日光或是月光都无法轻易穿透苍白之风。
+无论何种严寒暴雪,确无法令时间的洪流凝滞,
+
+即使都城已被掩埋在寒冰之下。
+即使英雄本身也随着记忆消逝。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14002_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14002_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..5446ee3f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14002_1.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+平定雷灾的尊者使用的酒杯,
+或许它的旧主曾以紫电为饮。
+
+屠戮魔兽的尊者也是凡人,也会见得而喜,因失而悲。
+暴怒与狂喜如同轰雷掣电,其来之也骤,其去之也急。
+见证了此人平定惊雷的紫晶盏,容纳了一切喜怒伤悲。
+
+无论是亲眷被作为供奉时的祭之酒,
+或是借以杯中之勇于暗夜深入兽穴,
+抑或是平定雷电的尊者孤独的最期。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14002_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14002_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e1414339
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14002_2.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+鹰翎状的徽章,仿照穿行雷暴的猛隼翎羽而造。
+贴在胸前似乎能从中感受到雷电与山火的气息。
+
+不畏雷电,不惧山火的猛隼,
+曾在烧焦的林木间遗下羽毛。
+勇士仿照其形状,用紫水晶打造成徽章。
+在大敌的注视下,紫色的鹰翎闪闪发光。
+小小的徽章上,耀眼的电光盘虬又星散。
+仿佛预示着雷之魔兽将面临的凶险制裁。
+
+勇士如无谓雷霆与火的猛禽,
+最终斩下雷电之魔兽的头颅。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14002_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14002_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..aeda75bf5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14002_3.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+非常之古老的紫之冠,
+闪烁着征讨雷电的光。
+
+昔日暴虐的雷之魔兽,
+曾以雷霆手腕驱役人。
+殊不知霹雳稍纵即逝,
+威仪于大地无可存留。
+
+勇士冒着雷暴折却它的爪牙,
+为自己赢得这尊平雷的冠冕。
+但彼时故去的已经无可往回。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14002_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14002_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..976a3d296
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14002_4.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+雷暴中摘下的小小紫色花朵,
+能够令佩戴者无需畏惧雷电。
+
+紫雷中盛放的花,久经暴雨而未曾枯萎。
+这是雷霆之花,被平雷的尊者屈膝摘下。
+
+勇士将这朵花始终佩在胸前,高傲地面对雷电。
+即使与雷之魔兽的血战,也未曾将之动摇半分。
+对于尊者,心口的紫色小花或许只是一时兴起。
+但对于行路的游人,这是战胜暴雷的果敢决心。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14002_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14002_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..757520250
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14002_5.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+以雷之碎晶替代流沙的沙漏,曾为尊者所用。
+晶石随时间而崩碎泻落,又在下部合为一体。
+
+屠戮雷之魔兽的勇士用紫水晶制成了这尊沙漏。
+时间的流逝如瀑如电,一泻千里,又疾不可追。
+即使平雷的尊者,也无法对时间这道惊雷回应。
+
+被囚禁于这沙漏之内,即使雷电也无法违抗时光永恒的节律,
+水晶崩裂又重组无数次,时间在电光中悄然飞逝,不复归焉。
+而参透了其中蕴意的万物兴衰,则成了勇士诛杀魔兽的关键。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14003_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14003_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb186a251
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14003_1.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+空空如也的杯盏,仍旧留存着岩浆的余温。
+这是渡火智者的酒杯,曾流溢出诸多智慧。
+
+这尊酒杯曾被操纵烈焰的智者把玩,高温未曾伤它半分。
+人们传说智者以流火岩浆为佳酿,智者则对此嗤之以鼻。
+美酒终会在高温下挥发而尽,但智性却能耐受一切灼烧。
+
+对于智者而言,美酒仅是天才的助燃剂。
+酣醉时的一点火星,便有可能引燃灵感。
+
+无言的酒杯,见证了智慧从火焰中诞生。
+在智者最后一次远行前,则满溢了孤高。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14003_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14003_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..307437fff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14003_2.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+浴火高鸣之鸟的羽毛,被渡火的智者采撷,
+佩戴着它,似乎能听到野火中的振翅之声。
+
+传说一种鸟,生而孤独,能在火中高歌,
+人民将它作为图腾崇拜,君主以之为贵。
+
+火山之地的智者佩着它的羽毛,在烈火中退隐。
+孤独而来的他最终也孤独而去,下落从此不明。
+从此以后,人们时常听到烬寂海深处传来鸣唱。
+是浴火之鸟的鸣叫,还是渡火之贤者的吟叹呢。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14003_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14003_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..be7fcf6e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14003_3.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+古老的冠冕,曾经由烬寂海的流浪智者拥有,
+注视着它,仿佛仍能看见烈焰中挺立的身影。
+
+流浪烬寂海的智者用赤色玛瑙打造了这尊冠冕,用以适应烈焰与高温。
+智慧与灼热执念成就了防火的冠冕,却引来了同僚和前辈的恐惧妒忌。
+
+「这自大的年轻人,竟敢挑战烬寂海的怒焰,这是百年来未有的亵渎」
+「火海必将他吞噬蚕食净尽,连灰烬也被热浪扬入高空,终化作虚无」
+
+善妒的老师企图刁难他的门徒,便要他戴上冠冕,步入火海。
+却眼见这冠冕的主人在岩浆中悠然漫步,消失在了视野之外。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14003_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14003_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..599b2ee55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14003_4.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+经历烈焰焚烧才会盛开的花朵,
+烧灼的刺痛令佩戴者愈发顽强。
+
+火红的花朵,仿佛闪光灼灼的玛瑙石一般。
+这浴火的花,被火中通行的智者佩在胸前。
+
+在渡火的智者生命的最末,他对人们说道:
+「这是受烈焰焚烧而盛开的花。若我未被化作烟灰」
+「热浪与黑烟中必然会有这朵花闪烁着余火的光辉」
+
+后来,人们追踪着明灭的光芒,来到了烬寂海的边缘。
+却发现智者已经不知所踪,而花依旧盛放在余烬之中。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14003_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14003_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebea4b974
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14003_5.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+这尊沙漏的内部并非砂砾。而是闪烁的热砂。
+时间如熔流般匆匆而去,不会留下任何烙印。
+
+这是智者渡过烬寂海之后的故事,
+传说他又度过了百年的隐士时光。
+但短暂解脱却敌不过更深的煎熬。
+
+避世的智者再受不住永恒的灼烫,便打造了这尊沙漏。
+在熏天的火焰之中,猩红的热砂来而复往,一切如常。
+
+可怜那智者,不惧烈火的焚烧,却躲不过时间的炙烤。
+一切门人亲眷都先之而去的冰冷火焰,是无可抵御的。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14004_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14004_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfa5a0a64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14004_1.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+少女一直钟爱的杯皿。
+曾为优雅的红茶盈满。
+
+悠闲地品尝小点心与清茶的滋味,
+无关旁人与世界,是少女的特权。
+
+「我的奖章就是这朵花,如此足矣」
+在遇见骑士的那一日,骑士这样说。
+「但是,我的心已经」
+不把这样的话说出口,是她的特权,
+也是少女矜持的枷锁。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14004_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14004_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d258c7de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14004_2.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+精致的羽饰。经历了许久的年月,
+羽毛当中已经聚积了不少的尘灰。
+
+自从遇见骑士的那一天起,少女的命运就已经结束。
+不再为当下、青春、恋爱,不再为这一切活在当下,
+无处寄挂的思念就如寻巢的无足之鸟,永远地漂泊。
+
+不知这种思念是否能传达到那位,
+醉心于自己的骑士道的骑士心中,
+能传达到四方大地与覆灭古国处,
+让他目睹她所梦见的那些景致呢。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14004_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14004_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..366426354
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14004_3.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+即使是在追求者与花束的簇拥中,
+少女也从未摘下礼帽,稍微抬眼,
+费心记下那些人们的名字与相貌。
+
+许多年里,她都会在每日的末尾,
+将礼帽上积攒的些微的灰尘掸去。
+但容颜上积聚的尘沙是掸不去的。
+
+追求者与花束随着年月日渐减少,
+但她的心还停留在过去的某一日。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14004_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14004_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..9987ef035
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14004_4.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+少女般淡雅的粉色鲜花,依然娇嫩。
+是书中记载的如今已经绝灭的品种。
+
+如少女在故事中无数次读到的:
+获救的少女与彼时依旧纯白的骑士,
+交换了彼此的花为各自的祝福。
+
+少女的心通常如鲜花一般易逝易变。
+但这朵花时至今日依然故我地湿润。
+因为她的心始终停滞在那一刻,
+少女初次遇见她的骑士的时刻。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic14004_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic14004_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd6486bff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic14004_5.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+很精密的仪器。不顾物主的感受,
+无情而无限地展示着事物的变迁。
+
+少女的岁月是有尽头的,
+但她等待的岁月却没有。
+怀钟指针在一日又一日地轮回着,
+怀钟主人的思慕与回忆也是如此。
+
+多年以后,她还记得,多年以前,
+遇到她的,她等待的纯白的骑士。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15001_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15001_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..ccaba911f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15001_1.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+装饰华丽的金杯,本是主人给明星角斗士的嘉奖。
+不败的战士用它畅饮美酒,也痛饮过战士的鲜血。
+
+角斗士又一次赢得血战,遍体鳞伤的他将胜利献给主人。
+胜利、荣耀与掌声常比美酒更醉人,令人忘却身体的痛。
+
+主人允许他同席共饮,席间将酒杯赐予了他。
+那是量身打造的杯盏,也是温柔情意的信物。
+虚荣仿佛黄金的锁链,私情则是噬骨的绵毒。
+英雄为胜利之酒踌躇,却错过了赎身的良机。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15001_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15001_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..2eda59fc0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15001_2.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+当常胜的角斗士迎来自己的结局,
+稚嫩的对手向他献上最后的致礼。
+
+当胜利的虚荣、赎身的渴望,如露如晨雾般消散,
+当曦光终于穿透血腥的云层,角斗士看见了飞鸟。
+
+距赎身仅一战的角斗士,意外被名不见经传的少女终结。
+观众怒吼哀呼,如同骤风排雷,但胜者拒绝羞辱的处决。
+她终究没有将利剑刺入败者的颈窝,像奴隶一样结果他。
+
+渐渐干涸的伤口覆上了无形的鸟羽。
+战士终于如自由的飞鸟般踏上旅程,
+去花儿自由生长,鸟儿翱翔的地方。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15001_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15001_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..32ca2eeee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15001_3.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+古代蒙德传奇角斗士的头盔,其上插满显眼的羽毛。
+对于狂热的观众而言,这顶头盔是百战不败的象征。
+
+传奇的角斗士历经千百场血战,人类或魔物都未尝敌得过他的利剑。
+每一场凯旋式,常胜的角斗士如英雄般行过城门,接受观众的欢呼。
+
+只有在胜利时刻,奴隶仿佛成为了主人,自由的辉光却被虚荣掩盖。
+在凯旋时分,战士真正见识牢房外的天地,赎身的希望又多了半分。
+
+直到英雄的头盔滚落凡尘,看台与沙场才终于梦醒。
+不过一介奴隶,搭上下贱的性命,也没能取悦主子。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15001_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15001_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae1a5a5a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15001_4.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+本是寻常的小花,被角斗士温柔的主人摘下。
+别在角斗士胸前,化作了战士最柔软的一面。
+
+角斗士还未成为传奇时曾与年幼主人在庄园漫步。
+过去,主人随手折下一支小花,赠予沉默的奴仆。
+「恩赐未必都是酬报。或许仅是心血来潮」
+在很久以后的未来,狡黠的主人如是笑道。
+
+当不败的角斗士终于倒在异域少女的脚下,
+方才想起,许多年前,自己曾经也梦想过,
+「真好看的花朵啊。不知何时能启程看看」
+「生长在野外的花儿的模样会是怎样的呢」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15001_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15001_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..630b4f3ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15001_5.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+角斗士为自己打造了这尊沙漏,每历一战便翻转一次。
+当时计终于停止翻转之时,角斗士早已倒在了血泊中。
+
+角斗士步入战场时,他会把这尊沙漏摆在一旁。
+而当尘埃落定,欢呼响起时,一壶沙尚未流尽。
+
+那是角斗士的最后一场战斗,对手是初出茅庐的少女。
+从她的眼中,他看到了胆怯,也看到了幼狮般的凶光。
+而从他的步态,她看到了岁月强加给战士的沉重枷锁。
+战斗激烈艰险,年迈的勇士快然酣畅,仿佛重获颜光。
+但当冰冷的剑刃咬入心脏,沙漏内的流沙方无声落定。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15002_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15002_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..e32072b19
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15002_1.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+非常结实耐用的容器,有着极佳的密封性。
+传说中的猎人曾将篝火边的细语装了进去。
+
+猎人曾经偶然在深夜的原野中嗅到他人的气味,
+面对群狼与魔物也毫无畏惧的她,
+最终仍没有加入火边对谈的胆量。
+那时的猎人已经忘记了人的语言应该如何发音。
+
+即便日后,她受人所托,成了翠绿的魔物猎手,
+也从没有人听过她说话,正如她从不留下足迹。
+
+…那夜,她将听见的谈笑声装进自己的水囊中,
+许多年里,每每感到孤寂,便倾听其中的声音。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15002_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15002_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..1dea76db7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15002_2.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+油亮光洁的猛禽翎羽,曾是箭簇尾羽的良材。
+
+在过去,猎人会无数次地安抚被箭矢穿透的猎物,
+直到它的生命平静地回归大地。因为她心里明白,
+她的猎物前往的那处地方,她终有一天也会到达。
+
+她相信温和的猎人在生命的末尾会从现实中醒来,
+在无边无际的猎场中与如今已经不再的人们团聚。
+
+但她也相信:在她放箭贯穿了追杀少年的魔物后,
+在她聆听了他的请求,为了替人复仇、为了痛苦,
+而不是为了生存、为了自然,猎杀畸变的魔物后,
+自己已经失去了那生命尽头的无边无际的猎场了。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15002_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15002_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..248e2bbea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15002_3.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+从未沾染过一丝鲜血的猎人帽,
+属于民话中的无冕的猎人之王。
+
+猎者的法理是不与大地、森林为敌,
+而是成为自然当中无言的一枝一叶。
+据说曾经有鸟儿在这顶帽子里筑巢。
+
+无人能为最为杰出的猎人冠冕,
+因为高于她的只有自然的天地。
+
+后来这顶猎人帽的绿意成了灾厄中,
+在魔物中,令它们无比胆寒的光景。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15002_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15002_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..4447d920b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15002_4.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+曾经遍布大地,茂密生长的洁白野花。
+始终没有枯干,仍散发着清新的香气。
+
+在猎物横行大地的过去,彼时灾厄的魔物还没有诞生,
+猎人用现今已不知名的这种野花掩盖自己的人的气息。
+古时的人们传说,若是要寻找无言而温和的孤独猎人,
+就循着淡淡的野花香气,闭着眼赤脚在林间与原野走。
+只有像猎人那般行走,才不会踏碎落叶,令猎人警觉。
+
+另有传说:最终找到猎人的是个少年。
+彼时古国的灾厄刚刚发生。生灵涂炭。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15002_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15002_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..b50e8ed5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15002_5.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+构造奇特的小装置,能让人辨明方向与方位。
+
+传说,当猎人赤着脚在原野中静静地行走时,
+趾间的青草会告诉她,湿润的泥土会告诉她,
+大树上的雀鸟看见的,泥土里的树根听见的。
+
+传说,自从古国灾厄降临,草木就不再开口。
+因为司掌草木的神也在灾厄中,一同死去了。
+
+在那之后,她仰仗着这件仪器在大地上游猎。
+受少年所托,从此狩猎的不再是走兽与飞禽,
+而是自古国流出的,带来灾祸与痛苦的魔物。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15003_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15003_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9547b915
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15003_1.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+外形奇妙的水壶,能随流水奏出旋律。
+乐团成员即使饮水也不离乐曲的陪伴。
+
+在古老的传说中,流浪乐团仗剑行走天地。
+以剑、弓为笛与琴,莫论来者宾客或寇仇。
+他们曾漫步沙漠,也曾踏入阴燃的烬寂海。
+
+壶内荡漾的琴声时刻提醒着他们:
+「我们的足迹与无边的音律同调」
+「何处有音乐声,何处就有我们」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15003_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15003_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..0361e3b03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15003_2.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+靛青的挺拔箭羽,饱经风霜幸存至今。
+迎风震颤时似乎有乐声从羽梢中漏出。
+
+流浪乐团的琴师同时也是精湛的弓手。
+传说他能用温柔的琴声迷惑飞鸟,然后将之射下高空。
+据说在为鸟儿编织死亡之曲时,琴师从来低垂着眼帘。
+有人说这是乐师的自矜,也有同伴说这是猎手的仁慈。
+
+当可怜的牺牲品装点了琴师的箭矢,
+清脆的琴声也化作无情的报死哀声。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15003_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15003_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..074f8d8dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15003_3.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+漂亮的礼帽,历经岁月却依然光彩照人。
+仔细倾听,似乎回荡着古老悠扬的乐声。
+
+千百年前,一支乐团在大地上流浪。
+乐团无乐谱。见所见而歌,闻所闻而奏。
+后来,随着乐团愈发见识到世界的广袤,
+
+「啊啊。这世上,可唱的竟有如此之多」
+
+成员们以音符为语言,将所见所闻写下。
+至死仍将流浪乐章掬在手中的便是指挥。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15003_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15003_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebede54e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15003_4.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+花形的小小徽章,其中仿佛传出音乐声。
+
+在那流浪的乐团里,有一位飒爽的剑士。
+比水上的霞光更明媚,优雅如报晓云雀。
+每当她挥舞利剑,笛音与歌都随风而起。
+
+一曲一舞落定如同雨霁天青。
+尘埃落定,台上下无有杂音。
+
+音乐与剑在她手中同等致命,同等优美。
+这便是流浪乐团的演奏,它有两种听众。
+听者是恶徒,乐声则远远传到舞台之外。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15003_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15003_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..09bd122a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15003_5.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+流浪乐团的沙漏,本身便是一架琴。
+随着时间流逝,乐音也会愈发沉郁。
+
+每当表演即将结束,流浪乐团便会奏起竖琴。
+随着时间渐趋终点,竖琴的音色也愈发沉重。
+当低音在空气中弥散而尽,乐团演奏便告谢幕。
+
+而正如天下无不散之筵席,乐团本身也有竟时。
+当众人纷纷为宿命击倒,乐器埋葬于尘沙之下,
+乐团的时计也奏完了终曲。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15004_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15004_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15004_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15004_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15004_2.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15004_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15004_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15004_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15004_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15004_4.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15004_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15004_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15005_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15005_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..df711d369
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15005_1.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+古老部落的萨满使用的祭礼酒杯,
+用以将活祭的鲜血献给雷之魔鸟。
+
+雷鸟高飞的季节里,暴雨肆虐的山林中,一位少年无畏地歌唱。
+孤高的雷电魔鸟被少年清澈的歌声吸引,静静地落在他的身旁。
+
+「真是有趣的曲调。你,渺小的人儿,就不害怕雷霆与暴雨吗」
+「族里的大人说,我这样的孩子能令雷电平息,化暴雨作甘霖」
+
+少年停下歌唱,回答雷鸟的疑问。
+雷鸟高傲地鸣叫片刻,不再说话,
+因为,那是非常动听美好的歌声。
+
+那是差距无比悬殊的幼小的生祭与雷鸟的初次与最后一次相见。
+雷鸟再次寻找少年时,见到了高高搭起的祭台与金杯中的血水。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15005_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15005_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb55a9b03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15005_2.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+雷之魔鸟遗落的羽毛,闪着紫色的光泽。
+或许是被毁灭的部落曾存在的最后证据。
+
+古老的部落视雷鸟为守护神。雷鸟将之毁于一旦。
+在一个沉郁的夜晚,它曾与少年结下无瑕的情谊。
+魔鸟振翅离去后,少年拾起了偶然落下的雷之羽。
+
+「当你同雷雨再来时」
+「我唱别的歌给你听」
+
+未能兑现的承诺令雷之魔鸟悔恨发狂,
+它就此远远离开了已化作灰烬的山林,
+直到多年后它被视为作乱的妖物遭伐。
+
+许多年后,曾经的焦土重又林木葱葱。
+昔日属雷的片羽则埋藏在了草木之间。
+但两者的故事已与部落一同归于虚无。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15005_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15005_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0baa2b9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15005_3.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+在祭拜雷之魔鸟的古老部落,
+德高望重的萨满头戴的冠冕。
+
+雷暴中高飞的鸟,携紫电引骤雨降临山林。
+蒙昧的部落感激它的恩赐,畏惧它的力量,
+故选举萨满,以血祭祈求护佑,逃避惩罚。
+
+雷鸟终究是魔物,人的崇拜于之有若敝屣。
+人们浑然不知,仍将雷鸟的无常视作天启。
+然而雷霆只是它的呼吸,一如人们的生死。
+在空中,人们在彼之眼中与走兽相去不远。
+
+直到清澈的歌声有一天穿透了低鸣的雷雨,
+撕裂了空中的阴霭,将小小的光传给了它。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15005_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15005_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc62d7e9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15005_4.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+在山火的灰烬中幸存的紫色野花,
+曾见证古老部落遭遇的灭顶之灾。
+
+在新一年来临的祭典上,萨满以无辜者的鲜血唤来了雷之魔鸟。
+部落人期待雷鸟悦纳神圣的祭品,如往年一样鸣叫着诵出神谕。
+但当乘雷之鸟降临众人头顶,空中回响的却是昭告毁灭的狂雷。
+
+为了回报偶然听见的歌声,为了向少年的族人降下残酷的复仇,
+雷之魔鸟展现了可怖的真颜,将渺小的部落从大地上彻底抹除。
+
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15005_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15005_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..17c32d27e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15005_5.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+一尊装饰华丽的沙漏,曾归尊崇雷鸟的古老部落所有。
+但当部落被彻底毁灭,这尊沙漏也渐渐为人所遗忘了。
+
+紫水晶与琥珀金制成的华丽沙漏,原本是萨满的时计。
+每到雷之魔鸟降临的季节,这尊沙漏便会为祭典报时。
+
+在部落最终的祭典上,狂怒的魔鸟掀翻了染血的祭台。
+预告守护神降临的时计,此刻却成了招来雷霆的丧钟。
+雷暴的巨鸟向部落人降下灭顶之灾,仅仅为一人之歌。
+
+但雷鸟从未明晓的事实是,少年以自己的牺牲为奉献。
+为让巨鸟给部落带来恩赐,自愿接受骨血分离的摧残。
+
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15006_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15006_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..89ff687c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15006_1.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+透彻的琉璃瓶,其中流淌着液火。
+如今流体液态火的做法已经失传。
+
+在炎之魔女行遍各地,用酷烈炙热的烈火焚烧魔物时,
+人们传说她放弃了人的血肉,体内奔流的是液态流火。
+
+但即便是她,也曾经是少女,心中也曾有过爱与思慕,
+直到一把火将少女心中一切美好而柔弱的部分烧尽了。
+从此她成了史家不愿记载的魔女。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15006_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15006_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..027f13274
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15006_2.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+无休止地焦灼崩毁着的火红鸟羽。
+无论燃烧了多久,也不会被烧尽。
+
+因为选择了狱火的道路,她走过的原野都只余下灰烬。
+即使她焚烧的都是害人的魔物,当远处的火光亮起时,
+人们都会紧闭门窗,驱逐炎之魔女。但这之于她无妨。
+
+必须有人将所有伤痛烧尽,才能带来新的希望,她想。
+不需要理解。不需要人慰藉。也不需要任何人的同情。
+能明白炎之魔女无言寂寞的,只有落在她身旁的鸟儿。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15006_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15006_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..91bfda0d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15006_3.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+有着宽大帽檐的传统尖头魔女帽,
+能为魔女带来敬畏与恐惧的目光。
+
+对于炎之魔女而言,这样的大帽子能屏断周围的芜杂,
+在她早年求学时,得以心无旁骛地磨砺自己的火之力。
+
+在她投身战斗后,不必看着被烈焰啃噬的魔物在狂舞中散成灰的模样。
+在望向水面时,也不必看见自己因为烟雾与烈焰变得焦灼破碎的面容。
+魔女就是这样盲目地持续燃烧的。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15006_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15006_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..526142f5d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15006_4.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+就物种而言平凡无奇的寻常花朵,
+却在持续抗拒着炎之魔女的焚烧。
+
+数百年前的灾厄降下时,少女失去了曾被应许的一切。
+珍惜的人们、往昔的岁月、灿烂的未来,全部碎裂了。
+
+从烟与余烬中,炎之魔女诞生了,用火灭却一切伤痛。
+但这朵花始终烧不尽,始终保持着生机、柔软与湿润,
+或许其中承载着的痛苦与美好记忆各是她的一体两面。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15006_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15006_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff5f39873
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15006_5.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+缓慢地流淌着高热溶液的小器皿,
+传说其中流淌的是被融化的邪灵。
+
+燃烧的魔女还是少女时,灾厄尚未来临时,她远行前,
+获赠的特制水时计。走完一周的时间等于她在教令院进修所需的时间。
+当时计走完时,当她回到故乡时,赠她时计的人已经沦为灾厄的食粮。
+
+少女的时间就此结束,炎之魔女的破灭之时就此开始,
+直到世间一切魔物和世间一切魔物造成的痛苦被烧尽。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15007_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15007_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..810d75f7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15007_1.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+蓝宝石制成的首饰瓮,用白银装饰着贵族的徽记。
+外观精美雅致,体现了古时蒙德贵族的高雅审美。
+
+曾支配蒙德的旧日贵族留下了这尊首饰瓮,
+但如今,其腹内精美的首饰早已不翼而飞。
+奢华的饰物不仅象征了宗室的地位与财富,
+更是代表着蒙德子民的自信、尊严与富庶。
+
+后来,贵族逐渐穷奢极欲,
+他们取之无道,用之挥霍。
+首饰也便成了虚荣的负担。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15007_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15007_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..21281d888
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15007_2.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+猎鹰的翎羽,高傲地挺立在旧日贵族的帽檐上。
+与领民一同出猎,共享猎获,也是久远的传统。
+
+曾支配蒙德的旧日贵族常出入荒野,
+与随从和属民在广阔的天地间会猎。
+出猎是贵族展示力量与慷慨的节目,
+对于民众来说,也将是欢宴的节日。
+
+但在许久之后,出猎沦为空虚享乐。
+贵族予取予求,不再与民分享猎获。
+翎羽仍高扬,却在人眼中变了颜色。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15007_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15007_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f4b77cfc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15007_3.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+镶嵌着黄金与宝石,刻有精致雕花图案的白银面具。
+做工精良细致,无处不彰显着古时贵族的优雅礼仪。
+
+曾支配蒙德的旧日贵族,本也是人民中脱颖而出的英雄。
+伟大的族长与优雅的公子,美丽的公主与尊贵的夫人们,
+也曾在宴会之中,和属地上的子民共同享受饮食与欢乐。
+在那个遥远的时代,从未有贵族吝惜自己的智慧与优雅。
+
+在那个黄金的年代,贵族把知识和利润公平地分与众人。
+但后来,贵族渐渐堕落,宴会也蜕化成权贵虚浮的享乐。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15007_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15007_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cd030a95
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15007_4.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+精细顺滑的绸缎制成的蓝色百合花,
+是旧日贵族女子佩戴在头上的头饰。
+
+曾支配蒙德的旧日贵族,留下了这朵精致的头花。
+在那个传说年代,贵族的容貌行止皆是凡人楷模。
+他们不仅在行为与智识方面引导子民,统领臣民,
+在形象上,他们也是蒙德人民的最高代表。
+这不仅仅是因为他们拥有天生高贵的血脉,
+也因为他们坚守美德,抱持着原则与尊重。
+
+后来,纵欲缩短了贵族的寿命,
+退化了他们以华美自矜的容颜。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15007_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15007_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4c3ab470
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15007_5.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+蓝宝石制成的怀表,外观精美无比。
+尽管历经岁月变迁,仍旧滴答作响。
+
+曾支配蒙德的旧日贵族使用的怀表,走时依旧精准。
+守时是最基本的美德之一,因此贵族随身携带怀表。
+这不仅是为了提醒臣民,更是出于严格律己的原因。
+合格的贵族,应在每天清晨比他们的子民更加机警,
+而在每天深夜,比属地的人民更多远虑,更少安眠。
+
+但多年之后,严苛的时间表早已被怠惰的后代抛弃,
+贵族的钟表愈发花哨华丽,但已失却了庄重的含义。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15008_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15008_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b905f07e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15008_1.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+原本是精美的饰金银杯,曾经刻画了英雄的事迹。
+已经因为凝血与烟熏变得漆黑,无法辨别其原貌。
+
+猎魔骑士循着灾祸的狼烟,奔赴战场打倒魔物后,
+烧毁坍塌的屋舍中,已经不再有等待获救的人了。
+
+尝了失败苦果的骑士以废墟中熏黑的杯皿为信物,
+立誓要将骑士铲奸除恶扶弱济贫的信条贯彻到底。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15008_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15008_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..5664c4ee4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15008_2.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+偶然粘在染血骑士身上的无数漆黑鸦羽中的一枚。
+鸦是机敏的鸟类,会随嗜血的饲主同行寻觅猎获。
+
+最后染血骑士已经无法分辨,自己漫散的血腥味,
+究竟是敌人溅在他身上的血,还是自己流出的血。
+
+他终于明白,在自己长久的厮杀中,他的骑士道,
+使得曾经的纯白骑士变成了魔物一般可怖的恶鬼。
+跟随他的,只有循着他沾满血的足迹而来的鸦群。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15008_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15008_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..70d6fe74e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15008_3.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+华丽的饰金白铁面具,曾经属于出身显赫的骑士。
+染上的黑血实在太多,已经彻底无法洗成原色了。
+
+骑士第一百次砍倒魔物,伸出手帮助受难的人时,
+她却尖叫着推开了他。直到那时染血骑士才知道,
+他的脸庞已经在不断战斗中染满自己和敌人的血。
+他的面容已经在长久厮杀中变得远比魔物更狰狞。
+
+「那就让这副铁面具替代我的脸吧」
+「让我的骑士道守护的人不必直视」
+「我因为血战,而变得可憎的面目」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15008_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15008_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..217cd9289
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15008_4.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+原本是寻常的白花,由获救的仕女别在骑士胸前。
+但在杀伐中,被黑血反复浸泡风干,已经硬化了。
+
+游侠骑士第一次打倒魔物,将受难的仕女救下时,
+他拒绝了酬劳,因此获得了少女赠与的洁白的花。
+
+「骑士仅有的报酬就是践行骑士道」
+「我的奖章就是这朵花,如此足矣」
+
+这朵花一直别在他的胸前,直到被鲜血反复浸染,
+和骑士的银盔甲一样,变得像冬天的夜晚一样黑,
+又和骑士的心一样,变得像淬火后的锻铁一样硬。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15008_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15008_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..f71fb1162
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15008_5.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+染血骑士踏入不见日、月、星、辰的深邃地底后,
+对时间仅有的参考道具。但时间最终失去了意义。
+
+这是染血的骑士最后的故事,从此他告别了人理。
+被血染黑的骑士明白地上已经没有了自己的位置,
+因此决定深入覆灭的古国,战死在魔物的温床前。
+在世界之底,他明白了古国终末魔物起源的故事。
+
+「伟大的古国被降下了不义的惩罚」
+「伟大的古国子民被歪曲成了怪物」
+「我的骑士道,岂能容忍此等不公」
+「若深渊是它的名,我便效忠深渊」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15009_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15009_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..485e01e7b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15009_3.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+据说:
+曾经有一个时代,地上的人们能直接听到来自天空的启示。
+神的使者行走在蒙昧的人当中。此时永冻始解,新火初燃。
+
+人们享受着繁荣,把一切都交付给了天空的启示。
+天上的使者说,世界正驶往一个更加光明的时代。
+这是既定之事,未来也绝对不可能出现任何偏移。
+
+那这样美好的时代是否有朝一日也会走向终结呢…
+
+天空的使者并没有回答。于是,人们选出了主祭,
+让他戴上了白枝的祭冠,让他走向大地至深之处,
+从深埋地底的古代祭场、废都中寻求启示与答案…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15010_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15010_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..aece01bb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15010_3.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+据说:
+曾经有一个时代,地上的人们能直接听到来自天空的启示。
+神的使者行走在蒙昧的人当中。此时旧火将熄,甘霖初降。
+
+人们享受着繁荣,收获丰饶的物产。
+此时大地蒙受天空的福祉与管辖,元素流动通畅有序。
+百年丰收已经写进神圣的规划,绝不可能有丝毫变动。
+
+但百年,或许千年之后呢?大地会走向贫瘠与饥馑吗?
+祭坛、宫殿会被埋入地心,仅有银白之木与之相伴吗…
+
+知无不言的,天上的使者没有回应。为了通晓命运,
+头戴白枝祭冠的主祭之人,走向了大地的至深之处…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15011_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15011_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac4971d92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15011_3.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+据说:
+曾经有一个时代,地上的人们能直接听到来自天空的启示。
+神的使者行走在蒙昧的人当中。此时河海枯竭,雷鸣初动。
+
+人们享受着涌流而来的智慧。而智慧带来了繁荣。
+在最后繁荣带来了骄傲与梦想,以及提问的智识。
+
+为此疑问天空的权威,为此妄图登上诸神的庭园。
+即使许诺了神的爱、繁荣与智慧,天空的使者也为之震怒。
+因为,对永恒的怀疑是不允许的,
+尘泥之地对天空的试探,绝对不能原谅——
+
+头戴白枝祭冠的主祭之人,为了平息御使的怒火,
+走向了大地的至深之处,寻求古都中银树上掩藏着的智慧…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15012_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15012_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15013_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15013_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..37a05cf8e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15013_3.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+据说:
+历代的主祭在生涯的最末都看到了同样的景象:
+遍地礼冠堆积在秘境之中,枯木之下。
+每一件的背后都是用一生保守的秘密。
+每一任主祭退任后都将无瑕的白枝编成的礼冠,奉还给这个世界。
+每个曾经宏伟的古都与肃穆的祭祀场,最终都会回归深邃的大地。
+
+一切繁荣当然都有终结。
+但是这不代表没有永恒。
+
+在循环的终点,大地会再度迎来春生。因此,「永恒」是环形的。
+「求索真相」是繁荣所带来的智识,而不是催生繁荣所需的种子。
+
+据说:
+曾经有一个时代,大地上的人们还能直接听到来自天空岛的启示。
+神的使者行走在蒙昧的人当中。彼时万物的气息渐弱,大地永冻。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15014_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15014_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..65c6e9494
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15014_1.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+取不移的山岩雕塑而成的酒樽,
+其中盛装的是至尊享用的琼浆。
+
+玄岩理应坚不可摧,水晶必须剔透玲珑,
+正如行走凡间,品尝乐趣亦须讲求极致。
+
+坊间曾有民话,称岩王爷为饮酒,
+取来千丈岭嶂巉岩,以玉碣为骨,
+以瑶岫为胆,雕琢乃成一方酒樽。
+
+亦有识古籍者称酒盏本应有七樽。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15014_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15014_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..b1e14c274
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15014_2.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+削平嵯峨群峰的巨翼上遗落的片羽,
+如今玄青色的尖端依旧锋利如明刃。
+
+传说在天地不平的古时,岩君曾拔山而造巨鸢。
+鸢鸟由玉石与矶岩塑成,甫一成形便飞离大地,
+圜旋直冲九天云霄之上,亦削平诸多凌云巨峰。
+
+据说,岩之鸢禽振翅直往大海,
+恍若落自神霄的锋利欃枪一般,
+坠向庞大的海中魔兽…
+
+据说,海上的嵯峨岩柱,如今仍然吸引着飞鸢。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15014_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15014_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed7aa97a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15014_3.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+传说在神魔混战的年代里,岩神曾显露出无边杀伐之相。
+在诸神之间的厮杀死战中,温柔从来不属于岩峦的神主。
+
+臧否分明,从无失准;在颠覆天地的混战中,即使故友反目也不会留情。
+那个传说时代的岩王帝君,碣岩般冰冷的面目之上未曾浮现过任何波澜。
+
+据说待尘埃落定,才卸下不动如玄石的神情。
+这种面相,也是为了贯彻「契约」所必须的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15014_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15014_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d8ff4453
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15014_4.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+自永固峭岩的裂隙之中盛开的花朵,
+是以岩石精华雕琢而成的美好生命。
+
+坊间曾有民话:
+古时有人对岩之君说,枯石之中绝无生命可言。
+岩君于是令纯金之花,从磐陀巨石中破壳而出。
+
+或许岩之神确实曾行使过此等伟业,
+又或许这也不过是悠古大地上的无数传说之一。
+但勇敢地面朝云来之海的不绝怒涛,
+生长在巍峨磐石山峰上的繁荣海港,
+就是这样的耀眼花朵吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15014_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15014_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b8202cde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15014_5.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+以圭璋之璧塑成的日晷,
+沉默地追随日光与时间。
+
+即使悠古永固的群岩,也会在漫长的时光中崩解,化为沙砾尘埃。
+
+据说岩之君曾将地中明星琢成计时之物,教导先民光阴之贵。
+传说许久之后日晷流落民间,为年轻时仍是书生的昆吾所得。
+
+「少时本潜心研读经籍,意在往渡须弥,修行至大之智慧」
+「但偶获此晷,复日把玩,迁延时久,竟未曾见一毫瑕疵」
+「便决定别高师,改而以匠为业,挑战这天工之器的主人」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15015_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15015_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a247b20e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15015_1.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+盛着水的精致气球。
+在稻妻志怪故事中,
+是与非人之物相遇得到的纪念品…
+
+在夏祭的人流中,和父母走散了。
+明明只是瞬间,因为想看水气球,
+稍稍松开了牵着爸爸袖子的手。
+护送神鉾的人就把我们冲散了。
+
+我在参道边的鸟居旁一边哭,
+一边数着过往路人上山的脚。
+不知何时起就站在我身边的,
+双眸如狐的美丽女性牵起了我的手。
+
+「把这么可爱的孩子丢在这里,实在是不像话」
+「如何?要不要去看烟火、丢飞镖、钓风船呢」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15015_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15015_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..58b2603c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15015_2.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+精致的木造飞镖,在夏祭时很常见。
+在稻妻的志怪故事中,
+有着人与非人之物相遇的传说…
+
+为了庆祝妻子怀孕,前往神社还愿。
+但不知为何,上山的时候就带上了,
+七岁时的水气球,十七岁时的狐面,
+还有十年、一百年都不会凋败的花。
+
+到底是为什么还会期待着与她再会,
+虽说没有媒妁之言,虽说生活拮据,
+虽说用了很久时间,才不至于绝后,
+但生活总归是,很充实幸福的吧——
+
+上山路上,我特地绕路去以前跟她看烟火的地方。
+拨开树丛,似乎看见她穿着白衣静静坐在石头上。
+但上前一看,原来不过是一只狐狸在上边晒太阳。
+听见我踩碎枯枝的声音,它跳了起来,跑进林子,
+像风扰动的树叶投下的光斑一样,闪烁着消失了。
+我走上前,石头上只留下一枚非常老旧的木飞镖。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15015_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15015_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..a28b44da2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15015_3.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+仙依神凭之相。
+依据传说中的神明形象制作的面具。
+
+常常有人会借传说当中,以狐之姿,
+现世的神明之相,掩盖自己的脸庞,
+或许就是希望拥有她的万端变化吧。
+
+在稻妻的传说中,世间万物皆有灵。
+——即便当真如此,
+恐怕大多数已经在将军的威压之下,
+远远避开城市,退隐在山林中了吧。
+
+但许多人仍然相信能够狐凭、仙狸,
+相信千年的岁月能让动物拥有仙力。
+因此,也相信这幅狐面所代表之物。
+
+面具的背面以娟秀的字迹写着留言。
+「抱歉,借着烟火绽放的声音离开」
+「应该不会再见了吧。请你多珍重」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15015_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15015_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..87d1af5ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15015_4.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+永远盛放的夏祭之花,
+即使埋藏在冰雪之下也不会枯萎。
+
+有人会诽谤它是虚伪的拟造生命,
+因为生命在于变化、痛苦与成长,
+在于一期一会,在于终将消逝吧。
+
+但恐怕,那年夏祭时与她相遇观看烟火龙势,
+在高空如同真实的鲜花一般绽放消散的记忆,
+那位眼眸细长如狐,最后又蓦然消失的女子,
+也只有她留下的这朵不凋败的花还会记得吧。
+
+归根到底,是因为有的生命,
+如这不生不死的夏祭之花一般永恒,
+但大多数的生命像烟火那样须臾吧。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15015_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15015_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f5796849
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15015_5.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+有着精美装饰的小型怀钟。
+但是,停滞在了某一时刻。
+在稻妻的志怪故事中,
+与非人之物相遇有关…
+
+夏祭的夜里,与心仪的少女走在参道上。
+隐隐约约,我听见了迷路的小孩子在哭。
+一晃神,就崴着了脚,把怀钟也摔坏了。
+
+在她去为我找创药的时候,
+我为了给来往的人让开道,
+坐在坂道边的岩石上歇息。
+戴着面具的美丽女性在身旁坐下。
+「知道这个位置的人非常少」
+「是个看烟花的绝好角度呢」
+
+原本以为只是一个梦,
+虽然已经十年未见了,
+虽然十年都没有变老…
+
+「你也这么大了。看来,钓风船就免了」
+「如何?我带了酒。要不要一起看烟火」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15016_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15016_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f20adc72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15016_1.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+稍有些褪色的精致杯盏,
+为海渊之砂所打磨干净。
+
+精巧的酒盏从大副手中滑落,仅在海面激起小小的浪花。
+在掠影的鱼群间,在光芒渐逝的海渊中,它经历了什么?
+在寂静的暗巷里,在幽会的雕花窗栏前,他曾经历什么?
+暗金酒盏缓缓下沉,沉入海怪的梦中,沉入大副的梦中…
+
+「这罪印是拜你所赐,这耻辱我总会找你讨还」
+月光照亮蓝宝石的眼眸,还有那道刺眼的伤疤。
+她的面庞在他的回忆之中愈发明亮,明艳冷傲,
+但他却忘记了自己那时作何回应,竟徒留怅然。
+
+「话说回来,这已经是第几次遗忘往事了呢…」
+
+「说了过去的事情无论如何都无所谓吧!」
+「一切死都是枉死,沉湎过往没有救赎。」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15016_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15016_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..25d374931
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15016_2.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+不祥的红色飞羽,或许报死的标记。
+某日随海兽遗骸一同被冲上了海岸。
+
+玩世不恭的大副并非璃月本土人士,而是来自贵族的灰色国度。
+人们说他也曾是一位贵族,却因某事给家族蒙羞,被胞弟流放。
+但那些只是无稽的传说,他初到港口时,身上仅佩着一把细剑,
+除此之外,只有一根小小的蓝宝石色羽毛,佩在破旧的斗篷上。
+
+后来,浪客与船师投身汪洋,和风暴、海兽与豪浪相搏。
+曾经蓝宝石色的飞羽也被血水染红,浸润了大海的咸涩。
+
+在最后一刻,
+他清晰地想起了那些烈酒掩盖的往事。
+就如同海浪洗去的砂砾下露出的宝藏…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15016_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15016_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..7602c6f5c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15016_3.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+散发着浓烈酒气的三角帽,
+其形制象征着故主的身份。
+
+滥饮的大副终日间醺醉迷离,罕有酒醒的时刻。
+浑身围绕刺鼻的酒气,总是呢喃着残破的记忆,
+欢笑的船师对此却并不责怪,仍将重任委以他。
+
+「因为我们都是一无所有的人啊。哈哈哈哈!」
+
+「酒渍的船帽被暴风扬入高空,逐浪乘波而去」
+「注定失去故乡之人,进行着无望无求的纷争」
+「从回忆之海中丢失的,他们向深邃之海讨取」
+
+「海流风向全部正确。我找到了。」
+「在梦中也啃噬着我的那头巨兽…」
+「报偿之刻终于到来。起帆吧!」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15016_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15016_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4d5f2dce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15016_4.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+因海风褪去色彩的胸花。
+即使是踏遍浪涛的男儿,
+也有珍视的饰物与记忆。
+
+艨艟再度起锚出海,大副又一次追随船师起航。
+为了船师荒唐的追寻,为了记忆中晦暝的故乡,
+大副低吟自创的蹩脚酒歌,和鸣着鲸声与浪响。
+
+「放弃了一族之名的贼人与猎杀他的魔女(没能)浪迹四海」
+「无法得到一族之名的贤明胞弟(是否)终于成为一族之长」
+
+「无法唱出口的歌词…最终你也放弃了事实,选择了幻想吗」
+「失去一切的与放弃一切的,沉没在什么都能容纳的浪涛下」
+「或许也是不错的结局吧。哈哈哈哈哈哈!」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15016_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15016_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..b056014bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15016_5.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+海上男儿所用的铜色罗盘。
+在永远动荡的浮波生涯中,
+恒常指向持有者心向之处。
+
+不修边幅的船师曾以这尊罗盘引导巨舰,
+克服最凶险的海域,征服最宏大的漩涡。
+也曾经以不羁的笑声中显露的深刻仇恨,
+烈酒与但求一死的终局,引导失落的人…
+
+「小贼终究难逃绞架…你们的歌是这样唱的吧?」
+「只要有容身之处,就算葬身鱼腹也无所谓——」
+「上船的时候,你不是和这艘船订立契约了吗?」
+「这份记忆,没有被烈酒洗净吧?哈哈哈哈哈!」
+「没有忘记那就好。因为,是时候履行契约了。」
+
+「啊啊,这样也好。一切都无所谓了…」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15017_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15017_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..f80b91fef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15017_1.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+千岩军初立的过去,璃月大地尚未尽褪蛮荒。
+城镇、乡村与部族的长老曾以金爵彼此盟誓。
+作为对岩王帝君的效忠,对同胞民众的责任,
+自各处选拔出勇健之士组织成军,号曰千岩。
+
+与夜叉并肩的那一战中,断后的将士也曾以金爵饮下美酒,
+向慈爱威严的岩王敬最后一杯,随即冲向深渊,义无反顾。
+数百年后,自负的冒险家将之自巨渊深处取回,稍加洗濯,
+金爵在百年之间竟从未破碎锈蚀,亦未被漆黑的气息浸透。
+
+数百年后,当璃月人再度谈起灾厄年代的往事,谈起那无名的夜叉,
+谈起来自不同背景、不同地域的英雄如何团结一心,对抗深渊浪潮…
+这尊金爵便是不可绕开的话题,其中歃盟的血水恍若依旧清亮无尘。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15017_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15017_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..9942ae8f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15017_2.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+翱翔高天的猛禽遗落的翎羽,被千岩军作为武勋的标志而佩戴起来。
+此种翎羽仅在仪仗场合佩戴,用以鼓舞民众,向外国来客显示威严。
+
+传说千岩军在礼仪场合佩戴的翎羽,最初来自无名的夜叉。
+夜叉在与深渊爪牙缠斗时散落的翎羽,被视为希望的象征。
+最终,勇猛的夜叉与无畏的凡人们皆沉睡在了深黑的渊薮。
+帝君感其牺牲,为之沉默良久,山石群岩亦悄然呢喃吁叹。
+民间亦有流言称守护层岩巨渊的无名夜叉并非受帝君之命,
+而是为了救赎久远的罪愆,为曾经的怯懦与逃避付出代偿。
+
+不论真相为何,曾经翔游群云的夜叉已回归了自在的云雾。
+在巨渊之下永眠的兵士,也就此永远存在流变的神话之中。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15017_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15017_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..6eaa5dea4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15017_3.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+与未曾留下名号的夜叉一并奋战的将帅,
+偕屈指可数的同袍为了守护而共同陨落。
+为了保障难民能够安全撤离,不辜负岩主的目光,
+头戴兜鍪的首领们率先向深渊刺出了手中的长枪。
+
+大灾降临琉璃之地,悠古的仇雠泉涌而出。
+夜叉应帝君之命,与深渊的扭曲造物血战。
+直至最后一滴血亦汇入大地,将污秽涤除,
+随着深渊的退潮,琉璃砂终又流露出光泽。
+
+当层岩巨渊上空的重重阴翳消散,夜叉就此消失无踪。
+在沙场留下兜鍪的将帅及兵士,亦永远地安眠在此地。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15017_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15017_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..61da5fcce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15017_4.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+在峭岩岸然作歌的过去,层岩巨渊曾有星辰陨落。
+星铁自无际夜空垂落而下,将尘土化为琉璃晶砂。
+
+凡人朝生暮死,帝君却亲手托付千岩军守护矿脉之责。
+深渊如洪流般涌出,千岩军则护送众多民众疏散逃离。
+在矿工们的故事中,少数留在层岩巨渊的断后兵士们,
+亦与无名的夜叉一并奋战,最终同样牺牲在峭岩之间。
+
+即使山川随年月而改变,凡人与仙人的名姓也被遗忘,
+其勋绩却永无磨灭之时,正如这金箔之花般坚韧闪耀。
+自灾厄平息至今已有五百年,港城坚壁一如往日久安。
+兵士们骄傲佩戴的金花,正是先人的高贵牺牲的标志。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15017_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15017_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..790cb25a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15017_5.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+驱以日月之光的坚定时计,在白日无明的日子也能捕捉光芒。
+璃月被漆黑恶意威胁之刻,这尊时晷让战士记住白昼的温暖。
+
+在夜叉身侧作战,凡人兵士亦难免身染业障,或遭杀伐波及。
+为避免被杀业吞噬,千岩兵士以时晷默默记录着厮杀的时刻。
+以统一的步调与规律,前一批凡人兵士撤下,便有下批换上。
+如是进退如一直至巨渊深处,夜叉与勇武之士并肩陨落之地。
+
+百年之后,这尊时晷被矿工发掘而出,灼灼星光下闪耀着金石光泽。
+市井传说称有着黑袍的藏家行走街市,以高价将此种金铜时晷收购。
+也有卖家试图打听其间原因,却皆被其人以各种借口说辞巧妙拦回,
+或许此人的目的为何,只有不息的时间终能做出足够合理的解答吧。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15018_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15018_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..62ab4a0bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15018_1.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+在诞生之初就拥有无比美丽的面貌的「他」,
+注定拥有长久的「年限」与空洞的「意志」。
+
+作为神造的超越者,却当成无用之物被弃置。
+因为未可知的错误,从「休眠」中自行苏醒,
+开始行走在天地与凡人之间。
+
+愚者找到他之前,他已经从无数年的漂流中,
+习得了这样的经验:
+
+我是超越一切人的「人」,
+连神也惮于干涉我的命运。
+无论人与神,还是命运都没有裁决我的资格,
+应当如何度过剩余的寿命,也是我的自由吧。
+
+既然与这些以面具示人的人同行似乎很有趣,
+那就成为「一丘之貉」吧。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15018_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15018_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..8454d4d8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15018_2.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+「所谓的『人』,不过是足够复杂的机器。」
+在智慧的苗圃中,某位少年在讲坛上论证道。
+如果将某个部位拆开,对某个地方进行修改,
+那这台机器的性能,就能轻易得到大幅提升。
+无论是否拥有神之眼,无论体质与武艺如何,
+「优化过的人」都能展现超出常理的力量吧…
+
+即使被贬为「邪魔外道」,被永远逐出求知者的灵囿,
+少年也仅在研究笔记的页边,随手记下了自己的感想:
+Ⅰ.预想属实:依教令院的作风,研究无法获得突破。
+Ⅱ.不过,被驱逐仍是损失。要有好的研究环境才行。
+
+循着「异端」的传闻,最初的愚者找到了他…
+
+「仅仅是『优化过的人』吗——如果贵国能提供足够的物资、应允足够的时间,就连你们所谓的『神』,我也能制造出来。如何?」
+在流金般炽热炫目的沙漠中,他探询地望向冬国的使者:
+你会像教令院的人那样将我称为「怪物」、「疯子」吗?
+还是说会像故乡的人那样,挥动棍棒与草叉将我赶走呢…
+
+但是…
+「很好。那么,我们就是同伴了。」
+「至于对你的称呼,这样如何——」
+因为惊诧,因为给他的名号实在是太过讽刺,少年不禁放声大笑起来。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15018_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15018_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ea66f2c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15018_3.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+既然沾染的同胞的血无法洗净,那索性成为嘲笑命运的「丑角」。
+既然我的才学无法与「贤者」比拟,没能获得上一位王者的青睐,
+也未能阻止他们撕开深罪的纱笼,招来神怒、毁灭与痴愚的狂潮,
+那就索性成为笨拙的「愚人」,为理解我的伤痛的「陛下」效忠…
+
+我是名为『丑角』的皮耶罗。请听我说:
+
+骄傲的愚人同士们,心怀怒火与永恒的寒冬吧。
+既然我们彼此都见识过世界定理的荒谬与冷漠,
+那就一同戴上嗤笑世界的面具,去改写天理吧。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15018_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15018_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..24d070822
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15018_4.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+「你真是不可思议呢。竟然以人类的躯体,承受着这样的力量。」
+「你虽然自称已经流尽了眼泪与血,但只是用火填满了身体吧…」
+「即使早已遍体鳞伤,但伤口和眼角只能流出铁水般炽热的火。」
+「似乎离题了。我循着狼烟而来,是为了提出交易…」
+「让吾等『陛下』的恩赐,熄灭啃噬你的火。如何?」
+
+最初的愚者将「力量」交给了生命之火几乎枯竭的少女,
+而她透过「妄念」看见污秽的过去与无垢的未来的界限…
+
+我明白了,就用坚冰来替代我被抹消的过去,来熄灭常燃之火吧。
+将漆黑的污垢、世界的伤痛、戴罪的人与兽,以沉默的冰洗净吧。
+
+即使如此,苍白无垢的烈焰依然在她的心中熊熊燃烧…
+
+「我与你、你的女皇的目的,是一致的。」
+「洗净这个世界的歪曲之源:短视愚昧的诸神、污秽漆黑的深渊。」
+「很好。无论要做什么都好,就让我成为实现我等目的的道具吧。」
+「因为我啊,即使穿上了白衣,我全身上下早就沾满了不可能洗净的,死骸的油与灰啊。」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15018_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15018_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..41e9fa069
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15018_5.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+金钱流通的轨迹,构成世界的血管纹路。
+那么这世界的中心,就是黄金的心脏了。
+
+无缘获得「认可」的他,只能追求世俗的力量。
+然而,就算是「他们」理应弃之如敝履的金钱,
+也作为无数的权能之一,掌握在「神」的手中。
+
+或许正因为他曾经贫困,所以才对金钱产生了病态的执着。
+又或许正因为没能获得神的青睐,所以燃起了对抗的意志…
+
+「在这些金币发源地的人们无比重视『契约』一事。」
+「以金钱的名义,我会遵守我们之间的『契约』——」
+「用尽一切手段,让我等成为流通世界的钱的心脏。」
+「然后在必要的时刻,让心脏能以我等的意志停摆。」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15019_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15019_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..dee60d187
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15019_1.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+神社占卜吉凶使用的特制签筒,
+据说有着狐狸附加其上的好运。
+
+占卜是迷途之人的求问,因此无论吉凶,皆是前路解答。
+简言之,世上只有迷惘的问者,而没有不确的占卜结果。
+在神社的求学时光受益匪浅,愚钝如我也学会了狐狸大人的说辞。
+这段时间里,即使不近人情的影向天狗大人,也有了自己的女儿。
+呆头大叔昆布丸,也成了将军殿下的旗本,将迎娶高门武士之女…
+
+「真是可爱的孩子,连整天闹着杀伐玩耍的天狗大人,也稍微有了母亲的自觉呢…」
+「不过…神社里总是缺少了一点小孩子的生气,这样可不好。小响变回小孩如何?」
+
+一如既往,狐狸大人开着有点过分的玩笑,带着绯樱酒的醉气,自顾自地凑了上来。
+
+「别苦着脸了,小响。就让斋宫大人为你算上一卦,如何?」
+「哈哈,是大吉!你看,是大吉呀!你可知这意味着什么?」
+「您抽去了所有的凶签。请您不要再取笑我了,斋宫大人…」
+「不…这意味着你所思恋之人,将有幸成为你永恒的记忆。」
+
+所以你要坚强地活下去,久久地活在这世上。
+就算珍重所有的人都逝去了,只要你还活着,
+那与这些人一同度过的时光也永远不会消逝…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15019_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15019_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..42302b91a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15019_2.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+神社祈福驱灾所用的破魔矢,
+据说能够追赶破灭一切心魔。
+
+人们常说破魔之矢能够驱逐邪恶,但邪恶从来不是客观之物。
+邪恶往往出自人心,出自因恐惧而谵妄,变得冰冷烬寂的心。
+斋宫大人离去久矣,我也已不再是鸣神大社见习的年轻巫女。
+每当握起那根空空的烟管,空虚与隐痛便如幽灵般萦绕而生。
+
+拥有了值得挂念的人,失去了无法不挂念的人,时光如同纺车碌碌不停。
+沉静而安谧,狐狸大人隐入漆黑深渊的白色身影,依旧刻印在巫女梦中。
+大天狗大人,也因守护不周的罪疚发怒离去,自我远流,留下光代一人,
+晴之介在哀恸的盛怒下远走别国,长正则为了洗清御舆的污名投身官府。
+至于那个在神林教授我弓术,绯色的樱枝下耐心倾听我幼稚约定的男人,
+他终会回到我面前,即使飞溅的鲜血令他目盲,漆黑污秽将他化为凶兽…
+
+以我们的弓与矢拯救他,成全注定走向失去的约定。
+以我们的弓与矢射灭邪魔,驱除痴妄与无谓的执着。
+
+「请来见我,嗜赌如命的呆瓜。」
+「这次不要再迷路了,昆布丸。」
+
+不过,最后的那一场赌局,胜者究竟是谁呢…
+思考着无关紧要的事情,她轻抚着华美的弓。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15019_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15019_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..79a4fd42d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15019_3.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+明净雅致的祭典面具,曾经属于某位神子,
+嘴角勾勒着淡淡的微笑,双眼却再无神采。
+
+在大社学习已有些时日,自认成熟了许多。
+不再像小时那样愚钝,越来越能独当一面。
+但不知怎的,我愈是成长,斋宫大人的面庞却愈发掩上阴翳,
+浮现在她脸上的并非忧心,也非恐惧,而是深切悲哀的不舍…
+
+「世界之理本就无常,痴恋瞬灭之物,将遗失隽永的记忆,」
+「失去记忆之人,无异于失去生命,是乃永恒黑暗的死亡。」
+
+这一次,即使浅笑也掩饰不住悲伤的神情,
+明明是祭典的日子,却仿佛即将告别一样…
+
+「对了,你也给我讲讲昆布丸那个呆瓜吧…」
+「怎么…你还怕我这老女人把他抢走不成?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15019_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15019_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..06e23f298
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15019_4.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+以名为「水引」的工艺编织而成的御守,
+据说能将祈愿与其因缘紧紧地系于其中。
+
+一度师从神通广大的狐狸大人,学习打理神社事宜。
+那时的我,不过是从小小渔村来到鸣神的幼稚巫女。
+比茶筅还要愚钝,也还未曾褪去孩童的任性与好奇,
+对斋宫大人优雅难懂的话语,总是抱着天真的怀疑。
+
+「世上之事彼此羁绊纠缠,因而实在之中产生了虚幻的愿景。」
+「所谓御守,全无实现愿望的能力,却能借助羁缠使之永恒。」
+
+见我一脸茫然的样子,狐狸大人忍俊不禁地大笑起来,
+愉快地用烟管敲了敲我的脑袋,又狡猾地转换了话题:
+
+「想必小响,一定也遇见了因缘之人吧?」
+
+「与那粗鲁的莽夫,能有什么因缘可言!」
+
+「啊呀,是这样吗?」
+
+但最后黑夜淹没了一切。
+而所谓的因缘也失落了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15019_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15019_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..528824b4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15019_5.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+雅致的怀表,装饰着神社的铃铛,
+指针永远停留在晨露未消的时刻。
+
+天色渐青之时,草叶尖端的朝露凝结复又消散。
+纵使光彩如万华镜般绚丽,美景亦不过是瞬间。
+
+我曾在秋夜的坂道上,和斋宫大人同赏蝉鸣与月光。
+那时的我还不过是一个乡下巫女,年幼而无比倔强。
+像一只叽叽喳喳的团雀般,聒噪着坚持自己的见解,
+望着狐狸大人浅笑的面庞出神,却未听懂她的话语:
+
+「若是企图永远留住片刻之美,恰似妄图将朝露紧紧握在手中。」
+「我已如朝露逝去,你对于我的所有印象,皆不过残留的愿景。」
+
+模糊的记忆中她说着难懂的话,面色如桂月般哀伤,令我一时恍然…
+须臾过后,她便用烟管敲敲我的脑袋,神情一如既往的嗔怪与嘲弄:
+
+「天快亮了,小响。」
+「我们该回去了。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15020_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15020_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf333b0bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15020_1.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+凭借独创的秘剑「天狗抄」,岩藏道启成为了九条家的剑法指南,
+获得了「道胤」之武号,并最终创立了一度门生如云的剑道流派。
+在前往九条的屋敷就任前,已经学会饮酒的道启,
+最后一次,踏进因秘剑「天狗抄」的完成而彻底沦为废墟的枝社。
+在自己十三年内十次有三与影向的天狗真剑试合的废弃枝社院内,
+他想起自己在这里遇见自称「影向的光代」的黑翼天狗时的情景…
+
+浮生若梦十三年
+影峠绯雪翩跹烟
+再顾君已远
+
+那时的神樱也如同茫茫白雪般飘落。
+脚下的枝社虽失去祭神,也还完好。
+如同泉水般清亮的笑声回响在山间。
+而两人再未踏足已沦为废墟的小院。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15020_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15020_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..551fe4c9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15020_2.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+在剑风吹落的黑羽包围中,将要成为剑豪的人,
+终于抓住了多年来可见不可即的那名天狗少女…
+
+「啊呀,真是好险。真了不起。」
+「若不是剑无法承受你的力气,」
+「我就要死在这里了吧。那么…」
+
+光代,来年的决斗,我们是否要换个场地呢?
+能瞥见绯樱飘落的地方,我也知道那么几个…
+环顾着自己摧毁的小社,握着天狗颤抖的手,
+盯着自己切落的黑羽,道启原本打算这么说。
+
+「你碰到了我,不得不说确实是你赢了呢。」
+
+胜负还没有定论,我们来年再会吧。他想说。
+
+「你的剑,如今连天狗的速度也能超越了。」
+「在这十三年里,和你决斗的每一天,我永远也不会忘记。」
+「但我身为影向天狗,最终还是要承当一族不得不为之事。」
+「如今想来最初为你改名,是希望你能摆脱鬼之血的诅咒。」
+「非人的血脉,随着那一场战事,现在已经越发地稀薄了。」
+「毕竟嘛,我等非人之物不该觊觎人的善终。但你不一样。」
+「如今的你是『岩藏』,已经不再是背负鬼之血的御舆了。」
+
+「那么再见了,道启。忘了我,然后以你的剑,」
+「为岩藏的血脉,开创仅仅属于岩藏的道路吧。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15020_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15020_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0864b8f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15020_3.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+「道胤公的秘剑,莫不是连雷光也能切断,哈哈哈。」
+纳刀时,年轻的勘定头弘嗣揶揄道。他只是木木地说:
+「怎么可能有这种事。至多能斩落空行的天狗罢了。」
+「话虽如此,但实际斩落天狗却一次也不曾发生过。」
+
+「这样吗?那秘剑『天狗抄』之名,又从何而来呢?」
+见道胤并不回答,将离岛建立起来的勘定头又悻悻道:
+「若不是让九条那个老头子抢了先,真想招揽你哪。」
+「以你的剑,清籁的赤穗百目鬼一行也不是对手罢…」
+
+如同拨开雷云般,赐给他新的氏名,给他新的生命的,
+将锈迹斑斑的刀丢给他,让他试着砍自己的那个天狗,
+在他的刀断裂后,她对他最后所说的话…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15020_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15020_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c82b9ba9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15020_4.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+母亲对恩待她、将宝刀赐给她的将军露出了獠牙。
+最终送回到御舆家的,只有她曾无比钟爱的刀镡。
+
+母亲的夙愿,是以炽热沸腾的血气克服生死之运,
+为日渐稀薄的同族以战鬼之名,立下不朽的功绩。
+若被漆黑的深罪之虎吞没,那就由腔内撕碎猛兽。
+
+本应在雷之三重巴旗下立下了赫赫战功,
+原本以为能洗净的血浸的战服之十二单,
+与她猛烈搏动的心一同被永久地染黑了…
+
+应当继承家业的长子从此避世隐居在城外的村中,
+与影向的山林为友,直到他在山中遇到那名少女…
+
+「真烦。如果想抛弃过去,那就由我为你取个新名字吧。」
+听他说了过往的事情后,有着漆黑翅膀的她不屑地嗤笑道。
+「就叫岩藏——取磐座之意,那是不受人言所害之物呢。」
+「身体中流淌着鬼血的人哟,你要高兴才对。笑一笑吧,」
+「要知道,由我们影向天狗取的名,是有神通力加持的。」
+「再说了,石头的名字,跟你的脑筋和肌肉也很般配吧。」
+
+「那么——来年绯樱飘落时,再在这决斗吧,『岩藏』。」
+「鬼之子呀,要好好练剑,成为配得上影向天狗的对手。」
+「对了,如果你有机会碰到我,秘剑就叫『天狗胜』吧!」
+「毕竟到那时,你就掌握了『天狗也能胜过的妙剑』呢。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15020_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15020_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..06e216546
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15020_5.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+在清籁岛尚未被雷云笼罩的遥远过去,记忆如呼吸般起伏。
+容纳雷雨与震鸣的雅致容器,最终还是没能交付约定之人。
+
+「系绳断掉了,所以又来找我吗…真是头疼死人了。」
+「在剑术之外,你这家伙不过是个白痴赌棍大叔吧。」
+
+「哼,别小看人了。我的弓师承天狗,也是有名的。」
+「不过哪,我的剑实在太过厉害,大家才不提射术。」
+「仔细一想,还真是浪费。不如让我来教你射箭吧。」
+
+曾几何时,说着刻薄的话语,为那个呆瓜修补着被斩断的印笼…
+曾几何时,即使说着刻薄的话语消遣他人,也忍不住露出微笑。
+
+「明明已经身为旗本,重任在肩,为何还要到处寻衅惹事?」
+「明明已经婚配,有了娇妻,为何还整日悠游,豪赌为乐?」
+
+明明已经…
+明明就在嘴边,却始终没有提出的问题,还是决定不再提了。
+斋宫大人如果还在身边的话,或许会巧妙而欢快地问出口吧…
+
+「那种事情无所谓了,我擅自给自己放了假,至少在今天。」
+「放下神社的事情,我们偷偷去海边吧,就像你小时那样。」
+
+就这样被那家伙拉去了港口,又出神地望着片片船帆来往,
+听他讲述神社的那位光代,如何继承了师傅的美貌与武艺;
+听他诉说曾经一度令他心惊胆战的,斩下自己首级的噩梦…
+但两人心知肚明,这不过是用话语来掩盖业已成年的悲哀。
+
+后来,很久、很久以后,
+俯视着遍生青苔的礁石,二人平静幽会的港口…
+为了那赌棍能再赌赢一次,为了祈求他的平安…
+又一次冒险站在高处,高举起亲手制作的印笼,
+带着挽回记忆的希望,收集着雷光怒电的力量。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15021_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15021_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4cdd1848
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15021_1.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+天目、经津、一心、百目、千手,
+曾并为稻妻「雷电五传」五支。
+而今却只剩「天目」一支仍有师徒传承,
+「一心」一支,勉强算得有后人在世。
+在民间看来,这不过是时间流转的必然结果,
+却不曾想那些突如其来的衰败都暗藏玄机。
+
+流浪者绝不会承认,
+自己的所作所为是出于对刀匠的报复;
+当然也绝不会提起,
+计划才进行一半,自己就突然索然无味的原因。
+他只会用从某个学者那里学来的语气说:
+「这一切,不过是人性的小小实验。」
+
+稻妻的传统戏剧中,有一类角色被称呼为「国崩」。
+他们通常都是意图窃取一国、玩弄阴谋诡计之人。
+在流浪的最后,他凭借自己的意志选择了这个名字。
+而他之前使用过的名字,就连他自己也不记得了。
+
+稻妻的传统戏剧,常以三幕之名相连为剧名,
+譬如《堇染》、《山月》、《虎啮鉴》三幕,
+合为《堇染山月虎啮鉴》一剧。
+或许终有一天,这具形骸所经历的一切,
+也会化为人类口中的故事,地脉遥远的记忆。
+只是现在,属于他的第三幕仍在上演。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15021_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15021_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..04f778c90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15021_2.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+流浪多年的倾奇者已不会再想起它,
+但闭上双眼,却仍能看到踏鞴砂的月夜与炉火。
+年轻仁厚的副官说:
+「这金饰是将军大人所赐身份之证,」
+「但你行走世间时,若非万不得已,」
+切不可将自己的身份透露给他人。」
+刚正不阿的目付说:
+「这枚金饰是将军大人所赐身份之证,
+但你既非人类亦非器物,
+在下只能这样处置你,还请你不要怨恨!」
+
+摒弃昨日的倾奇者已不会再想起它,
+但捂住耳朵,却仍能听见那年的暴雨与狂风。
+一双双期盼的眼睛说:
+「这金饰是将军大人所赐身份之证,」
+「定能救众人于水火吧。」
+
+灵动美丽的巫女说:
+「这金饰是将军大人所赐身份之证,」
+「将军绝不会弃你不顾。」
+「我亦会尽己所能,即刻派人相救…」
+
+…然而,金色的箭羽最终被尘土覆盖,
+一切故事也被业火焚烧得无影无踪。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15021_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15021_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e596dfeb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15021_3.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+「流浪者,流浪者,你要去哪里啊?」
+流浪的少年被孩子喊住。
+他是踏鞴砂工匠的孩子,虽然生了病,却仍有清澈的双眼。
+少年告诉孩子,自己必须去稻妻城。
+「可现在好大的雨,他们说之前离开的人也都没有回来!」
+少年张了张嘴,最后只好对孩子微笑。
+等他再次踏上这座岛屿,孩子已经不见影踪。
+
+「稻妻人,你要去哪?这可不是你能坐的船!」
+流浪的少年被港口的船夫拦下。
+在少年拔刀之前,同行的男人伸手止住了他。
+男人告知船夫,这个异国的少年将与自己同行。
+「原来是大人的客人,是我冒昧了。」
+男人递给少年御寒的外套,但少年摇了摇头。
+现在他只想知道,此次远行能见到什么有趣的东西。
+
+「执行官大人,你要去哪里?」
+少年最讨厌聒噪的人类,他反手打了部下的脸。
+但少年也最喜欢观察人类的惊恐与无助,
+或许正因为表情丰富,这个愚蠢的部下才会被他留在身边。
+他告诉跪在地上战战兢兢的人,这次东去蒙德。
+「属下明白了,这就让直属护卫们准备!」
+护卫并无必要,但他已懒得再与蠢材废话。
+他再度戴上了流浪人的斗笠,只身向东行去。
+
+「孩子,你要去哪儿啊?」
+归国的少年在路边被名老妪喊住。
+他告知老妪,自己准备向西去。
+「要去八酝岛吗,是去做什么啊?」
+老妪并没有多想,只是最近很不太平。
+少年带着真诚的笑容谢过她的关心,说自己与人有约在先。
+小船缓缓靠岸,一个异国装束的女人站在岸边,
+远远地向少年抛出一枚小小的晶球。
+少年轻松接住了晶球,将它对准了如血残阳。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15021_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15021_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..37a1bbc92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15021_4.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+梦中所见是月色下随歌起舞的幻影,
+仿佛是遥远往昔那白纸一般的少年;
+又仿佛是怨憎与苦难悉数消散之后,
+才最终显露出的易碎而单纯的自我。
+
+浮浪人并不知道自己拥有做梦的机能,
+以为这或许是学者们的小把戏,
+又或许是曾经那颗心脏微不足道的抵抗。
+
+「你曾获得过梦寐以求之『心』,」
+「可那不过是谎言与欺瞒的道具;」
+「而如今,你终将真正获得属于你的东西,」
+「这具假合之身也将得以问鼎尘世的大权。」
+
+「然而,这些都不过是一期荣华之梦,」
+「终究会飘散在大地苦难的嗟叹里吧…」
+不知是未来还是过去的自我这么说道。
+浮浪人根本不以为意,毕竟梦醒之时,
+消散的并不是自己,而是缥缈的未来。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15021_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15021_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..0315a3d51
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15021_5.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+他最初是作为「心」的容器而诞生,
+却在睡梦中淌下泪珠。
+创造者无可奈何地察觉到:
+他无论作为器物或人类,都过于脆弱了。
+
+创造者不忍将他毁弃,于是让他继续沉睡下去。
+在她之后的创造里,也摒弃了存放心脏的设计。
+不久后,世间最为尊贵、最为殊胜的「证」,
+便因无处安放,被送到了影向山的大社之中。
+
+后来,美丽的人偶苏醒了,开始了流浪。
+他见到了许许多多的心,
+善良的,正直的,坚毅的,柔软的…
+人偶也想拥有一颗心脏。
+
+再后来,美丽的人偶终于拿到了那颗「心」,
+那是他诞生的意义,存在的目的。
+但是,它却并非人偶真正想要的东西,
+因为它并未蕴含任何祝福,
+只是一颗用友善的外表所包裹的,
+充满自私、虚伪、狡诈与诅咒的祭品。
+
+善与恶,皆是众生之谣,无用而聒噪。
+但只要将这颗「心」挖出来,
+就什么都感受不到了…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15022_1.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15022_1.txt
new file mode 100644
index 000000000..435b9aa56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15022_1.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+海祇岛之神君所赞美的明亮真珠,于海民而言乃是无价的珍宝。
+以真珠为主题的「御呗」,从来都是仅现人神巫女有资格歌咏的。
+
+传说沐浴虹光的砗磲感念海祇的柔情,于是生出了无垢的真珠。
+而日后被奉为现人神的海祇大巫女一脉,最初由真珠孕育而来。
+自砗磲斑斓柔软的摇篮漫步而出,与海月共舞的姐妹深受恩宠,
+欣喜慈爱之余,大御神赠之美玉,赐她们追逐天光的纯净梦想。
+
+在身上流淌着海祇之血的人子手中,真珠亦将更显明亮。
+或者这也许只是又一则古老的传说,真相早已难以查证。
+传说败局之刻,巫女与双子姐妹互换衣装,隐没无穷的波涛之中,
+却惟有这一枚明珠在颠簸的波浪中失落,回归了沉静无言的海渊。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15022_2.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15022_2.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8ff216b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15022_2.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+诸多氏族初见天光的岁月里,大御神曾于海民中择选巫女。
+在这岛歌之史中,最初的「现人神巫女」出自采珠的海女。
+
+降生在那些因无谓的纷争而迷失未来的孩子们中间,
+降临在那些因无情的灾祸而失去幸福的老人们中间。
+现人神巫女以优雅的岛歌与轻柔的言语抚慰着众人,
+在被风暴摇撼的时代,海祇之民第一次寻得了希望。
+
+这株海生之翎羽,传说取自「现人神巫女」的羽衣。
+由孩童稚嫩的手偶然摘下,又经多忧之人永久保存。
+
+后来,勇士与神女之俦共奔赴无可挽回的牺牲之所,
+现人神巫女的羽衣并未失落,却随着记忆传承至今。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15022_3.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15022_3.txt
new file mode 100644
index 000000000..abb8106a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15022_3.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+大御神曾在海祇的诸多氏族中间广立神人,亲自为她们加以华冠。
+但在神殉之时代结束后,随着神人的离去,雅致的冠冕亦被封存。
+
+海民的传唱中,真珠与珊瑚制成的华冠永远不会沾染污秽。
+而有幸受赐海祇之冠之人,正是大御神所认可的「人君」。
+为海民尊称为「东山王」的勇猛藩王,或纵横诸海的双子…
+皆被大御神慈爱的目光所注视,被岛歌赋予了不朽的灵魂。
+传说这些人君曾辅弼大御神,引导海民在岛屿间耕作渔猎。
+然而,随着命定殉身之战不可避免地到来,神明就此陨落。
+
+带着来自海渊的希望与记忆,浸润着失落已久的文明与历史,
+这些精巧优雅的冠冕,随同其主人一起滑落进入遗忘的裂隙。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15022_4.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15022_4.txt
new file mode 100644
index 000000000..9553583b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15022_4.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+海生的娇嫩花朵,花芯中央点缀着纯净的珍珠。
+海民的岛歌中,此种花朵盛放在珠光的海渊下。
+浸润海女的相思与月光的柔情,泛着闪闪珠光。
+
+当一切纷争止息,海兽不再为孤独的同伴哀泣,
+当月亮自东山升起,优美的神君起身伊呀歌咏。
+「快来呀,海女们,快来看呀,我心上的人,来看今夜的月光。」
+「即使东山在今夜陨落,稻光与风暴也决不能遮蔽明媚的珠华…」
+
+孤身的巫女哼唱着歌谣,在染上月色的波涛中翩翩起舞。
+海女们忘记了失落的忧伤,就连柔嫩的花儿也重获色彩。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Relic15022_5.txt b/Resources/Readable/CHS/Relic15022_5.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6c5df52d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Relic15022_5.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+在悄无声息的荧色深海中,时间总是显得格外悠长。
+即使明净的贝壳,也时常因漫长的寿命而变得健忘。
+
+海祇之民自黑暗绵远的海渊之下渡来,告别了深海悠长的梦。
+远离了暗夜龙嗣的窥探,沿磷光的珊瑚之梯攀上了阳光之国。
+传说在那时,海渊之民总会取走一枚贝壳,作为氏族的纪念。
+而那些失去氏族的孤独者,也将在此时被接纳进入新的家庭。
+
+在先民的古老语言中,这些洁净的贝被称为「别离」。
+相拥的双方不会因为外力分离。但相依也绝非永恒的。
+它们是先民们向海渊的告别,亦是阳光下新生的开始。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic1.txt b/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic1.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic1.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic2.txt b/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic2.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic2.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic3.txt b/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic3.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic3.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic4.txt b/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic4.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic4.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic5.txt b/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic5.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/SeiraiIslandPic5.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/TejimaMail.txt b/Resources/Readable/CHS/TejimaMail.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e009d3b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/TejimaMail.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+「如果…我们在这场战争中失散的话,就到绀田村等我,那里一定有我们安稳的家。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/VermeerPic1.txt b/Resources/Readable/CHS/VermeerPic1.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/VermeerPic1.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/VermeerPic2.txt b/Resources/Readable/CHS/VermeerPic2.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/VermeerPic2.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/VermeerPic3.txt b/Resources/Readable/CHS/VermeerPic3.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/VermeerPic3.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11101.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11101.txt
new file mode 100644
index 000000000..4455d6267
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11101.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+旅途中总是充满了相遇与别离。
+始终不会抛弃旅人的忠实旅伴,
+恐怕只有长剑与远行的梦想了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11201.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11201.txt
new file mode 100644
index 000000000..05b053ff7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11201.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+与民间信仰相悖,银其实不具有退魔的功效。
+心无杂念的执剑旅人,才是斩妖除魔的关键。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11301.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11301.txt
new file mode 100644
index 000000000..6db1fa7f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11301.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+折叠多次锻打而成的坚韧钢材,
+色泽暗淡,闪烁着冰冷的光泽。
+曾属于著名冒险家。见识过大地的广袤深邃,
+斩断过魔物的钢骨,也曾与贼匪的刀剑相交。
+但在最后,
+为了少女,他放弃了广袤的大地、深邃的天,
+协会的同伴,以及冰冷钢铁锻铸的可靠老友。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11302.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11302.txt
new file mode 100644
index 000000000..11222515e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11302.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+这把剑拥有一个更响亮的全名:
+「斩开黎明指向胜利的拂晓神剑」。
+但在战场上,仅有一人因它倒下:
+是夜,他拔出宝剑高喊胜利之名,
+刹时漆黑的夜幕被映得明如白昼。
+因为闪亮,此公成了显眼的目标,
+如金属引雷般招来了如雨的箭矢。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11303.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11303.txt
new file mode 100644
index 000000000..3103ae442
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11303.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+本身是可靠的钢剑,平衡趁手,钢也是坚韧的好钢。
+最大缺点在于不是全龙骨结构,大大降低了耐用性。
+取而代之的是在掏空的剑柄里塞了微型水果刀、剪子、火绒等小件。
+之所以叫旅行剑,就是因为里面有各种旅行道具……?
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11304.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11304.txt
new file mode 100644
index 000000000..00ab88fd6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11304.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+「为什么叔叔要把剑,放在地上呢?」
+「为了把剑晒黑啊。」
+「为什么要把剑晒黑呀?」
+「很好的问题。小朋友,什么是黑的呢?」
+「乌鸦?」
+「没错!还有呢?」
+「嗯……铁锅?」
+「很好的思路!那铁锅下面是什么呢?」
+「火!」
+「火是哪来的呢?」
+小姑娘想了想,恍然大悟。
+「木炭!是木炭!木炭是黑的!」
+「没错,而碳正是让钢铁变得更硬更强的物质。这就是为什么叔叔要晒剑。」
+说完,叔叔把剑翻了一面。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11305.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11305.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb5dac0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11305.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+传说,璃月过去盛产螭虎鱼,是平民最爱吃的鱼。
+但街头巷尾谈论久了,便讹成了「吃虎鱼」。
+如今,真正的螭虎鱼已不多见,
+吃虎鱼一词却成了璃月人大啖鱼肉的代名词。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11306.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11306.txt
new file mode 100644
index 000000000..b76f10456
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11306.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+剑术高超的御剑公子从绝云间顶一跃而下,
+不顾耳边狂啸的烈风,公子御剑穿透云层。
+直到断裂的声音顺着筋骨传入脑中——
+他才知道,有的事情剑术也无法实现。
+虽说当掉锃亮的钢剑,换了金创药丸。
+可御剑公子明白,飞天的伟大征程还未结束!
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11401.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11401.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad0491aa9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11401.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+西风骑士团的制式长剑,通常需要经过团长和教会的双重通过才能获批配发。
+通过研究维持蒙德的神风,蒙德的工匠学者在元素亲和的道路上取得了成果。
+这把轻快的剑因此不但是西风骑士的殊荣,也是蒙德卫士勤奋和技术的结晶。
+通过它能轻易导出元素力量。谨记,此剑的锋利是为了守护,而非杀伤。
+
+传承至今的西风剑术来自光之狮艾伦德林的影子,被称为幼狼的鲁斯坦。
+传说他能将落下的雨水一一斩落,舞剑产生的风能切断蔷薇,熄灭火把。
+这或多或少体现了西风剑术的性格:轻、快、精准,以此守护蒙德和平。
+
+二十七岁时,鲁斯坦获授「幼狼」之名。
+依照西风骑士团的传统,被授予狮子或狼之名的骑士,
+将有一日成为引领众多骑士,竭力守护蒙德的大团长。
+但永远恪守职责,一切为了蒙德的他没能活到那一天。
+
+鲁斯坦创造的剑术,没有人能达到他过去曾有的高度。
+但他的热诚与守护之心,却实实在在地传承到了今天。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11402.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11402.txt
new file mode 100644
index 000000000..32cee4e49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11402.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+一把轻巧的剑,剑身上精心蚀刻了纹路,凿出孔洞。
+高超的技巧让这把剑在挥舞时会发出笛声,声调由破空的角度决定。
+乐团解散后,这把剑被埋在土中。经过岁月,现在已经不能发声了。
+尽管如此,如今仍是致命的兵器。
+
+流浪乐团中有一位飒爽的剑舞者。
+在乐团诛讨旧贵族的计划失败后,她被解为角斗奴。
+
+即便失却了一切希望,失去了所有同伴,殊死决斗时,
+她的剑仍高唱着光明的歌,被称为「宛若晨光的剑士」。
+
+晨曦骑士莱艮芬德曾经是侍从骑士,
+随行观赏角斗时,为她最后的剑舞所触动。
+他据此决定了自己的骑士名以及应做之事…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11403.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11403.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef0d6644d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11403.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+东面望海的高崖上,先民将时间的主人与风的主人一同祭拜。
+因为「风带来故事,时间使之发芽」的思想,两者常常混同。
+这把剑述说的是守护的故事,用来展示守护的勇气。
+原本是没有开刃的道具用剑,在时间之风中变得钢铁般锋利。
+
+这柄剑曾属温和的古恩希尔德一族所有。
+在祭礼中,他们演绎的是守护者的角色。
+
+献给时间之风的祭礼戏剧,总共有三幕。
+终幕讲述的是守护者,守护生命与自由的故事。
+
+祭礼的传统与历史如今,已经彻底遗失。
+但古恩希尔德一族至今仍在扮演守护者。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11404.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11404.txt
new file mode 100644
index 000000000..dfae1e0bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11404.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+曾支配蒙德的旧日贵族所使用的长剑,做工用料极其讲究。
+也因此,在他们的时代过去无数世代后,仍然锋利如当初。
+剑术曾经是贵族的必修之一。
+与真正投身战斗的莽勇不同,习剑是为了培养智慧与优雅。
+但根据记载,最终他们忘却了智慧与优雅,剑术沦为形式。
+
+两千六百年前,蒙德大地上最古老的血脉们,
+在新风神降生重塑天地后,立下庄重的誓言。
+
+「永护蒙德,永护蒙德青绿的平原、山岭与丘陵与森林,愿它永葆苍翠」
+「永护蒙德,不再受暴君般的风雪,风雪般的暴君所困,愿它永远自由」
+
+无论岁月如何变迁,即使土地被暴君与魔兽蹂躏,即便立誓的铭碑被毁,
+誓言的灵魂仍然随着千风,如恋人般轻抚着蒙德,如父亲般保卫着蒙德。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11405.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11405.txt
new file mode 100644
index 000000000..809cd90d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11405.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+在璃月坊间流传的宝刀。
+据说它的刀鞘以沉香为基,饰以云母,雕有战争传说的图景。
+价值连城的刀鞘已经遗失了。
+对于这把刀来说,刀鞘是禁锢它,不让它做应做之事的枷锁。
+锐利无比,据说被刺中的人要过一个时辰才会发现自己已死。
+
+传说昆吾仅花了一日一夜,便打成了这柄锐利的宝刀。
+但年迈的师父眼见高徒之作,却扼腕兴嗟,以杖击地。
+「惜哉,唯此物最欠慈悲」
+老人喟然长叹,蹒跚离去。
+
+于是,昆吾沉思三日,其间不触碰任何刀剑。
+又用一年的时光,精心雕琢出一个沉香木匣。
+
+年轻的昆吾自以为,这华丽的刀鞘定能约束不羁的宝刀。
+但后来,宝刀失入民间。锋刃犹在,刀鞘却化作了传说。
+锋利的刀永远渴求连天的血光。再好的匣也无法拘束它。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11406.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11406.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb75484b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11406.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+产自璃月兵工厂的古老剑坯。批号不明,相关典籍上也未记录它的成品时间。
+古旧剑身以阴刻的流云纹为装饰,舞动时,剑中隐有金光析出。
+
+相传,因技艺一度遭遇瓶颈,工人们不得不研究新的制作思路。
+锻造世家云氏的大掌柜云辉便与名匠寒武协商,汇聚万匠之巧能,绘制出一套名唤「试作」的图谱。
+依照图谱制作的第一把单手剑,甫一成型已有隆隆剑吟。
+
+于天衡山试剑时,寒武不慎将之落在地上。
+剑气顺应而出,如滚滚飓风,把磐石断开一条长逾半尺的裂缝。
+寒武深以为天意,为这柄剑取名「斩岩」。
+
+一剑动山河,万锋藏于刃。
+斩岩如断水的它,是日后璃月刀剑的原本。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11407.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11407.txt
new file mode 100644
index 000000000..be11f7d18
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11407.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+天下都向璃月来,这是伟大商港的荣誉。
+异国的珍宝也顺着人潮海流来到璃月港。
+细剑无锋,剑尖极锐利,将挥砍的功能精简,特化刺戳的破坏力。
+掌控需要一定技术;但做工精良,即便没有专门学习,也是好剑。
+
+是来自遥远彼岸的武器,曾佩在远航帆船的主人腰间。
+剑身纤细,流线优雅,与海船上粗犷的风气格格不入。
+
+每有好事者问起,船主都置之一哂。传言在风中回荡,
+有人说是战胜海盗的猎获,也有人称是劫掠的战利品。
+
+但当晚霞落幕,风帆降下时,大副总会轻轻擦拭着佩剑,
+回想着风之国的旧梦,回想着自己身为游侠的失落时光,
+回想着在故乡遇到的少女、无果的恋情,与重逢的约定。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11408.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11408.txt
new file mode 100644
index 000000000..228bc035e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11408.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+由十分罕见的黑岩制成的长剑,锋利无匹,能削金,可断玉。
+在云不蔽月的夜晚,能看到剑身中央嵌有一道宽数指的黯红,
+隐隐的血光晃然,仿佛嘶叫着要撕开大地。
+
+「试作」兵器问世后,名匠寒武重修兵器谱,
+意图用罕有的黑岩结晶打造出更优秀的兵器。
+黑岩剑胚热处理时,根据温度与淬火用的水,硬度与韧性有相当的浮动空间,
+是极大的挑战。也正因此,是痴于铸剑者必须征服的山脉,应当突破的桎梏。
+寒武痴迷铸剑,委托好友云氏介绍,亲自前往层岩巨渊选材。
+然而矿道内发生意外塌方。众人被困在矿井下长达四日之久。
+
+当时,众人完全没入地岩构筑的监牢,寻常开采工具无法突破岩障。
+不辨星月、不明时日的黑暗,令受困者渐渐陷入昏迷、癫狂与绝望。
+走投无路时,寒武发觉自己带下井的一把试作品在角落中隐隐发光…
+…靠着这把剑,生还者逃出生天。瞥见阳光的刹那,手中剑刃裂成千片。
+匠人双腿发软坐倒在地。数月后,他重塑了这柄长剑,名之曰「黑岩」。
+世人皆称颂黑岩之美、黑岩之利、黑岩之坚。
+但遭罹矿难的一行人,对当时之事绝口不提…
+
+——在深入骨髓的黑暗中,匠人将剑拼尽余力击向山岩。剑气轰然如平地惊雷。
+或许从那时的剑啸中他们已经听见了,在一些年后的未来中,将会发生的地震…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11409.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11409.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0df6155e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11409.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+永远渴求着鲜血的剑,会被血的腥味唤醒。
+拥有着滋养挥舞它的人,持续厮杀的力量。
+最终原本洁白的人,也会被污血染得漆黑…
+
+纯白而高洁的骑士,永远渴求着正义之道。
+身穿闪闪发亮的银铠甲,佩挂着镜子般明亮的长剑。
+但凡有不平的事情,有嗜人的魔兽,有远处的火光,
+骑士会迅速赶到。一、切割,二、挥砍,三、穿刺,
+按照教导他骑士道、正义与剑术的「幼狼」的训诫,
+切割、挥砍、穿刺。然后,从头开始切割…
+直到正义得到了践行,魔物不再动弹为止。
+
+「从何时起,渐渐迷上了切割、穿刺、挥砍的感受」
+「剑锋与血肉交错时,感觉脊髓上似乎有电流通过」
+「啊啊。或许那就是正义得到声张的触感」
+「只要这样切割、穿刺、挥砍下去,歪曲世界的罪」
+「总有一天,总有一天,也能整肃干净吧」
+
+「骑士啊,名为正义的杀戮仍是杀戮」
+「你错了。为了正义的杀戮即为正义」
+
+一、切割,二、挥砍,三、穿刺,就这么贯彻正义吧!
+就算少女献给你的白花被血污染黑,就算剑不再明亮,
+就算英俊的面容变得扭曲可怖,不得不用铁面具遮掩,
+就算受你保护的寻常世人不能理解,也绝不要停下来!
+
+被染黑的骑士在声张正义的巡礼中,循着魔物的踪迹,
+找到了覆灭的古国。其中,他终于发现了至大的不公…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11410.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11410.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9d1276ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11410.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+笔直高贵的长剑,如同黑夜中的闪光。
+自始至终,剑锋上从未沾过一丝鲜血。
+据说后世的人们,以此为原本设计了高贵骑士的佩剑。
+
+暗色的剑身能够轻易融入过去的深夜。
+因为在那个时代的夜幕下,平民往往不敢点亮灯火。
+在一些诗人的歌里,它是被贵族统治的时代染黑的。
+
+古时记叙先祖德政的叙事诗,在贵族少年心中埋下了叛逆的种子。
+时机来临时,名门子弟便抛弃了家族,盗走长剑隐入了街道之中,
+与寻常平民一样巡弋暗巷酒馆,将贵族教养的剑术用于劫富济贫。
+出自贵族宝库的长剑,与贵族的血脉一同,在夜色中、屋顶上与街巷间奔行,
+长剑锋芒上的鳞鳞闪光始终不曾黯淡,正如抛弃腐朽的贵胄氏名的义贼之心。
+
+歌与酒与年轻的岁月总会结束。后来发生了很多事情。
+最终在月光下他将同行多年的长剑埋葬,逃亡出海时,
+又想起当年,临行前从家中宝库偷出这把长剑的自己,
+对家族、对过去与未来、对这片土地,和对同父异母的胞弟厄伯哈特的宣言:
+「就算是只有微不足道的一点点。我也想用自己的力量扭转这个漆黑的世界」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11411.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11411.txt
new file mode 100644
index 000000000..42734e16c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11411.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+暂无
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11412.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11412.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c9ba3038
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11412.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+这是你用特殊方式到达这个世界的证明。
+这是挑战「世界」之人,才能握起的剑。
+
+这把剑上次挥动时,人们想要挽回一个毁灭的世界。
+那个世界是他们唯一的、也是最后的家园。
+这把剑梦想着要挑战的,其实是它步向毁灭的命运。
+——不过拿着剑去挑战宇宙里「生者必灭」的法则,
+恐怕,就像是执长枪策马向着风车冲锋一样可笑吧…
+
+话说回来,面对着这样的最终命运、那吞噬亿万星辰的幽深黑暗,
+要拿着什么样的武器,才算是妥当得体呢?果然还是这把长剑吧。
+至少,它足以承载着让人勇敢面对世界命运而无畏怖之心的记忆…
+
+这把剑这次挥动时,你在寻求被一个世界所藏匿的答案。
+在这样的一个世界里,使用这把武器就没有任何问题了。
+并不是因为宇宙的阴暗目光转向了其他的角落,亦非是因为这个世界是这样的风格,
+——而是因为,「追寻」或许就是你降临此间的根本原因。
+
+在「过去」湮灭之前、「未来」降临之前、
+在「现在」消逝之时,你可以信任这把剑。
+作为防身的武器是很不错的。毕竟它就是为了像你这样的,
+「挑战之人」、「追寻之人」而铸造的兵器。
+带着它,行走在这个世界上,
+
+然后,去斩开「世界」留给你的一切谜团与挑战吧。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11413.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11413.txt
new file mode 100644
index 000000000..49a0c552e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11413.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+那是很久以前的事情…
+
+无法获准诞生的生命、无法实现的愿望、
+彷徨在漆黑宇宙中的,悲哀的未果之梦,
+就借由我的身躯,降生在「现世」中吧。
+
+然后,我可爱的孩子们啊,
+就像雨水流向溪流,草木向阳光伸展那样,
+到美好的地方去,骄傲展现自己的美丽吧。
+
+这是名为杜林的孩子,对「母亲」的回忆…
+
+「妈妈,谢谢你,妈妈」
+「给了我翱翔的翅膀,给了我健壮的身躯」
+「我啊,想到有美好歌声的地方去,妈妈」
+「告诉他们,大家的事情,和妈妈的事情」
+「告诉他们,我出生的地方,有多么美丽」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11414.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11414.txt
new file mode 100644
index 000000000..1538b025a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11414.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+名刀「薄缘满光天目」的其中一柄影打。
+由岩藏流初代宗主「道胤」赠予柴门家,
+报答他在自己隐居绀田村时受到的关照。
+
+传说中岩藏流的秘剑「天狗抄」是内心中不能有一丝迷惘,才能使出的剑技。
+「天狗抄」之名在过去音同「天狗胜」,是连自在空行的天狗也能切落之剑。
+在数百年间,承袭「胤」之名的岩藏剑豪在稻妻诸岛施展秘剑,斩妖邪无数。
+
+据说「天狗抄」最初完成时,是在一间不再有香火的小社院内。
+秘剑威力之大,将屋舍尽数摧毁,而岩藏道胤的刀也断为两截。
+在这之后,凭借剑术他创立了岩藏流,成为了九条家的指南役,
+并向当时的天目定制了随胤之名流传的名刀「薄缘满光天目」。
+
+那把刀的事迹有着诸多传说,据说锋利得连人的缘分也能斩断。
+至于冗长的刀号,传说是岩藏道胤在定制时向天目特别指定的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11415.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11415.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8bfdb87f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11415.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+要欢愉地从烈火中分离尘土,自粗劣中炼化精妙。
+因宇宙皆源于一物,是故一物之思索可衍化万物。
+你要遂行名录中的长兄,一角的白骏所未竟之事,
+抵达哲学之彼岸,为你的兄弟与我织造新的命运…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11501.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11501.txt
new file mode 100644
index 000000000..927cddca6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11501.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+众所周知,鹰的守望是西风的恩惠。
+鲜有人知西风的恩惠是远方的异族。
+
+彼时蒙德仍在旧贵族的统治之下隐隐呼唤自由,
+远离故国的异族斗士作为奴隶踏入了风的国土。
+即使面对欺瞒与不公,她仍奋力掀起正义之风,
+推翻蛮横的贵族,建立起德政的骑士团与教会,
+最终她受天的眷顾,蒙了神的宠召。
+
+这是她当年的佩剑,见证了她的跋涉与奋斗,
+最终见证她将自由与正义之风遍布蒙德全地。
+挥舞时,能感受到此剑故主奋勇战斗的心意:
+
+但凡有受欺压的,那就施展正义;
+但凡有受禁锢的,那就带来自由;
+但凡有受蒙蔽的,那就带来智慧。
+听凭风引,便是正义与自由之风。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11502.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11502.txt
new file mode 100644
index 000000000..36e5eba8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11502.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+贯穿高天之牙。
+曾经刺穿了深邃古国的黑金鳞片,
+曾经撕开了古国罪人子嗣的喉咙。
+
+在过去,觊觎蒙德繁茂的魔龙杜林袭来,双翼蔽日。
+魔龙的妒忌催生了邪恶,邪恶毒害了大地上的生灵。
+在那些险恶的日子里,蒙德四处遍布着魔物与荒芜。
+风之神听到人民的哭泣而降临,就此将风之龙唤醒:
+于是特瓦林随风而起,直刺天空,听令为生命而战。
+
+特瓦林携风神的祝福与魔龙交战,高天之上巨龙的搏斗驱散云层。
+千风席卷着毒液,日轮也为之失色,燃烧的天空仿佛终结之闭幕。
+点燃天空的恶战末尾,特瓦林受魔神赐福的剑齿刺穿魔龙的咽喉。
+杜林未及哀嚎便已自天空坠落。特瓦林却因此饮下了腐毒的恶血。
+
+风之龙因浸透脏腑的剧毒而痛苦地昏睡,
+最巧舌的诗人也不知晓特瓦林所往何处。
+在长达百年的沉睡中,蒙德的众生忘却了风龙的死战。
+当特瓦林忍受入骨的烈毒归来,没有听到好友的琴声。
+曾受保护的人们如今急忙逃避,将之以「魔龙」相称。
+
+荣誉终将复原,猛毒终将被净化。
+歌者的旋律终将唤醒人们的记忆。
+这柄利剑是风龙恢复名誉的祈愿。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11503.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11503.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1729c150
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11503.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+过去曾有一首流行的祝酒与饯行之歌,是这么唱的:
+「假如有人拔掉你的舌头,你依旧可以用眼睛歌唱」
+「假如有人刺瞎你的双眼,你依旧可以用耳朵张望」
+「若有人妄图道破未来之事,那就邀他一同举杯吧」
+「即使明日不再到来,此刻的歌声也将会通向永恒」
+
+据说一方水土的性格,无论是人还是大地本身,都随他们的神而生。
+但究竟是生性不羁的神在抗争中,将对自由的热爱洒向大地与人们,
+还是人们在冰雪与烈风中对自由的期冀中孕育了热爱自由的风之神,
+则是早已不可考的问题。
+
+而那首歌,往往唱响在灰暗的时代。
+无论是在烈风的王者君临尖塔之时,
+或是内里朽坏的贵族推倒神像之时,
+在幽闭的地窖、暗巷中,在破旧的小酒馆中,
+歌声渗透烈风与铁腕,织成抗争的英雄之茧。
+
+在悠古过去的那一天,在圆环包围的寂静都城中,
+随着谁人的琴声,呼喝声终于冲破了烈风的监牢。
+某位少年、精灵、射手、骑士与红发的流浪战士,
+他们站在如锥心长矛般指向深空,
+又如石巨人般投下阴影的尖塔前,
+立下自由的誓言,许下粉碎塔上孤王的决绝宏愿。
+
+而无法登上尖塔的病弱者,则合唱着平日只能低声对着无风的角落哼唱的,
+那首祝酒与践行之歌,以摇撼城墙的气势,趋使着高扬旗号的勇者们攀登…
+「假如有人拔掉你的舌头,你依旧可以用眼睛歌唱」
+「假如有人刺瞎你的双眼,你依旧可以用耳朵张望」
+「但是,假如谁人胆敢夺走你歌唱、你张望的自由」
+「——那就,绝对绝对不能容赦」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11504.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11504.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bca64076
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11504.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+在无比久远的过去,在诸神与精怪驰骋大地的时代,
+在天地动荡的时期里,人们不免会有这样的疑问吧…
+「请您开恩告诉我,我们的爱人和子女都去了哪里」
+「请您开恩告诉我,那些离去的人们何时才会回来」
+「啊啊,我主,这样怖骇的年月究竟要持续至何时」
+
+即使是在坚硬的山石中成长的子民,心也会因为痛楚开裂。
+即使倔强地一言不发坚守对神的信仰,目光也会变得炽热。
+即使不曾将这些问题抛出,藏在心底的咨询也会发出声音。
+
+岩之君便施展神迹,从无杂质的金色石珀中削出长刀一柄,
+挥剑斫去山峰的一角,以此向子民立下无上庄严的契约——
+离散的人,必将聚拢回归;背约的人,必然加以惩治。
+失去挚爱者、痛失珍宝者、蒙受不公者,将得到补偿。
+
+或许只是璃月悠古大地上,无数真伪难辨的民话之一。
+但岩君庄严的契约如今或许仍运行于璃月的天地之中。
+违背契约就是与这片神曾经整治过的大地为敌,
+帝君斩断的山峰迟早会降落在背约者的头上——
+
+如今乡野间仍有传说,日后它的真正主人将重现人间。
+那时这柄长刀将再次放射金光,斩断世上最大的不公…
+正如数千年前,岩王在民众面前立下的宏伟誓约那样。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11505.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11505.txt
new file mode 100644
index 000000000..4063a8732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11505.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+据说在璃月初兴时,帝君曾执翠玉琢成之剑行走大地。
+在年岁不停的磨砺下,血洗的碧绿剑锋仍旧闪亮如新,
+鲜血随千年雨水而去,凝结的思念与怨恨却难以涤除。
+
+「结绿拥有碧水的魂灵与柔情,自能清洗残留于其上的宿怨」
+「但以美玉之身被塑成杀戮之器的伤痛,又有谁能抚平呢?」
+
+淡忘了名字的故友曾如是嗟怨,如是叹息,
+但无可阻遏的命途终于淹没了恻隐的言语。
+
+在过于悠久的年月里,浴血死斗的仇敌也曾言欢同乐,
+终将反目的挚友、仇恨消弭的死敌也会相约举杯一醉。
+这柄宝剑也是在那时,作为赠予某人的贵礼雕琢而成,
+名为「结绿」的翠玉,身受削凿本是为了和平与华贵。
+
+当酒器被血水溢满,温情被冷酷的欲望撕碎,化作尘埃飞散,
+未能送出的赠礼,未能诉说的友谊,亦成了斩向旧友的利刃。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11506.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11506.txt
new file mode 100644
index 000000000..d831a00bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11506.txt
@@ -0,0 +1 @@
+测试
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11507.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11507.txt
new file mode 100644
index 000000000..d831a00bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11507.txt
@@ -0,0 +1 @@
+测试
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon11509.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon11509.txt
new file mode 100644
index 000000000..68cded055
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon11509.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+将军御赐旗本的铭刀之一,据说其势能挟雷光之威斩开山岚夜雾。
+曾一度碎裂成上千片。重铸后,刀身上留下了如流云一般的纹痕。
+
+在歌谣之中,「大手门荒泷、胤之岩藏、长蛇喜多院、雾切高岭」
+尚武的孩童将历史上的名武者并列,其中的「雾切高岭」就是他。
+曾与祓行的神人一同,以其秘剑「雾切」斩落无数的妖物与祟神。
+也曾从影向的天狗处学会操弓的心得,又将射术教给了中意之人。
+然而秘剑雾切再并无后人传承,仅仅存留在话本、绘图与童谣中。
+
+在其生涯的最末,他作为寄骑在将军的阵列中与漆黑的军势向对。
+
+如果没有将爱用的弓,作为赌注留在了她的身畔,或许情况也会不同吧。
+但真赌徒无论如何也不能后悔,绝不计较「如果」、绝不悔恨「假使」。
+敌人如同迷雾般涌来,那不断地使出连山岚夜雾也能斩断的妙剑就行了。
+斩切的速度足够快的话,那就能拨开欲深的漆黑迷雾,能瞥见光明吧——
+
+「浅濑,与你的约定…不,这场终结一切赌局的豪赌,我绝对不会输。」
+「我一定会回去。然后连同作为赌资的弓一起,取走我所赢得的未来!」
+
+如同连绵不绝的雷光,他与雾切一同斩落了无数妖物。
+但最终刀剑究竟仍是不如剑客的执着强韧,逐渐破碎。
+而漆黑的浓雾,也将他完全淹没了…
+在最后仅有刀的部分碎片被取回重铸,承担雾切之名。
+
+如同紧握垂入黑暗的蜘蛛丝般,紧握破碎刀柄的武者,
+在漆黑的浓雾中,仍然拗执地在内心中不断告诉自己:
+赌局的胜负尚且没有定论。我一定要回到浅濑的身边…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12101.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12101.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c982d359
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12101.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+使用这种沉重、无锋双手大剑的人最清楚,
+兵器如何都无所谓,重要的是自己的力量。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12201.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12201.txt
new file mode 100644
index 000000000..88df8ac27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12201.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+他总会提起自己年轻时的冒险经历,
+都是令人生厌的老掉牙的夸张故事。
+但这把老旧的大剑似乎在无声地说,
+「是有点夸张没错。但当时我也在」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12301.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12301.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0ad0f2e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12301.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+当幼小的艾伦德林手持北风骑士瑞文伍德大剑的仿品,向着童年幻想中的蒙德旧贵族冲锋时,他未曾想到自己日后将成为威名远扬的「西风的光之狮」。更不知道幼时与他交战的那位鲁斯坦会成为他的得力副手,并在服务蒙德人民二十三年后因公殉职。
+如今,「光之狮」所持大剑的仿品又落在了另一双年轻的手中。
+这伟大神秘的宿命传承,又将以何种方式继续?
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12302.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12302.txt
new file mode 100644
index 000000000..d99fec304
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12302.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+传说,著名的英雄在斩杀毒龙之后,
+以猎获的龙血沐浴,以期刀枪不入。
+龙血确有此奇效:受其洗刷的躯体,
+卷了无数刀剑的刃,折了无数枪矛的尖,
+漫天飞来的箭,在他的笑声中纷纷弹开。
+最终,他的敌人们发现:
+他是背着钟爱的大剑沐浴龙血的,
+背上有一整块大剑尺寸的弱点哩。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12303.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12303.txt
new file mode 100644
index 000000000..49c77ff1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12303.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+用轻质的白铁打造而成的双手大剑,轻巧实用,闪着冰雪与白银的光芒。
+借助这把大剑轻巧的特点快速挥舞的话,白铁的闪光很容易让敌人目眩。
+但这把剑通常不是作为武器使用的。
+依照远古的战士礼仪,战友倒下时,会将闪亮的武器立在英杰殒命之地。
+虽然这种仪式不再流行,但仍有少数人记得其中的含义…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12304.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12304.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7c904595
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12304.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+传说当年岩之魔神大战各路魔兽,
+从大地之中引石为剑,塑岩作枪。
+以磐石之剑斩妖除魔,
+以巨岩之枪镇压强敌逆兽。
+黑岩厂为纪念岩神的奠基伟业,
+特用黑色石英打造了这批大剑。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12305.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12305.txt
new file mode 100644
index 000000000..687cde421
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12305.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+在任何争辩中都是最可靠的理论根基,说起话来掷地有声。
+不论面对的是多么食古不化的对手,以理服人,金石为开。
+是谓之金石良言。
+最终在人们的抗议中,被勒令停止制造。
+是谓之众口铄金。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12306.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12306.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ea5add5c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12306.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+大受挫折的御剑公子明白剑术是无法实现一些事的,
+于是他从剑本身着手,而不盲信于自己的高超剑术。
+「大就是好。所以,剑越大越好。」他这么想道——
+在壮绝的孤云阁,公子迎来了壮绝的结局。
+飞天之旅终于告终,但他的剑与故事永远流传……?
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12401.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12401.txt
new file mode 100644
index 000000000..55a8ca740
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12401.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+西风骑士团的重型仪式剑,通常需要经过团长和教会的双重通过才能获批配发。
+通过解析蒙德远古的圣遗物,蒙德的工匠学者在元素亲和的道路上取得了成果。
+这把厚重的大剑因此不但是西风骑士的殊荣,也是蒙德卫士勤奋和技术的结晶。
+通过它能轻易导出元素力量。谨记,破坏是为了守护必须守护的。
+
+虽然如今流传下来的,幼狼鲁斯坦创立的西风剑术,是以单手持握的长剑施展,
+但这剑术仍有失传的另一脉,即是光之狮艾伦德林同时使用长剑与大剑的战舞。
+因为对力量的要求过高,仅有天资极强者才可以施展。因此传承的脉络断绝了。
+
+艾伦德林与鲁斯坦是自幼一同长大的玩伴,分别出生自正统的骑士家族与佃户。
+成为英雄的梦想让他们成为了朋友,之后则是同僚,最后分别成为团长与副手。
+
+作为大团长,艾伦德林未曾获授神之眼。他的力量来自天资与极为刻苦的训练。
+他为自己的力量感到骄傲。整个骑士团乃至整个蒙德也为这样的团长感到骄傲。
+在鲁斯坦殒命后,艾伦德林不再展示自己的力量,不再以挑战凶暴魔兽为荣耀。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12402.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12402.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ff5fd7fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12402.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+奇异的粗重大剑,剑身上却装有华丽而精致的时钟。
+伴随着清脆的机关咬合声,为同行者的奏乐与战斗做节拍。
+乐团解散后,大剑被浸在酸水中,使其中的机关齿轮锈死。
+尽管如此,如今仍是致命的兵器。
+
+与流浪乐团同行的叛逆者名为克留兹理德,曾是劳伦斯家族中的一员。
+在那个时代,学者与诗人并不谱史,因为旧贵族不爱觉察自己的堕落。
+因此,他挥舞手中的剑时,剑中之钟奏响时,旧贵族才会格外胆寒。
+
+起事失败后,克留兹理德的处分方式不明,或许从侧面印证了他的显贵出生。
+传说他被贬黜后,怀着亡没同僚的遗志,建起了致力于推翻贵族的地下组织,
+并在来自遥远西方的异国角斗奴的起义中鼎力相助。
+
+在过去,更有茶余饭后的闲谈认为,克留兹理德的组织一直在工作,
+为了守护蒙德,为西风骑士团做那些骑士不应当做的事情,
+传说,就连「幼狼」鲁斯坦也背着大团长经营这无名组织…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12403.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12403.txt
new file mode 100644
index 000000000..1688b7deb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12403.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+东面望海的高崖上,先民将时间的主人与风的主人一同祭拜。
+因为「风带来故事,时间使之发芽」的信念,两者常常混同。
+这把剑述说的是战争的故事,用来演绎战争的歌剧。
+原本是没有开刃的道具大剑,在时间之风中变得岩石般坚硬。
+
+这把剑曾属于善战勇猛而早夭的伊蒙洛卡一族。
+在祭礼中他们饰演被血染黑,厮杀奋战的斗士。
+
+伊蒙洛卡一族认为,战斗不是为保卫、荣耀或开拓,
+而是为了取悦天上那些无可消遣的众神。
+无论来者是魔物也好,贼匪也好,不论自己是否能回到恋人的臂弯里,
+只要浴血奋战,在厮杀中高声咆哮,职责便完成了。
+
+如此惘然的血脉,本应无法在历史中长久延续,
+因为他们的战斗没有终结,也没有胜利的希望。
+但随着冰雪消融、蒙德建立,他们最终有了值得守护的对象。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12404.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12404.txt
new file mode 100644
index 000000000..efb064804
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12404.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+曾支配蒙德的旧日贵族所使用的大剑,做工用料极其讲究。
+也因此,在他们的时代过去无数世代后,仍然牢固如新造。
+战斗曾经是贵族的责任之一。
+为了保护他们的属地与子民,故而与危害平安的魔物战斗。
+但根据记载,最终他们忘却了责任,反而成了吃人的怪物。
+
+据考察,如今被西风骑士团禁止的角斗,
+最初是贵族间,以战斗向神祈礼的仪式。
+
+即使日后角斗被劳伦斯一族扭曲成权贵的娱乐,
+最终又遭骑士团废除,部分祷文仍留了下来——
+
+「眷顾蒙德的千风,我与我的友人、同胞、对手,将刀剑交错之声献给你,将血与汗献给你」
+「指引我前进的风,在我困顿时,赐我继续前行的力量。在我迷惑时,赐我辨明善恶的智慧」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12405.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12405.txt
new file mode 100644
index 000000000..60f1fa6d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12405.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+散发着黯淡荧光的无锋重剑。在许多年前,
+它的幽光被山野贼匪称为「幽冥的信标」。
+只要瞥见这样的光辉就绝对无法踏上归途。
+只要瞥见这样的光辉就要做好殒命的觉悟。
+
+「游离物外无重量,裁雨者雨,刺明者明」
+「动如龙蛇捉不住,青眼为剑,侧目为枪」
+
+雨裁原本无名,名字是敬仰其主的人为它取的。
+无名剑的最初与最后主人,是名唤古华的游侠。
+
+传说他是仙人。在古华的时代,贼匪不敢妄动,郊野太平如市。
+据称,在古华行侠之旅的最末,在华光紫气当中,他化作星宿。
+
+曾蒙古华之恩的人以其之名创立了门派。但派阀最终总会没落。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12406.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12406.txt
new file mode 100644
index 000000000..46e8c206c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12406.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+产自璃月兵工厂的古老巨剑。批号不明,相关典籍上也未记录它的成品时间。
+稀矿为柄精钢为刃,刀身重达数十斤,挥舞唯见华光流转,有吞云闭月之势。
+
+灾厄之后,为突破兵器设计的桎梏,锻造世家云氏与名匠寒武主导了璃月的第一次兵器工艺变革。
+名为「试作」的新兵器谱就此诞生。依此制成的第一把「试作」大剑。有着相当罕见的古朴色泽。
+黑金点褐,锋芒内敛。乍看若凡刀无异,伸手一试才知它重而不沉。
+
+锻造此刀的工匠寒武连夜赶往北地,将它赠予一位侠客好友。
+侠客细细看过,持刀一挥,林中翠竹尽断。舞刀时风声猎猎,是百年难遇的奇观。
+
+游侠告诉寒武:此刀古色典雅,宜动宜静。
+如此大中有细的佳品,不妨唤之「古华」。
+此种气度成为了日后璃月千柄重剑的规范。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12407.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12407.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d1bc078c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12407.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+天下都向璃月来,这是伟大商港的荣誉。
+异国的珍宝也顺着人的海流来到璃月港。
+用料扎实,做工极佳的大剑。但特别在于,靠近护手的一截剑身不开刃。
+据说要将不开刃的剑身也用作剑柄,调整手持的位置随时改变重心作战。
+
+很少有人提起,这柄大剑曾是一位异国铁匠的得意之作,
+自认粗笨的匠人精心磨砺剑锋,细细地调整剑刃的平衡,
+无眠的黑夜接连虚度在飞溅的火星之中,
+一次又一次的重铸,一次又一次的捶打之间,
+心中满怀对恋人归来的期冀与不可知的忧虑。
+
+「等到战斗结束」
+汗水飞扬的间隙,铁匠如是想道,
+「她还能否用上这把剑」
+「…她又能否安然归来呢」
+但片刻后,他便摒去私心杂念,将心思集中在剑身上。
+比起无谓的担忧,不如集中心思,打造出真心的赠礼。
+
+终有一天,讨伐魔物的远征军凯旋入城,
+铁匠却还没来得及在剑上刻下她的名字。
+携着长剑匆匆来到归乡的恋人面前,
+草率的铁匠却得到哭笑不得的结果…
+
+卸甲的战士已经放开了柔软的长发,以后的日子不再需要刀兵,
+她为留在家乡的恋人特意带回一件礼物:一张崭新光亮的猎弓。
+「真是浪费!这些年的岁月付之东流,我只为给你造这把大剑」
+固执的铁匠满口怨言。但结局至少圆满,剑也确是一流的好剑。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12408.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12408.txt
new file mode 100644
index 000000000..be3d6b538
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12408.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+一把大剑,由十分罕见的黑岩制成,沉如巨石,能开山断路。
+刀身以黑岩结晶混合赤红色矿石制成,浓如重墨,红如炽火。
+
+黑岩兵器传承自「试作」系列,有此三大特征:坚如岩、凛如冰、烈似血。
+此中「斩刀」虽是大剑,剑刃最薄处竟不比丝缎厚上多少。
+赤黑结晶拼接精湛,环环扣成一幅刀面。
+更以离火图腾与红玉宝珠点缀握柄,远看如同墨池泛血,沉而邪。
+
+名匠寒武曾为铸造黑岩兵器,深入大地探寻矿晶。最终遭遇矿难。
+一只损伤的眼中只余下彼时无法辨识天地四方上下的黑暗,耳畔时常回荡如天地崩裂的剑石相击之声。
+从此匠人的锻炉蒙尘,其中只剩下冰冷的余灰与未竟的锻兵之梦。
+其子寒策读到山中地心封有妖异的逸闻,连忙说与父亲。
+寒武听后大为悔恨,认定开采惊动了地中之龙、天降之石。便撑着病体,起炉锻造一柄斩刀。
+刀成后,匠人之子依父亲要求,在矿井外立起一人高的神龛,藏刀于其中,作辟邪镇龙之用。
+
+数年后,寒武在梦中辞世。
+同日同时,一名旅人经过天衡山矿坑,只见山石后红光涌动,一座隐秘的神龛悄然旋开。
+龛中巨剑隐隐闪烁,如泣如诉。
+寒策连夜入山,取回了斩刀。
+当代天枢星亲笔为它赐铭:
+「开山裂海,撕云断月」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12409.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12409.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a6744586
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12409.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+取海兽脊髓制成的大剑,森森骨色中各有故事。
+在过去,跑船者会以这种兽骨装饰船首、龙骨,
+以此威吓深邃的海渊中,觊觎生者的海中巨兽。
+
+在大海尚不平静的遥远过去,驾船出海常常是生离死别。
+如今悠扬畅快的船歌,在当时则几乎是令人缄默的骊歌。
+彼时有执大剑的船师,出海前饮酒欢歌。旁人问则笑曰:
+「我自有分寸,置酒尽欢又如何。待到海流风向正确时」
+却不再继续说下去。只是高举角杯,大笑招呼众人饮酒。
+
+海流风向正确之时终于来到,艨艟巨舰载着他扬帆起航。
+深入悠远的海雾,远远去往暗流涌动,海兽腾跃的大洋。
+最终欢歌的船师与他的船也没有回到山石嶙峋的港湾中。
+一些时日之后,有深海巨兽的遗骸被海流浪涛送到岸边,
+大剑撕开的创口中露出森森白骨。血已经被海流冲洗净。
+
+「待到海流风向正确时,我便出海为她寻仇,沉迷涛声的人儿啊」
+「葬身鱼腹又如何,这样便能将她中意的船歌传到她所在的深海」
+
+如今的海上,再也没有会在暴雨中,伴随着惊涛骇浪升起的巨兽。
+以海兽的遗骨装饰船首、龙骨的风俗,也随着海兽绝迹被遗忘了。
+但远航时,偶尔还能听见深海中如同雷声,令人脊背发麻的低鸣…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12410.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12410.txt
new file mode 100644
index 000000000..873fce234
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12410.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+古代的千岩军爱用的武器。
+以构成璃月港的神铸基岩削成,无比沉重,
+寻常人根本无法举起,遑论挥舞与战斗了。
+但据记载,古时的千岩军人能够猎猎挥舞。
+
+千岩军最初是由岩君的追随者自发组成的部队,
+最早可追溯到港城落成之时。
+以岩君、璃月之名为旗号,共进退,绝不溃弃:
+「千岩牢固,重嶂不移。干城戎甲,靖妖闲邪」
+千岩将士们无不恪守这一条教诲,百死而不悔。
+
+他们致力于追随岩王帝君的脚步,斩灭魔妖、救助百姓,守卫璃月平安。
+千岩军最有名的功绩,并非杀戮而是守护。以己为盾,守护身后的家园。
+
+这把巨剑无比沉重而牢固,就像守护者的责任与意志。
+最早削岩为剑,武装兵团的星氏与寒氏或许也预见了,
+在未来,拥有伟力运用这种岩剑战斗的人会越来越少。
+但这也代表世间和平,守护者与剑终于不再被需要了。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12411.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12411.txt
new file mode 100644
index 000000000..2859227f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12411.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+当葱茏的都城为山岚所封藏,
+不绝的雪暴屏断清凉的月光,
+其间生机与每个中断的故事,
+皆被自青空坠下的长钉贯穿…
+
+祭司之女将星银铸成的大剑交予异乡的勇士,
+风雪的啸声中,她说出的话没能传达给对方。
+
+「这里的第四幅壁画为你而准备,你的形象将会永远留在这面墙上。」
+「为了这幅壁画,为了大家,我会一直在这里等你,祈祷你的归来…」
+
+当雪葬之都的女儿与嫁接无果的银枝条一同凋零时,
+命定挥舞此剑斩开冰雪的异乡人正在远方寻求答案。
+皎洁如月光的她,最后的思念也没能传达给远行者。
+
+「我已经很久没看过晴空与绿地了。不知道应该用什么样的蓝色、什么样的绿色,才能画出父亲想要的,冰雪消融的景象。」
+「然后,如果能再见你一面,就好了…」
+
+这就是他找到的答案——
+
+异乡的勇士终于结束了徒然的旅程,
+漆黑的污血从大剑的刃上点点滴落,
+沉重的双脚踏上已变得陌生的雪径。
+当疲惫的异乡人终于归往山国殿堂,
+为他洗尘者却仅有报死的空幽回音。
+
+「就连这里,也没有留下值得我守护的事物了吗…」
+「天上的你们,只是想要看到生灵涂炭的惨状吧。」
+「既然如此,就以钢铁与血的歌,给你们消遣吧。」
+异乡人将少女交给他的,本应斩碎风雪的星银留在了壁画之间。
+然后下山寻找充满纷争与战斗的地方,能让他泼洒鲜血的地方。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12412.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12412.txt
new file mode 100644
index 000000000..a43653d23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12412.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+夜深无人之时,它鳃的鼓动翻译过来是这样的:
+
+「老朽在离开海面的时候,毫无疑问是死了。
+「心脏停跳,两眼泛白,发出腥臭——
+「对于鱼来说,这不是死了是什么。」
+
+「老朽可是䲠鱼之中实力最强的。
+「曾经也是浅海区的第一强者,
+「就连海兽和鲸鲨都无法打败老身。
+「但是这样的我却遇到了对手。
+「那种海月,或者说水母吧。
+「明明只是随波逐流的生物,
+「却能消去所有的撞击的力道。」
+
+「于是老朽放弃了力量,
+「选择了水母的生存之道。
+「度过了漫长的生命之后,
+「我能控制我的身体每一个器官。
+「通过让自己心脏停跳,
+「让自己免于被当成鲜鱼解剖。
+「虽然你们都以为老身不过是咸鱼,
+「不过就让我成为你们的力量吧。」
+
+「挥舞老身的力士哟。
+「嚯嚯嚯…
+「等到所有水系流入大海,
+「所有星辰熄灭之日,
+「当一切都在原初生命大海里相会,
+「要不要和我比试一场呢?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12414.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12414.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcddedce5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12414.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+踏鞴砂过去的某一任目付设计的长卷。
+据说与其人一般有着朴实刚正的性格。
+
+在引入远国的技术制造「御影炉心」前,漫长的时间里,
+踏鞴砂所采用的冶炼方法一直是传统的「踏鞴制铁法」。
+御舆长正担任目付后,一度痴迷于钢铁的冷峻之美当中。
+他向同样热衷于刀剑锻冶的宫崎造兵司佑兼雄请教心得,
+最终亲手造出了这一柄坚硬朴实的大刀「大踏鞴长正」。
+
+虽然不过是御舆家的养子;虽然养母让御舆之名被染黑;
+虽然御舆的嫡子道启抛弃了孑然一身的自己,销声匿迹;
+但他自诩的愚钝、实际的忠义令他百倍珍惜御舆的名号。
+努力进入官府,并以百倍的勤奋与清明,洗刷家族污名。
+
+就算自己的寄骑桂木有一丝的渎职,也毫不留情地斩落。
+在那之后,这把刀的名字与他的别称,就永远地改变了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12416.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12416.txt
new file mode 100644
index 000000000..223233361
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12416.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+曾属于出身海祇的猛将所使的刀。
+据说他的剑技仅有我流的「月曚云」与「夕潮」二式,
+但凭此二式秘剑在战场与试合不曾败在任何人的手下。
+
+常言蛇与鱼皆冷血。但冷血之物却醉心于炽热的愿景。
+为了实现子民的幻梦,大御神向集聚的雷云发起挑战。
+追随海祇踏上征服之路的凡人中,一位少年脱颖而出。
+因其勇猛无畏受到海祇的恩宠,获「东山王」之封号。
+最终许多年以后,王号被淡忘,又被敌人的蔑称取代:
+「恶王」、大蛇的凶恶爪牙、酷烈侵攻八酝岛的魔王…
+
+厮杀让少年变成了海盐般粗砺的战士。但对他而言,
+只有出征前在神社旁对海中月许下的愿望不会灭却。
+
+「终有一天我要高踞影向山之上,俯瞰雷王居城,」
+「在天守屋顶,与传说中的影向大天狗快意对决。」
+「然后,把面具带给菖蒲和曚云阿姐做伴手礼吧!」
+
+最后,浪潮如融化沙上楼阁般卷走了所有的梦想。
+如同赤红之星的天狗假面在乱战中如海砂般粉碎,
+如同深海月光照亮往日少年心灵的巫女不再复归,
+而「恶王」也随着大蛇直面化作一线的耀眼稻光。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12501.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12501.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1edb4bb1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12501.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+撼动高天之勇。
+罪人的魔龙之子于深邃的古国降生,
+最终连黑金之翼也被风之傲骨斩断。
+
+在过去,嫉妒蒙德光荣的魔龙杜林袭来,生灵涂炭。
+民众为荒芜的土地恸哭,惊动了沉睡林间的风之神。
+风之神受万众呼唤而现身,又将他的眷属召唤而来。
+守护生命与自由的魔神,与那风之龙并肩御风而战。
+
+在劈散丛云的恶战当中,风龙展开神主眷顾的六翼,
+像重剑一般斩开了左右的天空,撕裂了杜林的钢鳞。
+在天昏地暗的缠斗之中,风龙挥舞着挟风刃的巨爪,
+如弯刀一般刺入杜林的身体,深深穿透腐黑的血肉。
+
+这场战斗撼动高天,连无所畏惧的太阳也为之颤抖。
+最终,恶龙的喉咙被特瓦林利齿撕碎,自天空坠落。
+风之龙在神的祝福中赢得胜利,守护了蒙德的居民。
+但其自身却被不慎饮下的毒血浸染,腐蚀渐渐入骨。
+
+特瓦林身为英雄却被迫忍受孤独,毒血蚀骨的腐臭引来邪物。
+深渊的诱惑下,风之龙也曾迷失堕落,其执着也曾化为邪恶。
+但盲目的复仇狂怒与剧毒带来的疼痛,终被温柔的旧主安抚。
+真诚的挚友与新的伙伴,以勇气扫除魔物,恢复了风龙之名。
+
+长达百年的沉睡中,蒙德的众生忘却了特瓦林的气势。
+但由于近日的风波,风龙六翼的身姿重现在人们眼前。
+携着巴巴托斯的歌声,携着风神的祝福,
+携着不羁的千风,他终于再度翱翔深空。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12502.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12502.txt
new file mode 100644
index 000000000..abdc11939
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12502.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+被誉为北风的骑士,最终在风之神的城市结束了流浪。
+浮浪风来者会互相吸引,肆意放浪的自由究竟是彷徨。
+
+当骑士走进城市时,旅伴在远方的山丘上以沉默道别。
+憎恶城墙和灯火气味的不羁的狼,仍需要广阔的原野。
+
+北风的骑士怀着永远自由的心,将自己禁锢在城市里。
+随风而来的狼在城外林间自由奔驰,心却在骑士手中。
+
+骑士二度出城狩魔,狼都随战斗的气味同他共猎。
+孤狼与骑士始终默契无间,进退一致,恍若一体。
+
+狼与骑士纵然形影不离,但野兽的得年固不如万物灵长。
+北风的骑士最终以剑为冢,将狼埋葬在远离城市的郊野。
+北风的骑士从此抛弃城塞,心怀狼的自由,再随风流浪。
+
+而狼不灭的灵,则永久地盘踞在此,
+眷守着骑士曾经守护过的青翠土地。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12503.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12503.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b5387449
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12503.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+以前有一首在民间流行的歌,是这么唱的:
+「将凹陷的铁钱丢给远方来的歌手与诗人」
+「将花束献给那少女」
+「将令人落泪的苦酒」
+「献给无法挽回的昨日,将歌声献给未来」
+
+在诗歌与音乐随风而行的国度,人们有着乐天而敏感的灵魂。
+据说在过去的一些时期,孤王与宗室会禁止一些和弦与曲调,
+因为敏锐的人能从行诗人与歌手的音乐中感受到叛逆的信号,
+歌曲与唱诗确实也曾被用作抗争者联络的方式。
+
+而在宗室统治的时期,敬奉风神的教会曾经分裂成这样两派:
+与王侯们随行共饮,一同推翻神像,谱写颂词与圣歌的教会,
+以及没有神职者之名的圣徒。他们在地窖街巷与高墙外行走,
+喝廉价烈酒,依人们手中流转的圣书原典与随风而来的话语,
+祝福着平民与奴隶,谱写着不被允许的诗与歌。
+
+当异国的角斗奴随着风之神的苏醒奋起,揭起叛逆的高旗时,
+被称为无名牧者的年长圣徒迅速动员了西风教会真正的教众,
+最终又与不少人一同,用自己的鲜血灌溉了这片青翠的大地。
+而救国起事的信号,是这首小曲在那之前不曾唱出的另一半。
+
+「将尖锐的铁片留给值得献出生命的战斗」
+「将绞刑架留给小贼」
+「将生锈的箭头磨利」
+「留到松籁响起之时,将那衣冠禽兽射落」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12504.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12504.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d0160b7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12504.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+很久以前,璃月曾经有龙的身影。
+并非乘风翱翔天际的龙。而是踞身于山峦之中,
+身躯亦如山峦般庞大的悠古石龙。
+
+传说它曾沉睡在南天门一带,与群山混若一体。
+苏醒时,即使是微小的动作,或许只是伸懒腰,
+也会导致大地轰鸣颤抖。
+当时的岩君为了平息地动,来到了古龙的面前。
+
+传说大地平息了很长一段时间。
+而岩君的身边也多了一名伙伴。
+
+但在最后,龙与神、人或许最终还是不相容吧…
+
+龙被镇在大地深处后,畏怖着仙家与神的怒火,
+曾经聆听岩石间的震颤,一同作乱的岩之龙蜥,
+遁入了山间地底。
+但随着数千年的时光流转,龙蜥再次开始骚动…
+
+传说,胜者在镇压着古龙的巨木旁刺下这柄剑。
+作为封印之一,魔物或是奸佞的人皆无法触碰。
+如果传说属实,只有心澄如镜的人可以靠近它。
+如果传说属实的话,这把剑又为何不知所踪呢…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12505.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12505.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12506.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12506.txt
new file mode 100644
index 000000000..d831a00bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12506.txt
@@ -0,0 +1 @@
+测试
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon12510.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon12510.txt
new file mode 100644
index 000000000..e16c61cd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon12510.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+全名是「赤角石见石溃金涂金啮御狮子杵」,
+是自称「御伽金刚狮子大王」的怪人的爱刀。
+
+……不过由于两者的名字实在过于冗长拗口,
+孩子们称刀为「赤角大杵」,唤刀主叫「御伽大王」。
+
+赤角大杵可是用入魔的般若断角制成的武器,
+什么妖狐、妖狸、恶鬼,都被打得跪地求饶。
+哪怕是「影向山灵善坊」这样有名的大天狗,
+都惮于大杵的森森鬼气,不敢在大王前现身!
+
+——这些故事自然是连小孩子都不会相信的。
+虽然御伽大王确实有力气,七个人一起也不能把他推出土俵。
+看到摘不到果实的小孩,就一脚踢在树上,让菫瓜簌簌落下。
+但有次不小心把果树踢倒了,被老人一路追着逃到了山上去。
+他也曾经带着孩子们闯进官家饮酒赏红叶的歌会,
+大声叫嚷着「御伽金刚狮子大王来退治恶鬼了!」
+与兴致正好的娇小鬼人摔跤,当然结果惨不忍睹。
+
+大王的能耐不过如此,连背负将军旗印的资格也没有,
+又怎么能够让那些歌谣中的大妖怪拜服呢,孩子们说。
+
+「之前不过是对月痛饮,患了风寒罢了!」
+御伽大王即使是辩解,也不忘爽朗地大笑。
+真不知是寡廉鲜耻,还是真有得胜的自信…
+
+「这次我一定把妖怪的犄角折下带回来,」
+「给你们看看御伽金刚狮子大王的能耐。」
+「渡海而来的大怪物,也不是我的对手!」
+
+「所以就尽管跟着狐狸的使者躲起来吧。」
+「哎呀,等老子回来,再陪你们玩摔跤。」
+
+虽然提到摔跤二字,孩子们想到的是娇小鬼人轻哼一声,
+便将咆哮着猛冲而来的御伽大王高高抛到天上去的景象…
+
+再之后,与御伽大王比试摔跤的鬼人断臂折角后遁逃,
+影向山的大天狗也避世隐居山林,不曾再在人前露面。
+就结果而言,吹嘘这把奇形大刀的话的确算是成真了,
+游手好闲的怪人御伽金刚狮子大王,却没有再现身过。
+后来,怪人踢倒的菫瓜树经细心护养再度结出了果实。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13101.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13101.txt
new file mode 100644
index 000000000..d48eba23a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13101.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在过去的蒙德,长枪是被贵族禁止的兵器。
+表面上说,剑术才是高尚之人的武术修为,
+据说实际是因为长枪可以填补训练的差距,
+让缺乏兵器与练习的平民拥有抗争的武装。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13201.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13201.txt
new file mode 100644
index 000000000..95e6a1e0b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13201.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+散发着些许威严感的简陋兵器。
+对于有着应当守护的事物的人,
+或是除却己身一无所有的旅者,
+再简陋的武器都能发挥十倍的力量吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13301.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13301.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f8a515b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13301.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+千岩军士兵素以擅使长兵闻名天下,
+其所持白缨长枪由黑岩厂批量生产,
+这武器历经了千百年来无数战火的考验,
+白缨纵使在硝烟中污损,仍旧傲然飘扬。
+
+传说军中曾经有枪法精绝的高手,
+能在千军之中刺上将而不沾白缨。
+「但那故事属于持枪的豪侠」
+「他的兵器本身却并不出奇」
+老铁匠在学徒脑袋上拍了一掌,
+要他给新打造的长枪配上白缨。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13302.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13302.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d1231dd3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13302.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+长矛在任何武人手里皆有相当的威力,这是因为「一寸长,一寸强」的道理。
+在长矛上增加斧刃,尽管笨重,但也增添了劈砍的功用,更加适宜复杂环境。
+这种长兵多为擅长武艺的力士所青睐,也正是千岩军军官荣誉和勇武的象征。
+虽说璃月港的今日天下太平,但在大街小巷,依然可见手持钺矛的勇士身影。
+
+千岩军的领队总是勇往直前,在队伍中充当险地的前锋与盾牌。
+护卫他们的不仅有忠诚的战友,更有多年演习不辍的精熟武艺。
+对于任何敢于靠近的敌人,第一线挥舞着钺矛的军官格外致命,
+而在坚如磐岩的士兵阵列中间,他们正是千岩之阵的真正核心。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13303.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13303.txt
new file mode 100644
index 000000000..88a84d1e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13303.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+某夜,持白缨枪的士官与诗人相遇共饮,
+于觥筹交错之际,诗人不意打翻了砚台。
+就这样,豪侠枪上白缨被染成了墨黑色。
+「当然,这只是武人与诗人之间的轶事」
+「与我手头这支黑缨长枪无甚关联」
+老铁匠在学徒脑袋上拍了一掌,
+命他把一束新的白缨浸入墨漆。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13401.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13401.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b588a35b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13401.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+在璃月坊间流传的长枪。
+自枪柄盘旋而上的龙雕饰盘旋在枪穗处。
+据说原本有收纳枪尖的龙形木匣。如此,长枪出鞘便以龙灭龙。
+如今无匣,它的锋芒再也不必收敛。
+无论什么灾厄横在它前方,都能以流星之势穿透。
+
+传说昆吾在打制这柄长枪时,曾经以龙脊为骨,龙爪为锋。
+故而枪体坚韧不折,枪首锋锐无比,寒光中带着龙的戾气。
+
+曾有屠龙之士勇壮非凡,秉此枪叱咤大洋,鏖战海中魔物。
+多年以后,屠龙英雄无踪可觅,海上徒然回荡着龙吟之声。
+
+英雄已然成为了街巷间的传说,灭龙的长枪也随着传说失落,
+一朝内失去了来自过去的束缚,便如龙归大海一般尽显锋芒。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13402.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13402.txt
new file mode 100644
index 000000000..afcdda7c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13402.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+产自璃月兵工厂的古老长枪。批号不明,相关典籍上也未记录它的成品时间。
+黑钢镶金的枪身上刻有神雷引路图,取苍雷为勾,天星为画。金漆描画,更显上品大气。
+
+魔兽的灾厄平息后,游兵散勇流入民间。世间虽和平,却随此掀起尚武的浪潮。
+刀枪剑戟供不应求。武家对精兵的要求日益增高。为寻求突破,锻造世家大当家云辉与名匠寒武闭门钻研。
+再见天日时,二人鬓须已长一尺有余。而名唤「试作」,将打破璃月古来兵器桎梏的图谱也终于完成。
+
+依此制成的第一杆长枪以黑金为主色调,枪尖较寻常长枪多出两寸有余,开锋见血,不怒自威。
+夜里置于室外沐浴月华,拂晓时,可见枪尖一点寒光如星。
+
+云辉观此神兵,忆起父亲年轻时舞枪的英姿,情之所至,取父亲名号中的星字为它命名。
+璃月日后枪戟之祖,是故就此命名「星镰」。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13403.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13403.txt
new file mode 100644
index 000000000..2161e4841
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13403.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+天下都向璃月来,这是伟大商港的荣誉。
+异国的珍宝也顺着人潮海流来到璃月港。
+枪尖十分狭长,如同极长的针,尾部则向外侧延伸出半月形的护卫刃。
+难以理解的设计思想。但一旦理解掌握,破坏力便比寻常枪戟更惊人。
+
+异国的武人与璃月人不同,善于通过精妙的创新以出奇制胜。
+这枪的用法是刺入铠甲间疏于防御的缝隙,就像音乐或爱情。
+
+设计这种长枪的少女,据说能看见注定终结生命的死之隙。
+死之隙就像有魔力一般,会将她手中如针细的枪尖吸过去。
+「或许万物都期许死亡吧」
+能看见万物之死,却没有死之隙的少女心想。
+
+随着音乐,她找到了爱情。随着爱情,她的死之隙出现了。
+在最后,如同被尖针穿透心脏,昭告终结的痛苦终于让魔女明白,
+「有死之隙是因为惧怕死亡。惧怕死亡是因为有挂念的事与人吧」
+
+「啊啊。好想再见他一面,那个抓不住、杀不死的贼人」
+「好想再听一次他的歌。如果能活下来,我一定要对他」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13404.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13404.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e062c4ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13404.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+由十分罕见的黑岩制成的刺枪,挥如疾电,能破空裂风。
+枪头枪身均以黑色结晶制成,镶嵌红玉装饰。
+对着月色,隐隐能看见枪中流转的血色光芒。
+
+璃月名匠寒武与发妻育有一子,取名为策,盼他心有良策,手有巧策,能为父亲传承铸剑锻刀的家业。
+然而,策志不在此。读私塾时成天以游侠闲书话本为消遣,闲时练枪于山间野地,一心只想仗枪行侠。
+寻天外陨铁,不求稀材求奇遇。访灵山谪仙,不图真知图逸闻。
+对于烧炉打铁,策丝毫提不起劲来。不论如何斥骂仍无用处,最终仅是令痴儿浪子某日不辞而别尔尔。
+
+寒武晚年遭遇矿难,性情大变。寒策听闻此事,连夜返乡探望父亲。
+原本健谈的寒武变得十分寡言,对无心接替家业的儿子也不再责备。
+至此年,父子关系反倒亲近不少。寒策心有愧意,却不知如何是好。
+又是数年,一代名匠仙逝。寒策依父亲遗言在书房中找到一套兵器谱,正是坊间传奇的「试作」系列。
+图谱封存与一方木匣之中,另附家书:
+「吾儿策,天地浩大,可纵情观赏」
+
+整本图谱上满是父亲写下的批注,寒策观之痛心,在书房静坐一整夜。
+拂晓时分,寒策推门而出,不料天上有流星滑落,笔直砸落寒家门前。
+寒策百感交集,又哭又笑,连声道:天意!
+便以漆黑陨铁为底,参照图谱,加上先父留下的黑岩,打造了一柄刺枪。枪尖锋寒,凛如冰,坚如岩。
+但他并不倚枪行遍天下;从此寒家锻炉的烟火直至今日,也不曾熄灭。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13405.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13405.txt
new file mode 100644
index 000000000..14b944f41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13405.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+历经百战的赤红长枪,是某位角斗士勇武的见证者。
+冰冷的枪芒常常涂满对手的血,迎接雷鸣般的喝彩。
+染血是角斗者的宿命,可望不可即的自由常悬枪尖。
+赤红钢铁穿透身躯的闷响,往往宣告着战斗的结束。
+
+在角斗奴的最后一场演出结束后,在撼动大地的喝彩声中,主人说:
+「约定的数量已经达成。你做得非常好,是配得上伟大荣誉的斗士」
+「这柄长枪是我个人给你的饯别礼。不过不如考虑一下继续战斗吧」
+「以自由之身,为自己的荣耀、为我的荣耀继续表演。你意下如何」
+许多年过去了,倒在枪下的战士与猛兽的数量早已不可知。
+常胜之名属于赤红的决斗之枪,战士的心仍属于他的少爷。
+
+在角斗士的最后一场演出结束时,在撼动大地的喝彩声中,
+长枪落入血尘,红发少女的炙热剑刃贯穿了老战士的心脏。
+怃然倒下时,他望向敬爱的主人,宠爱着自己的尊贵大人…
+「厄伯哈特,厄伯哈特少爷…最终的表演,您是否满意呢」
+但主子的座位空空如也,只有怫然离去时翻倒的酒杯银盘。
+
+「起初只是为了自己而战。为了自由沸腾战意与鲜血」
+「不知从何时开始,变成了为那位大人的荣誉而厮杀」
+「为了他人,才能毫无挂念地像愚钝的猛兽那样战斗」
+「为了族人,而不是为自己而战的你,一定也明白吧」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13406.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13406.txt
new file mode 100644
index 000000000..0463be277
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13406.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+古代的千岩军爱用的武器。
+以孤云阁的岩片制成,据说连龙鳞也能穿透…
+因为过于沉重,如今千岩军已经不再装备了。
+
+古时,千岩军尊岩王帝君之名,奉行四句箴言:
+「千岩牢固,重嶂不移,干城戎甲,靖妖闲邪」
+过去致力于斩灭妖魔、守卫道路与郊野。
+在和平的如今,职责则以维护秩序为主。
+
+在过去的某个时期,山岳摇撼,地动频频。
+千岩军为格外强壮的士兵配发了古代战争中留下的,
+极为沉重的千岩长枪,作为挖掘工具,以搜救伤员。
+「千岩长枪之利,能轻易贯通岩石」
+「若再有千人偕阵,可一往而无前」
+
+然而在更早以前的过去,在更为动荡的战争时代中,
+千岩军中的每个人,都有操使这种沉重兵器的本领。
+如此,才能守护岩王帝君的国土,守卫自己的家园,
+千人偕阵,凭千岩长枪之利,靖妖闲邪,一往无前。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13407.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13407.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b10393b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13407.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+西风骑士团的仪仗长枪,是检阅仪式上骄傲的礼器,亦是对魔物致命的利器。
+通过探询风中挺立的乔木,蒙德的工匠学者在元素亲和的道路上取得了成果。
+这杆坚固的枪因此不但是西风骑士的殊荣,也是蒙德卫士勤奋和技术的结晶。
+谨记,当如坚挺长枪般自律,守护风的自由。
+
+古往今来常有人以长枪为兵器,假借距离的优势,弥补避免武艺的不足。
+即使是以削尖的木棍武装自己的平民,或许也能与手执钢剑的士兵对抗。
+推翻贵族统治后,为了庆祝,尖木杖、旗杆与草叉一度插满了城郊绿地。
+
+剑术曾经是贵族的必修之一,因为可以培养贵胄的风度与智慧。
+而在那个时期的这片大地,枪法则属于异邦的角斗奴与叛逆者。
+但在过去也曾有一名使枪的贵族子弟。
+传说厄伯哈特曾藉着至夜的轻风,以枪尖挑起初凝的清露。
+
+原为私生子的厄伯哈特自幼梦想光复往日贵族的高尚与骄傲。
+但是,要动摇腐朽的根基的话,就需要强大的力量。那么——
+无论是怂恿兄长嫡子追逐侠盗的梦想,最终又欺瞒令他逃亡,
+好让自己被扶正也好,
+还是暗地里师从某位使枪的魔女,循着她的技艺寻找死之隙,
+最终又将她除去也好…
+
+「纵使后世贬损又如何。只要能达到目的,一切手段都可以」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13408.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13408.txt
new file mode 100644
index 000000000..327dca6ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13408.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+曾支配蒙德的旧日贵族所收藏的刺枪,做工用料极其讲究。
+也因此,在他们的时代过去无数世代后,仍然尖锐如新造。
+但在贵族的时代,这柄武器从未见过天日,只沐浴过月光。
+
+贵族认为,出身尊贵的人们应当使用长剑战斗。
+剑锋撞击时发出的声音,就是高尚灵魂的谐唱。
+而枪与弩一样,是卑下的角斗者、平民的武器。
+
+紧握草叉、尖木棍的平民,面对执剑的贵胄子弟也有胜算,
+这无疑是蒙德旧日的统治者难以接受、极力抗拒的事实吧。
+
+传说中,也曾经有流着贵族血脉的青年,
+找寻匠人定制了这柄有着家族华美纹样,
+却与青年本人一样,如果不让鲜血泼洒,
+永远也不可能得到家族承认的尖锐兵器。
+
+若想要带来变革,就必须掌握一切力量。
+即使是被认定不符合贵族气度的兵器也一样,
+即使执枪的孤影只能在深夜月下舞动也一样。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13409.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13409.txt
new file mode 100644
index 000000000..27a4b3b22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13409.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+他做了一个很长、很长的梦…
+
+梦见他与大家走了很远、很远的路,
+来到了歌声飘舞,绿草芬芳的土地。
+梦见他与这里善良的人们一同欢歌,
+与宝石一般美丽的巨龙在空中舞蹈。
+
+睁开眼时,是风雪嘶吼的山岳上空。
+翠绿恬静的大地已经被火与血染红,
+而苍色诗人的琴声几乎被咆哮淹没。
+而那宝石般美丽的巨龙如同爱人般,
+将利齿没入他的脖颈。
+
+「再见了,妈妈,我的旅途结束了」
+「沉睡在白银般闪耀的雪中也不错」
+「再见了,美丽的诗人、美丽的龙」
+「如果我们能在不同的时间、地点」
+「相遇、欢唱、共舞,那该有多好」
+垂死的他由衷地想。
+
+「在我的血管当中鼓动的深刻祝福」
+「我所诞生的漆黑宇宙的美丽图景」
+「就由你们继承吧」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13414.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13414.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ed808a16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13414.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+由喜多院文宗为了自己的枪法设计的异形战枪。
+在外行的手中,特异的配重会使操纵十分困难。
+但在会用的人手中,能发挥格外强大的破坏力。
+
+喜多院在遥远的过去,原本是诛灭「祟神」的家系,
+也在过去的诸多世代中,担任着「八酝守」的责任。
+
+在过去的历史中,稻妻土地上曾经流传有一首童谣:
+「大手门荒泷、胤之岩藏、长蛇喜多院、雾切高岭」
+来形容如同欃枪般,曾经一度照亮大地的耀眼武人。
+其中原本有许多其他名字,但都随着历史被抹去了。
+常年身为樊篱诛杀妖邪者,难免会饮下瘴晦的污血。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13415.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13415.txt
new file mode 100644
index 000000000..83b9e9f4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13415.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+过去稻妻有名的大盗,爱用的倒钩刺枪。
+本是猎鱼的铦枪,但在战斗中也很趁手。
+据说连执剑的魔偶,都曾被他刺穿带走。
+
+「哈哈,以前的我曾是这『清籁丸』的主人。」
+「领舰十数艘,以清籁的不死之鬼之名驰骋。」
+「如今的我,就像漂流在海上的树叶一般哪。」
+「如果不是多亏了蛇目和那些海岛上的弃民,」
+「就连再次起帆,踏上故乡的土地都做不到。」
+「但如今,我的清籁竟然变成了这番模样哪。」
+「稻妻列岛中,也没有我所能容身的地方了。」
+「连神社那个爱瞎操心的老巫女,都不见了…」
+
+曾被称为赤穗百目鬼的贼人感慨道。接着他说…
+「蛇目老弟!我现在是世界上最自由的人了!」
+「巫女阿姨!你原本不是说想去看看世界吗?」
+「像你念叨的惟神和昆布丸,去过什么地方,」
+「就由我赤穗百目鬼左卫门,替你去看看吧!」
+「世界尽头究竟长什么样子,就让我去见识!」
+
+「在所有航道的终点,我们一定会再见面的!」
+「到时候,就轮到我对你唠叨远国的故事啦!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13416.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13416.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6fa3de52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13416.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+海祇名将「海御前」的薙刀,其刃锋流淌着海渊的磷光。
+其人过去令鸣神水军胆裂的事迹,在绵长的岛歌中流传。
+
+双子的海祇巫女哼唱的鲸歌,曾随浪潮的漂流至岛民梦中。
+海祇的勇士们,无不将希望与斗志寄托在双子的巫女身上。
+随先阵高举的白若浪末的长卷,高叫着向其他的岛屿前行。
+但是,大御神与其麾下将星的光采,终究不如闪雷明亮哪…
+曚云最终被漆黑的鸦羽淹没。与她们合唱的巨鲸沉没海床。
+如小童般执着的先阵藩王则消失在了大地的一线裂口当中。
+
+「海御前」就此湮没在波涛中,幻化成列岛共同的传说,
+或言她为夺回战友残躯单骑闯入天狗军阵中,力战身死;
+或言她就此隐姓埋名,操旗舰启航前往世界边缘的暗海…
+能证明她在此世兴风作浪的,仅余这柄依旧锋锐的薙刀。
+
+只要海上仍有波浪扰动,那歌曲的记忆就会流转下去吧。
+传说在海螺与沉没深海的巨鲸腹中,仍能听见歌的回音。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13501.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13501.txt
new file mode 100644
index 000000000..23ca98f40
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13501.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+以炽焰洗净一切不洁之物,让污秽与火光一同升向可容纳一切的高天:
+这种祭仪曾在浇季中,点亮过大陆各处的薪柴,升起求福退邪的狼烟。
+
+这种炽热的祭仪在悠古的纷争高扬的时代一度盛行。
+因为静默神骸的妄念与梦想会化为凭附的恶瘴菑疠,
+将不再属于他们的子民与不曾属于他们的人子带走。
+
+彼时,救死的医者从耀若黄昏的烈火中听见,
+油脂沸腾枯草崩裂的响声中的低吟。
+「只有无羁之火能净化天地的污浊」
+「升起朱赤的柴禾,摒退一切妖邪」
+
+医者持妖红的手杖,引燃沾染了邪污的事物。
+那些被恶业与灾殃缠上的往者,未能承受深重哀伤的逝者,
+将在火中化作灰之蛱蝶,自浊世的一切不幸与嗟伤中解脱。
+而点燃无数柴禾堆的医者,传说也最终化成了飞蝶般的烟。
+
+即使这种祭仪随着和平与岁月被遗忘,
+漆黑的明威面前中,心中怀着烈火的人总能听见,
+炫惑的火之舞低吟,只有无羁的炽焰能净化天地…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13502.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13502.txt
new file mode 100644
index 000000000..467715d3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13502.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+支撑高天之脊。
+风之神真挚的眷属,守护风之国度的决心从未动摇改变。
+坚硬不移的意志,支撑着风之龙与恶秽的仇敌誓死厮杀。
+
+在过去,觊觎蒙德安乐的魔龙杜林袭来,蹂躏原野。
+杜林的黑翼遮蔽天日时,漆黑的毒云随之弥散天空:
+如同骄傲的千风再也无法担负云中飘摇的剧毒腐液,
+黑雨遂从云端纷扬而下,遮盖了人们的恸哭与哀呼。
+风之神被哀泣唤醒,他的心被绝望的沉默深深刺痛。
+于是特瓦林受召而来,御万千强风,直刺弥天毒云。
+
+巨龙自高天呼啸而下,如锋的长风斫裂了漆黑魔龙的蔽日毒翼。
+追随着风之龙的羽翼,四方的疾风汇聚席卷,将污秽黑云击碎。
+特瓦林以巨爪利齿控住毒龙,向着浮云也无法企及的高天飞去。
+漆黑的暴雨骤然随乌云消散,燃烧的天空成为巨龙搏杀的战场。
+
+最终,风龙的利齿深深刺穿魔龙的喉咙,巨爪撕裂腐朽的胸膛。
+罪人的造物带着悠长的遗憾坠下了无垢的天空,落在了雪山上。
+远在高天之上的凶猛缠斗,于深渊危机面前保护了风神的万民。
+在胜利时分,烈毒的污血却正渗透巨龙齿间,涌入其脏腑之中。
+
+腐毒痛彻骨髓,风之巨龙蜷缩在悠古的遗迹深处。
+——舔舐伤疮的特瓦林坚信着,它将再度被唤醒,
+贯穿高天、逐散阴霾,助唱挚友、风之神的琴声。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13504.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13504.txt
new file mode 100644
index 000000000..7117319d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13504.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+那是久远的过去,千帆与海兽浮波的年代。
+是时璃月港城并不太平,海中多魔兽作乱。
+
+传说深海之中盘踞着巨大的阴影。
+以漩涡与水龙卷,将坚船粉碎,将猎物拥入无底的海渊。
+又有传说,称海中有仙岛长虹浮现而出,气雾从中奔涌…
+若有幸运者踏虹而登岛,则必将发掘出掩藏已久的秘宝。
+又有传说道,那所谓的岛是栖息浅眠的魔兽。
+
+水手船师之间的传说大多如此离奇。但有一个故事,他们深信不疑。
+岩王帝君曾以长枪贯穿长虹,将肆虐大海的漩涡钉死在深海的中央。
+
+据说那一天之后,时常有海豚与鲸在那片海域聚集徘徊,鸣叫歌唱。
+有人说海豚与鲸在为自己所崇敬的神明哀哭吁叹,唱着婉转的悲歌。
+也有人说它们惊叹岩王帝君的宝槊,竟确实有贯穿长虹落日的力量。
+
+坊间也有传说认为。
+终有一天,曾因为岩之君的神枪封印而归于死寂的漩涡会再度苏醒。
+风会将深海的腥臭带上陆地,那是九头海蛇般的水龙卷暴起的前兆。
+在那时,能镇住那「海里的东西」的,究竟会是谁呢…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13505.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13505.txt
new file mode 100644
index 000000000..2fdc33c9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13505.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+那是璃月草创的年代,海洋还是巨怪与魔神的园地。
+先民在对海洋的恐惧中度日,以微薄之力与海作战。
+
+万千个春与秋中,过于巨大的海兽成了广袤海域不羁的霸主,
+即使与岩之主造出的石鲸厮杀也不落下风。
+
+那是被璃月人称为「八虬」的魔兽,在海渊深处未曾有匹敌。
+偶然自无底深渊浮上浅水,掀起巨浪如山崩般摧毁屋舍舟船。
+
+岩神于是亲手用玉石与矶岩塑了一只鸢鸟。
+
+石鸟甫一造成,便挣脱了万物桎梏的大地盘旋登上高空,
+如烈日投出的长枪般,直插大洋中心魔兽与岩鲸激斗的战场,
+巨兽应声被钉入了黑暗的海沟,不复浮出。
+从此璃月的人们便摆脱了海中巨兽的咆哮。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13506.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13506.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13506.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13507.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13507.txt
new file mode 100644
index 000000000..15538e34f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13507.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+据说是由世外之物打造成的长柄兵器。
+曾经在无数孤忠而薄命之人手中流转,
+见识过许多厮杀的始末与妖异的血肉。
+
+传说曾有散祟之人来到晶砂之渊口,
+自其中至深处取来水色的不祥晶石,
+请人将其铸成兵器,名之「息灾」。
+
+「将来倘若有灾厄降临,一定也能借其平定吧。」
+嶙峋岩山中求生的部民,向来是不爱噓枯吹生的。
+但既然不曾定有契约,也没有付出,收下也无害。
+
+当妖物的军势旌悬层岩,将辰砂色的大地涂黑时,
+千岩的干城与漆黑的军势相撞,离群的驺骑徂殁。
+如同瞑色中的冷星,息灾在漩涡的中心明灭闪耀…
+
+最终夕曛破开阴云时,污泥终于没入了渊薮深处。
+息灾也随着挥舞它的夜叉消失其中,而归于沉寂。
+往后,挥舞这柄长枪的人多半都罹受类似的命运,
+但不受百里之命而讨敌、不曾矢誓而捍卫黎民者,
+对这样的命运多半也不会有所怨咎吧…
+
+也有一说这柄长枪曾经被其他人相中借走。
+并在冷清的水蚀洞窟中见证过至交的反目。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon13509.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon13509.txt
new file mode 100644
index 000000000..3106c3b26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon13509.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+所谓薙刀,乃是斩除芜杂之利器。
+秉薙刀之人,意在守护恒常之道。
+
+当高踞雷云之上者俯视她所倾心的凡世,
+所见无不浅薄的争端,闪灭的执欲泡影…
+争夺源于无谓爱执与狂欲,乃恒世之敌。
+搅扰不变恒世的杂草,将交由雷光殛灭。
+
+「那么——在███的瞳仁里,又会映出怎样的永恒呢?」
+依然清晰静滞的回想中,樱树下把酒对饮的那位神人问道,
+
+真是无谓的问题啊。
+虽然彼时给出的答案因为酒已经不记得了,
+但如今孤孑者在无数次追忆中得到了答案。
+甘美之实需要疏果,绀染之物需要末摘花。
+在永恒的常寂光土,任何芜杂都不应容赦。
+
+「尽管如此呀,尽管如此…」
+「以威权刃光薙除蔓生的执妄,消灭梦想从容生灭的可能…」
+「如此不容争端、无所得失的寂静之世,将是失忆的迷途。」
+在永恒的心脏之中,昔日友人如是丁宁,绯樱气息恍如今日。
+
+但我永远不会忘记你。正如我不会忘记千百年来逝去的一切。
+毕竟哪…
+
+毕竟目睹了深黑的湮灭将珍重之人淹没的景象,
+又如何不视理不尽的生灭、无解的羁缘为死仇。
+既然谁人都无法逆转现世之无常、绪绝的独乐,
+那就将心中的常世净土带到她所珍爱的国度吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14101.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14101.txt
new file mode 100644
index 000000000..5db7e0511
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14101.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+用字句记录了学习、实验笔记与咒语,
+用字句之间的空白记录了学徒的努力。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14201.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14201.txt
new file mode 100644
index 000000000..772bcaad6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14201.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+在学徒当中流行的魔导辅导书,可以装在口袋里的尺寸。
+略去了教科书中冗长的原理与习题,只留下会考的内容。
+目前因为《魔导绪论》第十二版的改动而变得不合时宜。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14301.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14301.txt
new file mode 100644
index 000000000..e898d2ebb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14301.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+本版《魔导绪论》在发行之初便引起了很大争议。
+且不论《第七章:风元素运用原理》与常识相悖,
+有关水元素与雷元素的基础性内容更是错漏甚多。
+显然该书在定稿前并未经过同行审阅,遑论试行。
+但无论如何,它还是当今最权威的魔导入门指南。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14302.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14302.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd1b3458a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14302.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+五英雄启程,踏上讨伐魔龙之路。
+擅长使剑的骑士,他是为了荣誉;
+手不释卷的法师,她是为了研究;
+刀舞如风的佣兵,他是为了赏金;
+百步穿杨的弓手,她是为了寻仇。
+还有博闻强记的作家,为了故事。
+我口吐白莲,妙笔生花。文章:冰雪聪明;思想:雷霆精锐。
+我加入队伍其实是因为找不到工作。是人都能胜任文案一职。
+其实我也不是作家,只是个二十过半没有正经工作的年轻人。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14303.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14303.txt
new file mode 100644
index 000000000..f330acae7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14303.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+廉价的幻想小说,说了一名普通人死后发现自己来到了另一个世界的故事:
+那个世界危机四伏。潜伏地底、长若星河的钢铁怪兽将数以千计的人吞没;
+力量伟大者,弹指间让室内冬暖夏凉,夜明如昼。是毫无现实意义的故事。
+只有一点与现实相通:绝大多数的贵金属为被少数人所有,藏匿在宝库里。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14304.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14304.txt
new file mode 100644
index 000000000..e764081be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14304.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+翡玉雕琢而成的轻盈法器,经久耐用,价格低廉,颇受江湖人士欢迎。
+由于外形小巧精致,雕工精细,通常被璃月人称为「翡玉丸」。
+不仅可以作为高效的防身法器,佩戴在身上也是不错的首饰。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14305.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14305.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5b97866a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14305.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+虽然有着高级的包装,却被随意放在店铺最普通位置的玉器。
+盒子里附带着没有人听说过的所谓权威机构签署的甲级证书!
+如果缺乏鉴别宝玉的眼光,很容易被华丽的包装与配件误导。
+然而比起真正的美玉,这种玉器的价格仍旧算得上平易近人。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14306.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14306.txt
new file mode 100644
index 000000000..feaf1f4cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14306.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+虽说琥珀并非矿物,却也光滑坚韧,拥有宝石缺少的温润。
+握在手中,蜂蜜色的光晕与温软的触感,令人格外安心。
+据说当年玥珠曾是岩王爷赐给璃月人的第一颗神珠,
+或许这枚并不昂贵的琥珀物件也凝聚了主神的温柔。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14401.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14401.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6129b6e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14401.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+西风骑士团的魔法学者间流传的秘典,记载着他们的集体智慧。
+书上镶嵌了元素积聚凝成的结晶玉,正是西风秘典稀少的原因。
+不是因为此种结晶珍贵。是因为西风秘典需要由学者亲手制作。
+只有真正掌握了元素的奥妙的学者,才能炼制出这种结晶宝玉。
+
+自骑士团建立,晨曦骑士莱艮芬德将旧贵族的室内浴场改造成书库以来,
+无数诗人、学者、旅人的贡献,使如今的蒙德坐拥着北大陆最大的馆藏。
+毕竟,歌声随风而去,美酒酣畅一时。只有故事与知识,是永久闪耀的。
+
+其实如今的图书馆,只有它鼎盛时期六分之一的规模。
+因为在「秋分大火」事件中,图书馆曾经不幸被烧毁。
+
+在图书馆的地下室,有一对坚固的杨木大门。
+据说大火也没能熏黑,早在图书馆建立之前,
+早在骑士团建立之前就矗立在此的那对木门。
+骑士团官方对外宣称那是禁书区。
+但据说,其中藏着更幽邃的秘密…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14402.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14402.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a36946aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14402.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+记载着歌谱与乐团成员游记的记事簿,成员间共用。
+流浪乐团的历史无可追溯,在蒙德重建之前便解散。
+记事簿随着成员旅行在各处流转,见识不同的世界。
+从演出的记录和观众的欢喜中,汲取了厚重的力量。
+
+流浪乐团建立于旧贵族的时代,
+曾被人们心怀希望或恐惧地称为剑乐团。
+在彼时的蒙德,就连诗歌也是不自由的。
+
+他们以剑为笛弓为琴,带来反抗的歌声。
+最终试图闯入城中,诛讨暴虐的旧贵族。
+
+剑乐团已经不再,他们的反抗也被人遗忘了。
+但抗争的意志,如同血脉,将永远流传下去。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14403.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14403.txt
new file mode 100644
index 000000000..61502cce9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14403.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+蒙德的先民过去有着在强风吹袭的崖上修建剧场来敬神的传统。
+祭礼的形式是戏剧。因为他们相信,他们的神喜好故事与歌谱。
+这本剧本经历了上千年的时间,如今已经无可读。
+
+古时,在烈风的君王与北风的王狼的抗争中,蒙德的大地被如砂的风雪席卷。
+不堪寒苦的人们来到东部高耸的崖壁上,建立了神殿,请求神的眷护与恩惠。
+
+风的息吹永远在当时当下,时间的灼烧却不可磨灭、永不止歇、且无法抗争。
+风神会翻动书页。但将这篇剧本腐蚀得无法辨析的,终究还是无情的时之神。
+
+但是,两者冲刷吹拂时,常给人带来相似的感伤。
+或许这是后来者认为神殿祭祀的始终是风的原因。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14404.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14404.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a129e93d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14404.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+精美的书卷。用蜡处理过,经历了岁月而不受腐蚀与虫蛀。
+记载了宫廷魔导师的法术研究。许多内容今日仍有前瞻性。
+宫廷魔导师肩担调理地方水土、摒退魔物侵扰的责任之余,本身也是贵族的教师。
+卷中因此记载了相当多的历史、治理、管理、文化的知识。
+因此,在人们推翻贵族统治后,也将宫廷魔导师驱离蒙德,
+是因为他们忘记了引导贵族们向善的责任,反而沆瀣一氣。
+
+蒙德城建立之初,劳伦斯一族主母梵尼拉睿带领人们,
+在广场上修筑了高大的造像,来感念风神降下的奇迹。
+
+神像下的铭文则是过去带领各部族的领袖共同立下的,永护蒙德的誓言。
+多年里,劳伦斯一族渐渐背弃了先祖当初良善的宏愿,神像也被推翻了。
+而贤明的宫廷魔导师们,从此不再提及那历史与誓言。
+
+西风骑士团时代里,这座神像得到重建。
+但铭文上的誓言内容已经被永远遗忘了。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14405.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14405.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b1f65a51
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14405.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+在璃月坊间流转的暗金宝珠。
+曾经吸满了日月天地的光,之后千百年一直保存在木匣中。
+如此,它的力量不会白白逸散。如今木匣已去,宝珠放光。
+在通晓天地古今的人手里,想必能发挥千年沉寂的力量吧。
+
+在璃月港的宝石商人中间素有传说,名匠昆吾曾取天地之光集于一匣。
+又将木匣藏入玄岩密室,幽闭四十九天又十个时辰,方夺日月之晶辉。
+
+即使故事听来如此离奇,璃月人仍旧多深信匠人昆吾的技艺远胜天工。
+有胆大者前去询问年老的名匠,乖僻老人置之一哂:
+「打磨不辍而已」
+
+但学徒暗中透露:「匣里日月」磨削将成之时,天降异彩,血月盈空。
+此等异象是匠人真有神助,还是其超凡的灵感与意志震动了日月苍穹?
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14406.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14406.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f5e99b74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14406.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+产自璃月兵工厂的古老法器。批号不明,相关典籍上也未记录它的成品时间。
+法盘取混元之意,呈正圆排布。采用玉珀为核心,意作「穹中一点星」。
+
+灾厄止息之后,残余的魔物仍彷徨世间。是故,兵武且不论,方术也受追捧。
+然而法器的制作工艺仍停留在百余年前,成品薄脆易碎,不堪一用。
+方术师寻到璃月云家的大掌柜云辉,恳求为他们设计新式法器。
+云辉于名为「试作」的新兵器谱中添加了一件法器。
+
+法盘选用老木与稀有矿石,中间那颗大玉珀则是方士门派献上的珍品。
+石珀送入丹炉,以真火炼制七七四十九日。取出后静置于山泉水中,又浸泡七七四十九日,方成玉珀。
+水火双淬的玉珀非但不裂,还能聚天地之灵。以它为核的法器可以自行提炼灵能,法盘上一圈为一回,流转一十二回,将使能量更加精纯。
+
+玉珀色泽明快犹如琥珀,通体透金。协商后,云辉为法器题名「金珀」。
+它是日后所有璃月靖妖祓邪之器的始祖。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14407.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14407.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb8fb11dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14407.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+天下都向璃月来,这是伟大商港的荣誉。
+异国的珍宝也顺着人潮海流来到璃月港。
+详叙大陆周边海域的图谱,事无巨细标上各水域的海流、暗礁与风向等。
+据说是异国的典籍,蕴含着一切勇于开拓的探索者的知识、勇气与信仰。
+
+这本书的扉页写着这样的文字:
+「要热爱海风,要热爱洋流,因为是风与水将操船者送往目的地」
+「更要敬畏海风,要敬畏洋流,因为无羁的风与水也能撕碎钢铁」
+
+为了掌握海的脾性,探索她的每一处暗礁、每一缕信风,每一个鲸鱼相聚的海域。
+无数的跑船者将这一切记录在发黄的纸页上,仿佛沉醉于描绘恋人的肌肤与发丝。
+
+在异国,老练的海员会将海洋视为恋人,也用「她」这样的代词称呼咸涩的水体。
+或许是因为大海的喜怒无常和宽广胸怀,或许是因为他们仍记得踏上旅途的浪漫。
+而这本图册如大海一般没有主人,也如水手一般怀着梦想与浪漫,去往世界各地。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14408.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14408.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5a4ff855
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14408.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+由十分罕见的黑岩制成的法器。祭之有光,能周转灵能。
+器心呈圆形,中间镶嵌的血色玉珀如同一轮血月,时盈时亏,时明时暗。
+
+天衡叠嶂连璧生,岩层渊薮玉辉蕴。岩王帝君荫蔽下的国度矿藏丰富。
+随着开采,天衡山与周边的大地被掘空,建起了四通八达的矿井坑道。其中深邃处可通地心。
+然而自某一时间起,这片土地不再沉寂。伴随着隆隆的低啸,岩山开始撼动,洞窟渐渐坍塌。
+大地深处掩埋着因此罹难的冤魂。夜里总能听见何处传来恸哭的声音。
+
+直至一天,轻策山中来了位一位访客。
+此人着长衫吐白莲,自称是云游方士,寻找璃月一带姓云和姓寒的人家。
+锻造世家云氏之女凰彼时旅居轻策庄,急忙派人请来名匠寒武的儿子策。
+方士告诉二人,过去他们的云氏与寒氏为天下方士打造了一件上好法器。
+如今璃月的大地不平静。方士们特意送来一枚血玉珀,助众人渡过难关。
+
+二人立刻起炉打造了一件黑岩法器,将这枚血玉嵌入其中。
+血玉感应着地脉,如沸血一般的红光时明时暗,警示着将要发生的异动,
+由此,如星斗一般指引着人们躲避山崩地怒。这件法器被供在天衡山下。
+最终,在大地复归平静之日,黑岩绯玉也如地心的忿怒一般悄然消失了。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14409.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14409.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ba3ecb67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14409.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+以罕见的天成琉璃制成的美器。
+传说昭心之珠曾经色泽温润明亮,却在漫长的岁月中变得黯淡。
+又有民话记载称,在静谧的夜里,有时能听见它隐约发出声响,
+既像细风吹拂,又似泉水鸣响。
+
+传说昭心曾为仙家遗物。后流转璃月坊间,又落入云氏的手中。
+某日云氏在山野之间闲游,恰与前来访仙论道的方士黄生偶遇,
+相谈甚是投缘,便以昭心相赠。黄生惶恐谢绝时,云氏莞尔道:
+「此物乃天成精粹。仅澄心明净者,方能尽其用」
+
+黄生谢过云氏,将昭心佩在身上,向璃月徐徐而行,一路风雨无阻。
+此番出行本是为求仙访道,辗转各地不息,常上集市采购饮水食物。
+街头巷口各色人等鱼龙混杂,黄生在其间行走若等闲,却从不被骗。
+有好事者奇怪:这呆方士在市井之间竟如鱼得水,从未有失足翻船?
+问之则曰:「昭心遇歹意则振,助我识人心真假」
+
+「昭心」二字,乃「昭示人心」之意。个中原理无人知晓,常归结于民话传说。
+据说,在午夜有时能听见它隐约作响,像空穴中微风吹拂,像乱石间泉水流淌。
+而两者,都与过去劝人为善的妇孺传说中,以恶念为食的妖兽的躁动十分相似。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14410.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14410.txt
new file mode 100644
index 000000000..f42125eb2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14410.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+装帧优雅的书册,是过去贵族时代流行的歌谱。
+其中散发着挥散不去的雏菊与陈年美酒的气味。
+内容荒诞不经,但曾在暗巷与酒馆中广为传唱。
+
+「大伙儿都知道那嗜酒侠盗。却没有人知道他从哪儿来,突然就出现在了暗巷中」
+「他唱歌,喝酒,横行街巷、屋檐与露台。但是大伙儿都知道他是个顶好的善人」
+「腰间的鸟头佩剑是从贵族老爷那偷来的传家宝。背后的漆黑长弓更是箭无虚发」
+「他的绝顶剑术就像黑夜里一闪而过的彗星,脚步轻得像西风吹过的树叶沙沙响」
+「就算喝了一整个果酒湖的午后之死,也能只身一人在午夜潜入贵族老爷的卧室」
+「行侠仗义劫富济贫,像风一样吹散老爷们的瘴气,像光一样刺穿黑黝黝的暗夜」
+
+「侠盗是无数少女的梦,梦想着他撬开自家的窗棂,但他偏偏只喜欢和弟兄喝酒」
+「直到某天某夜,他像往常一样潜入豪宅,满载而归之余还拿到了一盏贵族银杯」
+「离开时在月光下,他神使鬼差地抬头望向透出暖光的窗台,站着的是一个美女」
+「她的眼睛如同暗中闪耀的蓝宝石,简直与手中礼杯上发亮的澄澈水晶如出一辙」
+「侠盗毫不犹豫地撬下了水晶献给钟情之人,得到的是少女欣喜而又害羞的笑容」
+「最后他们推翻了贵族老爷。然后一起去远方冒险,成为了彼此生命中温暖的光」
+
+故事到此结束。在德政广施的后世,已经无人传唱侠盗的故事,也无人再需要侠盗。
+酒与剑,美人与英雄,畅快的开篇与完美的结局,自然是当时平民所爱的通俗诗章。
+不论真实情况如何,不论二人结局如何,酒与充满希望的歌,
+都能让不幸的人们鼓起小小的,面对明天、面对权贵的勇气…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14411.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14411.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f6f6cc55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14411.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+暂缺
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14412.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14412.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b01b3aff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14412.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+当芬德尼尔的祭司之女诞生在这棵白树之下,
+接受祝福时,苍翠山岳的国境中充满了欢欣。
+
+沙尔·芬德尼尔的幸福一定会永远存续,
+正如贯通大地、永不凋败的银白之树——
+为山中国度撰史的人,当时是这么想的。
+曾见证过无数人与事的记事者由衷相信,
+公主的美貌与才德将如月光般永远皎洁…
+
+当冻结世界的长钉蓦然降下,
+连这棵树也被其余波粉碎时,
+那位少女取走了最完整的枝,
+想为荫蔽一国的树接续生命。
+但在最后,嫁接的生命始终没能活下来。
+刀刃般冰冷的风雪,最终将月光遮蔽了…
+
+很久很久以后、很久以前——
+当漆黑之龙与风之龙决死厮杀分出胜负,
+腐殖之血将白如骨灰的谷地涂成红色时,
+这棵树才想起自己并没有随着废都死去,
+将根系贪婪地伸向灌溉大地的温暖血液。
+
+因某人以无暇的绯红精髓浇灌,
+原本早应当死去的白树,回想起了过去,
+汇集了一切力量,结出了果实…
+
+将我曾荫蔽的人们,将曾讴歌我的祭司,
+将常常在我身畔绘画的那位美丽的少女,
+不曾拥有的幸福,结成绯红的冰冷果实。
+
+让能向恶毒的世界降下公正「报偿」者,
+能带着无人之过的「苦果」,施展正义。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14413.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14413.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8fb7a045
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14413.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+传说中,有这么一片遥远的迷雾之海,海的中央有一座群岛,名叫「金苹果群岛」。
+传说中,平和可爱的嘟嘟一族就在这座群岛的诸多岛屿上,共同过着与世无争的生活。
+嘟嘟一族是善良而顽皮的生物,最喜欢互相捉弄,彼此玩耍,从来也不会有谁会无聊或伤心。
+「嘟嘟可!」它们都这样互相称呼,意思就是「最好的朋友!」
+
+就像蒲公英的种子总会离开茎叶的怀抱随风飘扬,每一个「嘟嘟可」总有一天也会乘着风与海流,去往更广阔的世界冒险,寻找一株四叶草。
+为什么要这样做呢?
+这是因为,在「金苹果群岛」生活久了,嘟嘟可便会认不出彼此——大家全都是一模一样的「嘟嘟可」了,还怎么会有「你」与「我」嘛!
+只有火红的四叶草,才能让它们知道,何谓真正的「嘟嘟可」,从而互相分辨你我,自由自在地同伙伴们玩耍。
+——至少,无所不能的妈妈是这样说的。
+于是,为了理解什么才是「嘟嘟可」,它们便会离开眼前的好朋友,去往遥远的地方,结交好朋友,成为他们的「嘟嘟可」,「最好的朋友!」
+一起去看更多的景色,实验更多有趣的想法,结识更多伙伴…最后,当它们在伙伴的目光中回望自己时,在某个谁也没法料到的时刻——那株四叶草便随着闪耀的火花转转登场啦!
+
+所以呀,当一个毛茸茸的「嘟嘟可」从「金苹果群岛」滚落海中,或者一下子跃入风中,纷纷扬扬地向远方而去时,便将会有一个幸运的孩子与最好的朋友相聚。
+这本珍贵的小书,由全世界最自由的妈妈送给全世界最幸运的女儿,记录了嘟嘟可与她相遇之前所经历的无数冒险;还有与她相识之后所期许的,充满了火花、宝物与伙伴的,更大的冒险!
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14414.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14414.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd10cdfcc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14414.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+「聚散太匆匆,夜宿朝别如一梦。」
+
+这浅薄平凡的一生,
+我自认过得很充实。
+
+我曾经以白辰狐之身,
+与机敏可爱的眷属们,
+奔走鸣神的草野山岳。
+
+希望,在一切都结束之后,
+它们能再度欢快地奔跑呢…
+
+我曾与面容如月的鬼族少女,
+一同在御前献艺倾奇与神乐,
+我也曾为她的剑舞不住叫好。
+希望她的美貌、勇武与仪态,
+能够为千年后的人久久传颂。
+
+一想到那名少女令人自愧弗如的美,
+就不禁希望以面具掩盖如今的模样…
+
+我曾与影向的天狗族长竞足,
+跑遍修验之灵山的表里参道,
+比拼我们双方的速度与力量。
+
+最终取胜的,竟是白辰一族的我。
+现在想来,她对我手下留情了吧。
+一念及此,就觉得有点不甘心呢…
+
+我曾设计执着于与我斗法的妖狸,
+使他心悦诚服地向将军大人投降。
+我同时不知耻地设计了那位大人,
+使她将僭越的大妖狸王纳入麾下。
+
+那夜御苑的月色透过树枝与花瓣,
+洒落在庭院里,美得像无数珍珠,
+如今依然在我浅薄的心中闪着光…
+
+希望她能够记住,在别离之前,我斗胆提出的冗长箴言。
+「不被蒙蔽、不受动摇,一直走在您所坚信的道路上。」
+并希望我的箴言,能为她多少抵挡几句谎言、几分恶念。
+也愿那顽皮却纯粹善良的狸子,不会记恨我最后的欺瞒…
+
+现在,在最为漆黑的地方,
+我也会牢牢抓住这些景象,
+让它们如同穿透云霭的月,
+照亮自己渺小脆弱的心灵。
+
+在这一生中,我也曾化为人的形姿,
+与这些短寿而美丽的小小生灵同行,
+以不同的身份,成为许多人的挚友。
+无论是为了故里的神社而前来鸣神修习的巫女,
+还是在夏祭中因为神鉾队伍与大人走散的孩子,
+抑或是最终前往璃月修习仙家之术的随和少年;
+无论是为了让城町繁荣而殚精竭虑的那位勘定,
+还是说那个醉心于打造无比锋利的刀剑的匠人,
+抑或是用巧技让人造的流星在深空绽放的一族,
+所有人,都是我不曾料想能够有幸结交的挚友。
+
+守护他们的结界,但愿不会被任何黑暗侵蚀…
+
+这一切,所有的所有,都是我如今所怀念的。
+
+「所以啊,撕咬我的漆黑意志,」
+「现在我已经失去了所有力量,」
+「我的白辰之血就任您挥洒吧。」
+「但是,尽管处于卑微的立场,」
+「我仍希望您能聆听我的请求…」
+
+「如果您能看见我所珍重之物,」
+「那么就请您饶恕那些生灵吧。」
+「如果您恩准我提出一个愿望,」
+「就请您将我永远明亮的记忆,」
+「归还给我热爱的这片土地吧。」
+「希望以此,在您的肆虐之后,」
+「仍然有美好的东西能留下来…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14415.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14415.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc1b37de2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14415.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+「想让我成为海渊之民的神吗?」
+纯白的巨蛇俯瞰着眼前的小童,
+「我本就因无法胜过贵金之神与鸣神,才选择逃往未知之海。」
+「如果你们仍然期待着光明,那未来一定会再一次经历失去。」
+「我之身死并不足道,偷生之辱、渎名之耻——我已经受够。」
+
+巨蛇展示了一枚蛇瞳一般的宝珠,
+「那你便在此证誓明瞳之前立誓吧。」
+「我与珊瑚之眷属也是如此结盟的。」
+
+「你们忘记了斯巴达克先师的教导吗?」
+「不能崇拜神,一切都要靠我们自己!」
+白蛇没有说话,它尊重海渊之民的意志。
+如果愚昧的崇拜,被这新来的信仰打倒,
+对于抗争的人们来说,无疑是一种侮辱。
+
+「那我便在此证誓明瞳之前立誓吧。」
+「一如我丧失曾经一切时那样。」
+
+「岁月倏忽,海岛落成、龙蜥已退,圣土之事亦得治理之法。」
+「珊瑚宫家、地走官众、我之御使——瞳前之大愿得以成就。」
+「今后,如有任意两方以上对渊下之事有所不满,或有他决。」
+「大日之塔当听闻尔等之决议,自行崩毁,湮灭往昔之一切。」
+
+蛇神说完了最后的话语,
+然后它带着剩下的人民一同前去了海面。
+是时候履行它与天上之都的誓言了…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14501.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14501.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b409fb61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14501.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+千风万云通览。
+记载北地全境云风的抄本,以诗与图鉴的形式呈现。
+总长有十万颂,每颂是一缕云,一丝风,其名各异。
+云图为风赋予了形状,颂诗给风塑造了独特的性格。
+本是无形的千风,在巴巴托斯眼中有如挚友与亲人。
+
+在那传说中的上古时代,风之神持原本,唤来四风,
+消散了冰雪,屏退了凶兽,降下了雨露,蒙德遂成。
+而后慷慨的风神将此书任人传抄,赋名「千风万云」。
+可惜随着日月流转,经年以后,云图与颂诗多有遗漏。
+记载万千风云的通览散入民间,化作歌谣与故事传说。
+
+然而千风的历史远未因此失传,风神依然持有着它。
+待魔龙杜林张开巨翼蔽日而来,巴巴托斯挺身而出。
+日月失色的恶战中,风神唱出千风,风龙缘风而起。
+掌握此卷者,便掌握了千风万云的真名与其中伟力。
+
+如今,蒙德的天空平静蔚蓝。
+风神与风龙找到了新的归宿。
+而此卷则被委托予可信之人。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14502.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14502.txt
new file mode 100644
index 000000000..3511728c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14502.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+无比古老的风之教典,在虔事风神的祭祷者中代代相传。
+厚重发黄的书页上,无数手印曾经留下,也曾被风带走。
+
+高塔上的暴风君王肆行威权的时代,教典记录了无望的求告。
+到如砂的冰雪消散的年代,教典写满了面对翠绿初生的欣喜。
+
+在旧日的宗室扶持傀儡、钳制民众的时期,
+奴隶手里传递的教典述说着对千风的渴慕。
+
+随着蒙德的人民生活、忍耐、抗争、喜悦、享受自由,
+在那些宝贵年代里,风之教典越来越厚,也越来越重。
+
+但等到新的蒙德建立,教会摆脱旧贵族的镣铐时,
+四风的教典却不甘被束之高阁,
+蓦然从教会的宝库中永远消失。
+大抵是因为这本书如同蒙德的风、蒙德的人,
+是万万不愿受到任何束缚的吧。
+
+扉页上,飘逸的字迹如是写道:
+
+风之神的孩子啊,要永远记住:
+众生从风中来,也将随风而去。
+千万,千万不要为我感到哀伤:
+尘泥中酣睡的只是我的骨与肉,
+真正的我已化作千风中的一缕。
+
+闻见花香时,听见树涛沙沙时,
+便是我在唱自由的歌,风的歌。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14503.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14503.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14504.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14504.txt
new file mode 100644
index 000000000..924e3d014
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14504.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+「这是盟约的信物,也是我对你的挑战」
+「我的一切智慧,都藏在这把石锁之中」
+他想起初次见面,大衣袖的少女呈上信物时故作庄严而雀跃的样子。
+真是愚蠢,明明就没有正式的契约,明明只不过自顾自地一同行动…
+但就是会想起,过去琉璃百合盛放的原野上,两人初次相见的情景,
+以及最后,在琉璃百合丛中,她说的话。
+
+「那些小小的人儿们,如同微尘般渺小又脆弱」
+「因为渺小,所以不知何时会殒命于天灾人祸。所以总是害怕」
+「因为害怕,所以总是努力,想变得更聪明。我啊,是明白的」
+「所以我想,既然与你力量差距太大,那就运用技术与智慧吧」
+「同时具有你的力量与我的头脑的话…这座城市会很了不起吧」
+她最后有些落寞地笑了笑,慢慢化作了无比细微的尘埃。
+「看来还是无法和你一同走下去了。那把锁的事情,忘了它吧」
+
+「这是盟约的信物,也是我对你的挑战」
+「我的一切智慧,都藏在这把石锁之中」
+「如果能解开它的话——」
+许多年,他都没能解开这把锁,也不知道那句话的下文。
+随着岁月变迁,如今野生的琉璃百合也几乎不见踪迹了。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14505.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14505.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14506.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14506.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a9e35691
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14506.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+珊瑚宫的纹章「真珠海波」,传说描绘的是怀抱海祇的波浪,
+与明亮的真珠。但也有大御神的玉轮如月永照珊瑚国土之说。
+
+珊瑚与海绵丛生的深海之梦中,流云与海砂共舞的渊下之底,
+与海祇同梦而眠的神子们,血脉中代代传承永不幻灭的希望。
+高天的色彩永恒变幻,在海渊之下亦投射着不定形态的光影…
+深暗海渊无法掩盖的慈悲华彩,如此在宁寂的极乐之中弥散。
+
+在那些年代里,最初的现人神巫女曾以明珠般的智慧导引同胞,
+又在初见天光的人中挑选神人,与御子神一同扶助惧怕白日者,
+日后将令鸣神水军心惊的「海御前」,也曾同她们哼唱鲸之歌,
+与空游海月共舞,描画「键纹」的形象。
+
+一些岁月之后。一线的霆威拒否海祇民的幻梦。
+向雷暴蛇行,必然是要面对闪电的无情权现吧…
+但是常怀真珠之心的神子巫女,永远不会忘却。
+无数的故事与感念与海玉之轮将会永远传下去,
+并在这当中,散发出愈发美丽的光芒吧。
+
+不论是折下玉枝,还是孕育珍珠的史话,
+抑或是征服深海之邪物,又将阳光带给苍白的渊下一国之事;
+曾梦想屹立影向的少年获「恶王」之名,与天狗决斗的壮绝…
+一切都将如月光下的海波,如漫天珍珠般照亮海祇之子的心。
+将丧失的痛楚送给静静翻腾的咸水,将耀眼的明珠就此珍藏。
+让神代的事话与牺牲,与「真珠海波」的纹样永远流传下去。
+
+即使雷云日渐集聚,紫电之威凶险难测,
+海祇的月华也将透过云霭,播撒皓光吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon14509.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon14509.txt
new file mode 100644
index 000000000..416d62308
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon14509.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+曾几何时在御前献艺起舞,丁宁的铃音恍若悠转至今。
+曾经追随那远去的白色身影,心向不可即的未醒之梦…
+
+「那时的我不过小小呆物,灵智怎敢比及白辰主母大人」
+「莽莽撞撞,如在雪中觅食一般,企望着赢得殿下瞩目」
+「想也可笑,正因这笨拙无畏,我幸而得到殿下的垂怜」
+「就这样呀,我获得了随侍殿下,捂手暖足的小小殊荣」
+
+「后来呀,斋宫大人不再复回,以往的前辈们因故失散」
+「寡才如我之辈才接下了『神子』之职,方得成长如斯」
+「这样一来,逗殿下开心的责任,便不幸落在我的身上」
+「初次献上神乐之舞的那夜,方知『往昔』乃何种重负」
+
+铃音远去,如师亦友的银白大狐消失在如梦远逝的长河,
+铃音复回,无归旋流中,顽固的沙洲亦将逐渐松动解融。
+故人尚且随和晏晏的纯白身影,早已化入了漆黑的记忆,
+狐仙一族的孤女接过神乐之铃,为鲜活的「现在」而舞。
+
+曾结识年幼固执的天狗,借「锻炼」之名唬她循山苦行,
+却感其无羁的身姿,遂将这孩子举荐给九条的死脑筋们。
+又曾与不服输的鬼族斗法,果然败于那家伙超常的毅力…
+但不才如我略施小计,却也让斗法本身更添了几分妙趣。
+曾与远国的半仙互有通信,以鲜美滑柔的海中莼草相赠,
+亦深觉不容理解所爱的淳愚之爱,于仙众而言莫非羁束?
+夜夜御苑的月色透过树枝与花瓣,洒落在空明的庭院里。
+依旧美得如同无数晶莹珍珠那般,在我浅薄的心中闪光…
+
+「在这短暂的数百个春秋,我亦曾以多重身份奔走世间」
+「虽不曾有幸与碌碌凡者结得良缘,却得深知人之美丽」
+「被我斗胆视为挚友的殿下,想必更有无穷的时间游览」
+「共览这不完美的世间,享受其爱憎离合的执欲之乐吧」
+
+殿下长久沉溺于永恒愿景的梦景里,总要有人守望众生,
+为平镇恶鬼「黑阿弥」的怨怒,曾稍显露身凭不祥之物,
+为安抚秃狸小三太的大骚动,亦曾以微薄法力将之戏弄
+侵扰诸岛的海贼林藏,最终因小小离间计策而众叛亲离,
+而那如若白纸,永不受日月所损的倾奇者…
+期望「他」能走上正途,而不成为祸患吧。
+剑豪漆黑的残魂、隐伏神林的灾异之兽,亦被尽皆平祓…
+与殿下追逐的永恒一梦相比,这些不过瞬息即灭的插曲,
+等待殿下醒转的日子仿佛无穷尽,但我自认有的是时间。
+
+「毕竟相比无风无月的净土中,那永不凋零的莲与优昙」
+「俗气如我者可耐不得这种寂寞,无心无梦者未免无聊」
+「莫如呆笑着醉折雷樱花枝,同放肆的妖怪们流觞欢闹」
+「这些呀,都是并不遥远的过去,亦是充满希望的将来」
+「不知待到雪融之刻,还能否随同殿下共赏那淡紫初芽」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15101.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15101.txt
new file mode 100644
index 000000000..961300103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15101.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+传说过去在蒙德,曾经有利用弓弦奏乐,
+或者说利用乐器的琴弦放箭的流浪乐手。
+但那只不过是遥远古代的民间传说罢了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15201.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15201.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9ee750db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15201.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+猎手要永远处于下风处;避免直立行走在山脊上。
+无论狩猎的对象是野兽,是魔物或是恶人都一样。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15301.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15301.txt
new file mode 100644
index 000000000..9bbf66a7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15301.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+相传渡鸦是报死的使者。
+若将鸦羽装饰在弓臂上,
+振弦之声想必会为猎物宣告死期。
+至少,那些武器商人是这么说的。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15302.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15302.txt
new file mode 100644
index 000000000..64c7a004b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15302.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+传说中,那是在遥远的过去发生的事情。
+那是远古的悲剧,兄弟操使兵器,互相讨伐。
+当中,有一名伟大弓手受辱,因此许下毒誓:
+在诛杀大敌之前,在飞簇洞穿仇敌的咽喉前,
+在仇人那可憎的血液放干之前,绝对不洗脚。
+传说中,此人最终因为脚气感染倒下了。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15303.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15303.txt
new file mode 100644
index 000000000..761e25e93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15303.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+由木材、骨头与动物筋腱组合,精心打造出的反曲弓。
+在射术高超的猎人手中,能够射下高天上飞翔的鸢鹰。
+这是猎人的骄傲,也是精湛弓术的证明。
+只是可怜了无端受害的苍鹰。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15304.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15304.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3dc82396
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15304.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+从前有一个想要改进弹弓射程和精准度的人。他发现:
+如果提高弹弓的力道以提升射程,那弹道就会偏离。
+于是他将弹弓的弹子改成木制的长杆,后面加上适应气流的鸟羽。
+为了新的弹子又将弹弓的把手去除,将弓弭加长反曲以加强拉力。
+最后他发现自己做了一把弓。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15305.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15305.txt
new file mode 100644
index 000000000..6db2fd83a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15305.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+据说,在很久以前的某段时期,
+璃月港的人们,好以飞箭传书。
+「可是,那样不会射伤路人吗」
+「正因如此,这弓才成了古董」
+古董店店主摸摸下巴,微笑道。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15306.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15306.txt
new file mode 100644
index 000000000..be55fc0bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15306.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+要想挽动长弓,弓手需要有更强的臂力和更高超的弓术才行。
+黑檀木打造的长弓比一般长弓更加坚韧,也对臂力要求更高。
+但有一说认为,黑檀指的不是弓身的材质。
+而是在过去,曾有猎手操使檀木制的长弓,狩猎危险的魔物。
+直到手指开裂,檀木弓被血染黑,直到猎手的心被厮杀染黑。
+弓身上的黑血可以被洗净,但脏污的心灵永远不会变回本色。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15401.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15401.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc1e1993a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15401.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+西风骑士团的制式反曲弓,通常只授予弓术杰出,服役时间长的优秀射手。
+通体由橡木制成,特殊工艺在保留了木的强韧之余,还赋予了金属的轻便。
+弓弦上附有炼金与魔法的奥秘,使得此弓的使用者能放箭百发而虎口不裂。
+这把弓既是对锐意守护蒙德者的奖励,也是守卫蒙德的利器。
+
+在过去,西风骑士团曾经拥有极为优秀的弓手斥候部队,被称为侦察骑士。
+创立者是来自璃月的佣兵领袖,他将自己毕生所知全数传给了侦察骑士们。
+
+无论是在荒野追迹的本领,还是嗅到危险气息的直觉,都是骑士不具备的。
+因此,侦察骑士的技术对于骑士团而言格外宝贵。
+
+直到最初的侦察骑士,不知出于何故兀自离开骑士团。
+在那之后,这支部队就名存实亡了。但编制留存至今。
+如今仍有人为了不辱没侦察骑士之名,而不懈努力着。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15402.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15402.txt
new file mode 100644
index 000000000..6af074c79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15402.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+制作精美的乐器,每一节上都系着不同材料制成的弦。
+弹动时,每根弦都在颤动中发声,流水一般的乐声就这么编织起来。
+但同时也是可以射出追心之矢的弓。伴随着乐曲声,死亡接踵而至。
+
+乐团解散后,每一根琴弦都被钝刀锯断,期间发出的声音刺耳无比。
+如今它只剩下射箭的弓弦,失去了高傲的乐声。但仍是致命的兵器。
+
+流浪乐团能让飞鸟落地,仰赖的有时是琴声,有时是随琴声来的箭。
+如同随乐声逃逸的绪风及摘星崖的花,琴师是轻浮、又无比坚定的。
+起事失败后,乐团的众人分散逃开。
+琴师留在最后,拨弦让箭落如雨掩护同伴。乐声与箭最终都耗竭了。
+
+琴师来自华美绚烂的异国枫丹,他行遍多国寻找自己的真心与命运。
+据说在他故国的宫廷中,少女们为了他不辞而别的消息而痛哭失声。
+
+据说他爱上了蒙德的一位平民女子,她却被选为羽球节的悲惨公主。
+据说他并不为自己无名屈死于他乡异国的命运懊悔。
+他遗憾的只有自己终于发现了爱情,却再也没有机会唱出恋歌一事…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15403.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15403.txt
new file mode 100644
index 000000000..249dd82d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15403.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+东面望海的高崖上,先民将时间的主人与风的主人一同祭拜。
+因为「风带来故事,时间使之发芽」的指导,两者常常混同。
+这挺弓述说的是开拓的故事,用来展示开拓的艰辛。
+原本是不能拉开的道具猎弓,在时间之风中变得柔韧而刚劲。
+
+这柄弓曾为骄傲的劳伦斯一族所有。
+在悠古的过去,由他们扮演在冰雪中开拓的勇士。
+
+祭礼之戏的第一幕,讲述开拓者用力量与智慧征服大地的故事。
+在漫长的历史中,即使祭礼不再,他们一直扮演着这样的角色。
+
+这个角色最终遭到了曲解。他们渐渐地视自己为征服者、王者,
+渐渐走上了歪曲的道路,并最终失去了蒙德之风的宠爱。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15404.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15404.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfeff324d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15404.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+曾支配蒙德的旧日贵族所使用的长弓,做工用料极其讲究。
+也因此,在他们的时代过去无数世代后,仍然有力如昔日。
+狩猎曾经是贵族的消遣之一。
+在自然天地彰显力量,将猎获分给属下的人民,广施德望。
+但根据记载,最终他们忘却了德望,也失去了支配的力量。
+
+起义后,长久统治蒙德的劳伦斯一族被推翻。
+以新建立的骑士团德政之名,并不过分深究,
+而是将一族余党流放至蒙德境外,永不复归。
+
+「在流放之路上,父亲哀叹人的背叛、时代的变化、历史的终结」
+「我们看着曾属于我们的子民在绿地上欢唱、舞蹈,离开了故土」
+「过了很多年,我才明白,背叛了、变了的是我们劳伦斯一族。蒙德本就应是那样的」
+
+温妮莎不过是推倒腐朽大厦的最后一双手。在她之前,氤氲的怒火已经开始显露力量。
+无论是受人暗地里称颂的暗巷义贼,或是能看见死亡的少女,还是意图行刺的剑乐团,
+蒙德人的血脉中传承着反抗的灵魂。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15405.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15405.txt
new file mode 100644
index 000000000..f23ed040f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15405.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+硬若铸铁的古旧弓,曾经属于著名的射手,
+曾经见识过魔物与贼匪如风中荻花般倒下。
+据说过去,此人仍醉心于追寻至射之道时,
+释弦的声响如同不止的雷暴,
+破空的箭芒有若蔽日的铁雨。
+
+射手在晚年悟到:
+「至言无声,至射无矢」
+
+从此不再谈论箭矢在空中撞击的决斗,
+也不谈论被铁弓铁矢击落的魔兽妖物。
+
+在那以后,他将大弓埋藏起来,隐居在城外山中。
+
+关于他的辞世,有传说道:
+他在世时,夜里宅邸随弦声迸出紫芒,烈若震曜,魔物妖邪均不敢近。
+他去世那夜有风雨。雷鸣仅一声,闪电却是向天上射去的,炙如天汉。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15406.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15406.txt
new file mode 100644
index 000000000..db2f10da5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15406.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+产自璃月兵工厂的古老长弓。批号不明,相关典籍上也未记录它的成品时间。
+五十年以上的柘木,包上金丝,嵌入精钢配件制成弓臂。
+弦则取用纠缠于大地深处的银白树枝制成,柔若无物,却牢不可断。
+
+璃月云家曾推行过一套名为「试作」的传奇兵器谱,为求突破桎梏,演化兵武。
+作为主流兵器之一,长弓也赫然在列。
+名匠寒武应好友云辉邀请,亲自打造谱上的长弓。
+
+他委托各路商行船队搜集千百原料,最终于无数珍奇素材的渊薮中选定柘木、精钢、银枝。
+成品材料上乘,弓身坚固易握,触手微凉。
+弓弧之优美犹如天上残月,却比月色灰暗,如若雾夜中低悬天穹的清淡之月。
+飞矢破空时,弦光薄而凛冽,如残月流华般过目难忘。
+
+长弓获赐名「澹月」。
+如美人之姿令人神往而令人效仿,日后璃月所有长弓中无不可见试作澹月的影子。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15407.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15407.txt
new file mode 100644
index 000000000..5279ce7da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15407.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+天下都向璃月来,这是伟大商港的荣誉。
+异国的珍宝也顺着人的海流来到璃月港。
+尽管是短弓,奇特的设计和优越的工艺,使其有远胜寻常长弓的破坏力。
+因此也比一般的弓更难护养。与其说是武器,不如说是异国的智慧结晶。
+
+这张弓经过了异国学者的改造,在复合弓的底子上增加了滑轮。
+学者原本无心于兵者武道,不愿见血光横飞。
+但目睹弓弯曲时的形变,羽箭飞行时的颤动…
+他为这种「兵器」着迷,驱使着他将复合弓加以改造,使其更加有力。
+
+即使他早就已经明白这点:自己的作品终将用于战争,终将用以杀戮,
+但学者沉浸在构造的优化与良材的质感中,
+逃避着这个现实,无止境地增强着这柄弓。
+
+但这柄弓最终被一名士兵随手操起,放箭击落飞雁。
+「真是好弓」
+无心的士兵由衷称赞道。
+但禽鸟垂死时的嘶鸣,也如利箭一般击碎了他的心。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15408.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15408.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe61d2978
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15408.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+由十分罕见的黑岩制成的长弓。引弓听风,能百步穿杨。
+弓身中段漆黑,两端血红,触手寒而不阴。张弓射箭,箭如流星入天,足以追风逐雷。
+
+璃月云氏是历史悠久的锻造世家。彼时的第七代家主辉更是七星之一,极富名望。
+云辉仅有一个女儿,名凰。依家族的惯例,云凰成婚后将由夫婿入赘接任大掌柜。
+自幼习武、个性刚强的凰并无此意,坚持以女儿身接手家业,一时引来流言无数。
+但云凰就任正值难时。
+
+彼时的大地并不平静。山岳与洞窟在低声的轰鸣嘶叫中,坍塌挪移。
+深埋地下的宝石金属难以开采,锻炼兵器、传承手艺之事难以为继。
+是夜。云凰辗转难眠,恐怕云家百年有余的锻兵传承要她手中断绝。
+愁绪万千中,她只得对天祈祷,盼望神仙能巧施妙法解她燃眉之急。
+
+过去放弃家业云游天下的寒氏之策,此时却身着匠人装束入庄寻访。
+他取出一方木匣交予,是其父晚年依照「试作」修订的新图谱。又取长弓一挺,说:
+「此事因黑岩而起,还希望以黑岩做结。听闻云掌柜喜爱射箭,如不嫌弃还请一试」
+凰朝天放箭。飞矢如逆行欃枪奔空怒雷,而留弦之音则久久回荡在山林之中。
+远眺月下流云,她只觉转机已到…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15409.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15409.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8dc7ed32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15409.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+曾经属于某位猎手的弓,青绿的颜色可以轻易融入原野。
+如同在晨光下的苍翠草甸与林木间穿行的野兽一般纯净,
+从不带有一丝恶意,也从未为生存以外的目的放出箭簇。
+
+无名猎人是在远离城市的地方,在这样的训导中长大的…
+「吾等诞生在绿茵中。只要有青草与树荫,便通行无阻」
+「吾等与鸟兽无异。只要遵循天地的法理,便无虞生死」
+「遵循自然的万物,在生命尽头都会去往无边际的原野」
+
+遵循着这个信念,猎手不留下足迹,不与天地自然为敌,
+安抚着被箭矢穿透心脏的野兽,直到它的生命回归自然。
+如果灾厄没有发生,如果她没有循着草叶上的污血前行,
+如果没有在常常小憩的树下遇到那奄奄一息的盲眼少年,
+那她就不会为复仇的愿望、话语中鲜活的血与火光动摇…
+
+「千万不要忘记,善良的薇瑞迭瑟恩」
+「千万不要忘记呀,你是属于绿茵的、树林的孩子」
+「不能为了争斗、为了仇恨、为了所谓荣誉而射箭」
+「染血者永远也不能找到,彼方无边际的苍翠猎场」
+
+「那至少,不要让这把弓被即将到来的,仇恨的厮杀玷污」
+「既然我无法抵达彼方,和师父,和从未谋面的血亲相见」
+「至少让这把弓保持纯洁,让它能够传达我的思念和歉意」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15410.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15410.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ec387556
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15410.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+涂成暗色的良弓。可以完美地溶入幽邃的夜色。
+原本是风度翩翩的贵族在围猎之时的不二之选,
+但却落入了从未被抓获的义贼手中。
+
+使用它的人曾经悄无声息地射落过贵族的冠帽,
+曾经射断过紧绷的绞索,曾将追兵的武器射落。
+也曾宣言要为黑暗的时代带来光明,
+为受压迫者带来公平、财富与欢笑。
+
+在过去,他为受压迫者带来了公平、财富与欢笑,为权贵带来了疑惧、恼怒与夜不能寐,
+为夜色里的巷道、屋顶与露台带来了雨点般的轻快脚步声与酒馆中、广场上诗人的歌声,
+也为手提尖锐长枪,狩猎贼人的碧眼魔女献上了从贵族王器上撬下来的湛蓝水晶。
+
+但直到最后,他也没能为自己所倾心的,如蓝宝石一般冰冷的魔女带来一丝笑容。
+在最后,寻找死亡的魔女花朵般的面容上被刻下了罪人的墨印,而后又不知所踪…
+在最后,贵族义贼听从了胞弟的劝诫,抛弃了誓言,遁入不属于任何人的大海——
+「不知道她是否记得我的歌?记得在巷道中循着酒的气味与献给她的歌声追踪我的岁月」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15412.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15412.txt
new file mode 100644
index 000000000..d388ef73f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15412.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+……
+「小姐,在您的巡礼中,没有一滴泪水会是白流的。」
+常寂国土的巡礼结束时,奥兹华尔多·赫芙那梵恩斯这么对皇女说。
+
+在跨越无比漫长时空的旅途中,「断罪之皇女」与「屏断昼夜的黑鸦」见证了无数故事的结束。每滴雨点在旅途末尾都会流入苦涩的海。每个少年不平的愤怒都会归于平静。每一份热忱最终若非被时间消磨殆尽,就会在逆转的古树上走向偏执。宏伟而伟大的雷马共和国在时间之树上所处的枝杈最终也会被剪断,为狼之双子中另一人的国土让出道路。
+世间的一切最终都会随着破灭,来到皇女的未来国土。在寂静的漆黑灵囿中,寻得自己沉眠的一隅。
+但即使如此,当德洛图夫特为了少年的梦想、尚未落下的雨滴而倒戈于「世界之兽」,最终又被它的爪牙撕碎时,皇女仍然流下了泪水。
+
+「记好了,奥兹华尔多·赫芙那梵恩斯,幽夜净土的皇女是不会哭的。」
+她这么回应到,「世间谁人不是戴罪之子。当定罪之刻的钟声响起时,至夜的纱笼将再度降下。而人与野兽在其中挣扎的模样,不过是幽夜中的一曲华尔兹罢了。」
+
+「小姐所言甚是。」
+「哼,明白就好。」
+「那么,小姐,这一则故事,您还记得吗——」
+
+令原初宇宙的香水海烨烨生辉,又让阿兰若国的兽群躁动的三轮皓月中的两个,被撕裂世界边际的长剑粉碎,变成就连皇女的魔眼也不可见的细沙。
+或许是这样:曾经照亮一个宇宙,给三个世界的酣睡者带来梦与诗歌、又给彷徨在黎明与夕照之间的群兽带来渴望的明月,最终化成了细沙——但即使如此,它们也想寄宿在皇女永远凝视一切的明眸中,为更多地方带来细微的光明吧。
+
+没错,皇女是不会流泪的。
+那只是无礼的沙进入了她的眼角,身体产生的排异反应罢了。
+
+~本卷完~
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15413.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15413.txt
new file mode 100644
index 000000000..d677e80bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15413.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+蒙德的童梦里,有这样一种轻飘飘的花儿,
+烈风与严寒之中生长,狂舞的冰晶中盛放。
+
+与那些被强风连根拔起,席卷而去的寻常花草不同,
+被称为「风之花」的花朵,风愈猛烈,根茎愈强壮。
+如今,凡人反抗暴君的久远奋争被引以为佳节笑谈,
+花儿的模样亦日渐模糊,融进悠远如风的琴声当中。
+
+「赠予你无名的花朵,愿未曾经历的春日于你并非毫无意义」
+「愿你以希望与笑容为回报,与我同迎来烈风止息的那一天」
+
+在高塔暴君睥睨万民的时代,心怀自由的人们曾如是彼此呼召。
+那些寻求勇气、梦想挺起胸膛的人们编织着未知,以此为暗号。
+往日间孤独而脆弱的花朵迎风盛放,渐渐开满狂岚肆虐的山岭,
+就这样,曾漠然无根、随波逐流的臣民成为了骄傲无畏的英豪。
+高塔上蹙眉自守的君王愈发矮小瑟缩,再也吹不散汹涌的怒潮。
+
+「赠予你无名的花朵,愿她冠你我英雄之名,守护春日与青空」
+「愿朝霞化成精灵,伴着你与我,漫游于真正自在的和风之中」
+
+在古旧尖塔的废墟之上,在获得新生的人们的欢呼、合歌与泪水中,
+有一名红发战士背向初生的新神,如浪潮中的雨滴般隐没在人群里。
+他是以风之花传递暗语的先行者,在黎明前漫长的暗夜中编织晨曦。
+其名早已湮没于流转的时光中。但此人的作为,在诗篇中传唱不息。
+千年后,另一名红发骑士追随他的脚步,照亮宗室贵胄涂黑的历史。
+就如同「风之花」的命运一般:在重压之下、不得不奋起时才绽放,
+这一族的宿命恐怕永远不会变:身居至暗的黑夜,带来破晓的火光…
+
+「风之花」的形象在经年的流风中日渐隐没。
+其名在平和的岁月中,有了爱与欢愉的内涵。
+这就是在黑暗中坚定徒行的人们所希冀的吧…
+
+「盛放的花就应当象征爱、象征春天降临,」
+「而不再是抗争的狼烟、揭旗之人的暗号…」
+
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15414.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15414.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f187fdab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15414.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+「快下去。女人在船上很碍手碍脚!」
+唤作赤穗百目鬼的贼人说,背过身去。
+但听了这话,巫女却忍不住微笑起来。
+如果当初教我射术的人没有随将军出征的话,
+那我们的儿子,如今应当是左卫门的年纪了,
+而我或许就应当姓高岭,或者由他姓浅濑了…
+
+左卫门的口吻,和故意背向我的模样,
+简直和他当年提着刀离开的时候一样。
+那么这次,我绝对不会让这个人死去,
+哪怕与「雷之三重巴」之旗为敌也好…
+
+「扬帆之刻到了,铦与刀都已磨利。」
+「就让那些官兵看看,清籁的骨气!」
+
+聆听着出航的船歌,巫女放下了战弓。
+过去在影向山偷学的真正的「法术」,
+虽说对不起天狗老师,就用在这里吧。
+解开维系千年的大结界,
+让紫电之鸢垂死的怨恨,
+肆虐雷神旗号的舰船吧。
+只希望那匹老猫,不要闯进雷霆里来…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15415.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15415.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff53eb271
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15415.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+接受委托的铁匠问过为什么要把这件订单做成这样,以及为什么要叫这个名字。
+得到的答复有点复杂:又是什么布满世界的机械野兽啊,又是什么长柄武器没有覆盖指令的。
+
+但是铁匠一下子就明白了。原来这把弓就是猎杀强大机械野兽的神兵利器,因此它就是那个世界的顶级掠食者。
+
+但是奇怪的少女纠正说不是。
+单纯是因为这个世界用弓箭狩猎,居然可以收获兽肉。她准备接下来就去抓林猪。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15416.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15416.txt
new file mode 100644
index 000000000..c46f2eae7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15416.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+曾为海祇岛巫女曚云所操使的长弓,
+如月光中的潮尖浪花一般洁白明丽。
+
+巫女以远海妖兽为友朋,为海祇的泡沫之梦与雷云相搏,
+共心仪无间的同伴肆行波涛,在船艏激起的浪花间隐现…
+追随海祇前往无归之途,最终共同步入惨烈的灭亡境地。
+
+「海祇大御神大人挑起的争战,或许从开始就注定无果了。」
+「但只要能留下记忆、种下『牺牲』之种,或许也值得吧。」
+
+过去的歌曲曾经赞咏她曾与「海御前」身为海祇双子的默契,
+描绘她们沐浴在船艏激起的浅白浪花中,挽弓与提枪的形姿…
+遥远的歌儿回溯着她曾与年轻的「东山王」乘海兽夜游之事,
+重叙着她曾向勇者诉说的破碎明日,与温柔悲伤的耳畔呢喃…
+
+在波澜平静的日子里,巫女双子曾一起同深海的巨鲸的合唱,
+述说渊下的惨淡白夜与漆黑常夜、大御神与灼灼发光的玉枝。
+她曾在月下与那名除了气力别无所长的鲁莽少年如对鱼嬉闹…
+
+「待我带回传说中那大妖天狗的面具,阿姐可一定要如约完成未竟之事。」
+
+「好呀。若你到时还是满口妄言,我便命巨鲸扬起大浪,洗洗你的嘴巴。」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15501.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15501.txt
new file mode 100644
index 000000000..b1805871e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15501.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+通透高天之琴。
+据说,如今的风与人们的心中,仍回响着无比清澈的琴声。
+传说深邃古国的魔龙来到风之国,是因为憧憬这样的乐声。
+
+在古时,风之神巴巴托斯轻抚竖琴,唤来纯净的千风与歌。
+为不羁的风与歌所沉醉,巨龙特瓦林降落大地,向他效忠。
+巴巴托斯为结交新的伙伴而喜悦,便委托他守护蒙德众生。
+于是,流浪的风神与风之龙,在友谊中成就了蒙德的黎明。
+
+在过去,在战斗的最后,是颤动的琴声让魔龙停止了攻击,
+高天的风之龙因此得到了一瞬的机会,终结了魔龙的流毒。
+
+千风流转的恶战后,高天之龙终从漫长的长眠醒转。
+眼前不见往日眷主,耳中却灌满了深渊传道者的毒。
+那是视而不见的痛苦,是听而不闻的摧残。
+毁灭一切的悲伤,压垮了身染剧毒的风龙。
+
+风龙向自己曾经守护的一切发泄苦痛,
+也对曾效忠的风之神发出恶毒的控诉:
+控诉他对苦难的漠然,控诉他的无心,
+诅咒他身为神主,却无情背叛了眷属。
+
+但悲愤的眷属并不明了,风神依旧为拯救他而奔走。
+仇怨压倒了怀念之情,象征主神的竖琴却仍在思慕。
+百年的误会终将消除。
+它终重又听见他的歌。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15502.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15502.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fd863388
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15502.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+那是荒芜的上古时代,是翠绿的大地仍苍白如骨的过去。
+赤脚在白雪上行走的少女,追随乖僻的塔中君王的脚步。
+
+他曾是她的所爱,但烈风从来无法理解凡骨肉胎的柔软。
+他曾是她的仇敌,但她的追猎绝非仅仅为了浅薄的复仇。
+
+「我梦见海浪与细沙,我梦见青翠的森林与大地」
+「我梦见野猪在浆果丛嬉戏,我梦见高耸的尖塔」
+她曾用柔软的语调向他诉说,但神王却充耳不闻。
+
+从盲目的依恋中醒悟,她才发觉他原来没有真心:
+正如他口中满是对人的爱,身边却只有如刀的风。
+眼中睥睨着在无尽的烈风中,直不起身子的子民,
+却认为他们表示的是对王者的敬爱与无边的顺服。
+
+那是北风的僭主与高塔君王鏖战的年代,
+女猎手误以为自己曾拥有奴隶主的宠爱。
+在战斗的最末,在抗争之风吹起的时候,
+她同无名的少年、无名的精灵、无名的骑士一同,
+登上如剑刺向深空的尖塔,挑战风中的乖僻王者。
+
+「如此便能得到他的注视吧」
+
+然而直到她将箭矢射向他的那一刻,
+直到聚拢的烈风将她撕碎的那一刻,
+她才意识到自己与烈风之主的距离。
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15503.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15503.txt
new file mode 100644
index 000000000..2797165b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15503.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+「西方的风会带走酒的香气」
+「山间的风带来凯旋的消息」
+「远方的风牵动着我的心」
+「沙沙唱着我对你的想念」
+
+过去,有一名总是愁容满面的骑士。
+只有这首歌才能使他眉头稍稍舒展,
+只有在广场上唱这首歌的那位少女,
+才能使他暂时忘却职责带来的重负。
+
+但古国灾厄降临的腥臭最终传到了这片土地,
+而飘荡在欢欣的风中的歌词也被毒龙的咆哮、
+魔物撼动大地的脚步声、叹息声与烈焰撕碎。
+不愿成为王的风之神听见了恸哭的声音,
+为了守护故友梦想的,和风眷顾的青绿原野,
+从长眠中醒转,与天空的湛青之龙一同战斗…
+之余,骑士与骑士团也为了国土与家园而战。
+
+当猛毒之龙殒命在冰封之山,湛青之龙长眠于尖塔古城时,
+骑士却在谷地中流尽了鲜血。倒下时,他所挂念的只有——
+「现在在远方求学的她,应当平安无事吧。真想再听听她唱的歌」
+「至少艾伦德林与罗兰无恙。她归乡时,灾厄应该已经平息了吧」
+
+称颂神、记载双龙之战的诗有许多,最终又慢慢佚失,
+那位少女曾经爱唱的小曲,也在她返乡后,变了样子。
+「蒲公英随着晨间的风远行」
+「秋日的风带回收获的芬芳」
+「但无论怎样的风」
+「也不能再为我带来你的注视了」
+
+泪水与歌声都枯竭后,少女决定挥霍生命之火,洗净世界的歪曲…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15504.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15504.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15505.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15505.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15506.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15506.txt
new file mode 100644
index 000000000..d831a00bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15506.txt
@@ -0,0 +1 @@
+测试
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15507.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15507.txt
new file mode 100644
index 000000000..12e394d78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15507.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+「我是曾为整个世界所背叛的带伤之狼,」
+「我们终将建立谁人都不背弃的新世界。」
+
+「身着灿如极昼的无垢之衣,」
+「我等来自白银一般的雪国,」
+「吹响宣告陛下明威的号角。」
+
+「我们时常走在无月的黑夜。」
+「时常在镀金的沙漠中跋涉。」
+「时常感到暗处的刺骨敌意,」
+「时常梦见遥远故乡的爱人。」
+「但我等胸中常燃苍白之火。」
+「煌如极地明星的执行官们,」
+「指引我等永远不倦向前行。」
+
+「倘若你也背负着不被容纳的梦、无法消除的伤,」
+「为白日告终而不甘,为虚伪的许诺而常怀怒火,」
+「就抬头仰望白磷色的苍星吧,那是我等的旗号;」
+「那就加入我等的行列,让军靴如雷撼动大地吧。」
+「愿随我等走向白夜极星者,我等绝对不会抛弃。」
+「愿随我等走向至暗之地者,一同创造新世界吧。」
+
+「须知一切的尽毁将是全新秩序的肇始。」
+「在坏灭的终点迎来的将是无垢的黎明。」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Weapon15509.txt b/Resources/Readable/CHS/Weapon15509.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a4d198fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Weapon15509.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+雷光灼灼的铭弓,即使被浓稠黑暗洗濯,依旧不失神采,
+灾厄自远海而来的苦难时代,曾是某位剑豪的得意武器。
+
+少年时曾不羁漫游山林,又与偶遇的大天狗相设赌局,
+以年轻勇健的肉身与将军御赐的铭弓,互为豪赌之注。
+
+至于那场赌局过程如何,或许只有酣饮畅醉时才依稀记起。
+但待到那夜天色初白之刻,三胜三负,正与天狗赌成平手。
+于是,不幸被天狗收为仆从小姓,幸而赢得了无双的宝弓。
+
+「昆布丸,天狗的弓法乃是如此,给我好好看,好好学!」
+被粗鲁地取了莫名其妙的外号,但终究见识了天狗的身姿。
+空行于重重云间,无拘无束地回闪俯冲,以弓弦释出雷矢…
+那是毫无保留的、真正的杀伐之舞,凶戾难测,优雅华美。
+
+多年之后,已不再是做小姓的年纪,也颇学到些弓刀之术。
+如此,便被没耐性的主子一纸荐书打发到了幕府的大门下。
+追随将军的年月里,武艺多有精进,结识了许多友人与仇敌。
+不羁空游的嗜好未曾改变,反而藉天狗之铭弓,更有恃无恐。
+
+「这次与你赌上一把,如何?嗯——就以这把弓为赌注吧。」
+「我要将这把天下最好的弓为赌注,赌我能活着回到这里。」
+「就寄放在你这吧。如果我高岭输了,那这把弓就归你了。」
+「毕竟浅濑你算得了我流射术的真传。应该能用好它才对。」
+「但,假使我赢了的话…」
+
+灾厄自远海席卷而来的岁月里,武士与逞强的巫女互设赌局,
+以自深渊生还的机会,与将军御赐的铭弓,作为豪赌的赌注。
+
+当漆黑的秽毒沉入大地,复归平静之时,剑豪并未归来。
+而作为豪赌的胜果,将军御赐的铭弓被交予巫女的手里。
+再后来,在狐斋宫不再现身的神林中、在相约再见的地方,
+自渊薮蹒跚而来的孤独归人,终又与不再年轻的巫女再逢。
+血泪干涸的漆黑眼眸重获神采,却被威光闪烁的钩矢射穿。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Wings140001.txt b/Resources/Readable/CHS/Wings140001.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c8e51c39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Wings140001.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+侦察骑士的队伍已经很久很久没有新鲜血液注入了。
+安柏本来一直想着,有一天能把这件风之翼亲手赠送给有潜力的后辈。
+但是好几年过去了,她却迟迟没能遇到这样的机会。
+
+侦察骑士是一个使用风之翼频率很高的职位,几年使用下来总有损耗。
+再加上,安柏的行动风格一向「很费翅膀」,被她用到产品寿命尽头的风之翼恐怕有十来件了。
+但她从来没有考虑过,把这件「特别的」风之翼拿出来用。
+
+不知道为什么,那一天心情特别的好。
+安柏久违地带上了这件几乎没怎么展开过的风之翼。
+虽然她明明还有清剿城郊营地的战斗任务。
+虽然这些天风灾反复,滑翔变得格外危险。
+
+后面的事情啊…
+不知道为什么选择了相信那个金发的异乡人。
+不知道为什么觉得那个家伙很有潜力。
+如果是那个人的话,或许…
+
+「那么,说好的礼物就是——」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Wings140002.txt b/Resources/Readable/CHS/Wings140002.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f4cead62
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Wings140002.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+并不是所有的羽翼都有机会飞行。
+在这世界上有从未学会飞的鸟儿,
+也存在没通过质量测试的风之翼——
+
+…看到你思索的表情,她似乎理解了你的担忧。
+「——风之翼测试中,当然没有人会受伤啦。」
+她继续解释道,受伤的都是野猪、丘丘人什么的。
+尽管对那些,为了让你能翱翔越过大地而受伤的小生灵,有那么一点点同情…
+但你稍稍释然了一些。
+
+她接着说:
+「风之翼能够滑翔,主要依靠的当然是风神大人的祝福。」
+「当然,也离不开古往今来有着工程头脑与智慧的人们…」
+
+即使她对自己收集「风之印」的缘由只字不提,
+或许是因为同时有着冒险家的血液与商人的心,
+一谈起充满探索精神的人,就滔滔不绝了起来。
+据她所说,似乎数千年前就有探险者在研究滑翔的设备了…
+
+你善意地清了清嗓子。她有些难为情地,继续讲解这件有些特别的风之翼。
+只是因为有些特殊,就被人怀疑无法得到风的祝福。
+只是因为工匠有那么一点点勇气,就要与这个漂亮的作品一同受到非难。
+让这孩子承受了这么多委屈,实在是很过分…
+
+但你也是勇敢之人。不屈于世人目光的人。如果是你的话,一定能和它相处得好吧。
+——她把一件完全不同的风之翼交到了你手上。
+「它当然能飞,能带着你一同高飞。不过,前提是你也愿意信任它,相信信任它的自己。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Wings140003.txt b/Resources/Readable/CHS/Wings140003.txt
new file mode 100644
index 000000000..fff8c30eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Wings140003.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+这是你用特殊方式到达这个世界的证明。
+这是穿梭日月星辰者,才能批身的纹章。
+
+「之后的旅程可能会很危险,」
+那个人对你说。
+「虽然我也不觉得这一卷布能够起到什么保护作用。但是…」
+
+确实如此——
+远渡重天的漫长旅行中,擦身而过的星辰诞生又消亡;
+黑暗被短暂驱散,复又吞没明光。
+这一卷布防御不了炽热与极寒,也挡不住诅咒与恶念。
+但是在提瓦特的长夜中,你偶尔会把它披在身上,发现它比什么都有用。
+
+「但是在面对一个,或是两个世界压倒的敌意时,」
+你其实也并不记得那个温柔对待你们的人是什么模样了。你很想记起来,
+「面对永无边际的黑暗,或是吞没宇宙的光芒时…」
+但那已经是上一个世界的事了。
+
+现在你可能不必再露宿荒野了。
+城市里的床榻都很松软舒适。即使露宿,草地也十分柔软,带着生命的芳香。
+因此,在你从那个女孩子手中拿到风之翼的第一时间,就想到了它的新用处…
+
+你现在,可以再度披戴着它穿梭日月星辰了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Wings140004.txt b/Resources/Readable/CHS/Wings140004.txt
new file mode 100644
index 000000000..f301a1ca9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Wings140004.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+「好想要这个时候来一阵风啊。」
+跋涉在无尽荒野里的人发出了这么一句感叹。
+大气的儿女们居住在高天。其中一位听到了,便询问自己是否可以去给这个人带去清风。
+「可以。但是你只能从东边的海岸出发。一路穿过山脉与丘陵的沟壑,顺着小溪和河流的沙岸,跋涉无数距离,才能去到他的身边。」
+
+于是它就从海岸线出发,开始了自己的旅程。
+蒲公英的种子想要旅行,于是它顺手将种子们送去稍微远一点的地方。
+破壳的幼鸟想要飞翔,于是它便托起它们的羽翼。
+年迈者无法处理麦谷,于是它逗留了一会,转动了风车磨坊。
+因为帮助人、爱抚大地,竟然逐渐开始凝结,有了人的形态。
+因此最终在道路尽头与那个旅人相遇时,
+已经不再是旅人当初祈求的那一缕风了。
+
+「好想要这个时候来一阵风啊。」
+他和最初那位旅人继续着跨越大陆的旅行…
+
+——「我觉得西风教会这个圣徒的故事还挺可爱的。总之精神主旨就是要多帮助他人。现在因认可你的乐善好施,把这件风之翼赠予你。」
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Wings140005.txt b/Resources/Readable/CHS/Wings140005.txt
new file mode 100644
index 000000000..63b383869
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Wings140005.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「且看岩间云深处,几多俊逸与风流。裁虹与剪雪,谈笑看吴钩。」
+——我们今天要说的故事,就要从这几句说起。
+众人皆知璃月大地正如其名,山林野外、岩间云中,都有仙道侠士的踪迹。他们就在这七星不照之处,行侠仗义。裁虹与剪雪两位少年无名侠士的故事,我们已经讲过了。如今要给大家说一说,另一位大侠的故事。
+
+这位大侠据说从东边踏风而来。
+领了岩王的阴阳虎符,变出了这件天行金琮之翅,便在璃月大地上奉旨行侠。
+那酒血螭龙,为祸一方,被那大侠抡起奥藏山大小的拳头,一拳一拳被打进了土里;
+那孤云邪怪,打得各位上仙力难支。这位大侠见状,起了势顺手一剑就涤荡了群魔。
+又说那愚人众的纨绔少爷,公然不敬岩王鄙夷七星,这位大侠掀起宴上果盆提拳就打。打得那愚人众纨绔少爷一神出世二仙涅槃,遂对着岩王与七星磕头认错,离了宴去…
+
+虽说这件风之翼确实华贵,得到了璃月大家的嘉许,获赠这么漂亮的礼物也很开心。
+不过,还附带形式是评书、内容是任侠行传的使用说明,似乎从各种层面来说都有些超出自己的期待…
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Wings140006.txt b/Resources/Readable/CHS/Wings140006.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ae84c95d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Wings140006.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+我们必将复起。
+枯木已经发出新枝,因为更加艰难的时代即将到来。
+
+枭曾经对鹰告诫过这些话。
+
+可是永远俯瞰大地的鹰,有着主宰青空的自负。
+高天之下,又有什么可以和它们一较高下的呢?
+群鹰不把枭的警告听进去,还嘲笑他们的癔病。
+只能在暗夜里捕食的鸟类就是这样怯懦、无用。
+
+后来,如长钉一般将山岳冻结的霜雪,粉碎了荫蔽山中国度的树。
+再后来,如潮水一般将大陆淹没的黑暗,摧折了猛禽停靠的枝条。
+而鹰也在肆虐的恶意中,与雀鸟一同纷纷坠落。
+
+这件事让风之国度的群鸟知道了一件事:
+自由的天空也会在冰风与阴霾中被染得惨白、被涂成漆黑。
+白日已经被彻底遮蔽,夜里的群星与月光就更不值一提了。
+
+雏鸟纷纷蜷缩在巢内,等待寂静而悲哀的结局到来。
+但在没有光的时候,驰骋黑暗的枭就成了夜的主宰…
+
+直到很久以后…
+仰赖不知何处送来的猎获,孱弱的幼鹰无事地长大。
+而天空也终于稍稍放晴了。虽然仍有冰雪覆盖,但地面上稍微有了生机。
+
+只是,雏鸟们可能也不会理解究竟是谁拯救了它们。
+如宝石般美丽的龙也被遗忘,在至黑至暗里才发光的夜枭眼瞳也是一样。
+如今,古时供猛禽立脚的枝条也再度生长出来。虽然染上了不祥的鲜赤…
+
+虽然没有直接的联系,或许是因为静夜中的守护与狩猎,离群的赤之鹰也背负了夜枭之名。
+
+夜深寂静之时,它们的鸣叫传递着秘密:
+我们必将复起。
+枯木已经发出新枝,因为更加艰难的时代即将到来。
+
+现在,赐予你这双羽翼。一起见证吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Wings140007.txt b/Resources/Readable/CHS/Wings140007.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f4d9780d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Wings140007.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+这是一件从异世界漂流至此的物件。它象征了世界上最后的盛宴,以及周末的到来。
+
+那个世界的那个时代里,大地上的主宰是龙类。
+不过不是故事里的那种飞龙,更像是大号的蜥蜴和鸡之间的形态。
+
+对于可莉来说可能有点难以想象。不过那个世界当时就是这么一副情景:海中也有巨大的鱼龙,天上也有翅膀好宽好宽的鸟龙群在横飞。
+它们是强大的生命,因此蔑视其他一切的物种。
+在那个世界,它们在天下地上一切众生中称王。
+
+后来,那个世界出现了人类。
+具体怎么出现的谁也不知道,可能是和陨石一起来的。他们有一个奇怪的习惯,那就是——「周日晚餐」。
+没过多久,那一天就到了。宴会开始了。
+龙腿肉和龙翅被裹上了麦粉,在众人造成的炼狱中饱受烈火之苦。
+它们化成菜肴,为所有人呈上。据说龙肉十分美味,让人不住吮吸用餐的手指。
+原本每周一次只在周日举办的盛宴,终究因为肉质太过鲜美,变成了天天举办。
+「太棒了!」
+「我们每周的七个晚上要都吃周日晚餐!」
+他们这么宣称。
+就这样,「龙」的时代结束了。
+
+这件风之翼就是这个大灭绝事件的纪念,而且它本来也不是这个颜色的。原本它是蓝白色的。
+可莉的妈妈把这个风之翼换成了她们一家的配色,也就是现在这个样子。她短暂归家,留下了这对风之翼。随后她就再度出发了。
+「妈妈忙起来了。最近两年提瓦特的边界可是越来越脆弱了。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Wings140008.txt b/Resources/Readable/CHS/Wings140008.txt
new file mode 100644
index 000000000..c550f210e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Wings140008.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+「所谓天狗啊——除了血脉悠久的影向天狗家系,我们也会用来形容身手敏捷、行踪难测的名士。你看,天狗也有翅膀对不对。」
+这句话,你一开始有点不相信。
+
+「所谓『天狗』啊,首先需要是能在空中自在的大神通者。阁下在稻妻全境乘风架云,飞屋檐走山壁,其灵动之身姿,恐怕比起鸦与隼也不逞多让吧。
+「在过去,我们稻妻也有向往天狗,而模仿天狗的『天狗党人』,坐于天守阁顶、大树高杉、鸟居神额之上,高声嘲笑底下的民众与官差,还在御苑里留下了轰动一时的『天守阁下天狗落书』,目空大社与幕府的威信。
+「实在是一群洒脱自在的人哪。后来这群人被真正的天狗逮住后,好好教训了一番。
+「啊——对了。您是奉公守法、恪守公序良俗之人,自然不必为这个传说烦心哪。」
+因为你也经常展开风之翼俯瞰町街屋舍,攀登石垣高墙,所以实在是不便多做评论。
+
+「其次啊,天狗这一称呼,也会用来形容剑术无双的剑士。除去鸣神亲传衍生的流派大系、曾昙花一现的『雾切』与『明镜止水流』,传承至今的另有『岩藏流』一系。岩藏剑术中不传一般门徒的秘剑『天狗抄』,据说便是以剑路诡异、剑速卓绝的影向天狗作为敌人,都能胜过的剑术。阁下的身手与战绩,我想也不必多提了。
+「最后啊,天狗也常常拥有掌管风雷的神通。传说中,影向天狗中代代相传的宝器中,有一面『风雷之扇』,正面呼风,反面唤雷。阁下既能使用风元素的力量,也能运用雷元素的力量,当然能称天狗啦!顺带一提,那风雷扇子其实只是戏法罢了。一般来说,为了防止露馅,能呼风的天狗和能唤雷的天狗会结伴出行。」
+站在一旁的裟罗比你更加明显表现出了尴尬。
+
+「现在大社表彰您对稻妻做出的贡献,把这个风之翼赠送与你。」
+所以天狗的翅膀是这么来的吗?
+明显察觉到了你的疑惑目光,裟罗立刻抢答了:
+「当然不是啦!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/Wings140009.txt b/Resources/Readable/CHS/Wings140009.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac9caa54a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/Wings140009.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「我从前认识一个诗人。这个诗人不是我…」
+绿色的家伙咬了一口苹果,接着诉说下面的故事。
+
+我从前认识一个诗人,他生活在一个刚刚战火飘熄,余烬落定的年代。而他已经见识了太多的纷争和别离。
+所以那个时候,他就对着高天唱歌,对着顽石演奏,对着大海赋诗,对着星空表演。
+因为他知道,必须得有人去抚平世界的创伤,也必须得有人去寻求交流之道。
+如果能让天空、顽石、大海和星空都有所回应,那音乐就一定能沟通万物了。
+最开始,天空没有回应,只有飞鸟的掠影拂过他的脸;最开始,顽石没有回应,只有水珠滴答落下;最开始,大海没有回应,只有腥咸的气息挟带着风暴的预兆。
+最开始,星空也没有回应。
+诗人是知道的,这片星空能有什么回应呢。
+
+但是诗人并没有放弃,倒也不是因为心中有信念,而是他本性就是如此。
+后来,大海回应了。高崖边立起了望风的哨岗,当值的修女会对他的演奏拍手称赞。
+后来,顽石回应了。顽石掏出手帕擦了一下脸,说道:「你的演奏确实冠绝大陆。但是你下次喝醉,再把酒倒我头上。我就要生气了。」
+后来,高天回应了。飞鸟的掠影某一天突然遮天蔽日。诗人抬起头,看到美丽的龙慢慢落在了他的面前。
+
+「我在想,如果有一天我能感动星海。那应该能唤来一场流星雨吧。啊,对了。这件风之翼就是星海的回应,是天上掉下来的,和你一样。」
+绿色的诗人拿着苹果核指了指天。
+「这个诗人不是我,或者这件风之翼是天上掉下来的。这两件事你选一件当真的吧,欸嘿。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHS/ZhongmofanPic.txt b/Resources/Readable/CHS/ZhongmofanPic.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHS/ZhongmofanPic.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/AmborLicense_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/AmborLicense_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6f62cc5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/AmborLicense_CHT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1、飛行前請確認您的身心健康狀態。
+
+2、起飛時請借助風場或較高的地勢。
+
+3、使用風之翼飛行時請注意風勢與風向,維持飛行平衡。
+
+4、請注意空中交通狀況,在飛行執照編號規定的日期使用風之翼移動。
+
+5、降落時請注意維持平衡,並在安全高度收起風之翼。
+
+6、請勿酒後使用風之翼!
+
+
+違規案例:
+
+1、為逗女兒開心,蒙德公民魯道夫從自家兩層樓上展開風之翼躍下,當場導致左腿骨骨折,臀部肌肉挫傷,險些令莉莉小姐失去一個完整的父親。魯道夫經警告被處罰暫停飛行一年。
+
+2、遊客艾莉絲在風起地使用風之翼起飛時,透過打破風史萊姆產生爆破氣流,從而乘風迅速爬升至高空。這位傳奇冒險家在空中表演了一連串特技動作,獲得蒙德公民的喝彩與廣泛好評。西風騎士團的代理團長琴接見了她,並下達了限制飛行十天的決定。
+
+3、為了向酒友炫耀自己「出神入化的琴技」,吟遊詩人喬瑟企圖在使用風之翼飛行的同時彈奏里拉琴,並且執意要在空中唱完自己剛剛創作的長詩。
+在忍受了長達十分鐘含混不清的風中哀嚎和雜亂無章的琴聲之後,大半個蒙德的市民目睹「比肩巴巴托斯的六指喬瑟」從高空一頭栽進了許願池裡。萬幸的是,巴巴托斯總會眷顧那些自我認知不足的人。儘管里拉琴和風之翼破損嚴重,但喬瑟本人僅受了一點皮外傷。因危險飛行與嚴重擾民,喬瑟被處罰禁飛五年,並處強制公共服務三個月。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/BarbaraBlackmail_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/BarbaraBlackmail_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..994fb8936
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/BarbaraBlackmail_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「致敬爱的芭芭拉小姐:
+
+
+偷走妳最重要的東西埋在土裡」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book100_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book100_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc98a12d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book100_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+——一無所有——
+「我寄託了厚望的女兒啊,我造出妳不就是為了向我投槍嗎?」復甦的神王浮在高天之中,雷鳴、龍捲還有閃電慶賀著舊世界之王的復活。
+
+但是少女不會再恐懼了。她被造出的千萬年歲月,全部都是為了這一刻。
+否——真正給她勇氣的,是和他一起度過的時間。
+
+宣告九世界連通,貫通昆侖的最初神戟「伊爾明」,它的複製品現在佈滿了天空。
+
+神王因為恐懼自己死後的瘋狂,而造出的最後神戟「斷罪之皇女」,它——她終於在這一刻展現了完全的形態。
+
+…
+
+(書的最後還有總編寄語)
+
+《神霄折戟錄》是稻妻小說印刷局「八重堂」引入璃月市井文化的一次成功嘗試。小說前五卷取得了非常不錯的成績,文化上可以說是兩地開花,銷量上——能夠讓大家看到第六卷,就足以說明一切了。
+這本突如其來的真結局第六卷,我相信也一定不會讓大家失望的。
+大概。
+
+雖然大結局看起來好像是另一本小說,但是這絕對不是因為我們逼迫九老師籌畫新連載,結果老師趕稿寫壞了風格的原因。單純是因為九老師想要挑戰自己的原因呢♡。
+
+當然,我們也完全理解前五卷粉絲的心情,「黑木書匣」五卷收藏版也正在製作中。在書店蹭書看完《折戟錄》的孩子們,要記得買哦。啊對了,關於「斷罪皇女」的故事,也請期待。
+
+八重總編 留
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book101_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book101_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba683f71d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book101_CHT.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+——月光——
+據說,在城市中,有一個被風遺忘了的小角落。
+只要在噴泉前閉上眼睛,等三十五次心跳後,順時針走七圈,逆時針再走七圈,再睜開眼睛,就會發現,腳步把你帶到了一家小小的店鋪前…
+
+————
+
+「對不起,請問有人在嗎?」
+薇歌怯生生地問。
+門在她的身後關上。門上的鈴鐺發出的清脆聲響在昏暗雜亂的屋裡彈跳。
+暮色透過水晶般的櫥窗斜斜地照進來。店裡堆滿了她難以理解的物品,她小心翼翼地走進去,唯恐踩到什麼東西。
+店裡沒有回應。
+於是薇哥開始打量身邊的物品:作用不明的機械元件、無比華麗的古老里拉琴、鐫刻著難懂圖像的斷瓦、傷痕累累的古舊鐐銬、被遺忘的貴族頭冠……
+在她流轉於各種看似毫無作用的物品中時,不知何時,眼眸細長如狐狸的店主來到了她的身邊。
+「那個,曾是某匹王狼的獠牙。現在,可能只有這枚長牙和眾神還記得那片大地曾經被冰雪覆蓋的過往吧。」
+她輕輕地說,
+「歡迎光臨。有什麼喜歡的、想要的嗎?」
+
+「有什麼,能讓人『忘記』的東西嗎?」
+「嗯,有啊。」
+薇歌揪著胸口,急切地追問道:
+「即使是很重要很重要的人也能忘記?」
+有著一雙狐目的女店主嚴肅地點了點頭:
+「我還知道,妳想忘記的那位少年,是一個目光像月光那樣清澈的人。他已經消失了很久,在妳的心裡留下了一個洞。不管是什麼樣的邂逅,也無法填滿它,無論多麼快樂的事情,都像月光一樣抓不住。」
+薇歌在震驚中,只能不停地點頭。
+狐目笑了笑,不知從何處拿出了一瓶酒。
+「這是能讓人忘卻痛苦的酒。
+「在冰風呼嘯的古代,為了堅強地活下去,先民會在冰雪深處的土地裡,暗暗釀造這種酒。後來的人們生活充實幸福,就把製造這種酒的方法也一併忘卻了。」
+她晃了晃酒瓶。
+「剩下的已經不多了。看妳與本店也算有緣,報酬就免了。當然,如果這真是妳所期望的…」
+薇歌接過了狐目遞過來的酒杯。
+酒杯上原本鑲有某種寶石,但已經被剜去了,空落落的,顯得有些寂寞——
+
+——當薇歌回過神來的時候,自己正站在噴泉前。
+咦?我在這裡幹什麼來著?她暗暗想到,在月光中快步走向住處。暮色已經深了,不快點回去的話…
+無論是那間奇怪的店鋪,還是通往店鋪的方法,還是其中發生的事情,她一點也沒有想起來。
+
+————
+
+「已經走了。」
+隨著關門響起的鈴聲終於息止,眼眸細長如狐的店主說。
+目光如月光般清澈的少年從店鋪後方走了出來。
+「辛苦妳了。」
+「這是她第幾次來?」
+「第六…第七次。」少年猶豫片刻,問,「這酒真的有用嗎?並不是不相信妳,但——」
+店主不置可否地笑了笑。
+「它能讓人忘卻痛苦。但這麼看來,你們的過去對她而言,並不是痛苦的事情。這酒也只能讓她暫時忘記思念你、失去你的悲哀。
+「她啊,只要看見月光,就一定能從中看見你的影子,然後漸漸地回想起來吧。在羽球節的相遇也好,在風起地的樹下渡過的午後時光也好,在誓言岬眺望風物也好,從仲夏慶典中攜手逃離也好,在行詩人集會上將詩與鳥羽斗篷獻給她也好,對她而言,想必都是不願割捨的記憶吧。」
+「…敝店也有真的能讓人忘記一切的酒。如果你希望的話,我也可以給她喝那個喔?」
+她淺淺地笑著,看著少年。他沉默許久,嘆了口氣。
+
+「說到底,你又是為什麼執意抽身呢?」
+「啊啊。是因為這個。」
+他從心口的位置,掏出了一枚透徹的球晶。其中隱隱顯現出某種符號。
+「聽說,獲得了它的人,總有一天會從這個世界上消失吧。
+「那還不如儘早離開。趁著她還年輕,早點忘了我才好。」
+「原來如此。」她哂笑道,「您也是被選中了的人呢。」
+「倒是,被選中的人結果會如何,你知道嗎?」
+少年急切地問。
+她只是似笑非笑地看著他,並不回答。
+「我也該走了。既然拿到了這個,應該做的事情,就不得不去做了吧。」
+「如果那位少女再來,該怎麼辦?」
+「…那就,讓她自己克服吧。」
+「真是無情的男人呢。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book102_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book102_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f6229cb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book102_CHT.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+——琉璃——
+據說,在港都裡,有一個被山石與濤聲遺忘了的小角落。
+只要在有海風吹拂的地方閉上眼睛,背向囂鬧的聲響走四十九步。當心跳的聲音徹底蓋過人的聲響後,睜開眼睛,就會發現,腳步把你帶到了一家小小的店鋪前…
+
+————
+
+「有人嗎?」俞安招呼道。
+他試探著踏入店內。門隨著青年的腳步關上,鈴鐺發出的清脆聲響在店裡流連。
+海浪拍打堤岸的聲音就像回憶一樣悄悄滲入店裡。沿著狹長的店鋪,堆放著各種他似懂非懂的舊物。俞安在店裡小心翼翼地掃視著貨品,生怕身上的霓裳長衣沾上或許年紀比他還大的塵埃。
+古老泛黃的紙燈、某種巨大魔獸的長牙、漆黑的隕鐵、材質不明的黯金色榫卯幾何體…
+當他拿起裝著雪白粉末的水晶小瓶時,身邊響起了輕柔的話語聲。
+「那是,過去某位魔神的淚水結成的鹽——」
+如同撕裂平靜的水面一般,將濃厚的寂靜粉碎的聲音使他一驚,失手落下了瓶子。
+他所期待著的清脆聲音沒有響起。眼眸如狐的店主不知何時接住了鹽瓶,將其放回貨架上。
+
+「我是…怪了,是誰介紹的來著?」
+她微微頷首,對這窘態不置可否。
+「歡迎光臨。有什麼喜歡的、想要的嗎?」
+「想要挑選一件禮物,送給…對方是情投意合的姑娘。
+「最近打算向對方求婚。所以覺得如果有一件合適的禮物就好了。」
+俞安緊張地舔了舔嘴唇,抬眼對上了女店主如石珀一般金黃深邃的雙眸。
+對視許久,她說:「我明白了。」
+
+細長的身影很快消失在了店鋪深處。
+返回時,她手中隱隱折射著各色的虹光。湊近看,才發現是一枚工整透亮的十面鳶形琉璃。
+「對於『琉璃心』的傳說,想必客人也有所耳聞吧。」
+雖然沒聽過,俞安還是點了點頭。
+「據說人造的琉璃只是對真正的琉璃的拙劣模仿罷了。真正的琉璃是能展現夢想的美物,只會在高貴的仙獸陽壽竭盡時,由未竟的悲願凝結而成。請看…」
+狐目示意對面的俞安與她一起望向其中隱隱幻現的光景。
+數萬年的歲月在他的眼前一閃而過,星辰、海洋與大地像雲靄般翻騰變換。雪原化為綠地,原野被河流切碎。城市如蟻穴般興起,王國如積木般崩塌——
+
+——暮色已深。月光斜照在海面上。回過神時,俞安正走在碼頭上。
+手裡緊緊握著的堅硬晶體,已經變得如血液般溫暖。
+對了,這可是神奇的琉璃心,他心想,在月光下快步走了起來。只要把這個送給她,把這個送給她的話,我就能…我一定要…
+
+————
+
+繫在門上的鈴鐺發出了清脆的聲音。
+「歡迎光臨。有什麼喜歡的、想要的嗎?」
+「我想轉讓一件…也不知算不算是寶石吧。」
+光線透過切割工整的晶體,在店內散射。
+「有個一直追求我的年輕人,送了我這個。說是可以一起從中看到奇妙的景象。」
+「不知為何,看著它只讓我覺得…不太舒服。雖然寶石很漂亮,但現在想到那個人的事情只會讓我覺得很心煩。所以想賣給貴店。」
+「我明白了,這可是上好的十面鳶形琉璃。您割愛打算要多少摩拉呢?」
+「我也不缺錢,不過,我看看…這個,是鹽吧?說起來,也該去地中之鹽拜拜了。就這瓶鹽好了。」
+
+————
+
+眼眸如狐的店主獨自坐在店鋪深處,把玩著幾何形的透徹琉璃。
+「透過你,看到了難看的東西呢。那傢伙的真心,真是…令人不快。
+「但說到底,那也只是一個希望能入贅鹽業鼇頭銀原會的家族,不擇手段地想往上爬的,卑小的人罷了。如果沒有這一齣,即使沒有兩情相悅的真心,或許他們也能生活得很幸福吧。畢竟,幸福也只是一種習慣,與愛無關。」
+她淺淺地抿了一口酒,自嘲地笑了笑。
+「但我就是無法原諒那種人。」
+「話說回來,與陌生人彼此託付真心是多麼輕鬆的事啊。我明白只要他踏出店門,從此我們便不再有任何交集,那讓他稍微看看也無妨。但越是親近,越是有所圖,就越是提防。可他又怎能料到呢…」
+
+「抱歉,拿你去冒險了。無論如何,能收回來真是太好了。」她垂下雙眸,「畢竟,這是你留下的心。我會好好珍惜的…不過,偶爾在世間流轉,看看現在的人們,不是也很有趣嗎?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book103_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book103_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a24ad6dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book103_CHT.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+——藍寶石——
+據說,在城市中,有一個被風遺忘了的小角落。
+只要在那個廣場的正中央閉上眼睛,順時針轉七圈,逆時針再轉七圈。隨後,向前走十四步。當風中的鳥鳴漸漸消失後,睜開眼睛,就會發現,腳步把你帶到了一家小小的店鋪前…
+
+————
+
+眼眸細長如狐的店主打開落地窗,任月光捲著無形的星屑,灑落在櫃檯上。
+無論是如浪子般綻放的花,積滿塵埃的羽球,早已被蟲蝕得無字可認的書卷,還是無弦的長弓,都恍若舊時宗室貴族的廳堂般,由無情的夜光鍍上了一層銀色。
+
+「喲。最近生意如何?」
+玩世不恭的招呼聲從店鋪深處傳來。
+店主轉過身。在月光照不到的暗處,一名熟悉的「客人」正舒適地倚坐在她的扶手椅中。
+
+「不好不差,只是最近需要防賊。」
+帶著些微笑意,狐目的店主答道。
+「就這麼想把老主顧拒之門外嗎?」
+客人嘆道,「妳的店裡,沒什麼值得我出手的。硬要說的話…」
+
+「那麼,獵獲如何?」
+「怎麼,妳以為我又是來銷贓的?」
+「獵人」發出失望的噓聲,店主卻不禁莞爾。
+「當然不是,你從不會說『銷贓』這個詞。」
+「『轉讓』、『餽贈』、『捐獻』、『割愛』…作為橫行窄巷的賊人,你還做了不少慈善呢。」
+
+「但我這次來不是為了那些。我這次想從妳這『請』一件東西…那瓶能讓人忘卻相思之苦的私酒。」
+俠盜語調不恭,嘴角卻帶著真誠的笑意。
+
+「很遺憾,已經有人買下了。」
+不知何時,原本已經悄悄收入懷中的酒壺,出現在了女主人的手中。
+「這裡的每一件商品,都必定有它的買主。在未來的某一刻,它已經被買下了。」
+「手上功夫竟不如妳,真是難看。」
+俠盜坦然地苦笑道。
+「最近我發現,思念比黃金更沉重。既然幹這一行不得不常常在屋頂間騰躍,奔走在房梁上,那就應當減少…無意義的負重。」
+「…也不知,眼瞳如藍寶石的她,能否感受到這種重量呢?」
+
+————
+
+須臾,叮鈴作響的鈴鐺驚醒了店主。
+來客是提著長槍,又如長槍般挺拔的碧眼魔女,面容刻上了貴族的罪印。
+她不顧店內雜亂堆放的物品,像穿心的利劍一樣筆直走到櫃檯前。
+
+「歡迎光臨。有什麼喜歡的、想要的嗎?」
+「我要轉讓一件東西。」
+伴隨著如同薄冰粉碎的話音,魔女將一枚碩大的藍色水晶放在了櫃檯上。
+「一個賊人,從貴族的銀盃上撬下了它。他把這枚水晶送給我,害我受到了主人的責罰。」
+「不過那是多年前的事情了。我以為時間終能彌平怨恨、平息我想要再見到他的心…」
+
+「那麼。這件寶物,妳想要換得多少摩拉?」
+魔女指向餐具櫃中那盞被挖去寶石的貴族銀盃。
+狐目把玩著寶石,任由清澈的藍光在店裡散射。
+「我明白了。如果這真是妳所期望的…」
+
+有動搖,便會擔憂無果的終結,人心便會出現恐懼的裂隙。
+然後,死亡便隨著恐懼的腳步而來,像潮氣一樣滲入骨髓。
+許多人直到死亡來臨的一刻,才察覺到自己不知何時暴露出的柔軟弱點已被刺穿。
+
+睜大狐狸般細長眼眸,店主將藍色的水晶舉向月光,欣賞著舊日宗室的徽記浮現復又消失,又再度浮現。
+傳說在特殊的時刻,透過清澈的寶石,可以看見過去、未來,或是誰人的真心。正如傳說在世界上的某處,有一片如大海般廣闊的蒲公英原野;正如傳說過去的天上曾有三輪皓月,她們的名字分別是艾莉亞、桑娜妲與卡儂,三姐妹最終在災禍中不得不死別;正如傳說某位能直視死亡的魔女,最終因為內心的空隙而殞命,而逃離海外的賊子始終等待著與她再會。
+她深知即使丟棄這件寶物,這些傳說也不會隨之消失,故事的結局也不會逆轉。
+那還不如將這些傳說與故事都收入自己的店內。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book104_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book104_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..03b4ea240
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book104_CHT.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+——石心——
+據說,在港都裡,有一個被山石與濤聲遺忘了的小角落。
+只要在有海風吹拂的地方閉上眼睛,背向喧囂的街市走四十九步。當人聲被靜謐取代,心跳成為唯一的聲響,睜開眼睛,就會發現,腳步把你帶到了一家小小的店鋪前…
+
+————
+
+「有人在嗎?」披蓑衣的男人輕敲店門。
+透過塵封的玻璃窗,他看見店內陳列的商品——螢光點點的瓶裝星塵,寒冰般閃亮的斷刃,歲月般昏黃的畫卷,泛著奇異霧光的丹藥,覆著薄霜的瓦片…
+男人走進店內,店門在他身後關上。
+當他走到櫃檯前,細細打量那些仿佛不屬於此世的奇妙古物時,身邊響起了溫柔的女聲:
+「歡迎光臨。有什麼喜歡的、想要的嗎?」
+
+男人一怔,回身望去,眼眸如狐的店主露出一絲淺笑。
+「是這樣的,我想要一件信物,為與舊日的恩怨和解。」
+男人清清嗓子,聲音中帶著與外貌不相稱的拘謹。
+「是嗎?我明白了…」
+金色的狐眸閃爍,店主上下打量男人身上潮濕的蓑衣,點了點頭。
+隨後,店主俯身翻找片刻,從櫃檯內取出一枚精巧的石珀。
+
+石珀在店主的手中散發著暗淡的金色光暈,就像她的眼瞳。
+男人接過石珀,在月光下仔細觀摩。在夜色的過濾下,溫潤的金光深處卻似乎隱藏著深遠的風暴。
+他的手仍然在顫抖。
+
+「所謂石珀,乃岩之心神。在經年累月的異變之中,即使頑固堅硬的岩石,也會凝結出毫無雜質的明澈之心。」
+店主的聲音仿佛從遙遠的地方傳來,男人微微頷首。
+「這正是我想要的。」
+男人沉聲答道,將沉甸甸的一包摩拉放在櫃檯上,隨即離去,沒入門外的夜雨中。
+
+————
+
+「事情就是這樣。」
+店主語畢,眯起狐狸的眼眸,審視著面前的客人。
+「他沒有再說別的?」
+礦工模樣的年輕人掩蓋不住眼中的急切,但店主只是靜默地搖搖頭。
+「他留下了一包摩拉,袋子上有血跡。」
+店主的聲音平靜如水,冰冷如水。
+
+「那正是我想要的東西。」
+年輕人長出一口氣,似乎有意避開店主的金色狐目,
+「作為交換,我會給妳一個故事。」
+店主點點頭,示意他繼續說下去。
+「那個披蓑衣的男人,我曾與他一起登山採石。我是為了出人頭地,他則有一個家庭…」
+「後來,在一個暴雨之夜,我們破開一塊磐岩,發現了那枚石珀,從它明澈的金色表面透出的光澤,令絕雲間的一切美景為之失色…」
+「我們約定回到港口,五五分帳。但當晚,我借著大雨聒噪的掩護,悄悄讓他永遠地沉睡在了那座山崖上…」
+「因為我害怕,我無法信任他,我無法相信一個只有虛無縹緲的仙人能夠聽見的諾言。」
+「所以,恐懼戰勝了我…我寧願相信沾血的全款,也不願承擔陌生的夥伴帶來的風險…」
+
+「第二天一早,我縋下繩索,攀下山崖。就在第四步、第五步、第六步時,我將腳踏在一塊山岩上。突然,一陣不祥的顫動從手心順著筋骨傳入腦髓…」
+「當我抬起頭望向繩索,一切為時已晚——」
+「我看到最後的景象,是繩索斷處根根崩折的纖維…」
+「我知道,那是獵刀的切口。」
+
+「所以,你們最終還是清了帳。」
+狐目的店主露出一絲難以察覺的微笑。
+「他拿到了石珀,你結清了全款。」
+年輕人沒有多說什麼。
+
+————
+
+傳說石珀是岩石的心,愈是有靈性的岩石,愈能反射出人的性情。
+有人說,即使主人不在人世,石珀內奇異的靈性,也會將其欲望和遺憾帶回現世,尋求有能之士的解決。
+至少傳說如此。
+奇怪的客人離開已有兩個時辰了,雨還在下。
+狐目的店主佇立窗邊,望著霧雨中的小街深處。
+「但是…他們是否真的解脫了呢?」
+仿佛對著雨幕,她提出了一個沒有答案的問題。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book105_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book105_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..769f42c98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book105_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——青墟浦——
+為了防止再次丟失,這次我在日誌本的封皮上用苔癬做了記號,在背包裡很顯眼。很好,今晚入睡就放在枕邊,應該不會再不見了。假如再弄丟一次日誌,我可背不起「冒險家」這個大名了,「冒失家」還差不多。
+
+穿過天衡山的山口往西前進,這裡有一座被本地人稱為「青墟浦」的遺蹟。遺蹟坐落在淺潭中央高聳的岩山上,四面圍繞著陡峭的山壁。幾座石造樓闕與岩之神成就的自然景物渾然一體。淡淡的晨霧正要散去,山岩與遺蹟剛剛被朝陽照亮。看起來今天會是個好天氣。
+
+傳說,這些遺蹟在岩之神執掌璃月之前就已存在。璃沙郊一帶在魔神混戰的年代曾被大水淹沒。岩山在當時不過是露出水面的小小島嶼。待到戰爭平息,璃沙隨海流星散,先民留下的古老樓閣才顯露出來。
+
+先前在望舒客棧,我遇到了一位名叫索拉雅的須彌學者。她對於璃沙郊的遺蹟頗有研究,一提起這個話題就停不下來。據她所說,這些廢墟是如今名諱已不可考的魔神與其部眾所留下的。然而滄海終於會桑田,不可一世的魔神也會被擊敗,先民們留下的高大古都堡壘與神殿也就此荒廢,成了如今的青墟浦。直到持續良久的大戰終於結束,遺蹟才水落石出。
+
+或許這些殘垣斷壁對於長生的仙人、神明而言是某種可供追憶的舊日時光吧…總之,在此之後,這座遺蹟的靜謐氛圍並沒有被高速擴張的繁榮港城影響,也不受層岩巨淵的採礦活動侵擾,就這樣留存至今。倒是近來,因為層岩巨淵的開採活動被停止,遺蹟被魔物佔據了。希望它們不要搞什麼破壞才好。
+
+這是一個簡單的假說,但想要獲得更多佐證,我還需要繼續往北,去看看靈矩關與遁玉陵的遺蹟。
+
+正準備出發時,我又遇到了愛德華多,她這次似乎帶了夥伴。她作為冒險者大概很忙,一轉眼就消失在遺蹟中間了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book106_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book106_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..966986d40
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book106_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+在歸離原「北面」遺蹟中發現的線索:「眾志一心,亙古不移。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book107_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book107_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..042d812e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book107_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+在歸離原「東面」遺蹟中發現的線索:「其智如水,善利萬物,為鏡自省。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book108_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book108_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6450b286c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book108_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+在歸離原「南面」遺蹟中發現的線索:「堅其筋骨,適時而動。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book109_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book109_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d88170e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book109_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+在歸離原「西面」遺蹟中發現的線索:「其德如樹,蔭蔽一間,生生不息。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book10_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book10_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1af12d314
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book10_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+在這不知道位於何方的,四周都是望也望不到頭的蒲公英海裡,看著風一吹,蒲公英就輕飄飄地飛起來的樣子,我才知道,
+「打獵的時候,追著追著就消失了的狐狸,原來都躲在這裡啊。」
+我心想。
+「真是個漂亮的好地方。」
+但是,在教小狐狸說通用語的時候,心裡總是覺得空落落的,就像有風在裡面吹一樣。
+和她說話的時候,看著那雙像湖水裡的寶石一樣的眼眸,總覺得是在和再也沒有機會說話的,很久以前喜歡的姑娘說話一樣。
+所以,和小狐狸在一起的時候,感覺就像喜歡的人有了孩子一樣。雖然相處得很愉快,但總感覺有些難過。
+但一想到——狐狸答應說,只要留在這裡,教她的孩子學會說通用語,
+「屆時,我就將狐狸的變化戲法給你。」
+——她莊嚴地承諾時的模樣,我就充滿了幹勁。
+等學會了戲法,我就能變成鳥,在天上飛,能飛多高呢?還能變成魚,一直游到從來沒去過的馬斯克礁。
+「啊啊,還能用來打獵,」我不禁想道,「再也不用吃沒有肉的蘿蔔燉肉了。」
+我在隨著風起伏的蒲公英海裡,究竟待了多久,我也說不清楚。
+一方面也是因為小狐狸學得特別快吧!不止是說話,連算數、種蘿蔔的方法、怎麼換窗玻璃、把小刀磨利的訣竅,我也一股腦兒地教給了他。
+我們休息時,就會閒聊。
+「你為什麼要學說人的話呢?」
+他飛快地說:
+「為了變成人以後,能和人交朋友啊。」
+我接著問:
+「為什麼你會想和人交朋友呢?」
+他垂下了眼眸。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book110_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book110_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..37e86ad41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book110_CHT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+看到這封信的時候,我已經踏上修行之路。
+很遺憾不能當面向二位致歉,但還是希望能得到你們的原諒。
+
+大聖托夢之後我一夜未眠,徹夜都在思考如何踐行「誓言」。
+
+我不僅欺騙了二位,更利用了「信眾」們的希望。
+陷入困境的人往往會變得軟弱,盲目地渴望相信著什麼。
+我用謊言帶給他們虛假的救贖,卻也讓他們離自己的願望越來越遠。
+
+我知道在那個久遠的年代,人們的願望還未變得如此複雜。
+那位「降魔大聖」承載著整個璃月的願望,與妖邪搏鬥。
+他戴上面具,將「人之願」所帶來的軟弱隱藏了起來。
+
+謊稱仙人的我,總是戴著面具示人。
+而真正的仙人,只會在妖邪面前戴起面具。
+如果說,我的面具是為了遮掩我那被妖邪蠱惑的心…
+那麼「降魔大聖」的面具所遮掩的,卻是他像人類的那一面。
+但他卻擺出鬼神一般的面目,震懾著一切妖邪…
+
+當我意識到這些,我深深感受到自己的醜陋,也明白了「仙人」真正的含義。
+我啟程遊歷山川,修行身心,不求能夠徹底贖罪,只求還能有資格成為仙人的「信眾」。
+
+騙取的錢財,我已經託人歸還。我自己還有一些於修行無益的財物,希望二位收下。
+爺爺留下的「百無禁忌籙」,我也沒有顏面再留在手裡了,也請你們拿去吧。
+祝願二位的願望能夠真正得以實現,我們有緣再見。
+ 有罪之人王平安
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book111_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book111_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8aa82c14f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book111_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…初,因農而興,聚之為集…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book112_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book112_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..faba30a27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book112_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…有神臨,名『歸終』,善揚塵,遮天不知幾千里…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book113_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book113_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd8a15375
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book113_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…引誡四條,告以諸民…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book114_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book114_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8dfe56f22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book114_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…後又有神臨,以岩為器,遷璃月族民於集,共護諸民…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book115_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book115_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c25b255e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book115_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…取二神之名,號此集為『歸離』…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book116_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book116_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..683bc3a7f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book116_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…戰於『歸離原』,彼時黑塵漫天,千岩俱裂…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book117_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book117_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2ce221bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book117_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+歸終四誡:「教之以智、律之以德、堅其筋骨,眾志一心,四者匯之而成『歸離集』。」
+「…故土難離。寶藏於歸離,引之以『歸終四誡』,後世子孫欲圖者,當以之問本心…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book118_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book118_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9603f3078
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book118_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+——「nunu」似乎是用於日常問候的語句…這句話應該,不會表達什麼惡意。
+
+Muhe ye!
+——這兩個單字,好像表達了某種…激昂的正面情緒。
+
+Ye dada!
+——很直接的讚美詞,應該不會有什麼負面的意義吧。
+
+Ya yika!
+——似乎是某種…對於對象的負面定義。
+
+Nini zido!
+——似乎是某種過於激烈的威脅性詞彙。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book119_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book119_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f93ec96a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book119_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)激昂的丘丘語敘事詩
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book11_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book11_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2be49de74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book11_CHT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+「你為什麼要學說人的話呢?」
+有一回,我這樣問小狐狸。
+他用通用語歡快地說:
+「為了變成人以後,能和人交朋友啊。」
+「為什麼你會想和人交朋友呢?」
+被問到了讓人難過的問題似的,他垂下了眼眸。
+「在很遠很遠的樹林裡,看見了一個男孩子。」
+是一個灰灰的、顏色像狼,眼神也像狼的男孩子。他補充說。
+「那時候,因為剛剛學會戲法,所以特別興奮。用兩隻腳在草地上跑步,感覺很有趣。但是,狐狸和人高度相差太多。狐狸和人看見的東西不一樣。狐狸和人聞到的東西也不同。」
+「老師,您也能明白吧?我回過神來,發現自己迷路了。」
+他想起當時的事情,沮喪地說。
+結果,他跑到了很遠很遠的樹林裡,還遇到了魔物。
+以為自己就要被打死吃掉了的時候,灰灰的、像狼一樣的男孩子跑出來,打跑了魔物。然後,沒說什麼,消失在了樹林裡。
+「如果自己能變成人,然後說人說的話,那我就能去找他,跟他交朋友了吧!」
+小狐狸開心地說。
+聽他這麼說,我不禁問:
+「我不是你的朋友嗎?」
+小狐狸認真地用通用語說:
+「媽媽說,您是老師。老師和學生是不同的——但這樣說的話,又太對不起您了。」
+他很為難地歪著頭,想著什麼事情。尾巴拍打著周圍的蒲公英,一副苦惱的樣子。
+「有了,」
+他突然說。
+「如果我也有能教老師的事情,那我也是老師了。」
+「如果您也是老師,我也是老師,我們就不是不同的了。」
+雖然他的通用語還很生疏,還是很努力地、結結巴巴地快速說道。
+「老師,我教您,只有我知道的魔法吧。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book120_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book120_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dab36d4cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book120_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)優美的丘丘語抒情詩
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book121_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book121_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..054064ade
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book121_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+如水的月光下,流淚的少年對清泉許下願望。
+遠來的精靈客居無心的泉水之中,靜靜地傾聽著無聲的心願。
+
+泉水中的精靈並無悠遠的記憶,也無深沉的夢想。她們來自水的精華,是無面目的天使之後裔。
+因而,當好奇的精靈從清泉中現身,從淚滴中聽到少年的心聲,便立刻對這更加年輕而脆弱的生命產生了興趣。
+沉默的精靈伸出無形狀的手指,輕觸少年的額頭與臉頰。同夜露一般冰涼,如失去的祝福一樣柔軟。
+
+少年為陌生的感觸驚醒,抬起頭,正迎上精靈的目光。
+「妳能替我實現願望嗎?」少年問道。
+泉水的精靈為唐突的發問驚訝不解,但她無法發聲,只是輕輕點頭。
+少年心滿意足地離去。
+
+他未曾知道,泉水精靈是孤獨的。她沒有友伴與親人,也失卻了大部分智慧。
+只有在泉水源源不斷從石縫湧出,匯入池塘時,望著被漣漪擊碎的月亮,她才漸漸獲得思索的能力,漸漸能夠模仿破碎的話語。
+好奇的精靈張望著這個世界,帶著純淨的愛與無知,帶著幼稚的靈性。她為偷吃漿果的狐狸與松鼠而欣喜,也為遮蔽銀河的烏雲哀傷。
+
+對於那夜的少年,一種複雜卻不成熟的感情在她的心中湧流。
+孤獨的她既無力量也無智慧,終究無法實現他的心願。
+但她可以分擔願望,從他的煩惱中汲取生命,與他一同分享。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book122_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book122_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..11de62f07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book122_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+望著漣漪中破碎的月光,少年向泉水傾訴真心。
+從他的話語中,她得知了他的許多故事。
+而從她的沉默中,他為自己堅定了信心。
+
+泉水的精靈懵懂地明白,這世界上的美好不僅有月光與漿果,令人嘆惋的黑暗也不僅有遮蔽夜空的層層烏雲。
+少年向她講述森林、城市與高牆,與她分享他的歡樂、哀傷與恐慌。
+而在傾聽中,她對自己所新生的這個並不完美的世界日漸著迷。
+
+當少年為自己的無力煩惱時,泉水的精靈溫柔而沉默地替他拭去淚水。從他的淚水中,她對清泉之外的世界又多了幾分理解。
+淚水匯入池水,精靈將之淨化,轉變成為少年帶來好夢的醴泉。少年則忘記了清醒時的一切傷痛,在夢中的清泉與沉默的精靈相會。
+
+每當此時,月光溶融的池水中,安睡的精靈也展露笑顏。
+清露滋潤著少年的美夢,少年的夢想也潤濕了孤獨的精靈。
+在夢中,泉水的精靈為少年講述著遙遠的水之國度,講述著藍寶石般的家鄉,淺唱著流放者的鄉愁,嘆息著離鄉與歸宿。而少年則成了沉默的傾聽者,為她的遭遇而流淚,為她的幸福而欣慰。
+
+就這樣,泉水精靈在少年的記憶與夢境中獲得了言談的能力。
+就這樣,她與少年成為了無言不歡的朋友。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book123_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book123_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..55872d3da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book123_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+當夜風停止吹拂,池中的月亮復歸圓滿,少年第一次聽到了精靈的聲音。
+精靈生來便是比人類更加纖細而敏感的生靈,少年不禁為她哀歌一般溫柔的語言入迷。
+
+但精靈畢竟生來便是比人類更加纖細而敏感的生靈,透過少年的眼眸,她望見了無法隱瞞的思慕,與即將脫口而出的諾言。
+
+突然間,精靈驚慌失措。
+
+凡人的生命頑強卻短暫,少年終將成長,終會老去。等到他褪去青澀與純真,又將如何對待元素的純淨後裔?等到他年歲將衰,是否會自我責備,因一個幼稚的諾言而枉度一生?
+
+泉水的精靈純淨而善良,但她並不懂得人界之愛。她未曾見識過人的奇蹟,而只將千百年的變遷視作等閒。也正因此,她格外恐懼離別。
+
+在人類看來奇蹟般的守候,於元素之精靈看來只是短暫的美好。
+而所愛之人的衰老,即使精靈的力量也無法挽回。
+
+纖細的泉水精靈不忍目睹那一日不可逆轉地降臨,於是用一吻制止了少年。
+少年何其愚鈍,竟將精靈冰涼的拒絕之吻誤以為對諾言的認可。
+
+在那一刻,精靈下定決心終會忍心離開少年。
+而少年則立下了永遠陪伴在清泉旁邊的誓言。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book124_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book124_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0af890e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book124_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+後來,再後來,少年漸漸成長,交了新的朋友,有了新的經歷。
+泉水的精靈依舊如同年輕時那樣,為他安靜地唱著每一首溫柔的哀歌。
+
+直到那一天,她終於離去,不再望向少年的方向。
+泉水叮咚作響不再匯成語言,漣漪中破碎的月亮也不再在水面的腳印中復合。
+泉水的精靈突然意識到,儘管找到了歸宿,儘管經歷了短暫的幸福,她仍然是孤獨的。
+
+不再是少年的少年沒能意識到精靈的逃避,卻將孤獨歸咎於自己。
+「或許她只是一個幼稚的幻夢。」
+聽著清泉潺潺,他有時會這樣想。
+
+但那冰涼的一吻是真實的,就像曾戲弄她長髮的夜風一般真實。
+突然間,他意識到,即使與無數新朋友相交相別,經歷過無數冒險與歸鄉,他仍然是孤獨的。
+
+於是,像多年前那樣,少年的眼淚落入清淨的池塘,打濕了破碎的月亮。
+但這次,泉水精靈沒有應約而來。
+她固執地背過身去,寧願自視為一個童年純潔的夢,一個自遙遠異鄉流浪而來的暫居客,也不願以近乎永恆的壽命辜負愛慕之人的約定。
+
+傳說每當大雨降下,落入池塘的雨滴中間總會混雜著泉水精靈的淚滴。
+當少年終於老去,他依然對這樣的無稽之談深信不疑。
+不幸的是,逃避真心的泉水精靈同樣對這等事實無法質疑。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book125_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book125_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..870be90df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book125_CHT.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+貓咪
+橘貓好,白貓妙。貓咪捕頭嗷嗷叫。
+瞪起兩隻大眼泡,害蟲全都跑不掉!
+
+梟總管
+船廠監工打瞌睡,沉睡不醒轟嚕嚕,
+遠聞岩王鬧腸胃,近聽好似大野豬。
+
+看海
+大海看著真是美,藍藍一汪都是水。
+長船好多大船槳,好像大蝦一排腿。
+
+又看海
+天天看海心裡傷,時間久了眼酸脹。
+作詩已有好幾年,未嘗有人來欣賞。
+總有掛帆破浪日,好似大魚翻江洋。
+瞎眼不識真文才,早晚翻船沉大海。
+
+夜間街景
+街燈明亮似群星,滿道小吃真開心。
+可憐暢暢哭又鬧,亂人眼來復鬧心。
+
+天衡山
+天衡山,像大牆,璃月全港牆裡藏。
+攔妖怪,擋流氓,真是好大一堵牆!
+
+港頭春景
+璃月港裡霓裳花,一到春天結霓裳。
+不知是花是霓裳,原來霓裳也是花。
+
+詠雜碎
+中原雜碎頗辛鹹,吃得我要咧嘴喘。
+「雜碎怎能這麼鹹?」我把疑問提一遍。
+蘇二娘,把臉變:「愛吃不吃,就是這麼鹹!」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book126_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book126_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book126_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book127_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book127_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7bfa3433
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book127_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book128_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book128_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7419b9edc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book128_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha.
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book129_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book129_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..56510a022
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book129_CHT.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+本手冊是西風騎士團共同的指導綱領之一。西風騎士團成員應認真閱讀本手冊內容,並在生活與工作中嚴格自我規範,以合格的言行為蒙德的民眾服務。
+
+作為西風騎士團的一員,我們首先應當尊奉騎士的三大美德:謙虛,誠信與自律。這三重美德是蒙德自由的三大支柱——謹記,沒有責任的支撐,自由則無從談起。
+
+騎士美德的最直接體現在於日常的言行。因此,本手冊為各位騎士提供了正式周全的語言行為規範與指導:
+
+一、
+身為西風騎士,應當時刻保持機警,不對任何可能威脅蒙德的事物掉以輕心。當公民有需要時應當主動伸出援手,服務民眾正是西風騎士團的本職工作。
+
+二、
+在面對遠道而來的客商時,一定要表現出尊重與禮貌的態度。不得在交流中展現懷疑與敵意,即使對方看起來真的很可疑。
+
+用語範例:
+「蒙德歡迎您,陌生而可敬的旅行者/旅人/客人!煩請說明您的身份與目的地,西風騎士團將為您的安全提供保障。」
+*謹記:一定要使用敬辭稱呼。
+
+負面範例:
+1、「喂!你,站住!可疑的傢伙/鬼鬼祟祟的人/異鄉人/來路不明者,說明自己的身份!」
+2、「歡迎來到風與牧歌之城,異世界的行者/流浪的野獸/正在孕育的風暴。」
+*切記:請克制粗魯無禮的言辭,尤其不要使用可能令客商感到困擾的怪異名詞稱呼他們。
+
+三、
+請不要在公民與客商面前表現出怠惰與厭倦,合格的騎士應當時刻準備著為民眾奉獻自己的劍與汗水。因此在休息、娛樂或百無聊賴時,也應當表現出一個合格騎士的風度,時刻做好投入工作的準備。
+
+用語範例:
+1、(休息時)「我需要檢查蒙德的安全死角,時刻為安全負責。」
+2、(飲酒聊天時)「身為騎士,瞭解大家的日常需要是應該且必要的。」
+*謹記:即使手頭真的沒有工作,也不應懈怠。
+
+負面範例:
+1、(站哨時)「如果有喝不完的蘋果酒就好了。唉……」
+2、(休息時)「諾——艾——爾——!」
+*切記:代理團長已經指示諾艾爾記錄並上報任何差遣她代為完成工作的怠惰騎士。這種違規行為將會換來縮減假期及津貼的懲罰。下次偷懶之前請先想想代價是什麼。
+
+四、
+儘管蒙德是以酒為豪的城市,但身為騎士應當有自律的自覺,不應在值勤時喝醉酒,尤其嚴禁勸說或引誘未成年人飲酒。
+*注意:騎士團的未成年成員不得飲酒,出入酒館等場所應當有成年同僚陪同。
+
+五、
+(近期增補)由於近來愚人眾在城中的活動愈發頻繁,騎士團成員不應在非執勤期間與外人透露任何關於騎士團部署與活動的資訊。
+
+六、
+在無可預料的災難發生時,身為騎士應當以身作則保護蒙德的民眾與財產免遭侵害。在面對民眾的詢問時,也應當保持安然冷靜,同時提醒民眾注意自我保護。
+
+用語範例:
+1、「請不用驚慌,西風騎士團一定會傾盡全力保衛蒙德的!」
+2、「面對危險時請不要慌張,可以雙手抱頭並蹲下、護住要害部位。然後在騎士團指示下快速有序前往安全地帶。」
+3、(近期增補)「請放心,即便法爾伽大團長此刻不在蒙德,西風騎士團也能夠迅速漂亮地解決這場危機。」
+*切記:第三條僅限大團長缺席時使用。
+
+負面範例:
+1、「是從沒見過的情況呢…」
+2、「這樣規模的災害,即使是騎士團也會很棘手吧…」
+*謹記:即使情況真的未曾預料,也儘量不要在民眾面前表現出茫然的情緒,或對西風騎士團實力的質疑。
+
+七、
+面對遠道而來的客商時,請主動友善地介紹蒙德城的服務地點與知名景點,並向有需要的客商提供相應協助。
+
+用語範例:
+1、「如果您是第一次來,我推薦您到蒙德城大教堂看一看。」
+2、「當您感覺疲勞的時候,不妨去『天使的饋贈』酒館嚐嚐蒙德聞名的好酒。」
+
+八、
+對於同僚和夥伴,也應當謹記謙虛與真誠的美德。在同伴面前應當保持謙虛的態度,並且相待以誠。騎士團成員的手足情誼與團結一致,是西風騎士團最堅實的後盾。
+
+用語範例:
+「真是精彩,剛剛的戰鬥令人大開眼界!」
+*謹記:語氣不必過於誇張,足夠表達尊敬與友誼即可。
+
+九、
+身為蒙德的守護者,風神的堅盾,西風騎士團成員應當以身作則,絕不可觸犯蒙德城的各項規章制度。若在非執勤期間造成任何公共財產或公民財產損害,經評估後將從薪水與獎金中依比例扣除相應損失額。沒有正式薪水的未成年成員則以一定期限的禁閉懲罰代替罰款。
+*註:蒙德地區任何水域的魚類都屬於公民的公共財產,禁止以任何理由加以破壞!
+
+十、
+西風騎士團的成員應當時刻保持警惕,對陌生人務持審慎之心。即使對方並無惡意,也應向其人說明利害,友好堅定地解釋蒙德城的規章與風俗習慣。
+*(近期增補)切記:應當加倍小心注意形跡可疑的他國外交人員。
+
+十一、
+西風騎士團的成員同樣應當密切關注天空中的情況,防止風之翼飛行事故發生。騎士團成員應檢查飛行者執照是否齊全。如果發現蒙德城內有違規飛行者,則應及時喝止,必要時加以控制。
+*即使是騎士團內部成員在非執勤期間違規也不應包庇,必要時可吊銷其飛行執照。
+
+
+附錄:騎士團規範術語參照表
+
+1、騎士美德
+西風騎士的三重美德乃謙虛,誠信與自律,三者相輔相成,共為一體。騎士團成員應當切記。
+
+2、敬辭
+西風騎士團是蒙德自由公民的公僕與外來客人的服務者,因此在面對平民時,應當首先以敬辭禮貌相稱。禮儀修習是騎士的必修課之一。
+
+3、職責
+西風騎士的職責是服務蒙德民眾,守衛蒙德自由。在日常言行中,騎士團的正式成員不應任意戲言責任與榮譽,以免玷污騎士的尊嚴。
+
+4、風之神
+(近期增補)風神巴巴托斯是風與牧歌之神,是蒙德自由的守護神,也是蒙德人信仰的核心。西風騎士團應共同守護其意志,在自由受到威脅時為之而戰。
+*由於西風騎士團及教會內部某些成員對於風神信仰無所用心,該條術語很有必要加以增補。
+
+5、愚人眾
+至冬國派駐本地的外交官與特務人員,享有外交豁免權利。行事神秘詭詐,目標晦暗不明。
+*對其應格外小心,如發現可疑行為,請及時向總部報告,注意自我保護。
+
+6、深淵教團
+自深淵而來、古老神秘的敵人,其來源與動機皆不可知。在蒙德周邊偶有活動。
+*這些敵人極其危險,如若遭遇,請及時通知總部其出現地點與動向,注意自我保護。
+
+7、風龍廢墟
+(近期增補)蒙德西北方的古城遺址。曾經是傳說中高塔暴君的都城,但近期被風龍特瓦林佔據,成為其臨時避難所。因此這片遺蹟近來定名為「風龍廢墟」。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book12_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book12_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d514ce965
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book12_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「老師,我教您,只有我知道的魔法吧。」
+雖然他的通用語還很生疏,但為了和我成為朋友,還是很努力地、結結巴巴地說。
+他摘下一束小小的蒲公英。
+「蒲公英,蒲公英,跟風一起,到遠方去吧。」
+小狐狸念念有詞地說。
+然後,呼地一下,把一束蒲公英的種子都吹散了。他嚴肅地說,
+「這樣的話,老師您的願望就會隨著風,飄到風神的身邊去。」
+這時一陣風吹過,把好多好多蒲公英捲走了。
+「您瞧,風神聽到了我的願望。」
+他高興地說。
+「你許了什麼願望啊?」
+「當然是成為朋友啊,和老師。」
+小狐狸突然低下了頭。
+「您辛苦了。我們狐狸的口器和人類不一樣,教導他通用語很費勁吧?」
+狐狸不知何時來到了我們身旁。她的眼睛就像湖水一樣,深不見底。在這樣的目光下,小狐狸悄悄地躲進了蒲公英叢中。
+「等他學會了人類的話語——」
+我心想。
+「等他學會了人類的話語——」
+她靜靜地說。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book130_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book130_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a75b5f2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book130_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+——潮起——
+皓月當空時分,船歌徐起。
+
+璃月港曾有駕艨艟巨艦獵殺海獸者,被人們稱為「船師」。
+船師們在船體裝飾著海中巨獸的骨骼,以示無所畏懼。但船員們悠揚的船歌中卻罕有關於獵殺海獸的內容。這並非因為船師們不喜沽名釣譽,吹噓獵績;而是因為在大海尚不平靜的年代裡,船歌中出現血水之辭實屬不祥。
+
+有這樣一位手執大劍的船師,在遍佈礁岩、暗流洶湧的遙遠海域出入自由,在風暴和海獸的咆哮聲中肆行無忌。冥冥諸海之下的黑暗世界,於他而言是了無邊際的獵場,作亂一方的海中巨獸往往成為他的戰利品,高懸在船舷邊上。
+
+但橫行波濤的船師卻似乎從來不懂常人的苦樂,他的日子裡只有漫長的搜尋與獵殺,與腥澀的海風、陰鬱的鯨歌相伴。船員們對他畏懼大於愛戴,往往為他身上虯纏海草一般的氣息而惴惴不安。狂暴的遠海中,船師的快船永遠在沉默而冷酷地前進。
+
+只有那永遠坐在高聳船艏上的少女能夠令船師的目光稍稍溫柔。沉迷濤聲的少女是他的領航,共鯨歌同唱,引導斬風破浪的大艦航向巨獸出沒的海域。
+
+領航的少女以歌祭海,向每一絲海風與每一縷波濤致敬——
+
+「與我共傾聽那巨鯨沉吟,同聽濤響。
+待到海流風向正確時,向深海起航。
+敬那早已故去的神靈,敬我的舊主,
+請讓我將紛亂的洋流編織成為海圖,
+指引每一個魂靈,皆安然重返故鄉。」
+
+歌聲既落,船師欣然呼號起航。巨艦緩緩離開港灣,向著晨曦投下的碎光逐浪而去。
+
+如同此前的每一日,這便是船師浮浪故事的起始。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book131_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book131_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b909a94a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book131_CHT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+——狂濤——
+「與我同行入風暴淵藪,聽那冥海沉吟。
+待到海流風向正確時,向大漩渦徐航。
+我聽見故主的囈語,祝福著她的後嗣:
+請讓她們安然渡過烈風與旋流的狂舞,
+令海獸的巢穴,向勇士們的魚叉動搖。」
+
+在翻覆海天的風暴中,恆久的船歌未曾被遮蔽。少女的嗓音與驚濤同調,指引著船師避開危險的暗流,直向風暴中海獸翻騰之處沖去。
+
+穿越滾轉的漩渦,在雷電與風柱之間穿梭,巨艦闖入巨獸肆虐的領海。在映天的雷光中,船師舉起大劍,毫無畏懼。
+
+順著船師的目光,船員們這才注意到,黑暗的濃雲中未被雷光照亮的暗影,正是那連攜遠山的龐大之軀。與大漩渦中央如山脈般可怖的身影相比,艦上裝飾的獸類骨骼仿若幼崽。
+
+仿佛要向如幕牆般宏大的魔軀上發洩凡人的一切恐懼與妄想,隨船師的命令,艦側巨弩陸續擊發,磐岩彈丸與帶倒鉤的玄鐵魚叉在海獸的軀體上留下了可怖的傷痕。
+
+海中惡獸因劇痛而狂嘯,翻騰起赤紅的巨浪,猛力拍打艨艟船身。巨艦險被海獸的衝擊掀翻,甲板因洶湧的赤色潮水而難以行走。水手們浸沒在腥臭的洪流中,咒罵著司掌一切元素的諸多神靈,徒勞地將磐岩與利矛向巨獸射去。
+
+冷酷的船師從不為命運交付的敵手恐懼,船艏的少女亦以歌聲回應海獸的咆哮。巨艦圍繞著巨獸、順著亂流旋圜;承受著利齒與毒爪的衝擊,用弩炮、魚叉、投石,乃至凡人的血肉之軀發洩著懼怖與怒火。
+
+待到海獸的巨軀傷痕累累,海面上觸鬚與利爪斷裂殆盡;船師的大艦也已經疲敝不堪——半數桅杆已然折斷,半數弩炮已經支離,半數船員成了惡獸的晚餐,甚至他引以為傲的大劍也已折為兩半。這是一場必敗的挑戰,如同幼童挑戰巨人那般。
+
+重傷的海獸深知敵手已失去威脅,於是浮上海面,旋開利齒滿布的巨口,欲將動彈不得的巨艦一口吞下。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book132_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book132_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4a91b507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book132_CHT.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+——潮息——
+月亮被黑雲遮蔽的時刻,船歌未息。
+
+暴風漸止的海面上,破碎的巨艦緩緩滑向深淵。
+海獸螺旋狀的巨口大開,體腔內傳出沉雷般低吟。海中惡獸心滿意足,張開堅硬的礁岩眼瞼,想要最後一見不自量力的對手,卻將脆弱的巨眼暴露給垂死的船師。
+
+他望見了絕佳的機會,而透過他渺小的雙眼,海獸望見了比海淵更為黑暗的心。
+風暴的最後一道閃電點亮天空,巨艦的船艏在巨獸的旋齒之間裂成兩半,又被攪成碎片,就連龍骨的尖叫也被浪聲淹沒。
+
+接著,一切復歸黑暗——直到狂怒的咆哮又在黑暗的海面上響起。
+
+船師將斷劍深深刺入海獸的眼中,一次接著一次,直至穢毒的狂潮濺滿他的全身,直至斷劍的利刃也斷在巨獸破裂的眼球裡。
+當船師被無數鋒利的指爪掣住,面臨兇險的命運之時,他依然在用拳頭、牙齒和指甲戰鬥著。直到他將被海獸的利爪撕成碎片時——
+
+熟悉的船歌隨著鹹腥的風而來,海獸暫緩了動作。
+
+「與我同詠唱海洋的離歌,我喜悅的歌。
+待到海流風向正確時,我將與他別離。
+我聽見故主的召喚,源泉正待我歸去。
+請記住我與失卻的主人,重複這旋律。
+終有一日,你會尋得我,沉睡於淵底…
+——或許在那時,你也已被深暗漩渦吞噬。」
+
+海中巨獸的觸鬚如御座般盤虯升起,歌唱的少女正仰臥其中。任利爪刺破皮膚,觸鬚鉗緊手腕,任衣裙在海面飄散,她仍向船師唱著告別的歌。
+
+然後,少女被海獸溫柔地擁入黑漆的海中。
+
+在海洋被無常災禍統治的時代,浮浪之人朝生暮死。
+船師在陌生的商船上醒來,他已失去了自己的船與所有船員,徒留滿身瘡痍,與一個永遠迴盪著空靈船歌的深海舊夢——
+
+「待到海流風向正確時,我便出海為她尋仇,沉迷濤聲的人兒……」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book133_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book133_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..97c5a2161
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book133_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+眾所周知,勞倫斯是聲名狼藉的大貴族家族。
+貴族們不事生產,依靠著壓榨百姓,維持著極其奢華的生活。
+為政殘暴、生活荒淫、壓迫百姓、作惡多端,簡直罄竹難書。
+民眾對貴族們的貪婪無度極為不滿,不過大家都只是敢怒而不敢言。
+
+荻特里希是個貴族少爺。
+不過因為他還太年輕,所以並沒有做過什麼十惡不赦的事情,甚至他的劍術在貴族中也能算得上精湛。
+如果一定要挑什麼毛病的話,那就是他脾氣不怎麼樣,還覺得自己是宇宙中心,一切皆應圍繞自己而轉。當然,這是貴族公子哥們的通病,並不是什麼大事。
+但是他的姓氏——勞倫斯,註定讓他被劃分入混蛋的行列中。
+
+現在,這位混蛋少爺決定做出他這輩子第一件混事。
+早些時候,他翹掉了大魔導師的元素原論課,打算出城遊玩。但在路過平民街區時,見到了一位金髮藍眼的少女。
+荻特里希描述不出來那一瞬間湧上心頭的情緒,只感覺心跳聲從未如此吵鬧過,且不受控制。
+「大概這就是母親大人對她的貓咪一樣的情緒吧。」
+荻特里希心裡暗暗想著,忍不住往那位少女所在的地方走去。
+
+可惜這位平民少女對他興致缺缺,在他說明身份之後居然面色如常,不見絲毫情緒波動。
+所以他決定在夜裡去將這位不知好歹的民女掠走。
+
+「抓來之後,就把她關進籠子裡吧!像母親大人對待那些不聽話的貓咪一樣。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book134_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book134_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b88fb4b01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book134_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+平民少女是在一個風和日麗的午後,來到城裡的。她的淺金色長髮如同春日暖陽,淺藍色的眼眸閃閃發亮,就像是波光粼粼的午後水面。很難想像這樣一位少女是怎麼隻身一人從魔物肆虐的郊外,跋山涉水來到了城裡。
+
+「將她當做可疑人士,簡直就是對她的美貌的侮辱!」
+醉倒在酒館的守門士兵坐在嘈雜的人群裡大聲嚷嚷著。他今天守門時收穫頗豐,足夠在酒香中醉到天明。
+「你不過是被人家的美貌晃花了眼!」
+邊上的人毫不留情地揭穿了他。
+「才不是!我是那種好色之徒嗎?我是被這個晃花了眼!」
+士兵搖了搖手上的金幣袋。
+「好傢伙,那今天你請客!」
+「請客就請客!就怕你一杯喝完就倒下!」
+……
+
+於是這位自稱芙莉的遊學者順利在城裡安定了下來。
+芙莉說話語調柔和、聲音平靜。不知從什麼時候開始,坊間漸漸流傳開了一個傳聞。據說只要和芙莉說上幾句話,晚上就能做個好夢。
+除此之外,新來的少女似乎並沒有給城裡的生活帶來什麼變化,畢竟居民們每天需要面對的,不僅僅是眼前的苟且生活,還有來自貴族的源源不斷的壓迫。
+
+「呀,本來以為是很簡單的事情呢。沒想到已經變成這樣子了……」
+燈光昏暗的室內,芙莉歪頭托腮,坐在桌邊,手指上似乎纏繞著什麼。她說話的語氣仿佛念咒一般,有著蠱惑人心的力量。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book135_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book135_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..66ce229f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book135_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+是夜。
+遠處隱隱約約傳來了野獸的嚎叫聲,似乎是狼。
+芙莉在床上坐著,掀起了長長的衣袖,露出了一條白骨森森的蛇鐲臂環。
+蛇頭栩栩如生,咧開著嘴露出尖牙,仿佛下一秒會撲向獵物的脖子。
+蛇身蜿蜒纏繞在她的胳膊上,在魔法燈的冷光下散發出危險的氣息。
+「我親愛的妹妹,晚安。」
+芙莉輕輕撥動了一下臂環,小拇指在蛇尾之間穿梭,像是在和蛇鐲親昵地玩鬧。
+不一會,魔法燈熄滅了,整個房間墜入黑暗。
+
+黑夜會給芙莉帶來無限的力量。
+所以,幾乎是在陌生氣息侵入房間的那一瞬間,芙莉就察覺到了。
+荻特里希在黑燈瞎火之中,小心翼翼收攏衣擺到處摸索的樣子,全都被坐在床邊的芙莉看得一清二楚。
+對於芙莉來說,忍住笑聲在此時變得比大型催眠術更難,不過好在荻特里希已經來到了眼前。
+
+荻特里希看到了他日思夜想的那雙動人眼眸。
+只是,和白天的淺藍水面不一樣,此刻,芙莉的雙眼似乎也染上了夜色,毫無波瀾,如同靜寂深海。
+
+「把這杯子裡的水喝掉。」
+這是荻特里希在意識模糊前聽到的最後一句話。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book136_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book136_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a32737ffb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book136_CHT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+杯子從手上跌落,荻特里希倒了下去。
+芙莉蹲下來,取走了荻特里希腰間的佩劍。
+手掌撫上劍柄又鬆開,鑲嵌其上的一枚黑色泛光寶石便落入了她的掌心。
+
+「專門把永夜之眼送上門來,謝啦。」
+說著,她從胳膊上扯出蛇鐲,直接將黑色寶石投入蛇口中。
+鱗片與血肉從頭骨處開始飛速蔓延,不一會兒一條黑色的小蛇從芙莉的手上蜿蜒落地,開始變大,最後化為一條紅眼黑鱗的巨蟒,佔據了幾乎整個房間。
+芙莉伸出手,魔法燈便亮了起來,巨蟒開始縮小纏繞回她的胳膊上。
+
+「嗯?躲起來了嗎?」
+芙莉轉頭看向床底。
+床底下是——
+一條狗。
+似乎被剛剛的巨蟒嚇到了,狗顫抖得厲害。
+
+「呀,本來想要把你變成狼的,結果變成了狗。抱歉啦!」
+芙莉說著道歉的話語,但是語氣裡毫無歉意。
+
+荻特里希還沒意識到發生了什麼,跑到床底下躲避完全是本能。
+這才回過神來,聽到芙莉的話之後,荻特里希張開嘴想要說什麼,但是就算用盡全力,也只能發出「汪汪汪」的聲音。
+聽到自己的聲音之後,荻特里希慌了,立刻從床底下躥了出來。
+
+不管荻特里希在穿衣鏡前上躥下跳多少次,哀嚎悲鳴多少遍,那位貴族少爺都已經回不來了。
+荻特里希轉身對著芙莉呲牙並撲了過去,芙莉並沒有什麼動作,只是雙手交疊抱胸看了牠一眼,牠立刻沒辦法繼續向前,不管如何掙扎都沒用。
+
+「這可不是面對淑女應該有的禮儀哦。本來想直接放走你的。嗯……但是現在看來,你似乎很需要教導呢!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book137_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book137_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0778d09e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book137_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「再重新自我介紹一遍吧。我是諾特芙莉嘉,或許我的稱號你會更加熟悉一點。人們經常稱呼我為暗夜魔女。」
+諾特芙莉嘉說著,她的溫柔的淺金色長髮開始慢慢變暗,最後化為一片漆黑,融入窗外夜色之中。猶如藍天一般的眼眸迎來了黑夜,化為漆黑。
+
+「現在,我就是你的主人了。當然,我會好好教導你的。」
+諾特芙莉嘉蹲了下來,給荻特里希套上了不知道從哪拿出來的項圈。項圈隨著荻特里希的掙扎漸漸縮小,最後穩當地停留在牠的脖子上。不管牠怎麼甩腦袋,或者用爪子撓,都沒辦法移動項圈一絲一毫。
+
+「唉,真是浪費了不少時間呢。快走吧。」
+諾特芙莉嘉起身朝城外走去。荻特里希卯足力氣,嗚咽著想要逃往貴族莊園的方向,但是無濟於事,項圈似乎能控制住他的身體,只能跟著諾特芙莉嘉走。
+
+諾特芙莉嘉瞥了一眼不情不願跟著自己的荻特里希,手指勾住頭髮打了個圈。
+「雖然看著你掙扎很有趣,但是真的太吵了。如果你想要試試看我的新法術『寂靜之夜』的話,不妨再多叫幾聲。」
+似乎整個世界都瞬間安靜了下來。直覺告訴荻特裡希,絕對不能成為她新法術的實驗對象。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book138_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book138_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed59edcc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book138_CHT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+在簌簌作響的翠綠幕牆之間,蛙聲與蟬鳴交織之處,山岩缺口下的潮濕地帶,是竹林枯敗的一角。
+
+輕策山的竹林中,多有鬼狐故事流傳。
+
+霪雨過後,竹葉間露滴奏鳴。少年急匆匆走過林間小道,左曲右轉,攀上潮濕的山岩,又走下覆著青苔的石板路。任草藤牽絆他的步伐,葉片劃過他的皮膚。在輕策山的綠竹之間,在山岩缺口下的角落,少年來到一小片枯敗的地界,稍事休息。
+
+莊裡的長輩說過,霪雨霏霏的季節是狐狸娶親的好時節。只有小孩子能看到送親隊伍和狐狸新娘的大紅轎,聽到一路上吹吹打打的鼓樂,在竹林中好不熱鬧。
+
+長輩還說過,小孩子可不能靠近那隊伍
+
+「若是靠得太近,會被狐狸把魂攝去的!」
+村裡的長輩這樣說過。
+「把魂攝去了,又會怎麼樣呢?」
+「若是被狐狸把魂攝去了,那可就永遠也不得翻身了呀…說不定就讓狐狸做了嗩呐、做了鐃鈸,敲啊,打啊,從此不得安生……」
+這樣說著,長輩還不忘作出敲鑼打鼓的姿態,嚇唬後生。
+
+等到稍稍長大,少年不再相信無稽的鬼故事。在飄蕩的仙靈指引下,他穿越翠色的迷宮,沿途卻只聽得幾聲狐鳴,這些深藏竹林的狡黠生靈幾乎從不會在草率路過的來客面前現身,更不用提熱鬧的送親隊伍了。
+
+少年頗感失落,踢開腳邊的卵石,踏過天成的石階,繼續向竹林深處走去。
+
+長輩曾說過,這片竹林生長的地方,曾是被岩神的偉力征服的故國。可岩神生得什麼樣子?岩神是否有手有腳,有人的面目?或者,岩神是否與遍佈河邊的石人石獸一番模樣?
+
+定期進城販賣藥材的採藥人們每年都會帶回請仙儀式的消息,為大家講述一年一度岩神降世的盛景。但好奇的孩子們總是希望能親得一見那尊山莊祖祖輩輩崇拜的巨神。
+
+輕策山的永固是岩神的恩賜嗎?祖祖輩輩在平靜中老去的生活,也是岩神的先定?
+
+這些疑問的答案只在山莊之外,與山中那個逐漸老去的世界隔著一片竹林。
+
+懷著疑問與期待,志在波濤的少年在竹葉分割的碎影間迷了路。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book139_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book139_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6945dcef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book139_CHT.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+翠綠的竹幕間,迷路的少年遇到了意想不到的同伴。
+
+「怎麼,迷路了嗎?」
+一個輕柔的聲音傳來,帶著一絲嘲諷的輕佻。
+
+少年轉過身去,卻看見一個修長的白衣女人。她站在汩汩的清泉邊,蓑衣上珠光閃閃,金色的瞳眸與夕陽投下的散碎光彩相融。
+
+莊裡的長輩說過,清泉中曾有白馬躍出,化作仙人助岩王征戰。
+但從沒有誰說過,那是何處的清泉,一躍而出的優雅仙獸名諱為何。
+更何況,面前的這個女子並不像是什麼仙人,除了那雙攝人的金色眼睛。
+
+再說,從來沒有聽說過仙人下雨也要披蓑衣的。
+
+「原來是個傻子。」
+白衣的女人狡黠地笑起來,金黃的眼眸彎成了兩輪新月。
+
+「妳才是傻子!」
+少年生氣地回擊道。
+這傢伙果然不是什麼仙人,哪有說起話來如此難聽的仙人!
+
+「我想要出門冒險,出去做水手,親眼看看帝君的巨岩槍是什麼模樣!」
+
+「……結果剛出門就在竹林裡迷了路。」
+女人波瀾不驚地接道,眼睛帶著淡淡笑意,格外令人氣惱。
+
+「我不是……」
+「少嘴硬了,來,我帶你出去。」
+女人笑著,伸出手來,她的手纖細潔白,映著竹葉間漏下的點點暮光。
+
+「……謝謝。」
+少年牽起她的手,觸感冰涼濕潤,就像山中的清雨,就像被露珠打濕的竹筍。
+
+夕陽漸漸隱入山脊,餘暉在青色的天空一閃即逝。
+
+莊裡的長輩說過,當夕照消逝,山林陰氣濁重寒涼,最易孳生妖鬼。
+眾妖鬼生自早已死亡的過去,是亡者的怨憎與不甘凝成的惡靈。被它們纏繞的竹木會漸漸枯敗而死,被它們纏上的人也將憔悴昏沉。
+「有些時候,它們會請求路人做不可能達成的事,然後令他們自陷絕境……」
+「還有些時候,它們會給無辜的過客引路,終點卻是妖魔的巢穴。」
+「所以啊,小鬼頭,出門遠行可千萬不得掉以輕心!」
+莊裡的長輩如是說著,教訓般拍拍他的腦袋。
+
+這麼想來,她莫不是山林裡的妖鬼?
+少年心中忐忑,不由得放慢了腳步。
+
+「怎麼了?」
+女人回過頭來,背著月光的陰影中,金色的瞳眸閃閃發光。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book13_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book13_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f4e77509
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book13_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+小狐狸不斷地回頭向我們揮手,一邊走向遠處。他的身影越來越小,變成了一個小小的白點,混在蒲公英海中,慢慢地不見了。
+在他消失後,狐狸轉向我,向我走來。
+一步兩步,離我越近,狐狸就變得越高大。
+當她走到我面前時,狐狸居然變成了一個人。
+是個個子高高的,脖子長長的,皮膚白白的人。她的眸子就像湖水一樣,亮晶晶的,就像碎了的寶石。在夜裡,就像透過樹葉落在湖面上的陽光一樣。
+「真是個美人。對了,就像我很久以前喜歡的姑娘。雖然我已經不記得她的名字了,但那雙眼睛,一定是她。」
+我心想。
+戲法也好,狐狸變成人也好,和那雙像湖水、像寶石的眼眸比起來,都不算什麼。我們就這樣靜靜地在無邊無際的蒲公英海中站著,什麼也沒說。
+最後,我按捺不住,開口說:
+「這就是妳要教給我的,狐狸的變化戲法嗎?」
+「是的。這麼長時間來,十分感謝。」
+她俯下身子,對我鞠了一躬。長長的黑髮從肩膀上像水一樣流下來。
+雖然和小狐狸道別讓我的心裡空落落的,但一想到能學會變化的戲法,又興奮了起來。
+等學會了戲法,我就能變成鳥,在天上飛,能飛多高呢?還能變成魚,一直游到從來沒去過的馬斯克礁。
+「啊啊,還能用來打獵,」我不禁想道,「再也不用吃沒有肉的蘿蔔燉肉了。」
+「那麼,請您就這樣站定不動。」
+她繞著我走了一圈又一圈。每走一圈,她的身形就變得更加高大。
+不,不止是她,身旁的蒲公英也變得更高了。一開始只到我的腳邊的蒲公英,變得越來越大,很快沒過了我的腰,最後變得像參天大樹一樣。
+當我感到不對勁時,才發現,她已經變成了一個巨人。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book140_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book140_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf5c35f8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book140_CHT.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+輕策山的竹林,夜晚總是來得很快。
+從竹林下仰望,銀色的月亮被鋒利的竹影切割得支離破碎,在蛙聲漸歇,蟬鳴漸隱的地方,在銀色月光照亮的角落,幾棵新筍剛剛冒頭。
+
+輕策山的竹林中,多有鬼狐故事流傳。
+
+入夜時分,白衣的女人為少年講述了許多故事。都是些很古老的故事,但少年未曾聽過。
+
+「在久遠的過去,夜空曾掛著三輪明月。她們是三姐妹,壽限比岩神更長,生辰比璃月港的基岩更為古老。
+月亮是詩與歌的女兒們,也是月夜的君王。她們駕著銀色的高車巡遊,每過一旬,便由一位姐妹接替另一位的王位。如是周而復轉,直至大災禍降臨的那一天。
+三輪皓月有同一個愛人,是司晨的星辰。只有白晝與夜晚相交的一刻,三姐妹之一才得以穿越漸隱的星斗,臨幸晨星的寢宮。之後,隨著曙光初現,夜的君王又匆匆駕著高車隱去。
+三位姐妹對唯一的愛人付出同樣的深情,就像她們對彼此的深情。那是顛覆天地的大災降臨之前的事情了。
+後來,災禍掀翻了君王的高車,摧毀了星羅的宮闕。夜空的三位姐妹反目成仇,不得不以死作別,卻只有一位留下了蒼白的屍身,放射著清冷的光芒……」
+
+女人仰頭望向竹海間的皓月,修長的脖頸被鍍上了銀光,金色的眼眸閃亮。
+
+「狼群是月亮的孩子,牠們始終記得大災禍與隨之而至的悲愴。因此每逢月圓,牠們便為主母的命運哭訴……也正因此,那些與狼群生活的孩子們,會將晨星——月亮倖存的愛人,稱為慟星。」
+「這樣嗎……」
+少年一時無語。
+那是莊裡的長輩從未講述過的故事,或許即使最年長的長老也從未聽聞過這些傳說。它們比狐狸娶親、妖鬼纏人的故事要更宏大,卻又不如岩王鎮妖之類的傳奇生動。更像是一場虛幻荒唐的大夢。
+
+「這是沒有發生過的故事,是被人們遺忘已久的傳說。」
+白衣的女人輕輕撫過少年的頭髮,垂下眼瞼,眼中的黃金色彩黯淡了一些。
+「在仙祖定乾坤於一尊之前,曾有眾神漫步大地,諸多仙人也曾在此立命。但在那之前呢?
+「只有殘破的記憶,記憶的碎片化作故事,故事則變成口耳相傳的傳說…」
+「這些超越凡世的古老記憶,即使是神靈或仙人聽聞,也會為之感傷吧。」
+
+女人深嘆了口氣,卻發現身邊的少年早已沉入夢鄉。
+「真是……」
+無奈地笑笑,女人將蓑衣解下,披在他的身上。
+
+那一夜,少年夢見了三輪明月的夜空,與高車停靠的星闕。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book141_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book141_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8b6b14e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book141_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+當天色漸明,少年被輕輕喚醒。
+
+被鬼狐故事纏繞的竹林,曦光中閃爍著白霧的影子,仿佛飄逸的馬尾。
+
+女人牽著少年的手,向著日光穿破竹林的方向走去。左曲右轉,穿過蚊蟲孳生的草叢,登上濕滑的青綠石板,攀下隱藏在竹影中的山岩,她引領著他來到了竹林的出口。
+
+「我還不知道妳是從哪來的,姓什名誰?」
+少年問道,他對昨夜的故事意猶未盡。
+
+「……」
+女人轉過頭來,背對著晨光,瞳眸閃爍著金色光芒。
+她只是對他笑笑。沒有說話。
+
+多年後,不再是少年的少年重又回憶起這一刻,那時他才會明白:她與他的分歧有如山淵。他命中註定要離開故鄉前去璃月港,尋求岩神所賜的財富;她的命運則是避世隱居,遠離威嚴慈愛的岩之巨神的目光,守護那些甚至被她自己逐漸遺忘的古老故事。
+
+於是,少年與白衣金瞳的女人分道揚鑣。
+他打點行囊向繁華的港城走去,而女人默默佇立在竹林邊緣,攝人的金瞳似乎已預見少年許久以後的命運——當他老去,厭倦海面或人世的一切風波,終有一天會回到這座慢慢步向安樂終末的山莊。
+
+晨陽的朝霞中,少年聽到嘶鳴與遠去的蹄聲。
+轉頭觀望,身後空無一物,只發現肩頭落了一縷白色鬃毛。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book142_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book142_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9873d6148
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book142_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+在蒲公英酒的國度,大話與流言隨醉氣遠揚。
+在胡鬧的醉鬼中間,那些誇張的傳說總能流傳到更遠的地方,就像醺醉時的胡言,或七歪八斜的步態那般,雖笨拙卻也有趣。
+
+傳說在過去的某個年代,蒙德曾有一位著名醉漢。像趕上休獵期的清泉鎮獵人那樣,他酒量不小,但每飲輒醉。不把口袋中的酒錢花光,絕不會離開酒館的吧台一步。
+
+某夜,醉漢方暢飲完畢。正踉蹌歸家之際,頭暈眼花的他誤入了狼的林地。
+
+今日的奔狼領是王狼的領土,有理智的外來客大多會被這片森林肅殺的氣氛嚇阻。據老獵人們說,那是因為北風的王狼聚集著群狼的魂靈,防止外來者闖入不屬於他們的土地。
+但在那個遙遠的時代,群狼的領主尚未隨北風降臨那片森林,為狼族帶來秩序與安寧。那片森林曾是野狼自由爭鬥的場地,在人類所未知的樹影間隱匿著它們血腥的遊戲。
+
+就這樣,蒙德城的知名醉漢闖進了狼林。
+
+黑暗的林影之中,醉漢不顧絆腳的草藤與惱人的樹枝,蹣跚而行。
+很快,一雙綠光閃爍的眼睛盯上了他。
+那是一條孤狼,它靜靜地跟隨在醉漢身後,一邊心裡暗暗嘀咕著:
+「怪哉,怪哉!」
+
+數百年來,從未有人敢進入狼林,無論是全副武裝的騎士,還是衣裝襤褸的逃犯。即使恣肆的貴族也不願將奴隸流放在這片森林,生怕此種冒犯會激怒野蠻的狼群,為自己的領地帶來不必要的麻煩。
+
+「但這傢伙竟然敢獨自一人跑到這裡來,實是怪哉!」
+孤狼嘀咕著,一邊忍受著醉漢薰天的酒氣,一邊在他身後緊緊跟隨。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book143_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book143_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a57c9e9bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book143_CHT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+眾所周知,狼的嗅覺比人類更加敏銳,也更敏感千萬倍。
+在追蹤獵物的同時,濃重的酒氣也把孤狼薰得幾乎窒息,綠色的雙眼很快便眼淚汪汪了。
+
+「哼…」
+生於原野,長於森林的孤狼從未接觸過人類的文明,儘管曾隔著果酒湖偶然嗅到淡淡的酒香,但卻並不能完全理解這氣味所代表的東西對於人類有何意義。
+
+「這傢伙或許和鼬鼠是同類,他早就發現了我,現在正放毒屁逃命呢!」
+孤狼這樣想著,忍著薰天的酒氣,稍稍加快腳步,在醉漢身邊的陰影中觀察著他。
+
+狼是謹慎周全的野獸,但喝醉的人不是。
+酒令人昏沉暈眩,有時卻又會讓人格外敏銳地察覺到風向的細微變化。
+也不知怎麼的,醉漢發現了一直跟隨左右的孤狼。
+或許是因為孤狼被醉漢的酒氣薰得暈頭轉向,再也顧不得腳下松針斷裂的聲響,才會失態被獵物發現。
+
+「你是誰,你也在這裡找廁所嗎?」
+醉漢揉揉惺忪的眼睛,問道。
+「人類,你又是誰?身上如此臭烘烘的!」
+狼聳聳鼻子,呲著牙,威脅般地答道。
+
+聽到孤狼沙啞的嗓音,醉漢非但沒有畏懼,反而來了興趣:
+「朋友,雖然我不知怎麼惹到了你…不過我們蒙德人的老傳統是喝酒最忌無聊,趁著今夜的月光,不如我跟你講個故事好了。」
+說罷,他打了個醉嗝。
+
+孤狼本想不顧這些醉話,一口咬斷醉漢的喉嚨。
+但聞到刺鼻的酒氣,它便難以提起胃口,於是不情願地答應了下來。
+「哼,轉念一想,我也不是那麼餓得慌…不如聽你廢話一番。」
+
+醉漢伸個懶腰,驚動了幾棵小小的蒲公英。
+然後,他開始了今夜的故事。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book144_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book144_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..34b3073ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book144_CHT.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+相傳在遙遠的荒原上,有一條獨狼遊蕩。
+
+它曾是狼王,曾經率領自己的部族尋覓家園,捕獵與戰鬥…那時的生涯在它的身上增添了數不盡的傷疤。
+
+它帶領自己的種落越過原野,途經古老的宮闕廢墟,穿越魔怪與仙靈的領地。
+荒原是殘酷的,隨著狼王日漸老去,群落隨之漸漸流散。年長日久,整個種群只剩下了一條衰老的孤狼。
+
+傳說中的荒原是沒有神的土地,這裡只有古老的魔神留下的鬼魂殘跡,與往日仙靈空空如也的宮廷。當孤獨的老狼經過一座灰色宮殿時,一陣樂聲吸引了牠。
+
+「我從未聽過如此悅耳的鳥鳴或蟲叫,甚至忘記了腹內空空之苦。」
+於是,狼步入灰色的廳堂,踏過遍生的雜草,又途經破碎的石棺,其上舊主的肖像依然清晰可見。
+
+走進一方內室,孤狼遇到了奏樂的少女。
+她的肌膚如同灰燼一般蒼白,眼眸低垂,纖細的手指撫弄著脆弱的魯特琴弦,正在彈奏一首早被遺忘的哀歌曲調。
+
+狼坐在蒼白的少女面前,一時間忘記了饑渴與孤獨的滋味,靜靜傾聽著少女無聲的歌唱:
+
+「往日秋夜的蟬鳴,是放逐者的吟唱,是人類最早的歌。
+他們失去了一切形與神寄宿的家鄉,只剩下歌與回憶。
+最後的歌者,最初的仙靈,彈奏著終曲,坐在天使的廳堂。」
+
+森林中遊戲的小小仙靈也被她的歌聲吸引,紛紛向她致上敬意。
+
+「那是什麼歌?」
+狼不解發問,牠聽得懂每一句話、每一個字,甚至每一個音符;但她的語言是牠從未聽過的,與任何生靈迥異。
+
+「是仙靈的歌。」
+蒼白的少女輕輕答道,
+「在久遠的曾經,這是我們為蠻荒的人類作的歌,但如今卻用來歎息我們自身的命運。」
+
+於是,狼跟隨少女的旋律,笨拙地應和起來。
+狼的聲音蒼涼破碎,充滿了悲哀。
+
+「你在唱什麼?」
+蒼白的少女問道。
+
+「這是我們的歌。」
+狼回答。
+
+「真難聽。」
+撩撥著魯特琴弦,少女不留情面地評價道,
+「不過,你可以和我一起唱。」
+
+就這樣,狼與少女的合唱迴響在舊日宮闕的廳堂之中。據說今日的冒險家們在經過此地時,依然能夠聽見特異而和諧的音律迴盪。
+
+「就這樣?」
+孤狼有些失望地舔舔嘴唇,
+「不如我為你講個故事。」
+
+於是,孤狼清清嗓子,開始了自己的故事——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book145_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book145_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9a682d3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book145_CHT.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+傳說蒙德最初的酒,是在北風呼嘯的年代釀成的。
+
+在冰霜列王相爭的年代,冰暴中飄搖的先民將野果粗釀成酒,為了躲避凍瘡的痛苦,也為了增添直面冰霜的勇氣。在那個時代,冰雪依然覆蓋蒙德大地,蒲公英也尚未探出頭來。
+
+據說在蒙德,第一個發明酒的人是一位冒失鬼。
+
+在冰雪圍困的部落中,冒失鬼為艱難耕獵的部族看管糧食。
+畢竟,儘管冰天雪地之中人跡罕見,但還總有些耐寒的小動物會打通隧道,從地下冒出來偷吃地窖中的糧食。因此,部族總是需要有人巡查存儲糧食的洞穴、堵上鼠類打出的地洞,或把盜竊糧食的鼠輩抓個現行,為族人增加餐食。
+
+在那個時代,陰濕的洞穴總需要格外細心看護,否則堆積其中的食糧便有可能變質腐朽。但也有些時候,潛藏的小小生靈會給人們施加一點小小的惡作劇。
+
+趁著冒失鬼又一次怠忽職守,風的精靈化成狐狸模樣,潛入成堆的野果之中,令酵母孳生,將之催熟發酵。
+而冒失鬼腹中空空,前來取食野果,正被發酵果子的醇厚口感迷醉。於是用獸皮將之榨出漿來,所以為酒。
+
+雪原之中發明釀酒的冒失鬼也是最初的醉鬼。傳說他是第一個因醉酒而迷失在夢中的人。
+
+在他最初的醉夢中,他化成了一頭孤狼。在很久以後、或者很久以前的某個時代,他與其他群落的同類拼死撕咬、與風雪中的人類競奪食物,又與最初的仙靈相遇。
+
+群居的人與群居的狼,都是無法忍受孤獨的生物。而新釀出的酒,令他們的夢互相連通。
+
+但他們對待夢的態度卻截然不同。
+
+只見過風雪的人嚮往孤狼馳騁的荒原,而孤狼卻對於人類的欲望心生恐懼。牠無法理解為何人類會迷醉在危險的幻覺裡,從中尋找希望。
+而更令狼忌憚的是,在人類的夢中,他再也無法辨清自己究竟是那頭孤狼,還是一個懷有狼靈的凡人。
+
+於是,孤狼誓言遠離人類的毒物,隔絕酒的誘惑。
+因為狼並不是風的子民,牠們的家鄉並不屬於酒和牧歌。因此,狼離開了人類的領地,轉而在荒野與山林中的酒香罕至之地安家。
+
+「這就是你們稱之為酒的東西,與狼的淵源。」
+孤狼得意地對醉漢說道。
+一轉頭,卻發現醉漢在柔軟的松針床上酣睡已久。
+
+孤狼無奈地噴出鼻息,將這坨酒氣薰天的傢伙丟在一旁,自顧自離開了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book146_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book146_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f9722b20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book146_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+這日晷上的話,應該是接著千風神殿那台日晷上刻的話,四句話合起來才是完整的。
+
+千風神殿和這裡,應該都和某位和『時間』有關的魔神有所關聯。
+
+真有意思,時間的神殿,卻消失在了時間裡…
+
+另外,在一些古老的典籍中,一部分學者也認為,『風之神』和這位魔神有著某種關聯……
+
+如果真是這樣,這裡一定有著某種痕跡…一般來說,應該是元素痕跡什麼的…
+
+而且,我確實在某個時間段裡,感覺到周圍有些奇怪。這個時間段大概從淩晨兩點開始…最多不過五點…
+
+畢竟旁邊有這麼一座日晷,淩晨的那個時候,日晷指針的影子也正好在正下方,實在是顯眼得很,時間點還是很容易記住的。
+
+不過我沒有『神之眼』,就算是感受到了異常,有了這些猜測,也沒什麼具體的實驗手段。
+
+真是麻煩,這年頭搞學術的人沒有『神之眼』,簡直就是寸步難行啊…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book147_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book147_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3116346e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book147_CHT.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+璃月乃天下奇珍薈萃之地,有寶物,便自然有識寶的明眼人。
+
+「希古居」的首代店主玟瑰,便是這樣的一位特立獨行的藏家。
+
+緋雲坡的古董店「希古居」時常有雅客光顧。這家字號白日閉門謝客,僅在月升時分開張。接待的絕非尋常顧客,而是眼光超群的名玩。
+
+不論是楓丹的精密鐘錶、須彌的薰香、蒙德舊宗室留下的酒壺,還是仙人坐過半時辰的木凳、岩王爺曾品過一口茶的玉石杯盞、鄰國風神失手打破的青瓷酒瓶……皆在店中陳列妥當,只等有緣的顧客光臨。
+
+是夜,一位貴公子在店中偶然停駐,細細觀賞著陳列架上的諸多古物。
+
+店主注意到他身穿山岩般肅穆的黑色長衫,雙眼如同金珀。
+
+這位貴公子絕非凡俗之輩。玟瑰一眼便知。
+
+「歡迎光臨,客人看上了哪件古物,請盡情自行挑選。」
+店主輕柔的聲音打破了深夜寂靜的氛圍。
+「嗯…哦,不好意思。」
+貴公子笑了笑,語氣略顯為難。
+
+「我只是對這件精巧的贗品頗感興趣。」
+
+他所注目的是一枚殘缺的古老玉牌。
+
+月光落在圖案稍完整的一面上,透出絮狀玉瑕的陰影,又沿著玉牌表面滄桑縱橫的溝壑流瀉而下。這枚玉牌表面磨損嚴重、邊緣殘損,已經看不出其上曾勾勒了怎樣的筆跡或畫面。似乎它經歷了一段並不安逸的時光。
+
+「贗品…?何以見得?」
+玟瑰對客人的挑釁本習以為常,但如此直白的嘲諷還是讓她心內惱火。
+
+更何況這件古物曾由一個冒險家從深淵的廢宮之下捨命發掘而出,當年她磨破嘴皮、幾乎花費了大半家當才勉強買下。若它真是贗品,不僅資產蒙受虧損,而且「希古居」識寶的名聲也要大打折扣。
+
+於是,玟瑰暗自決定,不僅要打發走這位砸場子的生客,還得想辦法把這枚玉牌出手賣給他才行。
+
+「希望客人能細細評價。」
+
+————————
+
+「眾所周知,兩千五百年前,提瓦特大地橫遭災異,魔神率眾混戰,今日凡世七國之境皆遭波及。在那時雖無七國,凡人亦有自己的聚落、城邦和國度…」
+在漫長的遺忘中失去名字的魔神,曾經也被他們的子民紀念、崇拜,甚至愛戴。因此,先民們以海灘的珠貝、深山的軟玉,草間的頑石,地中的鹽晶,各自塑造神的形象。
+此種玉牌就是那個時代的遺物,來自一個崇拜岩王帝君的古老部落…當然,在那時,我們的岩王爺或許還不叫岩王帝君。
+在那個諸神在凡人頭頂廝殺的時代,岩王帝君尚未為七國定立貨幣,創生摩拉。因此,該部落便以偶然發掘而出的金石作為仲介物,以岩王肖像作為價值穩定的擔保。
+如妳所見…凡人的智慧竟如此神奇。甚至提前於岩王的安排,便為自己找到了出路。」
+
+貴公子停頓一下,似乎在思忖自己剛剛的品評。
+銀白月光籠罩下來,仿佛稍稍縮小了他的身形。
+
+「這種玉牌存世稀少,往往埋藏在山澗之內。又因為出於凡人親手精工雕刻,每一枚都獨一無二…所以往往在市場被炒到天價,若說價值連城也絕非誇張。
+只可惜,貴店這枚是近代的仿品。年代之近,或許僅能追溯到您的父輩。
+行話中所謂『無瑕不玉』,這一枚玉瑕太少,玉質太過透亮…反而不似先民時代的遺物。
+又加之玉牌上雕刻的形象乃一女性,這種形象罕見於先民的其他遺物之中。」
+
+貴公子舉起玉牌,在月光下細細打量,
+「雖然民間流傳著些許傳說,但岩王帝君化為女身的說法,從未見諸任何史籍,也無實物佐證…」
+
+這位貴公子雖然年輕,卻有股老學究的氣質。
+
+「這就是客人有所不知了…」
+玟瑰微笑著,仿佛狡猾的狐狸在挑釁經驗不足的獵人,
+「不知客人是否願意賞光聽我講段故事?」
+
+店主眯起細長的眼眸,隨後將故事娓娓道來…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book148_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book148_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a3e22cde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book148_CHT.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+在眾神尚且漫步大地的年代,今日萬民敬仰的岩王帝君也是諸多神明中的一位。
+在那個時代,坊間據傳岩王爺曾是一位冷酷無私的神明。處事公正,決斷無情,但卻缺乏凡人應有的感情,如同永恆的磐岩一樣冷硬。
+儘管如此,人們仍舊敬畏他,信任他。因為他的一切法度皆能保證交易的公平,生活的安全有序。而岩神同樣從信仰中強化著自己的存在與力量。
+
+但即使是神,也無法左右凡人的信仰與質疑。
+即使是公道的守護神,也無法將條理分明的規則釘入每個人心底。
+
+在明蘊鎮曾有一位玉匠,性格戲謔、玩世不恭。每當接受委託,皆會以令人意想不到的方式、在期限的最後一天將之完成。
+
+如果客人預訂的是征服猛獸的獵人肖像,大概就會收到一尊倉皇逃竄的野豬。
+若問起來,回答大抵如此:
+「正在征服猛獸的獵人即使不抛頭露面,其英武之氣也會令走獸膽寒。」
+
+如果客人預訂的是位高權重之人的玉雕,大概便會收到一尊華麗的權座。
+若追究起來,回答大抵如是:
+「位高權重之人秉權不過百年,其人未必比權座本身來得長壽。」
+
+就這樣,玉匠在明蘊鎮被視作「怪人」。而在商業發達的璃月港,富裕的買主們卻引以為噱頭,大多甘願預訂他的玉雕器物,也為了特意領教此人花樣百出的捉弄。
+
+——————
+
+某天夜裡,一個女人來到了玉匠的工坊。
+她身穿一條修長的黑袍,在琉璃般的彎月下,眼眸閃爍著金珀般的光芒。
+玉匠此前並不認識她,卻很快發現,他們總能聊得投機。說來奇怪,她瞭解明蘊鎮的每一條礦脈、每一座玉石礦藏,談起天地奇觀如同說起姐妹,聊到美玉金石仿佛談論自己的愛女…
+但她唯獨很少談及人文習俗,待人接物的道理。
+或許是不通人事,或許只是不想多談。但無論如何,此人出身定然不凡。
+至少玉匠這樣揣測。
+
+「我想要一方玉牌,上面刻著岩王肖像。」
+待聊到盡興,臨別出門時,女人才終於提出要求,
+「但你不可出於想像雕刻岩神的面貌,必須要以你親眼見過的東西為範本,雕刻出真實的岩王肖像。
+「否則,我不會付一摩拉。」
+
+於是,兩人約定,三日為期。
+
+第一日,玉匠只顧與好友宴飲闊論。任何委託一概不接。
+
+第二日,玉匠出門登山訪玉,一整天不接待任何客友。
+
+第三日,玉匠才開始閉門雕琢璞玉,自清晨直至深夜,終於一氣呵成。
+
+待到彎月又一次升上夜空,瞳眸如金珀般的女人再度上門,
+玉匠交出了自己的得意之作——
+一枚美玉雕成的神牌,其上正是女人的形象。
+
+女人不解,蹙眉發問。
+玉匠如是解釋道:
+「第一日,我問遍智者與博學之人,得知了岩王之理的運作方式。但這僅僅是骨架。」
+「第二日,我親往山中,花費整整一天時間觀察山岩,傾聽元素的生長,揣測岩王的造物,但這僅僅是血肉。」
+「第三日,我蒙上雙眼,隨心所欲地在璞玉上雕刻切削,隨心而起,隨心而止。這才是靈魂。」
+
+說著,玉匠略顯尷尬地一笑,
+「可我也不知道,為什麼就雕成了這樣。」
+
+女人把玩著玉雕,若有所思:
+「有趣。這倒是讓我想起了另一個故事…」
+
+說著,她抬起石珀色的雙眼,娓娓道來…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book149_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book149_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0dd40ec1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book149_CHT.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+璃月乃天下奇珍薈萃之地,有寶物,便自然有識寶的明眼人。那是璃月港極盛繁華的時代,百貨千財皆揚揚而來,紛紛而去。
+像現在一樣,那是屬於富商與船長的時代。是與商場上的風波和大海中的巨獸搏命的人們主宰的年代。
+
+同樣,在那個年代裡,港城宏大的碼頭上永遠有無數忙碌的水手與工人。
+傳說岩王帝君不僅會化身貴人與玉京臺的諸位大人周旋,同樣也時常化成凡民,在礦工與漁夫,水手與商販中間行走。
+
+在那時,璃月的碼頭上有一位漁船老闆,為人苛刻挑剔,對待幫工十分粗暴。每當事不稱意,時常不顧幫工的申辯而動輒責駡,甚至扣除工錢。
+
+這一天裡,漁船老闆遇到一位少年。
+他是船老闆新雇來的幫工。身穿短褐,頭上繫著頭巾,與一般船夫無二。但膚色與神情透露出他是自輕策莊而來尋找出路的山民,他的臉上有山岩的輪廓。
+
+他就像其他山民那樣笨拙木訥。更令人惱火的是,在分揀漁獲時,他總會厭惡地避開那些帶觸手的、黏糊糊的海鮮。
+
+「挑三揀四,有何出息!你是什麼富家公子嗎!」
+這句話便成了漁船老闆剋扣工錢的藉口。
+
+以往,少年總會木訥地笑笑,然後繼續手裡的活計,一如往常。
+但終於有一天,少年開口問道:
+「既然人人都有所好有所厭,為何要擇其惡者而行呢?」
+
+被榆木腦袋的學徒嚇了一跳,漁船老闆忿忿地在他頭上拍了一掌:
+「人世的規矩如此!若沒人做自己所不喜歡的工作,則永遠無法成事!」
+
+「可這恐怕不是岩王帝君訂立規矩的本意…」
+
+「哪那麼多廢話!」
+
+「這樣,不如我給您講一個故事好了。」
+少年的眼睛在夕陽光照下閃閃發亮,像是山間的金石。
+
+「你還會講故事?」
+聽到這個榆木腦袋也會講什麼故事,漁船老闆倒是來了興趣,
+「講吧…欸,手別停!」
+
+少年狡黠地一笑,眼中透出一點光芒,
+「那就讓我講講,一枚玉牌的故事…」
+
+就這樣,在少年的故事中,店主忘記了時間,也忘記了他剋扣傭工而來的收入正被另一雙手悄悄摸走,分發給眾人。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book14_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book14_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b53e0fc3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book14_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+當我感到不對勁時,才發現,我已經變成了一枚蒲公英。
+當然了,就算我想抗議,蒲公英是沒有舌頭,也沒有嘴的,我什麼話也說不出。只能眼睜睜地看著像巨人一樣的她,把我那束蒲公英,用食指和拇指,輕輕地摘下。
+「蒲公英,蒲公英,跟風一起,到遠方去吧——」
+狐狸念念有詞地說。
+然後,呼地一下,把一束蒲公英的種子都吹散了。我也被捲在暴風中,遠遠地飛走了。
+在旋轉中,我感到頭昏腦脹。那雙像湖水中的寶石般閃亮的眼眸,也和我的意識,和我聽見她許下的願望一樣,離我越來越遠。
+「——讓我們狐狸都變成人吧,風神啊。這樣,我們就再也不用害怕人的弓箭和獵刀了。」
+……
+當我醒過來的時候,我發現自己在村子後面的林子裡。
+林子裡鬱鬱蔥蔥地長著好多好多的樹,樹的中間是一個小湖。
+湖就像蒙德大教堂的玻璃,每天都擦得亮閃閃的。
+太陽透過樹葉照進來,落在湖面上,就好像碎了的寶石藏在湖水裡一樣,可好看了。
+那天的天氣涼颼颼的。我背著弓在林子裡打獵,走到湖邊,看著亮閃閃的湖水,不知怎麼就想起很久以前喜歡的姑娘了。
+我已經不記得她是什麼樣的人了,只覺得她的眸子一定像湖水一樣,亮晶晶的,就像碎了的寶石。
+是啊。當時我一定是看著閃閃發亮的湖水,恍了神,不知不覺睡著了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book150_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book150_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e02104825
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book150_CHT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+那是萬千奇珍異貨齊聚璃月港的時代。
+這天夜裡,「希古居」的店主玟瑰正與無名的貴公子研讀古物,共敘故事。
+他們爭論的中心是一枚玉牌。
+
+眾所周知,偽造一枚古代玉器,在璃月並不需要付出太多本錢。打造一枚精美的贗品,或許代價稍微昂貴,但對於商家而言也可以接受。
+難點在於偽造一個精美的故事。
+
+正像深山中遊蕩的玉匠,行事古怪的漁工少年那樣,離經叛道者總是更接近本心。
+岩王帝君訂立規則與契約,卻不強迫凡人以權威的完美範本生活,因為他深知規則與契約僅是手段而非目的,真正的平衡與雋永在於每一個人的覺醒與抉擇。
+
+苛刻的漁船老闆並不理解這點,因而只收穫了幫工的畏懼與戲弄。
+
+凡人如此,古董也是如此。儘管受稀缺程度與工藝水準所限,但真正決定其價值的,卻往往是「物」背後的「故事」。
+
+挑剔的貴公子並不完全理解這一點,因此才會無所顧忌地指出那玉牌是一件贗品,貶低它的價值。
+
+但「希古居」中無數珍寶,若是盡皆以看破金石的犀利目光切削,怕是會化作齏粉。
+
+比如海中戀人為船長流下的淚滴,化作了永恆的珍珠;又比如舊時某位凡人之王為亡妻雕刻肖像,又將自己的靈魂封入其中。
+
+這些是註定消逝的故事,卻也是保存在古物的外殼下蠢蠢欲動的傳說。
+
+「故事很有趣,這件贗品我買下了。」
+貴公子點點頭,金石般的雙眼中帶著笑意。
+
+「聽了我的故事,你還在認為這是贗品嗎?」
+玟瑰輕嘆了口氣。
+
+「當然,」
+貴公子不禁莞爾,似乎從進店起他從來沒有笑得如此開心。
+
+「正如妳的故事,什麼玉牌是古代貨幣之事,也是我隨口胡謅的。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book151_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book151_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9809fb31c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book151_CHT.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+孤劍如芒,寒光直刺夜空,即使星月也不免見奪光華。
+荒山蕭蕭,泠泠之聲紛起,隨著孤劍的旋舞長歎秋風。
+
+風住雨霽,鄉路上僅一人躑躅獨行。
+
+此人鬚髮虯卷,鷹鼻梟目,生得一副異人模樣;再看他身材單薄、搖搖欲墜,仿若病入膏肓,走在這荒山鄉路中央,不像生人,卻似孤魂野鬼。
+
+他已經在路上走了三天,餓了三天,也有三天沒闔過眼了。
+
+三天前,他尚有名諱,尚有名劍一柄,還有敗落的師門。但如今,他的額頭上只剩下憂患與悲哀,混著方才的雨水流下,又滴在泥路上,將土地腐蝕。
+
+三天前,無名的刀客與他結仇,令師父與師妹埋沒在高山無情的雪地之中,蕭蕭風雪亦為之染紅。
+
+如今,他有了個新的名字——金七十二郎。
+因為他是師門七十二人中最後的倖存者。
+
+——————
+
+不知走了多久,碌碌的車聲從身後傳來。
+
+金七十二郎把身子往路邊挪挪,停下腳步,道:「是往屠毗莊上去的車嗎?」
+
+車夫略施一禮,道:「這條道上的車,倒是罕有不路過屠毗莊的。」
+
+金七十二郎又問:「既然路過,你的車可載人嗎?」
+
+車夫道:「倒是可以,可你還沒問我願不願載。」
+
+金七十二郎不解:「既然同往屠毗莊,為何不願載?」
+
+車夫道:「因為你不是我,我亦不是你。」
+
+「囉嗦。」
+
+話語出口,劍光出鞘。車夫只覺一陣極寒,不待掙扎便已墜車落地,沒了聲息。
+
+金七十二郎便是這樣的人,雖失卻了一切,冷卻了心腸,就連膽識也衰退了,可他從來最討厭說軲轆話的人。
+
+坐上染血的大車,金七十二郎向屠毗莊開去。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book152_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book152_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dade20501
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book152_CHT.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+傳說在遙遠的冥思之國,「屠毗」二字乃是焚滅虛妄,萃取真實之意。
+
+屠毗莊坐落在荒山腳下,僅有孤零零一條古道與外界相通——正是金七十二郎腳下的這條。
+
+天色灰沉,風雨呼嘯。
+
+金七十二郎本與屠毗莊無甚來往,但如今為了卻冤仇,不得不一訪莊主。
+
+待牛車沿著泥濘的古道緩行至荒山腳下,天色已經漆黑,陰雲遮蔽著蒼白的月亮,降下了無邊無際的黑幔。金七十二郎隱在這黑幔之中,讓自己的身體與心溶於黑暗。
+
+深黑的夜中,皎白的月光閃爍在莊主頭頂。屠毗莊本不是一個大莊,但莊主卻絕非一般人物。莊裡未有人明曉他的姓名來歷,也從未有人敢於問及。
+
+人們只知道,他身上背了最深厚的血債,他的經歷與他的眼睛一樣腥紅。
+
+他的目光腥紅,腥紅而尖銳,就像一柄刺劍,隨時能夠刺入人心。
+他的人也一樣,像一柄尖錐,隨時能夠將任何人的心臟無情刺穿。
+
+「時候到了。」
+莊主搖頭喃喃自語,光頭上躍動著冰冷的月光。
+
+莊主府邸的門外,一條惡鬼正揮舞著濺血的長劍,一個接一個地清理著他的屬下。
+雖說屠毗莊盡是奸惡之人,但由於同諸多門派結有規約,才不會有人貿然敢於上門尋仇挑釁。
+但金七十二郎失卻了自己的門派,自不受俠義的規制,他只是饑渴的孤魂餓鬼,秉著一柄孤獨的利劍,渴望遍嘗仇家的血。
+
+隨著殺聲的是風雨聲,大雨方洗落劍客身上的赤色,轉瞬間便又覆上一層鮮紅…
+
+緋紅色的劍客在緋紅色的雨霧中行進,身負多創,卻無人能夠阻擋。
+
+待到紅霧消散在無盡的風雨中,劍客趟過腳下的濁流,向莊主的府邸走去。
+
+——————
+
+門外殺聲漸漸低落入定,莊主這才慢悠悠揚起酒杯,將杯中淡酒灑入空中——
+乃是為了提前祭奠這攜殺氣而來的故交,或祭奠自己骯髒的魂靈。
+
+門開了,是金七十二郎。他整個人如緋紅的剪影,及閘外令人目盲的灰色風雨相映。
+
+「莊主,我尋你有事要問。」
+
+「你可害了莊上不少人命。」
+
+「不多不少,恰有三百六十二條。」
+
+莊主住了口,面上未有變色,額側青筋振振,卻暴露了他的反應。
+
+「哦,還有一條狗命。」
+
+說著,緋紅的人影一揮手掌,一件物品落在酒案上——
+正是看門狗的骨頭,看似燉煮了多時,被剔食得乾乾淨淨。
+
+原來在這半個時辰裡,金七十二郎不僅收割了莊上三百六十二條好漢的性命,就連看門的大狗也被他燉成了狗肉高湯。
+
+何等的殘酷!
+何等的冷血!
+
+莊主痛呼一聲,忍無可忍,抽劍而起——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book153_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book153_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a696227b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book153_CHT.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+驟雨初停,天卻還沒有放晴。
+
+金七十二郎從莊主的口中問得了仇人的消息。
+如今,屠毗莊只剩下了無主的空房,無主的怨魂。
+
+不,這個世界本沒有鬼魂。
+因為這是一個沒有元素力存在的世界,
+自然,亡者的記憶也便不可能借助元素的共鳴而在人世復現。
+
+莊主是個難對付的傢伙,他的劍極快,在金七十二郎身上留下了許多傷痕,深可入骨。
+但可惜,他的心太慢了。
+
+這是一個沒有元素力量存在的世界,
+自然,劍法也未曾有元素的加持。
+劍客在戰鬥時便只能運用體力,而非操行元素。
+如臂使指,如心行目,是這個世界中「劍」這種武器的訣竅。
+莊主是使快劍的高手,卻從未理解「心」的重要,僅一擊便在劍光中倒下。
+
+金七十二郎丟下手中缺了一塊的香爐,傾向重傷倒地的莊主。
+
+原來莊主盡顧將淩厲的劍擊傾瀉在劍客身上,自以為他難以招架,卻從未注意他本應該空出的左手——
+
+電光火石之間,屠毗莊的掌門人物竟被一個香爐擊中額頭,翻滾了幾圈才重重摔在牆邊,動彈不得。
+
+「卑鄙惡徒…」
+
+但手握染血香爐的惡徒沒有回應他,回答他的只有風聲。
+
+「…你要尋的人,正在莊後的荒山…自去領死吧…」
+
+惡徒離去,回應他的只剩蕭蕭風聲…
+
+以及山火初起的聲音。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book154_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book154_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1414c5454
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book154_CHT.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+待到彩虹消散,金七十二郎終於從屠毗莊啟程,向荒山而去。
+世上早有傳說,這「荒山」乃是天帝以刀劍削斫而成,因而絕峭難攀。
+也有民話,稱荒山因為浸透了地母的淚水,因而苦堿遍地,寸草不生。
+
+荒山曾以金玉礦藏著稱,但在一次地震後,礦井盡毀,工人也盡皆葬身其中。
+在那之後,就再也沒有人試圖重建嶂岩間掩藏的產業,任由惡獸與悍賊隱居岩洞內。
+
+諸多惡獸與悍賊中間,潛藏著金七十二郎的仇家。
+劍客肩膀傾斜,步態躑躅,先前屠毗莊主留下的劍傷仍然阻礙著他的行動。
+
+劍客明曉這荒山枯石之間,正有多雙眼睛盯著他,嗅著他受傷野獸般的氣息。
+常年的喋血生涯,早已將金七十二郎的感官磨煉得極為敏感。
+
+金七十二郎預感到,似無生靈的荒山佈下了重重天羅地網。
+隱在暗處的賊人正等他步入某個狹窄的岩穴、擠過某條狹窄的岩縫,或途經某座崩塌的礦井時,用利刃從黑暗裡將他解決。
+
+但現在,至少從表面上看來,陡峭嶙峋的荒山本身便足以成為金七十二郎的葬身之地了。
+只見負傷的劍客一瘸一拐,在山壁邊的小路上艱難前行,時而有礫石從腳下崩落。
+
+與此同時,在枯死怪松盤曲的山崖上,兩個身影正睥睨著渺小的行客。
+
+「尚在山腳下便敗相已露,我看只需將他留給難行的山道…他自會失足落入深淵吧。」
+骨瘦如柴的老嫗如是說道。
+
+她斜眼望向身邊,碧藍色的眼中含著冷酷的死氣,鋒利似山岩縫隙內潛藏的毒蝰。
+
+「不可!」
+老嫗身旁,身寬體胖的老叟聲震如鐘,
+「此前他害屠毗莊三百六十三人之命,連看門狗都燉了湯…」
+「縱使身受屠毗莊主的劍傷,身重難行,也不得大意!」
+
+「哼…」
+老嫗轉眼便消失在枯松林間,僅留下一聲不悅的鼻息。
+
+「……」
+老翁盯住那瘸腿的劍客多停駐了半刻,才摸摸肥胖的肚皮,緩緩離去。
+一路上沒有觸碰侵擾一棵枯松、一根荒草。
+
+忽然,陰雲集聚,霪雨靡靡而下。
+在漫漫的山雨中,負傷的金七十二郎以劍為杖,艱難行走。
+但失血與寒冷終於還是令他支撐不濟,跌倒在礫石與荒岩之上。
+
+黑暗吞沒一切之前,玉藍色的裙袂在眼前飄忽…
+是似曾相識的景象。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book155_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book155_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..65b353f6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book155_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+『時與風』,聽起來像是和風神有關…這傢伙就不能說明白一點嗎?光憑這三個字我能研究出什麼來?
+
+既然是風神有關,就算有什麼線索,一定也是和『風元素』有關吧。
+
+再和『時間』聯繫起來…旁邊這台日晷上,肯定有什麼秘密。
+
+而且,有時候我確實感覺這周圍有點怪怪的。呃,好像是淩晨兩點…還是幾點來著?
+
+我實在是記不起來了…我只記得淩晨的時候,日晷指標的影子正好指在正下方。
+
+但是…好吧,教令院的老師經常說,沒有『神之眼』的人,最好不要參與田野調查之類的實務。
+
+我那時候還不知道是什麼意思,現在算是知道了。就算找到了線索,沒有『神之眼』,我也只能乾看著。
+
+不知道冒險家協會那邊,能不能幫我找到有『神之眼』,又願意來幫忙的人。
+
+話說回來,蒙德城冒險家協會的規模怎麼還是這麼小……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book156_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book156_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5dcaaf4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book156_CHT.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+那夜之後又過了幾天,狐狸再也沒有來過。
+但這幾天裡,樹林間的獵物逐漸多了起來。
+小小的團雀、長腿的鶴,急性子的野豬…
+不知是時節的原因,還是狐狸的報答。但無論如何,這幾天的晚飯終於能吃上真正的燉肉了。
+可是狐狸再沒有來過。
+說來奇怪,以往肚子空空的反而容易睡著。可明明已經吃得飽飽的,卻總是忍不住想起那天遇到的,狐狸化成的女人。
+那雙湖水般的眼睛,什麼時候才能再見到呢?
+滿心煩惱的半睡半醒間,門外響起細小的聲音。
+期待著小小的白色身影,我跳下床,推開房門。
+沒有湖色的眼睛,沒有潔白蓬鬆的大尾巴,只有蒲公英在白色的月光下幽幽地升起來,像浮在半空的雪。
+忽然,有什麼鑽進了我的鼻孔。
+「阿——阿嚏!」
+頓時,毛茸茸的白色蒲公英打著旋,飛得漫天都是,成了一場風雪。
+蒲公英的風雪中間,那雙寶石般的眼睛正望著我,就像望進了我的心裡。
+撥散蒲公英的漩渦,我向小小的狐狸走去。
+狐狸抖抖耳朵,大大的尾巴掠過青草,一轉身便消失在了樹林深處。
+我趕忙跟了上去。
+樹林的黑影中間,一小團柔軟的白色時隱時現。
+就像月光透過樹葉投下的光,或邁著優柔步伐的狡黠仙靈。
+相信著狐狸,我跟著牠兜兜轉轉,走出黑暗的樹林。
+月光下,一片望不到頭的蒲公英海展開在我面前。
+正當我啞口無言時,身後傳來一陣窸窣。
+輕輕的,細細的,像女孩子的赤腳踩上松針與落葉的聲音。
+狐狸來到我的身後,夜間的風帶來了她的氣息——濕濕涼涼的,帶著蒲公英花稍顯苦澀的香味。
+一雙手搭在我的肩膀上,修長的手指冰冰的。
+然後,她俯在我耳邊,長長的頭髮披灑在我肩上,又順著流下來。
+我感受到背後她的心跳與呼吸時微微的起伏,平靜而令人安心。
+「這裡是只有狐狸知道如何到達的地方,是蒲公英的家鄉。」
+「萬望請您留在這裡,教我的孩子學會人類的語言…」
+「屆時作為報答,我會將狐狸的戲法教給您。」
+耳朵癢癢的,就像有溫柔濕潤的夜風攜著蒲公英掠過。
+奇怪,明明沒有和她說過關於戲法的事情,她怎麼會知道呢?
+她沒有回答,而是牽起我的手,引我走向蒲公英海的深處…
+從南而來的夜風,自北而來的夜風,攜著稍苦澀的香氣,帶著模糊的回憶吹拂著,
+她引我以狐狸的方式在飛散的白絨間溫柔嬉戲,直到月亮高高地升上星空。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book157_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book157_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6314d656b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book157_CHT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「等他學會了人類的話語——」
+她靜靜地說。
+我望著她的臉龐,出了神。
+她後來又說了什麼,我沒有聽清楚。頑皮的夜風攜著蒲公英,掩蓋了她輕輕的話語。
+又或許那就是她原本的語言,是風與蒲公英的語言?
+然後,她看著我木訥的樣子,笑了起來。
+她笑起來很漂亮。彎彎的眸子閃著碎光,就像泛著漣漪的湖水中兩輪月亮。
+「那麼,您想學狐狸的戲法,是為了什麼呢?」
+「我想學狐狸的變化戲法,那樣就能像鳥兒一樣飛上好高的天空,就能一直飛到之前望也望不到的遠處了…」
+我這樣回答道。
+「啊啊,在打獵的時候,也不必俯伏在灌木當中,而是可以像獵鷹一樣自由地飛上高天了。」
+然後,我不禁這樣想著。
+這樣想著,手中的蒲公英仿佛聽到我的願望一樣,向著月亮飄散而去。
+「是嗎…」
+她微微垂下頭,黑色瀑布般的長髮從白白的脖頸上流瀉下來。蒼白的月光投射在髮絲上,又順著髮絲在潔白的皮膚上漫開,亮閃閃的,仿佛能映出夜空中雲的影子。
+我目不轉睛地看著她,過了一會又紅著臉稍稍移開目光。
+畢竟,狐狸是自由的走獸,不會像人類那樣出於羞恥心掩飾自己的美麗。
+雖然已不是第一次目睹,第一次觸碰,但每次月光投在她的長髮上,我總是忍不住臉紅,禁不住移開眼睛。
+她側過臉去思索了一會,輕輕嘆了口氣。似乎不太開心的樣子。
+我們坐在蒲公英的海洋裡,什麼也沒說。就這樣過了好長時間,久到讓我以為她在生我的氣。
+「我們狐狸是知恩圖報的。我會教給你我們的變化戲法,幫您實現願望。」
+狐狸轉過臉來,如是說道。
+湖色的眼睛在月光下閃爍著,令人安心。
+太好了,她沒有對我生氣。
+出於說不清楚的原因,我稍稍鬆了口氣。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book158_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book158_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..007d3e477
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book158_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+狐狸是聰明的走獸,聰明而狡黠。
+小狐狸學得很快,有時候甚至能問出難倒我的問題。
+畢竟人類的語言複雜精緻,不像走獸的語言那樣純真。
+有時,語言就像被貓咪抓亂的線團,掛在這裡,掛在那裡,纏住學生的口舌,時而把老師也絆倒在裡面。
+但狐狸是聰明的走獸,很快便學會了人類語言中許許多多指代風的詞彙,很快便能用粗淺的語言來形容蒲公英飄散的模樣、月光遍灑的池塘。
+每當小狐狸發現一個新的詞彙,每當他試圖用新學的語言探索熟悉的世界,興奮地為風、蒲公英與大地賦予初生的含義時,她就在旁邊,微笑著,看著我們。
+小狐狸學得很快,我卻並沒有感到多少欣慰。
+等我教無可教的時候,她還會把我留在這片蒲公英的海中嗎?
+等到那時候,我還會在這樣的月光下,與這雙柔和的眸子對望嗎?
+她還會狡黠地笑著引我去蒲公英海深處,同我一起嬉戲,一起呼吸北風與南風吹來的,略帶苦澀的香氣嗎?
+這樣想著,我迷失在憂鬱的回憶中。
+那個已經記不清的晚上,我與心儀的姑娘臨別時,掛在夜空的也是這樣的月亮。
+「這段時間辛苦您了。」
+不知什麼時候,狐狸來到我的面前。她鞠了一躬,黑色的長髮順著肩膀垂下來,閃閃的月光從上面流瀉而下,像水一樣柔順。
+「等他學會了人類的語言,或許會交上更多新朋友吧…」
+「這段時間真的很感謝您,自從開始學習人類的語言,他比以往開朗了許多。」
+她望著我,深不見底的眼中是寶石般的碎光。
+「不過,等到您把人類的語言全部教給我們之後,又要去哪裡呢?」
+被她閃爍著湖光的眼睛迷住,我一時忘記了回答。
+這也是狐狸的戲法嗎?
+狐狸看著我木訥的模樣,笑著嘆了口氣。
+然後,她反過身向月亮的方向走去,引我走向月光照亮的蒲公英海中心。
+小狐狸見狀,晃晃尾巴,轉身鑽進了夜色的蒲公英叢裡。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book159_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book159_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..03d242a2b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book159_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+於是,公主與兩位智者踏上了極北寒冷的雪域。
+這裡到處都是寒冰和白雪,即使最勇敢、最強壯的走獸,或者掘地本領最強的鼬鼠,也找不到哪怕一片溫暖的草叢、一顆多汁的果子。
+公主被雪原凍得瑟瑟發抖,但她沒有退縮,而是頭也不回地往寒風深處走去。
+智慧的狐狸與可靠的烏龜受不住刺骨的寒風和冰雪,紛紛勸說公主:
+「叮叮叮~在如此寒冷危險的地方冒險,國王陛下知道了會擔心的,我們還是回去吧~叮叮叮~」
+「是啊是啊,這風雪只怕會越來越大,越來越冷…我們不如休息一陣,等風止天晴再繼續前進吧?抱歉,我不會叫。」
+但堅強的公主並沒有聽從兩位智者的建議,而是決意繼續深入極北的嚴寒之中。
+畢竟在這個世界上,有什麼能比拯救失落的親友,挽回失去的情誼更高尚呢?
+就這樣,他們走呀走呀,直到爪子和蹄子都被凍紫了,直到呼出的氣都被凍成了風雪。
+在一座冰封的高山上,縱冰凌而下嘩嘩奔流的冰河邊,公主遇到了寒風中飄搖的精靈。
+冰封的雪山上居住著古老智慧的精靈,她們沒有形體,卻擁有強大的魔力。
+「哼~哼~您是這裡的主人嗎?請問,您可以引領我們穿越風雪嗎?」
+公主禮貌地問道,凍得麻木的蹄子在雪地上挪來挪去。
+智慧的狐狸與可靠的烏龜爺爺也期待地望著冰風的精靈,凍得麻木的爪子在雪地中來回挪動。
+「呼—呼—」
+精靈輕飄飄地說道,
+「可以哦,但是—呼—呼—」
+「作為回報,我會吸取你們的體力,你們在寒風中前進,會變得越來越餓,越來越累,越來越冷,但不會有性命之憂…大概吧—呼—呼—」
+「哼~哼~畢竟是冰風的精靈嘛,」公主這樣想道,
+「而且全王國最有智慧、最關心我的親人正陪在我身邊,他們一定有辦法的!」
+公主毫不猶豫地應允了精靈的請求,智慧的狐狸與可靠的烏龜爺爺甚至沒來得及提出自己的諫言。
+「哼~哼~交易很公平!就請您帶我們去找小狼吧!」
+於是,精靈化作嚴寒的冰流,引導著堅定的公主翻越高高的雪山……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book15_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book15_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..37ad52315
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book15_CHT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+蒙德生態學者雅各伯·馬斯克整理的丘丘人詩歌選集。為了完成本書,馬斯克曾經走遍整片大陸的各丘丘人部落,潛伏進丘丘人可能生活的各處地點,甚至深入參與了丘丘人的生活。馬斯克因本書而被譽為「丘丘語桂冠詩人」,但顯然無論學者本人,還是他的研究對象丘丘人,都對這個稱號不太感冒。雅各伯·馬斯克儘管熱衷丘丘人研究,但直到晚年都討厭別人將他與丘丘人相提並論。
+
+其一:
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+這可能是丘丘人在決鬥之前哼唱的戰歌,因為據筆者觀察,在兩個或以上丘丘人存在的場合,其中一個唱過這首粗鄙的歌曲後,大家就會很快全部扭打起來,場面往往無比火熱。
+
+其二:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+丘丘人圍繞圖騰舞蹈時高唱的歌曲,可能是某種部落讚歌,氣氛歡樂,通常在丘丘人的祭典狂歡中聽到。
+
+其三:
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+筆者與一位年老的丘丘人薩滿交流時偶然聽到的憂鬱詩歌,儘管尚不知詞句含義,但詩中迸發出的憂傷靈魂足以令筆者家鄉最優秀的詩人驚訝不已(儘管老年丘丘人的體味同樣濃烈而令人憂鬱)。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book160_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book160_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d62b155e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book160_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——所有那些熠熠生輝的——
+「這些照片裡的人都好漂亮啊。」薇拉也拿起了艾克裝滿相框的箱子。
+「如果不漂亮,就不會有留下相片以供留念的機會。」
+艾克並沒有任何避諱的打算。畢竟也是年紀超過一千的宇宙賢者,他當然知道女孩子極容易受傷,又很容易變得很麻煩。艾克從不欺騙女孩子,學學艾克。
+「見證過繁星,才做出星星形狀的鑽石留念。」他接著解釋,「但是宇宙間那些熠熠生輝的星星,是不屬於任何人的。所以也沒有奪走星辰一說。」
+薇拉並沒有聽明白這一句話,「你在說什麼?」
+「說給一個不在場的傻小子聽。不用在意,人類只是太年輕了。」
+
+「我會幫助撮合妳和艾克的。」薩奇對仙女座帝國的公主陛下這麼大聲喊道。
+「哈?」
+「我喜歡薇拉,我不想——」
+「噁心。無聊。玷污我的聽覺。低等生物不要說話。薇拉已經是我認可的朋友了,不能把她交給你這種懦弱的人。」
+「哦、哦……」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book161_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book161_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fd7509bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book161_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——獻給許許多多的節日——
+近期雖然各種大事件頻發,不過那都是宇宙裡的事情。現在,一個相對平凡的大事馬上就要發生了。小鎮即將迎來自己的節日。
+「這回總輪到我來向你們兩個介紹這個小鎮了吧?」薇拉給公主和艾克端上了家裡自製的燉菜。
+畢竟之前宇宙冒險裡遇到的事情,都在由公主和艾克在充當解說。如果說薇拉有什麼知識能在他們倆面前顯擺,那也只有自己的老家了。
+「……後來大王的第一信使,勇敢的騎士霍夫曼向西橫跨了兩個大陸,渡過了大洋和河流;而御前的賢者、東方的女巫浮萍夫人則在向東的路途中經過了故鄉,然後走過了幽冥的國土。最後他們相遇在了這裡。」
+「欸,這樣啊。好厲害。」公主陛下的演技需要提升。雖然她是真心不想讓薇拉察覺出她對這個故事的毫不關心。
+「那也只能說明,這個地方是那位大王的都城在這個星球的對稱點吧。」艾克隨便找了一個看起來並不重要的地方吐槽。
+「啊哈哈哈哈,仔細想想是這樣沒錯。」薇拉摸著後腦勺笑著說道。
+
+「我一直說著想要離開這裡,但是最後發現,自己也只對這裡最熟悉。」小鎮紀念日的前夜,突然發現了這點的薇拉在薩奇的面前哭了起來!
+「你這個混蛋啊,居然弄哭薇拉!」公主唐突地用飛踢入場,擊飛了薩奇。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book162_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book162_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..312aabd09
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book162_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——星海戰記——
+「重新點燃太陽也不算什麼難事。但是這應該不是仙女座帝國想要看到的事情。」艾克對著驚慌失措的薇拉說道。
+「你是說,公主她綁架了薩奇?」薇拉先是略作思考,有些驚訝地說。
+「妳是怎麼能想到這個情景的?我是說,能綁架公主和薇拉的,只有仙女座帝國。」艾克轉過身來,面對著星系的千萬生靈。
+他停頓了一下,大聲說道:「星海的眾生。我雖然領授至高聖王列班寧的召請來此,目的是為所剩不多的恆星續火。但是仙女座帝國似乎不願意看到這裡能得長存久安,為此他們挾持了我的友人。」
+「你這樣豈不是把他們兩人的性命放在此世眾生之上了嗎?」聖王列班寧從聖座上站了起來,「這樣的話,我統一星海諸島,究竟是為了什麼?」
+
+最後聖王單槍匹馬深入死地、打敗仙女座帝國的刺客、救回了公主和薩奇兩人。之後,她和艾克簡單聊了幾句。
+「沒想到妳可以打敗仙女座支配種族。他們作為生物個體也是十分強大的。那聖王試練中需要殺死的聖龍確實不是妳的對手。」艾克稱讚。
+「其實我就是聖龍。在和列班寧的血肉融合之後,我在為了她的願望而行動。」
+「呃……」艾克略微感到了驚訝。
+「話說,那個小子就是第二公主看上的人嗎?我進去的時候他們正在……」
+「什麼?!」艾克略微感到了十二分的驚訝。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book163_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book163_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..378ada772
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book163_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——女孩她們自己——
+「所以說都是誤會啊。她當時準備吃了我來著。」薩奇開始解釋。
+「那應該不是吃。」艾克推了一下眼鏡,「仙女座帝國支配種族的手心有捕食眼球的器官。」
+「我見過。怎麼說呢…七鰓鰻?」薩奇說出最後這個詞的時候,渾身打了個顫。
+「你聽我說完。」艾克想要點自己的眼睛,卻不小心在眼鏡片上壓出了一個指紋。他摘掉眼鏡,點了點左眼,「他們吃掉眼睛的習俗,包含著兩種意義:臣服……」
+然後他點了點右眼,「……與愛戀。」
+薩奇也跟著開始摸起了自己的兩個眼眶,若有所思。他似乎是在回憶當時究竟是哪個。
+「說到底,公主她其實也根本不明白這些事情差異在哪裡。對她臣服者、被她所征服之物,以及愛著她的人——在她看來都是一樣的。是在皇室的權力爭鬥中,不會傷害她的人罷了。」
+「怪不得仙女座帝國的刺客會綁架她。也就是說是其他繼承人的一石二鳥的計策咯?」
+「我是不想捲入繼承人之爭的。所以只能讓你多支持她一些了。」
+「所,以,說——我和她不是這種關係啦!她不是最討厭我了嗎?」
+
+與此同時,女孩子聊了什麼呢?這可能就是永遠的謎了。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book164_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book164_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..55037b26d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book164_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+神秘的獨居者
+
+丘丘人的群落也存在著這樣一種神秘的龐然大物。它們既擁有巨大強壯的軀體,也能夠掌控元素,用以增強自身的能力——比如利用元素保護自身,或利用元素來增強戰鬥時的蠻力,使自己變得無堅不摧。
+
+這些強大的成員被部落中其他丘丘人敬畏地尊稱為「Lawa」,根據筆者猜測,這個詞大概可以解釋為「王」或「頭領」。但事實上,似乎在丘丘人的部落中,它們並不作為頭領實行統治或帶領指揮部落進行活動,而是更喜歡獨來獨往,避開其他丘丘人敬畏與崇拜的目光。
+
+一般冒險家很難遇見這些龐然大物。但即使經驗豐富的資深冒險家在它們可能出現的地點進行探索時,也不得不為將要面臨的風險多做斟酌。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book165_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book165_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ddf07e0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book165_CHT.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+傳說蒙德最初的酒,是在北風呼嘯的年代釀成的。
+
+在冰霜列王相爭的年代,冰暴中飄搖的先民將野果粗釀成酒,為了躲避凍瘡的痛苦,也為了增添直面冰霜的勇氣。在那個時代,冰雪依然覆蓋蒙德大地,蒲公英也尚未探出頭來。
+
+據說在蒙德,第一個發明酒的人是一位冒失鬼。
+
+在冰雪圍困的部落中,冒失鬼為艱難耕獵的部族看管糧食。
+畢竟,儘管冰天雪地之中人跡罕見,但還總有些耐寒的小動物會打通隧道,從地下冒出來偷吃地窖中的糧食。因此,部族總是需要有人巡查存儲糧食的洞穴、堵上鼠類打出的地洞,或把盜竊糧食的鼠輩抓個現行,為族人增加餐食。
+
+在那個時代,陰濕的洞穴總需要格外細心看護,否則堆積其中的食糧便有可能變質腐朽。但也有些時候,潛藏的小小生靈會給人們施加一點小小的惡作劇。
+
+趁著冒失鬼又一次怠忽職守,風的精靈化成狐狸模樣,潛入成堆的野果之中,令酵母孳生,將之催熟發酵。
+而冒失鬼腹中空空,前來取食野果,正被發酵果子的醇厚口感迷醉。於是用獸皮將之榨出漿來,所以為酒。
+
+雪原之中發明釀酒的冒失鬼也是最初的醉鬼。傳說他是第一個因醉酒而迷失在夢中的人。
+
+在他最初的醉夢中,他化成了一頭孤狼。在很久以後、或者很久以前的某個時代,他與其他群落的同類拼死撕咬、與風雪中的人類競奪食物,又與最初的仙靈相遇。
+
+群居的人與群居的狼,都是無法忍受孤獨的生物。而新釀出的酒,令他們的夢互相連通。
+
+但他們對待夢的態度卻截然不同。
+
+只見過風雪的人嚮往孤狼馳騁的荒原,而孤狼卻對於人類的欲望心生恐懼。牠無法理解為何人類會迷醉在危險的幻覺裡,從中尋找希望。
+而更令狼忌憚的是,在人類的夢中,他再也無法辨清自己究竟是那頭孤狼,還是一個懷有狼靈的凡人。
+
+於是,孤狼誓言遠離人類的毒物,隔絕酒的誘惑。
+因為狼並不是風的子民,牠們的家鄉並不屬於酒和牧歌。因此,狼離開了人類的領地,轉而在荒野與山林中的酒香罕至之地安家。
+
+「這就是你們稱之為酒的東西,與狼的淵源。」
+孤狼得意地對醉漢說道。
+一轉頭,卻發現醉漢在柔軟的松針床上酣睡已久。
+
+孤狼無奈地噴出鼻息,將這坨酒氣薰天的傢伙丟在一旁,自顧自離開了。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book166_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book166_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..593407d36
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book166_CHT.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+……
+
+感謝梵尼拉睿與…的幫助,我才能越過…抵達這座山峰…
+
+這座山峰無比高聳,山勢兇險,恕我言辭匱乏,看山峰的形狀,不如叫它「尖帽子峰」好了。但經過簡單勘察,或許可以從東面借助繩索和釘樁慢慢攀登上去,再利用風勢,把繩鉤盪到…然後再…
+
+……
+
+小夥子們都不願意跟我一同去攀爬這座山峰,即使有躍躍欲試的,也被老冒險家們嚇走了。「無法征服的噩夢」,他們一個個都這麼說。前人的失敗讓他們的心變老了,他們變軟弱了。但我可還沒老,我的四肢和頭腦都還完全夠用,尖帽子峰只不過是又一座等待我去挑戰的高山而已。
+
+……
+
+好消息,阿爾力克願意和我一起上山。我就知道我不是孤身一人!
+
+……
+
+我太小看這座山了,真正爬上山體,才發現它幾乎無路可走,就像一整塊精雕細琢的奇石,突兀而宏偉…希望族人們為我準備的乾糧能支撐到登頂。
+
+……
+
+又一次受傷。腿傷得很嚴重,左手兩個手指也被凍傷了,不過還好右手沒事。恐怕要靜養幾個月了,但現在還不是時候放棄。
+
+……
+
+壞消息,今天阿爾力克沒能撐過去。他年歲太大了,身體受不了山上嚴寒的風暴和崎嶇的地形…我為他舉行了一個小小的葬禮,把他最喜歡的老酒埋在他身邊。現在只剩下我一個人了,風雪還沒有停,我必須趁冰封山岩之前繼續往上攀登…
+
+……
+
+又摔斷了腿,還好只是輕微骨折。險些被一陣捲挾著冰晶的暴風刮進深淵,但萬幸我還活著。我抓緊鋒利的岩石死命掙扎,才終於又攀上了山壁,勉強找到了下山的路…
+假如當時撞在冰壁上或者卡在岩縫裡的話,我恐怕凶多吉少了…這次撕裂了舊傷,恐怕有一年多不能登山了…
+
+……
+
+天很藍,這幾天裡山上應該不會有風雪。我看到一隻隼直衝向雲間,幾乎飛上了峰頂的高空——那是我到達不了的高度。
+
+假如能夠像隼鳥一樣飛入高空的話…
+
+就像兒時的故事中,在山巔學習飛翔的幼鷹一樣…
+
+……
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book167_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book167_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d16541282
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book167_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——迎神——
+璃月最為著名的節日慶典,莫過於被稱為「七星請仙典儀」的迎神儀式。
+做為始終注視守護璃月大地的神明,岩神每年會親自降臨,傳下口諭,令凡民追隨其諭意行事,則事事順遂規矩,不至逾越生亂。
+在愚昧久遠的過去,璃月先民們從農人之中遴選代表,迎送岩神。
+他們會將豐厚的祭禮與肅穆的祝詞獻上,然後恭聽神諭,向眾人宣佈這一年的經營方向,從而指引凡人富裕繁盛、克服災禍,岩神的國土因而穩固不移。
+後來,魔神戰爭平定,璃月港城漸興,代表璃月港各工商產業的「七星」成為了璃月港凡民與岩神之間的媒介,負責與岩神直接溝通,並以簡明易懂的方式向市民傳達神諭,發佈一整年中的方針。
+而主持「七星請仙典儀」的顯赫之人,顧名思義,只從「七星」內部產生,除此之外,無人得以過問。
+在璃月港眾多商人的意識中,岩神的口諭之珍貴勝過黃金。
+每到岩王帝君降臨的那一天,無論正處在多麼遙遠的屋簷下,璃月港的商人也會盡可能地或親自、或差人急速趕回家鄉,只為取得岩之神的指引,從而保障一整年裡的生意興隆旺盛。
+在雨林之國,狂言的智者們拋棄世俗、因尋覓隱藏的至高智慧而狂亂;而在磐岩的國度,人們卻慣於祈求神明慷慨的引導,用以鞏固繁榮的世俗。
+似乎某些時刻,共同行走凡世的七神也會彼此背道而馳。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book168_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book168_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..79abaed7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book168_CHT.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+……
+
+感謝████████幫助,我████████████
+
+████████高聳███兇險,恕我████看████████或許█████████慢慢████████風勢████████然後再██
+
+……
+
+小夥██都████████山峰,即使有███████████他們████這麼說。██████他們的心████他們█████████四肢和頭腦██完全██████又一座████挑戰███山███
+
+……
+
+好消息,阿爾力克███████上山█████孤身一人!
+
+……
+
+我████████爬上山體,才███幾乎████████精雕細琢█████突兀██████族人們████████乾糧能支撐████
+
+……
+
+又一次███腿傷████████兩個手指█████████右手███████養██████但現在█████放棄。
+
+……
+
+███████阿爾力克██撐過去███太大████████嚴寒的██████████給他████████葬禮████████老酒████████████我一個人██風雪還沒有███████冰封███████攀登…
+
+……
+
+又摔斷了█████████骨折█████卷挾著冰晶█████深淵██萬幸███████████掙扎,才終於又攀上了█████████下山████
+███████冰壁█████岩縫███████凶多吉少███████舊傷█████一年多█████
+
+……
+
+天很藍,這幾天████████風雪。我看到██████幾乎██████高空——████到達不了███
+
+█████隼鳥████高空███
+
+就像███████在山巔████████
+
+……
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book169_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book169_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b823e125a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book169_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—無妄—
+在輕策山以北的山巒與丘壑之間,有一片名為「無妄坡」的山坡。此山陰氣濁重,多有異聞傳說。
+璃月人傳言無妄坡的林木間徘徊著已逝之人的靈魂,它們盤旋在破落的古村周圍,徬徨在枯木與腐葉之間,未曾遠離其生前所執望的事務。這些飄忽的鬼魂往往會引誘無心的來客走入歧途,踏上通往危險的山路…任之墜入山洞,或被潛伏的魔獸啃噬。
+「無妄」知名也正是來源於此——無妄而引咎。即便旅人不擅動妄為,仍然會被以薄霧之勢籠罩山中的惡意纏上。
+無辜的山民與無知的過客總有可能會被鬼魂誘騙,深入山霧瀰漫而不見天日的樹林,走向未知的危險。無妄坡的妖鬼引誘凡人手段的多端,或者化身為失去的思戀,或者幻形為無法挽回的遺憾,以亡者的音容、離去者的溫情、反目的悔恨為表象,致使山中的遊人無法抗拒它們的呼喚,因而追隨而去。
+但無妄坡並非一向如此。僅在不久之前,無妄坡尚存人煙。在更久遠的過去中,這片山坡下的村莊裡也飄盪著閒適的炊煙、閃爍著點點燈火。如今這裡的屋舍已化為丘墟,居民只剩下了低語的魂靈。
+在輕策莊的孩童之間流傳著這樣的寓言:無妄坡的年輕人們被遙遠海怪的鯨歌誘惑,追隨著虛幻的許諾與幼稚的夢想,紛紛投入碧水河平靜的流水中,任漂搖的河波將自己推向遙遠的雲來海,在那裡與大海中無數的浪花融為一體,失卻了一切山林與村莊的記憶…而他們的夢,也成了海怪鯨歌的一部分。
+一代代少年皆如此離去,直到最後,隨著無妄坡的老人們一個接一個在嘆息中離開人世,在岩王帝君注視下的宏大港城放射著絢爛灼目的光彩,吞噬了又一座沉默的鬼村。
+然而,永流的地脈不同於短壽善變的凡人,它默默銘記著一切。噴湧的元素化為零體,復現著此方住民的一切舊日美夢與夢魘。就像失去孩子的母親努力從逝去的過往尋求挽回一切的方法,無心的地脈一遍又一遍地塑造著往昔居民的身影,重複著每一聲嬰兒的啼哭、每一句老人的嗟嘆、每一樁悲劇與鎂一齣喜劇,就如那海中巨獸之歌,無意識地引誘著每一個擅自闖入的懷舊靈魂。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book16_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book16_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d267f75a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book16_CHT.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+其四:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+丘丘人薩滿的詩歌,就部落中丘丘長老的反應來看,似乎這首詩在丘丘人之間有特殊的哲學含義。儘管在主流學界看來荒謬萬分,而且筆者無意挑戰權威觀點,但不得不說,丘丘人之間是否存在哲學這一話題,依舊是一個浪漫的文學主題。
+
+其五:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+與蒙德人相仿,丘丘人中崇拜風的部落人也經常喝得醉醺醺,沒完沒了地唱些讚美風的歌曲。這首詩是丘丘人薩滿的頌歌,常常在大家喝得酣醉時聽到。
+
+其六:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+這是一首虔誠的頌神歌,丘丘人只會在祭祀中演唱。演唱這首歌的時候,丘丘人往往還會配上打擊樂器——使用木板擊打部落中最弱成員的屁股,發出清脆而有節奏的聲響。很痛。
+
+其七:
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+gusha dada
+
+似乎許多丘丘人部落都會有在月光下圍著營火交換歌謠的傳統。本詩就是其中一首營火歌謠,是由丘丘人酋長歌詠的終曲。這首詩結束後,部落長老會高呼三遍「nunu!」大概是「睡覺!」的意思。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book170_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book170_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..63780b2a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book170_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+-山靈-
+在璃月的山林中,飄蕩著許多無主的仙靈。這些發光的生靈一直徘徊在山林的雲霧中、古老的城墟間,或腐朽廢棄的村莊裡,為攜著「神之眼」的旅人引路,將他們引向隱藏許久的寶藏,或巧奪天工的古老機關。
+璃月人說,這些無聲的小小生靈是吉兆的象徵,是死去的仙人或未能留下名字的善良魔神所遺留的靈魂。也有人認為,仙靈其實是失去親人的陌客在山中留下的迴聲,引導著孤獨的遊人走上歸途。
+璃月的鄉里流傳著一則古老的傳說:據說山中徘徊的仙靈曾是比諸多仙人更加古老的存在,擁有優美的形體與偉大的智慧。它在山林中穿行、在古城的廳堂中漫步的年代甚至早於岩王帝君與諸多魔神廝殺的時代。
+在某個無法追憶的時刻,仙靈的先祖與外來的旅人相識,在月宮三姐妹的見證中立下了結合的誓言。僅三十日後,災禍遽起,仙靈與戀人在崩裂的天地間流亡,直至凶險的災厄攫住他們的腳步。無情的懲罰令他們永久離散,甚至就連記憶也支離破碎。
+與摯愛決裂的柔美仙靈與姐妹們日漸憔悴,就連美妙的形體也崩落碎裂,散落在山林中、遺蹟間,化為飄散的小小生靈——它們忘記了許多、遺落了許多。它們失去了先祖的聲音與智慧,但依舊唱著哀傷的歌。正因如此,它們懷著對久已消逝的戀人的點點深情,引導著在山林雲霧間駐足的旅人,憑藉往日的丘墟、封存已久的妝奩或無法釋讀的詩文,追憶著遙遠年代的故事。
+當然,這些僅是散亂離奇的傳說,是璃月鄉間對岩王帝君之前悠古時代的虛妄幻想,缺乏採信的價值。但至於這些山澗中徘徊的哀傷仙靈究竟為何,至今眾說紛紜,莫衷一是。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book171_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book171_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..10794415a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book171_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+……
+
+凡工商萬業,如泉如流,起於山岩,終於汪洋。人心所繫,無非錙銖,因勢利導,則縱橫自如。權者,勢也,其遏不公,繫約契,而導萬利;非因強而欺弱,亦非藉弱而抑強。須知交易往來、疏通金流之道,乃至公至正之道。
+或問曰:「民失其業,無恆產給食,無片瓦遮身,田舍毀棄,盡作勞力,而巨賈廳堂金玉盈門,何道之有?」
+此言謬甚。逐利之流如浪淘金沙,汰者甚眾;又似谷間激流,生生不息。貧者不長居其貧,富者亦不恆持其財,則府庫充盈、國土安衡無虞。
+故解私禁、擴公市、革府門,乃必然之業。接濟之事,易滋怠惰,不宜濫行,合應縮減;千岩之軍,鎮撫不平,外平盜賊,內安萬民,宜當充擴。
+
+……
+
+帝君雖壽,餘等亦當有備而無憂。璃月之永固,人世之綢繆,願據此大計,徐徐而行。革新之務,宜緩圖之,不可失慮急求。恰如岩底秉燭削鑿,久而珠璣寶玉竟出,璃月繁事亦當如是。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book172_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book172_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fea8e827
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book172_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—霓裳花—
+對於璃月體面市民而言,霓裳花在他們的生活中無處不在。霓裳花是一種色彩妖豔的花朵,其柔順的花瓣常被用來加工綢緞。即使經過層層加工與編織,這種花朵與生俱來的雅致香氣依然久久不散。因此,璃月人也專門培育出了用於熬製香膏的品種,而香膏之中最為奢華者一定要首先奉獻給岩王帝君,得其首肯。
+昂貴的霓裳花香膏往往根據芬香氣味與潤澤程度的不同,在璃月女性之間擁有各自不同的寓意。璃月人中間有這樣一個不成文的定則:在日常交際的範疇中,有關香膏的問題是不可對女孩子貿然提起的;但假如有心人能夠猜出所用的香膏是何種類,並且正確解讀其個性與特色,又巧妙地加以表達,則更有機會獲取對方的芳心。
+根據璃月村野流行的說法,霓裳花香膏的製作方法最初是由隱居奧藏山中的仙人傳授與人類的。在那個超凡之物與速朽的凡人同居共住的時代,仙人曾指導人類向草木與鳥獸學習求偶與相愛的技巧,又曾化作優雅的仙鳥,將製作與塗抹香膏的曼妙手法教給在清泉中洗濯的少女。
+究竟怎樣的少女竟能打動避世隱居的仙人?在無數的故事傳說中,真相早已不得而知,但以霓裳花製成的香膏卻流傳下來,延續千年至今。據說其芬芳曖昧的香氣與輕柔曼妙的製作手法歷經千年歷史未嘗改變。
+根據生長環境與祖先親族的不同,霓裳花在生長過程中也會呈現各不相同的性狀。璃月的商人們便為這些擁有不同特徵與用途的霓裳花取了許多花俏的名字,再將這些名字歸於岩王帝君下凡的某次偶遇,或仙人的神奇恩賜,以離奇美妙的故事加以修飾。這樣的促銷廣告總能獲得璃月港有閒人士們的青睞。
+需求的存在使得璃月的花商熱衷於大量培植和育種新型的霓裳花,因此在璃月凡人聚居的城市或村鎮多有絢爛的霓裳花分佈。遺憾的是,由於長年日久的地理變遷與礦產採掘活動的興起,野生霓裳花的生長環境已被破壞殆盡,因此璃月野外的霓裳花群落幾乎已經絕跡,僅有的少數植株被隱居的仙人們精心保護,盛開著嫺靜淡雅的花朵,與城市中人工養育的霓裳花氣質截然不同。
+有趣的是,在璃月人看來,妖豔香雅的霓裳花同樣是岩王帝君的象徵之一。這尊主要以男性形象行走人間的威嚴巨神,是否也曾化為女性的形象接受鮮花的祭拜?在稀少的史料和龐雜的鄉野傳說之間,我們很難肯定這樣的假想,卻也無法將之完全斥為無根據的妄言。
+筆者曾親眼見證七天神像接納以霓裳花精心製成的女性化貢禮。至於岩之神懷著怎樣的心情接受臣民的貢獻,就不是筆者這等外國旅者所能夠揣測的了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book173_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book173_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b269421cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book173_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book174_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book174_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6beeec5f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book174_CHT.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+—第一折·魚水緣—
+生:范皆
+旦:梓心
+婆丑:張婆
+
+【第一場】
+(梓心藍襖上)
+(念)
+梓心:海潮映山遠,輕風撫碧礁。
+(白)
+梓心:我,漁家女梓心。自幼碼頭生長,如今年方二八。
+梓心:奈何雙親老邁,只得接過舟槳,在這海波上打魚做生涯。
+(東塘搖槳)
+梓心:游魚擺尾自在暇,換得金錢貼補家,手持篷索我把網撒。
+(梓心撒網收索)
+(東塘連江)
+梓心:每朝夕披星月日頭實艱,朱門豪寒舍饑確屬常見。
+梓心:富家女著錦繡我也暗中豔羨,腕上僅珠一串倒未曾自憐。
+梓心:家徒四壁花容月貌難顯,只盼望憑雙手掙得金錢。
+(梓心繫纜,跳上岸)
+(東塘散槳)
+梓心:該是時走上街把漁獲售販。
+(梓心下)
+
+【第二場】
+(梓心提籃上)
+(東塘導槳)
+梓心:手提魚桶我街頭叫賣。
+(張婆提花籃上)
+(數槳)
+張婆:瞧這魚(魚擺尾水濺張婆狀),兇得很,拿了燉湯。
+張婆:咕嘟咕嘟,半老婆子變嬌娘,粉面朱唇含春光。
+(白)
+梓心:這位媽媽怎樣稱呼?
+張婆:我老婆子姓張,在這條街上啊,賣花。
+張婆:我說姑娘,妳這柔聲細語的,賣到天黑也賣不出一條魚去。
+張婆:想是妳這麼漂亮一個姑娘,抹不開面子,放不開嗓子,吆喝不出號子,也就填不飽肚子。
+(梓心低頭)
+(白)
+梓心:張媽媽說笑了。
+梓心:這這這…
+張婆:怎麼啦?
+梓心:平素戴在腕兒上的珠串不見了。這下怎生是好?
+(范皆箭衣彩褲持珠串上)
+(東塘原槳)
+范皆:碧波浪尖金烏吐真,信步覷見珠兒蒙塵。
+(白)
+范皆:小可范皆,碼頭出賣氣力為生,不才眾位弟兄抬舉,推我做了頭人。
+范皆:今日撿到珠兒一串,似是這位姑娘丟失的物品。
+范皆:有心歸還,但若被冒領就不大妥當。
+范皆:待我上前察看她腕上有無佩戴的痕跡。
+(東塘二六)
+范皆:驕陽烈日暖風蒸,買魚沽酒舟上橫。
+梓心:客人瞧魚兒鮮活,煎炸煮任君選做。
+范皆:吃虎的魚兒最兇狠,看這青尾卻擺動不成。
+范皆:走上前與我細認。
+(梓心上前)
+范皆:果然是珍珠要配佳人。
+(東塘連江)
+梓心:心中道這客人著實孟浪,登徒子含帶笑胡語亂言,
+梓心:回轉身杏眼圓睜我將他怒斥。
+梓心:放肆的混帳你忒沒尊嚴。
+(白)
+范皆:姑娘休惱,小可方才察看,見姑娘手上有佩戴的痕跡。
+范皆:這珠串想必是姑娘的物件,如今完璧歸趙,姑娘莫要憂心。
+范皆:我范…
+(頓,掩口,范皆回身下)
+范皆:便去了哇。
+(白)
+梓心:壯士且慢——
+(東塘搖槳)
+梓心:原是我錯怪豪傑,霎時間心中羞怯。
+梓心:忽想起那壯士名姓未列,這日後我該當怎樣答謝。
+(白)
+梓心:愧煞人了。
+張婆:這才是姻緣天降,那俏姑娘啊,會上了有德的郎。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book175_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book175_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..744a06a82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book175_CHT.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+—第二折·尋君帖—
+生:范皆
+旦:梓心
+婆丑:張婆
+丑:張三、李四、王二麻
+
+【第一場】
+(梓心、張婆上)
+(白)
+梓心:近日來鬱鬱寡歡,橫豎不得安神。
+梓心:只因我前番錯怪了行善事的壯士。
+梓心:他本欲將珠串歸還於我,我既未言謝,也未問詢他的名姓,反將他痛罵一番。
+梓心:實在羞愧,有心找尋恩人,但偌大的港口,我如何覓得那人哩。
+張婆:依我老婆子看來,姑娘也不必悲傷,也不必煩惱。
+梓心:啊,張媽媽,此話怎講?
+張婆:妳只要貼一紙告示,說找尋送還珠串的人,有摩拉奉上,他不就來了嗎?
+(單青原槳)
+梓心:人言道——
+梓心:清酒慣能紅人面,財帛大可動心田。
+(梓心低頭踱步)
+梓心:有心此計尋恩人,又顧慮他豈會為此把身現。
+(白)
+張婆:行啦,別猶猶豫豫的啦,就這麼辦吧。
+張婆:信我老婆子的,妳吃不了虧。
+(梓心、張婆下)
+
+【第二場】
+(張三、李四、王二麻上)
+(數槳)
+張三:我張三。
+李四:我李四。
+王二麻:我王二麻。
+張三:看見那告示,來把報酬拿。
+李四:你看官要問了,做善事的真是我?
+王二麻:嘿,傻子才說老實話。
+(白)
+張三:我說哥幾個,這都是去梓心姑娘那兒領功去的?
+李四:沒錯。
+王二麻:正是。
+李四:你也撿了梓心姑娘的頭花?
+王二麻:我怎麼記得告示上說,她丟的是對耳環?
+李四:胡說,是頭花。
+張三:蠢貨,是香膏。
+王二麻:得了得了,咱幾個到底撿沒撿,心裡還沒點數嗎?
+張三:啊哈哈哈哈。
+李四:啊哈哈哈哈。
+(張三、李四、王二麻轉向梓心)
+張三:我說梓心姑娘啊,撿著妳香膏的乃是我張三,這報酬您準備好了沒?
+李四:邊兒去,此前歸還妳頭花的是我李四,這報酬該給我。
+王二麻:閉嘴閉嘴,送回妳耳環的是我王二麻呀姑娘,這報酬該歸我。
+梓心:這這這…真真叫人暈頭轉向。
+梓心:漫說我從未見過列位,若我當真遺失過耳環、香膏、頭花這些個物品,我怎的不知?
+張三:妳八成是忙著賣魚記不真,甭猶豫啦,直接給就錯不了。
+李四:給摩拉吧,快著點的。
+王二麻:不給就砸爛妳的攤子,罵臭妳的名聲。
+梓心:哎呀,哪裡惹來了這一幫無賴的潑皮。
+梓心:張媽媽,妳看妳出的好主意。
+張婆:姑娘別急,我再想個法子把他們轟走。
+張婆:呔!
+(張三、李四、王二麻一齊跌坐在地)
+張婆:我老婆子教姑娘掛的假懸賞,專為捉你們這偷東西的蟊賊!
+張婆:你們送還的東西全是假貨,速速將梓心姑娘的頭花、耳環、香膏還來。
+張婆:如若不然…
+張三:便怎樣?
+張婆:那金貴的琉璃百合壓乾了做的頭花,上品夜泊石打造的耳環,外國舶來的香膏…
+張婆:統統要你們賠,摩拉呢?交出來交出來!
+(張婆提笤帚追打張三、李四、王二麻)
+張三:嘿呦。
+李四:別打了,不要妳的摩拉了!
+王二麻:趕快把撿她東西的真傢伙弄過來抵債!
+
+【第三場】
+(張三帶范皆上)
+(白)
+張三:我可弄清楚了,就是你小子偷了人姑娘的東西,害得我哥幾個挨打。
+范皆:我范皆行得正坐得端,從不做偷雞摸狗之事,你莫要憑空汙人清白。
+張三:好小子,嘴硬得很,你敢同我見失主嗎?
+范皆:怕你怎的,走走走,我倒要曉得是何人污蔑於我。
+(張三、範皆轉向梓心)
+張三:丟了東西的可不就是這位梓心姑娘嗎?看你如何狡辯。
+范皆:好啊!原來是妳!
+(東塘連江)
+范皆:原是此女言語沖,霎時間意難忿來氣血湧。
+(東塘快槳)
+范皆:刁娘行且休騙哄,我乃范皆碼頭一工。
+范皆:身正常輕富貴虛空,何來盜竊女妝紅。
+范皆:丹心反遭爾詰攻,悔生事端歸珠瓊。
+(白)
+梓心:原來這位壯士名叫范皆。
+梓心:如今他又是無端受牽扯,倒是我的不是了。
+梓心:待我與他賠罪,若是他不受,再三道歉也無妨。
+(梓心上前向范皆賠禮)
+梓心:啊,壯士,前番皆是誤會,其實另有…
+(范皆轉頭)
+范皆:哼。
+(梓心輕笑,再上前)
+梓心:其實另有隱情
+梓心:只因壯士前番不留名姓,就此別去,我有心報答卻尋你不得。
+梓心:才出此下策,惹出這許多煩惱乃是我的不該。
+梓心:這廂梓心向壯士賠禮了。
+范皆:哦?
+(東塘搖槳)
+范皆:雖說是蒙冤枉不由惱恨,靜心神再思量誤會一場。
+范皆:收起怨怒不忿模樣,待要開口怎奈話僵。
+(白)
+范皆:咳咳,我來問妳。
+范皆:妳方才言道,此前乃是誤會。
+范皆:妳有心尋到拾得妳珠串的人,故而貼出告示,陽錯陰差錯怪了我是嗎?
+梓心:正是,再與壯士賠不是了。
+(范皆扶梓心)
+范皆:姑娘無須多禮,折煞小人也。
+范皆:倒是我方才莽撞了些,叫姑娘難堪,應當賠禮。
+梓心:壯士說哪裡話來…
+(范皆施禮)
+張三:嘿?!你們這怎麼還拜起來了,這摩拉到底是給還是不給啊?
+張婆:閉嘴吧你,人家兩人敘話,有你這個東西什麼事?
+張婆:臺底下各位老爺少爺、夫人小姐,諸位來這兒看的是雲堇的戲,誰要聽你胡扯。
+張婆:有點眼力見些,給我一邊去。
+(張婆提張三下)
+梓心:說來,我每日便在這攤前販魚,如何未曾見過壯士?
+范皆:我每日都要從這街上走過,前去上工。
+范皆:許是人多,未曾得見。明日或許有緣…
+梓心:如此…便待明日。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book176_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book176_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..425d0da91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book176_CHT.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+—第三折·二失珠—
+生:范皆
+旦:梓心
+婆丑:張婆
+淨:吳旺
+丑:吳一、吳二
+
+【第一場】
+(梓心、范皆兩邊上)
+(念)
+范皆:晨興犬吠急。
+梓心:日照簷霜薄。
+(白)
+范皆:那邊的可是梓心姑娘?
+梓心:正是,原是范皆范壯士。
+(東塘散槳)
+范皆:昨夜幽夢見佳人。
+梓心:恨別時短又相逢。
+二人:心中所想竟成真。
+(白,異口同聲)
+梓心:壯士…
+范皆:姑娘…
+(白)
+范皆:海上旭日方升,碼頭上已然開工,范某需得為生計奔波。
+范皆:梓心姑娘,我先去了。
+(梓心施禮目送。范皆走遠,回頭。梓心低頭復抬頭,范皆下場。梓心絞手。)
+(東塘搖槳)
+梓心:臨到此時怯情生。
+(梓心下)
+
+【第二場】
+(吳旺綠箭衣敞領,伴吳一、吳二上)
+(念)
+吳旺:老爺我叫吳旺,街頭稱霸王。
+吳旺:今天悶地慌,上街來閒晃。
+(白)
+吳旺:吳一,吳二!
+(同白)
+二人:有!
+(白)
+吳旺:老爺我打算弄點新鮮吃食,你們可有什麼好主意?
+吳一:您覺著金絲蝦球怎麼樣?
+吳旺:大魚大肉吃膩了,金絲蝦球倒還湊活。
+吳旺:吳二,你與我去尋個店家,要一份金絲蝦球。
+吳二:好嘞。
+吳旺:且慢。這金絲要炸得正金黃,一點焦黑都不要。
+吳二:一點焦黑都不要,好,記下了。
+吳旺:轉來。這蝦球大小都要一般,大大小小的不成。
+吳二:大大小小的不成,行,您瞧好吧。
+吳旺:不必了。
+吳二:您這要是又有什麼要求,直說就是了。
+吳二:那店家要是做得不好,咱就按老規矩——
+吳一:怎麼著?
+吳二:不給摩拉就是了。
+吳旺:非也非也。你看這街邊魚攤,有一俏麗娘子,這見了美人勝似餐飽。
+(東塘搖槳)
+吳旺:待上前將她家情形細訪,賺一個粉嬌娥當一夜鴛鴦。
+(吳旺轉向梓心)
+(白)
+梓心:客官可是買魚嗎?
+吳旺:啊,正是正是。小娘子哪裡人家,父母何在呀?
+梓心:我自幼碼頭生長,父母俱已老邁,只有我一人街邊賣魚貼補家用。
+梓心:客官問這些作甚?
+(轉頭,低聲)
+吳旺:妙哉妙哉。父母俱不在身邊,正好下手。
+(轉回,向梓心)
+吳旺:小娘子可曾許配人家?
+梓心:終日裡為生計奔波,並不曾許配人家。
+梓心:哎呀,我的婚姻與客官你買魚,能有什麼相關。
+(轉頭,低聲)
+吳旺:甚好甚好。還不曾許配人家,若遭了災禍也沒人主持。
+(轉回,向梓心)
+吳旺:小娘子可有鍾情的男兒郎?
+(梓心低頭不語)
+(東塘散槳)
+吳旺:見她低頭無響聲,想必無有貼心人。吳旺的不良意向膽邊生——
+吳旺:來來來,小的們,與我擄了這佳人,莫負美酒良辰。
+(吳旺、吳一、吳二挾梓心下)
+
+【第三場】
+(張婆上)
+(白)
+張婆:列位看官,您要是聽我們雲堇的戲聽多了,成了懂戲的行家,您八成也能猜著了。
+張婆:接下來還能怎麼著啊,可不就一場打鬥在所難免了不是。
+張婆:大英雄出世,還尚得有個契機激他一激呢——
+張婆:譬如惡獸作祟,擾亂民生,或是時勢變化,亂流之中造就英雄。
+張婆:你憑著一股子豪氣做出一番事業便青史留名,若是縮頭…
+張婆:哪個記得你叫張皆、王皆還是范皆。
+張婆:更何況咱普通人要強出頭,留下救美的佳話。
+張婆:咱們且看他范皆要做何反應。
+(范皆上)
+(白)
+張婆:哎呦,您怎麼這時候來了呀!
+張婆:梓心姑娘被這兒有名的惡霸吳旺給捲走了!
+(東塘快槳)
+范皆:喝——呀——
+范皆:聽她言驚得我魂飛神散,未曾想飛來禍近在眼前。
+范皆:惡豪強燒殺搶全憑心願,我若前去…
+范皆:只怕是有命去無有命還。
+(張婆遞珠串給范皆)
+張婆:范大爺,這這這,怎生是好呀。
+(東塘快槳)
+范皆:見珠串,罷罷罷——
+范皆:弱女子怎能降伏兇橫的惡狼。
+范皆:珠串在手,怒拔劍。要叫那吳旺,痛悔嚎啕,沙灰蓋臉。
+(吳旺、張婆下)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book177_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book177_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..070937ec1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book177_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+…
+今天的天候仍然十分惡劣。
+風雪雖然有所消退,但仍然不時颳得人睜不開眼睛。
+讓我想起過去在古老的詩詞中看過的描述,將風雪比作蒼白的鐵劍之舞。
+
+但正如蘭德里希老爹所說,無論遇到什麼困難,都須繼續推進。
+必須將豐厚的成果帶回蒙德。
+只有這樣,才能不負蘭德里希老爺的期待、才能讓家族的名望更加穩固。才能消去那些隱隱躁動的叛逆者的氣焰。
+
+因為碑文的關係,我們決定今天不按原定計劃去勘探西南面的遺蹟地窖,而是去閉鎖的密室。
+根據厄伯哈特少爺解讀的石碑銘文,其中或許有保存較好的古代壁畫,與某種由星銀製成的武器。
+若果真如此,大概會成為這幾十年裡最有意義的考古發現吧。
+
+——雖然英戈伯特老爺是這麼說的,但我心裡還是無法放下前幾天在風雪中失散的同伴。
+但願他們如厄伯哈特少爺說的那樣,是自幼嚴格鍛煉的貴族子弟,具備足以獨力返回臨時營地的能力。
+
+馬上就要離開陽面的營地,繞山深入遺蹟腹地了。
+這次必須仔細勘探遺蹟結構是否穩固才行。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book178_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book178_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c7d2526a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book178_CHT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+因為先前的慘劇,所以前一本日誌恐怕無法回收了。
+損失了考察的記錄十分可惜,但環境實在太危險了。
+
+最終我們還是無法打開那扇大門。
+無論是壁畫,還是英戈伯特老爺無比期待的古代武器,最終都落空了。
+回到雪山陽面的營地時,之前失散在風雪中的同伴也沒能回來。
+…雖然希望不大,但只能期待他們順利下山,帶著補給和救兵回來了。
+因為我們的補給已經不夠了。
+雖然這麼說或許很殘酷,但密室圓形大門前的坍方,不僅奪走了尼克,還奪走了我們委託尼克保管的燃料與食物。
+明明說了要先檢查遺蹟結構的完整性的。明明跟他說了…
+
+或許這幾天的遭遇讓我變得更加冷酷了。
+或許這就是絕望的環境對人造成的影響。
+
+正因如此,厄伯哈特少爺才更讓人欽佩。即使遇到了這些事情,還能保持冷靜思考的能力。或許這就是真正的貴族子弟的氣度吧。
+蘭德里希老爺確實沒有看走眼。
+即使身為私生子,他也是能配得上其族名之人。
+
+我們會在風雪稍微消散之後,依照厄伯哈特少爺的提議,到西南側的遺蹟地窖去。
+依據他的解讀,其中或許有著很久以前留下來的東西。
+雖然很不可思議,但這裡獨特的嚴寒有著保存物資的能力。
+
+絕不能辜負已經不在身邊的同伴們的期待。
+…當然更不能辜負蘭德里希老爺的期待。
+否則,或許我就要在角鬥場中與魔物相會了吧。
+即使能勝過那些魔物,也會像厄伯哈特少爺的老奴那樣,倒在勞倫斯家那個紅髮死神的劍下吧…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book179_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book179_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..616b3bdfb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book179_CHT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+到底是那樣的歷史讓這裡的風景顯得寂寥,還是此處的景色讓這裡的過往變得黯淡呢。
+抑或是,因為考察過程中發生的事情,我才會產生這樣的想法呢。
+又或者是,因為失血和嚴寒,我的心智也受到了影響呢。
+無論如何,這大概是最後一篇日誌了。
+
+厄伯哈特的計畫最後失敗了…不,或許應該說,成功了吧。
+如今看來昭然若揭的行動,之前竟然誰都沒有看出他的本意。這麼一想,旅途中失散的同行者,恐怕都已經遭了他的毒手吧。密室圓形大門前發生的塌陷,也在他計畫之中吧。
+
+但直到最後,他將我和英戈伯特老爺帶到西南側的遺蹟地窖中,亮出長槍時,我才明白。
+鼓吹「冰雪封印的古國」也好,「天降之物的魔力」也好,都是為了利用英戈伯特老爺熱衷探險的性格,將他帶到孤立無援的地方…
+歸根到底,私生子就是私生子。
+暗地裡練習「長槍」這種缺乏貴族氣度的兵器,就是為了能在這個時候把老爺除掉,好讓自己更接近一族之長的位置嗎。
+
+這麼一想的話,帕西法爾少爺因叛逆而沉迷「俠盜」的遊戲,並且最終逃亡,也少不了他的煽風點火吧…
+
+我始終無法忘記英戈伯特老爺被他的長槍挑起的光景。
+我們明明一起長大,我卻沒有看出他親切沉穩的外表下潛伏的怪物。
+蘭德里希老爺原本已經準備在這次考察回來後,將一族的氏名正式賜給他。如果知道老爺的打算的話,事情或許就不會變成這樣了吧…
+還是說,正是因為知道老爺的計畫,他才忍不住要將自己的繼承順位向前推進呢…
+
+我無法返回蒙德了。對不起,普莉希拉。
+
+無論是誰讀到我的日誌,都希望你能警告蘭德里希老爺。
+厄伯哈特雖然也受了重傷,但仍有逃回蒙德的可能性。
+如果他順利回到蒙德,那麼他反逆之路上的絆腳石就只剩一個了…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book17_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book17_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7486dba4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book17_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——眾神的路邊野餐——
+在艾克午睡的空隙裡,他的侍從之間爆發了巨大的戰爭。
+偉大的魔法師會降伏各種神明、惡魔為自己服務。艾克作為立於魔法師之頂的人,手下的魔神數量比字典的詞條還多。究竟誰才是艾克手下最厲害的僕從呢?為了這個理由,眾魔神決定來打一架。
+不幸的是,他們似乎把公主、薩奇和薇拉也算作助手、僕從之列了。
+艾克午睡持續兩個小時,但目前為止已經有三個恆星被摧毀了!
+
+「吾為什麼要保護你啊?」公主抽回了手,失去眼球的大惡魔倒在了地上。
+仙女座帝國的支配種族雖然看起來都很可愛,但是他們手掌心有兩張特殊的嘴巴,用來捕食戰敗者或者戀人的眼球。
+「我們不是朋友嗎?」薇拉有點受傷地問道,順帶抹掉了臉上的血。
+「嗯嗯,是啦。」公主臉紅了,移開了目光,「經過上次的事情之後,我就承認妳是我唯一的朋友了。不過我說的不是薇拉妳啦。」
+「誒——」薩奇正被巨龍咬在嘴巴裡。
+「怎麼樣,要投降嗎?」巨龍用老爺爺一樣的聲音問道,「如果投降,承認自己是低賤無能之輩,我就饒了你們。」
+「我投降——投降!」薩奇大喊。
+「賤種蜥蜴少口吐狂言了。吾宮闈之中的壁虎都比你強大!」公主掰了掰手腕。
+「我是無辜的啊啊啊——」薩奇被巨龍丟上了天。
+仙女座的支配種族對遠古巨龍的勝負,在一瞬間結束!
+
+最後只要好好投降,就不會有生命危險了嘛。
+薩奇在比賽中出局,用拖鞋叫醒了艾克。薇拉也在公主的保護下活了下來。
+「呃啊,無能之輩,看到就要吐了。低賤的東西,不要靠近我,不要和我說話,不要看我,不要和我呼吸一樣的空氣。」公主對薩奇的態度降到了低點。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book180_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book180_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..42a2ae1b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book180_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+無論這些食物是誰留下的,都太感謝了!
+我又餓又累,補給也已告罄。要是沒有這些食物,我肯定沒辦法繼續走了。
+現在我要繼續往山下走,再走一會我應該就能回到營地了。
+下次我一定要做好萬全的準備再進雪山…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book181_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book181_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..249fbc746
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book181_CHT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+——龍脊雪山——
+從璃月的河岸平原登高而上,龍脊雪山南側的這片區域坡度較緩,風雪平和,而且水源尚未封凍,是個設立營地的好地方。等物資準備完畢,我就以這裡為基地,繼續向頂峰出發。
+
+佈置好營地後,順便勘察了周邊的遺蹟。這裡的遺蹟很有趣,建築風格與圖案細節與其他地區的無名古建築有著驚人的一致性。從這一點看來,傳說中那個古老的雪山國度很可能正在我的腳下。
+只可惜沒有在遺蹟裡發現任何連貫的銘文,很難確證古國的歷史。或許在更高的地方,更凜冽的風雪深處還隱藏著更多資訊。
+
+在這裡過夜很難受,寒冷刺骨的陰風總是順著溪流尖嘯而來,颳得帳篷嘩啦作響,催人噩夢。水源處的那座山洞裡一定有不小的空間,我聽到幽魂般的寒風正在其中迴響。但可惜洞口被一道柵欄封得死死的,從外側完全沒有辦法打開。
+
+晚些時候,我繼續向山上前進。沿途有一些年代較近的遺物,似乎能追溯至蒙德的貴族時代。我發掘出了一些衣物碎片和破爛不堪的武器。厚厚的冰雪減緩了腐朽的速度,使掩埋其間的殘骸得以長年保存。
+從遺物的分佈情況來看,似乎這邊的山徑上曾發生過一場追逐,甚或謀殺。
+
+即使狂暴的風雪與險惡的異變也沒能阻擋人的野心。這片被神離棄的冰雪之地終究也沾染了後人的罪惡。
+
+沿著山徑向上攀爬,風雪愈發強烈,氣溫驟降到了難以忍受的程度。我探查了東北方的一處遺蹟。難以置信的是,在這終年暴雪席捲的地方,遺蹟中竟有一片並未封凍的水域!從方位判斷,或許與下方那條溪流的水源是相連的。
+但這片區域太過寒冷,沒辦法冒著凍死或溺水的危險探查遺蹟更深的內部。我粗略地留下了記號,希望風雪不會輕易將它掩埋。
+這裡或許是古老國度的地下避難所,年長日久而被滲入的地下水淹沒。但我也曾聽說,在千百年前的古老時代,暴君們會將犯人投入監牢、鎖進囚籠,然後再緩緩注入大量的水,只為令犯人眼睜睜看著慢慢上漲的水位將自己逐漸淹沒,自腳踝直至口鼻,再到額頭…
+此種刑罰漫長而殘忍,在此種嚴寒氣候之下,更難以想像有誰能夠從中生還。
+
+偏東的山路有些崎嶇,我在這裡遭遇了愚蠢的意外,險些摔斷腿。幸好只受了點皮外傷,骨頭沒有大礙。但防寒服被冰淩撕裂了一個大口子,寒風一刻不停地往裡灌,簡直像刀刺一樣,非常不妙。
+在傷口麻木之前及時找到了避風的角落,勉強縫補好了撕裂的外衣…但繼續登頂是不可能了。
+稍晚些時候,我終於趕在凍死之前回到了營地。在篝火前烤暖手腳,脫下襪子時才發現有三個腳趾已經凍成了紫色…不管怎樣,起死回生的感覺真不錯。
+
+風雪稍停時,我舉目仰望,破碎的巨岩圍繞著雪山孤寂的峰頂,在晴空中靜靜懸浮著。詩歌中那條被埋葬在山澗的古老魔龍,其腐朽的盲眼或許也正凝望著高天?
+對於雪山下的許多居民而言,這座異變之山就像諸神目光之外的盲區,被不可理解的命運所統治。在蒙德的古舊童話中,這座雪山是被時間之風遺棄的懲戒之地,因而一切都被呼嘯的寒風凍結在毀滅的一刻。
+但山頂有什麼東西還在悸動,我在夢中感受到了它的呼召——像是細微的歌聲,悅耳卻不祥。
+
+探險很不順利,但還好保住了性命。只是此日一別,不知以後還能否有機會重攀峰頂…
+接下來我或許會繼續探索璃月,不過當務之急還是補充先前損失的物資,順便換掉這本浸了水的日誌。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book182_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book182_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book182_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book183_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book183_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..eed6b3fe1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book183_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+「巨樹繁茂,盤存百寶。
+大道正中,可尋奇貨
+長階之下,匿藏何物?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book184_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book184_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a4cb3eaa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book184_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——麒麟——
+在璃月山野之間的傳說中,麒麟是一種高貴而仁慈的仙獸。麒麟往往出沒於山林之間,僅在清露與星光交匯的夜晚循循而行,僅以純淨的甘露、清苦的香草為食。
+麒麟是溫柔的仙獸,優雅與容儀流淌在牠們的血脈之中。據說麒麟從來不會傷害活物,哪怕只是踏傷一隻小蟲,折下一縷草葉。人們說,麒麟的每一種習性、每一個動作,都遵從著古老雅致的禮節,千年以來從未改變。
+在魔神混戰的蠻荒年代結束後,許多仙人不再適應凡人的喧擾,因而在岩王帝君的安排下,紛紛隱居竹林與群山,自此再不干涉人世,遊戲山水,各得其樂。
+但也另有許多仙獸,在千年的合作中與凡人結下了深厚的情誼,決定在人界貫徹岩王的意志,以仙力與仁心扶助凡人的城。牠們或隱於山野村落,或行於繁華街市,與人類共同生活,互相結合,在璃月港的街巷府堂之間留下了獨特的血脈。
+
+根據一則民間傳說,早在數千年前,優雅的麒麟一族中已有與尚且愚蠻的凡人相親者。
+傳說在數千年前的蠻荒時代,人們以芰荷為衣,香葉為裳。
+某個夜裡,一位採藥人在群山中的一處池塘沐浴,卻不料散落池邊的衣物被偶然經過的麒麟啃食。尚且年幼的仙獸並不懂得人的羞恥與私欲,也並未學會仙獸行走凡間的道理。
+為補償自己魯莽的行為,也為了避免仙人的超凡外表驚嚇到脆弱的凡人,她便化為人的模樣,趁滿月的幽光遍灑池塘時,出現在採藥人的面前。
+年幼的仙獸終究不懂得人的羞恥與私欲。在清冷的月光下,螢火點點的山林中,以露珠為衣、月光為裙,她與懵懂的凡人結伴嬉遊,遊蕩芳花與幽篁之間,向他介紹眾仙的洞府,與他解讀鳥獸的語言,又在靜夜的蟲鳴之中淺睡,共同沉入悠古的夢想…
+待到第一縷晨光落在採藥人的臉上,將他驚醒時,高貴的仙獸早已不見蹤影。
+
+那之後的故事,民話眾說紛紜。有人說,後來某天夜裡,麒麟銜來一個竹籃,放在採藥人家門前,便從此隱入月光與輕霧中,當採藥人出門查看時,才發現竹籃裡正安睡著一個幼兒。
+也有人說,麒麟從此與凡人一同生活,生兒育女,習慣了人間的煙火……
+
+無論千年古事的真相如何,優雅的仙獸今日依舊與璃月的萬民同行,依舊隱居在熙攘的人海中,等待著終有一日岩王帝君的再次呼召。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book185_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book185_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..999e94332
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book185_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——玉遁——
+在璃月港西北方,南天門以南的山谷中,靜默地矗立著許多古老殘垣。
+其中一處,璃月人慣於稱之為「遁玉陵」。此間的遺蹟據說遠在魔神混戰的年代之前便已存在。
+根據人們口口相傳的古老傳說,「遁玉」之名的含義乃是「美玉遁逃之處」。
+在無法追憶的古代,即使岩王帝君也尚且年輕的時代,璃月以西的荒原曾有天星墜落。隨著天星墮地,直面衝擊的荒原化作宏大深邃的巨淵,美玉金石從中生長而出,取之不竭,因而成就了璃月此後千年的採礦產業。
+傳說那無名的星辰墜落之時,曾有一塊碎片迸濺而出,正落在璃沙郊北部的群岩之間。
+眾所周知,無言的金石之內蘊含著靈氣與精神。在凡人無法盡覽,也無從理解的萬古中,牠們以自己的節律傾聽和注視著地脈的搏動,山泉的迴響,岩巒緩慢而堅定的巡行。
+但自天空墜下的隕星卻不同,相對大地上素樸堅定的岩石,它們擁有高傲而急躁的脾性。
+
+後來,大地上無數魔神與君王在為天定的王座彼此爭戰,星空與深淵為之失色,悲劇與惡行阻遏了山岩與流水的呼吸。自天空而來的落星不堪其擾,不顧層岩巨淵的挽留,向高天遁逃而去。
+自天而降的美玉回歸星天之後,留下了深深的天坑。人們在其中建起堅固的城市與要塞,偏安於隕星的遺贈之中閉關自守。
+在數千年的風霜與動盪之中,遁玉之谷的堅城巍然矗立,直至五百年前依然與欣欣向榮的璃月港有所往來。
+但隨著黑色的災異自深淵而起,遁玉的居民封閉了古城,背井離鄉流散各地。沒有人知道這些流民封存家鄉的原因究竟為何,即使見慣了世間千年紛擾的仙人和夜叉也緘口不言。
+於是,被封閉的城塞化成了巨大而空洞的陵墓,空餘潭水與風聲久居其中。因而璃月人將之稱作「遁玉陵」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book186_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book186_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c7d2526a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book186_CHT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+因為先前的慘劇,所以前一本日誌恐怕無法回收了。
+損失了考察的記錄十分可惜,但環境實在太危險了。
+
+最終我們還是無法打開那扇大門。
+無論是壁畫,還是英戈伯特老爺無比期待的古代武器,最終都落空了。
+回到雪山陽面的營地時,之前失散在風雪中的同伴也沒能回來。
+…雖然希望不大,但只能期待他們順利下山,帶著補給和救兵回來了。
+因為我們的補給已經不夠了。
+雖然這麼說或許很殘酷,但密室圓形大門前的坍方,不僅奪走了尼克,還奪走了我們委託尼克保管的燃料與食物。
+明明說了要先檢查遺蹟結構的完整性的。明明跟他說了…
+
+或許這幾天的遭遇讓我變得更加冷酷了。
+或許這就是絕望的環境對人造成的影響。
+
+正因如此,厄伯哈特少爺才更讓人欽佩。即使遇到了這些事情,還能保持冷靜思考的能力。或許這就是真正的貴族子弟的氣度吧。
+蘭德里希老爺確實沒有看走眼。
+即使身為私生子,他也是能配得上其族名之人。
+
+我們會在風雪稍微消散之後,依照厄伯哈特少爺的提議,到西南側的遺蹟地窖去。
+依據他的解讀,其中或許有著很久以前留下來的東西。
+雖然很不可思議,但這裡獨特的嚴寒有著保存物資的能力。
+
+絕不能辜負已經不在身邊的同伴們的期待。
+…當然更不能辜負蘭德里希老爺的期待。
+否則,或許我就要在角鬥場中與魔物相會了吧。
+即使能勝過那些魔物,也會像厄伯哈特少爺的老奴那樣,倒在勞倫斯家那個紅髮死神的劍下吧…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book187_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book187_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b61448773
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book187_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+璃月的國土並非從一開始便由岩王帝君統治。在遙遠的年代裡,曾有眾多魔神漫步大地。
+
+稱為歸離原的土地在那時曾開遍琉璃百合。歸離原遭受了紛擾戰亂的荼毒,舊日住民盡皆流散;又由於璃月港的繁盛發展而吸引走了大部分新定居的民眾。但在近代,這片原野依舊流傳著許多俠客傳奇。
+
+在行商與腳伕的閒談與流言中,曾有一個神秘的身影在入夜的歸離原隱現。那是一名身穿靛藍長衣的女子,沿碧水河的淺灘而行;月光為她的側臉勾勒下銀邊,夜風將她的話語送往閃爍無眠的星空。
+
+據望舒客棧的賓客所說,只有那些在夏夜的蟲鳴中間迷失的過客才能夠看到她;只有那些在螢火蟲飛舞、仙靈飄蕩的夜幕中嗅到一絲琉璃百合清香的人,才能追尋到此人的足跡。有人猜測她或許是一隻迷失了過去的仙獸,是已死魔神的孤獨孑遺,僅在夜晚溫柔地為舊主哀鳴;也有人認為她僅是一位俠客,如同超脫山林市井的諸多俠客一般,隱藏了自己的真實名姓。
+
+女子的故事不知從何而起,卻公認結束於某為獵人的陳述。這名獵人的說詞與行商的講述大相逕庭。獵人曾在無情的月夜中目睹她持劍同另外幾個凶險的黑影起舞。在優雅凌厲、殺意四射的舞蹈結束後,女子不見了蹤影,僅留下一團血塵。
+第二天,好事者在河邊發現了橫屍的千岩軍兵士與土地勘察員。
+自此之後,儘管總務司發起了多次搜索,然而不再有人見過河畔女子的身影。
+
+或許那夜的劍舞僅僅是一場仇殺,抑或女子本就是凶凜的大盜。或許此事甚至不需要任何理由與藉口,俠客之所以為俠客,乃因為他們是超脫俗世規則的仗劍之人。
+
+但隨著璃月港的燈火日漸吞沒郊野的荒村,這等傳奇也漸漸消亡了。
+傳說女子曾經徘徊的那處河岸,如今正盛開著琉璃百合的花朵。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book188_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book188_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5428473bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book188_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+荻特里希看到勞倫斯家族崩塌了。
+母親養的貓咪早已不知道去了哪裡,失魂落魄的父親與歇斯底里的母親似乎就離他咫尺之遙,但是任憑他怎麼呼喊,他們都沒有轉過頭看他一眼。
+
+「汪嗚…」
+荻特里希低下了頭,但他還來不及開口,腳底的地面突然裂開了。一雙老巫婆般的手從地面伸出,緊緊地勒住了他的脖子。
+只感到自己的身體不斷下落,最後摔倒在了老巫婆的腳邊。
+奇怪,倒是沒有痛覺。
+
+似乎有什麼東西勾住了項圈,荻特里希整條狗被拉了起來。
+視線中幾乎所有的地方都一片漆黑,能看得清的只有——腳底。那裡是一口冒著熱氣的鍋,鍋裡黑色的不明液體在咕嘟咕嘟地冒泡,還有些固態物體,能分辨的出來的有蜘蛛絲、毒蛇的骸骨…
+耳邊傳來諾特芙莉嘉的聲音:「呀,抓住最後一味佐料了。只要把你放下去,我的永生之湯就完成了。哈哈哈!」
+
+「汪汪汪!」混蛋老巫婆放開我!
+荻特里希拼盡全力掙扎,沒想到平時牢不可破的項圈就這樣被輕易掙脫了——
+「汪——」
+他掉了下去…
+其他什麼都聽不到了,耳邊僅剩的是呼嘯的風聲與諾特芙莉嘉癲狂的笑聲。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book189_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book189_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fb7987c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book189_CHT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+「醒醒——」
+荻特里希感覺身體被輕輕搖晃著。
+「還好嗎?」
+有一隻手伸了過來,似乎是在試探鼻息。
+是熟悉的聲音…
+溫柔得如同四月和風,和煦得如同三月暖陽。
+
+荻特里希猛地睜開眼,眼前的是——
+金髮藍眸的少女。
+「太好了,你終於醒了。」少女微笑著。
+
+「這裡…難道是…天空島嗎?」荻特里希想著。
+「不是哦,只是普通的樹林而已。」少女說。
+荻特里希回過神來,眼前的少女,正是罪魁禍首——可惡的老巫婆諾特芙莉嘉!頓時整條狗都不好了,立馬後跳拉開距離,保持警戒姿勢。
+
+「別緊張呀。我不會傷害你的。哦,對了,我還沒有自我介紹呢。我是瑪達琳涅,嗯…那個,諾特芙莉嘉的妹妹。」瑪達琳涅說著,放在背後的手指輕輕轉了轉——是光魔法中的安神術,並向荻特里希靠近,「好啦,這樣就行了吧。」
+
+荻特里希終於安靜了下來,他想問問面前的少女為什麼能聽懂自己說的話,但是卻只能發出「汪汪汪」的叫聲。
+「嗯?這個只需要一個小法術就行了呀。姐姐也會的。」
+「汪,汪汪!?」也就是說那個老巫婆能聽懂我說的話,還裝作不懂戲弄了我一路!?
+「唔,不過姐姐實際上是個溫柔的人哦。」說到諾特芙莉嘉,瑪達琳涅又露出了和煦而絢爛的笑容。
+「…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book18_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book18_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3de42e238
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book18_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——魂斷深海古神殿——
+隨著薇拉與薩奇的年紀增長,四個人的關係也在發生奇妙的變化。
+「我不想聽你解釋了。」薩奇對艾克說,「就算你真的對薇拉不是那種感情,薇拉也會一直追逐你的。」
+艾克是遠方的象徵,是未知與新奇的隱喻。勇敢的鳥兒一生也不會築巢,只會在戀慕的風中飄蕩。
+薩奇卻被艾克告誡,「怎麼想一千歲也都是老年啦。」
+「那和我年齡還挺般配的吧。」公主開心地把頭伸了過來。
+
+鼓起勇氣準備告白的薩奇,卻面臨了最殘酷的命運。
+還記得第一卷艾克和薇拉見面時從古神那裡取來的古劍嗎?那是艾克為了推進命運取來的鑰匙——現在薇拉被這把劍劃破了手指,窮凶極惡的遠古病毒將她殺死了!
+
+「都是你!」薩奇拽住了艾克的衣領。如果是在平時,艾克一定會笑呵呵地裝傻——他本性也只是一個溫和善良的老人罷了。可是這一次,他拍開了薩奇的手。
+「你不是可以倒回時間嗎,救救薇拉吧!」公主也這麼哀求。
+「你們不明白,只有未來拯救過去,修改過去是沒辦法拯救沒有薇拉的未來的。」艾克咬住了嘴唇,一直咬到血液滲出。
+
+「有個地方曾經有個神話傳說。白銀時代的人類童年極其漫長,多達兩百多年。這讓短暫的成熟充滿苦難。」
+對於其他人來說,童年已經結束了,可是青春卻遙不可及。
+沒有薇拉的《少女薇拉的憂鬱》,下回繼續!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book190_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book190_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..05c81f558
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book190_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「魔女,難道是用腦子換取的強大魔力嗎?感覺完全沒辦法溝通啊…」荻特里希一邊跟在絮絮叨叨說著些什麼的金髮少女身邊,一邊想著。
+「欸——不要這麼說嘛!如果姐姐聽到了的話,會生氣的哦。」瑪達琳涅低頭看向荻特里希,聲音越來越小。
+「汪汪汪,汪汪?」那妳不要告訴她不就行了,等等,妳怎麼知道我在想什麼?
+「可惜,已、經、來、不、及、了。」
+
+荻特里希驚恐地抬起頭,望向氣壓驟升的上方——
+雖然外表似乎確實並沒有變化…
+雖然如此…
+但是他十分肯定眼前的少女已經換人了。
+「看來剛才的惡夢對你還算有點作用,讓你長了點記性。雖然以我的標準來看,遠遠還不夠。」一如既往高傲冷漠的語氣,的確是諾特芙莉嘉。
+「那麼,『心鬼之髓』就先放在你那吧。」
+
+「心鬼之髓」是什麼啊…
+等等,剛剛瑪達琳涅好像提到過。
+「不用害怕啦,其實剛剛的惡夢都是虛假的哦。因為姐姐把『心鬼之髓』放入了你的體內,『心鬼之髓』能誘發恐懼,所以你會夢見最害怕的東西。」
+「不過姐姐肯定是為了你好,畢竟姐姐是個很溫柔的人呀。」
+…
+荻特里希全身汗毛豎起,發抖著看了一眼諾特芙莉嘉,已經不敢在心裡想些別的了。
+「看來我的教導挺有用的嘛。那就繼續上路吧。」荻特里希畏畏縮縮的模樣成功取悅了魔女大人。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book191_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book191_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1fef77c8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book191_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+「埃里克實在撐不下去了…我們不得不選擇放棄。
+這本筆記就留在這裡吧,也許寶藏在等待著更有緣的人。
+
+可能你們也發現了,門口的機關裝置需要一直有人在旁邊控制,其他的機關才能夠操作。
+不過…代價是…
+在門口控制機關裝置的人,要背負極大的風險。
+一旦其餘機關的操作順序有誤,那個人就會面臨著…
+
+我可以給你一個忠告,
+那就是——火把的數量並非在暗示著操作順序,我們曾為這樣的誤解付出慘痛的代價。
+或許…順序應該與火把在地上的位置有關?
+
+真正的答案究竟是什麼呢?
+我想知道,我也想知道啊…
+可埃里克的身體已經…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book192_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book192_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e87af913
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book192_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+這是一處漫無邊際的森林,薄霧柔柔地瀰漫在林中,一縷縷金絲般的晨光穿過繁茂的枝葉,灑落在翠綠的地上。
+此時此刻,瑪達琳涅正抱著一隻狗——沒錯,正是荻特里希,不慌不忙地趕著路。金髮少女踩著盤根錯節的巨樹,輕盈又平穩地穿行於林間,如同一隻優雅的白鳥。
+
+「還好現在是瑪達琳涅。如果是諾特芙莉嘉那傢伙,絕對會叫我自己走的,說不定還會用什麼法術強迫我跑起來。說起來這條路根本不是狗能走的路吧,不對,正常人也沒辦法走,這裡根本沒路啊,都是樹…啊,如果瑪達琳涅能一直抱著我就好了…」荻特里希邊胡思亂想,邊轉頭看向瑪達琳涅。
+
+晨光起起落落地灑落在少女的臉上,她有著不輸任何一位貴族少女的美貌,白皙的膚色和溫和的眼神,讓她看起來相當柔弱,有種初生於花瓣上的晨露般的易逝感。
+「瑪達琳涅的皮膚真白…好像我見過的所有貴族都比不上她。」荻特里希看著少女這樣想著。
+
+「跟你講個故事吧,那個,我其實已經死掉了。」瑪達琳涅突然開了口。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book193_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book193_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..323d30db6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book193_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+很久以前,有一位魔女,她生下了一對雙胞胎女兒。
+然而,魔女家族向來無法同時留下兩個後代。這是代價,是換取強大魔力的報償。
+可這位魔女的黑魔法造詣已經巔峰造極,她以自己的生命力為祭,守護住自己的兩個後代。
+
+好景不長,魔女的生命力流逝殆盡之時,便是注定的死別之日。
+魔女已經得到了永遠的解脫,而活下來的姐姐諾特芙莉嘉承擔下了一切,她覺得妹妹瑪達琳涅沒能活下來全是自己的錯。
+好在諾特芙莉嘉繼承了那位魔女的黑魔法天賦,她以自身為容器,輔用繁雜的法陣與晦澀的咒文,抽離出了瑪達琳涅的靈魂。
+又在高塔之內翻遍魔女留下的獸皮書卷,結合黑魔法與煉金術製造出了軀體。將靈魂放入新的軀體中使其復活,這在光魔法禁術中也不是一件簡單的事情,更何況諾特芙莉嘉對光魔法一竅不通。
+諾特芙莉嘉對瑪達琳涅的執著使得她終於找到了解決的方法,由此她將軀體變形成蛇鐲臂環戴在腕間,踏上了冒險的旅途。
+
+「親愛的妹妹,等這一切結束,我們就再也不會分離了…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book194_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book194_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c245146b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book194_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+最後一絲光線漸漸消失,黑暗將要籠罩整片森林。
+「該換姐姐了。」
+瑪達琳涅突然把懷裡的荻特里希放了下來。
+「對了,最後再送你一份禮物吧。姐姐也一定會高興的。」
+說著,只見螢光從少女的指間滲透而出,漸漸彙集成耀眼的光團,瑪達琳涅發動了光魔法。
+「好啦,現在開始你要乖哦。噓——先不要說話。」
+「什麼啊——神神秘秘的……唔唔。」荻特里希還沒反應過來,小聲嘀咕了一聲,但話語還沒出聲便被打斷了,原來一隻纖細的手牢牢握住了荻特里希的狗嘴。
+才過一瞬,嘴裡被已經換人的少女迅速塞進了什麼東西。
+「這是——」
+是劍柄,他的劍。
+曾經驕傲地佩在他腰帶上的劍。
+「?!」
+荻特里希本能地想要張開嘴說點什麼。
+
+「不想死的話,給我緊緊咬著。」諾特芙莉嘉向著虛空一伸手,荻特里希只感覺到脖子上的項圈緊得快要無法呼吸,無力抵抗只能咬緊了牙關。
+
+「聽好了,等下用這把劍保護好你自己。雖然你是個無理的廢物大少爺,但是如果你死在了這裡的話,我可是會很困擾的——」諾特芙莉嘉抬高了荻特里希的頭,又壓低了聲音,「畢竟教導也還沒結束,輕易死掉的話,我的樂子會少上不少呢。」
+暗夜魔女大人說罷,收回了伸出的手指,整理了一下自己的外袍。
+項圈又鬆回了原樣,空氣透過牙縫和鼻腔一股腦地灌入肺中,荻特里希不敢鬆口,只好艱難地喘著粗氣。
+
+不久,遠處傳來紛亂的響動——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book195_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book195_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..201c45949
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book195_CHT.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+—第四折·挑燭燈—
+生:范皆
+旦:梓心
+武丑:吳旺
+
+【第一場】
+(范皆提衣左側上,梓心右側獨坐)
+(東塘連江)
+范皆:恨賊子青天下強搶民女,意中人受煎熬我心焦懼。
+范皆:思及此理與法盡皆拋去,我范皆仗龍泉定將禍誅。
+范皆:走——了。
+(范皆提馬鞭轉至吳寨)
+(白)
+范皆:我一路快馬加鞭行至此處,遙聽得牆內喧嘩醉鬧。
+范皆:想必此地便是那狼窩了。
+范皆:若要救出梓心姑娘,我須得摸入賊營仔細尋找。
+范皆:嗯,就是這個計較。
+(范皆翻過後牆,下場)
+(落花調)
+梓心:羅帳內粉燭孤燈,門鎖外虎豹豺狼。
+梓心:誰能料突遭禍殃,陷賊窩如何脫身。
+
+【第二場】
+(吳旺醉態,右側推門上)
+(念)
+吳旺:我自橫行逞性烈,便是神仙也吃癟。
+(白)
+吳旺:哈哈哈,只因我白日捆得一個,嘻嘻。
+吳旺:杏眼朱唇的小娘子。
+吳旺:依尋常與眾人飲酒作樂一番,便來會一會美人。
+(東塘原槳)
+梓心:孟浪的惡賊子顢頇醉態,急得我拿住了滴淚的燭台。
+(白)
+梓心:休得過來。
+(吳旺、梓心三撲三躲,梓心持燭台擊中吳旺,吳旺倒地,梓心癱倒)
+(東塘原槳)
+梓心:亂中擊中僥倖非常,搖搖晃晃推門逃亡。
+(白)
+梓心:外廂燈也無有一盞,怎的如此漆黑?
+梓心:待我帶上燈燭——
+梓心:且慢,若被那嘍囉逮住了,我哪得命還。
+梓心:便帶著這不亮的燭台,黑暗中慢慢摸索出去罷。
+梓心:嗯,就是這個計較。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book196_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book196_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bafb38a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book196_CHT.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+—第五折·雙珠還—
+生:范皆
+旦:梓心
+武丑:吳旺
+
+【第一場】
+(范皆左側上,梓心右側上,吳旺闔眼躺地狀)
+(二人同在吳寨堂中,摸黑相向前行)
+(二人黑暗中伸手觸及對方,心驚狀,因不知對方身分)
+(吳旺醒轉)
+(白)
+吳旺:這小娘子竟同我一般性烈,膽敢持燭台將我打傷。
+吳旺:四下觀望人已不見,怕是趁機逃入堂內。
+吳旺:哼,天色已晚,大門鎖閉。
+吳旺:若非翻牆,如何出得門去,這女子不得逃脫了哇。
+(吳旺轉身踏入堂中)
+(白)
+吳旺:呵,這幫蠢貨吃酒吃到昏頭,燈也未點。
+吳旺:待我點起燈來,尋找那女子。
+(吳旺摸黑踩到范皆的腳,吳旺、范皆驚訝縮回腳)
+吳旺:小娘子原在此處,哈哈哈。
+(吳旺張開雙臂撲范皆,范皆躲,黑暗中兩人摸索著三撲三躲,梓心縮在角落)
+(吳旺最終抱住范皆)
+吳旺:哈哈哈,捉住你了。
+(白)
+吳旺:嗯?小娘子片刻不見,腰肢如何變得此般粗壯?
+范皆:天冷批了厚衣裳。
+吳旺:哦,確實天冷應該添衣。
+吳旺:那身形如何變得此般高大?
+范皆:台上為人唱戲,穿的是厚底的鞋兒。
+吳旺:哦,那著實辛苦。
+吳旺:雙手如何變得此般粗糙?
+范皆:為的是——,你附耳過來。
+吳旺:哦,我附耳過來。
+(范皆舉劍刺吳旺)
+范皆:為的是握緊寶劍,好取你的性命。
+(吳旺中劍倒地)
+
+【第二場】
+(白)
+范皆:呸,淫賤的惡賊,一劍叫你魂魄喪。
+梓心:來人可是范皆郎君?
+范皆:聞聲難道正是梓心姑娘?
+(梓心、范皆伸出手相觸)
+梓心:范郎!
+范皆:你受苦了。
+范皆:那惡霸已被我一劍刺死,只剩下小嘍囉們。
+范皆:想必也是樹倒猢猻散了。
+范皆:姑娘不必憂心,待我破門。
+(范皆破門)
+梓心:若非郎君相救,我的性命堪憂。
+(東塘搖槳)
+梓心:願將珠心寄君家。
+范皆:共隨清風歸天涯。
+范皆:白月皎皎映梓花。
+梓心:首自低垂諾已達。
+—完—
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book197_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book197_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..af8d8850c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book197_CHT.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+獻給我終會繼承「艾拉」之名的孫女。她大概會是家族史裡腦子最不靈光,但是卻最可愛的艾拉·馬斯克。
+
+本速查手冊僅能提供部分簡單協助,應付急需丘丘人語言交流的情景(本書不能為後果負責,僅供參考)。
+如果你是抱著學習丘丘人語言的目的,請選用正規教材,例如我的下一本入門著作。
+
+寒暄、禮節:
+ 【Da/Dada】
+1.好/很好。2.聊天時漠不關心的附和,類似「啊,好喔。」3.很/十分/最。
+小提示:Dada upa是好高/大山的意思。
+
+ 【Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika】
+1.一個壞人/壞人們!
+小提示:丘丘人喊出這句話的時候,如果有自信的話,就打他們一頓。否則請逃跑。
+
+ 【Muhe】
+1.喜歡,想要。
+小提示:基本上你不太可能聽到丘丘人說喜歡你,所以大部分時候理解為「想要」就可以了。
+
+實用詞彙:
+ 【Gusha】
+1.植物、草、果物。不喜歡的東西。
+小提示:「Mosi gusha」除了吃草之外,也表達不開心。
+但是如果丘丘人和你說「Gusha」,你其實只能從語氣判斷是真的要果子、稻米、麥子還是表達不滿意。
+
+ 【Mita】
+1.肉,好吃的。喜歡的東西。
+小提示:「In movo lata mita/Mita in movo lata/Mita movo lata」意思是「水裡的肉」。未來的小艾拉都猜得到是什麼。
+
+ 【Upano】
+1.很難解釋,直接看小提示吧。
+小提示:這個詞由上方、高、飛和名詞詞綴構成,可以表示飛蟲、飛禽、雲、偵察騎士、被大個子丘丘人打飛的小體型同伴,總之很難解釋。
+
+ 【Celi】
+1.熱的。熱的東西。火。
+2.偶爾「Celi Upa」(太陽)去掉「Upa」也可以單獨指太陽。
+小提示:有個奇怪的修辭是「Celi lata」,意指「又冷又熱」。
+一般指發光但是不發熱的東西,例如「Celi lata gusha」(小燈草),
+或者「Celi lata」(螢火蟲/星星/月亮)。
+
+ 【Kucha gusha/Unu gusha】
+1.種子。
+小提示:很難想像我會列這麼一個詞。丘丘人其實沒有專門的種植業,但是它們有儲存種子的習慣,偶爾心情好了就隨便找個地方埋下去。「Kucha」是丘丘語裡帶輕蔑意味的「小」,而「Unu」則是表達數字一、丘丘人的神明以及原初之物概念的神聖之詞。這兩個詞都能拿來形容種子,太有趣了。
+順帶一提,二是「Du」,三是「Unu Du」, 四則是「Dudu」。那麼請你猜一下五是什麼?
+正確答案是「Mani」,同時也是手和勞動的意思。
+
+ 【Sada】
+1.固體,硬的。
+小提示:丘丘人語言中,「Upa Sada」有準備好做什麼事情的意思。
+
+ 【Boya】
+1.和某些詞一起構成顏色。
+小提示:根據我的測試,大致上「Celi boya」是紅色,「Gusha boya」是綠色,「Lata Boya」是藍色,「Nini boya」是白色,「Nunu Boya/Sama boya」是黑色,「Unu boya」是黃色。
+
+時間與方位:
+ 【Aba mosi dada】
+1.起床到午飯前。
+ 【Unta mosi dada】
+1.午飯後至日落前的美好時光。
+ 【Mosi aba nunu】
+1.指日落後到深夜。
+ 【Unta nunu】
+1.深夜。
+
+ 【Du ya zido dala?】
+1.這玩意兒在哪裡?
+小提示:我左思右想,決定不在速查手冊傳授丘丘人的方位詞語了。丘丘人沒有絕對方位,因此它們的語言中只有前後左右。然而,他們回答你前後左右的方式取決於它們對你的態度,關係好的話就會從你的視角出發,關係不好的時候就會參照丘丘人自己。
+最推薦的方式是拿個地圖,然後問它們這句話,讓它們指給你。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book198_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book198_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..27e60502f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book198_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「…居然前半截沒了,剩下後半截還能漂這麼遠,真不愧是我的船,哈哈哈…不過,船上的東西大概都已經沉進海裡了…」
+「…好像,是順著東南方漂流的來著?算了,不管這些,剩下要解決的問題,就是怎麼離開這裡…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book199_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book199_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8371e32a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book199_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「雖然不知道在哪,但看來已經遠離稻妻了,幕府的那群傢伙,應該也知道我們的厲害了!」
+「不過,這周圍還是一點陸地都看不見,再這麼下去,恐怕船要撐不下去了…必須想個辦法才行…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book19_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book19_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..59cd962bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book19_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——少女薇拉的憂鬱——
+為了復活薇拉,薩奇與艾克還有公主經歷了壯絕的二十年冒險。從地獄大君動手,一直殺到吞噬恆星的星際巨龍處。三人順手拯救了兩個星系和銀河帝國,消滅了四種危險的星際蟲類。
+剛剛醒來的薇拉被歷戰的宇宙英雄薩奇抱在了懷中。
+二十年對於仙女座支配種族來說並不算什麼,她還是一樣可愛。只不過她的表情十分奇怪,那是發自真心的高興,又有些失落。
+薩奇失去了一隻眼睛,現在已經長得十分高大健壯了。不過還是和以前一樣愛哭呢,淚水都把薇拉肩膀打濕了。不過他已經不會再輕言放棄了。
+艾克並沒有什麼變化,一直是一副淡淡微笑的表情。
+「我只是時間的回音。」艾克開始了準備工作,「就像我上次說的,過去不能改寫未來。預定調和法則比我略強一點。但是充滿無限可能的未來能夠拯救世界。」
+
+艾克將薩奇變回二十年前少年的模樣,一起回到了他們啟程那日。四人的小團體好像一切如常,但是大家都察覺到以前一樣天真的日子不會再來了。
+「我很抱歉讓你失去了童年。去吧,這是你應得的青春。」艾克對薩奇說道。
+「我為了妳經歷了宇宙間的一切不可思議,我的童年已經結束了。」薩奇對命運之人鼓起了勇氣,「如果沒有妳,我無法到達青春。」
+
+答覆究竟如何!
+作者拿著前九卷的版稅花天酒地去了。如果你們在星海諸界裡找到他麻煩催一下稿。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3dfeddf06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——百億世界的百億晝夜——
+「有時候我會想啊,這個小鎮是不是太無聊了?」
+住在小鎮德爾斐的平凡少女薇拉再度這麼抱怨。她躺在小鎮附近的山坡上,閉著眼感受著初夏的微風。
+「那妳覺得什麼樣的地方不無聊呢?」她的好朋友薩奇(性別男)坐在一旁問道。
+薇拉用坐姿體前彎的姿勢坐了起來:
+「我相信星海的彼岸會有一顆星球,上面有能回應一切祈禱和願望的神明,懷抱著願望的人們紛紛前往此處巡禮;我相信,宇宙某處有一個正在和末日戰鬥的世界,十四個女武神們崇高美麗的靈魂短暫而絢麗地燃燒……」
+「妳奇怪的小說看得太多啦。」
+「啊啊……這個地方真的好無聊。難道就沒有什麼有趣的事情發生嗎?」
+「這麼說來,最近鎮上搬來了一戶新人……」
+「新鮮事和有趣的事情是不一樣的!」
+不過雖然這麼說,薇拉還是決定去拜訪一下。而薩奇想起了家裡的規矩,決定晚飯之前回家。
+
+……
+薇拉推開了新住戶家的門,居然沒有上鎖。
+「有人嗎?」
+就在這時,客廳裡的櫃子門突然大敞,一個戴眼鏡的黑髮少年人衝了出來,跟隨他一起冒出來的還有沾著藍色黏液的觸手。
+「借過借——!塔爾你怎麼隨便放人進來?」
+黑髮的少年人輕輕推開薇拉,撿起了門口的斧頭。
+「沒辦法了,既然妳已經看到了,只能——」
+薇拉人生中最大的危機?!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book200_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book200_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3deec29df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book200_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「…如果想要離開這裡,就必須先突破迷霧。要想個辦法才行…」
+「…西北方的那塊礁石上,居然還會出現那種場景,真想讓她也看看,我記得,應該是在十一點左右…」
+「…北面島上的霧氣,在白天的時候會短暫地出現一個缺口,說不定我們能從那裡離開這片島嶼…」
+「…風,對了,如果能藉助風力的話,一定能一口氣衝過去。但這片海域的風向十分奇怪,必須要把握住時機。也許,十二點左右的風向會比較合適…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book201_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book201_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book201_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book202_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book202_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book202_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book203_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book203_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book203_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book204_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book204_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book204_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book205_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book205_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book205_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book206_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book206_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..68a28b44b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book206_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)尋人啟事
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book207_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book207_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2e77dfca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book207_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+序·狸貓口述的稻妻簡史
+
+傳說在過去,軟弱短壽的凡人尚未渡海而來的時代裡,稻妻曾是狸貓的國度。
+狸貓生來慵懶而多變,從不會為明日而憂慮,也不把煩惱留過今宵。那時候,稻妻的大地是狸貓愜意的樂園,每一日都是熱鬧的祭典。
+
+至少狸貓一族的長輩是這樣說的。
+
+後來呀,狐狸們渡海而來,與狸貓一族展開了八百年又八百年的大戰,雙方損失慘重,最後只得談和。狸貓雖至今嘴硬,從未服過輸,可還是將那棵好大好大的雷櫻樹割讓給了狐狸一族。
+
+不過,狐狸同樣是詭詐狡猾而好變化的生靈。傳說在那場八百年又八百年的大戰裡,不斷變化鬥法的狐狸與狸貓之中就有許多倒楣鬼被變幻無常的形態閃花了眼,再也記不得自己來自何方,身為何物。
+
+於是,茫然無措的凡人便從迷惑的妖怪中誕生了。
+
+這等故事,是我從好吹牛的天狗那裡得知的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book208_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book208_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..030fdd4f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book208_CHT.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+與一的故事
+
+天狗名叫「與一」,住在花見坂一條名叫「䴉巷」的小小側街。她在那裡租了一家賣酒的店面,過著閒散的日子。
+
+說好聽些叫做「閒散」,事實上或許「一團糟」才是更準確的形容。
+
+理論來說,好酒的人往往懂酒,妖怪也是如此。
+但毫不客氣地講,與一酒品極差,又毫無生意頭腦。最糟糕的是,隱居人間的日子裡,這傢伙從來沒有拋棄天狗的惡劣習性——什麼酒後一屁股坐進妖怪堆裡尋釁滋事、綁架凡人少年少女巡遊整夜大鬧祭典;又或是絲毫不看氣氛地鑽進演劇現場,自顧自地即興扮起天狗三拳兩腳打趴主角…凡此種種,不一而足。
+若不是在妖怪中間輩分老高,又在人間交遊廣泛,與一這傢伙恐怕早就被哪位英雄退治在哪座山下了吧。
+但䴉巷無論妖怪或是凡人都對她另眼有加,大權現大人又見她從未惹出什麼大亂子,才沒對她做出什麼實質上的制裁。
+
+雖說天性傲慢又隨性邋遢,但作為有別凡人的偉大妖怪(自稱),與一倒是對身外之物並不吝惜。凡是有點錢財便被換了酒,不然便是在八重堂買了小說,大多草草翻閱一半便丟出窗外了。於是,這傢伙的家裡往往是一副野性光景。
+
+簡單來說,這傢伙身邊本就沒有什麼值得留戀的凡間財物…唯一可提得上「除外」的,大概是始終插在她腰間的那柄金色紙扇。
+
+大天狗一族本是肆行諸多世界的妖魔,動輒往身上點綴些擁有各異故事的戰利品絕非奇怪,這把紙扇也是如此。
+在某個月色尚可的夜裡,醺醉的與一曾敞著衣衫向我吹噓有關它的故事——
+
+據說那是她曾橫行過的諸多世界之一。在那時,她曾化身一位高傲的青年弓手,為同樣趾高氣揚的將軍效忠。在將軍的麾下,她,或者不如說「他」,曾驕傲地使用強弓利箭射倒了無數敵手。倒在「他」弓下的有大腹便便的凡人武士,亦有狸貓化成的狡猾忍者,就連身軀肥大的吃人鬼也敵不過與一的一箭。
+
+「哈哈哈哈哈!真是名將呀,真是名將!汝目光似電,正似大天狗一般!」
+那個年歲,狂妄的將軍總喜歡這樣吹著鬍子大笑,實在是毫無禮節。
+日後與一又為將軍立了許多功勞,斬殺了許多妖魔和倒楣的凡人。其間事蹟真真假假,有多少是她憑空吹噓,自不必說。但真正令與一成名的,乃是在那異界百年裡的最後一戰。
+
+話說那場水戰,將軍與逆賊在海峽之中冒著風暴血戰。妖怪者,雙方共出動了八百萬又八百萬之眾;凡人武士更是不可計數,怎麼說也數以千萬計。人頭不提,混戰中沉沒的大船也有八十萬艘——這等驚人的統計數據,是與一趴在窗邊嘔出一肚子黃湯後,在我的輔助下計算得出的。
+
+同無數故事中兩軍僵持的混戰一樣,任由各路英雄豪傑如割草般斬落無數首級、將海水染得腥紅,臭脾氣的將軍們也還在吹著鬍子苦苦相持,自然不願意撤軍回家,好生睡上一覺。
+
+終於,在某個月光清寒的夜晚,一艘小船從敵陣中緩緩漂了出來。其上載著一個人影,飄飄搖搖的,像水裡的倒影一樣。人影旁邊是一根亮閃閃的旗杆,頂上正挑著一紙扇,在月光下閃爍著金光。
+
+「哇呀呀,哇呀呀…氣煞我也,氣煞我也!如此挑釁,是可忍,孰不可忍!」
+將軍瞇起眼睛,遠遠望見金閃閃的扇子,立刻便暴跳如雷起來。
+
+與一可不懂將軍的自尊為何如此脆弱,也懶得為凡人廉價的尊嚴同理。此刻的她,不,「他」正以大天狗鋒銳的眼光,目不轉睛地盯著船上飄搖的人影。
+
+「他」望見那是一個女人,同與一完全不同的女人。
+
+片刻之後,一枝飛矢越過月亮,撕裂了夜空。
+
+「哈哈,好哇!」
+將軍的喝彩很快淹沒在眾人的歡呼聲中。
+
+「若是那兩個大叔得知自己失去了什麼,恐怕是要氣到肝脾爆炸吧!」
+與一得意地嘿嘿笑著,一副醉醺醺的樣子。大天狗不加掩飾的好色表情一覽無遺,讓人討厭得很。
+
+原來,在飛矢中的那一刻,與一便早已展開巨翅飛越海峽,掠過那小船時順手取了那黃金的摺扇,與手握摺扇驚惶未定的美人。隨後便乘著風掀翻下面叫罵不迭的將軍,自顧自飛離戰場去也。
+一齣天狗劫美人的好戲。
+只可惜——
+「結果你也知道,她卻是一隻貓婆子,這一路上把我撓了好一頓……」
+與一吐吐舌頭,氣急敗壞地嘆了口氣。
+
+「對了,這季節的鯛魚不錯,順便包一些拿去吧。」
+「怎麼,原來一毛不拔的大天狗也會發善心?」
+「我是說給那婆娘!」
+眼見醺醉的大天狗露出威脅的神色,我急忙將吃剩的鯛魚包好揣在懷裡,匆匆告辭了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book209_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book209_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cbdc5f021
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book209_CHT.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+阿千的故事
+
+從與一的家裡出來,順著巷子曲曲拐拐走上一段,再折進一條小小的窄路,便到了那老太婆的家。
+黑漆漆的星空上,月亮爬到了最高處。貓兒們醒來了。
+凡人們說,修為上百上千年的貓,動輒變作妙齡少女的模樣,引誘人去做出好笑的愚行,或為報什麼恩德仇怨而執著追逐無辜的旅人。但其實這不過是凡人的一廂情願罷了。
+相比只有生氣時才會化成的少女人形,化貓之屬更喜歡化成老人的模樣,因為此種形態更符合她們機敏乖張的性格,又能借著老邁的偽裝,向命入窘途的過客兜售溫柔。
+
+「可不是免費的喲!」
+順著聲音抬起頭來,才望見屋簷上的少女等待已久。臉遮在黑影裡,似笑非笑,只有一雙眼睛反射著金綠色的光。月光順著半露的肩膀滲入衣襟,又從下擺的空隙間冒失地流淌而下,為修長的雙腿勾勒著瓷色邊緣。少女手裡隨意地把玩著劍玉,一副心不在焉的模樣。
+
+這老太婆絕對氣瘋了…
+
+「今天又來晚了,你呀。」
+「當然,抱…抱歉。」
+
+蚊蟲啪啪地撞著紙燈,燈慵懶地以閃爍回應。
+月亮帶來了潮濕的風,沒多久便讓蟬聲止息。
+
+少女披散著頭髮,一邊搖著紡車,一邊做出怪笑的模樣,甚是嚇人。
+我呢,即使身為能與大天狗推杯問盞的狸貓,在深不可測的化貓面前總也要禮敬三分。簡而言之——正為方才的冒犯跪伏謝罪。
+
+「也罷,也罷。既然鯛魚尚新鮮,你先起來吧。」
+我以狸貓圓滾滾的身形艱難恢復正坐姿勢,少女也漸漸化成老婦人,慈祥地怪笑著。
+「謝謝千婆婆。」
+「叫我阿千!」
+
+令人如釋重負。
+但多少覺得哪裡還是莫名其妙的。
+
+「哈哈哈哈,說起來,那個呆瓜最近過得如何?」
+阿千把一整條鮮魚呲溜一聲吞進嘴裡,又「啵」地連尾巴也吞下去。
+
+說起來,這傢伙與大天狗結下因緣的故事,也可謂啼笑皆非了。雖說之前與一已經從自己的角度提及這場鬧劇,但在化貓的口中,便又是另一個故事了——
+
+阿千本不生於我們的世界,她來自一個凡人更為倡狂的天地。
+在某個夜晚,某片竹林,尚且年少的阿千曾被遊方僧捕獲,輾轉良久又讓將軍買下,做了什麼「御化貓」。
+對那段日子,她並沒有什麼記憶,只是疑惑為何凡人中的達官貴人總愛惹她生氣,又總愛找她玩耍。每天便只顧著驅使她抓呀抓地把仇家抓成碎片,或只知道尋歡作樂,強迫她玩些只有他們自己樂在其中的無聊遊戲。
+那些日子長得讓人發狂,但妖怪所經年歲畢竟長久,其耐心遠勝凡人。
+
+後來,將軍和賊人的將軍廝殺起來,阿千便又成了什麼「忍者」。
+
+「這段故事更加無聊……」
+說著,阿千瞇起眼睛打了一個大哈欠,嘴巴一路咧到了耳根。
+
+隨後,在水戰的那一夜,將軍想到一著妙計——
+命阿千化成華貴婦人站在小船上,又立一金扇,以此羞辱賊將不敢近前。若賊兵冒進,也將被這千年的化貓狠狠教訓一番。
+
+只是後來,對面船陣中的與一……
+「只是後來,那呆瓜突然大呼小叫地站上前來,哇哇鬧著要一箭射落那扇子。」
+於是,只見那大天狗……
+「……腳下一滑,便撲通一聲掉進了海裡。」
+貓臉的老婦忍俊不禁,嗤嗤笑了起來。
+
+「那天晚上她喝得太醉,恐怕還以為身在驚濤駭浪之中。但那天晚上月光清寒,一絲風都沒有。」
+「不過,我已有幾百年未見過如此有趣的活物,便給她賺個面子,憋著笑自己搖落了紙扇……結果對面船陣又是一陣哇哇讚嘆,想想就好笑……」
+
+再後來,大天狗伸展巨翼,一躍而起,如同烏雲遮蓋明月一般撲向那華貴的女人——
+「霎時間弓矢亂發,她便像個刺蝟似的又掉進海裡了。我呢,再也無法裝作面無表情,笑得根本停不下來。」
+然後,阿千便哈哈大笑著從海中撈起倒楣的大天狗,夾在臂彎下一邊狂笑,一邊飛躍過兩方的戰船,攪了將軍們的雅興。
+人們說她一連越過了八條船,隨後便不見了蹤影。貓妖留下的笑聲,到戰事結束後還足足回蕩了三天有餘。
+
+「我笑得停不下來,便用力抓她……可一想到她的窘狀,便越抓就越想笑,哈哈哈哈哈哈……」
+貓化成的老太停不住地大笑。
+
+「再後來,我被她帶來了這個世界,把我當做了什麼戰利品一樣!」
+老婦的面孔「噗」地變成了少女慍怒的臉,只是臉上剛才笑到岔氣留下的紅暈尚未散去,看起來有點滑稽。
+「我才不是什麼戰利品!」
+
+「話說回來,可能這也正是為何她不敢親自來見我的原因吧。」
+少女臉的貓老太輕輕嘆了口氣,又狡黠地笑了。
+
+「你也該走了。留著門吧,待到月圓再來。」
+「順便,別忘了把這件蓑衣送去我們的老友那邊。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book20_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book20_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5ef47372
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book20_CHT.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+ ——故事拔萃節選——
+《林間風》與《湖心風》是兩冊敘事詩詩集。學者們整理記錄了蒙德諸多無名吟遊詩人的詩篇,兩冊正是由此編纂結集而成。
+吟遊詩人的歌謠為了賺取聽眾與摩拉,往往言過其實或者捏造歪曲歷史,大部分內容可信度很低。但是瑰麗的想像與才華橫溢的修辭,穿越了時間千風,使之流傳至今。
+……
+「復白亙古事,詩人起歌喉。」
+「(彼時)眾神居塵世,人世幾春秋。」
+詩人說完了那片廢墟的故事、溫妮莎的故事,又開始說起了風龍的故事。他誦道:「我要訴說的故事來自於太古,那時眾神還行走人世。」就在那個時候,挾帶著風元素的龍在高天誕生了(注釋1)。牠緩緩降下,對世間一切充滿了好奇。
+他落在村落,卻被恐懼的人們扔石頭擊打。龍聽不懂人們在恐懼中說出來的話。
+他落在墓園,只聽到了悲傷的人們嗟嘆連綿。龍聽不懂人們在悲傷中說出來的話。
+他落在果園,卻被失去了果樹的憤怒的人們咒罵。龍聽不懂人們在憤怒中說出來的話。
+人世間種種太過紛繁複雜。龍迷惑了,但是龍還是想要嘗試。
+直到有一日,龍聽到了天空之琴的聲音。「天空」是里拉琴的名字,也是風之神地伴侶。龍被詩文吸引,落在了天空之下最好的歌者身邊。
+人們開始驚慌,因強大的元素之龍和主宰塵世的大神們,向來難以和睦相處。
+「看啊,牠多麼美麗,多麼溫柔。」風之歌者說。
+「可是,我們不知道牠在想什麼啊。」人們說。
+旋律與詩文吸引了龍和人們,這是什麼樣的魔力呢?龍決定留在歌者身邊,因為牠也想要萬物都能理解牠的心。牠學會了人的言語,學會了風之歌者的技法。
+……中略……
+後世都把牠視作守護蒙德的四方之風之一。
+
+「古國黑日落,明珠失其光。」
+「黃金失其色,白綢染昏黃。」
+那是發生在地下失落王國坎瑞亞的另外一個故事了。
+黑日王朝覆滅,災難突破了古國城牆在大陸上散佈開來。被稱為「黃金」的煉金士墮落為了罪人,孕育了大量漆黑的魔獸。漆黑的大蛇——惡龍,「杜林」從海上升起,陰影迫近了蒙德。可這個時候,獅牙騎士的傳承出現了空缺,西風騎士團的鷹旗無法迎風而揚。
+連綿的嗟怨最終再度喚出了蒙德的神——風之歌者。天空之琴再度撥動,風龍也再度被喚來。
+如今蒙德只剩下風龍可以依靠了。惡龍與風龍便在暴風之中展開了決死的廝殺。
+風龍最後獲勝了,他咬住了惡龍的咽喉,卻咽下了毒血。惡龍的毒血,正是被歪曲的黃金,讓山巒崩塌、大地壞滅的力量。
+風龍守護了蒙德,他以為這樣人們就會理解牠了吧。於是牠陷入了長眠。
+天空之琴奏響了哀傷的曲調。
+天空之琴說,下一次你醒來時,你應該自由。本應該自由在高天飛行的龍,萬物終究會理解你的美麗……
+
+(注釋:元素誕生出的生命,沉積則會變成史萊姆,上升則形成晶蝶;少數會變成危險的元素怪物。龍形的元素生物十分少見,而且強大,可以與昔日魔神匹敵。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book210_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book210_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5dc61de27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book210_CHT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+雨婆婆的故事
+
+從阿千的家裡出發,沿著巷子左拐右轉,至一處潮濕的庭院,便來到了雨婆婆的家。
+素雅的庭院中,就連蟬也噤了聲。只有水琴窟中的滴水在幽幽地響著,伴著竹鹿威的節奏和鳴。
+曾經在無拘無束的山林中,化霧成雨的女子是狸貓與狐狸共同的好友。
+自然,我們妖怪與凡人不同,既沒有複雜的煩惱,也不劃分各自地位品級。但在雨霧彌漫的山裡呀,輕聲細語的雨女總是能收穫更多的尊敬與愛慕。
+只是後來,大家紛紛臣服於大權現大人。凡人的好日子來了,妖怪們要麼隱居各處、要麼遭到退治與鎮壓…雨婆婆便是那時起遷來䴉巷的。作為慰問,鳴神大社的狐狸宮司大人將這處宅子贈予了她。
+不禁教人好奇,是怎樣的失去與悲傷,能讓宮司大人為之特加照顧…
+
+在庭院中稍作駐足,看著彎月在池塘裡飄搖,濕潤涼爽的夜風帶來了她的聲音。
+
+「失禮,讓您久等了。」
+回過頭去,正看到雨女立在門邊。蒼白的月光灑在她的身上,白色長衣閃爍著濡濕的光澤,年輕修長的身體卻散發著蒼老的悲哀氣息。
+
+於是,我低下頭,匆匆將阿千交給我的蓑衣奉上,不敢抬眼直視她蒼灰色的雙眼。
+凡人坊間傳言,悲傷的雨女,雙眼會呈現出溺死者般的大理石灰白色調。敢於直視這雙悲傷眼睛的人將會永遠迷失在難解的雨霧中。
+當然,那不過是凡人的無聊傳說而已,但「不要直視悲傷雨女的雙眼」這樣一條基本禮節,確是妖怪之間不成文的規矩。
+
+「謝謝。」
+雨婆婆的聲音一如既往地濕潤溫柔,如同霧中晨露。
+
+並沒有請我入室,也沒有分享故事。
+只是交給我一方木匣,我心領神會。
+於是,趁月色明亮,我悄悄退出了庭院。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book211_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book211_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f5c3d780
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book211_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+權兵衛的故事
+
+權兵衛今年七十六歲,是䴉巷長居的唯一凡人。
+曾是農民,做過武士,做過工匠。
+我手中的匣子便是他的作品,順滑的黑漆面鑲嵌著多彩的珠母,是從海祇島的漁民那裡學到的手藝。
+
+「辛苦妳了。」
+面前的老人深深向我低下頭。
+雖說我私下以為,凡人對妖怪的禮節本當如此,但還是不得不為他的憂鬱而感到一絲憐憫。
+
+據權兵衛所言,與坊間傳說不同,他與山林中漫行的雨女曾是至交好友。
+只不過,彼時尚是少年的權兵衛,是為了給家鄉乾旱的田地帶來雨水的滋潤,因而聽從村老的說辭,走向山林尋求雨女的幫助。
+雨婆婆那時已不再年少,對人間的諸多變數了然於心。但山林中的造物總是比凡人更加單純而素樸。
+
+後來呀,後來。年輕的權兵衛犯下了難以啟齒的錯誤,欺騙了屬於山海的生靈。儘管直到今天,他仍然堅持自己的欺瞞,乃是為了家鄉的福利。
+
+而他的村莊也確實因此後降下的霪雨而盼到了難得的豐收年景。
+在那之後,無顏安閒的權兵衛遠遠避開山林,來到城市長居。
+
+「非常抱歉。」衰老的凡人低下頭,卻並沒有收下木匣。
+我離開了他的屋子,趁著月光尚未被陰雲遮蓋。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book212_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book212_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7928e2e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book212_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+中場
+
+傳說在過去,軟弱短壽的凡人尚未渡海而來的時代裡,稻妻曾是狸貓的國度。
+狸貓生來慵懶而多變,從不會為明日而憂慮,也不把煩惱留過今宵。那時候,稻妻的大地是狸貓愜意的樂園,每一日都是熱鬧的祭典。
+
+至少狸貓一族的長輩是這樣說的。
+
+後來呀,狐狸們渡海而來,與狸貓一族展開了八百年又八百年的大戰,雙方損失慘重,最後只得談和。狸貓雖至今嘴硬,從未服過輸,可還是將那棵好大好大的雷櫻樹割讓給了狐狸一族。
+
+不過,狐狸同樣是詭詐狡猾而好變化的生靈。傳說在那場八百年又八百年的大戰裡,不斷變化鬥法的狐狸與狸貓之中就有許多倒楣鬼被變幻無常的形態閃花了眼,再也記不得自己來自何方,身為何物。
+
+於是,茫然無措的凡人便從迷惑的妖怪中誕生了。
+
+一邊回顧著狸貓一族相傳已久的故事,一邊在曲折的街巷中徘徊。
+最終卻也沒有找到尚且開張的酒家。
+
+是時候回去了吧。
+這樣想著,從狐狸大叔的蕎麥麵攤前站起身,伸伸懶腰。
+
+背後卻傳來了熟悉的氣息——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book213_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book213_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..14a566e18
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book213_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+第五幕,第三場
+…十三郎率領著其餘武士,和盜匪激烈地戰鬥著…
+…在十三郎等人的攻勢下,盜匪們逐漸四散奔逃。
+臺詞:
+久藏:「十三郎!盜匪們差不多都要跑掉了!」
+十三郎:「他們不會這麼輕易放棄谷子的,睜大眼睛留意了!」
+…打倒了盜匪之後,十三郎茫然地四處尋覓了一番,叫道:
+臺詞:
+十三郎:「盜匪呢?盜匪呢?」
+久藏:「都被打倒了。」
+十三郎呆立在原地,環顧四周,突然嚎啕大哭了起來。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book214_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book214_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ec87525f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book214_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——大吉——
+失而復得的一天。
+原本以為石沉大海的事情有了好的回應,
+原本分道揚鑣的朋友或許可以再度和好,
+不經意間想起了原本已經忘記了的事情。
+世界上沒有什麼是永遠無法挽回的,
+今天就是能夠挽回失去事物的日子。
+
+今天的幸運物是:活蹦亂跳的「鬼兜蟲」。
+鬼兜蟲是愛好和平、不願意爭鬥的小生物。
+這份追求平和的心一定能為你帶來幸福吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book215_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book215_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c64a2da6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book215_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——大吉——
+會起風的日子,無論做什麼都會很順利的一天。
+周圍的人心情也非常愉快,絕對不會發生衝突,
+還可以吃到一直想吃,但沒機會吃的美味佳餚。
+無論是工作,還是旅行,都一定會十分順利吧。
+那麼,應當在這樣的好時辰裡,一鼓作氣前進…
+
+今天的幸運物是:茁壯成長的「鳴草」。
+許多人或許不知道,鳴草是能預報雷暴的植物。
+嚮往著雷神大人的青睞,只在稻妻列島上生長。
+摘下鳴草時酥酥麻麻的觸感,據說和幸福的滋味很像。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book216_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book216_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9a759825
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book216_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——中吉——
+天上有雲飄過的日子,天氣令人十分舒暢。
+工作非常順利,連午睡時也會想到好點子。
+突然發現,與老朋友還有其他的共同話題…
+——每一天每一天都要積極開朗地度過——
+
+今天的幸運物是:色澤豔麗的「堇瓜」。
+人們常說表裡如一是美德,
+但堇瓜明豔的外貌下隱藏著的是謙卑而甘甜的內在。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book217_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book217_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..87792a64c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book217_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——吉——
+一如既往的一天。身體和心靈都適應了的日常。
+出現了能替代弄丟的東西的物品,令人很舒心。
+和常常遇見的人關係會變好,可能會成為朋友。
+——無論是多尋常的日子,都能成為寶貴的回憶——
+
+今天的幸運物是:閃閃發亮的「晶核」。
+晶蝶是凝聚天地間的元素,而長成的細小生物。
+而元素是這個世界許以天地當中的人們的祝福。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book218_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book218_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..085ce782d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book218_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——吉——
+明明沒有什麼特別的事情,卻感到心情輕快的日子。
+在沒注意過的角落可以找到本以為丟失已久的東西。
+食物比平時更加鮮美,路上的風景也令人眼前一亮。
+——這個世界上充滿了新奇的美好事物——
+
+今天的幸運物是:散發暖意的「鳥蛋」。
+鳥蛋孕育著無限的可能性,是未來之種。
+反過來,這個世界對鳥蛋中的生命而言,
+也充滿了令其興奮的未知事物吧。
+要溫柔對待鳥蛋喔。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book219_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book219_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..52cc12f13
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book219_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——末吉——
+氣壓稍微有點低,是會令人想到遙遠的過去的日子。
+早已過往的年輕歲月,與再沒聯繫過的故友的回憶,
+會讓人感到一絲平淡的懷念,又稍微有一點點感傷。
+——偶爾懷念過去也很好。放鬆心情面對未來吧——
+
+今天的幸運物是:清新怡人的「薄荷」。
+只要有草木生長的空間,就一定有薄荷。
+這麼看來,薄荷是世界上最強韌的生靈。
+據說連蒙德的雪山上也長著薄荷呢。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book21_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book21_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9ad51891a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book21_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+久遠的傳說中,大地上的草木走獸都擁有自己的王國。
+在那時,如今蒙德城的所在還只是一片森林,是野豬嬉戲的天地。
+野豬的王國就坐落在這片森林裡,王國在野豬國王的統治下富足快樂。
+國王有一個可愛的小公主,她有著全森林最漂亮的鼻子、最潔白的獠牙,和最順滑的鬃毛。
+公主美麗善良,每天都會把最甜最多汁的果實分發給臣民。
+無論是酸甜的樹莓,脆甜的蘋果還是鮮美的樹蘑,公主都最先與同伴分享。
+王國中的每一頭野豬都深愛著他們的國王與公主,每天牠們都要這樣讚歎:
+「哼~哼~祝福我們的國王,只要有他,我們就有好果汁吃~」
+「哼~哼~感謝溫柔的風神,讓國王擁有這樣乖巧懂事的公主~」
+
+【這一頁邊上寫著一行小字:「巴巴,窩每天晚上乖乖不吃糖,天天祈導的話,也會變成耶豬嗎?我想變耶豬,因為好吃。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book220_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book220_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..563ea5090
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book220_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——末吉——
+平穩安詳的一天。沒有什麼令人難過的事情會發生。
+適合和久未聯繫的朋友聊聊過去的事情,一同歡笑。
+吃東西的時候會嚐到很久以前體驗過的過去的味道。
+——要珍惜身邊的人與事——
+
+今天的幸運物是:酥酥麻麻的「電氣水晶」。
+電氣水晶蘊含著無限的能量。
+如果能夠好好導引這股能量,說不定就能成就什麼事業。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book221_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book221_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7feadc94
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book221_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——凶——
+隱約感覺會下雨的一天。可能會遇到不順心的事情。
+應該的褒獎遲遲沒有到來,服務生也可能會上錯菜。
+明明沒什麼大不了的事,卻總感覺有些心煩的日子。
+——難免有這樣的日子——
+
+今天的幸運物是:隨波搖曳的「海草」。
+海草是相當溫柔而堅強的植物,
+即使在苦澀的海水中,也不願改變自己。
+即使在逆境中,也不要放棄溫柔的心靈。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book222_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book222_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..da8f035c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book222_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——凶——
+珍惜的東西可能會遺失,需要小心。
+如果身體有不適,一定要注意休息。
+在做出決定之前,一定要再三思考。
+
+今天的幸運物是:冰涼冰涼的「冰霧花」。
+冰霧花散發著「生人勿近」的寒氣。
+但有時冰冷的氣質,也能讓人的心情與頭腦冷靜下來。
+據此採取正確的判斷,明智地行動。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book223_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book223_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e3ab0fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book223_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book224_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book224_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7198dc3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book224_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+「北國之鬼·炎刀望理須」
+近期,有愚人眾的密探於稻妻城下方的洞窟中活動。
+陰謀計畫破壞城池的治安,威脅大御所大人的國土。
+其名據說是「望理須」。
+
+對罪徒與敵人降下「終末」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book225_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book225_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d10d6bad1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book225_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+「十惡不赦的賊人·鼠坊主阿牧」
+在九條陣屋附近的灘塗上出沒的大盜賊。
+常在畫中所示位置遊蕩,盜竊幕府軍資。
+竊盜者罪,輕者應治以入墨,重者入刑。
+
+但諢名「鼠坊主」的牧田海雄依仗武藝與狡黠,多次逃脫追捕。
+
+對罪徒與敵人降下「終末」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book226_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book226_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b1962e00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book226_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+「一丘之貉」
+近日將有賊寇於稻妻城下方的洞窟中進行會面。
+會面時間推定為深夜至黎明之間。
+一行人分別是自軍中暗扣物質中飽私囊的奸細,
+與近年來結成的竊盜、偷渡團夥。
+
+對罪徒與敵人降下「終末」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book227_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book227_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a242fb319
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book227_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+「三十年之期的盡頭·斬鬼阿金」
+近日終於發現了三十年前神無塚斬人事件的犯人的蹤跡。
+「斬鬼阿金」松平金次郎與其黨羽曾在八醞島南部出沒。
+請前往畫中地點調查。
+若發現斬鬼阿金本人…
+
+對罪徒與敵人降下「終末」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book228_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book228_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..77a2aa06a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book228_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「賊子的末路」
+請前往畫中地點,調查異象。
+
+對罪徒與敵人降下「終末」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book229_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book229_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7629edfc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book229_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——大吉——
+浮雲散盡月當空,逢此籤者皆為上吉。
+明鏡在心清如許,所求之事心想則成。
+合適順心而為的一天,不管是想做的事情,
+還是想見的人,現在是行動起來的好時機。
+
+今天的幸運物是:不斷發熱的「烈焰花花蕊」。
+烈焰花的炙熱來自於火辣辣的花心。
+萬事順利是因為心中自有一條明路。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book22_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book22_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c99e83e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book22_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+而在野豬森林的北方,有一片寒冷的冰原。
+在那時,貪玩的巴巴托斯還沒有到達那片土地,所以那裡到處都是白雪與寒冰。
+每一個踏上那土地的生靈,都凍得直跺腳:
+「哎呀呀,太冷啦,太冷啦,我的爪子都要凍裂啦!」
+就連最勇敢,最強壯的野豬國王,走進了冰原也凍得不行:
+「哼喲喲~哼喲喲~真冷呀,我的蹄子都凍成紫色的啦!」
+但那裡只有一匹小狼,是唯一的居民。
+
+【這一頁最下面,有一行稚拙的筆記:「巴巴,為什麼小娘的爪子沒有被凍列?」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book230_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book230_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d6e380fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book230_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——大吉——
+寶劍出匣來,無往不利。出匣之光,亦能照亮他人。
+今日能一箭射中空中的獵物;能一擊命中守衛要害。
+若沒有目標,不妨四處逛逛,說不定會有意外之喜。
+同時,也不要忘記和倒楣的同伴分享一下好運氣哦。
+
+今天的幸運物是:難得一見的「馬尾」。
+馬尾隨大片荻草生長,但卻更為挺拔。
+與傲然挺立於此世的你一定很是相配。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book231_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book231_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2dbf06fd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book231_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——中吉——
+十年磨一劍,今朝示霜刃。
+惡運已銷,身臨否極泰來之時。
+苦練多年未能一顯身手的才能,
+現今有了大展身手的極好機會。
+若是遇到阻礙之事,亦不必迷惘,
+大膽地拔劍,痛快地戰鬥一番吧。
+
+今天的幸運物是:生長多年的「海靈芝」。
+弱小的海靈芝蟲經歷多年的風風雨雨,才能結成海靈芝。
+為目標而努力前行的人們,最終也必將擁有勝利的果實。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book232_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book232_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..95b623ade
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book232_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——吉——
+枯木逢春,正當萬物復甦之時。
+陷入困境時,能得到解決辦法。
+舉棋不定時,會有貴人來相助。
+可以整頓一番心情,清理一番家裝,
+說不定能發現意外之財。
+
+今天的幸運物是:節節高升的「竹筍」。
+竹筍擁有著無限的潛力,
+沒有人知道一顆竹筍,到底能長成多高的竹子。
+看著竹筍,會讓人不由自主期待起未來吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book233_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book233_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f3f644b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book233_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——末吉——
+空中的雲層偏低,並且仍有堆積之勢,
+不知何時雷雨會驟然從頭頂傾盆而下。
+但是等雷雨過後,還會有彩虹在等著。
+宜循於舊、守於靜,若妄為則難成之。
+
+今天的幸運物是:樹上掉落的「松果」。
+並不是所有的松果都能長成高大的松樹,
+成長需要適宜的環境,更需要一點運氣。
+所以不用給自己過多壓力,耐心等待彩虹吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book234_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book234_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3fb8c737
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book234_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——末吉——
+雲遮月半邊,霧起更迷離。
+抬頭即是浮雲遮月,低頭則是濃霧漫漫。
+雖然一時前路迷惘,但也會有一切明瞭的時刻。
+現下不如趁此機會磨煉自我,等待撥雲見皎月。
+
+今天的幸運物是:暗中發亮的「發光髓」。
+發光髓努力地發出微弱的光芒。
+雖然比不過其他光源,但看清前路也夠用了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book235_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book235_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..53d35ee72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book235_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——大凶——
+內心空落落的一天。可能會陷入深深的無力感之中。
+很多事情都無法理清頭緒,過於鑽牛角尖則易生病。
+雖然一切皆陷於低潮谷底中,但也不必因此而氣餒。
+若能撐過一時困境,他日必另有一番作為。
+
+今天的幸運物是:彎彎曲曲的「蜥蜴尾巴」。
+蜥蜴遇到潛在的危險時,大多數會斷尾求生。
+若是遇到無法整理的情緒,那麼該斷則斷吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book236_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book236_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..73fe839c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book236_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+…終末…愚人眾…暗算…
+…解籤的時候,暗號…
+…上半是『朧夜正中』…
+…千萬不要相信…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book237_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book237_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d832e5ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book237_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+見信如晤:
+如此唐突地遞上信箋,實在抱歉。
+希望沒有讓您為此感到困擾。
+寫信邀約來自異鄉的陌生人,這種事情對我來說也是第一次呢。
+但我相信與您的相遇絕非偶然。
+所以,
+恰好今夜月色尚佳,望您不吝相會。
+
+請不用擔心家臣與侍衛盤查,我自有辦法引離。
+企盼著您務必前來。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book238_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book238_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0605d119d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book238_CHT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+序
+
+有關記憶的故事,總是與得而復失的瞬間相連。
+
+若要談起拙作動筆緣由,其實也並不是什麼大不了的事。
+
+那夜,我正在烏有亭飲酒消閒,不巧偶遇了闊別已久的友人——不知何時起,她便坐在了一邊的雅座上。
+
+「哎呀,是誰今天難得好興致,卻又一個人孤零零喝酒呢?」
+
+見她這樣問,我隨口便答:
+「好酒總是待價而沽,難免要一個人耐著性子苦等。」
+
+「老套的說辭…你還是一點意思都沒有。
+如今貴為總編的她手握小盞,一副酒興將起的模樣。
+「不如為自己賺些酒錢如何?反正閒著也是閒著。」
+
+「至於今夜的酒,我來買單就好。」
+她又笑著如是說,恐怕已經是第三次了。
+
+「妳回來了。」
+我看見夜風攜著幾點神櫻花瓣落在她的酒盞中,打碎了小小的月亮。
+一種似曾相識的感觸襲來,不知怎的便丟人地吐出了這四個字。
+
+「你喝醉了。」
+她面生不悅,語氣帶著某種不容動搖的威嚴。
+可是很快,她便放下酒盞,嘆了口氣:
+「她離開的時候,我還沒有出生。」
+
+而我那時也不過一介少年。
+
+「她曾講過的故事,或許只有你才能複述了吧。」
+
+就這樣,說來好笑,我便著了道,要為八重堂再動一次筆了。
+也請諸位老讀者莫要氣惱,這並非我擅自爽卻歇筆的承諾。
+畢竟我也要為即將降價的佳釀早做準備,再者說,更不能虧欠了那夜總編大人請我的好酒。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book239_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book239_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc6f99bc0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book239_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+各位請原諒我嘮叨,在故事開始之前,還要先介紹一番——
+何謂「新」六狐傳?
+眾所周知,有新即有舊。本書正是基於五百年前一度流行的《有樂齋六狐傳》,稍加改編而成之世俗新本也。本人文筆鄙陋,還望有樂齋大人與諸位讀者見諒。
+說起有樂齋大人,其人在我幼時便已頗有名氣。那時候齋宮大人亦對其文字與茶品青睞有加,在狐狸一族之中,有樂齋大人算是第一等的風雅之士了。
+只可惜,往事隨風,自有樂齋大人不幸犯下大罪引咎離去,至今已有五百餘年矣…
+
+閒話不再多說,《新六狐傳》之開端,正在高聳的影向山中。
+傳說在大狐白辰在世的年月裡,其手下有六位弟子,皆是法術高強、變化多端之士,平日裡負責輔助主母白辰協調神社事務、守衛影向山之安全無虞。
+
+六狐之首名曰黑狐阿達,雖是女兒身,卻生得虎背熊腰,魁偉壯大。其性情奔放不羈,因在神社正殿醉酒大鬧,摔壞了將軍神體,而惹得白辰大怒,將她放逐山下,好生反省。
+卻說這黑狐阿達,方才好聲好氣下山,便將主母的誡誨忘個精光。打上一壺好酒,直往村莊尋釁去了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book23_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book23_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8151ca1d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book23_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+小狼從前也是一個無憂無慮的孩子,生著明亮的藍色眼睛,全身灰色皮毛光潔漂亮;
+發起威來,就跟蒙德大教堂的狼頭浮雕沒什麼兩樣!
+可是有一天,牠在森林裡打獵的時候,遇見了邪惡的松鼠魔巫烏巴瓜!
+在古老的大地上,再沒有什麼魔神或惡龍比烏巴瓜更邪惡了,他嫉恨一切美好的事物,立志要把大地上的一切美好變成醜陋,光明轉為黑暗。
+他看見快樂無慮的小狼,心中火氣升騰,暗暗說道:
+「吱呀呀~吱呀呀~我好氣啊!看我把最寒的冰刺入他的心臟,讓他從此再也無法感受希望的光芒!」
+於是,烏巴瓜施起法術,就要詛咒那小狼。
+可是小狼冒冒失失,也沒有事先解釋,便一口把烏巴瓜吃進了嘴裡。
+烏巴瓜又氣又急,在小狼的嘴裡大罵大叫,把自娘胎出來最難聽的話都罵了一遍,小狼感到口中聒噪,這才發現自己犯了錯誤。
+「哎呦,對不起,松鼠先生,我以為你是能吃的那種松鼠呢!」
+小狼心裡想這麼說,但喉嚨一緊又一鬆,只聽咕嘟一聲,便把烏巴瓜咽下了肚子。
+
+【這裡貼著張紙條,字跡成熟穩重:「所以,莉莉,在外面玩的時候不要亂吃東西。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book240_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book240_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d12bae7fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book240_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+書接上回,話說那黑狐阿達直往村莊尋釁去了,只見路旁卻立著兩位女子作樵夫打扮,腰間卻各挎著一柄七尺野太刀、一柄短太刀,又一柄脇差,真個是全副武裝,鋒芒畢露。
+
+兩女子見黑壯身影大步而來,搞得塵土飛揚,地面振動,便警戒起來,手扶刀柄同聲問道:
+
+「來者何人?莫不是妖怪!」
+
+那身影便道:
+
+「哈哈,正是妖怪!」
+
+二女未敢含糊,抽刀上前便斬。卻不想被那妖怪一步閃過,側過身來捉住兩人手腕順勢一擰,七尺長的大太刀便噹啷落地。二女吃痛一驚,又去拔脅側的短太刀,但為時已晚——只見黑狐奮起一掌將一人擊飛,又挾住另一人,拎小雞一樣提將起來。就這樣提著一人,蹬木屐的大腳踏上了另一人胸口。
+
+「『戶隱的雙鬼』?去年便見妳姐妹二人欺壓村民,讓我好生收拾一番。今次還是不生教訓!」
+
+二位女強盜一聽這話,又羞又惱,一時間只顧道歉求饒。卻不想黑狐阿達直接把她倆丟在地上,兀自開了腔:
+
+「也罷,既然我被白辰大人趕下了山,是個無主的妖怪了。不如妳二人陪我行俠仗義,也不至太無聊!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book241_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book241_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bfca8a71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book241_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+書接上回,黑狐阿達收服了「戶隱的雙鬼」兩位女強盜,踏上了行俠仗義之路。
+
+三人在紺田村歇腳不久,便偶遇一對母女。
+攀談起來,這母女二人乃是清籟島遠來的樂人,老婦姓葉山,少女名阿優。她們正準備進稻妻城慶祝祭典,結果卻被村裡賣堇瓜的大戶詐了,一定要她們用離譜的高價買下堇瓜,只因為他此前「好心」提供了幾個堇瓜供她們解渴。但巡遊藝人哪來那麼多錢?又不能把回家的盤纏花掉…
+「戶隱的雙鬼」一向暴烈,聞聽此言,登時咬牙切齒,妳唱我和,非要找這奸商算帳,把他大卸八塊不可。可黑狐阿達此時卻有了主意。一聲沉吟止住了雙鬼姐妹:
+
+「行了,我明白了。」
+
+然後又對母女稍加安撫:
+
+「妳二位不必擔心,大姐我已經有了分寸,只看我去理論一番便可。」
+
+說完,便又大步離去,去找那奸商去了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book242_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book242_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..796faa7d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book242_CHT.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+書接上回,黑狐阿達大步離去,找那奸商理論去了。
+
+這賣堇瓜的土左衛門原本也是一位武士,只是稻妻承平日久,好刀也無處施展,便在村裡做了商戶。學了些威逼敲詐、取巧經營的手段,又多虧面相兇惡無人敢惹,一來二去,也便成了村裡的大戶。
+
+這天,土左衛門正在攤子前乘涼,只見一陣塵土飛揚,土地動振,比棚子更大的陰影便罩在了他的頭上:
+
+「大哥,買瓜!」
+
+土左衛門微睜一眼,打量了一下來客:只見來者身形魁梧,黑壯兇猛,站相毫無禮節,似要斫人,卻是一個女人!
+
+「要多少?」
+
+來者也不著急回答,只是望著案板上的脇差:
+
+「好刀,好刀。」
+
+「確實好刀,我也曾是武家門下人,總要有點上眼的家寶。」
+
+土左衛門不明就裡,隨聲應和。
+
+「只可惜拿來切了瓜。」
+
+見來者話裡有刺,土左衛門面露不悅:
+
+「妳是來買瓜的不是?如何恁多言語?」
+
+「是,是。」
+
+黑狐阿達嘿嘿一笑,權作賠禮。
+
+「切一升堇瓜塊,瓜皮全部削掉。」
+
+土左衛門滿臉狐疑,卻也無意質疑。便切了一升堇瓜塊,上秤稱量。
+
+「大哥這秤桿如何不平?」
+
+土左衛門聞聽此言,便握緊了刀。
+
+「我說你這秤,好像還有點脾氣呢!」
+
+「大姐妳若是有心消遣,不如先將摩拉給我。」
+
+土左衛門按捺不住怒火,理論起來。
+
+「嘿嘿,不是我不願先付帳,只是怕你不肯接。」
+
+「妳肯付我就肯接!」
+
+「當真如此?!」
+
+「還能有假!」
+
+只見黑狐怒吼一聲「接著!」,便將手中一包滿滿的摩拉劈頭砸在土左衛門臉上。土左衛門躲閃不及,直接挨了個七葷八素,後仰著摔了下去,手裡的寶貝脇差也飛脫出去,落在身邊。仔細一看可不得了,那奸商的鼻子被摩拉袋砸成扁扁的一坨,活像是裝菸管的荷包。
+
+黑狐阿達又兩步過來,踩住那奸商胸口。也不言語,當面便是一拳。打得奸商腦內金鼓齊鳴,簡直像是開了個璃月跨海武道會。土左衛門掙扎著要爬起身,拿起剛剛落在地上的脇差。卻被黑狐發現,一怒之下又是一拳,打得土左衛門頭頂一對狸貓耳朵「噗」地蹦出來,口中止不住地求饒。
+
+阿達見狀哈哈大笑,這奸商原來也是妖怪,而且竟是個髒兮兮的狸貓!
+
+於是,收了狸貓偷來的脅差,將這惡霸的財產分與全村,又將剩餘的錢財交予那對落難母女,黑狐阿達便姑且饒了這狸妖的性命,繼續上路去也。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book243_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book243_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..09ad17bb9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book243_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+珊瑚宮者,初為海淵,後有大蛇渡來,盤桓而升渦流,塑珊瑚而成島。是故珊瑚宮人名之「海祇島」,蓋以大蛇為神也。
+海祇之人自稱海民,奉大蛇遠呂羽氏尊。海祇島以神宮為高府,無將軍奉行之疇。大小事務仰賴諸巫女,巫女之首曰「現人神巫女」,統領政事、祭典。
+往年魔神混戰,雷電大御所將軍殿下定稻妻全土於一元,眾皆震悚俯首,各安其位,或有直遭殄滅,再無非分之妄。大蛇遠呂羽氏尊原素與鳴神以西界為分野,相安無礙,是時忽橫生歹意,舉力東侵。
+戰事酷烈,民生慘苦。兩方鏖戰今八醞島,皆多有傷亡,大御所殿下之愛將天狗笹百合亦隕落其間。大蛇終為大御所殿下斬殺,薨於八醞島。
+自此以後,珊瑚宮遣使降服,尊稻妻幕府為大宗主也。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book244_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book244_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..67da0c42b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book244_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+前言
+
+近來由於新興作者招募計畫與如火如荼的「這本小說真厲害」大賞活動的推波助瀾,許多來自異國的新銳作家也貢獻了富有特色的作品。在此敝總編特別感謝各國作者對稻妻輕小說事業的支持與勘定奉行柊慎介大人的網開一面,才能讓如此多優秀的作品與稻妻的讀者及時見面。
+
+眾所周知,在當今「鎖國令」頒佈之前,稻妻亦頗有一些異國武士劍豪活躍。名為哈瑪瓦蘭者便是其中之一,此人來自遙遠的須彌雨林之國,卻在稻光之國行俠仗義。其故事雖然一度隱沒於大御所殿下不變的盛世之下,但現在多虧新銳作者,我的友人普爾希娜加以複述,才重獲鮮活的生命。
+
+那麼,話不多說,《哈瑪瓦蘭戰記》,還請讀者自行品味。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book245_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book245_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c255c96b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book245_CHT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「相比遠海的雷暴,不如說延期畢業更加可怕吧…」
+遠渡稻妻的船上,年輕的哈瑪瓦蘭如此想著…
+
+「你在想,論文無法完成就要延期畢業了吧?」
+熟悉的聲音從船艙外傳來。
+
+「囉嗦——妳又是誰!」
+「我嘛…很重要嗎?」
+
+「說得也是,確實沒那麼重要……」
+「喂——」
+
+……
+
+就這樣,在動搖海天的雷暴中,與舷窗外的細小聲音吵了起來。對雷暴的擔憂,對論文的恐懼,反而也沒那麼重要了。
+
+只不過…到登岸為止,那個在舷窗外與自己吵架的聲音都沒有再露面。
+
+「或許只是海難者的鬼魂吧…」
+哈瑪瓦蘭如是對自己說。
+
+所謂鬼魂,不過是地脈對亡者的記憶,只是過去與今日的共振而已。出現在海面上雖說怪異,但也不至於全違常理。
+
+「你才是鬼魂啦——!」
+就在哈瑪瓦蘭拎起行李,終於為自己的譫妄找到一套解釋時,熟悉的聲音又在耳邊響起——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book246_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book246_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..de29c058b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book246_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+……
+「所以,妳確實是鬼魂?」
+「不是!我還沒有死呢!」
+「可妳也沒有活過呀?」
+「唔…這麼說也是呢…」
+自稱身為「式神」的多嘴少女大口吞食著糯米糰子,其情其狀令哈瑪瓦蘭多少有點擔心她會被噎到。
+
+「非要說的話,我的情況,更像所謂的『使鬼』吧?」
+「那不還是鬼嘛…」
+「不是你說的那種!」
+又是一陣爭吵,哈瑪瓦蘭才終於明白過來,這傢伙與須彌的所謂「鎮靈」或許是類似的東西。
+透過真名結下名契。利用真名加以驅使,全世界的神秘術本質上都是差不多的,這或許正體現了人最根本的恐懼之一——對於被掌握的恐懼吧。
+
+這樣胡思亂想著,哈瑪瓦蘭又開始後悔自己沒有去讀神秘學,而是學習了海洋生物研究這門冷門課程…
+不僅要遠渡稻妻,更要面臨活地獄般的論文口試…
+不過如今身邊多了一個聒噪的小東西,或許多少算是個轉機吧…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book247_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book247_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c230b859d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book247_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+「但是,假如舍爾陛下的野心真的得以實現,對於大家又有何好處呢?」
+軍務尚書琺朗吉絲注視著窗外的星海,銀河與恆星在她的臉上投下蒼白的光色,又照亮了她的頭髮,微光順著髮絲緩緩流下。
+她忍不住想起初次從這扇舷窗遠望星辰的體驗,但曾經的敬畏感,她已經記不起了。距離地表遠達數百光年的此處,故鄉的模樣也早已在她的夢中扭曲。
+「若有失言請原諒我,親王殿下。但這場戰爭已經進行了太長時間,我們為舍爾陛下的夢想跨越無數星區作戰,以各種謀略與詭計消滅了千百萬生命,成為一個個陌生星區的總督和欽差……但舍爾陛下的幻景為我們帶來了什麼?只有越來越多的不幸,越來越多的敵人,它們遍佈銀河,總有一天會吞噬我們……」
+「兄長的帝國將是一個永恆的國度,這個國度將不再有恐怖或匱乏。全體的幸福不再由少數人左右,亦不會有人比他人地位更高,就連無能也不再被稱為罪惡。因而……無法理解這等遠見的敵人,遭到剷除自然是他們的命運。」
+歌帕塔親王搖搖頭,語氣溫和卻冷淡。
+似乎星區反游擊戰爭奪去的不僅僅是一隻眼睛與手臂,眼前的她已與琺朗吉絲曾認識的那個歡悅的少女大為不同。
+「我相信兄長的決定,他絕不會有私心。所以這種動搖人心的話,即使是你也請不要再說了。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book248_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book248_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..be252f642
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book248_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+面對如此嚴密的防禦,恐怕就算是全由雅茲塔級戰艦組成的龐大艦隊,也很難造成有效傷害吧。
+自滿於帝國的工程奇蹟,戈爾達法里德大將卻從未意識到,叛軍正在急速接近他的命門。這座由歌帕塔親王親自設計、被舍爾陛下賜名「阿努沙爾萬」的強大星海堡壘,此刻在叛軍面前正如雞蛋般脆弱。
+佩什塔努駕駛著拉赫什快艇,在錯綜複雜的通風管道中間穿梭。急速掠過諸多孔洞噴出的有毒氣體與元素雲,甩掉追擊的自動反應機械,快艇的高速使他耳目充血,目眩不已。
+「時機來了。」
+隨著動力系統的能量核逐漸顯露真容,佩什塔努想道。
+「時間到了。」
+戈爾達法里德大將望著星球軌道閃爍的光團,如是想道。
+於是,她下達了對星球無差別攻擊令。
+佩什塔努亦對堡壘的核心發起了致命一擊——
+
+「真想看看歌帕塔親王/親王殿下暴跳如雷的樣子啊……」
+同一刹那間,兩人的念頭竟如此相同。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book249_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book249_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1f369b3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book249_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——十年前——
+——二十五光年外——
+
+在駿河幕府的統治下,整個國家的人民怨聲載道,艱難困苦。
+此時的駿河幕府由今川征夷大將軍氏真執掌。四年前,在終於取下魔王彈正忠的項上人頭後,大將軍開啟了屬於自己的恐怖時代。
+在這樣的時代,這樣的地點,遊蕩著一位無羈的劍豪。
+此人便是人稱新九郎的俠客,備中九兵衛。
+備中九兵衛曾經也並非浪人,據說他曾是大將軍殿下的貼身兵法指南。只是出於仇家陷害,以及大將軍本人優柔多疑的性格,才不得不逃出幕府,進入荒野。
+
+如今,新九郎站在山坡上遙望,他在遙望什麼?
+是平曠的田野?並不。
+是遠處的群山?並不。
+是延伸的道路?對了!但不全對。
+
+那麼新九郎,究竟在望著什麼…?
+以生米委託劍豪大任的農民們同樣畏畏縮縮,不敢向他發問。
+
+這個問題,似乎只有沉默的劍客心中明瞭。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book24_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book24_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4debbaaf6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book24_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+就這樣,也不知道小狼胃裡發生了怎樣的化學反應,烏巴瓜的法術竟然起了效果!
+松鼠的詛咒中,極冷的冰錐刺入小狼的心臟,將它凍結起來。小狼從此變得冷漠刻薄,別的動物關心他,他一定要報以惡言,或者做出令他們傷心的事情。他就這樣漸漸被所有動物討厭了。
+從此以後,森林裡的每一匹狼一提到他,都會說:
+「汪~汪~真是頭自私的狼,這個孩子真是討厭。」
+「汪~汪~是啊,是啊,真是一頭無情的狼,誰也不要和他來往。」
+於是,小狼一個接一個失去了所有的朋友,孤獨的他不再受森林歡迎,只好去向北方。
+北方暴雪肆虐的冰原,一般的生靈難以接近。可小狼的心已經被凍結,也就不再害怕寒冬了。
+於是,他從此就在這裡安家,成了冰原上唯一的孤狼。
+
+【這一頁折角處有一行小女孩的字跡:「巴巴,可是烏巴瓜去哪裡了?」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book250_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book250_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa84efc02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book250_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+「入秋了,收割的季節就要到了。」
+齋藤鬼佐說道。
+
+所謂忍者,在戰亂時代皆是拒險自守的豪強,是大名們的雇傭軍。
+因戰爭而生,因權力而強,此乃忍者的機緣。
+因戰爭結束而幻滅,因失去權力而崩落,亦是忍者的宿命。
+
+今川大將軍終於統一各國,當今之世,兔死狗烹的忍者或被剿滅、或被收編。有些便落草為寇,成了山賊。
+齋藤鬼佐便是這樣的人。
+
+「先不急,待村民為我們打好米穀。」
+說話的是米又左。
+
+所謂山賊,乃是厭倦武道的武士,或與死亡搏鬥的農民。
+因戰爭而生,因狡詐而壯大,又因壯大而橫行不羈。
+因此,當戰爭結束,和平再來,山賊的勢力便如蜉蝣般踏入了遲暮之刻。
+
+米又左出身普通農戶,四十來歲才出來做山賊,卻做的風生水起,成了一方頭目。
+賊之最惡者,無過於曾經深受欺壓之人。
+
+「然後,一把火燒掉,不留活口。」
+
+這便是亂世的餘聲。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book251_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book251_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c61ebf6e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book251_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+淺田村的地勢呈月牙形。
+從剛進入窪地,新九郎便看中了這點。
+假如能夠組織起足夠多的村民在山脊埋伏,隱藏工事居高俯攻,便能輕易擊敗遠來疲累的敵人。況且村民的人數比山賊更多,包圍並非難事。
+
+但問題同樣在於村民:若想將山賊誘入山谷,必須有小股人馬作為誘餌。村民此前久經亂世,如今又有幕府代官橫徵暴斂,惜命惜身的思維已是主流,如何才能讓他們甘願作為誘餌,為大部隊犧牲?
+
+此外還有一個問題,若是戰亂年代的武士軍隊,必會以火攻來提升伏擊效果。困在山谷中被山風煽動的大火,勢必給谷底的敵人造成嚴重損失。
+但如今自己率領的是一群保衛鄉村的農民,說什麼也不會將自己的家宅糧倉付之一炬…儘管完全可以理解,但假若沒有有效殺傷山賊,必定會招致更可怕的報復。
+
+這樣思索著,新九郎沉默地坐下身來。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book252_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book252_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..efcbb616d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book252_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+……
+「先罪天之鳴神,復罪國之海祇。復白鎮詞,息諸神忿怒。」
+以上定例,並載一切祭式、祓式、祝式、咒式前。如行大祓,須依前例。
+
+雷櫻之木,神櫻之移枝。蓋鳴神總靈之分靈,通大社之從社別龕。
+彼時有天反之災、地反之妖,土地穢糞,凶將跋扈、百鬼跳樑。大社折枝移株,以鎮不淨。
+積年經月,物害累計。須有祓祝,以息亂擾。
+
+雷櫻之祓,甲子為期。另論大小,祭儀相異。凡數輪小祓,須繼一大祓。
+小祓之期,罪天罪國,結連注為界,唸「畏伎」之句。垣瘴晦於界內,藏根瘤以避鄉里。復以物勝之。鳴神五處,次第施行。
+小祓之用意,旨在離穢。依此可得數載太平。
+
+大祓之期,罪天罪國。依眼口鼻手足,取五鎮物,摧小祓之結界。復以大神咒除穢。
+大祓之理,在於除穢,使罪得散。
+
+要略此畢,下為詳說。
+【其餘的部分已經因為風化、污染與破損,無法閱讀了。】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book253_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book253_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..99683b013
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book253_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+父親大人敬啟
+
+許久沒有寫信問詢,不知道家中近況如何?上次父親信中說道「泉水子」生下了小狗崽,但我因為雜務繁忙,沒能早點回信。現在,小狗崽們應該已經長大些了吧。您說過會將一隻小狗崽送給研次的父母,這太好了。我和研次因為離家參軍,無法侍奉父母,一直懷著歉意。得知您和母親、研次的父母時常相互照應,我們做兒子的也能放心一些。
+至於我在軍中的生活,父親請勿擔心。軍中膳食供應充足,營房寬敞整潔,我在外的飲食住宿都很好,甚至還結交了一位名叫松平的新朋友。將來有機會,我打算請他來家鄉做客,嚐一嚐母親的手藝。
+另外,還有一件事,我想您聽了一定會為我驕傲——因為我作戰勇武,上官將我從軍士拔擢為旗本了!其實,研次也和我一道晉升為旗本了,但我希望父親先不要向他的家人透露,讓他自己說吧。
+父親,我一直相信,等到將來戰爭結束,我和研次帶著軍功回到村裡,一切都會不同。以我那時的軍餉,您與母親就再也不必辛苦捕魚了,我們甚至還可以修上一座新房子,買一艘新船,過上富足的生活。為了這個目標,我會不斷努力,立下更多功勞,取得更多榮譽!
+請安心等著我們歸來吧。
+
+公義敬上
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book254_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book254_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..80bee4439
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book254_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+研次親啟
+
+為了寫這封信,我想了很久,有千言萬語想要對你訴說,但每到下筆卻又無法繼續。我們從小一起習武,長大一起參軍,做什麼事都在一起。對我來說,你就是親兄弟。我從來沒有想到我們倆會起那麼大的爭執,甚至大打出手。
+研次,我的兄弟,我每時每刻都在為此懊悔。如果當時我更冷靜一些,別那麼武斷地說要離開,你大概也不會那麼憤怒。在你看來,我一定是個背叛了將軍大人的無恥逃兵吧,所以你才會不聽我解釋就揮拳。我不在乎別人如何看待我,但唯有你對我的看法,我無法不在乎。所以,我一定要寫這封信,向你傾吐心聲。
+還記得我倆參軍時的夢想嗎?借著勇猛與劍技、借著如今的世道,在武的路途上取得功名,報效父母。而且大人曾訓誡我們,珊瑚宮亂民膽敢向「雷之三重巴」的旗幟拔刀,乃是彌天大罪。既然如此,便無需介意他們的生命,因為選擇死之途的是他們自己。原本我也是這麼堅信的,但自從那件事發生之後,我就無法再這麼想了。
+當時,一場戰役剛剛結束,我在撤退時,於戰場上撿到了一封染血的叛軍軍士家書。說出來你或許不信,那個叛軍軍士我們都認識。你我剛參軍時,有位軍中前輩照拂了我好一陣,而那位前輩就是家書的主人。信中,他還惦記著家裡的漁船,期待著戰爭結束回到家鄉。我無論如何也不曾料到,後來他竟投身於叛軍,而自己居然以這種方式和他在戰場上再會了。
+自從撿到了這封家書,我便突然醒悟過來:其實叛軍們也是人啊,他們也有父母待奉養、也有故鄉待歸返。想到這一點,我決定將這封染血家書的事隱瞞起來,希望將來有機會代前輩將家書寄回去。但不知為何,這件事居然讓好幾位同僚知道了,我因此飽受譏諷。你我出身低微,卻憑藉戰功迅速升為旗本,早就有人在背後散佈流言。這事之後,種種排擠與孤立愈演愈烈,甚至在戰場上,在我們本該同心禦敵的時候,也有同僚刻意將我的後背暴露給敵方,我也因此多次與死亡擦肩而過。這一切不由我不心寒。我考慮了很久,終於決定:既然我在幕府軍中遭到同僚背棄,自己心中也已對敵軍生了同情,那不如轉投義軍吧。
+研次,你一向為人坦蕩,這一系列因果你從前不曾察覺,如今我向你和盤托出,不敢奢求理解,只要你知曉我心中所想便好。現在,我身在珊瑚宮軍的營地,提筆寫下這封信。希望你看到這信的時候,戰爭已經結束了。那時,如果你還願意與我相認,那我們就一起回家吧。什麼摩拉、榮譽,都不重要了。我們當初參軍,就只有兩個人、兩把刀,等到我們回家,也只要完完整整的兩個人、兩把刀就好了。
+
+公義敬上
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book255_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book255_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a9e9ba4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book255_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+……
+…直子老師今天去世了,自從「祟神」生亂後,仍然留在島上的遊醫只有我一人了。
+看著留在島上的人一個接一個陷入病痛,是一件痛苦的事情。但我對「祟神」造成的污染無能為力,只能用堇瓜熬成的甜湯自欺欺人…
+
+「關懷也是一種治療。」
+…老師她總是這樣說,但這不過是醫者的自我安慰而已…
+……
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book256_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book256_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..45422e60d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book256_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+……
+…一個女人來找我求治,似乎是礦洞那邊的礦工家屬。但她的病情很特殊。以我有限的醫術,很難歸納其特徵…只能通過直覺做出這樣的猜測:似乎祟神的力量並非侵蝕,而是在她體內自如流動。患者的心智與身體並沒有受到太大影響,但持續不斷的發熱和間斷的少量出血很難控制…
+…儘管這些症狀並不危及生命…但也無法確定她的情況是否具有傳染性…
+…或許只有須彌那邊的醫院有治療方法…
+……
+…幫她指路去了海賊那邊,鬼隆大叔雖然貪財,但也同樣重義氣。他應該會幫忙的…
+…她還有一個孩子,名叫長次。等這些事情都結束了,一定要好好照顧那孩子…
+…但現在還不能去找他,現在還不是時候…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book257_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book257_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a54b364ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book257_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+……
+…一個外國人來到了島上,身旁還有一個聒噪的小精靈。來得真不是時候…
+……
+…多虧了外國朋友的説明,研究的進度大大提前了。此前難以想像事情會如此順利…
+…接下來我會去八醞島南方的沙洲,再次試驗一下藥品效果,這次是全劑量…
+…無論如何,感謝大家的幫助…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book258_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book258_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf4d0d917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book258_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+愛子 頭師長次
+
+如果你讀到這封信,希望你能原諒媽媽。
+不得不離開你們,令我痛苦萬分。
+但請你千萬不要放棄希望,不要對媽媽絕望…就像你和媽媽也從來相信爸爸仍然活著。
+島上「祟神」的活動十分兇險,請保護好自己。
+隨著「祟神」的破壞,戰爭應該就快結束了。到那時候,兩方會放下兵器攜起手來,一同治理島上的污穢吧。
+但可惜媽媽或許看不到了。
+
+接下來的日子裡,或許長次你會遇到許多壞人,許多想利用和傷害你的人。但請不要因此而對人失去希望,本性不壞的人總是更多的。
+等到戰爭結束,一切都會好起來的。
+但請你千萬、千萬不要循著我的足跡,急於與我相遇。這是媽媽的請求。
+請對媽媽抱有希望。
+我會回來,親口對你和爸爸說「對不起」。
+請期待那一天的到來。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book259_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book259_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb06310ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book259_CHT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+十分抱歉。
+古語云「人生五十年」,藤三郎也活了三十有餘,剩下十多年光陰無福消受,望能分予父母大人。
+切請愛妻靜子大人莫要動氣、莫要悲傷,藤三郎此次自知大過無赦,乞望您能忘記這個不爭氣的丈夫。
+正則與阿松,請不要為爸爸感到遺憾,請原諒爸爸。
+諸位新朋舊友,藤三郎萬分榮幸與各位相識。
+無論如何,十分抱歉。
+藤三郎本是粗人,舞文弄墨並非所長。但臨此依依惜別之時,也不免話多起來。
+若是正有人閱讀敝文,還請原諒藤三郎一時聒噪。
+
+十多年前,初入軍旅時,藤三郎仰慕大御所殿下之神威,嚮往著千百年前雷光所照的諸多宏偉義戰,渴望有朝一日為了真正的「永恆」而光榮戰歿。
+想來,年少輕狂時總是將過往的傳奇與現實的窘境相混淆,滿以為自己也有機會成為大御所殿下那樣完美的英豪。
+可當戰爭真正來臨時,敵人卻並非醜惡的魔神扈從,或深淵而來的扭曲怪物,而是與你我並無不同的凡人。
+或許前日倒在我手下的敵人,在「眼狩令」下達之日還是烏有亭的酒友;又或許剛剛被敵人擊倒的戰友,此前半刻還在與你我談笑言歡…
+我們本應是兄弟,卻捨棄了一切重歸於好的可能,不得不仇恨對方,才能讓自己活下去。
+何其殘忍,何其殘酷。
+所謂「義戰」,是最大的罪業。
+
+恕出言狂妄,但藤三郎絕不怨恨大御所殿下。
+大御所殿下亦曾有云:戰爭自古分「義」與「不義」。
+「不義」之戰,由「願望」之膨脹,人心之躁亂所致。
+大御所殿下為「永恆」之大業而收繳天下「神之眼」,亦與千百年前斬殺大蛇之義舉如一。
+以戰爭掃除心懷妄想之人,終結一切「不義」的可能,乃是最大的「義戰」。
+
+然而,任何戰爭皆是殘酷,都需要人來承擔責任。
+藤三郎今已無力繼續盡忠,只願能以殘破之身,替大御所殿下承擔一份罪業。
+祝願大御所殿下的永恆盛世能夠早日到來。
+
+小人稻葉藤三郎久藏,在此謝罪。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book25_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book25_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..48d97f398
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book25_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+一天,野豬公主聽說了小狼的故事,她為小狼的不幸感到傷心不已。
+於是公主問遍臣民,究竟怎樣才能從小狼的心中除去冰錐,讓他變回原來的那個好孩子呢?
+問來問去,只有智慧的狐狸和長壽的烏龜知道答案——
+「叮叮叮~只有真心與火焰才能融化惡毒的冰晶~叮叮叮~」狐狸說道。
+「友情,需要犧牲。只有犧牲,才能成就友情。抱歉,我不會叫。」可靠的烏龜老爺爺說道。
+聰明的野豬公主立刻明白了其中的道理,於是她擦乾眼淚,向兩位智者行了一禮:
+「哼~哼~謝謝你們,我想請你們同我一起去小狼那裡,做我們友情的第一批見證人。」
+狐狸與烏龜聽到公主的屈尊請求,心中滿是欣喜,於是與公主一同踏上了前往北方的道路。
+
+【這一頁最下面貼著一張便條,似乎是小讀者的父親手書:「烏龜不會叫,就是不會叫。因為烏龜老爺爺很有禮貌,所以要特別說明。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book260_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book260_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ea21859e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book260_CHT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+——離島——
+來到離島已經有好幾天了,勘定仍然沒有一點放行的意思。不知還要在這裡滯留多久…希望久利須先生能找到門路,讓我早日離開這裡。
+
+久利須先生是當地的商會會長。他來自楓丹,是一位穩重友好的紳士,似乎擁有一種能讓外人恍如歸鄉的奇異魅力。
+
+曾經聽說稻妻並不歡迎外國人,但直到踏上離島的港橋才發現情況如此嚴峻。
+「鎖國令」頒行已有了一段時間,許多外國人在島上滯留,大部分人來了又走,待不長久;也有很多商鋪的店主打包回國了。現在的離島,看起來十分蕭條。
+據說數百年前,柊家的弘嗣公曾在荒島上奇蹟般建起商港,廣招能人商賈加以招待安置,又鼓勵自由經營貿易,令此地盛極一時…但假若那位弘嗣公看到如今離島死氣沉沉的景象,又會作何想法呢?
+不過,他的後人,也就是如今的勘定奉行大人看樣子錦衣玉食,過得還是挺滋潤的。
+真是讓人心生鬱憤。
+
+又過了些日子,久利須先生帶來了一個好消息。
+聽說再過一陣子,南十字船隊將在稻妻稍作停留。這支大名鼎鼎的遠海武裝船隊應該有辦法把我偷渡到稻妻的其他島嶼,現在我只需要耐心等待。
+雖然不知道久利須先生的消息門路是否準確,但早做準備總不是壞事。首先我得想辦法把露營火炊工具從百合華小姐那裡弄回來,用求的、用贖的都好…
+
+好像幕府又襲擊了珊瑚宮方向的前哨,造成了很多傷亡…或者反過來?所剩不多的外國人都在交頭接耳,連奉行的役職也無不擔憂地談論著流言。
+不是很清楚究竟發生了什麼事,但又有些商人陸續打包回國了。很多兵船在港口來來往往,似乎是臨時軍事徵用…
+
+或許我可以利用物資分配混亂的間隙,把我的東西從倉庫弄出來。
+
+對了,還要提醒自己…這本日誌可不要再遺失了。
+雖然稻妻這邊的筆記本確實有更加漂亮講究的花色封面…但這可不是喜新厭舊的藉口!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book261_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book261_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca922e10b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book261_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——刃連島——
+從海賊的船上偷了一艘小船,划了三天三夜,終於上岸了。
+
+從這裡能看到傳說中鳴神島上那座高山,與其上生長的巨大櫻樹。神櫻的色彩在月光下顯得格外清寂溫柔…催人思鄉。
+
+也不知東東在輕策莊會不會寂寞,不知我出來跑到這麼遠的地方謀生路這件事,究竟是不是正確。可能人歲數大了,就總會冒出些有的沒的念頭吧。
+
+在這座荒島上兜兜轉轉,採到了一些紫色的甜瓜。澀澀的、沒什麼味道;連皮吃的話還會把牙齒和舌頭染成紫色,好久才會慢慢褪去…下次應該試試煮熟了再吃。
+在島上搭了一個小營地,等明早天一亮就往南方走…聽那群海賊說稻妻城就在那邊。
+
+城裡一定會有許多工作機會吧,不如就放棄冒險的傻念頭,在這個國家找份正經工作。等積蓄起了一筆錢,有了自己的房子,就可以把東東也接過來一起住了。
+
+再怎麼說,這裡的房子總比璃月港便宜。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book262_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book262_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book262_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book263_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book263_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5151de313
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book263_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+今天與商會代表爭吵了一個下午,能量值-4。
+百廢待興,需要他們讓貨物流通,但不能讓他們藉此斂財…
+
+今天在桌前處理了一天政務,能量值-3。
+晚上還要趕製下一批錦囊,希望別太晚,明天還要外出視察。
+
+今天外面颳了好大的風,能量值-2。
+很快就要下雨了,希望這次風浪小一些,讓出海打漁的人們能夠平安歸來。
+
+今天聽到了和談的消息,能量值+2。
+如果不再有戰爭,海祇島的大家也會開心起來吧?
+
+今天聽說天領奉行可能與愚人眾勾結,能量值-5。
+連我也有些弄不懂了…
+
+今天劍魚二番隊的隊長回來了,能量值+4。
+我們都默契地沒有提哲平,也沒有提那些在戰爭中犧牲的人…真的,和平來得太不容易了。
+
+今天又被許多人搭話了,能量值-3。
+看著他們真摯的眼神,我總會想起自己繼任現人神巫女的那一天。這麼多年過去,我是否對得起他們的期待呢?
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book264_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book264_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa7274550
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book264_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+…戰爭還在繼續,兩邊的傳單都不過是空談而已。他們根本顧不上我們…
+…緋木村容納了太多從礦洞那邊逃難來的人,糧食也有些見底了。只好把大家的財物集中起來,按計劃分配,總得留出一些錢向附近的海賊買食物…
+…無論如何,蛇骨附近的神龕總是需要專人維護的,既然大家都害怕「祟神」這種看不見摸不著的東西,這件事只能由作為村長的我來做了…
+……
+…很多人病倒了,更多人有這樣或那樣的毛病,很難幹體力活。這樣下去可不行…
+…保本那個傢伙根本就是個騙子,只會用堇瓜加糖熬湯給我們喝,結果什麼也治不了…
+…那小子從前就一副無所事事的樣子,果然靠不住…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book265_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book265_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..141bfd0aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book265_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+…
+…村裡唯一的醫生也精神失常了,我們把他綁起來鎖進了地窖。只有這樣他才不會傷到別人或自己…
+…現而今,我們唯一能做的只有祈禱,希望自己的心意能夠傳達到大御所殿下耳中,從而結束這場戰爭…
+…應該把大家都集中在神龕那邊,這種情況下,大家的精神很脆弱,身為村長雖然深為無能而困擾,但至少應該給大家一份希望…
+……
+…真吾說他聽見了「神言」,真是荒唐…
+…長次的母親又來了,每天她都在神龕那邊一個人祈禱。為了病痛,或是為了丈夫?很抱歉作為村長沒能幫助她們家…
+……
+…把真吾鎖了起來,他企圖襲擊長次的母親,真是發了瘋!只好代表緋木村向她道了歉…
+……
+…耳朵裡總有說話聲,嗡嗡的很吵鬧。也許這些天都沒有睡好覺,該休息了…
+…幻聽沒有好轉,頭很痛…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book26_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book26_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..507c2ebf1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book26_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+經過重重風暴與嚴寒,公主終於見到了小狼。
+如今的小狼渾身覆蓋著冰霜,幽藍的眼睛也不再有光芒,甚至忘記了怎麼汪汪叫。
+「嗷~嗷~大姐姐你來的正好,我正愁午飯沒著落呢。」
+聽到這話,善良的野豬公主不禁流下淚來,眼淚彷彿融化了小狼心尖的一點點冰雪。
+「嗷嗚~你哭什麼?」
+「哼嗚~哼嗚~你在這裡午餐都沒有著落,在我的王國裡,我從沒見過這麼悲慘的情況。
+「所以,我要犧牲我的所有,填飽你的肚子,好嗎?」
+小狼聞聽此言,目瞪口呆:
+「嗷~嗷~你瘋了嗎!還從沒有人在我面前說出這樣的話!」
+但小狼從公主的眼中看到了決心的光芒,他心中的冰晶又碎裂了一片。
+「沒有哦,所以——
+「我要犧牲王國最有智慧、最關心我的兩位親人,填飽你的肚子,為了我們的友誼!」
+狐狸聞言不對,拔腿要跑,但卻被小狼和公主撲倒在地,烏龜爺爺嚇得縮進了殼裡。
+小狼與公主美美地在冰天雪地吃了一頓野味大餐,然後又找了處山洞,他們摘了好多好多蘑菇,最後用苔蘚生起火來,又喝了一鍋烏龜湯。
+就這樣,小狼第一次瞭解了分享與友情的樂趣,心中的冰晶漸漸融化,化作欣喜的淚水流了出來。
+公主牽起小狼的爪子,一起回到了家鄉。
+
+【最後一頁夾著一張卡片,字跡娟秀細膩:「老公,我覺得這本童話書還是捐給圖書館比較好。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book27_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book27_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c695fea01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book27_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+在久遠的貴族時代,蒙德城廣場上矗立著一座高塔。雖然名義上為紀念風神巴巴托斯而設,實際上卻只是貴族們宣示自身權力的標誌。在那個黑暗的時代,平民在貴族的統治下飽受壓抑,只有在羽球節能夠享受到有限的歡樂。
+這年的羽球節,高塔上出現了一位美麗的異域少女,她名叫伊娜絲,是遠方遊牧民族的流浪歌手。一時間,廣場上的所有人都被她的風姿吸引,無論貴族還是奴隸,老人還是孩童,都爭相觀看她拋擲羽球的姿態,傾聽她吟誦異域詩歌的歌喉。
+
+「巴巴托斯的祝福屬於大家每一個人,這樣的日子裡還苦著臉才是罪過!」
+
+這樣歌唱著,伊娜絲將節慶期間的收入散發給了城裡的窮人和孤兒。
+一個瘦削的身影混跡在人群中,他便是當年的大主教。大主教對伊娜絲一見鍾情,但對神的忠貞信念令他為自己不可抑制的情感深為屈辱。看到伊娜絲任性的行為,他又為這異邦少女觸犯教會佈施貧民的權利而心生惱怒。
+眾所周知,在今日蒙德城的信仰中,風神巴巴托斯一直鼓勵人主動追尋所愛,投身自由。但在那個風神沉眠的壓抑時代,由於貴族的高壓統治,民眾的貧窮和魔龍的肆虐,自稱「正統」的傀儡教會主張禁欲清修,以此免受魔神的懲罰,象徵風的豎琴也只許演奏被認為「聖潔」的歌曲。然而事實上,「神罰」更多不過是貴族掩蓋自己橫徵暴斂,為限制平民的自由而編造的藉口罷了。
+
+「如果讓這個女孩留在城裡的話,想必大家都會被她迷惑吧。這傢伙究竟是怎樣的魔女呢?」大主教這樣揣測著。
+
+於是,大主教陰謀抓捕伊娜絲,打算把她囚禁在教會聽候處理。由於貴族時代的慣例,被選為拋球少女的女孩在慶典結束後需要在貴族宮廷服侍三天,三天內受貴族保護,大主教便設計讓養子奧克塔維潛入宮廷,劫走伊娜絲。
+奧克塔維是一個不受歡迎的孩子,剛出生時便被迷信的父母遺棄,卻被大主教撫養成人。他在幼時曾經被市民當成引來魔龍肆虐的噩兆而遭到毆打和排斥,只有主教願意保護他。奧克塔維飽嘗世間冷暖,只有大主教如父親般照料他,因此他近乎無條件地信賴著大主教。
+
+「我要你把昨天那個拋球少女帶來,不要驚動任何人,不要向任何人提起我的名字。」
+
+在大主教的命令下,內心單純的奧克塔維趁著沉沉夜幕爬上了宮廷客房的陽臺。但看到月光下哭泣的少女,這從未見過的景象在他的心中激起了一陣波動。只顧在陽臺呆望少女的奧克塔維,恍然間忘記了自己的任務。
+直到貴族僕人們喧嘩突起,將他和少女從純潔的靜默中驚醒……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book28_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book28_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e9d0681c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book28_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+——龍之書——
+選自馬斯克所寫的《風之國土的人文習俗考察》,通譯《風土人情志》。
+
+……
+北風騎士的「狼」、蒲公英(獅牙)騎士的「獅子」、西風騎士團的「鷹」,以及特瓦林——「風龍」,一直被視作是蒙德的「四風守護」。
+在獅牙騎士解放蒙德,西風騎士團設立,以及北風騎士加入之後,「四風守護」的傳統在蒙德形成,而特瓦林則更加古老。
+
+大約百年之前,整個大陸都經歷了一個混亂的時代。黑暗的力量擴散行進,污染所遇到的一切。那段時間裡,大地上蠻族滋生、魔獸肆虐。人們的生活空間被壓縮到了城牆之內,野外充滿危險。
+那段時間對於蒙德來說尤其艱苦。獅牙騎士的傳承因無人持有資格而空缺,西風騎士團也因戰鬥艱苦而人才飄零。這個時候,強大的腐化魔獸,毒龍「杜林」向蒙德襲來。
+蒙德眾人的祈禱最後喚醒了風神的意志,而這個意志召喚來了風龍「特瓦林」。牠作為蒙德最後的守護者,與杜林展開了廝殺。
+戰鬥的結果是顯而易見的,杜林屍骸至今還在蒙德南部雪嶺之上。但是過程已無可考。據說風龍咬斷了毒龍的咽喉,與牠一起墜下蒼穹。杜林屍骸嵌入了寒天雪地之中,特瓦林則被風神召回,陷入沉眠。
+……
+人們曾經相信風龍會在需要之時轉醒,守護蒙德。
+但在和平的時代,四風守護的信仰已經佚失,對應的廟宇也荒棄了。
+
+【某人的批註:當我們終於發現,與騎士團數次交戰的陌生害獸「風魔龍」,就是四風守護中的特瓦林時,仇恨驅動的對立已經形成,無法和解。時隔百年後甦醒的牠,無疑只能感受到這座城市對牠的背叛吧……】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book291_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book291_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..be89410da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book291_CHT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+平和十三年,時值戰國之世。
+遠離近畿的北方諸國,終於也被時代的氣息所感染,捲入了戰火之中。
+就像所有的戰爭一般,在經歷了一番難以盡述的龍爭虎鬥之後,一方終於敗北,於是城池燒為丘墟,城主的家眷與殘党也逃入了山中。
+至此這一舞臺也並沒有什麼特別之處。
+
+然而就在這時代劇的當口,一位衣著華麗的浮浪武士出現在了畫面中。
+不,與其說是衣著華麗,不如更準確的說……
+嗯,沒錯,是女裝。
+與之相對的,隨行的是一位身披大到過分的羽織的嬌小女子。
+總之,無論怎麼看都是可疑人士。
+不過似乎並沒有意識到這一點一樣,兩人就這樣大搖大擺的走到了山腳的關口。
+當然不出意外的被把守關卡的足輕攔下了。
+「來者何人!」
+雖然通常來說是句套話,不過這裡應該是真誠的發問。
+「如您所看到的,只是普通的路人。」
+毫無說服力的回答。
+不過似乎是被武士無可置疑的語氣震懾住了,問話的足輕竟然有些遲疑。
+「無論如何,請跟我們走一趟吧。」
+「果然不行嗎……」
+武士的臉上露出了失望的表情,倏忽之間,三名足輕應聲而倒。
+「果然從一開始就打算這樣解決吧,真是惡劣的傢伙。」
+身後的女子這樣小聲的吐槽著。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book292_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book292_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1d21f279
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book292_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+「不是。」
+突然冒出這樣一句話。
+不知名的山寺野廟中,黑色長髮的公主正襟危坐,火光映照下的面目忽明忽暗。
+「不是,為什麼要說不是。」
+條件反射一般的回答。
+「我說啊,笨蛋武士,關於帶來毀滅的公主,你就沒有一點評價嗎?」
+「要說評價的話,聽起來還滿有個性的。」
+「不是說這種評價。」美奈姬的話語有些無奈,「我是說對於救了我這件事……」
+「不,準確來說並不存在我救了妳這件事。」
+武士糾正道。
+「當時的情況是身為公主的妳命令我帶妳出來,所以從義理上來說,是妳救了自己。」
+「武士會在意的點是這個嗎?」
+意料之中的吐槽。
+其實只是在逃避責任罷了,武士這樣想。
+
+「所謂帶來毀滅的公主,說到底不過是戰爭的藉口罷了。」
+稍微改變了慵懶的語氣。
+「而且,」
+武士轉過身來,空虛的眼神裡點上了火光。
+「毀滅世界這種話,本來就蠢透了,很快妳就會明白了。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book293_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book293_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0a76a7f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book293_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+雖然人們常常將戰場形容成地獄,但那不過是形容罷了。
+而出現在眼前的景象,只能說是字面意義上的地獄。
+荒蕪的土地,枯萎的樹木,以及行屍走肉一般的百姓。
+如同生命力被抽乾了的狀態。
+「事實上,」
+武士隨手撿起了一片枯葉,隨即化為了飛灰。
+「這裡的生命力確實被抽取了。」
+
+近畿的戰亂已經持續了百年。
+從戰爭的第十年開始,諸國的物資與財富就已經消耗殆盡了。
+使戰爭得以持續至今的是所謂的奈苦羅之術。
+奈苦羅之術是將一切生靈與大地中的生命力抽取出來,提供給上位的武士以及戰爭之用的可怕法術。
+利用這等非道的法術支配國土的便是被稱為奈苦羅大名的盜國者們。
+大名們互相攻伐,但無論結果如何,大地上的生命力都會遭到進一步的掠取。
+這便是近百年來近畿諸國戰爭的實態。
+「而創造這種法術的,便是居於世界中心空之塔的陰陽師們。」
+
+無視已經因眼前的景象而動搖的美奈姬,武士繼續幽幽地說道,
+「帶來毀滅的公主……這個世界,不是早就在走向毀滅了嗎?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book294_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book294_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..894a51dfd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book294_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+濃神國,幾乎看不到一絲生命存在跡象的廢土。
+無邊的荒原所包圍的是一座沙丘,兩個武士模樣的人相對而立。
+其中一位是我們故事的主角,這裡為了區分暫且稱之為青色武士。
+另一位是本卷初次登場的傢伙,就叫做蒼色武士好了。
+如果是劍戟片的話,這裡應該擺出中段的架勢了,但兩人似乎並沒有要一決雌雄的想法,只是單純的相對站立罷了。
+
+「從地獄中回來了嗎。」
+不知道過去了多久,蒼色的武士終於忍不住說道。
+「真是令人懷念啊。」
+青色的武士好像很開心的樣子。
+「我可不會懷念那種東西。」
+蒼色武士不客氣地打斷。
+青色的武士閉上了眼睛,似乎墜入了過去的深淵。
+
+「只要打倒魔王一切就結束了,那時的我們還這樣天真的以為,結果那不過是噩夢的開始罷了。」
+「十三名武士同心協力打倒了盜國的奈苦羅大名。」
+「然而沒有大名的濃神國並沒有迎來新生,土地中的生命力仍在不斷地散失。」
+「不僅如此,失去支配者的國家,反而成為了鄰國肆意掠奪的樂土。」
+「打倒魔王的勇士們,終於也無法守護國土。」
+「最終倖存下來的只有兩個逃兵。」
+「回憶篇還是適可而止一點,我們還有事情並未了結吧!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book295_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book295_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a711fd69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book295_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+「我決定要拯救世界!」
+美奈姬這樣說道。
+「說了無數次了,根本就不存在拯救世界這回事。雖然有不知道多少個像我這樣的白癡嘗試過多少次,但說到底這個世界本來就是註定要毀滅的。」
+「我不管,我是公主,公主生來不就是要拯救世界的嗎?」
+「不,從來沒聽過這種設定,而且據我所知妳是毀滅世界的公主」
+「不是有什麼人說過這種話,所謂毀滅,本來就是新生。」
+「雖然不知道妳是從哪裡聽來的,但這種設定實在過於老套了。如果有人寫出這種故事,還是趕緊扔進常夜國為好。」
+(捂住耳朵)
+
+空之塔頂,武士與公主在進行著毫無意義、旁若無人的對話。
+雖然這樣說,但其實在場的還有好幾位陰陽師打扮的人。
+「就像你們所知道的,奈苦羅之術最初的用途是為了將正在逐漸走向衰亡的世界中的生命力保存起來。」
+似乎是忍受不了這樣的對話了,像是急於推進劇情發展的NPC,在場最年長的陰陽師終於開口說道。
+「而能運用這些被保存起來的生命力的便是……」
+
+「所以你能不能把這種想法去掉啊。」
+武士似乎根本沒有聽到一樣,完全沒有理會長者的話。
+這樣的鬧劇究竟什麼時候才能完結呢?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book296_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book296_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..00777add5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book296_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+「所以,世界被拯救了嗎?」
+故事的最後,武士孤身行走在無邊的沙漠之中。
+空之塔的計畫大概確實是完成了,世界上殘存的生命力都被收集了起來。
+雖然不知道有沒有創造出新的世界,但這個世界確實是毀滅了。
+不愧是毀滅世界的公主。
+「乾脆把另一個世界也毀滅吧,如果存在的話。」
+武士開始了新的旅行。
+
+……
+
+(本書剩下的部分是設定集,主要內容是並未在小說中出場的魔王與魔獸們。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book297_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book297_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..413afa9ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book297_CHT.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+「極夜幻想組曲」
+
+「…夢還活著。」
+
+上面這句臺詞在每一個故事的中段都會出現,並且大部分時候都是由幽夜淨土的皇后所說。這並不是絕大部分讀者最為關心的系列謎團,但是我們還是需要從這裡開始。
+
+【奧茲華爾多·赫芙那梵茵斯】
+強大的夜鴉之王。如果說菲謝爾的戰鬥力有十,世界之獸的平均強度在十五左右的話,奧茲華爾多的戰鬥力可能有十三。從牠單槍匹馬在第一卷覆滅了「黃昏」的戰績就能看出來其力量的強大。
+*不過「夜之幕簾」本身就是「黃昏色」之天敵就是了。
+而奧茲華爾多對於菲謝爾的情感,九老師本人並不認為是愛情,可能是鳥類的印隨現象。
+(主編加筆:不用管作者的看法。讀者們請隨意描繪自己心中幽夜淨土的人物關係。)
+
+另外,夜鴉親王並非是一個很高貴的頭銜。夜鴉一族本身以多出陰謀者和詛咒師聞名。奧茲華爾多堅持這個頭銜,恐怕是因為區區「夜之王」哪裡敢在「幽夜」面前以此自稱呢?
+
+【世界之獸·最大傑作Gesamtkunstwerk】
+在某種可能性中,這一輪幽夜淨土所面對的「世界之獸」。戰鬥力大概三十左右吧。
+在久遠過去的因果之中,如果沒有選擇「哲人·蘇魯支」,那麼歌劇作者就會贏得世界意志的勝利。
+在世界末日的歌劇院中,《最大傑作》一旦開始表演,位於諸多宇宙中心的世界之獸就會不可避免地被召喚。
+最後一卷中,【世界之獸·七淚聖徒】的弱小(戰鬥力和菲謝爾持平,也就是十)超出常理。最開始的選擇似乎沒有什麼可以責難之處。聖徒只是在為蘇魯支垂淚。
+蘇魯支和音樂家都為了讚美斷罪皇女而活。一個宣說著她心的苦難,一個卻在說她旅程的宏大。皇女不會選擇後者的,因為有夠丟人的。
+
+【夏宮靈囿】
+傳說中魔道的大能力者都會擁有的獨立意識空間,針對此人的愛、恨、憧憬、嫉妒、追隨、狂熱之靈魂,都會存放於此。在其他小說和虛構故事裡,這種空間會被叫做夏土(Summerland)。
+皇女的夏宮靈囿大概也是這麼一個意象吧。最後沒有很好的發掘這個要素,說實話很可惜。
+
+【疑似永劫輪迴】
+故事中許多細節不免讓人懷疑,幽夜淨土的皇后也曾經經歷過菲謝爾所經歷的一切。
+菲謝爾的父皇毫無疑問並不是虛影。他威嚴而且強大,並且會為菲謝爾點破迷惘。但菲謝爾的母后儘管在動作行為上,能看出來擁有著豐富的個性。但是她只會說一句臺詞,也就是開篇所說提到的:「夢還活著。」
+在最後一卷中,母后開篇就已經消逝,所以這一卷當然就沒有出現這前半句臺詞。
+但是宇宙終局之刻,宇宙萬物流入了幽夜淨土,她也說了一句不明所以的話——
+「在哪裡去追尋意義。夜色已深…」
+
+「在哪裡去追尋意義。夜色已深,夢還活著。」
+希望讀者們,也能在每日太陽還會升起的世界裡,擁有幸福。
+
+(問答環節輯錄)
+Q:請問九老師,《神霄折戟錄》中的「天帝之么女」和菲謝爾·馮·露弗施洛斯·那菲多特有什麼關係呢?
+A:在《神霄折戟錄》第五卷末尾覺得這個悲劇主要是因為劇情有個男主角,而且「天帝之么女」喜歡男主角導致的,所以想要寫一個不需要男主角的斷罪皇女。於是就有了《菲謝爾皇女夜譚》的企劃。
+不過最後還是寫了《神霄》第六卷,結局救回來了。雖然同時寫兩部作品導致了劇情互相影響,但是我個人還是很滿意的。
+
+Q:請問滿狀態的彌耳他爹(阿修羅可汗與至大魔劍)與「世界之獸·最大傑作」誰更強?
+A:我本來拒絕回答這個問題。但是主編說我不回答就把下個企劃砍了。我丟了一個硬幣,覺得最大傑作更強吧。
+
+Q:九老師你在《永別世界夫人》這卷後記裡提到的掉髮症狀,現在好點了嗎?
+A:八重堂能不能不要收錄這種問題。新版加這些東西有人看嗎?
+(主編批語:讀者們都很關心呢。他們就是衝著這個來的。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book298_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book298_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b0c507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book298_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book299_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book299_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b0c507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book299_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book29_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book29_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0879aa1ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book29_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+很久、很久以前,在遙遠的夜之國,夜母統治著一切臣民。夜之國是一片死寂的土地,在這裡,大地上沒有一絲光亮,夜幕下沒有一棵草木;除了黑暗中潛伏的醜惡造物,夜之國度裡沒有一絲生命的跡象。
+夜母是一切罪惡的源泉,而夜之國正是自夜母湧流而出的污穢洪流。冷酷的夜母既無口也無心,但卻時刻大睜著雙眼,觀察著夜之國,然後降下無預兆的殘忍懲戒。她唯獨忍受不了層層烏雲中流瀉而出的月光,因為她最痛恨自外而來、穿透重重黑牆的光明。
+月光森林是唯一擺脫了夜母統治的國度。只有在這裡,人們能看到明皎的月亮,月光會為生靈帶來恩澤。月光森林王國的每個人都生著白皙的肌膚、淺色頭髮和淡藍的眼睛,容貌精緻。這既是因為他們與太陽隔絕,長年不見日光,也是因為有月光的滋潤,所以才和森林邊界外那些漆黑醜陋的造物不同。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..003dbf342
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——我的後院略大於整個宇宙——
+「只能讓你也一起幫忙了。」黑髮的少年自稱「艾克」,他給薇拉遞了一把菜刀。
+他走回櫃子前,開始瘋狂地劈砍觸手。
+「過來幫忙關門,如果有觸手襲擊妳,妳就用菜刀防身。」艾克的眼鏡上已經全是藍色黏液了,「快!不能讓這個邪神降臨德爾斐。」
+於是薇拉就幫助艾克關上了門。雖然在壓制觸手的過程中,不小心在艾克的背上刺了兩刀。好在艾克的治療魔法很強效。
+「啊,事實就是這樣啦。我其實今年一千多歲了。這個門通往宇宙任何一個地方。剛才那個是大麥哲倫星雲的古神,我去它那裡拿點東西。」艾克身上都是黏液,只好用薇拉的裙子擦眼鏡,「呃,妳還有什麼想問的嗎?」
+「塔爾是誰?」薇拉好像並不在意。
+「它是吃人古城堡的惡靈,被我收復以後擔任這裡的管家。不知道為什麼對妳很親切啊。」
+
+父母卻一再提醒薇拉,人最終都會成家立業,遠方也只不過是個永遠的憧憬罷了。她的好友薩奇和她說,倘若她這樣活潑的姑娘嫁去了遠方,這座小鎮會變的很寂寞。
+(單純是因為薩奇看起來太柔弱,和男孩子一起玩會被欺負吧。)
+「人類的精神還太不成熟,我需要指導你們穿過不思議與童年。」艾克向薇拉伸出了邀請的雙手,「你們將會一路歌謠,最終抵達青春。」
+從獵戶座旋臂到永恆的魔神之城,從時間洪流之中到星海閃耀的深處……
+「你說多遠算遠方?宇宙任何一個地方都和我家後院差不多無聊。」他說。
+「遠方的尺度是隨著心變化的。」艾克說,「我的心則略大於整個宇宙。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book300_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book300_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b0c507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book300_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book301_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book301_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..72b9cdf47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book301_CHT.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+影向山
+鳴神島北方的這座大山上生滿了壯麗的櫻樹,這些櫻樹與山頂那株最大的神櫻樹擁有著共同的根系。
+供奉這神櫻之樹的,正是稻妻最大的神社——鳴神大社。
+近些年經營神社的是那位八重小妹,如今也已經長成大姑娘了,一想到再也沒辦法像以前那樣輕易把她弄得大哭大鬧,還多少有點失落。
+我以為她會像之前那樣很快就醉得胡言亂語、哇哇大哭,結果卻沒想到這次先醉的是我…不大不小地出了個醜,還被她奚落了一頓。嘖…搞得我好像什麼自取其辱的老女人一樣,不甘心呀。
+…真是的,本來還準備多欺負一下那小傢伙的。
+
+稻妻城
+給長野原的老弟帶去了新的煙火配方。但是聽了我介紹藥效以後,治療耳聾的新藥他再三推辭,最後也沒有收下。
+長野原老弟對爆炸物配方的認識太過保守,他總是將之稀釋到爆炸力無法對環境造成明顯物理改變的程度,只依靠不同金屬的燃燒來創造單調的視覺效果。
+而且他只願意縮在工坊裡搞實驗,那能有什麼意思!
+真是浪費,太浪費了。
+
+不過呀,他的女兒宵宮很有意思,我們在祭典上收集了許多糖果,試驗了很多新的配方,玩得超開心!
+…結果很快便被火消隊護送去了冷清的海邊,聽說是因為稻妻城的治安新規還是什麼的,真是不知所謂。
+
+一起討論了許多全新的方案。宵宮為我提出了一些建設性的想法,這孩子很有天賦。如果我為可莉打造的樂園中有她的煙火表演,簡直就是錦上添花!
+只可惜那位臭臉將軍盯得太緊,我既沒來得及為她改進玩具,也沒能隨手把她帶走。
+前不久在御膳所調配飛行藥劑,卻不慎把年輕的天狗大將炸傷,她左側翅膀的羽毛恐怕要半個月才能長好了。本來想幫她包紮一下的,可從那以後,那孩子就一直在躲著我了…
+幫她留了些藥,正好可以測試一下藥效就是了。
+那次事故發生後,似乎成天窩在天守閣裡的那傢伙專門增派了軍人跟蹤我,真是太過分了。
+我明明都當面道過歉了,可她還是糾纏不休。
+更何況,出借御膳所給我做實驗這件事也是她先同意的!
+
+另,神里小姐第六次婉拒了加入偶像團的提議,失落。
+
+踏鞴砂
+踏鞴砂是一座環形的天然島嶼,竦峙的山嶽從高處俯瞰海面,圍攏著中央宏大的鍛冶高爐。這裡是稻妻的「玉鋼」生產基地,為稻妻那些鼻孔朝天的大人物源源不斷地提供著最優質的武器材料——以戰敗魔神的血骨結晶和優質鐵礦煉成的堅硬鋼材。
+這裡是那位天領奉行大人最值得誇耀的資產,因此他也對工人與技術人員照料有加。
+在踏鞴砂遊歷期間,陪伴我的是名為鏡御前的女士。她似乎是本地工人的領袖,擁有幕府代官的職位。雖然她名為天領奉行大人的下屬,但在工人的面前似乎能與那個老傢伙平起平坐的樣子。
+工人們似乎都很信賴和愛戴她,樂意聽從她的調遣甚至大於對將軍的尊崇…但鏡御前似乎總是眉頭緊鎖,一副不近人情的模樣。
+
+踏鞴砂的工人們皆是無根的住民,被歷史的洋流沖積在此地。以身上的刺青與勞動時的歌聲分辨彼此,卻又鞏固著彼此之間的聯繫。
+
+與踏鞴砂的其他工人一樣,鏡御前的身上也有著被高溫與「祟神」灼傷的疤痕。在外界看來是短壽與病痛的標誌,在這裡卻是同屬家人的徽記。
+
+我擅自修改了「御影爐心」的參數,把一些閥門和面板隨便拆掉丟進了海裡,順便改進了原本幾乎聊勝於無的防護罩,說不定會給那些楓丹的工程師帶來點驚喜呢?
+或許那個九條老頭子會因為產能驟降而大發雷霆吧…但至少「祟神」的運行不會因為過熱而失控了,即使面對不久後或許會爆發的戰爭破壞,也不至於發生太大的爆炸。
+至少是以我個人標準來看是這樣的。
+
+哼哼,但說不定經我妙手干涉以後,戰爭根本就不會發生呢?
+我呀,還是很樂意看到那些占星師們預言落空時,會是怎樣一副表情的!
+
+八醞島
+八醞島上晴空萬里,十分愜意。
+聽那些無聊的陰陽師說,雷電將軍曾在這座島上安置了許多「鎮物」,以防蛇神的殘渣洩漏污染…唔,大致意思是這樣的啦,我還是學不會那一套宗教說辭就是了。
+經我觀察,那些燈柱非常有趣,儘管借用了雷神信仰的外貌,但其中所用的技術卻似曾相識。
+哇,都快忘記自己是在寫遊記了,就不提這些無聊的學術問題啦!
+
+在緋木村受到了村長鷲津的熱情招待,烤魚和飯糰很好吃。
+另外,那片被稱為「名椎灘」的海灘上也居住著許多友好的海賊…真是可惜,沒能在這座島上多留一會。
+島上的礦洞非常熱鬧,但礦工們的工具十分簡陋落後。雖然島上到處都由將軍那傢伙布下了鎮物,阻擋了大部分蔓延的「祟神」,但長時間暴露在蛇骨結晶影響之下,礦工們大多患上了慢性疾病。
+
+陰陽師們從鳴神大社帶來的櫻餅很好吃,但比起八重小妹自己做的差的還遠呢。
+
+接下來也許會去拜訪淺瀨神社吧,不知那裡的大胖貓最近過得怎樣…上次嘗試用特製的貓籠誘捕牠,卻被巫女喝止了,真是掃興。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book302_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book302_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fdbf0201
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book302_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+爹咧!娘咧!孩兒不孝!孩兒不孝啊!!
+孩兒真是豬油蒙了心,聽信了什麼「海中月」的傳言,居然以為一條破魚能幫孩兒娶到一位千金媳婦兒!?現在可好,上了賊船再下難啊!
+在海上不知漂了多少天了,水也沒得喝,魚也沒力氣抓。
+這狗屁破海還是看不到頭,我嘉瑋的人生卻要到頭了!
+唉,就只能這樣了吧?唉——
+要是這勞什子「海中月」還有良心,就把我的信送回岸上吧,不要讓老爹老娘一直乾等著孩兒回家了,等不到了。
+要是有下輩子,我嘉瑋一定要娶到一個富有的妻子,讓二老享福!
+娶鷹滿天吃肉,娶狗滿地吃…滿地吃…
+(後面是一些深深淺淺、意義不明的劃痕。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book303_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book303_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ec7a7858
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book303_CHT.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+「荒山之城篇·第一章」
+又是相同的噩夢,讓羽川凜子重返鬼族覆滅的那個夜晚。
+漆黑的流雲呼嘯而來,淹沒整座村莊。墨汁般的火焰瘋狂蔓延,燒蝕百座房屋,沿著地表擴散至海邊,海水沸騰蒸發,淺灘的沙礫熔融成粘稠的液態。
+族長將凜子推進地窖時的話語如雷貫耳,蓋過四起的哀嚎。
+「片葉深徹背叛了鬼族,召來了這場災難!」。
+凜子的劍術是片葉深徹一手教導出來的,記憶中的深徹是嫺靜的女子,與人談話時,嘴邊總是掛著淺淡的笑容。
+直到今天,凜子還不願相信——自己的老師,備受敬重的劍術奇才,會做出那樣殘忍的事。
+可散落在村莊周圍的符咒和印記,無一不是有力的證據,族長的判斷不會有錯…
+自己該以怎樣的心態面對片葉深徹?
+凜子還沒下定決心,只能長長嘆息。
+嘆息驚動了身邊的白貓,白貓瞇著渾濁的雙眼,蹭了蹭凜子的手背。
+「對不起,飯糰,吵醒你了。」
+凜子取來木碗,放在白貓身前,聽著牠舌尖舔水的輕響,仰望帳篷外的夜空。
+透過枝葉的間隙,可見月光下的料峭山影,山脊上的建築輪廓錯綜複雜,堪稱獨一無二的奇觀。
+「荒山之城」近在眼前了。高聳入雲的山體被整個鑿空,由內至外建設成雄偉的城池。傳說居住在這裡的「山之子民」是巨人的後裔,身形兩倍於凡人,就連他們種植的作物都無比龐大。而「荒山之城」的「荒原軍」尤為強大,與周邊諸國多次交戰,鮮有敗績。
+「荒山之城」的殘暴領主還不滿足,他渴求著絕對的霸權。
+三天以前,領主邀請片葉深徹加入「荒原軍」,訓練麾下的兵卒,傳授鬼族引以為傲的劍術,深徹欣然接受了邀請…
+不管片葉深徹的目的是什麼,當務之急是找到她、打倒她,給她應有的懲罰。
+然後循著族長的線索,尋求「死生道」的真諦,利用飯糰體內的那枚勾玉,復甦遇難的族人。
+想到這裡,凜子再次為篝火添柴,側躺下來,進入淺度睡眠,為明天的戰鬥積蓄體力。
+……
+「荒山之城篇·第十五章」
+對峙的局面被打破了。
+身形魁梧的主將出現在百步開外,他親自督戰,斬了幾個逃兵。這一手的成效顯著,荒原軍的陣型穩定下來,再也沒人議論領主遇刺一事。
+「慌什麼!那小鬼的個頭還不如田裡的堇瓜!一起上!」
+兵卒們面面相覷,直到主將高聲怒吼,才硬著頭皮,再次向凜子發起衝鋒。
+凜子都聽見了,凜子握刀的手在顫抖,嚇得兜帽裡的飯糰低聲嗚咽。
+真是抱歉啊,鬼族屈居在偏僻的海島上,營養不良個子不高。作為你們的敵人,氣勢完全不夠格…
+但只憑氣勢,是沒法戰勝任何人的。
+凜子踮腳旋轉,手中長刀律動,刃緣的紅光明滅,光斑延展,掠過戰場,直取主將的軀幹。
+「切先遙閃」。
+正是前代城主的遊魂託付給凜子的強大劍技,無視戰場間距,揮出致命的一刀。
+鐵器迸裂的清脆聲響中,對方主將的佩刀斷為兩截,他發出含糊不清的低鳴,向前栽倒在地。
+隨著主將戰死,荒原軍的攻勢戛然而止。兵卒們不敢再上前半步,很快陷入混亂,徹底潰散。
+「荒山之城」陷落了,飽受欺壓的人們很快就佔領了領主的宅邸,奪回了原本屬於自己的東西。
+但直到此時,片葉深徹還沒有露面…
+凜子收刀屏息,似乎察覺到了異樣,抬頭遙望山尖。
+果然,深徹站在荒山之城的最高處,燃燒的塔樓頂端,靜靜觀望了這場戰鬥。她的面容隱藏在陰影中,不知是什麼表情。
+視線與凜子對接片刻後,深徹縱身一躍,斷然離去。
+片葉深徹,她為什麼要在這裡駐足?接受了領主的邀請後,又出爾反爾,將對方刺殺…
+難道她還有良知嗎?
+凜子搖了搖頭,不再多想,安撫兜帽中的飯糰後,快步奔向荒山之城。
+不趕快追擊的話,會被深徹遠遠甩開的。
+……
+「流鐵牢籠篇·第一章」
+大意了,這座營地是精心偽裝後的陷阱。
+片葉深徹主動暴露行蹤,在營地中布下大量符咒,引誘尾隨在後的羽川凜子。凜子踏入營地的瞬間,符咒便將山體炸毀,失去立足之地的凜子墜入了山間的裂谷…
+墜落的衝擊並不可怕,裂谷底部的「流鐵牢籠」才是最大的威脅。
+這條裂谷曾是兩國邊境的關隘,至為慘烈的戰場,近百萬人在此陣亡。戰爭結束後,兩國共同封阻要道,將銷毀的兵器倒入這條裂谷。戰死士兵的冤魂寄宿在染血的碎鐵之中,碎鐵翻騰躁動,逐漸演化成鐵砂的川流。
+牢固的地面和鐵砂之間,並沒有清晰的分界線,活物踏上鐵砂,就如陷進沼澤,無法脫身,直到被湧動的鐵砂自下至上研磨成齏粉。一步走錯,就會萬劫不復。詭異的鐵砂甚至如藤蔓般遍佈岩壁,想要沿著裂谷兩側的峭壁向上攀爬,也是癡人說夢。
+唯有沿著裂谷底部的道路緩慢前行,才有可能逃出生天。顯然,從來沒人完成過這項壯舉。誤入流鐵牢籠,無異於被宣判了死刑。
+凜子反而如釋重負,這下她能確定了,片葉深徹早就拋棄了憐憫和良知。今後向深徹揮刀時,凜子也不必抱有心理負擔。
+不僅如此,深徹低估了凜子進步的速度,區區流鐵牢籠還困不住她。不久前覺醒的強大能力「烈風纏織」,正好能派上用場。
+可凜子正要施術,不遠外的岩壁後方突然探出兩個小腦袋來。
+衣衫襤褸的女孩,她們的眼中閃爍著希望的光斑。
+「妳是從外面的世界來的嗎?」
+凜子點頭,從兜帽裡取出飯糰,和兩個女孩打了個軟綿綿的招呼。於是女孩們帶著凜子來到一處山洞,在這裡,凜子見到了她們的長輩,一群誤入流鐵牢籠的可憐人。
+「我們被困在這裡幾個月了,靠著車裡的乾糧、泉水,苔蘚和野菜,才勉強撐到現在…」
+在場共有九人一貓。凜子在心中盤算,耗盡力量編織烈風的臺階,正好能把他們全都送出去。
+於是她提出邀請:
+「要和我一起逃走嗎?」
+領頭的大伯盯著凜子淡紅的鬼角,眼神猶疑。
+「但這位武人…我沒看錯的話,妳應該有著鬼族的血統吧?」
+凜子的心中閃過幾分不安。
+「沒錯,我是鬼族,有什麼問題嗎?」
+……
+「流鐵牢籠篇·第十四章」
+飯糰的尾巴就像羅盤的指針,一陣搖擺後,定格在右前方。羽川凜子試探著邁步,又一次踏上了牢固的岩石。
+能行!
+裂谷的出口就在視線盡頭,按照現在的速度,明天日出前,她和飯糰就能逃離流鐵牢籠。
+「不愧是你啊,飯糰。」
+直到今天,凜子才發現,飯團的靈視之能,不僅可以尋找遊魂,幫助凜子覺醒各種能力,還能用於規避危險。流鐵牢籠中沉積的冤魂,在飯團眼中清晰可見,因此,牠能準確找出安全的地面。
+或許,這是飯團體內的勾玉…族人們的靈魂在保佑自己呢?
+明明快要脫險了,凜子卻怎麼也高興不起來。
+那群人的言論還在凜子的耳邊迴響,讓凜子心煩意亂。
+「就算我們餓死在這裡,也不會相信鬼族的!」
+真過分啊,鬼族又怎麼了?
+大家都很善良,在偏僻的海島上過著安分守己的日子,為什麼會被其他族裔仇視?
+可那兩個孩子的眼神實在太無辜,凜子不忍心看著他們等死,只好將自己的乾糧全部留下,並以「鏡中取物」的能力多次複製,確保那些可憐人能再撐半個月。
+剛剛走過的路線,凜子也全都記下來了。離開這裡後,她就會尋找附近的駐軍,在他們的地圖上標注出安全的路徑,這樣一來,駐軍就能把被困的人們救出來。
+好累啊,比過去的任何一場戰鬥都疲憊。
+凜子的雙瞳黯淡無光,心不在焉地揉捏著懷中的飯糰。
+有的時候,為負面情緒找一個罪魁禍首,就能迅速振作起來…
+朦朧的身影浮現在凜子的眼底,她的聲線低沉,帶著無法抑制的怨氣。
+「片葉深徹,都是妳的錯…」
+「下次絕不會讓妳逃走了。」
+……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book304_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book304_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4fec0343
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book304_CHT.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+喲吼,小子們!
+多年未見你們的老船長,是不是把老子忘了?
+你們這群沒良心的!
+還真是抱歉啊各位,我林藏已經決定退隱了!
+小子們,將來是自謀出路也好,自立門派也罷,可別忘了老子要留給你們的話!
+可能話有點多,可能喝得有點多,但你們這群小子可別敢嫌棄老子囉哩吧嗦、頭腦不清楚!
+
+話兒要從哪裡說起來著…對了,從一個孩子說起吧。
+哈哈,那時候,那孩子的身上還沒有滿布傷疤,肚腸也沒被各國的烈酒灌滿…
+在那個時候,大海的一切誘惑與災禍、一切無常與定則,都與他無關。
+他所有的,只有無瑕的天真,天真是最真實的幸福…或許也是最虛假的幸福。
+
+後來呀,一個老頭隨著海浪漂流而來,趴在淺灘上一動不動。
+老頭蒼白的身上纏著海草,頭上纏著蕾絲般的裙帶菜,就像古老的屍體,或者一個國王…
+
+「海的深處…海的遠處…」他這樣說。
+然後…就再也沒說過話。
+看著夕光照在他濕漉漉的臉上,我確定,他應該是一個異國的國王。
+
+海的深處有什麼呢?海的遠處許諾了什麼?誰知道呢,或許都是垃圾吧。
+那時候,大人們總是說,不要在盛夏時分盯著海面太久,否則你會暈眩,在暈眩中暫時死去。
+但這點說辭可阻擋不了一個頭腦簡單的孩子…
+
+於是,孩子自己紮了一個木筏,兀自出海去了。
+海的深處、海的遠處,並不像沙灘上看起來那樣平靜,永恆不變…
+小小的木筏被嗔怒的風浪打碎,小小的少年被浪頭投來擲去時,他尋到了自己傾戀的對象…
+
+他成了一個海賊。
+再後來的事情,你們也聽我吹噓得夠多了…就不在這裡提起了。
+總之…總之啊,直到今天,也許明天的明天…讓我最耿耿於懷的是…
+超越赤穗百目鬼,建立自由海賊之國的夢想,至今遙遙無期,而且就要被我丟棄了!
+可嘆,可嘆呀…不過,嘿吆,也沒什麼可嘆的!
+反正…經歷了太多風暴,挑戰了太多的敵手或海獸。與小子們一次又一次逃過官府或同行的追殺之後…
+他得到了此前追求的一切,也失去了許多許多。
+當他終於航行到大海的邊緣,一切航路的盡頭時,他才發現自己已經不再年少。
+於是,他決定返航,回到一切開始的地方,回到海祇島的那個山洞。
+多年積存的財物,人工削鑿的寶石也好、出自神體的摩拉也罷…小子們,你們的船長為你們存放在山洞裡了。
+
+唯獨屬於他的,真正的寶藏,那孩子也一併放在那裡了。
+小子們,若是自覺有本事,就儘管去找吧!
+或許我最珍貴的寶藏與你們的心之所向大不相同,或許你們會大失所望…
+但老子不在乎。
+老子一點,一點點也不在乎!
+
+因為那是獨屬於我的寶藏呀,哈哈哈哈哈!
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book305_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book305_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..123ae8767
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book305_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+俯仰稻妻電光之灼灼,弘顯大御所將軍殿恆常之道布於遠海,威鳴廣及八方。
+臣九條氏天領奉行孝行恭進奏摺:
+「眼狩令」推行無阻,進展甚速。大御所將軍殿恩威之下,妄者皆靡,逃者皆歸,上下百姓無不稽首相迎。實所謂盡得民心。
+今稻妻全土安樂如斯,全賴大御所將軍殿之神威也。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book307_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book307_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f451b2414
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book307_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+黑狐阿達的逸事暫告一段落,還請寬恕筆者嘮叨,仍要為些許年前的舊事多加評論。
+關於當年有樂齋大人因何事引得齋宮震怒,如今早已不再清楚。不過彼時八重大人因為多喝了兩三四五六七八杯,願意為我講講親歷的史料。
+此文本是小說家言,我自是要把真話改變成稗抄野史的。
+當初狐齋宮離開白辰之野,赴任鳴神大社之時,八重大人尚未出生。因此她的新狐幼童年歲裡,都是聽聞齋宮之事長大的。她對齋宮之大愛自是敬仰。
+因此八重大人之遊歷生涯,最後也以赴任鳴神大社作結。
+
+因其血脈相親,齋宮大人對年幼的八重大人照顧頗多,但今日的八重大人卻總是盡可能避免回憶那段日子…
+——雖說已保證是小說家言,八重大人的身世,為避免主編審核刪改,筆者也不便透露太多就是了。
+
+話說回有樂齋之事。當年有樂齋大人因何事引得齋宮震怒,如今早已不再清楚。只知或許他的所為,與日後深淵之入侵或許有所關聯。
+但在有樂齋大人被迫離去之後,狐齋宮大人便也不再駐留鳴神大社,而是前往城中天守長居了。
+
+「天變地異之浩劫將至。此身須盡到御側之人、生靈護主的義務,因此儘快前往將軍身側才行。」
+
+齋宮大人的第二次離去之時,八重大人也不過少女之齡。一直追隨之人,再度離她而去了。豈料不多時災厄席捲列島,我們才得以瞭解其中深意…
+只是一切為時已晚,一切事與願違。
+這時,齋宮大人第三次離去,也是永遠地離開了。
+
+五百年的時光或許於凡人而言過於漫長,但其事變留下的悲歡傷痛,不論對於朝生夕死者、或是常生難滅者而言,都是難以抹除的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book308_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book308_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..420eb0dfe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book308_CHT.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+通常來說,被鳴神、海祇兩處人民廣泛接受的傳說版本是這樣的:
+兩千餘年前的稻妻,正值魔神戰爭的尾聲。
+傳說在那時,大蛇遠呂羽氏曾折下身上的珊瑚枝、指引海淵之民重見天光,又以慈悲與憐憫聚集子民,為之在貧瘠的珊瑚島上尋求生路。
+但在無常的天地中間,渺小之人難免因在苦境的生存而傷痛、因悲哀的不幸而陰鬱。不論明亮的天光、寧靜的晴空與海面,還是流淌著虹光的硨磲宮闕、神人們溫柔的教諭…都難以撫平饑餓與疾病的創傷。
+大蛇從未忘記自己身為敗者的苦澀過去,以及令子民不再遭受離棄的莊嚴誓言。於是,他向巫女發問:
+「我之祝女,海淵之民為何哭泣?既然我已為你們驅逐龍嗣,令你們得見天光。」
+智慧的巫女大人則說道:
+「饑饉。」
+大蛇又問:
+「無法令子民飽足,確是罪過。那麼,我之民,你們所求為何?」
+誠實的鄉老答道:
+「您為我們引導生路,指導我們建立無劫奪、無欺凌、無人遭受壓迫之苦的海中國度,這已足夠令我們深感神恩…而在珊瑚之島的東方,那裡有更加廣闊肥沃的土地。」
+「請您允許我們涉足東方的島嶼,讓我們爭取自己的田壟,讓我們的後代擁有光明的過去、飽足的未來與不再灰暗的現在。」
+
+大蛇卻未置可否,只是沉默以對。
+鳴神統一東部祝島諸部,一向依仗勇武。敗戰神明,自然依天京律條,無一能倖免。
+後來的許多年裡,哀傷貧瘠的子民們再三祈求,終於動搖了他們的魔神。
+就這樣,大蛇將貧弱的海民訓練成強悍的戰士,驅使著舟船與海獸、波濤與雲團,在鯨歌的陪伴中向雷神之國發起侵攻…
+但海民們有所不知——海祇大御神之所以決意發起一場了無勝算的暴烈爭端,其本意並非在於征服,而是在於犧牲。
+據說在巫女刻意隱瞞的卜辭中,預言了珊瑚宮的東征早在一開始便註定是必敗之戰,僅會為海民留下屈辱窘迫的結局。
+
+遠呂羽氏之動機並無確實可靠之史料記載。這件事是事後人們發現卜辭內容後,對於此做出的推測:
+海祇大御神亦早已料想到自己將不再有機會死裡逃生,卻坦然接受了預言的結局。
+若要實現「信仰」的永恆不滅,則唯有「犧牲」一途。縱使神祇已永遠逝去,子民們亦會將歡樂、豐足、苦難與失去的記憶紡織不停,成為凝聚一方的信仰。而戰敗屈身臣屬之辱及其促發的激情,亦成為了共同記憶的養料。
+
+儘管許多當代海祇人早已不再相信曾引領祖輩開拓生路的大御神仍有復甦可能,但身為海祇之民的強烈自尊;曾尊奉的神體被宗主視作礦產任意削鑿的痛苦;以及對於失去海祇大御神的深切悲傷…諸多強烈深遠的情緒代代相傳,正如無字的史冊,為海祇人的信仰奠定著隱忍,抗爭與犧牲的注腳。
+
+正如筆者所說,珊瑚宮之國極度缺乏成文史料,許多動機變成了任由後人解釋的虛構故事。這亦使得其敘事史成為了「蓄積意識之史」,而非「記錄事實之史」。其共同意識經過千百年強化凝聚的民眾,縱使失去所愛戴的神明,竟能與信仰強大元素神靈的國度抗衡…不得不說,此種固執絕非泥古不化。
+
+值得注意的是,輕視過去的「事實」,重視當下的「意識」,亦是海祇國度之一大缺點——千百年累積的哀怨,忍耐千百年的恥辱,一旦在窮匱的年景為別有用心者煽惑利用,則將可能為國家招致無妄之災。
+
+但言至於此,以智慧與隱忍聞名的海祇之民,難道真的自甘為生存而忍耐無盡的羞辱嗎?
+尤其在近年勘定奉行的經濟盤剝下,海祇島上年輕人亦越來越多地談論起有關抗爭與報怨的話題,可見此等話題並非僅僅有關過去,而是深刻影響著現在與未來。
+
+但是,這個斬海祇的傳說故事還有另一個版本:
+曾經的海淵之民在淵下之時,擁有極為可靠的編年史。因為無日無夜,若不如此,就會忘記時間。但是這些都被大蛇下令封存於淵下宮之中,不得帶出。
+曾經的海淵之民的名字甚至也不是如今的稻妻樣式——如今的海祇民諸姓也是大蛇下令學習鳴神傳統之後才出現的。
+傳說,海祇大御神決定把海淵之民帶離水下之時,曾經也得到過天京傳諭。本身海祇大御神就是闖入暗海,妄圖避開魔神戰爭的大罪之神。是天上的命令,要求遠呂羽氏引頸就戮也未可知。
+只是海淵之字世上少有人懂,藏書也在淵下宮中無法得見。真相恐怕也無法得見天日了。
+不過這個隱喻了「事實」的傳說,和上面隱喻了「意識」傳說相比,只是無關緊要的稗官野史罷了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book309_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book309_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..df4d31198
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book309_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+巫女曚雲出身右名氏,該氏族乃是最初追隨大御神重見陽光的大族之一,至今依舊以鯨歌的天賦與親和海洋生物傳統知名。曚雲自幼便進入珊瑚宮,同現人神巫女學習海祇巫女的祭禮傳統、歷史知識、政務與島歌;其雙生胞妹,日後被稱為「海御前」的菖蒲則是氏族的海女,做著採集珍珠的工作。
+後來,當稻妻將軍幕府統一諸島的消息傳至海祇時,曚雲與菖蒲已在海祇民眾中頗具名氣。在留存至今的島歌中,曚雲性情智慧和善,善於調解海民之間無妄的紛爭,而其妹菖蒲則勇武開朗,力能搏擊海中猛獸。
+
+當海祇大御神終於不再躊躇,決定發起註定無望的東征時,珊瑚宮最初的水軍由現人神巫女親自委任給曚雲姐妹,而曚雲與巨鯨「大檢校」的緣分也因此而起。
+
+傳說「大檢校」是一頭盲眼巨鯨,其壽命有五百年又四百年之久。深沉黑暗的海床是牠的居所,月光般絢麗的水母與深海魚類是牠的臣僕,左有五百條角鯨為護衛,右有五百條座頭鯨為樂師。又有島歌稱,牠一口便能吞下十座珊瑚島,待到飽足沉睡時,又會隨著呼嚕聲吐出五座礁岩…
+
+即使精通鯨歌的珊瑚宮海民,也未嘗有活著面見如此巨獸而又能全身而退的。但曚雲接下了現人神巫女的安排,便在明月剛剛衝破海霧升上夜空的時刻,潛入了磷光閃閃的鯨宮。沒有人知道究竟曚雲以怎樣的巧舌妙辯說服了「大檢校」,只知三次月明高升的時刻,待到浪潮從海灘退去時,海祇之民見證了「大檢校」的龐大身軀載著曚雲巫女浮出寧靜的海面,泛著點點的銀色微光。
+
+後來,「大檢校」與牠的海獸僕從們就這樣隨曚雲姐妹為大御神盡忠血戰,直至無奈的終焉來臨…
+得知大御神與「東山王」一同戰歿的消息後,曚雲巫女在撤退途中為天狗笹百合的舊部所伏擊,終於同巨鯨「大檢校」一併戰死,遺體為幕府軍所獲。其妹「海御前」菖蒲,則在力戰之後消失在腥紅的大海之中,不知所向。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book30_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book30_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e04a9d43
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book30_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+統治這個國度的是一位雪白無瑕的美麗公主。就像月亮,她擁有整個森林中最潔白的肌膚、最純淨的眼眸,以及最明澈的心,因此,臣民對她心悅誠服,稱她為「白之公主」。
+白之公主以溫柔的手段統治她的臣民,她永遠明悉什麼是對臣民最好的。月光森林的居民們在她的庇護下,永遠也不會受到夜母無情的懲戒,永遠也不會遭到夜幕中毒物的侵害。
+但白之公主也有自己的憂慮。在漆黑的夜空中,永恆的月亮就像一個透光的小孔,從它的光芒中似乎能看到他世的幻景。與所有人一樣,公主也時常坐在宮殿前古老的石板上,撫摸著閃著螢光的苔蘚,幻想月光之後是怎樣的世界。
+「終有一天,我也能帶領我的國民去往那裡嗎?」公主如是自語。
+「可以的哦。」
+突如其來地,問題迎來了答案。
+公主回頭望去,看到了年輕的王子。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book310_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book310_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..af20d5a0b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book310_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+「東山王」姓名不詳,出身低微,一些島歌將他稱作「月光與潮汐的遺子」,或「被月光遺忘的孩子」。或許他曾是失去氏族的孤子,或順海流漂蕩而來的流人之子。
+
+儘管無姓無名,也沒有足以保護他安然長大的氏族,但海祇大御神還是接納了這個孩子,就像他曾接納深困海淵的遺民那般。
+後來,男孩師從曚雲姐妹,學會了海祇人的鯨歌與祭儀,記憶被珊瑚與硨磲的宮闕、閃亮的魚群與霓虹色的鮫魚染成彩色,軀體被粗糲的礁石與不盡的海浪磨煉得健壯迅捷。
+
+右名氏的島歌傳唱道,當男孩長成少年,曚雲巫女便邀他在月光與群星的波濤中共遊。在輝光的漲消中,少年感知到海獸的語言與心緒;在巫女溫柔哀傷的呢喃中,少年決定了此後的道路。
+
+據說此次夜遊之後,少年參悟了名為「月曚雲」與「夕潮」的劍式。儘管少年並未留下子嗣,但此種劍式由海祇的武者們彼此教授,又加以代代改進,因而從未失傳。在劍術傳統匱乏的海祇島,此二式至今仍是效用實戰的難敵之術。
+
+當海祇大御神踏上無歸的東征之途,少年為之先登破竹,率先攻下了當時被海民稱為「東山」的島嶼。「東山王」之封號,便是海祇大御神為這一戰功的賞賜。但在如今八醞島居民的傳說中,這位勇猛可怖的「東山王」,卻有著兇殘暴戾的「惡王」之名。
+
+最終「惡王」與其主一道遭到「無想的一刀」制裁,曾一同泛波月夜的曚雲亦在族人的哀歎中身殞漆黑鴉羽的風暴之中…
+一切塵埃落定,一切事與願違。
+
+值得一提的是,在當今的海祇島,人們仍舊會將那些英武矯健的勇士稱作「東山王的子孫」,儘管年輕狂妄的「東山王」未曾來得及與心儀的人彼此結合,安然享受和平無波瀾的未來。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book311_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book311_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..feadcad08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book311_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+常說「弓張如弦月,刃研似璧澄。」
+
+且說那鳴神於渡來之日,傳下了造刀之法。幾千度星霜,數百載豐稔,人間的刀工終能鍛出讓鳴神本尊也喜愛非凡的寶刀了。大社與幕府便定下了如此一檔神事祭典:取這世間最好之名物寶刀,奉於大社,名之「神刀」。奉刀之祭,熱鬧非常,至今也未斷絕。但,「御神刀」背後種種,恐知曉之人就不那麼多了。
+凡名工鍛刀,一鍛所造,不止一振。最優之作,稱之「真打」,銘其雅號,奉於主君或神前,不造殺業,自體清淨。其餘之刀,則稱「影打」,授予近臣,用做刀兵,常染血污,多惹髒穢。
+
+那「鳴神權現·初代將軍」自稻妻之境上的大御所落成之日起,便攜其胞妹伴身。二人一明一暗,一真一影,斡旋於朝廷,討敵於戰陣。這位胞妹,單名「EI」,倘若寫作明文,恐怕應該也是和初代將軍名諱相對的「影」字吧,其人便是第二代幕府「影將軍」是也。
+眾人皆知,那席捲浮世紅塵的大戰之中,僅有七神可以得存。影將軍雖武藝通神、劍技無雙,但自覺本身不過武人,無法通達人心,便選擇身隕道消,助她的胞姐上洛「天上之京」,成為稻妻的執掌天下之人。「真」將軍隨後設立幕府,施政稻妻。自然念有舊情,(鳴神權現)喚回「影」之神識,重塑其身形,將她作為自己的「影武者」安置於御側。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book312_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book312_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3ee225af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book312_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+在鶴觀的探索不算順利。
+
+之前多虧一個叫阿釜的當地青年幫了我許多忙,我才能成功從離島脫身,繞過重重監視來到鶴觀。在他的指引下,我也曾深入重重迷霧,在匆忙的一瞥中見證了島上的古老文明,以及夢一般的幻景,但現在,記憶中的景象已經像霧一樣消散了…
+但我還清晰地記得,在這座本應死寂的島上,我竟遇到了一個小孩子。
+
+或許只是霧氣中漂浮的元素微粒催人產生幻覺,也可能是因為島上的蘑菇…那孩子也許只是一個幻象,或者虛假的記憶。雖然這樣想來更符合現實邏輯,但第二次登島時,我還是多帶了些食物…希望那孩子能收到吧,孤零零地在這座死氣沉沉的荒島上生活,一定很不容易才是。
+
+再次登島時,我沒有通知阿釜。結果很快便迷失在了濃重的迷霧中間…用盡了方式也辨不清方向,就像這片霧氣在沒來由地拒絕我一樣。
+假如不是那位金髮的旅行者和那隻名叫「派蒙」小精靈及時提供幫助的話,我可能就要兩手空空打道回府了吧。感謝他們為我採摘了當地的「幽燈蕈」,稻妻人傳說這種菌類乃是由鶴觀亡者們古老濃稠的記憶凝結而成的活物,因而閃爍著磷色的幽光,它們擁有明目健腦、增強記憶力的功效。
+
+經過這些天的嘗試,這種菌類確實有平復心情、令人愉快的作用,似乎對消化也有好處…但記憶力並沒有明顯提升。一定要留下幾棵帶給須彌的朋友研究一下,千萬不要忘了。
+
+另外,金髮旅行者與派蒙幫忙帶來的古代壁畫相片非常有趣,值得之後細細研究。此次能夠發現如此有價值的歷史遺蹟,還是要多虧了這兩位聲名卓著的大冒險家的熱情、智慧與銳不可當的冒險精神
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book313_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book313_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c69ff1047
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book313_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+提瓦特最強知心姐姐
+溫柔美麗 有問必答
+全心全意為你解決煩惱
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book314_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book314_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e541cdc21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book314_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+一:用餐,洗漱,更衣,進行出行準備。
+二:在琉璃亭面見商人羅巧,享用午餐。
+三:與三位情報人會面,交換資訊。
+四:前往月海亭出席會議。
+五:簡餐,商定會議未決事項,隨後返回群玉閣。
+
+前三項事務的具體進行時間可視進度靈活處理。第四項中的會議定於傍晚,建議提前到場。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book315_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book315_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..46b0040b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book315_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+放假一天!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book316_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book316_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..773fd1564
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book316_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+村東一戶,本是驅魔世家的旁支,然而短短十幾天內妻子病亡、幼女失蹤,不久後丈夫自縊於庭樹。
+
+經查,村內有魔神殘渣出現過的氣息。
+
+因不確定魔神殘渣是否還在,村內人心惶惶,不得已而搬遷。
+
+請後來到這裡的人,務必小心。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book317_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book317_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..125309684
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book317_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+醫生說妳病得很厲害。別擔心,就算耗盡家財,我也一定會救妳。
+
+眼看著妳越來越憔悴,藥石無醫,我的心彷彿在滴血。如果可以的話,我真想替妳受苦…
+
+妳說妳這輩子沒什麼遺憾,唯一的願望是讓我照顧好阿鶴,可沒有遺憾為什麼要哭呢?
+
+這段時間我不知道自己在做什麼,每日渾渾噩噩地活著,訪遍古籍,想要找救妳的方法,卻終日一無所獲。
+
+我找到了,原來是明俊私藏了能救妳的書!我把書搶回來了,我按書上說的,喚來神明,奉上祭品…
+
+神明出現了,我對他說,我願意用我的命換妳回來。神明不語,只是指了指我們的女兒阿鶴。
+
+神明說她是孤辰劫煞,就算活著也只會傷害身邊的人,說不定連妳也是被她克死的。既然這樣,倒不如…
+
+我把她丟在了神明所說的山洞裡。三天過去了,還是沒有任何消息傳來。我焦躁不安地等待著,心裡也有了不好的猜測…
+
+我對不起阿鶴,對不起妳。我昏了頭!就讓我…親自去跟妳們道歉吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book318_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book318_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..769d62400
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book318_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+刻印在秘華石上的法術通常可以持續很久,也有人相信它有溝通陰陽的力量。
+
+但想要找到「秘華石」卻並不容易,需要特殊的「時間」與「地點」。
+
+傳說站在天衡山南部的湖中心,在黃昏之時順著日落的方向尋找,或許能有所收穫。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book319_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book319_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book319_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book31_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book31_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e75370109
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book31_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+「我是光之國的王子,來自世界的另一端。」面對驚異的公主,王子如是說道。
+王子的身上散發著奇異的光彩,月光國度的蒼白居民從未見過如此的活力。當王子在月光森林漫步時,生命為之煥發,草木抽出新芽,公主的臣民們也變得愈發強壯了。
+他是為拯救而來,終有一天會將公主從暗夜中解放,帶她去沒有陰影的國度。儘管王子並沒有這樣說,但在多年的冥想中,公主早有預感。
+於是,她問道:
+「月亮的另一側,究竟是怎樣的世界呢?」
+王子早已為她講述了無數遍光之國的故事,但此刻他明白,公主已下定決心,要親眼見證那是怎樣的國度。
+就這樣,立下了拯救臣民的誓言,公主與王子攜手離開月光國度,走進了夜之國的黑暗叢林。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book320_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book320_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book320_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book321_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book321_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6af951c21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book321_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+若您撿到了瓶子,說明我可能已經不在了。
+原想著這些海盜門路廣泛,也許有機會把我送回璃月,才特意上了他們的船。沒想到…
+哎,罷了,這就是命吧?
+來稻妻前,我擔心獨居的老母親家中遭竊,特意將這些年存下的錢票埋在了地圖標註的位置。拜託您前去取出,之後從銀行兌得的錢財,由您隨意處置,只希望能夠留下一小份,供我母親生活。她叫源琴美,住在歸離原。實在拜託!
+
+抱歉,媽媽,我找到了很多您家鄉的緋櫻繡球,可惜沒法送回您身邊了。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book322_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book322_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc53231c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book322_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+造化藏奧妙,日月行吉凶。
+三隅隔昏暗,五聖隱虛空。
+
+「宇宙無始無終,曾經的大地也是這樣。只不過對我們來說沒有意義。承載我們的土地已經不再和無始無終的永恆相連了。」
+——唯一的賢人,阿倍良久這麼對初代太陽之子訴說。太陽之子早已準備懲處阿倍良久,這次宣他到御前問答,不過是想加以刁難,然後將他拘禁。
+相傳,阿倍良久被常世大神啟開了智慧,因此才從不見太陽的淵下宮裡掘出來了光。但是太陽之子嫉妒他的才華,把他囚禁直至他壽終。然而,太陽之子們卻未曾想過,若非有他造出地下的太陽,哪會有自己呢。
+「…天地原如雞卵,龍蛇本就一體。」賢人阿倍良久說完這句話,隨即就被埋伏的兵士們按倒。
+
+彼時,淵下宮才因為太陽的出現而得到些許喘息。因那龍嗣親近黑暗、忌憚光明,不再肆意妄為。龍嗣橫行、斂人命如草的時日終於結束,淵下宮民變得能與其相抗了。
+然而,異種外患沒有完全根除,這人性的醃臢就已經暴露了。人們選立了「太陽之子」,把他做王崇拜。他卻橫徵暴斂,構陷忠良。
+
+不知經過了多少歲月,淵下宮裡有一小童,與夥伴做了賭約。他隻身一人,潛到三隅之外,避開龍嗣痕跡,想去尋那龍骨花。但是他卻在洞中見到了一隻未曾見過的大蛇。不知為何,
+小童見蛇之龐巨、詭異,並不覺恐怖,反而有親近之感。
+「我乃瀆身瀆名之蛇神,雖有眷屬百千,但所蔭蔽之眾已無一人。今日落入此界,與你相見,也算有緣。你雖非我民,但終是人子。有何願望,但說無妨。」
+「試問,你能做我們淵下之民的神嗎?」
+
+於是一人與一蛇,面對太陽之子的王權、境外的龍嗣侵攻,力挽狂瀾之演義就此開幕。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book327_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book327_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book327_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book328_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book328_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..183178dd8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book328_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+見字如晤:
+
+近日與友人論《神女》而自覺不足,往靈矩關一行,望有所悟。
+必於日內趕回,勿念。
+
+雲堇
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book329_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book329_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f49f14f01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book329_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+遺忘故土的同鄉:愚人眾表明身分時自稱。
+遠足:執行任務,行動。
+曬太陽:蟄伏,按兵不動。
+摔碎盤子:孤注一擲幹票大的。
+刷盤子:身分暴露被抓。
+握緊左手:報仇。
+握緊右手:結盟。
+放開左手:■叛。
+放開右手:原諒。
+南風:順利。
+北風:不■
+■陽蟹:萬國商會,可能因為並不■稻妻的螃蟹
+■■蟹:勘定■行,■■因■是將軍麾下■■■
+■■蟹:野■眾,因為■■■■■亂鬼■顏色
+鐵■■:終末■,被叫做■鼠■■■過分,■生氣■■■■■
+
+(紙上的字一開始還比較清晰,但越往下字跡越難以辨認,而且還明顯有被水洇濕的痕跡。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book32_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book32_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3a6dfb8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book32_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+渡過燃燒著黑色火焰的沼澤,走出毒蕈滋生的山洞,王子與公主來到了侏儒的國度。
+「月光之國的公主,請您解救我的五個兄弟,我們將感念您的恩德,終身效忠於您。」畸形的侏儒從枯枝間冒出來,向公主哭訴道。
+善良的公主憐憫侏儒的境遇,應下了他的哀求。
+他們攀上漆黑的山谷,在山岩和險峰之間救下了盲眼的侏儒:
+「哎喲,我真糊塗,我爬上這麼高的地方,只是為了看到更好的風景。」盲侏儒向公主致以歉意。
+他們深入黏稠的濕地,從泥塘裡撈出了癡愚的侏儒。
+「嘿嘿。」癡侏儒傻笑著向公主道謝。
+他們走進夜魘棲居的鐘乳洞,從鐘乳石上救下了膽小的侏儒。
+「不、不瞞您說,我、我來到這裡,是為了與那夜母的爪牙鬥個幾百回合!」怯懦的侏儒如是解釋。
+他們踏上荒蕪的原野,在流沙中尋回了萎縮的侏儒。
+「我只想來看看我的花園,結果卻迷了路。」侏儒搓搓乾癟的手掌,向公主苦笑道。
+他們潛入陰影的巢穴,在食人的毒蕈中間救回了無慮的侏儒。
+「我原本想要散心排憂,可是不小心就被困在了這裡。」侏儒哀歎道。
+就這樣,公主與王子救下了侏儒的五個兄弟。善良的公主向六侏儒說道:
+「既然如今你們也成為了我的臣民,就請隨我們一起去光明的國度吧。太陽王子的故鄉能夠讓盲目者得光明,令癡愚者有智慧,使怯懦者得勇氣,讓頹敗者復生息……這是我身為公主,對你們的感謝。」
+侏儒們欣喜不已,紛紛向公主與王子致敬。他們成為了公主與王子的旅伴,在此後的旅程中與他們寸步不離。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book330_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book330_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d59cc7a15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book330_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+給{NICKNAME}和派蒙:
+非常抱歉,最後以這樣的形式與{F#妳}{M#你}們道別。雖然忍不住說出道歉的話,但我深知自己並不具備這樣做的資格,也同樣無顏出現在{F#妳}{M#你}們面前。
+二位此前說要幫我渡過難關,我心存感激之餘,也一直思索那究竟是怎樣的辦法。在二位拿走我的衣服後,我才突然意識到{F#妳}{M#你}們幫助我的辦法,很可能會將{F#妳}{M#你}們置於險境之中。
+於是,我離開八重堂尋找{F#妳}{M#你}們,最終在荒海附近看到了{F#妳}{M#你}們,還有一位我過去只在留影機畫像上見過的人——百代小姐。
+我曾經憑藉與她相似的長相,頂替了她的身分,她理應對我恨之入骨。可我卻發現,她竟然為了讓我能夠順利假死,冒了那麼大的風險,還永遠失去了一隻眼睛。
+我是一個罪人,不值得{F#妳}{M#你}們這樣對我,但{F#妳}{M#你}們卻為我做了太多。我永遠無法償還{F#妳}{M#你}們的恩情。
+隨信留下的袋子裡,是我來到稻妻後的全部積蓄,請二位與百代小姐收下。對不起,我只能想出這個辦法報答{F#妳}{M#你}們。請{F#妳}{M#你}們放心,這些錢都是我打工所得,光明磊落。
+再見。我會永遠離開稻妻,這片我虧欠了太多的土地。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book331_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book331_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a4a646e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book331_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——末吉——
+晴朗的天空突然颳過一陣風,它預示著什麼?
+雖然有在原地打轉的感覺,但這只是暫時的。
+留心出現在身邊的人,雖然都是熟悉的面容。
+可你的命運,卻會因為他們的存在悄悄改變…
+
+今天的幸運物是:來自遙遠異國的蒲公英。
+隨風而起的種子,是你最好的象徵。
+飛翔吧,漂泊吧,跨越大海,行至遠方。
+但總有一天,你將不再漂泊。
+總有一天,你一定能成為你希望的模樣。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book332_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book332_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6a486e2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book332_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+造化藏奧妙,日月行吉凶。
+三隅隔昏暗,五聖隱虛空。
+
+「宇宙無始無終,曾經的大地也是這樣。只不過對於我們來說沒有意義。承載我們的土已經不再和無始無終的永恆相連了。」
+——唯一的賢人,阿倍良久這麼對初代太陽之子訴說。太陽之子早已準備懲處阿倍良久,這次宣他到御前問答,不過是想加以刁難,然後將他拘禁。
+相傳,阿倍良久被常世大神啟開了智慧,因此才從不見太陽的淵下宮裡掘出來了光。但是太陽之子嫉妒他的才華,把他囚禁直至他壽終。然而,太陽之子們卻未曾想過,若非有他造出地下的太陽,哪會有自己呢。
+「…天地原如雞卵,龍蛇本就一體。」賢人阿倍良久說完這句話,隨即就被埋伏的兵士們按倒。
+
+彼時,淵下宮才因為太陽的出現而得到些許喘息。因那龍嗣親近黑暗、忌憚光明,不再肆意妄為。龍嗣橫行、斂人命如草的時日終於結束,淵下宮民變得能與其相抗了。
+然而,異種外患沒有完全根除,這人性的醃臢就已經暴露了。人們選立了「太陽之子」,把他當做王崇拜。他卻橫徵暴斂,構陷忠良。
+
+不知經過了多少歲月,淵下宮裡有一小童,與夥伴做了賭約。他隻身一人,潛到三隅之外,避開龍嗣痕跡,想去尋那龍骨花。但是他卻在洞中見到了一隻未曾見過的大蛇。不知為何,小童見蛇之龐巨、詭異,並不覺恐怖,反而有親近之感。
+「我乃瀆身瀆名之蛇神,雖有眷屬百千,但所蔭蔽之眾已無一人。今日落入此界,與你相見,也算有緣。你雖非我民,但終是人子。有何願望,但說無妨。」
+「試問,你能做我們淵下之民的神嗎?」
+
+於是一人與一蛇,面對太陽之子的王權、境外的龍嗣侵攻,力挽狂瀾之演義就此開幕。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book333_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book333_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef29b23e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book333_CHT.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+我們想要記錄的事情,是天上的意志如何在大地上擁有了形態。啊,天上之神,這些創造都是你們的作為。那就請你們啟發我的神智,讓我源源不斷地記錄。
+
+【鴿子銜枝之年】
+天上永恆的王座到來,世界為之煥然一新。然後真王,原初的那一位開始和舊世界的主人們,七位恐怖大王開戰。那恐怖的大王們是龍。
+原初的那一位造出了自己發著光的影子。而影子的數量是四。
+
+【法涅斯,或者原初的那一位】
+原初的那一位,或許是法涅斯。它生著羽翼,頭戴王冠,從蛋中出生,難以分辨雌雄。但是世界如果要被創造,蛋殼必須被打破。法涅斯——原初的那一位——卻用蛋殼隔絕了「宇宙」和「世界的縮影」。
+
+【銜枝後四十餘年】
+四十個冬天埋葬了火,四十個夏天沸騰了海。七位大王全部被打敗,七個王國全部對天上俯首稱臣。原初的那一位大王開始了天地的創造。為了「我們」——它最可憐的人兒將出現在這片大地。
+
+…
+
+【銜枝的四百餘年】
+山川與河流落成,大海和大洋接納了反叛者和不從者。原初的那一位和一位影子製造出了飛鳥、走獸和水魚。它們還一起製造出了花草和樹木。最後它們造出了人。我們的先祖的數目不可知曉。
+自此時起,我們先祖和原初的那一位立約。紀年也更迭一新。
+
+【箱舟開門之年】
+原初的那一位對人有一套神聖的規劃。人只要幸福,它便歡欣。
+
+【箱舟開門的次年】
+人們耕耘,第一次收穫。人們開掘,第一次收穫貴金。人們聚集,第一次寫就詩歌。
+
+【狂歡節之年】
+如果有饑饉,天上就落下食物與甘霖。如果有貧瘠,那大地就會生出礦藏。如果有憂鬱蔓延,那麼高天就會以聲音回應。
+唯一的禁止之事,就是輸給誘惑。但是誘惑的通道已經被封堵。
+
+…
+
+【葬火之年】
+天上的第二個王座到來,彷彿創世之初的大戰再開。那一天,天也傾頹,地也崩裂。我們海淵之民的先祖,和他們世代棲居的土地,落入了此處。
+黑暗的年代由此開始。
+
+【黑暗的元年】
+七位大王的子民被海接納,深海的龍嗣曾經統治這裡。我們的先祖與牠們發生了征戰。
+先祖使用千燈將牠們逐入影子,牠們則在影子裡狩獵人類。此處唯有黑暗,所以無處不是牠們的獵場。
+人們的祈禱匯成哀歌,原初的那一位和其他三位發光的影子並不能聽見。
+
+【太陽的比喻】
+黑暗的洞窟裡,有一群未曾見過光的人們在生活。有一位見過太陽的賢人,對著洞窟的眾人描繪著光之下的生活與太陽的偉大。他見眾人無法理解,於是點起了火。人們於是開始崇拜火,以為這個是太陽,甚至開始習慣了黑暗與火光的生活。
+賢人死後,有人霸佔了火,通過火,投下了自己巨大的影子。
+
+【忘憂蓮的比喻】
+看見就會忘記憂愁的蓮花。在漫長的旅行中,尋找歸途的船長遇到了一群以這種蓮花為食的人。有的人留下了,有的人抗拒了這種誘惑。
+活著就是無盡的苦海。我們只是在尋找歸途。
+
+【黑暗的第三年】
+唯一沒有拋棄我們的那一位,她乃是「時間之執政」。她是時刻,是無時不刻,是千風與日月之度量。她是一切歡欣之時,一切憤怒之時,一切渴望之時,一切迷狂之時。她是一切譫妄的時刻。
+我們稱呼她「卡伊洛斯」,或者「不變世界的統領與執政」。真正秘密的名字,我們不敢直言,所以在這裡倒寫。「露塔斯伊」——我僅提一次。
+
+…
+
+【目盲之年】
+賢人阿布拉克他被開啟了神智,他展示了從手中發出光的奇蹟。先祖們以他為首領,開始建設「赫利俄斯」。
+
+…
+
+【目明之年,或日月的元年】
+「赫利俄斯」——太陽的神車,終於落成。白夜到來,常夜消散。
+日月的紀年開始了。
+
+【日月的二年】
+先祖們嘗試尋找歸途。地表的大戰應該已經結束。
+但是原初的那一位,第一個王座,布下了禁令。先祖們無法找到歸家之路。
+既然是如此,那原初的那一位,應該打敗了後來的第二位吧。
+阿布拉克被太陽之子下令囚禁。
+
+【樹的比喻】
+王的園丁與御園的樹精相愛。但是國王想要新修涼亭的雕梁,需要砍伐最有靈氣的那一棵靈木。國王是原初的那位之化身,因此園丁無法違逆萬王之王,唯有對著國王的祭司祈禱。祭司乃是常世大神的化身。
+祭司憐憫園丁,於是說,你去折下靈樹的枝條吧。園丁便去折枝,然後聽從國王的命令砍伐了靈木。
+隨後祭司說,你去種下靈木的枝吧。園丁說,靈木長成,需要五百年。祭司說,一念則千劫盡。於是園丁在自家後院種下了樹枝。結果一瞬間,細枝長成了新樹,那新樹精是曾經樹精的延續。
+因為那時刻之神,可以把「種子」的「這一刻」帶到過去與未來。
+
+【日月之十年】
+阿布拉克故去已久。日月之前的事情已經記錄得足夠。若無把一切按事實記寫的膽量,哪裡能成為常世大神的書記呢?
+我聽到了門外盔甲的聲音,我於此絕筆。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book334_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book334_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0501dd16c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book334_CHT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+海淵之下的土地和地面的風貌有巨大差異,常理並不適用。加之曾經的地理與水文知識,也是直接由天上傳授的。我們對自身所處世界的研究,連方法都只能自己摸索。一切唯有從頭開始。
+讀此書之後人謹記,莫要以為自己所過之生活為平常之事。雖然千百年後,人們會習慣這種生活。但是請謹記——天中無日月的生活是異常的。就算有賢人在這裡描繪太陽,也一定會有醃臢之徒借著光投下巨大的影子。
+此書只是為了讓人們理解自己所處的世界,切莫忘記重新尋回光的心。
+(本書隨著時代變化不斷修訂刪改,稱呼也從海淵之土變為「常世國」,隨後變化為「白夜國」。後因海祇垂憐,淵下之民復歸海面。但總序之「海淵之土」有特殊意義,不做統一改訂。)
+
+-風與水之事
+白夜國土沒有山之走向,討論山系沒有意義。但是我們之中的祭司和賢人察覺到了一點:就算是在這片海淵之下,仍然有「不滅風」和「水」的力量。「不滅風」,人格化稱之「常世大神」,或者詩體修辭為「千風」、「時之千風」;「水」則是深海龍蜥的龍蜥界之力。
+我們已經有了一門學問推算「陽炎」與風、水之關係。所以在興動土木之前,需要考慮水文與不滅風的影響。
+
+-白夜國的邊陲
+白夜之國土,以三角三隅為標。曾經這裡就是人類勢力與龍蜥勢力拉鋸的極限了。
+三角在白夜國時期修建有三界塔,用來調和三界。古時的名字已經失傳,在海祇到來之後,才改了現在的名字。
+三界塔非常重要,並且不處在風與水的體系下。甚至與之相反,它們負責平衡整個白夜國的傾向,控制著白夜國的風與水。
+一旦三界塔出現問題,整個白夜國將有大災。因此它們由秘法隱去,僅能由巫女與御使喚出。
+
+-狹間之街
+最早狹間之街夾在山壁和方圓之地中,因此才被稱為狹間之街。但是隨著白夜國極端異常的地理變動,幾百年內,方圓之地就崩落進了深淵。狹間之街反而成為了一片廣闊。
+
+-蛇心之地
+這裡自先祖發現之日起,就存在一個神奇的現象:空間會在某一處交疊。後來這個現象被我們的先人利用,修建了蛇心的祭壇。人們使用這個地方保管秘密、囚禁犯人,並且崇拜幻想出來的大蛇「奧羅巴羅斯」。
+最早這裡叫做德爾斐,意思是蛇之地。後來海祇大神到來,蛇之地的名字並沒有改變。一般古早繪畫,無鱗蛇為「奧羅巴羅斯」,有珊瑚的蛇為「遠呂羽氏」。
+
+-大日御輿
+最早的名字是「赫利俄斯」,乃是賢人阿倍良久所設計的高塔。風、水之中屬黃。
+根據預言,它應該就是賢人所展示的太陽,用來照亮沒有見過光的洞穴。同樣,根據預言,它後來也被用來投下巨大的影子。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book335_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book335_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..74c4e94d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book335_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+…自今日起,龍嗣之實驗課題改為海祇大御神親自指定之課題。海祇紀年元年之前所有檔案全部銷毀。卷宗序號廢止阿爾法、貝塔、伽瑪、德爾塔、艾普西隆古海祇語字歸檔分類法,啟用地、水、火、風、乙太、虛空為新分類。
+注經與引用應寫於(【】)內。依序寫明卷宗頭-序號-題名-著者。著者可以忽略,或寫研究所內之號,嚴禁暴露研究人員之古白夜國/淵下宮名或現代海祇/鳴神/稻妻式名字。
+不要在實驗紀錄裡寫日記、情書和幻想小說。
+
+…
+龍嗣(以下通稱深海龍蜥、龍蜥)的進化能力有目共睹。(【水卷-壹〇壹-龍嗣的進化·一】)。
+我們嘗試降低幼年抗高溫龍蜥生存空間的溫度。牠在成年之後變得衰弱。恐怕是因為牠身體中並沒有對抗這種環境的「種子」。但是牠的子代卻全部擁有了高體脂、多眠、冰元素的特性。(參看正文背後的實驗資料。樣本三出現特異資料是因為我助手同情抗饑餓對照組的實驗對象,私下進行餵食。)
+此時再將牠們的子代送入酷暑環境,牠們和曾祖代一樣,成年後選擇了抗熱特性。只不過目前沒有出現火元素特徵。
+尚不足以得出結論,但是可以印證猜想。深海龍蜥可以在成年前自由覺醒自身的「種子」。而龍蜥母體在遭遇未曾見過的嚴苛環境時,可以編制新的「種子」留給子代。
+深海龍蜥在於我們淵下宮民遭遇之前,體內就潛藏著一整個軍械庫了。
+…
+
+智慧實驗的結果令人驚訝。(【虛空-貳零柒-龍蜥的智力研究】)。通過懲罰、獎勵並行的機制進行篩選(其實根據之前的研究,篩選並不必要。龍蜥每個個體都是完美適應者),四代後的龍蜥,語言理解能力已經逼近十二歲智力水準的人類學童。或者應該更嚴謹點說,龍蜥們本來就擁有自己的交流方式,牠們在此是展現出了學習的能力。
+我們認為應該停止這個研究。不然上一個寫龍蜥人幻想故事的傢伙被開除可能會顯得我們見識短淺。
+根據預言,水之龍王會以人形誕生。我們絕不能讓這件事發生在淵下宮。
+…
+之前的移植都失敗了。(【虛空-玖零柒-海祇大御神特令·一】)。因為容不下海祇之血,龍蜥的身體會出現各種不良反應。不知道是不是因為仍然不夠強大。通過規劃龍蜥的進化路線,我們已經培育出了理論上最強的龍蜥才是。
+…
+
+移植基本算得上成功。(【虛空-玖零柒-海祇大御神特令·三】)。排異原來是龍蜥作為光界生物(或稱元素生物),與大御神以及珊瑚眷屬之人界力相殺的原因。
+
+所有實驗紀錄卷宗作結。實驗於此竟,所載並無一龍嗣因實驗殞命,皆得壽終。
+禮讚海祇大御神之慈心。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book336_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book336_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f04df068
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book336_CHT.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+謎面1. 什麼東西清晨四隻腳,白日兩隻腳,夜晚三隻腳?
+謎底:中午化身成人去參加了舞會,摔斷了腿只能拄拐杖的龍蜥。
+這個答案其實是賢人們最喜歡的,往往也只有小朋友們才能答對。龍蜥化人對大人來說是一種恐怖的陰謀,根據古代預言,水之元素龍王一定會以人形重生。對於孩子來說,則揭示了相互理解的可能。
+但是這樣把龍蜥弄得可愛也有其弊病。雖然消解了恐懼,卻也讓孩子們失去了警戒。
+(深海龍嗣們進化出了其他元素,失去了純粹。牠們族群已經不會誕生龍王了。)
+
+謎面2. 此物只有嘴一張,腿數卻是四、二、三。什麼事物乏術化他形,卻可以尋見地、海與天空。什麼事物行走用的腿越多,生息氣力就越孱弱?
+謎底:人。
+人在嬰孩時代用四肢爬行;長大之後,就開始兩腿走路了;等到了老年,就只能拄拐了。毫無疑問,這個經典謎題的答案是人。
+
+謎面3. 什麼事物只有一張嘴會說話,腿數卻是四與二。
+謎底:畜牧的生活。
+這個謎語非常古老,我們以前只能從文本上理解畜牧的意思。四條腿指的是「尼烏」、「宇麻」和「林彘」這類生物。在白夜國崩落地底之後,這些生物因為缺少繁衍的環境和食物,也在兩代內滅絕了。
+海祇大御神到來之後的這段時間裡,有一些住民已經去往海面開拓家園、交流文化了。因此我們得以勘校這些生物的通名。根據御使與大御神的預言,我們遲早有一天會全部去往海面上,所以校正名字是很必要的。
+「尼烏」為牛,「宇麻」為馬,「林彘」為林豬。
+
+謎面4. 有一對姐妹,她們每一天都會生下對方。請問她們是誰?
+謎底:日與夜,或白夜與常夜。
+這個謎語很好理解,日夜輪換。在白夜國則是大日御輿的白夜與常夜輪轉。雖然大日御輿建設完成之前,一直都是常夜,但是並不影響曾經人們見過白晝之光。
+順帶一提,白夜國特殊的蜃樓現象與罪影的名字最早都叫「愛多隆」,人們認為二者本質一致。後來隨著海祇大御神到來,人們理解了這兩種現象,自此命名才分開。雖然並無白日,但是白夜裡出現的蜃樓幻景仍然被叫做「陽炎幻」,常夜中的則被叫做「不知火幻」。隨著時間推移,兩者因原理一致被統一叫做「陽炎幻」了。
+
+謎面5. 我是光明之父的晦暗子嗣。我是無翼的鳥兒,由地升天。見我者流淚,並非出自哀愁。微風吹拂,我剛出生便消逝。
+謎底: 答案是煙。鳥兒是一種會飛有翅膀的生物,淵下宮見不到很正常。
+
+謎面6. 一個父親有十二個孩子,每一位又各自有六十位容貌各異的女兒。這些女孩一位白一位黑,如此反覆。他們一家全都不朽,只是會暗暗凋零。請問父親是誰?
+謎底: 答案是「年」。六十位黑白相間的孫女可能會讓白夜國之民一下子想不明白。但是理解了謎題4就知道是怎麼回事了。
+以及這謎題遠古時期還有個後續版本。大概意思是,每個孫女又各自有十二個孩子,每個孩子為他們的母親生下了六十個外孫。外孫們也有自己的六十個孩子,每個孩子又有自己的子孫。直到最後,所有的子孫們共同產下了唯一、原初的後代。這個後代就是常世大神,也是一百四十億個「年」的母親。
+海祇大御神禁止了這個謎題的流傳。
+
+…
+
+「附錄」- 歷史人物、傳統姓名-鳴神式改稱法
+
+卡伊洛斯-常世大神
+…絲-有栖
+阿布拉克-阿倍良久
+喀戎-華…
+斯巴達克-須婆達
+艾瑪-繪真
+…-鯉
+安提戈涅、安提戈努斯-安貞
+…
+…
+厄爾玻斯、厄伯斯-艾波西、烏帽子
+厄喀翁-江木
+烏代…-宇坨
+阿斯克勒庇俄斯-栖令比御
+…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book337_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book337_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a4a646e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book337_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——末吉——
+晴朗的天空突然颳過一陣風,它預示著什麼?
+雖然有在原地打轉的感覺,但這只是暫時的。
+留心出現在身邊的人,雖然都是熟悉的面容。
+可你的命運,卻會因為他們的存在悄悄改變…
+
+今天的幸運物是:來自遙遠異國的蒲公英。
+隨風而起的種子,是你最好的象徵。
+飛翔吧,漂泊吧,跨越大海,行至遠方。
+但總有一天,你將不再漂泊。
+總有一天,你一定能成為你希望的模樣。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book33_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book33_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8e68ff00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book33_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+六侏儒表面上忠於公主和王子,時刻陪伴著他們的新主人。但畢竟他們是夜之國的惡劣造物,腐爛的元素時刻在血管中流淌。去往光之王國的旅程漫長艱險,在苦難的催化下,邪惡如真菌般在侏儒心中萌發。
+惡意從膽怯中孳生,陰謀在惡意中蔓延。六個侏儒聚在一起,惡毒的計謀生根發芽。
+盲眼的侏儒張開灰白的眇目,貪婪地嗅著陽光的氣息:
+「何不讓王子與我們永遠同在,比起迷信虛妄的承諾,何不攫取觸手可及的日光,照亮未來的方向?依我所看,這才最有遠見。」
+癡愚的侏儒摸摸癩疤滿布的腦門,不知饜足地吞食著空氣中光明的味道:
+「嘿嘿,我、我說,我們不如劫來王子為己所用,從而……從而……腦聰目明——這才是最智慧的做、做法!」
+膽怯的侏儒揮舞著小小的拳頭,怒目圓睜,尖聲叫嚷:
+「那小子不過是救了我們一命,竟然這樣趾高氣揚起來,拿我們當成下人任意使喚,我要求和他對決!」
+萎縮的侏儒輕蔑地眯起褶皺般的雙眼,臉上的溝壑擠在了一起:
+「夥伴們,你們在夜幕中蜷縮太久,一個個鼠目寸光,殊不知新的生命才是我輩延續的希望。依我所見……把這王子的身軀漚成肥料,或許能給我的花園帶來些新顏色。」
+無慮的侏儒愁眉不展,哀聲連連:
+「我們還是速速了結這樁醜事為好……若不是他們出現引動我的邪念,我怎會落得躊躇哀嘆?」
+在場只有一個侏儒閉口不言,他的心中並非沒有邪念,但背主負恩的罪惡攫住他的心臟,卡住他的喉嚨,讓他連最簡單的話語也吐不出半分。雖說如此,私念終究壓倒了羞恥,這侏儒同意了夥伴們的陰謀——他在王子的飲水袋裡加入了迷醉的魔藥。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book343_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book343_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book343_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book344_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book344_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3dcba9ead
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book344_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+安東·梅利尼科夫老兄:
+
+抱歉,時局突變,補給站已經被關閉了。之前還說等你上來,再一起喝兩杯「火水」,現在看來是沒辦法了。
+我私下留了些食物,應該足夠短期消耗了,希望你們能夠自行取用。
+抱歉,身為朋友的立場,我只能做到這些了。之後再遇到的話,我們就只能成為敵人了。雖然我明白,地面上發生的事情與你的任務可能並無關係,但希望你們能夠理解,我們是無法原諒這種侵犯行為的。
+正如你聽命於至冬國的女皇而戰,我們千岩軍也要保衛我們的家鄉,我們都需要各自為重要的事物負起責任。
+
+祝你好運 彦博
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book345_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book345_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed1dc88ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book345_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+尼古拉的信
+
+致親愛的姐姐卡佳:
+
+聽大尉說妳最近要調來這裡加入我們的部隊了。一想到我們終於能夠團聚,真不知該如何表達我有多麼高興!
+出發前妳交給我的巴拉萊卡琴我還一直隨身帶在身邊。修修補補,換掉了之前我們不小心弄壞的琴碼,現在琴聲順暢了許多。
+不過事先聲明:這把琴歸我保管,我可不會再還給妳了。老姐妳笨手笨腳的,再把這上年紀的老夥伴弄壞的話,我可不想再修一遍了!
+對了,我又學了兩首新曲子,等妳來報到,我就在篝火前給妳露兩手。就像很久以前那樣,我們在爐火前彈琴唱歌,講些笑話,期待著女皇陛下在新的一年為「壁爐之家」的兄弟姐妹們賜下新的禮物…
+只不過這次呀,我們都已經不再是無憂無慮的孩子了,都背負了更大的責任,更深的思慮。
+
+為了這次相聚,大尉給我們特准了半天的假期,就請老姐妳帶酒和甜點過來,讓我們盡情敘舊吧。我有好多故事等著要給妳講呢,我相信在妳駐紮的地方一定也發生了許多有趣的故事吧!
+順便一提,如果見面發現我又胖了,老姐妳可不要取笑我!而且我也會注意妳有沒有發胖的!
+
+熱切期待著此次相聚
+尼古拉·雪奈茨維奇
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book346_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book346_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f100eb77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book346_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+……
+在這一瞬間,金髮異人開始高速旋轉!瞬間化解了浪人的攻擊!
+金髮異人在旋轉中揮舞長劍!劍刃中充滿了殺伐之意!「咿啊!」
+浪人吐出一口鮮血!「咕哇——!」
+金髮異人在旋轉中揮舞長劍!劍刃中充滿了殺伐之意!「咿啊!」
+浪人吐出一口鮮血!「咕哇——!」
+金髮異人在旋轉中揮舞長劍!劍刃中充滿了殺伐之意!「咿啊!」
+浪人吐出一口鮮血!「咕哇——!」
+金髮異人在旋轉中揮舞長劍!劍刃中充滿了殺伐之意!「咿啊!」
+浪人吐出一口鮮血!「咕哇——!被幹掉啦——!」
+……
+在無盡的旋轉中,金髮戰士化為了金色旋風!金色旋風覆蓋了一揆館土俵的每寸角落。想必觀眾當中擁有劍豪般動態視力的人已經看出來了,這位金髮異人所使用的正是在古武術中也被視為禁忌的「苟蘭茄大龍捲」!
+受到「苟蘭茄大龍捲」連續攻擊的浪人,噴出了有如影向山一般高的血柱!噴射的反作用力將他極速向後拋去,速度產生了能量,能量轉化為物質!從物質中誕生了「妖怪大暴動·百鬼夜行」的景象!這就是自古就被封印的「禁奧義·苟蘭茄大龍捲」的威力!
+浪人狠狠撞在場館的牆上!牆壁裂開了,場館外…
+……
+【後面附帶了一張紙:「對戰鬥的描寫非常生動!閱讀的時候,彷彿正置身於百人一揆的會場,與茅葺老師一同觀看其中的熱烈戰鬥呢。不過,不知茅葺老師是否曾經考慮過其他之類的發展方向呢?比起創作小說,茅葺老師的風格或許更加適合話本、漫才呢。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book34_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book34_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f70b2fbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book34_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+此時的公主正在沉沉夢中,尚不知險惡的命運將如何把她與愛人玩弄在股掌之間。而侏儒們早已在夜幕下行動起來。
+就這樣,趁公主熟睡,當王子因魔藥而昏沉,六侏儒實施了他們邪惡的計畫。
+在沉沉的睡夢中,公主尚不知王子遭受了怎樣的摧殘。她夢見愛人的身軀化作五色的霞光,如綢緞般飄散。甜美的日光終於突破深黑的雲層,灑落在諸多活物之上。她夢見霞光落在碧藍的湖泊裡,湖水因而清新甘甜。漆黑的丘陵被塗上了色彩,破敗的城垣變成了糖果般的城堡。但當公主呼喚光之王子的名字,答覆只是疑問的迴響。
+可憐的公主尚不知道,也無法得知,王子再不能回應她的呼喚。
+無星無夢的深夜中電光閃爍,雷霆迴響。六個侏儒如願以償,便支起大鍋,用腥臭的苔蘚與劇毒的蕈菇熬出濃湯。但就在兇手們欣喜之時,王子破碎的靈魂使出最後的力量,向六侏儒施下詛咒。從此侏儒的餘生如被大釜煎熬,再也無法接觸光芒。
+然而六侏儒中間有一位,不知是畏懼詛咒的報應,還是心存一絲對公主的忠心,趁同伴歡飲時,悄悄用骯髒的桌布捲走了王子的殘軀。這竊賊回到黑暗的森林中找尋公主,希望能尋得喚回王子的辦法。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book353_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book353_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e508511f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book353_CHT.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+致勘探隊的各位:
+
+此次不辭而別,實在抱歉。
+志瓊感謝勘探隊的各位前輩一直以來的關照,但這次恐怕沒有辦法同大家一起並肩工作了。
+
+瑾武姐,請不要為我的離去生氣傷心。相信妳曾照顧過不少不爭氣卻不甘心屈服於命運的年輕冒險家,而我只是其中一個笨蛋而已。希望我的任性不要令妳頭痛,希望我的離別留給妳的只有美好的回憶。如果我曾擁有過家人的話,那麼妳就是我最親密的家人…我有太多太多的故事沒來得及和妳分享,碩果僅存的就只有地圖上那些並不高明的地名了。只可惜就連地名,我也沒能來得及多加斟酌、查詢典故,為妳和大家留下更好聽的名字。
+不論如何,感謝妳一直以來的保護與照顧。但比起永遠受到長輩照料,我更喜歡自己孤身一人親身體驗一段真正的旅途。
+
+海迪夫先生,請原諒我的任性。我能夠理解你有你自己的考量。或許正如你所說,層岩巨淵之底的秘密確是並非普通人所能探尋的超凡之物。或許正因如此,沒有「神之眼」的我才會這樣舉步維艱…
+但我依然忍不住任性地猜測,假如萊納德、斯坦利或羅爾德,這些大名鼎鼎的凡人探險家曾看見我所見到的盛景,曾與我共同漫步在深邃陰暗的古老岩石廳堂,目睹黑紫色泥潭如岩漿湧流、剔透的湛藍晶石懸浮空際,古老殘破的石碑記載著舊日的地圖,以及其它許許多多難以言喻的奇蹟的話…他們這些偉大的冒險家是會為保全生命望難而退,還是說,如愚魯的我一般,即使不顧卑下平凡的生命,也要探求深邃難測的天地之道呢?
+身為學者,並且與我同為凡人的海迪夫先生你,當遇到這樣的境況時,又會如何抉擇呢?
+
+克里托夫,我之前的不信任與一切任性之舉,希望請你不要介懷。我並不討厭你,雖然你來自盜寶團這種非法組織,平時也總是賊眉鼠眼、鬼鬼祟祟,一副討人厭的模樣,為大家調飲料的時候不太注意衛生,對瑾武姐沒大沒小的,在礦下也不在乎總務廳的安全規定,百般警告都不太愛聽…儘管你有這樣那樣的毛病,但那都不重要。身為朋友,我很遺憾沒能更早認識你。
+
+由海迪夫出資,沐寧邀請各方人員組建的地質勘探隊。\n其主要目的在於深入層岩巨淵,收集地脈活動數據。
+
+{NICKNAME}前輩,感謝旅途中一直以來的陪伴,感謝{F#妳}{M#你}的教導,感謝{F#妳}{M#你}在險境中的搭救,對於這一切,我沒齒難忘,並深深內疚於無力相報的現實。能夠操使元素力量冒險旅行的{F#妳}{M#你}是神的寵兒,但我仍然想要知道,儘管或許我永遠也無法知道了…{F#妳}{M#你}如何看待我們這些凡人?
+
+在英雄與夜叉隨岩王帝君征戰的遙遠時代中,在神靈斷岩作山、投石成海的古老年代裡,渺小一如我們的凡人,未曾獲得神的注視與認可的我們,究竟是怎樣的存在呢?平凡的愛恨,平凡的幸福與苦難,平凡的成就,平凡人共同構成的糾葛與牽絆…如此種種,確實是神靈不屑一觀的景象嗎?古老的神之所在,凡人無法解釋的景觀,真的是平凡的勇氣也無法克服的禁地嗎?
+
+如今帝君已然逝去,如此多嘴可能有所不敬…
+但與那些因偶然的懷有神恩的受選者相比,我們這些神明視線之外的凡人偶然而生,卻一如既往用心保留的夢想,不願因窮困而碌碌終生的小小願望,以及忙忙碌碌的人生…一言以蔽之,不甘被遺忘的心情,以及為不被遺忘而拼命做出的微小努力,或是懷著平凡的勇氣而每天都在堅持的勞苦工作…難道是全無意義的舉動嗎?
+將自己懸吊在萬仞高崖之上作業的採藥人、視地動傾覆的危險如日常茶飯的礦工,為數層樓高的巨艦敲下每一顆釘子的工人…倘若他們的努力被視為碌碌,被眾人遺忘也是常態的話,難道諸神對於人們願望與尊嚴高下的區分竟如此荒唐嗎?
+
+懷著這樣的問題,我追隨著前輩{F#妳}{M#你},挑戰著層岩巨淵深處的未知與危險,挑戰著自己身為凡人的極限。不敢自誇「征服」或「探索」,至少我希望能夠將層岩巨淵收入我所繪製與編校的地圖之中,給我所踏足過的地點、給層岩巨淵地下變幻多端的景觀留下屬於凡人的名字,屬於我的名字。
+愚鈍如我,相信只有這樣,才能激勵同我一樣的後來者,告訴他們,一個不被神明遴選的凡人究竟能走多遠的路,留下怎樣的篇章。
+
+前輩,請不要擔心我不辭而別。我的旅途還遠沒有結束。等到歇息告一段落,我就要繼續向深處前進了。感謝前輩為我打開的前路,我將順著層岩巨淵深處的通路繼續冒險,直到再也走不動為止。
+勘探隊的各位,祝你們好運。
+希望在並不遙遠的將來,我們仍會在旅途中相遇。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book354_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book354_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb2235db5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book354_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+開幕前兩日
+船隻與嘉賓資訊:大型客船,蒙德吟遊詩人數人,畫家白堊及家屬。
+預計到港時間:早8時。
+
+開幕第二日
+船隻與嘉賓資訊:大型客船,璃月書法家、畫家、機關棋譚棋手數人,作家枕玉。
+預計到港時間:早10時。
+
+開幕第三日
+船隻與嘉賓資訊:大型貨船,船隻經停,一人。
+預計到港時間:早9時。
+
+……
+
+新刊發售會次日
+船隻與嘉賓資訊:小型客船,兩人。
+預計到港時間:早10時。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book355_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book355_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..11aebc548
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book355_CHT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+關於「五歌仙」:
+五歌仙是稻妻古代的傳說人物,因為能歌善賦而得到「五歌仙」的美名。據說他們的作品深得將軍大人喜愛,每年五人將新作集結成冊後,都會派出一人前往天守閣,將詩集獻給將軍品鑒。
+五歌仙分別名為「翠光」、「葵之翁」、「赤人」、「墨染」與「黑主」。
+五人真名現已不可考,一種流傳較廣的說法是:因為五歌仙故事曾被大量搬上舞臺,為方便觀眾辨認角色,便以綠藍紅白黑五色戲服加以區分,久而久之,觀眾便以角色的代表色為歌仙命名。不過也同樣找到了「翠光因其草庵名『翠光堂』而得名」、「赤人因喜愛在作品上加蓋朱印而得名」之類的說法。
+……
+
+關於「五歌仙故事」:
+五歌仙的形象深入人心,以他們為主角的作品也一度在稻妻十分流行。
+遺憾的是,雖然世間曾流傳過許多內容各異的五歌仙故事,但時至今日,這些故事的具體內容已不可考。它們很有可能是在五百年前的大災時期散佚的。
+從現存資料得知,在五歌仙故事創作的鼎盛時期,這些故事基本都遵從相同的格式:以四首詩為一組,每首詩以一位歌仙的視角展開敘述,四首詩合在一起構成完整的故事。有趣的是,這些故事裡似乎都沒有「黑主」視角的獨立篇章。
+……
+
+五歌仙個人資料彙總:
+翠光:愛飲酒,平民出身,性格灑脫不羈。一說翠光因為居住的草庵名為「翠光堂」而得名。
+
+葵之翁:擅長弈棋的老者,除詩歌外,也有小說作品傳世。一說他成名較晚,真實身分是幕府官員;另一說他並非人類,而是長壽的妖狐所化。
+
+赤人:擅長劍術,極有可能是武人出身。一說赤人因為喜愛在作品上加蓋朱印而得名。
+
+墨染:曾是巫女,擅花藝、舞蹈,後擔任將軍身邊侍女。一說墨染在成名後辭去官職,專心創作,另一說墨染直到晚年依舊陪伴在將軍身側服侍。
+
+黑主:資訊較少,真實身分不詳。或許正因為此,黑主在故事中的身分和性格設定,比其他人都要更豐富多樣。
+……
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book356_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book356_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..76f8c2484
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book356_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+五歌仙容彩·翠光篇
+
+吾之草庵遠俗世,奈何浮名惹塵囂。
+翠衣彩捲登天守,葵稿青詩遺頁章。
+泥首但求平聖怒,捶顱狠憶語倉皇。
+昨夜酒肆酩酊醉,眠時身側影徜徉。
+定是奸人竊詩去,我顏盡喪御堂上。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book357_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book357_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5dd982f51
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book357_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+五歌仙容彩·葵之翁篇
+
+少時玄冕列朝堂,老來松影朧月光。
+忤逆之舉非本願,性命遭脅實相強。
+匆匆步履覓舊作,惶惶殘稿懷中藏。
+箇中緣由悉不知,只因秘客性乖張。
+猶記此詩憶赤人,故知飄零情何傷。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book358_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book358_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e97064ef0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book358_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+五歌仙容彩·赤人篇
+
+我輩久承顯赫名,少年意氣躊躇志。
+每詠新詞綴朱印,便得美號天下知。
+豈知去歲文章會,吾竟竊作前人詩。
+欺瞞盜取無可恕,野色蒼茫棄置身。
+五色華光再不復,恰似人間無常事。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book359_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book359_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd1f88f42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book359_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+五歌仙容彩·墨染篇
+
+
+清溪善洗沉書冊,澄波易染浮本相。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book35_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book35_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d03c5637d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book35_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+那侏儒攜王子的軀體鑽進陰濕的灌木叢中,遠遠地離開了邪惡的同伴。侏儒沿著陰暗的獸徑伏行,尋找著純潔的泉源,那裡是公主沉睡的地方。
+
+然而侏儒有所不知的是,惡毒的夜母早已明瞭公主的所在。無聲無息之間,夜母跟隨在侏儒背後。像追蹤獵物的野貓,從容不迫的暗影掩蓋了月亮與零落的星光。
+當侏儒抵達時,公主已不見身影。隨著夜梟淒厲的悲鳴,夜母從腐朽的泉水中升起。
+「可笑的造物,你可是來尋找你的主子?」夜母露出兇險的微笑,散發著深淵的氣息。
+「若果真如此,不幸的東西,恐怕你尋到的只有絕望。」
+「那愚昧的公主,已被我釘在重重枷鎖之間。我讓月光的王國在她眼前崩裂,又向她的臣民降下詛咒,從此使他們徘徊在半生半死的境地,不再有魂魄,也不再有月光。」夜母的聲音如同雨滴落在頹敗的墓牆上。
+「可憐的侏儒,你真該看看,你的主子目睹這一切時,臉上是何種模樣。」
+侏儒的內心被恐懼充斥,仿佛被夢魘壓緊了胸膛。
+夜母輕蔑地撇下她的造物。但不知是出於殘忍的惡意,還是心血來潮的一絲憐憫,她為這醜陋的侏儒留下了一線希望。
+「千百年後,我的大敵將會降臨,他的手上持著昭告黎明的利劍,身上的盔甲反射出耀眼的日光。他將毀壞我的國度,讓王子的朽屍從墳塋中破土而出,令公主解脫暗夜永恆的折磨。直到那時,你盡可與我為敵。因為除了預言中的大災,我從不懼怕夜之國裡的挑戰。至於你,毒害主人的惡奴,當報應來臨,自有屬於你的下場。」
+說完,夜母的人形分崩消融,化成污泥與毒蟲散入泥潭。
+在悲傷與悔恨之中,侏儒如喪魂魄。他將殘軀藏進一處樹洞,便孤身走進夜幕,踏上了流放的路途。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book360_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book360_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b26366ad8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book360_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+五歌仙容彩·墨染篇
+
+詩女徹遍閱彩捲,赤印不著盜文章。
+清溪善洗沉書冊,澄波易染浮本相。
+風流句篇水難洗,齷齪罪詩墨自消。
+葵翁覓詩從旁過,正作追思故人詞。
+一番風波復未平,又是御所採詩時…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book361_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book361_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book361_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book362_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book362_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..70da4f8bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book362_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+致讀信之人:
+吾楓原義慶終其一生,始終受困於某一「秘密」,而今吾已時日無多,思前想後,最終決定將此事和盤托出。
+當年,吾與社奉行神里大人追捕叛逃刀匠之時,並非為叛逃者所傷。
+事實上,是夜,我等循著線索來到岸邊時,未見任何刀匠蹤影,卻僅有一名傾奇者現身。傾奇者自居幕後主使,聲稱已等候我等多時,揚言絕滅雷電五傳。
+此人身手遠非常人能敵,僅須臾之間,我等隨行武士便被盡數擊倒。神里大人身受重傷,吾則因為被劈中了頭頂斗笠,才僥倖逃過一死。
+傾奇者再有一擊便可取吾性命,但見吾長相,卻不再攻擊,而是厲聲逼問吾與「丹羽」有何瓜葛。吾只得作答此為家父舊姓,家父失蹤後,吾便被楓原主家收養。
+傾奇者聽後不再言語。沉默許久,忽道:「告知她,吾名『國崩』。」隨即轉身離去…
+
+鍛刀不利,乃此傾奇者篡改大御所大人圖譜所致。神里大人雖知此事意義深重,卻因人言可畏,恐為外人陷以勾連重犯之罪,則吾亦遭株連。病重彌留之際,仍堅稱我等被叛逃者所傷,誡吾三緘其口。吾感激大人體恤,又因囿於時局,只得將此事深埋於心。
+身為楓原一族之長,吾深以「一心傳」沒落為恥;但身為人父,只求子孫平安順遂。讀信之人若為我楓原家後人,切記不可盲目追覓舊日敵讎,為往昔繁務所羈絆,終至迷失自身之境地。
+
+楓原義慶手書
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book36_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book36_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..607e083e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book36_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+許多年後,當戈德森被自己布下的倒霉捕獸夾夾住腳踝,他一定會想起父親帶他進城參加羽球節慶典的那個下午。
+戈德森的一生無疑是不幸的,但他從未記起自己的不幸從何開始。他的童年在清泉鎮度過,泉水精靈的看護下,這裡的獵人們過著平靜無憂的生活。
+戈德森七歲那年夏天,父親帶他進蒙德城看羽球節的馬戲表演。這是戈德森平生第一次進城,糖果和烤肉的香氣、閃爍的彩色紙片與燈光、馴野豬的小丑與變戲法的魔術師令他目眩神迷。
+在光彩奪目的童年記憶中,戈德森依稀望見父親走入慶典人群,穿過排列著大字「堆高高大賽」的木架拱門,與他漸行漸遠。但他的注意力卻被閃亮的泉水精靈吸引。
+或許等他再長大幾歲就會明白,慶典上的精靈不過是以二十摩拉的日薪雇來的演員,但幼年的意識總是充斥著幻夢與想像。
+戈德森在泉水精靈溫柔的故事中入睡,在千年無窮的迴圈夢境中孤身一人流浪探索。在一個冒險家的夢中,他看到古老浮雕的口中湧流出鮮美的虹色果漿。戈德森正欲上前端詳,夢境卻被一陣喧嘩擊碎。
+「快跑!」父親驚恐的胖臉沾滿了果汁與肉醬,佔據了他的視野。
+越過父親的肩膀,戈德森看到一座烤肉巨塔聳立在紅色的暮光裡,在觀眾的驚呼聲中正漸漸向這邊傾斜——
+
+戈德森的父親在奪路而逃時撞倒了一位胖太太,自己也閃了腰,腿一軟便將全身體重壓在了兒子身上。接著,傾倒的烤肉又和著人們的尖叫砸了下來…
+騎士團花了三天時間才完全清理乾淨遍佈廣場的烤肉、生菜和各種五顏六色的食材,抬走那些被肉汁浸泡入味的觀眾,並且不得不宣佈以後的羽球節慶典都在城外舉行。
+就這樣,戈德森家裡一夜之間少了兩個獵人,卻多了兩個病人。而他們得到的唯一補償,是遲了兩天才寄來的冠軍鍍金獎牌。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book371_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book371_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..42806f559
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book371_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+「艦長,請恕我直言,剛才的會議上您一直都在睡覺吧。」
+「喔,被發現了啊。」
+「雖然您坐得筆直,但這種事我已經見了太多了。艦長,別把武人的修行成果用在這種地方。要是被艦隊司令官大人知道了,可不是一篇報告書能解決的。」
+話雖如此,但瑪哈斯蒂心裡很清楚,至少現在,整個艦隊沒有人敢動他的上司。聯合艦隊司令部內維持著微妙的平衡,他的上司——備中九兵衛,那個新九郎,現在則被人用蹩腳的發音叫做「瑟米瑪魯」的中年艦長,正是各方勢力極力籠絡的目標,也是最有可能帶他們打破僵局的人。
+距離那件事,竟然已經過去了十年——
+新九郎暗暗地想。
+
+淺田村一役的勝利,在後來看,不過是新九郎軍事才能的小小施展;但對當事人來說,卻可謂災難的開端。
+大將軍果然還是不能放任這等足智多謀之人在山野遊蕩。
+新九郎不久後便被刺瞎雙目,投入大牢。
+直到五年前,今川氏被出身相模的大名多目氏結成的同盟大軍征討,取下了項上人頭。至此,整個國家的人民才終於有了安居樂業之日…
+上述那些話,是新九郎在獄中,聽新任的征夷大將軍親口所說的。
+百姓安居樂業的景象,新九郎從沒有見過,這位陌生的大將軍也絕不是仁義道德之人。但大赦天下拉攏人心,卻是不得不行之事。
+回憶到這裡,新九郎不禁唏噓:無論那時還是現在,自己都是不得已置身漩渦中心之人。
+
+「對於這個國家,我等是反叛者。而在這浩瀚宇宙中,我等亦如是。」
+將軍望著踞坐在地的新九郎,不以為意地說著。
+「帝國的賦稅,已不是這個宇宙邊境小小星球能夠負擔得起的了。而你的才能,也應該在銀河之中綻放。」
+「你的姓氏與名字,已經被今川那個奸人剝奪,但那樣的過去,就拋棄了吧。從此以後,你便叫做『蟬丸』吧。」
+
+是的,一個不再擁有過去之人,一個不再能用雙眼看到宇宙萬象之人,廣袤的宇宙就這樣在他的面前展開了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book372_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book372_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c55d1ad7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book372_CHT.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+人生有時候就是這樣。
+爸媽總說要明辨是非,衡量好壞,但現實永遠是在兩個壞的選項中選出不那麼壞的那一個。
+女朋友已經決定和我分手了,她還告訴我的上級說我有賭癮,現在工作也沒了。我可沒閒錢去做這種空虛的事,要是不交保護費,我爸媽的安全就難說了。
+然後他們罵我沒出息,不幹正事,也不存錢。
+我是為了誰啊…我也沒做錯什麼吧。
+要說錯的話,大概就是錯在努力也活不下去,想了結自己,還沒這個膽子。
+算了,等他們來了趕緊交錢。交完錢還得想想怎麼賺摩拉,不然只能吃海草了。
+來,不如我們再做一個兩壞之中選其輕的選擇吧。
+被一刀砍翻,或者被什麼飛來的石頭砸得腦袋開花,哪個會痛快點呢?
+「嗞嗞嗞——」
+從剛剛開始就有奇怪的聲音,怎麼回事…
+不會是要打雷吧?
+……
+醒來的時候已經不知道過了多久。
+我只記得失去意識之前,好像瞬間被某種尖銳的東西貫通了全身。
+「好像,不怎麼痛…啊?!」
+我被嚇得叫出了聲。
+這是我的聲音嗎?
+「啊,啊——」
+居然是真的。
+我抬起手臂,華麗的布料之下是無比白皙的肌膚。
+這顯然不是我的身體,但一時間我的大腦並沒有跳躍到那個顯而易見的答案。
+因為太不可思議了。
+我嘗試站起來,這才完整地目睹了這套衣服的樣子。
+每一個細節都無比華貴,只有至高無上的人才有福消受。
+難道說…
+「怎麼不是那小子…嗯?雷、雷電將軍?」
+擲地有聲的稱呼。
+對啊。
+我好像成為雷電將軍了。
+收保護費的海亂鬼們列陣排開,雖然看不到他們的臉,但看動作就充滿了戒備,還有些畏懼。
+這可是我從來都沒見過的樣子。
+「兄弟們,報、報仇的機會到了…」
+聲音很明顯地由大變小,他害怕了。
+不願在小弟面前丟臉,就這麼逃掉可不行,但他也早就想到了戰鬥的結果。
+人數在逐漸變多,十人,二十人,五十人…
+可能覺得能用人數彌補力量上的劣勢吧。
+但雷電將軍的力量,豈會和凡人放置在同一天平之上?
+「就用你們,試試刀吧。」
+屏氣,凝神,擺好架勢。
+命運即將改變,在這一刀之後。
+「無想…」
+……
+等等。
+「無想的一刀」,要怎麼用呢?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book373_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book373_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cbf676808
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book373_CHT.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+「歡迎回家,將軍大人!」
+
+八重政子穿著紅白相間的巫女服謙恭地跪坐在面前,毛茸茸的狐狸耳朵微微顫動,耳朵之下則是那個被萬千民眾仰視的面龐。
+「妳回來了,半個月前拜託妳的巡視領土的工作如何了呢?」
+「啊,不應該妳一回來就問工作的。那麼同往常一樣,是先吃飯呢?先洗澡呢?還是…」
+「喂,什麼叫『同往常一樣』啦!之前並沒有說過這種老套的回家迎接臺詞吧。」
+聽到我這樣的回應,紅白身影滿意地笑了:「因為看妳沒什麼精神嘛,那麼我繼續做飯了,今天做的是妳喜歡的奶油蟹蟹哦!」
+「好耶!是奶油蟹蟹,奶油蟹蟹!」
+
+我,雷電將軍,說的最多的話是「好耶」!吃的最多的食物是奶油蟹蟹,見的最多的人…呃,大體來說,我的生活裡只有兩種人:路人,還有一種便是那個毛絨耳朵,幽幽聲音的主人。
+八重政子,是神鳴大社的宮司,狐之血脈的延續者,「永恆」的眷屬與友人…頭銜多到很難記住,在稻光的民眾看來幾乎是和我一樣難以接近,難以揣測的存在。
+
+而就是這樣的八重政子,此時此刻正在津津有味地看著奶油蟹蟹的烤製過程。
+沒錯,用更簡潔的話來總結的話,我,雷電將軍,正在被宮司八重政子豢養著。
+
+不知道什麼時候開始,就已經習慣了這樣的生活。
+哪怕是拔出劍隨便揮了幾下,她都會興致勃勃地鼓著掌說:「好孩子好孩子」。哪怕是想在看《轉生成為雷電將軍,然後天下無敵》的時候順便吃些什麼,她都能迅速端出美味的奶茶與蛋糕來。她像是維護永恆一樣,細心地把任何煩惱的可能性都消滅在視線裡。對我來說,她就像傳說中的狐仙一樣,滿足我的任何心願。
+「奶油蟹蟹完成啦~那麼在享用之前,還是那個問題,巡視領土的工作…」
+
+政子回過身來,端上熱氣騰騰的奶油蟹蟹,香味在房間裡流淌。可是,我沒法回答她的問題,說實話,這是我今天糟糕心情的根源。
+正如我說過的,我的世界裡,只有政子,與其他人。
+除了政子以外,其他所有人見到我的反應都是一致的:立刻恭敬地伏在地上,口稱「將軍大人」,待我走遠之後,再長舒一口氣直起身。
+無論那個人是誰的妻子、誰的父親、誰的戀人、誰的英雄、誰的上司、誰的下僕,在我的面前,就都只會露出一種面孔,人們稱之對將軍大人的尊重,敬畏。
+但是他們不知道的是,我同樣害怕這樣的面孔,任誰都會害怕的吧:千百萬人,都只會對妳露出同一張面孔。
+
+正因此,我才會那麼依賴政子。
+正因此,我無法拒絕政子的請求,儘管我做不到,但是她讓我出去工作,我就會出去。
+不過我也確實不知道如何面對那千萬張相同面孔,不想面對,不能面對。只要能夠避免和他們接觸,哪怕被人叫做廢柴將軍也無所謂。
+可是,即便是心甘情願地做著廢柴將軍,來自政子的詰問卻是無法避免的。
+「為什麼不說話,將軍大人?難道…今天也是一樣,只是走出了天守閣大門,然後什麼都沒有做,直到傍晚才回來?」政子的聲音裡聽不出一絲的負面情緒,但正因為如此,我才更加不知道如何回答她。
+「那好吧,要好好休息哦,我還有些事情要忙,得先去處理一下。奶油蟹蟹記得吃完。」政子轉過頭,離開了房間。
+
+不知道為什麼,今天的奶油蟹蟹,一點味道也沒有。
+很快我就知道答案了。
+將軍大人是無敵於天下的,但是無敵於天下的將軍大人,也會被感冒所擊倒。
+吃完奶油蟹蟹之後沒多久,我就倒在了床上,頭很痛,不過這並不算什麼,對我來說有更加嚴重的事態發生:
+如果是平時的話,應該可以枕在政子的膝蓋上,聽著她的歌聲入眠。
+但是今天政子並沒有出現,御殿冰冷,額頭火熱,將軍床頭空無一人。
+
+她,有自己要忙的事情,她不僅是我的狐仙,也是神社的宮司。
+說不定她現在正在生氣吧,又或者在懷疑,整天「好耶」的我,真的值得她花費這麼多精力嗎?
+帶著這樣的疑問,我沉沉睡去。
+
+我做了一個夢,夢裡政子還是露出她那標誌性的笑容,手中拿著茶碗。
+「這是我特意調配的飲品,叫做『紫苑雲霓』。剛剛我去了一趟離島,買了一些來自蒙德的嘟嘟蓮,再加上薄荷,喝了它,感冒就會好起來哦。」
+大概是因為做夢吧,我並沒有足夠的力氣支起身體。
+「啊,將軍大人無法起身啊,那麼,且容我失禮一下。」她用了一種我連做夢都不敢想的方式,餵下了「紫苑雲霓」。
+我驚醒,剛剛的情景實在是超出了我的想像範圍,畢竟政子此時此刻應該還是在為我疏於政事而生氣。
+
+只是…嘴角為何是甜的?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book374_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book374_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..731202f32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book374_CHT.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+「所有的『嘟嘟可』早晚都會乘著風與海流去冒險。」一位溫柔又美麗的母親曾經這樣說過。
+就像她預言的那樣,我們的嘟嘟可,在聽到它的好朋友可莉決定去雷電的國度冒險時,簡直開心極了。
+和可莉一起享受「獵鹿人」餐館的美食,一起聽吟遊詩人演唱,當然是嘟嘟可喜歡的事情啦。
+但嘟嘟可更喜歡的,還是和可莉一起數天上的星星,一起把野花編成花環。
+畢竟,所有的「嘟嘟可」都渴望乘著風與海流去冒險呀。
+
+要前往遙遠的雷電國度,不僅得穿過狂風,還得跨越海洋。
+嘟嘟可不害怕狂風呼嘯,那原本是風之神的祝福。
+嘟嘟可也不擔心海浪翻捲,它可是個勇敢的孩子。
+
+但,嘟嘟可不願意讓可莉遇到這些危險。
+因為它是可莉最好的朋友,好朋友得互相保護才對吧。
+而且,嘟嘟可不想和可莉分開。
+沒有可莉的話,一切冒險就會變得像綻放不了的甜甜花,又孤獨又難過。
+就算走遍了提瓦特的每一吋土地,趟過了每一條溪流,也是沒有意義的。
+所以沒什麼好猶豫的,嘟嘟可要和它最好的朋友可莉,一起乘船去冒險!
+乘船的話就不能在風中自由飛翔,也不能在海中暢快游泳了,
+但可以擁有可莉的笑容,還有阿貝多哥哥的故事。
+還是很值得的嘛。
+
+
+
+在雷電的國度稻妻,花花草草是紫色的,魚兒和鳥兒也是紫色的,一切都是紫色的。
+要把它們都畫下來的話,阿貝多哥哥的紫色顏料會不夠的吧。
+不過可惜阿貝多哥哥沒有時間和可莉、嘟嘟可一起畫畫了。
+阿貝多哥哥是大人,有的時候,大人會有「大人」的事情要忙。
+不過幸好嘟嘟可的身邊還有可莉!
+可莉總有辦法找到開心的事情,嘟嘟可只要和可莉在一起,就永遠不會無聊。
+
+可莉在稻妻有很多很多朋友,榮譽騎士大哥哥,派蒙,還有宵宮大姐姐。
+他們所有人和嘟嘟可一起,在稻妻來了一次最開心的大冒險。
+呀嘿,大冒險萬歲!
+
+榮譽騎士大哥哥帶著嘟嘟可爬上了高高的影向山。
+大家爬山爬累了,躺在神櫻樹下呼呼睡起了大覺。
+結果一覺醒來,所有人都長出了天狗一樣的翅膀。
+可莉的翅膀是紅色的,宵宮大姐姐的翅膀是金色的,榮譽騎士大哥哥的翅膀是青色的。
+派蒙的話,沒有翅膀就能飛,所以派蒙就沒有翅膀好啦。
+大家的翅膀一齊張開,捲起了好大的風。
+「呼呼——」,把巫女姐姐的頭髮都吹亂了。
+不好,在巫女姐姐生氣之前,得快快飛走。
+
+大冒險真是太開心了,但是…「咕嚕嚕」,可莉的肚子叫了起來。
+嗨呀,怎麼把這件事忘了,好吃的點心是大冒險的重要一環啊。
+「釀姆釀姆…」於是大家買來了美味的糰子,一起開開心心分著吃。
+嘟嘟可和派蒙很快就吃完了各自的那份,吃得飽飽的嘟嘟可看著可莉的笑容,忍不住覺得——
+和可莉相遇,和大家相遇,是嘟嘟可能想到的最最最開心的事!
+
+
+
+啊,忘記了一件重要的事,認真說起來,看到這裡的你絕對算是這次大冒險的一員。
+一同冒險,一同歡笑,一同分享美食,經歷了這些的你當然是大家的好朋友啦。
+那麼,宵宮大姐姐放的煙花,你也一起來看吧。
+
+
+
+所有人都高高興興地看著煙花的時候,宵宮大姐姐說:
+「只要想像力沒有乾涸,心就比什麼都自由。」
+可莉也忍不住說:「我們是永遠都不會分開的好朋友。」
+你看,和好朋友們在一起的時候嘟嘟可多開心呀。
+現在,你也是嘟嘟可的好朋友了,那麼你也要開開心心,和好朋友們一起去經歷最偉大的冒險。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book37_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book37_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1c6faea4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book37_CHT.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+——蒙德篇——
+提瓦特地理雜誌特刊—艾莉絲的蒙德行記
+
+達達烏帕谷
+
+這座谷地中三個丘丘人部落人丁興旺,假如在山谷中心的窪地建立起一座巨大的球形旋轉牢籠,把周邊所有丘丘人抓來關進去的話,產生的動量或許能驅動蒙德城所有磨坊運轉至少五年。而假如把太老和體力耗盡的丘丘人送入磨坊加工成飼料,餵給那些強壯的丘丘人的話,或許還能夠更持久地產生動能,說不定能夠輕易驅動像至冬國那樣的龐大工廠!
+這在我看來完全可行。
+但當我向圖書館的麗莎小姐提起這個想法時,她看著我沉思良久,然後優雅地岔開了話題。
+
+摘星崖
+
+要說起來,風神可真是一個不拘小節的神哪。假如我是神的話,怎麼能受得了大地上遍佈著這樣粗心隨意的地形!如果在合適的位置安放足夠多且強力的炸彈,即使摘星崖這樣的龐然大物也會轟然倒塌,蒙德的地形也會比現在要規整很多。
+可惜那位看起來很油滑的騎兵隊長直接否決了我的提議,還建議我不要在摘星崖閒逛了。
+
+風起地
+
+這裡是全蒙德唯一一處地勢稍微平坦的原野,靠近中央的地帶生長著一棵格外龐大的橡樹。據說這裡是溫妮莎登天的地方,我圍繞大樹尋找了很久,並沒有發現任何發射設施遺蹟。
+我從周圍抓來了幾個丘丘人試驗猜想,但最遠也只是飛到清泉鎮那邊的獵人小屋,失望。
+
+鷹翔海灘
+
+由於不成功的實驗在清泉鎮引起了大恐慌,我被騎士團的琴小姐安排專人監護,只能在鷹翔海灘閒逛,這片地方無聊死了,無論天上傻傻轉圈的鷹,還是鼓鼓脹脹的風史萊姆都平淡無奇…最無法忍受的是我什麼都不能做!
+監視我的偵察騎士小妹倒是和小孩子玩得挺開心。
+
+低語森林
+
+蒙德的又一座森林,那位名叫安柏的偵察騎士似乎對這裡非常熟悉。安柏隨身攜帶的爆炸玩具非常有趣,經我改進的話不僅可以一擊將這座森林化為灰燼,甚至能動搖周遭的山石。
+我的提議好像把她嚇壞了,但爆炸絨毛玩具的確是一個我此前沒有想到的好點子。
+下次一定要試試。
+
+明冠峽
+
+終於甩掉了騎士團的跟蹤狂,我在果酒湖的西北岸找到了這處峽谷。古老的關卡依舊把守著這裡,但為烈風之王鎮守關隘的士兵早已不知所蹤。時間之風無心地刮過,只把毫無智慧的丘丘人和沉默的機械守衛留在這裡。
+使用丘丘人操控遺蹟守衛的實驗也失敗了,遺蹟守衛四分五裂,綁在上面的丘丘人更是慘不忍睹…原本完好的遺蹟也損壞了大半。
+
+風龍廢墟
+
+明冠峽通向這座龐大的古城遺蹟,乖僻的烈風之王迭卡拉庇安建造的都城。古城整體呈環形。在內環與外環之間,似乎所有人民都被事先安排好了各自的位置。正中央坐落著過於高大的塔樓,那裡就是烈風之王的宮城。
+企圖為人民設計生活的冷酷君王,其盛大的遺蹟卻無人問津。
+為了方便後來人登上高塔,我炸掉了幾座長廊。看起來效果還不錯,更有古跡的味道了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book384_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book384_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book384_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book385_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book385_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book385_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book386_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book386_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book386_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book387_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book387_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book387_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book388_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book388_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book388_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book389_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book389_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book389_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book38_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book38_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d04b9f10c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book38_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+——輕策莊——
+離開龍脊山脈,下到河灘,踏過遍佈荻花的沙洲,穿越遮天蔽日的竹林,我終於進入了輕策山。鞋子已經被水泡透了,衣服也濕了一半。雖說被瓢潑大雨淋成了落湯雞,不過幸好山莊長老們非常友善,讓我在集會大堂裡晾乾了衣褲鞋子,還為我準備了全新的換洗衣物和乾糧。
+輕策山莊有很多小孩子,很可愛,也很難纏;老人也很多,大家都無憂無慮地過著富足的日子。聽長老們說,年輕人大多去璃月港務工了,很多人已經在城市裡成家立業,每個月都會穩定地寄錢回來。後輩們見識了城市的繁華和便利,或許再也不會回來生活了。璃月港讓輕策山富庶安適,卻也令輕策山不可逆轉地漸漸老去。
+根據傳說,「輕策」一詞來源於上古魔獸「螭」。當然,如今的通用語稱之為「螭」,而「輕策」是在蠻荒時代璃月先民口中的發音。
+長老說,千年以前,摩拉克斯鎮服為害璃月的螭獸,螭死後身軀蜷曲轉為頑石,鮮血化為碧水,鱗片成為梯田,曾經的魔獸巢穴變成了如今的輕策山。
+但在簡略勘察過後,我認為這片山區大部分由因外力衝擊而破碎的巨岩組成,並沒有水元素魔獸的生命痕跡存留。或許其實螭的屍骸早已朽爛淨盡,而魔獸化作山巒的故事只是一個古老的傳說?
+接下來我要去絕雲間石林中的那座湖泊去瞧一瞧。璃月人傳說那裡有一座迷宮,據說仙人就隱居其中,希望我有發現它的運氣吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book390_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book390_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book390_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book391_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book391_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book391_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book392_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book392_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book392_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book393_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book393_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book393_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book394_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book394_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book394_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book395_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book395_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book395_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book396_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book396_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book396_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book397_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book397_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..984113d91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book397_CHT.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+「所有的『嘟嘟可』早晚都會乘著風與海流去冒險。」一位溫柔又美麗的母親曾經這樣說過。
+就像她預言的那樣,我們的嘟嘟可,在聽到它的好朋友可莉決定去雷電的國度冒險時,簡直開心極了。
+和可莉一起享受「獵鹿人」餐館的美食,一起聽吟遊詩人演唱,當然是嘟嘟可喜歡的事情啦。
+但嘟嘟可更喜歡的,還是和可莉一起數天上的星星,一起把野花編成花環。
+畢竟,所有的「嘟嘟可」都渴望乘著風與海流去冒險呀。
+
+要前往遙遠的雷電國度,不僅得穿過狂風、跨越海洋,還得經受恐怖雷暴的考驗。
+嘟嘟可不害怕狂風呼嘯,那原本是風之神的祝福。
+嘟嘟可也不擔心海浪翻捲,它可是個勇敢的孩子。
+至於劈里啪啦轟隆轟隆的雷暴,哼哼,鎮定地面對旅途中的一切挑戰,這是強大的「嘟嘟可」一族應有的氣魄!
+但,嘟嘟可不願意讓可莉遇到這些危險。
+因為它是可莉最好的朋友,好朋友得互相保護才對吧。
+而且,嘟嘟可不想和可莉分開。
+沒有可莉的話,一切冒險就會變得像綻放不了的甜甜花,又孤獨又難過。
+就算走遍了提瓦特的每一吋土地,趟過了每一條溪流,也是沒有意義的。
+所以沒什麼好猶豫的,嘟嘟可要和它最好的朋友可莉,一起乘船去冒險!
+乘船的話就不能在風中自由飛翔,也不能在海中暢快游泳了,
+但可以擁有可莉的笑容,還有阿貝多哥哥的故事。
+還是很值得的嘛。
+
+
+
+在雷電的國度稻妻,花花草草是紫色的,魚兒和鳥兒也是紫色的,一切都是紫色的。
+要把它們都畫下來的話,阿貝多哥哥的紫色顏料會不夠的吧。
+不過可惜阿貝多哥哥沒有時間和可莉、嘟嘟可一起畫畫了。
+阿貝多哥哥是大人,有的時候,大人會有「大人」的事情要忙。
+不過幸好嘟嘟可的身邊還有可莉!
+可莉總有辦法找到開心的事情,嘟嘟可只要和可莉在一起,就永遠不會無聊。
+
+可莉在稻妻有很多很多朋友,榮譽騎士大姐姐,派蒙,還有宵宮大姐姐。
+她們所有人和嘟嘟可一起,在稻妻來了一次最開心的大冒險。
+呀嘿,大冒險萬歲!
+
+榮譽騎士大姐姐帶著嘟嘟可爬上了高高的影向山。
+大家爬山爬累了,躺在神櫻樹下呼呼睡起了大覺。
+結果一覺醒來,所有人都長出了天狗一樣的翅膀。
+可莉的翅膀是紅色的,宵宮大姐姐的翅膀是金色的,榮譽騎士大姐姐的翅膀是青色的。
+派蒙的話,沒有翅膀就能飛,所以派蒙就沒有翅膀好啦。
+大家的翅膀一齊張開,捲起了好大的風。
+「呼呼——」,把巫女姐姐的頭髮都吹亂了。
+不好,在巫女姐姐生氣之前,得快快飛走。
+
+大冒險真是太開心了,但是…「咕嚕嚕」,可莉的肚子叫了起來。
+嗨呀,怎麼把這件事忘了,好吃的點心是大冒險的重要一環啊。
+「釀姆釀姆…」於是大家買來了美味的糰子,一起開開心心分著吃。
+嘟嘟可和派蒙很快就吃完了各自的那份,吃得飽飽的嘟嘟可看著可莉的笑容,忍不住覺得——
+和可莉相遇,和大家相遇,是嘟嘟可能想到的最最最開心的事!
+
+
+
+啊,忘記了一件重要的事,認真說起來,看到這裡的你絕對算是這次大冒險的一員。
+一同冒險,一同歡笑,一同分享美食,經歷了這些的你當然是大家的好朋友啦。
+那麼,宵宮大姐姐放的煙花,你也一起來看吧。
+
+
+
+所有人都高高興興地看著煙花的時候,宵宮大姐姐說:
+「只要想像力沒有乾涸,心就比什麼都自由。」
+可莉也忍不住說:「我們是永遠都不會分開的好朋友。」
+你看,和好朋友們在一起的時候嘟嘟可多開心呀。
+現在,你也是嘟嘟可的好朋友了,那麼你也要開開心心,和好朋友們一起去經歷最偉大的冒險。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book39_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book39_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4647c541
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book39_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——淥華池——
+沿著碧水河的支流向西南行走,我在天衡山北麓發現了一座池塘,池水比天空還要清澈明亮,水溫與人體溫相仿,味道帶著一絲清甜的餘韻。
+
+據當地的採藥人所說,千百年前這處池塘本是一處園圃。傳說在魔神混戰的時代,一對不受家族認可的戀人曾在這裡密會。然而動亂無情,男子追隨岩神而去,以凡人之身投入了神的角力之中…就像那個時代的無數凡人,從此百年杳無音訊。
+
+女子徘徊在園圃之中,等待著戀人歸來。後來,鮮花被荒草取代,荒草在潮水中朽爛;當潮水終於退去,她也回歸土壤時,淚水匯成了這座池塘。或許正是因為浸淫了如此深刻的相思,這裡的池水才如此清澈溫潤吧。
+我在這裡逗留了一個下午,泡著澡不小心就睡著了。等到醒來時,夜幕中閃亮的星座已經清晰可見了。
+
+一隻小狐狸在附近探頭探腦的,我一抬頭牠就急忙逃走了。
+
+過了一下子我才發現一隻鞋子不見了,乾糧袋也被翻得亂七八糟的。
+
+花了比預計更長的時間整理好行李,下一個目的地是東北方碧水河入海處的瑤光灘。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b1a5e371
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——盜走孤星之人——
+「吾乃仙女座星雲帝國第二順位帝座繼承人,名字加起來有兩百多個字。總之你們稱呼我為安德羅-巴西利克斯公主即可。」可愛的少女雙手抱胸,回味了一下剛才的登場,似乎很滿意一般小聲「哼哼」了兩聲。
+公主陛下來到德爾斐的目的就是和艾克結婚。
+「如果跟名震四分之一宇宙的你結婚的話,大姐繼位之後我的安全也能得到保證。」
+「那個,仙女座的帝國有多大?」薇拉問道?
+「可居住的行星九千多吧。」
+——妳都擁有這麼多星星了,為什麼要來搶奪我的閃耀?
+
+「所以你真的不是想要傷害薇拉嗎?」薩奇看著艾克搬運卷軸與其他行星的地球儀,謹慎地詢問道。
+「沒有。我覺得她很適合當助手。」艾克放下東西後,拍了拍手,「你喜歡她嗎?」
+「我、我也沒、沒有。」薩奇移開了眼睛,擔心被千年的老賢者識破。
+他這時摸到了一個裝滿相框的箱子。薩奇隨便抽出來幾個,照片裡是各種各樣的美人。
+「啊,那個啊。她們說著:『可是我給了你唯一的真愛啊!』真的是唯一的嗎?只是她們的又一次罷了。」
+不知道從哪裡聽來了這麼一句話,薩奇有點生氣的說了出來:
+「你都擁有這麼多星星了,為什麼要來搶奪我的閃耀?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book40_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book40_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1556e1a1d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book40_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——瑤光灘——
+這裡是碧水河入海之處,河流攜帶的泥沙在這裡沉積成大片平坦的沙灘。當我終於到達的時候,海霧籠罩著這片海灘。我新買的鞋子又濕透了,附近迷霧中正傳來不知何種魔物的聲音…但我聽不出聲源的遠近。
+既然如此,只好聽著霧中的喧鬧,紮下帳篷慢慢等待海霧散去了。
+在望舒客棧歇腳的時候,一位商人曾與我講過「瑤光灘」得名的典故——「萬頃瑤光浮浪去,白沙海畔碧螺空」。
+碧水河閃爍著美玉般的碎光匯入大海,瑤光灘上的「碧螺屋」卻空無一人。
+此前我冒著迷霧尋訪那座小屋時,也沒有遇到此處主人。
+漁民紛紛傳說「碧螺屋」是仙人的居所,而碧螺其實也是仙體的一部分。她曾為大霧中迷路的旅人提供歇腳的場所,照料和治癒遭逢海難的倖存者,也在此為討伐海中魔獸的仙人踐行。
+不過年歲比較大的漁夫也有另一套說法:住在那裡的並非仙人,而是一個世世代代居住在巨螺中的家族。他們以救助迷途者為己任,許多曾遭遇險境的漁民都受過他們的恩惠。
+海霧似乎快要散了,能隱約看見陽光。
+接下來,我會借艘船去孤雲閣那邊,尋訪岩之魔神鎮壓海魔的遺蹟。
+順風順水的話很快就能到達。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book41_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book41_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a5f0ec8a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book41_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…璃月港的石山吸引了很多騎士的注意力,但是我卻不喜歡,因為那些石頭太粗糙了,會挫傷你的手。我更喜歡一種叫做霓裳花的花,摸起來手感不錯,也有些香氣,要不是太遠了,我都想要帶一些回來給你,你一定會喜歡的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book42_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book42_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6213666b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book42_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+城裡放炮 禁閉室報導
+炸彈傷人 琴找上門
+放火燒山 可莉完蛋
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book43_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book43_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0108fc4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book43_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+「…我已經想了很久,覺得還是應該把事實告訴他。提米也在逐漸長大,這件事不可能一直瞞下去。而且我想,瞞得越久,說不定會更難接受。
+這只是個建議,畢竟是您一直在照顧提米,如果您有什麼想法,請盡快告訴我。
+對了,替我向提米問好,過幾天我會來看他的。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book44_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book44_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..572dd7acb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book44_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「…您上次的來信已收到,您所訂購的食材也已經準備好了。但因為從璃月港到蒙德城的距離並不短,考慮到食材在運送過程中的保鮮,我們需要再做一些準備,請您耐心等待。
+另:麻辣小魚乾的做法並不唯一,您可以按照需要自行調整。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book45_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book45_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..19c978267
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book45_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+昆恩先生的特調酒需要用到「蘋果」。
+不過,如果用其他的材料,也許會有出奇不易的效果?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book46_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book46_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ee7010d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book46_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+瑪格麗特小姐的特調酒需要用到「蒲公英」。
+不過,如果用其他的材料,也許會有出奇不易的效果?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book47_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book47_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3f8a433a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book47_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+傑克的特調酒需要用到「甜甜花」。
+不過,如果用其他的材料,也許會有出奇不易的效果?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book48_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book48_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bf739b4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book48_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+杜拉夫先生的特調酒需要用到「樹莓」。
+不過,如果用其他的材料,也許會有出奇不易的效果?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book49_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book49_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d94c6feba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book49_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+親愛的東東:
+
+沒想到時間過得這麼快,爸爸已經出航三個月了。想爸爸了嗎?每天有按時乖乖睡覺嗎?有沒有讓莊裡的爺爺奶奶們生氣頭痛呢?爸爸很快就能回來了。等爸爸從稻妻回來,就帶你去碼頭上看「南十字」的大船,爸爸這次一定說到做到。
+
+東東你還記得瑤光灘嗎?爸爸在那裡淘到了好多好多金沙,一個人背都背不動。等我回來,我們可以買好多好多好吃的,然後再把莊裡的磨坊盤下來,每天做最嫩的豆腐!不過,爸爸更想用這筆金子在璃月港買一處好房子,能把大海一覽無餘的那種。等我們回來,就由你做決定,好嗎?
+
+對了,在歸離原的淥華池的對面有一座好高好高的斷崖,在那裡我撞見了一座遺蹟守衛。它就坐在那裡,呆呆地低著頭,動也不動。天外雷聲滾滾,大雨嘩啦啦地打在它身上,它都不為所動…看著看著,我這才明白,原來它是睡著了!於是我就大搖大擺爬上它的身子,抱住它的大腦袋用力一擰——只聽喀擦幾聲,又是轟隆一響!腦袋就骨碌骨碌滾下了山崖,可惜那麼大的腦袋一落地就摔了個粉碎。不然的話,我一定要把這戰利品整個帶回家來,讓你好好看看它的模樣。
+
+還有絕雲間。等你再大一點,我就帶你去見識一下那裡的場面。那裡的雲霧像大海一樣,瀑布比輕策莊的還要壯觀百倍,仙家府台在山間若隱若現,你想像不到有多壯觀。爸爸還與傳說中的仙人相遇了呢!我們共席對飲,有說有笑。仙人送了我一個酒瓶,只要吹一口氣就能自己冒出酒來,取之不盡,用之不竭。不過這東西你可千萬別亂動,你還小,不能喝酒。等你長大了,爸爸的寶物都是你的。
+
+在璃月的冒險告一段落,我去碼頭搭上「南十字」的大船,向著遠方揚帆而去。新的目的地一定還有更多更多的奇觀與寶物,爸爸已經迫不及待要與你分享了!乖東東,一定要每天按時睡覺,不要吃太多甜食弄壞牙齒,不要惹莊裡的爺爺奶奶們生氣,和大家好好相處,一定不要打架。爸爸很快就會滿載而歸。
+
+愛你的爸爸
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..02cdddcea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+當我們從神與教會的藩籬中跳脫而出,率先望向提瓦特北陸,我們能清晰地發現,當風神巴巴托斯在蒙德城逐漸隱匿後,蒙德城的居民們依然秉承著數十年前的作風。當我們自上而下地觀察著蒙德城的居民時,我們很快就能發現,蒙德城的人們隨性灑脫,一大部分來源於蒙德城常年風調雨順,食衣無憂,寬鬆的環境讓他們願意以多餘的糧食釀造酒水,充足的酒水又讓他們的性格更加灑脫——而風神巴巴托斯可沒有手把手地教他們釀酒作樂。
+但是我並不打算讓讀者們認為,我們是不需要神的。恰恰相反,讓我們舉一個簡單的例子,假如沒有風神巴巴托斯以神力將溫暖的季風引導至蒙德城周邊,蒙德城還會糧食富足到釀造酒水嗎?
+答案是否,蒙德城地處內陸,假如沒有巴巴托斯的力量,那麼他們的糧食甚至不夠日常用度,當我們翻開史書,甚至能夠發現在更早之前,蒙德城所在的區域甚至被冰雪所覆蓋,漫說酒水,就連日常生活也艱難萬分,這一切都改善自風神巴巴托斯的力量。
+這是冗長的序言,但是我希望當讀者們翻開這本觀點粗淺的書時,應當秉承著一個觀點,確實是神的力量創造了我們切身的環境,在這基礎之上,我們也應當清晰地認知到,真正影響著我們的思維,邏輯,文化、哲學和審美的並不是神本身,而是我們身邊客觀存在的環境。如同這本書的題目一樣,提瓦特的人們始終與神性同行,但是也僅僅是同行而已。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book50_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book50_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0b1e586b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book50_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+——瑤光灘——
+又起大霧了,早知道真的不該聽那些老礦工的話來這裡淘金。這群老頭子們幾十年前就退休了,給我的資訊全都過時了…沒一條有用的!現在可好,大霧裡不僅淘不到金子,就連回家的方向都找不到了。不知道東東有沒有好好吃飯。
+
+霧中不知方向的地方傳來了丘丘人的聲音,或許我應該往聲音的反方向走,這樣就能得救了…
+
+不知道走了多久,大霧還沒有散,看不出白天黑天。但好像前面有隱約的人影?岩王爺保佑我沒有走錯路,跟著他們走說不定就有救了!好,就這麼辦。
+
+迷霧裡的人影看起來有點不妙,我在這裡紮了個營地,等它們離開再想想怎麼走。或許該往回走才對。
+
+糟糕,四周都是丘丘人的聲音,我應該
+
+【日誌內容在這裡結束了。】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book51_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book51_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b27561805
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book51_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+——歸離原——
+真是倒楣!
+
+好不容易逃出了丘丘人營地,又在歸離原被遺蹟守衛追殺!我看到傾盆大雨嘩嘩啦啦落在它身上也沒有半點反應,還以為它早就不能動彈了。哪知到沒過一會,一道閃電正劈在它的頭上,它竟然喀擦喀擦地動了起來——它活了!
+
+我毫無還手之力,像一隻小雞一樣被它抓起來從崖頂丟了出去…幸好我連滾帶爬,及時躲進崖腳的石穴,避開它的視線才沒有被追殺,否則我早就被毫不留情地撕成碎片、剁成…我也不知道什麼了。
+
+現在它已經走遠了吧…可是我耳邊還是嗡嗡的,像好幾萬隻蜜蜂在裡面飛。可能有兩根骨頭斷了,胳膊使不上力。不過我還撐得住…應該吧。都到這個年紀了,如果不努力一把的話,要怎麼跟東東和孩子他媽交待呢。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book52_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book52_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..148606cfd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book52_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——絕雲間——
+在山腳下遇到了一位好心的採藥人,幫我正了骨,痛死個人。聽他說遭遇遺蹟守衛又能倖存的路人很少有像我這樣完整的…這多少也算是好運吧。
+
+從高處看,本來就罕有人跡的絕雲間被雲霧籠罩,俯視也看不出這片雲海有多深。石林深處傳來了不知妖物還是仙獸的悠遠吼聲,聽起來讓人毛骨悚然。在這裡說不定能挖到什麼優質琥珀或者名貴藥草呢?先前莊裡出來的不少窮人都靠販賣藥材在璃月安家立命了,我不信我沒有這個運氣。
+
+傍晚下了大雨,岩壁太滑爬不上去。隨身的繩索和登山鋤也不知道丟在哪裡了。奇怪,我不應該這麼冒失的,一定是這山裡的妖物搞的鬼!說不定是狐狸…
+
+辛苦了四五天,終於採到些不錯的藥材,該準備回去了。本來還想多探索一番,但是這鬼地方太嚇人了,一到晚上樹林裡好像總有影子跟在我身後,四面八方山巔上不知什麼妖物的吼聲也越來越近了。
+
+下山路上撿到一個舊酒瓶,在泉水裡洗了洗,狀況還不錯。拿回去給東東玩的話,他一定會很開心。就說這是仙人送我的寶瓶好了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book53_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book53_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6918a5a01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book53_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——璃月港——
+在不卜廬賣出了藥材,不僅補回了虧空,還小賺了一筆。按照這個效率,大概再過幾年就可以在璃月擁有自己的房子,把東東接過來一起住了吧。正好,到那時候東東也要上學了。
+
+如果我年輕時候好好讀書,就不會認識那群盜寶團的狐朋狗友,就不會把父親留下來的家財都敗光。想到這裡,就覺得一定要讓東東去找最好的老師念書,這樣才能結交正派的朋友。才不會落魄到他爸爸這樣的地步。為了東東,還不能放棄,一定還要再拼一把才行。
+
+…雖然這麼說,還是抱著發大財的念頭,在解翠行試了試手氣。雖然原本不想把錢浪費在這種東西上的…可是耐不住石頭老闆巧舌如簧,哄得我把錢全都丟在裡面了。運氣還好,解出來幾枚品質不錯的玉石。可是為了賭石,我已經把用來採藥的鐮刀和藥箱都當掉了。
+
+我已經一無所有了。賭石得到的寶玉雖然好,但這種東西也不那麼容易脫手。看來只能再搏一把了,去海外碰碰運氣吧。投奔南十字船隊的話,北斗大人會不會願意收我呢?
+
+就算只是擦擦甲板也好,我已經三天沒吃飯了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book54_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book54_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..536381c99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book54_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——孤雲閣——
+避過幾個小島上丘丘人的視線,順風順水地到達了孤雲閣。在我登岸的地方,龐大的六棱石柱剛好阻擋了刺眼的陽光,石柱的陰影下格外陰涼。不知是不是因為有魔物殘骸千年來的滋養,沙灘上的螃蟹才如此肥美,烤來味道很不錯。
+
+從今日明媚的風景看來,很難想像這裡曾是岩之神與海魔血鬥的戰場。舊日的血水早已融入青藍的大海,無影無蹤了。或許一個人流下的一顆血滴,與無數英雄之血匯集的洪流,在廣闊無垠的海洋面前並無區別,永遠流動的風與洋流註定會洗清塵埃,直到一切如故。
+
+據說岩之神曾經削岩塑槍,將巨槍投入這片海域,刺穿了深海中作亂的魔神。而巨槍隨著年月流逝逐漸風化,成為了如今的景象。
+
+稍晚的時候,我回到大陸紮營。從這裡能遠眺從港口出發的航船。遠處,「南十字」船隊正浩浩蕩蕩揚帆遠航,那位傳奇的北斗大人又在執行七星商會的什麼任務呢?
+
+夜裡睡得很不安穩,夢境總是黑暗潮濕的。我仿佛夢見自己是被岩神刺穿在海底的魔怪,正撲撲簌簌地掙扎、抓撓著堅固的岩槍,每一番動作都帶著極大的痛苦與憎恨…
+
+看來孤雲閣不是個過夜的好地方,我點起篝火,等到天亮再出發。接下來我會回到璃月港修整一下,然後就動身去絕雲間。上次的訪仙之旅無果而終,這次我要攀上慶雲頂試試運氣。
+
+註:千萬不要再弄丟日誌了!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book55_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book55_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8c5d7b73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book55_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——地中之鹽——
+從荻花洲的河灘一路跋涉至此,我的鞋子已經濕透了,上一次脫下鞋子的時候,我甚至從裡面倒出了一隻青蛙。
+
+從遺蹟的規模看來,這裡在數千年前應該是一座神殿和避難所。據說它是在魔神戰爭期間由鹽之魔神初建的。在璃月的傳說中,她是一個過於柔弱的魔神。在眾魔神無情的混戰中,人類是過於渺小的存在。而鹽之魔神卻並未參與鐵石心腸的競爭,而是收攏了那些戰火中無助流亡的人們,帶領他們在這裡建起城鎮,在天地翻覆的末世中帶給人們慈愛與安慰,試圖尋求與眾魔神重歸和平的可能。
+
+看起來城市的其他部分早已深藏在碧水河的河床之下,只有這座神殿的基座尚且倖存了。
+
+她聚集起了一群追隨者,在如今被稱為「地中之鹽」的聚落中苟安。這座城市矗立了數百年,直到魔神倒下的那一天,它才隨之分崩離析。
+
+溫柔的魔神並非死於與神的對決,而是死於她所深愛的凡人的背叛。
+
+他是這裡的第一位凡人之王,也是末代之王。儘管與族人一樣,他曾深愛著鹽之魔神,但以凡人的心胸,他終究無法揣測捨棄自我的神之愛。為了尋求守護與戰鬥的力量,為了證明溫柔的不合時宜,他以手中的長劍弑殺了孤獨的魔神。就這樣,鹽的聖殿隨著鹽之魔神的倒下而崩塌,凡人的城迎來了鹽塊般苦澀的結局。
+
+至於那叛徒之後的遭遇,眾說紛紜,無人知曉。或許,他在城市的廢墟中又孤獨地統治了成百上千年,直到戰爭塵埃落定,廢墟被河水淹沒,王杖爬出蛀蟲,他才隨時光化為土灰。又或許,他在犯下弑神大罪後,便因無可承受的罪孽而自裁了。總之,那些曾受鹽之魔神青睞的族人在璃月大地上四散,帶著傳說遷入了岩之神治下的安全港灣,這段故事才得以流傳至今。
+
+據說鹽之魔神的遺體依舊留在這片遺蹟深處,雖然早已化為鹽晶,卻依舊保持著被長劍刺穿那一瞬間的姿態。
+
+天邊陰雲開始集聚,看起來要下大雨了。我得儘快出發。接下來我會前往西北方的輕策山,希望能趕在雨下得太大之前到達。希望不要趕路趕得太急,把這本日誌弄丟…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book56_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book56_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bba15fb89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book56_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——絕雲間·慶雲頂——
+開始撰寫這篇冒險日誌前,先寫一小段話,警醒一下。最近總結遊記的時候,發現自己經常不小心把日誌弄丟。羅爾德啊羅爾德,這樣的習慣不改可不行!
+
+我幾乎忘了自己花了多長時間才爬到這麼高的地方。崖邊連著白茫茫的一片雲海,完全看不出自己曾在這片雲海深處的哪一點仰望山巔的「仙居」。
+
+在這座山崖上,除了奇松怪柏幾乎看不到任何活物,只有高空的石鳶偶爾會尖嘯著向雲海俯衝下去,再也不見身影。頭頂就是傳說中仙人的居所了,但我在繼續前進之前仍需要修整一番才行。當務之急是修理先前摔壞的登山裝備,順便處理幾處小小的輕傷。初入絕雲間時,一位老農送了我一些藥膏,觸感辛辣,但十分好用。
+
+在如此高的山巔過夜並不舒服,雲海上的寒風刺骨無情,一刻不停地順著帳篷的縫隙灌進來,根本讓人睡不好覺,即使點燃篝火也會很快熄滅。不知山巔仙居中寄宿的仙人會不會抱怨寒風的清冷,會不會感到孤獨呢?
+
+一夜無眠,終於等到月亮沉入雲海的時刻。檢查一下包裹,等到天亮就繼續爬上頂峰,前往高空的仙居。希望在這麼高的地方不會下雨。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book57_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book57_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8867001f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book57_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——絕雲間·奧藏天池——
+上一本日誌又落在不知何處了。之前,還三次提醒自己:要保管好日誌本,要保管好日誌本,要保管好日誌本…但冒險中時候就忘得一乾二淨了。每年都要浪費不少紙張,希望草之神不要太介意。
+
+順著蜿蜒曲折的山路與古時採藥人鋪設的棧道爬上奧藏山,又攀上陡峭潮濕的岩壁,這才到達了這座天池。先前一些漁夫說其中水深千仞,但親身驗證過後,我認為這種說法顯然是誇張了。
+
+輕策山莊的老人誠不欺我,天池的湖水溫暖甘甜,不愧仙境之名。初入絕雲間時,一位老農曾經告訴我,神通廣大的仙人能夠隨時隨地化為雲霧,匯入雲海漫遊。那時我並不相信這種鄉野傳說,但如今目睹湖面起霧,升入頭頂仿佛觸手可及的雲海,也不由得懷疑,一直以來尋覓的仙人是否此刻正在頭頂漫遊,而我卻一無所知?
+
+向東下山離開奧藏山后,在錯綜複雜的山林中幾乎徹底迷失了方向。當視野再度開闊時,我發現自己又來到了碧水前。這裡視野良好,是個歇息的好地方。今天就在這紮營吧。
+
+在營地裡整理行裝時,遇到了看起來是出來尋寶的年輕姑娘,自稱愛德華多。據她所說,接下來打算向西走,去奧藏山下的仙湖。
+
+「傳說在奧藏山的北邊山腳,在這裡以西的某處湖畔,住著一位仙人。既然如此,那自然也有仙人的秘寶了。哈哈哈,等我找到了寶藏,那就…」
+
+她幡然醒悟似的嚴肅起來,說:「那就和協會聯絡、向協會報告!畢竟我可是冒險家協會的正式成員,和盜寶團絕對沒有關係!」
+
+確實,有的人冒險,也只是為了單純的物質財富。正所謂璃月人所說的,「人各有志兮,何可思量」。但總體而言,感覺像是個正派的冒險家同僚。
+
+雖然向西行,探索她所說的「仙湖」聽起來很不錯,但還是決定依計畫行事。不出差錯的話,接下來我會前往歸離原,將那裡的風景與寶藏發掘一番。當然,不出差錯的話,這本日誌也不會弄丟。千萬不能出差錯。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book58_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book58_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..993d1412d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book58_CHT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+——璃月篇——
+提瓦特地理雜誌特刊—艾莉絲的璃月行記
+
+荻花洲
+
+北流的碧水河在這裡形成了一片濕地,通過高大的石門繼續向南,目力所及遍佈荻草。最南端是一座建立在巨石上的客棧。「望舒客棧」是荻花洲的最高點,從這裡再往南能夠眺望到歸離原與遙遠海面上的孤雲閣。客棧頂層有一個奇怪的年輕人,我幾乎從沒見過他說話。
+客棧的午餐非常豐盛,廚房設備齊全,正好適合煉金實驗。
+說到煉金實驗。關於爆破催化物我有幾個新點子,假如沒意外的話,我會在這多待幾天再去歸離原。
+
+歸離原
+
+我提前來到了歸離原,比預計的早了幾天。
+古籍上曾說,歸離原在魔神戰爭前是一座繁榮的集市。
+這裡的小狐狸和野團雀很漂亮,毛色油亮。聽說璃月人供奉岩神的供品被這些壞傢伙偷吃了不少,獵來烤著吃的話也會有果香味吧?
+大道上的檢查站雖然很嚴格,但衛兵非常友好。我用本地的藥材配了些藥劑,治好了一位衛兵的口吃,只是留下了一點小小的副作用——他開始不受控制地重複別人說話了,甚至連語調也學得維妙維肖。
+
+絕雲間
+
+聽說在絕雲間某處山頂,雲山霧海之間隱藏著仙人的居所。璃月的許多採藥人都曾見識過仙家府台的景象。就我的經驗來說,吃多了奇怪的蘑菇大概也會看到類似的景象。
+這裡地形非常有趣,很多巨大的石柱看起來更像是地底深處才會出現的地貌,此處地下有大量水源積蓄,或許將地下水全部排入大海,絕雲間就會重新沉入地底了吧?
+與我同行的鍾離先生一向很嚴肅,卻被我的想法逗得哈哈大笑。
+真是個奇怪的人。
+
+瑤光灘
+
+聽說瑤光灘時常會起海霧,霧最濃時伸手難見五指。但我並沒有趕上海霧彌漫的時刻,有點遺憾。
+沙灘上散落著許多漂亮的貝殼,其中有多少是魔神戰爭時代的遺產呢?我用這些貝殼穿了一串項鍊,但後來全都被客棧那邊那個釣魚的傢伙一屁股坐碎了,連一個都沒剩下…
+結果還要因為貝殼的碎片刺傷了他,賠償他醫藥費。
+在碧水河的入海口處佇立著一個大海螺。在那裡居住的老婆婆很和善。據說她的家族曾經就是乘坐巨螺殼漂到這裡的,如今她一直在救助漂到岸邊的海難者。假如把海螺改造成利用自身動力驅動的船隻的話,應該能夠更方便地拯救更多海難者。
+但在第三艘原型海螺船失控爆炸後,老婆婆還是決定不要再救我一次了。
+
+孤雲閣
+
+這裡是岩神曾經鎮壓海中魔神的地方。深插海底、早已折斷的巨岩長槍高高矗立在海面上。岩元素聚合而形成的六棱柱狀結構十分有趣,從空中俯視的話會給人一種幻覺,仿佛這些岩柱是事先精心排列而成的,在海上組成了特異的圖案。不過說不定當年的岩神正是懷著這種惡趣味投下的長槍呢?
+璃月港的鍾離先生似乎很熟悉這裡的傳說,但我從未見他來到過這裡。從這裡能遠遠望見望舒客棧,之前遇到的那位奇怪的年輕人應該一直在遙望這邊。
+這裡的地脈流動非常有趣,比璃月的其他地方都要更加活躍,節律更亂…似乎海底隱藏著什麼不屈的力量正在虛弱地搏動。或許是那被鎮壓的魔神依舊在深海中蠕動吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book59_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book59_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c1125691
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book59_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+——爐灶之神——
+相傳,在璃月港剛建立時,第一批墾荒者以岩石壘起了爐灶,又以石頭互碰點起了火,在這些堅硬岩石的遮擋下,火才不會輕易熄滅,人們才得以安然地用火取暖,烹煮食物,從而逐漸興建起了璃月港。這些墾荒者們認為,這些岩石,就是岩王爺的恩賜。之後,璃月港中的餐館酒肆,也都敬拜岩王爺為「爐灶之神」,期望店裡爐灶不熄,生意興隆。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa39a335b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+蒙德城的酒友喲,痛飲莫停
+敬自由,敬風之神!
+敬溫妮莎,第一位騎士!
+蒙德的子孫,切莫忘記風神的恩賜
+不——自由不是恩賜,抗爭才是
+
+故事始於很久以前
+酒客們,原諒我離題亂彈
+可各位應當明白,我們蒙德的光榮自由
+正始於巴巴托斯拂動琴弦
+詩篇歌唱英雄之名
+可無名的自由更應受到紀念
+
+那時的蒙德在貴族枷鎖下嗟嘆
+慶典是權貴虛偽的遊戲
+於平民而言不過妄談
+蒙德城是風中飄搖的牢檻
+貴族肆意驅使奴隸
+卻不知自己亦深陷囚欄
+
+監牢中有一位少女
+她來自南方的原野
+生而自由,卻身負鐐銬
+肉身雖被暴君所拘
+虔誠的少女從未放棄祈禱
+為族人、蒙德和虛妄的自由祈禱
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book60_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book60_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4200ec081
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book60_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+——開拓之神——
+在璃月港內,熱愛探險的冒險家們,經常將岩王爺敬為「開拓之神」。
+因為在傳說之中,正是因為先人們頑強的開拓精神,還有岩王爺的護佑,璃月港才得以建立。
+而從璃月港走出的冒險家們,也希望自己能如同第一批開拓者一般,具有岩石般的堅強意志。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book61_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book61_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd598a4c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book61_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+——財神——
+璃月港自古廣聚四方之財,是商賈與財富之城。如今流通於提瓦特大陸上的通用貨幣「摩拉」,也正是由璃月港所鑄造發行,而「摩拉」的命名,也正是來源於岩王爺的另一個名字「摩拉克斯」。所以,人們也將岩王爺敬為財富與商貿之神。
+而在做生意時,人們往往會向岩王爺上幾炷好香,供幾頓好席。因為岩王爺是這個世界上最有錢的人,或者…最有錢的神。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book62_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book62_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f263d2259
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book62_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+——歷史之神——
+在璃月港內,研究歷史的學者們,常將一手建立璃月港的岩王爺作為「歷史之神」來崇敬。而那些打著「百年老店」旗號的飯館酒肆,用於佐證自家傳承久遠的證據,也常常是岩王爺某年某月某日光顧店內,評論菜品如何的故事。
+但是,當有孩子認真地問起,岩王爺到底在這個世界上度過了多少歲月時,大人們只能這麼應付:
+「很久…很久…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book63_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book63_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb58dc004
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book63_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)…璃月港的石山吸引了很多騎士的注意力,但是我卻不喜歡,因為那些石頭太粗糙了,會挫傷你的手。我更喜歡一種叫做岩葵的花,摸起來手感不錯,也有些香氣。要不是太遠了,我真想要帶一些回來給你,你一定會喜歡的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book64_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book64_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e44cd6a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book64_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)…璃月港的石山吸引了很多騎士的注意,但是我卻不喜歡,因為那些石頭太粗糙了,會挫傷你的手。我更喜歡一種叫做岩葵的花,摸起來手感不錯,也有些香氣,要不是太遠了,我真想要帶一些回來給你,你一定會喜歡的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book65_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book65_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7e3b9f37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book65_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+常九爺所寫的小說。講述了一位先天根骨不佳的少年,被古華派某任掌門收養。他雖不能修行,但也一直生活在古華派中。之後,古華派山門凋敝,掌門故去,最後門人走得只剩下他和一位掃地的老人,但是他唸在上任掌門的好一直獨守山門,一個人練盡山門絕學,讀盡山中藏書,雖然沒有神之眼和神兵利器,但仍然擊敗了無數挑戰者,還收了一位來自稻妻的小師妹。
+之後,整個世界開始動盪不安,故鄉在稻妻的小師妹突然不告而別,這位少年終於決定下山,出去看看,第一站就是遠在海外的稻妻…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book66_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book66_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..00ca9fe6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book66_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+從孤峽的高處眺望,俯瞰兩道相鄰的瀑布,在略高的瀑布上方,有一塊只長著一棵大樹的凸起岩石,寶藏就藏匿於崖邊的一堆碎石下。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book67_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book67_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a61ff3dc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book67_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+在峽谷東面的入口,寶藏就在觸手可及之地。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book68_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book68_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..801f79714
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book68_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+從孤峽的高處眺望,俯瞰兩道相鄰的瀑布,在略低的瀑布上方,清開碎石,寶藏就在觸手可及之地。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book69_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book69_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5430ccc58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book69_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…璃月港的石山吸引了很多騎士的注意力,但是我卻不喜歡,因為那些石頭太粗糙了,會挫傷你的手。我更喜歡一種叫做岩葵的花,摸起來手感不錯,也有些香氣,要不是太遠了,我都想要帶一些回來給你,你一定會喜歡的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book6_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book6_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eaecd15a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book6_CHT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+蒙德城的酒友喲,痛飲莫停
+終有一日,巴巴托斯回應了熱忱的禱告
+追隨著少女的紅色髮絲,風神降臨在監牢
+「萬物皆有名,」戲謔的精靈如是說道,
+「讓我作一首歌,用妳的名字」
+「而我要妳的友情作為酬報」
+少女欣然應允,心中滿懷解放的預兆
+
+就這樣,在巴巴托斯的歌聲中
+少女擊敗了肆虐原野的魔龍
+大腹便便的貴族亦為之膽裂
+「蒙德即是自由」風為民眾詠唱道
+林中孤獨的微風集聚,吹垮了暴君的高塔
+幼獅在風中昂首,終於掙脫了鐐銬
+
+就這樣,少女為自己贏得了名號
+作為風神的助唱,少女心中充滿感激
+但她的道謝卻被巴巴托斯拒絕
+「在妳的歌裡,妳才是主角」
+「我收下了妳的友誼,得到了妳的名」
+「自然當為妳的自由歌唱」
+
+酒友喲,我們再舉杯共飲!
+這便是蒙德自由的泉源,
+當時日昏暗無光,絕望再次襲上臉龐
+切莫忘記大英雄溫妮莎的故事
+莫放棄自由的希望!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book70_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book70_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5430ccc58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book70_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…璃月港的石山吸引了很多騎士的注意力,但是我卻不喜歡,因為那些石頭太粗糙了,會挫傷你的手。我更喜歡一種叫做岩葵的花,摸起來手感不錯,也有些香氣,要不是太遠了,我都想要帶一些回來給你,你一定會喜歡的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book71_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book71_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5430ccc58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book71_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…璃月港的石山吸引了很多騎士的注意力,但是我卻不喜歡,因為那些石頭太粗糙了,會挫傷你的手。我更喜歡一種叫做岩葵的花,摸起來手感不錯,也有些香氣,要不是太遠了,我都想要帶一些回來給你,你一定會喜歡的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book72_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book72_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2f20a9fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book72_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+——石獸——
+璃月的大地上至今存留著許多石像,它們大多是璃月人為祈求風調雨順,山岩穩固而塑造的;但也有另一些石像來自璃月更加古老的過去。
+有這樣一種傳說被碧水河的漁夫、荻花洲的採荻人與老礦山的礦工口耳相傳:在璃月的某些角落,古老的石獸會在秋季清冷的夜間驚醒,四下張望這個正在逐漸變得陌生的世界,傾聽應和牠們的蛙叫與蟲鳴,從石化的喉中發出滄桑的低吼。然後,牠們會在璃月的大地上漫行,巡視這片自己曾守護的土地。
+幾乎從未有人親眼見證這些石獸活動時是何種模樣,但熟悉地理水文的老居民早已對每天石獸的移位、姿態的變化習以為常。而夜半露營的淺睡者,也時常聽到比流水的聲響更加低沉的和聲。
+這些更為古老的石獸從何而來?據輕策莊的老人傳說,牠們曾是隨岩王帝君征戰的仙獸。待魔神的混戰結束後,璃月大地上海潮退去,復歸和平。仙獸們從此失卻了在神的戰爭中守護凡人的意義,便紛紛隱居起來,過著與世無爭的生活。
+然而,有一些仙獸依舊懷念著追隨岩之神的時光,依然渴念著守望璃月的歲月。仙獸雖是超凡的活物,卻依舊被壽限所羈絆。因此,牠們向岩王帝君請願,將肉身化作永恆的磐岩。就這樣,慈悲的岩之神允准了牠們的祈求,將牠們化成了永不腐朽的山岩。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book73_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book73_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e11585c2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book73_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——海神宮——
+迎親的日子到了。
+威嚴的海神在硨磲中央端坐,手握兩頭螭獸的韁繩——在雄偉的車轅前,每一頭螭獸都可與天衡山並肩。他收下長老們獻上的珍珠,將小小的新娘接上硨磲。村莊收到了海之魔神的彩禮——一整年的風平浪靜。
+
+遠離了節慶的人群與孤獨的母親,海神領著新娘深入海波之底。穿過巨鯨骨架組成的漫長柱廊,走過紫貝與珍珠裝飾的宮門,年幼的少女來到了海之魔神安排的寢宮。
+「我本無意參與凡人的鬧劇。」海神用漣漪一般的聲音安撫新娘。
+「這裡是許多女孩的新家,也是她們終老的地方。對於那些被鄉人驅逐的少女,大海是她們的避難所,是永遠不會攪擾她們睡夢的故鄉。」
+
+但少女並不想要點綴著珍珠與螺螄的新家,磷光閃閃的深海與掩藏其中的生物只令她心生恐懼。在沒有日出與日落的海中寢宮生活日久,思鄉令少女愈發憔悴。
+終有一天,海之魔神察覺了少女的心思。他失望於她的選擇,但還是允准了她的決定。
+「在不完美的人世生活,總有一天妳會追悔。」海神將法螺從腰間解下,贈予少女。
+「總有一天,妳會吹響它,那時妳將回到這個地方。」
+
+少女攜法螺回到了陸地。接下來的許多年裡,她也成為了母親。平靜的生活中,海宮似乎只是童年的舊夢,充斥著點點磷光與奇形的海怪,偶爾會闖進記憶中。她就這樣度過了一年又一年…直到再一年的迎親節日,長老帶領村人從她的懷抱中將女兒帶走,她才理解了海神的勸誡。
+於是,在迎親的前夜,母親吹響了法螺。
+海神如約從波濤中浮現,以巨浪擁抱村莊,長老與村人們未及驚醒便已被汪洋吞沒。龐大的螭獸拖著珠光閃爍的硨磲,如高山一般停在母親的面前。
+像年幼時那樣,母親攜著女兒的手,登上海之魔神的硨磲,離開了消失在海面之下的村莊。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book74_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book74_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf04fc1d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book74_CHT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+天地諸元,唯岩永固。
+固岩之本,在於正宗。
+明規善矩,岩王妙玄。
+平斷善惡,淨流清海。
+離諸危厄,鎮滅妖魔。
+
+璣衡既立,洪流稍卻。
+又率諸仙,夜叉登先。
+民人勇健,鬼物悚然。
+帝君塑岩,投之成山。
+海魔既伏,諸業善焉。
+
+諸魔雖定,魂魄毋息。
+墮於海淵,蠢蠢虯攣。
+忿怒愚癡,怨憎嗔恚。
+流毒江海,邪鬼孳生。
+邪鬼瘴癘,出於怨魔。
+
+有五護法,岩王遣之。
+祓孽除惡,平怨止嗔。
+山崩岩動,金光如狂。
+凶蠻險惡,五者餘一。
+金鵬夜叉,護堅壁安。
+
+自此為始,復年如故。
+諸仙人者,超絕雲間。
+諸夜叉者,不知終焉。
+以此犧牲,慰諸亡魂。
+以此燈火,祭告帝君。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book75_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book75_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a8dd27bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book75_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——山叟篇——
+璃月以北的絕雲間石林常年雲霧繚繞,在採藥人之間流傳著許多關於仙人神怪的傳說。
+當年有一位藥商名為錢谷,他本是進入絕雲間考察草藥分佈,卻不料被四五賊人尾隨進了山中。當夜,山賊見錢谷一時鬆懈,便將之擊暈掠走錢財,五花大綁棄置山谷。
+夜幕沉沉,商人醒轉過來。他拼命掙扎,大聲呼救。但絕雲間的高山深澗對受傷的商人置之不理,深林中只有他自己的慘呼迴盪,驚起一群夜鳥。
+錢谷正苦於無人援救,哀哀呻吟之時。在夜梟的號叫與山風的呼嘯中,一個蒼老的聲音傳來:
+「起來!」
+「我起不來!」他哭叫著,嚇跑了一隻夜行的狐狸。可是正掙扎著,他發現束縛手腳的繩套早已鬆脫。
+商人站起身來。可沒等他道謝,聲音又指示道:
+「去山上。」
+錢谷沿著曲折的山道爬上山頂,東方的天際已經漸白。在山頂,他望見一顆彎曲的枯松探出石崖之外。先前的賊人們正被五花大綁懸於其上,壓得松枝喀啦作響。
+在一邊的怪石上,端坐著一位鬚髮皆白的老叟。見到錢谷狼狽不堪的模樣,老叟哈哈大笑,將財物悉數奉還。
+面對錢谷的疑問,老叟自稱山中人氏,隨處而居,席地而眠。商人千恩萬謝,老叟卻置之一哂。在錢谷的固請之下,他僅收下了一枚摩拉,權作其愛女大婚之日,出席喜宴的禮金。
+經歷此劫之後,不知是否因禍得福,錢谷的藥店生意逐漸紅火起來,其人也成了璃月港遠近馳名的富商。有人說錢谷發跡之後,曾專程去絕雲間尋人,但除了幾頂破帳篷和舊酒瓶外一無所獲。有人曾在瑤光灘見過這位老者一副礦工裝扮,在絕壁間健步如飛。也有人稱他是一位漁夫,專門救助大船上落海的人。傳說林林總總,不一而足,但未曾有人知曉老者的名號。
+甚為可惜,錢谷如今已年老體衰,而他的千金錢喜仍未婚配。如此看來,山中老叟赴喜宴的機會似乎依然遙遙無期。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book76_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book76_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4a9ef009
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book76_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+——繡球——
+在璃月,新人的婚禮儀式上,新娘會將一束繡球拋向前來參加婚禮的賓客。恰好接住繡球者據說會獲得一整年的好運:商人將財運亨通、窮人會得福轉運,未婚男女將遇到好姻緣,而已婚夫妻則會對彼此真心相待,不再為生活爭吵。
+繡球的材質各異,有時是鮮花捆結而成的花球,有時是精美的霓裳花織物編織而成的綢緞繡球,也有樸素人家會用彩紙或布料製作繡球。在璃月,無論清貧人家還是富貴之家,都同樣歡享這一風俗。
+關於這一習俗的起源,有人認為是受到鄰國「風之國」蒙德羽球節習俗的影響,也有人認為起源於魔神戰爭之前,「鹽之魔神」漫步璃月大地的時代。她本是並立於璃月的諸神之一,但由於其過於溫柔的本性,她被自己的追隨者刺殺,在殘酷的魔神戰爭中過早地退場了。
+她的葬身之地很可能位於如今被璃月人稱為「地中之鹽」的遺蹟之內。根據一則如今已面目全非的傳說,她曾向自己的子民分發花球,以此降下祝福…或至少殘酷亂世中的一點安慰。當鹽之魔神重歸元素循環之後,她流散的人民或許也將這個傳統留給了璃月人,而擅長競爭、喜好熱鬧的璃月人也依自己的個性改變了這種民俗的形式。
+儘管這一習俗的初衷是純良歡樂的,但在璃月千岩軍的安全紀錄中,每年哄搶繡球造成的受傷情況不在少數,甚至與山中妖物傷人的案件數量幾乎持平。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book77_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book77_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b71a3b61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book77_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+初,岩王降居,退海潮,立天衡,鎮汐流。民遂安生,開山以採玉,鑿岩以通達,聚石以為寨。有言:山蘊玉則有輝,故名之曰「山輝砦」。其時,天衡之民多以採礦為業,往來千里皆無貧者。
+
+注曰:山輝砦今訛為「山輝岩」,久經頹落,化為山岩,不復初時風貌。
+
+…
+
+有塵王魔神名歸終者,與岩王交好,設強弩拱衛天衡,曰「歸終機」;又率其民眾居天衡北,耕田為業。其盛時阡陌交通,市鎮農田遠至石門而不絕。歸終嘗謂岩王:「今我離民,皆安居樂業,幾同歸鄉,莫如名之歸離原。」岩王稱善。歸離原故而得其名。
+
+注曰:後諸魔神謀位,大亂遽起。雖諸仙人奮戰力保,然戰事雜亂,歸離原深受混戰之苦,塵神歸終亦薨於其中。故岩王帝君遷其民入天衡之南,歸離原自此荒廢,不復往日之繁盛。
+
+…
+
+岩王平定諸魔神,仙人夜叉各安其位,璃月復歸平和。此前魔神混戰千年,桑田盡毀。璃月之民遂以商賈、巧工為業。其佼佼者聯合一體,名之「七星」。故璃月港雛形既成。七星下轄又有八門,內外諸業無所不包。又有千岩之軍聽令七星,內撫民眾,外鎮妖魔。是所謂岩王帝君之治。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book78_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book78_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9457e4226
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book78_CHT.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+其一
+閒看鄉人著臭棋,衝無謀來當無力。
+黑白胡亂盡隨手,我只裝癡總無慮。
+
+其二
+萬種奇石生異草,天然盆景不須栽。
+石珀美玉霓裳樹,迷煞港城老愚翁。
+
+其三
+絕雲間內另有天,從來不與俗人傳。
+風景萬千奇消息,原來鳥獸亦是仙。
+
+其四
+白似織錦細如鹽,絕妙古董是白沙。
+富貴廳堂皆掃淨,我家遍地當自誇。
+
+其五
+河音震耳松聲亂,崖下垂釣崖上眠。
+鄰國風神無禮數,紅葉亂飛擾安閒。
+
+其六
+輕策春花無爹娘,左也香來右也香。
+荻草秋來羽瑟瑟,收去編織作衣裳。
+
+其七
+岩王當年造此山,虧他又開一大灣。
+巨崖岩橋層層妙,此中市井可細玩。
+
+其八
+林間夏日任乘涼,風作鋪蓋葉為床。
+可憐蚊蟲不饒我,狼狽歸去似逃荒。
+
+其九
+傍晚飽飯駐灘邊,順順鬍鬚望望天。
+海上星漢似大帳,未許明月在裡邊。
+
+其十
+夜泊名石次第排,緋雲坡上價高抬。
+青石一簍何為貴?不如坐飲玉京台。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book79_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book79_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4f32a4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book79_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+丘丘人的社會
+
+丘丘人顯然保持著簡單的部落社會生活。它們往往會以小部落的形式分散在荒野中聚居,似乎部落對於它們來說是大家庭一般的存在。
+
+一般來說,丘丘人部落中最具權威的是薩滿。根據長期的野外觀察交流,筆者可以確定薩滿是部落內歲數最老的成員,如同部落的「大家長」一般,借助豐富的經驗操持重大事務與決策,利用元素的力量來保護自己的部落。在野外的丘丘人部落中,薩滿的外貌特徵十分顯著。它們總是戴著獨特的帶角笑面面具,面具的開口處卻是露出眼睛的觀察孔,它們的手中始終握著簡陋的薩滿杖,嘴裡永遠在嘟囔著意義不明的歌謠或咒語。
+
+丘丘人衡量地位的標準並非只有年齡。在許多部落中,那些塊頭更大、戰鬥力更強的成員會自動取代薩滿成為部落的領袖,而這些部落似乎也會在它們的領導下變得更加好戰。我們可以很容易地從巨大的體型和浮誇的面具頭角裝飾上分辨出那些好戰的部落頭目。
+
+由於丘丘人對於外人的敵意以及語言的障礙,我們很難確切地研究丘丘人部落內部資源配置情況。但根據西風騎士團的巡邏報告,它們似乎會在部落內各取所需地共用資源。所有丘丘人既是採集者也是戰士,但有些更加重視戰鬥的丘丘人會透過磨煉成為大塊頭的戰鬥主力,假如在惡劣的環境中活得夠久,這些專門的戰士將會是部落中最受重視的領袖。
+
+有趣的是,儘管丘丘人的智力低下,社會形式與組織十分原始,但它們似乎對於元素力有獨特的掌控能力,此種掌控能力往往會突出在老年的薩滿身上體現。但對於一般的人類而言,元素的力量是只有通過「神之眼」才能發揮的。至於丘丘人為何能夠不借助「神之眼」而掌握元素力,這個問題仍需要進一步的考察與研究來解答。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book7_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book7_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5a3d3bbd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book7_CHT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+「蒲公英,蒲公英,跟風一起,到遠方去吧。」
+小狐狸念念有詞地說。
+然後,呼地一下,把一束蒲公英的種子都吹散了。他嚴肅地說,
+「這樣的話,老師您的願望就會隨著風,飄到風神的身邊去。」
+這時一陣風吹過,把好多好多蒲公英捲走了。
+是和我的夢一起,去了哪個好地方嗎?
+
+是什麼時候的事情了呢。
+以前啊,在村子後邊,是一片小林子。裡面鬱鬱蔥蔥地長著好多好多的樹,樹的中間是一個小湖。
+湖就像蒙德大教堂的玻璃,每天都擦得亮閃閃的。
+太陽透過樹葉照進來,落在湖面上,就好像碎了的寶石藏在湖水裡一樣,可好看了。
+那天的天氣涼颼颼的。我背著弓在林子裡打獵,走到湖邊,看著亮閃閃的湖水,不知怎麼就想起很久以前喜歡的姑娘了。
+我已經不記得她是什麼樣的人了,只覺得她的眸子一定像湖水一樣,亮晶晶的,就像碎了的寶石。
+當時我一定是看著閃閃發亮的湖水,看得恍神了。我漫不經心地沿著湖散步,都忘了自己是出來打獵的了。
+聽見結冰的聲音,我才醒過神來。一看,發現湖邊有一束冰霧花,把旁邊的湖水都凍住了。在邊上,有一隻白白的狐狸,尾巴被凍在冰裡,看起來難過極了。
+「一定是喝水的時候不注意,把尾巴降到冰霧花旁的水裡了吧。」
+冰霧花是一種很危險的植物。如果不注意,就會落得凍傷。如果要採摘,一定要小心才好。
+看見我過來,狐狸就害怕得拼命掙扎。但一動,凍在冰塊裡的尾巴又被扯著,痛得牠小聲地叫喚。
+「哎呀,這可不行。」
+我心想,
+「太可憐了。放著不管肯定會餓死,不如幫牠解脫,帶回家當今天的收穫吧。」
+我心裡想著,可以配上自家種的蘿蔔,美美地燉一鍋肉吃。一想到燉肉,身體就充滿了力氣,心情也變得很好。
+於是,我拿出打獵用的弓,小心翼翼地湊過去。
+「狐狸乖乖,別亂動。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book80_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book80_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f7f76bc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book80_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+丘丘人的精神生活
+
+與提瓦特七國的居民類似,似乎丘丘人也有自己的信仰,但丘丘人並不會崇拜現世存在的七神,而是崇拜抽象的元素力量。以蒙德為例,其中一些部落的丘丘人會像蒙德的居民一樣崇拜「風」,但它們並不會尊崇風之神巴巴托斯,而是以自己的方式朝拜抽象的「風的力量」。同一個部落中可能會有不同信仰的丘丘人混居在一起,它們信仰的元素也會體現在面具的圖案和身體顏料的顏色上。
+
+根據實地觀察,丘丘人中負責主持祭祀與崇拜儀式的薩滿會在自己的身上和毛髮上塗抹不同顏色的顏料,其顏色對應部落所崇拜的元素力量。薩滿身上的衣物與飾品比一般丘丘人更加精緻,但鑒於丘丘人低下的智商,很難想像這些相對精細的工藝品會是出於它們之手。
+
+薩滿在丘丘人的信仰體系中扮演著精神領袖的角色。丘丘人的崇拜儀式以歌舞為主,往往會以薩滿作為領舞,歌唱關於元素的頌歌。假如獵物有結餘的話,丘丘人也會在祭壇上貢獻生肉作為祭禮。儘管丘丘人時常會拾取或搶劫金錢、寶石或其他亮晶晶的小玩意,但似乎只有肉才是唯一配得上崇拜對象的祭品。
+
+丘丘人似乎沒有「過去」與「未來」的概念,而是僅僅生存在「當下」。它們不會有意識地為日後的生存專門儲存餘糧,也不會紀念逝去的先輩。儘管丘丘人的部落營地中不乏塗鴉,但多經考察便能很容易得出結論:那只是對古老遺蹟的拙劣模仿和重複,並無創造性可言。一些丘丘人部落會在古老的遺蹟中紮營,似乎它們天生對這些古老的遺物有某種無法解釋的親和力。但我們目前掌握的證據還無法證明它們與那些失落的古代文明究竟有何關聯。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book81_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book81_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0ddd6d16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book81_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+丘丘人習俗的多元化——以蒙德的達達烏帕谷為例
+
+「好肉族」喜好大吃大喝,它們在部落中搭建了蓄養野豬的豬圈,並且有專門的「豬倌」負責看管。它們會以火史萊姆為天然的爐灶,支起一口大鍋用以烹煮肉湯,部落成員均可按需分食。
+在它們的部落中,最引人注目的是一座龐大的擂臺。似乎無論任何人只要登上這座擂臺,就會被認為是接受部落的挑戰,而被趕下擂臺者會遭到全部落的嘲笑。
+
+「好睡族」更傾向於抓住一切可能的時機打瞌睡,它們甚至會專門為更舒適的睡眠而搭建簡陋的房屋,挑選柔軟暖和的獸皮作為床鋪。可能由於睡眠充足的優勢,它們是丘丘人中最狡猾和精明的。
+
+「日食族」是蒙德丘丘人部落中最神秘的一支。比起肌肉和小聰明,它們更重視信仰的神秘力量。與一般丘丘人信仰的自然元素力量不同,它們崇拜的對象似乎是一個彷若被月球阻擋的太陽。它們的薩滿比其他部落的薩滿擁有更強的力量。在部落營地的中央日食族為地位最高的薩滿準備了最高大的「御座」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book82_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book82_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..68512e828
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book82_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+在貴族時代,蒙德的僭主們從不修史,也禁止民間歷史諷喻詩流傳。傳說這是因為他們對自身的墮落深有所知,所以才會盡力避免將自己與英勇榮耀的先祖同載史冊。
+
+但無論如何,歷史之風不會因高牆築起而停止流動。本書整理舊貴族時代流傳至今的詩歌與傳奇,間以考察故地遺蹟,旨在重新發掘自列王時代到舊貴族滅亡的漫長歷史。由於許多歷史細節已經無從查考,其間有所失真,在所難免,但我僅謙卑地希望這部歷史能夠對後來者有所啟發,或至少激勵他們發掘出更多舊日真相。
+
+全書共分為三個部分:「烈風高塔之王與北風的狼王」,主要敘述巴巴托斯降臨之前,舊蒙德冰霜列王相爭的歷史;「蒙德的開拓時代」,主要講述巴巴托斯為蒙德喚得新生之後,蒙德先民與貴族先祖們在這片大地上的開拓史;「僭主、貴胄與反抗者」,主要講述舊貴族在蒙德的漫長統治。
+
+或許讀者會希望這本書會成為後來人的殷鑒,但這絕非我的本意。巴巴托斯賜予的「自由」也是解脫過去枷鎖、追尋真相的自由,我只希望本書能夠盡可能切實地將過去被禁止的故事展現在讀者面前。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book83_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book83_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a9d238f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book83_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+願巴巴托斯的清風拂亮讀者的雙眼,願蒙德的自由之風吹蕩久長。
+
+古恩希爾德家族起源於一個古老的傳說。那是三千年前,「高塔孤王」迭卡拉庇安與「北風之王」安德留斯混戰的時代。彼時蠻荒的蒙德冰原,古恩希爾德是流民中最強大的部族首領。
+
+古恩希爾德的父親曾是迭卡拉庇安的部屬。他對孤王乖戾的暴政忍無可忍,率部族逃離了狂風咆哮的古城。但城牆之外的荒蕪之地難以生存,出走的流民儘管逃脫了暴君的爪牙,卻很快被困在了無盡的風雪中。
+
+正當族人陷入絕境的時刻,千風之中的精靈聽到了古恩希爾德的祈禱。就這樣,族長年幼的女兒虔誠的求告與流民們被風雪掩蓋的呼聲凝結成為信仰。信仰集聚在風之精靈的身邊,如同流水匯入清泉,為風之精靈帶來力量。就這樣,他為這一支部族提供了小小的庇護所,又將守護的力量分予族長的女兒。
+
+父親去世後,古恩希爾德成為了這支無名部族的族長與首位女祭司,自此至終守護著族人。當風之神巴巴托斯向無心的孤王發起挑戰時,她率領族人直面神的震怒;當巴巴托斯終於從狂風之下解放了暴君的臣民,也是她為初生的風神戴上了桂冠。
+
+後來,在風神巴巴托斯離去後,蒙德大地上廣立貴族——儘管這些擁有神力的統治者在千年之後以腐敗暴虐著稱,但畢竟即使是巴巴托斯本人也無力預測千百年後的未來。
+
+古恩希爾德的後代也是蒙德的顯貴宗室之一。但與作惡多端的勞倫斯家族不同,古恩希爾德家族始終秉持著「永護蒙德」的祖訓,盡自己的最大努力守護蒙德的人民。在推翻貴族的鬥爭中,他們站在了蒙德民眾的一邊,也正因如此,避免了被驅逐的命運。
+
+如今的古恩希爾德家族為西風騎士團提供了許多偉大的教士與勇猛的騎士,可以想見,該家族將永遠堅守祖輩的理想與風神的囑託,守護蒙德的土地和人民。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book84_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book84_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c679503d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book84_CHT.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+我漫步走過蒙德的每一條街道
+空氣中流散著不幸的氣息與迷醉的味道
+我看到最高傲的權貴,
+我看到最悲慘的貧民。
+蛛網般的黑暗街巷把他們分隔兩半,
+暗夜中叮鈴零作響,那是心靈的鐐銬。
+
+在蒙德的街道上巡夜時,
+同僚與上司曾經呼喝道:
+「我們是星光的騎士,儘管抬起頭來!
+星輝中的高貴旗幟,才是守護之道!」
+但我未曾抬頭仰望星辰,也未曾注目旗幟,
+我只是無法忽視那些骯髒的街角。
+
+破落商販無聲的抽泣,
+年老士卒帶血的嘆息,
+在午夜死寂的街道上,
+被貴族拋棄的少女祈求巴巴托斯的善意。
+淒涼的群風搖撼了教堂,
+捲挾著哀怨,刮擦著華麗的宮牆。
+
+每一個母親的每一聲呼號,
+每一個幼兒的每一聲哭叫。
+足以在最堅固的盾牌上刻下裂痕,
+足以折彎最鋒利的長矛。
+
+這些聲音令我瑟瑟發抖。
+但在高大的宮殿與城堡,
+在西風呼嘯的宏偉聖所…
+螻蟻的呻吟無人聽到。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book85_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book85_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed58a86e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book85_CHT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+在某個晨光初露的日子,
+以劍為歌的舞者在蒙德落腳。
+儘管全身被枷鎖與鐐銬束縛,
+但在她的沉默中有歌聲環繞。
+那是自由的歌,是高牆外更加明亮的晨曦,
+與無羈的人民肆意歡唱的民謠。
+
+她是流浪樂團的晨光,
+也是弑殺貴族的兇手。
+我曾詢問她:「為何推翻我們的貴族,
+你可知道,他們是我們的魁首?」
+
+「為何他們命你們築起高牆?」
+她的聲音帶著輕風的氣息,
+「若你自認以風為友伴,
+若你們曾經擁有自由?」
+
+她為孤獨的傾聽者講述過去的故事,
+講述著貴族們擁有神力的先祖,
+講述著舊日的天使、諸神與惡龍,
+講述著每一片國土上的神靈及其子民,
+所有傳奇被她一一化作歌謠,
+歌謠又隨風傳遍整個國度。
+
+在貴族的競技場中,她再次用劍歌唱。
+那是她的最後一首歌謠,但再不會是絕唱。
+無名的騎士將她的劍帶離濺血的大競技場,
+埋葬在和風聚集的地方。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book86_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book86_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..289a7bdd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book86_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1、烤角蜥
+
+將抓到的角蜥去頭,去內臟,然後剝下外皮,穿在細枝上燒烤,兩面烤熟即可。
+角蜥味道偏腥發苦,第一次食用的話,會感受到一股濃烈的動物酸味,類似氨水泡過的老汗巾,但放心無毒無害。如果有條件的話最好均勻地撒上調味料食用。
+
+2、達達肉排
+
+準備一大塊新鮮生野豬肉排,然後將鹽塗抹在肉排兩面(汗腺發達者可省略這個步驟),用薄布包裹肉排,貼身綁在背上,經過一上午的高強度運動後即可食用!
+野豬肉質勁道,充分浸透鹽分並在體溫和日曬下適當加熱後,既保持了生肉特有的彈性與韌性,也中和了野味的腥膻,適合與粗麵包和鉤鉤果搭配食用!
+
+3、冰火生拌
+
+將冰史萊姆切碎成足夠小的冰粒,然後把火史萊姆切成稍大的塊狀拌在一起。接著加入水果與野菜,撒少許鹽提味,拌勻即可食用。
+冰史萊姆的冰爽口感搭配火史萊姆溫熱辛辣的口味,再加上新鮮水果的酸甜,可謂清冽爽口,回味悠長。
+烹飪時請注意,如果食材出現溫度異常現象,請用刀背或手頭的棍棒將之敲暈後再繼續處理,以免受傷。
+
+4、岩燒什錦鍋
+
+撿拾一些石塊圍成環狀,中央放置火史萊姆,然後用石塊搭起爐灶。將野味肉類、生菜、蜥蜴、蟋蟀、甜甜花等食材投入鍋中,加入水與鹽燜製。至少半小時後即可食用。
+本料理集多重美味於一身,蟋蟀的香脆與蜥蜴的生鮮,野味的濃醇與生菜的清爽兼備。食用完畢還可以將火史萊姆切塊製成餐後甜點,澆上湯汁,製成另一道菜。性價比極高。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book87_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book87_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..926b3566e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book87_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+盜寶團老伙計們親啟
+我有大計畫 可行又賺錢
+一生就一次 錯過等明年
+心動不心動 心動不心動
+三更半夜裡 和我碰個面
+我會戴面具 怕你認不全
+建議你也戴 誰戴誰知道
+不會認錯你 看著也酷炫
+平生我最恨 告密優等生
+所以相信我 肯定不是坑
+你們都懂得 喬裝加打扮
+雙方都酷炫 一起發大財
+約定地方見
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book88_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book88_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5f2bacfc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book88_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+璃月古時多瘴癘。或曰初時魔神戰亂,敗者鎮於磐岩,朽爛化壤,歸天地經樞之循環。有魂魄憎而不屈,凝為妖邪。妖邪躁起,則生疫氣、生鬼物、生異怪。毀蕪土地,作亂江海,民深苦之。妖邪者,實魔神之遺怨也。
+
+【璃月在古時瘴癘叢生。有人說,當初魔神征戰不休,失敗者被鎮壓在堅固的岩石之下,腐朽後化作土壤,回歸了天地間諸元素的經絡循環。(魔神的)魂魄懷著滿心憎恨,不願屈服,便凝結成為妖邪。每當妖邪躁動不安,起而發難,瘟疫、鬼怪與異變就會發生。(妖邪)毀壞土地,使土地荒蕪,在江河與大海之中作亂,人民為之深感痛苦。所謂妖邪,其實是(被擊敗的)魔神遺留的怨念。】
+
+岩王帝君喚諸夜叉除滅妖邪。夜叉者,璃月之仙獸,性凶怖悍戰,殺生而護法。其尤者有五:曰浮舍,曰應達,曰伐難,曰彌怒,曰金鵬。此五夜叉隨帝君歷戰妖邪,祓除疫癘,世稱「仙眾夜叉」。
+
+【岩王帝君召喚夜叉們消滅妖邪。夜叉是璃月的仙獸,生性兇猛恐怖,兇悍善戰,為了守護岩王帝君的統治而不惜殺生。(夜叉中)最強大的有五個:浮舍、應達、伐難、彌怒、金鵬。這五位夜叉追隨岩王帝君屢次與妖邪作戰,消除瘟疫與瘴氣,世人稱他們為「仙眾夜叉」。】
+
+「仙眾夜叉」護法岩王,滅諸苦厄,如是經年。然諸夜叉雖有大威能,亦毋免為業障困,為遺恚染。或陷大忿怒、大恐怖而狂,或自相鬥死,或終竟成魔。越千年劫數,五夜叉死於非命者其三,不知所終者一,此外又有不知名而亡者眾,餘者至今唯金鵬而已。
+
+【「仙眾夜叉」守護岩王帝君,平定世間各種災禍,就這樣經歷了許多年。然而,儘管夜叉們擁有強大的威能,卻也難免被業障所困,被(魔神)的遺恨污染。(他們中)有的陷入難以言喻的狂怒、難以形容的恐懼而發狂,有的自相殘殺,最終戰死,有的最終走火入魔。歷經千年的劫數之後,五位夜叉有三位死於非命,一位不知所蹤,此外還有許多不知名的夜叉死去或遁走了,只剩下金鵬至今仍然存活。】
+
+金鵬者,號「金翅鵬王」,又曰「降魔大聖」。不知其始,不知其終。唯春夜燈祭,望浮光於孤雲閣上,璃月民曰:「此護法夜叉討魔也。」或聞笛音出於荻洲,尋之不見其人,曰:「是夜叉喚舊友歸矣。」
+
+【所謂金鵬,號為「金翅鵬王」,又被稱作「降魔大聖」。人們不知他從何而來,也不知他最終去了哪裡。每逢春夜海燈節時,望著孤雲閣上空的浮光,璃月的人民會說:「這是護法夜叉在討伐魔獸啊。」有人聽見荻花洲深處傳來笛聲,進去找尋卻不見吹笛之人,便會說:「這是夜叉在呼喚舊友歸鄉呢。」】
+
+是故大神通者必遭大摧折。失卻一切親友同袍,積孽業障,永憎不息。以舊日之忿怨為仇讎,無酬報亦無解脫,實空遊餓鬼之苦,萬劫不滅。
+
+【因此,擁有大神通者必然會經歷極大的苦痛摧殘。(夜叉)失去了所有親友與同袍,積累了太多的罪孽業障,心中永遠充滿憎恨,不得止息。以舊日遺留的憤恨與怨念為仇敵,既得不到酬報,也沒有解脫,(如此的苦難)實在是空遊餓鬼的痛苦,縱使經歷萬劫,也不會得以結束。】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book89_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book89_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3997e29cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book89_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+在臺階之下,寶藏埋於孤獨的紅樹下。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book8_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book8_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fecb64eba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book8_CHT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「狐狸乖乖,別亂動。」
+那是我爸爸的爸爸教我的話。打狐狸的時候默念這句話,拉弓的手就不會抖。
+正要放箭的時候,狐狸抬起頭,與我四目相對。它的眸子就像湖水一樣,亮晶晶的,就像碎了的寶石。
+我心裡就像颳起大風一樣,亂糟糟的。射出去的箭歪了,打破了狐狸邊上的冰。狐狸抬起尾巴,飛快地看了我一眼,轉身就跑進了林子裡。
+我清醒過來,馬上跑起來去追,但人哪有跑得比狐狸快的呢?
+漸漸地,白狐狸就變得越來越小,變成了一個小白點。
+「喂——!別,別跑啊——」
+我喊道,氣也喘不過來。
+但我這麼一喊,白點就慢了些。
+「是在等我吧?」
+我尋思。
+「如果要跑,狐狸怎麼會跑不過人呢。」
+狐狸是一種神奇的動物。就算是在風起地那樣平平的,可以一眼望到頭的地方跑,也會跑著跑著就消失了。
+就像去了其他的世界。
+想到這裡,我就更加相信,
+「那隻白狐狸,是在等我吧。一定是這樣的。」
+相信著狐狸,追著那個發亮的小白點走了好久好久。走著走著,刮起了一陣風。
+我打了個哆嗦,再一看,
+「怪了?」
+白點居然變成了兩個。
+然後,又變成了三個、四個。就好像風一吹,就會變多一樣。最後,變得數也數不清。
+這時,有個白點飛進了我的眼睛,刺痛刺痛的。揉了揉眼睛,才發現周圍的白點都是幽幽地飄著的蒲公英。而狐狸早已不知道去了哪。
+我自嘲了一番,回了家。
+吃的是沒有肉的蘿蔔燉肉。我好討厭吃沒有肉的煮蘿蔔,讓我覺得好餓。餓著餓著,就睡著了。
+醒來的時候,是因為半夜聽見門外有細小的動靜。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book90_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book90_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..de9d3356c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book90_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+在臺階之上,石鑄的衛士守護著碎石下的寶藏。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book91_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book91_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b56a3ba5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book91_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+在北側的矮崖之旁,碎石下埋藏著寶藏。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book92_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book92_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba1e8094b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book92_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+登上海島,在石門之下的石礫中取得寶藏…還有,注意守衛。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book93_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book93_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..018545691
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book93_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+登上海島,在石柱下的一位守衛身後,有寶藏埋藏。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book94_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book94_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e297869cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book94_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+登上海島,前往一枚巨大的海螺,寶藏埋於在海螺對面的石礫下。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book95_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book95_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0131eae57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book95_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+——眾神膝畔——
+「我乃朝廷敕使,金紫光祿將軍未央!還不速速退讓!」
+「啊,可是金紫光祿不是文官職嗎?」彌耳想也沒想,立刻就說出了口。
+對面一下子就漲紅了臉,「區區邊陲刁民,能懂什麼!」
+「難道這幾年朝廷改了官制了?」
+同行的兩名佩刀武人也一同笑了起來,「哈哈哈哈!遠去京城千里的車馬關驛都過了,現在要堵死在荒郊小店囉!」
+店裡的小二阿秦盯著漲紅臉的未央看了一會,突然捶了一下手,「妳是假扮男裝的女官!」
+「小兄真是好眼力,」一位武人說道,「她官位是尚儀彤史。我們二人則是金吾、羽林抽調的槍劍武官,受金紫光祿大夫指派,來此征繳邪劍的。」
+「雖然金紫光祿將…將軍,啊哈哈哈…是捏造,但朝廷敕使之事不假。」另一位年輕武人也應和道。
+
+邪劍的事情,彌耳倒是也聽說過。傳說五六年前,天落隕鐵。這隕鐵又屬天材地寶,理應要上貢皇家。但鑄劍人風師爺卻私用隕鐵鑄劍,造出邪劍九柄。據說邪劍可以攝人心智,滋生了諸多武林是非。
+
+「原來是這樣。」說著這樣的話,彌耳關上了廁所門。
+「是什麼樣都行,快給我從廁所裡出來!」未央眼看被揭穿了男裝一事,終於按捺不住,漏出了本音。竟然有點婉轉好聽。
+「未央彤史女子之身,又是教養之體。不像我們男人隨便在野外就解決了。勞煩小兄快點囉。」
+
+洗完手離開廁所的彌耳於是和兩名武人坐上了一桌。
+「邊陲小店,居然能遇到這麼熟悉朝廷官制的人。」可能是羽林的那位打量著彌耳,「敢問兄台出身?」
+「家父米聽仁曾為光祿寺卿。後因被誣陷私用膳餉錢,罷官歸野了。」彌耳搔了搔下巴,「不像是老頭子灰心了,我還想著回到中央朝廷,了米家之恥呢。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book96_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book96_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..369feb592
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book96_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——修羅戰場——
+「嗯,好吃。」
+被附體的未央變得溫柔了許多,也冷淡了很多。她拿起彌耳做的餡餅,小口小口吃了起來。第一口被燙到了,還很可愛地吐著舌頭吸氣。
+「我一下子有點接受不了,需要消化消化。」用一隻眼睛作為代價維持降靈的彌耳自己也拿了一個餡餅,「妳再說一遍?」
+「當年所謂的隕鐵其實是神戟。它被凡人折斷,鑄成魔劍九柄。這一把是霧海魔劍。加上他們之前已經收集了兩柄…」
+「然後妳是?」
+「我是曾經的天帝之女,名字已經忘了。我司掌審判與斷罪,用你們的話說,就是刑律。」
+因為光祿寺執掌祭祀典禮的事情,所以儀式、祝詞什麼的,彌耳被老爸逼得倒是能倒背如流。同時因為盡是接觸怪力亂神,彌耳也是知道一些小門道的。神明要是被知道了真正的秘密名諱,就只能任人驅使了。眼前這位未必是忘了。
+
+「所以朝廷是想重鑄神霄之戟嗎?」彌耳說服自己接受了這個設定,追問道。
+「我不知道。這具身體的主人並不知道別的事。她只是…很憤怒,想要證明自己。」未央把手放在了胸口上。
+「那接下來,我是應該弄個什麼送神儀式把你送走嗎?」彌耳摸了摸繃帶下已經失去功能的眼睛,「然後我的眼睛也會回來?」
+
+「給我一個名字吧。」眼前的女子抬起了頭,雖然嘴邊還有餅渣。
+「妳說什麼胡話。文官殿試可是聖上親鑒容儀的,一隻眼睛怎麼回去當光祿寺卿啊?」
+「我也必須得收集所有的神戟碎片。」少女道,「不然此世此劫也必將遭到火焚。」
+彌耳沒有回應,只是看著眼前的人。
+「你不必與我同行,但是為了眾生安危,你的眼睛還請暫借我一段時間。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book97_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book97_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1bbd53c16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book97_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——玄女征西——
+「我能為妳做的也只有這些了。」彌耳把做好的飯菜陸續端到了桌上,然後面對未央坐了下來。
+因為方才的死鬥,未央右臂折斷,現在還打著繃帶。她盯著彌耳看了一段時間,然而他只是支著下巴看著自己,兩人一時無話。
+最後,未央還是嘗試用左手拿起了筷子,但是並夾不起熱湯裡的肉丸子。
+彌耳一聲嘆息,取過了筷子,「算了,我來餵妳吧。」
+「你還是能為我做更多的。」未央吃了幾筷子之後,突然說了這麼一句。當然,一如既往,沒什麼情緒波動。
+「光祿寺主要就掌管伺候你們神霄天人的供奉、祭祀之事。可以說伺候妳是我們一家的本職工作了。」
+神仙動起了刀兵,我們凡人除了看著,還能做什麼呢?
+——這後半句,彌耳覺得沒什麼必要說了。
+
+「妳之前幾次和邪劍主交手的時候,不是能有一招可以浮槍矛,馭刀劍嗎。用那個來駕馭筷子不就好了。」
+「那是,父親傳授我的技藝。只有我會用——那是最後用來斷罪的宣言和律令。不能…」未央的聲音居然明顯聽出來了波動,「不能隨便使用。」
+「那個人死前說的,關於我老頭的事情也十分蹊蹺。」彌耳因為無聊,用手指撩撥燭火,「『米光祿既不清白、亦不冤枉』——這句話究竟是什麼意思?」
+如果朝廷並不想重造神戟,那與附身未央的王女為伴,就是與朝廷為敵了。
+仿佛看穿了彌耳的心思,未央的臉在燭光下遍佈陰翳。
+她道:「你可以不用再幫我了。你不過一介凡人,和朝廷作對沒有好處的。」
+彌耳道:「此事休提。我先找老頭子問清楚真相再說。」
+未央道:「啊…要南下去面見令尊了嗎。那明天要去綢緞行、胭脂鋪看看才行。」
+彌耳道:「他就一糟老頭子,不必這般麻煩吧。」
+未央竟然少見地流露出了強硬,「這不是你的職責嗎?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book98_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book98_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac25303b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book98_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——山人妙計——
+面對如此場景,哪怕是法身大士、大羅金仙現世,恐怕也束手無策了。
+「這柄火界邪劍『白牛火宅喻品村正』,乃是神戟的火界陀羅尼斷片煉成。啊,用公主陛下您知道的話來說,那就是神王九界如尼中的火界如尼。」
+為什麼眼前西渡而來的武士能使出通神的劍術?一般被邪劍奪舍心智的人,都會喪失本性,自身的武學盡失。
+未央捂著斷臂,大口呼吸著灼熱的空氣。換做平時,她自己的道行可以立刻把切斷、離斷傷口接好,但是現在不滅的火焰在創口處燃燒。
+她的視力逐漸因為失血,開始模糊了起來。彌耳挺身擋在了她的面前。
+「看你們的眼神,似乎有很多想問的。罷了,我就讓你們死個明白吧。我殺你的父親,正因為他想要阻礙神王復活。而我為什麼能駕馭火界如尼,而不是反被駕馭——」
+東之武士舉起了邪劍,「因為我是雲夢狩的天兵化現啊——」
+相傳,天帝為了與阿修羅軍交戰,曾經遴選三界戰士死後升作天軍。有時沼澤天氣惡劣,雷雲積捲,中洲人也會稱之為天帝軍士正在「雲夢狩」。
+
+「怎、怎麼會!」武士露出了不敢置信的眼神,看著邪劍斷裂,自己也被從琵琶骨往下一路砍傷。
+慌亂之中,彌耳掏出了父親交代的遺產,原本只是想要略做掙扎。他哪知這是曾經燃盡世界的至大魔劍——「裂瓦丁」。如果說火界如尼是火界的奧秘,那「裂瓦丁」就是火界的不滅真如。
+本來因為燃盡世界而熄滅的魔劍,因為吞吃了火界如尼,再度燃燒了起來。
+
+「世界,又要毀滅了嗎…」說完這句,未央就暈倒了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book99_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book99_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..13bbf3a3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book99_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——素女傳承——
+「你的一番作為,拯救了蒼生,可稱大俠。」太子背著手,繞著下跪叩首的彌耳走了一圈。
+但是彌耳內心沒有任何波動。
+「交出神戟,三十天後,光祿寺卿就是你的。你如果想要,首輔之位十年之內也能給你。」太子坐了下來,「你的回答呢?」
+「陛下未曾准我平身,草民不敢多言。」
+「那這不是變成你叫我准你平身了嗎。不行不行…未來一國之君——」
+「唉,真的屁事多。」彌耳自己換了個姿勢,「本朝禮法,見太子是不用萬歲叩禮只用三拜禮。我看你保準要上皇位,先給你預祝了,你怎麼還開起染房來了?」
+「你、你!」
+「我什麼我,」彌耳站起身來,「神戟一半給你,火界陀羅尼我要給老爹供上。主要也是為了防止再有殘黨惹事。」
+「無、無妨。只要有個樣子就行。以後這個就是新傳國神器了。哈哈哈哈。」
+彌耳毫不客氣地坐到了太子對面,「我們都是吃一個媽的奶長大的,你怎麼就這麼蠢呢!」
+「大膽!我念米夫人是我乳母,又管我教養才容忍你——」
+「光祿寺卿誰愛當誰當吧。我回家了。」
+太子一時間也無話。
+「未央她?」彌耳夾了一口菜,裝出一副毫不在意的態度。
+「啊,征刀有功,官升尚儀。她父親金紫光祿大夫的陰謀和她也沒有關係,又有太常、首輔陳情。我會好好待她的。」
+這話聽起來怪怪的。
+不過,這樣也好…
+
+那人已經不在了,自己失去的眼睛也已經復原。如今卻仍有某個部位在隱隱作痛,仿若斷肢幻痛。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Book9_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Book9_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c62ada731
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Book9_CHT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+沒追到狐狸,吃了了無滋味的燉蘿蔔,我餓著肚子睡著了。狐狸的事情,如果不是因為之後的故事,我也一定忘了吧。
+半夜聽見門外有細小的動靜,我忽地醒來了。
+「萬一是有野豬來偷我家的蘿蔔呢?」
+我跳起來,走到門前。打開一看,站在外邊的居然是一隻好小好小的白狐狸,在夜裡白得發亮,亮得好像透過樹葉落在湖面的陽光一樣,亮晶晶的。
+「是了,一定是白天那隻狐狸——」
+我心想,又想到了那雙像湖水中的寶石一樣的眼睛,就好像從我的心裡看著我一樣。
+於是,我空著手,睡眼惺忪地向牠走去。
+這次,牠一動也不動,靜靜地站著,等著我過來。
+一步兩步,離狐狸越近,狐狸就變得越高大。
+當我走到牠面前時,狐狸居然變成了一個人。
+是個個子高高的,脖子長長的,皮膚白白的人。她的眸子就像湖水一樣,亮晶晶的,就像碎了的寶石。在夜裡,就像透過樹葉落在湖面上的陽光一樣。
+「真是個美人。對了,就像我很久以前喜歡的姑娘。雖然我已經不記得她的名字了,但那雙眼睛,一定是她。」
+我心想。
+「這果然,是狐狸的戲法吧。」
+但真正奇怪的,應該是我馬上就知道了「狐狸會戲法」這件事。是了,只要看著那雙眼睛,就什麼都會相信吧。
+戲法也好,狐狸變成人也好,和那雙像湖水、像寶石的眼眸比起來,都不算什麼。我們就這樣靜靜地在夜裡站著,什麼也沒說。
+最後,她開口說話了。說的雖然不是通用語,我卻聽懂了。這也是狐狸的戲法吧。
+「如果不是您出手相救,恐怕我要在那湖邊喪命了。」
+她想了想,又說:
+「雖然那樣也不壞,死在那樣寶石般的湖畔。」
+「但我們狐狸是知恩圖報的,我一定要答謝您。」
+她俯下身子,對我鞠了一躬。長長的黑髮從肩膀上像水一樣流下來。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Costume340000_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Costume340000_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dfa62c76a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Costume340000_CHT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+芭芭拉的舞蹈與歌聲是為了治癒大家的心而存在的。
+可是非常偶爾地,為所有人帶來笑容的芭芭拉也會感到落寞。
+想要像同齡的女孩一樣,和親密的朋友一起悠閒逛街,和家人一起度過溫馨的時光。
+這樣的小小願望對別人來說或許簡單,然而對她來說卻有些奢侈。
+
+身為偶像,出門總是會被過分熱情的粉絲圍堵。
+好不容易有空回家與親人團聚時,和父母、姐姐的溫馨時光又總是那麼短暫。
+優秀而且忙碌的姐姐總是公務纏身,每當芭芭拉想向她訴說心事時,總會因為姐姐手上堆積如山的工作而無法開口。
+
+姐姐的疲憊顯而易見,芭芭拉也看在眼裡。
+沒辦法,琴·古恩希爾德是大家的代理團長。
+「但,可能的話…能把姐姐還給我嗎?」
+看著勞碌的姐姐,芭芭拉悄悄地如此自語。
+
+就在那時,芭芭拉聽到了關於奇妙群島的傳聞。
+夏日、島嶼、海洋…這會不會是個合適的機會呢?
+夏天應該會有清涼的汽水、有甜絲絲的冰品,還有金黃的沙灘、碧藍的海水和戲水的人群。
+對,沙灘、海水!就這麼辦。
+
+要去海邊得做好準備才行,
+要帶點心、糖果…對了對了,還有麻辣小魚乾,統統裝在可愛的小黃鴨包包裡♪
+還有衣服!得換上輕便的泳裝,這件短裙感覺很好,鞋上的白色小花也很俏皮♪
+而且,在領口繫上蝴蝶結好像會更可愛?
+啦—啦啦啦啦—啦啦♪芭芭拉已經開心地哼起了歌。
+
+不過,姐姐是絕對不會有空閒準備泳裝的吧?
+有點讓人煩惱呢,但也不是沒有辦法。
+「麗莎小姐有空嗎?想請妳一起挑件衣服。」芭芭拉微笑著叩開了圖書館的門。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Costume340001_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Costume340001_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c5cbd5bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Costume340001_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+代理團長的生活就如機械齒輪,被沉重的責任驅動,在繁重的工作中衰損。
+長此以往,騎士守則所鑄的「甲冑」,逐漸與琴的肌膚相融。維持得體的衣著,以正裝的形象示人,成了一種習慣。
+但琴的年齡,其實與平凡的少女相差無幾。
+
+在少女們鍾愛的小說中,絢麗的衣物就如晴夜星光般不可或缺,更有作風奢靡的貴族後裔,坐擁宮殿般寬敞的衣櫥,長裙裙擺交疊,織物的海浪翻騰。
+或許琴也曾有過浪漫的憧憬…畢竟,誰不嚮往綺羅珠履之美?
+
+如今琴的心願已經滿足——她得到了最為合身的夏日裝束。只此一身的份量,就遠勝小說中的萬千華服。
+「聽說最初的提案來自芭芭拉,她和麗莎找遍各個商店,看中了最合適的一款泳裝。」
+「凱亞居然說服了迪盧克前輩,讓他聘請工匠,適當改良設計…」
+「布料由安柏挑選,用上了製作兔兔伯爵的經驗,相當舒適,好在不算貴重…」
+「飾物所用的寶石中,也有著阿貝多和可莉的收藏。」
+「裁縫工作由諾艾爾負責,每針每線都恰到好處。」
+「而詳細的尺寸,也是麗莎提供的…她居然還親手縫製了如此精美的薔薇飾品…」
+眾人為琴精心製作的禮物,成了前所未有的驚喜。
+
+如果說上次假期是百忙之中的休憩,那這次的海濱之行,則在巧合之中,讓琴徹底放鬆身心。
+卸去「甲冑」之後的身姿,如飄旋的蒲公英般輕盈,在海光之下隱泛微光。
+「我還是第一次…度過如此安逸的夏日假期。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Costume340002_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Costume340002_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2d6e6940
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Costume340002_CHT.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+璃月商界叱吒風雲人物,天權凝光,臉上似乎永遠掛著自信沉穩的微笑。
+但這樣的她,其實和普通的璃月人一樣,也會為懊喪、不甘、落寞等種種愁思感到困擾。
+曾經,在璃月港遭逢大難之際,凝光不得已而親手犧牲了群玉閣——那座她苦心營建了數年的天上行宮。
+往昔點滴回憶,或甜或苦,都隨群玉閣一同沉入大海。即便是凝光,心中也無比不捨。
+就算塵埃落定後,她終於得到機會重築過去的夢,也時常暗自喟嘆。
+世事多如此,不知何時就會面臨失去。
+每念及此,不禁悵然。
+
+當空中盛宴再次開場,凝光身著一襲幽藍禮裙款款上前,舉杯邀請眾人共同慶賀。
+然而,在觥籌交錯的間隙,在名物珍玩、金漿玉饌、樂聲、笑鬧聲織就的海洋中,
+璃月的天權星卻再次被愁思攫住了心懷。
+
+心中煩悶的她走出席間,來到夜空下。
+遠處樓宇內的歡聲笑語已不可聞,茫茫天地中她似乎孤身一人。
+她像過去常做的那樣,再次俯瞰腳下的璃月——
+幽幽月光如輕紗般攏住璃月。自碧水原至璃沙郊,大地顯出一片壯闊的柔白。
+這是凝光最熟悉的景象。自群玉閣落成,每晚她眼中所見的天地都是如此磅礴。
+時光荏苒,群山滄海依舊。
+
+「人世無常中,其中卻也有著不易改變的事物啊。」
+「百年之後,天地萬象或有不同。可到那一日,我的容顏已經逝去,身軀化作枯骨。」
+「這一襲長裙,無論曾流轉出何種光華,屆時也早已黯淡。」
+「不過,只要我存在於世,便有數之不盡的財富任我支配,有尊為天權的力量隨我調用。」
+「此生定當盡興而活。權勢、富貴、情誼,均不可有缺憾。」
+「這不是我早就認定的事情麼?既然如此,又怎能落入窠臼,因一時之虛無而迷失心智。」
+「正因人生短暫,才更要惜取這百年。」
+「哪怕千秋萬代,之後的人也都將記住這個名字——凝光。」
+
+她轉身回到席間,心中已然清明。
+再露面時,天權凝光面上又是自信沉穩的微笑。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Costume340003_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Costume340003_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..42589b287
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Costume340003_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+遴選初放的霓裳花瓣,以古傳秘法卷緯牽經,織成肌理上佳的綢緞。絳紫染料則從花色明淨的琉璃袋提煉而來,以求古畫般郁靄輕靈的色彩。別致的衣型融合了璃月與異域的格調,歷經百天縫製,每道線條都如工筆細描。
+這身裙裝或許是刻晴最為珍貴的衣飾,它的來歷也尤為雋妙——
+就任「玉衡」以來,刻晴從未享受過這一職位的便利,反倒額外投入了不可計量的私人時間。為了提升工作的效率,刻晴平日所穿的裙裝更加注重幹練實用,僅僅維持著基本的美觀與典雅。因此,以往的刻晴正逢殊麗的韶華,卻與粉白黛黑絕緣。
+先後與甘雨和凝光密切合作後,刻晴其實有了某種感觸——
+她見證了甘雨夜以繼日的工作節奏,自知無法效仿那位半仙之血的秘書;她也瞭解凝光的作風。凝光常常在工作結束後沐浴更衣,從而「暫改心境」,忘卻明日堆積成山的事務,完全放鬆身心。
+刻晴明白,正是因為走在變革的最前端,才不能只憑一股銳氣行事,而是要憐惜自己的身體與心神,避免無形的衰損,穩穩當當地走下去。
+凝光在勸說刻晴時,也曾簡單表達自己的期待:
+「以往的節慶期間,妳都以平時的裝束示人,民眾們早就熟悉了妳的形象。如今璃月的格局已然不同,如果能以煥然一新的面貌出現在眾人面前,必然能為民眾們的歡愉增色,給他們極大的鼓舞。」
+刻晴當然理解,她只是想安靜地完成轉變,別讓同僚們過度擔憂。
+那就先從海燈節的禮服開始吧。
+「這身禮服將是一道界線,象徵著我的工作和生活互不干擾,讓我能以穩定的步調領路,逐步接近璃月的嶄新時代。」
+當時的刻晴心中了然,特意委託凝光的私人裁縫,為自己量體裁衣,最終落成的設計依然遵循著「最低限度的奢華」。此後刻晴便重回工作,著手籌備海燈節的各項事宜。
+至於再度陷入極端忙碌的狀態,只是偶爾失去分寸的小小意外。
+再次與旅行者在群玉閣上詳談時,聽著耳邊關切的囑託,刻晴的思緒重歸清晰,回想起自己不久前的決定,欣然淺笑。
+或許這就是一種默契吧,理想中的同行之人,總是有著不謀而合的心思。
+換上準備已久的禮服,迎上旅行者的視線,細語輕言,得到恰到好處的肯定後,迎向綻放的焰火。
+衣襟映照佳節的絢爛焰光,如虹霓初隱的星空,裙擺隨刻晴的腳步飄搖,如風中翩旋的飛花。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Costume340006_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Costume340006_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e82af2da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Costume340006_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「姐姐,這件衣服應該是妳的吧?我是整理房間的時候翻到的…」
+芭芭拉雙手捧著折疊齊整的禮服,騎士團的紋樣在陽光下折射出金色的光輝。
+乍一看款式確實熟悉,但琴可以斷定自己從未擁有過這樣的衣物。
+這樣想來,自己平時所著的制服,也是出自母親的針線之下。
+「難道是…母親的?」
+
+面對女兒的詢問,芙蕾德莉卡的臉上露出了罕見的笑容。
+「久遠到我都快忘了這回事,原來西蒙還一直留著它啊。」
+「這是我獲授『赤楊騎士』時所著的禮服。如果妳不嫌棄的話,就拿去穿吧。」
+昔日幼苗早已茁壯,其樹陰庇護著熟悉的土地。
+過往的榮譽得以傳承,而光彩更甚。
+她們以騎士禮回應彼此,緊接著撞進懷裡的是久違的、來自家人的擁抱。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Costume340007_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Costume340007_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7abdf2ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Costume340007_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+最近三個月,安柏對鉤鉤果頗有意見。野外偵查期間她的制服和長襪意外被尖銳的果子勾破了,而她最近太過忙碌,抽不出時間做縫補工作。
+當初騎士團後勤小隊發給她了三套同款制服用以替換,損壞一件問題也不大。但安柏非常珍惜這三套制服,無論哪件損壞了,她都會感到痛心。
+就連我的兔兔伯爵,也是照著這些制服配色設計的呢!安柏悲傷地想。
+
+任務結束後,安柏找來針線把破損處補好,可惜無論手怎麼巧,布料上都留有縫補的痕跡。
+不過僅僅過了半個月,安柏就在騎士團年終會議上領到了新制服。
+比原來更正式,設計上似乎也更為精美。而且,似乎不容易勾壞!
+後勤小隊的赫塔隊長是這樣說的:「代表西風騎士團,向唯一的偵察騎士送上新衣服!非常感謝妳一直以來的努力。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Costume340008_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Costume340008_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..02d59f2a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Costume340008_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+{F#妳}{M#你}走到摘星崖的時候,莫娜似乎已經等了{F#妳}{M#你}一會兒了。
+她正抬頭看著星空,口中哼唱著{F#妳}{M#你}所不知道的歌謠。{F#妳}{M#你}突然有些小小的惡作劇心思,踮著腳悄悄從她背後接近,還沒等{F#妳}{M#你}拍上她的肩膀,她的歌聲就中斷了。
+「想嚇唬我的話,現在已經太晚了哦。」
+
+哎呀,不愧是偉大的占星術士,阿斯托洛吉斯·莫娜·梅姬斯圖斯。{F#妳}{M#你}只好乖乖地坐到她身邊,莫娜清了清嗓子,像個老師一般開口說道——
+「今晚星河壯麗,是觀測星空的好時機。而且我請走了摘星崖上的情侶,這下我們的『占星術基礎教學』就有地方了。」
+怪不得沒有看到瑪文和瑪拉。
+「那我們就開始吧。」
+「所謂『占星』,是研究物質運動規律之理的統稱,天體只是這門學問的淺層研究對象…」
+前面的基礎部分{F#妳}{M#你}還可以理解,但她越說越快,越說越玄,{F#妳}{M#你}就逐漸跟不上她的思緒了。但,她說起這些的時候,那神采飛揚的樣子實在是讓{F#妳}{M#你}不忍心打斷。
+{F#妳}{M#你}看著她亮晶晶的灰眼睛還有不間斷的手勢,有些為難,嗯?
+「妳換了衣服嗎?」
+她像是沒料到{F#妳}{M#你}會突然發問,一時間有些窘迫,但又很快鎮定下來。
+「沒錯,為了這個莊重的場合,作為{F#妳}{M#你}的占星術導師,我特意換了一身衣服以示…唔…尊重。」
+{F#妳}{M#你}覺得有些愧疚,她都這樣說了,不認真可不行啊。本來就有點睏倦的{F#妳}{M#你}用力拍了拍臉,瞪大眼睛聽她說了下去。
+「物質的道理是簡單的,人的道理才是最困難的。所以我們占星術士…」
+{F#妳}{M#你}心裡想著,千萬…千萬…不能睡著…呼…
+「真拿{F#妳}{M#你}沒辦法啊。」{F#妳}{M#你}的占星術導師小聲說道。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Costume340009_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Costume340009_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5d245ab7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Costume340009_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+「不管怎麼說,也是大家的一片心意呀!」
+迎著蘿莎莉亞懷疑又不滿的眼神,芭芭拉高興地遞出一個包裝精美的禮盒。
+
+撕開包裝紙,盒蓋上貼著一張字條,飄逸華麗的字跡如音符般躍動。
+「——親愛的蘿莎莉亞修女,我們委託芭芭拉小姐將這份禮物送來給妳,但還請在她看不到的地方打開蓋子。」
+
+背過身打開,發現蓋子內部還有另一張字條。同樣的字體寫道:
+「親愛的蘿莎莉亞修女,我們深知妳不喜歡讓太多人知道妳的生日。但這一訊息不巧被法爾伽團長填在了妳的履歷上。因此,在這個重要日子,西風教會向妳送上特意為妳訂做的新制服。」
+「偶爾也請收起那層疏遠的氣場,做一天普通的修女吧。」
+
+助祭 塔利雅(本信件應維多利亞修女要求所寫)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/DilucLetter_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/DilucLetter_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..286cab8e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/DilucLetter_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+ 致「暗夜英雄」先生:
+??已經???你的偽善和自我陶醉的正義,????在此向你遞上這封??。
+我們將於??晚上出動??的戰力對蒙德城的??進行突襲,如果你依舊堅持你所謂的正義,就別??於陰影裡,堂堂正正地出來接受??,不然蒙德的??將會替你付出代價。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d301d4ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+在那湖中之城裡,
+住著三隻六臂巨人。
+兩位守護著神像,
+一位守護著眾神的財寶。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..89d07071f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+她根本不愛他。
+清泉的熱情奔放只是虛浮表像,
+冰冷寂寞之時,
+她的心才顯露真實。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/KaeyaTreasure3_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/NPCPic_GrannyShan_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/NPCPic_GrannyShan_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/NPCPic_GrannyShan_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/NPCPic_TeaMasterLiuSu_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/NPCPic_TeaMasterLiuSu_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/NPCPic_TeaMasterLiuSu_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Poem1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Poem1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..056b365ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Poem1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+眾神曾經行走大地,
+詩人和旅者知道他們的面龐
+無比光輝,無比美麗。
+——就像是你
+
+眾神曾經行走大地,
+學者與賢人瞭解他們的模樣。
+星的輝光,月的軌跡。
+——就像是你。
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Poem2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Poem2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4119f4e9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Poem2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+眾神那天消隱了身形,
+世界也失去了光輝。
+孤身一人,祈禱之時,
+再也聽不到它們的耳語。
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Poem3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Poem3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c5d00e74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Poem3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+眾神曾經行走大地,
+那時的世界充滿著歡喜。
+眾神那天消隱了身形,
+可我毫不在意。
+——我還有你。
+【全詩完】
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/PoemNote_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/PoemNote_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..79f5a48d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/PoemNote_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+寫出美妙情詩的三大絕招:
+
+1.深呼吸,回憶生命中所有美麗的瞬間,再次品味那種心動
+2.好的音樂能喚醒藝術,藝術正是情詩的重要構成
+3.一口氣寫完!絕不能中途放棄,靈感稍縱即逝!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Poster1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Poster1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f8f1707f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Poster1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+獵鹿人
+每天將新鮮的野味帶進蒙德!
+
+今日推薦
+冷肉拼盤
+作為蒙德最大的肉食供應商,本店明白顧客苦惱的心情——
+「香腸、火腿和培根,究竟何者最為美味?」
+精選各部位的獸肉絞碎成肉糜,再精心調和製成的香腸無疑是肉食者的福音,但是風乾得恰到好處,纖維分明的火腿也讓人欲罷不能。油脂豐厚,讓人食指大動的培根,更是能為任何菜餚增色…
+如果同樣的問題也困擾著身為肉食者的你,獵鹿人的冷肉拼盤就是完美的答案!
+以一比一的比例將精心優選的獵鹿人特供香腸、奔狼領產野豬培根與以潤澤蒙德大地的神之風風乾的火腿裝盤,佐以龍脊雪山珍貴的野生冰薄荷,鎖住肉類的水分與口感!
+獵鹿人特製冷肉拼盤,將至福帶給蒙德的肉食者!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Poster2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Poster2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..adb928ed2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Poster2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+給愛好美酒,武藝高強的你——
+晨曦酒莊精心釀製的各式美酒,滿足了人們對杯中物的情有獨鍾。此外,僅僅酒莊所產生的稅收,就達到了騎士團年度開銷的11.4%*。我們心懷感恩,堅定地支持著蒙德城與蒙德同胞們。
+然而這一切,或將遭到破壞。
+近年來,在西風騎士團的鎮壓下,野外魔物的數量大大減少。人們的生命與財產安全得到了保障的同時,野生動物卻也開始了無度的繁殖。
+雖然酒莊已竭盡全力抵禦,每週仍有平均十餘株果樹被野豬破壞。若長此以往,各類酒的產量都將大大降低。
+
+因此,我們晨曦酒莊,正在招募有志為美酒、為蒙德效力的,武藝高強的你:
+帶上武器,親臨晨曦酒莊,與我們一同守護酒莊的安寧,守護蒙德的安寧。
+
+*:由往年資料推算的預期值。不真實反映西風騎士團財政狀況。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Poster4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Poster4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Poster4_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Poster5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Poster5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..febdcbb6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Poster5_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+我的寶物
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10001_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10001_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c990867c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10001_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+琴有四弦。
+與「樂團」的同伴共飲的日夜,是旅行的生涯中最愉快的時刻吧。
+開始僅僅是在旅途中與「指揮」相遇。但看不見的、命運的琴弦,
+又將以劍為笛的少女,和那位「克留茲理德」帶到了旅人的面前。
+
+在歡樂的酒館裡,琴師將偶遇的少女以歌曲與舞步介紹給同伴們。
+醺醉的旅人拂動琴弦縱情高歌。
+
+以後再也不必獨自旅行了,既然有了他們…
+或許就和他們一同,走向旅途的終點也好。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10001_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10001_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..60f40348d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10001_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+希望被寡情的強權撕裂,重逢的諾言亦化作泡影。
+浪遊天地的旅人,再一次失去了可稱歸宿的家園。
+
+居高睥睨的邪惡剝奪了摯愛的歡笑,
+永無止境的鬥爭磨卻了不恭的心境。
+那些溫柔的、戲謔的、歡樂的奏鳴,
+盡皆化作了鋒利而冰冷的錚錚之音。
+
+為了故友,為了至交,為了再無人推杯置酒的酒桌與長凳。
+為了自由,為了生命,為了向奪去她微笑的邪惡施以復仇。
+帶著決意,旅人撥動最後一根琴弦,射出了最後一支利箭。
+
+當他的生命漸漸滲入異國的大地時,他仰望著湛藍的天空。
+是啊,原來這裡的天空,和故鄉的天空也是連在一起的呢…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10001_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10001_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..672e67f88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10001_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+離別的旅人,將這頂柳冠作為最後的紀念,
+為了紀念隨著細風與蒲公英而離散的戀人。
+
+旅人正是流浪四方的琴師,而酒鄉的少女仍是權貴的囚徒。
+出於他自己也無法理解的緣由,浪子的琴聲中流溢出真心。
+
+「最讓我動心的嘛…是妳的笑容」
+「因為認識妳以來,還沒有見過」
+「我會粉碎拘束妳的枷鎖」
+「到那時候,就讓我看看妳笑的樣子吧」
+
+「啊啊。謝謝你。如果能做到的話,就太好了」
+雖然說得好聽,但歌手的話又怎麼能夠取信呢…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10001_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10001_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..995444b97
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10001_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+遠行而來的旅人,將這朵花佩在胸口。
+
+為了追逐無拘無束的浪蕩生涯,旅人拋棄了奢華絢爛的家鄉。
+在異鄉甘醴般清冽的湖水旁,他偶遇了一位眉頭緊蹙的少女。
+
+「是遠方來的旅人嗎…也罷。是誰都好」
+「原來是樂師嗎?那,請你不要用空洞的美言與音樂羞辱我」
+「只希望你能記住,現在的我」
+「被作為『節日』的祭品奉獻之前的我」
+
+拋棄了故鄉的遠遊旅人,將這朵花佩在胸口。
+因為除了自己誰都不愛,而能隨意拋棄一切;
+這樣的他卻如約記住了少女,並且鋌而走險…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10001_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10001_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c05a2dbe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10001_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+追逐命運的旅人,也在追逐著永不停息的光陰。
+抗爭貴冑的樂團,其結局在永流的時光中浮現。
+
+在漫長的旅程之中,任何精密時計都有可能失靈。
+永遠不會發生故障的,只有依賴日月光芒的時晷。
+為了抓握無形的時間,旅人只有與光的腳步競逐。
+
+權貴們宏偉超凡的府邸,與那為掀翻暴政不得安家的樂團,
+二者正以同樣的姿態被永流的時光捲挾,奔向同樣的幻滅。
+
+當夜深無月時,黑暗的晷面映出了異鄉人疲憊的面容。
+「箭芒般的曲音渺渺將盡,美好的合奏已經接近尾聲」
+「廣場上的冰冷高塔傾倒時,我能否看見妳的笑容呢」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10002_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10002_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..48fecc572
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10002_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+年輕的勇士初戰告捷,第一次享受到勝利的滋味。
+伴著至交摯友的支持,欣喜與茫然在酒杯中交織。
+
+多年後災禍降臨時,他率領騎士為保衛家鄉而戰。
+出戰前,他勸如今擔當副手的童年好友舉杯共飲:
+
+「假如你不再凱旋,我可不會為你哭泣」
+「我要像今天一樣,再為你而痛飲一杯」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10002_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10002_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..59992b98d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10002_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+為了安慰愛哭的同伴,小小的勇士將飛鳥的羽毛贈給了他。
+作為一同冒險的證明,一同尋寶的成果,增強夥伴的膽氣。
+
+後來其中一人負上了「獅」的名號,
+成為統領一眾騎士的無冕王者;
+而另一人,則獲得了「狼」的稱呼,
+在暗中輔佐往日的摯友、如今的領袖治世。
+
+在動盪的年代,二者如明刃和匕首般守衛著家鄉與彼此。
+但那是很久很久以前的事情了。
+無數的故事失落在了災厄之中。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10002_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10002_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac47a40b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10002_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+小小的勇士深入密林,踏上抗爭的旅程。
+而最好的玩伴則扮演著貴族的冠軍騎士。
+
+「如雄獅般漫步戰場,一如千年前的她那樣」
+「將刀劍紡成的詩獻給未來的少年與少女吧」
+
+兩人的假大劍與長樹枝相互撞擊,開始決鬥——
+最終抗爭的勇士取得了勝利,摘下了貴族之冠。
+
+多年後,這頂花草編成的粗陋冠冕,
+卻顯得比統領騎士的權能更加寶貴…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10002_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10002_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec834fcca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10002_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+小勇士趁夜溜出家門,與摯友興沖沖地闖入狼的森林。
+用小小彈弓趕跑野豬,用堅韌的樹枝痛打假想的鬼魂。
+跟隨發光的仙靈跑到森林深處,發掘沉睡千年的寶藏。
+
+所謂的「寶藏」正是這朵黃色的小花。
+
+待到疲憊的勇士回到童年的臥房,檢閱兒時冒險的證物。
+他驚奇地發現,多年之前藏起的那朵小花仍未乾枯朽壞,
+但其他的事情不似花兒,已經悄悄在漫長歲月中變質了。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10002_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10002_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce009c3d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10002_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+當深黑的詛咒如同泉湧,自災禍的淵藪侵入大地。
+遠征荒土的騎士們直面恐怖,嚴陣似北地的冰川。
+
+大劍閃著明亮鐵光,汙黑的毒血如雨般奔流其上…
+
+最終勇士終於歸鄉。而舊友如今已不再。
+不變的只有,兒時好友贈送的小小沙漏。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10003_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10003_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..348ef6745
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10003_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+非常普通的老舊金屬酒壺。
+如果硬是說有什麼特別之處的話,
+恐怕是其中不曾有過一絲酒味吧。
+
+「你啊,偶爾也喝點酒試試吧」
+守護者多年的摯友、上司笑道。
+「展眉暢飲,乘醉高歌」
+「才能有,面對明天的勇氣嘛」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10003_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10003_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..69f7280a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10003_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+羽形別針上刻印的盾紋,在月下隱隱發亮。
+彼時,那可是令賊人惡徒膽寒的搖曳微光。
+
+守護者有著非常尊貴的騎士名。
+在夜裡,他卻常將紋章與面目隱藏在斗篷下。
+如此,他就能不受拘束地完成那些應當完成,
+卻不應當由理應光明磊落的騎士完成的事情。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10003_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10003_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..75b75b6c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10003_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+永遠都要做好兩手準備——
+基於這樣的信條,而佩戴的束髮帶。
+在緊急的時刻,可以充當止血繃帶。
+
+基於這樣的信條,將自己的劍法傳給摯友麾下的騎士。
+基於這樣的信條,也培養了無比渴求正義的白色騎士。
+基於這樣的信條,將或許會長成罪惡之花的幼苗扼殺。
+
+如果準備得足夠充分,
+即使自己有朝一日不再能守護這片土地,
+不再能守護摯友,不再能守護那位愛唱歌的少女…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10003_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10003_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f31e76f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10003_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+只有那位少女的清脆歌聲,
+可以讓守護者的眉頭舒展。
+
+他們之間的故事十分短暫。
+最後,騎士在流盡了鮮血,
+而少女耗竭了淚水與歌聲。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10003_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10003_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f06854258
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10003_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+指針的滴答、燭光、案件卷宗;
+月光下的人影、刀劍與黑斗篷,
+這些常伴是孤獨守護者的同儕。
+但無論做到什麼樣的地步,對他而言,時間總是遠遠不夠。
+驕縱而爽朗的上司常哂笑他的寡言、愁容滿面,吝於享受。
+
+守護者是不回首過去的人。他的眼中只有當下與未來。
+只有眼下,無論用什麼方式也好,連根拔掉一切罪惡,
+才能確保自己的摯友、上司所熱愛的這大地未來無虞。
+
+只有白天看著廣場上那位少女時,
+他才會想許多平時無暇去想的事。
+
+或許自己也該擁有「未來」…嗎。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10004_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10004_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..081e2aaae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10004_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+清白的茶盞,其中閃爍著星光。
+過去曾有占卜者用它卜問吉凶,
+是相信水中能映出星辰的海洋。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10004_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10004_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ccea74b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10004_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+與風同速的猛禽,其存在本身便是奇跡。
+牠被賜予了銳利的視覺和鋒刃般的腳爪,
+又有寬廣的翼展,得以支撐牠高速滑翔。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10004_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10004_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..829437652
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10004_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+一對不算昂貴的耳墜,以星光般閃亮的金屬雕琢而成。
+商販所不知的是,它的閃耀來自遠古墜落大地的星星。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10004_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10004_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..af649a0cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10004_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+小小的藍色鮮花,從古老的殘損石碑中生長出來。
+殘碑承載著死的歷史,裂縫中卻孕育著生的奇跡。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10004_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10004_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f237708ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10004_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+常說勝利需要爭取,但奇跡卻只能等待。
+但是磐石被磨成細沙,難道不是奇跡嗎?
+你與我的相遇,難道不也是一種奇跡嗎?
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10005_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10005_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9b1c54fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10005_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+嗜血的狂戰士肆行大地,與人類作戰、與魔物作戰,甚至向魔神怒吼。
+在飄散著餘燼的荒蕪之地,流浪的狂戰士迎頭撞上了碩大無朋的魔獸。
+冷酷的鐵面掩藏著無法平息的怒火,狂戰士與魔獸展開了無盡的血鬥。
+過了無數時辰、日子、年頭,巨獸終於力竭倒下。
+魔物斷角中的骨髓被吸幹,那是屬於冠軍的美酒。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10005_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10005_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5faaf2fe0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10005_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在眾神與凡人的混戰中,戰士的家鄉被戰火殃及。
+薔薇花園化作火海,報喪之鳥啄食著同胞的屍體。
+烈火之中重生的戰士,被復仇與殺戮的欲望迷醉。
+戰場上飛散的黑色鳥羽,也被復仇者的狂熱染紅。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10005_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10005_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..11d651d97
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10005_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+吞噬家鄉的烈火中,發狂的戰士失去了英俊的容顏。
+鐵面烙在臉上替代了血肉,表情定格在冷酷的一面。
+在罔顧生死的血戰中,可怖的鐵面被對手一劈兩半。
+疤痕縱貫鐵的臉面,深深地割裂了附生其上的皮肉。
+但疼痛決不會讓狂戰士止步,流血也不會停頓他的動作。
+狂戰士繼續嘶吼著,直到鮮紅的血與黑紅的血覆滿臉龐。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10005_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10005_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..896f3e16a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10005_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+尚未發狂的日子裡,戰士曾在薔薇花園中踟躕。
+他未曾有親人與愛人,也不曾有好友與他交心。
+在血戰的間歇,戰士以心血溫柔照料園中脆弱的花朵。
+仿佛這些荊棘中的血紅之花,才是他僅剩無幾的溫情。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10005_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10005_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1df0233fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10005_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+未曾遭逢敵手的狂戰士,其生涯也會有終結的一天。
+當血海在雙腳下枯涸,當狂戰士終於疲憊不堪之時,
+他遇到了戰場上最後一個敵手,註定結束他的命運。
+夕陽下彌漫血腥的戰場之上,他的沙漏被染成血色。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10006_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10006_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b780fd548
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10006_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+武人上場展現武藝的驕傲時刻,自然離不開美酒的送行。
+面對著同樣驕傲且強大的對手,武人舉起酒杯隔空敬酒。
+以平靜如水的心踏上比武擂臺,以敬意面對桀驁的對手。
+這正是比武前敬酒儀式的真諦,而非臺上的勝負與榮辱。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10006_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10006_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac3c8eb25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10006_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+技藝非凡的武人,從空中的飛鳥身上摘下這支羽毛。
+有時武技之高深,其實不在於力道之勁,攻勢之強。
+長年鍛煉出的輕巧與機敏,同樣是武人驕傲的本錢。
+為了炫耀自己過人的武藝,武人將鳥羽佩戴在胸前。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10006_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10006_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c2dd17f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10006_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+武人額頭曾經的鮮紅色頭巾,如今已經有些褪色黯淡。
+這是幼時入門的證明,也銘刻著自己當年的高遠志願。
+每當清晨響過頭一次雞鳴,年輕的武人早已在林中揮汗如雨。
+多年後,不再年輕的武人也成為教頭,機警勤奮仍不減當年。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10006_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10006_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8178b64a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10006_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+自從被師門認可為習武之才,武人便勤練不輟,數年一日。
+在磨煉武技的艱難道路上,難免身受挫折,以至重傷摧殘。
+受指點,武人在山林中摘取了一枝紅色小花。
+雖無力彌合榮譽的傷疤,但終究能緩解痛苦。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10006_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10006_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6333e7bc4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10006_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+以水滴計時的水漏器,時刻被武人挎在腰間。
+當他忍受流水衝擊時,當他獨立在木樁上時,
+當他默默承受一切修煉的苦痛時,
+這計時器具一秒秒地記錄著年月。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10007_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10007_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..39d6c7cf4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10007_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在軍校學員的經驗中,「自由訓練」遠稱不上自由。
+學員們在操練場揮汗如雨,教官卻像監工一般悠閒。
+泡一杯紅茶,加超量的方糖,便是教官的午後時光。
+教官每日一度的清閒時刻,是高於學員的權力體現。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10007_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10007_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6fd269c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10007_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+冷酷的教官也曾經歷過戰火,在殘酷的戰場上熟習戰鬥的技巧。
+在乏味的訓練中,他向學員傳授的不僅是戰場防身與進攻之術,
+不僅是殺敵與守護,更是令戰士生涯不至過早中斷的生存之道。
+教官一板一眼的動作示範,也是對戰場先輩久遠的紀念與致敬。
+多虧了那些沒能看到今日的戰友,他才能擁有如此寶貴的經驗。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10007_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10007_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4a9245e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10007_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「我沒有作為將校指揮軍旅的能力」
+「除當兵外也不勝任別的什麼工作」
+「不如讓我來教小夥子們吃點苦頭」
+「好讓他們在戰場上能多活幾分鐘」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10007_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10007_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..62e837b53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10007_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+軍校中的學員人人明瞭,他們那位嚴苛的教官一向不苟言笑。
+但每週總有一兩天,他會心情大好地把黃色的小花佩在胸口。
+當察覺教官嘴角顯出微笑的徵兆,學員們也會隨之鬆一口氣。
+教官胸口招搖的黃色小花是休息日的象徵,也是歸鄉的標誌。
+待告別了頑劣的學員,教官來到沉寂的墓地。
+肅靜片刻,為那熟悉的墓碑獻上沉默的敬意。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10007_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10007_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2fade626b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10007_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+教官珍藏已久的懷錶,並不是由軍校配發的計時工具。
+當教官還是士兵的時候,這枚懷錶指示著衝鋒的時刻。
+它預告了勝利與受挫,也為戰士敲響性命的倒數計時。
+如今對學員而言,它紀念了新兵們走向成熟的磨煉。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10008_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10008_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..68ba9e7d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10008_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+好賭之徒多少有些迷信,對客製骰盅情有獨鍾。
+這是她定製的骰盅,其中卻未安排任何的機關。
+賭徒之運一半在天一半在人。
+賭局外的天地則從不看點數。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10008_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10008_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7882cbfa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10008_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+好賭之徒的帽飾是浮誇的彩色羽毛,真正的貴族對這等媚俗搖頭生厭。
+但自以為是的貴胄之裔眼中只有表像,卻無法看見巨鳥翎羽內藏玄機。
+靜待賭局決勝的關鍵時刻,賭徒以神偷般的手法亮出隱藏許久的王牌。
+之前尚且高高在上的面孔、輕蔑不已的眼光,全部在這一刻驟然凝固。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10008_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10008_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..08ff11e99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10008_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+好賭之徒往往佩戴誇張的首飾,用來紀念朝得暮失的財富。
+湛藍的寶石散發出令人安心的光澤,如同晴空與湖面一般。
+賭徒在耳墜上塗了催人冷靜的秘藥,因而總能在賭局上安之若素。
+在生死攸關的對局中,多一分冷靜理智,也便多了一絲得勝希望。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10008_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10008_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfbbf72f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10008_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+好賭之徒常常喜愛炫耀財富,儘管財富來之也快,去之也易。
+她將碩大華麗的異國花朵戴在耳邊,閃爍的燈光下無比顯眼。
+但沒人知道的是,做過手腳的骰子正精妙地藏身在花托裡面。
+只有在賭徒救急的時刻,才會用魔術般的障眼法從花裡取出,
+在眾目睽睽下,調換賭局中的骰子,為自己創造致勝的良機。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10008_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10008_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2d4427d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10008_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+好賭之徒必須精準地把握時機,才能將欺詐招數發揮完美。
+出於這個原因,她常年將一枚金色的懷錶藏在胸前口袋裡,
+在無數次豪賭中,總有一次,對於時間的敏感救她了一命。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10009_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10009_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9bbba0f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10009_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+被流放的貴族家傳的銀盃,外壁上鑲嵌著刻有家族徽記的寶石。
+但在流放者令家族蒙羞之後,便挖去了自己曾引以為豪的標記。
+如今的杯盞已經殘破,不再能夠盛裝液體。
+但流放者依舊隨身攜帶,直至最終的歸途。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10009_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10009_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a9b2f5ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10009_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+流放者走過平原,穿過森林,在無人的曠野中獨行,
+厚重灰暗的雲層下,一枚湛藍的鳥羽飄落在他肩上。
+這羽毛來自躲避猛禽的驚鳥,就像流放者一樣。
+這信物來自無巢的自由之鳥,就像流放者一樣。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10009_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10009_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..244e62db4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10009_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+流放者曾經也是貴胄之裔,幼時曾在白銀堆砌的大殿間無憂地穿行。
+在那個久遠的時代,父輩頭上的冠冕曾是尊嚴的標誌與高貴的象徵。
+多年以後,在血親相爭的猩紅迷霧之中,崩塌的大殿被血水所淹沒。
+這尊蒙羞的頭冠也成了流放者的罪證,隨他一同踏上了流浪的旅程。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10009_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10009_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..83db73a78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10009_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+那是被流放的貴族還未捲入漩渦時發生的事情,
+那是在陰謀的霧霾尚未籠罩家族時盛放的鮮花。
+年歲將衰的流放者經歷了許多殘酷,早已淡忘了過往溫柔,
+但這朵褪色的小花和幼時純真的笑容是他精心保護的回憶。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10009_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10009_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c309ce704
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10009_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在短暫的往日時光裡,年幼的貴族獲得了一枚懷錶。
+這精緻的物件滴答作響,記錄了流放者的童年時光,
+但無憂的時日在劇變中結束,
+不得不踏上流亡的漫漫長路。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10010_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10010_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e51a44f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10010_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+冒險家拿來飲水的破舊金杯,據說是從某處遺蹟尋得的寶物。
+金色的杯壁上雕刻著古老模糊的紋路,鑲嵌著已黯淡的寶石。
+在他最終告別了以天地為屋舍、以遺蹟為居室的冒險生活後,
+古舊的金杯被換作閃耀的摩拉。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10010_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10010_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d60a3c55f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10010_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+冒險家曾經穿越森林,追尋從未見過的珍禽。
+仰望著天空冒然前行,卻被樹根捉住了腳踝。
+醒轉時,見到的是命定令他放棄冒險的少女,
+髮間別著一簇夢幻般的翎羽,一切有如幻夢。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10010_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10010_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f449d39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10010_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+雖然這只是普普通通的綠色頭帶,布料堅韌,吸濕擋塵。
+雖然這頭帶的主人也僅僅是凡人,只擁有一副血肉之軀。
+但高天之上無盡深遠的星空,與地下暗無天日的深淵,
+以及它們掩藏的一切秘密,正等待這弱小的人去獵獲。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10010_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10010_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5848589e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10010_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+志在星空與深淵的冒險家,在幽深的遺蹟間不意遇見頑強的小花。
+生於死境的鮮花觸動了冒險家,令他一時忘記了遺蹟深處的寶藏。
+思索片刻,冒險家摘下小花,別在胸口,邁步向黑暗的地底走去。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10010_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10010_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6d8ae989
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10010_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+冒險家的懷錶,秉持著冒險家協會簡樸實用的信條,由老牌鐘錶匠打製而成。
+在冒險家多年不見天日的黑暗旅途中,它的滴答聲是時間仍存在的唯一證據。
+而在冒險家不得不放棄摯愛的生涯,落入平凡窠臼的多年之後,
+無人問津的懷錶仍舊躺在櫥窗裡滴答作響,靜候著下一次冒險。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10011_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10011_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a95c613f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10011_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+生來幸運的孩子,就算心懷惡意的盜匪也無法傷他半分。
+那是幸運兒長大後的故事,就發生在一家酒館後的小巷。
+當時夜黑無月,兇惡的盜匪正準備對酣醉的幸運兒動手——
+卻被不知何處飛出的酒杯砸中了腦袋,撲通一聲倒地不省人事。
+或許這得歸功於酒館樓上那場鬥毆,但並非人人都有如此運氣。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10011_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10011_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b779e4fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10011_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+生來幸運的孩子,即使阻擋路途的惡獸也只好在他面前乖乖讓路。
+無憂的幸運兒在森林中漫步,殊不知虎視眈眈的魔物正躲在暗處。
+正當男孩被鮮豔的毒菇吸引,魔物一躍而出踏扁了那劇毒的蕈菌。
+魔物以為便宜的餐食送上門來,卻沒注意一枚鷹羽剛剛落在肩頭。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10011_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10011_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..681391b33
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10011_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+生來幸運的孩子,即使兇險的陷阱也為他準備著意想不到的寶藏。
+無憂的幸運兒在遺蹟間流連,卻不想一時失足,落入深深的地穴。
+男孩掉落在灰燼堆上安然無恙,原來那是腐敗成灰的天鵝絨床墊。
+就這樣,幸運兒發現了舊日宗族的秘寶,把好運冠冕加在額頭上。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10011_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10011_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..894fe1431
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10011_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+生來幸運的孩子,無論何種奇跡都會向他敞開懷抱。
+那是傳說中的綠色四葉花,是承載幸運的寶貴贈禮。
+無憂的幸運兒在原野上遊蕩玩耍,無意間發現了它。
+出於童稚的頑皮,幸運兒採摘下綠花,裝進了自己的口袋。
+不知是幸運的綠花帶來了好運,還是好運引導他遇見了它。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10011_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10011_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..45bd8b195
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10011_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+生來幸運的孩子,就算永流的時光也不會讓他變老。
+待年歲已衰,幸運兒既沒有家庭,也沒有子孫繞膝。
+但在好運的一生中,人人都是他的交心好友與家人。
+即使在他生命將盡之時,偶然間看見倒計時的沙漏,
+他也只是哈哈大笑,拿起彈弓,只一發便把它打破。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10012_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10012_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8de28b208
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10012_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+學士書桌上雅緻的茶杯,以輕薄的陶瓷製成,勾勒著鎏金的花邊。
+與書齋內雜亂的景象格格不入,似乎足以表明她的家世並不簡單。
+但孤高的學士卻從不在乎這茶杯的美感與用途,將羽筆浸入其中。
+她僅將它當成了清洗筆頭的小小墨池,任之被墨汁染得漆黑醜陋。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10012_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10012_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8472a6f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10012_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+學士的羽毛筆,由異域飛鳥的尾羽製成。
+由於筆耕不輟,已被染成了莊嚴的黑色。
+多年以來,學士從未更換過手中已染黑的羽筆。
+正如久曆戰場的士兵,羽筆是她最趁手的武器。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10012_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10012_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..17724b96d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10012_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+學術是代價昂貴的賭局,即使投入一生,也可能一無所得。
+學士在無盡的筆記與檢索、計算與註解中度過半生的時日,
+又因失敗與裹足不前消耗了大好的光陰。
+曾經敏銳的視力如今已被頻繁閱讀損害,
+但最終答案來臨的時刻依然是遙遙無期。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10012_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10012_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f545623d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10012_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在埋首書海的生活中,象牙塔內的學士罕有見識鮮花的機會。
+為了排解書齋中的孤獨,仰慕學士的少年帶來了異域的花朵。
+學士精心收藏了這份心意,將它風乾,在厚厚的書頁間夾緊。
+從此以後,在學士如山的灰暗書卷中,多了一抹驚豔的色彩。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10012_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10012_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bcc26055
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10012_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+小巧精緻的座鐘,被精心擺放在學士書桌上不易被碰掉的位置。
+埋首書齋的學士常年不見天日,對於時間的感觸如同盲人觀物。
+這小巧的座鐘在學術的苦行中指引方向,讓學士得以規劃前路。
+當智慧最終降臨這間書齋,學士消耗的長久時光終究不會白費。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10013_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10013_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6fb168da3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10013_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+濃重的藥湯早已乾涸,苦澀的氣味卻無法散去。
+遊醫曾用這陶壺中極苦的湯汁拯救了許多病患。
+當她身患痼疾時,卻只有爐灶上藥壺為她嘆息。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10013_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10013_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e70527491
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10013_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+即使在不見五指的深夜,遊醫也要及時出診,
+夜幕之中隱藏著無數危險,行人須警醒如梟。
+如夜梟般無休止的守望,最終使遊醫病倒了。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10013_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10013_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..448bfc84c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10013_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在那些居無定所的日子裡,遊醫每天都會匆忙出行。
+無論是晴日當空,還是大雨瓢潑,都無法阻擋步伐。
+不僅保護了她野草般的頭髮,也用來包紮傷病患者。
+遊醫的方巾歷經風雨,是她飄泊路上最忠誠的夥伴。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10013_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10013_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff1cbf523
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10013_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+漫步大地的遊醫,以冒險家的熱情蒐羅著珍稀藥材。
+在險峻的山崖上,濕滑的岩石間,她發現一株銀蓮。
+到最後,藥始終沒派上用場,花香卻一直鼓舞著她。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic10013_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic10013_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..820912be4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic10013_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+有時面對性命垂危的傷患,遊醫不得不爭分奪秒。
+懷鐘總是分秒不差,助她在拯救傷患於危難之中。
+但當晚年的遊醫獨臥病榻,耳邊也只有懷鐘滴答作響。
+為脫離危險報時的道具,最終唱出了遊醫自己的哀歌。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14001_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14001_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..026e452ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14001_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+曾在凜冬中替人尋找希望的異邦人,
+即使是暢飲之器也以晶冰雕刻而成。
+
+從這杯中飲下的苦酒,寒冷如刀,穿喉入腹,
+常人敬而遠之的口感,卻令沉默的勇士流連。
+
+他是寒冰般沉默的戰士,以身軀阻擋著自星辰而來的刺骨罡風。
+不滿足於受保護的繪畫少女,向傾慕的人留下這最後的囑咐:
+
+「假如天性中的膽怯與絕望將你壓倒,令你終於不再歸來,那麼…」
+「…請你活下去。請不要與我們共同走向滅亡,湮沒於冰冷的遺忘」
+
+飲下踐行的寒冷苦酒,不再直面少女潤濕的雙眸,
+踏上了無止境的追尋之途,向著雪境與深邃之地。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14001_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14001_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..122d43a10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14001_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+本不屬於寒冬的猛禽翎羽,有著冰冷的觸感。
+觸之仿佛能感受到暴雪中不屈而無望的呼號。
+
+不尋洞窟,不築巢穴,傲然面對寒風而鳴的鳥遺下的羽毛,
+受到寒風吹襲而覆雪凝霜,看起來恍如鑲嵌了晶瑩的寶石。
+
+這支羽毛最初來自一隻飛鷹,寒冬的風將它粗暴地扯下。
+隨風飛舞的途中先被冰霜拖累,後不堪重負地落入雪地。
+
+「我相信,歡快聒噪的鳥雀會隨著你的腳步,飛回重又蒼翠的夏宮園林」
+「那些被寒潮驅逐的生靈,失去故鄉的可憐孩子,將隨你返歸夢中的巢」
+
+身負重託的勇士在茫茫風雪中踟躇,努力辨認著飛羽的顏色。
+被風雪沾濕封凍的鳥羽,一如隨勇士的腳步褪色的遙遠囑託。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14001_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14001_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..68f0ccaf5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14001_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+英雄身負雪都僅剩的渺小希望,踏上尋找救贖之旅。
+頭戴寒冬的冠冕,高傲地消失在無垠寒風雪暴之中。
+
+背負著山城的契約,背負著清澈的目光,滄桑的勇士從來不曾恐懼冰幕外的未知。
+曾經一度蒼翠的山間盛景、久遠高天不再降下的祝福,皆是勇士永無停歇的動力。
+
+「越過冰封的門扉,走下深邃的回廊」
+「他折下銀白枝條,為雪國帶來希望」
+
+少女為族人唱著安撫的歌,呵護著有關於他的一切記憶。
+她堅信他會回到身旁,攜著和煦春光與無可變奪的希望。
+
+但最後,踏雪而去的勇士終究未能及時返回。
+久已磨滅於風雪的憎恨言語控訴著他的逃亡…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14001_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14001_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e984b5a25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14001_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+這朵永恆凍結的冰之花,由纖柔的雙手摘下。
+對某人而言,能讓他視嚴寒如溫暖的擁抱吧。
+
+「這裡的第四幅壁畫是為你而準備,你的形象將會永遠留在這面牆上」
+「為了這幅壁畫、為了大家,我會一直在這裡等你,祈禱你的歸來…」
+
+少女站在空白的牆壁前,微笑著在勇士的胸前佩上一朵小花。
+那是優雅而從容不迫的人兒,即使面對死亡與絕境也是同樣。
+
+待古老的史詩湮沒在北境的烈風暴雪中,
+而後風雪也消融淨盡,這朵花仍未凋零。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14001_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14001_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff888f103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14001_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+一尊古老的沙漏,其中流淌著細小的冰晶。
+即使最酷烈的寒流也無法凍結永流的時間。
+
+「天降的嚴寒甚至足以凍結時間」
+雪葬的山都之中,有這樣的傳言。
+
+當勇士越過冰風之牆時,時值深夜,雪暴呼嘯。
+無論是日光或是月光都無法輕易穿透蒼白之風。
+無論何種嚴寒暴雪,皆無法令時間的洪流凝滯,
+
+即使都城已被掩埋在寒冰之下。
+即使英雄本身也隨著記憶消逝。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14002_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14002_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e832e31a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14002_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+平定雷災的尊者使用的酒杯,
+或許它的舊主曾以紫電為飲。
+
+屠戮魔獸的尊者也是凡人,也會見得而喜,因失而悲。
+暴怒與狂喜如同轟雷掣電,其來之也驟,其去之也急。
+見證了此人平定驚雷的紫晶盞,容納了一切喜怒傷悲。
+
+無論是親眷被作為供奉時的祭之酒,
+或是藉以杯中之勇於暗夜深入獸穴,
+抑或是平定雷電的尊者孤獨的最期。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14002_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14002_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..74bacc338
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14002_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+鷹翎狀的徽章,仿照穿行雷暴的猛隼翎羽而造。
+貼在胸前似乎能從中感受到雷電與山火的氣息。
+
+不畏雷電,不懼山火的猛隼,
+曾在燒焦的林木間遺下羽毛。
+勇士仿照其形狀,用紫水晶打造成徽章。
+在大敵的注視下,紫色的鷹翎閃閃發光。
+小小的徽章上,耀眼的電光盤虯又星散。
+仿佛預示著雷之魔獸將面臨的兇險制裁。
+
+勇士如無謂雷霆與火的猛禽,
+最終斬下雷電之魔獸的頭顱。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14002_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14002_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..855154eb8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14002_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+非常之古老的紫之冠,
+閃爍著征討雷電的光。
+
+昔日暴虐的雷之魔獸,
+曾以雷霆手腕驅役人。
+殊不知霹靂稍縱即逝,
+威儀於大地無可存留。
+
+勇士冒著雷暴折卻它的爪牙,
+為自己贏得這尊平雷的冠冕。
+但彼時故去的已經無可往回。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14002_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14002_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb257b272
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14002_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+雷暴中摘下的小小紫色花朵,
+能夠令佩戴者無需畏懼雷電。
+
+紫雷中盛放的花,久經暴雨而未曾枯萎。
+這是雷霆之花,被平雷的尊者屈膝摘下。
+
+勇士將這朵花始終佩在胸前,高傲地面對雷電。
+即使與雷之魔獸的血戰,也未曾將之動搖半分。
+對於尊者,心口的紫色小花或許只是一時興起。
+但對於行路的遊人,這是戰勝暴雷的果敢決心。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14002_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14002_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f70958fdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14002_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+以雷之碎晶替代流沙的沙漏,曾為尊者所用。
+晶石隨時間而崩碎瀉落,又在下部合為一體。
+
+屠戮雷之魔獸的勇士用紫水晶製成了這尊沙漏。
+時間的流逝如瀑如電,一瀉千里,又疾不可追。
+即使平雷的尊者,也無法對時間這道驚雷回應。
+
+被囚禁於這沙漏之內,即使雷電也無法違抗時光永恆的節律,
+水晶崩裂又重組無數次,時間在電光中悄然飛逝,不復歸焉。
+而參透了其中蘊意的萬物興衰,則成了勇士誅殺魔獸的關鍵。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14003_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14003_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a02b12fba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14003_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+空空如也的杯盞,仍舊留存著岩漿的餘溫。
+這是渡火智者的酒杯,曾流溢出諸多智慧。
+
+這尊酒杯曾被操縱烈焰的智者把玩,高溫未曾傷它半分。
+人們傳說智者以流火岩漿為佳釀,智者則對此嗤之以鼻。
+美酒終會在高溫下揮發而盡,但智性卻能耐受一切灼燒。
+
+對於智者而言,美酒僅是天才的助燃劑。
+酣醉時的一點火星,便有可能引燃靈感。
+
+無言的酒杯,見證了智慧從火焰中誕生。
+在智者最後一次遠行前,則滿溢了孤高。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14003_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14003_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..03f126c58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14003_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+浴火高鳴之鳥的羽毛,被渡火的智者採擷,
+佩戴著它,似乎能聽到野火中的振翅之聲。
+
+傳說一種鳥,生而孤獨,能在火中高歌,
+人民將它作為圖騰崇拜,君主以之為貴。
+
+火山之地的智者佩著它的羽毛,在烈火中退隱。
+孤獨而來的他最終也孤獨而去,下落從此不明。
+從此以後,人們時常聽到燼寂海深處傳來鳴唱。
+是浴火之鳥的鳴叫,還是渡火之賢者的吟嘆呢。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14003_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14003_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1cd80518e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14003_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+古老的冠冕,曾經由燼寂海的流浪智者擁有,
+注視著它,仿佛仍能看見烈焰中挺立的身影。
+
+流浪燼寂海的智者用赤色瑪瑙打造了這尊冠冕,用以適應烈焰與高溫。
+智慧與灼熱執念成就了防火的冠冕,卻引來了同僚和前輩的恐懼妒忌。
+
+「這自大的年輕人,竟敢挑戰燼寂海的怒焰,這是百年來未有的褻瀆」
+「火海必將他吞噬蠶食淨盡,連灰燼也被熱浪揚入高空,終化作虛無」
+
+善妒的老師企圖刁難他的門徒,便要他戴上冠冕,步入火海。
+卻眼見這冠冕的主人在岩漿中悠然漫步,消失在了視野之外。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14003_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14003_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..38d632985
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14003_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+經歷烈焰焚燒才會盛開的花朵,
+燒灼的刺痛令佩戴者愈發頑強。
+
+火紅的花朵,仿佛閃光灼灼的瑪瑙石一般。
+這浴火的花,被火中通行的智者佩在胸前。
+
+在渡火的智者生命的最末,他對人們說道:
+「這是受烈焰焚燒而盛開的花。若我未被化作煙灰」
+「熱浪與黑煙中必然會有這朵花閃爍餘火的光輝」
+
+後來,人們追蹤著明滅的光芒,來到了燼寂海的邊緣。
+卻發現智者已經不知所蹤,而花依舊盛放在餘燼之中。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14003_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14003_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..897310c55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14003_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+這尊沙漏的內部並非砂礫。而是閃爍的熱砂。
+時間如熔流般匆匆而去,不會留下任何烙印。
+
+這是智者渡過燼寂海之後的故事,
+傳說他又渡過了百年的隱士時光。
+但短暫解脫卻敵不過更深的煎熬。
+
+避世的智者再受不住永恆的灼燙,便打造了這尊沙漏。
+在燻天的火焰之中,腥紅的熱砂來而復往,一切如常。
+
+可憐那智者,不懼烈火的焚燒,卻躲不過時間的炙烤。
+一切門人親眷都先之而去的冰冷火焰,是無可抵禦的。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14004_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14004_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e73144d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14004_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+少女一直鍾愛的杯皿。
+曾為優雅的紅茶盈滿。
+
+悠閒地品嚐小點心與清茶的滋味,
+無關旁人與世界,是少女的特權。
+
+「我的獎章就是這朵花,如此足矣」
+在遇見騎士的那一日,騎士這樣說。
+「但是,我的心已經」
+不把這樣的話說出口,是她的特權,
+也是少女矜持的枷鎖。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14004_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14004_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef5028ecf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14004_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+精緻的羽飾。經歷了許久的年月,
+羽毛當中已經聚積了不少的塵灰。
+
+自從遇見騎士的那一天起,少女的命運就已經結束。
+不再為當下、青春、戀愛,不再為這一切活在當下,
+無處寄掛的思念就如尋巢的無足之鳥,永遠地漂泊。
+
+不知這種思念是否能傳達到那位,
+醉心於自己的騎士道的騎士心中,
+能傳達到四方大地與覆滅古國處,
+讓他目睹她所夢見的那些景致呢。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14004_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14004_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f69fa1606
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14004_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+即使是在追求者與花束的簇擁中,
+少女也從未摘下禮帽,稍微抬眼,
+費心記下那些人們的名字與相貌。
+
+許多年裡,她都會在每日的末尾,
+將禮帽上累積的些微的灰塵撣去。
+但容顏上積聚的塵沙是撣不去的。
+
+追求者與花束隨著年月日漸減少,
+但她的心還停留在過去的某一日。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14004_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14004_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..63ab3fc82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14004_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+少女般淡雅的粉色鮮花,依然嬌嫩。
+是書中記載的如今已經絕滅的品種。
+
+如少女在故事中無數次讀到的:
+獲救的少女與彼時依舊純白的騎士,
+交換了彼此的花為各自的祝福。
+
+少女的心通常如鮮花一般易逝易變。
+但這朵花時至今日依然故我地濕潤。
+因為她的心始終停滯在那一刻,
+少女初次遇見她的騎士的時刻。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic14004_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic14004_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3ae7ef02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic14004_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+很精密的儀器。不顧物主的感受,
+無情而無限地展示著事物的變遷。
+
+少女的歲月是有盡頭的,
+但她等待的歲月卻沒有。
+懷鐘指針在一日又一日地輪迴著,
+懷鐘主人的思慕與回憶也是如此。
+
+多年以後,她還記得,多年以前,
+遇到她的,她等待的純白的騎士。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15001_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15001_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd0f5e1c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15001_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+裝飾華麗的金杯,本是主人給明星角鬥士的嘉獎。
+不敗的戰士用它暢飲美酒,也痛飲過戰士的鮮血。
+
+角鬥士又一次贏得血戰,遍體鱗傷的他將勝利獻給主人。
+勝利、榮耀與掌聲常比美酒更醉人,令人忘卻身體的痛。
+
+主人允許他同席共飲,席間將酒杯賜予了他。
+那是量身打造的杯盞,也是溫柔情意的信物。
+虛榮仿佛黃金的鎖鏈,私情則是噬骨的綿毒。
+英雄為勝利之酒躊躇,卻錯過了贖身的良機。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15001_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15001_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f78018226
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15001_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+當常勝的角鬥士迎來自己的結局,
+稚嫩的對手向他獻上最後的致禮。
+
+當勝利的虛榮、贖身的渴望,如露如晨霧般消散,
+當曦光終於穿透血腥的雲層,角鬥士看見了飛鳥。
+
+距贖身僅一戰的角鬥士,意外被名不見經傳的少女終結。
+觀眾怒吼哀呼,如同驟風排雷,但勝者拒絕羞辱的處決。
+她終究沒有將利劍刺入敗者的頸窩,像奴隸一樣結果他。
+
+漸漸乾涸的傷口覆上了無形的鳥羽。
+戰士終於如自由的飛鳥般踏上旅程,
+去花兒自由生長,鳥兒翱翔的地方。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15001_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15001_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c26cac9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15001_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+古代蒙德傳奇角鬥士的頭盔,其上插滿顯眼的羽毛。
+對於狂熱的觀眾而言,這頂頭盔是百戰不敗的象徵。
+
+傳奇的角鬥士歷經千百場血戰,人類或魔物都未嘗敵得過他的利劍。
+每一場凱旋式,常勝的角鬥士如英雄般行過城門,接受觀眾的歡呼。
+
+只有在勝利時刻,奴隸仿佛成為了主人,自由的輝光卻被虛榮掩蓋。
+在凱旋時分,戰士真正見識牢房外的天地,贖身的希望又多了半分。
+
+直到英雄的頭盔滾落凡塵,看臺與沙場才終於夢醒。
+不過一介奴隸,搭上下賤的性命,也沒能取悅主子。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15001_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15001_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1461d5c86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15001_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+本是尋常的小花,被角鬥士溫柔的主人摘下。
+別在角鬥士胸前,化作了戰士最柔軟的一面。
+
+角鬥士還未成為傳奇時曾與年幼主人在莊園漫步。
+過去,主人隨手折下一支小花,贈予沉默的奴僕。
+「恩賜未必都是酬報。或許僅是心血來潮」
+在很久以後的未來,狡黠的主人如是笑道。
+
+當不敗的角鬥士終於倒在異域少女的腳下,
+方才想起,許多年前,自己曾經也夢想過,
+「真好看的花朵啊。不知何時能啟程看看」
+「生長在野外的花兒的模樣會是怎樣的呢」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15001_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15001_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..33bbfbaf4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15001_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+角鬥士為自己打造了這尊沙漏,每歷一戰便翻轉一次。
+當時計終於停止翻轉之時,角鬥士早已倒在了血泊中。
+
+角鬥士步入戰場時,他會把這尊沙漏擺在一旁。
+而當塵埃落定,歡呼響起時,一壺沙尚未流盡。
+
+那是角鬥士的最後一場戰鬥,對手是初出茅廬的少女。
+從她的眼中,他看到了膽怯,也看到了幼獅般的凶光。
+而從他的步態,她看到了歲月強加給戰士的沉重枷鎖。
+戰鬥激烈艱險,年邁的勇士快然酣暢,仿佛重獲顏光。
+但當冰冷的劍刃咬入心臟,沙漏內的流沙方無聲落定。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15002_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15002_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ffdfa1d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15002_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+非常結實耐用的容器,有著極佳的密封性。
+傳說中的獵人曾將篝火邊的細語裝了進去。
+
+獵人曾經偶然在深夜的原野中嗅到他人的氣味,
+面對群狼與魔物也毫無畏懼的她,
+最終仍沒有加入火邊對談的膽量。
+那時的獵人已經忘記了人的語言應該如何發音。
+
+即便日後,她受人所託,成了翠綠的魔物獵手,
+也從沒有人聽過她說話,正如她從不留下足跡。
+
+…那夜,她將聽見的談笑聲裝進自己的水囊中,
+許多年裡,每每感到孤寂,便傾聽其中的聲音。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15002_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15002_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5907475b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15002_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+油亮光潔的猛禽翎羽,曾是箭鏃尾羽的良材。
+
+在過去,獵人會無數次地安撫被箭矢穿透的獵物,
+直到它的生命平靜地回歸大地。因為她心裡明白,
+她的獵物前往的那處地方,她終有一天也會到達。
+
+她相信溫和的獵人在生命的末尾會從現實中醒來,
+在無邊無際的獵場中與如今已經不再的人們團聚。
+
+但她也相信:在她放箭貫穿了追殺少年的魔物後,
+在她聆聽了他的請求,為了替人復仇、為了痛苦,
+而不是為了生存、為了自然,獵殺畸變的魔物後,
+自己已經失去了那生命盡頭的無邊無際的獵場了。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15002_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15002_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a945a066b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15002_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+從未沾染過一絲鮮血的獵人帽,
+屬於民話中的無冕的獵人之王。
+
+獵者的法理是不與大地、森林為敵,
+而是成為自然當中無言的一枝一葉。
+據說曾經有鳥兒在這頂帽子裡築巢。
+
+無人能為最為傑出的獵人冠冕,
+因為高於她的只有自然的天地。
+
+後來這頂獵人帽的綠意成了災厄中,
+在魔物中,令它們無比膽寒的光景。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15002_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15002_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c0621b09
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15002_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+曾經遍佈大地,茂密生長的潔白野花。
+始終沒有枯乾,仍散發著清新的香氣。
+
+在獵物橫行大地的過去,彼時災厄的魔物還沒有誕生,
+獵人用現今已不知名的這種野花掩蓋自己的人的氣息。
+古時的人們傳說,若是要尋找無言而溫和的孤獨獵人,
+就循著淡淡的野花香氣,閉著眼赤腳在林間與原野走。
+只有像獵人那般行走,才不會踏碎落葉,令獵人警覺。
+
+另有傳說:最終找到獵人的是個少年。
+彼時古國的災厄剛剛發生。生靈塗炭。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15002_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15002_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ccd838722
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15002_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+構造奇特的小裝置,能讓人辨明方向與方位。
+
+傳說,當獵人赤著腳在原野中靜靜地行走時,
+趾間的青草會告訴她,濕潤的泥土會告訴她,
+大樹上的雀鳥看見的,泥土裡的樹根聽見的。
+
+傳說,自從古國災厄降臨,草木就不再開口。
+因為司掌草木的神也在災厄中,一同死去了。
+
+在那之後,她仰仗著這件儀器在大地上游獵。
+受少年所託,從此狩獵的不再是走獸與飛禽,
+而是自古國流出的,帶來災禍與痛苦的魔物。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15003_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15003_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..622801d46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15003_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+外形奇妙的水壺,能隨流水奏出旋律。
+樂團成員即使飲水也不離樂曲的陪伴。
+
+在古老的傳說中,流浪樂團仗劍行走天地。
+以劍、弓為笛與琴,莫論來者賓客或寇仇。
+他們曾漫步沙漠,也曾踏入陰燃的燼寂海。
+
+壺內蕩漾的琴聲時刻提醒著他們:
+「我們的足跡與無邊的音律同調」
+「何處有音樂聲,何處就有我們」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15003_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15003_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..43629c8c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15003_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+靛青的挺拔箭羽,飽經風霜倖存至今。
+迎風震顫時似乎有樂聲從羽梢中漏出。
+
+流浪樂團的琴師同時也是精湛的弓手。
+傳說他能用溫柔的琴聲迷惑飛鳥,然後將之射下高空。
+據說在為鳥兒編織死亡之曲時,琴師從來低垂著眼簾。
+有人說這是樂師的自矜,也有同伴說這是獵手的仁慈。
+
+當可憐的犧牲品裝點了琴師的箭矢,
+清脆的琴聲也化作無情的報死哀聲。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15003_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15003_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7bf42bea0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15003_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+漂亮的禮帽,歷經歲月卻依然光彩照人。
+仔細傾聽,似乎迴盪著古老悠揚的樂聲。
+
+千百年前,一支樂團在大地上流浪。
+樂團無樂譜。見所見而歌,聞所聞而奏。
+後來,隨著樂團愈發見識到世界的廣袤,
+
+「啊啊。這世上,可唱的竟有如此之多」
+
+成員們以音符為語言,將所見所聞寫下。
+至死仍將流浪樂章掬在手中的便是指揮。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15003_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15003_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f8f83094
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15003_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+花形的小小徽章,其中仿佛傳出音樂聲。
+
+在那流浪的樂團裡,有一位颯爽的劍士。
+比水上的霞光更明媚,優雅如報曉雲雀。
+每當她揮舞利劍,笛音與歌都隨風而起。
+
+一曲一舞落定如同雨霽天青。
+塵埃落定,臺上下無有雜音。
+
+音樂與劍在她手中同等致命,同等優美。
+這便是流浪樂團的演奏,它有兩種聽眾。
+聽者是惡徒,樂聲則遠遠傳到舞臺之外。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15003_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15003_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fc03e368
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15003_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+流浪樂團的沙漏,本身便是一架琴。
+隨著時間流逝,樂音也會愈發沉鬱。
+
+每當表演即將結束,流浪樂團便會奏起豎琴。
+隨著時間漸趨終點,豎琴的音色也愈發沉重。
+當低音在空氣中彌散而盡,樂團演奏便告謝幕。
+
+而正如天下無不散之筵席,樂團本身也有竟時。
+當眾人紛紛為宿命擊倒,樂器埋葬於塵沙之下,
+樂團的時計也奏完了終曲。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15004_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15004_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15004_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15004_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15004_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15004_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15004_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15004_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15004_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15004_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15004_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15004_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15005_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15005_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..338cad996
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15005_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+古老部落的薩滿使用的祭禮酒杯,
+用以將活祭的鮮血獻給雷之魔鳥。
+
+雷鳥高飛的季節裡,暴雨肆虐的山林中,一位少年無畏地歌唱。
+孤高的雷電魔鳥被少年清澈的歌聲吸引,靜靜地落在他的身旁。
+
+「真是有趣的曲調。你,渺小的人兒,就不害怕雷霆與暴雨嗎」
+「族裡的大人說,我這樣的孩子能令雷電平息,化暴雨作甘霖」
+
+少年停下歌唱,回答雷鳥的疑問。
+雷鳥高傲地鳴叫片刻,不再說話,
+因為,那是非常動聽美好的歌聲。
+
+那是差距無比懸殊的幼小的生祭與雷鳥的初次與最後一次相見。
+雷鳥再次尋找少年時,見到了高高搭起的祭台與金杯中的血水。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15005_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15005_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c9b41dcc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15005_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+雷之魔鳥遺落的羽毛,閃著紫色的光澤。
+或許是被毀滅的部落曾存在的最後證據。
+
+古老的部落視雷鳥為守護神。雷鳥將之毀於一旦。
+在一個沉鬱的夜晚,它曾與少年結下無瑕的情誼。
+魔鳥振翅離去後,少年拾起了偶然落下的雷之羽。
+
+「當你同雷雨再來時」
+「我唱別的歌給你聽」
+
+未能兌現的承諾令雷之魔鳥悔恨發狂,
+它就此遠遠離開了已化作灰燼的山林,
+直到多年後它被視為作亂的妖物遭伐。
+
+許多年後,曾經的焦土重又林木蔥蔥。
+昔日屬雷的片羽則埋藏在了草木之間。
+但兩者的故事已與部落一同歸於虛無。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15005_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15005_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1316a724f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15005_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+在祭拜雷之魔鳥的古老部落,
+德高望重的薩滿頭戴的冠冕。
+
+雷暴中高飛的鳥,攜紫電引驟雨降臨山林。
+蒙昧的部落感激它的恩賜,畏懼它的力量,
+故選舉薩滿,以血祭祈求護佑,逃避懲罰。
+
+雷鳥終究是魔物,人的崇拜於之有若敝屣。
+人們渾然不知,仍將雷鳥的無常視作天啟。
+然而雷霆只是它的呼吸,一如人們的生死。
+在空中,人們在彼之眼中與走獸相去不遠。
+
+直到清澈的歌聲有一天穿透了低鳴的雷雨,
+撕裂了空中的陰靄,將小小的光傳給了它。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15005_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15005_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..68875d01b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15005_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+在山火的灰燼中倖存的紫色野花,
+曾見證古老部落遭遇的滅頂之災。
+
+在新一年來臨的祭典上,薩滿以無辜者的鮮血喚來了雷之魔鳥。
+部落人期待雷鳥悅納神聖的祭品,如往年一樣鳴叫著誦出神諭。
+但當乘雷之鳥降臨眾人頭頂,空中迴響的卻是昭告毀滅的狂雷。
+
+為了回報偶然聽見的歌聲,為了向少年的族人降下殘酷的復仇,
+雷之魔鳥展現了可怖的真顏,將渺小的部落從大地上徹底抹除。
+
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15005_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15005_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..29c41de4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15005_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+一尊裝飾華麗的沙漏,曾歸尊崇雷鳥的古老部落所有。
+但當部落被徹底毀滅,這尊沙漏也漸漸為人所遺忘了。
+
+紫水晶與琥珀金製成的華麗沙漏,原本是薩滿的時計。
+每到雷之魔鳥降臨的季節,這尊沙漏便會為祭典報時。
+
+在部落最終的祭典上,狂怒的魔鳥掀翻了染血的祭台。
+預告守護神降臨的時計,此刻卻成了招來雷霆的喪鐘。
+雷暴的巨鳥向部落人降下滅頂之災,僅僅為一人之歌。
+
+但雷鳥從未明曉的事實是,少年以自己的犧牲為奉獻。
+為讓巨鳥給部落帶來恩賜,自願接受骨血分離的摧殘。
+
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15006_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15006_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f49c86638
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15006_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+透澈的琉璃瓶,其中流淌著液火。
+如今流體液態火的做法已經失傳。
+
+在炎之魔女行遍各地,用酷烈炙熱的烈火焚燒魔物時,
+人們傳說她放棄了人的血肉,體內奔流的是液態流火。
+
+但即便是她,也曾經是少女,心中也曾有過愛與思慕,
+直到一把火將少女心中一切美好而柔弱的部分燒盡了。
+從此她成了史家不願記載的魔女。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15006_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15006_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..72819cd7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15006_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+無休止地焦灼崩毀著的火紅鳥羽。
+無論燃燒了多久,也不會被燒盡。
+
+因為選擇了獄火的道路,她走過的原野都只餘下灰燼。
+即使她焚燒的都是害人的魔物,當遠處的火光亮起時,
+人們都會緊閉門窗,驅逐炎之魔女。但這之於她無妨。
+
+必須有人將所有傷痛燒盡,才能帶來新的希望,她想。
+不需要理解。不需要人慰藉。也不需要任何人的同情。
+能明白炎之魔女無言寂寞的,只有落在她身旁的鳥兒。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15006_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15006_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc29a606a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15006_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+有著寬大帽檐的傳統尖頭魔女帽,
+能為魔女帶來敬畏與恐懼的目光。
+
+對於炎之魔女而言,這樣的大帽子能屏斷周圍的蕪雜,
+在她早年求學時,得以心無旁騖地磨礪自己的火之力。
+
+在她投身戰鬥後,不必看著被烈焰啃噬的魔物在狂舞中散成灰的模樣。
+在望向水面時,也不必看見自己因為煙霧與烈焰變得焦灼破碎的面容。
+魔女就是這樣盲目地持續燃燒的。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15006_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15006_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4d098000
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15006_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+就物種而言平平無奇的尋常花朵,
+卻在持續抗拒著炎之魔女的焚燒。
+
+百年前的災厄到來時,少女失去了被許諾擁有的一切。
+珍惜的人們、往昔的歲月、燦爛的未來,全部碎裂了。
+
+從煙與餘燼中,炎之魔女誕生了,用火滅卻一切傷痛。
+但這朵花始終燒不盡,始終保持著生機、柔軟與濕潤,
+或許其中承載著的痛苦與美好記憶各是她的一體兩面。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15006_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15006_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f7a18075
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15006_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+緩慢地流淌著高熱溶液的小器皿,
+傳說其中流淌的是被融化的邪靈。
+
+燃燒的魔女還是少女時,災厄尚未來臨時,她遠行前,
+獲贈的特製水時計。走完一周的時間等於她在教令院進修所需的時間。
+當時計走完時,當她回到故鄉時,贈她時計的人已經淪為災厄的食糧。
+
+少女的時間就此結束,炎之魔女的破滅之時就此開始,
+直到世間一切魔物和世間一切魔物造成的痛苦被燒盡。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15007_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15007_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..94298de44
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15007_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+藍寶石製成的首飾甕,用白銀裝飾著貴族的徽記。
+外觀精美雅緻,體現了古時蒙德貴族的高雅審美。
+
+曾支配蒙德的舊日貴族留下了這尊首飾甕,
+但如今,其腹內精美的首飾早已不翼而飛。
+奢華的飾物不僅象徵了宗室的地位與財富,
+更是代表著蒙德子民的自信、尊嚴與富庶。
+
+後來,貴族逐漸窮奢極欲,
+他們取之無道,用之揮霍。
+首飾也便成了虛榮的負擔。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15007_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15007_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfa9685de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15007_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+獵鷹的翎羽,高傲地挺立在舊日貴族的帽檐上。
+與領民一同出獵,共用獵獲,也是久遠的傳統。
+
+曾支配蒙德的舊日貴族常出入荒野,
+與隨從和屬民在廣闊的天地間會獵。
+出獵是貴族展示力量與慷慨的節目,
+對於民眾來說,也將是歡宴的節日。
+
+但在許久之後,出獵淪為空虛享樂。
+貴族予取予求,不再與民分享獵獲。
+翎羽仍高揚,卻在人眼中變了顏色。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15007_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15007_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4024b5e3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15007_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+鑲嵌著黃金與寶石,刻有精緻雕花圖案的白銀面具。
+做工精良細緻,無處不彰顯著古時貴族的優雅禮儀。
+
+曾支配蒙德的舊日貴族,本也是人民中脫穎而出的英雄。
+偉大的族長與優雅的公子,美麗的公主與尊貴的夫人們,
+也曾在宴會之中,和屬地上的子民共同享受飲食與歡樂。
+在那個遙遠的時代,從未有貴族吝惜自己的智慧與優雅。
+
+在那個黃金的年代,貴族把知識和利潤公平地分與眾人。
+但後來,貴族漸漸墮落,宴會也蛻化成權貴虛浮的享樂。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15007_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15007_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e636eff3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15007_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+精細順滑的綢緞製成的藍色百合花,
+是舊日貴族女子佩戴在頭上的頭飾。
+
+曾支配蒙德的舊日貴族,留下了這朵精緻的頭花。
+在那個傳說年代,貴族的容貌行止皆是凡人楷模。
+他們不僅在行為與智識方面引導子民,統領臣民,
+在形象上,他們也是蒙德人民的最高代表。
+這不僅僅是因為他們擁有天生高貴的血脈,
+也因為他們堅守美德,抱持著原則與尊重。
+
+後來,縱慾縮短了貴族的壽命,
+退化了他們以華美自矜的容顏。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15007_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15007_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f00bcac4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15007_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+藍寶石製成的懷錶,外觀精美無比。
+儘管歷經歲月變遷,仍舊滴答作響。
+
+曾支配蒙德的舊日貴族使用的懷錶,走時依舊精準。
+守時是最基本的美德之一,因此貴族隨身攜帶懷錶。
+這不僅是為了提醒臣民,更是出於嚴格律己的原因。
+合格的貴族,應在每天清晨比他們的子民更加機警,
+而在每天深夜,比屬地的人民更多遠慮,更少安眠。
+
+但多年之後,嚴苛的時間表早已被怠惰的後代拋棄,
+貴族的鐘錶愈發花哨華麗,但已失卻了莊重的含義。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15008_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15008_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9564466e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15008_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+原本是精美的飾金銀盃,曾經刻畫了英雄的事蹟。
+已經因為凝血與煙燻變得漆黑,無法辨別其原貌。
+
+獵魔騎士循著災禍的狼煙,奔赴戰場打倒魔物後,
+燒毀坍塌的屋舍中,已經不再有等待獲救的人了。
+
+嘗了失敗苦果的騎士以廢墟中燻黑的杯皿為信物,
+立誓要將騎士鏟奸除惡扶弱濟貧的信條貫徹到底。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15008_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15008_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..45496016a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15008_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+偶然黏在染血騎士身上的無數漆黑鴉羽中的一枚。
+鴉是機敏的鳥類,會隨嗜血的飼主同行尋覓獵獲。
+
+最後染血騎士已經無法分辨,自己漫散的血腥味,
+究竟是敵人濺在他身上的血,還是自己流出的血。
+
+他終於明白,在自己長久的廝殺中,他的騎士道,
+使得曾經的純白騎士變成了魔物一般可怖的惡鬼。
+跟隨他的,只有循著他沾滿血的足跡而來的鴉群。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15008_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15008_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..67c6b15b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15008_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+華麗的飾金白鐵面具,曾經屬於出身顯赫的騎士。
+染上的黑血實在太多,已經徹底無法洗成原色了。
+
+騎士第一百次砍倒魔物,伸出手幫助受難的人時,
+她卻尖叫著推開了他。直到那時染血騎士才知道,
+他的臉龐已經在不斷戰鬥中染滿自己和敵人的血。
+他的面容已經在長久廝殺中變得遠比魔物更猙獰。
+
+「那就讓這副鐵面具替代我的臉吧」
+「讓我的騎士道守護的人不必直視」
+「我因為血戰,而變得可憎的面目」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15008_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15008_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b635535b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15008_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+原本是尋常的白花,由獲救的仕女別在騎士胸前。
+但在殺伐中,被黑血反覆浸泡風乾,已經硬化了。
+
+遊俠騎士第一次打倒魔物,將受難的仕女救下時,
+他拒絕了酬勞,因此獲得了少女贈與的潔白的花。
+
+「騎士僅有的報酬就是踐行騎士道」
+「我的獎章就是這朵花,如此足矣」
+
+這朵花一直別在他的胸前,直到被鮮血反覆浸染,
+和騎士的銀盔甲一樣,變得像冬天的夜晚一樣黑,
+又和騎士的心一樣,變得像淬火後的鍛鐵一樣硬。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15008_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15008_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..88707a33b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15008_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+染血騎士踏入不見日、月、星、辰的深邃地底後,
+對時間僅有的參考道具。但時間最終失去了意義。
+
+這是染血的騎士最後的故事,從此他告別了人理。
+被血染黑的騎士明白地上已經沒有了自己的位置,
+因此決定深入覆滅的古國,戰死在魔物的溫床前。
+在世界之底,他明白了古國終末魔物起源的故事。
+
+「偉大的古國被降下了不義的懲罰」
+「偉大的古國子民被歪曲成了怪物」
+「我的騎士道,豈能容忍此等不公」
+「若深淵是它的名,我便效忠深淵」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15009_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15009_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea517ddcf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15009_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+據說:
+曾經有一個時代,地上的人們能直接聽到來自天空的啟示。
+神的使者行走在蒙昧的人當中。此時永凍始解,新火初燃。
+
+人們享受著繁榮,把一切都交付給了天空的啟示。
+天上的使者說,世界正駛往一個更加光明的時代。
+這是既定之事,未來也絕對不可能出現任何偏移。
+
+那這樣美好的時代是否有朝一日也會走向終結呢…
+
+天空的使者並沒有回答。於是,人們選出了主祭,
+讓他戴上了白枝的祭冠,讓他走向大地至深之處,
+從深埋地底的古代祭場、廢都中尋求啟示與答案…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15010_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15010_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae17dc6e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15010_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+據說:
+曾經有一個時代,地上的人們能直接聽到來自天空的啟示。
+神的使者行走在蒙昧的人當中。此時舊火將熄,甘霖初降。
+
+人們享受著繁榮,收穫豐饒的物產。
+此時大地蒙受天空的福祉與管轄,元素流動通暢有序。
+百年豐收已經寫進神聖的規劃,絕不可能有絲毫變動。
+
+但百年,或許千年之後呢?大地會走向貧瘠與饑饉嗎?
+祭壇、宮殿會被埋入地心,僅有銀白之木與之相伴嗎…
+
+知無不言的,天上的使者沒有回應。為了通曉命運,
+頭戴白枝祭冠的主祭之人,走向了大地的至深之處…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15011_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15011_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..df721bf22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15011_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+據說:
+曾經有一個時代,地上的人們能直接聽到來自天空的啟示。
+神的使者行走在蒙昧的人當中。此時河海枯竭,雷鳴初動。
+
+人們享受著湧流而來的智慧。而智慧帶來了繁榮。
+在最後繁榮帶來了驕傲與夢想,以及提問的智識。
+
+為此疑問天空的權威,為此妄圖登上諸神的庭園。
+即使許諾了神的愛、繁榮與智慧,天空的使者也為之震怒。
+因為,對永恆的懷疑是不允許的,
+塵泥之地對天空的試探,絕對不能原諒——
+
+頭戴白枝祭冠的主祭之人,為了平息御使的怒火,
+走向了大地的至深之處,尋求古都中銀樹上掩藏著的智慧…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15012_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15012_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15013_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15013_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..668dc24c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15013_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+據說:
+歷代的主祭在生涯的最末都看到了同樣的景象:
+遍地禮冠堆積在秘境之中,枯木之下。
+每一件的背後都是用一生保守的秘密。
+每一任主祭退任後都將無瑕的白枝編成的禮冠,奉還給這個世界。
+每個曾經宏偉的古都與肅穆的祭祀場,最終都會回歸深邃的大地。
+
+一切繁榮當然都有終結。
+但是這不代表沒有永恆。
+
+在循環的終點,大地會再度迎來春生。因此,「永恆」是環形的。
+「求索真相」是繁榮所帶來的智識,而不是催生繁榮所需的種子。
+
+據說:
+曾經有一個時代,大地上的人們還能直接聽到來自天空島的啟示。
+神的使者行走在蒙昧的人當中。彼時萬物的氣息漸弱,大地永凍。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15014_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15014_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..41001f8cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15014_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+取不移的山岩雕塑而成的酒樽,
+其中盛裝的是至尊享用的瓊漿。
+
+玄岩理應堅不可摧,水晶必須剔透玲瓏,
+正如行走凡間,品嚐樂趣亦須講求極致。
+
+坊間曾有民話,稱岩王爺為飲酒,
+取來千丈嶺嶂巉岩,以玉碣為骨,
+以瑤岫為膽,雕琢乃成一方酒樽。
+
+亦有識古籍者稱酒盞本應有七樽。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15014_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15014_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..55845671a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15014_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+削平嵯峨群峰的巨翼上遺落的片羽,
+如今玄青色的尖端依舊鋒利如明刃。
+
+傳說在天地不平的古時,岩君曾拔山而造巨鳶。
+鳶鳥由玉石與磯岩塑成,甫一成形便飛離大地,
+圜旋直衝九天雲霄之上,亦削平諸多淩雲巨峰。
+
+據說,岩之鳶禽振翅直往大海,
+恍若落自神霄的鋒利欃槍一般,
+墜向龐大的海中魔獸…
+
+據說,海上的嵯峨岩柱,如今仍然吸引著飛鳶。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15014_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15014_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f30b8b15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15014_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+傳說在神魔混戰的年代裡,岩神曾顯露出無邊殺伐之相。
+在諸神之間的廝殺死戰中,溫柔從來不屬於岩巒的神主。
+
+臧否分明,從無失準;在顛覆天地的混戰中,即使故友反目也不會留情。
+那個傳說時代的岩王帝君,碣岩般冰冷的面目之上未曾浮現過任何波瀾。
+
+據說待塵埃落定,才卸下不動如玄石的神情。
+這種面相,也是為了貫徹「契約」所必須的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15014_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15014_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..79e39c80b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15014_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+自永固峭岩的裂隙之中盛開的花朵,
+是以岩石精華雕琢而成的美好生命。
+
+坊間曾有民話:
+古時有人對岩之君說,枯石之中絕無生命可言。
+岩君於是令純金之花,從磐陀巨石中破殼而出。
+
+或許岩之神確實曾行使過此等偉業,
+又或許這也不過是悠古大地上的無數傳說之一。
+但勇敢地面朝雲來之海的不絕怒濤,
+生長在巍峨磐石山峰上的繁榮海港,
+就是這樣的耀眼花朵吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15014_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15014_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..548c0a4e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15014_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+以圭璋之璧塑成的日晷,
+沉默地追隨日光與時間。
+
+即使悠古永固的群岩,也會在漫長的時光中崩解,化為沙礫塵埃。
+
+據說岩之君曾將地中明星琢成計時之物,教導先民光陰之貴。
+傳說許久之後日晷流落民間,為年輕時仍是書生的昆吾所得。
+
+「少時本潛心研讀經籍,意在往渡須彌,修行至大之智慧」
+「但偶獲此晷,復日把玩,遷延時久,竟未曾見一毫瑕疵」
+「便決定別高師,改而以匠為業,挑戰這天工之器的主人」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15015_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15015_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..842f95180
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15015_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+盛著水的精緻氣球。
+在稻妻誌怪故事中,
+是與非人之物相遇得到的紀念品…
+
+在夏祭的人流中,和父母走散了。
+明明只是瞬間,因為想看水氣球,
+稍稍鬆開了牽著爸爸袖子的手。
+護送神鉾的人就把我們沖散了。
+
+我在參道邊的鳥居旁一邊哭,
+一邊數著過往路人上山的腳。
+不知何時起就站在我身邊的,
+雙眸如狐的美麗女性牽起了我的手。
+
+「把這麼可愛的孩子丟在這裡,實在是不像話。」
+「如何?要不要去看煙火、丟飛鏢、釣風船呢?」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15015_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15015_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc5415872
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15015_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+精緻的木造飛鏢,在夏祭時很常見。
+在稻妻的誌怪故事中,
+有著人與非人之物相遇的傳說…
+
+為了慶祝妻子懷孕,前往神社還願。
+但不知為何,上山的時候就帶上了,
+七歲時的水氣球,十七歲時的狐面,
+還有十年、一百年都不會凋敗的花。
+
+到底是為什麼還會期待著與她再會,
+雖說沒有媒妁之言,雖說生活拮据,
+雖說用了很久時間,才不至於絕後,
+但生活總歸是,很充實幸福的吧——
+
+上山路上,我特地繞路去以前跟她看煙火的地方。
+撥開樹叢,似乎看見她穿著白衣靜靜坐在石頭上。
+但上前一看,原來不過是一隻狐狸在上邊曬太陽。
+聽見我踩碎枯枝的聲音,牠跳了起來,跑進林子,
+像風擾動的樹葉投下的光斑一樣,閃爍著消失了。
+我走上前,石頭上只留下一枚非常老舊的木飛鏢。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15015_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15015_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cbb42f7b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15015_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+仙依神憑之相。
+依據傳說中的神明形象製作的面具。
+
+常常有人會借傳說當中,以狐之姿,
+現世的神明之相,掩蓋自己的臉龐,
+或許就是希望擁有她的萬端變化吧。
+
+在稻妻的傳說中,世間萬物皆有靈。
+——即便當真如此,
+恐怕大多數已經在將軍的威壓之下,
+遠遠避開城市,退隱在山林中了吧。
+
+但許多人仍然相信能夠狐憑、仙狸,
+相信千年的歲月能讓動物擁有仙力。
+因此,也相信這幅狐面所代表之物。
+
+面具的背面以娟秀的字跡寫著留言。
+「抱歉,借著煙火綻放的聲音離開。」
+「應該不會再見了吧。請你多珍重。」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15015_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15015_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..125054493
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15015_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+永遠盛放的夏祭之花,
+即使埋藏在冰雪之下也不會枯萎。
+
+有人會誹謗它是虛偽的擬造生命,
+因為生命在於變化、痛苦與成長,
+在於一期一會,在於終將消逝吧。
+
+但恐怕,那年夏祭時與她相遇觀看煙火龍勢,
+在高空如同真實的鮮花一般綻放消散的記憶,
+那位眼眸細長如狐,最後又驀然消失的女子,
+也只有她留下的這朵不凋敗的花還會記得吧。
+
+歸根到底,是因為有的生命,
+如這不生不死的夏祭之花一般永恆,
+但大多數的生命像煙火那樣須臾吧。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15015_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15015_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d433df805
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15015_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+有著精美裝飾的小型懷鐘。
+但是,停滯在了某一時刻。
+在稻妻的誌怪故事中,
+與非人之物相遇有關…
+
+夏祭的夜裡,與心儀的少女走在參道上。
+隱隱約約,我聽見了迷路的小孩子在哭。
+一晃神,就扭傷了腳,把懷鐘也摔壞了。
+
+在她去為我找創藥的時候,
+我為了給來往的人讓開道,
+坐在阪道邊的岩石上休息。
+戴著面具的美麗女性在身旁坐下。
+「知道這個位置的人非常少。」
+「是個看煙花的絕好角度呢。」
+
+原本以為只是一個夢,
+雖然已經十年未見了,
+雖然十年都沒有變老…
+
+「你也這麼大了。看來,釣風船就免了。」
+「如何?我帶了酒。要不要一起看煙火?」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15016_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15016_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..49d2e01e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15016_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+稍有褪色的精緻杯盞,
+為海淵之砂打磨乾淨。
+
+精巧的酒盞從大副手中滑落,僅在海面激起小小的浪花。
+在掠影的魚群間,在光芒漸逝的海淵中,它經歷了什麼?
+在寂靜的暗巷裡,在幽會的雕花窗欄前,他曾經歷什麼?
+暗金酒盞緩緩下沉,沉入海怪的夢中,沉入大副的夢中…
+
+「這罪印是拜你所賜,這恥辱我總會找你討還」
+月光照亮藍寶石的眼眸,還有那道刺眼的傷疤。
+她的面龐在他的回憶之中愈發明亮,明豔冷傲,
+但他卻忘記了自己那時作何回應,竟徒留悵然。
+
+「話說回來,這已經是第幾次遺忘往事了呢…」
+
+「說了過去的事情無論如何都無所謂吧!」
+「一切死都是枉死,沉湎過往沒有救贖。」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15016_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15016_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f0e71df6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15016_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+不祥的紅色飛羽,或許是報死的標記。
+某日隨海獸遺骸一同被沖上了海岸。
+
+玩世不恭的大副並非璃月本土人士,而是來自貴族的灰色國度。
+人們說他也曾是一位貴族,卻因某事令家族蒙羞,被胞弟流放。
+但那些只是無稽的傳說。他初到港口時,身上僅佩著一把細劍,
+除此之外,只有一根小小的藍寶石色羽毛,佩在破舊的斗篷上。
+
+後來,浪客與船師投身汪洋,和風暴、海獸與豪浪相搏。
+曾經藍寶石色的飛羽也被血水染紅,浸潤了大海的鹹澀。
+
+在最後一刻,
+他清晰地想起了那些烈酒掩蓋的往事。
+就如同海浪洗去的砂礫下露出的寶藏…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15016_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15016_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e1bcf6f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15016_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+散發著濃烈酒氣的三角帽,
+其形制象徵著故主的身份。
+
+濫飲的大副終日醺醉迷離,罕有酒醒的時刻。
+渾身圍繞刺鼻的酒氣,總是呢喃著殘破的記憶,
+歡笑的船師對此卻並不責怪,仍委以重任。
+
+「因為我們都是一無所有的人啊。哈哈哈哈!」
+
+「酒漬的船帽被暴風揚入高空,逐浪乘波而去」
+「註定失去故鄉之人,進行著無望無求的紛爭」
+「從回憶之海中丟失的,他們向深邃之海討取」
+
+「海流風向全部正確。我找到了。」
+「在夢中也啃噬著我的那頭巨獸…」
+「報償之刻終於到來。起帆吧!」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15016_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15016_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e66fb5bea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15016_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+因海風褪去色彩的胸花。
+即使是踏遍浪濤的男兒,
+也有珍視的飾物與記憶。
+
+艨艟再度起錨出海,大副又一次追隨船師起航。
+為了船師荒唐的追尋,為了記憶中晦暝的故鄉,
+大副低吟自編的蹩腳酒歌,和鳴著鯨聲與浪響。
+
+「放棄了一族之名的賊人與獵殺他的魔女(沒能)浪跡四海」
+「無法得到一族之名的賢明胞弟(是否)終於成為一族之長」
+
+「無法唱出口的歌詞…最終你也放棄了事實,選擇了幻想嗎」
+「失去一切的與放棄一切的,都沉沒在無限包容的浪濤之下」
+「或許也是不錯的結局吧。哈哈哈哈哈哈!」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15016_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15016_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f89388951
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15016_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+海上男兒所用的銅色羅盤。
+在永遠動盪的浮波生涯中,
+恆常指向持有者心向之處。
+
+不修邊幅的船師曾以這尊羅盤引導巨艦,
+克服最兇險的海域、征服最宏大的漩渦。
+也曾經以不羈的笑聲中顯露的深刻仇恨、
+烈酒與但求一死的終局,引導失落的人…
+
+「小賊終究難逃絞架…你們的歌是這樣唱的吧?」
+「只要有容身之處,就算葬身魚腹也無所謂——」
+「上船的時候,你不是和這艘船訂立契約了嗎?」
+「這份記憶,沒有被烈酒洗掉吧?哈哈哈哈哈!」
+「沒有忘記那就好。因為,是時候履行契約了。」
+
+「啊啊,這樣也好。一切都無所謂了…」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15017_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15017_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4edca2c2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15017_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+千岩軍初立的過去,璃月大地尚未盡褪蠻荒。
+城鎮、鄉村與部族的長老曾以金爵彼此盟誓。
+作為對岩王帝君的效忠,對同胞民眾的責任,
+自各處選拔出勇健之士組織成軍,號曰千岩。
+
+與夜叉並肩的那一戰中,斷後的將士也曾以金爵飲下美酒,
+向慈愛威嚴的岩王敬最後一杯,隨即衝向深淵,義無反顧。
+數百年後,自負的冒險家將之自巨淵深處取回,稍加洗濯,
+金爵在百年之間竟從未破碎鏽蝕,亦未被漆黑的氣息浸透。
+
+數百年後,當璃月人再度談起災厄年代的往事,談起那無名的夜叉,
+談起來自不同背景、不同地域的英雄如何團結一心,對抗深淵浪潮…
+這尊金爵便是不可繞開的話題,其中歃盟的血水恍若依舊清亮無塵。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15017_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15017_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e1273debb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15017_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+翱翔高天的猛禽遺落的翎羽,被千岩軍作為武勳的標誌而佩戴起來。
+此種翎羽僅在儀仗場合佩戴,用以鼓舞民眾,向外國來客顯示威嚴。
+
+傳說千岩軍在禮儀場合佩戴的翎羽,最初來自無名的夜叉。
+夜叉在與深淵爪牙纏鬥時散落的翎羽,被視為希望的象徵。
+最終,勇猛的夜叉與無畏的凡人們皆沉睡在了深黑的淵藪。
+帝君感其犧牲,為之沉默良久,山石群岩亦悄然呢喃吁嘆。
+民間亦有流言稱守護層岩巨淵的無名夜叉並非受帝君之命,
+而是為了救贖久遠的罪愆,為曾經的怯懦與逃避付出代償。
+
+不論真相為何,曾經翔游群雲的夜叉已回歸了自在的雲霧。
+在巨淵之下永眠的兵士,也就此永遠存在流變的神話之中。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15017_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15017_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..46580e10c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15017_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+與未曾留下名號的夜叉一併奮戰的將帥,
+偕屈指可數的同袍為了守護而共同隕落。
+為了保障難民能夠安全撤離,不辜負岩主的目光,
+頭戴兜鍪的首領們率先向深淵刺出了手中的長槍。
+
+大災降臨琉璃之地,悠古的仇讎泉湧而出。
+夜叉應帝君之命,與深淵的扭曲造物血戰。
+直至最後一滴血亦匯入大地,將污穢滌除,
+隨著深淵的退潮,琉璃砂終又流露出光澤。
+
+當層岩巨淵上空的重重陰翳消散,夜叉就此消失無蹤。
+在沙場留下兜鍪的將帥及兵士,亦永遠地安眠在此地。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15017_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15017_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..63908f3bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15017_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+在峭岩岸然作歌的過去,層岩巨淵曾有星辰隕落。
+星鐵自無際夜空垂落而下,將塵土化為琉璃晶砂。
+
+凡人朝生暮死,帝君卻親手託付千岩軍守護礦脈之責。
+深淵如洪流般湧出,千岩軍則護送眾多民眾疏散逃離。
+在礦工們的故事中,少數留在層岩巨淵的斷後兵士們,
+亦與無名的夜叉一併奮戰,最終同樣犧牲在峭岩之間。
+
+即使山川隨年月而改變,凡人與仙人的名姓也被遺忘,
+其勳績卻永無磨滅之時,正如這金箔之花般堅韌閃耀。
+自災厄平息至今已有五百年,港城堅壁一如往日久安。
+兵士們驕傲佩戴的金花,正是先人的高貴犧牲的標誌。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15017_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15017_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb036b681
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15017_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+驅以日月之光的堅定時計,在白日無明的日子也能捕捉光芒。
+璃月被漆黑惡意威脅之刻,這尊時晷讓戰士記住白晝的溫暖。
+
+在夜叉身側作戰,凡人兵士亦難免身染業障,或遭殺伐波及。
+為避免被殺業吞噬,千岩兵士以時晷默默記錄著廝殺的時刻。
+以統一的步調與規律,前一批凡人兵士撤下,便有下批換上。
+如是進退如一直至巨淵深處,夜叉與勇武之士並肩隕落之地。
+
+百年之後,這尊時晷被礦工發掘而出,灼灼星光下閃耀著金石光澤。
+市井傳說稱有著黑袍的藏家行走街市,以高價將此種金銅時晷收購。
+也有賣家試圖打聽其間原因,卻皆被其人以各種藉口說辭巧妙攔回,
+或許此人的目的為何,只有不息的時間終能做出足夠合理的解答吧。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15018_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15018_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cf673a1d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15018_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+在誕生之初就擁有無比美麗的面貌的「他」,
+注定擁有長久的「年限」與空洞的「意志」。
+
+作為神造的超越者,卻被當成無用之物而棄置。
+因為未可知的錯誤,從「休眠」中自行甦醒,
+開始行走在天地與凡人之間。
+
+愚者找到他之前,他已經從無數年的漂流中,
+習得了這樣的經驗:
+
+我是超越一切人的「人」,
+連神也憚於干涉我的命運。
+無論人與神,還是命運都沒有裁決我的資格,
+應當如何度過剩餘的壽命,也是我的自由吧。
+
+既然與這些以面具示人的人同行似乎很有趣,
+那就成為「一丘之貉」吧。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15018_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15018_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ba0a86b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15018_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+「所謂的『人』,不過是足夠複雜的機器。」
+在智慧的苗圃中,某位少年在講壇上論證道。
+如果將某個部位拆開,對某個地方進行修改,
+那這台機器的性能,就能輕易得到大幅提升。
+無論是否擁有神之眼,無論體質與武藝如何,
+「優化過的人」都能展現超出常理的力量吧…
+
+即使被貶為「邪魔外道」,被永遠逐出求知者的靈囿,
+少年也僅在研究筆記的頁邊,隨手記下了自己的感想:
+Ⅰ.預想屬實:依教令院的作風,研究無法獲得突破。
+Ⅱ.不過,被驅逐仍是損失。要有好的研究環境才行。
+
+循著「異端」的傳聞,最初的愚者找到了他…
+
+「僅僅是『強化過的人』嗎——如果貴國能提供足夠的物資、應允足夠的時間,就連你們所謂的『神』,我也能製造出來。如何?」
+在流金般熾熱炫目的沙漠中,他探詢地望向冬國的使者:
+你會像教令院的人那樣將我稱為「怪物」、「瘋子」嗎?
+還是說會像故鄉的人那樣,揮動棍棒與草叉將我趕走呢…
+
+但是…
+「很好。那麼,我們就是同伴了。」
+「至於對你的稱呼,這樣如何——」
+因為驚詫,因為給他的名號實在是太過諷刺,少年不禁放聲大笑。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15018_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15018_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..83803ee9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15018_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+既然沾染的同胞的血無法洗淨,那索性成為嘲笑命運的「丑角」。
+既然我的才學無法與「賢者」比擬,沒能獲得上一位王者的青睞,
+也未能阻止他們撕開深罪的紗籠,招來神怒、毀滅與痴愚的狂潮,
+那就索性成為笨拙的「愚人」,為理解我的傷痛的「陛下」效忠…
+
+我是名為『丑角』的皮耶羅。請聽我說:
+
+驕傲的愚人同士們,心懷怒火與永恆的寒冬吧。
+既然我們彼此都見識過世界定理的荒謬與冷漠,
+那就一同戴上嗤笑世界的面具,去改寫天理吧。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15018_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15018_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ce2ab885
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15018_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+「你真是不可思議呢。竟然以人類的軀體,承受著這樣的力量。」
+「你雖然自稱已經流盡了眼淚與血,但只是用火填滿了身體吧…」
+「即使早已遍體鱗傷,但傷口和眼角只能流出鐵水般熾熱的火。」
+「似乎離題了。我循著狼煙而來,是為了提出交易…」
+「讓吾等『陛下』的恩賜,熄滅啃噬你的火。如何?」
+
+最初的愚者將「力量」交給了生命之火幾乎枯竭的少女,
+而她透過「妄念」看見污穢的過去與無垢的未來的界限…
+
+我明白了,就用堅冰來替代我被抹消的過去,熄滅常燃之火吧。
+將漆黑的污垢、世界的傷痛、戴罪的人與獸,以沉默的冰洗淨吧。
+
+即使如此,蒼白無垢的烈焰依然在她的心中熊熊燃燒…
+
+「我、你、你的女皇,目的是一致的。」
+「洗淨這個世界的歪曲之源:短視愚昧的諸神、污穢漆黑的深淵。」
+「很好。無論要做什麼都好,就讓我成為實現我等目的的道具吧。」
+「因為我啊,即使穿上了白衣,我全身上下早就沾滿了不可能洗淨的,死骸的油與灰啊。」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15018_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15018_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..74347db7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15018_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+金錢流通的軌跡,構成世界的血管紋路。
+那麼這世界的中心,就是黃金的心臟了。
+
+無緣獲得「認可」的他,只能追求世俗的力量。
+然而,就算是「他們」理應棄之如敝履的金錢,
+也作為無數的權能之一,掌握在「神」的手中。
+
+或許正因為他曾經貧困,所以才對金錢產生了病態的執著。
+又或許正因為沒能獲得神的青睞,所以燃起了對抗的意志…
+
+「在這些金幣發源地的人們無比重視『契約』一事。」
+「以金錢的名義,我會遵守我們之間的『契約』——」
+「用盡一切手段,讓我等成為流通世界的錢的心臟。」
+「然後在必要的時刻,讓心臟能以我等的意志停擺。」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15019_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15019_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5d8f04d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15019_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+神社占卜吉凶使用的特製籤筒,
+據說有著狐狸附加其上的好運。
+
+占卜是迷途之人的求問,因此無論吉凶,皆是前路解答。
+簡言之,世上只有迷惘的問者,而沒有不確的占卜結果。
+在神社的求學時光受益匪淺,愚鈍如我也學會了狐狸大人的說辭。
+這段時間裡,即使不近人情的影向天狗大人,也有了自己的女兒。
+呆頭大叔昆布丸,也成了將軍殿下的旗本,將迎娶高門武士之女…
+
+「真是可愛的孩子,連整天鬧著殺伐玩耍的天狗大人,也稍微有了母親的自覺呢…」
+「不過…神社裡總是缺少了一點小孩子的生氣,這樣可不好。小響變回小孩如何?」
+
+一如既往,狐狸大人開著有點過分的玩笑,帶著緋櫻酒的醉氣,自顧自地湊了上來。
+
+「別苦著臉了,小響。就讓齋宮大人為妳算上一卦,如何?」
+「哈哈,是大吉!妳看,是大吉呀!妳可知這意味著什麼?」
+「您抽去了所有的凶籤。請您不要再取笑我了,齋宮大人…」
+「不…這意味著妳所思戀之人,將有幸成為妳永恆的記憶。」
+
+所以妳要堅強地活下去,久久地活在這世上。
+就算珍重所有的人都逝去了,只要妳還活著,
+那與這些人一同度過的時光也永遠不會消逝…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15019_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15019_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d92eef628
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15019_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+神社祈福驅災所用的破魔矢,
+據說能夠追趕破滅一切心魔。
+
+人們常說破魔之矢能夠驅逐邪惡,但邪惡從來不是客觀之物。
+邪惡往往出自人心,出自因恐懼而譫妄,變得冰冷燼寂的心。
+齋宮大人離去久矣,我也已不再是鳴神大社見習的年輕巫女。
+每當握起那根空空的菸管,空虛與隱痛便如幽靈般縈繞而生。
+
+擁有了值得掛念的人,失去了無法不掛念的人,時光如同紡車碌碌不停。
+沉靜而安謐,狐狸大人隱入漆黑深淵的白色身影,依舊刻印在巫女夢中。
+大天狗大人,也因守護不周的罪疚發怒離去,自我遠流,留下光代一人,
+晴之介在哀慟的盛怒下遠走別國,長正則為了洗清御輿的汙名投身官府。
+至於那個在神林教授我弓術,緋色的櫻枝下耐心傾聽我幼稚約定的男人,
+他終會回到我面前,即使飛濺的鮮血令他目盲,漆黑污穢將他化為凶獸…
+
+以我們的弓與矢拯救他,成全注定走向失去的約定。
+以我們的弓與矢射滅邪魔,驅除癡妄與無謂的執著。
+
+「請來見我,嗜賭如命的呆瓜。」
+「這次不要再迷路了,昆布丸。」
+
+不過,最後的那一場賭局,勝者究竟是誰呢…
+思考著無關緊要的事情,她輕撫著華美的弓。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15019_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15019_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5462e2a0f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15019_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+明淨雅致的祭典面具,曾經屬於某位神子,
+嘴角勾勒著淡淡的微笑,雙眼卻再無神采。
+
+在大社學習已有些時日,自認成熟了許多。
+不再像小時那樣愚鈍,越來越能獨當一面。
+但不知怎的,我愈是成長,齋宮大人的面龐卻愈發掩上陰翳,
+浮現在她臉上的並非憂心、也非恐懼,而是深切悲哀的不捨…
+
+「世界之理本就無常,癡戀瞬滅之物,將遺失雋永的記憶,」
+「失去記憶之人,無異於失去生命,是乃永恆黑暗的死亡。」
+
+這一次,即使淺笑也掩飾不住悲傷的神情,
+明明是祭典的日子,卻彷彿即將告別一樣…
+
+「對了,妳也跟我講講昆布丸那個呆瓜吧…」
+「怎麼…妳還怕我這老女人把他搶走不成?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15019_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15019_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cb361be8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15019_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+以名為「水引」的工藝編織而成的御守,
+據說能將祈願與其因緣緊緊地繫於其中。
+
+一度師從神通廣大的狐狸大人,學習打理神社事宜。
+那時的我,不過是從小小漁村來到鳴神的幼稚巫女。
+比茶筅還要愚鈍,也還未曾褪去孩童的任性與好奇,
+對齋宮大人優雅難懂的話語,總是抱著天真的懷疑。
+
+「世上之事彼此羈絆糾纏,因而實在之中產生了虛幻的願景。」
+「所謂御守,全無實現願望的能力,卻能藉助羈纏使之永恆。」
+
+見我一臉茫然的樣子,狐狸大人忍俊不禁地大笑起來,
+愉快地用菸管敲了敲我的腦袋,又狡猾地轉換了話題:
+
+「想必小響,一定也遇見了因緣之人吧?」
+
+「與那粗魯的莽夫,能有什麼因緣可言!」
+
+「啊呀,是這樣嗎?」
+
+但最後黑夜淹沒了一切。
+而所謂的因緣也失落了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15019_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15019_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3078b6c55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15019_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+雅致的懷錶,裝飾著神社的鈴鐺,
+指標永遠停留在晨露未消的時刻。
+
+天色漸青之時,草葉尖端的朝露凝結復又消散。
+縱使光彩如萬華鏡般絢麗,美景亦不過是瞬間。
+
+我曾在秋夜的坂道上,和齋宮大人同賞蟬鳴與月光。
+那時的我還不過是一個鄉下巫女,年幼而無比倔強。
+像一隻嘰嘰喳喳的團雀般,聒噪著堅持自己的見解,
+望著狐狸大人淺笑的面龐出神,卻未聽懂她的話語:
+
+「若是企圖永遠留住片刻之美,恰似妄圖將朝露緊緊握在手中。」
+「我已如朝露逝去,你對於我的所有印象,皆不過殘留的願景。」
+
+模糊的記憶中她說著難懂的話,面色如桂月般哀傷,令我一時恍然…
+須臾過後,她便用菸管敲敲我的腦袋,神情一如既往的嗔怪與嘲弄:
+
+「天快亮了,小響。」
+「我們該回去了。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15020_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15020_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b7889a2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15020_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+憑藉獨創的秘劍「天狗抄」,岩藏道啟成為了九條家的劍法指南,
+獲得了「道胤」之武號,並最終創立了一度門生如雲的劍道流派。
+在前往九條的屋敷就任前,已經學會飲酒的道啟,
+最後一次,踏進因秘劍「天狗抄」的完成而徹底淪為廢墟的枝社。
+在自己十三年內十次有三與影向的天狗真劍試合的廢棄枝社院內,
+他想起自己在這裡遇見自稱「影向的光代」的黑翼天狗時的情景…
+
+浮生若夢十三年
+影峠緋雪翩躚煙
+再顧君已遠
+
+那時的神櫻也如同茫茫白雪般飄落。
+腳下的枝社雖失去祭神,也還完好。
+如同泉水般清亮的笑聲迴響在山間。
+而兩人再未踏足已淪為廢墟的小院。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15020_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15020_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb2b2a73b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15020_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+在劍風吹落的黑羽包圍中,將要成為劍豪的人,
+終於抓住了多年來可見不可即的那名天狗少女…
+
+「啊呀,真是好險。真了不起。」
+「若不是劍無法承受你的力氣,」
+「我就要死在這裡了吧。那麼…」
+
+光代,來年的決鬥,我們是否要換個場地呢?
+能瞥見緋櫻飄落的地方,我也知道那麼幾個…
+環顧著自己摧毀的小社,握著天狗顫抖的手,
+盯著自己切落的黑羽,道啟原本打算這麼說。
+
+「你碰到了我,不得不說確實是你贏了呢。」
+
+勝負還沒有定論,我們來年再會吧。他想說。
+
+「你的劍,如今連天狗的速度也能超越了。」
+「在這十三年裡,和你決鬥的每一天,我永遠也不會忘記。」
+「但我身為影向天狗,最終還是要承當一族不得不為之事。」
+「如今想來最初為你改名,是希望你能擺脫鬼之血的詛咒。」
+「非人的血脈,隨著那一場戰事,現在已經越發地稀薄了。」
+「畢竟嘛,我等非人之物不該覬覦人的善終。但你不一樣。」
+「如今的你是『岩藏』,已經不再是背負鬼之血的御輿了。」
+
+「那麼再見了,道啟。忘了我,然後以你的劍,」
+「為岩藏的血脈,開創僅僅屬於岩藏的道路吧。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15020_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15020_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..67e4a438b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15020_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+「道胤公的秘劍,莫不是連雷光也能切斷,哈哈哈。」
+納刀時,年輕的勘定頭弘嗣揶揄道。他只是木木地說:
+「怎麼可能有這種事。至多能斬落空行的天狗罷了。」
+「話雖如此,但實際斬落天狗卻一次也不曾發生過。」
+
+「這樣嗎?那秘劍『天狗抄』之名,又從何而來呢?」
+見道胤並不回答,將離島建立起來的勘定頭又悻悻道:
+「若不是讓九條那個老頭子搶了先,真想招攬你哪。」
+「以你的劍,清籟的赤穗百目鬼一行也不是對手罷…」
+
+如同撥開雷雲般,賜給他新的氏名,給他新的生命的,
+將鏽跡斑斑的刀丟給他,讓他試著砍自己的那個天狗,
+在他的刀斷裂後,她對他最後所說的話…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15020_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15020_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd6b4c429
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15020_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+母親對恩待她、將寶刀賜給她的將軍露出了獠牙。
+最終送回到御輿家的,只有她曾無比鍾愛的刀鐔。
+
+母親的夙願,是以熾熱沸騰的血氣克服生死之運,
+為日漸稀薄的同族以戰鬼之名,立下不朽的功績。
+若被漆黑的深罪之虎吞沒,那就由腔內撕碎猛獸。
+
+本應在雷之三重巴旗下立下了赫赫戰功,
+原本以為能洗淨的血浸的戰服之十二單,
+與她猛烈搏動的心一同被永久地染黑了…
+
+應當繼承家業的長子從此避世隱居在城外的村中,
+與影向的山林為友,直到他在山中遇到那名少女…
+
+「真煩。如果想拋棄過去,那就由我為你取個新名字吧。」
+聽他說了過往的事情後,有著漆黑翅膀的她不屑地嗤笑道。
+「就叫岩藏——取磐座之意,那是不受人言所害之物呢。」
+「身體中流淌著鬼血的人喲,你要高興才對。笑一笑吧,」
+「要知道,由我們影向天狗取的名,是有神通力加持的。」
+「再說了,石頭的名字,跟你的腦筋和肌肉也很般配吧。」
+
+「那麼——來年緋櫻飄落時,再在這決鬥吧,『岩藏』。」
+「鬼之子呀,要好好練劍,成為配得上影向天狗的對手。」
+「對了,如果你有機會碰到我,秘劍就叫『天狗勝』吧!」
+「畢竟到那時,你就掌握了『天狗也能勝過的妙劍』呢。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15020_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15020_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7798ccd43
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15020_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+在清籟島尚未被雷雲籠罩的遙遠過去,記憶如呼吸般起伏。
+容納雷雨與震鳴的雅致容器,最終還是沒能交付約定之人。
+
+「繫繩斷掉了,所以又來找我嗎…真是頭疼死人了。」
+「在劍術之外,你這傢伙不過是個白癡賭棍大叔吧。」
+
+「哼,別小看人了。我的弓師承天狗,也是有名的。」
+「不過哪,我的劍實在太過厲害,大家才不提射術。」
+「仔細一想,還真是浪費。不如讓我來教妳射箭吧。」
+
+曾幾何時,說著刻薄的話語,為那個呆瓜修補著被斬斷的印籠…
+曾幾何時,即使說著刻薄的話語消遣他人,也忍不住露出微笑。
+
+「明明已經身為旗本,重任在肩,為何還要到處尋釁惹事?」
+「明明已經婚配,有了嬌妻,為何還整日悠遊,豪賭為樂?」
+
+明明已經…
+明明就在嘴邊,卻始終沒有提出的問題,還是決定不再提了。
+齋宮大人如果還在身邊的話,或許會巧妙而歡快地問出口吧…
+
+「那種事情無所謂了,我擅自給自己放了假,至少在今天。」
+「放下神社的事情,我們偷偷去海邊吧,就像妳小時那樣。」
+
+就這樣被那傢伙拉去了港口,又出神地望著片片船帆來往,
+聽他講述神社的那位光代,如何繼承了師傅的美貌與武藝;
+聽他訴說曾經一度令他心驚膽戰的,斬下自己首級的噩夢…
+但兩人心知肚明,這不過是用話語來掩蓋業已成年的悲哀。
+
+後來,很久、很久以後,
+俯視著遍生青苔的礁石,二人平靜幽會的港口…
+為了那賭棍能再賭贏一次,為了祈求他的平安…
+又一次冒險站在高處,高舉起親手製作的印籠,
+帶著挽回記憶的希望,收集著雷光怒電的力量。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15021_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15021_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..30189d665
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15021_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+天目、經津、一心、百目、千手,
+曾並為稻妻「雷電五傳」五支。
+而今卻只剩「天目」一支仍有師徒傳承,
+「一心」一支,勉強算得有後人在世。
+在民間看來,這不過是時間流轉的必然結果,
+卻不曾想那些突如其來的衰敗都暗藏玄機。
+
+流浪者絕不會承認,
+自己的所作所為是出於對刀匠的報復;
+當然也絕不會提起,
+計劃才進行一半,自己就突然索然無味的原因。
+他只會用從某個學者那裡學來的語氣說:
+「這一切,不過是人性的小小實驗。」
+
+稻妻的傳統戲劇中,有一類角色被稱呼為「國崩」。
+他們通常都是意圖竊取一國、玩弄陰謀詭計之人。
+在流浪的最後,他憑藉自己的意志選擇了這個名字。
+而他之前使用過的名字,就連他自己也不記得了。
+
+稻妻的傳統戲劇,常以三幕之名相連為劇名,
+譬如《堇染》、《山月》、《虎齧鑒》三幕,
+合為《堇染山月虎齧鑑》一劇。
+或許終有一天,這具形骸所經歷的一切,
+也會化為人類口中的故事,地脈遙遠的記憶。
+只是現在,屬於他的第三幕仍在上演。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15021_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15021_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ac43fa64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15021_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+流浪多年的傾奇者已不會再想起它,
+但閉上雙眼,卻仍能看到踏鞴砂的月夜與爐火。
+年輕仁厚的副官說:
+「這金飾是將軍大人所賜身分之證,」
+「但你行走世間時,若非萬不得已,」
+切不可將自己的身分透露給他人。」
+剛正不阿的目付說:
+「這枚金飾是將軍大人所賜身分之證,
+但你既非人類亦非器物,
+在下只能這樣處置你,還請你不要怨恨!」
+
+摒棄昨日的傾奇者已不會再想起它,
+但捂住耳朵,卻仍能聽見那年的暴雨與狂風。
+一雙雙期盼的眼睛說:
+「這金飾是將軍大人所賜身分之證,」
+「定能救眾人於水火吧。」
+
+靈動美麗的巫女說:
+「這金飾是將軍大人所賜身分之證,」
+「將軍絕不會棄你不顧。」
+「我亦會盡己所能,即刻派人相救…」
+
+…然而,金色的箭羽最終被塵土覆蓋,
+一切故事也被業火焚燒得無影無蹤。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15021_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15021_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a27be1214
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15021_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+「流浪者,流浪者,你要去哪裡啊?」
+流浪的少年被孩子喊住。
+他是踏鞴砂工匠的孩子,雖然生了病,卻仍有清澈的雙眼。
+少年告訴孩子,自己必須去稻妻城。
+「可現在好大的雨,他們說之前離開的人也都沒有回來!」
+少年張了張嘴,最後只好對孩子微笑。
+等他再次踏上這座島嶼,孩子已經不見影蹤。
+
+「稻妻人,你要去哪?這可不是你能坐的船!」
+流浪的少年被港口的船夫攔下。
+在少年拔刀之前,同行的男人伸手止住了他。
+男人告知船夫,這個異國的少年將與自己同行。
+「原來是大人的客人,是我冒昧了。」
+男人遞給少年禦寒的外套,但少年搖了搖頭。
+現在他只想知道,此次遠行能見到什麼有趣的東西。
+
+「執行官大人,你要去哪裡?」
+少年最討厭聒噪的人類,他反手打了部下的臉。
+但少年也最喜歡觀察人類的驚恐與無助,
+或許正因為表情豐富,這個愚蠢的部下才會被他留在身邊。
+他告訴跪在地上戰戰兢兢的人,這次東去蒙德。
+「屬下明白了,這就讓直屬護衛們準備!」
+護衛並無必要,但他已懶得再與蠢材廢話。
+他再度戴上了流浪人的斗笠,隻身向東行去。
+
+「孩子,你要去哪兒啊?」
+歸國的少年在路邊被名老嫗喊住。
+他告知老嫗,自己準備向西去。
+「要去八醞島嗎,是去做什麼啊?」
+老嫗並沒有多想,只是最近很不太平。
+少年帶著真誠的笑容謝過她的關心,說自己與人有約在先。
+小船緩緩靠岸,一個異國裝束的女人站在岸邊,
+遠遠地向少年拋出一枚小小的晶球。
+少年輕鬆接住了晶球,將它對準了如血殘陽。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15021_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15021_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc673b10f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15021_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+夢中所見是月色下隨歌起舞的幻影,
+彷彿是遙遠往昔那白紙一般的少年;
+又彷彿是怨憎與苦難悉數消散之後,
+才最終顯露出的易碎而單純的自我。
+
+浮浪人並不知道自己擁有做夢的機能,
+以為這或許是學者們的小把戲,
+又或許是曾經那顆心臟微不足道的抵抗。
+
+「你曾獲得過夢寐以求之『心』,」
+「可那不過是謊言與欺瞞的道具;」
+「而如今,你終將真正獲得屬於你的東西,」
+「這具假合之身也將得以問鼎塵世的大權。」
+
+「然而,這些都不過是一期榮華之夢,」
+「終究會飄散在大地苦難的嗟嘆裡吧…」
+不知是未來還是過去的自我這麼說道。
+浮浪人根本不以為意,畢竟夢醒之時,
+消散的並不是自己,而是縹緲的未來。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15021_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15021_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..058af6a6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15021_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+他最初是作為「心」的容器而誕生,
+卻在睡夢中淌下淚珠。
+創造者無可奈何地察覺到:
+他無論作為器物或人類,都過於脆弱了。
+
+創造者不忍將他毀棄,於是讓他繼續沉睡下去。
+在她之後的創造裡,也摒棄了存放心臟的設計。
+不久後,世間最為尊貴、最為殊勝的「證」,
+便因無處安放,被送到了影向山的大社之中。
+
+後來,美麗的人偶甦醒了,開始了流浪。
+他見到了許許多多的心,
+善良的,正直的,堅毅的,柔軟的…
+人偶也想擁有一顆心臟。
+
+再後來,美麗的人偶終於拿到了那顆「心」,
+那是他誕生的意義,存在的目的。
+但是,它卻並非人偶真正想要的東西,
+因為它並未蘊含任何祝福,
+只是一顆用友善的外表所包裹的,
+充滿自私、虛偽、狡詐與詛咒的祭品。
+
+善與惡,皆是眾生之謠,無用而聒噪。
+但只要將這顆「心」挖出來,
+就什麼都感受不到了…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15022_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15022_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..703662a6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15022_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+海祇島之神君所讚美的明亮真珠,於海民而言乃是無價的珍寶。
+以真珠為主題的「御唄」,從來都是僅現人神巫女有資格歌詠的。
+
+傳說沐浴虹光的硨磲感念海祇的柔情,於是生出了無垢的真珠。
+而日後被奉為現人神的海祇大巫女一脈,最初由真珠孕育而來。
+自硨磲斑斕柔軟的搖籃漫步而出,與海月共舞的姐妹深受恩寵,
+欣喜慈愛之餘,大御神贈之美玉,賜她們追逐天光的純淨夢想。
+
+在身上流淌著海祇之血的人子手中,真珠亦將更顯明亮。
+或者這也許只是又一則古老的傳說,真相早已難以查證。
+傳說敗局之刻,巫女與雙子姐妹互換衣裝,隱沒無窮的波濤之中,
+卻惟有這一枚明珠在顛簸的波浪中失落,回歸了沉靜無言的海淵。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15022_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15022_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d9ec16d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15022_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+諸多氏族初見天光的歲月裡,大御神曾於海民中擇選巫女。
+在這島歌之史中,最初的「現人神巫女」出自採珠的海女。
+
+降生在那些因無謂的紛爭而迷失未來的孩子們中間,
+降臨在那些因無情的災禍而失去幸福的老人們中間。
+現人神巫女以優雅的島歌與輕柔的言語撫慰著眾人,
+在被風暴搖撼的時代,海祇之民第一次尋得了希望。
+
+這株海生之翎羽,傳說取自「現人神巫女」的羽衣。
+由孩童稚嫩的手偶然摘下,又經多憂之人永久保存。
+
+後來,勇士與神女之儔共奔赴無可挽回的犧牲之所,
+現人神巫女的羽衣並未失落,卻隨著記憶傳承至今。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15022_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15022_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..910877ca5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15022_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+大御神曾在海祇的諸多氏族中間廣立神人,親自為她們加以華冠。
+但在神殉之時代結束後,隨著神人的離去,雅致的冠冕亦被封存。
+
+海民的傳唱中,真珠與珊瑚製成的華冠永遠不會沾染污穢。
+而有幸受賜海祇之冠之人,正是大御神所認可的「人君」。
+為海民尊稱為「東山王」的勇猛藩王,或縱橫諸海的雙子…
+皆被大御神慈愛的目光所注視,被島歌賦予了不朽的靈魂。
+傳說這些人君曾輔弼大御神,引導海民在島嶼間耕作漁獵。
+然而,隨著命定殉身之戰不可避免地到來,神明就此隕落。
+
+帶著來自海淵的希望與記憶,浸潤著失落已久的文明與歷史,
+這些精巧優雅的冠冕,隨同其主人一起滑落進入遺忘的裂隙。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15022_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15022_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..86475ff9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15022_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+海生的嬌嫩花朵,花芯中央點綴著純淨的珍珠。
+海民的島歌中,此種花朵盛放在珠光的海淵下。
+浸潤海女的相思與月光的柔情,泛著閃閃珠光。
+
+當一切紛爭止息,海獸不再為孤獨的同伴哀泣,
+當月亮自東山升起,優美的神君起身伊呀歌詠。
+「快來呀,海女們,快來看呀,我心上的人,來看今夜的月光。」
+「即使東山在今夜隕落,稻光與風暴也決不能遮蔽明媚的珠華…」
+
+孤身的巫女哼唱著歌謠,在染上月色的波濤中翩翩起舞。
+海女們忘記了失落的憂傷,就連柔嫩的花兒也重獲色彩。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15022_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15022_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..26d67ea3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15022_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+在悄無聲息的熒色深海中,時間總是顯得格外悠長。
+即使明淨的貝殼,也時常因漫長的壽命而變得健忘。
+
+海祇之民自黑暗綿遠的海淵之下渡來,告別了深海悠長的夢。
+遠離了暗夜龍嗣的窺探,沿磷光的珊瑚之梯攀上了陽光之國。
+傳說在那時,海淵之民總會取走一枚貝殼,作為氏族的紀念。
+而那些失去氏族的孤獨者,也將在此時被接納進入新的家庭。
+
+在先民的古老語言中,這些潔淨的貝被稱為「別離」。
+相擁的雙方不會因為外力分離。但相依也絕非永恆的。
+它們是先民們向海淵的告別,亦是陽光下新生的開始。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15023_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15023_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..743ee1e05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15023_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+名為「層岩巨淵」的這片土地,自古閃爍著辰砂色的光澤。
+山中的礦工與市井的寶石商人,至今流傳關於夜叉的傳說…
+人說肩生四臂的孤獨旅者曾來到彼時蠻荒的天星墜落之處。
+得知驅祟而來的孤客流浪至此,山中的部民聞聲紛至沓來:
+
+「遠來的客人,請您接受我們的酒,還請一聽我們的訴說」
+「山中陳釀也許酸苦難咽,不及天衡山中帝君誇讚的瓊漿」
+「但山民以天贈的奇石珍玉為妙藏,開鑿嶙峋岩壁為生計」
+「多虧帝君恩義,日子雖不盡如人意,但也尚且寬裕無憂」
+「然而,處境不復從前,天星的恩惠被黑暗的陰翳所阻礙」
+「今日,我們雖無結契所需高貴祭禮,仍願斗膽求您拯救」
+
+來客沉默地聽完了長老們的求告,又沉默地飲盡了杯中的苦酒。
+未嘗做出承諾,也未斥凡人無禮,不顧挽留逕自向東折返而去。
+
+再後來的故事,便盡人皆知…
+
+但曾與鄉老共飲的樸素晶砂酒杯,被作為結契的證物留存至今。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15023_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15023_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecc2af469
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15023_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+傳說在層岩巨淵最高的斷崖,曾有英傑手掇飛鷹翎羽。
+又有傳說,竟此壯舉的能士將有資格同仙眾並肩赴死。
+
+「儘管為守護眾人、追逐所求而赴死,確是好事一樁」
+「只不過,仔細想來,此事恰如魚潛深潭,鳥墜幽谷」
+「雖能成就自我之饜足,卻不為眾人所曉,終被遺忘」
+「我等凡人彷彿片羽為龍捲所挾,飄搖落入深空之中」
+「所謂拯救、所謂堅守,不過盡做虛無無意義之事吧」
+
+幽黯的耳語呢喃道,悄悄搖撼無法留下名號之人的心…
+
+但最終戰事塵埃落定。諸多兵士沉眠岩窟深處。
+漆黑軍勢的詭譎嘶叫也如同漣漪般悄悄消止了…
+即使人的歲時短暫,大地也會永遠記住這一切。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15023_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15023_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae2bba0bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15023_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+天遒有夜叉,四臂何磊魁。
+遠來層岩裡,諸部揚謳歌。
+豐肴莫虛歸,觴至更無餘。
+揚刃入淵谷,為民息幽禍。
+捷疾悍似鬼,紫目爍凶光。
+震電絕死翳,虺雷溶青波。
+雲霓掩淵藪,盤捲吞星河。
+狂飆復奔流,辰砂隱昏黑。
+石動震山廊,深谷多決坼。
+淵崩引地鳴,倏然皆靜默。
+濃雲凝夕照,棲鳥泣殘歌:
+「君不聞,朔風蕭瑟鼓角落,人傑淹冉沒回渦」
+「竟不見,夜叉酣鬥爭天曙,空餘長嘆何蹉跎」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15023_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15023_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..358982a6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15023_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+在辰砂色的古老山崖上,也曾綻放明麗的花朵。
+在汙黑之血漫流的年代,未得沾染過絲毫泥汙。
+
+千岩牢固,重嶂不移。假使面對的是黯色妖邪也一樣。
+沉默的山民與鐵色的明月,為他們築成了寂靜的陣地。
+
+「峭岩與琉璃晶砂的女兒,請萬不要為我哭泣」
+「我生在天衡陰影下,為報答岩王的恩蔭而戰」
+「將性命信託四臂的夜叉,向螢光的淵藪而行」
+「漆黑深穴的陰影之路,懸浮崎嶇岩宮的晶石」
+「深淵湧現的污穢潮流,伏行巒底的扭曲妖魔」
+「諸多恐怖與不可思議,皆不會令我心感恐懼」
+
+夜風打斷了千岩軍士的話語,令他沒能說出訣別之言。
+僅為山民的女兒留下這朵小小的花,作為忘卻的紀念。
+
+「我唯一恐懼介懷的事,僅有遺忘與失去而已」
+「若厄運將我掩埋在無名之地,請莫把我忘記」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15023_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15023_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5ba81b22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15023_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+傳說在岩王尚年輕的時代,太陽曾是巡行大地的高車。
+當夜空的三姐妹殉身於災禍,陽轡之車亦隕落於深谷。
+山民皆言日御幸而得以修復,重新照亮了黑暗的蒼穹。
+雖陽轡重歸無窮的西迴,但一塊碎片卻永遠逗留下來。
+山民遷入港城後,便將碎片磨成晶砂,賣予識貨之人…
+
+「莫要說笑,那都是毫不可靠的民間傳言,怎能輕信呢」
+「盛露廳的商人早已盡褪蒙昧,將荒誕不經的過去遺忘」
+「畢竟閃光晶砂不宜燒製陶器,亦不適合製作奢侈塗料」
+「據層岩巨淵的礦工所說——雖然亦是不大可信的故事」
+「這尊時計與些許晶砂,乃是來自五百年前的千岩兵士」
+
+光與暗纏鬥的漆黑深淵,即使以夜叉之強亦難以久抗。
+凡人更需光照,才不會輕易迷失在噬人的漆黑鐵幕中。
+千岩兵士收集螢光之砂用以照明,正好似皎白的月光。
+為計算凡人逗留深淵的時間,時計是前仆後繼的證明。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15024_1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15024_1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f93bf4979
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15024_1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+起初,這是友人們的贈禮,其中連通著小小洞天。
+盞中的清泉不會乾涸,正適合做一個臨時的居所。
+它既然裝得下日月的倒影,也能裝得下一尾游魚。
+
+比起夜叉命中註定的劫數,她自詡還是幸運得多。
+但繼承古老儀式的代價,是無法長久地踏上陸地。
+那時奔流在璃月地表的甜水,遠遠不如現今之多,
+山下港城、平原的集子對她而言遠得就像一個夢。
+可那個怕麻煩的傢伙卻說,會捧著這只茶盞出發。
+
+那傢伙嘴裡的璃月港,和莊裡辦的廟會一樣漏洞百出。
+這趟旅途一定會像現在一樣爭吵不斷,充斥種種麻煩。
+她知道彼此都愛逞口舌之快,卻不敢靠近熙攘的人群。
+世間再沒像她們這樣渺小的仙人,歆羨又畏懼著繁華。
+
+「但我們之間有許多的約定。這是很好的事情。」
+在臨行前,她心想。
+「旅行會很有趣吧。能介紹她認識別的老朋友。」
+
+後來風爐與茶釜物盡其用,茶盞的模樣也被人們學去。
+於是在每個人的案几上、掌心裡,都可以有一輪明月。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15024_2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15024_2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..317a6718a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15024_2_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+很久之前,河對岸還沒有渡口,只有一片雲煙氤氳的山坡。
+這座山的主人尚未決定在這裡種些什麼,就被人捷足先登。
+
+「等這棵樹長大一些,我便把葉子摘了,研茶給你們喝。」
+「到時候就在這裡,把留雲借風、理水疊山他們都叫來…」
+
+「你把樹隨隨便便種在我的地界上,還好意思說這種話。」
+身為山王的少女雖然忿忿答道,倒也總是構想著茶的香氣。
+
+後來,誰人靜靜地將這玉玦繫在了小樹的細梢上。
+再後來,山的主人回來了,卻變成了其它的模樣,
+也失去了解開繫繩的手指。那是很久以前的事情…
+
+許多年後,它的枝條被山中住民移植在河的對岸。
+茶香也從沉玉谷傳到璃月港,又傳到了許多地方。
+
+關於沉玉谷的茶樹有諸多傳說。其中一則,是說:
+無論水文、土壤與日照如何,這種樹只在沉玉谷繁茂生長。
+是因為它們記得在遙遠過去,茶樹幼苗旁老友之間的約定。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15024_3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15024_3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf932b663
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15024_3_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+沉玉谷有許多山、許多水,與許多故事。其中,最著名的是:
+古時曾經有一塊璞玉,為了不落入妖邪之手,被沉入了水中…
+
+傳說的大河下總會生出許多支流。其中又有故事說,
+美玉曾為神山中璞玉,是經帝君之手才被精心雕琢。
+而沒於清水的奇石也許是玨、璋、玦,抑或是杯盞。
+還有這麼一說:故事中的「玉」其實是美人的喻體。
+
+傳說之中,也曾經有人見過這樣的景象…
+
+那是無數尾如同日照下的寶石一般的鯉,
+脫離了本應該桎梏水生之物的河流湖泊,
+自由地成群隨風巡行在山谷之間的空中。
+在誰人耳畔琳琅的對玉也化成別的模樣。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15024_4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15024_4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bc052c8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15024_4_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+每年魂香花開,正是翹英莊奉茶典儀籌備的開端。
+待到花朵凋零,九窨一提的花茶恰好被供在堂前。
+魂香花期之短,一如仙人匆匆而來,又飄然而去。
+只留下含糊的藥君之名,和眾多語焉不詳的傳說。
+
+在一個故事裡,藥君的仙軀化作古茶樹的繁枝。
+另一個故事裡,卻乘著被馴服的惡獸飛往仙山。
+還有這樣一個故事——
+
+少女一爬上岸就匆忙撿起地上的帷帽,胡亂戴在頭上。
+若沒有面前的遮蔽,她總會自慚形穢,不敢開口說話。
+害她如此狼狽的罪魁禍首,此時才從水中探出頭來,
+就像在炫耀這場較量的勝利,五彩的錦鱗閃閃發光。
+
+「咳…咳咳!會游泳很了不起嗎?我咒你遲早被水淹死!」
+
+雖說自己當時的確憤憤不平,可那畢竟只是句玩笑話。
+但熠熠流光最終卻真的消失在深潭裡,再沒有浮上來。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Relic15024_5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Relic15024_5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..162e61778
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Relic15024_5_CHT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+傳說這枚玉佩的璞石來自塵封許久的神山。
+一如離開海濱的星螺會回想起浪濤的聲響,
+玉環當中也會傳來細細的、汨汨的流水聲。
+
+在客棧中,常常能聽見這樣的傳聞…
+「傳說中啊,山澗的至寶原本是一塊璞玉,能降下甘霖。」
+「但後來,在世間紛亂的時候,妖邪們便覬覦它的力量。」
+「於是山主將它分成數塊,造成不同的模樣,蒙蔽耳目;」
+「又將它們沉在水底、藏在山中,有的則供在神龕之上。」
+「在沉玉谷的傳說裡,這些玉飾是得了神明契約祝福的。」
+「只不過,這麼多年過去了都沒有人能夠找到…」
+
+祭司一直小心翼翼地將這枚玉環戴在身上。
+只在某年臨行前,悄悄拿給毫無雅趣的友人看過。
+祭司鄭重講著花紋來歷、先祖與神明悠久的契約,
+但友人卻手握藥杵揮汗如雨,全然沒有放在心上。
+
+「同樣的祭祀年復一年。都聽你講了不知多少回了。」
+「不是說過回來以後要請我喝茶嗎?到時候再說吧。」
+但水中來的,最終卻不如她所想,最終消失在了水裡…
+
+時至今日,遺瓏埠的匠人仍會製作這種造型古樸的佩飾。
+往來的客商們也紛紛依著傳說,將精巧的玉環湊近耳畔,
+傾聽其中,是否果真能傳來,雨水叩打山石的細細聲響。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic1_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic2_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic3_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic4_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic4_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic4_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic5_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic5_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/SeiraiIslandPic5_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/TejimaMail_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/TejimaMail_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7c0db87a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/TejimaMail_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+「如果…我們在這場戰爭中失散的話,就到紺田村等我,那裡一定有我們安穩的家。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/VermeerPic1_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/VermeerPic1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/VermeerPic1_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/VermeerPic2_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/VermeerPic2_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/VermeerPic2_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/VermeerPic3_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/VermeerPic3_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/VermeerPic3_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11101_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11101_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9dbce86ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11101_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+旅途中總是充滿了相遇與別離。
+始終不會拋棄旅人的忠實旅伴,
+恐怕只有長劍與遠行的夢想了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11201_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11201_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6217d704
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11201_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+與民間信仰相悖,銀其實不具有退魔的功效。
+心無雜念的執劍旅人,才是斬妖除魔的關鍵。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11301_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11301_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8359f64c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11301_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+折疊多次鍛打而成的堅韌鋼材,
+色澤暗淡,閃爍著冰冷的光澤。
+曾屬於著名冒險家。見識過大地的廣袤深邃,
+斬斷過魔物的鋼骨,也曾與賊匪的刀劍相交。
+但在最後,
+為了少女,他放棄了廣袤的大地、深邃的天,
+協會的同伴,以及冰冷鋼鐵鍛鑄的可靠老友。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11302_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11302_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..90219b82c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11302_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+這把劍擁有一個更響亮的全名:
+「斬開黎明指向勝利的拂曉神劍」。
+但在戰場上,僅有一人因它倒下:
+是夜,他拔出寶劍高喊勝利之名,
+刹時漆黑的夜幕被映得明如白晝。
+因為閃亮,此公成了顯眼的目標,
+如金屬引雷般招來了如雨的箭矢。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11303_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11303_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0509fcea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11303_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+本身是可靠的鋼劍,平衡稱手,鋼也是堅韌的好鋼。
+最大缺點在於不是全龍骨結構,大大降低了耐用性。
+取而代之的是在掏空的劍柄裡塞了微型水果刀、剪刀、火絨等小東西。
+之所以叫旅行劍,就是因為裡面有各種旅行道具……?
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11304_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11304_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..22ac20e9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11304_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+「為什麼叔叔要把劍,放在地上呢?」
+「為了把劍曬黑啊。」
+「為什麼要把劍曬黑呀?」
+「很好的問題。小朋友,什麼是黑的呢?」
+「烏鴉?」
+「沒錯!還有呢?」
+「嗯……鐵鍋?」
+「很好的思路!那鐵鍋下面是什麼呢?」
+「火!」
+「火是哪來的呢?」
+小姑娘想了想,恍然大悟。
+「木炭!是木炭!木炭是黑的!」
+「沒錯,而碳正是讓鋼鐵變得更硬更強的物質。這就是為什麼叔叔要曬劍。」
+說完,叔叔把劍翻了一面。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11305_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11305_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c037bb23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11305_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+傳說,璃月過去盛產螭虎魚,是平民最愛吃的魚。
+但街頭巷尾談論久了,便訛成了「吃虎魚」。
+如今,真正的螭虎魚已不多見,
+吃虎魚一詞卻成了璃月人大啖魚肉的代名詞。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11306_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11306_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d67336791
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11306_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+劍術高超的御劍公子從絕雲間頂一躍而下,
+不顧耳邊狂嘯的烈風,公子御劍穿透雲層。
+直到斷裂的聲音順著筋骨傳入腦中——
+他才知道,有的事情劍術也無法實現。
+雖說當掉鋥亮的鋼劍,換了金創藥丸。
+但御劍公子明白,飛天的偉大征程還未結束!
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11401_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11401_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f796f665f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11401_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+西風騎士團的制式長劍,通常需要經過團長和教會的雙重通過才能獲批配發。
+透過研究維持蒙德的神風,蒙德的工匠學者在元素親和的道路上取得了成果。
+這把輕快的劍因此不但是西風騎士的殊榮,也是蒙德衛士勤奮和技術的結晶。
+透過它能輕易導出元素力量。謹記,此劍的鋒利是為了守護,而非殺傷。
+
+傳承至今的西風劍術來自光之獅艾倫德林的影子,被稱為幼狼的魯斯坦。
+傳說他能將落下的雨水一一斬落,舞劍產生的風能切斷薔薇,熄滅火把。
+這或多或少體現了西風劍術的性格:輕、快、精準,以此守護蒙德和平。
+
+二十七歲時,魯斯坦獲授「幼狼」之名。
+依照西風騎士團的傳統,被授予獅子或狼之名的騎士,
+將有一日成為引領眾多騎士,竭力守護蒙德的大團長。
+但永遠恪守職責,一切為了蒙德的他沒能活到那一天。
+
+魯斯坦創造的劍術,沒有人能達到他過去曾有的高度。
+但他的熱誠與守護之心,卻實實在在地傳承到了今天。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11402_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11402_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e1b797ba9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11402_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+一把輕巧的劍,劍身上精心蝕刻了紋路,鑿出孔洞。
+高超的技巧讓這把劍在揮舞時會發出笛聲,聲調由破空的角度決定。
+樂團解散後,這把劍被埋在土中。經過歲月,現在已經不能發聲了。
+儘管如此,如今仍是致命的兵器。
+
+流浪樂團中有一位颯爽的劍舞者。
+在樂團誅討舊貴族的計畫失敗後,她被解為角鬥奴。
+
+即便失卻了一切希望,失去了所有同伴,殊死決鬥時,
+她的劍仍高唱著光明的歌,被稱為「宛若晨光的劍士」。
+
+晨曦騎士萊艮芬德曾經是侍從騎士,
+隨行觀賞角鬥時,為她最後的劍舞所觸動。
+他據此決定了自己的騎士名以及應做之事…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11403_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11403_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2162b787d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11403_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+東面望海的高崖上,先民將時間的主人與風的主人一同祭拜。
+因為「風帶來故事,時間使之發芽」的思想,兩者常常混同。
+這把劍述說的是守護的故事,用來展示守護的勇氣。
+原本是沒有開刃的道具用劍,在時間之風中變得鋼鐵般鋒利。
+
+這柄劍曾屬溫和的古恩希爾德一族所有。
+在祭禮中,他們演繹的是守護者的角色。
+
+獻給時間之風的祭禮戲劇,總共有三幕。
+終幕講述的是守護者,守護生命與自由的故事。
+
+祭禮的傳統與歷史如今,已經徹底遺失。
+但古恩希爾德一族至今仍在扮演守護者。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11404_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11404_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c0efb355
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11404_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+曾支配蒙德的舊日貴族所使用的長劍,做工用料極其講究。
+也因此,在他們的時代過去無數世代後,仍然鋒利如當初。
+劍術曾經是貴族的必修之一。
+與真正投身戰鬥的莽勇不同,習劍是為了培養智慧與優雅。
+但根據記載,最終他們忘卻了智慧與優雅,劍術淪為形式。
+
+兩千六百年前,蒙德大地上最古老的血脈們,
+在新風神降生重塑天地後,立下莊重的誓言。
+
+「永護蒙德,永護蒙德青綠的平原、山嶺與丘陵與森林,願它永葆蒼翠」
+「永護蒙德,不再受暴君般的風雪,風雪般的暴君所困,願它永遠自由」
+
+無論歲月如何變遷,即使土地被暴君與魔獸蹂躪,即便立誓的銘碑被毀,
+誓言的靈魂仍然隨著千風,如戀人般輕撫著蒙德,如父親般保衛著蒙德。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11405_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11405_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c219a1903
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11405_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+在璃月坊間流傳的寶刀。
+據說它的刀鞘以沉香為基,飾以雲母,雕有戰爭傳說的圖景。
+價值連城的刀鞘已經遺失了。
+對於這把刀來說,刀鞘是禁錮它,不讓它做應做之事的枷鎖。
+銳利無比,據說被刺中的人要過一個時辰才會發現自己已死。
+
+傳說昆吾僅花了一日一夜,便打成了這柄銳利的寶刀。
+但年邁的師父眼見高徒之作,卻扼腕興嗟,以杖擊地。
+「惜哉,唯此物最欠慈悲」
+老人喟然長嘆,蹣跚離去。
+
+於是,昆吾沉思三日,其間不觸碰任何刀劍。
+又用一年的時光,精心雕琢出一個沉香木匣。
+
+年輕的昆吾自以為,這華麗的刀鞘定能約束不羈的寶刀。
+但後來,寶刀失入民間。鋒刃猶在,刀鞘卻化作了傳說。
+鋒利的刀永遠渴求連天的血光。再好的匣也無法拘束它。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11406_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11406_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..82575654a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11406_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+產自璃月兵工廠的古老劍胚。序號不明,相關典籍上也未記錄他的成品時間。
+古劍身上以篆刻的流雲紋為裝飾,舞動時,劍中隱有金光析出。
+
+相傳,因技藝一度遭遇瓶頸,工人們不得不研究新的製作思路。
+鍛造世家雲氏的大掌櫃雲輝便與名匠寒武協商,匯聚萬匠之巧能,繪製出一套名喚「試作」的圖譜。
+依照圖譜製造的第一把單手劍,甫一成型已有隆隆劍吟。
+
+於天橫山試劍時,寒武不慎將之落在地上。
+劍氣順應而出,如滾滾颶風,把磐石斷開一條逾半尺的裂縫。
+寒武深以為天意,為這柄劍取名「斬岩」。
+
+一劍動山河,萬鋒藏於刃。
+斬岩如斷水的它,是日後璃月刀劍的原本。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11407_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11407_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ce3f0979
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11407_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+天下都向璃月來,這是偉大商港的榮譽。
+異國的珍寶也順著人潮海流來到璃月港。
+細劍無鋒,劍尖極銳利,將揮砍的功能精簡,特化刺戳的破壞力。
+掌控需要一定技術;但做工精良,即便沒有專門學習,也是好劍。
+
+是來自遙遠彼岸的武器,曾佩在遠航帆船的主人腰間。
+劍身纖細,流線優雅,與海船上粗獷的風氣格格不入。
+
+每有好事者問起,船主都置之一哂。傳言在風中迴盪,
+有人說是戰勝海盜的獵獲,也有人稱是劫掠的戰利品。
+
+但當晚霞落幕,風帆降下時,大副總會輕輕擦拭著佩劍,
+回想著風之國的舊夢,回想著自己身為遊俠的失落時光,
+回想著在故鄉遇到的少女、無果的戀情,與重逢的約定。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11408_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11408_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f37bf102f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11408_CHT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+由十分罕見的黑岩製成的長劍,鋒利無匹,能削金,可斷玉。
+在雲不蔽月的夜晚,能看到劍身中央嵌有一道寬數指的黯紅。
+隱隱的血光晃然,彷彿嘶叫著要撕開大地。
+
+「試作」兵器問世後,名匠寒武重修兵器譜。
+意圖用罕有的黑岩結晶打造出更優秀的兵器。
+黑岩劍胚熱處理時,根據溫度與焠火用的水,硬度與韌性有相當的浮動空間。
+是極大的挑戰,也正因此,是癡於鑄劍者必須征服的山脈,應當突破的桎梏。
+寒武癡迷鑄劍,委託好友雲氏介紹,親自前往岩層巨淵選材。
+然而礦道內發生意外坍方。眾人被困在礦井下長達四日之久。
+
+當時,眾人完全沒入地岩構築的監牢,尋常開採工具完全無法突破岩障。
+不辨星月、不明時日的黑暗,令受困者漸漸陷入昏迷、癲狂與絕望。
+走投無路時,寒武發覺自己帶下井的一把試作品在角落中隱隱發光…
+…靠著這把劍,生還者逃出生天。瞥見陽光的刹那,手中劍刃裂成千片。
+匠人雙腿發軟坐倒在地。數月後,他重塑了這柄長劍,名之曰「黑岩」。
+世人皆稱頌黑岩之美、黑岩之利、黑岩之堅。
+但遭罹礦難的一行人,對當時之事絕口不提…
+
+——在深入骨髓的黑暗中,匠人將劍拼盡餘力擊向山岩。劍氣轟然如平地驚雷。
+或許從那時的劍嘯中他們已經聽見了,在一些年後的未來中,將會發生的地震…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11409_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11409_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d87a3fc32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11409_CHT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+永遠渴求著鮮血的劍,會被血的腥味喚醒。
+擁有著滋養揮舞它的人,持續廝殺的力量。
+最終原本潔白的人,也會被汙血染得漆黑…
+
+純白而高潔的騎士,永遠渴求著正義之道。
+身穿閃閃發亮的銀鎧甲,佩掛著鏡子般明亮的長劍。
+但凡有不平的事情,有嗜人的魔獸,有遠處的火光,
+騎士會迅速趕到。一、切割,二、揮砍,三、穿刺,
+按照教導他騎士道、正義與劍術的「幼狼」的訓誡,
+切割、揮砍、穿刺。然後,從頭開始切割…
+直到正義得到了踐行,魔物不再動彈為止。
+
+「從何時起,漸漸迷上了切割、穿刺、揮砍的感受」
+「劍鋒與血肉交錯時,感覺脊髓上似乎有電流通過」
+「啊啊。或許那就是正義得到聲張的觸感」
+「只要這樣切割、穿刺、揮砍下去,歪曲世界的罪」
+「總有一天,總有一天,也能整肅乾淨吧」
+
+「騎士啊,名為正義的殺戮仍是殺戮」
+「你錯了。為了正義的殺戮即為正義」
+
+一、切割,二、揮砍,三、穿刺,就這麼貫徹正義吧!
+就算少女獻給你的白花被血污染黑,就算劍不再明亮,
+就算英俊的面容變得扭曲可怖,不得不用鐵面具遮掩,
+就算受你保護的尋常世人不能理解,也絕不要停下來!
+
+被染黑的騎士在聲張正義的巡禮中,循著魔物的蹤跡,
+找到了覆滅的古國。其中,他終於發現了至大的不公…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11410_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11410_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa2f6ab98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11410_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+筆直高貴的長劍,如同黑夜中的閃光。
+自始至終,劍鋒上從未沾過一絲鮮血。
+據說後世的人們,以此為原本設計了高貴騎士的佩劍。
+
+暗色的劍身能夠輕易融入過去的深夜。
+因為在那個時代的夜幕下,平民往往不敢點亮燈火。
+在一些詩人的歌裡,它是被貴族統治的時代染黑的。
+
+古時記敘先祖德政的敘事詩,在貴族少年心中埋下了叛逆的種子。
+時機來臨時,名門子弟便拋棄了家族,盜走長劍隱入了街道之中,
+與尋常平民一樣巡弋暗巷酒館,將貴族教養的劍術用於劫富濟貧。
+出自貴族寶庫的長劍,與貴族的血脈一同,在夜色中、屋頂上與街巷間奔行,
+長劍鋒芒上的鱗鱗閃光始終不曾黯淡,正如拋棄腐朽的貴胄氏名的義賊之心。
+
+歌與酒與年輕的歲月總會結束。後來發生了很多事情。
+最終在月光下他將同行多年的長劍埋葬,逃亡出海時,
+又想起當年,臨行前從家中寶庫偷出這把長劍的自己,
+對家族、對過去與未來、對這片土地,和對同父異母的胞弟厄伯哈特的宣言:
+「就算是只有微不足道的一點點。我也想用自己的力量扭轉這個漆黑的世界」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11411_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11411_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6d6a3bcb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11411_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+暫無
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11412_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11412_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..13269676b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11412_CHT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+這是{F#妳}{M#你}用特殊方式到達這個世界的證明。
+這是挑戰「世界」之人,才能握起的劍。
+
+這把劍上次揮動時,人們想要挽回一個毀滅的世界。
+那個世界是他們唯一的、也是最後的家園。
+這把劍夢想著要挑戰的,其實是它步向毀滅的命運。
+——不過拿著劍去挑戰宇宙裡「生者必滅」的法則,
+恐怕,就像是執長槍策馬向著風車衝鋒一樣可笑吧…
+
+話說回來,面對著這樣的最終命運、那吞噬億萬星辰的幽深黑暗,
+要拿著什麼樣的武器,才算是妥當得體呢?果然還是這把長劍吧。
+至少,它足以承載著讓人勇敢面對世界命運而無畏怖之心的記憶…
+
+這把劍這次揮動時,{F#妳}{M#你}在尋求被一個世界所藏匿的答案。
+在這樣的一個世界裡,使用這把武器就沒有任何問題了。
+並不是因為宇宙的陰暗目光轉向了其他的角落,亦非是因為這個世界是這樣的風格,
+——而是因為,「追尋」或許就是{F#妳}{M#你}降臨此間的根本原因。
+
+在「過去」湮滅之前、「未來」降臨之前、
+在「現在」消逝之時,{F#妳}{M#你}可以信任這把劍。
+作為防身的武器是很不錯的。畢竟它就是為了像{F#妳}{M#你}這樣的,
+「挑戰之人」、「追尋之人」而鑄造的兵器。
+帶著它,行走在這個世界上,
+
+然後,去斬開「世界」留給{F#妳}{M#你}的一切謎團與挑戰吧。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11413_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11413_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..188faff06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11413_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+那是很久以前的事情…
+
+無法獲准誕生的生命、無法實現的願望、
+彷徨在漆黑宇宙中的、悲哀的未果之夢,
+就藉由我的身軀,降生在「現世」中吧。
+
+然後,我可愛的孩子們啊,
+就像雨水流向溪流,草木向陽光伸展那樣,
+到美好的地方去,驕傲地展現自己的美麗吧。
+
+這是名為杜林的孩子,對「母親」的回憶…
+
+「媽媽,謝謝你,媽媽」
+「給了我翱翔的翅膀,給了我健壯的身軀」
+「我啊,想到有美好歌聲的地方去,媽媽」
+「告訴他們,大家的事情,和媽媽的事情」
+「告訴他們,我出生的地方,有多麼美麗」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11414_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11414_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f671c1b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11414_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+名刀「薄緣滿光天目」的其中一柄影打。
+由岩藏流初代宗主「道胤」贈予柴門家,
+報答他在自己隱居紺田村時受到的關照。
+
+傳說中岩藏流的秘劍「天狗抄」是內心中不能有一絲迷惘,才能使出的劍技。
+「天狗抄」之名在過去音同「天狗勝」,是連自在空行的天狗也能切落之劍。
+在數百年間,承襲「胤」之名的岩藏劍豪在稻妻諸島施展秘劍,斬妖邪無數。
+
+據說「天狗抄」最初完成時,是在一間不再有香火的小社院內。
+秘劍威力之大,將屋舍盡數摧毀,而岩藏道胤的刀也斷為兩截。
+在這之後,憑藉劍術他創立了岩藏流,成為了九條家的指南役,
+並向當時的天目定製了隨胤之名流傳的名刀「薄緣滿光天目」。
+
+那把刀的事蹟有著諸多傳說,據說鋒利得連人的緣分也能斬斷。
+至於冗長的刀號,傳說是岩藏道胤在定製時向天目特別指定的。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11415_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11415_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..afe9fdab1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11415_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+要歡愉地從烈火中分離塵土,自粗劣中煉化精妙。
+因宇宙皆源於一物,是故一物之思索可衍化萬物。
+你要遂行名錄中的長兄,一角的白駿所未竟之事,
+抵達哲學之彼岸,為你的兄弟與我織造新的命運…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11501_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11501_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b1bb5816
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11501_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+眾所周知,鷹的守望是西風的恩惠。
+鮮有人知西風的恩惠是遠方的異族。
+
+彼時蒙德仍在舊貴族的統治之下隱隱呼喚自由,
+遠離故國的異族鬥士作為奴隸踏入了風的國土。
+即使面對欺瞞與不公,她仍奮力掀起正義之風,
+推翻蠻橫的貴族,建立起德政的騎士團與教會,
+最終她受天的眷顧,蒙了神的寵召。
+
+這是她當年的佩劍,見證了她的跋涉與奮鬥,
+最終見證她將自由與正義之風遍佈蒙德全地。
+揮舞時,能感受到此劍故主奮勇戰鬥的心意:
+
+但凡有受欺壓的,那就施展正義;
+但凡有受禁錮的,那就帶來自由;
+但凡有受蒙蔽的,那就帶來智慧。
+聽憑風引,便是正義與自由之風。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11502_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11502_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4baf1b3a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11502_CHT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+貫穿高天之牙。
+曾經刺穿了深邃古國的黑金鱗片,
+曾經撕開了古國罪人子嗣的喉嚨。
+
+在過去,覬覦蒙德繁茂的魔龍杜林襲來,雙翼蔽日。
+魔龍的妒忌催生了邪惡,邪惡毒害了大地上的生靈。
+在那些險惡的日子裡,蒙德四處遍佈著魔物與荒蕪。
+風之神聽到人民的哭泣而降臨,就此將風之龍喚醒:
+於是特瓦林隨風而起,直刺天空,聽令為生命而戰。
+
+特瓦林攜風神的祝福與魔龍交戰,高天之上巨龍的搏鬥驅散雲層。
+千風席捲著毒液,日輪也為之失色,燃燒的天空仿佛終結之閉幕。
+點燃天空的惡戰末尾,特瓦林受魔神賜福的劍齒刺穿魔龍的咽喉。
+杜林未及哀嚎便已自天空墜落。特瓦林卻因此飲下了腐毒的惡血。
+
+風之龍因浸透臟腑的劇毒而痛苦地昏睡,
+最巧舌的詩人也不知曉特瓦林所往何處。
+在長達百年的沉睡中,蒙德的眾生忘卻了風龍的死戰。
+當特瓦林忍受入骨的烈毒歸來,沒有聽到好友的琴聲。
+曾受保護的人們如今急忙逃避,將之以「魔龍」相稱。
+
+榮譽終將復原,猛毒終將被淨化。
+歌者的旋律終將喚醒人們的記憶。
+這柄利劍是風龍恢復名譽的祈願。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11503_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11503_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b61f77e40
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11503_CHT.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+過去曾有一首流行的祝酒與餞行之歌,是這麼唱的:
+「假如有人拔掉你的舌頭,你依舊可以用眼睛歌唱」
+「假如有人刺瞎你的雙眼,你依舊可以用耳朵張望」
+「若有人妄圖道破未來之事,那就邀他一同舉杯吧」
+「即使明日不再到來,此刻的歌聲也將會通向永恆」
+
+據說一方水土的性格,無論是人還是大地本身,都隨他們的神而生。
+但究竟是生性不羈的神在抗爭中,將對自由的熱愛灑向大地與人們,
+還是人們在冰雪與烈風中對自由的期冀中孕育了熱愛自由的風之神,
+則是早已不可考的問題。
+
+而那首歌,往往唱響在灰暗的時代。
+無論是在烈風的王者君臨尖塔之時,
+或是內裡朽壞的貴族推倒神像之時,
+在幽閉的地窖、暗巷中,在破舊的小酒館中,
+歌聲滲透烈風與鐵腕,織成抗爭的英雄之繭。
+
+在悠古過去的那一天,在圓環包圍的寂靜都城中,
+隨著誰人的琴聲,呼喝聲終於衝破了烈風的監牢。
+某位少年、精靈、射手、騎士與紅髮的流浪戰士,
+他們站在如錐心長矛般指向深空,
+又如石巨人般投下陰影的尖塔前,
+立下自由的誓言,許下粉碎塔上孤王的決絕宏願。
+
+而無法登上尖塔的病弱者,則合唱著平日只能低聲對著無風的角落哼唱的,
+那首祝酒與踐行之歌,以搖撼城牆的氣勢,趨使著高揚旗號的勇者們攀登…
+「假如有人拔掉你的舌頭,你依舊可以用眼睛歌唱」
+「假如有人刺瞎你的雙眼,你依舊可以用耳朵張望」
+「但是,假如誰人膽敢奪走你歌唱、你張望的自由」
+「——那就,絕對絕對不能容赦」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11504_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11504_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6a4a96b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11504_CHT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+在無比久遠的過去,在諸神與精怪馳騁大地的時代,
+在天地動盪的時期裡,人們不免會有這樣的疑問吧…
+「請您開恩告訴我,我們的愛人和子女都去了哪裡」
+「請您開恩告訴我,那些離去的人們何時才會回來」
+「啊啊,我主,這樣怖駭的年月究竟要持續至何時」
+
+即使是在堅硬的山石中成長的子民,心也會因為痛楚開裂。
+即使倔強地一言不發堅守對神的信仰,目光也會變得熾熱。
+即使不曾將這些問題拋出,藏在心底的諮詢也會發出聲音。
+
+岩之君便施展神蹟,從無雜質的金色石珀中削出長刀一柄,
+揮劍斫去山峰的一角,以此向子民立下無上莊嚴的契約——
+離散的人,必將聚攏回歸;背約的人,必然加以懲治。
+失去摯愛者、痛失珍寶者、蒙受不公者,將得到補償。
+
+或許只是璃月悠古大地上,無數真偽難辨的民話之一。
+但岩君莊嚴的契約如今或許仍運行於璃月的天地之中。
+違背契約就是與這片神曾經整治過的大地為敵,
+帝君斬斷的山峰遲早會降落在背約者的頭上——
+
+如今鄉野間仍有傳說,日後它的真正主人將重現人間。
+那時這柄長刀將再次放射金光,斬斷世上最大的不公…
+正如數千年前,岩王在民眾面前立下的宏偉誓約那樣。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11505_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11505_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcca43923
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11505_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+據說在璃月初興時,帝君曾執翠玉琢成之劍行走大地。
+在年歲不停的磨礪下,血洗的碧綠劍鋒仍舊閃亮如新,
+鮮血隨千年雨水而去,凝結的思念與怨恨卻難以滌除。
+
+「結綠擁有碧水的魂靈與柔情,自能清洗殘留於其上的宿怨」
+「但以美玉之身被塑成殺戮之器的傷痛,又有誰能撫平呢?」
+
+淡忘了名字的故友曾如是嗟怨,如是玩嘆息,
+但無可阻遏的命途終於淹沒了惻隱的言語。
+
+在過於悠久的年月裡,浴血死鬥的仇敵也曾言歡同樂,
+終將反目的摯友、仇恨消弭的死敵也會相約舉杯一醉。
+這柄寶劍也是在那時,作為贈予某人的貴禮雕琢而成,
+名為「結綠」的翠玉,身受削鑿本是為了和平與華貴。
+
+當酒器被血水溢滿,溫情被冷酷的欲望撕碎,化作塵埃飛散,
+未能送出的贈禮,未能訴說的友誼,亦成了斬向舊友的利刃。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11506_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11506_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..43d94e27c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11506_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+測試
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11507_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11507_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..43d94e27c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11507_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+測試
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11509_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11509_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..716ad997b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11509_CHT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+將軍御賜旗本的銘刀之一,據說其勢能挾雷光之威斬開山嵐夜霧。
+曾一度碎裂成上千片。重鑄後,刀身上留下了如流雲一般的紋痕。
+
+在歌謠之中,「大手門荒瀧、胤之岩藏、長蛇喜多院、霧切高嶺」
+尚武的孩童將歷史上的名武者並列,其中的「霧切高嶺」就是他。
+曾與祓行的神人一同,以其秘劍「霧切」斬落無數的妖物與祟神。
+也曾從影向的天狗處學會操弓的心得,又將射術教給了中意之人。
+然而秘劍霧切再並無後人傳承,僅僅存留在話本、繪圖與童謠中。
+
+在其生涯的最末,他作為寄騎在將軍的陣列中與漆黑的軍勢向對。
+
+如果沒有將愛用的弓,作為賭注留在了她的身畔,或許情況也會不同吧。
+但真賭徒無論如何也不能後悔,絕不計較「如果」、絕不悔恨「假使」。
+敵人如同迷霧般湧來,那不斷地使出連山嵐夜霧也能斬斷的妙劍就行了。
+斬切的速度足夠快的話,那就能撥開欲深的漆黑迷霧,能瞥見光明吧——
+
+「淺瀨,與妳的約定…不,這場終結一切賭局的豪賭,我絕對不會輸。」
+「我一定會回去。然後連同作為賭資的弓一起,取走我所贏得的未來!」
+
+如同連綿不絕的雷光,他與霧切一同斬落了無數妖物。
+但最終刀劍究竟仍是不如劍客的執著強韌,逐漸破碎。
+而漆黑的濃霧,也將他完全淹沒了…
+在最後僅有刀的部分碎片被取回重鑄,承擔霧切之名。
+
+如同緊握垂入黑暗的蜘蛛絲般,緊握破碎刀柄的武者,
+在漆黑的濃霧中,仍然拗執地在內心中不斷告訴自己:
+賭局的勝負尚且沒有定論。我一定要回到淺瀨的身邊…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon11510_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon11510_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..478bcbc61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon11510_CHT.txt
@@ -0,0 +1,53 @@
+
+踏鞴砂目付御輿長正編纂的《稻妻名物帳》中記述的御腰物。
+刀派經津傳奉命所作的月白經津有「波穗」與「波亂」兩柄,
+其中這柄「波亂」是名工真砂丸一生中唯一留下刀銘的作品。
+
+世人常說刀劍當中寄宿著刀工的魂靈…
+《名物帳》便是以這樣一句話開始的。
+據傳「波穗」一刀出自經津傳三代目惣領經津實之手。鍛成之後,
+這柄刀身薄青、刃文如水波的華美名物,時常懸於將軍近侍腰間。
+再後來,刀身在與決定鬼人命運的真劍試合中刃切,遂交還重鍛。
+其時,久被酒、舊傷與祟神遺念折磨的經津實,已如未經回火的鋼刀般斷裂了。
+可年少的四代目經津弘芳,尚無比肩母親的技藝。
+是他的義兄——世人喚作「真砂丸」的經津政芳,
+最終成功鍛成此刀,令經津傳傑作再度現身世間。
+兩柄月白經津外觀極為相似,氣質卻又大為不同。
+
+真砂丸一生只為這件作品留下刀銘。原因倒也十分單純:
+他曾是被三代目惣領收留的孤兒,目不識丁又天生失語。
+因為領命重現「波穗」之美,才將此前的銘文依樣鏨刻。
+
+經津實亡故後,數年來真砂丸代替她傳授弘芳鍛冶的技藝,
+傳說三代目也曾有意讓他接任惣領,但他卻數次拒絕恩人。
+「波亂」一作使其聲名鵲起,幾乎影響了弘芳繼承四代目。
+因而在義弟獨當一面後,真砂丸便選擇獨自離開遠走他鄉。
+此後,他又前往其他鍛刀流派鑽研技藝,博采眾名匠所長。
+他晚年的三位得意弟子:楓原景光、丹羽長光與赤目實長,
+便是後日締造了一心傳的「一心三作」。
+
+「那時我不過是個生來啞巴、相貌醜陋又骯髒的棄兒。」
+「像蛾般貪求著寒夜中的溫暖,見到的是刀場的爐火。」
+「我的面前便是世人口中乖戾妄為的經津三代目女匠。」
+「可她卻不像他人呵斥我滾開,還給我糙米填飽肚囊。」
+「她見我身上沾滿鐵砂,便用『真砂丸』作我的名字。」
+
+不能言語卻又心思細密的真砂丸有許多藏在心中的故事吧。
+那些沒能說出口的事,最終都沉澱下來,又消失在浪濤中…
+
+「三代目靜靜地向無法開口的我訴說了很多故事。」
+「像是半邊身子的舊傷,像是母親與兄長的願望,」
+「像是未能穿上的緋絝,與終將吞沒一切的津波…」
+
+一個夜晚,孩童怯怯地走進刀場,看到那個喜怒無常的名匠時,
+她正用力鍛打著鐵塊,任憑淚水在臉頰上肆意流淌…
+「給我忘掉剛才看到的東西,明白了嗎?」
+他慌張地連連點頭,女人卻又突然拊掌大笑起來:
+「我倒忘了,你是個守口如瓶的好朋友!」
+
+「世上的傳言大致不錯:嗜酒如命,又反覆無常。」
+「如今想起來,我應該接受師父的共飲之邀才好…」
+
+《名物帳》中記敘了月白經津不同的形姿。
+由經津實鍛造的名作,如同夜晚海面清淨柔美,故得「波穗」之名,
+無言的政芳重鍛的那把,則有疾風暴雨般的威勢,被稱為「波亂」。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12101_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12101_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7aa61f5de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12101_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+使用這種沉重、無鋒雙手大劍的人最清楚,
+兵器如何都無所謂,重要的是自己的力量。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12201_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12201_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1eff1149
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12201_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+他總會提起自己年輕時的冒險經歷,
+都是令人生厭的老掉牙的誇張故事。
+但這把老舊的大劍似乎在無聲地說,
+「是有點誇張沒錯。但當時我也在」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12301_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12301_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9cab9ebd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12301_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+當幼小的艾倫德林手持北風騎士瑞文伍德大劍的仿品,向著童年幻想中的蒙德舊貴族衝鋒時,他未曾想到自己日後將成為威名遠揚的「西風的光之獅」。更不知道幼時與他交戰的那位魯斯坦會成為他的得力副手,並在服務蒙德人民二十三年後因公殉職。
+如今,「光之獅」所持大劍的仿品又落在了另一雙年輕的手中。
+這偉大神秘的宿命傳承,又將以何種方式繼續?
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12302_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12302_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..506936f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12302_CHT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+傳說,著名的英雄在斬殺毒龍之後,
+以獵獲的龍血沐浴,以期刀槍不入。
+龍血確有此奇效:受其洗刷的軀體,
+捲了無數刀劍的刃,折了無數槍矛的尖,
+漫天飛來的箭,在他的笑聲中紛紛彈開。
+最終,他的敵人們發現:
+他是背著鍾愛的大劍沐浴龍血的,
+背上有一整塊大劍尺寸的弱點哩。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12303_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12303_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..93a8556e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12303_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+用輕質的白鐵打造而成的雙手大劍,輕巧實用,閃著冰雪與白銀的光芒。
+借助這把大劍輕巧的特點快速揮舞的話,白鐵的閃光很容易讓敵人目眩。
+但這把劍通常不是作為武器使用的。
+依照遠古的戰士禮儀,戰友倒下時,會將閃亮的武器立在英傑殞命之地。
+雖然這種儀式不再流行,但仍有少數人記得其中的含義…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12304_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12304_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..926edb54c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12304_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+傳說當年岩之魔神大戰各路魔獸,
+從大地之中引石為劍,塑岩作槍。
+以磐石之劍斬妖除魔,
+以巨岩之槍鎮壓強敵逆獸。
+黑岩廠為紀念岩神的奠基偉業,
+特用黑色石英打造了這批大劍。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12305_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12305_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..531438689
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12305_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+在任何爭辯中都是最可靠的理論根基,說起話來擲地有聲。
+不論面對的是多麼食古不化的對手,以理服人,金石為開。
+是謂之金石良言。
+最終在人們的抗議中,被勒令停止製造。
+是謂之眾口鑠金。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12306_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12306_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..39ba1798d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12306_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+大受挫折的御劍公子明白劍術是無法實現一些事的,
+於是他從劍本身著手,而不盲信於自己的高超劍術。
+「大就是好。所以,劍越大越好。」他這麼想道——
+在壯絕的孤雲閣,公子迎來了壯絕的結局。
+飛天之旅終於告終,但他的劍與故事永遠流傳……?
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12401_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12401_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2ef9a74a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12401_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+西風騎士團的重型儀式劍,通常需要經過團長和教會的雙重通過才能獲批配發。
+透過解析蒙德遠古的聖遺物,蒙德的工匠學者在元素親和的道路上取得了成果。
+這把厚重的大劍因此不但是西風騎士的殊榮,也是蒙德衛士勤奮和技術的結晶。
+透過它能輕易導出元素力量。謹記,破壞是為了守護必須守護的。
+
+雖然如今流傳下來的,幼狼魯斯坦創立的西風劍術,是以單手持握的長劍施展,
+但這劍術仍有失傳的另一脈,即是光之獅艾倫德林同時使用長劍與大劍的戰舞。
+因為對力量的要求過高,僅有天資極強者才可以施展。因此傳承的脈絡斷絕了。
+
+艾倫德林與魯斯坦是自幼一同長大的玩伴,分別出生自正統的騎士家族與佃戶。
+成為英雄的夢想讓他們成為了朋友,之後則是同僚,最後分別成為團長與副手。
+
+作為大團長,艾倫德林未曾獲授神之眼。他的力量來自天資與極為刻苦的訓練。
+他為自己的力量感到驕傲。整個騎士團乃至整個蒙德也為這樣的團長感到驕傲。
+在魯斯坦殞命後,艾倫德林不再展示自己的力量,不再以挑戰兇暴魔獸為榮耀。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12402_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12402_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd1f03e17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12402_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+奇異的粗重大劍,劍身上卻裝有華麗而精緻的時鐘。
+伴隨著清脆的機關咬合聲,為同行者的奏樂與戰鬥做節拍。
+樂團解散後,大劍被浸在酸水中,使其中的機關齒輪鏽死。
+儘管如此,如今仍是致命的兵器。
+
+與流浪樂團同行的叛逆者名為克留茲理德,曾是勞倫斯家族中的一員。
+在那個時代,學者與詩人並不譜史,因為舊貴族不愛覺察自己的墮落。
+因此,他揮舞手中的劍時,劍中之鐘奏響時,舊貴族才會格外膽寒。
+
+起事失敗後,克留茲理德的處分方式不明,或許從側面印證了他的顯貴出生。
+傳說他被貶黜後,懷著亡沒同僚的遺志,建起了致力於推翻貴族的地下組織,
+並在來自遙遠西方的異國角鬥奴的起義中鼎力相助。
+
+在過去,更有茶餘飯後的閒談認為,克留茲理德的組織一直在工作,
+為了守護蒙德,為西風騎士團做那些騎士不應當做的事情,
+傳說,就連「幼狼」魯斯坦也背著大團長經營這無名組織…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12403_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12403_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3b3950f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12403_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+東面望海的高崖上,先民將時間的主人與風的主人一同祭拜。
+因為「風帶來故事,時間使之發芽」的信念,兩者常常混同。
+這把劍述說的是戰爭的故事,用來演繹戰爭的歌劇。
+原本是沒有開刃的道具大劍,在時間之風中變得岩石般堅硬。
+
+這把劍曾屬於善戰勇猛而早夭的伊蒙洛卡一族。
+在祭禮中他們飾演被血染黑,廝殺奮戰的鬥士。
+
+伊蒙洛卡一族認為,戰鬥不是為保衛、榮耀或開拓,
+而是為了取悅天上那些無可消遣的眾神。
+無論來者是魔物也好,賊匪也好,不論自己是否能回到戀人的臂彎裡,
+只要浴血奮戰,在廝殺中高聲咆哮,職責便完成了。
+
+如此惘然的血脈,本應無法在歷史中長久延續,
+因為他們的戰鬥沒有終結,也沒有勝利的希望。
+但隨著冰雪消融、蒙德建立,他們最終有了值得守護的對象。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12404_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12404_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..15e45970e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12404_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+曾支配蒙德的舊日貴族所使用的大劍,做工用料極其講究。
+也因此,在他們的時代過去無數世代後,仍然牢固如新造。
+戰鬥曾經是貴族的責任之一。
+為了保護他們的屬地與子民,故而與危害平安的魔物戰鬥。
+但根據記載,最終他們忘卻了責任,反而成了吃人的怪物。
+
+據考察,如今被西風騎士團禁止的角鬥,
+最初是貴族間,以戰鬥向神祈禮的儀式。
+
+即使日後角鬥被勞倫斯一族扭曲成權貴的娛樂,
+最終又遭騎士團廢除,部分禱文仍留了下來——
+
+「眷顧蒙德的千風,我與我的友人、同胞、對手,將刀劍交錯之聲獻給你,將血與汗獻給你」
+「指引我前進的風,在我困頓時,賜我繼續前行的力量。在我迷惑時,賜我辨明善惡的智慧」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12405_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12405_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a48585989
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12405_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+散發著黯淡螢光的無鋒重劍。在許多年前,
+它的幽光被山野賊匪稱為「幽冥的信標」。
+只要瞥見這樣的光輝就絕對無法踏上歸途。
+只要瞥見這樣的光輝就要做好殞命的覺悟。
+
+「游離物外無重量,裁雨者雨,刺明者明」
+「動如龍蛇捉不住,青眼為劍,側目為槍」
+
+雨裁原本無名,名字是敬仰其主的人為它取的。
+無名劍的最初與最後主人,是名喚古華的遊俠。
+
+傳說他是仙人。在古華的時代,賊匪不敢妄動,郊野太平如市。
+據稱,在古華行俠之旅的最末,在華光紫氣當中,他化作星宿。
+
+曾蒙古華之恩的人以其之名創立了門派。但派閥最終總會沒落。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12406_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12406_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..86b35ed3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12406_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+產自璃月兵工廠的古老巨劍。序號不明,相關典籍上也未記錄它的成品時間。
+稀礦為柄精鋼為刃,刀身重達數十斤,揮舞唯見華光流轉,有吞雲閉月之勢。
+
+災厄之後,為突破兵器設計的桎梏,鍛造世家雲氏與名匠寒武主導了璃月的第一次兵器工藝變革。
+名為「試作」的新兵器譜就此誕生。依此製成的第一把「試作」大劍。有著相當罕見的古樸色澤。
+黑金點褐,鋒芒內斂。乍看若凡刀無異,伸手一試才知它重而不沉。
+
+鍛造此刀的工匠寒武連夜趕往北地,將它贈予一位俠客好友。
+俠客細細看過,持刀一揮,林中翠竹盡斷。舞刀時風聲獵獵,是百年難遇的奇觀。
+
+遊俠告訴寒武:此刀古色典雅,宜動宜靜。
+如此大中有細的佳品,不妨喚之「古華」。
+此種氣度成為了日後璃月千柄重劍的規範。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12407_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12407_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d40d7c07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12407_CHT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+天下都向璃月來,這是偉大商港的榮譽。
+異國的珍寶也順著人的海流來到璃月港。
+用料扎實,做工極佳的大劍。但特別在於,靠近護手的一截劍身不開刃。
+據說要將不開刃的劍身也用作劍柄,調整手持的位置隨時改變重心作戰。
+
+很少有人提起,這柄大劍曾是一位異國鐵匠的得意之作,
+自認粗笨的匠人精心磨礪劍鋒,細細地調整劍刃的平衡,
+無眠的黑夜接連虛度在飛濺的火星之中,
+一次又一次的重鑄,一次又一次的錘打之間,
+心中滿懷對戀人歸來的期冀與不可知的憂慮。
+
+「等到戰鬥結束」
+汗水飛揚的間隙,鐵匠如是想道,
+「她還能否用上這把劍」
+「…她又能否安然歸來呢?」
+但片刻後,他便摒去私心雜念,將心思集中在劍身上。
+比起無謂的擔憂,不如集中心思,打造出真心的贈禮。
+
+終有一天,討伐魔物的遠征軍凱旋入城,
+鐵匠卻還沒來得及在劍上刻下她的名字。
+攜著長劍匆匆來到歸鄉的戀人面前,
+草率的鐵匠卻得到哭笑不得的結果…
+
+卸甲的戰士已經放開了柔軟的長髮,以後的日子不再需要刀兵,
+她特地為留在家鄉的戀人帶回一件禮物:一張嶄新光亮的獵弓。
+「真是浪費!這些年的歲月付之東流,我只為替妳造這把大劍」
+固執的鐵匠滿口怨言。但結局至少圓滿,劍也確是一流的好劍。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12408_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12408_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0088a049c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12408_CHT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+一把大劍,由十分罕見的黑岩製成,沉如巨石,能開山斷路。
+刀身以黑岩結晶混合赤紅色礦石製成,濃如重墨,紅如熾火。
+
+黑岩兵器傳承自「試作」系列,有此三大特徵:堅如岩、凜如冰、烈似血。
+此中「斬刀」雖是大劍,劍刃最薄處竟不比絲緞厚上多少。
+赤黑結晶拼接精湛,環環扣成一幅刀面。
+更以離火圖騰與紅玉寶珠點綴握柄,遠看如同墨池泛血,沉而邪。
+
+名匠寒武曾為鑄造黑岩兵器,深入大地探尋礦晶。最終遭遇礦難。
+一隻損傷的眼中只餘下彼時無法辨識天地四方上下的黑暗,耳畔時常迴盪如天地崩裂的劍石相擊之聲。
+從此匠人的鍛爐蒙塵,其中只剩下冰冷的餘灰與未竟的鍛兵之夢。
+其子寒策讀到山中地心封有妖異的逸聞,連忙說與父親。
+寒武聽後大為悔恨,認定開採驚動了地中之龍、天降之石。便撐著病體,起爐鍛造一柄斬刀。
+刀成後,匠人之子依父親要求,在礦井外立起一人高的神龕,藏刀於其中,作辟邪鎮龍之用。
+
+數年後,寒武在夢中辭世。
+同日同時,一名旅人經過天衡山礦坑,只見山石後紅光湧動,一座隱秘的神龕悄然旋開。
+龕中巨劍隱隱閃爍,如泣如訴。
+寒策連夜入山,取回了斬刀。
+當代天樞星親筆為它賜銘:
+「開山裂海,撕雲斷月」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12409_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12409_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab236bdf9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12409_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+取海獸脊髓製成的大劍,森森骨色中各有故事。
+在過去,跑船者會以這種獸骨裝飾船首、龍骨,
+以此威嚇深邃的海淵中,覬覦生者的海中巨獸。
+
+在大海尚不平靜的遙遠過去,駕船出海常常是生離死別。
+如今悠揚暢快的船歌,在當時則幾乎是令人緘默的驪歌。
+彼時有執大劍的船師,出海前飲酒歡歌。旁人問則笑曰:
+「我自有分寸,置酒盡歡又如何。待到海流風向正確時」
+卻不再繼續說下去。只是高舉角杯,大笑招呼眾人飲酒。
+
+海流風向正確之時終於來到,艨艟巨艦載著他揚帆起航。
+深入悠遠的海霧,遠遠去往暗流湧動,海獸騰躍的大洋。
+最終歡歌的船師與他的船再也沒有回到山石嶙峋的港灣中。
+一些時日之後,有深海巨獸的遺骸被海流浪濤送到岸邊,
+大劍撕開的創口中露出森森白骨。血已經被海流沖洗淨。
+
+「待到海流風向正確時,我便出海為她尋仇,沉迷濤聲的人兒啊」
+「葬身魚腹又如何,這樣便能將她中意的船歌傳到她所在的深海」
+
+如今的海上,再也沒有會在暴雨中,伴隨著驚濤駭浪升起的巨獸。
+以海獸的遺骨裝飾船首、龍骨的風俗,也隨著海獸絕跡被遺忘了。
+但遠航時,偶爾還能聽見深海中如同雷聲,令人脊背發麻的低鳴…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12410_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12410_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9528dbcda
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12410_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+古代的千岩軍愛用的武器。
+以構成璃月港的神鑄基岩削成,無比沉重,
+尋常人根本無法舉起,遑論揮舞與戰鬥了。
+但據記載,古時的千岩軍人能夠獵獵揮舞。
+
+千岩軍最初是由岩君的追隨者自發組成的部隊,
+最早可追溯到港城落成之時。
+以岩君、璃月之名為旗號,共進退,絕不潰棄:
+「千岩牢固,重嶂不移。干城戎甲,靖妖閑邪」
+千岩將士們無不恪守這一條教誨,百死而不悔。
+
+他們致力於追隨岩王帝君的腳步,斬滅魔妖、救助百姓,守衛璃月平安。
+千岩軍最有名的功績,並非殺戮而是守護。以己為盾,守護身後的家園。
+
+這把巨劍無比沉重而牢固,就像守護者的責任與意志。
+最早削岩為劍,武裝兵團的星氏與寒氏或許也預見了,
+在未來,擁有偉力運用這種岩劍戰鬥的人會越來越少。
+但這也代表世間和平,守護者與劍終於不再被需要了。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12411_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12411_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac41c2bc1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12411_CHT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+當蔥蘢的都城為山嵐所封藏,
+不絕的雪暴屏斷清涼的月光,
+其間生機與每個中斷的故事,
+皆被自青空墜下的長釘貫穿…
+
+祭司之女將星銀鑄成的大劍交予異鄉的勇士,
+風雪的嘯聲中,她說出的話沒能傳達給對方。
+
+「這裡的第四幅壁畫是為你而準備,你的形象將會永遠留在這面牆上。」
+「為了這幅壁畫、為了大家,我會一直在這裡等你,祈禱你的歸來…」
+
+當雪葬之都的女兒與嫁接無果的銀枝條一同凋零時,
+命定揮舞此劍斬開冰雪的異鄉人正在遠方尋求答案。
+皎潔如月光的她,最後的思念也沒能傳達給遠行者。
+
+「我已經很久沒看過晴空與綠地了。不知道應該用什麼樣的藍色、什麼樣的綠色,才能畫出父親想要的,冰雪消融的景象。」
+「然後,如果能再見你一面,就好了…」
+
+這就是他找到的答案——
+
+異鄉的勇士終於結束了徒然的旅程,
+漆黑的汙血從大劍的刃上點點滴落,
+沉重的雙腳踏上已變得陌生的雪徑。
+當疲憊的異鄉人終於回歸山國殿堂,
+為他洗塵者卻僅有報死的空幽回音。
+
+「就連這裡,也沒有留下值得我守護的事物了嗎…」
+「天上的你們,只是想要看到生靈塗炭的慘狀吧。」
+「既然如此,就以鋼鐵與鮮血的歌,為你們提供消遣吧。」
+異鄉人將少女所給予、本應斬碎風雪的星銀留在壁畫之間。
+然後他下山尋找充滿紛爭與戰鬥的地方,能讓他潑灑鮮血的地方。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12412_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12412_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..02b1a5721
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12412_CHT.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+夜深無人之時,牠鰓的鼓動翻譯過來是這樣的:
+
+「老朽在離開海面的時候,毫無疑問是死了。」
+「心臟停跳,兩眼泛白,發出腥臭——」
+「對於魚來說,這不是死了是什麼。」
+
+「老朽可是鰆魚之中實力最強的。」
+「曾經也是淺海區的第一強者,」
+「就連海獸和鯨鯊都無法打敗老身。」
+「但是這樣的我卻遇到了對手。」
+「那種海月,或者說水母吧。」
+「明明只是隨波逐流的生物,」
+「卻能消去所有的撞擊的力道。」
+
+「於是老朽放棄了力量,」
+「選擇了水母的生存之道。」
+「度過了漫長的生命之後,」
+「我能控制我的身體每一個器官。」
+「透過讓自己心臟停跳,」
+「讓自己免於被當成鮮魚解剖。」
+「雖然你們都以為老身不過是鹹魚,」
+「不過就讓我成為你們的力量吧。」
+
+「揮舞老身的力士喲。」
+「齁齁齁…」
+「等到所有水系流入大海,」
+「所有星辰熄滅之日,」
+「當一切都在原初生命大海裡相會,」
+「要不要和我比試一場呢?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12414_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12414_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c51c180e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12414_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+踏鞴砂過去的某一任目付設計的長卷。
+據說與其人一般有著樸實剛正的性格。
+
+在引入遠國的技術製造「御影爐心」前,漫長的時間裡,
+踏鞴砂所採用的冶煉方法一直是傳統的「踏鞴製鐵法」。
+御輿長正擔任目付後,一度癡迷於鋼鐵的冷峻之美當中。
+他向同樣熱衷於刀劍鍛冶的宮崎造兵司佑兼雄請教心得,
+最終親手造出了這一柄堅硬樸實的大刀「大踏鞴長正」。
+
+雖然不過是御輿家的養子;雖然養母讓御輿之名被染黑;
+雖然御輿的嫡子道啟拋棄了孑然一身的自己,銷聲匿跡;
+但他自詡的愚鈍、實際的忠義令他百倍珍惜御輿的名號。
+努力進入官府,並以百倍的勤奮與清明,洗刷家族汙名。
+
+就算自己的寄騎桂木有一絲的瀆職,也毫不留情地斬落。
+在那之後,這把刀的名字與他的別稱,就永遠地改變了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12416_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12416_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5628f3d03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12416_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+曾屬於出身海祇的猛將所使的刀。
+據說他的劍技僅有我流的「月曚雲」與「夕潮」二式,
+但憑此二式秘劍在戰場與試合不曾敗在任何人的手下。
+
+常言蛇與魚皆冷血。但冷血之物卻醉心於熾熱的願景。
+為了實現子民的幻夢,大御神向集聚的雷雲發起挑戰。
+追隨海祇踏上征服之路的凡人中,一位少年脫穎而出。
+因其勇猛無畏受到海祇的恩寵,獲「東山王」之封號。
+最終許多年以後,王號被淡忘,又被敵人的蔑稱取代:
+「惡王」、大蛇的兇惡爪牙、酷烈侵攻八醞島的魔王…
+
+廝殺讓少年變成了海鹽般粗礪的戰士。但對他而言,
+只有出征前在神社旁對海中月許下的願望不會滅卻。
+
+「終有一天我要高踞影向山之上,俯瞰雷王居城,」
+「在天守屋頂,與傳說中的影向大天狗快意對決。」
+「然後,把面具帶給菖蒲和曚雲阿姐做伴手禮吧!」
+
+最後,浪潮如融化沙上樓閣般捲走了所有的夢想。
+如同赤紅之星的天狗假面在亂戰中如海砂般粉碎,
+如同深海月光照亮往日少年心靈的巫女不再復歸,
+而「惡王」也隨著大蛇直面化作一線的耀眼稻光。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12501_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12501_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a1e76b16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12501_CHT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+撼動高天之勇。
+罪人的魔龍之子於深邃的古國降生,
+最終連黑金之翼也被風之傲骨斬斷。
+
+在過去,嫉妒蒙德光榮的魔龍杜林襲來,生靈塗炭。
+民眾為荒蕪的土地慟哭,驚動了沉睡林間的風之神。
+風之神受萬眾呼喚而現身,又將他的眷屬召喚而來。
+守護生命與自由的魔神,與那風之龍並肩御風而戰。
+
+在劈散叢雲的惡戰當中,風龍展開神主眷顧的六翼,
+像重劍一般斬開了左右的天空,撕裂了杜林的鋼鱗。
+在天昏地暗的纏鬥之中,風龍揮舞著挾風刃的巨爪,
+如彎刀一般刺入杜林的身體,深深穿透腐黑的血肉。
+
+這場戰鬥撼動高天,連無所畏懼的太陽也為之顫抖。
+最終,惡龍的喉嚨被特瓦林利齒撕碎,自天空墜落。
+風之龍在神的祝福中贏得勝利,守護了蒙德的居民。
+但其自身卻被不慎飲下的毒血浸染,腐蝕漸漸入骨。
+
+特瓦林身為英雄卻被迫忍受孤獨,毒血蝕骨的腐臭引來邪物。
+深淵的誘惑下,風之龍也曾迷失墮落,其執著也曾化為邪惡。
+但盲目的復仇狂怒與劇毒帶來的疼痛,終被溫柔的舊主安撫。
+真誠的摯友與新的夥伴,以勇氣掃除魔物,恢復了風龍之名。
+
+長達百年的沉睡中,蒙德的眾生忘卻了特瓦林的氣勢。
+但由於近日的風波,風龍六翼的身姿重現在人們眼前。
+攜著巴巴托斯的歌聲,攜著風神的祝福,
+攜著不羈的千風,他終於再度翱翔深空。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12502_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12502_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..89b24bdfa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12502_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+被譽為北風的騎士,最終在風之神的城市結束了流浪。
+浮浪風來者會互相吸引,肆意放浪的自由究竟是彷徨。
+
+當騎士走進城市時,旅伴在遠方的山丘上以沉默道別。
+憎惡城牆和燈火氣味的不羈的狼,仍需要廣闊的原野。
+
+北風的騎士懷著永遠自由的心,將自己禁錮在城市裡。
+隨風而來的狼在城外林間自由奔馳,心卻在騎士手中。
+
+騎士二度出城狩魔,狼都隨戰鬥的氣味同他共獵。
+孤狼與騎士始終默契無間,進退一致,恍若一體。
+
+狼與騎士縱然形影不離,但野獸的得年固不如萬物靈長。
+北風的騎士最終以劍為塚,將狼埋葬在遠離城市的郊野。
+北風的騎士從此拋棄城塞,心懷狼的自由,再隨風流浪。
+
+而狼不滅的靈,則永久地盤踞在此,
+眷守著騎士曾經守護過的青翠土地。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12503_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12503_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4afb6c132
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12503_CHT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+以前有一首在民間流行的歌,是這麼唱的:
+「將凹陷的鐵錢丟給遠方來的歌手與詩人」
+「將花束獻給那少女」
+「將令人落淚的苦酒」
+「獻給無法挽回的昨日,將歌聲獻給未來」
+
+在詩歌與音樂隨風而行的國度,人們有著樂天而敏感的靈魂。
+據說在過去的一些時期,孤王與宗室會禁止一些和弦與曲調,
+因為敏銳的人能從行詩人與歌手的音樂中感受到叛逆的信號,
+歌曲與唱詩確實也曾被用作抗爭者聯絡的方式。
+
+而在宗室統治的時期,敬奉風神的教會曾經分裂成這樣兩派:
+與王侯們隨行共飲,一同推翻神像,譜寫頌詞與聖歌的教會,
+以及沒有神職者之名的聖徒。他們在地窖街巷與高牆外行走,
+喝廉價烈酒,依人們手中流轉的聖書原典與隨風而來的話語,
+祝福著平民與奴隸,譜寫著不被允許的詩與歌。
+
+當異國的角鬥奴隨著風之神的甦醒奮起,揭起叛逆的大旗時,
+被稱為無名牧者的年長聖徒迅速動員了西風教會真正的教眾,
+最終又與不少人一同,用自己的鮮血灌溉了這片青翠的大地。
+而救國起事的信號,是這首小曲在那之前不曾唱出的另一半。
+
+「將尖銳的鐵片留給值得獻出生命的戰鬥」
+「將絞刑架留給小賊」
+「將生銹的箭頭磨利」
+「留到松籟響起之時,將那衣冠禽獸射落」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12504_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12504_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..096ba6a91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12504_CHT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+很久以前,璃月曾經有龍的身影。
+並非乘風翱翔天際的龍。而是踞身於山巒之中,
+身軀亦如山巒般龐大的悠古石龍。
+
+傳說它曾沉睡在南天門一帶,與群山混若一體。
+甦醒時,即使是微小的動作,或許只是伸懶腰,
+也會導致大地轟鳴顫抖。
+當時的岩君為了平息地動,來到了古龍的面前。
+
+傳說大地平息了很長一段時間。
+而岩君的身邊也多了一名夥伴。
+
+但在最後,龍與神、人或許最終還是不相容吧…
+
+龍被鎮在大地深處後,畏懼著仙家與神的怒火,
+曾經聆聽岩石間的震顫,一同作亂的岩之龍蜥,
+遁入了山間地底。
+但隨著數千年的時光流轉,龍蜥再次開始騷動…
+
+傳說,勝者在鎮壓著古龍的巨木旁刺下這柄劍。
+作為封印之一,魔物或是奸佞的人皆無法觸碰。
+如果傳說屬實,只有心澄如鏡的人可以靠近它。
+如果傳說屬實的話,這把劍又為何不知所蹤呢…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12505_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12505_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12506_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12506_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..43d94e27c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12506_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+測試
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon12510_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon12510_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f014c6f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon12510_CHT.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+全名是「赤角石見石潰金塗金齧御獅子杵」,
+是自稱「御伽金剛獅子大王」的怪人的愛刀。
+
+……不過由於兩者的名字實在過於冗長拗口,
+孩子們稱刀為「赤角大杵」,喚刀主叫「御伽大王」。
+
+赤角大杵可是用入魔的般若斷角製成的武器,
+什麼妖狐、妖狸、惡鬼,都被打得跪地求饒。
+哪怕是「影向山靈善坊」這樣有名的大天狗,
+都憚於大杵的森森鬼氣,不敢在大王前現身!
+
+——這些故事自然是連小孩子都不會相信的。
+雖然御伽大王確實有力氣,七個人一起也不能把他推出土俵。
+看到摘不到果實的小孩,就一腳踢在樹上,讓菫瓜簌簌落下。
+但有次不小心把果樹踢倒了,被老人一路追著逃到了山上去。
+他也曾經帶著孩子們闖進官家飲酒賞紅葉的歌會,
+大聲叫嚷著「御伽金剛獅子大王來退治惡鬼了!」
+與興致正好的嬌小鬼人摔跤,當然結果慘不忍睹。
+
+大王的能耐不過如此,連背負將軍旗印的資格也沒有,
+又怎麼能夠讓那些歌謠中的大妖怪拜服呢,孩子們說。
+
+「之前不過是對月痛飲,患了風寒罷了!」
+御伽大王即使是辯解,也不忘爽朗地大笑。
+真不知是寡廉鮮恥,還是真有得勝的自信…
+
+「這次我一定把妖怪的犄角折下帶回來,」
+「給你們看看御伽金剛獅子大王的能耐。」
+「渡海而來的大怪物,也不是我的對手!」
+
+「所以就儘管跟著狐狸的使者躲起來吧。」
+「哎呀,等老子回來,再陪你們玩摔跤。」
+
+雖然提到摔跤二字,孩子們想到的是嬌小鬼人輕哼一聲,
+便將咆哮著猛衝而來的御伽大王高高拋到天上去的景象…
+
+再之後,與御伽大王比試摔跤的鬼人斷臂折角後遁逃,
+影向山的大天狗也避世隱居山林,不曾再在人前露面。
+就結果而言,吹噓這把奇形大刀的話的確算是成真了,
+遊手好閒的怪人御伽金剛獅子大王,卻沒有再現身過。
+後來,怪人踢倒的菫瓜樹經細心護養再度結出了果實。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13101_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13101_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..39ad20859
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13101_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+在過去的蒙德,長槍是被貴族禁止的兵器。
+表面上說,劍術才是高尚之人的武術修為,
+據說實際是因為長槍可以填補訓練的差距,
+讓缺乏兵器與練習的平民擁有抗爭的武裝。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13201_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13201_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f5bc7013
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13201_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+散發著些許威嚴感的簡陋兵器。
+對於有著應當守護的事物的人,
+或是除卻己身一無所有的旅者,
+再簡陋的武器都能發揮十倍的力量吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13301_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13301_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e25cb03d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13301_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+千岩軍士兵素以擅使長兵聞名天下,
+其所持白纓長槍由黑岩廠大量生產,
+這武器歷經了千百年來無數戰火的考驗,
+白纓縱使在硝煙中汙損,仍舊傲然飄揚。
+
+傳說軍中曾經有槍法精絕的高手,
+能在千軍之中刺上將而不沾白纓。
+「但那故事屬於持槍的豪俠」
+「他的兵器本身卻並不出奇」
+老鐵匠在學徒腦袋上拍了一掌,
+要他為新打造的長槍配上白纓。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13302_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13302_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2c5a1e91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13302_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+長矛在任何武人手裡皆有相當的威力,這是因為「一寸長,一寸強」的道理。
+在長矛上增加斧刃,儘管笨重,但也增加了劈砍的功用,更加適宜複雜環境。
+這種長兵多為擅長武藝的力士所青睞,也正是千岩軍軍官榮譽和勇武的象徵。
+雖說璃月港的今日天下太平,但在大街小巷,依然可見手持鉞矛的勇士身影。
+
+千岩軍的領隊總是勇往直前,在隊伍中充當險地的前鋒與盾牌。
+護衛他們的不僅有忠誠的戰友,更有多年演習不輟的精熟武藝。
+對於任何敢於靠近的敵人,第一線揮舞著鉞矛的軍官格外致命,
+而在堅如磐岩的士兵陣列中間,他們正是千岩之陣的真正核心。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13303_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13303_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fad8785d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13303_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+某夜,持白纓槍的士官與詩人相遇共飲,
+於觥籌交錯之際,詩人不意打翻了硯臺。
+就這樣,豪俠槍上白纓被染成了墨黑色。
+「當然,這只是武人與詩人之間的軼事」
+「與我手頭這把黑纓長槍無甚關聯」
+老鐵匠在學徒腦袋上拍了一掌,
+命他把一束新的白纓浸入墨漆。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13401_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13401_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd14108ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13401_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+在璃月坊間流傳的長槍。
+自槍柄盤旋而上的龍雕飾盤旋在槍穗處。
+據說原本有收納槍尖的龍形木匣。如此,長槍出鞘便以龍滅龍。
+如今無匣,它的鋒芒再也不必收斂。
+無論什麼災厄橫在它前方,都能以流星之勢穿透。
+
+傳說昆吾在打製這柄長槍時,曾經以龍脊為骨,龍爪為鋒。
+故而槍體堅韌不折,槍首鋒銳無比,寒光中帶著龍的戾氣。
+
+曾有屠龍之士勇壯非凡,秉此槍叱吒大洋,鏖戰海中魔物。
+多年以後,屠龍英雄無蹤可覓,海上徒然迴盪著龍吟之聲。
+
+英雄已然成為了街巷間的傳說,滅龍的長槍也隨著傳說失落,
+一朝內失去了來自過去的束縛,便如龍歸大海一般盡顯鋒芒。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13402_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13402_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..da22edd74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13402_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+產自璃月兵工廠的古老長槍。序號不明,相關典籍上也未記錄它的成品時間。
+黑鋼鑲金的槍身上刻有神雷引路圖,取蒼雷為勾,天星為畫。金漆描畫,更顯上品大氣。
+
+魔獸的災厄平息後,散兵游勇流入民間。世間雖和平,卻隨此掀起尚武的浪潮。
+刀槍劍戟供不應求。武家對精兵的要求日益增高。為尋求突破,鍛造世家大當家雲輝與名匠寒武閉門鑽研。
+再見天日時,二人鬢須已長一尺有餘。而名喚「試作」,將打破璃月古來兵器桎梏的圖譜也終於完成。
+
+依此製成的第一杆長槍以黑金為主色調,槍尖較尋常長槍多出兩寸有餘,開鋒見血,不怒自威。
+夜裡置於室外沐浴月華,拂曉時,可見槍尖一點寒光如星。
+
+雲輝觀此神兵,憶起父親年輕時舞槍的英姿,情之所至,取父親名號中的星字為它命名。
+璃月日後槍戟之祖,是故就此命名「星鐮」。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13403_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13403_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..34a7f455b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13403_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+天下都向璃月來,這是偉大商港的榮譽。
+異國的珍寶也順著人潮海流來到璃月港。
+槍尖十分狹長,如同極長的針,尾部則向外側延伸出半月形的護衛刃。
+難以理解的設計思想。但一旦理解掌握,破壞力便比尋常槍戟更驚人。
+
+異國的武人與璃月人不同,善於通過精妙的創新以出奇制勝。
+這槍的用法是刺入鎧甲間疏於防禦的縫隙,就像音樂或愛情。
+
+設計這種長槍的少女,據說能看見註定終結生命的死之隙。
+死之隙就像有魔力一般,會將她手中如針細的槍尖吸過去。
+「或許萬物都期許死亡吧」
+能看見萬物之死,卻沒有死之隙的少女心想。
+
+隨著音樂,她找到了愛情。隨著愛情,她的死之隙出現了。
+在最後,如同被尖針穿透心臟,昭告終結的痛苦終於讓魔女明白,
+「有死之隙是因為懼怕死亡。懼怕死亡是因為有掛念的事與人吧」
+
+「啊啊。好想再見他一面,那個抓不住、殺不死的賊人」
+「好想再聽一次他的歌。如果能活下來,我一定要對他」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13404_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13404_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0da5c4c32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13404_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+由十分罕見的黑岩製成的刺槍,揮如疾電,能破空裂風。
+槍頭槍身均以黑色結晶製成,鑲嵌紅玉裝飾。
+對著月色,隱隱能看見槍中流轉的血色光芒。
+
+璃月名匠寒武與髮妻育有一子,取名為策,盼他心有良策,手有巧策,能為父親傳承鑄劍鍛刀的家業。
+然而,策志不在此。讀私塾時成天以遊俠閒書話本為消遣,閒時練槍於山間野地,一心只想仗槍行俠。
+尋天外隕鐵,不求稀材求奇遇。訪靈山謫仙,不圖真知圖逸聞。
+對於燒爐打鐵,策絲毫提不起勁來。不論如何斥罵仍無用處,最終僅是令癡兒浪子某日不辭而別爾爾。
+
+寒武晚年遭遇礦難,性情大變。寒策聽聞此事,連夜返鄉探望父親。
+原本健談的寒武變得十分寡言,對無心接替家業的兒子也不再責備。
+至此年,父子關係反倒親近不少。寒策心有愧意,卻不知如何是好。
+又是數年,一代名匠仙逝。寒策依父親遺言在書房中找到一套兵器譜,正是坊間傳奇的「試作」系列。
+圖譜封存與一方木匣之中,另附家書:
+「吾兒策,天地浩大,可縱情觀賞」
+
+整本圖譜上滿是父親寫下的批註,寒策觀之痛心,在書房靜坐一整夜。
+拂曉時分,寒策推門而出,不料天上有流星滑落,筆直砸落寒家門前。
+寒策百感交集,又哭又笑,連聲道:天意!
+便以漆黑隕鐵為底,參照圖譜,加上先父留下的黑岩,打造了一柄刺槍。槍尖鋒寒,凜如冰,堅如岩。
+但他並不倚槍行遍天下;從此寒家鍛爐的煙火直至今日,也不曾熄滅。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13405_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13405_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6532c54f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13405_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+歷經百戰的赤紅長槍,是某位角鬥士勇武的見證者。
+冰冷的槍芒常常塗滿對手的血,迎接雷鳴般的喝彩。
+染血是角鬥者的宿命,可望不可即的自由常懸槍尖。
+赤紅鋼鐵穿透身軀的悶響,往往宣告著戰鬥的結束。
+
+在角鬥奴的最後一場演出結束後,在撼動大地的喝彩聲中,主人說:
+「約定的數量已經達成。你做得非常好,是配得上偉大榮譽的鬥士」
+「這柄長槍是我個人給你的餞別禮。不過不如考慮一下繼續戰鬥吧」
+「以自由之身,為自己的榮耀、為我的榮耀繼續表演。你意下如何」
+許多年過去了,倒在槍下的戰士與猛獸的數量早已不可知。
+常勝之名屬於赤紅的決鬥之槍,戰士的心仍屬於他的少爺。
+
+在角鬥士的最後一場演出結束時,在撼動大地的喝彩聲中,
+長槍落入血塵,紅髮少女的炙熱劍刃貫穿了老戰士的心臟。
+憮然倒下時,他望向敬愛的主人,寵愛著自己的尊貴大人…
+「厄伯哈特,厄伯哈特少爺…最終的表演,您是否滿意呢」
+但主子的座位空空如也,只有怫然離去時翻倒的酒杯銀盤。
+
+「起初只是為了自己而戰。為了自由沸騰戰意與鮮血」
+「不知從何時開始,變成了為那位大人的榮譽而廝殺」
+「為了他人,才能毫無掛念地像愚鈍的猛獸那樣戰鬥」
+「為了族人,而不是為自己而戰的你,一定也明白吧」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13406_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13406_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd28eab5d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13406_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+古代的千岩軍愛用的武器。
+以孤雲閣的岩片製成,據說連龍鱗也能穿透…
+因為過於沉重,如今千岩軍已經不再裝備了。
+
+古時,千岩軍尊岩王帝君之名,奉行四句箴言:
+「千岩牢固,重嶂不移,干城戎甲,靖妖閑邪」
+過去致力於斬滅妖魔、守衛道路與郊野。
+在和平的如今,職責則以維護秩序為主。
+
+在過去的某個時期,山嶽搖撼,地動頻頻。
+千岩軍為格外強壯的士兵配發了古代戰爭中留下的,
+極為沉重的千岩長槍,作為挖掘工具,以搜救傷患。
+「千岩長槍之利,能輕易貫通岩石」
+「若再有千人偕陣,可一往而無前」
+
+然而在更早以前的過去,在更為動盪的戰爭時代中,
+千岩軍中的每個人,都有操使這種沉重兵器的本領。
+如此,才能守護岩王帝君的國土,守衛自己的家園,
+千人偕陣,憑千岩長槍之利,靖妖閑邪,一往無前。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13407_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13407_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed0cef08b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13407_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+西風騎士團的儀仗長槍,是檢閱儀式上驕傲的禮器,亦是對魔物致命的利器。
+藉由探詢風中挺立的喬木,蒙德的工匠學者在元素親和的道路上取得了成果。
+這杆堅固的槍因此不但是西風騎士的殊榮,也是蒙德衛士勤奮和技術的結晶。
+謹記,當如堅挺長槍般自律,守護風的自由。
+
+古往今來常有人以長槍為兵器,假借距離的優勢,彌補避免武藝的不足。
+即使是以削尖的木棍武裝自己的平民,或許也能與手執鋼劍的士兵對抗。
+推翻貴族統治後,為了慶祝,尖木杖、旗杆與草叉一度插滿了城郊綠地。
+
+劍術曾經是貴族的必修之一,因為可以培養貴胄的風度與智慧。
+而在那個時期的這片大地,槍法則屬於異邦的角鬥奴與叛逆者。
+但在過去也曾有一名使槍的貴族子弟。
+傳說厄伯哈特曾藉著至夜的輕風,以槍尖挑起初凝的清露。
+
+原為私生子的厄伯哈特自幼夢想光復往日貴族的高尚與驕傲。
+但是,要動搖腐朽的根基的話,就需要強大的力量。那麼——
+無論是慫恿兄長嫡子追逐俠盜的夢想,最終又欺瞞令他逃亡,
+好讓自己被扶正也好,
+還是暗地裡師從某位使槍的魔女,循著她的技藝尋找死之隙,
+最終又將她除去也好…
+
+「縱使後世貶損又如何。只要能達到目的,一切手段都可以」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13408_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13408_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d470a27f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13408_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+曾支配蒙德的舊日貴族所收藏的刺槍,做工用料極其講究。
+也因此,在他們的時代過去無數世代後,仍然尖銳如新造。
+但在貴族的時代,這柄武器從未見過天日,只沐浴過月光。
+
+貴族認為,出身尊貴的人們應當使用長劍戰鬥。
+劍鋒撞擊時發出的聲音,就是高尚靈魂的諧唱。
+而槍與弩一樣,是卑下的角鬥者、平民的武器。
+
+緊握草叉、尖木棍的平民,面對執劍的貴胄子弟也有勝算,
+這無疑是蒙德舊日的統治者難以接受、極力抗拒的事實吧。
+
+傳說中,也曾經有流著貴族血脈的青年,
+找尋匠人定製了這柄有著家族華美紋樣,
+卻與青年本人一樣,如果不讓鮮血潑灑,
+永遠也不可能得到家族承認的尖銳兵器。
+
+若想要帶來變革,就必須掌握一切力量。
+即使是被認定不符合貴族氣度的兵器也一樣,
+即使執槍的孤影只能在深夜月下舞動也一樣。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13409_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13409_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..433f22cb9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13409_CHT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+他做了一個很長、很長的夢…
+
+夢見他與大家走了很遠、很遠的路,
+來到了歌聲飄舞、綠草芬芳的土地。
+夢見他與這裡善良的人們一同歡歌,
+與寶石一般美麗的巨龍在空中舞蹈。
+
+睜開眼時,是風雪嘶吼的山嶽上空。
+翠綠恬靜的大地已經被火與血染紅,
+那蒼色詩人的琴聲幾乎被咆哮淹沒。
+而那寶石般美麗的巨龍,
+將利齒沒入他的項頸,其姿態猶如纏綿的愛侶。
+
+「再見了,媽媽,我的旅途結束了」
+「沉睡在白銀般閃耀的雪中也不錯」
+「再見了,美麗的詩人、美麗的龍」
+「如果我們能在不同的時間、地點」
+「相遇、歡唱、共舞,那該有多好」
+垂死的他由衷地想。
+
+「在我的血管當中鼓動的深刻祝福」
+「我所誕生的漆黑宇宙的美麗圖景」
+「就由你們繼承吧」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13414_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13414_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4c3a6bff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13414_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+由喜多院文宗為了自己的槍法設計的異形戰槍。
+在外行的手中,特異的配重會使操縱十分困難。
+但在會用的人手中,能發揮格外強大的破壞力。
+
+喜多院在遙遠的過去,原本是誅滅「祟神」的家系,
+也在過去的諸多世代中,擔任著「八醞守」的責任。
+
+在過去的歷史中,稻妻土地上曾經流傳有一首童謠:
+「大手門荒瀧、胤之岩藏、長蛇喜多院、霧切高嶺」
+來形容如同欃槍般,曾經一度照亮大地的耀眼武人。
+其中原本有許多其他名字,但都隨著歷史被抹去了。
+常年身為樊籬誅殺妖邪者,難免會飲下瘴晦的汙血。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13415_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13415_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0edb2890a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13415_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+過去稻妻有名的大盜,愛用的倒鉤刺槍。
+本是獵魚的銛槍,但在戰鬥中也很合適。
+據說連執劍的魔偶,都曾被它刺穿帶走。
+
+「哈哈,以前的我曾是這『清籟丸』的主人。」
+「領艦十數艘,以清籟的不死之鬼之名馳騁。」
+「如今的我,就像漂流在海上的樹葉一般哪。」
+「如果不是多虧了蛇目和那些海島上的棄民,」
+「就連再次起帆,踏上故鄉的土地都做不到。」
+「但如今,我的清籟竟然變成了這番模樣哪。」
+「稻妻列島中,也沒有我所能容身的地方了。」
+「連神社那個愛瞎操心的老巫女,都不見了…」
+
+曾被稱為赤穗百目鬼的賊人感慨道。接著他說…
+「蛇目老弟!我現在是世界上最自由的人了!」
+「巫女阿姨!妳原本不是說想去看看世界嗎?」
+「像妳唸叨的惟神和昆布丸,去過什麼地方,」
+「就由我赤穗百目鬼左衛門,替妳去看看吧!」
+「世界盡頭究竟長什麼樣子,就讓我去見識!」
+
+「在所有航道的終點,我們一定會再見面的!」
+「到時候,就輪到我對妳嘮叨遠國的故事啦!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13416_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13416_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7ba1e2b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13416_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+海祇名將「海御前」的薙刀,其刃鋒流淌著海淵的磷光。
+其人過去令鳴神水軍膽裂的事蹟,在綿長的島歌中流傳。
+
+雙子的海祇巫女哼唱的鯨歌,曾隨浪潮的漂流至島民夢中。
+海祇的勇士們,無不將希望與鬥志寄託在雙子的巫女身上。
+隨先陣高舉的白若浪末的長卷,高叫著向其他的島嶼前行。
+但是,大御神與其麾下將星的光采,終究不如閃雷明亮哪…
+曚雲最終被漆黑的鴉羽淹沒。與她們合唱的巨鯨沉沒海床。
+如小童般執著的先陣藩王則消失在了大地的一線裂口當中。
+
+「海御前」就此湮沒在波濤中,幻化成列島共同的傳說,
+或言她為奪回戰友殘軀單騎闖入天狗軍陣中,力戰身死;
+或言她就此隱姓埋名,操旗艦啟航前往世界邊緣的暗海…
+能證明她在此世興風作浪的,僅餘這柄依舊鋒銳的薙刀。
+
+只要海上仍有波浪擾動,那歌曲的記憶就會流轉下去吧。
+傳說在海螺與沉沒深海的巨鯨腹中,仍能聽見歌的回音。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13501_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13501_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..42b62c971
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13501_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+以熾焰洗淨一切不潔之物,讓污穢與火光一同升向可容納一切的高天:
+這種祭儀曾在澆季中,點亮過大陸各處的薪柴,升起求福退邪的狼煙。
+
+這種熾熱的祭儀在悠古的紛爭高揚的時代一度盛行。
+因為靜默神骸的妄念與夢想會化為憑附的惡瘴菑癘,
+將不再屬於他們的子民與不曾屬於他們的人子帶走。
+
+彼時,救死的醫者從耀若黃昏的烈火中聽見,
+油脂沸騰枯草崩裂的響聲中的低吟。
+「只有無羈之火能淨化天地的污濁」
+「升起朱赤的柴禾,摒退一切妖邪」
+
+醫者持妖紅的手杖,引燃沾染了邪汙的事物。
+那些被惡業與災殃纏上的往者,未能承受深重哀傷的逝者,
+將在火中化作灰之蛺蝶,自濁世的一切不幸與嗟傷中解脫。
+而點燃無數柴禾堆的醫者,傳說也最終化成了飛蝶般的煙。
+
+即使這種祭儀隨著和平與歲月被遺忘,
+漆黑的明威面前中,心中懷著烈火的人總能聽見,
+炫惑的火之舞低吟,只有無羈的熾焰能淨化天地…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13502_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13502_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..644e52969
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13502_CHT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+支撐高天之脊。
+風之神真摯的眷屬,守護風之國度的決心從未動搖改變。
+堅硬不移的意志,支撐著風之龍與惡穢的仇敵誓死廝殺。
+
+在過去,覬覦蒙德安樂的魔龍杜林襲來,蹂躪原野。
+杜林的黑翼遮蔽天日時,漆黑的毒雲隨之彌散天空:
+如同驕傲的千風再也無法擔負雲中飄搖的劇毒腐液,
+黑雨遂從雲端紛揚而下,遮蓋了人們的慟哭與哀呼。
+風之神被哀泣喚醒,他的心被絕望的沉默深深刺痛。
+於是特瓦林受召而來,御萬千強風,直刺彌天毒雲。
+
+巨龍自高天呼嘯而下,如鋒的長風斫裂了漆黑魔龍的蔽日毒翼。
+追隨著風之龍的羽翼,四方的疾風匯聚席捲,將污穢黑雲擊碎。
+特瓦林以巨爪利齒控住毒龍,向著浮雲也無法企及的高天飛去。
+漆黑的暴雨驟然隨烏雲消散,燃燒的天空成為巨龍搏殺的戰場。
+
+最終,風龍的利齒深深刺穿魔龍的喉嚨,巨爪撕裂腐朽的胸膛。
+罪人的造物帶著悠長的遺憾墜下了無垢的天空,落在了雪山上。
+遠在高天之上的兇猛纏鬥,於深淵危機面前保護了風神的萬民。
+在勝利時分,烈毒的汙血卻正滲透巨龍齒間,湧入其臟腑之中。
+
+腐毒痛徹骨髓,風之巨龍蜷縮在悠古的遺蹟深處。
+——舔舐傷瘡的特瓦林堅信著,它將再度被喚醒,
+貫穿高天、逐散陰霾,助唱摯友、風之神的琴聲。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13504_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13504_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fb8f290a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13504_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+那是久遠的過去,千帆與海獸浮波的年代。
+是時璃月港城並不太平,海中多魔獸作亂。
+
+傳說深海之中盤踞著巨大的陰影。
+以漩渦與水龍捲,將堅船粉碎,將獵物擁入無底的海淵。
+又有傳說,稱海中有仙島長虹浮現而出,氣霧從中奔湧…
+若有幸運者踏虹而登島,則必將發掘出掩藏已久的秘寶。
+又有傳說道,那所謂的島是棲息淺眠的魔獸。
+
+水手船師之間的傳說大多如此離奇。但有一個故事,他們深信不疑。
+岩王帝君曾以長槍貫穿長虹,將肆虐大海的漩渦釘死在深海的中央。
+
+據說那一天之後,時常有海豚與鯨在那片海域聚集徘徊,鳴叫歌唱。
+有人說海豚與鯨在為自己所崇敬的神明哀哭嘆吁,唱著婉轉的悲歌。
+也有人說它們驚嘆岩王帝君的寶槊,竟確實有貫穿長虹落日的力量。
+
+坊間也有傳說認為。
+終有一天,曾因為岩之君的神槍封印而歸於死寂的漩渦會再度甦醒。
+風會將深海的腥臭帶上陸地,那是九頭海蛇般的水龍捲暴起的前兆。
+在那時,能鎮住那「海裡的東西」的,究竟會是誰呢…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13505_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13505_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..705990ab5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13505_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+那是璃月草創的年代,海洋還是巨怪與魔神的園地。
+先民在對海洋的恐懼中度日,以微薄之力與海作戰。
+
+萬千個春與秋中,過於巨大的海獸成了廣袤海域不羈的霸主,
+即使與岩之主造出的石鯨廝殺也不落下風。
+
+那是被璃月人稱為「八虯」的魔獸,在海淵深處未曾有匹敵。
+偶然自無底深淵浮上淺水,掀起巨浪如山崩般摧毀屋舍舟船。
+
+岩神於是親手用玉石與磯岩塑了一隻鳶鳥。
+
+石鳥甫一造成,便掙脫了萬物桎梏的大地盤旋登上高空,
+如烈日投出的長槍般,直插大洋中心魔獸與岩鯨激鬥的戰場,
+巨獸應聲被釘入了黑暗的海溝,不復浮出。
+從此璃月的人們便擺脫了海中巨獸的咆哮。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13506_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13506_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13506_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13507_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13507_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..86a04a569
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13507_CHT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+據說是由世外之物打造成的長柄兵器。
+曾經在無數孤忠而薄命之人手中流轉,
+見識過許多廝殺的始末與妖異的血肉。
+
+傳說曾有散祟之人來到晶砂之淵口,
+自其中至深處取來水色的不祥晶石,
+請人將其鑄成兵器,名之「息災」。
+
+「將來倘若有災厄降臨,一定也能藉其平定吧。」
+嶙峋岩山中求生的部民,向來是不愛噓枯吹生的。
+但既然不曾定有契約,也沒有付出,收下也無害。
+
+當妖物的軍勢旌懸層岩,將辰砂色的大地塗黑時,
+千岩的干城與漆黑的軍勢相撞,離群的騶騎徂歿。
+如同瞑色中的冷星,息災在漩渦的中心明滅閃耀…
+
+最終夕曛破開陰雲時,污泥終於沒入了淵藪深處。
+息災也隨著揮舞它的夜叉消失其中,而歸於沉寂。
+往後,揮舞這柄長槍的人多半都罹受類似的命運,
+但不受百里之命而討敵、不曾矢誓而捍衛黎民者,
+對這樣的命運多半也不會有所怨咎吧…
+
+也有一說這柄長槍曾經被其他人相中借走。
+並在冷清的水蝕洞窟中見證過至交的反目。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon13509_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon13509_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7988ec23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon13509_CHT.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+所謂薙刀,乃是斬除蕪雜之利器。
+秉薙刀之人,意在守護恒常之道。
+
+當高踞雷雲之上者俯視她所傾心的凡世,
+所見無不淺薄的爭端,閃滅的執欲泡影…
+爭奪源於無謂愛執與狂欲,乃恆世之敵。
+攪擾不變恆世的雜草,將交由雷光殛滅。
+
+「那麼——在███的瞳仁裡,又會映出怎樣的永恆呢?」
+依然清晰靜滯的回想中,櫻樹下把酒對飲的那位神人問道,
+
+真是無謂的問題啊。
+雖然彼時給出的答案因為酒已經不記得了,
+但如今孤孑者在無數次追憶中得到了答案。
+甘美之實需要疏果,紺染之物需要末摘花。
+在永恆的常寂光土,任何蕪雜都不應容赦。
+
+「儘管如此呀,儘管如此…」
+「以威權刃光薙除蔓生的執妄,消滅夢想從容生滅的可能…」
+「如此不容爭端、無所得失的寂靜之世,將是失憶的迷途。」
+在永恆的心臟之中,昔日友人如是叮嚀,緋櫻氣息恍如今日。
+
+但我永遠不會忘記妳。正如我不會忘記千百年來逝去的一切。
+畢竟哪…
+
+畢竟目睹了深黑的湮滅將珍重之人淹沒的景象,
+又如何不視理不盡的生滅、無解的羈緣為死仇。
+既然誰人都無法逆轉現世之無常、緒絕的獨樂,
+那就將心中的常世淨土帶到她所珍愛的國度吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14101_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14101_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..393f26d3c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14101_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+用字句記錄了學習、實驗筆記與咒語,
+用字句之間的空白記錄了學徒的努力。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14201_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14201_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f91d9b02d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14201_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+在學徒當中流行的魔導輔導書,可以裝在口袋裡的尺寸。
+略去了教科書中冗長的原理與習題,只留下會考的內容。
+目前因為《魔導緒論》第十二版的改動而變得不合時宜。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14301_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14301_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8166be06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14301_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+本版《魔導緒論》在發行之初便引起了很大爭議。
+且不論《第七章:風元素運用原理》與常識相悖,
+有關水元素與雷元素的基礎性內容更是錯漏甚多。
+顯然該書在定稿前並未經過同行審閱,遑論試行。
+但無論如何,它還是當今最權威的魔導入門指南。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14302_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14302_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a6980b9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14302_CHT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+五英雄啟程,踏上討伐魔龍之路。
+擅長使劍的騎士,他是為了榮譽;
+手不釋卷的法師,她是為了研究;
+刀舞如風的傭兵,他是為了賞金;
+百步穿楊的弓手,她是為了尋仇。
+還有博聞強記的作家,為了故事。
+我口吐白蓮,妙筆生花。文章:冰雪聰明;思想:雷霆精銳。
+我加入隊伍其實是因為找不到工作。是人都能勝任文案一職。
+其實我也不是作家,只是個二十過半沒有正經工作的年輕人。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14303_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14303_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6321be085
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14303_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+廉價的幻想小說,說了一名普通人死後發現自己來到了另一個世界的故事:
+那個世界危機四伏。潛伏地底、長若星河的鋼鐵怪獸將數以千計的人吞沒;
+力量偉大者,彈指間讓室內冬暖夏涼,夜明如晝。是毫無現實意義的故事。
+只有一點與現實相通:絕大多數的貴金屬為被少數人所有,藏匿在寶庫裡。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14304_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14304_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d6e192bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14304_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+翡玉雕琢而成的輕盈法器,經久耐用,價格低廉,頗受江湖人士歡迎。
+由於外形小巧精緻,雕工精細,通常被璃月人稱為「翡玉丸」。
+不僅可以作為高效的防身法器,佩戴在身上也是不錯的首飾。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14305_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14305_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ad6a5c76
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14305_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+雖然有著高級的包裝,卻被隨意放在店鋪最普通位置的玉器。
+盒子裡附帶著沒有人聽說過的所謂權威機構簽署的甲級證書!
+如果缺乏鑒別寶玉的眼光,很容易被華麗的包裝與配件誤導。
+然而比起真正的美玉,這種玉器的價格仍舊算得上平易近人。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14306_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14306_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..09032ec21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14306_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+雖說琥珀並非礦物,卻也光滑堅韌,擁有寶石缺少的溫潤。
+握在手中,蜂蜜色的光暈與溫軟的觸感,令人格外安心。
+據說當年玥珠曾是岩王爺賜給璃月人的第一顆神珠,
+或許這枚並不昂貴的琥珀物件也凝聚了主神的溫柔。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14401_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14401_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9a86943a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14401_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+西風騎士團的魔法學者間流傳的秘典,記載著他們的集體智慧。
+書上鑲嵌了元素積聚凝成的結晶玉,正是西風秘典稀少的原因。
+不是因為此種結晶珍貴。是因為西風秘典需要由學者親手製作。
+只有真正掌握了元素的奧妙的學者,才能煉製出這種結晶寶玉。
+
+自騎士團建立,晨曦騎士萊艮芬德將舊貴族的室內浴場改造成書庫以來,
+無數詩人、學者、旅人的貢獻,使如今的蒙德坐擁著北大陸最大的館藏。
+畢竟,歌聲隨風而去,美酒酣暢一時。只有故事與知識,是永久閃耀的。
+
+其實如今的圖書館,只有它鼎盛時期六分之一的規模。
+因為在「秋分大火」事件中,圖書館曾經不幸被燒毀。
+
+在圖書館的地下室,有一對堅固的楊木大門。
+據說大火也沒能燻黑,早在圖書館建立之前,
+早在騎士團建立之前就矗立在此的那對木門。
+騎士團官方對外宣稱那是禁書區。
+但據說,其中藏著更幽邃的秘密…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14402_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14402_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cfd580d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14402_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+記載著歌譜與樂團成員遊記的記事簿,成員間共用。
+流浪樂團的歷史無可追溯,在蒙德重建之前便解散。
+記事簿隨著成員旅行在各處流轉,見識不同的世界。
+從演出的記錄和觀眾的歡喜中,汲取了厚重的力量。
+
+流浪樂團建立於舊貴族的時代,
+曾被人們心懷希望或恐懼地稱為劍樂團。
+在彼時的蒙德,就連詩歌也是不自由的。
+
+他們以劍為笛弓為琴,帶來反抗的歌聲。
+最終試圖闖入城中,誅討暴虐的舊貴族。
+
+劍樂團已經不再,他們的反抗也被人遺忘了。
+但抗爭的意志,如同血脈,將永遠流傳下去。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14403_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14403_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8aa9ec79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14403_CHT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+蒙德的先民過去有著在強風吹襲的崖上修建劇場來敬神的傳統。
+祭禮的形式是戲劇。因為他們相信,他們的神喜好故事與歌譜。
+這本劇本經歷了上千年的時間,如今已經無可讀。
+
+古時,在烈風的君王與北風的王狼的抗爭中,蒙德的大地被如砂的風雪襲捲。
+不堪寒苦的人們來到東部高聳的崖壁上,建立了神殿,請求神的眷護與恩惠。
+
+風的息吹永遠在當時當下,時間的灼燒卻不可磨滅、永不止歇、且無法抗爭。
+風神會翻動書頁。但將這篇劇本腐蝕得無法辨析的,終究還是無情的時之神。
+
+但是,兩者沖刷吹拂時,常給人帶來相似的感傷。
+或許這是後來者認為神殿祭祀的始終是風的原因。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14404_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14404_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd4bb3cd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14404_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+精美的書卷。用蠟處理過,經歷了歲月而不受腐蝕與蟲蛀。
+記載了宮廷魔導師的法術研究。許多內容今日仍有前瞻性。
+宮廷魔導師肩擔調理地方水土、摒退魔物侵擾的責任之餘,本身也是貴族的教師。
+卷中因此記載了相當多的歷史、治理、管理、文化的知識。
+因此,在人們推翻貴族統治後,也將宮廷魔導師驅離蒙德,
+是因為他們忘記了引導貴族們向善的責任,反而沆瀣一氣。
+
+蒙德城建立之初,勞倫斯一族主母梵尼拉睿帶領人們,
+在廣場上修築了高大的造像,來感念風神降下的奇跡。
+
+神像下的銘文則是過去帶領各部族的領袖共同立下的,永護蒙德的誓言。
+多年裡,勞倫斯一族漸漸背棄了先祖當初良善的宏願,神像也被推翻了。
+而賢明的宮廷魔導師們,從此不再提及那歷史與誓言。
+
+西風騎士團時代裡,這座神像得到重建。
+但銘文上的誓言內容已經被永遠遺忘了。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14405_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14405_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..310345179
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14405_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+在璃月坊間流轉的暗金寶珠。
+曾經吸滿了日月天地的光,之後千百年一直保存在木匣中。
+如此,它的力量不會白白逸散。如今木匣已去,寶珠放光。
+在通曉天地古今的人手裡,想必能發揮千年沉寂的力量吧。
+
+在璃月港的寶石商人中間素有傳說,名匠昆吾曾取天地之光集於一匣。
+又將木匣藏入玄岩密室,幽閉四十九天又十個時辰,方奪日月之晶輝。
+
+即使故事聽來如此離奇,璃月人仍舊多深信匠人昆吾的技藝遠勝天工。
+有膽大者前去詢問年老的名匠,乖僻老人置之一哂:
+「打磨不輟而已」
+
+但學徒暗中透露:「匣裡日月」磨削將成之時,天降異彩,血月盈空。
+此等異像是匠人真有神助,還是其超凡的靈感與意志震動了日月蒼穹?
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14406_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14406_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb149fc62
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14406_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+產自璃月兵工廠的古老法器。序號不明,相關典籍上也未記錄它的成品時間。
+法盤取混元之意,呈正圓排布。採用玉珀為核心,意作「穹中一點星」。
+
+災厄止息之後,殘餘的魔物仍彷徨世間。是故,兵武且不論,方術也受追捧。
+然而法器的製作工藝仍停留在百餘年前,成品薄脆易碎,不堪一用。
+方術師尋到璃月雲家的大掌櫃雲輝,懇求為他們設計新式法器。
+雲輝於名為「試作」的新兵器譜中添加了一件法器。
+
+法盤選用老木與稀有礦石,中間那顆大玉珀則是方士門派獻上的珍品。
+石珀送入丹爐,以真火煉製七七四十九日。取出後靜置於山泉水中,又浸泡七七四十九日,方成玉珀。
+水火雙淬的玉珀非但不裂,還能聚天地之靈。以它為核的法器可以自行提煉靈能,法盤上一圈為一回,流轉一十二回,將使能量更加精純。
+
+玉珀色澤明快猶如琥珀,通體透金。協商後,雲輝為法器題名「金珀」。
+它是日後所有璃月靖妖祓邪之器的始祖。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14407_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14407_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..11517ba90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14407_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+天下都向璃月來,這是偉大商港的榮譽。
+異國的珍寶也順著人潮海流來到璃月港。
+詳敘大陸周邊海域的圖譜,事無巨細標上各水域的海流、暗礁與風向等。
+據說是異國的典籍,蘊含著一切勇於開拓的探索者的知識、勇氣與信仰。
+
+這本書的扉頁寫著這樣的文字:
+「要熱愛海風,要熱愛洋流,因為是風與水將操船者送往目的地」
+「更要敬畏海風,要敬畏洋流,因為無羈的風與水也能撕碎鋼鐵」
+
+為了掌握海的脾性,探索她的每一處暗礁、每一縷信風,每一個鯨魚相聚的海域。
+無數的跑船者將這一切記錄在發黃的紙頁上,仿佛沉醉於描繪戀人的肌膚與髮絲。
+
+在異國,老練的海員會將海洋視為戀人,也用「她」這樣的代詞稱呼鹹澀的水體。
+或許是因為大海的喜怒無常和寬廣胸懷,或許是因為他們仍記得踏上旅途的浪漫。
+而這本圖冊如大海一般沒有主人,也如水手一般懷著夢想與浪漫,去往世界各地。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14408_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14408_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..062a71e14
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14408_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+由十分罕見的黑岩製成的法器。祭之有光,能周轉靈能。
+器心呈圓形,中間鑲嵌的血色玉珀如同一輪血月,時盈時虧,時明時暗。
+
+天衡疊嶂連璧生,岩層淵藪玉輝蘊。岩王帝君蔭蔽下的國度礦藏豐富。
+隨著開採,天衡山與周邊的大地被掘空,建起了四通八達的礦井坑道。其中深邃處可通地心。
+然而自某一時間起,這片土地不再沉寂。伴隨著隆隆的低嘯,岩山開始撼動,洞窟漸漸坍塌。
+大地深處掩埋著因此罹難的冤魂。夜裡總能聽見何處傳來慟哭的聲音。
+
+直至一天,輕策山中來了一位訪客。
+此人著長衫吐白蓮,自稱是雲遊方士,尋找璃月一帶姓雲和姓寒的人家。
+鍛造世家雲氏之女凰彼時旅居輕策莊,急忙派人請來名匠寒武的兒子策。
+方士告訴二人,過去他們的雲氏與寒氏為天下方士打造了一件上好法器。
+如今璃月的大地不平靜。方士們特意送來一枚血玉珀,助眾人渡過難關。
+
+二人立刻起爐打造了一件黑岩法器,將這枚血玉嵌入其中。
+血玉感應著地脈,如沸血一般的紅光時明時暗,警示著將要發生的異動,
+由此,如星斗一般指引著人們躲避山崩地怒。這件法器被供在天衡山下。
+最終,在大地復歸平靜之日,黑岩緋玉也如地心的忿怒一般悄然消失了。
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14409_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14409_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..65f37a2d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14409_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+以罕見的天成琉璃製成的美器。
+傳說昭心之珠曾經色澤溫潤明亮,卻在漫長的歲月中變得黯淡。
+又有民話記載稱,在靜謐的夜裡,有時能聽見它隱約發出聲響,
+既像細風吹拂,又似泉水鳴響。
+
+傳說昭心曾為仙家遺物。後流轉璃月坊間,又落入雲氏的手中。
+某日雲氏在山野之間閒遊,恰與前來訪仙論道的方士黃生偶遇,
+相談甚是投緣,便以昭心相贈。黃生惶恐謝絕時,雲氏莞爾道:
+「此物乃天成精粹。僅澄心明淨者,方能盡其用」
+
+黃生謝過雲氏,將昭心佩在身上,向璃月徐徐而行,一路風雨無阻。
+此番出行本是為求仙訪道,輾轉各地不息,常上集市採購飲水食物。
+街頭巷口各色人等魚龍混雜,黃生在其間行走若等閒,卻從不被騙。
+有好事者奇怪:這呆方士在市井之間竟如魚得水,從未有失足翻船?
+問之則曰:「昭心遇歹意則振,助我識人心真假」
+
+「昭心」二字,乃「昭示人心」之意。個中原理無人知曉,常歸結於民話傳說。
+據說,在午夜有時能聽見它隱約作響,像空穴中微風吹拂,像亂石間泉水流淌。
+而兩者,都與過去勸人為善的婦孺傳說中,以惡念為食的妖獸的躁動十分相似。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14410_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14410_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f5670ff4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14410_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+裝幀優雅的書冊,是過去貴族時代流行的歌譜。
+其中散發著揮散不去的雛菊與陳年美酒的氣味。
+內容荒誕不經,但曾在暗巷與酒館中廣為傳唱。
+
+「大夥都知道那嗜酒俠盜。卻沒有人知道他從哪來,突然就出現在了暗巷中」
+「他唱歌,喝酒,橫行街巷、屋簷與露臺。但是大夥都知道他是個頂好的善人」
+「腰間的鳥頭佩劍是從貴族老爺那偷來的傳家寶。背後的漆黑長弓更是箭無虛發」
+「他的絕頂劍術就像黑夜裡一閃而過的彗星,腳步輕得像西風吹過的樹葉沙沙響」
+「就算喝了一整個果酒湖的午後之死,也能隻身一人在午夜潛入貴族老爺的臥室」
+「行俠仗義劫富濟貧,像風一樣吹散老爺們的瘴氣,像光一樣刺穿黑黝黝的暗夜」
+
+「俠盜是無數少女的夢,夢想著他撬開自家的窗櫺,但他偏偏只喜歡和弟兄喝酒」
+「直到某天某夜,他像往常一樣潛入豪宅,滿載而歸之餘還拿到了一盞貴族銀盃」
+「離開時在月光下,他神使鬼差地抬頭望向透出暖光的窗臺,站著的是一個美女」
+「她的眼睛如同暗中閃耀的藍寶石,簡直與手中禮杯上發亮的澄澈水晶如出一轍」
+「俠盜毫不猶豫地撬下了水晶獻給鍾情之人,得到的是少女欣喜而又害羞的笑容」
+「最後他們推翻了貴族老爺。然後一起去遠方冒險,成為了彼此生命中溫暖的光」
+
+故事到此結束。在德政廣施的後世,已經無人傳唱俠盜的故事,也無人再需要俠盜。
+酒與劍,美人與英雄,暢快的開篇與完美的結局,自然是當時平民所愛的通俗詩章。
+不論真實情況如何,不論二人結局如何,酒與充滿希望的歌,
+都能讓不幸的人們鼓起小小的,面對明天、面對權貴的勇氣…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14411_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14411_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..23fead366
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14411_CHT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+暫缺
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14412_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14412_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a76e3dec5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14412_CHT.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+當芬德尼爾的祭司之女誕生在這棵白樹之下,
+接受祝福時,蒼翠山嶽的國境中充滿了歡欣。
+
+沙爾·芬德尼爾的幸福一定會永遠存續,
+正如貫通大地、永不凋敗的銀白之樹——
+為山中國度撰史的人,當時是這麼想的。
+曾見證過無數人與事的記事者由衷相信,
+公主的美貌與才德將如月光般永遠皎潔…
+
+當凍結世界的長釘驀然降下,
+連這棵樹也被其餘波粉碎時,
+那位少女取了最完整的枝幹,
+想為蔭蔽本國的大樹接續生命。
+但在最後,嫁接的生命始終沒能存活。
+刀刃般冰冷的風雪,最終將月光遮蔽了…
+
+很久很久以後、很久很久以前——
+當漆黑之龍與風之龍決死廝殺分出勝負,
+腐殖之血將白如骨灰的谷地染成紅色時,
+這棵樹才想起自己並沒有隨著廢都死去,
+開始將根系貪婪地伸向灌溉大地的溫暖血液。
+
+因某人以無暇的緋紅精髓澆灌,
+本應早早死去的白樹,回想起了過去,
+匯集了一切力量,結出了果實…
+
+將我曾蔭蔽的人們,將曾謳歌我的祭司,
+將常常在我身畔繪畫的那位美麗少女,
+將他們未能享有的幸福,結成緋紅的冰冷果實。
+
+讓有能力向惡毒的世界降下公正「報償」者,
+能帶著無人之過的「苦果」伸張正義。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14413_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14413_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcf8dd9ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14413_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+傳說中,有這麼一片遙遠的迷霧之海,海的中央有一座群島,名叫「金蘋果群島」。
+傳說中,平和可愛的嘟嘟一族就在這座群島的諸多島嶼上,共同過著與世無爭的生活。
+嘟嘟一族是善良而頑皮的生物,最喜歡互相捉弄,彼此玩耍,從來也不會有誰會無聊或傷心。
+「嘟嘟可!」他們都這樣互相稱呼,意思就是「最好的朋友!」
+
+就像蒲公英的種子總會離開莖葉的懷抱隨風飄揚,每一個「嘟嘟可」總有一天也會乘著風與海流,去往更廣闊的世界冒險,尋找一株四葉草。
+為什麼要這樣做呢?
+這是因為,在「金蘋果群島」生活久了,嘟嘟可便會認不出彼此——大家全都是一模一樣的「嘟嘟可」了,還怎麼會有「你」與「我」嘛!
+只有火紅的四葉草才能讓他們知道何謂真正的「嘟嘟可」,從而互相分辨你我,自由自在地同夥伴們玩耍。
+——至少,無所不能的媽媽是這樣說的。
+於是,為了理解什麼才是「嘟嘟可」,他們便會離開眼前的好朋友,去往遙遠的地方,結交好朋友,成為他們的「嘟嘟可」,「最好的朋友!」
+一起去看更多的景色,實驗更多有趣的想法,結識更多夥伴…最後,當他們在夥伴的目光中回望自己時,在某個誰也沒法料到的時刻——那株四葉草便隨著閃耀的火花轉轉登場啦!
+
+所以呀,每當有一個毛茸茸的「嘟嘟可」從「金蘋果群島」滾落海中,或者一下子躍入風中,紛紛揚揚地向遠方而去時,便將會有一個幸運的孩子與最好的朋友相聚。
+這本珍貴的小書,由全世界最自由的媽媽送給全世界最幸運的女兒,記錄了嘟嘟可與她相遇之前所經歷的無數冒險;還有與她相識之後所期許的,充滿了火花、寶物與夥伴的,更大的冒險!
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14414_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14414_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..691b5ef63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14414_CHT.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+「聚散太匆匆,夜宿朝別如一夢。」
+
+這淺薄平凡的一生,
+我自認過得很充實。
+
+我曾經以白辰狐之身,
+與機敏可愛的眷屬們,
+奔走鳴神的草野山嶽。
+
+希望,在一切都結束之後,
+牠們能再度歡快地奔跑呢…
+
+我曾與面容如月的鬼族少女,
+一同在御前獻藝傾奇與神樂,
+我也曾為她的劍舞不住叫好。
+希望她的美貌、勇武與儀態,
+能夠為千年後的人久久傳頌。
+
+一想到那名少女令人自愧弗如的美,
+就不禁希望以面具掩蓋如今的模樣…
+
+我曾與影向的天狗族長競足,
+跑遍修驗之靈山的表裡參道,
+比拚我們雙方的速度與力量。
+
+最終取勝的,竟是白辰一族的我。
+現在想來,她對我手下留情了吧。
+一念及此,就覺得有點不甘心呢…
+
+我曾設計執著於與我鬥法的妖狸,
+使他心悅誠服地向將軍大人投降。
+我同時不知恥地設計了那位大人,
+使她將僭越的大妖狸王納入麾下。
+
+那夜御苑的月色透過樹枝與花瓣,
+灑落在庭院裡,美得像無數珍珠,
+如今依然在我淺薄的心中閃著光…
+
+希望她能夠記住,在別離之前,我斗膽提出的冗長箴言。
+「不被蒙蔽、不受動搖,一直走在您所堅信的道路上。」
+並希望我的箴言,能為她多少抵擋幾句謊言、幾分惡念。
+也願那頑皮卻純粹善良的狸子,不會記恨我最後的欺瞞…
+
+現在,在最為漆黑的地方,
+我也會牢牢抓住這些景象,
+讓它們如同穿透雲靄的月,
+照亮自己渺小脆弱的心靈。
+
+在這一生中,我也曾化為人的形姿,
+與這些短壽而美麗的小小生靈同行,
+以不同的身分,成為許多人的摯友。
+無論是為了故里的神社而前來鳴神修習的巫女,
+還是在夏祭中因為神鉾隊伍與大人走散的孩子,
+抑或是最終前往璃月修習仙家之術的隨和少年;
+無論是為了讓城町繁榮而殫精竭慮的那位勘定,
+還是說那個醉心於打造無比鋒利的刀劍的匠人,
+抑或是用巧技讓人造的流星在深空綻放的一族,
+所有人,都是我不曾料想能夠有幸結交的摯友。
+
+守護他們的結界,但願不會被任何黑暗侵蝕…
+
+這一切,所有的所有,都是我如今所懷念的。
+
+「所以啊,撕咬我的漆黑意志,」
+「現在我已經失去了所有力量,」
+「我的白辰之血就任您揮灑吧。」
+「但是,儘管處於卑微的立場,」
+「我仍希望您能聆聽我的請求…」
+
+「如果您能看見我所珍重之物,」
+「那麼就請您饒恕那些生靈吧。」
+「如果您恩准我提出一個願望,」
+「就請您將我永遠明亮的記憶,」
+「歸還給我熱愛的這片土地吧。」
+「希望以此,在您的肆虐之後,」
+「仍然有美好的東西能留下來…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14415_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14415_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..310984474
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14415_CHT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+「想讓我成為海淵之民的神嗎?」
+純白的巨蛇俯瞰著眼前的小童,
+「我本就因無法勝過貴金之神與鳴神,才選擇逃往未知之海。」
+「如果你們仍然期待著光明,那未來一定會再一次經歷失去。」
+「我之身死並不足道,偷生之辱、瀆名之恥——我已經受夠。」
+
+巨蛇展示了一枚蛇瞳一般的寶珠,
+「那你便在此證誓明瞳之前立誓吧。」
+「我與珊瑚之眷屬也是如此結盟的。」
+
+「你們忘記了斯巴達克先師的教導嗎?」
+「不能崇拜神,一切都要靠我們自己!」
+白蛇沒有說話,牠尊重海淵之民的意志。
+如果愚昧的崇拜,被這新來的信仰打倒,
+對於抗爭的人們來說,無疑是一種侮辱。
+
+「那我便在此證誓明瞳之前立誓吧。」
+「一如我喪失曾經一切時那樣。」
+
+「歲月倏忽,海島落成、龍蜥已退,聖土之事亦得治理之法。」
+「珊瑚宮家、地走官眾、我之御使——瞳前之大願得以成就。」
+「今後,如有任意兩方以上對淵下之事有所不滿,或有他決。」
+「大日之塔當聽聞爾等之決議,自行崩毀,湮滅往昔之一切。」
+
+蛇神說完了最後的話語,
+然後牠帶著剩下的人民一同前去了海面。
+是時候履行牠與天上之都的誓言了…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14501_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14501_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c16b5d208
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14501_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+千風萬雲通覽。
+記載北地全境雲風的抄本,以詩與圖鑑的形式呈現。
+總長有十萬頌,每頌是一縷雲,一絲風,其名各異。
+雲圖為風賦予了形狀,頌詩給風塑造了獨特的性格。
+本是無形的千風,在巴巴托斯眼中有如摯友與親人。
+
+在那傳說中的上古時代,風之神持原本,喚來四風,
+消散了冰雪,摒退了凶獸,降下了雨露,蒙德遂成。
+而後慷慨的風神將此書任人傳抄,賦名「千風萬雲」。
+可惜隨著日月流轉,經年以後,雲圖與頌詩多有遺漏。
+記載萬千風雲的通覽散入民間,化作歌謠與故事傳說。
+
+然而千風的歷史遠未因此失傳,風神依然持有著它。
+待魔龍杜林張開巨翼蔽日而來,巴巴托斯挺身而出。
+日月失色的惡戰中,風神唱出千風,風龍緣風而起。
+掌握此卷者,便掌握了千風萬雲的真名與其中偉力。
+
+如今,蒙德的天空平靜蔚藍。
+風神與風龍找到了新的歸宿。
+而此卷則被託付予可信之人。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14502_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14502_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4efbbd787
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14502_CHT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+無比古老的風之教典,在虔事風神的祭禱者中代代相傳。
+厚重發黃的書頁上,無數手印曾經留下,也曾被風帶走。
+
+高塔上的暴風君王肆行威權的時代,教典記錄了無望的求告。
+到如砂的冰雪消散的年代,教典寫滿了面對翠綠初生的欣喜。
+
+在舊日的宗室扶持傀儡、鉗制民眾的時期,
+奴隸手裡傳遞的教典述說著對千風的渴慕。
+
+隨著蒙德的人民生活、忍耐、抗爭、喜悅、享受自由,
+在那些寶貴年代裡,風之教典越來越厚,也越來越重。
+
+但等到新的蒙德建立,教會擺脫舊貴族的鐐銬時,
+四風的教典卻不甘被束之高閣,
+驀然從教會的寶庫中永遠消失。
+大抵是因為這本書如同蒙德的風、蒙德的人,
+是萬萬不願受到任何束縛的吧。
+
+扉頁上,飄逸的字跡如是寫道:
+
+風之神的孩子啊,要永遠記住:
+眾生從風中來,也將隨風而去。
+千萬,千萬不要為我感到哀傷:
+塵泥中酣睡的只是我的骨與肉,
+真正的我已化作千風中的一縷。
+
+聞見花香時,聽見樹濤沙沙時,
+便是我在唱自由的歌,風的歌。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14503_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14503_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14504_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14504_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4ac6f9df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14504_CHT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+「這是盟約的信物,也是我對你的挑戰」
+「我的一切智慧,都藏在這把石鎖之中」
+他想起初次見面,大衣袖的少女呈上信物時故作莊嚴而雀躍的樣子。
+真是愚蠢,明明就沒有正式的契約,明明只不過自顧自地一同行動…
+但就是會想起,過去琉璃百合盛放的原野上,兩人初次相見的情景,
+以及最後,在琉璃百合叢中,她說的話。
+
+「那些小小的人兒們,如同微塵般渺小又脆弱」
+「因為渺小,所以不知何時會殞命於天災人禍。所以總是害怕」
+「因為害怕,所以總是努力,想變得更聰明。我啊,是明白的」
+「所以我想,既然與你力量差距太大,那就運用技術與智慧吧」
+「同時具有你的力量與我的頭腦的話…這座城市會很了不起吧」
+她最後有些落寞地笑了笑,慢慢化作了無比細微的塵埃。
+「看來還是無法和你一同走下去了。那把鎖的事情,忘了它吧」
+
+「這是盟約的信物,也是我對你的挑戰」
+「我的一切智慧,都藏在這把石鎖之中」
+「如果能解開它的話——」
+許多年,他都沒能解開這把鎖,也不知道那句話的下文。
+隨著歲月變遷,如今野生的琉璃百合也幾乎不見蹤跡了。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14505_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14505_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14506_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14506_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..19b1b78e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14506_CHT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+珊瑚宮的紋章「真珠海波」,傳說描繪的是懷抱海祇的波浪,
+與明亮的真珠。但也有大御神的玉輪如月永照珊瑚國土之說。
+
+珊瑚與海綿叢生的深海之夢中,流雲與海砂共舞的淵下之底,
+與海祇同夢而眠的神子們,血脈中代代傳承永不幻滅的希望。
+高天的色彩永恆變幻,在海淵之下亦投射著不定形態的光影…
+深暗海淵無法掩蓋的慈悲華彩,如此在寧寂的極樂之中彌散。
+
+在那些年代裡,最初的現人神巫女曾以明珠般的智慧導引同胞,
+又在初見天光的人中挑選神人,與御子神一同扶助懼怕白日者,
+日後將令鳴神水軍心驚的「海御前」,也曾同她們哼唱鯨之歌,
+與空遊海月共舞,描畫「鍵紋」的形象。
+
+一些歲月之後。一線的霆威拒否海祇民的幻夢。
+向雷暴蛇行,必然是要面對閃電的無情權現吧…
+但是常懷真珠之心的神子巫女,永遠不會忘卻。
+無數的故事與感念與海玉之輪將會永遠傳下去,
+並在這當中,散發出愈發美麗的光芒吧。
+
+不論是折下玉枝,還是孕育珍珠的史話,
+抑或是征服深海之邪物,又將陽光帶給蒼白的淵下一國之事;
+曾夢想屹立影向的少年獲「惡王」之名,與天狗決鬥的壯絕…
+一切都將如月光下的海波,如漫天珍珠般照亮海祇之子的心。
+將喪失的痛楚送給靜靜翻騰的鹹水,將耀眼的明珠就此珍藏。
+讓神代的事話與犧牲,與「真珠海波」的紋樣永遠流傳下去。
+
+即使雷雲日漸集聚,紫電之威兇險難測,
+海祇的月華也將透過雲靄,播撒皓光吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon14509_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon14509_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea6bd780f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon14509_CHT.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+曾幾何時在御前獻藝起舞,叮鈴的鈴音恍若悠轉至今。
+曾經追隨那遠去的白色身影,心向不可即的未醒之夢…
+
+「那時的我不過小小呆物,靈智怎敢比及白辰主母大人」
+「莽莽撞撞,如在雪中覓食一般,企望著贏得殿下矚目」
+「想也可笑,正因這笨拙無畏,我幸而得到殿下的垂憐」
+「就這樣呀,我獲得了隨侍殿下,捂手暖足的小小殊榮」
+
+「後來呀,齋宮大人不再復回,以往的前輩們因故失散」
+「寡才如我之輩才接下了『神子』之職,方得成長如斯」
+「這樣一來,逗殿下開心的責任,便不幸落在我的身上」
+「初次獻上神樂之舞的那夜,方知『往昔』乃何種重負」
+
+鈴音遠去,如師亦友的銀白大狐消失在如夢遠逝的長河,
+鈴音復回,無歸旋流中,頑固的沙洲亦將逐漸鬆動解融。
+故人尚且隨和晏晏的純白身影,早已化入了漆黑的記憶,
+狐仙一族的孤女接過神樂之鈴,為鮮活的「現在」而舞。
+
+曾結識年幼固執的天狗,藉「鍛煉」之名唬她循山苦行,
+卻感其無羈的身姿,遂將這孩子舉薦給九條的死腦筋們。
+又曾與不服輸的鬼族鬥法,果然敗於那傢伙超常的毅力…
+但不才如我略施小計,卻也讓鬥法本身更添了幾分妙趣。
+曾與遠國的半仙互有通信,以鮮美滑柔的海中蓴草相贈,
+亦深覺不容理解所愛的淳愚之愛,於仙眾而言莫非羈束?
+夜夜御苑的月色透過樹枝與花瓣,灑落在空明的庭院裡。
+依舊美得如同無數晶瑩珍珠那般,在我淺薄的心中閃光…
+
+「在這短暫的數百個春秋,我亦曾以多重身分奔走世間」
+「雖不曾有幸與碌碌凡者結得良緣,卻得深知人之美麗」
+「被我斗膽視為摯友的殿下,想必更有無窮的時間遊覽」
+「共覽這不完美的世間,享受其愛憎離合的執欲之樂吧」
+
+殿下長久沉溺於永恆願景的夢景裡,總要有人守望眾生,
+為平鎮惡鬼「黑阿彌」的怨怒,曾稍顯露身憑不祥之物,
+為安撫禿狸小三太的大騷動,亦曾以微薄法力將之戲弄。
+侵擾諸島的海賊林藏,最終因小小離間計策而眾叛親離,
+而那如若白紙,永不受日月所損的傾奇者…
+期望「他」能走上正途,而不成為禍患吧。
+劍豪漆黑的殘魂、隱伏神林的災異之獸,亦被盡皆平祓…
+與殿下追逐的永恆一夢相比,這些不過瞬息即滅的插曲,
+等待殿下醒轉的日子彷彿無窮盡,但我自認有的是時間。
+
+「畢竟相比無風無月的淨土中,那永不凋零的蓮與優曇」
+「俗氣如我者可耐不得這種寂寞,無心無夢者未免無聊」
+「莫如呆笑著醉折雷櫻花枝,同放肆的妖怪們流觴歡鬧」
+「這些呀,都是並不遙遠的過去,亦是充滿希望的將來」
+「不知待到雪融之刻,還能否隨同殿下共賞那淡紫初芽」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15101_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15101_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a2c43ef3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15101_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+傳說過去在蒙德,曾經有利用弓弦奏樂,
+或者說利用樂器的琴弦放箭的流浪樂手。
+但那只不過是遙遠古代的民間傳說罷了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15201_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15201_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..82e60b764
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15201_CHT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+獵手要永遠處於下風處;避免直立行走在山脊上。
+無論狩獵的對象是野獸,是魔物或是惡人都一樣。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15301_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15301_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..63b442d9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15301_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+相傳渡鴉是報死的使者。
+若將鴉羽裝飾在弓臂上,
+振弦之聲想必會為獵物宣告死期。
+至少,那些武器商人是這麼說的。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15302_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15302_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..52601f24f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15302_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+傳說中,那是在遙遠的過去發生的事情。
+那是遠古的悲劇,兄弟操使兵器,互相討伐。
+當中,有一名偉大弓手受辱,因此許下毒誓:
+在誅殺大敵之前,在飛鏃洞穿仇敵的咽喉前,
+在仇人那可憎的血液放乾之前,絕對不洗腳。
+傳說中,此人最終因為腳氣感染倒下了。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15303_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15303_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bc57d280
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15303_CHT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+由木材、骨頭與動物筋腱組合,精心打造出的反曲弓。
+在射術高超的獵人手中,能夠射下高天上飛翔的鳶鷹。
+這是獵人的驕傲,也是精湛弓術的證明。
+只是可憐了無端受害的蒼鷹。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15304_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15304_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..798932fa4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15304_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+從前有一個想要改進彈弓射程和精準度的人。他發現:
+如果提高彈弓的力道以提升射程,那彈道就會偏離。
+於是他將彈弓的彈子改成木制的長杆,後面加上適應氣流的鳥羽。
+為了新的彈子又將彈弓的把手去除,將弓弭加長反曲以加強拉力。
+最後他發現自己做了一把弓。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15305_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15305_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e270c81f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15305_CHT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+據說,在很久以前的某段時期,
+璃月港的人們,好以飛箭傳書。
+「可是,那樣不會射傷路人嗎」
+「正因如此,這弓才成了古董」
+古董店店主摸摸下巴,微笑道。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15306_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15306_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd85be0c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15306_CHT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+要想挽動長弓,弓手需要有更強的臂力和更高超的弓術才行。
+黑檀木打造的長弓比一般長弓更加堅韌,也對臂力要求更高。
+但有一說認為,黑檀指的不是弓身的材質。
+而是在過去,曾有獵手操使檀木制的長弓,狩獵危險的魔物。
+直到手指開裂,檀木弓被血染黑,直到獵手的心被廝殺染黑。
+弓身上的黑血可以被洗淨,但髒汙的心靈永遠不會變回本色。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15401_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15401_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a528541f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15401_CHT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+西風騎士團的制式反曲弓,通常只授予弓術傑出,服役時間長的優秀射手。
+通體由橡木製成,特殊工藝在保留了木的強韌之餘,還賦予了金屬的輕便。
+弓弦上附有煉金與魔法的奧秘,使得此弓的使用者能放箭百發而虎口不裂。
+這把弓既是對銳意守護蒙德者的獎勵,也是守衛蒙德的利器。
+
+在過去,西風騎士團曾經擁有極為優秀的弓手斥候部隊,被稱為偵察騎士。
+創立者是來自璃月的傭兵領袖,他將自己畢生所知全數傳給了偵察騎士們。
+
+無論是在荒野追跡的本領,還是嗅到危險氣息的直覺,都是騎士不具備的。
+因此,偵察騎士的技術對於騎士團而言格外寶貴。
+
+直到最初的偵察騎士,不知出於何故兀自離開騎士團。
+在那之後,這支部隊就名存實亡了。但編制留存至今。
+如今仍有人為了不辱沒偵察騎士之名,而不懈努力著。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15402_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15402_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..759c3bd19
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15402_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+製作精美的樂器,每一節上都繫著不同材料製成的弦。
+彈動時,每根弦都在顫動中發聲,流水一般的樂聲就這麼編織起來。
+但同時也是可以射出追心之矢的弓。伴隨著樂曲聲,死亡接踵而至。
+
+樂團解散後,每一根琴弦都被鈍刀鋸斷,期間發出的聲音刺耳無比。
+如今它只剩下射箭的弓弦,失去了高傲的樂聲。但仍是致命的兵器。
+
+流浪樂團能讓飛鳥落地,仰賴的有時是琴聲,有時是隨琴聲來的箭。
+如同隨樂聲逃逸的緒風及摘星崖的花,琴師是輕浮、又無比堅定的。
+起事失敗後,樂團的眾人分散逃開。
+琴師留在最後,撥弦讓箭落如雨掩護同伴。樂聲與箭最終都耗竭了。
+
+琴師來自華美絢爛的異國楓丹,他行遍多國尋找自己的真心與命運。
+據說在他故國的宮廷中,少女們為了他不辭而別的消息而痛哭失聲。
+
+據說他愛上了蒙德的一位平民女子,她卻被選為羽球節的悲慘公主。
+據說他並不為自己無名屈死於他鄉異國的命運懊悔。
+他遺憾的只有自己終於發現了愛情,卻再也沒有機會唱出戀歌一事…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15403_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15403_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ec2790db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15403_CHT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+東面望海的高崖上,先民將時間的主人與風的主人一同祭拜。
+因為「風帶來故事,時間使之發芽」的指導,兩者常常混同。
+這挺弓述說的是開拓的故事,用來展示開拓的艱辛。
+原本是不能拉開的道具獵弓,在時間之風中變得柔韌而剛勁。
+
+這柄弓曾為驕傲的勞倫斯一族所有。
+在悠古的過去,由他們扮演在冰雪中開拓的勇士。
+
+祭禮之戲的第一幕,講述開拓者用力量與智慧征服大地的故事。
+在漫長的歷史中,即使祭禮不再,他們一直扮演著這樣的角色。
+
+這個角色最終遭到了曲解。他們漸漸地視自己為征服者、王者,
+漸漸走上了歪曲的道路,並最終失去了蒙德之風的寵愛。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15404_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15404_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e7ffd17a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15404_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+曾支配蒙德的舊日貴族所使用的長弓,做工用料極其講究。
+也因此,在他們的時代過去無數世代後,仍然有力如昔日。
+狩獵曾經是貴族的消遣之一。
+在自然天地彰顯力量,將獵獲分給屬下的人民,廣施德望。
+但根據記載,最終他們忘卻了德望,也失去了支配的力量。
+
+起義後,長久統治蒙德的勞倫斯一族被推翻。
+以新建立的騎士團德政之名,並不過分深究,
+而是將一族餘黨流放至蒙德境外,永不復歸。
+
+「在流放之路上,父親哀嘆人的背叛、時代的變化、歷史的終結」
+「我們看著曾屬於我們的子民在綠地上歡唱、舞蹈,離開了故土」
+「過了很多年,我才明白,背叛了、變了的是我們勞倫斯一族。蒙德本就應是那樣的」
+
+溫妮莎不過是推倒腐朽大廈的最後一雙手。在她之前,氤氳的怒火已經開始顯露力量。
+無論是受人暗地裡稱頌的暗巷義賊,或是能看見死亡的少女,還是意圖行刺的劍樂團,
+蒙德人的血脈中傳承著反抗的靈魂。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15405_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15405_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c54ac464b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15405_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+硬若鑄鐵的古舊弓,曾經屬於著名的射手,
+曾經見識過魔物與賊匪如風中荻花般倒下。
+據說過去,此人仍醉心於追尋至射之道時,
+釋弦的聲響如同不止的雷暴,
+破空的箭芒有若蔽日的鐵雨。
+
+射手在晚年悟到:
+「至言無聲,至射無矢」
+
+從此不再談論箭矢在空中撞擊的決鬥,
+也不談論被鐵弓鐵矢擊落的魔獸妖物。
+
+在那以後,他將大弓埋藏起來,隱居在城外山中。
+
+關於他的辭世,有傳說道:
+他在世時,夜裡宅邸隨弦聲迸出紫芒,烈若震曜,魔物妖邪均不敢近。
+他去世那夜有風雨。雷鳴僅一聲,閃電卻是向天上射去的,炙如天漢。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15406_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15406_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e83b11138
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15406_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+產自璃月兵工廠的古老長弓。序號不明,相關典籍上也未記錄它的成品時間。
+五十年以上的柘木,包上金絲,嵌入精鋼配件製成弓臂。
+弦則取用糾纏於大地深處的銀白樹枝製成,柔若無物,卻牢不可斷。
+
+璃月雲家曾推行過一套名為「試作」的傳奇兵器譜,為求突破桎梏,演化兵武。
+作為主流兵器之一,長弓也赫然在列。
+名匠寒武應好友雲輝邀請,親自打造譜上的長弓。
+
+他委託各路商行船隊搜集千百原料,最終於無數珍奇素材的淵藪中選定柘木、精鋼、銀枝。
+成品材料上乘,弓身堅固易握,觸手微涼。
+弓弧之優美猶如天上殘月,卻比月色灰暗,如若霧夜中低懸天穹的清淡之月。
+飛矢破空時,弦光薄而凜冽,如殘月流華般過目難忘。
+
+長弓獲賜名「澹月」。
+如美人之姿令人神往而令人效仿,日後璃月所有長弓中無不可見試作澹月的影子。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15407_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15407_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c443f0790
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15407_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+天下都向璃月來,這是偉大商港的榮譽。
+異國的珍寶也順著人的海流來到璃月港。
+儘管是短弓,奇特的設計和優越的工藝,使其有遠勝尋常長弓的破壞力。
+因此也比一般的弓更難護養。與其說是武器,不如說是異國的智慧結晶。
+
+這張弓經過了異國學者的改造,在複合弓的底子上增加了滑輪。
+學者原本無心於兵者武道,不願見血光橫飛。
+但目睹弓彎曲時的形變,羽箭飛行時的顫動…
+他為這種「兵器」著迷,驅使著他將複合弓加以改造,使其更加有力。
+
+即使他早就已經明白這點:自己的作品終將用於戰爭,終將用以殺戮,
+但學者沉浸在結構的優化與良材的質感中,
+逃避著這個現實,無止境地增強著這柄弓。
+
+但這柄弓最終被一名士兵隨手操起,放箭擊落飛雁。
+「真是好弓」
+無心的士兵由衷稱讚道。
+但禽鳥垂死時的嘶鳴,也如利箭一般擊碎了他的心。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15408_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15408_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a6fd0d40
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15408_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+由十分罕見的黑岩製成的長弓。引弓聽風,能百步穿楊。
+弓身中段漆黑,兩端血紅,觸手寒而不陰。張弓射箭,箭如流星入天,足以追風逐雷。
+
+璃月雲氏是歷史悠久的鍛造世家。彼時的第七代家主輝更是七星之一,極富名望。
+雲輝僅有一個女兒,名凰。依家族的慣例,雲凰成婚後將由夫婿入贅接任大掌櫃。
+自幼習武、個性剛強的凰並無此意,堅持以女兒身接手家業,一時引來流言無數。
+但雲凰就任正值難時。
+
+彼時的大地並不平靜。山嶽與洞窟在低聲的轟鳴嘶叫中,坍塌挪移。
+深埋地下的寶石金屬難以開採,鍛煉兵器、傳承手藝之事難以為繼。
+是夜。雲凰輾轉難眠,恐怕雲家百年有餘的鍛兵傳承要她手中斷絕。
+愁緒萬千中,她只得對天祈禱,盼望神仙能巧施妙法解她燃眉之急。
+
+過去放棄家業雲遊天下的寒氏之策,此時卻身著匠人裝束入莊尋訪。
+他取出一方木匣交予,是其父晚年依照「試作」修訂的新圖譜。又取長弓一挺,說:
+「此事因黑岩而起,還希望以黑岩做結。聽聞雲掌櫃喜愛射箭,如不嫌棄還請一試」
+凰朝天放箭。飛矢如逆行欃槍奔空怒雷,而留弦之音則久久迴盪在山林之中。
+遠眺月下流雲,她只覺轉機已到…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15409_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15409_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc1e29859
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15409_CHT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+曾經屬於某位獵手的弓,青綠的顏色可以輕易融入原野。
+如同在晨光下的蒼翠草甸與林木間穿行的野獸一般純淨,
+從不帶有一絲惡意,也從未為生存以外的目的放出箭鏃。
+
+無名獵人是在遠離城市的地方,在這樣的訓導中長大的…
+「吾等誕生在綠茵中。只要有青草與樹蔭,便通行無阻」
+「吾等與鳥獸無異。只要遵循天地的法理,便無虞生死」
+「遵循自然的萬物,在生命盡頭都會去往無邊際的原野」
+
+遵循著這個信念,獵手不留下足跡,不與天地自然為敵,
+安撫著被箭矢穿透心臟的野獸,直到它的生命回歸自然。
+如果災厄沒有發生,如果她沒有循著草葉上的汙血前行,
+如果沒有在常常小憩的樹下遇到那奄奄一息的盲眼少年,
+那她就不會為復仇的願望、話語中鮮活的血與火光動搖…
+
+「千萬不要忘記,善良的薇瑞迭瑟恩」
+「千萬不要忘記呀,妳是屬於綠茵的、樹林的孩子」
+「不能為了爭鬥、為了仇恨、為了所謂榮譽而射箭」
+「染血者永遠也不能找到,彼方無邊際的蒼翠獵場」
+
+「那至少,不要讓這把弓被即將到來的,仇恨的廝殺玷污」
+「既然我無法抵達彼方,和師父,和從未謀面的血親相見」
+「至少讓這把弓保持純潔,讓它能夠傳達我的思念和歉意」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15410_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15410_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e0f43576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15410_CHT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+塗成暗色的良弓。可以完美地溶入幽邃的夜色。
+原本是風度翩翩的貴族在圍獵之時的不二之選,
+但卻落入了從未被抓獲的義賊手中。
+
+使用它的人曾經悄無聲息地射落過貴族的冠帽,
+曾經射斷過緊繃的絞索,曾將追兵的武器射落。
+也曾宣言要為黑暗的時代帶來光明,
+為受壓迫者帶來公平、財富與歡笑。
+
+在過去,他為受壓迫者帶來了公平、財富與歡笑,為權貴帶來了疑懼、惱怒與夜不能寐,
+為夜色裡的巷道、屋頂與露臺帶來了雨點般的輕快腳步聲與酒館中、廣場上詩人的歌聲,
+也為手提尖銳長槍,狩獵賊人的碧眼魔女獻上了從貴族王器上撬下來的湛藍水晶。
+
+但直到最後,他也沒能為自己所傾心的,如藍寶石一般冰冷的魔女帶來一絲笑容。
+在最後,尋找死亡的魔女花朵般的面容上被刻下了罪人的墨印,而後又不知所蹤…
+在最後,貴族義賊聽從了胞弟的勸誡,拋棄了誓言,遁入不屬於任何人的大海——
+「不知道她是否記得我的歌?記得在巷道中循著酒的氣味與獻給她的歌聲追蹤我的歲月」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15412_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15412_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cf629c9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15412_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+……
+「小姐,在您的巡禮中,沒有一滴淚水會是白流的。」
+常寂國土的巡禮結束時,奧茲華爾多·赫芙那梵恩斯這麼對皇女說。
+
+在跨越無比漫長時空的旅途中,「斷罪之皇女」與「屏斷晝夜的黑鴉」見證了無數故事的結束。每滴雨點在旅途末尾都會流入苦澀的海。每個少年不平的憤怒都會歸於平靜。每一份熱忱最終若非被時間消磨殆盡,就會在逆轉的古樹上走向偏執。宏偉而偉大的雷馬共和國在時間之樹上所處的枝杈最終也會被剪斷,為狼之雙子中另一人的國土讓出道路。
+世間的一切最終都會隨著破滅,來到皇女的未來國土。在寂靜的漆黑靈囿中,尋得自己沉眠的一隅。
+但即使如此,當德洛圖夫特為了少年的夢想、尚未落下的雨滴而倒戈於「世界之獸」,最終又被牠的爪牙撕碎時,皇女仍然流下了淚水。
+
+「記好了,奧茲華爾多·赫芙那梵恩斯,幽夜淨土的皇女是不會哭的。」
+她這麼回應道:「世間誰人不是戴罪之子。當定罪之刻的鐘聲響起時,至夜的紗籠將再度降下。而人與野獸在其中掙扎的模樣,不過是幽夜中的一曲華爾茲罷了。」
+
+「小姐所言甚是。」
+「哼,明白就好。」
+「那麼,小姐,這一則故事,您還記得嗎——」
+
+令原初宇宙的香水海燁燁生輝,又讓阿蘭若國的獸群躁動的三輪皓月中的兩個,被撕裂世界邊際的長劍粉碎,變成就連皇女的魔眼也不可見的細沙。
+或許是這樣:曾經照亮一個宇宙,為三個世界的酣睡者帶來夢與詩歌、又為徬徨在黎明與夕照之間的群獸帶來渴望的明月,最終化成了細沙——但即使如此,它們也想寄宿在皇女永遠凝視一切的明眸中,為更多地方帶來細微的光明吧。
+
+沒錯,皇女是不會流淚的。
+那只是無禮的沙進入了她的眼角,身體產生的排異反應罷了。
+
+~本卷完~
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15413_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15413_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef328b439
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15413_CHT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+蒙德的童夢裡,有這樣一種輕飄飄的花兒,
+烈風與嚴寒之中生長,狂舞的冰晶中盛放。
+
+與那些被強風連根拔起,席捲而去的尋常花草不同,
+被稱為「風之花」的花朵,風愈猛烈,根莖愈強壯。
+如今,凡人反抗暴君的久遠奮爭被引以為佳節笑談,
+花兒的模樣亦日漸模糊,融進悠遠如風的琴聲當中。
+
+「贈予你無名的花朵,願未曾經歷的春日於你並非毫無意義」
+「願你以希望與笑容為回報,與我同迎烈風止息的那一天」
+
+在高塔暴君睥睨萬民的時代,心懷自由的人們曾如是彼此呼召。
+那些尋求勇氣、夢想挺起胸膛的人們編織著未知,以此為暗號。
+往日間孤獨而脆弱的花朵迎風盛放,漸漸開滿狂嵐肆虐的山嶺,
+就這樣,曾漠然無根、隨波逐流的臣民成為了驕傲無畏的英豪。
+高塔上蹙眉自守的君王益發矮小瑟縮,再也吹不散洶湧的怒潮。
+
+「贈予你無名的花朵,願她冠你我英雄之名,守護春日與青空」
+「願朝霞化成精靈,伴著你與我,漫遊於真正自在的和風之中」
+
+在古舊尖塔的廢墟之上,在獲得新生的人們的歡呼、合唱與淚水中。
+有一名紅髮戰士背向初生的新神,如浪潮中的雨滴般隱沒在人群裡。
+他是以風之花傳遞暗語的先行者,在黎明前漫長的暗夜中編織晨曦。
+其名早已湮沒於流轉的時光中。但此人的作為,在詩篇中傳唱不息。
+千年後,另一名紅髮騎士追隨他的腳步,照亮宗室貴胄塗黑的歷史。
+就如同「風之花」的命運一般:在重壓之下、不得不奮起時才綻放,
+這一族的宿命恐怕永遠不會改變:身居至暗的黑夜,帶來破曉的火光…
+
+「風之花」的形像在經年的流風中日漸隱沒。
+其名在平和的歲月中,有了愛與歡愉的內涵。
+這就是在黑暗中堅定徒行的人們所希冀的吧…
+
+「盛放的花就應當象徵愛、象徵春天降臨,」
+「而不再是抗爭的狼煙、揭旗之人的暗號…」
+
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15414_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15414_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c28815fa0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15414_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+「快下去。女人在船上很礙手礙腳!」
+喚作赤穗百目鬼的賊人說,背過身去。
+但聽了這話,巫女卻忍不住微笑起來。
+如果當初教我射術的人沒有隨將軍出征的話,
+那我們的兒子,如今應當是左衛門的年紀了,
+而我或許就應當姓高嶺,或者由他姓淺瀨了…
+
+左衛門的口吻,和故意背向我的模樣,
+簡直和他當年提著刀離開的時候一樣。
+那麼這次,我絕對不會讓這個人死去,
+哪怕與「雷之三重巴」之旗為敵也好…
+
+「揚帆之刻到了,銛與刀都已磨利。」
+「就讓那些官兵看看,清籟的骨氣!」
+
+聆聽著出航的船歌,巫女放下了戰弓。
+過去在影向山偷學的真正的「法術」,
+雖說對不起天狗老師,就用在這裡吧。
+解開維繫千年的大結界,
+讓紫電之鳶垂死的怨恨,
+肆虐雷神旗號的艦船吧。
+只希望那匹老貓,不要闖進雷霆裡來…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15415_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15415_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..87d4843dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15415_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+接受委託的鐵匠問過為什麼要把這件訂單做成這樣,以及為什麼要叫這個名字。
+得到的答覆有點複雜:又是什麼佈滿世界的機械野獸啊,又是什麼長柄武器沒有覆蓋指令的。
+
+但是鐵匠一下子就明白了。原來這把弓就是獵殺強大機械野獸的神兵利器,因此它就是那個世界的頂級掠食者。
+
+但是奇怪的少女糾正說不是。
+單純是因為這個世界用弓箭狩獵,居然可以收穫獸肉。她準備接下來就去抓林豬。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15416_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15416_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6984f427
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15416_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+曾為海祇島巫女曚雲所操使的長弓,
+如月光中的潮尖浪花一般潔白明麗。
+
+巫女以遠海妖獸為友朋,為海祇的泡沫之夢與雷雲相搏,
+共心儀無間的同伴肆行波濤,在船艏激起的浪花間隱現…
+追隨海祇前往無歸之途,最終共同步入慘烈的滅亡境地。
+
+「海祇大御神大人挑起的爭戰,或許從開始就註定無果了。」
+「但只要能留下記憶、種下『犧牲』之種,或許也值得吧。」
+
+過去的歌曲曾經讚詠她曾與「海御前」身為海祇雙子的默契,
+描繪她們沐浴在船艏激起的淺白浪花中,挽弓與提槍的形姿…
+遙遠的歌兒回溯著她曾與年輕的「東山王」乘海獸夜遊之事,
+重敘著她曾向勇者訴說的破碎明日,與溫柔悲傷的耳畔呢喃…
+
+在波瀾平靜的日子裡,巫女雙子曾一起同深海的巨鯨的合唱,
+述說淵下的慘澹白夜與漆黑常夜、大御神與灼灼發光的玉枝。
+她曾在月下與那名除了氣力別無所長的魯莽少年如對魚嬉鬧…
+
+「待我帶回傳說中那大妖天狗的面具,阿姐可一定要如約完成未竟之事。」
+
+「好呀。若你到時還是滿口妄言,我便命巨鯨揚起大浪,洗洗你的嘴巴。」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15501_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15501_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..27ec443db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15501_CHT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+通透高天之琴。
+據說,如今的風與人們的心中,仍迴響著無比清澈的琴聲。
+傳說深邃古國的魔龍來到風之國,是因為憧憬這樣的樂聲。
+
+在古時,風之神巴巴托斯輕撫豎琴,喚來純淨的千風與歌。
+為不羈的風與歌所沉醉,巨龍特瓦林降落大地,向他效忠。
+巴巴托斯為結交新的夥伴而喜悅,便委託他守護蒙德眾生。
+於是,流浪的風神與風之龍,在友誼中成就了蒙德的黎明。
+
+在過去,在戰鬥的最後,是顫動的琴聲讓魔龍停止了攻擊,
+高天的風之龍因此得到了一瞬的機會,終結了魔龍的流毒。
+
+千風流轉的惡戰後,高天之龍終從漫長的長眠醒轉。
+眼前不見往日眷主,耳中卻灌滿了深淵傳道者的毒。
+那是視而不見的痛苦,是聽而不聞的摧殘。
+毀滅一切的悲傷,壓垮了身染劇毒的風龍。
+
+風龍向自己曾經守護的一切發洩苦痛,
+也對曾效忠的風之神發出惡毒的控訴:
+控訴他對苦難的漠然,控訴他的無心,
+詛咒他身為神主,卻無情背叛了眷屬。
+
+但悲憤的眷屬並不明瞭,風神依舊為拯救他而奔走。
+仇怨壓倒了懷念之情,象徵主神的豎琴卻仍在思慕。
+百年的誤會終將消除。
+它終重又聽見他的歌。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15502_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15502_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f775c496
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15502_CHT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+那是荒蕪的上古時代,是翠綠的大地仍蒼白如骨的過去。
+赤腳在白雪上行走的少女,追隨乖僻的塔中君王的腳步。
+
+他曾是她的所愛,但烈風從來無法理解凡骨肉胎的柔軟。
+他曾是她的仇敵,但她的追獵絕非僅僅為了淺薄的復仇。
+
+「我夢見海浪與細沙,我夢見青翠的森林與大地」
+「我夢見野豬在漿果叢嬉戲,我夢見高聳的尖塔」
+她曾用柔軟的語調向他訴說,但神王卻充耳不聞。
+
+從盲目的依戀中醒悟,她才發覺他原來沒有真心:
+正如他口中滿是對人的愛,身邊卻只有如刀的風。
+眼中睥睨著在無盡的烈風中,直不起身子的子民,
+卻認為他們表示的是對王者的敬愛與無邊的順服。
+
+那是北風的僭主與高塔君王鏖戰的年代,
+女獵手誤以為自己曾擁有奴隸主的寵愛。
+在戰鬥的最末,在抗爭之風吹起的時候,
+她與無名的少年、無名的精靈、無名的騎士一同,
+登上如劍刺向深空的尖塔,挑戰風中的乖僻王者。
+
+「如此便能得到他的注視吧」
+
+然而直到她將箭矢射向他的那一刻,
+直到聚攏的烈風將她撕碎的那一刻,
+她才意識到自己與烈風之主的距離。
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15503_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15503_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2bb7f59c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15503_CHT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+「西方的風會帶走酒的香氣」
+「山間的風帶來凱旋的消息」
+「遠方的風牽動著我的心」
+「沙沙唱著我對妳的想念」
+
+過去,有一名總是愁容滿面的騎士。
+只有這首歌才能使他眉頭稍稍舒展,
+只有在廣場上唱這首歌的那位少女,
+才能使他暫時忘卻職責帶來的重負。
+
+但古國災厄降臨的腥臭最終傳到了這片土地,
+而飄蕩在歡欣的風中的歌詞也被毒龍的咆哮、
+魔物撼動大地的腳步聲、嘆息聲與烈焰撕碎。
+不願成為王的風之神聽見了慟哭的聲音,
+為了守護故友夢想的,和風眷顧的青綠原野,
+從長眠中醒轉,與天空的湛青之龍一同戰鬥…
+之餘,騎士與騎士團也為了國土與家園而戰。
+
+當猛毒之龍殞命在冰封之山,湛青之龍長眠於尖塔古城時,
+騎士卻在谷地中流盡了鮮血。倒下時,他所掛念的只有——
+「現在在遠方求學的她,應當平安無事吧。真想再聽聽她唱的歌」
+「至少艾倫德林與羅蘭無恙。她歸鄉時,災厄應該已經平息了吧」
+
+稱頌神、記載雙龍之戰的詩有許多,最終又慢慢佚失,
+那位少女曾經愛唱的小曲,也在她返鄉後,變了樣子。
+「蒲公英隨著晨間的風遠行」
+「秋日的風帶回收穫的芬芳」
+「但無論怎樣的風」
+「也不能再為我帶來你的注視了」
+
+淚水與歌聲都枯竭後,少女決定揮霍生命之火,洗淨世界的歪曲…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15504_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15504_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15505_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15505_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15506_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15506_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..43d94e27c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15506_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+測試
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15507_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15507_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f330f6c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15507_CHT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+「我是曾為整個世界所背叛的帶傷之狼,」
+「我們終將建立誰人都不背棄的新世界。」
+
+「身著燦如極晝的無垢之衣,」
+「我等來自白銀一般的雪國,」
+「吹響宣告陛下明威的號角。」
+
+「我們時常走在無月的黑夜。」
+「時常在鍍金的沙漠中跋涉。」
+「時常感到暗處的刺骨敵意,」
+「時常夢見遙遠故鄉的愛人。」
+「但我等胸中常燃蒼白之火。」
+「煌如極地明星的執行官們,」
+「指引我等永遠不倦向前行。」
+
+「倘若你也背負著不被容納的夢、無法消除的傷,」
+「為白日告終而不甘,為虛偽的許諾而常懷怒火,」
+「就抬頭仰望白磷色的蒼星吧,那是我等的旗號;」
+「那就加入我等的行列,讓軍靴如雷撼動大地吧。」
+「願隨我等走向白夜極星者,我等絕對不會拋棄。」
+「願隨我等走向至暗之地者,一同創造新世界吧。」
+
+「須知一切的盡毀將是全新秩序的肇始。」
+「在壞滅的終點迎來的將是無垢的黎明。」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Weapon15509_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Weapon15509_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b7f8fad3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Weapon15509_CHT.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+雷光灼灼的銘弓,即使被濃稠黑暗洗濯,依舊不失神采,
+災厄自遠海而來的苦難時代,曾是某位劍豪的得意武器。
+
+少年時曾不羈漫遊山林,又與偶遇的大天狗相設賭局,
+以年輕勇健的肉身與將軍御賜的銘弓,互為豪賭之注。
+
+至於那場賭局過程如何,或許只有酣飲暢醉時才依稀記起。
+但待到那夜天色初白之刻,三勝三負,正與天狗賭成平手。
+於是,不幸被天狗收為僕從小姓,幸而贏得了無雙的寶弓。
+
+「昆布丸,天狗的弓法乃是如此,給我好好看,好好學!」
+被粗魯地取了莫名其妙的外號,但終究見識了天狗的身姿。
+空行於重重雲間,無拘無束地回閃俯衝,以弓弦釋出雷矢…
+那是毫無保留的、真正的殺伐之舞,凶戾難測,優雅華美。
+
+多年之後,已不再是做小姓的年紀,也頗學到些弓刀之術。
+如此,便被沒耐性的主子一紙薦書打發到了幕府的大門下。
+追隨將軍的年月裡,武藝多有精進,結識了許多友人與仇敵。
+不羈空游的嗜好未曾改變,反而藉天狗之銘弓,更有恃無恐。
+
+「這次與妳賭上一把,如何?嗯——就以這把弓為賭注吧。」
+「我要將這把天下最好的弓為賭注,賭我能活著回到這裡。」
+「就寄放在妳這吧。如果我高嶺輸了,那這把弓就歸妳了。」
+「畢竟淺瀨妳算得了我流射術的真傳。應該能用好它才對。」
+「但,假使我贏了的話…」
+
+災厄自遠海席捲而來的歲月裡,武士與逞強的巫女互設賭局,
+以自深淵生還的機會,與將軍御賜的銘弓,作為豪賭的賭注。
+
+當漆黑的穢毒沉入大地,復歸平靜之時,劍豪並未歸來。
+而作為豪賭的勝果,將軍御賜的銘弓被交予巫女的手裡。
+再後來,在狐齋宮不再現身的神林中、在相約再見的地方,
+自淵藪蹣跚而來的孤獨歸人,終又與不再年輕的巫女再逢。
+血淚乾涸的漆黑眼眸重獲神采,卻被威光閃爍的鉤矢射穿。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Wings140001_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Wings140001_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..175510ed1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Wings140001_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+偵察騎士的隊伍已經很久很久沒有新血注入了。
+安柏本來一直想著,有一天能把這件風之翼親手贈送給有潛力的後輩。
+但是好幾年過去了,她卻遲遲沒能遇到這樣的機會。
+
+偵察騎士是一個使用風之翼頻率很高的職位,幾年使用下來總有損耗。
+再加上,安柏的行事風格一向「很費翅膀」,被她用到產品壽命盡頭的風之翼恐怕有十來件了。
+但她從來沒有考慮過,把這件「特別的」風之翼拿出來用。
+
+不知道為什麼,那一天心情特別的好。
+安柏久違地帶上了這件幾乎沒怎麼展開過的風之翼。
+雖然她明明還有清剿城郊營地的戰鬥任務。
+雖然這些天風災反覆,滑翔變得格外危險。
+
+後面的事情啊…
+不知道為什麼選擇了相信那個金髮的異鄉人。
+不知道為什麼覺得那個傢伙很有潛力。
+如果是那個人的話,或許…
+
+「那麼,說好的禮物就是——」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Wings140002_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Wings140002_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5798cb150
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Wings140002_CHT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+並不是所有的羽翼都有機會飛行。
+在這世界上有從未學會飛的鳥兒,
+也存在沒通過品質測試的風之翼——
+
+…看到{F#妳}{M#你}思索的表情,她似乎理解了{F#妳}{M#你}的擔憂。
+「——風之翼測試中,當然沒有人會受傷啦。」
+她繼續解釋道,受傷的都是野豬、丘丘人什麼的。
+儘管對那些,為了讓{F#妳}{M#你}能翱翔越過大地而受傷的小生靈,有那麼一點點同情…
+但{F#妳}{M#你}稍稍釋然了一些。
+
+她接著說:
+「風之翼能夠滑翔,主要當然是依靠風神大人的祝福。」
+「當然,也離不開古往今來有著工程頭腦與智慧的人們…」
+
+即使她對自己收集「風之印」的緣由隻字不提,
+或許是因為同時有著冒險家的血液與商人的心,
+一談起充滿探索精神的人,就滔滔不絕了起來。
+據她所說,似乎數千年前就有探險者在研究滑翔的設備了…
+
+{F#妳}{M#你}善意地清了清喉嚨。她有些難為情地,繼續講解這件有些特別的風之翼。
+只是因為有些特殊,就被人懷疑無法得到風的祝福。
+只是因為工匠有那麼一點點勇氣,就要與這個漂亮的作品一同受到非議。
+讓這孩子承受了這麼多委屈,實在是很過分…
+
+但{F#妳}{M#你}也是勇敢之人。不屈於世人目光的人。如果是{F#妳}{M#你}的話,一定能和它相處得好吧。
+——她把一件完全不同的風之翼交到了{F#妳}{M#你}手上。
+「它當然能飛,能帶著{F#妳}{M#你}一同高飛。不過,前提是{F#妳}{M#你}也願意信任它,相信信任它的自己。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Wings140003_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Wings140003_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8249a57b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Wings140003_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+這是{F#妳}{M#你}用特殊方式到達這個世界的證明。
+這是穿梭日月星辰者,才能披身的紋章。
+
+「之後的旅程可能會很危險,」
+那個人對{F#妳}{M#你}說。
+「雖然我也不覺得這一捲布能夠起到什麼保護作用。但是…」
+
+確實如此——
+遠渡重天的漫長旅行中,擦身而過的星辰誕生又消亡;
+黑暗被短暫驅散,複又吞沒明光。
+這一捲布防禦不了熾熱與極寒,也擋不住詛咒與惡念。
+但是在提瓦特的長夜中,{F#妳}{M#你}偶爾會把它披在身上,發現它比什麼都有用。
+
+「但是在面對一個,或是兩個世界壓倒的敵意時,」
+{F#妳}{M#你}其實也並不記得那個溫柔對待你們的人是什麼模樣了。{F#妳}{M#你}很想記起來,
+「面對永無邊際的黑暗,或是吞沒宇宙的光芒時…」
+但那已經是上一個世界的事了。
+
+現在{F#妳}{M#你}可能不必再露宿荒野了。
+城市裡的床榻都很鬆軟舒適。即使露宿,草地也十分柔軟,帶著生命的芳香。
+因此,在{F#妳}{M#你}從那個女孩子手中拿到風之翼的第一時間,就想到了它的新用處…
+
+{F#妳}{M#你}現在,可以再度披戴著它穿梭日月星辰了。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Wings140004_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Wings140004_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e22763fe5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Wings140004_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+「好想要這個時候來一陣風啊。」
+跋涉在無盡荒野裡的人發出了這麼一句感嘆。
+大氣的兒女們居住在高天中。其中一位聽到了,便詢問自己是否可以帶清風去給那個人。
+「可以。但是你只能從東邊的海岸出發。一路穿過山脈與丘陵的溝壑,順著小溪和河流的沙岸,跋涉無數距離,才能去到他的身邊。」
+
+於是它就從海岸線出發了,開始了自己的旅程。
+蒲公英的種子想要旅行,於是它順手將種子們送去稍微遠一點的地方。
+破殼的幼鳥想要飛翔,於是它便托起牠們的羽翼。
+年邁者無法處理麥穀,於是它逗留了一會,轉動了風車磨坊。
+因為幫助人、愛撫大地,竟然逐漸開始凝結,有了人的型態。
+因此最終在道路盡頭與那個旅人相遇時,
+已經不再是旅人當初祈求的那一縷風了。
+
+「好想要這個時候來一陣風啊。」
+它和最初那位旅人繼續跨越著大陸的旅行…
+
+——「我覺得西風教會這個聖徒的故事還挺可愛的。總之精神主旨就是要多幫助他人。現在因認可你的樂善好施,把這件風之翼贈予你。」
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Wings140005_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Wings140005_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3483b7d9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Wings140005_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「且看岩間雲深處,幾多俊逸與風流。裁虹與剪雪,談笑看吳鉤。」
+——我們今天要說的故事,就要從這幾句說起。
+眾人皆知璃月大地正如其名,山林野外、岩間雲中,都有仙道俠士的蹤跡。他們就在這七星不照之處,行俠仗義。裁虹與剪雪兩位少年無名俠士的故事,我們已經講過了。如今要給大家說一說,另一位大俠的故事。
+
+這位大俠據說從東邊踏風而來。
+領了岩王的陰陽虎符,變出了這件天行金琮之翅,便在璃月大地上奉旨行俠。
+那酒血螭龍,為禍一方,被那大俠掄起奧藏山大小的拳頭,一拳一拳被打進了土裡;
+那孤雲邪怪,打得各位上仙力難支。這位大俠見狀,起了勢順手一劍就滌蕩了群魔。
+又說那愚人眾的紈絝少爺,公然不敬岩王鄙夷七星,這位大俠掀起宴上果盆提拳就打。打得那愚人眾紈絝少爺一神出世二仙涅槃,遂對著岩王與七星磕頭認錯,離了宴去…
+
+雖說這件風之翼確實華貴,得到了璃月大家的嘉許,獲贈這麼漂亮的禮物也很開心。
+不過,還附帶了以說書為形式、內容是任俠行傳的使用說明,似乎從各種層面來說都有些超出自己的期待…
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Wings140006_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Wings140006_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5abd0199
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Wings140006_CHT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+我們必將復起。
+枯木已經發出新枝,因為更加艱難的時代即將到來。
+
+梟曾經對鷹告誡過這些話。
+
+可是永遠俯瞰大地的鷹,擁有主宰青空的自負。
+高穹之下,又有什麼可以和牠們一較高下呢?
+群鷹忽視了梟的警告,還嘲笑牠們的癔病。
+只能在暗夜裡捕食的鳥類就是這樣謙懦、無用。
+
+後來,如長釘般凍結山岳的霜雪,粉碎了蔭蔽山中國度的樹木。
+再來,如潮水般淹沒大陸的黑暗,摧折了猛禽停靠的枝條。
+而鷹也在肆虐的惡意中,與雀鳥一同墜落。
+
+這件事讓風之國度的群鳥知道了一件事:
+自由的天空也會在冰風與陰霾中被染得慘白、被塗成漆黑。
+白日已經被徹底遮蔽,夜裡的群星與月光就更不值一提了。
+
+雛鳥紛紛蜷縮在巢內,等待寂靜而悲哀的結局到來。
+然而,在無光的時刻,馳騁黑暗的梟就成了夜的主宰…
+
+直到很久以後…
+仰賴不知何處送來的獵獲,孱弱的幼鷹無事地長大。
+而天空也終於稍稍放晴。雖然還有冰雪覆蓋,但地面上略微有了生機。
+
+只是,雛鳥們可能也不會理解真正是誰拯救了牠們。
+如寶石般美麗的龍也被遺忘,在至黑至暗裡才發光的夜梟眼瞳亦然。
+如今,古時供猛禽立腳的枝條也再度生長出來。雖然染上了不祥的鮮赤…
+
+雖然沒有直接的聯繫,但或許是因為靜夜中的守護與狩獵,離群的赤之鷹也背負了夜梟之名。
+
+夜深寂靜之時,牠們的鳴叫傳遞著秘密:
+我們必將復起。
+枯木已經發出新枝,因為更加艱難的時代即將到來。
+
+現在,賜予你這雙羽翼。一起見證吧。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Wings140007_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Wings140007_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c5cdb5af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Wings140007_CHT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+這是一件從異世界漂流至此的物件。它象徵了世界上最後的盛宴,以及週末的到來。
+
+那個世界的那個時代裡,大地上的主宰是龍類。
+不過不是故事裡的那種飛龍,更像是大號的蜥蜴和雞之間的形態。
+
+對於可莉來說可能有點難以想像。不過那個世界當時就是這麼一副情景:海中也有巨大的魚龍,天上也有翅膀好寬好寬的鳥龍群在橫飛。
+牠們是強大的生命,因此蔑視其他一切的物種。
+在那個世界,它們在天下地上一切眾生中稱王。
+
+後來,那個世界出現了人類。
+具體怎麼出現的誰也不知道,可能是和隕石一起來的。他們有一個奇怪的習慣,那就是——「週日晚餐」。
+沒過多久,那一天就到了。宴會開始了。
+龍腿肉和龍翅被裹上了麵粉,在眾人造成的煉獄中飽受烈火之苦。
+它們化成菜餚,為所有人呈上。據說龍肉十分美味,讓人不住吮吸用餐的手指。
+原本每週一次只在週日舉辦的盛宴,終究因為肉質太過鮮美,變成了天天舉辦。
+「太棒了!」
+「我們每週的七個晚上要都吃週日晚餐!」
+他們這麼宣稱。
+就這樣,「龍」的時代結束了。
+
+這件風之翼就是這個大滅絕事件的紀念,而且它本來也不是這個顏色的。原本它是藍白色的。
+可莉的媽媽把這個風之翼換成了她們一家的配色,也就是現在這個樣子。她短暫歸家,留下了這對風之翼。隨後她就再度出發了。
+「媽媽忙起來了。最近兩年提瓦特的邊界可是越來越脆弱了。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Wings140008_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Wings140008_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..29287a348
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Wings140008_CHT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+「所謂天狗啊——除了血脈悠久的影向天狗家系,我們也會用來形容身手敏捷、行蹤難測的名士。{F#妳}{M#你}看,天狗也有翅膀對不對。」
+這句話,{F#妳}{M#你}一開始有點不相信。
+
+「所謂『天狗』啊,首先需要是能在空中自在的大神通者。閣下在稻妻全境乘風架雲,飛屋簷走山壁,其靈動之身姿,恐怕比起鴉與隼也不逞多讓吧。
+「在過去,我們稻妻也有嚮往天狗,而模仿天狗的『天狗黨人』,坐於天守閣頂、大樹高杉、鳥居神額之上,高聲嘲笑底下的民眾與官差,還在御苑裡留下了轟動一時的『天守閣下天狗落書』,目空大社與幕府的威信。
+「實在是一群灑脫自在的人哪。後來這群人被真正的天狗逮住後,好好教訓了一番。
+「啊——對了。您是奉公守法、恪守公序良俗之人,自然不必為這個傳說煩心哪。」
+因為{F#妳}{M#你}也經常展開風之翼俯瞰町街屋舍,攀登石垣高牆,所以實在是不便多做評論。
+
+「其次啊,天狗這一稱呼,也會用來形容劍術無雙的劍士。除去鳴神親傳衍生的流派大系、曾曇花一現的『霧切』與『明鏡止水流』,傳承至今的另有『岩藏流』一系。岩藏劍術中不傳一般門徒的秘劍『天狗抄』,據說便是以劍路詭異、劍速卓絕的影向天狗作為敵人,都能勝過的劍術。閣下的身手與戰績,我想也不必多提了。
+「最後啊,天狗也常常擁有掌管風雷的神通。傳說中,影向天狗中代代相傳的寶器中,有一面『風雷之扇』,正面呼風,反面喚雷。閣下既能使用風元素的力量,也能運用雷元素的力量,當然能稱天狗啦!順帶一提,那風雷扇子其實只是戲法罷了。一般來說,為了防止露餡,能呼風的天狗和能喚雷的天狗會結伴出行。」
+站在一旁的裟羅比{F#妳}{M#你}更加明顯表現出了尷尬。
+
+「現在大社表彰您對稻妻做出的貢獻,把這個風之翼贈送與{F#妳}{M#你}。」
+所以天狗的翅膀是這麼來的嗎?
+明顯察覺到了{F#妳}{M#你}的疑惑目光,裟羅立刻搶答了:
+「當然不是啦!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/Wings140009_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/Wings140009_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1454c65e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/Wings140009_CHT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「我從前認識一個詩人。這個詩人不是我…」
+綠色的傢伙咬了一口蘋果,接著訴說下面的故事。
+
+我從前認識一個詩人,他生活在一個剛剛戰火飄熄,餘燼落定的年代。而他已經見識了太多的紛爭和別離。
+所以那個時候,他就對著高天唱歌,對著頑石演奏;對著大海賦詩,對著星空表演。
+因為他知道,必須得有人去撫平世界的創傷,也必須得有人去尋求交流之道。
+如果能讓天空、頑石、大海和星空都有所回應,那音樂就一定能溝通萬物了。
+最開始,天空沒有回應,只有飛鳥的掠影拂過他的臉;最開始,頑石沒有回應,只有水珠滴答落下;最開始,大海沒有回應,只有腥鹹的氣息挾帶著風暴的預兆。
+最開始,星空也沒有回應。
+詩人是知道的,這片星空能有什麼回應呢。
+
+但是詩人並沒有放棄,倒也不是因為心中有信念,而是他本性就是如此。
+後來,大海回應了。高崖邊立起了望風的哨崗,當值的修女會對他的演奏拍手稱讚。
+後來,頑石回應了。頑石拿出手帕擦了一下臉,說道:「你的演奏確實冠絕大陸。但是你下次喝醉,再把酒倒我頭上。我就要生氣了。」
+後來,高天回應了。飛鳥的掠影某一天突然遮天蔽日。詩人抬起頭,看到美麗的龍慢慢落在了他的面前。
+
+「我在想,如果有一天我能感動星海。那應該能喚來一場流星雨吧。啊,對了。這件風之翼就是星海的回應,是天上掉下來的,和{F#妳}{M#你}一樣。」
+綠色的詩人拿著蘋果核指了指天。
+「這個詩人不是我,或者這件風之翼是天上掉下來的。這兩件事{F#妳}{M#你}選一件當真的吧,欸嘿。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/CHT/ZhongmofanPic_CHT.txt b/Resources/Readable/CHT/ZhongmofanPic_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/CHT/ZhongmofanPic_CHT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/AmborLicense_DE.txt b/Resources/Readable/DE/AmborLicense_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..afd9a1a6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/AmborLicense_DE.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1. Vergewissere dich deiner geistigen und körperlichen Gesundheit, bevor du fliegst.
+
+2. Starte von einem Windfeld oder hoch gelegenen Punkt aus.
+
+3. Achte bei der Nutzung eines Windgleiters auf Windstärke und -richtung, um das Gleichgewicht halten zu können.
+
+4. Achte auf den Luftverkehr und verwende den Windgleiter ausschließlich an den im Flugschein vermerkten Tagen.
+
+5. Achte beim Landen unbedingt auf das Gleichgewicht und ziehe den Windgleiter erst ab einer sicheren Höhe über dem Boden zusammen.
+
+6. Benutze den Windgleiter niemals nach dem Genuss von Alkohol!
+
+
+Beispiele für unsachgemäße Nutzung:
+
+1. Um seine Tochter aufzuheitern, sprang Rudolf, ein Bürger Mondstadts, unter Anwendung eines Windgleiters von seinem zweistöckigen Wohnhaus und brach sich dabei das linke Bein. Außerdem zog er sich Verletzungen an den Gesäßmuskeln zu. Um ein Haar hätte Lily ihren Vater verloren. Rudolf wurde verwarnt und ihm wurde der Flugschein für ein Jahr entzogen.
+
+2. Alice, eine Reisende, benutzte einen Windgleiter auf dem Windstieg. Durch das Zerplatzen von Anemo-Schleimen geriet sie in eine Luftströmung, die sie immer weiter nach oben beförderte. Dort vollführte diese nun sehr bekannte Abenteurerin einige atemberaubende Bewegungen und erhielt den Beifall der Bürger Mondstadts. Jean, der stellvertretende Großmeister des Ordo Favonius, empfing sie und sprach eine Ausgangssperre von zehn Tagen aus.
+
+3. Um seinen Trinkgenossen zu zeigen, dass er bereits göttliche Fähigkeiten beim Spielen der Leier erlangt hätte, versuchte der Barde José gleichzeitig einen Windgleiter zu bedienen und seine Leier zu spielen. Dabei wollte er das Lied, das er kurz zuvor fertiggestellt hatte, singen.
+Nachdem sich halb Mondstadt das unverständliche Gekrächze mit dem Geklimper auf der Leier zehn Minuten lang anhören musste, wurde es Zeuge davon, wie José mit den sechs Fingern, der sich für Barbatos ebenbürtig hielt, kopfüber im Wunschbrunnen landete. Glücklicherweise gibt Barbatos auch auf sich selbst überschätzende Angeber acht. Die Leier und der Windgleiter waren zwar kaputt, José selbst ist aber mit einem blauen Auge davongekommen. Aufgrund gefährlichen Fliegens und Stören des öffentlichen Friedens darf José fünf Jahre lang nicht mehr fliegen und muss drei Monate lang Sozialstunden ableisten.
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/BarbaraBlackmail_DE.txt b/Resources/Readable/DE/BarbaraBlackmail_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5eed606f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/BarbaraBlackmail_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+„Liebe Barbara,
+
+
+ich habe das gestohlen, was dir am wertvollsten ist, und es vergraben.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book100_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book100_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae7ed9256
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book100_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+- Das Nichts -
+„Mein geliebtes Töchterchen, mein Hoffnungsträger! Habe ich dich ins Leben gerufen, damit du eines Tages auf mich schießt?“ Endlich erwacht feierte der König der alten Welt schwebend im Himmel zu Donner und Blitzen.
+
+Aber sie zeigte keine Furcht. Dies war der Moment, auf den sie ihr ganzes Leben gewartet hatte, der Moment, auf den sie sich so unglaublich lange vorbereitet hatte.
+Was ihr jedoch den meisten Mut gab, war die Zeit, die sie mit ihm verbracht hatte.
+
+Die erste Göttliche Hellebarde, Irmin, verband einst die neun Welten und durchbohrte die Axis Mundi. Kopien der Hellebarde verbreiteten sich rasch über das Himmelsreich.
+
+Aus Angst vor den potenziellen Katastrophen nach seinem Tod kreierte der König der Götter eine letzte göttliche Hellebarde und nannte sie die „Prinzessin der Verurteilung“. In dem Moment konnte sie endlich ihr wahres Selbst entfesseln.
+
+...
+
+(Am Ende des Buchs befindet sich ein Kommentar des Chefredakteurs:)
+
+Die „Legende der zerbrochenen Hellebarde“ war der erste erfolgreiche Versuch des aus Inazuma stammenden Verlagshauses Yae, Elemente der Kultur aus Liyue in einem ihrer Bücher einzubinden. Die ersten fünf Bände waren extrem erfolgreich und wurden zu einem Kassenschlager sowohl in Inazuma als auch in Liyue. Kommerziell gesehen spricht der Fakt, dass ein sechster Band existiert, für sich selbst.
+Ich hoffe, dass das abrupte Finale dieser epischen Geschichte in Band sechs den Lesern kein Unbehagen bereitet.
+Das hoffe ich.
+
+Auch wenn sich das Ende wie eine komplett andere Geschichte liest, muss ich doch betonen, dass weder ich noch der Verlag Herrn Chang, den Autor des Buchs, dazu gedrängt haben, neues Material für eine neue Buchreihe zu entwickeln. Die Wahrheit ist, dass Herr Chang, damit er seine vertragliche Abgabefrist einhalten konnte, etwas von seinem gewöhnlichen Stil abweichen musste. Herr Chang wollte sich als Schriftsteller einmal selbst herausfordern. ♡
+
+Natürlich haben wir Verständnis für die Fans der ersten fünf Bände. In diesem Sinne möchten wir ankündigen, dass eine spezielle „Fünf-Bände-Sammleredition“, das Schwarzholz-Bücherset, derzeit in Arbeit ist. Diejenigen, die von klein auf mit „Legende der zerbrochenen Hellebarde“ in den Buchhandlungen aufgewachsen sind, lasst euch dies nicht entgehen! Erwartet auch in Zukunft weitere Geschichten von der „Prinzessin der Verurteilung“.
+
+Chefredakteur, Verlagshaus Yae
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book101_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book101_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..853f98ecc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book101_DE.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+- Mondlicht -
+Manche Leute sagen, in der Stadt gäbe es eine kleine Ecke, die der Wind vergessen hat.
+Wenn man sich vor dem Brunnen befindet, muss man die Augen schließen, fünfunddreißigmal seinen Herzschlag zählen, danach sieben Runden im Uhrzeigersinn laufen und sofort danach weitere sieben Runden gegen den Uhrzeigersinn. Jetzt können die Augen wieder geöffnet werden und man wird sehen, dass einen die Schritte zu einem winzig kleinen Laden geführt haben.
+
+————
+
+„Entschuldigung, ist jemand da?“,
+fragte Veiga ungeduldig.
+Die Tür schloss sich hinter ihr. Das Glöckchen an der Tür erhellte den ganzen Raum mit seinem Klang und schnitt durch die Düsterheit des Ladens.
+Zwielicht drang vereinzelt in die dunklen Gänge des Ladens, der vollgepackt war mit Gegenständen, die sie noch nie gesehen hatte und nicht verstand.
+Im Laden gab es keinerlei Antwort.
+Veiga begann sich die Objekte um sie herum genauer anzusehen. Sie sah unbekannte mechanische Teile, eine außerordentliche antike Leier, beschädigte Kacheln mit kryptischen Symbolen versehen, Hand- und Fußschellen übersät mit Einkerbungen von einstigen Fluchtversuchen und eine in Vergessenheit geratene Krone, die einst einem Aristokraten gehörte ...
+Als sie einige der scheinbar nutzlosen Objekte genauer betrachtete, tauchte der Besitzer des Ladens plötzlich neben ihr auf. Er hatte Augen wie ein Fuchs, mit langen, schmalen Pupillen.
+„Dieser Reißzahn gehörte einst einem bestimmten Wolfskönig. In der heutigen Zeit sind wohl nur noch dieser Zahn und die Götter in der Lage sich an die Vergangenheit dieses Landes zu erinnern, als es noch mit Eis und Schnee bedeckt war“,
+sagte sie sanft.
+„Herzlich willkommen! Gibt es etwas, das dir gefällt?“
+
+„Gibt es in diesem Laden etwas, das einen vergessen lassen kann?“
+„Ja, sowas haben wir.“
+Veiga hielt sich die Hand vor die Brust und fragte erwartungsvoll,
+„Um wirklich alles zu vergessen, selbst die wichtigsten Personen?“
+Der fuchsäugige Besitzer wurde ernst und nickte mit dem Kopf:
+„Ich weiß, dass der, den du zu vergessen wünschst, ein junger Mann ist, mit klaren Augen wie Mondlicht. Er verschwand vor langer Zeit und hinterließ dir nicht mehr als ein Loch in deinem Herzen. Egal welcher Zauber oder welche Freude, nichts vermag dieses Loch in deinem Herzen zu füllen, genau wie das Mondlicht vor deinen Augen.“
+Veiga war starr vor Schock und nickte nur kommentarlos.
+Der fuchsäugige Besitzer lachte nur und holte wie aus dem Nichts eine Weinflasche hervor.
+„Dieser Wein wird dich deinen Schmerz vergessen lassen.“
+„Damals in der alten Zeit, als noch die Eiswinde die Erde beherrschten, brauten unsere Vorväter diesen Wein im Geheimen, um das harte Leben zu ertragen. Später, als die Umstände und das Leben der Leute besser wurde, geriet die Kunst der Weinherstellung in Vergessenheit.“
+Er kippte die Weinflasche hin und her.
+„Es ist nicht mehr viel davon übrig. Und du scheinst etwas für diesen Laden übrig zu haben, daher ist dieser Wein heute umsonst. Natürlich nur, wenn das auch das ist, was du wirklich willst ...“
+Veiga nahm dem Besitzer den Weinkelch aus der Hand.
+Der Kelch muss einst mit einem Edelstein verziert gewesen sein. Jetzt ist dieser verschwunden und der Kelch sieht trostlos und einsam aus.
+
+Als Veiga aufwachte, stand sie wieder vor dem Brunnen.
+„Wie bin ich denn hier gelandet?“, fragte sie sich. Im Mondlicht spazierte sie nach Hause. Das Licht war beinahe verschwunden, sie beeilte sich besser ...
+Sie hatte bereits den merkwürdigen Laden, den Weg dorthin und alles, was darin passiert war, vergessen.
+
+————
+
+„Sie ist bereits gegangen“,
+sagte der fuchsäugige Besitzer, nachdem sich die Tür geschlossen hatte und das Glöckchen bereits verstummt war.
+Ein junger Mann mit klaren Augen wie Mondlicht trat aus dem Dunklen des Ladens hervor.
+„Danke für deine Mühe.“
+„Wie oft war sie jetzt schon da?“
+„Sechs, nein, sieben Male.“ Der junge Mann zögerte einen Moment und fragte dann, „Funktioniert dieser Wein wirklich? Ich vertraue dir natürlich, es ist nur ...“
+Der Besitzer lächelte gleichgültig.
+„Dieser Wein lässt die, die ihn trinken, ihren Schmerz vergessen. Aber eure gemeinsame Vergangenheit ist nicht der Grund für ihren Schmerz. Alles, was der Wein für sie tun kann, ist, ihr momentanes Verlangen nach dir und den Schmerz dich verloren zu haben zu unterdrücken.“
+„Wann immer sie das Mondlicht sieht, wird sie dich darin sehen und die Erinnerungen kriechen hervor. Der Moment, in dem ihr euch bei den Ludi Harpastum getroffen habt, der Nachmittag, den ihr unter dem Baum am Windstieg verbracht habt, die Aussicht vom Gelöbniskap, das eine Mal, als ihr euch von den Mittsommerfeierlichkeiten weggeschlichen habt Hand in Hand, das Lied, welches du ihr vorgesungen hast bei den reisenden Barden ... all diese Erinnerungen werden sie nur schwer verlassen.“
+„Ich habe noch eine andere Flasche Wein in meinem Laden, eine Sorte, die sie wirklich alles vergessen lässt. Wenn du möchtest, gebe ich ihr diesen?“
+Sie lächelte leicht, als sie den Jungen ansah. Nach einer langen Stille seufzte er tief.
+
+„Verrate mir eins, warum willst du sie verlassen?“
+„Nun, dies ist der Grund.“
+Der junge Mann griff in seine Brusttasche und holte einen runden Kristall hervor. Man konnte ganz schwach Symbole darin flackern sehen.
+„Ich habe gehört, dass diejenigen, die einen erhalten, eines Tages von dieser Welt verschwinden werden.“
+„Wenn das so ist, dann verschwinde ich besser so schnell wie möglich. Sie ist noch jung ... wenn sie mich jetzt vergisst, hat sie noch ihr Leben vor sich.“
+„So ist das also“, lachte sie. „Du bist auch einer der Auserwählten.“
+„Aber weißt du, was zum Schluss mit den Auserwählten passiert?“
+Der junge Mann klang aufgeregt.
+Sie zwang sich nur zu einem Lächeln, antwortete aber nicht.
+„Ich sollte jetzt besser gehen. Jetzt, da dieses Ding mir gehört, sollte ich auch die Sache erledigen, die von mir erwartet wird.“
+„Und wenn sie wiederkommt, was dann?“
+„Ich denke, lass es sie von allein bewältigen.“
+„Was für ein herzloser Mann du doch bist.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book102_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book102_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..078b8cc99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book102_DE.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+- Kristallglas -
+Der Legende nach gibt es in Liyue eine kleine Ecke, die die Felsen und das Rauschen der Wellen vergessen haben.
+Begib dich an die Stelle, wo die Meeresbrise weht, schließ deine Augen und geh neunundvierzig Schritte, bis du keine Geräusche mehr hörst. Sobald der Klang deines Herzschlags den Klang der anderen Leute vollständig überdeckt, öffne deine Augen und du wirst feststellen, dass dich deine Schritte zu einem kleinen Laden geführt haben ...
+
+————
+
+„Ist jemand da?“, fragte Yu’an beim Betreten.
+Zögernd betrat er den Laden. Die Tür schloss sich hinter dem Jüngling und der Klang des Türglöckchens hallte noch lange im Laden nach.
+Das Rauschen der Wellen, die auf den Damm schlugen, kroch wie diffuse Erinnerungen in den Laden und seine Ohren. Entlang der engen Ladenregale sah er ein paar alte Objekte, die er verstand und einige, die er nicht verstand. Yu’an sah sich sorgfältig um, ständig in Angst, dass das Gewand das er trug, etwas von dem Staub abbekommen könnte, der wahrscheinlich älter war als er selbst.
+Alte Laternen aus bereits vergilbtem Papier, ein riesiger Reißzahn von einem unbekannten Monster, schwarz glänzender Aerosiderit aus den Tiefen des Weltraums, und ein goldenes, geometrisches Gebilde mit Zapfenverbindung aus unbekanntem Material ...
+Als er ein Fläschchen weißes Kristallpuder aufhob, hörte er plötzlich eine sanfte Stimme neben ihm.
+„Das ist aus den Tränen eines alten Gottes gewonnenes Salz.“
+Die unerwarteten Worte erschreckten ihn, so wie ein Stein die Oberfläche eines Sees durchbricht, durchbrach jene Stimme die vorherige Stille. Vor lauter Schreck ließ er sogar das Fläschchen fallen.
+Er erwartete den Klang von zerbrechendem Glas, doch der Ladenbesitzer mit den Fuchsaugen war schneller und fing es im richtigen Moment auf, um es wieder an seinen Platz im Regal zurückzustellen.
+
+„Ich, ähm, ich erinnere mich nicht mehr genau, wer es war, aber jemand hat mir diesen Laden empfohlen.“
+Sie nickte kurz, um ihn wissen zu lassen, dass sie ihn gehört hatte.
+„Herzlich willkommen! Gibt es etwas, das dir gefällt?“
+„Ich suche nach einem Geschenk für jemanden ... nun ja, für ein Mädchen, das ich mag.“
+„Ich wollte ihr gern einen Heiratsantrag machen und suche daher ein passendes Geschenk dazu.“
+Yu’an biss sich nervös in die Lippe als er die Besitzerin direkt ansah. Ihre Augen waren goldfarben wie Cor Lapis.
+Sie sahen sich lange an, dann sagte die Besitzerin: „Ich verstehe.“
+
+Ihre schlanke Gestalt verschwand im hinteren Bereich des Ladens.
+Als sie zurückkam, hielt sie ein sachte leuchtendes Objekt in der Hand. Bei näherer Betrachtung konnte man erkennen, dass es ein hervorragend geschliffener zehnseitiger Kristall war.
+„Ich gehe davon aus, du hast bereits von der Geschichte des Kristallherzens gehört?“
+Natürlich hatte er es nicht, aber er nickte nichtsdestotrotz.
+„Man sagt, es gäbe künstlich hergestellte Kristalle, doch ihr Glanz verrät, dass sie allesamt nur Imitate sind, die dem Original nicht nahekommen. Reine, echte Kristalle können die tiefsten Geheimnisse des Herzens preisgeben, da sie geformt werden von der unstillbaren Begierde und unvorstellbaren Trauer der göttlichen Bestien des höchsten Ranges, wenn sie das Ende ihres Lebens erreichen. Hier, schau ...“
+Sie signalisierte Yu’an, dass sie beide die vorbeiziehenden Bilder ansehen sollten, die aus dem Kristall herauskamen.
+Zehntausende von Jahren zogen vor seinem geistigen Auge vorbei, die Sterne, der Ozean und die Erde selbst, sie alle bewegten sich wie Wolken am Firmament. Schnee wurde zu Farmland, trockene Felder wurden zu Flüssen. Städte erhoben sich wie Ameisenhaufen und ganze Königreiche stürzten ein wie Bauklötze.
+
+Das Zwielicht verblasste. Mondlicht bahnte sich seinen Weg quer über den Ozean. Als Yu’an wieder zu sich kam, wandelte er bereits im Bereich der Anlegestelle des Hafens.
+Der Kristall in seiner Hand war ganz warm geworden, fast so, als ob pulsierendes Blut durch ihn floss.
+Dies muss wirklich das wundersame Kristallherz sein, dachte er bei sich und beschleunigte seine Schritte. Er musste es ihr nur geben, dann könnte er endlich ...
+
+————
+
+Das Glöckchen an der Tür erhellte den Raum mit seinem klaren Klang.
+„Herzlich willkommen! Gibt es etwas, das dir gefällt?“
+„Ich würde dies gerne zurückgeben ... Ich weiß auch nicht, ob dies ein Edelstein ist oder ...“
+Der fein geschliffene Kristall funkelte in allen Farben des Regenbogens durch den Raum.
+„Ein junger Mann, der mir den Hof machen wollte, gab mir diesen Stein. Er sagte, dass wir, wenn wir nur zusammen hineinblickten, wundersame Dinge sehen würden.“
+„Irgendwie bereitet er mir Unwohlsein. Es ist ein sehr hübscher Stein, aber jedes Mal, wenn ich ihn ansehe, denke ich an ihn. Ob der Laden ihn wohl zurücknimmt?“
+„Ich verstehe. Dennoch ist dies ein sehr wertvoller zehnseitiger von selbst leuchtender Kristall. Wie viele Mora muss ich dir dafür bieten?“
+„Ich verlange keine Mora. Lass mich mal sehen, ist das hier Salz? Ich muss einmal wieder nach Sal Terrae und dort meine Runden drehen.“
+
+————
+
+Die fuchsäugige Besitzerin setzte sich in eine hintere Ecke des Ladens und drehte den Kristall in ihrer Hand.
+„Ich habe sehr unschöne Dinge durch dich gesehen. Die wahre Natur dieses Jungen ... einfach unglaublich ... und beunruhigend.“
+„Auf der anderen Seite hingegen ist er auch nur ein Abstauber aus der Unterschicht, der in eine reiche Familie aus der Salzgewinnung einheiraten will, und ist bereit, alles dafür zu tun. Es ist natürlich möglich, dass die beiden dennoch ein glückliches Leben hätten führen können, auch wenn es nicht aus direkter Anziehungskraft entstanden wäre. Letztendlich ist Glück reine Einstellungssache und nicht abhängig von Liebe.“
+Sie nahm einen Schluck vom Wein und kicherte über ihre eigene Weisheit.
+„In Wahrheit habe ich keinerlei Toleranz für solche Leute.“
+„Andererseits, wie leicht man sein Herz einem Fremden anvertraut. Sobald er weg ist, werden wir uns nie wieder begegnen, also kann ein wenig Wahrheit doch nicht schaden, oder? Interessanterweise erwartet man, je besser man einander kennt, umso mehr von dem anderen, also muss man immer auf der Hut sein. Aber wer hätte das wissen sollen ...“
+
+„Entschuldige bitte, das muss eine Last für dich gewesen sein. Aber es ist wunderbar ihn zurückzubekommen.“ Sie senkte ihren Blick und fuhr fort. „Dies ist dein Herz, das du zurückgelassen hast. Ich werde es wie einen Schatz hüten ... Aber findest du nicht auch, dass es Spaß gemacht hat? Einen Ausflug zu machen in die echte Welt, um zu sehen, wie die Menschen heutzutage so sind?“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book103_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book103_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3d0d7dfd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book103_DE.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+- Saphir -
+Manche Leute sagen, in der Stadt gäbe es eine kleine Ecke, die der Wind vergessen hat.
+Man muss auf dem Platz nur die Augen schließen, sieben Runden im Uhrzeigersinn laufen, danach weitere sieben Runden gegen den Uhrzeigersinn. Man gehe dann weitere vierzehn Schritte nach vorn, warte, bis das letzte Zwitschern der Vögel vollendet ist und öffne die Augen wieder. Die Schritte haben einen zu einem kleinen Laden geführt.
+
+————
+
+Die fuchsäugige Ladenbesitzerin öffnete die gläserne Doppeltür, um etwas Mondlicht hereinzulassen, und der Schein der Sterne bei Nacht funkelte auf der Ladentheke.
+Wirklich alles, angefangen von den prunkvollen Blumen, dem staubbedeckten Harpastum und den alten Büchern, die durch jahrelange Erosion fast schon unleserlich wurden, bis zum inzwischen sehnenlosen alten Langbogen, erschien so, wie es die opulenten Hallen der herrschenden Aristokraten in alten Zeiten gezeigt haben könnten, bedeckt von einer glänzenden Silberbeschichtung, obwohl dieses Silber mehr vom kalten Licht des Nachthimmels kam.
+
+„Und, wie läuft das Geschäft in der letzten Zeit?“
+Die zynische Frage kam tief aus der hinteren Ecke des Ladens.
+Die Ladenbesitzerin drehte sich um. Ein bekannter „Kunde“ saß genüsslich in einem Sessel im Teil des Ladens, den das Mondlicht nicht erreichte.
+
+„Das Geschäft läuft nicht schlecht. Aber wie es scheint, muss ich mehr vor Einbrechern aufpassen.“
+So lautete die süffisante Antwort der Ladenbesitzerin.
+„So behandelt man einen seiner ältesten Kunden?“
+Der Kunde seufzte, „Nun, in deinem Laden gibt es sowieso nichts, das mein Geld wert wäre. Wenn ich allerdings etwas auswählen müsste ...“
+
+„Und, wie war die Jagd?“
+„Was meinst du, glaubst du, ich will hier nur wieder meine Beute loswerden?“
+Der „Jäger“ schnaubte empört, die Ladenbesitzerin jedoch behielt ihr Grinsen.
+„Nein, natürlich nicht. Wann habe ich jemals von dir das Wort Beute gehört?“
+„Tauschgeschäfte, Geschenke, Spenden und Ehrungen, die du über die Jahre hinweg so großzügig gegeben hast ... machen dich wohl zum wohltätigsten Einbrecher, den es gibt, was?“
+
+„Nun, diesmal bin ich nicht deswegen hier. Ich bin gekommen, um dich um etwas zu bitten ... ich brauche den Wein. Der spezielle Wein, der dich deine Begierde vergessen lässt.“
+Auch wenn seine Profession nicht zu den edelsten gehörte, so hatte er dennoch ein gutes Herz. Seine Worte waren nicht sehr gewählt, aber sein Lächeln war absolut ehrlich.
+
+„Es tut mir sehr leid, aber jemand ist dir zuvorgekommen.“
+Er wusste nicht, wie und wann es passiert war, aber die Besitzerin hielt plötzlich die Flasche in der Hand, die er sich zuvor bereits in die eigene Tasche gesteckt hatte.
+„Jeder Gegenstand in diesem Laden ist bereits für einen Kunden reserviert. Dieser Wein speziell ist bereits von einem Kunden gekauft worden, der eines Tages in diesem Laden auftauchen wird.“
+„Selbst deine Hand ist schneller als meine, ich bin wirklich nutzlos.“
+Er lächelte gequält.
+„In jüngster Zeit musste ich leider feststellen, dass die Begierde nach jemandem sogar noch schwerer zu tragen ist als Gold. Meine Geschäftsmethoden erlauben kein unnötiges Gepäck.“
+„Ich frage mich manchmal, ob das Mädchen mit den saphirblauen Augen das gleiche Gewicht auf ihren Schultern spürt wie ich.“
+
+————
+
+Der Besitzer erschrak beim Geräusch des Türglöckchens.
+Der Kunde, der gerade den Laden betreten hatte, war eine blauäugige, schlanke Hexe mit einem langen Stab in der Hand. Die Narben in ihrem Gesicht verrieten, dass sie von den Aristokraten verfolgt worden war.
+Sie ging direkt am Chaos der sonstigen Waren vorbei, zielgenau auf ein Schwert zu.
+
+„Herzlich willkommen in meinem Laden! Gibt es etwas, das dir gefällt?“
+„Ich habe etwas, das ich eintauschen möchte.“
+Ihre Stimme klang kühl, dennoch zerbrechlich, so wie dünnes Eis im Moment des Zersplitterns. Sie legte einen enormen, blauen Kristall auf die Ladentheke.
+„Ein Dieb hat diesen Kristall aus dem Silberbecher eines Aristokraten geklaut. Er gab ihn mir als Geschenk, dennoch fand mein Meister es heraus und bestrafte mich dafür.“
+„Obwohl es vor vielen Jahren passierte, dachte ich, dass die Zeit meine Wunden und die Wut heilen würde. Besonders das Verlangen ihn wiederzusehen ...“
+
+„Nun gut. Für diesen Schatz, wie viel Mora verlangst du dafür?“
+Die Hexe zeigte auf eine Vitrine mit Silberwaren darin. Unter anderem stand darin auch ein Silberbecher von Aristokraten, dem offensichtlich ein Edelstein fehlte.
+Die Ladenbesitzerin drehte den Kristall in ihrer Hand und blaues Licht erhellte den sonst dunklen Laden.
+„Ich verstehe. Wenn es das ist, was du wirklich willst ...“
+
+Wenn jemand einen Schicksalsschlag erleidet, macht man sich oft Sorgen, dass alles umsonst gewesen ist. Sorgen und Angst verursachen Risse im Verstand.
+Der Tod ist der Angst immer dicht auf den Fersen. Wie ein kalter Hauch erschüttert er das Knochenmark.
+Viele merken erst im Moment des Todes, dass ihre Schwächen sie fatal getroffen hatten. Irgendwann musste jemand von ihren Schwächen erfahren haben.
+
+Die Ladenbesitzerin hielt den blauen Kristall hoch ins Mondlicht und betrachtete ihn lange mit ihren Fuchsaugen. Es bereitete ihr schieres Vergnügen das wieder aufgetauchte Emblem des einstigen Herrscherklans betrachten zu können.
+Legenden zufolge kann ein Edelstein, wenn man nur zur richtigen Zeit hineinblickt, die Vergangenheit, die Zukunft und die wahre Natur einer Person zeigen. Es wird auch gesagt, dass es irgendwo auf der Welt ein Löwenzahnfeld gibt, so weit wie das Meer, genauso wie es drei helle Monde mit Namen Arie, Sonett und Kanon gibt, Geschwister, die während einer großen Katastrophe durch den Tod getrennt wurden. Auch gab es eine Hexe, die den Tod voraussehen konnte, zuletzt aber selbst an einem gebrochenen Herzen starb, während der Dieb, der in die Fremde geflohen war, sehnsüchtig darauf wartete sie wiederzusehen.
+Eine Sache wusste sie ganz genau, selbst wenn der Schatz verschwinden würde, die Legenden und Geschichten darum würden ewig weiterleben.
+Also war es am besten, dass sie alle Geschichten und Legenden in seinem Laden sammelte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book104_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book104_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6589a3fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book104_DE.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+- Herz aus Stein -
+Der Legende nach gibt es in Liyue eine kleine Ecke, die die Felsen und das Rauschen der Wellen vergessen haben.
+Begib dich an die Stelle, wo die Meeresbrise weht, schließ deine Augen und geh neunundvierzig Schritte, bis du keine Geräusche mehr hörst. Sobald der Klang deines Herzschlags den Klang der anderen Leute vollständig überdeckt, öffne deine Augen und du wirst feststellen, dass dich deine Schritte zu einem kleinen Laden geführt haben ...
+
+————
+
+„Ist jemand da?“, ein Mann im Mantel klopfte fragend an die Ladentür.
+Er spähte durch die staubigen Fenster und sah sich die Objekte im Inneren an. Eine Flasche glitzernder Sternenstaub, eine zerbrochene Klinge, die wie Eis funkelte, eine Zeichnung auf einer Papierrolle, welche durch den Lauf der Zeit schon stark vergilbt war, ein Elixier, das eine mysteriöse Aura ausstrahlte, und eine Platte die mit einer gelartigen Masse überzogen war ...
+Er betrat den Laden und die Tür schloss sich hinter ihm.
+Er begab sich zur Ladentheke und inspizierte alle obskuren und wundervollen Objekte um ihn herum. Sie alle schienen Relikte aus vergangenen Zeiten zu sein. Wie aus dem Nichts sprach ihn jemand an.
+„Herzlich willkommen in meinem Laden! Gibt es etwas, das dir gefällt?“
+
+Er drehte sich sofort zur Quelle der Stimme um und sah die freundlich lächelnde Ladenbesitzerin an.
+„Es ist so, ich suche nach etwas, das mir helfen kann meine Vergangenheit zu bewältigen.“
+Der Mann sprach mit einer klaren, kräftigen Stimme, die so gar nicht zu seiner Erscheinung passte.
+„Ist das so? Ich verstehe ...“
+Die goldenen Fuchsaugen der Besitzerin musterten den vom Regen getränkten Mann eine Zeit lang, dann nickte sie.
+Sie beugte sich herunter, um in der untersten Schublade der Theke zu suchen und kramte ein enormes, hübsch anzusehendes Stück Cor Lapis hervor.
+
+Das Stück Cor Lapis in der Hand der Besitzerin funkelte in dunklen Tönen von Gold, genau wie ihre Fuchsaugen.
+Der Mann nahm ihr den Cor Lapis aus der Hand und untersuchte ihn genaustens im Mondlicht. In dieser Art von Licht glühte er in seinem Kern noch ein wenig mehr.
+Seine Hand zitterte ein wenig.
+
+„Cor Lapis ist die Seele eines Felsen. Selbst der härteste und beständigste aller Felsen wird nach einiger Zeit eine reine Seele hervorbringen.“
+Die Stimme der Ladenbesitzerin klang distanziert und verträumt. Der Mann nickte nur.
+„Das ist genau das, wonach ich gesucht habe“,
+sagte der Mann eifrig und legte ein schweres Säckchen voll Mora auf die Ladentheke. Er verließ mitsamt dem Stein den Laden und wanderte hinaus in den Nachtregen.
+
+————
+
+„So ist das alles passiert.“
+Die Besitzerin verengte ihre Fuchsaugen noch mehr und musterte den Kunden vor ihr.
+„Hat er nichts weiter gesagt?“
+Seinem Aussehen nach zu urteilen war der junge Mann ein Minenarbeiter. Es lag etwas sehr Dringliches in seinen Augen. Die Besitzerin antwortete nur mit einem wortlosen Kopfschütteln.
+„Er hat einen Sack Mora draußen stehen lassen. Auf dem Sack befinden sich noch Blutspuren.“
+Die Stimme der Ladenbesitzerin war ruhig, aber auch eisig wie wildes Flusswasser.
+
+„Das ist genau das, wonach ich gesucht habe.“
+Dem jungen Mann entglitt ein langer Seufzer. Es schien fast, als wollte er dem Blickfeld der goldenen Fuchsaugen der Besitzerin entkommen.
+„Zum Tausch werde ich dir eine Geschichte erzählen.“
+Die Besitzerin nickte mit dem Kopf, um ihre Zustimmung mitzuteilen.
+„Der Mann in dem Mantel, ich bin öfter mit ihm in die Minen hoch oben in den Bergen gegangen. Ich wollte mir einen Namen machen und er wollte bloß seine Familie unterstützen ...“
+„In einer regnerischen Nacht fanden wir in einem der Felsen ein Stück Cor Lapis. Der goldene Glanz, der davon ausging, war atemberaubend. Mehr noch als alle Wunder vom Jueyun-Karst zusammen ...“
+„Wir einigten uns, den Profit halbe-halbe zu teilen, sobald wir zum Hafen in Liyue zurückkommen würden. In jener Nacht jedoch, im Rauschen des Monsuns, erdachte ich mir einen Plan, dass die Klippe, auf der wir uns befanden, seine letzte Ruhestätte werden würde ...“
+„Ich tat dies, weil ich Angst hatte, er würde sein Wort nicht halten – ein Wort, das nur die Adepten gehört haben konnten, und die gibt es wahrscheinlich noch nicht mal.“
+„Die Angst in mir siegte. Ich konnte sogar akzeptieren, dass der volle Betrag mein sein würde, wenn ich bereit wäre Blut, an meinen Händen zu haben. Was ich nicht akzeptieren konnte, war das Risiko mit einem Fremden zu reisen ...“
+
+„Am nächsten Morgen ließ ich mein Seil die Klippe herunter und begann meinen Abstieg. Ich war gerade mal fünf oder sechs Schritte herab und justierte meinen Fuß, da bemerkte ich, wie das Seil in meinen Händen bebte ...“
+„Ich blickte auf, um mir das Seil anzusehen, da war es auch schon zu spät.“
+„Das letzte, was ich sah, waren die Seilfetzen an der Stelle, an der es jemand durchtrennt hatte.“
+„Nur ein Jagdmesser kann so genau Seile zertrennen, da bin ich mir sicher.“
+
+„Also habt ihr am Ende beide eure Rechnung beglichen.“
+Die Ladenbesitzerin lächelte kaum merkbar.
+„Er nahm den Cor Lapis an sich und du die volle Summe Mora.“
+Der junge Mann sagte nicht viel als Antwort.
+
+————
+
+Legenden zufolge ist Cor Lapis die Seele eines Felsen und je stärker und beständiger ein Felsen war, desto stärker ist seine Fähigkeit, die wahre Natur einer Person zu zeigen.
+Manche behaupten sogar, selbst nachdem sein Besitzer die irdische Welt bereits verlassen hat, lebt seine Begierde im Cor Lapis weiter, immer auf der Suche nach jemandem, der diese Begierde befriedigen kann.
+So behaupten es die Legenden.
+Seit die zwei Männer den Laden verlassen hatten, waren etwa vier Stunden vergangen und der Regen legte keine Pause ein.
+Die Ladenbesitzerin stand lange Zeit am Fenster und blickte hinaus auf die dunkle verregnete Straße.
+„Ist die Sache zwischen den beiden wirklich geklärt und sind sie jetzt wahrlich frei?“
+Ihre Worte fanden keinerlei Antwort in dem rauschenden Regen und sie wusste, jede Frage war vergebens.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book105_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book105_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..eec673b84
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book105_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Qingxu-Tümpel -
+Damit ich mein Tagebuch nie wieder verliere, habe ich dieses Mal eine Erinnerung aus Moos auf den Ledereinband geklebt. Es ist wunderbar, ich werde es heute Nacht neben mein Kopfkissen legen, bevor ich schlafen gehe. Ich kann keine weiteren Tagebücher verlieren oder die Gilde wirft mich raus.
+
+Vom Gebirgspass am Tianheng-Berg aus ging ich gen Westen und kam an einer Ruine vorbei, die von den Bewohnern der Gegend als Qingxu-Tümpel bezeichnet wird. Der Eingang zu dieser Ruine befindet sich genau in der Mitte eines riesigen Felsvorsprungs, der sich aus der Mitte eines relativ flachen Teichs erhebt. Dieser ist ringsum von steilen Felswänden umgeben. Dort gibt es mehrere Steintürme, die sich nahtlos in die natürliche Landschaft des Gottes des Gesteins einfügen. Der Morgennebel beginnt sich zu klären und die ersten Sonnenstrahlen beginnen die Berge und Ruinen in dramatisches Licht zu tauchen. Es sieht so aus, als ob es heute gutes Wetter geben wird.
+
+Legenden besagen, dass diese Ruinen noch aus der Zeit vor der Herrschaft des Gottes des Gesteins über Liyue sind. Ganz Lisha war zur Zeit des Archontenkriegs noch von Wasser bedeckt und damals war dieser Felsvorsprung nichts weiter als eine kleine Insel, die sich über die Wasseroberfläche erhob. Nachdem der Frieden wiederhergestellt war, entfaltete sich die gesamte Region um Lisha erneut und als sich die Gezeiten zurückzogen, wurden die uralten Bauten enthüllt, die von früheren Völkern errichtet wurden.
+
+Als ich einst im Gasthaus Wangshu residierte, traf ich eine Gelehrte aus Sumeru namens Soraya. Ihre Forschungen in den Ruinen von Lisha waren bemerkenswert und sehr umfangreich, jedoch konnte sie nicht aufhören davon zu reden. Ihren Aufzeichnungen zufolge, stammten diese Ruinen von einem Stamm der einen dämonischen Gott verehrte, jedoch war es inzwischen tabu über diesen zu sprechen. Letztendlich aber wurde die See zu Feldern und Wäldern, der narzisstische Gott wurde besiegt und die Tempel, die zu seinen Ehren errichtet wurden, brachen zusammen. So ist der heutige Qingxu-Tümpel entstanden. Die Ruinen waren lange Zeit verborgen, bis das Ende des Archontenkriegs sie wieder an die Oberfläche brachte.
+
+Möglicherweise sind diese antiken Überbleibsel eine nostalgische Erinnerung an vergangene Zeiten, in denen Adepten und Gottheiten die Welt beherrschten. Jedoch konnten der Ausbau von Liyue und die Minenarbeiten der Großen Kluft der friedlichen Atmosphäre der Ruinen nichts anhaben. Bis zum heutigen Tag hat sich nichts an den Ruinen verändert. Zuletzt haben sich allerdings Monster in den Ruinen eingenistet, da die Minenarbeiten vorläufig eingestellt wurden. Hoffentlich richten sie dort keinen Schaden an.
+
+Es ist eine einfache Theorie, dennoch brauche ich mehr Beweise. Ich sollte mich Richtung Norden aufmachen und die Ruinen am Lingju-Pass und am Dunyu-Mausoleum besuchen.
+
+Vor meiner Abreise begegnete ich wieder Eduardo. Dieses Mal schien sie mit jemandem zusammen zu reisen. Ihr Abenteuerkalender musste wahrlich voll sein. Ich hatte nur einmal geblinkt, da war sie auch schon auf und davon.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book106_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book106_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb00020fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book106_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Ein Hinweis aus den nördlichen Ruinen der Guili-Ebene: „Mit Zusammenhalt ist man unbeirrbar, komme, was wolle.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book107_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book107_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e9e920b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book107_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Ein Hinweis aus den östlichen Ruinen der Guili-Ebene: „Weisheit ist wie Wasser. Es nährt das Leben und ist der Spiegel zur Selbstreflexion.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book108_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book108_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..197009670
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book108_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Ein Hinweis aus den südlichen Ruinen der Guili-Ebene: „Entschlossenheit macht die Glieder bereit, zum richtigen Zeitpunkt zu handeln.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book109_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book109_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7da5419b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book109_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Ein Hinweis aus den westlichen Ruinen der Guili-Ebene: „Moral ist wie ein Baum. Sie spendet Schatten und belebt ihre Umwelt.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book10_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book10_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..27196ee7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book10_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Egal in welche Richtung ich blickte, sah ich ein Meer von Löwenzahn, irgendwo im Nirgendwo. Bei der kleinsten Brise flogen die reifen Samen der Pusteblumen davon und ich wusste die Antwort.
+„Die Füchse, die während der Jagd plötzlich verschwanden, mussten sich hier versteckt haben.“
+So dachte ich bei mir.
+„Dieser Ort ist wirklich wunderschön.“
+Doch als ich der jungen Füchsin unsere Sprache beibrachte, spürte ich eine Leere in meinem Herzen, einen eisigen Wind, der durch meine Brust zog.
+Während ich mit ihr sprach und in ihre Augen blickte, die wie funkelnde Edelsteine aussahen, fühlte es sich an, als spräche ich mit dem Mädchen, das ich vor langer Zeit geliebt hatte.
+Deshalb war es, als wäre ich mit jemandem zusammen, der schon ein Kind hat. Ich kam gut mit der Füchsin zurecht, aber es fühlte sich komisch an.
+Doch dann dachte ich wieder an ihr Versprechen. Sollte ich es schaffen, ihrem Kind unsere Sprache beizubringen,
+„So werde ich dir den Zauber der Füchse zeigen.“
+Dachte ich an dieses ernste Versprechen, war ich wieder voller Tatendrang.
+Könnte ich mit diesem Zauber zu einem Vogel werden? Wie hoch könnte ich fliegen? Könnte ich zu einem Fisch werden und bis zum Musk-Riff schwimmen, wo ich noch nie gewesen bin?
+„Damit kann ich doch auch jagen“, dachte ich mir. „Endlich habe ich eine Fleischeinlage für meine Suppe.“
+Wie lange ich bereits im Löwenzahnmeer zugebracht hatte, das sich mit dem Wind bewegte, konnte ich nicht sagen.
+Es mag daran gelegen haben, dass der kleine Fuchs schnell lernt! Ich habe ihm nicht nur beigebracht, wie man spricht. Auch Rechnen, Möhrenanbau, Fensterwechsel und Messerschärfen gehörten zu unseren Unterrichtsstunden.
+In den Pausen haben wir uns unterhalten.
+„Warum lernst du überhaupt die Sprache der Menschen?“
+Er antwortete ohne Zögern,
+„Natürlich damit ich mich mit den Menschen anfreunden kann, sobald ich einer bin.“
+Ich fragte weiter,
+„Warum willst du dich denn mit den Menschen anfreunden?“
+Er senkte seinen Blick.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book110_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book110_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..68e1613c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book110_DE.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Wenn du diese Zeilen liest, habe ich mich bereits auf eine Reise der Selbstfindung begeben.
+Ich bedauere es sehr, mich bei euch beiden nicht persönlich entschuldigen zu können. Ich hoffe einfach, dass ihr mir verzeiht.
+
+Seit mir der Dämonenbändiger im Traum erschienen ist, habe ich nicht mehr geschlafen. Meine Nächte habe ich damit verbracht, darüber nachzudenken, wie ich mein Gelübde umsetzen kann.
+
+Ich habe euch nicht nur hinters Licht geführt, ich habe auch noch die Träume und Hoffnungen derer ausgebeutet, die an mich geglaubt haben.
+Leute in Not werden oft schwach und dursten nach etwas, an das sie glauben können.
+Mit meinen Lügen habe ich ihnen falsche Erlösung gebracht, während ihre wahren Begehren immer größer wurden.
+
+Ich weiß, dass die Begehren der Menschen in jener längst vergangenen Ära noch anders waren, nicht so kompliziert wie heutzutage.
+Der Dämonenbändiger schulterte die Begierden der Bewohner von Liyue, als er selbst mit Dämonen zu kämpfen hatte.
+Mit seiner Maske verbarg er die Schwäche, die menschliches Verlangen mit sich brachte.
+
+Als falscher Adept bin ich es, der eine Maske tragen muss.
+Ein wahrer Adept trägt seine Maske nur im Kampf gegen Dämonen.
+Wenn ich eine Maske trage, um das Böse zu verbergen, das mein Herz verdorben hat ...
+Dann trägt der Dämonenbändiger die Maske, um seinen menschlichen Teil zu verbergen.
+Und doch trägt er die Maske eines Dämonenkönigs, auf dass er alle Dämonen unterwerfe ...
+
+Als ich all dies endlich realisiert hatte, wurde mir meine eigene Schuld bewusst und ich verstand, was es heißt, ein wahrer Adept zu sein.
+Ich machte mich auf diese Reise, über Berge und Hügel, um meinen Körper und Geist zu stärken. Nicht weil ich noch Hoffnung hatte, Vergebung für meine Sünden zu finden, sondern um das Recht zu verdienen, einer der Anhänger der Adepten zu werden.
+
+Ich habe bereits jemanden gebeten, das Geld, das ich von anderen erschwindelt habe, zurückzugeben. Ein paar Stücke befinden sich noch in meinem Besitz, aber ich brauche sie nicht mehr auf meiner Reise der Selbstreinigung. Bitte nehmt sie an euch.
+Der Passierschein meines Großvaters, bitte nehmt ihn, ich bin nicht länger würdig.
+Ich hoffe, dass ihr beiden immer bekommen möget, was euer Herz begehrt.
+ Sünder Wang Ping’an
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book111_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book111_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..50e7620eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book111_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+„In grauer Vorzeit, als die Leute sich versammelten, um das Land zu besiedeln, ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book112_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book112_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0abef913e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book112_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+„stieg eine Göttin, die Staub kontrollieren konnte, zu ihnen herab. Ihr Name war „Guizhong“ und sie herrschte über Tausende Meilen am Firmament.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book113_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book113_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2547165e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book113_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+„Diese Göttin brachte den Leuten die vier Mahnungen ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book114_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book114_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..38cef21b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book114_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+„Kurz darauf stieg ein weiterer Gott herab, der über die Geo-Kraft verfügte und Leute aus Liyue mit sich brachte. Zusammen beschützten diese zwei das Volk.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book115_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book115_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ff5119e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book115_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+„Und aus den ersten Silben ihrer beiden Namen wurde der Ort Guili getauft ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book116_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book116_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dae85ac1d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book116_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+„Krieg herrschte in der Guili-Ebene ... Schwarzer Staub verdunkelte den Himmel und Felsen zerbarsten in tausend Stücke ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book117_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book117_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..97877c494
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book117_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Guizhong-Mahnungen: „Lehre Weisheit, gebunden an Moral, mit starken Muskeln und vereint im Herzen. All dies fließt in der Guili-Stätte zusammen.“
+„Abschied von der Heimat fällt schwer. Ein Schatz liegt in Guili, zu dem die vier Guizhong-Mahnungen führen. Wenn künftige Generationen versuchen ihn zu finden, sollen sie sich zunächst an diesen Mahnungen messen.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book118_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book118_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..943386ecb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book118_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+- „Nunu“ scheint ein alltäglicher Gruß zu sein ... Er scheint keinerlei böse Absichten auszudrücken.
+
+Muhe ye!
+- Diese beiden Wörter scheinen positive Aufregung zu signalisieren.
+
+Ye dada!
+- Ein sehr direktes Lob. Scheint keinerlei negative Bedeutung zu haben.
+
+Ya yika!
+- Scheint ein negativ belegter Ausdruck zu sein, signalisiert Missbilligung dem Zuhörer gegenüber.
+
+Nini zido!
+- Ein sehr bedrohender Ausdruck.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book119_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book119_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..407bb32ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book119_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Ein stimulierendes hilichurlisches Gedicht
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book11_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book11_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa25f7c99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book11_DE.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+„Warum lernst du überhaupt die Sprache der Menschen?“
+Dies fragte ich den jungen Fuchs.
+Er antwortete mir lachend in der Sprache der Menschen,
+„Natürlich damit ich mich mit den Menschen anfreunden kann, sobald ich einer bin.“
+„Warum willst du dich denn mit den Menschen anfreunden?“
+Als fragte ich ihn etwas Trauriges, senkte er seinen Blick.
+„In den Wäldern weit hinten sah ich einen kleinen Jungen.“
+Ganz in Grau, seine Augen und sein Blick die eines Wolfs, fügte er hinzu,
+„Damals hatte ich gerade den Zauber der Füchse gelernt und war ganz aufgeregt. Auf zwei Beinen tapste ich munter durch das hohe Gras. Dennoch war ich nicht so groß wie ein Mensch. Deshalb konnte ich nicht das Gleiche sehen oder riechen wie ein Mensch.“
+„Du kannst dir sicher vorstellen, was dann passiert ist. Ich habe gemerkt, dass ich mich verlaufen hatte.“
+Bedrückt erinnerte er sich an diese Begebenheit.
+Damals lief er immer weiter bis zu einem Wald, wo er auf Monster traf.
+Als er dachte, das wäre es für ihn gewesen, sprang ein Junge, der aussah wie ein Wolf, aus dem Gebüsch und vertrieb die Monster. Danach verschwand er wieder, ohne ein Wort zu sagen, im Wald.
+„Wenn ich ein Mensch wäre, dann könnte ich in seiner Sprache sprechen, ihn suchen und sein Freund werden!“,
+sagte der junge Fuchs freudig.
+Ich musste ihn einfach fragen,
+„Bin ich denn nicht dein Freund?“
+Der junge Fuchs antwortete mir in einem ernsthaften Ton,
+„Mama sagt, du bist mein Lehrer. Schüler und Lehrer können keine Freunde sein. Das zu sagen, wäre aber unhöflich.“
+Verschämt neigte er den Kopf und dachte nach. Sein Schwanz wedelte durch den Löwenzahn. Diese Frage bereitete ihm Kopfzerbrechen.
+„Ich weiß!“,
+sagte er plötzlich.
+„Wenn ich dir etwas beibringen könnte, wäre ich auch ein Lehrer.“
+„Wenn wir beide Lehrer wären, könnten wir auch Freunde sein.“
+Wenn auch etwas ungeübt, so nutzte er die Sprache der Menschen fleißig, um sich so gut wie möglich auszudrücken.
+„Mein Lehrer, ich würde dir gern Zauber beibringen, die nur ich kenne.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book120_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book120_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b82b11cd8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book120_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Ein elegantes hilichurlisches Gedicht
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book121_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book121_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..40610f9ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book121_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Im wasserfallgleichen Mondlicht sprach ein tränenerfüllter Junge seinen Wunsch am Brunnen aus.
+Eine Fee von weit her, die sich in dem Brunnen niedergelassen hatte, hörte den Wunsch des Jungen.
+
+Wasserfeen wissen nicht, was Erinnerungen oder tiefe Träume sind. Sie sind geboren aus Wasser, gestaltlose Nachkommen der Engel.
+Als die Fee daher das Schluchzen des Jungen vernahm, wurde sie neugierig und begann, sich für das Leben des Jungen zu interessieren.
+Die stille Fee streckte ihre formlosen Glieder aus und mit der Kühle einer Morgenbrise streichelte sie dem Jungen über seine Stirn und Wangen.
+
+Erschrocken von der plötzlichen Berührung blickte der Junge auf und der Fee ins Gesicht.
+„Kannst du mir meinen Wunsch erfüllen?“, fragte der Junge hoffnungsvoll.
+Die Fee war nicht sicher, wie sie darauf reagieren sollte, denn sie konnte nicht sprechen. Dennoch nickte sie mit ihrem Kopf.
+Zufrieden zog der Junge davon.
+
+Er konnte nicht ahnen, dass die Fee ebenfalls ganz allein ihr Dasein fristete und sie bereits viel von ihrer Weisheit verloren hatte.
+Als etwas Quellwasser in ihren Brunnen lief und sie den Mond schwach darin erkennen konnte, kamen ihre Sprache und Erinnerung langsam zurück.
+Neugierig untersuchte sie die Umgebung, da sie wieder mehr wahrnehmen konnte. Sie ging einen Bund ein mit dem Fuchs und dem Beeren stehlenden Eichhörnchen und blickte finster zum dunklen Himmel hinauf.
+
+Der Junge hatte auch ein befriedigendes Gefühl in seinem Herzen.
+Aber so ganz allein in dieser Welt hatte sie keine Möglichkeit oder Macht, ihm seinen Wunsch zu erfüllen.
+Wenigstens jedoch konnte sie seinen Schmerz teilen, indem sie Kraft aus ihrem Leben zog.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book122_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book122_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e03180ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book122_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Als er das Spiegelbild des Mondes sah, sprach er sich seine Sorgen vom Leib.
+Die Fee lernte vieles von seinen Worten.
+Im Gegensatz dazu wurde er von ihrem Schweigen in seinem Glauben bestärkt.
+
+So langsam begann die Fee zu verstehen, dass es Gutes auch außerhalb des Mondlichts gab und Dunkelheit mehr ist als nur Wolken, die das Licht verdecken.
+Der Junge erzählte ihr von Wäldern und Bäumen, Städten und Mauern und teilte mit ihr Freud und Leid.
+Je mehr sie ihm zuhörte, desto mehr verliebte sie sich in diese fehlerhafte Welt, in die sie vom Schicksal geworfen wurde.
+
+Jedes Mal, wenn der Junge frustriert war über seine Machtlosigkeit, beruhigte ihn die Fee und wischte ihm die Tränen weg. Sie verstand die Welt außerhalb des Brunnens immer besser.
+Die Tränen des Jungen flossen in ihr Wasser und die Fee reinigte sie für ihn, sodass sie zu süßem Nektar wurden, der ihn beruhigte. Der Junge wurde immer heiterer und besuchte die Fee sogar in seinen Träumen.
+
+Jedes Mal, wenn das passierte, lächelte die Fee nur und schlief selig weiter in ihrem Mondlichtbrunnen.
+Der Tau der Fee erfrischte die Träume des Jungen und die Träume des Jungen erfrischten die Seele der Fee.
+In diesen Träumen erzählte die Fee dem Jungen Geschichten aus dem fernen Reich des Wassers. Sie sprach von ihrer saphirblauen Heimat, sie sang vom Heimweh im Exil und sie seufzte, da sie getrennt war von ihrer Vergangenheit. In diesen Träumen wurde der Junge zu demjenigen, der schweigend zuhörte, der über ihre Sorgen weinte und sich über ihr Glück freute.
+
+Und so, nach einiger Zeit, erlangte die Fee der Quelle von dem Jungen die Fähigkeit zu sprechen.
+Sie wurden gute Freunde, die alles miteinander teilten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book123_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book123_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd5759cc6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book123_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+In einer windstillen Nacht, als die Wasseroberfläche nicht länger vom Wind verzerrt wurde, wurde das Spiegelbild des Mondes ganz und der Junge hörte zum ersten Mal ihre Stimme.
+Feen sind sehr zarte, sensible Wesen und so war der Junge tief bewegt von ihrer eleganten, sanften Stimme.
+
+Aufgrund ihrer besonderen Fähigkeiten konnte sie durch seine Augen sehen, wie sehr er sich sehnte und welches Versprechen seine Lippen bald verlassen würde.
+
+Auf einmal bekam die Fee Angst.
+
+Sterbliche sind in der Blüte ihrer Zeit stark und mutig, aber sie sind auch vergänglich. Eines Tages würde auch er altern und seine kindliche Unschuld ihn verlassen. Würde er am Ende seines Lebens sein kindliches Versprechen verfluchen?
+
+Die Fee war rein und freundlich, aber sie verstand nichts von menschlicher Liebe. Sie kannte das Wunder menschlichen Lebens nicht und wusste nur so wenig über dieses Zeitalter. Die Angst vor Trennung lähmte sie fast.
+
+Was für Menschen Hingabe bedeutet, ist für Feen nur ein vergängliches Vergnügen.
+Und selbst die Macht einer Fee kann das Alter eines Geliebten nicht zurückdrehen.
+
+Die Fee konnte es nicht ertragen diesen Tag kommen zu sehen und so hielt sie seine Worte mit einem Kuss auf.
+Der Junge in seiner jugendlichen Naivität jedoch deutete dies als Annahme seines Versprechens.
+
+In jenem Moment schwor die Fee, ihn eines Tages zu verlassen.
+Und der Junge schwor, dass er immer an ihrer Quelle bleiben würde.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book124_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book124_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b37eca3bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book124_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Nach einer Weile wuchs der Junge zu einem stattlichen Mann heran, lernte neue Freunde kennen und machte viele Erfahrungen.
+Die Fee sang ihm erneut, wie sie es auch zuvor getan hatte, ihre zarten Elegien vor.
+
+Bis sie eines Tages die Quelle verließ und den Jungen nie wiedersah.
+Niemals wieder erhallte ihr Klang aus der Quelle. Niemals wieder wurde der Mond in der Quelle ganz.
+Die Fee realisierte auf einmal, dass sie, obwohl sie einen Platz gefunden hatte, wo sie hingehörte und vergängliches Glück erlebt hatte, dennoch allein war.
+
+Der Junge, der kein Junge mehr war, verstand ihre Motive nicht und gab sich selbst die Schuld daran.
+„Sie war wohl doch nur eine Fantasie aus meiner Kindheit.“
+Das dachte er sich, als er an der gurgelnden Quelle stand.
+
+Der Kuss jedoch war echt und das war auch der Wind, der mit seinem Haar gespielt hatte.
+Auf einmal wurde ihm bewusst, dass er, obwohl er viele neue Freunde getroffen und Abenteuer abgeschlossen hatte, am Ende doch allein war.
+
+Er kehrte wie einst in jungen Jahren zum Brunnen an der Quelle zurück, seine Tränen verzerrten das Spiegelbild des Mondes einmal mehr.
+Dieses Mal jedoch kam die Fee der Quelle nicht zum Vorschein.
+Rebellisch drehte sie sich um, gewillt, das Objekt einer kindlichen Fantasie zu sein, sie, ein fast unsterbliches Wesen, würde ihrem Geliebten nicht erlauben, sein Versprechen zu brechen.
+
+Der Legende nach mischen sich die Regentropfen, wann immer es regnet, in der Quelle mit den Tränen der Fee.
+Bis zu seinem Todestag glaubte der Junge ohne Zweifel in seinem Herzen an sein Versprechen.
+Traurigerweise glaubte die Fee, die vor ihren wahren Gefühlen geflohen war, nicht daran.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book125_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book125_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..843dea422
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book125_DE.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+Kätzchen
+Katzen sind gut, Katzen sind schlau. Katzen rufen oft Miau.
+Mit großen Augen starren sie, ihre Feinde rufen „Flieh!“
+
+Werkmeister Xiao
+Der Werftaufseher döste ein, schlummerte und grunzte fein.
+Aus der Ferne klingt er wie des Herrschers Flatulenz, von Nahem denkt man, ein Wildschwein macht sich einen faulen Lenz.
+
+Ein Blick aufs Meer
+Das Meer groß und weit, so blau es bringt mir Heiterkeit.
+Ein Boot mit Rudern, so viel wie ich zähle, es sieht fast aus wie eine Garnele.
+
+Erneuter Blick aufs Meer
+Tag für Tag blicke ich in die Ferne, bis meine Augen schwach werden und ich entferne.
+Jahr um Jahr schreib ich die Gedichte und niemand kennt sie, meine Geschichte.
+Immer wieder werden die Schiffe in See stechen wie mutige Fische, die das Meer durchbrechen.
+Wer die Worte des Dichters nicht ehrt, dem das Leben die Schönheit verwehrt.
+
+Straßen bei Nacht
+Ein entzückender Anblick ist das sternförmig arrangierte Licht der Lampen auf der Straße mit den vielen Leckereien.
+Die arme Changchang weint und schreit, es tut einem schon in den Ohren weh.
+
+Tianheng-Berg
+Der Tianheng-Berg, erhaben einer Mauer gleich, umringt Liyue wie eine schützende Hand.
+Monster, Banditen und anderer Abschaum könnten diese Mauer nicht überwinden!
+
+Frühling im Hafen
+Die Seidenblumen von Liyue, wie gewebt aus feinstem Material.
+Sie fühlen sich an wie Seide, duften aber wie echte Blumen.
+
+Allerlei Freuden
+Eingelegtes Allerlei ist viel zu salzig, eieiei.
+Nur einen Mund voll davon und ich schnappe nach Luft, so salzig ist es und es auch noch mufft.
+Frau Su sagt nur, das sei normal, soll ich mir suchen ein andres Mahl.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book126_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book126_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book126_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book127_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book127_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7bfa3433
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book127_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book128_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book128_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7419b9edc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book128_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha.
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book129_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book129_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8a9b5357
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book129_DE.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+Dieses Handbuch ist ein Leitfaden über die Kernprinzipien der Ritter des Ordo Favonius. Ritter sollten den Inhalt dieses Handbuchs sorgfältig lesen und sich in ihrem Leben und Wirken strikt an die darin beschriebenen Standards halten und den Menschen in Mondstadt als vorbildliche Ritter dienen.
+
+Als Mitglied des Ordo Favonius obliegt es uns, die eigentliche Verkörperung der drei Tugenden des Rittertums zu sein: Bescheidenheit, Ehrlichkeit und Selbstbeherrschung. Dies sind die drei Säulen der Freiheit in Mondstadt. Denk immer daran, dass Freiheit nicht ohne die Unterstützung durch Verantwortlichkeit existieren kann.
+
+Die direkte Verkörperung dieser Werte findet sich natürlich im täglichen Reden und Handeln. Daher skizziert dieses Handbuch Verhaltensstandards und Sprachgebrauchsvorschriften, die alle möglichen Szenarien abdecken sollen, denen man im Dienst begegnen kann.
+
+1.
+Ein Ritter muss jederzeit Wachsamkeit praktizieren und darf eine potenzielle Bedrohung für Mondstadt niemals auf die leichte Schulter nehmen. Wenn du darauf aufmerksam gemacht wirst, dass ein Bürger von Mondstadt in Not ist, musst du ihm unverzüglich und bereitwillig zu Hilfe kommen, denn es ist die grundlegende Pflicht des Ordo Favonius, den Menschen von Mondstadt zu Diensten zu sein.
+
+2.
+Bei der Begrüßung eines reisenden Händlers aus einem fernen Land ist darauf zu achten, angemessenen Respekt und Höflichkeit auszudrücken. Misstrauen oder Feindseligkeit darf keinesfalls zum Ausdruck kommen, ganz gleich, wie verdächtig der Reisende erscheinen mag.
+
+Angemessene Sprache, ein Beispiel:
+„Willkommen in Mondstadt, fremde aber ehrwürdige Reisende und Gäste! Bitte gebt eure Identität und beabsichtigtes Reiseziel an. Die Ritter des Ordo Favonius sind hier, um für eure Sicherheit zu sorgen.“
+* Bitte beachten: Immer die korrekte Anrede wählen.
+
+Verbotene Ausdrucksweise:
+1. „He du! Stehen bleiben! Verdächtiges Pack!“
+2. „Willkommen in der Stadt des Hirtengesangs und Windes, außerirdische Wilde.“
+* Bitte berücksichtigen: Unter keinerlei Umständen sind vulgäre Sprache und Anreden anzuwenden, die Gäste verwirren könnten.
+
+3.
+Mitgliedern der Öffentlichkeit darf man niemals mit einer Haltung der Lässigkeit oder Apathie begegnen. Ein verantwortungsbewusster Ritter muss immer bereit sein, sowohl Schwert als auch Schweiß um des Volkes willen zu opfern. Dementsprechend muss man während Zeiten der Ruhe, Erholung oder relativer Inaktivität eine ritterliche Gesinnung bewahren und bereit sein, sich jederzeit wieder voll und ganz in die Arbeitswelt einzumischen.
+
+Angemessene Sprache, ein Beispiel:
+1) (Ruhezeiten) „Ich werde nach bisher unentdeckten Sicherheitsproblemen in Mondstadt suchen, denn als Ritter habe ich die Pflicht, Mondstadt jederzeit zu beschützen.“
+2) (Kommunikation unter Einwirkung alkoholischer Getränke) „Als Ritter muss ich alle notwendigen Bedürfnisse der Bewohner von Mondstadt kennen.“
+* Bitte beachten: Niemals faulenzen, auch wenn gerade nicht viel zu tun ist.
+
+Verbotene Ausdrucksweise:
+1) (Aktiv im Dienst) „Wenn man mehr Apfelwein hätte als man trinken kann ...“
+2) (Nicht im Dienst) „NOELLE!“
+* Nicht vergessen: Der amtierende stellvertretende Großmeister hat Noelle angewiesen, alle arbeitsscheuen Ritter, die versuchen, ihre bestehenden Pflichten an sie zu delegieren, unverzüglich zu melden. Es versteht sich von selbst, dass dieses Verhalten völlig inakzeptabel ist. Strafen für Verstöße werden in Form von gekürztem Urlaubsgeld und/oder Gehaltsabzügen verhängt. Man überlegt sich also besser zweimal, ob man sich vor seinen Pflichten drückt und ob die Konsequenzen es wert sind.
+
+4.
+Obwohl die Ritter den wichtigen Platz des Weins im kulturellen Erbe Mondstadts respektieren, wird erwartet, dass sich die Ritter in Bezug auf ihren Alkoholkonsum in angemessener Weise selbst kontrollieren. Es ist nicht erlaubt, während des Dienstes betrunken zu sein, und es ist strengstens verboten, den Alkoholkonsum von Minderjährigen zu fördern oder zu erleichtern.
+* Bitte beachten: Rittern des Ordo Favonius, die noch nicht das gesetzliche Trinkalter erreicht haben, ist der Alkoholkonsum strengstens untersagt. Dementsprechend müssen Minderjährige beim Betreten von Tavernen und anderen Räumlichkeiten, in denen Alkohol ausgeschenkt wird, stets von einem erwachsenen Ordensmitglied begleitet werden.
+
+5.
+(Vor Kurzem hinzugefügt) Aufgrund der jüngsten Zunahme von Fatui-Aktivitäten in der Stadt werden alle Ritter daran erinnert, dass es verboten ist, Einzelheiten über Angelegenheiten, die die Operationen und den strategischen Einsatz der Ritter des Ordo Favonius betreffen, an Personen von außerhalb der Organisation weiterzugeben, solange diese nicht im aktiven Dienst des Ordens stehen.
+
+6.
+Im Falle eines mondstadtweiten Notfalls wird von den Rittern des Ordo Favonius erwartet, dass sie mit gutem Beispiel vorangehen und schnellstens handeln, um Menschenleben und Eigentum zu schützen. In Krisenzeiten, wenn Menschen mit Fragen an Ritter herantreten, ist es wichtig, ihnen klar und ruhig zu antworten und sie daran zu erinnern, dass ihre persönliche Sicherheit jederzeit Vorrang hat.
+
+Angemessene Sprache, ein Beispiel:
+1. „Bitte mach dir keine Sorgen. Die Ritter des Ordo Favonius werden ihr Bestes geben, um Mondstadt zu beschützen!“
+2. „Nicht in Panik verfallen, wenn Gefahr unmittelbar bevorsteht. Bedecke den Kopf mit beiden Händen und duck dich, um die lebenswichtigen Teile zu schützen. Bring dich dann auf Anweisung des Ordens hin schnell und geordnet in Sicherheit.“
+3) (Vor Kurzem hinzugefügt) „Bürger, seid versichert, dass die Ritter des Ordo Favonius, auch wenn Großmeister Varka derzeit nicht in Mondstadt ist, gut ausgerüstet sind, um mit dieser Krise schnell und gekonnt umzugehen.“
+* Nicht vergessen: Dieser Abschnitt gilt nur im Falle der Abwesenheit des Großmeisters.
+
+Verbotene Ausdrucksweise:
+1) „Noch nie musste ich mit solch einer Situation umgehen ...“
+2) „Eine Katastrophe dieses Ausmaßes ... da kann selbst der Orden nichts ...“
+* Nicht vergessen: Selbst in extremen Fällen, in denen die Krise tatsächlich von einer Art ist, wie es sie noch nie zuvor gegeben hat, ist es unerlässlich, dass man vor der Öffentlichkeit nicht überwältigt erscheint und nichts tut oder sagt, was die Fähigkeiten der Ritter des Ordo Favonius infrage stellen könnte.
+
+7.
+Beim Begrüßen von Reisenden aus der Ferne sollte man sich so gastfreundlich wie möglich benehmen. Man sollte sie über die Standorte wichtiger Läden und Dienstleistungsanbieter informieren, beliebte Reiseziele und Sehenswürdigkeiten empfehlen und ihnen jede weitere Unterstützung zukommen lassen, die sie benötigen.
+
+Angemessene Sprache, ein Beispiel:
+1. „Wenn du das erste Mal hier bist, empfehle ich dir die Kathedrale von Mondstadt.“
+2. „Wenn du erschöpft bist und dich ausruhen möchtest, kannst du zur „Engelsgabe“ gehen und den berühmten Wein von Mondstadt probieren.“
+
+8.
+Die Tugenden der Bescheidenheit und Aufrichtigkeit sollten auch im Verhältnis zu Kollegen und Partnern nicht vergessen werden. Demut und Ehrlichkeit sollten im Beisein der eigenen Kollegen gewahrt werden. Die Brüderlichkeit und Solidarität der Mitglieder des Ritterordens ist die stärkste Waffe des Ordo Favonius.
+
+Angemessene Sprache, ein Beispiel:
+„Das war wundervoll, noch nie hatte ich solch einen erfüllenden Kampf!“
+* Daran denken: Niemals die Stimme zu sehr anheben, nur so weit, um Respekt und Freundschaft auszudrücken.
+
+9.
+Als Wächter von Mondstadt, welche als Schutzschild des Anemo-Archons dienen, müssen die Ritter des Ordo Favonius ein Beispiel vorgeben, dem andere folgen sollen. Unter keinen Umständen darf ein Ritter jemals gegen die Regeln und Vorschriften von Mondstadt verstoßen. Wenn nach einer Schadensfeststellung erkannt wird, dass ein Ritter öffentliches Eigentum (oder das Privateigentum eines Mondstädter Bürgers) beschädigt hat, während er nicht im Dienst war, wird ein Betrag in Höhe des verursachten Schadens vom Gehalt und/oder Bonus des betreffenden Ritters abgezogen. Ritter, die zum Zeitpunkt des Verstoßes minderjährig sind und deshalb keinen formellen Lohn erhalten, werden anstelle einer Geldstrafe mit Einzelhaft bestraft, wobei die Dauer der Haft nach der Schwere des Verstoßes zu bestimmen ist.
+* Beachten: Die Fische und andere Wasserlebewesen in den Seen und Flüssen von Mondstadt gelten als öffentliches Eigentum und dürfen als solches unter keinen Umständen gestört oder verletzt werden!
+
+10.
+Die Ritter des Ordo Favonius sollten stets wachsam bleiben und im Umgang mit Fremden die gebührende Vorsicht walten lassen. Auch im Umgang mit nicht feindlich Gesinnten sollte ein Ritter dem Fremden seine Rechte und Pflichten als Außenstehender erläutern und ihm die Regeln und Gebräuche von Mondstadt in einer ausdrucksstarken, aber umgänglichen Weise erklären.
+* (Vor Kurzem hinzugefügt) Besondere Aufmerksamkeit ist erforderlich, wenn es sich um Gastdiplomaten aus anderen Ländern handelt, deren Tätigkeit Anlass zur Besorgnis gibt.
+
+11.
+Um Zwischenfälle mit Windgleiter-Nutzern zu vermeiden, sollten Ritter des Ordo Favonius auch den Aktivitäten in der Luft in der gesamten Region große Aufmerksamkeit schenken. Die Ritter sind verpflichtet, stichprobenartige Überprüfungen der Benutzer von Windgleitern durchzuführen und sicherzustellen, dass die darin enthaltenen Angaben aktuell und gültig sind. Sollten illegale Luftaktivitäten innerhalb der Stadt bemerkt werden, muss der Täter lauthals angeschrien werden und aufgefordert werden, den Flug sofort einzustellen. Sollte er sich dem nicht fügen, müssen weitere Maßnahmen ergriffen werden, um die Situation zu deeskalieren.
+* Bitte beachten: Selbst wenn der gestellte Täter mit seinem Windgleiter ein Mitglied des Ordo Favonius ist, ist dies kein Grund für Nachsicht. Es besteht uneingeschränkte Befugnis, dem Täter den Flugschein zu entziehen, wenn dies als angemessene Vorgehensweise erachtet wird.
+
+
+Anhang: Glossar der Begriffe des Ritterordens
+
+1) Ritterliche Werte
+Bezieht sich auf die drei Kerntugenden Bescheidenheit, Ehrlichkeit und Selbstbeherrschung, die von den Rittern des Ordo Favonius verfochten werden. Die drei Tugenden verstärken sich gegenseitig und werden als ein Kollektiv behandelt. Die Ritter müssen sich zu jeder Zeit in Übereinstimmung mit diesen Tugenden verhalten.
+
+2) Höfliche Ausdrucksweise
+Bezieht sich auf die verschiedenen Ehrentitel, mit denen Mitglieder der Öffentlichkeit, darunter auch Besucher von Mondstadt, angesprochen werden. Als öffentliche Diener der freien Menschen von Mondstadt und Gastgeber für andere Menschen von außerhalb der Grenzen wird von uns erwartet, dass wir bei allen Begegnungen aus Höflichkeit die entsprechende Anrede verwenden. Eine Ausbildung in Etikette ist für alle dienenden Ritter obligatorisch.
+
+3) Pflichten
+Bezieht sich auf unsere Verantwortung, den Menschen in Mondstadt zu dienen und die Freiheit von Mondstadt zu verteidigen. Offiziell ernannte Ritter des Ordo Favonius sollten es unterlassen, leichtfertig oder respektlos über ihre Verantwortung oder ihre Ehre als Ritter in ihrem täglichen Leben zu sprechen, um die Würde des Ansehens unserer Organisation zu wahren.
+
+4) Gott des Windes
+(Vor Kurzem hinzugefügt) Der Anemo-Archon Barbatos ist der Gott des Windes und des Gesangs, der Großvater und Hüter der Freiheit von Mondstadt und derjenige, an den die Menschen dieses Landes glauben. Als Organisation folgen die Ritter des Ordo Favonius dem Willen des Anemo-Archons. Das bedeutet, dass wir sogar bereit sein müssen, in den Krieg zu ziehen, falls die Freiheit von Mondstadt bedroht sein sollte.
+* Es muss noch zusätzliches Material zu diesem Abschnitt hinzugefügt werden. Mehrere Mitglieder des Ritterordens und sogar der Kathedrale scheinen überhaupt nicht an den Anemo-Archon zu glauben.
+
+5) Die Fatui
+Diplomaten und andere Agenten von Snezhnaya sind hier in Mondstadt stationiert. Ihnen wird innerhalb unserer Grenzen diplomatische Immunität gewährt. Ihre Aktivitäten jedoch sind von Geheimnissen und Täuschungen umhüllt und ihre Absichten sind bisher unklar.
+* Warnung: In der Nähe von Mitgliedern der Fatui sollte man stets wachsam bleiben. Sollten verdächtige Aktivitäten beobachtet werden, müssen diese sofort dem Hauptquartier gemeldet werden. Persönliche Sicherheit sollte aber zu keiner Zeit vernachlässigt werden.
+
+6) Orden des Abgrunds
+Eine uralte, geheimnisvolle Gruppe von Feinden Mondstadts aus dem Abgrund. Niemand weiß, woher sie gekommen sind oder was sie wirklich suchen und begehren. Gelegentlich werden sie gesichtet, wie sie in der Nähe von Mondstadt Unruhe stiften.
+* Mitglieder des Ordens des Abgrunds sind hochgefährlich. Wenn man einem solchen Feind begegnet, sollte man äußerst vorsichtig sein und dem Hauptquartier so schnell wie möglich seinen Standort und seine Aktivität melden.
+
+7) Dvalins Ruinen
+(Vor Kurzem hinzugefügt) Nordwestlich von Mondstadt gibt es einige Ruinen. Legenden besagen, dass sie einmal eine Stadt waren, in der ein Tyrann von seinem Turm aus herrschte. Seit Kurzem sind sie jedoch von Dvalin besetzt, der dort Schutz sucht. Daher der Name „Dvalins Ruinen“.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book12_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book12_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a38ae9124
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book12_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+„Mein Lehrer, ich würde dir gern Zauber beibringen, die nur ich kenne.“
+Wenn auch etwas ungeübt, so nutzte er die Sprache der Menschen fleißig, um sich so gut wie möglich auszudrücken und mein Freund zu werden.
+Er pflückte eine Pusteblume.
+„Löwenzahn, Löwenzahn, fliege mit dem Wind in die Ferne“,
+sang der junge Fuchs.
+Dann blies er einmal kräftig und die Samen des Löwenzahns flogen davon. Daraufhin sagte er ernst,
+„Auf diese Weise können deine Wünsche bis zum Gott des Windes gelangen.“
+In diesem Moment kam eine Brise auf und zog viele, viele Pusteblumen mit sich.
+„Siehst du? Der Gott des Windes hat meinen Wunsch erhört“,
+rief er voller Freude.
+„Was hast du dir denn gewünscht?“
+„Natürlich dass wir Freunde werden!“
+Plötzlich senkte er seinen Kopf.
+„Es muss anstrengend sein, ihm deine Sprache beizubringen. Wir Füchse haben keine Münder wie ihr Menschen.“
+Die Füchsin muss gekommen sein, als wir uns noch unterhielten. Ihre Augen glichen einem tiefen See, dessen Boden nicht zu erkennen war. Getroffen von diesem Blick versteckte sich der kleine Fuchs leise hinter dem Löwenzahn.
+„Bald wird er die Sprache der Menschen beherrschen.“
+So dachte ich bei mir.
+„Bald wird er die Sprache der Menschen beherrschen,“
+sagte sie leise.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book130_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book130_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b581a6b70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book130_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+- Aufkommende Flut -
+Als der Mond hell am Firmament schien, stimmte man auf dem Schiff den Gesang an.
+
+Es war einmal ein gewaltiges Schiff, das im Hafen von Liyue vor Anker gehen sollte. Sein Kapitän war ein Mann, dessen Gewerbe es war, schreckliche Ungeheuer aus den Tiefen der Meere aufzuspüren. Er war bekannt als der „Schipper“.
+Der Rumpf des Schiffes war mit Skeletten von Ungeheuern aus dem Meer geschmückt, ein unmissverständliches Zeichen für den furchtlosen Willen des Kapitäns. In den Kabinen der Besatzung wurde jedoch nur selten von der Jagd auf die Kreaturen der Tiefe gesprochen. Es ist nicht so, dass die Seeleute nicht in ihrem Ruf schwelgten und mit ihren Errungenschaften prahlten, aber Jahrhunderte der Navigation durch die gnadenlose See hatten sie gelehrt, dass die Lieder von Blut und Wasser das größte Pech von allen mit sich brachten.
+
+Mit dem Schwert in der Hand segelte der Schipper durch die Gewässer, navigierte an felsigen Riffen entlang und stürzte sich in aufkommende Unterströmungen. Furchtlos befehligte er sein Schiff, um sich dem Tosen von Sturmböen und Seeungeheuern gleichermaßen zu stellen. Die dunklen Welten, die unter dem trüben Wasser lagen, waren wie grenzenlose Jagdgründe. Jedes Monster, das es wagte, die ruhigen Gewässer aufzurühren, wurde letztendlich zur nächsten Trophäe, die an der Seitenfläche des Schiffes hing.
+
+Aber der Kapitän kannte nur Wind und Wellen und schien das bittersüße Leben der einfachen Leute nie zu begreifen. Denn er beschäftigte sich sein ganzes Leben lang mit der Suche und der Jagd, begleitet nur von der salzigen Meeresbrise und den dumpfen Rufen der Wale aus der Tiefe. Die Besatzung fürchtete ihn mehr, als sie ihn verehrte, sie ging immer vorsichtig mit ihm um, als ob sie versuchte, sich aus dem Gewirr von Algen zu befreien. Das Schiff des Kapitäns segelte lautlos vorwärts, unbeeindruckt von der gefährlichen Meeresstrecke, die vor ihm lag.
+
+Nur die Jungfrau, die stets oben auf dem hoch aufragenden Bug saß, konnte den Blicken des Kapitäns jemals einen Schimmer von Weichheit entlocken. Sie war sein Navigator, verzaubert vom Gesang der Gezeiten und dem Gesang der Wale, die das Schiff durch Wind und Wellen zu den von Ungetümen heimgesuchten Gewässern führten.
+
+Diese Jungfrau am Steuerrad bot dem Meer ihre Lieder dar und zollte ihm Respekt durch jeden Wind und jede Brise ...
+
+„Lausche mit mir dem Gesang der Wale, lausche den Wellen der Brandung.
+Wenn die See und Winde günstig stehen, so setzen wir Segel in die weiten Meere.
+Ich bitte die längst von uns gegangenen Götter und meinen alten Meister,
+lasst mich die verworrenen Ströme voraus in die Karten der Ewigkeit zeichnen,
+sodass keine verlassene Seemannsseele mehr in den Abgrund fahren muss.“
+
+Der Chor der Mannschaft wich den brüllenden Befehlen des Schippers, der prompt alle Hände zum Auslaufen aufrief. Das mächtige Schiff verließ langsam den Hafen und machte sich auf den Weg, um beim ersten Schimmer der Morgendämmerung am Horizont zu versinken.
+
+So begann jede Ausfahrt, jeden Tag aufs Neue.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book131_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book131_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e9353b93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book131_DE.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+- Stürmische Brandung -
+„Komm mit mir in den nassen Abgrund und lausche dem Murmeln der Tiefe.
+Wenn nur der Wind und die Wellen uns wohl gesonnen sind, segeln wir gen Malstrom.
+Ich vernehme das Schimpfen meines alten Meisters und wie sie ihren Nachkommen nur das Beste wünscht:
+Mögen sie navigieren durch Wellen und Sturm,
+erlegt von Harpunen der Helden soll das Untier endlich seinen letzten Gegner treffen.“
+
+Sogar in den heftigsten Sturmböen hörten ihre ständigen Shanties nie auf. Die Stimme des Mädchens harmonierte mit den tosenden Wellen, führte den Skipper über tödliche Strömungen und segelte kühn auf das Auge des Sturms zu, wo das Seeungeheuer lauernd lag.
+
+Durch den Strudel, der von Blitzen und Wasserspeiern noch zusätzlich angefacht wurde, schob sich das Schiff weiter nach vorn in die tückischen Gewässer des Monsters. Blitze enthüllten die Silhouette des Kapitäns, der furchtlos nach seinem Schwert griff.
+
+Dem starren Blick des Kapitäns folgend, konnte die Besatzung nur eine alpine Form erkennen, die von dichten Wolken überschattet war. Die massive Gestalt, die in der Ferne schlich, war der Körper der Bestie. Die einst furchterregenden Skelette, die vom Schiff hingen, schienen nun wie unschuldige Jungen zu sein, verglichen mit der furchterregenden Silhouette, die sich vor ihnen ausbreitete wie eine Bergkette in der Mitte des Soges.
+
+Auf das brüllende Kommando des Kapitäns hin feuerte die Besatzung eine Breitseite nach der anderen mit riesigen Armbrüsten und entfesselten damit ihre Todesängste und Wahnvorstellungen über den massiven Körper, den sie wie eine turmhohe Mauer vor sich beschossen. Das Sperrfeuer der Kanonenkugeln und Stachelharpunen hinterließ grausame Wunden auf dem Körper der Bestie.
+
+Das Seeungeheuer heulte vor Schmerz heftig auf, stürzte sich unter die riesigen karminroten Wellen, bevor es mit aller Kraft auf den Schiffsrumpf schlug. Das Schiff kenterte beinahe aufgrund der Kraft des Aufschlags und purpurne Wellen schlugen über Deck. Die Matrosen wurden von den fauligen Strömen der Bestie durchnässt, während sie die Götter der Elemente verfluchten und den Körper der Bestie mit Steinen und geschärften Speeren weiter durchbohrten.
+
+Der skrupellose Skipper hatte noch nie vor einem Gegner zurückgeschreckt, den ihm das Schicksal auf den Leib geschrieben hat. Auf das donnernde Brüllen der schrecklichen Bestie antworteten die Lieder der Jungfrau auf ihrem Bogen. Das Schiff manövrierte um das Ungeheuer herum, fuhr über die sich drehenden Sturzbäche und antwortete auf scharfe Fangzähne und Stacheln der Bestie mit Katapulten, Harpunen, Schleudern, um ihrer Furcht und Wut Luft zu machen.
+
+Nachdem der Körper des Ungeheuers von Wunden durchzogen und fast alle Tentakel und Klauen abgetrennt worden waren, war auch das Schiff des Kapitäns zu nicht mehr als einem schwimmenden Rumpf reduziert worden. Die Hälfte der Schiffsmasten war gefallen, die Hälfte der Geschütze außer Gefecht gesetzt und die Hälfte der Besatzung als Abendessen für das Monster missbraucht worden. Sogar das kostbare Schwert des Kapitäns war in zwei Teile gespalten worden. Dies war ein Kampf, den man nicht gewinnen konnte, so wie, wenn ein kleines Kind einen Erwachsenen herausfordert.
+
+Das verletzte Monster wusste sehr wohl, dass sein Gegner keine Bedrohung mehr darstellte. In dem Verlangen, das Schiff zu verschlingen, das nun tot im Wasser lag, stieg es an die Oberfläche und entblößte sein klaffendes Maul.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book132_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book132_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd9556a60
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book132_DE.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+- Eintretende Ebbe -
+Der Mond war bereits in dunkle Wolken gehüllt, der Gesang jedoch verstummte nicht.
+
+Die Oberfläche des Wassers wurde unheimlich still, während der Rest des Schiffs langsam auf den Abgrund zu trieb.
+Das massive, spiralförmige Maul des Monsters lag weit geöffnet unter der Wasseroberfläche und aus seinem Inneren drang ein grollendes Knurren. Das Monster begnügte sich mit seiner Beute und öffnete seine in Riff-Gestein und Korallen verkrusteten Augenlider, um Zeuge der letzten Momente eines weiteren Gegners zu werden, der es unterschätzt hatte. Die massiven Augen des Monsters offenbarten dem sterbenden Skipper ihren gebrechlichen Blick.
+
+Plötzlich sah Skipper eine unglaubliche Gelegenheit und hinter den kleinen Augen der Bestie lag ein Herz, noch dunkler als der Abgrund selbst.
+Ein letzter Blitz erschien oben am Himmel und erhellte das Schiff, als er sich zwischen den wirbelnden Reißzähnen des Monsters in zwei Teile spaltete und unter einem Nebel von Splittern verblasste. Sogar die Schreie vom Kiel wurden von den Wellen ertränkt.
+
+Und dann wurde es wieder dunkel, bis das wütende Brüllen des Monsters erneut über den schwarzen Wassern ausbrach.
+
+Der Schipper stieß sein abgetrenntes Schwert immer wieder in das Auge des Ungeheuers, bis er von schmutzigem, blutigen Wasser umgeben war, als sein Schwert endlich im zerplatzten Augapfel des Ungeheuers stecken blieb.
+Er kämpfte weiterhin mit allem, was er hatte, setzte seine Fäuste, Zähne und Nägel gegen die Bestie ein, aber die vielen tausend Reißzähne der Bestie verschlungen ihn doch letztendlich.
+
+Eine bekannte Melodie erklang plötzlich begleitet von einer salzigen Brise und das Untier hielt inne.
+
+„Sing mit mir, ein Abschied an die See, mein liebstes Lied.
+Wenn Meer und Winde günstig stehen, so weiß ich, mein Ende ist nah.
+Mein Kapitän, er ruft mich zurück dorthin, wo ich herkam.
+Vergiss nie den Kapitän und summ diese Melodie.
+Eines Tages wirst du mich wiederfinden in den Tiefen des Abgrunds ...
+Aber vielleicht bist du ja schon längst dort, verschlungen vom Strudel der Meere.“
+
+Die gigantischen Tentakel der Bestie brachen aus dem Wasser hervor und schlängelten sich wie turmhohe Säulen nach oben, aber die Jungfrau lag einfach nur auf dem Rücken schwimmend und sang inmitten des Aufruhrs. Selbst als sich die Tentakel eng um ihre Arme wanden, selbst als die scharfen Krallen ihre Haut durchbohrten und selbst als sie ihre Kleidung in Stücke rissen und sie in Fetzen auf dem Meer treiben ließen, sang sie dem Kapitän weiterhin ihr Abschiedslied.
+
+Allmählich wurde sie langsam von dem Untier in die Tiefe des schwarzen Meeres gezogen.
+
+In einer Zeit, in der das Meer von unvorhersehbaren Katastrophen beherrscht wurde, sterben Menschen, die auf den Wellen leben, jeden Tag.
+Der Schipper erwachte und fand sich auf dem Deck eines unbekannten Handelsschiffes wieder. Nachdem er sein Schiff und die gesamte Besatzung verloren hatte, blieb ihm nur ein mit Wunden übersäter Körper und ein alter Traum, in dem er an ein himmlisches Seemannslied erinnert wird.
+
+„Wenn das Meer und die Winde günstig stehen, werde ich aufs Meer hinausfahren und sie rächen, o Jungfrau, vertieft in den Gesang der Gezeiten ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book133_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book133_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fea5bf7c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book133_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Es ist bekannt, dass der Lawrence-Klan eine noble Aristokratenfamilie mit beachtlichem Einfluss war.
+Die Aristokraten taten nichts Produktives zum alltäglichen Leben oder Allgemeinwohl bei, sondern unterdrückten das niedere Volk, um ihren luxuriösen Lebensstil zu finanzieren.
+Brutalität, Erpressung und Unterdrückung standen unter ihrer Regentschaft an der Tagesordnung.
+Selbstverständlich war das gewöhnliche Volk gegen die Gier und Grausamkeit der Aristokraten, waren aber zu schwach, um sich dagegen öffentlich auszusprechen.
+
+Der junge Dietrich war von Geburt an ein Aristokrat.
+In seinem zarten Alter hatte er noch keine beklagenswerten Verbrechen begangen. Tatsächlich war seine Schwertkunst in den adligen Kreisen sogar außergewöhnlich.
+Wenn man etwas finden wollte, worüber man sich auslassen könnte, wäre es wohl sein aufbrausendes Temperament und seine aberwitzige Vorstellung gewesen, dass sich die ganze Welt nur um ihn drehte. Solche Züge waren unter den Söhnen der Aristokratie natürlich nicht ungewöhnlich, also war es auch nicht von großer Bedeutung.
+Da er jedoch in den Lawrence-Klan geboren wurde, war es nur eine Frage der Zeit, bis er ebenfalls in die Reihen der üblichen Schurken eingezogen werden würde.
+
+Zu diesem Zeitpunkt beschloss der junge Kerl seine erste rücksichtslose Tat.
+Kurz zuvor hatte sich Dietrich entschlossen, den Diskurs des Großmagiers über die Elemente zugunsten von ein bisschen Unterhaltung außerhalb der Stadtgrenzen zu schwänzen. Als er sich durch die von einfachen Leuten bevölkerten Straßen drängte, fiel sein Blick auf ein junges Mädchen mit blonden Haaren und blauen Augen.
+Dietrich fehlten die Worte für die Gefühle, die in diesem Moment in seinem Herzen hervorsprudelten. Das Einzige, dessen er sich sicher war, war, dass sein Herz noch nie so laut oder so unkontrolliert in seiner Brust geklopft hatte.
+„So muss sich Mutter fühlen, wenn sie ihre Katze sieht.“
+Während Dietrich weiter in Gedanken versunken war, bewegte er sich unbewusst immer weiter auf sie zu.
+
+Sehr zu seinem Entsetzen hatte das junge Mädchen des einfachen Volkes noch nicht einmal mit der Wimper gezuckt. Selbst nachdem er seine Identität preisgegeben hatte, zeigte sie nicht das geringste Anzeichen von Interesse an ihm.
+Er war davon überzeugt, dass dieses gewöhnliche Mädchen einfach nicht wusste, was gut für sie war, und so beschloss er, sie bei Nachtanbruch davonzuschleppen.
+
+„Sobald ich sie habe, werde ich sie in einen Käfig stecken, genauso wie Mutter ihre Katze bestraft, wenn sie unartig war.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book134_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book134_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cfd48bc8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book134_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Das gewöhnliche Mädchen kam an einem schönen sonnigen Tag in die Stadt. Ihr langes goldenes Haar strahlte wie die Frühlingssonne und ihre blauen Augen funkelten wie die schimmernden Wellen in der Nachmittagssonne. Es ist schwer vorstellbar, wie ein solches Mädchen ganz allein von dem bereits von Ungeheuern befallenen Stadtrand hinein in die Stadt reisen konnte.
+
+„Sie als verdächtig zu bezeichnen, wäre nur eine Beleidigung ihrer Schönheit.“
+Dies rief der betrunkene Torwächter unter dem Geschrei der überfüllten Taverne. Sein Verdienst aus der Bewachung des Tors an diesem Tag war besonders großzügig, genug, um seinen Becher zumindest bis zum Morgengrauen zu füllen.
+„Du lässt dich doch nur von ihrer Schönheit bezirzen!“
+Der Mann neben ihm hatte es knallhart auf den Punkt gebracht.
+„Das stimmt gar nicht! Ich bin doch kein Lustmolch! Das ist es, woran ich wirklich interessiert bin!“
+Der Soldat zog seinen Geldbeutel aus der Tasche und kippte ein paar Münzen in seine Hand.
+„Du bist ein guter Kumpel und deswegen darfst du auch heute die Zeche zahlen!“
+„Alle Getränke auf mich! Aber werdet mir ja nicht nach einem Becher schon ohnmächtig!“
+...
+
+Die Gelehrte mit dem Namen Nottie hatte sich bereits gut in ihrem neuen Leben in der Stadt eingefunden.
+Nottie sprach in einer ruhigen, sanften Art und Weise. Schließlich zog ein Gerücht durch die Straßen, das besagte, wenn man tagsüber ein paar Worte mit Nottie wechselte, hätte man in der folgenden Nacht liebliche Träume.
+Abgesehen davon hat das neue Mädchen das Leben der Menschen in der Stadt in keiner Weise gestört. Schließlich hatten die Menschen nicht nur mit ihrem täglichen Leben zu kämpfen, sondern auch mit der ständigen Unterdrückung durch die Aristokraten.
+
+„Hach, ich habe mir immer gedacht, das Leben in der Stadt wäre einfach. So hätte ich es mir wirklich nicht vorgestellt ...“
+Als die Strahlen der untergehenden Sonne ihr Zimmer erfüllten, neigte sie ihren Kopf und legte ihn auf ihre Hände. Wie sie so neben dem Tisch saß, schienen ihre Finger um etwas zu kreisen. Ihre Worte flossen wie magischer Gesang mit der Kraft, die Menschen dazu zu bringen, fast alles zu glauben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book135_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book135_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..749682024
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book135_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Die Nacht brach an.
+Das Heulen eines wilden Tieres hallte in der Ferne. Es schien von einem Wolf zu kommen.
+Nottie setzte sich auf ihr Bett und hob ihre langen Ärmel hoch, um einen knochenweißen Armreif zu enthüllen, der wie eine sich windende Schlange geschnitzt war.
+Der Kopf der Schlange wirkte lebensecht, ihr Maul war weit offen gespreizt, um ihre Fangzähne zu entblößen. Den Nacken nach hinten gerichtet, sah sie aus, als würde sie jeden Moment zum Sprung ansetzen.
+Der sich schlängelnde Körper der Schlange war um ihren Arm gewickelt und strahlte im Licht der magischen Lampen, die den Raum erhellten, eine gefährliche Aura aus.
+„Meine liebe kleine Schwester, gute Nacht.“
+Nottie streichelte zart den Armreif und rieb verspielt mit ihrem kleinen Finger daran.
+Kurz nachdem die magischen Lampen erloschen waren, war der gesamte Raum in Dunkelheit gehüllt.
+
+Die Dunkelheit der Nacht verlieh Nottie unbegrenzte Macht.
+Nottie konnte den Eindringling also bereits spüren, in dem Moment in dem er den Raum betrat.
+Auf dem Bett sitzend konnte Nottie deutlich sehen, wie Dietrich leise ihre Kleider zusammensammelte und sich gut in der Dunkelheit zurechtfand.
+Es wurde immer schwerer für Nottie, ihr Lachen zurückzuhalten, bis Dietrich direkt vor ihr stand.
+
+Dietrich erblickte die lieblichen Augen, die er so sehr begehrte.
+Aber ihre Augen waren jetzt irgendwie anders. Sie waren nicht mehr blau wie Wasser, wie Dietrich sie an jenem Tag gesehen hatte. In diesem Moment waren sie von der Nacht erfüllt, ruhig wie die Tiefen des Meeres ohne Wellen.
+
+„Trink diesen Becher leer.“
+Das war das Letzte, was Dietrich hörte, bevor ihn sein Bewusstsein verließ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book136_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book136_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9b6cb918
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book136_DE.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Der Becher glitt ihm aus der Hand, als er zu Boden fiel.
+Nottie hockte sich neben Dietrich und nahm ihm den Säbel von seiner Hüfte.
+Sie streichelte einen Moment lang über die Klinge, bevor sie ihre Hand zurückzog, und ein schwarzer Edelstein, der in das Schwert eingelegt war, fiel in ihre Handfläche.
+
+„Wie praktisch, dass du das Auge der Ewigen Nacht direkt zu mir gebracht hast. Dankeschön, hehe.“
+Während sie sprach, nahm sie den Schlangenarmreif ab und legte den schwarzen Edelstein in den Mund der Schlange.
+Schuppen und Fleisch begannen schnell vom Kopf der Schlange über den Körper herabzurieseln. Eine kleine schwarze Schlange rollte sich von Notties Händen ab, glitt ihr von der Handfläche und fiel auf den Boden. Die Schlange begann sich zu vergrößern und formte sich zu einer massiven Python mit roten Augen und schwarzen Schuppen und ihr sich windender Körper füllte fast den ganzen Raum aus.
+Nottie streckte ihre Hand aus und als die magischen Lampen den Raum erhellten, begann die Python zu schrumpfen und wickelte sich wieder um ihren Arm.
+
+„Hmm? Versteckst du dich etwa?“
+Nottie blickte unter das Bett.
+Darunter befand sich ...
+ein Hund.
+Er zitterte am ganzen Leib, wahrscheinlich noch in Angst vor der Python gerade eben.
+
+„Oh, wie schade! Du solltest doch eigentlich ein Wolf werden. Jetzt bist du nur ein Hund geworden. Das tut mir leid!“
+Zwar entschuldigte sie sich, jedoch klang es ganz und gar nicht nach einer aufrichtigen Entschuldigung.
+
+Dietrich wusste immer noch nicht, was geschehen war. Aus reinem Instinkt war er unter das Bett gekrochen.
+Erst dann begann er zur Besinnung zu kommen. Er versuchte, etwas zu sagen, nachdem er die Worte von Nottie gehört hatte. Aber egal, wie sehr er es auch versuchte, es kam nur „wuff wuff wuff wuff“ dabei heraus.
+Nachdem er sich so bellen gehört hatte, ergriff ihn die Panik und er stürmte unter dem Bett hervor.
+
+Egal wie oft er sich im Spiegel ansah oder wie oft er ungläubig jaulte, sein Antlitz eines jungen stattlichen Mannes kam nicht zurück.
+Dietrich drehte sich plötzlich mit einem Knurren um und sprang auf Nottie zu. Ohne sich auch nur im Geringsten zu erschrecken, blickte sie ihn mit verschränkten Armen an. Auf einmal konnte sich Dietrich nicht mehr auf sie zubewegen, so sehr er es auch versuchte.
+
+„Geht man denn so mit einer Dame um, hmm? Ich wollte dich ja eigentlich gehen lassen, aber wie es scheint, muss ich dir erst noch Manieren beibringen!“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book137_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book137_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2852b7ad9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book137_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+„Ich stelle mich gern noch einmal vor, mein Name ist Nottfriga. Aber du kennst mich wohl eher unter meinem anderen Namen. Die meisten Leute nennen mich Die Hexe der Nacht.“
+Während sie sprach, begann ihr langes goldenes Haar allmählich dunkler zu werden und wurde schließlich schwarz wie der Nachthimmel draußen vor dem Fenster. Ihre ehemals himmelblauen Augen waren nun pechschwarz, was die Dunkelheit der Nacht einleitete.
+
+„Jetzt bin ich dein Meister. Natürlich werde ich dich gut trainieren.“
+Nottfriga kniete nieder und legte dem noch immer kämpfenden Dietrich eine Kette um, die scheinbar aus dem Nichts auftauchte. Die Halskette schrumpfte in der Größe, bis sie perfekt um seinen pelzigen Hals passte. Ganz gleich, wie er den Kopf umherdrehte oder mit den Krallen danach kratzte, die Halskette rührte sich nicht vom Fleck.
+
+„Pfft, wir haben schon so viel Zeit verschwendet, lass uns endlich gehen.“
+Mit diesen Worten machte sich Nottfriga auf den Weg in die Stadt. Dietrich wimmerte auf dem Weg mit aller Kraft, die er aufbringen konnte und wünschte sich, er könnte einfach in seine Villa zurücklaufen. Aber er konnte es nicht, so sehr er es auch versuchte. Die Halskette, die Nottie ihm angelegt hatte, schien ihn irgendwie zu kontrollieren, sodass er keine andere Wahl hatte, als ihr zu gehorchen und hinterherzulaufen.
+
+Nottfriga warf einen Blick zurück auf den widerwilligen Dietrich, der hinter ihr trödelte, und kräuselte dann eine Haarsträhne um ihren Finger.
+„Obwohl es schon sehr amüsant ist, dich in deinem derzeitigen Zustand so zu sehen, bist du mir dennoch viel zu laut. Wenn du also keinen Vorgeschmack auf meinen neuen Zauber „Stille der Nacht“ haben willst, hältst du besser dein kläffendes Maul.“
+Die ganze Welt schien auf einmal zu verstummen. Dietrich wusste, dass er am besten erst einmal gehorchen sollte, um nicht ihr nächstes Opfer zu werden.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book138_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book138_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..638b830dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book138_DE.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Zwischen den raschelnden smaragdgrünen Vorhängen aus Laub an einer Stelle, wo das Quaken der Frösche und das Schreien der Zikaden aufeinander treffen, befindet sich unterhalb der Berge ein Feuchtgebiet mit einem kleinen abgestorbenen Bambuswald dahinter.
+
+Es gibt viele Legenden und Mythen über den Bambuswald am Qingce-Berg.
+
+Nach einer starken Regenperiode hört man dort eine rhythmische Symphonie von Tropfen, die von den Bambusblättern und hohlen Bambusstängeln heruntertropfen. Auf einem gewundenen Pfad zwischen den Bambusstämmen kam ein kleiner Junge angelaufen. Er war rasch unterwegs, kletterte an feuchten Felsen hoch und lief den gepflasterten, moosigen Weg hinunter. Die über seinen Weg verstreuten Blätter von verworrenem Laub und Ranken streiften seine Haut. Der Junge beschloss schließlich, an einer trockenen und welkenden Stelle zwischen dem knarrenden Bambus des Qingce-Berges unter dem Bergfelsen Rast zu machen.
+
+Der Junge erinnerte sich deutlich daran, wie der Dorfälteste einmal zu ihm sagte, dass die Regenzeit die richtige Zeit für den Fuchs sei, seine Fuchsfrau zu heiraten. Nur Kinderaugen konnten jemals den purpurroten Sänftenstuhl der Fuchsbraut und ihre Prozession sehen, die durch den Wald tanzte, begleitet von musischen Klängen und rhytmischen Trommeln.
+
+Der Dorfälteste hatte die Kinder auch gewarnt, sich niemals einer solchen Prozession zu nähern.
+
+„Wenn ihr zu dicht herankommt, werden sie eure Seele stehlen!“
+Das predigte der Dorfälteste fast täglich.
+„Und was passiert, wenn eine Seele gestohlen wird?“
+„Sobald der Fuchs deine Seele hat, wird dein Schicksal für immer besiegelt sein ... Vielleicht werden sie dich bei ihren Prozessionen als Musikinstrument benutzen, dich wie ein Becken schmettern und wie eine Trommel schlagen, Hörner dröhnen rings um dich herum ... Es wird keine Ruhe für deine Seele mehr geben ...“
+Der Dorfälteste posierte dann jedes Mal, als ob er heftig auf eine Trommel einschlug, um die Kleinen zu erschrecken.
+
+Als der Junge älter wurde, hörte er auf, an die dummen Fabeln der Älteren zu glauben. Er folgte den zarten Spuren einer Seelie und durchquerte das grüne Labyrinth, begleitet von den leisen Rufen der Füchse, die aus dem Dickicht des Weges kamen. Diese listigen Kreaturen, die sich tief im Wald versteckten, würden sich oder ihre Brautprozessionen nur selten unvorsichtigen Reisenden offenbaren.
+
+Der Junge fühlte sich ziemlich niedergeschlagen, trat Kieselsteine auf der Straße vor sich und stapfte die scheinbar natürlichen Treppen entlang des Weges hinauf, um weiter in das Herz des Bambuswaldes vorzudringen.
+
+Der Dorfälteste sagte einmal, dass genau dieser Wald einst ein altes Königreich war, das vom Geo-Archon erobert wurde. Aber wie sah der Geo-Archon aus? Hatte er Arme und Beine oder Augen wie wir? Oder ähnelte er eher den steinernen Bestien, die an den Wasserufern zu finden waren?
+
+Die Kräutersammler, die sich regelmäßig in der Stadt niederließen, um ihre Kräuter und weiteren Zutaten zu verkaufen, brachten immer Geschichten über die Adeptenzeremonie mit sich. Wenn man ihren Geschichten zuhörte, konnte man sich nur die erstaunliche Szene vorstellen, wie der Geo-Archon damals in die Welt herabstieg. Aber natürlich konnten die neugierigen Kinder nur hoffen, eines Tages den großen Geo-Archon, der seit Generationen verehrt worden war, eines Tages mit ihren eigenen Augen zu sehen.
+
+War der unbewegliche Qingce-Berg ein Geschenk des wohlwollenden Geo-Archons? Oder waren die Jahrzehnte des friedlichen Lebens das, was bereits vom Geo-Archon bestimmt worden war?
+
+Die Antworten zu diesen Fragen findet man in dem alternden Wald am Berg.
+
+Vor Fragen und Erwartungen sprudelnd, machte sich der entschlossene Junge unter den Schatten der Bambusblätter auf den Weg.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book139_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book139_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..53849c72e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book139_DE.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+Umgeben von endlosem Bambus traf der Junge auf einen unerwarteten Begleiter.
+
+„Was ist denn? Hast du dich verlaufen?“
+Der Junge hörte eine recht sanfte Stimme zwischen den raschelnden Bambusstängeln, die aber auch mit einem Hauch sarkastischer Verspieltheit sprach.
+
+Der Junge drehte sich um und sah eine schlanke Frau in weißer Kleidung. Sie stand neben einem klaren, plätschernden Bach, Wasserperlen glitzerten auf ihrem gewebten Mantel, ihre goldenen Augen verschmolzen mit den letzten Strahlen, die die untergehende Sonne durch den Wald warf.
+
+Der Dorfälteste hatte einmal erwähnt, dass es einst weiße Pferde gab, die aus klaren Quellen sprangen und zu Adepten wurden, um die Feldzüge des Geo-Archons zu unterstützen.
+Niemand hatte aber jemals die Quelle oder den ehrenvollen Namen des erleuchteten Tieres angegeben, das aus ihr entsprang.
+Außerdem schien die Frau, die jetzt vor ihm stand, kein Adept zu sein, abgesehen von dem stechenden Blick ihrer goldenen Augen.
+
+Außerdem hatte er noch nie von einem Adepten gehört, der einen Regenmantel tragen musste.
+
+„So, so, wieder ein Spatzenhirn.“
+Die Frau in weißer Robe begann zu kichern und kniff ihre Augen zu, als sie lächelte.
+
+„Du bist wohl eher ein Spatzenhirn!“,
+antwortete der aufgebrachte Junge.
+Dies war ganz sicher kein Adept. Ein Adept spricht nicht so herablassend wie diese Frau!
+
+„Ich begebe mich auf ein Abenteuer. Ich möchte über die Meere segeln und selbst Zeuge der Steinspeere des Geo-Archons werden!“
+
+„Du hast dein Abenteuer gerade erst begonnen und hast dich jetzt schon im Bambuswald verirrt.“
+Die Worte der Frau klangen ruhig und verständnisvoll, ihre Augen schmunzelten sogar ein wenig. Der Junge war bereits sehr von ihr genervt.
+
+„Ich brauche keine ...“
+„Psst, komm her, ich führe dich hinaus.“
+Die Frau kicherte und streckte dem Jungen ihre schlanke Hand entgegen. Ihre weiße Haut schimmerte unter den Strahlen des Sonnenuntergangs, die durch die Bambusblätter schienen.
+
+„... Danke.“
+Der Junge nahm ihre ausgestreckte Hand. Ihre Haut war kalt und feucht, als er sie berührte, ähnlich wie frischer Regen auf einem Berg oder Tautropfen auf einem Bambusspross.
+
+Die Sonne verschwand langsam hinter der Bergkette und das Nachglühen machte langsam Platz für die Schwärze der Nacht.
+
+Der Dorfälteste sagte einmal, sobald der warme Schein der untergehenden Sonne verblasst, werde der Geist der Bergwälder zu einem kalten und trüben Nährboden für Monster.
+Diese Monster sind aus einer längst zurückliegenden Vergangenheit, ihre Geister formen sich aus dem Groll und dem Unwillen der Toten. Jeder Bambus, den sie berühren, wird austrocknen und sterben und jeder Mensch, der in ihren Klauen landet, wird auf ähnliche Weise dahinscheiden.
+„Manchmal fordern sie sogar Passanten auf, ihnen bei Angelegenheiten zu helfen, die sie allein angeblich nicht bewältigen können, bevor sie sie in eine Falle locken, aus der sie nie mehr zurückkehren werden.
+Es gibt auch Zeiten, in denen sie unschuldige Reisende zu einem Versteck von Dämonen führen.
+Also, ihr kleinen Kröten, seid stets wachsam und passt gut auf, wenn ihr auf unbekanntem Terrain unterwegs seid.“
+Und so beendete der Älteste seine Geschichte, während er den Kindern vorsichtig über den Kopf strich.
+
+Wenn man es so bedenkt, war diese Frau in Weiß vielleicht ein Monster der Berge?
+Der Junge wurde nervös und sein Herz begann zu rasen.
+
+„Ist irgendwas?“
+Die Frau drehte sich um, ihre goldenen Augen leuchteten erfüllt vom Mondlicht, das sich über ihre Silhouette drapierte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book13_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book13_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e1886f79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book13_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Der junge Fuchs blickte immer wieder zu uns zurück und winkte, bis er irgendwann zu einem kleinen weißen Punkt wurde, der sich im Löwenzahnmeer auflöste, und in der Ferne verschwand.
+Nachdem er nicht mehr zu sehen war, drehte sich die Füchsin mir zu.
+Mit jedem Schritt, den sie sich näherte, wurde ihre Gestalt immer größer.
+Als sie schließlich vor mir stand, war sie zu einem Menschen geworden.
+Sie war hochgewachsen mit einem schmalen Hals und blasser Haut. Wie funkelnde Edelsteine, die die Oberfläche eines Sees durchdrangen, glänzten ihre Augen. Nachts schienen sie wie die Sonne durch die Blätter eines dichten Waldes.
+„Welch Schönheit! Ja, so sehr gleicht sie dem Mädchen, in das ich einst verliebt war. Nicht einmal ihren Namen weiß ich mehr. Doch diese Augen, das muss sie sein!“
+So dachte ich bei mir.
+Ob bloßer Zauber oder Menschen, die eigentlich Füchse sind, was zählt das alles im Vergleich zu diesen unbeschreiblichen Augen? Eine Weile standen wir uns im Löwenzahnmeer gegenüber, still und ohne ein Wort zu sagen.
+Letztendlich konnte ich mich nicht mehr zurückhalten und fragte sie,
+„Ist dies der Zauber, den du mir beibringen wolltest?“
+„Ja, ich bin dir dankbar für all die Zeit, die du uns geschenkt hast.“
+Sie verbeugte sich, während sie mir dankte. Ihr langes, schwarzes Haar fiel von ihren Schultern wie ein Wasserfall.
+Ich war bedrückt ob des Abschieds des jungen Fuchses und dennoch machte mich der Gedanke daran, diesen Zauber zu lernen, glücklich.
+Könnte ich mit diesem Zauber zu einem Vogel werden? Wie hoch könnte ich fliegen? Könnte ich zu einem Fisch werden und bis zum Musk-Riff schwimmen, wo ich noch nie gewesen bin?
+„Damit kann ich doch auch jagen“, dachte ich mir. „Endlich habe ich eine Fleischeinlage für meine Suppe.“
+„Nun bitte ich dich stillzustehen.“
+Sie umkreiste mich Mal um Mal und bei jedem Mal wurde sie größer.
+Doch nein, auch der Löwenzahn wuchs. Zu Beginn reichte er mir bis an die Knöchel, jetzt aber bis an meine Hüfte. So ging es weiter, bis jeder Halm wie ein ausgewachsener Baum in den Himmel ragte.
+Erst als mir bewusst wurde, dass etwas nicht stimmte, fiel mir auf, dass die Füchsin wie ein Riese war.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book140_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book140_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8dea77835
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book140_DE.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+Die Nacht bricht hier im Bambuswald vom Qingce-Berg immer schnell an.
+Nach oben gerichtet, wurde das silberne Mondlicht inmitten der Schatten der Blätter des Bambuswaldes verstreut. An einem stark vom Mondlicht beleuchteten Ort, weit entfernt von quakenden Fröschen und zirpenden Zikaden, waren gerade neue Bambussprossen aus dem Boden geschossen.
+
+Es gibt viele Legenden und Mythen über den Bambuswald am Qingce-Berg.
+
+Als die Nacht hereinbrach, begann die Frau dem Jungen viele Geschichten zu erzählen. Geschichten, die er noch nie zuvor gehört hatte.
+
+„Vor langer Zeit hingen drei helle Monde hoch am Nachthimmel. Diese drei Monde waren Schwestern, zusammen waren sie älter als der Geo-Archon selbst und ihr Geburtsjahr liegt noch vor der eigentlichen Grundsteinlegung Liyues.
+Die Monde waren Töchter der Prosa und des Gesangs, Herrscher über den Nachthimmel. Sie fuhren in ihrer silbernen Kutsche durch den Himmel und wechselten sich damit dreimal im Monat ab. Wenn die Herrschaft nicht umgehend von einer Schwester auf die nächste überging, würde sich noch am selben Tag eine schreckliche Katastrophe ereignen.
+Diese drei leuchtenden Monde teilten nur eine Liebe, den Morgenstern des Tagesanbruchs. Nur in den flüchtigen Momenten, in denen Tag und Nacht aufeinander trafen, konnte eine der drei Schwestern an den verblassenden Sternen vorbeigehen und in die Kammern des Morgensterns schauen. Augenblicke später, wenn die neue Morgendämmerung über dem Horizont hereinbricht, fährt die Kutsche die Schwestern der Nacht wieder davon.
+Die drei Schwestern teilten die gleiche Zuneigung für ihre einzige Liebe, ähnlich wie die Zuneigung, die sie füreinander empfanden. Aber das geschah alles, bevor die Welt in großes Unglück gestürzt wurde.
+Mit der Zeit stürzten Katastrophen den Herrschaftswagen und legten die Sternhallen in Schutt und Asche. Die drei Schwestern der Nacht wandten sich gegeneinander, was zu ihrem ewigen Abschied durch den Tod führte. Nur einer ihrer bleichen Leichname ist übrig geblieben, der für immer sein kaltes Licht ausstrahlt ...“
+
+Die Frau hob den Kopf und blickte durch das Bambusmeer auf den Mond. Ihr langer, schlanker Hals war in silbernes Licht getaucht und ihre Augen strahlten wie Gold.
+
+„Die Wolfsrudel sind die Kinder der Monde, sie erinnern sich an das Unglück und die Tragödien, die damals passierten. So beklagen sie bei jedem Neumond das Schicksal ihrer Mutter ... Das ist auch der Grund, warum diejenigen, die unter den Wölfen leben, die Sterne, die überlebende Liebe des Mondes, Trauer-Sterne nennen.“
+„Ist das so ...“
+Der Junge schwieg eine Weile.
+Dies war eine Geschichte, die die Dorfältesten ihnen noch nie zuvor erzählt hatten. Vielleicht war es eine Legende, die selbst die Ältesten der Dorfältesten noch nie zuvor gehört hatten. Solche Geschichten waren viel grandioser als die über Füchse, die Bräute entführen, und Monster, die Menschen umgarnen, aber weniger fesselnd als die Geschichten über den Geo-Archon, der böse Geister vertreibt. Die Erzählungen der Frau waren fast wie ein Traum, eine rege Einbildung.
+
+„Diese Geschichten wurden noch nie erzählt, von den Menschen vergessene Legenden.“
+Die in Weiß gekleidete Frau streichelte sanft über das Haar des Jungen und senkte ihre Augenlider. Die goldene Farbe ihrer Augen wurde dadurch etwas dunkler.
+„Bevor der Stammvater der Adepten das Universum erschuf, gab es noch weitere Götter, die durch die Länder zogen. Zu dieser Zeit entstanden viele der Adepten. Was jedoch geschah davor?
+„Nur zerbrochene Erinnerungen und Fragmente der Vergangenheit wurden in Geschichten verwandelt und diese Geschichten wurden zu Legenden, die dann von den Menschen weitergegeben wurden ...
+Selbst Götter und Adepten würden bei solchen uralten Erinnerungen sentimental werden.“
+
+Die Frau seufzte tief und stellte dann fest, dass der Junge bereits fest eingeschlafen war.
+„Also wirklich ...“
+Mit einem gezwungenen Lächeln zog sie ihren Regenmantel aus und legte ihn über den Jungen.
+
+In dieser Nacht träumte der Junge von den drei Monden am Firmament und wie eine silberne Kutsche direkt neben den Sternen hielt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book141_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book141_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ed64e669
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book141_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Als der neue Tag anbrach, wurde der Junge sanft geweckt.
+
+Das Licht des Tagesanbruchs gab dem weißen Nebel eine Silhouette, die den ganzen Bambuswald umhüllte, von dem Geschichten über gespenstische Füchse erzählt wurden, und sie schienen wie Schachtelhalme zu sein, die sich im Wind wiegten.
+
+Die Frau hielt seine Hand und gemeinsam gingen sie auf die Stelle zu, an der die Sonne den Wald durchdrang. Sie gingen nach links, dann nach rechts, gingen durch von Insekten wimmelndes Unterholz, kletterten über glitschige, moosbedeckte Steine und eine Schlucht hinunter, die von den Schatten der Bambusstangen verdeckt wurde. Den ganzen Weg führte sie ihn, bis sie am Ausgang des Bambuswaldes ankamen.
+
+„Ich weiß immer noch nicht, wer du bist oder wo du herkommst“,
+sagte der Junge immer noch in leichter Verwunderung über die Geschichten, denen er gelauscht hatte.
+
+„...“
+Die Frau drehte sich um und mit dem Rücken zur Sonne funkelten ihre Augen golden.
+Sie lächelte nur milde und sagte kaum etwas.
+
+Viele Jahre später würde sich der Junge, der nun kein Junge mehr war, an diesen Moment erinnern und er würde verstehen: Die Kluft zwischen ihnen war wie ein gähnender Abgrund. Sein Schicksal war es, sein Zuhause zu verlassen und nach Liyue zu gehen, um die Reichtümer zu suchen, die der Geo-Archon ihm hinterlassen hatte. Ihr Schicksal war es, sich vor dem majestätischen Blick des Geo-Archons zu verstecken und die alten Geschichten zu beschützen, die sie selbst bereits anfing zu vergessen.
+
+Und so trennten sich die Wege des Jungen und der Frau mit den goldenen Augen.
+Er packte seine Sachen und machte sich auf den Weg zu jener blühenden Hafenstadt, während sie schweigend an der Grenze des Bambuswaldes stand. Denn in ihren bezaubernden Augen schien sie das Schicksal des jungen Mannes bereits vorauszusehen, nämlich dass er eines Tages, wenn er alt und des Meeres und der Wellen des Lebens überdrüssig wäre, langsam in dieses Bergdorf zurückkehren und dort den Rest seiner Tage verbringen würde.
+
+Im Schein der Morgendämmerung vernahm der Junge ein wimmerndes Weinen, welches aber mit der Zeit immer entfernter wirkte.
+Als er stehen blieb und sich umsah, war nichts zu sehen, außer einer einzigen Haarsträhne, die sich auf seiner Schulter niedergelassen hatte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book142_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book142_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c97507be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book142_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+In dem Land, in dem der Löwenzahnschnaps fast wie ein Fluss durch die Felder rinnt, verbreiten sich Märchen weit und breit, dicht gefolgt vom Duft des Weins.
+Weit hergeholte Fabeln werden sich immer dann verbreiten, wenn betrunkene Tavernenbesucher zwischen Rülpsen und Trinken damit prahlen. Denn diese Geschichten haben etwas gemeinsam mit der undeutlichen Sprache und dem krankheitserregenden Schwanken, die sie so oft begleiten, nämlich dass sie zwar ungeschickt und unbeholfen, aber auch höchst unterhaltsam sind.
+
+Die Legende besagt, dass es in Mondstadt einst einen berühmten Trinker gab. Es wurde erzählt, dass er Alkohol so gut vertrug wie jeder Jäger aus Quellingen in der Nebensaison. Und dennoch trank er jedes Mal, wenn er denn trank, bis er betrunken war. Er rührte sich nicht einen Zentimeter von der Theke in der Taverne, bis keine einzige Mora mehr in seinem Münzbeutel war und kein einziger Tropfen Wein mehr in seinem Glas blieb.
+
+Eines Abends gab dieser Trinker sein Bestes, um nach einer besonders befriedigenden Sitzung mit besonders starkem Alkoholkonsum nach Hause zu stolpern. Eine Kombination aus Schwindel im Kopf, verschwommener Sicht und Zickzackschritt brachte ihn dazu, zu einem von vielen Wölfen bevölkerten Wald zu navigieren.
+
+Heutzutage steht Wolfenlauf natürlich der große Wolfskönig des Nordens vor und die bedrohliche Atmosphäre, die vom Innern des Waldes ausgeht, reicht aus, um die meisten nüchternen Besucher davon abzuhalten, sich dem Gebiet zu nähern. Den älteren Jägern zufolge versammelte der Wolfskönig dort die Geister der Wölfe, um Außenstehende daran zu hindern, in Gebiete einzudringen, in denen sie nicht willkommen sind.
+Aber dies war ein ganz anderes Zeitalter, lange bevor der Wolfskönig und der Nordwind in diesem Wald niedergelassen haben und Ordnung und Frieden in das Volk der Wölfe gebracht haben. Zu dieser Zeit war der Wald ein gefährlicher Ort, an dem wilde Wölfe ums Überleben kämpften. Eine erbitterte Blutfehde zwischen den Wölfen spielte sich tief im dichten Laubwerk ab, verborgen vor den Blicken anderer und, ohne dass ein Mensch davon wusste.
+
+Und so geschah es, dass Mondstadts berühmtester Trunkenbold im Wald der Wölfe landete.
+
+Er stolperte über Äste und Ranken in die Dunkelheit des Waldes hinein.
+Es dauerte nicht lange, bis ein paar grüne Augen ihm auf Schritt und Tritt folgten.
+Diese Augen gehörten einem einsamen Wolf, der dem Trunkenbold eine Weile gefolgt war und er sagte zu sich:
+„Merkwürdig ... wirklich sehr merkwürdig!“
+
+Seit Hunderten von Jahren hatte es niemand mehr gewagt, auch nur einen Fuß in den Wald der Wölfe zu setzen, egal ob Ritter, die von Kopf bis Fuß in glänzende Stahlrüstung gekleidet waren, oder verzweifelte Flüchtlinge in Lumpen. Selbst die gefühllosen Aristokraten weigerten sich, ihre Sklaven dorthin zu verbannen, aus Angst, den Zorn der wilden Wölfe auf sich zu ziehen und unerwünschte Probleme in ihr eigenes Territorium zu bringen.
+
+„Wie merkwürdig, dass dieser Strolch hier so ganz allein hergekommen ist!“,
+murmelte der Wolf vor sich hin, während er der Alkoholfahne des Mannes folgte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book143_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book143_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c21307b4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book143_DE.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Es ist eine bekannte Tatsache, dass Wölfe ein besseres Riechorgan haben als Menschen und dass sie dadurch zehn Millionen Mal empfindlicher sind als Menschen.
+Der penetrante Gestank des Alkohols biss in der Nase des Wolfes und trieb ihm Tränen in die Augen.
+
+„Hrrmpf ...“
+Der in der Wildnis geborene und im Wald aufgewachsene Wolf hatte bis zu dieser Nacht noch nie Kontakt mit der menschlichen Zivilisation gehabt und obwohl er einmal den schwachen Duft von Wein, der über den Mostsee wehte, aufgefangen hatte, kannte er weder den Ursprung des Geruchs noch verstand er die Bedeutung dieser komischen Substanz für die Menschen.
+
+„Vielleicht ist dieser seltsame Bursche ja ein Verwandter des Stinktiers, denn es scheint, dass er meine Anwesenheit schon vor geraumer Zeit bemerkt hat und mich jetzt vergiften will, um seine Flucht zu sichern!“
+Der Wolf dachte über diese Möglichkeit nach, als er sich gegen die alkoholischen Dämpfe stemmte, sein Tempo beschleunigte und sich diskret in den Schatten des Trunkenbolds manövrierte.
+
+Der Wolf ist eine clevere, vorausplanende Kreatur. Der Trunkenbold hingegen ist eine ganz andere Sorte.
+Auch wenn Alkohol betäubende Eigenschaften mit sich bringt, so kann er seinem Konsumenten auch plötzlich geschärfte Sinne verschaffen.
+Vielleicht war das der Grund, wieso der Trunkenbold den Wolf überhaupt bemerkt hatte.
+Oder vielleicht waren auch die alkoholischen Dämpfe, die der Betrunkene abgab, stark genug, um die geistige Schärfe des Wolfes so weit zu verringern, dass der Wolf das Gelände unter seinen Pfoten weniger aufmerksam wahrnahm und daher enttarnt wurde.
+
+„Wer bist du und suchst du auch zufällig die Toilette?“
+Der Trunkenbold rieb sich bei dieser Frage seine bereits ganz verschlafenen Augen.
+„Du, Mensch, wer bist du? Und wieso stinkst du so erbärmlich?“
+Der Wolf spreizte angewidert seine Nasenlöcher und fletschte die Zähne.
+
+Der Betrunkene war nicht im Geringsten eingeschüchtert vom Knurren des Wolfes, im Gegenteil, er war davon sehr angeregt:
+„Mein Freund, ich muss dich irgendwie verärgert haben, entschuldige bitte! Aber ... in Mondstadt ist es unsere Tradition, niemals betrunken und gleichzeitig gelangweilt zu sein. Also, hier und jetzt, im Mondlicht ... warum erzähle ich dir nicht eine tolle Geschichte?“
+Und er beendete seine Frage mit einem kräftigen Rülpser.
+
+Der Wolf könnte nicht weniger interessiert sein und er dachte, wie er dem Trunkenbold mit einem Biss die Kehle aufreißen könnte.
+Aber der Gestank des Trunkenbolds verdarb ihm so sehr den Appetit, dass er sich nicht dazu durchringen konnte, also stimmte er widerwillig zu.
+„Hrmpf, na gut, so hungrig bin ich dann doch nicht, erzähl mir deine komische Geschichte.“
+
+Der Trunkenbold streckte sich und berührte dabei etwas Löwenzahn, dessen Samen daraufhin davonflogen.
+Nachdem er sich gestreckt hatte, begann er seine Geschichte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book144_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book144_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..88b1b41ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book144_DE.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+Einer Legende zufolge, lebte einst ein einsamer Wolf tief in der Einöde, weit entfernt von allem.
+
+Einst war er der König seines Rudels gewesen und hatte es bei der Jagd, im Kampf und bei der Suche nach einer Heimat angeführt ... Nun waren die einzigen Hinterlassenschaften jener Tage die Narben, die seinen gesamten Körper bedeckten.
+
+Er führte sein Rudel durch weite Felder, verlassene Ruinen und Brutstätten von Monstern.
+Die Einöde war ein grausamer Ort. Der Wolfskönig wurde mit jedem Tag älter, und die anderen Wölfe zerstreuten sich allmählich in alle Richtungen. Mit der Zeit verblasste die Geschichte des Wolfsrudels in der Ferne, bis schließlich nur noch der alte Wolfskönig übrig blieb, der einzige Überlebende des Rudels.
+
+Die Einöde soll jenseits der Herrschaft von Göttern liegen, bewohnt nur von den grotesken geisterhaften Überresten gefallener Götter, dort, wo die ehemaligen Paläste der Seelien jetzt leerstehen. Als der einsame alte Wolf an einem grauen Palast vorbeikam und den Klang von Musik vernahm, der aus dem Inneren kam, war er sehr interessiert.
+
+„Noch nie habe ich ein Geschöpf so schön singen gehört, dass ich darüber sogar meinen leeren Magen vergessen habe.“
+Neugierig betrat der Wolf die graue Halle, trat über das überwucherte Unkraut und kam an einem zerbrochenen Sarkophag vorbei, auf dem noch deutlich ein Porträt des verstorbenen Herrschers zu sehen war.
+
+Endlich kam er in eine Kammer, in der eine holde Jungfer auf einem Instrument zupfte.
+Ihre Haut war aschgrau und ihr Kopf war nach unten gebeugt, ihre schlanken Finger streichelten sanft die zerbrechlichen Saiten der Laute, während sie eine längst vergessene und traurige Melodie spielte.
+
+Der Wolf setzte sich vor die blasse junge Frau und vergaß für kurze Zeit den Schmerz von Hunger, Durst und Einsamkeit, während er schweigend ihrem Lied lauschte.
+
+„Das Gezwitscher der Insekten in einer längst vergangenen Herbstnacht ist der Chor der Verbannten, der das älteste Lied der Menschheit singt, während sie ihr Schicksal ausleben.
+Ohne all das, was einst dem Körper und der Seele innewohnte, sind Lieder und Erinnerungen das Einzige, was von gestern geblieben ist.
+Die letzten Sänger, die erste Seelie, spielten ihre letzte Melodie im Saal der Engel.“
+
+Auch die kleine Seelie, die im Wald spielte, wurde von der Melodie des jungen Mädchens angezogen und schwebte zu ihr, um ihr Respekt zu zollen.
+
+„Wie heißt dieses Lied?“
+Der Wolf fragte verblüfft, denn er verstand jede Zeile, jedes Wort, jede Silbe, die sie sprach und doch war ihre Sprache eine Sprache, die er noch nie zuvor gehört hatte, ganz anders als die aller anderen Lebewesen.
+
+„Das Lied der Seelien“,
+antwortete das blasse junge Mädchen mit sanfter Stimme.
+„Vor langer Zeit haben wir dieses Lied für die menschlichen Wilden geschrieben. Doch jetzt singen wir es, um unser eigenes Schicksal zu betrauern.“
+
+Der Wolf begann langsam in ihren Gesang einzusteigen, anfangs noch mit sehr unsicherer Stimme.
+Die Stimme des Wolfes war heiser und gebrochen, erfüllt von lebenslangem Kummer.
+
+„Was singst du da?“,
+fragte die junge Frau den Wolf.
+
+„Dies ist unser Lied“,
+antwortete der Wolf.
+
+„Das hört sich aber schrecklich an.“
+Das Mädchen unternahm keinen Versuch, ihre Kritik zu mildern, während sie weiterhin die Lautensaiten zupfte.
+„Aber du darfst gern mit mir gemeinsam singen.“
+
+Und so füllte der gemeinsame Gesang der schönen jungen Jungfrau und des müden alten Wolfs die Kammern des längst verlassenen Palastes. Es wird gesagt, dass Abenteurer, die an diesem Ort vorbeikommen, bis heute eine seltsame und doch harmonische Melodie aus dem Inneren des Palastes erklingen hören können.
+
+„Einfach so?“
+Der einsame Wolf leckte sich seine Lippen,
+„Warum erzähle ich dir nicht einfach eine Geschichte?“
+
+Und so begann der Wolf seine Geschichte zu heulen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book145_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book145_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c05f7ef9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book145_DE.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Eine Legende besagt, dass der erste Wein von Mondstadt in der Zeit gebraut wurde, als gerade der Nordwind heulte.
+
+In der Zeit, als die Könige von Eis und Frost um die Herrschaft kämpften, brauten Mondstadts Vorfahren rudimentären Wein aus Wildfrüchten, selbst als sie in der beißenden Kälte zitterten. Sie taten dies, um die Schmerzen ihrer erfrorenen Finger zu lindern und ihnen den Mut zu geben, sich dem rauen und unversöhnlichen Eis zu stellen. Denn zu jener Zeit war Mondstadt unter Eis und Schnee begraben und der Löwenzahn war noch nicht erwacht.
+
+Es wird erzählt, dass die erste Person in Mondstadt, die das Handwerk des Kelterns entdeckte, ein eigentlich grob fahrlässiger Wachmann gewesen war.
+
+In einem Stamm, der von allen Seiten von Schneestürmen heimgesucht wurde, war es die wenig beneidenswerte Aufgabe der kühnen Jäger und Sammler, die Vorratsgruben mit Lebensmitteln zu füllen, und es war die Aufgabe der Wachen, den Stamm vor Eindringlingen zu beschützen.
+Der Anblick eines menschlichen Eindringlings war in dieser rauen Umgebung in der Tat selten, aber es gab andere Kreaturen, die der Kälte besser standhalten konnten und sich unterirdisch durchgraben könnten, um an die Nahrungsvorräte zu gelangen. Die Regeln des Stammes sahen vor, dass immer eine Person die Vorratsgruben inspizieren und etwaige Mäuselöcher sofort stopfen oder besser noch, die Eindringlinge auf frischer Tat ertappen und erschlagen müssten, um die Nahrungsvorräte des Stammes zu sichern.
+
+Damals brauchten die feuchten, dunklen Höhlen ständige Pflege und Aufmerksamkeit, um zu verhindern, dass die darin aufbewahrte Nahrung verdirbt und verfault. Hinzu kam, dass die schelmischen kleinen Kreaturen, die sich außer Sichtweite versteckten, den Wachen manchmal noch zusätzlich Streiche spielten.
+
+Eines Tages bemerkte ein gerissener Windgeist, dass der fahrlässige Wachmann wieder einmal fahrlässig handelte. So nahm der Geist die Gestalt eines Fuchses an und kroch in einen Haufen Äpfel. Dort ließ der Geist Hefe gedeihen, welche die Äpfel reif werden ließ und schließlich gärten sie sogar.
+Der fahrlässige Wachmann war schon ganz ausgehungert, als er zurückkam, und entschied sich, einen der Äpfel zu essen. Der milde Geschmack der fermentierten Früchte erfreute sowohl seinen Körper als auch seinen Geist. Er nahm sich eine Tierhaut und drückte den Saft aus den Äpfeln, wodurch letztendlich Wein entstand.
+
+Der fahrlässige Wachmann, der in der frostigen Schneezeit durch Zufall die Weinherstellung erfand, wurde auch der erste richtige Trinker Mondstadts. Er soll der erste Mensch gewesen sein, der jemals betrunken umgefallen war.
+
+In seinem ersten Traum träumte er, er sei ein einsamer Wolf geworden. Irgendwo in der längst vergessenen Vergangenheit oder vielleicht sogar in der fernen Zukunft kämpfte er mit rivalisierenden Wolfsrudeln gegen deren Reißzähne und Klauen, kämpfte inmitten eines tobenden Schneesturms mit Menschen um Nahrung und traf die erste Seelie.
+
+Der gesellige Mensch und der an sein Rudel gewöhnte Wolf konnten es nicht ertragen, in Einsamkeit zu leben. Dieser neue Wein trug dazu bei, Mensch und Wolf in ihren Träumen zusammenzubringen.
+
+Ihre Einstellung diesen Träumen gegenüber könnte jedoch nicht verschiedener sein.
+
+Der Mensch, der nur den Wind und den Schnee kannte, sehnte sich nach dem Ödland, in dem der einsame Wolf frei herumlaufen konnte, aber der einsame Wolf fürchtete sich vor dem Verlangen des Menschen. Er konnte nicht verstehen, warum Menschen von gefährlichen Illusionen so fasziniert waren.
+Was den Wolf noch mehr beunruhigte, war, dass er in einem Menschheitstraum nicht mehr unterscheiden konnte, ob er ein Wolf oder ein Mensch war, der mit einem Wolfsgeist handelte.
+
+Also schwor der Wolf niemals wieder dieses tückische Gift der Menschen anzurühren.
+Wölfe sind nicht die Kinder des Windes und das Land des Weins und des Gesangs ist nicht ihre Heimat. So verließen die Wölfe das Reich der Menschen und ließen sich weit weg in der Wildnis und tief in den Bergwäldern nieder, an Orten, wo der Duft des Weins sie nicht erreichen konnte.
+
+„Wir Wölfe nennen es nicht Wein, wir nennen es Abgrund,“
+sagte der Wolf stolz zu dem Betrunkenen.
+Als der Wolf sich jedoch zum Trunkenbold umdrehte, bemerkte er, dass dieser bereits fest eingeschlafen war.
+
+Der Wolf war sehr unzufrieden und stieß heftig Luft aus seinen Nasenlöchern hervor, bevor er den immer noch stinkenden Menschen seinem Geschäft überließ und seinen Weg fortsetzte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book146_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book146_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..90c1a9d7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book146_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Die Worte auf dieser Sonnenuhr scheinen den Worten beim Tempel der Tausend Winde zu folgen. Zusammengesetzt ergeben die vier Zeilen dann die vollständige Botschaft.
+
+Dieser Ort und der Tempel der Tausend Winde müssen etwas mit einem Gott der Zeit zu tun haben.
+
+Wie ironisch, dass die Verwüstung der Zeit alle Spuren des Gottes verschlungen hat, der ihr angeblich vorstand ...
+
+Außerdem, so heißt es in der Literatur, glaubten einige alte Gelehrte, dass der Anemo-Archon eine Art Verbindung zu diesem Gott haben musste ...
+
+Wenn das wahr ist, muss es hier irgendwo einen Beweis dafür geben ... In der Regel wäre das in der Form von elementaren Spuren oder Ähnlichem ...
+
+Außerdem fühlt es sich hier zu einer bestimmten Tageszeit definitiv besonders merkwürdig an. Es fängt gegen 2 Uhr morgens an und ist spätestens um 5 Uhr morgens wieder vorbei ...
+
+Immerhin gibt es hier diese Sonnenuhr und in den frühen Stunden des Tages fällt der Schatten des Zeigers direkt nach unten. Sie ist ziemlich auffällig, weshalb sie auch fest in meiner Erinnerung verblieben ist.
+
+Jedoch bin ich kein Besitzer eines Göttlichen Auges. Ich weiß zwar, dass anscheinend etwas im Busch ist, und theoretisiere, was die Ursache dafür sein könnte, aber es gibt keine Möglichkeit für mich, es richtig zu untersuchen.
+
+Wenn man in dem Alter als Gelehrter kein Göttliches Auge hat, ist man wirklich eingeschränkt ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book147_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book147_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..67472a330
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book147_DE.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+Liyue ist ein Ort, an dem sich allerlei seltene und exotische Schätze versammeln. Und wo es kostbare Schätze gibt, findet man sicher auch Menschen mit einem geschulten, kritischen Auge.
+
+Der allererste Besitzer des Xigu-Antiquariats, der unkonventionelle Sammler Mingui, war genau ein solcher Mensch.
+
+Das Xigu-Antiquariat am Feiyun-Hang wurde von wohlhabenden Kunden aufgesucht. Der Laden war tagsüber geschlossen und öffnete erst für Kundschaft, wenn der Mond am Nachthimmel aufging. Die Kundschaft des Ladens war alles andere als gewöhnlich. Es waren Wohlhabende mit hervorragendem und ausgefallenem Geschmack.
+
+Eine akribisch gearbeitete Uhr aus Fontaine, Weihrauch aus Sumeru, ein Weinkelch, der einst einem Aristokraten aus dem alten Mondstadt gehörte, ein Holzhocker, dessen Oberfläche einst eine Stunde lang vom Gesäß eines Adepten geziert wurde, eine zarte Teetasse aus Jade, aus der der Geo-Archon einst einen Schluck Tee trank, eine unbezahlbare Seladonvase, die Liyues Nachbargottheit, der Anemo-Archon, einst versehentlich zu Boden schlug und in Stücke zertrümmerte ... All dies und noch mehr war für die Kunden zum Ansehen ausgelegt, wobei jeder Gegenstand nur auf die eine Person wartete, mit der er eine gewisse Affinität teilte.
+
+Eines Abends hielt ein wohlhabender junger Mann, der zufällig vorbeikam, vor dem Geschäft inne und begann, die Artikel in den Regalen sorgfältig zu untersuchen.
+
+Die Ladenbesitzerin war beeindruckt von seinem langen, schwarzen Gewand, dunkel und edel wie aufragende Berggipfel und von seinen Augen, die die Farbe von Bernstein hatten.
+
+Dies war kein gewöhnlicher Mann, das konnte Mingui mit einem Blick sehen.
+
+„Willkommen im Xigu-Antiquariat, bitte schau dich in Ruhe um und lass mich wissen, wenn du etwas findest, das dir gefällt.“
+Die sanfte Stimme der Ladenbesitzerin brach durch die Stille der Nacht.
+„Oh, ah, Entschuldigung.“
+Der Mann lachte verlegen und leicht beschämt.
+
+„Ich bin eigentlich nur an dieser außergewöhnlich guten Fälschung interessiert.“
+
+Das Stück, für das er sich interessierte, war eine beschädigte Jademedaille.
+
+Die zum Nachthimmel gewandte Seite der Medaille war die Seite, auf der das Muster noch etwas besser zu erkennen war, und als das Mondlicht darauf schien, sickerte es in die komplexen Flecken der Jade ein, legte sie frei und folgte der kreuz und quer verlaufenden Textur, die auf der Oberfläche der Medaille entstand. Die starke Abnutzung auf der Vorderseite und der Zerfall um den Rand herum machten es unmöglich, die Worte und Bilder zu entziffern, die einst darauf gezeichnet worden waren. Nach allem, was man darüber weiß, schien diese Jademedaille einiges mitgemacht zu haben.
+
+„Eine Fälschung? Woher kommt der Verdacht?“
+Mingui war es gewohnt, dass Kunden solche provokativen Behauptungen aufstellten. Aber dieser junge Mann sprach so unverblümt, dass sie sich durch die Anschuldigung nur noch schlimmer fühlte.
+
+Hinzu kam die Tatsache, dass dieser spezielle Gegenstand von einem Abenteurer aus einem verlassenen Palast tief im Herzen des Abgrunds erbeutet worden war, der es kaum lebend aus diesem Ort zurückgeschafft hatte. Sie erinnerte sich, wie sie unerbittlich mit dem Abenteurer gefeilscht hatte, um das Stück zu erwerben und wie es sie am Ende immer noch den größten Teil ihres Vermögens gekostet hatte. Wenn es sich wirklich nur um eine Fälschung handelte, würde dies nicht nur bedeuten, dass sie einen immensen Teil ihres Vermögens verloren hatte, sondern es würde auch dem Ruf des Xigu-Antiquariats als Kenner von Qualität erheblich schaden.
+
+Mingui wusste, was sie zu tun hatte. Sie musste nicht nur irgendwie diesen verhängnisvollen Kunden loswerden, der drohte, ihr gesamtes Geschäft zu ruinieren, sondern sie musste auch einen Weg finden, ihm dabei diese Jademedaille zu verkaufen.
+
+„Ich hoffe auf deine professionelle Bewertung.“
+
+————————
+
+„Wie alle wissen, wurde Teyvat vor zweieinhalb Jahrtausenden ins Chaos gestürzt, als die Götter einander den Krieg erklärten, und der daraus resultierende Konflikt breitete sich auf die Bevölkerung in allen Teilen des Landes aus. Damals war Teyvat vielleicht nicht in dieselben sieben Regionen aufgeteilt, die wir heute kennen, aber damals wie heute hatten die Menschen ihre eigenen Siedlungen, Städte und Zivilisationen ...
+Götter, deren Namen inzwischen längst vergessen sind, wurden einst von ihrem Volk verehrt, angebetet, ja sogar geliebt. Unsere Vorfahren nahmen Perlen und Muscheln aus dem Meer, Jade aus den Bergen, Steine aus den Feldern und Salzkristalle aus der Erde, um Abbilder in der Gestalt ihrer Götter zu bauen.
+Jademedaillen dieser Art sind Relikte dieser Epoche. Sie gehörten zu einem alten Stamm, der Rex Lapis anbetete ... obwohl der Herrscher über die Felsen zu dieser Zeit wahrscheinlich noch nicht den Namen Rex Lapis trug.
+Es war eine Zeit, in der die Menschen ihre Götter in erbitterten Schlachten vor ihren Augen aufeinander prallen sahen. Rex Lapis hatte die Währung der sieben Nationen noch nicht etabliert und begann die ersten Mora-Münzen zu gießen. Also handelten die Stämme zuerst mit Erzstücken, die sie von Zeit zu Zeit zufällig fanden, und mit Figuren, die nach dem Vorbild von Rex Lapis hergestellt wurden, um die Preisstabilität zu gewährleisten.
+Das zeigt einmal mehr ... Die Weisheit der Sterblichen ist eine faszinierende Sache. Sie gingen ihren eigenen Weg in der Welt, noch bevor Rex Lapis dafür gesorgt hatte.“
+
+Der junge Mann hielt inne, als wolle er seine soeben gemachte Bemerkung noch weiter überdenken.
+Das silberne Mondlicht schien auf ihn herab und aus irgendeinem Grund ließ es ihn plötzlich kleiner erscheinen, als er war.
+
+„Diese Art von Jademedaille ist heutzutage ein sehr seltener Fund. Die meisten von ihnen sind in Flussbetten oben in den Bergen vergraben. Und da jede einzelne von Hand geschnitzt ist, sind sie alle einzigartig ... Deshalb werden sie normalerweise zu astronomischen Preisen verkauft. Zu behaupten, dass sie unbezahlbar sind, wäre keine Übertreibung.
+Es ist also in der Tat eine ziemliche Schande, dass diese Jademedaille, die in diesem Regal steht, erst kürzlich gefälscht wurde. Damit meine ich, dass es wahrscheinlich frühestens in der Generation deiner Eltern hergestellt wurde.
+Es gibt ein Sprichwort in der Jadebranche: „Jade ohne Makel ist keine Jade“. Diese Jade zum Beispiel hat bemerkenswert wenige Unregelmäßigkeiten und die Lichtdurchlässigkeit ist zu gut, um echt zu sein ... All dies deutet darauf hin, dass sie wahrscheinlich nicht von unseren Vorfahren hergestellt wurde.
+Als Bemerkung möchte ich noch hinzufügen, dass das auf dieser Jade geschnitzte Bild das einer Frau ist. Es ist höchst ungewöhnlich, so etwas auf ähnlichen Relikten aus der fraglichen Epoche zu sehen.“
+
+Der junge Mann hielt die Jademedaille in den Mondschein, um sie noch genauer zu inspizieren.
+„Obwohl es viele Gerüchte in dieser Richtung gibt, dass Rex Lapis einst die Gestalt einer Frau angenommen hätte, wird dies von keiner der historischen Aufzeichnungen bestätigt und es gibt keinen physischen Beweis dafür, dass dies jemals geschehen ist.“
+
+Obwohl er noch jung war, so hatte der Mann dennoch die Ausstrahlung eines alten und wütenden Pedanten an sich.
+
+„Leider hat der vereehrte Kunde hier nicht ganz Recht ...“
+Mingui lächelte verschmitzt wie ein Fuchs, der mit seiner Beute spielt.
+„Der verehrte Kunde ist eventuell dazu geneigt, sich noch meine Geschichte anzuhören, bevor er ein endgültiges Urteil fällt?“
+
+Die Ladenbesitzerin verengte ihre Augen geheimnisvoll und begann ihre Geschichte ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book148_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book148_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8fdc1c63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book148_DE.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+Damals, als die Götter noch auf der Erde wandelten, war die Gottheit, die wir heute als Rex Lapis verehren, nur eine von vielen.
+Damals ging beim einfachen Volk das Gerücht um, dass der Herrscher über die Felsen ein kalter und gefühlloser Gott sei. Sein Verhalten war zwar in allen Angelegenheiten gerecht und seine Urteile waren rational und leidenschaftslos, aber es fehlte ihm an normalen menschlichen Gefühlen. Wie den Felsen fehlte ihm Wärme und ein weicher Kern.
+Trotzdem verehrten die Menschen ihn und schenkten ihm ihr Vertrauen. Denn seine Gesetze dienten dazu, einen gerechten Handel und ein sicheres und geordnetes Leben zu garantieren. Der Gott des Gesteins gewann durch den Glauben der Menschen an ihn an Stärke und Statur.
+
+Aber selbst Götter sind machtlos, den Glauben und die Zweifel ihrer sterblichen Anhänger zu kontrollieren.
+Und selbst ein Gott, der der Hüter der Gerechtigkeit ist, hat keine Möglichkeit, die Worte seiner Regeln und Vorschriften in das Herz jedes Einzelnen einzuflößen.
+
+Im Mingyun-Dorf gab es einen unverbesserlich respektlosen Jadehandwerker, der es liebte zu scherzen. Welche Aufgabe er auch immer übernahm, er führte sie mit den unglaublichsten Mitteln aus, die man sich vorstellen kann, und beendete sie immer am allerletzten Tag, bevor sie fällig zur Abgabe war.
+
+Wenn der Kunde die Statue eines Jägers bestellte, der eine wilde Bestie bekämpfte, würde er eine Miniaturstatue eines um sein Leben rennenden Wildschweins erhalten.
+Wenn der Kunde eine Erklärung dafür verlangte, würde er ihm sagen:
+„Wenn sich ein furchterregender Jäger einer wilden Bestie nähert, zeigt er vielleicht nicht sein Gesicht, aber seine imposante Präsenz reicht aus, um die Bestie bis ins Mark zu erschrecken.“
+
+Würde der Kunde eine Schnitzerei in der Gestalt eines mächtigen Herrschers bestellen, würde er wahrscheinlich eine Statue eines majestätischen Throns erhalten.
+Auf Nachfrage, wieso ein Thron, würde er antworten:
+„Kein Herrscher besetzt den Thron für mehr als hundert Jahre. Der Thron hat eine längere Lebenserwartung als der Herrscher.“
+
+Der Handwerker erhielt recht schnell den Ruf eines Exzentrikers im Mingyun-Dorf. Aber die gut situierten Kaufleute im wohlhabenden Handelshafen von Liyue amüsierten sich sehr und waren nur allzu bereit, ihm Aufträge zu erteilen, und sei es nur, um selbst zu erfahren, wie es war, auf der Empfängerseite der Eskapaden dieses schelmischen Mannes zu stehen.
+
+——————
+
+Eines Nachts kam eine Frau in seine Werkstatt.
+Sie trug ein langes, schlankes, schwarzes Gewand und ihre Augen leuchteten im Licht der Mondsichel, die in dieser Nacht am Himmel von Liyue hing, bernsteinfarben.
+Der Handwerker hatte sie noch nie zuvor getroffen, aber er fand sich schnell in einem tiefen Gespräch mit ihr wieder. Es war seltsam, sie schien mit jeder Erzader und jedem Jadevorkommen im Dorf vertraut zu sein. Sie sprach von den Wundern der Welt, als wären sie ihre Schwestern, und sprach von Jade und Edelmetallen mit einer Zuneigung, mit der man normalerweise nur über die eigene geliebte Tochter sprechen würde ...
+Die einzigen Themen die sie nur am Rande erwähnte, waren Kultur, Traditionen und Sozialverhalten.
+Vielleicht war sie mit den Gepflogenheiten der Welt nicht vertraut oder vielleicht wollte sie nicht darüber diskutieren. Wie dem auch sei, diese Frau hatte mit Sicherheit etwas Außergewöhnliches an sich.
+Zumindest dachte sich das der Jadehandwerker.
+
+„Ich möchte, dass du mir eine Jademedaille anfertigst, die auf ihrer Oberfläche das Bildnis des Geo-Archons trägt.“
+Die Frau wartete mit ihrem Anliegen bis zum Schluss der Konversation.
+„Aber ich habe eine Bedingung: Du darfst das Bildnis unseres Herrn nicht einfach nur nachempfinden. Du musst das wahre Abbild unseres Herrn schnitzen und dich dabei auf das stützen, was du mit eigenen Augen gesehen hast.
+Andernfalls werde ich keine einzige Mora bezahlen.“
+
+Und so gingen die beiden den Handel ein für ein fertiges Produkt in drei Tagen.
+
+Am ersten Tag aß und trank der Handwerker mit seinen guten Freunden. Er nahm an diesem Tag keine einzige neue Arbeit an.
+
+Am zweiten Tag bestieg der Handwerker einen Berg, um sich die Jade dort anzusehen. Wieder nahm er an diesem Tag keine neue Arbeit an.
+
+Am dritten Tag erst betrat der Handerker seine Werkstatt und begann mit seinem Auftrag. Von morgens bis abends arbeitete er in einem Zug durch und vollendete seinen Auftrag.
+
+Als die Mondsichel wieder am Nachthimmel von Liyue aufzugehen begann, kehrte die Frau mit den bernsteinfarbenenen Augen zurück und näherte sich der Ladentür.
+Der Handwerker zeigte ihr stolz das fertige Stück.
+Ein wunderhübsches Stück Jade, mit dem Bildnis des Gottes in weiblicher Form.
+
+Die Frau verstand nicht, was das bedeuten sollte und fragte leicht erzürnt nach einer Erklärung.
+Der Handwerker gab ihr daraufhin die folgende Erklärung:
+„Am ersten Tag suchte ich Rat bei jedem weisen und gelehrten Menschen, den ich hier kenne, und lernte die Prinzipien unseres Herrschers und ihre Wirkungsweise kennen. Aber das war nur das Grundgerüst.
+Am zweiten Tag ging ich in die Berge und verbrachte einen ganzen Tag damit, die Bergfelsen zu beobachten, Ebbe und Flut der Elemente zu lauschen und über all das nachzudenken, was unser Geo-Archon geschaffen hatte. Aber das war nur der Belag.
+Am dritten Tag hielt ich mir beide Augen zu und begann aus dem Herzen heraus zu schnitzen. Ich fing an, als es sich richtig anfühlte, und hörte auf, als es sich anfühlte, als wäre es an der Zeit, aufzuhören. Das war meine Motivation.“
+
+Der Handwerker lächelte verschämt und fügte dann noch hinzu:
+„Ehrlich gesagt, weiß ich auch nicht, wieso es geworden ist, wie es ist.“
+
+Die Frau wiegte den Gegenstand in ihrer Hand hin und her, als ob sie etwas erwägen würde.
+„Interessant. Das erinnert mich an eine noch andere Geschichte ...“
+
+Sie sah ihn mit ihren bernsteinfarbenen Augen an und begann ihre Geschichte ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book149_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book149_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae4921e99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book149_DE.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+Liyue ist ein Ort, an dem sich allerlei seltene und exotische Schätze versammeln. Und wo es kostbare Schätze gibt, findet man sicher auch Menschen mit einem geschulten, kritischen Auge. Auf dem Höhepunkt des Wohlstands in Liyues flossen unzählige Güter und Schätze endlos in das Land hinein und heraus, wie die steigenden und fallenden Gezeiten.
+Dieses Zeitalter gehörte wie auch das jetzige den wohlhabenden Händlern und Kapitänen. Es war ein Zeitalter, in dem diejenigen die Oberhand behielten, die es wagten, mit den stürmischen Gezeiten des Marktes und den zornigen Bestien des Ozeans zu ringen.
+
+Auch im Hafen herrschte damals wie heute ein ständiger Andrang von Matrosen und Arbeitern.
+Die Legende besagt, dass Rex Lapis, wenn er in sterblicher Form erscheine, nicht immer die Gestalt eines angesehenen Nobelmannes annehme, der sich mit den Wohlhabenden der Yujing-Terrasse vergnüge. Manchmal, so heißt es, nehme er die Gestalt eines einfachen Mannes an und mische sich unter die Bergleute, Fischer, Matrosen und Händler.
+
+Damals gab es in Liyue an der Anlegestelle einen bestimmten Fischerbootbesitzer, der notorisch hart und kritisch war. Er war immer unhöflich zu denen, die für ihn arbeiteten, und wann immer etwas nicht zu seiner Zufriedenheit war, zog er voreilige Schlüsse und fing an, sie zu beschimpfen und ihnen sogar die Löhne zu kürzen, ohne ihnen die Möglichkeit zu geben, ihre Seite der Geschichte zu erklären.
+
+Eines Tages traf jener Bootsbesitzer einen jungen Mann.
+Er war gerade vom Besitzer des Fischerboots angeheuert worden und seine Kleidung unterschied sich nicht von der der anderen Matrosen. Er trug ein lockeres braunes Hemd und eine Hose sowie ein Tuch um die Stirn. Aber an seiner gebräunten Haut und den schroffen, karstigen Konturen seiner Gesichtszüge war klar ersichtlich, dass er ein Bürgerlicher aus dem Qingce-Dorf war, der aus den Bergen in die Stadt gekommen war, um zu versuchen, sein Schicksal zu wenden.
+
+Wie die meisten Bergbewohner seiner Zeit war er ein einfältiger und unkultivierter Geselle. Was seinen neuen Arbeitgeber jedoch noch mehr bestürzte, war seine Abneigung, auch nur in die Nähe der schleimigen und tentakeligen Beute zu gehen.
+
+„Mit der Einstellung verdienst du kein Geld! Was glaubst du, wer du bist, der Landvogt hier?“
+Dies war die einzige Rechtfertigung, die der Bootsbesitzer für das Zurückhalten des Gehalts des neu angeheuerten Matrosen angab.
+
+Der Junge lächelte einfach nur schüchtern und setzte seine Arbeit fort. Dies gab den Ton für viele weitere der Interaktionen zwischen den beiden an.
+Eines Tages antwortete der Junge jedoch mit einer Frage:
+„Jeder hat Vorlieben und Abneigungen. Warum sollten wir also die Dinge tun, die wir am meisten hassen?“
+
+Der Besitzer des Fischerboots wurde von dieser zufälligen Frage völlig überrascht. Verärgert schlug er seinem einfältigen Matrosen auf den Kopf und bellte zurück:
+„Das sind nunmal die Regeln der Welt! Du kommst in dieser Welt nicht weiter, wenn du eine Arbeit nicht machst, die dir nicht gefällt!“
+
+„Aber vielleicht war das nicht das, was Rex Lapis meinte, als er die Regeln aufstellte ...“
+
+„Du redest ganz schön viel Unfug!“
+
+„Also, warum erzähle ich dir nicht einfach eine Geschichte?“
+Die Augen des jungen Mannes leuchteten im Licht der untergehenden Sonne wie Bernstein aus einem tiefen Bergwerk.
+
+„Ach, Geschichten erzählen wir jetzt also auch noch?“
+Was für eine Geschichte könnte dieser Idiot schon zu berichten haben, dachte sich der Bootsbesitzer, der doch ein gewisses Interesse zeigte.
+„Dann erzähl mal ... aber gearbeitet wird weiter!“
+
+Ein verschmitztes Lächeln flimmerte über das Gesicht des Jungen und ein Funkeln in seinen Augen blitzte auf.
+„Nun, die Geschichte handelt von einer gewissen Jademedaille ...“
+
+Und so fuhr der junge Mann fort, seine Geschichte zu erzählen. Sein Arbeitgeber hörte ihm so aufmerksam zu, dass er das Paar Hände nicht bemerkte, das sich in seine Tasche schlich, Hände, die ihm das Geld stahlen, das er von all den zurückgehaltenen Löhnen verdient hatte, und es wieder an die Arbeiter verteilten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book14_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book14_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc9428912
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book14_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Erst als mir bewusst wurde, dass etwas nicht stimmte, fiel mir auf, dass ich zu einer Pusteblume geworden war.
+Aber natürlich konnte ich tun, was ich wollte, Löwenzahn hat weder Zunge noch Mund, ich hätte keine Worte bilden können. Allein blieb mir, diese Riesin dabei zu beobachten, wie sie den Stängel dieser Pusteblume, die ich war, mit Zeigefinger und Daumen ergriff und pflückte.
+„Löwenzahn, Löwenzahn, fliege mit dem Wind in die Ferne“,
+sang die Füchsin.
+Dann blies sie einmal kräftig und die Samen des Löwenzahns flogen davon. Ich wurde von diesem Sturm mitgerissen und flog weit weg.
+Während ich so in der Luft herumwirbelte, wurde mir schwindlig und ich merkte nur vage, dass ich mich von diesen edelsteingleichen Augen entfernte. Ich hörte noch, wie sie ihren Wunsch äußerte und ihre Stimme immer leiser wurde.
+„O Gott des Windes, mach uns zu Menschen, damit wir uns nicht mehr vor den Bögen und Messern der Menschen fürchten müssen!“
+...
+Als ich wieder erwachte, bemerkte ich, dass ich im Wald hinter dem Dorf war.
+Die Bäume standen dicht beieinander und dahinter war ein kleiner See.
+Das Wasser ähnelte dem Glas der Kathedrale von Mondstadt, das täglich poliert wird.
+Die Sonne schien durch die Blätter der Bäume und fiel auf den See, wo diese Stellen wie funkelnde Edelsteine aussahen. Es war ein schöner Anblick.
+Es war ein bitterkalter Tag. Ich trug meinen Bogen, um im Wald zu jagen. Nun ging ich an das Ufer des Sees und sah, wie die Oberfläche das Sonnenlicht reflektierte. Auf einmal erinnerte ich mich an das Mädchen, das ich früher geliebt hatte.
+Ich kann mich kaum mehr an sie erinnern. Ich weiß nur noch, dass ihre Augen wie funkelnde Edelsteine in einem See waren.
+Eingeschlafen muss ich sein, während ich so auf den See starrte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book150_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book150_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..96fa9d8ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book150_DE.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+Es war eine Zeit, in der unzählige exotische Kuriositäten und Gegenstände in den Hafen von Liyue strömten.
+An diesem Abend recherchierte Mingui, die Besitzerin des Xigu-Antiquariats, bezüglich alter Reliquien und erzählte Geschichten mit einem namenlosen Aristokratensohn.
+Das Hauptthema der Diskussion war eine Jademedaille.
+
+Wie viele wussten, war die Herstellung eines gefälschten Jadeartikels in Liyue keine Angelegenheit, für die man viel Kapital benötigte. Die Anfertigung einer schönen Fälschung mag zwar einen Tick teurer sein, aber es war ein Aufwand, den die meisten Handelshäuser auffangen konnten.
+Der eigentliche Trick bestand darin, eine komplizierte, aber falsche Geschichte darum zu weben.
+
+Wie ein Jadeschmied, der tief in die Berge wandert, oder die Jugend des Fischervolkes, deren Gewohnheiten etwas seltsam sind, so kommen die als abartig Betrachteten oft tatsächlich näher an den Kern der Dinge heran.
+Rex Lapis legte Regeln und Verträge fest, aber er zwang sie nie jemandem durch seine Autorität auf, sodass niemand nach ihnen als perfekte Vorlage leben musste. Denn er wusste, dass Gesetze und Bestimmungen ein Mittel und nicht der Zweck waren. Das zeitlose Gleichgewicht lag in Wahrheit im Bewusstsein des Menschen und seiner Fähigkeit, selbst Entscheidungen zu treffen.
+
+Der Besitzer des Fischerbootes verstand dieses Prinzip nicht und erntete so nur die Angst und den Spott seiner angeheuerten Hilfe.
+
+Wie die Menschen, so sind auch Antiquitäten. Kunstfertigkeit, Qualität, Seltenheit und Perfektion sind zwar wichtige Faktoren, aber der wahre Wert einer Sache liegt in der persönlichen Hintergrundgeschichte.
+
+Der wählerische junge Aristokrat schien dieses Konzept nicht ganz zu begreifen und hatte daher keine Skrupel, die Jademedaille als Fälschung zu bezeichnen und ihren Wert herunterzuspielen.
+
+Wenn alle Schätze des Xigu-Antiquariats mit solch einem durchdringenden und empirischen Auge untersucht würden, wären sie bereits alle zu Staub zerfallen.
+
+Es war wie die Tränen einer Jungfrau um ihren Kapitän, die zu ewigen Perlen wurden, oder ein sterblicher König, der selbst eine Büste seiner verstorbenen Königin schnitzte, bevor er seine eigene Seele darin einschloss.
+
+Diese Geschichten, diese Legenden, die mit der Zeit hätten verblassen sollen, wurden aufbewahrt und so wimmelte es unter der äußeren Hülle dieser Relikte nur so von Leben.
+
+„Eine interessante Geschichte. Ich nehme diese Fälschung dann gern.“
+Der junge Aristokrat nickte und in seinen goldenen Augen konnte man ein Grinsen erkennen.
+
+„Nach allem, was ich gesagt habe, glaubt der verehrte Kunde etwa immer noch, dass es sich um eine Fälschung handelt?“
+Mingui seufzte.
+
+„Natürlich.“
+Der junge Aristokrat konnte sich ein verschmitztes Lächeln nicht verkneifen und war sichtlich noch nie glücklicher als jetzt.
+
+„Die Geschichte mit der alten Währung, das ist Unsinn, die Geschichte habe ich mir spontan ausgedacht.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book151_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book151_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0def4de9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book151_DE.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+Das Licht eines einzelnen Schwertes durchdrang die Nachtluft, unbehelligt von Sternen und Mond.
+Der Herbstwind in den Bergen heulte sein einsames Lied, gefolgt vom Wirbeltanz des einsamen Schwertes.
+
+Treibender Wind und fallender Regen begleiteten einen einzelnen Reisenden auf seiner Heimreise.
+
+Das Haar dieser Person war wild und ihr Gesicht grimmig und überhaupt wirkte sie sehr entrückt. Ihre Kleider waren dünn und sie schwankte in der Mitte des Heimweges hin und her wie ein Kranker oder Verletzter und wirkte eher wie ein Leichenfledderer als ein Lebender.
+
+Dieser Mann war seit drei Tagen auf dem Weg. Drei Tage war er hungrig und ohne Schlaf gewandelt.
+
+Vor drei Tagen hatte er einen Namen, ein berühmtes Schwert und seine jetzt gefallene Kampfkunstschule. Heute jedoch trug er nur noch Kummer und Sorgen, die ihm auf seine Stirn geschrieben standen. Plötzlicher Regen, der von seiner Stirn herunterrollte und auf den Schlamm darunter fiel, weichte den Boden auf.
+
+Vor drei Tagen hatte ein namenloser Schwertkämpfer eine Fehde mit ihm begonnen, eine Fehde, in der sein Meister und sein Schüler im gnadenlosen Bergschnee begraben wurden, während sich der einst blütenweiße Schnee rot färbte.
+
+Ab dem heutigen Tag hat er einen neuen Namen, Jin LXXII.
+Denn er war das letzte der 72 Mitglieder seiner Schule.
+
+——————
+
+Er wusste nicht, wie lange er bereits gelaufen war, bevor er das Geräusch der hinter ihm fahrenden Karren hörte.
+
+Jin LXXII. schlurfte an den Straßenrand und fragte den herannahenden Karrenfahrer: „Fährst du in Richtung Tupi-Dorf?“
+
+Der Fuhrmann salutierte und antwortete: „Auf diesen Straßen findet man selten einen Wagen, der nicht am Tupi-Dorf vorbeikommt.“
+
+Jin LXXII. fragte daraufhin mit einem Flehen in seinen Augen: „Guter Mann, hat dein Karren denn noch Platz für einen mehr?“
+
+Der Fuhrmann gab zurück: „Platz ist schon da, aber du hast mich noch nicht gefragt, ob ich auch damit einverstanden bin.“
+
+Jin LXXII. fragte verwirrt: „Wenn du doch zum Tupi-Dorf unterwegs bist, warum würdest du mich dann nicht mitnehmen?“
+
+Der Fuhrmann schnarrte: „Weil ich nicht du bin und du nicht ich.“
+
+„So viel Geschwätz.“
+
+Und kaum hatte er das ausgesprochen, verließ die Klinge ihre Scheide. Der Fuhrmann fühlte nur eine einzige klirrende Kälte, fiel kampflos von seinem Karren auf den Boden und sprach kein einziges Wort mehr.
+
+Jin LXXII. war genauso ein Mensch. Obwohl er alles verloren hatte, sogar sein Herz, und seine kühne Frechheit nachgelassen hatte, hatte er sinnlos redselige Menschen immer am meisten gehasst.
+
+Auf dem blutbefleckten Wagen setzte Jin LXXII. seine Reise zum Tupi-Dorf fort.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book152_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book152_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..767c8cdd9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book152_DE.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Es wird gesagt, dass „Tupi“ in diesem fernen Land bedeutete, die Lügen und das Falsche zu verbrennen, um zu dem Kern der Wahrheit zu gelangen.
+
+Das Tupi-Dorf lag am Fuße eines kargen Berges, der für die Außenwelt nur durch einen einzigen alten Pfad passierbar war, derselbe, der jetzt unter den Füßen von Jin LXXII. lag.
+
+Der Himmel war grau und der Wind peitschte den Regen heulend durch die Gegend.
+
+Jin LXXII. hatte bisher nie etwas mit dem Tupi-Dorf zu tun gehabt, es ging ihm nur um Rache und so war er nun auf der Suche nach dem Dorfvorsteher.
+
+Als sich der Ochsenkarren schließlich durch die schlammige alte Straße bis zum Fuß des Berges durchgekämpft hatte, war die Nacht bereits angebrochen und düstere Wolken warfen einen grenzenlosen Schatten, der sogar die Augen des Mondes bedeckte. Jin LXXII. nutzte dies und versteckte sich in diesem Schatten und sein Körper wurde eins mit der Nacht.
+
+In dieser tiefen Nacht schien das reine weiße Licht des Mondes auf den Kopf des Dorfvorstehers. Das Tupi-Dorf war nie besonders groß gewesen, aber der Dorfvortseher war kein gewöhnlicher Charakter. Niemand kannte seinen Namen oder seine Vergangenheit und niemand wagte danach zu fragen.
+
+Die Leute wussten nur, dass auf seinen Schultern eine große Blutschuld lastete, aus einer Vergangenheit, die so karminrot war wie seine Augen.
+
+Denn rot waren sie und scharf wie eine Klinge, die die Herzen aller durchbohrte, die er nach seinem Belieben anstarrte.
+Sein Charakter war genauso wie ein scharfes Messer, das jederzeit und ohne Vorwarnung in das Herz eines anderen Menschen eindringen konnte.
+
+„Es ist an der Zeit.“
+Der Dorfvorsteher nickte zu seinen eigenen Worten, während das Mondlicht weiter auf seiner Glatze tanzte.
+
+Draußen schwang ein gefräßiger Dämon ein blutüberströmtes Langschwert und massakrierte einen nach dem anderen seine Anhänger.
+Obwohl das Tupi-Dorf voller böser Menschen war, hatten Schulen und Sekten ihre eigenen Regeln. Und so wagte es niemand, mit unüberlegten Provokationen anzukommen und von Rache zu sprechen.
+Jin LXXII. jedoch gehörte zu keiner Schule oder Sekte und war daher an keine derartigen Regeln gebunden. Er war nur ein einziger hungriger Geist mit einer einsamen scharfen Klinge, der das Blut seiner Feinde kosten wollte.
+
+Der Wind und der Regen begleiteten den Kampflärm und der Regen spülte das Karminrot, das den Schwertkämpfer befleckte, davon, nur damit sich sofort eine neue Schicht darauf bilden konnte ...
+
+Der karminrote Schwertkämpfer schritt inmitten eines karminroten Nebels vorwärts. Seine Wunden waren viele, dennoch konnte keine davon seine mörderische Hand aufhalten.
+
+Als sich der Nebel in der endlosen Sintflut endlich lichtete, überquerte der Schwertkämpfer das trübe Rot unter seinen Füßen und pirschte gemächlich auf das Haus des Dorfvorstehers zu.
+
+——————
+
+Der Lärm vor den Toren verstummte und erst jetzt hob der Dorfvorsteher einen Becher Wein und verteilte den Alkohol mit einem Schnipsen in der Luft.
+Vielleicht tat er das, um auf das bevorstehende schicksalhafte Treffen anzustoßen, oder als letztes Ritual für seine besudelte Seele.
+
+Die Türen öffneten sich. Es war Jin LXXII., seine roten Umrisse standen den blendend grauen Elementen von draußen gegenüber.
+
+„Dorfvorsteher, ich habe ein paar Fragen an dich.“
+
+„Du hast eine ganze Menge von meinen Leuten gemeuchelt.“
+
+„Nicht viele, aber auch nicht wenige. Genau dreihundertzweiundsechzig.“
+
+Der Dorfvorsteher sagte nichts und sein Gesicht blieb regungslos, aber die pulsierende Ader auf seiner Stirn verriet das Feuer in seinem Innern.
+
+„Ach, und noch das Leben eines Hundes.“
+
+Kaum ausgesprochen warf die rote Silhouette etwas auf das Weinregal ...
+Es waren die Knochen des Hundes, der das Tor bewachte. Er war eine Zeit lang geschmort worden und wurde fast bis auf das Knochenmark abgenagt ...
+
+In dieser halben Stunde hatte Jin LXXII. nicht nur das Leben von dreihundertzweiundsechzig fähigen Männern ausgelöscht, sondern er hatte sogar den Hund, der das Tor bewachte, in Hundefleischeintopf verwandelt.
+
+Wie grausam!
+So kaltblütig!
+
+Der Dorfvorsteher stieß einen furchtbaren Schrei aus und im Aufstehen zog er sein Schwert ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book153_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book153_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..948bc197c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book153_DE.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Der Regen hatte aufgehört, aber das Licht hatte den Himmel noch nicht wieder erhellt.
+
+Jin LXXII. hatte aus dem Mund des Dorfvorstehers Informationen über seinen Erzfeind erhalten.
+Das Tupi-Dorf war nun wie leergefegt, keine Seele war mehr zu finden.
+
+Auch keine Geister, denn auf dieser Welt gibt es keine.
+Denn diese Welt besaß keine elementare Macht
+und natürlich konnte so die Erinnerung an die Toten nicht über die Elementarresonanz im Reich der Sterblichen verbleiben.
+
+Der Dorfvorsteher war ein mächtiger Gegner. Seine Klinge war so schnell, wie es nur möglich war, und er hatte Jin LXXII. viele Wunden zugefügt, jede tief genug, um Knochen zu durchtrennen.
+Leider jedoch war sein Herz zu langsam.
+
+Diese Welt besaß keine elementare Macht.
+Daher konnten auch keine Schwerter oder andere Waffen damit gesegnet werden.
+Schwertkampf war also eine Frage des reinen körperlichen Könnens und nicht der Elementkontrolle.
+Das Schwert ist eine Verlängerung des eigenen Körpers und man nutzt es so, wie ein Arm die Finger befehligen würde oder wie das Herz die Augen lenkt.
+Obwohl er in der Tat in der Kunst der schnellen Klinge bewandert war, verstand der Dorfvorsteher nie den Wert des reinen „Herzens“ und so fiel er auf einen Schlag um.
+
+Jin LXXII. ging auf den gefallenen Dorfvorsteher zu und warf das zerbrochene Räuchergefäß in dessen Richtung.
+
+Der Dorfvorsteher hatte sich zu sehr darauf konzentriert, den Körper des Schwertkämpfers mit wilden Hieben zu überschütten, weil er dachte, er sei zu sehr gehetzt, um sich zu verteidigen und er hatte keine Augen für die linke Hand seines Feindes, die eigentlich leer hätte sein sollen ...
+
+Und ganz plötzlich hatte das Räuchergefäß den Dorfvorsteher an der Stirn getroffen, was ihn gegen eine Wand stürzen ließ, an der er dann unbeweglich zusammenbrach.
+
+„Widerlicher Schurke ...“
+
+Aber nur der Wind antwortete ihm ... Der Schurke, der das blutige Räuchergefäß umschloss, sagte kein Wort mehr.
+
+„Die Person, nach der du suchst, befindet sich in den kargen Bergen hinter diesem Dorf ... Finde deinen Tod dort ...“
+
+Der Schurke jedoch war bereits fortgegangen und zurück blieb nur noch das Rascheln des Windes als Antwort ...
+
+Sowie das Knistern der wilden Flammen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book154_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book154_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..141e46af2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book154_DE.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+Jin LXXII. wartete, bis sich der Regenbogen aufgelöst hatte, bevor er vom Tupi-Dorf aus in Richtung der kargen Berge aufbrach.
+Eine alte Legende besagt, dass diese kargen Berge durch Scheiben von der Klinge des himmlischen Kaisers geschnitzt wurden und daher unglaublich schwer zu erklimmen waren.
+In den Volksmärchen hieß es auch, dass sie karg genannt wurden, weil sie die Tränen der Erdmutter aufgesaugt hatten und so zu bitterem Land geworden waren, in dem nichts wachsen konnte.
+
+Die Kargen Berge waren einst nach Gold und Edelsteinen durchsucht worden, aber die Minen wurden alle bei einem Erdbeben zerstört und ihre Arbeiter darin begraben.
+Niemand versuchte jemals wieder, die Einrichtungen wieder aufzubauen, um die Schätze der Berge abzubauen, und seine Höhlen wurden irgendwann von bösen Bestien und Banditen heimgesucht.
+
+Und zu diesen in den Bergen verborgenen Übeln gehörte auch der Erzfeind von Jin LXXII.
+Die Schultern des Schwertkämpfers zitterten und sein Gang war zögerlich, denn die Wunden, die ihm im Kampf gegen den Vorsteher des Tupi-Dorfs zugefügt worden waren, behinderten ihn noch immer.
+
+Er wusste, dass viele Augenpaare zwischen den moosüberwachsenen Felsen auf ihn starrten, und der Atem der Tiere, die den Geruch des verborgenen Blutes aufgenommen hatten, war überall zu spüren.
+Lange Jahre des Blutvergießens hatten die Sinne von Jin LXXII. bis an ihre Grenzen geschärft.
+
+Jin LXXII. konnte spüren, dass die leblosen Berge eine einzige Todesfalle waren.
+Banditen und Schurken lauerten ihm auf, bis er in eine enge Grotte gehen würde oder sich durch eine winzige Schlucht zwängen müsste oder an einem eingestürzten Minenschacht vorbeikäme. Dann würden sie ihn in der Dunkelheit mit Messern angreifen und erledigen.
+
+Allerdings könnten die steilen Berge, so wie es jetzt aussah, allein ausreichen, um Jin LXXII. zu töten.
+Der Schwertkämpfer humpelte bei jedem Schritt, den er tat und der Weg war eng und tückisch. Von Zeit zu Zeit rutschte Kies unter seinen Füßen davon.
+
+Zur gleichen Zeit blickten auf der Klippe, an der sich tote Kiefern wanden, zwei Gestalten auf den Reisenden herab.
+
+„Ich denke, wir sollten ihn einfach dem schwierigen Weg überlassen ... und er wird früher oder später von selbst in den Abgrund stürzen“,
+meckerte die Frau, die so dünn war wie ein Skelett.
+
+Sie blickte fragend zur Seite, ihre türkisblauen Augen versprachen einen baldigen Kältetod, wie eine giftige Viper, die in den Felsspalten der Berge lauert.
+
+„Niemals!“
+Neben der alten Frau zitterte die Stimme eines breitbeinigen alten Mannes wie eine Glocke,
+„Er nahm das Leben von dreihundertdreiundsechzig Leuten im Tupi-Dorf und machte sogar aus ihrem Wachhund Gulasch ...
+Auch wenn er vom Dorfvorsteher relativ schwer verwundet wurde, so müssen wir dennoch gut aufpassen, er ist immer noch gefährlich!
+
+„Hrrmpf ...“
+Die alte Frau verschwand daraufhin blitzschnell im Kiefernwald und hinterließ nur ein Schnauben.
+
+„...“
+Der alte Mann hingegen starrte den verkrüppelten Schwertkämpfer noch einen Moment länger an, bevor er sich über seinen dicken Bauch strich und dann auch langsam verschwand.
+Nicht eine einzige tote Kiefer oder ein Grasbüschel wurde von ihm auf dem Weg berührt oder gestört.
+
+Plötzlich verdunkelte sich der Himmel mit Sturmwolken und beißender Regen begann wieder zu fallen.
+In diesem Regen schlich Jin LXXII. auf sein Schwert gestützt langsam und beschwerlich voran.
+Aber die klirrende Kälte und der schwere Blutverlust waren zu viel für ihn und er fiel auf Kies und trostlosen Stein.
+
+Bevor die Dunkelheit alles verschluckte, flatterte ein jadeblauer Rock vor seinen Augen ...
+Es hatte ein Déjà-vu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book155_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book155_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..36c058370
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book155_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Das Paar „Zeit und Wind“ scheint etwas mit dem Anemo-Archon zu tun zu haben ... Aber könnte dieser Bursche nicht etwas deutlicher werden? Was soll ich mit nur diesen drei Worten herausfinden?
+
+Da es um den Anemo-Archon geht, muss es etwas mit der Anemo-Kraft zu tun haben.
+
+Wenn man dann noch den Begriff „Zeit“ mit einbezieht ... Anscheinend hat diese Sonnenuhr da drüben ein Geheimnis zu verbergen.
+
+Außerdem habe ich manchmal ein merkwürdiges Gefühl an diesem Ort. Ich glaube, es könnte zwei Uhr morgens gewesen sein ... Oder wann war das noch mal?
+
+Ich kann mich wirklich nicht erinnern ... Ich erinnere mich nur, dass irgendwann vor der Morgendämmerung der Schatten, der vom Zeiger der Sonnenuhr geworfen wird, genau nach unten zeigte.
+
+Aber ... Nun gut. Die Dozenten an der Akademie pflegten zu sagen, dass es für Leute ohne Göttliches Auge am besten wäre, nicht an Projekten oder Forschungsarbeiten im Freien teilzunehmen.
+
+Ich habe damals nicht verstanden, was sie damit meinten. Aber ich glaube, dass ich es jetzt verstehe. Auch wenn ich bereits einen Hinweis gefunden hatte, konnte ich ohne Göttliches Auge nur zusehen.
+
+Ich frage mich, ob die Abenteurergilde mir helfen kann, jemanden zu finden, der ein Göttliches Auge hat und bereit ist mir zu helfen.
+
+Übrigens, wieso ist die Abenteurergilde hier noch so klein?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book156_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book156_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c70dfbe57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book156_DE.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Nach dieser Nacht vergingen noch ein paar Tage, aber der Fuchs kam nie wieder.
+Dieser Tage gibt es jedoch mehr und mehr Beute in den Wäldern.
+Winzige Finken, langbeinige Kraniche, ungestüme Wildschweine ...
+Ich weiß nicht, ob es an der Jahreszeit liegt oder ob es die Belohnung des Fuchses ist. Aber wie dem auch sei, in diesen Tagen bekommen wir endlich einen richtigen Eintopf zum Abendessen.
+Der Fuchs jedoch kam nie wieder.
+Es klingt merkwürdig, aber früher hatte ich selbst auf nüchternen Magen weniger Schlafstörungen. Jetzt, voll und zufrieden, konnte ich nicht aufhören, darüber nachzudenken, was ich an diesem Tag gesehen hatte, wie der Fuchs sich in eine Frau verwandelte.
+Wann werde ich die kristallklaren Augen wiedersehen können?
+Schweren Herzens und noch halb am Schlafen hörte ich eine leise Stimme von draußen.
+In der Hoffnung, diese kleine weiße Gestalt zu sehen, nach der ich mich so sehnte, sprang ich aus dem Bett und öffnete die Tür.
+Jedoch gab es keine klaren Augen oder seidenweißen Schwanz, nur Löwenzahn, der wie Schneeflocken im Mondlicht schwebte.
+Plötzlich stieg mir etwas in die Nasenlöcher.
+„Ha-ha-hatschi!“
+Sofort bildeten die weichen Löwenzahnsamen einen Strudel und flogen wild umher wie in einem Schneesturm.
+Inmitten des Löwenzahnschneesturms sahen mich zwei Augen wie Edelsteine an, als wollten sie bis zu meinem Herzen vordringen.
+Durch den Löwenzahnsturm marschierte ich auf den kleinen Fuchs zu.
+Die Ohren des Fuchses zitterten, als er seinen großen Schwanz durch das grüne Gras zog und wieder mitten in den Tiefen des Waldes verschwand.
+Ich hastete dem Fuchs hinterher.
+Zwischen den dunklen Schatten und Bäumen hindurch tauchte immer wieder eine weiße Silhouette auf.
+Wie das Mondlicht das auf den Blättern oder die Spuren einer listigen Fee.
+Dem Fuchs vertrauend folgte ich ihm bis aus den dunklen Wäldern heraus.
+Unter dem hellen Mondlicht erstreckte sich plötzlich ein endloses Löwenzahnmeer vor meinen Augen.
+Ein Rascheln hinter mir machte mich plötzlich sprachlos.
+Sachte und leicht wie der Fußabdruck eines Mädchens, das auf Tannennadeln und trockene Blätter tritt.
+Die Füchsin kam hinter mir her und der Nachtwind trug ihren Duft, nass und kühl, mit dem leicht bitteren Duft von Löwenzahnblüten.
+Zwei Hände fassten mir plötzlich auf die Schulter, ihre Finger waren eisig kalt.
+Dann beugte sie sich über mich, an meinem Ohr vorbei, während ihr langes Haar an meiner Schulter herunterglitt.
+Ich spürte das leichte Auf und Ab ihres Herzschlags und ihres Atems hinter mir, als sie sanft und beruhigend atmete.
+„Nur die Füchse wissen, wie man zu diesem Ort, dem Land des Löwenzahns, gelangt.
+Ich hoffe, du bleibst hier und bringst meinem Sohn bei, die Sprache der Menschen zu sprechen ...
+Als Entlohnung werde ich dir den Verwandlungszauber der Füchse beibringen.“
+Sie kitzelte mein Ohr wie eine sanfte Nachtwindbrise, die Löwenzahnsamen umherträgt.
+Das war seltsam, denn ich hatte den Verwandlungszauber nicht erwähnt. Woher konnte sie davon wissen?
+Sie antwortete nicht und nahm meine Hand, um mich in das Löwenzahnmeer zu führen.
+Der Nordwind und der Südwind mit ihren leicht bitteren Düften weckten diffuse Erinnerungen.
+Sie führte mich dazu, zärtlich, fuchsartig zwischen den weichen weißen Federn zu spielen, bis der Mond am Himmel aufging.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book157_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book157_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..02f693895
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book157_DE.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+„Bald wird er die Sprache der Menschen beherrschen“,
+sagte sie leise.
+Wie in Trance sah ich ihr ins Gesicht.
+Was sie später sagte, habe ich nicht mehr deutlich gehört. Der schelmische Nachtwind trug den Löwenzahn davon und verdeckte damit ihre sanften Worte.
+Oder vielleicht war das ihre eigentliche Sprache, die des Windes und des Löwenzahns?
+Dann sah sie mir in mein weggetretenes Gesicht und musste lachen.
+Ihr Lachen war sehr schön. Ihre geschwungenen Augen glühten in einem zackigen Licht, wie zwei Monde auf einem unruhigen See.
+„Und warum möchtest du den Zauber der Füchse lernen?“
+„Ich möchte euren Zauber lernen, damit ich hoch am Himmel wie ein Vogel an einen nie zuvor gesehenen Ort fliegen kann ...“
+Das war meine Antwort auf ihre Frage.
+„Ach so, und während der Jagd, anstatt sich zwischen den Büschen verstecken zu müssen, kannst du so frei wie ein Falke hoch am Himmel fliegen.“
+Darauf wusste ich nichts zu erwidern.
+Als ob der Löwenzahn in meiner Hand meinen Wunsch erhört hatte, schwebte er hinauf zum Mond und davon.
+„Ist das so?“
+Sie senkte den Kopf und ihr langes schwarzes Haar fiel kaskadenartig von ihrem blassen Hals herunter. Der Mond spiegelte sich in ihrem Haar und breitete sich auf ihrer schneebedeckten Haut aus, hell und glänzend, als ob er den Schatten der Wolken am Himmel darstellen könnte.
+Ich konnte meinen Blick nicht von ihr wenden. Nach einem Moment errötete ich und schaute verlegen weg.
+Schließlich sind Füchse freie Tiere und verbergen ihre Schönheit nicht aus Scham, wie es die Menschen gewöhnlich tun.
+Obwohl es nicht das erste Mal war, dass ich sie ansah oder berührte, konnte ich nicht umhin, jedes Mal, wenn der Mond auf ihrem Haar schien, rot zu werden und wegzuschauen.
+Sie drehte ihr Gesicht beim Nachdenken um und stieß einen Seufzer aus, als wäre sie leicht verärgert.
+Wir saßen lange Zeit schweigend inmitten des Löwenzahnmeeres, so lange, dass ich dachte, sie sei wirklich böse auf mich.
+„Wir Füchse sind dankbare Wesen. Ich bringe dir die Verwandlung bei, damit du dir deinen Wunsch erfüllen kannst.“
+Sie sah mich direkt an, als sie das sagte.
+Ihre tröstenden Kristallaugen funkelten im Mondlicht.
+Wunderbar, sie war also nicht böse auf mich.
+Aus mir noch unbekannten Gründen atmete ich nun etwas leichter.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book158_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book158_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..00c390f90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book158_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Der Fuchs ist ein schlaues Tier, clever und gewitzt.
+Der kleine Fuchs lernte sehr schnell und stellte manchmal sogar Fragen, die mich in Verlegenheit brachten.
+Schließlich ist die Sprache der Menschen komplex und raffiniert, anders als die einfache Lautsprache der Tiere.
+Manchmal ist Sprache wie ein Ball, mit dem ein Kätzchen spielt, mit Schnüren, die hier und da hängen, sich im Mund der Schüler und manchmal auch zwischen den Füßen des Lehrers verheddern.
+Füchse hingegen sind intelligente Tiere. Der kleine Fuchs lernte schnell viele Begriffe im Zusammenhang mit dem Wind und konnte mit groben Worten die Form des Löwenzahns und der Teiche, in denen sich der Mond spiegelte, beschreiben.
+Jedes Mal, wenn der kleine Fuchs ein neues Wort lernte, jedes Mal, wenn er versuchte, die Welt mit der Sprache, die er lernte, zu erkunden, und jedes Mal, wenn er dem Wind, dem Löwenzahn und der Erde eine neue Bedeutung gab, war sie an unserer Seite und schaute uns lächelnd an.
+Der kleine Fuchs lernte zwar sehr schnell, aber ich war nicht zufrieden.
+Wenn ich nichts mehr unterrichten kann, wird sie mich dann in diesem Meer von Löwenzahn im Stich lassen?
+Wenn diese Zeit kommt, werde ich dann immer noch unter diesem Mondlicht stehen und diese zwei freundlichen Augen sehen können?
+Wird sie wieder schelmisch lachen und mich in die Tiefen des Löwenzahnmeeres führen, wo wir herumtollen und das bittere Aroma des Nord- und Südwinds einatmen?
+Wenn ich daran denke, verliere ich mich völlig in diesen melancholischen Erinnerungen.
+In jener Nacht, die in meiner Erinnerung bereits verschwommen ist, als ich mich von dem Mädchen meiner Träume verabschiedete, war der Mond, der uns heimlich beobachtete, derselbe wie jetzt.
+„Du musst erschöpft sein von der Arbeit in diesen Tagen.“
+Ich weiß nicht, zu welchem Zeitpunkt der Fuchs vor mir erschienen war. Sie verbeugte sich und ihr langes schwarzes Haar, das im Mondlicht glänzte, fiel kaskadenartig über ihre Schultern.
+„Warte bis er die Sprache der Menschen beherrscht, dann wird er vielleicht neue Freunde finden ...
+Ich habe dir wirklich zu danken, seit er die Sprache der Menschen lernt, ist er viel fröhlicher als zuvor.“
+Sie sah mich an mit ihren Augen, die wie ein bodenloser Diamant funkelten.
+„Aber wo wirst du hingehen, wenn du uns die Sprache der Menschen beigebracht hast?“
+Verzaubert vom Glanz ihrer Augen vergaß ich einen Moment zu antworten.
+Ist dies der Zauber der Füchse?
+Als sie mich so stocksteif da stehen sah, musste sie sofort lachen.
+Dann drehte sie sich um und bewegte sich in Richtung des Mondes und führte mich zur Mitte des Löwenzahnmeers.
+Als der kleine Fuchs dies sah, wedelte er mit dem Schwanz, drehte sich um und ging ebenfalls in das Dickicht des Löwenzahnmeers.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book159_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book159_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..79caad756
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book159_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+So brachen die Prinzessin und die beiden Weisen zu den eisigen Bergen des Nordens auf.
+Das Einzige, was es dort gab, waren Eis und Schnee. Selbst die stärksten und mutigsten Tiere oder Insekten mit den besten Grabkünsten waren nicht in der Lage, dort eine frische Knospe oder saftige Frucht zu finden.
+Die Prinzessin zitterte vor Kälte in dieser Eiswüste, was sie jedoch nicht davon abhielt weiterzugehen.
+Der weise Fuchs und die treue Schildkröte konnten dem Schnee und dem eisigen Wind nicht standhalten und sie redeten immer wieder auf die Prinzessin ein:
+„Nja, nja, nja! Dieser Ort ist zu kalt und gefährlich! Wenn der König erfährt, dass wir hier sind, wird er sehr besorgt sein! Wir gehen besser zurück! Nja, nja, nja!“
+„Ja, ja, dieser Schneesturm wird nur noch schlimmer und kälter werden ... Warum ruhen wir uns nicht eine Weile aus und warten, bis der Wind aufhört und der Himmel sich aufklärt, bevor wir weiterziehen? Tut mir leid, ich mache keine lustigen Geräusche.“
+Die eigenwillige Prinzessin jedoch hörte nicht auf die zwei Weisen und entschied, weiter gen Norden in die Kälte zu marschieren.
+Denn was könnte edler sein in dieser Welt, als verlorene Freunde und Verwandte zu retten sowie verlorene Beziehungen wiederherzustellen?
+Und so gingen sie weiter, bis ihre Pfoten und Krallen schon ganz lila waren vor Kälte und ihr Atem zu Eis wurde.
+Auf dem Gipfel eines vereisten Berges, am Rande eines Gletschers, traf die Prinzessin auf eine Fee, die sich im kalten Wind hin- und herwiegte.
+Die schneebedeckten Berge sind bewohnt von formlosen, allmächtigen Wesen mit uraltem Wissen.
+„Ähem, Entschuldigung, seid ihr der Herrscher hier? Könnt ihr uns den Weg durch den Schnee zeigen?“,
+fragte die Prinzessin höflich, während sie versuchte ihre taubgefrorenen Zehen zu bewegen.
+Auch der weise Fuchs und die zuverlässige Schildkröte blickten erwartungsvoll auf die eisige Fee, die sich im Schnee hin- und herbewegte.
+„Huu ... huu ...“,
+sprach die Fee leise,
+„Natürlich, aber ... huu ... huu ...
+Im Gegenzug dafür schöpfe ich aus eurer Energie und ihr werdet auf eurem Weg durch die Kälte hungriger, müder und kälter werden, aber ihr werdet nicht euer Leben verlieren ... wahrscheinlich ... huu ... huu ...“
+„Es muss eine Eiswindfee sein“, dachte sich die Prinzessin.
+„Außerdem habe ich die weisesten und fürsorglichsten Begleiter im ganzen Königreich bei mir, sie finden bestimmt einen Weg!“
+Die Prinzessin zögerte nicht, der Bitte der Fee nachzukommen und der weise Fuchs und die zuverlässige Schildkröte hatten nicht einmal Zeit, ihre eigenen Ratschläge vorzubringen.
+„Hmm, ein guter Handel! Bitte bring uns zu dem kleinen Wolf!“
+So verwandelte sich die Fee in einen rauen, eisigen Strom, der die entschlossene Prinzessin über die hohen Schneeberge führte ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book15_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book15_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e22d00f2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book15_DE.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Eine vom Ökologen Jacob Musk aus Mondstadt zusammengestellte Sammlung an Gedichten der Hilichurle. Für dieses Werk hat Musk keine Mühen gescheut und Hilichurl-Stämme im gesamten Land besucht. Er schlich sich in Gegenden, in denen Hilichurle leben könnten, und nahm sogar am alltäglichen Leben der Hilichurle teil. Für dieses Buch bekam Musk den Titel des „Dichterfürsten des Hilichurlischen“, den jedoch weder der Gelehrte selbst noch die Objekte seiner Untersuchungen wertschätzten. Jacob Musk studierte die Hilichurle zwar mit Leib und Seele, konnte es aber nicht ertragen, in einem Satz mit ihnen erwähnt zu werden.
+
+Erstes Lied:
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+Diese Zeilen scheinen kurz vor einer Schlacht von den Hilichurlen gesungen zu werden. Meinen Beobachtungen zufolge beginnt immer eine wilde Rauferei, sobald einer von mehreren anwesenden Hilichurlen dieses obszöne Lied singt.
+
+Zweites Lied:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+Dieses Lied wird laut von Hilichurlen gesungen, während sie um ein Totem tanzen. Es könnte ein Lobgesang eines bestimmten Stammes sein. Bei freudiger Atmosphäre und besonders bei Festen der Hilichurle kann man dieses Lied hören.
+
+Drittes Lied:
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+Dieses traurige Lied vernahm ich, als ich gerade mit einem alten Hilichurl-Schamanen sprach. Obwohl ich den Inhalt dieser Strophen noch nicht vollkommen verstehe, übertrifft die finstere Stimmung dieses Lieds die Vorstellungskraft der Poeten meiner Heimat bei Weitem, wobei ich hinzufügen muss, dass der Gestank alter Hilichurle mindestens genauso bedrückend ist.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book160_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book160_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..10578920e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book160_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+- Alles was glänzt -
+„Die Leute auf diesen Fotos sind so hübsch.“ Vera hob Ikes Kiste mit eingerahmten Bildern hoch.
+„Wer nicht hübsch ist, hat auch keine Gelegenheit, auf einem Bild verewigt zu werden.“
+Ike hatte nicht die Absicht, dem Thema auszuweichen. Schließlich war er ein tausend Jahre alter Weiser des Universums und wusste, dass Mädchen leicht verletzt und verärgert werden können. Ike hatte die Mädchen nie betrogen.
+„Ein sternförmiger Diamant ist die Erinnerung daran, die Sterne gesehen zu haben“, fuhr er fort. „Aber die Sterne, die im Universum leuchten, gehören niemandem, deshalb können sie auch nicht gestohlen werden.“
+Vera hatte seine Worte nicht eindeutig verstanden, „Was meinst du damit?“
+„Ich sage das zu einem dummen Kind, das noch nicht einmal richtig hier ist. Stör dich nicht dran, die Menschheit ist noch zu jung, um zu verstehen.“
+
+„Ich werde dir helfen, damit du Ike heiraten kannst“, rief Sachi der Prinzessin des Imperium Andromedae zu.
+„Was?“
+„Ich mag Vera, ich möchte nicht, dass ...“
+„Ekelhaft. Langweilig. Du verunreinigst meine Ohren. Niedere Lebensformen sollten nicht reden. Vera ist eine wirklich gute Freundin und ich würde sie niemandem geben, der so feige ist wie du.“
+„Ah, aber ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book161_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book161_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cce916afa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book161_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Den vielen Feiertagen gewidmet -
+Zwar hat es in letzter Zeit alle möglichen großen Ereignisse gegeben, aber diese sind alle Angelegenheiten des großen Universums. Nun steht ein relativ banales Ereignis bevor. Die Stadt ist dabei, ihr eigenes Fest zu veranstalten.
+„Jetzt bin ich an der Reihe, euch diese Stadt vorzustellen, nicht wahr?“ Vera servierte der Prinzessin und Ike einen hausgemachten Eintopf.
+Bei ihren früheren Abenteuern im Universum waren Ike und die Prinzessin immer die Kommentatoren gewesen. Wenn es irgendein Wissen gab, mit dem sich Vera vor ihnen rühmen konnte, dann war es mit Sicherheit das ihrer eigenen Leute.
+„Dann machte sich der erste Bote des Königs, der tapfere Ritter Huffman, auf den Weg nach Westen und durchquerte zwei Kontinente, indem er Ozeane und Flüsse überquerte. Der Weise des kaiserlichen Hofes, die große Hexe des Ostens, ging in östliche Richtung und erreichte dann das Land der Untoten. Letztendlich trafen die beiden sich hier.“
+„Ah, so ist das also? Fantastisch.“ Die Prinzessin musste ihre schauspielerischen Fähigkeiten doch noch etwas trainieren. Sie wollte nicht, dass Vera merkte, dass sie sich nicht für die Geschichte interessierte.
+„Das beweist nur, dass dieser Ort der symmetrische Punkt der Hauptstadt des Königreichs auf diesem Planeten ist.“ Ike machte einen Scherz an einer völlig unwichtigen Stelle.
+„Hahahaha, wenn man so darüber nachdenkt, ist das schon wahr.“ Vera kratzte sich verlegen am Hinterkopf und lächelte.
+
+„Ich sage zwar immer, dass ich hier raus will, aber am Ende habe ich herausgefunden, dass dies der Ort ist, den ich am besten kenne.“ In der Nacht vor Beginn des Dorffests brach Vera vor Sachi in Tränen aus, als sie dies endlich bemerkte.
+„Du Idiot! Du hast Vera zum Weinen gebracht!“ Die Prinzessin erschien ganz plötzlich und kickte Sachi mit einem fliegenden Tritt zur Seite.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book162_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book162_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ca7b3655
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book162_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+- Der Krieg im Sternenmeer -
+„Die Sonne wieder von Neuem zu entflammen, sollte eigentlich nicht schwierig sein. Aber das will das Imperium Andromedae bestimmt nicht sehen“, sagte Ike zu einer verängstigten Vera.
+„Willst du damit etwa sagen, dass die Prinzessin Sachi entführt hat?“, fragte Vera überrascht nach einem Moment des Nachdenkens.
+„Wie kommst du nur dazu so etwas zu vermuten. Ich meine, die einzigen, die die Prinzessin und Vera entführen könnten, sind vom Imperium Andromedae.“ Ike drehte sich um, um sich den Millionen von Kreaturen der Galaxie zu gegenüberzustellen.
+Nach einer kurzen Pause sagte er feierlich: „Geschöpfe aus dem Meer der Sterne! Ihre Heilige Majestät Lebannin rief mich hierher, um das Feuer der wenigen verbliebenen Sterne neu zu entfachen. Aber das Imperium Andromedae möchte anscheinend nicht, dass dieser Ort ewig währt, und deshalb hat das Imperium meine Freunde entführt.“
+„Stellt ihr damit nicht ihr Leben über das der Bewohner dieser Welt?“, fragte die göttliche Königin Lebannin, als sie von ihrem Thron herabstieg. „Wenn dem so ist, was hat es mir dann genützt, die Inseln des Sternenmeeres zu vereinen?“
+
+Schließlich stellte sich die heilige Königin allein dem Tod und besiegte die Attentäter des Imperiums Andromedae, wodurch Sachi und die Prinzessin gerettet wurden. Danach wechselte sie ein paar Worte mit Ike.
+„Ich hätte nicht erwartet, dass du die dominante Spezies von Andromeda besiegen würdest. Sie sind Wesen mit großer Stärke. Der heilige Drache, den du in der Prüfung Könige töten musst, ist kein Gegner für dich“, lobte Ike.
+„In Wirklichkeit bin ich der heilige Drache. Nachdem ich mit Lebannin verschmolzen war, handelte ich nur nach ihren Wünschen.“
+„Äh ...“ Ike war ziemlich überrascht.
+„Also, ist das der Kerl, hinter dem die zweite Prinzessin her ist? Als ich reinkam, sah ich die beiden ...“
+„Bitte was?!“ Ike war schon wieder überrascht.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book163_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book163_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bbf64931
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book163_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+- Mädchen unter sich -
+„Also war alles nur ein Missverständnis. In dem Moment, als sie anfing zu essen, kam ich herein“, erklärte Sachi.
+„Dann wollte er also gar nicht essen.“ Ike schob sich die Brille auf die Nase. „Die dominante Spezies des Imperium Andromedae hat ein Organ in der Handfläche, speziell um Augäpfel zu verschlingen“.
+„Ich habe sie schon einmal gesehen. Sie sind so etwas wie ... Neunaugen?“ Beim letzten Wort lief Sachi ein kalter Schauer über den Rücken.
+„Lass mich erst ausreden.“ Ike wollte seine Brille aufsetzen, aber letztendlich hinterließ er einen Fingerabdruck auf dem Brillenglas. Er nahm sie ab, rieb sich sein linkes Auge und sagte dann: „Der Brauch, Augäpfel zu verschlingen, hat zwei Bedeutungen: Kapitulation ...“.
+Dann rieb er sich das rechte Auge, „... und Liebe.“
+Sachi begann ebenfalls, sorgenvoll beide Augen zu betasten. Er versuchte sich zu erinnern, welches von beiden es gewesen war.
+„Am Ende des Tages versteht die Prinzessin selbst nicht wirklich, worin die Unterschiede in diesen Dingen überhaupt bestehen. Die Menschen, die sich ihr unterordnen, die Orte, die sie erobert, und die Menschen, die sie lieben, das alles ist ihr egal. Für sie sind es nur Leute, die ihr in einem königlichen Machtkampf nicht schaden würden.“
+„Es ist also kein Wunder, dass die Attentäter des Imperium Andromedae sie entführt haben. Es muss der Plan eines weiteren Erben sein, um zwei Fliegen mit einer Klappe zu schlagen.“
+„Ich möchte mich nicht auf einen Kampf um den Thron einlassen. Deshalb muss ich dich bitten, ihr zu helfen.“
+„Aber ... Das ist nicht unsere Art von Beziehung! Bin ich nicht derjenige, den sie am meisten hasst?“
+
+Worüber haben die Mädchen in der Zwischenzeit gesprochen? Das könnte für immer ihr Geheimnis bleiben.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book164_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book164_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..40e162214
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book164_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Die mysteriösen Außenseiter
+
+Unter den Hilichurlen existiert auch eine Art mysteriöse, große Kreatur, die sowohl über immense physische Kraft als auch über die Fähigkeit verfügt, die Elemente zu kontrollieren. Diese Kreaturen nutzen elementare Fähigkeiten, um ihren physischen Zustand weiter zu verbessern, z. B. um sich zu schützen oder die rohe Gewalt ihrer Angriffe zu erhöhen, eine Kombination, die sie nahezu unaufhaltsam macht.
+
+Diese mächtigen Hilichurle werden vom Rest des Stammes „Lawa“ genannt, eine respektvolle Anrede, die sich am besten mit „König“ oder „Häuptling“ übersetzen lässt. Allerdings herrschen die Lawas gar nicht über den Stamm oder führen ihn an. Vielmehr bevorzugen diese großen Einzelgänger die Einsamkeit und vermeiden die ehrfürchtigen Blicke der kleineren Hilichurle.
+
+Abenteurer begegnen diesen gigantischen Kreaturen in der Regel nur sehr selten. Doch selbst die erfahrensten Abenteurer werden es sich zweimal überlegen, bevor sie sich auf Expeditionen in Gebiete begeben, in denen diese gefährlichen Lawas anzutreffen sind.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book165_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book165_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..78bfbb0e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book165_DE.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Eine Legende besagt, dass der erste Wein von Mondstadt in der Zeit gebraut wurde, als gerade der Nordwind heulte.
+
+In der Zeit, als die Könige von Eis und Frost um die Herrschaft kämpften, brauten Mondstadts Vorfahren rudimentären Wein aus Wildfrüchten, selbst als sie in der beißenden Kälte zitterten. Sie taten dies, um die Schmerzen ihrer erfrorenen Finger zu lindern und ihnen den Mut zu geben, sich dem rauen und unversöhnlichen Eis zu stellen. Denn zu jener Zeit war Mondstadt unter Eis und Schnee begraben und der Löwenzahn war noch nicht erwacht.
+
+Es wird erzählt, dass die erste Person in Mondstadt, die das Handwerk des Kelterns entdeckte, ein eigentlich grob fahrlässiger Wachmann gewesen war.
+
+In einem Stamm, der von allen Seiten von Schneestürmen heimgesucht wurde, war es die wenig beneidenswerte Aufgabe der kühnen Jäger und Sammler, die Vorratsgruben mit Lebensmitteln zu füllen, und es war die Aufgabe der Wachen, den Stamm vor Eindringlingen zu beschützen.
+Der Anblick eines menschlichen Eindringlings war in dieser rauen Umgebung in der Tat selten, aber es gab andere Kreaturen, die der Kälte besser standhalten konnten und sich unterirdisch durchgraben könnten, um an die Nahrungsvorräte zu gelangen. Die Regeln des Stammes sahen vor, dass immer eine Person die Vorratsgruben inspizieren und etwaige Mäuselöcher sofort stopfen oder besser noch, die Eindringlinge auf frischer Tat ertappen und erschlagen müssten, um die Nahrungsvorräte des Stammes zu sichern.
+
+Damals brauchten die feuchten, dunklen Höhlen ständige Pflege und Aufmerksamkeit, um zu verhindern, dass die darin aufbewahrte Nahrung verdirbt und verfault. Hinzu kam, dass die schelmischen kleinen Kreaturen, die sich außer Sichtweite versteckten, den Wachen manchmal noch zusätzlich Streiche spielten.
+
+Eines Tages bemerkte ein gerissener Windgeist, dass der fahrlässige Wachmann wieder einmal fahrlässig handelte. So nahm der Geist die Gestalt eines Fuchses an und kroch in einen Haufen Äpfel. Dort ließ der Geist Hefe gedeihen, welche die Äpfel reif werden ließ und schließlich goren sie sogar.
+Der fahrlässige Wachmann war schon ganz ausgehungert, als er zurückkam, und entschied sich, einen der Äpfel zu essen. Der milde Geschmack der fermentierten Früchte erfreute sowohl seinen Körper als auch seinen Geist. Er nahm sich eine Tierhaut und drückte den Saft aus den Äpfeln, wodurch letztendlich Wein entstand.
+
+Der fahrlässige Wachmann, der in der frostigen Schneezeit durch Zufall die Weinherstellung erfand, wurde auch der erste richtige Trinker Mondstadts. Er soll der erste Mensch gewesen sein, der jemals betrunken umgefallen war.
+
+In seinem ersten Traum träumte er, er sei ein einsamer Wolf geworden. Irgendwo in der längst vergessenen Vergangenheit oder vielleicht sogar in der fernen Zukunft kämpfte er mit rivalisierenden Wolfsrudeln gegen deren Reißzähne und Klauen, kämpfte inmitten eines tobenden Schneesturms mit Menschen um Nahrung und traf die erste Seelie.
+
+Der gesellige Mensch und der an sein Rudel gewöhnte Wolf konnten es nicht ertragen, in Einsamkeit zu leben. Dieser neue Wein trug dazu bei, Mensch und Wolf in ihren Träumen zusammenzubringen.
+
+Ihre Einstellung diesen Träumen gegenüber könnte jedoch nicht verschiedener sein.
+
+Der Mensch, der nur den Wind und den Schnee kannte, sehnte sich nach dem Ödland, in dem der einsame Wolf frei herumlaufen konnte, aber der einsame Wolf fürchtete sich vor dem Verlangen des Menschen. Er konnte nicht verstehen, warum Menschen von gefährlichen Illusionen so fasziniert waren.
+Was den Wolf noch mehr beunruhigte, war, dass er in einem Menschheitstraum nicht mehr unterscheiden konnte, ob er ein Wolf oder ein Mensch war, der mit einem Wolfsgeist handelte.
+
+Also schwor der Wolf, niemals wieder dieses tückische Gift der Menschen anzurühren.
+Wölfe sind nicht die Kinder des Windes und das Land des Weins und des Gesangs ist nicht ihre Heimat. So verließen die Wölfe das Reich der Menschen und ließen sich weit weg in der Wildnis und tief in den Bergwäldern nieder, an Orten, wo der Duft des Weins sie nicht erreichen konnte.
+
+„Wir Wölfe nennen es nicht Wein, wir nennen es Abgrund“,
+sagte der Wolf stolz zu dem Betrunkenen.
+Als der Wolf sich jedoch zum Trunkenbold umdrehte, bemerkte er, dass dieser bereits fest eingeschlafen war.
+
+Der Wolf war sehr unzufrieden und stieß heftig Luft aus seinen Nasenlöchern hervor, bevor er den immer noch stinkenden Menschen seinem Geschäft überließ und seinen Weg fortsetzte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book166_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book166_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b61aacfd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book166_DE.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Dank der Hilfe von Venerare und ... war ich endlich in der Lage, hinüberzukommen ... und es auf diesen Berggipfel zu schaffen ...
+
+Dieser Gipfel ist der höchste und gefährlichste, den es gibt. Die verehrten Leser müssen mir verzeihen, dass ich keine poetischere Beschreibung habe, aber von seinem Aussehen her wäre es eher angebracht, ihn „Pilos-Kuppe“ zu nennen. Aber nach einer einfachen Erkundung des Geländes fand ich heraus, dass ich vielleicht ein Seil und Pfähle benutzen könnte, um von der Ostwand aus hinaufzuklettern und dann den Wind nutzen könnte, um einen Haken zu werfen, um ... und dann ...
+
+...
+
+Keiner der anderen Burschen wollte mit mir diesen Berg besteigen und selbst diejenigen, die sich auf den Versuch einließen, wurden von den alten Abenteurern in Angst versetzt. „Ein unüberwindbarer Albtraum“, sagten sie, einer nach dem anderen. Die Misserfolge ihrer Vorgänger haben sie altern lassen, sie sind schwach geworden. Aber ich bin nicht alt, meine Gliedmaßen und mein Geist sind noch völlig in Ordnung und die Pilos-Kuppe ist nur ein weiterer Berg, der darauf wartet, herausgefordert zu werden.
+
+...
+
+Gute Neuigkeiten! Alrik hat sich bereiterklärt, mit mir den Berg zu besteigen. Ich wusste, ich war nicht allein!
+
+...
+
+Ich hatte den Berg unterschätzt und bestieg ihn tatsächlich nur, um festzustellen, dass es fast keinen Ausweg gab, denn der Berg war wie ein geschnitztes Labyrinth, schroff und majestätisch ... Ich hoffte, dass die trockene Nahrung, die der Stamm für mich vorbereitet hatte, mich noch bis zum Gipfel tragen würde.
+
+...
+
+Eine weitere Verletzung. Das Bein ist schwer verletzt und an der linken Hand sind zwei Finger erfroren, aber glücklicherweise geht es der rechten Hand gut. Ich fürchte, ich muss mich ein paar Monate ausruhen, aber es ist noch nicht an der Zeit aufzugeben.
+
+...
+
+Schlechte Nachrichten, Alric hat den heutigen Tag nicht überstanden. Er war einfach zu alt und sein Körper hat den heftigen Stürmen und dem rauen Gelände auf dem Berg nicht standhalten können ... Ich habe ihn so gut, es ging, einfach beerdigt und seinen alten Lieblingswein mit ihm begraben. Jetzt bin ich wieder allein, der Schnee und der Wind haben noch nicht aufgehört und ich muss weiter auf den Berg hinaufklettern, bevor der Fels mit Eis zugefroren ist ...
+
+...
+
+Ich habe mir wieder das Bein gebrochen, aber zum Glück war es nur eine leichte Fraktur. Ein Sturm mit Eiskristallen hätte mich fast in den Abgrund gerissen, aber zum Glück lebe ich noch. Ich hielt mich an den scharfen Felsen fest und kämpfte um mein Leben, bevor ich schließlich wieder die Wand hochkletterte und nur ganz knapp den Weg wieder nach unten fand ...
+Wäre ich auf einer Eiswand aufgetroffen oder in einer Felsspalte stecken geblieben, wäre das mein sicherer Tod gewesen ... Diesmal habe ich mir wieder eine alte Wunde aufgerissen und werde mehr als ein Jahr lang nicht mehr klettern können ...
+
+...
+
+Der Himmel war strahlend blau und für einige Tage sollte es auf dem Berg keinen Schneesturm geben. Ich sah einen Falken, der direkt durch die Wolken hindurchflog, fast so hoch wie der Gipfel des Berges, eine Höhe, die ich nicht erreichen konnte.
+
+Wenn ich doch nur so hoch fliegen könnte wie ein Falke ...
+
+So wie das Adlerküken aus den Geschichten meiner Kindheit, das versuchte vom Gipfel des Berges aus fliegen zu lernen ...
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book167_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book167_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fc519c13
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book167_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Empfang der Götter -
+Von allen Feiern, Zeremonien und Bräuchen in Liyue ist keine typischer als die, die beim Empfang eines Gottes abgehalten wird: Die „Adeptenzeremonie“.
+Während dieses Rituals steigt der Geo-Archon, Liyues Gott und wachsamer Wächter über die Zeitalter, persönlich in die Welt der Sterblichen herab, um seine göttlichen Verkündigungen mitzuteilen und die Menschen zu ermahnen, sich von der darin enthaltenen Weisheit leiten zu lassen, damit alle Dinge in Übereinstimmung mit den festgelegten Regeln ablaufen können, anstatt dem Chaos anheimzufallen.
+In den frühesten und bescheidensten Tagen von Liyues Geschichte wählten die Bauernvorfahren von Liyue Gemeindevertreter, die den Geo-Archon bei seiner Ankunft begrüßten und ihm bei seiner Abreise einen angemessenen Abschied bereiteten.
+Nachdem sie üppige Opfergaben dargebracht und feierliche Segenswünsche gesprochen hatten, hörten sie in Ehrfurcht den göttlichen Vorhersagen ihres Gottes zu, bevor sie dem Volk die Vision für ihre Arbeit im kommenden Jahr verkündeten. Auf diese Weise wurden die Sterblichen auf dem Weg zum Wohlstand und zum Triumph über die Hindernisse geführt, die sich ihnen in den Weg stellten, und so blieb die Domäne des Geo-Archon stark und standhaft.
+Als nach dem Archontenkrieg wieder Frieden herrschte, begann die Stadt Liyue unter der strengen Regierung der Qixing zu blühen, die jeden Handel in Liyue repräsentierten und auch als Vermittler zwischen den Sterblichen und dem Geo-Archon fungierten. Sie übernahmen die Verantwortung für die Kommunikation mit dem Geo-Archon, erklärten den Menschen seine göttlichen Voraussagen in klaren und einfachen Worten und gaben die offizielle Politik für das kommende Jahr heraus.
+Natürlich kann die illustre Person, die mit der Ausrichtung der Adeptenzeremonie beauftragt ist, nur aus den Reihen der Qixing ausgewählt werden und niemand anderes als diese Person darf der Prozedur beiwohnen.
+In den Köpfen der vielen Kaufleute von Liyue sind die göttlichen Vorhersagen von Rex Lapis kostbarer als die Metalle und Mineralien der Bergwerke.
+Egal, wie weit sich die Leute bis zum Tag des Abstiegs von Rex Lapis von zu Hause entfernt haben, werden alle versuchen, persönlich die Rückreise anzutreten oder zumindest jemanden an ihrer Stelle zu schicken, damit sie die Weissagung des Geo-Archons erhalten und ihr finanzielles Vermögen für das kommende Jahr sichern können.
+Die wahnsinnig Weisen des Reichs der Regenwälder treiben sich selbst in verrückte Hysterie, wenn sie in ihrem Streben nach schwer fassbarer und esoterischer Weisheit alles Weltliche aufgeben. Aber die Menschen im Land der Karstklippen sind es gewohnt, die großzügige Führung ihrer Gottheit als Mittel zu einem weltlichen Zweck zu begrüßen, nämlich ihrem fortgesetzten Wohlstand.
+Es scheint, dass die Sieben zwar vereint in ihrer Rolle als Archonten der Sterblichen stehen, es jedoch Momente gibt, in denen sie ihre Ansichten nicht teilen und sogar eventuell miteinander kollidieren.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book168_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book168_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..39ade9489
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book168_DE.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Dank der Hilfe von ████████, ich ████████████
+
+████████Gipfel███gefährlichste, ████Hut-Gipfel“████████fand ich heraus█████████Ostwand ████████Wind nutzen ██
+
+...
+
+Keiner der anderen Burschen██diesen████████████unüberwindbarer Albtraum“███████sie████nach dem anderen.██████Misserfolge████ich bin nicht alt█████████Gliedmaßen und mein Geist██völlig██████weiterer████Herausforderung███Berg███
+
+...
+
+Gute Neuigkeiten! Alric███████den Berg█████war nicht allein!
+
+...
+
+Ich ████████ Berg unterschätzt, ███nur████████wie ein geschnitztes Labyrinth█████der Stamm ████████noch bis zum Gipfel████
+
+...
+
+Eine weitere ███ Verletzung████████ zwei Finger █████████ rechte Hand███████ ausruhen██████noch nicht█████ aufzugeben.
+
+...
+
+███████Alric██nicht überstanden███zu alt████████heftigen Stürmen██████████nicht standhalten████████beerdigt████████alten Lieblingswein████████████ich wieder allein██Fels mit Eis███████zugefroren███████
+
+...
+
+Ich habe mir wieder das Bein gebrochen█████████Fraktur█████Eiskristallen █████Abgrund██zum Glück███████████wieder die Wand hochkletterte█████████nach unten████
+███████Eiswand█████Felsspalte███████sicherer Tod███████alte Wunde█████mehr als ein Jahr█████
+
+...
+
+Der Himmel war strahlend blau und für einige Tage████████Schneesturm geben. Ich sah██████hindurch██████Höhe,████nicht erreichen███
+
+█████Falke████hoch███
+
+So wie███████Gipfel des Berges████████
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book169_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book169_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc6b63564
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book169_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+— Wuwang —
+Versteckt zwischen den zerklüfteten Felsen im Norden des Qingce-Berges befindet sich eine Anhöhe mit dem Namen Wuwang-Hang. Es ist ein Ort, dessen Bedrohlichkeit fast schon spürbar ist, und um den sich viele Geschichten rund um übernatürliche Phänomene ranken.
+In Liyue erzählt man sich, dass die Geister der Toten in den Wäldern am Wuwang-Hang ihr Unwesen treiben. Sie wandern im Umkreis des verfallenen Dorfes umher und zwischen den verdorrten Bäumen mit verrottendem Laub entlang, weil sie keine Erlösung von ihren im Leben unvollendeten Aufgaben finden. Diese ruhelosen Geister bringen ahnungslose Wanderer vom Weg ab und locken sie auf trügerische Bergpfade, wo auf sie ein Sturz in einen Fluss oder ein Hinterhalt von gefräßigen Monstern wartet.
+Es ist dieses Phänomen, das dem Wuwang-Hang seinen Namen eingebracht hat. „Wuwang“ bedeutet im Volksmund „Besonnenheit“ und man sagt vom Wuwang-Hang, dass dies der Felsen sei, wo die Besonnenen ihre Strafe erhalten. Denn selbst jene Reisende, die auf ihrem Weg nicht voreilig oder impulsiv handeln, sind dazu verdammt, von der Bösartigkeit ergriffen zu werden, die hier in den Nebelschwaden der Bergluft schwelt.
+Sowohl unschuldige Dorfbewohner als auch ahnungslose Besucher lassen sich leicht von den Geistern am Wuwang-Hang täuschen und werden von ihnen in den dunklen Wald gelockt, in dem der undurchdringbare Nebel den Himmel verdunkelt und unbekannte Gefahren in den Schatten lauern. Diese unheilvollen Geister finden viele Wege, um Sterbliche zu täuschen. Einige befallen sie in Form von Gram oder Trauer, andere in Form von Bedauern, indem sie sich als die Stimme von Toten manifestieren, als die Liebe eines verlorenen Menschen oder als die Reue der Gegenseite in einem nicht beigelegten Streit. Der Reisende fühlt sich dann gezwungen, dem Ruf des Geistes nachzukommen und ihm in die Tiefen von Wuwang zu folgen.
+Allerdings war der Wuwang-Hang nicht immer so. Bis vor relativ kurzer Zeit gab es dort noch einige Spuren von Leben und vor noch längerer Zeit war das Leben im Dorf am Fuße des Hangs friedlich und geruhsam, aus den Schornsteinen stieg stets Rauch empor und die Laternen brannten. Dasselbe Dorf ist heute verlassen. Die Gebäude sind nur noch Ruinen und alles, was von den Dorfbewohnern übrig geblieben ist, ist das undeutliche Murmeln aus dem Jenseits.
+Es gibt eine Fabel, die unter den Kindern des Qingce-Dorfs häufig erzählt wird. Sie besagt, dass sich die jungen Leute am Wuwang-Hang, von einem walgleichen Gesang eines weit entfernten Meeresungeheuers verzaubert, einst falschen Versprechen und kindlichen Träumen folgend in den sanft dahinfließenden Bishui-Fluss stürzten. Sie trieben den Fluss entlang bis ins Wolkenmeer, wo sie eins wurden mit den Wellen und all ihre Erinnerungen an den Wald und ihr Dorf auf dem Berg verloren ... Ihre Träume wurden unterdessen zum Gesang des Meeresungeheuers.
+Generation um Generation von jungen Menschen verschwand auf diese Weise, bis am Ende die einzigen zurückbleibenden Bewohner am Wuwang-Hang alt und grau waren. Einer nach dem anderen verließen sie diese Welt der Sterblichen unter Trauergeschluchze. Die Lichter des Hafens von Liyue, dem ganzen Stolz von Rex Lapis, leuchteten heller denn je zuvor, während sich ein weiteres verlassenes Bergdorf in eine stille Geisterstadt verwandelte.
+Doch anders als der flüchtige, wankelmütige menschliche Geist vergisst der Fluss der Elemente nichts. Ein Strom von Elementarenergie nimmt Geistergestalt an, um all die Träume der einstigen Bewohner vom Wuwang-Hang wiederzuerschaffen, die guten wie die schlechten. Fast wie eine Mutter, die in der Vergangenheit ein Kind verloren hat und nun verzweifelt in ihrer unwiederbringlichen Vergangenheit nach einem Weg sucht, alles wieder zum Leben zu erwecken, erschafft der Fluss der Elemente, wenn auch unbewusst, wieder und wieder neu die Vergangenheit und jene, die in ihr lebten. So ihr Aussehen, die Art, wie jedes Kind weinte, die Seufzer der Ältesten an ihrem Lebensabend. Auch wie der magische Gesang der großen Kreaturen der Tiefsee, der jede nostalgische Seele, die ihren Fuß in diese Gegend setzt, unwissentlich in ihren Bann zieht.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book16_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book16_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..14acdf0db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book16_DE.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Viertes Lied:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+Dieses Lied stammt von einem Hilichurl-Schamanen. Zieht man die Reaktion des Häuptlings heran, scheint das Lied eine tiefere philosophische Bedeutung zu haben. In den Hauptströmungen der Gelehrtenkreise mag es zwar absurd erscheinen und ich wage es nicht, die Sichtweise dieser Autoritäten infrage zu stellen. Dennoch muss ich zugeben, dass die Frage, ob es unter den Hilichurlen so etwas wie Philosophie gibt, doch ein höchst interessantes Thema ist.
+
+Fünftes Lied:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+Ganz ähnlich den Menschen von Mondstadt sind die Stämme unter den Hilichurlen, die den Wind anbeten, recht häufig betrunken und singen ohne Ende Loblieder auf den Wind. Während sie dieses Lied brüllen, betrinken sich die Samachurle bis zum Umfallen.
+
+Sechstes Lied:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+Dieses Lied wird allein im Rahmen religiöser Zeremonien gesungen. Während der Gesänge verwenden Hilichurle eine Art Schlaginstrument, sie schlagen dabei nämlich das Hinterteil der schwächsten Mitglieder des Stammes mit Holzknüppeln. Die dabei entstehenden Geräusche hallen im Rhythmus der Musik. Das muss wehtun.
+
+Siebtes Lied:
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+Viele Hilichurl-Stämme scheinen die Tradition zu haben, sich bei Mondschein an einem Lagerfeuer gegenseitig Lieder vorzusingen. Dieses Lied ist eines davon. Es wird vom Häuptling des Stammes gesungen, der am Ende dreimal „Nunu!“ ruft, was so viel wie „Schlafen!“ bedeutet.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book170_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book170_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b11902f60
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book170_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+— Berggeister —
+Viele herrenlose Seelien treiben einsam in den Bergwäldern von Liyue umher. Diese leuchtenden Geisterwesen trifft man unfehlbar schwebend im Nebel in den Bergen an, in den Ruinen uralter Städte oder in verfallenen Dörfern. Sobald ein Träger des Göttlichen Auges in ihre Nähe kommt, weist die Seelie ihm den Weg und führt ihn zu längst vergessenen Schätzen oder unfassbar genialen Vorrichtungen.
+Die Menschen von Liyue glauben, dass es ein gutes Zeichen sei, wenn man diese winzigen, stillen Geister sieht, da sie die Seelen von verstorbenen Adepten oder namenlosen gütigen Gottheiten alter Zeiten seien. Andere wiederum halten sie für Echos von Fremden ohne Angehörigen, die in den Bergen warten, um einsame Besucher, die sich verirren, auf ihren Heimweg zu geleiten.
+Eine andere alte Legende, die man sich in den Bergdörfern erzählt, besagt, dass es einst eine Zeit vor den Adepten gab, als die in den Bergen umherwandernden Seelien eine völlig andere Existenz kannten, eine, in der sie eine wunderschöne physische Form und große Weisheit besaßen. Man sagt, dass dieses Zeitalter, als die Seelien die Berge bevölkerten und in den großen Hallen in den Städten von einst wandelten, noch vor den Tagen lag, in denen Rex Lapis erbittert gegen zahllose rivalisierende Gottheiten kämpfte.
+In einem längst vergangenen Augenblick in der fernen Vergangenheit traf ein Vorfahre der Seelien auf einen Reisenden aus einem fernen Land, mit dem dieser einen Treueschwur ablegte, den die drei Schwestern aus dem Mondpalast bezeugten. Nur 30 Tage später trat plötzlich eine Katastrophe ein. Die Seelie und ihr Geliebter flohen ins Exil, während die Welt um sie herum zerbrach, bis das Unheil auch sie einholte und sie gefasst wurden. Ihre grausame Strafe bestand darin, auf ewig voneinander getrennt zu sein und ihre Erinnerungen wurden restlos gelöscht.
+Die würdevolle, aber tief betrübte Seelie und die Schwestern wurden mit jedem Tag schwermütiger und verschlossener, bis ihre wundersame äußere Form nach und nach zerfiel und nur noch Fragmente ihres früheren Selbst in den Bergen und Ruinen verstreut zurückblieben, wo sie sich in winzige Lebewesen verwandelten. Sie hatten so viel vergessen, so viel verloren und waren ihrer Stimmen und ihrer Weisheit beraubt.
+Natürlich sind das nur unbeholfene, zusammenhanglose Volkserzählungen, wilde und fantastische Mutmaßungen darüber, wie Liyue in der weit zurückliegenden Vergangenheit noch vor den Zeiten von Rex Lapis vielleicht einmal gewesen sein mag. Natürlich besitzen solche Erzählungen keinerlei Glaubwürdigkeit. Die wahre Herkunft dieser traurigen Geister, die in den Bergen umherstreifen, ist allerdings noch immer sehr umstritten und es konnte bisher keine Übereinkunft in diesem Punkt erzielt werden.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book171_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book171_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e326542d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book171_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+...
+
+Handel und Gewerbe haben wie Quellen und Bäche ihren Ursprung in den Bergen und enden im Meer. Menschen haben die Neigung, nach Profit zu streben, und wenn sie sich diesem Ziel voll und ganz widmen, entsteht Reichtum. Besitz bedeutet Macht und um die unrechtmäßigen Auswüchse der Macht unter Kontrolle zu halten, beschränken wir sie durch Verträge, um alles auf einen Weg des gemeinsamen Wohlstands auszurichten. Die Starken sollten die Schwachen nicht tyrannisieren und Schwäche sollte nicht verachtet und Stärke nicht glorifiziert werden. Möge es allen ins Bewusstsein gelangen, dass Handel und Gewerbe dem Fluss des Goldes ungehindert seinen natürlichen Lauf lassen. Dies ist der gerechte und aufrichtige Weg.
+Manche sagen: „Es gibt die, die ihre Arbeit verlieren und weder eine sichere Nahrungsquelle noch ein Dach über dem Kopf haben. Sie schuften ohne Hoffnung auf ihren ausgedorrten Feldern. Die Häuser der wohlhabenden Kaufleute quellen derweil über vor Gold und Jade. Welche Gerechtigkeit und Aufrichtigkeit soll das sein?“
+Diese Frage entbehrt jeglicher Erkenntnis. Wie die Wellen, die auf den goldenen Sand der Küste treffen, ringt das Streben nach Profit fast alles nieder, was sich ihm in den Weg stellt und es ist unerbittlich wie die Stromschnellen, die durch die Täler fließen. Deshalb bleiben jene, die in Armut leben, nicht ewig arm, ebenso wie die Wohlhabenden nicht auf ewig an ihren Reichtümern festhalten können, doch die Schatzkammer muss immer ausreichend gefüllt sein, damit der Frieden und Wohlstand im Land gesichert bleibt.
+Deshalb ist es der richtige Weg, Verbote zu meiden, die Wirtschaft auszubauen und die Regierung zu reformieren. Es ist einfach, sich in Fragen der Hilfe der Selbstgefälligkeit hinzugeben, doch das darf nicht zum Trend werden und ist zu beschränken. Die Millelithen sollten erweitert werden, um Unruhen niederzuschlagen, sowohl, was die Banditen an unseren Grenzen betrifft, als auch im Hinblick auf die Bürger unseres Landes.
+
+...
+
+Auch wenn Rex Lapis unsterblich ist, brauchen Sterbliche Vorschriften und Vorbereitung, um ohne Sorgen leben zu können. Dieser grandiose Plan gibt uns den Weg vor, mit dem wir nach und nach sicherstellen werden, dass Liyue Bestand hat und das Volk im Wohlstand lebt. Für Reformen braucht man Geduld und wir dürfen nicht überstürzt Forderungen stellen und dabei andere Belange ignorieren. Wie bei einem, der geduldig bei Kerzenlicht an einem Stück Jade schnitzt, bis es allmählich Gestalt annimmt, braucht es seine Zeit, bis die unzähligen Angelegenheiten von Liyue geregelt sind.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book172_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book172_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..030839efe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book172_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+— Seidenblumen —
+Im Leben der wohlhabenden Bürger von Liyue ist die Seidenblume allgegenwärtig. Sie hat eine wunderschöne Farbe und die zarten Blütenblätter können zu Seide verarbeitet werden. Außerdem besitzt sie einen herrlichen Duft, der auch mehrere Verarbeitungszyklen und selbst den Webvorgang an sich überdauert. Aus diesem Grund haben die Botaniker von Liyue eine besondere Sorte gezüchtet, die ausschließlich für die Parfümherstellung verwendet wird, wobei die luxuriösesten Parfüms selbstverständlich zuallererst Rex Lapis dargebracht wurden.
+Für die Damenwelt von Liyue haben die hoch angesehenen Seidenblumen-Parfüms verschiedene symbolische Bedeutungen je nach ihrem Duftprofil und ihrer Zusammensetzung. Ein ungeschriebenes Gesetz in Liyue besagt, dass es unhöflich ist, einer Dame gegenüber im normalen sozialen Umgang das Thema Parfüm anzusprechen und auch, dass ein Bewunderer, der die Art von Parfüm erraten kann, die man trägt, sowie auch dessen einzigartige Eigenschaften und seinen Charakter und der das alles auf gewandte und taktvolle Weise vermitteln kann, höhere Chancen darauf hat, das Herz der Auserwählten zu erobern.
+Ein Volksglaube in den ländlichen Regionen von Liyue besagt, dass die Methode zur Gewinnung von Seidenblumen-Parfüm den Sterblichen ursprünglich von einem Adepten begebracht wurde, der als Eremit auf dem Aocang-Berg lebte. In diesem Zeitalter, in dem göttliche Wesen friedlich mit niederen Sterblichen zusammenlebten, brachte der Adept den Menschen einst die Kunst des Hofierens und romantischen Umwerbens am Beispiel der Vögel, Tiere und Pflanzen näher. Einmal nahm er auch die Form eines anmutigen göttlichen Vogels an, um eine in der Quelle badende junge Frau die fremdartigen Techniken der Herstellung und Anwendung von Duftölen zu lehren.
+Wer war diese junge Frau, die das Herz eines Adepten rühren konnte, der freiwillig in Abgeschiedenheit von der Welt lebte? Angesichts der unzähligen Legenden, die verschiedene Versionen der Geschichte erzählen, lässt sich die Wahrheit unmöglich ergründen. Allerdings wurde die Kunst der Gewinnung von Parfüm aus Seidenblumen tatsächlich überliefert, denn sie hat sich bis heute erhalten. Es wird gesagt, dass die dezenten Untertöne des Parfümduftes und die sanften, doch wendigen manuellen Verfahren, die im Gewinnungsvorgang zur Anwendung kommen, im Laufe der Geschichte unverändert geblieben sind, da sie sich wieder und wieder für den Zweck als überaus geeignet erwiesen haben.
+Während ihres Wachstums zeigen sich bei Seidenblumen unterschiedliche Eigenschaften je nach den Abweichungen ihrer Umgebungsbedingungen im Vergleich zu ihrem ursprünglichen Lebensraum. Die Händler von Liyue haben zahlreiche geschmacklose Begriffe für Seidenblumen aller Arten und Anwendungen geprägt. Sie werden meist Rex Lapis zugeschrieben, von dem sie behaupten, sie hätten einst das Glück gehabt, ihm während einer seiner Ausflüge ins Reich der Sterblichen zu begegnen, oder sie geben sie als gnadenreiches Geschenk eines Adepten aus, wobei diese Behauptungen immer Teil einer wundersamen, fantastischen Geschichte sind. Verkaufsstrategien wie diese garantieren es, das Interesse des einen oder anderen Käufers auf seinem Weg durch den Hafen von Liyue zu wecken.
+Die hohe Nachfrage hat die Händler von Liyue zur Massenanpflanzung von Seidenblumen und der ständigen Zucht neuer Sorten gebracht. Das bedeutet, dass der atemberaubende Anblick wunderschöner Seidenblumen in allen stark bevölkerten Gebieten wie der Hauptstadt und den anderen Städten schon alltäglich geworden ist. Leider führen geografische Veränderungen im Laufe der langen Geschichte von Liyue in Kombination mit den stetigen Bergbauaktivitäten zur Zerstörung des natürlichen Lebensraums der wilden Seidenblumen und so ist die Blume in ländlichen Regionen nahezu ausgestorben. Die wenigen, die man noch in der freien Natur findet, werden sorgsam von den Adepten gepflegt, die dort in Abgeschiedenheit leben. Diese Seidenblumen tragen anmutigere, elegantere Blüten, wodurch sie sich stark von jenen unterscheiden, die von den Gärtnern in den städtischen Zentren gezüchtet werden.
+Interessanterweise betrachtet das Volk von Liyue die wunderschöne, süß duftende Seidenblume als eines der vielen Symbole für Rex Lapis. Hier kommt naturgemäß die folgende Frage auf: Hat diese mächtige, imposante Gottheit, die bei ihren Ausflügen ins Reich der Sterblichen normalerweise eine eindeutig männliche Gestalt annimmt, jemals weibliche Gestalt angenommen und ein rituelles Opfer in Form von Blumen angenommen? Die wenigen historischen Aufzeichnungen einerseits und die Unmengen an Gerüchten aus zweifelhaften Quellen machen es so gut wie unmöglich, diese Behauptung zu überprüfen, allerdings kann sie auch nicht als völlig unfundierte Spekulation abgetan werden.
+Aus persönlicher Erfahrung gesprochen hat der Autor bei einer Gelegenheit mit eigenen Augen beobachtet, wie eine Statue der Sieben ein liebevoll hergerichtetes und ausgesprochen feminines Geschenk entgegengenommen hat, das ihr zu Ehren als Opfer dargebracht wurde. Ich halte mich allerdings als Fremder in Liyue nicht für qualifiziert, Anmerkungen dazu zu äußern, wie es um die innersten Gefühle des Gottes des Gesteins beim Empfang von Opfern von seinen Untertanen bestellt ist.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book173_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book173_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..97f6d7509
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book173_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book174_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book174_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cdac61aa8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book174_DE.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+- 1. Akt – Ein Fisch im Wasser -
+Hauptdarsteller: Fan Jie
+Hauptdarstellerin: Zixin
+Komikerrolle: Oma Zhang
+
+1. Szene
+(Auftritt von Zixin im blauen Mantel)
+(Laut)
+Zixin: Die Gezeiten spiegeln das Leuchten der Berge wider, sanfter Wind streichelt über grüne Riffe.
+(Monolog)
+Zixin: Ich, die Tochter eines Fischers, wuchs auf am Hafen. Bereits sechzehn Jahre alt bin ich in diesem Jahr.
+Zixin: Leider sind meine Eltern schon alt. Da muss ich doch das Ruder selbst in die Hand nehmen. Ich bin wohl für das Leben auf dem Meer bestimmt.
+(Dongtang, langsam)
+Zixin: Die frei umherschwimmenden Fische fang ich ein, um meiner Familie das Leben zu ermöglichen, mit dem Netz am Strick in meiner Hand.
+(Zixin wirft das Netz aus und holt es wieder ein)
+(Dongtang, leidenschaftlich)
+Zixin: Tags und nachts unter der Sonne, dem Mond und den Sternen ist das Leben mühsam. Die Reichen feiern Feste, während die Armen hungern, so läuft es Tag für Tag.
+Zixin: Heimlich bewundere auch ich die Damen aus reichem Hause mit all ihrem Schmuck. Die dünne Perlenkette an meinem Handgelenk bedaure ich trotzdem keineswegs.
+Zixin: Leer sind die Wände in meinem Haus. All mein Hab und Gut verdiene ich mit meinen eigenen Händen.
+(Zixin legt an und hüpft ans Ufer)
+(Dongtang, frei)
+Zixin: Es wird Zeit, meinen Fang auf der Straße zu verkaufen.
+(Zixin ab)
+
+2. Szene
+(Zixin tritt auf mit einem Korb)
+(Dongtang, herzzerreißend)
+Zixin: Mit meinem Korb voller Fische rufe ich Kunden herbei.
+(Oma Zhang tritt auf mit einem Korb voller Blumen)
+(Sprechstimme)
+Oma Zhang: Sieh dir diese Fische an! (Fische bespritzen Oma Zhang mit Wasser) Wie munter sie sind! Gut werden sie sich machen in der Suppe.
+Oma Zhang: Pitschnass sehe ich doch fast wieder jung aus mit rosigen Wangen und vollen Lippen.
+(Monolog)
+Zixin: Darf ich deinen Namen erfahren?
+Oma Zhang: Nenn mich doch Oma Zhang. Ich verkaufe Blumen hier auf der Straße.
+Oma Zhang: Aber, mein Kind, mit deiner zarten Stimme wirst du keinen Fisch verkaufen, bis es dunkel wird.
+Oma Zhang: Ein schönes Mädchen magst du sein. Doch ohne eine kräftige Stimme wirst du niemanden herbeirufen können und dein Magen wird leer bleiben.
+(Zixin senkt den Kopf)
+(Monolog)
+Zixin: Lust bist du, Oma Zhang.
+Zixin: Oh nein, wo ist denn nur ...
+Oma Zhang: Was ist los?
+Zixin: Niemals nehme ich diese Perlenkette ab und dennoch ist sie verschwunden. Wie kann das sein?
+(Fan Jie tritt auf mit bunter Kleidung und der Perlenkette)
+(Dongtang, ruhig)
+Fan Jie: Wie die Krähen über die Wellen fliegen, so aufrichtig habe ich diese Perlenkette beim Spazieren entdeckt.
+(Monolog)
+Fan Jie: Fan Jie ist mein Name und für Geld leihe ich euch meine Stärke. Meine Gefährten haben wir als ihren Anführer erwählt.
+Fan Jie: Diese Perlenkette, die ich heute aufgelesen habe, scheint dieser jungen Dame zu gehören.
+Fan Jie: Nun möchte ich sie ihr zurückgeben. Doch beschuldige man mich keiner frevelhaften Tat!
+Fan Jie: So lasst mich sehen, ob das Mädchen Spuren vom Tragen der Kette an ihrem Handgelenk hat.
+(Dongtang, Vorspiel im 12 Takten)
+Fan Jie: Verkauft sich Fisch gut in prasselnder Sonne und heißem Wind?
+Zixin: Verehrter Kunde, meine Fische sind frisch. Bereite sie zu, wie dir beliebt.
+Fan Jie: Diese Fische sind so lebhaft! Sie hören gar nicht auf, hin- und herzuplatschen.
+Fan Jie: Würdest du hervortreten und dich vorstellen?
+(Zixin tritt vor)
+Fan Jie: Die Perlenkette passt wahrlich zu einer so grazilen Wesen.
+(Dongtang, leidenschaftlich)
+Zixin: Ich habe das Gefühl, dass dieser Kunde sich einen Spaß mit mir erlaubt. Doch ich werde auf seine Worte nicht hereinfallen.
+Zixin: So drehe ich mich um und schelte ihn mit meinen großen, weiten Augen.
+Zixin: So ein Schuft wie du hat keine Manieren.
+(Monolog)
+Fan Jie: Reg dich nicht auf, junges Fräulein. Ich wollte doch nur nachsehen, ob du Spuren vom Tragen der Kette hast.
+Fan Jie: Diese Perlenkette scheint wirklich dir zu gehören. Nun, da du sie zurückerhalten hast, kannst du beruhigt sein.
+Fan Jie: Oh, ich ...
+(Hält inne, bedeckt seinen Mund und tritt zurück, ab)
+Fan Jie: Ich muss gehen, oh.
+(Monolog)
+Zixin: Oh, nun warte doch!
+(Dongtang, langsam)
+Zixin: Verleumdet habe ich diesen jungen Herrn. Ich schäme mich dafür!
+Zixin: Nicht einmal seinen Namen kenne ich. Wie soll ich mich nur bei ihm bedanken?
+(Monolog)
+Zixin: Was für eine Schmach!
+Oma Zhang: Es muss himmlische Bestimmung sein! Die junge Maid hat ihren Helden gefunden.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book175_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book175_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8837f587
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book175_DE.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+- 2. Akt – Die Suche -
+Hauptdarsteller: Fan Jie
+Hauptdarstellerin: Zixin
+Komikerrolle: Oma Zhang
+Komikernebenrollen: Zhang San, Li Si, Wang Erma
+
+1. Szene
+(Auftritt Zixin und Oma Zhang)
+(Monolog)
+Zixin: Betrübt war ich in letzter Zeit und nichts konnte mich aufheitern.
+Zixin: Denn meinen Helden habe ich verjagt.
+Zixin: Meine Perlenkette wollte er mir zurückbringen und hat nicht Dank, sondern Schelte von mir erfahren. Nicht einmal seinen Namen habe ich erfragt.
+Zixin: Voller Scham und dennoch dankbar will ich ihn finden. Doch wie nur bei der Größe dieses Hafens?
+Oma Zhang: Du hast keinen Grund zu Trauer und Sorge, wie ich das sehe.
+Zixin: Ach, Oma Zhang, warum sagst du das?
+Oma Zhang: Du brauchst doch nur eine Belohnung für die Rückgabe der Perlenkette auszusetzen. Dann wird er doch kommen, oder nicht?
+(Danqing, ruhig)
+Zixin: So soll es sein!
+Zixin: Wie der Wein Gesichter errötet, so lockt der Reichtum die Menschen an.
+(Zixin senkt ihren Kopf und schlendert umher)
+Zixin: Mit diesem Plan will ich ihn finden. Doch wird er auch hervortreten?
+(Monolog)
+Oma Zhang: Nun komm schon, lass uns beginnen und nicht trödeln.
+Oma Zhang: Glaub mir einfach, das wird funktionieren.
+(Zixin und Oma Zhang ab)
+
+2. Szene
+(Auftritt Zhang San, Li Si und Wang Erma)
+(Sprechstimme)
+Zhang San: Ich bin Zhang San.
+Li Si: Ich bin Li Si.
+Wang Erma: Ich bin Wang Erma.
+Zhang San: Den Aushang habe ich gesehen und nun werde ich die Belohnung einkassieren.
+Li Si: Was, wenn der Ordnungshüter fragt, ob tatsächlich du die gute Tat vollbracht hast?
+Wang Erma: Pah, wer würde schon die Wahrheit sagen?
+(Monolog)
+Zhang San: Brüder, habt ihr beide vor, die Belohnung bei Zixin einzusammeln?
+Li Si: So ist’s.
+Wang Erma: Ganz recht.
+Li Si: Auch du hast den Kranz der Maid gefunden?
+Wang Erma: Stand nicht im Aushang, es seien ihre Ohrringe gewesen?
+Li Si: Was redest du da? Es war ein Kranz auf ihrem Haupte.
+Zhang San: Ihr wisst doch gar nichts. Ihr Parfüm war’s.
+Wang Erma: Wie dem auch sei, wir wissen doch, dass keiner von uns es war.
+Zhang San: Ahahaha!
+Li Si: Ahahaha!
+(Zhang San, Li Si und Wang Erma bei Zixin)
+Zhang San: Mein Fräulein, ich bin Zhang San und habe dein Parfüm gefunden. Hältst du die Belohnung bereit?
+Li Si: Zur Seite mit dir! Ich war es, der dir deinen Kranz zurückgebracht hat. Die Belohnung gehört mir.
+Wang Erma: Seid still! Ich habe dir deine Ohrringe zurückgebracht, meine Dame. Die Belohnung kannst du mir überlassen.
+Zixin: Wie kann das sein? Mir wird schwarz vor Augen.
+Zixin: Gesehen hab ich euch noch nie. Hätte ich meine Ohrringe, mein Parfüm oder meinen Haarkranz verloren, wüsste ich es doch.
+Zhang San: Du wirst es wohl am Fischstand in der Eile vergessen haben. Nun zögere nicht und gib mir die Belohnung.
+Li Si: Rück die Mora endlich raus!
+Wang Erma: Sonst werden wir deinen Stand verwüsten und dich verleumden.
+Zixin: Oh nein, wie habe ich nur die Aufmerksamkeit dieser Unholde geweckt?
+Zxin: Oma Zhang, siehst du, wozu dein Plan geführt hat?
+Oma Zhang: Sorge dich nicht, mir wird schon etwas einfallen, sie fortzuscheuchen.
+Oma Zhang: Ha!
+(Zhang San, Li Si und Wang Erma zu Boden)
+Oma Zhang: Ich habe das Fräulein eine falsche Belohnung aussetzen lassen, um Unholde wie euch zu fangen!
+Oma Zhang: Was ihr Zixin zurückbringen wolltet, ist nicht echt. Rückt den Kranz, die Ohrringe und das Parfüm heraus.
+Oma Zhang, Sonst werde ich ...
+Zhang San: Was denn? Was willst du denn tun?
+Oma Zhang: Der wertvolle Kranz aus Glaslilien, die teuren Ohrringe aus Nachtjade und das unbezahlbare Parfüm aus fernen Landen ...
+Oma Zhang: Ihr werdet für alles bezahlen! Wo sind die Mora, heraus damit!
+(Oma Zhang mit Besen hinter Zhang San, Li Si und Wang Erma)
+Zhang San: O weh!
+Li Si: Hör auf zu schlagen, wir wollen auch keine Mora mehr!
+Wang Erma: Finden wir den Kerl, der das Hab der Dame tatsächlich aufgelesen hat so schnell wie möglich!
+
+3. Szene
+(Auftritt Zhang San mit Fan Jie)
+(Monolog)
+Zhang San: Nun habe ich dich! Du bist der Dieb, der die Sachen des Fräuleins gestohlen hat. Für dich haben ich und meine Brüder eine Tracht Prügel eingesackt.
+Fan Jie: Ein aufrechter Bürger bin ich und nie habe ich gestohlen. Erfindet keine Tat, die nie vollzogen!
+Zhang San: Du bestehst darauf, nicht wahr? Traust du dich, der Dame gegenüberzutreten?
+Fan Jie: Wovor sollte ich mich wohl fürchten? Gehen wir! Ich bin gespannt, wer mich so fälschlich beschuldigt.
+(Zhang San und Fan Jie zu Zixin)
+Zhang San: Hast du nicht das Hab dieses Fräuleins Zixin gestohlen? Wie wirst du dich nun herausreden?
+Fan Jie: Ach so, du steckst also dahinter!
+(Dongtang, leidenschaftlich)
+Fan Jie: Die Worte stammen demnach von diesem Weib. Ich spüre, wie die Wut in mir aufsteigt.
+(Dongtang, schnell)
+Fan Jie: Wehe Euch, die mich betrügen will. Ich bin Fan Jie, der Hafenarbeiter.
+Fan Jie: Niemals habe ich etwas verbrochen. Warum sollte ich die Dinge einer jungen Dame stehlen?
+Fan Jie: Meiner Wertschätzung entgegnetet Ihr mir Hohn und Verleumdung.
+(Monolog)
+Zixin: Mein Held heißt also Fan Jie.
+Zixin: Ihn Teil dieser Misere zu machen, war mein Fehler.
+Zixin: Um seine Vergebung werde ich bitten, so oft es nötig ist, damit er sie mir gibt.
+(Zixin zur Bitte um Vergebung bei Fan Jie)
+Zixin: Oh, mein Held, ein großes Missverständnis hat sich zwischen uns gedrängt.
+(Fan Jie zur Seite)
+Fan Jie: Pah!
+(Zixin lächlend nach vorn)
+Zixin: In Wahrheit habe ich andere Absichten.
+Zixin: Denn ich hatte Euren Namen nicht erfahren, bevor Ihr gegangen seid. Daher hatte ich keine Gelegenheit, mich bei Euch zu bedanken.
+Zixin: So führte ich diesen Plan aus, der mich zu diesem Ärger führte.
+Zixin: Nun aber werde ich endlich meine Erkenntlichkeit zeigen können.
+Fan Jie: Ist das so?
+(Dongtang, langsam)
+Fan Jie: Aufgebracht war ich tatsächlich ob dieser misslichen Lage. Denke ich nun darüber nach, war es wohl doch nur ein Missverständnis.
+Fan Jie: Meine Wut muss ich zügeln, um keine falschen Worte zu sprechen.
+(Monolog)
+Fan Jie: Nun denn, mein Fräulein.
+Fan Jie: Eben sagtet Ihr, es wäre alles ein Missverständnis gewesen.
+Fan Jie: Ihr hattet vor, denjenigen zu finden, der Euch die Perlenkette zurückgebracht hat, und habt dessen wegen den Aushang verfasst. Doch dann haben sich die Ereignisse überstürzt. Ist dem so?
+Zixin: Ja, mein Held. Es war mein Fehler.
+(Fan Jie hält Zixins Hand)
+Fan Jie: Zu viel der Ehre, mein Fräulein. Ich habe nur getan, was richtig war.
+Fan Jie: Doch auch ich habe zu harsch geredet und bitte daher um Verzeihung.
+Zixin: Ach, was redet Ihr nur!
+(Fan Jie verbeugt sich)
+Zhang San: Was seh ich nur? Gibt es nun eine Belohnung oder nicht?
+Oma Zhang: Bleib fern von den beiden! Was folgt, ist ihnen. Was hat es mit dir zu tun?
+Oma Zhang: Sieh nur all die Damen und Herren, die hier sind, um das Stück von Yunjin zu sehen. Wer will dich schimpfen hören?
+Oma Zhang: Nun stell dich nicht so an und geh zur Seite.
+(Oma Zhang mit Zhang San ab)
+Zixin: Warum aber habe ich dir hier noch nie gesehen, obgleich ich jeden Tag an dieser Stelle Fisch verkaufe?
+Fan Jie: Täglich komme ich hier vorbei, um zu meiner Arbeit zu gelangen.
+Fan Jie: Der Menschen sind hier viele, da ist es kein Wunder. Vielleicht sehen wir uns in den nächsten Tagen.
+Zixin: Dann erwarte ich diese Tage.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book176_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book176_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4654e323
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book176_DE.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+- 3. Akt – Erneut verloren -
+Hauptdarsteller: Fan Jie
+Hauptdarstellerin: Zixin
+Komikerrolle: Oma Zhang
+Antagonist: Wu Wang
+Komikerrollen: Wu Yi, Wu Er
+
+1. Szene
+(Auftritt Zixin und Fan Jie von beiden Seiten)
+(Laut)
+Fan Jie: Die Hunde bellen laut des Morgens.
+Zixin: Die Sonne scheint und das Eis an der Regenrinne wird dünner.
+(Monolog)
+Fan Jie: Steht dort das Fräulein Zixin?
+Zixin: In der Tat! Seid Ihr es, mein Held Fan Jie?
+(Dongtang, frei)
+Fan Jie: Letzte Nacht seid Ihr mir im Traum erschienen.
+Zixin: Ich habe Euch vermisst und auf Eure Rückkehr gewartet.
+Beide: So werden unsere Wünsche wahr.
+(Beide im Monolog)
+Zixin: Mein Held ...
+Fan Jie: Mein Fräulein ...
+(Monolog)
+Fan Jie: Die Sonne ist über dem Meer erschienen und die Arbeit am Hafen erwartet mich. Ich muss eilen, um meinen Unterhalt zu verdienen.
+Fan Jie: Mein Fräulein Zixin, ich verabschiede mich für den Augenblick.
+(Zixin macht einen Knicks und verabschiedet Fan Jie. Fan Jie blickt in der Ferne zurück. Zixin neigt ihren Kopf und hebt ihn wieder, während Fan Jie abgeht. Zixin reibt ihre Hände.)
+(Dongtang, langsam)
+Zixin: Und wieder habe ich mich nicht getraut.
+(Zixin ab)
+
+2. Szene
+(Auftritt Wu Wang in grüner Kleidung und offenem Kragen, begleitet von Wu Yi und Wu Er)
+(Laut)
+Wu Wang: Merkt euch meinen Namen Wu Wang, denn ich bin der Größte hier im Viertel.
+Wu Wang: Langweilig ist mir heute. Also suche ich nach einer Ablenkung.
+(Monolog)
+Wu Wang: Wu Yi, Wu Er!
+(Beide zusammen)
+Beide: Jawohl!
+(Monolog)
+Wu Wang: Ich habe Hunger und mir ist nach etwas Neuem. Was habt ihr zu empfehlen?
+Wu Yi: Was sagst du zu goldenen Garnelenhäppchen?
+Wu Wang: Von dem ganzen Fleisch zuletzt hab ich genug. Goldene Garnelenhäppchen klingen ganz in Ordnung.
+Wu Wang: Wu Er, sei so nett und finde einen Laden, der diese goldenen Garnelenhäppchen verkauft.
+Wu Er: Sehr wohl!
+Wu Wang: Nicht so schnell! Sie müssen goldbraun sein. Kein bisschen angebrannt dürfen sie sein.
+Wu Er: Kein bisschen angebrannt, sehr wohl!
+Wu Wang: Bleib stehen! Keine der Garnelenhäppchen dürfen größer oder kleiner sein als die anderen.
+Wu Er: Keine größer oder kleiner als die anderen, verstanden. Noch etwas?
+Wu Wang: Nein, das wäre alles.
+Wu Er: Wenn du weitere Wünsche hast, solltest du es mir sagen.
+Wu Er: Wenn der Laden deinen Bedürfnissen nicht nachkommt, werden wir es wie immer tun.
+Wu Yi: Wie denn?
+Wu Er: Wir geben ihnen keine Mora.
+Wu Wang: Was sehen meine verzückten Augen dort am Fischstand? Dieses Mädchen wäre ein viel zufriedenstellenderes Häppchen als jene Garnelen.
+(Dongtang, langsam)
+Wu Wang: Sehen wir doch, ob sie Familie hat. Das gäbe ein prächtiges Stelldichein!
+(Wu Wang zu Zixin)
+(Monolog)
+Zixin: Möchtet Ihr Fisch kaufen?
+Wu Wang: Oh, ja, sicher. Würdet Ihr mir verraten, welcher Familie Ihr entstammt und wo Eure Eltern sind?
+Zixin: Ich bin am Hafen aufgewachsen und meine Eltern sind schon alt. Nun verkaufe ich den Fisch hier allein, um uns alle zu versorgen.
+Zixin: Warum fragt Ihr das?
+(Zur Seite, leise)
+Wu Wang: Was für ein Glück! Ohne ihre Eltern hier habe ich Gelegenheit zuzuschlagen
+(Zurück zu Zixin)
+Wu Wang: Seid Ihr denn bereits versprochen?
+Zixin: Noch bin ich keinem versprochen, da ich hier tagein tagaus beschäftigt bin.
+Zixin: Doch was, mein Herr, hat mein Stand mit diesen Fischen zu tun?
+(Zur Seite, leise)
+Wu Wang: Ausgezeichnet! Niemandem ist sie versprochen und niemand wird ihr zu Hilfe kommen, sollte ihr etwas zustoßen.
+(Zurück zu Zixin)
+Wu Wang: Gibt es denn einen Jüngling, der Eure Zuneigung empfängt?
+(Zixin senkt beschämt ihren Kopf)
+(Dongtang, frei)
+Wu Wang: Sie sagt ja nichts, da wird es wohl keinen geben. Böse Absichten wachsen in meinem Herzen.
+Wu Wang: Nun kommt schon, es gibt keine Zeit zu verlieren. Die Schönheit muss geerntet werden, solang sie frisch ist.
+(Wu Wang, Wu Yi und Wu Er schnappen Zixin, ab)
+
+3. Szene
+(Auftritt Oma Zhang)
+(Monolog)
+Om Zhang: Verehrte Zuschauer, wenn Ihr des Öfteren Yunjins Stücken beiwohnt, werdet Ihr gewiss erraten, was als Nächstes passieren wird.
+Oma Zhang: Was könnte denn sonst geschehen außer einem wilden Kampf?
+Oma Zhang: Doch bevor der Held auftritt, muss er hiervon erfahren.
+Oma Zhang: Wenn Monster wild um sich schlagen und die Menschen bedrohen, wenn Zeiten nicht des Friedens, sondern des Krieges sind, dann werden wahre Helden geschaffen.
+Oma Zhang: Die Nachwelt wird sich deiner erinnern, wenn du große Taten vollbringst.
+Oma Zhang: Doch wenn niemand derlei Taten mit deinem Namen verbindet, wer wird dann wissen, ob du Zhang Jie, Wang Jie oder Fan Jie heißt?
+Oma Zhang: Und wir normalen Leute müssen unseren Teil beitragen, die Schöne aus den Händen des Halunken zu befreien.
+Oma Zhang: Sehen wir nun, was Fan Jie tun wird.
+(Auftritt Zhang Jie)
+(Monolog)
+Oma Zhang: Meine Güte, wo wart Ihr die ganze Zeit?
+Oma Zhang: Zixin wurde vom berüchtigten Halunken Wu Wang geraubt!
+(Dongtang, schnell)
+Fan Jie: Oh, wie schrecklich!
+Fan Jie: Bange wird mir bei diesen Worten. Wie konnte ein solches Unglück nur geschehen?
+Fan Jie: Dieser Schurke raubt und tötet nach Belieben.
+Fan Jie: Es wird keine Rückkehr für mich geben.
+(Oma Zhang gibt Fan Jie die Perlenkette)
+Oma Zhang: Was schlagt Ihr vor, Held Fan?
+(Dongtang, schnell)
+Fan Jie: Im Anblick dieser Perlenkette bin ich mir sicher.
+Fan Jie: Wie könnte ich das arme Mädchen diesem Halunken überlassen?
+Fan Jie: Mit dieser Perlenkette in der Hand werde ich mein Schwert gegen ihn erheben. Wu Wang, ins Gras wirst du mir beißen!
+(Wu Wang und Oma Zhang ab)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book177_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book177_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b297eb5c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book177_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+...
+Das Wetter bleibt heute unfreundlich.
+Obwohl sich der Schnee und der Wind allmählich legen, machen es die gelegentlichen starken Böen, die weiterhin aufkommen, schwer, die Augen offen zu halten.
+Bei derartigen Wetterbedingungen kommt einem ein uralter Vers in den Sinn, in dem der Wind und der Schnee von einem Dichter mit den Hieben eines hellen Eisenschwertes gleichgesetzt werden.
+
+Doch wie Meister Landrich einst sagte, man muss weiter ohne Rücksicht auf die Schwierigkeiten, auf die man unterwegs trifft.
+Wir müssen mit großen Errungenschaften nach Mondstadt zurückkehren.
+Erst dann werde ich den Erwartungen von Meister Landrich gerecht und mache dem Namen meiner Familie Ehre. Und erst dann wird die Arroganz dieser wurmgleichen Verräter ein für alle Mal ein Ende haben.
+
+Aufgrund einer Inschrift haben wir uns dazu entschlossen, unsere ursprünglichen Pläne zur Erkundung des Kellergewölbes in den südwestlichen Ruinen aufzugeben und uns stattdessen zu einer verschlossenen Geheimkammer zu begeben.
+Laut der von Meister Eberhart entzifferten Inschrift dürfte die Kammer ein beeindruckendes antikes Fresko sowie von Sternsilber geschmiedete Waffen enthalten.
+Sollte dies der Fall sein, könnte es sich dabei um den bedeutendsten archäologischen Fund seit Jahrzehnten handeln.
+
+Das hat zumindest Meister Ingbert gesagt. Allerdings kann ich tief in meinem Herzen die Gefährten nicht vergessen, die wir nur einige Tage zuvor in den Schneestürmen verloren haben.
+Ich hoffe ernsthaft, dass sie wie Meister Eberhart sind, Aristokratenkinder, die seit ihrer Jugend eine strenge Ausbildung genossen haben. Sie sind sicherlich in der Lage, den Weg zurück ins Lager auf eigene Faust zu finden.
+
+Wir werden in Kürze vom Lager auf der Sonnenseite aus aufbrechen, um die inneren Bereiche der Ruinen zu ergründen.
+Diesmal ist es zwingend erforderlich, dass wir die Stabilität der Ruinen genau untersuchen, bevor wir sie betreten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book178_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book178_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..86b2be34f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book178_DE.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Aufgrund der Tragödie, die uns zuvor ereilt hat, fürchte ich, dass meine früheren Tagebucheinträge nahezu alle verloren sind.
+Es ist sehr bedauerlich, dass die Untersuchungsnotizen verloren gegangen sind, doch die Bedingungen hier sind wirklich gefährlich.
+
+Leider konnten wir diese großen Türen nicht bewegen.
+Letzten Endes sind wir mit leeren Händen zurückgekehrt, ohne einen Blick auf das Fresko oder die antiken Waffen werfen zu können, die Meister Ingbert so gern gesehen hätte.
+Nach unserer Rückkehr ins Lager auf der Sonnenseite gab es immer noch kein Zeichen der anderen, die inmitten des Schneesturms verschollen sind.
+Obwohl ihre Chancen möglicherweise gering sind, können wir nur hoffen, dass sie es bis zum Fuß des Berges geschafft haben und mit Hilfe und weiteren Vorräten zurückkehren werden.
+Es wird definitiv nicht mehr lange dauern, bis unsere restlichen Vorräte versiegen.
+So grausam diese Worte auch erscheinen mögen, doch der Einsturz unmittelbar vor den runden Türen der Geheimkammer hat uns nicht nur Nick geraubt, sondern auch alle Nahrung und sämtliches Brennmaterial, das er bei sich getragen hat.
+Ich habe gesagt, dass wir unbedingt zunächst die strukturelle Integrität dieser Ruinen überprüfen müssen ... Ich erinner mich noch deutlich daran, dass ich ihm das gesagt habe.
+
+Vielleicht hat die Reihe an unglückseligen Ereignissen, die uns in den letzten Tagen zugestoßen sind, mich verbittert gemacht.
+Oder vielleicht ist das einfach nur der natürliche Tribut, den diese hoffnungslosen Umstände von einem fordern.
+
+Die Tatsache, dass Meister Eberhart selbst angesichts derart widriger Umstände gelassen bleiben konnte, macht ihn nur noch bewundernswerter. Vielleicht ist es das, was die wahre Beharrlichkeit eines jungen Aristokraten ausmacht.
+Meister Landrichs Urteil scheint gut fundiert gewesen zu sein.
+Selbst als uneheliches Kind macht er sich doch sehr gut in der Rolle eines Aristokraten, eigentlich sogar besser als die meisten anderen Aristokraten.
+
+Sobald der Schneesturm nachgelassen hat, werden wir in den Keller in den südwestlichen Ruinen gehen, wie Meister Eberhart vorgeschlagen hat.
+Gemessen an dem, was er entziffert hat, könnte sich dort etwas sehr Altes befinden.
+Es mag schwer zu begreifen sein. Doch die bittere Kälte scheint die Dinge hier gut erhalten zu haben.
+
+Wir dürfen unsere Gefährten, die für uns ihr Leben gelassen haben, nicht enttäuschen.
+Natürlich dürfen wir auch Meister Landrich nicht enttäuschen.
+Sonst werde ich mich Monstern in der Arena stellen müssen.
+Selbst wenn ich die Monster besiege, würde ich wahrscheinlich das Schicksal von Eberharts Sklaven teilen und mein Ableben durch das Schwert des rothaarigen Todbringers des Lawrence-Klans erfahren ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book179_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book179_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..babfcfcf3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book179_DE.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Lässt die Geschichte dieses Ortes die Landschaft düsterer erscheinen? Oder ist die Trostlosigkeit der Landschaft hier überhaupt für ihre düstere Geschichte verantwortlich?
+Könnte es denn sein, dass ich diese Gedanken nur wegen all dem habe, was während jener Untersuchung passiert ist?
+Oder vielleicht verliere ich durch den starken Blutverlust und die eisige Kälte langsam den Verstand?
+Was auch immer die Antwort sein mag, ich bin mir ziemlich sicher, dass dies mein letzter Tagebucheintrag sein wird.
+
+Am Ende scheiterte Eberharts Plan doch ... Obwohl, nein. Ich glaube eher, er war erfolgreich.
+Im Nachhinein ist sein Handeln nur allzu klar. Ich bin überrascht, dass keiner von uns gesehen hat, was er tat ... Wenn ich jetzt so darüber nachdenke, fürchte ich, dass unsere Gefährten, von denen wir auf dem Weg getrennt wurden, bereits Opfer seines Verrats geworden sind. Der Einsturz vor dem Geheimraum mit der runden Tür war sicherlich alles Teil seines perfiden Plans.
+
+Erst ganz zum Schluss, als er Meister Ingbert und mich in den Keller in den südwestlichen Ruinen führte und seine Lanze zog, habe ich endlich begriffen.
+Seine Reden von einer „unter dem Schnee begrabenen verlorenen Zivilisation“ und „einer vom Himmel herabgestiegenen Macht“ waren nur Mittel zum Zweck. Er wusste, dass Ingbert die Idee der Erkundung und des Abenteuers liebte und nutzte dies aus, um ihn an einen verlassenen Ort zu locken, wo ihm niemand mehr helfen konnte ...
+Letztendlich läuft alles darauf hinaus, dass er ein uneheliches Kind ist.
+Die Lanze ist eine nicht gerade elegante Waffe, ungewöhnlich für einen Aristokraten. Ich frage mich, ob er heimlich trainiert hat, sie nur zu dem Zweck zu benutzen, seinen Herrn hier zu töten und damit ein weiteres Hindernis auf seinem Weg zur Herrschaft über den Klan aus dem Weg zu räumen.
+
+Wenn ich jetzt so darüber nachdenke, muss Meister Parsifals Ungehorsam, seine Liebe zum ritterlichen Schauspiel und sein späterer Abschied hinter den Kulissen sicher von ihm gefördert worden sein ...
+
+Das Bild von Ingbert, wie er von seiner Lanze getroffen wurde, werde ich nie mehr aus meinem Kopf bekommen.
+Wir sind alle zusammen aufgewachsen. Aber keiner von uns sah hinter der gütigen und sanften Fassade das Monster, das er wirklich war.
+Landrich plante bereits, ihm den Klan-Namen zu verleihen, nachdem er von den Ermittlungen zurückgekehrt war. Hätte er von seinen Plänen gewusst, wäre es vielleicht nie so weit gekommen ...
+Oder vielleicht wusste er bereits von seinen Plänen und genau das hat ihn dazu veranlasst, diese Gelegenheit zu nutzen, um in der Rangfolge einen Posten weiter nach vorn zu rücken ...
+
+Es tut mir leid, Priscilla, denn ich werde es nicht nach Mondstadt zurückschaffen.
+
+Wer immer dieses liest, bitte warnt Meister Landrich.
+Eberhart ist ebenfalls schwer verletzt, aber es besteht noch eine kleine Chance, dass er es nach Mondstadt zurück schafft.
+Sollte er es schaffen, wird es für ihn nur noch ein Hindernis auf seinem Weg zur Revolte geben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book17_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book17_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e1890447
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book17_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- Picknick mit den Göttern -
+Als Ike ein Nickerchen machte, brach ein Krieg zwischen den Bediensteten aus.
+Der große Zauberer hat verschiedenste Gottheiten und Dämonen unter seine Kontrolle gebracht, die ihm nun dienten. Als Meister unter allen Zauberern befehligte er mehr von ihnen, als ein Wörterbuch Einträge hat. Doch wer war der Stärkste unter seinem Gefolge? Um dies herauszufinden, bekriegten die Götter und Dämonen sich nun gegenseitig.
+Zur ihrem Leidwesen haben sie die Prinzessin, Sachi und Vera zu den Ihren gezählt.
+Ike hielt nun seit zwei Stunden seinen Mittagsschlaf und schon wurden drei Sterne zerstört!
+
+„Warum sollte ich dich denn beschützen?“ Die Prinzessin wedelte mit der Hand und der große Dämon, der seine Augen verloren hatte, sank zu Boden.
+Die dominierende Spezies des Imperium Andromedae hat zwar den Anschein, recht niedlich zu sein. Doch auf den Handflächen ihrer Mitglieder befinden sich besondere Münder, mit denen sie die Augäpfel der im Kampf Besiegten oder ihrer Liebsten verschlingen.
+„Sind wir denn keine Freunde?“, fragte Vera, leicht verletzt, während sie sich das Blut aus ihrem Gesicht wischte.
+„Aber sicher doch.“ Die Prinzessin wurde ganz rot und blickte auffällig zur Seite. „Nachdem, was wir alles durchgemacht haben, erkenne ich dich als meine einzige wahre Freundin an. Ich habe nicht dich damit gemeint, Vera.“
+„He!“ Sachi befand sind gerade im Schlund eines riesigen Drachen.
+„Was nun? Gebt ihr euch geschlagen?“, fragte der alte Drache mit gebrochener Stimme. „Wenn ihr aufgebt und eingesteht, dass ihr mir unterlegen seid, werde ich euch verschonen.“
+„Ja, ich gebe mich geschlagen“, rief Sachi mit lauter Stimme.
+„Nichts weiter als Geschwafel einer alten Eidechse! Selbst die Geckos in meinem Palast sind stärker als du!“ Die Prinzessin ballte die Fäuste.
+„Ich habe nichts mit euch zu tun! Aaaah!“ Sachi wurde von dem Drachen hoch in die Luft befördert.
+Der Kampf zwischen der dominierendes Spezies von Andromeda und dem riesigen, alten Drachen endete im Nu!
+
+Du brauchst dich nur zu ergeben und dir wird nichts geschehen.
+Sachi schied aus und verpasste Ike eine Ohrfeige mit dessen Hausschuh, um ihn aufzuwecken. Auch Vera überlebte dank des Schutzes durch die Prinzessin.
+„Bäh, du unwürdiger Nichtsnutz! Geh mir aus den Augen! In deiner Nähe muss ich mich übergeben. Sprich mich nicht an, sieh mich nicht an und atme nicht dieselbe Luft wie ich.“ Die Meinung der Prinzessin von Sachi hätte geringer nicht sein können.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book180_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book180_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..745f2026c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book180_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Ich bin demjenigen, der dieses Essen hier gelassen hat, unendlich dankbar!
+Ich bin hungrig, müde und habe keine Vorräte mehr. Ohne diese Nahrungsmittel wäre es mir nicht möglich weiterzumachen.
+Ich werde jetzt meinen Abstieg den Berg hinunter fortsetzen. Bis zum Lager dürfte es hoffentlich nicht mehr weit sein.
+Das nächste Mal muss ich mehr Vorbereitungen treffen, bevor ich den verschneiten Berg betrete ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book181_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book181_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d3a71e6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book181_DE.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+- Drachengrat -
+Ich begann die Besteigung des Drachengrats von seiner Südseite aus, wo der Berg auf die Flussufer und Ebenen von Liyue trifft. Der Berg fällt hier sanft ab, der Wind ist mild und der Schnee ist leicht. Zusammen mit den nicht zugefrorenen Wasserquellen macht dies diesen Ort zu einer idealen Wahl für die Errichtung eines Basislagers. Sobald ich meine Vorräte vorbereitet habe, werde ich hier ein Lager aufschlagen und dann meinen Aufstieg zum Gipfel fortsetzen.
+
+Nachdem ich mein Lager aufgeschlagen hatte, nutzte ich die Gelegenheit, die umliegenden Ruinen zu begutachten. Was mich faszinierte, war die Tatsache, dass der architektonische Stil und die künstlerischen Muster auffallend ähnlich denen sind, die man anderswo in antiken Gebäuden vorfindet. Das könnte sehr wohl bedeuten, dass die sagenumwobene Bergkultur von einst direkt unter meinen Füßen liegt.
+Bedauerlicherweise habe ich in den Ruinen keine gut erhaltenen Inschriften gefunden, sodass es keinen handfesten Beweis für die Geschichte der alten Zivilisation gab. Vielleicht finde ich weitere Informationen weiter oben auf dem Berg, tief unter den beißend-kalten Schneestürmen begraben.
+
+Die Nacht hier zu verbringen, ist eine unangenehme Erfahrung. Der kalte, feuchte Wind dringt durch bis auf die Knochen und die Art, wie er am Zelt rüttelt, klingt wie das Rauschen eines reißenden Flusses. Garantiertes Albtraummaterial für den Fall, sollte es einem gelingen, einzuschlafen. Es gibt eine Höhle am Wasser und sie muss sehr geräumig sein, denn ich höre das geisterhafte Stöhnen des Windes darin widerhallen. Leider ist der Eingang fest eingezäunt und es gibt einfach keine Möglichkeit, von außen durchzukommen.
+
+Ich werde noch etwas warten, weiter den Berg hinaufzugehen. Am Weg liegen einige Überbleibsel der relativ jungen Vergangenheit, die, wenn ich mich nicht irre, auf die Zeit zurückdatieren, als Mondstadt noch von einer Aristokratie regiert wurde. Ich habe einige Fragmente von Kleidung und einige irreparabel beschädigte Waffen ausgegraben. Der dichte Schnee und das Eis scheinen den Zersetzungsprozess verlangsamt zu haben, sodass alle Stücke der Vergangenheit, die sie verschluckt haben, noch lange Zeit erhalten bleiben.
+Die Art und Weise, wie die Gegenstände verteilt sind, lässt vermuten, dass hier auf diesem Bergpfad einmal eine Verfolgungsjagd stattgefunden hat. Vielleicht sogar ein Mord.
+
+Es scheint so, dass selbst heftige Schneestürme und finstere Veränderungen kein Hindernis für Leute darstellen, die ihre dunklen Ambitionen durchsetzen wollen. Diese gottverlassene Schneelandschaft ist letztendlich von unzähligen Sünden befleckt.
+
+Je weiter ich den Pfad hinaufsteige, desto stärker wird der Wind und die Temperaturen sinken unerträglich. Ich erkundete eine Ruine im Nordosten, wo ich zu meinem großen Erstaunen Wasser fand! Das Eis hier war irgendwie aufgetaut, trotz der immer wieder auftretenden Schneestürme in der Umgebung. Von der Lage dieses Ortes aus würde ich schätzen, dass er mit dem Bach verbunden ist, den ich weiter unten sah.
+Dieser Bereich ist jedoch so kalt, dass ich es mir nicht leisten konnte, noch tiefer in das Innere der Ruine vorzudringen, um nicht zu erfrieren oder zu ertrinken. Ich habe dort ein provisorisches Zeichen hinterlassen, um die Stelle zu markieren. Ich hoffe nur, dass es nicht vom Schnee verdeckt wird.
+Ich vermute, dass dies früher einmal ein unterirdischer Schutzraum gewesen sein muss und im Laufe der Jahre das Grundwasser eingesickert ist und ihn somit überflutet hat. Jedoch habe ich auch gehört, dass die Tyrannen der fernen Vergangenheit eine Form der Bestrafung bevorzugten, bei der sie einen Gefangenen in einen Käfig sperrten und dann langsam Wasser hineinschütteten, damit der Gefangene nur zusehen konnte, wie das Wasser langsam von den Knöcheln bis zur Stirn heraufaufstieg ...
+Eine so grausame und langwierige Bestrafung ... Und in der schieren Kälte dieses Klimas ist es um so unmöglicher, sich vorzustellen, dass jemand es geschafft hat, das zu überleben.
+
+Weiter östlich wird die Straße immer holpriger. Ich hatte einen blöden Unfall und hätte mir dabei fast noch das Bein gebrochen. Zum Glück war es nur eine oberflächliche Wunde und keine größere Knochenverletzung. Leider riss der Sturz auch ein großes Loch in meine winddichte Kleidung, sodass ich jetzt die volle Kraft des Windes direkt auf meiner Haut spüre. Es fühlt sich schrecklich an, als würde ich ständig mit einem scharfen Messer gestochen.
+Es gelang mir, Schutz vor dem Wind zu finden, bevor meine Wunde völlig taub wurde. Ich habe es gerade noch geschafft, meine Kleidung wieder zusammenzunähen, aber in diesem Zustand kann ich auf keinen Fall zum Gipfel weitergehen.
+Ich schaffte es schließlich zurück ins Lager gerade eben noch kurz vor dem Erfrieren. Als ich mir die Füße am Lagerfeuer wärmte, zog ich meine Socken aus und stellte fest, dass drei meiner Zehen vor Kälte ganz lila geworden waren ... Aber egal, im Moment genieße ich immer noch das Gefühl, nach einer so nahen Begegnung mit dem Tod wieder ins Leben zurückzukehren.
+
+Als sich der Sturm etwas gelegt hatte, blickte ich nach oben und erhaschte einen Blick auf den Gipfel, der sich dort lautlos gegen den dunklen Himmel erhob, umgeben von riesigen zerklüfteten Felsen und doch in der Mitte abgeschieden zwischen ihnen. Die Lieder der Barden erzählen von einem uralten, bösen Drachen, der dort im Gebirgsbach begraben liegen soll. Ich frage mich, ob auch er sich nach den himmlischen Höhen sehnt, während er mit seinen verfaulenden und geblendeten Augen nach oben blickt?
+Viele Dorfbewohner, die am Fuße des Berges leben, vergleichen diesen monströsen Berg mit einem blinden Fleck in den Augen der Götter, einem Ort, der von der unergründlichen Macht des Schicksals beherrscht wird. Alte Mondstädter Märchen sprechen vom Berg als einem Ort der Bestrafung, der vom Wind der Zeit verlassen und den heulenden Winden überlassen wurde, um alles in dem Moment der Zerstörung einzufrieren.
+Dennoch rührt sich hier auf dem Gipfel des Berges noch etwas anderes. Ich hörte seinen Ruf in meinem Traum. Es war wie ein sanfter Gesang, angenehm für das Ohr, aber irgendwie beunruhigend für den Geist.
+
+Diese Reise war eine Katastrophe, aber wenigstens bin ich lebendig daraus hervorgegangen. Für heute heißt es, Abschied zu nehmen vom Drachengrat. Vielleicht kehre ich eines Tages zurück, auch wenn ich nicht weiß, ob ich es je zum Gipfel schaffen werde ...
+Ich denke, ich werde Liyue als nächstes Ziel untersuchen. Aber zuerst einmal: Meine oberste Priorität ist es, verlorene Vorräte wieder aufzufüllen. Oh, und wenn ich schon einmal dabei bin, denke ich, dass ich dieses aufgeweichte alte Tagebuch gegen ein schönes neues austauschen werde.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book182_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book182_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book182_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book183_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book183_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bf122fda
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book183_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+„Ein riesiger Baum, blühend und üppig. In seinem Inneren birgt er ein kostbares Versteck.“
+Folge dem Pfad in der Mitte. Suche und der Reichtum wird dir zuteil.
+Nach allen Widrigkeiten steigst du hinab und wirst den verborgenen Schatz finden.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book184_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book184_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad2f9ff72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book184_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+- Qilin -
+In den Legenden über die Berge von Liyue gibt es Passagen, die von den Qilin berichten, ein edles und wohlwollendes Geblüt göttlicher Bestien. Qilin erscheinen nur in Bergwäldern, wenn die Nacht klar und voller Sterne ist. Dann wandern sie umher, trinken nur reinstes Quellwasser und ernähren sich von duftenden Gräsern.
+Qilin sind barmherzige göttliche Bestien, elegant und stattlich von Geburt. Angeblich sollen sie keinem Lebewesen etwas zu leide tun. Nicht einmal Insekten oder Pflanzen zertreten sie. Daher erzählt man sich, dass diese Gewohnheit der sanften Fortbewegung von einer sehr alten Tradition stamme, die seit Jahrtausenden unverändert ist.
+Nach der Ära des schrecklichen Archontenkriegs konnten viele Adepten einfach nicht mehr zwischen den Sterblichen weilen. Unter der Leitung von Rex Lapis zogen sie sich allmählich in die Bambuswälder und Berge zurück, um dort in Abgeschiedenheit zu leben. Dort genossen sie die stillen Berge und Seen.
+Doch es gab göttliche Bestien, die während der Jahrtausende in der Welt der Sterblichen Freundschaft mit diesen geschlossen hatten. Sie entschieden sich dazu, den Willen von Rex Lapis unter den Menschen auszuführen und dem Volk auf diese Weise zu helfen. Einige versteckten sich in Bergdörfern, andere in der großen Stadt, wo sie gemeinsam mit den Menschen lebten und sich vermischten. So hinterließen sie auch in den Familien Liyues ihr Blut für die Nachwelt.
+
+Laut einer Volkssage haben sich schon vor Jahrtausenden edle Qilin mit den groben Sterblichen vermählt.
+In diesen primitiven Zeiten trugen die Menschen angeblich Blätter einheimischer Pflanzen, um sich zu kleiden.
+Eines Nachts badete ein Kräutersammler in einem der Bergseen. Ein vorbeistreifendes Qilin fand die Blätter, mit denen sich der Mensch kleidete, und fraß sie auf. Noch jung war die göttliche Bestie und so verstand sie nicht die Scham der Menschen. Sie musste noch viel über die Sterblichen lernen.
+Um diesen Fehler wiedergutzumachen, wollte sie sich dem Menschen nähern, ohne ihn aufzuschrecken. Daher verwandelte sie sich selbst in die Gestalt eines Menschen und tauchte so vor dem Kräutersammler im Mondlicht auf.
+Diese junge göttliche Bestie verstand den Scham der Menschen nicht. Beschienen vom Licht des Mondes stand sie zwischen schwirrenden Glühwürmchen im Wald, nackt und nur von Tautropfen bedeckt. Gemeinsam mit dem einfältigen Menschen ging sie durch die Berge und Wälder, eine wahrlich schöne Zeit. Sie zeigte ihm die Wohnstätten der Adepten und übersetzte ihm den Gesang der Vögel. Sie schliefen im Freien zu den Geräuschen der Insekten, die sie begleiteten.
+Sobald die ersten Sonnenstrahlen am Morgen das Gesicht des Kräutersammlers trafen, erwachte er allein, ohne eine Spur des edlen Tiers zu sehen.
+
+Darüber, was danach geschah, gibt es verschiedene Erzählweisen. Die einen sagen, dass das Qilin in einer späteren Nacht das Heim des Kräutersammlers aufsuchte und einen Bambuskorb vor seine Tür stellte und wieder verschwand. Als der Kräutersammler nachsah, fand er ein friedlich schlafendes Kind in dem Korb.
+Andere sagen, das Qilin hätte seither gemeinsam mit den Menschen gelebt, weitere Kinder geboren und sich an das wilde Leben der Menschen gewöhnt.
+
+Wie auch der wahre Verlauf der Geschichte sein mag, diese edlen Tiere wandeln auch heute noch unter den Menschen von Liyue und warten auf den Ruf von Rex Lapis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book185_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book185_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a5edfa56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book185_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Verborgene Jade -
+Nordwestlich von Liyue und südlich von Nantianmen liegt ein Tal voller alter Ruinen.
+Einer dieser Orte ist auch bekannt als „Dunyu-Mausoleum“. Legenden zufolge soll es diese Gegend bereits vor der Zeit der Archontenkriege gegeben haben.
+Alten Aufzeichnungen nach bedeutet das Wort „Dunyu“ sinngemäß „Land, in das sich die hübsche Jade rettete“.
+In einer Vergangenheit jenseits aller Erinnerungen, als selbst ein Rex Lapis noch jung war, fiel ein Stern vom Himmel in die karge Ebene westlich von Liyue. Diese Ebene verwandelte sich durch den Aufprall des Sterns in eine riesige und tiefe Kluft und in ihrem Inneren kam reine Jade zum Vorschein, wunderschön und anscheinend endlos. Diese Jade wurde zur Grundlage für tausend Jahre industriellen Bergbau in Liyue.
+Die Legende besagt, dass, als dieser namenlose Stern fiel, dabei ein Fragment von ihm abbrach und in die Felsen im nördlichen Lisha einschlug.
+Wie die meisten Leute wissen, besaßen die stummen Steine eine Seele sowie einen Geist. In einer Art und Weise und zu Zeiten, die nicht von sterblichen Augen bezeugt wurden, wachten sie über und lauschten den Impulsen des Flusses der Elemente, dem Echo der Bergquellen und den langsamen, aber unaufhaltsamen Bewegungen der Berge.
+Anders jedoch als das gewöhnliche, aber beständige Gestein der Erde hatte das Fragment des Sterns, der vom Himmel fiel, ein stolzes und aufgewühltes Temperament.
+
+Später, als zahllose Götter und Herrscher um die zugewiesenen himmlischen Sitze stritten, die Sterne und die Große Kluft selbst verblassten, vernebelten Tragödien und Böses den Atem der Gewässer und Berge. Der gefallene Stern konnte dies nicht länger ertragen und sprang ohne Rücksicht auf die Überredungskünste der großen Kluft, bei ihr zu bleiben, fort gen Himmel.
+Als er in den Himmel zurückkehrte, hinterließ die himmlische Jade einen tiefen Krater, in dem die Menschen große Städte und mächtige Festungen errichteten, in denen sie Zuflucht fanden und sich mit dem übriggebliebenen Erbe des gefallenen Sterns einschlossen.
+Über den Tumult und die Stürme der nächsten paar tausend Jahre hindurch stand das Dunyu-Tal aufrecht und unterhielt bis vor 500 Jahren blühende Beziehungen mit der Stadt Liyue.
+Doch mit dem Aufkommen des schwarzen Unheils und dem Aufstieg des Abgrunds versiegelten die Bewohner von Dunyu die alte Stadt und zogen in andere entfernte Länder fort. Keiner weiß, warum sie, nun Flüchtlinge, sich entschieden, die Tore ihrer Heimat zu verschließen, und selbst die jahrtausendealten Adepten und Yakshas schweigen zu diesem Thema.
+Und so wurden die versiegelten Festungen zu riesigen, stillen Gräbern, in denen nur noch das Rauschen des Wassers und das Pfeifen des Windes durch die leeren Hallen zu hören waren. So kam es, dass die Menschen in Liyue jenen Ort auf den Namen „Dunyu-Mausoleum“ tauften.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book186_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book186_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..86b2be34f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book186_DE.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Aufgrund der Tragödie, die uns zuvor ereilt hat, fürchte ich, dass meine früheren Tagebucheinträge nahezu alle verloren sind.
+Es ist sehr bedauerlich, dass die Untersuchungsnotizen verloren gegangen sind, doch die Bedingungen hier sind wirklich gefährlich.
+
+Leider konnten wir diese großen Türen nicht bewegen.
+Letzten Endes sind wir mit leeren Händen zurückgekehrt, ohne einen Blick auf das Fresko oder die antiken Waffen werfen zu können, die Meister Ingbert so gern gesehen hätte.
+Nach unserer Rückkehr ins Lager auf der Sonnenseite gab es immer noch kein Zeichen der anderen, die inmitten des Schneesturms verschollen sind.
+Obwohl ihre Chancen möglicherweise gering sind, können wir nur hoffen, dass sie es bis zum Fuß des Berges geschafft haben und mit Hilfe und weiteren Vorräten zurückkehren werden.
+Es wird definitiv nicht mehr lange dauern, bis unsere restlichen Vorräte versiegen.
+So grausam diese Worte auch erscheinen mögen, doch der Einsturz unmittelbar vor den runden Türen der Geheimkammer hat uns nicht nur Nick geraubt, sondern auch alle Nahrung und sämtliches Brennmaterial, das er bei sich getragen hat.
+Ich habe gesagt, dass wir unbedingt zunächst die strukturelle Integrität dieser Ruinen überprüfen müssen ... Ich erinner mich noch deutlich daran, dass ich ihm das gesagt habe.
+
+Vielleicht hat die Reihe an unglückseligen Ereignissen, die uns in den letzten Tagen zugestoßen sind, mich verbittert gemacht.
+Oder vielleicht ist das einfach nur der natürliche Tribut, den diese hoffnungslosen Umstände von einem fordern.
+
+Die Tatsache, dass Meister Eberhart selbst angesichts derart widriger Umstände gelassen bleiben konnte, macht ihn nur noch bewundernswerter. Vielleicht ist es das, was die wahre Beharrlichkeit eines jungen Aristokraten ausmacht.
+Meister Landrichs Urteil scheint gut fundiert gewesen zu sein.
+Selbst als uneheliches Kind macht er sich doch sehr gut in der Rolle eines Aristokraten, eigentlich sogar besser als die meisten anderen Aristokraten.
+
+Sobald der Schneesturm nachgelassen hat, werden wir in den Keller in den südwestlichen Ruinen gehen, wie Meister Eberhart vorgeschlagen hat.
+Gemessen an dem, was er entziffert hat, könnte sich dort etwas sehr Altes befinden.
+Es mag schwer zu begreifen sein. Doch die bittere Kälte scheint die Dinge hier gut erhalten zu haben.
+
+Wir dürfen unsere Gefährten, die für uns ihr Leben gelassen haben, nicht enttäuschen.
+Natürlich dürfen wir auch Meister Landrich nicht enttäuschen.
+Sonst werde ich mich Monstern in der Arena stellen müssen.
+Selbst wenn ich die Monster besiege, würde ich wahrscheinlich das Schicksal von Eberharts Sklaven teilen und mein Ableben durch das Schwert des rothaarigen Todbringers des Lawrence-Klans erfahren ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book187_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book187_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8fc54842
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book187_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Das Land von Liyue wurde nicht immer von Rex Lapis regiert. Viele Götter wandelten in dieser fernen Epoche über das Land.
+
+Das Gebiet, das als Guili-Ebene bekannt ist, war einst ein üppiges Gebiet mit Glaslilien. Aber es wurde von allen Seiten von Problemen heimgesucht, die die alten Bewohner zur Flucht zwangen, während der Wohlstand des Hafens von Liyue viele von denen anlockte, die ihren Platz einnahmen. Trotzdem gibt es in dieser Wildnis noch viele Geschichten über Galanterie.
+
+In den Geschichten der reisenden Händler und Träger gab es einst eine geheimnisvolle Gestalt, die mitten in der Nacht in der Ebene auftauchte: Es war eine Jungfrau in einem langen indigoblauen Gewand, welche die Untiefen des Bishui-Flusses entlang schritt, der Mond hüllte ihr Gesicht in silbernes Licht, während der Nachtwind ihre Worte zu den schimmernden, schlaflosen Sternen hinauftrug.
+
+Laut den Gästen des Gasthaus Wangshu könnten nur diejenigen sie sehen, die sich in den Sommernächten inmitten der Glühwürmchen verirren, und nur diejenigen, die den Duft von Glaslilien inmitten der tanzenden Lichter und der in der Dunkelheit schwebenden Seelie wahrnehmen können, könnten ihre Spuren finden. Einige vermuteten, dass sie ein verlorenes, leuchtendes Tier sein könnte, oder eine einzige Dienerin eines längst verstorbenen Gottes, die nur nachts sanft um ihren Herrn trauert. Und einige glaubten auch, dass sie einfach eine galante Heldin sei, wie jene, die die Zivilisation verschmähen und ihre wahren Namen verbergen.
+
+Niemand weiß, wie ihre Geschichte begann, aber sie endete mit der Erzählung eines gewissen Jägers. Aber im Gegensatz zu den Geschichten dieser Händler traf der Jäger sie mit geschwungenem Schwert gegen mehrere gefährliche Schatten unter dem gnadenlosen Mondlicht an. Nach einem eleganten und scharfen Tanz war das Mädchen nirgends mehr zu sehen und es blieb nur ein Haufen blutiger Staub zurück.
+Am nächsten Tag entdeckten einige neugierige Bürger die Leichen von Millelithen und Landvermesser am Fluss.
+Egal wie viele Suchtrupps der Rat für Allgemeine Angelegenheiten schickte, niemand sah das Mädchen am Flussufer jemals wieder.
+
+Vielleicht war dieser tödliche Tanz die Frucht eines Rachefeldzuges oder vielleicht war diese Frau selbst eine große Räuberin gewesen. Vielleicht braucht diese Angelegenheit aber auch gar keinen Sinn und Zweck. Helden sind schließlich Helden, die ihre Klingen aus Gründen ziehen, die jenseits des allgemeinen Verständnisses liegen.
+
+Aber wie die Lichter des Hafens von Liyue Tag für Tag die verlassenen Dörfer auf dem Lande verschlangen, würde auch diese Legende langsam verschwinden.
+Die Legenden besagen jedoch, dass das Flussufer, an dem die Jungfrau einst umherstreifte, bis heute mit blühenden Glaslilien gefüllt ist.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book188_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book188_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ac10b00f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book188_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dietrich sah mit an, wie der Lawrence-Klan unterging.
+Niemand wusste, wo die Katze seiner Mutter war. Sein Vater von Sinnen und seine Mutter hysterisch waren beide zum Greifen nahe, doch wie er auch schrie, sie würden sich nicht zu ihm umdrehen und ihn anblicken.
+
+„Arrrh“
+Dietrich senkte seinen Kopf und bevor er sein Maul öffnen konnte, riss der Boden unter ihm auf. Die Hände einer alten Hexe streckten sich hervor und hielten seinen Hals in festem Griff.
+Dann spürte er, wie er fiel und fiel, bis er endlich neben den Füßen der alten Hexe landete.
+Seltsamerweise schmerzte der Fall nicht.
+
+Etwas schien Dietrichs Kette erwischt zu haben. Es zog an ihm und zog ihn fort.
+Alles, was er sehen konnte, war Dunkelheit. Langsam erkannte er, dass etwas unter ihm war. Es war ein großer Topf, aus dem Dampf emporstieg. In der schwarzen Brühe gluckerten eifrige Blasen, auch ein paar feste Bestandteile waren zu erkennen. Dietrich sah Spinnennetze und Schlangenknochen ...
+Dann vernahm er Nottfrigas Stimme: „Ha, nun habe ich die letzte Zutat für den Trank des ewigen Lebens! Hüpfst du hinein, ist es vollbracht, hahaha!“
+
+„Wuff, wuff, wuff!“ Lass mich frei, altes Hexenweib!
+Dietrich wehrte sich mit aller Kraft und schaffte es schließlich, völlig unerwartet, sich von seiner Kette zu lösen.
+„Wuuuuuuu...“
+So fiel er erneut ...
+Er vernahm nichts als den heulenden Wind an seinen Ohren sowie Nottfrigas verrücktes Gelächter.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book189_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book189_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f0f2c946
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book189_DE.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+„Wach auf ...“
+Dietrich spürte, wie er gerüttelt wurde.
+„Alles in Ordnung?“
+Eine Hand näherte sich, als ob sie seinen Atem überprüfen wollte.
+Die Stimme klang vertraut ...
+Zart wie eine Brise im April und wärmend wie die Sonne im März.
+
+Dietrich strengte sich an, seine Augen zu öffnen, und sah ...
+die blonde Hexe mit den blauen Augen.
+„Perfekt, du bist wach!“, freute sich die Hexe.
+
+„Bin ich hier etwa ... auf Celestia?“, fragte sich Dietrich.
+„Nein, wir sind in einem ganz profanen Wald“, antwortete die Hexe.
+Dietrich kam wieder zu Sinnen. Er dachte zu wissen, dass die Hexe, die vor ihm stand, der Ursprung allen Übels wäre. Nottfriga! Blitzartig richtete er sich auf und sprang zurück. Er hielt eine alarmbereite Position inne.
+
+„Keine Angst, ich werde dir nichts tun. Ach stimmt, ich habe mich noch gar nicht vorgestellt. Ich heiße Magdalene. Ich bin ... Nottfrigas kleine Schwester“, sprach Magdalene, während sie ihre Finger hinter ihrem Rücken umherwedelte, ein beruhigender Zauber der Lichtmagie. Dabei näherte sie sich Dietrich und sagte, „Fein, so ist gut.“
+
+Dietrich beruhigte sich endlich. Er wollte fragen, wie dieses Mädchen ihn überhaupt verstehen konnte. Aus seinem Maul drang jedoch nur „wuff, wuff“.
+„Ach, das ist nichts weiter als ein einfacher Zauber. Meine Schwester kann das auch.“
+„Wuff, wuff ... wuff!“ Diese alte Hexe wusste also genau, was ich sagte, und hat nur so getan, als könnte sie mich nicht verstehen!
+„Hmm, eigentlich ist meine Schwester ein ganz liebes Wesen.“ Magdalene fing an zu lächeln, während sie über Nottfriga sprach.
+„...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book18_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book18_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c0f3e242
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book18_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+- Tod in den Tiefen des Tempels -
+Während Vera und Sachi immer älter wurden, veränderten sich auch die Beziehungen zwischen den vieren.
+„Ich kann deine Ausreden nicht mehr hören!“, sagte Sachi zu Ike, „Selbst wenn du nichts für Vera empfindest, werden sich ihre Gefühle für dich nicht ändern.“
+Ike ist das Symbol für das Vordringen in fremde Welten, er steht für das Unbekannte und Neue. Ein mutiger Vogel wird niemals nisten, sondern immer mit dem Wind fliegen, den er so verehrt.
+Sachi wurde von Ike aber zurückgewiesen. „Wie man es dreht und wendet, mit eintausend Jahren ist und bleibt man ein alter Mann.“
+„Dann passe ich mit meinem Alter doch gut zu dir“, mischte sich die Prinzessin ein.
+
+Als Sachi endlich seinen Mut zusammengenommen hatte, traf ihn ein grausames Schicksal.
+Denken wir zurück an das antike Schwert, das Ike und Vera von den alten Göttern erhalten haben, als sie sich das erste Mal trafen. Es war der Schlüssel für Ikes Schicksal. Denn nun schnitt sich Vera mit dem Schwert in den Finger und ein grauenvoller alter Virus bedrohte ihr Leben!
+
+„Alles nur deinetwegen!“ Sachi zog Ike am Kragen. Unter normalen Umständen hätte Ike nun gekichert und Sachi nicht ernstgenommen. Denn eigentlich ist er nur ein gutmütiger alter Mann. Doch dieses Mal schlug er Sachis Hand weg.
+„Kannst du nicht die Zeit zurückdrehen? Bitte, rette Vera“, flehte die Prinzessin.
+„Du verstehst das nicht! Nur die Zukunft kann die Vergangenheit retten. Verändern wir die Vergangenheit, können wir Vera in einer Zukunft ohne sie nicht retten.“ Ike biss sich in die Lippen, bis das Blut an seinem Kinn heruntertropfte.
+
+„Es gibt einen Ort, an dem die Sage existiert, dass die Menschen des Silbernen Zeitalters eine unglaublich lange Kindheit verlebten, die bis zu 200 Jahre dauern konnte. Dies brachte viel Leid in die kurze Zeit des Erwachsenseins.“
+Für andere Menschen ist ihre Kindheit längst vorüber und kehrt nicht wieder zurück.
+Im nächsten Band geht es weiter mit „Veras Trübsinn“ ohne Vera!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book190_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book190_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..261f84587
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book190_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+„Tauschen Hexen ihren Verstand etwa gegen magische Fähigkeiten? Ich dringe einfach nicht zu ihr durch“, dachte Dietrich, während er der blonden Hexe folgte, die etwas vor sich hinbrabbelte.
+„Ach, komm schon! Wenn meine Schwester davon wüsste, wäre sie sicher beleidigt“, sprach Magdalene mit leiser werdender Stimme.
+„Wuff, wuff ... wuff?“ Du brauchst ihr ja einfach nichts davon zu erzählen ... Warte, woher weißt du, was ich gedacht habe?
+„Leider ... ist es jetzt ... zu spät.“
+
+Dietrich blickte erschrocken nach oben und spürte den Druck über ihm.
+Ihr Ausdruck hatte sich aber gar nicht verändert.
+Und dennoch ...
+Dennoch wusste er, dass das Mädchen vor ihm ein anderes war.
+„Dieser Albtraum scheint für dich doch von Nutzen gewesen zu sein. Du scheinst jetzt doch zu hören. Trotzdem bist du längst noch nicht artig genug.“ Dieser selbstbewusste Ton, das konnte nur Nottfriga sein.
+„Dann werde ich die ‚Essenz des innersten Wesens‘ vorerst dir überlassen.“
+
+Was soll das für eine „Essenz des innersten Wesens“ sein?
+Warte mal, Magdalene hatte doch davon gesprochen.
+„Hab keine Angst. Dein Albtraum war nicht echt. Meine Schwester hat dir die Essenz des innersten Wesens gegeben. Damit werden deine schlimmsten Ängste sichtbar. Daher hast du von den Dingen geträumt, vor denen du dich am meisten fürchtest.“
+„Meine Schwester muss das zu deinem Wohl getan haben. Schließlich ist sie ein gutherziger Mensch.“
+...
+Dietrich sträubte sein Fell und zitterte, während er Nottfriga anblickte. Er konnte an gar nichts anderes mehr denken.
+„Diese Lektion scheint doch von Nutzen zu sein. Dann gehen wir mal los.“ Die Hexe erfreute sich sehr an der angsterfüllten Haltung, die Dietrich eingenommen hatte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book191_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book191_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7b1dcf27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book191_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+„Eric kann nicht länger durchhalten ... Wir hatten keine andere Wahl, als aufzugeben.
+Ich werde dieses Notizbuch hier lassen. Vielleicht ist dieser Schatz für jemand anderen bestimmt.
+
+Wie du vielleicht bemerkt hast, muss die an der Tür angebrachte Vorrichtung ständig von jemanden bedient werden. Andernfalls können die anderen Vorrichtungen nicht bedient werden.
+Aber die Sache hat einen Haken ...
+Die Person, welche die Vorrichtung an der Tür bedient, geht ein enormes Risiko ein.
+Wenn die anderen Vorrichtungen in der falschen Reihenfolge betätigt werden, wird diese Person ...
+
+Ein weiterer Ratschlag:
+Die Anzahl der Fackeln sagt nichts über die Reihenfolge der Bedienung aus ... Wir haben diesen Fehler gemacht und einen schmerzhaften Preis dafür bezahlt.
+Vielleicht ... hat die Reihenfolge etwas mit der Position der Fackeln auf dem Boden zu tun?
+
+Wie lautet die Antwort?
+Oh, wie gern würde ich es wissen ...
+Aber Eric hält körperlich nicht mehr durch ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book192_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book192_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..81528069e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book192_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Dies war ein Wald ohne ein Ende. Ein feiner Nebel hüllte die Gegend ein und die goldenen Strahlen der Morgendämmerung schienen durch das Blätterdach und verteilten sich auf der smaragdfarbenen Erde darunter.
+In diesem Moment umklammerte Magdalene einen Hund — in der Tat, das war Dietrich — während sie ein gemächliches Tempo anschlug. Wie ein eleganter Schwan hüpfte das goldhaarige Mädchen über die knorrigen Wurzeln der mächtigen Bäume und bahnte sich geschmeidig seinen Weg durch den Wald.
+
+„Welch ein Glück, dass gerade Magdalena da ist. Wenn es diese Hexe Nottfriga wäre, würde sie mich sicherlich zum Laufen zwingen oder irgendeine Art von Magie anwenden, um mich zum Laufen zu bringen. Dieser Weg ist nicht für Hunde gemacht — nein, nicht einmal Menschen könnten ihn durchqueren. Es gibt nicht einmal eine Straße, nur Bäume ... Ah, es wäre schön, wenn Magdalena mich weiter so tragen könnte ...“ Dietrichs Gedanken schweiften ab, als er sich umdrehte und Magdalene ansah.
+
+Das Morgenlicht tanzte auf ihrem Gesicht. Sie besaß eine Schönheit, die der einer Edelfrau in nichts nachstand. Ihre helle Gesichtsfarbe und ihr sanfter Ausdruck ließen sie zart erscheinen, wie der kurzlebige Morgentau, der auf den Blütenblättern entsteht.
+„Magdalenes Haut ist so schön ... Ich wage zu behaupten, dass keiner der Adligen, denen ich begegnet bin, sich mit ihr vergleichen kann“, dachte Dietrich, als er das Mädchen betrachtete.
+
+„Lass mich dir eine Geschichte erzählen. Das heißt, ich bin schon tot“, sprach Magdalena plötzlich.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book193_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book193_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b0f865c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book193_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Vor langer Zeit gab es eine Hexe, die Zwillinge zur Welt brachte.
+Die Familie war jedoch immer nicht in der Lage, zwei Nachkommen zur gleichen Zeit zu hinterlassen. Dies war der Preis, die Belohnung für den Austausch großer magischer Kräfte.
+Doch diese Hexe hat den Gipfel ihrer Beherrschung der dunklen Magie erreicht und schützt ihre beiden Sprösslinge mit ihrer eigenen Lebenskraft als Opfergabe.
+
+Die gute Zeit währt nicht lange, und der Tag, an dem die Lebenskraft der Hexe zu Ende geht, ist der Tag des schicksalhaften Abschieds.
+Die Hexe wurde für immer freigelassen, und Nottfriga, die Schwester, die überlebt hat, nimmt alles auf sich, da sie das Gefühl hat, es sei ihre Schuld, dass ihre Schwester Madeleine nicht überlebt hat.
+Glücklicherweise erbte Nottfriga die Fähigkeit der Hexe zur dunklen Magie, und sie benutzte sich selbst als Gefäß, um Madeleines Seele zu extrahieren, indem sie komplizierte Zaubersprüche und arkane Beschwörungen verwendete.
+Ein anderer beschäftigt sich mit den bestialischen Schriftrollen, die die Hexe im Hohen Turm hinterlassen hat, und kombiniert dunkle Magie und alchimistische Techniken, um den Körper zu erschaffen. Eine Seele in einen neuen Körper zu stecken und zu reanimieren, ist in den verbotenen Künsten der Lichtmagie keine leichte Aufgabe, ganz zu schweigen von Nottfrigas Unkenntnis der Lichtmagie.
+Nottfrigas Besessenheit von Madelene führte sie dazu, eine Lösung zu finden. Also verwandelte sie ihren Torso in ein Schlangenarmband, trug es um ihr Handgelenk und begab sich auf eine Reise ins Abenteuer.
+
+„Liebe Schwester, wenn das hier vorbei ist, werden wir nie wieder getrennt sein ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book194_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book194_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4aeff0ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book194_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Die letzten Schimmer des Lichts verblassten, und die Dunkelheit war dabei, den gesamten Wald einzuhüllen.
+„Es ist Zeit.“
+Madeleine lässt Dietrich plötzlich aus ihren Armen los.
+„Übrigens, ich werde dir ein letztes Geschenk machen. Ich bin sicher, dass meine Schwester auch glücklich sein wird.“
+So sah man leuchtendes Licht zwischen ihren Fingern entweichen, das sich allmählich zu einer schillernden Lichtmasse verdichtete, als Magdalene ihre leuchtende Magie freisetzte.
+„In Ordnung, jetzt benimm dich. Psst ... noch nicht reden.“
+„Was zur Hölle ... mysteriös ... uff. Dietrich murmelte, bevor er antworten konnte, aber die Worte wurden unterbrochen, bevor sie herauskamen, und es stellte sich heraus, dass eine dünne Hand Dietrichs Hundemund fest im Griff hatte.“
+Einen Moment später wird ihr von der bereits ausgewechselten Columbina schnell ein Gegenstand in den Mund gesteckt.
+„Das ist ...“
+Dies ist der Griff seines Schwertes.
+Das Schwert, das er einst stolz an seinem Gürtel trug.
+„?!“
+Dietrich versuchte, den Mund zu öffnen, um etwas zu sagen.
+
+„Wenn du nicht sterben willst, beiß die Zähne für mich zusammen.“ Nottfrigat griff nach dem falschen Äther, und Dietrich spürte den Kragen um seinen Hals so eng, dass er nicht atmen konnte, sondern nur noch die Zähne zusammenbiss.
+
+„Hör gut zu, benutze dieses Schwert, um dich später zu schützen. Auch wenn du ein unvernünftiger junger Meister bist, wird es mich beunruhigen, wenn du hier stirbst ...“ Nottfriga hob Dietrichs Kopf und senkte die Stimme: „Die Lektion ist ja noch nicht zu Ende, und wenn du leicht stirbst, habe ich weniger Spaß.“
+sagte die Zauberin der Nacht Ihre Exzellenz, zog ihre ausgestreckten Finger zurück und richtete ihre Roben von oben.
+Das Halsband lockerte sich wieder, und die Luft des Äthers strömte in einem Sturzbach durch Zähne und Nase in seine Lungen, und Dietrich wagte nicht, den Mund loszulassen, so dass er mühsam keuchen musste.
+
+Bald war in der Ferne ein Geräusch zu hören ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book195_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book195_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..70c9d348c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book195_DE.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+- 4. Akt — Prozess bei Kerzenlicht -
+Hauptdarsteller: Fan Jie
+Hauptdarstellerin: Zixin
+Komischer Antagonist: Wu Wang
+
+1. Szene
+(Fan Jie mit einer Robe, Bühne oben links, Zixin sitzt allein, Bühne rechts)
+(Dongtang, leidenschaftlich)
+Fan Jie: „Oh verfluchter Schurke, am helllichten Tag eine Jungfrau zu entführen! Meine Geliebte leidet und ich trauere.”
+Fan Jie: „So fällt es meinem Schwert zu, über diejenigen Gericht zu halten, die das Gesetz so missachten.”
+Fan Jie: „Lass uns gehen.”
+(Fan Jie gibt seinem Pferd die Sporen und steuert auf Wu Wangs Festung zu)
+(Monolog)
+Fan Jie: „Schnell ritt ich hierher und verfolgte die Geräusche der Fröhlichkeit aus der Ferne.”
+Fan Jie: „Das muss also die Wolfshöhle sein.”
+Fan Jie: „Wenn ich Zixin retten soll, muss ich ihr Versteck sorgfältig auskundschaften.”
+Fan Jie: „Ein guter Plan. Auf geht’s!”
+(Fan Jie springt über die Rückwand, geht ab.)
+(Gemeinsame Zeit)
+Zixin: „Drinnen eine einsame Lampe und halbverbrannte Kerzen ... und draußen lauern die Wölfe und Tiger.”
+Zixin: „Wer hätte ein solches Unglück erwartet? Und wie soll ich aus diesem Bienenstock von Schurken fliehen?”
+
+2. Szene
+(Wu Wang kommt von rechts durch eine Tür, betrunken)
+(Laut)
+Wu Wang: „Ich komme und gehe, wo es mir gefällt, und selbst Götter fallen, wenn ich nicht besänftigt werde.“
+(Monolog)
+Wu Wang: „Haha, ich hab doch einen am Tag bekommen, oder? Hehe.“
+Wu Wang: „Diese reizende, reizende Dame.“
+Wu Wang: „Nun, da wir uns vergnügt haben, wie es unsere Gewohnheit ist. Es ist Zeit, wir treffen die holde Maid!“
+(Dongtang, ruhig)
+Zixin: „Hier kommt dieser ungestüme, betrunkene Racker. Still! Das weinende Kerzenlicht ist in meiner Hand.“
+(Monolog)
+Zixin: „Du sollst mich nicht haben!“
+(Wu Wang jagt Zixin. Zixin schlägt Wu Wang mit dem Kerzenständer. Er fällt zu Boden. Sie sackt vor Erleichterung zusammen.)
+(Dongtang, ruhig)
+Zixin: „In der Verwirrung, ein Glücksfall! Auf zitternden Füßen fliehe ich.“
+(Monolog)
+Zixin: „Nicht ein Licht ist draußen zu sehen. Wie kann es hier so dunkel sein?“
+Zixin: „Vielleicht sollte ich diese Kerze wieder anzünden ...“
+Zixin: „Nein. Wäre ich nicht gefährdet, wenn ich wieder eingefangen würde?“
+Zixin: „Besser als diese nicht angezündete Leuchte zu tragen und uns den Weg durch die Nacht zu ertasten.“
+Zixin: „Ja, so soll es gemacht werden.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book196_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book196_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad407767a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book196_DE.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+- 5. Akt — Die Rückkehr der Zwillingsperlen -
+Hauptdarsteller: Fan Jie
+Hauptdarstellerin: Zixin
+Komischer Antagonist: Wu Wang
+
+1. Szene
+(Fan Jie auf der Bühne oben links, Zixin auf der Bühne oben rechts. Wu Wang liegt auf dem Boden, seine Augen sind geschlossen)
+(Die beiden tappen in der Dunkelheit von Wu Wangs Versteck)
+(Ihre Hände berühren sich in der Dunkelheit, aber da sie nicht wissen, wer der andere ist, ziehen sie sich erschrocken zurück)
+(Wu Wang erwacht)
+(Monolog)
+Wu Wang: „Das Mädchen ist ja genauso eigensinnig wie ich, dass sie es wagt, mich so zu schlagen.“
+Wu Wang: „Es ist niemand zu sehen. Vielleicht sind sie weiter nach innen geflüchtet.“
+Wu Wang: „Hmpf. Die Nacht ist gekommen, das Tor ist geschlossen.“
+Wu Wang: „Wenn sie nicht über die Mauer gesprungen sind, wie sollte die Jungfrau dann entkommen? Sicherlich nicht durch das Tor!“
+(Wu Wang betritt die Halle)
+(Monolog)
+Wu Wang: „Hah! Diese Rüpel sind aus ihren sturzbetrunken. Nicht ein Licht haben sie angezündet!“
+Wu Wang: „Gut, lass mich mir ein Licht besorgen und wir fangen mit der Suche an.“
+(Wu Wang tritt Fan Jie im Dunkeln auf den Fuß und beide weichen zurück)
+Wu Wang: „Haha, da bist du also!“
+(Wu Wang streckt seine Arme aus, um sich auf Fan Jie zu stürzen, der sich duckt. Sie stolpern in der Dunkelheit herum, während Zixin sich in eine Ecke zurückzieht)
+(Wu Wang schnappt sich schließlich Fan Jie)
+Wu Wang: „Ich habe dich!“
+(Monolog)
+Wu Wang: „Hmm? Bist du so breit in der Taille geworden, seit wir uns das letzte Mal gesehen haben?“
+Fan Jie: „Ich habe mehr Kleidung angezogen, um mich damit warm zu halten.“
+Wu Wang: „In der Tat, bei kaltem Wetter muss man mehr tragen.“
+Wu Wang: „Warum bist du dann so groß geworden?“
+Fan Jie: „Ich habe hohe Schuhe getragen, mit denen man sich umso besser zur Schau stellen kann.“
+Wu Wang: „Oh, das muss doch schwierig sein.“
+Wu Wang: „Und warum sind deine Hände so rau geworden?“
+Fan Jie: „Nun ... Lehn dich näher und ich werde es dir erzählen.“
+Wu Wang: „Natürlich, natürlich.“
+(Fan Jie sticht Wu Wang mit seinem Schwert)
+Fan Jie: „Ein Schwert trage ich, um dir damit das Leben zu nehmen.“
+(Wu Wang fällt)
+
+2. Szene
+(Monolog)
+Fan Jie: „Fieser Schurke. Aber ein Schlag und du bist erschlagen.“
+Zixin: „Bist du Fan Jie?“
+Fan Jie: „Diese Stimme — du musst Fräulein Zixin sein!“
+(Fan Jie und Zixin reichen sich die Hand und berühren sich)
+Zixin: „Fan Jie!“
+Fan Jie: „Du musst gelitten haben.“
+Fan Jie: „Ich habe diesen Teufel erschlagen. Seine Lakaien sind alles, was bleibt.“
+Fan Jie: „Sein Tod wird sie zerstreuen wie Affen, wenn ihr großer Baum fällt.“
+Fan Jie: „Keine Angst, ich werde das Tor aufbrechen.“
+(Fan Jie zerbricht das Tor)
+Zixin: „Ah! Mein Leben wäre verwirkt gewesen, wenn du nicht gekommen wärst.“
+(Dongtang, langsam)
+Zixin: „Ein Herz aus Perlen soll in deinem Hause nisten.“
+Fan Jie: „In den Himmeln mit dem Wind werden wir Ruhe finden.“
+Fan Jie: „Der weiße Mond leuchtet über der Lichtung der Katalpen.“
+Zixin: „Und mit gesenktem Kopf geben wir uns das Versprechen.“
+— Ende —
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book197_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book197_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..240cf97f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book197_DE.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+Meiner Erbin und Enkelin Ella gewidmet. In der Geschichte unserer Familie wird sie höchstwahrscheinlich die exzentrischste, aber süßeste Ella Musk sein.
+
+Dieses handliche Handbuch kann nur eine grundsätzliche Hilfestellung in Situationen bieten, in denen du dringend auf Hilichurlisch kommunizieren musst (dieses Buch dient nur als Nachschlagewerk und kann nicht für eventuelle Folgen seiner Verwendung verantwortlich gemacht werden).
+Wenn du Hilichurlisch lernen möchtest, verwende bitte ein Standardlehrbuch, wie z. B. mein nächstes Einführungsbuch.
+
+Grüße, Etiquette:
+ „Da/Dada“
+1. Gut/Sehr gut. 2. Beiläufige Bestätigung bei Gesprächen, wie z. B. „Ja, klar“. 3. Sehr, total, am meisten.
+Hinweis: „Dada upa“ bedeutet „sehr hoher/großer Berg“.
+
+ „Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika“
+1. Eine schlechte Person/schlechte Leute!
+Hinweis: Wenn du hörst, dass Hilichurle diese Worte rufen und du selbstbewusst bist, gib ihnen eine Abreibung. Andernfalls renne.
+
+ „Muhe“
+1. Mögen, wollen.
+Hinweis: Du wirst in der Regel nicht hören, dass Hilichurle sagen, dass sie dich mögen, also ist die Übersetzung mit „wollen“ ausreichend.
+
+Nützliche Ausdrücke:
+ „Gusha“
+1. Gemüse, Gräser, Früchte, unbeliebte Dinge.
+Hinweis: Abgesehen vom Essen von Pflanzen kann „mosi gusha“ auch Unzufriedenheit ausdrücken.
+Wenn ein Hilichurl „Gusha“ zu dir sagt, musst du anhand seines Tonfalls feststellen, ob er Früchte, Reis oder Weizen möchte oder ob er unzufrieden ist.
+
+„Mita“
+1. Fleisch, leckeres Essen, beliebte Dinge.
+Hinweis: „In movo lata mita/Mita in movo lata/Mita movo lata“ bedeutet „Fleisch im Wasser“. Zukünftige kleine Ellas können erraten, was das bedeutet.
+
+„Upano“
+1. Schwierig zu erklären, siehe Hinweis.
+Hinweis: Dieses Wort wird an Substantive angehängt und beschreibt eine Richtung nach oben, Höhe oder einen Flug. Es kann fliegende Insekten, Vögel, Wolken, patrouillierende Ritter, einen kleinen Begleiter, der von einem größeren Hilichurl in die Luft geschickt wird, bezeichnen. Kurzum, dieses Wort ist schwer zu erklären.
+
+„Celi“
+1. Heiß, Etwas, das heiß ist, Feuer
+2. Gelegentlich „Sonne“; „Celi upa“ ohne „upa“ kann auch „Sonne“ bedeuten.
+Hinweis: „Celi lata“ ist eine ungewöhnliche Redewendung, da sie sowohl Kälte als auch Wärme impliziert.
+Diese Redewendung bezieht sich im Allgemeinen auf Dinge, die Licht, aber keine Wärme ausstrahlen. Zum Beispiel ist „Celi lata gusha“ „Kleines Lampenkraut“,
+und „Celi lata“ kann Dinge wie Glühwürmchen, Sterne oder den Mond beschreiben.
+
+ „Kucha gusha/Unu gusha“
+1. Saatgut.
+Anmerkung: Es mag schwer zu glauben sein, dass ich ein solches Wort auflisten würde. Hilichurle betreiben nicht speziell Landwirtschaft, aber sie haben die Angewohnheit, Samen zu horten. Manchmal, wenn sie in guter Stimmung sind, finden sie einen Platz und vergraben ihre Samen. „Kucha“ hat im Hilichurlischen einen leicht verächtlichen Unterton. „Unu“ ist die Zahl eins und ist ein heiliges Wort, das die Vorstellung der Hilichurle von Göttern und dem Ursprung des Lebens verkörpert. Beide Begriffe können zur Beschreibung eines Samens verwendet werden, was faszinierend ist.
+Übrigens: „Du“ ist zwei, „Unu du“ ist drei und „Dudu“ ist vier. Kannst du erraten, was fünf ist?
+Die richtige Antwort ist: „Mani“, was auch „Hände“ oder „körperliche Arbeit“ bedeutet.
+
+„Sada“
+1. Fest, hart
+Hinweis: Auf Hilichurlisch bedeutet „Upa sada“, dass sie bereit sind, etwas zu tun.
+
+„Boya“
+1. Wird mit bestimmten Wörtern verwendet, um Farben zu bezeichnen.
+Hinweis: Nach meinen Tests ist „Celi boya“ Rot, „Gusha boya“ Grün, „Lata boya“ Blau, „Nini boya“ Weiß, „Nunu boya/Sama boya“ Schwarz und „Unu boya“ Gelb.
+
+Zeit und Wegbeschreibung:
+ „Aba mosi dada“.
+1. Vom Aufwachen bis zum Mittagessen.
+ „Unta mosi dada“
+1. Die schöne Zeit von nach dem Mittagessen bis zum Sonnenuntergang.
+ „Mosi aba nunu“
+1. Von nach Sonnenuntergang bis spät in die Nacht.
+ „Unta nunu“
+1. Späte Nacht.
+
+ „Du ya zido dala?“
+1. Wo ist dieses Ding hin?
+Anmerkung: Nach einigem Nachdenken habe ich mich entschlossen, hilichurlische Richtungswörter in diesem Handbuch wegzulassen. Hilichurle haben keine absoluten Richtungen, daher ist ihre Richtungssprache relativ. Das Thema in ihren Antworten hängt jedoch von ihrer Einstellung dir gegenüber ab. Wenn sie du es magst, werden sie aus deinem Blickwinkel sprechen. Wenn nicht, werden sie sich selbst als Bezugsrahmen verwenden.
+Die empfehlenswerteste Methode ist, eine Karte zu besorgen, ihnen diese Frage zu stellen und sie den Ort auf der Karte identifizieren zu lassen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book198_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book198_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..41a2a7d9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book198_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+„Obwohl die vordere Hälfte verloren ging, haben wir es irgendwie geschafft, uns auf der verbliebenen hinteren Hälfte für einige Zeit über Wasser zu halten ... Na, das nenne ich mal ein Boot, haha! Leider liegt der größte Teil der Ladung des Bootes inzwischen wahrscheinlich auf dem Meeresgrund ...“
+„... Es scheint, als ob ... wir mit den südöstlichen Strömungen hierher getrieben sind? Nun, das spielt keine Rolle. Das Problem, das wir jetzt lösen müssen, ist, wie wir diesen Ort verlassen können ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book199_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book199_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..df35d76f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book199_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+„Keine Ahnung wo wir sind, aber es sieht so aus, als hätten wir Inazuma weit hinter uns gelassen. Ha, ich wünschte, ich könnte jetzt den Gesichtsausdruck von diesen Verwaltungs-Lakaien sehen!“
+„Doch es scheint nirgends auch nur ein Stückchen Land in Sicht zu sein. Ich fürchte, das Boot wird nicht mehr lange durchhalten, wir müssen bald einen Platz finden, an dem wir vor Anker gehen können ... Uns muss bald etwas einfallen.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book19_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book19_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c17cda751
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book19_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Veras Trübsinn -
+Um Vera wiederzubeleben, erlebten Sachi und Ike gemeinsam mit der Prinzessin zwanzig Jahre lang die wildesten Abenteuer. Vom Herrscher der Hölle bis zum Sterne verschlingenden Riesendrachen besiegten sie alle Feinde. Zu dritt retteten sie sogar noch zwei Galaxien und das galaktische Imperium. Außerdem löschten sie noch vier Arten von gefährlichen interstellaren Würmern aus.
+Als Vera erwachte, fand sie sich in Sachis Armen wieder, der mittlerweile zu einem erfahrenen Helden des Universums geworden war.
+Zwanzig Jahre sind nichts für die dominante Spezies von Andromeda. Die Prinzessin ist immer noch so niedlich wie vorher. Allein ihr Ausdruck war seltsam, erfüllt von aufrichtiger Freude und Trauer um ihren Verlust.
+Sachi, der mittlerweile nur noch ein Auge hatte, war nun groß und kräftig geworden. Dennoch hat sich sein Wesen nicht verändert. Auch dieses Mal konnte er seine Tränen nicht zurückhalten, die Veras Schultern benetzten. Er würde nicht mehr so schnell aufgeben wie früher.
+Ike hatte sich kaum verändert. Noch immer war ein sachtes Lächeln auf seinen Lippen zu sehen.
+„Ich bin nur das Echo der Zeit.“ Ike begann, sich auf seine Rede vorzubereiten. „Wie ich bereits festgestellt hatte, die Vergangenheit kann die Zukunft nicht ändern. Die Regeln für das vorbestimmte Gleichgewicht sind doch ein wenig stärker als ich. Aber die Zukunft kann mit ihren grenzenlosen Möglichkeiten die Welt retten.“
+
+Ike verwandelte Sachi in den Jungen, der er vor zwanzig Jahren war. Zusammen kehrten sie an den Tag zurück, an dem ihre Reise begann. Alles schien normal unter den vieren. Doch alle wussten, dass ihre kindlichen Tage von einst vorüber waren.
+„Bitte verzeih mir, dass ich dich deiner Jugend beraubt habe. Und nun geh und genieße deine Jugend, die du so sehr verdient hast,“ sagte Ike zu Sachi.
+„Für dich habe ich alle Strapazen des Universums auf mich genommen, aber meine Jugend ist vorbei.“ Sachi nahm all seinen Mut für seine Geliebte zusammen und sprach zu ihr, „Ohne dich habe ich keine Jugend.“
+
+Wie würde sie antworten?
+Der Autor verprasst nach der Herausgabe dieses Bandes seinen durch die anderen Bände angehäuften Reichtum. Sollte ihn jemand finden, wo auch immer er sich aufhält, so möge derjenige ihn bitte auffordern, den nächsten Band zu schreiben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..80a628cd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book1_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- Unzählige Tage in unzähligen Welten -
+„Manchmal denke ich so, dass es in diesem Dorf ziemlich öde ist.“
+Schon wieder beschwert sich Vera, ein ganz normales Mädchen aus Delphi, über ihr eintöniges Leben. Sie liegt auf einer Anhöhe in der Nähe des Dorfes und schließt ihre Augen, um den frühsommerlichen Wind zu spüren.
+„Was für ein Ort wäre denn interessanter für dich?“, fragte ihr guter Freund Sachi, der neben ihr saß.
+Vera setzte sich auf, lehnte sich nach vorn und sagte,
+„Ich glaube, dass es auf der anderen Seite all dieser Sterne einen Planeten gibt, auf dem ein Gott wohnt, der alle Gebete erhört und alle Wünsche erfüllt. Jeder, der sich seinen innigsten Wunsch erfüllen lassen will, pilgert zu diesem Planeten und entrichtet dort seinen Tribut. Ich glaube, dass es eine Welt in diesem Universum gibt, in der vierzehn junge und hübsche Walküren gerade gegen die Apokalypse kämpfen ...“
+„Du hast zu viele komische Romane gelesen.“
+„Ach, hier ist es einfach viel zu langweilig. Kann denn nicht etwas Aufregendes passieren?“
+„Vor Kurzem sind neue Leute hergezogen ...“
+„Etwas Neues ist nicht gleich etwas Aufregendes!“
+Trotzdem dachte sich Vera, es könnte nicht schaden, sich die Neuen im Dorf einmal anzusehen. Sachi erinnerte sich derweil daran, dass er zum Abendessen wieder zu Hause sein musste.
+
+...
+Vera stieß die Tür der neuen Familie auf. Niemand hatte abgeschlossen.
+„Ist jemand da?“
+Genau in diesem Moment öffnete sich die Tür des Schranks im Wohnzimmer und ein Junge mit schwarzem Haar und einer Brille stürmte heraus. Mit ihm kam ein in blaue Flüssigkeit gehüllter Fangarm aus dem Schrank.
+„Entschuldi... He! Tal, warum lässt du immer Fremde ins Haus?“
+Der schwarzhaarige Junge schob Vera leicht zur Seite und ergriff die Axt, die neben der Tür lag.
+„Es tut mir leid. Aber du hast alles mit angesehen ...“
+Steht Vera vor der größten Gefahr ihres Lebens?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book200_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book200_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..70aa9486a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book200_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+„... Wenn wir diesen Ort verlassen wollen, müssen wir einen Weg finden, diesen Nebel zu durchbrechen, irgendwie ...“
+„Wer hätte gedacht, dass so ein Anblick auf dem Felsen im Nordwesten zu sehen sein würde. Ich würde sie gerne mitnehmen, damit sie es auch sieht. Ich glaube, es geschah gegen ... etwa 11 Uhr?“
+„Manchmal erscheint eine kurzzeitige Lücke im Nebel über der nordöstlichen Insel. Wer weiß, vielleicht können wir das nutzen, um diese Inseln zu verlassen ...“
+„... Der Wind, das stimmt! Wenn wir den Wind nutzen könnten, wären wir in der Lage, direkt durchzufahren. Aber die Windrichtung in diesem Teil des Meeres ist sehr seltsam. Wir müssen das Timing richtig hinbekommen. Vielleicht wäre der Wind um 12:00 Uhr besser geeignet ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book201_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book201_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book201_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book202_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book202_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book202_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book203_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book203_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book203_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book204_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book204_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book204_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book205_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book205_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book205_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book206_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book206_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f658cac45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book206_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Vermisst
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book207_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book207_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e797326a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book207_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Prolog – Eine kurze Geschichte von Inazuma, von Tanuki mündlich überliefert
+
+Man sagt, dass Inazuma in der Vergangenheit, als die zerbrechlichen und kurzlebigen Sterblichen noch nicht über das Meer in dieses Land gekommen waren, einst ein Land war, das den Tanuki gehörte.
+Tanuki sind faul und wankelmütig, machen sich nie Gedanken über morgen und lassen ihre Sorgen immer in der Nacht zurück. In jenen Tagen war das Land von Inazuma ein angenehmes Paradies für die Tanuki und jeder Tag war ein lebendiges Fest.
+
+Zumindest sagen das die Ältesten der Tanuki.
+
+Später kamen die Füchse über das Meer und kämpften achthundert Jahre lang gegen die Tanuki, beide Seiten verloren viele Krieger und mussten schließlich Frieden aushandeln. Obwohl die Tanuki sich nie geschlagen gegeben haben, haben sie den großen Donner-Sakurabaum an die Füchse abgetreten.
+
+Füchse sind aber auch hinterlistige, schlaue und wechselhafte Wesen. Die Legende besagt, dass während des achthundertjährigen Krieges viele Füchse und Tanuki von ihrer veränderten Gestalt verwirrt wurden und sich nicht mehr erinnern konnten, woher sie kamen und was sie waren.
+
+Und so wurde der Mensch aus den verwirrten Gestalten geboren.
+
+Diese Art von Geschichten habe ich von dem guten, prahlerischen Tengu gelernt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book208_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book208_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6352c1b82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book208_DE.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+Die Geschichte von Yoichi
+
+Ein Tengu namens „Yoichi“ lebt in einer kleinen Seitenstraße namens „Ibisgasse“ in Hanamizaka. Dort hat sie einen Schnapsladen gemietet und führt ein Leben der Muße.
+
+Es ist wohl besser, es „Muße“ zu nennen, aber vielleicht wäre „Disaster“ eine genauere Beschreibung.
+
+Man sagt, dass Menschen, die gute Trinker sind, dazu neigen, ihren Wein zu kennen, und das gilt auch für Monster.
+Aber Yoichi hat weder einen guten Geschmack für alkoholische Getränke, noch weiß sie, wie man Geschäfte macht. Das Schlimmste ist, dass sie in ihrem zurückgezogenen Leben nie die schlechten Angewohnheiten als Tengu aufgegeben hat: Ärger mit anderen Monstern provozieren, nachdem sie getrunken und Ärger gemacht hat, sterbliche Jungen und Mädchen zu entführen und die ganze Nacht herumzulaufen, um Krawall zu machen oder ein Theaterstück zu stören, indem sie auf der Bühne Unfug treibt. Die Liste geht weiter und weiter.
+Wenn sie nicht eines der älteren Monster wäre und hätte sie nicht viele menschliche Freunde, wäre sie längst von jemandem fertiggemacht worden.
+Aber in der Ibisgasse wird sie sowohl von Monstern als auch von Menschen gut behandelt und die Mächtigen sahen, dass sie nie größeren Ärger verursacht hatte, also ließen sie sie so sein, wie sie war.
+
+Obwohl sie von Natur aus arrogant und ungepflegt ist, ist Yoichi ein großartiges Monster (wie sie sich selbst nennt), das sich von den Menschen unterscheidet, aber sie geizt nicht mit weltlichen Dingen. Wenn es Geld gibt, wird es gegen Alkohol getauscht oder sie kauft sich im Verlagshaus Yae einen Roman und wirft ihn nach dem Durchblättern aus dem Fenster. Bei ihr geht es also oft wild zu.
+
+Um es einfach auszudrücken, sie hatte keine Besitztümer, die es wert waren, herumgetragen zu werden ... Das Einzige war wahrscheinlich der goldene Papierfächer, der immer an ihrer Taille klebte.
+
+Die Großen Tengu waren ursprünglich Dämonen, die viele Welten durchstreiften, und es war keine Überraschung, dass sie ihre Körper immer mit Beute schmückten, die verschiedene Geschichten hatten, und dieser Papierfächer war nicht anders.
+In einer mondhellen Nacht hatte sie mit ihrer Geschichte geprahlt.
+
+Es soll eine der vielen Welten gewesen sein, die sie durchschweift hat. Damals hatte sie die Gestalt eines stolzen jungen Bogenschützen angenommen, der einem ebenso stolzen General diente. Unter dem Kommando des Generals hatte sie, oder vielmehr „er“, mit Stolz einen mächtigen Pfeil und Bogen benutzt, um unzählige Gegner abzuschießen. Menschliche Krieger mit dicken Bäuchen, gerissene Ninjas in Form von Tanuki und sogar fette Menschenfresser waren seinen Pfeilen nicht gewachsen.
+
+„Hahahahaha! Was für ein großartiger Krieger! Du bist wie ein großer Tengu, mit deinem blitzentfachenden Blick!“
+Damals hat der arrogante Shougun immer gern durch seinen Bart gelacht und das war wirklich unhöflich.
+Tag für Tag konnte er viele weitere Errungenschaften erzielen und tötete viele Dämonen und Menschen. Es ist nicht notwendig zu sagen, wie viele dieser Taten wahr oder falsch sind und mit wie vielen sie geprahlt hat. Aber was Yoichi wirklich berühmt machte, war die letzte Schlacht in jenem Jahrhundert.
+
+Bei dieser Wasserschlacht trotzten der Shougun und die Rebellen den stürmischen Wassern der Meerenge. Acht Millionen und nochmals acht Millionen Monster waren auf beiden Seiten im Einsatz, mehrere Millionen menschliche Krieger. Es waren Achthundertausend große Schiffe, die in dem Krieg versenkt wurden. Diese erstaunliche Statistik habe ich mit ihr berechnet, nachdem sie sich am Fenster erbrochen hatte.
+
+Wie in zahllosen Geschichten von Kämpfen zwischen zwei Armeen schnaubten die wütenden Generäle immer noch durch ihre Bärte und hielten ihre Stellung, während die Helden unzählige Köpfe wie Gras abschlugen und das Meer rot färbten, natürlich nicht bereit, sich zurückzuziehen und nach Hause zu gehen, um eine gute Nacht zu schlafen.
+
+Schließlich, in einer mondbeschienenen, kalten Nacht, trieb ein kleines Boot langsam aus der feindlichen Linie heraus. Es trug eine Gestalt auf sich, die wie eine Spiegelung im Wasser schwamm und schwankte. Neben der Gestalt stand ein heller, leuchtender Fahnenmast, an dessen Spitze ein Papierfächer hing, der im Mondlicht golden glänzte.
+
+„Aaah ... ich bin stinksauer! Eine solche Provokation ist unerträglich!“
+Der General verengte seine Augen und stürmte sofort nach oben, als er den goldglitzernden Fächer von Weitem sah.
+
+Yoichi verstand nicht, warum der Stolz des Generals so zerbrechlich war, noch machte er sich die Mühe, sich in die billige Würde der Menschen einzufühlen. Im Moment starrte sie, nein, „er“, mit dem scharfen Blick eines großen Tengu auf die schwankenden Gestalten im Boot.
+
+„Er“ sah, dass es eine Frau war, die ganz anders als Yoichi war.
+
+Wenige Augenblicke später kreuzte ein fliegendes Geschoss den Mond und riss durch den Nachthimmel.
+
+„Haha, ja!“
+Der Jubel des Shouguns wurde schnell vom Beifall der Menge übertönt.
+
+„Wenn die beiden erfahren, was sie verloren haben, fürchte ich, dass sie so wütend sein werden, dass ihre Leber und Milz explodieren werden!“
+Yoichi zierte sich mit einem selbstgefälligen, betrunkenen Blick. Der unverschämte Gesichtsausdruck des großen Tengu war sichtbar und verdammt nervig.
+
+Es stellt sich heraus, dass im Moment des fliegenden Geschosses Yoichi bereits die riesigen Flügel entfaltet hatte, um über die Meerenge zu fliegen, er fegte vorbei an dem kleinen Boot, nahm den Fächer und die Schönheit, die den Fächer hielt, mit. Dann ritt er auf dem Wind, an den fluchenden Generälen vorbei, und flog vom Schlachtfeld weg, ohne sich mehr darum zu kümmern.
+Eine großartige Geschichte über einen Tengu, der eine Schönheit raubte.
+Nur schade, dass ...
+„Wie sich herausstellte, war sie eine Katze und hat mich unterwegs ordentlich gekratzt ...“
+Sie streckte die Zunge aus und seufzte.
+
+„Übrigens, die Brassen sind dieser Jahreszeit gut, also pack ein paar ein und nimm sie mit.“
+„Was, der große eigennützige Tengu kann auch nett sein?“
+„Ich meine das Miststück!“
+Als ich den drohenden Blick des betrunkenen Tengu sah, wickelte ich eilig die übrig gebliebene Brasse in meine Arme und verabschiedete mich.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book209_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book209_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..02e5f005e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book209_DE.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+Die Geschichte von Senny
+
+Von Yoichis Haus aus erreichte man das Haus der alten Frau, indem man die Gasse hinauflief, die sich eine Zeit lang schlängelte und dann in eine kleine schmale Straße einbog.
+Der Mond kletterte zu seinem höchsten Punkt am dunklen Sternenhimmel. Die Katzen sind aufgewacht.
+Die Sterblichen sagen, dass Katzen mit Hunderten oder Tausenden von Jahren der Kultivierung sich schnell in das Aussehen wunderschöner Mädchen verwandeln, um Menschen zu lustigen und törichten Handlungen zu verleiten, oder dass sie unschuldige Reisende verfolgen, um sich für irgendeine Art von Feindschaft oder Groll zu rächen. Doch in Wirklichkeit ist dies nichts weiter als das Wunschdenken von Menschen.
+Sie nehmen lieber die Gestalt von alten Menschen an als die eines jungen Mädchens, was sie nur im Zorn tun, weil diese Form besser zu ihrer Schlagfertigkeit und Gutmütigkeit passt, und sie können die Verkleidung des Alters nutzen, um den Leuten Zärtlichkeit entgegenzubringen.
+
+„Ist nicht umsonst!“
+Als ich bei dem Geräusch aufblickte, sah ich erst das junge Mädchen, das auf dem Dachvorsprung wartete. Das Gesicht war in dunklen Schatten verborgen, scheinbar lächelnd, nur ein Augenpaar reflektierte ein gold-grünes Licht. Das Mondlicht sickerte über die halb entblößten Schultern in das Mieder, wagte sich durch den Spalt im Saum nach unten und zeichnete die Porzellankanten der schlanken Beine nach. Die junge Frau spielte lässig mit ihrem Schwert und der Jade in ihren Händen, ein abgelenkter Blick auf ihrem Gesicht.
+
+Die Alte ist bestimmt wütend ...
+
+„Du bist heute schon wieder zu spät.“
+„Entschuldigung.“
+
+Die Mücken knallten gegen die Papierlampe, die träge mit einem Flackern antwortete.
+Der Mond brachte eine feuchte Brise, die nicht lange brauchte, um die Zikaden zum Schweigen zu bringen.
+
+Das junge Mädchen trug ihr Haar offen und machte ein seltsames, furchterregendes Grinsen, während sie ihr Spinnrad drehte.
+Was mich betrifft, so muss ich selbst als Tanuki, der mit dem großen Tengu einen Becher Wein heben kann, vor der unergründlichen Bakeneko immer höflich sein. Kurzum, ich knie nieder, um mich für die Beleidigung zu bedanken, die ich soeben erfahren habe.
+
+„Es ist in Ordnung. Da die Brasse noch frisch ist, stehe zuerst auf.“
+Ich nahm mühsam meine Sitzposition in der runden Form eines Tanuki wieder ein und das Mädchen verwandelte sich allmählich in eine alte Frau mit einem freundlichen, seltsamen Lächeln.
+„Danke, alte Dame.“
+„Nenn mich Senny!“
+
+Es ist eine Erleichterung.
+Aber irgendwie fühlt es sich trotzdem mehr oder weniger unerklärlich an.
+
+„Hahahahahaha, da wir gerade dabei sind, wie geht es dem Dummkopf zurzeit?
+Senny steckte sich einen ganzen frischen Fisch in den Mund und schluckte ihn mit einem „Flutsch“ herunter, mitsamt Schwanz.
+
+Davon abgesehen ist die Geschichte von der karmischen Bindung dieses Kerls an den Großen Tengu lächerlich. Obwohl die Farce mit Yoichi schon einmal aus ihrer Sicht erzählt wurde, war es eine andere Geschichte aus dem Mund der Bakeneko.
+
+Senny wurde ursprünglich nicht in unserer Welt geboren. Sie kam aus einer Welt, in der die Menschen stärker verbreitet waren.
+Eines Nachts in einem gewissen Bambuswald wurde die noch junge Senny von einem Wandermönch gefangen genommen und dann von einem Shougun gekauft, um eine Art Bakeneko zu werden.
+Sie erinnerte sich nicht mehr an viel aus dieser Zeit, außer dass sie sich fragte, warum die sterblichen Würdenträger sie immer ärgerten und immer nach ihr zum Spielen suchten. Jeden Tag trieben sie sie dazu, zu kratzen und ihre Feinde in Stücke zu reißen, oder sie hatten einfach nur Spaß und zwangen sie, irgendein langweiliges Spiel zu spielen, das nur ihnen Spaß wirklich machte.
+Diese Tage waren wahnsinnig lang, aber schließlich halten Monster lange Jahre aus und ihre Geduld ist weit größer als die der Menschen.
+
+Später, als der Shougun gegen seine Feinde kämpfte, wurde Senny wieder zu einer Art „Ninja“.
+
+„Diese Geschichte ist noch langweiliger ...“
+Damit verengte Senny ihre Augen und stieß ein großes Gähnen aus, ihr Mund grinste bis zu den Ohren.
+
+Dann, in der Nacht der Wasserschlacht, kam der Shougun auf eine brillante Idee.
+Er befahl Senny, sich in eine extravagante Frau zu verwandeln und sich auf ein kleines Boot zu stellen und einen goldenen Fächer aufzustellen, um die Rebellengeneräle zu demütigen, die es nicht wagten, sich zu nähern. Wenn die diebischen Soldaten sich hineinwagten, würden sie auch von dieser tausendjährigen Bakeneko eine strenge Lektion erteilt bekommen.
+
+Nur Yoichi, die auf einem der anderen Boote war ...
+„Nur später trat dieser Dummkopf plötzlich vor und schrie, er wolle den Fächer mit einem Pfeil abschießen.
+So sah man den Tengu ...
+„... ausrutschen und mit einem Platschen ins Meer fallen.“
+Die alte Frau mit dem Katzengesicht konnte nicht anders als zu kichern.
+
+„Sie war in dieser Nacht so betrunken, dass sie dachte, sie sei mitten in einem Sturm, fürchte ich. Aber der Mond war kalt und klar in dieser Nacht, und es gab nicht einen Hauch von Wind.“
+„So ein interessantes Lebewesen habe ich allerdings schon seit Hunderten von Jahren nicht mehr gesehen, und ich schüttelte den Papierfächer selbst ... was zu einem weiteren Ausbruch von Lob von der gegenüberliegenden Bootsformation führte. Es ist lustig darüber nachzudenken.“
+
+Dann, später, streckte der große Tengu seine riesigen Flügel aus, sprang hoch und stürzte sich auf die Frau wie eine dunkle Wolke, die den hellen Mond verdeckt.
+„Plötzlich schoss der Bogen und sie fiel zurück ins Meer wie ein Igel. Ich für meinen Teil konnte nicht länger so tun, als wäre ich ausdruckslos und konnte nicht aufhören zu lachen.“
+Dann fischte Senny lachend den unglücklichen großen Tengu aus dem Meer und kicherte wahnsinnig, während sie sie unter dem Arm hielt, über die Kriegsschiffe beider Seiten sprang und die Generäle zur Weißglut brachte.
+Die Leute sagten, sie habe acht Schiffe hintereinander überquert und sei dann verschwunden. Der Katzendämon hinterließ ein Lachen, das mehr als drei Tage lang nachhallte, bis die Schlacht vorbei war.
+
+„Ich konnte nicht aufhören zu lachen, also habe ich sie fester gepackt. ... Aber als ich an sie dachte, wollte ich umso mehr lachen, je mehr ich angepackt habe. Hahahahahahahaha ...“
+Die alte Dame konnte nicht aufhören zu lachen.
+
+„Und dann wurde ich später von ihr auf diese Welt gebracht und wie eine Art Trophäe behandelt!“
+Das Gesicht der alten Frau verwandelte sich in das Schmollgesicht eines Mädchens, nur die Rötung im Gesicht vom Lachen vorhin hatte sich noch nicht verflüchtigt, so dass es ein wenig komisch aussah.
+„Ich bin keine Trophäe!“
+
+„Andererseits hat sie vielleicht genau deshalb Angst, mich persönlich zu treffen.“
+Die alte Frau mit dem Gesicht eines Mädchens seufzte leise und lächelte wieder schief.
+
+„Es ist auch Zeit für dich zu gehen. Lass die Tür offen und komm zurück, wenn Vollmond ist.“
+„Übrigens, vergiss nicht, diese Dame zu unserem alten Freunde zu schicken.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book20_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book20_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..384eb4cc1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book20_DE.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+- Eine Balladensammlung -
+„Waldluft“ und „Seeluft“ sind zwei Sammlungen narrativer Gedichte. Gelehrte haben sich zusammengesetzt und die Gedichte und Lieder der unzähligen Barden Mondstadts gesammelt und in diesen beiden Bänden niedergeschrieben.
+Die Lieder der Barden erheben sich zumeist weit über die Tatsachen der Geschichte hinaus, um mehr Publikum anzulocken und somit ein paar mehr Mora zu verdienen. Daher ist der größte Teil der Inhalte recht unglaubwürdig. Allein die überragende Ausdruckskraft und die Wortwahl, die von größtem Talent zeugen, ließen diese Werke die Zeit und die Tausend Winde überdauern.
+...
+„Diese Gesänge hallen aus der alten Zeit.“
+„Die Götter lebten auf dieser Welt, während sich die Menschen Generation um Generation wandelten.“
+Nachdem der Dichter die Geschichte von den Ruinen und von Vennessa beendet hat, beginnt er, die von Dvalin zu erzählen. So schrieb er: „Die Geschichte, von der ich berichte, spielt zu Beginn unseres Zeitalters, als die Götter noch unter uns weilten.“ Gesegnet von der Anemo-Kraft wurde der Drache im Himmel geboren (Anmerkung 1). Langsam stieg er herab und blickte auf die Welt mit Erstaunen.
+Er landete in einem Dorf, wo er sofort von den in Panik geratenen Bewohnern mit Steinen beworfen wurde. Der Drache verstand die angsterfüllten Worte der Menschen nicht.
+Er landete auf einem Friedhof, wo er nur die Klageschreie der Menschen hören konnte. Der Drache verstand die kummervollen Worte der Menschen nicht.
+Er landete auf einer Obstplantage, wo er aber von den ob ihrer zerstörten Bäume erzürnten Bauern beschimpft wurde. Der Drache verstand die hasserfüllten Worte der Menschen nicht.
+Die Menschen waren viel zu undurchsichtig für den Drachen. Zwar war er verwirrt, aber weiter versuchen wollte er es trotzdem.
+Doch eines Tages hörte der Drache den Klang der heiligen Leier. „Der Himmel“ wurde sie genannt und war der Begleiter des Gottes des Windes. Angezogen von den Liedern landete er an der Seite des besten Sängers unter dem Himmel.
+Die Menschen gerieten in Panik, weil die elementaren Drachen und die Götter, die Herrscher über die Welt, normalerweise keinen Kontakt pflegten.
+„Seht nur, seine Schönheit, seine Sanftmütigkeit!“, sprach der Sänger des Windes.
+„Aber wir wissen nicht, was er will“, riefen die Menschen.
+Die Weisen und die Dichtkunst des Barden verzauberten die Menschen. Was für eine Magie muss das gewesen sein? Der Drache beschloss, bei dem Sänger zu bleiben, um sich gegenüber den Dingen in dieser Welt ausdrücken zu können. Er lernte die Sprache der Menschen und die Techniken des Sängers des Windes.
+... ausgelassen ...
+Die Nachwelt sah ihn als einen der Vier Winde, die Beschützer Mondstadts, an.
+
+„Das alte Reich fiel der Finsternis anheim und die leuchtende Perle verlor ihr Strahlen.“
+„Das Gold verlor seinen Glanz und die Seide vergilbte.“
+Dies ist eine andere Geschichte, nämlich die von Khaenri’ah, dem versunkenen Reich.
+Die Finstersonnen-Dynastie war untergegangen und die Katastrophe durchbrach die Mauern des alten Reiches, um im gesamten Land zu wüten. Der Alchimist, bekannt als „Gold“ wurde schwach und erlag seinen Sünden. Er gebar Unmengen an finsteren Geschöpfen, darunter ein böser Drache namens „Dulin“, der sich aus dem Meer erhob und dessen Schatten sich Mondstadt näherte. Doch genau zu dieser Zeit hatten die Löwenzahnritter keinen Nachfolger und somit niemanden, der die Fahne mit dem Falken des Ordo Favonius hochhalten konnte.
+Die fortdauernden Gebete riefen den Archon Mondstadts, den Sänger des Windes herbei. Die Saiten der Heiligen Leier Der Himmel wurden erneut gezupft und Dvalin ward erneut beschworen.
+Dvalin war Mondstadts letzte Verteidigungslinie. In einem heftigen Sturm kämpfte Dvalin gegen den bösen Drachen bis zum Tod.
+Dvalin blieb siegreich. Mit einem beherzten Biss riss er dem bösen Drachen den Hals auf und nahm in Kauf, dessen giftiges Blut zu schlucken. Das Blut des bösen Drachen bestand aus verfälschtem Gold, mächtig genug um Berge zum Einsturz zu bringen und die Erde zu vergiften.
+Dvalin beschützte Mondstadt mit seinem Leben, er glaubte, somit das Verständnis der Menschen auf seiner Seite zu haben. So glitt er in einen tiefen, langen Schlaf.
+Die Heilige Leier Der Himmel spielte eine bedrückende Melodie.
+Die Heilige Leier sang, wenn du wieder aufwachst, wirst du endlich frei sein. Geboren, um hoch in den Wolken zu fliegen, werden die Menschen endlich deine Schönheit begreifen ...
+
+(Anmerkung: Von Elementen geboren, wird in Ansammlungen zu Schleim und beim Aufstieg zu Kristallschmetterlingen. Ein paar von ihnen werden zu gefährlichen Elementarmonstern. Drakonische Elementar-Kreaturen sind eine Seltenheit und sie stehen den Göttern kräftemäßig in nichts nach.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book210_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book210_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..891bd3bd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book210_DE.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+Die Geschichte von Oma Ame
+
+Nachdem ich das Haus von Osen verlassen hatte, bog ich links und dann rechts in eine gewundene Gasse ein, die zu einem feuchten Innenhof führte, und erreichte das Haus von Oma Ame.
+Im eleganten Innenhof schweigen sogar die Zikaden. Nur das tropfende Wasser in der Suikinkutsu erklingt langsam, rhythmischen Klopfen der Shishi-Odoshi.
+Vor langer Zeit, in den Bergen und Wäldern, wo Youkai ein unbeschwertes Leben führen konnten, war die Dame, die Nebel in Regen verwandeln konnte, eine gute Freundin der Tanuki und Kitsune.
+Natürlich sind wir Youkai ganz anders als die Sterblichen. Wir haben keine komplizierten Probleme, die uns plagen, noch haben wir Dinge wie Status oder Klasse. Aber in den Bergen, die in Nebel und Regen gehüllt sind, hat es die sanftmütige Ameonna immer geschafft, sich mehr Respekt und Bewunderung zu verschaffen.
+Es war später, als sich alle dem Großen Gongen unterworfen hatten. Für die Sterblichen kamen gute Zeiten. Die Yokai lebten entweder zurückgezogen an verschiedenen Orten oder waren der Zerstörung und Unterdrückung ausgesetzt ... Damals zog Oma Ame in die Tokigasse. Als Zeichen des Mitgefühls schenkte ihr die Kitsune des Großen Narukami-Schreins, Frau Guuji, dieses Herrenhaus.
+Welcher Verlust und welche Trauer haben dazu geführt, dass sich Frau Guuji besonders um Oma Ame gekümmert hat? Ich bin wirklich neugierig.
+
+Ich blieb kurz im Innenhof stehen und beobachtete die Mondsichel, die sich im Teich bewegte, während ihre Stimme sanft in der kühlen Nachtbrise erklang.
+
+„Tut mir leid, dass Sie so lange auf mich gewartet haben.“
+Als ich mich umdrehte, sah ich Ameonna an der Tür stehen. Sie war in fahles Mondlicht getaucht, ihr langes weißes Kleid schimmerte taufrisch, aber ihre junge, schlanke Gestalt verströmte die melancholische Aura einer längst vergangenen Zeit.
+
+Also schaute ich zu Boden und reichte ihr hastig den Regenmantel, den Osen mir reichte, ohne es zu wagen, ihr direkt in die blassgrauen Augen zu schauen.
+Unter den Sterblichen geht das Gerücht um, dass die Augen der traurigen Ameonna den marmornen grau-weißen Farbton eines Ertrinkenden annehmen. Diejenigen, die es wagen, direkt in diese traurigen Augen zu blicken, werden für immer im undurchdringlichen Nebel des Regens verloren sein.
+Natürlich ist das nur ein dummes Schauermärchen unter Sterblichen. Aber die grundlegende Etikette „Sieh nicht in die Augen eines traurigen Regenmädchens“ ist eine ungeschriebene Regel unter Dämonen.
+
+„Danke.“
+Die Stimme von Oma Ame war so feucht und sanft wie immer, wie Morgentau im Nebel.
+
+Sie hat mich nicht hereingebeten oder Geschichten erzählt.
+Mir wurde lediglich eine Holzkiste ausgehändigt, aber das war alles, was ich wissen musste.
+Als der Mond noch hell war, verließ ich leise den Hof.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book211_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book211_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..aac763ae6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book211_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Die Geschichte von Gonbei
+
+Gonbei ist sechsundsiebzig Jahre alt und ist der einzige Sterbliche, der jetzt noch in der Ibis Gasse lebt.
+Er war Bauer, Samurai und Handwerker.
+Die Schachtel in meiner Hand war sein Werk. Die glatte schwarze Oberfläche war mit den bunten Perlmuscheln eingelegt. Es war ein Handwerk, das er von den Fischern in Watatsumi gelernt hat.
+
+„Danke für deine Mühe.“
+Der alte Mann vor mir beugte tief den Kopf.
+Obwohl ich insgeheim der Meinung war, dass Sterbliche sich Youkai gegenüber so verhalten sollten, empfand ich doch einen Anflug von Mitleid für seine Melancholie.
+
+Der Legende nach war Gonbei einst eng mit der Ameonna befreundet, die in den Bergen und Wäldern lebte.
+Gonbei, der damals noch ein Junge war, versuchte, Regen auf die von Dürre geplagten Felder seines Heimatdorfes zu bringen. Er hörte also auf die Worte des Dorfältesten und ging in die Berge, um die Ameonna um Hilfe zu bitten.
+Damals war Oma Ame nicht mehr jung und nahm die vielen Veränderungen in der Welt sehr genau wahr. Aber die Wesen der Berge und Wälder sind im Vergleich zu den Sterblichen immer einfacher und naiver.
+
+Hmm, was ist später passiert? Der junge Gonbei beging den unsäglichen Fehler, die Wesen der Berge und Meere zu täuschen. Obwohl er bis heute darauf besteht, dass sein Betrug der Rettung seiner Heimatstadt diente.
+
+Und sein Dorf hatte wegen der starken Regenfälle ein seltenes Erntejahr.
+Danach mied Gonbei, der sich zutiefst schämte, die weit entfernten Berge und zog für lange Zeit in die Stadt.
+
+„Tut mir leid.“ Der alte Sterbliche beugte seinen Kopf, aber nahm die Schachtel nicht.
+Ich verließ sein Haus, bevor das Mondlicht von dunklen Wolken verdeckt wurde.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book212_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book212_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a94d50b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book212_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Mittelfeld
+
+Man sagt, dass Inazuma in der Vergangenheit, als die zerbrechlichen und kurzlebigen Sterblichen noch nicht über das Meer in dieses Land gekommen waren, einst Tanuki gehörte.
+Tanuki sind faul und wankelmütig, machen sich nie Gedanken über morgen und lassen ihre Sorgen immer in der Nacht zurück. In jenen Tagen war das Land von Inazuma ein angenehmes Paradies für die Tanuki und jeder Tag war ein lebendiges Fest.
+
+Zumindest sagen das die Alten von Tanuki. Das predigte der Dorfälteste fast täglich.
+
+Später kamen die Kitsune auf dem Seeweg und zwangen die Tanuki in einen großen Krieg, der zunächst achthundert Jahre und dann weitere achthundert Jahre dauerte, wobei beide Seiten schwere Verluste erlitten, bis schließlich die einzige Möglichkeit darin bestand, Friedensverhandlungen zu führen. Die Tanuki sind ein sturer Haufen und geben sich bis heute nicht geschlagen, aber es bleibt die Tatsache, dass sie die riesige Donner-Sakura an die Kitsune abtraten.
+
+Kitsune sind aber auch hinterlistige, schlaue und wechselhafte Wesen. Die Legende besagt, dass während des sechzehnhundertjährigen Krieges viele Kitsune und Tanuki von ihrer veränderten Gestalt verwirrt wurden und sich nicht mehr erinnern konnten, woher sie kamen und was sie waren.
+
+Und so wurde der hilflose Mensch aus den verwirrten Gestalten geboren.
+
+Während ich mich an die langen überlieferten Geschichten von Tanuki erinnerte, wanderte ich durch die verwinkelten Straßen und Gassen.
+Schließlich wurde jedoch keine Gaststätte gefunden, der noch geöffnet war.
+
+Es wird Zeit, dass ich zurückkehre.
+In diesem Sinne stand ich auf und streckte meinen Rücken vor dem Sobanudel-Stand von Onkel Kitsune.
+
+In diesem Moment kam ein vertrauter Geruch von hinten ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book213_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book213_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..171149fe6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book213_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+5. Akt, 3. Szene
+„... Juusaburou führte den Rest der Samurai an und kämpfte erbittert mit den Banditen ...
+... Die Banditen zerstreuten sich allmählich und flohen unter dem Angriff von Juusaburou und den anderen.
+Text:
+„Kyuuzou: Juusaburou! Die Banditen sind fast weg!“
+„Juusaburou: Sie werden nie Taniko so einfach aufgeben! Mach die Augen auf!“
+... Nachdem er die Banditen besiegt hatte, schaute sich Juusaburou verwirrt um und rief:
+Text:
+„Juusaburou: Wo sind die Banditen?“
+„Kyuuzou: Ich habe mich gut um sie gekümmert.“
+Juusaburou stand wie erstarrt da, schaute sich um und heulte plötzlich auf.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book214_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book214_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..68e207a79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book214_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Großes Glück -
+Ein Tag des Verlustes und Wiederfinddens.
+Eine gute Antwort auf das, was man für verloren hielt,
+Freunde, die getrennte Wege gegangen sind, können sich vielleicht wieder versöhnen.
+Ohne darüber nachzudenken, erinnerte ich mich an Dinge, die ich sonst vergessen hatte.
+Nichts auf der Welt ist jemals unwiderruflich.
+Heute ist der Tag, an dem du zurückbekommen kannst, was du verlorst.
+
+Der heutige Glücksartikel ist: der lebendige „Onikabuto“.
+Onikabuto sind kleine, friedliebende Geschöpfe, die nicht kämpfen wollen.
+Dieses Streben nach Frieden muss Glück bringen, richtig?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book215_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book215_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ab6195d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book215_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Großes Glück -
+An Tagen, an denen der Wind weht, wird alles rund laufen.
+Die Menschen um dich herum sind gut gelaunt, es wird kein Konflikt entstehen.
+Außerdem bekommst du die Delikatessen zu essen, die du schon immer mal probieren wolltest, aber nie die Chance dazu hattest.
+Egal, ob es um die Arbeit oder eine Reise geht, alles wird wie am Schnürchen ablaufen.
+An solch einem verheißungsvollen Tag sollst du also mit Vollgas zuversichtlich nach vorne gehen ...
+
+Der heutige Glücksartikel ist: der stark wachsende „Naku-Kraut“.
+Viele Menschen wissen es wohl nicht, dass Naku-Kräuter tatsächlich Stürme vorhersagen können.
+Da sie sich nach der göttlichen Liebe des Electro-Arkhons sehnen, wachsen sie nur in Inazuma.
+Man sagt, dass das Kribbeln, das du beim Herausziehen eines Naku-Krautes spürst, dem Glücksgefühl sehr ähnelt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book216_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book216_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e90ee1006
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book216_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+- Mittleres Glück -
+Die weißen Wolken ziehen langsam am Himmel entlang. Das Wetter ist so schön und gemütlich.
+Alles wird bei der Arbeit gut laufen und du wirst sogar während eines Nickerchens auf gute Ideen kommen.
+Plötzlich fällt dir ein neues Gesprächsthema ein, über das du mit einem alten Freund sprechen kannst.
+– Jeder Tag muss mit Freude gelebt werden –
+
+Der heutige Glücksartikel: die bunte „Lavendelmelone“.
+Es wird oft gesagt, dass der Schein trügen kann.
+Der Spruch gilt doch überhaupt nicht für Lavendelmelone: Unter ihrer bunten Schale versteckt sich eine süße und einfache Füllung.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book217_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book217_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f132014a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book217_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+- Glück -
+Ein Tag wie jeder andere. Dein Köper und Seele haben sich perfekt an die tägliche Routine gewöhnt.
+Du wirst etwas finden, das ein verlorenes Objekt ersetzen und dadurch dir Freude bereiten kann.
+Die Beziehung zu einer Person wird sich verbessern, die du oft siehst. Sie kann sogar dein neuer, guter Freund werden.
+– Auch der einfachste Tag schenkt uns kostbare Erinnerungen –
+
+Der heutige Glücksartikel ist: der glitzernde „Kristallkern“.
+Kristallschmetterling sind kleine Lebewesen, die durch die Kondensation von Elementen auf der Welt entstehen.
+Und die Elemente sind vielleicht die Segen, die diese Welt den Menschen spendet, die zwischen Himmel und Erde harmonisch leben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book218_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book218_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..82b5a8efa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book218_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Glück -
+Ein Tag, an dem du dich glücklich fühlst, auch wenn nichts Besonderes passiert.
+In einer Ecke, die du selten Achtung geschenkt hast, findest du etwas, was, du dachtest, du schon längst verloren hättest.
+Das Essen wird besser schmecken als sonst. Die Landschaft, die du auf dem Weg siehst, wird dir auch schöner erscheinen.
+– Neue und wunderbare Sachen gibt es auf dieser Welt in Hülle und Fülle –
+
+Der heutige Glücksartikel ist: das warme „Vogelei“.
+In einem Ei steckt unendliche Möglichkeiten. Es ist der Samen der Zukunft.
+Und umgekehrt für die kleine Kreatur, die bald aus dem Ei schlüpfen wird,
+ist die Welt voll von spannenden und neuen Dingen.
+Sei sanft mit den Vogeleiern.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book219_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book219_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..be03c5b7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book219_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Geringes Glück -
+Heute herrscht es trübes Wetter, das dich an die ferne Vergangenheit erinnert.
+Die Erinnerungen an die längst vergangenen Zeiten und Freunde, die du seit langem nicht mehr kontaktiert hast.
+Sie beschwört ein Gefühl von Nostalgie und einen Hauch Traurigkeit herauf.
+– Es ist nicht schlecht, von Zeit zu Zeit in Erinnerungen an die Vergangenheit zu schwelgen, um Gefühle zu besänftigen und sich der Zukunft entschlossener zuzuwenden –
+
+Der heutige Glücksartikel: die Frische „Minze“.
+Minze wächst überall dort, wo es Pflanzen gibt.
+So gesehen ist die Minze das widerstandsfähigste Lebewesen der Welt.
+Sie sollte auch auf dem Eisberg der Mondstadt wachsen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book21_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book21_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..130ad8b96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book21_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Laut den alten Mythen hatte jedes Lebewesen sein eigenes Königreich.
+Das heutige Mondstadt war zu dieser Zeit noch ein Wald, ein Spielplatz für Wildschweine.
+Das Königreich der Wildschweine lag genau in der Mitte des Waldes, unter der glücklichen Regentschaft vom Königseber.
+Der König hatte eine niedliche kleine Tochter. Sie hatte eine entzückende kleine Schnauze, die weißesten Hauer und das weicheste Fell im ganzen Königreich.
+Die Prinzessin, hübsch und gutherzig zugleich, verteilte jeden Tag die süßesten und saftigsten Früchte an ihr Volk.
+Ob süße Himbeeren, knackige Äpfel oder saftige Baumpilze, die Prinzessin teilte alles mit ihren Freunden.
+Jedes Wildschwein im gesamten Königreich verehrte den König und die Prinzessin und ihr Loblied auf sie ging so:
+„Grunz, grunz! Hoch lebe unser König! Solange er lebt, werden unsere Mägen immer voll sein!“
+„Grunz, grunz! Gesegnet sei der Gott des Windes, dass er dem König so eine liebe und verständnisvolle Prinzessin gegeben hat.“
+
+(Auf dieser Seite befinden sich am Rand in klitzekleiner Schrift Notizen: „Papa, wenn ich jeden Abend ganz brav bin und keine Bonbons esse, außerdem jeden Tag bete, werde ich dann auch zu einem Wildschweinchen? Ich möchte nämlich eins werden, weil die so lecker schmecken!“)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book220_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book220_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfea4e1ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book220_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+- Geringes Glück -
+Ein ruhiger Tag. Es wird nichts passieren, was dich traurig macht.
+Heute ist es geeignet, um längst vergessene Freunde aufzusuchen, über die Vergangenheit zu plaudern und dabei gemeinsam zu lachen.
+Beim Essen wirst du einen alten Geschmack herausschmecken, den du vor langer Zeit zum ersten Mal entdeckt hast.
+– Wir müssen Menschen und Sachen, die uns nahe stehen, wertschätzen –
+
+Der heutige Glücksartikel: Der kribbelnde „Elektrisierte Kristall“.
+Elektrisierte Kristalle enthalten unbegrenzte Energie.
+Wenn du diese Energie in die richtigen bahnen lenken kannst, wirst du vielleicht etwas Großes erreichen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book221_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book221_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a65bea04e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book221_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Unglück -
+Es sieht heute nach Regen aus. Vielleicht wird etwas Schlimmes passieren.
+Das Lob, das eigentlich kommen sollte, wird ausbleiben. Und der Kellner wird das falsche Gericht servieren.
+Es scheint, nichts allzu Ernstes passieren zu werden, aber es wird immerhin ein Tag, an dem du ein ständiges Gefühl des Unbehagens empfindest.
+– Solche Tage muss es geben –
+
+Der heutige Glücksartikel ist: das „Seegras“, das mit den Wellen tanzt.
+Das Seegras ist eine Art zarte, aber widerstandsfähige Pflanze.
+Es will sich in der rauen Umgebung des Meers auch nicht verändern.
+Gib deinen zarten aber edlen Geist auch im Angesicht der schlimmsten Widrigkeiten nicht auf.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book222_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book222_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..26ab098ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book222_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+- Unglück -
+Wertvolle Dinge können verloren gehen und müssen mit Vorsicht behandelt werden.
+Wenn du dich unwohl fühlst, achte darauf, dass du dich ausruhst.
+Denke immer nach, bevor Entscheidungen getroffen werden.
+
+Der heutige Glücksartikel ist: die kalte, eisige „Eisnebelblume“.
+Die Eisnebelblume verströmt die abschreckende Aura von „Fremde sind nicht willkommen“.
+Aber manchmal kann eine eisige Aura die Stimmung und den Geist beruhigen.
+Habe ein gesundes Urteilsvermögen und handle entsprechend weise.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book223_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book223_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..97f6d7509
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book223_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book224_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book224_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8a9d7908
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book224_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+„Oni des Nordens – Feuerklinge Mourisu“
+Seit Kurzem operieren in den Höhlen unter Inazuma Geheimagenten der Fatui.
+Eine Verschwörung wird plant, um die Sicherheit der Stadt zu stören und das Reich von Ihrer Exzellenz zu bedrohen.
+Sein Name soll „Mourisu“ lauten.
+
+Schick die Shuumatsu, um den Betrügern und Feinden ein Ende zu setzen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book225_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book225_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e99dd45c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book225_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+„Der bösartige Dieb – Maki Maus“
+Ein großer Dieb, der die Untiefen in der Nähe der Kujou-Feldlager heimsucht.
+Er treibt sich oft an dem auf dem Gemälde gezeigten Ort herum und stahl die Militärgelder der Bakufu-Armee.
+Wer stiehlt, soll bei kleineren Verbrechen mit Bußgeldern, bei größeren mit Gefängnis bestraft werden.
+
+Aber Makita Umio, der den Spitznamen „Mausmeister“ trägt, ist dank seiner Kampfkunst und Gerissenheit schon viele Male der Gefangennahme entkommen.
+
+Schick die Shuumatsu, um den Betrügern und Feinden ein Ende zu setzen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book226_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book226_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..15fbc7375
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book226_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+„Ein Waschbär von einem Hügel“
+In diesen Tagen findet ein Treffen von Dieben und Banditen in der Höhle unterhalb von Inazuma statt.
+Es wird vermutet, dass das Treffen zwischen der späten Nacht und der Morgendämmerung stattfindet.
+Eine Reihe von Personen, die jeweils Spione sind, die der Armee heimlich Material vorenthalten haben, um sich zu bereichern.
+Mit den Diebstahl- und Schmugglerbanden, die sich in den letzten Jahren gebildet haben.
+
+Schick die Shuumatsu, um den Betrügern und Feinden ein Ende zu setzen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book227_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book227_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..24b6bdef4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book227_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+„Das Ende der dreißig Jahre - Dämonenschlächter Kin“
+Vor Kurzem haben wir endlich die Spur des Täters des Kannazuka-Mordes vor dreißig Jahren entdeckt.
+„Dämonenschlächter Kin“ Matsudaira Kinjirou und seine Schergen trieben ihr Unwesen im südlichen Teil von Yashiori.
+Geh zum Stanhdort, um ihn zu untersuchen.
+Solltest du Dämonenschlächter Kin finden ...
+
+Schick die Shuumatsu, um den Betrügern und Feinden ein Ende zu setzen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book228_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book228_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..728a5fd2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book228_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+„Das Ende der Diebe“
+Geh zum Standort, um ihn zu untersuchen.
+
+Schick die Shuumatsu, um den Betrügern und Feinden ein Ende zu setzen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book229_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book229_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..853647055
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book229_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+- Großes Glück -
+Der Mond steht am Himmel, wenn die schwebenden Wolken weg sind.
+Ein klarer Spiegel im Herz sorgt dafür,das man das bekommt, was man will.
+Ein Tag, an dem es angebracht ist, mit dem Strom zu schwimmen, unabhängig davon, was man tun will,
+oder für wen, so ist jetzt ein guter Zeitpunkt, um anzufangen.
+
+Der heutige Glücksartikel ist: das „Flammenblumenstaubblatt“, das immer Wärme ausstrahlt.
+Die brutzelnde Hitze der Flammenblume kommt aus dem feurigen Herzen der Blume.
+Alles ist gut, denn es gibt einen klaren Weg im Herzen
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book22_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book22_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..da936a5cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book22_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Nördlich des Wildschweinwaldes befindet sich ein Flecken Eiswüste.
+Zu dieser Zeit war der verspielte Barbatos noch nicht zu diesem Teil des Landes vorgedrungen, sodass das Land noch mit Eis und Schnee bedeckt war.
+Jegliche Kreatur, die auf diesem Grund und Boden wandelte, riskierte sich die Pfoten abzufrieren:
+„Zu kalt! Zu kalt! Meine Pfoten werden noch vom Frost zerspringen!“
+Selbst der Stärkste von allen, der König persönlich, fror sich dort seine Kronjuwelen ab:
+„Grunz, oh grunz! Mein Rüssel ist schon ganz lila gefroren!“
+Dort lebte jedoch als einziger Bewohner ein kleiner Wolf.
+
+(Am Seitenrand befinden sich weitere Kritzeleien: „Papa, warum haben die Pfoten von dem kleinen Wolf denn kein Aua?“)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book230_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book230_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..566608e20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book230_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+- Großes Glück -
+Wenn das Schwert aus der Scheide kommt, gibt es keinen, der ihn aufhalten kann. Das Licht, das aus der Schneide kommt, kann auch andere erhellen.
+Heute kann er die Beute mit einem einzigen Pfeil in der Luft treffen und die Schwachstellen der Wachen mit einem einzigen Schlag treffen.
+Wenn du kein Ziel hast, schaue dich um und vielleicht wirst du eine Überraschung erleben.
+Vergiss auch nicht, etwas Glück mit deinen unglücklichen Begleitern zu teilen!
+
+Der heutige Glücksartikel: der seltene „Pferdeschwanz“.
+Der Pferdeschwanz wächst zusammen mit dem großen Schilf, ist aber aufrechter.
+Passt gut zu dir, dass du stolz in dieser Welt stehst.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book231_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book231_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c68c3591
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book231_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Mittleres Glück -
+Ein Schwert, das zehn Jahre geschärft wurde und nun die frostige Klinge zeigt.
+Die Pechsträhne ist beendet und es gibt kein Zurück.
+Ein Talent, das seit Jahren geübt wurde und sich nicht gezeigt hat.
+Jetzt gibt es eine ausgezeichnete Gelegenheit, sich zu beweisen.
+Wenn du auf ein Hindernis stößt, sei nicht verwirrt.
+Ziehe dein Schwert und kämpfe.
+
+Der heutige Glücksartikel ist: der „Meereslackporling“, der seit vielen Jahren wächst.
+Er durchlebt Jahre, Wind und Regen, bis er zu dem wird, was er jetzt ist.
+Diejenigen, die hart für ihre Ziele arbeiten, werden schließlich auch die Früchte des Sieges ernten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book232_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book232_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e672c4125
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book232_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Glück -
+Das tote Holz wird wieder zum Leben erweckt, so wie alles seinen neuen Lauf hat.
+Erhalte Lösungen, wenn du nicht weiterkommst.
+Wenn du unentschlossen bist, wird dir eine wertvolle Hilfe zuteil.
+Es ist Zeit, sich in Stimmung zu bringen und einmal aufzuräumen.
+Vielleicht lässt sich ja was Wertvolles finden.
+
+Der heutige Glücksartikel ist: die „Bambussprosse“, die immer weiter wächst.
+Bambussprossen besitzen ein unbegrenztes Potenzial.
+Keiner weiß, wie groß eine Sprosse wirklich werden kann.
+Beim Anblick von Bambussprossen freut man sich doch auf die Zukunft, oder?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book233_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book233_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd320c29d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book233_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Geringes Glück -
+Die Wolken in der Luft sind niedrig und haben noch die Tendenz, sich zu türmen.
+Man weiß nicht, wann sich das Gewitter plötzlich von oben herab ergießt.
+Aber wenn das Gewitter vorbei ist, wartet ein Regenbogen.
+Es ist ratsam, die alten Wege zu gehen und sich ruhig zu verhalten.
+
+Der heutige Glücksartikel ist: ein „Kiefernzapfen“, der von einem Baum gefallen ist.
+Nicht alle Kiefernzapfen wachsen zu hohen Kiefern.
+Das Wachstum braucht das richtige Umfeld und ein bisschen Glück.
+Setz dich also nicht zu sehr unter Druck, sei einfach geduldig und warte auf den Regenbogen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book234_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book234_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a0cea766
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book234_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+- Geringes Glück -
+Die Wolken verdecken die Hälfte des Mondes und der Nebel steigt auf und macht ihn noch mysteriöser.
+Wenn man nach oben schaut, sieht man schwebende Wolken, die den Mond bedecken, und wenn man nach unten schaut, sieht man einen dichten Nebel.
+Auch wenn der vor dir liegende Weg für eine Weile verwirrend ist, wird es Momente geben, in denen alles klar wird.
+Warum also nicht die Gelegenheit nutzen und darauf warten, dass sich die Wolken verziehen, um den hellen Mond zu sehen?
+
+Der heutige Glücksartikel ist: das „Leuchtmark“, das im Dunkeln leuchtet.
+Das Leuchtmark bemüht sich, ein schwaches Glühen abzugeben.
+Es ist nicht so gut wie andere Lichtquellen, aber es ist gut genug, um die Straße vor sich zu erhellen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book235_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book235_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..66e1993b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book235_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+- Großes Unglück -
+Ein leerer Tag im Inneren. Man kann in ein tiefes Gefühl der Ohnmacht fallen.
+Man kann vieles nicht alles überblicken und wenn man sich zu sehr verzettelt, ist man anfällig für Erschöpfung.
+Obwohl alles im Abgrund liegt, gibt es keinen Grund, sich davon entmutigen zu lassen.
+Wenn du diese momentane Notlage überstehst, wird dich das stärker machen.
+
+Der heutige Glücksartikel: der gebogene „Echsenschwanz“.
+Die meisten Eidechsen brechen sich den Schwanz, um zu überleben, wenn sie einer potenziellen Gefahr begegnen.
+Wenn du Emotionen erlebst, die du nicht einordnen kannst, dann ist es an der Zeit, aufzuhören.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book236_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book236_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec30bf68b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book236_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+... Das Ende ... die Fatui ... die Hinterhältigkeit ...
+... das Zeichen zu interpretieren, das Codewort ...
+... die obere Hälfte ist „Inmitten der trüben Nacht“...
+... Vertraue es keinesfalls ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book237_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book237_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..927c5fe58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book237_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Sieh den Brief als Botschaft:
+Es tut mir leid, dass ich den Brief so abrupt abgebe.
+Ich hoffe, ich habe dich damit nicht belästigt.
+Einen Brief zu schreiben, der einen Fremden aus einem anderen Land einlädt, ist auch für mich neu.
+Aber ich glaube, dass die Begegnung mit dir kein Zufall war.
+Nun denn,
+zufälligerweise scheint der Mond heute Nacht noch, also hoffe ich, dass es dir nichts ausmacht, mich zu treffen.
+
+Bitte mach dir keine Sorgen, dass die Vasallen und Wachen auf Patroullie sind, ich habe meine eigene Art, sie wegzulocken.
+Ich freue mich auf deinen Besuch.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book238_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book238_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..eef6a1d64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book238_DE.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Fortsetzung
+
+Geschichten über Erinnerungen sind immer mit Momenten von Verlust und Wiederfund verbunden.
+
+Wenn ich über den Grund für das Schreiben meiner bescheidenen Arbeit sprechen würde, wäre das keine große Sache.
+
+An diesem Abend trank ich und entspannte mich in der Uyuu-Pagode, als ich zufällig eine lang vermisste Freundin traf. Irgendwann hatte sie auf dem eleganten Sitz seitlich gesessen.
+
+„Mensch, wer hat heute selten gute Laune und trinkt schon wieder alleine?“
+
+Da sie so gefragt hat, antwortete ich:
+„Guter Wein steht nicht immer zum Verkauf und man muss zwangsläufig geduldig warten.“
+
+„Die gleiche alte Rhetorik ... Du bist immer noch langweilig.“
+Jetzt war sie eine Redakteurin und sah aus, als würde ihr der Wein zu Kopf steigen.
+„Wie wäre es, etwas Geld für Alkohol zu verdienen? Du hast sowieso nichts zu tun.“
+
+„Ich zahle für den Alkohol heute.“
+Sie lächelte wieder und sagte auch, dass es leider schon das dritte Mal sei.
+
+„Du bist zurück.“
+Ich sah, wie der Nachtwind ein paar Blütenblätter der göttlichen Kirschblüte in ihr Sake-Glas trug und den winzigen Mond im Glas zuerstörte.
+Ein Gefühl von Déjà-vu überkam mich und irgendwie spuckte ich diese drei Worte aus.
+
+„Du bist betrunken.“
+Ihr Gesicht war verärgert und ihr Tonfall trug eine gewisse unerschütterliche Autorität.
+Aber bald stellte sie ihren Wein ab und seufzte:
+„Als sie weg war, war ich noch nicht geboren.“
+
+Ich war damals jung.
+
+„Sie hat Geschichten erzählt, die vielleicht nur du nacherzählen kannst.“
+
+Und einfach so, lustigerweise, wurde ich aufgehalten und musste noch etwas für das Verlagshaus Yae schreiben.
+Und bitte nicht böse sein, liebe Stammleser, das ist kein Versprechen, dass ich mir eine Schreibpause erlaube.
+Schließlich musste ich mich auch frühzeitig auf die bevorstehende Preissenkung des guten Weins vorbereiten, ganz abgesehen davon, dass ich es mir nicht leisten konnte, den guten Wein zu verlieren, mit dem mich der Chefredakteur an diesem Abend verwöhnte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book239_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book239_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcd9e7e1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book239_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Verzeiht mir, dass ich schimpfe, Leute, aber bevor die Geschichte beginnt, noch ein paar Einführungen ...
+Was sind die „neuen“ Chroniken der Sechs Füchse?
+Wie wir alle wissen, gibt es etwas Neues, wenn es etwas Altes gibt. Dieses Buch basiert auf den „Urakusais Chroniken der Sechs Füchse“, die einst vor 500 Jahren populär waren, und ist eine leicht angepasste Version eines neuen weltlichen Textes. Ich bin ein bescheidener Schreiber, daher hoffe ich, dass Urakusai und alle Leser mir verzeihen werden.
+Apropos Urakusai, er war schon ziemlich berühmt, als ich jung war. Zu dieser Zeit war er auch sehr vernarrt in sein Schreiben und seinen Tee und unter den Füchsen galt er als der eleganteste..
+Aber leider folgt die Vergangenheit dem Wind, denn Urakusai hat leider ein großes Verbrechen begangen und ist abgehauen, es ist mehr als 500 Jahre her ...
+
+Der Beginn der neuen Chroniken der Sechs Füchse liegt kurzerhand inmitten des hoch aufragenden Yougou-Bergs.
+Die Legende besagt, dass der weiße Drache in den Jahren, in denen er lebte, sechs Schüler unter sich hatte, die alle hochqualifiziert und vielseitig begabt in der Magie waren. Sie waren dafür verantwortlich, die Angelegenheiten des Schreins zu koordinieren und für die Sicherheit des Berges Yougou-Bergs während des Tages zu sorgen.
+
+Die erste der sechs Füchse ist die schwarze Füchsin Itaru, die ein Mädchen ist, aber einen starken und mächtigen Tigerrücken hat. Sie hat ein wildes und unbändiges Temperament und wegen ihres betrunkenen Aufstands in der Haupthalle des Schreins zerbrach sie den göttlichen Körper des Shouguns und provozierte den Zorn des weißen Drachen, der sie den Berg hinunter verbannte, damit sie über ihr Leben nachdenken könnte.
+Aber dieser schwarze Fuchs, der gerade gut gelaunt vom Berg heruntergekommen war, vergaß die Ermahnung seiner Mutter. Sie nahm einen Krug guten Weines und ging direkt ins Dorf, um eine Provokation zu suchen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book23_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book23_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d25429e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book23_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Er war ein sorgloses Wolfskind mit strahlend blauen Augen und glänzendem grauen Fell.
+Wenn er sich aufregte, sah er genauso aus wie die Wolfskopffigur an der Kathedrale in Mondstadt.
+Eines Tages jedoch, beim Jagen im Wald, stieß er auf den bösartigen Eichhörnchenzauberer Woobakwa!
+In der alten Welt gab es kein Wesen, nicht einmal Dämonen oder Drachen, die ihm an Boshaftigkeit das Wasser reichen konnten. Er verachtete alles Gute und schwor, alles Schöne ins Hässliche und Licht in Dunkelheit zu verwandeln.
+Als er den glücklichen kleinen Wolf sah, kochte sein Blut. Er schimpfte:
+„Nja ,nja, ich bin so wütend! Ich werde sein Herz mit dem kältesten Speer durchbohren und er wird niemals mehr wissen, was Hoffnung bedeutet!“
+Nachdem er fertig war mit Schimpfen, sprach Woobakwa einen Fluch gegen den kleinen Wolf aus.
+Der kleine Wolf jedoch sprang auf ihn zu und ehe er es sich versah, war Woobakwa auch schon im Maul des kleinen Wolfes gelandet.
+Woobakwa schäumte vor Wut, er fluchte und schimpfte die übelsten Worte, die er je ausgesprochen hatte. Der kleine Wolf bemerkte, dass Worte aus seinem Maul kamen, und erst dann realisierte er, dass er einen Fehler begangen hatte.
+„Oh nein! Bitte entschuldige, Herr Eichhörnchen. Ich dachte, du wärst eins von den essbaren!“
+Als der kleine Wolf sich so bei Woobakwa entschuldigen wollte, löste dies jedoch nur noch mehr seinen Schluckreflex aus und Woobakwa glitt mit einem Rutsch in seinen Magen.
+
+(Ein Stück Papier mit ordentlicher Schrift darauf war an die Seite geklebt worden: „Lily, deshalb solltest du immer vorsichtig essen, wenn du draußen bist.“)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book240_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book240_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c970cba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book240_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Der schwarze Fuchs ging direkt zum Dorf, um nach einer Provokation zu suchen, sah aber zwei als Holzfällerinnen verkleidete Frauen am Straßenrand stehen, die jeweils ein sieben Fuß langes wildes Katana, ein kurzes Katana und ein Wakizashi an der Taille trugen, wirklich bis zu den Zähnen bewaffnet.
+
+Als die beiden Frauen die starke schwarze Gestalt heranschreiten sahen, die den Staub aufwirbelte und den Boden vibrieren ließ, wurden sie hellhörig und fragten mit den Händen am Griff ihrer Schwerter gleichzeitig:
+
+„Wer ist da? Ein Monster!“
+
+Die Gestalt:
+
+„Haha, ja. Monster!“
+
+Die beiden Frauen waren entschieden, und zogen ihre Schwerter. Doch das Monster wich ihnen mit einem Schritt aus, packte sie an den Handgelenken und verdrehte sie, und die langen Katana fielen zu Boden. Die beiden Frauen waren von dem Schmerz geschockt und versuchten, ihre Kurzschwerter zu ziehen, aber es war zu spät. Sie sahen, wie der schwarze Fuchs eine von ihnen mit einer Handfläche wegschlug, dann die andere packte und sie wie ein Kücken hochhob. Sie hob eine hoch und ihr großer, kräftiger Fuß stand auf der Brust der anderen.
+
+„Die zwei Oni von Tokaku? Letztes Jahr habe ich gesehen, wie du und deine Schwester die Dorfbewohner schikaniert habt, also habe ich mich nun um euch gekümmert. Dieses Mal erteile ich euch eine Lektion!“
+
+Als die beiden Räuberinnen dies hörten, waren sie beschämt und verärgert, und eine Zeit lang entschuldigten sie sich nur und bettelten um Gnade. Aber der schwarze Fuchs warf sie beide zu Boden:
+
+„Ich bin jetzt ein herrenloses Monster, nachdem ich vom weißen Drachen vom Berg vertrieben wurde. Begleitet mich doch auf meiner Suche nach Gerechtigkeit, es wird bestimmt nicht zu langweilig werden!“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book241_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book241_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d37b20c93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book241_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+So hat der Schwarze Fuchs die beiden weiblichen Banditen, die „Zwei Oni von Tokaku“, unterworfen und sich auf die Suche nach Gerechtigkeit gemacht.
+
+Bald nachdem das Trio in dem Dorf Konda gerastet hatte, trafen sie auf eine Mutter und ihre Tochter.
+Als sie sich unterhielten, fanden sie heraus, dass die Mutter und die Tochter Musikerinnen aus dem fernen Seirai waren. Der Name der alten Frau war Youzan und der des jungen Mädchens war Yui. Sie waren im Begriff, Inazuma zu betreten, um das Fest zu feiern, als sie vom Dorfverkäufer betrogen wurden, der einen unverschämt hohen Preis für die Lavendelmelonen verlangte, weil er ihnen „freundlicherweise“ ein paar zur Verfügung gestellt hatte, um ihren Durst zu stillen. Aber woher sollten sie so viel Geld haben? Es ist ja nicht so, dass sie das Geld, das sie für den Nachhauseweg gespart hatten, ausgeben könnten ...
+Die „Zwei Oni von Tokaku“ waren stets aggresiv, schauten sich an, knirschten sofort mit den Zähnen, sie mussten diesen verräterischen Händler finden, um die Rechnung zu begleichen. Doch in diesem Moment hatte der schwarze Fuchs eine Idee. Eine tiefe Stimme hielt die beiden Schwestern auf:
+
+„Gut, verstanden.“
+
+Dann wurden die Mutter und die Tochter getröstet:
+
+„Ihr müsst euch keine Sorgen machen, ich habe alles im Griff, ich werde mit ihm diskutieren.“
+
+So machte sie sich auf dem Weg zum Händler.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book242_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book242_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd72c6a27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book242_DE.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+Vom letzten Mal: Der schwarze Fuchs ging zum Händler.
+
+Der Händler, Dozaemon, war ursprünglich ein Samurai, aber Inazuma war schon lange friedlich und so hatte er keinen Platz mehr, um sein Schwert zu benutzen, also wurde er ein Händler im Dorf. Er lernte, wie man erpresst und betrügt, und dank seines grimmigen Gesichts wagte es niemand, sich mit ihm anzulegen, sodass er ein großer Geschäftsmann im Dorf wurde.
+
+An jenem Tag kühlte er sich vor seinem Stall ab, als er eine Staubwolke sah, das Land bewegte sich und vibrierte, und ein Schatten, größer als der Laden, fiel über seinen Kopf:
+
+„Ich will Melonen kaufen.“
+
+Dozaemon öffnete leicht die Augen und musterte den Besucher: Er sah, dass der Besucher groß, dunkel und stark war, grimmig und ohne Manieren dastand, als wollte er den Mann angreifen, aber der Besucher war eine Frau!
+
+„Wie viele?“
+
+Der Besucher hatte es nicht eilig, zu antworten, sondern schaute einfach auf den Wakizashi:
+
+„Gutes Schwert.“
+
+„Ein gutes Schwert in der Tat und ich war einst Mitglied einer kriegerischen Familie, also muss ich ein Familienerbstück haben, das was hermacht“,
+
+antwortete Dozaemon.
+
+„Schade, dass es zum Zerschneiden einer Melone benutzt wird.“
+
+Dozaemon versteht, dass sich in dem Satz etwas verbarg, und antortete:
+
+„Bist du wegen der Melonen hier? Oder warum redest du so viel?“
+
+„Ja. Ja.“
+
+So lachte der schwarze Fuchs.
+
+„Schneide ein Dutzend in Würfel und schäle die gesamte Schale ab.“
+
+Dozaemon war voller Misstrauen, hatte aber nicht die Absicht, es in Frage zu stellen. Also schnitt er Melonen in Stücke und wog sie auf der Waage ab.
+
+„Die Wage ist aber schief, oder?“
+
+Als Dozaemon dies hörte, festigte er den Griff um sein Schwert.
+
+„Ich sage, deine Waage scheint in dieser Hinsicht ein bisschen viel Temperament zu haben!“
+
+„Wenn du in der Stimmung bist, dich zu amüsieren, warum gibst du mir nicht zuerst die Mora?“
+
+Dozaemon wurde ungeduldig und diskutierte.
+
+„He, he, es ist nicht so, dass ich nicht im Voraus zahlen will, ich habe nur Angst, dass du es nicht nehmen willst.“
+
+„Wenn du zahlst, nehme ich es!“
+
+„Wirklich?“
+
+„Natürlich!“
+
+Der schwarze Fuchs brüllte: „Nimm das!“ Sie schlug Dozaemon einen Beutel voller Mora ins Gesicht. Er fiel auf den Rücken und sein kostbares Wakizashi flog ihm aus der Hand und landete neben ihm. Die Nase des Betrügers wurde durch den Mora-Beutel, der wie ein Etui für eine Tabakspfeife aussah, zu einem platten Haufen zerquetscht.
+
+Itaru kam mit zwei weiteren Schritten heran und trat dem Betrüger auf die Brust. Ohne ein Wort zu sagen, hat sie ihm einen Schlag ins Gesicht verpasst. Der Schlag ließ die goldenen Trommeln im Kopf des verräterischen Händlers klingen. Dozaemon kämpfte sich hoch und griff nach dem Wakizashi, das gerade zu Boden gefallen war. Aber Itaru fand es und in einem Anfall von Wut schlug sie ihn erneut, sodass ihm ein Paar Tanukiohren aus dem Kopf sprangen, und er konnte nicht aufhören, um Gnade zu betteln.
+
+Itaru lachte darüber, der verräterische Händler entpuppte sich ebenfalls als Monster und zwar als dreckiger Tanuki!
+
+Nachdem sie also den gestohlenen Wakizashi des Tanuki eingesammelt, das Eigentum des Tyrannen an das ganze Dorf verteilt und das restliche Geld der verzweifelten Mutter und Tochter übergeben hatte, zeigte sie Gnade und ließ ihn laufen. Danach ging sie weiter.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book243_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book243_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ad8c3b45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book243_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Sangonomiya, am Anfang des Meeres, liegt im steigenden Wirbel und besteht aus Korallen. Daher kommt der Name von Sangonomiya in der Sprache der Einheimischen, nebenv„Watatsumi“. Auch wird hier eine große Schlange als Gott geehrt.
+Die Menschen aus Watatsumi werden das Volk des Meeres genannt und sie verehren die große Schlange Faru Hashi, und die Insel Watatsumi hat einen Schrein als Oberhaus, und es gibt keinen General, der ihm dient. Die oberste Schreinjungfer wird „göttliche Priesterin“ genannt und ist für die Organisation und die Feste zuständig.
+Letztes Jahr, während des Archonten-Konflikts, entschied Seine Hoheit, der Elektro-Ogosho, dass ganz Inazuma an einem Ort versammelt werden sollte, und alle Menschen verneigten sich in Angst und ließen sich an ihrem Platz nieder. Der Oroku-Hashimoto-Klan befand sich im Frieden mit Narukami an der westlichen Grenze.
+Der Kampf war heftig, und die Menschen litten. Die beiden Seiten prallten in der Schlacht auf der Insel Yashiori aufeinander, mit vielen Verlusten, einschließlich des Todes von Tengu Sasayuri, dem Lieblingsgeneral seiner Hoheit Ogosho. Orochi wurde schließlich von Seiner Hoheit Ogosho getötet und starb auf der Insel Yashiori.
+Sangonomiya schickte daraufhin einen Abgesandten zur Kapitulation und ehrte Inazumas Bakufu ebenfalls als großen Patriarchen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book244_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book244_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dceb3ecdc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book244_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Vorwort
+
+In letzter Zeit haben durch das Programm zur Anwerbung neuer Autoren und den Wettbewerb „Das ist ein Wahnsinnsroman“ viele fremde Autoren ihre einzigartigen Werke beigesteuert. Wir danken den Autoren aus aller Welt für ihre Unterstützung von Inazuma und Hiiragi Shinsuke von der Kanjou-Verwaltung für seine Großzügigkeit.
+
+Es ist bekannt, dass vor dem aktuellen „Sakoku-Dekret“ in Inazuma ein paar fremdländische Schwertkrieger aktiv waren. Einer von ihnen war Hamavaran, ein Mann, der aus dem fernen Regenwaldland Sumeru kam, aber im Lichtkönigreich kämpfte. Obwohl seine Geschichte in der unveränderlichen Blütezeit seiner Hoheit Ogosho verborgen blieb, ist sie durch die Erzählung einer neuen Autorin, meiner Freundin Pursina, zum Leben erweckt worden.
+
+Ich lade dich also ein, „Hamavarans Kriege“ ohne weitere Worte selbst zu genießen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book245_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book245_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..20ae4b8e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book245_DE.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+„Es ist besser zu sagen, dass die Verzögerung des Abschlusses schrecklicher ist als der Elektrosturm im fernen Meer ...“
+Das dachte der junge Hamavaran auf dem Schiff, das nach Inazuma fuhr ...
+
+„Du denkst, du verzögerst deinen Abschluss, wenn du deine Dissertation nicht fertigstellst, oder?“
+Eine vertraute Stimme kam von außerhalb der Kabine.
+
+„Was? Wer bist du denn jetzt?“
+„Ich ... ist das wichtig?“
+
+„Stimmt, es ist nicht wirklich wichtig ...“
+„He ...“
+
+...
+
+Und so stritten sich inmitten der Elektrostürme, die das Meer und den Himmel erschütterten, die kleinen Stimmen. Die Sorgen um den Elektrosturm, die Ängste um die Arbeit, waren dagegen nicht so wichtig.
+
+Nur ... bis zur Landung war die Stimme, die durch das Fenster mit sich selbst gestritten hatte, nicht zurückgekommen.
+
+„Vielleicht sind es nur die Geister der Schiffbrüchigen ...“
+Hamavaran sagte dies zu sich selbst.
+
+Sogenannte Geister sind nichts anderes als die Erinnerung an die Toten im Fluss der Elemente, sie ist nur eine Resonanz der Vergangenheit mit der Gegenwart. Das Auftauchen auf der Meeresoberfläche ist seltsam, aber nicht so sehr gegen den gesunden Menschenverstand.
+
+„Du bist hier der Geist ...!“
+Gerade als Hamavaran seine Taschen abholte und sich endlich eine Reihe von Erklärungen für sein Delirium einfallen ließ, klingelte die vertraute Stimme wieder in seinen Ohren ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book246_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book246_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2021e4a73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book246_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+„Du bist also ein Geist?“
+„Nein! Ich bin noch nicht tot!“
+„Aber du hast auch nicht gelebt?“
+„Nun ... das ist wahr ...“
+Das Mädchen, das von sich behauptete, ein „Shikigami“ zu sein, verschlang die Klebreisknödel mit solcher Begeisterung, dass Hamavaran ein wenig Angst hatte, sie würde ersticken.
+
+„Wenn ich es aussprechen müsste, dann ist meine Situation eher das, was wir Geistrufung nennen, richtig?“
+„Ist immer noch ein Geist ...“
+„Nicht die Art, die du meintest!“
+Es dauerte einen weiteren Moment des Schwachsinns, bevor Hamavaran schließlich erkannte, dass dieser Kerl wahrscheinlich etwas Ähnliches wie der sogenannte „Stadtgeist“ von Sumeru war.
+Ein Namensvertrag wird über den echten Namen geschlossen. Die mystischen Künste sind überall auf der Welt ähnlich und spiegeln vielleicht eine der grundlegendsten Ängste des Menschen wider: die Angst, überwältigt zu werden.
+
+Dies grübelnd, begann Hamavaran wieder zu bedauern, dass er sich nicht auf okkulte Studien eingelassen und stattdessen die unbeliebte Meeresbiologie studiert hatte ...
+Du musst nicht nur nach Inazuma reisen, sondern dich auch der Hölle stellen, während du deine Doktorarbeit verteidigst ...
+Aber jetzt, wo es ein bisschen lauter wird, ist es vielleicht mehr oder weniger eine Wende ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book247_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book247_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a275ade6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book247_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+„Aber was würde es uns allen nützen, wenn die Ambitionen von Sher realisiert würden?“
+Die Militärministerin Faranges blickte aus dem Fenster auf das Sternenmeer. Die Milchstraße und die Sterne warfen einen blassen Schein auf ihr Gesicht und brachten ihr Haar zum Flimmern. Der sanfte Schimmer floss langsam ihre Haare hinunter.
+Sie konnte nicht umhin, sich an ihr erstes Mal zu erinnern, wo sie die Sterne aus der Ferne durch das Bullauge betrachtete. Aber das Gefühl des Staunens, das sie einst empfunden hatte, war etwas, an das sie sich nicht erinnern konnte. Hunderte von Lichtjahren von der Erde entfernt hatte sich das Erscheinungsbild ihrer Heimat auch in ihren Träumen längst verzerrt.
+„Verzeiht mir, wenn ich etwas Unpassendes gesprochen habe, Eure Königliche Hoheit. Aber dieser Krieg dauert schon zu lange, wir haben für den Traum Seiner Majestät über unzählige Sternenzonen hinweg gekämpft. Wir haben Millionen von Wesen mit allen möglichen Strategemen und Tricks vernichtet. Wir sind zu Gouverneuren und Hochbeamten einer fremden Sternenzone geworden ... Aber was hat uns die Vision Seiner Majestät gebracht? Nur das sich täglich vermehrende Unglück und immer mehr Feinde, die sich über die Galaxie ausbreiten und uns eines Tages verzehren werden ...“
+„Das Reich meines älteren Bruders wird ein ewiges Reich sein, ein Reich, in dem es weder Schrecken noch Mangel mehr geben wird. Das Glück aller wird nicht mehr von der Gnade einiger abhängen und niemand wird einem anderen überlegen sein und selbst Inkompetenz wird nicht mehr als Sünde bezeichnet werden. Es ist daher das Schicksal dieser Feinde, die eine solche Vision nicht begreifen können ... und zwar von uns ausgerottet zu werden.“
+Prinzessin Gopatha schüttelte den Kopf, ihr Ton war sanft, aber kalt.
+Es schien, dass der Krieg gegen die Guerillakämpfer der Sternenzone ihr mehr als ein Auge und einen Arm gekostet hatte. Die Frau vor seinen Augen war schon weit entfernt von dem jungen Mädchen, das er einst gekannt hatte.
+„Ich vertraue auf die Entscheidung meines Bruders. Er wird niemals egoistisch sein. Also hör bitte mit solchen Worten auf, die die Kampfmoral der Leute erschüttern. Auch du, hör bitte auf, sie zu sagen.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book248_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book248_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..33c84e4ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book248_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Selbst eine Armada aus Kriegsschiffen der Yazata-Klasse würde dieser konzentrierten Verteidigung nichts anhaben können.
+Die Rebellen näherten sich schnell der kritischen Schwäche der Sternenfestung Anusharwan, einem Wunder an architektonischem und technischem Einfallsreichtum, das von Prinzessin Gopatha persönlich entworfen wurde. Die Festung war in den Augen der Rebellen nicht stärker als Eierschalen und General Geldafried hatte keine Ahnung, was passierte ...
+Bastinu steuerte das Lachtaz-Schnellboot durch die komplexen und verschlungenen Lüftungskanäle, schlängelte sich an einer Reihe von Schächten vorbei, die giftiges Gas und Elementarwolken ausstießen, während er versuchte, die automatisierten mechanischen Wachen abzuschütteln, die dicht dahinter folgen. Seine Augen und Ohren waren blutunterlaufen und ihm war von den hohen Geschwindigkeiten und der extremen Navigation schwindlig.
+„Die Zeit ist gekommen“,
+dachte Bastinu, als der Energiekern des elektrischen Systems allmählich seine wahre Form offenbarte.
+„Die Zeit ist gekommen“,
+dachte Großadmiral Geldafried, als er die glühende Lichtmasse in der Umlaufbahn des Planeten betrachtete.
+Also befahl sie einen wahllosen Angriff auf den Planeten.
+Sie versetzte auch dem Herzen der Festung einen tödlichen Schlag ...
+
+„Ich würde gern das stürmische Gesicht von Prinzessin/Großfürstin Gopatha sehen.“
+Im gleichen Moment hatten beide den gleichen Gedanken.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book249_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book249_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..65015aa32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book249_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+- Vor zehn Jahren -
+- Fünfundzwanzig Lichtjahre entfernt -
+
+Während der Herrschaft des Suruga-Bakufus waren die Menschen im ganzen Land unzufrieden und im Elend.
+Das Suruga-Bakufu wurde vom Shougun Imagawa Seiyi angeführt. Vor vier Jahren, nach der endgültigen Enthauptung des Dämonenfürsten Zeso, begann die Schreckensherrschaft des Bakufu.
+In einer solchen Zeit, an einem solchen Ort, wanderte ein hemmungsloser Schwertkämpfer.
+Dieser Mann war der ritterliche Mann, bekannt als Shinkuro, Bizho Kyubei.
+Bizho Kyubei war nicht immer ein herrenloser Samurai. Es wird gesagt, dass er ein vertrauenswürdiger Stratege für den Shougun war, bis er von einer rivalisierenden Familie hereingelegt wurde. Aufgrund der paranoiden Natur des Shouguns hatte Bizho Kyubei keine andere Wahl, als vor dem Bakufu zu fliehen und in das Ödland zu gehen.
+
+Nun stand Kyubei auf dem Hügel und schaute weg. Doch wovon schaute er weg?
+Handelte es sich um ein flaches Terrain? Nicht wirklich.
+Sind es die Berge in der Ferne? Nein.
+Ist es eine Verlängerung der Straße? Ja, das ist es! Aber nicht ganz.
+
+Also, was genau sieht Kyubei an?
+Die Bauern, die den Schwertkämpfer für ihren Schutz mit Reis bezahlt hatten, hatten zu viel Angst, um zu fragen.
+
+Diese Frage schien nur im Kopf des schweigsamen Schwertkämpfers klar zu sein.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book24_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book24_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..91111f63c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book24_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Niemand weiß, welche Chemie sich in dem Bauch des kleinen Wolfs zusammengebraut hatte, Woobakwas Fluch jedoch wurde auf magische Weise wahr.
+Der Fluch Woobakwas trieb einen eisigen Pflock in das Herz des kleinen Wolfs. Er wurde kühl und boshaft, wies Fürsorge von anderen Tieren mit Beleidigungen oder anderen schlimmen Taten zurück. Am Ende hassten ihn alle Tiere.
+Seit jeher sprachen die anderen Tiere des Waldes so von ihm:
+„Käh! Was für ein selbstsüchtiger Wolf, einfach nur abscheulich!“
+„Hm, hm, ja! Bleibt alle weg von diesem herzlosen Wolf!“
+Er verlor einen Freund nach dem anderen und so blieb ihm keine andere Wahl, als gen Norden zu ziehen.
+Eisige Stürme tobten in der nördlichen Eiswüste und so kam selten ein Lebewesen in diese Gegend. Doch das Herz des kleinen Wolfes war bereits zu Eis gefroren, daher machte ihm die Kälte nichts mehr aus.
+Er beschloss, sich in der Eiswüste niederzulassen und der einzige Wolf zu sein, der dort wandelte.
+
+(In niedlicher Schrift stand am Seitenrand geschrieben: „Aber Papa, wo ist denn Woobakwa jetzt geblieben?“)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book250_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book250_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6440ef877
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book250_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+„Es ist Herbst und die Zeit der Ernte steht vor der Tür“,
+sagte, Onisa Saito.
+
+In Zeiten des Krieges waren die sogenannten Ninja mächtige Männer, die der Gefahr widerstanden und als Söldner für den Daimyou tätig waren.
+Geboren im Krieg, stark in der Kraft, ist es das Glück der Ninja.
+Desillusioniert durch das Ende des Krieges und erdrückt durch den Verlust der Macht, ist dies auch das Schicksal der Ninja.
+
+Shougun Imagawa vereinigte schließlich die Nationen. Zu dieser Zeit wurden Ninja, die wie Kaninchen starben, entweder ausgerottet oder eingesammelt. Einige fielen dann in die Ränge und wurden zu Bergbanditen.
+Onisa Saito ist einfach so.
+
+„Noch keine Eile, bis die Dorfbewohner den Reis für uns gedroschen haben.“
+Derjenige, der gesprochen hat, ist Myozo.
+
+Die sogenannten Bergbanditen sind Krieger, die der Kampfkunst überdrüssig sind, oder Bauern, die mit dem Tod kämpfen.
+Geboren aus dem Krieg, gewachsen durch List, und kriechend durch Wachstum.
+Als der Krieg endete und der Frieden zurückkehrte, erschien die Macht der Bergbanditen als Eintagsfliege.
+
+Myozo stammte aus einer einfachen Bauernfamilie und entpuppte sich erst in seinen Vierzigern als Bergbandit, aber er machte seine Arbeit gut und wurde zum Kopf der Bande.
+Es gibt kein größeres Übel als einen Dieb, der zutiefst unterdrückt worden ist.
+
+„Dann brennt es nieder und hinterlässt keine Überlebenden.“
+
+Dies ist die Folge des Chaos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book251_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book251_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb736b4d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book251_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Die Topographie des Dorfes Asada ist halbmondförmig.
+Sobald er die Boxen betrat, sah Kyubei dies.
+Wenn es gelänge, genügend Dorfbewohner zu organisieren, die ihnen auf dem Bergrücken auflauern und sich verstecken, um von oben anzugreifen, könnten sie den müden Feind leicht aus der Ferne besiegen. Außerdem waren die Dorfbewohner den Banditen zahlenmäßig überlegen, und es würde nicht schwierig sein, sie einzukesseln.
+
+Das Problem kommt aber auch von den Dorfbewohnern: Wenn sie die Bergbanditen ins Tal locken wollen, brauchen sie eine kleine Gruppe von Männern, die sie als Köder benutzen können. Wie können die Dorfbewohner, die schon so lange in Aufruhr sind und nun das Bakufu in ihrem Namen haben, und deren Geist bereits Leib und Leben beherrscht, bereit sein, als Köder zu dienen und sich für die größere Macht zu opfern?
+
+Es gibt auch das Problem, dass, wenn es sich um eine Samurai-Armee aus der Kriegszeit handelt, der Effekt des Hinterhalts definitiv durch einen pyrotechnischen Angriff verstärkt wird. Die Feinde werden im Tal eingeschlossen und der Wind wird das Feuer anheizen, um ihnen katastrophalen Schaden zuzufügen.
+Aber jetzt, wo er der Anführer einer Gruppe von Bauern war, die das Land verteidigten, würde nichts, was er sagen würde, den Dachboden seiner Familie in Brand setzen ... und während das vollkommen verständlich war, würde das Versagen, die Bergbanditen effektiv zu töten und zu verletzen, sicherlich eine noch schrecklichere Strafe nach sich ziehen.
+
+Bei diesem Gedanken setzte sich Kyubei schweigend hin.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book252_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book252_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a1180c52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book252_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+...
+„Man muss zuerst Narukami und dann Watatsumi um Vergebung bitten. Danach muss man Gebete sprechen, um den Zorn der Götter zu tilgen.“
+Die oben genannten Regeln werden vor allen Ritualen, Reinigungen, Segnungen und Beschwörungen angegeben. Wenn eine große Reinigung durchgeführt werden soll, müssen die oben genannten Regeln befolgt werden.
+
+Die Donner-Sakura wurde aus einem Zweig der heiligen Sakura geboren. Es ist ein Ableger des Narukami-Geistes und seine Kraft kann sich mit den kleineren Schreinen von Narukami verbinden.
+Damals wurde der Himmel von Katastrophen heimgesucht, während Dämonen über die ganze Erde zogen. Der Boden war auch durch Dreck verschmutzt. Wilde Monster gab es im Überfluss und kleine Teufel richteten Chaos an. Am Schrein wurde ein Zweig der Heiligen Sakura abgebrochen, um all das Böse zu unterdrücken.
+Über die Jahre und Monate hat sich der Schaden angesammelt. Es ist eine Reinigung erforderlich, um die Störung zu beenden.
+
+Das Reinigungsritual der Donner-Sakura muss alle 60 Jahre stattfinden. Es ist in Tiefenreinigung und Grundreinigung unterteilt. Nachdem die Grundreinigung einige Male durchgeführt wurde, muss eine Tiefenreinigung durchgeführt werden.
+Während der grundlegenden Reinigung muss man zuerst den Himmelsgott und den Gott der Region um Vergebung bitten, ein Seil binden, um eine Barriere zu bilden und das Kashikomi-Gebet rezitieren. Als Nächstes muss der gesamte Dreck innerhalb der Barriere versiegelt werden, während die vergifteten Wurzeln von den Wohnstätten der Einheimischen isoliert werden müssen. Schließlich muss eine Station verwendet werden, um den ganzen Schmutz zu unterdrücken, was separat an fünf verschiedenen Orten auf der Insel Narukami durchgeführt werden muss.
+Der Zweck eines grundlegenden Reinigungsrituals besteht darin, den Schmutz zu versiegeln und so mehrere Jahre Frieden zu gewinnen.
+
+Während der Tiefenreinigung muss man zuerst den Himmelsgott und den Gott der Region um Vergebung bitten. Dann müssen fünf Omamori basierend auf den Augen, dem Mund, der Nase, den Händen und den Füßen herausgenommen werden. Schließlich muss die durch die grundlegende Reinigung geschaffene Barriere zerstört werden, während der gesamte Schmutz durch einen mächtigen Zauber beseitigt wird.
+Der Grund für die große Reinigung ist es, die Verunreinigung zu entfernen, damit die Sünde zerstreut werden kann.
+
+Dies ist das Ende der Zusammenfassung, was folgt, ist eine detaillierte Darstellung.
+[Der Rest ist aufgrund von Abnutzung, Verschmutzung und Absplitterung unleserlich].
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book253_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book253_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3dfaa278
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book253_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+An Vater.
+
+Ich habe schon eine Weile nicht mehr geschrieben, aber ich frage mich, wie die Dinge zu Hause laufen. In meinem letzten Brief sagte mein Vater, dass diese Quelle Welpen zur Welt gebracht hat, aber ich war zu sehr mit Hausarbeit beschäftigt, um ihm früher zu antworten. Inzwischen sind die Welpen wohl schon ein wenig aufgewachsen. Du sagtest, du würdest einen der Welpen an Kenjis Eltern geben, das ist gut. Kenji und ich entschuldigten uns dafür, dass wir unseren Eltern nicht dienen konnten, weil wir unser Zuhause verließen, um zur Armee zu gehen. Es war eine Erleichterung für uns Söhne zu wissen, dass du, meine Mutter und Kenjis Eltern sich von Zeit zu Zeit umeinander kümmerten.
+Was mein Leben in der Armee angeht, Vater, mach dir keine Sorgen. Die Armee ist gut mit Mahlzeiten versorgt, die Kaserne ist geräumig und sauber, ich bin gut ernährt und fern von zu Hause untergebracht, und ich habe sogar einen neuen Freund namens Matsudaira gefunden. Wenn ich in Zukunft die Gelegenheit habe, plane ich, ihn einzuladen, in meine Heimatstadt zu kommen und die Kochkunst meiner Mutter auszuprobieren.
+Außerdem gibt es noch etwas, auf das du sicher stolz sein wirst – wegen meiner Tapferkeit im Kampf hat mich mein vorgesetzter Offizier vom Feldwebel zu Hatamoto befördert! Tatsächlich wurde Kenji zur gleichen Zeit wie ich zu Flaggen-Halter befördert, aber ich wünsche, dass du es seiner Familie noch nicht verrätst, lass ihn für sich selbst sprechen.
+Vater, ich habe immer geglaubt, dass wenn der Krieg in der Zukunft vorbei ist und Kenji und ich mit unserem Militärdienst ins Dorf zurückkehren, alles anders sein würde. Mit meinem damaligen Militärsold müsstest du und meine Mutter nicht mehr mühsam fischen und wir könnten sogar ein neues Haus bauen, ein neues Boot kaufen und ein wohlhabendes Leben führen. Für dieses Ziel werde ich weiterhin hart für mehr Anerkennung und Ehre arbeiten!
+Bitte warte in Ruhe auf unsere Rückkehr.
+
+Masanori
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book254_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book254_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc66ba8c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book254_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+An Kenji
+
+Ich habe lange nachgedacht, bevor ich diesen Brief geschrieben habe, und ich habe dir tausend Worte zu sagen, aber jedes Mal, wenn ich den Stift zu Papier bringe, kann ich nicht weitermachen. Wir sind zusammen aufgewachsen, haben zusammen Kampfsport trainiert, sind zusammen zur Armee gegangen und haben alles zusammen gemacht. Für mich bist du ein wahrer Bruder. Ich hätte nie gedacht, dass wir zusammen kämpfen würden, auch wenn es ein großer Kampf war.
+Schwierige Zeiten, Bruder, und ich bereue jeden Moment davon. Wenn ich ruhiger und weniger willkürlich mit meiner Abreise umgegangen wäre, wärst du wahrscheinlich nicht so wütend gewesen. In deiner Vorstellung muss ich ein schamloser Deserteur gewesen sein, der den Shogun-sama verraten hat, weshalb du deine Faust geschwungen hast, ohne auf meine Erklärung zu hören. Es ist mir egal, was andere von mir denken, aber das Einzige, was mich überhaupt interessiert, ist, was du von mir denkst. Deshalb muss ich diesen Brief schreiben, um dir mein Herz auszuschütten.
+Erinnerst du dich an den Traum, den wir beide hatten, als wir zur Armee gingen? Mit unserem Mut und unserer Schwertkunst nutzten wir die gegenwärtige Welt, um Verdienst auf dem Weg der Kampfkunst zu erlangen und unseren Eltern zu dienen. Außerdem erinnerte uns mein Herr daran, dass es eine Todsünde für die Sangonomiya-Rebellen ist, es zu wagen, ihre Schwerter gegen das Banner des „Elektro-Mitsudomoe" zu ziehen. Es gibt also keinen Grund, sich um ihr Leben zu sorgen, denn sie sind diejenigen, die den Weg des Todes wählen. Davon war ich überzeugt, aber seit diesem Vorfall kann ich nicht mehr so denken.
+Damals war gerade eine Schlacht zu Ende gegangen, und auf dem Rückzug hob ich einen blutbefleckten Brief von einem Rebellen-Sergeant auf dem Schlachtfeld auf. Du wirst mir vielleicht nicht glauben, aber wir beide kannten diesen Rebellen-Sergeant. Als wir beide in die Armee eingetreten sind, hat sich ein Senior der Armee eine Zeit lang um mich gekümmert, und dieser Senior war der Besitzer des Briefes. In diesem Brief denkt er noch an das Fischerboot seiner Familie und freut sich darauf, bei Kriegsende nach Hause zu fahren. Ich habe jedenfalls nicht damit gerechnet, dass er sich später den Rebellen anschließen würde und ich ihn auf diese Weise auf dem Schlachtfeld wieder treffen würde.
+Seit ich diesen Brief in der Hand hielt, wurde mir plötzlich klar, dass die Rebellen auch Menschen waren, mit Familien, die es zu ernähren galt, und einem Heimatland, in das sie zurückkehren mussten. Bei diesem Gedanken beschloss ich, diesen blutbefleckten Brief von den Rebellen zu verstecken, in der Hoffnung, ihn in Zukunft im Namen meiner Vorgänger nach Hause zu schicken. Aber aus irgendeinem Grund wurde diese Angelegenheit vielen meiner Altersgenossen bekannt, und ich wurde dafür verspottet. Du und ich kamen aus bescheidenen Verhältnissen, aber wir wurden aufgrund unserer Kriegstaten schnell zu Hatamoto befördert, und die Leute verbreiten schon seit langem Gerüchte hinter unserem Rücken. Nach diesem Vorfall verstärkte sich die Ausgrenzung und Isolation, und selbst auf dem Schlachtfeld, als wir zusammenarbeiten sollten, um zu verteidigen, verrieten mich Menschen, was zu vielen Begegnungen nahe an dem Tod führte. All dies hat mich nicht kalt gelassen. Ich dachte lange darüber nach und beschloss, da ich von meinen Kameraden in der Armee des Shogunats im Stich gelassen worden war und in meinem Herzen Sympathie für den Feind entwickelt hatte, dass ich mich stattdessen ihnen anschließen sollte.
+Du warst immer offen, und diese Reihe von Ursachen und Wirkung war dir vorher nicht bekannt, aber jetzt erzähle ich dir alles und wage nicht, um Verständnis zu bitten, solange du weißt, was in meinem Herzen ist. Jetzt bin ich im Lager der Sangonomiya-Armee, und ich schreibe diesen Brief mit meiner Feder. Ich hoffe, dass, wenn du diesen Brief liest, der Krieg vorbei ist. Wenn du dann immer noch bereit bist, dich mit mir zu treffen, dann werden wir gemeinsam nach Hause gehen. Welche Mora, welche Ehre, das spielt keine Rolle. Als wir in die Armee eintraten, waren es nur zwei Männer und zwei Schwerter, und wenn wir nach Hause zurückkehren, werden es nur zwei Männer und zwei Schwerter sein.
+
+Masanori
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book255_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book255_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..91c94453c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book255_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+Sensei Naoko ist heute verstorben, ebenso wie der reisende Arzt, der nach der Rebellion der Tatarigami auf der Insel geblieben ist. Ich bin der Einzige, der noch übrig ist.
+Es war schmerzhaft zu sehen, wie die auf der Insel verbliebenen Menschen einer nach dem anderen in Krankheit verfielen. Aber ich kann nichts gegen die Verseuchung durch die Tatarigami tun, also kann ich mich nur mit der süßen Lavendel-Melonen-Suppe selbst befriedigen ...
+
+„Selbsthilfe ist auch Pflege.“
+Sensei sagt das immer, aber es ist nur die Selbstbeweihräucherung einer Heilerin ...
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book256_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book256_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0037e5253
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book256_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+... Es kam eine Frau zu mir in Behandlung, offenbar ein Familienmitglied eines Bergmanns auf der anderen Seite der Mine. Aber ihr Zustand war eigenartig. Mit meinen begrenzten medizinischen Kenntnissen ist es schwer, ihre Eigenschaften zuzuordnen ... und ich kann nur durch Intuition diese Vermutung anstellen: es scheint, dass die Kraft der Tatarigami nicht erodiert, sondern frei in ihr fließt. Der Geist und der Körper des Patienten waren nicht allzu sehr beeinträchtigt, aber das ständige Fieber und die kleinen Zwischenblutungen waren schwer zu kontrollieren ...
+... obwohl die Symptome nicht lebensbedrohlich sind ... es ist nicht sicher, ob es ansteckend ist ...
+... vielleicht hat nur das Sumeru Krankenhaus die Methode der Pflege ...
+...
+... half ihr den Weg zur Piratenseite zu zeigen, und obwohl Onkel Oniryu geldgierig war, war er genauso tugendhaft. Er hätte geholfen ...
+Du hast auch ein Kind namens Chouji. Wenn das alles vorbei ist, stelle sicher, dass sie sich um das Kind kümmert ...
+... aber jetzt ist nicht die Zeit, ihn zu besuchen. Jetzt ist nicht der richtige Zeitpunkt ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book257_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book257_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..857c794f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book257_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+...
+Ein Fremder kommt auf der Insel an, mit einer lärmenden Elfe an seiner Seite. Was für ein schlechter Zeitpunkt, um zu kommen.
+...
+Dank der Hilfe ausländischer Freunde ist die Forschung dem Zeitplan weit voraus. Zuvor war es schwer vorstellbar, dass die Dinge so gut laufen würden ...
+Dann werde ich zur Sandbank südlich der Yashiori-Insel gehen, um die Wirkung erneut zu testen, diesmal mit einer vollen Dosis ...
+... Wie auch immer, danke für die ganze Hilfe ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book258_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book258_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8fd4abde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book258_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Aiko Direktor Chouji
+
+Wenn du das liest, hoffe ich, dass du Mom verzeihst.
+Es tut mir weh, euch alle verlassen zu müssen.
+Aber bitte gebe nie die Hoffnung auf und verzweifle nicht an Mama ... so wie du und Mama auch geglaubt haben, dass Papa noch lebt.
+Die Aktivitäten der Tatarigami auf der Insel sind sehr gefährlich, daher musst du dich schützen.
+Mit der Vernichtung der Tatarigami sollte der Krieg bald vorbei sein. Wenn die Zeit gekommen ist, werden beide Seiten ihre Waffen niederlegen und sich die Hände reichen, und gemeinsam werden sie in der Lage sein, den Dreck auf der Insel zu kontrollieren.
+Aber ach, Mama sieht es vielleicht nicht.
+
+In den kommenden Tagen wirst du, Chouji, vielleicht eine Menge schlechter Menschen treffen, eine Menge Menschen, die dich benutzen und dir wehtun wollen. Aber bitte lasse dich davon nicht die Hoffnung auf Menschen nehmen, es gibt immer mehr Menschen, die von Natur aus nicht schlecht sind.
+Wenn der Krieg vorbei ist, wird alles gut werden.
+Aber bitte trete nie, nie in meine Fußstapfen und eile mir entgegen. Das ist mein Wunsch.
+Habe Hoffnung für deine Mutter.
+Ich komme zurück und werde mich entschuldigen.
+Warte auf den Tag.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book259_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book259_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f457aacc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book259_DE.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Tut mir leid.
+Wie das alte Sprichwort sagt, „das Leben dauert 50 Jahre“, und Fujisaburo hat mehr als 30 Jahre gelebt, also hoffe ich, dass ich meine Zeit mit meinen Eltern teilen kann.
+Bitte, sei nicht wütend oder traurig, meine liebe Frau, Shizuko. Fujisaburo weiß, dass er dieses Mal alles falsch gemacht hat, also bitte ich dich, diesen unwürdigen Ehemann zu vergessen.
+Masa und Matsu, vergebt eurem Vater
+Liebe Freunde, alte und neue, Fujisaburo, es ist mir eine große Ehre, euch kennenzulernen.
+Wie auch immer, es tut mir wirklich leid.
+Fujisaburo ist ein rauer Mann, und ich bin nicht gut im Schreiben und Reden. Aber als es an der Zeit war, sich zu verabschieden, konnte ich nicht anders, als viel zu reden.
+Falls jemand das hier liest, bitte verzeih mir meine Geschwätzigkeit.
+
+Vor über zehn Jahren, als ich zum ersten Mal der Armee beitrat, bewunderte Fujisaburo die Macht der Hoheit Ogosho und sehnte sich nach den vielen großartigen Schlachten, die der Blitzschlag vor Tausenden von Jahren geschlagen hatte, und er sehnte sich danach, eines Tages mit Ehre für die wahre „Ewigkeit“ zu kämpfen.
+In meiner jugendlichen Zeit verwechselte ich immer die Legenden der Vergangenheit mit den Dilemmas der Realität, und dachte, ich hätte die Chance, ein perfekter Held wie die Hoheit Ogosho zu werden.
+Aber wenn der Krieg kommt, ist der Feind weder die abscheulichen Knappen des Archons noch die verdrehten Monster des Abyss, sondern Sterbliche, die sich nicht von uns unterscheiden.
+Vielleicht war der Feind, der mir am Tag zuvor in die Hände fiel, ein Saufkumpan von Pagode Uyou an dem Tag, an dem das Augenhatz-Dekret gefasst wurde, oder der Kamerad, der gerade vom Feind niedergestreckt wurde, hat noch einen Moment zuvor mit dir und mir gelacht und gescherzt ...
+Wir hätten eigentlich Brüder sein sollen, aber wir haben jede Chance, wieder zusammenzukommen, aufgegeben und mussten uns hassen, um uns am Leben zu erhalten.
+Welche Grausamkeit, welche Brutalität.
+Der sogenannte „gerechte Krieg“ ist die größte aller Sünden.
+
+Verzeihe mir die Arroganz dieser Worte, aber Fujisaburo hegt keinen Groll gegen Seine Hoheit Ogosho.
+Seine Hoheit Ogosho sagte auch, dass der Krieg seit Anbeginn der Zeit in „Rechtschaffenheit“ und „Unrechtschaffenheit“ unterteilt ist.
+Der Kampf der „Ungerechtigkeit“ wird durch die Ausweitung der „Bestrebungen“ und die Unruhe des Herzens verursacht.
+Seine Hoheit Ogosho sammelte das „göttliche Auge“ der Welt für die Sache der „Ewigkeit“, wie er es tausend Jahre zuvor getan hatte, als er die Große Schlange tötete.
+Der größte „Krieg der Gerechtigkeit“ ist derjenige, der den Wahn der Größe hinwegfegt und jede Möglichkeit der „Ungerechtigkeit“ beendet.
+
+Aber jeder Krieg ist brutal und verlangt von den Menschen, Verantwortung zu übernehmen.
+Fujisaburo ist nicht mehr in der Lage, meiner Loyalität nachzugehen, möchte aber mit meinem gebrochenen Körper an den Sünden seiner Hoheit Ogosho teilnehmen.
+Möge die ewige Krönung seiner Hoheit Ogosho bald kommen.
+
+Ich, Inaba Fujisaburo Kuzo, danke Ihnen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book25_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book25_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bff55e32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book25_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Eines Tages hörte die Wildschweinprinzessin von dem kleinen Wolf und war erschüttert, von seiner Geschichte zu erfahren.
+Die Prinzessin erkundigte sich bei ihrem Volk, wie man das gefrorene Herz des kleinen Wolfs wieder auftauen könnte.
+Viele Fragen später wussten nur noch der weise Fuchs und die uralte Schildkröte Rat:
+„Nja, nja. Nur diejenigen, die reinen Herzens sind, können mit einer Flamme solch böses Eis zum Schmelzen bringen. Nja, nja,“ riet der Fuchs.
+„Eine Freundschaft fordert Opfer. Keine Freundschaft kommt ohne aus. Verzeihung, dass ich keine komischen Laute beherrsche,“ gackerte die alte Schildkröte.
+Die kluge Prinzessin wusste sofort, was zu tun war, und trocknete rasch ihre Tränen. Dann wandte sie sich an die zwei Weisen:
+„Grunz, grunz, ich danke euch! Ich möchte nun den kleinen Wolf treffen und ihr könnt die ersten sein, die unserer Freundschaft beiwohnen!“
+Als der Fuchs und die Schildkröte dies hörten, waren ihre Herzen voller Vorfreude. Sie machten sich auf die Reise nach Norden.
+
+(Ein Stück Papier, das von dem Vater des kleinen Mädchens zu stammen scheint, ist an die Seite geklebt: „Schildkröten machen keine Geräusche und wir können sie auch nicht dazu zwingen. Ich möchte dies noch einmal betonen, da Opa Schildkröte sehr höflich ist.“)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book260_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book260_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5206d4bbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book260_DE.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+—— Ritou ——
+Es ist schon ein paar Tage her, dass ich in Ritou angekommen bin, und immer noch kein Zeichen von Kandins Freilassung. Ich weiß nicht, wie lange ich noch hier bleiben muss ... Ich hoffe, dass Kurisu-san einen Weg findet, mich hier bald rauszuholen.
+
+Herr Kurisu ist der Präsident der örtlichen Handelskammer. Ursprünglich aus Fontaine stammend, ist er ein stabiler und freundlicher Mann, der einen seltsamen Charme zu besitzen scheint, der Ausländern das Gefühl geben kann, nach Hause zu kommen.
+
+Ich hatte gehört, dass Ausländer in Inazuma nicht willkommen waren, aber erst als ich einen Fuß auf die Brücke des Ritou-Hafens setzte, fand ich die Situation so trostlos.
+Es ist schon eine Weile her, seit das „Sakoku Dekret“ eingeführt wurde, und viele Ausländer halten sich auf der Insel auf, die meisten kommen und gehen und bleiben nicht lange. Heute sieht Ritou sehr deprimiert aus.
+Es wird erzählt, dass vor Hunderten von Jahren Lord Hiroshi aus der Shuu-Familie wie durch ein Wunder einen Handelshafen auf der verlassenen Insel errichtete und viele Kaufleute einlud, hier zu leben, und sie zum freien Handel ermutigte.
+Sein Nachfahre, jetzt Lord der Kanjou-Verwaltung, sieht in seiner Kleidung allerdings gut aus.
+Es ist wirklich deprimierend.
+
+Ein paar weitere Tage vergingen und Herr Kurisu brachte gute Nachrichten.
+Ich habe gehört, dass die Krux-Flotte in Kürze einen kurzen Zwischenstopp in Inazuma einlegen wird. Diese große Flotte von bewaffneten Schiffen aus der Ferne sollte einen Weg haben, mich zu den anderen Inseln von Inazuma zu schmuggeln, jetzt muss ich nur noch Geduld haben.
+Ich weiß nicht, ob Kurisus Informationsportal korrekt ist, aber es ist nie schlecht, sich frühzeitig vorzubereiten. Ich musste erst einen Weg finden, die Pyro-Kochutensilien von Mr. Yurika zu bekommen, indem ich bettelte und ein Lösegeld forderte ...
+
+Es scheint, dass das Shogunat den Sangonomiya-Außenposten erneut angegriffen hat, was zu vielen Opfern geführt hat ... oder war es umgekehrt? Die wenigen verbliebenen Ausländer mischen sich unter die Leute, und selbst die Verbrecher im Bungalow reden unbesorgt über die Gerüchte.
+Ich bin mir nicht sicher, was los ist, aber ein paar weitere Händler fangen an zu packen und nach Hause zu gehen. Viele Militärschiffe kommen und sind im Hafen, es scheint eine vorübergehende militärische Requisition zu sein ...
+
+Vielleicht kann ich die Lücke im Versorgungs-Verteilungschaos nutzen, um meine Sachen aus dem Lager zu holen.
+
+Ach ja, und denke daran ... dass das Tagebuch nicht wieder verloren gehen darf.
+Und obwohl es stimmt, dass die Inazuma-Seite ein viel hübscheres und aufwändigeres Blumen-Cover hat ... das ist keine Ausrede, um neidisch auf die alte Seite zu sein!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book261_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book261_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad8f263cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book261_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Jinren
+Nachdem er ein kleines Boot von einem Piratenschiff gestohlen und drei Tage und Nächte lang gerudert hatte, erreichte ich schließlich die Küste.
+
+Von hier aus kann man den legendären hohen Berg der Narukami-Insel sehen, mit seinem riesigen Kirschbaum auf dem Wachstum, dessen heilige Farben im Mondlicht besonders ruhig und weich wirken ... ein bisschen wie zu Hause.
+
+Ich weiß nicht, ob Dongdong in Qingce Village einsam sein wird, und ich weiß nicht, ob es richtig für mich ist, an einen so weit entfernten Ort zu gehen, um dort meinen Lebensunterhalt zu verdienen. Vielleicht hat man, wenn man älter wird, immer solche Gedanken, die auftauchen.
+
+Beim Herumfahren auf dieser einsamen Insel habe ich lila Melonen gepflückt. Adstringierend und geschmacklos; wenn man sie mit der Schale isst, färben sich die Zähne und die Zunge lange Zeit violett, bevor sie verschwinden ... Ich sollte das nächste Mal versuchen, sie zu kochen.
+Ich habe ein kleines Lager auf der Insel aufgeschlagen und werde mich auf den Weg nach Süden machen, sobald es hell ist ... die Piratengruppe hat mir gesagt, dass Inazuma gleich dort drüben ist.
+
+Es muss eine Menge Jobs in der Stadt geben, also warum gibst du nicht die dumme Idee von Abenteuer auf und suchst dir einen richtigen Job in diesem Land? Sobald du etwas Geld gespart hast und ein eigenes Haus hast, kannst du Dongdong zu dir nach Hause holen.
+
+Wie auch immer, es ist immer noch billiger als Liyue-Port.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book262_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book262_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book262_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book263_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book263_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cb24656a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book263_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Habe heute den Nachmittag damit verbracht, mich mit dem Vertreter der Händlergilde zu streiten. Energiewert -4.
+Sie werden gebraucht, um Waren im Umlauf zu halten, aber sie dürfen nicht diese Angelegenheit ausnutzen, um sich zu bereichern ...
+
+Nach einem Tag am Schreibtisch mit Regierungsgeschäften. Energiewert -3.
+Am Abend muss die nächste Anweisung gemacht werden, hoffentlich wird es nicht zu spät. Morgen muss ich noch auf die Inspektion gehen.
+
+Es war heute so windig draußen. Energiewert -2.
+Es wird bald regnen und hoffentlich werden der Wind und die Wellen dieses Mal weniger stark sein, sodass die Fischer sicher zurückkehren können.
+
+Ich habe heute die Nachricht von den Friedensgesprächen erfahren. Energiewert +2.
+Wenn es keine Kriege mehr gäbe, wären doch alle auf Watatsumi glücklich, oder?
+
+Ich habe heute gehört, dass die Tenryou-Verwaltung möglicherweise mit den Fatui ein Komplott geschmiedet hat. Energiewert -5.
+Das ist schon mehr als, was ich zu erkennen oder zu fassen imstande war ...
+
+Der Kapitän des Schwertfisch II kehrte heute zurück. Energiewert +4.
+Wir haben alle stillschweigend darauf verzichtet, Teppei oder diejenigen, die im Krieg gefallen sind, zu erwähnen ... Mannomann, der Weg zu Frieden ist unglaublich steinig und schwer ...
+
+Ich wurde heute wieder von vielen Menschen angesprochen. Energiewert -3.
+Wenn ich ihren herzlichen Augenblick sehe, denke ich immer an den Tag, an dem ich die Nachfolge als göttliche Priesterin angetreten habe. Bin ich nach all den Jahren ihren Erwartungen gerecht?
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book264_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book264_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e81b6840e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book264_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+... Der Krieg geht weiter und auf den Flugblättern von beiden Seiten stehen nichts als leere Worte. Sie scheren sich einen Dreck um uns ...
+... Das Higi-Dorf hat zu viele Flüchtlinge aus den Minen aufgenommen und der Essensvorrat geht allmählich zur Neige. Wir mussten alle Habseligkeiten einsammeln und sie nach dem Plan verteilen, wobei wir noch etwas Geld auf die Seite legen mussten, um Essen von den Piraten in der Nähe zu kaufen ...
+... Wie dem auch sei, es muss immer jemand da sein, der den Schrein in der Nähe von Jakotsu beschützt, aber jeder hat Angst vor den Tatarigami, die nicht gesehen oder berührt werden können .... Diese Aufgabe muss also von mir, dem Dorfvorsteher, übernommen werden ...
+...
+... Viele sind krank geworden und noch mehr haben unterschiedliche Beschwerden und können keine körperliche Arbeit verrichten. Wir können nicht so weitermachen ...
+... Dieser Yasumoto ist ein Scharlatan. Das einzige, was er kann, ist Lavendelmelone-Suppe mit Zucker zu kochen, und das heilt nichts ...
+... Er war früher auch ein Schlaraffe. Man kann ihm einfach nicht trauen ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book265_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book265_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e560d9031
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book265_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+...
+... Auch der einzige Arzt im Dorf hat seinen Verstand verloren. Wir mussten ihn fesseln und in den Keller sperren, um zu verhindern, dass er sich selbst oder andere verletzt ...
+... Jetzt können wir nur noch beten und hoffen, dass unser Gebet bei Seiner Exzellenz Gehör verschaffen kann, sodass dieser Krieg beenedet werden kann ...
+... Wir sollten alle am Schrein versammeln. Alle sind verzweifelt. Auch wenn ich als Dorfvorsteher nicht viel mehr tun kann, muss ich ihnen zumindest Hoffnung geben ...
+...
+... Shingo sagt, er habe das „Wort Gottes“ gehört. Das ist aber lächerlich ...
+... Choujis Mutter ist zurück und verbringt all ihre Tage allein betend am Schrein. Wegen ihrer Krankheit, oder wegen ihres Mannes? Als Dorfvorsteher tut es mir echt leid, dass ich ihr nicht helfen konnte ...
+...
+... Ich musste Shingo einsperren. Er wurde verrückt und griff Choujis Mutter an. Ich musste mich bei ihr im Namen von Higi-Dorf entschuldigen ...
+...
+... Ich höre ständig Stimmen. Es ist, als ob jemand sehr laut in meinem Kopf spricht. Vielleicht liegt es daran, dass ich die letzten Tage nicht gut geschlafen habe. Ich muss mich ausruhen ...
+... Ich höre immer noch seltsame Stimmen und mein Kopf schmerzt sehr ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book26_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book26_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ae2d512a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book26_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Nach einer beschwerlichen Reise durch bittere Kälte traf die Prinzessin nun endlich auf den kleinen Wolf.
+Der kleine Wolf war ganz von Eis und Schnee bedeckt, seine strahlend blauen Augen leuchteten nicht mehr so wie früher und das Bellen hatte er auch verlernt.
+„Aahuu, ihr kommt gerade rechtzeitig, ich hatte noch kein Mittagessen.“
+Als sie diese Worte hörte, konnte sie nicht anders als zu weinen. Anscheinend schmolz dies eine kleine Spitze des gefrorenen Herzens.
+„Ahuuf, was heulst du denn so?“
+„Schnauf, du bist hier in meinem Königreich, du wirst hier verhungern. Noch nie habe ich so eine bedauernswerte Situation erlebt.“
+„Deswegen werde ich mich opfern, um deinen Magen zu füllen, in Ordnung?“
+Der kleine Wolf traute seinen Ohren kaum:
+„Bist du verrückt? Niemand hat es je gewagt mir so etwas zu sagen!“
+Als der kleine Wolf jedoch die Entschlossenheit in ihren Augen sah, taute sein Herz noch ein wenig mehr auf.
+„Ich bin nicht verrückt ... also ...“
+„Ich werde zwei Mitglieder meiner Familie opfern, die weisesten und fürsorglichsten, nur um dich zu füttern! Für unsere Freundschaft!“
+Der Fuchs ahnte Schlimmes und versuchte zu flüchten, wurde jedoch vom Wolf und der Prinzessin zu Boden geworfen. Die Schildkröte war so erschrocken von dem Anblick, dass sie in ihre Schale zurückkroch.
+Der kleine Wolf und die Prinzessin hatten ein köstliches Mahl im Schnee. Nachdem sie eine Höhle ausfindig gemacht hatten, sammelten sie noch ein paar Pilze, machten ein Feuer und kochten köstliche Schildkrötensuppe.
+Der kleine Wolf genoss das Gefühl der Freundschaft und des Teilens. Sein gefrorenes Herz schmolz und vergoss Tränen der Freude.
+Die Prinzessin nahm den kleinen Wolf bei der Pfote und beide kehrten glücklich in ihre Heimat zurück.
+
+(Eine Karte steckte in den letzten Seiten des Buches: „Schatz, ich glaube wir spenden dieses Buch lieber der örtlichen Bibliothek.“)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book27_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book27_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c557d5a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book27_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+In Zeiten der Aristokratie stand ein hoher Turm auf dem Hauptplatz von Mondstadt. Ursprünglich dazu gedacht, dem Gott des Windes Barbatos Ehre zu erbieten, war er doch mehr ein Symbol der Macht und des Reichtums der Aristokraten, die über das gemeine Volk regierten. In diesen dunklen Zeiten der Geschichte konnte das normale Volk sich nur an den Ludi Harpastum erfreuen.
+Während der Ludi Harpastum kam einmal ein wandernder Sänger aus fernen Landen in der Stadt an. Der Name der Sängerin war Inès und ihre atemberaubende Schönheit verdrehte jedem den Kopf. Egal ob Sklaven oder Nobelmänner, Alte oder Kinder, alle versuchten einen Blick auf sie zu erhaschen, wie sie den Harpastum warf oder eine ihrer Balladen sang.
+
+„Barbatos segne euch alle! Die einzige Sünde an so einem Festtag ist ihn nicht zu feiern!“
+
+Als sie diese Worte sang, verteilte sie ihre Einnahmen an die Bedürftigen und Waisen der Stadt.
+Ein dünner, hochgewachsener Mann, der damalige Seneschall, befand sich ebenfalls in der Menge und hatte sich auf den ersten Blick in sie verliebt. Er war jedoch erbost ob ihrer selbstlosen Art den Armen zu helfen, da dies völlig gegen die Einstellung der Kathedrale war.
+Nach heutigem Glauben, steht der Gott des Windes Barbatos für die Suche nach Liebe und Freiheit. In den dunklen Zeiten jedoch schlief der Gott des Windes einen tiefen Schlaf und die Stadt war der Tyrannei der Aristokraten unterworfen. Armut suchte die Bürger heim, ein böser Drache sorgte für Unheil und die selbsternannte „orthodoxe“ Kathedrale täuschte Abwesenheit vor, um göttlichen Strafen zu entgehen. Unter solchen Umständen war es sogar der Heiligen Leier, die den Wind symbolisierte, erlaubt nur Lieder zu spielen die als „heilig“ angesehen wurden. Die „Göttliche Strafe“ jedoch war nicht mehr als eine Ausrede der Aristokraten, um das gemeine Volk in Schach zu halten.
+
+„Wenn dieses Mädchen weiter in der Stadt bleibt, wird sie noch alle Bewohner verzaubern. Was für eine Art Hexe ist sie nur?“, fragte sich der Seneschall.
+
+Und so plante der Seneschall, Inès vorläufig gefangen zu nehmen und in der Kathedrale festzuhalten, bis er weitere Instruktionen der Kathedrale erhalten würde. Nach alter Tradition musste die Maid, die als Werferin auserwählt wurde, drei Tage am königlichen Hof Dienste leisten und stand unter dem Schutz der Aristokraten. Der Seneschall entschied seinen Adoptivsohn Octave zu beauftragen sich einzuschleichen und sie zu entführen.
+Octave war ein unwillkommenes Kind, von seinen eigenen Eltern ausgesetzt, wurde er vom Seneschall gefunden und großgezogen. Als Kind wurde er von den Bewohnern als böses Omen angesehen und dafür verfolgt. Die einzige Person, die Octave wie ein Vater beschützte, war der Seneschall, der somit Octaves höchstes Vertrauen gewann.
+
+„Geh und hol die Maid, die gestern den Harpastum geworfen hat, sprich mit niemandem und erwähne auf keinen Fall meinen Namen!“
+
+Unter Anweisungen des Seneschalls kletterte der naive Octave auf den Balkon der Gerichtskammer bei Anbruch der Nacht. Als er das Mädchen im Mondlicht schluchzen und weinen sah, wusste er nicht, wie ihm geschah. Sein Herz raste, seine Gedanken wurden wirr und er vergaß gänzlich seine eigentliche Aufgabe.
+Jedoch nur, bis ihr gemeinsamer Moment in Stille von den Dienstleuten unterbrochen wurde ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book28_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book28_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd411d2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book28_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+- Band der Drachen -
+Ein Auszug aus Jacob Musks „Beobachtungen zu den kulturellen Gebräuchen des Reiches des Windes“ oder besser bekannt unter dem Titel „Ratgeber zu Kultur und Leuten“.
+
+...
+Die Vier Winde, die über Mondstadt wachten, waren der Legende nach: Der Wolf des Ritters des Nordwinds, der Löwe des Löwenzahnritters, der Falke des Ordo Favonius und der natürlich Dvalin, der Winddrache.
+Nachdem der Löwenzahnritter Mondstadt befreit hatte, wurde der Ordo Favonius gegründet, woraufhin der Ritter des Nordwinds ihnen beitrat. Somit entstand die Tradition in Mondstadt die Winde anzubeten. Dvalin, der Winddrache jedoch, war den anderen lange voraus.
+
+Vor ungefähr einhundert Jahren herrschte Chaos im ganzen Land. Dunkelheit breitete sich aus und verschlang alles, was sie berührte. Barbaren und weitere finstere Gestalten durchströmten die verbrannten Ländereien und zwangen die Menschen hinter die Stadtmauern zurück.
+Es war eine besonders schwierige Zeit für Mondstadt. Der Löwenzahnritter hatte keinen geeigneten Erben und die Ritter des Ordo Favonius hatten während der erbitterten Kriege viele ihrer tapferen Männer und Frauen verloren. Gerade dann, als die Zeiten am schwierigsten waren, begann Dulin, der durchweg verdorbene Drache, Mondstadt anzugreifen.
+Die Gebete der Mondstädter erweckten den Gott des Windes und sein Wille rief den Winddrachen Dvalin herbei. Als letzter Verteidiger von Mondstadt kämpfte Dvalin mit all seiner Kraft gegen Dulin.
+Zwar war das Ergebnis klar, Dulins Überreste liegen noch immer auf den schneebedeckten Gipfeln südlich von Mondstadt, aber die Geschichte, wie die Schlacht eigentlich endete, ging mit der Zeit verloren. Es wird gesagt, dass Dvalin Dulin die Kehle herausgerissen hat und sie dann zusammen vom Himmel gefallen sind. Dulins Körper sank in den Schnee, während Dvalin vom Gott des Windes besungen wurde und daraufhin in einen Schlaf fiel.
+...
+Die Leute glaubten, Dvalin würde erwachen, wann immer Mondstadt in Gefahr wäre.
+Aber in diesen Zeiten des Friedens sind der Glauben der Vier Winde verloren und ihre Tempel verlassen.
+
+(Zitat aus unbekannter Quelle: Als wir endlich herausfanden, dass die fremde Monstrosität namens Sturmschrecken, mit der der Ritterorden schon einige Male aneinandergeraten war, in Wahrheit Dvalin der Vier Winde ist, formte sich ein Widerspruch aus Hass, der sich nicht vertreiben lässt. Erwacht aus einem hundertjährigen Schlaf glaubte Dvalin verständlicherweise, dass die Leute von Mondstadt, die er mit seinem Leben beschützt hatte, ihn betrogen hätten.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book291_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book291_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..43e3c40ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book291_DE.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Der Frieden währte nur 13 Jahre. Danach herrschen wieder Kriege.
+Die nördlichen Staaten, weit entfernt liegend, wurden schließlich in den Krieg hineingezogen.
+Wie in allen Kriegen wurde nach einer unsäglichen Schlacht schließlich eine Seite besiegt und die Stadt niedergebrannt, wobei die Familie des Fürsten und die Reste seiner Armee in die Berge flüchteten.
+Bis zu diesem Punkt gibt es nichts Besonderes.
+
+Genau in diesem Moment erscheint jedoch ein gut gekleideter Samurai.
+Nein, „gut gekleidet“ wäre an dieser Stelle unpassend. Genauer gesagt, ...
+Nun, ja, ein Samurai in Frauenkleidung.
+Im Gegensatz dazu begleitete ihn ein zierliches Mädchen, das in ein so großes Federgeflecht gekleidet ist, dass es schon übertrieben wirkt.
+Auf jeden Fall waren sie verdächtige Personen, egal wie man es betrachtet.
+Aber als ob sie das nicht wüssten, schlenderten die beiden einfach weiter zum Pass am Fuß des Berges.
+Natürlich wurden sie, nicht überraschend, von den Ashigaru, die das Tor bewachten, aufgehalten.
+„Wer seid ihr?“
+Dies sollte normalerweise nichts anders als eine belanglose Floskel sein. Aber hier sollten die Soldaten die Frage todernst gestellt haben.
+„Wie Sie sehen können, wir sind ganz normale Passanten.“
+Eine durchhaus nicht überzeugende Antwort.
+Aber der Fußsoldat, der die Frage stellte, schien durch den unzweifelhaften Ton der Stimme des Samurai verwirrt zu sein und zögerte ein wenig.
+„Kommen Sie auf jeden Fall mit.“
+„Muss das wirklich so sein ...“
+Der Samurai sah enttäuscht aus. Und im nächsten Augenblick fielen die drei Fußsoldaten abrupt auf den Boden hin.
+„So war es also von Anfang an geplant, was? Was für ein fieser Kerl du bist.“
+Die Frau dahinten meckern.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book292_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book292_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5077b4f36
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book292_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+„Nein“,
+sagte er urplötzlich.
+In einem unbekannten Bergtempel sitzt die lange schwarzhaarige Prinzessin mit leuchtendem Gesicht im Feuerschein.
+„Nein? Warum sagst du nein?“
+Die Antwort ist fast reflexartig seinem Mund entschlüpft.
+„Ich meine, du törichter Samurai, hast du keinen nichts über die Prinzessin zu äußern, die Zerstörung bringt?“
+„Wenn ich was dazu sagen muss, hast du wirklich etwas Besonderes an dir.“
+„Ich will so was nicht hören,“ Mina antwortete mit etwas enttäuschtem Tonfall: „Ich meine, du hast mich doch gerettet, oder ...“
+„Nein, genauer gesagt, das stimmt nicht. Ich habe dich überhaupt nicht gerettet“,
+berichtigte der Samurai.
+„Die Situation war so, dass du als Prinzessin mir befohlen hast, dich herauszuholen, also warst du das selbst, was dich gerettet hat.“
+„Das ist also das, was einem Samurai wichtig ist?“
+Ein treffender Einwand.
+Er will sich einfach vor der Verantwortung drücken, so dachte der Samurai.
+
+„Die Prinzessin, die angeblich die Zerstörung bringt, ist am Ende nicht mehr als ein Vorwand für den Krieg.“
+Die Prinzessin merkte eine leichte Änderung in dem ursprünglich schlaffen Tonfall des Samurais.
+„Außerdem ...“,
+der Samurai drehte sich um, während sich das Feuer in seinen leeren Augen spiegelte.
+„Der reine Gedanke, dass eine Prinzessin wie du Zerstörung bringen kannst, ist eigentlich dämlich. Du wirst es später begreifen.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book293_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book293_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f894fa35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book293_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Obwohl das Schlachtfeld oft als Hölle beschrieben wird, ist es nicht mehr als eine Metapher.
+Aber der Anblick, der sich nun vor ihren Augen bietet, ist buchstäblich unverkennbar die wahre Hölle.
+Verwüstete Landschaft, verdorrte Bäume und Leute, die wie wandelnde Leichen leben.
+Es scheint, als ob die Lebenskraft jedes Lebewesens ausgesaugt wurde.
+„In Wirklichkeit ...“,
+der Samurai hob ein totes Blatt auf und es verwandelte sich dann in fliegende Asche,
+„wurde die Lebenskraft von hier tatsächlich entzogen.“
+
+Der Krieg dauerte schon ein Jahrhundert lang an.
+Ab dem zehnten Kriegsjahr gingen die Vorräte und der Reichtum dem Volk bereit aus.
+Was den Krieg bis heute andauern ließ, ist die sogenannte Nakura-Kunst.
+Die Kunst des Nakura ist ein schrecklicher Zauber, der allen Lebewesen und der Erde die Lebenskraft entzieht, die dann zu den adligen Samurais fließt und den Krieg weiter vorantreibt.
+Diejenigen, die solche teuflischen Zaubertricks benutzen, um das Land zu beherrschen, sind die Diebe des Landes, bekannt als die Nakura.
+Sie griffen sich gegenseitig an. Und egal wie der Krieg ausläuft, wurde die Lebenskraft der Erde weiter ausgeplündert.
+Das ist die Realität der Kriegsführung in den Ländern in den letzten hundert Jahren.
+„Der Zauber wurde von den Onmyouji erschaffen, die im Himmelsturm im Zentrum der Welt leben.“
+
+Der Samurai ignorierte Mina, die bereits von dem Anblick vor ihr erschüttert war, und fuhr verschmitzt fort,
+„Meine Prinzessin, die die Zerstörung bringt ... Ist diese Welt nicht schon längst auf dem Weg zur Zerstörung?“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book294_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book294_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5afbe273f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book294_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Das Land der Kogami, ein Ödland, in dem es kaum ein Zeichen von Leben gibt.
+Umgeben von der grenzenlosen Wildnis liegt eine Sanddüne, auf der sich zwei Samurai gegenüberstehen.
+Einer von ihnen ist der Protagonist unserer Geschichte, hier der Unterscheidung halber vorläufig der türkise Samurai genannt.
+Der andere ist ein Typ, der in diesem Band sein Debüt gibt, also nennen wir ihn den blassen Samurai.
+Falls es sich um ein Samurai-Roman handelte, hätte die beiden hier eine ganz andere Kampfstellung genommen. Aber die beiden schienen sich in Wirklichkeit nicht an den Kragen gehen zu wollen, sondern standen sich einfach gegenüber.
+
+„Zurück von der Hölle?“
+Ich weiß nicht, wie viel Zeit vergangen war, als der blasse Samurai schließlich einlenkte und sagte.
+„Wie nostalgisch.“
+Der türkise Samurai scheint Spaß zu haben.
+„So etwas vermisse ich nicht.“
+Der blasse Samurai unterbrach sein Gegenüber jäh.
+Der türkise Samurai schloss seine Augen und schien in den Abgrund der Vergangenheit zu fallen.
+
+„Wir waren damals so naiv, dass wir dachten, dass wenn wir den Dämonenkönig besiegt haben, alles vorbei sein würde, aber es war nur der Anfang eines Albtraums.
+Dreizehn Samurai taten sich zusammen und besiegten den Nakura-Daimyou, der dieses Land verwüstete.
+Doch das Land der Kogami konnte auch ohne den Nakura immer noch keinen Hoffnungsschimmer sehen. Und die Lebenskraft im Land schwand weiter.
+Und nicht nur das: Ein Land, das seinen Tyrannen verloren hat, wurde wie auf dem Präsentierteller seinen Nachbarländern serviert. Sie plünderten alles aus, bis sie sich voll gemästet haben.
+Die Recken, die den Dämonenkönig besiegten, waren schließlich nicht mehr in der Lage, das Land zu bewachen.
+Nur zwei Deserteure überlebten schließlich.“
+„Hören wir mit der Nostalgie auf, wir haben noch etwas zu erledigen!“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book295_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book295_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce45155b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book295_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+„Ich habe beschlossen, die Welt zu retten!“,
+sagte Mina.
+„So etwas wie das Retten der Welt gibt es nicht, wie ich schon unzählige Male gesagt habe. Ich weiß nicht, wie oft Idioten wie ich es schon versucht haben, aber am Ende ist die Welt dem Untergang geweiht.“
+„Das ist mir egal, ich bin eine Prinzessin, und werden Prinzessinnen nicht geboren, um die Welt zu retten?“
+„Nein, von solcher Geschichte habe ich noch nie gehört, und soweit ich weiß, bist du die Prinzessin, die der Welt Zerstörung bringt.“
+„Hat doch jemand so etwas gesagt, dass die sogenannte Zerstörung der Beginn der Neugeburt sein soll?“
+„Ich weiß nicht, woher du das gehört hast, aber was du gesagt hast, ist einfach zu klischeehaft. Wenn jemand so eine Geschichte schreibt, sollte man den Autor sofort in das Land Tokoyo schmeißen.“
+(Die Prinzessin hielt sich mit beiden Händen die Ohren zu)
+
+Auf der Spitze des Himmelsturms setzten der Samurai und die Prinzessin ihr bedeutungsloses Gespräch fort, das viele Seiten einnahm.
+Aber tatsächlich waren noch mehrere andere Personen zugegen, die sich als Onmyoji verkleidet haben.
+„Wie ihr wisst, diente die Nakura-Kunst ursprünglich dazu, die Lebenskraft in einer langsam sterbenden Welt zu erhalten.“
+Scheinbar unfähig, dieses Gespräch länger zu ertragen, wie ein NPC, der die Handlung vorantreiben wollte, ergriff der älteste anwesende Onmyoji schließlich das Wort:
+„Und derjenige, der diese erhaltene Lebenskraft nutzen kann, ist ...“
+
+„Also kannst du diesen Gedanken loswerden?“
+Der Samurai schien die Worte des Ältesten völlig zu ignorieren, als ob er sie gar nicht gehört hätte.
+Wann wird diese Farce jemals enden?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book296_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book296_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ae224661
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book296_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+„Also, ist die Welt gerettet?“
+Die Geschichte endet damit, dass der Samurai allein inmitten einer grenzenlosen Wüste läuft.
+Der Plan für den Turm der Leere wurde wahrscheinlich tatsächlich vollendet, und was von der Lebenskraft der Welt übrig blieb, wurde gesammelt.
+Es ist nicht bekannt, ob eine neue Welt geschaffen wurde, aber diese wurde tatsächlich zerstört.
+Nicht schlecht für die Prinzessin, die die Welt zerstören will.
+„Zerstöre einfach auch die andere Welt, falls sie existiert.“
+Der Samurai begab sich auf eine neue Reise.
+
+...
+
+(In dem Rest des Buches geht es um die Figureninformationen der Dämonenfürsten und Bestien, die in den Romanen nicht vorkommen.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book297_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book297_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..816e89b77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book297_DE.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+„Phantasmagorie“
+
+„... der Traum ist noch lebendig.“
+
+Die obige Zeile erscheint in der Mitte jeder Geschichte und wird meist von der Kaiserin des Immernachtreichs gesprochen. Es ist nicht das Geheimnis, für das sich die große Mehrheit der Leser am meisten interessiert, aber wir müssen trotzdem dort anfangen.
+
+Ozvaldo von Hrafnavines
+Der mächtige König der Nachtkrähen. Wenn Fischl eine Kampfstärke von zehn hat und die durchschnittliche Stärke der Weltenmonster bei fünfzehn liegt, könnte Ozvaldo eine Kampfstärke von dreizehn haben. Seine Kraft zeigt sich darin, dass er im ersten Band die „Dämmerung“ im Alleingang besiegt hat.
+*Aber der „Vorhang der Nacht“ selbst ist der natürliche Feind der „Dämmerungsfarbe“.
+Und Ozvaldos Gefühle für Fischl hält Herr Chang selbst nicht für Liebe. Er interpretiert Ozvaldos Verhalten viel mehr als ein Resultat einer Nachfolgeprägung des Vogels.
+(Anmerkung des Chefredakteurs: Kümmert euch nicht um die Meinung des Autors. Es steht den Lesern frei, die Figurenbeziehungen des Immernachtreichs zu interpretieren).
+
+Außerdem ist der Nachtrabenprinz kein sehr edler Titel. Die Nachtkrähen selbst sind dafür bekannt, Verschwörer und Verflucher zu sein. Ich glaube, Oz hat auf diesem Titel bestanden, denn wie könnte ein bloßer „König der Nacht“ es wagen, sich in Gegenwart der Mitternacht so zu nennen?
+
+„Weltenmonster – Das größte Gesamtkunstwerk“
+Möglicherweise ist das Weltenmonster, das du in dieser Runde des Immernachtreichs bekämpfst, mit einer Kampfkraft von dreißig oder so.
+Inmitten des Karmas der langen Vergangenheit, wenn der „Philosoph Zarathustra“ nicht gewählt worden wäre, hätte der Autor der Oper den Sieg des Weltwillens errungen.
+Sobald die Aufführung vom größten Gesamtkunstwerk im apokalyptischen Opernhaus beginnt, wird unweigerlich das Weltenmonster vieler Universen beschworen.
+Im letzten Band ist das „Weltenmonster – Heilige der sieben Tränen“ so schwach (gleich so stark wie Fischl, die eine Kampfkraft von zehn hat), dass es schon außergewöhnlich ist. An der allerersten Wahl scheint es nichts zu beanstanden zu geben. Die Heiligen weinen gerade um Zarathustra.
+Sowohl Surugii als auch der Musiker leben im Lobpreis der Prinzessin der Verurteilung. Die eine verkündet das Leiden ihres Herzens, während die andere von der Erhabenheit ihrer Reise spricht. Letzteres hätte die Prinzessin nicht gewählt, denn es ist seltsam erniedrigend.
+
+„Sommernachtgarten“
+Die Legende besagt, dass die großen Mächte des magischen Weges einen separaten Bewusstseinsraum haben, in dem die Geister der Liebe, des Hasses, der Sehnsucht, der Eifersucht, der Anhängerschaft und des Fanatismus für diese Person gespeichert sind. In anderen Romanen und fiktiven Geschichten würde dieser Raum Sommerland genannt werden.
+Der Sommernachtgarten der Königstochter ist wahrscheinlich auch eine solche Symbolik. Es ist schade, dass dieses Symbolik am Ende nicht sehr gut erforscht wurde, um ehrlich zu sein.
+
+Die mutmaßliche ewige Rückkehr
+Viele Details in der Geschichte legen den Verdacht nahe, dass die Kaiserin des Immernachtreichs auch das durchgemacht hat, was Fischl durchgemacht hat.
+Fischls Vater ist zweifellos kein Trugbild. Er ist majestätisch und mächtig und wird die Verwirrung von Fischl aufklären. Fischls Mutter hat trotz ihrer Handlungen und ihres Verhaltens eine reiche Persönlichkeit. Aber sie spricht nur eine Zeile, die eingangs erwähnte: „Der Traum ist lebendig.“
+Im letzten Band ist die Kaiserin am Anfang schon verstorben, deswegen kommt die erste Hälfte der Zeile in diesem Band natürlich nicht vor.
+Aber im Moment des Endes des Universums, als das ganze Universum in das Immernachtreich floss, sagte sie auch den unverständlichen Satz ...
+„Wohin man auf der Suche nach dem Sinn geht? Es ist spät in der Nacht ... “
+
+„Wohin man auf der Suche nach dem Sinn geht? Es ist spät in der Nacht, der Traum ist lebendig ... “
+Ich hoffe, dass auch die Leser ihr Glück in einer Welt finden, in der die Sonne noch jeden Tag aufgeht.
+
+(Fragerunde)
+Q: Herr Chang, welche Beziehung besteht zwischen der „jüngsten Tochter des Kaisers“ und Fischl von Luftschloss Narfidort in „Legende der zerbrochenen Hellebarde“?
+A: Am Ende des fünften Bandes von „Legende der zerbrochenen Hellebarde“ hatte man das Gefühl, dass diese Tragödie hauptsächlich dadurch verursacht wurde, dass es eine männliche Hauptfigur in der Handlung gab und dass die „jüngste Tochter des Kaisers“ die männliche Hauptfigur mochte, also wollte ich eine Prinzessin der Verurteilung kreieren, die keine männliche Hauptfigur brauchte. Daraus entstand das Projekt „Die Nacht der Prinzessin Fischl“.
+Am Ende habe ich jedoch den sechsten Band von Shenxiao geschrieben und das Ende wurde er gerettet. Obwohl das gleichzeitige Schreiben von zwei Werken war für mich etwas schwierig, aber ich bin persönlich mit dem Ende beider Romane sehr zufrieden.
+
+F: Wer ist in Höchstform stärker, Mirs Vater (Khan der Asura und sein Schwert Laevatain) oder das „Weltenmonster – Das größte Gesamtkunstwerk“?
+A: Ich hatte mich ursprünglich geweigert, diese Frage zu beantworten. Aber der Chefredakteur sagte, er würde das nächste Projekt streichen, wenn ich keine zufriedenstellende Antwort lieferte. Ich habe eine Münze geworfen. Das Ergebnis: das größte Gesamtkunstwerk sei wohl stärker.
+
+F: Herr Chang, sind die Symptome des Haarausfalls, die du im Nachwort dieses Bandes von „Leb wohl, Frau Welt„ erwähnt hast, jetzt schon etwas gelindert?
+A: Kann das Verlaghaus Yae solche Fragen bitte nicht aufnehmen? Wird man die neue Version mit solchen Dingen noch lesen?
+(Anmerkung der Chefredaktion: Die Leser sorgen sich um dich, bzw. deinen Haarausfall. Auf so was sind sie alle scharf.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book298_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book298_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book298_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book299_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book299_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book299_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book29_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book29_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6140df5df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book29_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Vor langer, langer Zeit im fernen Reich der Nacht regierte die Mutter der Nacht über ihr Volk. Das Reich der Nacht ist ein toter Flecken Erde, ohne Licht und Leben. Außer den Kreaturen der Dunkelheit war hier kein Lebewesen zu finden.
+Die Mutter der Nacht ist die Quelle aller Sünden und das Reich der Nacht die Ausgeburt ihrer Bösartigkeit. Die grausame Mutter der Nacht hat weder Herz noch Mund, mit ihren Augen jedoch wacht sie unerbittlich über ihr Königreich und bestraft jeden mit unvorhergesehener, gnadenloser Härte.
+Der Mondlichtwald ist der einzige Ort, über den die Mutter der Nacht keine Kontrolle hat. Nur an diesem geheiligten Ort können die Leute im Lebensenergie spendenden Mondlicht baden. Jeder im Reich des Mondlichts hatte helle Haut, sehr helles Haar und hellblaue Augen. Der permanente Mangel an Sonnenlicht und die Energie des Mondlichts waren wahrscheinlich der Grund für ihre Schönheit, ganz anders als die Kreaturen, die in völliger Finsternis lebten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e48c09d6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book2_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+- Mein Garten ist ein wenig größer als der Rest des Universums -
+„Ich muss dich bitten mir zu helfen“, sagte der schwarzhaarige Junge namens Ike und gab Vera ein Messer.
+Nun ging er wieder zum Schrank zurück und fing an, wie verrückt auf die Fangarme einzuschlagen.
+„Komm und hilf mir, die Tür zu schließen. Wenn dich die Fangarme angreifen, dann schlag mit dem Messer zu!“ Ikes Brille war vollkommen beschmiert mit der blauen Flüssigkeit. „Schnell! Wir dürfen dieses Monster nicht in Delphi eindringen lassen.“
+Vera beschloss, Ike zu helfen, die Tür zu schließen. Unglücklicherweise stach sie Ike zweimal mit dem Messer in den Rücken, während sie die Fangarme zurückzwang. Ike machte das aber nichts aus, weil seine Heilkräfte stark genug waren.
+„Ah, ich werde dir alles erklären. Ich bin mehr als eintausend Jahre alt und diese Tür führt zu jedem beliebigen Ort im Universum. Das Wesen eben ist ein uralter Gott aus der Großen Magellanschen Wolke. Ich musste dorthin, um etwas zu besorgen.“ Ike war besudelt mit der blauen Flüssigkeit und nahm einen Zipfel von Veras Kleid, um seine Brille zu putzen. „Ähm, gibt es noch etwas, das du wissen willst?“
+„Wer ist Tal?“, fragte Vera erstaunlich gefasst.
+„Das ist ein eigentlich böser Geist aus dem Schloss der Menschenfresser, den ich zu meinem Diener gemacht habe, nachdem ich ihn besänftigt hatte. Keine Ahnung, warum er zu dir so nett war.“
+
+Veras Eltern haben ihr immer wieder gesagt, dass Menschen sich am Ende immer niederlassen, um eine Familie zu gründen. Die große weite Welt sei nichts anderes als etwas, nach dem man sich sehnt, was man aber nicht braucht. Ihr guter Freund Sachi meint, dass ihre Heimat ein einsamer Ort wäre, wenn sie, dieses aufgeweckte junge Mädchen einmal nicht mehr da wäre.
+Doch das sagte er wahrscheinlich nur, weil er im Vergleich zu den anderen Jungen eher schwach war und nicht mit ihnen spielen konnte, ohne geärgert zu werden.
+„Der Geist der Menschen ist noch nicht reif genug. Ich werde euch durch das Unfassbare und eure Jugend führen.“ Ike streckte einladend seine Hände aus. „Ihr werdet auf dieser Reise jubeln und am Ende eure Jugend erreichen.“
+Vom Orionarm bis zur ewigen Stadt der Dämonen, von den Strömen der Zeit bis zu den Tiefen des funkelnden Sternenmeers ...
+„Was ist denn für dich ‚weit‘? Jeder beliebige Ort im Universum ist ungefähr so langweilig wie mein Garten“, sagte er.
+„Der Maßstab aller Dinge folgt dem eigenen Herzen“, sagte Ike. „Deshalb ist mein Herz auch nur etwas größer als das gesamte Universum.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book300_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book300_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book300_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book301_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book301_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c997050d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book301_DE.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Yougou-Berg
+Der große Berg im Norden von Narukami ist mit prächtigen Kirschbäumen bewachsen, die ein gemeinsames Wurzelsystem mit der großen heiligen Sakura auf dem Gipfel des Berges haben.
+Neben der heiligen Sakura befindet sich der Große Narukami-Schrein, der größte Schrein in Inazuma.
+Die kleine Yae, die den Schrein in den letzten Jahren geleitet hat, ist inzwischen zu einer richtigen Frau herangewachsen. Ich bin immer noch etwas enttäuscht darüber, dass ich sie nicht mehr so leicht zum Weinen bringen kann wie früher.
+Ich hatte erwartet, dass sie betrunken wäre und plappern würde wie früher, aber ich war derjenige, der zuerst betrunken war ... Ich habe mich zum Narren gemacht und wurde von ihr verspottet. Sie ließ mich wie eine alte Frau aussehen, die sich selbst gedemütigt hat.
+... Schade, ich wollte die Kleine noch ein bisschen schikanieren.
+
+Inazuma
+Ich habe dem Kerl bei Naganoharas eine neue Formel für Feuerwerk mitgebracht. Aber nachdem ich ihn über die Wirkung der Medizin, die gegen Taubheit helfen sollte, aufgeklärt habe, sträubte er sich immer wieder und nahm sie schließlich nicht ein.
+Der Kerl von Naganoharas ist in seinen Kenntnissen über Sprengstoffformeln so konservativ, dass er immer alles so weit verdünnt, dass die Sprengkraft keine spürbaren physischen Veränderungen in der Umgebung hervorrufen kann, und sich nur auf die Verbrennung verschiedener Metalle verlässt, um einen eintönigen visuellen Effekt zu erzeugen.
+Und wie viel Spaß kann das machen, wenn er sich nur in seiner Werkstatt verkriechen und experimentieren will!
+Was für eine Verschwendung!
+
+Aber ja, seine Tochter Yoimiya ist eine interessante Person und wir hatten eine tolle Zeit beim Sammeln von Süßigkeiten und beim Experimentieren mit neuen Formeln auf dem Fest!
+Dennoch wurden wir bald von der Feuerwehr an die kühlere Küste eskortiert. Ich habe gehört, dass es an den neuen Vorschriften für Recht und Ordnung in Inazuma lag oder so. Was für ein Pech.
+
+Es wurden viele brandneue Möglichkeiten gemeinsam diskutiert. Yoimiya hatte ein paar konstruktive Ideen für mich. Dieses Mädchen ist sehr begabt. Es wäre toll, wenn ihr Feuerwerk in dem Park, den ich für Klee baue, zu sehen wäre!
+Schade nur, dass der mürrische Shougun zu scharf beobachtete und ich keine Zeit hatte, das Spielzeug für sie zu verbessern oder sie mitzunehmen.
+Vor nicht allzu langer Zeit habe ich in der Küche des Bakufu einen Flugtrank gemischt, aber ich habe versehentlich die jungen Tengu-Generalin verletzt, und ich fürchte, es wird einen halben Monat dauern, bis die Federn an ihrem linken Flügel nachgewachsen sind. Ich wollte sie zusammenflicken, aber seither meidet mich das Kind ...
+Ich habe ein paar Medikamente für sie zurückgelassen, damit ich die Wirkung austesten kann.
+Nach diesem Unfall hat die Frau, die ihre ganze Zeit im Tenshukaku verbringt, offenbar zusätzliche Soldaten geschickt, um mir zu folgen, was unerhört ist.
+Ich habe mich bei ihr schon entschuldigt, aber sie hat mich weiter bedrängt.
+Und sie war es auch, die mir die Küche des Bakufu für meine Experimente zur Verfügung stellte!
+
+Übrigens lehnte Fräulein Kamisato das Angebot, der Gesangstruppe „Teyvats Stars“ beizutreten, zum sechsten Mal ab. Ich bin enttäuscht.
+
+Tatarasuna
+Tatarasuna ist eine natürliche Insel in Form eines Rings mit hoch aufragenden Bergen, die das Meer von oben überblicken und einen herrlichen zentralen Brennofen umschließen. Hier wird der „Jadestahl“ von Inazuma hergestellt, der von den arroganten großen Namen von Inazuma als feinstes Waffenmaterial benutzt wird: gehärteter Stahl aus dem kristallisierten Blut und den Knochen besiegter Götter und hochwertigem Eisenerz.
+Dies ist das wertvollste Eigentum des Leiters der Tenryou-Verwaltung und deshalb kümmert er sich gut um seine Arbeiter und Techniker.
+Bei meiner Reise in Tatarasuna wurde ich von einer Dame namens Kagami Gozen begleitet. Sie schien die Leiterin der örtlichen Arbeiter zu sein und arbeitete gleichzeitig für das Bakufu. Obwohl sie als Untergebene vom Leiter der Tenryou-Verwaltung bezeichnet wurde, schien sie in Anwesenheit der Arbeiter dem alten Mann gleichgestellt zu sein.
+Die Arbeiter schienen ihr zu vertrauen und sie zu lieben, befolgten ihre Befehle sogar noch treuer, als sie den Shougun respektierten ... aber Kagami Gozen schien immer die Stirn zu runzeln und einen gefühllosen Gesichtsausdruck zu haben.
+
+Die Arbeiter in Tatarasuna sind wurzellose Bewohner, die von den Strömen der Geschichte hierher gespült wurden. Sie unterscheiden sich durch die Tätowierungen auf ihren Körpern und die Lieder, die sie bei der Arbeit singen, doch sie sind auch miteinander verbunden.
+
+Wie die anderen Arbeiter in Tatarasuna trägt auch der Körper von Kagami Gozen die Narbe der Hitze und der Tatarigami. Was für Außenstehende ein Zeichen für ein kurzes Leben und Krankheit zu sein scheint, ist hier ein Symbol für ein Familienmitglied.
+
+Ich habe mir die Freiheit genommen, die Parameter des „Mikage-Hochofens“ zu ändern, einige Ventile und Paneele zu entfernen und sie ins Meer zu werfen. Ich habe übrigens auch den Schutzschild verbessert, der fast wirkungslos war. Vielleicht würde es die Fontaine-Ingenieure überraschen?
+Vielleicht wird das Oberhaupt der Kujou-Familie wegen des plötzlichen Kapazitätsabfalls einen Wutanfall bekommen ... aber zumindest wird der Betrieb wegen der „Tatarigami“ nicht durch Überhitzung aus dem Ruder laufen und auch angesichts der Kriegsschäden, die bald geschehen könnten, nicht allzu sehr explodieren.
+Zumindest nach meinen persönlichen Maßstäben ist das so.
+
+Aber vielleicht wird es nach meiner brillanten Intervention gar keinen Krieg mehr geben?
+Ich liebe es immer noch, den Gesichtsausdruck der Astrologen zu sehen, wenn ihre Vorhersagen nicht eintreffen!
+
+Yashiori
+Auf Yashiori gibt es heute einen Klaren Himmel. Ein angenehmes Wetter.
+Ich habe von diesen langweiligen Onmyouji gehört, dass Shougun Raiden eine Reihe von „Omamori“ auf dieser Insel platziert hat, um zu verhindern, dass die Überreste des Schlangengottes austreten und die Insel verseuchen ... Nun, das ist die allgemeine Idee. Ich weiß immer noch nicht, wie ich diese religiösen Terminologien verwenden soll.
+Wie ich feststellte, waren die Lampensäulen insofern interessant, als sie zwar das Aussehen vom Narukami-Glauben übernommen hatten, die in ihnen verwendete Technik jedoch vertraut war.
+Hach, ich habe ganz vergessen, dass ich einen Reisebericht schreibe, also lassen wir den langweiligen akademischen Kram beiseite!
+
+Im Dorf Higi wurde ich vom Dorfvorsteher Washizu herzlich empfangen, und der gegrillte Fisch und die Onigiri waren köstlich.
+Außerdem gibt es viele freundliche Piraten, die am Nazuchi-Strand leben ... Schade, dass ich nicht länger auf der Insel geblieben bin.
+In den Bergwerken der Insel herrschte reger Betrieb, aber die Werkzeuge der Bergleute waren sehr einfach und veraltet. Obwohl der Shougun Omamori auf der ganzen Insel errichtet hatte, um die meisten der sich ausbreitenden Tatarigami fernzuhalten, litten die meisten Bergleute an chronischen Krankheiten, nachdem sie lange den Auswirkungen der Schlangenknochenkristalle ausgesetzt waren.
+
+Die Sakuramochi, die die Onmyouji aus dem Großen Narukami-Schrein mitgebracht haben, sind köstlich, aber nicht annähernd so gut wie die, die die kleine Yae selbst macht.
+
+Vielleicht besuche ich als Nächstes den Asase-Schrein. Ich frage mich, wie es der großen dicken Katze dort geht ... Das letzte Mal wollte ich sie in einem speziellen Katzenkäfig einfangen, aber die Schreinjungfer hat mich daran gehindert ... So ein Mist.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book302_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book302_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa28fb162
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book302_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Vater! Mutter! Was für ein Dickschädel ich bin! Ich habe euch tiefst enttäuscht!
+Ich war so dämlich, dass ich die Gerüchte vom „Mond-Leviathan“ glaubte und dachte, dass ein Fisch mir helfen würde, eine Schönheit unter die Haube zu bringen! Jetzt sitze ich buchstäblich in einem Boot von Dieben und Räubern und es ist schwer, wieder herauszukommen!
+Ich weiß nicht, wie viele Tage ich auf dem Meer war, ohne Wasser zu trinken und ohne Kraft, um Fische zu fangen.
+Das Ende dieses Scheißmeers ist noch nicht in Sicht, aber für mich geht mein Leben zu Ende!
+Das ist aber auch schon aus und vorbei, oder? Leider ..
+Wenn dieser „Mond-Leviathan“ ein Gewissen hat, dann soll er meinen Brief zurück ans Ufer bringen, damit mein Vater und meine Mutter nicht ständig auf die Heimkehr meines Sohnes vergebens warten müssen.
+Wenn es ein nächstes Leben gäbe, würde ich, Jiawei, eine reiche Frau heiraten und euch beide, meine armen Eltern, in Geld baden lassen!
+Wenn ich einen Adler heirate, dann kann ich täglich Fleisch vom Himmel essen. Fall ich einen Hund heirate, dann kann ich täglich Ko...
+(Gefolgt von einer Reihe von bedeutungslosen Spuren der Kratzer).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book303_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book303_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a48c95c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book303_DE.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+„Die Stadt Arayama – Kapitel 1“
+Es war wieder derselbe Albtraum, der Yutaka Riko in die Nacht zurückbrachte, in der der Geisterklan gestürzt wurde.
+Dunkle, schwebende Wolken näherten sich und überfluteten das gesamte Dorf. Die Flammen breiteten sich wild aus wie Tusche und versengten Hunderte Häuser. Die Flammen breiteten sich die Oberfläche entlang bis zum Meer aus, wo das Meerwasser kochte und verdampfte und den Sand und die Kiese der Untiefen zu einer zähflüssigen Flüssigkeit schmolz.
+Die donnernden Worte des Patriarchen, als er Riko in den Keller schob, übertönten die Schreie in der Nähe.
+„Kataba Shintetsu hat den Geisterklan verraten und diese Katastrophe herbeigeführt!“
+Shintetsu lehrte Riko den Schwertkampf allein. In Rikos Erinnerung war sie eine ruhige Frau. Wenn sie mit anderen sprach, lächelte sie immer sanft.
+Bis heute will Riko es nicht glauben, dass ihre eigene Lehrerin, eine hoch angesehene Meisterin des Schwertkampfs, so etwas Grausames tun würde.
+Aber die Zaubersprüche und Siegel, die im Dorf verstreut sind, sind ein starker Beweis dafür, dass das Urteil des Patriarchen nicht falsch ist ...
+Welche Einstellung soll sie haben, wenn sie Kataba Shintetsu gegenübersteht?
+Riko entschließt sich noch nicht und kann nur langsam seufzen.
+Der Seufzer schreckt die weiße Katze neben ihr aus dem Schlaf. Die weiße Katze verengt die trüben Augen und reibt den Handrücken von Riko.
+„Entschuldigung, Onigiri. Ich habe dich geweckt.“
+Riko holt eine Holzschüssel und stellt sie vor die weiße Katze. Sie lauscht dem leisen Geräusch der Zunge von Katze, die über das Wasser leckte, und schaut in den Nachthimmel außerhalb des Zeltes.
+Durch die Lücken im Laub offenbart das Mondlicht die zerklüfteten Schatten des Berges. Die verschlungenen Konturen der Gebäude auf dem Bergrücken sind ein einzigartiger Anblick.
+„Die Stadt Arayama“ ist nun zum Greifen nah. Der hoch aufragende Berg wurde ausgehöhlt und von innen nach außen zu einer majestätischen Stadt ausgebaut. Nach der Legende sind die „Kinder des Berges“, die hier leben, Nachkommen von Riesen. Sie sind doppelt so groß wie die Sterblichen. Und sogar die Ernten, die sie anbauen, sind riesig. „Die Arahara-Armee“ von „der Stadt Arayama“ ist besonders stark und wird in den vielen Kämpfen mit den Nachbarländern selten besiegt.
+Der brutale Herrscher „der Stadt Arayama“ ist nicht zufrieden. Er giert nach absoluter Vorherrschaft.
+Vor drei Tagen hat der Herrscher Kataba Shintetsu eingeladen, sich „der Arahara-Armee“ anzuschließen, damit sie seine Soldaten trainieren und ihnen den Schwertkampf beizubringen konnte, auf den der Geisterklan so stolz waren. Sie nahm die Einladung gerne an ...
+Riko ist es egal, welche Absichten Kataba Shintetsu hatte. Die Priorität ist, sie zu finden, sie niederzuschlagen und ihr die Strafe zu geben, die sie verdient.
+Dann will Riko der Führung des Patriarchen folgen und die wahre Bedeutung von „Shiseidou“ suchen, indem sie die Magatama im Inneren von Onigiri benutzt, um die toten Klanmitglieder wiederzubeleben.
+Mit diesem Gedanken fügt Riko mehr Holz zum Lagerfeuer hinzu und legt sich auf eine Seite, um in einen leichten Schlaf zu fallen und sich für den morgigen Kampf zu stärken
+...
+„Die Stadt Arayama – Kapitel 15“
+Das Patt war gebrochen.
+Der starke Hauptgeneral erschien hundert Schritte Entfernung. Er überwachte persönlich die Schlacht und enthauptete einige Deserteure. Die Wirkung dieser Handlung war bemerkenswert und die Formation der Arahara-Armee stabilisierte sich. Niemand wagte es, über die Ermordung des Herrschers zu sprechen.
+„Keine Panik! Das Mädchen ist nicht größer als eine Lavendelmelone auf einem Feld! Los geht’s!“
+Die Soldaten sahen sich gegenseitig ängstlich an. Erst als der General laut brüllte, zügelten sie ihre innere Angst und griffen Riko erneut an.
+Riko hatte ihn gehört. Ihre Hand zitterte, als sie das Schwert ergriff, und Onigiri wimmerte in leise ihrer Kapuze.
+Es tut mir so leid. Die Geister leben auf einer abgelegenen Insel und sind unterernährt und nicht sehr groß. Als euer Feind ist Elan völlig unzureichend ...
+Nur mit Elan wird man niemanden besiegt.
+Riko stand auf Zehenspitzen, drehte sich und schwang ihr Langschwert. Das rote Licht an der Klinge leuchtete hell. Der Lichtpunkt dehnte sich aus, fegte über das Schlachtfeld und stach direkt in den Körper des Hauptgenerals.
+„Kissaki Yousen“.
+Es war die mächtige Schwertkunst, die Riko vom wandernden Geist des früheren Herrschers der Stadt anvertraut wurde. Man konnte die Abstände auf dem Schlachtfeld ignorieren und einen tödlichen Hieb schwingen.
+Das Klirren der eisernen Waffen machte ein knackiges Geräusch. Das Schwert des Hauptgenerals brach in zwei Teile. Er gab einen undeutlichen Laut von sich und fiel nach vorne auf den Boden.
+Mit dem Tod des Hauptgenerals kam der Angriff der Wastelanders abrupt zum Stillstand. Die Soldaten der Arahara-Armee wagten keinen weiteren Schritt nach vorne und fielen bald ins Chaos und zerstreuten sich völlig.
+„Die Stadt Arayama“ wurde ins Chaos gestürzt. Das unterdrückte Volk übernahm bald das Haus des Herrschers und holte das zurück, was rechtmäßig ihnen gehörte.
+Aber bis zu diesem Zeitpunkt war Kataba Shintetsu noch nicht erschienen ...
+Riko zog ihr Schwert zurück und hielt den Atem an, als ob sie einen Unterschied spürte, und blickte hinauf zur Bergspitze.
+Sicherlich stand Shintetsu auf dem höchsten Punkt der Stadt Arayama, der Spitze des brennenden Turms, und beobachtete die Schlacht in aller Stille. Ihr Gesicht war im Schatten verborgen. Und es war unmöglich zu erkennen, welchen Ausdruck sie hatte.
+Sie und Riko sahen sich einen Moment lang an, dann sprang Shintetsu weg.
+Kataba Shintetsu, warum hat sie hier angehalten? Nachdem sie die Einladung des Herrn angenommen hatte, nahm sie ihr Wort zurück und ermordete den Herrscher ...
+Hatte sie noch ein Gewissen?
+Riko schüttelte den Kopf und dachte nicht weiter darüber nach. Nachdem sie den Onigiri in ihrer Kapuze besänftigt hatte, rannte sie schnell in Richtung der Stadt Arayama.
+Wenn Riko nicht schnell sie verfolgte, wurde sie weit hinter Shintetsu zurückbleiben.
+...
+„Der Ryuutetsu-Käfig – Kapitel 1“
+Riko war unvorsichtig. Dieses Lager war eine sorgfältig getarnte Falle.
+Kataba Shintetsu verriet ihre Spur und platzierte eine große Anzahl von Zaubersprüchen im Lager. Der Zweck war, Riko anzulocken, die hinter ihr herlief. In dem Moment, in dem Riko das Lager betraf, sprengten die Zaubersprüche den Berg. Riko stürzte deshalb in das Tal ...
+Die Auswirkungen des Sturzes waren nicht so schlimm. Die größte Gefahr stellte „der Ryuutetsu-Käfig“ am Boden des Tals dar.
+Das Tal war einst ein Grenzübergang zwischen den beiden Ländern und war ein tragisches Schlachtfeld, in dem fast eine Million Männer starben. Am Ende des Krieges arbeiteten die beiden Länder zusammen, um die Hauptstraße zu blockieren und die zerstörten Waffen in dieses Tal zu kippen. Die Seelen der toten Soldaten steckten in dem blutbefleckten Eisen, das sich hin und her bewegte und sich allmählich in einen Strom aus Eisensand verwandelte.
+Es gab keine klare Linie zwischen dem festen Boden und dem Eisensand. Wenn ein Lebewesen auf den Eisensand trat, war es, als würde es in einen Sumpf fallen, aus dem es nicht mehr herauskam, bis er von unten nach oben durch den herabrieselnden Eisensand zermahlen wurde. Wenn man einen falschen Schritt machte, wurde man sterben. Die seltsamen Eisensande waren sogar wie Ranken überall in der Felswand. Außerdem war es unmöglich, die Klippen auf beiden Seiten des Abgrunds zu erklimmen.
+Die einzige Möglichkeit zu entkommen, bestand darin, langsam die Straße am Boden des Tals entlang zu gehen. Anscheinend hat es noch niemand fertiggestellt. Wer sich in den Ryuutetsu-Käfig, den Käfig aus fließendem Eisen verirrte, war zum Tode verurteilt.
+Stattdessen fühlte sich Riko erleichtert. Sie konnte sich nun sicher sein, dass Kataba Shintetsu Mitleid und Gewissen schon lange aufgegeben hatte. In Zukunft würde sich Riko nicht mehr belastet fühlen, wenn sie ihr Schwert gegen Shintetsu schwang.
+Und nicht nur das. Shintetsu hat die Geschwindigkeit von Rikos Fortschritt unterschätzt. Der Ryuutetsu-Käfig konnte sie noch nicht fangen. Die mächtige Fähigkeit „Reppuu-Tenshoku“, die sie vor nicht allzu langer Zeit erweckt hatte, war nun nützlich.
+Doch als Riko gerade mit ihrer Schwertkunst anfangen wollte, ragten plötzlich zwei kleine Köpfe hinter einer nicht weit entfernten Felswand hervor.
+In den Augen der beiden zerlumpten Mädchen leuchteten Flecken der Hoffnung.
+„Kommst du aus der Außenwelt?“
+Riko nickte, nahm Onigiri aus ihrer Kapuze und begrüßte die beiden Mädchen. Die Mädchen führten Riko dann zu einer Höhle. Hier traf Riko ihre Ältesten, eine Gruppe armer Leute, die sich in den Ryuutetsu-Käfig verirrt hatten.
+„Wir saßen hier schon seit Monaten fest. Wir haben gerade mit Trockenfutter, Quellwasser, Moos und Wildgemüse im Wagen überlebt ...“
+Es waren neun Personen und eine Katze anwesend. Riko dachte, dass sie all ihre Kraft aufgebraucht hatte, um Schritte des starken Winds gerade so weit zu weben, dass sie alle rausschicken konnten.
+Also lud sie ein:
+„Wollt ihr mit mir aus dem Käfig entkommen?“
+Der Anführer, nämlich ein alter Onkel, starrte auf Rikos blassrote Geisterhörner. Seine Augen blickten zögernd.
+„Kampfkünstler ... Wenn ich mich nicht irre, stammst du von den Oni, richtig?“
+Riko fühlte sich ein wenig unwohl.
+„Genau. Ich gehöre zu den Oni. Was ist das Problem?“
+...
+„Der Ryuutetsu-Käfig – Kapitel 14“
+Der Schwanz von Onigiri ist wie die Nadel eines Kompasses. Nach einem Wackler wurde er vor der rechten Seite befestigt. Riko machte einen zaghaften Schritt und trat noch einmal auf den festen Felsen.
+Gut!
+Der Ausgang heraus aus dem Tal war am Ende der Sichtweite. Bei der derzeitigen Geschwindigkeit würden sie und Onigiri bis zum Sonnenaufgang morgen aus dem fließenden Eisenkäfig entkommen können.
+„Gut gemacht, Onigiri.“
+Bis heute entdeckte Riko, dass Onigiris Fähigkeit des spirituellen Sehens nicht nur wandernde Geister finden und Riko helfen konnte, verschiedene Fähigkeiten zu erwecken, sondern auch Gefahren zu vermeiden. Die im Ryuutetsu-Käfig abgelagerten Geister war in den Augen von Onigiri deutlich sichtbar, so dass sie den sicheren Boden finden konnte.
+Vielleicht war es die Magatama im Inneren von Onigiri ... Waren die Geister des Klans segensreich für sie?
+Riko war nicht froh, dass sie gleich aus der Gefahr entkommen war.
+Die Worte der Gruppe hallten immer noch in Rikos Ohren wider und lenkten sie ab.
+„Auch wenn wir hier verhungern, trauen wir den Oni nicht!“
+Das ist ungeheuerlich. Was ist falsch daran, von den Oni zu stammen?
+Alle sind freundlich und leben ein friedliches Leben auf einer abgelegenen Insel, warum also gibt es Hass von anderen ethnischen Gruppen?
+Aber die Augen der beiden Kinder waren so unschuldig, dass Riko es nicht ertragen konnte, sie auf den Tod warten zu sehen. Sie ließ alle ihre eigenen Lebensmittel zurück und nutzte ihre Fertigkeit „Kagamichuu Shubutsu“, um Lebensmittel vielmals zu kopieren. Sie wollte sicherstellen, dass diese armen Leute noch einen halben Monat überleben würden.
+Auch Riko hatte sich den Weg gemerkt, den sie gerade genommen hatte. Sobald sie das Gebiet verlassen hatte, würde sie nach der nahegelegenen Garnison suchen und einen sicheren Weg auf deren Karte markieren. Auf diese Weise würde die Garnison die eingeschlossenen Personen herausholen können.
+So müde, müder als jeder der vergangenen Kämpfe.
+Rikos Augen waren trübe. Geistesabwesend knetete sie den Onigiri in ihren Armen.
+Manchmal kann die Suche nach einem Schuldigen für eine negative Emotion einen schnell aufmuntern ...
+Eine verschwommene Gestalt tauchte vor Rikos Augen auf. Ihre Stimme war leise, mit einem unbeherrschbaren Groll.
+„Kataba Shintetsu, das ist alles deine Schuld ... “
+„Das nächste Mal lasse ich dich nicht mehr entkommen.“
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book304_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book304_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..469ad7ab8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book304_DE.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Huhu, Jungs!
+Ihr habe euren alten Kapitän seit Jahren nicht mehr gesehen, habt ihr mich vergessen?
+Ihr gewissenloser Haufen!
+Es tut mir leid, Leute, aber ich habe beschlossen, in den Ruhestand zu gehen!
+Jungs, ob ihr nun euren eigenen Weg gehen oder eure eigenen Sekten gründen wollt, vergesst nicht die Worte, die ich euch hinterlassen habe!
+Ich habe vielleicht ein bisschen zu viel geschwafelt, ich habe vielleicht ein bisschen zu viel getrunken, aber wagt es nicht zu denken, dass ich zu langatmig und unklar bin!
+
+Wo soll ich anfangen ... ja, fangen wir mit einem Kind an.
+Haha, der Körper des Knaben war damals noch nicht von Narben durchgezogen und sein Bauch war noch nicht mit den Schnäpsen aus allen Ländern gefüllt ...
+Zu jener Zeit waren ihm alle Versuchungen und Kalamitäten des Meeres, alle Vergänglichkeit und festen Regeln piepegal.
+Alles, was er hatte, war makellose Unschuld, und Unschuld ist die wahrste Form des Glücks ... und vielleicht auch die falscheste.
+
+Später wurde ein alter Mann von den Wellen hergeschwemmt und lag regungslos in der Untiefe.
+Der bleiche Körper des alten Mannes ist in Seetang eingewickelt und sein Kopf von unbekanntem Seegras verbunden. Der Mann sah wie eine uralte Mumie aus, oder ein König mit einer komischen Krone ...
+
+„Die Tiefen des Meeres ... jenseits des Meeres ...“ So murmelte er vor sich hin.
+Und dann ... hatte er nie wieder gesprochen.
+Als ich das Licht des Sonnenuntergangs auf seinem nassen Gesicht betrachtete, war ich mir sicher, dass er ein König eines fremden Landes sein sollte.
+
+Was befindet sich in den Tiefen des Meeres? Was verspricht die andere Seite des Meeres? Wer weiß, vielleicht war das alles nur Quatsch.
+Damals sagten die Erwachsenen immer, man solle im Hochsommer nicht zu lange auf das Meer starren, sonst würde einem schwindlig und man würde vorübergehend in der Benommenheit „sterben“.
+Aber dieses Gerede wird ein einfältiges Kind nicht davon abhalten ...
+
+Also baute sich der Junge ein Floß und fuhr auf das Meer hinaus.
+Die Tiefen und Weiten des Meeres übertraf die Vorstellung des keken Jungen. Das Meer war nicht so ruhig und ewig, wie man es am Strand betrachtete...
+Das winzige Floß wird vom wütenden Wind und den Wellen zertrümmert, und während der kleine Junge von den Wellen herumgeworfen wird, vernarrte er sich in das Meer, die einzige Liebe seines Lebens ...
+
+Er wurde ein Pirat.
+Und was danach passierte, habt ihr schon oft genug von mir gehört ... ich werde es hier nicht wiederholen.
+Jedenfalls ... ach, bis heute, vielleicht morgen ... die Sache, die mich am meisten quält, wird ...
+Der Traum, Ako Domeki zu übertreffen und ein Reich freier Piraten zu gründen, ist noch weit entfernt und wird von mir gleich über den Haufen geworfen!
+Schade, schade ... aber he, es gibt eigentlich auch keinen Grund zu seufzen!
+Wie auch immer ... durch zu viele Stürme und Herausforderungen mit zu vielen Gegnern oder Meerestieren. Nachdem der junge Mann immer wieder mit den Jungs vor der Regierung oder anderen Piraten geflohen sind ...
+Er hat alles gewonnen, was er vorher gesucht hat, und viel, viel mehr verloren.
+Als er schließlich zum Rand des Meeres segelte, dem Ende aller Reisen, wurde ihm bewusst, dass er nicht mehr jung war.
+Also beschloss er, dorthin zurückzukehren, wo alles begann, zu jener Höhle auf der Insel Watatsumi.
+Die Schätze vieler Jahre, die von Hand geschliffenen Edelsteine, die Mora aus dem Körper des Gottes ... Jungs, euer Kapitän hat sie für euch in der Höhle vergraben.
+
+Das Einzige, was ihm gehörte, der eigentliche Schatz, wurde auch dorthin gelegt.
+Jungs, wenn ihr glaubt, dass ihr das Zeug dazu habt, dann geht und findet es!
+Vielleicht ist mein wertvollster Schatz ganz anders als das, was euer Herz begehrt, und vielleicht werdet ihr sehr enttäuscht sein ...
+Aber mir ist das egal.
+Absolut egal!
+
+Denn das ist mein Schatz, hahahahahaha!
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book305_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book305_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..21b216ded
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book305_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Gepriesen sei die große und ausgezeichnete Ogosho, der allmächtige Shougun, deren glorreiche Blitze den Himmel erfüllen. Möge sich Dein ewiger Weg bis zu den entferntesten Meeren ausbreiten, und möge Dein mächtiger Name wie Donner in jedem Winkel des Reiches erklingen.
+Bericht eingereicht von Takayuki der Tenryou-Verwaltung vom Kujou-Klan:
+Das „Augenhatz-Dekret“ schreitet mit großem Tempo und ohne Hindernisse voran. Durch die Gnade und Macht Ihrer Exzellenz sind die Abtrünnigen niedergeschlagen worden und die Deserteure sind zurückgekehrt. Alle im Lande beugen sich Deinem Willen mit Ehrfurcht und Dankbarkeit in ihren Herzen.
+Dank der göttlichen Macht Ihrer Exzellenz herrscht nun im ganzen Land Inazuma Frieden.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book307_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book307_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1eb47dedf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book307_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Wir werden die Anekdoten des Schwarzen Fuchses Itaru vorerst zu Ende bringen. Bitte verzeih mir die Nörgelei, aber ich möchte noch meine Kommentare zu einigen alten Angelegenheiten hinzufügen.
+Nun, es ist nicht mehr bekannt, wie genau Urakusai Saiguu damals verärgert hat. Yae bot mir jedoch an, die Geschichte damals zu erzählen, die sie selbst miterlebt hat, nachdem sie ein paar Becher Wein ausgetrunken hat.
+Vorab noch ein wichtiger Hinweis: Was du jetzt liest, ist natürlich nur ein Roman. Was in dem Roman steht, stimmt nicht unbedingt mit der Wahrheit überein.
+Als die Kitsune Saiguu Hakushin verließ, um ihren Posten am Großen Narukami-Schrein anzutreten, war Yae noch nicht geboren. In ihrer Kindheit hat Yae aber schon viele Geschichten und Legenden über Saiguu gehört. Sie liebte und respektierte Saiguu sehr.
+Das ist auch der Grund, warum Yae nach ihrer langen Reise schließlich selbst zum Großen Narukami-Schrein kam und denselben Posten einnahm.
+
+Wegen ihrer Blutsverwandtschaft kümmerte sich Saiguu sehr um Yae, obwohl Yae jetzt so wenig wie möglich über diese Zeit spricht ...
+... Obwohl ich bereits schon am Anfang erwähnt habe, dass der überwiegende Teil des Romans rein fiktiv ist, muss ich es aber vermeiden, zu viel über Yaes Leben zu schreiben, sonst würde die Redakteurin alles streichen ...
+
+Aber zurück zu Urakusai. Es ist nicht mehr klar, wie Urakusai damals Saiguu verärgert hat, aber es ist bekannt, dass seine Taten in irgendeiner Weise mit dem späteren Einfall des Abgrunds zu tun haben könnten.
+Nachdem Urakusai jedoch vertrieben worden war, wohnte die Kitsune Saiguu nicht mehr im Großen Narukami-Schrein, sondern ließ sich dauerhaft im Tenshukaku nieder.
+
+„Eine Katastrophe, die Himmel und Erde verschlingen wird, steht bevor. Meine Pflicht ist es, das Volk zu verteidigen und unseren Herrn zu schützen, und deshalb muss ich dem Shougun zur Seite gehen.“
+
+Als Saiguu zum zweiten Mal abreiste, war Yae noch ein junges Mädchen. Die Person, die sie die ganze Zeit über verfolgt hatte, verließ sie nun wieder. Erst als die Katastrophe über die Inseln hinwegfegte, verstanden wir die Bedeutung von Saiguus Worten ...
+Aber es war zu spät. Und alles hatte sich nicht so entwickelt, wie wir es uns gewünscht hatten.
+Und es war das dritte Mal, dass Saiguu gehen musste. Nur, diesmal ist sie für immer gegangen.
+
+Fünf Jahrhunderte mögen den Sterblichen zu lang erscheinen, aber die Freuden und Sorgen, die die Ereignisse in dieser Zeit hinterlassen haben, sind sowohl für Sterbliche als auch Unsterbliche nicht so leicht auszulöschen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book308_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book308_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ff368189
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book308_DE.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+Die von den Bewohnern der Inseln Narukami und Watatsumi am meisten akzeptierte Version dieser Geschichte lautet wie folgt:
+Vor etwa zweitausend Jahren neigte sich der Archontenkrieg in Inazuma dem Ende zu.
+Es wird erzählt, dass die Große Schlange Orobashi in dieser Zeit die Korallenzweige von ihrem Körper abbrach und die Menschen der Tiefsee zurück ans Tageslicht führte, und durch ihre Gnade und ihr Mitleid versammelte sie sie, um auf der kargen Koralleninsel ein Zuhause zu schaffen.
+Aber in dieser Welt des unbeständigen Schicksals litten die Menschen, mickrig wie sie waren, oft unter ihrem bitteren Leben und waren trübsinnig wegen ihres Schmerzes und Unglücks. Die helle Sonne, der klare Himmel und das Meer, der Muschelpalast, der im Regenbogenlicht glitzerte, die Lehren der Gottesdiener ... Nichts von alledem konnte die Schmerzen des Hungers und der Krankheit lindern.
+Die Große Schlange Orobashi vergaß nie ihre Vergangenheit als eine der Besiegten oder ihren Schwur, nie wieder zuzulassen, dass ihr Volk im Stich gelassen würde. Also fragte sie die Schreinjungfer:
+„Von mir gesegnete Tochter, warum weinen die Menschen der Meerestiefe? Habe ich nicht den Drachengeist der Tiefe besiegt und euch das Licht des Tages geschenkt?“
+Die weise Schreinjungfer antwortete:
+„Wegen des Hungers.“
+Die Große Schlange fragte erneut:
+„In der Tat ist es mein Versagen, das euch hungern lässt. Was also, mein Volk, ist eure Bitte?“
+Die ehrlichen Ältesten antworteten:
+„Ihr habt uns einen Weg gebahnt, der uns zu einem Volk inmitten der blauen Meere führt, dass keiner Angst vor Raub, Unterdrückung und Tyrannei zu haben braucht. Dafür sind wir Euch schon jetzt mehr als dankbar ... Doch östlich unserer Koralleninsel gibt es noch Länder, die wesentlich weitläufiger und fruchtbarer sind.
+Erlaubt uns, großer Herr, einen Fuß auf diese Inseln zu setzen und dort eine Herrschaft für uns zu errichten, damit unsere Kinder nach uns eine glorreiche Vergangenheit, eine Zukunft in Fülle und eine Gegenwart ohne Dunkelheit haben können.“
+
+Die Große Schlange schwieg und gab keine Antwort.
+Die Narukami war es, die die östlichen Inseln beherrschte und große Kriegsstärke besaß. Aber die besiegten Gottheiten wurden gemäß dem Gesetz des göttlichen Reichs alle bis auf den Letzten getötet.
+Doch in den vielen Jahren, die folgten, baten die hungernden und kranken Menschen immer wieder, bis sie endlich das Herz ihres Gottes bewegten.
+So bildete die Große Schlange ihre Volksleute zu mächtigen Kriegern aus, die Schiffe und Seeungeheuer befehligten, Wellen und Wolken beherrschten und sie bei einer Invasion des Landes des Elektro-Archons unter dem Rauschen von Walgesängen anführten ...
+Doch die Meeresbewohner wussten nicht, dass Watatsumi Omikami sich auf einen heftigen Streit eingelassen hatte, in dem er keine Hoffnung auf einen Sieg hatte, und dass sein Ziel nicht die Eroberung, sondern die Opferung war.
+Es heißt, dass die Schreinjungfer Orakelinschriften versteckte, auf denen eine Prophezeiung über die sichere Niederlage und die Zukunft der Demütigung des Meeresvolks stand, die diese östliche Expedition erwartete.
+
+Die wahren Beweggründe von Orobashi sind aber nirgendwo in der Geschichte zu finden. Dies ist lediglich eine Hypothese derjenigen, die die Inschriften entdeckt haben:
+Watatsumi Omikami wusste längst, dass er dieses Mal keine Überlebenschance haben würde, nahm das Ergebnis der Prophezeiung aber gelassen hin.
+Wenn er den Fortbestand des „Glaubens“ seines Volkes sicherstellen wollte, gab es nur einen Weg, die „Opferung“. Selbst wenn Watatsumi vergehen würde, würde das Volk seine Erinnerungen an Freude, Wohlstand, Bitterkeit und Verlust zu einem vereinten Glauben verweben. Diese Erinnerungen wiederum würden durch die intensiven Emotionen eines besiegten Volkes gedeihen, das zur schändlichen Unterwerfung gezwungen wurde.
+
+Viele aus dem Volk von Watatsumi glauben nicht mehr daran, dass ihr Führer Omikami eine Chance auf Wiederbelebung hat, aber ihr Stolz als Volk von Watatsumi, der Hass, als sie mit ansehen mussten, wie die verbleibenden Gebeine ihres Gottes vom Sieger für Mineralien zerlegt wurden, der Schmerz über den Verlust von Watatsumi Omikami ... Diese Gefühle wurden von Generation zu Generation weitergegeben und sind zu den Säulen der Nachsicht, des Widerstands und der Aufopferung geworden, die den Glauben des Volkes von Watatsumi untermauern.
+
+Wie der Autor bereits erwähnt hat, gibt es im Land der Korallen einen extremen Mangel an schriftlichem historischem Material. Daher haben diese hypothetischen Motive für das Fundament vieler fiktiver Geschichten gesorgt, denen künftige Generationen jede beliebige Bedeutung zuschreiben können. So sind diese Geschichten eher „Geschichten des kumulierten Bewusstseins“ als „Geschichten der aufgezeichneten Fakten“ geworden. Die Tatsache, dass dieses kollektive Bewusstsein im Laufe der Zeit gestärkt und immer kohärenter geworden ist, sodass ein Volk, das seinen geliebten Gott verloren hat, immer noch ständig Widerstand gegen ein Volk leisten kann, das eine mächtige Elementargottheit anbetet, zeigt nur, dass ihr hartnäckiger Widerstandsgeist kaum etwas Banales ist.
+
+Diese Tendenz, den „Fakten“ der Vergangenheit wenig Beachtung zu schenken und das „Bewusstsein“ der Gegenwart zu betonen, ist ein eklatanter Fehler des heutigen Watatsumi. Die Flammen dieses Hasses und dieser Demütigungen, die über Hunderte und Tausende von Jahren getragen und genährt wurden, können in mageren Jahren von denjenigen geschürt werden, die eine bestimmte Absicht verfolgen, und schließlich eine Katastrophe über das Volk bringen.
+
+Aber auch wenn ich das sage: Die Menschen in Watatsumi sind zwar für ihre Nachsicht bekannt, aber sollen sie diese Demütigung wirklich endlos ertragen, nur um zu überleben?
+Angesichts der jüngsten wirtschaftlichen Ausbeutung durch die Kanjou-Verwaltung reden immer mehr junge Menschen auf der Insel Watatsumi von Widerstand und ihren Beschwerden. Es scheint mir klar zu sein, dass es bei diesen Auseinandersetzungen nicht nur um die Vergangenheit geht, sondern auch um die Gegenwart und die Zukunft.
+
+Die Legende von der Erschlagung Watatsumi Omikamis hat jedoch noch eine andere Version:
+Als die Menschen der Meerestiefe noch tief unten lebten, führten sie sehr zuverlässig Chroniken, denn für sie gab es weder Tag noch Nacht. Wenn sie keine genauen Aufzeichnungen führten, würden sie sogar vergessen, wie viel Zeit vergangen war. Aber diese Chroniken wurden von der Großen Schlange in Enkanomiya versiegelt und durften nie wieder hervorgeholt werden.
+Auch die Namen der Menschen in Watatsumi wurden damals nicht im Inazuma-Stil geschrieben. Die Namen und Nachnamen, die sie heute verwenden, entstanden auf Befehl der Großen Schlange, die sie die Sitten und Bräuche von Narukami lernen ließ.
+Es heißt, dass Watatsumi Omikami, als er beschloss, die Menschen der Tiefe aus dem Wasser zu holen, einen Befehl des göttlichen Reiches erhielt. Denn Watatsumi Omikami war einst ins Dunkle Meer geflohen, um dem Archontenkrieg zu entgehen, was selbst eine schwere Sünde bedeutete. Vielleicht war es also der Befehl des Himmels, der Orobashi in den Tod trieb, obwohl man das nicht mit Sicherheit sagen kann.
+Leider ist die einst in Enkanomiya verwendete Schrift heutzutage nur noch wenigen bekannt und auch die Bücher selbst wurden in Enkanomiya versteckt. Daher fürchte ich, dass die Wahrheit dieser Angelegenheit nie ans Tageslicht kommen wird.
+Diese Legenden, die auf die „Wahrheit“ hindeuten, sind jedoch nur unbedeutende Anekdoten im Vergleich zu den bereits erwähnten, die viel über das „Bewusstsein“ der Menschen aussagen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book309_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book309_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e4820035
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book309_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Die Schreinjungfer Mouun wurde im Yuna-Klan geboren. Dieser Klan war einer der großen Familien, die ihren Omikami zuerst ins Sonnenlicht folgten, und ist noch heute für sein traditionelles Talent für Walgesänge und seine Verbundenheit mit allen Meeresbewohnern bekannt. Mouun trat schon in jungen Jahren in den Sangonomiya-Schrein ein und lernte die Etikette und die rituellen Künste der Watatsumi-Schreinjungfern, Geschichte, Regierungsführung und die Volkslieder der Insel. Ihre jüngere Zwillingsschwester, Ayame, die später als „Umigozen“ bekannt wurde, war die weibliche Taucherin des Klans und verdiente ihren Lebensunterhalt mit dem Sammeln von Perlen.
+Als die Nachricht, dass das Bakufu alle Inazuma-Inseln vereinigt hatte, Watatsumi erreichte, waren Mouun und Ayame bei den Inselbewohnern bereits ziemlich berühmt. In den Volksliedern, die bis heute überliefert sind, war Mouun eine weise und sanfte Seele, die dazu beitrug, die Menschen von sinnlosen Konflikten fernzuhalten, während Ayame tapfer und fröhlich war und ihre Kraft ausreichte, um mit wilden Meereskreaturen zu ringen.
+
+Als Watatsumi Omikami sein Zögern aufgab und sich auf die aussichtslose Expedition in den Osten begab, vertraute die damalige Göttliche Priesterin Mouun ihrer Schwester die erste Flotte von Sangonomiya an. Dies war auch der Beginn von Mouuns Verbindung mit dem Riesenwal namens „Daikengyou“.
+
+Der Legende nach war Daikengyou ein riesiger blinder Wal, der neunhundert Jahre lang gelebt hatte. Die dunklen Tiefen des Meeresbodens waren sein Zuhause und die Fische der Tiefe und die mondschönen Quallen waren seine treuen Diener. Als Leibwächter hatte es fünfzig Narwale an seiner linken Flanke und fünfzig Buckelwale an seiner rechten. Einige Volkslieder behaupten, dass er zehn Koralleninseln in einem Schluck verschlingen konnte, bevor er in seinem tiefen, satten Schlummer fünf Schären wieder ausspuckte.
+
+Selbst unter den Leuten von Watatsumi, die den Walgesang beherrschten, hatte sich keiner diesem Titanen gestellt und war heil zurückgekehrt, um die Geschichte zu erzählen. Aber auf Anweisung der Göttlichen Priesterin tauchte Mouun tief in den fluoreszierenden Palast des Wals ein, gerade als der Mond hoch genug aufstieg, um die Nebel des Meeres zu durchstoßen. Niemand wusste, wie Mouun Daikengyou überredet hatte, sich ihr anzuschließen. Aber am dritten Mondaufgang nach ihrer Abreise, als sich die Wellen vom Ufer zurückzogen, sahen die Menschen, wie Daikengyou aus dem ruhigen Wasser des Meeres auftauchte und in silbernem Licht schimmerte, während er Mouun auf seinem Rücken trug.
+
+Später folgten Daikengyou und seine Höflinge des Meeres Mouun und ihrer Schwester an der Seite Omikamis in die Schlacht, die jedoch letztlich unerbittlich verloren ging ...
+Mouun wollte sich zurückziehen, als sie hörte, dass Omikami und Touzannou gemeinsam gefallen waren, aber sie geriet unterwegs in einen Hinterhalt der Untergebenen des Tengu Sasayuri und wurde selbst zusammen mit Daikengyou, dem mächtigen Wal, getötet, und ihre Überreste wurden von der Bakufu-Armee eingesammelt. Ihre Schwester, „Umigozen“ Ayame, verschwand nach einem tapferen Kampf auf Nimmerwiedersehen im blutroten Meer.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book30_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book30_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..267f2592e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book30_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Die machthabende Person in diesem Königreich ist die hübsche Prinzessin mit Haut so weiß wie Schnee. Ihre Haut strahlt so hell wie der Mond, ihre Pupillen glasklar und ihre Seele rein und gütig. Jeder im Königreich hatte ihr seine Treue geschworen und nannte sie „Schneemädchen“.
+Die Prinzessin regierte ihr Königreich mit Milde und Großzügigkeit und sie wusste stets, was am besten für ihr Volk war. Unter ihrer weisen Führung musste sich ihr Volk niemals vor der Mutter der Nacht oder den anderen finsteren Kreaturen fürchten.
+Die Prinzessin jedoch hatte mit ihren eigenen Sorgen zu kämpfen. Der strahlende Mond am Firmament war wie ein Loch, durch das man in eine andere Welt blicken konnte. So wie jeder einmal geträumt hat, was auf der anderen Seite von etwas ist, träumte die Prinzessin von einer anderen Welt dahinter.
+„Werde ich eines Tages mein Volk dorthin führen?“, fragte sich die Prinzessin.
+„Na klar!“
+Das war eine unerwartete Antwort.
+Die Prinzessin sah sich um und sah einen jungen Prinzen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book310_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book310_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0b71b1a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book310_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Touzannous Name ist nicht bekannt, aber man weiß, dass er von niedriger Abstammung war, sodass er in einigen Volksliedern der Insel als „der Nachfahre des Mondlichts und der Gezeiten“ oder „das vergessene Kind des Mondlichts“ bezeichnet wird. Vielleicht war er ein Waisenkind, vielleicht aber auch das Kind von Menschen, die vom Meer an Land gespült worden waren.
+
+Doch obwohl er weder einen Vor- noch einen Nachnamen hatte, auch keinen Klan, der ihn beschützte, akzeptierte Watatsumi Omikami, als er heranwuchs, dieses Kind dennoch, so wie er einst die verlorenen Menschen in der Tiefe akzeptiert hatte.
+Später ging der Junge bei Mouun und ihrer Schwester in die Lehre und lernte von ihnen die Walgesänge und Riten von Watatsumi. Seine Erinnerungen wurden durch den Palast der Korallen und Muscheln, die leuchtenden Fischschwärme und die regenbogenfarbenen Makrelen gefärbt, und sein Körper wurde durch die zerklüfteten Riffe und die endlosen Wellen gestählt und wurde stark und flink.
+
+In den Liedern des Yuna-Klans heißt es, dass der Junge, als er zu einem jungen Mann herangewachsen war, von der Schreinjungfer Mouun eingeladen wurde, gemeinsam inmitten der von Mond und Sternen erleuchteten Gezeiten zu schwimmen. In der Ebbe und Flut der verschlungenen Lichter spürte der junge Mann die Worte und Gefühle der Meerestiere, und als er das sanfte, schwermütige Flüstern der Schreinjungfer hörte, entschied er über seinen zukünftigen Weg.
+
+Es heißt, dass der junge Mann nach diesem nächtlichen Ausflug die als „Getsumouun“ und „Yuushio“ bekannten Schwertstile beherrschte. Obwohl er keine Nachkommen hatte, wurden diese Schwerttechniken unter den Kriegern von Watatsumi gelehrt und von Generation zu Generation weitergegeben, sodass sie nie ausstarben. Auf der Insel Watatsumi, auf der es keine Traditionen der Schwertkunst gibt, sind diese beiden Stile nach wie vor wirksame und praktische Techniken, die sich für jeden Gegner als gefährlich erweisen können.
+
+Als Watatsumi Omikami zu der Expedition in den Osten aufbrach, von der es keine Rückkehr mehr geben sollte, führte der junge Mann die Vorhut an und nahm eine Insel ein, der damals bei den Leuten von Watatsumi als Touzan bekannt war. So wurde er von Watatsumi Omikami selbst mit dem Ehrennamen „Touzannou“, nämlich König des östlichen Berges bedacht. Dieser tapfere „König“ sollte jedoch bei den Einwohnern der Insel Yashiori als brutaler, grausamer „böser König“ (Akuou) bekannt werden.
+
+Schließlich wurden Akuou und sein Herr vom Musou no Hitotachi gerichtet, und Mouun, die einst mit ihm in jener Mondnacht auf den Wellen schwamm, wurde von einem Sturm schwarzer Federn verschlungen. Und ihr Volk beklagte ihr Schicksal.
+Und als sich der Staub gelegt hatte, waren die Dinge nicht so gelaufen, wie sie gehofft hatten.
+
+Bemerkenswert ist, dass die Menschen von Watatsumi herausragende Krieger immer noch als „Nachkommen von Touzannou“ bezeichnen, obwohl der junge und anmaßende Touzannou selbst nie die Gelegenheit hatte, sich mit derjenigen zu vermählen, die er liebte, und sie auch nie eine gemeinsame friedliche Zukunft erleben konnten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book311_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book311_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8659e0b7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book311_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Man sagt, der gespannte Bogen sei wie der Halbmond, während die geschliffene Klinge im Mondlicht wie Jade scheint.
+
+Es heißt, als Narukami zu ihrem Volk kam, brachte sie das Wissen um die Herstellung von Schwertern mit. Nach Tausenden von Jahren waren die sterblichen Schwertschmiede endlich in der Lage, Schwerter herzustellen, die sogar Narukami selbst zufriedenstellen würden. So führten der Große Schrein und das Bakufu diese göttliche Zeremonie durch: Sie sammelten die besten Schwerter der Welt und brachten sie dem Schrein dar und nannten diese Klingen „Goshintou“. Diese Zeremonie war in der Tat sehr lebendig. Und der Brauch wird bis in die heutige Zeit aufrechterhalten. Es gibt jedoch viele Hintergründe zum „Goushinto“, von denen nur wenige wissen.
+Kein berühmter Handwerker schmiedet nur eine Klinge an einem einzigen Tag. Die besten ihrer Werke sind als „Shinuchi“ bekannt und erhalten einen schönen Namen, bevor sie dem Herrn oder der Gottheit des Handwerkers geopfert werden. Sie sind nicht dazu bestimmt, Leben zu nehmen, und sollen rein bleiben. Die anderen sind als „Kageuchi“ bekannt und werden an Gefolgsleute weitergegeben, damit diese sie als Waffen verwenden. Sie werden oft zum Blutvergießen verwendet und sind daher mit Unreinheit und Schmutz bedeckt.
+
+Seit dem Tag, an dem Narukami Gongen, der erste Shougun, ihre Herrschaft über das Reich von Inazuma begann, wurde sie von ihrer jüngeren Zwillingsschwester begleitet. Sie waren wie Licht und Schatten. Sie vermittelten und hielten Gericht, gaben Befehle und führten Kämpfe. Die jüngere der beiden hieß „Ei“, und wenn man ihren Namen aufschreibt, ist es das Schriftzeichen für „Schatten“, das Gegenwort von „Licht“. Sie ist nämlich die Nachfolgerin des ersten Shougun.
+Wie die meisten wissen, sind nur die Sieben Archonten aus den Verwüstungen des Krieges hervorgegangen, der als verheerender Sturm über die Welt der Sterblichen hinwegzog. Obwohl der Schatten-Shougun göttlich geschickt in der Kampfkunst und unübertroffen im Umgang mit der Klinge war, hielt sie sich selbst für eine einfache Kriegerin mit wenig Verständnis für die Herzen der Sterblichen. Daher beschloss sie, ihre körperliche Gestalt aufzugeben und ihrer Schwester zu helfen, in die „himmlische Zitadelle“ aufzusteigen und die Herrschaft über Inazuma zu erlangen. Kurz darauf errichtete der Wahre Shougun ihr Bakufu und begann, über das Land zu herrschen. Sie erinnerte sich an ihre Verbindung, rief den göttlichen Willen von „Ei“ zurück und schmiedete ihren Körper neu, sodass ihre Schwester als ihre Kagemusha (Schattenkriegerin) wieder an ihre Seite kam.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book312_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book312_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d7725c6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book312_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Meine Erkundung der Insel Tsurumi ist nicht reibungslos verlaufen.
+
+Einem jungen Einheimischen namens Kama habe ich es zu verdanken, dass ich Ritou erfolgreich verlassen und unbemerkt Tsurumi erreichen konnte. Auf seine Anweisung hin versuchte ich, den dichten Nebel, der die Insel umhüllt, zu durchdringen, und irgendwie gelang es mir, einen flüchtigen Blick auf die uralte Zivilisation zu erhaschen, die es hier gibt, sowie auf bestimmte traumartige Landschaften. Aber diese Erinnerungen scheinen sich zu verflüchtigen, so wie ein Nebel ...
+Aber ich kann mich noch gut daran erinnern, wie ich auf dieser vermeintlich längst toten Insel ein kleines Kind traf.
+
+Vielleicht war er nur eine Halluzination, die ich unter dem Einfluss von Elementarteilchen gesehen habe, die durch den Nebel schwebten, oder vielleicht waren die Pilze auf der Insel daran schuld, die ich gegessen hatte ... Vielleicht war das Kind nur ein Phantom oder eine falsche Erinnerung und das entspräche natürlich der allgemeinen Logik. Aber als ich das zweite Mal kam, brachte ich etwas mehr Essen mit, in der Hoffnung, dass das Kind es annehmen würde. Es muss hart sein, auf einer toten Insel wie dieser zu leben, dachte ich.
+
+Als ich das nächste Mal an Land ging, habe ich Kama nicht informiert und mich deshalb sehr schnell im dichten Nebel verirrt. Ich versuchte es mit allen Mitteln und Wegen, konnte aber den Weg durch den Nebel nicht finden. Es war fast so, als würde der Nebel mich aus unbekannten Gründen abweisen.
+Ohne {F#die blonde Reisende}{M#den blonden Reisender} und die kleine Fee namens „Paimon“ hätte ich wahrscheinlich mit leeren Händen zurückkehren müssen. Aber sie halfen mir, einige einheimische Leuchtpilze zu pflücken, von denen es heißt, dass sie aus den Erinnerungen der alten Toten der Insel Tsurumi entstanden sind, die ihnen ihr fluoreszierendes, geisterhaftes Leuchten verleihen. Sie besitzen die Fähigkeit, die Augen und den Geist zu stärken und das Gedächtnis zu verbessern.
+
+Ich habe in den letzten Tagen einige probiert und diese Pilze haben tatsächlich die Fähigkeit, das Herz zu beruhigen und den Geist aufzuheitern. Sie scheinen auch gut für die Verdauung zu sein ... Allerdings habe ich noch keine deutliche Verbesserung meines Gedächtnisses feststellen können. Ich muss daran denken, meinem Freund in Sumeru ein paar zu überlassen, damit er Nachforschungen anstellen kann.
+
+Außerdem fand ich die Bilder der antiken Wandmalereien, die {F#die blonde Reisende}{M#der blonde Reisender} und Paimon mitbrachten, äußerst faszinierend. Sie sind sicherlich weitere Nachforschungen wert. Dass wir überhaupt so wertvolle historische Ruinen entdecken konnten, verdanken wir der Leidenschaft, Weisheit und Entschlossenheit dieser beiden außergewöhnlichen Abenteurer.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book313_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book313_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..67433c464
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book313_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Das stärste Mädel von Teyvat
+Nett und schön. Sie antwortet auf alle deine Fragen.
+Sie wird sich alle Mühe geben, deine Probleme zu lösen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book314_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book314_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..53bf92d3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book314_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+1. Iss, wasch dich, zieh dich um und mach dich zum Ausgehen bereit.
+2. Triff den Händler Luo Qiao im Liuli-Pavillon, iss mit ihm zu Mittag.
+3. Triff drei Informanten und tausche Informationen aus.
+4. Geh zum Yuehai-Pavillon für eine Konferenz.
+5. Einfache Mahlzeit. Diskutiere über die unentschiedenen Angelegenheiten der Konferenz. Geh danach zurück zum Jadegemach.
+
+Die genauen Zeiten für die ersten drei Punkte sind je nach Fortschritt flexibel. Die Konferenz in Punkt 4 ist für den Abend geplant. Eine frühe Anreise ist ratsam.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book315_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book315_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1e66dec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book315_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+Ein freier Tag!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book316_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book316_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8961c31ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book316_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Früher lebte im Osten des Dorfes eine Exorzistenfamilie, aber nach etwa zwei Wochen starb die Mutter an einer Krankheit, die kleine Tochter wurde vermisst und kurz darauf erhängte sich der Vater an einem Baum im Hof seines eigenen Hauses.
+
+Es wurde bestätigt, dass die Überreste eines bösen Archones in dem Dorf gefunden wurden.
+
+Die Dorfbewohner sind in Panik, da niemand sicher ist, ob die Überreste des bösen Archones endgültig verschwunden sind.
+
+Sei vorsichtig, wenn du dich in diesem Gebiet aufhältst.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book317_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book317_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfc63f2aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book317_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Der Arzt hat gesagt, du seist schwer krank. Mach dir keine Sorgen. Ich werde alles geben, was ich habe, um dich zu retten.
+
+Mein Herz tut weh, wenn ich sehe, wie du immer erschöpfter wirst und deine Krankheit nicht mehr zu behandeln ist. Wie sehr wünschte ich, ich könnte den Schmerz für dich ertragen ...
+
+Du hast gesagt, dass du in diesem Leben nichts bereust und dass du dir nur wünschst, dass ich mich gut um Shenhe kümmere. Aber wenn du nichts bereust, warum die Tränen?
+
+Ich weiß nicht, was ich in letzter Zeit getan habe. Obwohl ich noch atme, fühle ich mich komplett ausgelaugt. Ich habe alle alten Texte gelesen, die ich in die Finger bekommen konnte, um nach Wegen zu suchen, dich zu retten. Aber es ist völlig sinnlos.
+
+Endlich habe ich es gefunden! Es war Mingjun! Er hatte das Buch, das dich retten konnte, versteckt gehalten! Ich nahm es und folgte den Anweisungen, um einen Gott zu beschwören und ein Opfer darzubringen ...
+
+Der Gott erschien. Ich sagte ihm, dass ich bereit sei, mein Leben gegen deines zu tauschen. Er schwieg und zeigte nur auf unsere Tochter, Shenhe.
+
+Der Gott sagte, ihr Schicksal sei es, den Fluch des Unheils zu tragen und dass sie dazu neige, denen, die ihr nahestehen, Schaden zuzufügen. Der Gott sagte auch, dass sie vielleicht sogar die Ursache für deinen Tod war. Da es nun einmal so war, dachte ich, ich sollte ...
+
+Ich habe sie in der Höhle zurückgelassen, die der Gott erwähnt hatte. Drei Tage sind vergangen und immer noch keine Nachricht. Das Warten macht mich unruhig, ein unheilvolles Gefühl befällt mich ...
+
+Es tut mir leid, meine Liebe. Verzeih mir! Du auch, Shenhe, bitte verzeih mir! Wie dumm ich war! Wie blind! Ich möchte mich bei euch beiden entschuldigen ... persönlich.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book318_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book318_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5cb8072e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book318_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Die in Geheimessenzerz eingravierte Magie lässt nicht so leicht nach. Manche glauben, dass dieses Gestein eine Brücke zwischen den Lebenden und den Toten ist.
+
+Geheimessenzerz zu finden ist jedoch nicht einfach. Du musst zur richtigen Zeit am richtigen Ort sein.
+
+Die Legende besagt, dass du Geheimessenzerz finden kannst, wenn du in der Dämmerung in der Mitte des Sees südlich des Tianheng-Berges stehst und in die Richtung der untergehenden Sonne schaust.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book319_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book319_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book319_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book31_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book31_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..df0043f42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book31_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+„Ich bin der Prinz des Lichtkönigreichs vom anderen Ende der Welt“, sagte der Prinz zu der sichtlich schockierten Prinzessin.
+Der Prinz strahlte ein außergewöhnliches Licht aus. Eine Energie ging von ihm aus, die die Bewohner des Mondlichtwalds noch nie zuvor gesehen hatten. Wo immer er wandelte, spross neues Leben aus dem Boden und die Prinzessin sowie ihre Untertanen fühlten sich regeneriert.
+Er war gekommen um sie zu retten. Er würde sie aus der Dunkelheit befreien und in das Königreich ohne Schatten bringen. Auch wenn der Prinz dies nicht ausdrücklich gesagt hatte, so hatte die Prinzessin doch bereits eine Ahnung von seinen Plänen.
+Und so fragte sie ihn,
+„Wie ist die Welt auf der anderen Seite des Mondes?“
+Auch wenn der Prinz ihr die Geschichten über das Lichtkönigreich schon oft erzählt hatte, so wusste er doch, dass sie es dieses Mal für sich selbst sehen wollte.
+Entschlossen, ihr Volk zu retten, machte sich die Prinzessin mit dem Prinzen auf und sie verließen Hand in Hand den Mondlichtwald, hinein in den dunklen Wald der Nacht.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book320_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book320_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book320_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book321_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book321_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0b1ed89d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book321_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Wenn du diese Flasche erhalten hast, bedeutet das, dass ich vielleicht nicht mehr da bin.
+Ich dachte, dass die Piraten die Fähigkeiten hatten, mich nach Liyue zurückzubringen. Daher ging ich absichtlich an Bord ihres Schiffes. Ich habe nicht erwartet, dass...
+Ach, na ja. Ich denke, das ist Schicksal.
+Bevor ich nach Inazuma kam, machte ich mir Sorgen, dass meine allein lebende Mutter zusammenbrechen würde. Deshalb vergrub ich den Scheck für all die Mora, die ich in diesen Jahren gespart hatte, an dem auf der Karte markierten Ort. Ich bitte dich darum, den Scheck zu nehmen und ihn in der Bank in Geld umzuwechseln. Du kannst damit tun, was du willst. Ich hoffe lediglich, dass du meiner Mutter einen kleinen Betrag hinterlassen kannst. Ihr Name ist Minamoto Kotomi und sie lebt auf der Guili-Ebene. Vielen Dank!
+
+Tut mir leid, Mutti. Ich habe viele Sakura-Blüten aus deiner Heimat gefunden. Aber ich bin nicht in der Lage, sie dir zu bringen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book322_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book322_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6aab24344
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book322_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Die Geheimnisse sind in der Schöpfung verborgen, während die Omen von Sonne und Mond sie enthüllen.
+In Dunkelheit gehüllt sind die drei Ecken, während sich die fünf Heiligen in der Leere verstecken.
+
+„Das Universum hat keinen Anfang und kein Ende, und so war es auch mit dem Land, das einmal war. Aber das spielt für uns keine Rolle, denn das Land, das uns trägt, hat nichts mehr mit dieser Ewigkeit ohne Ende zu tun.“
+Das sagte der einsame Weise Aberaku zu dem ersten Sonnenkind. Das Sonnenkind hatte schon lange vor, ihn zu bestrafen. Den Weisen so vor den Thron zu rufen, war nur eine weitere Möglichkeit, ihm die Sache schwer zu machen, bevor er inhaftiert wurde.
+Die Legende besagt, dass Aberaku vom großen Tokoyo Ookami die Weisheit eröffnet wurde und er so in der Lage war, Licht nach Enkanomiya zu bringen, das bis dahin noch nie die Sonne gesehen hatte. Doch das Sonnenkind wurde eifersüchtig auf seine Talente und sperrte ihn für immer ein. Diese Kinder der Sonne dachten nicht daran, dass es sie ohne Aberaku, der den unterirdischen Stern erschaffen hatte, gar nicht erst gegeben hätte.
+„Der Ursprung von Himmel und Erde ist wie beim Huhn und dem Ei. Und so sind Drachen und Schlangen auch verwandt.“ Kaum hatte der Weise Aberaku diese Worte ausgesprochen, wurde er von den Truppen überwältigt, die ihm auflauerten.
+
+Zu dieser Zeit war Enkanomiya gerade erst durch das Erscheinen der Sonne etwas Luft zum Atmen verschafft worden. Der Drachenerbe liebte die Dunkelheit und mied das Licht, sodass er nicht mehr ungestraft handeln konnte. Die Tage, an denen der Drachenerbe grausam über die Menschen herfiel, waren endlich vorbei, denn die Menschen in Enkanomiya hatten nun die Mittel, sich zu wehren.
+Doch noch bevor die Bedrohung von außen gebannt werden konnte, kamen die Schwächen der menschlichen Natur zum Vorschein. Das Volk wählte ein Sonnenkind, krönte es zum König und betete es an, doch dieses regierte mit eiserner Faust und machte den Gerechten den Garaus.
+
+Unzählige Jahre vergingen, bevor ein junges Kind von Enkanomiya eine Wette mit Gleichaltrigen einging. Allein tauchte es auf der Suche nach einer Drachenknochenblume hinter die drei Ecken und wich der Spur des Drachenerben aus. Doch was es stattdessen in einer großen Höhle fand, war eine große Schlange, die es noch nie zuvor gesehen hatte.
+Als es die enorme Gestalt der Schlange betrachtete, spürte das Kind seltsamerweise keine Angst, sondern eine Art Vertrautheit.
+„Ich bin die teuflische Schlange. Obwohl ich unzählige Diener habe, lebt kein einziger Sterblicher mehr in meinem Schutz. Dass ich in dieses Reich gefallen bin und dass wir uns treffen ... Vielleicht ist das Schicksal. Du gehörst nicht zu meinem Volk, aber du bist trotzdem ein Mensch. Sprich deinen Wunsch und ich werde ihn erhören.“
+„Könntest du in dem Fall vielleicht unser Gott werden?“
+
+So zogen sie, ein Mensch und eine Schlange, aus, um sich der königlichen Autorität des Sonnenkinds und den Angriffen des Drachenerben zu stellen. Und so hob sich der Vorhang für die Wende der Gezeiten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book327_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book327_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book327_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book328_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book328_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7aaaf240
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book328_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Grüß dich!
+
+In der letzten Zeit habe ich bei der Diskussion mit Freunden über die „göttliche Jungfrau“ meine eigene Begrenztheit festgestellt. Deshalb brach ich sofort nach dem Lingju-Pass auf, in der Hoffnung, dass ich da ein tieferes Verständnis erlangen könnte.
+Innerhalb kürzester Zeit werde ich zurückkehren. Sei unbesorgt.
+
+Yun Jin
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book329_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book329_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f0f68059
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book329_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Landsleute, die ihre Heimat vergessen haben: So nennen sich die Fatui, wenn sie ihre Identität zeigen.
+Wandern: Auftrag durchführen, handeln.
+Sonnenbad nehmen: Auf Chancen lauern, nicht handeln.
+Teller fallen lassen: Risiken eingehen, eine große Aktion ausführen.
+Teller waschen: Jemand ist aufgeflogen.
+Linke Hand festhalten: Rache nehmen.
+Rechte Hand festhalten: Allianz bilden.
+Linke Hand loslassen: Jemanden ■raten.
+Rechte Hand loslassen: Jemandem etwas verzeihen.
+Südwind: Die Dinge laufen wie geschmiert.
+Nordwind: Die Dinge laufen nicht wie ■.
+■nnenkrebs: Internationale Handelsvereinigung, weil Sonnenkrebse ■ nicht zu Einheimischen gehören.
+■■-Krebs: Kanjou-■tung, weil die ■ unmittelbar dem Shougun unterstellt ■■■.
+■■ Krebs: No■shi, weil ■■■■■ragi sehr ■ Farben haben.
+Eisen■■: Shuumatsu■. Sie nennen ■ „Ratte“! Das macht mich ■■■ wütend, dass ich wieder ■■■.
+
+(Die Schriftzeichen auf dem Blatt sind am Anfang noch lesbar. Aber dann werden sie verschwommen. Einige Wasserflecke sind deutlich zu erkennen.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book32_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book32_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..211f2fc57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book32_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Nach einer langen Reise durch den Sumpf der dunklen Flammen und die Giftpilzgrotte kamen die beiden endlich am Königreich der Winzlinge an.
+„Prinzessin vom Mondlichtwald, ich flehe dich an, bitte rette meine fünf Brüder. Wir werden euch ewige Treue schwören als Dank für deine Güte!“ Ein deformierter kleiner Wicht kam wimmernd hinter einem Ast hervor.
+Die gütige Prinzessin hatte Mitleid mit den Winzlingen und versprach ihnen zu helfen.
+Sie bestiegen die Dunklen Berge und retteten den blinden, kleinen Winzling von dem steilen Kamm.
+„Oh je, ich bin vielleicht ein Tölpel. Ich bin den ganzen Weg nach oben geklettert, nur um die Aussicht zu genießen“, entschuldigte sich der kleine Winzling bei der Prinzessin.
+Sie gingen nun zu den schlickigen Sümpfen und zogen den nächsten kleinen Winzling aus dem Schlamm.
+„Ehehehe“, der Winzling bedankte sich kichernd bei der Prinzessin für die Rettung.
+Als Nächstes betraten sie die Höhle des Albgrauens und retteten einen weiteren Winzling.
+„Nun, ich will ja nicht angeben, aber ich kam hierher, um mir einen Mordskampf mit der Höllenbrut der Mutter der Nacht zu liefern!“, gab der Winzling kleinlaut bei.
+Ihr nächstes Ziel war die Einöde, in der sie den vierten Winzling aus einem Treibsandfeld zogen.
+„Ich wollte doch nur nach meinem Blumengarten sehen. Ich weiß auch nicht, wie ich mich verlaufen habe“, sagte er mit einem gequälten Lächeln.
+Sie erreichten das Versteck der Schatten und befreiten den letzten der Winzlinge aus einem der fleischfressenden Pilze.
+„Ich wollte doch nur spazieren gehen und plötzlich war ich hier gefangen“, seufzte der Winzling.
+Und somit hatten der Prinz und die Prinzessin alle fünf Brüder gerettet. Die gütige Prinzessin sagte dann zu ihnen,
+„Jetzt, da ihr zu meinem Volke gehört, lasst mich euch bitte zum Lichtkönigreich bringen. Es ist ein magischer Ort, der Blinde wieder sehen lässt, Ungebildete mit Weisheit segnet, den Schüchternen Mut gibt und den Mickrigen Stärke verleiht. Dies soll mein Geschenk als Prinzessin an euch sein.“
+Als die Winzlinge dies vernahmen, waren sie außer sich vor Freude. Um ihren Dank zu zeigen, begleiteten sie die Prinzessin und den Prinzen auf ihrer Reise.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book330_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book330_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..808b8d8e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book330_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+An {NICKNAME} und Paimon:
+Es tut mir so leid, dass ich mich am Ende auf solche Weise von euch verabschieden muss. Obwohl ich so sehr um eure Verzeihung bitten will, ist es mir glasklar, dass ich euer Verständnis und eure Verzeihung überhaupt nicht wert bin. Deshalb schäme ich mich auch, wieder vor euch zu erscheinen.
+Ihr hattet mir zuvor Hilfe versprochen. Dafür werde ich immer sehr dankbar sein. Und in der letzten Zeit hatte ich auch darüber gegrübelt, was für einen Plan ihr hattet. Nachdem ihr meine Kleidung mitgenommen hattet, war mir sofort bewusst, dass euer Plan euch höchstwahrscheinlich in Gefahr bringen würde.
+Deshalb habe ich das Verlagshaus Yae verlassen, um nach euch zu suchen. Schließlich habe ich euch zusammen mit Fräulein Momoyo, einem Fräulein, das ich zuvor nur auf dem Bild gesehen habe, in der Nähe von Araumi gesehen.
+Ich hatte einst dank unserer Ähnlichkeit im Aussehen ihre Identität gestohlen und dachte, dass sie mich deswegen eigentlich zutiefst hassen müsste. Aber dann habe ich herausgefunden, dass sie ein so großes Risiko eingegangen ist und sogar ein Auge für immer verloren hat, nur um meinen Tod erfolgreich vorzutäuschen.
+Ich bin eine Sünderin und habe eure Hilfe gar nicht verdient. Trotzdem habt ihr so viel für mich getan. Ich weiß, dass ich auf Ewigkeit in eurer Schuld stehe.
+In dem Beutel, den ich mit dem Brief hinterlassen habe, ist all das Geld, das ich mir in Inazuma aufgespart habe. Nehmt es bitte an. Es tut mir so leid, dass ich nichts anderes tun kann, um mich für eure Herzensgüte zu revanchieren. Seid bitte unbesorgt. Das Geld ist durch und durch sauber. Ich habe ständig gearbeitet.
+Auf Wiedersehen! Ich werde nie wieder Inazuma betreten. Ich habe diesem Land zu viel geschuldet.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book331_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book331_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c78af8f88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book331_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Geringes Glück -
+Der Himmel ist heiter und wolkenlos. Doch plötzlich zieht ein starker Wind über das Land. Was für eine Nachricht hat der hastige Wind hinterlassen?
+Obwohl du dich fühlst, als ob du dich stets im Kreis drehtest, bist du eigentlich dem Ausweg aus der scheinbar hoffnungslosen Situation ganz nah.
+Schenk den Leuten um dich herum mehr Aufmerksamkeit, selbst wenn du schon längst mit ihnen vertraut bist.
+Ihretwegen würde sich dein Geschick langsam ändern, ohne dass du es merken kannst ...
+
+Der heutige Glücksartikel ist: Löwenzahn aus einem fernen Land.
+Du bist wie der Löwenzahn, der mit dem Wind tanzt.
+Fliege, schwebe, überquere das weite Meer und reise bis in die unerreichbare Ferne.
+Eines Tages würde deine endlose Reise doch zu einem Ende kommen.
+Eines Tages würdest du sicher zu dem werden, der du werden willst.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book332_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book332_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..04e49a5b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book332_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Die Geheimnisse sind in der Schöpfung verborgen, während die Omen von Sonne und Mond sie enthüllen.
+In Dunkelheit gehüllt sind die drei Ecken, während sich die fünf Heiligen in der Leere verstecken.
+
+„Das Universum hat keinen Anfang und kein Ende und so war es auch mit dem Land, das einmal war. Aber das spielt für uns keine Rolle, denn das Land, das uns hält, hat nichts mehr mit dieser Ewigkeit ohne Anfang und Ende zu tun.“
+Das sagte der einsame Weise Aberaku zu dem ersten Sonnenkind. Das Sonnenkind hatte schon lange vor, ihn zu bestrafen. Den Weisen so vor den Thron zu rufen, war nur eine weitere Möglichkeit, ihm die Sache schwer zu machen, bevor er inhaftiert wurde.
+Die Legende besagt, dass Aberaku vom großen Tokoyo Ookami die Weisheit eröffnet wurde und er so in der Lage war, Licht nach Enkanomiya zu bringen, das bis dahin noch nie die Sonne gesehen hatte. Doch das Sonnenkind wurde eifersüchtig auf seine Talente und sperrte ihn für immer ein. Diese Kinder der Sonne dachten nicht daran, dass es sie ohne Aberaku, der den unterirdischen Stern erschaffen hatte, gar nicht erst gegeben hätte.
+„Der Ursprung von Himmel und Erde ist wie beim Huhn und dem Ei. Und so sind Drachen und Schlangen auch verwandt.“ Kaum hatte der Weise Aberaku diese Worte ausgesprochen, wurde er von den Truppen überwältigt, die ihm auflauerten.
+
+Zu dieser Zeit war Enkanomiya gerade erst durch das Erscheinen der Sonne etwas Luft zum Atmen verschafft worden. Der Drachenerbe liebte die Dunkelheit und mied das Licht, sodass er nicht mehr ungestraft handeln konnte. Die Tage, an denen der Drachenerbe grausam über die Menschen herfiel, waren endlich vorbei, denn die Menschen in Enkanomiya hatten nun die Mittel, sich zu wehren.
+Doch noch bevor die Bedrohung von außen gebannt werden konnte, kamen die Schwächen der menschlichen Natur zum Vorschein. Das Volk wählte ein Sonnenkind, krönte es zum König und betete es an, doch dieses regierte mit eiserner Faust und machte den Gerechten den Garaus.
+
+Unzählige Jahre vergingen, bevor ein junges Kind von Enkanomiya eine Wette mit Gleichaltrigen einging. Allein tauchte es auf der Suche nach einer Drachenknochenblume hinter die drei Ecken und wich der Spur des Drachenerben aus. Doch was es stattdessen in einer großen Höhle fand, war eine große Schlange, die es noch nie zuvor gesehen hatte. Als es die enorme Gestalt der Schlange betrachtete, spürte das Kind seltsamerweise keine Angst, sondern eine Art Vertrautheit.
+„Ich bin die teuflische Schlange. Obwohl ich unzählige Diener habe, lebt kein einziger Sterblicher mehr in meinem Schutz. Dass ich in dieses Reich gefallen bin und dass wir uns treffen ... Vielleicht ist das Schicksal. Du gehörst nicht zu meinem Volk, aber du bist trotzdem ein Mensch. Sprich deinen Wunsch und ich werde ihn erhören.“
+„Könntest du in dem Fall vielleicht unser Gott werden?“
+
+So zogen sie, ein Mensch und eine Schlange, aus, um sich der königlichen Autorität des Sonnenkinds und den Angriffen des Drachenerben zu stellen. Und so hob sich der Vorhang für die Wende der Gezeiten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book333_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book333_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8847080c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book333_DE.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+Wir wollen die Geschichte aufzeichnen, wie der Wille des Himmels auf der Erde Gestalt angenommen hat. O himmlische Götter, diese Schöpfungen sind euer Werk. Gewährt uns göttliche Weisheit, lasst uns endlos alles aufzeichnen!
+
+„Als die Tauben Zweige hielten“
+Als der ewige Thron des Himmels kam, wurde die Welt neu erschaffen. Dann kam der wahre Herr, der Ursprüngliche, hervor und kämpfte gegen die sieben schrecklichen Herrscher, die Drachenfürsten der alten Welt.
+Der Ursprüngliche schuf leuchtende Schatten von sich selbst und die Anzahl dieser Schatten war vier.
+
+„Über Phanes oder den Ursprünglichen“
+Der Ursprüngliche könnte Phanes gewesen sein. Er hatte Flügel und eine Krone und wurde aus einem Ei geboren, das von Natur aus androgyn war. Doch um die Welt zu erschaffen, musste die Schale des Eies zerbrochen werden. Phanes, der Ursprüngliche, benutzte jedoch die Eierschale, um das „Universum“ von dem „Mikrokosmos der Welt“ zu trennen.
+
+„Vierzig Jahre nach dem Halten der Zweige“
+Vierzig Winter schlossen die Flammen ein und vierzig Sommer wühlten die Meere auf. Die sieben Herrscher wurden besiegt und die sieben Völker unterwarfen sich dem Himmel. Der Ursprüngliche, der große Herrscher, begann die Schöpfung von Himmel und Erde um „unserer“ willen, derjenigen seiner Schöpfungen, die er am meisten schätzte und die bald auf dieser Erde erscheinen würden.
+
+...
+
+„Vierhundert Jahre nach dem Halten der Zweige“
+Die Berge und Flüsse wurden erschaffen und die Meere und Ozeane nahmen diejenigen auf, die sich auflehnten, und diejenigen, die nicht niederknien wollten. Der Ursprüngliche und einer seiner Schatten erschufen die Vögel der Luft, die Tiere der Erde und die Fische des Meeres. Gemeinsam schufen sie auch Blumen, Gräser und Bäume, bevor sie schließlich die Menschen erschufen, unsere Vorfahren, zahlreich wie die Sterne am Himmel und unzählig wie die Sandkörner am Ufer.
+Seit dieser Zeit schlossen unsere Vorfahren einen Bund mit dem Ursprünglichen und traten so in ein neues Zeitalter ein.
+
+„Das Jahr der Öffnung der Arche“
+Der Ursprüngliche hatte einen heiligen Plan für die Menschen. Solange sie glücklich waren, freute auch er sich.
+
+„Das Jahr nach der Öffnung der Arche“
+Die Menschen bearbeiteten das Land und so kam die erste Ernte. Die Menschen betrieben Bergbau und schürften so das erste wertvolle Erz. Die Menschen versammelten sich und die ersten Gedichte wurden geschrieben.
+
+„Das Jubeljahr“
+Wenn es Hunger gab, brachte der Himmel Nahrung und Regen herab. Wenn es Armut gab, brachte die Erde ihren Reichtum hervor. Wenn sich Melancholie breit machte, antwortete der Himmel mit seiner Stimme.
+Das einzige Tabu war, der Versuchung zu erliegen. Aber der Weg in die Versuchung war bereits besiegelt.
+
+...
+
+„Das Aschejahr“
+Der zweite Thron des Himmels kam und der Krieg wurde wieder entfacht, wie bei der Schöpfung der Welt. An diesem Tag stürzte der Himmel ein und die Erde wurde zerrissen. Unsere Vorfahren und ihr angestammtes Land sind während dieses Konflikts an diesem Ort gefallen.
+Das Zeitalter der Dunkelheit hatte begonnen.
+
+„Das erste Jahr der Dunkelheit“
+Das Volk der Sieben Herrscher hatte in den Ozeanen Zuflucht gefunden und die Drachenerben der Tiefen herrschten über diesen besonderen Ort, was zum Krieg zwischen ihnen und unseren Vorfahren führte.
+Unsere Vorfahren haben sie mit dem Licht von tausend Laternen in die Schatten gejagt und dort haben sie sich versteckt und uns gejagt. Aber an diesem Ort herrschte nur Dunkelheit und so waren ihre Jagdgründe ungehindert.
+Die Gebete der Menschen verwandelten sich in Klagen, aber der Ursprüngliche und seine drei anderen leuchtenden Schatten konnten sie nicht hören.
+
+„Das Gleichnis von der Sonne“
+In einer dunklen Höhle lebte eine Gruppe von Menschen, die noch nie das Licht gesehen hatten. Unter ihnen war ein Weiser, der einst die Sonne gesehen hatte, und er erzählte den Versammelten vom Leben unter der Sonne und von der großen Macht der Sonne. Als er sah, dass sie es nicht verstanden, zündete er eine Fackel an, und so kamen die Menschen dazu, die Flamme zu verehren, weil sie glaubten, sie sei die Sonne. Sie gewöhnten sich sogar an ein Leben in der Dunkelheit und am Feuer.
+Als der Weise starb, nahm jemand die Flamme an sich. Damit würde er einen langen Schatten über das Land werfen.
+
+„Das Gleichnis Lotos des Vergessens“
+Eine Lotosblume, die alle, die sie betrachten, ihre Sorgen vergessen lässt. Ein Schiffskapitän, der den Weg zurück nach Hause suchte, entdeckte einen Stamm von Menschen, die diese Lotosblumen aßen. Einige Besatzungsmitglieder blieben an diesem Ort. Andere lehnten diese Versuchung ab.
+Das Leben ist ein grenzenloser Ozean des Leidens. Wir sind nur auf der Suche nach dem Weg nach Hause.
+
+„Das dritte Jahr der Dunkelheit“
+Wir kannten die Einzige, die uns nicht als „Herrscher der Zeit“ im Stich gelassen hatte. Sie war der Moment. Sie war jeder Augenblick. Sie war das Maß von tausend Winden und der Sonne und des Mondes. Sie war jede Sekunde der Freude, jeder Moment der Wut, jeder Augenblick der Sehnsucht, jede Minute der Besessenheit. Sie war jeder Blitz des Wahnsinns.
+Wir nennen sie Kairos oder „Herrscherin der unveränderlichen Welt“. Wir wagen es nicht, ihren wahren, geheimen Namen auszusprechen, und so schreibe ich ihn hier nur einmal und in umgekehrter Reihenfolge: „Htoratsi“.
+
+...
+
+„Das Jahr der Blindheit“
+Die Weisheit des Weisen Abrax wurde geweckt und er enthüllte ein lichtbringendes Wunder in seinen Händen. So begannen unsere Vorfahren mit ihm als Anführer, den Helios zu bauen.
+
+...
+
+„Das Jahr des Sehens oder das erste Jahr von Sonne und Mond“
+Helios, der göttliche Wagen der Sonne, wurde endlich fertiggestellt. Die Helle Nacht kam und die Ewige Nacht wurde verbannt.
+Die Jahre der Sonne und des Mondes hatten begonnen.
+
+„Das zweite Jahr von Sonne und Mond“
+Unsere Vorfahren suchten den Rückweg, denn der Krieg an der Oberfläche war zu diesem Zeitpunkt sicher schon beendet.
+Aber der Ursprüngliche, der erste Thron, hatte einen Bann verhängt, der unsere Vorfahren daran hinderte, den Weg nach Hause zu finden.
+In diesem Fall muss der Ursprüngliche den Zweiten, der nachher kam, besiegt haben.
+Abrax wurde auf Befehl des Sonnenkindes eingesperrt.
+
+„Das Gleichnis vom Baum“
+Der Gärtner des Königs und der Baumgeist des königlichen Gartens waren verliebt. Aber der König wollte die Balken seines Pavillons renovieren und musste deshalb den Baum mit der größten spirituellen Energie in ihm fällen. Der König war die Inkarnation des Ursprünglichen und der Gärtner konnte sich dem Herrscher aller Herrscher nicht widersetzen, also konnte er sein Anliegen nur dem Priester des Königs vortragen, der die Inkarnation von Tokoyo Ookami war.
+Der Priester hatte Mitleid mit dem Gärtner und sagte zu ihm: „Geh und schneide die Zweige des Geisterbaums ab.“ Der Gärtner tat dies und danach tat er, was der König befahl, und fällte den Seelenbaum selbst.
+Dann sagte der Priester: „Pflanze die Zweige des Geisterbaums in die Erde.“ Aber der Gärtner sagte: „Ein Geisterbaum braucht fünfhundert Jahre, um zu wachsen.“ Der Priester sagte: „Ein Gedanke wird in der Ewigkeit widerhallen.“ Und so pflanzte der Gärtner die Zweige in seinem Garten. Im Nu wuchsen die schlanken Äste zu einem neuen Baum und der neue Baumgeist war eine Fortsetzung des vergangenen.
+Denn es ist der Gott des Augenblicks, der die „Samen“ aus diesem „Augenblick“ in die Vergangenheit und in die Zukunft tragen kann.
+
+Das zehnte Jahr von Sonne und Mond
+Abrax ist schon lange weg. Die Ereignisse vor der Sonne und dem Mond sind ausreichend aufgezeichnet worden. Nun, wenn ich es nicht wagen würde, die Dinge so aufzuschreiben, wie sie geschehen sind, wie könnte ich mich dann als Schreiber von Tokoyo Ookami bezeichnen?
+Ich höre eine Rüstung draußen. Hier höre ich auf zu schreiben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book334_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book334_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e295d1bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book334_DE.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Das Land in den aphotischen Tiefen unterscheidet sich so sehr von dem an der Oberfläche, dass wir unseren gesunden Menschenverstand dort unten aufgeben müssen. Alles, was wir bisher über Land und Meer wussten, wurde uns direkt vom Himmel gegeben. In dieser neuen Welt müssen wir uns selbst für die einfachsten Methoden neu orientieren.
+O ihr, die ihr nachher kommt und diese Worte lest, haltet das Leben, das ihr führt, nicht für normal. Selbst wenn sich die Menschen nach hundert oder tausend Jahren an das Leben hier unten gewöhnt haben, solltet ihr immer daran denken, dass diese Tage, an denen es weder Sonne noch Mond gibt, nicht normal sind. Selbst wenn ein Weiser uns die Sonne zeigen würde, gäbe es mit Sicherheit widerliche Schurken, die ihr Licht nutzen würden, um lange Schatten auf uns zu werfen.
+Dieses Buch soll den Menschen helfen, die Welt, in der sie leben, zu verstehen und nie den Wunsch zu vergessen, zum Licht zurückzukehren.
+(Dieses Buch wurde im Laufe der Jahre ständig überarbeitet, redigiert und verändert. Sogar der Titel des Buches hat sich geändert, von „Aphotische Erde“ zu „Tokoyokoku“ und schließlich zu „Byakuyakoku“. Später kehrten die Menschen aus der Tiefe dank der Gnade von Watatsumi an die Meeresoberfläche zurück. Aber es scheint, als hätte „Aphotische Erde“ eine besondere Bedeutung und wurde nicht durchgängig im Text geändert).
+
+Von Wind und Wasser
+Byakuyakoku hat keine nennenswerten Berge und deshalb ist es sinnlos, über sie zu sprechen. Unsere Priester und Weisen haben jedoch etwas entdeckt. Selbst in diesen Tiefen ist die Kraft des „unsterblichen Windes“ und des „Wassers“ noch vorhanden. Die Personifizierung des „unsterblichen Windes“ ist als „Tokoyo Ookami“ bekannt und wird poetisch als „die tausend Winde“ oder „die tausend Winde der Zeit“ übersetzt. Das „Wasser“ hingegen ist die Macht des Reichs der Drachenechsen, vertreten durch die Tiefsee-Drachenechsen.
+Wir haben bereits ein gewisses Fachwissen über die Beziehung zwischen „Sonnenflammen“, Wind und Wasser entwickelt. Daher müssen sowohl die Hydrologie als auch der unsterbliche Wind berücksichtigt werden, bevor ein Bauprojekt in Angriff genommen wird.
+
+Die Grenzen von Byakuyakoku
+Die Grenzen von Byakuyakoku werden durch drei Ecken markiert. Sie markieren die Grenzen des wogenden Kampfes zwischen den Menschen und den Drachenechsen.
+Während der Ära von Byakuyakoku wurden dort Drei-Welten-Türme gebaut, die dazu dienten, die drei Reiche zu versöhnen. Ihre alten Namen sind im Laufe der Zeit verloren gegangen und sie wurden nach der Ankunft von Watatsumi umbenannt.
+Diese Türme sind äußerst wichtig und befinden sich nicht an Orten, die nach Wind oder Wasser ausgerichtet sind. Ihr Zweck ist es vielmehr, die Tendenzen von Byakuyakoku zu stabilisieren und seine Winde und Gewässer zu kontrollieren.
+Wenn diese Türme gefährdet wären, würde das ganze Land in Gefahr geraten. Deshalb wurden sie mit geheimen Künsten versteckt. Nur die Schreinjungfern und die Vasallen von Watatsumi können sie herbeirufen.
+
+Schmale Schlucht
+Die Schmale Schlucht befand sich in früheren Zeiten zwischen der Bergwand und einem Gebiet, das als Rundland bekannt war und diesem Ort seinen Namen gab. Die äußerst merkwürdigen tektonischen Verschiebungen in Byakuyakoku führten jedoch dazu, dass das Rundland in die Tiefe stürzte und sich die Schmale Schlucht dadurch erheblich verbreiterte.
+
+Land des Schlangenherzens
+Als unsere Vorfahren diesen Ort zum ersten Mal entdeckten, war er bereits Schauplatz eines einzigartigen Phänomens, bei dem sich der Raum selbst an einem bestimmten Ort überschneiden konnte. Später machten sich unsere Vorfahren dieses Phänomen zunutze und schufen das Schlangenherz. Es diente dazu, Geheimnisse zu bewahren, Verbrecher einzusperren und die große imaginäre Schlange Ouroboros zu verehren.
+In den frühesten Zeiten wurde dieser Ort Delphi genannt, das Land der Schlangen. Dieser Name änderte sich auch nach der Ankunft von Watatsumi Omikami nicht. In der antiken Kunst wird die schuppenlose Schlange als „Ouroboros“ und die korallengeschmückte Schlange als „Orobashi“ bezeichnet.
+
+Dainichi Mikoshi
+Der frühste Name dieses Ortes war „Helios“ und es war der hohe Turm, den der Weise Aberaku erbaut hatte, der für Erde, das Element zwischen Wind und Wasser, steht.
+Der Prophezeiung zufolge war dies wahrscheinlich die Sonne, die der Weise zeigte und die dazu diente, die lichtlosen Höhlen zu erleuchten. Und genau wie in den Prophezeiungen angedeutet, wurde sie später auch benutzt, um einen großen Schatten auf das Land zu werfen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book335_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book335_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..af3758a06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book335_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+... Ab heute werden alle Experimente mit dem Drachenerben von Watatsumi Omikami persönlich geleitet. Alle Akten, die dem ersten Jahr des Watatsumi-Kalenders vorausgingen, wurden vernichtet. Für die Seriennummern der Dossiers werden nicht mehr die Kategorien Alpha, Beta, Gamma, Delta und Epsilon verwendet, die in der alten Watatsumi-Sprache verwendet wurden. Stattdessen werden wir in Zukunft Erde, Wasser, Feuer, Wind, Äther und Leere verwenden.
+Alle Zitate und Vermerke sind in Anführungszeichen („“) zu setzen. Die folgende Reihenfolge sollte eingehalten werden: Aktenüberschrift–Seriennummer–Titel–Autor. Der Autor kann weggelassen werden oder es kann sein interner Titel aus dem Forschungslabor verwendet werden. Die Verwendung des alten Namens aus Byakuyakoku/Enknomiya oder des modernen Namens aus Watatsumi/Narukami/Inazuma ist verboten.
+Diese experimentellen Aufzeichnungen sind nicht für das Schreiben von Tagebüchern, Liebesbriefen oder Fantasieromanen gedacht.
+
+...
+Die Evolution der Drachenerben (im Folgenden Tiefsee-Drachenechsen oder einfach Drachenechsen genannt) ist für alle deutlich zu sehen. („Wasser–101–Drachenerbe–Evolution: I“)
+Wir haben versucht, die Temperatur in der Lebensumgebung von jungen hitzeresistenten Drachenechsen zu senken. Das Ergebnis war, dass sie schwächer waren, sobald sie ausgewachsen waren. Wir vermuten, dass dies daran lag, dass ihr Körper nicht den „Samen“ besaß, der nötig ist, um einer solchen Umgebung zu widerstehen. Ihre Nachkommen hatten jedoch alle einen hohen Körperfettanteil, eine größere Vorliebe für den Schlaf und würden das Kryo-Element ausprägen. (Siehe dazu die Versuchsdaten nach dem Haupttext. Die anomalen Daten von Probe 3 sind darauf zurückzuführen, dass mein Assistent Mitleid mit dem Probanden der Anti-Hunger-Kontrollgruppe hatte und ihn heimlich fütterte).
+Als wir ihre Nachkommen dann in die Hitze brachten, entschieden sie sich wie ihre Vorfahren für die Eigenschaft der Hitzebeständigkeit. Allerdings hat bisher keiner von ihnen Eigenschaften entwickelt, die auf das Pyro-Element hindeuten.
+Wir haben noch nicht genug Daten, um eine Schlussfolgerung zu ziehen, aber wir können eine fundierte Vermutung anstellen, dass Tiefsee-Drachenechsen die Fähigkeit haben, ihren „Samen“ vor der Reifung frei zu erwecken. Drachenechsen-Mütter können auch neue „Samen“ erschaffen, die sie an ihre Nachkommen weitergeben, wenn sie auf bisher unbekannte, schwierige Umgebungen treffen.
+Man kann sagen, dass die Tiefsee-Drachenechsen schon ein wahres Waffenarsenal in ihren Körpern hatten, bevor sie auf uns, die Menschen von Enkanomiya, trafen.
+...
+
+Die Ergebnisse der Intelligenztests sind verblüffend. („Leere–207–Drachenechsen-Intelligenzforschung“). Durch ein Auswahlverfahren, das aus Belohnungen und Bestrafungen besteht (obwohl frühere Forschungen darauf hindeuten, dass ein Auswahlverfahren unnötig ist – Drachenechsen sind allesamt Anpassungskünstler par excellence), nähern sich die sprachlichen Fähigkeiten von Drachenechsen nach vier Generationen denen eines 12-jährigen menschlichen Schülers an. Vielleicht sollte man eher sagen, dass Drachenechsen schon immer ihre eigenen Kommunikationsmethoden hatten und dass sie hier ihre Lernfähigkeit unter Beweis stellen.
+Wir sind der Meinung, dass diese Experimente nicht weitergeführt werden sollten. Andernfalls könnten wir uns als engstirnig erweisen, weil wir die letzte Person, die eine fantastische Geschichte über Drachenechsen-Menschen geschrieben hat, verstoßen haben.
+Die Prophezeiung besagt, dass der Drachenherrscher des Wassers in menschlicher Gestalt geboren werden wird. Wir dürfen nicht zulassen, dass dies in Enkanomiya geschieht.
+...
+Alle bisherigen Versuche der Veredelung sind gescheitert. („Leere–907–Watatsumi Omikamis Sonderbefehle: I“). Weil sie das Blut von Watatsumi Omikami nicht annehmen können, werden die Drachenechsen verschiedenen negativen Auswirkungen zum Opfer fallen. Vielleicht sind sie noch nicht stark genug, aber wir können uns nicht sicher sein. Nach unserem rationalisierten Drachenechsen-Evolutionsplan müssten wir eigentlich schon die stärkste Drachenechse gezüchtet haben.
+...
+
+Die Veredelung kann als Erfolg gewertet werden. („Leere–907–Watatsumi Omikamis Sonderbefehle: III“). Die Ablehnung rührt daher, dass die Drachenechsen Wesen aus dem Reich des Lichts sind (auch als Elementarwesen bekannt) und daher im Widerspruch zum Reich der Menschen stehen, zu dem Omikami und seine Korallen-Vasallen gehören.
+
+Alle Versuchsprotokolle sind geschlossen. Keines der hier durchgeführten Experimente hat zum Tod eines Drachenerben geführt. Sie sind alle an Altersschwäche gestorben.
+Gepriesen sei Watatsumi Omikami, gnädig und wohltätig, wie er ist.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book336_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book336_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3034526a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book336_DE.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+Frage 1: Was läuft am frühen Morgen auf vier Füßen, tagsüber auf zwei Füßen und nachts auf drei Füßen?
+Antwort: Eine Drachenechse, die sich in einen Menschen verwandelt, um auf einen Ball zu gehen, sich dann ein Bein bricht und schließlich mit einem Stock gehen muss.
+Die Weisen mögen diese Antwort am meisten und es sind fast ausschließlich die Kinder, die sie richtig wählen. Für Erwachsene riecht es immer nach einer schrecklichen Verschwörung, wenn sich eine Drachenechse in einen Menschen verwandelt. Einer alten Prophezeiung zufolge wird der Drache des Wassers, der uralte Herrscher der Drachenechsen, definitiv in Menschengestalt herabsteigen. Für Kinder bedeutet die Antwort auf die Frage jedoch die Möglichkeit des gegenseitigen Verständnisses.
+Aber es ist keine gute Idee, Drachenechsen liebenswert klingen zu lassen. Solche Witze nehmen zwar die Angst, aber sie senken auch die Wachsamkeit der Kinder.
+(Die Drachenerben der Tiefe haben sich weiterentwickelt, um die Macht anderer Elemente zu nutzen, und haben daher ihre Reinheit verloren. Daher wird der Drache des Wassers nicht mehr aus ihren Reihen geboren.)
+
+Frage 2: Dieses Wesen hat nur einen Mund und hat manchmal vier Füße, manchmal zwei Füße und manchmal drei Füße. Obwohl es sich nicht in andere Dinge verwandeln kann, ist es in der Lage, auf der Erde zu gehen, im Wasser zu schwimmen und in der Luft zu fliegen. Je mehr Füße es hat, desto schwächer wird es. Was ist das für ein Wesen?
+Antwort: Ein Mensch.
+Der Mensch krabbelt als Neugeborenes auf Händen und Füßen, geht als Erwachsener auf zwei Beinen und benutzt als Älterer einen Gehstock. Die Antwort lautet zweifelsohne „ein Mensch“.
+
+Frage 3: Was spricht mit nur einem Mund, läuft aber auf vier und zwei Füßen?
+Antwort: Jemand, der Vieh züchtet.
+Dieses Rätsel ist sehr alt. In der Vergangenheit konnten wir die Bedeutung von Vieh nur durch das Lesen von Texten verstehen. „Vier Beine“ bezieht sich auf vierbeinige Tiere wie „Reent“, „Peffert“ und „Waldschawin“. Nachdem Byakuyakoku in die Tiefen des Ozeans gestürzt war, starben diese Tiere innerhalb von zwei Generationen aus, weil es an bewohnbarem Land und Nahrung fehlte.
+Seit der Ankunft von Watatsumi Omikami sind einige von uns an die Meeresoberfläche zurückgekehrt, um ein Zuhause aufzubauen und mit den Menschen dort zu interagieren. Daher konnten wir uns die Namen dieser Tiere merken. Laut der Prophezeiung des Vasallen und des Omikami werden wir alle eines Tages an die Meeresoberfläche zurückkehren, deshalb ist es wichtig, diese Namen richtig zu lernen.
+Reent sind Rinder, Peffert sind Pferde und Waldschawin sind Waldschweine.
+
+Frage 4: Wer sind die beiden Schwestern, die sich jeden Tag gegenseitig gebären?
+Antwort: Tag und Nacht oder Helle Nacht und Ewige Nacht.
+Dieses Rätsel ist leicht zu verstehen. Es spielt auf die Abfolge von Tag und Nacht an, was in Byakuyakoku Helle Nacht und Ewige Nacht im Zyklus unter der Kontrolle des Dainichi Mikoshi bedeutet. Obwohl sich das Land vor dem Bau des Dainichi Mikoshi in ewiger Nacht befand, ist das Licht des Tages, das die Menschen gesehen haben, unverändert geblieben.
+Übrigens wurden die beiden besonderen astronomischen Phänomene von Byakuyakoku – die Luftspiegelungen und die Schatten der Sünder – zunächst unterschiedslos als Eidola bezeichnet und als die zwei Seiten derselben Medaille angesehen. Erst mit der Ankunft von Watatsumi Omikami waren die Menschen in Byakuyakoku in der Lage, die beiden Phänomene zu verstehen und sie unterschiedlich zu benennen. Obwohl die Sonne nicht auf Byakuyakoku schien, nannte man die Luftspiegelungen, die in der Hellen Nacht auftauchten, Sonnenflammenillusionen und die der Ewigen Nacht Geisterfeuerillusionen. Im Laufe der Zeit wurden beide als Sonnenflammenillusionen bezeichnet, da sie im Grunde genommen dasselbe sind.
+
+Frage 5: Ich bin der Schattengeborene des Herrn des Lichts. Ich bin ein flügelloser Vogel, der sich von der Erde in den Himmel erhebt. Diejenigen, die in meiner Gegenwart Tränen vergießen, fühlen keinen Kummer in ihrem Schoß. Mit einem sanften Windhauch vergehe ich und so endet mein flüchtiges Leben.
+Antwort: Die Antwort ist Rauch. Vögel sind geflügelte Wesen und es ist normal, dass man sie in Enkanomiya nicht sieht.
+
+Frage 6: Ein Vater hat zwölf Kinder, von denen jedes sechzig Töchter mit unterschiedlichem Aussehen zur Welt bringt. Dreißig von ihnen sind blass und dreißig sind dunkel. Die ganze Familie, die den Tod nicht kennt, wird nur verblassen. Wer ist der Vater?
+Antwort: Die Antwort ist das Jahr. Die Bewohner von Byakuyakoku finden den Teil über sechzig helle oder dunkle Enkelinnen vielleicht etwas verwirrend. Aber alles wird einen Sinn ergeben, wenn sie Frage 4 gelöst haben.
+In alten Zeiten gab es eine Fortsetzung dieses Rätsels. Es besagte, dass jede Enkelin zwölf Nachkommen gebären würde, von denen jede wiederum sechzig Kinder haben würde. Jedes dieser Kinder würde später weitere sechzig Kinder zur Welt bringen, die wiederum ihre eigenen Kinder haben würden. Dies würde sich fortsetzen, bis schließlich alle Nachkommen zusammen das einzige Urkind zur Welt bringen würden, Tokoyo Ookami, die „Mutter“ von vierzehn Milliarden Jahren.
+Watatsumi Omikami hat den Leuten verboten, dieses Rätsel zu verbreiten.
+
+...
+
+Anhang: Historische Figuren, ihre traditionellen Namen und Darstellungen im Narukami-Stil
+
+Kairos – Tokoyo Ookami
+... Eris – Arisu
+Abrax – Aberaku
+Charon – Ka...
+Spartacus – Supada
+Emma – Ema
+... – Koi
+Antigone, Antigonus – Antei
+...
+...
+Erebos – Eboshi
+Echion – Eki
+Udaeus – Uda
+Asclepius – Surepio
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book337_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book337_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c78af8f88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book337_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Geringes Glück -
+Der Himmel ist heiter und wolkenlos. Doch plötzlich zieht ein starker Wind über das Land. Was für eine Nachricht hat der hastige Wind hinterlassen?
+Obwohl du dich fühlst, als ob du dich stets im Kreis drehtest, bist du eigentlich dem Ausweg aus der scheinbar hoffnungslosen Situation ganz nah.
+Schenk den Leuten um dich herum mehr Aufmerksamkeit, selbst wenn du schon längst mit ihnen vertraut bist.
+Ihretwegen würde sich dein Geschick langsam ändern, ohne dass du es merken kannst ...
+
+Der heutige Glücksartikel ist: Löwenzahn aus einem fernen Land.
+Du bist wie der Löwenzahn, der mit dem Wind tanzt.
+Fliege, schwebe, überquere das weite Meer und reise bis in die unerreichbare Ferne.
+Eines Tages würde deine endlose Reise doch zu einem Ende kommen.
+Eines Tages würdest du sicher zu dem werden, der du werden willst.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book33_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book33_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..464b79ca1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book33_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Die kleinen Winzlinge waren sehr loyal und folgten der Prinzessin überall hin. Jedoch waren sie immer noch Kreaturen der Nacht, von Natur aus korrupt. Die beschwerliche Reise weckte allmählich das Böse in ihnen.
+Furcht ist der Pfad zur dunklen Seite. Und so nahm ihr übler Plan seinen Lauf.
+Der blinde Winzling öffnete seine starren Augen und genoss gierig das Sonnenlicht.
+„Warum sollten wir den Prinzen nicht einfach in unserer Gewalt behalten, als uns auf leere Versprechungen zu verlassen? Wir sollten uns das Sonnenlicht auf lange Sicht sichern.“
+Der ungebildete von den Winzlingen patschte sich auf die von Krätze verseuchte Stirn und rülpste hervor,
+„Hehehe, ich finde wir sollten den Prinzen entführen und dann ... und dann soll er uns schlauer machen, ja, das ist der schlaue Weg, höhö.“
+Der schüchterne von den Winzlingen krähte mit geballter Faust in der Luft,
+„Dieser Rüpel hat doch bloß unser Leben gerettet und jetzt behandelt er uns wie Dienstleute. Ich fordere ein Duell mit ihm!“
+Der Schwächling unter den Winzlingen verengte seine Augen zu Schlitzen und legte sein Gesicht in Falten,
+„Brüder, ihr habt euch so lange in den Schatten verstecken müssen. Die Dunkelheit hat euer Urteilsvermögen eingeschränkt. Wir müssen uns an ein neues Leben anpassen um zu überleben. Ich sage, wir vergraben den Prinzen in meinem Garten, damit dieser endlich guten Dünger bekommt.“
+Der sorglose kleine Winzling seufzte mit verdrießlicher Miene,
+„Wir bringen die Sache lieber schnell hinter uns ... Wenn die beiden nicht aufgetaucht wären, hätten diese bösen Gedanken sich nie in meinem Kopf niedergelassen.“
+Nur einer der Winzlinge blieb erstaunlich still. Nicht dass er nicht auch im innersten Kern verdorben war, aber der Gedanke daran, seinen Lebensretter zu hintergehen, weckte in ihm große Schuldgefühle. Er brachte kein einziges Wort hervor, letztendlich stimmte er dem Plan dennoch zu und sie beschlossen, das Wasser des Prinzen zu vergiften.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book343_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book343_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book343_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book344_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book344_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..de31bd33e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book344_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Lieber Anton Melnikov,
+
+es tut mir leid, aber die Zeiten haben sich geändert und die Nachschubstation wurde geschlossen. Ich sagte, ich würde auf dich warten und ein paar Gläser „Feuerwasser“ trinken, aber jetzt glaube ich nicht, dass das passieren wird.
+Ich habe ein paar Lebensmittel für den kurzfristigen Verzehr zurückgelassen und ich hoffe, ihr könnt sie verwenden.
+Es tut mir leid, aber als Freund ist das alles, was ich tun kann. Wenn wir uns wiedersehen, können wir nur Feinde sein. Ich verstehe zwar, dass das, was vor Ort geschieht, vielleicht nichts mit deinem Auftrag zu tun hat, aber ich hoffe, ihr versteht, dass wir solche Verstöße nicht dulden können.
+So wie ihr auf Geheiß der Zarin von Snezhnaya kämpft, so müssen wir von den Millelithen unsere Heimat verteidigen, und wir alle müssen die Verantwortung für das übernehmen, was uns individuell wichtig ist.
+
+Ich wünsche dir viel Glück. Viele Grüße, Yanbo.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book345_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book345_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac8ad4bb2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book345_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Nikolays Brief
+
+Meine liebe Schwester Katya,
+
+ich habe vom Hauptmann gehört, dass du bald hierher in unsere Einheit versetzt werden sollst. Ich weiß nicht, wie ich ausdrücken soll, wie glücklich ich bin, dass wir endlich wieder zusammen sein werden!
+Ich habe immer noch die Balalaika, die du mir vor meiner Abreise geschenkt hast. Nach vielen Reparaturen und dem Austausch der Teile, die wir vorher versehentlich kaputt gemacht hatten, klingt sie jetzt viel weicher.
+Aber sei gewarnt: Ich behalte diese Balalaika für mich und werde sie dir nicht zurückgeben. Wenn du sie noch einmal kaputt machst, werde ich keine Lust haben, sie noch einmal zu reparieren!
+Übrigens habe ich zwei neue Lieder gelernt, die ich dir am Lagerfeuer vorspielen werde, wenn du dich zum Dienst meldest. Wie in alten Zeiten spielten und sangen wir vor dem Feuer, erzählten Witze und freuten uns auf die Neujahrsgeschenke der Zarin für unsere Brüder und Schwestern im Haus des Kamins ...
+Nur sind wir dieses Mal keine sorglosen Kinder mehr, sondern tragen alle eine größere Verantwortung und machen uns tiefere Gedanken.
+
+Der Hauptmann hat uns für dieses Treffen einen halben Tag frei gegeben. Bring also deinen Wein und Süßigkeiten mit, damit wir uns austauschen können. Ich habe so viele Geschichten, von denen ich dir erzählen möchte, und ich bin mir sicher, dass es dort, wo du stationiert bist, viele interessante Geschichten gibt!
+Übrigens, wenn du feststellst, dass ich wieder zugenommen habe, wenn wir uns treffen, mach dich nicht über mich lustig! Und ich werde sehen, ob du auch zugenommen hast!
+
+Ich freue mich sehr auf dieses Wiedersehen,
+Nikolay Snezhevich
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book346_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book346_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f0b00cb9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book346_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+In diesem Moment begann {F#die}{M#der} blonde Außenseiter{F#in}, sich mit hoher Geschwindigkeit zu drehen! {F#Sie}{M#Er} wehrte den Angriff des Rounin sofort ab!
+{F#Die}{M#Der} blonde Außenseiter{F#in} schwang ein Langschwert, während {F#sie}{M#er} sich drehte! Die Klinge war voll von der Absicht zu töten! „Ah!“
+Der Rounin spuckte einen Mund voll Blut aus! „Igitt!“
+{F#Die}{M#Der} blonde Außenseiter{F#in} schwang ein Langschwert, während {F#sie}{M#er} sich drehte! Die Klinge war voll von der Absicht zu töten! „Ah!“
+Der Rounin spuckte einen Mund voll Blut aus! „Igitt!“
+{F#Die}{M#Der} blonde Außenseiter{F#in} schwang ein Langschwert, während {F#sie}{M#er} sich drehte! Die Klinge war voll von der Absicht zu töten! „Ah!“
+Der Rounin spuckte einen Mund voll Blut aus! „Igitt!“
+{F#Die}{M#Der} blonde Außenseiter{F#in} schwang ein Langschwert, während {F#sie}{M#er} sich drehte! Die Klinge war voll von der Absicht zu töten! „Ah!“
+Der Rounin spuckte einen Mund voll Blut aus! „Igitt! Was für eine Niederlage!“
+...
+In der endlosen Drehung verwandelte sich {F#die}{M#der} blonde Krieger{F#in} in einen goldenen Wirbelwind! Der goldene Wirbelwind bedeckte jeden Zentimeter der Arena. Zuschauer mit den scharfen Augen eines Schwertmeisters mussten es bemerkt haben – {F#die}{M#der} blonde Außenseiter{F#in} wendete „Kouranka Daitatsumaki“ an, eine Technik, die selbst in den alten Kampfkünsten als verboten galt!
+Als der Ronin von „Kouranka Daitatsumaki“ getroffen wurde, schoss eine Blutfontäne, so hoch wie der Yougou-Berg, aus seinem Körper und schleuderte ihn nach hinten. Die Macht der geheimen Technik „Kouranka Daitatsumaki“ war so groß, dass Geschwindigkeit zu Energie und Energie zu Materie wurden. Und aus dieser Materie wurde die „Große Parade der Youkai – Hyakkiyakou“ geboren! Das ist die Macht des „Kouranka Daitatsumaki“, das seit ewigen Zeiten vor der Welt verborgen war!
+Der Rounin knallte hart gegen die Wand der Arena! Die Wand brach auf und außerhalb der Arena ...
+...
+(Auf der Rückseite ist ein Zettel beigefügt: „Die Darstellungen des Kampfes sind in der Tat sehr lebendig, sodass man das Gefühl hat, zusammen mit dir, Herrn Kayabuki, in der Arena zu sein und den spannenden Kampf zu beobachten. Trotzdem, Herr Kayabuki, hast du schon einmal darüber nachgedacht, Ihre Arbeit in eine andere Richtung zu lenken? Anstatt Romane zu schreiben, wäre Ihr Stil vielleicht besser für Kurzgeschichten oder Manzai geeignet.“)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book34_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book34_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6f576900
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book34_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Zu dem Zeitpunkt befand sich die Prinzessin in einem tiefen Schlaf und hatte keinerlei Ahnung von dem diabolischen Plan der Winzlinge. Im Schutze der Nacht begannen sie die Aktion.
+Uns so geschah es, dass der Prinz vom Gift dahingerafft wurde und die Winzlinge ihr Ziel erreicht hatten.
+In Träume versunken ahnte die Prinzessin nicht, was mit ihrem Prinzen geschah. Im Traum sah sie ihn in seinen leuchtenden Farben, die ihn wie Samt umspielten. Das süße Sonnenlicht durchbrach die dunklen Wolken und verbreitete sich auf alle Lebewesen. Der orange Schimmer legte sich auf den blauen See wie eine Karamellschicht und machte das Wasser so süß wie Nektar. Eine Farbenpracht ergoss sich über die einst dunklen Hügel und verwandelte die alte Stadt in ein Süßigkeitenschloss. Als sie jedoch den Namen des Prinzen rief, konnte sie nur dumpfe Geräusche wahrnehmen.
+Die arme Prinzessin wusste noch nicht, dass ihr Prinz nie wieder antworten würde.
+Blitze zuckten am Horizont und Donner rollte in der sonst stillen Nacht. Die Winzlinge waren ziemlich zufrieden mit sich, alles war nach Plan verlaufen. Um dies zu feiern, sammelten sie Moos und giftige Pilze und kochten einen dicken Eintopf. Als sie ihr Festmahl genießen wollten, brach die Seele des Prinzen hervor und verfluchte die Winzlinge. Für den Rest ihres Lebens sollten die Winzlinge sich fühlen, als wären sie ständig in einem Topf am Zerkochen und sollten nie wieder die Sonne sehen.
+Einer der Winzlinge jedoch, ob aus Loyalität zur Prinzessin oder schlichtweg aus Angst vor dem Fluch, wickelte, während die anderen am Trinken waren, den Prinzen in eine alte Tischdecke ein und brachte ihn in den Wald zur Prinzessin, in der Hoffnung ihn wieder zum Leben zu erwecken.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book353_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book353_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef819e918
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book353_DE.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+An den gesamten Erkundungstrupp:
+
+Es tut mir leid, dass ich dieses Mal gegangen bin, ohne mich zu verabschieden.
+Ich danke allen Mitgliedern des Erkundungstrupps für ihre kontinuierliche Hilfe, aber ich fürchte, dass ich nicht weiter mit euch zusammenarbeiten kann.
+
+Jinwu, bitte sei nicht wütend und traurig über meinen Abschied. Ich bin sicher, dass du dich um viele junge Abenteurer gekümmert hast, die eher enttäuschend sind, aber nicht bereit, sich dem Schicksal zu ergeben, und ich bin nur einer dieser Narren. Ich hoffe, dass meine Launenhaftigkeit dir kein Kopfzerbrechen bereitet und dass mein Abschied dir nur schöne Erinnerungen hinterlässt. Wenn ich jemals eine Familie hätte, wärst du meine engste Verwandte ... Ich habe zu viele Geschichten, die ich noch nicht mit dir geteilt habe, und alles, was ich dir hinterlassen habe, sind die schlimmen Namen von Orten auf der Landkarte. Ich bedaure, dass ich nicht in den Büchern nach besser klingenden Namen für dich und die anderen suchen konnte.
+Wie dem auch sei, ich danke dir, dass du immer da warst, um mich zu beschützen und für mich zu sorgen. Aber ich ziehe es vor, allein zu sein und selbst eine echte Reise zu erleben, als für immer von den Älteren betreut zu werden.
+
+Verzeih mir, Khedive, für meine Launenhaftigkeit. Ich kann verstehen, dass du deine eigenen Überlegungen hast, und vielleicht sind, wie du sagst, die Geheimnisse auf dem Grund der Großen Kluft tatsächlich außergewöhnlich und für normale Menschen unerreichbar. Vielleicht ist das der Grund, warum es mir ohne Göttliches Auge so schwer fällt ...
+Dennoch kann ich nicht umhin, mich zu fragen, wenn Leonard, Stanley oder Roald, die großen Abenteurer unter den Sterblichen, gesehen hätten, was ich sah, wenn sie mit mir durch die tiefen, dunklen, alten Felsenhallen gewandert wären, wenn sie die schwarzen und violetten Schlammpfützen, in denen der Schlamm wie Lava fließt, die klaren blauen Kristalle, die am Himmel schweben, die alten verfallenen Denkmäler, auf denen die Landkarten der alten Tage aufgezeichnet sind, und viele andere unaussprechliche Wunder, gesehen hätten ... ob sie, die großen Abenteurer, weggeschaut hätten, um ihr Leben zu retten, oder ob sie, wie ich törichterweise, die tiefe und unergründliche Wahrheit dieser Welt gesucht hätten, selbst auf Kosten ihres bescheidenen Lebens?
+Wie würdest du, Khedive, ein Gelehrter und ein Sterblicher wie ich, sich in einer solchen Situation entscheiden?
+
+Clitopho, ich hoffe, du nimmst mir mein früheres Misstrauen und mein launisches Verhalten nicht übel. Ich hasse dich nicht, auch wenn du von einer illegalen Organisation wie den Schatzräubern kommst und immer hinterhältig und unausstehlich bist, nicht sehr hygienebewusst bei der Zubereitung von Getränken für alle und nicht sehr nett zu Jinwu bist, dich nicht um die Sicherheitsvorschriften des Rates für Allgemeine Angelegenheiten unten in den Minen kümmerst und nicht auf alle Warnungen hörst ... trotz all deiner Fehler tu ich das nicht. Als Freund bedaure ich, dass ich dich nicht schon früher kennen gelernt habe.
+
+Was Muning betrifft, so tut es mir leid, dass ich nicht zurückkehren werde, um meinen Dienst wieder aufzunehmen. Ich danke dir, dass du für meine offizielle Position im Rat für Allgemeine Angelegenheiten gekämpft hast, denn ohne dich wäre ich nicht einmal in der Lage, den Eingang der Großen Kluft zu betreten. Vielleicht wird die offizielle Genehmigung vom Rat für Allgemeine Angelegenheiten endlich erteilt, wenn ich weg bin. Bitte bewahre sie für mich auf, und wenn ich die Gelegenheit habe, zurückzukommen, werde ich dich zu einem Essen einladen. Vergiss das nicht!
+
+{NICKNAME}, ich danke dir für deine Begleitung während der Reise, für deine Belehrungen und dafür, dass du mich vor Gefahren bewahrt hast, was ich nie vergessen werde und womit ich zutiefst in deiner Schuld stehe. Du bist ein Liebling der Götter, weil du mit der Kraft der Elemente reisen kannst, aber ich möchte trotzdem wissen, auch wenn ich es vielleicht nie erfahren werde ... was hältst du von uns einfachen Sterblichen?
+
+In den fernen Zeiten, als Helden und Yaksha mit Rex Lapis kämpften, als die Gottheit Berge und Meere schuf, was für eine Existenz waren wir gewöhnlichen Sterblichen, die den Blick und die Anerkennung des Gottes nicht empfingen? Gewöhnliche Liebe und gewöhnlicher Hass, gewöhnliches Glück und gewöhnliches Leid, gewöhnliche Errungenschaften, die Verstrickungen und Bindungen, die gewöhnliche Menschen teilen ... sind das wirklich die Dinge, die den Göttern egal sind? Der uralte Palast der Götter, die Landschaft, die Sterbliche nicht erklären können, sind sie wirklich verbotene Orte, die man mit gewöhnlichem Mut nicht erobern kann?
+
+Obwohl es respektlos wäre, darüber so viel zu sprechen, da Rex Lapis schon verstorben ist ...
+Aber im Gegensatz zu denen, die durch Zufall wegen göttlicher Gnade ausgewählt wurden, sind die Träume, die wir nicht von den Göttern beobachteten Sterblichen zufällig geboren und mit ganzem Herzen festgehalten haben, die kleinen Wünsche, ein ärmliches und beschäftigtes Leben zu vermeiden und das arbeitsreiche Leben ... Mit einem Wort, sind der Widerwille, vergessen zu werden, die kleinen Bemühungen, nicht vergessen zu werden, oder der Mut, die mühsame Arbeit durchzuhalten ... alles sinnlos?
+Der Kräutersammler, der auf den höchsten Felsen arbeitet, der Bergmann, der die Gefahr des Bergbaus wie eine Alltäglichkeit behandelt, der Arbeiter, der jeden Nagel in ein riesiges, mehrere Stockwerke hohes Schiff schlägt ... Wenn es normal ist, dass ihre Bemühungen als nichts angesehen und von allen vergessen werden, ist es dann möglich, dass die Götter einen so absurden Unterschied zwischen den Wünschen und der Würde der Menschen machen?
+
+Mit solchen Fragen im Hinterkopf bin ich dir gefolgt und habe mich in die unbekannten und gefährlichen Tiefen der Großen Kluft gewagt und bin dabei an meine Grenzen als Sterblicher gegangen. Ich wage nicht zu behaupten, dass ich sie „erobert“ oder „erforscht“ habe, aber ich hoffe zumindest, die Große Kluft in die von mir gezeichneten und zusammengestellten Karten aufnehmen zu können, den Orten, die ich besucht habe, der sich ständig verändernden Landschaft in der Großen Kluft die Namen zu geben, die zu mir und den Sterblichen gehören.
+Töricht, wie ich bin, glaube ich, dass dies der einzige Weg ist, um diejenigen zu inspirieren, die nach mir kommen, um ihnen zu zeigen, wie weit ein Sterblicher, der von den Göttern nicht auserwählt wurde, gehen kann und welche Geschichte er zurücklassen kann.
+
+Bitte mach dir keine Sorgen, dass ich gehe, ohne mich zu verabschieden. Meine Reise ist noch lange nicht zu Ende. Wenn die Pause zu Ende ist, werde ich weiter in die Tiefe gehen. Ich danke dir für den Weg, den du mir eröffnet hast, und ich werde mein Abenteuer fortsetzen, indem ich dem Pfad tiefer in die Große Kluft folge, bis ich nicht mehr weitergehen kann.
+Viel Glück für alle Mitglieder des Erkundungstrupps.
+Ich hoffe, dass wir uns in nicht allzu ferner Zukunft auf unserer Reise noch begegnen werden.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book354_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book354_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..55c147217
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book354_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Zwei Tage vor der Eröffnung
+Informationen über das Schiff und die Gäste: großes Passagierschiff, Barden aus Mondstadt, der Maler Calx und seine Familie.
+Voraussichtliche Ankunftszeit: 8 Uhr.
+
+Tag nach der Eröffnung
+Informationen über das Schiff und die Gäste: großes Passagierschiff, Kalligrafen, Maler, Spieler des Theaters der Vorrichtungen aus Liyue und der Schriftsteller Zhenyu.
+Voraussichtliche Ankunftszeit: 10 Uhr.
+
+Zweiter Tag nach der Eröffnung
+Informationen über das Schiff und die Gäste: großes Frachtschiff, Zwischenstopp, eine Person.
+Voraussichtliche Ankunftszeit: 9 Uhr.
+
+...
+
+Der Tag nach der Veröffentlichung der neuen Ausgabe
+Informationen über das Schiff und die Gäste: kleines Passagierschiff, zwei Personen.
+Voraussichtliche Ankunftszeit: 10 Uhr.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book355_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book355_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3ea34e22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book355_DE.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+Über die „Fünf Kasen“:
+Die Fünf Kasen sind legendäre Gestalten aus der alten Zeit von Inazuma, die wegen ihrer Fähigkeit zu singen und zu schreiben den Namen „Fünf Kasen“ erhielten. Es heißt, dass ihre Werke beim Shougun so beliebt waren, dass jedes Jahr einer der fünf zum Tenshukaku ging, um dem Shougun eine Gedichtsammlung zu präsentieren, nachdem sie ihre neuen Werke zusammengestellt hatten.
+Die Fünf Kasen sind „Suikou“, „Aoi no Okina“, „Akahito“, „Sumizome“ und „Kuronushi“.
+Die echten Namen der fünf gingen in der Geschichte verloren. Eine der am weitesten verbreiteten Legenden besagt, dass die Geschichten der Fünf Kasen in großer Zahl auf die Bühne gebracht wurden, und um es dem Publikum zu erleichtern, die Figuren zu identifizieren, wurden sie durch die fünf Farben der Kostüme Grün, Blau, Rot, Weiß und Schwarz unterschieden, und mit der Zeit benannte das Publikum die Kasen nach den Farben, die sie repräsentierten. Es heißt aber auch, dass „Suikou nach seiner Behausung, der Suikou-Hütte,“ und „Akahito nach seiner Vorliebe, seine Arbeiten mit einem roten Siegel zu versehen,“ benannt wurden.
+...
+
+Über die „Geschichte der Fünf Kasen“:
+Die Fünf Kasen wurden so beliebt, dass die Werke, die sie darstellten, in Inazuma sehr beliebt waren.
+Obwohl viele Geschichten über die Fünf Kasen in der Welt überliefert wurden, ist der genaue Inhalt dieser Geschichten heute nicht mehr verfügbar. Es ist wahrscheinlich, dass sie während der Katastrophe vor fünfhundert Jahren verstreut wurden.
+Aus überlieferten Quellen ist bekannt, dass die Geschichten der Fünf Kasen in ihrer Blütezeit alle dem gleichen Schema folgten: eine Gruppe von vier Gedichten, die jeweils aus der Sicht eines einzelnen Kasen erzählt wurden, und alle vier Gedichte zusammen eine vollständige Geschichte bildeten. Interessanterweise scheint keine der Geschichten ein eigenes Kapitel aus der Sicht von „Kuronushi“ zu enthalten.
+...
+
+Informationszusammenfassung der Fünf Kasen:
+Suikou: Ein Trinker, ein Zivilist von Geburt an, mit einer spontanen und ungezügelten Persönlichkeit. Man sagt, dass Suikou seinen Namen von dem Namen der Hütte, in der er lebte, der „Suikou-Hütte“, erhalten hat.
+
+Aoi no Okina: Der alte Mann, der sich im Brettspiel auszeichnete, hat neben seinen Gedichten auch belletristische Werke verfasst. Man sagt, dass er erst spät zu Ruhm gelangte und seine wahre Identität Beamter des Bakufu war. Andere sagen, dass er kein Mensch, sondern ein alter Kitsune in Menschenform war.
+
+Akahito: Er war ein hervorragender Schwertkämpfer und wurde höchstwahrscheinlich in einer Samurai-Familie geboren. Man sagt, Akahito hat seinen Namen von seiner Vorliebe, seine Arbeit mit einem roten Siegel zu versehen, bekommen.
+
+Sumizome: Einst war sie eine Schreinjungfer, beherrschte die Blumenkunst und den Tanz und diente später als Dienstmädchen des Shougun. Eine Geschichte besagt, dass Sumizome ihr offizielles Amt niederlegte, nachdem sie berühmt geworden war, um sich auf ihre Werke zu konzentrieren, während eine andere besagt, dass sie dem Shougun bis ins hohe Alter diente.
+
+Kuronushi: Es gibt weniger Informationen über ihn und seine wahre Identität ist unbekannt. Vielleicht ist die Identität und Charakterisierung von Kuronushi in der Geschichte deshalb vielfältiger als die aller anderen.
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book356_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book356_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..456634325
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book356_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Farbenpracht der Fünf Kasen – Suikou
+
+Meine grasbedeckte Hütte ist weit weg von der weltlichen Gemeinschaft, trotzdem hat mein Ruhm für viel Trubel gesorgt.
+Ich kam mit einer Sammlung der Gedichte zum Tenshukaku, doch das verlorene Gedicht brachte mir Unglück.
+Ich beugte mein Haupt und bat den Shougun um Vergebung und erinnerte mich eilig an die Ereignisse von letzter Nacht.
+Letzte Nacht war ich betrunken in einer Kneipe, und als ich schlief, wanderte ein Schatten neben mir her.
+Das Gedicht muss von jemandem gestohlen worden sein und das führte wirklich zu einer Farce im Tenshukaku.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book357_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book357_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac3a0c2e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book357_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Farbenpracht der Fünf Kasen – Aoi no Okina
+
+Als ich jung war, glänzte ich im Bakufu, aber im Alter bewundere ich die Schatten der Kiefern im Mondlicht auf dem Innenhof.
+Ich wollte keinen Ungehorsam begehen, aber mein Leben war nun einmal bedroht.
+Ich hatte es eilig, das alte Gedicht zu finden, und versteckte die Reste des Manuskripts voller Angst in meinen Armen.
+Ich kenne den Grund dafür nicht. Es liegt alles an den befremdenden geheimen Gästen.
+Ich erinnere mich noch immer an dieses Gedicht und an Akahito, sodass ich weiß, wie traurig es ist, verbannt zu werden.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book358_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book358_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..90d5bdfa4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book358_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Farbenpracht der Fünf Kasen – Akahito
+
+Wir waren schon lange dafür bekannt, dass wir als jüngere Dichter sehr ehrgeizig waren.
+Jedes Mal, wenn ich ein neues Gedicht schrieb, wurde es mit einem roten Stempel verziert und so bekam ich einen gewissen Ruf auf der Welt.
+Doch beim letztjährigen Treffen habe ich sogar ein Gedicht von meinem Vorgänger gestohlen.
+Es gab keine Entschuldigung für diese Tat und ich wurde aus meiner Heimat verbannt.
+Die Farbenpracht der Fünf Kasen ist jetzt Vergangenheit, genau wie wetterwendisch diese Welt ist.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book359_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book359_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc248908a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book359_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Farbenpracht der Fünf Kasen – Sumizome
+
+
+Der klare Bach ist ein gutes Ende für die lange vergessene Gedichtsammlung, wo eine klare Welle die verborgene Wahrheit enthüllen wird.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book35_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book35_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d44523980
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book35_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Der kleine Wicht schleppte den Prinzen hinfort von seinen boshaften Brüdern, folgte der Spur und suchte nach der Quelle der Reinheit, an welcher die Prinzessin schlief.
+
+Was der Winzling jedoch nicht ahnen konnte, war, dass die Mutter der Nacht die Prinzessin bereits ausfindig gemacht hatte. Sie folgte dem Winzling wie eine Katze, die sich auf Beutejagd befindet. Das Mondlicht und die Sterne wurden von ihrem Anlitz verschleiert.
+Als der Winzling an der Quelle ankam, war die Prinzessin bereits verschwunden. Unter dem kummervollen Geheul der Nachteulen erhob sich die Mutter der Nacht aus der nun verfaulenden Quelle.
+„Bedauernswerte Kreatur, bist du gekommen, um deinem Meister zu huldigen?“, das widerwärtige Lachen der Mutter der Nacht roch nach Abgrund und Verderben.
+„Sollte dem so sein, dann wirst du hier nichts außer Hoffnungslosigkeit vorfinden.“
+„Diese törichte Prinzessin ist bereits in Ketten gelegt. Ihr Königreich soll vor ihren Augen untergehen, ich verfluche ihr Volk, von nun an sollen sie zwischen den Welten wandeln, seelenlos, halb tot, halb lebendig, ohne jegliches Mondlicht.“ Die kalten Worte der Mutter der Nacht fielen wie Regentropfen auf einen Grabstein.
+„Sieh dich nur an, Kreatur, was würde dein Meister sagen, wenn er dich jetzt mit diesem Ausdruck sehen würde?“
+Angst kroch durch den Winzling und schnürte ihm das Herz zusammen.
+Die Mutter der Nacht ließ den Winzling zurück. Niemand weiß wieso, ob aus Mitleid oder um ihn noch mehr zu quälen, hinterließ die Mutter der Nacht einen Funken Hoffnung für den kleinen hässlichen Winzling.
+„Nach Tausenden von Jahren wird mein größter Feind wieder auferstehen, in der Hand das Schwert der Dämmerung, gekleidet in der Rüstung, die das strahlende Sonnenlicht reflektiert. Er wird kommen, um mein Königreich zu vernichten und den Prinzen zu neuem Leben zu erwecken. Die Prinzessin wird dann frei sein von ewiger Folter. Bis es soweit ist, fürchte ich mich vor niemandem, denn nichts wird mein Königreich beenden außer der vorhergesagten Katastrophe aus der Prophezeiung. Und du kriecherischer Sklave, der seinen Meister vergiftet hat, das Schicksal wird auch dich richten!“
+Nachdem sie diese Worte gesprochen hatte, kollabierte die Figur der Mutter der Nacht und wurde zu von Würmern durchzogenem Schlamm, der im Boden versickerte.
+In Trauer und Bedauern wanderte der nun seelenlose Winzling umher. Er versteckte dann den Körper des Prinzen in einem Baumloch und wanderte in die Nacht hinein, sich selbst ins Exil schickend.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book360_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book360_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a62a825a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book360_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Farbenpracht der Fünf Kasen – Sumizome
+
+Die Dichterin liest die Schriftrollen der Gedichtsammlung durch, doch gibt es kein rotes Siegel auf dem Plagiat.
+Der klare Bach ist ein gutes Ende für die lange vergessene Gedichtsammlung, wo eine klare Welle die verborgene Wahrheit enthüllen wird.
+Es ist schwer für das Wasser, die glänzenden Sätze wegzuwaschen, während die Tinte auf dem Plagiat von selbst verblasst.
+Aoi no Okina kam vorbei und schrieb ein Gedicht in Erinnerung an den alten Freund.
+Der Sturm hat sich noch nicht gelegt und es ist wieder an der Zeit, dem Shougun Gedichte zu präsentieren.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book361_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book361_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book361_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book362_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book362_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b2a69d05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book362_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+An alle, die diesen Brief lesen:
+Ich, Kaedehara Yoshinori, war mein ganzes Leben lang in einem bestimmten „Geheimnis“ gefangen, und jetzt, da meine Tage gezählt sind, habe ich darüber nachgedacht und beschlossen, es zu enthüllen.
+Damals, als ich mit dem Leiter der Yashiro-Verwaltung die abtrünnigen Schwertschmiede verfolgte, wurde er von den Abtrünnigen nicht verletzt.
+Denn eigentlich war es so ... In dieser Nacht, als wir dem Pfad zum Ufer folgten, gab es kein Zeichen eines Schwertschmieds, sondern nur eines Exzentrikers. Der Exzentriker behauptete, der Drahtzieher dahinter zu sein, und hat schon lange auf uns gewartet. Er drohte, die Raiden Gokaden auszulöschen.
+In wenigen Augenblicken wurden alle Samurai, die uns begleiteten, niedergeschlagen. Herr Kamisato wurde schwer verwundet, während ich dem Tod entkam, weil ein Schlag nur den Hut auf meinem Kopf traf.
+Ein weiterer Schlag und ich wäre getötet worden, aber als er mein Gesicht sah, hörte er auf anzugreifen und fragte mich mit strenger Stimme, was ich mit „Niwa“ zu tun hätte. Ich musste antworten, dass dies der alte Nachname meines Vaters ist und dass ich nach dem Verschwinden meines Vaters von der Familie Kaedehara adoptiert wurde.
+Der Exzentriker hörte zu und sagte nichts mehr. Nach langem Schweigen sagte er plötzlich: „Sag ihr, dass mein Name Kunikuzushi ist.“ Damit drehte er sich um und ging ...
+
+Das Schmieden der Schwerter verlief ungünstig, weil dieser Exzentriker die Zeichnungen der Ogosho verfälscht hatte. Obwohl Herr Kamisato die Bedeutung dieses Ereignisses kannte, befürchtete er, dass wir darin verwickelt werden könnten. Als er im Sterben lag, beharrte er darauf, dass wir von dem Überläufer verwundet worden waren, und sagte mir, ich solle den Mund halten. Ich war dankbar für sein Mitgefühl und musste aufgrund der aktuellen Situation die Wahrheit in meinem Herzen begraben.
+Als Oberhaupt des Kaedehara-Klans schäme ich mich, dass die Isshin-Schule in Verfall geraten ist, aber als Vater wünsche ich mir nur die Sicherheit und das Wohlergehen meiner Kinder. Als Nachkomme der Familie Kaedehara darfst du nicht blindlings deine alten Feinde verfolgen und dich in der Vergangenheit verstricken, sodass du dich selbst verlierst.
+
+Kaedehara Yoshinori
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book36_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book36_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd9d03cfe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book36_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Viele Jahre später, als sich Gothsons Knöchel in derselben unglückseligen Tierfalle verfangen hatte, die er selbst gelegt hatte, muss er sich an den Nachmittag erinnert haben, an dem sein Vater ihn in die Stadt mitgenommen hatte, um an den Ludi Harpastum teilzunehmen.
+Gothsons ganzes Leben war ohne Zweifel sehr unglücklich. Aber er konnte sich nicht daran erinnern, wann sein Unglück eigentlich begonnen hatte. Er verbrachte seine Kindheit in Quellingen, unter dem Schutz der Fee der Quelle. Eigentlich lebten alle Jäger dort ein friedliches und sorgenfreies Leben.
+Als Gothson sieben Sommer alt war, nahm ihn sein Vater mit nach Mondstadt, um sich den Zirkus bei den Ludi Harpastum anzusehen. Dies war das erste Mal in seinem Leben, dass Gothson die große Stadt betrat. Die Düfte von Süßigkeiten und gebratenem Fleisch, die strahlenden Lichter und das bunte Papier, die Kasper, die Wildschweine dressierten, sowie die Zauberer und ihre Tricks zogen ihn völlig in ihren Bann.
+In seinen schillernden Kindheitserinnerungen sah Gothson ganz verschwommen seinen Vater in die feiernde Menge gehen, durch einen Torbogen mit der Aufschrift „Hochstapeln“ schreiten und sich langsam weiter von ihm entfernen. Doch seine Aufmerksamkeit wurde auf die leuchtende Fee der Quelle gelenkt.
+Vielleicht hat er in seinen späteren Jahren begriffen, dass der Geist dieser Festlichkeiten nicht mehr war als ein Schauspieler, der 20 Mora pro Tag bekam, aber in seinem jungen Kopf damals blieb dieser Anblick immer sehr fantastisch.
+Gothson wurde von den Geschichten der Fee der Quelle in den Schlaf gewiegt und weit in die Ferne schweifte er in seinen grenzenlosen Träumen und Abenteuern. Im Traum eines Abenteurers sah er, wie Regenbogenmarmelade aus dem Mund eines alten Reliefs hervorquoll. Gothson wollte gerade aufstehen und an der Marmelade teilhaben, als sein Traum durch die Geräusche einer Rauferei abrupt beendet wurde.
+„Schnell, lauft!“ Das panische, rundliche Gesicht seines Vaters, über und über mit Fruchtsaft und Fleischsoße beschmiert, dominierte sein Blickfeld.
+Über seiner Schulter konnte Gothson einen hochragenden Stapel gebratenen Fleisches unter glühendem Licht sehen, der gefährlich wackelte und zitterte, während er sich weiter in der Menge nach vorn bewegte.
+
+Auf seiner Flucht stieß Gothsons Vater eine dickliche Frau um und geriet dabei aus dem Gleichgewicht. Mit plötzlich geschwächten Beinen stürzte er auf seinen Sohn. Dann stürzte der wankende Turm aus gebratenem Fleisch unter Schreien der Massen zusammen ...
+Die Ritter des Ordo Favonius brauchten drei Tage, um endlich das gebratene Fleisch, das Gemüse, all die Lebensmittel und den anderen Krimskrams, der auf dem Platz verstreut war, zu beseitigen – ganz zu schweigen von denjenigen, die ein wenig zu viel von dem ganzen Spektakel abbekommen hatten. Seit diesem Vorfall waren sie gezwungen, den Bewohnern mitzuteilen, dass alle zukünftigen Ludi Harpastum außerhalb der Stadtmauern abgehalten werden müssten.
+In Gothsons Haus fehlten also offiziell jetzt zwei Jäger, dafür gab es zwei Patienten mehr und das alles in einer Nacht. Ihr Lohn dafür, eine vergoldete Siegermedaille, die auch noch zwei Tage zu spät ankam.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book371_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book371_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..256975c1d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book371_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+„Kapitän, bei allem Respekt, du hast während der gesamten Sitzung geschlafen, nicht wahr?“
+„Ups, du hast mich erwischt.“
+„Obwohl du gerade gesessen hast, habe ich so etwas schon zu oft gesehen. Kapitän, verwende die Früchte des Trainings eines Kämpfers nicht auf diese Art und Weise. Wenn der Flottenadmiral davon erfährt, wird ein Bericht nicht ausreichen.“
+Dennoch weiß Mahasti tief in seinem Herzen, dass es zumindest im Moment niemand in der gesamten Flotte wagen würde, seinen Vorgesetzten anzufassen. Das Flottenkommando befindet sich in einem heiklen Gleichgewicht und sein Vorgesetzter, Bitchuu Kyuubei, der Shinkurou, der Kapitän mittleren Alters, der von vielen aufgrund schlechter Aussprache als „Semimaru“ bezeichnet wird, ist derjenige, um den sich alle Streitkräfte bemühen und der sie am ehesten aus der Sackgasse führen kann.
+Es ist erstaunlich, dass seit diesem Ereignis zehn Jahre vergangen sind ...
+dachte Shinkurou.
+
+Der Sieg bei Asada wird in späteren Jahren als eine kleine Demonstration des militärischen Könnens von Shinkurou angesehen, aber für die Beteiligten ist es der Beginn einer Katastrophe.
+Der Taishougun konnte einen so einfallsreichen Mann doch nicht unkontrolliert lassen.
+Shinkurou wurde kurz darauf geblendet und in das Gefängnis geworfen.
+Erst vor fünf Jahren wurde der Imagawa-Klan von einer verbündeten Armee des Oome-Klans, einer Daimyo-Familie, erobert und enthauptet. Erst dann können die Menschen im Lande endlich in Frieden und Glück leben ...
+Die obigen Worte hat Shinkurou vom neuen Seii-Taishougun gehört, als er im Gefängnis saß.
+Menschen leben in Frieden und Wohlstand, ein Anblick, den Shinkurou noch nie gesehen hat, und der neue Taishougun ist keineswegs ein gütiger und moralischer Mensch. Aber eine allgemeine Amnestie, um die Herzen der Menschen zu gewinnen, war etwas, das getan werden musste.
+Rückblickend kann Shinkurou nicht anders als zu seufzen: Sowohl damals als auch heute ist er derjenige, der im Zentrum des Strudels steht.
+
+„Für dieses Land sind wir Rebellen. Und in diesem riesigen Universum sind wir es auch.“
+Der Shougun sieht Shinkurou an, der auf dem Boden hockt, und spricht unbekümmert.
+„Die Steuern des Imperiums sind für diesen kleinen Planeten am Rande des Universums nicht mehr tragbar. Und deine Talente sollten in der Mitte der Galaxie aufblühen.“
+„Dein Name wurde von dem Verräter Imagawa genommen, diese Vergangenheit solltest du längst hinter dir lassen. Von nun an wirst du ‚Semimaru‘ sein.“
+
+Ja, ein Mann, der keine Vergangenheit mehr hat, ein Mann, der das Universum nicht mehr mit seinen beiden Augen sehen kann, und so entfaltet sich das weite Universum vor ihm.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book372_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book372_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e40e911f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book372_DE.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+So ist das Leben eben.
+Mutter und Vater haben immer gesagt, dass man das Richtige vom Falschen unterscheiden und das Gute vom Schlechten abwägen soll, aber in Wirklichkeit muss man immer die weniger schlechte Option zwischen den beiden schlechten wählen.
+Meine Freundin hatte beschlossen, mit mir Schluss zu machen, und sie hatte meinen Vorgesetzten erzählt, dass ich spielsüchtig wäre, und so war meine Arbeit weg. Ich hatte kein Geld für diese Unterhaltung der Leere, und wenn ich kein Schutzgeld zahlte, würde es schwierig sein, die Sicherheit meiner Eltern zu gewährleisten.
+Dann schimpfen sie, ich sei untüchtig, hätte keine anständige Arbeit und nie Geld spare.
+Für wen mache ich alles? Ich habe doch nichts falsch gemacht, oder?
+Wenn es einen Fehler gibt, dann wahrscheinlich den, dass ich nicht weiterleben kann, selbst wenn ich es versuche, und dass ich nicht den Mut habe, dem Ganzen ein Ende zu setzen, selbst wenn ich es will.
+Egal, ich zahle, wenn sie kommen. Nachdem das Geld bezahlt ist, muss ich mir noch überlegen, wie ich Mora verdienen kann, sonst kann ich mich nur Seegras leisten.
+Komm, lass es uns noch einmal machen und die weniger schmerzhafte der beiden schlechten Optionen wählen.
+Was wäre schmerzhafter: mit einem Schwert aufgeschlitzt zu werden oder von einem fliegenden Stein den Kopf aufgeschlagen zu bekommen?
+*zisch*
+Diese seltsamen Geräusche eben, was ist da los?
+Es wird doch nicht donnern, oder?
+...
+Als ich aufwachte, wusste ich nicht, wie lange es her war.
+Ich erinnere mich nur daran, dass ich, bevor ich das Bewusstsein verlor, das Gefühl hatte, dass etwas Scharfes urplötzlich in meinen ganzen Körper eingedrungen war.
+„Es tut gar nicht so sehr weh ... Aaah!!!“
+Ich war so schockiert, dass ich laut aufschrie.
+War das meine Stimme?
+„Ah, ah ...“
+Das war also wirklich meine Stimme.
+Ich hob meine Arme und unter dem prächtigen Stoff zeigte sich die unglaublich zarte Haut, die die Farbe des reinsten Schnees hat.
+Es war eindeutig nicht mein Körper, aber für einen Moment ist mein Gehirn nicht auf diese offensichtliche Antwort gekommen.
+Denn es war unglaublich.
+Ich versuchte aufzustehen, denn nur so konnte ich die Kleidung in ihrer Gesamtheit sehen.
+Jedes Detail war von unvergleichlicher Pracht und nur die Erhabensten waren gesegnet, sie zu tragen.
+Sollte das heißen ...
+„Wie kommt es, dass es nicht der Junge ist ... hmm? Der Shougun Raiden?“,
+schrien die Kairagi auf.
+Ja, das war ich.
+Ich war nun der Shougun Raiden.
+Die Kairagi, die das Schutzgeld einsammelten, standen in einer Reihe, und obwohl man ihre Gesichter nicht sehen konnte, waren ihre Bewegungen von Wachsamkeit und Angst geprägt.
+So etwas hatte ich noch nie zuvor gesehen.
+„Kommt schon, Männer, die Gelegenheit zu... zur Rache ist da ...“
+Seine Stimme wechselte deutlich von laut zu leise. Er hatte Angst.
+Er wollte vor seinen Männern das Gesicht nicht verlieren, aber es ging nicht, einfach wegzulaufen, obwohl er den Ausgang des Kampfes schon im Kopf hatte.
+Es gab immer mehr Menschen, zehn, zwanzig, fünfzig ...
+Wahrscheinlich dachten sie, dass sie den Nachteil der Stärke durch ihre Anzahl ausgleichen könnten.
+Aber die Macht des Shougun Raiden ist nicht mit der eines Sterblichen zu vergleichen.
+„Werdet zum Zeugen meiner Macht!“
+Ich hielt den Atem an, konzentrierte mich und nahm die Position ein.
+Das Schicksal würde sich nach diesem Schlag ändern.
+„Musou ...“
+...
+Halt.
+Wie sollte ich „Musou no Hitotachi“ auslösen?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book373_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book373_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..84afee6fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book373_DE.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+„Willkommen zu Hause, Shougun!“
+
+Yae Masako kniete in ihrem rot-weißen Schreinjungfernkostüm demütig vor dir, ihre pelzigen Fuchsohren zuckten leicht und unter ihnen das Gesicht, zu dem Tausende von Menschen aufschauten.
+„Du bist zurück. Wie läuft es mit der Inspektion des Gebiets, das dir vor einem halben Monat übergeben wurde?“
+„Ah, ich hätte nicht gleich nach deiner Rückkehr nach der Arbeit fragen sollen. Sollen wir also wie üblich zuerst essen? Baden? Oder ...“
+„He, was meinst du mit ‚wie üblich‘? Ich glaube nicht, dass du jemals zuvor einen so klischeehaften Willkommensspruch gesagt hast.“
+Als die rot-weiße Gestalt meine Antwort hörte, lächelte sie zufrieden: „Ich habe das gesagt, denn du siehst nicht sehr energiegeladen aus. Ich koche dann weiter. Heute essen wir deinen Lieblingsbutterkrebs!“
+„Klasse! Butterkrebs, Butterkrebs!“
+
+Ich, Shougun Raiden, sage am meisten „klasse“, esse am meisten Butterkrebs und treffe am häufigsten ... Nun, im Großen und Ganzen gibt es nur zwei Arten von Menschen in meinem Leben: Passanten und die Besitzerin der pelzigen Ohren und der sanften Stimme.
+Yae Masako, Guuji des Großen Narukami-Schreins, Nachfahrin des Kitsune-Geschlechts, Untergebene und Freundin der „Ewigkeit“ ... Sie trug so viele Titel, dass es schwer ist, sie im Gedächtnis zu behalten, und sie erschien den Bewohnern von Inazuma fast so unnahbar und unberechenbar wie ich selbst.
+
+Und es war eine solche Präsenz, die in diesem Moment genüsslich das Braten des Butterkrebses beobachtete.
+Ja, um es kurz und bündig zu sagen: Ich, Shougun Raiden, wurde von Yae Masako verwöhnt.
+
+Und ich weiß nicht, wann ich mich daran gewöhnt habe.
+Selbst wenn ich mein Schwert ein paar Mal lässig schwang, applaudierte sie freudig und sagte: „Braves Kind, braves Kind“. Selbst wenn ich nur etwas essen wollte, während ich „Wiedergeboren als Shougun Raiden mit unbegrenzter Macht“ las, brachte sie schnell leckeren Milchtee und Kuchen. Sie entfernte jede Spur des Kummers akribisch aus dem Blickfeld, wie sie die Ewigkeit aufrechterhält. Für mich war sie wie die legendäre Kitsune, die mir jeden Wunsch erfüllte.
+„Der Butterkrebs ist fertig! Bevor du ihn also genießt, habe ich immer noch die gleiche Frage bezüglich der Aufgabe, das Gebiet zu inspizieren ...“
+
+Masako drehte sich zu mir um und servierte den dampfenden Butterkrebs, dessen Duft durch den Raum strömte. Aber ich konnte ihre Frage nicht beantworten, und um ehrlich zu sein, war das der Grund für meine schlechte Laune an diesem Tag.
+Wie ich schon sagte, gab es in meiner Welt nur Masako und die Anderen.
+Alle außer Masako reagierten auf die gleiche Weise, wenn sie mich sahen: Sie kauerten sofort auf dem Boden und riefen „Shougun“, um dann mit einem langen Seufzer der Erleichterung aufzustehen, nachdem ich verschwunden war.
+Ganz gleich, wessen Frau, wessen Vater, wessen Liebhaber, wessen Held, wessen Vorgesetzter oder wessen Diener diese Person war, in meiner Gegenwart würde es nur ein Gesicht geben, dem man den Respekt und die Ehrfurcht vor dem Shougun ansieht.
+Aber was sie nicht wissen, ist, dass ich genauso viel Angst vor einem solchen Gesicht hatte wie jeder andere auch: Millionen von Menschen würden dir nur das gleiche Gesicht zeigen.
+
+Aus diesem Grund verließ ich mich so sehr auf Masako.
+Und aus diesem Grund konnte ich Masakos Bitte nicht ablehnen. Ich würde zur Arbeit gehen, wenn sie mich darum bittete, auch wenn ich es nicht schaffen könnte.
+Aber es stimmt auch, dass ich nicht wusste, wie ich diesen Millionen identischer Gesichter gegenübertreten sollte, ich wollte ihnen nicht gegenübertreten, ich konnte ihnen nicht gegenübertreten. Solange ich den Kontakt mit ihnen vermeiden konnte, war es egal, selbst wenn man mich einen nutzlosen Shougun nannte.
+Aber auch wenn ich bereit war, ein nutzloser Shougun zu sein, war das Kreuzverhör von Masako unvermeidlich.
+„Warum sagst du nichts, Shougun? War es heute ... dasselbe, dass du einfach aus dem Tenshukaku rausgegangen bist und dann bis zum späten Nachmittag nichts gemacht hast?“ In Masakos Stimme war ist keine Spur negativer Emotionen zu hören, aber deshalb bin war umso ratloser, wie ich ihr antworten sollte.
+„Ruh dich aus, ich habe noch einiges zu tun und muss mich erst darum kümmern. Vergiss nicht, deinen Butterkrebs aufzuessen.“ Masako drehte ihren Kopf und verließ den Raum.
+
+Ich wusste nicht, warum, aber der Butterkrebs an diesem Tag hatte überhaupt keinen Geschmack.
+Ich hatte die Antwort bald herausgefunden.
+Der Shougun war unbesiegbar, aber der unbesiegbare Shougun konnte von der Kälte niedergestreckt werden.
+Nicht lange nach dem Verzehr des Butterkrebses fiel ich mit Kopfschmerzen ins Bett, aber das war nichts, es gab etwas Schlimmeres für mich:
+Normalerweise könnte ich auf Masakos Schoß schlafen und ihrem Gesang zuhören.
+Aber an diesem Tag war Masako nicht da, der Palast war kalt, meine Stirn brannte und niemand saß auf dem Bett.
+
+Sie hatte ihre eigenen Angelegenheiten zu erledigen und war nicht nur meine Kitsune, sondern auch die Guuji des Schreins.
+Vielleicht war sie gerade wütend oder fragte sich, ob es sich lohnte, sich um den Shougun, der den ganzen Tag „klasse“ sagt und nichts tut, zu kümmern.
+Mit solchen Zweifeln fiel ich in einen tiefen Schlaf.
+
+Ich hatte einen Traum, in dem Masako immer noch ihr typisches Lächeln trug und eine Teeschale in der Hand hielt.
+„Es ist ein Getränk, das ich speziell für dich gemacht habe, es heißt ‚Lila Wolken‘. Ich war gerade auf Ritou und habe Wasserlilien von Mondstadt gekauft und Minze hinzugefügt. Trink es und deine Erkältung wird sich bessern.“
+Wahrscheinlich weil es ein Traum war, hatte ich nicht genug Kraft, um meinen Körper zu stützen.
+„Ah, der Shougun ist nicht in der Lage, sich zu erheben, wenn du mich also für einen Moment entschuldigen würdest“, sagte sie. Auf eine Art und Weise, von der ich nicht einmal zu träumen wagte, fütterte sie mich mit den „Lila Wolken“.
+Ich wachte mit einem Schreck auf, denn das, was gerade passiert war, überstieg meine Vorstellungskraft, schließlich sollte Masako in diesem Moment immer noch wütend auf mich sein wegen meiner Nachlässigkeit in der Politik.
+
+Nur ... warum schmeckte mein Mundwinkel so süß?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book374_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book374_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e50820c52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book374_DE.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+„Früher oder später werden alle ‚Dodocos‘ ihre eigenen Abenteuer mithilfe des Winds und der Strömung beginnen“, sagte eine sanfte und schöne Mutter.
+Genau wie sie es vorausgesagt hatte, war unser Dodoco hocherfreut, als er hörte, dass seine beste Freundin Klee beschlossen hatte, ein Abenteuer im Land des Blitzes und des Donners zu erleben.
+Das Essen beim Hirschjäger mit Klee zu genießen und den Barden beim Singen zuzuhören, war etwas, das Dodoco sicher gefallen würde.
+Aber was Dodoco am meisten liebte, war, mit Klee die Sterne am Himmel zu zählen und zusammen Wildblumen zu Kränze zu flechten.
+Schließlich sind alle „Dodocos“ begierig darauf, mit dem Wind und den Strömungen Abenteuer zu erleben.
+
+Um das ferne Land des Blitzes und des Donners zu erreichen, musste man die wilden Stürme überstehen und das weite Meer durchqueren.
+Dodoco hatte keine Angst vor dem heulenden Wind, der ursprünglich ein Segen des Gottes des Windes war.
+Dodoco machte sich auch keine Sorgen wegen der rauen Wellen, er war ein tapferer Junge.
+
+Doch wollte Dodoco Klee diesen Gefahren nicht aussetzen.
+Denn er war Klees bester Freund und beste Freunde sollen sich gegenseitig beschützen, richtig?
+Außerdem wollte Dodoco nicht von Klee getrennt werden.
+Ohne Klee würden alle Abenteuer wie Zuckerblumen, die nicht blühen, einsam und traurig.
+Selbst wenn man jeden Zentimeter von Teyvat ablaufen und jeden Bach überqueren würde, wäre es bedeutungslos.
+Deshalb gab es kein Zögern: Dodoco ging mit seiner besten Freundin Klee auf ein Abenteuer mit dem Schiff!
+Wenn man ein Schiff nähme, könnte man nicht im Wind fliegen oder im Meer schwimmen.
+Doch es war möglich, das Lächeln von Klee und die Geschichte von Albedo zu genießen.
+Es lohnte sich demnach trotzdem.
+
+
+
+In Inazuma, dem Land des Blitzes und des Donners, waren die Blumen und Gräser lila, die Fische und Vögel lila, alles war lila.
+Wenn er sie alle malen würde, hätte Albedo nicht genug lila Farbe, oder?
+Aber es war schade, dass Albedo keine Zeit hatte, mit Klee und Dodoco zu malen.
+Albedo war ein Erwachsener und es gab Zeiten, in denen Erwachsene „erwachsene“ Dinge tun müssten.
+Aber zum Glück hatte Dodoco Klee an seiner Seite!
+Klee fand immer etwas, worüber sie sich freuen konnte, und Dodoco würde sich nie langweilen, solange er mit Klee zusammen wäre.
+
+Klee hatte viele, viele Freunde in Inazuma, den lieben Ehrenritter, Paimon, und Yoimiya.
+Zusammen mit Dodoco hatten sie alle ein sehr unterhaltsames Abenteuer in Inazuma.
+Juhu, das große Abenteuer!
+
+Der Ehrenritter brachte Dodoco auf den hohen Yougou-Berg.
+Alle wurden vom Klettern müde und legten sich unter die heilige Sakura und schliefen ein.
+Als sie aufwachten, bekamen alle Flügel wie die der Tengu.
+Die Flügel von Klee waren rot, die von Yoimiya waren golden und die des Ehrenritters waren grün.
+Da Paimon ohne Flügel auch fliegen konnte, bekam Paimon keine.
+Alle spreizten ihre Flügel im Einklang und rollten einen kräftigen Windstoß auf.
+„Husch, husch“, die Haare der Schreinjungfer waren verstrubbelt.
+Ups, sie sollten schnell wegfliegen, bevor die Schreinjungfer wütend würde.
+
+Das große Abenteuer hat so viel Spaß gemacht, aber ... hui, dann knurrte Klees Bauch.
+Herrje, wie konnte sie das nur vergessen? Proviant ist ein wichtiger Teil des Abenteuers.
+„Mmh, Mmh“, also kauften sie alle ein paar leckere Klößchen und teilten sie fröhlich.
+Dodoco und Paimon beendeten schnell ihre jeweiligen Portionen und ein wohlgenährter Dodoco konnte nicht anders, als Klees Lächeln zu betrachten und zu denken:
+Klee und alle anderen kennenzulernen, war für Dodoco die größte Freude, die er sich vorstellen konnte!
+
+
+
+Ach, und noch etwas Wichtiges, das wir nicht vergessen sollten: Du, der bis hier gelesen hat, gehörst auf jeden Fall zu diesem großen Abenteuer.
+Nach all diesen Abenteuern, dem Lachen und dem Essen bist du allen sicherlich ein guter Freund.
+Also, warum kommst du nicht mit und schaust dir das Feuerwerk an, das von Yoimiya gezündet wird?
+
+
+
+Während alle das Feuerwerk mit großer Freude betrachteten, sagte Yoimiya:
+„Solange die Fantasie nicht austrocknet, ist der Geist freier als alles andere.“
+Klee konnte nicht anders, als zu sagen: „Wir sind beste Freunde, die sich nie trennen werden.“
+Siehst du, wie glücklich Dodoco mit seinen guten Freunden ist?
+Jetzt bist du auch ein guter Freund von Dodoco, also hab Spaß und erlebe die tollsten Abenteuer mit deinen besten Freunden.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book37_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book37_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d60c968fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book37_DE.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+- Mondstadt -
+Geografiemagazin Teyvat – Sonderausgabe – Alices Erinnerungen an Mondstadt
+
+Dadaupa-Schlucht
+
+Die in dieser Schlucht beheimateten Hilichurl-Stämme sind alle dicht bevölkert. Wenn man einen großen Käfig mit einer Kugel im hohlen Zentrum des Tals errichten würde, um alle umliegenden Hilichurle darin festzuhalten, würde dies soviel Momentum kreieren, dass alle Mühlen in Mondstadt für mindestens fünf Jahre Energie hätten. Und wenn man die zu Alten oder Schwachen dann auch noch in Futter für die jungen Starken verwertet, wird das die ultimative Fabrik.
+Es war völlig logisch für mich.
+Als ich die Idee jedoch der Bibliothekarin Lisa mitteilte, sah sie mich nur lange Zeit an und änderte dann gnädigerweise das Thema.
+
+Sterngreifklippe
+
+Der Gott des Windes ist für meinen Geschmack etwas zu undiszipliniert. Wenn ich ein Gott wäre, hätte ich meinem Reich nicht erlaubt so unorganisiert zu sein, mit all diesen zurechtgebastelten Ländereien. Mit genügend Bomben an strategisch platzierten Positionen werden selbst größte Klippen wie die Sterngreifklippe zu Staub zerbersten. Mit einem flacheren Aufbau sähe Mondstadt bestimmt besser aus.
+Zu schade, dass dieser schmierig aussehende Rittmeister meinen Vorschlag direkt abgelehnt hat. Er hat mir sogar noch geraten mich nicht in die Nähe der Sterngreifklippe zu begeben.
+
+Windstieg
+
+Im Zentrum befindet sich eine riesige Eiche. Man erzählt sich, dass Vennessa hier in den Himmel aufgestiegen ist. Ich habe lange Zeit gesucht, jedoch keinerlei Überreste von einem Katapult oder einer Starthilfe gefunden.
+Daraufhin habe ich mir ein paar Hilichurle aus der Umgebung geschnappt, um meine Theorie zu überprüfen. Leider war die längste Flugroute nur von hier bis zur Jagdhütte in Quellingen. Wie enttäuschend.
+
+Falkenküste
+
+Mein erfolgloses Experiment hat für einen ziemlichen Tumult in Quellingen gesorgt, sodass Jean vom Ritterorden speziell jemanden beauftragt hat, ein Auge auf mich zu werfen. Außerdem durfte ich nur den ganzen Tag lang an der Falkenküste entlang schlendern. Das ist so langweilig. Diese blöden Falken, die immer über mir kreisen, und die Anemo-Schleime haben mich zu Tode gelangweilt. Das Schlimmste an der Sache war, dass ich rein gar nichts zu tun hatte.
+Auf der anderen Seite hatte das Kundschaftermädchen, welches mir nachspionieren sollte, viel Spaß mit den Kindern.
+
+Flüsterwald
+
+Ein weiterer Wald in Mondstadt. Diese Amber scheint sich hier aber ganz gut auszukennen. Das explosive Spielzeug, welches sie bei sich trägt, ist höchst interessant. Ich könnte damit nicht nur den Wald niederbrennen, nein, auch noch die umliegenden Felsen zerschmettern.
+Mein Vorschlag ist bei ihr nicht auf offene Ohren gestoßen. Ein explosives Plüschtier ist aber wirklich eine gute Idee.
+Das muss ich beim nächsten Mal echt ausprobieren.
+
+Glanzkronschlucht
+
+Endlich bin ich diesen lästigen Aufpasser vom Ritterorden losgeworden und habe sogleich nordwestlich des Mostsees diese Schlucht gefunden. Die alten Tore sind immer noch da, aber die Soldaten, die hier für den Sturmkönig Wache standen, sind längst verschwunden. Die Winde der Zeit haben nur ungebildete Hilichurle und stumme mechanische Wachen zurückgelassen.
+Mein Experiment, die Ruinenwächter mit Hilichurlen zu kontrollieren, ist ebenfalls gescheitert. Der Ruinenwächter wurde in zwei gerissen und noch schlimmer, ein Hilichurl hing noch an ihm dran. Ein Großteil der Ruinen wurde beschädigt.
+
+Dvalins Ruinen
+
+Die Glanzkronschlucht führt zu dieser einen riesigen Ruine einer antiken Stadt, die vom grausamen Sturmkönig, Decarabian, erbaut wurde. Die Stadt wurde ringförmig angelegt. Es scheint, dass jeder Einwohner der Stadt seinen eigenen Platz zwischen dem inneren und dem äußeren Ring hatte. Mitten in der Stadt befand sich der hohe Turm, in dem der Sturmkönig residierte.
+Die Ruinen des grausamen Despoten, der einst versuchte die Leben seiner Untertanen zu kontrollieren, ist nun nicht mehr als ein verlassener Ort.
+Ich habe ein paar Arkaden in die Luft gesprengt, sodass Leute einfacher über den Turm klettern können. Sieht gut aus, jetzt wirken die Ruinen erst richtig antik.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book384_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book384_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book384_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book385_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book385_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book385_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book386_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book386_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book386_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book387_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book387_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book387_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book388_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book388_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book388_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book389_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book389_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book389_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book38_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book38_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8ee50b22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book38_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+- Qingce-Dorf -
+Den Drachengrat verlassend machte ich mich auf in Richtung Qingce-Berg. Nach einer beschwerlichen Reise durch Flüsse, blumenbedeckte Sandbänke und Bambuswälder kam ich endlich an meinem Ziel an. Meine Schuhe und Kleidung trieften vom heftigen Regen. Glücklicherweise ließen mich die Dorfältesten meine Kleidung im großen Versammlungsraum aufhängen. Sie hatten mir sogar trockene Kleidung zum Wechseln und etwas Essen vorbereitet.
+Im Qingce-Dorf gab es viele kleine Kinder. So niedlich sie auch sind, können sie doch ein wenig zu anhänglich werden. Es gab auch viele ältere Menschen hier. Die Leute lebten ein sorgloses und glückliches Leben. Die Älteren erzählten mir, dass die meisten jungen Leute alle in Liyue zum Arbeiten sind. Viele von ihnen hatten bereits eine Familie und schickten jeden Monat ein wenig Geld in die alte Heimat. Wenn man einmal den Glanz und Komfort der großen Stadt erlebt hat, ist es sehr schwer, sich wieder an das ländliche Leben im Dorf zu gewöhnen. Liyue und sein Hafen haben dem Dorf und der Umgebung lange Zeit Reichtum und Freiheit verschafft, aber wer weiß, wie lange dies noch der Fall sein wird.
+Der Legende nach stammt der Name „Qingce“ vom alten Wort „Chi“, welches einen legendären Drachen bezeichnet. „Chi“ ist natürlich die alte Aussprache, wie sie damals von den Bewohnern Liyues verwendet wurde.
+Der Dorfälteste erzählte, dass vor Tausenden von Jahren der legendäre Morax eine riesige Seeschlange tötete und somit die Bedrohung von Liyue abwehrte. Nach ihrem Tod verwandelte sich ihr Körper in Stein, ihr Blut wurde zu Wasser und ihre Schuppen wurden zu den Terrassenfeldern. Ihr ehemaliges Nest wurde zu dem, was heute der Qingce-Berg ist.
+Wenn man jedoch genauer hinsieht, merkt man, dass diese von Felsen besiedelte Gegend hauptsächlich aus Gestein besteht, welches von äußeren Einwirkungen zerschmettert wurde. Es finden sich keinerlei Spuren von Monstern mit Hydro-Kräften. Wahrscheinlich ist der Körper von Chi längst verschwunden und die ganze Geschichte um das Entstehen des Bergdorfs ist nichts weiter als ein Ammenmärchen?
+Mein nächster Zielort ist der See in der Mitte der Felsformationen des Jueyun-Karsts. Man erzählt sich, dass es dort ein Labyrinth gäbe, in dem die Adepten leben. Ich bin großer Hoffnung, dass ich sie finden werde.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book390_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book390_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book390_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book391_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book391_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book391_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book392_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book392_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book392_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book393_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book393_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book393_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book394_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book394_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book394_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book395_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book395_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book395_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book396_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book396_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book396_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book397_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book397_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a957b4af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book397_DE.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+„Früher oder später werden alle ‚Dodocos‘ ihre eigenen Abenteuer mithilfe des Winds und der Strömung beginnen“, sagte eine sanfte und schöne Mutter.
+Genau wie sie es vorausgesagt hatte, war unser Dodoco hocherfreut, als er hörte, dass seine beste Freundin Klee beschlossen hatte, ein Abenteuer im Land des Blitzes und des Donners zu erleben.
+Das Essen beim Hirschjäger mit Klee zu genießen und den Barden beim Singen zuzuhören, war etwas, das Dodoco sicher gefallen würde.
+Aber was Dodoco am meisten liebte, war, mit Klee die Sterne am Himmel zu zählen und zusammen Wildblumen zu Kränze zu flechten.
+Schließlich sind alle „Dodocos“ begierig darauf, mit dem Wind und den Strömungen Abenteuer zu erleben.
+
+Um das ferne Land des Blitzes und des Donners zu erreichen, musste man nicht nur Stürme und Meere durchqueren, sondern auch schreckliche Gewitter überstehen.
+Dodoco hatte keine Angst vor dem heulenden Wind, der ursprünglich ein Segen des Gottes des Windes war.
+Dodoco machte sich auch keine Sorgen wegen der rauen Wellen, er war ein tapferer Junge.
+Was das Gewitter angeht, hmmm, so war es die Art des mächtigen Dodoco-Klans, allen Herausforderungen der Reise mit Gleichmut zu begegnen!
+Doch wollte Dodoco Klee diesen Gefahren nicht aussetzen.
+Denn er war Klees bester Freund und beste Freunde sollen sich gegenseitig beschützen, richtig?
+Außerdem wollte Dodoco nicht von Klee getrennt werden.
+Ohne Klee würden alle Abenteuer wie Zuckerblumen, die nicht blühen, einsam und traurig.
+Selbst wenn man jeden Zentimeter von Teyvat ablaufen und jeden Bach überqueren würde, wäre es bedeutungslos.
+Deshalb gab es kein Zögern: Dodoco ging mit seiner besten Freundin Klee auf ein Abenteuer mit dem Schiff!
+Wenn man ein Schiff nähme, könnte man nicht im Wind fliegen oder im Meer schwimmen.
+Doch es war möglich, das Lächeln von Klee und die Geschichte von Albedo zu genießen.
+Es lohnte sich demnach trotzdem.
+
+
+
+In Inazuma, dem Land des Blitzes und des Donners, waren die Blumen und Gräser lila, die Fische und Vögel lila, alles war lila.
+Wenn er sie alle malen würde, hätte Albedo nicht genug lila Farbe, oder?
+Aber es war schade, dass Albedo keine Zeit hatte, mit Klee und Dodoco zu malen.
+Albedo war ein Erwachsener und es gab Zeiten, in denen Erwachsene „erwachsene“ Dinge tun müssten.
+Aber zum Glück hatte Dodoco Klee an seiner Seite!
+Klee fand immer etwas, worüber sie sich freuen konnte, und Dodoco würde sich nie langweilen, solange er mit Klee zusammen wäre.
+
+Klee hat viele, viele Freunde in Inazuma, die liebe Ehrenritterin, Paimon, und Yoimiya.
+Zusammen mit Dodoco hatten sie alle ein sehr unterhaltsames Abenteuer in Inazuma.
+Juhu, das große Abenteuer!
+
+Die Ehrenritterin brachte Dodoco auf den hohen Yougou-Berg.
+Alle wurden vom Klettern müde und legten sich unter die heilige Sakura und schliefen ein.
+Als sie aufwachten, bekamen alle Flügel wie die der Tengu.
+Die Flügel von Klee waren rot, die von Yoimiya waren golden und die der Ehrenritterin waren grün.
+Da Paimon ohne Flügel auch fliegen konnte, bekam Paimon keine.
+Alle spreizten ihre Flügel im Einklang und rollten einen kräftigen Windstoß auf.
+„Husch, husch“, die Haare der Schreinjungfer waren verstrubbelt.
+Ups, sie sollten schnell wegfliegen, bevor die Schreinjungfer wütend würde.
+
+Das große Abenteuer hat so viel Spaß gemacht, aber ... hui, dann knurrte Klees Bauch.
+Herrje, wie konnte sie das nur vergessen? Proviant ist ein wichtiger Teil des Abenteuers.
+„Mmh, Mmh“, also kauften sie alle ein paar leckere Klößchen und teilten sie fröhlich.
+Dodoco und Paimon beendeten schnell ihre jeweiligen Portionen und ein wohlgenährter Dodoco konnte nicht anders, als Klees Lächeln zu betrachten und zu denken:
+Klee und alle anderen kennenzulernen, war für Dodoco die größte Freude, die er sich vorstellen konnte!
+
+
+
+Ach, und noch etwas Wichtiges, das wir nicht vergessen sollten: Du, der bis hier gelesen hat, gehörst auf jeden Fall zu diesem großen Abenteuer.
+Nach all diesen Abenteuern, dem Lachen und dem Essen bist du allen sicherlich ein guter Freund.
+Also, warum kommst du nicht mit und schaust dir das Feuerwerk an, das von Yoimiya gezündet wird?
+
+
+
+Während alle das Feuerwerk mit großer Freude betrachteten, sagte Yoimiya:
+„Solange die Fantasie nicht austrocknet, ist der Geist freier als alles andere.“
+Klee konnte nicht anders, als zu sagen: „Wir sind beste Freunde, die sich nie trennen werden.“
+Siehst du, wie glücklich Dodoco mit seinen guten Freunden ist?
+Jetzt bist du auch ein guter Freund von Dodoco, also hab Spaß und erlebe die tollsten Abenteuer mit deinen besten Freunden.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book39_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book39_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b796f45f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book39_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+- Luhua-Teich -
+Südöstlich entlang des Bishui-Flusses kam ich an einer Quelle am nördlichen Fuße des Tianheng-Bergs vorbei. Das Wasser war klarer als der Himmel und so angenehm warm. Das Wasser selbst ist sogar leicht süßlich.
+
+Ein lokaler Kräutersammler erzählte mir, dass dieser Teich vor Tausenden von Jahren ein Garten war. Es wird gesagt, dass sich in der Ära des Archontenkriegs zwei Liebende, deren Familien ihre Beziehung missbilligten, hier heimlich getroffen haben. Während der Krieg wütete, verließ der Mann jedoch seine Geliebte und beschloss, dem Gott des Gesteins zu folgen. Als sterbliches Wesen schloss er sich tapfer dem Krieg an, genau wie die unzähligen anderen Sterblichen zu jener Zeit. Hunderte von Jahren vergingen und von dem jungen Mann war kein Wort mehr zu hören.
+
+Das Mädchen war durch den Garten gewandert und hatte auf die Rückkehr ihres Geliebten gewartet. Blumen verdorrten und Unkraut begann zu wuchern. Durch eine Flut getränkt verfaulte das Gras. Die Flut ließ schließlich nach und Staub blieb zurück. Die Tränen des Mädchens bildeten dann diesen Teich. Vielleicht war es ihre tiefe Sehnsucht, die das Wasser hier so klar und sanft machte.
+Ich verbrachte dort einen Nachmittag und schlief während eines Bads in der Quelle ein. Als ich aufwachte, waren die glitzernden Sterne bereits am Firmament zu sehen.
+
+Ein Fuchsjunges schmiegte sich an mein Bein, rannte jedoch davon, als ich mich zu ihm beugte.
+
+Erst später bemerkte ich, dass einer meiner Schuhe fehlte und mein Proviant geplündert wurde.
+
+Es dauerte länger als angenommen mein Gepäck vorzubereiten. Mein nächstes Ziel war das nordöstliche Delta des Flusses, die Yaoguang-Untiefe.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1264f7824
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book3_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+- Der Mann, der den einsamen Stern stahl -
+„Ich bin die Zweite in der Folge mit Recht auf den Thron im Imperium Andromedae und habe mehr als zweihundert Titel in meinem Namen. Du sollst mich Prinzessin des Androbasilisks nennen.“ Das bezaubernde Mädchen verschränkte dann ihre Arme so, als durchlebte sie ihren vorherigen Auftritt erneut, und kicherte kurz ...
+Der reine Zweck ihrer Präsenz in Delphi war es Ike zu heiraten.
+„Meine Sicherheit wird endlich garantiert sein, wenn du, der ein Viertel des Universums erobert hat, mein Mann wirst und meine Schwester erfolgreich den Thron bestiegen hat.“
+„Ja, wie groß ist denn das Imperium Andromedae überhaupt?“, fragte Vera.
+„Es beinhaltet so in etwa mehr als neuntausend bewohnbare Planeten.“
+- Mit so vielen Sternen in deinem Besitz, warum musst du dann noch meinen Glanz stehlen?
+
+„Also bist du nicht hier, um Vera etwas anzutun?“, fragte Sachi Ike besorgt, der gerade dabei war, Schriftrollen und Globen von anderen Planeten zu tragen.
+„Natürlich nicht. Ich finde, sie wäre eine gute Assistentin.“ Nachdem er alles niedergelegt hatte, schnippte er mit den Fingern: „Stehst du vielleicht auf sie?“
+„Ich? Ich doch nicht, ganz und gar nicht!“ Sachi schaute zu Boden, er machte sich Sorgen, dass der alte Weise seine wahren Gefühle erfahren würde.
+Danach griff er nach einer Kiste voll mit Fotorahmen. Er nahm willkürlich einige heraus und auf jedem Foto war eine andere Schönheit zu sehen.
+„Oh, das hier? Diese Damen haben mir alle gesagt, ich wäre ihre einzige, wahre Liebe. Aber war ich das? In Wahrheit war ich nur einer von vielen.“
+Sachi wusste nicht, wo er das Sprichwort schon einmal gehört hatte, aber es sprudelte auf einmal wütend aus ihm heraus:
+„Mit so vielen Sternen in deinem Besitz, warum musst du dann noch meinen Glanz stehlen?“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book40_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book40_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..13ac6802f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book40_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Yaoguang-Untiefe -
+Dies ist das Delta des Bishui-Flusses. Der Sand und der Schlamm wurden vom Fluss hierher getragen und sammelten sich zu einer offenen und flachen Untiefe. Als ich endlich ankam, war die Untiefe in eine Nebeldecke gehüllt und meine neuen Schuhe waren wieder durchnässt. Ich hörte die Geräusche einiger unbekannter Monster aus dem Nebel, konnte aber nicht genau ausmachen, wo sie sich befanden.
+Alles, was nun zu tun war, war, das Zelt aufzubauen und zu warten, bis sich dieser Nebel gelöst hatte.
+Als ich einmal im Gasthaus Wangshu einen kleinen Aufenthalt hatte, erzählte mir ein lokaler Händler von der legendären Yaoguang-Untiefe. Er begann seine Geschichte mit einem Gedicht: „Unendlicher Glanz von Jade mischt sich in den Ozean, während eine leere Muschel auf der kargen Bucht liegt.“
+Die Bedeutung des Gedichts ist, dass das Sonnenlicht rein wie Jade auf der Oberfläche des Bishui-Flusses schimmert und zusammen mit dem Flusswasser ins Meer zu fließen scheint. Die Muschelschalenstube in der Yaoguang-Untiefe ist seit einiger Zeit jedoch nicht mehr besetzt.
+Einst machte ich mich sogar auf, in dem dichten Nebel die Muschelschalenstube zu besuchen, konnte aber den Besitzer nicht finden.
+Einer Legende unter den Fischern zufolge war die Muschelschalenstube die Heimat eines Adepten. Das Heiligtum selbst sei in Wahrheit ein Teil seines Körpers. Sie verschaffte Reisenden Schutz, die sich im Nebel verirrten, bot Schiffbrüchigen Zuflucht und leistete anderen Adepten bei Kreuzzügen gegen Seeungeheuer Beistand.
+Die Legende nimmt jedoch unter den älteren Fischerleuten eine andere Gestalt an: Dort sollen keine Adepten gelebt haben, sondern eine Familie, die Generationen über Generationen in der riesigen Muschel hauste. Diese Menschen sollen ihr Leben den Verirrten gewidmet haben. Viele Fischer verdanken ihr Leben dieser Familie.
+Der Nebel scheint sich zu verziehen und die Sonne ist gerade eben am Firmament zu erkennen.
+Als Nächstes werde ich mir ein Boot mieten, um zu den Guyun-Türmen zu kommen, damit ich mir die Ruinen anschauen kann, wo in alter Zeit der Gott des Gesteins die Meeresbestie bezwang.
+Ich sollte in kürzester Zeit ankommen, wenn das Wetter mitspielt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book41_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book41_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e7bf226f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book41_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Die Steinklippen in Liyue haben seit jeher viele Ritter angezogen. Ich für meinen Teil bin jedoch nicht sehr begeistert. Stein ist rau und kratzt die Hände auf. Ich mag lieber eine Art Blume, die man Seidenblume nennt. Sie hat eine feine Textur und verströmt ein sanftes Aroma. Wenn ich nicht so weit weg wäre, würde ich dir eine mitbringen. Ich wette, auch du würdest sie lieben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book42_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book42_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cea531e29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book42_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Hausarrest für Böller in der Stadt
+Verständigung von Jean bei Verletzungen durch Explosionen
+Alles aus für Klee, wenn die Stadt brennt
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book43_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book43_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..36ca35f72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book43_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+„Ich habe lange nachgedacht und glaube, ich sollte ihm die Wahrheit sagen. Timmie ist kein Kind mehr, ich kann es nicht ewig verheimlichen. Je länger ich schweige, desto schwieriger wird es eines Tages für ihn es zu akzeptieren.
+Es ist nur ein Vorschlag, da du auf Timmie aufgepasst hast. Bitte lass mich wissen, was du darüber denkst.
+Ach übrigens, bitte richte Timmie meine Grüße aus, ich komme in ein paar Tagen vorbei!“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book44_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book44_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc8dab7d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book44_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+„Wir haben deinen Brief erhalten und bereiten nun die Bestellung vor. Da Mondstadt jedoch sehr weit von Liyue entfernt ist, haben wir uns besonders viel Mühe gegeben, damit alles frisch ankommt. Bitte habe noch ein wenig Geduld!
+PS: Der pikante Trockenfisch kann geschmacklich nach deinen Vorlieben angepasst werden.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book45_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book45_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..aac6e6b8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book45_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Quinns Spezialgetränk benötigt einen „Apfel“.
+Wer weiß, welchen Effekt man erzielen würde, wenn man andere Zutaten verwendete?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book46_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book46_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cfe8757b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book46_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Margarets Spezialgetränk benötigt „Löwenzahn“.
+Wer weiß, welchen Effekt man erzielen würde, wenn man andere Zutaten verwendete?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book47_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book47_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fd73affe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book47_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Jacks Spezialgetränk benötigt eine „Zuckerblume“.
+Wer weiß, welchen Effekt man erzielen würde, wenn man andere Zutaten verwendete?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book48_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book48_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..85e5d2e63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book48_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Draffs Spezialgetränk benötigt eine „Beere“.
+Wer weiß, welchen Effekt man erzielen würde, wenn man andere Zutaten verwendete?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book49_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book49_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a4902828
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book49_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Lieber Dongdong,
+
+die Zeit vergeht wie im Fluge, nicht wahr? Es ist nun fast drei Monate her, seit ich gegangen war. Vermisst du mich schon? Ich hoffe, du gehst pünktlich ins Bett und bereitest Oma und Opa im Dorf keine Probleme. Ich werde sehr bald aus Inazuma zurück sein und verspreche, dass ich dich nach meiner Rückkehr mitnehmen werde, um die Crux unten am Hafen zu sehen. Diesmal werde ich dich nicht im Stich lassen!
+
+Dongdong, erinnerst du dich noch an den Strand bei der Yaoguang-Untiefe? Ich bin erneut dorthin gegangen und habe sehr viel schönen, goldenen Sand gesammelt, mehr als ich alleine tragen kann. Wenn ich zurück bin, sollten wir die örtliche Mühle aufkaufen und jeden Tag frischen Tofu herstellen. Obwohl ich dieses ganze Gold lieber verwenden würde, um ein Haus am Hafen von Liyue zu kaufen, ein riesiges Haus, groß genug, um den ganzen Ozean darin unterzubringen. Ich überlasse es dir, wie du es ausgeben möchtest, wenn ich zurück bin. Wie klingt das?
+
+Stell dir mal vor! Direkt gegenüber vom Luhua-Teich auf der Guili-Ebene gibt es eine riesige Klippe und rate, was ich dort gefunden habe? Einen Ruinenwächter! Er saß einfach nur da, in sich zusammengesackt, ganz still. Er zuckte nicht einmal bei Donner und Blitz zusammen, nicht einmal, als der Regen auf ihn niederprasselte. Dann wurde mir klar, dass er bestimmt am Schlafen war! Also kletterte ich auf ihn, warf meine Arme um seinen großen alten Kopf und drehte ihn, so fest ich konnte. Es gab ein klirrendes Geräusch, gefolgt von einem lauten Knall und plötzlich fiel sein Kopf herunter und rollte direkt von der Klippe! Er zerbrach am Boden in eine Million Stücke. Schade eigentlich, sonst hätte ich ihn als Trophäe mit nach Hause genommen und du hättest dir genau ansehen können, wie der Kopf eines Ruinenwächters aussieht. Stell dir das mal vor!
+
+In den Jueyun-Karst hat es mich auch verschlagen. Wenn du eines Tages älter bist, musst du unbedingt mit mir kommen, die Landschaft hier ist unglaublich. Die sich aufbauschenden Wolken sehen aus wie ein Ozean aus Watte, der Wasserfall ist unendlich besser als der im Qingce-Dorf und manchmal kann man sogar einen Blick auf das Reich der Adepten in den Bergen erhaschen. Du kannst dir gar nicht vorstellen, wie schön es war. Und rate mal, du wirst es nicht glauben, aber ... ich habe einen echten Adepten getroffen! Wir saßen und tranken zusammen, plauderten und lachten ... Der Adept schenkte mir auch eine magische Weinflasche. Alles, was du tun musst, ist, darauf zu blasen, und ein unbegrenzter Vorrat an Wein fließt heraus! Du darfst sie aber nicht berühren, verstehst du? Du bist viel zu jung zum Trinken. Warte, bis du älter bist, dann werden all meine Schätze dir gehören.
+
+Meine Abenteuer rund um Liyue neigen sich dem Ende zu. Es ist Zeit für mich, zum Hafen zu fahren, wo ich auf die Crux hüpfen und irgendwohin segeln werde, wo ich noch weiter weg bin von allem. Ich bin gespannt, welche wunderschönen Sehenswürdigkeiten und wertvollen Schätze beim nächsten Stopp auf mich warten und ich kann es kaum erwarten, sie alle mit dir zu teilen! Bis dahin, Dongdong, stell bitte sicher, dass du jeden Abend pünktlich ins Bett gehst. Und iss nicht zu viele Süßigkeiten, die verderben deine Zähne. Bitte sei auch nett zu deiner Oma und deinem Opa – im Ernst, tu nichts, um sie wütend zu machen. Und keine Kämpfe! Ich werde bald zu Hause sein.
+
+Dein dich liebender Vater
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..876aa4697
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book4_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Wenn unsere Wahrnehmung nicht durch die Götter und die Kathedrale eingeschränkt wird, werden wir erfahren, dass die Menschen in Mondstadt im Norden von Teyvat ihre alte Kultur vor Jahrzehnten bewahrt haben, selbst nachdem sich Barbatos, der Gott des Windes, versteckt hatte. Betrachtet man den Alltag der Mondstädter aus einer höheren Perspektive, so zeigt sich, dass sich die Menschen die freie unbeschwerte Natur teilen, die vor allem auf ihre großzügigen und angenehmen Lebensbedingungen zurückzuführen ist. Das überschüssige Getreide wurde zur Quelle für Bier und dieses nährte ihr lockeres Temperament nur noch weiter. Vor allem hatte der Gott des Windes ihnen nie beigebracht, wie man Wein macht und schwelgt; das haben sie selbst entdeckt.
+Es ist jedoch nicht meine Absicht, meine Leser glauben zu lassen, wir könnten ohne die Götter auskommen. Ganz im Gegenteil, wenn Barbatos die warmen Monsune nicht mit seinen göttlichen Kräften nach Mondstadt geführt hätte, wäre Mondstadt dann immer noch so voller Ressourcen, um die Biere zu brauen, die es braut?
+Natürlich müsste ich dies verneinen. Mondstadt ist eine Stadt gelegen im Landesinneren und hätte Mühe gehabt, sich selbst zu versorgen, wenn Barbatos nicht dafür gesorgt hätte. Wenn wir in der Geschichte zurückblicken, sieht man, dass Mondstadt auf einem Teil des Landes liegt, das einst zugefroren war, wo die Lebensbedingungen hart und das Brauen praktisch unmöglich waren. Es war die Macht von Barbatos, die alles veränderte.
+In der Tat ein weit ausholendes Vorwort, aber ich hoffe dennoch, dass meine Leser beim Lesen meines bescheidenen Buches eines im Hinterkopf behalten: Während es die Macht der Götter ist, die unser Lebensumfeld geschaffen hat, sollten wir uns der Tatsache bewusst sein, dass das, was unser Denken, unsere Logik formt, Kultur, Philosophie und Ästhetik, nicht die Götter selbst sind, sondern das objektive Umfeld, das um uns herum existiert. Diese Welt um uns haben wir geerbt und dieses Buch zeigt, dass die Menschen in Teyvat immer Erben einer göttlichen Hinterlassenschaft waren und immer sein werden – aber nicht Erben der Gottheiten selbst.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book50_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book50_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9de6b17b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book50_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+- Yaoguang-Untiefe -
+Der Nebel setzt wieder ein. Die Idee, hier nach Gold zu suchen, hat sich als reine Zeitverschwendung herausgestellt. Ich hätte wissen müssen, dass ich der alten Bergmannschaft nicht trauen kann, es müssen einige Jahrzehnte vergangen sein, seit der letzte von ihnen in den Ruhestand gegangen ist! Es überrascht nicht, dass jede Information, die sie mir gaben, völlig veraltet ist ... absolut nutzlos. Das Ganze wird zu einer völligen Farce. Ich würde sagen, dass ich heute Abend mit leeren Händen nach Hause gehen werde, aber die Chancen, dass ich in diesem Nebel überhaupt meinen Weg nach Hause finde, scheinen gering zu sein ... Ich hoffe, du isst immer brav auf, Dongdong.
+
+In der Ferne vernehme ich Hilichurle. Ich sehe in dem Nebel meine eigene Hand nicht. Ich marschiere einfach weiter in die entgegengesetzte Richtung. Hoffentlich überlebe ich das.
+
+Ich weiß nicht, wie lange ich bereits gewandert bin, und in diesem Nebel weiß ich nicht einmal, ob es Tag oder Nacht ist. Moment mal, was sind das für Silhouetten, die ich da vor mir sehe? Der Gott des Gesteins hat mich auf den rechten Weg gebracht, vielleicht kann ich mich ihnen ja anschließen und somit einen Ausweg finden. Ja, das werde ich tun. Hurra, ich bin gerettet!
+
+Bei näherer Betrachtung sahen die Silhouetten nicht mehr wie freundliche Gestalten aus. Scheint, als hätte ich mich in einem Hilichurl-Lager befunden ... Am besten warte ich, bis sie gehen, bevor ich meinen nächsten Schritt plane. Möglicherweise muss ich den Weg zurückgehen, den ich gekommen bin.
+
+Mist, ich höre überall Hilichurle, ich sollte wohl ...
+
+- Ende des Tagebucheintrags -
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book51_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book51_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae8d7745e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book51_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+- Guili-Ebene -
+So ein Pech!
+
+Ich habe es endlich geschafft, dieses Hilichurl-Lager lebend zu verlassen, wäre dabei aber fast von einem Ruinenwächter getötet worden! Ich hatte geglaubt, dass er wahrscheinlich außer Betrieb war, da er dort völlig regungslos im strömenden Regen saß. Aber plötzlich traf ihn ein Blitz direkt auf den Kopf ... Er surrte und knirschte und plötzlich wurde er wieder lebendig.
+
+Ich war machtlos, mich gegen ihn zu verteidigen. Er hob mich hoch wie ein Vogelbaby und warf mich von der Klippe. Zum Glück schaffte ich es inmitten der ganzen Hektik, mich in einer Höhle am Fuße der Klippe zu verkriechen. Sie befand sich außerhalb seiner Sichtweite, also gab er seine Suche nach mir auf. Ohne diese Höhle hätte er mich in Stücke gerissen, zu Boden geworfen und mich dann in denselben hinein gestampft ... Ich weiß nicht einmal, wie man das noch nennen soll!
+
+Er ist bestimmt schon ganz weit weg von hier ... Trotzdem kann ich immer noch sein Dröhnen hören, das er erzeugt, wie ein riesiger Hornissenschwarm, der in meinem Kopf herumschwirrt. Anscheinend habe ich mir den Arm gebrochen, denn es tut weh, wenn ich Druck darauf ausübe. Ich denke, besser gesagt, ich hoffe, dass ich das schaffen werde. In meinem Alter muss ich auf jeden Fall ein Lächeln bewahren und es einfach ertragen. Ich meine, was würden Dongdong und seine Mutter von mir denken, wenn ich es nicht täte?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book52_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book52_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fbdd9ced
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book52_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Jueyun-Karst -
+In der Nähe des Fußes der Klippe traf ich einen Kräuterkundigen, der mir half, den Knochen zu legen. Ich wurde vor Schmerzen fast ohnmächtig. Aber er sagte, dass die meisten Passanten, die er trifft und die eine Begegnung mit einem Ruinenwächter überstanden haben, körperlich weniger intakt sind als ich ... Da denke ich mir, jede Wolke hat auch einen Silberstreifen.
+
+Von oben sieht der Jueyun-Karst völlig unberührt von menschlicher Aktivität aus. Da es völlig in dichten Nebel gehüllt ist, ist es fast unmöglich zu wissen, wie tief der Nebel wirklich geht. Aus den Steinformationen sind seltsame Geräusche zu hören. Ob diese von Monstern oder göttlichen Wesen stammen, vermag ich nicht zu sagen. Ich weiß nur, dass mir die Haare im Nacken hochstehen. Mit etwas Glück könnte ich hier einen guten Bernsteinbrocken oder vielleicht ein paar hochgeschätzte Heilkräuter finden. Ich weiß, dass damals viele der ärmeren Dorfbewohner ihr Vermögen gemacht und ihr Leben in Liyue durch den Verkauf von Kräutermedizin aufgebaut haben, und ich sehe keinen Grund, warum ich das nicht auch tun könnte.
+
+Am Abend regnete es heftig, was bedeutete, dass die Klippe zu rutschig war, um hinaufzuklettern. Ich konnte auch nirgendwo mein Kletterseil oder meine Axt finden. Es ist seltsam, ich bin nicht der Typ, der Dinge so leicht verliert ... Ich wette, eines der Monster, die in den Bergen lauern, hat es sich geschnappt, als ich nicht hingesehen habe! Vielleicht war es ja ein Fuchs ...
+
+Nach mehreren Tagen erfolgloser Suche habe ich endlich ein paar gute Heilkräuter gefunden und mache mich auf den Rückweg. Ich wollte noch eine letzte Suche durchführen, aber dieser Ort macht mir langsam Angst. Sobald die Nacht hereinbricht, denke ich immer wieder, dass mir überall schattenhafte Gestalten folgen ... Auch die Schreie einiger unbekannter Monsterarten, die mein Blut gefrieren lassen, kommen jetzt aus allen Richtungen – und sie kommen immer näher ...
+
+Beim Abstieg stieß ich auf eine alte Weinflasche. Ich spülte sie mit etwas Quellwasser aus. Sie befindet sich noch in gutem Zustand. Ich wette, Dongdong würde sich freuen, wenn ich ihm die Flasche als Andenken mitbringen würde. Ich werde ihm nur sagen, dass es ein Schatz war, den mir ein Adept geschenkt hat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book53_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book53_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7e4eb199
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book53_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Liyue -
+Die Kräuter habe ich in der Bubu-Hütte verkauft. Ich habe alles, was ich verloren habe und noch ein bisschen mehr zurückgezahlt. Wenn ich so weitermachen würde, könnte ich in den nächsten Jahren ein Haus in Liyue kaufen – rechtzeitig, damit Dongdong sich einleben kann, bevor er in die Schule geht.
+
+Wenn ich mich in meiner Jugend nur mehr angestrengt hätte, wäre ich heute nicht so dumm und hätte mich nicht auf diese verdammten Schatzräuber eingelassen. Auch hätte ich nicht das Erbe verschleudert, das mein Vater mir hinterlassen hat. Das lässt mich denken, dass ich Dongdong einen guten Lehrer besorgen muss, der ihn dazu bringt, fleißig zu lernen. Nur so wird er verlässliche Freunde finden und nicht wie sein elender alter Mann enden. Also, um Dongdongs willen kann ich mich nicht aufgeben. Ich muss einen Weg finden, um meinen Lebensunterhalt zu bestreiten.
+
+Das heißt, die Idee, ein schnelles Vermögen zu machen, kriegte ich trotzdem nicht aus meinem Kopf. Also versuchte ich mein Glück beim Jademysterium. Ich hatte nicht vorgehabt, an einem Ort wie diesem Geld auszugeben, aber der Inhaber des ganzen Ladens, Shitou, war sehr überzeugend ... Er überredete mich, mein ganzes Geld in diesen Ort zu stecken. So schlecht war mein Glück auch nicht. Ich schnitt den Stein auf, den ich gekauft hatte, und darin befanden sich mehrere gute Jadestücke. Andererseits bedeutete dieser kurze Streifzug durch die Welt des Glücksspiels mit Edelsteinen, dass ich die Sichel und die Medikamentenkiste verpfänden musste, mit denen ich nach Kräutern gesucht hatte.
+
+Jetzt stehe ich ohne eine Münze da. Sicher, ich habe ein paar gute Jadestücke durch das Edelsteinglücksspiel bekommen, aber Jade ist nicht einfach weiterzuverkaufen. Es sieht also so aus, als wäre ich mal wieder im Überlebensmodus. Ich denke, ich werde in einer anderen Gegend sehen, was ich dort anstellen kann. Ich sollte versuchen, mich der Crux anzuschließen. Hoffentlich nimmt Kapitän Beidou mich auf!
+
+Ich schrubbe auch freiwillig das Deck, denn ich habe drei Tage lang nichts gegessen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book54_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book54_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d563ec5ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book54_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Guyun-Türme -
+Wir fuhren an ein paar kleinen Inseln vorbei, die von Hilichurlen besetzt waren und schafften es, aus ihrer Sichtlinie zu manövrieren, und erreichten dann die Guyun-Türme ohne Probleme. Sechs riesige Steinsäulen hielten die Sonne von meinen Augen fern, als ich an Land ging, und es war bemerkenswert kühl in ihrem Schatten. Die Krabben am Strand waren groß und fleischig. Vielleicht liegt es daran, dass die Gegend seit Jahrtausenden von den Überresten eines magischen Tieres genährt wird? Auf jeden Fall schmecken sie gut geröstet.
+
+Die bloße Schönheit dieses Ortes macht es wirklich schwer vorstellbar, dass dies einst Schauplatz eines blutigen Kampfes zwischen dem Gott des Gesteins und einem Seeungeheuer war. Es genügt wohl zu sagen, dass das Blut, das einst hier vergossen wurde, längst spurlos im Meer verschwunden ist. Ich nehme an, dass alles in der Größenordnung des Meeres zur Bedeutungslosigkeit verblasst. Egal, ob es sich um einen einzelnen Tropfen Blut eines gewöhnlichen Menschen oder um Blutströme handelt, die gemeinsam von den Helden der Vergangenheit vergossen wurden, das unerbittliche Fließen der Winde und Wellen ist dazu bestimmt, jede Spur davon wegzuspülen. Am Ende wird alles so sein, wie es immer war, seit undenklichen Zeiten.
+
+Der Legende nach hatte der Gott des Gesteins einst einen riesigen Speer aus dem felsigen Land geschlagen. Er warf diesen mit Anlauf tief in den Ozean und ritt darauf direkt durch den Körper des Ungeheuers, welches Chaos in sein Land gebracht hatte. Im Laufe der Jahre schliff der Wind allmählich die einstige Waffe in die Turmform, die wir heute sehen können.
+
+Später werde ich zum Festland zurückkehren, um dort zu übernachten. Von meinem Standort aus kann ich die Schiffe sehen, die in der Ferne den Hafen verlassen. Während ich schreibe, setzt die Crux wieder die Segel und macht sich auf die nächste große Reise. Ich frage mich, welche Mission die Qixing-Händlergilde diesmal dem legendären Kapitän Beidou anvertraut hat.
+
+Letzte Nacht habe ich schrecklich geschlafen. Ich träumte, ich wäre an einem pechschwarzen, feuchten Ort. Plötzlich war ich ein Seeungeheuer und mein aufgespießter Körper wurde von der Lanze des Gottes des Gesteins in den Meeresboden getrieben. Ich krümmte mich und klammerte mich an die riesige steinerne Waffe, versuchte verzweifelt mich zu befreien, aber sie war fest verankert. Jede meiner Bewegungen erfüllte mich mit noch mehr Qualen und Wut ...
+
+Hinweis an mich selbst: Die Guyun-Türme sind kein guter Ort, um die Nacht zu verbringen! Ich bin sehr früh aufgewacht und habe ein Lagerfeuer angezündet. Sobald der Himmel hell ist, werde ich von hier losziehen. Mein nächster Halt ist der Hafen von Liyue: Ein Ort muss her, an dem ich meine Kleidung waschen, den Bart abschneiden und andere solche Dinge verrichten kann. Sobald ich wieder frisch bin, mache ich eine weitere Exkursion in den Jueyun-Karst. Beim letzten Mal habe ich bedauerlicherweise keine Fortschritte bei der Suche nach den Adepten gemacht. Dieses Mal werde ich am Qingyun-Gipfel mein Glück versuchen.
+
+Weiterer Hinweis: Tagebuch nicht schon wieder verlieren!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book55_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book55_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f830df7ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book55_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+- Sal Terrae -
+Mein Weg ging von den Ufern des Dihua-Moors bis hierhin. Meine Schuhe sind jetzt völlig durchnässt. Das letzte Mal, als ich das Wasser hinausgießen wollte, sprang ein Frosch heraus.
+
+Nach dem Ausmaß dieser Ruine ist dies vermutlich der Tempel, der vor einigen Jahrtausenden während des Archontenkriegs eine sichere Zufluchtsstätte für die Zivilbevölkerung darstellte. Ich habe gehört, dass die Göttin des Salzes einen solchen Ort gebaut hat. Liyues Legenden besagen, dass sie die sanfteste der Götter war. In der Brutalität und dem Chaos der Kriegszeit stellten die Menschen einen vernachlässigbar kleinen Faktor dar. Aber die Göttin des Salzes lehnte es ab, sich den anderen Göttern in ihrem sinnlosen Kampf um die Vorherrschaft anzuschließen, stattdessen denjenigen Schutz zu gewähren, die vom Krieg enteignet wurden. Sie brachte sie hierher, um eine neue Siedlung zu bauen. Sie zeigte ihnen Freundlichkeit und Trost. Und selbst als der globale Umbruch das Ende einer Epoche einleitete, arbeitete sie unermüdlich daran, den Frieden zwischen den Göttern wiederherzustellen.
+
+Anscheinend sind große Teile der alten Stadt bereits in das Flussbett gesunken. Wie erfreulich zu sehen, dass die Grundmauern des Tempels noch stehen nach so langer Zeit.
+
+Sie versammelte eine Gruppe von Anhängern, die sich in der Gegend, die heute als Sal Terrae bekannt ist, niederließen und eine bescheidene Existenz führten. Die Stadt blieb mehrere Jahrhunderte bestehen und fiel schließlich mit dem Untergang der Göttin zusammen.
+
+Die Sanfteste der Götter fiel nicht durch die Hand eines anderen Gottes, sondern sie wurde betrogen von einem Sterblichen, den sie einst so geliebt hatte.
+
+Er war der erste König des Volkes und auch der letzte. Er hatte die Göttin des Salzes einmal genauso geliebt wie die anderen, aber als Sterblicher konnte er letztendlich die aufopfernde Liebe, die die Göttin verkörperte, nicht ergründen. Militärische Macht war, wonach er strebte, damit die Stadt sich in Verteidigung und Angriff behaupten konnte. Um zu beweisen, dass Sanftmut eine für die damalige Zeit ungeeignete Tugend war, nahm er sein Langschwert und beendete das Leben des einsamen, wehrlosen Gottes. Kaum war ihr Untergang besiegelt, brach der Tempel zusammen und die Stadt des Volkes zerfiel wie Salz in der Erde.
+
+Über das Schicksal des verräterischen Königs gibt es viele Theorien, aber keine davon ist gesichert. Einige sagen, er regierte noch jahrhundertelang in Einsamkeit von den Ruinen umgeben und verwandelte sich schließlich in Staub, lange nachdem die Kriegsschreie abgeklungen waren, die Ruinen vom Fluss eingehüllt worden waren und Insekten sein Szepter ausgehöhlt hatten. Andere behaupten, er habe sich das Leben genommen, nachdem er das der Göttin genommen hatte, unfähig, die Schuld des Mords zu ertragen, die sein Gewissen belastete. Auf jeden Fall zerstreuten sich die Menschen, auf die die Göttin des Salzes einst so liebevoll geschaut hatte, über Liyue wachend. Im sicheren Hafen von Liyue, unter der Herrschaft des Gottes des Gesteins, haben sie und ihre Geschichten überlebt und deshalb hören wir bis heute von ihnen.
+
+Gerüchten zufolge befindet sich der Leichnam der Göttin des Salzes immer noch irgendwo in den Tiefen der Ruinen. Obwohl sich ihr Körper in Salz verwandelt hat, behält er seine Haltung von dem Moment an bei, als sie von dem Langschwert des Königs getroffen wurde.
+
+Es sieht so aus, als ob es heftig regnen werde: Dunkle Wolken ziehen auf, so weit das Auge reicht. Ich mache mich besser auf den Weg. Ich gehe nach Nordwesten zum Qingce-Berg. Hoffentlich schaffe ich es dorthin, bevor der Regen zu stark wird. Und hoffentlich passiert nichts Verrücktes, dass ich unterwegs mein Tagebuch verliere ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book56_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book56_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf4f6f627
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book56_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Qingyun-Gipfel, Jueyun-Karst -
+Ich werde das Tagebuch meines Abenteuers mit einer strengen Erinnerung an mich selbst versehen. In letzter Zeit stelle ich immer wieder fest, dass ich mein Tagebuch jedes Mal verlegt habe, wenn ich das Gefühl habe, darin schreiben zu wollen. Oh, Roald, du musst lernen, in Zukunft vorsichtiger zu sein!
+
+Nachdem ich eine gefühlte Ewigkeit geklettert war, habe ich endlich den Gipfel des Felshangs erreicht. Ein Wolkenmeer umgibt mich. Es ist unmöglich zu wissen, wo ich inmitten dieses Wolkenmeeres stand und auf diesen himmlischen Ort schaute, an dem einst die Adepten lebten.
+
+Abgesehen von den wenigen seltsam geformten Bäumen gibt es hier oben auf dem Felshang kaum Anzeichen von Leben. Gelegentlich stößt ein Steinmilan einen hohen Schrei aus, bevor er in die Wolken taucht und aus dem Blickfeld verschwindet. Von hier den Hügel hinauf liegt der Wohnort der Adepten, aber ich muss erst ein paar Dinge regeln, bevor ich mich auf den Weg mache. Das dringendste Problem ist die Reparatur meiner Kletterausrüstung. Ich werde auch ein paar Schnitte und Schürfwunden versorgen, wenn ich schon einmal ich dabei bin. Ein freundlicher Bauer gab mir eine Salbe, als ich zum ersten Mal im Jueyun-Karst ankam – sie sticht ein wenig beim Auftragen, aber sie hilft wirklich.
+
+Nächte auf einem Felshang bieten wenig Komfort. Der unerbittliche Wind über den Wolken durchdringt selbst meine Knochen. Es ist schwierig, sich davor zu schützen, weil es durch all die winzigen Lücken im Zelt zu einem gelangt, und es gibt keine Möglichkeit, ein Lagerfeuer in diesem Wind anzuzünden. Eine gute Nachtruhe kommt daher nicht infrage. Ich frage mich, ob die Adepten, die auf dem Gipfel wohnen, jemals einsam und verzweifelt sind, wenn sie von nichts als dem kalten, herzlosen Wind umgeben sind.
+
+Am Ende einer langen und schlaflosen Nacht sah ich endlich den Mond im Wolkenmeer untergehen. Ich werde überprüfen, ob mein Rucksack sicher befestigt ist, um dann bei Tagesanbruch meine Reise zum Gipfel zu beginnen, auf dem die Adepten wohnen. Hoffentlich bin ich schon so hoch, dass es hier nicht regnet.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book57_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book57_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9275626d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book57_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+- Jueyun-Karst – Aocang-Teich -
+Ich habe anscheinend schon wieder ein Tagebuch verloren ... Ich verstehe das einfach nicht, ich habe mir sogar dreimal gesagt: Was immer du auch tust, verliere nicht dein Tagebuch. Aber dann wurde ich in mein Abenteuer verwickelt und es ging mir direkt wieder aus dem Kopf. Ich vergeude jedes Jahr so viel Papier ... Ich hoffe, dass es dem Gott der Pflanzen nichts ausmacht.
+
+Ich bin an einem Bergsee hoch auf dem Aocang-Berg angekommen. Um hierher zu gelangen, musste ich einen gewundenen Feldweg hinaufsteigen, über gefährliche Holzstege, die in der alten Zeit von Kräuterkennern gebaut wurden, gehen und dann eine steile, nasse Klippe erklimmen. Mir wurde von einigen Fischern gesagt, dass der See tausend Meter tief ist, aber nach einem Bad im Wasser kann ich mit Sicherheit sagen, dass ihre Aussagen reine Übertreibung waren.
+
+Die Ältesten vom Qingce-Dorf hatten schließlich Recht: Das Wasser des Bergsees ist süß und warm. Dieser Ort macht seinem Ruf als himmlisches Paradies alle Ehre! Als ich gerade im Jueyun-Karst angekommen war, erzählte mir ein alter Bauer, dass die Adepten eine mysteriöse magische Fähigkeit besitzen, die sie in Nebel verwandeln und sich im Wolkenmeer bewegen lässt. Damals tat ich dies als ein Märchen alter Frauen ab, aber als ich sah, wie der Nebel über dem See bis zum Gipfel aufstieg und mit dem Wolkenmeer verschmolz, fragte ich mich ... Die Adepten, nach denen ich auf der Suche war, könnten jetzt auf dem Gipfel durch die Wolken streifen, und ich würde es noch nicht einmal bemerken.
+
+Ich ging Richtung Osten den Berg hinunter und fand mich völlig verloren in einem dichten Wald wieder. Schließlich kam ich zu einer Lichtung und stellte fest, dass ich wieder am Ufer des Bishui-Flusses gelandet war. Von hier hat man eine hervorragende Aussicht auf die Umgebung, daher denke ich, dass ich hier mein Nachtlager aufschlagen werde.
+
+Während ich im Lager meine Sachen sortierte, traf ich auf eine junge Dame, die aussah, als wäre sie auf Schatzsuche. Sie nannte sich selbst Eduardo und erklärte mir, dass sie nach Westen unterwegs sei, um einen Adeptensee am Fuße des Aocang-Berges zu suchen:
+
+„Die Legenden erzählen von einem Adepten, der an einem See am Fuße des Aocang-Berges auf der nördlichen Seite lebt. Sollte das stimmen, dann ist das sicher auch der Ort, an dem der Adept seinen geheimen Schatz versteckt hält ... Muahahaha, ich weiß schon genau was ich tun werde, wenn ich diesen Schatz in die Hände bekomme!“
+
+Als sie merkte, wie sich ihre Worte wohl anhören mussten, wechselte sie ganz schnell die Tonart: „Natürlich würde ich sofort die Abenteurergilde verständigen und ihnen von meinem Fund erzählen! Ich bin schließlich ein stolzes Mitglied und habe mit Abschaum wie den Schatzräubern nichts zu tun!“
+
+In der Tat sind manche Abenteurer nur wegen der materiellen Schätze in der Branche. Das erinnert mich an ein Sprichwort aus Liyue „Jeder folgt seiner eigenen Begierde“. Was immer auch ihre Motivation sein mag, ist sie ebenfalls ein waschechter Abenteurer.
+
+Auch wenn die Versuchung, mich auf die Suche nach dem sagenumwobenen Adeptensee Richtung Westen zu begeben, groß war, nachdem ich Eduardo darüber reden gehört hatte, entschied ich mich letztendlich jedoch, an meinem bestehenden Plan festzuhalten. Wenn keine unvorhergesehenen Umstände eintreten sollten, fahre ich in die Guili-Ebene, um zu sehen, welche Sehenswürdigkeiten und Schätze es dort zu entdecken gibt. Und ich hoffe, dass ich dieses Mal mein Tagebuch nicht wieder verliere ... Ich kann nicht schon wieder eins verlieren ... Es dürfen keine Ausnahmezustände eintreten!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book58_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book58_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1739d7611
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book58_DE.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+- Liyue -
+Geografiemagazin Teyvat – Sonderausgabe – Alices Erinnerungen an Liyue
+
+Dihua-Moor
+
+Der nördliche Abschnitt des Bishui-Flusses verwandelt sich langsam in ein Feuchtgebiet. Wenn man hinter dem Steintor in Richtung Süden schaut, sieht man einen mit Schilf bewachsenen Sumpf, so weit das Auge reicht. Am südlichsten Punkt des Sumpfes befindet sich ein Gasthaus auf einem riesigen Felsen. Das Gasthaus Wangshu markiert den höchsten Punkt im gesamten Sumpf. Wenn man von dort nach Süden schaut, sieht man die Guili-Ebene. Selbst die Guyun-Türme sind weit über das Meer hinaus zu sehen. Außerdem gibt es hier einen Verrückten, der im Gasthaus in der obersten Etage wohnt. Ich glaube nicht, dass ich jemals ein einziges Wort aus seinem Mund gehört habe.
+Mittagessen ist ein echter Festschmaus im Gasthaus Wangshu. Die Küche ist mit den besten Utensilien ausgestattet, die man sich vorstellen kann. Eignet sich ebenfalls gut für Alchimieexperimente.
+Zusätzlich zur Alchimiepraxis muss ich auf meiner Suche nach einem Explosionskatalysator auch noch ein paar neue Dinge ausprobieren. Wenn alles glatt läuft, werde ich noch ein paar Tage hier verbringen und dann auf die Guili-Ebene gehen.
+
+Guili-Ebene
+
+Letztendlich kam ich ein paar Tage früher als geplant auf der Guili-Ebene an.
+Historischen Aufzeichnungen zufolge war diese Gegend vor dem Archontenkrieg ein brummender Marktplatz.
+Füchse und wilde Finken sind hier einfach umwerfend, ihr Fell und ihre Federn leuchten sogar ein wenig. Ich habe jedoch auch gehört, dass es eventuell Schädlinge sind, die dieses Leuchten auslösen. Die Einheimischen in Liyue beschweren sich, dass die Tiere immer noch ihre Fruchtopfer für den Gott des Gesteins auffressen. Ich frage mich, ob sie dadurch ein fruchtiges Aroma bekommen, wenn sie geröstet werden. Vielleicht sollte ich mal auf die Jagd gehen ...
+Die Kontrollen auf der Hauptstraße sind sehr strikt, die Wachen, die dort arbeiten, sind aber sehr freundliche Leute. Ich braute einen Trank aus einheimischen Kräutern und gab ihn einem von ihnen gegen sein Stottern. Es wirkte zwar, aber es gab auch einige geringfügige Nebenwirkungen. Er muss jetzt jeden, dem er begegnet, nachahmen. Nicht nur das, was sie sagen, sondern auch wie sie es sagen. Es ist irgendwie unheimlich, wie genau seine Nachahmungen sind.
+
+Jueyun-Karst
+
+Es wird erzählt, dass irgendwo inmitten der nebligen Gipfel des Jueyun-Karsts Adepten leben, an einem Ort, der irgendwo im Ozean der Wolken versteckt ist. Alle Kräuterkundigen aus Liyue behaupten, das Reich der Adepten in seiner ganzen Pracht gesehen zu haben, mitten in den Wolken. Aufgrund persönlicher Erfahrungen kann ich sagen, dass der übermäßige Genuss bestimmter Pilzsorten Visionen ganz ähnlicher Art hervorrufen kann.
+Diese Gegend hier fasziniert mich. So viele dieser Steinsäulen sehen so aus als gehörten sie eher tief unter die Erde als hier oben auf die Spitze eines Berges. Hier soll es ebenfalls einen unterirdischen Stausee geben. Ein Teil von mir fragt sich, ob das ganze Wasser abgelassen wurde, um herauszufinden, ob sich der Jueyun-Karst wieder auf den Meeresboden zurückziehen würde, wo er hingehört.
+Mein Reisebegleiter Zhongli, der sonst eine sehr ernste Person ist, fand die Idee sehr amüsant und konnte gar nicht mehr aufhören zu lachen.
+Was für ein komischer Kauz.
+
+Yaoguang-Untiefe
+
+Ich habe gehört, dass der Nebel oft vom Meer auf die Yaoguang-Untiefe rollt und, wenn er am dichtesten ist, man seine eigene Hand am ausgestreckten Arm schon nicht mehr erkennen kann. Leider habe ich es nicht mehr rechtzeitig geschafft, an solch einem Ereignis teilzunehmen. Wirklich schade.
+Es gibt so viele schöne Muscheln am Strand. Ich frage mich, wie viele von ihnen bereits seit dem Archontenkrieg dort liegen. Ich habe einige von ihnen zu einer Halskette zusammengeschnürt, aber leider hat der Fischer vom Gasthaus sich darauf gesetzt und sie zerbrochen ... Bis auf die letzte Muschel, alle brutal unter seinem gnadenlosen Gesäß zerdrückt. Keine wurde verschont.
+Er hat nicht nur meine Kette kaputtgemacht, ich durfte auch noch seine Genesungskosten übernehmen, weil er sich mit den zerbrochenen Schalen in den Hintern geschnitten hat.
+An dem Strand, an dem der Bishui-Fluss ins Meer mündet, steht ein riesiges Schneckenhaus. Eine nette alte Dame wohnt darin. Ihre Familie soll hier angeblich auf einer riesigen Muschel hergesegelt sein und sie verbringt ihre Zeit damit, Schiffbrüchige zu retten, die sich in Küstennähe befinden. Ich denke mir, dass es für sie viel einfacher wäre, die riesige Granate einfach als Boot zu benutzen, um Menschen direkt aus dem Meer zu fischen.
+Nachdem ich bereits zum dritten Mal die Kontrolle über meinen Muschelschalen-Boot-Prototyp verloren hatte und dieser erneut in die Luft geflogen war, beschloss die alte Dame, mich kein weiteres Mal aus dem Meer zu fischen.
+
+Guyun-Türme
+
+Dies ist angeblich der Ort, an dem der Gott des Gesteins das Seemonster besiegt hat. Einige der großen Steinpfähle, die den Meeresboden durchbohren, ragen immer noch über die Meeresoberfläche hinaus, obwohl viele bereits vor langer Zeit abgebrochen waren. Die sechs Steinsäulen, die aus einer Anhäufung von Geo-Energie entstanden sind, sind sehr interessant anzusehen. Von oben betrachtet hat man den Eindruck, dass sie in ihrer jetzigen Form bewusst so angeordnet wurden, dass sie ein bestimmtes Muster ergeben sollen. Vielleicht war das der wahre Grund, warum der Gott des Gesteins die Zerstörung auf den Meeresboden losließ? Oder war vielleicht alles nur ein großer Scherz, wenn auch von extrem schlechtem Geschmack?
+Zhongli aus dem Hafen von Liyue scheint über die lokale Folklore sehr gut informiert zu sein, dennoch habe ich ihn noch nie hierher kommen sehen. Ich kann das Gasthaus Wangshu in der Ferne erkennen. Ich wette, dass der Verrückte, den ich dort das letzte Mal getroffen habe, immer noch in diese Richtung starrt.
+Der Fluss der Elemente in ganz Liyue ist einzigartig – viel dynamischer, aber auch etwas instabiler ... Es ist in etwa so, als würde sich irgendwo in den Tiefen des Ozeans eine große, unerbittliche Kraft regen. Vielleicht das besiegte Seeungeheuer, das sich immer noch auf dem Meeresboden windet ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book59_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book59_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6bfe443c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book59_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+- Gott des Herdes -
+Es wird erzählt, dass in den frühen Tagen nach der Gründung Liyues die ersten Siedler Öfen aus Steinen bauten und Steine aneinander schlugen, um Feuer dazwischen zu erzeugen. Drinnen vor dem Wind geschützt herrschte das Feuer. Endlich kannten die Menschen den Komfort eines warmen Feuers und lernten die Kunst des Kochens. Auf dieser Grundlage wurde Liyue geboren. Die Siedler glaubten, die Steine seien ein Segen des Gottes des Gesteins und, als die Stadt wuchs, begannen die Restaurants und Tavernen in ganz Liyue, ihn als „Gott des Herdes“ anzubeten. Sie hofften, dass das Feuer in ihren Öfen für immer lodern würde, damit das Geschäft auf ewig florieren könnte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a1aaa03c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book5_DE.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Freunde von Mondstadt, lasst uns feiern, hoch die Tassen!
+Für die Freiheit, auf den Gott des Windes!
+Auf Vennessa, den allerbesten Ritter!
+Kinder von Mondstadt, vergesst niemals das Geschenk des Windes in euren Herzen!
+Nein, Freiheit ist kein Geschenk, Widerstand schon!
+
+Die Geschichte beginnt vor langer Zeit.
+Freunde des Weins, bitte verzeiht meine Abschweifungen.
+Aber eines sollt ihr verstehen, dass die Freiheit Mondstadts
+begann, als Barbatos die Saiten erstmalig zum Beben brachte.
+Gedichte sprechen von seiner Heldengestalt,
+namenlose Freiheit ist jedoch das, was wir in Erinnerung behalten sollten.
+
+Zu jener Zeit ächzte Mondstadt unter den Fesseln der Aristokratie
+und Festlichkeiten waren nur für die Reichen vorbestimmt,
+nicht zu erreichen für das normale Volk.
+Mondstadt war nichts mehr als ein Gefängnis im Wind.
+Sklavenspiele waren ein Vergnügen für die Adligen.
+Doch niemand war sich bewusst, in einem Gefängnis zu sein.
+
+Ein jüngeres Mädchen war ebenfalls im Gefängnis.
+Sie kam aus südlicheren Gefilden.
+Frei geboren und dennoch in Ketten.
+In den Händen eines Tyrannen
+gab sie niemals das Beten um Besserung auf.
+Beten für ihre Leute, für das Volk von Mondstadt, für die Freiheit aller.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book60_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book60_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f37c6445a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book60_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+- Gott des Aufbruchs -
+Die furchtlosen Abenteurer von Liyue haben jedoch noch einen anderen Namen für den Herrscher über die Felsen, nämlich „Gott des Aufbruchs“.
+Der Grund dafür ist, dass es eine Kombination aus dem Geist ihrer Vorfahren war, neue Wege zu beschreiten, und dem standhaften Schutz des Gottes des Gesteins, der Liyue ins Leben gerufen hat.
+Abenteurer aus dem Hafen von Liyue teilen den Wunsch ihrer Vorfahren, voranzukommen und neue Wege zu beschreiten, mit Entschlossenheit, die so unerschütterlich ist wie die weiten Berge.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book61_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book61_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..958ab6665
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book61_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+- Gott des Reichtums -
+Der Hafen von Liyue ist seit jeher ein Paradies für Schätze aus aller Welt. Hier sind Kaufleute und Reiche vollends in ihrem Element. Mora, die Währung, die in ganz Teyvat als Zahlungsmittel akzeptiert wird, wird ebenfalls hier gegossen. Das Wort „Mora“ leitet sich von „Morax“ ab, einem weiteren Namen für den Gott des Gesteins. Viele Menschen verehren ihn daher auch als Gott des Reichtums und Handels.
+Geschäftsleute verbrennen Weihrauch und opfern dem Gott des Gesteins feine Speisen in der Hoffnung seinen Segen zu erhalten. Immerhin ist er der reichste Mann der Welt! Der reichste Gott, meine ich natürlich.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book62_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book62_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..294f98a12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book62_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+- Gott der Geschichte -
+Liyues Gelehrte bezeichnen den Herrscher über die Felsen, der im Alleingang Liyue gründete, als den Gott der Geschichte. Eine Beschäftigung mit der Geschichte ist auch in den örtlichen Restaurants und Tavernen zu beobachten, von denen viele stolz Transparente tragen, die ihre jahrhundertealte Existenz als Beweis für ihre unvermeidliche Langlebigkeit anpreisen. Diejenigen, die die Idee noch ernster nehmen, werben mit Geschichten über die Zeit, als der Gott des Gesteins ihr Gewerbe besuchte und das Essen verköstigte.
+Wenn aber ein Kind ernsthaft fragt, wie lange der Gott des Gesteins denn schon auf dieser Welt unter uns weilt, ist die Antwort der Erwachsenen immer dieselbe:
+„Sehr, sehr lange ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book63_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book63_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7e93c032
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book63_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Die Steinklippen in Liyue haben seit jeher viele Ritter angezogen, ich für meinen Teil bin jedoch nicht sehr begeistert. Stein ist rau und kratzt die Hände auf. Ich mag lieber eine Art Blume, die man Seidenblume nennt. Sie hat eine feine Textur und verströmt ein sanftes Aroma. Wenn ich nicht so weit weg wäre, würde ich dir eine mitbringen. Ich wette, auch du würdest sie lieben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book64_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book64_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7e93c032
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book64_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Die Steinklippen in Liyue haben seit jeher viele Ritter angezogen, ich für meinen Teil bin jedoch nicht sehr begeistert. Stein ist rau und kratzt die Hände auf. Ich mag lieber eine Art Blume, die man Seidenblume nennt. Sie hat eine feine Textur und verströmt ein sanftes Aroma. Wenn ich nicht so weit weg wäre, würde ich dir eine mitbringen. Ich wette, auch du würdest sie lieben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book65_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book65_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd68ef66c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book65_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Ein Roman geschrieben von Chang IX. Er erzählt die Geschichte eines kleinen Jungen, der von Geburt an eher gebrechlich ist und von einem Guhua-Meister aus den Bergen aufgenommen wurde. Obwohl der Junge die Guhua-Künste nicht aktiv praktizieren konnte, drehte sich dennoch sein ganzes Leben um sie, als er in der Schule aufwuchs. Nach dem Niedergang von Guhua und der Abreise des Meisters waren der Junge und ein älterer Hausmeister die einzigen verbliebenen Schüler dort. Der Junge sehnte sich immer noch nach seinem Meister: dem Meister, der die Schule all die Jahre im Alleingang leitete; der Meister mit Wissen aller geheimen Techniken der Schule und der jedes letzte dort verborgene Buch gelesen hatte; der Meister, der unzählige Herausforderer weder mit Sehkraft noch arkanen Waffen besiegt hatte ... Der Meister, der einmal einen Schüler aus Inazuma aufgenommen hatte, einen Schüler, der ein junges Mädchen war.
+Als turbulente Zeiten die Welt erschütterten und das Mädchen aus Inazuma ohne einen Abschiedsgruß ging, beschloss der Junge, dass es Zeit für ihn war, die Welt jenseits des Berges zu erkunden – beginnend natürlich mit dem fernen Inazuma ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book66_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book66_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..75accd487
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book66_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Wenn man vom Hügel in die Schlucht hinunterblickt, sieht man zwei Wasserfälle. Ein einzelner großer Baum wächst auf dem Felsvorsprung über dem größeren der beiden. Ein Schatz ist in einem Kieshaufen am Rande des Vorsprungs vergraben.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book67_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book67_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3e5d9578
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book67_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Begib dich zum Osteingang der Schlucht und der Schatz ist in greifbarer Nähe.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book68_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book68_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f71268bd3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book68_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Wenn man vom Hügel in die Schlucht hinunterblickt, sieht man zwei Wasserfälle. Entferne den Kies über dem niedrigeren von beiden und der Schatz ist fast schon in deiner Hand.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book69_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book69_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ee63fe2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book69_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Die Steinklippen in Liyue haben seit jeher viele Ritter angezogen, ich für meinen Teil bin jedoch nicht sehr begeistert. Stein ist rau und kratzt die Hände auf. Ich mag lieber eine Art Blume, die man Seidenblume nennt. Sie hat eine feine Textur und verströmt ein sanftes Aroma. Wenn ich nicht so weit weg wäre, würde ich dir eine mitbringen. Ich wette, auch du würdest sie lieben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book6_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book6_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a73fbf09
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book6_DE.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Freunde von Mondstadt, lasst uns feiern, hoch die Tassen!
+Es kam der Tag, an dem Barbatos ihre Gebete erhörte.
+Ihrem roten Haar folgend kam der Gott des Windes zu ihrer Gefängniszelle.
+„Jedes Lebewesen sollte einen Namen haben“, grinste er.
+„Lass mich deinen Namen in ein Lied verweben,
+ich erhoffe mir nichts als deine Freundschaft.“
+Das Mädchen stimmte sofort zu, sie fühlte sich, als ob ein Stein von ihrem Herzen fiel.
+
+Und so, mit der Macht in Barbatos’ Lied,
+besiegte sie einen Drachen, der in den Feldern wütete.
+Selbst die Aristokraten mit ihren Wohlstandsbäuchen kriegten es mit der Angst zu tun.
+„Mondstadt soll frei sein“, sangen die Winde für das Volk.
+Der einsame Wind aus dem Wald sammelte sich und pustete den hohen Turm des Tyrannen um.
+Und so stand die junge Löwin, endlich frei von ihren Ketten, den Kopf hoch gerichtet im Wind des Sieges.
+
+Dies brachte ihr viel Ruhm und Ehre.
+Ihr Herz war so voller Stolz und Anerkennung, dass sie an der Seite des Gottes des Windes singen durfte.
+Worte des Dankes lehnte Barbatos jedoch ab:
+„In deinem Lied bist du die Heldin.
+Du gabst mir deine Freundschaft und deinen Namen,
+um deine Freiheit zu feiern, kam mein Lied zu dir.“
+
+Freunde, lasst uns noch einen heben!
+Trinken wir auf das, was Mondstadt den Frieden gebracht hat.
+Wenn die Nacht hereinbricht und die Hoffnung schwindet,
+Vergesst niemals die Heldengeschichten von Vennessa mit dem flammenden Haar.
+Gebt niemals die Hoffnung auf Frieden und Freiheit auf!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book70_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book70_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ee63fe2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book70_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Die Steinklippen in Liyue haben seit jeher viele Ritter angezogen, ich für meinen Teil bin jedoch nicht sehr begeistert. Stein ist rau und kratzt die Hände auf. Ich mag lieber eine Art Blume, die man Seidenblume nennt. Sie hat eine feine Textur und verströmt ein sanftes Aroma. Wenn ich nicht so weit weg wäre, würde ich dir eine mitbringen. Ich wette, auch du würdest sie lieben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book71_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book71_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ee63fe2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book71_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Die Steinklippen in Liyue haben seit jeher viele Ritter angezogen, ich für meinen Teil bin jedoch nicht sehr begeistert. Stein ist rau und kratzt die Hände auf. Ich mag lieber eine Art Blume, die man Seidenblume nennt. Sie hat eine feine Textur und verströmt ein sanftes Aroma. Wenn ich nicht so weit weg wäre, würde ich dir eine mitbringen. Ich wette, auch du würdest sie lieben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book72_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book72_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d44e63c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book72_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+- Steinerne Bestie -
+Überall im weiten Land von Liyue tauchten plötzlich Steinstatuen auf. Die meisten wurden von Einheimischen gebaut, die zu diesen dann für günstiges Wetter und Frieden beteten, der standhaft wie die Berge selbst sein sollte. Aber einige behaupten auch, dass die meisten von ihnen eine viel ältere Geschichte haben.
+Eine Geschichte über die Tierstatuen ist besonders bei den Fischern des Bishui-Flusses, den Silberkrautsammlern des Dihua-Moors und den alten Bergbauern beliebt. Sie sagen, dass in einigen Ecken des Landes uralte Steinbestien nachts im kühlen Herbst aufwachen und sich in einer Welt umsehen, die ihnen langsam fremd geworden ist. Wenn sie die Geräusche von Fröschen und Insekten hören, die sie begrüßen, antworten sie mit tiefen Schreien aus ihren versteinerten Kehlen. Dann streifen sie in Liyue herum und inspizieren noch einmal das Land, das sie einst beschützt hatten.
+Meines Wissens hat noch niemand ein steinernes Tier in Bewegung gesehen. Anwohner, die das Gebiet sehr gut kennen, haben jedoch lange Zeit das Phänomen beobachtet und akzeptiert, dass die Tierstatuen über Nacht ihren Standort und ihre Haltung ändern. Währenddessen berichten leicht schlafende Leute, die am Lagerfeuer übernachten, oft, dass sie mitten in der Nacht ein Geräusch hören, das sich wie fließendes Wasser anhört, nur in einer tieferen Tonlage.
+Wo diese steinernen Tiere ursprünglich her stammten, dazu sagen die Ältesten vom Qingce-Dorf, dass es sich um göttliche Bestien handelt, die einst an der Seite des Herrschers über die Felsen im Archontenkrieg gekämpft haben. Nach Kriegsende ließ die Flut nach und der Frieden wurde wiederhergestellt. Die Bestien mussten nicht länger als Verteidiger des einfachen Volkes dienen und zogen sich nacheinander in abgelegenere Teile des Landes zurück. Dort lebten sie frei von sterblichen Sorgen.
+Einige göttliche Bestien erinnerten sich mit Vorliebe an die glorreichen Tage, als sie unter dem Herrscher über die Felsen gedient hatten und sie sehnten sich nach den Jahren zurück, in denen sie Liyue beschützen konnten. Obwohl sie nicht vom Reich der Sterblichen waren, waren auch sie nicht unsterblich. Auch für sie würde das Leben eines Tages zu Ende gehen. So baten sie den Herrscher der Felsen, ihre vergänglichen fleischlichen Körper in ewigen Stein zu verwandeln. Der barmherzige Gott des Gesteins gab ihrer Bitte nach.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book73_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book73_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e70e038fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book73_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+- Palast des Meeresgottes -
+Der Tag der Hochzeit war gekommen.
+Der Meeresgott sah in der Tat majestätisch aus, als er im Mittelpunkt seiner riesigen Muschel saß und die Zügel zweier Seeschlangen in seinen Händen hielt. Sie standen so imposant wie der Tianheng-Berg vor der königlichen Kutsche, als ihr Meister das Geschenk der Dorfältesten annahm und seine neue Braut an Bord der Kutsche willkommen hieß. Im Gegenzug würde das Dorf den Segen des Meeresgottes erhalten: ein Jahr ohne Stürme und Tsunamis.
+
+Die Braut wurde an einen Ort tief unter den Wellen gebracht – weit weg von zu Hause, weit weg von der Menge, die das Fest feierte, und weit weg von ihrer Mutter, die ganz allein zurückblieb. Der Meeresgott führte sie entlang eines Korridors großer Säulen, die aus dem Skelett eines toten Wals geformt waren und zu einem palastartigen Tor führten, das mit leuchtenden Perlen und schillernden Muscheln geschmückt war. Sie gingen durch das Tor. Schließlich war die junge Braut in dem Palast angekommen, den der Meeresgott für sie erbaut hatte – der Palast, der ihre neue Heimat werden sollte.
+„Ich versichere dir, dass ich kein Interesse daran habe, mich in die Angelegenheiten der einfachen Leute einzumischen“, tönte die Stimme des Gottes durch das Wasser. Es war der Versuch eines Ehemannes, seine Braut zu trösten.
+„Dieser Ort hat vielen anderen jungen Frauen als neues Zuhause gedient und er ist auch der Ort geworden, an dem sie ihre letzten Tage verbracht hatten. Viele von ihnen wurden aus dem Dorf vertrieben, in dem sie geboren wurden. Ihnen hat der Ozean eine sichere Zuflucht geboten, einen Platz, an dem sie friedlich schlafen konnten, ohne Angst zu haben oder gestört zu werden.“
+
+Aber diese junge Frau wollte kein neues Zuhause, das mit wertvollen Perlen und seltenen Muscheln verziert war. Das schillernde Schauspiel des Meeresbodens und die Kreaturen, die sie kannte, lauerten in der Dunkelheit und erfüllten sie nicht mit Frieden, sondern mit Furcht. Die Zeit verging und je länger sie in ihrer verwirrenden Ozeankammer blieb, die weder Sonnenaufgang noch Sonnenuntergang kannte, desto mehr Heimweh bekam sie und desto gebrechlicher wurde sie.
+Schließlich kam der Tag, an dem der Meeresgott spürte, was seine junge Braut wirklich fühlte. Obwohl er ob ihrer Wahl traurig würde, erlaubte er ihr, eine Entscheidung zu treffen.
+„In der gefallenen Welt der Menschen wird es einen Tag in deinem Leben geben, an dem du diese Entscheidung bereuen wirst.“ Der Meeresgott nahm die Schale einer Meeresschnecke, die seine Taille schmückte, und gab sie ihr als Abschiedsgeschenk.
+„Es wird ein Tag kommen, an dem du in dieses Horn blasen wirst, und in dem Moment sollst du zu diesem Ort zurückkehren.“
+
+Die junge Frau nahm die Muschel und kehrte in ihr Land zurück. Die Jahre vergingen und bald wurde sie selbst Mutter. Während sie ihr einfaches, friedliches Leben lebte, schien der Ozeanpalast nur ein vergangener Kindheitstraum zu sein. Die schillernden Anblicke und grotesken Kreaturen kamen ihr von Zeit zu Zeit aus den dunklen Tiefen ihrer Erinnerung in den Sinn, aber es passierte doch selten und sie verdrängte sie jedes Mal. Sie lebte Jahr um Jahr so dahin, bis in einem Jahr das Fest wieder bevorstand und die Dorfältesten zu ihr nach Hause kamen. Sie waren gekommen, um ihre Tochter zu holen. Dann begriff sie endlich, warum der Meeresgott vor all den Jahren von später Reue und ihrer Rückkehr gesprochen hatte.
+Am Abend vor dem Fest nahm sie die Muschel und blies fest hinein.
+Der Meeresgott antwortete auf den Ruf des Muschelhorns und erhob sich aus den wogenden Wellen, um das Dorf zu begrüßen. Seine Umarmung endete jedoch in einer Flutwelle, die die Dorfbewohner und Ältesten aus ihrem Schlaf riss. Vor ihr hielt eine gigantische Muschelkutsche, die genau wie damals von riesigen Seeschlangen gezogen wurde, und ihre glitzernden Perlen waren noch genauso glänzend.
+Die Mutter nahm ihre Tochter bei der Hand und stieg in die Muschelkutsche des Meeresgottes. Sie war noch genauso wie damals in ihrer Kindheit, nur dieses Mal lag das Dorf, das sie zurückgelassen hatte, in Trümmern unter den Wellen des Ozeans.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book74_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book74_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5d1d25ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book74_DE.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Von allen Elementen, die es gibt, ist die Geo-Kraft allein die beständigste.
+Sie hat eine stolze Tradition und ist authentisch.
+Sie besitzt klare Regeln und Gesetze, dank dem König der Felsen.
+So urteilt er über Gut und Böse und überwacht den Ozean.
+Er ist der Schlächter der Dämonen und Vertreiber des Bösen.
+
+Er steht für göttliches Gleichgewicht.
+Adepten umgaben ihn, Yakshas stießen vor.
+Monster und Dämonen flohen vor diesem Anblick der Tapferkeit.
+Der Herrscher beschwor mächtige Felsen und schoss diese in die Erde.
+Das Seeungeheuer zog sich endlich zurück, teuer erkaufter Frieden kehrte endlich ein.
+
+Auch wenn die Dämonen besiegt waren, so dürsteten ihre Seelen nach Rache.
+Tief in den Abgrund der See sanken ihre Seelen.
+Hass fütterte ihre Wut und vergiftete ihre Gedanken umso mehr.
+Ihr Wahnsinn besudelte die Meere und brachte neue Dämonen hervor.
+Eine dämonische Plage bedrohte erneut die Meere.
+
+Der König beauftragte fünf schützende Yakshas, das Böse zu beseitigen.
+Sie sollten die Welt ein für alle Mal von dem dämonischen Übel befreien.
+Ganze Berge erschütterten vor dem goldenen Zorn der Yakshas.
+Sie löschten alles Böse aus, bis auf einen einzigen.
+Alatus sicherte zuletzt den Frieden.
+
+Endlich war langfristiger Frieden eingekehrt.
+Mit dem Frieden wiederhergestellt, kehrten die Adepten zurück in den Jueyun-Karst.
+Ihre Pflicht erfüllt, zogen sich auch die Yakshas zurück und verstreuten sich in alle Himmelsrichtungen.
+Dies ist ein Opfer für die Seelen.
+Möge dieses Licht als Opfer für Euch, den Herrscher über die Felsen, konvenieren.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book75_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book75_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..aec1b2308
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book75_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Vom Einsiedler -
+Die Felsformationen des Jueyun-Karsts sind ein mysteriöser Ort, der das ganze Jahr über in Nebel gehüllt ist. Unter den Kräuterkennern gibt es viele Mythen und Legenden, die von Adepten und bösen Geistern erzählen.
+Einst gab es einen Kräuterhändler namens Qiangu, der in den Jueyun-Karst ging, um die dortige Verteilung von Heilkräutern zu untersuchen. Ohne dass er es gemerkt hatte, war ihm eine Gruppe von Räubern in die Berge gefolgt. Sie warteten auf den Schutz der Nacht und, als er sich in Sicherheit wog, schlugen sie zu. Er wurde von ihnen bewusstlos geschlagen. Die Räuber schnappten sich seine Besitztümer, fesselten ihn von Kopf bis Fuß und ließen ihn allein im Tal zurück.
+Tief in der Nacht erwachte der Kräuterhändler schließlich. Er versuchte sich zu befreien und rief nach Hilfe. Aber die weiten Berge des Jueyun-Karsts antworteten ihm nicht. Die einzigen Geräusche, die im dichten Gebirgswald zu hören waren, bis auf das Echo seines eigenen erbärmlichen Klagens, waren die leisen Schreie der Vögel.
+Qiangu versank in Verzweiflung und seufzte vor Trauer. Gerade als er dachte, dass alle Hoffnung verloren wäre, dröhnte eine tiefe Stimme durch die Berge und schnitt durch die Schreie nachtaktiver Vögel und das Pfeifen des Windes.
+„Erheb dich!“
+„Ich kann nicht aufstehen!“, jammerte er tränenüberströmt und erschreckte mit seinem Geheule sogar einen vorbeistreifenden Fuchs. Als er jedoch Druck auf die Seile ausübte, merkte er, dass diese sich bereits völlig gelöst hatten.
+Der Kräuterhändler erhob sich. Doch noch bevor er sich bedanken konnte, sprach die Stimme weiter:
+„Geh auf den Berg.“
+Wie ihm gesagt wurde, stieg der Kräuterhändler den Berg hinauf und folgte dem gewundenen Feldweg zum Gipfel, als der Horizont im Osten zu leuchten begann. Vom Gipfel aus sah er eine verdrehte und verdorrte Kiefer auf einer Klippe stehen, deren Äste sich nach außen ausbreiteten, als wollten sie davonfliegen. Das leise Knarzen der Zweige lenkte seine Aufmerksamkeit auf die Seile, die an ihnen hingen – an deren anderem Ende die Räuber der Nacht zuvor auf ähnliche Weise von Kopf bis Fuß gefesselt waren.
+Dann sah er den alten Mann, dessen Stimme er gehört hatte, er hatte schneeweißes Haar und einen schneeweißen Bart. Er saß auf einem merkwürdig geformten Felsen, als wäre dies sein Thron. Der alte Mann warf einen Blick auf das zerzauste Aussehen des Kräuterhändlers und grinste schelmisch, bevor er ihm sein Hab und Gut zurückgab.
+Qiangu erkundigte sich nach der Herkunft des alten Mannes, aber er antwortete nur, dass er zu den Bergen gehörte. Sein Zuhause war überall, wo er sich aufhielt und sein Bett war dort, wo er seinen Kopf niederlegte. Qiangu versuchte, dem alten Mann mit allerlei Höflichkeit und Entschädigungen zu danken, aber er wies sie gänzlich ab. Nach langem Überlegen nahm er nur eine einzige Mora, die er eines Tages als Hochzeitsgeschenk Qiangus geliebter Tochter schenken würde, damit er an dem Hochzeitsfest teilnehmen könnte.
+Aus der Katastrophe schien auch etwas Positives hervorzugehen. Der Kräuterhandel wurde nach diesem Vorfall immer beliebter, während sich die Nachricht des inzwischen wohlhabenden Kräuterhändlers weit verbreitete. Einige sagen, dass er nach dem Erlangen seines Vermögens auf der Suche nach dem alten Mann in den Jueyun-Karst zurückgekehrt sei, ihn aber nicht gefunden hätte, sondern nur ein paar verlassene Zelte und leere Weinflaschen. Einige behaupten, den alten Mann in der Nähe der Yaoguang-Untiefe gesehen zu haben, wo er sich als Bergmann verkleidet hat und der Wind zwischen den Abgründen herumwirbelte. Andere bestehen darauf, dass er ein Fischer sei, der seine Zeit damit verbringe, diejenigen zu retten, die auf See verloren gegangen sind. Die Geschichten sind zu viele, um sie zu aufzuzählen, und doch kennt niemand den Namen des alten Mannes.
+Bedauerlicherweise haben Alter und Krankheit nun die letzten Lebensjahre Qiangus eingeläutet, während seine geliebte Tochter weiterhin unverheiratet bleibt. Vielleicht wird doch noch der Tag kommen, an dem der alte Mann vom Berg an dem Hochzeitsfest teilnimmt, aber dieser Tag scheint für Qiangu in zu weiter Zukunft zu liegen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book76_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book76_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c532b6ae0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book76_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+- Hortensien -
+Bei Hochzeiten in Liyue ist es üblich, dass die Braut einen Strauß Hortensien auf die entgegenkommende Gästemenge wirft. Es wird gesagt, dass derjenige, der das Glück hat, ihn zu fangen, ein Jahr des Glücks genießen wird: Unternehmer können sehen, wie ihr Vermögen zunimmt, die Armen werden ihr Blatt des Schicksals wenden, Alleinstehende werden ihren vom Schicksal erwählten Partnern begegnen und die bereits Verheirateten werden gegenseitige Liebe und Wertschätzung teilen, um nie wieder in kleinliche Streitereien über den täglichen Ärger des Lebens zu geraten.
+Während einige Bräute ein Bouquet aus echten Hortensien verwenden, gibt es je nach Vermögensstand der Familie auch noch viele Alternativen. Die Reichen neigen dazu, gewebte Blumensträuße mit Seide der Seidenblume zu verwenden, während die Armen ihre Blumensträuße aus farbigem Papier oder Stoff herstellen. Aber der Brauch selbst wird bei allen Hochzeiten von Liyue auf die gleiche Weise gefeiert, auch wenn das Schicksal einzelner Familien unterschiedlich sein kann.
+Einige sagen, dieser Brauch in Liyue sei ursprünglich von den Ludi Harpastum übernommen worden, welche im benachbarten Reich des Windes, Mondstadt, gefeiert werden. Andere sagen, er stammte aus der Zeit noch vor dem Archontenkrieg, als die Göttin des Salzes sich in Liyue noch frei aufhielt. Sie stand einmal Schulter an Schulter mit den vielen Göttern von Liyue, aber ihre außergewöhnlich sanfte Art hatte sie schnell aus dem Archontenkrieg verdrängt, bevor sie von einem ihrer eigenen Anhänger rücksichtslos ermordet wurde.
+Ihre Überreste sind wahrscheinlich irgendwo in den Ruinen der Gegend zu finden, die als „Sal Terrae“ bekannt ist. Einer Legende nach hat der Zahn der Zeit leider alle nützlichen Details zerstört. Als Segen verteilte sie einmal Blumensträuße an ihr Volk ... oder zumindest, wenn man es nicht Segen nennen möchte, dann dennoch eine kleine Geste des Trostes, um die Bitterkeit der Existenz in Kriegszeiten zu lindern. In jedem Fall ist es nach ihrer Rückkehr zu den Elementen denkbar, dass sich ihre Anhänger über Liyue ausbreiteten, diesen Brauch aufnahmen und ihn dann die Einheimischen lehrten. Da die Menschen in Liyue ein wettbewerbsorientiertes und lebenslustiges Volk sind, haben sie es möglicherweise an ihre eigenen Vorlieben angepasst.
+Obwohl das Fest ein fröhlicher Anlass ist, zeigen dennoch die Sicherheitsaufzeichnungen der Millelithen, dass das Schnappen von Hortensien jedes Jahr für eine erhebliche Anzahl von Verletzungen verantwortlich ist. In der Tat ist die Anzahl der Fälle gleich mit der Zahl der Verletzungen, die durch Monsterangriffe verursacht wurden.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book77_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book77_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fcc2f6a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book77_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Am Anfang allen Seins stieg der Geo-Archon herab. Er senkte die Gezeiten, errichtete den Tianheng-Berg und beruhigte die Wellen. Daraufhin wurde dem Volk Frieden gebracht. Die Menschen erforschten den Berg und fanden Jade; sie bohrten durch den Felsen und bauten Tunnel; sie stapelten Steine und bauten die erste Siedlung. Es steht geschrieben, dass die Jade aus den Eingeweiden des Berges das ist, was glüht. Angelehnt an die leuchtenden Bergfelsen nannten sie das Dorf Shanhui-Kastell. Zu dieser Zeit verdienten alle Menschen in Tianheng ihren Lebensunterhalt in den Minen. Alle blühten auf und keiner wusste mehr, was Armut bedeutete.
+
+Anmerkung: Heute ist das Shanhui-Kastell besser bekannt unter dem Namen Shanhui-Fels. Nach weiterer Verschleifung kam die Bezeichnung Bergfels zustande, die kaum noch etwas mit dem ursprünglichen Namen gemein hat.
+
+...
+
+Die Göttin des Staubs Guizhong war eine Verbündete des Gottes des Gesteins. Auf dem Tianheng-Berg errichtete sie eine Balliste zum Schutz und nannte sie „Guizhong-Geschütz“. Nördlich des Tianheng-Berges lehrte sie die Menschen, den Boden zu versorgen. Die Landwirtschaft wurde zu ihrem Lebensunterhalt und alle profitierten davon. Die Bauernstädte erstreckten sich kilometerweit und es hieß, man könnte bis zum Steintor laufen, ohne jemals das Wegenetz zwischen den Feldern verlassen zu müssen. Guizhong sagte zum Gott des Gesteins: „Meine Arbeit hier ist getan, daher werde ich heute abreisen. Die Menschen sind glücklich in ihren Häusern und zufrieden mit ihrer Arbeit, sie sind endlich nach Hause zurückgekehrt. Daher passt es am besten diesen Ort ‚Die Ebene der Rückkehr und der Abreise‘ zu nennen.“ Der Gott des Gesteins lobte die Göttin des Staubs für ihre Arbeit und danach änderten sie den Namen für das Gebiet in „Guili-Ebene“.
+
+Es stellte sich später heraus, dass die Götter jeweils um die Vorherrschaft kämpften, was eine Katastrophe im Land mit sich brachte. Obwohl die Adepten kämpften, die Guili-Ebene zu beschützen, konnten sie die Flut des Krieges nicht aufhalten, der die Ebene verwüstete und seiner Herrscherin Guizhong das Leben raubte. Daraufhin bewegte der Gott des Gesteins sein Volk in Richtung Süden des Tianheng-Berges. So verließen die Menschen die Guili-Ebene für immer und kehrten nie mehr zurück und das Gebiet wurde zu einer wuchernden Wildnis.
+
+...
+
+Der Gott des Gesteins übernahm die Kontrolle über die Götter und die Adepten und Yakshas waren in ihren Positionen zufrieden. So trat Liyue wieder in eine Ära des Friedens ein. Vor dieser Ära führten die Götter jahrhundertelang Krieg und kein Feld blieb verschont. Die Menschen in Liyue wandten sich dem Handel und dem Handwerk zu, um ihren Lebensunterhalt zu sichern und es ging ihnen endlich wieder gut. Diejenigen, die mehr wirtschaftliches Glück hatten, schlossen sich zusammen und nannten sich Qixing. So entstand der Grundstein, um den sich der Hafen von Liyue entwickelte. Unter der Gerichtsbarkeit der Qixing waren alle bekannten Gewerke. Es gab keine Geschäfte von Liyue innerhalb oder außerhalb des Verbands der Qixing, die ihnen nicht bekannt waren. Die Millelithen unterstanden ebenfalls den Qixing, unterstützten die Massen zu Hause und unterdrückten die Monster an der Front. So entwickelte sich die Regierung von Liyue unter dem Gott des Gesteins.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book78_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book78_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a5839ea5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book78_DE.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+Erstes Lied
+Ich beobachte, wie zwei Dorfbewohner Schach spielen. Sie spielen furchtbar, denn einer versteht die Regeln nicht, der andere hat keine gute Strategie.
+Ein schwarz-weißes Chaos bricht auf dem Brett los. Ich versuche nicht so genau hinzusehen, aber ich bin doch fasziniert.
+
+Zweites Lied
+Diese Steinformationen sind sehr seltsam. Alles, was hier wächst, ist krumm und schief. Selbst Bäume sind wie Bonsais.
+Cor Lapis, schimmernde Jade und vieles mehr, so viel Seltenes sieht mancher in seinem ganzen Leben nicht.
+
+Drittes Lied
+Im Jueyun-Karst gibt es noch einen zweiten Himmel, einen Ort, den Normalsterbliche nicht finden.
+Selbst die Vögel und andere Kreaturen hier sind unsterblich.
+
+Viertes Lied
+Weiß wie feinste Seide, fein wie Salz, der Sand ist eine besondere Antiquität.
+Die Reichen schmeißen ihn aus ihren Häusern, aber ich hab ihn gern in meinem Haus.
+
+Fünftes Lied
+Der Fluss rauscht laut, seine Wellen schlagen an die Klippe, auf der ich sitze und lausche.
+Der Gott des Windes nebenan ist sehr ungehobelt. Ständig lässt er alles durch die Gegend fliegen und stört unsere Nachtruhe.
+
+Sechstes Lied
+Der Frühling ist endlich wieder in Qingce, Blumenduft liegt in der Luft. Schade, dass meine Eltern nicht hier sind.
+Schilf raschelt in der herbstlichen Kühle. Ich ernte etwas davon, um mir warme Winterkleidung zu machen.
+
+Siebtes Lied
+Der Herrscher über die Felsen hat diesen Felsen erbaut und die Bucht an der See.
+Diese Klippen sind so majestätisch und man kann von hier alles wunderbar sehen.
+
+Achtes Lied
+Wie schön kühl der Schatten eines Baumes ist, wenn der Sommer richtig heiß wird. Mein Bett ist ein Berg voller Blätter.
+Jedoch verderben mir diese elenden Mücken mein Erlebnis und ich kann nur nach Hause fliehen.
+
+Neuntes Lied
+Ich mache einen kleinen Spaziergang nach dem Abendessen und schaue mir die See an. Mich am Bart kratzend, sehe ich auf zu den Sternen.
+Die Sterne sind wie ein großes Zelt, aber der Mond war nicht zu sehen.
+
+Zehntes Lied
+Ich mache einen kurzen Halt beim Feiyun-Hang, dem Händler mit der besten Auswahl an feinsten Steinen.
+Aber warum hier mein Geld an Steine verschwenden? Lieber kaufe ich mir ein deftiges Essen auf der Yujing-Terrasse.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book79_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book79_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..30efbda30
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book79_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Die Hilichurl Gemeinschaft
+
+Die soziale Struktur der Hilichurle ist sehr eindeutig primitiv und stammesgebunden. Kleinere Hilichurl-Stämme sind in der gesamten Wildnis verbreitet. Es scheint, dass sie sich den Stamm als eine große, erweiterte Familie vorstellen.
+
+Die mit Abstand mächtigste Figur im Hilichurl-Stamm ist der Schamane. Umfangreiche Feldforschungen bestätigen, dass der Schamane meistens das älteste Mitglied des Stammes ist und eine ähnliche Rolle spielt wie die Eltern in der Familie. Er verwaltet wichtige Angelegenheiten und trifft politische Entscheidungen auf der Grundlage seines Erfahrungsschatzes. Zusätzlich beschützen Schamanen den Stamm mit ihren elementaren Fähigkeiten. Schamanen sind an ihrem unverwechselbaren Aussehen von anderen Stammesmitgliedern zu unterscheiden. Sie tragen gehörnte, lächelnde Gesichtsmasken mit Augenlöchern im Bereich des Mundes und halten einen rudimentären Schamanenstab in der Hand. Ein weiteres Erkennungsmerkmal ist, dass man vernehmen kann, wie sie sich eine Form unverständlicher Hymne oder Beschwörung vorsingen.
+
+Das Alter ist nicht immer der entscheidende Faktor für den Status im Stamm. In einigen Stämmen werden Schamanen von physisch größeren Hilichurlen mit überlegenen Kampffertigkeiten von der Führung ausgeschlossen. Unter einer solchen Führung werden diese Stämme tendenziell aggressiver. Die Häuptlinge dieser Stämme sind leicht an ihrer großen Statur und ihren prunkvollen Masken zu erkennen, die ebenfalls Hörner tragen.
+
+Die Feindseligkeit der Hilichurle gegenüber Außenstehenden in Verbindung mit den offensichtlichen Sprachbarrieren macht eine gezielte Erforschung der Ressourcenverteilung innerhalb der Stämme so gut wie unmöglich. Nichtsdestotrotz legen die Patrouillenberichte vom Ordo Favonius nahe, dass die Ressourcen in der Regel auf der Grundlage von ‚Jeder nach seinen Bedürfnissen‘ aufgeteilt werden. Alle Stammesmitglieder sind sowohl Sammler als auch Soldaten, aber einige, die überlegen kämpfen können, entwickeln sich zu erfahrenen Schwergewichten auf dem Schlachtfeld. Wenn der Stamm lange genug in einer ungünstigen Umgebung bleibt, werden diese Schwergewichte zu angesehenen Anführern.
+
+Interessanterweise scheinen Hilichurle eine einzigartige Fähigkeit zu haben, die Elemente trotz ihrer geringen Intelligenz und primitiven sozialen Struktur zu manipulieren. Diese Fähigkeit manifestiert sich vor allem bei den Schamanen. Normalerweise benötigen Menschen ein Göttliches Auge, um elementare Kontrolle auszuüben. Die Frage, wie Hilichurle dies ohne eins schaffen, bedarf daher weiterer Untersuchungen und Analysen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book7_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book7_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..956d3e089
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book7_DE.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+„Löwenzahn, Löwenzahn, fliege mit dem Wind in die Ferne“,
+sang der junge Fuchs.
+Dann blies er einmal kräftig und die Samen des Löwenzahns flogen davon. Daraufhin sagte er ernst,
+„Auf diese Weise können deine Wünsche bis zum Gott des Windes gelangen.“
+In diesem Moment kam eine Brise auf und zog viele, viele Pusteblumen mit sich.
+Sind sie irgendwo anders hingeflogen, zusammen mit meinen Hoffnungen und Träumen?
+
+Wann ist das passiert?
+Vor einiger Zeit im hinteren Teil des Dorfes wuchsen zahllose dichte Bäume und im Zentrum befand sich ein kleiner See.
+Das Wasser ähnelte dem Glas der Kathedrale von Mondstadt, das täglich poliert wird.
+Die Sonne schien durch die Blätter der Bäume und fiel auf den See, wo diese Stellen wie funkelnde Edelsteine aussahen. Es war ein schöner Anblick.
+Es war ein bitterkalter Tag. Ich trug meinen Bogen, um im Wald zu jagen. Nun ging ich an das Ufer des Sees und sah, wie die Oberfläche das Sonnenlicht reflektierte. Auf einmal erinnerte ich mich an das Mädchen, das ich früher geliebt hatte.
+Ich kann mich kaum mehr an sie erinnern. Ich weiß nur noch, dass ihre Augen wie funkelnde Edelsteine in einem See waren.
+Ich habe mich selbst verloren, als ich auf das klare Wasser starrte. Halbherzig wandelte ich am See entlang – Ich muss vergessen haben, wonach ich eigentlich gesucht hatte.
+Ich wachte auf, als ich das Geräusch von etwas Einfrierendem vernahm. Es war eine Eisnebelblume die am Ufer das umliegende Wasser zu Eis gefror. Daneben war ein weißer Fuchs, dessen Schweif im gefrorenen Wasser feststeckte. Armes Tier.
+„Er muss wohl beim Trinken nicht aufgepasst haben und aus Versehen seinen Schwanz ins Wasser getunkt haben.“
+Eisnebelblumen sind sehr gefährliche Pflanzen und können Kältewunden verursachen, wenn nicht sachlich damit umgegangen wird. Besondere Vorsichtsmaßnahmen müssen vor dem Pflücken getroffen werden.
+Als der Fuchs mich näherkommen sah, wollte er aus Angst entkommen, jedoch ziepte dies nur noch mehr an seinem im Eis feststeckenden Schweif und er heulte vor Schmerz.
+„Eieiei, das geht nun wirklich nicht.“
+Ich dachte mir,
+„Die arme Kreatur. Sie würde sowieso verrecken, wenn ich sie nicht rettete. Also kann ich auch dem Ganzen ein kurzes Ende bereiten.“
+Ich überlegte mir bereits, was für Fuchs-Gulasch ich damit kochen würde, und die Möhren, die ich selbst angebaut hatte, würden hervorragend dazu passen.
+Also nahm ich meinen Jagdbogen heraus und näherte mich vorsichtig.
+„Ganz ruhig, nicht bewegen.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book80_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book80_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee8863b8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book80_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Spiritualität der Hilichurle
+
+So wie die Einwohner der Sieben Städte von Teyvat ihre religiösen Glaubensrichtungen haben, so haben dies auch die Hilichurle. Sie verehren jedoch nicht eine bestimmte Figur als Gottheit, die in dieser Welt präsent ist, wie etwa einer der Sieben, sondern die Elementarkraft selbst, natürlich in einem abstrakteren Sinne. Zum Beispiel verehren einige Hilichurl-Stämme in Mondstadt die Anemo-Kraft genauso wie ihre menschlichen Kollegen, aber sie erkennen den Anemo-Archon Barbatos nicht an. Stattdessen verehren sie die Kraft selbst. Hilichurle, die unterschiedliche elementare Überzeugungen vertreten, leben oft im selben Stamm. Die elementare Zugehörigkeit eines einzelnen Hilichurls lässt sich aus den Mustern seiner Masken und der Farbe seiner Körperbemalung ableiten.
+
+Beobachtungen aus erster Hand deuten darauf hin, dass der Schamane, der für die Organisation von Opfergaben und Anbetungszeremonien für den Stamm verantwortlich ist, Haare und Haut mit einem farbigen Stoff versieht, wobei die Farbe das Element darstellt, das sie anbeten. Schamanen sind kunstvoller gekleidet und geschmückt als gewöhnliche Stammesmitglieder, aufgrund der begrenzten Intelligenz der Hilichurle ist es jedoch höchst zweifelhaft, ob die feinen Verzierungen, die sie tragen, von Hand gefertigt wurden.
+
+Der Schamane ist der geistige Führer seines Stammes. Er führt dessen Mitglieder während religiöser Zeremonien in Gesang und Tanz und singt Loblieder auf die Elemente. Wenn es Fleischreste von der Jagd gibt, legen die Hilichurle diese als Opfergabe roh auf den Altar. Obwohl sie reichlich Mora, Edelsteine und andere Wertgegenstände durch Erkundung, Plünderung, Überfall und andere Mittel ansammeln, scheint es, dass rohes Fleisch allein als ausreichendes Opfer betrachtet wird.
+
+Es scheint, dass Hilichurle keinerlei Vorstellung von Vergangenheit oder Zukunft haben und nur in der Gegenwart leben. Sie bewahren weder Lebensmittel absichtlich auf, um zu überleben, noch erinnern sie sich an ihre verstorbenen Vorfahren. Obwohl in ihren Lagern grobe Versuche einer Art Kalligraphie weit verbreitet sind, zeigt eine genauere Betrachtung, dass diese Markierungen nichts anderes als verpatzte Nachahmungen dessen sind, was sie in antiken Ruinen gesehen haben und überhaupt keine Originalität besitzen. Hilichurle scheinen eine unerklärliche Affinität zu Überresten der Vergangenheit zu haben, was durch die Tatsache belegt wird, dass Ruinen einer ihrer bevorzugten Lagerorte sind. Bisherige Untersuchungen haben jedoch nichts ergeben, was auf die wahre Natur ihrer Verbindung mit den verlorenen Zivilisationen hindeuten könnte, zu denen diese Ruinen gehören.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book81_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book81_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7bcc3647c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book81_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Vielfältige Bräuche der Hilichurle – Fallbeispiel Dadaupa-Schlucht bei Mondstadt
+
+Der fleischliebende Stamm schlemmt gern. Dieser hat sogar in der Mitte der Siedlung einen Wildschweinzuchtstall gebaut und einen Schweinehirten damit beauftragt, darauf aufzupassen. Über einem natürlichen Ofen, der aus einem Pyro-Schleim hergestellt wurde, kochen sie in einem einzigen großen Topf, aus dem jedes Stammesmitglied nach seinen Bedürfnissen Wildschweineintopf futtert.
+Das auffälligste Merkmal dieses Stammes ist seine beträchtliche Kampfarena. Diejenigen, die die Arena betreten, nehmen eine offene Einladung zum Kampf an. Diejenigen, die nach einer Niederlage daraus verdrängt wurden, werden vom gesamten Stamm verspottet.
+
+Der Stamm der Schläfer neigt dazu, bei jeder Gelegenheit zu schlafen. Sie haben sich eine Umgebung geschaffen, die besonders zum Schlafen einlädt. Sie besteht aus einfachen Holzhütten, die mit weichem Tierfell zur Nachtruhe ausgestattet sind. Sie gehören zu den listigsten und hintertriebensten der Hilichurl-Stämme. Diese überdurchschnittliche geistige Leistungsfähigkeit ist möglicherweise auf die überlegene Schlafqualität zurückzuführen, die sie ständig genießen.
+
+Die Praktiken des Finstersonnenstammes sind die okkultesten in Mondstadt. Sie beschäftigen sich weder mit Gehirn noch mit Muskeln, sondern mit okkulten Kräften. Der Gegenstand ihrer Verehrung ist ein grobes Symbol, das eine schwarz gefärbte Sonne zu repräsentieren scheint. Ihr Schamane ist mächtiger als die der anderen Stämme. Im Zentrum ihrer Siedlung haben die anderen Stammesmitglieder einen großen Thron für die furchterregendsten Schamanen errichtet, die sie anführen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book82_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book82_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8e6da6c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book82_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Während der Zeit der Aristokratie verwarfen die Tyrannen, die über Mondstadt herrschten, das Studium der Geschichte und jeglicher Gesang sowie Poesie, die auf historische Ereignisse anspielten, waren offiziell verboten. Denn sie kannten das Ausmaß ihrer eigenen Entartung und wollten nicht, dass ihre Taten von den Annalen der Geschichte neben denen der Helden stehen würden.
+
+Aber die Winde der Geschichte wehen stark und letztendlich konnte keine Mauer hoch genug gebaut werden, um sie zu halten. Dieses Werk ist eine Sammlung aller Gedichte, Lieder und Legenden, die aus der Zeit der Aristokratie stammen, versehen mit Kommentaren der Archäologen. Ziel ist es, einen neuen Bericht über die Geschichte Mondstadts vom Zeitalter der Könige bis hin zum Fall der Aristokratie zu schreiben. Ein gewisses Maß an historischer Ungenauigkeit ist unvermeidlich, da bestimmte Details nicht mehr überprüft werden können. Wir können nur demütig hoffen, dass diese Arbeit die Vergangenheit für diejenigen aufklärt, die nach uns kommen, oder sie wenigstens dazu inspiriert, die Fakten der Geschichte auf eigene Faust weiter zu untersuchen.
+
+Dieses Buch ist insgesamt in drei Abschnitte unterteilt: Abschnitt 1, „Der Sturmkönig des Turms und der Wolf des Nordens“, behandelt den Kampf zwischen den Königen von Eis und Frost vor Barbatos’ Ankunft. Abschnitt 2, „Die Erschließung Mondstadts“, handelt von Mondstadts Vorfahren, einschließlich der Vorfahren der Aristokraten, aus der Zeit, in der sich die Landwirtschaft entwickelte. Zuletzt Abschnitt 3, „Tyrannen, Erben und Rebellen“, befasst sich mit der langen Regentschaft der Aristokratie im damaligen Mondstadt.
+
+Diese Arbeit kann künftigen Generationen als warnende Geschichte dienen, auch wenn diese ohne derartige Absichten zusammengestellt wurde. Die Freiheit, die Barbatos uns gewährt hat, ist auch die Freiheit, die es uns ermöglicht, die Fesseln der Vergangenheit auf der Suche nach der Wahrheit abzulegen. Meine einzige Hoffnung ist, dass dieses Werk im Geiste der Offenheit und Wahrheit dem Leser endlich die Geschichten mitteilt, deren Weitergabe in der Vergangenheit verboten war.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book83_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book83_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc43da246
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book83_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Möge die sanfte Brise Barbatos’ Worte der Erleuchtung mit sich tragen und sie in den Fokus meiner Leser rücken. Möge der Wind der Freiheit für immer in Mondstadt herrschen.
+
+Die Geschichte des Gunnhildr-Klans beginnt in Legenden vor dreitausend Jahren während des Krieges zwischen dem Herrn des Turms, Decarabian, und dem König des Nordens, Andrius. Zu dieser Zeit war Mondstadt noch ein zugefrorenes Ödland und Gunnhildr war auf dem Weg, der stärkste Anführer zu werden, den der Klan jemals gesehen hatte.
+
+Gunnhildrs Vater, der damalige Anführer des Klans, hatte einst unter der Herrschaft Decabarians gedient. Er diente ihm, bis er feststellte, dass die despotische Herrschaft des distanzierten und selbstsüchtigen Königs mehr war, als er ertragen konnte. Er führte den Klan aus der Stadt heraus, in der wilde Winde gnadenlos heulten. Aber das Leben im Ödland jenseits der Stadttore war hart und unversöhnlich. Obwohl sie dem Zorn eines Tyrannen entkommen waren, sahen sie sich nun dem Zorn unerbittlicher und alles verschlingender Schneestürme ausgesetzt.
+
+Gerade als dem umherziehenden Klan alle Hoffnung vergangen zu sein schien, hörte ein Geist aus der Mitte der unzähligen Winde Gunnhildrs Gebete. Die aufrichtige Bitte der kleinen Tochter eines Klananführers verband sich mit einem Hilferuf des Volkes, einem Schrei, den der Schneesturm fast übertönt hatte und der zu einem Glauben wurde. Der Glaube konzentrierte sich vor dem Geist der Winde und wurde zu einer Quelle und der Geist schöpfte Kraft aus dieser Quelle. Der Geist nutzte seine Macht, um dem Klan einen kleinen Unterschlupf zu bieten und verlieh der Tochter des Klananführers die Macht, diesen zu beschützen.
+
+Nach dem Tod ihres Vaters trat Gunnhildr an seine Stelle als Anführer des Klans. Sie wurde auch seine erste Priesterin. Von diesem Tag an beschützte sie ihren Klan treu und loyal. Als der Gott des Windes Barbatos die selbstsüchtige Herrschaft Decarabians herausforderte, führte Gunnhildr ihr Volk an, sich gegen die Wut des Gottes zu behaupten. Als Barbatos jedoch endlich die Untertanen des Tyrannen befreite, war sie auch diejenige, die den siegreichen Gott des Windes mit Lorbeeren schmückte.
+
+In den Zeiten, nachdem Barbatos gegangen war, tauchte eine Reihe von Aristokraten im ganzen Land auf. Diese Art von Herrschern, die von göttlicher Macht besessen waren, waren korrupt und würden sich tausend Jahre später der Tyrannei hingeben. Aber keiner hatte die Fähigkeit, diese ferne Zukunft vorherzusagen, nicht einmal Barbatos selbst.
+
+Gunnhildrs Nachkommen waren selbst ein prominenter Klan innerhalb der Aristokratie. Im Gegensatz jedoch zum durchtriebenen und planlosen Lawrence-Klan hielten die Gunnhildrs an ihrem Erbe fest, Mondstadt zu beschützen, das fest in ihrem Motto verankert war: „Immer für Mondstadt“, um alles in ihrer Macht Stehende zu tun, um die Menschen zu beschützen. Während des späteren Kampfes um den Sturz der Aristokratie stellten sie sich daher auf die Seite der Mondstädter. Aus diesem Grund blieben sie von der Verbannung der übrigen Aristokratie verschont.
+
+Der Gunnhildr-Klan ist heute eine Quelle vieler tapferer Ritter und herausragender Geistlicher, die dem Ordo Favonius dienen. Wenn die Geschichte uns überhaupt etwas über die Zukunft lehren kann, ist es vielleicht, dass der Gunnhildr-Klan das Erbe seiner Vorfahren und seine Pflicht gegenüber dem Gott des Windes weiterhin ehrt: Mondstadt, das Land und alle, die es bewohnen, für immer zu schützen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book84_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book84_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..de79cd22b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book84_DE.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Auf jeder Straße in Mondstadt bin ich bereits gewandelt.
+In der Luft lag eine Brise von Unbehagen und etwas undefinierbar Berauschendes.
+Ich sah die Arrogantesten der Aristokraten,
+aber auch die Ärmsten der Armen.
+Die dunklen Straßen glichen einem Spinnennetz, fein säuberlich die Schichten der Gesellschaft trennend.
+In der sonst stillen Nacht ist ein Rasseln zu vernehmen – das Rasseln der Ketten der Unterdrückten.
+
+Als ich so durch die Straßen von Mondstadt wandelte,
+auf denen meine Kollegen und Vorgesetzten einst verkündeten,
+„Wir sind Ritter des Sternenlichts! Richtet auf euer stolzes Haupt!
+Die Flagge funkelt in unserem Sternenglanz, wir sind die wahren Beschützer!“
+Jedoch habe ich kein einziges Mal mein Haupt erhoben noch mir die Flagge angesehen.
+Die Straßen hier sind dafür einfach zu dreckig.
+
+Bankrotte Händler wimmern leise vor sich hin,
+pensionierte Soldaten leiden immer noch an ihren Schmerzen.
+In diesen tödlichen Straßen bei Nacht
+höre ich, wie ein junges Mädchen, das von den Aristokraten abgelehnt wurde, um Barbatos Gnade fleht.
+Seufzender Wind rüttelte am Tor der Kathedrale,
+als der Schmerz und die Trauer der Unterdrückten an den opulenten Wänden kratzten.
+
+Der Ruf einer jeden Mutter,
+der Schrei eines jeden Kindes
+sind genug, um jeden Schild zu brechen
+und den schärfsten Speer zu biegen.
+
+Laute von Seufzern lassen mir Schauer über den Rücken laufen.
+Im Palast und in den hohen Türmen jedoch
+und auf geheiligtem Boden
+sind diese Seufzer nicht mehr als das Summen von Insekten in den Ohren der Mächtigen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book85_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book85_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c65a97bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book85_DE.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Eines Tages bei Sonnenaufgang
+kam eine Tänzerin in Mondstadt an, bewaffnet nur mit ihren Liedern allein.
+Auch wenn sie von Kopf bis Fuß gefesselt war,
+konnte man in ihrer Stille ein Lied vernehmen.
+Es war das Lied der Freiheit, das Lied von einer besseren Zukunft außerhalb der Stadtmauern,
+das Lied der Unterdrückten und ihres Wunschs nach Freiheit.
+
+Sie ist das Morgenlicht der Wandertruppe
+und gleichzeitig der Henker der Aristokratie.
+Ich fragte sie einst, „Was hat dich dazu bewegt unsere Aristokraten zu stürzen?
+Wusstest du nicht, dass sie unsere Anführer sind?“
+
+„Und deshalb sind ihre Leben mehr wert als eure?“
+Ihre Stimme war wie eine frische Brise,
+„Du siehst dich als Freund des Windes,
+aber hast du jemals echte Freiheit erlebt?“
+
+Einsamen Zuhörern erzählte sie oft eine Geschichte,
+eine Geschichte über die Vorfahren der Aristokraten, die noch göttliche Kräfte besaßen,
+über Engel, Götter und uralte Drachen,
+über göttliche Wesen und ihre Untertanen,
+all diese Mythen und Legenden verwob sie zu Liedern
+und der Wind half ihr, diese Lieder im ganzen Land zu verbreiten.
+
+In der Arena der Aristokraten war ihre Stimme einmal mehr ihr Schwert.
+Es war ihr letztes Meisterwerk, aber sie kam nicht mehr dazu es zu vorzutragen.
+Ein namenloser Ritter nahm ihr Schwert an sich
+und begrub es an einem stillen Ort, wo Winde sich trafen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book86_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book86_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..58c60f943
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book86_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1) Gegrillte Hornechse
+
+(1) Nimm eine Eidechse und entferne ihre Hörner und Eingeweide. (2) Die Haut vorsichtig abziehen. (3) Den Eidechsenspieß auf beiden Seiten gleichmäßig anbraten, bis alles durchgegart ist.
+Gehörnte Eidechsen sind etwas scharf und haben einen bitteren Nachgeschmack. Die Erfahrung, eine zum ersten Mal zu essen, wird oft mit dem Saugen an einem mit Ammoniak getränkten, verschwitzten Taschentuch verglichen, es ist jedoch vollkommen ungefährlich eine zu essen. Diejenigen mit kulinarischen Anforderungen sollten überlegen, etwas Gewürze hinzuzufügen, um den natürlichen Geschmack zu maskieren.
+
+2) Dada-Steak
+
+(1) Ein frisch geschnittenes Wildschweinsteak auf beiden Seiten mit Salz bestreuen (Leute, die leicht schwitzen, lassen diesen Schritt besser weg). (2) Das Steak in ein dünnes Tuch einwickeln und eng am Rücken befestigen, bevor man mit intensiver körperlicher Ertüchtigung beginnt. (3) Auspacken und genießen!
+Eberfleisch steckt voller Energie. Mit reichlich Salz gewürzt und durch Körperwärme und Sonne schonend erwärmt behält es seine natürliche Kautextur bei und maskiert den starken Wildgeschmack. Am besten mit einer dicken Scheibe knusprigem Brot und Wolfshaken für den ultimativen Genuss servieren!
+
+3) Kryo-Pyro-Salat
+
+(1) Einen Kryo-Schleim in kleine Stücke schneiden. (2) Einen Pyro-Schleim in größere Stücke schneiden. (3) Mit verschiedenen Früchten und Kräutern mischen. Nach Belieben salzen.
+Die Kombination aus erfrischendem Eis, würziger Hitze und pikanten Früchten sorgt für einen kräftigen Schlag und hält sicher noch einige Zeit an.
+Wenn bei der Zubereitung dieses Gerichts eine übermäßige Veränderung der Körpertemperatur des Schleims bemerkt wird, sofort mit der stumpfen Messerkante oder mit einem Schlagstock draufhauen, um ihn bewusstlos zu machen. Dies dient der Vermeidung von Verletzungen.
+
+4) Steingut-Ragout
+
+(1) Steinstücke in einem Kreis anordnen und einen Pyro-Schleim in der Mitte platzieren. (2) Einen Herd mit mehr Steinbrocken bauen und den Kochtopf auf Position stellen. (3) Wild, Gemüse, Eidechsen, Grillen und Zuckerblumen in den Topf geben. Mit Wasser bedecken und salzen. (4) Zum Kochen bringen und mindestens eine halbe Stunde köcheln lassen.
+Dieses vielseitige Gericht hat für jeden etwas zu bieten: von knusprigen Grillen bis hin zu üppigen Eidechsen, vom Reichtum des Wilds bis zur Frische des Wildgemüses. Dem Dessert kann man auch Stücke restlichen Pyro-Schleims hinzufügen oder diesen mit Brühe mischen, um ein ganz neues Gericht zu erhalten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book87_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book87_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..757c7f857
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book87_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Große Schatzräuber
+Ich habe einen wasserdichten Plan, wie wir schnell reich werden können.
+Dies ist die Gelegenheit eures Lebens.
+Wenn euch dieser Plan also das Herz höher schlagen lässt,
+sollten wir heute Nacht noch zusammenkommen, um alles zu veranlassen.
+Zum Schutz werde ich eine Maske tragen, ihr werdet mich also vielleicht nicht erkennen.
+Ich rate euch dasselbe, maskiert euch zum Schutz.
+Ich werde euch schon wiedererkennen, außerdem sehen Masken sehr fesch aus.
+Loyalität ist mein höchstes Gebot,
+daher kann man meinen Worten Glauben schenken, dies ist kein Trick.
+Ihr versteht schon, was ich meine,
+beide Seiten werden von meinem Plan profitieren.
+Wir sehen uns am vereinbarten Treffpunkt!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book88_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book88_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e752400cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book88_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Liyue litt in der alten Zeit immer wieder unter schrecklichen Seuchen. Es waren die Machenschaften der kriegstreibenden Götter, denn die Gefallenen wurden gefangen genommen und die Gefangenen wurden zerquetscht, damit diese verfaulten und zu Erde wurden. So wurden sie mit dem Kreislauf der Elemente wieder vereint, der Himmel und Erde umspannt und kein Ende kennt. Verbitterte arkane Seelen rebellierten und wurden wieder zu Fleisch, aber ihre fleischliche Form war die von Dämonen. Der brennende Zorn der Dämonen führte zu einem Miasma, das wiederum alle Arten von Plagen, Dämonen und anderen perversen Übeln hervorrief. Sie hungerten die Erde aus, brachten die Wasser zum Kochen und trieben die Menschen zur Verzweiflung. Deshalb heißt es: Das Dämonische ist das Echo dessen, was im Göttlichen besiegt wurde.
+
+Liyue litt in der Vergangenheit oft unter Krankheitsausbrüchen. Einige behaupten, dies ist dem Chaos des unerbittlichen Krieges zwischen den Göttern zuzuschreiben. Die Verlierer des Krieges wurden unter Felsen zerquetscht, wo sie sich letztendlich zersetzten und zu einer Art Dünger wurden, um schließlich in der Erde wieder in den ewigen Kreislauf des Lebens einzudringen. Einige Seelen der Götter waren so von ihrem Schicksal verbittert, dass sie dies nicht länger ertragen wollten. Ihre Bitterkeit materialisierte sich zu bösartigen Monstern. Die Wut dieser Monster manifestierte sich dann in Form von Krankheiten, Monsterplagen und mysteriösen Vorkommnissen. Horden von Monstern verwüsteten das ganze Land und verwandelten es in eine wilde Einöde. Flüsse und ganze Meere wurden von ihnen verflucht. Den Menschen fügten sie durch Folter unermessliches Leid zu. Monster sind also in Wirklichkeit reale Manifestationen der Bitterkeit der im Krieg besiegten Götterseelen.
+
+In seiner Verzweiflung rief Rex Lapis die sogenannten Yakshas zu sich, um die Dämonen zu vertreiben. Die Yakshas waren göttliche Bestien mit furchteinflößendem Aussehen und kriegerischem Temperament. Um die Stadt zu verteidigen, scheuten sie vor keiner Brutalität zurück. Unter ihnen waren fünf besonders berühmt-berüchtigt: Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias und Alatus. Wohin die Schlacht Rex Lapis auch verschlug, sie folgten ihm, bis die Dämonenplage beseitigt war. Die fünf sind den Sterblichen auch als die „adeptischen Yakshas“ bekannt.
+
+Rex Lapis rief die sogenannten Yakshas zu sich, um die Monster zu beseitigen. Die Yakshas waren göttliche Bestien mit furchteinflößendem Aussehen und kriegerischem Temperament. Um die Regentschaft von Rex Lapis zu verteidigen, wurden keine Kosten gescheut. Die Stärksten unter den Yakshas waren Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias und Alatus. Wo auch immer es Böses zu beseitigen gab, folgten sie dem Herrscher, bis alles beseitigt war. Die fünf sind den meisten auch als die „adeptischen Yakshas“ bekannt.
+
+Die adeptischen Yakshas waren jahrelang ohne jegliches Maß die Wächter der steinernen Regentschaft und das viele Böse, das sie in dieser Zeit beseitigten, ist in Gold nicht aufwiegbar. So mächtig sie auch waren, Karma machte auch vor ihnen nicht halt. Einige von ihnen erlagen ihrem Zorn, andere verfielen dem Wahnsinn und wieder andere metzelten sich gegenseitig nieder. Nach einem Jahrtausend stellte sich ihnen das Schicksal vor: Drei von den fünf stärksten starben, der vierte von den fünf berühmt-berüchtigten verschwand spurlos; und die restlichen der eher unbekannten Yakshas teilten das Schicksal der ersten drei oder des vierten. Einzig der fünfte konnte überleben und er war der, der Alatus genannt wurde.
+
+Die adeptischen Yakshas waren immer loyale Beschützer von Rex Lapis gewesen und sie retteten die Welt mehr als nur einmal. So ging es viele Jahre lang, aber eines Tages mussten die Yakshas trotz ihrer gewaltigen Macht feststellten, dass ihre Taten ebenfalls Folgen hatten und dass die Überreste der Bitterkeit der Götter begonnen hatten, ihr Herz zu vergiften. Einige verfielen in eine blinde Wut oder wurden aus Angst in einen unbeschreiblichen Wahnsinn getrieben. Einige fielen sogar über ihre einstigen Gefährten her. Andere hatten Wahnvorstellungen von Geistern der Vergangenheit. Nach ungefähr eintausend Jahren traf jeder von ihnen auf sein Schicksal. Drei der fünf wurden getötet und einer verschwand im Nichts. Viele andere unbekannte Yakshas starben ebenfalls oder flohen ins Exil. Am Ende überlebte nur einer der starken fünf, Alatus.
+
+Alatus wird auch König mit den goldenen Flügeln oder großer Dämonenbändiger genannt. Niemand weiß, woher er eigentlich kam und wohin er eines Tages ging. Nur im Frühling während der Nächte, in denen das Laternenritual gefeiert wird, bewundern die Bewohner von Liyue das Leuchten der Guyun-Türme und sagen, „Seht, unser Schützender Yaksha zaubert wieder!“, und nur dann konnten sie das Pfeifen aus dem Dihua-Moor hören und es für den Klang einer Flöte halten, dennoch keine solche finden und so erklärten sie: „Hört, der Yaksha ruft seine alten Freunde, um sie in die Heimat zu holen.“
+
+Alatus wird auch König mit den goldenen Flügeln oder großer Dämonenbändiger genannt. Niemand weiß, woher er eigentlich kam und wohin er eines Tages ging. Nur im Frühling während der Nächte, in denen das Laternenritual gefeiert wird, bewundern die Bewohner von Liyue das Leuchten der Guyun-Türme und sagen, „Seht, unser Schützender Yaksha beendet die Herrschaft der Dämonen!“, und nur dann konnten sie das Pfeifen aus dem Dihua-Moor hören und es für den Klang einer Flöte halten, dennoch keine solche finden und so erklärten sie: „Hört, der Yaksha ruft seine alten Freunde, um sie in die Heimat zu holen.“
+
+Göttliche Gaben wie seine bringen aber wie so oft auch den ultimativen und unzerbrechlichen Fluch mit sich, das Leben ohne Familie, Freunde oder Verbündete zu beenden, sich der Unmöglichkeit der Erlösung stellen zu müssen und das Gefühl einer ewig brennenden Wut in sich zu tragen. Der Feind des uralten Bösen zu werden, bedeutete auch, dass er die Hoffnung auf eine Belohnung für seine Bemühungen aufzugeben hatte. Sein Schicksal bestand nur aus Qualen.
+
+Göttliche Fähigkeiten fordern einen hohen Tribut: ein Leben ohne Familie, Freunde oder Verbündete, dafür aber voller Leid, ein Herz gefüllt mit Hass und Schmerz. Der Feind eines uralten Bösen zu werden, bedeutete auch, keine Erlösung zu finden, sein Schicksal bestand einzig und allein aus Qualen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book89_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book89_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..33188a677
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book89_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Der Schatz liegt unter den Stufen bei einem einsamen roten Baum vergraben.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book8_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book8_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..82d5a4916
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book8_DE.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+„Ganz ruhig, nicht bewegen.“
+Das hat der Vater meines Vaters mir beigebracht. Immer wenn ich auf Fuchsjagd war, würde ich diese Worte vor mich hinsingen, damit meine Hände beim Spannen des Bogens nicht zittern.
+Kurz bevor ich den Pfeil loslassen wollte, hob der Fuchs seinen Kopf und sah mir direkt in die Augen. Er hatte Augen wie der See, sie glitzerten wie zersprungene Edelsteine.
+Meine Gedanken wurden wirr, als würde ein Sturm darin toben. Mein Pfeil verpasste sein Ziel und zerschmetterte das Eis, das seinen Schweif eingeklemmt hatte. Der Fuchs hob seinen Schweif, sah mich noch ein letztes Mal an und rannte dann in den Wald hinein.
+Ich kam langsam wieder zu mir und begann ihn zu verfolgen, aber Menschen sind doch keinesfalls so schnell wie Füchse?
+Der Fuchs wurde immer kleiner in der Ferne und wurde irgendwann zu einem kleinen weißen Punkt.
+„He! Nicht! Lauf nicht weg!
+Ich schrie, während ich bereits außer Atem geriet.
+Der weiße Punkt wurde anscheinend langsamer nach meinem Ruf.
+„Wartet er auf mich?“,
+überlegte ich.
+„Wenn er um sein Leben laufen würde, könnte er jeden jederzeit abschütteln.“
+Füchse sind komische Tiere. Selbst auf einem flachen Plateau wie dem Windstieg, mit dem Ende in Sichtweite, würden sie immer noch verschwinden, weil sie einfach weiter rennen.
+Als rannten sie in eine andere Welt.
+Wenn ich daran denke, befeuert das nur noch mehr meinen Glauben,
+„Dieser weiße Fuchs, er wartet noch auf mich. So ist es ganz bestimmt.“
+In meinem Glauben an den Fuchs verfolgte ich den weißen Punkt noch eine lange Zeit. Wie ich so lief, kam ein kühler Wind auf.
+Ich erschrak bei dem, was ich sah,
+„Was ist das?“
+Der weiße Punkt wurde auf einmal zu zwei Punkten.
+Dann wurden diese wiederum zu drei, vier ... ihre Anzahl schien sich weiter zu erhöhen, wie der Wind blies. Irgendwann kam ich mit dem Zählen nicht mehr mit, so viele waren es geworden.
+Bis die Punkte auf einmal in meine Augen flogen. Ich rieb mir die Augen, nur um festzustellen, dass die weißen Punkte bloß fliegende Kugeln von Löwenzahnsamen waren. Der Fuchs war verschwunden.
+Ich zweifelte selbst an meinem Verstand und ging nach Hause.
+Ich kochte dann noch den Fuchsgulasch mit Möhren, aber ohne Fuchs oder jegliches andere Fleisch. Ich hasse gekochte Möhren ohne Fleischbeilage! Das lässt mich immer hungrig bleiben! Vor lauter Hunger bin ich dann eingeschlafen.
+Mitten in der Nacht wurde ich von einem Geräusch draußen vor meiner Tür geweckt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book90_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book90_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b8caa36b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book90_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Am oberen Ende der Treppe bewacht ein steinerner Wächter den in Kies vergrabenen Schatz.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book91_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book91_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e039ca7cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book91_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Neben der unteren Klippe an der nördlichen Seite ist ein Schatz im Kies vergraben.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book92_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book92_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..36ae43bc6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book92_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Begib dich auf die Insel und suche den Schatz im Kiesfeld unter dem Steintor. Pass auch auf die Wachen auf ...
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book93_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book93_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5aab1e4bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book93_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Auf der Insel steht ein Wächter vor einer Steinsäule, hinter der ein Schatz vergraben ist.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book94_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book94_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1de66111a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book94_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Begib dich auf die Insel und such nach einer Riesenmuschel. Der Schatz ist gegenüber der Muschel vergraben.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book95_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book95_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4447425e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book95_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+- Bei den Knien der Götter -
+„Ich bin der Ruhmreicher Großmeister Weiyang, Abgesandter des kaiserlichen Hofes in königlichem Auftrag! Ich verlange, dass ihr sofort aus dem Weg geht!“
+„Ach, jetzt ist die Stelle schon vom Militär?“ Mir antwortete, ohne zu zögern.
+Weiyangs Gesicht wurde rot. „Wie, ein ignoranter Grenzposten will mir was von den Angelegenheiten des Hofes erzählen?“
+„Hat der Hof das System in den letzten Jahren geändert?“
+Die zwei Breitschwert schwingenden Kampfkünstler, die sie begleitet hatten, brachen in lautes Gelächter aus. „Hahaha! Und so kommt unsere Reise zu einem Stillstand. Wir sind an Tausenden Kontrollpunkten vorbeigekommen, nur um jetzt an dieser winzigen Bude mitten in der Wildnis gestoppt zu werden!“
+Qin, Bedienung im Laden, sah Weiyang mit ihren rot gewordenen Wangen lange an und schüttelte dann ihre Hand, „Du bist eine Frau! Ein weiblicher Beamter in Verkleidung als Mann!“
+„Eine sehr treffende Beobachtung“, merkte einer der Kampfkünstler an. „Sie bekleidet das Amt des Korrespondenten im Ministerium für Zeremonien. Wir sind beide Militäroffiziere. Einer von der Kaiserlichen Garde, der andere vom Kaiserlichen Begleitschutz, beide versiert im Schwertkampf. Wir dienen dem Ruhmreicher Großmeister und sind hier im Auftrag, die Schwerter der Ketzerei einzufordern.“
+„Der Teil mit dem Ruhmreichen Großmeister war zwar gelogen, haha, aber die Sache mit der offiziellen Mission stimmt wirklich!“, fügte der andere Kampfkünstler noch hinzu.
+
+Mir hatte bereits von den Schwertern der Ketzerei gehört. Der Legende nach fiel vor ungefähr fünf oder sechs Jahren Aerosiderit vom Himmel. Den offiziellen Regeln zufolge gehörten alle Schätze der Natur automatisch der königlichen Familie. Ein Schmied namens Feng jedoch hielt sich nicht daran und schmiedete aus dem Material neun Schwerter. Angeblich konnten diese Schwerter Verstand kontrollieren, und natürlich sorgte in Kampfkunstkreisen für viel Furore.
+
+„So ist das also“, bemerkte Mir und schloss die Toilettentür.
+„Es spielt keine Rolle, was es ist, nur hol mich endlich aus der Toilette raus!“ Weiyang bemerkte, dass ihre Verkleidung enttarnt wurde und so sprach sie, in ihrer normalen Stimmlage. Sie hörte sich unerwartet nett an.
+„Korrespondent Weiyang im Ministerium für Zeremonien ist Frau. Mann kann einfach so unkultiviert in der Wildnis austreten. Sie ist anders als Männer. Und jetzt beeil dich bitte!“
+
+Mir wusch sich die Hände und setzte sich dann an den Tisch mit den beiden Kampfkünstlern.
+„Es ist unglaublich, dass wir hier an der Grenze jemanden antreffen, der so gut mit den Geschehnissen des Hofes vertraut ist.“ Der Militäroffizier vom Kaiserlichen Begleitschutz fragte Mir weiter, „Woher kommst du?“
+„Mein Vater, Mi Tingren, war der leitende Minister am kaiserlichen Hof für das Unterhaltungsprogramm. Er wurde später aus dem Amt entlassen, nachdem er fälschlicherweise daran geklagt wurde, dass er Geld für Armee-Essensrationen veruntreut haben.“ Mir kratzte sich am Kinn. „Mein Vater ist frustriert. In Gegensatz dazu werde ich eines Tages Ich kehre in den imperialen Hof zurückkehren und unseren Familiennamen reinwaschen.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book96_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book96_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a578382b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book96_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+- Eine Frage des Besitzes -
+„Ja, schmeckt sehr gut.“
+Jetzt, wo der Geist ihren Körper besessen hatte, war Weiyang plötzlich viel lieblicher und sanfter als vorher eingestellt. Sie nahm einen kleinen Bissen von Mirs gefülltem Kuchen, dieser war jedoch noch ziemlich heiß und in Angst vor Schmerzen einer verbrannten Zunge streckte sie diese aus ihrem Mund heraus und rang verzweifelt mit den Armen rudernd nach Atem. Um ehrlich zu sein, sah das ganze schon sehr niedlich aus.
+„Ich bin fürs Erste nicht mehr aufnahmefähig, ich muss erstmal alles verdauen.“ Mir, der ein Auge aufgegeben hatte, nur um seine Seele zu retten, nahm sich noch Nachschlag und fragte, „Kannst du das noch einmal sagen?“
+„Der sogenannte Aerosiderit damals war in Wirklichkeit eine göttliche Hellebarde. Sie wurde von einem Bürgerlichen zerbrochen und zu neun magischen Schwertern verarbeitet, den Ketzerschwertern. Dies ist das Nebelschwert, das bereits dritte in meiner Sammlung.“
+„Und du bist?“
+„Ich bin die Tochter des Himmlischen Kaisers, aber mein Name geriet in Vergessenheit. Meine Aufgabe war das Abhalten von Tribunalen und das finale Verurteilen von Angeklagten.“
+Der kaiserliche Hof für Unterhaltungsprogramm war ebenfalls für Opfer und Opfergaben verantwortlich. Daher hatte Mirs Vater ihn dazu gezwungen, jedes bekannte Ritual bis ins letzte Detail auswendig zu lernen. Da die meisten Rituale oft Begegnungen mit überirdischen Kräften und temperamentvollen Gottheiten beinhalteten, wusste er auch einiges darüber, wie man damit umgehen sollte. Er wusste zum Beispiel, dass Gottheiten dazu neigen, ihre richtigen Namen geheimzuhalten, denn wer immer den wahren Namen einer Gottheit kennt, hat absolute Kontrolle über diese. Daher war er nicht davon überzeugt, dass dieser wirklich seinen Namen vergessen hatte.
+
+„Also will der Hof die Schwerter wiederfinden, um die göttliche Hellebarde zu rekonstruieren?“ Mir konnte sich die Frage nicht verkneifen.
+„Ich weiß es nicht. Der Besitzer dieses Körpers weiß nichts anderes als das. Sie ist einfach nur ... zutiefst wütend. Sie will sich beweisen.“
+„Also, was passiert als Nächstes? Muss ich dir eine Art Abschiedsfeier schmeißen?“ Mir strich sich über das bandagierte, blinde Auge. „Und dann krieg ich mein Auge wieder?“
+
+„Gib mir einen Namen.“ Sie blickte auf, noch deutlich verschmiert am Mund von Kuchenresten.
+„Was redest du für einen Blödsinn? Der gesamte Palast und seine Angelegenheiten werden vom Imperator persönlich übersehen. Wie soll ich dahin zurück und mit nur einem Auge als leitender Minister am kaiserlichen Hof für das Unterhaltungsprogramm dienen?“
+„Ich muss dort auch etwas einfordern, nämlich die verbleibenden Teile der göttlichen Hellebarde“, entgegnete sie. „Sonst wird die Welt und alles, was wir lieben, in Flammen aufgehen.“
+Mir sah sie lange an, ging jedoch nicht auf das gerade Gesagte ein.
+„Du musst mich nicht begleiten, aber um die Sicherheit aller zu gewährleisten, bitte lass mir dein Auge noch ein wenig länger.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book97_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book97_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec6c33839
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book97_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- Eine dunkle Reise gen Westen -
+„Dies ist alles, was ich für dich tun kann“, sagte Mir mit ernster Miene, als er die Teller mit Essen auf den Tisch stellte. Dann setzte er sich zu ihr.
+Weiyang bandagierte immer noch ihren rechten Arm, nachdem sie ihn in einem Kampf auf Leben und Tod gebrochen hatte. Sie starrte Mir eine lange Zeit intensiv an, aber Mir saß einfach nur da, den Kiefer auf seine Hand gestützt und blickte ins Leere. Keiner von ihnen sprach auch nur ein Wort.
+Letztendlich benutzte Weiyang die Essstäbchen mit der linken Hand, konnte es jedoch nicht hinkriegen, auch nur ein einziges Fleischbällchen aus der Suppe zu fischen.
+Mir seufzte und sagte mitleidig zu ihr, „Lass das, ich füttere dich besser.“
+„Es gibt noch mehr, was du für mich tun könntest“, murmelte Weiyang auf einmal, nachdem sie sich ein paar Bissen in den Mund geschoben hatte. Ihre Laune hatte sich nicht verändert.
+„Der Hof der kaiserlichen Unterhaltung widmet sich einzig und allein der Anbetung und den Opfergaben an euch göttliche Wesen. Euch zu dienen ist die Aufgabe und der Lebenszweck meiner Familie.“
+Außer zuzusehen, was können wir Sterblichen denn schon ausrichten?
+Er hatte es zwar nicht ausgesprochen, aber genau das dachte Mir sich in dem Moment.
+
+„Ja, aber könntest du denn nicht deine Kräfte einsetzen? Ich dachte, jedes Mal, wenn du gegen einen Ketzerschwert-Besitzer kämpfst, benutzt du deine Telekinese, um deine Waffe schweben zu lassen, dein Schwert zu schwingen und, was halt noch so gebraucht wird. Essstäbchen zu benutzen kann doch nicht schwerer sein als das?“
+„Dies ist eine Art von Kraft, die mir mein Vater verliehen hat. Nur ich habe diese Macht. Sie ist ausschließlich zur Verurteilung der Schuldigen bestimmt. Ich darf sie nicht ...“ Weiyangs Stimme wurde leiser. „Ich darf sie nicht leichtfertig anwenden.“
+„Bevor er starb, sagte dieser Typ etwas sehr Komisches über die Situation mit meinem Vater.“ Mir spielte mit dem Kerzenlicht. „Minister Mi war weder unschuldig noch fälschlich angeklagt.“ Was meinte er damit?
+Wenn sich der Hof weigerte, die Göttliche Hellebarde zu rekonstruieren, dann hätte er in der Tochter des Kaisers, die Weiyangs Körper besetzt hielt, einen Gegner im Hofe.
+Als ob sie Mirs Gedanken lesen konnte, verdunkelte sich Weiyangs Miene im Schein des Kerzenlichts.
+Sie sagte zu ihm, „Du brauchst mir nicht weiter zu helfen. Letztendlich bist du ein Sterblicher und kannst am Hofe nicht viel ausrichten.“
+Mir antwortete, „Rede bitte nicht mehr davon. Ich muss erst die Wahrheit von meinem Vater erfahren.“
+Aufgeregt sagte Weiyang zu ihm, „Oh, wir statten deinem Vater erst noch einen Besuch ab? Dann muss ich mir noch neue Seidenkleider und Rouge besorgen.“
+Unbeeindruckt antwortete Mir, „Er ist nur ein alter Mann, es besteht keine Notwendigkeit für all das.“
+Weiyang machte ein ernstes Gesicht. „Ist das nicht deine Pflicht?“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book98_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book98_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..715e21a82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book98_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+- Ein brillanter Plan -
+Im Angesicht der Situation hätte sich selbst ein Buddha oder Adept hilflos gefunden.
+„Dies ist das Flammenschwert Katakugosha. Es wurde gefertigt aus den Splittern der göttlichen Hellebarde, die einst der Dharani des Feuerreichs war. Oder um es deutlicher auszudrücken, es kommt aus den Runen des Feuerreichs, aus einem der königlichen neun Runenreiche.“
+Wie konnte dieser gen Westen gehende Krieger das Schwert so gut beherrschen? Die meisten, denen ein Ketzerschwert den Verstand geraubt hatte, verlieren auch ihren Kampfinstinkt und alle Kampfkünste, die sie jemals gelernt hatten.
+Weiyang pflegte ihren gebrochenen Arm und keuchte in der sengend heißen Luft. Normalerweise würden ihre Fähigkeiten es ihr ermöglichen, gebrochene Knochen zu heilen, aber die unauslöschlichen Flammen brannten unerbittlich in ihrer Wunde.
+Ihr Blick verschwamm, als sie mehr und mehr Blut verlor. Mir stellte sich schützend vor sie.
+„Man sieht euren Augen an, dass ihr bestimmt viele Fragen habt. Dann lasst mich euch die kalte Wahrheit sagen! Ich habe deinen Vater getötet, weil er den Aufstieg des Königs der Götter verhindern wollte. Der Grund, warum ich die Feuerrunen kontrollieren kann und es nicht anders herum ist, ist ...“
+Er erhob das Ketzerschwert und erklärte, „Weil ich ein Wolkentraumjäger bin!“
+Die Legende besagt, dass der Göttliche Kaiser einst gegen die Asura in den Krieg zog, indem er Soldaten aus drei Reichen auswählte, damit diese nach dem Tod seine göttliche Armee werden würden. Manchmal wurden sie von schlechtem Wetter im Sumpf überrascht und dunkle Gewitterwolken umgaben sie. Die Sumpfbewohner sagten daher von den Soldaten der Gottesarmee, sie wären auf „Traumwolkenjagd“.
+
+„Das, das ... das ist doch unmöglich!“, stotterte der Kämpfer ungläubig, als das Ketzerschwert auf sein Ziel traf, er aber ebenfalls nach hinten geschleudert wurde.
+In dem ganzen Chaos nahm Mir das geerbte Schwert seines Vaters an sich. Es sollte mehr eine reine Trotzreaktion sein als ein echter Versuch zu kämpfen. Er wusste jedoch nicht, dass dies das am meisten verfluchte Schwert von allen war. Das Schwert, das einst die Welt in Schutt und Asche legte, der Laevatain. Wenn die Feuerrunen das Mysterium des Feuerreiches waren, so war der Laevatain seine pure Verkörperung.
+Das Schwert wurde vernichtet, nachdem die Welt in Flammen aufgegangen war, jedoch war es nun wieder in Kontrolle des Feuerreichs.
+
+„Die ganze Welt ... soll erneut in Flammen aufgehen?“ Nach ihren Worten fiel sie in Ohnmacht.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book99_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book99_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..32dfb8d6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book99_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- Das Vermächtnis einer Göttin -
+„Deine heroischen Taten haben das Volk gerettet. Du bist wahrlich ein großer Krieger.“ Der Kronprinz ging mit verschränkten Händen hinter seinem Rücken um den knienden Mir herum.
+Die Worte drangen jedoch nicht bis zu Mirs Herz.
+„Übergib mir die göttliche Hellebarde und das Amt des leitenden Minister am kaiserlichen Hof für das Unterhaltungsprogramm kann dir gehören. Innerhalb eines Jahrzehnts kann eine Beförderung zum leitenden Großminister auch dein sein, wenn du nur willst.“ Der Kronprinz setzte sich. „Nun, ich warte auf deine Antwort.“
+„Euer Majestät hat mir noch nicht gestattet mich wieder zu erheben.“
+„Wenn ich dir jetzt gestatte zu sprechen, dann wäre es nur, weil du mir dies so suggeriert hast. Als künftiger Herrscher des Landes, nein, das geht so nicht.“
+„Pfft, welch eine Scharade“, bemerkte Mir, während er sich in Position stellte. „Die offizielle Etikette der herrschenden Dynastie erfordert nicht, vor dem Kronprinzen zu buckeln. Ein reiner Knicks reicht zum Gruß. Mir ist aufgefallen, dass deinem Ziel zum Imperator nichts im Wege steht, daher bin ich nur gekommen, um meinen Gruß zu geben.“
+„Du, du!“
+„Was ist mit mir?“, fragte Mir schnippisch beim Aufstehen. „Ich gebe dir die Hälfte der göttlichen Hellebarde. Den Dharani des Feuerreichs werde ich Vater anbieten, hauptsächlich um Streitigkeiten zu vermeiden.“
+„Das ist nicht schlecht. Solange es nur so aussieht, reicht das. Dies wird die neue Superwaffe des Reichs. Hahaha!“
+Mir wippte unruhig mit seinem Bein vor dem Kronprinzen. „Ich weiß nicht, wie du so werden konntest, nachdem wir doch von der gleichen Muttermilch getrunken haben.“
+„Ganz schön vorlaut! Madame Mi war mir immer eine gute Pflegemutter. Ich respektiere dich nur aufgrund meiner guten Erziehung.“
+„Gib den Posten jemandem, der sich dafür interessiert. Ich gehe heim.“
+Der Prinz war für eine Zeit lang sprachlos.
+„Was ist mit Weiyang?“ Mir kaute auf seinem Essen herum und versuchte, so charmant wie möglich zu wirken.
+„Oh, für ihre verdienstvolle Tat, die Ketzerschwerter zurückgeholt zu haben, wurde sie in den Zeremoniendienst befördert. Ihr Vater, der große und ruhmreiche Großmeister, hatte sie nicht in seine böse Verschwörung verwickelt. Der Zeremonienminister und der oberste Generalsekretär sagten dies beide unter Eid aus. Ich werde dafür sorgen, dass ihr jeder Wunsch erfüllt wird.“
+Irgendwas daran hört sich komisch an.
+Aber es ist schon gut so ...
+
+Sie war schon längst verschwunden und sein Auge war ebenfalls wieder hergestellt. Dennoch fühlte er bis zum heutigen Tage eine Art Phantomschmerz, als ob etwas fehlte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Book9_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Book9_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..04663e67c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Book9_DE.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Den Fuchs nicht gefangen, Möhreneintopf ohne Fleischeinlage gegessen und mit knurrendem Magen zu Bett gegangen. Wenn die folgenden Ereignisse nicht passiert wären, hätte ich die Sache mit dem Fuchs bestimmt auch vergessen.
+Die Geräusche vor meiner Tür mitten in der Nacht ließen mich hochschnellen.
+„Ob das Wildschweine sind, die sich über meine Möhren hermachen?“
+Ich sprang aus dem Bett und ging zur Tür. Ich öffnete sie und zu meiner großen Überraschung stand ein winziger weißer Fuchs davor. Sein Fell glitzerte im Mondlicht, genau wie Sonnenlicht, das auf dem Wasser funkelt.
+„Das muss der Fuchs von vorhin sein!“,
+dachte ich mir und dann sah ich diese Augen, die wie Edelsteine im Wasser funkelten. Sie sahen mich von den tiefsten Tiefen meines Herzens an.
+Ich ging auf den Fuchs zu mit nichts in den Händen und noch ganz verschlafenen Augen.
+Dieses Mal rannte er nicht weg und wartete still auf mich.
+Schritt für Schritt, je näher ich dem Fuchs kam, desto größer wurde er.
+Als ich bei dem Fuchs angekommen war, hatte sich dieser in der Zwischenzeit in einen Menschen verwandelt.
+Sie war hochgewachsen mit einem schmalen Hals und blasser Haut. Wie funkelnde Edelsteine, die die Oberfläche eines Sees durchdrangen, glänzten ihre Augen. Nachts schienen sie wie die Sonne durch die Blätter eines dichten Waldes.
+„Welch Schönheit! Ja, so sehr gleicht sie dem Mädchen, in das ich einst verliebt war. Nicht einmal ihren Namen weiß ich mehr. Doch diese Augen, das muss sie sein!“
+So dachte ich bei mir.
+„Wie kann denn das sein, das ist doch bestimmt ein Trick.“
+Das Merkwürdigste war, dass ich wusste, dass Füchse Magie beherrschen. Wahrscheinlich glaubt man alles, nachdem man in diese Augen geblickt hat.
+Ob bloßer Zauber oder Menschen, die eigentlich Füchse sind, was zählt das alles im Vergleich zu diesen unbeschreiblichen Augen? Eine Weile standen wir uns so in der Nacht gegenüber, still und ohne ein Wort zu sagen.
+Endlich sprach sie. Auch wenn nicht in unserer Sprache, konnte ich sie dennoch verstehen. Das musste ein weiterer ihrer Tricks gewesen sein.
+„Ich wäre an dem eingefrorenen Seeufer gestorben, wärest du nicht zu meiner Rettung gekommen.“
+Sie überlegte kurz, fuhr dann fort:
+„Obgleich ein Tod bei dem Juwelensee nicht das Schlechteste ist.
+Wir Füchse sind sehr dankbare Wesen, daher muss ich mich bei dir revanchieren.“
+Sie verbeugte sich, während sie mir dankte. Ihr langes, schwarzes Haar fiel von ihren Schultern wie ein Wasserfall.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Costume340000_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Costume340000_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..caf3aa5fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Costume340000_DE.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Barbaras Lieder und Tänze sollen die Herzen aller heilen.
+Aber manchmal ist sogar Barbara, die allen ein Lächeln ins Gesicht zaubert, selbst niedergeschlagen.
+Auch sie möchte sich mit engen Freunden treffen und eine schöne Zeit mit ihrer Familie erleben, so wie jedes andere Mädchen in ihrem Alter.
+Diese kleinen Wünsche scheinen für jeden anderen einfach, aber für Barbara sind sie ein Luxus.
+
+Als Idol ist sie oft von leidenschaftlichen Fans umgeben, wenn sie ausgeht.
+Und wenn sie sich Momente nehmen kann, um mit ihrer Familie zusammen zu sein, ist die Zeit, die sie mit ihren Eltern und ihrer Schwester verbringen kann, immer so kurz.
+Ihre brillante, viel beschäftigte Schwester ist oft durch offizielle Angelegenheiten an ihren Schreibtisch gefesselt und jedes Mal, wenn Barbara zu ihr gehen will, um ihre Gefühle mitzuteilen, wird sie von dem Berg von Arbeit, der sich vor Jean auftürmt, zum Schweigen gebracht.
+
+Die Erschöpfung ihrer Schwester ist deutlich zu sehen und Barbara sieht auch viel davon.
+Aber was können sie tun? Jean Gunnhildr ist nun mal der amtierende Großmeister von allen.
+„Aber ... könnte man mir nicht einfach ... meine Schwester zurückgeben, nur für eine Weile?“
+Das sagte Barbara zu sich selbst, während sie ihre geschäftige Schwester beobachtete.
+
+Und da hörte sie ein Gerücht über einen seltsamen Archipel.
+Sommer, Inseln, das Meer ... könnte das eine schwer zu fassende Gelegenheit sein?
+Sommer bedeutet erfrischende Getränke, süße eisige Nachspeisen und goldener Sand, azurblaues Meer und Menschen, die im Wasser spielen.
+Der Sand ... das Meer ... Ja! So wurde es beschlossen.
+
+Aber ein Ausflug ans Meer erfordert Vorbereitung.
+Snacks, Süßigkeiten ... ah ja, und auch pikanter Trockenfisch. All das packte sie in ihre süße gelbe Ententasche. ♪
+Richtig, Kleidung wird auch benötigt! Man muss leichte und bequeme Bademode tragen. Dieser kurze Rock sieht gut aus — und diese kleinen weißen Blumen verleihen den Schuhen ein verspieltes Aussehen! ♪
+Und vielleicht eine kleine Schleife um den Ausschnitt gebunden, würde das niedlicher aussehen?
+Barbara begann fröhlich vor sich hin zu summen: „La... Lalalala... Lala!“ ♪
+
+Aber es gab keine Möglichkeit, dass ihre Schwester Zeit haben würde, irgendwelche Badekleidung für sich vorzubereiten, oder?
+Nun, das war ganz schön verzwickt, nicht wahr? ... Aber es gab Möglichkeiten, das zu umgehen.
+Barbara stieß die Tür der Bibliothek mit einem Lächeln auf. „Hast du Zeit, Lisa? Ich hätte gerne deine Hilfe bei der Auswahl der Kleidung.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Costume340001_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Costume340001_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffe2fe79b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Costume340001_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Das Leben des amtierenden Großmeisters läuft wie das Räderwerk einer Maschine, angetrieben von der großen Kraft der schweren Verantwortung, die ständig von der Arbeit zermahlen wird.
+Im Laufe der Zeit ist die ritterliche Rüstung wie Jeans zweite Haut geworden, die Präsentation einer korrekten Kleiderordnung und eines förmlichen Erscheinungsbildes wurde immer fester in ihr Wesen geschmiedet.
+Aber Jeans Alter unterscheidet sich nicht wesentlich von dem einer normalen jungen Frau.
+
+In den Romanen, an denen sich junge Damen erfreuen, sind prachtvolle Kleider so selbstverständlich wie Sonne, Mond und Sternenlicht selbst, und manch opulenter Adelsspross sitzt in Kleidern, die sich wie Paläste ausbreiten, deren Saum und lange Röcke sich ineinander verschlingen wie das Plätschern der Wellen des Meeres.
+Vielleicht hatte Jean einst solche romantischen Sehnsüchte. Denn wer hat sich noch nie nach der seligen Schönheit des Luxus gesehnt?
+
+Aber jetzt wurde Jeans Wunsch mit einer Reihe von figurbetonten Sommerkleidern erfüllt, die nur für sie angefertigt wurden — und diese Kleidung übertrifft bei weitem jede Anzahl von schönen Kleidern, die in ihren Romanen erschienen.
+„Ich habe gehört, dass die ursprüngliche Idee von Barbara stammte und dass sie und Lisa jeden Laden durchsuchten, bevor sie sich für das am besten geeignete Design entschieden.“
+„Dann konnte Kaeya Meister Diluc irgendwie davon überzeugen, Schneider zu beauftragen, um einige Modifikationen vorzunehmen ...“
+„... Mit Stoffen, die Amber aus ihrer Erfahrung mit der Herstellung von Graf von Hoppel ausgewählt hat, um es bequem, aber relativ preiswert zu machen ...“
+„... und mit Edelsteinen zur Dekoration, die aus den Sammlungen von Albedo und Klee stammen.“
+„Das Schneidern wurde dann von Noelle überwacht, bis hin zur letzten Nadel und dem letzten Faden ...“
+„... Und die detaillierten Maße wurden von Lisa geliefert. Sie hat dieses schöne Rosenornament sogar selbst aufgenäht ...“
+Dieses Geschenk, das jeder für sie gemacht hat, wurde zu einer angenehmen Überraschung, die ihresgleichen sucht.
+
+Wenn ihr vorheriger Urlaub eine winzige Atempause inmitten eines Meeres von Arbeit war, war dieser Ausflug ans Meer eine unerwartete Gelegenheit, sich völlig zu entspannen.
+Nachdem sie ihre Rüstung abgelegt hatte, schimmerte sie nun im Licht des Meeres wie eine wirbelnde Pusteblume.
+„Das ... ist das erste Mal, dass ich so einen entspannten Sommerurlaub hatte.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Costume340002_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Costume340002_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d98b84a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Costume340002_DE.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Der Tianquan Ningguang, die einflussreichste Person in der Geschäftswelt von Liyue, scheint immer mit einem zuversichtlichen und sanften Lächeln im Gesicht zu sein.
+Aber in der Tat unterscheidet sie sich nicht viel von den gewöhnlichen Bewohnern in Liyue. Sie wird auch von Niedergeschlagenheit, Widerwilligkeit, Einsamkeit und anderen Emotionen belastet.
+Zu der Zeit, als Liyue eine große Katastrophe erlebte, hatte Ningguang keine andere Wahl, als das Jadegemach zu opfern, den schwebenden Palast, den sie vor vielen Jahren mit großer Mühe aufgebaut hat.
+Alle Erinnerungen in der Vergangenheit, süß oder bitter, waren zusammen mit dem Jadegemach in das große weite Meer gesunken. Sogar eine Person wie Ningguang fühlte sich im Herzen wirklich traurig.
+Selbst wenn die Katastrophe schon vorüber ist, hat sie schließlich die Gelegenheit, ihren alten Traum wieder aufzubauen, seufzte sie immer noch häufig ganz leise.
+Die Dinge in der Welt sind so. Man weiß einfach nicht, wann man was verlieren könnte.
+Jedes Mal, wenn sie daran dachte, war sie deshalb plötzlich frustriert.
+
+Als das Bankett am Himmel wieder begann, ging Ningguang mit einem blauen Kleid langsam nach vorn und lud alle ein, die Becher zu heben und gemeinsam zu feiern.
+Aber inmitten des Klangs aufeinanderstoßender Gläser, der ausgestellten Schätze, der Freuden des Essens und des Weins, der Musik und des Lachens
+war der Tianquan in Liyue wieder von einem Gefühl der Traurigkeit umgeben.
+
+Schwermütig verließ sie das Bankett und ging unter den Nachthimmel.
+Das Lachen und die fröhlichen Stimmen in dem fernen Pavillon waren nicht mehr zu hören, inmitten des weiten Himmels und der Erde schien sie allein zu sein.
+Wie zuvor blickte sie auf Liyue hinunter ...
+Das schemenhafte Mondlicht schien wie ein dünner Schleier, der Liyue bedeckte. Von der Bishui-Ebene bis Lisha strahlte die Erdoberfläche eine majestätische, sanfte weiße Farbe aus.
+Das ist der Anblick, den Ningguang am besten kennt. Seit das Jadegemach gebaut wurde, waren der Himmel und die Erde, die sie jede Nacht sah, so atemberaubend.
+Die Zeit rinnt einem wie Sand durch die Finger, während die Berge und das Meer jedoch unverändert bleiben.
+
+„Es gibt doch etwas, das nicht leicht zu ändern ist, in einer sich immer verändernden Welt.“
+„Hundert Jahre später kann die Welt anders sein. Aber zu dieser Zeit würde meine Schönheit schon lange verschwunden sein und mein Körper würde auch zu Asche werden.“
+„Dieses Kleid, egal wie schön es jetzt ist, würde auch seinen Glanz verlieren.“
+„Allerdings, solange ich in dieser Welt noch lebe, werden meine unzähligen Reichtümer zu Bergen gerafft und kann ich die Macht des Tianquan nach meinen Willen ausüben.“
+„Das Leben sollte in vollen Zügen genossen werden. Es sollte kein Bedauern in Bezug auf Macht, Reichtum oder Freundschaft geben.“
+„Ist das nicht etwas, was ich schon lange festgestellt habe? Wenn das so ist, wie könnte ich in einen Teufelskreis geraten und mich völlig in diesen melancholischen Erinnerungen verlieren?“
+„Weil das Leben so kurz ist, müssen wir diese Zeit hoch schätzen.“
+„Selbst wenn tausend Jahre vergangen sind, werden sich die nächsten Generationen noch an diesen Namen erinnern: Ningguang.“
+
+Sie kehrte zu dem Bankett zurück und ihr war wieder leicht ums Herz.
+Als sie wieder beim Bankett auftauchte, erschien dieses ruhige und zuversichtliche Lächeln wieder auf dem Gesicht des Tianquan Ningguang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Costume340003_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Costume340003_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b9b7da4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Costume340003_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Sorgfältige Auswahl der gerade blühenden frischen Seidenblumenblätter, dann mit alten Webtechniken fein strukturierten Seidenstoff durchgewirkt. Die dunkelviolette Farbe wurde aus den makellosen Glasglöckchen extrahiert und leuchtet zauberhaft wie die Farbe in einem antiken Gemälde. Die einzigartige Form der Kleidung kombiniert die Stile von Liyue und exotischen Künsten. Nach Hunderten von Tagen des Nähens sind alle Nähte wie durch feine Pinselstriche gemalt.
+Dieses Kleid ist vielleicht das wertvollste Kleidungsstück von Keqing und seine Herkunft ist auch ganz besonders ...
+Seit Keqing die Position als Yuheng übernommen hat, hat sie nie davon profitiert. Im Gegenteil muss sie ganz oft in ihrer privaten Zeit auch arbeiten. Um die Arbeitseffizienz zu erhöhen, legt Keqing großen Wert auf die Praktikabilität der Kleidung, die sie an Wochentagen trägt. Nur ein wenig Schönheit und Eleganz reichen schon für ihre Kleidung aus. Keqing ist zwar eine hübsche Frau, aber sie achtet nicht darauf, sich farbig zu verkleiden.
+Nach der Zusammenarbeit mit Ganyu und Ningguang hatte Keqing tatsächlich einige Gedanken dazu ...
+Sie hat den schnellen Arbeitsrhythmus von Ganyu gesehen und wusste, dass sie die Sekretärin, die Adeptenabstammung hat, nicht nachahmen konnte. Sie kennt den Stil von Ningguang auch gut. Ningguang duscht und zieht sich oft nach der Arbeit um, um vorübergehend die Stimmung zu ändern, die schweren Arbeiten zu vergessen und sich völlig zu entspannen.
+Keqing war sich bewusst, dass sie, gerade weil sie führend in der Reform ist, nicht allein mit Leidenschaft und Entschlossenheit handeln konnte. Sie sollte den Körper und den Geist wertschätzen und unsichtbaren Schaden vermeiden, damit sie immer weiter gehen konnte.
+Als Ningguang Keqing überredete, drückte sie auch ihre Erwartungen aus:
+„Bei den vergangenen Festen kleidetest du dich immer wie gewohnt, die Menschen sind an dieses Aussehen von dir schon gewöhnt. Jetzt ist die Situation in Liyue anders. Wenn du mit einem neuen Aussehen vor den Leuten erscheinen kannst, würdest du definitiv alle glücklich machen und sie gleichzeitig inspirieren.“
+Keqing verstand es natürlich, aber sie wollte sich nur in Ruhe ändern, damit ihre Kollegen sich nicht zu viele Sorgen machen.
+So fing sie mit der Kleidung für Laternenritual an.
+„Dieses Kleid wird eine Grenze sein, die symbolisiert, dass meine Arbeit und mein Leben nicht miteinander verbunden sind, damit ich in einer gleichmäßigen Geschwindigkeit vorangehen und mich allmählich der neuen Ära von Liyue nähern kann.“
+Keqing hatte sich entschieden und dann eigens Ningguangs persönlichen Schneider beauftragt, Kleidung für sie zu nähen. Der endgültige Entwurf musste noch der Regel des minimalen Luxus folgen. Danach ging Keqing wieder an die Arbeit und bereitete sich auf verschiedene Angelegenheiten für das Laternenritual vor.
+Wenn sie wieder einige extrem beschäftigten Arbeitstage hatte, gab es gelegentlich einen kleinen Vorfall des Kontrollverlusts.
+Als sie sich noch einmal mit dem Reisenden in dem Jadegemach unterhielt und die besorgten Worte hörte, wurden Keqings Gedanken wieder klar, sie erinnerte sich an ihre Entscheidung vor Kurzem und lächelte beglückt und befriedigt.
+Vielleicht ist das ein stillschweigendes Einverständnis. Ideale Gefährten haben immer die gleiche Denkweise.
+Keqing zog das lange vorbereitete Kleid an und im Blick des Reisenden flüsterte sie leise. Nachdem sie die treffenden Anerkennungen erhalten hatte, stand sie dem blühenden Feuerwerk gegenüber.
+Das Kleid spiegelt den bunten Glanz der Feuerwerke wider, wie ein Sternenhimmel, in dem sich der Regenbogen versteckt. Der Saum des Kleides schwankte mit Keqings Schritten, wie im Wind flatternde Blumen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Costume340006_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Costume340006_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8143351e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Costume340006_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+„Schwester, das ist doch deine Kleidung, oder? Ich habe sie gefunden, als ich das Zimmer aufräumte.“
+Barbara hielt eine ordentlich gefaltete formelle Kleidung in der Hand. Die Kleidung hatte die unverwechselbaren Muster des Ritterordens und leuchtete in den Sonnenstrahlen golden.
+Beim ersten flüchtigen Blick kam das ganze Muster tatsächlich sehr vertraut vor. Jedoch war Jean sehr sicher, dass ihr derartige Kleidung nie gehörte.
+Aber dann kam es Jean in den Sinn, dass die Kleidung, die sie jetzt trug, aus den Händen ihrer Mutter stammte.
+„Kann es sein, dass es Mutters Kleidung ist?“
+
+Auf die Frage ihrer Tochter hin antwortete Frederica mit einem Lächeln, das nur äußerst selten zu sehen war,
+„Es war inzwischen schon eine Ewigkeit her, so lange, dass mir fast alle Erinnerungen daran durch die Finger geglitten sind. Also hat Seamus die Kleidung bis jetzt aufgehoben.“
+„Sie war die formelle Kleidung, die ich damals angezogen hatte, als mir den Titel Erlenritter verliehen wurde. Falls sie dich nicht abstößt, kannst du sie gern haben.“
+Der einstige zarte Schössling ist längst groß und stattlich emporgewachsen. Er spendet dem Land unter seinen Füßen großzügig Schatten, in dem jedes Lebewesen vor greller Hitze und frostiger Kälte geschützt wird.
+Der Glanz und die Glorie der Vergangenheit wird von Generation zu Generation weitergegeben und wird dabei umso blendender.
+Sie antworteten sich mit dem Ritual der Ritter und schenkten sich dann eine große Umarmung der Familie, auf die Mutter und Tochter seit Langem verzichteten, die sie im tiefsten Herzen doch unheimlich begehrten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Costume340007_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Costume340007_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c986d6ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Costume340007_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+In den letzten drei Monaten war Amber sehr unzufrieden mit den Wolfshaken. Bei ihren Erkundungen wurden ihre Uniform und Strümpfe von diesen dornigen Früchten zerkratzt und zerrissen. Und Amber, die immer in einem Meer von Aufgaben hin- und herschwimmt, hatte keine Zeit, jemanden zu suchen, der ihre Kleidung flickt.
+Anfangs gaben ihr die Logistiker des Ritterordens drei exakt identische Uniformen, damit sie sich umziehen konnte. Aber Amber hat jede einzelnen von ihnen sehr gern, deshalb bricht ihr jeder Riss das Herz.
+„Sogar mein lieber Graf von Hoppel wurde so entworfen, dass er zu diesen Kleidern passt!“, dachte Amber niedergeschlagen.
+
+Am Ende ihrer Aufträge machte sich Amber daran, die Risse zu nähen. Aber egal, wie vorsichtig sie war, hinterließ sie mit jedem Nadelstich Spuren auf dem Stoff.
+Doch Amber musste sich keine Sorgen mehr machen. Nur einen halben Monat später bekam sie bei der Jahresabschlusssitzung des Ritterordens eine neue Uniform.
+Sie ist formeller als die vorherige und auch der gesamte Entwurf wirkt raffinierter. Außerdem sieht sie robust genug aus, um Ambers Abenteuern gerecht zu werden!
+So erklärte die Logistik-Truppenführerin Hertha das Geschenk: „Im Namen der Ritter des Ordo Favonius überreichen wir unserem einzigen Kundschafter eine neue Uniform als Dankeschön für all ihre bisherigen Bemühungen.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Costume340008_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Costume340008_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee58e3cd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Costume340008_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Als du an der Sterngreifklippe ankamst, spürtest du, dass Mona schon eine Weile auf dich gewartet hatte.
+Mit dem Blick zum Sternenhimmel erhoben, summte sie eine unbekannte Melodie, die du noch nie gehört hattest. Dann kam dir die schelmische Idee in den Kopf, ihr einen Streich zu spielen, um sie vielleicht zu erschrecken ... Aber gerade als du dich ihr mit kleinen, verstohlenen Schritten nähertest und es noch nicht schafftest, ihre Schulter zu streifen, unterbrach sie ihr Summen.
+„Wenn du mir Angst einjagen wolltest, ist es jetzt zu spät, mein Freundchen ...“
+
+Von der großen Astrologin Mona Megistus wäre leider nichts anderes zu erwarten. Du gabst deinen Plan auf und saßt gehorsam an ihrer Seite. Dann räusperte sie sich kurz und sprach dann wie eine erfahrene Lehrerin:
+„Die Milchstraße zeigt ihre Majestät vor uns. Ist das nicht eine Ehre für uns alle? Deshalb habe ich es mir zur Aufgabe gemacht, die Turteltauben hier zu vertreiben, damit dies der perfekte Ort wird, um in aller Ruhe unseren Kurs, Grundlagen der Astrologie, durchzuführen.“
+Kein Wunder, dass ich Marvin und Marla nicht sehe ...
+„Dann lass uns anfangen.“
+„Wir nennen Astrologie die Disziplin, die die Bewegungsgesetze der Materie untersucht. Astronomische Objekte gehören nur zur obersten Schicht, die dieser Wissenszweig untersucht ...“
+Den einfachsten Teil hast du sofort verstanden. Aber sie redete immer mehr und immer schneller. Je mehr sie erklärte, desto mehr ging sie ins kleinste Detail. Irgendwann warst du abgelenkt und konntest der Erklärung nicht mehr folgen, sodass du trotz der Großzügigkeit, mit der sie ihr Wissen vermittelte, keine andere Wahl hattest, als sie zu unterbrechen.
+Für einen Moment verlorst du dich in ihren funkelnden, aschfarbenen Augen und in der Körperhaltung, die sie eingenommen hatte. Ausgesprochen schwierig, sie zu unterbrechen, nicht wahr?
+„Hast du dich umgezogen?“
+Auf den ersten Blick hatte sie nicht erwartet, dass du eine solche Frage stellen würdest. Vielleicht hast du deshalb einen leichten Anflug von Schüchternheit gespürt, aber sie hat sich schnell wieder beruhigt.
+„Nun ja, ich habe für diesen Anlass eine besondere Kleidung getragen. Es kommt nicht jeden Tag vor, dass ich deine Astrologielehrerin bin ... *ähem* Du, zeig mehr Respekt für deine Lehrerin.“
+Plötzlich war es dir bisschen peinlich .... Es könnte nicht klarer sein, du musst dir die Lektion zu Herzen nehmen. Du fingst schon an zu gähnen und klatschtest dir ein paar Mal auf die Wangen, um deine Konzentation zu steigern, während sie mit ihrer Lektion fortfuhr.
+„Die Bedeutung der Materie ist einfach zu verstehen, die Bedeutung der Menschheit ist viel komplizierter. Deshalb haben die Astrologen ...“
+Innerlich dachtest du immer wieder: „Denk nicht mal daran, einzuschlafen! Komm schon, bleib wach!“
+Plötzlich hörtest du die Stimme deiner Astrologielehrerin, die sagte: „Du kleine Schlafmütze ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Costume340009_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Costume340009_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8986448d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Costume340009_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+„Komm, das ist immerhin ein Geschenk von uns an dich.“
+Vor Rosarias misstrauischem und unzufriedenem Blick überreichte ihr Barbara freudestrahlend ein schön verpacktes Geschenkpaket.
+
+Als Rosaria die Verpackung aufriss, sah sie, dass ein Zettel an dem Geschenkkarton klebte, auf dem die Schriften so hübsch und sorglos wirkten, wie frei tanzende Noten.
+„Liebe Ordensschwester Rosaria, wir haben Barbara gebeten, dir dieses Geschenk zu bringen. Mach es bitte erst auf, wenn sie den Inhalt darin nicht sehen kann.“
+
+Rosaria drehte ihren Rücken zu Barbara und öffnete den Geschenkkarton. An der Innenseite des Kartondeckels sah sie einen anderen Zettel in gleicher Handschrift:
+„Liebe Ordensschwester Rosaria, wir wissen, dass du den anderen dein Geburtstagsdatum nicht gern mitteilst. Aber zufälligerweise hat Großmeister Varka diese Information in deine Akte eingetragen. Deshalb haben wir beschlossen, dich zu diesem wichtigen Anlass im Namen der Favonius-Kathedrale mit dieser maßgeschneiderten Kleidung zu beschenken.
+Versuche gelegentlich mal, dich nicht so distanziert und zurückhaltend zu verhalten. Benimm dich ab und an wie eine normale Ordensschwester. Das würde dir bestimmt auch viel Spaß machen.“
+
+Diakon Dahlia (Dieser Brief wurde auf die Bitte der Ordensschwester Victoria hin geschrieben)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/DilucLetter_DE.txt b/Resources/Readable/DE/DilucLetter_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdc60ea3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/DilucLetter_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+An den „Helden der Nacht“:
+Der ?? ??? hat die längste Zeit deinen heuchlerischen Feldzug der sogenannten Rechtschaffenheit tatenlos ????
+Wir ?? dich hiermit heraus und werden ??? abends einen Angriff auf Mondstadts Haupttore starten. Wenn du tatsächlich so an deiner Gerechtigkeit hängst, solltest du unsere ?? annehmen und dich nicht verstecken. Erscheinst du nicht, werden die ??? Mondstadts an deiner Stelle den Kopf hinhalten müssen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..db58c6788
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure1_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+In der Stadt auf dem See
+wohnen drei sechsarmige Riesen.
+Zwei davon beschützen die Statue,
+eine den Schatz der Götter.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0ff722c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure2_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Sie liebt ihn überhaupt nicht.
+Die Leidenschaft der sprudelnden Quelle ist nur eine Fassade.
+Erst in eisiger Stille
+zeigt sie ihr wahres Gesicht.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/KaeyaTreasure3_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/NPCPic_GrannyShan_DE.txt b/Resources/Readable/DE/NPCPic_GrannyShan_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/NPCPic_GrannyShan_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/NPCPic_TeaMasterLiuSu_DE.txt b/Resources/Readable/DE/NPCPic_TeaMasterLiuSu_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/NPCPic_TeaMasterLiuSu_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Poem1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Poem1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..156884c4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Poem1_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Die Götter wandelten einst auf der Erde,
+nur den Poeten und Barden zeigten sie ihr wahres Anlitz,
+unvergleichliche Brillianz, unvergleichliche Schönheit,
+als wärst du es.
+
+Die Götter wandelten einst auf der Erde,
+doch nur den Gelehrten und Weisen zeigten sie ihre wahre Natur.
+Glanz der Sterne, Bahn des Mondes,
+als wärst du es.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Poem2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Poem2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0be9a73ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Poem2_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+An jenem Tag verschwanden die Götter,
+die Welt verlor ihren Glanz.
+In Einsamkeit oder in Gebeten,
+ihre Stimmen waren nicht mehr zu vernehmen.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Poem3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Poem3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..aefab742d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Poem3_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Die Götter wandelten einst auf der Erde,
+die Welt war friedlich und schön.
+An jenem Tag verschwanden die Götter,
+mich jedoch stört es nicht.
+Denn ich habe noch dich.
+- Ende -
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/PoemNote_DE.txt b/Resources/Readable/DE/PoemNote_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d72099f5d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/PoemNote_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+Drei großartige Tricks, wie man ein Liebesgedicht schreibt:
+
+1. Atme tief durch, denke an all die schönen Momente und genieße die Gefühle, die du während dieser Zeit hattest.
+2. Gute Musik kann deinen künstlerischen Sinn wecken und das ist der Schlüssel zum Schreiben von Liebesgedichten.
+3. Beende alles in einem Rutsch! Gib niemals auf, wenn du nur halb fertig bist. Sobald du die Inspiration entweichen lässt, ist sie für immer weg!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Poster1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Poster1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c374f1d77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Poster1_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Hirschjäger
+Er bringt jeden Tag das frischeste Fleisch in Mondstadt!
+
+Heutige Empfehlung
+Kalte Fleischplatte
+Als größter Fleischanbieter Mondstadts verstehen wir natürlich die Bedürfnisse und Probleme unserer Kunden-
+„Wurst, Schinken oder Speck, welches davon ist am köstlichsten?“
+Wurst hergestellt durch das feine Zerhacken und Mischen des besten rohen Fleisches ist eine Delikatesse für jeden Fleischliebhaber, aber der feste Schinken getrocknet zur Perfektion ist auch lecker für Feinschmecker. Nicht zu vergessen ist unser leicht öliger Speck, der eine Bereicherung für jedes Gericht darstellt ...
+Wenn du ein Fleischliebhaber bist und das gleiche Problem hast, dann ist die kalte Fleischplatte vom Hirschjäger die perfekte Lösung für dich!
+Die Fleischplatte wird in gleichmäßigen Portionen mit unseren speziellen Hirschjägerwürsten, Wolfenlaufer Wildschweinspeck und in Mondstädter Winden luftgetrocknetem Schinken belegt. Die Schinkenplatte wird von der kostbaren wilden Eisminze vom Drachengrat begleitet, um die Feuchtigkeit und den Geschmack des Fleisches zu behalten.
+Die speziale Kalte Fleischplatte vom Hirschjäger bringt Mondstadts Fleischliebhabern den ultimativen Segen!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Poster2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Poster2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..258811f39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Poster2_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Für Weinliebhaber und Kampfkünstler
+Das Weingut Morgenröte steht für Qualitätswein, der den höchsten Ansprüchen von Weinkennern gerecht wird. Das Weingut allein generiert bereits 11,4 %* der jährlichen Kosten des Ritterordens in Steuern. Wir bedanken uns für eure Treue und unterstützen mit vollem Herzen Mondstadt und seine Bewohner.
+Das gute Leben, so wie wir es kennen, könnte jedoch bald der Vergangenheit angehören.
+In den letzten Jahren hat der Ritterorden die Anzahl der wilden Monster ordentlich dezimiert. Die Leben und Besitztümer der Menschen wurden gerettet, jedoch hat sich dadurch die heimische Fauna ohne natürliche Fressfeinde unnatürlich vermehrt.
+Auch wenn die Sicherheit des Weinguts die oberste Priorität hat, werden wöchentlich im Durchschnitt doch noch mehr als zehn Obstbäume von Wildschweinen angefallen. Sollte die Situation sich nicht drastisch ändern, werden unsere Einnahmen sehr viel geringer werden.
+
+Daher suchen wir vom Weingut Morgenröte geeignete Krieger wie dich, die einer größeren Sache dienen wollen und die Weine von Mondstadt beschützen können:
+Leg deine beste Waffe an und komm uns auf dem Weingut besuchen! Morgenröte und Mondstadt brauchen dich!
+
+*:Hochrechnung aus vergangenen Jahren. Reflektiert nicht die aktuelle finanzielle Situation des Ordo Favonius.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Poster4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Poster4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Poster4_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Poster5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Poster5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6383c96c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Poster5_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Mein Schatz
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10001_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10001_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b741ad06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10001_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Eine Leier hat vier Saiten.
+Die Tage, die er mit seinen Kameraden im Ensemble verbrachte, waren wahrscheinlich die glücklichsten in seinem Wanderleben.
+Zuerst war es nur eine zufällige Begegnung mit dem Dirigenten, verworren mit den unsichtbaren Fäden des Schicksals.
+Dann kam das Mädchen, das eine Flöte als Schwert benutzte, später einer mit dem Namen Kreuzlied und nach und nach lernte der Reisende sie alle kennen.
+
+In der stimmungsvollen Taverne stellte der Leierspieler seinen Kameraden die junge Frau vor, die er zufällig getroffen hatte.
+Der betrunkene Reisende zupfte kräftig an den Saiten und sang aus voller Kehle.
+
+Nun muss ich nie wieder allein reisen, jetzt da ich sie habe ...
+Vielleicht kann ich mit ihnen ja sogar bis ans Ende gehen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10001_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10001_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..22d303772
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10001_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Die Hoffnung wurde durch eine rücksichtslose Macht in Stücke gerissen und ein Versprechen auf ein Wiedersehen verschwand wie flüchtige Schatten.
+Der wandernde Reisende hatte einmal mehr einen Ort verloren, den er Heim nennen wollte.
+
+Das herablassende Böse stahl seiner Liebe die Freude
+und der endlose Konflikt zermalmte seine unehrerbietige Seele.
+Diese sanften, spielerischen Rhythmen des Schwelgens
+wurden nun zu scharfem, eisigem Klirren,
+
+für seine Kameraden, für seinen besten Freund, für die Tische ringsherum, von denen keiner mehr Wein teilen wollte,
+für die Freiheit, für das Leben und für die Rache an dem Bösen, das ihr Lächeln genommen hatte.
+Fest entschlossen zupfte der Reisende seine letzte Saite und feuerte seinen letzten Pfeil ab.
+
+Als er sich an das Leben in diesem fremden Land gewöhnt hatte, blickte er in den azurblauen Himmel.
+Ihm fiel auf, dass der Himmel hier der gleiche wie in seiner Heimat war ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10001_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10001_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bbb8987b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10001_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Der Reisende würde diese Krone aus Weidenzweigen als ein letztes Andenken mitnehmen,
+ein Andenken an seine Geliebte, die gegangen war wie ein Löwenzahn im Wind.
+
+Der Reisende war der umherziehende Leierspieler und die junge Frau im Land des Weins war eine Gefangene der Aristokraten.
+Aus Gründen, die er selbst nicht kannte, offenbarte sein Leierspiel sein wahres Herz.
+
+„Was mein Herz schneller schlagen lässt? Natürlich dein Lächeln.“
+„Weil ich es bisher noch nicht gesehen hatte.“
+„Ich werde die Ketten, die dich fesseln, zerbrechen.“
+„Wenn es soweit ist, zeigst du mir dann dein Lächeln?“
+
+„Gut, danke dir. Wenn es wirklich klappt, dann wäre das wunderbar.“
+Süße Worte waren das in der Tat, aber wer kann den Worten eines Sängers Glauben schenken ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10001_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10001_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cca14e72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10001_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Der aus weiter Ferne gekommene Reisende klemmte sich die Blume an seine Brust.
+
+Der Reisende ließ ein Leben voller großer Privilegien hinter sich, um ein unbelastetes Leben in der Wanderschaft zu führen.
+In einem fremden Land, an einem klaren See mit süßem Wasser, traf er ein finster dreinblickendes Mädchen.
+
+„Ein aus weiter Ferne gekommener Reisender? Soll mich das beeindrucken?“
+„Du bist ein Musikant? Na dann, beleidige mich nicht mit leeren Versprechungen und Lobpreisungen.“
+„Ich hoffe nur, dass du mich in Erinnerung behältst, so wie ich jetzt bin.“
+„Als jemand, der kurz davor steht, für das große Fest geopfert zu werden.“
+
+Der aus seiner weit entfernten Heimat gekommene Reisende klemmte sich die Blume an seine Brusttasche.
+Er wollte sich selbst daran erinnern, niemanden zu lieben und sich an nichts zu binden.
+Doch er würde sich an das Mädchen erinnern, wie er es versprochen hatte, und um ihretwillen sogar durchs Feuer gehen ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10001_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10001_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca76f510b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10001_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Der Reisende verfolgte sowohl das Schicksal als auch den unaufhaltsamen Lauf der Zeit.
+Das Ensemble, das sich der Aristokratie und ihrem Ende widersetzte, konnte nun von jedermann im ewigen Fluss der Zeit gesehen werden.
+
+Während einer langen Reise kann es passieren, dass selbst die beste Uhr irgendwann nicht mehr funktioniert.
+Die einzige unfehlbare Markierung der Zeit war der Lauf von Sonne und Mond.
+Um also der formlosen Zeit hinterherzujagen, konnte der Reisende nur dem Licht selbst nachjagen.
+
+Die großen Hallen der Aristokratie und das rebellische Ensemble, das keinen Platz hat, um die Tyrannei zu stürzen,
+beide wurden durch den Fluss der Zeit gleichermaßen aufgewühlt und beide rasten wie flüchtige Träume auf dieselbe Zerstörung zu.
+
+Unter dem mondlosen Nachthimmel glitten die dunklen Schatten auf das müde Gesicht des Fremden.
+„Die Lieder werden wie Pfeile immer weniger, der Vorhang ruft bereits den Chor.“
+„Werde ich dich jemals wieder lächeln sehen, sollte der Turm auf dem Stadtplatz einstürzen?“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10002_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10002_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..10b2d2ecc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10002_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Die erste Schlacht des jungen Helden war zu Ende und zum ersten Mal kostete er den süßen Wein des Sieges.
+An diesem Tag trank er viel Wein zusammen mit seinem engsten Freund. Unterstützend, freudig und glückselig ignorant.
+
+Viele Jahre später, als sich die Katastrophe ereignete, führte er die Ritter an, für ihre Heimat zu kämpfen.
+Am Vorabend der Schlacht drang er seinen Kindheitsfreund und langjährigen Stellvertreter dazu mit ihm zu trinken:
+
+„Solltest du es nicht zurückschaffen, werde ich nicht um dich trauern.“
+„Ich werde einen Trinkspruch auf dich ausrufen und dir zu Ehren meinen Becher leeren, so wie jetzt.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10002_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10002_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..77be13501
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10002_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Um die Heulsuse von einem Gefährten zu trösten, schenkte der junge Recke seinem Freund eine Vogelfeder.
+Dies war ein Beweis für ihr gemeinsames Abenteuer, für den Schatz, den sie zusammen gefunden hatten und sollte seinem Kameraden Mut zusprechen.
+
+Später nahm einer von ihnen den Namen „Löwe“ an
+und wurde zum ungekrönten König an der Spitze vieler Ritter.
+Der andere nannte sich „Wolf“,
+er unterstützte seinen Freund aus den Schatten heraus und half ihm mit der Leitung der Staatsgeschäfte.
+
+In diesen turbulenten Zeiten verteidigten die beiden ihre Heimat und sich gegenseitig wie Schwert und Dolch.
+Jedoch ist dies eine Geschichte aus alter Vergangenheit.
+So viele Leben waren verloren während der großen Katastrophe.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10002_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10002_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..21a0b9155
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10002_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Der kleine Held betrat den tiefen, geheimnisvollen Wald und ging fortan den Weg des Widerstands.
+Sein bester Spielkamerad spielte die Rolle des adeligen Ritters der Aristokratie.
+
+„Wie ein Löwe schreite ich über das Schlachtfeld, wie sie es tausend Jahre zuvor getan hat.“
+„Ich werde Lieder mit meinem Schwert inspirieren, um sie kommenden Generationen zu schenken.“
+
+Ihre Spielzeugschwerter schlugen aufeinander und Äste zerbarsten in ihrem hitzigen Duell,
+bis schließlich der Recke den Sieg davontrug und den Aristokraten die Krone vom Kopf riss.
+
+Viele Jahre später wurde dieser Blumenkranz, wenn auch nicht sehr ordentlich geflochten,
+noch wertvoller als die Macht, die ein Ritter normalerweise hatte ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10002_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10002_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..428ff7a0f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10002_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Der kleine Recke schlich nachts aus der Tür und stürzte sich mit seinem Freund kopfüber in den Wald der Wölfe.
+Mit seiner Steinschleuder jagte er Wildschweine und mit kräftigen Ästen bekämpfte er imaginäre Ungeheuer.
+Der strahlenden Seelie tief in den Wald folgend, entdeckte er einen Schatz, der bereits seit tausend Jahren vergraben lag.
+
+Jener Schatz war eine kleine gelbe Blume.
+
+Als der müde Recke in sein Kinderzimmer zurückkehrte und durch seine Abenteuererinnerungen stöberte,
+bemerkte er, dass die gelbe Blume nach so langer Zeit immer noch nicht verwelkt war.
+Die Blume war jedoch das Einzige, was sich nicht verändert hatte. Alles andere war schrecklich gealtert.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10002_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10002_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ed77d92d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10002_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Als die dunklen Flüche und die Wurzeln des Unheils die Erde heimsuchten,
+mussten die Ritter, die sich auf einer Expedition in ein fernes Land befanden, dem Terror ins Auge sehen. Sie standen vereint wie die eisigen nördlichen Gletscher.
+
+Der Stahl ihrer Großschwerter leuchtete hell und dunkles Blut fiel wie giftiger Regen.
+
+Endlich kehrte der Recke nach Hause zurück, diesmal jedoch ohne seinen alten Freund.
+Viele Dinge hatten sich verändert, bis auf die Sanduhr, die ihm sein Jugendfreund geschenkt hatte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10003_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10003_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8c7bfeb4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10003_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Ein alter Becher für Wein aus normalem Metall.
+Das einzig Besondere an ihm
+ist ironischerweise, dass er noch nie mit Alkohol befüllt wurde.
+
+„Komm schon, irgendwann musst du doch ein bisschen Wein probieren“,
+scherzte der alte Freund und Vorgesetzte des Wächters.
+„Lass deine Augenbrauen locker und sing ein Trinklied mit mir!“
+„Nur so können wir uns dem Morgen stellen!“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10003_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10003_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d680c1876
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10003_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Das auf dem Schild eingravierte Federmuster leuchtete schwach im Mondlicht.
+Noch vor langer Zeit würde dieses Licht die Herzen von Übeltätern und Dieben in Angst und Schrecken versetzen.
+
+Der Wächter hatte einen sehr ehrenvollen Rittertitel.
+Nachts jedoch verbarg er sein Wappen und sein Gesicht unter einem Mantel.
+Auf diese Weise konnte er sich von seinen Fesseln befreien und das tun, was er tun musste:
+Etwas, was ein edler Ritter nicht könnte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10003_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10003_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..46c67fe35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10003_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Mann muss immer einen Notfallplan haben.
+Der Wächter trug dieses Halstuch als permanente Erinnerung daran.
+Im Notfall könnte es auch als Druckverband dienen.
+
+Durch dieses Glaubensbekenntnis lehrte er die Ritter unter dem Kommando seines Freundes seine Schwertkunst.
+Mit der gleichen Überzeugung war er auch Mentor eines weißen Ritters, der die Gerechtigkeit über alles liebte.
+In seinem Namen erstickte er viel Böses bereits im Keim, welches vielleicht in der Zukunft seine sündhaften Knospen hätte treiben können.
+
+Solange er ausreichend vorbereitet war,
+selbst wenn er eines Tages nicht mehr in der Lage sein sollte, dieses Land zu verteidigen
+und seinen Freund oder das Mädchen, das gerne sang zu beschützen ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10003_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10003_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f731d7469
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10003_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Nur die klare Stimme dieses Mädchens
+könnte die Stirn des Wächters entspannen.
+
+Ihre gemeinsame Zeit war kurz.
+Endlich würde das Blut des Ritters versiegen,
+genauso wie ihre Tränen und ihre Lieder.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10003_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10003_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..19771489b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10003_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Das Ticken der Uhrzeiger, das Kerzenlicht und die Unmengen von Notizen,
+Schatten im Mondlicht, eine Klinge und ein schwarzer Mantel
+waren die ständigen Begleiter des einsamen Wächters.
+Aber egal wie weit er ging, die Zeit reichte nie aus.
+Sein Vorgesetzter, unbekümmert und stolz, lachte oft über seine Neugierde, sein lächelndes Gesicht und seine Abneigung gegen Spaß.
+
+Aber der Wächter war keiner, der auf die Vergangenheit zurückblickte, sondern nur auf die Gegenwart und Zukunft zu.
+Nur indem wir jede noch so kleine Spur des Bösen beseitigen, egal mit welchen Mitteln,
+könnte er dafür sorgen, dass dieses Land, das sein Freund und Vorgesetzter so liebte, eine Zukunft ohne Angst hätte.
+
+Nur wenn er das Mädchen auf dem Platz ansah,
+konnte er über die Dinge nachdenken, für die er sonst keine Zeit hatte.
+
+Erst dann konnte er über seine eigene Zukunft nachdenken ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10004_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10004_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5557c32c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10004_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Eine saubere Teetasse, in der Sternenlicht funkelt.
+Wurde in der Vergangenheit zur Wahrsagerei benutzt,
+da das Wasser darin angeblich das Licht der Sterne reflektierte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10004_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10004_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bdfd4973
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10004_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Ein Raubvogel so schnell wie der Wind. Seine Existenz grenzt an ein Wunder.
+Begnadet mit glasklarer Sicht und scharfen Klauen.
+Mit seiner massiven Flügelspannweite ist er uneingeholt der schnellste.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10004_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10004_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..13178319a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10004_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Ein preiswertes Paar Ohrringe, gefertigt aus einem hell leuchtenden Metall.
+Was die Händler nicht wissen, ist, dass der Glanz dieser Ohrringe von gefallenen Sternen aus alter Zeit stammt.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10004_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10004_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2003ce450
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10004_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Eine kleine blaue Blume, gewachsen aus den Rissen einer alten Steinplatte.
+Ironisch, wie neues Leben aus einer alten grabsteingleichen Platte herauswächst.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10004_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10004_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f77e3f6d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10004_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Es wird immer gesagt, für Siege muss man kämpfen, auf Wunder kann man nur warten.
+Aber ist es nicht auch ein Wunder, dass feiner Sand einst ein harter Felsen war?
+Ist es nicht auch ein Wunder, dass wir uns begegnet sind?
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10005_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10005_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ee73033a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10005_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Der blutdürstige Berserker verwüstete die Lande, kämpfte gegen Menschen und Monster zugleich und forderte sogar die Götter heraus.
+In einer abgelegenen verlassenen Gegend jedoch traf er auf ein riesiges unfreundliches Monster.
+Seine kühle, stählerne Maske konnte seine Wut nicht verbergen und so brach ein Kampf zwischen den beiden aus.
+Nach Stunden, Tagen, sogar ganzen Jahren schaffte er es endlich das Monster zu besiegen.
+Als Sieger brach er das Horn des Monsters entzwei und trank dessen Knochenmark.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10005_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10005_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c3961092
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10005_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Die Heimat des Kriegers wurde zum Schlachtfeld des Krieges zwischen Göttern und Sterblichen.
+Der Rosengarten wurde zu einem Flammenmeer, während die den Tod ankündigenden Vögel sich über ihre Artgenossen hermachten.
+Wiedergeboren in Flammen überkamen Rachsucht und Blutlust den Krieger.
+Schwarze Federn verstreut über das Schlachtfeld wurden in Rot getränkt durch den Zorn des Rächers.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10005_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10005_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8ae41422
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10005_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Versunken in den Flammen, die seine Heimat zerstört hatten, war das nun vom Wahnsinn heimgesuchte Gesicht des Kriegers nicht mehr wiederzuerkennen.
+Die eiserne Maske wurde eins mit seinem Fleisch und brannte ihm eine finstere Miene ein.
+In einem erbitterten Kampf wurde seine Maske von einem Gegner in zwei geschlagen.
+Die Risse der Maske rissen das Fleisch von seinem lange daran hängenden Gesicht.
+Aber weder der Schmerz noch das Blut konnten den Krieger aufhalten.
+Er hörte nicht auf zum Angriff zu schreien, bis neues Blut das alte verkrustete überdeckte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10005_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10005_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..262884341
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10005_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+In den friedlichen Tagen bevor er wahnsinnig wurde, liebte er es im Rosengarten zu weilen.
+Er hatte weder Familie noch Freunde.
+Wann immer er sich nicht im Kampf befand, kam er hierher, um sich um die zerbrechlichen Blumen zu kümmern.
+Manchmal war es so, als wären die blutroten Blumen, versteckt unter Dornen, die einzige Wärme, die er zu spüren bekam.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10005_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10005_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..00dc06074
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10005_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Selbst für den unbezwingbaren Krieger war das Ende unausweichlich.
+Als das Blut an seinen Händen zu trocknen begann, wurden seine Schritte immer wackeliger.
+Sein Lebensende war bestimmt für den Moment, als er auf seinen letzten Gegner auf dem Schlachtfeld traf.
+Als die Sonne sich auf das blutgetränkte Schlachtfeld senkte, wurde seine Sanduhr ebenfalls rot gefärbt.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10006_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10006_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..517a71e6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10006_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Bevor Kampfkünstler die Arena betreten, gehört natürlich ein Glas Wein zum Begrüßungsritual dazu.
+Die beiden stolzen Kampfkünstler werden ihre Gläser zum Toast erheben.
+Ein Moment der Beherrschung für die Arena und ein Zeichen des höchsten Respekts dem Gegner gegenüber.
+Dies ist die wahre Bedeutung eines Toasts, noch vor Sieg und Ehre in der Arena.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10006_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10006_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcab8c45e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10006_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Eine Feder aus der Luft gepflückt von einem geschickten Kampfkünstler.
+Die Essenz der Kampfkunst ist nicht immer nur, wie stark eine Attacke ist.
+Die Beweglichkeit und Gewandtheit, die jahrelanges Training erfordern, sind zugleich auch eines Kampfkünstlers stolzes Kapital.
+Ein Kampfkünstler trägt die Feder stolz an seiner Brust als Zeichen seiner Fähigkeiten.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10006_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10006_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c86d167f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10006_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ein knallrotes Stirntuch, das einem Kampfkünstler gehört. Die Farbe ist inzwischen leicht verblasst.
+Ein Beweis der Kindheit geprägt von den Bestrebungen des Trägers.
+Noch vor Anbruch der Dämmerung würde der junge Kampfkünstler im Wald trainieren.
+Viele Jahre sind seitdem vergangen und die Jugend hat ihn längst verlassen. Jetzt ist er ein Ausbilder, hat jedoch nicht seine jugendliche Disziplin verloren.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10006_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10006_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..41eb36da8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10006_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Seit er von seinem Meister beachtet wurde, hat er jeden Tag seines Lebens dem Training gewidmet.
+Auf dem knallharten Weg zum Kampfkünstler sind Verletzungen an der Tagesordnung.
+Den Anweisungen folgend pflückte der Kampfkünstler im Wald in den Bergen eine kleine rote Blume.
+Die Narben der Ehre sind nicht heilbar, jedoch wird der Schmerz eines Tages nachlassen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10006_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10006_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..363024fc1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10006_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Eine Sanduhr, die Wasser nutzt, um vergangene Zeit zu messen. Ein Kampfkünstler wird sie immer bei sich tragen.
+Wenn er unter dem Wasserfall trainierte oder auf einem Bein balancierte,
+in Stillschweigen allen Schmerz allein ertrug,
+dann war dieser Zeitmesser immer an seiner Seite, um alles aufzunehmen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10007_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10007_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..26f4e2f49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10007_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Jeder Student der Militärschule wusste, dass die Zeit für „freies Training“ alles andere als frei war.
+Der Ausbilder macht es sich gemütlich und sieht aus der Ferne zu, wie die Schüler sich auf dem Feld abrackern.
+Eine Tasse Tee mit viel zu viel Zucker gehört zu einem typischen Nachmittagstee für den Ausbilder dazu.
+Diese Teezeit ist ein Privileg für den Ausbilder und bestärkt nur noch mehr seine Autorität.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10007_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10007_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b425418a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10007_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Die Kampfkünste des Ausbilders kommen direkt vom gnadenlosen Schlachtfeld.
+Er lehrt die Schüler mehr als nur Selbstverteidigungstaktiken auf dem Schlachtfeld.
+Über das Töten und Verteidigen hinaus, lehrt er die Schüler Überlebenstechniken an der Front.
+Jede einzelne seiner Techniken und Bewegungen ist eine Hommage an die Veteranen.
+Er verdankt so vieles seinen Kameraden aus den alten Tagen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10007_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10007_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7899950e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10007_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+„Ich habe kein Talent, eine Armee als Kommandant zu leiten.“
+„Auch bin ich für andere Arbeiten nicht zu gebrauchen.“
+„Ich kann nur streng mit den jungen Auszubildenden sein.“
+„Damit sie auf dem Schlachtfeld ein paar Minuten länger durchhalten.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10007_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10007_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d51eaa6d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10007_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Jeder Schüler der Schule wusste, dass der Ausbilder ein ernsthafter Soldat war.
+Jedoch ein- bis zweimal pro Woche trug der Ausbilder eine kleine gelbe Blume am Revers.
+Das Lächeln, das dann auf seinem Gesicht erschien, war eine Wohltat für die Schüler.
+Wenn der Ausbilder nämlich seine gelbe Blume trug, hieß das für die Schüler, dass es ein freier Tag war und sie nach Hause gehen konnten.
+Sobald die frechen Schüler weg waren, ging der Ausbilder zu dem ruhigen Friedhof.
+Während einer Schweigeminute gedachte er der vertrauten Namen, die auf dem Grabstein eingeritzt waren.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10007_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10007_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..204a738ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10007_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Eine Taschenuhr, die vom Ausbilder hoch geschätzt wurde. Sie wurde von der Militärschule verliehen.
+Als der Ausbilder selbst noch Soldat war, sagte ihm die Taschenuhr, wann es Zeit für den Angriff war.
+Sie verkündete Sieg und Niederlage sowie die letzten Stunden der Soldaten.
+Für heutige Schüler ist sie ein Zeichen der Reife zum Soldatentum.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10008_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10008_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..75e5929a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10008_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Jeder gute Spieler ist mehr oder wenig abergläubisch. Spieler haben meistens mindestens ein speziell für sie gefertigtes Objekt, besonders gern werden Würfelbecher genommen.
+Dies war ihr speziell maßgefertigter Würfelbecher. Überraschenderweise waren keine faulen Tricks darin verborgen.
+Der Mensch war nur der halbe Entscheidungsfaktor, denn die andere Hälfte wurde vom Schicksal entschieden.
+Außerdem wurden die Würfel nirgendwo anders als auf dem dafür vorgesehenen Tisch benutzt.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10008_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10008_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b567f66bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10008_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Zu einem richtigen Spielerhut gehören farbenprächtige Federn, bei denen die Aristokraten vor so viel Kitsch nur mit dem Kopf schütteln konnten.
+Die Federn dienen jedoch nur dazu, die Aristokraten zu täuschen, denn sie sehen nicht, was sich Raffiniertes dahinter verbirgt.
+Wenn der finale Augenblick gekommen ist, tauscht der Glücksspieler gekonnt die versteckte Karte ein.
+Die vorige ernste Pokermiene ist mit einem Mal verschwunden.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10008_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10008_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..12811b123
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10008_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ein guter Spieler trägt ebenfalls oft extravaganten Schmuck, Erinnerungen an vergangene Spielpartien.
+Die azurblauen Edelsteine strahlen ein beruhigendes Leuchten aus, so wie der Himmel und der See.
+Die Ohrringe des Glücksspielers waren mit einer beruhigenden Tinktur getränkt, um ihn während des Spiels zu entspannen.
+In Spielen auf Leben und Tod ist es wichtig, ruhig und gelassen zu bleiben.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10008_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10008_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2558e9aaa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10008_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Glücksspieler zeigen gern ihren Reichtum, auch wenn dieser von einem auf den anderen Tag wieder weg sein kann.
+An seinen Ohren baumelten riesige exotische Blüten, ihr Funkeln sorgte für viel Aufsehen.
+Was jedoch niemand wusste, ist, dass die gezinkten Würfel geschickt in einem Behälter dahinter versteckt waren.
+Der Glücksspieler würde die Würfel nur im absoluten Notfall geschickt herausholen.
+Unter den Augen aller Zuschauer tauschte er die Würfel zweimal, um sich selbst einen Vorteil zu verschaffen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10008_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10008_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ecdb4615
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10008_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Gutes Zeitgefühl ist essenziell für den Trick.
+Aus diesem Grund hatte der Spieler immer eine goldene Stoppuhr in seiner Brusttasche.
+In unzähligen Spielen gab es ein Spiel, bei dem seine Zeitgenauigkeit ihm das Leben gerettet hatte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10009_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10009_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..560ce04f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10009_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ein silberner Becher, weitergereicht von ins Exil gegangenen Aristokratenfamilien. Die Außenwand ist mit wertvollen Edelsteinen verziert, in die das Familienwappen eingraviert ist.
+Da das Exil jedoch Schande für die Familie bedeutete, kratzte man das Wappen, auf das man einst stolz war, heraus.
+Dies beschädigte den Becher so sehr, dass er nun keine Flüssigkeit mehr halten konnte.
+Die Verbannten jedoch tragen ihn immer bei sich bis zur letzten Reise.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10009_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10009_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..55868a612
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10009_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Durch Steppen und Wälder reist der Verbannte allein durch die Wildnis.
+Durch dicke Schichten von dunklen Wolken fiel eine azurblaue Feder auf seine Schulter herab.
+Die Feder stammte von einem panischen Vogel, der vor einem Falken floh, genau wie der Verbannte.
+Die Feder repräsentierte den Geist eines nestlosen, freien Vogels, so wie der Verbannte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10009_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10009_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..04d6929c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10009_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Der Verbannte war einst ein Kind aus noblem Hause. Seine Kindheit war sorglos und sein Spielplatz ein Palast aus Silber.
+In den alten Zeiten war die Krone der Väter ein Zeichen von Anstand und Noblesse.
+Einige Jahre später jedoch färbte eine Familienfehde die Palastmauern blutrot.
+Die Krone des Verbannten wurde zum Beweisstück seiner Schuld, das ihn auf seiner Reise begleiten sollte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10009_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10009_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b180c7fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10009_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Es passierte alles, bevor der verbannte Aristokrat in die Familienfehde verwickelt wurde.
+Diese Blume blühte, bevor es das erste Blutvergießen in der Familie gegeben hatte.
+Nachdem der Verbannte Zeuge der menschlichen Grausamkeit wurde, wich jegliche Güte und Freundlichkeit in ihm.
+Diese verwitterte Blume und das unschuldige Lächeln, das er einst hatte, blieben seine gut beschützten Erinnerungen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10009_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10009_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9fafa850
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10009_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Vor nicht allzu langer Zeit erhielt der junge Aristokrat eine Taschenuhr.
+Dieses exquisite Objekt zeichnete jede Minute der Kindheit des nun Verbannten auf.
+Eine Tragödie jedoch endete abrupt die sorglosen Tage
+und er musste auf eine lange Reise ins Exil.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10010_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10010_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcd6ed9e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10010_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Der sichtlich gealterte Goldkelch eines Abenteurers, den er zum Wassertrinken benutzte, wurde angeblich in alten Ruinen gefunden.
+Die Außenseite des Kelchs war mit uralten Symbolen graviert und ein verblasster Edelstein war ebenfalls darin eingelassen.
+Eines Tages verabschiedete sich der Abenteurer jedoch vom Nomadenleben in den Ruinen.
+Und so tauschte er den Goldkelch gegen eine beachtliche Summe Mora ein.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10010_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10010_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..86f9c3a56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10010_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Einst reiste der Abenteurer durch einen Wald auf der Suche nach nie zuvor gesehenen Kreaturen.
+Wie er so durch den Wald stapfte, fiel er über wuchernde Baumwurzeln.
+Als er wieder zu sich kam, sah er ein Mädchen so hübsch, dass er bereit war, alles für sie aufzugeben.
+Eine Sammlung von Federn war in ihr Haar gesteckt und sie sah einfach traumhaft aus.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10010_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10010_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa2fc425f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10010_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Dieses grüne Kopftuch ist eigentlich nichts Besonderes. Das robuste Material jedoch ist gut, um Feuchtigkeit aufzusaugen.
+Genau wie das Kopftuch ist auch sein Träger nichts Besonderes. Einfach nur ein gewöhnlicher Sterblicher.
+Jedoch warten Geheimnisse hoch in den Sternen und tief im Abgrund darauf,
+von ihm, diesem einfachen Sterblichen, entdeckt zu werden.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10010_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10010_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4438b19e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10010_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Der ehrgeizige Abenteurer fand diese robuste kleine Blume in einer verlassenen Ruine.
+Der Abenteurer war gerührt von so viel Lebenswillen in solch einer verlassenen Gegend und er vergaß beinahe die Schätze tief im Inneren der Ruine.
+Nachdem er eine Weile überlegt hatte, pflückte der Abenteurer die kleine Blume, steckte sie sich wie eine Brosche an und marschierte weiter in die Dunkelheit hinein.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10010_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10010_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5aeec9668
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10010_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Die Taschenuhr eines Abenteurers, gefertigt nach den Standards der Abenteurergilde, handgefertigt von einem alten Uhrmachermeister.
+Der Abenteurer verbrachte den Großteil seiner Zeit im Dunklen, somit war das Ticken der Zeiger der einzige Beweis für das Vergehen der Zeit.
+Selbst nachdem er sein Abenteurerleben bereits aufgegeben hatte,
+lag die kleine Taschenuhr schon bereit in der Vitrine für das nächste Abenteuer.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10011_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10011_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb842e22b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10011_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Ein Kind geboren unter einem Glücksstern. Selbst die schlimmsten Übeltäter konnten ihm kein Haar krümmen.
+Die Geschichte vom Glückspilz spielt in den Jahren nach seiner Kindheit, in der Hinterhofgasse einer Taverne.
+Unter dem sternenlosen Himmelszelt bereitete sich ein Gauner darauf vor, den betrunkenen Glückspilz auszurauben.
+Er wollte gerade zupacken, da traf ihn eine fliegende Weinflasche aus der Taverne hart am Hinterkopf und er ging zu Boden.
+So rettete eine Prügelei in der Taverne dem Glückspilz das Fell.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10011_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10011_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..622813acc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10011_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Wem das Glück hold ist, der braucht sich auch nicht vor schauerlichen Monstern zu fürchten.
+Wie der Glückspilz so im Wald herum stromerte, merkte er nicht, dass er bereits als Abendmahl eines Monsters auserkoren wurde.
+Ein paar farbenfrohe Pilze weckten die Aufmerksamkeit des Jungen, doch das Monster sprang plötzlich hervor und trat die Pilze zu Brei.
+Dies würde leichte Beute werden, dachte sich das Monster, bis eine Feder des über ihm kreisenden Falken leise auf seinen Rücken fiel.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10011_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10011_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb89b02cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10011_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ein vom Glück gesegneter Junge findet sogar in den gefährlichsten Fallen noch einen Schatz.
+Während er so durch die Ruinen wandelte, fiel er aus Versehen in eine tiefe Höhle.
+Der Junge landete auf einem Haufen Asche. Wie sich herausstellte, war es eine sich langsam auflösende Matratze.
+Und einfach so fand er den Schatz der alten Aristokraten und setzte sich den silbernen Haarreif als Zeichen des Glücks auf sein Haupt.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10011_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10011_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a87547a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10011_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Ein vom Glück gesegneter Junge ist ebenfalls sehr anfällig für alle Arten von Wundern.
+Dieses legendäre vierblättrige Kleeblatt ist ein seltener Fund, der viel Glück verspricht.
+Während der Glückspilz so auf der Wiese spielte, bemerkte er den ungewöhnlichen Klee.
+Aus Jux und Dollerei pflückte er den Klee und steckte ihn sich in die Hosentasche.
+Niemand weiß, ob der Klee ihm Glück gebracht hatte oder das Glück ihn zum Klee geführt hatte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10011_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10011_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..570396041
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10011_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Selbst der Zahn der Zeit kann einem vom Glück gesegneten Jungen nichts anhaben.
+Als der Glückspilz am Ende seiner Tage angekommen war, hatte er weder Familie noch Kinder.
+In seinem von Glück erfüllten Leben jedoch war jeder, den er traf, sein Freund und seine Familie.
+Als sich sein Leben dem Ende zuneigte, sah er eine Sanduhr vor sich.
+Er lachte einfach und zerbrach die Sanduhr mit einer Schleuder.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10012_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10012_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1985e41c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10012_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Eine filigrane Tasse auf dem Schreibtisch des Gelehrten, gefertigt aus feinstem Porzellan und veredelt mit goldenen Streifen.
+Auch wenn diese Tasse im starken Kontrast zum Rest des Raumes stand, so ließ sie dennoch darauf schließen, dass der Besitzer aus relativ gutem Hause kommen musste.
+Dem Gelehrten war die Schönheit oder der Wert der Tasse jedoch relativ egal und so tunkte er regelmäßig seinen Füllfederhalter hinein.
+Für ihn war sie nichts weiter als ein Gefäß zum Reinigen der Spitze seines Füllfederhalters, ihn störte nicht, dass sie bereits voller Flecken und Dreck war.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10012_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10012_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca653dd1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10012_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Die Feder des Gelehrten ist aus den Schwanzfedern eines exotischen Vogels gefertigt.
+Nach so langer Nutzung ist die Feder schon ganz schwarz gefärbt von der Tinte.
+Aber auch nach so vielen Jahren hat der Gelehrte nie daran gedacht, die Feder zu ersetzen.
+Für ihn galt wie für einen Soldaten auf dem Schlachtfeld, die Feder ist mächtiger als das Schwert.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10012_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10012_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff8b7c41b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10012_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Akademische Studien sind eine riskante Wette. Ein Leben auf der Suche nach Wissen kann sich immer noch als Sackgasse herausstellen.
+Der Gelehrte verbrachte mehr als die Hälfte seines Lebens mit endlosen Recherchen, Notizen und Kalkulationen.
+Als er nicht die Antworten fand, nach denen er suchte, zweifelte er an sich und seinen Forschungen und verlor damit eine beachtliche Menge an Zeit.
+Seine einst guten Augen hatten auch stark unter dem ständigen Lesen gelitten.
+Auf die alles beantwortende Lösung wartet er noch heute.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10012_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10012_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d0dcb2b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10012_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Wenn man sein Leben fast nur unter einem Stapel Bücher verbringt, hat man selten die Gelegenheit ein paar Blumen zu sehen.
+Um seine Einsamkeit zu lindern, hatte eine junge Verehrerin ihm diese exotische Blume geschenkt.
+Dankbar nahm er dieses Geschenk an und machte ein Lesezeichen daraus.
+Seitdem waren die sonst so grauen Bücher ein bisschen farbenfroher.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10012_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10012_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..40469d986
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10012_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Eine sehr präzise kleine Standuhr, positioniert direkt auf dem Schreibtisch des Gelehrten.
+Wenn man Tag und Nacht im Studienzimmer verbringt, vergisst man schon mal leicht die Zeit.
+Diese exquisite Uhr diente dem Gelehrten als Zeitmesser auf seiner Suche nach Wissen.
+Wenn er eines Tages endlich die Antworten gefunden hat, wird sich seine Hingabe endlich bezahlt machen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10013_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10013_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..349d2a1e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10013_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Auch wenn die einstige Medizin daraus schon längst ausgetrocknet ist, kann man immer noch den bitteren Geruch darin riechen.
+Der Wanderarzt hat mit dieser bitteren Medizin bereits unzählige Leben gerettet.
+Als er jedoch ernsthaft erkrankte, war keiner für ihn da außer dem Krug auf dem Stövchen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10013_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10013_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3404449d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10013_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Selbst in den dunkelsten Nächten musste der Wanderarzt noch zu Patienten.
+In der Nacht lauern viele Gefahren und Passanten mussten aufpassen wie alarmbereite Eulen.
+So viele nächtliche Hausbesuche machten dem Wanderarzt schwer zu schaffen und letztendlich wurde er ebenfalls krank.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10013_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10013_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3d093aee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10013_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+In den Zeiten, als sich die Menschen noch nicht niedergelassen hatten, war der Wanderarzt täglich unterwegs.
+Egal ob bei Sonnenschein oder Regen, nichts konnte ihn aufhalten.
+Dieses Tuch diente nicht nur dem Schutz vor Regen, sondern konnte auch als Verband benutzt werden.
+Dieses Wanderarzttuch war sein verlässlichster Partner auf all seinen Reisen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10013_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10013_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9e54414a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10013_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Der Wanderarzt reiste unermüdlich durch die Lande und suchte wie ein Abenteurer nach seltenen Kräutern und Pflanzen.
+Auf einer steilen Klippe zwischen rutschigen Felsen fand er diese Anemone.
+Bis zum Schluss behielt er sie und verarbeitete sie nicht zu Medizin, denn ihr Duft gab ihm täglich neue Energie.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic10013_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic10013_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d14ccb032
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic10013_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Wenn man einen im Sterben liegenden Patienten behandelt, zählt jede Sekunde.
+Die Exaktheit dieser Taschenuhr hat dem Arzt schon oft geholfen das Schicksal zu wenden.
+Als er jedoch selbst das Krankenbett hütete, konnte er nichts anderes als das Ticken seiner Taschenuhr wahrnehmen.
+Wenn die Taschenuhr sonst dazu beitrug anderen das Leben zu retten, so stimmte sie nun im Fall des Arztes ein letztes Klagelied an.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14001_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14001_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..89e9ff9c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14001_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Für den Fremden, der einst mitten im Winter die Hoffnung für alle suchte,
+sogar das Glas, aus dem er trank, war aus Eis gehauen.
+
+Aus diesem Glas bitteren Weins zu trinken, fühlte sich an, als würde man Eiszapfen schlucken, die einen bei jedem Zentimeter in die Kehle stechen.
+Gewöhnliche Menschen hätten Probleme, dieses Gefühl zu genießen, aber der zurückhaltende Held genoss es.
+
+Er war ein Krieger, still wie das Eis selbst und blockierte mit seinem Körper die eisigen Winde, die direkt von den Sternen herabschossen.
+Aber die malende Magd begnügte sich nicht damit, nur beschützt zu werden, sondern hinterließ dem Mann, den sie bewunderte, diese letzten Anweisungen:
+
+„Wenn Angst oder Verzweiflung, die beide in unserer Natur liegen, dich erdrücken oder dazu führen sollten, dass du nie mehr zurückkehrst, dann ...“
+„Dann bitte, lebe weiter. Begleite uns nicht in unser Verhängnis, in diesem Schnee in Vergessenheit zu geraten.“
+
+Er nahm einen weiteren Schluck bitteren Wein, um sich für die Reise zu stärken und wandte sich von den feuchten Augen des Mädchens ab,
+denn er würde sich auf eine unendliche Verfolgung begeben, in das Land des Schnees und der unendlichen Tiefe.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14001_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14001_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..de3f38467
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14001_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Die Feder eines Raubvogels, der ursprünglich nicht in die Winterkälte gehörte. Sie ist eiskalt, wenn man sie berührt.
+Im Moment der Berührung ist es, als ob man im Schneesturm Schreie hören könnte, ungebeugt, aber ohne jegliche Hoffnung.
+
+Stürme machten dem Vogel nichts aus. Ohne Nest oder Unterschlupf trotzte er Wind und Wetter.
+Diese Feder wurde Eis und Schnee ausgesetzt, sodass sie gänzlich mit Frostperlen überzogen ist.
+
+Einst wurde dem Falken durch besonders starken Wind eine Feder unfreiwillig ausgerupft.
+Die Feder flog noch eine Weile durch die Luft, bis das Gewicht des Eises darauf sie gen Boden zog.
+
+„Ich glaube, dass die lebhaften Vögel dir folgen und in die Gärten des Sommerpalastes zurückkehren werden, welche nun endlich wieder grün sind.“
+„Jene, die von der kalten Flut vertrieben wurden, und die Kinder, die ihr Zuhause verloren haben, werden mit dir in das Haus ihrer Träume zurückkehren.“
+
+Der Held, der so große Lasten auf seinem Rücken trug, blieb im tosenden Schnee stehen und kämpfte mühsam, die Farbe dieser Feder zu erkennen.
+Im Eis versiegelt verblasste die Farbe dieser Feder mit jedem Schritt, genau wie die Aufgabe des Helden.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14001_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14001_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c88a94360
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14001_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Der Held machte sich auf den Weg und trug die winzigen Hoffnungen mit sich, die die begrabene Stadt noch für eine mögliche Rettung hatte.
+Seine Winterkrone auf dem erhobenen Haupt marschierte er zielstrebig davon und verschwand im grenzenlosen Schneesturm.
+
+Der Vereinbarung mit der Bergstadt folgend und mit klarem Blick fürchtete der Held nicht ein einziges Mal das Unbekannte jenseits des eisigen Vorhangs.
+Der einst üppige grüne Berghang und die Gaben des Segens, die nun nicht mehr vom Himmel fielen, das alles war die Motivation des Helden, in jedem Fall weiterzugehen.
+
+„Vorbei an der von Eis versiegelten Tür, durch die Korridore in die Tiefe gehend“
+„wird er den silberweißen Zweig brechen und somit Hoffnung in das verschneite Land zurückbringen.“
+
+Die Jungfrau sang diese Lieder, um ihr Volk zu trösten und sie pflegten ihre Erinnerungen an ihn.
+Sie glaubte, dass er zu ihr zurückkehren würde, mit grenzenloser Wärme und unumstößlicher Hoffnung.
+
+Aber am Ende würde der Held, der weit in den Schnee hinausschritt, nicht mehr rechtzeitig zurückkehren.
+Hasserfüllte Worte, die durch den Schneesturm zerrieben wurden, beschuldigten ihn der Flucht ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14001_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14001_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8dfc4e003
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14001_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Dies ist eine Blume des ewigen Frostes, gepflückt von einem Paar sanfter Hände.
+Es gibt bestimmte Menschen, die die Kälte des Winters als eine warme Umarmung ansehen.
+
+„Dieses vierte Fresko ist für dich vorgesehen. Dein Bildnis wird für immer auf dieser Wand bleiben.“
+„Um des Freskos willen und um jedermanns willen werde ich auf dich warten und für deine Rückkehr beten ...“
+
+Das Mädchen stand vor der blanken Wand und lächelnd steckte sie dem Helden eine kleine Blume an die Brust.
+Er war ein eleganter und unerschrockener Bursche, der nie mit der Wimper gezuckt hatte, nicht einmal im Angesicht des Todes selbst.
+
+Seine Heldentaten wurden vergessen und in Stürmen des Nordens verstreut.
+Die Blume jedoch bestand weiter.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14001_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14001_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd8ee9734
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14001_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Eine uralte Sanduhr mit feinpudrigem Schnee, der darin rieselt.
+Selbst der kälteste Winter konnte dem Fluss der Zeit nichts anhaben.
+
+„Die Kälte des Himmels kann selbst die Zeit einfrieren.“
+Diese Legende war in der gesamten vom Schnee begrabenen Bergstadt weit verbreitet.
+
+Als der Held die Spitze der Mauer aus Wind und Eis erreichte, war es bereits Nacht geworden und der Schneesturm heulte unerbittlich.
+Weder Sonnen- noch Mondlicht könnte diesen weißen, sturen Wind leicht durchdringen.
+Selbst die schlimmste Kälte kann den Fluss der Zeit nicht aufhalten,
+
+obwohl die Stadt tief unter dem Schnee begraben liegt
+und auch der größte Held in Vergessenheit gerät.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14002_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14002_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..588adbb9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14002_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Der Becher eines Donnerbändigers,
+sein Vorbesitzer hat anscheinend lila Donner daraus getrunken.
+
+Auch wenn er sehr mächtig war, so war doch der Donnerbändiger auch nur ein gewöhnlicher Mensch mit menschlichen Gefühlen.
+Wut und Begeisterung kommen und gehen blitzartig, genau wie der rumpelnde Donner.
+Der Becher war Zeuge aller Gefühlsregungen des Donnerbändigers.
+
+Egal ob als Ritualbecher bei Familienopfergaben
+oder als Stärkung bei nächtlichen Höhlenexkursionen,
+der Becher war bis zum Schluss an der Seite seines Besitzers.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14002_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14002_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..05772100b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14002_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Ein Abzeichen in der Form einer Adlerfeder, nach dem Vorbild eines Adlers, der durch ein Gewitter gleitet.
+Sobald du es trägst, kannst du förmlich den aufkommenden Donner und die Hitze eines Vulkans spüren.
+
+Keine Furcht vor Donner und Blitz, ein furchtloser Falke, der das Feuer nicht scheut,
+seine Feder, gefunden im verschmorten Geäst des Waldes.
+Der Recke fertigte ein Abzeichen in der Form der Feder mit einem Amethyst.
+Das lila Abzeichen schimmerte im Licht der nahenden Feinde.
+Das Licht auf diesem kleinen Abzeichen schimmerte,
+als kündigte es das bevorstehende Erscheinen des Monsters des Donners an.
+
+So wie der Falke vor ihm bezwang er Blitze und Feuer.
+Wie vorauszusehen enthauptete er auch das Monster des Donners.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14002_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14002_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c22dc57d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14002_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Eine uralte lila Krone.
+Sie versprüht Blitze und Donner.
+
+Das grauenvolle Monster des Donners
+versklavte einst die Menschheit mit seinem mächtigen Donner.
+Seine Macht dauerte jedoch nicht lange
+und mit einem Donnergrollen verschwand seine Macht.
+
+Der Recke besiegte das Monster in brausendem Sturm,
+um sich daraufhin zum Donnerbändiger zu krönen.
+Aber es gab kein Zurück mehr.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14002_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14002_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2dc5c1364
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14002_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Eine violette Blume, gepflückt während eines Gewittersturms.
+Der Träger dieser Blume würde von nun an keine Furcht mehr vor Blitz und Donner haben.
+
+Eine Blume, die nur bei Gewitter blüht. Vergeht selbst bei stärkstem Regen nicht.
+Dies ist die Blume des Donners. Vor ihr kniend pflückte der Donnerbändiger sie mit Respekt.
+
+Er trug diese Blume immer an seiner Brust und trotzte Blitz und Donner furchtlos.
+Selbst im Kampf gegen das Monster des Donners zitterte er nicht eine Sekunde.
+Für den Donnerbändiger mag die Blume nur eine Spielerei gewesen sein,
+für Reisende jedoch ist sie eine sichere Methode, um unbehelligt durch den Sturm zu kommen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14002_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14002_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7307632f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14002_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Eine Sanduhr, die sich einst im Besitz des Donnerbändigers befand. Im Inneren befinden sich winzige Elektro-Splitter anstelle von gewöhnlichem Sand.
+Die Splitter fallen nach unten beim Vergehen der Zeit und verbinden sich dann wieder auf dem Boden der Sanduhr.
+
+Der Held, der das Monster des Donners bezwang, fertigte diese Sanduhr mit einem Amethyst von Hand.
+Das Vergehen der Zeit ist wie ein Blitz, der durch den Himmel bricht und binnen kürzester Zeit verschwunden ist.
+Selbst der Donnerbändiger konnte den Blitz der Zeit nicht beherrschen.
+
+In dieser Sanduhr müssen selbst Blitz und Donner sich den Regeln der Zeit unterwerfen.
+Die Splitter im Inneren der Sanduhr wurden schon unzählige Male auseinandergebrochen und wieder zusammengefügt.
+Der Held lernte davon den Kreislauf des Lebens kennen und dies half ihm die Bestie zu bezwingen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14003_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14003_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a674d927
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14003_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Ein jetzt leerer Becher, der noch die Wärme der ursprünglich in ihm befindlichen Lava ausstrahlt.
+Dieser Becher gehörte einst einem Weisen den man Lavaläufer nannte. Er sprudelte nur so von Wissen.
+
+Der Lavaläufer nutzte den Becher gern als Spielzeug. Selbst unter stärkster Hitze blieb der Becher völlig intakt.
+Der Legende nach trank der Lavaläufer sogar reine Lava aus dem Becher, als wäre es ein Glas Rotwein.
+Selbst guter Wein verdampft in großer Hitze, Weisheit jedoch hält den Flammen stand.
+
+Für den Lavaläufer war guter Wein einfach nur ein Katalysator zu noch mehr Einfallsreichtum.
+Mit der Hilfe des Alkohols kann selbst der kleinste Funke zu einem Feuerwerk der Ideen werden.
+
+Der stille Becher wurde Zeuge, wie aus den Flammen Weisheit geboren wurde.
+Vor seiner letzten großen Reise war der Becher gefüllt mit einsamem Stolz.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14003_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14003_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c60647d6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14003_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Eine Feder, gepflückt vom Lavaläufer von einem in Feuer singenden Vogel.
+Es ist, als könne man den Flügelschlag zwischen den Flammen hören.
+
+Eine Legende erzählt von einem einsamen Vogel, der in lodernden Flammen singt.
+Die Leute verehrten ihn als Totem, während die Adligen ihn als Zeichen ihrer Noblesse ansahen.
+
+Zusammen mit der Feder schloss sich der Lavaläufer von der Außenwelt ab.
+Allein kam er, allein ging er, ohne auch nur eine Spur zu hinterlassen.
+Seitdem hörten die Leute oft Rufe aus dem Mare Jivari.
+Niemand weiß, ob die Rufe von dem Vogel oder dem Lavaläufer kamen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14003_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14003_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f55581e74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14003_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Eine sehr alte Krone, die einst dem Weisen gehörte, der durch das Mare Jivari wandelte.
+Beim bloßen Anblick kann man die Figur erkennen, die stattlich gegen die Flammen steht.
+
+Der wandelnde Weise des Mare Jivari nutzte rötlichen Achat, um diese Krone zu fertigen, damit sie Flammen und hoher Hitze widerstehen würde.
+Diese Krone, gemacht mit Weisheit und Beharrlichkeit, rief bei Gleich- und Höhergestellten zugleich Angst und Neid hervor.
+
+„Wie kannst du es wagen, die Flammen des Mare Jivari herauszufordern! Dies grenzt an lange nicht gesehene Blasphemie!“
+„Die flammende See wird ihn verschlingen und seine Asche wird in den Horizont katapultiert und im Nichts verschwinden.“
+
+Der neiderfüllte Lehrer versuchte seinen Lehrling zu ärgern und schickte ihn die Krone tragend in das flammende Meer.
+Der Lavaläufer jedoch spazierte gemütlich in die Lava und verschwand allmählich hinter dem Horizont.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14003_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14003_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b5f491da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14003_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Eine Blume, die nur in lodernden Flammen wächst,
+die sengende Hitze macht den Träger nur noch stärker.
+
+Die feuerrote Blume funkelt wie ein schimmernder Achat.
+Diese feurige Blume diente einst als Brosche des Lavaläufers.
+
+Als seine letzten Tage gekommen waren, sagte er zu den Menschen:
+„Dies ist die Blume die im Feuer blüht. Wenn mich das Feuer noch nicht zu Asche hat werden lassen,
+werdet ihr durch den Rauch und Nebel die Glut in dieser Blume sehen.“
+
+Daraufhin folgten die Leute dem glimmenden Licht bis zum Ende des Mare Jivari.
+Sie wurden von blühenden Blumen begrüßt, der Weise jedoch war nirgends zu sehen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14003_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14003_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b70c496a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14003_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+In dieser Sanduhr fließt statt normalem Sand glühend heißer Sand.
+Zeit, genau wie brennender Sand, fließt, ohne eine Spur zu hinterlassen.
+
+Dies ist die Geschichte nach den Ereignissen vom Weisen, der quer durch das Mare Jivari gereist ist.
+Der Sage nach hat er noch einhundert Jahre als Einsiedler verbracht.
+Kurze Erleichterung jedoch ist keine Erlösung von tiefem Leid.
+
+Der einsame Weise ertrug das Brennen der Ewigkeit nicht mehr und so fertigte er diese Sanduhr.
+In den lodernden Flammen flog der brennend heiße Sand in der Sanduhr nur so umher.
+
+Der arme Weise hatte keine Angst vor den sengenden Flammen, aber konnte die Folter des Feuers der Zeit nicht mehr ertragen.
+Allein gelassen zu werden von seinen liebsten Schülern und Angehörigen, war das bitterste Feuer, das er nicht zu löschen vermag.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14004_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14004_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0dd43c42c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14004_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Das Lieblingsporzellan der Maid.
+Einst gefüllt mit feinstem schwarzen Tee.
+
+In Gebäck und Tee Genuss versunken,
+interessieren sie die Sorgen der Welt nicht. Das war ihr Privileg als Maid.
+
+„Diese Blume soll meine Medaille sein. Das ist alles, was ich brauche“,
+sagte der Ritter am Tag, an dem er sie traf.
+„Aber mein Herz ist bereits ...“
+Ihr Geständnis nicht zu Ende zu führen, war ihr Privileg als Maid,
+jedoch war sie auch an die Ketten der Höflichkeit gefesselt, die sie als Maid zu ertragen hatte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14004_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14004_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e29076d2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14004_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Alte, dennoch exquisite Federn. Nach so vielen Jahren jedoch
+hat sich ganz schön viel Staub auf ihnen abgelagert.
+
+Nach dem schicksalhaften Treffen mit dem Ritter hatte die Uhr der Maid aufgehört zu gehen.
+Nichts hatte mehr Bedeutung für sie, weder Liebe noch Jugend.
+Sie war verloren, wandelte umher wie ein nestloser Vogel.
+
+Ob diese Art des Vermissens zu der Person vordringen kann,
+bis zum Herzen eines Ritters, der sich in seinem Rittertum suhlte,
+bis zu allen Ecken und den Ruinen der alten Welt,
+wird er sehen können, wovon sie träumt?
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14004_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14004_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..21be34926
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14004_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Selbst in der Menge der Bewunderer und Geschenke
+hat die Maid kein einziges Mal ihren Hut abgenommen oder ihre Augen weit geöffnet.
+Denn für sie waren ihre Namen und Gesichter es nicht wert, dass sie sich daran erinnerte.
+
+Noch viele Jahre lang am Ende eines jeden Tages
+staubte sie ihren Hut ab.
+Was sie jedoch nicht abzuwischen vermochte, war der Staub auf ihrer Seele.
+
+Mit der Zeit nahm die Menge an Verehrern deutlich ab.
+Ihr Herz jedoch hielt an dem schicksalhaften Tag in der Vergangenheit an.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14004_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14004_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ceb7f88bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14004_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Die Blume der Maid, frisch und elegant, genau wie ihre Besitzerin.
+Laut den Fachbüchern galt diese Blume längst als ausgestorben.
+
+Wie in den Geschichten, die die Maid schon oft gelesen hatte:
+Die Jungfrau in Nöten und der Ritter in Weiß
+tauschten Blumen miteinander, um sich die besten Wünsche zu überbringen.
+
+Auch wenn das Herz einer Maid oft verwelkt wie eine Blume,
+blieb diese Blume taufrisch.
+Weil ihr Herz in dem Moment vor langer Zeit anhielt:
+Der Moment, in dem sie den Ritter traf.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic14004_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic14004_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dfefababe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic14004_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Ein sehr präzises Messgerät. Unabhängig von den Gefühlen seines Besitzers
+zeigt es unermüdlich die Veränderung aller Dinge an.
+
+Eines Tages kam auch das Leben der Maid zu einem Ende,
+ihr Warten jedoch nicht.
+Tag und Nacht folgten aufeinander, wieder und wieder,
+so wie ihre Gedanken und Gefühle.
+
+Selbst viele Jahre nach dem Ereignis erinnerte sie sich noch, wie sie den Ritter das erste Mal traf.
+Der weiße Ritter, der, auf den sie schon so lange gewartet hatte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15001_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15001_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3edb9f623
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15001_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Ein üppig mit Gold ausgeschmückter Becher. Er war ein Geschenk an einen erfolgreichen Gladiator.
+Aus diesem Becher trank der Gladiator, egal ob Wein oder das Blut seiner Gegner.
+
+Ein weiterer Sieg für den Gladiator. Bedeckt mit Wunden widmete er den Sieg seinem Herrn.
+Noch hypnotischer und Schmerz unterdrückender als der gute Wein war der Sieg, die Ehre und der Applaus des Publikums.
+
+Sein Herr erlaubte ihm am Festgelage teilzuhaben und gab ihm den Becher.
+Es war ein exquisiter Becher, eigens für ihn von seinem Herrn gefertigt.
+Jedoch umschlangen ihn langsam die goldenen Ketten der Eitelkeit und das Gift der Begierde drang bis zu seinen Knochen hindurch.
+Der Held lauerte auf den Wein des Sieges, verpasste jedoch die Chance sich loszukaufen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15001_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15001_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c549f5428
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15001_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Das Ende des triumphierenden Gladiators war gekommen.
+Der junge Herausforderer zollte seinen letzten Tribut.
+
+Als die Eitelkeit und das Bedürfnis nach Freiheit sich wie Morgennebel auflösten
+und das Licht der Dämmerung auf die Arena schien, sah der Gladiator einen fliegenden Vogel.
+
+Der Gladiator stand kurz vor seiner Freiheit, da wurde er von einem unbekannten Mädchen besiegt.
+Schreie und Gekreische brachen in der Menge aus, aber die Siegerin weigerte sich ihren Gegner durch Exekution noch weiter zu demütigen.
+Sie bohrte ihr Schwert nicht durch seinen Hals, so wie sie einen Sklaven töten würde.
+
+Die trockene Wunde war mit formlosen Federn bedeckt.
+Der Gladiator konnte endlich seine Reise wie ein Vogel so frei antreten.
+Zu dem Ort, an dem die Blumen blühen und die Vögel zwitschern.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15001_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15001_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..269d8f00b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15001_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Der Helm des legendären Gladiators aus Mondstadts alter Zeit, verziert mit pompösen Federn.
+Für die begeisterten Zuschauer war der Helm das Wahrzeichen der Unverwundbarkeit.
+
+Der legendäre Gladiator hatte bereits unzählige Kämpfe hinter sich. Obgleich Mensch oder Dämon, niemand hatte eine Chance gegen sein Schwert.
+Nach jedem Sieg marschierte der unbesiegbare Gladiator unter Applaus des Publikums durch das Tor.
+
+Nur in diesem Moment konnte sich ein Sklave wie ein Herr fühlen. Seine Eitelkeit jedoch verfinsterte das Glühen der Freiheit.
+Am Tag des Triumphes kostete er ein wenig den Geschmack der Außenwelt. Er war der Freiheit einen Schritt näher gekommen.
+
+Aber nur bis zu dem Moment, als der Helm hinunterfiel und die Zuschauer merkten, dass alles nur eine Farce war.
+Er war ein bloßer Sklave. Auch die Selbstopferung seines Lebens würde seinen Herrn nicht aufheitern.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15001_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15001_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac63cf749
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15001_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Eine gewöhnliche Blume, gepflückt vom Herrn des Gladiators.
+Dieser machte eine Brosche daraus und befestigte sie an der Brust des Gladiators. Selten zeigte er so seine milde Seite.
+
+Als der Gladiator noch nicht zu Ruhm gekommen war, machte er einst einen Spaziergang mit seinem noch jungen Herrn im Garten.
+Dieser pflückte eine Blume und gab sie dem schweigenden Sklaven.
+„Nicht alle Geschenke sind wohlmeinend. Manche sind nur ein Akt der Laune.“
+Der Herr bemerkte noch lachend, dass es in weit entfernter Zukunft noch dazu kommen könnte.
+
+Als der Gladiator endlich dem exotischen Mädchen zu Füßen fiel,
+fiel ihm der Traum, den er vor vielen Jahren einmal hatte, wieder ein.
+„Was für eine schöne Blume! Ich frage mich,
+wann ich auf meine Reise gehen werde und Blumen in der freien Natur sehen kann.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15001_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15001_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c38a44e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15001_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Der Gladiator hatte diese Sanduhr selbst gefertigt. Vor jedem Kampf drehte er sie um.
+Jedes Mal, wenn der Sand komplett durchgelaufen war, lag der Gladiator bereits in einer Lache voll Blut.
+
+Vor jedem Betreten der Arena legte er die Sanduhr vorsichtig beiseite.
+Wenn die Menge bereits zu seinem Sieg applaudierte, lief der Sand immer noch durch das Glas.
+
+In seinem letzten Kampf stand er einem jungen Mädchen gegenüber.
+In ihren Augen sah er die Schüchternheit eines jungen Kindes, aber ebenso die Wildheit eines jungen Löwen.
+An seinen Schritten konnte das Mädchen die unzerbrechlichen Fesseln an den Füßen des Gladiators sehen.
+Es war ein Kampf, wie er ihn schon seit Jahren nicht mehr hatte. Fordernd, dennoch befriedigend.
+Der Kampf endete jedoch so schnell, wie er begonnen hatte. Das Schwert bohrte sich in das Herz des Gladiators und der Sand in der Uhr hörte auf zu fließen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15002_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15002_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f31d2f19
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15002_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Ein sehr robustes und auslaufsicheres Behältnis.
+Der Legende nach hat der Jäger am Lagerfeuer ein Flüstern darin versiegelt.
+
+Jäger wittern oft mitten in der Nacht den Geruch von anderen Menschen,
+vor Wölfen oder Monstern hatte er keine Angst,
+vor dem Geschnatter am Lagerfeuer jedoch fürchtete er sich sehr.
+Der Jäger hatte schon fast die Sprache der Menschen vergessen.
+
+Selbst nachdem er offiziell zum Feldjäger ernannt wurde, sprach er nie ein Wort.
+Eine Spur hatte er ebenfalls nie hinterlassen.
+
+In jener Nacht sammelte er das Gelächter aller und versiegelte es in seinem Behältnis.
+Noch viele Jahre danach lauschte er jedes Mal daran, wenn er sich einsam fühlte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15002_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15002_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ca6ebe01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15002_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Eine glänzende prachtvolle Feder. Einst genutzt als Endfeder eines Pfeils.
+
+In der Vergangenheit hatte der Jäger oft versucht, aufgeregte Beutetiere, die von Pfeilen getroffen wurden, zu beruhigen,
+solange bis sie wieder eins mit dem ewigen Kreislauf geworden waren. Denn in seinem Herzen wusste er,
+wohin die Tiere gingen, dahin würde auch er eines Tages gehen.
+
+Er glaubte, dass er am Ende seines Lebens von der Realität aufwachen würde
+und in den ewigen Jagdgründen mit den Tieren wieder vereint wäre.
+
+Er glaubte jedoch auch, dass, nachdem er das Monster, das den Jungen gejagt hatte, mit seinem Pfeil durchbohrt
+und sein Flehen gehört hatte, für Rache, für Schmerz,
+anstelle des Tötens für das reine Überleben,
+er somit bereits die Chance auf die ewigen Jagdgründe verloren hatte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15002_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15002_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..85cc33606
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15002_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Der Hut eines Jägers, ganz ohne Blutflecken.
+Er gehört laut Erzählungen dem ungekrönten König der Jäger.
+
+Mach dir niemals Natur und Wälder zum Feind, das war die Faustregel des Jägers.
+Ein Jäger sollte ein stiller Teil der Natur sein.
+Manche behaupten sogar, ein Vogel hätte sich einst ein Nest auf seinem Hut gebaut.
+
+Keiner vermag es den besten Jäger zu krönen,
+denn über ihm gab es nur die Natur.
+
+Der grüne Hut des Jägers wurde bald zu einem
+Symbol, das den Monstern Angst einflößte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15002_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15002_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5e3e8152
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15002_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Eine weiße Blume, die einst weit verbreitet war.
+Sie ist noch kein bisschen verwelkt und strahlt immer noch ein süßliches Aroma aus.
+
+In den Tagen, als die Natur noch unberührt war und Monster noch nicht existierten,
+nutzte der Jäger den Duft der Blume, um seinen menschlichen Geruch zu überdecken.
+In alten Zeiten erzählten sich die Leute, wenn man stille und einsame Jäger suchte,
+musste man nur dem zarten Duft der wilden Blumen folgen und barfuß querfeldein durch den Wald marschieren.
+Um nämlich einen Jäger zu finden, muss man selbst wie einer laufen und darf sie nicht durch Geräusche vorwarnen.
+
+Es wurde ebenfalls gemunkelt, dass derjenige der letztendlich den Jäger fand, ein kleiner Junge war.
+Zu dem Zeitpunkt hatte gerade die große Tragödie der alten Welt stattgefunden und viele Leben waren verloren.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15002_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15002_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..570f00fff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15002_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Ein empfindlicher kleiner Apparat, der immer in die richtige Richtung zeigt.
+
+Der Legende zufolge konnte der Jäger beim Barfußlaufen auf dem Feld spüren,
+was das Gras gesehen hatte,
+und was die Wurzeln in der Erde gehört hatten.
+
+Nach der großen Tragödie jedoch verstummten das Gras und die Wurzeln auf ewig.
+Bei der Tragödie war nämlich der Gott des Waldes auch ums Leben gekommen.
+
+Seitdem musste sich der Jäger auf diesen Apparat verlassen, wenn er jagen ging.
+Aufgrund des Wunsches des Jungen hin jagte er keine Vögel und Bestien mehr,
+sondern nur noch die bösen Kreaturen, die Vernichtung und Tod über das Land brachten.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15003_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15003_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c6b6d39a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15003_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Ein wunderlich geformtes Gefäß, das beim Ausgießen von Wasser eine Melodie spielt.
+Im Leben eines Orchestermitglieds ist immer und überall Musik, selbst beim Trinken von Wasser.
+
+Einer alten Legende nach zog einst eine Gruppe von Wandermusikanten durch die Lande.
+Ihre einzigen Waffen waren ihre Flöten und Harfen.
+Sie waren bereits durch die Wüste gereist und kamen nun am lodernden Mare Jivari an.
+
+Der Klang der Harfe, der im Kessel widerhallte, war eine Erinnerung an sie:
+„Unsere Fußstapfen sind eins mit dem endlosen Rhythmus.“
+„Wo Musik ist, da sind auch wir.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15003_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15003_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..64c9714bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15003_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Azurblaue Pfeilbefiederung, die den Zahn der Zeit nicht an sich hat nagen lassen.
+Beim Fliegen durch die Luft produziert die Befiederung eine Art Melodie.
+
+Der Harfenist der Gruppe war auch ein gekonnter Bogenschütze.
+Erzählungen zufolge lockte er erst den Vogel mit dem Klang seiner Harfe und holte ihn dann mit einem Pfeil aus der Luft.
+Angeblich hat er beim Spielen der Harfe und Anlocken der Vögel nie zum Himmel hinauf gesehen.
+Manche glaubten, er tat dies aus Arroganz, manche wiederum behaupteten, es sei aus Mitleid gewesen.
+
+Die meisten Vögel endeten schließlich als Grundstock für die Befiederung seiner Pfeile.
+Der Klang seiner Harfe spielte dazu eine traurige Elegie.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15003_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15003_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..599ffe3ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15003_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Ein hübscher Trachtenhut, noch so elegant wie eh und je.
+Wenn man genau hinhört, könnte man fast meinen, man vernehme eine alte Melodie aus dem Hut.
+
+Vor Tausenden von Jahren reiste eine Gruppe Musiker durch das Land.
+Die Musiker nutzten keine Notenblätter oder Vorgaben. Sie sangen und spielten einfach von den Ereignissen, die sie auf ihrer Reise erlebten.
+Nach einiger Zeit wurde den Musikern bewusst, wie groß die Welt doch eigentlich war.
+
+„Ohje, auf dieser Welt gibt es einfach zu viele Dinge, über die wir singen könnten.“
+
+Die Musikanten verwandelten daraufhin die Noten in Wörter und hielten ihre Reisen in einem Buch fest.
+Der Dirigent hielt das Buch bis zu seinem Tode fest in der Hand.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15003_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15003_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd4d0652b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15003_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Ein blumenförmiges Abzeichen, aus dem leise Musik zu ertönen scheint.
+
+Ein Mitglied der Gruppe war ein charismatischer Schwertkämpfer.
+Glänzender als Morgenlicht auf dem Wasser, eleganter als eine Lerche.
+Jeder seiner Schwerthiebe gibt die Melodie vor und der Wind den Takt.
+
+Das Ende jedes Liedes war wie die Sonne nach dem Regen.
+Der Staub legte sich, es gab keinerlei Geräusche auf oder vor seiner Bühne.
+
+Sowohl seine Musik als auch sein Schwert waren so tödlich wie ansehnlich.
+Dies war der Rhythmus der Musiker und es gab zwei Arten von Publikum.
+Der Zuhörer ist ein Dieb und nimmt die Musik weit über die Bühne hinaus mit.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15003_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15003_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cdf2756d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15003_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Die Sanduhr der Gruppe fungierte ebenfalls als Harfe.
+Ihr Tonklang wurde tiefer, je mehr Zeit verging.
+
+Am Ende jeder Vorstellung spielte das Ensemble auf dieser Harfe.
+Ihr Ton wurde tiefer und schwerer.
+Der abklingende Ton der Harfe markierte das Ende einer jeden Vorstellung.
+
+Alles hat ein Ende und auch das Ensemble war da keine Ausnahme.
+Das Schicksal streckte ein Mitglied nach dem anderen nieder und ihre Instrumente versanken tief im Staub der Zeit.
+Die Sanduhr war seit jeher auch nicht mehr zu hören.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15004_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15004_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15004_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15004_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15004_2_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15004_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15004_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15004_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15004_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15004_4_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15004_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15004_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15005_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15005_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6ad16b36
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15005_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Dieser Ritualbecher wurde einst von Schamanen eines uralten Stammes benutzt.
+In ihm wurde dem Donnervogel Blut geopfert.
+
+In der Hauptsaison, wenn der Donnervögel am höchsten flog, sang ein junger Mann furchtlos sein Lied.
+Von seiner Stimme angelockt landete der Donnervogel neben dem jungen Sänger.
+
+„Ein amüsantes Liedchen, das du da singst. Du, kleiner Mann, hast du denn keine Angst vor Donner und Regen?“
+„Ich wurde geschickt, den Donner zu besänftigen und Frieden mit dem Regen zu schließen.“
+
+Der Junge hatte seinen Gesang unterbrochen, um dem Donnervogel zu antworten.
+Der Donnervogel zwitscherte einen Moment erhaben mit ihm, dann sprach er nicht mehr.
+Denn es war so ein schönes Lied.
+
+Es war das erste und letzte persönliche Treffen zwischen den beiden.
+Als der Donnervogel ein weiteres Mal nach dem Jungen Ausschau hielt, fand er nur noch den hohen Altar und den goldenen Becher voll Blut.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15005_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15005_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a5a861c06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15005_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Die lila leuchtende Feder des Donnervogels.
+Der vermutlich letzte Beweis des einst existierenden Stammes.
+
+Der alte Stamm verehrte den Donnervogel als Patron, auch wenn dieser ihn zerstören würde.
+In einer bedrückenden Nacht schlossen der Vogel und der Junge Freundschaft.
+Als er hinfort flog, verlor der Vogel eine Feder, die der Junge als Erinnerung an ihn verwahrte.
+
+„Wenn der nächste Donner rollt, warte ich auf deine Rückkehr
+und werde dir ein neues Lied vorspielen.“
+
+Vom Gewissen geplagt, sein Versprechen nicht eingehalten zu haben,
+verließ er den Aschewald in den Bergen,
+bis dieser viele Jahre später abgeholzt wurde.
+
+Nach vielen, vielen Jahren hatte sich die verbrannte Erde erholt und der wieder fruchtbare Boden war bedeckt von Grün.
+Was noch übrig geblieben war von den Donnerfedern, war nun Teil der Vegetation.
+Ihre Geschichten sind längst untergangen wie der alte Stamm.
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15005_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15005_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b05cda3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15005_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Im alten Stamm, der den Donnervogel verehrte,
+wurde diese Krone vom ältesten Schamanen getragen.
+
+Ein Vogel, der durch Gewitter fliegt und lila Blitze schleudert.
+Alte Stämme fürchteten sich vor seiner Macht, aber bedankten sich auch für seinen Segen.
+Schamanen wurden ausgewählt Blutopfer zu geben, um um Schutz und Vergebung zu bitten.
+
+Der Donnervogel war ein eigensinniges Monster, dem die Anbetung durch die Menschen völlig egal war.
+Sie kannten den Vogel nicht und glaubten, dass seine unvorhergesehenen Aktionen eine Art von Vorhersage waren.
+Doch die Blitze waren sein Atem, so wie auch Menschen leben und sterben.
+Aus seiner Perspektive waren die Menschen nicht anders als die anderen Tiere,
+
+bis eines Tages eine wunderschöne Melodie zu ihm durch die Wolken drang.
+Das Lied stieß durch die Wolken wie ein klarer Pfeil.
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15005_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15005_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9525b672e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15005_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Eine wilde lila Blume, die in vulkanischer Asche überlebt hat.
+Sie war Zeuge, wie der gesamte alte Stamm ausgerottet wurde.
+
+Mit dem Blut eines Unschuldigen rief der Schamane den Donnervogel.
+Die Stammesleute erwarteten, dass der Donnervogel die Opfergaben annehmen würde, und so sangen sie ihre Orakelsprüche immer wieder.
+Was jedoch mit dem Donnervogel herab vom Himmel stieß, waren Blitze der Zerstörung.
+
+Als Rache für die Sünde gegen den Jungen, der zu ihm gesungen hatte,
+zeigte der Donnervogel sein wahres Gesicht und fegte den Stamm vom Antlitz der Erde.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15005_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15005_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..53f0624af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15005_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Eine luxuriöse Sanduhr, die dem alten Stamm der Donnervogelanbeter gehört hatte.
+Mit dem Verschwinden des Stammes verschwand auch die Sanduhr.
+
+Sie war fein gearbeitet und enthielt Amethyste sowie bernsteinfarbenes Gold. Sie gehörte eigentlich einem Schamanen.
+Die Sanduhr war für das Fest zu Ehren des Donnervogels gedacht.
+
+Beim letzten Fest, das der Stamm abhielt, blies der Donnervogel den blutbesudelten Altar hinfort.
+Die Wartezeit bis zur Ankunft des angeblichen Beschützers wurde zum Warten auf die Zerstörung des Stammes.
+Der Donnervogel rottete den kompletten Stamm aus, als Rache für den geopferten Jungen, der zu ihm gesungen hatte.
+
+Selbst der Donnervogel wusste nicht, dass der Junge sein Opfer als etwas Gutes angesehen hatte,
+alles für den Stamm, alles für den Segen des Donnervogels.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15006_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15006_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2827218ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15006_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Eine klare Flasche, die flüssiges Feuer enthält.
+Die Techniken und Instruktionen, wie man flüssiges Feuer herstellt, sind längst verloren.
+
+Einst wandelte die Pyro-Hexe auf der Erde und verbrannte Monster zu Asche.
+Gerüchten zufolge opferte sie ihren sterblichen Körper, um selbst zur Verkörperung flüssigen Feuers zu werden.
+
+Trotz ihrer Gefühlskälte hatte auch sie als Mädchen einst ein liebendes Herz voller Begierde,
+bis zu dem Tag, an dem das Feuer die Gefühle und alles Schöne aus ihrem Herzen herausbrannte.
+Seit jeher war sie nur noch als die Hexe bekannt, über die kein Historiker mehr schreiben wollte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15006_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15006_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e5ba37c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15006_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Eine feuerrote Feder mit ewigem Feuer.
+Egal wie lange sie brennt, die Flamme wird nie erlöschen.
+
+Sie hinterließ eine brennende Aschespur, wohin auch immer sie ging.
+Auch wenn ihr Hauptziel bloß Monster und Dämonen waren,
+Menschen schlossen dennoch ihre Fenster und beteten, dass sie schnell weiterziehen möge.
+
+Neue Hoffnungen wurden aus den Feuern der alten Schmerzen geboren.
+Sie brauchte weder Trost noch Mitleid.
+Mit den zwitschernden Vögeln an ihrer Seite hatte sie alles, was sie brauchte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15006_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15006_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..985058735
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15006_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Ein traditioneller Hexenhut mit breiter Krempe.
+Er verleiht einer Hexe eine respekt- und furchteinflößende Erscheinung.
+
+Der Pyro-Hexe dient der Hut auch als Schutz vor umliegenden Ablenkungen.
+So konnte sie vor vielen Jahren in der Schule ihre Pyro-Techniken ohne Ablenkungen trainieren.
+
+Im Kampf musste sie nicht auf in Flammen aufgehende Monster achten
+oder sich ihr eigenes verbranntes Gesicht auf der Wasseroberfläche ansehen.
+Die Hexe gefiel sich so und zündelte munter weiter.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15006_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15006_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..30f079b37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15006_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Eine recht weit verbreitete Gattung Blumen,
+die selbst den Flammen der Pyro-Hexe standhalten konnten.
+
+Die Krise vor Jahrhunderten hatte alles von ihr genommen.
+Ihre Lieben, ihre Vergangenheit und ihre leuchtende Zukunft, alles war einfach fort.
+
+Aus Rauch und Asche ward die Pyro-Hexe geboren und Feuer war ihr Schmerztöter.
+Diese Blume jedoch bleibt weiterhin frisch und weich, obwohl sie unaufhörlich brennt.
+Eventuell sind beides, der Schmerz und das gute Gedächtnis, ihre beiden Seiten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15006_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15006_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f2fc40e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15006_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Ein relativ kleines Gefäß, das eine heiße Flüssigkeit beinhaltet.
+Man munkelt, es seien geschmolzene böse Geister.
+
+Noch bevor sie später zu der grausamen Hexe wurde,
+erhielt sie diesen Apparat. Er markierte auch die Zeit, die sie benötigte, um ihr Studium an der Akademie abzuschließen.
+Als sie ihr Studium abgeschlossen hatte und nach Hause zurückkehrte, ist ihr ursprünglicher Besitzer bereits zum Opfer des Unheils geworden.
+
+Ihre Jahre als junges Mädchen waren zu Ende. Die Zerstörung der Pyro-Hexe begann,
+bis alles Magische und der Schmerz, den es verursachte, verschwunden waren.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15007_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15007_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a3c9380a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15007_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Ein feines Accessoire, gefertigt aus blauem Saphir, dekoriert mit einem silbernen Emblem einer Aristokratenfamilie.
+Seine Eleganz spiegelt die Ästhetik der altertümlichen Aristokratie von Mondstadt wieder.
+
+Ein Aristokrat, der einst in Mondstadt regierte, ließ dieses Stück zurück.
+Die einst eingelegten Juwelen jedoch sind längst verschwunden.
+Diese Juwelen waren damals die Statussymbole des Aristokraten
+sowie Symbole des Stolzes und Reichtums von Mondstadt.
+
+Irgendwann stieg den Aristokraten der Reichtum zu Kopf
+und sie verschleuderten das Geld, ohne an die Normalbürger zu denken.
+Luxuriöse Accessoires wurden zu Symbolen der Eitelkeit.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15007_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15007_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a513198db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15007_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Die Feder eines Falken. Sie steht stolz an der Hutkrempe eines alten Aristokraten.
+Es war eine alte Tradition, mit dem gewöhnlichen Volk auf die Jagd zu gehen und dann die Beute mit ihm zu teilen.
+
+Auf die Jagd zu gehen, war eine fast tägliche Freizeitbeschäftigung der Reichen und Mächtigen.
+Diese mit dem Pöbel zu teilen war ein Fest wert.
+Es sollte dazu dienen zu zeigen, wie großzügig die Aristokraten waren.
+Das einfache Volk war begeistert.
+
+Diese Art von Ereignis jedoch verlor bald an Bedeutung.
+Die Aristokraten nahmen sich, was sie wollten, von der Beute, ohne sie mit dem gewöhnlichen Volk zu teilen.
+Die Feder stand weiterhin stolz am Hutrand, jedoch hatte sie für das gewöhnliche Volk ihren Glanz verloren.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15007_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15007_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..812c6c784
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15007_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Eine silberne Maske verziert mit Gold und Diamanten.
+Vorsichtig von Hand gefertigt strahlt sie die Ehrfurcht vor den alten Aristokraten aus.
+
+Ein Aristokrat, der einst in Mondstadt regierte. Er gilt auch als Held bescheidener Ursprünge.
+Hohe Fürsten und Prinzen, bildhübsche Prinzessinnen und edle Damen,
+sie alle genossen das Fest und hießen auch gewöhnliches Volk willkommen.
+In der Vergangenheit waren sich die Aristokraten noch nicht zu fein, ihre Weisheit und Eleganz zu teilen.
+
+In den goldenen Jahren teilten die Aristokraten ihr Wissen und ihren Besitz.
+Aber sie wurden machthungrig und ihre Festgelage teilten sie nicht länger mit normalen Bürgern.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15007_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15007_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..93e29da9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15007_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Eine seidenweiche, zarte Lilie.
+Sie wurde in alten Zeiten von adligen Damen als Kopfschmuck getragen.
+
+Ein ehemaliger Aristokrat Mondstadts nannte sie sein Eigen.
+Zu dieser Zeit waren die Adligen noch Vorbilder für das normale Volk.
+Damals stellten sie noch ihr gutes Verhalten und ihre gute Erziehung zur Schau.
+Außerhalb Mondstadts waren sie auch die höchsten Repräsentanten der Stadt.
+Sie waren nicht nur von nobler Abstammung,
+sie hatten auch noble Werte und Prinzipien.
+
+Die sonst natürliche Langlebigkeit der Aristokraten wurde drastisch von ihrem ausufernden Genussleben gekürzt.
+Die Schönheit, auf die sie sonst so stolz waren, entartete stark.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15007_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15007_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffbabd5c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15007_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Eine exquisite kleine Taschenuhr, bespickt mit kleinen Saphiren.
+Auch nach so langer Zeit ist sie immernoch voll funktionsfähig.
+
+Sie gehörte einst einem Aristokraten aus Mondstadt. Die angezeigte Zeit ist immer noch korrekt.
+Pünktlichkeit ist eine Tugend. Diese Uhr half ihrem Besitzer diese Tugend einzuhalten.
+Dies diente mehr zur Selbstdisziplin als als eine Erinnerung für das normale Volk.
+Ein würdiger Adliger musste am Tage aufmerksamer und
+eher gedankenvoll und rastlos am späten Abend sein.
+
+Über die Jahre hinweg wurde der einst strenge Zeitplan von den immer träger werdenden Nachfolgern ersetzt.
+Ihre Zeitmesser wurden immer ausgefallener, verloren aber ihren eigentlichen Sinn.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15008_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15008_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..04bf86db8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15008_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Ursprünglich ein erlesener silberner Becher mit Goldgravuren, die die Geschichte eines Helden erzählen,
+inzwischen kaum wiederzuerkennen durch die Verschmutzungen von Blut und Rauch.
+
+Dem Gestank einer Katastrophe folgend stürzte sich der Ritter in den Kampf, um den Dämon zu besiegen,
+Nur um festzustellen, dass diejenigen, die auf seine Rettung warteten, nirgendwo inmitten der brennenden, eingestürzten Häuser zu finden waren.
+
+Der Ritter, der den sauren Geschmack der Niederlage schmecken musste, nahm den schwarz bedeckten Becher als Andenken und schwor sich,
+dass er die Welt von Armut und Boshaftigkeit bereinigen würde.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15008_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15008_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8f883860
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15008_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Eine der unzähligen Rabenfedern, die am Ritter klebten.
+Raben folgen ihrem Durst nach Blut.
+
+Zum Schluss konnte der blutbefleckte Ritter sein eigenes Blut
+nicht mehr von dem der anderen unterscheiden.
+
+Er kam letztendlich zu der Erkenntnis,
+dass er, der einstige Weiße Ritter, selbst zu einem Monster geworden war.
+Seine einzige Gefolgschaft waren die Raben, die seinen blutigen Spuren folgten.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15008_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15008_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea185dc74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15008_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Eine schwere Eisenmaske, die sich einst im Besitz eines noblen Ritters befand.
+Das alte angetrocknete Blut darauf ist bereits Teil der Maske geworden.
+
+Als der blutbefleckte Ritter sein hundertstes Monster niederstreckte und dem Opfer seine Hand hinhielt,
+merkte er erst, wie furchteinflößend er für das dort kauernde Opfer ausgesehen haben musste.
+Er war selbst zu einem Monster geworden.
+Vergiftet vom Blut und den scheußlichen Taten aus Kriegszeiten.
+
+„Lass diese Maske mein Gesicht verdecken,
+damit jene, denen ich Schutz geschworen habe, mich nicht direkt ansehen müssen.
+Der blutige Krieg hat mich in ein Monster verwandelt.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15008_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15008_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..247f9ceab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15008_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Eine gewöhnliche, einst weiße Blume, sie war ein Dankeschön von einer Dame für ihre Rettung.
+In so vielen Schlachten getragen wurde sie so oft von Blut und Schmutz überzogen, dass sie nun hart geworden war.
+
+Das erste Mal, als er eine Jungfrau in Nöten rettete, bot diese ihm eine Belohnung als Dankeschön an.
+Er nahm nichts von ihr an außer der weißen Blüte.
+
+„Für einen Ritter ist das Rittertum Belohnung genug.“
+„Diese Blume soll meine Medaille sein. Das ist alles, was ich brauche“,
+
+er trug die Blume vor seinem Herzen, bis sie wieder und wieder mit Blut getränkt wurde.
+So wie seine Rüstung war die Blume schon ganz rostrot geworden.
+Gleich seiner Rüstung war sie ebenfalls hart und kalt wie Stahl.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15008_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15008_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6776f83ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15008_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Tief im Abgrund, wo kein Mondlicht scheint und nur die Schatten tanzen,
+ist dieses Gerät die einzige Verbindung zur realen Zeit, auch wenn diese hier unten keine Rolle mehr spielt.
+
+Die Geschichte des blutbefleckten Ritters kam zu einem Ende,
+denn der Ritter wusste, dass auf der Welt kein Platz mehr für ihn war.
+Und so entschied er sich, zu den Ruinen der alten Welt zu gehen und in der Brutstätte der Monster zu sterben.
+Am Boden der alten Welt angekommen, lernte er die Geschichte der Monster, wie alles begann und alles endete.
+
+„Das alte Königreich wurde ungerechterweise verflucht,
+die großartigen Bewohner des alten Reichs wurden zu Monstern.
+Mein Rittergelübde verbietet solche Ungerechtigkeit.
+Wenn euer Name Abgrund ist, so gehört meine Loyalität ganz euch.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15009_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15009_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ea17ca33
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15009_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Es wird gesagt,
+es gab eine Zeit, da konnten die Menschen des Landes die Offenbarungen des Himmels direkt hören.
+Die Gesandten der Götter wandelten damals unter den ignoranten Menschen. Das ewige Eis hatte gerade erst zu tauen begonnen und die ersten Feuer brannten noch nicht lange.
+
+Es war eine Zeit großen Wohlstands, als alles noch in den Händen solch himmlischer Gesandter lag.
+Die Gesandten des Himmels prophezeiten, die Welt werde bald in ein neues und helleres Zeitalter eintreten.
+Dies war vorherbestimmt, diese Zukunft ist unveränderlich.
+
+Aber würde der Tag kommen, an dem solch wunderbare Zeiten zu Ende gehen könnten?
+
+Auf diese Frage gaben die Gesandten keine Antwort. Also wählte das Volk unter ihnen einen Hohenpriester aus.
+Es schmückte seinen Kopf mit einer Krone aus weißen Zweigen und schickte ihn zu den entlegensten Orten der Welt
+zu uralten Ruinen und lang verlassenen Opferaltären, um nach Antworten und Erleuchtung zu suchen ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15010_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15010_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..eddd74d4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15010_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Es wird gesagt,
+es gab eine Zeit, da konnten die Menschen des Landes die Offenbarungen des Himmels direkt hören.
+Dann wandelten die Gesandten der Götter durch die ignorante Menschheit und die uralten Feuer erloschen inmitten der ersten Regenfälle.
+
+Es war eine wohlhabende Zeit, eine Zeit reicher Ernte.
+Dann wurde die Erde gesegnet und vom Himmel verwaltet und die Elemente flossen in harmonischem Einklang.
+Hundert Jahre voller reicher Ernte standen in den Sternen geschrieben und niemand konnte dieses göttliche Gesetz ändern.
+
+Aber was wäre mit der Zeit danach, in hundert oder gar tausend Jahren? Würden sie Hungersnot erleiden, wo sie einst reichlich zu speisen hatten, und Armut, wo einst Reichtum herrschte?
+Würden ihre Altäre und Paläste eins mit der Erde werden, mit dem silberweißen Baum als einzige Gesellschaft?
+
+Die himmlischen Gesandten, die einst gesprochen hatten, wenn sie etwas wussten, schwiegen. Um also dieses Schicksal zu verstehen,
+musste der Hohepriester, dessen Kopf mit weißen Zweigen gekrönt war, tief in alle Ecken der Welt gehen ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15011_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15011_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..449e80e6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15011_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Es wird gesagt,
+es gab eine Zeit, da konnten die Menschen des Landes die Offenbarungen des Himmels direkt hören.
+Dann wanderten die Gesandten der Götter durch die ignorante Menschheit und die Gewässer versiegten, als der Donner zum ersten Mal den Himmel durchbrach.
+
+Die Menschen erfreuten sich an Weisheit und diese Weisheit war gleichzeitig ihr Segen.
+Ihr Wohlstand brachte Stolz und Ehrgeiz und den Verstand, um Dinge infrage zu stellen.
+
+So stellten sie die Autorität des Himmels infrage und planten, den Garten der Götter zu betreten.
+Und obwohl sie dem Volk göttliche Liebe, Wohlstand und Weisheit versprochen hatten, waren die Gesandten des Himmels zornig.
+Denn die Ewigkeit infrage zu stellen, war verboten.
+Dass die Erde es wagte den Himmel herauszufordern, unverzeihlich.
+
+So ging der Hohepriester, der die weiße Krone trug, hinaus, um die göttlichen Gesandten zu besänftigen,
+in die entlegensten Orte der Welt auf der Suche nach der verborgenen Weisheit des silbernen Baumes in der alten Hauptstadt ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15012_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15012_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15013_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15013_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..357bb0daf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15013_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Es wird gesagt,
+die Linie der Hohenpriester habe immer den gleichen Anblick gesehen, wenn ihre Tage zu Ende gehen:
+Ein Berg von Kronen an einem geheimen Ort, unter einem verdorrten Baum.
+Jede von ihnen verbirgt das Geheimnis eines ganzen Lebens.
+Jeder Hohepriester, der in den Ruhestand geht, opfert dieser Welt seine Krone aus makellosen weißen Zweigen.
+Jede noch so mächtige und alte Stadt und jede Opferstätte muss eines Tages in die Tiefe der Erde zurückkehren.
+
+Jeder Wohlstand muss eines Tages enden.
+Das heißt aber nicht, dass nichts ewig ist.
+
+Am Ende eines Zyklus soll die Erde erneuert werden. Die Ewigkeit ist also zyklisch.
+Die Suche nach der Wahrheit ist ein Produkt des Wohlstands und nicht des Samens, der ihn gebiert.
+
+Es wird gesagt,
+es gab eine Zeit, da konnten die Menschen des Landes die Offenbarungen aus Celestia direkt hören.
+Die Gesandten der Götter wandelten damals unter der gottverlassenen Menschheit. Damals war alles Leben schwach und die Erde war von unendlichem Eis bedeckt.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15014_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15014_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..75bf975e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15014_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Ein aus unerschütterlichem Fels gehauenes Gefäß für Wein.
+Man sagt, er sei gefüllt mit dem Ambrosia der Herrscher.
+
+Basalt soll unzerstörbar sein und der Kristall muss unbedingt exquisit sein.
+Inkognito unter den Sterblichen zu wandeln, sollte ebenso ein exquisites Vergnügen sein.
+
+Eine Volkslegende besagt, dass der Herrscher über die Felsen, um Wein zu trinken,
+Grundgestein hervorholte und Jade als Gerüst
+und für sich selbst ein Weingefäß aus den Höhlen der Berge schnitzte.
+
+Einige sagen sogar, dass es einst sieben solcher Gefäße gegeben haben soll.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15014_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15014_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7bec0d14d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15014_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Eine Feder, die von den riesigen Flügeln zurückgelassen wurde, die einst die Berge abflachten.
+Obwohl sie schon seit langer Zeit moosgrün ist, bleibt diese Feder dennoch scharf wie eine Rasierklinge.
+
+Legenden besagen, dass Rex Lapis in der alten Zeit, als die Welt noch in Aufruhr war, Berge ausgerissen und sie in riesige Raubvögel verwandelt hat.
+Diese Vögel wurden aus Fels und Jade geschnitzt und sie schwebten über dem Boden, sobald sie ihre Gestalt angenommen hatten.
+Sie schraubten sich in den Himmel, durchbohrten die Wolken und flachten dabei viele Steinspitzen der Berge ab.
+
+Man sagt, dass diese Felsvögel ihre Flügel ausbreiteten und direkt in den Ozean eintauchten.
+Sie fielen wie Kometen vom Himmel
+direkt in die Tiefen des Meeres und in die Herzen der Monster darin ...
+
+Es wird gesagt, dass die Steinsäulen, die aus dem Meer ragen, bis heute noch die Vögel anziehen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15014_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15014_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..950e3a027
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15014_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Man erzählt sich, dass der Gott des Gesteins in den Jahren, als die Götter gegeneinander kämpften, unfassbare Massaker angerichtet hat.
+In den Schlachten der Götter war Sanftmut gewiss keine Eigenschaft von Rex Lapis.
+
+Er wusste, was richtig und falsch war, und verfehlte nie sein Ziel: In diesen Tagen des Aufruhrs zeigte er keine Gnade, nicht einmal gegenüber Freunden, die zu Feinden wurden.
+Rex Lapis’ eiskalter Gesichtsausdruck änderte sich in diesen Zeiten nicht ein einziges Mal.
+
+Man sagt, erst als sich der Staub gelegt hatte, habe er diesen unbeweglichen Ausdruck abgelegt.
+Es war allerdings notwendig gewesen, denn er hatte dies zur Erfüllung und Ehrung eines Vertrages getan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15014_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15014_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..59af185aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15014_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Eine Blume, die in einer unerreichbaren Felsspalte blühte.
+Ein exquisites Leben, geprägt von der Essenz des Gesteins.
+
+Es gibt ein Volksmärchen und das geht so:
+In früheren Zeiten sagte jemand dem Herrscher über die Felsen, dass es in unfruchtbarem Stein kein Leben gäbe.
+So befahl der Herrscher, dass Blumen aus reinstem Gold aus der Oberfläche eines unebenen Felsens hervorbrechen sollten.
+
+Vielleicht hat der Geo-Archon wirklich einst ein so großes Wunder vollbracht
+oder vielleicht ist es nur eine der vielen Geschichten, die über diese alte Welt kursieren.
+Aber der wohlhabende Hafen, der aus den leblosen Bergen herauswuchs
+und den tosenden Wellen des Wolkenmeeres trotzte,
+war vielleicht genau diese leuchtende Blume.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15014_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15014_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c38788258
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15014_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Eine Sonnenuhr aus echter königlicher Jade.
+Sie verfolgt schweigend sowohl die Zeit als auch die Gezeiten.
+
+Sogar Felsen, die seit Urzeiten fest standen, werden sich mit der Zeit auflösen und zu Staub und Kies zerfallen.
+
+Die Legende besagt, dass Rex Lapis einst die funkelnden Sterne der Erde zu Geräten machte, die die Zeit anzeigen konnten, um den Menschen den Wert der Zeit beizubringen.
+Im Laufe der Zeit wurde diese Sonnenuhr zum wertvollen Besitz eines jungen Menschen namens Kunwu, der damals noch ein Gelehrter in Ausbildung war.
+
+„Als ich jung war, träumte ich davon, die Klassiker zu studieren und nach Sumeru zu gehen, um die höchste Weisheit zu erlangen.“
+„Doch als ich diese Uhr erhielt, spielte ich viele Tage damit, untersuchte sie ausgiebig und konnte keinen einzigen Fehler darin finden.“
+„So änderte ich meinen Kurs und suchte einen Meister, um einen neuen Beruf zu erlernen und damit den Schöpfer dieses göttlichen Werkzeugs herausfordern zu können.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15015_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15015_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..74c3d5bb2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15015_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Ein hübscher Ballon gefüllt mit Wasser.
+In einer der Geistergeschichten aus Inazuma
+ist das ein Andenken an eine Begegnung mit einem unmenschlichen Wesen ...
+
+Während des Sommerfests wurde ich in der Menschenmenge von meinen Eltern getrennt,
+natürlich nur für einen kurzen Moment, denn ich wollte unbedingt einen Wasserballon sehen.
+Also löste ich den Handgriff meines Vaters ein klein wenig.
+In dem Moment jedoch wurde ich sofort von der Menschenmenge davongetragen.
+
+Ich hockte mich neben ein Torii und weinte verzweifelt,
+während ich nebenbei die Füße der vorbeikommenden Leute zählte, die den Berg hinauf gingen.
+Ich weiß nicht, seit wann sie neben mir stand,
+aber plötzlich nahm eine wunderhübsche Frau mit fuchsgleichen Augen meine Hand.
+
+„Wer lässt denn so ein niedliches Kind einfach hier zurück? Da fehlen mir die Worte!“
+„Wie wäre es, möchtest du dir das Feuerwerk ansehen, Dart spielen oder Papierboote angeln gehen?“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15015_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15015_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e84965fd3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15015_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Filigran gearbeitete Dartpfeile sind keine Seltenheit bei einem Sommerfest.
+In einer der Geistergeschichten aus Inazuma
+gibt es eine Geschichte über das Treffen eines Menschen und eines unmenschlichen Wesens ...
+
+Um für eine gute Schwangerschaft meiner Frau zu beten, ging ich zu dem Schrein.
+Ich weiß nicht, wieso, aber ich ging den Berg hinauf und brachte als Opfergaben
+den Wasserballon aus meiner Kindheit, als ich sieben war, die Fuchsmaske aus meiner Jugend, als ich siebzehn war,
+und eine Blume, die selbst nach zehn oder hundert Jahren nicht verwelken würde.
+
+Warum nur würde ich sie wiedersehen wollen?
+Kein Heiratsvermittler hatte mich meiner Frau vorgestellt und Geld war immer knapp gewesen.
+Außerdem hatte es einige Zeit gebraucht, bis meine Frau endlich schwanger wurde,.
+Aber trotzdem führten wir ein glückliches Leben, oder etwa nicht?
+
+Als ich den Berg hinaufging, machte ich dennoch einen kleinen Abstecher zu dem Ort, an dem ich damals mit ihr das Feuerwerk gesehen hatte.
+Wie ich so durch die Büsche lugte, dachte ich für einen kurzen Moment, ich hätte sie in ihrem weißen Kleid auf einem der Steine sitzen gesehen.
+Beim näheren Hinsehen jedoch war es bloß ein Fuchs, der sich in der Sonne ausruhte.
+Aufgescheucht von dem Geräusch knackenden Geästs unter meinen Füßen rannte der Fuchs schnell davon in den Wald hinein.
+So wie das Licht nur kurz zwischen tanzende Blätter im Wind fällt, so schnell war auch der Fuchs verschwunden.
+Ich wagte noch einen weiteren Schritt nach vorn und fand als einziges einen hölzernen Dartpfeil auf dem Stein.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15015_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15015_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..82266888c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15015_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Ein Abbild ein Gottheit.
+Die ist eine Maske, die nach dem Bildnis einer legendären Gottheit gefertigt wurde.
+
+Die Menschen nehmen oft die Gestalt des Fuchses der Legende an
+und bedeckten ihre Gesichter mit Masken, die auf dem göttlichen Antlitz beruhten,
+vielleicht mit dem Wunsch, dass sie ebenfalls ihre Fähigkeit zur Verwandlung gewinnen könnten.
+
+In den Legenden von Inazuma ist alles beseelt.
+Aber selbst wenn dem so ist,
+ist es wahrscheinlich, dass die meisten dieser fantastischen Wesen längst geflohen sind,
+zurückgetrieben in die Wälder durch die Unterdrückung des Shouguns.
+
+Aber viele Menschen glauben immer noch an diese göttlichen Füchse und an die Fähigkeit, von ihnen besessen zu werden ...
+Sie glauben, dass ein Alter von über tausend Jahren den Tieren Macht verleihen kann.
+Als solche glauben sie auch an das, was diese Fuchsmaske repräsentiert.
+
+Auf der Rückseite dieser Maske ist eine Notiz in schöner Handschrift hinterlassen worden.
+„Es tut mir leid, ich bin während des Feuerwerks aufgebrochen.“
+„Wir werden uns höchstwahrscheinlich nie wiedersehen. Pass gut auf dich auf.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15015_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15015_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d42ca169
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15015_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Eine Sommerfestblume, die ewig blüht.
+Sie wird nicht welken, selbst wenn sie tief im Schnee begraben wird.
+
+Manche mögen es als Nachahmung, als falsches Leben bezeichnen,
+denn das Leben besteht aus Veränderung, Schmerz und Wachstum
+und es kann jeden Moment vorbei sein.
+
+Aber die Erinnerungen an die Begegnung mit ihr,
+wie wir gemeinsam das Feuerwerk am Himmel bewunderten, Feuerwerk so prächtig wie ein blühendes Blumenmeer,
+die Erinnerungen an die Frau mit den Fuchsaugen, die letztendlich spurlos verschwand,
+diese unverwüstliche Blume ist das letzte, das mich noch daran erinnert.
+
+Letzten Endes ist das so, weil es das Leben gibt,
+und das Leben ist so unendlich wie diese Sommerfestbrosche,
+für die meisten jedoch ist es so vergänglich wie Rauch.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15015_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15015_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..68b751ac0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15015_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Eine kleine, hübsch verzierte Taschenuhr.
+Jedoch scheint die Uhr zu einer bestimmten Tageszeit stehengeblieben zu sein.
+In einer der Geistergeschichten aus Inazuma
+hat das etwas mit der Begegnung mit etwas Unmenschlichem zu tun.
+
+In der Nacht des Sommerfestes, als ich mit dem Mädchen, das ich mochte, den Weg zum Schrein hinaufging,
+hörte ich in der Ferne den Klang der Schreie eines verlorenen Kindes.
+In diesem kurzen Moment der Ablenkung fiel ich hin, verstauchte mir den Knöchel und brach die Taschenuhr entzwei.
+
+Während sie losrannte, um nach einer Salbe für mich zu suchen,
+versuchte ich, so gut es ging, Platz für vorbeikommende Passanten zu schaffen,
+und setzte mich auf einen Felsen am Wegrand, um mich ein wenig auszuruhen.
+Die hübsche Maske tragende Frau setzte sich neben mich.
+„Nicht viele wissen von dieser Stelle hier.“
+„Aber es ist der beste Ort, um sich das Feuerwerk anzusehen.“
+
+Ich dachte erst, es wäre nur ein Traum,
+denn wir hatten uns über zehn Jahre nicht gesehen,
+und in diesen zehn Jahren war sie kein bisschen gealtert ...
+
+„Du bist so groß geworden. Wie es aussieht, sollten wir das Spiel mit den Papierbooten lieber lassen.“
+„Wie wäre es? Ich habe hier etwas Wein mitgebracht. sollen wir uns zusammen das Feuerwerk ansehen?“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15016_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15016_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..089d0173a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15016_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Ein leicht verblichener, aber fein gearbeiteter Weinbecher.
+Durch den Sand in den Tiefen des Meeres war sein Äußeres bereits leicht abgeschabt.
+
+Der exquisite Kelch fiel dem Obermaat aus der Hand und löste beim Auftreffen auf die Meeresoberfläche nur ein paar kleine Spritzer aus.
+Was sah er wohl inmitten der Fischschwärme im langsam dahinscheidenden Licht?
+Was war ihm inmitten der stillen Gassen begegnet, vor den Gittern der mit Blumen geschmückten Fenster?
+Der goldene Kelch sank immer tiefer, tief in die Träume des Seeungeheuers und tief in die Träume des Obermaats ...
+
+„Eines Tages werde ich mich für dieses Zeichen der Erniedrigung, die du mir angetan hast, revanchieren.“
+Das Mondlicht funkelte in den saphirblauen Augen und beleuchtete die auffällige Narbe.
+In seiner Erinnerung wurde ihr Antlitz noch heller, schöner, kälter und stolzer,
+aber er hatte vergessen, was er damals geantwortet hatte und war deshalb plötzlich frustriert.
+
+„Wenn ich darüber nachdenke, wie oft habe ich die Vergangenheit bereits vergessen ...“
+
+„Ha, spielt es denn eine Rolle, wie man später die Vergangenheit nacherzählt?“
+„Alle Tode sind vergeblich. Es gibt keine Rettung mehr für das, was bereits geschehen ist.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15016_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15016_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3da66538e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15016_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Eine rote Feder ist ein schlechtes Omen, vielleicht sogar ein Omen des Todes.
+Sie wurde eines Tages zusammen mit dem Leichnam eines großen Meerestieres an Land gespült.
+
+Der zynische Oberbefehlshaber war nicht gebürtig aus Liyue. Vielmehr stammte er aus dem grauen Land der Aristokratie.
+Alle sagten, dass auch er einst ein solcher Aristrokrat war, dass er aber Schande über sein Haus gebracht haben muss und deshalb von seinem Bruder ins Exil geschickt wurde.
+Das war jedoch nur Hörensagen. Als er zum ersten Mal in den Hafen kam, trug er nichts als ein schlankes Schwert
+und eine kleine saphirblaue Feder, die an seinen Mantel geheftet war.
+
+Später stürzte sich der Einzelgänger mit dem Schipper ins Meer und machte sich auf den Weg, wobei er mit großen Wellen und Meeresbewohnern gleichermaßen zu kämpfen hatte.
+Diese einst azurblaue Feder würde auch durch Blut und das Salz des großen Ozeans rot gefärbt werden.
+
+In seinem letzten Moment
+erinnerte er sich deutlich an jene Tage, die bereits in Alkohol ertrunken waren.
+Wie ein Schatz im Sand, der von den Wellen ans Tageslicht gebracht wird ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15016_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15016_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bab35baf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15016_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Ein Dreispitz, getränkt mit dem Geruch von Alkohol.
+Seine Form und Gestaltung symbolisieren die Position seines Besitzers.
+
+Der häufig zur Flasche greifende Obermaat verlor sich von morgens bis abends in einem betrunkenen Traum und war selten nüchtern.
+Er stank am ganzen Körper nach Alkohol und murmelte oft von Erinnerungsfetzen.
+Der lachende Schipper tadelte ihn jedoch nicht und übertrug ihm in der Tat immer wieder wichtige Aufgaben.
+
+„Nun, wir sind beide Menschen, die nichts mehr haben, oder? Hahaha!“
+
+„Der weingetränkte Hut wurde von einer Sturmböe hoch in den Himmel geschleudert und dann von den tosenden Wellen weggetragen.“
+„Diejenigen, denen es bestimmt ist, ihre Heimatländer zu verlieren, stürzen sich in Schlachten, die ihrer Hoffnung und Reinheit beraubt sind.“
+„Das, was sie im Meer der Erinnerungen verloren hatten, wollten sie nun aus der Tiefe zurückerobern.“
+
+„Wenn Meer und Winde günstig stehen, dann habe ich es gefunden.“
+„Die Bestie, die in meinen Träumen an mir frisst ...“
+„Der Moment der Belohnung ist endlich da. Setzt die Segel!“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15016_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15016_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6bfa5f9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15016_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Eine Brosche, deren Farbe durch den salzigen Seewind bereits stark verblasst ist.
+Selbst der Mann, der auf den Wellen wandelt,
+hat geliebte Erinnerungen und Dinge, die ihm viel bedeuten.
+
+Das große Kriegsschiff lichtete den Anker und fuhr aufs weite Meer hinaus und der Obermaat verließ den Hafen erneut mit dem Kapitän.
+Für die absurde Verfolgung des Kapitäns und für seine eigenen verblassten Erinnerungen,
+summte der Obermaat ein ziemlich schäbiges Seemannslied aus seiner eigenen Komposition und verschmolz mit den Walen und den Wellen zu einem Chor.
+
+„Der Dieb, der seinen Namen aufgibt und die Hexe, flixe flexe, die ihn jagte, (niemals) das Meer erreichten“
+„Der weise Stiefbruder, nun gebührt ihm endlich das Ruder (diesem Luder)“
+
+„Worte, die ich unausgesprochen hörte ... Ist dies die Wahrheit, oder erliege ich dem Wahn?“
+„Alles weg, selbst der Dreck, unter Wellen versinkt die Welt im Schnellen ...“
+„So ein Ende ist doch gar nicht so schlecht, Herr Specht. Ahahahaha!“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15016_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15016_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ddda8ff1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15016_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Ein kupferner Kompass, der von einem Jungen auf See benutzt wurde.
+In seinem Leben immer auf Wanderschaft
+wies der Kompass ihm stets den Weg.
+
+Der ungepflegte Schipper nutzte ihn, um sein riesiges Schiff zu navigieren
+durch die raue See und an gefährlichen Strudeln vorbei.
+Auch wurde er von denen geführt, deren Lachen ihren Hass nicht verbergen konnte.
+Er führte die Verlorenen und Betrunkenen in ihren sicheren Tod.
+
+„Der Dieb konnte dem Galgen letztendlich nicht entkommen. Davon handelt doch euer Lied?“
+„Solange man weiß, wohin man gehört, ist man auch im Magen eines Wals zufrieden.“
+„Hast du nicht einen Vertrag unterschrieben, als du auf das Schiff kamst?“
+„Trotz des vielen Weins wirst du dich doch noch daran erinnern! Hahahaha!“
+„Dann ist ja gut. Denn es wird Zeit, deinen Vertrag zu erfüllen.“
+
+„Aah, ist das wahr? Nun ist eh alles egal.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15017_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15017_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3993d9c73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15017_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Als die Armee der Millelithen gegründet wurde, war Liyue noch ein wilder und gefährlicher Ort.
+Die Ältesten der Städte, Dörfer und Stämme schworen mit einem goldenen Becher den Treueschwur.
+Als Zeichen der Loyalität gegenüber Rex Lapis und der Pflicht gegenüber ihren Landsleuten
+wählten Sie tapfere Soldaten aus allen Regionen aus. Diese Soldaten wurden als die Millelithen bekannt.
+
+Sie würden dann mit einem Yaksha in der Schlacht zu den Waffen greifen und von der Nachhut aus kämpfen. Auch sie tranken aus diesem goldenen Becher.
+Es war ein letzter Trinkspruch auf den wohlwollenden und majestätischen Herrscher über die Felsen. Den Blick starr vor sich gerichtet, stürmten sie in den Abgrund.
+Hunderte von Jahren später barg ein eingebildeter Abenteurer den Becher aus den Tiefen der Großen Kluft und wusch die Unvollkommenheiten weg.
+Wie durch ein Wunder blieb der Kelch unversehrt und ungetrübt durch den Lauf der Zeit. Die pechschwarze Dunkelheit des unterirdischen Reiches konnte ihm sein Strahlen nicht nehmen.
+
+Doch weitere Jahrhunderte vergingen. Schließlich erzählte das Volk von Liyue Geschichten über eine Ära der Katastrophen und einen namenlosen Yaksha,
+Geschichten darüber, wie sich Helden unterschiedlicher Herkunft und verschiedener Länder unter einem einzigen Banner gegen den Abgrund vereinten ...
+Unweigerlich kam die Geschichte auf den Kelch zu sprechen und darauf, dass das Blut derer, die vor ihnen gingen, so klar und makellos blieb wie an dem Tag, an dem es vergossen wurde.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15017_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15017_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..24f78c056
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15017_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Als Zeichen des Militärdienstes verwenden die Millelithen die Federn von hochfliegenden Raubvögeln, um ihre Uniformen zu schmücken.
+Diese Schwanzfedern werden nur bei feierlichen Anlässen getragen. Sie stärken die Moral der Bürger und erfüllen besuchende Fremde mit einem Gefühl der Ehrfurcht.
+
+Es wird gesagt, dass dieser zeremonielle Brauch in seinen Anfängen von dem namenlosen Yaksha inspiriert wurde.
+In der Hitze des Gefechts, als der Yaksha in einen erbitterten Kampf mit dem Abgrund verwickelt war, wurde ihm ein Teil seines Gefieders abgestreift. Die Federn, die auf den Boden fielen, wurden als Symbol der Hoffnung gesehen.
+Am Ende würden der tapfere Yaksha und die furchtlose Bürgerschaft in einen erschöpften Schlummer in der dunklen Höhle des Feindes sinken.
+Rex Lapis war gerührt von ihrem Opfer und hielt ein langes Schweigegelübde unter dem leisen Murmeln des Bergsteins.
+Das Volk behauptet, dass der namenlose Yaksha, der die Große Kluft verteidigte, in Wirklichkeit nicht unter dem Befehl von Rex Lapis stand.
+Stattdessen glauben sie, dass es ein Akt der Erlösung von einer langjährigen Sünde war ... ein Preis, der für Feigheit und Pflichtversäumnis bezahlt wurde.
+
+Was auch immer die Wahrheit war, der Yaksha, der einst durch himmlische Höhen geschwebt war, war nun zu einer freien Existenz zwischen den Wolken zurückgekehrt.
+Was die Soldaten angeht, die im ewigen Schlummer in den Tiefen der Großen Kluft gefangen sind ... ihre Legende entwickelt sich mit dem Fluss der Zeit weiter.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15017_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15017_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9d6838cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15017_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Der Kommandant, der zusammen mit dem namenlosen Yaksha kämpfte, fiel in der Linie der Pflicht,
+Ebenso wie die Handvoll seiner Landsleute, die an seiner Seite kämpften.
+Um sicherzustellen, dass die betroffenen Zivilisten sicher entkommen konnten, und um ihre Ehre in den Augen des Herrschers über die Felsen zu bewahren,
+übernahmen die helmgekleideten Truppen der vordersten Linie die Führung, richteten ihre Speere auf den Abgrund und stürmten in die Schlacht.
+
+Die Katastrophe kam ins Land des Glases und eine Horde alter Feinde stürmte hervor.
+Auf den Befehl von Rex Lapis kämpfte der Yaksha einen blutigen Kampf gegen die gewundenen Schöpfungen des Abgrunds.
+Der Kampf ging weiter, bis der letzte Blutstropfen in das Schlachtfeld gesickert war und alles, was unrein, gereinigt worden war.
+Als sich die Flut des Abgrunds zurückzog, erstrahlte der gläserne Sand wieder in voller Pracht,
+
+Doch als die Finsternis, die den Himmel über der Großen Kluft erfüllt hatte, endlich verstrich, verschwand der Yaksha spurlos.
+Was den General und seine Männer betrifft, die ihre Helme auf dem Schlachtfeld zurückließen, so ruhen sie dort für immer in Frieden.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15017_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15017_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7f24e46f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15017_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+In einer Zeit, in der feierliche Lieder von den Klippen gesungen wurden, fiel einst ein Meteorit in die Kluft.
+Aus den Tiefen des grenzenlosen Nachthimmels stürzte der eiserne Meteorit auf den Boden und verwandelte die Erde beim Aufprall in Kristallsand.
+
+Obwohl das menschliche Leben vergänglich ist, befahl Rex Lapis persönlich den Millelithen, zur Verteidigung der Minen zu eilen.
+Als der Abgrund weiter geflutet wurde, eskortierten die Millelithen unzählige Zivilisten in Sicherheit.
+Bergleute erzählen von einer kleinen Anzahl von Truppen aus der Nachhut, die in der Kluft geblieben sind.
+Zusammen mit dem namenlosen Yaksha kämpften sie mutig, bis auch sie das ultimative Opfer zwischen den zerklüfteten Felsen brachten.
+
+Mit der Zeit wurden die Namen von Sterblichen und Adepten gleichermaßen vergessen. Mit der Zeit verändern sogar die Berge und Flüsse ihre Form.
+Doch es wird nie eine Zeit kommen, in der ihre ehrenvollen Taten vergessen werden. Wie diese goldblättrige Blume werden sie für immer weiterleuchten.
+500 Jahre später ist die Hafenstadt immer noch so friedlich wie an dem Tag, an dem die Katastrophe bezwungen wurde.
+Und dennoch tragen die Truppen diese goldene Blume mit Stolz, zu Ehren des Opfers, das ihre Vorfahren gebracht haben.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15017_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15017_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2f00ce64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15017_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Eine robuste Uhr, die von Sonnen- und Mondlicht angetrieben wird und selbst an den dunkelsten Tagen Lichtstrahlen einfangen kann.
+Als Liyue von einer pechschwarzen Bosheit bedroht wurde, half diese Sonnenuhr den Soldaten, sich an die Wärme der Sonne zu erinnern.
+
+Während sie Seite an Seite mit dem Yaksha kämpften, konnten diese sterblichen Soldaten nicht verhindern, vom Karma verunreinigt oder während des Schlachtens geschädigt zu werden.
+Um nicht von der Dunkelheit des ständigen Tötens verschlungen zu werden, benutzten die Millelithen-Soldaten diese Uhr, um den Ablauf der Zeit während jeder Schlacht lautlos zu markieren.
+Sie legten ein einheitliches Marschtempo und einen Zeitplan fest, sodass eine Schwadron sterblicher Soldaten das Schlachtfeld einnahm, während sich die andere vor ihnen zurückzog.
+Dieser Zyklus von Vormarsch und Rückzug setzte sich bis in die Tiefen der Schlucht fort, wo sowohl Yakshas als auch tapfere Soldaten fielen.
+
+100 Jahre später wurde diese Uhr von einem Bergmann ausgegraben. Ihre bronzene Oberfläche funkelte im hellen Sternenlicht.
+Urbane Legenden erzählen von einem Sammler von Kuriositäten in schwarzen Gewändern, der eines Tages durch die Marktstraßen streifte, kupferne Sonnenuhren aufkaufte und eine großzügige Summe für jede einzelne bezahlte.
+Einige Verkäufer fragten ihn neugierig nach seinen Gründen, aber er lenkte alle ihre Fragen geschickt mit einer Reihe von Ausreden und anderen verbalen Tricks ab.
+Was das wahre Motiv dieses Individuums war, kann vielleicht nur der unnachgiebige Vorwärtsmarsch der Zeit endlich eine befriedigende Erklärung liefern.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15018_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15018_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e36877af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15018_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Er wurde mit einem Gesicht geboren, das schöner ist als jedes andere,
+bestimmt für ein langes Leben und einen hohlen Willen.
+
+Er war ein transzendentes Wesen, göttlich geschaffen, aber er wurde beiseite geworfen wie wertlose Schlacke.
+Doch aufgrund eines Fehlers, der unergründlich ist, erwachte er aus dem Schlummer,
+und begann, das Reich der Sterblichen zu durchwandern.
+
+Bevor die Fatui ihn fanden, war er unzählige Jahre lang umhergetrieben
+und in dieser Zeit hatte ihn seine Erfahrung Folgendes gelehrt:
+
+„Ich bin ein Mensch, der alle anderen übertrifft.“
+„Selbst die Götter wagen es nicht, sich in mein Schicksal einzumischen.“
+„Weder Sterbliche, noch Götter, noch das Schicksal selbst, sind qualifiziert, mein Richter zu sein.“
+„Ich bin frei zu wählen, wie ich den Rest meiner Tage verbringen möchte.“
+
+„Da diese maskentragenden Leute solch amüsante Gesellschaft bieten ...“
+„Denke ich einer von ihnen zu werden.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15018_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15018_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..76598c60d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15018_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+„Ein Mensch ist nichts anderes als eine Maschine mit einem bestimmten Grad an Komplexität.“
+So erklärte der Jüngling von seinem Rednerpult im Saatbeet der Weisheit.
+Wenn man einen Teil dieser Maschine zerlegen und Verbesserungen daran vornehmen würde,
+ihre Leistung könnte stark gesteigert werden.
+Mit oder ohne Göttliches Herz und unabhängig von ihrem Körperbau oder ihren Kampffähigkeiten,
+„verbesserte Menschen“ würden sicherlich eine Stärke aufweisen, die weit über dem Durchschnitt liegt.
+
+Trotz des Risikos, als Ketzer denunziert und dauerhaft aus dem Kreis der Weisen verstoßen zu werden,
+notierte der Jüngling diese Gedanken ganz offen am Rande seiner Forschungsnotizen:
+I. Wie zu erwarten, sind angesichts des Arbeitsstils der Akademie keine Forschungsdurchbrüche möglich.
+II. Trotzdem wäre ein Ausschluss ein Verlust. Man braucht ein Umfeld, das der Forschung förderlich ist.
+
+Einer Spur von Gerüchten über Ketzerei folgend, spürte der erste der Fatui ihn auf ...
+
+„Lediglich ein verbesserter Mensch? Wenn deine große Nation mich mit genügend Ressourcen ausstattet und mir genügend Zeit gibt, könnte ich sogar das herstellen, was du einen Gott nennen würdest. Was sagst du?“
+In der Wüste, die hell wie flüssiges Gold leuchtete, erkundigte er sich bei dem Diplomaten aus Snezhnaya:
+„Wirst du mich so behandeln, wie es die Akademie getan hat? Wirst du mich ein Monster nennen, einen Verrückten?“
+„Oder wirst du mich so behandeln, wie meine Heimatstadt es tat und mich mit Heugabeln und Knüppeln verjagen?“
+
+Allerdings ...
+„Gut. Dann sind wir jetzt in Partnerschaft.“
+„Was die Sache mit deinem Titel angeht, was sagst du dazu ...?“
+Völlig überrascht von der schieren Ironie des Titels, der ihm gegeben wurde, brach der junge Mann in hysterisches Gelächter aus.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15018_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15018_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c488adba5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15018_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Da der Fleck des Blutes meiner Landsleute nicht gereinigt werden kann, werde ich der Narr sein, der dem Schicksal ins Gesicht lacht.
+Da mein Lernniveau nicht mit dem der Weisen mithalten konnte, gelang es mir nicht, die Gunst des vorherigen Herrschers zu erlangen.
+So habe auch ich versagt, sie davon abzuhalten, den Schleier der Sünde wegzureißen und eine Flut von göttlichem Zorn, Zerstörung und Torheit heraufzubeschwören ...
+Dann werde ich stattdessen ein Narr, ein Fatuus, und widme mich Ihrer Majestät, die meinen Schmerz versteht ...
+
+Mein Name ist Pedrolino, der Narr. Bitte höre auf die Worte, die ich zu sagen habe:
+
+Stolze Fatui-Kameraden, ich weiß, dass eure Herzen sowohl das Feuer der Wut als auch die Kälte des ewigen Winters beherbergen.
+Jeder von uns ist Zeuge der absurden Gefühllosigkeit der Grundprinzipien dieser Welt geworden.
+Lass uns also unsere Masken aufsetzen, um die Welt zu verhöhnen, während wir hinausgehen und die Regeln des Schicksals neu schreiben.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15018_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15018_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2039e9d82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15018_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+„Du erstaunst mich. Du hast nur einen menschlichen Körper und doch trägst du eine solche Macht in dir.“
+„Du behauptest, dass du keine Tränen mehr zu weinen hast, kein Blut mehr zu vergießen, aber das liegt sicher daran, dass du dich mit Feuer gefüllt hast ...“
+„Obwohl dein Körper schon lange mit Narben bedeckt ist, sind es nur noch heftige Flammen, die wie geschmolzenes Eisen aus deinen Augen und deinen Wunden fließen.“
+„Aber wir scheinen vom Thema abgekommen zu sein. Der Grund, warum ich der Rauchspur gefolgt bin und dich aufgespürt habe, ist, dass ich eine Abmachung mit dir treffen möchte...“
+„Lass die Flammen, die dich jetzt verzehren, durch die Gnade Ihrer Majestät erlöschen. Was sagst du?“
+
+Der erste Fatuus gab einer jungen Frau Macht, in der die Flamme des Lebens schon fast erloschen war,
+und in ihrer wilden Fantasie sah sie die Linie, die zwischen der korrupten Vergangenheit und einer rostfreien Zukunft lag ...
+
+„Ich verstehe. Dann lass Gletschereis den Platz meiner ausgelöschten Vergangenheit einnehmen und diese unsterblichen Flammen auslöschen.“
+„Lasst die Dunkelheit der Verderbnis, den Schmerz der Welt und die Menschen, Tiere und die Sünde, die sie tragen, durch stilles Eis gereinigt werden.“
+
+Aber trotzdem brannte eine reine weiße Flamme in ihrem Herzen weiter...
+
+„Wir haben das gleiche Ziel, du, deine Zarin und ich.“
+„Reinige die Quellen der Verzerrung in dieser Welt: kurzsichtige, ignorante Götter und die Dunkelheit und Korruption des Abgrunds.“
+„Gut. Ich werde alles tun, was nötig ist, um ein effektives Instrument für den Fortschritt unserer gemeinsamen Sache zu werden.“
+„Denn selbst wenn ich mich von Kopf bis Fuß in reines Weiß kleide, kann die Asche der Toten, die längst ihren Fleck auf jedem Zentimeter meines Wesens hinterlassen hat, niemals gereinigt werden.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15018_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15018_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d35d7e828
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15018_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Geld ist das Lebenselixier der Welt und die Wege, auf denen es fließt, sind die Arterien der Welt.
+Dann ist das Zentrum der Welt ein Herz aus Gold.
+
+Er gehörte nicht zu den Begünstigten und konnte nur nach weltlicher Macht streben.
+Aber obwohl Geld den Göttern nichts bedeuten sollte,
+sie hielten es dennoch fest in ihrem Griff, zusammen mit den unzähligen anderen Formen der Macht, die sie ausübten.
+
+Vielleicht gierte er nach Geld, weil er einst mittellos gewesen war
+oder vielleicht hat die Tatsache, dass die Götter nie mit Wohlwollen auf ihn geschaut haben, ein brennendes Verlangen nach Widerstand in ihm entfacht ...
+
+„Die Menschen in dem Land, aus dem diese Münzen stammen, verehren Verträge über alles andere.“
+„Im Namen des Geldes werde ich den Vertrag zwischen uns respektieren ...“
+„Wir werden, mit welchen Mitteln auch immer, das Herz werden, das Geld um die Welt pumpt.“
+„Und wenn der Moment gekommen ist, wird dieses Herz allein durch unseren Willen aufhören zu schlagen.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15019_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15019_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0315182b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15019_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Ein spezieller Stäbchenbehälter, der vom Schrein verwendet wird, um den glückverheißenden Fluch im Schrein auszusprechen.
+Es wird gesagt, dass er das Glück eines Fuchses in sich trägt.
+
+Wahrsagen ist die Befragung des Verlorenen, so dass jeder noch so glückliche Fluch die Antwort auf den weiteren Weg ist.
+Kurz gesagt, es gibt nur verwirrte Antragsteller in der Welt, und keine unsicheren Wahrsagergebnisse.
+Meine Zeit im Heiligtum war sehr nützlich für mich, und so dumm wie ich bin, habe ich gelernt, was der Fuchs zu sagen hatte.
+Inzwischen hatte sogar der unnahbare Yougou Tengu eine eigene Tochter.
+Der langweilige Onkel, Konbumaru, wurde ebenfalls Hatamoto seiner Hoheit, des Shouguns, und wird die Tochter eines hochgeborenen Samurai heiraten ...
+
+„Was für ein süßes Kind, sogar Yougou Tengu, der den ganzen Tag über das Töten und Spielen redet, ist ein bisschen mütterliche und schüchterner geworden ...“
+„Aber ... dem Heiligtum fehlt noch ein wenig Kindlichkeit und das ist nicht gut. Wie wäre es, Hibiki, wieder ein Kind zu sein?“
+
+Wie immer scherzte die Kitsune ein bisschen zu viel und endete mit dem betrunkenen Atem des Sakura-Weins.
+
+„Schau nicht so verbittert, Hibiki. Wie wäre es, wenn du dir von Saiguu die Zukunft vorhersagen lässt?“
+„Haha, das ist das große Glück! Schau, es ist das große Glück! Weißt du, was das bedeutet?“
+„Es bedeutet, dass du alle schlechten Glückszettel weggenommen hast. Bitte hör auf, mich zu verspotten, Saiguu.“
+„Nein ... es bedeutet, dass die Person, nach der du dich sehnst, die Ehre haben wird, deine ewige Erinnerung zu sein.“
+
+Man muss also stark sein und lange in dieser Welt leben.
+Auch wenn alle deine Angehörigen verstorben sind, solange du noch lebst.
+Und die Zeit, die man mit diesen Menschen verbracht hat, wird nie vergehen ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15019_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15019_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..870e3c861
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15019_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Der dämonenbrechende Pfeil, der von Schreinen verwendet wird, um für Segen zu beten und Unheil zu exorzieren.
+Es wird gesagt, dass er alle Dämonen austreiben und brechen kann.
+
+Es wird auch oft gesagt, dass ein dämonenbrechender Pfeil das Böse verbannen kann, aber das Böse ist niemals eine objektive Sache.
+Das Böse kommt oft aus dem Herzen, dem Herzen, das vor Angst wahnsinnig geworden ist und kalt und aschfahl stumm geworden ist.
+Saiguu ist schon lange weg und ich bin nicht mehr die junge Schreinjungfer am Narukami-Schrein.
+Jedes Mal, wenn ich diese Pfeife halte, verfolgen mich die Leere und die verborgenen Schmerzen wie ein Geist.
+
+Jemanden zu haben, an dem man sich festhalten kann, und jemanden zu verlieren, der nicht aufhören kann, sich festzuhalten ... Die Zeit ist wie ein Rad, das sich dreht und dreht.
+Still und ruhig, die weiße Silhouette der Kitsune ist im schwärzlichen Abgrund verborgen. Die weiße Silhouette des Standbildes, das im Traum der Schreinjungfer eingraviert ist.
+Auch der Große Tengu geriet in Wut über die Schuld der Inkompetenz des Beschützers von Saiguu und ließ Teruyo allein.
+Harunosuke ging in einem Anfall von düsterer Wut in die Ferne, während Nagamasa der Regierung beitrat, um das Stigma der Mikoshi zu tilgen.
+Was den Mann betrifft, der mich im heiligen Wald die Kunst der Ehrfurcht lehrte und der geduldig meinen kindlichen Schwüren unter den scharlachroten Kirschzweigen zuhörte,
+er wird zu mir zurückkommen, auch wenn der Spritzer Blut ihn blendet und die Schwärze des Schmutzes ihn in eine wilde Bestie verwandelt ...
+
+Rette ihn mit unseren Bögen und unseren Geschossen und erfülle einen Pakt, der dazu bestimmt ist, verloren zu gehen.
+Verjage böse Dämonen mit unseren Bögen und Geschossen und exorziere Obsessionen und unnötige Anhaftungen.
+
+„Bitte komm zu mir, du dummer Spieler.“
+„Geh diesmal nicht verloren, Konbumaru.“
+
+Aber wer war der Gewinner dieser letzten Wette ...
+Während sie über unwichtige Dinge nachdachte, streichelte sie den schönen Bogen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15019_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15019_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..67e439671
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15019_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Die glänzende und elegante Ritualmaske, die einst einem gewissen Miko gehörte.
+Ein leichtes Lächeln spielte um seine Mundwinkel, aber seine Augen waren nicht mehr hell.
+
+Ich studiere jetzt schon eine Weile am Großen Schrein und halte mich für viel reifer.
+Ich bin nicht mehr so dumm, wie ich es als Kind war, und bin zunehmend in der Lage, mich zu wehren.
+Aber irgendwie, je älter ich wurde, desto mehr verbarg sich in Saiguus Gesicht ein Schatten ...
+Was auf ihrem Gesicht erschien, war weder Trauer noch Angst, sondern eine tiefe und traurige Abneigung ...
+
+„Der Grund für die Welt, ist unbeständig und von Dingen besessen zu sein, die sofort vergehen, bedeutet, die Erinnerung an die Ewigkeit zu verlieren.“
+„Wer sein Gedächtnis verliert, ist gleichbedeutend mit dem Verlust seines Lebens, ein Tod, der ewige Finsternis bedeutet.“
+
+Diesmal konnte nicht einmal ein leichtes Lächeln den traurigen Ausdruck in ihrem Gesicht verbergen.
+Es ist offensichtlich der Tag des Festes, aber es ist, als ob wir uns verabschieden wollten ...
+
+„Übrigens, erzähl mir auch von diesem dummen Konbumaru ...“
+„Was ... hast du immer noch Angst, dass eine alte Frau wie ich ihn dir wegnehmen könnte?“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15019_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15019_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..70b936fcb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15019_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Ein Omamori, das mit der Mizuhiki-Kunst hergestellt wurde
+Es wird gesagt, dass man das Aussprechen eines Wunsches eng mit seinem Karma verknüpft.
+
+Irgendwann studierte ich unter einer Kitsune, um zu lernen, wie man die Angelegenheiten des Schreins handhabt.
+Zu der Zeit war ich nur eine Schreinjungfer, die aus einem kleinen Fischerdorf nach Narukami kam.
+Dümmer als ein Teepinsel und doch mit der Laune und Neugier eines Kindes.
+Immer noch naiv skeptisch gegenüber Saiguus eleganten und unverständlichen Worten.
+
+„Die Dinge der Welt sind miteinander verbunden und verstrickt und so entstehen aus der Wirklichkeit illusorische Visionen.“
+„Das Omamori hat keine Macht, Wünsche zu erfüllen, aber es kann sie durch Verstrickung ewig machen.“
+
+Als sie meinen verwirrten Gesichtsausdruck sah, konnte die Kitsune nicht anders, als laut zu lachen und ...
+Sie klopfte mir angenehm mit ihrer Pfeife auf den Kopf und wechselte wieder schlau das Thema:
+
+„Ich bin sicher, du hast auch deinen Seelenverwandten getroffen.“
+
+„Was für eine Verwandtschaft kann es mit diesem unhöflichen und rücksichtslosen Mann geben!“
+
+„Ja, ist das so?“
+
+Aber am Ende ertränkte die Dunkelheit alles.
+Und das sogenannte Karma ist verloren.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15019_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15019_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..df2057cac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15019_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Elegante Taschenuhr verziert mit heiligen Glöckchen.
+Der Zeiger bleibt immer zu dem Zeitpunkt stehen, wenn der Morgentau noch frisch ist.
+
+Wenn der Himmel grün wird, kondensiert der Tau auf den Grasspitzen und vergeht dann wieder.
+Auch wenn das Leuchten so schön ist wie eine Million Spiegel, ist die Schönheit nur von kurzer Dauer.
+
+Ich habe einmal mit Saiguu in einer Herbstnacht auf einem Abhang den Klang von Zikaden und das Mondlicht genossen.
+Ich war noch eine einfache Schreinjungfer, jung und unglaublich stur.
+Wie ein klappernder Fink, der lautstark auf seine Meinung besteht,
+sah ich in das leicht lächelnde Gesicht der Kitsune, verstand aber nicht ihre Worte.
+
+„Der Versuch, einen Moment der Schönheit für immer festzuhalten, wäre wie der Versuch, den Morgentau fest in den Händen zu halten.“
+„Ich bin vergangen wie der Tau und alles, woran du dich erinnerst, ist nur eine verweilende Vision.“
+
+Eine vage Erinnerung daran, wie sie unverständliche Worte sprach, mit einem Gesicht so traurig wie der Lorbeermond, ließ mich für einen Moment abschweifen ...
+Nach ein paar Augenblicken klopfte sie mir dann mit ihrer Pfeife auf den Kopf, wobei sie so wütend und spöttisch wie immer aussah.
+
+„Es dämmert fast, Hibiki.“
+„Es ist Zeit für uns, nach Hause zu gehen.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15020_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15020_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d73eb9beb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15020_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Mit seinem originalen Geheimschwert „Tengu-Feger“ ist Iwakura Doukei der Führer der Kujou-Familie in Sachen Schwertkunst geworden.
+Er erhielt den Kampfkunstnamen „Douin“ und gründete schließlich eine Schule, die einst eine große Anzahl von Schülern hatte.
+Als er sich auf den Weg machte, um seinen Posten auf dem Kujou-Anwesen anzutreten, hatte Doukei, der schon lange gelernt hatte, wie man trinkt,
+betrat er den Schrein, der durch die Fertigstellung des geheimen Schwertes „Tengu-Feger“ komplett in Schutt und Asche gelegt worden war.
+Hier, im Hof dieses verlassenen Schreins, hatte er in den letzten dreizehn Jahren dreizehnmal mit dem Tengu von Yougou gekämpft.
+Er erinnert sich an die Zeit, als er hier den schwarzgeflügelten Tengu traf, der sich „Teruyo von Yougou“ nannte ...
+
+Das Leben war in den letzten dreizehn Jahren wie ein Traum.
+Der rote Schnee fliegt wie Rauch durch den schattigen Pass.
+Du bist jetzt in die Ferne gegangen.
+
+Auch die heilige Sakura fiel wie eine Schneedecke.
+Die Gemeinschaft der Äste am Fuß ist noch intakt, obwohl sie ihre Opfergabe an die Götter verloren hat.
+Ein Lachen, so klar wie Quellwasser, hallte durch die Berge.
+Und die beiden Männer setzten nie wieder einen Fuß in den kleinen Hof, der zur Ruine verkommen war.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15020_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15020_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7121546ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15020_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Umgeben von den schwarzen Federn, die vom Wind geblasen werden, dem Mann, der ein Schwertheld werden wird.
+... Endlich das Mädchen erwischt, das so viele Jahre lang unantastbar war ...
+
+„Ja, das ist außergewöhnlich.“
+„Wenn das Schwert deiner Kraft nicht standgehalten hätte ...“
+„Ich werde hier sterben, gut. Also ...“
+
+Teruyo, sollen wir für das nächste Jahr den Ort des Duells ändern?
+Ich kenne ein paar Orte, wo ich die roten Kirschblüten sehen kann ...
+Mit Blick auf die kleine Gemeinde, die er zerstört hatte, hielt er die zitternde Hand des Tengus ...
+Mit dem Blick auf die schwarze Feder, die er abgeschnitten hatte, wollte Doukei dies sagen.
+
+„Du hast mich berührt und ich muss sagen, du hast gewonnen.“
+
+Der Gewinner ist noch nicht bekannt, also bis nächstes Jahr.
+
+„Dein Schwert kann jetzt die Geschwindigkeit eines Tengu übertreffen.“
+„Ich kann keinen einzigen Tag des Duells mit dir in diesen dreizehn Jahren vergessen.“
+„Aber als Tengu muss ich schließlich annehmen, was mein Klan tun muss.“
+„Ich denke, der Grund, warum ich deinen Namen geändert habe, ist, dass ich wollte, dass du frei von dem Fluch der Oni-Linie bist.“
+„Die nicht-menschliche Blutlinie wurde mit diesem Kampf nun immer dünner und dünner.“
+„Schließlich sollten wir unmenschlichen Wesen nicht das Gute im Menschen begehren. Aber du bist anders.“
+„Heute bist du ein Iwakura und du bist nicht länger ein Mikoshi, der das Blut eines Oni in sich trägt.“
+
+„Dann auf Wiedersehen, Doukei. Vergiss mich, und dann mit deinem Schwert,“
+„um Iwakuras Abstammung willen, gehe den Pfad, der nur den Iwakura gehört.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15020_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15020_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..70c4ff8a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15020_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+„Das geheime Schwert, Herr Douin, kann meiner Meinung nach keine Blitze zerschneiden, haha.“
+Der junge Hiroshi, ein Kanjou-Junge, neckte Douin. Dieser sagte:
+„Wie kann so etwas möglich sein. Ich kann höchstens einen Tengu mitten in der Luft abschießen.“
+„Das heißt, die eigentliche Enthauptung eines Tengu hat nie stattgefunden.“
+
+„Ist das richtig? Woher kommt dann der Name deines geheimen Schwertes Tengu-Feger?“
+Als er sah, dass Douiin nicht antwortete, wiederholte der kantische Kopf, der Ritou gebaut hatte, verärgert.
+„Ich hätte dich gern rekrutiert, wenn der alte Kujou mir nicht zuvorgekommen wäre.“
+„Mit deinem Schwert sind selbst Ako Domeki von Seirai und seine Bande keine Gegner ...“
+
+Dieser Tengu hatte ihm einen neuen Namen und ein neues Leben gegeben, als hätte er sich durch die Gewitterwolken geschlagen.
+Wirf das rostige Messer auf ihn und sage ihm, er soll versuchen, sich an dem Tengu zu rächen.
+Nachdem sein Messer zerbrach, waren dies seine letzten Worte an ihn ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15020_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15020_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab14752ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15020_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Mutter zeigte dem Shougun, der sie freundlich behandelt und ihr das Schwert gegeben hatte, ihre Reißzähne.
+Das Einzige, was der Familie Mikoshi schließlich zurückgegeben wurde, war die Tsuba, die sie so sehr geliebt hatte.
+
+Der lang gehegte Wunsch von Mutter war, das Schicksal von Leben und Tod mit dem feurigen, kochenden Blut des Menschen zu überwinden.
+Sie unternahm eine unsterbliche Tat für seine Familie, die im Namen der Geister des Krieges immer mehr reduziert wird.
+Wenn sie von der pechschwarzen Tigerbestie der Sünde selbst verschlungen wurde, dann würde sie sie von innen heraus zerreißen.
+
+Es wäre ein großes Verdienst unter dem Banner der Elektro-Mitsudomoe.
+Die zwölf Laken mit blutiger Kampfausrüstung, von denen sie dachte, sie könne sie verschwinden lassen,
+waren am Ende schwarz gefärbt, zusammen mit ihrem heftig schlagenden Herzen ...
+
+Der älteste Sohn, der das Familienunternehmen erben sollte, ist inzwischen geflohen und lebt in einem Dorf außerhalb der Stadt.
+Mit nichts als dem Berg und dem Wald als seine Freunde, das heißt, bis er dieses Mädchen traf ...
+
+„Es ist langweilig. Wenn du die Vergangenheit hinter dir lassen willst, dann gebe ich dir einen neuen Namen.“
+Nachdem sie ihn von der Vergangenheit sprechen gehört hatte, schnaubte sie mit ihren dunklen Flügeln verächtlich.
+„Nennen wir dich Iwakura, ein Felsen, etwas, das durch menschliche Worte nicht verletzt wird.“
+„Du mit Oni-Blut in deinem Körper, sei glücklich. Lächle ein wenig.“
+„Es ist wichtig zu wissen, dass der Name, den Yougu Tengu uns gegeben hat, durch göttlche Macht verstärkt wird.“
+„Außerdem passt der Name Stein gut zu deinem Gehirn und deinen Muskeln, oder?“
+
+„Dann werden wir nächstes Jahr wieder hier kämpfen, wenn die Kirschblüten fallen, Iwakura.“
+„O Sohn der Oni, du musst dein Schwert üben und ein würdiger Gegner von Yougou Tengu werden.“
+„Übrigens, wenn du mir jemals in die Quere kommst, kannst du das geheime Schwert Tengu-Sieger nennen!“
+„Immerhin wirst du bis dahin das wundersame Schwert beherrschen, das sogar einen Tengu besiegen kann.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15020_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15020_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..16cd51d6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15020_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+Erinnerungen kommen und gehen wie der Atem in Seirais ferner Vergangenheit, bevor die Insel von der Sturmwolke umhüllt wurde.
+Der feine Behälter, das den Sturm und die Erschütterungen willkommen hieß, wurde schließlich nicht dem Versprochenen übergeben.
+
+„Die Leine riss und sie kam zu mir zurück ... was für Kopfschmerzen.“
+„Außerhalb des Schwertkampfes bist du nur ein dummer Glücksspieler, richtig?“
+
+„Hmpf. Unterschätze mich nicht. Ich habe mein Bogenschießen von einem Tengu gelernt, weißt du? Er ist auch ziemlich berühmt.“
+„Und doch ist mein Schwert einfach zu gut, als dass die Leute den Schuss erwähnen würden.“
+„Es ist eine Verschwendung, wenn man darüber nachdenkt. Warum lässt du mich dir nicht das Bogenschießen beibringen?“
+
+Es gab eine Zeit, in der man harte Worte sagte und den geköpften Siegelkäfig für diesen Dummkopf reparierte ...
+Es gab eine Zeit, in der ich nicht anders konnte als zu lächeln, selbst wenn ich harte Worte sagte, um andere zu belustigen.
+
+„Warum musst du gehen und Ärger machen, wenn du schon Hatamoto bist und eine große Verantwortung trägst?“
+„Warum verbringst du deine Tage damit, herumzuwandern und zum Spaß zu spielen, wenn du bereits verheiratet bist und eine reizende Frau hast?“
+
+Es ist völlig klar ...
+Die Frage, die mir eindeutig auf den Lippen lag, die ich aber nie gestellt habe, die ich nicht stellen wollte.
+Saiguu hätte wahrscheinlich subtil und fröhlich gefragt, wenn sie dagewesen wäre ...
+
+„So etwas spielt keine Rolle, ich habe mir erlaubt, mir Urlaub zu gönnen, zumindest für heute.“
+„Lass uns die Sache mit dem Heiligtum überspringen und an den Strand gehen, wie du es als Kind getan hast.“
+
+So hat uns der Kerl in den Hafen geschleppt und uns den Kopf gekostet.
+Du hörst ihn darüber reden, wie Teruyo aus dem Schrein die Schönheit und Kampfkunst ihres Meisters geerbt hatte ...
+Du hörst, wie er von dem Albtraum erzählt, der ihn einst in Angst und Schrecken versetzte und in dem er seinen eigenen Kopf abschlug ...
+Aber beide wussten in ihren Herzen, dass dies nur Worte waren, um die Traurigkeit des Erwachsenseins zu überdecken.
+
+Und dann, viel, viel später,
+mit Blick auf die moosbewachsenen Riffe, den Hafen, in dem sich das Paar in friedlicher Abgeschiedenheit traf ...
+Für die Wette, dass er erneut gewinnen wird, für Gebete für seinen Frieden,
+noch einmal wagte er es, sich aufrecht hinzustellen und hielt den handgefertigten Siegelkäfig in die Höhe,
+mit der Hoffnung, Erinnerungen zu lösen und die Kraft von Blitz und Donner zu sammeln.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15021_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15021_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..54464ee04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15021_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Amenoma, Futsu, Isshin, Hyakume, Senju,
+dies waren einst die fünf Zweige der Raiden Gokaden.
+Doch heute hält nur noch Amenoma die Erbfolge aufrecht.
+Von der Isshin-Linie sind gerade noch so einige Nachkommen verblieben.
+Für die breite Masse ist dies lediglich der Zwangsläufigkeit der Zeit zu verdanken.
+Das rührt wohl daher, dass die Kausalität hinter jedem unerwarteten Verfall so kompliziert ist, dass sie für Außenstehende kaum zu durchschauen ist.
+
+Der Vagabund würde es nie eingestehen,
+dass alles, was er getan hat, einem und nur einem Ziel dient, und zwar sich an dem Schwertschmied zu rächen.
+Und er würde natürlich auf gar keinen Fall seinen Grund erklären,
+warum er auf halbem Wege seines Plans stehengeblieben ist und plötzlich keine Lust mehr hatte, ihn zu beenden.
+Wahrscheinlich würde er nur eine lässige Erklärung dafür liefern, mit dem Zungenschlag, den er von einem gewissen Gelehrten gelernt hat,
+„all das ist nichts mehr als ein Experiment der Menschlichkeit.“
+
+In den traditionsreichen Theaterstücken von Inazuma sieht man oft eine oder mehrere Figuren, die einer bestimmten Rolle zugeordnet werden können, nämlich „Kunikuzushi“.
+Diese Figuren sind normalerweise die Intriganten in ihrem Theaterstück, die heimtückische Pläne schmieden, um die oberste Macht des Staates einzunehmen.
+Am Ende seiner ziellosen Reise hat sich der Vagabund nach seinem eigenen Willen für diesen einzigartigen Namen entschieden,
+während die anderen Namen, die er zuvor benutzt hatte, schon längst in Vergessenheit geraten sind.
+
+Ein traditionelles Inazuma-Drama lässt sich in drei Akten einteilen. Und das Drama selbst wird nach der Zusammensetzung der Aktnamen benannt.
+Zum Beispiel heißt das Drama der drei Akte „Sumirezome“, „Sangetsu“ und „Kogetsukan“
+dann „Sumirezome Sangetsu Kogetsukan“.
+Vielleicht würde das Abenteuer, das diese Puppe einst bestritten hat, eines Tages
+auch ein Teil der sagenhaften Erzählungen, die von vielen über Generationen tradiert werden, oder der weit entfernten Erinnerungen, die den Fluss der Elemente hinunter bis in die Ungewissheit treiben.
+Aber jetzt ist das Ende des dritten Akts seiner Geschichte noch nicht in Sicht.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15021_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15021_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d91df7a24
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15021_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Der umherwandernde Exzentriker denkt nicht mehr über diese Angelegenheit nach.
+Aber wenn er die Augen schließt, sieht er immer noch die mondbeschienenen Nächte über Tatarasuna und die brennenden Flammen des Ofens.
+Der freundliche junge Untergebene sagte:
+„Dieses goldene Schmuckstück ist ein Identitätsnachweis, der vom allmächtigen Shougun verliehen wurde.“
+„Aber wenn du durch die Welt reist, solltest du das im Hinterkopf behalten:“
+„Du darfst deine Identität niemals anderen gegenüber preisgeben.“
+Der aufrechte Inspektor sagte:
+„Dieses goldene Schmuckstück dient als Identitätsnachweis, der vom allmächtigen Shougun verliehen wird.
+Aber du bist weder Mensch noch Maschine.
+Und so kann ich nur auf diese Weise mit dir umgehen. Nimm mir das nicht übel!“
+
+Der Wanderer, der das Gestern hinter sich gelassen hat, denkt nicht mehr daran,
+aber wenn er sich die Ohren zuhält, kann er immer noch die wilden Winde hören, die in jenem Jahr tobten.
+Die erwartungsvollen Augen schien zu sagen:
+„Dieses goldene Schmuckstück ist ein Identitätsnachweis, der vom allmächtigen Shougun verliehen wird,“
+„es sollte doch die Menschen retten können.“
+
+Die intelligente, hübsche Schreinjungfer sagte:
+„Dieses goldene Schmuckstück ist ein Identitätsnachweis, der vom allmächtigen Shougun verliehen wurde“
+„und sie wird dich nicht im Stich lassen.“
+„Ich für meinen Teil werde mein Bestes tun, um sofort Hilfe zu holen ...“
+
+... Aber am Ende waren die goldenen Pfeilfedern mit Staub bedeckt
+und alle Geschichten wurden in karmischen Flammen verbrannt, bis nichts mehr übrig blieb.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15021_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15021_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4d808f10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15021_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+„Wohin gehst du, Vagabund?“
+Der umherstreifende Junge wurde durch den Schrei eines Kindes aufgehalten.
+Das war das Kind eines Handwerkers aus Tatarasuna, und obwohl er krank war, waren seine Augen noch klar.
+Der Junge erzählte dem Kind, dass er auf dem Weg nach Inazuma wäre.
+„Aber es regnet im Moment sehr stark. Es heißt, dass die Leute, die weggegangen sind, nicht zurückgekehrt sind!“
+Der Junge öffnete und schloss den Mund ein paarmal ... Aber schließlich konnte er dem Kind nur noch ein kleines Lächeln schenken.
+Als er das nächste Mal die Insel betrat, war das Kind nirgends zu finden.
+
+„Wohin gehst du, Fremder aus Inazuma? Dieses Boot ist nichts für dich!“
+Der wandernde junge Mann wurde am Hafen von einem Bootsmann angehalten.
+Doch bevor der Junge sein Schwert ziehen konnte, hielt ihn ein Mann aus seiner Begleitung auf.
+Der Mann erzählte dem Bootsmann, dass der junge Fremde mit ihm reiste.
+„Ah, er ist also dein Gast? Ich entschuldige bitte meine Anmaßung.“
+Der Mann gab dem Jungen einen Mantel, um ihn vor der Kälte zu schützen, aber der Junge schüttelte den Kopf.
+Er brauchte solche Dinge nicht. Er wollte nur wissen, welche interessanten Dinge er auf dieser langen Reise finden würde.
+
+„Mein Herr, wohin gehst du?“
+Der Junge, der geschwätzige Menschen am meisten hasste, gab seinem Untergebenen einen Schlag ins Gesicht.
+Aber er liebte es auch, die Angst und Hilflosigkeit in den Gesichtern der Menschen zu beobachten
+und vielleicht hatte er diesen schwachsinnigen Untergebenen gerade wegen der Fülle an seiner Gesichtsausdrücke in seiner Nähe behalten.
+Er erzählte der kriechenden, zaudernden Gestalt, dass sie nach Osten, nach Mondstadt, unterwegs waren.
+„Ich habe verstanden! Ich werde deine Leibwächter sofort bereit machen!“
+Er brauchte natürlich keine Leichwächter, aber er war noch fauler, wenn er mit solchen Kretins um Worte feilschen musste.
+Er setzte seinen Wanderhut auf und machte sich allein auf den Weg nach Osten.
+
+„Kind, wohin gehst du?“
+Auf dem Heimweg wurde der Junge am Straßenrand von einer alten Frau angehalten.
+Er sagte ihr, dass er nach Westen gehen würde.
+„Zur Insel Yashiori also? Was hast du da zu suchen?“
+Sie hatte das nur gesagt, weil sie wusste, dass die Situation da in letzter Zeit nicht friedlich war.
+Der Junge bedankte sich mit einem aufrichtigen Lächeln für ihre Besorgnis und sagte ihr, dass er auf dem Weg zu einem vereinbarten Treffen sei.
+Als sich das Boot allmählich dem Ufer näherte, konnte man eine Frau in fremdartiger Kleidung am Ufer stehen sehen.
+Sie warf eine kleine Kristallkugel aus der Ferne auf den Jungen.
+Er fing sie mit Leichtigkeit auf und hob sie gegen die sterbende, blutende Sonne.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15021_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15021_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..aff1afc15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15021_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+In seinem Traum tanzten ein Phantom im reinen Mondschein zu einem unbekannten Lied.
+Das Phantom scheint der Junge aus der fernen Vergangenheit zu sein, der so jung und rein war wie ein unbeschriebenes Blatt ohne jegliche Flecken.
+Oder ist es das wahre Ich, das all den Groll und das Elend endlich verwunden hat,
+das so zerbrechlich, aber zugleich rein wie der helle Mondschein ist?
+
+Der Vagabund wusste nicht, dass er die Fähigkeit zu träumen hatte.
+Vielleicht war das nur ein harmloser Streich von den Gelehrten.
+Oder es war eine ungewollte Nebenwirkung der einstigen Auflehnung der Seele, die verschwindend gering, aber hartnäckig war.
+
+„Einst hast du dein eigenes Herz erhalten, das du immer so sehr begehrtest.“
+„Jedoch hat es sich später als ein Objekt der Lügen und Täuschungen erwiesen.“
+„Und jetzt hast du endlich die Chance, die Sache zu bekommen, die dir wahrhaft gehört.“
+„Dieser Körper einer Puppe würde eines Tages den Thron der unangefochtenen Macht auf der Welt besteigen.“
+
+„Aber denk daran, all dies ist im Grunde genommen nichts mehr als ein vergänglicher Traum,“
+„der sich mit der Zeit in den Trauergesängen der Übriggebliebenen auflösen würde ...“
+Von wem stammten diese unverständlichen Worte? Von dem Ich aus der Vergangenheit oder der Zukunft?
+Der Vagabund gab aber nichts darauf. Immerhin war er nicht derjenige,
+der zusammen mit dem Traum begraben würde. Das unausweichliche Ende der Geschichte gehört der fernen Zukunft.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15021_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15021_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5eedc838
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15021_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Er wurde ursprünglich geboren, um ein Gefäß für ein „Herz“ zu sein.
+Aber in seinen Träumen vergoss er Tränen.
+Seine Schöpferin hat dies endlich gemerkt:
+Er war zu zerbrechlich, sei es als Mensch oder als Gefäß.
+
+Doch seine Schöpferin wollte ihn nicht zerstören und ließ ihn daher weiter schlummern.
+Und in ihrer späteren Schöpfung hat sie die Gestaltung des Herzens auch nicht mehr angewendet.
+Es dauerte nicht lange, bis der edelste und prestigeträchtigste „Nachweis“ der Welt kein Zuhause mehr hatte.
+Und so wurde er zum großen Schrein am Yougou-Berg geschickt.
+
+Später wachte die schöne Puppe auf und begann die Wanderschaft eines Vagabunden.
+Er hat viele Herzen beobachtet,
+die guten, die aufrechten, die starken, die sanften ...
+Auch die Puppe wünschte sich ein Herz.
+
+Später würde die hübsche Puppe endlich dieses „Herz“ bekommen.
+Das war schließlich ihr Lebenszweck, der Grund, warum sie existierte.
+Doch das war nicht das, was die Puppe wirklich wollte,
+denn sie hatte keinen Segen in sich,
+stattdessen war sie ein Opfer auf dem Altar, voller Egoismus, Heuchelei, List und Flüche.
+Alles in eine freundliche Schale gehüllt.
+
+Gut und Böse waren allesamt Schöpfungen von fühlenden Wesen, Strophen vom Lied der Vergänglichkeit, nutzlos und kakophonisch.
+Aber wenn er dieses „Herz“ herausreißen würde,
+würde er überhaupt nichts mehr fühlen können als die öde Leere ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15022_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15022_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e621472fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15022_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Für die Meeresbewohner sind die leuchtenden Perlen, die Watatsumis Gottheit einst gepriesen hat, unbezahlbare Schätze.
+Nur die göttliche Priesterin hatte das Recht, das große Lied zu singen, in dem es um diese Perlen geht.
+
+Die Legende besagt, dass die regenbogenfarbenen Muscheln diese makellosen Perlen als Dank für Watatsumis Zärtlichkeit hervorgebracht haben.
+In späteren Zeiten hieß es sogar, dass die Blutlinie der göttlichen Priesterin ursprünglich aus diesen Perlen hervorgegangen sei.
+Sie und die Schwestern, die mit dem Meer und dem Mond getanzt haben, sind aus ihrer weichen, lebendigen Wiege herausgetreten und standen bei allen hoch in Gunst
+und aus seiner Freude und Liebe heraus schenkte Omikami ihnen wunderschöne Jade, die ihnen den reinen Wunsch gewährte, dem Tageslicht zu folgen.
+
+In den Händen derjenigen, in deren Adern das Blut von Watatsumi fließt, scheinen die Perlen heller zu schimmern als sonst.
+Vielleicht ist dies nur eine alte Geschichte, deren Wahrheitsgehalt nicht mehr überprüft werden kann.
+Aber es heißt, dass die göttliche Priesterin und die Zwillingsschwestern im Augenblick des Untergangs ihre Kleider tauschten und in den endlosen Wellen verschwanden.
+Nur diese helle Perle ging in dem wogenden Getümmel verloren und kehrte in die stille Einsamkeit der Tiefe zurück.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15022_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15022_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c50d9187
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15022_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+In den Tagen, als die vielen Klans das Licht der Welt erblickten, wählte Omikami Schreinjungfern aus dem Volk des Meeres.
+In der Geschichte, die in Inselliedern besungen wird, war die erste göttliche Priesterin einst eine der Töchter des Meeres, die Perlen sammelte.
+
+Sie würde zu den Kindern kommen, die in ihrem sinnlosen Konflikt ihre Zukunft aus den Augen verloren haben,
+und zu den Alten, die inmitten der unbarmherzigen Tragödie die Hoffnung auf die Schönheit des Lebens aufgegeben haben.
+Die göttliche Priesterin tröstete die Menschen mit ihren schönen Liedern und sanften Worten
+und inmitten der stürmischen Zeiten sahen die Menschen von Watatsumi zum ersten Mal Hoffnung.
+
+Diese aus dem Meer stammende Feder soll aus dem Festgewand dieser göttlichen Priesterin stammen.
+Sie wurde versehentlich von einer zarten Kinderhand herausgezogen und von einer aufmerksamen Person sorgfältig aufbewahrt.
+
+Später, als der tapfere Held und die Priesterinnen zu ihrem unwiderruflichen Untergang eilten,
+ist das Festgewand der göttlichen Priesterin nicht verloren gegangen, sondern wird mit der Erinnerung bis in die Gegenwart weitergegeben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15022_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15022_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..40573c549
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15022_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Omikami wählte einst seine Geistlichen aus dem Volk von Watatsumi aus und verlieh ihnen persönlich diese prachtvollen Kronen, die ihre Anmut auf unübertreffliche Weise herausstellen.
+Doch als das Zeitalter des Märtyrertums vorbei war und das alte Priestertum mit ihm ebenfalls unterging, wurden diese schönen Kronen versiegelt.
+
+Die Meeresbewohner singen, dass diese Kronen aus Perlen und Korallen niemals von irgendeinem Schmutz befleckt werden.
+Und jeder, der das Glück haben sollte, eine zu erhalten, wurde von Omikami als menschlicher Herrscher anerkannt.
+Der tapfere Vasallenfürst, bekannt als Touzannou, und die Zwillinge, die frei über die Wellen zogen ...
+Sie alle hatten den zärtlichen Blick und die Gunst Omikamis und wurden in den Liedern der Inselbewohner verewigt.
+Es heißt, dass diese Herrscher einst als Hilfskräfte der Gottheit dienten und die Meeresbewohner anleiteten, auf ihrer Insel Landwirtschaft, Fischfang und Jagd zu betreiben.
+Doch als die Zeit des vorgesehenen Untergangs kam, fiel der Gott.
+
+Sie tragen die Hoffnungen und Erinnerungen, die aus den Tiefen des Meeres aufgestiegen sind, und sind durchdrungen von einer Geschichte und Kultur, die heute verloren sind.
+Diese kunstvollen und bezaubernden Kronen gingen mit ihren Besitzern in die vergessenen Klüfte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15022_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15022_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5474e446
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15022_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Eine zarte Blume aus dem Meer. Ihr Kern ist mit reinen Perlen geschmückt.
+Die Lieder von Watatsumi besagen, dass diese Blumen in den perlenbeleuchteten Tiefen blühen.
+Getränkt vom Liebeskummer der tauchenden Seetöchter und dem sanften Mondlicht, würden sie einen perligen Schimmer abgeben.
+
+Wenn alle Konflikte beendet sind, werden die Meerestiere nicht mehr um ihre einsamen Gefährten weinen,
+und wenn das Mondlicht über Touzan aufgeht, wird sich die liebliche Gottheit erheben und singen.
+„Kommt, ihr Töchter des Meeres, kommt und seht, ihr Menschen meines Herzens, denn der Mond ist heute Nacht aufgegangen.“
+„Auch wenn Touzan in dieser Nacht fällt, können die Blitze und der Sturm niemals die perlende Pracht des Mondes verbergen ...“
+
+Die einsame Schreinjungfer wird auf den vom Mond beschienenen Wellen singen und tanzen.
+Die Taucher werden den Schmerz des Verlustes vergessen und selbst die zarten Blumen werden ihre Lebendigkeit wiedererlangen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15022_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15022_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dada54154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15022_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+In den stillen, fluoreszierenden Tiefen des Meeres scheint die Zeit sehr langsam zu vergehen.
+Selbst die leuchtenden Muscheln könnten mit den Jahren vergesslich werden.
+
+Das Volk von Watatsumi trat einst aus der Dunkelheit hervor und verabschiedete sich so von den langen Träumen der Tiefe.
+Sie entkamen den neugierigen Blicken des Drachenerben in der Dunkelheit und schritten über die schimmernde Korallentreppe in das Lichtkönigreich.
+Es heißt, dass die Meeresbewohner damals eine einzige Muschel als Erinnerung an ihre Sippe mitnahmen.
+Und diejenigen, die ihre Familie verloren hatten, wurden in eine neue Familie aufgenommen.
+
+In der alten Sprache wurden diese reinen Muscheln als „Abschied“ bekannt.
+Zwei Parteien, die sich umarmen, sollen nicht mehr durch eine äußere Kraft getrennt werden, auch wenn dieses Gebot selbst nicht ewig ist.
+Diese Muscheln waren also ein Abschied vom Leben unter den Wellen und der Beginn eines neuen Lebens unter der Sonne.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15023_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15023_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..16890801a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15023_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Dieses Land, das als die „Große Kluft“ bekannt ist, wird seit Urzeiten von der Farbe des Zinnobers geprägt.
+Unter den Bergleuten und Juwelenhändlern werden immer noch Legenden über Yaksha weitergegeben ...
+Es heißt, dass der einsame Reisende mit vier Armen auf den Schultern einst an den Ort kam, auf den der Himmelsstern jener Tage gefallen war.
+Als sie hörten, dass der einsame Wanderer hierhergekommen war, um das Böse zu beseitigen, strömten die Bewohner des Berges in Scharen herbei.
+
+„Bitte trink unseren Wein und hör unseren Wunsch.“
+„Dieses Gebräu ist vielleicht zu sauer und bitter, als dass du es schlucken könntest, und es ist nicht so gut wie der Jahrgangswein des Tianheng-Bergs, den sogar Rex Lapis liebt.“
+„Doch wir die Bergbewohner haben die Edelsteine und die Jade, die uns der Gott geschenkt hatte, als wundervollen Schatz genutzt und die zerklüfteten Felswände zu unserem Lebensunterhalt ausgehöhlt.“
+„Dank Rex Lapis war das Leben zwar nicht perfekt, aber dennoch sorgenfrei.“
+„Die Situation ist jedoch nicht mehr so, wie sie einmal war, und der Segen des Himmelssterns wird durch die Dunkelheit der Schatten behindert.“
+„Obwohl wir keine angemessene Vergütung haben, wagen wir es heute dennoch, dich um unsere Rettung zu bitten.“
+
+Der Besucher hörte sich die Bitten der Ältesten schweigend an und trank schweigend aus seinem Becher mit bitterem Wein.
+Ohne ein Versprechen abzugeben oder die Sterblichen für ihre Unhöflichkeit zu tadeln, kehrte er nach Osten zurück, ohne sich die Mühe zu machen, zu bleiben.
+
+Die folgende Geschichte ist wohlbekannt ...
+
+Der schlichte Weinbecher aus Kristallsand, mit dem er einst mit den Dorfbewohnern Wein trank, ist jedoch als Zeugnis des Vertrags erhalten geblieben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15023_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15023_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8adc97bc6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15023_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Die Legende besagt, dass ein Held einst auf der höchsten Klippe der Großen Kluft die Feder eines fliegenden Adlers rupfte.
+Eine weitere Legende besagt, dass die fähige Person, die diese Herausforderung besteht, mit den Unsterblichen zusammen kämpfen darf.
+
+„Es mag eine gute Sache sein, zu sterben, um die Menschen zu schützen und das zu verfolgen, was man will.“
+„Doch wenn man darüber nachdenkt, ist es wie ein Fisch, der in ein tiefes Becken taucht, oder ein Vogel, der in ein Tal fällt.“
+„Obwohl es die Befriedigung der Selbstverwirklichung bringt, ist diese Heldentat nicht allen bekannt und wird schließlich vergessen werden.“
+„Wir Sterblichen sind wie Federn, die von einem Tornado getragen werden und in den tiefen Himmel hinab flattern.“
+„Die sogenannte Erlösung, das sogenannte Ausharren sind nur eitle und sinnlose Sachen.“
+
+Ein unheimliches Flüstern murmelt und erschüttert leise die Herzen derer, die ihre Namen nicht hinterlassen können ...
+
+Doch schließlich legte sich der Staub der Schlacht. Viele Soldaten schlafen jetzt tief in der Grotte.
+Auch das tückische Zischen der dunklen Armee verebbte leise wie der Wasserspiegel nach einem Regen ...
+Auch wenn der Mensch nur ein kurzes Leben hat, wird die Erde alles aufzeichnen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15023_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15023_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2ae4141e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15023_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Im Tianqiu-Tal gab es einen Yaksha. Mit seinen vier Armen vertrieb er die Dunkelheit der Welt.
+Er kam aus der Ferne zur Großen Kluft und alle Stämme sangen ein Loblied auf ihn.
+Es wurde ein großes Fest für ihn veranstaltet, mit reichlich Essen und Wein.
+Er nahm die Waffe in die Hand und ging tief in die Große Kluft, um der Geißel des Volkes ein Ende zu setzen.
+Schnell und grimmig wie ein Monster, leuchteten seine violetten Augen in einem grimmigen Licht.
+Der tosende Donner vertrieb die Nebel des Todes und die schlangenartigen Blitze verschmolzen mit den Wellen des dunklen Flusses.
+Die Wolken, die die große Kluft bedeckten, rollten auf und verschluckten sogar den Fluss der Sterne.
+Der wütende Wind rauschte wieder und der Zinnober bedeckte die Dunkelheit.
+Die Felsen hallten wider, die Bergpfade bebten und die tiefen Täler brachen fast zusammen.
+Die Erde brüllte, als die große Kluft zusammenbrach. Dann herrschte plötzlich Stille.
+Dichte Wolken froren das Licht der untergehenden Sonne ein und sogar die Vögel schienen zu weinen.
+„Hörst du, wie die Trommeln im Nordwind aufhören und die Helden im Strudel verschwinden?“
+„Am Ende konnten wir die Gestalt des Yaksha, der bis zum Morgengrauen kämpfte, nicht mehr sehen, und konnten nur sehnsüchtig seufzen über die Zeit, die verschwendet wurde!“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15023_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15023_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a22b778d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15023_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Auf den alten zinnoberroten Felsen haben ebenfalls bunte Blumen geblüht.
+Als das schwarze Blut die Welt beherrschte, wurden sie nie auch nur mit einem Hauch von Schlamm besudelt.
+
+Millelithen solln sein der Stadt Schild und Schwert, auch wenn die Gegner Dämonen der Finsternis sind.
+Die stillen Bergbewohner und der eisenfarbene, helle Mond haben für sie eine stille Position errichtet.
+
+„Tochter von Felsen und Kristallsand, bitte weine nicht um mich.“
+„Ich wurde im Schatten von Tianheng geboren und kämpfte, um den Segen von Rex Lapis zurückzuzahlen.“
+„Ich vertraute mein Leben dem vierarmigen Yaksha an und marschierte in Richtung des leuchtenden Abgrunds.“
+„Der Weg der Schatten in den tiefen, dunklen Höhlen, die Kristalle des hängenden, zerklüfteten Felspalastes.“
+„Die dunklen Ströme des Abgrunds, die unheimlichen Dämonen in den Tiefen der Berge.“
+„Solche Schrecken und Seltsamkeiten überraschen mich nicht.“
+
+Der Nachtwind unterbrach den Soldaten der Millelithen und hinderte ihn daran, seine Abschiedsworte zu sagen.
+Er ließ nur diese kleine Blume für die Tochter der Bergbewohner als Erinnerung an das Vergessen zurück.
+
+„Das Einzige, was ich fürchte, sind Vergessen und Verlieren.“
+„Wenn das Schicksal mich an einem namenlosen Ort begräbt, so vergiss mich nicht.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15023_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15023_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..63caf4d19
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15023_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Der Legende nach war die Sonne zu Zeiten des jungen Rex Lapis einst ein riesiger Wagen, der über die Erde fuhr.
+Als die drei Schwestern des Nachthimmels von einer Katastrophe getötet wurden, fiel der Wagen der Sonne in das tiefe Tal.
+Die Bergbewohner sagten alle, dass es ein Wunder war, dass der Sonnenwagen wiederhergestellt und der dunkle Himmel wieder erhellt wurde.
+Obwohl der Sonnenwagen wieder zurückkehrte, blieb ein Fragment für immer auf dem Boden.
+Als die Bergbewohner in die Hafenstadt zogen, mahlten sie das Fragment zu Kristallsand und verkauften diesen an diejenigen, die wussten, wie unbezahlbar er war ...
+
+„Mache dich nicht lächerlich, das ist nur eine Volkserzählung, der man nicht trauen kann.“
+„Die Händler der Shenglu-Kammer haben ihre Ignoranz längst abgelegt und die Absurdität ihrer Vergangenheit vergessen.“
+„Denn der Kristallsand eignet sich nicht zur Produktion von Töpferwaren und auch nicht zur Herstellung von luxuriösen Farben.“
+„Laut den Bergleuten der Großen Kluft ist das allerdings eine wenig glaubwürdige Geschichte.“
+„Dieser Zeitmesser und etwas Kristallsand stammen von den Millelithen von vor 500 Jahren.“
+
+Der dunkle Abgrund, in dem Licht und Dunkelheit miteinander kämpfen, ist selbst für die Stärke eines Yaksha schwer zu überwinden.
+Die Sterblichen brauchen das Licht mehr als alles andere, damit sie sich nicht in der Dunkelheit dieses eisernen Vorhangs verlieren, der die Menschen einhüllt.
+Die Millelithen sammeln fluoreszierenden Sand zur Beleuchtung, genau wie das helle weiße Licht des Mondes.
+Während hiermit die Zeit des Aufenthalts der Sterblichen im Abgrund gemessen wird, ist der Zeitmesser auch ein Zeugnis für das Opfer der Vorfahren.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15024_1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15024_1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ec0c21df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15024_1_DE.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Zuerst war es ein Geschenk von Freunden, das mit einem kleinen Kannenreich verbunden war.
+Die klare Quelle in dem Kelch trocknet nicht aus und ist genau das Richtige für ein vorübergehendes Zuhause.
+Er kann das Spiegelbild der Sonne und des Mondes aufnehmen, natürlich auch einen schwimmenden Fisch.
+
+Sie hält sich selbst für viel glücklicher als die Yakshas, die vom Schicksal verflucht sind.
+Doch der Preis für die Durchführung eines alten Rituals ist die Unmöglichkeit, das Land für längere Zeit zu betreten.
+Das süße Wasser, das an der Oberfläche von Liyue floss, war nicht annähernd so reichlich vorhanden wie heute.
+Die Hafenstadt unterhalb des Berges und die Dörfer in der Ebene waren für sie so weit weg wie ein Traum.
+Aber sie, die sich vor Ärger fürchtete, sagte, sie würde sich mit diesem Teekelch in der Hand auf den Weg machen.
+
+Dieses Liyue, von dem sie sprach, war so fehlerhaft wie der Jahrmarkt, der im Dorf stattfand.
+Diese Reise musste genauso umstritten und voller Probleme sein wie heute.
+Sie wusste, dass die beiden sich gern austobten, aber sie hatten Angst, sich in die Nähe der Menschenmassen zu begeben.
+Es gibt keine gewöhnlichen Adepten wie sie mehr auf der Welt, die gleichzeitig den Wohlstand beneideten und fürchteten.
+
+„Aber wir haben eine Menge Vereinbarungen zwischen uns. Das ist eine sehr gute Sache“,
+dachte sie bei sich, bevor sie sich auf den Weg machte.
+„Diese Reise wird bestimmt lustig, oder? Ich könnte sie mit anderen alten Freunden bekannt machen.“
+
+Später kamen der Windofen und der Teekessel zum Einsatz und die Form des Teekelchs prägte sich auch in die Köpfe der Menschen ein.
+So konnte jeder einen hellen Mond auf seinem Schreibtisch und in seiner Handfläche haben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15024_2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15024_2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b17a80be2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15024_2_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Vor langer Zeit gab es keine Fähre über den Fluss, sondern nur einen wolkenverhangenen Berghang.
+Die Besitzerin dieses Berges hatte noch nicht entschieden, was sie dort anpflanzen wollte, und so hat jemand anderes dies auf sich genommen.
+
+„Wenn der Baum ein wenig gewachsen ist, werde ich die Blätter pflücken und einen Tee für euch kochen.“
+„Wenn die Zeit gekommen ist, machen wir es genau hier, lade sie alle ein, die Fürstin der stehenden Wolken und des stillen Windes und den Fürsten der fließenden Wasser und aufgetürmten Berge ...“
+
+„Du sagst diese Frechheit, nachdem du auf meinem Land ganz frei Bäume gepflanzt hast?“,
+antwortete das Mädchen, das die Königin des Berges war, wütend, dachte aber immer an den Duft des Tees.
+
+Später band jemand diesen Jadering unauffällig an die dünne Spitze eines kleinen Baumes.
+Und dann kehrte die Besitzerin des Berges zurück, allerdings in einer anderen Gestalt.
+Außerdem verlor sie den Finger, mit dem sie die Leine löste. Das war aber vor langer Zeit ...
+
+Viele Jahre später wurden seine Zweige von den Bergbewohnern auf die gegenüberliegende Seite des Flusses verpflanzt.
+Der Duft des Tees verbreitete sich auch vom Chenyu-Tal bis zu Liyue und zu vielen anderen Orten.
+
+Es gibt viele Legenden über die Teebäume im Chenyu-Tal. In einem davon heißt es,
+dass unabhängig von dem Wasser, dem Boden und der Sonneneinstrahlung diese Bäume nur im Chenyu-Tal gedeihen.
+Das liegt daran, dass sie sich an einen Pakt erinnern, der vor langer Zeit zwischen alten Freunden neben den Teebaumsetzlingen geschlossen wurde.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15024_3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15024_3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..37de09723
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15024_3_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Im Chenyu-Tal gibt es zahlreiche Berge, viele Gewässer und viele Geschichten. Die berühmteste davon ist folgende:
+In alten Zeiten gab es einmal eine rohe Jade, die im Wasser versenkt wurde, um nicht in die Hände von Dämonen zu fallen ...
+
+Dem großen Fluss der Legende entspringen immer viele Nebenflüsse. Daher gibt es noch eine andere Geschichte:
+Die schöne Jade war einst eine rohe Jade aus den heiligen Bergen und wurde von den Händen des Rex Lapis sorgfältig geschnitzt.
+Und die Jade, die im Wasser verloren gegangen war, war vielleicht ein Jadering, eine Lanze, ein Gehänge oder gar nur ein einfacher Kelch.
+Es heißt auch, dass die „Jade“ in der Geschichte eigentlich eine Metapher für Schönheit ist.
+
+Die Legende besagt, dass ein solcher Anblick einst gesehen wurde ...
+
+Unzählige bunte Karpfen wie Juwelen im Sonnenlicht,
+brechen aus den Flüssen und Seen aus, die eigentlich Wasserlebewesen binden sollten,
+und kreuzen in Gruppen und mit dem Wind durch die Luft zwischen den Tälern.
+Das Paar Jadeohrringe, die an jemandes Ohren hingen, verwandelte sich ebenfalls in etwas anderes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15024_4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15024_4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea1f10795
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15024_4_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Die Blüte der Blumen des Seelenduftes ist jedes Jahr der Beginn der Vorbereitungen für die Teezeremonien in Qiaoying.
+Wenn die Blumen verblüht sind, wird der sorgfältig zubereitete Blütentee, der neunmal von den Blumen geräuchert wurde, gerade noch rechtzeitig vor der Dorfhalle angeboten.
+Die Blüte des Seelendufts ist so vergänglich wie die Unsterblichen, die in Eile kommen und gehen.
+Alles, was bleibt, ist der vage Name des Kräutermanns und eine Vielzahl unzusammenhängender Legenden.
+
+In einer Geschichte wurde der unsterbliche Körper des Kräutermanns in die blühenden Zweige eines uralten Teebaums verwandelt.
+In einer anderen Geschichte jedoch flog er auf einem gezähmten bösen Tier zum Berg der Unsterblichkeit.
+Es gibt auch diese Geschichte:
+
+Sobald sie an Land gegangen war, hob das junge Mädchen eilig ihren Schleier vom Boden auf und setzte ihn wahllos auf ihren Kopf.
+Ohne den Schutz vor ihr würde sie sich immerzu schämen zu sprechen.
+Der Übeltäter, der ihr diesen Schlamassel beschert hatte, steckte erst jetzt seinen Kopf aus dem Wasser,
+als ob er den Sieg dieses Wettstreits zeigen wollte, glitzerten die vielfarbigen Schuppen.
+
+„*hust* ... Willst du damit angeben, dass du schwimmen kannst? Ich verfluche dich, früher oder später im Wasser zu ertrinken!“
+
+Damals war sie zwar entrüstet, aber es war ja nur ein Scherz.
+Doch das glitzernde Licht verschwand schließlich in der Tiefe und tauchte nie wieder auf.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Relic15024_5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Relic15024_5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..36f42f922
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Relic15024_5_DE.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Der Legende nach stammt der Stein, aus dem dieser Jade-Anhänger gefertigt ist, aus dem staubigen heiligen Berg.
+So wie eine Sternmuschel, die das Meer verlässt, sich an das Rauschen der Wellen erinnert,
+hört man in dem Jade-Anhänger das Geräusch von rauschendem Wasser.
+
+Es ist nicht ungewöhnlich, dass man im Gasthaus Gerüchte dieser Art hört ...
+„Die Legende besagt, dass der größte Schatz des Gebirgsbachs ursprünglich eine rohe Jade war, die süßen Regen herabregnen konnte.“
+„Doch dann, in Zeiten weltlicher Unruhen, begehrten die Dämonen und das Böse ihre Kraft.“
+„Die Herrin des Berges teilte sie also in mehrere Teile und ließ sie unterschiedlich aussehen, um sie verwirren.“
+„Sie wurden auch unter Wasser versenkt, in Bergen versteckt und in einigen Fällen an Schreinen dargebracht.“
+„Nach der Legende vom Chenyu-Tal wurden diese Jadeschmuckstücke durch einen göttlichen Pakt gesegnet.“
+„Nur war nach all den Jahren niemand in der Lage, sie zu finden ...“
+
+Die Priesterin trug diesen Jadering sorgfältig bei sich.
+Sie zeigte ihn nur einem uninteressierten Freund, bevor sie eines Jahres eine Reise antrat.
+Die Priesterin erzählte feierlich von den Ursprüngen des Musters, von dem seit Langem bestehenden Vertrag zwischen ihren Vorfahren und den Göttern.
+Aber der Freund schwitzte mit Stößel und Mörser in der Hand und dachte nicht weiter darüber nach.
+
+„Jahr für Jahr das gleiche Ritual. Ich weiß nicht, wie oft ich das schon von dir gehört habe.“
+„Hast du nicht gesagt, du würdest mich zum Tee einladen, wenn du zurückkommst? Dann lass uns bei dieser Gelegenheit darüber reden.“
+Aber das, was aus dem Wasser kam, war nicht das, was sie erwartet hatte, und verschwand schließlich im Wasser ...
+
+Auch heute noch stellen die Handwerker von der Yilong-Pier diese antik geformten Anhänger her.
+Auch die Händler folgen der Legende und tragen die zarten Jaderinge dicht an ihren Ohren,
+um dem Geräusch des Regens auf den Felsen zu lauschen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic1_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic2_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic3_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic4_DE.txt b/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic4_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic4_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic5_DE.txt b/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic5_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/SeiraiIslandPic5_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/TejimaMail_DE.txt b/Resources/Readable/DE/TejimaMail_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6ba559f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/TejimaMail_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+„Wenn ... wir in diesem Krieg getrennt werden, warte auf mich im Dorf Konda, wo es ein Zuhause für uns in Frieden geben muss.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/VermeerPic1_DE.txt b/Resources/Readable/DE/VermeerPic1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/VermeerPic1_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/VermeerPic2_DE.txt b/Resources/Readable/DE/VermeerPic2_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/VermeerPic2_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/VermeerPic3_DE.txt b/Resources/Readable/DE/VermeerPic3_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/VermeerPic3_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11101_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11101_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..07860af0b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11101_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Reisen sind voll von Begegnungen und Abschieden.
+Wahrscheinlich sind immer noch die treusten Begleiter eines Reisenden
+das Schwert in der Hand und der Traum im Herzen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11201_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11201_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..05761aff8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11201_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Im Gegensatz zum Volksglauben, besitzt Silber keine natürlichen Eigenschaften, mit denen man Dämonen schaden kann.
+Es ist das reine Herz des Reisenden mit seinem Schwert, die der wahre Fluch des Bösen sind.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11301_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11301_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..11cf1135e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11301_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Ein stabiles Eisen, geschmiedet durch wiederholtes Falten.
+Es hat einen matten Schimmer mit ein wenig kaltem Glanz.
+Es gehörte einst einem berühmten Abenteurer, der die endlose Weite des Landes erlebt hatte.
+Er durchtrennte damit die eisernen Knochen der Monster und lieferte sich Klingenduelle mit anderen Banditen.
+Am Schluss jedoch
+gab er alles auf, die Weite, den endlosen Himmel,
+seine Gefährten in der Gilde, den verlässlichen Stahl und alte Freunde, das alles nur für ein Mädchen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11302_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11302_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e883af350
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11302_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Dieses Schwert hat einen besonderen Namen:
+„Sieg verheißendes Schwert der Morgendämmerung“.
+Bisher ist nur einer durch dieses Schwert gefallen:
+Eines Nachts zog er triumphierend das Schwert
+und die Nacht ward Tag,
+ein Lichtstrahl markierte seine Position
+und ein Regen aus Pfeilen fiel auf ihn herab.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11303_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11303_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d71d8caf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11303_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ein verlässliches und gut ausbalanciertes Schwert aus feinstem Stahl.
+Einer der größten Nachteile dieses Schwertes ist jedoch die unvollständige Kielstruktur. Dies verringert seine Haltbarkeit.
+Jedoch bietet dies die Möglichkeit eines völlig ausgehöhlten Griffs, in dem man Miniaturmesser, Scheren und andere Kleinteile verstecken konnte.
+Nennt man es Reiseschwert, weil es so viel Platz für alle möglichen Dinge für eine Reise hat?
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11304_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11304_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6aa49fee7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11304_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Warum hast du das Schwert auf den Boden gelegt?
+Damit es mehr Sonne abkriegt und dunkler wird.
+Warum soll das Schwert denn dunkler werden?
+Das ist eine gute Frage. Welche anderen Dinge sind denn auch dunkel?
+Krähen?
+Richtig! Was sonst noch?
+Ähm, alte Kochtöpfe?
+Ein sehr guter Gedankenansatz! Was befindet sich denn unter dem Kochtopf?
+Feuer!
+Und wo kommt Feuer her?
+(Das Mädchen überlegte einen Moment und hatte dann eine Erleuchtung.)
+Kohle! Es ist Kohle! Kohle ist am dunkelsten!
+Das ist richtig. Kohle, also der Kohlenstoff, macht Eisen härter. Aber ich habe mir überlegt, anstelle von Kohle bräune ich das Schwert direkt.
+(Zufrieden drehte er das Schwert auf die andere Seite zum Bräunen.)
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11305_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11305_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b2fef1ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11305_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Der Legende nach war der Tigerfisch der Lieblingsfisch der Bewohner von Liyue.
+Obwohl der Name früher auf ein Seeungeheuer verwies, ging dieser Teil aber irgendwann verloren.
+Heutzutage findet man den echten Tigerfisch kaum noch.
+Tigerfisch zu essen bedeutet für die Leute nun, den feinsten Fisch aus Liyue zu genießen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11306_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11306_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7289bd4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11306_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Der Schwertprinz, der ein gekonnter Fechter war, sprang von den Höhen des Jueyun-Karsts,
+sauste durch die Wolken und der Wind brauste um seine Ohren,
+bis das Geräusch von brechenden Knochen in seinem Kopf ankam.
+Erst dann wusste er, dass manche Dinge nur durch Schwertkünste nicht erreicht werden können.
+Er verpfändete das Schwert, um Medizin zu kaufen.
+Sein Traum vom Fliegen jedoch blieb weiterhin am Leben.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11401_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11401_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0376800d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11401_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Das Standardlangschwert des Ordo Favonius. Muss erst vom Meister des Ordens und der Kathedrale genehmigt werden.
+Die Handwerker Mondstadts haben durch Studien des göttlichen Windes in Mondstadt ein paar erstaunliche Resultate bezüglich der Neigung zu bestimmten Elementen erbracht.
+Dieses leichte und wendige Schwert ist nicht nur eine Ehre für jeden, der es vom Ordo Favonius verliehen bekommt, es ist auch das Ergebnis harter Arbeit und des Könnens der Wächter von Mondstadt.
+Es vermag problemlos Elementarkräfte zu kanalisieren. Man beachte, dass seine scharfe Klinge zur Verteidigung und nicht zum Angriff gedacht ist.
+
+Die traditionelle Favonius-Schwertkunst wurde ursprünglich von Arundolyns Kindheitsfreund Rostam dem Jungen Wolf erfunden.
+Die Legende besagt, dass er jeden Tropfen Regen, der vom Himmel fiel, zerteilen könnte und dass der Wind, den sein Schwerttanz erzeugte, sogar Rosen spalten und Fackeln löschen konnte.
+Der Charakter der Favonius-Schwertkunst zeichnet sich durch Präzision und Schnelligkeit aus.
+
+Als er siebenundzwanzig Jahre alt war, erhielt Rostam den Titel des Jungen Wolfs.
+Es war eine Tradition des Ordo Favonius, dass Titel wie Löwe oder Wolf nur für die reserviert waren, die großes Potenzial versprachen.
+Solche Personen würden eines Tages das Amt des Großmeisters bekleiden, um selbstlos die Ritterschaft anzuführen und Mondstadt zu verteidigen.
+Auch wenn Rostam immer pflichtbewusst war, so erlebte er diesen Tag nicht mehr.
+
+Seit Rostam den Schwertkampf gemeistert hatte, gab es nie wieder jemanden, der ihm an Geschicklichkeit und Können das Wasser reichen konnte.
+Sein Enthusiasmus und der Herzenswille Mondstadt zu dienen lebt in Folgegenerationen weiter.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11402_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11402_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..00175bef4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11402_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Ein flinkes Schwert mit vorsichtig eingearbeiteten Löchern und Gravuren.
+Wenn das Schwert von einem Kampfkünstler durch die Luft geschwungen wird, ertönt ein Klang wie der einer Flöte. Die Höhe und Tonlage hängen vom Schwingungswinkel ab.
+Dieses Schwert wurde vergraben, als sich das Ensemble auflöste. Leider hat es über die vielen Jahre hinweg seine Stimme verloren.
+Dies ist jedoch nur ein kleiner Verlust, denn es ist immer noch eine gefährliche Waffe.
+
+Unter den Mitgliedern des Ensembles befand sich auch eine Schwerttänzerin.
+Nachdem der Versuch der Truppe die Aristokraten zu stürzen fehlgeschlagen war, wurde sie für die Gladiatorenspiele versklavt.
+
+Auch wenn Hoffnung und ihre Freunde verloren waren, so kämpfte sie dennoch leidenschaftlich bis zum Ende.
+Ihr Schwert sang hell wie das Sonnenlicht und die Leute gaben ihr den Namen „Schwerttänzerin des Morgenlichts“.
+
+In seinen jungen Jahren war der Ritter Ragnvindr noch in Ausbildung.
+Eines Tages besuchte er mit seinem Meister einen Gladiatorenkampf und war begeistert von dem finalen Schwerttanz.
+Ihr zu Ehren nannte er sich von nun an Morgenlichtritter und er wusste genau, was er zu tun hatte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11403_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11403_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d1052442
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11403_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Die Ahnen verehrten die Meister des Windes und der Zeit zusammen an der Klippe, die der östlichen See zugewandt war.
+Sie bezogen sich nämlich auf das Sprichwort „Die Samen der Geschichte, vom Wind hergetragen und von der Zeit genährt.“
+Das Schwert erzählt die Geschichte vom Beschützen und soll dazu ermutigen selbst zu beschützen.
+Ursprünglich nur als Requisite gedacht wurde seine Klinge durch den Wind der Zeit immer schärfer.
+
+Dieses Schwert gehörte einst dem gutmütigen Gunnhildr-Klan.
+In Ritualen spielten sie die Rolle der Wächter Mondstadts.
+
+In der Zeremonie waren drei Akte allein den Winden der Zeit gewidmet.
+Der finale Akt erzählte die Geschichte des Wächters und der Beschützung Mondstadts.
+
+Die Zeremonie und ihre Geschichte sind jedoch längst verloren.
+Aber der Gunnhildr-Klan nimmt bis zum heutigen Tag seine Rolle als Wächter sehr ernst.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11404_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11404_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..56f8ea8e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11404_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Dieses Langschwert wurde einst vom alten Adel Mondstadts geführt. Sein Material ist erlesen und hat all die Zeit gut überstanden.
+Selbst nach Generationen ist dieses Schwert noch so scharf wie eh und je.
+Fechtkunst war einst Pflicht für jeden Adligen.
+Dies sollte jedoch hauptsächlich der Bildung und Eleganz dienen, nicht zum Einsatz in eigentlichen Kämpfen.
+Bedauerlicherweise gerieten Bildung und Eleganz ab einem gewissen Punkt in Vergessenheit. Fechtkunst war nur noch eine Pflichterfüllung.
+
+Der älteste Stammbaum Mondstadts begann vor zweitausendsechshundert Jahren.
+Nach dem Erscheinen des Anemo-Archons und dem Wandel der Welt schworen sie einen Eid.
+
+„Immer für Mondstadt. Für seine sanften Ebenen, seine Hügel und Wälder, für das ewige Grün.“
+„Immer für Mondstadt. Für den ewigen Frieden, frei von Tyrannei und Unterdrückung.“
+
+Egal was die Jahre Mondstadt brachten, ob Tyrannenherrschaft, Monsterplagen oder sogar die Zerstörung der Eidesfafel,
+die Essenz des Eides wird für immer vom Wind getragen, der die Stadt sachte streichelt wie ein Liebender und sie gleichzeitig beschützt wie ein sorgender Vater.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11405_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11405_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7f7d40e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11405_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Ein Schwert, über das man sich viele Legenden in Liyue erzählt.
+Die Schwertscheide war aus duftendem Adlerholz geschnitzt, mit Mica-Mineralien verziert und die Legenden des Krieges waren darauf eingeritzt.
+Dieses unbezahlbare Meisterwerk jedoch ging verloren und war nicht mehr auffindbar.
+Für das Schwert jedoch, war es mehr ein Gefängnis, welches das Schwert von seiner wahren Bestimmung abhielt.
+Die Klinge des Schwertes ist so scharf, dass seine Opfer erst nach Stunden merken würden, dass sie bereits tot sind.
+
+Legenden zufolge hat Kunwu nur einen Tag damit verbracht sein preisgekröntes Schwert zu fertigen.
+Als Kunwus bereits stark gealterter Meister sein Werk sah, runzelte er mit der Stirn und stieß mit seinem Stock auf den Boden.
+„Gute Güte, was ist das denn nur?“
+Er seufzte ein weiteres Mal lange und schlich davon.
+
+Kunwu dachte drei lange Tage über die Worte seines Meisters nach und fertigte keinerlei Schwert in dieser Zeit.
+Er verbrachte ein weiteres qualvolles Jahr damit eine Schwertscheide aus Adlerholz zu schnitzen.
+
+Kunwu dachte sich, dass eine elegante und opulente Schwertscheide bestimmt die Rohheit des Schwertes mildern würde.
+Das Schwert jedoch ging eines Tages verloren. Nur die Klinge blieb erhalten aber von der opulenten Schwertscheide blieb nur noch eine Legende.
+Das Schwert dürstete zu sehr nach Blut, um sich von einer Schwertscheide gefangen halten zu lassen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11406_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11406_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cfbc2020
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11406_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Ein uralter Prototyp eines Schwertes aus der Rüstungsfabrik von Liyue. Die Chargennummer ist bereits verblasst und es gibt keine Aufzeichnungen, um das Produktionsdatum zu bestätigen.
+Ein fließendes Wolkenmotiv ist in die Mitte der Klinge eingraviert. Im Sonnenlicht kann man dadurch einen schwachen goldenen Schimmer sehen, wenn man es durch die Luft schwingt.
+
+Es wird gesagt, dass die Schmiede dieser Waffe einen Stillstand in ihren Fähigkeiten erreichte und so zur Innovation gezwungen war.
+Yun Hui, der zu jener Zeit Oberhaupt der Schmiede der Familie Yun war, kontaktierte den geschickten Handwerker Han Wu. Mit der Expertise von beiden Seiten entwarfen sie eine neue Reihe von Waffen, die sie einfach die „Prototypen“ nannten.
+Beim Schmieden des ersten Einhänders, der nach diesen Vorgaben geschaffen wurde, konnte man sogar ein gewisses Grollen vernehmen.
+
+Als Han Wu das Schwert am Tianheng-Berg ausprobierte, fiel es ihm versehentlich auf den Boden.
+Das Schwert antwortete darauf mit einem Orkan aus Energie, welcher einen unerwartet langen Riss im Felsen verursachte.
+Han Wu sah dies als ein Zeichen des Himmels an und taufte das Schwert auf den Namen „Steinschneider“.
+
+Ein Felsen erschütterndes Schwert mit der Macht von tausend Klingen.
+Dieses Schwert schneidet Steine wie Butter und wurde zur Grundlage für alle folgenden Schwerter, die in Liyue hergestellt werden.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11407_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11407_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0bde113d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11407_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Die Welt ist zu Gast in Liyue. Dies ist eine große Ehre für die kommerziell wichtige Hafenstadt.
+Mit den Gästen aus aller Welt kommen auch exotische Schätze nach Liyue.
+Dieses nadelgleiche Schwert mit einer Spitze, jedoch ohne Kanten gibt die Fähigkeit des Schlitzens zugunsten des Stechens auf.
+Es benötigt eine spezielle Technik, um es effektiv zu kontrollieren. Nichtsdestotrotz ist es auch ohne diese Technik eine gefährliche Waffe.
+
+Eine Waffe von fernen Küsten. Wurde einst von einem Seefahrer am Gürtel getragen.
+Eine schlanke elegante Klinge, die einen starken Kontrast zur sonst rauen See darstellte.
+
+Der Seefahrer wich Fragen über die Herkunft der Waffe stets aus, daher entstanden viele Gerüchte um ihre wahre Herkunft.
+Manche behaupten sie wurde in einem Kampf gegen Piraten gewonnen, wiederum andere sagen, sie sei die Trophäe eines Raubzuges.
+
+Am Abend eines jeden Tages jedoch nahm der Seefahrer vorsichtig den Säbel aus seinem Gürtel und polierte ihn sachte,
+dabei schwelgte er in Erinnerungen an sein altes Leben im Reich des Windes.
+Er dachte auch an das Mädchen aus seiner Heimat, eine Romanze, die ein viel zu frühes Ende fand.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11408_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11408_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..924da1c28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11408_DE.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Dieses Langschwert wurde aus sehr seltenem Schwarzstein gefertigt. Seine Schärfe ist unübertroffen, es kann sogar Gold durchschneiden und Jade durchbrechen.
+In einer wolkenlosen Nacht kann man im Mondlicht auf der Mitte der Schwertklinge ein tiefes Rot erkennen, das sich mehrere Zentimeter weit erstreckt.
+Sein blutrotes Glühen flackert schwach im Dunkeln, so als würde die Klinge ihren Wunsch, die Erde zu zerreißen, in die Nacht hinaus heulen.
+
+Nachdem die Entwürfe für die neuen Prototypen entstanden waren, überarbeitete der Meisterhandwerker Han Wu sein gesamtes Waffenregister.
+Dieser ausgefallene Entwurf verwendet eine seltene Substanz namens Schwarzsteinkristalle, um eine Klinge mit höchster Qualität herzustellen.
+Beim Schmieden eines Schwarzsteinschwertes können geringfügige Temperaturunterschiede und die Art des zum Kühlen verwendeten Wassers die endgültige Härte und Haltbarkeit der Klinge beeinflussen.
+Dies stellt eine große Herausforderung für Hersteller von Schwarzsteinwaffen dar. Aber es ist eine, die ein Waffenschmied überwinden muss, wenn er sich von den Fesseln befreien will, die ihn halten, und neue Höhen in seinem Handwerk erreichen soll.
+Han Wu tat sich schwer damit, über die Grenzen seiner Gusstechniken hinaus zu sehen. Dank eines Kontakts seines guten Freundes bei der Familie Yun konnte er persönlich zur Großen Kluft gehen, um Materialien für die neue Waffe zu besorgen.
+Aber nach einem Einsturz saß seine Truppe vier Tage lang in einem Minenschacht fest.
+
+Gefangen zwischen den undurchdringlichen Steinwänden der Höhle waren die Werkzeuge der Truppe nutzlos.
+Ohne Tageslicht verloren die nun Gefangenen zuerst das Zeitgefühl und dann einer nach dem anderen ihre Hoffnung und ihren Verstand.
+Als schon alles verloren schien, bemerkte Han Wu in einer Ecke der Höhle ein schwaches Schimmern. Es kam von dem Schwert-Prototypen, den er mit in die Höhle gebracht hatte.
+Mit diesem Schwert grub er ihnen ihren Weg in die Freiheit und sie entstiegen aus den Tiefen der Erde in helles Sonnenlicht. Als der erste Sonnenstrahl jedoch auf die Klinge traf, zersprang diese in tausend Stücke.
+Alle Kraft verließ den Meisterhandwerker und er sank zu Boden. Monate später schuf er das Schwert erneut und erklärte: „Dieses Schwert soll Schwarzstein-Langschwert heißen, denn es ist aus Schwarzstein.“
+Alle, die das Schwarzstein-Langschwert sahen, waren verzaubert von seiner Schönheit, angetan von seiner Schärfe und gebannt von seiner Widerstandsfähigkeit.
+Aber die Truppe verlor kein Wort darüber, was sie während ihres Leids in der Mine gesehen hatten ...
+
+Tief in der alles verzehrenden Dunkelheit, als der Meisterschmied mit aller Kraft seine Klinge gegen die Höhlenwand schlug, stieß das Schwert ein ohrenbetäubendes Gebrüll aus, als würde ein Donner über die Ebenen fegen.
+Vielleicht wussten sie bereits damals, dass der Schrei des Schwertes ein Erdbeben in den nächsten Jahren vorhersagte ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11409_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11409_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..502e6d3e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11409_DE.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Eine Klinge, die nach frischem Blut dürstet, wird durch den Duft davon geweckt.
+Diejenigen, die es besitzen, benutzen und nähren, werden weiter töten,
+bis selbst eine reine Seele vom vielen Blutvergießen ganz schwarz wird ...
+
+Es war einmal ein strahlend weißer Ritter, der sich immer nach dem Weg der Gerechtigkeit sehnte.
+Er trug eine silbern glänzende Rüstung und an seiner Hüfte hing ein Schwert, blank wie ein Spiegel.
+Wo immer es Ungerechtigkeit, Ungeheuer oder lodernde Feuer in der Ferne gab,
+der Ritter würde herbeieilen, um zu schneiden, schlitzen und zu durchbohren.
+Er folgte den Lehren des Jungen Wolfss, der ihn Ritterlichkeit, Gerechtigkeit und Schwertkampf lehrte.
+Er schnitt, schlitzte und durchbohrte seine Feinde von Kopf bis Fuß ...
+Bis die Gerechtigkeit ihren Lauf genommen hatte und das Monster sich nicht mehr bewegte.
+
+„Ich begann, mich im Schneiden, Schlitzen und Durchbohren gänzlich zu verlieren.“
+„Als die Schneide meiner Klinge auf das Fleisch meines Feindes traf, kribbelte es ganz elektrisch in meiner Wirbelsäule.“
+„Ah, dachte ich, das muss das Gefühl der Gerechtigkeit sein.“
+„Solange ich das Böse in dieser verkehrten Welt zerteile, zerhacke und durchbohre,“
+„wird irgendwann, eines Tages, alles gereinigt sein.“
+
+„Oh, törichter Ritter, das Schlachten im Namen der Gerechtigkeit ist immer noch Schlachten.“
+„Nein. Schlachten im Namen der Gerechtigkeit ist Gerechtigkeit.“
+
+Schneiden, Schlitzen und Durchbohren, nur damit gibt es echte Gerechtigkeit!
+Auch wenn die weißen Blumen, die die Jungfrau euch anbietet, bereits schwarz von Blut verschmiert sind, und euer Schwert nicht mehr hell leuchtet,
+auch wenn ein schönes Gesicht hässlich und verzerrt wird und man gezwungen ist, eine Eisenmaske zu tragen,
+und auch wenn diejenigen, die du verteidigst, dich nicht verstehen können, hör niemals auf!
+
+Und so blieb der schwarzgefärbte Ritter auf seinem Weg und verfolgte im Namen der Gerechtigkeit Monster,
+bis er auf ein altes, lang gefallenes Reich stieß, wo er die ultimative Ungerechtigkeit entdeckte ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11410_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11410_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a15d38ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11410_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Ein mächtiges und edles Langschwert, das wie ein Lichtblitz in der Tiefe der Nacht scheint.
+Bis zum Ende war die Klinge des Schwertes nicht ein einziges Mal von Blut getrübt worden.
+Man sagt, dass im Laufe der Generationen viele Schwerter, die für die edelsten Ritter gefertigt wurden, auf seinem Entwurf beruhten.
+
+Die verdunkelte Klinge mischte sich mit Leichtigkeit in die Dunkelheit der Nacht.
+Denn damals fürchtete man sich davor, in der Nacht ein Feuer zu entfachen.
+Ein paar Barden singen in ihren Liedern davon, dass es während der Regentschaft der Aristokraten schwarz gefärbt wurde.
+
+Das Lesen der Erzählungen und Lieder seiner aufrechten Vorfahren säte die Saat der Rebellion im Herzen des jungen Aristokraten.
+Als die Zeit gekommen war, verließ er sein ehrwürdiges Haus, stahl dieses Schwert und hielt sich auf den Straßen versteckt.
+Dort streifte er wie einfaches Volk durch die dunklen Gassen und Tavernen und setzte seine edle Schwertkunst ein, um den Reichen zu nehmen und den Armen zu geben.
+Im Schutze der Nacht sprang das edle Schwert über Dächer und Straßen in den Händen eines Menschen mit ebenso edlem Blut.
+Die unberührte Schneide der Klinge blieb unbefleckt, ebenso wie das Herz des edlen Diebes, der seine korrupte Abstammungslinie aufgegeben hatte.
+
+Aber Wein, Gesang und Jugend würden verblassen und viele Dinge könnten geschehen.
+Am Ende begrub er bei Mondschein seine geliebte Klinge und floh über das Meer,
+dann erinnerte er sich plötzlich an die Nacht, in der er das Langschwert von seinem Zuhause entwendet hatte.
+So er erinnerte sich an sein Gelübde gegenüber seiner Familie, gegenüber Vergangenheit und Gegenwart, gegenüber seinem Land und seinem eingeschworenen Bruder Eberhart:
+„Wenn auch nur ein wenig, so möchte ich doch meine Kraft einsetzen, um diese dunkle Welt zu ändern.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11411_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11411_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b6e95c39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11411_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Nicht vorhanden
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11412_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11412_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8fe7c18d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11412_DE.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Das beweist, dass du auf besondere Art und Weise in diese Welt gelangt bist.
+Nur wer die „Welt“ herausgefordert hat, darf ein solches Schwert tragen.
+
+Als dieses Schwert das letzte Mal gezogen wurde, versuchte die Menschheit, eine dem Untergang geweihte Welt zu bewahren.
+Diese Welt war ihre letzte und einzige Heimat.
+Dieses Schwert wurde gezogen, um diesem Schicksal der Zerstörung zu trotzen.
+Aber Stahl gegen das Gesetz des Universums zu ziehen, dass „alle, die existieren, eines Tages zugrunde gehen müssen“,
+ist wie das Kämpfen gegen Windmühlen ...
+
+Wenn man jedoch vor einem so endgültigen Schicksal steht, wenn man der Sterne verschlingenden Finsternis gegenübersteht,
+welche Waffe wäre in solch einer Situation am besten geeignet? Natürlich ein Schwert.
+Nicht zuletzt soll es auch das Andenken an diejenigen tragen, die sich ihren Zielen ohne Furcht gestellt haben ...
+
+Wer dieses Schwert schwingt, sucht nach den Antworten, die in dieser Welt verborgen sind.
+In dieser Welt kann eine solche Waffe ohne Probleme eingesetzt werden.
+Nicht weil das Universum hier keine Schatten wirft und schon gar nicht, weil es einfach zur Ästhetik dieser Welt passt ...
+Sondern weil diese Suche vielleicht der Grund dafür ist, dass du überhaupt erst in dieses Reich herabgestiegen bist.
+
+Bevor die Vergangenheit verschwindet und bevor die Zukunft ankommt,
+kannst du diesem Schwert vertrauen bis das Jetzt verschwindet.
+Eine Waffe zur Selbstverteidigung zu haben, ist natürlich eine gute Idee. Schließlich wurde diese für eine Person wie dich geschmiedet.
+Geschmiedet von dem, der herausfordert, und dem, der sich auf der ewigen Suche befindet.
+Nimm es und wandel auf dieser Welt,
+
+nutze es um alle Mysterien und Herausforderungen dieser Welt aufzuschlagen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11413_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11413_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b2482c43
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11413_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Dies ist eine Geschichte aus der Vergangenheit.
+
+Ein Leben, das nicht geboren werden darf, und ein Wunsch, der nicht erfüllt werden kann.
+Umherwandeln in einem dunklen Universum, versunken in Trauer über unerfüllte Träume.
+Durch meinen Körper, in dieses Leben geboren.
+
+Und dann, meine lieben Kinder,
+wie Regen, der zu einem Strom wird, wie Pflanzen, die zur Sonne hin wachsen,
+geht an einen schönen Ort und zeigt stolz eure Schönheit.
+
+Dies ist die Erinnerung eines Kindes namens Durin an seine Mutter ...
+
+„Mutter, danke dir, Mutter.“
+„Du gabst mir Flügel, damit ich aufsteigen kann, und einen starken Körper.“
+„Mir ist eingefallen an welchem Ort es schöne Lieder gibt, Mutter.“
+„Ich werde es ihnen sagen, alles über sie und dich, Mutter.“
+„Ich werde ihnen sagen, wie wunderschön der Ort ist, an dem ich geboren wurde.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11414_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11414_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a9caace6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11414_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Eine der Kageuchi-Kopien des berühmten Schwerts „Hakuen Michimitsu Amenoma“.
+Es wurde dem Saimon-Klan von Douin, dem Gründervater des Iwakura-Klans, geschenkt,
+zum Dank für die Pflege, die er erhielt, als er zurückgezogen im Dorf Konda lebte.
+
+Das legendäre Geheimschwerttechnik der Iwakura-Schule, „Tengu-Feger“, ist eine Schwerttechnik, die nur ausgeführt werden kann, wenn keine Spur von Verwirrung im Herzen vorhanden ist.
+In der Vergangenheit wurde der Name „Tengu-Feger“ als „Tengu-Sieger“ ausgesprochen und es war ein Schwert, das sogar die durch die Luft fliegenden Tengu-Krieger niederstrecken konnte.
+Im Laufe der Jahrhunderte haben die Schwertkämpfer von Iwakura, die den Namen „In“ geerbt haben, ihre geheimen Schwerter auf den Inseln von Inazuma benutzt, um viele Dämonen und böse Geister zu töten.
+
+Es wird erzählt, dass der „Tengu-Feger“ zuerst im Hinterhof einer kleinen Gemeinde entstand, in der es kein Räucherstäbchen mehr gibt.
+Das geheime Schwert war so mächtig, dass es das Haus zerstörte, und Iwakura Douins Schwert brach in zwei Teile.
+Danach gründete er mit seinen Schwertkünsten die Iwakura-Schule, die zum Leitbetrieb der Familie Kujou wurde.
+Auch würde er den damaligen Amenoma-Meister das Schwert herstellen lassen, das über die „In“-Linie weitergegeben wurde, nämlich das „Hakuen Michimitsu Amenoma“.
+
+Um die Taten dieser Klinge ranken sich viele Legenden und man sagt, dass das Schwert so scharf ist, dass es menschliche Schicksale schneiden kann.
+Was die Nummer der langen Klinge betrifft, so wurde sie der Legende nach von Iwakura Douin zum Zeitpunkt der Anpassung speziell für Tenmoku vergeben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11415_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11415_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8eee2c20e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11415_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Trenne mit Freude den Staub in den Flammen und ziehe das Erlesene aus dem Rohmaterial.
+Da alles im Universum aus einer einzigen Quelle stammt, kann auch alles aus einem einzigen Gedanken abgeleitet werden.
+Du musst das verfolgen, was dein älterer Bruder, das einhörnige weiße Pferd, nicht erreichen konnte.
+Erreiche die andere Seite der Philosophie und schaffe ein neues Schicksal für mich und deine Brüder ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11501_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11501_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cbf1c6a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11501_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Jeder weiß, dass der Schutz des Adlers ein Segen des Favonius ist.
+Dennoch wissen nur wenige, dass dieser Segen von einem entfernten Stamm kommt.
+
+Unter der Knechtschaft der Aristokraten sehnten sich die Bewohner Mondstadts nach Freiheit.
+Kämpfer aus weit entfernten Landen wurden als Sklaven gehalten.
+Selbst im Angesicht von Betrug und Ungerechtigkeit kämpfte sie für Gerechtigkeit
+und stürzte die tyrannische Aristokratie. Daraufhin sorgte sie für Recht und Ordnung in der Kathedrale,
+wofür sie letztendlich von Himmel und dem Gott belohnt wurde.
+
+Dies ist das Schwert, das sie während ihrer schweren Zeit auf ihrem Kreuzzug gegen die Aristokratie begleitet hat.
+Ein Zeugnis ihres Kampfes gegen die Tyrannei für die Freiheit in Mondstadt.
+Ihr ungebrochener Geist ist immer noch spürbar, wenn man dieses Schwert schwingt:
+
+Gerechtigkeit für die Unterdrückten!
+Freiheit für die, die in Ketten liegen!
+Wissen für die Getäuschten!
+Der Wind der Gerechtigkeit und Freiheit soll die Richtung weisen!
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11502_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11502_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4e3298cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11502_DE.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Ein Himmel durchbohrender Reißzahn.
+Er durchbohrte einst sogar die schwarzgoldenen Schuppen des Abgrundreichs
+und schlitzte den Söhnen der uralten Sünder die Hälse auf.
+
+Mondstadt wurde dereinst von dem fürchterlichen Schattendrachen Durin bedroht.
+Sein Neid auf Mondstadts Reichtum gebar unsagbar Böses, welches das Land vergiftete.
+In diesen dunklen Zeiten war Mondstadt nur von Monstern und unwirtlichem Land umgeben.
+Der Gott des Windes hörte die Gebete und Hilferufe der Menschen, stieg auf die Erde herab und erweckte Dvalin, den Drachen des Windes, aus seinem tiefen Schlaf.
+Dvalin wurde eins mit dem Wind und durchschnitt die Luft, um für das Leben aller zu kämpfen.
+
+Mit dem Segen des Anemo-Archons kämpfte Dvalin gegen den Schattendrachen und sie zerteilten die Wolken.
+Wie ein Orkan fegten die beiden Drachen am Himmel, der wie ein Inferno in Flammen stand.
+Als sich der bitterliche Kampf dem Ende neigte, gewann Dvalin mit seinen gesegneten Reißzähnen die Oberhand und biss Durin durch den Hals.
+Durin war zwar besiegt worden, doch hatte dies einen hohen Preis. Dvalin war durch den Biss in Durins Hals vergiftet worden.
+
+Die Schmerzen waren zu stark für Dvalin und er wurde bewusstlos.
+Selbst der silberzüngige Barde wusste nichts von seinem Aufenthaltsort.
+Jahrhunderte verstrichen wie im Flug und Dvalins Opfer geriet in Vergessenheit.
+Als Dvalin endlich erwachte, waren sein Freund und der Klang der Leier, die er so liebte, verschwunden.
+Alles hatte sich verändert. Die, die er einst beschützte, versteckten sich nun in Angst vor ihm, dem „Sturmschrecken“.
+
+Wiederhergestellte Ehre, ausgetriebenes Gift.
+Die Balladen des Barden werden das Gedächtnis der Menschen auffrischen.
+Dieses Schwert ist wie ein Gebet, auf dass es Dvalin helfen möge seinen Ruf wiederherzustellen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11503_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11503_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bee5d2d5c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11503_DE.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+Einst sangen die Leute, um anzustoßen:
+„Wenn dir jemand die Zunge herausreißt, kannst du immer noch mit deinen Augen singen.“
+„Wenn dir jemand beide Augen verbindet, kannst du immer noch mit deinen Ohren sehen.“
+„Wenn irgendjemand nach der Zukunft fragt, sag ihm, er solle sein Glas mit dir erheben.“
+„Selbst wenn Morgen niemals kommt, so wird dieser Moment ewig in dem Lied weiterleben.“
+
+Es wird gesagt, dass der Charakter einer Region ihrem Gott folgt und dass dies sowohl für die Menschen als auch für das Land selbst gilt.
+Aber es war der lebendige, unbändige Gott, der mitten im Kampf seine Freiheitsliebe auf die Erde und auf die Menschen warf,
+oder waren es die Menschen selbst, die den Gott des Windes inmitten des kalten Schnees und starken Winds nährten, die auch Freiheit liebte?
+Diese Frage kann leider nicht mehr beantwortet werden.
+
+Jenes Lied wurde oft in dunklen Zeiten gesungen.
+Egal ob in den Tagen, als Decarabian von seinem windigen Turm aus regierte,
+oder die korrupten Aristokraten das Götzenbild herausforderten,
+in verschlossenen Kellern, in dunklen Gassen und in heruntergekommenen Tavernen,
+das Lied sickerte durch den starken Wind und die eiserne Faust und wurde zum Lied der Rebellen und des Widerstands.
+
+In einer fernen Vergangenheit, in der Stadt der Stille, umgeben von Ringen,
+brach Jubel zum Klang einer Leier aus und durchdrang endlich das Gefängnis der tobenden Winde.
+Eine Gruppe, bestehend aus einem Jungen, einem Geist, einem Bogenschützen, einem Ritter und einem wandernden Krieger mit flammenroten Haaren,
+kam vor einem Turm zum Stehen, der wie eine Lanze bis in den Himmel ragte,
+und der einen Schatten wie ein steinerner Riese warf,
+sie schworen sich ewige Freiheit und sie beschloss, Decabarian auf dem Turm zu vernichten.
+
+Die Schwachen und Gebrechlichen, die den Turm nicht erklimmen konnten, sangen stattdessen das Lied, das bisher immer nur versteckt in Ecken geflüstert wurde, in denen der Wind nicht wehte,
+und dieses Lied erhob sich mit einer Kraft, die stark genug war, um die Stadtmauern zu erschüttern und die Helden anzutreiben, während sie hinaufkletterten ...
+„Wenn dir jemand die Zunge herausreißt, kannst du immer noch mit deinen Augen singen.“
+„Wenn dir jemand beide Augen verbindet, kannst du immer noch mit deinen Ohren sehen.“
+„Aber wenn es jemand wagt, deine Freiheit zu singen zu stehlen,“
+„Dann, absolut, absolut unverzeihlich.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11504_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11504_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..37e790ab0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11504_DE.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+In der unermesslich weit zurückliegenden Vergangenheit, als Götter und Feen auf der Erde wandelten,
+in einer Zeit des Aufruhrs werden die Menschen einfach unweigerlich flehen:
+„Bitte seid gnädig und sagt mir, wohin unsere Lieben und Kinder gegangen sind.“
+„Bitte sagt mir in eurer großen Barmherzigkeit, wann die, die gegangen sind, zu uns zurückkehren werden.“
+„Ah, mein Gott, wie lange werden diese schrecklichen Jahre noch andauern?“
+
+Selbst die Herzen derer, die zwischen den harten Felsen und Bergen aufgewachsen sind, werden vor Schmerz zerbrechen.
+Selbst wenn du hartnäckig schweigst und an deinem Glauben an den Gott festhältst, werden deine Augen glühen.
+Selbst wenn diese Fragen niemals laut gestellt werden, gibt es in jedem Herzen eine verborgene Stimme, die sie stellen wird.
+
+Dann vollbrachte der Herrscher über die Felsen ein Wunder und fertigte eine lange Klinge aus unverfälschtem goldenen Cor Lapis,
+er schwang dieses Schwert, um damit eine Ecke eines Felsens abzuhacken, und schloss somit einen erhabenen und feierlichen Pakt mit dem Volk.
+Die, die getrennt wurden, werden wieder zusammenfinden und zurückkehren; die, die gegen den heiligen Eid verstoßen, werden bestraft.
+Diejenigen, die einen geliebten Menschen verloren haben, diejenigen, die einen Schatz verloren haben, und diejenigen, die Unrecht erlitten haben, werden Entschädigung bekommen.
+
+Vielleicht war es nur eins der zahllosen Volksmärchen im alten Liyue, bei denen es schwer war, zwischen Wahrheit und Unwahrheit zu unterscheiden.
+Aber der feierliche Pakt des Geo-Archons könnte im heutigen Liyue immer noch in Kraft sein.
+Den Pakt zu brechen, bedeutet, ein Feind dieser Erde zu sein, die der Archon einst regierte.
+Früher oder später wird das Stück Fels, welches der Archon abgeschlagen hatte, auf dem Kopf des Betrügers landen.
+
+Noch heute gibt es auf dem Land Legenden, die besagen, dass sein wahrer Besitzer in der Zukunft wieder auftauchen wird.
+Dann wird diese lange Klinge wieder ihr goldenes Licht erstrahlen lassen und die Ungerechtigkeiten der Welt zerschlagen ...
+So wie der Herrscher der Felsen vor Tausenden von Jahren vor seinem Volk den großen Schwur ablegte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11505_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11505_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..605a521ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11505_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Legenden besagen, dass Rex Lapis mit einem aus reiner Jade gehauenen Schwert durch Liyue wandelte, als die Stadt ihre erste Blüte erfuhr.
+Trotz all der Strapazen über die Jahre und all des Blutes, in das es getränkt wurde, behielt es seine leuchtende Klinge, als wäre sie neu.
+Das Blut konnte über die Jahrtausende abgewaschen werden. Der damit einhergehende Groll und Hass jedoch blieben haften.
+
+„Der grüne Kristall hat die Seele und die Sanftmut des Wassers und wird sich von dem bösen Groll, der ihn befallen hat, befreien.“
+„Wie soll sich diese wunderschöne Jade aber von dem Schmerz befreien, den sie als Werkzeug des Todes erfährt?“
+
+Diese Worte eines längst vergessenen Freundes waren klagevoll und seufzend.
+Das unaufhaltsame Schicksal übertönte letzten Endes die Worte des Mitgefühls.
+
+In all den vergangenen Jahren haben Feinde, die bis auf den Tod kämpften, einst glücklich zusammengelebt.
+Freunde wandten sich gegeneinander und Feinde begannen, die Becher in gemeinsamer Freude zu heben.
+Auch dieses kostbare Schwert wurde für einen neu gewonnen Freund aus dem Gestein gehauen und ihm als Geschenk überreicht.
+Dieser moosgrüne Fels wurde geschaffen, um Frieden und Wohlergehen zu symbolisieren.
+
+Wenn die Weinkelche mit Blut gefüllt sind und zarte Gefühle durch kalte Gier zerrissen und im Wind zu Staub zerfetzt werden,
+dann werden auch nicht überreichte Geschenke und hintergangene Freundschaft zu einer scharfen Klinge, die auf einstige Gefährten gerichtet ist.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11506_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11506_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11506_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11507_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11507_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11507_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11509_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11509_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cdb1f649f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11509_DE.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+Es ist eines der beschrifteten Schwerter, die der Shougun an Hatamoto übergibt. Man sagt, dass seine Kraft in der Lage ist, mit der Macht von Donner und Blitz den Berg und den Nachtnebel zu durchschneiden.
+Irgendwann zerbrach es in Tausende von Teilen. Nach dem Umschmelzen war das Schwert mit Linien wie Luftschlangen versehen.
+
+In einem Lied heißt es „Arataki vom Haupttor, Iwakura, der Nachfolger, Kitain, die Schlange, und Takamine, der Nebelspalter“.
+Kampfkunst liebende Kinder stehen berühmten Kampfkünstlern aus der Geschichte gegenüber. „Takamine, der Nebelspalter“ ist einer.
+Zusammen mit einem Gottesdiener benutzte er sein geheimes Schwert „Nebelsplitter“, um unzählige Dämonen und verfluchte Tatarigami zu erschlagen.
+Er hatte auch die Kunst des Bogenschießens von einem Schatten-Tengu gelernt und lehrte die Kunst des Bogenschießens der Person seiner Wahl.
+Das geheime Schwert wurde jedoch nicht an Nachkommen weitergegeben, sondern überlebt nur in Manuskripten, Zeichnungen und Reimen.
+
+Am Ende seiner Karriere wurde er zu einem Mitglied im Apparat des Shouguns gegen die dunklen militärischen Kräfte.
+
+Vielleicht wären die Dinge anders gelaufen, wenn der Bogen, den sie so gerne benutzte, nicht als Glücksspiel auf ihrer Seite geblieben wäre.
+Aber der wahre Zocker kann nie etwas bereuen, nie „wenn“, nie „falls“.
+Der Feind kam wie ein Nebel und er führte ständig wunderbare Schläge aus, die sogar den Nebel der Berge und der Nacht durchschneiden konnten.
+Wenn du schnell genug schneidest, dann kannst du den dunklen Nebel der Begierde durchdringen und einen Blick auf das Licht erhaschen ...
+
+„Asase, die Abmachung mit dir ... nein, die große Wette, die alle Wetten beenden wird, werde ich niemals verlieren.“
+„Ich werde zurückkehren. Und dann nimm die gewonnenen Mora und den Bogen, der als Wettgeld diente!“
+
+Wie ein ständiger Donnerschlag schlachtete er unzählige dämonische Kreaturen ab.
+Aber am Ende war das Schwert doch nicht so stark wie die Ausdauer des Schwertkämpfers und sie brach allmählich.
+Und der schwarze Nebel, der ihn komplett verschlang ...
+Am Ende wurde nur ein Teilfragment des Schwertes aufgegriffen und neu gegossen, um den Namen Nebelspalter zu tragen.
+
+Am Ende wurde nur ein Teilfragment des Schwertes geborgen und neu gegossen.
+In der Dunkelheit des Nebels wiederholte ich es immer wieder hartnäckig in meinem Kopf.
+Der Gewinner der Wette ist noch nicht bekannt. Ich muss zurück an Asases Seite ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon11510_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon11510_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..55d633ba5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon11510_DE.txt
@@ -0,0 +1,53 @@
+
+Dieser Obi wird bereits in dem vom Inspektor Mikoshi Nagamasa von Tatarasuna zusammengestellten „Handbuch der Seltenheiten in Inazuma“ beschrieben.
+Die „Geppaku Futsu“, die von der Schmiedeschule der „Futsu-Linie“ gefertigt wurden, bestehen aus zwei Schwertern: „Hasui“ und „Haran“.
+Dieser „Haran“ ist das einzige Werk des berühmten Schwertermeisters Masagomaru, auf dem er eine Schwertinschrift hinterlassen hat.
+
+Es wird oft gesagt, dass die Seele des Schwertmeisters im Schwert wohnt ...
+Mit einer solchen Phrase beginnt das „Handbuch der Seltenheiten“.
+Es heißt, dass das Schwert „Hasui“ von der Hand des Oberhauptes Futsu Minori, der dritten Generation der Futsu-Linie, gefertigt wurde. Nachdem es geschmiedet wurde,
+wurde dieses prächtige Werk mit einem dünnen blauen Körper und einer wässrigen Rille auf der Klinge oft an der Hüfte des Dieners des Shougun getragen.
+Später wurde die Klinge bei einem Duell, das über das Schicksal des Oni entscheiden sollte, zerbrochen und zum Umschmieden zurückgegeben.
+Zu diesem Zeitpunkt war Minori, die lange von Wein, alten Wunden und Tatarigami gequält worden war, wie eine ungehärtete Stahlklinge gebrochen.
+Aber die junge vierte Generation, Futsu Hiroyoshi, verfügte noch nicht über die gleichen Fähigkeiten wie seine Mutter.
+Es war sein eingeschworener Bruder, Futsu Masayoshi, der als „Masagomaru“ bekannt ist,
+der das Schwert schließlich schmiedete und in die Welt zurückbrachte.
+Die beiden Geppaku Futsu sind sich in ihrem Äußeren sehr ähnlich, aber in ihrem Temperament sehr unterschiedlich.
+
+Masagomaru hat in seinem Leben nur für dieses Werk eine Schwertinschrift hinterlassen. Der Grund dafür ist ganz einfach:
+Er war ein Waisenkind, das von der dritten Generation aufgenommen wurde, ungebildet und stumm geboren.
+Die frühere Inschrift wurde auf dieselbe Weise eingraviert, weil er beauftragt wurde, die Schönheit von „Hasui“ zurückzubringen.
+
+Nach dem Tod von Futsu Minori lehrte Masagomaru mehrere Jahre lang die Kunst des Schmiedens.
+Es heißt, dass die dritte Generation ihn auch als Oberhaupt ablösen wollte, aber er lehnte seinen Gönner mehrmals ab.
+Das Werk „Haran“ machte ihn so berühmt, dass sogar Hiroyoshi als Nachfolger der vierten Generation betroffen war.
+Deshalb beschloss Masagomaru, als sein Bruder erwachsen wurde, allein in ein fernes Land zu gehen.
+Danach reiste er zu anderen Schmiedeschulen, um ihre Techniken zu erlernen und von den Stärken vieler berühmter Handwerker zu profitieren.
+In seinen späteren Jahren hatte er drei Lieblingsschüler: Kaedehara Kagemitsu, Niwa Nagamitsu und Akame Mitsunaga.
+Sie schufen dann die „Isshin Sansaku“, die großen Werke der „Isshin-Schule“.
+
+„Damals war ich nur ein stummes, hässliches und schmutzig aussehendes Findelkind.“
+„Wie eine Motte sehnte ich mich nach der Wärme in der kalten Nacht und wurde vom Feuer der Schmiede empfangen.“
+„Vor mir stand die dritte Generation der Futsu-Linie, die Frau, die als ungehobelt und widerspenstig beschrieben wurde.“
+„Sie schimpfte nicht mit mir, damit ich aus ihrem Weg ging, wie die anderen, und gab mir sogar Reis, damit ich mich satt essen konnte.“
+„Als sie sah, dass ich mit Eisensand bedeckt war, gab sie mir den Namen ‚Masagomaru‘.“
+
+Der stumme, aber nachdenkliche Masagomaru musste viele Geschichten in seinem Herzen verborgen haben.
+Die Dinge, die nicht gesagt wurden, verblassten schließlich und verschwanden wieder in den Wellen ...
+
+„Die dritte Generation erzählte mir, obwohl ich nicht sprechen konnte, leise viele Geschichten.“
+„Wie eine alte Wunde auf der einen Seite des Körpers und wie der Wunsch einer Mutter und eines Bruders,“
+„wie die rote Hakama, für die man keine Gelegenheit hat, sie zu tragen, und der Tsunami, der alles verschlingen wird ...“
+
+Eines Nachts, als das Kind zaghaft die Schmiede betrat, sah es die temperamentvolle Schmiedemeisterin,
+die das Eisen hart schmiedete und dabei Tränen über ihre Wangen fließen ließ ...
+„Vergiss, was du gerade gesehen hast, verstanden?“
+Er nickte panisch, aber die Frau klatschte plötzlich in die Hände und lachte wieder:
+„Das vergaß ich: Du bist ein guter Freund, der seinen Mund hält!“
+
+„Die Gerüchte sind im Großen und Ganzen richtig: ein Trinker, der unberechenbar ist.“
+„Jetzt, da ich darüber nachdenke, hätte ich die Einladung meines Meisters zu einem gemeinsamen Trunk annehmen sollen ...“
+
+Die verschiedenen Formen von Geppaku Futsu sind im „Handbuch der Seltenheiten“ beschrieben.
+Das von Futsu Minori geschmiedete Meisterwerk ist wie die klare und weiche Oberfläche des nächtlichen Meeres, daher der Name „Hasui“.
+Das vom stummen Masayoshi wiedergeschmiedete Schwert hat die Kraft eines Sturms und ist als „Haran“ bekannt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12101_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12101_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1caefb66
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12101_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Diejenigen, die dieses stumpfe Großschwert benutzen, wissen es am besten,
+ganz gleich, um welche Waffe es sich handelt, der Schlüssel liegt in der Kraft des Trägers.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12201_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12201_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..42af431bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12201_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Er spricht immer von den Abenteuern, die er in seiner Jugend erlebt hat,
+jedoch sind das alles uralte und übertriebene Geschichten.
+Aber dieses alte Großschwert scheint ohne Stimme sagen zu wollen:
+„Ja, sie sind ein wenig übertrieben. Aber auch ich habe sie erlebt.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12301_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12301_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..40172fe9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12301_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Als der damals noch junge Arundolyn die Nachbildung des Großschwertes Ravenwood, das der Ritter des Nordwinds schwang, sich dabei vorstellte, wie er die Aristokraten von Mondstadt niedermetzelte, hätte er sich nicht vorstellen können, dass er eines Tages der berühmte „Löwe des Lichts“ sein würde oder sein Erzfeind Rostam einmal seine rechte Hand würde. Arundolyn starb 23 Jahre später im Dienst für die Bevölkerung von Mondstadt.
+Heute spielt ein anderer Junge mit der Nachbildung des Großschwerts des „Löwen des Lichts“.
+Wie wird sich diese mysteriöse Bestimmung weiterentwickeln?
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12302_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12302_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..facbe030a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12302_DE.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Nach der Legende badete der berühmte Held, nachdem er den Drachen geköpft hatte,
+im Blut des Drachen, um Unsterblichkeit zu erlangen.
+Das Blut wirkte in der Tat:
+Egal ob Schwerter, Speere oder Pfeilhagel,
+alles prallte von ihm ab, während er nur lachte.
+Zum Schluss bemerkten seine Feinde,
+er hatte mit seinem preisgekrönten Großschwert zusammen im Blut gebadet.
+Seine größte Stärke wurde zu seiner größten Schwäche.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12303_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12303_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..89784110d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12303_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Ein sehr leichtes aus weißem Eisen geschmiedetes Zweihänder-Großschwert, das ein helles, silbernes Licht abstrahlt.
+Wenn es schnell geschwungen wird, erzeugt es gleißendes Licht, das Gegner leicht blendet.
+Dieses Schwert wird jedoch in der Regel nicht als Waffe benutzt.
+Wenn ein Kamerad im Kampf fällt, wird nach alter Art der Krieger eine glänzende Waffe in den Boden gerammt, genau an der Stelle, an der er gefallen ist.
+Obwohl solche Rituale heutzutage nicht mehr in Mode sind, wissen einige wenige noch, was sie zu bedeuten haben ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12304_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12304_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3aa2b15a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12304_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Als der Geo-Archon damals gegen die wilden Monster kämpfte,
+waren die Steine aus der Erde seine Schwerter und die Felsen seine Speere.
+Mit den Schwertern aus Stein
+wurden unzählige Monster geschlachtet.
+Die Schwarzsteinschmiede fertigte diese Schwerter zu Ehren des Geo-Archons an.
+Dafür nahmen sie schwarzen Quarz.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12305_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12305_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..efcace6e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12305_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Der sicherste Weg einen Streit zu gewinnen. Verleiht den eigenen Worten mehr Ausdruckskraft.
+Nützlich bei jeder Art von Gegner, überzeugt auch die beschränkteste Amöbe.
+Wird auch Prügel der guten Worte genannt.
+Bedauerlicherweise musste die Produktion auf Grund von Massenprotesten eingestellt werden.
+Geld ist dann wohl doch das einzige, was noch überzeugender wirkt.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12306_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12306_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..66e37ccef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12306_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Mit einem Gefühl der Unterlegenheit entschied der Schwertprinz, dass Kampfkunst und Können allein doch nicht alles im Leben sind.
+Also beschloss er, sich verstärkt auf die Waffe an sich zu konzentrieren.
+„Größer ist besser. Je größer das Schwert, desto besser werde ich sein“, das war seine Logik.
+Er fand letztendlich sein grandioses Finale bei den Guyun-Türmen.
+Sein Traum vom Fliegen kam zu einem Ende, sein Schwert und seine Geschichte jedoch lebten fortan weiter ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12401_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12401_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4539009f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12401_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Ein schweres Zeremonienschwert des Ordo Favonius. Muss erst vom Meister des Ordens und der Kathedrale genehmigt werden.
+Die Handwerker Mondstadts haben durch Analysen von antiken Artefakten in Mondstadt ein paar erstaunliche Resultate bezüglich der Neigung zu bestimmten Elementen erbracht.
+Dieses schwere Großschwert ist nicht nur eine Ehre für jeden, der es vom Ordo Favonius verliehen bekommt, es ist auch das Ergebnis harter Arbeit und des Könnens der Wächter von Mondstadt.
+Es vermag problemlos Elementarkräfte zu kanalisieren. Man beachte, dass seine schwere Zerstörungskraft nur der Verteidigung dient.
+
+Am heutigen Tag existiert nur noch eine einhändige Version der Favonius-Schwertkunst, die der Junge Wolf Rostam erfunden hat.
+Eine weitere Form ist bereits in den Annalen der Geschichte verloren gegangen, nämlich die von Arundolyn, dem Löwen des Lichts, eine Technik die Lang- und Großschwert im Tanz verbindet.
+Da diese Technik viel Kraft erforderte, konnten nur die mit guter körperlicher Kondition sie erlernen.
+
+Bereits als Kinder spielten Arundolyn und Rostam miteinander. Der erste kam aus einer langen Reihe von Rittern, während der zweite in einer Familie von Bauern aufwuchs.
+Ihre Freundschaft von klein auf wurde gestärkt vom Traum ein Held zu werden. In jungen Jahren waren sie Ritter in Ausbildung und machten später Karrieren als Großmeister und Stellvertreter.
+
+Als Großmeister erhielt Arundolyn nie das Göttliche Auge. Seine Stärke kam einzig und allein von hartem Training und Talent.
+Seine Stärke war sein ganzer Stolz und er war der Stolz des Ritterordens, besser gesagt der ganzen Stadt.
+Nach Rostams Tod zeigte Arundolyn seine Stärke nicht mehr. Der Kampf gegen Monster war für ihn nichts Glorreiches mehr.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12402_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12402_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b91a8b4d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12402_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Ein seltsames Großschwert dekoriert mit einer filigranen Uhr darauf.
+Das unermüdliche Ticken der Uhr gab dem Schwertträger den Rhythmus im Kampf vor.
+Nachdem sich das Ensemble aufgelöst hatte, wurde dieses Schwert in Säure getaucht, was zur Folge hatte, dass das Uhrwerk komplett rostete.
+Dies ist jedoch nur ein kleiner Verlust, denn es ist immer noch eine gefährliche Waffe.
+
+Ein Rebell aus dem Lawrence-Klan namens Kreuzlied hatte sich dem Ensemble angeschlossen.
+Zu dieser Zeit verstanden Gelehrte und Poeten die Geschichte nicht. Die Aristokraten bevorzugten, nicht zu viel über ihre eigenen Untaten zu erfahren.
+Beim Klang seines Schwertes, wie es die Luft zerteilte, zuckten alle Aristokraten in Angst zusammen.
+
+Nachdem Kreuzlied gescheitert war, wurde nicht publik gemacht, welche Art von Strafe er bekam. Dies allein spricht für seine Familienprivilegien.
+Manche behaupten, er gründete, nachdem er aus seinem Amt entlassen worden war, eine Untergrundorganisation, deren Ziel es war, die Aristokraten zu stürzen.
+Er war auch am Aufstand der Gladiatoren beteiligt, die man von weit her entführt hatte.
+
+In der Vergangenheit gab es Gerüchte, dass Kreuzlieds Vereinigung im Geheimen arbeitete.
+Zum Schutze Mondstadts mussten die Ritter des Ordo Favonius Dinge tun, die kein Ritter tun sollte.
+Einige behaupteten sogar, dass Rostam der Junge Wolf diese Vereinigung im Geheimen, noch hinter dem Rücken des Großmeisters, betrieb.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12403_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12403_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9ca6ea9a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12403_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Die Ahnen verehrten die Meister des Windes und der Zeit zusammen an der Klippe, die der östlichen See zugewandt war.
+Sie bezogen sich nämlich auf den Glauben „Die Samen der Geschichte, vom Wind hergetragen und von der Zeit genährt.“
+Das Schwert erzählt die Geschichte vom Krieg und wird dazu verwendet, das Lied vom Krieg zu spielen.
+Ursprünglich nur als Requisite ohne Klinge gedacht wurde es durch den Wind der Zeit immer härter.
+
+Das Schwert gehörte dem bereits früh ausgestorbenen Kriegerklan der Imunlaukr.
+Während Ritualkämpfen nutzten sie getrocknetes Blut, um sich schwarz anzumalen.
+
+Der Ansicht des Imunlaukr-Klans nach war der Krieg nicht zur Verteidigung, Ehre oder Gebietseroberung vorgesehen.
+Für sie galt der Krieg der Unterhaltung der sonst so schlecht zu unterhaltenden Götter.
+Obgleich Monster oder Mörder, sie bekämpften sie alle, ohne Rücksicht darauf zu nehmen, ob sie danach wieder zu ihren Geliebten zurückkehren würden.
+Solange man im Kampf nur laut genug schrie und Blut vergoss, hatte man seine Aufgabe erfüllt.
+
+Solch ein hitzköpfiger Klan jedoch hatte kein langes Dasein in den Annalen der Geschichte.
+Ihre Kämpfe hatten weder ein Ende noch einen Sieger.
+Als der Schnee allmählich zu schmelzen begann und Mondstadt Gestalt annahm, hatten sie endlich etwas gefunden, das es zu beschützen wert war.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12404_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12404_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c845d4a63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12404_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Dieses Großschwert wurde einst vom alten Adel Mondstadts geführt. Sein Material ist erlesen und hat all die Zeit gut überstanden.
+Selbst nach Generationen ist dieses Schwert noch so stark und neu wie eh und je.
+Kriegsführungskünste waren einst Pflicht für jeden Adligen.
+Sie beschützten ihr Volk vor Monstern, die Frieden und Stabilität bedrohten.
+Unglücklicherweise vernachlässigten sie ihre Pflichten, was sie nach und nach zu genau den Monstern machte, die sie geschworen hatten zu vernichten.
+
+Studien zufolge hatte der Ordo Favonius diese Art von Gladiatorenkampf eines Tages verboten,
+zu Hochzeiten diente er als Anlass zum Gebet der Aristokraten zu den Göttern.
+
+Tatsächlich aber betrieben die Aristokraten diese Kämpfe als perverse Unterhaltung.
+Sie wurden letztendlich vom Ritterorden abgeschafft, aber ein Teil des Originaltexts mit den Gebeten blieb erhalten.
+
+„O schützende Winde, ich, meine Freunde, Gefährten und Gegner, wir werden dir den Klang von aufeinander treffendem Stahl opfern.“
+„Wind, der du mich geleitest, wenn ich erschöpft bin, segne mich mit Kraft voranzuschreiten. Wenn ich unsicher bin, segne mich mit Weisheit, um Gut und Böse zu unterscheiden.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12405_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12405_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..926c68115
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12405_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Ein dunkles, fluoreszierendes Breitschwert ohne scharfe Klinge. Vor vielen Jahren
+nannten Banditen in den Bergen es „Dunkles Signalfeuer“.
+Wenn man es sehen konnte, bedeutete dies keinen Weg zurück.
+Der einzige Weg war vorwärts, zum Ende des Lebens hin.
+
+„Frei von äußerem Gewicht wie schneidende Tropfen des Regens, die andere Tropfen zerteilen, lautlos wie ein Attentäter.“
+„Unantastbar, flink wie eine Schlange, akkurat wie eine Stangenwaffe.“
+
+Der Regenschnitter wurde seinem Meister zu Ehren so genannt, da er ursprünglich keinen Namen hatte.
+Der erste und letzte Besitzer des Schwerts war ein umherziehender Krieger mit dem Namen Guhua.
+
+Geschichten zufolge war er ein Adept. Zu seinen Lebzeiten trauten sich Diebe nicht ihrem Handwerk nachzugehen und die Wildnis war so friedlich wie die Stadt.
+Der Legende nach wurde er am Ende seiner Reise zu lila Dunst und stieg auf zu den Sternen am Firmament.
+
+Zu seinen Ehren wurde die Guhua-Schule errichtet, aber keine Schule ist für die Ewigkeit bestimmt.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12406_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12406_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ee061c4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12406_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Ein uralter Prototyp eines Großschwertes aus der Rüstungsfabrik von Liyue. Die Chargennummer ist bereits verblasst und es gibt keine Aufzeichnungen, um das Produktionsdatum zu bestätigen.
+Der Griff dieser Waffe wiegt fast vierzig Pfund und besteht aus einem seltenen Erz, während die Klinge aus feinstem Stahl geschmiedet ist. Alles, was man sieht, wenn sie geschwungen wird, sind blendende Lichtblitze, die stark genug sind, um die Wolken zu verschlingen und den Mond zu verdunkeln.
+
+Nach der großen Katastrophe schloss sich die Familie Yun mit dem Meisterschmied Han Wu zusammen, um neue Entwürfe in der Welt der Schwertkunst zu bringen.
+So entstand ein neues Waffenregister, einfach die „Prototypen“ genannt. Das erste Großschwert, das nach dem neuen Entwurf hergestellt wurde, hatte eine relativ seltene, rustikale Farbe.
+Der unansehnliche Anblick von stumpfem, fleckigem Gold trog über die wahre Stärke der Waffe hinweg. Auch wenn sie keine Schönheit war, fanden alle, die sie ausprobierten, sie zwar schwer, aber nicht unhandlich.
+
+Han Wu, der Meisterhandwerker, der die Waffe geschmiedet hatte, reiste nachts gen Norden, um das Schwert einem Kampfkünstler zu übergeben, der sich der Gerechtigkeit verschrieben hatte.
+Der Kampfkünstler inspizierte die Klinge genau, bevor er sie ausprobierte. Die Klinge heulte wie der Wind und ließ mit einem Schlag den gesamten Bambuswald schrumpfen. Ein wahrlich seltener Anblick.
+
+Der Kampfkünstler sagte zu Han Wu, „Diese Klinge ist erfüllt mit der Eleganz alter Technik. Zugleich ist sie handlich, aber auch außerhalb des Kampfes eine Pracht.“
+Eine solch exquisite Schöpfung verdient einen einzigartigen Namen. Sie soll nach der Guhua-Schule benannt werden.
+Wegen seiner unerreichten Stärke wurde dieses Schwert das Vorbild für Tausende von Großschwertern in Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12407_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12407_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b66bfe7f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12407_DE.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+Die Welt ist zu Gast in Liyue. Dies ist eine große Ehre für die kommerziell wichtige Hafenstadt.
+Mit den Gästen aus aller Welt kommen auch exotische Schätze nach Liyue.
+Dieses Großschwert ist von Expertenhand aus den besten Materialien gefertigt. Seine Besonderheit ist, dass das untere Klingenende zum Griff hin stumpf gelassen wurde.
+Der Grund dafür war angeblich, dass man so das Klingenende auch als Griff verwenden konnte, wenn man nur schnell genug mit der Hand war.
+
+Auch wenn es selten anerkannt wird, dieses Großschwert ist tatsächlich das Produkt des Herzbluts eines Klingenschmieds aus fremden Gefilden.
+Der Klingenschmied wusste selbst, dass er stumpfen Geistes war, und wollte nicht, dass man dies auch von der Klinge sagen würde. Also setze er alles daran, seine geliebte Klinge zu schärfen und auszubalancieren.
+Die Funken flogen nur so umher, als der Schmied so manche schlaflose Nacht durcharbeitete.
+Das Schwert wurde unzählige Male gefaltet und gehärtet.
+Während der ganzen Zeit waren seine Gedanken voller Hoffnung auf die Rückkehr seiner Geliebten und der unausgesprochenen Sorge um ihr Wohlbefinden.
+
+„Nachdem der Krieg vorbei ist ...“,
+so überlegte der Schmied in jeder Atempause,
+„wird diese Klinge dann noch einen Nutzen für sie haben?“
+„Wird sie überhaupt wohlbehalten zurück nach Hause kommen?“
+Diese Gedanken verweilten kurz in seinem Kopf, bevor er sie verdrängte und seine ganze Aufmerksamkeit wieder der Klinge widmete.
+Sich solche Sorgen zu machen, war zwecklos. Lieber sollte er alle Konzentration darauf richten, das perfekte Geschenk zur Rückkehr nach Hause vorzubereiten.
+
+Endlich kam der Tag, an dem die triumphierenden Expeditionsstreitkräfte die Tore der Stadt betraten, nachdem sie ihre monströsen Feinde endlich besiegt hatten.
+Der Klingenschmied aber hatte keine Zeit mehr, den Namen seiner Geliebten in die Klinge zu gravieren.
+Er ergriff das Schwert und eilte los, um seine zurückkehrende Geliebte endlich wiederzusehen.
+Unglücklicherweise stellte sich das, was dann passierte, aber als unglaubliche Enttäuschung heraus.
+
+Als die Kriegerin ihren Helm abnahm, umspielten lange, weiche Haarsträhnen ihr Gesicht. Sie ließ ihr Haar lang wachsen, was bedeutete, dass sie nie wieder in ihrem Leben ein Schwert führen würde.
+Auch sie hatte ihrem Geliebten ein Geschenk mitgebracht: einen brandneuen Jagdbogen.
+„Das war’s! Ich habe all diese Jahre darauf verschwendet, dir dieses Großschwert zu machen, das du jetzt nicht mehr brauchst!“
+Der Waffenschmied war todunglücklich und konnte nicht aufhören, sich über die Ungerechtigkeit des Ganzen zu beschweren. Seine Anstrengungen jedoch waren ganz und gar nicht vergebens, schließlich war es ihm endlich gelungen, ein Schwert höchster Qualität herzustellen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12408_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12408_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..876a0f107
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12408_DE.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Ein Breitschwert aus seltenem Schwarzstein. Schwer wie ein Fels hat es genug rohe Kraft, um sich seinen Weg durch einen Berg zu bahnen.
+Die Klinge besteht aus einer Kombination von Schwarzsteinkristall und einem roten Erz. Es ist tiefschwarz wie Tinte, mit roten Flammen, die aus dem Inneren hervordringen.
+
+Die Schwarzsteinwaffen stammen angeblich aus der alten „Prototyp“-Reihe. Schwarzsteinklingen besitzen drei Merkmale: Sie sind hart wie Grundgestein, schimmernd wie Eis und furchtlos, wie das Blut, das uns Leben gibt.
+Auch wenn die Schwarzstein-Schneide ein Breitschwert ist, hat sie eine einzigartig scharfe Klinge, die kaum dicker als ein Seidenfaden ist.
+Die Verbindung der roten und schwarzen Kristalle ist nahtlos und jeder Teil der Klinge geht perfekt in den anderen über.
+Mit einem Flammenmotiv und einem mit roter Jade verzierten Griff wirkt das Schwert aus der Ferne dunkel und bedrohlich wie Blut, das aus einer bodenlosen Grube voller schwarzer Tinte quillt.
+
+Meisterhandwerker Han Wu machte sich auf die Suche nach dem feinsten Erz, mit dem man eine Schwarzstein-Schneide gießen kann. Er suchte überall, bis er in einen Bergwerksunfall verwickelt wurde.
+Während er in der Höhle gefangen war, nahmen seine Augen nichts weiter als alles umgebende Dunkelheit wahr. In seinen Ohren krachten die Felsen, als ob die ganze Welt zusammenbrach.
+Nach dieser Qual blieb der Brennofen des Handwerkers ungenutzt. Wo einst helle Flammen brannten, sammelte sich jetzt kalter Staub, während die vergessenen Träume der Schmiede schwanden und starben.
+Han Wus Sohn Han Ce las die Nachricht, dass das Innere des Berges wegen eines Monsterbefalls versiegelt worden war, und beeilte sich, seinem Vater davon zu berichten.
+Han Wu wurde von Schuldgefühlen geplagt, als er die Nachricht erhielt. Er war sich sicher, dass es seine Reise in die Mine war, die den Drachen aus dem Untergrund gestört und den Meteoriten vom Himmel beschworen hatte. Er rappelte sich von seinem Krankenbett auf, entfachte einmal mehr das Feuer des Brennofens und schmiedete ein mächtiges Breitschwert.
+Als das Breitschwert fertig war, brachte Han Ce es in den Minenschacht. Dort errichtete er auf Anweisung seines Vaters hin einen Schrein so groß wie er selbst und legte das Schwert hinein, um Böses und den Drachen abzuwehren.
+
+Han Wu verstarb einige Jahre später friedlich im Schlaf.
+Im Moment von Han Wus Tod kam ein Reisender am Minenschacht des Tianheng-Bergs vorbei und er sah ein feuerrotes Licht aus dem Felsen heraus scheinen. Als er weiter zusah, erschien auf einmal ein Schrein und begann sich zu öffnen.
+Das Breitschwert in dem Schrein glänzte sanft, als würde es vor Trauer weinen.
+Han Ce ging noch in dieser Nacht in die Berge, um das Schwert zu holen.
+Die Tianshu dieses Zeitalters gravierte persönlich eine Inschrift in die Klinge:
+„Spaltet Berge und teilt das Meer. Zerreißt die Wolken und bricht den Mond.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12409_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12409_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..02b2af356
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12409_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Ein Großschwert wurde dafür genommen, das aus der Wirbelsäule eines großen Seeungeheuers geschnitzt wurde, wobei jedes Knochensegment eine Geschichte zu erzählen hat.
+In der Vergangenheit benutzten die Seeleute die Knochen solcher Ungeheuer als Galionsfiguren
+und mit ihnen erschreckten sie die Bestien, die in der Tiefsee wohnten und die Landbewohner plagten.
+
+In den stürmischen Ozeanen der alten Zeit wurden die, die aufs Meer hinausfuhren, oft nie wiedergesehen.
+Die unbekümmerten Seemannslieder von heute waren in längst vergangenen Tagen eigentlich Abschiedslieder, die die Menschen in traurigem Schweigen zurückließen.
+Damals gab es einen Großschwert schwingenden Kapitän, der vor einer Reise gerne ein paar Becher trank, um sich in fröhliche Stimmung zu versetzen. Wenn man ihn fragte, lachte er und sagte:
+„Ich kenne mich und meine Grenzen, ich kann so viel Wein kaufen, wie ich will. Mach dir keine Sorgen. Sobald das Meer und die Winde günstig stehen ...“
+Diese Aussage beendete er aber niemals. Er würde nur seine Tasse anheben und alle Anwesenden auffordern, noch etwas mehr zu trinken.
+
+Dann kam endlich der Tag, an dem das Meer und die Winde zusammentrafen, und das Heck des großen Schiffes ritt darauf wie nie zuvor.
+Tief in das neblige Meer segelte es, weit über die sich verdunkelnden Wellen hinweg, in den Ozean, in dem es vor Ungetümen nur so wimmelte.
+Und schließlich würden weder der singende Kapitän noch sein Schiff jemals in den von Bergen umgebenen Hafen zurückkehren.
+Nach vielen Tagen wurde der leblose Körper eines Meeresungeheuers aus der Tiefe von den Wellen ans Ufer gespült.
+Strahlend weiße Knochen strahlten aus einer großen, von einem Großschwert eingerissenen Wunde heraus. Das Blut war längst vom Meer herausgewaschen worden.
+
+„Wenn das Meer und die Winde günstig stehen, werde ich aufs Meer hinausfahren und sie rächen, o Jungfrau, vertieft in den Gesang der Gezeiten ...“
+„Was schert es mich, wenn ich bei den Fischen schlafen muss? Auf diese Weise werde ich meine Seemannslieder noch weiter in die Tiefe schicken können, wo sie sich befindet.“
+
+Heute werden die Meere nicht mehr von gigantischen Kreaturen geplagt, die plötzlich aus Stürmen auftauchen und alles auf den Wellen verwüsten.
+Die Praxis, Skelette von Seeungeheuern auf den Bug von Schiffen zu montieren, ist ebenfalls mit ihrem Aussterben verloren gegangen.
+Wenn man jedoch weit in die Ferne segelt, kann man manchmal immer noch den markerschütternden Klang des Donners in den Tiefen des Meeres hören ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12410_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12410_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a045fa00a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12410_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Eine von den alten Millelithen bevorzugte Waffe.
+Gehauen aus dem göttlichen Grundgestein, aus dem auch der Hafen von Liyue errichtet wurde. Es ist unvergleichlich schwer.
+Kein normaler Mensch könnte diese Klinge heben, geschweige denn im Kampf führen.
+Und doch gibt es Aufzeichnungen darüber, dass die alten Millelithen sie mit Leichtigkeit benutzen konnten.
+
+Die Millelithen waren eine Organisation, die zuerst auf Initiative der Anhänger von Rex Lapis hin gegründet wurde.
+Ihre Geschichte lässt sich bis zur Gründung der Hafenstadt zurückverfolgen.
+Unter dem Banner von Rex Lapis und Liyue marschierten sie und sie würden nie abtrünnig werden, weder im Angriff noch im Rückzug.
+„Millelithen solln sein der Stadt Schild und Schwert, wie Fels und Gestein uns den Frieden beschert.“
+Die Millelithen-Krieger halten sich unbedingt an diesen Kodex und würden dafür ohne Reue sterben.
+
+Sie traten nach besten Kräften in die Fußstapfen von Rex Lapis, töteten Monster, schützten die Bürger und bewahrten den Frieden in Liyue.
+Die Millelithen machten sich nicht durch das Abschlachten von Gegnern, sondern durch Verteidigung einen Namen, indem sie ihre eigenen Körper als Schutzschild für ihre Heimat einsetzten.
+
+Dieses Großschwert von unübertroffenem Gewicht und großer Härte spiegelt die Pflicht und den Willen von Liyues Wächtern wider.
+Xing und Han, die beiden, die einst als erste aus Stein Schwerter fertigten, müssen teif in ihrem Innern gewusst haben,
+dass in der Zukunft diejenigen, die die Kraft hätten, diese Steinschwerter zu schwingen, immer weniger werden würden.
+Dies bedeutete aber auch, dass die Welt in Frieden leben würde und weder Wächter noch Schwerter mehr gebraucht würden.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12411_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12411_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cccf388fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12411_DE.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+Als die grüne Stadt durch Wolken und Nebel versiegelt war,
+als die nicht enden wollenden Schneestürme das klare Mondlicht auslöschten,
+als alles Leben und jede Unterbrechung der Geschichte
+von dem Nagel durchbohrt wurden, der vom azurblauen Himmel fiel ...
+
+Die Tochter des Priesters gab dem Recken aus einem anderen Land das aus Sternsilber geschmiedete Großschwert.
+Bei heulendem Wind und Schnee konnten ihre Worte das angestrebte Ziel nicht erreichen.
+
+„Dieses vierte Fresko ist für dich vorgesehen. Dein Bildnis wird für immer auf dieser Wand bleiben.“
+„Um des Freskos willen und um jedermanns willen werde ich auf dich warten und für deine Rückkehr beten ...“
+
+Als die Tochter dieser eingeschneiten Stadt zusammen mit den veredelten, aber unfruchtbaren Irminsul-Zweigen langsam verdorrte,
+war der Fremde, der dieses Schwert schwingen sollte, um Eis und Schnee zugleich zu zertrümmern, noch weit weg und jagte Antworten hinterher.
+Hell und so weit weg wie der Mondschein waren ihre letzten Worte doch nicht in der Lage den Reisenden zu erreichen.
+
+„Es ist schon eine Weile her, seit ich das letzte Mal den blauen Himmel und das grüne Gras gesehen habe. Ich weiß nicht, welche Farben ich verwenden soll, um die Landschaft aus tauendem Eis und Schnee einzufangen, nach der sich mein Vater so sehr sehnt.“
+„Ich wünschte, ich könnte dich noch einmal sehen ...“
+
+Das ist die Antwort, die du suchst.
+
+Endlich beendete der Recke seine fruchtlose Reise.
+Schwarz verfärbtes schwarzes Blut tropfte von der Klinge seines Großschwertes,
+als er durch die verschneiten Pfade stapfte.
+Als er aber in die große Palasthalle dieses Berglandes zurückkehrte,
+hießen ihn nur die Echos der Toten willkommen.
+
+„Also gibt es selbst hier nichts mehr, was ich noch beschützen kann ...“
+„Ihr, die ihr in den Himmeln wohnt, ihr müsst euch nichts anderes wünschen, als zuzusehen, wie wir hier leiden.“
+„In diesem Fall möchte ich euch mit einem Lied aus Eisen und Blut erheitern.“
+Der Fremde ließ das Sternsilber, das ursprünglich dazu bestimmt war, Schnee und Eis gleichermaßen zu zertrümmern, zwischen den Fresken zurück.
+Dann stieg er den Berg hinab, um ein Land voller Krieg und Streit zu suchen, einen Ort, den er mit Blut rot färben könnte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12412_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12412_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..81aa1435d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12412_DE.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+Nachts, wenn niemand in der Nähe ist, flüstert er leise zu sich:
+
+„Ich war tot, als ich das Meer verließ.
+„Mein Herz blieb stehen, meine Augen waren glasig, mein Körper stank ...
+„All die Zeichen bedeuteten nur eins: der Tod nahte.“
+
+„Ich war der stärkste von allen Fischen.“
+„Einst war ich auch die Nummer eins im Meer.“
+„Selbst das Seeungeheuer und der gigantische Walhai konnten mich nicht besiegen.“
+„Aber nun traf ich auf einen Gegner von anderer Natur.“
+„Diese Art von Seemond oder Qualle, glaube ich.“
+„Die waren Kreaturen, die eindeutig nur mit dem Strom kraftlos schwimmen.“
+„Aber sie nahm die ganze Wucht des Aufpralls mühelos auf.“
+
+„So gab ich auch meine Kraft auf.“
+„Und versuchte ich, wie sie zu leben.“
+„Nach einer sehr langen Zeit.“
+„Ich konnte jedes Organ meines Körpers kontrollieren.“
+„Indem ich mein Herz anhält,
+kann ich mich davor retten, als frischer Fisch geschlachtet zu werden.“
+„Obwohl ihr alle denkt, ich lebe nur so vor mich hin.
+Ich kann immer noch ein Teil eurer Kraft werden.“
+
+„Wackerer Kämpfer, der mich als Waffe schwingt.“
+„Hohoho ...“
+„Warte, bis all das Wasser die Wasserwege ins Meer hinfließt,
+bis der Tag kommt, an dem alle Sterne erlöschen werden,
+wenn sich alles im großen Meer des ursprünglichen Lebens trifft,
+willst du dich mit mir messen?“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12414_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12414_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..31ec8d661
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12414_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Die langen Rollen von Tatarasuna wurden von einem der ehemaligen Inspektoren entworfen.
+Man sagt der Stadt einen einfachen und geradlinigen Charakter nach, den die Einwohner im Allgemeinen haben.
+
+Lange vor der Einführung der fremden Technik zur Herstellung des „Mikage-Hochofens“
+ist die in Tatarasuna angewandte Schmelzmethode die traditionelle „Metallverarbeitungsmethode“.
+Nachdem Mikoshi Nagamasa die Rolle des Inspektors übernommen hatte, war er eine Zeit lang von der kalten Schönheit des Stahls besessen.
+Er suchte Rat bei Miyazaki, der ebenfalls ein erfahrener Schwertkämpfer war.
+Am Ende fertigte er in Handarbeit dieses einfache und harte Schwert, „Daitatara Nagamasa“.
+
+Obwohl er der Adoptivsohn der Familie Mikoshi war und seine Adoptivmutter dafür gesorgt hatte, dass sein Name angeschwärzt wurde,
+Obwohl Mikoshis erster Sohn ihn aufgegeben hat und untergetaucht ist,
+ließen seine selbsternannte Dummheit und seine wirkliche Loyalität ihn den Namen der öffentlichen Meinung hundertfach in Ehren halten.
+Strebe danach, in die Regierung einzutreten und das Stigma der Familie mit hundertfachem Fleiß und Klarheit zu tilgen.
+
+Selbst wenn es einen Hinweis auf ein Fehlverhalten seines eigenen Helfers Katsuragi gäbe, würde er gnadenlos abgeschossen werden.
+Danach änderte sich der Name des Schwerts wie auch sein Pseudonym für immer.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12416_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12416_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5b6adae7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12416_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Diese Klinge wurde einst von einem mächtigen General von Watatsumi benutzt.
+Es heißt, dass er nur die Stile „Getsumouun“ und „Yuushio“ beherrschte, die er sich selbst beibrachte,
+und doch wurde er mit diesen zwei Stilen nie von einem Sterblichen im Zweikampf oder auf dem Schlachtfeld besiegt.
+
+Es wird oft gesagt, dass Schlangen und Fische beide kaltblütig seien. Aber Kaltblüter suchen immer nach dem gelobten Land der Wärme.
+Um die Träume seines Volkes zu erfüllen, forderte Omikami die aufziehenden Sturmwolken zum Krieg heraus.
+Unter dem Volk von Watatsumi, das auf Eroberung aus war, ragte ein junger Mann aus der Menge heraus.
+Seine furchtlose Tapferkeit brachte ihm große Liebe in Watatsumi ein. Und man nannte ihn Touzannou.
+Doch nach vielen Jahren geriet sein Königstitel in Vergessenheit und wurde durch den Beinamen ersetzt, unter dem ihn seine Feinde kannten:
+„Akuou“, der böse Lakai der Großen Schlange, der wilde, dämonische Angreifer auf der Insel Yashiori ...
+
+Das Gemetzel hatte den jungen Mann zu einem Krieger abgehärtet. Aber für ihn
+war nur der Wunsch, den er vor seiner Abreise äußerte, ein Wunsch, der sich im Mond spiegelte, der sich im Wasser neben dem Schrein spiegelte, ewig.
+
+„Eines Tages werde ich mich auf dem Yougou-Berg niederlassen und den Palast des Herrn der Blitze überblicken.“
+„Ich werde einen spannenden Kampf gegen den legendären Großen Tengu von Yougou auf dem Dach des Tenshukaku austragen.“
+„Und dann bringe ich Ayame und Mouun diese Tengu-Maske als Souvenir mit!“
+
+Schließlich spülte die Flut alle ihre Träume weg wie Türme im Sand.
+Die Maske des Tengu, die wie ein karmesinroter Stern leuchtete, wurde inmitten des chaotischen Kampfes wie Sand am Meer zerrissen,
+auch die Schreinjungfer, die wie das Mondlicht in die Seele des jungen Mannes schien, würde nie wieder zurückkehren.
+Akuou selbst stand dem blendenden Blitzstrahl an der Seite der Großen Schlange gegenüber.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12501_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12501_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..af05d0133
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12501_DE.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Himmel erschütternder Mut.
+Selbst der aus Sünden geborene Drache aus dem alten Königreich des Abgrunds
+verlor seine Flügel an diesen stolzen Diener des Windes.
+
+Mondstadt wurde einst von dem fürchterlichen Schattendrachen Durin terrorisiert.
+Erweckt durch die Schreie der Opfer
+beschwor der Gott des Windes seinen treuen Diener.
+Er trat gegen den Schattendrachen an in einem Kampf um Leben und Freiheit.
+
+Dvalin entfesselte seine gottgesegneten sechs Flügel.
+Wie ein schwerer Säbel teilte er die Luft und riss Durins Schuppen von dessen Körper.
+Dvalin schwang seine Windklauen wie ein mächtiges Schwert
+und rammte sie tief in Durins schwarzes verrottendes Fleisch.
+
+Der Kampf dieser Giganten erschütterte sogar den Himmel und selbst die furchtlose Sonne erzitterte.
+Dvalin riss Durin letztendlich den Hals auf und besiegte somit die böse Bedrohung.
+Er hatte nicht nur den Kampf gewonnen, sondern auch den Segen des Windes und rettete so das Leben der Bewohner Mondstadts.
+Unglücklicherweise wurde Dvalin bei dem Kampf mit Durin von dessen Blut vergiftet.
+
+Dvalin konnte sich nur in die Einsamkeit zurückziehen, denn sein nun zu verrotten beginnendes Fleisch zog jede Menge Monster und andere dunkle Wesen an.
+Einsam und verlassen erlag er immer mehr den Verlockungen des Abgrunds und sein Herz gab dem Bösen nach.
+Sein Durst nach Rache und die Schmerzen vom tödlichen Gift wurden letztendlich von seinem alten Meister gelindert.
+Wahre Freundschaft trieb die Dämonen aus ihm und sein Name und Ruf wurden wiederhergestellt.
+
+Während Dvalins tiefen Schlafs vergaßen die Bewohner Mondstadts ihren einstigen Retter und seine Macht.
+Aufgrund der letzten stürmischen Ereignisse jedoch erschien der sechsflügelige Drache den Menschen erneut.
+Er trug nun Barbatos’ Lied mit sich und war erfüllt vom Segen des Anemo-Archons,
+sodass er endlich wieder die Freiheit des Windes unter seinen Flügeln spürte.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12502_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12502_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b3bda989
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12502_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Die Reise des Ritters des Nordens kam in der Stadt des Gottes des Windes endlich zu einem Ende.
+Seelenverwandtschaft und gleiches Verlangen nach Freiheit führen zueinander.
+
+Als der Ritter die Stadt betrat, sagte ihm sein stiller Begleiter aus weiter Ferne Lebewohl.
+Wände aus Stein bedeckt mit Lampenlicht waren nichts für einen die Wildnis liebenden Freigeist wie ihn.
+
+Der Ritter des Nordens, der in seinem Herzen immer frei bleiben würde, war nun freiwilliger Gefangener einer Stadt.
+Der eisige Wolf, der dem Wind folgte, blieb weiterhin in der freien Wildnis, aber sein Herz war dennoch dem Ritter auf ewig treu.
+
+Der Ritter des Nordens begab sich endlich wieder auf Jagd und der eisige Wolf folgte seinem Geruch.
+Sie waren immer noch vereint, der Wolf und der Ritter.
+
+Auch wenn sie unzertrennlich schienen, so kommt für jeden eines Tages der ewige Abschied.
+Sein Schwert stellte er als Grabstein auf und so beerdigte der Ritter den Wolf in der freien Wildnis.
+Die Stadt war nichts mehr für ihn und so zog der Ritter wieder auf einsame Wanderschaft.
+
+Der Geist seines ehemaligen Begleiters jedoch
+folgte ihm auf alle Zeiten und wachte über ihn.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12503_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12503_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b5db2718
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12503_DE.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Es gab einmal ein bekanntes Volkslied, das so ging:
+„Wirf deine Münze dem Barden und dem Dichter zu,“
+„den Blumenstrauß gib der holden Maid.“
+„Trink Wein so bitter, dass deine Tränen fließen,“
+„trink auf das bereits vergangene Gestern und singe für ein besseres Morgen.“
+
+In dem Land, in dem Lieder und Musik vom Wind getragen werden, haben die Menschen zwar fröhliche, dennoch sensible Seelen.
+Man sagt, dass es in der Geschichte Zeiten gab, in denen der Tyrann Decabarian und die herrschenden Aristokraten bestimmte Akkorde und Melodien verboten hätten.
+Denn aufmerksame Menschen konnten den Geist des Widerstands spüren, der hinter der Musik der Barden und Sänger lag.
+Lieder und Hymnen wurden in der Tat auch schon früher als Kommunikationsmittel unter Rebellen verwendet.
+
+In den Tagen der herrschenden Aristokratie war die Gemeinde, die den Gott des Windes verehrte, einst in zwei Gruppierungen gespalten:
+Auf der einen Seite standen die Geistlichen, die am Tisch der Herren aßen und mit ihnen die Götterstatuen umwarfen, während sie Lieder und Lobeshymnen schrieben.
+Auf der anderen Seite standen die Heiligen, die kein klerikales Amt bekleideten und frei durch die Straßen, die Weinkeller und die Welt jenseits der Mauern gingen.
+Diese Heiligen tranken billigen Spiritus und segneten Sklaven und Pöbel mit den heiligen Originalmanuskripten, die unter den Menschen umgingen, und mit Worten, die der Wind ihnen brachte.
+Und während sie das taten, schrieben sie verbotene Lieder und Gedichte.
+
+Als der Gladiator aus einem fremden Land zusammen mit dem Gott des Windes erwachte und das Banner der Rebellion hisste,
+mobilisierte der betagte Heilige, bekannt als der Namenlose Hirte, die wahren Anhänger der Favonius-Kathedrale.
+Zusammen mit vielen anderen haben sie ihr Blut auf diesen moosgrünen Feldern vergossen.
+Gemeinsam stimmten sie zu einem Schlachtruf zur Rettung der Nation an, der bisher unbekannten Hälfte dieses alten Volksliedes:
+
+„Überlasse den scharfen Stahl denjenigen, die bereit sind, ihr Leben für den Kampf zu opfern.“
+„Überlass dem Dieb den Galgen.“
+„Schärfe die rostigen Pfeilspitzen.“
+„Denn wenn die Musik erklingt, schießen wir die Bestien nieder.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12504_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12504_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb97696c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12504_DE.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Vor langer Zeit gab es in Liyue einen Drachen.
+Er war nicht wie jene Drachen, die durch die Lüfte fliegen, sondern lebte standhaft zwischen den Bergen.
+Es war ein alter steinerner Drache mit einem Körper lang und robust wie eine Bergkette.
+
+Die Legende besagt, dass er eines Tages auf dem Nantianmen-Berg einschlief und sich so zwischen den Felsen verbarg.
+Wenn er einmal aufwachte, war jede noch so kleinste Bewegung, die er machte, wie beispielsweise das reine Aufwachen, schon genug,
+um ein Erdbeben zu verursachen.
+Um solche Beben zu stoppen, ging Rex Lapis dorthin, wo der alte Drache lebte.
+
+Es heißt, der Frieden zwischen ihnen habe lange gedauert
+und Rex Lapis gewann mit dem Drachen einen neuen Partner.
+
+Aber leider finden sich Drachen auf Dauer nicht unter Göttern und Menschen ein ...
+
+Nachdem er in die Tiefen der Erde zurückgedrängt worden war, fürchtete der Drache den Zorn der Götter.
+Die Drachenechsen, die den Felsbeben aufmerksam zuhörten, schlossen sich der Rebellion an
+und suchten Zuflucht in den Tiefen des Berges.
+Tausende von Jahren vergingen und die Probleme fingen wieder von vorn an ...
+
+Der Legende nach soll der Sieger dieses Schwert in die Seite des riesigen Baumes gesteckt haben, der den alten Drachen unterdrückte.
+Da es eines der Siegel ist, können Dämonen und böse Geister es nicht berühren.
+Wenn die Legende wahr ist, können sich ihm nur reinherzige Menschen nähern.
+Wenn die Legende tatsächlich wahr ist, warum ist dann der Verbleib dieses Schwertes bis heute noch unbekannt?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12505_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12505_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12506_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12506_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12506_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon12510_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon12510_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..33aacb304
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon12510_DE.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+Der vollständige Name dieser Waffe ist „mächtiger Rothorn-Löwenfürst, der Stein und Gold brechen kann“
+und sie war einst die geliebte Klinge eines Exzentrikers, der als „Otogi-Kongou-Löwenkönig“ bekannt war.
+
+... Aber da beide Namen zu langatmig waren,
+nannten die Kinder die Waffe „Rothornstößel“ und ihren Träger den „Otogi-König“.
+
+Der Rothornstößel war eine Waffe, die aus dem Horn eines verhexten Monsters hergestellt wurde,
+und sowohl Bakekitsune und Bakedanuki als auch böse Dämonen würden vor seinem Angriff um Gnade betteln müssen.
+Sogar Reizenbou, der Große Tengu vom Yougou-Berg,
+fürchtete die unheilvolle Macht des Stößels und wollte dem Löwenkönig nicht entgegentreten!
+
+... Natürlich glaubten die Kinder nicht an solche Geschichten.
+Doch der Otogi-König war wirklich sehr stark. Selbst sieben Männer zusammen konnten ihn nicht aus einem Dohyou vertreiben.
+Und wenn er Kinder sah, die sich nach Früchten sehnten, die sie nicht erreichen konnten, trat er gegen den Baum, sodass die Lavendelmelonen herunterfielen.
+Allerdings hat er einmal den ganzen Baum umgestoßen und wurde von einem alten Mann in die Berge gejagt.
+Er brachte die Kinder auch einmal mit, um ein offizielles Herbstkonzert zur Laubbeobachtung zu besuchen.
+Er rief mit lauter Stimme: „Der Otogi-Kongou-Löwenkönig ist hier. Dämonen aufgepasst!“
+Dann rang er mit dem zierlichen Oni, der zufällig in der Stimmung für eine Rauferei war ... Die Ergebnisse waren aber einfach unansehnlich.
+
+Aber wenn dies alles war, was der König hatte, sodass er nicht einmal das Recht erhielt, die Fahne des Shougun zu tragen,
+wie sollte er, so sagten die Kinder, diese Youkai des Gesangs in die Schranken weisen können?
+
+„Ha! Ich hatte nur eine Erkältung nach einer langen durchzechten Nacht, das ist alles!“
+Selbst als der Otogi-König seine Ausreden vortrug, vergaß er nicht, herzhaft zu lachen.
+War er nur schamlos oder glaubte er wirklich, dass er gewinnen könnte? Das konnte niemand sagen ...
+
+„Dieses Mal werde ich diesen Monstern definitiv die Hörner abschneiden“
+„und sie für dich zurückbringen. Das wird dir zeigen, wie mächtig der Otogi-Kongou-Löwenkönig ist!“
+„Diese Kreaturen von jenseits des Meeres? Pfft! Leichte Beute, sag ich euch!“
+
+„Also, husch, husch, folgt dem Gesandten des Fuchses, damit er sich in einer Ecke versteckt.“
+„Ich komme später vorbei. Dann machen wir ein paar Ringkämpfe, ja?“
+
+Noch während er das sagte, erinnerten sich die Kinder daran, wie der zierliche Oni leise geschnaubt hatte,
+als sie den brüllenden, anstürmenden Otogi-König in den Himmel schleuderte ...
+
+Später floh die Oni-Frau, die mit dem Otogi-König gerungen hatte, nachdem ihr Arm und ihr Horn abgeschlagen worden waren.
+Die Großen Tengu erschienen nicht mehr vor den Menschen und lebten in Einsiedelei in den Bergen und Wäldern.
+Und so wurden die leeren Versprechungen, die hinter diesem Großschwert standen, am Ende wahr.
+Der wandernde, exzentrische Otogi-Kongou-Löwenkönig selbst kehrte jedoch nie wieder zurück.
+Selbst später sollte der Lavendelmelonenbaum, den er umgestoßen hatte, bei sorgfältiger Pflege wieder Früchte tragen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13101_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13101_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..617d90424
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13101_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+In der Vergangenheit verboten die Aristokraten von Mondstadt den Gebrauch von Speeren.
+Der offizielle Grund war, dass das Schwert die edlere Waffe sei,
+aber in Wirklichkeit lag es daran, dass die Speere ohne Training eingesetzt werden konnten
+und so zur Waffe der Bauern ohne Schwert und Training wurden.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13201_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13201_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d7441aad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13201_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Eine einfache und vulgäre Waffe, die ein gewisses Gefühl der Autorität vermittelt.
+Für diejenigen, die materiellen Besitz zu verteidigen hatten,
+oder für Reisende, die nur das besitzen, was sie mit sich führen,
+können selbst die einfachsten Waffen die Stärke eines jeden erheblich steigern.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13301_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13301_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..50d5de082
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13301_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Millelithen-Soldaten sind auf der ganzen Welt für ihre Stangenwaffenkünste bekannt.
+Ihre weiß dekorierten Stangenwaffen wurden in der Schwarzsteinschmiede in Massen gefertigt.
+Ihre Waffen haben die unzähligen Kriege und Kämpfe im Laufe der Jahrhunderte makellos überstanden.
+Der Meister war noch ganz in Rauch vom Kampf gehüllt, doch er war stolz auf sich und seine Arbeit.
+
+Einst lebte in Liyue ein legendärer Meister der Schießkunst.
+Er konnte in einer tausend Mann starken Armee direkt sein Ziel treffen.
+„Aber diese Geschichte ist die des Meisters,
+nicht die seiner unbedeutenden Waffe.“
+Der alte Schmied schlug seinem Lehrling auf den Hinterkopf
+und wies ihn an, einen neuen Speer zu fertigen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13302_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13302_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf65777b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13302_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Die Stangenwaffe ist eine mächtige Waffe, selbst in den Händen eines ungeübten Kämpfers. Hier galt das Sprichwort, „je länger, desto besser“.
+Wenn man an der Spitze eine Axt montiert, wie unpraktisch das auch zunächst erscheinen mag, kann man damit am Ende Dinge zerhacken. Dies eignet sich besonders gut für kompliziertere Situationen.
+Die an eine Axt montierte Stangenwaffe, die Hellebarde, wird oft von Kriegern mit großer Stärke bevorzugt. Sie ist auch das Symbol der Ehre und Tapferkeit der Millelithen-Offiziere.
+Auch wenn das heutige Liyue ein sehr friedlicher Ort ist, so sieht man doch in den Straßen noch immer Hellebarden haltende Reckenfiguren, die an alte Zeiten erinnern.
+
+Jede Millelithen-Truppe wurde von einem Offizier angeführt, der stets furchtlos voranstürmte. Sie waren in gefährlichem Gebiet die erste Verteidigungslinie für ihre Kameraden.
+Aber sie beschützten ihre Kameraden nicht nur durch Tapferkeit, Treue und Selbstaufopferung. Sie waren auch großartige Kämpfer, deren Fähigkeiten durch jahrelange Übung geschärft worden waren.
+Jeder Feind, der es wagte, sich zu nähern, wusste, dass der Anblick der Hellebarden tragenden Offiziere an der Front seinen fast sicheren Untergang bedeutete.
+Und wenn die Millelithen-Soldaten ihre taktische Formation einnahmen, waren es diese furchtlosen Offiziere, die sie so undurchdringlich wie ein Fels machten.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13303_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13303_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..550855346
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13303_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Eines Nachts trank ein Unteroffizier mit einem Dichter.
+Der Dichter war unvorsichtig und kippte sein Tintenfass um.
+Und so färbte sich die weiße Quaste des Kämpfers schwarz.
+„Natürlich ist dies nur eine Anekdote von dem Kämpfer und dem Dichter
+und hat nichts mit meiner eigenen schwarz gefärbten Waffe zu tun.“
+Der alte Schmied schlug seinem Lehrling auf den Hinterkopf
+und forderte ihn auf, den Rest auch noch schwarz zu färben.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13401_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13401_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a325ee575
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13401_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Eine Stangenwaffe, über die man sich viele Legenden in Liyue erzählt.
+Auf dieser Stangenwaffe ist das Motiv eines Drachen, es reicht vom Griff bis zur Spitze.
+Der Sage nach gab es früher eine drachenförmige Scheide dazu.
+Jetzt, ohne sein Behältnis, muss es seine Schärfe nicht länger versteckt halten.
+Egal was sich ihm in den Weg stellt, es wird gnadenlos durchbohrt.
+
+Die Legende erzählt, dass Kunwu, als er seine Waffe fertigte, die Wirbelsäule eines Drachen als Schaft und eine Drachenklaue als Spitze nutzte.
+Deshalb ist die Waffe unzerbrechlich und ihre Spitze unvergleichlich scharf.
+
+Einst lebte ein Drachentöter von unglaublicher Stärke und Mut, der dem Zorn des Ozeans trotzte und angstlos gegen eine Monsterbrut kämpfte.
+Viele Jahre später nach seinem Verschwinden konnte man manchmal immer noch das hoffnungslose Schreien eines Drachen vernehmen.
+
+Der Drachentöter wurde zur Legende. Letztendlich waren jedoch beide, Held und Waffe, unauffindbar verloren.
+Frei von den Fesseln der Vergangenheit zeigte sie einmal mehr ihre Macht, um die Rückkehr des Drachen ins Meer zu feiern.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13402_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13402_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..27fcfa7db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13402_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Ein uralter Prototyp einer Stangenwaffe aus der Rüstungsfabrik von Liyue. Die Chargennummer ist bereits verblasst und es gibt keine Aufzeichnungen, um das Produktionsdatum zu bestätigen.
+Diese Stangenwaffe besteht aus schwarzem Stahl, der mit Gold verziert ist. Ein Blitzmotiv verläuft entlang des Körpers, das von Sternen durchsetzt ist. Die Zugabe von Blattgold verleiht der Waffe eine vornehme Aura.
+
+Als die Monsterbedrohung endlich unter Kontrolle war, waren nur noch wenige Truppen übrig und jede von ihnen trat der Zivilgemeinschaft bei, in der sie stationiert war. Auch wenn nun Frieden herrschte, löste es eine Wiederbelebung der Kampfkünste aus, die sich im ganzen Land ausbreiteten.
+Die Nachfrage an alten Waffen konnte dem Bestand nicht gerecht werden und die Qualitätsansprüche stiegen ebenfalls. Der berühmte Schmied Yun Hui und Handwerker Han Wu zogen sich daher zurück, um an einer Lösung zu arbeiten.
+Am Tage des Abschieds waren die Bärte beider Männer um eine Handbreit gewachsen. Ihre neuen Waffenentwürfe, die „Prototypen“, waren endlich bereit, die Waffenherstellung in Liyue zu revolutionieren. Es war Zeit, die Fesseln der Vergangenheit abzulegen, die solange ihr Handwerk geplagt hatten.
+
+Die erste Stangenwaffe, die nach den neuen Spezifikationen erstellt wurde, war von schwarz-goldenem Äußeren. Das Ende der Spitze war fünf Zentimeter länger als der vorherige Standard. Eine wahrlich tödliche Waffe, dennoch gefasst und gebieterisch im Aussehen.
+Sie wurde über Nacht im Mondlicht gelassen. Beim ersten Licht des Tagesanbruchs glänzte die Spitze mit dem kalten, durchdringenden Licht eines Sterns am Nachthimmel.
+
+Bei diesem spirituellen Anblick wurde Yun Huis Geist von Erinnerungen an die Herrlichkeit seines Vaters überflutet, denn der Name seines Vaters bezog sich auf die Sterne. Sehr bewegt beschloss er, die Waffe dem Vermächtnis seines Vaters zu widmen.
+Aus diesem Grund wurde die Waffe unter späteren Anhängern der Hellebarden-Kampfkunst in Liyue als „Sternsichel“ bekannt.
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13403_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13403_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b48353641
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13403_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Die Welt ist zu Gast in Liyue. Dies ist eine große Ehre für die kommerziell wichtige Hafenstadt.
+Mit den Gästen aus aller Welt kommen auch exotische Schätze nach Liyue.
+Diese Speerspitze ist lang und schmal wie eine Nadel, mit einer sichelförmigen Klinge, die von ihrer unteren Basis ausgeht.
+Sobald der Träger das schwer fassbare Konzept des Aufbaus begriffen hat, wird diese Waffe weitaus destruktiver als ihre Gegenstücke.
+
+Anders als die Kampfkünstler aus Liyue überzeugen die Kämpfer aus anderen Ländern mit dem Element der Überraschung und der Fähigkeit schnell neue Tricks zu entwickeln.
+Diese Waffe ist speziell entworfen worden, um die Schwächen in der Verteidigung eines jeden Gegners auszunutzen. So wie Musik oder Liebe sucht sie sich die kleinsten Lücken, um die Verteidigung zu durchbrechen.
+
+Das Mädchen, das diesen Speer entworfen hatte, war angeblich in der Lage, die Kluft zwischen Leben und ihrem Tod zu sehen.
+Wie von einer mystischen Kraft angezogen flog der Speer aus ihrer Hand mitten in die Schwachstellen ihrer Gegner.
+„Möglicherweise erwarten ja alle Lebewesen den Tod“,
+dachte sich das Mädchen, das den Tod spüren konnte.
+
+Dann fand sie Musik. Durch die Musik fand sie Liebe und in der Liebe fand sie ihr eigenes Ende.
+Am Ende, als ob ihr Herz von einer scharfen Nadel durchbohrt wurde, ließ der Schmerz sie eines realisieren:
+„Fatale Fehler stammen von einer Angst vor dem Tod. Die Angst vor dem Tod wird beflügelt von der Angst, geliebte Menschen oder Dinge zu verlieren.“
+
+„Hach, wie sehr ich ihn noch einmal sehen möchte, den Dieb, der weder gefasst noch getötet werden kann.“
+„Wie sehr ich dieses Lied noch einmal hören möchte. Sollte ich dies überleben, werde ich ihn auf jeden Fall ...“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13404_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13404_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a13b5f68
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13404_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Diese Lanze wurde aus sehr seltenem Schwarzstein gefertigt. Ihre Geschwindigkeit ist unübertroffen und sie kann selbst den Wind durchbohren.
+Komplett aus Schwarzstein gefertigt ist der Schaft mit rotem Kristall dekoriert.
+Im Mondlicht ist in seinem Inneren ein wirbelndes, blutrotes Leuchten erkennbar.
+
+Der berühmte Handwerker Han Wu aus Liyue hatte bereits einen Sohn aus erster Ehe, den er auf den Namen Han Ce taufte, Han für die Kälte und Ce für strategisches Denken. Er hoffte, dass er eines Tages genau wie er selbst ein geschickter und kluger Handwerker werden würde, um so, wenn es soweit wäre, das Geschäft zu übernehmen.
+Aber Han Ce hatte andere Ambitionen. Während seines Studiums verbrachte er seine Unterrichtszeit mit dem Lesen von Kampfkunstromanen, während er in seiner Freizeit die Kunst der Stangenwaffe in den Bergen übte. Er war besessen von dem Wunsch, ein kämpfender Vagabund zu werden und mit seiner Waffe als Schutz durch die Welt zu streifen.
+Als er das Land nach Aerosiderit absuchte, war er nicht auf der Suche nach dem seltenen Erz selbst, sondern nach dem Nervenkitzel des Abenteuers. Als er die höchsten Gipfel erklomm, um mit den Adepten zu sprechen, wollte er nicht das Wissen der Weisen sammeln, sondern die Geschichten über seine Reisen.
+Han Ce scherte sich wenig um die Flammen des Brennofens und die Arbeit des Waffenschmiedens. Sein Vater schimpfte mit ihm, jedoch ohne Erfolg. Schließlich verließ Han Ce eines Tages seine Heimat, ohne sich von seinem Vater zu verabschieden.
+
+In seinen späteren Jahren war Han Wu in ein Minenunglück verwickelt, das seinen Charakter grundlegend veränderte. Han Ce erfuhr von dem Unfall und reiste die Nacht hindurch, um nach Hause zu seinem Vater zu kommen.
+Wenn er zuvor hitzköpfig und nie um eine Antwort verlegen war, so war er jetzt still und ruhig. Er hatte keinerlei Feindseligkeit mehr seinem Sohn gegenüber, nur weil dieser zögerte, die Schmiede zu übernehmen.
+Schließlich kamen sich Vater und Sohn zum ersten Mal in ihrem Leben näher. Han Ce schämte sich ob seines früheren Verhaltens, aber er wusste nicht, wie er es wieder gutmachen sollte.
+Einige Jahre später tat Han Wu seinen letzten Atemzug. Damit endete das Leben des Handwerksmeisters einer ganzen Generation. Nach dem Willen seines Vaters holte Han Ce das Waffenregister mit den Entwürfen aus seinem Arbeitszimmer. Es war die sagenumwobene „Prototyp“-Reihe.
+Das Archiv wurde in einer Holztruhe versiegelt, zusammen mit einem Brief an Han Ce.
+„An meinen lieben Sohn Han Ce: Die Welt ist groß und voller Wunder. Wo immer dich deine Reise auch hinführt, mögest du immer das Wunder in allem sehen.“
+
+Die Pläne waren mit handschriftlichen Kommentaren seines Vaters versehen. Han Ce war über den Anblick erfreut und las sie die ganze Nacht hindurch.
+Als Han Ce bei Tagesanbruch aus dem Arbeitszimmer trat, sah er voller Verwunderung, wie ein Meteorit vom Himmel fiel. Er schlug direkt vor dem Haus der Familie ein und landete in perfekt senkrechter Position.
+Unzählige Gefühle vermischten sich in Han Ces Herz. Tränen der Freude und Sorge strömten über sein Gesicht, als er rief, „Der Himmel hat gesprochen!“
+Han Ce nahm den pechschwarzen Aerosiderit und fügte ihn dem in der Schmiede verbliebenen Schwarzstein hinzu. Er folgte den Entwürfen seines verstorbenen Vaters auf das Genauste und fertigte eine spitz zulaufende Stange mit einer scharfen Klinge darauf, die wie Eis schimmerte, und einem Körper, der hart wie Beton war.
+Han Ce hätte mit seiner treuen Waffe die Welt bereisen können, aber er entschied sich dagegen. Denn er schwor an jenem Tag, dass die Flammen des Ofens nie wieder ausgehen würden und die Waffenschmiede nie wieder stillstehen würde.
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13405_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13405_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5868553db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13405_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Diese karminrote Lanze hat unzählige Schlachten erlebt und zeugt vom Mut eines gewissen Gladiators.
+Seine eiskalte Spitze war unter dem tosenden Beifall der Menge oft mit dem Blut seiner Feinde getränkt worden.
+Blutbefleckt war das Schicksal des Gladiators und die Freiheit, so nah und doch so fern, wurde oft auf Messers Schneide balanciert.
+Der dumpfe Klang der karminroten Lanze, wie ihre Spitze das Fleisch durchdrang, war oft das frühe Todesurteil in einer Schlacht.
+
+Als die letzte Darbietung des Gladiators endete, erhob sich sein Herr unter dem tosenden Applaus:
+„Die vereinbarte Zahl wurde eingehalten. Du hast dich gut geschlagen und bist ein Krieger, der großes Ansehen verdient.“
+„Betrachte diese Waffe als Abschiedsgeschenk ... Dennoch möchte ich wissen, würdest du nicht in Betracht ziehen weiterzukämpfen?“
+„Setz deine brillante Leistung als freier Mensch fort, zu deinem und meinem Ruhm. Was sagst du dazu?“
+Viele Jahre vergingen und die Bestien und Menschen, die dank dieses Speers fielen, wurden zu zahlreich, um sie zu zählen.
+Die Waffe des Duellanten wurde als ungeschlagen bekannt, aber sein Herz gehörte seinem jungen Herrn.
+
+Als die letzte Vorstellung des Gladiators unter tosendem Applaus endete,
+fiel seine Waffe in den blutgetränken Sand, als die sengende Klinge des rothaarigen Mädchens das Herz des alten Kriegers durchbohrte.
+Als er verzweifelt fiel, richtete er seine Augen auf seinen geliebten und edlen Herrn, der ihn sehr schätzte ...
+„Eberhart, o Eberhart ... Hat Euch mein letzter Auftritt gefallen?“
+Doch der Platz seines Herrn war leer, bis auf einen Weinkelch und ein Silbertablett, die in Eile umgestürzt wurden.
+
+„Zuerst kämpfte ich nur für mich selbst, für Blut und Kampfeslust.“
+„Ich weiß nicht, wann es zu einem Kampf um die Ehre meines Herrn wurde.“
+„Nur für den Willen anderer können wir ohne Rücksicht wie wilde Tiere kämpfen.“
+„Jemand wie du, der für sein Volk und nicht für sich selbst kämpft ... Sicherlich verstehst das auch du.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13406_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13406_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..71b6ff601
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13406_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Eine von den alten Millelithen bevorzugte Waffe.
+Hergestellt aus dem stärksten Stein der Guyun-Türme, soll sie sogar Drachenschuppen durchstechen können.
+Ihr großes Gewicht verbietet es den Millelithen aus der heutigen Zeit sie anzulegen.
+
+In der alten Zeit haben sich die Millelithen im Namen von Rex Lapis nach diesen Regeln verhalten:
+„Millelithen solln sein der Stadt Schild und Schwert, wie Fels und Gestein uns den Frieden beschert.“
+In der Vergangenheit zogen sie aus, um Dämonen zu schlächten und die Straßen und das Land der Bewohner zu beschützen.
+In diesen friedlichen Zeiten haben sich ihre Aufgaben auf die Aufrechterhaltung der Ordnung verlagert.
+
+An einem bestimmten Punkt in der Vergangenheit bebte die Erde und die Berge erzitterten.
+Dann griff ein Millelithen-Krieger von außerordentlicher Macht zu einer Waffe aus dem alten Krieg.
+Es war der Speer aus Guyun-Gestein von unglaublichem Gewicht, der nun als Schaufelwerkzeug zur Rettung der Verletzten diente.
+„Die Millelithenlanze durchbohrt Gestein mit Leichtigkeit“
+„Wenn tausend solcher Lanzen heute in einer Reihe aufgestellt würden, könnte keiner etwas dagegen ausrichten.“
+
+Doch in einer noch früheren Ära, als die Welt noch tiefer in Aufruhr war,
+konnte jeder Soldat der Millelithen mit diesen kolossalen Waffen umgehen.
+Damit konnten sie das Königreich von Rex Lapis schützen und ihr Heimatland verteidigen.
+Mit tausend in Formation aufgereihten Speeren ihrer Armee konnte sich kein Übel gegen sie durchsetzen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13407_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13407_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb7ebebdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13407_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Die Favonius-Lanze des Ordo Favonius. Sie wird in einer zeremoniellen Rolle bei Paraden und anderen Anlässen verwendet, aber sie ist gleichzeitig auch ein scharfer und tödlicher Feind der Monster.
+Die Handwerker Mondstadts haben durch das Studium der Bäume, die aufrecht im Wind stehen, ein paar erstaunliche Resultate bezüglich der Neigung zu bestimmten Elementen erbracht.
+Diese robuste Lanze ist nicht nur eine Ehre für jeden, der sie vom Ordo Favonius verliehen bekommt, sie ist auch das Ergebnis harter Arbeit und des Könnens der Wächter von Mondstadt.
+Damit werden sie immer daran denken, diszipliniert zu sein und die Freiheit von Mondstadt zu verteidigen.
+
+In der Tat haben viele Menschen eine Art Speer oder Lanze als Waffe benutzt und den Reichweitenvorteil davon genutzt, um ihre mangelnde Kampfkunst auszugleichen.
+Selbst untrainierter Pöbel könnte sich mit angespitzten Holzstöcken bewaffnen und sie wären vielleicht sogar dem Stahl ausgebildeter Soldaten ebenbürtig.
+Um den Sturz der Aristokratie zu feiern, wurden lange Pfähle, Fahnenmasten und Mistgabeln überall rund um die Stadt gesteckt.
+
+Einst wurde von allen Aristokraten verlangt, die Schwertkunst zu studieren, damit sie an Statur und Weisheit wachsen konnten.
+Damals war die Kunst des Speerkampfes den ausländischen Gladiatoren und Verrätern vorbehalten.
+Es gab jedoch einst einen Aristokratenspross, der die Lanze der Rebellion schwang.
+Es wird gesagt, dass Eberhart die nächtliche Brise genoss, wenn er die ersten Tautropfen mit seiner Speerspitze auffing.
+
+Als uneheliches Kind träumte Eberhart davon, den Ruhm und Stolz der alten Aristokraten zurückzuerobern.
+Doch er brauchte mehr Macht, um dieses verrottete Fundament zu zerstören ...
+Ob es darum ging, seinen Halbbruder dazu anzustiften, seinen Traum zu verfolgen, ein ehrenvoller Dieb zu werden, bevor er ihn täuschte und dann zur Flucht zwang,
+um somit seine Legitimität an sich reißen zu können,
+oder ob er sich als Schüler einer gewissen Speer schwingenden Hexe verpflichtete, ihre fatale Kunst zu lernen,
+nur um sie danach damit zu beseitigen ...
+
+„Na und? Was wäre, wenn die, die folgten, mich verachten würden? Ich werde alles tun, um meine Ziele zu erreichen.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13408_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13408_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7248ae55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13408_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Diese Lanze wurde einst vom alten Adel Mondstadts gesammelt. Ihr Material ist erlesen und hat all die Zeit gut überstanden.
+Selbst nach Generationen ist ihre Spitze noch so stark und neu wie eh und je.
+Aber während der Herrschaft der Aristokraten erblickte diese Waffe nie das Licht der Welt.
+
+Die Aristokraten glaubten, dass nur Menschen adeliger Abstammung mit dem Schwert kämpfen sollten.
+Der Klang, den die scharfen Schwerter erzeugten, wenn sie aufeinanderprallten, war die Melodie edler Seelen.
+Stattdessen sind Speere und Armbrüste die Waffen der Bauern und demütigen Gladiatoren.
+
+Bauern, die Gabeln oder spitze Holzknüppel schwingen, haben die Möglichkeit, sich gegen einen jungen Edelmann zu verteidigen,
+und zweifellos duldeten die ehemaligen Herrscher von Mondstadt dies natürlich nicht und bekundeten ihre starke Ablehnung.
+
+Es war einmal ein junger Mann von noblem Blut, so lautet die Legende,
+der sich einen Handwerker suchte um diesen Speer mit seinem Familienmuster zu gravieren.
+Wenn der junge Mann nicht bald Blut vergießen würde,
+dann würde er nie die Anerkennung seiner Familie erhalten.
+
+Wenn man einen Wandel herbeiführen will, muss man alle zur Verfügung stehenden Möglichkeiten ausschöpfen,
+selbst wenn die Waffe als unwürdig für die noblen Kreise der Aristokratie angesehen wird.
+Denn nur eine einsame Figur kann damit im Mondlicht tanzen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13409_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13409_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad1e40fd7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13409_DE.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Er hatte einen sehr, sehr langen Traum ...
+
+Er träumte, dass er und alle anderen auf eine lange, lange Reise gegangen waren
+in ein Land, wo grünes Gras wuchs und sanfte Lieder gesungen wurden.
+Er träumte, dass er zusammen mit den sanften Menschen dieses Landes sang,
+und er tanzte am Himmel mit einem Drachen, der so schön wie ein Juwel war.
+
+Als er seine Augen öffnete, befand er sich im Himmel über einem Berg, der von tosenden Schneestürmen heimgesucht wurde.
+Das einst grüne, sanfte Land war bereits von Feuer und Blut karminrot gestrichen worden
+und der Gesang der himmelblauen Bardenleier wäre in dem heulenden Getümmel fast untergegangen.
+Dieser liebliche Drache, so hübsch wie ein Juwel und wie ein zärtlicher Liebhaber,
+hatte nun seinen Hals mit seinen scharfen Reißzähnen durchbohrt.
+
+„Leb wohl, Mutter! Meine Reise ist nun zu Ende.“
+„Ich werde unter diesem weißen, glänzenden Silberschnee schlafen gehen ... und vielleicht ist das auch gut so.“
+„Leb wohl, schöner Barde! Und lebe wohl, o lieblicher Drache!“
+„Hätten wir uns doch nur zu einer anderen Zeit und an einem anderen Ort getroffen“
+„um zu spielen, zusammen zu singen und zu tanzen!“
+So dachte er höchst aufrichtig, als er im Sterben lag.
+
+„Nun denn, dieser große Segen, der durch meine Adern pulsiert“
+„und der schöne Anblick des dunklen Universums, das mich geboren hat ...“
+„Sie gehören nun dir, sie sind dein Erbe.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13414_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13414_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c18dee2b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13414_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Eine einzigartige Waffe, die Kitain Bunsou für seinen eigenen speziellen Schießstil entwickelt hat.
+In Amateurhänden können eigenwillige Gegengewichte das Manövrieren sehr erschweren.
+Aber in den Händen von jemandem, der es zu nutzen weiß, kann es außerordentlich mächtig und zerstörerisch sein.
+
+In der fernen Vergangenheit war Kitain die Familienlinie, die „Tatarigami“ jagte.
+Er übernahm auch die Verantwortung für die „Yashiori-Wächter“ für viele Generationen in der Vergangenheit.
+
+In der Vergangenheit gab es einen Kinderreim, der im Land von Inazuma kursierte.
+„Arataki vom Haupttor, Iwakura, der Nachfolger, Kitain, die Schlange, und Takamine, der Nebelspalter“,
+um den schillernden Kampfkünstler zu beschreiben, der einst wie ein Santalum die Erde erleuchtete.
+Unter den ursprünglichen gab es noch viele andere Namen, aber sie sind alle von der Geschichte ausgelöscht worden.
+Wer ständig Dämonen und das Böse tötet, trinkt unweigerlich das verseuchte Blut des Miasmas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13415_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13415_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..194030375
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13415_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Eine Waffe mit Stacheldraht, die von den berühmten Inazuma-Banditen in der Vergangenheit geliebt wurde.
+Ursprünglich war es ein Speer für die Fischjagd, aber es ist auch sehr praktisch im Kampf.
+Es heißt, dass sogar die Maguu, also die magische Marionette, die das Schwert hält, einmal von ihm durchbohrt und gefangen genommen wurde.
+
+„Hahaha, ich war einst der Besitzer dieser Seiraimaru.“
+„Ich führte ein Dutzend Schiffe an und man kannte mich unter dem Namen des unsterblichen Oni von Seirai.“
+„Jetzt bin ich wie ein Blatt, das auf dem Meer treibt.“
+„Wären da nicht Janome und die Schiffbrüchigen auf den Inseln,
+könnte ich nicht einmal mehr in See stechen und einen Fuß auf mein Heimatland setzen.“
+„Aber jetzt ist mein Seirai so geworden.“
+„Es gibt keinen Platz für mich auf der Insel Inazuma.“
+„Sogar die alte Schreinjungfer, die so pingelig war, ist verschwunden ...“
+
+So klagte der Dieb, der einst als „Ako Domeki“ bekannt war. Dann sagte er ...
+„Janome! Ich bin jetzt der freieste Mann der Welt!“
+„Tante Schreinjungfer! Hast du nicht einmal gesagt, du wolltest die Welt sehen?“
+„Und Kamuna und Konbumaru, um die du dich so sehr sorgtest, waren auch nicht mal draußen.“
+„Ich werde für dich die Welt sehen!“
+„Lass mich sehen, wie das Ende der Welt wirklich aussieht!“
+
+„Am Ende aller Reisen werden wir uns sicher wiedersehen!“
+„Dann bin ich an der Reihe, dir die Geschichten des fernen Landes zu erzählen!“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13416_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13416_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2d00046d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13416_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Das Naginata von „Umigozen“, der mächtigen Kriegerin von Watatsumi. Ihre Klinge glänzt mit der Phosphoreszenz der Meerestiefe.
+Die Art und Weise, wie diese Person einst die Flotten von Narukami besiegte, ist in den Liedern der Insel gut überliefert.
+
+Die Walgesänge, die die Zwillingsschreinjungfern von Watatsumi einst sangen, folgten dem Strom der Gezeiten in die Träume der Inselbewohner.
+Alle Krieger von Watatsumi haben ihre Hoffnung und ihren Kampfeswillen auf ihre Schultern gelegt.
+Und sie schwangen ihr Nagamaki wie eine weiße, fließende Welle und rückten mit lautem Geschrei auf die anderen Inseln vor.
+Doch der Ruhm von Omikami und seinen Kriegern verblasste im Leuchten der Blitze ...
+Mouun wurde von einem dunklen Sturm aus Krähenfedern verschlungen und der große Wal, der mit den Schwestern sang, sank auf den Grund des Meeres.
+Der Vasallenkönig, mutig wie ein Kind und der die Vorhut ihrer Streitkräfte anführte, verschwand in einem Spalt, der in die Erde gerissen wurde.
+
+„Umigozen“ ging in den Fluten unter und wurde zu einem Mythos für den gesamten Archipel.
+Manche sagen, dass sie sich allein in die Menge der Tengu-Krieger stürzte, um die Leichen ihrer Kameraden zu bergen, und nach einem tapferen letzten Kampf ums Leben kam.
+Andere sagen, dass sie sich von da an versteckte und ihr Flaggschiff in das Dunkle Meer an den Grenzen der Welt steuerte ...
+Der einzige Beweis dafür, dass sie einst versuchte, die Welt zu verändern, ist dieses noch immer scharfe Naginata.
+
+Solange die Meere noch von den Wellen aufgewühlt werden, mag auch die Erinnerung an ihren Gesang weiterleben.
+Die Legende besagt sogar, dass das Echo des Liedes noch in den Muscheln und im Bauch des großen Wals auf dem Meeresgrund zu hören ist.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13501_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13501_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f39950657
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13501_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Reinige alle Unreinheiten mit Feuer und lass den Schmutz mit dem Feuer hinaufsteigen in den höchsten Himmel, wo alle Dinge sein mögen:
+Bei diesen Riten wurde während der Regenzeit auch noch frischer Zunder angezündet und aus diesen Feuern stieg dann Wolfsrauch auf, im Gebet für Segen und den Sieg über das Böse.
+
+Diese flammenden Rituale waren besonders in jener alten Zeit des Unfriedens üblich.
+Denn die Träume und Wahnvorstellungen der stummen Götterleichen würden böse Seuchen erzeugen,
+welche die Bürger wegrissen, die nicht mehr die ihren waren, und auch solche, die nie die ihren waren.
+
+Dann hörte ein barmherziger Arzt ein Flüstern aus dem Inneren der brennend roten Flamme,
+aus dem Knistern und Brechen von vertrocknetem Gras.
+„Nur unbändiges Feuer kann den Schmutz von Himmel und Erde reinigen.“
+„Hebe dieses scharlachrote Brennholz auf. Mit ihm sollst du jeden Dämon abwehren.“
+
+Also nahm der Arzt den teuflisch roten Stab in seine Hand und entzündete alles, was unrein war.
+Diejenigen, die bereits gegangen sind, unfähig, tiefe Traurigkeit zu ertragen, die aber inzwischen von schlechtem Karma und Unglück umhüllt sind,
+Sie sollen in dieser Flamme zu kreidebleichen Schmetterlingen werden und endlich Erleichterung von ihrem Unglück und ihren Verletzungen erhalten.
+Der Arzt, der jene endlosen Feuer entfacht hatte, ist der Legende nach letztendlich selbst zu einem Ascheschmetterling geworden.
+
+Auch wenn viele dieser Rituale über die Zeit und den Frieden hindurch vergessen wurden,
+jene, die das Feuer in ihrem Herzen tragen, können noch heute das Flüstern der knisternden Flammen hören, wenn sie sich von aufsteigender Dunkelheit bedroht sehen.
+So tanzt das Feuer und knistert, da sonst nichts als seine Flammen die Welt zu reinigen vermag.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13502_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13502_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9464dc8c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13502_DE.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Ein Skelett, das den Himmel stützt.
+Der treue Gefährte des Anemo-Archons wich nie in seinem Wunsch ab, das Land des Windes zu beschützen.
+Diese unerschütterliche Entschlossenheit unterstützte den Winddrachen in seinem tödlichen Kampf gegen seinen unheiligen Feind.
+
+In alten Zeiten kam der Schattendrache Durin, begehrlich nach dem Frieden, den Mondstadt genoss, hervor, um das Land zu verunreinigen.
+Durins schwarze Flügel verdunkelten den Himmel und setzten Wolken giftiger Dämpfe frei,
+in so einem Maße, dass selbst die tausend Winde diese Pestilenz und Fäulnis nicht in Schach halten konnten.
+Und so fiel ein schwarzer Regen vom Himmel, der die Schreie und das Stöhnen des Volkes ertränkte.
+Der Anemo-Archon wurde durch den Klang ihrer Qualen geweckt und sein Herz wurde von ihrer Verzweiflung erweicht.
+Also rief er Dvalin an seine Seite und im Sturm versteckt durchbohrten sie den vergifteten Himmel.
+
+Der große Drache stürzte mit einem Schrei hinein und riss durch den giftigen Dampf, den der Schattendrache geschaffen hatte.
+Seinen Flügeln folgte ein großer, mächtiger Wirbelsturm, der die giftigen Wolken davonwehte.
+Dvalin ergriff den giftigen Drachen in seinen mächtigen Klauen und stieg in Höhen auf, die selbst Wolken nicht zu erreichen vermochten.
+Der Giftregen hatte sich zerstreut, als die Wolken zurückblieben, und der nun brennende Himmel wurde zum Schlachtfeld der Drachen.
+
+Endlich durchbohrten die scharfen Zähne des Winddrachens die Kehle seines Feindes und seine großen Klauen rissen ihm sein verdorbenes Herz heraus.
+Die von Sündern erschaffene Kreatur, erfüllt von ewigem Bedauern, fiel vom makellosen Himmel und stürzte auf einen schneebedeckten Gipfel.
+Dieser erbitterte Kampf in den fernen Himmeln hatte also das Volk des Gottes des Windes verteidigt.
+Doch im Moment seines Triumphes war das giftige Blut seines Feindes zwischen seine Zähne und in seine Eingeweide geflossen.
+
+Der Schmerz ließ seine Knochen und sein Mark verdorren und in seiner Qual rollte sich der einst so mächtige Winddrache in den Tiefen einer alten Ruine zusammen.
+Dvalin pflegte seine Wunden und glaubte immer noch, dass er eines Tages wieder erwachen würde,
+dass er den Himmel eines Tages wieder durchbohren würde, die Dunkelheit zerstreute und zu den Klängen der Leier des Anemo-Archons, seines lieben Freundes, singen würde.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13504_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13504_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a050f983
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13504_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Vor langer Zeit, als Tausende von Booten und Meeresbewohnern auf den Gewässern schwammen,
+kannte Liyue keinen Frieden oder Ruhe aufgrund der unzähligen Bestien und Monster, die den Ozean füllten.
+
+Man erzählte sich, dass eine monströse Bestie die Kontrolle über den Meeresboden übernommen hatte.
+Durch Wirbel und Strudel würde diese Bestie Schiffe zertrümmern und die Meerestiere hinunter in ihr Verderben ziehen.
+Eine weitere Legende besagt, dass in der Mitte des Meeres plötzlich im Nebel eine kleine Insel erschien, aus der ein Regenbogen hervorsprang ...
+Angeblich würden die Glücklichen, die den Regenbogen überquerten und die Insel erreichten, geheimnisvolle Schätze finden, die schon seit langer Zeit begraben lägen.
+Auf jener Insel soll auch eine schlafende Kreatur über diese Schätze wachen.
+
+Die meisten Legenden unter Seeleuten sind sehr merkwürdig, aber es gibt eine Geschichte, die jeder glaubte.
+Rex Lapis nahm eines Tages seinen Speer und stürzte vom Regenbogen aus in die Mitte der Tiefe zur Quelle des Wirbels.
+
+Es heißt, dass sich nach diesem Tag oft Delfine und Wale in jenem Gebiet des Meeres versammelten, um ihre Lieder zu singen.
+Einige glaubten, dass dies melodiöse Klagelieder seien für die Götter, an die sie glaubten.
+Andere dachten, sie sängen in Ehrfurcht vor der Kraft des Speers von Rex Lapis, der die Kraft hatte, sogar den Regenbogen zu durchbohren.
+
+Auch auf dem Festland glaubten sie an diese Legenden.
+Man sagt, dass der Wirbel, den Rex Lapis mit seinem Speer bezwungen hat, eines Tages wieder erwachen wird.
+Der Wind wird den fauligen Geruch vom Meeresboden auf das Land tragen, als Vorboten einer neunköpfigen Hydra.
+Wer konnte damals diese Bestie des Meeres nur kontrollieren?
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13505_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13505_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c161c27a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13505_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Als Liyue gegründet wurde, beherrschten immer noch Monster und Götter die Meere.
+Daher lebten die Urväter in ständiger Angst vor dem Ozean und kämpften dagegen mit aller Kraft.
+
+Es vergingen viele Sommer und ein furchtbares Monster wurde zum Herrscher der Meere.
+Selbst der Wal des Herrschers über die Felsen konnte nichts gegen ihn ausrichten.
+
+Die Bewohner Liyues nannten es Baqiu, eine Kreatur so fürchterlich, dass es selbst in den tiefsten Tiefen des Ozeans kein schlimmeres Ungetüm gab.
+Von Zeit zu Zeit drangen Riesenwellen aus dem bodenlosen Abgrund in die seichteren Gewässer vor und zerstörten ganze Siedlungen.
+
+Der Geo-Archon fertigte daraufhin einen schwarzen Flugdrachen mit Jade und Steinen.
+
+Der steinerne Vogel flog sofort nach seiner Schöpfung hoch in den Himmel.
+Er tauchte direkt in das Herz des Ozeans, mitten in das Schlachtfeld des Monsters und des Wales.
+Die Bestie wurde endlich bezwungen und sank tief in den Grund des Ozeans.
+Die Bewohner Liyues konnten endlich aufatmen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13506_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13506_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13506_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13507_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13507_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..caf376349
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13507_DE.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Es wird gesagt, dass sie eine Stangenwaffe ist, die mit Material aus einer anderen Welt hergestellt wurde.
+Sie wurde einst in die Hände unzähliger treuer aber unglücklicher Menschen übergeben,
+sie ist eine Zeugin vieler Anfänge und Enden von Tötungskämpfen mit dem Fleisch und Blut von Dämonen.
+
+Es heißt, dass eine Person, deren Aufgabe es war, das Böse auszutreiben, einst zu der großen Kluft aus Kristallsand kam.
+Aus der Tiefe wurde der Kristall des Unglücks in der Farbe des Wassers entnommen
+und eine Waffe wurde daraus gemacht, die man nun „Ende des Unheils“ nennt.
+
+„Kommt es in Zukunft zu einer Katastrophe, könnte man sicherlich damit alles wieder in Ordnung bringen.“
+Die Menschen in den steilen Bergen munkeln einfach nicht gern, weder kritisieren sie noch belobigen sie.
+Da aber kein Vertrag unterzeichnet wurde und solche Worte nichts kosten, akzeptierten sie sie trotzdem.
+
+Als die dämonischen Kräfte so stark und aggressiv waren, dass sie die zinnoberrote Erde in eine dunkle Farbe tauchten,
+kollidierten die Millelithen mit der dunklen Macht und die verirrten Krieger fielen.
+Wie kaltes Sternenlicht im Dunkeln funkelt „Ende des Unheils“ inmitten eines Wirbels ...
+
+Wenn die Sonne endlich durch die dunklen Wolken aufging und die Schlämme in den tiefen Abgrund eintauchten,
+verschwand „Ende des Unheils“ mit dem Yaksha, der es schwang. Alles war zurück in der Stille.
+In der Folgezeit ereilte diejenigen, die diesen Speer schwangen, meist ein ähnliches Schicksal.
+Aber diejenigen, die ohne Befehle Kämpfe führten, die ihre Eide hielten und die die Völker schützten,
+wurden es auch nicht bereuen, sich für ein solches Schicksal entschieden zu haben ...
+
+Es wird auch gesagt, dass dieser Speer einst von jemandem geliehen wurde
+und in der kalten und feuchten Höhle die Szene erlebte, in der Freunde und Verwandte gegeneinander kämpften.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon13509_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon13509_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7897c345
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon13509_DE.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+Ein Naginata ist eine mächtige Waffe zum Vertilgen von Unkräuter.
+Der, der das Naginata hält, ist dazu bestimmt, den Weg der Beständigkeit zu bewachen.
+
+Wenn sie, die hoch über den Gewitterwolken ist, auf die sterbliche Welt herabschaut, die ihr ergeben ist,
+sind alles, was sie sieht, lauter oberflächliche Streite, zerbrechliche Illusionen, zwanghafte und vergängliche Heißgier ...
+Streite, geboren aus unnötiger Liebe und Wahnsinn, sind die Feinde der Beständigkeit und Unbeweglichkeit.
+Die Unkräuter, die die unveränderliche, ewige Welt aufwühlt, werden vom Blitzschlag ausgerottet.
+
+„Also, welche Ewigkeit wird sich in den Augen von ███ spiegeln?“
+In der noch klaren und stillen Erinnerung fragte der namenlose Unsterbliche, der unter dem Kirschbaum trank.
+
+Was für eine sinnlose Frage.
+Obwohl die damalige Antwort darauf wegen des Weins vergessen wurde.
+Doch nun hat der einsame Mann seine Antwort in unzähligen Reminiszenzen erhalten.
+Die Früchte der Süße müssen ausgedünnt werden, und die Blüten des Zyanids müssen am Ende gepflückt werden.
+Im ewigen Land der immerwährenden Stille und des Lichts sollte kein Platz für irgendwelche Unordnung sein.
+
+„Trotzdem, trotzdem ...“
+„Mit dem Schwert der Macht die Möglichkeit auszulöschen, dass die Träume der normalen Menschen entstehen und zerplatzen können ...“
+„Die stille Welt, die so frei von Streit und Gewinn und Verlust ist, wäre eine verlorene Odyssee der Amnesie.“
+Im Herzen der Ewigkeit sind Freunde der früheren Zeiten wie der widerhallende Klang im Echokammer und der Duft der scharlachenen Kirschblüten von gestern.
+
+Aber ich werde dich nie vergessen. Genauso wie ich nicht alles vergessen werde, was im Laufe der Jahrhunderte passiert ist.
+Immerhin ...
+
+Immerhin habe ich den Anblick der stockdunklen Vernichtung erlebt,
+Und wie kann man die unendlichen Geburten und Tode und die ungelösten Bindungen nicht als Todfeinde betrachten?
+Da niemand die Vergänglichkeit der gegenwärtigen Welt wieder ungeschehen machen kann, ist die Einsamkeit unvermeidbar.
+Dann bringe die ewige Reinheit deines Herzens in das Land, das sie liebt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14101_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14101_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c72c833d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14101_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Studien, Forschungen und Beschwörungen werden mit Worten aufgezeichnet,
+die Leerzeichen zwischen den Wörtern sind ein Beweis für die Bemühungen des Jüngers.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14201_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14201_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2a500568
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14201_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Das während des Trainings verwendete Zauberbuch ist so klein, dass es gut in jedermans Tasche passt.
+Die langen Erklärungen und Übungen sind herausgenommen worden und es bleibt nur der Inhalt, der in der Prüfung bewertet wird.
+Nach den Änderungen, die an der 12. Version des „Magieführers“ vorgenommen wurden, gilt er nun als veraltet.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14301_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14301_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f30ada724
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14301_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Diese Version vom „Magieführer“ hat bei der Veröffentlichung für viel Wirbel gesorgt.
+Ganz zu schweigen von den Widersprüchen, die man in „Kapitel VII: Grundlagen der Anemo-Kraft“ lesen kann.
+Fehler kann man auch bemerken, wenn man die grundlegenden Prinzipien der Hydro- und Elektro-Kraft betrachtet.
+Anscheinend hatte niemand das Buch vor der Veröffentlichung zur Probe gelesen.
+Nichtsdestotrotz ist das Buch eins der besten auf dem Gebiet der Magiekunde, die es gibt.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14302_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14302_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c615d8af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14302_DE.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Fünf Helden machten sich auf, den dämonischen Drachen zu töten,
+der Meisterschwertschmied für Ehre,
+die weise Magierin für Forschungen,
+der verwegene Söldner für Beute,
+die Scharfschützin für Vergeltung
+und der Schriftsteller für die Geschichten.
+Ein Lotus wächst mir aus dem Mund und Blumen blühen auf den Seiten. Meine Worte sind weise und ich bin blitzgescheit.
+Ich bin dieser Truppe beigetreten, weil ich dringend eine Arbeit brauchte und jeder heutzutage Texte schreiben kann.
+Ich bin kein Schriftsteller, sondern einfach nur ein Typ in seinen Zwanzigern ohne einen ordentlichen Beruf.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14303_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14303_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b8802513
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14303_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ein sehr durchschnittliches Werk, das die Geschichte eines gewöhnlichen Menschen erzählt, der sich nach seinem Tod in einer anderen Welt wiederfindet.
+Die Welt ist voll von Gefahren. Stählerne Monster, die so groß wie Planeten werden konnten, lauerten im Untergrund und verschlangen tausende von Leuten.
+Ein mächtiges Wesen, welches die Temperatur in einem Raum beliebig ändern und die Nacht zum Tag werden lassen kann. Eine unwahre und unbedeutende Geschichte.
+Es teilt mit der realen Welt nur eine Sache: Alle wertvollen Metalle gehören nur einer Handvoll Leute, die sie gut versteckt im Geheimen aufbewahren.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14304_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14304_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e84c8f23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14304_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Ein magischer Katalysator geschnitzt aus harter Jade, welche ihn zwar nicht sehr wertvoll, aber dafür beständig und somit beliebt macht.
+Aufgrund seiner Größe und feinen Verarbeitung wird diese Kugel von den Leuten in Liyue auch als Jadeperle bezeichnet.
+Nicht nur ein hocheffizienter Verteidigungskatalysator, sondern auch ein gutaussehendes Accessoire zum Tragen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14305_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14305_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..de349405e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14305_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Die Verpackung ist sehr aufwendig und es ist wie zufällig an die gewöhnlichste Stelle des Ladens gelegt worden.
+In der Schachtel befindet sich auch ein offiziell aussehendes Zertifikat von einer Organisation, die keiner kennt.
+Ein Laie wäre wahrscheinlich schon von der luxuriösen Verpackung und den Accessoires allein überzeugt.
+Das Preis-Leistungs-Verhältnis für dieses Stück ist noch in Ordnung, gemessen an anderer hochwertiger Jade.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14306_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14306_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea7e5aa1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14306_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Auch wenn Bernstein nicht zur Klasse der Erze gehört, so hat es doch eine gewisse Wärme und Beständigkeit, die vielen anderen Edelsteinen fehlt.
+Es in der Hand zu halten und seine honigfarbene Aura beruhigen ungemein.
+Der Bernsteinkatalysator ist der Sage nach der erste der göttlichen Edelsteine, die der Herrscher über die Felsen den Bewohnern von Liyue schenkte.
+Vielleicht wohnt diesem erschwinglichen Bernstein ja auch die Gutmütigkeit des Geo-Archons inne.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14401_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14401_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3cad403f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14401_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Ein geheimer Kodex, der unter den Gelehrten des Ordo Favonius weitergetragen wurde. Darin wird das gesamte Wissen der Gelehrten gesammelt.
+Der Favonius-Kodex hatte Kristall-Elemente als Einlegearbeit in der Buchbindung, das machte ihn besonders.
+Es waren aber nicht nur die Kristalle, die ihn so wertvoll machten, sondern auch die reine Handarbeit.
+Nur Gelehrte, die die Kunst der Kontrolle über die Elemente gemeistert haben, sind in der Lage solche Kristalle herzustellen.
+
+Als der Ritterorden gegründet wurde, ordnete Ragnvindr an, dass alle Aristokraten-Badezimmer in Bibliotheken umgewandelt werden sollten.
+Die vielen Spenden von Barden, Gelehrten und Reisenden in Mondstadt machten die Bibliothek zu einer der umfangreichsten in der nördlichen Hemisphäre des Landes.
+Letztendlich werden alle Lieder vom Wind davongetragen und der Wein bietet nur ein kurzweiliges Vergnügen. Nur Geschichten und Wissen sind für die Ewigkeit bestimmt.
+
+Das Sortiment der Bibliothek umfasst jetzt nur noch einen Bruchteil von dem, was sie einst zu bieten hatte.
+Leider brannte die Bibliothek während des „Großen Feuers der Tagundnachtgleiche“ komplett nieder.
+
+Im Keller der Bibliothek steht ein Paar massive Türen, gefertigt aus Pappelholz.
+Geschichten zufolge sind die Türen sogar älter als die Bibliothek selbst und das Feuer und der Rauch kamen nicht durch sie hindurch.
+Manche behaupten, sie standen hier bereits lange vor der Gründung des Ritterordens.
+Der Ritterorden sagt offiziell, dass sich der verbotene Bereich der Bibliothek hinter diesen Türen befindet.
+Es gibt jedoch Geschichten, die von weitaus geheimeren Dingen hinter diesen Türen berichten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14402_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14402_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bff1c328
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14402_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Ein Notizbuch, das sich die Mitglieder des Ensembles teilten. Sie benutzten es für Noten und weitere Reisenotizen.
+Die Geschichte der Truppe ging verloren, da sie sich auflöste, bevor Mondstadt neu gegründet wurde.
+Das Notizbuch enthält alle Aufzeichnungen des Ensembles über alles, was es gesehen und erlebt hatte auf seinen Reisen.
+Es zog viel Energie von den Aufzeichnungen der Truppe, von ihren Auftritten und dem Applaus, den sie bekamen.
+
+Das Ensemble wurde während der Regentschaft der Aristokraten gegründet.
+Einige wenige nannten sie auch die Schwertkämpfertruppe, manche aus Hoffnung, manche aus Angst.
+Zu jener Zeit war sogar Poesie in Mondstadt verboten.
+
+Anstelle von Flöten hatten sie Schwerter, Bögen anstelle von Harfen und ihre Hymne war die der Rebellion.
+Ihr Grande Finale war ein Versuch, die Stadt zu stürmen und die Aristokraten zum Tode zu verurteilen.
+
+Die Schwertkämpfertruppe war längst gegangen und mit ihnen die Erinnerung an die Rebellion.
+Aber der Geist der Revolution, den sie verkörperten, wird für immer in Mondstadt verweilen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14403_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14403_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..14f9918f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14403_DE.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+In den frühen Tagen Mondstadts gab es die Tradition, Theater auf besonders hohen windigen Klippen zu errichten, um somit die Götter gnädig zu stimmen.
+Rituale wurden zu Theatervorstellungen mit Geschichten und Balladen, da die Leute glaubten, dies würde den Göttern gefallen.
+Dieses Manuskript existiert bereits seit Tausenden von Jahren und ist nicht mehr lesbar.
+
+Vor langer Zeit tobte ein Krieg zwischen dem Herrn des Turms und dem Großen Wolfskönig des Nordens. Mondstadt war zu jener Zeit in Schneestürme gehüllt und der treibende Schnee stach wie Sand.
+Ein paar Leute hielten die beißende Kälte nicht länger aus und bauten einen Tempel am Gipfel einer Klippe im Osten. Dort beteten sie für göttliche Gnade und Schutz.
+
+Der Wind weht nur in einem kurzen Moment, doch das Feuer der Zeit brennt ewig, ist unerbittlich und unauslöschlich.
+Ein Anemo-Archon vermag es vielleicht, sich auf den Seiten eines Buchs zu bewegen, aber letztendlich wird ein gnadenloser Gott der Zeit der Kritiker des Buches sein.
+
+Doch das Heulen und Pfeifen der beiden geht manchmal stark auf das Gemüt der Leute.
+Deshalb dachten spätere Generationen wohl, dass der Tempel nur dem Wind geweiht war.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14404_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14404_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3d7b42bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14404_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Eine fein gearbeitete Schriftrolle, mit Wachs behandelt, um Zerfall und Mottenschaden zu mindern.
+Es enthält die gesamten Forschungen der Hofmagier, vieles davon ist bis zum heutigen Tag voraussehend.
+Die Hofmagier waren nicht nur für die Beschaffung von gutem Wasser und Boden zuständig, das Abwehren von Monstern gehörte ebenfalls dazu. Wenn sie danach noch Zeit fanden, unterrichteten sie auch noch die Aristokraten.
+Die Rolle enthält einen Reichtum an Informationen über Geschichte, Politik, Verwaltung und Kultur.
+Als die Aristokraten vom Volk gestürzt wurden, mussten die Hofmagier ebenfalls ins Exil gehen.
+Die Magier hatten ihre Verantwortung versäumt, das Gute in den Aristokraten zu erhalten.
+
+In den ersten Tagen Mondstadts wurde der Lawrence-Klan von Venerare geleitet.
+Unter ihren Anweisungen erbauten die Bewohner auf dem Hauptplatz eine Statue des Anemo-Archons, um das Wunder seiner Erscheinung zu ehren.
+
+Die Inschrift unter der Statue stammte von allen Klan-Anführern, die jemals einen Eid geschworen hatten, Mondstadt zu beschützen.
+Wie die Jahre vergingen, vergaß der Lawrence-Klan die einst noblen Absichten der Gründer und die Statue wurde vernichtet.
+Die weisen Magier des Hofes sprachen nie wieder vom Eid oder seiner Geschichte.
+
+Im Zeitalter des Ritterordens wurde die Statue wieder aufgebaut.
+Der Inhalt des Eides auf der Inschrift jedoch war für immer verloren.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14405_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14405_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a5cc041b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14405_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Eine dunkle Kugel, über die man sich viele Legenden in Liyue erzählt.
+Sie saugte einst das Licht der Sonne, der Erde und des Mondes auf, wurde dann aber für Tausende von Jahren in einer Kiste versteckt.
+Ihre Macht würde aber nicht einfach so verschwinden. Jetzt, da sie aus ihrem hölzernen Gefängnis befreit ist, scheint sie umso heller.
+In den Händen eines sehr weisen Magiers jedoch kann seine extreme Macht vielleicht endlich entfesselt werden.
+
+Eine seit langer Zeit unter den Juwelieren von Liyue beliebte Geschichte besagt, dass die Meisterschmiede Kunwu einst das Licht der Himmelskörper in eine hölzerne Schachtel einschloss.
+Kunwu vergrub diese Schachtel dann tief in einer dunklen Felskammer, wo sie neunundvierzig Tage und zwanzig Stunden in völliger Dunkelheit blieb, bis die Perle in ihrem Inneren den Schein von Sonne und Mond absorbiert hatte.
+
+Eine wirklich bizarre Geschichte. Und trotzdem glauben bis zum heutigen Tag viele an die wundersamen Fähigkeiten des Meisterschmiedes Kunwu.
+Einst fasste jemand sich ein Herz und fragte den alternden Meisterhandwerker nach seinem Geheimnis. Der exzentrische alte Mann lachte nur über die unsinnige Vorstellung, er habe mystische Fähigkeiten:
+„I wo! Das war nur das Ergebnis langen Polierens!“
+
+Aber unter vier Augen erzählte sein Lehrling etwas Anderes: Gerade als Kunwu damit fertig war, „Sonne und Mond“ zu polieren, strahlte der Glanz des Himmels auf ihn herab und ein roter Mond erfüllte den Himmel.
+Bedeutete dieses Phänomen etwa, dass Kunwu wirklich göttliche Hilfe bei seinem Handwerk erhielt? Oder war es nur ein Zeichen seiner eigenen Kunstfertigkeit, dass seine hohen Ambitionen Wellen durch das Firmament entsendeten und sogar die Himmelskörper selbst auf sie reagierten?
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14406_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14406_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fb70bd08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14406_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Ein uralter Prototyp eines Katalysators aus der Rüstungsfabrik von Liyue. Die Chargennummer ist bereits verblasst und es gibt keine Aufzeichnungen, um das Produktionsdatum zu bestätigen.
+Diese Scheibe repräsentiert den Kosmos und hat deshalb eine runde Form. Im Zentrum ist ein Stück reines Cor Purum, das für die Himmelskörper am Firmament steht.
+
+Nachdem die große Katastrophe endlich vorbei gewesen war, blieben unheimliche Kräfte in der Welt zurück. Daher gaben die Menschen nach und nach traditionelle Kampfkünste und Werkzeuge auf und interessierten sich immer mehr für die übernatürlichen Künste.
+Aber die Techniken der Herstellung von Katalysatoren sind antiquiert, nachdem sie über ein Jahrhundert lang nicht mehr verändert wurden. Deshalb sind die Katalysatoren dieses Zeitalters sehr zerbrechlich und gehen bei der ersten Benutzung gleich kaputt.
+Die Alchimisten strömten nach Liyue und flehten Yun Hui, den Verwalter des Hauses Yun, an, für sie eine neue Art von Katalysatoren zu entwerfen.
+Yun Hui fügte daraufhin einen Katalysator zu dem zu dieser Zeit neuen Waffenregister der „Prototypen“ hinzu.
+
+Die Scheibe ist aus altem Holz und seltenem Erz. Das reine Cor Purum im Zentrum war ein Geschenk der Mystiker.
+Der Cor Lapis wurde in einem Brennofen neunundvierzig Tage lang bearbeitet, um danach in Quellwasser eingelegt weitere neunundvierzig Tage auszukühlen.
+Die doppelte Reinigung durch Feuer und Wasser macht Cor Purum unzerbrechlich und der Stein kann dadurch als Gefäß für ursprüngliche kosmische Energie fungieren. Ein Katalysator mit Cor Purum im Kern kann beim Drehen der Scheibe diese Energie kanalisieren. Zwölf volle Umdrehungen bringen die Energie in ihre reinste Form.
+
+Yun Hui beobachtete, dass das reine Cor Purum den warmen, goldenen Glanz von Bernstein hatte. Nach Rücksprache mit den Mystikern schlug er als Name für den Katalysator „Bernstein-Prototyp“ vor.
+Danach wurden alle Katalysatoren in Liyue nach Yun Huis Prototyp hergestellt.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14407_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14407_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4bd03652f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14407_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Die Welt ist zu Gast in Liyue. Dies ist eine große Ehre für die kommerziell wichtige Hafenstadt.
+Mit den Gästen aus aller Welt kommen auch exotische Schätze nach Liyue.
+Diese Karte zeigt sehr detailliert die umliegenden Meere sowie alle wichtigen Riffe und Windrichtungen.
+Ein exotisches Buch, das angeblich das Wissen, den Mut und den Glauben all derer enthält, die sich trauen, nach Unbekanntem zu forschen.
+
+Die Titelseite des Buchs besagt das Folgende:
+„Liebe die Brise des Ozeans und erfreue dich an den Gezeiten, denn diese sind es, die den Seefahrer voranbringen, dichter ans Ziel heran.“
+„Fürchte auch die Brise des Ozeans und habe Respekt vor den Gezeiten, denn diese sind es, die den Seefahrer auch zum Sinken bringen können.“
+
+Um den Ozean zu umwerben und ihn zu zügeln, musste man ihn genau erkunden. Jedes kleinste Riff, jede steife Brise und jeden Tummelplatz der Wale musste man genauestens kennen.
+Unzählige Seefahrer hielten diese Worte in ihren Notizbüchern fest, wie Poesie über den Körper einer Geliebten.
+
+In exotischen Ländern bezeichneten Seefahrer den Ozean oft als ihre Geliebte. Sie nutzten bewusst eine weibliche Anrede dafür, um die kalten, salzigen Gewässer zu beschreiben.
+Vielleicht taten sie dies, weil sie sich der Launen des Ozeans bewusst waren oder sich vielleicht doch noch an die Romantik der Seefahrt erinnerten.
+Diese Karte, genau wie der Ozean, hat keinen Besitzer. Ihr Herz ist das eines Matrosen, voller romantischer Träume, jeden Winkel der Welt zu erkunden.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14408_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14408_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..75c9301be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14408_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Dieser Katalysator wurde aus sehr seltenem Schwarzstein gefertigt. Bei Tageslicht kann man ein Leuchten darin sehen und er eignet sich hervorragend zum Kontrollieren der Elemente.
+Das Gerät ist rund, mit einem Stück blutrotem Cor Purum im Zentrum. Das reine Cor Purum scheint wie der Blutmond zu- und abzunehmen, in einem ewigen Zyklus mal heller, mal dunkler.
+
+Die zahllosen Spitzen von Tianheng sind eine Kammer voller Schätze, denn tief in den Felsen strahlt glorreiche Jade. Unter Rex Lapis’ Herrschaft erlebte der Bergbau in Liyue eine Blütezeit.
+Im Zuge der Minenarbeiten wurden der Tianheng-Berg und seine nähere Umgebung völlig ausgehöhlt und Minenschächte erstreckten sich in alle Richtungen. Sie reichten sogar bis zum Mittelpunkt der Erde.
+Es kam eine Zeit jedoch, in der die Erde zu beben begann, ein Grollen zog über die Ebene, Felsen schwankten und die Mine stürzte zusammen.
+In den Tiefen der Erde weilten die lebendig Begrabenen. Des Nachts konnte man oft ihre Klagelieder hören,
+
+bis zu einem gewissen Tag, als ein Besucher am Qingce-Berg auftauchte.
+Er trug ein langes, weißes Gewand und gab an, ein wandernder Alchimist zu sein. In Liyue war er angeblich auf der Suche nach Leuten mit dem Familiennamen Yun und Han.
+Huang, die erste Tochter der Familie Yun, lebte damals im Qingce-Dorf. Sie schickte sofort einen Boten, um Han Ce, den ersten Sohn des Handwerksmeisters Han Wu, abzuholen.
+Die Mystiker unterrichteten beide, dass früher die Yuns und die Hans mit vereinten Kräften einen Katalysator für die Mystiker der Welt hergestellt hatten.
+Jetzt, da sich in Liyue Unruhe breitmachte, wollten die Mystiker den Yuns und den Hans ein Stück reines Cor Purum zur Verfügung stellen. Sie hatten die Hoffnung, dass dies den Menschen von Liyue in dieser schweren Zeit helfen würde.
+
+Als sie die Nachricht erhielten, feuerten Yun Huang und Han Ce sofort den Ofen an und stellten einen Schwarzstein-Katalysator mit Cor Purum in der Mitte her.
+Der purpurrote Stein schwang mit der Kruste der Erde mit. Ein blutrotes Leuchten flackerte immer wieder auf, wie eine Warnung vor einer bevorstehenden tektonischen Aktivität.
+So wie die Sterne der Kompass der nachts Reisenden ist, so war dieser Katalysator das Licht, das den Menschen in Liyue einen sicheren Weg durch diese turbulente Zeit der Erdrutsche und Einstürze ermöglichte. Der Katalysator wurde am Fuße des Tianheng-Bergs für alle sichtbar platziert.
+Als endlich wieder friedlichere Zeiten anbrachen, verschwand er still und ohne jegliche Spur, so wie auch der Zorn aus dem Herzen der Erde wieder verschwunden war.
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14409_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14409_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0dc555067
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14409_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Ein wunderschöner Gegenstand, der aus seltenem natürlichem Kristall hergestellt wurde.
+Die Legende besagt, dass die Perle des Herzensblicks einst so hell, klar und glatt wie die Oberfläche eines Bergsees war, aber im Laufe vieler Jahre verblasste.
+In Volksmärchen wird behauptet, dass man es in einer ruhigen Nacht leise Geräusche machen hört.
+Manchmal klingt es wie eine milde Brise, andere Male wie eine fließende Quelle.
+
+Die Legende sagt, dass der Herzensblick ein Erbstück eines Adepten war, welches in Liyue über viele Generationen hindurch weitergegeben wurde und schließlich seinen Weg in die Familie Yun fand.
+Eines Tages wanderte Yun in den Bergen umher, wo sie zufällig einen Mystiker namens Huang traf, der gekommen war, um sich mit den dortigen Adepten zu beraten.
+Yun unterhielt sich enthusiastisch mit Huang und schenkte ihm dann den Herzensblick. Als Huang sichtlich unwohl ablehnte, sagte Yun mit einem Lächeln:
+„Dies ist die Quintessenz der Natur. Nur wer ein reines Herz hat, kann ihn Herzensblick benutzen.“
+
+Huang dankte Yun, nahm das Auge an sich, trug es eng an seiner Brust und machte sich langsam auf den Weg nach Liyue. Unterwegs behinderten ihn erstmalig weder Regen noch Wind.
+Als einer, der den Weg der Adepten suchte, wanderte Huang ohne Rast durch das Land. So führte ihn sein Weg oft zum Markt, um Wasser und Nahrungsmittel zu kaufen.
+Die Straßen am Hafen waren eine ungewöhnlicher Mischung von verschiedensten Bevölkerungsschichten. Doch Huang wurde nie von jemandem betrogen.
+Einige waren neugierig: Wie konnte dieser bücherliebende Mystiker wie ein Fisch im Wasser die Stadt passieren, ohne dass ihm etwas zustieß?
+Auf die Frage antwortete er: „Dieser Herzensblick zittert, wenn er Bosheit spürt, und hilft mir zu erkennen, welche Herzen rein sind.“
+
+Dieser Herzensblick kann offenbaren, was in den Menschen vorgeht, obwohl niemand wirklich weiß, wie er funktioniert, was viele dazu veranlasst, auf Volksmärchen zurückzugreifen, um das Wunder zu erklären.
+Manche sagen, dass man um Mitternacht ganz leicht hören kann, wie eine milde Brise weht, oder fließendes Quellwasser, das zwischen verstreuten Steinen fließt.
+Beide erinnern an das Gemurmel von Dämonen, die sich von bösen Gedanken nähren, ein gemeinsames Merkmal der Erzählungen, die Mütter früher einmal ihren Kindern erzählten, um ihnen Angst zu machen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14410_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14410_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f01ff323d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14410_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Ein elegant gebundenes Liederbuch, das zu Zeiten der herrschenden Aristokraten in Mode war.
+Ein unauslöschlicher Duft von Gänseblümchen und fein gereiftem Wein dringt aus seinen Seiten.
+Der Inhalt ist ziemlich absurd, aber es war einst ein beliebtes Lied in den Gassen und Tavernen.
+
+„Jeder kennt diesen betrunkenen edlen Dieb, obwohl niemand weiß, wo er herkommt. Eines schönen Tages – Wann? Niemand kann es genau sagen – erschien er wie ein Geist in unserem Viertel.“
+„Er singt, er trinkt, er wandert durch die Straßen und über die Dächer und Terrassen. Aber jeder weiß, dass er ein fröhlicher, guter Mensch ist, was auch niemand bestreiten kann.“
+„Der Säbel an seiner Seite war einst der ganze Stolz eines Aristokratenhauses und der Bogen, der so schwarz ist wie die Nacht, den trägt er auf dem Rücken, zusammen mit einem Dutzend Pfeilen.“
+„Sein unvergleichliches Geschick mit dem Schwert lässt die Nacht kühl erscheinen wie der blitzende Schweif eines Kometen und seine Schritte sind so leicht wie eine Feder im tanzenden Westwind.“
+„Er könnte den gesamten Mostsee leertrinken, wäre er mit Tod nach Mittag gefüllt. Und dann würde er sich um Mitternacht an diese Aristokratenschweine heranschleichen, während sie alle friedlich in ihren Zimmern schlafen.“
+„Er beraubt die aus und gibt den Armen, er bläst die Aristokraten weg, wirft einen Funken in die Dunkelheit und lässt die Nacht zum Tag werden.“
+
+„Der edle Dieb ist der Mann der Träume tausender Jungfrauen, die davon träumen, dass er auch ihren Fensterrahmen einmal aufbricht, aber er trinkt stattdessen lieber mit seinen Brüdern.“
+„So ging es, bis er sich eines Nachts wie üblich in eines der Herrenhäuser schlich und mit einem silbernen Kelch eines Aristokraten zurückkehrte.“
+„Als er sich im Mondlicht davonschleichen wollte, blickte er noch einmal zurück auf eines der beleuchteten Fenster und da stand sie, eine wunderschöne Frau.“
+„Ihre Augen leuchteten im Dunkeln wie Saphire, genau wie der klare Kristall, der in dem Kelch in seiner Hand funkelte.“
+„Ohne zu zögern brach der Dieb den Kristall heraus und bot ihn seiner Angebeteten an, die ihm erfreut ein schüchternes Lächeln dafür schenkte.“
+„Am Ende stürzten sie die Aristokraten. Dann begaben sie sich gemeinsam auf ein Abenteuer in die Ferne und wurden zum warmen Licht im Leben des jeweils anderen.“
+
+Die Geschichte endet hier. In den diesen Tagen rechtschaffenen Regierens gibt es niemanden mehr, der von dem edlen Dieb singt und solche Diebe werden auch heute nicht mehr gebraucht.
+Wein und Schwerter, Jungfrauen und Helden, ein unbeschwerter Anfang und ein glückliches Ende. Diese vulgäre Art von Geschichten ist beim Volk sehr beliebt.
+Ganz gleich, wie die wahre Geschichte verlief oder wie die beiden wirklich endeten, Wein und Lieder strotzten vor Hoffnung.
+Sie geben den Unglücklichen ein wenig Mut, sich dem Morgen zu stellen und den Mächten die Stirn zu bieten, die sie unterdrücken ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14411_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14411_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b6e95c39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14411_DE.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Nicht vorhanden
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14412_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14412_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc0f10002
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14412_DE.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+Als die Tochter der Priesterin von Vindagnyr unter diesem weißen Baum geboren wurde,
+war das Königreich auf dem grünen Berg von Freude erfüllt, als sie ihren Segen erhielt.
+
+Sicherlich würde der Segen von Sal Vindagnyr ewig währen,
+genauso wie der unsterbliche silbergraue Baum, dessen Wurzeln die Erde durchbohrt hatten.
+Das war die Hoffnung derer, die die Annalen dieses Bergkönigreichs geschrieben haben.
+Diejenigen, die die Erzählungen unzähliger Menschen und Ereignisse aufgezeichnet hatten, glaubten tief in ihren Herzen,
+dass die Schönheit und das Können ihrer Prinzessin so ewig und rein wie das Mondlicht sein würden.
+
+Als der Pfahl, der die Welt zu Eis erstarren ließ, plötzlich herabfiel
+und sogar dieser Baum davon zerschmettert würde,
+nahm dieses Mädchen den am besten erhaltenen Ast
+mit dem Gedanken, dem Baum, der einst eine Nation überschattete, neues Leben einzuhauchen.
+Doch letztendlich konnte das neu gefundene Leben nicht gedeihen.
+Der wie Dolche stechende Schneesturm bedeckte schließlich das Mondlicht wie ein undurchsichtiger Vorhang ...
+
+Lange, lange Zeit später, aber immer noch vor langer Zeit,
+als das Todesspiel zwischen dem Drachen der Finsternis und des Windes endlich entschieden war,
+als verdorbenes Blut das aschefarbene Tal rot färbte,
+erinnerte sich der Baum endlich daran, dass er nicht mit dieser toten Stadt gestorben war,
+und so dehnte er seine gierigen Wurzeln in das warme Blut, das das Land durchzog.
+
+Da ein gewisser Jemand eine makellose, blutrote Essenz darübergoss,
+erinnerte sich der Baum, der längst hätte sterben sollen, an seine Vergangenheit
+und trug eine einzige Frucht als Ergebnis all seiner gesammelten Kraft ...
+
+Für diejenigen, die in meinem sicheren Schatten wohnten, für die Priester, die mich lobten,
+für das hübsche Mädchen, das oft mich oft malte,
+für all das Glück, das sie nicht besitzen konnten, gebäre ich diese rote, kalte Frucht.
+
+An denjenigen, der für diese giftige Welt Vergeltung leisten kann, soll sie gehen,
+er trage meine unschuldigen, bitteren Früchte, wenn er Gerechtigkeit walten lässt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14413_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14413_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..35502bc96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14413_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Die Legende besagt, dass es irgendwo weit weg inmitten eines nebligen Meeres eine Inselgruppe gibt, und dieser Ort wird der Goldapfelarchipel genannt.
+Man sagt, dass der friedliebende, niedliche Dodo-Klan auf den vielen Inseln zusammenlebt und keine Probleme mit dem Rest der Welt hat.
+Der Dodo-Klan besteht aus freundlichen und verspielten Kreaturen und sie lieben es, sich gegenseitig zu necken und miteinander zu spielen, und keiner von ihnen langweilt sich jemals oder wird traurig.
+„Dodoco!“ nennen sie sich alle und das bedeutet „die besten Freunde“.
+
+Aber so wie die Pusteblume eines Tages die Umarmung ihres Stängels verlässt und mit dem Wind schwebt, wird jeder Dodoco eines Tages den Wind und die Wellen reiten und auf der Suche nach einem vierblättrigen Kleeblatt in die weite Welt hinausziehen.
+Warum müssen sie das tun?
+Das liegt daran, dass sich die Dodocos nach ihrem langen Leben auf dem Goldapfelarchipel nicht mehr wiedererkennen können. Sie sind alle „Dodocos“ und sehen doch alle gleich aus! Es gibt also kein „Du“ oder „Ich“ für sie!
+Aber nur das rote, leuchtende vierblättrige Kleeblatt kann ihnen die wahre Bedeutung von „Dodoco“ verraten und sie voneinander unterscheiden, so dass sie frei mit all ihren Freunden spielen können!
+— Zumindest sagt das meine Mutter und die kann so gut wie alles!
+Um also zu verstehen, was einen wahren „Dodoco“ ausmacht, verlassen sie ihre guten Freunde und gehen an weit entfernte Orte, um neue gute Freunde zu finden und auch deren „Dodoco“ zu werden!
+Sie werden alle möglichen schönen Dinge sehen, alle möglichen interessanten Dinge hören, viele Freunde treffen ... und eines Tages, wenn ihre Freunde sie ansehen, zu einem Zeitpunkt, an dem niemand damit rechnet — dann wird das strahlende, funkelnde vierblättrige Kleeblatt erscheinen!
+
+Und deshalb bedeutet es, wenn ein pelziger Dodoco vom Goldapfelarchipel ins Meer rollt oder in den Wind springt, bevor er weit, weit weg treibt, dass ein glückliches Kind im Begriff ist, seinen besten Freund überhaupt zu treffen!
+Dieses kleine, kostbare Buch wurde von der freiesten Mutter der Welt an die glücklichste Tochter der Welt verschenkt. Es berichtet von den unzähligen Abenteuern, die Dodoco erlebte, bevor er sie kennenlernte, und von den Abenteuern, die sie und Dodoco seitdem erlebt haben — größere und bessere Abenteuer voller Funken, Schätze und vieler Freunde!
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14414_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14414_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fef15f91a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14414_DE.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+„Wir haben es so eilig, uns zu treffen und zu trennen, dass die Nacht und der Morgen wie ein Traum sind.“
+
+Dieses oberflächliche und banale Leben.
+Ich bin der Meinung, dass ich ein erfülltes Leben gehabt habe.
+
+Ich war einmal im Körper des weißen Fuchs.
+Mit witzigen und liebenswerten Anhängern.
+Laufen in den Bergen von Narukami.
+
+Hoffentlich, wenn alles vorbei ist,
+können sie wieder fröhlich laufen ...
+
+Ich war bei einem Mädchen mit einem Gesicht wie der Mond.
+Zusammen gaben wir eine Vorstellung vor dem Thron.
+Es fiel mir auch schwer, nach ihrem Klingentanz zu applaudieren.
+Ich hoffe, dass ihre Schönheit, Tapferkeit und Pflege
+noch lange nach der Jahrtausendwende gefeiert werden.
+
+Bei dem Gedanken an die unbeholfene Schönheit dieses Mädchen
+kann ich nicht anders, als mir eine Maske zu wünschen, um zu verstecken, wie ich jetzt aussehe ...
+
+Ich habe mich mit dem Anführer der Yougou Tengu gemessen.
+Wir liefen durch die Geisterberge und herum,
+um mit unserer Geschwindigkeit und Stärke zu konkurrieren.
+
+Derjenige, der am Ende gewonnen hat, war eigentlich ich, geborem im Hakushin-Klan.
+Jetzt, da ich darüber nachdenke, hatte sie wohl Mitleid mit mir.
+Wenn ich darüber nachdenke, fühle ich mich ein wenig verärgert ...
+
+Ich hatte einen Bakedanuki reingelegt, der besessen davon war, an meiner Seite zu kämpfen.
+Er soll sich dem Shougun in gutem Glauben ergeben.
+In der Zwischenzeit habe ich schamlos den Shougun betrogen.
+Ich brachte ihn dazu, die großen Bakedanuki unter seinem Kommando zu rekrutieren.
+
+In dieser Nacht leuchtete das Mondlicht am Hof durch die Äste und Blütenblätter der Bäume.
+Die im Innenhof regnete es wie Perlen vom Himmel.
+Es leuchtet immer noch in meinem seichten Geist ...
+
+Ich hoffe, sie wird sich an den langen Aphorismus erinnern, den ich ihr vor unserem Abschied vorzuschlagen wagte.
+„Bleibe auf dem Weg, an den du glaubst, ohne dich blenden oder beeinflussen zu lassen.“
+Und ich hoffe, dass meine Aphorismen einige Lügen und schlechte Gedanken für sie mehr oder weniger ausblenden werden.
+Und möge der gemein, aber unschuldige Tanuki mir nicht böse sein für meinen letzten Betrug ...
+
+Jetzt an den dunkelsten Orten
+werde ich auch an diesen Ansichten festhalten.
+Wie der Mond, der durch die Wolken scheint,
+beleuchte dein eigenes zerbrechliches kleines Herz.
+
+In diesem Leben nahm ich auch die Form eines Menschen in folgender Gestalt an.
+Spazieren ging ich mit diesen schönen kleinen flüchtigen Geschöpfen.
+In vielerlei Hinsicht sind viele für mich liebe Freunde geworden.
+Ob es eine Schreinjungfer ist, die nach Narukami kommt, um den Schrein ihrer Heimatstadt zu retten,
+oder ein Kind, das während des Sommerfestes durch die große Sänfte von den Erwachsenen getrennt wurde,
+oder ein leichtlebiger junger Mann, der am Ende nach Liyue geht, um die Kunst der Unsterblichkeit zu üben,
+oder ein Kanjou-Mitarbeiter, der hart für das Wohlergehen der Menschen arbeitet,
+oder ein Schmied, der davon besessen ist, Schwerter von unvergleichlicher Schärfe herzustellen,
+oder eine Gruppe von Menschen, die mit ausgeklügelten Techniken künstliche Meteore im Himmel aufblühen lassen,
+sie alle sind liebe Freunde, von denen ich nie gedacht hätte, dass ich das Vergnügen haben würde, sie zu kennen.
+
+Die Barriere, sie sie bewacht, wird hoffentlich nicht von der Dunkelheit korrumpiert werden ...
+
+All das ist es, was ich heute vermisse.
+
+„So, ach, zerreiß mein pechschwarzes Testament.“
+„Jetzt habe ich meine ganze Kraft verloren.“
+„Ich werde dich mein Hakushin-Blut vergießen lassen.“
+„Aber trotz der bescheidenen Position“
+„hoffe ich immer noch, dass du meine Bitte anhören wirst ...“
+
+„Wenn du die Dinge sehen kannst, die mir lieb sind,“
+„dann verschone bitte diese Kreaturen.“
+„Dann verschone diese Wesen,“
+„bitte halte die Erinnerung an mich so hell wie immer“
+„und gib sie dem Land zurück, das ich liebe.“
+„Auf diese Weise hoffe ich, dass es nach deinem Amoklauf,“
+„noch gute Dinge gibt, die bleiben können ...“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14415_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14415_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd963b34e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14415_DE.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+„Willst du, dass ich der Gott der Bewohner der dunklen Tiefe werde?“
+Die riesige weiße Schlange starrte auf das Kind hinunter, das vor ihr stand.
+„Weil ich weder den goldenen Gott noch Narukami besiegen konnte, entschied ich mich, in unbekannte Gewässer zu fliehen.“
+„Wenn ihr weiterhin das Licht sucht, werdet ihr in Zukunft noch einmal Verlust erleben.“
+„Mein Tod ist nichts wert. Ich habe genug davon, mich durchzuschlagen und mich wegen Blasphemie zu schämen.“
+
+Die Riesenschlange zeigte eine wertvolle Perle, die dem Auge einer Schlange ähnelte.
+„Wenn es so ist, schwöre es vor diesem Auge.“
+„So habe ich auch einen Pakt mit meinen Korallendienern geschlossen.“
+
+„Hast du die Lehren von Meister Spartacus vergessen?“
+„Wir dürfen niemals einen Gott anbeten! Es liegt alles an uns!“
+Die weiße Schlange sagte nichts, denn sie respektierte den Willen der Bewohner der dunklen Tiefe.
+Wenn die blinde Anbetung durch einen neuen Glauben ersetzt würde,
+wäre es dann nicht eine Schande für die, die gekämpft haben?
+
+„Dann werde ich vor diesem Auge schwören.“
+„Genauso wie es war, als ich alles verlor.“
+
+„Im Laufe der Jahre nahmen die Inseln Gestalt an. Die Drachenechsen wurden vertrieben und das Heilige Land kann nun regiert werden.“
+„Der Sangonomiya-Klan, die Jibashiri, meine Boten, der Eid, der vor dem Auge geleistet wurde, wird erfüllt.“
+„Sollten von heute an zwei oder mehr Parteien mit der Vereinbarung über Enkanomiya unzufrieden sein oder solltet ihr anders entscheiden, als ihr es zuerst getan habt.“
+„Der Turm der Sonne wird eure Beschlüsse hören und von selbst einstürzen, womit zerstört er alles, was einst eure Vergangenheit war.“
+
+Mit diesen letzten Worten
+brachte der Schlangengott die verbliebenen Menschen an die Meeresoberfläche.
+Es war Zeit, seinen Eid gegenüber der himmlischen Stadt zu erfüllen ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14501_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14501_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..86d45bf71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14501_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Kompendium der Winde und Wolken.
+Eine Kopie des Atlas der Wolkenlandschaft im Norden, präsentiert in Form von Gedichten und Bildern.
+Es enthält einhundert Oden, jede von ihnen ist einer einzelnen Wolke oder einem Wind namentlich gewidmet.
+Der Atlas gab den Winden eine äußere Form und die Oden gaben ihnen Persönlichkeit.
+Die unsichtbaren Winde sind wie Freunde und Familie in den Augen Barbatos’.
+
+In Legenden rief Barbatos die vier Winde mit der Originalversion herbei.
+Eis und Schnee schmolzen, die garstige Bestie war vertrieben, Regen fiel und Mondstadt ward erbaut.
+Er erlaubte das Kopieren und die Verteilung des Buches und nannte dieses „Kompendium der Winde und Wolken“.
+Traurigerweise hatte kaum eine Kopie davon die Prüfung der Zeit bestanden. Zeichnungen und Oden waren in denen, die sie überstanden hatten, nicht mehr aufzufinden.
+Das Wissen wurde der Allgemeinheit in Form von Balladen und Legenden vermittelt.
+
+Die Geschichte der Tausend Winde ist nicht verloren, denn sie lebt in Barbatos weiter.
+Barbatos stellte sich Durin in den Weg, als dieser seine Flügel ausbreitete und somit die Sonne verdeckte.
+Im endlosen Kampf sang Barbatos zu den Tausend Winden und rief Dvalin den Winddrachen.
+Diejenigen, die den Atlas ihr Eigen nennen, haben die wahre Macht über die Tausend Winde und ihre Kräfte.
+
+Zur jetzigen Zeit ist der Himmel über Mondstadt wolkenlos und blau.
+Barbatos und Dvalin haben endlich ein neues Zuhause gefunden.
+Der Atlas wurde nun einer vertrauenswürdigen Person anvertraut.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14502_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14502_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..06bc15220
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14502_DE.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Uralte Schriften der alten Winde, von Generation zu Generation weitergereicht, zusammen mit den Opfern der alten Götter.
+Die mittlerweile vergilbten Seiten sind im Laufe der Zeit durch unzählige Hände gegangen, die Spuren die sie hinterließen, sind jedoch längst verschwunden.
+
+Während der Regentschaft des Herrn der Stürme waren die Skripte voller verzweifelter Appelle.
+Als der Schnee endlich zu schmelzen begann, verbreitete sich schnell die Freude über das nun sprießende Grün überall.
+
+In früheren Zeiten, als die herrschende Aristokratie die Massen wie Marionetten kontrollierte,
+erzählten die Schriften der Sklaven von ihrem Neid und ihrer Begierde nach den Tausend Winden.
+
+Die Bewohner Mondstadts lebten und ertrugen harte Zeiten, kämpften, vereinigten sich und genossen Freiheit.
+Als die Jahre vergingen, wurden auch die Manuskripte immer mehr.
+
+Als Mondstadt aus der Asche auferstand und die Kathedrale endlich die Ketten der Aristokratie löste
+und die Schriften der Winde es nicht länger aushielten, in einem Regal verweilen zu müssen,
+verschwanden sie eines Tages aus der Schatzkammer der Kathedrale und wurden von da an nie wieder gesehen.
+Weil dieses Buch wie der Wind und die Bewohner Mondstadts ist,
+gehörten sie endlich wieder dem Wind und der Freiheit.
+
+Die elegante Handschrift auf der Titelseite zeigt Folgendes:
+
+Kinder des Anemo-Archons, hört meine Worte:
+Von den Winden kommen wir, zu den Winden gehen wir.
+Vergießt niemals eine Träne für mich:
+Denn nur mein lebloses Fleisch und meine Knochen sind es, die in der Erde begraben liegen,
+nicht jedoch mein Geist und meine Seele, die eins werden mit den Tausend Winden.
+
+Wenn Blumen blühen und Blätter rascheln,
+dann hört ihr meine Lieder der Freiheit im Wind.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14503_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14503_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14504_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14504_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4319368b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14504_DE.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+„Dies ist ein Zeichen des Bündnisses und meine Herausforderung an dich.“
+„Meine ganze Weisheit ist hinter diesem Steinschloss verborgen.“
+Er erinnerte sich an das erste Mal, als er die junge Frau mit den weiten Ärmeln gesehen hatte, die ihm mit einem feierlichen und emotionalen Ausdruck das Symbol zeigte.
+Wie dumm das war. Es war natürlich klar, dass es keinen offiziellen Vertrag gab und sie einfach zusammen, aber unabhängig voneinander fortschritten ...
+Aber ich erinnerte mich noch an die Szene, in der sie sich zum ersten Mal trafen, die blühenden Glaslilien auf dem Feld,
+und an das, was sie zwischen den vielen Glaslilien sagte.
+
+„Diese unbedeutenden Menschen, die so klein und zerbrechlich sind wie Staubkörnchen ...“
+„Da sie so unbedeutend und klein sind, wissen sie nicht, ob sie an Naturkatastrophen oder von Menschen verursachten Katastrophen sterben werden. Daher haben sie immer Angst.“
+„Furcht bringt sie dazu, sich mehr anzustrengen und klüger sein zu wollen. Das ist verständlich.“
+„Da du viel stärker bist als ich, muss ich meine Fähigkeiten und meine Weisheit klug einsetzen.“
+„Mit deiner Kraft und meinem Verstand ... könnte diese Stadt Erstaunliches leisten.“
+Am Ende lächelte er traurig und zerfiel ganz langsam zu Staub ...
+„Ich scheine nicht mehr mit dir gehen zu können. Vergiss das Schloss!“
+
+„Dies ist ein Zeichen des Bündnisses und meine Herausforderung an dich.“
+„Meine ganze Weisheit ist hinter diesem Steinschloss verborgen.“
+„Falls du es jedoch öffnen kannst ...“
+In all den Jahren konnte ich das Schloss nicht öffnen und wusste auch nicht, wie dieser Satz enden würde.
+Mit der Zeit waren fast alle wilden Glaslilien verschwunden.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14505_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14505_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14506_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14506_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..25de21852
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14506_DE.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Das Wappen von Sangonomiya, die Perlen und Wellen, soll die Wellen, die Watatsumi umarmen,
+sowie die helle Perle darstellen. Es wird aber auch gesagt, dass das Jaderad von Omikami wie der Mond ist, der für immer über dem Land der Korallen scheint.
+
+Im Traum der Tiefsee, wo Korallen und Schwämme zusammenwachsen, auf dem Grund des Abgrunds, wo treibende Wolken und Meeressand miteinander tanzen,
+die Söhne der Götter, die mit Watatsumi zusammen schlafen, die Hoffnung, die in ihrer Blutlinie von Generation zu Generation nie stirbt.
+Die ständig wechselnden Farben des hohen Himmels werfen Schatten in unbestimmter Form in den Abgrund des Meeres ...
+Der Glanz der Gottesliebe, die nicht durch den Abgrund des tiefen, dunklen Meeres verborgen werden kann, ist so inmitten der ruhigen Stille der Glückseligkeit verbreitet.
+
+In jenen Tagen pflegten die ursprünglichen göttlichen Priesterinnen ihre Landsleute mit perlender Weisheit zu leiten,
+und sie wählten die Gottesdiener unter denen, die das Licht des Tages zuerst sahen, und zusammen mit den Göttern unterstützten sie diejenigen, die das Tageslicht fürchteten.
+Der Umigozen, der später die Seestreitkraft von Narukami in Angst versetzen sollte, sang mit ihnen auch die Lieder der Wale,
+tanzte mit dem leeren Meer und dem schwimmenden Mond.
+
+Einige Jahre später. Der erste Donnerschlag begann, die phantasievollen Träume der Menschen vom Meer zurückzuweisen.
+Wenn man auf ein Gewitter zugeht, muss man mit der unerbittlichen Kraft der Blitze rechnen, oder?
+Aber die göttlichen Priesterinnen, die immer das Herz der wahren Perle haben, werden diese Träume niemals vergessen.
+Unzählige Geschichten und Empfindungen zusammen mit dem Jaderad werden für immer weitergegeben werden,
+das inmitten des Meers ein immer schöneres Licht ausstrahlt.
+
+Sei es das Pflücken eines Jadezweiges oder die Sage von der Aufzucht einer Perle,
+oder die Bezwingung des Bösen aus der Tiefe und das Bringen von Sonnenlicht in ein Land tief unter in dem fahlen Abgrund.
+Ein junger Mann, der einst davon träumte, hoch oben auf dem Gipfel des Yougou-Bergs zu stehen, erhielt den Namen „Böser König“ und lieferte sich ein Duell mit einem Tengu ...
+Alles wird wie die Wellen des Meeres im Mondlicht sein und die Herzen der Söhne von Watatsumi wie strahlende Perlen am Himmel erleuchten.
+Überlasse den Schmerz des Verlustes den leise wogenden salzigen Wassern und schätze die glänzende Perle.
+Mögen die Worte und Opfer der Götter für immer mit dem Wappen der „Wahren Welle“ weitergegeben werden.
+
+Selbst als sich die Gewitterwolken sammeln und der lila Blitz heftig und unberechenbar wurde,
+wird das Mondlicht des Meeres auch durch die Wolken scheinen und sein Licht verbreiten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon14509_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon14509_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7701886d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon14509_DE.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+Der Klang der Glocken hallt noch immer dort wider, wo einst Tänze vor dem Thron aufgeführt wurden.
+Die weiße Gestalt, die man einst verfolgte, bleibt wie ein unerreichbarer Traum, aus dem man nicht erwachen kann ...
+
+„Damals war ich ein dummes kleines Ding, keineswegs so intelligent wie unsere große Matriarchin Hakushin.“
+„Rücksichtslos und ungeschickt, als ob ich im Schnee nach Nahrung wühlte, in der Hoffnung, die Aufmerksamkeit Ihrer Exzellenz zu gewinnen.“
+„Lustigerweise war es genau diese rücksichtslose und ungeschickte Handlungsweise, die mir das Mitgefühl Ihrer Exzellenz eingebracht hat.“
+„Und so kam ich in Ihren Dienst, um Ihre Hände und Füße zu wärmen. Eine sehr große Ehre.“
+
+„Dann kam die Saiguu nicht mehr zurück und auch die Anderen sind auch aus verschiedenen Gründen verloren gegangen.“
+„Und so kam es, dass jemand, der so ungeschickt wie ich war, die Rolle der ‚Miko‘ übernahm und zu der Person wurde, die du heute kennst.“
+„So fiel die schwierige Aufgabe, Ihre Exzellenz glücklich zu machen, auf meine Schultern.“
+„In der Nacht, als ich zum ersten Mal den Kagura-Tanz aufführte, spürte ich die Last der ‚Vergangenheit‘.“
+
+Das Bimmeln der Glocken entfernte sich. Die große silberne Kitsune, meine Meisterin und Freundin, verschwand im schemenhaften Fluss der Träume.
+Die Glocken ertönten erneut und die hartnäckige Sandbank löste sich und verschwand in der wirbelnden Strömung.
+Die reinweiße, sanfte Gestalt von früher war längst in die dunkle Erinnerung gerutscht.
+Die verwaiste Tochter des Kitsune-Klans übernahm die Kagura-Glocke und tanzte für ein neues „Jetzt“.
+
+Ich traf eine junge, sture Tengu-Kriegerin, die ich unter dem Vorwand des „Trainings“ zur Askese in den Bergen überredete,
+aber da ich ihre widerspenstige Art spürte, empfahl ich sie den eigensinnigen Kujous.
+Ich kämpfte auch einmal mit dem hartnäckigen Oni, wurde aber durch seine außergewöhnliche Ausdauer besiegt ...
+Da habe ich natürlich ein paar kleine Tricks angewendet, um unseren Kampf interessanter zu machen.
+Ich korrespondierte mit einer Halb-Adeptin aus einem fernen Land und schenkte ihr frische und geschmeidige Meerespflanzen.
+Trotzdem spürte ich, dass ich ihre fast blinde Liebe nicht verstehen konnte. Ist das nicht eine Form der Knechtschaft für eine Adeptin?
+Nacht für Nacht dringt das Mondlicht im ehrwürdigen Garten durch die Äste und Blütenblätter in den leeren Hof.
+Diese Szene leuchtet immer noch hell in meinem leeren Herzen wie unzählige schimmernde Perlen ...
+
+„In der kurzen Zeitspanne dieser paar hundert Jahre bin ich in vielen Gestalten auf der Welt gewandelt.“
+„Obwohl ich nicht das Glück hatte, tiefe Freundschaften mit normalen Menschen zu schließen, habe ich die menschliche Schönheit sehr gut kennengelernt.“
+„Eure Exzellenz, die ich als ‚Freundin‘ zu bezeichnen wage, hat wahrscheinlich mehr Zeit, die Welt zu bereisen.“
+„Lass uns zusammen diese unvollkommene Welt betrachten und ihre Schönheit mit Liebe und Hass, mit Begegnungen und Abschieden genießen.“
+
+Während Ihre Exzellenz in ihren Traum der Ewigkeit vertieft war, musste sich jemand um das gewöhnliche Volk kümmern.
+Um den Groll des bösen Oni Kuroami zu besänftigen, habe ich einmal nur einen Hauch von der unheilvollen Macht gezeigt, die ich besitze,
+und die große Unruhe, die Kosanta, der kahlköpfige Tanuki, verursacht hat, wurde von mir mit ein wenig Magie wieder in Ordnung gebracht.
+Der marodierende Pirat Rinzou, eine Bedrohung der Inseln, wurde durch einen einfachen Plan der Trennung von seinen eigenen Leuten verraten,
+und was das unbeschriebene Blatt, den unsterblichen Exzentriker angeht ...
+Ich hoffe, „er“ findet seinen Weg und wird nicht zu einer Bedrohung für uns alle.
+Die dunklen Überreste der Seele des Schwertmeisters, die Bestien der Katastrophe, die sich im heiligen Wald versteckten, sie alle wurden ausgelöscht ...
+Verglichen mit dem Traum der Ewigkeit, den Ihre Exzellenz verfolgt, waren solche Dinge nur kurzlebige Zwischenspiele.
+Die Tage des Wartens auf das Erwachen Ihrer Exzellenz schienen endlos, aber ich dachte, dass die Zeit auf unserer Seite war.
+
+„Denn im Vergleich zu den Lotos und Udumbara, die sich in den windstillen, mondlosen utopischen Gefilden befinden und nie verwelken,“
+„kann eine vulgäre Existenz wie ich diese Art von Einsamkeit nicht ertragen. Ich würde mich in diesem Zustand ohne Gefühle und Träume völlig langweilen.“
+„Ich würde viel lieber im betrunkenen Zustand die Zweige der Donner-Sakura abknicken und mit den frechen Youkai herumtollen.“
+„Dies ist nicht nur die nahe Vergangenheit, sondern auch die hoffnungsvolle Zukunft.“
+„Eure Exzellenz, dürfte ich noch das Vergnügen haben, gemeinsam die blass violetten Knospen zu betrachten, wenn der nächste Schnee schmilzt?“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15101_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15101_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d573fccfa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15101_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Die Legende besagt, dass in Mondstadt die Bespannung von Bögen in der Vergangenheit zum Musizieren verwendet wurde
+und dass reisende Musiker die Saiten ihrer Instrumente benutzten, um Pfeile zu verschießen.
+Aber dies sind einfach uralte Geschichten.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15201_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15201_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..615fe1e4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15201_DE.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Ein Jäger sollte in erhöhten Lagen immer gegen den Wind gehen und möglichst gehockt laufen.
+Es spielt dabei keine Rolle, ob man ein wildes Tier, einen Dämon oder einen Schurken jagt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15301_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15301_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab8b0c251
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15301_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Laut Legenden sind Raben die Boten des Todes.
+Wenn man die Feder eines Raben an dem Ende des Bogens befestigt,
+erklärt man das Ziel, auf das man schießt bereits für tot.
+Zumindest hat das der Waffenhändler gesagt.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15302_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15302_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..375a52b39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15302_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Vor langer Zeit in einem weit entfernten Land trugen sich folgende Ereignisse zu,
+eine alte Tragödie, in der Brüder zu Waffen griffen und sich gegeneinander wandten.
+Einer von ihnen war ein guter Bogenschütze. Nachdem er eine demütigende Niederlage erlitten hatte, schwor er sich eins:
+Solange mein Pfeil meine Gegner nicht durchbohrt
+und der letzte Tropfen Blut sie nicht verlassen hat, werde ich meine Füße nicht waschen.
+Er verstarb eines Tages an einer Infektion aufgrund mangelnder Hygiene.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15303_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15303_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc19b3a5c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15303_DE.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ein Reflexbogen, der ganz vorsichtig aus Holz, Knochen und Tiersehnen hergestellt wurde.
+In geschickten Händen kann er Adler aus der Luft schießen.
+Er ist der Stolz eines Jägers und der Beweis seines Könnens.
+Aber die armen Habichte können einem leidtun.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15304_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15304_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcf73ce05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15304_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Jemand, der eines Tages die Reichweite einer Steinschleuder erweitern wollte, hat festgestellt,
+wenn man die Schleuder verstärkt, erhöht man zwar die Reichweite, hat aber Einbußen bei der Zielgenauigkeit.
+Die sonst üblichen Steine für eine Steinschleuder ersetzte er mit längeren Holzstöcken, an deren Ende Federn zum Stabilisieren gebunden waren.
+Das Steinschleudergerüst wurde verlängert und die Enden gebogen, um die Zugkraft zu verstärken.
+Und so fertigte er letztendlich einen Bogen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15305_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15305_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef77ab7a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15305_DE.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Es wird erzählt, dass in vergangenen Tagen
+sich die Bewohner Liyues die Post mit Pfeil und Bogen schickten.
+„Würden dabei keine Passanten verletzt werden?“
+„Es ist nicht verwunderlich, dass dieser Bogen jetzt eine Antiquität ist.“
+Der Antiquitätenhändler rieb sich das Kinn und grinste.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15306_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15306_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5de576135
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15306_DE.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Um diesen Langbogen effektiv nutzen zu können, muss der Anwender besonders kraftvolle Arme und gute Fähigkeiten haben.
+Dieser Langbogen aus Ebenholz benötigt mehr Kraft, da das Holz stabiler ist als bei anderen Bögen.
+Manche sagen, dass sich Ebenholz nicht nur auf das Material bezog.
+In der Vergangenheit nutzte ein Jäger diesen Bogen, um gefährliche Beute zu jagen.
+Er jagte, bis seine Finger schon ganz aufgesprungen waren, das Blut den Bogen schwarz färbte und eine Blutlust sein Herz vergiftete.
+Von einem Bogen lässt sich das Blut wieder abwaschen, ein schwarzes Herz jedoch behält seine Farbe.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15401_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15401_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..903503192
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15401_DE.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Der Standardreflexbogen des Ordo Favonius, den nur die besten Schützen mit der längsten Dienstdauer verliehen bekommen.
+Von Meisterhand gefertigt ist der Rahmen aus Eichenholz eine Quelle der Stärke und die Zugabe der Metallstücke macht die Handhabung nur noch leichter.
+Die Bogensehne ist verzaubert mit Geheimnissen der Alchimie und Magie, die dem Bogenschützen Schutz und Treffsicherheit gewähren.
+Dieser Bogen ist nicht nur ein Zeichen der Anerkennung, er dient auch hervorragend als Waffe zur weiteren Ausübung der Bewachung von Mondstadt.
+
+In der Vergangenheit hatte der Ordo Favonius eine besondere Spähertruppe, deren Mitglieder als Kundschafter bezeichnet wurde.
+Die Truppe wurde von einem Söldner aus Liyue gegründet, der sein gesamtes Wissen den Kundschaftern weitergab.
+
+Ihre Fähigkeiten der Spurensuche und Witterung von Gefahr waren einzigartig unter all den Rittern.
+Daher waren die Fähigkeiten der Kundschafter sehr wertvoll für den Ritterorden,
+
+zumindest bis zu dem Tag, an dem das erste Mitglied der Kundschafter den Ritterorden aus unbekannten Gründen verließ.
+Ab dem Tag war die Truppe nicht mehr wie vorher. Sein Wissen war verschwunden, auch wenn der Name und die Struktur erhalten blieben.
+Es gibt jedoch immer noch die, die unermüdlich für den guten Ruf der Kundschafter kämpfen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15402_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15402_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..81b9808df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15402_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Ein exquisit geschnitztes Instrument mit den verschiedensten Materialien als Saiten.
+Beim Spielen vibrierte jede einzelne Saite und es entstand eine fließende Melodie.
+Es ist gleichzeitig ein Bogen, in der Lage, Pfeile zu verschießen, die direkt ins Herz treffen. Wohin auch immer die Musik dieses Instruments führt, der Tod folgt gewiss.
+
+Nachdem sich das Ensemble aufgelöst hatte, wurden alle Saiten mit einer stumpfen Klinge zerteilt, was furchtbare Klänge hervorbrachte.
+Nur die Bogenseite ist erhalten geblieben. Die Melodien sind auf ewig verloren, aber es bleibt eine tödliche Waffe.
+
+Das Ensemble konnte mit seiner Musik sogar Vögel vom Himmel schießen – manchmal mit dem Klang allein, manchmal mit Pfeilen, die dem Klang durch die Luft folgten.
+So wie der Wind mit dem Klang der Harfe verschmilzt und die Blumen, die unbeirrt an der Sterngreifklippe wachsen, war der Harfenist verspielt und bestimmt zugleich.
+Nachdem die Rebellion fehlgeschlagen war, löste sich das Ensemble auf und seine Mitglieder waren nie mehr gesehen.
+Der Harfenist blieb bis zum bitteren Ende. Er zupfte mit aller Kraft an den Seiten und ließ einen Pfeilhagel auf seine Gegner herab, um seine Freunde zu beschützen, bis seine Laute und Pfeile erschöpft waren.
+
+Der Harfenist kam aus dem bezaubernden Ort Fontaine. Er hatte seine Heimat nur verlassen, um die Welt zu erkunden und seine wahre Bestimmung zu finden.
+Man erzählt sich, dass alle Damen am Hof von Fontaine sich die Augen ausweinten, als sie Nachricht bekamen, dass er gegangen war, ohne sich von ihnen zu verabschieden.
+
+Angeblich verliebte er sich in ein gewöhnliches Mädchen aus Mondstadt, welches aber unglücklicherweise ausgewählt wurde, die Prinzessin der Ludi Harpastum zu werden.
+Es gibt Behauptungen, dass er es nicht bereute, als Unbekannter in einem fremden Land zu sterben.
+Seine einzige Reue war, wahre Liebe gefunden zu haben, nur um sie sofort wieder zu verlieren und nie wieder ein weiteres Liebeslied singen zu können.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15403_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15403_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca700a362
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15403_DE.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Die Ahnen verehrten die Meister des Windes und der Zeit zusammen an der Klippe, die der östlichen See zugewandt war.
+Sie bezogen sich nämlich auf die Anweisung, die im Spruch „Die Samen der Geschichte, vom Wind hergetragen und von der Zeit genährt“ steht.
+Dieser Bogen erzählt die Geschichte der Pioniere und der beschwerlichen Umstände, denen sie ausgesetzt waren.
+Der Jagdbogen wurde durch den Wind der Zeit immer härter und biegsamer.
+
+Dieser Bogen war einst im Besitz des stolzen Lawrence-Klans.
+In ferner Vergangenheit stellten sie damit die Szene der ersten Pioniere im Schnee nach.
+
+Der erste Akt erzählte die Geschichte der Gründer, wie sie das Land mit Weisheit und Stärke eroberten.
+Durch den Verlauf der Geschichte ging die Zeremonie langsam verloren, aber sie spielten weiterhin ihre ursprünglichen Rollen.
+
+Ihre Rolle und die Art, wie sie sich selbst sahen, wurde korrupter und korrupter. Von Eroberern wandelten sie sich zu Kriegsherren und schließlich gar zu Königen.
+Sie kamen mehr und mehr vom Pfad der Tugend ab und erhielten nicht länger die Unterstützung der Winde Mondstadts.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15404_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15404_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b723d51c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15404_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Dieser Langbogen wurde einst vom alten Adel Mondstadts geführt. Sein Material ist erlesen und hat all die Zeit gut überstanden.
+Selbst nach Generationen ist dieser Bogen noch so mächtig wie eh und je.
+Das Jagen war einst ein Zeitvertreib der Aristokraten.
+In der Natur zeigten sie ihre wahre Stärke und teilten ihre Beute aus Wohlwollen mit den Bedürftigen.
+Unglücklicherweise vernachlässigten sie ihre Pflichten und verloren nach und nach ihren Einfluss.
+
+Nach der Revolution wurde der Lawrence-Klan, der lange über Mondstadt geherrscht hatte, gestürzt.
+Im Namen des neu gegründeten Ritterordens wurde angeordnet, dass weitere Maßnahmen unnötig wären,
+und er schickte den Lawrence-Klan einfach ins Exil.
+
+„Als wir uns auf den Weg ins Exil machten, merkte ich, wie mein Vater sorgenvoll seufzte. Er fühlte sich von allem betrogen, von den Leuten und dem Lauf der Dinge.“
+„Wir warfen einen letzten Blick auf die Leute, die einst unsere singenden, tanzenden Untertanen waren.“
+„Erst viele Jahre später realisierte ich, dass es unsere eigene Familie, der Lawrence-Klan war, der sich verändert hatte und den wahren Betrug beging. Mondstadt sollte eigentlich schon immer so sein.“
+
+Vennessa war nur der letzte Tropfen, der das Fass zum Überlaufen brachte. In ihrem Angesicht verwandelte sich Wut in unheimliche Stärke.
+Der Phantomdieb war ein geheimer Favorit des Volkes. Aber auch die Frau, die den Tod sehen konnte, und die Schwertkämpfertruppe mit der Absicht, einen Mordanschlag zu verüben,
+all sie zeugen vom Geist der Revolution, der in Mondstadt verwurzelt ist.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15405_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15405_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf1ab0692
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15405_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Ein sehr alter Bogen, so hart wie Eisen. Er gehörte einst einem berühmten Bogenschützen.
+Er metzelte damit Monster und Banditen nieder wie Silbergras im Wind.
+In der Vergangenheit, als er noch in der Ausbildung zum Schützen war,
+war es, als ob Donner rollte, wenn er die Bogensehne spannte und den Pfeil fliegen ließ.
+Seine Pfeile waren wie Eisenregen.
+
+An seinem Lebensabend hatte der Schütze eine Offenbarung:
+„Worte ohne Klang, Schüsse ohne Fehlschlag.“
+
+Von da an sprach er nie mehr von dem Kampf, als Pfeile vom Himmel regneten.
+Auch sprach er nie mehr von den Monstern, die von diesen Pfeilen getroffen wurden.
+
+Er vergrub seinen Bogen tief in der Erde und führte von da an ein Leben als Eremit.
+
+Die Umstände seines Todes waren angeblich wie folgt:
+Als er noch am Leben war, kamen des Nachts violette Lichtströme aus seinem Haus, sodass Monster sich nicht heranwagten.
+In seiner Todesnacht zog ein gewaltiger Sturm auf. Es war nur ein einziger Donnerschlag zu hören, aber die Blitze in dieser Nacht erleuchteten den ganzen Himmel.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15406_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15406_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e3410625
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15406_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Ein uralter Prototyp eines Langbogens aus der Rüstungsfabrik von Liyue. Die Chargennummer ist bereits verblasst und es gibt keine Aufzeichnungen, um das Produktionsdatum zu bestätigen.
+Mehr als fünfzig Jahre altes Holz von Seidenraupenbäumen mit goldener Seide bildet zusammen mit den feinsten Edelstahlteilen diesen vornehmen Bogen.
+Obwohl sie aus Irminsul-Zweigen besteht, die tief in die Erde reichten, ist die Bogensehne extrem biegsam und reißt garantiert niemals.
+
+Die Familie Yun in Liyue stellte ein Waffenregister legendärer Waffenprototypen vor, um sich von den alten Zwängen zu befreien und der Macht seiner Streitkräfte neues Leben einzuhauchen.
+Ein außergewöhnlicher Langbogen, der zur Grundausstattung der Streitkräfte gehört.
+Der Meisterhandwerker Han Wu persönlich hat diesen Bogen auf die Bitte seines guten Freundes Yun Hui hin angefertigt.
+
+Er beauftragte jede Handelskarawane, die er finden konnte, um ihm eine Fülle von Ressourcen zu beschaffen. Am Ende entschied er sich für Holz von Seidenraupenbäumen, Edelstahl und Irminsul-Zweige aus dem Abgrund.
+Das Ergebnis ist ein wunderschöner Bogen der höchsten Qualität. Solide und leicht zu greifen, mit einer kühlen Oberfläche.
+Die Arme dieses Bogens sind so schön wie der Halbmond, wenn auch dunkler, so wie ein heller Mond, der tief in einem nebligen Nachthimmel hängt.
+Wenn ein Pfeil von diesem Bogen in den Himmel steigt, ist das Licht der Sehne dünn und kalt wie ein unvergesslicher Mondstrahl.
+
+Diese Ähnlichkeit hat dem Bogen den Titel „Mondschein“ eingebracht.
+Sollte seine Schönheit die Menschen fesseln, wird Liyue sicher keinen Mangel an ähnlich inspirierten Bögen sehen.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15407_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15407_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..459d7ea9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15407_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Die Welt ist zu Gast in Liyue. Dies ist eine große Ehre für die kommerziell wichtige Hafenstadt.
+Mit den Gästen aus aller Welt kommen auch exotische Schätze nach Liyue.
+Dieser Kurzbogen mag relativ klein sein, aber sein einzigartiger Aufbau und seine hervorragende Verarbeitung machen ihn zu einer schädlicheren Waffe als die meisten herkömmlichen Langbögen.
+Er ist auch schwieriger zu pflegen als viele andere Bögen. Denn er ist nicht nur eine Waffe, sondern gleichzeitig auch der Höhepunkt der Weisheit eines fremden Reichs.
+
+Von einem ausländischen Gelehrten erdacht wurde dieser Bogen mit einem Flaschenzug erweitert.
+Der Gelehrte hatte eine Abneigung gegen Gewalt und wollte daher kein Blutvergießen.
+Aber voller Faszination für die anmutige Form des gespannten Bogens und der Flugbahn der Pfeile ...
+entschied er sich, den Bogen zu verbessern und noch stärker zu machen.
+
+Dem Gelehrten war von Anfang an bewusst, dass seine Schöpfung ein Kriegswerkzeug werden würde, das nichts weiter als Tod bringt.
+Jedoch verlor er sich in der Suche nach der perfekten Form und den besten Materialien.
+Er war nicht mehr aufzuhalten und entfloh der Realität immer weiter.
+
+Eines Tages nahm ein Soldat den Bogen an sich und schoss damit prompt eine fliegende Wildgans vom Himmel.
+„Welch ein formidabler Bogen!“,
+sagte der herzlose Soldat lobend über die soeben gefundene Waffe in seiner Hand.
+Der letzte Schrei des getöteten Vogels drang in sein Herz, so wie sein Pfeil in das Herz des Vogels gedrungen war.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15408_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15408_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5296ed446
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15408_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Ein Langbogen aus seltenem Schwarzstein. Den Bogen zu spannen erzeugt ein Geräusch wie das des Windes, wie eine Vorahnung des letzten Atemzugs jedes Ziels innerhalb von hundert Schritten Entfernung.
+Sein pechschwarzer Körper, der von blutroten Enden kontrastiert wird, fühlt sich kalt an, ohne einschüchternd zu wirken. Ein Schuss von diesem Bogen steigt wie ein Meteor in den Himmel und fordert sowohl Wind als auch Donner heraus.
+
+Die Familie Yun hatte sich in Liyue längst als Handwerkerfamilie etabliert. Zum Zeitpunkt der Erfindung dieses Bogens war der siebte Vorsteher des Hauses, Hui, auch ein hoch angesehenes Mitglied der Qixing.
+Yun Hui hatte nur ein Kind, eine Tochter namens Huang. Sollte sie eines Tages heiraten, würde ihr Mann, nach familiärer Tradition, die Leitung des Hauses übernehmen.
+Nachdem Huang unnachgiebig als Kampfkünstlerin aufgewachsen war, weigerte sie sich, diesen Weg zu gehen und übernahm stattdessen die Leitung als Tochter, die sie war, was folglich zu endlosem Tratsch unter den Leuten führte.
+Yun Huang übernahm die Leitung jedoch zu einer schwierigen Zeit.
+
+Der ganze Kontinent war in Aufruhr. Selbst die höchsten Gipfel und tiefsten Höhlen schlugen eine Symphonie leiser Geräusche an.
+Die Bodenschätze unter ihnen wurden fast unerreichbar und bedrohten das Erbe ihres Handwerks zu beenden.
+Eines Nachts lag Yun Huang wach und konnte nicht schlafen. Sie wurde von ihrer Sorge gequält, dass der Name ihrer Familie mit ihr als letzter Vorsteher enden würde.
+Inmitten der Trauer, die sie umgab, konnte sie nichts anderes tun, als den Himmel anzubeten, um göttliche Hilfe in ihrer verzweifelten Situation zu bekommen.
+
+Zu diesem Zeitpunkt kam Han Ce, der sein Familienunternehmen längst aufgegeben und das Land bereist hatte, in seiner Handwerkskleidung ins Dorf.
+Er gab Huang eine kleine Holzkiste, in der sich die Prototypenpläne befanden, die sein Vater in seinen späteren Jahren überarbeitet hatte. Er nahm auch einen Bogen heraus und sagte,
+„Das Problem liegt beim Schwarzstein, so soll es auch mit Schwarzstein enden. Man sagt, das Haus von Yun schätze Bogenschießen. Sollte dem so sein, versuche es mit diesem Bogen.“
+Huang feuerte einen Pfeil in den Himmel. Er dröhnte wie wütender Donner über den Himmel, als das Geräusch der Bogensehne, als diese losgelassen wurde, in den Bergen widerhallte.
+Als sie die Wolken unter dem Mond zerfließen sah, wusste sie, dass ihr Gebet erhört worden war.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15409_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15409_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..23f713416
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15409_DE.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Dieser Bogen gehörte einst einer Jägerin und schmiegt sich gut in das Grün der Felder bei der Jagd ein.
+Er ist so rein wie die wilden Tiere, die Wiesen und Wälder durchstreifen, während die ersten Sonnenstrahlen leuchten.
+Niemals würde er einen Pfeil aus Argwohn abschießen.
+
+Mit diesen Grundsätzen wuchs die namenlose Jägerin weitab von der Stadt auf.
+„Im Grünen wurden wir geboren und im Grünen werden wir gehen, solange die Bäume und Sträucher wachsen.“
+„Auch wir sind Tiere und müssen den Tod nicht fürchten, solange wir den Gesetzen der Natur folgen.“
+„Am Ende ihres Lebens gehen alle Kreaturen, die dem Kreislauf der Natur folgen, in die endlosen Ebenen.“
+
+Mit diesen Gedanken im Sinn hinterließ die Jägerin keine Spur und machte sich die Natur nicht zum Feind.
+Sie tröstete die Tiere, deren Herzen sie durchbohrt hatte, bis der letzte Hauch aus ihnen wich.
+Wenn die große Katastrophe nicht geschehen wäre, wenn sie dem unreinen Blut an den Blättern nicht gefolgt wäre,
+wenn sie den im Sterben liegenden jungen Blinden nicht unter dem Baum gesehen hätte, wo sie sich sonst gern ein Nickerchen gönnt,
+wäre der Wunsch nach Rache nie in ihr geboren und die Worte von Blut und Feuer hätten nie ihren Mund verlassen.
+
+„Vergiss das niemals, liebe Viridescent.“
+„Vergiss niemals, dass du ins Grüne gehörst und ein Kind des Waldes bist.“
+„Verschieße deinen Pfeil niemals für den Krieg, für die Rache oder für den Ruhm.“
+„Denn die Schuldigen werden niemals in die ewigen Jagdgründe aufgenommen werden.“
+
+„Tränke die Pfeile dieses Bogens wenigstens nicht im Blut, das du in Rache vergießen wirst.“
+„Auf die andere Seite werde ich nicht kommen, um meinen Meister und meine Eltern, die mir unbekannt sind, zu sehen.“
+„Bewahre zumindest die Reinheit diesen Bogen, auf dass er meine Absicht und mein Bedauern weitergebe.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15410_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15410_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..da4677ea6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15410_DE.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Dieser Bogen ist mit schwarzer Farbe überzogen, damit er sich unerkannt in die schwärzeste Nacht einfügt.
+Zu Beginn war er die erste Wahl, wenn wohlhabende Familie zur Jagd riefen.
+Eines Tages jedoch geriet er in die Hände eines gerechten Diebes, der nie gefasst wurde.
+
+Sein neuer Besitzer schoss die Kronen der Aristokraten lautlos von ihren Häuptern.
+Er sprengte unzählige Fesseln und entwaffnete verfolgende Soldaten.
+Einst schwor er, Licht in das dunkle Zeitalter zu bringen
+sowie Gerechtigkeit, Reichtum und Freude für die Unterdrückten.
+
+Tatsächlich brachte er den Unterdrückten Gerechtigkeit, Reichtum und Freude und ließ die Machthaber in Furcht und Zorn erstarren.
+Man hörte seine Schritte wie das Prasseln von Regentropfen in den Gassen und auf den Dächern wie auch seinen Gesang für die Barden in den Tavernen und auf den Plätzen.
+Selbst einer grünäugigen Hexe, die mit einem spitzen Speer auf die Jagd nach Räubern ging, stahl er einen blauen Edelstein von den Insignien der Aristokraten.
+
+Doch bis zuletzt konnte er dieser Hexe, so kalt wie der Saphir, den er ihr schenkte, kein Lächeln abringen.
+Als die Hexe letzten Endes auf der Suche nach ihrem Tod war, war ihr blütengleiches Gesicht mit einer dunklen Markierung gezeichnet und niemand wusste, wohin sie ging.
+Der gerechte Dieb hörte schließlich auf die Mahnung seiner Brüder und brach seinen Schwur, um auf das weite Meer hinaus zu segeln, das niemandem gehörte.
+„Ob sie sich noch an mein Lied erinnert, an den Duft des Weins in den Gassen und meine Gesänge nur für sie?“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15412_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15412_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..418fecec6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15412_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+...
+„Mein Fräulein, nicht eine Träne von Ihnen wurde während Ihrer Pilgerreise vergeblich vergossen.“
+So sprach Ozvaldo von Hrafnavines zur Prinzessin, als ihre Reise im Land der ewigen Stille zu Ende ging.
+
+Auf ihrer langen Reise durch Raum und Zeit haben die Prinzessin der Verurteilung und ihr nachtschwärmerischer Rabe unzählige Geschichten und ihre Enden erlebt, jede ein Regentropfen, der am Ende der Reise in ein bitteres Meer fließt. Jede Wut des jungen Mannes über Ungerechtigkeit muss sich in Ruhe verwandeln. Jede Leidenschaft muss durch den Marsch der Zeit zu Staub zermahlen werden, bevor sie sich in wilde Paranoia an diesem umgedrehten, uralten Baum verwandelt. Sogar der Ast des Baumes der Zeit, auf dem die große und glorreiche Republik Rema nistete, würde am Ende abgeschnitten werden, sodass die Nation, die von dem anderen Zwillingskind der Wölfe gegründet wurde, herrschen könnte.
+Alles auf dieser Welt muss durch das Tor ihrer Zerstörung in das zukünftige Reich der Prinzessin gelangen. In der Stille ihres stockfinsteren Nachtgartens würden sie einen Platz zum Schlummern finden.
+Doch als Droctfult in den Händen des Weltenmonsters fiel, nachdem er für die Träume eines jungen Mannes und den noch ausstehenden Regen gekämpft hatte, und von ihren Reißzähnen in Stücke gerissen wurde, begann die Prinzessin dennoch zu weinen.
+
+„Höre gut zu, Ozvaldo von Hrafnavines. Der Herrscher des Immernachtreichs weint nicht.“
+Sie fuhr fort: „Wer von denen, die in diese Welt geboren sind, ist nicht mit Sünde belastet? Wenn die Uhr wieder einmal die Zeit des Gerichts ankündigt, wird sich der Rock der Nacht wieder senken. Dann werden die sich windenden Kämpfe von Mensch und Tier, die darin gefangen sind, nichts weiter sein als ein Mitternachtswalzer.“
+
+„Es ist, wie Sie sagen, mein Fräulein.“
+„Hmpf. Das solltest du auch besser wissen.“
+„Nun denn, mein Fräulein, ich frage mich, ob du dich noch an diese Geschichte erinnerst ...“
+
+Er ließ das duftende Meer des Uruniversums erstrahlen und sorgte dafür, dass zwei der drei hellen Monde, die die Bestien des Reichs Arianrhod in Aufruhr versetzten, von einem Schwert, das den Horizont zerriss, in Splitter zerfetzt wurden, die selbst für den mystischen Anblick der Prinzessin zu klein waren.
+Oder vielleicht war es so: Die hellen Monde, die einst ein Universum erleuchteten, den süßen Schläfern dreier Welten Träume und Gesang brachten und in den Tierherden, die zwischen Morgengrauen und Abenddämmerung umherzogen, eine tiefe Sehnsucht weckten — sie wurden endlich zu Staub. Doch auch sie wollten im ewigen, leuchtenden Blick der Prinzessin bleiben und ihr feines Licht in noch mehr Länder bringen.
+
+In der Tat. Eine Prinzessin vergießt keine Tränen.
+Das war nur eine natürliche Absonderung ihrer königlichen Augen, die durch das unzeitige Eindringen dieser frechen Sandkörner beleidigt waren.
+
+~Ende des Bandes~
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15413_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15413_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4279baa28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15413_DE.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+In den Kindheitsträumen von Mondstadt gab es eine bestimmte Art von schwebenden Blumen,
+welche selbst inmitten der mächtigen Winde, schrecklichen Winter und des wild peitschenden Eises üppig wachsen würde.
+
+Sie war anders als die üblichen Pflanzen, die von den starken Stürmen mitsamt den Wurzeln weggeweht wurden.
+Die Wurzeln dieser „Windblume“ wuchsen sogar noch stärker, je wilder der Wind wurde.
+Heute ist die Rebellion der Normalsterblichen gegen die Tyrannei längst zu festlichen Scherzen verkommen.
+Und die Form dieser Blume ist blass geworden und verschmilzt mit den trällernden Leiermelodien längst vergangener Zeiten.
+
+„Lass mich dir diese namenlose Blume geben, und mögen die Frühlingszeiten, die du nie gesehen hast, dir nichts bedeuten.“
+„Vergelte es mir mit Hoffnung und einem Lächeln und begrüße mit mir den Tag, an dem die Stürme nicht mehr wehen.“
+
+In den Tagen, als der Tyrann des Turms das gemeine Volk überwachte, grüßten sich diejenigen, die die Freiheit in ihrer Brust trugen, auf diese Weise.
+Diejenigen, die Mut suchten und davon träumten, aufrecht zu gehen, webten das Unbekannte und benutzten dies als ihr geheimes Zeichen.
+Damals blühte eine einsame und zerbrechliche Blume mit dem Wind auf, bevor sie langsam über die wilden Bergketten hinweg erblühte.
+So wurden auch wurzellose und gleichgültige Untertanen, die sich damit zufrieden gaben, mit dem Strom zu schwimmen, zu stolzen, furchtlosen Helden.
+Der stirnrunzelnde Herr im Turm wurde immer kleiner und konnte die anschwellende, wütende Flut nicht mehr zerstreuen.
+
+„Lasst mich euch diese namenlose Blume geben und möge sie uns zu Siegern krönen, Verteidigern des Frühlings und des Himmels.“
+„Möge die Morgendämmerung unser Geist sein und uns in die Winde der wahren Freiheit folgen.“
+
+Auf den Ruinen des alten Turms, inmitten von Jubel, Gesang und Tränen derer, die ihre Freiheit neu gewonnen hatten.
+Ein rothaariger Krieger drehte dem neugeborenen Gott den Rücken zu, versteckt wie ein einzelner Regentropfen in einer Flutwelle von Menschen.
+Er war der erste unter denen, die das geheime Zeichen der Windblume passierten, derjenige, der die Fäden der Dämmerung durch die lange Nacht webte.
+Sein Name ist seitdem an die Zeit verloren gegangen, aber Lieder erinnern weiterhin an seine Taten.
+Tausend Jahre später sollte ein anderer rothaariger Ritter in seine Fußstapfen treten und Licht in die damals noch unrühmliche Geschichte des Adels bringen.
+So wie es das Schicksal der Windblume ist, unter großem Druck zu erblühen, wenn die Not am größten ist,
+Wird sich das Schicksal dieser Schule wahrscheinlich nie ändern: Sie werden immer in der Dunkelheit leben und die Flamme der Morgenröte hervorbringen.
+
+Die Form der Windblume hat sich in den fließenden Winden der Zeit verloren.
+In Zeiten des Friedens ist ihr Name zum Synonym für Liebe und Fröhlichkeit geworden.
+Sicherlich war dies der Wunsch derer, die unerschütterlich durch die Dunkelheit gingen ...
+
+„Die blühenden Blumen sollen die Liebe repräsentieren und für das Kommen des Frühlings stehen.“
+„Sie sollen nicht mehr das Signal zur Rebellion sein und nicht mehr das Zeichen für das Hissen von Bannern ...“
+
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15414_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15414_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f215a4c59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15414_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+„Komm jetzt runter. Frauen sind auf dem Boot nur im Weg!“,
+sagte der Dieb, der sich Ako Domeki nennt und wandte sich ab.
+Aber bei diesen Worten konnte die Hexe nicht anders als zu lächeln.
+Hätte der Mann, der mich das Bogenschießen lehrte, den Shougun nicht auf seiner Expedition begleitet ...
+Dann wäre unser Sohn jetzt in Zaemons Alter.
+Und vielleicht sollte ich einfach den Namen Takamine annehmen oder von Asase ...
+
+Der Tonfall von Zaemons Stimme und die Art, wie er mir absichtlich den Rücken zudrehte,
+war fast wie damals, als er mit seinem Schwert wegging.
+Diesmal werde ich den Mann also nicht sterben lassen.
+Auch wenn es gegen die Flagge der „Elektro-Mitsudomoe“ ist ...
+
+„Die Zeit ist gekommen, die Segel zu setzen, die Rute und das Schwert sind geschärft.“
+„Zeigen wir diesen Offizieren und Soldaten das Rückgrat von Seirai!“
+
+Dem Gesang des Segelbootes lauschend, senkte die Schreinjunger ihren Kampfbogen.
+Die echten „Zaubersprüche“ habe ich am Yougou-Berg gelernt.
+Es tut mir leid wegen des Tengu-meisters, aber ich werde ihn hier benutzen.
+Um die große Barriere zu lösen, die ihn seit tausend Jahren gefangenhält.
+Und sie würde den Groll des sterbenden violetten Adlers befreien,
+um Schiffe unter der Flagge der Göttin der Blitze zu verwüsten.
+Hoffen wir, dass die alte Katze nicht anfängt, gegen die den Donner zu spielen ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15415_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15415_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b09aaefa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15415_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Der Schmied, der die Mission erhielt, hatte gefragt, warum der Bogen so gemacht wurde, wie er jetzt war und warum sie so genannt wurde.
+Die Antwort war etwas kompliziert, gemischt mit Wahnaussagen wie „in dieser Welt, die unzähnlige mechanische Ungetüme durchziehen“, oder „eine dieser Stangenwaffen, die keine Überdeckungs-Befehle haben“.
+
+Aber der Schmied verstand sofort, was damit gemeint ist. Es stellte sich heraus, dass der Bogen eine göttliche Waffe für die Jagd auf mächtige mechanische Bestien war, und als solche war er die Nummer eins dieser Welt.
+
+Aber das seltsame junge Mädchen korrigierte ihn und sagte, dass es nicht so war, was er gedacht hat.
+Einfach, weil sie mit Pfeil und Bogen in dieser Welt tatsächlich Tierfleisch ernten kann. Als nächstes wollte sie die Waldschweine jagen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15416_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15416_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab67f203f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15416_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Der Langbogen, der einst von der Watatsumi-Schreinjungfer Mouun benutzt wurde,
+ist reinweiß wie der Schaum an der Spitze einer mondbeschienenen Welle.
+
+Die Schreinjungfer war mit den Ungeheuern der fernen Meere befreundet und gemeinsam kämpften sie gegen die tosenden Wolken, um Watatsumis vergänglichen Traum zu retten.
+Gemeinsam ritten die beiden Gefährten auf den Wellen und tauchten immer wieder in die Gischt ein, die von den Schiffsbögen erzeugt wurde ...
+Sie gingen immer weiter und verfolgten den Weg ohne Zurück, auf dem sich Watatsumi nun befand, bis sie gemeinsam in das Land ihrer tragischen Auslöschung gingen.
+
+„Vielleicht stimmt es ja, dass der Krieg von Watatsumi Omikami von Anfang an zum Scheitern verurteilt war.“
+„Aber solange wir diese Erinnerungen zurücklassen, solange wir die Saat des Opfers säen, könnte sich das alles lohnen.“
+
+Die Lieder der Vergangenheit preisen die enge Verbindung, die sie mit „Umigozen“ als Zwillinge von Watatsumi teilte,
+und stellen sie mit gespanntem Bogen und erhobenem Speer dar, wie sie im Wellenschlag eines Schiffsbugs stehen ...
+Diese fernen Lieder erzählen, wie sie mit Touzannou auf dem Rücken eines Meerestiers durch die Nacht ritt,
+von den zerbrochenen Morgen, von denen sie dem Helden sanft und wehmütig ins Ohr flüsterte ...
+
+In friedlichen Tagen sangen die Zwillinge einst im Chor mit dem großen Wal der Tiefsee,
+sie sangen über die düsteren Tage in der Tiefe und der dunklen Nacht, von Omikami und den strahlenden Jadezweigen.
+Einst trieb sie Spiele mit diesem rücksichtslosen jungen Mann, dessen einzige Stärke seine riesige Kraft war ...
+
+„Sobald ich die legendäre Maske des Großen Tengu zurückbringe, musst du unser Versprechen einlösen und unsere Sache zu Ende bringen.“
+
+„Klar, und wenn du dann immer noch so viel Mist erzählst, lasse ich einen Wal eine Welle auftürmen, die groß genug ist, um dein schmutziges Maul sauber zu waschen.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15501_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15501_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..83638d8bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15501_DE.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Himmel durchbohrende Leier.
+Der klare Klang der Melodie seiner Leier hallt heute noch in den Herzen der Menschen und im Flüstern des Windes wider.
+Man erzählt, dass der böse Drache von dieser Musik angelockt wurde.
+
+In der alten Welt spielte der Gott des Windes Barbatos die Leier, um die Winde zu steuern.
+Angetan von den freien Winden und Liedern stieg Dvalin herab und schwor ihm seine Treue.
+Barbatos war glücklich über einen neu gefundenen Freund und vertraute den Schutz Mondstadts Dvalin an.
+Und so formten der Anemo-Archon und der Winddrache nicht nur eine Freundschaft, sie sorgten für einen Neubeginn Mondstadts.
+
+Als der Kampf sich bereits in der Endphase befand, hielt der Klang der Leier den Angriff des bösen Drachen zurück.
+Dvalins einmalige Gelegenheit, das Wirken des bösen Drachen zu beenden, war endlich gekommen.
+
+Nach der Schlacht der Tausend Winde erwachte Dvalin endlich aus seinem langen Schlaf.
+Sein alter Freund und Meister war jedoch verschwunden. Stattdessen empfing ihn das giftige Flüstern der Abgrundmagier.
+Unsichtbare Schmerzen und stille Folter musste er erleiden.
+Dvalins Geist und Seele waren von unglaublicher Traurigkeit gebrochen worden.
+
+Dvalin wandte sich gegen alles, das zu beschützen er einst geschworen hatte.
+Einen Schuldigen fand er in dem, dem er einst die Treue schwor.
+Er klagte ihn an, sein Leid tatenlos angesehen zu haben,
+ein Gott, der seine eigene Familie vernachlässigt und betrogen hat.
+
+Barbatos wusste jedoch nicht vom Schmerz seines Freundes und eilte trotzdem zu seiner Rettung.
+Viele Erinnerungen wurden von dem aufkommenden Hass erschüttert, nicht jedoch die an den Klang der heiligen Leier.
+Jahrhunderte alte Missverständnisse werden bald beseitigt sein.
+Er soll bald wieder seine Lieder hören.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15502_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15502_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce64140e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15502_DE.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+In einer unwirtlichen Vergangenheit, als das heute florierende Land noch eine Einöde war,
+folgte ein junges Mädchen den Fußstapfen des Herrn des Turms.
+
+Einst war er ihr Geliebter, doch der Sturm verstand die Zerbrechlichkeit menschlicher Körper nicht.
+Er war auch einst ihr Gegner, aber ihre Absichten waren mehr als bloße Rache.
+
+„Ich träumte vom Ozean und Sandstränden, von grünen Wäldern und weiten Feldern.“
+„Ich träumte von Wildschweinen, die in Beerensträuchern spielten, und von einem spitzen Turm.“
+Sie sprach die Worte sanft und leise, der König der Götter vernahm diese aber nicht.
+
+Erwacht aus blinder Liebe merkte sie, dass er seine Worte nicht ernst meinte.
+Auch wenn er von Liebe sprach, so war er doch nur von schneidenden Winden umgeben.
+Er sah herab auf seine knienden Untertanen, wie der Wind um sie herum heulte.
+Er glaubte, es sei ein Zeichen ihrer Bewunderung und und des Gehorsams.
+
+Es war in jener Zeit, als der Tyrann des Nordwinds und der Herr des Turms im Krieg lagen.
+Die Jägerin erlag dem Irrtum, der Sklavenhändler hätte ernste Absichten.
+Am Ende des Krieges, als der Wind des Aufstands heraufzog,
+befand sie sich in Begleitung eines unbekannten Jungen, eines Elfen und eines Ritters
+und sie rannte die Treppen des spitzen Turms hinauf, um sich dem exzentrischen Tyrannen zu stellen.
+
+„Endlich wird mir seine Aufmerksamkeit gewiss sein.“
+
+Aber erst in dem Moment als ihr Pfeil auf ihn zuflog
+und der brutale Wind sie traf,
+spürte sie, wie weit sie doch auseinander waren.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15503_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15503_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa19b1e69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15503_DE.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+„Der Wind aus dem Westen wird den Duft des Weins hinforttragen.“
+„Der Wind aus den Bergen bringt frohe Kunde.“
+„Der Wind aus der Ferne rührt mein Herz.“
+„Sein Rauschen erzählt von meiner Sehnsucht nach dir.“
+
+Vor langer Zeit gab es einen stets besorgten Ritter.
+Nur dieses Lied lockerte seine gerunzelte Stirn,
+wenn das Mädchen seiner Träume es sang.
+Dann vergaß er die Last seiner Pflichten.
+
+Eine große Katastrophe jedoch suchte das alte Land heim.
+Die frohen Lieder wurden übertönt von dem Gebrüll eines giftigen Drachen.
+Seine Schritte ließen die Erde beben und seine Schmerzensschreie zischen durch die Luft.
+Der Anemo-Archon fern seines Throns hörte die Klageschreie.
+Um die Träume seines alten Freundes und die vom Wind gestreichelten Felder zu beschützen,
+erwachte er aus seinem tiefen Schlaf und kämpfte mit dem himmelblauen Drachen gegen den anderen.
+So kämpften der Ritter und sein Orden für ihr Land
+
+und der giftige Drache verlor sein Leben auf der zugefrorenen Bergspitze, während der himmelblaue Drache auf der Turmspitze einschlief.
+Der Ritter jedoch gab all sein Blut im Tag und dachte mit seinen letzten Gedanken:
+„Ihr sollte es gutgehen in der Ferne, wo sie studiert. Doch, ach, wie gern ich noch einmal ihren Gesang hörte!“
+„Wenigstens sind Arundolyn und Roland wohlauf. Sobald sie zurückkehrt, wird die große Katastrophe auch vorbei sein.“
+
+Der Lieder und Geschichten über den Kampf zwischen den beiden Drachen gab es viele, doch sie verschwanden über die Zeit.
+Das Lied, das das Mädchen sang, war nach ihrer Rückkehr verändert.
+„Der Löwenzahn fliegt mit dem morgendlichen Wind weit weg.“
+„Der Herbstwind trägt den Duft der Ernte.“
+„Doch kein Wind auf dieser Welt“
+„wird deinen Blick je wieder zu mir wenden können.“
+
+Nachdem ihre Tränen trocken und ihr Gesang verstummt waren, beschloss das Mädchen, die Welt mit ihrem Lebensfeuer von allem Üblen zu befreien.
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15504_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15504_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15505_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15505_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15506_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15506_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15506_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15507_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15507_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a196988b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15507_DE.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+„Ich war einst ein verwundeter Wolf, der von der ganzen Welt verraten wurde,“
+„aber wir werden eine neue Welt schaffen, in der niemand jemals verlassen sein wird.“
+
+„Gekleidet in makellose Gewänder, strahlend wie die nie untergehende Mitternachtssonne,“
+„kommen wir aus dem Land des silbernen Schnees,“
+„und verkünden die Würde Ihrer Majestät.“
+
+„Oft sind wir in der mondlosen Nacht gewandert.“
+„Oft sind wir durch den goldenen Sand gestapft.“
+„Oft haben wir in der Dunkelheit eine stechende Feindseligkeit gespürt“
+„und oft haben wir von Geliebten in fernen Städten geträumt.“
+„Doch die Fahlen Flammen brennen noch in unserer Brust.“
+„O die Elf, funkelnd wie Polarsterne,“
+„leiten uns immer weiter, unermüdlich.“
+
+„Wenn du auch unerlaubte Träume hegst und unüberwindliche Schmerzen erleidest,“
+„wenn ihr den Tag unzufrieden beendet, wenn ihr vor Wut über falsche Versprechungen brennt,“
+„erhebt eure Augen zu den weißen, schimmernden Sternen, denn das ist unser Banner.“
+„Schließt euch unseren Reihen an! Lasst unsere marschierenden Stiefel die Erde wie Donner erschüttern!“
+„Ihr, die ihr mit uns zum Stern der weißen Nacht marschieren wollt, kommt! Wir werden dich nie verlassen.“
+„Ihr, die du mit uns in das Land der Finsternis gehen wollt, kommt! Wir werden gemeinsam eine neue Welt schaffen.“
+
+„Seid euch bewusst, dass die Zerstörung von allem der Geburt einer neuen Ordnung vorausgehen muss.“
+„Am Ende der Verwüstung werden wir eine makellose Morgenröte begrüßen.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Weapon15509_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Weapon15509_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c5fe7421
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Weapon15509_DE.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+Das Licht des Donners brennt den Bogen, selbst wenn er in dichte Dunkelheit getaucht ist, bleibt er unversehrt.
+Die große Katastrophe kam aus dem fernen Meer im Zeitalter des Leidens und war einst die bevorzugte Waffe eines bestimmten Schwertkämpfers.
+
+Als Jugendlicher wanderte er hemmungslos in den Bergen umher und veranstaltete ein Spiel mit einem großen Tengu, den er zufällig traf.
+Mit dem jugendlichen, mutigen Fleisch und dem Bogen der kaiserlichen Inschrift des Shouguns werden Wetten auf die Größe eines jeden abgeschlossen.
+
+Wie die Wette ablief, daran kann ich mich nur vage erinnern, wenn ich betrunken war.
+Aber im Morgengrauen dieser Nacht wetteten drei Gewinner und drei Verlierer gegen die Tengu auf ein Unentschieden.
+So wurde er unglücklicherweise von den Tengu als Diener mit einem unbedeutenden Nachnamen genommen, und glücklicherweise gewann er den unvergleichlichen Schatz des Bogens.
+
+„Konbumaru, so funktioniert das Gesetz des Tengu-Bogens. Schau mir genau zu und lerne!“
+Ein unerklärlicher Spitzname, aber ich habe den Tengu endlich in Aktion gesehen.
+Durch die Luft kracht es hemmungslos hin und her und gibt Blitze mit der Bogensehne frei ...
+Es war der Tanz des rückhaltlosen und wahren Mordes, des unvorhersehbaren und elegant flamboyanten Untergangs.
+
+Nach vielen Jahren war er nicht mehr minderjährig und hatte etwas von der Kunst des Bogenschießens und der Schwertkunst gelernt.
+So wurde er mit einer Empfehlung seines ungeduldigen Meisters vor die Tore des Bakufu geschickt.
+In den Jahren, in denen er dem Shougun folgte, verbesserte er seine Kampfkünste und machte sich viele Freunde und Feinde.
+Sein Hobby hat sich nicht geändert, aber er wird durch den Tengu-Bogen ermutigt.
+
+„Lass uns dieses Mal eine Wette machen, was sagst du? Nun, ich werde diesen Bogen als Wetteinsatz benutzen.“
+„Ich verwette den besten Bogen der Welt, dass ich hier lebendig zurückkomme.“
+„Ich lasse ihn erst einmal hier. Wenn ich verliere, kannst du den Bogen behalten.“
+„Immerhin hast du die Essenz meiner Bogenschießtechnik geerbt. Du wirst in der Lage sein, sie gut zu nutzen.“
+„Aber, wenn ich gewinne ...“
+
+In den Jahren, als das Unheil vom fernen Meer kam, schlossen der Samurai und die Schreinjungfer eine Wette miteinander ab ...
+Die Chance, den Abgrund zu überleben, diente mit dem Geschenk des Shouguns, einem beschrifteten Bogen, als Wetteinsatz für das große Spiel.
+
+Als das dunkle Gift in der Erde versank und zur Ruhe kam, kehrte der Schwertkämpfer nicht zurück.
+Und als Ergebnis des Sieges der großen Wette, wurde das Geschenk des Shouguns, der beschriftete Bogen, in die Hände der Schreinjunger gelegt.
+Und dann später, im Heiligtum von Kitsune Saiguu, im Wald der Götter, der nicht mehr erscheint, an dem Ort, wo wir uns trafen, um uns zu finden ...
+Dort wird der einsame Wiedergänger, der aus dem Abgrund gestolpert ist, endlich mit der nicht mehr jungen Schreinjungfer wiedervereint.
+Die dunklen, von Blut und Tränen ausgetrockneten Augen gewannen ihren Glanz zurück, bevor sie in einem starken Lichtblitz von einem hakenförmigen Pfeil durchbohrt wurden.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Wings140001_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Wings140001_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad7d59b7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Wings140001_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Seit langer Zeit haben die Kundschafter keine neuen Mitglieder mehr aufgenommen.
+Amber wollte diesen Windgleiter daher schon lange persönlich an den Nachwuchs weitergeben.
+Doch selbst nach Jahren des Wartens kam diese Gelegenheit nie.
+
+Bei der Ausübung ihrer Pflichten nutzen Kundschafter ihre Windgleiter überdurchschnittlich oft. Nach einigen Jahren leiden die Windgleiter auch darunter.
+Mit Ambers außerordentlichen Flugstil verschliss sie mit der Zeit mehr als zehn Windgleiter.
+Doch diesen besonderen Windgleiter wollte sie einfach nicht selbst benutzen.
+
+Eines Tages hatte sie ausgesprochen gute Laune.
+Und so packte Amber diesen Windgleiter tatsächlich aus,
+obwohl sie eigentlich den Auftrag hatte, ein Hilichurl-Lager auszuräuchern,
+und es in den letzten Tagen des Sturms besonders gefährlich war zu gleiten.
+
+Am selben Tag noch traf sie auf einen blonden Fremden.
+Sie wusste nicht, warum sie ihm vertraute
+oder warum sie so viel von ihm erwartete.
+Aber vielleicht bestand ja die Chance, dass ...
+
+„Und nun, mein Geschenk an dich!“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Wings140002_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Wings140002_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..65504f21f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Wings140002_DE.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Nicht alle Flügel bekommen die Gelegenheit zu fliegen.
+Auf dieser Welt gibt es Vögel, die das Fliegen nie erlernt haben,
+und es gibt Windgleiter, deren Qualität nie überprüft wurde.
+
+Sie scheint die Sorgen in deinem Blick erkannt zu haben.
+„Beim Ausprobieren eines Windgleiters ist noch niemand zu Schaden gekommen!“
+Sie erklärte weiter, dass nur Wildschweine oder Hilichurle unter den Verletzten waren.
+Doch jedes noch so winzige Leben tat dir leid, das aufgrund deiner Flugversuche leiden musste.
+Ein wenig erleichtert warst du aber schon.
+
+Sie sagte dir:
+„Wie gut ein Windgleiter fliegt, hängt zunächst einmal davon ab, ob der Gott des Windes einem wohlgesinnt ist.“
+„Natürlich spielen die alte überlieferte Handwerkskunst und die Intelligenz der Hersteller auch eine gewisse Rolle.“
+
+Warum sie Anemo-Siegel sammelte, erwähnte sie aber mit keiner Silbe.
+Vielleicht lag es daran, dass sie das Blut eines Abenteurers und das Herz eines Händlers hatte.
+Sobald sie von Menschen sprach, die sich für das Erkunden interessierten, wurde sie ganz aufgeregt.
+Sie erzählte, dass es schon seit Jahrtausenden Forscher gab, die sich mit Flugapparaten beschäftigten.
+
+Du räuspertest dich kurz und sie erzählte dir ein wenig verlegen, warum dieser Windgleiter etwas Besonders war.
+Wegen seiner Eigenarten gab es Leute, die vermuteten, dass er den Segen des Gottes des Windes nicht würdig wäre.
+Nur weil der Handwerker all seinen Mut zusammen genommen hatte, wurde er für sein hübsches Werk verspottet.
+Er fühlte sich so ungerecht behandelt, es war schrecklich.
+
+Doch auch du bist mutig und beugst dich nicht vor der Demütigung durch andere. Du würdest sicher gut mit ihm auskommen.
+Und schon überreichte sie dir einen einzigartigen Windgleiter.
+„Ja, damit kannst du fliegen, hoch hinaus! Aber du musst fest daran glauben und an dich selbst.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Wings140003_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Wings140003_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..603535dc3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Wings140003_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Das beweist, dass du auf besondere Art und Weise in diese Welt gelangt bist.
+Dieses Abzeichen dürfen nur diejenigen tragen, die das Sternenzelt durchdrungen haben.
+
+„Deine weitere Reise könnte gefährlich werden“,
+sagte die Person,
+„Ich bin mir zwar nicht sicher, ob dieser Stofffetzen etwas ausrichten wird, aber ...“
+
+So kam es tatsächlich.
+Auf deiner langen Reise durch den weiten Himmel wurden Sterne geboren und ausgelöscht.
+Das Dunkel hast du für einen Moment erhellt, bevor es wieder schwarz wurde.
+Dieses Stück Stoff wird dich weder vor Hitze noch vor Kälte schützen. Auch vor Flüchen wirst du nicht gefeit sein.
+Doch während der langen Nächte in Teyvat wirfst du es dir manchmal über die Schultern und findest, dass es doch seinen Nutzen hat.
+
+„Doch wenn du dich einer Kraft entgegenstellst, du eine oder sogar zwei Welten zerstören will ...“
+Du kannst dich gar nicht mehr daran erinnern, wie diese Person, die so nett zu euch war, eigentlich war. Du willst dich so gern erinnern ...
+„Angesichts einer endlosen Dunkelheit oder blendenden Strahlung, die alles durchdringt ...“
+Doch all das geschah in einer anderen Welt.
+
+Nun musst du nicht mehr in der Einöde schlafen.
+In der Stadt hast du ein flauschiges Bett und selbst wenn du einmal im Freien übernachtest, so kannst du dich in das weiche und frisch duftende Gras einkuscheln.
+Als du den Windgleiter von dem Mädchen in Händen hieltest, fiel dir auch schon ein, was du mit dem Stück Stoff tun könntest.
+
+Nun kannst du erneut mit ihm das Sternenzelt durchbrechen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Wings140004_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Wings140004_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..497744ac1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Wings140004_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+„Eine kräftige Brise wäre jetzt schön.“
+seufzte der Mann, der bereits endlos durch die weite Wildnis gewandert war.
+Die Söhne und Töchter der Atmosphäre leben hoch im Himmel. Als einer von ihnen die Klage des Mannes hörte, fragte er, ob er dem Mann eine Brise schicken könnte.
+„Das kannst du. Aber Wind man kann nur von der Ostküste aus entsenden, den ganzen Weg durch die Schluchten der Berge und Hügel, durch sandige Ufer von Bächen und Flüssen hinunter. Es wird eine lange Reise, bis er bei ihm angelangt ist.“
+
+Unbeirrt davon, machte sich der Wind von der Küste aus auf den Weg.
+Die Samen des Löwenzahns wollten ebenfalls reisen, also kam er schnell vorbei, um die Samen etwas weiter auf die Reise zu schicken.
+Frisch geschlüpfte Küken eines Vogels wollten ebenfalls fliegen und hielten aufgeregt ihre kleinen Flügel in die Luft.
+Ein alter Mann konnte den Weizen nicht verarbeiten, also blieb er eine Weile liegen. Dann begann die Windmühle sich zu drehen.
+Als Ergebnis seiner Hilfe für die Menschen und der Fürsorge für die Erde, begann der Wind, sich allmählich zu verdichten und eine menschliche Gestalt anzunehmen.
+Als der Wind dann endlich jenen Reisenden am Ende der Straße traf,
+war er nicht mehr nur die Brise, um die der Reisende eigentlich gebeten hatte.
+
+„Eine kräftige Brise wäre jetzt schön.“
+Der Wind und der Reisende setzten ihre Reise nun gemeinsam durch das gesamte Land fort ...
+
+„Ich finde die Geschichte des Heiligen der Favonius-Kathedrale wahrhaft rührend. Auf jeden Fall ist die Moral von der Geschichte, anderen mehr zu helfen. In Anerkennung deiner Nächstenliebe überreiche ich dir nun diesen Windgleiter.“
diff --git a/Resources/Readable/DE/Wings140005_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Wings140005_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad9e1676a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Wings140005_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+„Sieh dir nur die Tiefen der Felsen und Wolken dazwischen an, wie elegant und romantisch. Regenbögen durchdringend und Schnee zerschneidend kicherten und plauderten sie zusammen.“
+Unsere heutige Geschichte fängt mit diesen Worten an.
+Jeder weiß, dass Liyue genau so ist, wie sein Ruf es vermuten lässt, mit offenen wilden Bergen und Wäldern, die von Wolken umgeben sind, und alles hat einen Hauch von Märchen. Sie sind an diesem Ort, wo die Qixing nicht vorherrschen, denn sie haben einen starken Sinn von Gerechtigkeit. Die Geschichte der beiden namenlosen jungen edlen Krieger Caihong und Jianxue haben wir bereits erzählt. Nun ist es an der Zeit, die Geschichte eines weiteren großen Kriegers zu erzählen.
+
+Dieser Krieger soll mit dem Wind des Ostens zusammengekommen sein.
+Nachdem er das Zeichen der Stärke vom Herrscher über die Felsen erhalten hatte, verwandelte er es in goldene Flügel und ging damit zu einem Festessen in Liyue.
+Jenes Drachenmonster, das viel Ärger verursacht hatte, wurde von seinen Kriegerfäusten so groß wie der Aocang-Berg begraben.
+Das Monster von Guyun hatte bereits alle Adepten an den Rand der Erschöpfung getrieben. Als er dies sah, schwang der Krieger sein mächtiges Schwert und schickte die Dämonen mit einem Schlag ins Jenseits.
+Es wird auch gesagt, dass es einen Mann aus den Reihen der Fatui gab, der Rex Lapis und die Qixing ganz offen nicht respektierte. Der Krieger warf daraufhin beim Festessen den Früchteteller um und schlug um sich, sodass der Mann fast sein Bewusstsein verlor. Am Ende beugte er sich vor und entschuldigte sich bei Rex Lapis und den Qixing und verließ das Festessen ...
+
+Dieser luxuriöse Windgleiter bekommt von jedermann in Liyue Komplimente, ich freue mich sehr über dieses Geschenk.
+Doch die mündliche Schilderung der Heldentaten, die das Ganze begleitete, egal wie man es betrachtet, übertraf alle Erwartungen ...
diff --git a/Resources/Readable/DE/Wings140006_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Wings140006_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbacd45f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Wings140006_DE.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Wir werden wieder aufsteigen.
+Der verdorrte Baum hat neu gekeimt, denn eine Zeit noch größerer Prüfungen steht bevor.
+
+Die Eulen hatten die Falken rechtzeitig gewarnt.
+
+Aber die Falken, die über das Land wachten, hatten nur eines im Herzen, nämlich den gesamten Himmel zu beherrschen.
+Und was könnte sie um diese himmlische Vorherrschaft bringen?
+Sie hörten also nicht auf die Warnung der Eulen, sondern verachteten sie sogar noch und hielten sie für Feiglinge.
+Diese Vögel, die sich nur nachts auf die Jagd wagen, sind als Schlüpflinge hilflos, dachten sie sich.
+
+Später zerbrachen die Frostspitzen, die den Berg erstarren ließen, und dunkle Schatten, die das Königreich verhüllten.
+und danach brach eine Dunkelheit, die das Land wie eine Flut ertränkte, an den Ästen ein, auf denen bereits die Raubvögel saßen.
+In diesem wütenden Strudel der Bosheit fielen Falken und Spatzen gleichermaßen auf die Erde.
+
+So haben die Vögel im Land des Windes Folgendes erkannt:
+Sogar der Himmel der Freiheit könnte durch Eis knochenweiß oder durch Schmutz schwarz gefärbt werden.
+Die Mittagssonne war so gut wie verdeckt, ganz zu schweigen vom Mond oder den Sternen.
+
+Jungvögel kauerten sich in ihren Nestern zusammen und warteten auf das stille, tragische Ende.
+Aber in Ermangelung von Licht gewannen so die nachtaktiven Eulen die Herrschaft ...
+
+Bis einige Zeit später ...
+Die schwachen jungen Falken würden am Leben sein und mit Beute aufwachsen, die von unbekannten Orten hergebracht wurde.
+Auch der Himmel würde sich schließlich aufklären. Und obwohl der Berg von Schnee und Eis bedeckt bleiben würde, würde das Leben auf dem Boden wieder wachsen, schwach und zerbrechlich.
+
+Die Nestlinge würden nie erfahren, wer sie gerettet hat.
+Auch der Drache, lieblich wie ein Juwel, würde in Vergessenheit geraten, ebenso wie die Augen der Eulen, die einst hell in der Dunkelheit leuchteten.
+Heute sind die Äste, auf denen die Vögel in der alten Zeit saßen, wieder ausgewachsen, obwohl sie mit einem unheilvollen Rot befleckt sind ...
+
+Und obwohl es sich hierbei nur um eine indirekte Angelegenheit handelt, würde ein blutroter Falke, der vielleicht seinen Schwarm verlassen hatte, um nach Einbruch der Dunkelheit zu jagen und zu schützen, auch den Namen der Nachteulen annehmen.
+
+In der Stille der Nacht rufen sie und geben das Geheimnis weiter:
+Wir werden wieder aufsteigen.
+Der verdorrte Baum hat neu gekeimt, denn eine Zeit noch größerer Prüfungen steht bevor.
+
+Und so schenke ich dir dieses Paar Flügel. Lass uns diese kommende Zeit gemeinsam erleben.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Wings140007_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Wings140007_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..29c5f6a94
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Wings140007_DE.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Dies ist ein Objekt, das aus einer anderen Welt hierher gedriftet ist. Es symbolisiert das letzte Fest dieser Welt und die Ankunft des Wochenendes.
+
+Vor langer, langer Zeit wurde diese Welt von Drachen regiert.
+Aber nicht die, von denen man in Geschichten hört. Sie waren eher eine Kreuzung zwischen Eidechsen und Hühnern.
+
+Es mag für dich schwer vorstellbar sein, Klee, aber genau so sah diese Welt aus: Fischdrachen lebten in den Ozeanen und Vogeldrachen schwebten auf Flügeln, die supergroß waren, durch die Lüfte!
+Sie waren mächtige Kreaturen und blickten deshalb auf alle anderen Tiere herab.
+In dieser Welt waren sie die Herrscher über alles Leben.
+
+Später erschienen die Menschen in dieser Welt.
+Keiner weiß, wie das passiert ist. Vielleicht kamen sie mit den fallenden Meteoriten. Wer weiß das schon? Aber was wir wissen, ist, dass sie eine seltsame Angewohnheit hatten, die als „Sonntagsessen“ bekannt war.
+Nicht lange danach kam dieser Tag. Das Fest sollte beginnen.
+Drachenkeulen und Drachenflügel wurden mit Mehl bestäubt und den Flammen der von den Menschen hergestellten Öfen ausgesetzt.
+Sie wurden zu Essen für alle gemacht. Es heißt, dass das Drachenfleisch köstlich schmeckte und die Menschen dazu veranlasste, sich nach dem Essen die Finger zu lecken.
+Das sonntägliche Festmahl, das früher nur einmal in der Woche stattfand, wurde zu einer täglichen Angelegenheit, denn das Fleisch war einfach zu gut.
+„Das ist großartig!“
+„Lass uns jeden Tag der Woche ein Sonntagsessen haben!“
+Und so jubelten alle.
+Also ging die Zeit der Drachen zu Ende.
+
+Dieser Windgleiter erinnert an das große Aussterben und er hatte nicht immer diese Farbe. Einst war er blau und weiß.
+Klees Mutter änderte das Farbschema, um es besser an das ihrer Familie anzupassen, was zu seiner heutigen Form führte. Sie kehrte kurz nach Hause zurück und ließ diesen Windgleiter zurück, bevor sie wieder abreiste.
+„Die Grenzen von Teyvat sind in den letzten zwei Jahren brüchig geworden. es sieht so aus, als müsste Mutti sich anstrengen.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Wings140008_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Wings140008_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..233d41fdc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Wings140008_DE.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+„Der sogenannte Tengu, ah ... Neben dem langen Stammbaum der Yougou-Tengu würden wir damit auch einen berühmten Krieger bezeichnen, der wendig und unberechenbar in seinen Bewegungen ist. Siehst du, Tengu haben auch Flügel, das ist wahr.“
+Dies ist eine Aussage, die du zunächst nicht glauben kannst.
+
+„Die sogenannten Tengu sind große Geister, die frei in der Luft wohnen. Ich bin sicher, du bist flinker als ein Rabe oder Falke, reitest auf den Wolken mit Anemo-Kraft und fliegst über die Traufen und Bergwände von ganz Inazuma.“
+„In der Vergangenheit gab es in Inazuma auch Tenshukaku-Mitglieder, die die Tengu nachahmten und oben auf dem Tenshukaku, großen Bäumen und den Torii-Toren saßen und die Leute und Beamten unten mit lauter Stimme verhöhnten.“
+„Es war wirklich eine Gruppe von spontanen und selbstbewussten Menschen. Die Gruppe wurde dann von dem echten Tengu gefangen und erhielt eine nette Lektion.“
+„Ah ... das ist richtig. Du bist ein gesetzestreuer und ordnungsliebender Mensch, also musst du dir natürlich keine Sorgen um diese Legende machen.“
+Da der Windgleiter über den Stadthäusern auch oft ausgeklappt wird und die hohen Wände der Steinmauern erklommen werden, erübrigt sich eigentlich ein Kommentar dazu.
+
+„Zweitens kann der Titel Tengu auch verwendet werden, um unübertroffene Schwertkämpfer zu beschreiben. Neben den großen Schulen, die ihre Abstammung direkt von Narukami zurückverfolgen können, gibt es auch solche wie den Nebelspalter und den Meikyou-Shisui-Stil sowie Schulen, die bis in die Gegenwart überdauert haben, wie die Iwakura-Schule. Die geheime Klingentechnik der Iwakura-Schule, die gewöhnlichen Schülern nicht gelehrt wurde, ist der Tengu-Feger. Es heißt, dass diese Klinge seltsam gebogen ist und sogar über Yougou-Tengu mit unglaublichen Fähigkeiten triumphieren kann. Ich glaube, dass deine eigenen Fähigkeiten in dieser Hinsicht keiner weiteren Erwähnung bedürfen.“
+„Schließlich besitzen die Tengu oft die Elektro- und Anemo-Kraft. Die Legende besagt, dass eine der wertvollsten Waffen, die unter den Yougou-Tengu von Generation zu Generation weitergegeben wird, der Windblitzfächer ist, mit dessen Vorderseite Anemo-Kraft und dessen Rückseite die Elektro-Kraft beschworen werden kann. Und da du beide Kräfte beherrschst, kann man dich auch einen Tengu nennen! Übrigens, dieser Windblitzfächer ist eigentlich nur ein Trick. Im Allgemeinen reisen Tengu, die Wind beschwören können, und Tengu, die Blitze beschwören können, in Paaren, um eine Gefährdung zu vermeiden.“
+Sara, die am Rande steht, zeigt mehr offensichtliche Verlegenheit als du.
+
+„Nun, der große Schrein erkennt deinen Beitrag zu Inazuma an, indem sie dir diesen Windgleiter schenkt.“
+Da kommen also deine Tengu-Flügel her?
+Sara, die deinen verwirrten Blick deutlich spürt, antwortet sofort:
+„Natürlich nicht!“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/Wings140009_DE.txt b/Resources/Readable/DE/Wings140009_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3670d4e2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/Wings140009_DE.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+„Ich kannte einmal einen Dichter. Dieser Dichter war aber definitiv nicht ich ...“
+Der Typ in Grün beißt in den Apfel und erzählt dann die folgende Geschichte.
+
+Ich kannte einmal einen Dichter, der in einer Zeit lebte, als die Flammen des Krieges gerade erloschen waren und sich die Asche gelegt hatte. Und er hatte zu viel Streit und Abschiede gesehen.
+So sang er in jenen Tagen zum hohen Himmel, spielte zu den hartnäckigen Felsen, dichtete zum Meer und tanzte vor den Sternen.
+Denn er wusste, dass jemand die Wunden der Welt heilen musste und dass jemand einen Weg zur Kommunikation finden musste.
+Wenn sie den Himmel, die widerspenstigen Felsen, das Meer und die Sterne zum Antworten bringen kann, dann muss die Musik in der Lage sein, mit allen Dingen zu kommunizieren.
+Zuerst antwortete der Himmel nicht, nur die schwingenden Schatten der Vögel streiften sein Gesicht; zuerst antworteten die widerspenstigen Felsen nicht, nur Wassertropfen fielen; zuerst antwortete das Meer nicht, nur der fischige salzige Atem trug das Vorzeichen eines Sturms.
+Auch die Sterne reagierten zunächst nicht.
+Der Dichter war sich dem auch bewusst.
+
+Aber der Dichter gab nicht auf, nicht weil er den Glauben in seinem Herzen hatte, sondern weil es in seiner Natur lag, dies zu tun.
+Später antwortete das Meer. Aussichtsposten wurden entlang der hohen Klippen errichtet und die diensthabenden Ordensschwestern klatschten in die Hände, um sein Spiel zu loben.
+Der widerspensitige Stein antwortete. Er nahm sein Taschentuch heraus, wischte sich das Gesicht ab und sagte: „Dein Spiel ist in der Tat das beste auf dem Kontinent. Aber das nächste Mal, wenn du dich betrinkst und Wein auf meinen Kopf schüttest, werde ich wütend sein.“
+Später antwortete der hohe Himmel. Die schwungvollen Schatten von Raubvögeln bedeckten eines Tages plötzlich den Himmel. Der Dichter blickte auf und sah, wie der schöne Drache langsam vor ihm landete.
+
+„Ich fragte mich, ob ich eines Tages das Meer der Sterne bewegen könnte. Das sollte einen Meteoritenschauer heraufbeschwören. Ah, ja. Dieser Windgleiter ist die Antwort des Sternenmeers, er ist vom Himmel gefallen, genau wie du.“
+Der grüne Dichter zeigte mit dem Apfelkern in den Himmel.
+„Dieser Dichter bin ich nicht, oder dieser Windgleiter fiel vom Himmel. Entscheide dich für eine der beiden Aussagen und halte sie für wahr.“
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/DE/ZhongmofanPic_DE.txt b/Resources/Readable/DE/ZhongmofanPic_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/DE/ZhongmofanPic_DE.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/AmborLicense_EN.txt b/Resources/Readable/EN/AmborLicense_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d60895b5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/AmborLicense_EN.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1. Before gliding, make sure you are physically and mentally prepared.
+
+2. Make use of a wind current or elevated terrain for take-off.
+
+3. Keep an eye on the wind conditions while gliding to maintain steady balance.
+
+4. Pay attention to air traffic conditions and only use a wind glider while your gliding license remains valid.
+
+5. Keep your balance while gliding and retract the wind glider at a safe altitude.
+
+6. Don't drink and glide!
+
+
+Violation cases:
+
+1. To make his daughter happy, a Mondstadt civilian named Rudolf jumped from his two-story house, resulting in the fracturing of his left leg and a contusion to his buttocks. This accident could have cost Lily her father. Rudolf received a warning ticket and had his gliding license suspended for one year.
+
+2. A tourist named Alice created a wind current at Windrise by blasting an Anemo Slime and used it to quickly climb to great heights with a wind glider. The legendary adventurer performed a series of aerobatic stunts in the skies above Mondstadt. Her performance earned a big round of applause from the crowd. However, Jean, the Acting Grand Master of the Knights of Favonius, summoned her and gave her a 10-day detention.
+
+3. To show off his self-proclaimed lyre playing skills, José the bard tried to play the lyre while using a wind glider and insisted on singing the long sonnet he had just finished.
+After ten minutes of mumbling to an unbearable lyre tune, Six-Fingered José, who is acclaimed as a bard no worse than Barbatos, fell into the wishing well head-first before half of the civilians of Mondstadt. Luckily, Barbatos always pays extra care to those with little self-awareness. Although the lyre and the wind glider were badly damaged, the bard himself suffered only minor bruising. José had his gliding license suspended for five years for reckless gliding and had to perform community service for three months.
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/BarbaraBlackmail_EN.txt b/Resources/Readable/EN/BarbaraBlackmail_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f47d06fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/BarbaraBlackmail_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"Dear Barbara,
+
+
+I've stolen the thing most precious to you and buried it."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book100_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book100_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d585d32a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book100_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+—Nothingness—
+"Oh my daughter, the one in whom all my hopes are placed! Did I not bring you into existence that you might one day pierce me with a halberd?" Awakened at last, the God King floated in the heavens to the claps of thunder and the dancing of the wind, rejoicing at his return.
+
+But she was no longer afraid. This was the moment she had been waiting for her entire life, the moment she had been made for all those eons ago.
+No — that was not it. The true source of her courage was the time she had spent with him.
+
+The first Divine Halberd, Irmin, once pierced the Axis Mundi and connected the nine worlds. Now, its replicas had proliferated across the heavens.
+
+Fearing the madness that would ensue following his death, the God King made one final Divine Halberd, and named it the Prinzessin der Verurteilung. In this moment, it — nay, she — could finally unleash her true self.
+
+...
+
+A commentary from the editor appears at the end of the book:
+
+Legend of the Shattered Halberd was a successful first attempt by Inazuma's Yae Publishing House to incorporate elements of Liyue culture in one of their novels. The first five volumes were wildly successful, becoming something of a cultural phenomenon in both Inazuma and Liyue. Commercially, the fact that a sixth volume exists at all speaks to its success.
+I trust that the abrupt finale to this epic saga brought by volume six will not be to our readers' displeasure.
+I hope.
+
+Though the ending reads like a different story entirely, I must stress that this did not arise from any attempt on our part to pressurize Mr. Nine, the author, into developing material for a new series. The truth is that in his rush to meet the publishing schedule, Mr. Nine ended up diverging somewhat from his usual style. Mr. Nine simply wished to challenge himself as a writer. ♡
+
+Naturally, we are sympathetic to the fans of the original First Five volumes. In this spirit, we would like to announce that a special First Five collector's edition, the Blackwood Box Set, is currently in the making. Those who have grown up reading Legend of the Shattered Halberd in bookstores: this is the time to finally buy it for yourself! Also, expect to hear more tales of the Prinzessin der Verurteilung in future.
+
+Chief Editor, Yae Publishing House
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book101_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book101_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..aced889a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book101_EN.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+—Moonlight—
+Legend tells of a corner of the city that has been forgotten by the wind.
+To reach that place one must stand before the fountain and close their eyes, then wait for thirty-five heartbeats, then walk seven circles clockwise around the fountain followed by seven further circles anticlockwise. Upon opening one's eyes, one will find they have arrived at a little shop...
+
+————
+
+"Excuse me, is... is anyone there?"
+Veiga asked timidly as she stepped through the door.
+As the door closed behind her, the bell that hung from it rang out, its crisp and clear sound filling the room and cutting through the dimly lit drudgery.
+The dull glow of twilight seeped gently through the frosted glass of the display case windows. Stacks of curious objects filled every part of the room. Veiga made her way through the store cautiously, for fear of stepping on something and breaking it.
+There was no answer.
+Veiga now began to examine the objects around her more closely: an obscure mechanical component, an ornate ancient lyre, a broken ceramic tile engraved with incomprehensible markings, a pair of old manacles, dented and scratched from years of use, a forgotten crown that once belonged to an aristocrat...
+At some point as she was inspecting these objects of no apparent utility, the shopkeeper appeared beside her. The shopkeeper's eyes were like those of a fox, with long, slender pupils at their center.
+"That fang once belonged to a wolf king. Aside from the gods, it is probably the only thing left that remembers that land the way it used to be... every inch of it covered in ice and snow."
+She spoke softly,
+"Welcome to the store. Do you see anything that takes your fancy?"
+
+"Do you have anything here that can help someone... to forget?"
+"Why, certainly."
+Veiga clutched her chest as she pursued the question further.
+"...To forget anything? Even... someone very important?"
+The fox-eyed shopkeeper's expression turned stern, and she nodded as she continued:
+"I know that the one you wish to forget is a young man with limpid eyes as clear as moonlight. He disappeared a long time ago, and left a deep hole in your heart. Nothing else can fill that hole... all other blessings, no matter how joyful they may be, feel elusive and out of your reach... just like the moonlight before your eyes."
+Veiga was stunned into silence. All she could do was nod along.
+The fox-eyed shopkeeper smiled and, seemingly out of nowhere, presented a bottle of wine.
+"This wine will help you forget your pain."
+"Long ago in the age when the icy winds blew, our forebears brewed this wine in secret, deep within the frozen earth, to give them the strength to keep surviving. The method they used to brew this kind of wine was forgotten when the people's fate took a turn for the better, and their lives became more joyful."
+She tilted the wine bottle back and forth.
+"There is not much left. And since it seems you have an affinity with this store, this one is for free. Provided, of course, that this is what you really want..."
+Veiga took the goblet of wine from the fox-eyed shopkeeper's hand.
+The goblet must once have been adorned with a precious gemstone. But it had since been removed, and now the only clue to its existence was the empty, lonely indentation it had left behind...
+
+When Veiga regained consciousness she was stood in front of the fountain.
+"Hmm? What am I doing here?" She wondered to herself. As the moon shone down brightly, she began briskly walking back home. The glow of twilight had all but disappeared now, and if she didn't get back soon...
+She had forgotten all about the strange store, from the route that had taken her there to everything that had happened inside.
+
+————
+
+"She's gone."
+The fox-eyed shopkeeper said, after the door had shut and the bell had stopped ringing.
+A young man, one with limpid eyes as bright as moonlight, stepped into view from the back of the store.
+"Thank you."
+"How many times has she visited now?"
+"Six... No, seven. Seven times." The young man hesitated for a moment, and then asked, "Does the wine really work? It's not that I don't trust you, it's just—"
+The shopkeeper smiled, though the meaning of her smile was ambiguous.
+"This wine causes those who drink it to forget their pain. But your shared history is not a painful thing for her. All this wine can do is to help her temporarily forget her longing for you, and the grief of losing you..."
+"Whenever she sees the moonlight, she will see you reflected in it, and the memories will start coming back... the time you met at Ludi Harpastum, the afternoon spent beneath the tree at Windrise, the view from Cape Oath, the time you sneaked out of the midsummer celebrations together, hand in hand, the song and the feathered cape you offered to her at the assembly of the traveling bards... All of these are memories she will be reluctant to part with."
+"...I do have another bottle of wine in my shop, one that can make someone truly forget everything. If you wish... I could give her that to drink, instead?"
+She smiled slightly as she watched the young man. After a long silence, he let out a sigh.
+
+"Tell me — why do you insist on leaving her?"
+"Ah, well... it's this. This is the reason."
+The young man reached into his breast pocket and took out a spherical object made of crystal. Unknown symbols could be discerned faintly flickering inside it.
+"I am led to believe that people who receive one of these will one day disappear from this world."
+"If that is so, then the earlier I leave the better. She is still young... if she forgets me now, then she will still have time."
+"Well, well, well..." sneered the shopkeeper. "So. You are one of the chosen."
+"It would appear so. But do you... know anything about what happens to the chosen in the end?"
+The young man asked eagerly.
+She forced a smile, but did not reply.
+"I should be leaving. Now I am the owner of this thing, I suppose I should get on with doing the things that are expected of me."
+"And if she returns? What would you have me do?"
+"I think... I think we should leave her to handle it on her own."
+"What a heartless man you are."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book102_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book102_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2923aa01f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book102_EN.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+—Glaze—
+Legend tells of a corner of the harbor that has been forgotten by the mountain rocks and the sound of the crashing waves.
+To reach that place one must stand in the sea breeze and close their eyes, walk forty-nine steps away from the clamor of the crowds, then wait till the sound of one's own heartbeat drowns out the voices in the background. Upon opening one's eyes, one will find they have arrived at a little shop...
+
+————
+
+"Hello? Anyone in?" Yu'an called out.
+He tried the door, and let himself in. The bell continued to ring after the door had closed and as he made his way further inside.
+The faint sound of crashing waves seeped into the store, like a distant memory. Piles of seemingly random artifacts were stacked all the way through from where he stood to the other end of the long and narrow shop. Yu'an looked apprehensively at the range of items throughout the store, somewhat intimidated by the thought of his silken robes being covered in dust that was potentially even older than he.
+Old lanterns made of now-yellowing paper, a giant fang from some unknown monster, brilliant black aerosiderite from the depths of space, a dull gold-colored geometric object built with a mortise and tenon crafted from an unknown material...
+As he picked up a small bottle filled with a fine white crystalline powder, he heard a soft voice coming from someone who was now stood next to him.
+"That is salt formed from the residue of an ancient archon's tears—"
+The voice caught him off guard, breaking the long silence like a stone disrupts the surface of a pool of still water. Startled, he dropped the bottle he held in his hand.
+But the sound of smashing glass his ears were anticipating never came. The shopkeeper, who had fox-like eyes with slender lines for pupils, had somehow caught the bottle and returned it to its place on the shelf.
+
+"I'm, er... Huh, I can't remember who it was, but... someone recommended this place to me."
+She gave a slight nod that acknowledged she had heard him, but was ambiguous as to what she thought about it.
+"Welcome to the store. Do you see anything that takes your fancy?"
+"I'm looking for a gift for... she's a girl I like."
+"I've been thinking of proposing to her, and I'd like to have a gift to go with it."
+Yu'an nervously bit his lower lip as he looked up to face the shopkeeper directly. She had mysterious golden eyes that reminded him of Cor Lapis.
+They looked at each other for a long time in silence. Finally, she spoke: "Very well."
+
+Her slender figure disappeared back into the depths of the store.
+When she returned, she held in her hand an object that gave off a faint iridescent glow. On closer inspection, it was revealed to be an exquisitely cut ten-sided illuminating crystal.
+"I trust you will have heard the legend of the crystal heart?"
+He hadn't. But he nodded anyway.
+"It is made from a variety of crystal called illuminating crystal. Man-made versions exist, but they are pale imitations. True illuminating crystal is capable of revealing the secrets of one's heart, for it is formed from the unfulfilled desire and grief of illuminated beasts of the highest order when they reach the end of their life. Please, take a look..."
+She gestured to Yu'an that they should both watch the faintly flashing images emerging from within the crystal.
+Tens of thousands of years flashed by before his eyes. Like the continuous shifting of the clouds, stars turned to water and water turned to land. Snow melted and gave way to green pastures. Rivers cut their way through the open country. He watched cities rise like ants' nests and kingdoms topple like toy building blocks...
+
+...The twilight grew dim. Moonlight zigzagged its way across the uneven surface of the ocean. When Yu'an regained consciousness, he found himself walking by the docks.
+The crystal he held tightly in his hand had become warm, as if blood pulsed through it.
+"This is a wondrous crystal heart indeed," he thought to himself, increasing his pace as he walked on under the moonlight. "All I need to do is give this to her... Once that's done, then I can... I must..."
+
+————
+
+The bell that hung from the door rang out, crisp and clear.
+"Welcome to the store. Do you see anything that takes your fancy?"
+"I'd like to exchange this — well, I don't know if it counts as a gemstone, or..."
+The finely cut crystal sparkled brightly, scattering rays of light throughout the room.
+"It was given to me by a man who's been pursuing me. He said that if we looked into it together, we would see many marvelous things."
+"But somehow I just find it makes me feel uncomfortable. It's a beautiful gem, of course, I just... each time I think of him, I get so exasperated. So I wondered if this store would be willing to take it off my hands."
+"I understand. But this is a highly prized ten-sided illuminating crystal. For what quantity of Mora would you be willing to part with it?"
+"Actually, I do not want for money. But let me see... what's this — it looks like salt? It's about time I went to Sal Terrae to pay my respects again. If it's okay with you, this is all I need in return for the gem."
+
+————
+
+The fox-eyed shopkeeper sat alone at the back of the shop, turning the geometrically flawless crystal in her hand.
+"In you, I have seen unpleasant things. That fellow's true nature, it is unbelievable... it is upsetting."
+"That said, when it comes down to it he is but a lowlife opportunist who wishes to marry into a wealthy and prestigious family in the salt industry, and will do whatever is necessary to achieve his wish. Had this not come to light, it is entirely possible that they may still have enjoyed a happy life together, despite it not being born out of genuine mutual affection. After all, happiness is but a state of mind — it is not related to love."
+She took a dainty sip of wine, and smiled mockingly at the thought of her own vanity.
+"But the fact is, I simply have zero tolerance for people like that."
+"On the other hand, it is delightfully straightforward opening up to a complete stranger. I know that once he sets foot outside that door, we never have to meet one another again — so what does it matter if I reveal a little truth to him? Perversely, the closer two people become, the more one seeks to gain, and so you must be on your guard. But how could he have known..."
+
+"I'm sorry, this has all been quite the imposition on you. But it is truly wonderful to have this back." She lowered her gaze and continued, "This is, after all, your heart that you have left behind. I will be sure to treasure it... But don't you think it's fun? Taking a trip down into the world once in a while, seeing what people are like nowadays?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book103_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book103_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b72389cf8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book103_EN.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+—Sapphire—
+Legend tells of a corner of the city that has been forgotten by the wind.
+To reach that place one must stand in the center of the plaza and close their eyes, walk seven circles clockwise around the plaza followed by seven anticlockwise circles, take forty paces forward and then wait till the cries of the birds can no longer be heard in the wind. Upon opening one's eyes, one will find they have arrived at a little shop...
+
+————
+
+The shopkeeper, who had fox-like eyes with slender lines for pupils, opened the glass double doors to let in the bright moonlight, which seemed to sweep up the stardust from across the night sky and sprinkle it down upon the counter.
+Everything, from the ostentatious flowers, the dust-covered harpastum, and the old books rendered illegible by years of erosion, to the now-stringless old longbow, appeared as the opulent halls of the ruling aristocrats might have done in times of old — covered in a shiny silver coating, though this was a silver that came from the cold light of the night sky.
+
+"Hey. Business any good these days?"
+This audacious alternative to the courteous greeting most people would opt for in the circumstances came from somewhere deep in the back of the shop.
+The shopkeeper turned around. A familiar customer was sat nonchalantly on her armchair in the part of the shop that the moonlight did not reach.
+
+"Business is fine. But these days, it would appear, I need to watch out for burglars."
+The shopkeeper responded with a slight smile.
+"That's it? You're going to turn away your oldest customer, just like that?"
+The customer let out a sigh, "There's nothing in your shop that's worth me spending money on anyway. I mean, if I really had to pick something..."
+
+"Well? How was the... hunt?"
+"What do you mean? You think I'm just here to offload some loot again?"
+The "hunter" let out a displeased grunt at the shopkeeper's insinuation. But the shopkeeper continued to smile.
+"Why, of course not. When have I ever heard you use the word "loot" before?"
+"On the contrary... all the "exchanged goods," "free gifts," "philanthropic donations," "bestowals" and so on that you have so generously given over the years... why, they must make you the most charitably inclined burglar to roam the streets, no?"
+
+"Well, that's not why I'm here this time. This time I am here to ask for something from you... the wine. That special wine you've got that helps you forget about the one you long for."
+Though a burglar by trade, this customer was nevertheless valiant at heart. His words lacked courtesy, but the smile on his face was entirely earnest.
+
+"I'm terribly sorry. Somebody has already bought it."
+He looked, and somehow, she was now holding in her hand the wine flask that he had discreetly slipped into his breast pocket earlier.
+"Each item in this store is spoken for. This particular one has already been bought by a customer who will turn up at some point in the future."
+"It seems your sleight of hand is superior to my own. What a disgrace I am..."
+The burglar of valor said with a pained smile.
+"I discovered recently that the feeling of longing for someone is heavier to carry than gold. In my line of work I am forever leaping between rooftops and running along rafters. I need to cut out whatever... unnecessary weight I can."
+"...I wonder if the girl with the sapphire-blue eyes feels the same weight that I feel?"
+
+————
+
+Suddenly, the shopkeeper was startled by the jingle of the door bell.
+The customer who had just arrived was a blue-eyed sorceress with a Pole in her hand and a tall, slender figure to match. The marks on her face bore witness to her persecution by the aristocrats.
+Ignoring the piles of random objects strewn around the store, she marched straight to the counter like a sword lunging toward its opponent's heart.
+
+"Welcome to the store. Do you see anything that takes your fancy?"
+"I have an item I wish to exchange."
+Her tone sounded cold but fragile, like thin ice in the moment that it shatters. As the sorceress spoke, she placed a giant blue crystal onto the counter.
+"A burglar pried this from an aristocrat's silver goblet. He gave it to me as a gift, and then I was punished by my master for it."
+"But that was many years ago. I had thought that with the passage of time my anger would be quenched and my desire to see him again would fade away..."
+
+"Very well. What sum of Mora do you ask for in return?"
+The sorceress gestured toward the tableware cabinet, in which stood an aristocrat's silver goblet with its gemstone missing.
+The fox-eyed shopkeeper turned the crystal in her hand, flooding the room with the brilliant blue light that reflected off its surface.
+"I see. Well, provided that this is what you really want..."
+
+When a person encounters a setback, the worry that everything shall come to a fruitless conclusion appears. The advent of fear causes cracks to appear in the mind.
+Death follows easily in the footsteps of fear, like a damp cold that, to the unprepared, pierces to the bone.
+For many, it is only in the moment that death is upon them that it dawns on them that their weakness has now been targeted with fatal consequences — and that at some point, therefore, that weakness must have been exposed.
+
+Lifting the blue crystal up into the moonlight, the shopkeeper gazed at it intently with her fox-like eyes with slender lines for pupils. She watched with delight as the crest of the ruling family came into view, faded out, and came back into view once more.
+Legends claim that peering into a pure gemstone at a specific time can reveal the past, the future, and even someone's true nature. Just as legends claim that somewhere in the world, there is a field of dandelions as vast as the sea. Or that once there were three bright moons in the night sky named Aria, Sonnet and Canon, sisters who were parted by death in a great catastrophe. Or that there was once a witch who could see death before it took place, but in the end herself died from a broken heart, as he who had stolen it from her waited in distant lands longing to see her again.
+One thing she knew for certain was that even if she were to abandon these objects, the legends attached to them would not disappear, and the way the stories ended could not be undone.
+In which case, it seemed to make sense to collect all the legends and stories she could in her shop.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book104_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book104_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b7400a70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book104_EN.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+—Heart of Stone—
+Legend tells of a corner of the harbor that has been forgotten by the mountain rocks and the sound of the crashing waves.
+To reach that place one must stand in the sea breeze and close their eyes, walk forty-nine steps away from the clamor of the city streets, then wait until complete silence replaces the sound of the voices in the background, the only remaining sound being that of one's own heartbeat. Upon opening one's eyes, one will find they have arrived at a little shop...
+
+————
+
+"Is anybody in?" The man tapped on the front door as he called out. He was draped in a raincoat.
+He peered in through the dusty windows at the objects on display around the store — a bottle of glimmering stardust, a broken blade that gleamed like ice, a painting on a roll of paper that the years had turned yellow, an elixir that gave off a mysterious aurora, a tile thinly coated with a gel-like substance...
+He entered the store. The door closed behind him.
+He walked over to the counter and began inspecting the weird and wonderful objects in the store. All seemed to be relics from a bygone era. Then, a soft female voice came from beside him.
+"Welcome to the store. Do you see anything that takes your fancy?"
+
+Taken by surprise, he turned to face the speaker, a fox-eyed shopkeeper, who let out a faint smile.
+"Here's the thing... I'm looking for a certain something that can help me settle an old score."
+The man spoke with a voice that was clear and resonant, but that had a hint of apprehensiveness about it — one which did not seem to fit with his physical appearance.
+"Oh? Very well then."
+The shopkeeper's golden fox-like eyes flickered as she examined this new customer of hers who was draped in a soaking-wet raincoat. She gave a nod.
+She leaned down to search in the bottom of the cabinet. When she stood up a moment later, she was holding a large and beautiful piece of Cor Lapis.
+
+The Cor Lapis in the shopkeeper's hand gently glowed a dark shade of gold, much in the same way that her eyes did.
+The man took the stone from her hand and studied it closely in the moonlight. In this light, the Cor Lapis seemed to reveal a deep turbulence concealed within its soft golden hue.
+His hands were still trembling.
+
+"Cor Lapis is the soul of the rocks. Even the hardest and most resilient of rocks will, over time, eventually produce a pure, limpid soul."
+The shopkeeper's voice seemed to be coming from a distant place. The man gave a nod.
+"This is precisely what I was looking for."
+The man solemnly responded, and placed a heavy sack of Mora upon the counter. Then, he left the store and ventured off into the midnight rain.
+
+————
+
+"That's what happened."
+After the shopkeeper had spoken, she narrowed her fox-like eyes and examined the customer in front of her.
+"Did he say nothing else at all?"
+Judging by his appearance, the young man was presumably a miner. His eyes betrayed an urgency that he could not contain. But the shopkeeper responded simply by calmly shaking her head.
+"He left a sack of Mora with blood stains on the outside."
+Like a pool of water, the shopkeeper's voice was calm and still, but also icy cold.
+
+"That is precisely what I was looking for."
+The young man let out a long sigh. It seemed he wanted to evade the golden gaze of the fox-eyed shopkeeper.
+"In return, I will give you a story."
+The shopkeeper nodded her head to indicate that he should continue.
+"That man in the raincoat... I used to go mining with him, up in the mountains. I wanted to make a name for myself. He just wanted to support his family..."
+"One rainy night we broke open a rock to find that substantial piece of Cor Lapis inside. The pure golden glow that radiated from its surface was a more breathtaking sight to behold than all the marvels of Jueyun Karst put together..."
+"We agreed that we would split it fifty-fifty once we got back to Liyue Harbor. But that night, under cover of the deafening roar of the torrential rain... I discreetly made it so that that clifftop would be his final resting place..."
+"I did it because I was scared I couldn't trust him... I couldn't trust in a promise that, aside from ourselves, only the adepti could have heard — and they're probably imaginary anyway."
+"So... Fear won me over. I could bring myself to accept that the whole sum could be mine if I was willing to get blood on my hands, but I couldn't bring myself to accept the risk of traveling with a stranger..."
+
+"The following morning, I let down my rope and began my descent down the cliff. I had taken maybe four steps, five or six perhaps, and I was adjusting my footing on a rock when suddenly, I felt the rope trembling in the palms of my hands... Instantly that same trembling permeated every fiber of my being..."
+"I lifted my head to look at the rope, but it was too late..."
+"The last thing I remember seeing was the torn rope fibers at the end of the snapped rope."
+"Only a hunting knife could have made a clean cut like that. I am sure of it."
+
+"Then, in the end, you two settled your score."
+The fox-eyed shopkeeper smiled so faintly it was all but indiscernible.
+"He takes the Cor Lapis, and you take the whole sum of money for it."
+The young man did not say much in reply.
+
+————
+
+Legends claim that Cor Lapis is the soul of the rocks of the earth, and that the stronger the life force of the rock the more power it possesses to reveal a person's true nature.
+Some say that even after its owner has left the world, Cor Lapis will bring their unfulfilled desire and regret back into it, waiting for one with the ability to fulfill them.
+So the legends claim.
+It had now been around four hours since the two strange customers had left the store. The rain continued to pour down.
+The shopkeeper stood by the window for a long time, peering out at the dark street engulfed in misty rain.
+"But... Is the score truly settled? And are they now truly free? "
+She spoke as if posing her question to the curtain of rain, but knowing that the answer would never come.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book105_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book105_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ffbe7af8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book105_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—Qingxu Pool—
+To stop me from losing my diary yet again, this time I've put a marker made of moss on the leather case. Now it really stands out in my backpack. It's perfect! Tonight, I'll put it beside my pillow before I go to sleep — there's no way I can lose it then. Honestly, I don't think I can keep calling myself an adventurer if I lose my diary one more time... a misadventurer, perhaps.
+
+I headed westward from the mountain pass at Mt. Tianheng and came to a ruin, known locally as Qingxu Pool. The entrance to the ruin is located right in the center of a giant rocky outcrop rising up from the center of a shallow pool. It is surrounded on all sides by steep cliff faces. There are several stone towers which blend in seamlessly with the natural scenery put here by the Geo Archon. The morning mist is beginning to clear and the first rays of sunlight are starting to illuminate the mountains and ruins. It looks like it'll be good weather today.
+
+Legends say that these ruins predate the Geo Archon's rule over Liyue. The whole of Lisha was covered by water at the time of the Archon War, and back then this rocky outcrop was nothing more than a little islet that rose above the water's surface. After peace was restored, the region of Lisha unfurled once more as the tides withdrew, revealing the ancient buildings erected by the early peoples.
+
+Back when I was at the Wangshu Inn I met a scholar from Sumeru called Soraya. She had done a fair bit of research on the ruins in Lisha. Once she got talking about it she could talk all day. What she told me was that these ruins were left behind by an evil god, whose name has been wiped from the record, and its people. But in the end, the sea gave way to forests and fields, the self-serving god was defeated, and the strongholds and temples of the ancient city the god's people once built were left to crumble. That is how Qingxu Pool came to be. The ruins were submerged until the long Archon War finally came to an end, emerging on the landscape as the tide subsided.
+
+Maybe these crumbling remains have been left as a nostalgic reminder of a bygone era for the adepti and the other deities. In any case, this is a calm and tranquil place that has, for whatever reason, remained entirely unperturbed by the relentless development of Liyue Harbor and untouched by the mining operation based at the Chasm. It has just been left, as-is, right to this day. Perversely, the only disturbances have come since the mining at the Chasm has been halted, as monsters have now occupied the ruins here. Let's just hope they don't destroy anything.
+
+It is a simple theory, but I need to gather more evidence. I should keep heading north and visit the ruins at Lingju Pass and Dunyu.
+
+I ran into Eduarda again just before I set off. She seemed to be traveling with a partner this time. She must have a busy adventurer's schedule — it seemed like I blinked and then she'd disappeared off into the ruins.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book106_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book106_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3736bfdcc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book106_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+A clue found in the northern Guili Plains ruins: "To unite in ambition is to be steadfast and immovable for all time."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book107_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book107_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d99518b20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book107_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+A clue found in the eastern Guili Plains ruins: "Wisdom is like water, it nourishes all those who receive it and in it is a reflection of the truth."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book108_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book108_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dec4e84eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book108_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+A clue found in the southern Guili Plains ruins: "Fortify the bones, that movement be supple when the time comes."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book109_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book109_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b20eff3c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book109_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+A clue found in the western Guili Plains ruins: "Virtue grows tall like a tree, though there be shade it will flourish forever."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book10_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book10_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..822608ef3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book10_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+In a boundless sea of dandelions that existed in the middle of nowhere, I watched as the seeds took off at the softest touch of the breeze. Suddenly, I knew the answer to that question that had been lingering on my mind for years.
+"So all the foxes that disappear during the hunt, this is where they hide away."
+I thought to myself.
+"What a beautiful place."
+But when I began teaching the little fox to speak our common tongue, my heart always felt empty, like a wind was blowing inside of me.
+When we talked, I would look into her gemstone-lake eyes. In those moments I felt like I was speaking not to the fox, but to a girl I used to love many years ago.
+And so, when she was around me, it was as if I were in the presence of the child of someone I had once loved: We had an enjoyable time together, but the experience was somehow tinged with sadness.
+But the thought of her promise — if I succeeded in teaching her child to speak the common tongue...
+"I shall impart the magic of transformation to you when the time comes."
+Remembering the way she made that solemn promise to me... I knew she was serious, and that gave me determination.
+Could I transform into a flying bird once I'd mastered the magic? How high would I be able to fly? Maybe I could transform into a fish, and finally have the chance to go to Musk Reef.
+"I could even use magic to hunt!" I couldn't contain my excitement. "No more meatless carrot stews for me..."
+I lost track of how long I stayed in the dandelion sea, where everything sways gently with the wind.
+One reason was that the little one was such a fast learner! I taught him not only our language, but everything I knew in one package, including how to count, how to grow carrots, how to change window panes, and how to sharpen knives.
+When it came to rest, we would talk idly.
+"Why must you learn human speech?"
+He answered swiftly:
+"So that when I transform into a human, I can befriend them!"
+I continued:
+"Why would you want to befriend the humans?"
+He dropped his gaze.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book110_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book110_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b47264407
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book110_EN.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+By the time you read this letter, I will have embarked upon my journey of self-improvement.
+I regret that I cannot apologize to the two of you in person, but I hope that you will forgive me.
+
+Since the Conqueror of Demons appeared to me in a dream, I have not slept. My nights have been spent thinking about how I may fulfill my vow.
+
+Not only have I deceived you two, but I have also exploited the hopes and dreams of my believers.
+People in dire straits oft become weak, thirsting blindly after something to believe in.
+With my lies, I brought them false salvation, while their true desires grew farther and farther away.
+
+I know in that long-gone era, the desires of mankind were not as complicated as they have now become.
+The Conqueror of Demons shouldered the desires of Liyue's people as he contended with demons.
+Wearing his mask, he concealed the weakness brought by human desire.
+
+As a false adeptus, I am one who always wears a mask.
+A true adeptus only needs to wear it when facing demons.
+If I wear a mask to hide the evil that has corrupted my heart...
+Then the Conqueror of Demons wears a mask to hide the part of him that is human.
+And yet, he wears the face of a demon king only that he might subdue all demons...
+
+Once I had realized all this, I became deeply aware of my own ugliness, and I understood what it truly means to be an adeptus.
+I set off on this journey over hill and river, strengthening my body and spirit, not because I harbor any hope of fully atoning for my sins. I do it only to earn the right to be counted among the believers of the adepti.
+
+I have already asked someone to return the money I cheated others of. A few goods remain in my possession, but they are of no use to me on my journey of self-improvement. Please take them.
+Please take the Sigil of Permission that my grandfather left me as well — I am no longer worthy of it.
+I wish that you will be granted that which you desire. May we meet again.
+Wang Ping'an, a Sinner
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book111_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book111_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..57f34e358
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book111_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...In the beginning, when the people assembled to farm the land..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book112_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book112_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c5437c53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book112_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...A god named Guizhong descended, whose dominion was over Dust, and whose reach shrouded the skies for thousands of miles around..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book113_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book113_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a94160f2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book113_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...The god laid down four commandments for the people..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book114_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book114_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ac69386a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book114_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...Then another god descended, whose dominion was over Geo, and who brought the people of Liyue to this place. Jointly they shepherded the people for their protection...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book115_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book115_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6a464fa3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book115_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...And the assembly was named Guili after the names of the two gods..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book116_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book116_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..200ea77db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book116_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...and there they fought upon the Guili Plains, where black dust choked the heavens and a thousand rocks splintered..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book117_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book117_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca4b3f079
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book117_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Guizhong's Four Commandments are: "Teach with wisdom, be bound by virtue, fortify the bones, unite in ambition — the convergence of these four shall be known as the 'Guili Assembly.'"
+"...One can bear not to leave one's native land. A treasure lies in Guili, and Guizhong's Four Commandments shall guide those in generations to come who aspire to find it, if they would test themselves against the Four."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book118_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book118_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf998228c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book118_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+— "nunu" seems to be an everyday greeting... This phrase does not appear to convey any malicious intent.
+
+Muhe ye!
+— These two words seem to indicate some sort of... positive excitement.
+
+Ye dada!
+— Very direct praise. Most likely does not have any negative connotations.
+
+Ya yika!
+— Appears to be a negative term expressing disapproval at the listener.
+
+Nini zido!
+— Seems to be an intensely threatening term.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book119_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book119_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0189d83b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book119_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) A Stirring Hilichurlian Poem (Narrative)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book11_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book11_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..38e183c46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book11_EN.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+"Why must you learn human speech?"
+On one occasion, I asked the little fox this question.
+He answered cheerfully in the common tongue:
+"So that when I transform into a human, I can befriend them!"
+"Why would you want to befriend the humans?"
+This seemed to make him sad, and he dropped his gaze.
+"I saw a boy in the distant forest."
+"He was dressed in gray. He looked and had eyes like a wolf," he added.
+"I had just mastered my magic, and was running around excitedly on my hind legs. Running on grass was fun! But sadly, due to the difference in height, a fox can't see or smell the same things that a human can."
+"I'm sure you can guess what happened next, teacher! Suddenly, I realized a horrible truth — I was lost."
+There was pain in his voice as he relayed the events of that day.
+In the end, he had wandered into some faraway wood, and encountered vicious monsters.
+Just when he thought he was done for, the gray lupine boy suddenly leapt out of the forest and chased away the monsters. Without a word, he then turned around and vanished into the woods.
+"If I could transform into a human and speak their language, I could track him down and make friends with him!"
+He said gleefully.
+I couldn't help but ask when I heard his reply:
+"Am I not your friend?"
+The little one answered sincerely in the common tongue:
+"Mommy told me that it's different because you're my teacher — but I'd only hurt you if I tell you that."
+He tilted his head in befuddlement. His fluffy tail patted the surrounding dandelions as he pondered over this difficult issue.
+"I know!"
+He burst out.
+"If I know something that you don't, that would make me your teacher."
+"If we are both teachers, that would make us equals — then we can be friends!"
+Still unfamiliar with the common tongue, he did his best to get the sentence out quickly.
+"Teacher, please allow me to teach you some magic that only I know."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book120_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book120_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..37ea715a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book120_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) An Elegant Hilichurlian Poem (Lyrical)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book121_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book121_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..85199117e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book121_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Under the cascading moonlight, a tearful boy made his wish at the spring.
+A fairy from afar, who had taken up residence in the unoccupied spring, listened in silence to his wordless wish.
+
+Spring fairies know nothing of distant memories or deep dreams. They are born of water's essence, faceless descendants of the angels.
+Thus, when the curious fairy emerged from the water and heard the cry of that boy's heart, she became interested in this life, younger and more fragile than her own.
+The silent fairy reached out her formless fingers, cold as the midnight dew and soft as fortune forgone, and gently caressed the boy's forehead and cheeks.
+
+Startled by this stranger's touch, the young boy lifted his head and met the fairy's gaze.
+"Can you make my wish come true?" The boy asked.
+The fairy of the spring was surprised and confused by this presumptuous question. But she could not speak, and so simply nodded her head.
+Satisfied, the boy left.
+
+He did not know that the spring fairy was alone, without friends or family, and that she had lost a great deal of her wisdom.
+Only when the spring water flowed from cracks in the stone into her pool, and when she gazed upon the fractured image of the moon in the rippling water, did she slowly regain the ability to think, and to mimic fragments of speech.
+Like a curious child, the fairy observed the world around her in innocence, wonder, and love. She rejoiced with the fox and squirrel who stole berries, and grieved at the dark clouds that covered the horizon.
+
+And for that young boy, a feeling complex yet immature welled forth from within her heart.
+All alone in this world, she had neither the power nor wisdom with which to grant his wish.
+But she could share it, and she drew life from sharing his burdens.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book122_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book122_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f60ed68a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book122_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+As he gazed at the fractured image of the moon carried by the water's ripples, the boy poured his heart out to the spring.
+From within his words, she learned much of him.
+And from her silence, he strengthened his belief in himself.
+
+Dimly, the spring fairy understood that there was good in the world beyond moonlight and fruits, and more to darkness than mere clouds.
+The boy spoke to her of forests and trees, cities and walls, and shared with her his joys, his sorrows and his fears.
+As she listened to him, she became enamored of this imperfect world into which she had been born.
+
+When the boy grew frustrated at his powerlessness, the spring fairy would gently and quietly wipe away his tears. From them, she grew to understood the world outside the spring a little more.
+Those tears flowed into the water, and the fairy purified them, turning them into a sweet nectar that brought him sweet dreams. The boy forgot the pain of his waking hours, and met the silent fairy by her spring in his sleep.
+
+Every time that happened, the fairy too would smile, asleep in the pool drenched in moonlight.
+The fresh dew nourished the boy's dreams, and the boy's dreams rejuvenated the lonely fairy's soul.
+In those dreams, the spring fairy told the boy tales of the faraway realm of Hydro. She spoke of her sapphire-blue homeland, she sang of the homesickness of exile, and she sighed for separation and belonging. In these dreams, the boy became the one who silently listened, who wept for her troubles, and who rejoiced in her happiness.
+
+Over time, the spring fairy gained the power of speech from the boy's memories and dreams.
+Over time, they became friends who shared all.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book123_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book123_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f3557782
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book123_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+When the wind ceased to blow, the moon's fractured reflection in the pool was made whole, and the boy heard the fairy's voice for the first time.
+Fairies are tender, sensitive beings beyond the ken of humans, and the boy was deeply taken by her gentle, elegiac voice.
+
+But fairies being tender and sensitive beyond human ken, through his eyes she saw his naked yearning, and the promise that was about to leave his lips.
+
+And suddenly, the fairy was afraid.
+
+Mortal lives are strong but fleeting, and the boy must grow, and grow old. Once youth and innocence had faded, how would he treat his elemental descendants? In the twilight of his life, would he blame himself for throwing his life away for a childish promise?
+
+The spring fairy was pure and kind, but she did not understand human love. She had never seen the miracle of humanity, and had merely sat idle through millennia of change. And so, she greatly feared parting.
+
+What humans see as the miracle of devotion, elemental fairies can only perceive as fleeting pleasure.
+And even the power of fairies cannot reverse the aging of a loved one.
+
+The tender fairy could not bear to see that unavoidable day come, and with a kiss she stopped the boy from uttering the words.
+But the boy, in his innocence, mistook her rejection as her approval of his promise.
+
+From that moment, the fairy vowed that she would someday bear to leave him.
+And the boy vowed that he would remain by her spring forever.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book124_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book124_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4912a5d2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book124_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+By and by, the young boy grew up, made new friends, and had new experiences.
+And the spring fairy, as she had in his youth, sang him her quiet elegies each one.
+
+Till the day came at last, when she left, and gazed no more upon the boy.
+Never again did words flow forth from the trickling sound of the spring. Never again would the fractured moon become whole.
+The spring fairy suddenly realized that though she had found a place to belong, and though she had experienced fleeting happiness, she was still alone.
+
+The boy, now no longer a boy, could not perceive her flight, and blamed himself for his own solitude.
+"Perhaps she was merely a childish fantasy."
+He would think this to himself as he listened to the gurgling of the spring.
+
+But that cool kiss was real, as was the wind that once played with her hair.
+Suddenly, he realized that though he had met and parted with countless new friends, and though he had adventured and returned more times than he could remember, he was still alone in the end.
+
+So, as they had done many years ago, the boy's tears fell into the pure pond, soaking into the fractured moon.
+But this time, the spring fairy did not come as promised.
+Stubbornly she turned her back, willing to be the object of an innocent childhood dream, to be a fleeting guest wandering from a foreign land, but unwilling to allow her near-eternal life to break her lover's promise.
+
+Legend has it that whenever the rain pours down, the raindrops that fall into the pond mix with the tears of the spring fairy.
+To his dying day, the boy believed wholeheartedly in this groundless superstition.
+But sadly, the spring fairy who fled from her true feelings could never believe it herself.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book125_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book125_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..be03a03be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book125_EN.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+Kitty
+Cats are good, cats are great. Cats love to meow and scratch their heads.
+From the two bright eyes they use to see, hateful pests can never flee!
+
+Manager Xiao
+The shipyard overseer goes for a doze, his sleep so deep with a great big snore.
+From far, you'd think the Geo Lord had stomach woes, but up close he sounds like a large wild boar.
+
+Ocean-gazing
+As I feast my eyes upon the sea, to azure water my heart is drawn.
+The oars of yon ships appear unto me like the many limbs of a gigantic prawn.
+
+Ocean-gazing Yet Again
+Day after day, I gaze and I gaze till my eyes are weary and my heart is numb.
+Year upon year, I write and recite, but I am to my poems an audience of one.
+Time after time, ships will set sail like brave little river fish bound for the sea.
+Sooner or later, the tides they will turn and drown out the ones who dismiss poetry.
+
+The Streets by Night
+A delightful sight is the star-like light from the lamps on the street with the myriad eats.
+But alas, no respite from that poor little tyke named Changchang, whose weeping is hardly discreet.
+
+Mt. Tianheng
+Tianheng is big, Tianheng is tall, Tianheng is huge like a great city wall.
+Too strong for monsters, bandits, and all. What a great big huge tall strong city wall!
+
+Spring by the Harbor
+These silken flora that blossom in spring, their flowers seem woven of some thread within...
+It feels like it's silk, but it has a faint smell — could it be both silk and a flower as well?
+
+An Ode to Chop Suey
+My Zhongyuan Chop Suey is going to waste, there's far more salt in here than I care to taste.
+Just one mouthful in and I'm gasping for breath. "Why is this so salty?" I gently protest.
+"That's just how we make it," declares Su Er'niang, "For the few that can't take it, there's plenty who can!"
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book126_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book126_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book126_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book127_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book127_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7bfa3433
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book127_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book128_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book128_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7419b9edc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book128_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha.
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book129_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book129_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e866b2690
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book129_EN.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+This handbook is a guide on the core principles of the Knights of Favonius. Knights should carefully read the content of this handbook and strictly hold themselves to the standards detailed within in their life and work, serving the people of Mondstadt as a model Knight of Favonius.
+
+As members of the Knights of Favonius, it is incumbent upon us to be the very embodiment of the three virtues of knighthood: modesty, honesty, and self-control. These are the three pillars of Mondstadt's freedom — remember, freedom cannot exist without the support of duty.
+
+The direct embodiment of these values comes, of course, in one's everyday speech and actions. Hence, this handbook outlines behavioral standards and language usage prescriptions that are intended to cover all potential scenarios that you may encounter in the course of duty.
+
+Section One
+A knight must exercise vigilance at all times and must never treat any potential threat to Mondstadt lightly. When it comes to your attention that a citizen of Mondstadt is in need, you must come to their aid promptly and willingly, for it is the fundamental duty of the Knights of Favonius to be of service to the people of Mondstadt.
+
+Section Two
+When greeting a traveling merchant from a distant land, pay attention to express proper respect and courtesy. Do not exhibit suspicion or hostility towards them, no matter how suspicious they may seem.
+
+Approved Language:
+"Welcome to Mondstadt, strange yet respectable traveler(s)/wayfarer(s)/guest(s)!* Please state your identity and intended destination. The Knights of Favonius are here to ensure your safety."
+*Select the appropriate term of address accordingly.
+
+Prohibited Language:
+1. "Hey, you! Stop right there! State your identity, you rascal(s)/hooligan(s)/ruffian(s)/outlander(s)/trespasser(s)!"
+2. "Welcome to the City of Wind and Idylls, otherworldly traveler(s)/vagrant animal(s)/burgeoning storm(s)."
+Note: Refrain from using vulgar or coarse language. It is especially important never to address the guest using pejorative nomenclature, for this is certain to make them feel most unwelcome indeed.
+
+Section Three
+Never meet members of the public with an attitude of nonchalance or apathy. A responsible knight must always be ready to offer up both sword and sweat for the people's sake. Accordingly, during periods of rest, recreation, or relative inactivity, you must maintain a knightly disposition and be ready to fully re-engage in work matters at a moment's notice.
+
+Approved Language:
+1. (Musing to oneself while on a break) "I shall check for any previously undiscovered safety issues in Mondstadt — for I, as a knight, have a duty to safeguard Mondstadt at all times."
+2. (Conversing with city folk at the tavern) "As a knight, I am expected to gain an understanding of people's day-to-day needs and concerns. This knowledge is also indispensable to me in the performance of my duties."
+Note: Even when there is no work to be done whatsoever, it is not permissible to take a gratuitous amount of downtime at your own discretion.
+
+Prohibited Language:
+1. (On active guard duty) "Imagine having a lifetime's supply of cider..."
+2. (While taking a break) "Noeeeelle... Have you got a minute..."
+Note: The Acting Grand Master has instructed Noelle to immediately report any work-shy knights who attempt to delegate their existing duties to her. It should go without saying that this behavior is entirely unacceptable. Penalties for violations will take the form of reduced vacation allowance and/or salary deductions. The next time that you consider shirking your duties, you are strongly advised to consider whether the consequences are worth it.
+
+Section Four
+While the Knights of Favonius respect the important place of wine in Mondstadt's cultural heritage, it is nevertheless expected that knights will exercise due self-control with regard to their alcohol intake. It is not permitted to be drunk while on duty, and it is strictly forbidden to encourage or facilitate the consumption of alcohol by minors.
+Note: Knights of Favonius who are not of legal drinking age are forbidden from consuming alcohol. Accordingly, minors must always be accompanied by an adult coworker when entering taverns and other premises where alcohol is served.
+
+Section Five (New)
+Owing to a recent increase in Fatui activity in the city, knights are reminded that it is forbidden to disclose details of any matters concerning Knights of Favonius operations and strategic deployment to any persons from outside the organization while not on active duty.
+
+Section Six
+In the event of a major Mondstadt-wide emergency, Knights of Favonius are expected to lead by example and act to safeguard human lives and property. In times of crisis, when people come to you with questions, it is important to answer them clearly and calmly, and to remind them to prioritize their personal safety at all times.
+
+Approved Language:
+1. "Please, do not worry. The Knights of Favonius will do their utmost to protect Mondstadt!"
+2. "When danger is imminent, please do not panic. Cover your head with both hands, and crouch down better protect yourself. Then, follow the instructions given to you by the Knights of Favonius crew, who will lead you to safety in a swift and orderly fashion."
+3. (New) "Please rest assured that even though Grand Master Varka is not currently in Mondstadt, the Knights of Favonius are quite well-equipped to deal with this crisis in a swift and elegant manner."*
+*Only applicable during the Grand Master's absence.
+
+Prohibited Language:
+1. "Uh-oh, we've never had to deal with a situation like this before..."
+2. "Even the knights are powerless in the face of a crisis of this magnitude..."
+Note: Even in extreme cases where the crisis is indeed of a kind that has not been seen before, it is imperative that you do not appear overwhelmed in front of members of the public, and that you do not do or say anything to call into question the capabilities of the Knights of Favonius.
+
+Section Seven
+When greeting travelers from afar, please act hospitably by informing them of the locations of essential businesses and services, recommending popular tourist destinations, and giving any further assistance that they may request or require.
+
+Approved Language:
+1. "If it's your first time here, I recommend visiting the Mondstadt Cathedral."
+2. "If you're tired, go have some of Mondstadt's famous wine at a tavern called 'Angel's Share.'"
+
+Section Eight
+Remember to espouse the virtues of modesty and honesty also in your interactions with coworkers and companions. That is to say, be self-effacing in conversation with comrades, and be open and truthful with them. Nurturing and maintaining a sense of camaraderie and solidarity between all our knights is our first line of defense against the enemy.
+
+Approved Language:
+"That was wonderful! I've never had a battle experience like that before!"
+Note: Avoid exaggerating your speech to the point where you become overbearing. Your words and tone should simply express a sufficient degree of respect and cordiality towards your fellow knights.
+
+Section Nine
+As guardians of Mondstadt serving as the shield of the Anemo Archon, the Knights of Favonius must set an example for others to follow. Under no circumstances should any knight ever violate the rules and regulations of Mondstadt. If any knight is found to have damaged public property* (or the private property of a citizen of Mondstadt) while not on duty, following a damage assessment, an amount equivalent to the damages caused shall be deducted from the salary and/or bonus of the knight in question. Knights who are minors at the time of the violation, and who therefore do not receive a formal salary, will be penalized with solitary confinement in lieu of a fine, with the period of incarceration to be determined based on the severity of the violation.
+*The fish and other aquatic life found in Mondstadt's lakes and rivers are classed as public property, and as such must not be destroyed under any circumstances!
+
+Section Ten
+Knights of Favonius should always remain vigilant and exercise due caution when dealing with strangers. Even when dealing with non-hostiles, a knight should clarify to the stranger their rights and responsibilities as an outsider, explaining the rules and customs of Mondstadt in a firm but fair manner.
+(Amendment 1) Extra scrutiny is required when dealing with visiting diplomats from other nations whose activity gives cause for concern.
+
+Section Eleven
+In the interests of preventing incidents involving wind glider users, Knights of Favonius should also pay close attention to aerial activity in the region. Knights are required to perform spot-checks on users of wind gliders and ensure that the details therein are current and valid. Should you observe any illegal aerial activity within the city, you should shout to the offender at the top of your voice, imploring them to cease gliding immediately. Should they persist, you should take such further action as is necessary to deescalate the situation.
+Note: Even if the airborne offender is an off-duty member of the Knights of Favonius, this is no cause for leniency. You have full authority to revoke the offending party's gliding license should you deem this to be the appropriate course of action.
+
+
+Appendix: Terminology Notes
+
+1. Knightly virtues
+Refers to the three core virtues of modesty, honesty, and self-control espoused by the Knights of Favonius. The three are mutually reinforcing and treated as a collective. Knights must conduct themselves in accordance with these virtues at all times.
+
+2. Terms of address
+Refers to the various honorifics used to address members of the public, including visitors to Mondstadt. As public servants to the free people of Mondstadt and hosts to others from beyond our borders, we are expected to use the appropriate terms of address in all encounters as an act of courtesy. An education in etiquette is mandatory for all serving knights.
+
+3. Duty
+Refers to our responsibilities to serve the people of Mondstadt and protect the freedom of Mondstadt. Officially appointed Knights of Favonius should refrain from talking flippantly or irreverently about their responsibilities or their honor as a knight in their day-to-day lives, so as to preserve the dignity of our organization's reputation.
+
+4. The Anemo Archon (New)
+The Anemo Archon Barbatos is the God of Wind and Song, the granter and guardian of Mondstadt's freedom, and the one in whom the people of this land place their faith. As an organization, the Knights of Favonius heeds the will of the Anemo Archon. This means that we must be prepared to go to war in the event that Mondstadt's freedom comes under threat.
+Note: Need to add additional material on this term. Several members of the Knights of Favonius and even the Church seem not to have any belief in the Anemo Archon at all.
+
+5. The Fatui
+Diplomats and other agents of Snezhnaya stationed here in Mondstadt. They are afforded diplomatic immunity within our borders. Their activities are shrouded in mystery and deceit, and their intentions are obscure.
+Warning: Always be wary around members of the Fatui. If you observe any suspicious activity, report it to headquarters immediately while taking care to prioritize your personal safety.
+
+6. The Abyss Order
+An ancient, mysterious group of enemies from the abyss. No one knows how they came to be or what they seek. Occasionally, they can be spotted causing trouble near Mondstadt.
+Warning: Members of the Abyss Order are highly dangerous enemies. If you encounter one, exercise extreme caution and report its location and activity to headquarters as soon as possible.
+
+7. Stormterror's Lair (New)
+Refers to the ruins that lie to the northwest of Mondstadt. Legend holds that this area was once a city where a tyrant ruled from his tower. It has since been occupied by Dvalin, who shelters himself there. For this reason, these ruins have now been named "Stormterror's Lair."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book12_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book12_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb08f441f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book12_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"Teacher, please allow me to teach you some magic that only I know."
+Still unfamiliar with the common tongue, he did his best to get the sentence out quickly, eager to befriend me.
+He picked a little dandelion.
+"Dandelion, dandelion, ride the wind to a faraway land."
+The little fox chanted.
+He blew the dandelion flower and sent the seeds flying. He then spoke in a more serious tone.
+"May my teacher's wishes ride the wind and reach the Anemo Archon."
+A wind blew past us and swept away the dandelion seeds.
+"See? The Anemo Archon has just answered my wish!"
+He exclaimed merrily.
+"What wish did you make?"
+"To become friends with my teacher."
+He lowered his head abruptly.
+"It must have been tiring to teach him to speak your language. Our mouths are structured differently from yours, so I must thank you for your effort."
+We had not noticed the mother fox approaching. Her eyes were like bottomless lakes, and the little fox quietly hid himself among the dandelions to escape her gaze.
+"When he has mastered human language,"
+I thought to myself.
+"When he has mastered human language,"
+She spoke softly.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book130_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book130_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5545e4a47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book130_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+—Rising Tide—
+As the moon hung bright among the sea of stars above, hums of a sea shanty slowly began to rise over the waters below.
+
+There once was a mighty ship that would lay anchor in Liyue Harbor. Its captain was a man who tracked and hunted terrible monsters of the deep, known as the "Skipper."
+The ships hull was adorned with skeletons of monsters from the sea, an unmistakable signal of their the Skipper's fearless will. However, the shanties of the crew seldom made any mention of hunting creatures of the deep. It's not that the sailors didn't revel in their reputation and brag of their achievements, but ages of navigating the merciless seas had taught them that ballads of blood and water were the most unlucky of all.
+
+With his sword in hand, the Skipper sailed across the watery expanse, coasting along rocky reefs and cruising with surging undercurrents. He fearlessly guided his ship to face the roar of squalls and sea monsters alike. The dark worlds that laid beneath murky waters were like boundless hunting grounds. Any monster that would dare stir the tranquil waters often became the next trophy hanging from the side of the ship.
+
+But the Skipper only knew wind and waves, and never seemed to grasp the bittersweet lives of ordinary people. For he occupied all his days with searching and hunting, accompanied solely by the salty sea breeze and the muffled calls of whales in the deep. The crew feared him more than they adored him, ever cautious of his character, relentless as if trying to break free from tangles of seaweed. The Skipper's clipper silently sailed forward, unyielding to the perilous stretches of sea.
+
+Only the young maiden who always sat atop the towering bow could ever reveal a glimmer of softness to the Skipper's eyes. She was his navigator, charmed by the tidal song and humming with the whales, guiding the ship through the wind and waves to waters infested by beasts.
+
+A young maiden at the helm offered her songs to the sea, paying due respect to its every billow and breeze...
+
+"Hark the calls of creatures deep, and echoes of waves tossed in the gale.
+When the sea and winds flow in our favor, towards the horizon shall we sail."
+"May the deities that have passed, and me ol' captain too,
+Steer our bow through the boundless sea, and point our compass true.
+May we guide every sailor's soul, to the port they call home."
+
+The chorus of the shanty gave way to the bellowing orders of the Skipper, promptly calling all hands to set sail. The mighty vessel slowly left the port and came underway, sinking into the horizon under the first glimmer of dawn.
+
+This is how the story of every voyage would begin, just as they had each day before.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book131_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book131_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..23790ea39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book131_EN.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+—Wild Storm—
+"Come with me into the watery abyss, listening to murmurs of the deep.
+When the wind and waves are right, we sail towards maelstroms of the sea.
+I hear the jabber of me ol' lady, wishing well to her heirs to come:
+May they navigate blasting winds and o'er dancing waves,
+Pierced by heroes' harpoons, may the monster's lair meet the last of its days."
+
+Even in the most violent of squalls, her constant shanties never ceased. The voice of the maiden harmonized with the raging waves, guiding the Skipper over deathly currents, sailing boldly towards the eye of the storm where the sea monster lay lurking.
+
+Skimming across the vortex, ushered by lightning and waterspouts, the ship inched further into the monster's treacherous waters. Flashes of lightning revealed the Skipper's silhouette, fearlessly grasping his sword.
+
+Following the Skipper's fixed gaze, the crew could only make out an alpine shape shadowed by tenebrous clouds. The massive figure that lay skulking in the distance was the body of the beast. The once fearsome skeletons that hung from the ship now seemed like mere cubs compared with the terrifying silhouette that lay sprawling before them like a mountain range in the center of the maelstrom.
+
+At the Skipper's bellowing command, the crew fired broadside after broadside of giant crossbows, unleashing their mortal fears and delusions on the massive body that lay like a towering wall before them. The barrages of cannonballs and barbed iron harpoons left gruesome wounds on the body of the beast.
+
+The sea monster hissed violently in pain, plunging beneath the huge crimson waves before slamming the ship's hull with all its might. The ship nearly capsized against the might of the blow, and crimson waves came crashing across the decks. The sailors were drenched in the foul torrents as they cursed the gods of the elements and continued to rake the body of the beast with stones and sharpened spears.
+
+The ruthless Skipper never flinched at the opponents dealt to him by fate. The thundering roars of the terrible beast were answered by songs of the young maiden atop the bow. The ship maneuvered round the monster, cruising upon the spinning torrents, and answering sharp fangs and swiping stingers with catapults, harpoons, slings, and even mortal bodies to vent their dread and fury.
+
+Once the monster's body was riddled with wounds and nearly all its tentacles and claws had been severed, the Skipper's ship too had been reduced to a floating hulk. Half of the ship's masts had fallen, half of its guns were out of action, and half the crew had been taken as dinner for the monster — even the Skipper's prized sword had been cleaved in two. This was an unwinnable bout, much like a mere child challenging a full-grown adult.
+
+The injured monster knew very well that its opponent no longer posed any threat. Craving to devour the ship that now lay dead in the water, it rose to the surface and exposed its gaping mouth.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book132_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book132_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f32731971
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book132_EN.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+—Receding Torrent—
+Although the moon was veiled by dark clouds, her shanty did not cease.
+
+As the surface grew eerily calm amidst the storm, the splintered ship drifted slowly towards the abyss.
+The monster's massive spiraling mouth lay open wide, and a rumbling growl came from deep within it. The monster was content with its prey and opened its eyelids, crusted in reef and coral, to witness the final moments of yet another opponent who had underestimated it. The monster's massive eyes revealed their fragile gaze to the dying Skipper.
+
+The monster reveled in the moment and through his pair of eyes beheld a heart that was darker than the abyss.
+A final bolt of lightning flashed in the sky above, illuminating the ship as it split into two among the monster's swirling fangs, fading beneath a mist of splinters. Even the screams from the keel were drowned beneath the waves.
+
+And then it was dark again... until the furious roar of the monster broke out over the black waters once more.
+
+The Skipper plunged his severed sword into the eye of the beast again and again, until he was immersed beneath the filthy tide, when finally his broken sword became lodged in the monster's soft eyeball.
+As the Skipper drew closer to his treacherous fate, clutched by countless claws and pincers, he continued fighting tooth and nail until the monster's sharp claws were torn into pieces...
+
+A familiar tune then filled the salty breeze as the monster's movements began to cease.
+
+"Sing with me, farewell to the sea, a shanty I hold so dear,
+When the sea and winds flow in our favor, I know my end is near.
+Ol' captain is calling me name, back to whence I came,
+So forget not the captain and I, and hum this melody again.
+There will come a day when at last you find me, slumbering in the abyssal deep...
+Or perhaps you too then, will be swallowed by the whirlpool in the sea."
+
+The monster's gigantic tentacles burst forth from the water, snaking upwards like towering columns, but the young maiden simply lay there floating on her back, singing amidst the turmoil. Even as the tentacles coiled tightly around her arms, even as the sharp claws pierced her skin, and even as they shredded her clothing to pieces, leaving it floating in tatters on the sea, still she continued to sing her farewell shanty toward the Skipper.
+
+Then, the maiden was gently pulled into the black sea by the monster.
+
+In an age where the sea was ruled by unpredictable disasters, the people of the waves died each passing day.
+The Skipper awoke to find himself on the deck of some unknown merchant ship. Having lost his ship and entire crew, all he had left was a body covered in wounds and an old dream echoing an ethereal sea shanty.
+
+"When the sea and winds are right, I will go forth to sea and avenge her, O maiden charmed by the tidal song..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book133_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book133_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ee31cb22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book133_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+As is known to all, the Lawrence Clan is a noble family of considerable notoriety.
+The nobles idle away their time, extorting the common folk to furnish their lavish lifestyles.
+They lead licentious lives. Under their cruel governance, countless unspeakable crimes are committed against the people.
+Although the common folk unanimously resent the nobles' greed, they are powerless to speak a single word against them.
+
+Young Dietrich was a highborn noble.
+He hadn't yet committed any deplorable crimes at his tender age. In fact, his swordsmanship was reputedly exceptional among the noble circles.
+If you wished to find something to cavil about, it would have been his short temper and chronic delusion that the whole universe revolved around him. Such traits, of course, are not uncommon among the sons of nobility, so it wasn't of any major concern.
+However, given that he was born into the Lawrence family name, it was only a matter of time before he would get drafted into the ranks of the other scoundrels.
+
+It was at this time that the young scoundrel decided upon the first reckless act of his life.
+A short while earlier, Dietrich had made up his mind to skip the Grand Mage's discourse on the elements in favor of a bit of fun outside the confines of the city. As he pressed his way through the streets crowded with commoners, his gaze fell upon a young lass with blonde hair and blue eyes.
+Dietrich was at a loss for words for the emotions that bubbled in his heart at that moment. The only thing he was certain of was that his heart had never thumped so loudly, or so uncontrollably, within his chest.
+"So this must be how dear Mother feels when she sees her kitty."
+As Dietrich kept thinking in his heart, he suddenly found himself moving towards where she was standing.
+
+Much to his dismay, the young commoner girl didn't so much as bat an eyelid at him. After making his identity known to her, she didn't display even the slightest sign of any interest.
+Convinced that this commoner didn't understand what was good for her, he decided that he would carry her off under the cover of night.
+
+"Once I take her, I'll lock her away in a cage, just like dear Mother would when her kitty is being naughty."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book134_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book134_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4f1df6fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book134_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+The plebeian lass arrived in the city on one fine sunny day. Her long golden hair shone like the spring sunshine, and her blue eyes sparkled like the gleaming waves in the afternoon sun. It's hard to imagine how such a girl could travel alone from the monster infested outskirts all the way to the city.
+
+"To call her suspect would only be an insult to her beauty!"
+Thus shouted the drunken gate sentry among the clamor of the crowded tavern. His earnings from guarding the gate that day were especially bountiful, enough to keep his cup brimming until dawn at least.
+"We all know you were just dumbstruck by her beauty!"
+The man next to him pulled no punches.
+"Hah, what do you know! Do I look like one to go frolicking after ladies? I'll show you what I really have my eye on!"
+The soldier promptly pulled out his money purse and shook it in his hand.
+"Good heavens! Today, drinks are on you!"
+"You heard the man, drinks all around! I'm just worried that one more will be one too many for ya!"
+...
+
+So this traveling scholar who went by the name of Nottie settled into her newfound life in the city.
+Nottie spoke in a quiet, gentle manner. A rumor eventually began floating around the streets claiming that if you exchanged a few words with Nottie during the day, you would have sweet dreams the following night.
+Apart from this, the new girl didn't disturb the lives of those in the city in any manner. After all, the people not only had their daily lives to deal with, but also the constant oppression from the nobility.
+
+"Oh, I thought life in the city would be simple. I never imagined it would be like this..."
+As rays of sunset filled her room, she tilted her head and rested it on her hands. Sitting beside the table, her fingers seemed to be circling around something. Her words flowed like a magical chant with the power to persuade people into believing almost anything.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book135_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book135_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..da8c0c9c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book135_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Night came.
+The faint howl of a wild beast could be heard echoing in the distance. It seemed to be the cry of a wolf.
+Nottie sat on her bed and lifted her long sleeves to reveal a bone-white armband carved in the fashion of a coiling snake.
+The serpent's head was strikingly lifelike with its mouth stretched open to reveal its fangs. Its neck was reared back as if ready to pounce on its prey the very next moment.
+The snake's slithering body was wrapped around her arm, emitting a dangerous aura under the rays of the magical lamps that lit the room.
+"Goodnight, my dear sister."
+Nottie gently petted the armband, rubbing her pinkie playfully along the snake's tail.
+Shortly after, the magic lamps went out and the entire room was draped in darkness.
+
+The darkness of night brought Nottie boundless power.
+So Nottie was already wise to the unknown presence the moment it entered the room.
+Sitting on the bed, Nottie could clearly see Dietrich as he quietly gathered her clothes and felt his way around in the dark.
+It became harder and harder for Nottie to hold back her laughter, until Dietrich was just in front of her.
+
+Dietrich met the same dazzling eyes that occupied his mind all day.
+But her eyes were somehow different now. They were no longer blue like water as Dietrich had seen that day. At this moment, they were filled with the night, devoid of waves, tranquil like the depths of the sea.
+
+"Here, drink the water in this cup."
+That was the last thing Dietrich heard before his consciousness faded away.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book136_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book136_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..66f2f5b97
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book136_EN.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+The cup fell from his languid hand as Dietrich collapsed to the floor.
+Nottie crouched beside Dietrich and relieved him of the saber sheathed upon his waist.
+She stroked the hilt of the blade for a moment before pulling back her hand, and a black gemstone that had been inlaid in the hilt fell into her palm.
+
+"How convenient... You have brought the Eye of Eternal Night right to me. Thank you."
+Removing the snake armband as she spoke, she placed the black gemstone in the mouth of the snake.
+Scales and flesh began to quickly ripple from the snake's head down its body. A small black snake uncoiled in Nottie's hands, slithering off her palm and falling to the floor. The snake began to enlarge, forming into a massive python with red eyes and black scales, its twisting body almost filled the whole room.
+Nottie extended her hand and as the magical lamps illuminated the room, the python began to shrink down again and coiled back around her arm.
+
+"Hmm? Are you hiding?"
+Nottie turned her gaze to beneath the bed.
+Under which she found...
+A dog.
+It was trembling uncontrollably, probably frightened by the python a moment before.
+
+"Oh, what a pity. I wanted to turn you into a wolf, but it seems you turned into a dog instead!"
+Although Nottie's words seemed to be apologizing, her voice lacked any hint of remorse.
+
+Dietrich still hadn't realized what had happened yet. It was only by pure instinct that he had scurried under the bed.
+Only then did he begin to come to his senses. He tried to say something after hearing Nottie's words, but no matter how hard he tried, only "woof woof woof" would come out.
+After hearing himself, Dietrich panicked and dashed out from under the bed.
+
+No matter how many times Dietrich leaped in front of the mirror, or how many times he howled in disbelief, the reflection of a striking young noble never appeared again.
+Dietrich then turned with a snarl and leaped towards Nottie. Without even being the least bit startled, she simply glanced at him with folded arms. Suddenly Dietrich could no longer move toward her, no matter how hard he tried.
+
+"That's not the proper etiquette for addressing a lady. Hmm... It seems you need to be trained!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book137_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book137_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f17114d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book137_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Allow me introduce myself again. I am Nottfriga, but perhaps you're more familiar with my nickname. People call me the Enchantress of the Night."
+As she spoke, her long golden hair began to gradually darken, eventually turning black as the night sky outside the window. Her once sky-blue eyes were now pitch-black, ushering in the darkness of night.
+
+"I am your master now. Of course, I will need to train you well."
+Nottfriga knelt down and placed a necklace that seemingly appeared out of nowhere on the still struggling Dietrich. The necklace shrank in size until it fit perfectly around his furry neck. No matter how he thrashed his head about or clawed at it, the necklace would not budge.
+
+"Tsk, we've already wasted so much time. Come, we're leaving."
+With that, Nottfriga set off towards the city. Dietrich whimpered along the way with all the strength he could muster, wishing he could simply run back to his villa. But he couldn't, no matter how hard he tried. The necklace Nottfriga had placed on him seemed to somehow control him, so he had no choice but to follow behind her.
+
+Nottfriga glanced back at the reluctant Dietrich dawdling behind her, and curled a strand of her hair around her finger.
+"Although it is certainly amusing to watch you struggle in your current state, you are much too noisy. So unless you'd like a taste of my new Silence of the Night spell, you'd better keep your yapping mouth shut."
+The whole world seemed to fall into silence at that moment. Intuition told Dietrich that it'd be best not to become the latest test subject for Nottfriga's new spell.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book138_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book138_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d73439d2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book138_EN.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Between the rustling emerald curtains of foliage, in a spot where the croaks of frogs and shrills of cicadas meet, lies a corner of the forest that is withered and dry, just near the wetlands beneath the mountain crags.
+
+The bamboo forest of Mt. Qingce is the verdant home to many fables.
+
+After a spell of rain, a cadence of drips and drops could be heard bouncing from the bamboo leaves and hollow bamboo stalks. Along a winding path between the bamboo spires came a young boy. He swiftly made his way along the trail, climbing up damp crags and running down its paved mossy course. The leaves of tangled foliage and vines strewn across his path brushed against his skin. The boy finally decided to stop for a rest at a dried and withering spot among the creaking bamboo of Mt. Qingce, tucked away below the mountain rock.
+
+The boy clearly remembered the village elder once saying that the rainy season was the proper time for the fox to take its wife. Only the eyes of a child could ever see the fox bride's crimson sedan chair and its procession dancing through the forest accompanied by strains of music and thumping drums.
+
+The village elder also warned that kids mustn't approach any such procession.
+
+"If you wander too close, the fox will snatch your soul away!"
+That's what the village elder always said.
+"What happens if your soul gets snatched?" asked one of the kids.
+"Once the fox has your soul, your fate will be forever sealed... Perhaps they will use you for music in their processions, smashing you like a cymbal and beating you like a drum, horns blaring all around... There will be no rest for your soul."
+The elder would never forget to pose as if she were beating a drum while she spoke, scaring the little ones all the more.
+
+As the boy grew older, he stopped believing the elder's silly fables. Following the Seelie's wispy trails, he passed through the green labyrinth, accompanied by the faint calls of foxes coming from the thickets along the way. Those crafty creatures hiding deep in the forest will seldom reveal themselves or their boisterous bridal processions to careless treading travelers.
+
+The boy was in rather low spirits, kicking pebbles off the road and stomping up the naturally occurring stone steps along the way, wandering further into the heart of the bamboo forest.
+
+The village elder once said that this very forest was once an ancient kingdom conquered by the Geo Archon. But what did the Geo Archon look like? Did it have arms and legs, or eyes like us? Or, was he more like the stone beasts found along the water banks?
+
+The herb gatherers that periodically set up shop in the city to sell their herbal ingredients would always bring tales of that year's Rite of Descension. Listening to their stories, one could only imagine the amazing scene of the Geo Archon descending to the world. But of course, the curious kids could only hope to someday see the great Archon that had been revered for generations with their very own eyes.
+
+Was the immovable Mt. Qingce a gift from the benevolent Geo Archon? And were the decades of peace and the long lives that had been enjoyed by generations of people here preordained by the Archon?
+
+The answers to these questions lay outside the village, within the aging forest on the mountain.
+
+Bubbling with questions and expectation, the determined boy made his way forward beneath the scattered shadows of bamboo leaves.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book139_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book139_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a1d60091
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book139_EN.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+Lost among the green bamboo canopy, the young lad soon met an unexpected companion.
+
+"What's the matter? Are you lost?"
+The lad heard a gentle voice among the rustling bamboo stalks, speaking with a hint of sarcastic playfulness.
+
+The lad turned to see a slender woman garbed in white. She stood beside a clear babbling brook, with beads of water glistening on her woven rush raincoat, her golden eyes melding with the rays cast through the forest by the setting sun.
+
+The village elder had said that there were once white horses that would leap from clear springs to become adepti to assist the campaigns of the Lord of Geo.
+But no one had ever specified which spring, or the honorable name of the illuminated beast that sprang from it.
+Besides, the woman that stood before him now didn't appear to be an adeptus, apart from the piercing gaze of her golden eyes.
+
+Furthermore, he had never heard of any adepti that needed to wear raincoats.
+
+"Well if it isn't another fool."
+The lady garbed in white began to chuckle, squinting her eyes with a smile.
+
+"Who are you calling a fool?"
+Replied the young lad in a fluster.
+This was certainly no adeptus. Who had ever heard of an adeptus that would speak in such a deplorable manner?
+
+"I wish to embark on an adventure. I want to sail across the seas and witness the stone spears of the Lord of Geo for myself!"
+
+"You've only just embarked on your journey and yet you've already fallen astray among the bamboo forest..."
+The woman's reply was calm and even, a subtle smirk playing over her eyes. Already, the lad found her particularly annoying.
+
+"I don't need your..."
+"There's no shame in being lost. Come, follow me. I will lead out of here."
+The woman snickered and extended her slender hand toward the boy. Her white skin glimmered under the rays of the sunset that shone between the bamboo leaves.
+
+"Uh, thank you..."
+The young lad took her outstretched hand. Her skin was cold and damp to the touch, much like fresh rain upon a mountain or dewdrops upon a bamboo shoot.
+
+The setting sun gradually disappeared behind the mountain ridge, and the afterglow in the clear sky above gradually grew dim.
+
+The village elder always used to say that once the warm glow of the setting sun fades, the cold and murky atmosphere of the mountain woods becomes a perfect breeding ground for monsters.
+These monsters are born from a past that has long gone, their spirits forming from the resentment and unwillingness of the dead. Any bamboo they ensnare will dry up and die, and any person they ensnare will similarly grow weary and fade from existence.
+"Sometimes, they will even call upon passers-by to assist them with matters that they could not accomplish on their own, before leading them into a trap from which they would never return..."
+"Other times, they would act as a guide for innocent travelers, leading them to a den of demons."
+"So you see, little ones, you must stay vigilant, and never let your guard down when you journey far from familiar soil."
+Thus would say the village elder, patting the kids on their heads as she finished the story.
+
+Come to think of it, could this woman in white be a monster of the mountain woods?
+The lad grew nervous in his heart and couldn't help but slow his pace.
+
+"What's the matter?"
+The woman turned around, her golden eyes shining through the moonlight draping over her silhouette.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book13_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book13_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd001b89a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book13_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+The little fox kept waving back to us as he walked. His figure grew smaller and smaller until it became a tiny white spot, which blended into the dandelion sea and slowly faded away.
+After he had gone, the mother fox turned and walked over to me.
+The closer she drew, the greater in stature she became.
+By the time she stood before me, she had transformed into a human.
+She was a tall and slender woman, with a swan-like neck and pearly skin. Her eyes sparkled like gemstone fragments in pools of water — in the darkness they seemed to shine like rays of sunlight on water after filtering through the treetops.
+"What a beauty. She looks a lot like the girl I fell in love with long ago, though I barely remember her name. Those eyes tell me she must be her."
+I thought to myself.
+For all the magic and transformation I had witnessed, still nothing amazed me quite as much as the gemstone lakes of her eyes. For a while, we stood silently in the boundless dandelion sea.
+At last, I could no longer contain myself, and opened my mouth:
+"Is this the magic you wanted to teach me? The magic of transformation?"
+"It is. I am most grateful to you for all your help over this long period."
+She bowed to me, her long silky black hair flowing down her shoulders like streams.
+Although saying farewell to the little fox left emptiness in my heart, I soon became exhilarated at the thought of the transformation magic that I was about to learn.
+Could I transform into a flying bird once I'd mastered the magic? How high would I be able to fly? Maybe I could transform into a fish, and finally have the chance to go to Musk Reef.
+"I could even use magic to hunt!" I couldn't contain my excitement. "No more meatless carrot stews for me..."
+"Then I shall ask you to stand still."
+She walked circles around me, her stature growing with every pass.
+No, not just her. The dandelions were also growing in size! They had only been at my ankles when she started, but now stretched to over my waist, growing as if turning into towering trees.
+It was only when I started to feel strange that I realized that the fox had become a giant.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book140_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book140_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a58ee253e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book140_EN.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+Nightfall seemed to always hasten its approach over the bamboo forest of Mt. Qingce.
+Gazing upward, the silvery moonlight was scattered amidst the shadows of the bamboo forest's leaves. In a spot illuminated under the moonlight, far from the croaking frogs and chirping cicadas, new bamboo culms had just sprouted from the ground.
+
+The bamboo forest of Mt. Qingce is the verdant home to many fables.
+
+As night fell, the woman garbed in white began to recount many stories to the young lad, ancient tales that the lad had never heard before.
+
+"Long ago, three bright moons once hung high in the night sky. These three moons were sisters, their years numbering more than those of the Geo Archon and their year of birth predating the very bedrock upon which Liyue Harbor now rests.
+The moons were daughters of prose and song, sovereign over the night sky. They navigated the heavens above in their silver carriage, alternating with one another thrice a month. If the reign was not promptly passed from one sister to the next, a terrible disaster would occur that very day.
+These three luminous moons shared but one love, the stars of daybreak. Only at the fleeting moments when day and night converged could one of the three sisters pass the fading stars and gaze upon the chambers of the morning stars. Moments later, as the new dawn would break over the horizon, the carriage would quickly ferry the night's sister away.
+The three sisters shared an equal affection for their one and only love, much like the affection they shared for one another. But this was all before the world was smashed against the tides of great calamity.
+With time, disasters overturned the sovereign carriage and laid ruin to the halls of the stars. The three sisters of the night turned against one another, leading to their eternal parting by death. Only one of their pale corpses now remains, ever shedding its cold light..."
+
+The woman raised her head and gazed at the moon through the sea of bamboo. Her long, slender neck was covered in the silver light and her eyes shone gold.
+
+"The wolf packs are children of the moons, they remember the calamities and the tragedies that ensued. Hence, they lament the fate of their mother with each new moon... It is also why those who live among the wolves call the morning stars, the surviving love of the moon, the grievous stars."
+"I see..."
+The young lad remained silent for some time.
+This was a story that the village elders had never told before. Perhaps it was a legend that even the eldest of elders had never heard before. It was a grander tale than those about foxes taking brides and monsters ensnaring people, but a less riveting one than those about the Lord of Geo driving away evil spirits. The woman's tales were almost like a dream of the imagination.
+
+"These are stories that have never been told, legends that have already been long forgotten by people."
+The woman garbed in white gently stroked the lad's hair and lowered her eyelids. The golden color of her eyes grew a little darker.
+"Before the ancient immortals established the universe, there were gods that wandered across the lands. It was at this time that many of the adepti came into being. But what about before then?"
+"Only broken memories and fragments of the past were turned into stories, and stories turned into legends, passed down among the people..."
+"Even deities and adepti would feel sentimental upon hearing such ancient memories that surpass the mortal world."
+
+The woman let out a long sigh and turned to find the young lad fast asleep.
+"Tsk! Unbelievable..."
+With a weary smile, she took off her raincoat and placed it over the young lad.
+
+That night, the lad dreamt of three moons in the sky, and a silver carriage stopped before the gates of the stars.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book141_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book141_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..78af9ed9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book141_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+As day slowly dawned, the young boy was gently awakened.
+
+Daybreak's light silhouetted the white mist that shrouded the bamboo forest of which tales of ghostly foxes were told. The vapor seemed like a horsetail, as it billowed this way and that.
+
+The woman held his hand, and together they walked toward the place where the sun pierced through the woods. They turned left, then right, passing through undergrowth teeming with insects, clambering over slippery moss-covered stones, scaling down a gorge hidden by the shadows of the bamboo trees. All the way she led him, till they arrived at the exit of the bamboo forest.
+
+"I still don't know who you are, or where you're from."
+Said the boy, for the previous night's story had yet to leave his mind.
+
+"..."
+The woman turned, and with her back to the morning light, her eyes shone gold.
+But she merely smiled, and said nothing.
+
+Many years later, the boy, who was a boy no longer, would remember that moment, and he would understand: the gap between them was as a yawning chasm. His fate was to leave his home and go to Liyue Harbor, to seek the riches the Geo Archon had bestowed upon him. Hers, then, was to hide herself away, away from the majestic, kindly gaze of that great Lord of Geo, and protect those ancient tales that even she was beginning to forget.
+
+So, the boy and the white-clad, golden-eyed woman were parted.
+He would pack his things and head for that thriving port city, while she stood silently at the boundaries of the bamboo forest. For in her bewitching eyes, she seemed to have already foreseen the young man's fate — that someday, when he was old, tired of the sea and the waves of life, he would slowly return to this mountain village, and there he would live out the rest of his days.
+
+In the dawn's glow, the boy heard a whinnying cry that then grew distant.
+He turned and looked, and there was nothing behind him, but a single strand of hair that had come to rest on his shoulder.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book142_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book142_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a7de9e45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book142_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+In the land where the dandelion wine flows like a river, tall tales have a way of spreading far and wide, following closely in the wake of the whiff of wine.
+Far-fetched fables are always sure to spread when boasted between burps by inebriated bar patrons. For these stories share something in common with the slurred speech and sea-sickness-inducing swaying that so often accompanies them, which is that despite being clumsy and awkward, they are also highly entertaining.
+
+Legend has it that there was once a famous drunkard in Mondstadt. It was said that he could hold his alcohol as well as any hunter from Springvale in the off season. And yet, still he would drink till he was drunk. Every time that he drank, he would not budge so much as an inch back from the bar at the tavern until not a single Mora was left in his coin pouch, and not a single drop of wine remained in his glass.
+
+One night, this drunkard was doing his best to stumble home after a particularly satisfying session of especially heavy drinking. A combination of his spinning head, blurred vision, and zigzagging stride served to navigate him towards a forest populated by wolves.
+
+Today, of course, Wolvendom is presided over by the Great Wolf King of the North, and the ominous atmosphere that emanates from inside the forest is sufficient to deter most sober-headed visitors from approaching the area. According to the elderly hunters, the Wolf King gathered the spirits of the wolves there to prevent outsiders from trespassing into territory where they are not welcome.
+But this was an age long before the Wolf King and the north wind had descended upon that forest, bringing order and peace to the wolven race. At that time, the forest was a perilous place where wild wolves fought for survival. A fierce blood feud between wolves played out deep inside the dense foliage, concealed from view and unbeknownst to any human.
+
+Least of all to the drunkard, who had by this point managed to transport his drunken self quite some distance inside the forest.
+
+He stumbled forward in the darkness with that dogged determination that only drunkards possess, deterred neither by the tree roots that would trip him up every few steps, nor by the stray branches that would slyly slap him in the face from time to time.
+Before long, a pair of green eyes began darting through the forest, their gaze fixed on him, tracking his every move.
+Those eyes belonged to a lone wolf, who silently pursued the drunkard from behind, all the while musing to itself:
+"This is the most peculiar sight I have ever seen in all my life."
+
+No one had dared set foot in the wolves' forest in hundreds of years, be they a knight clad top to toe in shining steel armor or a desperate fugitive dressed in rags. Even the callous nobles refused to exile their slaves there, for fear of inciting the wrath of the wild wolves and bringing unwanted trouble to their own territory.
+
+"And yet, this odd fellow dares to stroll in here all by himself. How very strange indeed!"
+The lone wolf pondered this strange phenomenon as it followed the drunken intruder through the forest, doing its best to ignore the stench of alcohol that was wafting its way.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book143_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book143_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d60c9133
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book143_EN.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+It is a well-known fact that wolves have a far keener sense of smell than humans. Another way of putting this is that their noses are much more sensitive.
+Little wonder, then, that the stench of alcohol emanating from the wolf's now historically intoxicated prey was quite stifling, and caused tears to well up in its eyes.
+
+"Awoo..." the wolf thought to itself.
+Having been born in the wilderness and grown up in the forest, the wolf had never had any contact with human civilization before this night, and though it had once caught the faint scent of wine wafting across Cider Lake, it did not know the scent's origin, less still understand the significance of that substance to humankind.
+
+"Perhaps this peculiar fellow is a relative of the skunk, for it seems that he discovered my presence quite some time ago, and now means to poison me in an effort to secure his escape!"
+The wolf pondered this possibility as it braced itself against the onslaught of alcoholic fumes, picked up its pace, and discreetly maneuvered its way into the drunkard's shadow — the perfect vantage point from which to inspect its prey.
+
+The wolf is a creature of caution and calculation. The drunkard, meanwhile, is a different sort of creature entirely.
+And yet, though wine tends to dizzy the mind and dull the senses, it sometimes affords its consumers the curious capacity to detect the subtlest of changes in the direction of the wind.
+Perhaps this could explain how a bumbling drunkard, fumbling through the forest, was suddenly able to discover the presence of a wolf that had been stealthily following him the entire time.
+Or perhaps the alcoholic fumes given off by the drunkard were sufficiently potent to diminish the wolf's mental acuity, to the point that the wolf became less mindful of the terrain beneath its paws, the resulting sound of snapping twigs thus alerting the prey to the predator's presence.
+
+"Who's that? Don't s'pose you know which way the toilet is, by any chance...?"
+The bumbling drunkard rubbed his bleary eyes.
+"Foul-smelling human," snarled the wolf, "Who are you, and whence proceeds your stench?"
+The wolf flared its nostrils, bore its fangs, and growled.
+
+Not only was the drunkard unafraid when he heard the wolf's gruffly voiced threat, but he even became quite animated.
+"My friend!" the drunkard replied, "Clearly I've offended you, somehow... sorry 'bout that... but anyway, Mondstadt tradition says you're not allowed to be drunk and bored at the same time... So! Here we are, out in the woods on this glorious moonlit night... How abouts I tell you a story?"
+His proposal was promptly punctuated by an almighty belch.
+
+Before this point, the wolf had had no intention of listening to the belching buffoon's drunken ramblings. In fact, it was poised to deliver a fatal blow to its prey by lunging for the neck, sinking its fangs in, and tearing his throat clean out.
+But the drunkard's belch blasted a further bout of fumes in the wolf's direction, assailing its nostrils with such force that it ruined the wolf's appetite entirely. Grudgingly, the wolf agreed.
+"Grr... Perhaps I'm not so hungry after all... Let's see what nonsense tale you have to tell."
+
+The drunkard stretched out his arms and let out a loud yawn, disturbing a few dandelions in the process.
+And with that, the drunkard began to tell his tale.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book144_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book144_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6e160269
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book144_EN.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+Legend tells of a lone wolf that roamed a barren wasteland far, far away.
+
+Once, he had been king of his pack, leading them in the hunt, in battle, and in the search for a home... Now, the sole remaining legacy of those days were the scars that covered his body.
+
+He had led the way as they ran across open plains, navigated through abandoned ruins, and passed through the domains of monsters and the Seelie.
+The wasteland was a cruel place. The wolf-king grew older with each passing day, and the other wolves gradually dispersed. As time went by, the wolf pack's history faded into distant memory, until finally only the aged wolf-king remained, the sole survivor of its pack.
+
+This wasteland is said to be a land beyond the dominion of deities, inhabited only by the grotesque ghostly remains of fallen gods, where the former palaces of the Seelie now stand empty. So when the solitary old wolf passed by a gray palace and heard the sound of music coming from within, it caught its attention.
+
+"Never before have I heard a sound so pleasing to the ears, whether it be a song of bird or insect, that it stays the pangs of hunger in my starved stomach as this tune does."
+Intrigued, the wolf stepped inside the gray hall, trod across the overgrown weeds, and passed by a broken sarcophagus, on which a portrait of the deceased ruler was still clearly visible.
+
+Finally, he came to an inner room, where he saw a fair maiden strumming at her instrument.
+Her skin was ashen white and her head was bowed down, her slender fingers gently stroking the fragile strings of the lute as she played a long-forgotten and mournful melody.
+
+The wolf sat down in front of the pale young maiden and forgot all about the pain of hunger, thirst, and loneliness for a short while, as it listened in silence to her song.
+
+"The chirping of insects on a long-gone autumn night is the chorus of exiles, singing mankind's most ancient song as they live out their plight..."
+"Stripped of all that the body once held close and the soul once held dear, songs and memories are all that now remain of yesteryear."
+"The last singers, the first Seelie, they played their final tune in the hall of angels."
+
+The tiny Seelie playing in the forest were also drawn to the young maiden's tune, and flocked to her to pay their respects.
+
+"What is this song that you play?"
+The wolf asked, puzzled, for it understood every line, every word, every syllable she spoke — and yet, hers was a language that it had never heard before, quite unlike that of any other living being.
+
+"A song of the Seelie,"
+Replied the pale young maiden in a soft voice.
+"Long, long ago, we wrote this song for the human savages. Yet now, we sing it to mourn our own fate."
+
+The wolf began to sing along, albeit clumsily, to the maiden's tune.
+The wolf's voice was husky and broken, filled with a lifetime of sorrow.
+
+"What are you singing?"
+The maiden asked of the wolf.
+
+"This is our song,"
+Responded the wolf.
+
+"It sounds ghastly."
+The maiden made no attempt to soften her criticism as she continued to caress the lute strings.
+"But, you are welcome to sing along with me all the same."
+
+And so, a shared chorus sung by fair young maiden and weary old wolf filled the chambers of the long-abandoned palace. It is said that to this day, adventurers who pass by this place still hear a strange yet harmonious melody sounding from within.
+
+"And then? ...The story ends here?"
+The wolf licked its lips, somewhat ruefully, and then said:
+"I suppose I shall tell you a story now."
+
+And with that, the wolf cleared its throat and began to tell its tale.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book145_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book145_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec5f5e1da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book145_EN.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Legend has it that the first wine of Mondstadt was brewed in the age when the north wind howled.
+
+In the age when the Kings of Ice and Frost fought for dominion, Mondstadt's forbears brewed rudimentary wine from wild fruits, even as they shivered in the biting cold. They did so to ease the pain of their frostbitten fingers and to give them the courage to face the harsh and unforgiving ice. For at that time, the land of Mondstadt was engulfed by ice and snow, and the dandelions had not yet reared their heads.
+
+It is said that the first person in Mondstadt to discover the craft of wine brewing was a grossly negligent guard.
+
+In a tribe beset by blizzards on all sides, it was the unenviable job of the hardy hunter-gatherers to stock the storage pits with food, and it was the guard's task to guard against intruders.
+The sight of a human intruder was a rare one indeed in that harsh environment — but there were other creatures who could better withstand the cold, and they would burrow underground to reach the food stocks. The rules of the tribe were that one person should inspect the storage pits at all times, filling in any mouse holes discovered — or better still, catching them red-handed in the act of pilfering — to keep the tribe's food supplies at plentiful levels.
+
+At that time, the damp, dark caves needed constant care and attention to prevent the food they held from going bad and rotting. On top of this, the mischievous little creatures that hid away out of sight would sometimes play pranks on the guards.
+
+One day, a wily wind spirit noticed that the grossly negligent guard was once again being grossly negligent. So, the spirit took the form of a fox and crept into a pile of wild apples. There, it caused yeast to grow, ripening the apples and causing them to ferment.
+The grossly negligent guard was ravenous when he returned, and elected to partake of one of the apples. The mellow taste of fermented fruit delighted both his body and his mind. Immediately, he took animal hide and squeezed the juice from the apples, creating wine.
+
+The grossly negligent guard who first invented brewing in the age of ice and snow also became Mondstadt's first drunkard. It is said that he was the first person ever to fall into a drunken dream.
+
+In his first drunken dream, he drunkenly entered the dreams of a lone wolf. Somewhere in the long-lost past or possibly the far-flung future, he fought fang and claw with rival wolf packs, battled with humans for food in the midst of a raging snowstorm, and met the first Seelie.
+
+The tribe-dwelling human and the pack-dwelling wolf could not bear to live in solitude. This newly brewed wine served to bring man and wolf together in their dreams.
+
+But their attitudes towards these dreams were poles apart.
+
+The human who knew only the wind and snow yearned for the wasteland where the lone wolf runs freely, but the lone wolf was fearful of the human's desire. It could not understand why this human was captivated by dangerous illusions and sought hope from within them.
+What concerned the wolf even more was that when in a drunken human dream, it could no longer distinguish whether it was a wolf or a human with a wolven spirit.
+
+So the wolf swore an oath never to touch the humans' poison again, to resist the allure of wine.
+Wolves are not the children of the wind, and the land of wine and song is not their home. So the wolves left the humans' domain and settled far off in the wilderness and deep in the mountain forests, places where the scent of wine could not reach them.
+
+"What you humans call wine, we wolves call the abyss,"
+The wolf haughtily concluded.
+But as the wolf turned towards the drunkard to say this line, it discovered that the drunkard was now lying fast asleep on a bed of pine branches.
+
+The wolf was most displeased, and violently expelled a puff of air from its nostrils before leaving the still-pungent pile of sleeping human to his business, and going on its way.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book146_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book146_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..57098e3d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book146_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+The words on this sundial seem to follow on from the one by the Thousand Winds Temple. Taken together, the four lines then deliver the complete message.
+
+This place and the Thousand Winds Temple must have something to do with a god of Time.
+
+How ironic that the ravages of "Time" have devoured all trace of the god who supposedly presided over it...
+
+Also — the literature says that some ancient thinkers believed the Anemo Archon to have some sort of connection with this god...
+
+If that's true, there must be some evidence of that here somewhere... Generally, that would be in the form of elemental evidence...
+
+Also, it definitely feels particularly strange around here at a certain time of the day. Starts around 2 AM, and is over by 5 AM at the latest...
+
+There is this sundial here, after all, and in the early hours of the day the blade's shadow falls directly downwards. It's quite striking, which is why it stands out in my memory.
+
+But I'm no Vision holder. So while I can tell that something's up and theorize about what the cause might be, there's no way for me to investigate it properly.
+
+Honestly, these days... trying to be an academic when you don't have a Vision, it's really restricting...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book147_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book147_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ec810401
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book147_EN.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+Liyue is a land where all kinds of rare and exotic treasures congregate, and where there are precious treasures, one is sure to also find those with a discerning eye.
+
+The very first owner of Xigu Antiques — the unconventional collector, Min'gui — was just such an individual.
+
+Xigu Antiques of Feiyun Slope was frequented by well-to-do customers. Closed during daylight hours, it only opened to customers once the moon began to rise in the night sky. The shop's customers were anything but ordinary: they were the wealthy and leisurely, people with outstanding taste.
+
+A meticulously crafted timepiece from Fontaine, incense from Sumeru, a wine goblet once owned by an aristocrat of old Mondstadt, a wooden stool whose surface was once graced by the buttocks of an adeptus for all of one hour, a delicate jade teacup from which the Lord of Geo once supped a sip of tea, a priceless celadon vase that Liyue's neighbor deity, the Anemo Archon, once accidentally knocked to the ground, shattering it to pieces... All these and more were laid out for the customers to peruse at their leisure, each item just waiting for that one person with whom it shared a certain affinity.
+
+One night, a wealthy young man who was walking by happened to pause in front of the shop, and began carefully examining the items on the shelves.
+
+The owner was struck by his long, black robes, dark and solemn as the looming mountain peaks, and by his eyes, which were the color of amber.
+
+This was no ordinary young man. This Min'gui could tell with one look.
+
+"Welcome to Xigu Antiques," she said. "Please peruse at your leisure, and let me know if you find something you like."
+Her soft voice broke the dead silence of the night.
+"Ah...? Oh, I'm sorry."
+The young man smirked, and spoke in a subtly coy manner.
+
+"I'm just rather taken with this exquisite counterfeit."
+
+The item that had caught his eye was a damaged jade plaque.
+
+The face exposed to the night sky was the one on which the pattern was slightly more intact, and as the moonlight shone down, it seeped into the intricate blemishes in the jade, revealing them, and cascaded down into the ravines produced by the crisscrossing texture on the plaque's surface. The severe wear and tear on the front and the disintegration around the perimeter made it impossible to discern the words and images that had once been written on it. By all accounts, it seemed to have lived a turbulent life.
+
+"Counterfeit, you say? What makes you so sure?"
+Min'gui was quite used to customers making such provocative claims. But this young man spoke so bluntly and bitingly that she could not help but feel aggravated by his accusation.
+
+Added to this was the fact that this particular item had been snagged by an adventurer from an abandoned palace deep in the heart of the abyss, who had then barely made it back out of that place alive. She recalled how she had haggled relentlessly with the adventurer to acquire the piece, and how in the end it had still cost her the better part of her fortune. If this truly was nothing more than a counterfeit, not only would it imply that she had lost an immense portion of her wealth, but it would also mean irrevocable damage to the reputation of Xigu Antiques as connoisseurs of quality.
+
+Min'gui knew what she had to do: Not only must she somehow get rid of this calamitous customer who threatened to ruin her entire business, but she must also find a way to sell this jade plaque to him in the process.
+
+"Please, continue," she said. "I would hope that you can give a detailed appraisal."
+
+————————
+
+"As we all know, Teyvat was plunged into chaos two and a half millennia ago when the gods declared war on each other, the ensuing conflict spreading to all people in all corners of the land. Teyvat may not have been divided into the same seven nations we know today back in that age, but then, just as now, the people had their own settlements, cities and civilizations..."
+"Gods whose names have now long since been forgotten were once venerated, worshiped, even adored by their people. Our forebears took pearls and shells from the sea, jade from the mountains, rocks from the plains, and salt crystals from the earth, each to build idols in the form of their gods."
+"Jade plaques of this kind are relics of that era. They belonged to an ancient tribe who worshiped Rex Lapis... though, of course, the Geo Lord probably did not yet go by the name Rex Lapis at that time."
+"This was an age when the people watched their gods clash in bitter battles before their very eyes. Rex Lapis would not establish the currency of the seven nations and cast the first Mora coins for quite some time. So the tribes traded using pieces of ore they would chance across from time to time, with idols made in the likeness of the Geo Lord to ensure price stability."
+"As you can see... mortal wisdom is quite a fascinating thing. They were making their own way in the world even before Rex Lapis had made provisions for them to do so."
+
+The young man paused as if to further contemplate the observation he had just made.
+He stood there, cloaked in a veil of silver moonlight, which somehow served to make him ever so slightly more diminutive in stature.
+
+"This type of jade plaque is a rare find in this day and age. Most of them are buried in riverbeds up in the mountains. And since each one is hand carved, they are all unique... That is why they typically sell for astronomical prices. To claim that they are priceless would not be an exaggeration."
+"So, it is quite a shame indeed that the one you display on your shelf is a recent counterfeit. By recent, I mean that it was probably made in your father's generation at the earliest."
+"There is an industry saying: 'The jade without blemish is no jade at all.' This jade, for instance, has remarkably few imperfections, and the translucency is too good to be true... All of which points to the fact that it is unlikely to be a product of our forebears' making."
+"As a side point, I would also add that the image carved onto this jade is that of a woman. This is a highly unusual thing to see among similar relics from the era in question."
+
+The young man held the plaque up to the moonlight to inspect it in more detail.
+"Although there are plenty of rumors to this effect, the claim that Rex Lapis once took the form of a woman is not attested to by any of the historical records, and there is no physical evidence of it ever occurring..."
+
+Though young, the man had the air of an old and infuriating pedant about him.
+
+"Ah, well this is where you're wrong..."
+Min'gui smiled faintly, much as a fox does when toying with an inexperienced hunter.
+"Perhaps you'd be willing to listen to my story before making your final verdict?"
+
+The shop owner narrowed her eyes and began the process of reeling out her story...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book148_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book148_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cf6a075a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book148_EN.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+Back in the age when the gods still walked upon the earth, the deity whom we now worship as Rex Lapis was but one among many.
+In those days, the rumor among the common folk was that the Lord of Geo was a cold and unfeeling god. His conduct was just in all things, and his judgments were rational and dispassionate, but he lacked normal human sentiment. Like the rocks, he was without warmth or softness.
+Despite this, people revered and placed their faith in him all the same. This was because his laws served to guarantee that trade was fair and that life was safe and orderly. The Geo Archon grew in strength and stature because of the people's belief in him.
+
+But even gods are powerless to control the beliefs and doubts of their mortal followers.
+And even a god who is the guardian of justice has no means of instilling the words of his rules and regulations into the heart of every individual.
+
+In Mingyun Village, there was an incorrigibly irreverent jade craftsman who loved to jest. Whatever job he took on, he would complete it in the most unorthodox means imaginable, and would always finish the job on the very last day before it was due.
+
+If a customer ordered a statue of a hunter dominating a ferocious beast, they would receive a miniature statue of a distressed boar running for its life.
+And when the customer demanded an explanation, he would tell them:
+"When a formidable hunter closes in on a fierce beast, he may not show his face, but his imposing presence is enough to frighten the beast to its core."
+
+If a customer ordered a carving in the likeness of a powerful and mighty ruler, they would probably receive a statue of a majestic throne.
+And when asked about it, he would reply:
+"No ruler takes the throne for more than one hundred years. The throne has more longevity than he."
+
+The craftsman quickly developed a reputation as an eccentric in Mingyun Village. But the wealthy merchants in the prosperous commercial port of Liyue Harbor were most amused and were only too willing to place orders with him — if only to experience for themselves what it was like to be on the receiving end of this mischievous man's antics.
+
+——————
+
+One night, a woman came to his workshop.
+She was dressed in a long, slender black gown and her eyes shone a brilliant amber in the light of the crescent moon hanging in Liyue's sky that night.
+The craftsman had never met her before, but he quickly found himself deep in conversation with her. Strangely, she seemed acquainted with every vein of ore and deposit of jade in the village. She talked about the wonders of the world like they were her sisters, and spoke of jade and precious metals with a fondness one would normally reserve for their beloved daughter...
+The only topics she brushed over were culture, customs, and social interactions.
+Perhaps she was not wise to the ways of the world, or perhaps she did not wish to discuss them. Regardless, there was certainly something out of the ordinary about this woman.
+At least, the craftsman thought so.
+
+"I would like for you to make me a jade plaque bearing the likeness of the Lord of Geo on its surface."
+The woman finally stated her request once their broad-reaching and lengthy conversation had reached its end, and she was all but ready to leave.
+"But I have one condition: You may not conjure up our Lord's likeness from your imagination. You must carve the true likeness of our Lord relying on what you have seen with your own two eyes."
+"Otherwise," she said, "I'm not paying a single Mora."
+
+And so a deal was struck between the two, with an agreed turnaround of three days.
+
+On the first day, the craftsman dined and drank with his good friends. He did not take a single new job on that day.
+
+On the second day, the craftsman climbed a mountain to view the jade there, not seeing a single customer or acquaintance for the entire day.
+
+Only on the third day did the craftsman close the doors of his workshop and begin carving away at the uncut jade, working from dawn till dusk, until finally it was complete.
+
+When the crescent moon once again began to rise in the Liyue night sky, the amber-eyed woman returned and approached his doorstep.
+The craftsman proudly handed over the fruits of his labor:
+A jade plaque bearing the likeness of their god, in female form.
+
+The woman was puzzled. She frowned, and demanded an explanation.
+And this was the explanation that he gave:
+"On the first day, I sought counsel from every wise and learned person that I know, and learned the principles of our Lord and how they work. But this was just the skeleton."
+"On the second day, I visited the mountains and spent a whole day observing the mountain rocks, listening to the ebb and flow of the elements, and pondering all that our Lord had created. But this was just the flesh."
+"On the third day, I covered both my eyes and began to carve from the heart, starting when it felt like the time to start, stopping when it felt like the time to stop. At last, this was the spirit."
+
+The craftsman smiled awkwardly, then added:
+"But even I'm not sure why it came out like this."
+
+The woman tilted the item back and forth in her hand, as if contemplating something.
+"Interesting," she finally responded. "Incidentally, this reminds me of another story..."
+
+She looked up at him with her amber-colored eyes and began the process of reeling out her story...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book149_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book149_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..553ded9cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book149_EN.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+Liyue is a land where all kinds of rare and exotic treasures congregate, and where there are precious treasures, one is sure to also find those with a discerning eye. At the height of Liyue Harbor's prosperity, a myriad goods and treasures flowed endlessly in and out of the land like the rising and falling tides.
+That age belonged, as does the current one, to the wealthy merchants and ship owners. It was an age in which the ones who reigned supreme were those who dared wrestle with the tumultuous tides of the market and the wrathful beasts of the ocean.
+
+Likewise, then as now, the port was constantly abuzz with sailors and laborers.
+Legend has it that Rex Lapis, when appearing in mortal form, does not always take the form of a distinguished gentleman fraternizing with the well-to-do of Yujing Terrace. Sometimes, it is said, he takes the form of a commoner and mingles with the miners, the fishermen, the sailors, and the peddlers.
+
+Back in that day, there was a certain fishing vessel owner who was notoriously harsh and critical in his temperament. He was always rude towards those who worked for him, and whenever something wasn't to his satisfaction, he would jump to conclusions and start scolding them, even docking their wages, without giving them the opportunity to explain their side of the story.
+
+One day, the fishing vessel owner met a young man.
+He had just been hired by the fishing vessel owner, and his attire was indistinguishable from that of any other seafarer of the day: a loose-fitting brown shirt and trousers, and a bandana around his forehead. But from his tanned skin and the rugged, karst-like contours of his facial features, it was clear that he was a commoner from Qingce Village who had come down from the mountains into the city in an attempt to reverse his fortunes.
+
+Like most mountain-dwellers of his day, he was a simple-minded and unsophisticated fellow. But what dismayed his new boss more than this was his reluctance to go anywhere near the catches of the slimy and tentacled variety.
+
+"You don't make money by being choosy! Who do you think you are, lord of the manor?"
+This was the only justification the ship owner gave for docking the newly hired mountain man's pay.
+
+The youngster simply smiled bashfully and continued with his work. This set the tone for many of the interactions between the two.
+But one day, the youngster responded instead with a question:
+"Everyone has likes and dislikes, so why should we do the things we hate the most?"
+
+The fishing vessel owner was taken completely by surprise by this random question. Incensed, he slapped his simpleton apprentice on the head and barked back at him:
+"Them's the rules of the world, you moron! Listen good: You'll get yourself nowhere in this world if you won't do a job you don't like!"
+
+"But maybe that wasn't what Rex Lapis meant when he made the rules..."
+
+"Shut up, you idiot!"
+
+"Hmm, maybe you'll understand better if I tell you a story."
+The young man's eyes shone like amber from the mountain mines in the light of the setting sun.
+
+"Oh? So you're a storyteller now, are you?"
+At the thought of this simpleton from a sleepy mountain village telling him a story, the fishing vessel owner found himself suddenly quite curious.
+"Go on then... But I expect you to work and talk at the same time!"
+
+A mischievous smile flickered across the youngster's face, and a twinkle flashed in his eye.
+"Well then, let me tell you a story about a certain jade plaque..."
+
+And so, the young man proceeded to tell his tale. His boss listened so intently that he never noticed the anonymous pair of hands that were sneaking into his pocket — hands which subsequently pilfered the money he had made from all the wages he had docked before and which then distributed the money back out to the laborers.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book14_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book14_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f3b151c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book14_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+I started to feel strange, and then I noticed — I had turned into a dandelion!
+Even if I wanted to protest, the dandelion had no mouth nor tongue for me to make a sound. All I could do was watch helplessly as the giant gently picked the dandelion plant from the ground and held it between her thumb and index finger.
+"Dandelion, Dandelion, ride the wind to a faraway land."
+The fox chanted.
+And then with a puff, the dandelion seeds began to dance in the air. I was caught in a storm and whisked away to a distant sky.
+The swirling made my head dizzy. Those eyes that glistened like gemstones in the lake had left me, along with my consciousness and the promise she had made.
+"Oh, Anemo Archon, I beg you to turn us into humans! For only then can we be safe from their hunting bows and knives."
+...
+When I awoke, I found myself in the woods behind my village.
+The woods were full of lush trees, and at the center of the woods was a small lake.
+The lake was like the stained glass windows of Mondstadt Cathedral: crystal clear and shimmering in the sunlight.
+The sun shone through the treetops and glistened on the water's surface like fragments of gemstone. It was really something.
+The weather was cool that day. I was hunting in the forest when I arrived at the lake's edge. The shimmering water somehow reminded me of a girl I loved a long time ago.
+I couldn't remember much about her, but felt that her eyes must have looked like the lake, glittering as if harboring fragments of gemstone within.
+Hmm. I must have lost myself in thought that day, drifting off into sleep as I watched the sparkling lake.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book150_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book150_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc8672e04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book150_EN.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+It was a time when countless exotic curios and items would flow into Liyue Harbor.
+This night, Min'gui, mistress of Xigu Antiques, was researching relics and narrating ancient stories with an unnamed son of nobility.
+The focal point of their debate was a jade plaque.
+
+As many knew, creating a counterfeit jade item was not a matter that cost much capital in Liyue. Creating a beautiful fake might be a shade more expensive, but it was a cost that most merchant houses could absorb.
+The real trick lay in weaving an intricate but spurious tale.
+
+Like a jade smith wandering deep into the mountains, or the youth of the fisherfolk whose habits are strange, those considered deviant often in fact strike closer to the heart of things.
+Rex Lapis laid down rules and contracts, but never forced the ordinary folk by his authority to live by them as a perfect template, for he knew that laws and stipulations were a means, not the end. The timeless balance lay, in truth, in a person's awareness and their ability to make choices for themselves.
+
+The harsh boss of the fishing vessel did not understand this principle, and so earned the fear and mockery of his hired help.
+
+As humans are, so too are antiques. Artistry, quality, rarity and perfection are limiting factors, yes, but the true worth of a relic lies in its backstory.
+
+The picky young noble seemed not to wholly perceive this idea, and so had no qualms about calling the jade plaque a fake, denigrating its value.
+
+But if all of Xigu Antiques' treasures were to be scrutinized with such a piercing and empirical eye, their worth would have been ground into dust.
+
+Like the tears of a maiden for her captain, which became eternal pearls, or a mortal king who himself carved a portrait of his deceased queen, before sealing his own soul into it...
+
+These stories, these legends that should have faded with time were preserved, and thus teemed with life under the outer husk of those relics.
+
+"A fine story. I'll take this fake, then."
+The noble son nodded, his golden eyes smiling.
+
+"After all that, you still think this is a fake?"
+Min'gui sighed lightly.
+
+"Of course,"
+The young noble could not help but smile and indeed had never seemed happier since entering her shop.
+
+"After all, the story you told about jade plaques being ancient currency — it's nonsense. Nonsense that I made up."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book151_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book151_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..738a8aa9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book151_EN.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+A single sword's light pierced the night air, unchallenged by any star or moon.
+The autumn wind in the mountains wept aloud, following the whirling dance of the lonesome blade.
+
+Driving wind and falling rain accompanied a single traveler on his journey home.
+
+This person's hair was wild, and his face fierce, and he seemed most fey indeed. His clothes were thin, and he swayed this way and that in the center of the homeward path like one sick or hurt to the quick, seeming more like some ghoul than a living man.
+
+He had been on the path three days. Three days he had gone hungry, and without any sleep.
+
+Three days ago, he had a name and a famed sword, and his fallen martial arts school. But now, he only wore sorrow and worry on his brow, which rolled off him, carried by the sudden rain, and onto the mud below, eroding the soil.
+
+Three days ago, that nameless swordsman had started a feud with him, a feud that saw his master and junior buried in the merciless mountain snow as the screaming snow was stained red.
+
+Today, he had a new name — Jin the Seventy-Second.
+For he was the last of the 72 members of their school.
+
+—
+
+He did not know how long he had walked before he heard the sound of carts behind him.
+
+Jin the Seventy-Second shuffled to the side of the road and stopped, asking: "Is your cart headed for Tupi Village?"
+
+The cart driver saluted him and replied: "Few of the carts on this road do not do so."
+
+Jin the Seventy-Second then asked: "Then pray will your cart bear another man?"
+
+The cart driver said: "It could, but you did not ask if I would."
+
+Jin the Seventy-Second did not understand. "If you travel to Tupi Village, why would you not take me?"
+
+"For you are not I, nor I, you," the driver replied.
+
+"What a waste of words."
+
+And no sooner had that been said than the blade left its sheath. The cart driver felt but a single chilling cold, and fell from his cart to the floor without a struggle, never to speak again.
+
+Jin the Seventy-Second was just such a person. Though he had lost everything, even his heart, and his bold brashness had ebbed, he had always hated pointlessly talkative people most of all.
+
+Riding the bloodstained cart, Jin the Seventy-Second departed for Tupi Village.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book152_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book152_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4dea8801
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book152_EN.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+They say that in that faraway land, "Tupi" meant to burn away vanity's dross to attain the gem of truth.
+
+Tupi Village lay at the foot of a barren mountain, passable to the outside world only by a single ancient path — the very same that lay beneath Jin the Seventy-Second's feet.
+
+The skies were darkening, and the wind and rain howled.
+
+Jin the Seventy-Second had never had anything to do with Tupi Village but for his vengeance, and so he now sought out its village chief.
+
+By the time the oxcart had finally trudged its way through the muddy old road to the mountain's base, night fell upon the land, and gloomy clouds cast a boundless shadow as they covered the moon's eyes. Jin the Seventy-Second hid in that shade, drinking the night in, body and soul.
+
+In that deep night, the pure white light of the moon shone upon the head of the village chief. Tupi Village had never been large, but the chief was no ordinary character. No one knew his name or his past, and no one dared ask.
+
+They only knew that his shoulders bore a great blood debt, from a past as crimson as his eyes.
+
+For red they were, and sharp, like a blade, piercing the hearts of all he gazed upon as he pleased.
+His character was much the same, like a sharp knife that might pierce another person's heart at any time without forewarning.
+
+"It's time."
+The chief shook his head as he talked to himself, the cold moonlight dancing over his shaven crown.
+
+Outside, a ravenous demon wielded a blood-letting long sword, massacring his followers one after the other.
+Though Tupi Village was full of evil people, schools and sects had their rules, and so none would dare come knocking with rash provocations and talk of revenge.
+But Jin the Seventy-Second had no school or sect, and was thus unbound by any such rules. He was but a single starving ghost with a lone sharp blade, yearning to taste the blood of his enemies.
+
+The wind and rain accompanied the din of battle, and the downpour washed away the crimson that stained the swordsman, only for another layer to be painted on immediately...
+
+The crimson swordsman strode forward amid a crimson mist. Many were his wounds, but none could stay his hand.
+
+When that mist had at last cleared in the endless deluge, the swordsman crossed the turbid red beneath his feet, and stalked towards the chief's mansion.
+
+—
+
+The din beyond the gates quieted, and only now did the chief raise a cup of wine, and scatter the alcohol into the air with a flick.
+Perhaps to toast the fated meeting to come, or as a ritual for his sullied soul.
+
+The doors opened. It was Jin the Seventy-Second, his reddened outline juxtaposed against the blinding gray elements outside.
+
+"I have questions for you, village chief."
+
+"You've taken quite a few of my men's lives."
+
+"Exactly three hundred and sixty-two. No more, no less..."
+
+The chief spoke naught, and his face remained still, but the pulsing vein in his temple betrayed the fire within.
+
+"...Ah yes, and one dog."
+
+So saying, the crimson silhouette tossed a certain object forward. It clattered atop the wine case...
+...And it was the bone of the dog that guarded the door. It had been stewed for a time and was picked clean almost to the marrow.
+
+For in this half an hour, not only had Jin the Seventy-Second snuffed out the lives of three hundred and sixty-two able men, but he had even turned the dog keeping the gate into dog meat stew.
+
+What cruelty.
+What ruthlessness!
+
+The village chief let out a terrible scream, and standing, he drew his sword—
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book153_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book153_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e5508e9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book153_EN.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+The rain had ceased, but light had yet to recoup the skies.
+
+Jin the Seventy-Second had obtained news of his nemesis from the mouth of the village chief.
+Now, not a thing was left in Tupi Village but masterless rooms and masterless spirits.
+
+And not even that remained, for this was a world without spirits.
+This world possessed no elemental power.
+And so, the memories of the dead could not remain in the mortal realm via elemental resonance.
+
+The village chief was a formidable foe. His blade was swift as could be, and he had left many wounds on Jin the Seventy-Second, each deep enough to cut bone.
+But alas, his "heart" was far too slow.
+
+For this was a world without elements.
+And thus swordsmanship could not be imbued with them.
+Swordsmanship was thus a question of pure physical skill and not elemental control.
+The sword is an extension of one's body, and one uses it as an arm would command the fingers, or as one's heart directs the eyes.
+Though he was skilled indeed in the art of the swift blade, the village chief never understood the value of the "heart," and so he fell to a single stroke.
+
+Jin the Seventy-Second strode towards the fallen chief, discarding the broken incense burner in his left hand.
+
+For the chief had focused too narrowly on pouring savage strokes upon the swordsman's body, thinking him too harried to fight back, and had no eyes for his enemy's left hand, which should have been empty—
+
+—And in a flash, the incense burner had struck the chief of Tupi Village on the forehead, sending him tumbling into a wall where he then collapsed, immobile.
+
+"Underhanded villain..."
+
+But only the wind answered him — the villain gripping the bloodied censer said not a word.
+
+"...The person you're looking for is in the barren mountains beyond this village... Go seek your death there..."
+
+But the villain had departed, and all that remained to answer him was the rustling of the wind...
+
+And the crackling of wild flames.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book154_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book154_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..946423301
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book154_EN.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+Jin the Seventy-Second waited till the rainbow had dispersed before setting off once from Tupi Village toward the barren mountains.
+Ancient legend held that these barren mountains had been brought into being by slices from the Celestial Emperor's blade, and thus were incredibly hard to scale.
+Folk tales also held that they were called barren, for they had soaked up the tears of the Earth Mother, and thus had become bitterly salty lands where nothing grew.
+
+The barren mountains had once been mined for gold and gems, but the mines had all been ruined in an earthquake, their workers buried within.
+No one tried ever again to create the facilities to mine the mountain's bounty, and its caverns were infested with wicked beasts and bandits.
+
+And among these evils hidden in the mountains was Jin the Seventy-Second's nemesis.
+The swordsman's shoulders shivered, and his gait hesitant, for the wounds he had been given in the battle against the chief of Tupi Village hindered him still.
+
+He knew that many pairs of eyes stared out at him from between the wither rocks, and the breath of beasts who had caught the scent of his blood was all around.
+Long years of bloodshed had honed Jin the Seventy-Second's senses to their limit.
+
+He sensed that the lifeless mountains were in fact a giant death trap.
+Bandits and villains lay in wait for him to enter some narrow grotto, or squeeze into a tiny gorge, or pass by a collapsed mine shaft. Then, they would set upon him in the darkness with knives, and finish him.
+
+But from the looks of things now, the steep mountains now looked like they might be enough to kill Jin the Seventy-Second.
+The swordsman limped with every step he took, and the road was small and treacherous. Every so often, gravel would slip loose beneath his feet.
+
+At the same time, upon a cliff twisted about with sinuous, dead trees, two figures squinted as they observed the tiny wanderer.
+
+"He has been worse for wear since he departed from the mountain's base. If we but leave him to the treacherous trek, he will surely fall into the abyss below."
+So said a bone-thin old crone.
+
+She glanced to her side, icy death in her jade-blue eyes, sharp as a viper hidden in a rocky cleft.
+
+"Not so!"
+She turned to face the booming voice of a corpulent old man.
+"He slew three hundred and sixty-two at Tupi Village, and even cooked the dog at the gate for stew."
+"Though he may have been badly wounded by the village chief to the point where he can barely move, we should still beware of him."
+
+"Hmph..."
+The old woman vanished into the withered forest with a displeased noise.
+
+"..."
+The old man watched a while longer as the lame swordsman stopped for a moment more, before patting his large belly and slowly departing.
+Not a single withered tree or blade of dying grass was touched as he did.
+
+Then suddenly the sky turned dark with gathering stormclouds, and mordant rain again began to fall lightly.
+In the mountain rain, the wounded Jin the Seventy-Second leaned on his sword like a crutch, and struggled forward.
+But the chilling cold and the loss of blood was too much for him to bear, and he fell upon the gravel and barren stone.
+
+Just as the darkness took him, he caught a glimpse of the billowing hem of azure-blue skirts...
+He could've sworn he'd seen that sight before.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book155_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book155_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7969fad9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book155_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+The phrase "time and wind" seems like it may have something to do with the Anemo Archon... But couldn't he have been clearer? What am I supposed to figure out with just these three words?
+
+If it has something to do with the Anemo Archon, then whatever clues may be found should also be related to Anemo.
+
+Then if one factors in the idea of "time"... This sundial over here should hide some secret.
+
+Moreover, I do get an odd feeling around this place sometimes. I think it might have been 2 AM... Or was it some other time...?
+
+I really can't remember... I only remember that sometime before dawn, the shadow cast by the sundial's pointer points right below it.
+
+But... Well, fine. The lecturers at the Academia used to say that it would be best for people without Visions not to take part in practicum such as outdoor surveys.
+
+I didn't understand what they meant then, but I suppose I do now. Even though I did find a clue, all I could do without a Vision was watch.
+
+I wonder if the Adventurers' Guild can help me find someone who has a Vision and is willing to help.
+
+Speaking of which, why is Mondstadt's Adventurers' Guild still so tiny?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book156_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book156_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4cdf7d6c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book156_EN.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+For the next few days after that night, the fox never came again.
+But in those few days, prey in the forest became gradually more abundant.
+Everything from small finches, long-legged cranes, and even scurrying boars...
+Maybe it was the change in season, or some sort of repayment from the fox. Whatever the case, the following days brought real stew to the table.
+But the fox never came again.
+As strange as it may seem, it had honestly been easier to sleep hungry. Even with a full, satisfied stomach, I couldn't help but think about the day we met, and the woman that the fox had turned into...
+When would I gaze upon her eyes again, glittering... like water in a lake.
+Lying half-asleep with a heart full of turmoil, I heard a faint sound outside my door.
+I hopped from the bed and swung the door open, eager to see a small white silhouette awaiting me.
+But there were no lake-blue eyes, and there was no fluffy white foxtail. Instead, all I could see were dandelion seeds drifting in the white moonlight, floating like snowflakes in the air.
+Suddenly, something got caught in my nostrils.
+"Ah-Ahchooo!!!"
+Immediately, the fluffy white dandelion seeds began to swirl, filling the sky like a snowstorm.
+Amidst the flurry of dandelion seeds, a pair of jewel-like eyes were looking at me, staring straight into my heart.
+Waving away the swirling dandelion seeds, I started walking towards the small fox.
+The fox raised its ears and its furry tail flitted across the grass as it turned and disappeared into the depths of the forest.
+I hurried and followed closely behind.
+In amongst the darkness of the trees, soft patches of white could be seen weaving between the shadows.
+Their silhouettes tip-toed like moonlight cast among the tree leaves, or like the hesitant strides of a crafty Seelie.
+With unfaltering trust, I followed the fox round and about, soon emerging from the dark forest in a seemingly faraway land.
+There, in the moonlight, a sea of dandelions lay before me, stretching as far as my eyes could see.
+Stunned by the sight, I began to notice a rustling noise coming from just behind me.
+It was a light, delicate sound. Like that of a girl walking barefoot across pine needles and leaves on the ground.
+The fox approached me from behind. The night air ferried her presence, cool and damp, whisked together with the slightly bitter fragrance of dandelion flowers.
+Two hands with slender, ice-cold fingers rested upon my shoulders.
+She leaned in close to my ear and her long hair draped down over my shoulder.
+Behind me, I felt the soft rhythm of both her breath and her heartbeat. It made me feel calm and at ease.
+"Only the foxes know the way to this place. It is the homeland of the dandelions.
+It is my desire that you would tarry here, and teach my child human language...
+In return, I will teach you the magic of foxes."
+There was a tickle in my ear, as if one of the dandelion seeds had grazed it on its journey into the warm night air.
+Strange. I had certainly never mentioned anything about magic to her before. How could she have known?
+Without answering, she took my hand and led me into the depths of the sea of dandelions.
+The night breezes from both north and south carried the bitter fragrance of dandelion flowers and faded memories...
+In those fields of velvet white, she showed me how foxes play gently together in their own fashion, until the moon rose high into the starry sky.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book157_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book157_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e5c725db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book157_EN.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"When he has mastered human language..."
+Thus she softly said.
+I looked at her face, mesmerized.
+I couldn't hear what she said after that. The mischievous night breeze was laden with dandelion seeds, which muffled her words.
+Or perhaps that was her native language? The language of dandelions?
+She began to laugh as she perceived my clumsy, gauche appearance.
+She had the most beautiful laugh. The curved pupils in her eyes glistened like two crescent moons shining on ripples in the lake.
+"Now, tell me then, why is it you wish to learn fox magic?"
+"I want to learn to transform just like foxes do. That way I could turn into a bird and fly to the highest of heights, and behold places that were once too far for my eyes to see."
+That was my reply.
+"Ahh yes, no longer will I need to lie in wait among the bushes while hunting. Instead, I will be able to freely soar high above like a falcon."
+Thus I kept thinking to myself.
+As I was thought to myself, the dandelion seed in my hand began to float up towards the moonlight, almost as if it had heard my thoughts.
+"I see..."
+She lowered her head slightly and her long, black hair flowed down her neck like a waterfall, glistening in the moonlight. Her pale white skin shone brightly, seemingly reflecting the wisps of clouds in the night sky above.
+I couldn't take my eyes off her. After a moment, I quickly turned my gaze away as I started blushing again.
+Foxes are free animals. They would never cover their beauty because of shame like humans do.
+Although this certainly wasn't the first time I beheld her, every time the moonlight shone upon her long hair, I couldn't help but blush and look away.
+She turned her face in thought for a moment, and let out a gentle sigh. She seemed rather displeased.
+We sat amidst the dandelion sea, not saying a word. A long time passed, long enough that I started thinking that she might be angry with me.
+"We foxes are grateful beings. I will teach you the magic of transformation, and so fulfill your wish."
+The fox said, turning her face towards me.
+Her lake-blue eyes shone in the moonlight, and it made me feel at peace.
+Thank goodness, she wasn't mad at me.
+For some reason I could not clearly name, I quietly heaved a sight of relief.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book158_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book158_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..15dcf5927
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book158_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Foxes are clever animals. Clever and cunning.
+The little fox learned very quickly, and could sometimes even ask questions that would stump me.
+For human speech is complicated and intricate, nothing like the innocence of animal speech.
+Sometimes, language is like a yarn ball caught in the paws of a cat. It catches here and there, and there again it catches a student's tongue, sometimes even tripping a teacher up.
+But foxes are clever animals, and very quickly they learn the many intricacies of human speech that were handed down over the generations, becoming able to describe the way dandelions float away, or how the moonlight shines over the lake in a rudimentary manner.
+Every time the little fox discovered a new term, every time he tried using unfamiliar words to explore a familiar world, to bestow meanings upon the wind, dandelions and the earth, she would be beside him, smiling, watching us.
+The little fox learned very quickly, but I did not take much joy from that.
+When I had run out of things to teach, would she still keep me here in this dandelion sea?
+When that time came, would I still be able to behold those beautiful eyes under the moonlight?
+Would she still lead me into the depths of the dandelion sea, smiling slyly as we frolicked and breathed in the bitter fragrance that came from both the north and south winds?
+As I thought about such things, I became lost in sullen memory.
+Yes, that's right. On that night that I could no longer remember clearly, when I was about to part with the girl I loved, this same moon had hung in the sky as well.
+"Thank you for everything up till now."
+Before I knew it, the fox had walked in front of me. She bowed, and her hair spilled over her shoulders, flowing like water in the glimmering moonlight.
+"Once he has learned human speech, he should be able to make more new friends."
+"I am truly thankful to you for all you've done. He has also cheered up significantly since beginning to learn the human language."
+She gazed at me, her deep, unfathomable eyes shining like jewels.
+"Still, once you have finished teaching us the human language, where will you go then?"
+Enraptured by those shining eyes, I forgot to reply.
+Was this fox magic, too?
+Seeing my wooden expression, the fox laughed and sighed.
+Then, she turned and began walking in the direction of the moon, leading me further into the center of the moonlit dandelion sea.
+Seeing this, the little fox swished its tail from side to side, and burrowed into the dandelion fields.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book159_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book159_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c4464f78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book159_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+And so, the Princess and her two wise companions arrived in the snowswept hinterland of the far north.
+Ice and snow covered the land as far as the eye could see. Neither the biggest, bravest animals nor even the weasel, who is the most skilled digger of them all, could find so much as a single blade of soft grass or a single piece of juicy fruit.
+The Princess was shivering from head to tail in the freezing cold, yet she was undaunted. Without even looking back, she pressed on deeper into the frozen wasteland.
+The wise fox and the trustworthy turtle could not bear the piercing wind and the freezing snow. They begged of the Princess:
+"Ack-ack-ack! If His Majesty the King knew that you were adventuring to such a cold and dangerous place as this, he would be very worried! Let's head back home... Ack-ack-ack," exclaimed the fox.
+"Yes, I agree! I fear the snowstorm will get stronger and colder with each passing second... Let us at least rest a while, and continue our journey once the wind has stopped and the sun is out? Once again, I apologize for not knowing how to make funny sounds," reasoned the turtle.
+It was to no avail. The persevering Princess did not heed the advice of her wise companions, but insisted that they continue to press on into the bitter cold of the far north.
+For what nobler cause could one pursue in this world than rescuing lost kin and rekindling lost friendships?
+Onwards they continued through the ice and snow, until their paws and hooves were purple from the cold, until each breath they exhaled turned into ice which became one with the swirling blizzard around them.
+Then, at the icy peak of a tall mountain, next to a frozen river which, in spite of everything, still flowed — albeit with icicles rather than water — the Princess met a spirit, swaying to and fro in the freezing wind.
+An ancient race of wise spirits lived atop that ice-capped mountain. They had no physical form, but possessed great magical power.
+"Oink oink! Are you the master of this place? Please, O Spirit, could you guide us through this snowstorm?"
+The Princess politely posed her question as her hooves, now numb from the cold, trembled in the snow.
+The wise fox and the trustworthy Grandpa Turtle also looked expectantly at the spirit of the snowstorm. As they gazed, their paws and flippers, respectively, numb from the cold, trembled in the snow.
+"Whoosh, whoosh..."
+The spirit of the snowstorm spoke softly.
+"Of course, but... whoosh, whoosh..."
+"In return, I will sap your energy. The further forward you go in the storm, the more tired and hungry you will become — though I assure you, it will not be life threatening... I hope... Whoosh, whoosh..."
+"Oink oink! This is, after all, the spirit of the snowstorm," pondered the Princess.
+"And I am also in the company of the two wisest, most caring members of my family. Whatever may happen, they will always be able to find a way!"
+Without a moment's hesitation, the Princess granted the spirit of the snowstorm her request. The wise fox and the trustworthy Grandpa Turtle had no time at all to formulate, let alone articulate, any remonstration.
+"Oink oink, I do declare this deal a fair one! Now, lead us to the wolf pup!"
+And so, the spirit turned into an ice stream, and carried the persevering Princess over the tall mountain...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book15_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book15_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9b8e06a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book15_EN.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+A collection of hilichurl poetry compiled by the Mondstadt ecologist Jacob Musk. During the writing of this book, Musk traveled across the continent to visit every hilichurl tribe, even going so far as to venture deep into hilichurl settlements and become intimately acquainted with their lives. Musk was praised as the "Poet Laureate of Hilichurlian" for this book, but it is evident that neither the scholar himself nor the hilichurls were particularly fond of this honor. Jacob Musk, though enthusiastic about hilichurl studies, loathed to be associated with them even in his late years.
+
+The first song:
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+Quite possibly a battle song sung by the hilichurls before combat. I have observed that when two or more hilichurls are present, they engage in frenzied brawling after singing this vulgar song.
+
+The second poem:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+The song is sung by hilichurls as they dance around totem poles. In my estimation it is some form of tribal hymn. It has an upbeat tone and is usually heard during festivals.
+
+The third poem:
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+A melancholic hilichurl song I heard during an exchange with an elderly samachurl. Although I do not yet understand the literal meaning of the poem, the overwhelming sense of grief that comes through in the song is enough to captivate the best poets in my birthplace (despite such praise, I must admit the acrid smells coming from the elderly hilichurls were just as melancholic, and just as overwhelming).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book160_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book160_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8228cd41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book160_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—All that Glitters—
+"The people in these photographs are all so pretty," Vera exclaimed as she picked up Ike's box of framed photos.
+"Of course they are — otherwise, they wouldn't have had the chance to leave me with a photograph to remember them by."
+Ike had no intention of evading. After all, he was a galactic sage who was over a thousand years old. So of course he knew that girls were easily hurt, and that they could become trouble very easily. Ike would thus never cheat a girl — take notes, boys.
+"Having seen the starry host, I thus make star-shaped jewels to remember them by," he continued to explain. "But those stars that shine across the universe do not belong to anyone. So it is also impossible to steal them."
+Vera did not understand. "What are you saying?"
+"I'm saying this for the sake of a foolish fellow who isn't present right now. Pay it no mind, humans are just far too young."
+
+"I will serve as a go-between between you and Ike." Sachi said to the Princess of the Andromeda Empire in a loud voice.
+"Huh?"
+"I love Vera, I don't—"
+"Disgusting. Boring. Be silent, worm. You are an offense to my ears. I've already acknowledged Vera as my friend. I will not hand her over to a cowardly person like you..."
+"Wh—What..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book161_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book161_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4c65ee6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book161_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—For Every Season—
+Though those things had indeed happened, they were occurrences on a galactic scale. Now, something more mundane was about to happen. The date of the town festival was drawing near.
+"I suppose it's finally my turn to introduce you two to this small town, then?" Vera said as she served the Princess and Ike her very own braised dishes.
+After all, those things they had encountered in their galactic escapades had to be explained by the Princess and Ike. If there was any knowledge Vera had to present to them, it was the knowledge of her hometown.
+"...Afterward, the great king's first messenger, the brave knight Huffman strode west across two continents, crossing great oceans and rivers. As for the imperial sage, the witch from the east, she passed by her hometown on her road eastward, and then came by the land of the Nether. Thus, they finally met here."
+"Huh, is that so. How interesting." Though she was trying hard not to let Vera notice that she did not in fact care for the story at all, the Princess' acting skills required some work.
+"So that can only mean that this place is on the polar opposite side of this world from the great king's capital, right?" Ike said, commenting on a seemingly unimportant aspect of the tale.
+"Ahahaha, that's true if you think about it." Vera rubbed the back of her head with a crooked smile.
+
+"I've always said that I want to leave this place, but in the end, I discovered that this is the place that I'm most familiar with." Having come to this realization on the eve of the town's anniversary, Vera began crying right in front of Sachi's eyes.
+"You numbskull! You made Vera cry!" The Princess made her entry with a flying kick, sending Sachi hurtling away.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book162_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book162_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a95362b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book162_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—Galaxy Wars—
+"Re-igniting a sun is not difficult, but I don't think the Andromeda Empire would like to see that happen," Ike said to the panicked Vera.
+"Do you mean that the Princess has kidnapped Sachi?" Vera said with some shock in her voice after giving the matter some thought.
+"How did you come to that conclusion? I'm saying that only the Andromeda Empire would be capable of kidnapping you and the Princess." Ike then turned to face the innumerable lives that dwelled within the galaxy.
+He paused for a moment before declaring thus: "Inhabitants of the galaxy. Though I have come here upon the invitation of the High Saint King Lebannin to re-ignite the flames of the few remaining stars, it seems that the Andromeda Empire does not wish for your longevity, and has thus kidnapped my friend."
+"Are you then to put their lives over that of all life?" Saint King Lebannin arose from her seat. "If that is the case, why then do I rule over these stars?"
+
+Finally, the Saint King would charge into peril alone, defeat the assassins from the Andromeda Empire, and rescue both the Princess and Sachi. Afterward, she had a few words with Ike.
+"I didn't think you could defeat the dominant species of Andromeda," Ike praised. "They're a strong and hardy race. I suppose it's true, then, that you defeated the holy dragon en route to becoming the Saint King."
+"I am, in fact, that same holy dragon. I fused with Lebannin's flesh and blood, and now act according to her wishes."
+"Huh..." Ike was a little shocked by this.
+"Ah, yes. Is that fellow the person the Second Princess is fond of? When I barged in, they were..."
+"What!?" Now that was a much bigger shock for Ike.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book163_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book163_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cf42bda5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book163_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—The Girls Themselves—
+"I said it was a misunderstanding! She was about to eat me." Sachi explained.
+"I don't think she was intending to eat you," Ike said, pushing his glasses up. "The dominant race of the Andromeda Empire have organs on the palms of their hands that allow them to capture and consume eyeballs."
+"I've seen it before. Looks like some sort of... lamprey?" Sachi shivered a little as he said that last word.
+"Let me finish." Ike wanted to touch his eyes, but wound up pressing his fingerprint into his glasses. Taking his glasses off, he touched his left eye. "Their practice of eating eyes has two meanings: submission..."
+He touched his right eye. "...and love."
+Sachi also began to rub both his eyes, thinking about which it was back then.
+"Whatever the case, I don't think the princess really understands the difference. Those who submit to her, those things she conquers, those who love her — they're all the same to her. People who can't hurt her in an imperial succession battle."
+"Huh. No wonder those Andromeda Empire assassins kidnapped her. Two birds with one stone, eh?"
+"I'm not getting involved in their succession wars. I can only help you support her better."
+"Hey now — we're not like that! I mean, doesn't she hate me the most?"
+
+And what were the girls talking about at this very moment? That may yet be an eternal mystery.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book164_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book164_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..33129b885
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book164_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+The Mysterious Loners
+
+Among the Hilichurls exists a kind of mysterious, large creature possessing both immense physical strength and the ability to control the elements. They use this elemental ability to further enhance their physical state, such as to protect themselves or increase the brute force of their attacks — a combination making them nearly unstoppable.
+
+These powerful Hilichurls are called "Lawa" by the rest of the tribe, a respectful form of address best translated to mean "king" or "chief". However, Lawa don't actually rule over or lead the tribe at all. Rather, these large loners prefer solitude, avoiding the looks of reverence from the smaller Hilichurls.
+
+Adventurers very rarely encounter these gigantic creatures. Still, even the most seasoned adventurers will think twice before going on expeditions into areas where these dangerous Lawas may be roaming.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book165_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book165_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd4075dc4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book165_EN.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Legend has it that the first wine of Mondstadt was brewed in the age when the north wind howled.
+
+In the age when the Kings of Ice and Frost fought for dominion, Mondstadt's forbears brewed rudimentary wine from wild fruits, even as they shivered in the biting cold. They did so to ease the pain of their frostbitten fingers and to give them the courage to face the harsh and unforgiving ice. For at that time, the land of Mondstadt was engulfed by ice and snow, and the dandelions had not yet reared their heads.
+
+It is said that the first person in Mondstadt to discover the craft of wine brewing was a grossly negligent guard.
+
+In a tribe beset by blizzards on all sides, it was the unenviable job of the hardy hunter-gatherers to stock the storage pits with food, and it was the guard's task to guard against intruders.
+The sight of a human intruder was a rare one indeed in that harsh environment — but there were other creatures who could better withstand the cold, and they would burrow underground to reach the food stocks. The rules of the tribe were that one person should inspect the storage pits at all times, filling in any mouse holes discovered — or better still, catching them red-handed in the act of pilfering — to keep the tribe's food supplies at plentiful levels.
+
+At that time, the damp, dark caves needed constant care and attention to prevent the food they held from going bad and rotting. On top of this, the mischievous little creatures that hid away out of sight would sometimes play pranks on the guards.
+
+One day, a wily wind spirit noticed that the grossly negligent guard was once again being grossly negligent. So, the spirit took the form of a fox and crept into a pile of wild apples. There, it caused yeast to grow, ripening the apples and causing them to ferment.
+The grossly negligent guard was ravenous when he returned, and elected to partake of one of the apples. The mellow taste of fermented fruit delighted both his body and his mind. Immediately, he took animal hide and squeezed the juice from the apples, creating wine.
+
+The grossly negligent guard who first invented brewing in the age of ice and snow also became Mondstadt's first drunkard. It is said that he was the first person ever to fall into a drunken dream.
+
+In his first drunken dream, he drunkenly entered the dreams of a lone wolf. Somewhere in the long-lost past or possibly the far-flung future, he fought fang and claw with rival wolf packs, battled with humans for food in the midst of a raging snowstorm, and met the first Seelie.
+
+The tribe-dwelling human and the pack-dwelling wolf could not bear to live in solitude. This newly brewed wine served to bring man and wolf together in their dreams.
+
+But their attitudes towards these dreams were poles apart.
+
+The human who knew only the wind and snow yearned for the wasteland where the lone wolf runs freely, but the lone wolf was fearful of the human's desire. It could not understand why this human was captivated by dangerous illusions and sought hope from within them.
+What concerned the wolf even more was that when in a drunken human dream, it could no longer distinguish whether it was a wolf or a human with a wolven spirit.
+
+So the wolf swore an oath never to touch the humans' poison again, to resist the allure of wine.
+Wolves are not the children of the wind, and the land of wine and song is not their home. So the wolves left the humans' domain and settled far off in the wilderness and deep in the mountain forests, places where the scent of wine could not reach them.
+
+"What you humans call wine, we wolves call the abyss,"
+The wolf haughtily concluded.
+But as the wolf turned towards the drunkard to say this line, it discovered that the drunkard was now lying fast asleep on a bed of pine branches.
+
+The wolf was most displeased, and violently expelled a puff of air from its nostrils before leaving the still-pungent pile of sleeping human to his business, and going on its way.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book166_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book166_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d77c22bae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book166_EN.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Thanks to help from Venerare and... I was finally able to get across... and make it to this mountain peak...
+
+The peak is the tallest around, and the most dangerous. Forgive my lack of a more poetic description, but from its appearance it would be apt to name it something like "Pilos Peak." But after a simple survey of the terrain, I found that maybe I could use a rope and stakes to climb up from the east face, then use the wind to throw a hook to... and then...
+
+...
+
+None of the young folks were willing to join me in climbing this mountain. Some were originally eager to give it a try, but were scared off the idea by the older adventurers. "It is a nightmare from which you cannot awaken," they would all say. The failures of those who came before them turned their hearts old before their time, and weakened their resolve. But I am not old yet. My body and mind are in perfectly good shape, and Pilos Peak is just the next mountain on my list of challenges to conquer.
+
+...
+
+Good news! Alrik has agreed to climb the mountain with me. I knew I'd find a kindred spirit eventually!
+
+...
+
+I really underestimated this mountain. Not until I tried to climb it did I realize that there is really no way up. It is like some sort of mysterious gemstone — carved to perfection and flawlessly smooth as it stands there towering in all its glory... I hope the food supplies that the tribe furnished me with will be sufficient to see me to the top.
+
+...
+
+Another injury. My leg is in very bad shape, and I have two frostbitten fingers on my left hand. At least my right hand is intact. I think it will take me months to recover fully, but now is not the time to give up.
+
+...
+
+Bad news. Today, Alrik met his limit. He was too old, and he physically could not cope with the bitterly cold snowstorms and the relentlessly steep terrain this far up the mountain. I held a brief funeral for him, and buried a bottle of his favorite wine alongside him. Just me left now. The blizzard shows no sign of stopping, so I must continue my climb while I can, lest the rocks freeze over...
+
+...
+
+I broke my leg again, but fortunately it was just a minor fracture. I barely escaped being blown into oblivion by a barrage of hailstones from this blizzard. Somehow, I avoided certain death by clinging for dear life to some sharp rocks and finally clawing my way back onto the cliff face. With much difficulty, I think I have found a way down the mountain...
+If I had been thrown against that wall of ice or become trapped in a crevice, I fear that my luck would have run out... This time it has opened an old wound. I am afraid I will not be able to climb for at least a year after this...
+
+...
+
+The sky is so blue. I do not expect another snowstorm for at least a few days. I saw a falcon flying straight up into the clouds, very close to the peak of the mountain — the place so high up that I cannot reach it.
+
+If only I could soar into the sky, just like that falcon...
+
+Just like the baby eagles from the fairy tale, who learned to fly at the summit of a tall mountain...
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book167_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book167_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ee2252bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book167_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—Receiving God—
+Of all the celebrations, ceremonies, and customs of Liyue, none is more iconic than that held in reception of their god: the "Rite of Descension."
+It is during this rite that the Geo Archon, Liyue's deity and watchful guardian over the ages, descends in person upon the mortal realm to issue his divine proclamations and exhort the people to be guided by the wisdom they contain, so that all things may transpire in accordance with established rules instead of tending towards chaos.
+In the earliest and humblest days of Liyue's history, Liyue's farmer-forebears would elect community representatives to greet the Geo Archon on arrival and give him an appropriate send-off on departure.
+After making lavish offerings and reciting solemn blessings, they would listen in reverence to their god's divine predictions before announcing to the people the vision for their labor in the year ahead. In this way, mortals were guided along the path towards prosperity and to triumph over the obstacles that lay in their way, and thus did the domain of the Geo Archon remain strong and steadfast.
+When peace returned once more after the Archon War, the city of Liyue Harbor began to flourish under the government of the Qixing, who represented every trade in Liyue, and who also acted as intermediaries between mortals and their god, taking responsibility for communicating with the Geo Archon, explaining his divine predictions to the people in clear and simple terms, and issuing the official policy for the forthcoming year.
+Naturally, the illustrious individual tasked with hosting the Rite of Descension can only be chosen from among the Qixing, and no one other than that person is permitted to intervene in the proceedings.
+In the minds of the many merchants of Liyue Harbor, the divine predictions of Rex Lapis are more precious than the metals and minerals of the mountain mines.
+Thus, no matter how far from home they may have strayed by the day that Rex Lapis descends, all will seek to make the journey back in person, or at least send someone in their place, so that they may receive the guidance of the Geo Archon and safeguard their financial fortunes for the year ahead.
+The raving-mad sages of the nation of rainforests drive themselves to hysterics as they abandon all that is worldly in their pursuit of elusive and esoteric wisdom, but the people of the land of karst cliffs are accustomed to welcoming the generous guidance of their deity as a means towards a worldly end — namely, their continued prosperity.
+It would seem that, while The Seven stand shoulder-to-shoulder in their roles as Archons of the mortal realm, there are moments where their paths diverge and even run directly counter to one another.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book168_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book168_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..09c800684
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book168_EN.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Thanks ██ ███ ███ ██████ ████ I ███ ████ ███ ██ ██ █████ ███ ████ █ ██ ███ ██████ ████
+
+██ ███ █ ██ tallest █████ ███ ██ ████ dangerous. Forgive my ███ ██ █ ████ █████ ████████ ██ ███ ██ appearance █ ████ ██ ██ ██ ████ █ ███████ ███ ███ ████ ██ ███ █ █████ █████ █ ██ ████ █ █████ ███ ████ █ ████ ██ █ ███ ███ ████ ██ climb ██ ███ ██ ███ ███, ███ ██ ██ wind ██ ████ █ ███ ███ and then█
+
+...
+
+████ ██ ███ young folks ███ █████ ██ ███ ██ ██ ██████ ███ mountain. Some were ██████ ████ ██ ███ █ █ ██ ██ ███ █████ ██ ██ ███ ██ ██ ████ ████████ ██ █ █ ███████ ███ ████ ███ █████ ██████ they ████ ██ ██ ███ █████ █ ████ ███ ████ █████ ████ █████ ███ ████ ██ █████ ███ ████ ███ ███████ ███ █████ ██ █ ██ ██ ██ ███ ██ body and mind ██ █ perfectly ████ ████ ███ ███ ████ █ ███ the next mountain ██ ██ ██ ██ challenges █ ██████
+
+...
+
+Good news! Alrik ██ █████ ██ climb the mountain ███ ███ █ ████ ██ ███ █ kindred spirit ████████
+
+...
+
+I ████ ███████████ ███ ███████ Not until █ ███ ██ climb it ██ █ █████ ████ █ really ██ ███ ██ █ █ ███ ████ ███ ██ ████████ gemstone, carved ██ ████████ ███████ ██████ ████ ████ towering █ ██ ██ █████ █ ████ ██ food supplies ██ the tribe ███████ ██ ███ ███ ██ sufficient ██ ██ ██ ██ ██ ███
+
+...
+
+Another ████ ██ leg █ █ █ ███ bad shape, ███ █ ███ two ███████ fingers ██ ██ ██ ████ ██ ███ ██ right hand █ ████ █ ███ █ ███ ███ ██ █████ ██ recover ████ but now █ ██ ██ ███ ██ give up.
+
+...
+
+███ ████ █████ Alrik ███ ██ limit ██ ███ too old ███ ██ ██████ ████ ███ ████ ███ ███ bitterly cold ████████ ███ ██ ████████ ████ ████ ███ ██ ██ ██ ███████ █ ███ █ ███ funeral for him, ███ █████ █ ████ ██ ██ █████ wine ███████ ███ Just me ██ ███ ███ blizzard ████ no sign of stopping, ██ █ ███ ██████ ██ ████ ████ █ ███ ███ ██ ████ freeze over█
+
+...
+
+█ broke ██ ██ again ██ ███████ █ ███ ███ █ ████ fracture. █ ████ ██████ ████ ████ ███ oblivion ██ █ barrage of hailstones ███ ███ ██████ Somehow, █ avoided █████ ████ ██ clinging ██ ███ ███ ██ ████ ████ ████ ███ finally clawing ██ ███ back onto ██ ███ ███ ███ ████ ███████ █ ████ █ ███ ████ █ ███ down the mountain█
+█ █ ███ ████ █████ █████ ███ wall of ice ██ ██████ ██████ ██ █ crevice, █ ███ ███ ██ luck ████ ███ run out█ ███ ███ █ ███ █████ ██ old wound. █ ██ ████ █ ███ ███ ██ ███ ██ ████ ██ ██ ███ a year ███ ████
+
+...
+
+███ sky █ so blue █ ██ ███ █████ ██████ snowstorm ██ █ ███ a few days. I saw █ ████ ████ █████ ██ ███ ██ █████ very close ██ ██ peak ██ ███ ███████ ██ ██ ████ ██ ███ ██ ███ █ cannot reach ██
+
+█ ███ █ ████ ███ ███ ██ sky ███ ███ ███ falcon█
+
+Just ███ ██ ████ ████ ███ ██ ███ ███ ███ █████ ██ ██ ██ ██ summit ██ █ ██ mountain█
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book169_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book169_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..af3e03a15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book169_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—Wuwang—
+Hiding between the jagged peaks in the north of Mt. Qingce is a slope known as Wuwang Hill, a palpably ominous place and the setting of many tales of supernatural phenomena.
+It is rumored in Liyue that the spirits of the dead lurk within the woods on Wuwang Hill. They roam the perimeter of the decrepit village, wandering among the withering trees and rotting foliage, eternally yearning for things left unresolved in living years. These floating spirits often entice unsuspecting passers-by away from the main path and onto treacherous mountain tracks that lead them tumbling into a river or straight into an ambush of ravenous monsters.
+It is this phenomenon from which Wuwang Hill derives its name. Wuwang means "prudence" in the common tongue, and Wuwang Hill is said to be "the hill where the prudent are punished." For even those travelers who do not act rashly or impulsively on their journey are doomed to be ensnared by the malevolence that lingers here like the mist in the mountain air.
+Both innocent villagers and ignorant visitors alike are susceptible to the deception of the Wuwang Hill spirits, which draw them deep into dark woods where thick mist blots out the sky and unknown dangers lurk in the shadows. There are many means by which these sinister spirits are able to deceive mortals. Some take the form of bereavement or grief, others of regret, manifesting as voices and visages of the deceased, the love of the departed, or the remorse of another party in an unresolved dispute. The traveler finds themselves compelled to heed the spirit's cry, and follows them into the depths of Wuwang.
+But Wuwang Hill was not always this way. Some signs of life remained there up until relatively recently, and in times gone by the village at the foot of the slope enjoyed a peaceful and leisurely existence, the chimneys always smoking and the lanterns always lit. That same village stands abandoned today... The buildings are in ruins and all that remains of the villagers is the indistinct murmuring from a realm beyond.
+There is a fable that is oft-repeated among the children of Qingce Village. It holds that the young people of Wuwang Hill, enchanted by the whale-like song of a faraway sea monster, all threw themselves into the gently flowing Bishui River in pursuit of false promises and childlike dreams. Along the river they floated, making their way to the Sea of Clouds, where they became one with the waves and lost all memory of the woods and their village on the hill... Their dreams, meanwhile, became the sea monster's song.
+Generation after generation of young people disappeared in this way, until in the end, the sole remaining residents of Wuwang Hill were old and gray. One by one, they left this mortal plane amidst sighs of grief. The bright lights of Liyue Harbor, Rex Lapis's pride and joy, burned ever brighter, while another neglected mountain village turned into a silent ghost town.
+But unlike the fleeting and fickle human mind, the ever-flowing ley lines remember all. Surging elemental energy takes on spirit form to recreate all the dreams, both fair and foul, of Wuwang Hill's erstwhile residents. Much like a mother who once lost a child and now searches desperately through their irretrievable past for a way to bring everything back, the ley lines — albeit unconsciously — repeatedly recreate the past and those who inhabited it. The way each looked, the way each child cried, the way the elderly would sigh in their twilight years. Each moment of joy, and each moment of sorrow. And like the hypnotic song of the great creatures of the deep sea, it unintentionally lures toward it any nostalgic soul who would dare trespass here.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book16_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book16_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..41d837896
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book16_EN.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+The fourth poem:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+A song sung by samachurls. Judging by the reaction of the chief, the song seems to bear a special philosophical meaning for the hilichurls. It may appear ridiculous in mainstream academic circles, and I have no intention of casting doubt upon well-established views, but I feel obliged to say that the question of whether philosophical discourse truly exists among the hilichurls is one that still fascinates me to this day, and may be deserving of further study.
+
+The fifth song:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+Much like the people of Mondstadt, the wind-worshiping hilichurl tribes often drink to excess and sing endless songs of praise to the Anemo Archon. This is a hilichurl ode that is often heard when they are inebriated.
+
+The sixth song:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+A pious ode that is only sung by hilichurls during sacrifices. When performing this ode, the hilichurls often add percussion by beating the backsides of the weakest tribe members with planks, creating rhythmic ringing sounds. It must be quite painful.
+
+The seventh song:
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+It appears that many hilichurl tribes share a tradition of exchanging songs around bonfires in the moonlight. This song is one such bonfire ballad sung by the chief at the end of the night. At the end of the song, the chief shouts "nunu" three times, which presumably carries the meaning of "sleep."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book170_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book170_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc225149d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book170_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+—Mountain Spirits—
+Many lone seelie are found floating in the mountain forests of Liyue. These glowing spirits are unfailingly found hovering in the mountain mist, in the ruins of ancient cities, or in crumbling, decrepit villages. Should a Vision-bearer draw near, the seelie will guide the way for them, leading them to long-hidden treasure or unfathomably ingenious mechanisms.
+The people of Liyue believe these tiny, silent spirits to be auspicious sightings, the souls either of departed adepti or unnamed benevolent gods of old. Others believe they are the echoes of strangers without kin, lingering in the mountains to guide lonely, lost visitors onto the path back home.
+Another old legend told in the mountain villages claims that there was once a time, before the adepti had come into being, when the seelie who meander in the mountains knew an altogether different existence, one in which they had beautiful physical forms and possessed great wisdom. That era, when the seelie roamed the mountains and strolled through the grand halls in the cities of old, is said to date back even further than the days when Rex Lapis fought bitterly against countless rival gods.
+At a far-flung moment in the distant past, the ancestor of the seelie met a traveler from afar, with whom they swore an oath of union witnessed by the three sisters of the Lunar Palace. Just thirty days later, a sudden disaster struck. The seelie and their lover fled into exile as the world collapsed around them, fleeing until the terrible calamity caught up with and seized them. Their cruel punishment was to be separated from each other for eternity and to have their memories wiped without a trace.
+The graceful but heartbroken seelie and the sisters grew more sullen and withdrawn with each passing day, to the point where their wondrous forms withered away, leaving fragments of their former selves scattered in the mountains and ruins, where they turned into tiny little life forms. They had forgotten so much, lost so much, and been stripped of their voices and wisdom, yet they continued to sing their same songs of grief. Because of this, still harboring a shred of the deep love they once had for their long-lost lover, they will act as guides to travelers who stop in the mountain mist, seeking to retrace their memories of an ancient story in long-abandoned ruins, disused makeup cabinets, and now-undecipherable poetry.
+Of course, these are nothing but clumsy, incoherent folk tales, wild and fantastical conjecture about what Liyue may have been like in the distant past before the time of Rex Lapis. Needless to say, such tales have no credibility whatsoever. The true origin of these sorrowful spirits that meander in the mountains is, however, still widely debated, and no consensus has ever been reached on the topic.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book171_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book171_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0b607eec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book171_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+...
+
+Commerce and trade, like springs and streams, begin with the mountains and end with the seas. The penchant of people is to pursue profit, and when people turn their means to profitable ends, wealth is created. To possess means is to possess power, and to curb the unjust excesses of power, we restrain it with contracts to guide all things to prosper together. The strong should not bully the weak, nor should weakness be despised and strength glorified. Let it be known to all that trade and commerce allows the river of gold to flow unimpeded along its natural course — this is the just and upright way.
+Some say: "There are those who lose their jobs and have no reliable source of food, nor a roof over their heads, they toil in vain in their barren fields. All the while, the wealthy merchants' residences overflow with gold and jade. What justice and uprightness is this?"
+This question is devoid of insight. Like the waves that face off against the golden sands of the shoreline, the pursuit of profit topples much of what stands in its way, and like the rapids that run in the valleys, it is unrelenting. Thus those in poverty will not stay poor forever, just as the wealthy shall not hold onto their riches for eternity — but the treasury must always be filled for the nation to remain peaceful and prosperous.
+Hence, it is the proper way of things to eschew prohibition, expand the economy, and reform the government. It is easy to succumb to complacency in the matter of aid, but this must not become the trend and should be curtailed. The Millelith should be expanded to pacify unrest, both the bandits at our borders and the citizens who reside within them.
+
+...
+
+Though Rex Lapis enjoys immortality, mortals require provisions and preparation to be free of worry. This grand plan charts the course that will lead us, slowly but surely, to Liyue's longevity and the people's prosperity. The task of reform is one that should be undertaken with patience — we cannot make rash demands, lest we overlook other concerns. Just as one who carves by candlelight patiently waits for the jade to take shape, so will it take time for the myriad affairs of Liyue to be gradually settled.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book172_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book172_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c17393c3a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book172_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—Silk Flowers—
+For the well-to-do citizens of Liyue, the Silk Flower has a ubiquitous presence in their lives: It has a beautiful color and its soft petals can be processed to make silk. It also has a most delightful scent that can survive multiple rounds of processing, and even the weaving process itself. For this reason, Liyue's botanists have cultivated a special strain for exclusive use in perfume making — with the most luxurious perfumes being offered first and foremost, of course, to Rex Lapis for his approval.
+For the women of Liyue, highly prized Silk Flower perfumes are seen as holding different symbolic meanings based on the fragrance profile and composition. The unwritten rule in Liyue is that it is impolite to broach the topic of perfume with a woman in normal social interaction, but also that if an admirer is able to correctly guess the type of perfume one is wearing, as well as correctly deduce its unique properties and characteristics, all whilst conveying this in an articulate and tactful manner, the admirer is more likely to stand a chance of winning one's affection.
+A popular belief in the rural regions of Liyue is that the method for decocting Silk Flower perfume was originally taught to mortals by an adeptus living as a hermit on Mt. Aocang. In the age where divine beings coexisted alongside lowly mortals, the adeptus guided humans to learn the ways of courting and romancing from the birds, beasts, and plants. To a young woman bathing in a spring, it once took the form of a graceful illuminated bird, teaching her the exotic techniques of decocting and applying fragrant oils.
+Who was this young woman capable of stirring the heart of an adeptus living in deliberate seclusion from the world? With countless legends offering different versions of the story, the truth is impossible to know. But the art of decocting perfume from Silk Flowers was indeed passed on, for it survives to this very day. It is claimed that the subtle undertones of the perfume's scent and the gentle-but-nimble hand techniques used in the decoction process have remained unchanged throughout history on account of having proved themselves supremely fit for purpose time and time again.
+As they grow, Silk Flowers will exhibit different properties based on how their environmental conditions differ from their ancestral habitat. Liyue's merchants have coined plenty of tasteless terms for Silk Flowers of all types and uses. They tend to attribute them to Rex Lapis, claiming they once had the fortune to encounter him during one of his excursions in the mortal realm or pass them off as a merciful gift from an adeptus, such details always featuring as part of a wondrous, fantastical narrative. Sales tactics like these always manage to garner the interest of a shopper or two on their way through Liyue Harbor.
+High demand has pushed Liyue's merchants towards the mass cultivation of Silk Flowers and the ongoing breeding of new strains. This means that the striking sight of beautiful Silk Flowers is a common one in all highly populated areas, including the city and the towns. Sadly, geographical changes over Liyue's long history and ever-expanding mining activity have conspired to destroy the natural habitat of wild Silk Flowers, meaning that the flower is all but extinct in rural areas. The handful that can still be found in the wild are carefully looked after by adepti living in seclusion there. These Silk Flowers feature daintier, more elegant blossoms, which puts them in stark contrast to those cultivated by horticulturalists in urban centers.
+Interestingly, the people of Liyue see the pretty and sweet-smelling Silk Flower as one of the many symbols of Rex Lapis. Which begs the question: Has this mighty and imposing god, who typically takes a decidedly masculine form on his excursions to the mortal realm, ever taken the form of a woman and accepted a ritual offering in the form of a bunch of flowers? The sparse historical records on the one hand and the plethora of rumors of obscure origin on the other means that, while this claim is more or less impossible to verify, it also cannot be simply dismissed as baseless speculation.
+On a personal note — the writer has, on one occasion, personally witnessed a Statue of The Seven accept a carefully prepared and distinctly feminine gift that was presented to it in worship. As for the Geo Archon's innermost feelings upon receiving offerings from their subjects, however, this is not something that I, as an outsider in Liyue, consider myself qualified to comment on.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book173_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book173_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..97f6d7509
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book173_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book174_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book174_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..174fd30c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book174_EN.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+—Act I: Of Fish And Water—
+Male Role: Fan Jie
+Female Role: Zixin
+Comic Role: Grandma Zhang
+
+Scene I
+(Enter Zixin wearing blue clothes)
+(Aloud)
+Zixin: "The tide reflects the mountains low, a light breeze nurtures reefs below."
+(Aside)
+Zixin: "I am a fisherman's daughter, I grew up by the dock. This year I am sixteen years old."
+Zixin: "My parents are old now. What choice do I have but to take up the oar myself? It would seem I am fated for a life on the ocean."
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: "With sail rope in hand, I cast the net among the free-swimming fish. It is with their trade that I shall sustain my family."
+(Zixin casts out the net and brings it back in)
+(Dongtang, appassionato)
+Zixin: "It is hard every day under the sun, moon, and stars. The rich live fitfully whilst the poor must struggle. This is the way of things."
+Zixin: "I too am envious of the wealthy women's splendor, though I have never pitied myself, even with but a single string of pearls on my wrist."
+Zixin: "I have nothing to show for myself but bare walls. All I have is what I make with my own hands."
+(Zixin ties her boat to the wharf and jumps to the shore)
+(Dongtang, senza misura)
+Zixin: "It's time to go on the streets and sell fish."
+(Exit Zixin)
+
+Scene II
+(Enter Zixin carrying a hand-basket)
+(Dongtang, straziante)
+Zixin: "Fresh fish, fresh fish! Buy it here, buy it now!"
+(Enter Grandma Zhang carrying a flower basket)
+(Sprechstimme)
+Grandma Zhang: "Look at those fish (fish wag their tails, spraying Grandma Zhang with water), so fierce! They will make a tasty soup!"
+Grandma Zhang: "All soaked like that, from head to hips, don't I look like a young lady with pink cheeks and vermilion lips?"
+(Aside)
+Zixin: "What do they call you, granny?"
+Grandma Zhang: "You can call me Grandma Zhang. I sell flowers on this street."
+Grandma Zhang: "Deary, such a soft-spoken girl like you won't sell a fish before the sky turns dark."
+Grandma Zhang: "You might be beautiful, but if you're too shy to raise your voice, you won't be able to fill your stomach."
+(Zixin lowers her head)
+(Aside)
+Zixin: "You're so funny, granny."
+Zixin: "Oh no... Where..."
+Grandma Zhang: "What happened?"
+Zixin: "My string of pearls, I never take it off my wrist. But it's gone. How could that be?"
+(Enter Fan Jie, dressed in colorful stage clothing and holding the string of pearls)
+(Dongtang, andante calmo)
+Fan Jie: "Like a golden crow that utters the truth beyond the waves blue, I went for a stroll and a string of pearls appeared in my view."
+(Aside)
+Fan Jie: "My name's Fan Jie, at your service. I make a living doing odd jobs in the docks. My brothers here selected me as their leader."
+Fan Jie: "The string of pearls I picked up today must belong to that lady."
+Fan Jie: "I intend to return it to its rightful owner, though I don't want to be falsely accused of any indecent act."
+Fan Jie: "Perhaps I shall see if there are any marks of wearing the pearls on her wrist."
+(Dongtang, 12-bar prelude, irato)
+Fan Jie: "In scorching sun and steaming breeze, does selling fish come with ease?"
+Zixin: "My fish are fresh, that I guarantee. Boil them or fry, the choice belongs to thee."
+Fan Jie: "Those fish are as fierce as a tiger, they won't stop moving even for a second."
+Fan Jie: "Would you step forward and introduce yourself?"
+(Zixin steps forward)
+Fan Jie: "It's only fitting that these beautiful pearls belong to a fair lady of equal beauty."
+(Dongtang, appassionato)
+Zixin: "My heart is telling me that this man might be a mack, taking pleasure in playing with me, but he won't fool me with his nonsense."
+Zixin: "I turn around with my apricot eyes wide open and scold him."
+Zixin: "Such a scoundrel like you must have no dignity!"
+(Aside)
+Fan Jie: "No need to get so angry, milady. I just wanted to check if there are marks of wearing the pearls on your wrist."
+Fan Jie: "It looks like, indeed, you are the rightful owner, milady. Now that the string of pearls is returned to you, you need not worry anymore."
+Fan Jie: "My name's Fan..."
+(Fan Jie pauses, covers his mouth, and turns to leave. Exit Fan Jie.)
+Fan Jie: "It's time for me to go, ha."
+(Aside)
+Zixin: "Oh hero, please wait..."
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: "Led by my timid heart, I wronged a righteous man."
+Zixin: "I can't even remember the name of that hero of mine. What should I do to thank him?"
+(Aside)
+Zixin: "How shameful..."
+Grandma Zhang: "But my deary, what is it if not destiny? A fair lady has finally met her noble hero."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book175_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book175_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c028dc38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book175_EN.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+—Act II: The Search for the Gentleman—
+Male Role: Fan Jie
+Female Role: Zixin
+Comic Role: Grandma Zhang
+Comic Roles: Zhang San, Li Si, Wang Er'ma
+
+Scene I
+(Enter Zixin and Grandma Zhang)
+(Aside)
+Zixin: "I have been depressed of late, and in no wise have I been at peace."
+Zixin: "For I spoke in error 'gainst a hero seeking to do good."
+Zixin: "He sought to return my string of pearls, and I did him no thanks nor ask him his name, but instead upbraided him most grievously."
+Zixin: "Shamed I am, and do wish to find my benefactor, but amidst this vast harbor, how shall I find him?"
+Grandma Zhang: "As I see it, deary, you need not be sorrowful, nor should you be troubled."
+Zixin: "Oh, granny, why do you say so?"
+Grandma Zhang: "You need only put up a notice, offering Mora up to the one who returns the string of pearls. Will he not then come forth?"
+(Danqing, andante calmo)
+Zixin: "Thus is it said—"
+Zixin: "As wine turns red peoples' faces, so do riches move many places."
+(Zixin lowers her head and paces)
+Zixin: "I am of a mind to find him with this device, yet I wonder if he should come forthwith."
+(Aside)
+Grandma Zhang: "Come now, do not hesitate. Let us take action."
+Grandma Zhang: "You shall lose little who rely on me."
+(Exeunt Zixin and Grandma Zhang)
+
+Scene II
+(Enter Zhang San, Li Si, Wang Er'ma)
+(Sprechstimme)
+Zhang San: "I am Zhang San."
+Li Si: "I, Li Si."
+Wang Er'ma: "And Wang Er'ma I."
+Zhang San: "Hark at that notice! Let me go up, and earn the bounty."
+Li Si: "Shall the officer ask, 'think to do good, do you?'"
+Wang Er'ma: "Hah! A fool is he who would speak true."
+(Aside)
+Zhang San: "Ho, brothers. Are you all bound for that lass Zixin's place, her reward to claim?"
+Li Si: "Indeed."
+Wang Er'ma: "So it is."
+Li Si: "Picked up her headdress also, did you?"
+Wang Er'ma: "No, I'd have sworn it was her earrings."
+Li Si: "Falsehood - t'was the flower upon her head."
+Zhang San: "Fools. Perfume it was!"
+Wang Er'ma: "Ah, however it may be, sure am I that we all know well the score."
+Zhang San: "Ahahah."
+Li Si: "Haha!"
+(Zhang San, Li Si, and Wang Er'ma turn to Zixin)
+Zhang San: "Ah, Zixin, have you my bounty ready? For I, Zhang San, have found your lost perfume!"
+Li Si: "Stand aside, friend, for I have come to return your headdress. The prize is mine, therefore."
+Wang Er'ma: "No, no, no, Wang Er'ma it is who returns your earrings. Mine is the reward."
+Zixin: "You... you lot dizzy me."
+Zixin: "For we have never met, and if I lost my earrings, scents, or headwear, would I not know it?"
+Zhang San: "Why, you must have forgotten it in your hurry at the fish-store. Just give the reward here, do not worry!"
+Li Si: "The Mora, then, and be quick about it!"
+Wang Er'ma: "Or I shall ruin your stall, and your good name."
+Zixin: "Ah... How I have attracted the eye of these worthless scoundrels!"
+Zixin: "Granny, see what trouble your plan has wrought!"
+Grandma Zhang: "Worry not, lass. I shall devise a way to see them off."
+Grandma Zhang: "Hah!"
+(Zhang San, Li Si, Wang Er'ma fall to the ground)
+Grandma Zhang: "I had this lass put up a false bounty to catch such thieves as you!"
+Grandma Zhang: "The items you bring are false — now hand them over."
+Grandma Zhang: "Or else..."
+Zhang San: "Or else what?"
+Grandma Zhang: "Then the headdress made of prize Glaze Lilies, the earrings of fine Noctilucous Jade, and the scents shipped in from a faraway land...
+Grandma Zhang: "You shall have to pay for them all! Now then, where is the Mora? Give it here!"
+(Grandma Zhang pursues Zhang San, Li Si, Wang Er'ma, broom in hand)
+Zhang San: "Ow, ow!"
+Li Si: "Stop hitting us, please! We don't want your Mora anymore!"
+Wang Er'ma: "Now to find that fellow who truly picked her things up to come and own up — sooner rather than late!"
+
+Scene III
+(Zhang San brings Fan Jie in)
+(Aside)
+Zhang San: "Why, I have it now. You must be the thief who took the lady's things. My brothers and I took a beating on your account!"
+Fan Jie: "I, Fan Jie, have ever been upright, and such things as stealing are beneath me. Do not think to accuse me falsely."
+Zhang San: "Well, aren't you a stubborn one? Dare you go up with me to meet the owner of the lost goods?"
+Fan Jie: "I fear you not. Let us go! Indeed, I should like to see who it is who maligns me."
+(Zhang San and Fan Jie turn to Zixin)
+Zhang San: "Is the proprietor not Zixin? I shall see how you get out of this one!"
+Fan Jie: "Ah! So it is you, then!"
+(Dongtang, appassionato)
+Fan Jie: "This was the lady who was wroth, and no more words came from her mouth."
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: "Cease deceiving the young woman, for I am Fan Jie, a dock worker."
+Fan Jie: "I have lived frugally and humbly. Whereupon would I steal a lady's makeup?"
+Fan Jie: "You met my honesty with accusations, though I returned the item swiftly as I could."
+(Aside)
+Zixin: "Ah, so this hero is named Fan Jie."
+Zixin: "It is my fault, then, that he should have been tangled up in this business."
+Zixin: "I shall beg his forgiveness shortly — and should he not accept, twice or thrice more shall not be too few."
+(Zixin walks up to apologize to Fan Jie)
+Zixin: "O, hero, indeed we had a misunderstanding before, but..."
+(Fan Jie turns)
+Fan Jie: "Hmph."
+(Zixin smiles and steps forward)
+Zixin: "...I did have some other motive in doing this."
+Zixin: "For you did not leave your name behind when you left, and I wished to repay you but found you not."
+Zixin: "So I decided on this device. It is my fault that such trouble came to you."
+Zixin: "Please, allow me to apologize."
+Fan Jie: "Oh?"
+(Dongtang, lento, innig)
+Fan Jie: "Though I was at first resentful to be maligned, when I calm down to think, I realize it was but a misunderstanding."
+Fan Jie: "Calm must rule me, lest I speak in error."
+(Aside)
+Fan Jie: "If I may ask you..."
+Fan Jie: "You said earlier that the business from before was a misunderstanding."
+Fan Jie: "You were of a mind to seek the person who returned your string of pearls, and put out that notice, which by chance snared me wrongly, is that true?"
+Zixin: "It is, and again, I apologize."
+(Fan Jie catches Zixin)
+Fan Jie: "Nay, you need not be so polite. You do me too much honor."
+Fan Jie: "I, too, acted rashly, and put you upon the spot. I, too, must apologize."
+Zixin: "Oh, no, please..."
+(Fan Jie salutes her)
+Zhang San: "What!? What are you doing? So is the Mora to be paid or not?"
+Grandma Zhang: "Oh, shush you. This is their tale — what business is it of yours?"
+Grandma Zhang: "See, all the ladies and gentlemen in the audience are here to see a show by Yun Jin, and they have no time for your nonsense."
+Grandma Zhang: "Open your eyes and see, and stand aside there."
+(Exeunt, Grandma Zhang dragging Zhang San)
+Zixin: "Come to think of it, I sell fish here every day. How is it, then, that I have never seen you?"
+Fan Jie: "I pass this way each day to work."
+Fan Jie: "Perhaps I was lost amid the throng. But perchance we may meet tomorrow..."
+Zixin: "So it is... May we meet then."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book176_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book176_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..175f98caa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book176_EN.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+—Act III: The Pearls, Lost Again—
+Male Role: Fan Jie
+Female Role: Zixin
+Comic Role: Grandma Zhang
+Villain: Wu Wang
+Comic Roles: Wu Yi, Wu Er
+
+Scene I
+(Enter Zixin and Fanjie from either side)
+(Aloud)
+Fan Jie: "The dogs do bark excitedly at dawn."
+Zixin: "The sun shines, and the frost on the eaves thin."
+(Aside)
+Fan Jie: "Is that Ms. Zixin I see?"
+Zixin: "Indeed, it is! Is that you, Fan Jie?"
+(Dongtang, senza misura)
+Fan Jie: "I dreamt of you fair last night."
+Zixin: "I regretted our parting, though we meet again soon."
+Both: "That my heart's desire should come true."
+(Aside, unison)
+Zixin: "O Hero..."
+Fan Jie: "O Maiden..."
+(Aside)
+Fan Jie: The sun speeds westwards and high, and work begins at the docks. I must go and begin my day."
+Fan Jie: "Ms. Zixin, I take my leave."
+(Zixin salutes and watches him depart. Fan Jie turns back as he grows further away. Zixin lowers and raises her head again as Fan Jie exits. Zixin wrings her hands.)
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: "Ah, to have turned cowardly at the last moment!"
+(Exit Zixin)
+
+Scene II
+(Enter the playboy Wu Wang, open-collared and dressed in green, with his companions Wu Yi and Wu Er)
+(Aloud)
+Wu Wang: "I am the great Wu Wang, master of these streets."
+Wu Wang: "Today I am bored and idle, and thus stroll about looking for sport."
+(Aside)
+Wu Wang: "Wu Yi, Wu Er!"
+(Same Aside)
+Both: "Yes, sir?"
+(Aside)
+Wu Wang: "I have a mind to eat something new today. Have you any ideas?"
+Wu Yi: "What about some Golden Shrimp Balls?"
+Wu Wang: "I tire of fine meat and fatty fish. Golden Shrimp Balls seem alright."
+Wu Wang: "Wu Er, go hence and find a store that sells a serving of those shrimp balls."
+Wu Er: "I will."
+Wu Wang: "Wait. It must be fried to a pure golden sheen, with not a speck of char-black to be found."
+Wu Er: "Without a speck of char-black to be found, yes."
+Wu Wang: "Hold. And they must be of size most equal. Not one shall be larger or smaller than the next."
+Wu Er: "And they shall all be the same size, yes. Do you wish to go over the instructions again?"
+Wu Wang: "No need."
+Wu Er: "Do you have any other requests, sir? Just say the word."
+Wu Er: "And if the store fails to meet your expectations, then let's do as we always do—"
+Wu Yi: "What do we always do?"
+Wu Er: "Not give them any Mora, of course."
+Wu Wang: "No, no, come, look at the fish store yonder. Now there's a beauty more filling than a fine meal."
+(Dongtang, lento, innig)
+Wu Wang: "Let us go up and seek some details as we may... All the better to seize her with."
+(Wu Wang turns to Zixin)
+(Aside)
+Zixin: "Would you like to buy fish, sir?"
+Wu Wang: "Why, of course, of course. Which family do you hail from, miss, and where fare your parents?"
+Zixin: "I grew up at the docks. My parents have grown old, and I run the store alone, selling fish to make ends meet."
+Zixin: "Why do you ask, sir?"
+(Turns, sotto voce)
+Wu Wang: "Wonderful, wonderful. Her parents are not at hand. A fine chance to strike, indeed."
+(Turns back, facing Zixin)
+Wu Wang: "Then, miss, are you yet engaged, or pledged to be wedded?"
+Zixin: "I have not, sir, for I have busied myself working all this time."
+Zixin: "But sir, what has the matter of my marriage have to do with your business buying fish?"
+(Turns, sotto voce)
+Wu Wang: "Better still, excellent! She has plighted no troth. If trouble should come of this, no one will save her."
+(Turns back, facing Zixin)
+Wu Wang: "Then, miss, have you one you are enamored with?"
+(Zixin lowers her head and says nothing)
+(Dongtang, senza misura)
+Wu Wang: "See, see how she casts down her eyes without speaking. So, then, there is no such person. Evil enters and masters my thoughts—"
+Wu Wang: "Come, friends, take her hence — let us not waste precious time or beauty."
+(Exeunt Wu Wang, Wu Yi, and Wu Er, taking Zixin with them)
+
+Scene III
+(Enter Grandma Zhang)
+(Aside)
+Grandma Zhang: "Now then, ladies and gentlemen, if you have listened oft to Yun Jin's plays and become wise to the ways of theater, then you have likely guessed what shall come next."
+Grandma Zhang: "Shall we not now accelerate towards a fight most fierce?"
+Grandma Zhang: "But afore the hero steps forth, he must by fortune be inspired."
+Grandma Zhang: "When evil beasts run amok, disturbing the lives of the people, or when times and tides are turbulent, that is when heroes arise."
+Grandma Zhang: "If you should pluck up your courage, your deeds shall be remembered. But if you prove craven..."
+Grandma Zhang: "Who then will remember if you were named Zhang Jie, Wang Jie, or Fan Jie?"
+Grandma Zhang: "And what's more, we ordinary folk must show our mettle, and yet leave a tale of rescuing our fair lady."
+Grandma Zhang: "Let us see how Fan Jie shall act."
+(Enter Fan Jie)
+(Aside)
+Grandma Zhang: "Alas, why have you only arrived now?"
+Grandma Zhang: "Miss Zixin here was just taken by the notorious hooligan, Wu Wang!"
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: "Ah, alas!"
+Fan Jie: "When I heard her words I was a-fright, but I never thought that catastrophe was so near to me."
+Fan Jie: "This villain burns, steals, and kills as he wills. If I were to go forth..."
+Fan Jie: "I shall, in all likelihood, not return."
+(Grandma Zhang tosses the string of pearls to Fan Jie)
+Grandma Zhang: "S—sir Fan, wh—whatever shall we do?"
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: "As I see these pearls, my resolve hardens—"
+Fan Jie: "How could I surrender a maiden to this villain?"
+Fan Jie: "Pearl-string in hand, I draw my sword in fury — to make contrite that Wu Wang, and have him sue for mercy."
+(Exeunt Fan Jie and Grandma Zhang)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book177_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book177_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3928ac85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book177_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+...
+The weather remains inclement today.
+Although the snow and wind are beginning to subside, one is hard-pressed to keep their eyes open when faced with the occasional gusts that still whip up.
+Such conditions bring to mind an ancient verse, where wind and snow are likened by the poet to the lashes of a pale iron sword.
+
+But just as Master Landrich once said, one must press on, no matter the difficulties met along the way.
+We must return to Mondstadt bearing great achievements.
+Only then will I live up to Master Landrich's expectations and bring honor to my family's name. And only then will the arrogance of those who conspire to rebel be put to rest once and for all.
+
+Based on an inscription, we decided to abandon our original plans of exploring the cellar in the southwestern ruins in favor of going to a locked secret chamber.
+According to the inscription text deciphered by Master Eberhart, the chamber should contain impressive ancient frescoes along with weapons forged from Starsilver.
+If that's the case, this could easily be the most significant archaeological discovery in decades.
+
+That's what Master Ingbert said, at least. But somehow my heart still can't forget the companions we lost in the snowstorm just days before.
+I sincerely hope that Master Eberhart was right when he said that they were aristocratic children rigorously trained from childhood, and perfectly capable of making their way back to camp on their own.
+
+We shall soon set off from South Base Camp to delve further into the inner reaches of the ruins.
+This time, it is imperative that we closely examine the stability of the ruins before we enter.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book178_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book178_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6be9c6de1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book178_EN.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Due to the tragedy that befell us previously, I fear that my prior journal entries are now all but lost.
+It is most unfortunate that the investigation notes were lost, but the conditions here are truly dangerous.
+
+Alas, we were unable to budge those great doors.
+In the end, we returned empty-handed, with no sight of the fresco or the ancient weapons which Master Ingbert so greatly desired to see.
+Upon returning to South Base Camp, there was still no sign of the others who had gone missing in the snowstorm.
+Although the chance may be a slim one, we can only hope that they made it down the mountain and are now returning with help and more supplies.
+It certainly won't be long before our remaining supplies run out.
+As cruel as it may seem to say such a thing, the cave-in that occurred just before the round door of the secret room not only robbed us of Nick, but also all the food and fuel he was carrying.
+I had said that it is imperative we first check the structural integrity of these ruins... I clearly remember telling him that.
+
+Perhaps the streak of unfortunate incidents we've encountered in the past few days has caused me to turn bitter.
+Or perhaps this is simply the natural toll such desperate conditions take on people.
+
+The fact that Master Eberhart could maintain a level head even in the face of such adverse conditions only made him all the more admirable. Perhaps this is the true tenacity of a young aristocrat.
+Master Landrich's judgment seems to have been well-founded.
+Even as an illegitimate child, he is quite capable of living up to the role of an aristocrat, more so than most other aristocrats, in fact.
+
+When the storm eases a little, we will proceed to the the cellar in the southwestern ruins as per Eberhart's proposal.
+Based on the content of what he deciphered, there may be something very ancient within.
+The sheer cold of this place has the peculiar and incomprehensible effect of preserving things the way they are.
+
+We must not let down the companions we lost.
+...And more importantly, we must not let Master Landrich down.
+Otherwise, I will most likely be facing off against monsters in the gladiatorial arena before too long.
+Even if I beat the monsters, I would probably share the fate of Eberhart's slave, and meet my demise at the sword of the red-haired reaper of the Lawrence Clan...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book179_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book179_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cbdb8e352
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book179_EN.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Does the history of this place make the scenery look bleaker? Or is the bleakness of the scenery here responsible for its grim history in the first place?
+Could it be that I'm only having these thoughts because of all that has happened during this investigation?
+Or perhaps I'm starting to lose my wits due to the blood loss and the sheer cold?
+Whatever the answer, one thing I'm fairly certain of is that this will be my last journal entry.
+
+In the end, Eberhart's plan failed... In fact, no. I rather think he succeeded.
+In hindsight, his actions are all too clear. I'm surprised none of us saw what he was doing... And now I think about it, I fear that the companions we have been separated from along the way will have already fallen victim to his treachery. The cave-in in front of the secret room with the round door was surely all part of his plan.
+
+Only at the very end when he led Master Ingbert and me into the cellar in the southwestern ruins and took out his polearm did I finally understand.
+His talk of a "lost civilization buried beneath the snow" and "a power descended from the heavens" were just a means to an end. He knew Ingbert loved the idea of exploration and adventure and used this to lure him to a deserted place where no one would be able to help him...
+When all is said and done, this all comes down to him being an illegitimate child.
+The polearm is an inelegant weapon, unbecoming of an aristocrat. I wonder if he secretly trained to use it for the sole purpose of killing his master here, clearing one more obstacle from his path towards dominion over the clan.
+
+Now I think about it, Master Parsifal's disobedience, love of chivalric play-acting, and eventual departure must surely have been encouraged by him behind the scenes...
+
+The image of Ingbert being struck by his polearm is one I shall never be able to get out of my head.
+We all grew up together. But none of us saw beyond the kind and gentle facade to the monster he was inside.
+Landrich was already planning to bestow the clan name upon him after returning from the investigation anyway. Maybe if he'd known of his plans, things never would have turned out this way...
+Or perhaps he did already know of his plans, and that was precisely what prompted him to take this opportunity to move himself one step closer towards the front in the line of succession...
+
+I am sorry, Priscilla, for I will not make it back to Mondstadt.
+
+Whoever reads this, please warn Landrich.
+Eberhart is badly injured too, but there is still a chance he will make it back to Mondstadt.
+And if that happens... There will only be one more obstacle left for him on his road to revolt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book17_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book17_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..64dc64823
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book17_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—Roadside Picnic—
+When Ike was taking a nap, his servants waged a terrible war against each other.
+The great wizard had subdued many gods and demons to serve under him. As the most formidable wizard of his day, Ike was in command of gods and demons more numerous than the entries in a dictionary. But who was the strongest of those under his rule? The gods and demons decided to find out for themselves through battle.
+Unfortunately, they seemed to have erroneously regarded as their own three who were neither gods nor demons: the Princess, Sachi, and Vera.
+Ike only slept for two hours, but in that time three stars had already been destroyed!
+
+"Why should I protect you?" The Princess pulled her hand away, and the giant demon plummeted to the ground, its eyeballs gone.
+The dominant race of the Andromeda Empire may look lovely and sweet, but on their palms grow two special mouths, which they use to devour the eyeballs of their lovers and those they vanquish.
+"Are we not friends?" Vera wiped the blood off her face, and appeared to be hurt by the Princess' words.
+"Yea – yes," The Princess blushed and looked away. "I already regard you as my only friend for what has happened. I was not referring to you, Vera."
+"No!" Sachi yelled as the gnarly jaws of a dragon closed around him.
+"Do you surrender to me now?" The giant dragon jeered. "Surrender and concede that you are worthless, lowly rats, and I shall let you live!"
+"I surrender! I surrender! Let me go!" Sachi screamed.
+"Why, a lizard of your despicable breed should know better than to utter such foolish words! Even the geckos in my palace could crush you." The Princess gave her wrists a twirl.
+"No! This has nothing to do with me!" Sachi yelled as the dragon cast him into the sky.
+And just like that, the battle between the dominant species of Andromeda and the ancient giant dragon was over.
+
+The moral? You won't get hurt if you just surrender.
+Sachi was knocked out of the contest and woke Ike up with the slap of a slipper. Vera also survived thanks to the protection of the Princess.
+"Argh! You imbecile! The mere sight of you is revolting. Do not come near me! Don't talk to me, don't look at me, nor breathe the same air as me, you lowly scum!" The Princess could not have a lower opinion of Sachi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book180_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book180_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..036ccf168
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book180_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+I am immensely grateful to whoever left this food here!
+I'm famished, fatigued, and all out of supplies. Without this food, there is no way that I would be able to keep going.
+I will continue my descent down the mountain now. It shouldn't be much further to the camp.
+Lesson learned — in the future, prepare for each and every conceivable eventuality before thinking about setting foot on the mountain...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book181_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book181_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..949b29d11
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book181_EN.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+—Dragonspine—
+I began my ascent of Dragonspine from its southern side, where the mountain meets the riverbanks and plains of Liyue. The mountain slopes gently here, the wind is soft, and the snow is light. Added to the unfrozen water sources, it makes this place a good choice for setting up a base camp. Once I have prepared my supplies, I will make a camp here before continuing my climb to the summit.
+
+After setting up camp, I took the chance to survey the surrounding ruins. What intrigued me is that the architectural style and artistic patterns are strikingly similar to those seen in ancient buildings elsewhere. This could very well mean that the fabled mountain civilization of old is right beneath my feet.
+Unfortunately, I did not find any well-preserved inscriptions within the ruins, so there was no hard proof of the ancient civilization's historicity. Perhaps I will find more information is preserved further up the mountain, buried deep within the bitingly cold blizzards.
+
+Spending the night here is an unpleasant experience. The cold, damp wind chills to the bone, and the way it shakes the tent sounds like the roar of a rushing river. Guaranteed nightmare material for once you do manage to fall asleep. There's a cave by the water, and it must be spacious in there because I can hear the ghostly groaning of the wind echoing inside. Unfortunately, the entrance is tightly fenced off and there is simply no way to get through from the outside.
+
+I will start advancing further up the mountain a little later on. There are some remnants of the relatively recent past by the path, which if I'm not mistaken can be traced back to the era when Mondstadt was ruled by an aristocracy. I dug up some fragments of clothing and some irreparably damaged weaponry. The dense snow and ice seem to have slowed down the decomposition process, preserving any pieces of the past that they swallow up for a long time to come.
+The way that the items are distributed leads me to believe that a chase once took place here on this mountain path — or possibly even a murder.
+
+It seems that even fierce blizzards and sinister mutations pose no obstacle to humans intent on following through on their dark ambitions. In the end, this archon-forsaken snowscape has become stained by mortal transgression.
+
+As I climb further up the path, the wind becomes stronger and the temperature plummets to an unbearably low level. I scouted out a ruin to the northeast, where to my utter astonishment I found water! It was somehow unfrozen, in defiance of its perennially blizzard-beaten surroundings. From the location, I would estimate that it is linked to the stream I saw further downhill.
+However, this area is so cold that I could not afford to explore deeper inside the ruin for the risk of freezing to death or drowning. I left a makeshift sign there to mark the spot — I just hope that it doesn't get buried in the snow.
+I suppose that once upon a time this could have been an underground shelter and that over the years the groundwater has seeped in and flooded it. But I have also heard that the tyrants of the distant past were partial to a form of punishment whereby they would jail a prisoner, lock them in a cage, and then slowly pour water in. Just so they could force the prisoner to watch in alarm as the water slowly rose up from their ankles to their mouth, nose, and finally their forehead...
+Such a cruel and drawn out punishment... And in the sheer cold of this climate, it is all the more impossible to imagine that any managed to survive it.
+
+Further to the east, the road becomes more rugged. I had a stupid accident and very nearly broke my leg because of it. I was lucky to only receive a superficial wound and no major bone injury. But it also tore a great big hole in my windproof clothing, so now I feel the full force of the wind right against my skin. It feels awful, like being stabbed constantly with a sharp knife.
+I managed to find shelter from the wind before my wound went completely numb. I just about managed to sew my clothing back up, but there's no way I can continue to the summit like this.
+I made it back to camp, finally, on the verge of freezing to death. As I warmed my feet by the bonfire, I removed my socks to find that three of my toes had turned purple from the cold... But no matter, right now I'm still enjoying the feeling of coming back to life after such a close brush with death.
+
+When the storm died down a little, I looked up and caught a view of the peak, towering there silently against the dark sky, encircled by giant jagged rocks and yet secluded among them in the center. The bards' songs tell of an ancient, evil dragon who lies buried there in the mountain stream — I wonder if it, too, yearns for the celestial heights even as it gazes up with its rotting and blinded eyes?
+Many villagers who live at the foot of the mountain liken this monstrous mountain to a blind spot in the eyes of the gods, a place ruled by the inscrutable force of fate. Old Mondstadt fairy tales speak of the mountain as a place of punishment that was abandoned by the Wind of Time and left for the howling winds to sweep in and freeze everything in its moment of destruction.
+Yet something still stirs here, at the peak of the mountain. I heard its call in my dream. It was like a gentle song, pleasing to the ear, but somehow disturbing to the mind.
+
+This trip was a disaster, but at least I came out of it alive. Farewell for today, Dragonspine. Perhaps I shall return, though I do not know if I will ever make it to your summit...
+I think I will explore Liyue next. But first things first, my top priority is replenishing my lost supplies. Oh, and while I'm at it, I think I'll swap this soggy old diary for a nice new one.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book182_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book182_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book182_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book183_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book183_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..91c57a92c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book183_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+"A giant tree, flourishing and lush. Within, it holds a precious stash."
+"Right in the middle, follow the road. Seek, and the riches shall be bestowed."
+"With so many steps to climb for good measure, descend and you shall find the hidden treasure."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book184_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book184_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..26ffb9fdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book184_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—Qilin—
+Among the legends that circulate in the mountains of Liyue, the qilin are a type of noble and benevolent illuminated beast. Qilin often roam the mountain forests, but appear only on nights where starlight shines upon clear dew. For sustenance, they drink only spring water and eat only fragrant herbs.
+Qilin are gentle illuminated beasts, with grace and elegance flowing through their veins. It is said that qilin will never harm living things, refusing even to step on an insect or break a blade of grass. People believe that a qilin's characteristics, behavior, and their every movement is dictated by an age-old etiquette that has remained unchanged for a thousand years.
+Following the barbarous age of the Archon War, many adepti became unable to continue living among the clamorous world of mortals. As a result, and under the direction of Rex Lapis, they withdrew themselves from society to live in seclusion in the bamboo groves and mountains. No longer would they interfere in the human world, content instead to enjoy a realm of mountains and water and pursue their own interests.
+Yet some illuminated beasts there were that, over a thousand years of mortal cooperation, had cultivated deep friendships with ordinary humans. They decided to carry out the will of the Lord of Geo in the mortal realm, assisting human society with their adeptal powers and charity. Some hid in mountain hamlets, others walked the bustling city streets. They lived together and mixed with humankind, leaving behind unique bloodlines in Liyue Harbor.
+
+According to one folktale, as early as several thousand years ago, there were already those among the elegant qilin who had begun to grow deeply attached to the savage mortals.
+The tale tells of how in that barbaric era, the people wore clothes of water lotus and bay leaf.
+One night, a herb gatherer was bathing in a mountain pool, when to his surprise, a passing qilin began to eat the clothes that he had left by the water's edge. The illuminated beast was too young to understand human notions of shame and privacy and had yet to learn the conduct of illuminated beasts in the mortal realm.
+To make up for her crude behavior and to avoid startling the vulnerable mortal with her otherworldly adeptal appearance, she transformed into one of human bearing. As the pale light of the full moon fell onto the pool, she appeared before the herb gatherer.
+The young illuminated beast ultimately did not understand human notions of shame and privacy. She stood in that mountain forest, lit by cold moonlight and the glow of fireflies, clothed only in dewdrops and the lunar gleam. Together with the ignorant mortal she traveled, strolling happily among flowers and bamboo groves, revealing to him the mountain dwelling of the adepti, interpreting for him the language of the birds, sleeping lightly amid the cry of insects, sinking softly into shared and ancient dreams...
+As the herb gatherer began to stir at the first light of dawn, he awoke to find that the noble illuminated beast had vanished without a trace.
+
+As for how this tale unfolds, opinions vary widely. Some people say that one night, the qilin placed a bamboo basket outside the front door of the herb gatherer's home, before disappearing into the moonlit mist. When the herb gatherer came to the door, he found a child soundly asleep inside the basket.
+Others say that from that moment on the qilin lived together with the mortal, gave birth to children, and grew accustomed to human life.
+
+No matter the truth of the thousand-year-old matter, the elegant illuminated beasts continue to walk among the residents of Liyue, unseen among the sea of people, waiting for the day when Rex Lapis calls them forth once again.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book185_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book185_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..81b5e1809
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book185_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—Hidden Jade—
+In the valley northwest of Liyue Harbor and south of Nantianmen lie many silent, ancient ruins.
+One of these areas is known as the Dunyu Ruins. This area is said to have already existed even before the time of the Archon Wars.
+According to old legends passed by word of mouth, "Dunyu" means "the land to which beauteous jade flees."
+In a past beyond memory, when even Rex Lapis would still have been young, a star fell from the sky into the barren plains west of Liyue. These plains were transformed into a huge and deep chasm in the wake of that star's descent, and jade would emerge from within, beautiful and limitless, and it would become the foundation for a thousand years of industrial mining in Liyue thereafter.
+Legend has it that when that nameless star fell, a fragment of it broke off and crashed into the rocks in northern Lisha.
+As most know, wordless stones harbored soul and spirit, and in manners and times not witnessed by mortal eyes they watched and listened to the ley lines' pulses, the echoes of the alpine springs, and the slow but inexorable movements of the mountains.
+But unlike the ordinary but enduring stone of the earth, the fragments of the meteorite that fell from heaven had a proud and agitated temper.
+
+Later, when countless gods and rulers fought over the appointed celestial seats, and the very stars and abyss themselves faded, tragedy and evil embarred the breath of the waters and mountains. The fallen star could bear this no longer, and heedless of the great chasm's persuasions to stay it leaped away, away towards the heavens.
+As it returned to the skies, the heavenly jade left behind a deep pit, within which humans would build great cities and mighty fortresses, finding refuge and shutting themselves in with the leftover inheritance of that fallen star.
+Over the tumult and storms of the next few thousand years, the redoubts of the Dunyu Valley stood tall and maintained prosperous relations with Liyue Harbor up till 500 years ago.
+But with the coming of the black calamity and the rise of the Abyss, the residents of Dunyu sealed the ancient city and departed for other lands. None know why these refugees chose to shut the gates of their home, and even the millennia-old adepti and yaksha are silent on this matter.
+And so, the sealed fortresses became giant, silent tombs, with naught left in them but the sound of pond water and the wind whistling through empty halls — and thusly, too, did they come to be called the "Dunyu Ruins" by the people of Liyue.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book186_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book186_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6be9c6de1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book186_EN.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Due to the tragedy that befell us previously, I fear that my prior journal entries are now all but lost.
+It is most unfortunate that the investigation notes were lost, but the conditions here are truly dangerous.
+
+Alas, we were unable to budge those great doors.
+In the end, we returned empty-handed, with no sight of the fresco or the ancient weapons which Master Ingbert so greatly desired to see.
+Upon returning to South Base Camp, there was still no sign of the others who had gone missing in the snowstorm.
+Although the chance may be a slim one, we can only hope that they made it down the mountain and are now returning with help and more supplies.
+It certainly won't be long before our remaining supplies run out.
+As cruel as it may seem to say such a thing, the cave-in that occurred just before the round door of the secret room not only robbed us of Nick, but also all the food and fuel he was carrying.
+I had said that it is imperative we first check the structural integrity of these ruins... I clearly remember telling him that.
+
+Perhaps the streak of unfortunate incidents we've encountered in the past few days has caused me to turn bitter.
+Or perhaps this is simply the natural toll such desperate conditions take on people.
+
+The fact that Master Eberhart could maintain a level head even in the face of such adverse conditions only made him all the more admirable. Perhaps this is the true tenacity of a young aristocrat.
+Master Landrich's judgment seems to have been well-founded.
+Even as an illegitimate child, he is quite capable of living up to the role of an aristocrat, more so than most other aristocrats, in fact.
+
+When the storm eases a little, we will proceed to the the cellar in the southwestern ruins as per Eberhart's proposal.
+Based on the content of what he deciphered, there may be something very ancient within.
+The sheer cold of this place has the peculiar and incomprehensible effect of preserving things the way they are.
+
+We must not let down the companions we lost.
+...And more importantly, we must not let Master Landrich down.
+Otherwise, I will most likely be facing off against monsters in the gladiatorial arena before too long.
+Even if I beat the monsters, I would probably share the fate of Eberhart's slave, and meet my demise at the sword of the red-haired reaper of the Lawrence Clan...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book187_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book187_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d21f74303
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book187_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+The land of Liyue was not always ruled by Rex Lapis. Many gods walked the land in that distant epoch.
+
+The area known as the Guili Plains was once an area lush with Glaze Lilies. But it was beset by troubles on every side, forcing its residents of old to flee, while the prosperity of Liyue Harbor would attract many of those who took their place. But even so, many tales of gallantry continue to circulate in these wilds.
+
+In the tales of traveling merchants and porters, there was once a mysterious figure that would surface in the dead of night upon the plains: it was a maiden in a long indigo robe, striding along the shallows of the Bishui River, the moon wrapping her face with silver light as the night wind carried her words up to the shimmering, sleepless stars.
+
+According to guests at Wangshu Inn, only those who get lost amid the firefly-lights on summer nights might see her, and only those who can discern the scent of Glaze Lilies amid the dancing lights and Seelie floating in the dark could find her tracks. Some guessed that she might be a lost illuminated beast, or a sole servant of some long-dead god, gently mourning her master only at night. And some also believed her to simply be a gallant hero, like those who spurn civilization, hiding their real names.
+
+No one knows how her story began, but it ended with the tale of a certain hunter. But unlike the stories of those merchants, the hunter encountered her brandishing a sword against several perilous shadows under the merciless moonlight. After an elegant and sharp dance, the maiden was nowhere to be seen, with naught left but a pile of bloodied dust.
+The next day, some inquisitive citizens would discover the corpses of Millelith and land surveyors by the river.
+After this, no matter how many search parties the Ministry of Civil Affairs would send, no one saw that riverside maiden ever again.
+
+Perhaps that deadly dance was the fruit of some vendetta, or perhaps that woman had herself been some great brigand. Or perhaps that matter does not require any rhyme or reason at all. Heroes are heroes, after all, drawing their blades for reasons beyond common comprehension.
+
+But as the lights of Liyue Harbor consumed the deserted countryside villages day by day, this legend too would slowly disappear.
+Still, the legends hold that the riverbank that maiden had used to roam remains filled with blooming Glaze Lilies to this day.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book188_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book188_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb85300db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book188_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dietrich witnessed the fall of the house of Lawrence.
+Who knew where Mother's kitty had gone. His father, driven to distraction, and his mother, hysterical, were so close by, and yet no matter how he shouted, they did not pay him any heed.
+
+"Arf..."
+Dietrich lowered his head, but before he could speak again, the ground opened up beneath him. A pair of old crone's hands stretched out from the ground, seizing him by the neck.
+Then he fell, and his fall seemed not to end, till at last he crashed to earth at the feet of the old witch.
+Strangely, it hurt not at all.
+
+Something hooked onto Dietrich's necklace, and he found himself hoisted up bodily.
+All before him was darkness, and he could only see one thing — that which was below him. It was a steaming pot, filled with some unknown black substance that gurgled and belched. There were some solids in there, too, and when he looked, he could espy spiderwebs and the bones of venomous vipers...
+Into his ear crept Nottfriga's voice: "Ah, I have you now, my last ingredient. Once I've put you in, my stew of life eternal shall be complete. Hahaha!"
+
+"Woof! Woof! Woof!" Let me go, you dastardly witch!
+Dietrich struggled with all his might, not thinking for a moment that the bond of the hitherto inescapable necklace would suddenly be so easily slipped—
+"Ar—"
+And so he fell...
+He heard nothing more, naught else but the howling wind and Nottfriga's crazed laughter whipping about his ears.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book189_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book189_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a55f7efa3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book189_EN.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+"Wake up—"
+Dietrich felt his body being rocked gently.
+"Are you alright?"
+A hand reached over as if to check his breathing.
+It was a familiar voice...
+Gentle as the April breeze, and genial as the March sun.
+
+Dietrich forced his eyes open, and before them—
+Was the golden-haired, blue-eyed girl.
+"Ah, wonderful, you're finally awake," she said with a smile.
+
+"This place... Is this... Celestia?" Dietrich wondered.
+"No, I'm afraid it's just an ordinary forest," the girl replied.
+Then Dietrich's senses returned to him, and he knew then that the young lady before him was the source of all his troubles — the wicked old witch, Nottfriga! In a flash, he had recovered, and leaping a distance away from her he maintained a guarded stance.
+
+"Don't be afraid. I won't hurt you. Ah, I must've forgotten to introduce myself. My name is Magdalene. I'm, well, Nottfriga's younger sister." So saying, Magdalene gave the finger behind her back a twirl — a calming spell of light magic, and she approached Dietrich. "Come now, it's alright."
+
+At this did Dietrich indeed calm down. He desired to ask the girl before him how she could understand him — but he could still do naught but bark.
+"Oh, this? It is but a small spell. My sister knows it too."
+"Woof, woof woof!?" So that crone did hear what I said, and simply pretended not to so she might string me along!?
+"Well... Still, Nottfriga is actually a gentle person." And speaking of her sister, Magdalene smiled gorgeously once more.
+"..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book18_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book18_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b6ff37a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book18_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—Death Awaits in Abyssal Waves—
+As Vera and Sachi grew up, the chemistry between the four changed in subtle and inexplicable ways.
+"Enough with excuses," Sachi said to Ike. "Vera will not cease pursuing you even if you never reciprocate her feelings."
+Ike was a symbol of a faraway land. He stood for the unknown, for that which was waiting to be discovered. A brave bird would never nest there, but would be forever adrift in the winds of admiration.
+Ike retorted, "No matter which way you look at it, being a thousand years old makes you an elderly person."
+"Then we are well-matched in age." The Princess merrily chipped in on their conversation.
+
+When Sachi finally mustered the courage to declare his love, he met with the most dreadful fate.
+Remember the ancient sword that Ike and Vera received from the old ones when they first met? It was what Ike needed to propel destiny forward! But now, Vera had her finger slit by its blade, and a malicious ancient virus sapped the life out of her.
+
+"This is all your fault!" Sachi grabbed Ike by the collar. If the tragedy had not happened, Ike would have laughed it off, for he was a gentle soul. But this time, he slapped Sachi's hand away.
+"Don't you know how to rewind time? Please! Do it to save Vera!" Even the Princess begged.
+"You don't understand. Only the future can save the past, not the other way around." Ike bit his lip until blood came flowing down.
+
+"A local myth speaks of a Silver Age when people enjoyed a seemingly endless childhood that could last up to two hundred years. This only made their short maturity a pain to bear."
+To the others, childhood was long gone, but youth was forever beyond their reach.
+To be continued in "Vera's Melancholy" without Vera.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book190_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book190_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1950935ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book190_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"Do witches trade their brains for mighty magic? I can't get through to her at all.." Dietrich thought to himself as he followed the golden-haired maiden, who rambled on about something or another.
+"Ah, don't say that! If my sister heard you, she would be most angry." Magdalene said this in a quiet voice as she looked at Dietrich.
+"Woof woof woof, woof?" Well, you needn't tell her, do you... Wait, how did you know what I was thinking?
+"Ah... But. It. Is. Too. Late. Now."
+
+Dietrich lifted his head in alarm at the rising pressure above him—
+Her expression had not changed at all...
+But even so...
+He knew that the girl before him was now changed.
+"It seems that your nightmare has been of some use — for your memory, at least. But as I see it, you are still far from adequate." That proud, cold voice from on high — yes, surely this was Nottfriga.
+"Well then, I suppose I shall leave the Essence of the Inmost Heart inside you."
+
+What on earth was the "Essence of the Inmost Heart"...
+Wait, no. Magdalene had mentioned just such a thing.
+"Don't worry! The nightmare from before was a falsehood. My sister placed the Essence of the Inmost Heart into you, and it can see your fears. That is why you dreamed of the things you fear most."
+"But I think that my sister must've done it for your good. She is, after all, a most gentle soul."
+...
+Dietrich's fur stood on end, and he trembled as he peeked at Nottfriga, banishing any other thoughts from his mind.
+"Hah, it seems that my teachings have been quite useful indeed. Well then, let us be on our way." Dietrich's frightened appearance pleased his master, the witch.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book191_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book191_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..af4d6746a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book191_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+"Eric can't hold on any longer... We had no choice but to give up.
+I'll leave this notebook here. Maybe this treasure is destined for someone else.
+
+As you may have noticed, the mechanism installed by the door needs someone operating it constantly. Otherwise, the other mechanisms cannot be operated.
+But there's a catch...
+The person operating the mechanism by the door takes on an enormous risk.
+If the other mechanisms are operated in the wrong sequence, that person will face...
+
+One other word of advice:
+The number of torches does not indicate the sequence of operation... We made that mistake, and paid a painful price.
+Perhaps... the order has something to do with the position of the torches on the ground?
+
+What is the answer?
+Oh, how I wish to know...
+But Eric physically can't take any more..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book192_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book192_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..97ede9c37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book192_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+This was a forest without end. A fine mist shrouded the area and the golden rays of dawn shone through the canopy, scattering themselves upon the emerald earth below.
+At this moment, Magdalene was clutching a dog — indeed, this was Dietrich — as she kept up a leisurely pace. The golden-haired maiden traipsed upon the gnarled roots of massive trees like an elegant swan, lithely making her way through the woods.
+
+"How fortunate that she is currently Magdalene. If it were that hag Nottfriga, she would certainly make me walk or use some sort of magic to force me to run. This path is not made for dogs — no, not even humans could traverse it. There isn't even a road, only trees... Ah, it would be nice if Magdalene could keep carrying me like this..." Dietrich's thoughts meandered as he turned to look at Magdalene.
+
+The morning light danced upon her face. She possessed a beauty that could not be considered lesser than any noblewoman's. Her light complexion and gentle expression made her seem delicate, like the short-lived morning dew born upon on flower petals.
+"Magdalene's skin is so fair... I daresay none of the nobles I've met can compare to her," Dietrich thought as he gazed upon the girl.
+
+"Let me tell you a story. That is, I'm already dead," Magdalene suddenly spoke.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book193_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book193_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffbcb2f40
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book193_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+A long time ago, there was a witch who gave birth to twin daughters.
+However, witches are unable to keep two offspring from the same generation. That is the price they pay, the cost of their enormous power.
+But this witch had already reached the apex of mastery in dark magic. She offered her own life force to preserve the life of her twins.
+
+Still, this solution could not last forever, and as the last of the witch's life force faded, the day of their fated farewell arrived at last.
+In death, the witch was finally freed from the world. The surviving elder sister, Nottfriga, inherited everything, and felt entirely responsible for the passing of her younger sister, Magdalene.
+Luckily for Nottfriga, she inherited the witch's talent for dark magic. Using herself as a vessel, she summoned Magdalene's soul using complicated magical symbols and obscure incantations.
+Then, she read all of the leather-bound books in the tower, and combining what she learned with dark magic and alchemy, created a new vessel. However, the ability to place her sister's soul inside the vessel and bring her back to life was not only a forbidden art in light magic, it was also exceptionally difficult — especially for Nottfriga, who knew no light magic whatsoever.
+Nevertheless, Nottfriga's insistence on bringing Magdalene back spurred her on, and eventually she found a solution. She transformed the vessel into a serpent bracelet that she wore on her wrist, and set out on an adventure.
+
+"My beloved sister, when this is all over, we will never be apart again..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book194_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book194_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7a1102d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book194_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+The last ray of light was fading, and darkness was about to engulf the forest.
+"It's time to switch, my dear elder sister."
+Suddenly, Magdalene put down Dietrich, whom she had been holding in her arms.
+"One last thing, elder sister — I have a present for you. I hope you like it."
+With this, light slowly began to shine from her fingers, gradually forming a dazzling ball of light. This was Magdalene's light magic.
+"Alright, from now on, you have to be well behaved. Shh, don't say anything."
+"What? Why are you being so mysterious... Ugh." Before Dietrich could react, he had quietly muttered something, but his speech was interrupted when he suddenly found a slender hand tightly covering his mouth.
+A moment later, the girl — now transformed — hastily stuffed something into his mouth.
+"What's this..."
+It was the hilt of Dietrich's sword.
+The sword that once proudly hung from his belt.
+"!?"
+Dietrich opened his mouth instinctively to say something.
+
+"Bite down on it if you want to live." Nottfriga raised one hand into the air, and Dietrich felt unable to breathe as the collar around his neck grew tighter and tighter. Powerless to resist, it was all he could do to bite down as instructed.
+
+"Listen carefully. In a moment, you will need to defend yourself with this sword. Even though you're an ignorant and useless spoiled brat, it would still be a lot of trouble for me if you died here." Nottfriga raised Dietrich's head and spoke in a low voice. "After all, I haven't finished teaching you a lesson yet. It would ruin my fun if you died too easily."
+The witch of the night finished speaking, and retracted her hand to adjust her garments.
+The collar loosened again, returning to normal tightness. At once, air rushed passed his teeth and in through his nostrils, filling up his lungs again. Dietrich still did not dare relax his jaw's grip on the sword, however, so he had to make do with somewhat impaired breathing.
+
+Before long, the sound of commotion was heard in the distance...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book195_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book195_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..744aaf799
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book195_EN.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+—Act IV: Trial By Candlelight—
+Male Role: Fan Jie
+Female Role: Zixin
+Comic Villain: Wu Wang
+
+Scene I
+(Fan Jie with a robe, stage upper left, Zixin sits alone, stage right)
+(Dongtang, appassionato)
+Fan Jie: "O cursed villain, to steal a maiden in broad daylight! My beloved suffers and I grieve."
+Fan Jie: "So it falls to my sword to bring judgment on those who so forsake the law."
+Fan Jie: "Let us away."
+(Fan Jie spurs his horse and heads for Wu Wang's stronghold)
+(Aside)
+Fan Jie: "Swiftly did I ride here, pursuing the sounds of merriment from afar."
+Fan Jie: "This, then, must be the wolf's den."
+Fan Jie: "If I am to rescue Zixin, I must scout their lair out with care."
+Fan Jie: "A good plan. We go!"
+(Fan Jie leaps over the rear wall, exeunt.)
+(Common time)
+Zixin: "Within a lone lamp and half-burnt candles — and without lurk the wolves and tigers."
+Zixin: "Who could have expected such disaster? And how shall I flee this hive of villainy?"
+
+Scene II
+(Wu Wang enters from right through a door, drunk)
+(Aloud)
+Wu Wang: "I come and go wherever I am pleased, and even gods fall if I am not appeased."
+(Aside)
+Wu Wang: "Haha, got one in the day, didn't I? Hehe."
+Wu Wang: "That lovely, lovely lady."
+Wu Wang: "Now that we have made merry, as is our wont. It is time — we meet the fair maiden!"
+(Dongtang, andante calmo)
+Zixin: "Here that impetuous drunken rascal comes. Still! The weeping candlelight is in my hand."
+(Aside)
+Zixin: "You shall not have me!"
+(Wu Wang chases Zixin. Zixin strikes Wu Wang with the candlestick. He falls down. She slumps in relief.)
+(Dongtang, andante calmo)
+Zixin: "In the confusion, a stroke of fortune! On shaking feet I flee."
+(Aside)
+Zixin: "Not a light to be seen outside. How is this so dark?"
+Zixin: "Perhaps I should relight this candle—"
+Zixin: "No. Would I not be imperiled if recaptured?"
+Zixin: "Better then to carry this unlit light, and grope our way out through the night."
+Zixin: "Yes, so shall it be done."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book196_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book196_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..942f6c0d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book196_EN.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+—Act V: Twin Pearls Returned—
+Male Role: Fan Jie
+Female Role: Zixin
+Comic Villain: Wu Wang
+
+Scene I
+(Fan Jie at stage upper left, Zixin at stage upper right. Wu Wang lies on the ground, his eyes closed)
+(The two people grope in the darkness of Wu Wang's lair)
+(Their hands make contact in the dark, but not knowing who the other is, they draw away in alarm)
+(Wu Wang awakens)
+(Aside)
+Wu Wang: "Why, that girl is as willful as I, to dare to strike me so."
+Wu Wang: "No one is about. Perhaps they have fled further within."
+Wu Wang: "Hmph. The night is come, the gate is closed."
+Wu Wang: "Unless they jumped the wall, how should that maiden escape? Surely not by the gate!"
+(Wu Wang enters the hall)
+(Aside)
+Wu Wang: "Hah. These louts are drunk out of their gourds. Not one light they lit!"
+Wu Wang: "Well, let me get myself one, and let us begin our search."
+(Wu Wang steps on Fan Jie's foot in the dark, and they both draw back)
+Wu Wang: "Haha, so there you are!"
+(Wu Wang stretches his arms out to lunge at Fan Jie, who ducks. They stumble about in the dark as Zixin shrinks into a corner)
+(Wu Wang finally grabs Fan Jie)
+Wu Wang: "I have you!"
+(Aside)
+Wu Wang: "Hmm? Have you grown so wide about the waist since last we met?"
+Fan Jie: "I put on more clothes, all the better to keep warm with."
+Wu Wang: "Indeed, one must wear more in cold weather."
+Wu Wang: "Then why have you grown so tall?"
+Fan Jie: "I have worn high shoes, all the better to put on a show with."
+Wu Wang: "Oh, surely that must be difficult."
+Wu Wang: "And why have your hands grown so rough?"
+Fan Jie: "Well... Lean closer and I shall tell you."
+Wu Wang: "Of course, of course."
+(Fan Jie stabs Wu Wang with his sword)
+Fan Jie: "To bear a sword, All the better to take your life with."
+(Wu Wang falls)
+
+Scene II
+(Aside)
+Fan Jie: "Foul villain. But a stroke, and you are slain."
+Zixin: "Are you Fan Jie?"
+Fan Jie: "This voice — you must be Miss Zixin!"
+(Fan Jie and Zixin reach out and touch each other)
+Zixin: "Fan Jie!"
+Fan Jie: "You must have suffered."
+Fan Jie: "I have slain that devil. His minions are all that remains."
+Fan Jie: "His death shall scatter them like monkeys when their great tree falls."
+Fan Jie: "Do not fear, I shall break the gate."
+(Fan Jie breaks the gate)
+Zixin: "Ah! My life would have been forfeit had you not arrived."
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: "A heart of pearls in your house shall nest."
+Fan Jie: "In the skies with the wind shall we find rest."
+Fan Jie: The white moon shines o'er the catalpas glade.
+Zixin: And with lowered head, the promise is made.
+—End—
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book197_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book197_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee8f0e7b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book197_EN.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+Dedicated to my heir and granddaughter, Ella. In our family's history, she will most likely be the most eccentric but cutest Ella Musk.
+
+This handy handbook can only offer some basic assistance in situations where you urgently need to communicate in Hilichurlian (this book is for reference only and cannot be held responsible for any consequences of its use).
+If you wish to learn Hilichurlian, please use a standard textbook such as my next introductory book.
+
+Greetings, Etiquette:
+ "Da/Dada"
+1. Good/Very good. 2. Casual affirmation when conversing, such as, "Ah, okay." 3. Very, completely, most.
+Note: "Dada upa" means "very tall/large mountain."
+
+ "Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika"
+1. A bad person/Bad people!
+Note: If you hear hilichurls shout these words and you are confident in yourself, give them a wallop. Otherwise, run.
+
+ "Muhe"
+1. Like, want.
+Note: You will not generally hear hilichurls say that they like you, so translating this as "want" is sufficient.
+
+Useful Phrases:
+ "Gusha"
+1. Vegetables, grasses, fruits. Disliked things.
+Note: Aside from eating plants, "mosi gusha" can also express unhappiness.
+If a hilichurl says "Gusha" to you, you must use their tone of voice to determine if they want fruits, rice, or wheat, or if they are dissatisfied.
+
+ "Mita"
+1. Meat, delicious foods. Liked items.
+Note: "In movo lata mita / Mita in movo lata / Mita movo lata" refers to "meat in the water" — I believe that even you can figure that one out, little Ella.
+
+ "Upano"
+1. Difficult to explain, please see note.
+Note: This word is affixed to nouns and describes an upper direction, height, or flight. It can indicate flying insects, birds, clouds, patrolling knights, a small companion sent flying by a larger hilichurl. In short, this word is difficult to explain.
+
+ "Celi"
+1. Hot. Something that is hot. Fire.
+2. Occasionally "sun"; "Celi upa" without "upa" can also mean "sun."
+Note: "Celi lata" is an unusual figure of speech as it implies both cold and heat.
+This phrase generally refers to things that emit light but not heat. For example, "Celi lata gusha" is "Small Lamp Grass,"
+And "Celi lata" can describe things such as fireflies, stars, or the moon.
+
+ "Kucha gusha/Unu gusha"
+1. Seed.
+Note: It may be hard to believe that I would list such a word. Hilichurls do not specifically practice farming, but they have a habit of stockpiling seeds. Sometimes when they are in a good mood, they will find a place and bury their seeds. "Kucha" means "small," and carries a slightly contemptuous connotation in Hilichurlian. "Unu" is the number "one" and is a holy word that embodies the hilichurls' concept of gods and the origin of life. Both of these terms can be used to describe a seed, which is fascinating.
+By the way, "Du" is two, "Unu du" is three, and "Dudu" is four. Can you guess what five is?
+The correct answer is "Mani," which also means "hands" or "physical labor."
+
+ "Sada"
+1. Solid, hard.
+Note: In Hilichurlian, "Upa sada" means that you are prepared to do something.
+
+ "Boya"
+1. Used with certain words to denote colors.
+Note: According to my tests, "Celi boya" is red, "Gusha boya" is green, "Lata boya" is blue, "Nini boya" is white, "Nunu boya/Sama boya" are black, and "Unu boya" is yellow.
+
+Time and Directions:
+ "Aba mosi dada"
+1. From waking until lunch.
+ "Unta mosi dada"
+1. The wonderful time from lunch till just before sunset.
+ "Mosi aba nunu"
+1. From after sunset until late night.
+ "Unta nunu"
+1. Late night.
+
+ "Du ya zido dala?"
+1. Where did this thing go?
+Note: After some thought, I have decided to omit Hilichurlian directional words from this handbook. Hilichurls do not have absolute directions, so their directional speech is relative. However, the subject in their responses depends on their attitude towards you. If they like you, they will speak from your point of view. If not, they will use themselves as the frame of reference.
+The most recommended method is to obtain a map, ask them this question, and have them identify the location on the map.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book198_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book198_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e79093beb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book198_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"Though the front half was lost, we've somehow managed to stay afloat on the remaining back half for some time now... Now that's what I call a ship, haha! Unfortunately, most of the ship's load is probably sitting at the bottom of the sea by now..."
+"...It seems like... we floated here on the southeast currents? Well, that doesn't matter. The problem that we need to solve right now is how to leave this place..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book199_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book199_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..04c68427e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book199_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"We have no idea where we are, but it looks like we've left Inazuma far behind. Ha, I wish I could see the looks on the faces of those Shogunate lackeys!"
+"However, there doesn't appear to be a speck of dry land in sight. I'm afraid the boat won't hold up unless we find a place to make anchor soon... We need to think of a way soon."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book19_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book19_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ef5b0865
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book19_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—Vera's Melancholy—
+To revive Vera, Sachi, Ike and the Princess embarked on a spectacular and thrilling journey that lasted twenty years. From battling Signor Inferno to slaying the Star Devourer, the trio had even rescued two galaxies and the Galaxy Empire, and eliminated four species of ruthless interstellar worms along the way.
+When Vera opened her eyes, she found herself in the arms of Sachi, now a hero of cosmic proportions.
+To the dominant species of Andromeda, twenty years was nothing more than a few seconds. The Princess looked lovely as always, but her countenance was a curious mix of genuine happiness and loss.
+Sachi, having lost an eye in his adventures, was now a tall and strapping young man. His flowing tears soaked into Vera's shoulders — though still prone to tears, he was no longer his feeble-minded self.
+The years had been kind to Ike, who after all this time still had that same old smile on his face.
+"I am but an echo of time," Ike said as he began his preparations. "As I've said, the past cannot change the future, for the predetermined rules of equilibrium are slightly more powerful than me. But the future, with its infinite possibilities, could save the world."
+
+Ike transformed Sachi back into who he was twenty years ago, and time reversed itself to the day of their departure. Everything seemed to remain unchanged between the four, though they realized that the innocence they once shared was one thing that could never return.
+"I am sorry for depriving you of your childhood," Ike said to him. "Now go, the youth that you deserve awaits."
+"I have witnessed every wonder in the universe for your sake, and this was how my childhood ended." Sachi summoned every last ounce of his courage as he stood before the girl of his destiny. "I will never reach my youth without you by my side."
+
+What will her answer be?
+Editor's note: The author of "Vera's Melancholy" is now off living the high life with the royalties from the first nine volumes. If you happen to see him in your corner of the universe, please help us to impress upon him the urgency with which we require the next volume.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..505896691
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book1_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—Endless Days in Infinite Worlds—
+"There are times when I think to myself... There's nothing to do in this tiny village. What a dull place to live."
+This wasn't the first time that Vera had complained about her hometown, the small country village of Delphi. Her frown eased slightly as she lay on the hillside near the village, eyes closed, feeling the breeze of the early summer.
+"Then where in this world would you not consider dull?" Her buddy Sachi asked curiously.
+Vera sat up and leaned forward.
+"I believe on the other side of the Starry Sea is a planet inhabited by gods who can answer all prayers and wishes, and everyone bearing a wish is on a journey to get there. I believe, in our universe, there is a world currently in a war against doomsday, where the noble and elegant souls of fourteen Valkyries burn bright, if only for a brief but magnificent moment..."
+"You've been reading too many of those weird fantasy novels."
+"But... this village really IS dull. When was the last time anything fun happened here?"
+"Funny you should say that, a new family did move into our village recently..."
+"Novelty and fun aren't the same thing!"
+Despite what she had said, Vera decided to pay a visit to the newcomers. Sachi, however, remembered his family's rules, and walked back home for dinner.
+
+...
+Vera gave the door to the newcomer's abode a gentle push. Much to her surprise, it wasn't locked.
+"Anybody home?"
+No sooner had the words left her mouth than the living room cupboard doors flew open and out jumped a black-haired boy wearing glasses. He was followed by a tentacled blue slime.
+"Make way! Tal, why did you let a stranger in?"
+The black-haired boy gently pushed Vera out of his way and picked up an axe by the door.
+"You leave me with no choice. Since you have seen everything, there is only one thing for it..."
+Thus began the biggest crisis of Vera's life.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book200_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book200_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7591f469f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book200_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"...If we wish to leave this place, we have to find a way to break through this fog, somehow..."
+"Who knew that such a sight could be seen on that rock to the northwest. I'd love to bring her to see it too. I think it happened at... around 11:00?"
+"A short-lived gap sometimes appears in the fog over the northeasterly island. Who knows, we might be able to use this to leave these islands..."
+"...The wind, that's right! If we could use the wind, we might be able to charge right through. But the wind direction in this part of the sea is very strange. We have to get the timing right. Perhaps the wind at around 12:00 might be more suitable..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book201_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book201_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book201_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book202_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book202_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book202_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book203_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book203_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book203_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book204_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book204_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book204_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book205_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book205_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book205_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book206_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book206_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..42def7d31
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book206_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test) Missing Persons
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book207_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book207_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f7346d24
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book207_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Prologue: The Tanuki's Oral History of Inazuma
+
+They say that in the past, before the fragile and short-lived mortals had crossed over the sea to these lands, Inazuma was once a land that belonged to the tanuki.
+Lazy and fickle by nature, the tanuki never worried about tomorrow, nor did they carry today's troubles with them through the night. During that period, the land of Inazuma was a cozy paradise for the tanuki and every day was a fun-filled festival.
+
+At least, that's what the tanuki elders say.
+
+Later on, the kitsune arrived by sea, forcing the tanuki into a great war that lasted first for 800 years and then for another 800 years, with both sides suffering heavy casualties, until eventually the only option was to hold peace talks. The tanuki are a stubborn bunch and to this day still don't admit defeat, but the fact remains that they ceded the giant Thunder Sakura to the kitsune.
+
+But the kitsune are a crafty and cunning bunch too, and equally skilled in the art of shape-shifting. It is said that in that great war, as a consequence of the constant switcheroo trickery, many poor souls became completely disoriented and could not for the life of them keep track of who was who — eventually forgetting even who they were, what they were, and which side they were supposed to be on.
+
+Thus were the hapless mortals born. The product of bewildered youkai.
+
+This tale and many others were told to me by the tengu who likes to boast.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book208_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book208_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d257486fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book208_EN.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+Yoichi's Tale
+
+The tengu's name is Yoichi, and she lives in Hanamizaka on a small side street called Toki Alley. She rents a shop there that sells alcohol and lives a leisurely existence.
+
+I say "leisurely." That's putting it nicely. "Completely and utterly chaotic" would be a more accurate description.
+
+In theory, someone who enjoys alcohol enough to start a business selling it should know a thing or two about it. This applies as much to youkai as to humans.
+But to be absolutely blunt, Yoichi has terrible taste in alcohol and has no business sense at all. Worst of all, in all her days in the human realm, she has never ridden herself of her awful tengu habits. Sometimes she will get drunk and stir up trouble among other youkai or kidnap human children and parade around all night at the festival, causing total chaos. Other times, she will barge into a theater, with no regard for the atmosphere, then casually strut on stage and start beating up the lead actor... the list goes on.
+If it weren't for her senior status among the youkai and her extensive connections in human society, I suspect Yoichi might have been dealt with by some hero or other at the foot of a mountain long ago.
+But the youkai and human folk of Toki Alley see her quite differently. Even the Great Gongen has never given her serious punishment, because she has never caused any major trouble.
+
+Though haughty and slovenly by nature, as a "great youkai, set apart from the common folk" (her own words), Yoichi isn't greatly attached to worldly possessions. Any money she comes into is spent swiftly on alcohol — or else on novels from Yae Publishing House, which she skims through halfway before promptly defenestrating them. As a result, her home is not what you would call "domesticated" — quite the opposite, in fact.
+
+Simply put, she doesn't have any worldly possessions of sentimental value... the sole exception being the golden paper fan she wears on her waist.
+
+The Great Tengu are a race of monsters that travels to many different worlds, and it's not at all uncommon for them to adorn themselves with battle trophies that have an interesting backstory. Such is the case for this paper fan.
+On a moonlit night, a drunken Yoichi, her shirt collar wide open, began bragging to me about its story...
+
+She said that in one of the many worlds she had traversed, she took the form of a haughty young male archer, serving under an equally haughty shogun. Under that shogun's command, she, — or rather, "he" — had proudly shot down countless opponents, including big-bellied mortal samurai and crafty tanuki ninjas. Even the jikininki, despite their bulky figures, were no match against a single shot from Yoichi's bow.
+
+"Hahahahaha! You are truly a great soldier! Your vision is keen like lightning, just like the Great Tengu!"
+At that age, the conceited shogun tended to laugh in a loud and obnoxious manner, which was most unseemly.
+After that, Yoichi made numerous contributions for the shogun, executing many monsters and unfortunate mortals. It goes without saying that she probably made some of the stories up. But what she truly became renowned for was the final battle of that world, a world in which she spent a hundred years.
+
+In that naval battle, the shogun and rebels braved storms to fight bloody battles between the straits. The monsters numbered at least eight million, maybe eight million more than that, while the mortal samurai must have numbered in the tens of millions. In terms of casualties, the headcount cannot be known, but what is known is that 800 thousand ships sank in the course of the battle. Yoichi reached this staggering tally with my assistance as she was vomiting up a bellyfull of wine by the window.
+
+As is typical of so many stories about bitterly fought wars stuck in stalemate, brave heroes from both sides mowed down their enemies like blades of grass, painting the sea blood-red, while the rival generals stubbornly refused to back down, preferring to stay locked in intransigence than to withdraw their troops and head home to get a good night's sleep.
+
+Finally, on one cold moonlit night, a small boat slowly floated out from enemy lines. A lone figure stood on the boat, swaying like a reflection in the water. Beside the figure was a shimmering flagpole with a paper fan at the top. It gave off a golden glow in the moonlight.
+
+"Argh, ARGH... I am furious, furious! This blatant provocation cannot be tolerated!"
+The shogun squinted his eyes, saw the golden fan in the distance, and instantly flew into a rage.
+
+Yoichi couldn't understand why the shogun's self-esteem was so fragile, but was too lazy to empathize with the petty mortal sense of dignity. At that moment, she... no, "he," fixed his keen tengu gaze on the floating figure in the boat.
+
+What he saw was a woman, and an altogether different one than Yoichi.
+
+Moments later, a single arrow flew over the moon and tore apart the night sky.
+
+"Haha, great!"
+Soon, the shogun's shouting was drowned out by the cheers of the army.
+
+"If those two old-timers find out what they have lost, they'd probably be so angry they'd rupture their spleens!"
+Yoichi let out a conceited and mischievous laugh. She was drunk. The Great Tengu had a certain twinkle in her eye, of the rather repulsive variety, that she made no attempt to cover up.
+
+What had happened was that as the arrow flew through the air, Yoichi had already spread out her giant wings and flown across the strait, snatching the golden paper fan and the bewildered beauty holding onto it as she passed over the boat. She then took the opportunity to push over the insufferably loud-mouthed shogun and flew away from the battle.
+A perfect tengu snatch and grab.
+It was just a shame that...
+"Well, you know what happened, she was a neko. She scratched me to pieces..."
+Yoichi stuck out her tongue and sighed with exasperation.
+
+"Oh right, it's snapper season! You should take some back with you."
+"Hmm? The stingy Great Tengu has a heart?"
+"I meant for that woman!"
+Seeing the threatening gaze from the greatly tipsy Great Tengu, I hastily gathered the remaining snapper in my arms and left.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book209_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book209_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..96042b3c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book209_EN.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+Osen's Tale
+
+I left Yoichi's house and followed the winding alley for a while, then turned into a narrow street to arrive at that old lady's home.
+When the night is pitch black and the moon has climbed to its peak, the neko awaken from their slumber.
+It is said that neko who have lived up for hundreds or even thousand of years can easily take on the form of a young woman, tempting people into doing funny and foolish things or chasing innocent travelers out of some sense of spiteful vengeance. But that's just the stuff of mortal imagination.
+In fact, the bake-neko only take on the form of young women when they're especially angry. Most of the time, they prefer to take on the form of an older woman, partly because it matches their crafty and cantankerous nature, but also because they can use old age as a disguise, portraying themselves as gentle souls to poor, unsuspecting passers-by.
+
+"Hey, that's not free!"
+At the sound of the voice, I raised my head to see a young woman sitting on the eaves, as if she'd been waiting there for a while. Her face was obscured in the shadows, and all I could make out was something resembling a smile on her face and the golden-green light reflected by her eyes. Moonlight flowed from her semi-exposed shoulders down her dress, trickling through the gaps in the hem of her skirt and outlining her long, slender legs with a porcelain-white luster. She was absent-mindedly playing with a kendama in her hand.
+
+Yep, the old lady was definitely furious...
+
+"Tut-tut, you're late again tonight."
+"Of course, s—sorry."
+
+Mosquitoes kept bumping into the paper lamp, causing it to flicker lethargically in response.
+As the moon shone down, a humid wind arose. Before long, it had brought the cicadas' cries to a stop.
+
+With her hair flowing down, the lady turned the spinning wheel with a perverse smile on her face. It was quite terrifying.
+Now, despite my being a tanuki on friendly-enough terms with the tengu to sit and drink with them, even I have to be on my very best behavior around the bake-neko. So, I promptly prostrated myself and apologized profusely for my transgression.
+
+"Never mind, never mind. Since the snapper is still fresh, you can get up."
+With great difficulty on account of my rotund tanuki form, I resumed a normal seated position. The young woman slowly transformed back into an old woman, who had a kindly but strange smile on her face.
+"Thank you, Auntie Sen."
+Call me Osen!
+
+I was relieved.
+But something still felt off.
+
+"Hahahaha, anyway, how's that fool doing these days?"
+With a slurp, Osen swallowed one of the fish whole, including the tail.
+
+As for the story of how her fate became intertwined with that of the Great Tengu, the facts can only be described as farcical. We have already heard the ridiculous tale from Yoichi's perspective, but the bake-neko tells a completely different story.
+
+Osen wasn't born in our world, but in one where mortals were much more savage.
+One night, in a bamboo forest, the young Osen was captured by a wandering monk. After passing through many hands, she was eventually sold to the shogun and became some sort of "Obake-Neko."
+She has few memories of those days beyond wondering why the high-ranking officials of the mortal world enjoyed annoying her and playing with her. Every day, she was driven to scratch her enemies to pieces, or forced to play boring games which only they seemed to enjoy.
+This went on for such a long time that any normal person would have been driven to madness. But youkai live such long lives that they have far more patience than mortals.
+
+Later, when her shogun and the rebels' shogun started fighting, Osen transformed into a ninja.
+
+"This is where the story gets even more boring..."
+Osen squinted her eyes as she said this, letting out a huge yawn that stretched from ear to ear.
+
+On the night of that naval battle, the shogun thought of an ingenious scheme...
+The shogun ordered Osen to transform into a beautiful young woman and stand on a small boat with a golden fan to humiliate the rebels so that they dare not approach. Even if they did, the bake-neko would teach them a brutal lesson.
+
+But of course, Yoichi was standing amidst the ranks of the rebels...
+"But of course, that fool suddenly stood up and starting ranting and raving about shooting down the fan with a single arrow."
+Then, the Great Tengu...
+"...Slipped and fell, landing in the ocean with a great big splash."
+The old woman's feline face failed to stifle a smile, and erupted into jeering laughter.
+
+"She was so drunk that night that she thought the seas were the stormiest she'd ever seen. In fact, the moon shone calmly and coolly, and there was not a trace of wind."
+"But, it'd been a few hundred years since I'd seen someone so entertaining. So, to save her the humiliation, I stifled my laughter and took the paper fan down myself... Then, a roar of cheers came from their fleet. Just thinking about it amuses me to this day..."
+
+Next, the Great Tengu unfurled her gigantic wings and leaped into the air, like a cloud covering the moon, and swooped down towards the beautiful woman...
+"A flurry of arrows later, and she fell into the sea looking like a hedgehog. I couldn't keep a straight face any longer and started laughing uncontrollably."
+Laughing raucously, Osen dragged the ill-fated tengu from the sea, put her in a headlock, and flew over the fleets from both sides, laughing manically and causing both generals to lose their tempers.
+People say she flew over eight ships in an row, then disappeared into the night. The feline youkai's laughter could be heard for more than three days after the battle had finished.
+
+"I couldn't stop laughing, so I scratched her as hard as I could... But the sorry state she was in made me laugh even harder, and the harder I scratched, the harder I laughed, hahahahaha..."
+The neko transformed into an old lady and laughed uncontrollably.
+
+"Afterwards, she brought me to this world and treated me like I was some kind of trophy!"
+The old woman pursed her lips as her face transformed into that of a sulky young woman. But this looked quite comical, because her cheeks were still flushed bright red from having laughed so hard she could barely breathe.
+"I am NOT a trophy!"
+
+"Hmm, now I think about it, that's probably the whole reason why she doesn't dare to visit me herself."
+The elderly female with feline features and the face of a young woman sighed gently, then smiled a cunning smile once more.
+
+"You should go. Leave the door open, and come back on the next full moon."
+"Also, don't forget to take this raincoat over to our old friend."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book20_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book20_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6852c7214
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book20_EN.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+—Ballad Selection Excerpt—
+"Breeze Amidst the Forest" and "Breeze Upon the Lake" constitute a two-volume collection of narrative poems. The compilation is the result of the tireless work of scholars who have recorded and arranged countless songs sung by Mondstadt bards.
+Bards often elaborate upon or fabricate history to draw in an audience and earn a few extra Mora. Hence, most of their works have extremely low credibility. What has allowed the songs to remain popular to this day, and to stand the test of the thousand winds of time, is the threads of spectacular imagination and ingenious rhetoric that have been woven into them.
+...
+"What is to be sung hails from ancient times."
+"The gods walked among us in their prime."
+The poet, who had finished recounting the tales of the ruins and Vennessa, began to tell the story of the Wind Dragon. He began to sing, "The story to be told hails from ancient times, when the gods walked among us in their prime." The dragon graced by Anemo was born* in the high heavens in that age of wonders. He slowly descended, and inspected everything with curious eyes.
+He landed in a village, but the terrified villagers threw rocks at him. The dragon could not understand why they cried out in fear.
+He landed in a cemetery, and only heard the lament of grieving people. The dragon could not understand what they murmured in their sorrow.
+He landed in an orchard, but was cursed by the furious farmers who lost their trees. The dragon could not understand why they screamed in anger.
+The world was too complicated for a young dragon. The dragon was bewildered, yet he did not give up.
+One day, the dragon heard music pouring out from the Holy Lyre der Himmel. This was the name of the lyre belonging to the Anemo Archon. Enchanted by the poetry, the Wind Dragon landed beside the best singer under the skies.
+People panicked, for the mighty elemental dragons and the great archons that reigned over the earth had never seen eye to eye.
+"Behold his beauty and benignity!" The Windborne Bard sang.
+"But we do not know him," the people replied.
+What mysterious magic lies behind music and poetry that has the power to mesmerize both dragons and humans alike? I, for one, cannot fathom it. The dragon decided to stay with the bard, for he too wished to be understood by all souls. He learned human speech and the Windborne Bard's singing techniques.
+...omitted...
+Later generations regarded him as one of the Four Winds that watched over and protected Mondstadt.
+
+"An atrous sun befell its kingdom and a luminous pearl lost its glow."
+"Niveous silk grew dim and wheaten gold burned brilliantly no more."
+So begins another tale that occurred in the lost Khaenri'ah Kingdom.
+The Eclipse Dynasty had fallen, and disaster spread across the land. The alchemist known as Gold was corrupted by their own greed and ambition, and created an army of shadowy monsters with their uncanny powers. Durin, a black serpentine dragon, rose from the sea to cast its shadow over Mondstadt. But it was at this very moment that there was no one to inherit the title of Lionfang Knight, thus, the Knights of Favonius could not fly their falcon flag.
+The persistent yet despondent prayers called upon the archon of Mondstadt, the Windborne Bard. The strings of the lyre were strummed once more, and the Wind Dragon was summoned forth.
+As Mondstadt's last line of defense, the Wind Dragon battled the wicked dragon to the death in the raging storms.
+The Wind Dragon prevailed. He tore open the throat of the wicked dragon, at the cost of ingesting its poisonous blood. The blood of the wicked dragon was distorted gold, with the powers to crumble mountains and poison the earth.
+The Wind Dragon protected Mondstadt with his life, and his only wish was to be understood by humans. And so, he drifted off into a deep slumber.
+The Holy Lyre played a sorrowful tune.
+The Holy Lyre sang: should you awaken, spread your wings and live your life freely! A dragon is born to soar the skies, and mortals shall surely grasp your beauty...
+
+(*Typically, when life arises from the elements, it either descends and becomes a slime, or ascends and becomes a crystalfly. Rarely does this process give rise to dangerous elemental monsters. Elemental dragons are rarely seen and have the powers to match the gods of old.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book210_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book210_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..32a9c4d0a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book210_EN.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+The Tale of Granny Ame
+
+After leaving Osen's house, I turned left, then right along a winding alley to a damp courtyard, and arrived at Granny Ame's home.
+In the elegant courtyard, even the cicadas' chirps were silenced. There was only the quiet trickle of water droplets in the suikinkutsu, accompanied by the rhythmic thumps of the shishi-odoshi.
+Long ago, in the mountains and forests where youkai could lead carefree lives, the lady who could turn mist into rain was a good friend of the tanuki and kitsune.
+Naturally, us youkai are vastly different from mortals. We don't have complicated troubles that plague us, nor do we have things like status or class. But in the mountains shrouded in mist and rain, the soft-spoken Ameonna always managed to gain more respect and adoration.
+It was later, when everyone had submitted to the Great Gongen. Good times came for mortals, and youkai either lived in seclusion at various places, or were subjected to destruction and suppression... It was then that Granny Ame moved to Toki Alley. As a token of sympathy, the Kitsune of Grand Narukami Shrine, Lady Guuji, gave her this mansion.
+What kind of loss and sorrow led to Lady Guuji taking special care of Granny Ame? I'm really curious.
+
+Stopping briefly in the courtyard, I watched the crescent moon swaying in the pond, as her voice rang gently in the cool night breeze.
+
+"My apologies to have kept you waiting for so long."
+When I turned around, I saw Ameonna standing by the door. She was bathed in pale moonlight, her long white dress shone with a dewy sheen, but her young and slender figure exuded a melancholic aura of a bygone era.
+
+So, I looked down and hastily handed over the raincoat that Osen passed to me, not daring to look directly into her pale gray eyes.
+It is rumored among mortals that the eyes of the sorrowful Ameonna will take on the marble gray-white hue of a drowning person. Those who dare to look directly into these woeful eyes will be lost forever in the incomprehensible fog of rain.
+Of course, that's just a silly legend among mortals, but the basic etiquette like "Don't look into the eyes of the sorrowful Ameonna" is indeed an unwritten rule among youkai.
+
+"Thank you."
+Granny Ame's voice was as soft and gentle as ever, like morning dew in the mist.
+
+She didn't invite me in, nor did she share her story.
+All I was handed was a wooden box, but that's all I needed to know.
+So, while the moon was bright, I quietly left the courtyard.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book211_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book211_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf9e82eb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book211_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+The Tale of Gonbei
+
+Gonbei is 76 years old and is the only mortal living in Toki Alley.
+He was a farmer, a samurai, and a craftsman.
+The box in my hand is his handiwork, its smooth black lacquer surface inlaid with an iridescent mother-of-pearl. This was a craft he learned from the fishermen of Watatsumi Island.
+
+"Thank you for your hard work."
+The old man in front of me bowed his head deeply.
+Although I privately thought that this was the way mortals were supposed to behave towards youkai, I still felt a twinge of pity for his melancholy.
+
+According to Gonbei, contrary to popular legend, he was once close friends with the Ameonna who roamed the mountains and forests.
+It's just that, Gonbei, who was a teenager at the time, was trying to bring rain to the drought-stricken fields of his hometown. He thus heeded the village elder's words and went to the mountains to seek help from the Ameonna.
+At that time, Granny Ame was no longer young and was keenly aware of the many changes in the world. But the beings of the mountains and forests are always more simple and naive, compared to mortals.
+
+Hmm, what happened later? The young Gonbei made the unspeakable mistake of deceiving the beings of the mountains and seas. Although to this day, he still insists that his deceit was to save his hometown.
+
+And his village did have a rare harvest year because of the heavy rainfall.
+After that, Gonbei, who was deeply ashamed, avoided the mountains far away and came to live in the city for a long time.
+
+"I'm so sorry." The elderly mortal bowed his head, but did not take the wooden box.
+I left his house, before the moonlight was shrouded by dark clouds.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book212_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book212_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc3c482fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book212_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Break Time
+
+They say that in the past, before the fragile and short-lived mortals had crossed over the sea to these lands, Inazuma was once a land that belonged to the tanuki.
+Lazy and fickle by nature, the tanuki never worried about tomorrow, nor did they carry today's troubles with them through the night. During that period, the land of Inazuma was a cozy paradise for the tanuki and every day was a fun-filled festival.
+
+At least, that's what the tanuki elders say.
+
+Later on, the kitsune arrived by sea, forcing the tanuki into a great war that lasted first for 800 years and then for another 800 years, with both sides suffering heavy casualties, until eventually the only option was to hold peace talks. The tanuki are a stubborn bunch and to this day still don't admit defeat, but the fact remains that they ceded the giant Thunder Sakura to the kitsune.
+
+But the kitsune are a crafty and cunning bunch too, and equally skilled in the art of shape-shifting. It is said that in that great war, as a consequence of the constant switcheroo trickery, many poor souls became completely disoriented and could not for the life of them keep track of who was who — eventually forgetting even who they were, what they were, and which side they were supposed to be on.
+
+Thus were the hapless mortals born. The product of bewildered youkai.
+
+I wandered through the winding streets and alleys, while recapping the long-held stories of the tanuki clan.
+In the end, I didn't find a restaurant that was still open.
+
+I guess this means it's time to go back.
+With this in mind, I stood up and stretched my back in front of Uncle Kitsune's soba stand.
+
+Just then, a familiar scent came from behind—
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book213_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book213_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..080d6525d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book213_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Act 5, Scene 3
+...Juusaburou leads the other samurai in a fierce battle with the thieves...
+...The offensive led by Juusaburou gradually overpowers the thieves, scattering them in all directions.
+Lines:
+Kyuuzou: "Come, Juusaburou! The thieves are getting away!"
+Juusaburou: "They won't give Taniko up that easily. Keep your eyes peeled!"
+...After defeating the thieves, Juusaburou looks around absently and calls out:
+Lines:
+Juusaburou: "The thieves! Where are the thieves?"
+Kyuuzou: "They've all been beaten."
+Juusaburou stands on the spot, scanning his surroundings, then bursts into tears.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book214_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book214_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..54f8ce9e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book214_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—Great Fortune—
+Today, what was lost will be found.
+Efforts you thought were made in vain will bear fruit.
+A friendship you once thought broken will be mended.
+Something you had long forgotten will come to mind.
+Nothing in this world is beyond redemption.
+Today is the day to reclaim what was lost.
+
+Your lucky object for the day: Energetic Onikabuto
+The onikabuto is a peace-loving little being that avoids confrontation.
+May this pursuit of peace bring you great happiness.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book215_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book215_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b52a1536
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book215_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—Great Fortune—
+Today the wind will pick up, and you will succeed effortlessly in whatever you do.
+The people around you will be exceptionally content, and no conflicts will occur.
+You will dine on delicacies that you have wished for but not eaten in a long time.
+In your work and in your travels, everything will go smoothly.
+Seize the day and advance with zeal.
+
+Your lucky object for the day: Thriving Naku Weed
+Many people are unaware that the Naku Weed can predict thunderstorms.
+It seeks the gaze of the Electro Archon, growing only on the islands of Inazuma.
+The tingling sensation you feel when picking it is said to feel similar to good fortune.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book216_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book216_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..55395f30d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book216_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—Rising Fortune—
+Days when clouds drift through the sky bring a feeling of great contentment.
+Work will go smoothly, and good ideas will come to you, even during your noon nap.
+Suddenly, you will find brand new common ground with old friends...
+Every day will be positive and filled with cheer.
+
+Your lucky object for the day: Luscious Lavender Melon
+People often praise the virtue of being the same on the inside as on the outside.
+But the Lavender Melon's extravagant exterior hides a humble sweetness within.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book217_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book217_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..08dac282a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book217_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—Good Fortune—
+A day like any other. A routine that the body and mind are accustomed to.
+An item will appear to replace something you lost, which will bring you great happiness.
+Relations with the acquaintances you see most frequently will improve, and some may even become the best of friends.
+Even the most ordinary of days can become a treasured memory.
+
+Your lucky object for the day: Shining Crystal Core
+Crystalflies are tiny life-forms born of coalesced elemental energy.
+And the elements are blessings promised by the world to the people who inhabit it.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book218_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book218_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f1804dd6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book218_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—Good Fortune—
+A day when nothing especially noteworthy happens — and yet, you cannot help but feel happy.
+You will find something you thought was long gone in the nooks and crannies you never noticed before.
+Food will taste fresher than usual, and the scenery ahead will appear brighter than ever.
+The world is full of new and wonderful things.
+
+Your lucky object for the day: Warm Bird Egg
+Eggs brim with limitless potential — they are the seeds of the future.
+By the same token, think what the world represents to the life inside the egg:
+A place filled with unknown and exciting things.
+Just make sure to treat the egg gently.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book219_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book219_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..112c2f619
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book219_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—Modest Fortune—
+The air pressure is a little low, which makes you think back far into your past.
+Memories of your long-lost youth and friends with whom you have lost contact come to mind.
+They bring with them a touch of nostalgia, and a hint of sadness.
+It is good to remember the past once in a while. May it help you calm your mind and face the future.
+
+Your lucky object for the day: Fresh Mint
+Wherever there is vegetation, there is Mint.
+In this sense, Mint is the most resilient life-form in the world.
+It is said that it even grows amid the snow of Mondstadt's highest mountain.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book21_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book21_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..461ad6bf1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book21_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+In the myths of ages past, every living being in this world had its own kingdom.
+Mondstadt was a forest in that age, a playground of the boars.
+In the forest was the Boar Kingdom, where everybody lived happily under the reign of the Boar King.
+The King had a lovely young daughter, who had the prettiest snout, the whitest tusks, and the smoothest fur in the whole kingdom.
+The Boar Princess, beautiful and kind, gave the juiciest and sweetest fruits to her subjects every day.
+From sweet and sour berries, to crisp apples, to delicious tree mushrooms, the Boar Princess always shared her delicacies first with her friends.
+Every boar in the kingdom adored their King and Princess, and every day they praised them so:
+"Oink, oink! Bless our King! As long as he reigns over us, we will never starve!"
+"Oink, oink! Bless the gentle Anemo Archon for giving our King such a kind and polite Princess!"
+
+(There are some words in the margin written in tiny handwriting: "dada, if I dont eat candy efery night, and i pray eferyday, will i turn into a wild piggy? i want to be a wild piggy because they are so tasty")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book220_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book220_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6f71f5c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book220_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—Modest Fortune—
+A calm and serene day. Nothing will happen to make you sad.
+Today is a good day to catch up with friends you have not contacted in a long time, to reminisce and to laugh.
+When you eat, you will rediscover a flavor from the past that you tried once, long ago.
+Cherish the things and people in your life.
+
+Your lucky object for the day: Tingling Electro Crystal
+Electro Crystal contains limitless energy.
+Find a way to channel this energy and you may achieve great things.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book221_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book221_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..274fa5c79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book221_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—Misfortune—
+It seems like it will rain today. You may encounter an unpleasant situation.
+You will still be waiting for the commendation you are due, and you may be served the wrong dish by the waiting staff.
+Nothing terrible happens, but everything seems to irritate you.
+It's just one of those days.
+
+Your lucky object for the day: Drifting Seagrass
+Seagrass is a gentle but tenacious plant.
+Despite the bitterness of the seawater around it, it refuses to change.
+Hold onto your gentle nature, even when nothing is going your way.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book222_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book222_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f07de547f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book222_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—Misfortune—
+Be careful. You may be about to lose something that you treasure.
+Remember to rest if you're feeling unwell.
+Think twice before you make a decision.
+
+Your lucky object for the day: Frosty Mist Flower
+The Mist Flower gives off a coldness that says: I am unapproachable.
+But sometimes, that same cool air can calm one's heart and mind.
+This may help you to judge situations correctly, and act wisely.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book223_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book223_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e3ab0fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book223_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book224_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book224_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..95d15fa2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book224_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Northland Devil: Fireblade Mourisu
+Recently, a Fatui spy has been prowling the underground tunnels beneath Inazuma City.
+This spy is plotting to disrupt the peace in the city and threaten the lands of Her Excellency, the Shogun.
+Allegedly, the spy's name is "Mourisu."
+
+Send in the Shuumatsu to end traitors and criminals alike.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book225_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book225_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f848a4af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book225_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Incorrigible Thief: Mousey Maki
+A notorious bandit whose usual haunt is the tidal flat near the Kujou Encampment.
+Mousey Maki often wanders the area shown here, stealing resources from the Shogun's Army.
+Petty thieves shall be tattooed as such. Serious offenders will face imprisonment.
+
+Makita Umio, nickname "Mousey," has repeatedly escaped arrest, relying on martial arts and cunning.
+
+Send in the Shuumatsu to end traitors and criminals alike.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book226_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book226_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4cbaf6390
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book226_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Birds of a Feather
+In the near future, a meeting of thieves will take place in the caves beneath Inazuma City.
+This meeting is expected to take place late at night and end sometime before dawn.
+There will two parties in this meeting. One consists of traitors who are stealing army supplies to line their own pockets.
+The other is a gang of thieves and smugglers that has formed in recent years.
+
+Send in the Shuumatsu to end traitors and criminals alike.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book227_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book227_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2e0b1390
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book227_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+End of a 30-Year Cold Case: Demonbane Kin
+Recently, new information has finally come to light concerning the whereabouts of the criminals responsible for the Kannazuka murder case 30 years ago.
+Matsudaira Kinjirou, nicknamed "Demonbane Kin," and his accomplices have been spotted in the southern parts of Yashiori Island.
+Proceed to the location shown here to investigate.
+If Demonbane Kin is there...
+
+Send in the Shuumatsu to end traitors and criminals alike.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book228_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book228_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f261875b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book228_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+The Thieves' Final Destination
+Investigate the strange occurrences at the marked location.
+
+Send in the Shuumatsu to end traitors and criminals alike.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book229_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book229_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..52bf8988d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book229_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—Great Fortune—
+The clouds disperse, revealing the moon in the sky. Whoever draws this slip will receive great fortune.
+With clarity in your heart, what you wish for will come true.
+Things will go your way today, whether there is something you wish to accomplish...
+...or someone you wish to meet. Now is the time to act.
+
+Your lucky object for the day: Everburning Flaming Flower Stamen
+The heat of a Flaming Flower comes from the fire in its heart.
+The reason everything will go your way is because your heart knows the path to take.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book22_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book22_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c20cc373f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book22_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+North of the boar forest was a frozen tundra.
+The playful Barbatos had not reached those lands, so they remained covered by ice and snow.
+Every creature who ventured there risked freezing their paws and hooves off.
+"It's cold, too cold! It's freezing! My claws are going to shatter!"
+Even the bravest, strongest Boar King could not withstand the frigid tundra.
+"Oink, oink, oink! My frozen snout is turning purple!"
+There lived but a single lone wolf pup in that place.
+
+(The childish handwriting at the bottom of the page reads: "dada, why does the little doggy have paws that don't freeze off in the cold?")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book230_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book230_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..73ad9473b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book230_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—Great Fortune—
+Whenever you draw your blade, it shall lead you towards victory. The shine of your blade as it leaves its sheath will also inspire those around you.
+Today, a single shot from your bow will shoot down an airborne prey, and a single strike against a guard will hit their weak spot.
+If you have no target, try looking around. You might find a surprise waiting for you.
+Also, don't forget to share your good luck with your less-fortunate companions.
+
+Your lucky object for the day: Rare Horsetail
+Horsetails grow in fields of Silvergrass, but are much taller.
+It is a fitting symbol for you, who stands tall and proud in this world.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book231_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book231_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1edd0065d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book231_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—Rising Fortune—
+The blade that has been tempered for ten years will shine bright today.
+Your misfortune is gone and you are rising from the pit of despair.
+You've trained hard for years without showing your skill.
+But today is the perfect opportunity to showcase your capabilities.
+If you encounter obstacles, do not fret.
+Draw your sword without fear and fight with all your might.
+
+Your lucky object for the day: Mature Sea Ganoderma.
+The Sea Ganodermite is a weak creature that must endure years of hardship to grow into a Sea Ganoderma.
+People who strive toward their goals will surely reap the fruits of their labor.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book232_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book232_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e8b6ec36
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book232_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—Good Fortune—
+Spring has come to the withered tree, and many things are coming back to life.
+When things get difficult, the solution will come to you.
+When you are plagued by uncertainty, a helping hand will arrive.
+Clear your mind and tidy your home.
+You may find an unexpected fortune.
+
+Your lucky object for the day: Rising Bamboo Shoot
+Bamboo Shoots possess unlimited potential.
+No one knows how tall a Bamboo Shoot can truly grow.
+The mere sight of it is enough to get you excited about the future.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book233_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book233_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..42b318771
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book233_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—Modest Fortune—
+The clouds hang low in the sky, and they will build up further still.
+Sooner or later, a thunderstorm will suddenly come crashing down from above.
+Yet the rainbow awaits at the end of the storm.
+Stick to tried and tested ways and maintain peace. Act rashly, and you may struggle to succeed.
+
+Your lucky object for the day: Fallen Pinecone
+Not all pinecones can grow into large pine trees.
+Growth requires the right environment, but also a little luck.
+So don't put too much pressure on yourself. Wait patiently for the rainbow.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book234_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book234_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca2f12a86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book234_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—Modest Fortune—
+Clouds cover half the moon and the fog is thick.
+Above you is the moon shrouded by cloud. Ahead of you, everything is engulfed by fog.
+Though the way ahead seems unclear at the moment, all will become clear when the time comes.
+Take this opportunity to improve yourself while waiting for the clouds to clear.
+
+Your lucky object for the day: Luminescent Spine
+The Luminescent Spine shines with a faint glow, but shines strong nonetheless.
+Though it may not be the brightest of lights, it is enough to illuminate the road ahead.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book235_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book235_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b1497f508
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book235_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—Great Misfortune—
+A day spent feeling empty inside can lead to a profound sense of powerlessness.
+The problems you face are defying your attempts to solve them. This futile endeavor is wearing you down and making you ill.
+But do not be discouraged that everything is going downhill.
+Survive this difficult period and one day you will achieve something great.
+
+Your lucky object for the day: Curly Lizard Tail
+When faced with a potential danger, lizards will sacrifice their tails for survival.
+If you encounter emotions that you struggle to control, it may be best to cut something out of your life.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book236_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book236_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..12e8c1dff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book236_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+...end... the Fatui... scheming...
+...when deciphering the slip, the secret code...
+...the first half is "In the middle of a hazy night"...
+...do not trust...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book237_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book237_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..effd522c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book237_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Dear Traveler,
+Would that I could convey this message to you in person.
+I apologize for the hasty means by which this letter has come to you, and I hope that it hasn't left you feeling perplexed or perturbed in any way.
+This is my first time extending an invitation to an unknown outlander, after all.
+It is no mere coincidence that our paths have crossed.
+Therefore,
+I hope that you would be so courteous as to meet me tonight, under the glow of resplendent moonlight.
+
+Please do not fret about retainers and bodyguards, I will ensure that their attention shall be elsewhere.
+I look forward to the pleasure of your company.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book238_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book238_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fff60db6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book238_EN.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Prologue
+
+Stories relating to memory always seem to have to do with those moments where you gain something and lose it straight away.
+
+If you're wondering how I came to write about it, it's hardly the most exciting story.
+
+That night, I was drinking and killing time at the Uyuu Restaurant when I happened to run into an old friend that I hadn't seen in forever. I don't know when she arrived, but at some point I suddenly noticed her sitting there in one of the booths.
+
+"My, my, now, who could this be, sitting there in such a good mood, yet drinking all alone?"
+
+Since she was asking, I thought I might as well mutter something in response:
+"The best liquor comes at the highest price, and sometimes that price is waiting alone."
+
+"Pff, I've definitely heard that one before... Still as boring as ever, I see."
+Thus remarked the chief editor as she stood there with a liquor cup in hand, looking very enthusiastic about the prospect of having a drink or two.
+"Why not earn yourself some drinking money? It's not like you've got anything better to do."
+
+"Tonight, though, the drinks are on me."
+She laughed, and reiterated this a couple more times.
+
+"You're back."
+I watched as the evening breeze brought a few flower petals from the Sacred Sakura and landed them in her cup, making ripples that disturbed the reflection of the moon.
+Overcome by a strong sense of déjà vu, my mouth took it upon itself to proceed with an utterance that would prove to be something of an embarrassment to my brain.
+
+"You're drunk."
+She didn't look very happy to hear that, and retorted with a firm and defiant tone in her voice.
+But her countenance quickly changed again as she placed her cup down on the table and let out a sigh:
+"I wasn't even born yet when she left."
+
+And I was still in my youth back then.
+
+"You must be the only one still able to recite the stories she once told."
+
+And just like that, I found myself roped into writing for the Yae Publishing House one more time. It's quite amusing, now I think about it.
+To my faithful readers, please don't be upset. This should not be taken to mean that I am committed to no longer writing save for when it becomes a selfish indulgence.
+After all, there's some great liquor that's soon to decrease in price, and I have to make sure I'm prepared. Besides, I have to pay the chief editor back for the wine she so kindly bought me that night.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book239_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book239_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..730a155e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book239_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Forgive my garrulousness, but there are still some things to get out of the way before the story begins in earnest.
+Why the "new" chronicles of the six kitsune?
+Naturally, the word "new" here presumes the existence of an "old." This book is a slightly revised edition of Urakusai's Chronicles of the Six Kitsune, which enjoyed a period of great popularity five hundred years ago. I possess but limited writing skills, and can only hope that Urakusai and my other readers will peruse these pages with forgiving eyes.
+Urakusai was already famous when I was but a small child. By that time, the Saiguu had already taken great interest in Urakusai's literary abilities and expertise on tea, making Urakusai one of the most cultured and sophisticated of all the kitsune.
+Unfortunately, that is all in the past now. Urakusai made a grave mistake and had to leave. It has now been 500 years since then...
+
+Without further ado, the story of the New Chronicles of the Six Kitsune begins on the towering Mt. Yougou.
+Legend has it that in the time of the Great Kitsune Hakushin, she had six apprentices. All were greatly skilled in magic and in shape-shifting. Day-to-day, they were tasked with assisting their matriarch, Hakushin, in managing the shrine and defending Mt. Yougou.
+
+The eldest of the six was Itaru the Black Fox, who, unlike most other females, was built as broad as a bear and as strong as a tiger. She also had a wild and unruly personality. One day, she was being drunk and disorderly in the main hall of the shrine, and destroyed a shintai that represented the Shogun. Incensed, Hakushin banished Itaru from the mountain for a period of much-needed self-reflection.
+But Black Fox Itaru was all too happy to leave the mountain behind. She put Hakushin's warnings completely out of her mind, found a bottle of good-quality liquor, and headed straight for the nearest village to look for trouble.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book23_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book23_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..14314b1ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book23_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+The pup was a carefree child who had bright blue eyes and slick gray fur.
+When he got angry, he looked exactly like the wolf head relief atop the Mondstadt Cathedral.
+But one day, when he was hunting in the forest, he ran into the evil squirrel sorcerer: Woobakwa!
+Of all the beings in the ancient world, none were more evil than Woobakwa — not even demons and dragons. Woobaka despised everything nice, and swore to transform beauty into ugliness and turn light into dark.
+At the sight of the joyful wolf, anger boiled inside him. He cursed:
+"Squeak! Squeak! Angry am I! I shall spike his heart with the coldest ice, and he will never again know the meaning of hope!"
+With that said, Woobakwa began to curse the pup with his magic.
+But the rash pup gobbled him up, just like that, without the slightest warning.
+Woobakwa was so furious that he cursed the pup using the most foul and insulting words ever uttered by a squirrel. The pup felt the noise coming from his mouth, and only then did he realize his mistake.
+"Aroo, I'm so sorry, mister squirrel, I thought you were edible!"
+The pup wished to apologize to the squirrel, but he felt his throat tighten and then loosen. The squirrel slid down to his stomach with a gulp.
+
+(A sheet of paper bearing fine handwriting is taped to this page: "Lily, this is why you should eat cautiously when you're outside.")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book240_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book240_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3f0bc9c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book240_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Continuing where we left off, Black Fox Itaru was on her way to the village looking for trouble when she saw two women standing at the side of the road dressed like lumberjacks. Both had three blades hanging from their waist: a seven-foot-long nodachi, a kodachi, and a wakizashi. They were armed to the teeth, and they weren't hiding it.
+
+As her big, bulky silhouette approached from a distance, the ground shook and dust went flying with each step she took — all of which put the two women on high alert. They grasped the hilts of their blades, ready to draw them at any moment, and asked in unison:
+
+"Who are you? Are you a youkai!?"
+
+The silhouette answered:
+
+"Haha, that's exactly what I am!"
+
+Without hesitation, the two women immediately drew their swords and stepped forward, intending to slay Itaru. But this was one youkai they had underestimated. She dodged their attacks in a single step, grabbed their wrists, and twisted them as she turned sideways, sending both of their seven-foot-long nodachi clattering to the ground. Alarmed by the pain, the two reached for their kodachi, but they were too late. Itaru sent one of them flying to the ground with an almighty slap, while placing the other into a headlock. Then, she grabbed the one under her arm by the scruff of the neck and lifted her up into the air, placing her foot on the other's chest to pin her to the ground.
+
+"The Twin Oni of Tokaku? Looks like neither of you have learned anything from the beating I gave you last year for harassing the villagers!"
+
+When the two bandits heard this, they panicked and started begging for their lives. Black Fox Itaru threw them to the ground and begin to speak:
+
+"Fair enough. Well, I'm a masterless youkai now that I've been banished from the mountain by Hakushin. Why don't the two of you join me? We'll go around helping those in need. It'll be fun!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book241_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book241_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..38eb5c67a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book241_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Continuing where we left off, Black Fox Itaru successfully tamed the bandit duo, the Twin Oni of Tokaku, and the three set off on their new journey of chivalry.
+
+As the chivalric trio was resting in Konda Village, they ran into a mother and her daughter.
+After striking up a conversation, they learned that the mother's surname was Youzan, the daughter's given name was Yui, and that both were musicians from the distant Seirai Island visiting Inazuma City to join in the festival. On their way, they had been scammed by a Lavender Melon seller from the village: He had offered them a few melons to quench their thirst, ostensibly out of the goodness of his heart, before then insisting that they purchase more of his melons at an extortionate price. But touring musicians aren't exactly wealthy, and they couldn't afford to spend the entirety of their budget for the return trip on overpriced melons...
+The Twin Oni of Tokaku are an impulsive pair. Upon hearing the story, they instantly began fuming with rage, and unanimously decided that they needed to teach this dishonest merchant a lesson by cutting him into tiny pieces. But Black Fox Itaru had another idea, and spoke up to stop the two sisters:
+
+"Enough. I know what to do."
+
+She comforted the mother and daughter:
+
+"You two have nothing to worry about. Just watch, I'll talk to the merchant, and he'll come to his senses."
+
+Itaru marched off to look for the dishonest merchant.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book242_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book242_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..969e325bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book242_EN.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+Continuing where we left off, Black Fox Itaru marched off to talk some sense into the dishonest merchant.
+
+The Lavender Melon merchant, Dozaemon, was once a samurai. But with peace having prevailed in Inazuma for so long, his sword skills offered no further use, so he became a merchant in the village instead. After learning a few swindler's tricks, such as extortion, intimidation, and judicious use of his fierce appearance, no one dared confront him no matter how much he took from them. Over time, he had become one of the wealthiest people in the village.
+
+On this day, Dozaemon was relaxing in front of his shop when all of a sudden, he saw dust flying and felt the ground shaking. Then, a shadow large enough to dwarf his shop slowly fell over his face.
+
+"Hey! I want to buy some melons!"
+
+Dozaemon narrowed his eyes and sized up the muscular, fierce-looking, and ill-mannered customer standing over him like an executioner, before finally realizing — oh, she's a woman...!
+
+"How many?"
+
+Apparently, this customer was in no hurry to answer. She was too busy admiring his wakizashi, which was lying on the chopping board:
+
+"Mighty fine blade you got there."
+
+"You got that right. I'll have you know I'm from a samurai clan. It's only fitting that I keep an heirloom nearby."
+
+Dozaemon went along with the conversation, unaware of where it was heading.
+
+"Shame. It's wasted on chopping melons."
+
+Dozaemon sensed that this was an intentionally barbed remark, and he did not look happy about it:
+
+"What's with all the chit-chat? Are you buying melons or not?"
+
+"Oh, I am, I am."
+
+Itaru smiled at Dozaemon as a gesture of apology.
+
+"Four pounds of chopped Lavender Melon, without the skins, please."
+
+Dozaemon's suspicions were aroused, but he did not question the request. He promptly chopped four pounds of melon and placed it onto the scale.
+
+"Hey, how come your scale's all wonky?"
+
+Dozaemon grasped his blade the moment Itaru said this.
+
+"Well, isn't that something — this scale's got a mind of its own!"
+
+"Glad you're so amused. But it's time to pay up now."
+
+Dozaemon could no longer hold back his anger. The time for pleasantries was over — it was time to talk sense.
+
+"Heh, I don't have a problem with paying you what you're due... I'm just not sure you'd be able to take it."
+
+"Oh, don't you worry — I'll take whatever you've got to give!"
+
+"You sure about that!?"
+
+"Try me!"
+
+Suddenly, Itaru yelled "take this!" and threw a bag full of Mora directly at Dozaemon's face. Dozaemon didn't react in time, and took the full force of the impact square on the nose. He fell backwards onto the ground as his precious wakizashi went flying from his hand and fell beside him. On closer inspection, his nose had been squashed completely flat by the bag of Mora: It looked just like the kind of pouch one might use to store a pipe, only without the pipe inside.
+
+Itaru walked over and pressed her foot down on the dishonest merchant's chest. Without a word, she hit Dozaemon so hard it felt like a Liyue martial arts tournament was being hosted on his face. With great difficulty, he fought to get back on his feet, but just as he had stood up and grabbed his blade, Itaru noticed and landed another ferocious blow to his head. This time, it hit so hard that a pair of tanuki ears popped out in response. He began to beg for mercy.
+
+Itaru burst out laughing at the sight in front of her. So, the merchant is a youkai in disguise — and a filthy tanuki at that!
+
+Itaru promptly confiscated the tanuki's stolen wakizashi, distributed most of its ill-gotten wealth among the villagers, and handed the rest to the mother and daughter who had fallen victim to its scheme earlier. Itaru spared the tanuki's life — albeit not without some reluctance — and continued on her way.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book243_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book243_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..aba0b07df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book243_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Sangonomiya was once an ocean abyss, until the Great Serpent came, forming a vortex with its spiral movements, and fashioning the coral into an island. Thus the people of Sangonomiya named their island Watatsumi, meaning "god of the sea," for the Great Serpent was their god.
+The inhabitants of Watatsumi call themselves the people of the sea and worship the Great Serpent as the Orobashi no Mikoto. On Watatsumi Island, the shrine is the seat of government, and there are no commissioners appointed by the Shogunate. All business, great and small, is conducted by the shrine maidens. The head shrine maiden, or Divine Priestess, is the head of government and ceremonial affairs.
+During the Archon War, Her Excellency the Almighty Raiden Ogosho brought all of Inazuma under Her unified rule. The masses bowed down in fear and awe and each was content with their lot, else they were annihilated. No longer did any covet that to which they were not entitled. The Great Serpent, Orobashi no Mikoto, had always remained in the western region and respected the boundary between itself and the Narukami, and the two had lived in peace. But now, it suddenly transgressed the boundary and invaded the east without warning.
+The war was brutal, and brought great suffering to the people. The two sides fought bitterly on what is now known as Yashiori Island, with many casualties and injuries on both sides. Her Excellency's cherished tengu general, Sasayuri, was among those who lost their lives. Finally, the Great Serpent was slain by the Ogosho where its remains now lie on Yashiori Island.
+Thereafter, Sangonomiya sent envoys to announce surrender, and they have recognized the Inazuma Shogunate as the legitimate and supreme ruler ever since.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book244_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book244_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f944da35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book244_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Foreword
+
+Thanks to a fruitful new writer recruitment drive and the phenomenal success of the contest "This Novel is Amazing!" we have received many highly original works from up-and-coming writers all over the world. We would like to take this opportunity to thank our international writers for supporting Inazuma's light novel industry, and we'd also like to thank Kanjou Commissioner Hiiragi Shinsuke for his grace and generosity. It is thanks to all of you that we are able to bring so many outstanding works to the readers of Inazuma here today.
+
+As you all know, prior to the promulgation of the Sakoku Decree, a number of accomplished samurai from various lands were active in Inazuma. One of them, whose name is Hamavaran, hails from the distant rainforest nation of Sumeru, but came all the way to the land of the lightning's glow to be an agent of chivalry. Though tales of Hamavaran's deeds were once buried during the peak of unchanging eternity under Her Excellency the Shogun, they have now been given life anew thanks to the narrative prowess of a good friend of mine, the budding author, Pursina.
+
+Now, without further ado, please enjoy "The Saga of Hamavaran" at your leisure.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book245_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book245_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3326c5f50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book245_EN.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"It's not the tempest at sea I'm worried about, it's the prospect of deferred graduation..."
+This was the thought occupying Hamavaran's mind on his long voyage to Inazuma...
+
+"You're worrying about not getting your thesis finished in time and having to delay your graduation, aren't you?"
+The familiar-sounding voice came from outside the cabin.
+
+"Shush... Who are you, anyway!?"
+"Who, me? Is that important?"
+
+"Good point. No, you're not that important..."
+"Hey..."
+
+...
+
+And so, as the great thunderstorm raged, shaking the seas and heavens alike, Hamavaran began arguing with the quiet voice from outside the window, while all worries about the storm and fears about not completing the thesis on time paled into insignificance.
+
+But strangely, when Hamavaran arrived on shore, the owner of the voice that had been arguing back from outside the window was nowhere to be seen.
+
+"Maybe it was the ghost of a shipwreck victim..."
+Hamavaran considered this possibility.
+
+Ghosts are just the Ley Lines' memories of the deceased, Hamavaran reasoned. It's a completely natural phenomenon that occurs due to resonance between past and present. To be sure, it's highly unusual for this to happen in the middle of the ocean, but it's by no means impossible.
+
+"Who are you calling a ghost? You're the ghost!"
+Hamavaran had finally produced a satisfactory hypothesis to explain away the symptoms of delirium and had moved onto luggage-collection when the familiar voice piped up once more.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book246_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book246_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..509088058
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book246_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+"So, you really are a ghost?"
+"No! I'm not even dead yet!"
+"But you've never been alive either?"
+"Um... Yeah, I guess you could say that..."
+The talkative young girl, who claimed to be a shikigami, gulped down glutinous-rice dango with such speed and intensity that Hamavaran began to worry she might choke.
+
+"If I had to explain it, I'd say my situation is more like that of a 'ghost-calling.'"
+"So like I said, a ghost..."
+"Noooo, not that kind of ghost!"
+One argument later, Hamavaran finally understood that what she called "ghost-calling" was something roughly equivalent to what in Sumeru is known as "spirit-warding."
+Both involve signing a pact using one's real name. The notion that you can command someone when you know their real name is common to many of the world's mystic traditions, and it highlights a core fear held by humans: the fear of being under someone else's control.
+
+With thoughts thusly wandering, Hamavaran once again began to regret specializing in the much-neglected discipline of marine biology instead of mysticism...
+First I have to sail all the way to Inazuma, then I have to go through the living hell that is a thesis defense...
+But maybe running into this noisy little thing is a stroke of good luck for me...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book247_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book247_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2c9433ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book247_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+"Even if Emperor Sher's ambitions are realized, how will anybody benefit from it?"
+Secretary of Defense Faranges stared out of the window into space as the galaxies and stars shone gently upon her face, their pale white glow flowing softly and slowly down each strand of her hair.
+She couldn't help but think back to the first time she looked out at this ocean of stars through this very window. But she no longer remembered the sense of awe she felt back then. Even her homeland, now hundreds of light-years away, had long since become faded and distorted in her memories whenever they surfaced in her dreams.
+"Forgive me for speaking out of place, Your Highness, but this war has been dragging on for far too long. We've battled through countless constellations, wiped out tens of millions of lives in all sorts of devious ways, and made ourselves viceroys and envoys of every obscure constellation we came across, all in an effort to make Emperor Sher's dreams a reality. But what has His grand vision brought us? One misfortune after another, and an ever-growing number of enemies. They're in every corner of the galaxy now... it's just a matter of time before they swallow us up!"
+"My brother's vision is for an empire that will rule for all eternity, one where there is no fear, and where people do not lack for anything. The fate of the many will no longer be dictated by the few, no one will enjoy a higher status than anybody else, and even incompetence will no longer be seen as a crime. And so... it is inevitable that those who cannot comprehend this grand vision are doomed to be swept aside. This is their fate."
+Princess Gopatha shook her head and spoke with a gentle yet cold tone.
+It seemed as if the Intergalactic Anti-Guerrilla War had robbed her of more than just one of her eyes and one of her arms, because when Faranges looked at her, she did not see the joyful young woman she once knew.
+"I trust in brother's decision — he would not act out of mere self-interest. So please, even though it is you, don't say such things again in the future. Don't speak words that sow doubt."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book248_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book248_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcc3c2b29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book248_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Surely, even an armada consisting entirely of Eizida-class warships would have a tough job making a dent in a defense as watertight as this one.
+Admiral Geldafried's overconfidence in the greatest technological marvel of the empire meant that she was completely unaware that the rebels were, at that very moment, closing in on the fatal weakness of their base. The mighty Star Fortress, Anusharwan — designed personally by Princess Gopatha, and named by Emperor Sher — was now nothing more than a fragile egg before the rebel fleet, and mother hen was away from the nest.
+Bastinu deftly navigated the Lachsz Clipper through the intricate and winding ventilation system, weaving between jets of poisonous gas and elemental clouds shooting out from holes in the walls, while trying to shake the automatic mechanical sentries on his tail. His eyes and ears filled with blood and the scene before him merged into a continuous blur of color and light as the clipper shot ahead at a breathtaking speed.
+"Now's my chance."
+So thought Bastinu to himself as the propulsion system's energy core came gradually into view.
+"It's time."
+So thought Admiral Geldafried to herself as she gazed at the flashing sphere of light in the planet's orbit.
+Then, she gave the order to launch an indiscriminate assault on the planet.
+Then, Bastinu launched a fatal attack on the fortress core.
+
+"Oh, what I would give to see the look on Princess Gopatha's face right now..."
+So thought both to themselves, separately but identically, in that brief moment.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book249_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book249_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..40be05f7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book249_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Ten years earlier...
+25 light years away...
+
+With the nation under the rule of the Suruga Shogunate, cries of anguish filled the streets as the people suffered bitterly.
+At that time, the Suruga Shogunate was led by the Seii Tai-Shogun, Imagawa Ujizane. Four years prior, after finally beheading Demon King Danjouchuu, the Tai-Shogun's own reign of terror began.
+It was in this time and place that our free and unrestrained swordmaster wandered the land.
+His name was Bitchuu Kyuubei, and he was known to the people as Shinkurou, the vigilante.
+Bitchuu Kyuubei was not a ronin as such. It is said that he was once the most trusted strategist for His Excellency the Tai-Shogun, until one day he was framed by a rival. Given the Shogun's paranoid nature, this left him with no choice but to flee the Shogunate and escape into the wilderness.
+
+Today, Shinkurou was standing on a mountainside gazing into the distance. But what was the object of his gaze?
+Was it the vast expanse of open fields? No.
+Was it the mountain range in the distance? No.
+Was it the road stretching out ahead of him? Yes! Although, that's not the full story.
+
+So. What was the object of Shinkurou's gaze, exactly...?
+The farmers who had paid the swordsman in rice for his services cowered in fear, too afraid to ask.
+
+It seems that only the silent swordsman himself knew the answer to this question.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book24_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book24_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b1082bf4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book24_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+No one knew just what chemical reaction occurred in the pup's stomach, but Woobakwa's curse magically came into effect!
+Because of the curse, the pup's heart was pierced and frozen by an icicle. The pup became cold and mean forever after, and whenever other animals showed kindness to him, he would repay them with the harshest of words or the most woeful of deeds. In the end, every animal loathed him.
+From then on, every wolf in the forest spoke of the pup in this way:
+"Woof, what a selfish wolf he is! Such an obnoxious kid."
+"Woof, woof, what a heartless wolf he is! Let us stay away from him."
+One by one, the pup lost all his friends. The forest welcomed the lonely pup no more, so he had no choice but to head north.
+The blizzards that blew in the northern tundra kept most creatures away. But with his heart already frozen solid, the pup was no longer afraid of the cold.
+He decided to settle down there, and became the lone wolf that roamed the tundra.
+
+(A young girl has written in the corner of the page: "Dada, but where did Woobakwa go?")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book250_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book250_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..58b52a73e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book250_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+"The fall is here. The season of harvest is almost upon us."
+The one speaking was Saitou Onisa.
+
+Ninjas are dangerous individuals, experts in self-preservation and in avoiding danger. In times of war and upheaval, they work as mercenaries for the Daimyo.
+They are born in war, and they draw their strength from the powerful masters they work for. Such is the path of the ninja.
+But it is also the path of the ninja to become displaced and disillusioned at the end of a war, or to meet their ruin as soon as they lose their powerful backing.
+
+So when the Imagawa Tai-Shogun finally united the country, the ninjas became like hunting dogs that had outlived their purpose. Most were either executed or drafted into the shogun's army, but some got away, disappeared into the wilderness, and turned to a life of banditry.
+That is precisely Saitou Onisa's story.
+
+"There's no rush. Let's wait for the villagers to finish harvesting the grain for us."
+The person speaking this time was called Yonemata Tasuke.
+
+Bandits are either samurai who have grown weary of the warrior's way or farmers fighting to stay alive.
+They, too, are born in war. They draw their strength from cunning, and this emboldens them to run amok across the land.
+But when the war ends and peace is restored, the source of their power evaporates. Like mayflies, they disappear as quickly as they came.
+
+Yonemata Tasuke was born into an ordinary farming family, only turning to banditry in his forties. Yet, despite his age, he took to it with great aplomb, and quickly established himself as a ringleader.
+The most terrible of all bandits are those who have themselves suffered terribly under an oppressive hand.
+
+"Then, we burn everything. Leave no survivors."
+
+His was the voice of an age of upheaval.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book251_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book251_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2e7b1a89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book251_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+The terrain of Asada Village was shaped like a crescent moon.
+Shinkurou had noticed this the very first time he set foot in the marshland.
+If he could organize enough villagers to lie in ambush up on the mountain ridge, shielding themselves with the terrain and attacking downwards from the high ground, defeating the enemy would be easy. Especially since the bandits would be weary from their journey. Furthermore, the villagers outnumbered the bandits, so surrounding them on all sides would not be difficult to pull off.
+
+But the biggest obstacle to this plan was the villagers themselves. A small group of easy targets would be needed as bait to lure the bandits into the valley, but after enduring an age of despotic rule, only to continue to suffer under the tyrannical and extortionate taxation practices of the present Shogunate, the mentality of individual self-preservation was deeply ingrained. How was he going to convince anybody to volunteer to be the bait and sacrifice themselves for everyone else's benefit?
+
+There was one other problem, too. In wartime, a samurai army finding themselves in this situation would be certain to use fire to make their ambush more effective. The wind from the mountain would make the fire spread quickly, trapping the enemy in the valley and dealing them a devastating blow.
+But this was a farming community seeking to keep their land and village safe. There was nothing he could say to convince them that setting their houses and grain reserves on fire was anything close a good idea... This was completely understandable, of course, but the fact was that an even worse fate would await them should they fail to take the bandits down.
+
+Shinkurou silently sat down and continued to ponder the conundrum.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book252_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book252_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff1fe789b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book252_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+...
+"Seek first forgiveness from Narukami in the skies above, and then from Watatsumi on the land below. Then, recite prayers to quench the gods' anger."
+The aforementioned ritual must be carried out before any sacrifices, exorcisms, blessings or spell-rites can take place. The same holds true for this Cleansing Ritual.
+
+The Thunder Sakura were born from grafted Sacred Sakura branches. They are offshoots of Narukami's own spirit and connect the Grand Shrine to all others.
+In those days, catastrophe rocked the heavens and demons roamed the earth. The land was defiled, ferocious foes abounded, and small devils wreaked havoc. Thus, the branches were broken off at the Grand Shrine and transplanted across the land to cleanse the filth.
+Years passed, and damage accumulated. The Cleansing Ritual must thus be performed to calm the chaos.
+
+The Thunder Sakura purification must take place once every 60 years. The ritual may also be divided into a minor and major cleansing. After performing the minor cleansing a few times, the major cleansing must then be carried out.
+During the minor cleansing, one must first seek forgiveness from sky and land, tie up a rope to form a barrier, and recite the "kashikomi." Next, all the filth must be sealed up inside the barrier and the poisoned root nodules must be isolated from any mortal dwelling. Finally, a ward must be used to suppress all the filth. This must be performed separately in five different places on Narukami Island.
+The purpose of this minor cleansing ritual is to isolate the defilement and thus procure some years of peace.
+
+During the major cleansing, one must first seek forgiveness from sky and land. Then five wards representing the eyes, the mouth, the nose, the hands and the feet must be retrieved, destroying the barriers created by the minor cleansing in the process. The filth must then be eradicated by a powerful spell.
+The purpose of the major cleansing ritual is to wipe out the defilement and to completely eradicate the filth.
+
+This is the end of the summary. The details are as follows:
+(The rest of this text has been rendered unreadable by abrasion, contamination, and other damage.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book253_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book253_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d402869f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book253_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+To Dearest Father
+
+I have not written back for some time. How is everything at home? You mentioned that Sensuiko gave birth to a bunch of puppies in your previous letter, but I was swamped with work and couldn't reply sooner. I imagine the puppies have grown a fair bit since you last mentioned them. I think it's wonderful that you plan on giving one to Kenji's parents. Kenji and I have always deeply regretted that our service in the military has prevented us from taking care of you. Hearing that you, Mother, and Kenji's parents have been looking after each other is a great relief to us, far away as we are.
+Father, please do not worry about how I'm doing in the military. We're being given more than enough food, and our rooms are spacious and clean. I ask for no more than what I am already given here. I've even made a new friend named Matsudaira. If possible, I'd like to invite him to visit our home and try out Mother's cooking.
+Oh, and one more thing — and I think it's something you'd be proud of. Due to my brave efforts in combat, my superior has promoted me to the rank of Hatamoto! Kenji was also promoted to the same rank, but please let him be the one to tell his parents.
+Father, I've always believed that when the war is over, Kenji and I will return to our village in honor, and that everything will be different. My pay and pension will be more than enough for us to build a new house and buy a new boat. You and Mother won't need to fish tirelessly to make ends meet. We can enjoy a life of plenty. I will continue to work hard and earn yet more honors to make that happen!
+Please don't worry, and await our return.
+
+Respectfully Yours, Masanori
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book254_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book254_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..40ebe3187
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book254_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Dear Kenji
+
+I've thought things over for a very long time before writing this letter. There are so many things I want to say to you, yet my pen falls idle whenever I attempt to start this letter. We learned martial arts together since we were young, and enlisted once we were older. We did everything together. You're like a real brother to me. I never thought that we'd have such a big argument, or that we'd even come to blows over that disagreement.
+Kenji, my brother, I regret what I did every moment of every day. If I had been more calm and not been so insistent on leaving, you might not have been as furious as you were. You must think of me as a shameless deserter who has betrayed the Shogun, and that's why you raised a hand against me without letting me explain. I care not about what everyone thinks of me — everyone but you. And that is why I have to write this letter, to tell you how I really feel.
+Remember the dreams we shared when we first enlisted? We wanted to show our bravery and swordsmanship to make a name for ourselves and take care of our parents in this time of chaos. We were taught that it was a major offense that the people of Sangonomiya had dared to draw their swords against the Electro Mitsudomoe banner. We were told to end their lives with no reservation, as it was they who chose the path of death. I used to truly believe that. But after that incident, I find that I no longer can.
+A battle had just ended at the time. As we withdrew, I found a bloodied letter belonging to a rebel soldier. You may not believe it, but we both know that soldier. When we first enlisted, there was a senior who looked after me for quite a while. That letter is his. In that letter, he wrote that he missed the fishing boat back home, and that he looked forward on returning after the war is over. I never would've thought that he would join the rebels, and that I would meet him on the battlefield under such circumstances.
+Ever since my finding that letter, I suddenly came to realize that the rebels are people too. They too have parents they need to take care of, and a home to return to. I then decided to keep the incident of the letter to myself, and hoped to send it back to our senior's family. However, a number of our comrades somehow found out about the incident, and I was treated with ridicule and hostility. You and I come from low birth, yet we were able to quickly rise to the rank of Hatamoto through our hard work and abilities. This has caused many to spread rumors behind our backs. After this incident, the isolation and hostility became worse. It got so bad that our comrades would expose my back to the enemy while we were on the battlefield. I barely escaped death on numerous occasions. Everything that happened has made my heart grow chill. After thinking upon it for a very long time, I decided that if I've been forsaken by my comrades in the Shogunate, and that deep down inside I've developed empathy for my enemies, maybe I should just join them.
+Kenji, you've always been the straightforward and magnanimous one between us. You've never noticed the things that were going on. My telling you of the incidents that took place is not to ask for you to understand, but merely to know what it is that's going on in my mind. I am writing to you from the Sangonomiya camp right now, and I hope that the war would have already ended by the time you read this letter. And when that time comes, if you are willing to accept me as your friend once more, we can return home together, just as we had previously planned. None of this matters anymore — not Mora, not honor, not anything. When we enlisted, all we had were our swords and each other, and that's all we need with us when we return.
+
+Respectfully Yours, Masanori
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book255_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book255_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b75b82727
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book255_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+Naoko-sensei passed away today... This makes me the final traveling doctor still left on this island ever since the Tatarigami outbreak began.
+It pains me to watch as the people who stayed behind on the island fall to illness one after another. There is nothing I can do about the Tatarigami's corruption but to continue the self-deception of making sweet Lavender Melon soup for people...
+
+"Care is also a form of remedy."
+...Sensei always used to say that, but it's just a thing that medical professionals like ourselves say to make ourselves feel better...
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book256_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book256_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..10a274d82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book256_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+...A woman came to me for help. She seems to be a relative of one of the miners. However, her conditions were extremely unique, and my medical abilities aren't sufficient to establish a diagnosis... All I can do is come up with this theory based on my instincts. It seems that the energies of the Tatarigami did not corrupt her. Instead, they flow freely inside of her. The patient's mind and body were not affected, but the consistent fever and the small amount of occasional bleeding are extremely hard to control...
+...Though these symptoms are not lethal, I cannot be sure that they are not contagious...
+...Perhaps only the hospitals in Sumeru would have a cure for this...
+...
+...I've given her directions, and told her where she will find the pirates. Uncle Onitaka may be greedy for riches, but he is also a righteous soul. He should be willing to help her...
+...She has a child by the name of Chouji. I will take good care of him once this is all over...
+...But I can't go to find him right now. It is not the right time yet...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book257_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book257_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c28102b40
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book257_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+...
+...An outlander with a chatty little fairy arrived on the island. They really came at a bad time...
+...
+...Thanks to that outlander's help, my research has been fast-tracked. I never would've believed that things would go so smoothly...
+...Next, I will travel to the southern shoals of Yashiori Island to test the effects of the medicine once more. This time, I will be using the full dose...
+...Whatever happens, I want to thank everyone for their help...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book258_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book258_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b05f8097e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book258_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+To my beloved son, Zushi Chouji
+
+If you're reading this letter, I hope you can forgive me.
+Leaving you makes my heart ache, but I have no other choice.
+Please do not give up on hope in life or in me... Just as we've never once given up hope that your father, my husband, is alive.
+The Tatarigami presence on the island is very dangerous, so please take good care of yourself.
+With the Tatarigami's destruction, the war should soon come to an end. When that time comes, the two warring sides will probably lay down their arms and initiate a joint effort to clean up the corruption on this island.
+It's just too bad that I most likely won't be there to see it happen.
+
+You may run into many people who want to take advantage of you or hurt you in the days to come. But do not stop believing in others because of this. There are always more good than bad people out there.
+Everything will get better once this war ends.
+But please, please do not follow my footsteps or rush to meet me. This is something that I am asking of you as your mother.
+Please keep believing and continue to hold out hope for my return.
+I will be back, and I will personally apologize to both you and your father.
+Please wait for the coming of that day.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book259_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book259_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..db6490471
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book259_EN.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Again, sincerest apologies.
+The old saying "fifty years of life" speaks about the fifty years we have to live. I, Tousaburou, have lived more than thirty years, and won't have the luxury of enjoying the rest, which I hope to share with Father and Mother instead.
+Shizuko, my beloved wife, please do not be angry or sad. There can be no redemption for my misdeed. I merely hope that you can forget your failure of a husband.
+Masa, Matsu, please don't feel any regret for me, and please forgive me.
+Friends new and old, I am very honored to have met each and every one of you.
+Whatever the case may be, I am very sorry.
+I, Tousaburou, am no man of culture, and writing is not my expertise. However, I find myself having much to say in my last goodbyes.
+If anyone is reading this, please forgive my chattiness.
+
+Ten or so years ago, when I first joined the military, I admired the valor and vigor of our great Ogosho. I yearned to be part of the thunder-struck battles for justice that heroes and legends from hundreds of years ago took part in. I hoped to one day be able to fight and die for true "Eternity."
+Now that I think about it, the immature mind of a young man often confuses legends of the past with the present. I actually thought I had the chance to become the perfect hero, like our great Ogosho.
+When war actually broke out, our enemies were not demonic attendants or twisted monsters from the abyss. They were ordinary people, just like you and me.
+The foes I slew a few days ago may very well have been drinking buddies of mine at the Uyuu Restaurant the very day the Vision Hunt Decree took effect. Or perhaps, some recently-fallen comrade might have been someone that I just had a joyful conversation with.
+We should've been brothers, yet we discarded all possibilities of returning to what was good. We had to hate each other, so that we ourselves may survive.
+The cruelty and brutality of it all...
+This so-called "just war" is the greatest sin.
+
+Though I, Tousaburou speak such scandalous words, I do not blame Her Excellency the Shogun for any of it.
+Her Excellency once said thus: since ancient times, wars have been divided into "just" and "unjust" wars.
+Unjust wars are born from the swelling of "desire" and the chaos of mortal hearts.
+Her Excellency means to collect Visions throughout the world in an effort to realize "Eternity." This is a feat no less than the slaying of the Great Serpent hundreds of years ago.
+Using war as the method to rid the world of all who carry delusion in their hearts, and to put an end to the possibility of injustice ever happening — there can be no war more just.
+
+However, any war has its fair share of cruelty, and it is the people fighting that war who bear the burden of responsibility.
+I no longer have the strength to continue to serve, and only hope to use what is left of my body to bear my share of sin for Her Excellency.
+I hope that her era of eternal prosperity may be realized soon.
+
+My name is Inaba Tousaburou Kyuuzou, and this is my sincerest apology.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book25_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book25_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b38e5a55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book25_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+One day, the Boar Princess heard about the pup and was deeply saddened by his story.
+So she asked her people for advice on how to defrost his heart and turn him back to his former sweet self.
+She asked and asked, but only the wise fox and the elderly turtle knew the answer:
+"Ack-ack-ack! Only sincerity and fire could melt such evil ice. Ack-ack-ack!" The fox replied.
+"Friendship demands sacrifice. No friendships come without sacrifices. I apologize for not knowing how to make funny sounds," the trustworthy Grandpa Turtle said.
+The clever Boar Princess knew right away what she had to do. She dried her tears and curtsied to the two wise animals:
+"Oink oink! Thank you! I would like for you to come and see the pup with me, so that you can be the first to witness our friendship!"
+When the fox and the turtle heard the Boar Princess was willing to invite them on a royal trip, their hearts were filled with joy. They set out with the Princess and headed north.
+
+(A handwritten note, seemingly from the young girl's father, is taped to the page: "Turtles can't make noises, no matter how hard they try. The reason Grandpa Turtle apologizes for this is just because he is very polite.")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book260_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book260_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0132369d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book260_EN.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+—Ritou—
+It's already been a few days since I've arrived in Ritou, and yet the Kanjou Commission still shows no sign of letting me pass. I don't know how long I'll have to stay... I hope Mr. Kurisu will find a way to get me out of here.
+
+Mr. Kurisu is the local commerce chairman. Originally from Fontaine, he is a reserved and friendly gentleman, possessing a certain charm that other outlanders makes feel at home.
+
+I'd heard that Inazuma didn't welcome travelers, but it wasn't until I set foot in Ritou that I realized the severity of the situation.
+The Sakoku Decree has been in effect for some time. While many travelers have chosen to stay on the island, many come and go, staying for only a brief period. Many merchants also packed up and went home. Ritou, in its current state, is a gloomy and depressing place.
+It is said that hundreds of years ago, Hiroshi of the Hiiragi Clan built this commercial port. He recruited talented merchants to set up shop here and encouraged free trade. Ritou flourished and prospered for some time... But poor Hiroshi would probably turn in his grave if he knew of the state that Ritou is in right now.
+Still, his descendant, the current Kanjou Commissioner, seems to be living the good life.
+It's enough to leave anyone feeling rather resentful.
+
+After a few days, Mr. Kurisu brought me some good news.
+He's heard that the Crux Fleet will stop by briefly in Inazuma. There should be a way for this famous armed fleet to smuggle me to another island, he said. I just need to be patient.
+I don't know if Mr. Kurisu's information is reliable, but it's always a good idea to be prepared. First, I must think of a way to get my camp-making and fire-starting tools back from Miss Yurika. I will beg if necessary...
+
+It seems that the Shogunate has attacked another Sangonomiya outpost, inflicting many casualties... or was that the other way around? The few outlanders who remain have all been gossiping. Even those in service of the Commissioner have been spreading various rumors without fear.
+It is unclear what has happened, but still more merchants have packed up and gone home. Many military ships have come and gone at the harbor, probably carrying emergency military provisions...
+
+Perhaps I can take advantage of the chaos and confusion to retrieve my stuff from the warehouse.
+
+Oh, and I must also remind myself...not to lose this diary again.
+There are diaries with covers that are more beautiful and elegant, of course... but that's no excuse for replacing the old with something new!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book261_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book261_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a1a3aacf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book261_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—Jinren Island—
+After stealing a small boat from the pirate ship, I rowed for three days before finally reaching shore.
+
+From here, I can see the legendary Takayama on Narukami Island, along with the giant sakura tree that grows on it. The colors of the Sacred Sakura are gentle in the moonlight... It makes me think of home.
+
+I wonder if Dongdong feels lonely in Qingce Village. I don't know if I made the right decision, coming all this way just to make a living. It's probably me just getting old, thinking about all this nonsense.
+
+I stumbled upon a purple melon while exploring this remote island. It tasted astringent, and rather lacked taste; my teeth and tongue turned purple from eating the skin and it took a while for the color to fade... Next time I'll try cooking it before eating.
+I've set up camp. At first light, I'll walk south... I heard the pirates say that that's where Inazuma is.
+
+There should be plenty of job opportunities in the city. Maybe I should give up the foolish idea of adventuring and find a real job. When I've saved up enough money and bought my own house, I'll send for Dongdong to come live with me.
+
+Besides, the housing here is much cheaper than in Liyue Harbor.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book262_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book262_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book262_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book263_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book263_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..04f9034ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book263_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Today, I spent the entire afternoon arguing with representatives from the merchant association. Energy -4.
+Many things must still be settled. I need to ensure that they allow the goods to flow smoothly, but I must make sure that their money is made through legal means...
+
+Today, I finished a day's worth of work. Energy -3.
+I'll have to write up another batch of directives tonight. Hopefully, this won't go on too late. I still need to perform an inspection tomorrow.
+
+The wind is very strong outside. Energy -2.
+It seems like it will rain soon. I can only hope that the waves aren't as rough, and those who go out fishing can return safely.
+
+News of the peace talks reached us today. Energy +2.
+An end to this war will surely make everyone on Watatsumi Island happy, won't it?
+
+Today, we received word that the Tenryou Commission might be colluding with the Fatui. Energy -5.
+Even I'm struggling to understand what's going on...
+
+Swordfish II's captain came back today. Energy +4.
+We tacitly agreed not to speak of Teppei, and no one spoke of those who sacrificed their lives during the war... This peace was far too hard-fought.
+
+Lots of people spoke to me today again. Energy -3.
+Looking at their earnest faces, I can't help but think back to the time that I took up the post of Divine Priestess. Have I really lived up to their expectations all these years?
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book264_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book264_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6208b526
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book264_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+...The war goes on, and the leaflets put out by both sides contain nothing but empty words. They don't give us a second thought...
+...Higi Village is taking on too many refugees from the mines, and we're starting to run out of food supplies. All we can do is put all our wealth together and divide it back out between everyone equally. Of course, we'd better put some cash aside to buy food for the pirates around these parts, too...
+...Whatever happens, the shrine near the snake skeleton needs a dedicated person to maintain it. Everyone's frightened of the Tatarigami, especially since it's an invisible and untouchable threat, so I feel obliged to deal with it, as the village head...
+...
+...Many people have fallen ill, many more have developed minor ailments which nevertheless make physical labor very difficult. We can't go on like this...
+...Yasumoto is a fraud. All he does is boil Lavender Melon with Sugar, which has no medicinal properties whatsoever...
+...He always seemed like a waste of space, and sure enough, he can't be trusted...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book265_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book265_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e8c96500
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book265_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+...
+...He's the only physician in the village, and now he's lost his senses. We had to tie him up and lock him in a cellar. It's the only way to stop him from being a danger to himself and others...
+...Right here, right now, all we can do is pray, and hope that Her Excellency the Shogun hears our hearts' cry and puts an end to this war...
+...I must gather everyone at the shrine. Given the circumstances, people are struggling to stay strong, and although I'm battling with my own powerlessness as the village head, I should at least do something to give them hope...
+...
+...Shingo says he heard the word of god. How absurd...
+...Chouji's mother is back again. She prays at the shrine every day. Is it because of her illness, or for her husband? I regret that there's nothing I can do to help their family as the village head...
+...
+...I locked Shingo up. He's gone completely insane — he tried to attack Chouji's mother! It was the least I could do to apologize to her on behalf of everyone in Higi Village...
+...
+...I keep hearing voices right beside my ears. Loud voices, a constant drone... Maybe I just need to rest. I've not had a proper night's sleep in days...
+...My auditory hallucinations aren't getting any better, and I've got a terrible headache...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book26_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book26_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..64a19af39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book26_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+After venturing though the bitter cold and the swirling storms, the Boar Princess finally saw the pup.
+Covered in ice, the poor pup's once bright blue eyes had now grown dim, and he had all but forgotten how to bark.
+"Aroo! You have come at the right moment, for I haven't had lunch yet!"
+Hearing his words, the kind Boar Princess could not help but shed tears. Her warm tears seemed to melt a little of the ice at the tip of the pup's heart.
+"Aroo! Why are you crying?"
+"Oink, oink! You are going to starve out here — I have never seen such misery in my kingdom!"
+"I will sacrifice everything to feed your hungry belly!"
+The pup was stupefied by her words.
+"Arooooooo! Miss, you must be mad! No one has ever dared say such a thing to me!"
+But when the pup saw the determination in her eyes, his frozen heart melted some more.
+"Nope! That's why..."
+"I will sacrifice two of the wisest and most caring members of my family just to feed you! It is for the sake of our friendship!"
+The fox knew what horror she meant and attempted to run, but he was pinned to the ground by the pup and the Boar Princess. Grandpa Turtle was so frightened by the sight that he retreated into his shell.
+The pup and the Boar Princess enjoyed a delicious appetizer of fox out in the snow. Next, they found a cave, picked a few mushrooms, built a fire with some moss, and treated themselves to a tasty turtle soup.
+The pup felt the delight of sharing and making friends for the first time he could remember. His frozen heart melted completely, and he shed tears of joy.
+The Princess took the pup by his paw, and the two merrily returned to their home.
+
+(Wedged between the last two pages is a card bearing elegant handwriting: "Honey, I think it would be best if we donated this one to the library...")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book27_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book27_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e7dbef36
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book27_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+In the time of the aristocrats, there stood a high tower in Mondstadt's plaza. It was built to honor Barbatos the Anemo Archon in name, yet in reality it was nothing more than a flamboyant display of wealth and power by the royals to gloat over the commoners. The one time in the year that the commoners living in these dark times could find a little solace was during Ludi Harpastum.
+During one Ludi Harpastum, a wandering singer from a distant land arrived in the city. The name of the lass was Inès, and everyone at the festival was enchanted by her stunning beauty. People of all ages and all walks of life vied to catch a glimpse of her throwing the Harpastum and to hear her sing foreign ballads.
+
+"The blessings of Barbatos are for everyone! You are only sinful if you are bitter at such a joyous occasion!"
+
+As she sang these verses, she handed out her earnings during the festival to the poor and orphans in the city.
+A frail figure stood among the crowds. He was the Seneschal, and he fell for her at first sight. But his religious piety filled him with a frustration at his inability to suppress the emotions he was experiencing, and her acts of charity, which violated the Church's right to aid to the poor, irked him all the more.
+As is known to all, the beliefs of contemporary Mondstadters hold that the Anemo Archon Barbatos encourages people to seek love and pursue freedom, but in the dark ages the Anemo Archon slept, and the city was tormented by the tyranny of the nobles, the poverty of the commoners, and the ravage of the dragon; meanwhile, the self-proclaimed "orthodox" church — a mere figurehead, controlled by the ruling class — advocated abstinence from earthly pleasures to avert divine punishment. Under such circumstances, even the harp which symbolized the wind had been restricted to playing only those songs deemed "holy." However, the notion of "divine punishment" was little more than an excuse fabricated by the nobles to conceal their avarice and restrict the commoners.
+
+"To let her stay in the city is to bewitch all its inhabitants. What wickedness will this witch bring?" The Seneschal pondered.
+
+And so, the Seneschal plotted to hunt down Inès, and to confine her to the Cathedral while awaiting further instructions. As per the traditions of the time, the maiden chosen to throw the Harpastum should serve at the royal court for three days after the celebration, under the protection of the aristocrats. The Seneschal decided to send his adopted son, Octave, to sneak into the royal court and abduct Inès.
+Octave was an unwelcome child, abandoned by his superstitious parents at birth and later raised by the Seneschal. As a child, he was persecuted and abused by the citizens, seen as a bad omen of draconic disasters. The only person who protected Octave was the Seneschal, who treated him like his own son and thus won his utmost trust.
+
+"Bring the maiden who threw the Harpastum yesterday to me! Disturb no one and do not mention my name."
+
+Under orders from the Seneschal, Octave climbed onto the balcony of the court chambers at nightfall. Upon seeing the girl weeping in the moonlight, his pure heart was stirred, for he had never seen such a wondrous sight. He gazed at the girl, leaving his task forgotten.
+But the silence of the tranquil moment shared by Octave and the girl was interrupted by the servants...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book28_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book28_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1fd641d32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book28_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+—The Dragon—
+An excerpt from "An Investigation into the Cultural Customs of the Wind Kingdom," more commonly known as "Records of Customs and Culture," by Jacob Musk.
+
+...
+The "Wolf" of the Knight of Boreas, the "Lion" of the Lionfang Knight (or "Dandelion Knight"), the "Falcon" of the Knights of Favonius, and the "Wind Dragon" Dvalin have been long regarded as the Four Winds that watch over Mondstadt.
+After the Lionfang Knight liberated Mondstadt, the Knights of Favonius was established, and the Knight of Boreas joined them. The tradition of worshiping the Four Winds was gradually formed in Mondstadt. However, Dvalin, the ancient Wind Dragon, predated them all.
+
+Approximately one hundred years ago, the land was in chaos. Darkness spread, contaminating everything it touched. Barbarians and foul creatures roamed the lands, forcing people to dwell within the city walls.
+It was an especially difficult time for Mondstadt. The Lionfang Knight was without a suitable heir, and the Knights of Favonius had lost many of its brave men and women during the bitter wars. During the most difficult of times, Durin, the corrupted dragon of immeasurable power, began attacking Mondstadt.
+The prayers of Mondstadt's people awoke the Anemo Archon, and his will summoned forth the Wind Dragon Dvalin. As the last defender of Mondstadt, Dvalin battled Durin with all his might.
+The result was clear — Durin's remains still lie atop the snowy peaks to the south of Mondstadt — but the story of how the battle ended was lost in time. It is said that Dvalin ripped out Durin's throat, and together they fell from the sky. Durin's body sunk into the snow while Dvalin was summoned by the Anemo Archon and fell into a slumber.
+...
+People used to believe that Dvalin would awaken whenever Mondstadt faces a new threat.
+But in these times of peace, the belief of the Four Winds has gradually eroded and their temples lie all but completely deserted.
+
+(Citation of unknown origin: By the time the Knights finally discovered that the foreign monstrosity named Stormterror, with which they had clashed countless times, was in fact Dvalin of the Four Winds, the enmity that had grown between them and driven them to conflict could not be undone. One can scarcely imagine the betrayal Dvalin must have felt when he awoke after a hundred years of slumber only to find that the people of Mondstadt, whom he had protected with his life, had forsaken him...)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book291_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book291_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb5a0023c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book291_EN.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Thirteen years of peace were had before the era of warring states began.
+The nations of the north, furthest from the epicenter, at last became infected by the spirit of the age, hurling themselves into the flames of war.
+As it is with most wars, a loser would be decided after a fierce conflict. Their cities were cast down into flaming rubble, and their nobles and their supporters fled into the mountains.
+Such a backdrop is hardly anything special.
+
+But into that inflection point of an era strode a wandering samurai dressed in luxurious robes.
+No, rather than "luxurious," perhaps it was more accurate to say that these robes were...
+Yes, that's right. It was a man dressed as a woman.
+In contrast, this samurai was accompanied by a petite girl wearing a haori that was large to the point of incredulity.
+In any case, they were a suspicious pair for sure.
+However, the two of them sauntered up to the checkpoint at the foot of the mountains as if unaware of this fact.
+Of course, they were immediately stopped by the ashigaru guarding the checkpoint.
+"Who are you?"
+This was a standard thing to say, but it was also an honest question in this case.
+"As you can see, we're just ordinary passers-by."
+It was a reply with no powers of persuasion.
+But the ashigaru who asked almost seemed to hesitate at the sheer lack of doubt in the samurai's tone.
+"Well, uh, could I ask you to come with me anyway?"
+"Ah. That didn't work, huh..."
+The samurai almost seemed disappointed. Suddenly, three ashigaru fell to the ground.
+"You planned to do this all along, didn't you? You horrible knave."
+The girl grumbled softly from the rear.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book292_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book292_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cbf2fc46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book292_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+"That's not it."
+These words burst out suddenly.
+In the nameless mountain shrine, the black-haired princess sat still, her face flickering between light and shadow in the face of a flame.
+"What do you mean 'that's not it'?"
+Came the reply, almost as a conditioned reflex.
+"What I mean, you dumb samurai, is: don't you have any thoughts concerning me, the princess who brings destruction?"
+"Thoughts? Well, I think you're quite the character, for one."
+"I don't mean 'thoughts' in that sense." Princess Mina sounded quite exasperated now. "I mean with regards to saving me."
+"Strictly speaking, I didn't save you."
+The samurai corrected.
+"At that time, you ordered me to take you away in your capacity as princess. In that sense, you saved yourself."
+"Oh, is that how you see it?"
+An expected reply.
+Well, the samurai thought, it had been worth a shot trying to dodge responsibility.
+
+"In any case, this 'princess who brings destruction' nonsense... Hah. Isn't that just an excuse for making war?"
+The samurai's lackadaisical tone shifted.
+"Also,"
+The samurai turned around, void-like eyes now aflame.
+"'Destroying the world' is an utterly stupid concept. You'll understand soon enough."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book293_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book293_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d251aaab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book293_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+People call war hell, but most are just describing it as such.
+But what appeared before their eyes could only truly be called "hell."
+The desolate earth, the withered trees, and people like the shambling dead.
+It was like the life had been wrung from this place.
+"Huh."
+The samurai picked a husk of a leaf. It crumbled into dust immediately, floating away on the wind.
+"It seems like the life has literally been wrung out from this place."
+
+Conflict had raged around the capital for over a century now.
+After the first decade, the resources and riches of the various warring nations had already been all but spent.
+The thing that had sustained the bloodshed for so long was something known as Nakura's Hex.
+Nakura's Hex was a terrifying sorcery that sucked the life of all living things and the land itself dry, giving it unto powerful samurai and feeding the war effort.
+And those who used such depraved magics to dominate the land were scoundrels known as the Nakura Daimyo.
+The Daimyo vied for dominance, but no matter who won, the earth would be further robbed of life.
+This was the true face of the war that had raged for nearly a century now.
+"And the ones who created the Hex are the Onmyouji who dwell in the Sky Tower at the center of the world."
+
+Ignoring Princess Mina, who had wavered at the sight before her eyes, the samurai continued faintly,
+"O 'princess who brings destruction'... Has this world not already been destroyed?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book294_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book294_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e122a38cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book294_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+The nation of Kogami — a lifeless wasteland as far as the eye could see.
+The barren fields stretched out into the horizon around a large sand dune where the two samurai faced each other.
+One of them is our protagonist, and shall be named the green samurai to distinguish him from his compatriot.
+The other is a new arrival to the story. We shall name him the pale samurai.
+If this were a swashbuckler's tale, then they would have already taken up battle stances. But the two were not here to have a decisive match. They were just facing each other.
+
+"Came back from hell, did you?"
+The pale samurai said, the weight of time unknowable lying between them.
+"Nostalgic, isn't it?"
+The green samurai seemed quite happy.
+"I don't get nostalgic over such things."
+The pale samurai interrupted rudely.
+The green samurai closed their eyes, as if sinking into the abyss of the past.
+
+"'This will all end as long as we defeat the evil overlords.' That's what we believed then. Naive fools that we were — that was just the beginning of the nightmare."
+"The thirteen samurai banded together to defeat the Nakura Daimyo who had been destroying this nation."
+"But Kogami did not revive with the Daimyo gone, and the life-force of the land continued to bleed away."
+"Not only that — Kogami, now bereft of its ruler, became a paradise for those who would plunder it."
+"The heroes who had defeated the wicked overlord could not protect it in the end either."
+"In the end, only two escaped."
+"...Hey now, cut the reminiscence out for a second. We've got things to settle, don't we?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book295_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book295_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..193659c58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book295_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+"I want to save this world!"
+Princess Mina said.
+"I've told you this many times before. There's no such thing as 'saving this world.' Now, this hasn't stopped idiots like me from trying, of course. But this world... it's doomed."
+"I don't care. I'm a princess. Aren't princesses born to save the world?"
+"No, I've never heard of any story that goes like that. And last I heard, you were the princess who brings destruction."
+"Last I heard, someone said that this 'destruction' is actually the birth of new life."
+"Well, I don't where you heard that one, but such beliefs are old hat by now. If you wrote this drivel nowadays, people would chuck it into the nation of Tokoyo, and that would be for the best."
+(The Princess covers her ears)
+
+At the top of the Sky Tower, the samurai and princess argued in futility, as if no one was watching.
+Well, I say that, but in fact there were quite a few other folk about dressed in the garb of onmyouji.
+"So, uh, as you all know, Nakura's Hex was originally created to preserve the vitality of a world that was slowly declining."
+As if unable to stand the conversation — and also to push the plot forward in their role as an NPC — the oldest onmyouji finally spoke.
+"And that which can utilize this stored vitality..."
+
+"So, could you get these thoughts out of your head?"
+The samurai didn't seem to have heard the wizened onmyouji at all.
+How long was this farce going to continue?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book296_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book296_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c0f43a66
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book296_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+"So, was the world saved?"
+At the story's end, the samurai walked amidst the boundless desert.
+The Sky Tower's plans were probably complete by now, and vitality remaining in the world had all been stored up.
+There was no knowing if a new world had been created, but this one was most certainly done for.
+Ah, what could one expect of a princess destined to destroy the world?
+"Might as well destroy another world... if it exists."
+And so the samurai embarked on a new journey.
+
+...
+
+(The remainder of this book concerns the story's setting, and features in large part the various wicked overlords and monstrous creatures that did not appear in the main narrative of the novel.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book297_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book297_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea692af7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book297_EN.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+Phantasmagoria
+
+"...The dream lives on."
+
+Such words surely must appear the midst of every tale, and they are largely the words of the Kaiserin of the Immernachtreich. This, surely, is not the enigma that concerns the greatest majority of readers, but we must still start here nonetheless.
+
+Ozvaldo Hrafnavins
+The mighty lord of the Nachtraben. If Fischl's strength in battle might be considered a ten, and the Beasts of the World should have an average of fifteen, then Ozvaldo's strength may be considered thirteen. His great power was on display when he destroyed Dämmerung in Volume 1.
+*That said, the Nachtvorhang is itself the nemesis of Dämmerung anyway.
+As for the feelings that Ozvaldo holds towards Fischl, Mr. Nine does not believe it to be romance, but more likely a form of imprinting common to bird-kindred.
+(Editor-in-Chief's Note: Regardless of what the author says, dear readers, you are free to interpret the personal relationships of the characters from Immernachtreich however you like.)
+
+Aside from this, the title "Prince Nachtraben" is not a particularly high-flown one, considering that the night ravens have always been known for being conspirators and bearers of curses. Ozvaldo likely insisted on this title, for how could a mere "King of the Night" call himself thus before the Immernachtreich?
+
+Beast of the World: Gesamtkunstwerk
+In certain probabilities, this is the Beast of the World that the Immernachtreich would be faced with in this cycle. Its battle strength is around thirty.
+In a distant causality, if the philosopher Zarathustra was not chosen, then the opera writer would have gained victory in the contest over the will of the world.
+Once Gesamtkunstwerk takes the stage in the opera theater of the apocalypse, many more Beasts of the World that reside within the center of the universe will inexorably begin to appear as well.
+In the final volume, the weakness of the Beast of the World: Saint of Seven Tears (whose combat strength was ten, and therefore equal to Fischl) was quite out of the ordinary, and the Saint merely wept for Zarathustra at first, a choice that seems undeserving of any blame.
+Both Zarathustra and The Musician exist to give praise unto the Prinzessin der Verurteilung. One proclaims the agony she suffers in her heart, while the other proclaims the grandeur of her travails. The Prinzessin, of course, will not favor the latter, for of such things would she be ashamed.
+
+Sommernachtgarten
+It is said that those who are highly-skilled in the magical arts will possess their own unique domains of consciousness. Their loves, hatreds, yearnings, jealousies, adherence, and passions of the soul will be stored here. In the fictional tales of other novels, this space is called Summerland.
+The Sommernachtgarten of the Prinzessin is something in this vein. That this concept was never well-explored in the end remains quite the pity.
+
+The Suspected Eternal Return
+Quite a few of the finer points of the tale have caused people to wonder if the Kaiserin of the Immernachtreich once experienced all that Fischl has.
+Fischl's father is undoubtedly not a mere shade. He is majestic and mighty, and helps Fischl to dispel her confusions. As for Fischl's mother, the Kaiserin, her actions and deeds show her to have quite an interesting character indeed. But she will only speak one line, which is, as was noted earlier in this text, "the dream lives on."
+In the final volume, Fischl's mother had already faded away, and so this volume, naturally, did not have this preceding line.
+But as the universe entered its denouement and all things within it flowed into the Immernachtreich, she spoke another line of enigmatic intent—
+"Find meaning somewhere. The night deepens..."
+
+"Find meaning somewhere. The night deepens, but the dream lives on."
+Dear readers, I hope that you will all find happiness in this world where the sun still rises each day.
+
+Collection of Questions and Answers
+Q: Dear Mr. Nine, may I ask what the relationship between the Celestial Emperor's daughter in "Legend of the Shattered Halberd" and Fischl von Luftschloss Narfidort is?
+A: I felt that the tragedy that unfolded toward the end of Volume 5 of "Legend of the Shattered Halberd" was due to the male protagonist, and the Celestial Emperor's daughter's attraction to him. As such, I wanted to write a Prinzessin der Verurteilung who had no need of a male protagonist. This was the scaffold that would come to be "Flowers for Princess Fischl."
+Eventually, though, I did write the sixth volume of "Halberd," which rescued the ending. There was probably some cross-pollination in the process of writing two series at the same time, but I was personally quite pleased with the result.
+
+Q: In a fight between Mir's dad (Khan the Asura and his sword Laevatain) at full strength versus Gesamtkunstwerk, who would come out on top?
+A: I originally intended to refuse to answer this question, but the editor-in-chief said that she'd axe my next manuscript if I didn't. In which case, my Mora would be on Gesamtkunstwerk.
+
+Q: Mr. Nine, you mentioned in "Farewell Frau Welt" that you were suffering from hair loss. Are you doing better now?
+A: Could the Yae Publishing House not accept this sort of question? And do people actually read what gets added in these new editions?
+(Editor-in-Chief's Note: Oh, but the readers are very concerned about you! And yes, they are also very concerned with the purchase of new editions.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book298_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book298_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book298_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book299_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book299_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book299_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book29_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book29_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..91690eea5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book29_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+In the distant past, the Night Mother ruled over the faraway Land of Night. Here, no light touched the earth, nor did a single tree grow, and there was no life here but the horrendous denizens of the dark.
+The Night Mother was the source of all sins, and the Land of Night was the embodiment of her evilness. The cruel Night Mother, who had neither heart nor mouth, was always watching the Land of Night, and her punishments were always unexpected. The only thing she could not bear was the occasional ray of moonlight that made it through the clouds. The light that penetrated the walls of darkness always irritated her.
+The Moonlight Forest was the only place free from the rule of the Night Mother. Only there could the people bask in the bright moonlight and enjoy the grace it brought to the living. Everyone in the Kingdom of the Moonlight Forest was born with fair skin, light-colored hair, and bright blue eyes. Perhaps the constant lack of sunlight and the nourishment of the moonlight was the reason for their beauty, giving them an appearance different from the abhorrent creatures lurking at the edge of the forest.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f45aed2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book2_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—My Backyard is Slightly Bigger than the Entire Universe—
+"All I can do now is ask you to help me." The black-haired boy, who called himself Ike, handed Vera a kitchen knife.
+He walked back to the cupboard and began slashing at the tentacles frantically.
+"Come and help me close this door! If a tentacle starts attacking you, use this kitchen knife to defend yourself!" Ike's glasses were now covered in blue slime. "Hurry! We can't let this evil demon cross into Delphi."
+Upon hearing his words, Vera helped Ike close the door. While they were pushing back the tentacles, Vera accidentally stabbed Ike twice in the back. Thankfully, Ike's healing spells were quite potent.
+"I shall explain everything to you. I am in fact over a thousand years old, and this door is a gateway to anywhere in the universe. That tentacled monster is an old one from the Large Magellanic Cloud — I went there to get something." Ike was covered in slime from head to foot by this point. He wiped his glasses with Vera's dress as he spoke. "Erm... is there anything else that you'd like to know?"
+"Who's Tal?" Vera didn't seem to mind.
+"An evil spirit that resided in the man-devouring castle. It has served me as a butler since I subdued it. Strangely, it behaved quite friendly towards you."
+
+Vera's parents always reminded her that people are destined to build families, and that it was futile to entertain dreams of anything beyond the homestead. Her buddy Sachi once told her that if a lively girl like her was to marry someone from a faraway land, the whole village would become unbearably lonely.
+(The real reason Sachi said this was that he was something of a weakling, and was sure to be ferociously bullied if he ended up having to play with the boys.)
+"The human spirit is still too immature. I need to guide you both through the wonders of your childhood." Ike extended his inviting arms to Vera. "You will sing every step of the way on your long journey to youth."
+From the Orion Arm to the Eternal Jahanam, from the Torrents of Time to the depths of the Starry Sea...
+"How far is 'beyond'? Any place in this universe is just as boring as my backyard," he said.
+"The scale of everything beyond follows the heart," Ike replied. "Thus, my heart is slightly bigger than the entire universe."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book300_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book300_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book300_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book301_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book301_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..926718981
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book301_EN.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Mt. Yougou
+Lush sakura trees grow all over this mountain on the northern end of Narukami Island. These sakura all share roots with the largest of them, the Sacred Sakura, which sits on the mountain's summit.
+The Grand Narukami Shrine, greatest of the Inazuman shrines, is dedicated to this Sacred Sakura.
+Little Yae has been the one managing the shrine in recent years. Ah, how she's grown! It's just a shame, really, to think that I can never again make her cry as easily as I used to.
+Really, I'd thought that she'd quickly get drunk, start to cry, and start talking all silly, but she drunk me under the table instead... I made a fool of myself in the process and was quite thoroughly mocked for it. Getting made out to be some old woman who got what was coming to her... Bah.
+...And here I was looking to tease that little girl a bit more, too.
+
+Inazuma City
+I brought a new firework formula to that Naganohara kid's place. But when he heard me talking about a new medicine that might cure his deafness, he demurred and did not accept it.
+This kid is ever the conservative about explosives, always diluting them to the point where they cannot cause any obvious physical changes to the environment, and always relying on the combustion of different metals to produce monotonous visual effects.
+And he only does tests inside his workshop! I mean, come on, where's the fun in that?
+Ah, such a waste, such a waste!
+
+Now as for his daughter, Yoimiya, now she's an interesting young lady. We collected a lot of sweets during the festival and tried all kinds of new formulae out. That was so much fun!
+...And then we got packed off to a deserted beach by the fire brigade. Something about new rules with which to keep the peace in Inazuma City, or something similarly silly.
+
+We discussed a lot of new ideas, and she even gave me some constructive feedback. A talented kid, this one is. If the paradise I made for Klee also had one of Yoimiya's fireworks performances, that would have been perfect!
+It's just a shame that that grumpy Shogun kept too close an eye on us — or else I'd have helped her improve some of her gadgets, or even spirited her away.
+This reminds of the time, not long ago, when I was preparing a medicine that would allow for flight in the Imperial Kitchen. It blew up due to a mistake of mine, injuring a young tengu general to the point where her left wing would have needed, say, half a month to recover. I had wanted to help her patch the wound up, but it seems as if she's been avoiding me ever since...
+Well, I left her some medicine all the same, just to see how its effects would turn out.
+After that incident, it seems that person who spends all her time holed up in Tenshukaku has sent some soldiers specifically to watch my every move. I mean, that's a bit much.
+I even apologized right to her face, but she just won't let up.
+She was the one who'd allowed me to conduct experiments in the Imperial Kitchen in the first place, you know?
+
+Also, Ms. Kamisato declined my idol group invitation for the sixth time running. Ah, what a disappointment.
+
+Tatarasuna
+Tatarasuna is an island chain that is naturally shaped like a ring. The mountains rise to overlook the sea, surrounding the large blast furnace in the middle. This is where Inazuman Jade Steel is produced and endlessly made into the best weaponry for the highfalutin bigwigs of Inazuma — ore made from the blood and bones of a defeated god.
+This place is the Tenryou Commissioner's pride and joy, and as such, he takes extra good care of the workers and technical specialists.
+I was accompanied during my time at Tatarasuna by a lady named Kagami Gozen. She seems to be a leader amongst the workers there, and has an official Shogunate post. Even though she's the Tenryou Commissioner's subordinate, she very much looks like his equal in front of the workers.
+All of them trust and love her. I'd daresay that their respect for her dispatches might be even greater than what they give the Shogun... But Kagami Gozen herself frowns often. Very unfriendly-looking.
+
+The Tatarasuna workers are largely rootless, washed up on these shores by the waves of history. Their many tattoos and working songs set them apart, but also strengthens their mutual bonds.
+
+Like the other workers at Tatarasuna, Kagami Gozen's body has scars from high-temperature burns from Tatarigami. These may be signs of short-lived or ill people in the eyes of outsiders, but here, it is how they identify family.
+
+I took the liberty of modifying the Mikage Furnace, throwing a few valves and panels into the sea and improving the containment dome, which at present can, at best, be rated "better than nothing." I wonder if those engineers from Fontaine will be pleasantly surprised?
+Old man Kujou might get a little upset from production going down, but at least the furnace isn't going to go haywire from overheating, and I believe that even in the event of a war, which may soon come, the explosion should not be too large.
+"Large" according to my personal standards, of course.
+
+Hmm, actually, might my ingenious interventions perhaps prevent war from breaking out at all?
+Well, I for one would be more than pleased to see the expressions on those astrologers' faces when their predictions come to naught! Hah!
+
+Yashiori Island
+Ah, the clear blue skies over Yashiori Island really is a pleasant sight.
+Those stodgy onmyouji explained that the Raiden Shogun placed many "wards" over this place to prevent the corruption that seeps from the remnants of the serpent god... or something like that. I'm not good with their religious jargon.
+As far as I can observe, those lamp posts are quite interesting. Although they have the appearance of items dedicated to the Electro Archon, the techniques used to make them are quite familiar to me.
+Oh, whoa, would you look at that! This is supposed to be a travelogue, not an academic paper!
+
+We were warmly welcomed by Washizu, the head of Higi Village. The grilled fish and onigiri were great!
+Also, that place they call Nazuchi Beach is full of friendly pirates... Ah, it's just a shame that I couldn't stay on this island for longer.
+The mines on the island are busy places indeed, but the equipment they use there is quite backward. Even though the Shogun put all those wards down, blocking off most of the Tatarigami's spread, but many miners have still contracted chronic illnesses from prolonged exposure to the influence of those snake-bone crystals.
+
+The Sakura Mochi that the onmyouji brought with them are very tasty, but they're hardly the equal of the beauties that Little Yae makes.
+
+I should probably pay a visit to Asase Shrine later. I wonder how that fat cat's been doing lately... I did try to catch it with specially-crafted cage the other time, only to be stopped by that killjoy shrine maiden.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book302_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book302_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9ea833c03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book302_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Father! Mother! Forgive me! Forgive your unfilial child!
+How blinded I was by the legend of that Lunar Leviathan! To think that I believed that catching some crummy fish would fetch me a rich man's daughter for a wife! Well, there's no getting off this boat now, is there?
+I have no clue how long we've been drifting out on the open sea. There's nothing to drink, and I haven't the strength to catch any fish.
+We can't see the other end of this accursed sea. I swear, this will be the end of me, Jiawei!
+...I mean, this really is it, isn't it? Ah...
+If this thrice-be-darned Lunar Leviathan has any heart at all, let it carry my letter to the shore. Please stop waiting for me, Father, Mother. I'm not getting out of this one.
+If I should ever be reborn, I swear that I will marry a wealthy lady and wait on the two of you the rest of my days!
+Marry a hawk, and the sky's your hunting ground. Marry a dog, and the earth's your... Err... Actually, how did that saying go again...
+(Various scribbles of varying depth follow. None of them make any sense, however.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book303_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book303_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..75b440847
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book303_EN.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+Arayama City Arc: Chapter 1
+It was that same nightmare again, forcing Yutaka Riko to relive the night when the oni race was destroyed.
+The dark clouds roared as they closed in, swallowing the village whole. The ink-like flames raged and spread, devouring hundreds of houses all the way to the seaside, causing the seawater to steam and churn, and turning the sand on the shallows into a molten slurry.
+The chieftain shoved Riko into an underground cellar. The last words she heard still rang in her ears, drowning out the cries of anguish all around.
+"Kataba Shintetsu has betrayed the oni. It was she who brought about this disaster!"
+Riko's swordsmanship was taught to her by Shintetsu personally. As far as she could remember, Shintetsu was a demure girl who always wore a faint smile as she talked to others.
+Until today, Riko still could not accept that her teacher, the sword prodigy respected by all, could have done something so cruel.
+But yet the symbols and talismans scattered around the village made a convincing counterpoint. The chieftain could not have been mistaken...
+How should she face Shintetsu?
+Riko had not yet decided, and could only sigh deeply.
+The noise startled a nearby white cat, and squinting its two mottled eyes, the cat rubbed the back of Riko's hand.
+"Sorry, Onigiri. Did I wake you?"
+Riko brought her wooden bowl out and placed it before the cat. Listening to the soft sounds of it lapping at the water, she looked up at the sky outside her tent.
+Through the gaps in the leaves could the cliffs and mountains under the moonlight be seen, its silver glow tracing the intricate outlines of buildings on the ridges, forming a unique spectacle.
+Arayama City lay before her. The towering mountains had all been hollowed out, with a majestic city being built within them. Legend had it that the "people of the mountain" here were the descendants of giants, standing at two times the height of an ordinary person. Even the plants and crops here were larger than anything elsewhere. Moreover, Arayama City's "Arahara Army" was said to be powerful indeed, having fought with the surrounding nations many times while suffering very few defeats.
+But Arayama City's brutal lord was not satisfied, and would not be till he had achieved absolute dominion.
+Three days ago, the lord had invited Kataba Shintetsu to join the Arahara Army and train his troops in the swordsmanship that the oni had prided themselves in. Shintetsu had agreed gladly...
+But regardless of Shintetsu's intentions, Riko's current goal was to find her, defeat her, and mete out the punishment she deserved.
+Then, she would follow the clues that the chieftain had given her to search for the true teachings of "Shiseidou," and use the magatama within Onigiri's body to revive her tribespeople.
+Thinking thus, Riko put a little more wood on the fire before lying down her side and entering a shallow slumber, preserving her strength for the battle that would commence the next day.
+...
+Arayama City Arc: Chapter 15
+The standoff had been broken.
+The burly commander stood about a hundred paces off, observing the battle personally and executing several deserters. These deeds had the remarkable effect of calming the Arahara Army and steadying their formation. No one dared speak of the assassination of their lord now.
+"What are you afraid of? That little brat doesn't even come up to a Lavender Melon's height. Get her!"
+The troops looked at each other until forced by their commander's enraged roar to charge at Riko.
+Riko heard it, of course. The hand that wielded her sword trembled, and Onigiri, hidden within her hood, mewled softly in fear.
+Well, I'm sorry that we oni lived on a deserted island and didn't get an opportunity to grow tall, and thus aren't fit to be your opponents.
+But a "fit" has got nothing to do with my ability to defeat you.
+Spinning on one tipped toe, Riko let fly her blade with a transient flash of crimson red. Light arced across the battlefield, piercing through the commander's torso.
+"Kissaki Yousen."
+This was the same special sword technique that the wandering spirit of the previous lord of the city had imparted to Riko — a fatal blade that utterly ignored all distances in battle.
+With a terrible, clean crack, the enemy commander's sword split in two, and he fell forward with an inaudible murmur, dead.
+Seeing their general go down, the Arahara Army stopped dead in its tracks. Not a single soldier dared to go a step further. Indeed, their formation fell into chaos swiftly thereafter, melting away utterly.
+Thus did Arayama City fall, and thus did the people who had long been oppressed rise up and take the lord's mansion, seizing back all that had once belonged to them.
+Yet through all this, Kataba Shintetsu did not show her face.
+Sheathing her sword, Riko realized that something was off, glancing upward towards the distant mountain peak.
+There stood Shintetsu upon Arayama City's greatest height, atop its blazing tower, watching the whole battle. Her face was shrouded in shadow, her expression unreadable.
+The two women locked gazes for an instant, and then with a leap, Shintetsu was gone.
+Kataba Shintetsu... Why had she come here? She had accepted the invitation of the lord of this city, only to turn around and assassinate him...
+Did she still have some good left in her?
+Riko shook her head. Now was not the time for excess thoughts. Comforting Onigiri, she quickly ran towards Arayama City.
+If she did not continue her pursuit in all haste, Shintetsu was sure to leave her far behind.
+...
+Ryuutetsu Cage Arc: Chapter 1
+She had gotten careless. This encampment was nothing but a well-disguised trap.
+Kataba Shintetsu had intentionally exposed her tracks, placing a large number of talismans amidst the camp, luring Yutaka Riko to pursue her. The moment Riko stepped into the camp, the talismans blew the mountainside clean away, and losing her footing, Riko plummeted into the chasm below...
+The impact of the fall was not an issue, but Ryuutetsu Cage, which lay below in the depths of the mountain, was the greatest threat.
+This chasm was once a pass separating two nations, and it was the site of a monstrous battle in which nearly a million people were slain. After the war ended, the two nations both sealed this area, pouring their destroyed weapons into this mountain rift. The souls of the unjustly slain warriors were trapped within the bloodied, broken metal, and as the shattered metal churned and turned, it would slowly evolve into the flowing metal sands seen today.
+There was no clear distinction between solid ground and the metal dunes, and one could step out onto the sand and immediately sink into the mire, unable to escape as the churning metal sands had swallowed and ground one into dust. One wrong step, and there would be no going back. This strange iron sand even spread across the stone walls, making even the idea of escape by climbing out laughable in the extreme.
+Only by slowly traversing the path at the bottom of the chasm could one have any hope of escape. But it was clear that no one had ever managed it. Those who fell into this cage may as well have been sentenced to death.
+But Riko was like a woman unburdened. Here was undeniable proof that Kataba Shintetsu had long forsaken any mercy or goodness. Now, when she lifted her sword against her, Riko would not have to hesitate.
+Not only this, but Shintetsu had underestimated the progress that Riko had made. This prison of metal sand would not hold her, for she had previously mastered the powerful ability named "Reppuu Tenshoku," which now came in handy.
+But just as Riko was about to use that technique, she spied two small heads peeping around the corner of a rock face.
+They were girls dressed in rags, their eyes gleaming with hope.
+"Are you from the outside world?"
+Riko nodded, retrieving Onigiri from her hood. It gave the two girls a limp greeting. The two girls took Riko to a mountain cave, and there she met their elders — a miserable group they were, having wound up in Ryuutetsu Cage by mistake.
+"We've been stuck here for several months now. We've barely managed to get by on the grains on our cart, spring water, moss and wild vegetables..."
+They were nine people and one cat. She had just enough strength to carry them all out on the woven wings of a gale.
+Thus, she made this offer:
+"How would you like to escape together with me?"
+The old man who led the party kept his eyes on Riko's pale red horn, hesitation in his eyes.
+"Warrior... If my eyes do not deceive me, you must be of oni descent, right?"
+Unease flashed across Riko's heart.
+"That's right, I am an oni. Is there a problem?"
+...
+Ryuutetsu Cage Arc: Chapter 14
+Onigiri's tail, like a compass' needle, quivered for a moment before pointing forward and to the right. Yutaka Riko stepped forward tentatively — onto solid rock.
+Good!
+The chasm's exit was close at hand now. If she followed her present speed, she and Onigiri would escape Ryuutetsu Cage before dawn the next day.
+"Well done, Onigiri."
+Riko had never known till this day that Onigiri's spirit-sight could not only find wandering spirits that could help Riko master all manner of abilities but that it could also be used to steer clear of danger. The vengeful spirits of the Ryuutetsu Cage were unveiled in Onigiri's eyes as if in plain sight, allowing it to find a safe way through.
+Perhaps this was the work of the magatama within Onigiri... Were her tribespeople watching over her?
+Even so close to freedom and escape, Riko could not be pleased.
+The words of those people buzzed in her ears, agitating and irritating her.
+"Even if we starve here, I'll never trust an oni!"
+What was with that? She was an oni, sure, but so what?
+Everyone was kind, and they had lived peacefully and kept to themselves on their island. Why were they seen as the enemy?
+Yet the gazes of those two children were too innocent, and Riko would not leave them to their fate. So she had left all her dry rations with them before using "Kagamichuu Shubutsu" to copy them several times, thus ensuring that they would have enough food to last another half a month.
+She had memorized the entire route that she had taken as well. Once they departed, she would look for a nearby garrison and mark the safe route out for them. This way, the garrison would be able to rescue the trapped people.
+Ah, this was so exhausting — worse than any battle she had experienced before.
+Riko's eyes were dull as she petted Onigiri idly.
+Sometimes, all we need is a scapegoat to pin our negativity on in order to bounce back.
+As a hazy figure materialized before Riko's eyes, she muttered, irrepressible resentment in her voice,
+"This is all your fault, Kataba Shintetsu..."
+"Next time, I won't let you escape."
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book304_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book304_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..62b69c328
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book304_EN.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Yarr harr, you bilge-rats!
+Forgotten all about yer old captain after not seein' him fer so long?
+Heartless rats, the lot of ya!
+Sorry, but ol' Rinzou, yours truly, has decided to retire!
+Well then, you rats. Whether you want out, or you wanna set up yer own crew, don't forget this old sea dog's words!
+Might be a few too many of 'em, and I might've had a few too many drinks, but don't you dare think that I'm naggy or addled none!
+
+Right, ah, where was I... Ah yes. Let's begin with a wee brat.
+Now then! That brat wasn't yet more scars than flesh, and his belly weren't yet filled with wine from all seven nations.
+At that time, the call of the great sea and its perils, the instability and rules of life... None o' this had anything to do with the lad.
+All 'e had was boundless innocence, and he was truly happy with that... or maybe he was just falsely happy.
+
+Later, an old man would come drifting in with the tide. Sprawled out on the shallows 'e was, not movin' a muscle.
+The pale old geezer was all tangled up with seagrass, and seaweed as all stuck in his hair. Looked like an old corpse he did! Or maybe like a king...
+
+"The depths of the sea... The depths of the sea..." said he...
+...And he never spoke again.
+The sunset shone on his drenched face, and there I thought, ah, this here fellow must be an outlander king.
+
+What was there in the ocean depths? What had the furthest edge of the sea promised? Ah, who knew? Perhaps it was all a load of rubbish.
+Then, them grownups would say that we shouldn't stare at the ocean in midsummer for too long, or else we might get dizzy, and we might even die for a short time.
+Ah, but what use would these sayings have on a simple kid, eh?
+
+So that kid put together a wooden raft of his very own and put out to sea.
+The ocean depths, the distant seas, ah, they were not like the peaceful, never-changing sandy beaches.
+The small wooden raft was shattered by the raging waves, and as the young lad was tossed this way and that by them, he found the thing that he loved...
+
+...And so he became a pirate.
+I'm sure you've heard me brag enough about the things that came after. No point talking about them here.
+In conclusion... In conclusion, even today, and perhaps even the day after the tomorrow, the thing that will always consume me is...
+...The dream of surpassing Ako Domeki, setting up a free nation for pirates. It remains so far out of reach, and I'm about to give it up, too!
+A shame. What a shame... Well, but at the same time, there's nothing worth being sad about!
+I mean, that wee lad I was has seen too many storms, fought too many people and sea beasts. He's escaped the authorities and Doushin countless times...
+He's gained so much, and lost so much.
+When that brat finally sailed to the furthest edge of the ocean, only then did he realize that he was wee no more.
+So he decided to return. Back to where it all began. That cave in Watatsumi Island.
+All the booty he'd gathered over the years: cut gems by human hands, Mora from an Archon's body... Now then, you little rats, yer old captain has put them all in that cave for you.
+
+Even that thing that belonged only to him — his sole, true treasure in all the world.
+Now, if you think you've got the guts, go searching for it!
+If the thing I treasured most is not what you imagine, you might be disappointed.
+But you know what?
+I don't care. Not at all!
+
+I mean, it's treasure unique to me, after all! Hahahaha!
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book305_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book305_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6858eb5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book305_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Praise be to the Great and Excellent Ogosho, the Almighty Shogun, whose glorious lightning fills the skies. May Your eternal way spread to the furthest seas, and may Your mighty name resound like thunder in every corner of the realm.
+Report submitted by Tenryou Commissioner Takayuki of the Kujou Clan:
+The Vision Hunt Decree proceeds at great pace and without obstacle. By the grace and might of Your Excellency, the wayward have been quashed and the deserters have returned. All in the land bow to Your will with reverence and gratitude in their hearts.
+Peace now endures throughout the land of Inazuma thanks to the divine power of Your Excellency.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book307_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book307_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b52f2896
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book307_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+We shall bring the anecdotes of Black Fox Itaru to a close for now. Please forgive me for nagging, but I have some old matters I wish to comment on.
+Now, it is no longer well-known how exactly Urakusai angered Lady Saiguu at that time. However, Lady Yae did offer to tell me some snippets of the history she experienced after having between two and eight drinks.
+This is a novel, of course, so I naturally would like to turn these words into a story of what history has not recorded.
+When the Kitsune Saiguu departed from the Hakushin Lands to take up her post at the Grand Narukami Shrine, Lady Yae still had yet to be born. As such, her early years were filled with stories and tales about Saiguu, and she loved and respected her greatly.
+This is also why Lady Yae would eventually come to the Grand Narukami Shrine herself after embarking on her own travels.
+
+Due to their closeness by blood, Lady Saiguu doted upon Lady Yae quite a bit, though Lady Yae speaks as little as possible about those times as she may nowadays...
+—And while I as a novelist write to entertain, I shall refrain from revealing too much about Lady Yae's past, lest I suffer under the editor-in-chief's mighty pen.
+
+But back to Urakusai. It is no longer clear how Urakusai angered Lady Saiguu back in the day, but it is known that his deeds may have had some connection to the later incursion of the Abyss.
+However, after Urakusai had been driven out, the Kitsune Saiguu would no longer dwell at the Grand Narukami Shrine, but would instead set up permanent residence at Tenshukaku.
+
+"A disaster that will engulf heaven and earth is coming. My duty is to defend the people and protect our lord, and so I must go to the Shogun's side."
+
+When Lady Saiguu departed the second time, Lady Yae was but a young girl. The person she had pursued all this time now left her again. It was not until the untimely disaster swept across the archipelago that we understood the meaning of Lady Saiguu's words...
+But it was too late, and things had not turned out as we would have wished.
+This time, Lady Saiguu left a third time. This time, she departed forever.
+
+Five centuries may seem long to mortals, but the joys and sorrows left by the things that happened during that time, whether to fleeting existences or enduring ones, are not easy to erase.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book308_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book308_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bc982950
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book308_EN.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+The version of this tale most widely accepted by the people of both Narukami and Watatsumi Island reads as follows:
+Around two thousand years ago, the Archon War was drawing to a close in Inazuma.
+It is said that during this time, the Great Serpent Orobashi broke the coral branches off his body and guided the people of the deep sea back to the light of day, and by his grace and pity, he gathered them together to make a living upon the barren island of coral.
+But in this world of fickle fortune, humans, puny as they are, often suffered on account of their bitter lives and were gloomy because of their pain and misfortune. The bright sun, the clear skies, and seas, the clam palace that glittered with rainbow light, the teachings of the clergy... None of these could assuage the wounds of hunger and disease.
+The Great Serpent never forgot his past as one of the defeated, or his oath to never again allow his people to be forsaken. So he asked the shrine maiden:
+"Blessed daughter of mine, why do the people of the deep sea weep? Have I not defeated the Dragonheirs of the Depths and given you the light of day?"
+The wise shrine maiden replied:
+"Famine."
+The Great Serpent asked again:
+"Indeed, it is my failing that has caused you to go hungry. What then, my people, is your request?"
+The honest elders replied:
+"You made a road for us, guiding us to create a nation amidst the blue seas with no need for robbery, oppression, or tyranny. For this, we are already more than grateful... Yet, to the east of our coral island, there are lands wider and more fertile still."
+"Permit us, great lord, to set foot upon those islands and there carve out a dominion for ourselves, that our children after us shall have a glorious past, a future in fullness, and a present without darkness."
+
+The Great Serpent was silent and made no reply.
+Narukami it was that dominated the eastern islands, possessing great strength in war, and those deities defeated thus were all slain to the last, in accordance with the law of the divine realm.
+But in the many years that followed, the hungry and diseased people would ask time and again, at last moving the heart of their god.
+Thus did the Great Serpent train them to become mighty warriors who commandeered ships and sea monsters while mastering wave and cloud, leading them in an invasion of the Electro Archon's lands amidst the whistling of whalesongs...
+But the people of the sea knew not that Watatsumi Omikami had embarked upon a violent campaign in which he had no hope of victory, and his purpose was not conquest, but sacrifice.
+It is said that there were inscriptions which the shrine maiden hid, upon which were written a prophecy of the certain defeat and the future of humiliation that awaited this eastern expedition.
+
+Orobashi's true motives are not well-recorded by history. This is merely a hypothesis drawn by those who discovered the inscriptions in latter days:
+Watatsumi Omikami long knew that he would not have any chance of survival this time, but accepted the prophecy's result calmly.
+If he wished to ensure the perpetuation of his people's "faith," there was but one path — sacrifice. Even if Watatsumi would pass away, its people would endlessly weave their memories of joy, prosperity, bitterness, and loss into a united faith. These memories, in turn, would flourish on account of the intense emotions of a vanquished people forced into shameful submission.
+
+Many among the Watatsumi people now no longer believe that their guiding Omikami has any chance of revival, but their pride as Watatsumi's people, the pain of watching the body of their god carved up for minerals by their overlord, the hurt of losing that god... These emotions have passed on from generation to generation, becoming the pillars of forbearance, resistance, and sacrifice that underpin the faith of Watatsumi's people.
+
+As the author has mentioned, Sangonomiya has an extreme lack of written historical material. As such, these past motives have all essentially become fictional tales upon which future generations can inscribe any meaning they wish. Thus, these histories have become "histories of accumulated consciousness" rather than "histories of recorded fact." The fact that this collective consciousness has been strengthened and rendered ever more cohesive over time, such that a people who have lost their beloved god may still actively resist a nation whose faith is in a mighty elemental deity... This just goes to show that their persistence is hardly some obsolete thing.
+
+Notably, this tendency to give little thought to the "facts" of the past and emphasize the "consciousness" of the present is a glaring flaw in Watatsumi today. The flames of these hatreds and humiliations, borne and nursed over hundreds and thousands of years, can be fanned by those with an agenda in leaner years and ultimately bring catastrophe upon the nation.
+
+But though I say this, while the people of Watatsumi are known for their forbearance, are they really to grin and bear this mortification endlessly for the sake of survival?
+With their recent economic exploitation at the hands of the Kanjou Commission, more and more of the young people of Watatsumi Island are discussing resistance and their complaints. It seems evident to me that these discussions are not merely about the past, but about the present and future also.
+
+However, there is another version of the legend of Watatsumi Omikami's slaying:
+While the people of the deep yet dwelt in the depths, they kept very reliable chronicles, for there was no day or night for them. If they kept no precise records, they would even forget what time it was. But these chronicles were ordered sealed in Enkanomiya by the Great Serpent, never to be retrieved.
+The names of the people of Watatsumi were also not written in the Inazuman style then. The names and surnames used today by them came about by order of the Great Serpent, who had them learn the traditions of Narukami.
+It is said that when Watatsumi Omikami decided to bring the people of the depths out of the waters, he did this at the instruction of the heavens themselves. For Watatsumi Omikami had once fled into the Dark Sea to avoid the Archon War, committing a grave sin in the process. Thus perhaps it was upon heaven's order that Orobashi went to his death — though this cannot be known for sure.
+Unfortunately, the script once used in Enkanomiya is known to few, and the books themselves have been hidden there also. Thus, I fear that the truth of the matter shall never see the light of day.
+However, these legends that hint at the "truth" are but unimportant anecdotes compared to the aforementioned ones that imply much about the "consciousness" of the people.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book309_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book309_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4616e7bfe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book309_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+The shrine maiden Mouun was born to the Yuna Clan. This clan was one of the great houses that first followed their Omikami out into the sunlight, and is still known today for their traditional talent in whalesongs and their closeness with all marine life. Mouun entered Sangonomiya Shrine at a young age and would learn the etiquette and ritual arts of the Watatsumi shrine maidens, history, governance, and the island folk-tunes. Her younger twin sister Ayame, who in later days would be known as "Umigozen," was a female diver, making a living through collecting pearls.
+By the time news that the Shogunate had unified all the Inazuman islands reached Watatsumi, Mouun and Ayame were already quite famous among the island's people. In the folk-tunes that still persist till today, Mouun was a wise and gentle soul who helped to steer the people away from meaningless conflict, while Ayame was valiant and cheerful, her power sufficient to wrestle against fierce sea creatures.
+
+When Watatsumi Omikami ceased in his hesitation and embarked on that hopeless eastern expedition, Sangonomiya's first navy was entrusted by the then-Divine Priestess to Mouun and her sister. This was also the beginning of Mouun's association with the giant whale named "Daikengyou."
+
+Legend has it that Daikengyou was a huge blind whale that had lived for five hundred years and four hundred years before that. The dark depths of the ocean floor were its home, and the fishes of the deep and the moonglow-beauteous jellyfish were its faithful servants. Five hundred narwhals guarded its left flank and five hundred humpback whales played music to its right. Some folk-tunes claim that it could have swallowed ten coral islands in one gulp before spitting out five skerries in its deep, satiated slumber.
+
+Even amongst those of the Watatsumi people who were skilled in whalesong, none had faced this titan and returned whole to tell the tale. But at the Divine Priestess' direction, Mouun dived deep into the whale's phosphorescent palace just as the moon rose high enough to pierce the ocean mists. None knew how Mouun persuaded Daikengyou to join her. But on the third moonrise after her departure, when the waves drew back from the shore, the people witnessed Daikengyou surface from the tranquil ocean, shimmering with silver light as it bore Mouun on its back.
+
+Later, Daikengyou and its marine courtiers would follow Mouun and her sister into battle at Omikami's side, though the battle ultimately and inexorably went ill...
+Mouun made to retreat when she heard that Omikami and Touzannou had been slain together, but she was ambushed by the tengu Sasayuri's subordinates en route and was herself slain together with Daikengyou the mighty whale, their remains captured by the Shogunate. As for her sister, "Umigozen" Ayame, she disappeared into the blood-red ocean after a valiant stand, never to be seen again.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book30_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book30_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e73adabe2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book30_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+The monarch of this kingdom was a beautiful princess with skin as white as snow. Just like the moon, she had the brightest skin, the purest eyes, and the kindest soul. People of the kingdom all vowed their loyalty to her and referred to her as The Pale Princess.
+The Pale Princess ruled her kingdom with kindness and gentleness. She always knew what was best for her people. Under her rule, the people of the Moonlight Forest never knew the threat of the Night Mother's wrath, and the creatures lurking in the dark never dared to set foot in the forest.
+However, the Princess had her own troubles. To her, the silvery moon hanging in the night sky seemed like a tiny hole through which the light could pass, and she felt that by following the light back to its source one could almost see the world on the other side. Just like all other people, the Pale Princess would often sit on the stone plate in front of the palace, imagining a world beyond the moonlight.
+"Will I be able to bring my people there one day?" The Princess thought to herself.
+"You will."
+She had not expected to hear an answer.
+The Princess turned and saw a young prince.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book310_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book310_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2b8524aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book310_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Touzannou's name is not known, but it is known that he was of low birth, such that some island folk-tunes name him "the legacy of moonlight and tide," or "the forgotten child of the moonlight." Perhaps he was an orphan, or perhaps he was the child of people who had been washed ashore by the sea.
+
+But though he had neither name nor surname, nor a clan to protect him as he grew, Watatsumi Omikami accepted this child nonetheless, just as he had once accepted the lost people trapped in the depths.
+This boy later apprenticed himself to Mouun and her sister, learning from them the whalesongs and rites of Watatsumi. His memories were colored by the palace of coral and clam, the shining schools of fish and the rainbow-hued mackerel, and his body was tempered by the rugged reefs and endless waves, becoming strong and swift.
+
+The songs of the Yuna Clan say that when the boy had grown into a young man, he was invited by Mouun the shrine maiden to swim together amidst tides lit by moon and stars alike. In the ebb and flow of the entwined lights, the young man sensed the words and emotions of the sea creatures, and hearing the shrine maiden's gentle, mournful whispers, he decided his future course.
+
+It is said that after this night-time excursion, the young man comprehended the sword styles known as "Getsumouun" and "Yuushio." Though he would not have any descendants, these sword techniques would be taught amongst the warriors of Watatsumi and passed down from generation to generation, thus never becoming extinct. In Watatsumi Island, which lacks traditions of swordsmanship, these two styles remain effective and practical techniques that can prove perilous to any foe.
+
+When Watatsumi Omikami set off on the eastern expedition from which there would be no return, the young man headed up the vanguard and took a place known then to the Watatsumi people as Touzan. Thus was he given the honorific of Touzannou by Watatsumi Omikami himself. However, this valiant "king of the eastern mountain" would become known as a brutal, savage "wicked king," or Akuou, to the people of Yashiori Island.
+
+Ultimately, Akuou and his lord were both judged by the Musou no Hitotachi, and Mouun, who once trod upon the waves with him on that moonlit night, was lost amidst a storm of black feathers, her people bewailing her fate.
+And when the dust settled, things had not turned out as they might have hoped.
+
+Notably, people still call outstanding warriors "the scions of Touzannou," although the young and presumptuous Touzannou himself never had the opportunity to join himself to the one he loved, nor would they ever enjoy a peaceful future together.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book311_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book311_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2611c6f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book311_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+It is often said that the "drawn bow is like the quartered moon, and studying the blade is like a circle of transparent jade."
+
+It is said that when Narukami came to her people, she brought with her the knowledge of crafting swords. After thousands of years and hundreds of bountiful harvests, mortal swordsmiths were at last able to make swords that would please even Narukami herself. Thus did the Grand Shrine and the Shogunate enact this divine ceremony: they collected the greatest swords in the world and offered them up to the shrine, thus naming these blades "Goshintou." This ceremony was a very lively one indeed, and the practice persists to the present period. However, there are many behind-the-curtain matters concerning the "Goushintou" that few know of.
+No famous craftsman merely forges one blade in one sitting. The greatest of their works are known as "Shinuchi," and are given a lovely name before being offered to the craftsman's lord or deity. These are not built for taking lives and are to remain pure. The others are known as "Kageuchi" and will be given to retainers for them use as weapons. These will often be used to shed blood and will thus be stained with impurity and filth.
+
+From the day Narukami Gongen, the First Shogun, began her dominion over the land of Inazuma, she was accompanied by her younger twin sister. "Shin" and "Kage," light and dark they were, mediating and holding court, ordering and giving battle. The younger of the two was named "Ei," and if her name were to be written plainly, it would likely be the word for "shadow," which she was in relation to the first Shogun, to whom she would become the successor.
+As most know, only The Seven emerged from the wrack and ruin of the war that rolled across the mortal world like a crimson storm. Though the Shadow Shogun was divinely skilled in martial arts and unsurpassed with the blade, she believed herself little more than a warrior with little understanding of mortal hearts. Thus, she chose to give up her bodily form, helping her sister to ascend to the "heavenly citadel" and obtain dominion over Inazuma. Shortly after, the True Shogun, "Makoto," set up her Shogunate and began to rule over the land. Remembering their bond, she recalled "Ei"'s divine will and reforged her body, thus returning her sister to her side once more as her kagemusha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book312_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book312_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..994c6232d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book312_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+My exploration of Tsurumi Island has not gone smoothly.
+
+Earlier, it was thanks to a local youth named Kama that I was able to leave Ritou successfully and arrive on Tsurumi Island undetected. At his direction, I tried to penetrate the thick fog that shrouds the island and somehow managed to catch a hurried glimpse of the ancient civilization present here, as well as certain dream-like landscapes. However, these memories seem to have dispersed just like a mist might...
+But I can still clearly remember meeting a small child on this supposedly long-dead island.
+
+Perhaps he was nothing but a hallucination I saw under the influence of Elemental Particles floating through the fog, or perhaps the mushrooms on the island were to blame... That child may have just been an illusion or a false memory, and this would certainly follow common logic, of course. But the second time I came, I brought a little more food with me, in hopes that the child would accept them. It must be hard living on a dead island like this one, I thought.
+
+The next time I came ashore, I did not inform Kama, and thus got lost in the thick fog very quickly. I tried all means and ways, but could not find my way through the fog — it was as if it was rejecting me for reasons unknown.
+If it were not for the blonde-haired traveler and the little fairy named "Paimon," I would probably have had to return empty-handed. But they helped me to pick some local Fluorescent Fungus, which is rumored among Inazumans to have coalesced from the memories of the ancient dead of Tsurumi Island, which give them their phosphorescent, ghostly glow. They possess the ability to strengthen the eyes and mind and improve one's memory.
+
+I tried some over the last few days, and these fungi do indeed have the ability to calm the heart and cheer the spirit. It appears to be good for digestion as well... That said, I haven't seen any marked improvement in my memory yet. I must remember to leave a few for my friend in Sumeru to conduct research on.
+
+Additionally, I found the pictures of the ancient murals that the blonde traveler and Paimon brought to be most fascinating — they are certainly worth further research. That we were able to discover such valuable historical ruins at all is owed to the passion, wisdom, and determination of these two exceptional adventurers.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book313_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book313_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..87cd834f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book313_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Teyvat's Big Sister
+Gentle and kind, she answers all your questions
+She'll help you be rid of all your troubles!
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book314_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book314_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e262dd4a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book314_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+1. Eat, wash up, change, get ready to go out.
+2. Meet businesswoman Luo Qiao at Liuli Pavilion, eat lunch.
+3. Meet three informants and exchange information.
+4. Go to Yuehai Pavilion for a conference.
+5. Light meal, negotiate any outstanding matters from the conference, return to the Jade Chamber.
+
+The specific times for the first three items are flexible and progress-dependent. The conference in Item 4 is scheduled for the evening. Arriving early is recommended.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book315_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book315_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fd5499c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book315_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+One day off!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book316_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book316_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7262e0a39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book316_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+A branch family of exorcists used to live in the east of the village, but in around two weeks, the mother died of disease, the young daughter went missing, and shortly after, the father hanged himself on a tree in the yard of his own house.
+
+It has been confirmed that traces of an evil god's remains were found in the village.
+
+The villagers are panicking as no one is certain whether the evil god's remains are gone for good.
+
+Do be careful when you are in this area.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book317_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book317_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7612ca3cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book317_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+The doctor said you were gravely ill. Don't worry. I will give everything I have to save you.
+
+My heart bleeds whenever I see you getting wearier, your illness beyond treatment. How I wish I could suffer the pain for you...
+
+You said you had no regrets in this life and that you only wish for me to take good care of Shenhe. But if you regret nothing, why the tears?
+
+I don't know what I've been doing lately. Though I still breathe, I feel like an empty shell. I have read all the ancient texts I could get my hands on, looking for ways to save you — but it is utterly futile.
+
+I finally found it! It was Mingjun! He had kept the book that could save you hidden! I took it and followed its instructions to summon a god and offer a sacrifice...
+
+The god appeared. I told him that I was willing to exchange my life for yours. He kept silent and only pointed at our daughter, Shenhe.
+
+The god said her fate was to bear the curse of calamity and that she was prone to bring harm to those close to her. The god also said that she might even have been the cause of your death. In that case, I thought I should...
+
+I left her in the cave that the god mentioned. Three days have passed, and still, no news. I grow restless from waiting, seized by an ominous feeling...
+
+I am sorry, my love. Forgive me! You too, Shenhe — please, forgive me! How stupid I was! How blind! Let me apologize to both of you... in person.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book318_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book318_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a08f3f909
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book318_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Magic engraved on Subrosium does not wear off easily. Some believe the stone to be a bridge between the living and the dead.
+
+However finding Subrosium is no easy matter. You need to be at the right place at the right time.
+
+Legend has it that you may find Subrosium if you stand in the middle of the lake south of Mt. Tianheng at dusk and look in the direction of the setting sun.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book319_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book319_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book319_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book31_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book31_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d8ec2ec4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book31_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+"I am the Prince of the Kingdom of Light from the other side of the world," the prince said to the shocked Princess.
+The Prince shone with an extraordinary light. The people of the Moonlight Forest had never seen such vitality. For as the Prince strolled through the forest, life flourished around him: new leaves sprouted and the Princess and her people grew stronger.
+He had come to save them. He would eventually save her from the darkness and take her to a kingdom free from all shadows. Although the Prince didn't say it explicitly, the Pale Princess had sensed the possibility of his arrival through her years of meditation.
+So, she asked.
+"What's the world like on the other side of the moon?"
+The Prince had already told her about the Kingdom of Light hundreds of times before, but at that moment, the Prince realized that she was determined to find out for herself.
+So, having sworn to save her people, the Princess and the Prince left the Moonlight Forest and walked hand in hand into the dark forest of the Land of Night.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book320_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book320_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book320_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book321_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book321_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..da5c849ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book321_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+If you find this bottle, I may no longer be in this world.
+I originally thought that these pirates, having their ways and means, might be able to send me back to Liyue, which was why I got onboard their ship. I never expected that...
+Ah, forget it. I suppose this is what they call destiny...
+Before I came to Inazuma, I worried that my old mother's place would be burgled, as she lives alone, so I left a check for all the Mora I've saved over these past few years buried in the location marked out on this map. Please help me retrieve that check and exchange it at the Northland Bank. The Mora will then be yours to do with as you please, save for a small portion that I would like used to pay my mother's living expenses. Her name is Minamoto Kotomi, and she lives in the Guili Plains. Please do this for me, and thank you!
+
+I'm sorry, Mother. I found loads of those Sakura Blooms that could be found all over your homeland, but it's a shame that I cannot send them to your side.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book322_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book322_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3efe33132
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book322_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Mysteries creation conceals, the sun and moon omens reveal.
+Three corners in darkness shrouded, the void by five saints clouded.
+
+"The universe has no beginning and no end, and so it was with the land that once was. But this matters not to us, for the land that bears us no longer has anything to do with that eternity without start or ceasing."
+— So said the lone sage, Aberaku, to the first Sunchild. The Sunchild had long intended to punish Aberaku. Summoning the sage before the throne in this manner was but an additional way of making things difficult for him before detaining him.
+Legend has it that Aberaku was opened up to wisdom by Tokoyo Ookami, and was thus able to bring light to Enkanomiya, which had till then never seen the sun. But the Sunchild grew jealous of his talents, thus imprisoning him for life. Yet these children of the sun never considered that had Aberaku not created that underground star, they never would have existed in the first place.
+"The origin of heaven and earth is like the chicken and egg, and are not dragons and snakes kin?" No sooner had the sage Aberaku uttered these words than he was overthrown by troops lying in ambush.
+
+At that time, Enkanomiya had only just been bought some room to breathe by the appearance of the sun. The Dragonheirs loved the dark and shunned the light, and thus could no longer act with impunity. The days when the Dragonheirs would rampage and graze upon humanity like so much grass had, at last, come to an end, for the people of Enkanomiya finally had the means to resist.
+Yet it came to pass that the flaws in human nature would rear their ugly heads even before such outside threats could be quelled. The people chose a Sunchild, crowned him king, and worshiped him, and yet he ruled with a brutal hand, framing the righteous.
+
+Unnumbered years would pass before a young child of Enkanomiya would make a wager with his peers. Alone, he would dive beyond the three corners, evading the trail of the Dragonheirs, in search of a Dragonbone Flower. But what he found instead within a great cavern was a mighty serpent, one he had never seen before.
+Somehow, as he gazed upon the serpent's titanic form, the child felt no fear, but instead a kind of kinship.
+"I am the Profane Serpent. Though my servants are numberless, not one mortal now dwells in my shadow. That I have fallen into this realm, and that we should meet... Perhaps this is fate. You are not one of my people, but you are human nonetheless. Speak your desire, and I shall hear it."
+"Could you then, perchance, become our god?"
+
+Thus did they, human and serpent, go forth to face the royal authority of the Sunchild and the incursions of the Dragonheirs beyond — thus was the curtain raised on the turning of the tide.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book327_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book327_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book327_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book328_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book328_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..78b520fdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book328_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+To Whomsoever Finds This Letter:
+
+After some discussion about the "Divine Maiden" play with my friends, I find that there is still much to learn indeed. I have gone to Lingju Pass in hopes of gaining some inspiration.
+I will return within the day, so do not worry.
+
+Yun Jin
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book329_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book329_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..002b751a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book329_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Fellow countrymen who've forgotten their homeland: Fatui self-identification.
+Hiking: conducting mission, on operation.
+Sunbathing: Lie low, take no action.
+Smash the plates: Attempt some bold action.
+Wash the dishes: To be exposed and captured.
+Clench the left hand: Take revenge.
+Clench the right hand: Make an alliance.
+Loosened the left hand: Betra■.
+Loosened the right hand: F■■give.
+South Wind: Things going well.
+North Wind: Things ■■t going wel■.
+■un Crabs: The International Trade Association. Probably because they're not ■■■m Inazuma.
+■■■■■■■ Crabs: The Kanjou ■■■■■ssion. ■■■■■■■■ because they ■■■■■ under the Shogun.
+■■■■ ■■■ Crabs: The Nobu■■■. Because it ■■■■■ ■■■■ the Kaira■■ colors.
+Iron ■■■■: The Shuumatsu■■■. Ugh, calling us ■■ts. ■■ annoying! ■■■■ ■■ annoying, it's ■■■■■■ ■■ ■■■■■■.
+
+(The words start out quite clear, but as time goes on, the handwriting becomes less and less legible, and there are clear signs of water smudging.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book32_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book32_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfb3fb05b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book32_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Having slogged across the swamp blazing with dark flames and passed the cave overgrown with poisonous mushrooms, the Prince and the Princess finally arrived at the Kingdom of Pygmies.
+"Princess of the Moonlight Forest, please save my five brothers. We will vow our loyalty to you in return for your kindness," begged a deformed pygmy who had just popped up from behind the branches.
+The kind Princess, sympathizing with the pygmies, promised to help them.
+They climbed up the dark mountains and saved the pygmy on the ridge, who was blind.
+"Oh, silly me. I climbed all the way up here to try and get a better view." The blind pygmy apologized profusely.
+They dragged another pygmy out of the muddy wetland. This one was a fool.
+"Hehehe." The foolish pygmy thanked the Princess.
+They walked into the cave where the Nightgaunt resides and saved another pygmy, who was timid, from the top of a stalactite.
+"Not... not to brag, but I... I came here to have a fierce fight with the Night Mother's minions!" The timid pygmy explained.
+They set foot on a barren field and found a shrunken pygmy in the quicksand.
+"I wanted to see my garden but somehow got lost." Rubbing his withered palms, the shrunken pygmy grinned.
+They snuck into the nest of shadows and rescued a carefree pygmy from the clutches of carnivorous mushrooms.
+"I was out for a walk and somehow got trapped here." the carefree pygmy sighed.
+One by one, the Princess and the Prince saved the deformed pygmy's five brothers. The kind Princess said to them:
+"Now that you are all my people, please let me take you to the Kingdom of Light. It's a place that can bring sight to the blind, wisdom to the foolish, courage to the timid, and reinvigoration to the shrunken. As a princess, this is my gesture of gratitude to you."
+On hearing this, the pygmies were elated. To show their gratitude, they went along on the journey to serve the Prince and the Princess.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book330_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book330_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cabbabfa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book330_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Dear {NICKNAME} and Paimon,
+I'm so sorry about the manner of my parting. Though I did apologize to you, deep down, I know that I'm in no position to do so, nor shall I be so shameless as to appear before you again.
+I'm grateful for your offer to save me from my dilemma, but I had wondered about your approach. It wasn't until you took my uniform that I became aware that your plan would put you in harm's way.
+Therefore, I left Yae Publishing House in search of you. I found you in Araumi, along with a young lady — Ms. Momoyo — whom I had only seen in Kamera pictures up till then.
+I once took advantage of our resemblance to pose as her. She had every reason to hate my guts, but instead, she took such a huge risk to help fake my death, even at the price of one of her eyes.
+An unworthy sinner as I am, I've nonetheless received way more kindness from you than I could ever repay.
+I have put all my savings since I came to Inazuma in the bag beside this letter. Consider it a gift for you and Ms. Momoyo, as I know no other way to express my gratitude. Rest assured, I earned every coin through honest work.
+Farewell, then. I shall leave Inazuma and never return. I owe this land too much.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book331_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book331_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9bb3b3f8a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book331_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—Modest Fortune—
+A gust of wind suddenly whistles through the clear skies. What might this mean?
+Though you may feel like you're just spinning your wheels, this is only temporary.
+Look out for those who appear around you, familiar though those faces may be.
+Who knows? Your fate may be changed by their presence without your knowledge...
+
+Your lucky object for the day: A dandelion from a faraway land.
+Seeds that follow the wind are a most fitting symbol for you.
+Fly, drift, across the seas, to lands far away.
+But one day, you will no longer drift.
+One day, you will become what you hope to be.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book332_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book332_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffc70adc4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book332_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Mysteries creation conceals, the sun and moon omens reveal.
+Three corners in darkness shrouded, the void by five saints clouded.
+
+"The universe has no beginning and no end, and so it was with the land that once was. But this matters not to us, for the land that bears us no longer has anything to do with that eternity without start or ceasing."
+— So said the lone sage, Aberaku, to the first Sunchild. The Sunchild had long intended to punish Aberaku. Summoning the sage before the throne in this manner was but an additional way of making things difficult for him before detaining him.
+Legend has it that Aberaku was opened up to wisdom by Tokoyo Ookami, and was thus able to bring light to Enkanomiya, which had till then never seen the sun. But the Sunchild grew jealous of his talents, thus imprisoning him for life. Yet these children of the sun never considered that had Aberaku not created that underground star, they never would have existed in the first place.
+"The origin of heaven and earth is like the chicken and egg, and are not dragons and snakes kin?" No sooner had the sage Aberaku uttered these words than he was overthrown by troops lying in ambush.
+
+At that time, Enkanomiya had only just been bought some room to breathe by the appearance of the sun. The Dragonheirs loved the dark and shunned the light, and thus could no longer act with impunity. The days when the Dragonheirs would rampage and graze upon humanity like so much grass had, at last, come to an end, for the people of Enkanomiya finally had the means to resist.
+Yet it came to pass that the flaws in human nature would rear their ugly heads even before such outside threats could be quelled. The people chose a Sunchild, crowned him king, and worshiped him, and yet he ruled with a brutal hand, framing the righteous.
+
+Unnumbered years would pass before a young child of Enkanomiya would make a wager with his peers. Alone, he would dive beyond the three corners, evading the trail of the Dragonheirs, in search of a Dragonbone Flower. But what he found instead within a great cavern was a mighty serpent, one he had never seen before. Somehow, as he gazed upon the serpent's titanic form, the child felt no fear, but instead a kind of kinship.
+"I am the Profane Serpent. Though my servants are numberless, not one mortal now dwells in my shadow. That I have fallen into this realm, and that we should meet... Perhaps this is fate. You are not one of my people, but you are human nonetheless. Speak your desire, and I shall hear it."
+"Could you then, perchance, become our god?"
+
+Thus did they, human and serpent, go forth to face the royal authority of the Sunchild and the incursions of the Dragonheirs beyond — thus was the curtain raised on the turning of the tide.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book333_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book333_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..eae05c55f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book333_EN.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+What we wish to record is the tale of how heaven's will took shape on the earth below. O heavenly gods, these creations are your works. Grant us divine wisdom — let us endlessly record!
+
+"When the Doves Held Branches"
+When the eternal throne of the heavens came, the world was made anew. Then the true lord, the Primordial One, came forth and did battle against the seven terrifying sovereigns, dragon-lords of the old world.
+The Primordial One created shining shades of itself, and the number of these shades was four.
+
+"On Phanes, or The Primordial One"
+The Primordial One may have been Phanes. It had wings and a crown, and was birthed from an egg, androgynous in nature. But for the world to be created, the egg's shell had to be broken. However, Phanes, the Primordial One, used the eggshell to separate the "universe" and the "microcosm of the world."
+
+"Forty Years After the Held Branches"
+Forty winters entombed the flames, and forty summers churned the seas. The Seven Sovereigns were vanquished, and the seven nations submitted to the heavens. The Primordial One, the great sovereign, began the creation of heaven and earth for "our" sake — that of its creations which it cherished most, who would soon appear upon this earth.
+
+...
+
+"Four Hundred Years After the Held Branches"
+The mountains and rivers were made, and the seas and oceans accepted those who rebelled and those who would not kneel. The Primordial One and one of its shades created the birds of the air, the beasts of the earth, and the fish of the sea. Together, they also created flowers, grass, and trees, before finally creating humans — our ancestors, numerous as the stars in the sky, uncountable as the sand on the shore.
+From that time, our ancestors made a covenant with the Primordial One, and so entered into a new age.
+
+"The Year of the Ark's Opening"
+The Primordial One had a sacred plan for humans. As long as they were happy, it too rejoiced.
+
+"The Year After the Ark's Opening"
+The people worked the land, and so came the first harvest. The people mined, and so reaped the first crop of precious ore. The people gathered, and the first poems were written.
+
+"The Year of Jubilee"
+If there was hunger, the heavens would bring down food and rain. If there was poverty, the earth would bring forth its riches. If melancholy were to spread, the heavens would reply with their voices.
+The one taboo was to succumb to temptation. But the path to temptation had already been sealed.
+
+...
+
+"The Funerary Year"
+The second throne of the heavens came, and war was rekindled, as it was in the world's creation. That day, the heavens collapsed and the earth was rent asunder. Our ancestors and their ancestral land fell into this place during that conflict.
+The era of darkness had begun.
+
+"The First Year of Darkness"
+The people of the Seven Sovereigns had found refuge in the oceans, and the Dragonheirs of the Depths ruled this particular place, which led to war between them and our ancestors.
+Our ancestors chased them into the shadows with the light of a thousand lanterns, and they hid in those shadows, hunting us. But there was only darkness in this place, and so their hunting grounds were untrammeled.
+The prayers of the people turned into lamentations, but the Primordial One and its three other shining shades could not hear.
+
+"The Parable of the Sun"
+In a dark cavern, there lived a group of people who had never seen the light. Among them was a sage who had once seen the sun, and he told the gathered folk about what life under the sun was like, and about the great might of the sun. Seeing that they did not comprehend, he lit a torch — and thus did people come to worship the flame, believing it to be the sun. They even got used to a life of darkness and fire.
+When the sage died, someone would monopolize the flame. Using it, they would cast a long shadow over the land.
+
+"The Parable of the Lethied Lotus"
+A lotus that causes all who look upon it to forget their troubles. A ship captain searching for the way back to the surface discovered a tribe of people who ate these lotuses. Some crew members stayed in that place. Others rejected that temptation.
+Life is a boundless ocean of suffering. We are only searching for the way home.
+
+"The Third Year of Darkness"
+We knew the only one who had not forsaken us as the "Ruler of Time." She was the moment. She was every moment. She was the measure of a thousand winds and the sun and the moon. She was every second of joy, every moment of rage, every instant of longing, every minute of obsession. She was every flash of delirium.
+We call her Kairos, or "the ruler of the unchanging world." We dare not speak her true, secret name, and so I pen it here, only once, and in reverse: "Htoratsi."
+
+...
+
+"The Year of Blindness"
+The sage Abrax's wisdom was awakened, and he unveiled a light-bringing miracle from within his hands. So our ancestors began to build the Helios, with him as their leader.
+
+...
+
+"The Year of Sight, or the First Year of Sun and Moon"
+Helios, the divine chariot of the sun, was finally completed. The Whitenight came, and Evernight was banished.
+The years of the Sun and Moon had begun.
+
+"The Second Year of Sun and Moon"
+Our ancestors sought the returning way, for surely the war on the surface had ended by then.
+But the Primordial One, the first throne, had laid down a ban, preventing our ancestors from finding the path home.
+In that case, the Primordial One must have defeated the Second Who Came.
+Abrax was imprisoned by order of the Sunchild.
+
+"The Parable of the Tree"
+The king's gardener and the tree spirit of the royal garden were in love. But the king wished to repair the beams of his pavilion, and so needed to cut down the tree with the most spiritual energy within it. The king was the incarnation of the Primordial One, and the gardener could not defy the sovereign of sovereigns, and so he could only bring his plea to the king's priest, who was the incarnation of Tokoyo Ookami.
+The priest had pity on the gardener and said to him: "Go, and cut the branches of the spirit-tree down." The gardener did so, and afterward did as the king ordered, cutting the spirit-tree itself down.
+Then the priest said: "Plant the spirit-tree's branches in the ground." But the gardener said: "A spirit-tree shall take five hundred years to grow." The priest said: "Your one thought shall echo through eternity." And so the gardener planted the branches in his back yard. In an instant, the slim branches grow into a new tree, and the new tree spirit was a continuation of the past one.
+For it is the God of Moments who is able to take "seeds" from this "moment" into the past and the future.
+
+The Tenth Year of Sun and Moon
+Abrax is long gone. The events before the sun and the moon have been recorded sufficiently. Well, if I did not dare to write things down just as they happened, how could I consider myself a scribe of Tokoyo Ookami?
+Hark, I hear armor without. Here, I shall stop writing.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book334_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book334_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..598733633
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book334_EN.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+The lands beneath the aphotic depths are vastly different from those on the surface, to the extent that all surface-derived common sense must be abandoned down below. All we formerly knew of land and sea was given unto us directly by the heavens. In this new world of ours, we must begin groping even for the simplest methodologies anew.
+O you who come after and read these words, do not take the life you lead for normalcy. Even if after a hundred or a thousand years, people should grow used to life down here, always remember — these days with neither sun nor moon are abnormal. Even if some sage were to draw us the sun, there will surely be filthy wretches who will borrow its light to cast long shadows over us.
+This book is intended to help people understand the world they live in, and to never forget our desire to return to the light.
+(This book has been constantly edited, redacted, and modified over the years. Even the name of the book's title has seen change from "Aphotic Earth" to "Tokoyokoku," before becoming "Byakuyakoku." Later, due to the grace of Watatsumi, the people of the depths would return to the sea's surface. But it seems like "Aphotic Earth" has some special meaning, and it has not been universally changed throughout the text.)
+
+Of Wind and Water
+Byakuyakoku has no mountains to speak of, and so it is pointless to speak of them. However, our priests and sages have detected something. Even in these depths, the power of the "undying wind" and the "water" still remain. The personification of the "undying wind" is known as "Tokoyo Ookami," and is poetically rendered "the thousand winds" or "the thousand winds of time." "Water," on the other hand, is the might of the Vishap Realm, represented by the Bathysmal Vishaps.
+We have already developed a certain field of study regarding the relationship between Sunfire, wind, and water. As such, both hydrology and the undying wind must be considered before undertaking any project of civil engineering.
+
+The Borders of Byakuyakoku
+The borders of Byakuyakoku are marked out by three corners. These mark the limits of the see-saw clash between humanity and the vishaps.
+During the era of Byakuyakoku, Towers of the Three Realms were built at these three corners, used to harmonize the three realms. Their ancient names have been lost to time, and they were renamed after the coming of Watatsumi.
+These towers are exceedingly important, and they are not in locations aligned with either wind or water. Rather, their purpose is to stabilize the tendencies of Byakuyakoku and control its winds and waters.
+If these towers were to be imperiled, so would the entire nation. As such, they have been hidden using secret arts. Only the shrine maidens and the Vassals of Watatsumi can summon them forth.
+
+The Narrows
+The Narrows were, in the earliest times, sandwiched between the mountain face and an area known as the Roundlands, thus earning that location its name. However, the exceedingly strange tectonic shifts in Byakuyakoku caused the Roundlands to collapse into the depths, thus causing The Narrows to widen significantly.
+
+The Serpent's Heart
+From the first time our ancestors discovered this place, it had already played host to a unique phenomenon in which space itself might overlap in a certain locale. Later, those who came before us would utilize this phenomenon by creating the Serpent's Heart. It would be used to guard secrets, imprison criminals, and worship the great imaginary serpent, Ouroboros.
+In the earliest times, this place was called Delphi, the land of snakes. This name did not change even after the arrival of Watatsumi Omikami. Ancient art depicts the scaleless serpent as "Ouroboros," and the coral-adorned serpent as "Orobashi."
+
+Dainichi Mikoshi
+The earliest name of this place was "Helios," and it was the high tower built by the sage Aberaku, standing for earth, the element between wind and water.
+According to prophecy, this was likely the sun that the sage displayed, used to light those lightless caverns. And just as those prophecies suggested, it was also later used to cast a great shadow over the nation.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book335_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book335_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7ae8682a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book335_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+...Effective today, all experiments regarding the Dragonheirs will be directed by Watatsumi Omikami in person. All files preceding the founding year of the Watatsumi calendar have been destroyed. Dossier serial numbers shall no longer use the categories Alpha, Beta, Gamma, Delta, and Epsilon, which used the ancient Watatsumi tongue. Instead, we shall use Earth, Water, Fire, Wind, Ether, and Void going forward.
+All quotes and notations are to be written within quotation marks (""). The following order of writing should be observed: File Header-Serial Number-Subject-Author. Author can be omitted, or their internal title within the research lab may be used. Usage of a researcher's ancient Byakuyakoku/Enkanomiya name or modern Watatsumi/Narukami/Inazuman name is forbidden.
+These experimental records are not to be used for the writing of diaries, love letters, or fantasy novels.
+
+...
+The Dragonheirs' (hereafter named Bathysmal Vishaps or simply vishaps) evolution is plain for all to see. ("Water-101-Dragonheir Evolution: I")
+We have tried lowering the temperature in the living environs of a young heat-resistant vishap. As a result, they were weaker once matured. We suspect that this is because its body did not possess the "seed" required to resist such an environment. However, its descendants would all possess high body fat, greater predilection towards sleep, and would express the Cryo element. (Please refer to the experimental data after the main text. The abnormal data derived from Sample 3 is due to my assistant feeling sorry for the subject of the anti-hunger control group and feeding it surreptitiously.)
+When we then placed their descendants into sweltering conditions, they would again choose, like their ancestors, the heat resistance trait. However, none of them have developed traits indicative of the Pyro element thus far.
+We do not have enough data to reach a conclusion at present, but we can make an educated guess that Bathysmal Vishaps have the ability to awaken their "seed" freely before maturation. Vishap mothers can also create new "seeds" to pass on to their descendants should they encounter heretofore unseen, challenging environments.
+It can be said that even before encountering us, the people of Enkanomiya, the Bathysmal Vishaps had already stored a veritable armory within their bodies.
+...
+
+The results of the intelligence tests are astonishing. ("Void-207-Vishap Intelligence Research"). Through a screening process consisting of rewards and punishments (although previous research indicates that screening is unnecessary — vishaps are, one and all, adapters par excellence), the linguistic capacities of vishaps four generations down are starting to approach that of a 12-year-old human student. Perhaps it might be more accurate to say that vishaps always had their own methods of communication, and what they are displaying here is their ability to learn.
+We believe that these experiments should be stopped. If not, we may yet be proven narrow-minded for having dismissed that last person who wrote a fantastical tale about vishap-people.
+Prophecy holds that the Dragon Sovereign of Water will be born in a human form. We must not let this thing happen in Enkanomiya.
+...
+All previous attempts at grafting have failed. ("Void-907-Watatsumi Omikami's Special Orders: I"). Because they cannot accept Watatsumi Omikami's blood, the vishaps will fall victim to various adverse effects. Perhaps they are not yet strong enough, but we cannot be sure — indeed, according to our rationalized vishap evolutionary roadmap, we should have already bred the strongest vishap possible.
+...
+
+The grafting can be considered a success. ("Void-907-Watatsumi Omikami's Special Orders: III"). The rejection originates from the vishaps having been beings of the Light Realm (also known as elemental creatures), and thus being at odds with the Human Realm, of which Omikami and its coral vassals are a part.
+
+All experimental logs are closed. No experiment conducted here resulted in the death of any Dragonheirs — they all lived to see the end of their days.
+Praise be to Watatsumi Omikami, gracious and beneficent.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book336_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book336_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..815af4f48
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book336_EN.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+Question 1: What walks on four feet in the early morning, two feet during the day, and three feet at night?
+Answer: A vishap who transforms into a person to attend a ball, then breaks one of its legs and eventually ends up walking with a cane.
+Sages like this answer the most, and it is the children get it right almost exclusively. For adults, it always smells like a horrible conspiracy when a vishap turns into a human. According to a prophecy of old, the Dragon of Water, the ancient lord of vishaps, will definitely descend in the form of a human. However, for children, the answer to the question indicates the possibility of mutual understanding.
+But it is not a good idea to make vishaps sound adorable. Though such jokes defang the fear, they also lower the guard of the children.
+(Dragonheirs of the Depths have evolved to wield the power of other elements and have hence lost their purity. As such, the Dragon of Water will no longer be born from among their ranks.)
+
+Question 2: With only one mouth, this being sometimes has four feet, sometimes, two feet, and sometimes, three feet. Though unable to morph into other things, it is able to walk on the earth, swim in the water, and fly in the sky. The more feet it walks on, the feebler it grows. What is this being?
+Answer: A human.
+Humans crawl on hands and feet as babies, walk on two legs as adults, and use a cane as elders. The answer is undoubtedly "a human."
+
+Question 3: What talks with only one mouth but walks on four and two feet?
+Answer: Someone raising livestock.
+This riddle is a very ancient one. In the past, we could only understand the meaning of livestock from reading texts. "Four legs" refers to four-legged animals like the Aux, Hors, and Foreste Bore. After Byakuyakoku fell into the ocean depths, these animals died out within two generations due to a lack of habitable land and food.
+Since the arrival of Watatsumi Omikami, some of us have returned to the sea's surface to build a home and interact with the people there. Therefore, we have been able to review the names of these animals. According to the Vassal and the Omikami's prophecy, we shall all move back to the sea's surface someday, so it is important to get these names right.
+Aux means cattle, Hors means horse, and Foreste Bore means forest boar.
+
+Question 4: Who are the two sisters who give birth to each other every day?
+Answer: Day and night, or Whitenight and Evernight.
+This riddle is easy to understand. It alludes to the succession of day and night, which in Byakuyakoku means the cyclical Whitenight and Evernight under the control of the Dainichi Mikoshi. Though the land was in everlasting night before the Dainichi Mikoshi was built, the light of day that people had seen has remained unchanged.
+By the way, the two special astronomical phenomena of Byakuyakoku — the mirages and the Sinshades — were at first indiscriminately referred to as Eidolons and seen as the two sides of the same coin. It was not until the arrival of Watatsumi Omikami that the people of Byakuyakoku were able to understand the two phenomena and name them differently. Though the sun did not shine upon Byakuyakoku, the mirages that appeared in Whitenights were named Sunfire Phantasms and those of Evernight, Ghostfire Phantasms. As time went by, both of them came to be referred to as Sunfire Phantasms, for they are essentially the same thing.
+
+Question 5: I am the Shadowborn of the Lord of Light. I am a wingless bird that rises from the earth to the sky. Those who shed tears in my presence feel no sorrow in their bosoms. Away with a gentle breeze I fade, and thus ends my fleeting life.
+Answer: The answer is smoke. Birds are winged creatures, and it is normal that they are not seen in Enkanomiya.
+
+Question 6: A father has twelve children, each then giving birth to sixty daughters of different appearances. Of them, thirty are pale and thirty are dark. The whole family, knowing not death, will only fade away. Who is the father?
+Answer: The answer is the year. The people of Byakuyakoku may find the part about sixty pale or dark granddaughters a bit confusing. But everything will start to make sense once they crack Question 4.
+There used to be a sequel to this riddle in ancient times. It roughly said that every granddaughter would give birth to twelve descendants, and each of them would then have sixty children. Every such child later would give birth to another sixty, who would go on to have children of their own. This would continue until at last, all the offspring would together give birth to the one and only primordial child — Tokoyo Ookami, the "mother" of fourteen billion years.
+Watatsumi Omikami forbade people from spreading this riddle.
+
+...
+
+Appendix: Historical Figures, Their Traditional Names, and Narukami-Style Renderings
+
+Kairos - Tokoyo Ookami
+...Eris - Arisu
+Abrax - Aberaku
+Charon - Ka...
+Spartacus - Supada
+Emma - Ema
+... - Koi
+Antigone, Antigonus - Antei
+...
+...
+Erebos - Eboshi
+Echion - Eki
+Udaeus - Uda
+Asclepius - Surepio
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book337_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book337_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9bb3b3f8a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book337_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—Modest Fortune—
+A gust of wind suddenly whistles through the clear skies. What might this mean?
+Though you may feel like you're just spinning your wheels, this is only temporary.
+Look out for those who appear around you, familiar though those faces may be.
+Who knows? Your fate may be changed by their presence without your knowledge...
+
+Your lucky object for the day: A dandelion from a faraway land.
+Seeds that follow the wind are a most fitting symbol for you.
+Fly, drift, across the seas, to lands far away.
+But one day, you will no longer drift.
+One day, you will become what you hope to be.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book33_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book33_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..000e3162d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book33_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+On the surface, the six pygmies were true to the Princess and Prince, and followed them everywhere. But they were still heinous creatures from the Land of Night, and corruption flowed in their veins. As the days traveling to the Kingdom of Light grew long and dangerous, the root of evil would again blossom in their hearts.
+Fear gave root to malice, and out of malice grew evil scheming. The six pygmies started to devise their nasty plot.
+The blind pygmy opened his sightless eyes and enjoyed the sunlight greedily.
+"Why not keep the Prince with us forever? Instead of believing in unfathomable promises, securing the sunlight before us is our best bet."
+The foolish pygmy gently patted his scabies-ridden head and gulped the light-filled air rapaciously.
+"Hehehe, I... I think we should kidnap the Prince and use... use him to make us smarter. That's the smart way!"
+The timid pygmy swung his tiny fists in the air and yelled.
+"All that rascal did was save our lives and now he acts so condescendingly, treating us like servants. I shall challenge him to a duel!"
+The shrunken pygmy squinted in disdain. His complexion wrinkled up like a piece of crumpled paper.
+"Brothers, you have been hiding in the shadows for too long. The darkness has clouded your judgment. It is new life that we need in order to survive. I say we use the corpse of the Prince as fertilizer so my garden might flourish again."
+The carefree pygmy sighed and looked sullen.
+"We'd better get this over with quickly... If it weren't for them, these evil thoughts wouldn't have entered my mind, and I wouldn't have become so somber."
+There was one pygmy who did not join the discussion. This is not because he was not evil, but because the guilt of betraying his savior overcame his wicked nature enough to make him keep his mouth shut. He couldn't even say a single word. Nevertheless, the guilt could not completely suppress his corrupt nature and the pygmies all agreed to the scheme. They decided to poison the Prince's water.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book343_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book343_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book343_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book344_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book344_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1becf3d37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book344_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Dear Anton Melnikov,
+
+I'm sorry that due to the sudden turn of events, the supply station has been shut down. Our previous plan to drink Fire-Water together upon your return seems impossible now.
+I left some food here in secret. It should be enough in the short run. Take as much as you need.
+Sorry, as your friend, I can't do much more than this. The next time we meet, we shall be enemies. Although I am aware that you and your mission have nothing to do with what happened on the ground, please understand that we can never forgive such a blatant act of invasion.
+Just as you fight for the Tsaritsa of Snezhnaya, as one of the Millelith, I must protect our homeland. We each have our responsibilities to shoulder for what we cherish.
+
+Best of luck to you. Yours sincerely, Yanbo.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book345_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book345_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ab3156a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book345_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Nikolay's Letter
+
+My dear elder sister Katya,
+
+I heard the Captain say that they were going to transfer you to our regiment. My heart brims with joy at the thought of our reunion!
+I've always carried the balalaika you gave me around, doing a bit of repairing here and a bit of mending there. After replacing the frets we'd previously broken, the balalaika sounds much more natural now.
+But just for the record, since you asked me to keep it, I'm not gonna give it back to you! If my clumsy sister should damage this old pal of mine once more, I won't go through the trouble of repairing it again!
+Oh right, I recently learned two new songs. Wait to be impressed when you report in — let me play the songs to you by the bonfire, just like in the old days when we would sing to the melody of balalaika, giggle at the jokes we share, and look forward to the precious gifts from the Tsaritsa to our brothers and sisters in the House of the Hearth in celebration of a new year...
+What's different, however, is that we're no longer carefree children. With greater responsibilities on our shoulders come heavier loads on our minds.
+
+The Captain granted a half-day pass especially for us. Don't forget to bring your liquor and desserts. Let's booze it up and talk it out! I've so many stories to share with you. I believe you too have had quite an adventure where you were previously deployed!
+By the way, don't laugh at me if you notice that I've put on some weight! I'll also keep an eye on your "horizontal development"!
+
+I look forward to meeting you.
+Nikolay Snezhevich
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book346_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book346_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..29d59d2df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book346_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+......
+At this moment, the blond-haired outsider began to spin at high speeds! Defeating the ronin in an instant!
+The blond-haired outsider brandished a long sword while spinning! The blade filled with the intention to kill! Ah!
+The ronin spit out a mouthful of blood! "Ugh!"
+The blond-haired outsider brandished a long sword while spinning! The blade filled with the intention to kill! Ah!
+The ronin spit out a mouthful of blood! "Ugh!"
+The blond-haired outsider brandished a long sword while spinning! The blade filled with the intention to kill! Ah!
+The ronin spit out a mouthful of blood! "Ugh!"
+The blond-haired outsider brandished a long sword while spinning! The blade filled with the intention to kill! Ah!
+The ronin spit out a mouthful of blood! "Ugh! I've been defeated!"
+......
+In the seemingly endless rotation, the blond warrior turned into a golden whirlwind! The golden whirlwind covered every inch of the Ikki arena. Spectators with the keen eyes of a swordmaster must have noticed it — the blond-haired outsider was unleashing Kouranka Daitatsumaki, a technique that was deemed forbidden even amongst ancient martial arts!
+At the strike of Kouranka Daitatsumaki, a gout of blood as high as Mt. Yougou burst from the ronin's body, the crimson gout sending him flying backward. Indeed, such was the power of the hidden secret technique, Kouranka Daitatsumaki, that speed became energy, and energy became matter — and from that matter was born "The Great Parade of Youkai: Hyakkiyakou"!
+The ronin was smashed into the wall of the arena! The outside of the arena wall has cracked...
+......
+(A letter is appended at the back: "The depictions of the battle are very vivid indeed, enough to make one feel like one is in the arena together with you watching the thrilling fight unfold. That said, Mr. Kabayuki, have you by any chance considered taking your work in a different direction? As opposed to writing novels, your style might be better suited to short stories or manzai comedy shows instead.")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book34_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book34_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9876609e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book34_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+At that moment, the Pale Princess was in a deep slumber and had not an inkling of how the pygmies had played her and her lover for fools. Under the cover of the night sky, the six pygmies made their first move.
+The poison had sent the Prince into a coma as the Pale Princess slept. The six pygmies' scheme started to unfold.
+In her sleep, the Princess had no idea how the Prince was being tortured. In her dream, her lover's body glowed with luminous colors and light scattered gently like satin. The sweet sunlight finally broke through the dark clouds and sprinkled on the living. The orange glow of the setting sun painted a layer of caramel on the blue lake, making the water as sweet as nectar. New colors were painted on the black hills and the ruined city was turned into a candy castle. However, when the Princess called the Prince by name, all she heard in reply were indistinguishable words.
+The poor Princess had no idea that the Prince could no longer respond to her calling.
+Lightning flashed and thunder echoed in the silent night sky. The six pygmies carried out their scheme successfully. To celebrate, they set up a huge pot and cooked a pot of thick soup with moss and poisonous mushrooms. But just as the culprits were enjoying their feast, the Prince's broken soul used up all its remaining power to curse the pygmies. For the rest of their lives, they were tormented by a curse that made them feel as if they were being cooked in a huge cooking pot, unable to ever see the light of day again.
+However, during the celebration, one of the pygmies wrapped the Prince in the dirty tablecloth, intent on carrying him back to the dark forest to seek help from the Princess, hoping to wake him up. No one knows if this was out of a lingering sense of loyalty to the Princess, or simply born of his fear of the curse.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book353_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book353_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..324a98f27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book353_EN.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+To the exploration team:
+
+I am sincerely sorry for leaving on such short notice.
+I'm grateful for your help along the way, but it's a pity that I can't keep working together with you.
+
+Jinwu, please don't feel upset about my departure. I trust that among all the unbecoming and foolhardy young adventurers that you've looked after, I'm but one hopeless fool. I hope that I haven't been a big headache for you and that although I've left, I've left you with all good memories. If I ever had any family, you'd be the one dearest to me... There are so many stories that I haven't yet had time to share with you. All I can do is leave some half-finished names on the map. It's a shame that it was done in a haphazard fashion and I didn't get to carry out much background research or fine-tune the wording. I regret not being able to come up with better-sounding names for you and the others.
+Anyway, thank you for taking care of me, but I prefer adventuring alone to being looked after by my seniors.
+
+Mr. Khedive, please forgive my willfulness. I understand that you have your concerns. Maybe it's just like you said — the secrets hidden in the depths of The Chasm are beyond mere mortals. Maybe that's the reason why the exploration took a toll on me, as I am not blessed with a Vision...
+But still, I can't help wondering if those famed adventurers like Leonard, Stanley, and Roald have ever witnessed the same marvel as I — the stone halls of old crawling into the darkness, the dark-purple mud gushing out like lava, the translucent, azure crystals floating in the air, the damaged stone tablets carved with maps of ancient places, and so many other indescribable wonders... Would those great adventurers have backed out for fear of danger, or would they have acted as recklessly as I, persisting in pursuing the inscrutable secrets of the world — even at the price of their common and less-dignified lives?
+Mr. Khedive, as a scholar, and also a mere mortal like me, what would your choice be in such a circumstance?
+
+Clitopho, please accept my apology for my previous distrust and willfulness. I don't have it in for you — despite your annoyingly sneaky ways, Treasure Hoarder background, impoliteness to Jinwu, lack of hygiene awareness when making drinks, complete disregard to the safety regulations of the Ministry, and reluctance to heed our warnings no matter the scenario... In spite of all your faults, I don't think they really matter to me. As your friend, I regret not being able to meet you earlier.
+
+Muning, I'm sorry, but I won't be reporting in at my post. Thank you for all your efforts in helping me land a job in the Ministry. Without you, I would have been thrown out of The Chasm the moment I entered it. Maybe the official offer from the Ministry will arrive after my departure. Please keep it for me. I will treat you to dinner if I ever come back, and don't you forget it!
+
+{NICKNAME}, thank you for everything on this trip. You gave me good advice and came to my rescue. For that, I'm forever grateful. It's a shame that I don't know how I can repay you. As someone blessed by the gods, you're bestowed with elemental powers that will aid you in your adventures. Although I might never know the answer, I still wonder how you regard us mere mortals?
+
+In ancient times when heroes and Yakshas fought alongside Rex Lapis, when colossal boulders were halved to form the mountains, when giant rocks were cast from the skies to create seabeds, what was the place of the mere mortals like us — whom the gods had neither noticed nor recognized? What are our mundane loves and hatreds, mundane happiness and tragedies, mundane achievements and accomplishments, mundane bonds and relationships... Are all these just something of no consequence in the eyes of the gods? Are ancient dwellings of the gods and those unfathomable scenes really far beyond the reach of commonplace human courage?
+
+It may seem disrespectful to ask these questions when Rex Lapis has only just left us...
+But when compared with the chosen ones who have gained the gods' blessings by chance, what are we mere mortals unnoticed by the gods to make of ourselves? We've also obtained dreams by chance, and we keep pursuing them throughout our busy, bustling lives... We don't want to be forgotten, and for that we strive hard to make even the slightest difference, or hang tough through laborious work every day with the courage of an ordinary human... Are all these acts of no meaning?
+Think of those herb gatherers who dangle from the top of the cliffs, miners who work day in and day out despite the potential threat of earthquakes, and workers who drive every nail into a giant ship multiple floors in height... If their hard work is dismissed as mundane and unworthy of remembrance, I can't help but question the gods' logic to favor some of our wishes and dignities over others.
+
+With such questions in mind, I follow you into the uncertainty and danger in the depths of The Chasm, pushing my limit as a mere mortal. I wouldn't say that I've "conquered" or "explored" the area, but I hope that I can at least put The Chasm into the map that I drew and edited. I want to mark the places that I've been to and the varying sceneries in The Chasm with names that belong to mortals, names that belong to me.
+For lack of a smarter solution, I believe that this is the only way to inspire those who come after me. I want to tell them how far someone who was not chosen by the gods can go and what stories she may leave behind.
+
+Please worry not for me. My journey has only just begun. Once I'm done taking a breather, I will march deeper in. Thank you for helping me clear the path ahead. I will continue venturing into the depths of The Chasm until my strength fails me.
+Good luck, my fellow teammates.
+I hope that we shall meet again on our journeys in the near future.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book354_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book354_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c79f56e7b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book354_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Two Days Before the Festival
+Ship and Guests: large passenger ship, bards from Mondstadt, a guest painter, Calx, and his dependent.
+Estimated Arrival Time: 8 AM
+
+Second Day of the Festival
+Ship and Guests: large passenger ship, calligraphers, painters from Liyue, Theater Mechanicus players, and a guest writer, Zhenyu.
+Estimated Arrival Time: 10 AM
+
+Third Day of the Festival
+Ship and Guests: large cargo ship, stopover, one person.
+Estimated Arrival Time: 9 AM
+
+...
+
+The Day Following the Release Event
+Ship and Guests: small passenger ship, two persons.
+Estimated Arrival Time: 10 AM
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book355_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book355_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffc9af0d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book355_EN.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+About The Five Kasen:
+Long ago, there were five legendary poets in Inazuma. Supremely gifted in music and writing, they were honored as the Five Kasen — meaning five fairies of singing and poetry. It is said that the Shogun loved their works profoundly, and that every year one of them would go to Tenshukaku and present their new poetry collection for the Shogun's perusal.
+The Five Kasen are known as Suikou, Aoi no Okina, Akahito, Sumizome, and Kuronushi, respectively.
+But their real names were lost in history. According to a widely accepted theory, tales of The Five Kasen had once been repeatedly adapted and performed on stage, with the five characters each dressed in a distinct color — green, blue, red, white, and black. Over time, theatergoers started referring to them by these colors, hence the names we see today. Still, there exist other theories. For instance, some believe Suikou was named after his dwelling, a thatched cottage called Suikou Hut. Some also say that the 'Aka' in Akahito was derived from the poet's habit of marking his works with a scarlet red seal.
+...
+
+About the tales of The Five Kasen:
+Everyone in Inazuma knows the tale of The Five Kasen, and stories featuring them were once all the rage in Inazuma.
+What is unfortunate, however, is that despite their popularity and abundance at the time, not much detail survived till today — most were probably lost during the great calamity five hundred years ago.
+According to existing literature, during the golden age when many such stories were being created, they usually followed the same set of rules: Four poems in succession, each telling a fragment of the story from a Kasen's point of view, with the four together completing the whole tale. What was curious was that no single chapter seemed to be narrated from Kuronushi's perspective.
+...
+
+Five Kasen Summary
+Suikou: A free, sake-loving soul born into an ordinary family. Some say he got the name "Suikou" from Suikou Hut, the thatched cottage he lived in.
+
+Aoi no Okina: An old man accomplished in chess. In addition to poems, he has also left behind a few novels. Some say he was actually a Shogunate official who had not made a name until his senior years. Others say he was not a human, but a very old kitsune in human form.
+
+Akahito: A talented swordsman who most likely came from a martial family. Some say his name was derived from his habit of marking his works with a scarlet red seal.
+
+Sumizome: She was once a shrine maiden skilled in floral arts and dancing. Later, she became the Shogun's personal attendant. Some say she resigned from her position after she became famous, and devoted herself to artistic creation. Others say she kept serving the Shogun into her old age.
+
+Kuronushi: Little is known about him, nor does anyone know who he really is. Maybe this explains the more varied versions of his identity and personality from story to story as compared to the other four Kasen.
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book356_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book356_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..35331add2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book356_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+The Five Kasen's Splendor: Suikou
+
+Mine dwelling was far from the wider world, but for my fame my peace was disturbed.
+In blue-clad I went before Tenshukaku to present our work, but Aoi's work was missing a page.
+I knelt and begged for divine wrath to be stilled, and I told what I knew of how it was lost.
+The previous night I had been drunk, and then a person's shadow had passed over me.
+Some treacherous scoundrel must have stolen the poem, leading to my great loss of face.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book357_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book357_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5336271c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book357_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+The Five Kasen's Splendor: Aoi no Okina
+
+Glorious court life was my youth, and my old age a moonlit haze.
+I had not wished to behave so treacherously, but my very life was threatened.
+So I sought out my old work, and hid them in my clothes.
+I do not understand the reason behind all that has happened, only that the mysterious person's motives must be perverse.
+This poem was dedicated to Akihito, who to my great sorrow was banished.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book358_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book358_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..849dff6e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book358_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+The Five Kasen's Splendor: Akahito
+
+Long have I been famed, and since my youth I had great ambition.
+I stamped every new verse with a scarlet seal, and thus was I known to all.
+But last year when we presented our verses, mine was found to be taken from poets past.
+For the theft and deception, I was banished into the wilderness.
+The five radiant lights never shall be again — ah, how the tides do shift!
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book359_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book359_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9e1d137e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book359_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+The Five Kasen's Splendor: Sumizome
+
+
+I submerged the verses into clear water, and the truth did emerge.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book35_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book35_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..527ba3a60
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book35_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+This pygmy spirited the Prince's body away from his wicked brethren, plunging into the damp bushes. Following animal tracks, he searched for the Fountain of Purity where the Pale Princess slept.
+
+What the pygmy didn't know is that the vicious Night Mother had already found the Princess. She followed the pygmy stealthily, like a wild cat stalking its prey, her shadowy figure blotting out the moonlight and starlight.
+When the pygmy arrived, the Princess was already gone. The sorrowful howl of a night owl was heard as the Night Mother arose from the now-corrupt fountain.
+"Pitiful creature, are you here to see your master?" The vile smirk of the Night Mother exuded the breath of the abyss.
+"If so, I'm afraid all you will find here is despair, you sad little thing."
+"That foolish princess is now in chains. I destroyed the Moonlight Kingdom and cursed her people before her eyes. They will be in an undead state, lingering at the point between life and death forevermore. No soul and no moonlight." The words of the Night Mother landed like cold raindrops on a forgotten tomb.
+"Look at you, you poor pygmy. I wonder what your master will think when she finds out what you have done."
+Fear crawled through the pygmy's veins and grabbed his feeble heart.
+The Night Mother left the pygmy to wallow in grief. But first — whether out of some hitherto unknown sense of pity, or simply to see him suffer more, we shall never know — the Night Mother left a glimpse of hope for the wretched pygmy.
+"In thousands of years time, my greatest foe will descend. He wields a sword that heralds the dawn and wears armor that can reflect the shining sunlight. He shall destroy my kingdom and bring the Prince back to life. The Princess will then be free from her eternal torment. Until then, I fear not a single soul in the Land of Night, for nothing will bring an end to my kingdom except for the catastrophe foretold by the prophecy. As for you, the treacherous slave that poisoned his master... fate shall see that you get what you deserve."
+The Night Mother then collapsed and became a pile of sludge consisting of mud and worms.
+Devastated, the pygmy wandered around in sorrow and regret. He hid the body in a tree hole and walked off alone into the night, and into a self-imposed exile.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book360_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book360_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..66b9f2731
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book360_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+The Five Kasen's Splendor: Sumizome
+
+Going over his poetry, I found that the plagiarized piece did not have his scarlet seal.
+I submerged the verses into clear water, and the truth did emerge.
+The true verses were not washed away, but the text of that despicable crime faded.
+Aoi no Okina passed me by, just as he was writing a verse for Akahito.
+One storm had yet to settle, and it was already time to write new poems...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book361_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book361_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book361_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book362_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book362_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..01bf75289
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book362_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+To whoever reads this letter:
+I, Kaedehara Yoshinori, have been held to a certain secret throughout my entire life. I don't have much longer on this world, and after much consideration, I've finally decided to disclose the matter.
+All those years ago, when I was pursuing the swordsmiths alongside Commissioner Kamisato of the Yashiro Commission, I was not injured by one of the fleeing smiths.
+Rather, it was night, and after the clues led us down to shore, I waited for the culprits to show themselves. However, there were no swordsmiths in sight, only a single eccentric stranger. This stranger claimed to be the one behind the failed forgings and said that he had been patiently waiting for us. He then threatened to destroy the Raiden Gokaden.
+That person was of able body, and in a blink of an eye, myself and the accompanying samurai had been defeated. Commissioner Kamisato was severely wounded, and I barely escaped death myself. My hat had fortunately blunted a blow to my head.
+The unusual stranger could've easily claimed my life at that moment. But, after noticing my appearance, he stopped his attacks, and sternly asked if I had any connection with the name "Niwa." I answered that it was my father's surname and after my father disappeared, I was adopted by the Kaedehara family.
+Upon hearing my answer, the stranger paused. After a long silence, he suddenly said: "Tell her this. My name is Kunikuzushi." He then turned and left...
+
+The forging did not go well due to this stranger's tampering with Her Excellency's blueprint. Lord Kamisato knew the significance of this event, but he remained silent, fearing that careless talk might drag others into what might be considered a treasonous crime. Despite his serious wounds, he insisted that we were wounded by the fleeing personnel, and advised me to remain silent. I, being eternally grateful to him for his consideration, and understanding that the situation is not ideal, decided to bury this in my heart.
+As the leader of the Keadehara Clan, I am deeply ashamed to witness the decline of the Isshin Art. But, as a father, it is my priority to ensure the safety of my children and grandchildren. If you, the one reading this letter, are a descendant of our house, do not blindly pursue past foes, or be shackled by the deeds and duties of yesteryear, lest you lose yourself.
+
+Yours, Kaedehara Yoshinori
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book36_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book36_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..296d314f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book36_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Many years later, when Gothson's ankle would become trapped in the same unlucky beast trap he had laid, he must have recalled the afternoon when his father had taken him into the city to take part in Ludi Harpastum.
+Gothson's whole life was, without a doubt, unfortunate. But he could never quite recall when his misfortunes had begun. He spent his childhood in Springvale, under the protection of the spring fairy. Indeed, all the hunters lived peaceful and carefree lives.
+When Gothson was seven summers old, his father took him to Mondstadt to watch the circus at Ludi Harpastum. This was the first time Gothson had entered the city in his life. He was held spellbound by the aromas of sweets and roasted meats, the brilliant lights and colored paper, the clowns who trained wild boars, and the magicians and their tricks.
+In his dazzling childhood memories, Gothson dimly saw his father walking into the reveling crowds, passing through an archway marked with the words "Pile 'Em Up Contest," and slowly moving further away from him. But his attention was drawn to the shining fairy of the spring.
+Perhaps he came to understand in his later years that the spirit at the festival was no more than an actor paid 20 Mora a day, but in his young mind, that sight was always one full of fantastical imagination.
+Gothson was lulled to sleep by the spring fairy's stories, and far abroad did he wander and adventure in his boundless dreams. In an adventurer's dream, he saw rainbow jam pour forth from the mouth of an ancient relief. Gothson was about to step up and partake of it, when his dream was shattered by the sounds of a fracas.
+"Run!" His father's panicked, pudgy face, smeared all over with fruit juice and meat sauce, dominated his vision.
+Over his shoulder, Gothson could see a towering stack of roasted meat under a glowing red light, tottering and trembling as it bent his way amid the horrified cries of the crowd.
+
+In his flight, Gothson's father knocked a fat lady over, and threw his own hip. At once he fell, his full weight collapsing upon his son. Then, the leaning tower of roasted meat collapsed to echoing screams...
+The Knights of Favonius took three days to finally clear up the roast meat, vegetables, food items, and other odds and ends that had been scattered all around the square — not to mention carry off those who had gotten a little too out of their gourds. From then on, they were forced to declare all future Ludi Harpastums would have to be held outside the city.
+Thus did Gothson's house lose two hunters and gain two sick people in the space of one night. What did they get for it? A gold-plated champion's medal — two days late, to boot.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book371_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book371_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e313b451
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book371_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+"Captain, forgive my bluntness, but you were sleeping the whole time during that meeting earlier."
+"Huh, so you noticed?"
+"Oh, you were sitting quite upright, but I've seen this happen too many times before. Captain, I'd ask you not to use your training as a martial artist in this manner. A written report isn't going to save you if the fleet commander hears of this."
+So Mahasti said, but in truth, no one had ever dared to touch his superior. Amidst the delicate balance that Allied Fleet Command maintained internally, his middle-aged captain and superior, Bitchuu Kyuubei, also known as Shinkurou, now also known as "Semimaru" using some truly lame pronunciation, was the very same person who everyone was trying to court to their side, and the one most likely to break this deadlock.
+This was a whole decade ago now...
+Shinkurou thought to himself quietly.
+
+That one victorious battle at Asada Village, on reflection, had been nothing but a minor test of Shinkurou's military prowess. But for the parties involved, this could be called the beginning of the disaster.
+As expected, the Tai-Shogun would not permit such a talented person to wander in the wild.
+Not long after, Shinkurou would be blinded in both eyes and thrown into jail.
+This state of affairs lasted until five years ago, when the Imagawa Clan was defeated by an allied army formed under the Oome daimyo clan, beheading its leader in the process. From then, the nation and its people would finally experience a period of peace...
+That was what the new Seii Tai-Shogun told Shinkurou personally in while the latter was in prison.
+Shinkurou had never in his life seen the common folk able to work and live and peace, and this strange Tai-Shogun was likely no saint, either. The general amnesty was something that simply had to be done to win the people over.
+As he reminisced, Shinkurou could not help but sigh: whether in the past or now, people like him would always be at the center of the vortex, whether they liked it or not.
+
+"As far as this country is concerned, people like me are traitors, and I suppose that is also the case in this vast universe."
+The Shogun looked at the sitting Shinkurou and spoke in an indifferent voice.
+"The Imperial Tax is no longer something that this tiny planet in a corner of the universe can take up. And someone of your ability should be free to flex it amidst the stars."
+"Your clan and given names were taken by that cretin Imagawa, yes, but abandon that past. From now on, you shall be known as 'Semimaru.'"
+
+Yes. Someone who no longer had a past, someone whose eyes could no longer behold the many wonders of the universe... Now, its vastness opened before him.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book372_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book372_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f1c459a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book372_EN.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Such is life.
+Mom and Dad always tell me to know right from wrong, but the reality is we are always choosing the lesser of two evils.
+My girlfriend has decided to break up with me. Not only that, but she also got me fired by telling my supervisor that I have a gambling addiction. Funny how I actually don't have much money to burn because I have protection fees to pay. Failure to do so and anything could happen to my parents.
+My parents, however, think I am a loser who could neither find a serious job nor save up any Mora.
+That's rather ironic, considering who I am doing this for... How is it my fault?
+If it is, I blame myself for my incompetence to find a way out after all the struggles and also my lack of courage to end it once and for all.
+Forget it. Just hand them the money when they arrive. After that I really need to think about how to earn some Mora, or I'll only have seagrass on the dinner table in the future.
+OK, time to choose between the worse and the worst.
+A falling blade, or a flying stone — which one is less painful?
+"Bzzzzz—"
+I've been hearing strange noises. What's going on...
+Is the thunder going to strike?
+...
+I wake up not knowing how long I've been unconscious.
+All I remember is the sharp pain shooting through my body before I passed out.
+"It doesn't feel very painful... What!?"
+I scream upon hearing the voice.
+Is this my voice?
+"Ah, ah—"
+So I'm not dreaming.
+I lift my arm and see pale, soft skin covered in exquisite fabric.
+This is definitely not my body, but to arrive at this conclusion requires a bold logical leap that my brain isn't yet ready to take.
+Because it simply doesn't make any sense.
+I try to stand up to have a better view of my clothes.
+Every detail is brimming with luxury. The clothes are befitting of the one holding the highest authority.
+Could it be...
+"Where is that brat... Huh? This is... the Raiden Shogun!?"
+The very title itself bears weight.
+Ah, yes.
+I got reincarnated as the Raiden Shogun.
+The Kairagi who came to collect debts have already stood in a formation. Although I cannot see their faces, their gestures convey their level of alertness and also fear.
+I've never seen them like this.
+"Come on! I—It's time to take revenge..."
+He trails off — he's scared.
+Unwilling to act like a coward in front of his underlings, the man can't just run, but he is also aware of the consequences.
+More people are gathering, ten, twenty, fifty...
+Perhaps they think their numbers could make a difference.
+But the mortals' idea of "outnumbering" simply does not apply to the Raiden Shogun, the wielder of divine powers.
+"Let me try my blade with you."
+I take a deep breath, focus my mind, and adopt the fighting stance.
+My destiny shall be rewritten, after my blade unleashes this slash.
+"Musou..."
+...
+Wait a moment.
+How do I unleash Musou no Hitotachi?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book373_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book373_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..22e87a080
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book373_EN.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+"Welcome back, Almighty Shogun!"
+
+Says Yae Masako, who is kneeling on the ground respectfully. She is dressed in a red-white shrine maiden outfit, her fluffy fox ears twitching slightly, and beneath them is a face that all looks up to.
+"You are back. I asked you to help patrol the territory half a month ago. How's it going then?"
+"Oops, I shouldn't ask about work when you've just returned. Well, as usual, are you going to have dinner first or take a bath first? Or do you prefer..."
+"What? 'As usual'? You never greeted me this way when I came back in the past."
+Hearing my response, the figure dressed in red and white gives a content smile and goes on, "I wanted to cheer you up a bit seeing your tired face. Now, I gotta get back to cooking. I made your favorite Butter Crab today!"
+"Yay! Butter Crab, my favorite Butter Crab!"
+
+I, the Raiden Shogun, whose signature line is "Yay!" and whose favorite food is Butter Crab, spend most of my time with... Um, basically, there are only two kinds of people in my life: nobodies, and the one with fluffy ears and a teasing voice.
+Yae Masako, Guuji of the Grand Kaminaru Shrine, descendant of Kitsune lineage, and Eternity's servant and friend... She goes by too many names to remember. In the eyes of the people of Inazuma, she is almost as unapproachable and unfathomable as I.
+
+Yet that very Yae Masako is intently watching the Butter Crab as it is being baked.
+Yes, simply put, I, the Raiden Shogun is being looked after by Guuji Yae Masako.
+
+Before I knew it, I had already got used to this way of life.
+Every time I just randomly swing my sword, she'll enthusiastically clap her hands and say: "Good girl!" Every time I look for some snacks to go with "Shogun Almighty: Reborn as Raiden With Unlimited Power," she can always produce delicious milk tea and cake in no time. She carefully extinguishes every flicker of potential annoyance as if she is maintaining Eternity. For me, she is like a kitsune from the legend who grants every wish of mine.
+"Butter Crab is ready! Before enjoying the food, allow me to get back to our previous question about patrolling..."
+
+Masako turns around, setting the steaming-hot Butter Crab on the table, its scent soon permeating the room. But I can't bring myself to answer her question — to be honest, this is the reason why I am so down today.
+Like I said, there are only Masako and other people in my world.
+All of them, except Masako, would do the same thing upon seeing me: They would bow to the ground in the most respectful manner and address me as "Almighty Shogun." When I walk away, they will then straighten up with a sigh of relief.
+It doesn't matter if they are someone's wife, father, boyfriend, or girlfriend, it doesn't matter if they are someone's boss, servant, or hero. They always put on the same face in front of me — one that exhibits the reverence and fear for the Almighty Shogun.
+Yet none know how I equally fear that very face of theirs. Who wouldn't? Just think about it: thousands of people putting on the same face in your presence.
+
+That is why I rely so much on Masako.
+That is why I couldn't reject her request. Although I can't do it, I will always go out to work as long as she wants me to.
+To be honest, I don't know how to deal with those identical faces — thousands of them. I don't want to, and I can't. As long as I get to avoid making contact with them, I don't mind being called a loser Shogun.
+But still, although I don't mind that, I can't face Masako's questions.
+"Why are you so quiet, Almighty Shogun? Is it because... you did nothing at all after walking out of Tenshukaku and then came back in the evening?" There was not a trace of reprimand to be heard in Masako's voice, but that made me even more ashamed when facing her questions.
+"Alright then. Rest is also important. I have other matters to attend to, so I'll excuse myself. Enjoy your fill of the crab." Masako turns around and leaves.
+
+Somehow, the Butter Crab today tasted like... nothing.
+Soon I'll know why.
+The Almighty Shogun is invincible, but the invincible Almighty Shogun could be defeated by a cold.
+Not long after I ate the Butter Crab, I collapsed into bed with a severe headache. The pain is nothing, but something more grievous has happened:
+On any other day, I could just rest my head on Masako's knees and fall asleep to her singing voice.
+But Masako isn't around today. My chamber feels icy-cold, but my forehead feels fiery-hot. This time, no one is sitting by my bedside.
+
+She has her own matters to attend to. She is not only my kitsune but also the Guuji of the shrine.
+Maybe she is very mad now, or perhaps she is wondering if it is worthwhile to spend so much effort on the Shogun who always has the line "Yay!" upon her lips.
+With such a question in mind, I fall asleep.
+
+I have a dream, in which Masako is still wearing her signature smile, a tea bowl in hand.
+"I brewed this drink called Rainbow Aster. I just went to Ritou and bought some Calla Lilies from Mondstadt. Mix them with mint and we have this drink that can cure your cold. Now drink it."
+Perhaps because I am dreaming, I don't have the strength to brace myself up.
+"Ah, looks like you can't support yourself. Allow me." She feeds me the Rainbow Aster in a way that I'd never dare to imagine.
+I wake with a start, my head still reeling from the sheer shock of the scene just now. Masako is probably still mad at me for slacking off.
+
+It's just... Why does it feel so sweet at the corner of my lips?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book374_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book374_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9902af26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book374_EN.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+"All Dodocos must someday ride the wind and the waves and go on an adventure." A gentle and beautiful mother once said that.
+And just as she had predicted, our Dodoco was so happy when its best friend, Klee, said that she was going to the nation of lightning for an adventure!
+Of course, Dodoco loves eating delicious food with Klee at Good Hunter, and loves listening to the bards sing.
+But Dodoco loves counting the stars in the sky and twisting flowers into garlands together with Klee more.
+After all, all Dodocos long to ride the wind and waves on an adventure.
+
+To get to Inazuma, one needs to pass through the wild winds and pass over the great waves.
+But Dodoco did not fear the howling wind, for that was the blessing of the Anemo Archon.
+Dodoco did not worry about the rolling waves either, for it was very brave.
+
+Of course, Dodoco didn't want Klee to have to brave such dangers.
+But as bestest friends, they were bound to protect each other.
+And Dodoco didn't want to be apart from Klee anyway.
+Without Klee, adventures would be like Sweet Flowers that cannot bloom, lonely and sad things.
+Even if Dodoco were to cover every inch of Teyvat by land or sea, it would be meaningless.
+So there was no point hesitating. Dodoco and its best friend Klee were off on an adventure!
+If they rode on a boat, they wouldn't be able to fly freely in the sky, or swim happily in the sea...
+But they'd have Klee's smile and Albedo's stories.
+And that was a good trade!
+
+
+
+In Inazuma, the nation of lightning, the flowers and grasses are all purple, and the fish and the birds are also purple. Everything is purple!
+Albedo would probably run out of purple paint trying to paint it all.
+Unfortunately, he couldn't be around to draw with Klee and Dodoco.
+Albedo was an adult, after all. And sometimes adults have to do adult-things.
+Fortnately, Dodoco still had Klee!
+Klee would often find happy things to do. As long as Dodoco was with Klee, Dodoco would never be bored.
+
+Klee also had lots of friends in Inazuma, like Mr. Honorary Knight, Paimon, and Yoimiya.
+And so they all joined Dodoco for most fun adventure ever in Inazuma!
+Hooray for adventure!
+
+Mr. Honorary Knight took Dodoco up the tall, tall Mt. Yougou.
+When they got to the Sacred Sakura, they were so tired from all that climbing that they fell asleep.
+And when they woke up, everyone had grown wings like a tengu!
+Klee's wings were red, Yoimiya's were gold, and Mr. Honorary Knight's were blue.
+As for Paimon... Paimon can fly without wings, so Paimon didn't grow any.
+Everyone opened their wings up, causing a huge gust of wind to roll forth.
+Shooom~ And the shrine maiden's hair was all messed up.
+Oh no, she looked angry! Better run, quick!
+
+Ah, adventure truly was fun... But with a *growl*, Klee's stomach started calling out.
+Oh no! How could they have forgotten? Eating is an important part of adventuring too!
+Om nom nom nom~ And so everyone ate the onigiri they brought along, and they all had a great time.
+Dodoco and Paimon finished their share very quickly, and as the very, very full Dodoco looked Klee's smile, it couldn't help but think—
+Meeting Klee and the others is the most hap-happiest thing that ever happened to Dodoco!
+
+
+
+Oh, yes. If you are reading this, you too are surely part of this big adventure.
+Adventuring together, laughing together, enjoying good food together... If you experienced this together with everyone, then you must be their good friend.
+In which case, you're invited to Yoimiya's fireworks show as well.
+
+
+
+While everyone was happily watching the fireworks, Yoimiya said:
+"As long as our imaginations don't run dry, our minds will be freer than all others."
+And Klee blurted out: "We'll always be best friends!"
+See, Dodoco was so happy to be together with its good friends.
+And now, you are Dodoco's good friends too. So you, too, should go on a grand adventure with your friends.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book37_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book37_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f067060f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book37_EN.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+—Mondstadt Chapter—
+Teyvat Geographic Special Edition — Alice's Mondstadt Diaries
+
+Dadaupa Gorge
+
+The three hilichurl tribes located in this valley are all densely populated. What if we built a huge spinning, ball-shaped cell in the center of the valley and threw all of the hilichurls into it? That way we might be able to generate enough energy to power all the mills in Mondstadt for at least five years. If we took it one step further by grinding the hilichurls that are too old or too weak into food and feeding them to the strong ones, we might just build ourselves a perpetual motion machine that can support a huge factory like in Snezhnaya!
+It seems totally feasible to me.
+But when I told Miss Lisa about this idea, she just looked at me and pondered in silence for a long time, then changed the subject gracefully.
+
+Starsnatch Cliff
+
+The Anemo Archon is a bit too undisciplined for me. If I were a god, I would not have allowed my realm to look so unorganized and ragged. With enough bombs placed in proper positions, even huge cliffs like Starsnatch would crumble into dust in a second. With flatter terrain, Mondstadt would surely look much nicer.
+But that unctuous Cavalry Captain rejected my proposal instantly. He even asked me to stay away from Starsnatch Cliff.
+
+Windrise
+
+At the center there is a huge oak tree. It is said that Vennessa ascended there. I searched around the tree for a long time but did not find any launching device.
+I grabbed some hilichurls nearby to put my theory to the test. Sadly, the longest flying distance was from here to the hunters' huts around Springvale. How disappointing.
+
+Falcon Coast
+
+My unsuccessful experiment caused quite a stir in Springvale, so Miss Jean from the Knights of Favonius arranged someone to keep tabs on me. All I could do all day was wander around at Falcon Coast. This is such a boring place. Those stupid eagles hovering in the sky and puffed-up Anemo Slimes all bored me to death! The worst of all was that I had nothing to do!
+On the other hand, the Outrider girl who was sent to monitor me had quite a lot of fun with the kids.
+
+Whispering Woods
+
+Yet another forest in Mondstadt. This Outrider named Amber seemed to know her way around this place. The explosive toy she carried around caught my attention. With some tweaks, I could turn it into something that could blow this forest and even the nearby mountains into smithereens easily.
+My proposal seemed to scare her. But an explosive stuffed toy is indeed a brilliant idea.
+I must try it out next time.
+
+Brightcrown Canyon
+
+I finally got rid of that stalker from the Knights of Favonius. This valley I found at the northeast coast of Cider Lake is still guarded by ancient mechanisms, but the soldiers responsible for holding the pass for the King of Gales were nowhere to be found now. All the winds of time had left behind were the unintelligent hilichurls and silent mechanical guards.
+My attempt to control Ruin Guards with hilichurls failed as well. The guard split into pieces, and as for the fate of the hilichurl strapped onto it... I will spare you the gory details. Half of the ruins were also destroyed in the process.
+
+Stormterror's Lair
+
+Brightcrown Canyon leads to this huge ruin of an ancient city which was built by the cruel King of Gales, Decarabian. The city was built in a ring shape. It seems that every resident of the city had been arranged their own spot between the inner and outer rings. Right in the center of the city was the tall tower where the King of Gales resided.
+The ruins of the domain of this cruel king, who once tried to control his people's lives, are now utterly deserted.
+I blew up a few arcades so people can climb up the tower more easily. Looks quite good to me. The ruin feels more ancient now.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book384_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book384_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book384_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book385_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book385_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book385_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book386_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book386_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book386_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book387_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book387_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book387_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book388_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book388_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book388_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book389_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book389_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book389_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book38_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book38_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cfc1c532
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book38_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+—Qingce Village—
+Leaving Dragonspine, I waded through rivers, walked across shoals carpeted with silver grass, and made my way through sun-dappled bamboo forests, before finally arriving at Mt. Qingce. My shoes and clothes were all soaked from the heavy rain. Luckily, the elders in the village were kind enough to let me hang my clothes in the assembly hall. They even prepared dry clothes and some food for me.
+There were many children in Qingce Village. Sweet as they may be, they can become quite clingy. There were also many elders here. People living here seemed happy and carefree. The elders said that most of the young people had gone to work in Liyue Harbor. Many of them already had a family there and they would send money back every month. Having seen the prosperity and convenience of the city, it's hard for these young people to go back to the rural life here. Liyue Harbor has brought peace and prosperity to Qingce Village for the time being, but eventually it will also be the cause of its demise.
+Legend has it that the word "Qingce" originated from the name of an ancient monster "Chi." "Chi," of course, is what we call it now in the contemporary language. But in ancient times, the people of Liyue pronounced it as "Qingce."
+An elder said that thousands of years ago, Morax defeated the sea serpent and brought peace back to Liyue. After Chi died, its body turned to stone, its blood became water, and its scales are now the terraced fields. The monster's nest became what we now call Mt. Qingce.
+But after a quick look, I believe the mountains consist of mostly rocks shattered by impacts from the outside. No traces of a hydro monster can be found in the rocks. Perhaps the corpse of Chi is long gone and this monster-turning-into-a-mountain thing is nothing but an ancient tale?
+My next destination is the lake located amongst the stone peaks of Jueyun Karst. It is said that there is a labyrinth where the adepti live. Let's see if I can find them.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book390_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book390_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book390_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book391_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book391_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book391_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book392_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book392_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book392_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book393_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book393_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book393_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book394_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book394_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book394_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book395_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book395_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book395_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book396_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book396_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book396_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book397_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book397_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ab95a349
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book397_EN.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+"All Dodocos must someday ride the wind and the waves and go on an adventure." A gentle and beautiful mother once said that.
+And just as she had predicted, our Dodoco was so happy when its best friend, Klee, said that she was going to the nation of lightning for an adventure!
+Of course, Dodoco loves eating delicious food with Klee at Good Hunter, and loves listening to the bards sing.
+But Dodoco loves counting the stars in the sky and twisting flowers into garlands together with Klee more.
+After all, all Dodocos long to ride the wind and waves on an adventure.
+
+To get to Inazuma, one needs to pass through the wild winds, pass over the great waves, and endure the terrifying trials of thunderstorms.
+But Dodoco did not fear the howling wind, for that was the blessing of the Anemo Archon.
+Dodoco did not worry about the rolling waves either, for it was very brave.
+As for the booming, crashing thunder... Hehe, well, calmly facing all challenges that cross their path is the way of the Dodoco Clan!
+Of course, Dodoco didn't want Klee to have to brave such dangers.
+But as bestest friends, they were bound to protect each other.
+And Dodoco didn't want to be apart from Klee anyway.
+Without Klee, adventures would be like Sweet Flowers that cannot bloom, lonely and sad things.
+Even if Dodoco were to cover every inch of Teyvat by land or sea, it would be meaningless.
+So there was no point hesitating. Dodoco and its best friend Klee were off on an adventure!
+If they rode on a boat, they wouldn't be able to fly freely in the sky, or swim happily in the sea...
+But they'd have Klee's smile and Albedo's stories.
+And that was a good trade!
+
+
+
+In Inazuma, the nation of lightning, the flowers and grasses are all purple, and the fish and the birds are also purple. Everything is purple!
+Albedo would probably run out of purple paint trying to paint it all.
+Unfortunately, he couldn't be around to draw with Klee and Dodoco.
+Albedo was an adult, after all. And sometimes adults have to do adult-things.
+Fortnately, Dodoco still had Klee!
+Klee would often find happy things to do. As long as Dodoco was with Klee, Dodoco would never be bored.
+
+Klee also had lots of friends in Inazuma, like Miss Honorary Knight, Paimon, and Yoimiya.
+And so they all joined Dodoco for the most fun adventure ever in Inazuma!
+Hooray for adventure!
+
+Miss Honorary Knight took Dodoco up the tall, tall Mt. Yougou.
+When they got to the Sacred Sakura, they were so tired from all that climbing that they fell asleep.
+And when they woke up, everyone had grown wings like a tengu!
+Klee's wings were red, Yoimiya's were gold, and Miss Honorary Knight's were blue.
+As for Paimon... Paimon can fly without wings, so Paimon didn't grow any.
+Everyone opened their wings up, causing a huge gust of wind to roll forth.
+Shooom~ And the shrine maiden's hair was all messed up.
+Oh no, she looked angry! Better run, quick!
+
+Ah, adventure truly was fun... But with a *growl*, Klee's stomach started calling out.
+Oh no! How could they have forgotten? Eating is an important part of adventuring too!
+Om nom nom nom~ And so everyone ate the onigiri they brought along, and they all had a great time.
+Dodoco and Paimon finished their share very quickly, and as the very, very full Dodoco looked Klee's smile, it couldn't help but think—
+Meeting Klee and the others is the most hap-happiest thing that ever happened to Dodoco!
+
+
+
+Oh, yes. If you are reading this, you too are surely part of this big adventure.
+Adventuring together, laughing together, enjoying good food together... If you experienced this together with everyone, then you must be their good friend.
+In which case, you're invited to Yoimiya's fireworks show as well.
+
+
+
+While everyone was happily watching the fireworks, Yoimiya said:
+"As long as our imaginations don't run dry, our minds will be freer than all others."
+And Klee blurted out: "We'll always be best friends!"
+See, Dodoco was so happy to be together with its good friends.
+And now, you are Dodoco's good friends too. So you, too, should go on a grand adventure with your friends.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book39_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book39_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9051b795f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book39_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—Luhua Pool—
+Traveling southeast along the Bishui River, I came across a pond at the foot of Mt. Tianheng on the north side. The water is clearer than the sky and the water temperature is similar to a human's body temperature. The water has a sweet aftertaste.
+
+A local herb gatherer told me that thousands of years ago, this pond was once a garden. It is said that during the era of the Archon War, two lovers, whose families disapproved of their relationship, made this place their rendezvous. However, the times were merciless, and the man left his lover to follow the Geo Archon. He plunged himself bravely into the conflict as a mortal among gods... and like so many mortals in those dark days, none heard from him again for centuries.
+
+The girl wandered the garden, awaiting the return of her lover. The flowers withered and grass grew in their place. Soaked in a flood, the grass rotted. And when the flood too had subsided, and to dust she had returned, her tears then converged into this pond. Perhaps it was her deep longing that made the water here so clear and gentle.
+I spent an afternoon here and nodded off while taking a bath in the pond. When I woke up, the stars were already glittering in the night sky.
+
+I noticed a baby fox slinking around me, but it got scared and ran away when I looked up.
+
+Not until later did I realize that one of my shoes was missing and my bag of provisions had been ransacked.
+
+It took longer than I expected to pack my luggage. My next destination is the delta of the Bishui River in the northeast — Yaoguang Shoal.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..905b8ffc5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book3_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—The Man Who Stole the Lone Star—
+"I am the second rightful heir to the Andromeda Empire, and I have more than two hundred titles to my name. You shall call me the Princess Andro-Basilisks." The charming girl then crossed her arms, savoring the moment of her entrance in her mind and giggling to herself in amusement.
+Her sole reason for gracing Delphi with her presence was to marry Ike.
+"If you, he who conquered a quarter of the universe, marry me, my safety shall be guaranteed after my elder sister takes the throne."
+"If I may ask, how big is the Andromeda Empire?" Vera asked.
+"I reckon there are more than nine thousand inhabitable planets."
+——With so many stars in your possession, why come to steal my brilliance?
+
+"So you aren't here to harm Vera?" Sachi cautiously asked Ike, who was carrying the scrolls and globes of other planets.
+"Of course not. I think she would make a great assistant." After putting everything down, he clapped his hands. "You like her?"
+"Me? No, not at all, I don't like her at all!" Sachi looked away, worried that the old sage might discern his true feelings.
+He reached for a box full of photo frames. He grabbed a few at random, each picture depicting a different beauty.
+"Look at them... They all said that they gave me their one and only true love, but did they? In reality, I was just one of their many lovers."
+Sachi did not know when or where he had heard the saying, but it blurted out from his mouth in his moment of annoyance:
+"With so many stars in your possession, why come to steal my brilliance?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book40_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book40_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..56b66dc8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book40_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—Yaoguang Shoal—
+This is the delta of the Bishui River, where the sand and mud carried by the river has accumulated into an open and flat shoal. When I finally arrived, the shoal was shrouded in a blanket of fog, and my new shoes were soaked again. I heard the sound of some unknown monsters coming from the fog, but couldn't quite tell their exact location.
+All that was left to do was set up the tent and wait for this blasted fog to drift away.
+When I was staying at the Wangshu Inn, a merchant told me about the legends of Yaoguang Shoal. He started with a poem — "Jade-lustered waves washed into the ocean while a conch lay empty on the white shoal."
+The meaning of the poem is that the sunlight, pure as jade, glimmers on the surface of the Bishui River and seems to flow into the sea along with the river water. But the Greenconch Lodge on the Yaoguang Shoal has been unoccupied for some time.
+I once ventured into the fog to visit the Seashell Sanctuary, but didn't see the owner.
+A legend among fishermen has it that the Greenconch Lodge was the home of an adeptus — the green conch itself, in fact, constituting part of her very being. She provided shelter for travelers who were lost in the fog, took care of the shipwrecked survivors, and bid godspeed to other adepti on crusades against sea monsters.
+But older fishermen interpret the legend differently. They say that the Seashell Sanctuary was not the abode of an adeptus, but of a family that had lived in the giant seashell for generations. They devoted themselves to helping the lost and saved many fishermen's lives.
+It seems the fog is drifting away and the sun is almost visible now.
+Next up, I'll borrow a boat to get to Guyun Stone Forest and visit the ruins where the Geo Archon vanquished the sea monster.
+I should arrive in no time at all if the weather is good.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book41_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book41_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..89b83d65a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book41_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+The stone peaks in Liyue have attracted the attention of many knights, but I'm not a fan of them. Stone is rough, and scratches the hands. Instead, I like a kind of flower known as the Silk Flower. It has a fine texture and gives off a faint aroma. If I weren't so far away, I would bring some back for you. I bet you would love them.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book42_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book42_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e5e94ff4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book42_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Explosion inside city walls, grounded be thy woe
+Explosions can hurt people, Jean can be dreadful
+Mondstadt be bombed, Klee be doomed
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book43_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book43_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..deb653ade
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book43_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+"...I've been thinking this over for a long time, and feel I should tell him the truth. Timmie is growing up, and I can't keep it from him forever. The longer I keep it from him, the harder it will be for him to accept."
+"Nevertheless, this is just my suggestion, since you are the one who has been taking care of Timmie. Please do let me know your thoughts on the matter."
+"Finally, please say hi to Timmie for me. I'll come visit in a few days."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book44_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book44_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..391610971
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book44_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"...We have received your letter and are preparing your order. However, since Mondstadt is a long way away from Liyue Harbor, we must still make some final preparations to ensure the food stays fresh en route. Thank you for your patience."
+"P.S. The Spicy Dried Fish can be adjusted to your own taste."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book45_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book45_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0019b5bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book45_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Quinn's signature cocktail uses Apples.
+However, using other ingredients might prove to be a pleasant surprise.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book46_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book46_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ddd31cb75
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book46_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Margaret's signature cocktail requires Dandelions to brew.
+However, using other ingredients might prove to be a pleasant surprise.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book47_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book47_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..517e86d86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book47_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Jack's signature cocktail requires Sweet Flowers.
+However, using other ingredients might prove to be a pleasant surprise.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book48_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book48_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4dd32ab71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book48_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Draff's signature cocktail needs Berries.
+However, using other ingredients might prove to be a pleasant surprise.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book49_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book49_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..87eebed0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book49_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Dear Dongdong,
+
+Time flies, doesn't it? It's been nearly three months since I left. Do you miss me? I do hope you're going to bed on time and not causing any trouble for grandma and grandpa. I'll be back from Inazuma very soon, and I promise when I get back I'll take you to see The Crux's ship down at the harbor. I won't let you down this time!
+
+Dongdong, do you remember the beach at Yaoguang Shoal? Well I went there, and I collected lots and lots of beautiful, golden sand. More than I can carry by myself. When I'm back, we should buy up the local mill and make fresh tofu every single day. Although, I'd rather use all this gold to buy a house in Liyue Harbor. A huge house with a splendid sea view. I'll let you decide how to spend it when I'm back. How does that sound?
+
+Guess what? Just opposite Luhua Pool at the Guili Plains there's an enormous cliff, and what did I find there? A Ruin Guard! He was just sitting there, slumped over, completely still. He didn't flinch even in the thunder and lightning, not even when the rain was pelting down on him. Then I realized, he must be sleeping! So I climbed up on top of him, threw my arms around that big old head of his, and twisted it as hard as I could. There was a clunking noise, followed by a loud boom, and suddenly his head fell off and rolled straight off the cliff! It smashed into a million pieces at the bottom. Shame really, otherwise I would have brought it home as a trophy, and you could have had a proper up-close look at what a Ruin Guard's head looks like. Imagine that!
+
+I also went to Jueyun Karst. I must take you there when you're older. The scenery there is incredible. The billowing clouds look like an ocean, the waterfall is infinitely better than the one in Qingce Village, and you can sometimes catch a glimpse of the realm of the adepti in the mountains. You can't begin to imagine how beautiful it was. And guess what? You're not going to believe this but... I met an actual, real-life adeptus! We sat and drank together, chatting and laughing away... The adeptus gave me a gift, too: a magic wine bottle. All you need to do is blow on it, and an infinite supply of wine will flow from the inside! You absolutely mustn't touch it though, do you understand? You're way too young to drink. When you're older, though, all my treasures will be yours to do with as you please.
+
+My adventures in Liyue are coming to an end. It's time for me to head to the harbor, where I'll hop on The Crux's ship and sail off to somewhere even further away. I'm excited to see what wonderful sights and valuable treasures are waiting for me at the next stop, and I can't wait to share them all with you! Until then, Dongdong, please make sure you go to bed on time every night. And don't eat too many sweets, they'll rot your teeth. Please also be nice to your grandma and grandpa — seriously, don't do anything to make them mad. And no fighting! I will be home soon.
+
+Lots of love, Daddy x
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2796723b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book4_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+When our perceptions are unfettered by archons and churches, we shall learn that in northern Teyvat, the people of Mondstadt preserved their culture as decades ago, even after Barbatos the Anemo Archon concealed himself. When we observe the daily lives of the people of Mondstadt from a higher perspective, it is evident that the people share a carefree nature, which mostly stems from their bountiful and pleasant living conditions. The surplus grain produced became their source of brews, and the brews further nourished their easygoing temperament. Above all, the Anemo Archon never taught them how to make wine and revel — they discovered it themselves.
+But I do not intend to make my readers think that we could do without archons. On the contrary, say, if Barbatos had not guided the warm monsoons to Mondstadt with his divine powers, would Mondstadt still be so bountiful as to produce the brews that it does?
+The answer would be no. Mondstadt is an inland city and would have struggled to provide for itself if not for the grace of Barbatos. If we look back through history, we learn that Mondstadt is situated on a land that was once frozen, where the living conditions were harsh and brewing would be virtually impossible. It was the power of Barbatos that changed everything.
+A cumbersome preface indeed, but I hope that my readers keep one thing in mind when reading my humble book: while it is the power of archons that created our living environment, we should be conscious of the fact that what shapes our thinking, logic, culture, philosophy and aesthetics is not the archons themselves, but the objective environment that exists around us. This world around us is what we have inherited, and what this book shows is that the people of Teyvat have always been, and always will be, heirs to a divine legacy — but not to divinity itself.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book50_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book50_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d6398140
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book50_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+—Yaoguang Shoal—
+The fog is setting in again... The idea of panning for gold here has turned out to be a complete waste of time. I should have known not to trust this old mining crew, it must have been several decades since the last of them retired! Every last bit of information they gave me is completely out of date... utterly useless. This is turning into a complete farce. I would say I'll be going home empty-handed tonight, but the chances of me finding my way home at all in this fog are looking slim... I hope Dongdong's eaten dinner.
+
+I can hear hilichurls somewhere in the distance. I have no idea where I'm going in this fog, so I suppose I'll just focus on walking away from the hilichurls' voices. Hopefully I'll make it out alive...
+
+I don't know how long I've been walking, and in this fog I don't even know if it's daytime or nighttime. Hang on, are those silhouettes I see up ahead? By the good grace of the Geo Lord, maybe I can join along with them and find a way out of here. Yep, that's what I'm gonna do. Hooray, I'm saved!
+
+On closer inspection, the silhouettes didn't look like friendly characters. I've decided to set up a camp here and wait for them to leave before figuring out my next move. I might have to go back the way I came.
+
+Egads! I can hear hilichurls all around me... I should definitely—
+
+-End of diary content-
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book51_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book51_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed7786f5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book51_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+—Guili Plains—
+What a string of bad luck...
+
+I finally made it out of that hilichurl camp alive, only to end up nearly being killed by a Ruin Guard! I'd figured it was probably out of action given the way it was sat there completely motionless in the torrential rain. But then a bolt of lightning struck it right on the head... There was some whirring and grinding, and suddenly it was back to life.
+
+I was powerless to defend myself against it. It lifted me up like a baby bird and tossed me from the top of the cliff. Luckily, amidst my frantic scrambling, I managed to duck into a cave at the foot of the cliff. It was out of his line of sight, so it gave up trying to find me. If not for that cave, it'd have ripped me to shreds, thrown me to the ground, and then stomped me into... I don't even know what you'd call it by that point!
+
+Surely it must be well away from here by now... Even so, I can still hear the droning noise it made, like a swarm of bees buzzing around inside my head. I think I must have broken my arm, because it hurts when I put any pressure on it. I think — I hope — that I will be able to manage, though. In any case, at my age I need to grin and bear it. I mean, what would Dongdong and his mother think of me if I didn't?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book52_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book52_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..30734bf0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book52_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—Jueyun Karst—
+Near the foot of the cliff, I ran into a herb gatherer who helped me set the bone. I almost passed out from the pain. But he did say that most passers-by he meets who have survived an encounter with a Ruin Guard tend to be less physically intact than I am... Every cloud has a silver lining, I guess.
+
+From above, Jueyun Karst looks completely untouched by human activity. It's also shrouded in mist, and to add to the mystery it's impossible to know just how deep the mist goes. Strange noises can be heard coming from the stone forest. Whether it's illuminated beasts or celestial beings in there, I don't know. All I know is it made the hairs on the back of my neck stand up. With any luck I should be able to pick up a quality chunk of amber here, or maybe some highly prized medicinal herbs. I know that back in the day many of the poorer village folks made their fortunes and built their lives in Liyue by selling herbal medicine, and I see no reason why I couldn't do the same.
+
+It rained heavily in the evening, which meant the cliff face was too slippery to climb up. I also couldn't find my climbing rope or axe anywhere. It's strange, I'm not the type to lose things so easily... I'll bet one of the monsters lurking in the mountains pinched it when I wasn't looking! Maybe it was a fox...
+
+After several days of fruitless searching, I finally found some good medicinal herbs so I'm getting ready to head back. I had wanted to do one final search, but this place is starting to creep me out. As soon as night falls I keep thinking I see shadowy figures following me everywhere... Also, the blood-curdling cries of some unknown species of monster are now coming from all directions — and they're getting closer...
+
+During my descent down the mountain, I came across an old wine bottle. I gave it a rinse with some spring water, and found it's in good condition. I bet Dongdong would like it if I gave it to him as a souvenir. I'll just tell him that it was a treasure given to me by an adeptus.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book53_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book53_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d09b37770
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book53_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—Liyue Harbor—
+I sold the herbs at Bubu Pharmacy. Made back everything I've lost, plus a little extra. At this rate, I could buy a house in Liyue within the next few years. Just in time for Dongdong to settle in before he starts school.
+
+If I'd studied harder when I was younger, I wouldn't have ended up getting involved with those scumbag Treasure Hoarders. I also wouldn't have squandered the inheritance my father left me. This makes me think that I must get Dongdong a good teacher who makes him study hard. That's the only way he'll make reliable friends and not end up like his wretched old man. So, for Dongdong's sake, I can't give up now. I have got to find a way to make a good living.
+
+...That said, I couldn't get the idea of making a quick fortune out of my head. So I tried my luck at The Jade Mystery. I hadn't intended to spend any money at a place like that, but the boss, Shitou, was very persuasive... He talked me into putting all my money into it. I didn't do too badly. I cut open the stone I bought and found it to be higher-quality jade. Then again, that one brief foray into the world of gambling on stones meant that I had to pawn the sickle and the medicine box I'd used for foraging for herbs.
+
+I'm penniless now. Sure, I got some good jade pieces from gambling on stones, but jade isn't easy to shift. So it looks like I'm back in survival mode again. I think I'll head overseas and see how it goes. I should try joining The Crux, here's hoping Captain Beidou will take me on.
+
+I'll happily scrub the deck if it comes to it, I haven't eaten in three days.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book54_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book54_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c17fa145
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book54_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—Guyun Stone Forest—
+We skirted past a few small islands occupied by hilichurls, managing to steer clear of their line of sight, and made it to Guyun Stone Forest successfully. Six giant Stone Pillars kept the sun out of my eyes as I went ashore, and it was remarkably cool in their shade. The crabs on the beach were big and meaty. Maybe it's because the area has been nourished by the remains of a magical beast for millennia? Anyway, they taste great roasted.
+
+The sheer beauty of this place makes it hard to imagine that it was once the site of a bloody battle between the Geo Archon and the sea monster. Suffice to say the blood once shed here has long since vanished into the sea without a trace. I suppose that everything pales into insignificance when faced with the scale of the sea. Whether it's a single drop of an ordinary person's blood or rivers of blood shed collectively by the heroes of the past, the relentless flowing of the winds and waves are destined to wash every last trace of it away. In the end, everything will be just as it has always been, since time immemorial.
+
+Legend has it that the Geo Archon once carved a giant polearm out of the rocky land. He plunged it deep into the ocean, riding it straight through the body of the demon that wrought chaos upon his domain. Over the years, the wind gradually eroded the stone polearm into the form we see today.
+
+Later, I'll return to the mainland to camp out for the night. From where I am, I can see the ships leaving the harbor in the distance. As I write, The Crux is setting sail once more, embarking on its next grand voyage. I wonder what mission the Qixing Commerce Guild has entrusted to the legendary Captain Beidou this time?
+
+I had the most awful night's sleep last night. I dreamt I was somewhere pitch-black and damp. Suddenly, I was a sea monster, and my impaled body was being driven into the ocean floor by the Geo Archon's polearm. I writhed around and clutched at the giant polearm made of rock, trying desperately to free myself, but it was wedged firmly in place. Each movement I made filled me with agony, and with rage...
+
+Note to self: Guyun Stone Forest is not a good place to spend the night! I woke early, so I lit the campfire and I'll move out once the sky's bright. My next stop is Liyue Harbor: I just need to be somewhere that I can get my clothes washed, beard trimmed, that sort of thing. Once I've sorted myself out, I'm making another trip to Jueyun Karst. I didn't make any progress on finding the adepti last time. This time, I think I'll try my luck at Qingyun Peak.
+
+Another note to self: Do not lose my diary again!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book55_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book55_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e354227b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book55_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—Sal Terrae—
+My shoes are completely waterlogged after trekking here from the banks of Dihua Marsh. The last time I took them off to pour the water out, a frog jumped out.
+
+From the scale of this ruin, I suspect it is the temple that provided safe refuge for civilians during the Archon War several millennia ago. I've heard that the God of Salt built such a place. Liyue folklore holds that she was the gentlest of the gods. In the brutality and chaos of wartime, human beings were puny and disposable. But the Salt God refused to join the other gods in their senseless battle for dominance, instead choosing to give shelter to those dispossessed by the war. She brought them here to build a new settlement. She showed them kindness and comfort. And even as global upheaval ushered in the end of an epoch, she worked tirelessly to bring about a return to peace between the gods.
+
+It seems that most parts of the ancient city have sunk into the riverbed of Bishui River. It's fortunate that the foundation of the temple is still here after all this time.
+
+She amassed a group of followers who settled in the area now known as Sal Terrae and lived a humble existence. The city stood for several centuries, finally falling with the downfall of the god herself.
+
+The gentlest of the gods fell not in battle at the hand of the other gods. She fell at the hand of one of her own people, the people she had loved so dearly.
+
+He was the first king of the people, and also the last. He had once loved the God of Salt just as the rest did, but as a mere mortal, he ultimately could not fathom the self-sacrificial love the god embodied. He sought after military might, in the hope that the city might be able to hold its own in defense and attack. And so, to demonstrate that gentleness was a virtue unfit for the times, he took a sword and ended the life of the lone, defenseless god. No sooner had she met her demise than the temple itself collapsed, and the people's city crumbled like salt into the earth.
+
+As for the treacherous king's fate, theories abound but none are certain. Some say he continued to reign in solitude from the ruins for centuries, finally turning to dust long after the cries of war had subsided, the ruins had been engulfed by the river, and insects had hollowed out his scepter. Other say that he took his own life after taking that of the god, unable to bear the guilt of deicide that weighed upon his conscience. In any case, the people on whom the Salt God had once looked so fondly became scattered across Liyue. In the safe haven of Liyue Harbor, under the rule of the Geo Archon, they and their stories survived, and that is why we still hear about them to this day.
+
+Rumors say that the Salt God's body can still be found somewhere in the depths of the ruins. Though her body has turned to salt, it still maintains her posture from the moment she was struck by the king's sword.
+
+It looks like we're in for some heavy rain: dark clouds are gathering as far as the eye can see. I'd better get moving. I'm going to head northwest to Mt. Qingce. Hopefully I can make it there before the rain gets too heavy. And hopefully it's not such a mad dash that I lose my diary en route...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book56_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book56_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb2f9e71e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book56_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—Qingyun Peak, Jueyun Karst—
+I shall preface my adventurer's diary with a stern reminder to myself. Recently, I keep discovering that I've misplaced my diary every time I feel like I want to write in it. Oh, Roald, you must learn to be more careful in future!
+
+After climbing for what feels like an eternity, I have finally reached the top of the precipice. I'm surrounded by a sea of clouds. It's impossible to know where in the midst of that sea of clouds I once stood looking up at this celestial place where the adepti dwell.
+
+Apart from the few oddly-shaped trees, there are barely any signs of life here at the top of the precipice. Occasionally, a Lapis Glede will let out a high-pitched cry before diving down into the clouds and disappearing from view. Up the hill from here is the adeptus's dwelling, but there's a few things I need to sort out before I head up. The most pressing issue is repairing my climbing gear, I'll also tend to a few cuts and grazes while I'm at it. A kind farmer gave me some ointment when I first arrived in Jueyun Karst — it stings, but it really does work.
+
+Nights atop the precipice offer little in the way of comfort. The relentless wind above the clouds pierces to the bone. It's difficult to shelter oneself from it, because it finds its way to you through all the tiny gaps in the tent, and there's no way you could keep a campfire alight in this wind. A good night's sleep is therefore out of the question. I wonder if the adeptus who dwells at the summit ever gets lonely and dispirited being surrounded by nothing but the cold, heartless wind?
+
+At the end of a long and sleepless night, I finally watched the moon set into the sea of clouds. I'll make sure my pack is securely fastened, then at daybreak I'll begin my journey to the summit where the adeptus dwells. Hopefully, the altitude is high enough that it won't rain.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book57_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book57_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4a70cbf7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book57_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—Aocang Lake, Jueyun Karst—
+I seem to have lost yet another diary... I don't understand, I even made sure to say to myself three times: "Whatever you do, don't lose your diary." But then I got caught up in my adventure, and it went straight out of my head. I waste so much paper every year... I do hope the Dendro Archon won't mind.
+
+I have arrived at a mountain lake located high on Mt. Aocang. To get here, I had to hike up a winding dirt trail, make my way across perilous wooden walkways built by herb gatherers in ancient times, and then scale a steep, wet cliff. I was told by some fishermen that the lake is a thousand furlongs deep, but after taking a dip in the water I can safely say that their statements were pure hyperbole.
+
+The Qingce Village elders were right after all: the mountain lake's water is sweet and warm. This place certainly lives up to its reputation as a celestial paradise! Back when I had just arrived in Jueyun Karst, an old farmer told me that the adepti possess a mysterious magical ability that lets them turn into mist and roam in the sea of clouds. I dismissed it as an old wives' tale at the time, but seeing the way the mist over the lake rises up to the summit and merges together with the sea of clouds, it does make me wonder... The adeptus I've been searching for could be roaming the clouds at the summit right now, for all I know, and I would be completely oblivious to it.
+
+I headed east down Mt. Aocang and ended up thoroughly lost in a thick forest. Finally, I came to a clearing and discovered I was back at the banks of the Bishui River. I have an excellent view of the surrounding area here, so I think this is where I'll camp for the night.
+
+While I was sorting through my things at the camp, I met a young lady who looked like she was out on a treasure hunt. She was called Eduarda, and she explained that she was heading west to look for a "Miraculous Lake" at the foot of Mt. Aocang:
+
+"Legends tell of an adeptus who lives beside a lake at the foot of Mt. Aocang on the northern side. If that's true, then that's sure to be where the adeptus keeps their secret treasure, too... Mwuhahaha, I know exactly what I'll do when I get my hands on that treasure!"
+
+Then she quickly changed her tune, as if suddenly realizing how she sounded: "I... I'd contact the Guild, and report to them if I found it! I am a proud member of the Adventurers' Guild, and I have absolutely no connection to the Treasure Hoarders!"
+
+Indeed, some adventurers are in the business for material wealth alone. I'm reminded of that classic Liyue saying, "To each their unfathomable own"... But whatever her motivations, she is a fellow adventurer nonetheless, and a genuine one at that.
+
+I must say, I was tempted to head west in search of this fabled "Miraculous Lake" myself after hearing Eduardo talk about it. But in the end I decided to stick with my existing plan. Barring any unforeseen circumstances, I will proceed to the Guili Plains to see what sights and treasures are waiting to be discovered there. And hopefully I won't lose my diary again this time — again, barring any unforeseen circumstances. I can't lose another one... May any unforeseen circumstances be well and truly barred.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book58_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book58_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..358410952
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book58_EN.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+—Liyue Chapter—
+Teyvat Geographic Special Edition - Alice's Travels in Liyue
+
+Dihua Marsh
+
+The northern stretch of the Bishui River turns into a wetland. If you look south beyond the Stone Gate you will see a Silvergrass marsh as far as the eye can see. At the southernmost point of the marsh is an inn perched atop a giant rock. That is the Wangshu Inn, the highest point on the entire marsh. Look south from there and you will see the Guili Plains. You can also make out the Guyun Stone Forest across the sea. Also — there's a weirdo staying at the inn on the top floor. I don't think I've ever heard him say a single word.
+Lunch is a true feast at the Wangshu Inn. The kitchen is equipped with every utensil you could imagine — perfect for getting some practical alchemy experience.
+On the topic of alchemy practice, I've got a few new things to test out in my search for an explosion catalyst. If everything goes smoothly, I'll spend a few more days here then head to the Guili Plains.
+
+Guili Plains
+
+In the end, I came to the Guili Plains a few days earlier than I'd originally planned.
+Records suggest that prior to the Archon War, this area was a thriving marketplace.
+The foxes and wild finches are stunning here, with fur and feathers that have a certain glow about them. But I hear that they can be pests, too. Liyue locals complain that they keep eating their fruit offerings to the Geo Archon. I wonder if that gives them a fruity aroma when roasted? Maybe I should go hunting.
+They run a strict operation at the checkpoint on the main road, but the guards who work there are friendly people. I made a potion from some local herbs and gave it to one of them for his stutter — it cured him, but it did have some minor side effects. He now can't help but constantly imitate everyone he comes across. Not just what they say, but the way they say it. It's uncanny how spot-on his impressions are.
+
+Jueyun Karst
+
+I'm told that somewhere amidst the misty peaks of Jueyun Karst lives an adeptus, the exact location hidden somewhere in the ocean of cloud. All the Liyue herb gatherers claim to have seen the realm of the adepti in all its glory revealed before their very eyes in the clouds. Based on personal experience, I can say that over-indulging on certain types of mushrooms can induce visions of a similar nature.
+The terrain here fascinates me. So many of these Stone Pillars look like they belong deep underground, not here on top of a mountain. There is supposed to be an underground reservoir here. Part of me wonders if all the water was drawn out, perhaps Jueyun Karst would find itself back on the ocean floor where it belongs.
+My travel companion Zhongli is the sternest person I know, but he seems most entertained by this theory. He won't stop laughing.
+What an odd fellow.
+
+Yaoguang Shoal
+
+I've heard that the fog often rolls in off the sea onto Yaoguang Shoal, and when it's at its thickest you can barely see your hand at the end of your outstretched arm. Unfortunately, I didn't make it here in time to see a foggy episode. It's a bit of a shame.
+There are so many lovely shells on the beach. I wonder how many of them have been there since the Archon War? I strung some of them together to make a necklace, but unfortunately that fisherman from the inn sat on it and broke it... Every last shell, brutally crushed beneath his merciless buttocks. None were spared.
+Not only that, but because he injured himself on the shards of broken shell, I had to pay his medical bills.
+A giant conch shell stands on the beach where the Bishui River enters the sea. A kind old lady lives inside. Her family is said to have sailed here on the giant shell, and she spends her time rescuing shipwrecked people who end up drifting near the shore. I think that repurposing the giant shell as a self-propelled boat would make it much easier for her to rescue people from the sea.
+But after I lost control of my third prototype seashell-boat and it blew up, the kind old lady decided she was not going to rescue me from the sea anymore.
+
+Guyun Stone Forest
+
+This is the site where the Geo Archon defeated the sea monster. Some of the great stone spears that pierce the ocean floor still tower above the surface of the sea, though many snapped long ago. The hexagonal Stone Pillars, formed from a conglomeration of Geo energy, are quite intriguing to look at. Viewed from above, one gets the impression that they were deliberately arranged in their current form to make a specific shape on the ocean surface. Maybe that was the real reason the Geo Archon rained down destruction on the ocean floor with his stone spears? Maybe it was all just a big joke, albeit in extremely poor taste?
+Zhongli from Liyue Harbor seems extremely knowledgeable on Liyue folklore, but I've never actually seen him come here. I can see the Wangshu Inn in the distance. I'll bet that weirdo I met there last time is still staring this way now.
+The flow of the ley lines around here is unique in all of Liyue. Much more dynamic, somewhat unstable... It's as if a great, relentless power stirs somewhere in the depths of the ocean. Perhaps it is the defeated sea monster, still writhing on the ocean floor.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book59_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book59_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..46c2a783e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book59_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+—God of the Stove—
+It is said that in the early days after Liyue was founded, the first settlers built stoves with rocks and struck stones to make fire inside. Thus sheltered from the wind, the fire could persist. People at last knew the comfort of a warm fire, and learned the art of cooking. On this foundation Liyue Harbor was born. The settlers believed the rocks to be a blessing from the Lord of Rock, and as the city grew, restaurants and taverns throughout Liyue began worshiping him as "God of the Stove." Their hope was that the fire in their stoves would burn eternal, and their business might forever flourish.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd9098951
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book5_EN.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Friends of Mondstadt, let us revel! Drink to your hearts' content!
+To freedom! To the Anemo Archon!
+To Vennessa, the first Knight to grace this world!
+Sons and daughters of Mondstadt, may the gift from the Anemo Archon be engraved in your hearts!
+And let it be known that this gift is not freedom, but just defiance!
+
+It transpired in ages past.
+Friends, do excuse me for improvising,
+For it should be clear as day, that the glory and freedom of Mondstadt
+Were born when Barbatos struck the strings dolce.
+Poems sing of heroic fame,
+Yet to commemorate unnamed freedom should they aim.
+
+Chained by the royals, Mondstadt could barely suspire,
+And festivities were but vanity games of the rich,
+Beyond the grasp of the ordinary people.
+A withering dungeon, Mondstadt was.
+In slavery games the royals gaily relished,
+Oblivious to their place, the inmates were.
+
+A fiery-headed dame confined to a cell,
+From the southern plains she did hail.
+Born free but now bound by chains,
+Though restrained by a tyrant her flesh remained.
+Still her pious soul never ceased to pray,
+For her people, for Mondstadt, for illusive freedom if she may.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book60_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book60_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..224e46791
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book60_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+—The Groundbreaker—
+The intrepid adventurers of Liyue Harbor have another name for the Lord of Geo. They call him "The Groundbreaker."
+The reason is that it was a combination of their forebears' spirit of breaking new ground and the Lord of Rock's steadfast protection that brought Liyue Harbor into being.
+Adventurers from Liyue Harbor share their forebears' desire to forge ahead and break new ground, with determination as unshakable as the mountains.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book61_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book61_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..782ee3595
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book61_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+—God of Wealth—
+Liyue Harbor has been a haven for treasures from all corners of the world since ancient times. It is a place where merchants and the wealthy flourish. It is also where Mora, the coins accepted as currency throughout Teyvat, are minted. The word "Mora" is derived from "Morax," which is another name for the Lord of Rock. Many people therefore worship the Lord of Geo as the God of Wealth and Commerce.
+Business people will burn incense and make offerings of fine food to the Lord of Geo in the hope of receiving his blessing. After all, he's the richest guy in the world! ...The richest god, I mean.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book62_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book62_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..756f99bdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book62_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+—God of History—
+Liyue's historians refer to the Lord of Geo, who single-handedly founded Liyue Harbor, as the God of History. A preoccupation with history can also be observed in the local restaurants and taverns, many of which proudly bear banners touting their centuries-long existence. Those who take the idea even more seriously advertise stories of the time that the Lord of Geo visited their establishment and reviewed the food, always making sure to include a precise date for his visit.
+But whenever a child asks in earnest exactly how long the Lord of Rock has been in this world for, the adults' answer is always the same:
+"A very long time indeed, kid. A very long time indeed."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book63_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book63_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae26e61fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book63_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)...The stone peaks in Liyue have attracted the attention of many knights, but I'm not a fan of them. Stone is rough, and scratches the hands. Instead, I like a kind of flower known as the Silk Flower. It has a fine texture and gives off a faint aroma. If I weren't so far away, I would bring some back for you. I bet you would love them.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book64_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book64_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae26e61fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book64_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)...The stone peaks in Liyue have attracted the attention of many knights, but I'm not a fan of them. Stone is rough, and scratches the hands. Instead, I like a kind of flower known as the Silk Flower. It has a fine texture and gives off a faint aroma. If I weren't so far away, I would bring some back for you. I bet you would love them.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book65_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book65_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b90fa13bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book65_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+A story written by Chang the Ninth. It tells the tale of a young man, frail since birth, who was adopted by a Guhua Master from the mountains. Though the boy could not practice the Guhua arts, his whole life revolved around them as he grew up in the school. After the decline of the Guhua Clan and the death of the Master, the boy and an elderly caretaker were the sole remaining disciples at the school. But the boy didn't give up, mastering all the esoteric techniques and reading every last book hidden there. Running the school single-handedly as the previous master had before him, the young man defeated countless challengers with neither Vision nor arcane weapon... He also took a young girl from Inazuma as his student.
+When tumultuous times beset the world, and the girl from Inazuma left without saying goodbye, the young man decided it was time for him to explore the world beyond the mountain — starting, of course, with the distant land of Inazuma...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book66_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book66_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..995d2fe7b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book66_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Looking down into the Lone Gorge from the hilltop, you will see a pair of waterfalls. A single large tree grows on the rocky outcrop above the taller of the two. The treasure is buried in a pile of gravel by the edge of the precipice.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book67_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book67_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..af4996889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book67_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Head to the east entrance to the gorge, and the treasure will be within your reach.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book68_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book68_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b810a07b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book68_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Looking down into the Lone Gorge from the hilltop, you will see a pair of waterfalls. Clear the gravel found above the shorter of the two, and the treasure will be within your reach.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book69_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book69_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..89b83d65a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book69_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+The stone peaks in Liyue have attracted the attention of many knights, but I'm not a fan of them. Stone is rough, and scratches the hands. Instead, I like a kind of flower known as the Silk Flower. It has a fine texture and gives off a faint aroma. If I weren't so far away, I would bring some back for you. I bet you would love them.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book6_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book6_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4528f1d55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book6_EN.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Friends of Mondstadt, let us revel! Drink to your hearts' content!
+The day came when Barbatos answered her devotion.
+The Anemo Archon sought her fiery hair and descended to her position.
+"Every being deserves a name," the spirit grinned.
+"To weave your fair name into a song I yearn,"
+"I seek nothing but your friendship in return."
+The girl happily reciprocated, her fears swiftly dissipated.
+
+And so, to the battlefield she marched to Barbatos's singing voice,
+The demonic dragon fled from her might and the people did rejoice.
+Corpulent aristocrats crawled under tables at such a valiant sight.
+"Mondstadt is freedom," the winds sang for their people in delight.
+Lonely forest breezes converged, jointly they overthrew the tyrant's tower from the sky.
+Broken free from shackles at last, the young lioness stood firm in the winds with her head held high.
+
+And so, the fiery-headed dame won herself prestigious fame.
+Her heart swelled with appreciation to sing by the Anemo Archon's side.
+But no words of gratitude should she utter, Barbatos replied:
+"You first conducted what now transpires in your song."
+"You have entrusted me with your friendship and your name."
+"To praise your freedom, my songs came."
+
+Friends, let us drink some more!
+For thence flows the freedom of Mondstadt.
+When days become nights and faces fill with despair,
+Never forget the heroic tales of Vennessa, the dame with the flaming hair!
+Never cease to pursue freedom, even when the land is bare!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book70_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book70_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..89b83d65a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book70_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+The stone peaks in Liyue have attracted the attention of many knights, but I'm not a fan of them. Stone is rough, and scratches the hands. Instead, I like a kind of flower known as the Silk Flower. It has a fine texture and gives off a faint aroma. If I weren't so far away, I would bring some back for you. I bet you would love them.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book71_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book71_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..89b83d65a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book71_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+The stone peaks in Liyue have attracted the attention of many knights, but I'm not a fan of them. Stone is rough, and scratches the hands. Instead, I like a kind of flower known as the Silk Flower. It has a fine texture and gives off a faint aroma. If I weren't so far away, I would bring some back for you. I bet you would love them.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book72_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book72_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a737efbd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book72_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+—Stone Beasts—
+Stone statues appear all across the vast land of Liyue. Most were built by locals who prayed to them for favorable weather and peace steadfast as the mountains. But it is claimed that some have a much more ancient history.
+One story regarding the animal statues in particular is popular among the fishermen of the Bishui River, the Silvergrass harvesters of Dihua Marsh, and the old mining crowd. They say that in some corners of the land, ancient stone beasts wake at night in the cool of the fall and look around at a world that has slowly become alien to them. Hearing the sounds of frogs and insects greeting them, they respond with deep, soulful cries from their petrified throats. Then they roam around Liyue, inspecting once more the land they used to protect.
+To my knowledge, no one has ever witnessed a stone beast in motion firsthand. However, local residents who know the territory extremely well have long observed and accepted the phenomenon that the animal statues can change location and posture overnight. Meanwhile, light-sleeping campers often report hearing a sound in the middle of the night that is like flowing water, only much deeper in tone.
+As for where these stone beasts originally came from, the elders of Qingce Village say they are illuminated beasts who once fought alongside Rex Lapis in the Archon War. After the war ended, the tide subsided and peace was restored. The illuminated beasts were no longer required to serve as defenders of the common people, and one by one they retreated to more secluded parts of the country. There they lived free from concern for mortal affairs.
+But some illuminated beasts remembered with fondness the glorious days when they served under Rex Lapis, and they pined for the years they protected Liyue. Though they were not of the mortal realm, nor were they immortal: For them, too, life would one day come to an end. Thus, they beseeched Rex Lapis to turn their ephemeral flesh bodies into everlasting stone. The merciful Geo Archon granted their request and made them as such.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book73_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book73_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b43fdeb47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book73_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—Palace Beneath the Sea—
+The day had arrived. It was time to collect the bride.
+The Sea God looked majestic indeed as he sat center stage in his giant clam, holding in his hands the reins of two sea serpents. They stood as imposing as Mt. Tianheng before the royal carriage as their master accepted the gift of pearls from the village elders and welcomed his new bride aboard the carriage. In return, the village would receive the Sea God's blessing: a year free from tempests and tsunamis.
+
+The bride was whisked away to a place deep beneath the waves, far from home, far from the reveling crowds celebrating the festival, and far from her mother all alone. The Sea God took her along a corridor of great columns, formed from the skeleton of a dead whale, that led to a palatial gate adorned with shining pearls and iridescent shells. Finally, the young bride had arrived at the palace the Sea God had made for her. The palace that was to be her new home.
+"It was not my plan to meddle in the affairs of common people," came the god's voice rippling through the water. It was a husband's attempt to console his bride.
+"This place has served as a new home for many other young women, and it also became the place they spent their final days. Many of them were driven away from the village where they were born. For them, the ocean has provided safe refuge. Somewhere they could sleep peacefully without fear of being disturbed. Somewhere they could call home."
+
+But this young woman did not want a new home decorated with prize pearls and rare shells. The dazzling spectacle of the ocean floor — and the creatures that she knew lurked in the darkness — filled her not with peace, but with dread. Time went by, and the longer she stayed in her bewildering ocean chamber that knew not sunrise nor sunset, the more homesick she grew — and the frailer she became.
+Eventually, there came a day when the Sea God sensed what his young bride was feeling. Though he was saddened by her choice, he allowed her to go through with her decision.
+"In the fallen world of the humans, there will come a day in your life when you regret this decision." The Sea God took the shell of a sea snail that adorned his waist and handed it to her as a parting gift.
+"There will come a day that you blow into this shell, and it will sound like a horn. On that day, you shall return to this place."
+
+The young woman took the shell and returned to the land. The years went by, and soon she became a mother herself. As she went about her simple, peaceful life, the ocean palace seemed but a childhood dream. The dazzling sights and grotesque creatures would once in a while flood into her mind from the murky depths of her memory, but it was a rare occurrence, and she put them out of her mind. She lived like this year after year. Until one year, when the festival came once again, the village elders came to her home. They had come to take her daughter from her arms. It was then that she finally understood why the Sea God had spoken of her regret, and of her return, all those years ago.
+On the eve of the festival, she blew into the shell, and it sounded like a horn.
+The Sea God responded to the call, rising up from the billowing waves to greet the village. But his embrace was a tidal wave that engulfed the village, and took the villagers and elders in their sleep. Drawn by giant sea serpents, a colossal clam carriage came to a halt in front of her, dazzling her with its shimmering pearls.
+The mother took her daughter by the hand and boarded the Sea God's clam. It was just like she remembered from her childhood — only this time, the village she left behind now lay in ruins beneath the ocean waves.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book74_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book74_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..50e7ab388
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book74_EN.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Of all the elements in the land, Geo alone stands fast,
+Built on a bedrock of proud tradition, which doth make it last.
+For just is the law of Rex Lapis, and ineffable His wisdom —
+The cornerstones of justice, which prevails throughout His kingdom.
+Slayer of foul demons, no evil would He leave unquenched.
+
+He sought celestial order, to stay the tide of turbulence.
+Adepti rallied 'round Him, yaksha guardians charged ahead,
+Frightened by the courageous people the demons fled.
+The Lord then fashioned mighty rocks, which into the earth He cast:
+The sea monster subdued, peace returned at last!
+
+Though demons lay defeated, their souls did plot revenge.
+Down into the watery abyss the demonic souls did descend.
+Hatred fueled their rage. Rage, in turn, did blunt their mind,
+Their folly sullied the seas, whence the demons multiplied:
+A demonic infestation thus engendered by the fallen souls.
+
+Five yaksha guardians His Majesty task'd with evil to defeat,
+To rid the world of poisonous rage with which the demons seethed.
+Mountains shook as yaksha wrath with golden splendor burned,
+But though they purged the evil, alas! One alone returned:
+Alatus, by whose talons foes were quashed and peace procured.
+
+A peace that harked to days gone by was the peace that now endured.
+Peace restored, adepti back to Jueyun Karst ascended.
+Duty fulfilled, yakshas off to unknown corners departed.
+May this lowly offering departed souls appease.
+And may these words by fire's light His Majesty's heart please.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book75_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book75_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d08200a64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book75_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—The Hermit—
+The stone forest of Jueyun Karst is a mysterious place engulfed in mist all year round. Myths and legends abound among the herb gatherers, telling of adepti and evil spirits.
+Once, there was a herb seller named Qiangu who went to Jueyun Karst to investigate the distribution of medicinal herbs there. Unbeknownst to him, a group of brigands had followed him into the mountains. They waited for cover of night, and when he let his guard down they struck. He was knocked unconscious. The brigands grabbed his possessions, bound him from head to foot, and left him alone in the valley.
+Deep in the night, the herb seller finally awoke. He struggled against the ropes that bound him, and cried out for help. But the vast mountains did not respond. The only sounds to be heard in the thick mountain forest, save for the echoes of his own pitiful wails, were the faint cries of the birds disturbed by them.
+Qiangu sank into despair and sighed with sorrow. Just when he thought all hope was lost, a deep voice came rumbling through the mountains, cutting through the cries of nocturnal birds and the whistling of the wind.
+"Arise!"
+"I am unable to!" The herb seller protested amidst floods of tears. His cry frightened off a fox that was prowling in the night. But as he tensed his body once more against the ropes that bound him, he discovered they had completely loosened.
+The herb seller stood up. No sooner had he arisen than the disembodied voice, without pausing to hear the expression of gratitude that would be customary in such situations, spoke to him once more:
+"Ascend!"
+As instructed, Qiangu ascended the mountain, following the winding dirt track to the summit as the horizon began to glow in the east. From the summit he saw a twisted and withered pine growing on a cliff, its branches sprawling outwards as if trying to escape into the air. The gentle creaking of the branches drew his attention to the ropes that hung from them — at the other end of which hung the brigands from the night before, bound in like fashion from head to foot.
+Then he saw the old man whose voice he had heard, his hair and beard as white as snow, sat atop a curiously shaped rock as if it were his throne. The old man took one look at Qiangu's disheveled appearance and grinned mischievously before returning his possessions to him intact.
+Qiangu inquired as to the old man's origins, but he replied that he belonged to the mountains, his home being wherever he roamed and his bed being wherever he laid his head. Qiangu sought to thank the old man with all manner of courtesies and compensations, but he dismissed them all. After much deliberation, he took just a single Mora to one day give as a wedding gift to Qiangu's beloved daughter, in order that he might attend the wedding feast.
+Out of disaster seemed to spring forth good fortune, for following this incident Qiangu's store grew ever more popular, while word of the wealthy herb seller himself spread far and wide. Some say that after making his fortune, he returned to Jueyun Karst in search of the old man, but found nothing save for a few abandoned tents and empty wine bottles. Some claim to have spotted the old man at Yaoguang Shoal, disguised as a miner and darting around like the wind between the precipices. Others insist he is a fisherman who spends his time saving those who become stranded at sea. The stories are too many to count, and yet no one knows the old man's name.
+Lamentably, age and ill health have now ushered in the twilight years of Qiangu's life while his beloved daughter remains unmarried. Perhaps the day will still come that the old man from the mountain attends the wedding feast, but that day seems impossibly far in the future for Qiangu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book76_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book76_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e60f746b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book76_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+—Flower Ball—
+It is customary at weddings in Liyue for the bride to cast a flower ball towards the oncoming crowd of guests. It is said that the one fortunate enough to catch it will enjoy a year of good luck: business owners will see their wealth increase, the poor will see their fortunes turn around, the single will encounter their fated partners, and the married will see their shared life blossom with mutual love and appreciation, never again to descend into petty squabbles over life's daily vexations.
+While some brides use a real flower ball, many alternatives exist depending on the family's wealth. The rich tend to use woven balls with silk from the Silk Flower, while the poor fashion theirs from colored paper or cloth. But the custom itself is observed in the same fashion at all of Liyue's weddings, even though the fortunes of individual families may differ.
+Some say the Liyue custom was originally adopted from the Ludi Harpastum festival celebrated in the neighboring Wind Kingdom of Mondstadt. Others say it dates back to before the Archon War when the Salt God roamed free in Liyue. She once stood shoulder to shoulder with the many gods of Liyue, but her extraordinarily gentle nature saw her quickly ousted in the hubris of the Archon War, before being ruthlessly murdered by one of her own followers.
+Her remains are likely to be found somewhere in the ruins of the area known as "Sal Terrae." According to a legend that time has unfortunately stripped of all useful detail, she once handed out bunches of flowers to her people as a blessing to them. Or at least, if not a blessing, then a small gesture of comfort to stave off the bitterness of wartime existence. In any case, following her return to the elements, it is conceivable that her followers spread across Liyue, took this custom with them, and taught it to the locals. The people of Liyue being a competitive and fun-loving folk, they may then have adapted it and embellished upon it to suit their own preferences.
+Despite being a benign and joyful celebration at heart, security logs from the Millelith indicate that the throwing of flower balls is responsible for a significant number of injuries every year. In fact, the number of cases is more or less the same as those caused by monster attacks.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book77_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book77_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d079bd0f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book77_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+In the beginning, Rex Lapis descended. He lowered the tides, raised Mt. Tianheng, and calmed the waves. Thereupon, peace was brought to the people. They cut into the mountain and found jade, they bored through the rock and made tunnels, and they piled up stones and built a settlement. It is written that the jade from the bowels of the mountain is that which glows. Hence, they named it "Shanhui Fort"[1]. In that time, all the people of Tianheng derived their livelihood from the mines, all prospered from them, and none knew poverty within a thousand-mile radius.
+
+[1] Better known today as "Shanhui Rock," which is often simplified to "Mountain Rock," thereby stripping the name of most of its original meaning.
+
+...
+
+Guizhong, the Lord of Dust, was an ally to the Lord of Rock. Around Mt. Tianheng, Guizhong set up a Crossbow to keep guard, and it was named the "Guizhong Ballista." She brought her people to the north of Mt. Tianheng and taught them to tend the soil. Agriculture became their livelihood, and all prospered from it. The farming towns stretched for miles, and it was said that one could walk all the way to Stone Gate without ever leaving the network of pathways between the fields. Guizhong said to the Lord of Rock: "My people had left their home and came to this place. Here, they are happy in their abodes and content in their work, thus it is as if they have returned home. Hence, what better name to call this place than 'the Plains of Returning and Departing'?" The Lord of Rock praised the Lord of Dust for her work, and thereafter the area was named in the tongue of Liyue "Guili Plains."
+
+[2] It later came to pass that the gods each strove for dominance, which brought catastrophe upon the land. Though the adepti fought to protect the Guili Plains, they could not stop the tide of war, which ravaged the plains and took the life of its ruler, Guizhong. Thereupon, the Lord of Rock Rex Lapis took his people south of Mt. Tianheng. Thus the people departed from the Guili Plains for good, never to return, and it was left to become a wilderness.
+
+...
+
+Rex Lapis pacified the gods, adepti and yakshas were content in their positions, and Liyue re-entered an era of peace. Before this time, the gods waged war for centuries on end, and not one field was left unravaged. The people of Liyue turned to commerce and artisanship for their livelihood, and prospered once more. Those who prospered above the rest joined together, calling themselves the Qixing. Thus was formed the framework around which Liyue Harbor developed. Under the jurisdiction of the Qixing were all the known trades. No business of Liyue took place inside or outside the nation that was not known unto them. The Millelith also took orders from the Qixing, supporting the masses at home and suppressing the monsters at the border. Thus became the nature of Liyue's governance under Rex Lapis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book78_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book78_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6c7a46b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book78_EN.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+First Poem
+I watch two village men play chess, they play it terribly. For one of them is lacking skill — the other, strategy.
+A muddled mess of bungled chess upon the board ensues. I claim to watch in ignorance... in fact, I'm quite amused!
+
+Second Poem
+These curious rock formations! All that grows here grows awry: There's bonsai leaves on bonsai trees that nature bonsified!
+From Cor Lapis, to shining jade, to silken shrubs galore, the sights exceed what many aged simpletons can endure.
+
+Third Poem
+Jueyun Karst houses a second sky, a place that mere mortals cannot spy.
+The more that one seeks it, the more it seems true, for the birds and beasts here hail from there too.
+
+Fourth Poem
+White like silk, fine like salt, an exquisite antique is sand.
+The rich expel it from their homes, but in mine, I boast that it freely roams.
+
+Fifth Poem
+A sound assails my ears, 'tis waves that crash against the cliff. Atop the cliff I sleep, and beneath the cliff I fish.
+A thoughtless neighbor is that wind god, who tears the skies asunder. For he sends things flying everywhere, and disturbs the people's slumber.
+
+Sixth Poem
+Spring blooms in Qingce, floral fragrance fills the air. It's times like this I really wish my mom and dad were there.
+Silvergrass softly rustles in the cool autumnal breeze. I harvest it to weave new clothes before the winter freeze.
+
+Seventh Poem
+Rex Lapis erected this mountain and built that bay by the sea.
+These stratified cliffs are majestic, and those streets entertain endlessly.
+
+Eighth Poem
+Oh, how cool is the shade of the trees when summer's heat sets in! I lie my body on a bed of leaves, in a blanket of breeze ensconced.
+Alas, mosquitoes show no mercy to my tender skin! In haste, I flee from persecution and head back home at once.
+
+Ninth Poem
+I took an after-dinner stroll at evening by the sea. I stroked my beard in thought and gazed out at the galaxy:
+The stars across the sky connect to form a canopy, holding back the moon lest it fall into the sea.
+
+Tenth Poem
+I stopped by Feiyun Slope to view the merchants' wares: precious stones of every kind — from expensive to astronomical.
+But why waste Mora here on rocks, and have none left to spare? I'd rather spend at Yujing Terrace on all things gastronomical.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book79_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book79_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4d8332a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book79_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Hilichurlian Social Structure
+
+The social structure of the hilichurl race is evidently a primitive, tribal one. Small-sized hilichurl tribes are prolific in occurrence throughout the wilderness. It seems that they conceive of the tribe as akin to a large, extended family.
+
+By far the most powerful figure in the hilichurl tribe is the Shaman. Extensive field research confirms that the Shaman is the oldest member of the tribe and plays a role in it analogous to that of the parent in the family: managing major affairs and making policy decisions, based on their wealth of experience. Additionally, Shamans act as protector to their tribe using their elemental abilities. Shamans can be identified by their distinctive appearance from other tribe members: They wear horned, smiling-face masks with eye holes at the mouth, and wield a rudimentary Shaman's staff in their hands. A further identifying feature is that they will be heard chanting to themselves some form of unintelligible hymn or incantation.
+
+Age is not always the deciding factor when it comes to status in the tribe. In some tribes, Shamans are ousted from leadership by physically larger hilichurls with superior combat skills. Under leadership of this kind, such tribes tend to become more aggressive. The chiefs of these tribes can easily be identified from their large stature and ostentatious masks, which also bear horns.
+
+The hilichurls' hostility towards outsiders, coupled with the obvious language barriers, means that conducting specific research on the distribution of resources within tribes has been all but impossible. Nevertheless, Knights of Favonius' patrol reports suggest that resources are typically shared on the basis of "to each according to his needs." All tribe members are both gatherers and soldiers, but some that prize combat above others develop into seasoned heavyweights of the battlefield. If the tribe stays long enough in an unfavorable environment, these heavyweights will become its most respected leaders.
+
+Interestingly, hilichurls seem to have a unique ability to manipulate the elements despite their low intelligence and primitive social structure. This ability is most notably manifested in the Shamans. Typically, humans require a Vision in order to exercise elemental control. The question of how hilichurls are able to do so without a Vision is, therefore, one that requires further investigation and analysis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book7_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book7_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c0d0bd8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book7_EN.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+"Dandelion, dandelion, ride the wind to a faraway land."
+The little fox chanted.
+He blew the dandelion flower and sent the seeds flying. He then spoke in a more serious tone.
+"May my teacher's wishes ride the wind and reach the Anemo Archon."
+A wind blew past us and swept away the dandelion seeds.
+Did they fly to a better place, carrying my hopes and dreams there with them?
+
+When did this happen?
+Some time ago, behind the village, there grew a forest of countless lush trees. At the center of this forest was a small lake.
+The lake was like the stained glass windows of Mondstadt Cathedral: crystal clear and shimmering in the sunlight.
+The sun shone through the treetops and glistened on the water's surface like fragments of gemstone. It was really something.
+The weather was cool that day. I was hunting in the forest when I arrived at the lake's edge. The shimmering water somehow reminded me of a girl I loved a long time ago.
+I couldn't remember much about her, but felt that her eyes must have looked like the lake, glittering as if harboring fragments of gemstone within.
+I became lost in thought as I stared at the glistening water. Walking transfixed along the lakeside, I had forgotten entirely that I was out for a hunt.
+I came to when I heard the sound of something freezing up. It was a Mist Flower growing by the lake, having just frozen the water around it. Next to it was a white fox, its tail frozen in the ice. Poor critter.
+"It must have had its tail in the water by the Mist Flower while it was drinking."
+Mist Flowers are dangerous plants and can cause frostbite if handled without care. Extreme caution must be taken when handling them.
+As it saw me approach, the fox struggled in fear, but its still-frozen tail kept it rooted to the spot. The fox whimpered in pain.
+"Oh no, this won't do."
+I thought to myself.
+"Poor critter. It's gonna die anyway if I don't save it, may as well end its pain by bringing it home as my game for the day."
+I imagined what a delicious fox stew I could cook with the carrots I grew. Just thinking about it gave me energy and brought a smile to my face.
+So I took out my hunting bow and slowly walked toward it.
+"Be good and stay put."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book80_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book80_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..acfcc83f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book80_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Hilichurl Spirituality
+
+Just as the inhabitants of the Seven Nations of Teyvat each have their religious beliefs, so too do the hilichurls. However, they worship not a specific figurehead with a presence in this world — such as one of The Seven — but elemental power itself in a more abstract sense. For instance, some hilichurl tribes in Mondstadt revere Anemo just as their human counterparts do, but they do not recognize the Anemo Archon Barbatos. Instead, they worship the power of Anemo itself. Hilichurls holding different elemental beliefs often live together in the same tribe. An individual hilichurl's elemental affiliation can be deduced from the designs on their masks and the color of their body paint.
+
+Firsthand observations indicate that the Shaman, responsible for organizing offerings and worship ceremonies for the tribe, applies a colored dye to their hair and skin, with the color representing the element they worship. Shamans are dressed and adorned more ornately than ordinary tribe members, but owing to the limited intelligence of the hilichurls it is highly doubtful that any of the fine ornaments worn are crafted by their own hand.
+
+The Shaman is the spiritual leader of his tribe. He leads them in song and dance during worship, singing hymns of praise to the elements. If there is leftover meat from the hunt, the hilichurls place it on the altar, raw, as a sacrifice. Even though they accumulate ample Mora, precious stones, and other items of value through exploring, looting, mugging and other means, it would appear that raw meat alone is considered a sufficient sacrifice.
+
+It would appear that the hilichurls possess no concept of either the past or future, living only in the present. They do not intentionally store up food for survival, nor do they commemorate their deceased forebears. Though crude attempts at something like calligraphy have been widely observed within their camps, closer inspection reveals these markings to be nothing more than botched imitations of what they have seen in ancient ruins, possessing no originality whatsoever. Hilichurls do seem to have an inexplicable affinity for remnants of the past, evidenced by the fact that ruins are one of their preferred locations to camp. But investigations thus far have turned up nothing which might hint at the true nature of their connection with the lost civilizations to which these ruins belong.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book81_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book81_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cc5d5ffe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book81_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Dadaupa Gorge, Mondstadt: a Case for Cultural Diversity Among the Hilichurls
+
+The Meaty tribe is fond of feasting. They have built a boar-rearing pen in the center of their settlement and assigned a swineherd to watch over it. Over a natural stove made with a Pyro Slime, they cook boar stew in a single, large pot from which each tribe member feeds according to their needs.
+The most striking feature of this tribe is its sizable combat arena. Those who set foot in the arena are understood to be accepting an open invitation to engage in combat, and those subsequently ousted from it face being mocked by the entire tribe.
+
+The Sleeper tribe is prone to sleeping at every opportunity. They have built themselves an environment especially conducive to sleep, consisting of simple, wooden huts furnished with soft animal hide for beds. They are the most cunning and devious of the hilichurl tribes, and their above-average mental capacity can perhaps be attributed to the superior sleep quality they enjoy.
+
+The practices of the Eclipse tribe are the most occult of any in Mondstadt. They concern themselves neither with brains nor brawn, but with occult power. Distinct from the elemental powers worshiped by their peers, the object of their worship is a crude symbol that appears to represent an eclipsed sun. Their shamans are more powerful than those of the other tribes. In the center of their settlement, the other tribe members have built a grand throne for the most formidable of shamans who leads them.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book82_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book82_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5331119ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book82_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+During the time of the aristocracy, the tyrants who ruled Mondstadt spurned the study of history and forbade the people from speech and song that alluded to historical events. For they knew the extent of their own degeneracy, and wished not for their deeds to be held to scrutiny by the annals of history alongside tales of heroes' honor and glory.
+
+But the winds of history blow strong, and ultimately no wall could be built tall enough to stay them. This work is a collection of all poems, songs, and legends that have survived from the aristocratic period, interspersed with archaeologists' commentary. Its purpose is to provide a new account of Mondstadt's history from the Age of Kings all the way through to the fall of the Aristocracy. A degree of historical inaccuracy is inevitable, given that certain details are impossible to verify. We can but humbly hope that this work might elucidate the past for those who come after us, or perhaps inspire them to further investigate the facts of history on their own.
+
+This work is divided into three sections: Section 1, "The Stormlord of the Tower and the Kingwolf of Boreas," covers the struggle between the Kings of Ice and Frost prior to Barbatos' arrival. Section 2, "The Cultivation of Mondstadt," covers Mondstadt's ancestors, including the aristocrats' predecessors, in the period during which agriculture developed. Section 3, "Tyrants, Heirs, and Rebels," covers the long reign of the Aristocracy in Mondstadt.
+
+The reader may wish for this work to serve as a cautionary tale to future generations. In fact, it was compiled with no such ambition in mind. The freedom bestowed upon us by Barbatos is also the freedom that allows us to cast off the shackles of the past in search of the truth. My only hope is that this work, in a spirit of openness and truth, may finally share with the reader those stories which it was forbidden to share in the past.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book83_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book83_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..934cbda8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book83_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+May the gentle breeze of Barbatos carry words of enlightenment and deliver them into the gaze of my readers. And may the wind of freedom forever prevail in Mondstadt.
+
+The story of the Gunnhildr Clan begins in legend, three thousand years ago during the war between the Lord of the Tower, Decarabian, and the King of the North Wind, Andrius. It was a time when Mondstadt was a frozen wasteland, and Gunnhildr was about to become the strongest leader her nomadic clan had ever seen.
+
+Gunnhildr's father, the then-leader of the clan, had once served under Decarabian. He served until he found the despotic rule of the aloof and selfish king to be more than he could bear, whereupon he led his clan outside of the city where ferocious winds howled without mercy. But life in the wasteland beyond the city gates was harsh and unforgiving. Though they had escaped the wrath of a tyrant, they were now faced with the wrath of relentless and all-engulfing blizzards.
+
+Just when all hope seemed lost for the wandering clan, a spirit from the midst of the myriad winds heard Gunnhildr's prayers. The sincere plea of a clan chief's young daughter joined with a people's cry for help, a cry that the blizzard had all but drowned out, and became a faith. The faith gathered in front of the wind spirit like water flowing into a spring and became the source from which the wind spirit drew its power. The wind spirit used this power to make a small shelter for the clan, and bestowed upon the clan chief's daughter the power to protect.
+
+After her father's death, Gunnhildr took his place as the clan's leader. She also became its first priestess. From that day forth, she protected her clan faithfully. When the Anemo Archon Barbatos challenged the aloof and selfish king Decarabian's rule, Gunnhildr led her people to make a stand against the Archon's fury. But when Barbatos finally fought through the ferocious winds and freed the tyrant's subjects, she was also the one who decorated the victorious Anemo Archon with laurels.
+
+In later times, after Barbatos had departed, a class of aristocrats emerged across the land. These rulers, who were possessed of divine power, would become corrupted and turn to tyranny themselves a thousand years later, but none had the ability to predict the distant future. Not even Barbatos himself.
+
+Gunnhildr's descendants were themselves a prominent clan within the Aristocracy. But unlike the evil and scheming Lawrence Clan, the Gunnhildrs upheld their legacy of protecting Mondstadt that was enshrined in their motto, "for Mondstadt, as always," doing everything within their power to protect its people. During the later struggle to overthrow the Aristocracy, they took the side of the people of Mondstadt. For this reason, they were spared the sentence of exile that was imposed on the rest of the Aristocracy.
+
+Today, the Gunnhildr Clan is a source of many brave knights and outstanding clergy members that serve in the Knights of Favonius. If history can teach us anything at all about the future, perhaps it is that the Gunnhildr Clan will continue honoring the legacy of its ancestors and its duty to the Anemo Archon: to protect Mondstadt, the land and all who inhabit it, forever.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book84_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book84_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..eaba8a27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book84_EN.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Down every street in Mondstadt have I strolled.
+The air was filled with the stench of misery and the buzz of revelry.
+I saw the most arrogant of aristocrats,
+And I saw the most pitiful of the impoverished.
+At night these streets are a spider's web — some here to feast, others their eternal prey.
+I hear a jangling in the night, and know it is the chains that fetter the souls of the oppressed.
+
+I patrol the streets of Mondstadt at nighttime,
+Where my peers and superiors would once declare:
+"We are the starlit knights, lift thy heads and bear witness!"
+"For we, who raise our flag in the splendor of starlight, are the true protectors of Mondstadt!"
+But not once have I lifted my head to the stars, or gazed at our flag:
+For I cannot shift my focus from the filthy street corners.
+
+Destitute peddlers weep in silence.
+Aging soldiers grimace in pain.
+In the deathly stillness of night,
+A young girl, rejected by the Aristocracy, pleads for Barbatos' mercy.
+The sighing of mournful winds rattles the Cathedral gate,
+Carrying with them the grief of the oppressed, they assault splendid palatial walls.
+
+Each mother's call,
+Each infant's cry,
+Enough to dent the hardest of shields.
+Enough to shatter the sharpest of swords.
+
+Sounds of sorrow send shivers down my spine.
+But in the palace, and in the castle,
+Though the wind blows the same over holy ground,
+They are but the sighs of ants to the ears of men.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book85_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book85_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcf00243b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book85_EN.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+One day, at the crack of dawn,
+A dancer whose sword was her song set foot in Mondstadt.
+Though clad in chains with cuffed hands and fettered feet,
+In her silence lay a song:
+It was the song of freedom. A song of a brighter dawn beyond the walls,
+A joyous ballad sung without reservation by a people unrestrained.
+
+She was the dawnlight of the Wanderer's Troupe,
+But she spelled eternal midnight for the Aristocracy.
+I once asked her, "Why do you come to overthrow our aristocrats?"
+"Do you not know that they are the first among us?"
+
+"Wherefore do you place their lives on a pedestal?"
+Came her voice, like a fresh breeze,
+"If you claim to know the wind as your companion,"
+"Then did you not once know freedom, too?"
+
+To her lonesome listeners she told a tale:
+A tale of our rulers' better ancestors who held divine power,
+A tale of angels, gods and vile dragons,
+A tale of the deities and peoples of all the land.
+Each myth and legend she turned to song,
+And the wind carried the song to all corners of the land.
+
+In the aristocrats' arena, her sword sang once more:
+Her final masterpiece, but it stopped short of perfection.
+A nameless knight retrieved her sword from the blood-soaked battlefield,
+And buried it where the gentle winds meet in communion.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book86_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book86_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1a1c286a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book86_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1. Barbecue Lizard
+
+(1) Take a lizard and remove its horns and guts. (2) Peel off the skin. (3) Skewer, and roast evenly on both sides till cooked through.
+Horned Lizards are somewhat pungent and have a bitter aftertaste. The experience of eating it for the first time is often likened to sucking on an ammonia-soaked sweaty kerchief, but it is perfectly safe to eat. Those with standards should consider adding condiments to mask the natural flavor.
+
+2. Dada Steak
+
+(1) Take a freshly cut boar steak and salt on both sides (profuse sweaters may skip this step). (2) Wrap the steak in a thin cloth and strap it tightly to your back before engaging in a morning of intense physical activity. (3) Unwrap and enjoy!
+Boar meat is packed with energy. Seasoned with ample salt and gently heated by body heat and the sun, it maintains its natural chewy texture while masking the strong gamey flavor. Serve with a thick slice of crusty bread and Wolfhooks for the ultimate treat!
+
+3. Ice and Fire Salad
+
+(1) Chop a Cryo Slime into small chunks. (2) Chop a Pyro Slime into larger chunks. (3) Mix with assorted fruits and herbs. Add salt to taste.
+The combination of refreshing ice, spicy heat, and zesty fruits packs a powerful punch and is sure to be savored for some time afterwards.
+If you notice an excessive change in the Slimes' body temperature during the preparation of this dish, be sure to promptly hit them with the blunt edge of your knife or with a baton to knock them unconscious. This is so as to avoid injury.
+
+4. Stone-Baked Casserole
+
+(1) Collect some stones and arrange them in a circle, then place a Pyro Slime in the center. (2) Build a stove using more stones and move the cooking pot into position. (3) Place wild game, vegetables, lizards, crickets, and Sweet Flowers into the pot. Cover with water and add salt. (4) Bring to a boil then simmer for at least half an hour.
+This eclectic dish has something for everyone: from crisp crickets to luscious lizards, from the richness of wild game to the freshness of wild vegetables. It also goes a long way. You can add chunks of used Pyro Slime to your dessert, or mix them with broth to make a whole new dish.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book87_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book87_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..da86d5a15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book87_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Treasure hoardur big folk
+I have an oppawtunity so crazy lucrative yet feasible
+Once a lifetahm thing aye yall wouldnt wanna miss eh
+Intrigued right
+meet me in the dead of the night
+I ll put my finest mask on to honaw yall guys and for yall to recognize me
+and I humbly recommend that there yall do too
+just so that there the authawity dont recognize yall folks
+anyway Im no snitch of course
+Just a kind reminder I think that theres the way treasure hoardur do things right to put on cool masks
+and I know yall are cool folk, cool folk geds along with cool masks that
+theres so cool and I like cool things yeah
+so meet yall there then
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book88_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book88_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..96e8f64b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book88_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Liyue knew naught but plague in antiquity. The warmongering gods made it so, for the vanquished were crushed under the rocks, and there they rotted and became soil. Thus were they returned to the cycle of Elements, which doth span both Heaven and Earth, and which knows no end. But some souls held on to their hatred and took on flesh once more as daemons. The daemons rose up in anger, giving rise to a miasma, which in turn engendered all manner of plagues, monsters and other perverse evils. They starved the earth and churned the waters, and wrought devastation on the people. Therefore, it is said: The daemonic is the shadow of the divine.
+
+"Liyue suffered many outbreaks of disease in ancient times. Some say this was caused by the chaos of the relentless warring between gods. The defeated were squashed beneath the rocks of the earth, where they decomposed and became soil, and finally re-entered the everlasting elemental cycle. Some of the gods' souls were filled with bitterness at their fate, and refused to suffer it any longer. Their bitterness materialized and became evil monsters. The monsters' rage manifested itself in the form of diseases, monster infestations, and all kinds of other strange occurrences. The monsters ravaged the land and turned it into a wilderness, and unleashed all manner of evil upon the rivers and seas. They inflicted untold suffering on the people. Hence, what we call monsters are in fact physical manifestations of the resentment of gods defeated in war."
+
+Rex Lapis summoned yakshas unto him to purge the daemons. Illuminated beasts of dreadful appearance and warlike temperament were they, and no brutality did they spare in their duty to defend. Of the many, five were the strongest: Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias, and Alatus. Wherever battle took Rex Lapis, so too did they follow, until the plague was purged. The five are known unto mortals as "The Yakshas."
+
+"Rex Lapis summoned yakshas to help him destroy the monsters. The yakshas were illuminated beasts of Liyue. Ferocious and intimidating to behold, they were violent by nature and formidable in battle, ready to kill mercilessly to defend Rex Lapis' rule. Among the yakshas, five were known as the strongest: Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias, and Alatus. The five followed Rex Lapis into battle countless times, finally wiping out the evil at its source. They became know throughout the world simply as 'The Yakshas'."
+
+"The Yakshas" were guardians of Rex Lapis for years without measure, and the evils they vanquished were incalculable. Yet, mighty though they were, beyond the torment that betide all who face war the yakshas were not, and they became afflicted. Some were given unto their rage, others unto a madness which fear mongered. Many turned to the slaughter of their own, others were bewitched by shadows of the soul. After a millennium did fate present itself unto them, and it was such: three of the five perished, the fourth vanished, and all of the myriad shared the fate of the three or the fourth. The fifth alone prevailed, and the fifth was Alatus.
+
+"'The Yakshas' faithfully protected Rex Lapis and pacified all manner of catastrophes in the world. This continued for many years. But there came a day when the yakshas, despite their might, found that their deeds had taken their toll, and that the remnants of divine bitterness had begun to poison them. Some descended into a blind rage of a kind that cannot be put into words, or were driven by fear to equally indescribable madness. Some turned on and destroyed each other. Some were lost to delusions of the mind. After a thousand years' scourges, three of the five were slain, and one disappeared. Many other yakshas of unknown name also either died or fled. In the end, only one of the five, Alatus, survived."
+
+Alatus is the Golden-Winged King who is also the Conqueror of Demons. None knows whence he came, nor whither he went. Only at springtime, during the offering of lanterns at night, might the people see the glow at Guyun and declare: "Behold, the Vigilant Yaksha ends the dominion of daemons!" Or they might hear the sound of a flute amongst the marsh reeds, but find none who play the flute, and thus declare: "Hark, the yaksha calls to summon his old friends to their homeland."
+
+"Alatus is also known as the Golden-Winged King, or alternatively as the Conqueror of Demons. Nobody knows where he came from, and nobody knows where he went. In spring of each year, when the Lantern Rite festival arrives, Liyue people will gaze at the glow in the air above Guyun Stone Forest, and say: 'Behold, the Guardian Yaksha ends the dominion of demons.' Some hear a sound like a flute coming from Dihua Marsh, but when they enter the marsh there is no flutist to be found. They say: 'Hark, the yaksha calls to summon his old friends to their homeland.'"
+
+Thus, divine endowment doth carry with it that ultimate and unbreakable trial: to lose kin, friend, or ally, to face the impossibility of redemption, to burn in everlasting anger and know no respite. To become the foe of an ancient evil was to abandon hope of both reward and resolution in his endeavors, and his torment was that of the preta, which is to be without satiety after ten thousand fates.
+
+"For this reason, it is said that the wages of being blessed with supernatural power is a destiny of hardship and eventual destruction. For the yaksha lost all his friends, family, and those he fought alongside. He built up an incalculable karmic debt from the violent deeds his life necessitated, and the consequence was a heart filled with darkness and hatred from which there was no rest. There was no reward to be gained from making an enemy of his own bitterness and hatred from the old days, nor was there any escape from the unbearable suffering. The torment ate away at his heart like an insatiable wolf, and an infinite number of lifetimes could have done nothing to reduce it."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book89_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book89_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a87d0d3ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book89_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+The treasure is buried beneath a lonely red tree at the bottom of the stairs.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book8_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book8_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ee25523a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book8_EN.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"Be good and stay put."
+That's what my father's father had taught me. When I went fox hunting, I always chanted his words silently, so that my hands wouldn't shake when pulling the bowstring.
+But just as I was about to release the arrow, the fox lifted its head and looked me straight in the eye. It had eyes like the lake, glistening as if harboring fragments of gemstone within.
+My head began spinning, as if a strong wind were blowing inside it. My arrow missed its target and instead smashed the ice, releasing the fox's tail. The fox raised its tail and looked at me once more before running off into the forest.
+I came to my senses and began the chase — but who in this world can run faster than a fox?
+Gradually, the fox began to shrink into the distance, eventually turning into a white spot.
+"Hey! Don't go!"
+I shouted, barely catching my breath.
+After hearing my words, the spot seemed to slow.
+"Is it waiting for me?"
+I pondered.
+"If running for its life, a fox is able to shake off anyone in no time."
+Foxes are strange animals. Even when running on a flat plain like at Windrise, where one can see clearly for miles ahead, they somehow still seem to disappear from view.
+It's almost as if they run into another world.
+This led me to my conclusion:
+"The fox must be waiting for me!"
+Convinced of this fact, I chased the glittering white spot for hours on end. Suddenly, a chilling wind began to blow.
+I stood there, shivering, and what I saw next astounded me.
+"How can this be?"
+Suddenly, instead of one, there were now two white spots.
+More appeared. Three, four, five... They seemed to grow in number as the winds blew. Eventually I lost track.
+Suddenly, with a stinging sensation, one of them flew directly into my eye. Upon inspection, I discovered that the spots were in fact nothing more than dandelion seeds floating in the wind. The fox had disappeared.
+I laughed at my own foolishness and went home.
+For supper, I had carrot fox stew — though without fox, or any other meat for that matter. The gods know how much I hate boiled carrots without meat! I felt starving, and in time fell asleep.
+I awoke in the middle of the night to something stirring outside my door.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book90_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book90_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bba73d9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book90_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+At the top of the stairs, a stone guardian watches over treasure buried in gravel.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book91_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book91_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0cd08949e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book91_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Next to the low cliff at the northern side, treasure is buried in gravel.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book92_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book92_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b0b11adf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book92_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Go to the island and retrieve the treasure from the gravel beneath Stone Gate. Also — mind the guards.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book93_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book93_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..336c479a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book93_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+On the island, a guard beneath a stone pillar stands in front of buried treasure.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book94_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book94_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..04d4b1999
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book94_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+On the island, head to a giant conch shell. The treasure is buried in gravel opposite the shell.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book95_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book95_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..77fc4da0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book95_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+—Pressing Official Business—
+"I am the Great and Glorious General Weiyang, emissary of the imperial court on a royal mission! I demand that you step aside at once!"
+"General? So the Great and Glorious is a military rank now, huh? I thought it was a civil office." Mir responded with not a moment's hesitation.
+Weiyang's face turned bright red. "Oh!? An ignorant borderland heathen seeks to educate me on the matters of the court!?"
+Mir was unfazed. "I would be surprised if they'd overhauled the entire government bureaucracy in the space of a few years."
+Two broad-sword-wielding Martial Artists in Weiyang's party burst out laughing. "Haha! So ends our grand journey to the capital... The cart finally makes it past a thousand miles of checkpoints, only to get gridlocked like this at some tiny little inn out in the wilderness!"
+The waiter, Qin, stared intently at Weiyang's crimson-colored cheeks before suddenly declaring: "You're a woman! A female officer disguised as a man!" The claim was accentuated with a prod of his finger.
+"An astute observation," came the response from one of the martial artists. "She is in fact the Secretary of Ceremonies. The two of us are military officers. One from the Imperial Guards, the other from the Imperial Escorts, both versed in polearm and sword. We are serving the office of the Imperial Grand Minister on secondment, and we are here under orders to retrieve the Ominous Swords."
+"Although the part about the Great and Glorious Gen... General, haha... Although that's made up, the bit about being here on official court... uh, business is not," the other Martial Artist chimed in to say.
+
+The Ominous Swords were something that Mir had heard of. The story was that an iron meteorite had fallen from the sky five or six years ago, and convention dictated that as nature's treasure it belonged to the imperial family. However, a swordsmith by the name of Feng had taken it for himself and used it to illegally cast nine swords. It was said that the Ominous Swords were cursed by the meteorite and could drain people's intellect. Naturally, they had caused quite the stir in martial artists' circles.
+
+"Good for you," said Mir as he shut the toilet door.
+"It'd be even better for me if you got yourself out from that toilet... now!" Her disguise exposed, Weiyang gave up trying to compose herself and spoke in her normal voice. She sounded more charming than one would expect, given the circumstances.
+"Officer Weiyang is a cultured lady of the court. Unlike us, she cannot resolve her pressing official business by simply finding a discrete spot in the wild. Please, hurry up!"
+
+Mir washed his hands and exited the toilet, then sat down at the table with the two Martial Artists.
+"It is not at every border town that we encounter one so familiar with court affairs." The one that seems to be the Imperial Escort officer sizes up Mir. "Might I inquire as to your personal history?"
+"My father, Mi Tingren, was Minister of Imperial Banquets. He was framed for embezzlement of funds intended for the imperial cuisine. He then resigned from his post and returned home." Mir paused to scratch his chin before continuing, "My old man's not been himself ever since it happened. I still intend to go back to the court one day and clear the Mi family name."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book96_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book96_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2698cea66
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book96_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—A Matter of Possession—
+"Yum. Very nice."
+Now that the spirit had possessed her body, Weiyang was of a much sweeter and gentler disposition. She took a tiny bite of one of Mir's stuffed pies, but it was too hot, so in an effort to avoid burning her tongue she stuck it out of her mouth and panted for breath frantically. Truth be told, it was all rather cute.
+"That came unexpectedly. I need some time to process." Mir, who had given up one of his eyeballs to appease the spirit, helped himself to a pie and asked, "Can you go over it again?"
+"Very well. The 'meteorite' was in fact a Divine Halberd. It was snapped into pieces by a commoner and made into nine cursed swords — the Ominous Swords. This one is the Sword of Mist, adding in that pair I've found three of them to date."
+"And what's your place in all of this?"
+"I was once the daughter of the Celestial Emperor. But I have long forgotten my name. I was in charge of conducting trials and sentencing at the end — a judge, to use your parlance."
+Since the Court of Imperial Entertainments was responsible for sacrifices and offerings, Mir's father had forced him to learn every last detail and word uttered in every known court ritual. And because most rituals involved encounters with bizarre forces and temperamental deities, he also knew a thing or two about how to deal with them. For instance, he knew that deities tended to guard their names closely, for knowledge of a deity's true name allows a human being to exercise absolute control over them. So he wasn't convinced this one had simply forgotten her name.
+
+"So the court wants to retrieve the swords to reconstruct the Divine Halberd?" Mir forced himself to entertain the reasonability of this line of inquiry.
+"I don't know. The master of this body knows nothing else. She is just... deeply angry. She wants to prove herself." Weiyang puts her hands on her chest.
+"So what's the next step? Do I have to perform some sort of farewell ceremony for you?" Mir stroked the bandaged and sightless eye. "And then do I get my eye back?"
+
+"Give me a name." She raised her head, oblivious to the crumbs at the edges of her mouth.
+"Don't be ridiculous. The imperial civil service examinations are overseen in person by the Emperor himself. How will I claim the title of Minister of Imperial Banquets with only one eye?"
+"Well, I have things to reclaim too: the remaining pieces of the Divine Halberd," she responded. "Otherwise, this world and everything in it is going to burn in hellfire."
+Mir kept looking at her, but did not respond.
+"You do not need to go with me. But with the fate of all living things at stake, please allow me to hold on to your eyeball for the time being."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book97_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book97_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b85d167ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book97_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—A Dark Westward Journey—
+"This is all that I can do for you," Mir said as he placed a series of dishes onto the table. He then sat down opposite Weiyang.
+Weiyang's right arm, which was broken in the fight to the death that had just taken place, was still wrapped in bandages. She stared intensely at Mir for a long while, but Mir just sat there resting his jaw on his hand and looking downwards. Neither of them spoke.
+Finally, Weiyang attempted to use chopsticks with her left hand. But alas, her dexterity was found wanting, and she failed to procure a single meatball from the murky depths of the hot broth.
+Mir sighed, took the chopsticks from her hand, and said, "Fine, I'll feed you."
+"So there is still more that you can do for me," Weiyang suddenly quipped a few mouthfuls in. Her mood remained unchanged.
+"The Court of Imperial Entertainments is dedicated to worshiping and making sacrifices to all of you divine beings up above. Serving you is my family's job."
+And in any case, when the gods make their move, what can mere mortals do but look on helplessly and accept their fate?
+— At least, that's what Mir thought. But he also thought it was better to keep that part to himself.
+
+"Couldn't you use your powers, though? I thought you said that each time you fight a Ominous Sword owner, you use telekinesis to make your polearm levitate, swing your sword around, and so on. Surely chopsticks can't be any harder?"
+"That is a power bestowed upon me by my father. Only I have this power. It is solely for use in sentencing the guilty. I mustn't..." Weiyang's voice changed in tone. "I mustn't use it lightly."
+"Before he died, that guy said something really strange about the situation with my father." Mir flicked the candle flame while he spoke to relieve his boredom. "'Minister Mi was neither innocent, nor wrongly accused.' What on earth did he mean by that?"
+If the court was unwilling to reconstruct the Divine Halberd, then being with the celestial emperor's daughter that had possessed Weiyang's body makes him an enemy of the imperial court.
+As if to signal that she had understood what Mir was thinking, Weiyang's face grew dark in the candlelight.
+She said, "You don't need to help me any longer. You are a mere mortal, there is nothing to be gained from settling a score with the court."
+Mir replied, "Speak no more of this matter. I must get the truth out of my old man first."
+Weiyang said, "Oh... We will pay a visit to your esteemed father? Then I must buy some fresh silk garments and makeup first thing tomorrow morning."
+Mir replied, "He's just a regular old man. There's no need for all that."
+An unusually stern expression appeared on Weiyang's face. "Is this not your sworn duty?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book98_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book98_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b2d7a4f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book98_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—Master Plan—
+Even a Buddha or an adeptus would have found themselves powerless to do anything in this situation.
+"This is the Sword of Flame, the 'Katakugosha.' It was made from the shard of the Divine Halberd that was the Dharani of the fire realm. Sorry... in language that Your Majesty would understand, it's made with the runes of the fire realm, one of the God King's nine realms."
+How could this westbound warrior display such mastery of the sword? Most who had been stripped of their intellect by an Ominous Sword lose their fighting instinct and any martial arts they had learned.
+Weiyang nursed her broken arm and panted in the scorching hot air. Normally her abilities would enable her to fix broken bones, but the unquenchable flames burnt relentlessly at her wound.
+Her sight grew blurry as she lost blood. Mir stepped in front of her, guarding her from the warrior.
+"I can see that you have a lot of questions. Fine, I'll tell you everything! I killed your father because he tried to stop the resurrection of the God King. And the reason I can manipulate the fire realm runes rather than the other way round is because..."
+The warrior from the east raised the Ominous Sword. "Is because I am a warrior of Hunt From Above made flesh..."
+Legend has it that the Celestial Emperor once went to war with the Asura. To prepare for the war, the Celestial Emperor selected soldiers from three realms and made them ascend to become his celestial army after death. Sometimes, they were beset by inclement weather on the marsh, with thundercloud tornadoes surrounding them. The people of Zhongzhou referred to it as the soldiers of the celestial army "hunting from above."
+
+"No... Impossible!" A look of disbelief appeared on the warrior's face as the Ominous Sword broke into pieces, and he, too, was sent flying from his own shoulders towards whatever destiny had in store for him next.
+In the chaos, Mir had brought out the sword his father had left him as inheritance. It was intended as more of a gesture of defiance than a genuine attempt to fight back. But unbeknownst to him, this was the greatest cursed sword of all, that had once burned the entire world to cinders: Laevatain. If the fire-realm runes constituted the mystery of the fire realm, Laevatain was its pure, unadulterated, unquenchable reality.
+The sword had extinguished after the world was burned, but having assimilated the rune of the fire realm, it burned bright once more.
+
+"The whole world... destroyed again..." Weiyang fell unconscious as she spoke.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book99_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book99_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..edc50cc1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book99_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—Legacy of a Goddess—
+"Your deeds have saved the people. You are indeed a great warrior." The crown prince, hands clasped behind his back, walked in circles around Mir, who lay prostrate on the ground.
+But Mir was unmoved by his words.
+"Hand over the Divine Halberd and you may have the title of Minister of Imperial Banquets. Grand Secretary will be yours too within a decade, if you want it." The crown prince sat down. "Well? What is your response?"
+"A lowly commoner dares not speak till His Majesty permits him to rise."
+"Hmm... but now if I granted you permission to speak, it would be because you had instructed me to do so... We can't have that! As future lord of all the land—"
+"Pff. What a charade this is," said Mir as he switched to a more relaxed position. "The official etiquette of the ruling dynasty does not require kowtowing for an audience with the crown prince. It should just be the regular thrice greeting. I noticed that you were on track to become Emperor, so I thought I'd come and pay my respects. There's just no need to lord it over me like this."
+"You... you..."
+"What about me?" Mir snapped as he stood up. "I will give you half of the Divine Halberd. The Dharani of the fire realm, I will offer to father. Mostly to avoid another situation where we have remnants trying to stir up trouble."
+"Can't, uh, can't hurt. As long as the portion I get looks the part it'll be fine. This is gonna be known as the new national superweapon! Hahaha..."
+Mir sat down impatiently right in front of the crown prince. "I don't understand how you are such a fool when we were both raised on the same mother's milk!"
+"How dare you! I have nothing but respect for Lady Mi serving as my wet nurse. And it's only because of the virtues she instilled in me that I am able to put up with your—"
+"Give the title of Minister of Imperial Banquets to someone who cares. I'm going home."
+The crown prince said nothing.
+"How about Weiyang?" Mir chewed his food and acted nonchalant.
+"Oh, for the meritorious act of retrieving the swords, she was promoted to Secretary of Ceremonies. She was not implicated in the evil plot by her father, the Imperial Grand Minister. The Minister of Ceremonies and the Grand Secretary both testified. I will see her every need is met."
+Something sounded odd about that.
+But that was fine.
+
+She was gone, and his eye was restored. But to this day there was still a dull ache, like the phantom pain of a missing limb.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Book9_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Book9_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..675661a59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Book9_EN.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Having failed to catch the fox, I went to sleep with only tasteless boiled carrots in my stomach. If not for what happened next, I would have forgotten about the fox by now.
+I awoke with a start to strange noises coming from outside my door.
+"Perhaps boars have come to eat my carrots?"
+I hopped out of bed and opened my door. To my surprise, there stood a tiny little white fox. Its fur was so white that it glowed in the dark, not unlike the way sunlight sparkles on water after filtering through the treetops.
+"This must be the same fox from earlier!"
+I thought again of those eyes that looked like gemstones in the water, gazing at me as if from the depths of my heart.
+And so I walked over to the fox, unarmed and with tired eyes.
+This time it stayed still and waited for me in silence.
+The closer I drew, the greater in stature it became.
+By the time I stood before it, it had magically transformed into a human.
+She was a tall and slender woman, with a swan-like neck and pearly skin. Her eyes sparkled like gemstone fragments in pools of water — in the darkness they seemed to shine like rays of sunlight on water after filtering through the treetops.
+"What a beauty. She looks a lot like the girl I fell in love with long ago, though I barely remember her name. Those eyes tell me she must be her."
+I thought to myself.
+"This can't be. Must be some type of fox magic."
+Stranger still, the idea of "fox magic" had only occurred to me in that instant. You'd believe anything after you'd seen those eyes.
+For all the magic and transformation I had witnessed, nothing amazed me quite as much as the gemstone lakes of her eyes. For a while, we stood silently in the dead of night.
+And at last she spoke. Though not in our common tongue, I could somehow understand her. Some other magic, perhaps.
+"I would have died by that lake, if you had not come in my hour of need."
+She paused and continued:
+"Although to die by that gemstone lake is no bad thing,"
+"We foxes are grateful beings, so you must let me return the favor."
+She bowed to me, her long silky black hair flowing down her shoulders like streams.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Costume340000_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Costume340000_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0d44b84b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Costume340000_EN.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Barbara's songs and dances are meant to heal everyone's hearts.
+But sometimes, even Barbara, who brings smiles onto everyone's faces, will herself feel down.
+She, too, wishes to hang out with close friends and spend quality time with her family, much like any other girl her age.
+These small wishes seem simple to anyone else, but they are a luxury for Barbara.
+
+As an idol, she is often surrounded by zealous fans when she goes out.
+And when she can steal moments to be with her family, the time she can spend with her parents and sister is ever so brief.
+Her brilliant, busy sister is often stuck to her desk due to official business, and every time Barbara wants to go to her to share her feelings, she is silenced by the mountain of work piled in front of Jean.
+
+Her sister's exhaustion is plain to see, and Barbara sees it too.
+It can't be helped: Jean Gunnhildr is everyone's Acting Grand Master.
+"But... could you just... give me my sister back, just for a while?"
+Barbara says this to herself while watching her busy sister.
+
+And that was when she heard a rumor about a strange archipelago.
+Summer, islands, the ocean... could this be her hard-come-by opportunity?
+Summer meant refreshing drinks, sweet icy desserts, and golden sands, azure seas, and people playing in the water.
+The sand... the sea... Yes! So it was decided.
+
+But a seaside trip requires preparation.
+Snacks, sweets... ah yes, and Spicy Dried Fish, too. All this, she placed into her cute yellow ducky bag. ♪
+Oh, and let's not forget clothes! I'll need some light and comfy swimwear. This short skirt looks good — and those little white flowers lend a playful look to those shoes! ♪
+And perhaps a little bow tied around the neckline, would that look cuter?
+Barbara began to hum happily to herself: La~ la la la la~ la la! ♪
+
+But there was no way her sister would have time to prepare any swimwear for herself, would she?
+That was quite the pickle... Still, there were ways around that.
+Barbara pushed the door of the library open with a smile. "Do you have time, Miss Lisa? I'd like your help with picking a set of clothes."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Costume340001_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Costume340001_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..04d03a2ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Costume340001_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+The Acting Grand Master's life runs like the gears of a machine, driven by the great force of heavy responsibility, constantly being ground down by work.
+Over time, the armor of chivalry has become like Jean's second skin, the presentation of proper dress code and a formal image becoming ever more firmly forged into her nature.
+But in truth, Jean is no older than the ordinary young women around her.
+
+In the novels that these young ladies enjoy, gorgeous gowns are as quintessential as sun, moon, and starlight themselves, and some opulent noble scions do indeed sit pretty in dresses that sprawl out like palaces, their hem-lines and long skirts intertwined like the lapping waves of the sea.
+Perhaps Jean once had such romantic aspirations too. After all, who has never hankered after the blissful beauty of luxury?
+
+But now, Jean has had her wish granted with a set of form-fitting summer wear made just for her — and this one item has far surpassed any number of beauteous dresses that appeared in her novels.
+"I heard that the original idea was Barbara's and that she and Lisa searched every store before deciding on the most suitable design."
+"Then Kaeya was somehow able to convince Master Diluc to hire craftsmen to make some modifications..."
+"...With fabric chosen by Amber out of her experience with making Baron Bunnies, to render it comfortable but relatively inexpensive..."
+"...And with gems for decoration picked from Albedo and Klee's collections."
+"The tailoring was then overseen by Noelle, right down to the last needle and thread..."
+"...And the detailed dimensions were provided by Lisa, who even sewed this lovely rose ornament on personally..."
+This gift, made for her by everyone, was the loveliest surprise she had ever had.
+
+If her previous holiday was a tiny respite amidst a sea of work, this seaside trip was an unexpected opportunity to fully relax.
+Having laid her armor aside, she now shimmered in the sea's light like a twirling dandelion.
+"This... is the first time I've ever had such a relaxing summer holiday."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Costume340002_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Costume340002_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3d4cb4f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Costume340002_EN.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Ningguang, the great mover and shaker of Liyue's mercantile spheres, always seems to have a confident, steady smile on her face.
+But even she cannot escape the vagaries of depression, reluctance, loneliness, and other anxieties that trouble the ordinary people of Liyue.
+Once, when Liyue Harbor teetered on the brink of a crisis, Ningguang was forced to sacrifice her Jade Chamber — the sky palace she had built up for many years through much sweat and tears.
+All the memories of her past, sweet or bitter, were cast into the ocean with the Jade Chamber, and there they sank. Even one such as Ningguang could nary bear the loss.
+Even after the dust had settled and the opportunity to rebuild the Chamber came, she still spent much time in troubled consideration.
+Many things happen in this world — who could say when great loss might loom?
+Each time she thought on this, she would feel depressed.
+
+As the banquet in the skies began anew, Ningguang stepped forward in her indigo dress to invite the gathered guests to celebrate with her.
+Yet amid the revelry, amidst the sea of famous relics, precious trinkets, fine cuisine, and the cries of joy and laughter,
+Liyue's Tianquan was once again gripped by melancholy.
+
+Leaving her seat, she stood under the night sky with a clouded heart.
+The sounds of cheer within the pavilion could no longer be heard from this far away — it was as if she were alone under the stars.
+As she often would in past, she gazed down at Liyue beneath her feet—
+The faint moonlight seemed to be cast about Liyue's face like a veil. From Bishui Plain to Lisha, the land was painted a magnificent, gentle white.
+This was a sight that Ningguang was most familiar with. Ever since the Jade Chamber was completed, she would gaze upon this majestic view every night.
+Time flies, but the mountains and seas remain.
+
+"The mortal world is fleeting, but there are things that will not change so easily."
+"A hundred years from now, perhaps, all things might be different. But then, my beauty would have faded, my body reduced to withered bones."
+"This garment, too, will by then have grown dull, no matter how opulent it may have been in its prime."
+"But so long as I live, riches uncounted shall be at my disposal, as shall the Tianquan's authority, so vested in me."
+"I will live this life to the full — lacking not at all for power, wealth, or friends."
+"Was this not what I resolved to do from the beginning? If so, then how could I simply allow myself to fall into this pit — to lose my wits because of a moment's emptiness?"
+"Life must be treasured precisely because it is fleeting."
+"But a thousand, even ten thousand years from now, those who come after will remember this name — Ningguang."
+
+As she returned to the feast, her heart was clear.
+And when she emerged before the crowd again, the Tianquan Ningguang wore that calm, self-assured smile once more.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Costume340003_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Costume340003_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d73004e77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Costume340003_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Satins with an exquisite texture weaved with ancient techniques and made from carefully selected petals of half-blooming Silk Flowers; dye extracted from Violetgrass of purest mulberry, ideal for recreating the ethereality of ancient paintings; something Liyue and something exotic fused together to create a unique style, with interlaced threads sewn through a hundred days of work, fine like gossamer brush strokes across a canvas.
+The dress is perhaps Keqing's most luxurious outfit. The story behind it is also rather fascinating—
+Since her first day as the Yuheng, she has never enjoyed its privileges but has instead devoted much private time to her duty. To improve work efficiency, Keqing prefers a dressing style that prioritizes practicality and only keeps a minimum level of embellishment. Therefore, though like a flower she blooms, she used to dress simple.
+However, working closely with Ganyu and then Ningguang has given Keqing a sort of epiphany—
+Keqing accepts that she cannot work day and night like the half-adeptal secretary Ganyu. She also knows Ningguang's way well, who often takes a bath after work to withdraw from the moment. By temporarily putting the crazy agenda aside for the next day, Ningguang thus allows herself to fully relax.
+Keqing understands that to lead the tide of change requires not impatient leaps and bounds but care for one's body and mind. Good maintenance keeps one going smoothly.
+Ningguang also gave Keqing similar advice:
+"You've never donned anything special for festivals, and people are used to your image as it is. But Liyue is different now. If you show up in front of the public in a new look, it will add to the merrymaking and inspire everyone greatly."
+Keqing was aware of that, but she just wanted to transform silently so that she wouldn't worry her colleagues.
+Her attire for the Lantern Rite would serve as a good start.
+"This attire marks the line between my work and life. By striking a balance between the two, I will find a comfortable pace at which I shall lead the way into a new Liyue."
+Having made up her mind, Keqing had Ningguang's personal tailor make her a dress that still keeps luxury to a minimum. With the attire finished, Keqing threw herself back into the preparations for the Lantern Rite.
+As for how she ended up overworking herself again, accidents like that do happen, occasionally.
+While conversing with the Traveler again in the Jade Chamber, their caring advice reminded Keqing of the decision she had made not long ago. A faint smile formed on her face.
+Perhaps this is what they call the tacit understanding between ideal companions, who are always on the same page.
+She put on the long-readied attire and spoke gently to the Traveler, who looked her way. Having received generous praises, she turned to the blooming fireworks.
+The light of festive fireworks set her dress aglow like a star in a dark night. The hem of her dress danced at her steps like flowers flowing in a gentle breeze.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Costume340006_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Costume340006_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..185b672bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Costume340006_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Big Sis, these clothes are yours, right? I found them while sorting things out in the room..."
+The folded ceremonial clothes in Barbara hands had the Knights' crest on it, which shone with a golden light as it caught the sun's rays.
+It looked familiar, true, but Jean was very sure that she had never owned such a set of clothes before.
+Come to think of it, the uniform she usually wore was hand-sewn by her mother.
+"Wait... could that be yours, Mother?"
+
+Frederica smiled as her daughter asked this question — a rare sight to see on her face.
+"Ah, it's been so long. So, Seamus still kept it, huh?"
+"These were the clothes I wore when they granted me the title of 'Alder Knight.' You can take them, if you don't mind."
+The seedlings of yesteryear have grown strong, and with their shade they shelter the land they know so well.
+The glories of the past have been passed on, and they shine ever brighter for it.
+They saluted each other first as knights would — then immediately embraced as only family long-overdue for a reunion might.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Costume340007_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Costume340007_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac03eb9f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Costume340007_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+In the last three months, Amber has had a bone or three to pick with Wolfhooks. While out scouting, her uniform and stockings were torn by their sharp hooks, and unfortunately, her schedule was such that there was no time to get them fixed.
+The Knights' logistics division gave her 3 sets of uniform of the same type initially, so wearing one out was not exactly a major emergency. But Amber loved those three sets quite dearly, and would have been quite upset regardless of which one was torn.
+Even Baron Bunny had his design based on these uniforms — Amber recalled, with a twinge of sadness.
+
+So when her mission ended, Amber would attempt to sew the damaged uniform back together, but despite her excellent skills, the marks of her needlework remained stitched into the fabric.
+However, Amber would obtain a new uniform not half a month later at the Knights' end-of-year meeting.
+It was a fair bit more official, the craft was more ornate... And it was also stated to be more hook-proof than the previous version.
+"On behalf of the Knights of Favonius, I'd like to present you, our one and only Outrider, with some new clothes! Thanks for all you've done for us so far." So Hertha, their logistics captain, had said.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Costume340008_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Costume340008_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb17ed6e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Costume340008_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+By the time you arrived at Starsnatch Cliff, Mona had already been waiting for you for some time.
+She was looking up at the starry sky, a song you did not recognize on her lips. As you approached, a sudden urge to prank her came over you... But even as you crept up, angling to clap her on the shoulder, she stopped singing.
+"If you were trying to scare me, I'm afraid you're too late."
+
+Ah, as one might have expected from Mona Megistus, the Astrologist. Your attempt foiled, you could only sit beside her. Clearing her throat, Mona began to speak in a professorial tone—
+"The stars are truly lovely today, making this a fine night to watch the sky. And now that I've convinced the couple who are usually here to leave, this is now the perfect spot to conduct our class on the 'Basics of Astrology.'"
+Huh. So that was why you hadn't seen Marvin or Marla.
+"Then let's begin."
+"'Astrology' is an umbrella term for the study of the laws that govern the movements of matter. The celestial bodies are but a shallow subject of research in this regard..."
+You understood the basic preamble just fine, but as she continued to speak, the topic grew more complicated, and you started to lose the plot. Still, she spoke so enthusiastically about the subject that you could not bring yourself to interrupt.
+Looking at her bright grey eyes and her constant gesticulations, you couldn't help but feel some embarrassment... Wait a moment.
+"Did you change your clothes?"
+Seeming not to expect your question, she seemed a little put on the spot at first, though she recovered quickly.
+"That's right. I'm wearing these new clothes just to commemorate this momentous occasion as your astrology teacher. You can take this as a sign of... uh, respect."
+Feeling a little guilty, you told yourself to get serious. Slapping the sagging, sleepy cheeks of yours, you forced your eyes open and continued listening to her lecture.
+"The laws of matter are actually very simple. Rather, it is the principles that govern humanity that are the most complex. As such, we astrologists..."
+All the while, you thought to yourself, don't fall asleep, don't fall asleep, don't... Zzz...
+"Heh. What am I going to do with you..." Your astrology master mutters.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Costume340009_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Costume340009_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..860567713
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Costume340009_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+"Oh, come on! Everyone got this just for you!"
+Barbara happily passed a wonderfully wrapped gift box to Rosaria, even as the latter looked on with a mix of suspicion and annoyance.
+
+Tearing the packaging open, she found a note on the box cover across which elegant script flowed like music.
+"Dear Sister Rosaria, we have asked Ms. Barbara to send this gift to you, but please, do open it somewhere where she can't see you."
+
+Opening the box with her back turned, Rosaria discovered that the box contained still another note. It was thusly written in the same hand as before:
+"Dear Sister Rosaria, we know that you don't appreciate having too many people know your birthday. However, this piece of information was written on your resume by Grandmaster Varka, so, on this important day, do allow the Church of Favonius to send you a new uniform, made just for you."
+"If you're alright with it, stop being so aloof and be a normal Sister for once."
+
+Deacon Dahlia (This letter was written at the request of Sister Victoria)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/DilucLetter_EN.txt b/Resources/Readable/EN/DilucLetter_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..530eb2508
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/DilucLetter_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+To the "Darknight Hero"
+??? ????? ????? has endured too long your self-proclaimed ????????????? and hypocrisy. We hereby ????????? you:
+We shall ??? ?? ??????? ??? march full-on onto Mondstadt's front gate at ?? ???. If you wish to cling to your so-called justice, don't sit idly by ?? ??? ???????, step up and accept ??? ?????????. Otherwise, Mondstadt's ?????? ???? shall take the fall in your stead.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..75dd83f72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure1_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Three six-armed giants reside
+In the city in the lake.
+Two guard the statue,
+One, the treasure.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b7c7809c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure2_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+She doesn't love him at all.
+The passion rushing through the clear spring is just a front.
+When she's cold and alone,
+Her true heart is revealed.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/KaeyaTreasure3_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/NPCPic_GrannyShan_EN.txt b/Resources/Readable/EN/NPCPic_GrannyShan_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/NPCPic_GrannyShan_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/NPCPic_TeaMasterLiuSu_EN.txt b/Resources/Readable/EN/NPCPic_TeaMasterLiuSu_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/NPCPic_TeaMasterLiuSu_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Poem1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Poem1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a7da3579
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Poem1_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Upon the land, the gods once set foot.
+To poets and bards, they revealed their faces:
+Endless radiance, formless beauty,
+Just like you.
+
+Upon the land, the gods once set foot.
+To scholars and sages, they unveiled their semblance:
+Star's glimmer, moon's orbit,
+Just like you.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Poem2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Poem2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4dbdd029b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Poem2_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Then the gods departed.
+The world lost its shine.
+In solitude, or in prayers,
+No longer present are their whispers.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Poem3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Poem3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e450d4604
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Poem3_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Upon the land, the gods once set foot.
+The world was beautiful and good.
+Then the gods departed.
+The world may have lost its shine,
+But at least I have not lost you.
+(The End)
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/PoemNote_EN.txt b/Resources/Readable/EN/PoemNote_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc84e7405
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/PoemNote_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+3 Great Tricks to Writing a Love Poem:
+
+1. Take a deep breath, think about all the lovely moments, and savor the feelings you had during those times.
+2. Good music can awaken your artistic sense, and that is key to writing love poetry.
+3. Finish it all in one go! Never give up when you're only half done. Once you let that inspiration slip away, it's gone for good!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Poster1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Poster1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b140ddc28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Poster1_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Good Hunter
+Bringing Mondstadt the freshest meat daily!
+
+Today's Recommendations
+Cold Cut Platter
+As the largest meat provider in Mondstadt, we understand the struggles our customers face:
+"Which is the most delicious? Sausage, ham, or bacon?"
+Sausages, made by mincing and mixing the finest meat, are often seen as a meat lover's greatest delight, but chewy ham dried to perfection is an equally irresistible delicacy. And who could neglect indulgent, oily bacon, which works wonders in any dish to which it is added...
+For all the fellow meat lovers out there who, just like us, struggle to make this impossible choice between three different forms of perfection incarnate, Good Hunter's Cold Cut Platter is the perfect solution for you!
+The platter consists of the finest Good Hunter sausages, Wolvendom boar bacon, and ham dried in the winds of our archon, served in equal portions for your maximum pleasure! Our golden platter comes served with precious wild Mint from Dragonspine, which is sure to keep the meat Cryo fresh!
+Thanks to the Good Hunter's Special Cold Cut Platter, heaven is a place on earth for every meat lover in Mondstadt!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Poster2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Poster2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8887dd217
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Poster2_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+To the battle-hardened connoisseurs of fine wines and fighting arts:
+The fine wines meticulously brewed at the Dawn Winery have always quenched people's thirst for the finest liquor. Furthermore, the tax revenues generated by the Winery alone amounted to 11.4%* of the annual expenditure of the Knights of Favonius last year. We are grateful for your patronage and proud to support Mondstadt and its people.
+But the prosperity we enjoy today may be at risk.
+In recent years, the number of wild monsters has dropped considerably under the repression of the Knights of Favonius. The lives and property of people have been safeguarded, but wildlife has proliferated inordinately due to the lack of natural predators.
+Although the Winery has made it its highest priority to secure the vineyard, an average of 10 or more vines are uprooted by boars every week. If this situation persists, the yield of our vineyard will decrease dramatically.
+
+As such, the Dawn Winery is looking for skilled fighters like you, who aspire to preserve Mondstadt and its fine wines:
+Visit the Dawn Winery with your best gear today! Join us in safeguarding the Dawn Winery and Mondstadt!
+
+*Estimated value based on data from previous years. Any figures stated do not represent the official financial situation of the Knights of Favonius.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Poster4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Poster4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Poster4_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Poster5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Poster5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8d1ae223
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Poster5_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+My Treasure
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10001_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10001_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1897ccef3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10001_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+A lyre has 4 strings.
+The days he spent with his comrades in the "troupe" were probably the happiest in his life of wandering.
+At first, it was just a chance meeting with the conductor — but for the invisible strings of fate.
+First came the girl who used a flute as a sword, and then that fellow Kreuzlied — one by one, the traveler met them all.
+
+In the joyous tavern, the lyrist introduced a maiden he had met by chance to his comrades amidst the singing and dancing.
+The drunken traveler strummed the strings and sang in a loud voice.
+
+With them by his side, he would never have to travel alone again...
+Perhaps it would be alright to walk with them till journey's end.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10001_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10001_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e36f829c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10001_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Hope was ripped to shreds by ruthless might, and promises of reunion disappeared like fleeting shadows.
+The wandering traveler had once against lost a place to call home.
+
+The condescending evil stole his love's joy,
+And the endless conflict ground down his irreverent soul.
+Those gentle, playful rhythms of revelry,
+Now turned to sharp, icy clangs.
+
+For his comrades, for his best friend, for the tables around which none would again share wine.
+For freedom, for life, and for revenge against the evil that had taken her smile.
+Thus resolved, the traveler plucked his last string, and fired his final arrow.
+
+As he grew accustomed to life in this foreign land, he gazed up at the azure sky.
+Ah, so the sky here was the same as the one back in his homeland...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10001_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10001_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7a401021
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10001_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+The departing traveler would take this crown of willow branches as a final memento.
+With it, he would remember his lover, now departed like a dandelion on the breeze.
+
+The traveler was the wandering lyrist, and that maiden in the country of wine was a prisoner of the nobility.
+For reasons he knew not himself, his lyre-song revealed his true heart.
+
+"What would move me, you ask? ...Well, it would be your smile."
+"I've never known you to smile, after all. Not even once."
+"I will break the chains that bind you."
+"When that time comes, would you let me see you smile?"
+
+"Yes, and thank you. It would be wonderful indeed if you could do that."
+Pretty words, but who could trust them, coming from a singer?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10001_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10001_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..21e36dc55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10001_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+The traveler from a distant land pinned this flower close to his chest.
+
+The traveler left a life of great privilege to pursue a wandering, unburdened life.
+In a foreign land, by a clear lake of sweet waters, he met a frowning maiden.
+
+"A traveler from afar? ...Huh. Not like it matters."
+"You're a musician? Well then, pray do not insult me with empty praises or song."
+"Just remember me as I am."
+"As one about to be offered up as a sacrifice for the 'festival.'"
+
+The traveler who had abandoned his homeland pinned this flower close to his chest.
+He wished to remind himself to love no one, and become attached to nothing.
+Yet he would remember that maiden as he had promised, and walk into the fire for her sake...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10001_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10001_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a920654ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10001_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+The traveler pursued both fate and the inexorable passage of time.
+The troupe that resisted the aristocracy — and their end — could be seen the eternal flow of time.
+
+In the course of a long journey, even the most well-made watch might cease to work.
+The only unfailing marker of time was the passage of the sun and moon.
+So to chase formless time, the traveler could only pursue light itself.
+
+The great halls of the nobility, and the rebellious troupe with no room to lay their heads.
+Both were churned just the same by the flow of time, and both like fleeting dreams raced towards the same destruction.
+
+Under the moonless night sky, the dark shadows drew upon the outlander's tired face.
+"The songs are spent like arrows few, to the choir the curtain calls."
+"Shall I ever see you smile anew, when the tower in the city square falls?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10002_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10002_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..42c49a97a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10002_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+The young hero's first battle ended, and for the first time he tasted the sweet wine of victory.
+That day, deep of the vine he drank together with his closest friend — supportive, joyful, and blissfully ignorant.
+
+Many years later, when the cataclysm came, he led the knights to fight for his homeland.
+On the eve of battle, he advised his childhood friend and long-time deputy to come drink with him.
+
+"If you do not return, I will not mourn you."
+"Nay, I will toast you, and drink in your honor, just as we do today."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10002_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10002_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0d895b0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10002_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+To comfort his crybaby of a companion, the young hero gave his friend a bird's feather.
+This was proof of their shared adventure, of the treasure they found together, and was meant to embolden his comrade.
+
+Much later, one of them was named a "lion,"
+And became a crownless king at the head of many knights.
+The other became a "wolf,"
+Supporting his friend from the shadows, and running affairs of state.
+
+In those turbulent times, the two defended their home and each other like sword and dagger.
+But this was a story from long ago.
+So many were lost during the cataclysm.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10002_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10002_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c873f939
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10002_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+The little hero entered the deep, mysterious forest, and henceforth walked the path of resistance.
+His best playmate played the role of the champion knight of the aristocracy.
+
+"Like a lion I stride the battlefield, like she did a thousand years before."
+"Songs I will inspire with my sword, to give to generations to come."
+
+Their toy greatswords and tree branches clashed in their fierce duel—
+Till at last the hero won the day, and seized the aristocrats' crowns from their heads.
+
+Many years later, this wreath of flowers, though crudely made,
+Would seem more precious still than the power a master of knights held...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10002_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10002_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3b0805e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10002_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+The little hero slipped out of doors by night, and with his friend rushed headlong into the wolves' forest.
+With his slingshot he chased boars, and with sturdy branches he would battle imaginary monsters.
+Following the shining Seelie deep into the woods, he discovered a treasure that had laid buried for a thousand years.
+
+That treasure was a small yellow flower.
+
+When the tired hero returned to his childhood bedroom, and flipped through the proof of his first adventures,
+He discovered to his surprise that the long-hidden flower had yet to wilt.
+Yet in this it was alone, for everything else had changed with the passing of years.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10002_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10002_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb92bd118
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10002_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+When the black curses poured forth, and the roots of disaster infested the earth,
+The knights, on expedition in a foreign land, would face the horror head on, their formation steely as the northern glaciers.
+
+The steel of their greatswords flashed brightly, and the dark ichor fell like poisoned rain.
+
+At last the hero returned home, but this time, without his old friend.
+So much had changed, save for the hourglass that childhood companion had gifted him.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10003_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10003_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fdd037b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10003_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+An exceedingly ordinary old wine canteen.
+If one had to point out something special about it,
+It would be that it never once contained a drop of alcohol.
+
+"Come on, you have to try a little wine sometime."
+The guardian's longtime friend and superior joked.
+"Quit knitting those eyebrows together, have a little wine and song!"
+"I mean, that's how we have the courage to face tomorrow."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10003_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10003_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..aca4c936d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10003_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+The shield-crest engraved upon this quill glitters in the pale moonlight.
+Long ago, this light would strike fear into the hearts of evildoers and thieves.
+
+The guardian had a very precious knightly title.
+But at night, he would disguise his crest and face beneath a mantle.
+Thus, he could shake off his restraints and do that which needed to be done—
+—Yet could not be done by an upright knight in good standing.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10003_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10003_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5203eb15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10003_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Always have a backup plan—
+He wore this headband to remind himself of that axiom.
+In an emergency, it could also serve as a tourniquet.
+
+By this creed he taught his swordsmanship to the knights under his friend's command.
+By this credo he also mentored a white knight who loved justice above all else.
+In its name he nipped many seedlings that might have blossomed into evil in the bud.
+
+As long as he was sufficiently prepared,
+Even if one day, he should be unable to defend this land,
+Or protect his friend, or that maiden who loved to sing...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10003_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10003_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..630c1e41e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10003_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Only that maiden's clear voice,
+Could cause the guardian's brow to come unbound.
+
+Their time together was short.
+At last, the knight's blood would run dry,
+As would her tears and her songs.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10003_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10003_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3186843c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10003_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+The ticking of the clock's hands, the candlelight, and the reams of case notes,
+The shadows by moonlight, the blade and black mantle,
+These were the constant companions of the lonesome guardian.
+But no matter how far he went, there was never enough time.
+His superior, carefree and proud, often laughed at his curtness, his unsmiling face, his aversion to fun.
+
+But the guardian was not one to look back on the past — only to the present and future.
+Only by reaving every last trace of evil, no matter the means,
+Could he ensure that this land that his friend and superior loved could have a future without fear.
+
+Only when he gazed on that maiden in the square,
+Could he think upon things he had no time for.
+
+Only then could he think about his own future...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10004_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10004_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..be863e4ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10004_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+A clear goblet glittering with starlight.
+In the past it was used to tell fortunes,
+For the water it held was believed to reflect the Starry Sea.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10004_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10004_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..de6430754
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10004_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Plucked from a falcon that was as fast as the wind. The mere existence of such a bird is a miracle.
+It was gifted with clear vision and sharp claws.
+With its broad wings, its gliding speed was unparalleled.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10004_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10004_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..32eeb3a14
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10004_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+An inexpensive pair of earrings made from metal that shines like the stars.
+What the sellers don't know is that the shine of these earrings comes from the fallen stars of ancient times.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10004_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10004_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f6b89f56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10004_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+A little blue flower that sprouted between the cracks of an old tombstone.
+The carvings on the tombstone are a legacy of death, yet what sprouted from its cracks was the miracle of life.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10004_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10004_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f36a246d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10004_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+It is often said that one may achieve victory by striving, but receive a miracle only by waiting.
+But is it not a miracle that fine sand was once a hard rock?
+Is it not too a miracle that we met each other?
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10005_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10005_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d587d331d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10005_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+The bloodthirsty berserker ravaged the lands, fighting humans and monsters alike, and even challenged the gods.
+In a barren and lifeless land, he encountered a giant monster.
+His iron mask could not conceal his rage, and so an endless fight ensued.
+Hours, days, and years passed. The monster was finally defeated.
+The berserker sucked out the marrow of the monster's broken horn. This was how the victor drank to his success.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10005_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10005_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac754512e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10005_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+The once-sane berserker's homeland fell victim to the raging war between gods and mortals.
+The rose garden burst into flames and birds of omen fed on the flesh of his countrymen.
+Reborn in flames, vengeance and bloodlust took over the warrior's mind, turning him into a berserker.
+Black feathers, scattered on the battlefield, were painted red by his rage as he took his revenge.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10005_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10005_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a64167ef1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10005_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Bathed in the flames that devoured his homeland, the berserker's face was no longer recognizable.
+The iron mask became joined with his flesh, permanently branding his face with a heartless countenance.
+Then, in a fierce battle, his horrifying mask was split into two by his opponent.
+The cracks of the mask tore apart the flesh that had long stuck to it.
+But neither pain nor blood could stop the berserker's unfaltering footsteps.
+The berserker kept roaring until the fresh blood covered the black clots hardened on his face.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10005_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10005_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cbc7d396
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10005_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+In the days before the berserker descended into madness, he would sometimes pause in the rose garden for a moment to himself.
+He had never had a family, nor had he a lover, or a friend.
+When he was not on the battlefield, he would come here to tend to the fragile flowers in the garden with all his heart,
+as if the crimson flowers buried in the thorns were the only warmth he could cling to.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10005_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10005_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8163879de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10005_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+The end inevitably comes for all, even the seemingly invincible berserker.
+As the blood on his hands finally dried up, the berserker's footsteps began to falter.
+His life was destined to end the moment he met his last challenger on the battlefield.
+On the battlefield where blood flowed like rivers, his hourglass was painted red by the setting sun.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10006_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10006_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9c45773a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10006_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Before proudly stepping into the arena, a parting ritual with a glass of fine wine is essential for martial artists.
+Each of them faced with a worthy opponent, two martial artists will raise their glasses to one another.
+They then step into the arena with a calm and collected composure to face their opponent with the utmost respect.
+This is the true meaning of the toast, which comes before the fight takes place. It does not serve to glorify victory or cast shame on defeat.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10006_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10006_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..feaf107a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10006_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A feather plucked from a bird soaring in the sky by a skillful martial artist.
+The essence of martial arts is not necessarily about the power of attacks.
+Agility and nimbleness honed over years of training are just as prideworthy for a martial artist.
+The martial artist will wear the feather on his chest as proof of his unparalleled skills.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10006_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10006_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..48afe80e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10006_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A bright-red bandana that belonged to a martial artist. The color has now faded.
+It serves as proof that the bearer practiced martial arts at a young age. It also represents the high ambition the young martial artist once had.
+Before the first crack of dawn, the young martial artist was already training in the forest.
+Many years later, the martial artist is now an instructor. Though youth may be a thing of his past, he remains just as alert and diligent as when he was young.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10006_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10006_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d29632651
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10006_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ever since being recognized by the master, the martial artist had been practicing every day for years.
+The path of pursuing martial arts is long and harsh, and injuries are inevitable.
+As instructed, he plucked a small crimson flower in the forest.
+Although his proud battle scars will never fully heal, at least the pain can be alleviated.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10006_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10006_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f7ebec0f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10006_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+An hourglass that uses the flow of water to measure the passage of time. The martial artist would have it with him at all times.
+When he was training under the waterfall or practicing a single leg stance on the stake,
+he endured all the pain and suffering alone.
+This time piece recorded every second of it in silence.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10007_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10007_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd56834b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10007_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Every military school student knows that the so-called "free training time" could not have anything less to do with freedom.
+The instructor sits back and watches while the students train rigorously in the field.
+A cup of black tea with a little too much sugar in it marks a typical afternoon for the instructor.
+This peaceful time is a privilege of the instructor, and the embodiment of his authority.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10007_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10007_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..239cec96d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10007_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+The strict instructor once sharpened his own combat skills on the merciless battlefield.
+What he teaches the students goes beyond self-defense techniques to apply in battle.
+Moreso than attacking and defending, what he imparts to them is the skill of surviving on the front line even in the face of insurmountable odds.
+Every move and technique he demonstrates pays homage to the veterans of wars gone by.
+For it was their sacrifices that helped him become who he is today.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10007_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10007_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..958c529bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10007_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"I don't have the talent to command an army as its general,
+Nor am I qualified for anything beyond being a soldier.
+All I can do is to be a strict instructor to these children,
+So that they might survive on the battlefield a bit longer."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10007_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10007_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..463cba1ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10007_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Every student in the school knew that the strict instructor was a serious soldier.
+But every week, there would always be a day or two when the instructor would wear this yellow flower brooch on his chest.
+The smile on the instructor's face would always bring the students a sense of relief.
+For when the instructor wore the yellow flower brooch, it meant that they could take a day off and go home.
+Once his boisterous students had finally gone, the instructor would visit a silent graveyard.
+There, after a moment of silence, he would pay his respects to the familiar names carved on the tombstones.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10007_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10007_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcb3bfc6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10007_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A pocket watch treasured by the instructor. It is not, however, military-issue gear from the instructor's school.
+Back when the instructor was still a soldier, this pocket watch was used to coordinate charges against the enemy.
+It marked victories and defeats, and counted the final hours of the soldiers.
+For the students, it represented the hardships they endured on the long path towards becoming a real soldier.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10008_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10008_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..02be2c02f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10008_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Every gambler is superstitious to some degree. Many are very fond of custom-made dice cups, for instance.
+This was her custom-made dice cup. Despite what one might expect, there was nothing dishonest about it. It had no hidden mechanisms.
+Fate only decides half of one's dice rolls. The other half are decided by oneself.
+And yet, she never rolled the dice away from the gambling table.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10008_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10008_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ccfeb09a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10008_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+This colorful feather served to decorate a gambler's hat. Its flamboyance disgusts true aristocrats.
+But what the aristocrats do not see is the delicate mechanism hidden beneath the surface.
+When the time comes, the gambler subtly swaps in a hidden, game-changing card.
+Upon seeing this card, the disdain and condescension on the aristocrats' faces would instantly give way to sheer shock.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10008_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10008_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa41c9cb9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10008_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+These ostentatious earrings are the perfect representation of the gambler's transient wealth.
+The glimmer of the gem is just as soothing as the sky and the lake.
+The earrings would be coated with a mildly sedative substance to keep the gambler calm in the game.
+In games where one gambles with life and death, remaining calm and composed is the key to winning.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10008_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10008_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0aae98a66
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10008_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Gamblers like to flaunt their wealth, although their money can disappear overnight.
+She would wear this huge, exotic flower ornament on her ears. It certainly catches the eye.
+But what they would not see is the trick dice carefully hidden within the flower.
+The gambler would only sneak this dice out of the brooch in an urgent situation.
+Swapping in this dice under the vigilant eyes of the guests was how she turned the table around.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10008_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10008_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a8313308
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10008_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Perfect timing is necessary for the gambler's trick to work.
+That's why she always had this golden pocket watch in her breast pocket.
+In countless games, there was always that crucial moment when her sensitive perception of time saved her.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10009_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10009_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe4872e43
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10009_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+This silver goblet is a family heirloom of an exiled aristocrat. The exterior was once inlaid with a gem engraved with his family crest.
+But after the exile had brought shame to his family, he carved out the symbol of which he was once proud.
+As a result, this cup is broken and can no longer hold liquid.
+But the exile still carries it with him until the end of his journey.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10009_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10009_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3cfea1c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10009_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Through plains and forests, the exile traveled alone in the wild.
+Through thick layers of dark clouds, an azure feather fell on his shoulder.
+The feather came from a panicked bird escaping from the falcon, just like the exile.
+The feather represents the spirit of a nestless, free bird, just like the exile.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10009_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10009_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..19071e1c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10009_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+As a child, the exile lived in a noble house. His childhood was carefree, and his playground was a palace built with silver.
+In the times of old, the circlet of his father was a symbol of gentility and nobility.
+However, years later, a family feud painted the collapsing palace blood-red.
+The circlet became the evidence of the exile's crime and has been with the exile ever since.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10009_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10009_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6538b114d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10009_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+It all happened before the exiled aristocrat was involved in the family feud.
+This flower bloomed before the first blood was shed.
+Having witnessed the cruelty of humanity, the exile left his kindness and gentleness in the past.
+But this faded flower and the innocent smile he once had will always be his treasure.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10009_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10009_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a52e86135
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10009_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+The aristocrat acquired this pocket watch back in his youth.
+This delicate timepiece recorded every moment of his childhood.
+But tragedy brought his carefree days to an abrupt end.
+The aristocrat was forced into a long and lonesome exile.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10010_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10010_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7bfeae525
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10010_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+An old, golden goblet that the adventurer used to drink water. It is said that he found it in an old ruin.
+The exterior is engraved with ancient symbols and inlaid with a faded gemstone.
+Eventually, the adventurer bid farewell to the nomadic lifestyle.
+This old, golden goblet was traded in for new, shiny Mora.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10010_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10010_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4059b34f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10010_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+An adventurer once traveled through a forest in search of rare beasts never seen before.
+As he tore his way recklessly through the foliage, the adventurer tripped on a tree root.
+When he regained consciousness, he saw a girl so beautiful that he was willing to give up the adventurer's life to be with her.
+Her appearance was surreal, with a cluster of feathers adorning her hair.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10010_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10010_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..61314eb1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10010_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+There is nothing special about this green bandana, save that the fabric is rather robust and highly absorbent.
+Just like the bandana, its wearer was an unexceptional, ordinary person.
+But countless secrets lie hidden in the stars high up above and the abyss deep down below.
+All of these things are awaiting discovery by mere mortals.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10010_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10010_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..55632ff8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10010_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+The ambitious adventurer came across this resilient flower in the depths of a gloomy ruin.
+Moved by the sight of life sprouting in defiance of a lifeless land, he almost forgot about the treasures buried deep in the ruin.
+After pausing to ponder it for a while, the adventurer plucked the flower, wore it as a brooch, and ventured forth into the darkness.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10010_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10010_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b523258ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10010_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A pocket watch that once belonged to an adventurer. It was crafted by a master watchmaker with simplicity and practicality in mind, aligning with the philosophy of the Adventurers' Guild.
+The adventurer spent most of his days in darkness. The rhythmic sound of its moving hands was the only proof he had of the passage of time.
+Long after he had grown accustomed to a normal life, having given up the adventurer lifestyle he once loved so dearly,
+this forgotten pocket watch still sat quietly in the cabinet, waiting for its next adventure.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10011_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10011_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc72d4236
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10011_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Once there was a child favored by fortune from the day he was born. Try as they might, even the most vicious bandits could not lay a finger on him. He became known as Lucky Dog.
+The child grew up, and one day in the throes of adulthood he found himself stumbling drunk along the back alley behind the tavern.
+Under the starless sky, a vicious bandit prepared to rob Lucky Dog, taking advantage of his compromised state.
+But just as the bandit was about to strike, a flying goblet hit him square on the forehead, knocking him out cold.
+Naturally, this makes Lucky Dog one of very few people known to have benefited, rather than suffered, from being in the vicinity of a tavern brawl.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10011_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10011_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b37c7b3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10011_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+When fortune has your back, even the most ferocious monster has to yield.
+Strolling in the forest, the boy known as Lucky Dog had no idea that a monster was lurking nearby, having singled him out as its prey.
+The boy became distracted by some colorful mushrooms, and the monster pounced. He leaped out and landed on the poisonous mushrooms, stomping them flat.
+This was going to be an easy hunt, the monster thought — until a feather from the eagle circling above fell quietly onto its back.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10011_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10011_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..809dca7e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10011_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+One who is favored by fortune can even find priceless treasures in the most deadly of traps.
+While wandering around some ruins, the boy known as Lucky Dog accidentally fell into a deep pit.
+He landed safely on a pile of dust. It turned out to be a mattress that over the years had gradually broken down, eventually turning to dust.
+Just like that, Lucky Dog discovered a treasure trove left by the old aristocrats. This circlet came to epitomize his luck.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10011_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10011_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bb8df37f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10011_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+One who is favored by fortune tends to experience at least their fair share of miracles.
+The legendary four-leaf clover, for instance, is a precious find that brings luck to its bearer.
+Once, while playing in the field, the carefree young boy known as Lucky Dog happened across just such a clover.
+Delighted, he plucked it from the ground and put it in his pocket.
+No one knows whether it was the clover which brought him his good fortune, or the other way around.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10011_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10011_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b5324be0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10011_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Even time itself could not leave a wrinkle on the face of the happy-go-lucky boy known as Lucky Dog.
+Lucky Dog had no family, let alone children of his own.
+But in the course of his life of good fortune, he considered all he met as his friends and family.
+As his life was nearing its end, he saw an hourglass with sand flowing down, as if counting down his remaining time.
+He simply chuckled, took a slingshot, and shattered the hourglass.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10012_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10012_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..81262f862
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10012_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A delicate tea cup that belonged to a scholar. This treasured cup is made of light porcelain and gilded with gold stripes.
+The dainty cup was in stark contrast with the messy room in which it was found, but seemed to suggest that the scholar was from a well-to-do family.
+Not caring about the beauty and purpose of the tea cup, the scholar in her ivory tower dipped her quill pen in it.
+She only saw it as a convenient ware to wash the tip. Now covered in ink stains, the cup has long since lost its former elegance.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10012_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10012_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa3cb9691
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10012_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+The scholar's quill pen is made from the feather of an exotic bird.
+After an enormous amount of writing, the feather has been stained black.
+In all her years, the scholar never thought of changing her stained quill pen for a new one.
+Just as an old soldier feels most at ease with his own weapon, the scholar needed her familiar quill pen.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10012_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10012_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..eea1dd6f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10012_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+The pursuit of knowledge is a risky gamble. Even after devoting one's entire life to it, it may prove to have been futile.
+The scholar spent half of her lifetime in endless research, taking notes and making calculations.
+Having failed to find the answers she was looking for, she once hesitated and questioned her career choice, thus wasting further time.
+Her once sharp eyesight had also been damaged by intensive reading.
+All this, and the answers she sought were still beyond her reach.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10012_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10012_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7baa05f4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10012_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Flowers were a rare sight for the scholar who lived in her ivory tower, buried under piles of books.
+A young man, who admired the scholar, once gave her this exotic flower in the hope of bringing some life to the dull and lonely days she spent in her study.
+The scholar accepted the gift gratefully and made a flower bookmark with it.
+Ever since then, there has always been a splash of vivid color hidden somewhere in the pages of the dull piles of books.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10012_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10012_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e245aea9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10012_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A delicate clock placed carefully on the scholar's desk.
+Spending days and nights in her study, the scholar lost all sense of time.
+This exquisite clock served as a beacon guiding the scholar in her relentless pursuit of knowledge.
+The time the scholar spent would prove to be fruitful. Knowledge would find its way to her.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10013_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10013_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d003b50a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10013_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+The medicine has long dried up, but its bitter smell still lingers in this pot.
+With that bitter medicine, the traveling doctor saved countless lives.
+And when she fell seriously ill, no one was there for her except for the medicine pot on the furnace.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10013_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10013_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..77cbac0b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10013_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Even the pitch-black night could not stand between the traveling doctor and her patients.
+Danger lurks in every corner at night. Those who venture out must be as vigilant as the owl.
+But unlike the owl, the endless nights without rest eventually took their toll on the traveling doctor, and she fell ill.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10013_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10013_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..53711f549
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10013_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Back when the traveling doctor roamed from place to place, her days were busy and she hurried between appointments.
+Come sun or rain, nothing could keep her from her work.
+This handkerchief not only protected her messy hair, it also served as a bandage.
+It saw her through all her hardships and became her most loyal partner on her journey.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10013_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10013_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..77103cf98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10013_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+The doctor traveled across the land in search of rare herbs, with the zeal of an adventurer.
+On a steep cliff between slippery rocks, she found this silver lotus.
+The lotus was never made into medicine, but its scent gave her the strength to go on from that day forward.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic10013_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic10013_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..55b86e3cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic10013_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+When treating a dying patient, every second counts.
+The accuracy of this watch had helped the traveling doctor turn the tide numerous times.
+But as she lay alone on the sickbed in her final days, all she could do was savor its sound, each tick standing for one of the precious moments of life she had left.
+What used to be a tool to save lives now sang a final elegy for its owner.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14001_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14001_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..87ee8ea39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14001_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+For the outlander who once searched for hope in midwinter on another's behalf,
+Even the glass he drank from was carved out of ice.
+
+Drinking bitter wine in this glass would feel like swallowing icicles that stung every inch of one's throat.
+Ordinary people would struggle to enjoy this sensation — but the reticent hero relished it.
+
+He was a warrior as silent as the ice itself, blocking the frigid winds that descended from the stars with his body.
+But not content with merely being protected, the maiden who painted left the man she admired these last instructions:
+
+"If fear or despair, both of which are within our nature, should crush you, or cause you to never return, then..."
+"...Then please, live on. Do not accompany us unto our doom — to languish forgotten in the snow."
+
+Taking another swig of bitter wine to steel himself for the journey, he turned away from the maiden's wet eyes,
+And he would set out on an unending pursuit, towards the land of snow and profundity.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14001_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14001_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..47158cb53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14001_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+A feather of a bird of prey that did not originally belong in the winter chill. It is cold to the touch.
+And when you do touch it, it is as if you can hear cries in the snowstorm, unbowed but bereft of hope.
+
+With no nest or shelter, the bird faced the storms proudly.
+This feather has been assailed with coalescing ice and snow, leaving it coated in pearls of frost.
+
+It once came from a falcon in flight and was plucked violently from that bird by the frigid winds.
+It drifted a while in the air before the weight of the frost dragged it back down to the ground.
+
+"I believe that the lively birds will follow you, and return to the gardens of the summer palace, now green once more."
+"Those who have been chased away by the chilling tide, and those children who have lost their homes, they will return with you to the home of their dreams."
+
+The hero, bearing such great burdens on his back, halted in the whipping snow, struggling to discern the color of that feather.
+Sealed in ice, that feather's color faded every step of the way — just like the hero's task.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14001_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14001_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..75beda650
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14001_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+The hero set out on his journey, bearing the tiny hopes that the entombed city still had for salvation.
+Donning his winter crown, he marched purposefully away, disappearing into the boundless snowstorm.
+
+Bearing his agreement with the mountain city, bearing their clear-eyed gazes, the hero never once feared the unknown beyond the icy curtain.
+The once-lush mountainside and the blessings that now no longer fell from the skies — these were the hero's motivation to carry on no matter what.
+
+"Past the ice-sealed door, walking down the corridors to the depths,"
+"He will break off a branch of silver-white, and bring hope to the snowy land."
+
+The maiden sang these songs to comfort her people, and she nursed her memories of him.
+She believed that he would return to her, with genial springtime and unshakeable hope in his train.
+
+But in the end, the hero who stepped out into the snow would not return in time.
+He would stand accused of flight by hateful words long ground to dust amid the snowstorms...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14001_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14001_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..aea1963dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14001_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+This is a flower of ever-frost, plucked by a pair of gentle hands.
+It must have given a certain someone the strength to see winter as a warm embrace.
+
+"This fourth fresco is prepared for you. Your likeness will forever remain on this wall."
+"For the sake of that fresco, and for everyone's sake, I will wait for you, and pray for your return..."
+
+The maiden stood before a blank wall, and smiling, she pinned a small flower to the hero's breast.
+That was an elegant and unruffled fellow, who would never bat an eyelid, not even in the face of death itself.
+
+The heroism of the Icebreaker was forgotten, buried in the storms of the North.
+Since then, the snow has melted — but this flower has not withered.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14001_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14001_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..76744b0bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14001_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+An ancient hourglass with fine powdered snow flowing in it.
+Even the coldest winter cannot freeze the flow of time.
+
+"The cold that descends from the sky can freeze time itself."
+This myth was widely believed throughout the entombed mountain city.
+
+As the hero reached the top of the wall of wind and ice, the night was descending and the snowstorm was howling.
+Neither sun- nor moon-light could pierce this white wind easily.
+Even the bleakest storm cannot freeze the river of time,
+
+That will not wilt even if buried deep below the snow.
+And even the most formidable hero will one day be forgotten.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14002_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14002_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c208241e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14002_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+A goblet that once belonged to the Thundersoother.
+Perhaps its former owner once used it to drink the thunder.
+
+Mighty as he was, the Thundersoother was a mere mortal with human feelings.
+Rage and ecstasy would come and go in a flash, just like the pounding thunder.
+This goblet witnessed not only the feats of the Thundersoother, but also his sorrow and laughter.
+
+From this goblet was drunk the wine used in the sacrificial slaying of the Thundersoother's family.
+From this goblet came the courage that helped the Thundersoother venture forth into the beast's cave.
+From this goblet came the sole source of companionship for the Thundersoother, who spent his final days in solitude.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14002_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14002_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ddb0e536e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14002_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+An insignia made in the shape of the plume of a falcon that soared through the storms.
+Its wearer can almost feel the booming of thunder and the heat of a volcano.
+
+Fearing neither the thunder nor the volcano,
+the falcon left its plume in the burnt woods.
+The Thundersoother fashioned an amethyst insignia in the plume's likeness.
+The purple insignia shimmered with light under the gaze of enemies.
+On this small object lightning glittered,
+as if to foreshadow the downfall of the Beast of Thunder.
+
+Like the falcon, the Thundersoother conquered both thunder and flames,
+and eventually beheaded the Beast of Thunder.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14002_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14002_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdd0e0795
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14002_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+A very ancient diadem.
+It shines with the light of the pacified lightning.
+
+The ferocious Beast of Thunder
+once enslaved people with its mighty lightning.
+But its lightning existed only in a flash,
+and like the lightning, its mightiness soon disappeared.
+
+The Thundersoother defeated the beast in a lightning storm.
+He claimed this diadem as his trophy.
+But the past can never be fully pacified.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14002_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14002_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..49717a535
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14002_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+A purple flower plucked in a thunderstorm.
+Whoever wears it will no longer fear the thunder and lightning.
+
+This flower blossoms only in thunderstorms, and never withers despite the constant rain.
+This is the Flower of Thunder. Kneeling before it, the Thundersoother plucked it with reverence.
+
+The Thundersoother wore this flower on his chest at all times as he fearlessly faced the thunder and lightning.
+Even when fighting the fierce Beast of Thunder, his resolve never wavered.
+To the Thundersoother, wearing this purple flower may have been merely an act of whimsy,
+but to travelers, the flower was the source of the unfaltering resolve that conquered the thunder.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14002_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14002_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..aff25d50b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14002_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+An hourglass the Thundersoother once used. Flowing within it is not sand, but tiny Electro shards.
+The shards shatter and flow down as time passes, then merge together at the bottom of the hourglass.
+
+The Thundersoother who defeated the Beast of Thunder crafted this hourglass from amethyst.
+The passage of time is just like lightning. It bursts through the sky and is gone in a flash.
+Even the Thundersoother could not conquer the flash of time.
+
+Within this hourglass, even thunder and lightning have to obey the never-changing law of time.
+In the hourglass, the shards shatter and merge countless times while time silently flashes by.
+Observing this taught the Thundersoother about the cycle of life and death. Empowered with this knowledge, he was able to defeat the beast.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14003_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14003_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7b5a3236
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14003_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+A goblet that once contained lava. Now empty, it still has a slight hint of warmth.
+This goblet once belonged to a sage known as the Lavawalker. Wisdom flowed from within.
+
+The Lavawalker would toy with the goblet. Even in the blazing heat, it remained intact.
+Legend has it that the Lavawalker would drink lava from this goblet as if it were a glass of fine wine.
+But while fine wine evaporates in high heat, the wisdom of the sage could withstand a trial by fire.
+
+To the Lavawalker, fine wine was merely a catalyst in the process of producing ingenuity.
+Aided by alcohol, even the slightest spark can combust into a brilliant idea.
+
+The goblet was a silent witness to the forging of wisdom amidst the flames.
+The moment before the Lavawalker set off on his final journey was when the goblet was filled with the most pride.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14003_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14003_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b37145bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14003_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+A feather plucked by the Lavawalker from a bird that sings amid the flames.
+The wearer can almost hear the sound of the bird's wings flapping in the blaze.
+
+Legend has it that there exists a kind of solitary bird that sings in the blazing flames.
+People worshiped it as a totem while kings saw it as a sign of nobility.
+
+Donning this feather, the Lavawalker retreated from the outside world.
+Alone he came and alone he went, leaving no trace behind.
+Since then, people often hear cries coming from the Mare Jivari.
+No one knows if they are the song of the bird or the sighs of the Lavawalker.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14003_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14003_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..668a81370
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14003_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+An ancient circlet that once belonged to the Lavawalker — a sage who wandered in the Mare Jivari.
+Upon close examination, one can almost see his figure standing strong amidst the fiery flames.
+
+The wandering sage of the Mare Jivari known as the Lavawalker crafted this circlet from crimson agate to resist the intense heat of the flames.
+The circlet was built with wisdom and tenacity. It sparked fear and jealousy among peers and seniors alike.
+
+"How dare the Lavawalker challenge the flames of the Mare Jivari! Such blasphemy has not been seen in hundreds of years!
+The flaming sea will surely devour this arrogant young man and the sky will blow his ashes into the void."
+
+In his jealousy, the teacher demanded that his student step into the flaming sea wearing the circlet.
+In a state of calmness, the Lavawalker strolled onto the lava and gradually disappeared into the horizon.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14003_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14003_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ec8b719b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14003_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+A flower that only blooms in the burning flames.
+The searing pain it causes will make the wearer stronger.
+
+The fiery-red flower shines like shimmering agate.
+This flaming flower was once a brooch worn by the Lavawalker.
+
+In the Lavawalker's final days, he said to his people:
+"This is the flower that blooms in flames. Until the day that the fires turn me into ashes,
+You shall see the glowing embers of this flower shining through the dark smoke."
+
+The people followed the flower's flickering light to the edge of the Mare Jivari.
+There they found the blooming flowers — but the Lavawalker was nowhere to be seen.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14003_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14003_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f51a68c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14003_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+What flows within this hourglass is not regular sand, but burning sand.
+Like this burning sand, time flows forward, leaving no trace of its own existence.
+
+The story of the Lavawalker continued even after he had traveled across the Mare Jivari.
+It is said that he spent another one hundred years living as a hermit.
+But this short retreat brought little relief from his burning torment.
+
+During his time as a secluded sage, the Lavawalker could not bear the eternal scorch. He crafted this hourglass to mark the passing of time.
+As the flames blazed, burning sand flowed endlessly through the hourglass day after day.
+
+Sadly, though the Lavawalker did not fear the scorching flames of the Mare Jivari, he could not quench the torturing flames of time.
+The anguish of being left alone without the disciples and family he held so dear burned away at his soul more than any flames could ever scorch his flesh.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14004_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14004_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..56cf81c8a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14004_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+The maiden's most cherished teaware.
+It was once filled with elegant black tea.
+
+Indulging herself in pastries and tea,
+She cared not one bit about the mundane world. This was her privilege as a maiden.
+
+"This flower shall be my medal. That is all I need."
+The knight said to her on the day they met.
+"But, my heart is already—"
+Not finishing her confession was her privilege,
+but also the chains of courtliness the maiden had to bear.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14004_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14004_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..06f2247cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14004_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+An old but delicate feathered ornament.
+After many years, it is now covered in layers of dust.
+
+For the maiden, time stopped still the day she met the knight.
+Nothing mattered to her anymore, not even love and youth.
+She sought him constantly, wandering far like a lost bird without a nest to cling to.
+
+"May my love reach the knight," she prayed.
+Meanwhile, the knight dedicated himself to the pursuit of chivalry.
+In a distant land where ancient empires crumbled,
+Would the knight see the scenery she dreamt of?
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14004_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14004_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9c5c25d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14004_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Even when surrounded by flowers from her courters,
+The maiden never removed her hat to get a better look at them.
+Their names and faces were not worth remembering.
+
+For years, at the end of every day,
+the maiden would brush off the dust on her hat.
+But the passage of time showed in her face, too — and unlike the dust, it could never be brushed off.
+
+As time passed, fewer and fewer courters visited her with flowers.
+What did it matter? For her, time had already stopped long ago on that fateful day.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14004_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14004_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..61a77b780
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14004_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+The maiden's flower. Fresh and elegant just like its original owner.
+The books say that this species of flower has long been extinct.
+
+Just like that passage the maiden had read countless times in books:
+"The damsel in distress was saved by the white knight in shining armor."
+"And they exchanged flowers as blessings to one another."
+
+Though a maiden's heart is said to change with the seasons, just like a flower,
+This flower remained constant.
+For her heart had stopped in that moment long ago:
+The moment that she met the knight.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic14004_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic14004_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..007be7a62
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic14004_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+A delicate timepiece.
+It stood as a testament to the inevitable passage of time, indifferent to its owner's feeling.
+
+The maiden's time would one day come to an end.
+But her waiting would not.
+The short hand seemed to be constantly chasing after the long hand.
+Much like the incessant longing that filled the maiden's heart and mind.
+
+Years after the event, she still remembered the knight she met that day.
+The white knight that came to her. The white knight she had been waiting for ever since.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15001_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15001_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..77aca14dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15001_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+A lavish goblet made of gold. It was a gift from the champion gladiator's master.
+From this goblet the champion gladiator drank, be it fine wine or the blood of the defeated.
+
+Another victory for the gladiator. Covered in wounds, he dedicated the victory to his master.
+More intoxicating and pain numbing than the fine wine was the victory, honor, and applause from the crowd.
+
+The master allowed him to join the feast and presented him with this goblet.
+It was an exquisite goblet, made specially for him. A symbol of how much his master cared.
+But the golden chains of vanity had bound the gladiator and the poisonous snake of desire had strangled him.
+By pausing to wait for the wine of victory, the gladiator missed his chance to seize a fleeting chance at freedom.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15001_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15001_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d637ee98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15001_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+The end had finally come for the triumphant gladiator.
+The young challenger paid her final homage to the gladiator.
+
+When the vanity of victory and desire for freedom dissipated into the air like the morning fog,
+and when the light of dawn finally shone on the arena through layers of blood-soaked clouds, the gladiator saw a flying bird.
+
+One battle away from being free, the gladiator was defeated by an anonymous girl.
+Cries and howls burst out in the crowd like pounding thunder, but the victor refused to humiliate her opponent by execution.
+She refused to plunge her sword into the opponent's throat and end his life like that of a slave.
+
+The gladiator's healing wounds were covered with invisible feathers.
+He eventually set off on a journey, finally as free as a bird.
+His destination was the place where flowers bloom and birds soar.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15001_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15001_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4377ef37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15001_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+A helmet of the gladiator adorned with feathers.
+To zealous spectators, this helmet was the symbol of invincibility.
+
+The legendary gladiator had fought numerous battles. None had ever stood a chance of survival before his sword, be they human or monster.
+On each triumphant day, the champion gladiator would walk through the gate to a hero's welcome from the adoring crowd.
+
+Only in moments of victory could the slave have a taste of what it felt like to be a master. But the cost of this vain aspiration was for the faint glow of freedom to be shrouded by darkness.
+On the day of his triumph, the gladiator finally caught a glimpse of the world outside his cell. He was a step closer to freedom.
+
+But only when his helmet fell down on the arena floor did he and the spectators alike realize that it was all just a farce.
+The offering of his petty life made no difference. He would always be a worthless slave in the eyes of his master.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15001_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15001_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ca7c5b25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15001_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+An ordinary flower picked gently by the gladiator's master.
+He made a brooch with it and pinned it on the gladiator's chest. It came to symbolize his gentler side.
+
+Before the gladiator became a living legend, he once strolled with his young master in the garden.
+The master picked a flower and gave it to the silent slave.
+"Not all gifts are given out of benevolence. Sometimes they are nothing more than acts of whimsy."
+One day in the far-off future, the gladiator's sly master would say these words to him.
+
+The invincible gladiator finally fell at the foreign girl's feet.
+At that moment, he recalled a dream he had had many years ago.
+"Such beautiful flowers. I wonder when I'll be able to begin my own journey to see them."
+"I'd like to see how beautiful the wild flowers are."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15001_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15001_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e560db37f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15001_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+The gladiator crafted this hourglass himself. He would flip the hourglass before each battle.
+When the hourglass stopped flipping, the gladiator had long since died in a pool of his own blood.
+
+The gladiator would put this hourglass aside before entering the arena.
+When the fight had ended and the crowd started to cheer for him, the sand in the hourglass was still flowing.
+
+In the gladiator's final fight, he faced a young girl.
+In her eyes, he saw both the timidity of a young girl and the ferocity of a young lioness.
+From his steps, the girl saw the unbreakable shackles of age that the gladiator wore.
+It was a fight like the old gladiator had not had in years. Fierce, yet satisfying.
+But the fight ended in a flash. The sword plunged into the gladiator's heart, and the sand in his hourglass crawled to a stop.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15002_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15002_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c630d4e49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15002_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+A very robust and leakproof vessel.
+A legendary hunter known as the Viridescent Venerer once used it to collect whispers by the campfire.
+
+One night, the Viridescent Venerer picked up the scent of other human beings.
+As a hunter, she feared neither wolf packs nor monsters.
+What she feared far more than this was joining the chatter by the campfire.
+For she had long forgotten how to speak human language.
+
+Even after rejoining the humans and accepting her place as Viridescent Venerer, no one ever heard her say a single word.
+Similarly, no one ever saw her leave a single trace behind.
+
+The Viridescent Venerer collected the laughter she heard that night and stored it in her vessel.
+For many years, she would listen back to the voices in the vessel whenever she felt lonely.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15002_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15002_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a860033b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15002_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+A glossy and shining feather of a falcon. It once served as a fine fletching on one of the Viridescent Venerer's arrows.
+
+In the past, when the Viridescent Venerer's arrow hit its target,
+she would come down and stroke the fur of her prey gently until its life force returned to nature in peace.
+For she knew that one day, she too would embark on a journey to the place where the souls of her prey rested.
+
+The Viridescent Venerer believed that at the end of her life, she would wake up from reality,
+and be reunited with the departed at an endless hunting ground.
+
+But she also believed that the moment her arrow pierced through the monster that had killed the boy,
+that endless hunting ground at the end of her life was gone from her grasp.
+For she killed that mutated monster not for the sake of survival,
+but out of vengeance and suffering.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15002_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15002_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f9505851
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15002_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+A hunter's hat without any blood stains.
+In folklore, it belonged to the uncrowned queen of hunters — the Viridescent Venerer.
+
+"Never become the foe of the earth and the forest." This was the hunters' rule.
+Instead, a hunter should become a silent part of nature.
+It is said that a bird once built its nest in this hat.
+
+None could ever bestow a crown upon the queen of hunters,
+since the only one superior to her was nature itself.
+
+In the crisis that soon followed, her hunter's hat became
+a frightful sight for monsters to behold.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15002_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15002_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa17af337
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15002_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+A white wild flower that used to cover the earth.
+It has not withered one bit, and still gives off an exquisite fragrance.
+
+In the days when wildlife still roamed the earth and monsters had not yet appeared,
+the Viridescent Venerer would use this flower to conceal her human scent.
+Thus it was said that to seek the silent and gentle Viridescent Venerer,
+one simply need to close one's eyes and walk barefoot through the forest, following the subtle fragrance of wild flowers.
+Only those who could tread as softly as a hunter could avoid making the leaves crackle underfoot, alerting the queen of hunters to their presence.
+
+It was also said that the one who eventually found the hunter was a boy.
+At that time, disaster had just befallen the ancient kingdom and misery was spreading across the land.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15002_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15002_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c9f92d71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15002_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+A delicate device used for wayfinding.
+
+Legend has it that when the Viridescent Venerer walked barefoot on the fields,
+the grass beneath her feet would tell her what the birds in the trees could see,
+and the mud she trod on would tell her what the roots in the earth could hear.
+
+But it is said that ever since disaster struck, the grass and trees never spoke again.
+For the God of the Woods had died in the disaster.
+
+Since then, she relied on this device for direction when hunting.
+At the request of a boy she encountered, she ceased hunting birds and beasts.
+Instead, she made the monsters that brought destruction and suffering her prey.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15003_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15003_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..140d2a6d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15003_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+A strangely-shaped kettle that plays a wondrous tune as the water flows out.
+There was always music in the life of a Troupe member, even when drinking water.
+
+An ancient tale tells of a wandering troupe that roamed the land.
+For flutes they had swords, and for harps they had bows. They performed not only for friends, but also for foes.
+They traveled through the desert and set foot in the blazing Mare Jivari.
+
+The tune of the harp echoing in the kettle was a reminder for them.
+"Along with the boundless tunes we walk."
+"Wherever there is music, there is us."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15003_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15003_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..376faa9fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15003_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+An azure arrow fletching that has survived the test of time.
+The fletching seems to produce a tune as the arrow flies through air.
+
+The harpist of the troupe was also a skilled archer.
+Legend has it that he could lure the birds in the sky with his harp and then shoot them down with his arrows.
+It is said that he never looked at the sky while he was playing the harp to lure the birds.
+Some believed the reason was his harpist's arrogance, while his companion said it was his hunter's mercy.
+
+The ill-fated birds became the fletching of the harpist's arrows,
+and the sound of the harp became the birds' elegy.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15003_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15003_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..86a15780f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15003_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+A beautiful top hat untouched by time.
+Listening closely, one can almost hear an ancient tune echoing inside the hat.
+
+Thousands of years ago, a troupe wandered through the lands.
+The troupe owned not a single shred of sheet music. What they saw was what they sung, and what they heard was what they played.
+As time passed, the troupe gradually realized the vastness of the world.
+
+"There are so many things in the world for us to sing of."
+
+The members then turned the notes into words and recorded their journey in a book.
+This book, The Widsith as they called it, was still held tightly in the conductor's hands even after his death.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15003_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15003_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e520b50b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15003_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+A small flower-shaped insignia. There seems to be music coming from it.
+
+Among the members of the troupe was a charismatic swordswoman.
+Beautiful as the light on water, elegant as the chirping lark.
+Her every slash hummed a tune of the wind.
+
+The end of each song and dance was like the sun after the rain.
+Dust has since settled, and both the stage and life itself feel emptier for the absence of her music.
+
+Both her music and her sword were as lethal as they were beautiful.
+This was in keeping with the troupe's performances, which were intended for two very different audiences.
+For the audience of foes, the music drifted far beyond the stage.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15003_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15003_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6de0ac767
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15003_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+The troupe's hourglass, which is also a harp.
+The tune becomes deeper with the passage of time.
+
+When the performance was coming to an end, the troupe would play this harp.
+As time passed, the tune of the harp became deeper.
+The sound of the harp dying down marked the end of the show.
+
+Everything has an end, and the troupe was no exception.
+One by one, each member of the troupe met their fate and their instruments were buried deep in the dust.
+As the harp fell silent, the final sound heard from the musical troupe was the faint trickle of sand as it slid down the hourglass one final time.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15004_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15004_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15004_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15004_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15004_2_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15004_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15004_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15004_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15004_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15004_4_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15004_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15004_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15005_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15005_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ded4210bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15005_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+A ritual goblet used by the shamans of an ancient tribe.
+It held the blood to be offered to the Thunderbird.
+
+In the seasons when the Thunderbird flew amidst the stormy mountains, a young lad sang without fear.
+Attracted to his voice, the prideful Thunderbird landed by his side.
+
+"Curious tunes, tiny human. Afraid not of thunder and storms?
+"They said I can bring peace to thunder and storms."
+
+The young lad paused and answered.
+The Thunderbird cried but kept its silence.
+For his was an enchanting song.
+
+It was the first and last meeting between the Thunderbird and the young boy.
+For the next she saw of the boy was when his blood filled the golden goblet on the sacrificial altar.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15005_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15005_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d795d1d05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15005_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+The lost feather of the Thunderbird enchanted in purple lightning.
+It serves as the last witness of the destruction of the tribe.
+
+The ancient tribe held the Thunderbird as its protector. But it rained down thunder upon the tribe.
+On one gloomy night, it shared a pure friendship with the lad.
+Once it departed, the lad picked up the feather it dropped.
+
+"I shall sing you another tune,
+When you come again with thunder and rain."
+
+Driven to madness by the remorse of a promise unkept,
+The Thunderbird left the mountain in cinders.
+It was hunted down years after, slain as a monster.
+
+Years passed, the burned land revitalized.
+The lightning-feather was left buried in the vegetation.
+The story of the Thunderbird and the young lad all but perished with the tribe.
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15005_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15005_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f19afeb81
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15005_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+In the ancient tribe that worshiped the Thunderbird,
+elder shamans worn this crown.
+
+The Thunderbird soared through the thunderstorms, raining down purple thunder and rain.
+Ancient tribes feared its powers and thanked it for its blessings.
+Shamans were chosen to offer blood sacrifices to it for protection and forgiveness.
+
+The Thunderbird was still a monster that cared not for the worship of mankind.
+They knew it not, and regarded the unpredictable actions of the Thunderbird as divine revelations.
+Yet thunder was its breath, as were the fates of men.
+From the sky, men were no different from animals.
+
+Until one day a song pierced through the roaring thunderstorm.
+The song ripped through the clouds, and bestowed upon it, light.
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15005_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15005_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b35bbaf1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15005_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+A purple wild flower that survived in the volcanic ash.
+It witnessed the total decimation of the ancient tribe.
+
+With an innocent's blood, the shaman summoned the Thunderbird.
+They made their offerings, waiting for the Thunderbird to reveal and the oracles.
+However, what descended with the Thunderbird, was the lightning of destruction.
+
+For the transgression against the young lad who sang to it, the sentence was total obliteration.
+The Thunderbird showed its true nature, wiping the tribe from the face of the earth.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15005_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15005_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..71f49d4fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15005_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+A luxurious hourglass belonging to the ancient tribe that worshiped the Thunderbird.
+As the tribe faded away, so did the hourglass.
+
+A luxurious hourglass, made with amethyst and amber gold, that belonged to a shaman.
+The hourglass would serve its purpose for the festival held in the Thunderbird's honor.
+
+In the last festival the tribe held, the frenzied Thunderbird blew away the bloodstained altar.
+The countdown to the arrival of the protector became the countdown to the tribe's destruction.
+The Thunderbird decimated the tribe to avenge the one who sang to it.
+
+Unbeknownst to the Thunderbird, the lad himself considered his sacrifice as an offering.
+All for the good of the tribe, for the blessings of the Thunderbird.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15006_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15006_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3e97c4bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15006_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+A clear bottle containing liquid fire.
+The techniques involved in making liquid fire have since been lost.
+
+The Crimson Witch of Flame walked upon the earth, burning monsters into cinders.
+Rumor told of how she sacrificed her mortal body to become the embodiment of liquid fire herself.
+
+Still, love and longing once dwelt in her maiden heart.
+Until fires burned away that beautiful and fragile part.
+Thus, she became the witch that historians were loath to remember.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15006_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15006_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..675aee9cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15006_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+A forever-burning bird feather.
+The fire shall burn for all eternity.
+
+Scorched earth followed in her wake, for she chose a path of hellfire.
+Though her fires only touched monsters and demons,
+People still cowered behind closed windows and tried to drive her away. But none of that mattered to her.
+
+New hopes were birthed from the fires of old pains.
+She needed not comforting nor sympathy.
+Chirping by her side, the birds gave her all the understanding she needed.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15006_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15006_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..aea1402d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15006_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+A traditional witch's pointed hat with a large brim.
+It grants a witch the reverence and fear which she commands.
+
+To the Crimson Witch of Flame, this large hat shielded her from surrounding distractions.
+It was how she was able to hone her Pyro skills when she was still an apprentice.
+
+In combat, she needed not pay attention to monsters disintegrating in flames.
+Nor did she need to look at her own burnt face in the water's reflection.
+And so the Crimson Witch continued to burn, blind to the extent of her devastation.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15006_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15006_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e89ea0b07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15006_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+A common species of flower.
+It is curiously capable of resisting the Crimson Witch's flames.
+
+A crisis centuries ago dashed all hope of the maiden seeing the future promised to her.
+Those dear to her, her past days, and her bright future. All gone.
+
+From the ashes, the Crimson Witch of Flame was born, and she burned away her pain with fire.
+Yet this flower stayed resilient, soft, and moist.
+Perhaps both painful and beautiful memories were two sides of the same coin.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15006_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15006_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0cb5cba9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15006_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+A small vessel containing a high-temperature liquid.
+It is said to be the molten souls of evil spirits.
+
+A special Hydro timepiece given to the Crimson Witch before calamity struck. Back then she was still a maiden, and had not yet embarked on her journey.
+One cycle was the time required to finish her study at the Academia.
+By the time the countdown ended and she returned to her hometown, its previous owner had become a casualty of the crisis.
+
+Her maiden years were over. The Crimson Witch of Flame was born, and with her the era of destruction.
+The timepiece bore witness to the days of monsters and the pain they caused, until all were burned away.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15007_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15007_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..842650bd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15007_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+An ornamental urn made of sapphire, bearing the silver insignia of a noble house.
+It is exquisite and elegant, a testament to the aesthetics of the ancient nobles of Mondstadt.
+
+A noble who once ruled over Mondstadt left it behind.
+However, the extravagant treasures that once lay inside are now gone.
+These luxuries were symbols of the noble's stature,
+as well as the confidence, pride, and prosperity of the people of Mondstadt.
+
+Then, the nobles fell prey to power.
+They took and they spent without regard for the people.
+Luxurious accessories became vanity items.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15007_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15007_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..70e795674
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15007_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+The feather of a falcon proudly perched on top of an old noble's hat.
+Hunting with the common folk and sharing the spoils with them was an old tradition.
+
+Commonplace were the hunts, a hobby of the ruling class of Mondstadt.
+The festivities were shared with their servants and the common folk,
+As a sign of the benevolence of the nobles.
+All the people were eager participants in the festivities.
+
+Hunts soon lost their meaning.
+The nobles took everything as their own, presuming it their right.
+Proudly the feather still stood, yet faded was its color in the people's eyes.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15007_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15007_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9ddf700c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15007_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+A silver mask inlaid with gold and gems and engraved with delicate patterns.
+Delicately made, it showcases the elegance and customs of the old nobles.
+
+The first nobles who rose up to rule Mondstadt began as heroes of humble origins.
+These great chieftains and elegant princes as well as beautiful princesses and noblemen
+once welcomed the people to their banquets and feasts.
+In those days long past, the nobles shared their wisdom and elegance generously.
+
+In that golden age, the nobles shared with the people their knowledge and profits.
+But the later nobles were seduced by power. Their banquets were exclusively for their own pleasure.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15007_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15007_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e251062b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15007_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+A blue lily made of silky satin
+that once served as a noblewoman's headdress.
+
+A noble who once ruled over Mondstadt left it behind.
+In that legendary age, the nobles were examples for the people.
+They guided their subjects with their conduct and wisdom.
+They were the true representation of the people of Mondstadt.
+They were noble not only in lineage,
+but also in their commitment to virtues and principles.
+
+The longevity of the nobles was cut short by their endless self-indulgence.
+Ostentation gave way to devolution.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15007_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15007_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..56d09d996
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15007_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+An exquisite pocket watch made of sapphire.
+It remains functional even after all these years.
+
+The pocket watch of a noble who once ruled over Mondstadt. The time it tells is still accurate.
+Punctuality is a virtue, and this pocket watch helped the nobles stay on a virtuous path.
+It was more for self-discipline than a tool to influence the common folk.
+At daybreak, a worthy noble must be more vigilant than his people.
+At night, he should be more thoughtful and restless than they.
+
+Over the years, the once-strict schedule was overturned by their indolent descendants.
+Their timepieces grew more extravagant, but lost their virtuous function.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15008_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15008_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b7b18d36
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15008_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Originally an exquisite silver goblet with gold engravings depicting the feats of a chivalrous knight.
+But blood and smoke have stained the cup beyond recognition.
+
+Covered in blood, the knight who slayed demons returned from the scourged battlefield,
+Only to find that those awaiting his rescue were nowhere to be found among the burning, collapsed houses.
+
+Defeated, the Bloodstained Knight took the smoke-blackened goblet,
+and vowed to rid the world of monsters, of poverty and of evil.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15008_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15008_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ef8ff65f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15008_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+One of the countless raven feathers stuck to the Bloodstained Knight.
+For where there is blood, ravens shall follow.
+
+In the end the Bloodstained Knight could no longer tell
+whether the blood that stained him was his own or that of his enemies.
+
+Eventually, on his long journey filled with bloodshed, he came to a realization:
+His path of so-called chivalry had turned him from the white knight he used to be into the monster he had now become.
+His only followers were the ravens drawn to the bloodshed he left in his wake.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15008_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15008_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..887835b1b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15008_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+A luxurious platinum mask that once belonged to a knight of noble birth.
+The dark stains of dry blood are now a permanent part of its appearance.
+
+As the Bloodstained Knight reached out to help a person in need after slaying the monster,
+The way she cowered in fear made the knight realize:
+He was now a monster himself.
+Tainted by the blood and cruelty of his drawn-out war.
+
+"Shield me from the eyes"
+"Of those I vowed to protect."
+"And shield them from the horrors I am bound to effect."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15008_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15008_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab2d92f87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15008_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+A common white flower given to the knight by a rescued damsel.
+It is dried and hardened by the blood from all his bloodshed.
+
+Thanking him for his valor, the damsel offered a reward.
+He turned down all she gave, save for a pure white flower.
+
+"For a knight, chivalry is its own reward."
+"This flower shall be my medal. That is all I need."
+
+He wore the flower upon his heart.
+Like his armor, it was stained as black as a winter's night.
+Like his heart, it was hardened like a tempered blade.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15008_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15008_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae4669959
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15008_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Deep in the abyss, where celestial bodies cast no light,
+the Bloodstained Knight kept this timepiece, though time had lost all meaning.
+
+At an end was the Bloodstained Knight's story,
+for he realized there was no place for him on this earth.
+He ventured into the fallen ancient kingdom, and died in battle in the monsters' lair.
+At the bottom of the world, he learned the origin of the monsters that destroyed the ancient kingdom.
+
+"The ancient kingdom was wrongfully cursed,"
+"Turning its inhabitants into monsters."
+"The code of chivalry tolerates not such injustice."
+"If Abyss be thy name, I pledge to you my loyalty."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15009_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15009_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c07c5bb8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15009_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+They say that,
+Once upon a time, the people of the land could hear revelations from the heavens directly.
+The envoys of the gods walked among benighted humanity then. The eternal ice had just begun to thaw, and the first fires were still new.
+
+It was a time of great prosperity, when all was left in the hands of such heavenly revelations.
+The envoys of heaven said that the world would soon enter a new and brighter age.
+This was predestined, that future immutable.
+
+But would a day come when such wonderful times might come to an end?
+
+To this question the envoys gave no answer. So, the people chose from among them a chief priest,
+And adorning his head with a crown of white branches, they sent him out into the deep places of the world,
+To antediluvian ruins and long-buried altars of sacrifice, to seek answers and enlightenment...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15010_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15010_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..37200e28e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15010_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+They say that,
+Once upon a time, the people of the land could hear revelations from the heavens directly.
+Then, the envoys of the gods would walk among benighted humanity, and the ancient flames were extinguished amidst the first falling rains.
+
+It was a prosperous time, a period of bountiful harvest.
+Then the earth was blessed and ruled by heaven, and the elemental flows were smooth and well-ordered.
+A hundred years of bounty were written in the stars, and none could change this divine law.
+
+But what of the time after, a hundred, a thousand years from now? Would they have famine where they had plenty, poverty where once were riches?
+Would their altars and palaces become one with the soil, with only that silver-white tree for company?
+
+The heavenly envoys, who ever spoke what they knew, were silent. So to understand this doom,
+The chief priest, head crowned with white branches, would delve into the deep places of the world...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15011_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15011_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a48c0b7b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15011_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+They say that,
+Once upon a time, the people of the land could hear revelations from the heavens directly.
+Then, the envoys of the gods would walk among benighted humanity, and the waters ran dry as thunder first pierced the skies.
+
+People enjoyed untold wisdom, and that wisdom was their boon.
+Their prosperity brought pride and ambition, and the mind to question.
+
+So they questioned the heavens' authority, and schemed to enter the garden of gods.
+And though they had promised to the people divine love, prosperity and wisdom, the envoys of heaven were angry.
+For to question eternity was forbidden,
+For earth to challenge sky, inexpiable.
+
+So the chief priest who wore the white-branched crown went forth to appease the divine envoys,
+And into the deep places he went, seeking the hidden wisdom of the silver tree in the ancient capitol...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15012_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15012_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15013_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15013_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a265fc811
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15013_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+They say that,
+The line of chief priests have always seen this same sight as their days draw to an end:
+A mountain of crowns in a secret place, beneath a withered tree—
+—each one hiding a lifetime of secrets kept.
+Each retiring chief priest offers up their crown of flawless white branches to this world.
+Every mighty and ancient city, and every austere place of sacrifice must one day return to profundity in the earth.
+
+All prosperity must someday end.
+But this does not mean that nothing is eternal.
+
+At the end of a cycle, the earth shall be renewed. Thus eternity is cyclical.
+The search for truth is a product of prosperity, and not the seed that plants it.
+
+They say that,
+Once upon a time, the people of the land could hear revelations from Celestia directly.
+The envoys of the gods walked among benighted humanity then. In those days, life was weak, and the earth was blanketed in unending ice.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15014_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15014_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..788406c1b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15014_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+A vessel for wine carved from immovable rock.
+It is said to be filled with the ambrosia of sovereigns.
+
+It behooves basalt to be impregnable, and crystal to shine in its translucence.
+Going incognito amongst mortals should be likewise, exquisite in its enjoyments.
+
+Folk legend holds that in order to drink wine,
+Rex Lapis brought forth bedrock,
+And carved jade and lovely stone into a wine vessel for himself.
+
+Some even say that there were once seven such vessels.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15014_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15014_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ce94b8ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15014_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+A feather left behind by the giant wings that flattened the mountains.
+Though it has long turned moss-green, this feather remains sharp as a naked blade.
+
+They say that in ancient times, when the world was in turmoil, Rex Lapis plucked mountains and turned them into huge birds of prey.
+These birds were carved out of rock and jade, and they soared above the ground once they had taken shape.
+Spiraling toward the heavens, they pierced through the clouds and flattened many stone peaks therein.
+
+They say that these rock kites spread their wings and dived towards the ocean,
+And they fell from the sky like comets,
+Right into the heart of the sea, and the monsters within...
+
+And they say that the pillars of stone that jut out from the ocean continue to attract birds to this day.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15014_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15014_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8ff9f837
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15014_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+It is said that during the years when gods contended against one another, Rex Lapis' aspect was that of boundless slaughter.
+In those god-eat-god battles, one could never have ascribed gentleness to him.
+
+He knew right from wrong, and never missed his mark: in those days of tumult, he would show no mercy, even to friends-turned-foes.
+Rex Lapis' stone-cold expression never once changed throughout that storied age.
+
+They say that only when the dust settled did he lay down that unmovable visage.
+But it had been necessary, for he had donned it to fulfill a contract.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15014_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15014_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3824f7c60
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15014_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+A flower that bloomed in a cliff's impregnable cleft.
+It is an exquisite life shaped by the essence of Geo.
+
+There is a folk saying that goes thus:
+In times of yore, someone told the Lord of Geo that there was no life to be found in barren stone.
+Thus did the Lord of Geo command flowers of purest gold to burst forth from the face of an uneven rock.
+
+Perhaps the Geo Archon did once work such a great wonder,
+Or perhaps this is but one of the many tales that shroud this ancient world.
+But the prosperous harbor that grew out of the lifeless mountains,
+And that braves the raging waves of the Sea of Clouds—
+Perhaps that was the brilliant flower, after all.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15014_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15014_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f878e49d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15014_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+A sundial made using regal jade.
+It silently pursues both time and tide.
+
+Even rocks that have stood firm for time immemorial will eventually disintegrate over time, crumbling into dust and gravel.
+
+Legend has it that the Lord of Geo once made the glittering stars of the earth into devices for telling time, all the better to teach the ancient humans about the value of every moment.
+Over the passage of time, this sundial came to be the prized possession of Kunwu, who was then still a young scholar in training.
+
+"When I was young, I dreamed of studying the classics and going to Sumeru to attain the greatest wisdom."
+"Yet when gaining this dial, I played with and examined it for many long days, and could not find in it a single flaw."
+"Thus I changed tacks and sought a master craftsman to learn a new trade, and thereby challenge the creator of this divine tool."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15015_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15015_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a9db6d37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15015_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+A beautiful water balloon filled with water.
+In the ghost stories of Inazuma,
+This is a memento from a chance meeting with something inhuman...
+
+During the summer festival, I was separated from my parents.
+It was but a moment, but I had wanted to look at the water balloons,
+And let go my hand that had gripped on to my father's sleeve.
+Before we knew it, the tide of people escorting the divine palanquin had washed us apart.
+
+I cried by the torii gates along the road to the shrine,
+And I counted the feet of the people ascending the mountain.
+I do not know when it happened,
+But a beautiful lady with fox-like eyes had come to my side, and taken my hand.
+
+"How preposterous, to leave such an adorable child here."
+"So, how about it? Would you like to see the fireworks, throw some darts, and play fusen with me?"
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15015_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15015_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e5800f96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15015_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+An intricately-made throwing dart. It is a common sight during the summer festival.
+In the ghost stories of Inazuma,
+There is a tale about a meeting between the human and inhuman...
+
+To celebrate my wife's pregnancy, I went to the shrine to give a votive offering.
+But for reasons unknown, I went up the mountain with these objects.
+The water balloon from when I seven, the fox mask from when I was seventeen,
+And a flower that would not wilt in ten or even a hundred years.
+
+Why did I expect to meet her again?
+No matchmaker introduced myself and my wife, and we were always short on money,
+And it took some time for us to produce an heir,
+But our days were still filled with happiness, were they not?
+
+But still I detoured on that mountain road to the place where I'd seen the fireworks with her.
+Pulling the bushes apart, I thought I saw her dressed in white, sitting upon that rock.
+But when I came forward and looked, it was just a fox sunbathing.
+It leaped up at the sound of snapping branches, and fled into the woods,
+And like the spots of light that poke between leaves moved by the breeze, it was gone in a flash.
+All that was left was an old wooden throwing dart.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15015_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15015_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fa223a99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15015_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+The mask of one indwelt by a deity.
+A mask that has been cast in the image of some legendary deity.
+
+People will often take on the guise of the fox of legend,
+Covering their faces with masks based on her divine visage,
+Perhaps wishing that they might gain her ability of transformation.
+
+In Inazuma's legends, everything has a spirit.
+...But even so,
+It is likely that most such beings would have long fled,
+Driven into the forests by the suppression of the Shogun.
+
+But many people still believe in these divine foxes and the ability to be indwelt by them...
+They believe that thousands of years of age may confer power upon animals.
+As such, they also believe in what this fox mask represents.
+
+A note has been left on the back of this mask, written in a lovely hand.
+"I'm sorry, I departed under the cover of the fireworks."
+"We will most likely never meet again. Take care of yourself."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15015_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15015_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a25caff9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15015_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+A summer festival flower that blooms forever,
+That will not wilt even if buried deep below the snow.That will not wilt even if buried deep below the snow.
+
+Some may label it an imitation, an false life,
+For life lies in change, pain and growth,
+In meetings, and also in partings.
+
+But the memories of meeting her,
+Of watching the fireworks bloom in the sky like fresh flowers together,
+The memories of that foxy-eyed woman who eventually disappeared without a trace...
+That unwithering flower is the final thing to remember her by.
+
+In the end, the difference comes down to the fact that for some,
+Life is as eternal as this undying summer bloom,
+But for most, it is as transient as smoke.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15015_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15015_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..97231bfd6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15015_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+A small, ornate pocket watch.
+The watch seems to have stopped at a certain time of day.
+In the ghost stories of Inazuma,
+This has something to do with an encounter with something inhuman...
+
+On the night of the summer festival, as I walked the path to the shrine with the girl I admired,
+I heard, only barely, the sound of a lost child's cries.
+In that moment of distraction, I fell, spraining my ankle and breaking that pocket watch.
+
+While she ran to look for some ointment,
+I tried to make way for the people passing through,
+And sat down on a rock by the wayside to rest.
+The beautiful mask-wearing woman sat down beside me.
+"There are few who know about this spot."
+"But it's the best place to watch the fireworks, you know?"
+
+It should have been a dream.
+We hadn't met in ten years,
+And she had aged not a single day in those years, and yet...
+
+"You've grown so much. Looks like we should pass on the game of fusen."
+"I've brought wine, though. Let's watch the fireworks together. What do you say?"
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15016_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15016_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..669fe67e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15016_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+A faded, but finely-crafted wine cup,
+Ground down by the sands in the sea's depths.
+
+The exquisite cup fell from the Chief Mate's hand, raising tiny ripples as it hit the ocean surface.
+What did it see amid the schools of fish in the dying light?
+What had he encountered amidst the silent alleys, before the bars of the flower-inlaid windows of a secret tryst?
+Down and down the dark gold cup sank, into the dreams of the sea monster, and into the dreams of the Chief Mate...
+
+"Someday, I will return the favor for this mark of humiliation that you left upon me."
+The moonlight illuminated sapphire eyes and that striking scar.
+In his memory, her countenance grew brighter, beautiful, cold and proud,
+But he had forgotten what he had said then, and grew suddenly despondent as a result.
+
+"Come to think of it, how many times have I forgotten the past..."
+
+"Ha, does it matter how you retell the past?"
+"All deaths are in vain. There is no saving that which has already sunk."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15016_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15016_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e997bf5a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15016_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+A red feather is an ill omen, perhaps even a portent of death.
+It washed ashore one day together with the corpse of a great sea creature.
+
+The cynical Chief Mate was no native of Liyue. Rather, he came from a gray land ruled by an aristocracy.
+All said that he, too, was once such a noble, but that he must have disgraced his house and been turned out as a result.
+That was but baseless hearsay, however, for when he first came to the harbor, he carried naught but a slim sword,
+And a small sapphire-blue feather pinned to his mantle.
+
+Later, the wanderer would throw in with the Skipper and set out to sea, contending with great waves and sea creatures alike.
+That once azure-blue feather would also be stained red by blood and by the salt of the great ocean.
+
+In his last moment,
+He clearly recalled those days now drowned in drink.
+Like treasure in the sand brought to light by the lapping waves...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15016_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15016_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b23b7ce4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15016_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+A tricorne hat thick with the smell of alcohol.
+Its shape and design symbolize the position of its owner.
+
+The hard-drinking Chief Mate was lost in a drunken reverie from morning till night, and was rarely ever sober.
+He reeked of alcohol all over, mumbling often of tattered memories.
+The jovial Skipper did not reprimand him, however, and indeed kept giving him important responsibilities.
+
+"Well, we are both people without a thing to our names, eh? Hahahaha!"
+
+"The wine-sodden sea hat was thrust by a storm into the sky, and then carried away on the roiling waves."
+"Those fated to lose their homelands engage in battles bereft of hope and want."
+"That which they lost to the sea of memory, they sought to reclaim from the deep."
+
+"The wind and waves are correct. We have found it."
+"That giant creature that haunts and gnaws at me even in my dreams..."
+"The time for vengeance has arrived. We set sail!"
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15016_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15016_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..303b9a1f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15016_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+A corsage whose coloration has been blistered away by the sea-salt wind.
+Even a man who wanders the ocean waves,
+Has items and memories that he prizes.
+
+The great warship raised its anchor and headed out to sea, and the Chief Mate once more left harbor with the Skipper.
+For the Skipper's absurd pursuit, and for his own faded memories,
+The Chief Mate hummed a crappy shanty of his own composing, forming a chorus with the whales and the waves.
+
+"The scoundrel who gave up his family name and the witch who hunted him (never) reached the sea!"
+"The wise step-brother who could not be an heir became head at last (or did he?)"
+
+"Words that cannot be sung... Have I also forsaken the truth for illusions?"
+"Having lost it all, and given it all up, and then sinking beneath the waves..."
+"...Maybe this isn't the worst of endings, after all. Hahahahaha!"
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15016_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15016_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..accc0a823
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15016_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+A bronze compass used by a seaman.
+In an ever-tumultuous life of wandering,
+It points toward the direction where its owner's heart lies.
+
+The rough Skipper once used this compass to guide his huge ship,
+Navigating treacherous ocean paths and conquering huge whirlpools.
+It also guided the one whose deep hatred hid behind an uninhibited laugh,
+And who, lost and despondent, sought death and burning drink...
+
+"I believe you all sing that the thief could not avoid the gallows in the end, eh?"
+"As long as you have a place to belong to, even ending up in the belly of a fish would be alright—"
+"Hey now, didn't you sign a contract with this ship when you came aboard?"
+"That memory didn't get washed down with the wine, did it?"
+"Good, then — after all, it is time to fulfill your contract."
+
+"Is that so? ...Well, alright. It doesn't matter anymore, anyway..."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15017_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15017_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..01022d556
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15017_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+When the Millelith was first founded, Liyue was still a savage and dangerous place.
+The elders of towns, villages, and tribes would pledge oaths of allegiance with a golden cup.
+As a show of loyalty to Rex Lapis and duty to their countrymen,
+They selected valiant soldiers from all regions. These soldiers became known as the Millelith.
+
+They would go on to take up arms with a yaksha in battle, fighting from the rearguard. They too drank from that golden cup.
+It was a final toast to the benevolent and majestic Lord of Geo. With their gaze fixed ahead of them, they stormed into the abyss.
+Hundreds of years later, a conceited adventurer retrieved the cup from the depths of The Chasm and washed away the imperfections.
+Miraculously, the cup remained whole and untarnished by the passage of time. The pitch-dark of that subterranean realm had failed to remove its radiance.
+
+Yet more centuries passed. Eventually, the people of Liyue would tell tales of an era of catastrophe and a nameless yaksha,
+Tales of how heroes from disparate heritages and different lands united under a single banner against the Abyss...
+Inevitably, the tale would touch upon the cup, and how the blood of those that went before remained clear and spotless as the day it was spilled.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15017_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15017_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4533f8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15017_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+As a mark of military service, the Millelith use the feathers of high-altitude birds of prey to adorn their uniforms.
+These tail feathers are only worn on ceremonial occasions. They boost the morale of the citizenry and fill visiting outlanders with a sense of awe.
+
+It is said that in its inception, this ceremonial custom was inspired by the nameless yaksha.
+In the heat of battle, when the yaksha was engaged in fierce combat with the Abyss, some of its plumage was stripped away. The feathers that fell to the ground were seen as a symbol of hope.
+In the end, the brave yaksha and fearless citizenry would sink into an exhausted slumber in the dark lair of the enemy.
+Rex Lapis was moved by their sacrifice and observed a prolonged vow of silence among the low murmuring of the mountain stone.
+The people claim that the nameless yaksha that defended The Chasm was not, in fact, under the command of Rex Lapis.
+Instead, they believe that it was an act of redemption from a longstanding sin... a price paid for cowardice and dereliction of duty.
+
+Whatever the truth of the matter, the yaksha that had once soared through celestial heights had now returned to a free existence amongst the clouds.
+As for the soldiers, trapped in eternal slumber in the depths of The Chasm... their legend continues to evolve with the flow of time.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15017_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15017_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..298f3383e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15017_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+The commander who fought together with the nameless yaksha fell in the line of duty,
+As did the handful of his compatriots who fought alongside him.
+To ensure that the afflicted civilians could safely escape, and to maintain their honor in the eyes of the Lord of Geo,
+The helmet-clad troops of the front line took the lead, pointing their spears towards the Abyss and charging into battle.
+
+Disaster arrived in the land of glaze, and a horde of ancient foes came surging forth.
+At the order of Rex Lapis, the yaksha fought a bloody battle against the warped creations of the Abyss.
+The fight went on until the last drop of blood had soaked into the battlefield and all that was impure had been cleansed.
+As the tide of the Abyss receded, the glaze sands shone gloriously once more,
+
+But when the gloom that had filled the skies above The Chasm had finally dissipated, the yaksha disappeared without a trace.
+As for the general and his men who left their helmets on the battlefield, they rest there in peace forevermore.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15017_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15017_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a7aab2cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15017_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+In an age when solemn songs were sung from the clifftops, a meteorite once fell into the Chasm.
+Out of the depths of the boundless night sky above, the iron meteorite plummeted to the ground, turning the earth to Glazed Sand Crystal on impact.
+
+Though human life is fleeting, Rex Lapis personally ordered the Millelith to rush to the defense of the mines.
+As the Abyss flooded forth, the Millelith escorted countless civilians to safety.
+Miners tell tales of a small number of troops from the rearguard, who remained in the Chasm.
+Together with the nameless yaksha, they fought courageously until they, too, made the ultimate sacrifice among the jagged rocks.
+
+In time, the names of both mortals and adepti alike were forgotten. In time, even the mountains and rivers change form.
+Yet there will never come a time when their honorable deeds shall be forgotten. Like this gold-leafed flower, they will shine on forever.
+500 years on, the harbor city remains as steadfastly peaceful today as the day the disaster was quelled.
+And still, the troops wear this golden flower with pride, in honor of the sacrifice made by their forebears.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15017_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15017_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a6d5cf5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15017_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+A hardy timepiece powered by sunlight and moonlight, capable of capturing rays of light even on the darkest of days.
+When Liyue was threatened by a pitch-black malice, this time-dial helped the soldiers to remember the warmth of the sun.
+
+In the course of fighting side-by-side with the yaksha, these mortal soldiers could not escape being contaminated by karma, or harmed during the slaughtering.
+To avoid being consumed by the darkness of constant killing, the Millelith soldiers used this timepiece to silently mark the passage of time during each battle.
+They fixed a unified marching pace and schedule so that one squadron of mortal soldiers would take the battlefield as the one before them retreated.
+This cycle of advance and retreat continued all the way to the depths of the Chasm, where yaksha and valiant soldiers both fell.
+
+100 years later, this timepiece was unearthed by a miner. Its bronze surface sparkled in the bright starlight.
+Urban legends tell of a collector of curios wearing black robes, who roamed the market streets one day, buying up Orichalceous Time-Dials and paying a generous sum for each one.
+Some sellers queried him, curious to know what his reasons were, but he deftly deflected all their questions with an array of excuses and other verbal tricks.
+As for what this individual's true motive was, perhaps only the unyielding forward march of time can finally deliver a satisfying explanation.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15018_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15018_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f79e7428
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15018_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+He was born with a face fairer than any other,
+Destined to a long life and a hollow will.
+
+He was a transcendent being, divinely created, but he was cast aside like worthless dross.
+Yet, due to an error that cannot be known, he roused himself from slumber,
+And began to wander the mortal realm.
+
+Before the Fatui found him, he had drifted for countless years
+And in that time, this is what his experience had taught him:
+
+"I am a 'human' who surpasses all others."
+"Even the gods daren't meddle in my fate."
+"Neither mortal nor god, nor fate itself, is qualified to be my judge."
+"I am free to choose how I wish to spend the remainder of my days."
+
+"Since these mask-wearing people are so fun to be around..."
+"I think I'll become one of them."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15018_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15018_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..150d44400
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15018_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+"A human is nothing more than a machine of a certain level of complexity."
+Thus declared the youth from his lectern in the seedbed of wisdom.
+If one were to disassemble a part of this machine and make enhancements to it,
+Its performance could be greatly amplified.
+With or without a Vision, and irrespective of their physique or combat skills,
+"Enhanced humans" would surely display strength far beyond the average.
+
+Despite the risk of being denounced as a heretic and permanently cast from the circle of the wise,
+The youth candidly jotted down these thoughts in the margins of his research notes:
+I. As anticipated, no research breakthroughs are possible, given the working style of the Academia.
+II. Nevertheless, being expelled would be a loss. One needs an environment conducive to research.
+
+Following a trail of rumors of heresy, the first of the Fatui tracked him down...
+
+"Merely an enhanced human? If your great nation can furnish me with sufficient resources and ample time, I could even manufacture that which you would call a god. What say you?"
+In the desert that shone bright like liquid gold, he inquired of the Snezhnayan diplomat:
+"Will you treat me like the Academia did? Will you call me a monster, a madman?"
+"Or will you treat me as my hometown did, and chase me away with pitchforks and clubs...?"
+
+However...
+"Good. Then, we are now in partnership."
+"As for the matter of your title — what do you say to this..."
+Taken completely by surprise by the sheer irony of the title he was given, the young man burst into hysterical laughter.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15018_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15018_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc13c3aa5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15018_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Since the stain of my compatriots' blood cannot be cleansed, I shall become The Jester, who laughs in the face of fate.
+Since my level of learning could not compare with the sages, I failed to earn the favor of the previous ruler.
+So too did I fail to stop them from tearing away the veil of sin, ushering in a tide of divine wrath, destruction, and foolishness...
+Then I shall become instead a fool, a Fatuus, and devote myself to Her Majesty, who understands my pain...
+
+My name is Pierro, The Jester. Please listen to the words I have to say:
+
+Proud Fatui comrades, I know your hearts harbor both the fires of rage and the cold of eternal winter.
+Each one of us has borne witness to the absurd callousness of the foundational principles of this world.
+So, let us don our masks in mockery of the world as we go forth and rewrite the rules of destiny.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15018_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15018_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8097ff718
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15018_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+"You astound me. You have but a human body, and yet you carry such a power within you."
+"You claim that you have no tears left to cry, no blood left to shed, but surely this is because you have filled yourself with fire..."
+"Though your body has long been covered in scars, fierce flames are all that now may flow, like molten iron, from your eyes and your wounds."
+"But we appear to have gotten off-topic. I followed the trail of smoke and tracked you down because I wish to strike a deal with you..."
+"Let the flames that now devour you be extinguished by the grace of Her Majesty. What say you?"
+
+The first Fatuus gave power to a young woman in whom the flame of life had all but died,
+And in her wild imagination, she saw the line that lay between the corrupt past and a stainless future...
+
+"I understand. Then, let glacial ice take the place of my erased past and extinguish these undying flames."
+"Let the darkness of corruption, the pain of the world, and the humans, beasts, and the sin they carry all be purified by silent ice."
+
+But despite this, a pure white flame continued to burn within her heart...
+
+"We share the same goal, you, your Tsaritsa, and I."
+"Cleanse the sources of distortion in this world: short-sighted, ignorant gods and the darkness and corruption of the Abyss."
+"Good. I will do whatever it takes to become an effective instrument in the advancement of our common cause."
+"For even if I dress in pure white from head to toe, the ashes of the dead that have long left their stain on every inch of my being can never be cleansed."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15018_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15018_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd3d0d731
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15018_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Money is the lifeblood of the world, and the pathways along which it flows are the world's arteries.
+Then, the center of the world is a heart made of gold.
+
+He was not one of the favored, and could only pursue worldly power.
+But though money ought to mean nothing to the gods,
+They held it firmly within their grasp nonetheless, along with the countless other forms of power that they wielded.
+
+Perhaps he lusted for money because he had once been destitute,
+Or perhaps the fact that the gods had never looked upon him with favor ignited a burning desire for resistance inside him...
+
+"The people of the land from which these coins hail revere contracts above all else."
+"In the name of money, I shall respect the contract between us..."
+"We shall, by whatever means necessary, become the heart that pumps money around the world."
+"And, when the moment comes, that heart shall cease beating by our will alone."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15019_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15019_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..aaa985a10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15019_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+A special slip cylinder that the shrine uses for fortune-telling,
+It is supposedly infused with good fortune that the kitsune have imparted upon it.
+
+Fortune telling is born from the questions of lost people. Thus, be it good or bad fortune, it will help them navigate their future.
+In other words, there are only lost people, and no inaccurate fortunes.
+I've learned a lot while studying at the shrine. Now, even someone as dull-witted as I am has learned how to talk like a mighty kitsune.
+During this time, even someone as inhuman as the mighty Yougou Tengu has gotten a daughter.
+Even that leatherhead Konbumaru has also become one of the Shogun's own Hatamoto, and shall soon marry the daughter of a high-ranking samurai.
+
+"Such a lovely kid. Even the great Yougou Tengu, who used to kill all day for fun, had the mother inside her brought out... just a little."
+"Still... the shrine is always missing the liveliness of children. That's not good. Say, Hibiki, how would you like to be a kid again?"
+
+The Lady Kitsune's joke was out of line as always, coming forth with the self-serving scent of sakura wine.
+
+"Aw, Hibiki, why the long face? How about this, then? I, the Lady Saiguu, shall tell your fortune for you!"
+"Haha, see? See, it's "Great Fortune." "Great Fortune"! You know what that means?"
+"It means that you took away all the bad fortune slips. Please stop mocking me, Lady Saiguu."
+"No... it means that the person you're missing will be lucky enough to become a part of your memories forever."
+
+That's why you have to be strong and must live on for a long, long time.
+Even if all the people you cherish are gone, as long as you are still alive,
+The time you spent with them will never perish...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15019_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15019_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d51d601f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15019_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+A demon-slaying arrow used by the shrine for prayers and to drive away catastrophes,
+It is said to be capable of pursuing and destroying all demons.
+
+People often say that demon-slaying arrows can drive away evil, but evil is never an objective thing.
+Evil often stems from within our hearts, born out of delirious minds that have turned cold and ashen from terror.
+Lady Saiguu has been gone for a long time now, and I am no longer that young shrine maiden training at the Grand Narukami Shrine.
+Whenever I hold that empty smoking pipe, I can feel that emptiness and dull pain hover over me like a phantom.
+
+Having someone worth missing, losing someone whom I cannot help missing... And time keeps moving like a spinning wheel.
+Silent and tranquil, the Lady Kitsune's white form hidden in the deep darkness left a deep impression in the shrine maiden's dreams.
+The Great Tengu went into self-imposed exile, enraged at her own incompetence as the Lady Saiguu's protector, leaving Teruyo behind.
+Harunosuke left for another country amid the fury of his mourning, while Nagamasa joined the Shogunate to clear the Mikoshi name.
+As for the man who taught me archery in the sacred forest and patiently listened to my naïve promise under the scarlet sakura boughs,
+He will eventually return to me, even if he were to be blinded by splattered blood, or turned into a fierce beast by that dark defilement...
+
+I shall save him with our bow and arrows, to keep our promise, which ever veers towards breaking.
+I shall destroy evil with our bow and arrows, exorcising folly and needless obsession.
+
+"Come see me, you idiotic problem gambler."
+"And don't lose your way this time, Konbumaru."
+
+Still, who won the last throw of the dice...
+She touched the bow lightly while pondering such unimportant things.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15019_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15019_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..77a4959ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15019_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+A bright and elegant festival mask that once belonged to a certain miko.
+A faint smile curls the edges of the mask's lips, but there is no real light in its eyes.
+
+I've spent much time training at the Grand Shrine, and I must say that I've matured a lot.
+At the very least, I'm not as foolish as I was when I was young, and I'm more independent now.
+But for some reason, the more I grow, the more Lady Saiguu's face seems to fall under a shadow.
+What emerges on her face is not anxiety nor fear, but rather a sorrowful reluctance...
+
+"Life is full of uncertainty. Love is fleeting, and even lasting memories may be lost."
+"Losing one's memory is no different from losing one's life. It is like death amidst darkness eternal."
+
+This time, even a faint smile could not conceal her sorrow.
+Though this is a festive day, it seems more like a farewell.
+
+"Right, then. Why don't you tell me about the idiot Konbumaru?"
+"What's wrong? Still afraid that an old hag like me will steal him from you?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15019_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15019_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..edf3757ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15019_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+An omamori crafted using an art known as Mizuhiki.
+It is said to have the power to bind wishes and the reasons for those wishes within itself.
+
+Once, I learned how to manage the affairs of the shrine under the tutelage of a mighty kitsune.
+Back then, I was just a young shrine maiden who had just arrived on Narukami from a small fishing village.
+I was duller than a teapot and had yet to lose the obstinate impulsiveness and curiosity of a child,
+I was always naively skeptical of the elegant but incomprehensible words of Lady Saiguu.
+
+"Everything in the world is entangled. Hence, illusory visions were born out of concrete reality."
+"The so-called omamori cannot make one's wishes come true at all, but they can make them eternal through this entanglement."
+
+The Lady Kitsune couldn't help but break out into laughter upon seeing my clueless expression.
+She cheerfully knocked my head with her pipe and sneakily changed the subject.
+
+"I suppose you've met your fated one as well, Hibiki?"
+
+"What sort of 'fate' could there be with a rude and reckless brute like that!"
+
+"Oh, is that so?"
+
+But darkness engulfed everything in the end.
+That "fate," too, was no more.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15019_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15019_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..932a26462
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15019_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+An elegant watch adorned with a shrine bell.
+The hands always point toward the wee hours of the morning.
+
+As the sky brightens, morning dew condenses and then disappears.
+As beautiful as this colorful scenery may be, it is still short-lived.
+
+I once enjoyed the chirping of cicadas and the moonlight with Lady Saiguu on a slope in the middle of an autumn night.
+Back then, I was just a shrine maiden from the country, young and stubborn.
+Like a chirping finch, noisily insisting on my own view.
+A faint smile that crossed the mouth of the Lady Kitsune fascinated me, but her words were — and remain — incomprehensible:
+
+"Trying to hold on to a moment's beauty is like foolishly trying to grasp the morning dew."
+"Like the morning dew, I have already passed away. All you have seen of me is but a residual vision, born of your wishes."
+
+In that vague memory, she kept saying some incomprehensible things. Her expression as sorrowful as the eighth month's moon, and I suddenly...
+Then she rapped me over the head with her tobacco pipe, wearing her usual expression of rebuke and mockery:
+
+"Hibiki, the sun's about to rise."
+"We should head back."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15020_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15020_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cee241c49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15020_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+With his secret sword technique, Tengu Sweeper, Iwakura Doukei became the Kujou Clan's swordsmanship instructor.
+He also received the title of "Douin" and founded a successful sword school.
+As he headed off to take up his post at the Kujou Estate, Doukei, who had long learned how to drink,
+Stepped into the branch shrine that had been utterly destroyed by his completion of the Tengu Sweeper.
+Here, in the courtyard of this abandoned branch shrine, he had sparred with the Tengu of Yougou thirteen times in the last thirteen years.
+He remembered his encounter with the black-winged tengu who had called herself "Teruyo of Yougou"...
+
+Thirteen years went by like a dream
+The scarlet snow flies through the shadowed pass like smoke
+You have now gone afar
+
+The Sacred Sakura petals fell then, too, as if they were snow from the sky.
+The branch shrine had lost the god it worshipped, but it was still in a fine state.
+Laughter as clear as spring water echoed between the mountains.
+But never again would the two set foot in that desolate yard.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15020_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15020_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6bbfeffe0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15020_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Surrounded by the black feathers seized by his onrushing blade, the man who stood on the cusp of becoming a swordmaster...
+...Finally caught the girl who had been untouchable for so many years...
+
+"Yikes, that was a close shave. Well done indeed."
+"If your sword hadn't been broken by your strength,"
+"I would've died here for sure. Well then..."
+
+Teruyo, shall we change the venue for our duel next year?
+There are a few places I know of where you can also see the scarlet sakura falling...
+As he looked around at the small shrine he had destroyed, holding the tengu's trembling hand,
+These words lay on the tip of Doukei's tongue even as he stared at the black feathers that he had sliced off.
+
+"You did touch me, after all. I must admit that this is clearly your victory."
+
+Victory has not been decided yet. Let's meet again next year, he wanted to say.
+
+"Now, your sword can even surpass the speed of a tengu."
+"I will never forget a single one of our duels in these past thirteen years."
+"But as a Tengu, I have duties to the clan that I must fulfill."
+"Thinking back, I changed your name in hopes that you might escape from the curse of the oni bloodline."
+"With that war, non-human blood grows thinner and thinner."
+"Ah well. We should not covet the happy endings that humans enjoy, after all. But you're different."
+"You are now 'Iwakura.' You are no longer the 'Mikoshi' who shoulders the burden of oni blood."
+
+"Goodbye, Doukei, and please forget me."
+"Use your sword for the Iwakura bloodline... and open a path that belongs to the Iwakura alone."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15020_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15020_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..88340fcd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15020_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+"I've been wondering, Sir Douin, could your sword actually slice through lightning?"
+So said the young Kanjou Head, Hiroshi, while sheathing his blade. Douin replied thus, woodenly:
+"How could that be possible? At most, I'd say that it could strike a Tengu in mid-air."
+"That said, though, no one has ever brought a tengu down before. Not even once."
+
+"Is that so? In that case, where does the name of your secret blade, 'Tengu Sweeper,' come from?"
+Seeing that Douin did not answer, the Kanjou Head who had built Ritou up said:
+"Ah, if it wasn't for old man Kujou making a move first, I would've loved to recruit you."
+"With your sword, even Ako Domeki of Seirai would be no match..."
+
+Cleaving through the storm clouds, that tengu had given him a new name and a new life.
+She threw him the rusty blade and told him to strike her, a tengu, down.
+And after his sword broke, these were her last words to him...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15020_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15020_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d14489a4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15020_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Mother had bared her fangs against the Shogun, who had been kind to her and who had given her a treasured sword.
+In the end, the only thing that was sent back to the Mikoshi Clan was the tsuba of that blade which she had loved so dearly.
+
+Mother's long-cherished wish was to overcome the destiny of life and death with her boiling passion.
+She would make such contributions as to make an eternal name for the ever-thinning blood of the war-oni.
+If she was engulfed by the pitch-black tiger-beast of sin itself, then she would tear it apart from the inside.
+
+She would've proven her valor resoundingly under the Electro Mitsudomoe banner,
+And she thought she could wash her bloodstained juunihitoe battle-garb clean.
+But it was stained black in the end, together with her fiercely beating heart...
+
+From then on, her eldest son, who should have inherited the family fortune, lived in seclusion in a village outside the city,
+With naught but the mountain and wood as his friends — that is, until he met that girl...
+
+"What a pain. Well, if you wish to abandon your past, allow me to give you a new name."
+After hearing about his past, the girl who possessed jet black wings sneered disdainfully.
+"Well, you shall be called Iwakura. 'The seat of rock.' A name that human words cannot harm."
+"Come on, mortal in whose veins runs the blood of the oni, be glad. Smile a little!"
+"You should know that names given by us Yougou Tengu are blessed with divine powers."
+"Besides, the name 'rock' suits you — it certainly suits your mind and your muscles, that's for sure."
+
+"Well then, when the cherry blossoms fall next year, let's have a duel here, 'Iwakura.'"
+"Child of the oni, hone your swordsmanship and become a foe whom the Yougou Tengu would not be ashamed to cross swords with."
+"Ah, yes! If you manage to touch me, you'll get to call your secret blade 'Tengu Victor'!"
+"After all, if you get to that point, you'll have a sword that'll let you 'triumph over the tengu.'"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15020_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15020_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..53dcece64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15020_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+In the distant past, when Seirai Island had yet to be shrouded by storm clouds, memories would rise and fall like breaths.
+In the end, the elegant container that contained thunderstorms and tremors could not be handed over to the one to whom it was promised.
+
+"Did you come to me because the string is broken again? You're such a headache."
+"Other than your swordsmanship, you're just an idiotic old gambler, aren't you?"
+
+"Hmph. Don't you look down on me. I learned my archery from a tengu, you know? It's pretty famous, too."
+"It's just that I'm too good with a sword, you know? That's why no one ever talks about my archery."
+"Actually, now that I think about it, that's such a waste of good archery. How about I teach it to you, then?"
+
+Once upon a time, you mended that idiot's broken seal cage, all the while speaking those harsh words...
+Once upon a time, though you used harsh words to divert others, you could not help but smile faintly.
+
+"Please. You're already a Hatamoto with important responsibilities. Why are you still running around looking for trouble?"
+"And you're already married too, to a sweet wife no less. Why do you spend your days wandering and gambling, huh?"
+
+You're already...
+The question was on the edge of your lips, but you were unable to ask, and you decided never to bring it up again.
+If the Lady Saiguu had been here with you, she would surely have put it in a clever and merry way...
+
+"It doesn't matter anymore. I gave myself a holiday, at least for today."
+"Let's leave that whole shrine business behind and sneak off to the seaside, just like we did when you were little."
+
+And so he dragged you to the harbor, where you watched the ships sailing back and forth, as if in a trance.
+You listened to him talk about Teruyo of the shrine, and how she had inherited her master's beauty and skill.
+You listened to him talk about his terrifying nightmares, in which he cut off his own head...
+But you both knew that those were just words to hide the melancholy of adulthood.
+
+Later, a long time later,
+Overlooking the mossy reefs and the harbor where the two of you once had that quiet rendezvous...
+For the gambler to win his bet again, for the sake of praying for his safety...
+Once again, you dared to stand upon those heights, holding up the seal cage that you made with your own hands.
+Bearing the hope of retrieving those memories, you gathered the power of thunder and lightning.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15021_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15021_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e11b2819
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15021_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Amenoma, Futsu, Isshin, Hyakume, Senju.
+These were, once upon a time, the five branches of the Raiden Gokaden,
+But today, only Amenoma still maintains its line of succession.
+While the Isshin line can just barely be said to have extant descendants.
+In the eyes of the people, this is just the natural result of the ravages of time.
+They never once suspected that such sudden falls from grace might have some hidden mystery behind them.
+
+The wanderer would never admit to this.
+He would never admit that he had done this as an act of revenge against the bladesmith.
+Nor would he ever mention the truth,
+That he had abandoned his schemes halfway because they had suddenly become dull.
+He would only say, in that tone of voice he had learned from a certain researcher:
+"It was all just a little experiment into human nature."
+
+In Inazuma's traditional theater, there is a certain character known as "Kunikuzushi."
+Such characters are often schemers and usurpers of nations.
+At the end of his wanderings, he chose this name as an act of his own will.
+And as for the name he had once used, even he no longer remembered it.
+
+It is a norm in Inazuma's traditional theater to join the names of a play's three acts together to form the play's name.
+For example, "Sumirezome," "Sangetsu," and "Kogetsukan" come together,
+Thus forming the play "Sumirezome Sangetsu Kogetsukan."
+Perhaps a day will come when this body's adventures, its experiences,
+Will become tales to be passed along by mortals, distant memories that flow through the ley lines.
+But for now, his three acts are still ongoing.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15021_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15021_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a0211481c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15021_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+The long-wandering eccentric no longer thinks about this,
+But when he closes his eyes, he can still see the moonlit nights over Tatarasuna and the burning furnace flames.
+The kind young deputy said:
+"This gold ornament is a proof of identity granted by the Almighty Shogun,"
+"But as you travel the world, please bear this in mind,"
+"Never to reveal your identity to others."
+The upright Inspector said:
+"This gold ornament may be a proof of identity granted by the Almighty Shogun,"
+"But you are neither man nor mechanism,"
+"And so I can only deal with you in this fashion. Do not hold this against me!"
+
+The wanderer who has left yesterday in the dust no longer thinks about it,
+But when he covers his ears, he can still hear the wild winds that roared that year.
+A pair of expectant eyes said:
+"This gold ornament is a proof of identity granted by the Almighty Shogun,"
+"It must surely be able to save the people."
+
+The intelligent, lovely shrine maiden said:
+"This gold ornament is a proof of identity granted by the Almighty Shogun,"
+"And she will not abandon you."
+"As for me, I shall do my best to send for help immediately..."
+
+...But in the end, the golden arrow-feather were covered in dust,
+And all tales were incinerated in karmic flames till nothing remained.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15021_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15021_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..357fe9ff3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15021_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+"Where are you going, wanderer?"
+The roving youth was stopped by a child's shout.
+That was a child of a Tatarasuna crafts-person, and while he was ill, his eyes were still clear.
+The youth told the child that he was bound for Inazuma City.
+"But it's raining really hard right now. They say that the people who left haven't returned!"
+The youth opened and closed his mouth a few times... But at last could only give the child a small smile.
+The next time he set foot upon that island, that child was nowhere to be found.
+
+"Where are you going, Inazuman? This boat is not for you!"
+The wandering young man was halted at the harbor by a boatman.
+But before the youth could draw his blade, a man in his company stopped him.
+The man told the mariner that the outlander youth was with him.
+"Ah, so he's your guest, sir? My apologies for my presumption."
+The man gave the youth a coat to keep the cold out, but the youth shook his head.
+He had no need of such things — he only wished to know what interesting things he might find on this long journey.
+
+"Lord Harbinger. Where are you headed?"
+The youth, hating chatty humans the most, gave his subordinate a backhand slap.
+But he also loved watching expressions of terror and helplessness play across human faces,
+And it was perhaps precisely because of this imbecilic underling's expressiveness that he had kept them around.
+He told the groveling, quailing figure that they were headed east, for Mondstadt.
+"I understand! I'll get your bodyguards ready right now!"
+He had no need of guards, of course, but he was lazier still to barter words with cretins.
+Donning his wanderer's hat, he headed eastward alone.
+
+"Child, where are you going?"
+Returning home, the youth was stopped at the roadside by an old woman.
+He told her that he was going west.
+"To Yashiori Island, then? What business are you on?"
+She had said this thoughtlessly, knowing only that things had not been peaceful of late.
+The youth thanked her for her concern with earnest smile and told her that he was bound for an appointed meeting.
+As the boat gradually approached the shore, a lady in foreign garb could be seen standing by the shoreline,
+And she threw a small crystal sphere at the youth from afar.
+Catching it with ease, he lifted it up to the dying, bloodied sun.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15021_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15021_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..74fcc8e55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15021_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+What he saw in his dream was a phantom dancing to the music under the moonlight,
+Just like the young man in the distant past, who was akin to a blank sheet of paper,
+And like a pure yet fragile persona,
+Emerging once the resentment and suffering had dissipated.
+
+The wanderer did not know that he had any faculties for dreaming,
+Thinking that this must have been the researchers' little trick,
+Or perhaps it was the infinitesimal resistance of that bygone heart.
+
+"You once acquired the 'heart' that you always dreamed of,"
+"But it was but a mere prop for lies and deception."
+"Now, you will finally obtain what belongs to you,"
+"And this false construct of a body can at last aspire to power over this world."
+
+"Yet, this is all but a fleeting dream of glory."
+"And it will all one day drift away amidst the sighs of a suffering earth..."
+Was it a "him" from the past who said this? Or "him" from the future?
+The vagrant cared not, for when he awakened,
+It was not he, but that ethereal future that dissipated.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15021_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15021_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7dc732bbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15021_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+He was originally born to be a vessel for a "heart."
+But he shed tears in his dreams.
+His creator observed thus:
+He was too fragile, whether it be as a human or as a tool.
+
+Yet his creator would not destroy him, and so allowed him to continue slumbering.
+In her latter works, she would also consign designs that might store such a heart to obsolescence.
+Not long after, that noblest and most prestigious "proof" in the world would come to have no home,
+And thus was sent to the great shrine at Mt. Yougou.
+
+Later, the beautiful puppet awoke and began his wanderings.
+He observed many a heart,
+Good ones, upright ones, strong ones, gentle ones...
+The puppet, too, desired a heart.
+
+Later, the lovely puppet would finally obtain that "heart."
+It was, after all, his purpose for being, the very reason he existed.
+Yet, it was not what the puppet truly desired,
+For it did not contain any blessings,
+But was instead a sacrifice brimming with selfishness, hypocrisy, cunning and curses,
+All wrapped in an amiable husk.
+
+Good and evil were the song of sentient life, useless and cacophonous.
+But if he were to wrench this "heart" out,
+He would no longer be able to feel anything at all...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15022_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15022_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b6e91204
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15022_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+To the sea people, the bright pearls that Watatsumi's deity once praised are priceless treasures.
+Only the Divine Priestess had the right to sing the great song themed around those pearls.
+
+Legend has it that the rainbow-hued clams produced these flawless gems in gratitude for Watatsumi's tenderness.
+In latter days, it was even said that the bloodline of the Divine Priestess was originally birthed from these pearls.
+Having stepped from her soft, vivid cradle, she and the sisters who danced with the sea and moon were greatly favored,
+For out of his rejoicing and love, Omikami gave unto them beautiful gems that granted them the pure desire to pursue daylight.
+
+In the hands of those whose veins run true with Watatsumi blood, pearls seem to gleam brighter than normal.
+Perhaps this is but an ancient tale, the truth of which can no longer be verified.
+But it is said that at the point of defeat, the Divine Priestess and the twin sisters exchanged their clothes and concealed themselves within the endless waves.
+Only this bright pearl was lost in the rippling tumult, returning to the silent solitude of the depths.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15022_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15022_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..32833a37e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15022_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+In the days when the many clans first saw the light of day, Omikami chose shrine maidens from among the people of the sea.
+In the island-songs of history, the first Divine Priestess was once one of the sea-daughters who collected pearls.
+
+She would come amongst the children, who in their meaningless conflict, lost sight of their future,
+And amongst the old who had lost sight of life's beauty amidst ruthless tragedy.
+The Divine Priestess comforted the people using her lovely songs and gentle words,
+And even amidst the stormy times, the people of Watatsumi saw hope for the first time.
+
+This sea-born feather was said to have come from that Divine Priestess' ceremonial garb.
+It was plucked by mistake by a child's tender hand, and was preserved by a fretful person.
+
+Later, when the brave hero and priestesses rushed to their irrevocable sacrifice,
+The Divine Priestess' ceremonial garment was not lost, but passed down in memory to the present day.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15022_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15022_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..13438147e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15022_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Omikami once selected his clergy from amongst the people of Watatsumi, personally giving them these circlets of office.
+But when the age of the martyrdom passed, and the old priesthood passed with it, these lovely crowns were sealed.
+
+The people of the sea sing that these crowns of pearls and coral will never be stained by any dirt,
+And that any who should have the fortune to receive one were recognized as rulers by Omikami.
+The valiant vassal lord known as Touzannou and the twins who traversed the waves freely...
+They all had Omikami's tender gaze and favor, and have been immortalized in the islanders' songs.
+It is said that these rulers once served as the deity's auxiliaries, guiding the people of the sea to farm, fish, and hunt on their island.
+But as the time of destined martyrdom came, a god would fall.
+
+Bearing the hopes and memories that were brought up from the ocean depths, and steeped in a history and culture that are now lost,
+These intricate and enchanting crowns passed with their owners into the forgotten rifts.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15022_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15022_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..64d21278a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15022_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+A tender flower from the ocean. Its core is adorned with pure pearls.
+The songs of Watatsumi Island say that these flowers bloom in the pearl-lit depths.
+Steeped in the lovesickness of the diving sea-daughters and the gentle moonlight, they would give off a pearly gleam.
+
+When all conflicts have ceased, the sea beasts shall no longer weep for their lonesome companions,
+And when the moonlight rises over Touzan, the lovely deity shall rise and sing.
+"Come, sea-daughters, come and see, O people of my heart, for the moon is out tonight."
+"Though Touzan might fall this night, the lightning and the storm can never hide the moon's pearly glory..."
+
+The lonesome maiden will sing and dance upon the moon-silver waves.
+The divers shall forget the pain of loss, and even the tender flowers will regain their vibrance.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15022_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15022_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0823b8608
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15022_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Time seems to pass exceedingly slowly in the silent, fluorescent ocean depths.
+Even the bright seashells might grow forgetful as the years lengthen.
+
+The people of Watatsumi once came forth from the darkness, and thus bade farewell to the long dreams of the deep.
+They escaped the prying gaze of the Dragonheirs in the dark, walking the glimmering coral stair into the realm of daylight.
+It is said that at that time, the ocean people would take a single seashell as remembrance for their clan.
+And as for those who had lost theirs, they would be welcomed into a new family.
+
+In the ancient tongue, these pure shells would become known as the Parcels of Reunion.
+Two parties who embrace shall not again be parted by an outside force, though this enjoining is not itself eternal.
+These seashells, therefore, were a farewell to life beneath the waves, and the beginning of a new life under the sun.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15023_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15023_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c17f9139
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15023_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+This place known as The Chasm has shone with a cinnabar luster since ancient days.
+The mountain miners and the metropolitan merchants still tell the legend of a Yaksha...
+People say that the lone traveler with four arms once came to the barren wastes where the star fell.
+Hearing that this wandering figure's evil-exorcising travels had now brought them hence, the tribes-people of the mountains came forward one after another:
+
+"Guest from afar, please accept our wine, and hear our plea."
+"You may consider our aged spirits bitter and hard to swallow, a far cry from the sweet brews of Mt. Tianheng that even Rex Lapis praises."
+"But the heavens have graced us with stores of precious stones and marvelous jade, and we carve the jagged rock for a living."
+"Thanks to the grace of Rex Lapis, our lives are, while not ideal, at least free of terror."
+"Yet things have changed, and a dark shadow is cast over the blessing we have received from the fallen star."
+"We do not have any precious gifts to present as a pledge, but still we beg for your succor."
+
+The guest heard the elders' plea, and silently drank every drop of that bitter wine.
+The guest promised nothing, and did not chastise the mortals for their insolence, but simply turned east, disregarding all attempts to make them stay.
+
+As for what came after, all now know what happened...
+
+But the simple crystal-sand wine cup that the guest shared with the tribal elders remains to this day as a testament to their pact.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15023_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15023_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d54ca4a62
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15023_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Legend has it that a hero once plucked an eagle's feather from atop the highest cliff of The Chasm.
+It is also said that those who could accomplish such a deed earned the right to die alongside the adepti.
+
+"Going to one's death willingly in defense of the people... A good cause indeed."
+"Yet, if you think about it, this would be akin to a fish sinking into a deep pool or a bird plummeting into a forge."
+"I may yet achieve my own desire, but we shall go unknown, and ultimately unremembered."
+"Mortals like us are like feathers caught up in a whirlwind, floating into the deep sky."
+"Saving, defending... In the end, these are all pointless things, void of meaning."
+
+These dark murmurings shook the hearts of those who would never make a name for themselves.
+
+But the battle was over in the end, and many a soldier would rest eternally in the cavernous depths.
+The freakish cries of the dark forces were also silenced like fading ripples...
+And though mortal spans are short, the land will forever remember.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15023_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15023_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4900c216
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15023_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Tianqiu once played host to a Yaksha, four-armed and mighty.
+He came to The Chasm from afar, to the praises of the tribes.
+A feast they put forth for him, the food in abundance.
+Blade in hand, he entered The Chasm, a disaster to still.
+Mighty as a demon, purple bale-fire shone in his eyes.
+The lightning pierced the deathly shadow, and thunder dissolved the darkness.
+The clouds hid the abyss, maw stretching to devour the firmament.
+The wild wind howled, the cinnabar sweeping the darkness.
+The mountain ranges shock, and the gorges caved in.
+The depths cried out as they collapsed, and then all was silent.
+The dense clouds solidified sundown-light as the perching birds sang sadly:
+"Do you not hear? The drums die in the north wind, the hero sinks into the vortex."
+"Have you not seen? The Yaksha's battle for the dawn — alas for a life so spent."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15023_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15023_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4323ab89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15023_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Even the ancient cinnabar cliffs were once home to lovely blooming flowers.
+Even in the era when blackened blood flowed freely, they were not stained by even the smallest smidge of mud.
+
+While the Millelith stands guard, evil shall never prevail. Even should the enemy be dark demons, this would not change.
+The silent mountain people and the steel moon constructed their peaceful camp.
+
+"Oh daughters of the cliffs of Glazed Sand Crystal, weep not for me."
+"I was born in the shade of Tianheng, and I fight to repay Rex Lapis' mercy."
+"I entrust my life to the four-armed Yaksha, and we shall go into the glowing depths."
+"The shadowed road of the darkest pits we shall tread, we shall brave the stony crystal halls."
+"We will face the defilement arising from the depths, the twisted beasts that dwell there."
+"These horrors and their strangeness shall not put me to flight or fear."
+
+The night wind interrupted the Millelith soldier's words, causing him to be unable to finish what he had to say.
+He simply left this small flower for that young daughter of the mountain tribe as a memento, a ward against forgetting.
+
+"The only thing I truly fear is to be lost and forgotten."
+"Should ill fate dictate that I am to be buried in some nameless place, do not forget me."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15023_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15023_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..002ef0b83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15023_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+It is said that Rex Laps was yet young, the sun was a chariot that raced across the earth.
+When the three sisters of the night sky were martyred in a calamity, the solar chariot fell into a deep gorge.
+The mountain people, taking it for a sign, repaired the device, allowing it to shine through the darkness again.
+And though it was returned to its constant westward cycle, a single piece would forever remain behind.
+When they moved to the city, they would grind that fragment into crystals and sell it to someone who knew its value...
+
+"Hey, hey, that's a joke, right? I mean, you can't trust these baseless folktales, can you?"
+"The merchants of Shenglu Hall have long left their obscurity and forgotten their past."
+"Glittering Sand Crystal cannot easily be made into lacquerware, after all, nor is it suited to making luxury paints."
+"According to the miners at The Chasm — and mind you don't believe this story too readily either—"
+"This timepiece and sand crystal came from the Millelith five hundred years ago."
+
+In the lightless abyss where light wrestled against darkness, even one with a Yaksha's might could not hold out for long.
+And all the more did mere mortals need light to prevent them from getting lost in the steel curtain of devouring night.
+The Millelith thus collected glowing sand to light the way, and it just so happened to resemble the pale moonlight.
+The timepiece for its part told of the time they spent there in the abyss, and serves as proof that where they fell, others have come after to take up their duty.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15024_1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15024_1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..47d2b4de2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15024_1_EN.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+This was originally a gift from a friend, linked to a small realm within.
+The spring within the chalice would never dry up, making it a fine place to temporarily stay.
+It could hold a reflection of the sun and moon, and could play host to swimming fish.
+
+Compared to the ill-fate accorded to the Yaksha, she believed that she was luckier by far.
+But the price for inheriting the ancient rites was to never spend much time on land.
+In those days, the sweet waters did not flow across Liyue in such abundance.
+The harbor-city beneath the mountains and the gathering in the plains was, to her, a distant dream.
+But that person, ever afraid of trouble, decided to set off with this teacup in hand.
+
+This "Liyue Harbor" she spoke of would almost certainly be as full of flaws as a village ceremony.
+This journey would surely be full of arguments, struggle, and many troubles.
+She knew that they both quite enamored with their gifts of the gab, but much less with crowds.
+Nowhere else in this world could you find two adepti as small as they, envious and fearing prosperity in equal measure.
+
+"But we had promised each other many things in the past, and this is very good."
+As they were to leave, she thought thus.
+"Well, at least this trip will be interesting. I can introduce her to some other old friends."
+
+Later, the brazier and tea kettle would come into common use, and the teacup's shape, too, was taken up by people.
+And thus did everyone become able to have the moon on their desk and hold it in their palms.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15024_2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15024_2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b34da26d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15024_2_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+A very long time ago, there was no ford across the river, only a misty hillside.
+The owner of this mountain had yet to decide what to plant here when someone preempted them.
+
+"Once this tree gets a bit larger, I'll cut its leaves down and make some tea for all of you."
+"When that time comes, we'll get Cloud Retainer and Mountain Shaper to come over..."
+
+"Seriously? You plant trees any way you like on my turf, and you have the nerve to spout such things?"
+But though the young lady who was master of this mountain complained, she too could imagine the tea's fragrance.
+
+Later, someone would quietly tie this jade pendant to the thin branches of the small tree.
+When more time had passed, the mountain's master returned, but in a changed aspect,
+And sans the finger that might untie the pendant. This was a long time ago now.
+
+Many years later, the branches of this tree would be grafted to the other side of the river by the mortals who dwelled in the mountains.
+The fragrance of tea would also travel from this place, Chenyu Vale, to Liyue Harbor, and from there to many more places still.
+
+There are many legends concerning the tea trees of Chenyu Vale. One of them goes like this:
+No matter the waters, soil, or sunlight, this sort of tree only grows lushly in Chenyu Vale.
+This is because it remembers the promise that old friends made in the ancient past beside the tea sapling.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15024_3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15024_3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..316ce4c5c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15024_3_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Chenyu Vale is home to many mountains, streams, and stories. Among these, the most famous is:
+A long time ago, there was a priceless gem that fell into the hands of a demon and was thrown into the waters where it sunk...
+
+The wide river of a legend will oft produce many tributaries. One of these goes like this:
+This gem was once jade from a sacred mountain, carved into its current shape only by the hand of Rex Lapis himself.
+And the stone that had been lost to the waters may have been a lesser jade, or perhaps just a simple cup.
+Some even say that the "jade" in the tale is in fact an analogy for a beautiful person.
+
+The legends even have it that people had once seen this:
+
+Unnumbered koi with tails like gems in the sunlight,
+Having left the shackles of the lakes and rivers to which aquatic creatures are bound,
+Flying freely with the wind in the sky.
+So too did the pair of jade earrings belonging to a certain person change form.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15024_4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15024_4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..513d3f7d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15024_4_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Each year, when the Spiritscent Flowers bloom, Qiaoying Village will prepare for its tea-serving ceremonies.
+Once the flowers wither, flower tea infused with nine layers of scents are presented in the village hall.
+The Spiritscent Flower is a fleeting thing, much like the sudden coming and going of a certain adeptus.
+This one left behind the ambiguous name of "Herblord," as well as many foggy and fragmented legends.
+
+In one such tale, the Herblord's adeptal form would turn into the branches of an ancient tea tree.
+In another, the adeptus flew up to the adeptal mountain on a subdued evil beast.
+There is even a story that goes like this—
+
+The young lady grasped at the hooded hat on the ground as she struggled ashore, placing it on her head haphazardly.
+For if she did not cover her face, then she might feel embarrassed and find herself at a loss for words.
+Just then, the orchestrator of her suffering poked their head out of the water.
+The rainbow-scales on their body glimmered, as if to revel in this victory.
+
+"*cough* Alright! So you can swim! Very impressive! ...You know what? May you drown someday!"
+
+She spoke these words in anger, but also in jest.
+And yet that glittering streak would eventually sink into the depths, never to come back to the surface.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Relic15024_5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Relic15024_5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a70e95f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Relic15024_5_EN.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+It is said that this jade ornament comes from the long-sealed sacred mountain.
+Just as a Starconch separated from the sea will recall the sound of the waves,
+The ornament will also emit the sound of flowing water.
+
+You may often hear such rumors in inns...
+"You know, legend has it that the greatest treasure of the mountains is a slab of fine jade that can bring down sweet rains."
+"But when the world was in turmoil, demons began to covet its power."
+"So the master of the mountain split it into many parts, forming each part into different shapes, so as to hide them."
+"Then, the master concealed them underwater, in the hills, and some were even offered to shrines."
+"In the legends of Chenyu Vale, these jade ornaments bear the blessing of a deity's pact."
+"It's just that no one has been able to find them, even after so many years..."
+
+The priest had been ever careful in hiding this jade loop on their person.
+But on certain years, they would discreetly show it to a friend with no sense of refinement on the eve of a departure.
+The priest would speak of its patterns and its origins, and of the pact made with a deity by their ancestors,
+But the friend was busy pounding herbs with mortar and pestle, and did not hear a single word.
+
+"We do this song and dance every year, and I've heard this story who-knows-how-many times."
+"Didn't you say you'd treat me to some tea when you get back? Let's talk then."
+But that which came from the waters was not that which she had thought would come, and would vanish henceforth back into those waters...
+
+Till today, the artisans of Yilong Port still make such simple ornaments.
+Visiting merchants will also often place these jade loops close to their ears, as the legend says,
+Wondering if they can truly hear the sound of the rain pitter-pattering on mountain stone.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic1_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic2_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic3_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic4_EN.txt b/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic4_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic4_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic5_EN.txt b/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic5_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/SeiraiIslandPic5_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/TejimaMail_EN.txt b/Resources/Readable/EN/TejimaMail_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1504f10b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/TejimaMail_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+"If we become separated during war, go wait for me in Konda Village. There'll be a safe home for us there."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/VermeerPic1_EN.txt b/Resources/Readable/EN/VermeerPic1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/VermeerPic1_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/VermeerPic2_EN.txt b/Resources/Readable/EN/VermeerPic2_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/VermeerPic2_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/VermeerPic3_EN.txt b/Resources/Readable/EN/VermeerPic3_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/VermeerPic3_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11101_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11101_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..afe38d268
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11101_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Travels are full of meetings and partings.
+Perhaps the only trusty and inseparable companions of a Traveler,
+Are the sword in their hand and the dream in their heart.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11201_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11201_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a26652943
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11201_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Despite how the folk belief would have it, silver does not actually have any special ability to exorcise.
+It is the pure heart of the wandering exorcist that is the true bane of evil.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11301_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11301_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf8893e32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11301_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+A sturdy steel sword forged by the method of folding.
+It has a dull shine with a cold glimmer.
+It belonged to a famous adventurer who witnessed the vastness of the earth.
+With it, he severed the iron bones of monsters and crossed blades with bandits.
+But in the end,
+He gave up the vast earth, the boundless sky,
+His friends in the Guild, his trusty Cool Steel, and old pals, to be with the girl he loved.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11302_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11302_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab689639f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11302_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+This sword has an extraordinary full name:
+The Triumphant Harbinger of Dawn that Points Towards Victory.
+Only one has ever fallen by this blade on the battlefield.
+One night, the bearer drew the sword triumphantly.
+The night sky lit up as bright as day,
+pin-pointing his precise location.
+Arrows rained down upon him.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11303_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11303_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6352a86d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11303_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A reliable and balanced sword made of fine steel.
+The one downside is that the partial-tang design renders it less durable than its full-tang counterparts.
+That said, the partial tang creates space in the hilt for hidden knives, scissors, tinder, and other objects.
+Hence the name, Traveler's Handy Sword. It contains all sorts of handy items for travelers.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11304_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11304_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..affd043e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11304_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+"Why is your sword lying on the ground?"
+"I'm sun-tanning the sword to make it darker."
+"Why?"
+"Good question, kid. What's the darkest thing you can think of?"
+"Crows?"
+"...Sure. What else?"
+"Hm... Cooking pots!"
+"Good. Keep going. What's underneath the cooking pot?"
+"Fire!"
+"And where does the fire come from?"
+The girl thought for a bit.
+"Coal! Coal is the darkest thing of all!"
+"That's right! Coal, or carbon, is what makes iron stronger. But I figure I can just darken the sword by tanning it instead."
+With that, he flipped the sword to the other side.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11305_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11305_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9be8aa61f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11305_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+It was said that the Ticker Fish was a favorite among the people of Liyue.
+As word caught on, somehow Ticker became Tiger.
+Now, the real Ticker Fish is hard to come by,
+but Tiger Fish fillets have become synonymous with delicious fish for the people of Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11306_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11306_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcd88e148
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11306_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Leap, the master swordsman Skyrider did, from the heights of Jueyun Karst.
+He pierced the clouds as the winds hollered by his ears,
+But what followed was the sound of bones shattering.
+What he had hoped for was something swordsmanship could not bring him.
+He pawned the sword for medicine,
+But die it did not, his dream of flight.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11401_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11401_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a4428beb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11401_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+A standard longsword wielded by the Knights of Favonius. It is usually only issued after the approval of both the Master of the order and the Church.
+The craftsmen in Mondstadt have achieved some results in elemental affinity by studying Mondstadt's Anemo.
+This light and agile sword is not only an honor bestowed upon a Knight of Favonius, but also the fruit of the hard work and skills of the guardians of Mondstadt.
+It can channel elemental power with ease. Its bearer would do well to remember that its sharp blade is intended for defending, not attacking.
+
+The traditional art of Favonius Bladework was originated by the childhood friend and spiritual counterpart of Arundolyn, the Lion of Light, whose name was Rostam, the Wolf Pup.
+Legend says he could chop each drop of rain out of the sky, and that the wind from his sword dance could split the rose and extinguish the torch.
+In this lies the essence of Favonius Bladework: light, swift, and precise in the defense of Mondstadt.
+
+At age twenty-seven, Rostam received the title of Wolf Pup.
+Knights of Favonius tradition dictated that the titles of Lion and Wolf were reserved for those of great leadership potential.
+Such individuals would one day assume the position of Grand Master, devoting themselves to the leadership of a multitude of knights and the safeguarding of Mondstadt.
+But though he fulfilled his duties faithfully, and devoted himself to Mondstadt, Rostam would not live to see that day.
+
+Since Rostam introduced the bladework style, no other practitioner has ever matched his legendary ability.
+But his fervor, along with his will to protect Mondstadt, have stayed with the knights throughout the generations.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11402_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11402_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..03b3b5687
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11402_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+A nimble sword with holes and delicate engravings on the blade.
+The sword once made the sound of a flute when wielded by one with the requisite skill. The pitch and tone were determined by the swinging angle.
+This sword was buried when the Wanderer's Troupe disbanded. Unearthed years later, it has long since lost its ability to sing.
+Even so, it still makes a lethal weapon.
+
+Among the members of the Wanderer's Troupe was a valiant sword-wielding dancer.
+After the Troupe's attempt to tear down the ruling class failed, she was enslaved as a gladiator.
+
+Though all her hope and all her companions were lost, still she fought bravely.
+Her sword sang with the radiance of the morn's light, and she was dubbed the "Dawnlight Swordswoman."
+
+In his youth, the Dawn Knight Ragnvindr was in the retinue of a knight.
+He went with his master to watch a gladiator match, and was moved by the Dawnlight Swordswoman's splendid finale.
+He named himself the Dawn Knight in her honor, and knew in his heart what he must do next.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11403_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11403_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..351b2f94d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11403_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+On the cliff facing the eastern sea, the ancestors worshiped the masters of Time and Anemo together.
+The two are intimately related, as expressed in the saying, "Anemo brings stories while Time nurtures them."
+This sword tells the story of protection to show the courage to protect.
+Originally just a prop, its blade was sharpened by the passage of time.
+
+This sword once belonged to the kindly Gunnhildr Clan.
+In sacrificial ceremonies, they would enact the defense of Mondstadt.
+
+There were three acts in the ceremony dedicated to the winds of time.
+The final act told a tale of the protection of Mondstadt, of life, and of freedom.
+
+The ceremony and its history have now been lost.
+But the Gunnhildr Clan continues to act as guardians of Mondstadt to this day.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11404_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11404_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a12635c95
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11404_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+A longsword used by a noble who ruled over Mondstadt. It was crafted with premium materials and master craftsmanship.
+For that reason, even after being passed down for generations, it is still as sharp as ever.
+Swordsmanship was once a mandatory skill for the nobles.
+However, it was for the purpose of refining wisdom and elegance, not for use in combat.
+Unfortunately, wisdom and elegance were eventually all but forgotten. Swordsmanship became a mere formality.
+
+Twenty-six hundred years ago was the era of Mondstadt's most ancient inhabitants.
+They swore a solemn oath, after the new Anemo Archon descended and reformed the world:
+
+"For Mondstadt, as always. For the verdant plains, for the hills, and for the forests of Mondstadt. May they continue to flourish, as always."
+"For Mondstadt, as always. For the everlasting freedom of Mondstadt from the blizzard and the tyrant, whose coldness and oppression are one and the same."
+
+No matter what future woes might befall Mondstadt, whether human tyranny or monster infestation, and even if that tablet is destroyed on which the oath of protection is written,
+The oath itself will forever be borne by the winds, gently caressing Mondstadt like a doting lover, firmly defending Mondstadt like a loving father.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11405_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11405_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba3c8047b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11405_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Rumored to be a legendary sword of Liyue.
+It was said its sheath was made with eaglewood, decorated with mica, and engraved with the imagery of war.
+This priceless sheath, however, was lost.
+To the blade, the sheath was its prison, keeping it from its true purpose.
+The blade is so sharp that its victims would only realize they had been struck an hour later.
+
+It is said that Kunwu forged this prized sharp sword in just one day, though he worked all day and all night to do so.
+But when Kunwu's aged master saw his apprentice's work, he clenched his fists, sighed in anguish, and beat the ground with his staff.
+"O, pitiful is this thing most merciless in all the world."
+The master let out a final, long sigh, and hobbled away.
+
+Kunwu pondered his master's words for three days, and did not touch a single blade in that time.
+Then, he spent a whole year painstakingly carving an eaglewood sheath.
+
+Kunwu thought that an elegant and opulent scabbard would surely suffice to subdue the wildness and violence of the blade.
+But then the prized sword was lost among the common folk. The sharp blade survived, but all that remained of the scabbard was its story.
+For the sharp blade seeks only to bathe in the blood of its victims, and no sheath can be made that will curb this desire.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11406_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11406_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce171fdc3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11406_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+An ancient prototype sword from Liyue's arsenal. The batch number has faded and no records exist to confirm the date of production.
+A swirling cloud motif is etched into the body of the blade, which gives it a faint golden glow in the sunlight as it swings through the air.
+
+It is said that the bladesmiths behind this weapon reached the extent of their abilities and were forced to innovate.
+Yun Hui, head of the house of Yun's family forge, approached renowned craftsman Han Wu. With the combined expertise from both sides, Han Wu drew up designs for a new series of weapons, simply named "the prototypes."
+The very first sword made following this design already had the feel of a formidable weapon.
+
+While trying out the sword at Mt. Tianheng, Han Wu accidentally dropped it on the ground.
+The sword responded by unleashing a swirling tornado of energy that cut a twelve-inch-deep hole into the solid mountain rock.
+Han Wu took it as a sign from the heavens. He declared, "This sword shall be named Rancour, destroyer of rocks."
+
+This sword shakes mountains at their foundations and possesses the power of a thousand peaks in its tip.
+This sword that cuts through rocks like butter became the basis for all subsequent swords made in Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11407_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11407_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a76748b0a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11407_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+The whole world flocks to the commercial port of Liyue, much to the city's pride.
+With the tides of people also come exotic treasures.
+This needle-like sword, with a point but no edges, sacrifices the ability to slash for increased piercing damage.
+A level of skill is required to realize its full potential. However, it still serves as a fine sword even for those who wield it without particular skill.
+
+A weapon from a distant shore that once hung from the waist of its seafaring bearer.
+A slender and elegant blade, it stood out amidst the roughness and chaos of the sea.
+
+When curious folk inquired, the boat captain deflected their questions. Rumors abounded concerning the blade's origins.
+Some said it was won in battle against pirates, others that it was a loot from a raid.
+
+But when the red evening clouds set in and after the sails had been dropped for the night, the Chief Mate would gently polish the blade,
+Reminiscing about his old life in the Wind Kingdom, the time he spent roaming as a martial nomad.
+Reminiscing about a girl from his hometown, a love that ended too soon, and a promise to meet again.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11408_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11408_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a1f53adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11408_EN.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+A longsword wrought from a rare kind of stone known as "blackcliff." Its sharp blade can cut through gold and jade with ease.
+On a clear moonlit night a strand of dark crimson, about the length of an outstretched hand, becomes visible along the center of the blade.
+Its blood-red glow faintly flickers in the dark, as if the blade is howling out into the night, announcing its desire to tear through the earth.
+
+After designs for the new prototypes came into being, the master craftsman Han Wu overhauled his entire weapon catalog.
+This particular design used a rare substance, crystallized blackcliff, to produce a superior-quality blade.
+When forging a blackcliff sword, subtle differences in temperature and in the type of water used for cooling can influence the final hardness and durability of the blade.
+This presents a major challenge to manufacturers of blackcliff weaponry. But it is one that the bladesmith must overcome if he is to free himself from the shackles that bind him and reach new heights of competency in his trade.
+Han Wu struggled to see beyond the limits of his casting techniques. Thanks to a contact of his good friend in the house of Yun, he was able to go with a crew to the Chasm to personally procure the materials for his new weapon.
+But a cave-in trapped the crew in the mine shaft for four days.
+
+Imprisoned within the impenetrable rock walls of the cave, the crew found their mining tools to be of no use.
+Deprived of all natural light and thus of all knowledge as to the time of day, one by one the trapped crew succumbed to madness and despair.
+Just when they thought all hope was lost, Han Wu thought he saw a faint flickering emanate from the corner of the cave, where lay the prototype sword he had brought with him into the mine.
+With that sword he carved their way to freedom, and the survivors emerged from the pits of the earth into glorious bright sunlight. But the moment that the first ray of sunlight made contact with the blade, it shattered into a million pieces.
+All strength left the master craftsman's legs and he collapsed on the ground. Months later, he remade the sword and declared, "This sword shall be named the Blackcliff Longsword, for it is made of blackcliff."
+All who beheld the Blackcliff Longsword were bewitched by its beauty, spellbound by its sharpness, and transfixed by its tenacity.
+But the crew spoke not a word of what they had witnessed during their ordeal in the mine...
+
+Deep in the all-consuming darkness, when the master craftsman struck his blade against the cave wall with all his might, the sword released a deafening roar, like thunder sweeping across the plains.
+Perhaps the crew knew that the sword's cry was to foreshadow an earthquake years into the future...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11409_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11409_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..684f189cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11409_EN.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+A blade that thirsts after fresh blood will be awakened by its scent.
+Those who possess, wield, and nourish it will keep killing.
+Till even a pure soul is blackened by bloodshed...
+
+There once was a bright white knight, who longed ever for the path of justice.
+Clad in burnished armor, a mirror-sheen sword hung from his hip.
+Wherever there was injustice, man-eating beast, or fire in the distance,
+The Knight would ride up in haste, to cut, slash, and pierce.
+Following the teachings of the Wolf Pup, who taught him chivalry, justice and swordsmanship,
+He cut, slashed, and pierced them from head to toe...
+Till justice had run its course, and the monster moved no more.
+
+"I began to lose myself in cutting, slashing, and piercing."
+"When my blade's edge met my foe's flesh, it sent a tingle up my spine."
+"Ah. This must be the feeling of justice getting its dues."
+"As long as I cut, slash, and pierce the evil in this twisted world,"
+"Someday, someday, it shall all be cleansed."
+
+"O, foolish knight, slaughter in the name of justice is slaughter still."
+"Nay. Slaughter in the name of justice is justice."
+
+Cut. Slash. Pierce. Thus will you see justice done!
+Though the white flowers the maidens offer you should be bloodied black, though your sword should no longer gleam bright,
+Though your fair countenance should turn hideous, and you should be forced to don an iron mask,
+Though those you defend cannot understand you, cease never!
+
+And so, the black-stained knight persisted on his path, pursuing monsters in the name of justice,
+Until he came upon an ancient, ruined realm, where he discovered the ultimate injustice...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11410_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11410_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebe133613
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11410_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+A mighty and noble longsword that bursts forth like a flash of light from the depths of the night.
+To the end, not even once was the sword's edge marred by blood.
+It is said that over the generations, many swords crafted for the noblest of knights have been based on this design.
+
+The darkened blade blended into the nights of yore with ease,
+For in those days, people feared to light fires in the nighttime.
+According the songs of some bards, it was stained black during the age of the aristocracy.
+
+Reading the tales and songs of his upright ancestors sowed seeds of rebellion in the young noble's heart.
+When the time came, he forsook his venerable house, stole this sword, and hid himself in the streets.
+There he roamed the dark alleys and taverns like the common folk, and put his noble swordsmanship to use by robbing the rich to give to the poor.
+Under cover of night, the sword from an opulent arsenal leaped across roofs and streets in the hands of one with equally noble blood.
+The blade's pristine edge remained unblemished, as did the heart of the gentleman thief who had forsaken his corrupt lineage.
+
+But wine and song and youth would fade, and many things would happen.
+In the end, when under moonlight he buried his beloved blade and fled across the sea,
+He remembered that night when he had stolen it from his family's vault,
+And he remembered his vow to his family, to past and present, to his land, and to his sworn brother Eberhart:
+"Even if only by a little, I want to use my strength to turn this dark world around."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11411_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11411_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0cae6358
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11411_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+None
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11412_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11412_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8487098e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11412_EN.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+This is proof that you came to this world via special means.
+Only one who has challenged the "world" may wield such a sword.
+
+When this sword was last drawn, humankind was trying to preserve a doomed world.
+That world was their last and only home.
+This sword was drawn to defy that fate of destruction.
+—But to draw steel against the law of universe that "all who exist must one day perish..."
+Surely it must have seemed the height of folly.
+
+But really, when one is faced when such a final fate, when up against the star-devouring darkness,
+What weapon would be fitting for one to wield? It can only be a sword.
+If nothing else, it shall bear the memory of those who faced their ends without fear...
+
+When you wield this sword, you search for the answers hidden within this world.
+In this world, such a weapon may be used without any problem.
+Not for the fact that the universe casts no shadows here, and certainly not simply because it suits this world's aesthetics...
+But because this search is perhaps why you descended to this realm in the first place.
+
+When the past is dust, and the future arrives,
+As the present fades away, you can trust to this blade's edge.
+Having a weapon for self-defense is, of course, a good idea. After all, this one was forged for one such as yourself.
+Someone who challenges and pursues.
+Take it, walk this earth,
+
+And cut open all the challenges and mysteries that it has to offer you.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11413_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11413_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f37da5de2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11413_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+This was a story from long ago...
+
+Unborn life, unfulfilled wishes,
+Tragic dreams at the edge of the universal darkness that could never come true,
+Indwell my body, and descend unto this world.
+
+Then, my lovely children,
+Like rainwater flowing into creeks, and plants growing towards the sun,
+Go unto a lovely place, and display your own beauty there with pride.
+
+This is a memory, a memory that a child named Durin had of his mother...
+
+"Thank you, Mother, thank you."
+"You gave me wings to soar and a mighty form."
+"Mother, I wish to go to a land of lovely songs,"
+"I will tell them about you, Mother, and about everyone else."
+"I shall tell them that the place where I was born is beautiful."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11414_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11414_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d459140ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11414_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+One of the "kageuchi" copies of the famed sword "Hakuen Michimitsu Amenoma."
+It was gifted to the Saimon Clan by Douin, the founding patriarch of the Iwakura Clan.
+This gift was given in thanks for the care that he received from them when he was living in seclusion in Konda Village.
+
+It is said that Iwakura's secret blade technique, Tengu Sweeper, can only be performed when there is not a single trace of confusion in one's heart.
+In the past, the name "Tengu Sweeper" sounded the same as "Tengu Victor," and it was a sword strike that could cut a Tengu soaring in the sky down.
+For centuries, the swordsmen of Iwakura, they who inherited the name "In," would use this secret blade to destroy countless evils throughout the Inazuman archipelago.
+
+Legend has it that the Tengu Sweeper was first created in the courtyard of a small shrine where incense no longer burned.
+The technique was so powerful that it destroyed the building, and Iwakura Douin's sword was broken in two.
+After that, he founded the Iwakura Art with his swordsmanship skills and became the instructor of the Kujou Clan.
+He would also have the Amenoma master of that time craft the sword that would be passed down through the "In" line — the "Hakuen Michimitsu Amenoma."
+
+Legends abound concerning the deeds done using that blade. It is said that its edge was so sharp that it might even cut through mortal fate.
+As for the overly lengthy name, it is said that Iwakura Douin specified to Amenoma that it be called as such.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11415_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11415_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f45111112
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11415_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Separate the dust in the flames with joy, and extract the exquisite from the crude.
+For all in the universe comes from a single source, and all things may be derived from a single thought.
+You must pursue that which your elder brother, the one-horned white horse, could not accomplish.
+Reach the far side of philosophy, and create a new destiny for myself and your brothers...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11501_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11501_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..80c99bb9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11501_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+All knew the falcon's protection was a blessing of Favonius.
+Few knew the blessing of Favonius was from a distant tribe.
+
+Under the tyranny of the old nobles, Mondstadt cried for freedom.
+Enslaved was the exiled foreign fighter in the land of wind.
+Yet she knelt not before injustice and deception, but set a shining example.
+For she overthrew the barbaric nobles and established a chivalric order and the Church.
+Blessed was she to eventually walk with the gods.
+
+This was her sword that witnessed all her hardships and feats.
+A testament to her achievement in spreading justice across Mondstadt.
+You can feel her unrelenting spirit when swinging this sword:
+
+Justice for the oppressed.
+Freedom for the shackled.
+Wisdom for the deceived.
+Let the wind of justice and freedom lead.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11502_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11502_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a21be7318
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11502_EN.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+The sky-piercing fang.
+It once pierced the black-gold scales of the kingdom of the abyss,
+and cut the throats of the sons of ancient sinners.
+
+Mondstadt was once threatened by the shadow dragon Durin.
+Its jealousy for Mondstadt's prosperity begot evil, poisoning the land.
+In those dark days, Mondstadt was surrounded by monsters and barren lands.
+Hearing the people's cry for help, the Anemo Archon descended and awoke Dvalin.
+Dvalin rode the wind and soared up to the sky, fighting for all life.
+
+Blessed by the Anemo Archon, Dvalin fought the shadow dragon.
+Clouds broke, and the sky burned red as if the end of days was upon Mondstadt.
+Eventually, Dvalin's blessed fangs pierced through the throat of Durin.
+Durin fell, but Dvalin was poisoned by Durin's tainted blood.
+
+Unable to bear the pain, Dvalin fell unconscious.
+Even the most learned bards knew not where he slumbered.
+Centuries passed, and Dvalin's sacrifice was all but forgotten by Mondstadt.
+When Dvalin finally awoke, gone was his friend and the sound of his comforting lyre.
+And the ones he once protected now cowered in fear at the sight of him.
+
+Honor reclaimed, poison cleansed,
+Ballads shall give back a people's forgotten memory.
+A prayer, this sword is. May Dvalin's name be restored.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11503_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11503_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4f7906b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11503_EN.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+People would once raise a toast to a traveler's song that was thusly sung:
+"If someone plucks out your tongue, you can still sing with your eyes."
+"If someone blinds you in both eyes, you can still see with your ears."
+"If someone conspires to destroy tomorrow, then raise them a glass,"
+"For even if tomorrow dies, this song shall live on."
+
+They say that a region's character follows that of its archon, and that this holds true both for the people and the land itself.
+But was it the unfettered archon who bestowed a love of freedom and wine upon the land and people amidst conflict?
+Or was it the people who nurtured the Anemo Archon's love of freedom as they pined for it amid the howling wind and frost?
+This is a question that can no longer be answered.
+
+But that song is often sung in dark times.
+Whether in the days when Decarabian reigned from his gale-crowned tower,
+Or when the corrupt nobility overturned the archon's likeness,
+In cloistered cellars, in dark alleys, and in decrepit taverns,
+The song seeped through the gale and the iron fist of tyranny, and became an anthem for resisting heroes.
+
+In the distant past, in a silent city ringed in from all sides,
+Cheers erupted to the sound of a lyre and at last pierced the prison of raging winds.
+A certain group, comprised of a youth, a spirit, an archer, a knight and a wandering flame-haired warrior,
+Came and stood before the tower that loomed like a sky-piercing lance,
+That cast a shadow like that of a titan,
+And they swore to be free, and vowed to shatter the rule of the tower's lone tyrant.
+
+The weak and infirm who could not scale the tower instead sang the song that, till now, had only ever been whispered in corners where the wind did not reach,
+And that drinking song rose up with force enough to shake the city walls, spurring the heroes on as they climbed...
+"If someone plucks out your tongue, you can still sing with your eyes."
+"If someone blinds you in both eyes, you can still see with your ears."
+"But if anyone dares to steal your song, the freedom you yearn for,"
+"— That alone, that alone shall never do!"
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11504_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11504_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8026f08ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11504_EN.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+In the distant past, when the gods and spirits walked the land,
+When all the land was in turmoil, people must have asked such questions...
+"Please tell me: where have my lover and children gone?"
+"When will those who have departed return to us?"
+"O great lord, how long will these horrific times persist?"
+
+Even the hearts of people hewn from the hardest bedrock would crack and break from the pain.
+Even the eyes of those who remained silent, stoic in their unswerving faith in their gods, would begin to smolder.
+Even if they did not ask such questions, their hearts would make the sounds.
+
+The ruler of Geo thus put forth his might and carved a long blade from a pure slab of golden Cor Lapis.
+With a single slice, he cut a corner clean off a mountain, and upon it he swore a most solemn oath to the people—
+Those scattered, he would gather — and those who broke the contract, he would punish.
+Those who had lost their loved ones, those robbed of their possessions, those deprived of justice — they would receive recompense.
+
+Perhaps this is but one of the many tales that shroud the ancient land of Liyue.
+But the solemn oath that Rex Lapis swore is nonetheless at work within it.
+To break a contract is to make an enemy of this land where gods once ruled,
+And sooner or later, the mountain Rex Lapis cut will fall upon those who break contracts—
+
+A legend still circulates, saying that this weapon's true owner will one day return to walk among mortals.
+Then, this sword will once again gleam gold, and its light will cut through the greatest of this world's injustices...
+Just as it did when Rex Lapis made his solemn oath before the people.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11505_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11505_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..33171d563
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11505_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+They say that when Liyue first arose, Rex Lapis once walked the land with a sword hewn from jade.
+Despite the constant wear and tear of age, the jade edge, so bathed in blood, still retained a polished sheen as if brand-new.
+The blood was washed away in the rain of a thousand years, yet the thoughts and grudges that gathered about it could not be so easily eliminated.
+
+"Nephrite has the soul of the Bishui's gentle heart, and will in time cleanse itself of the remnant grudges within."
+"But who will ease the agony that the jade itself feels for having become an instrument of slaughter?"
+
+These words of a friend long-forgotten were both lament and sigh.
+But the inexorable gears of destiny would drown out those compassionate words.
+
+In the passing of many long years, many became mortal foes who once made merry together,
+While those who betrayed one another or fought to the death would come to share a drink, their hatred dispelled.
+So it was also with this precious sword, carved as it once was to be given as an expensive gift to a certain someone.
+This jade too was once cut for love of peace and luxury.
+
+When wine vessels are filled with blood, and when tender feelings are ripped asunder by cold ambition and reduced to dust on the wind,
+Gifts ungiven and bonds unspoken will become sharp blades with which to cleave erstwhile friends.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11506_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11506_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11506_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11507_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11507_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11507_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11509_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11509_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..85be7a2b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11509_EN.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+One of the swords that the Shogun bestowed upon her Hatamoto. It is said that it can call upon the power of lightning itself to slice through the mountain mist and night fog.
+It was once shattered into a thousand pieces. After being reforged, a hamon resembling flowing clouds was left on the blade.
+
+As the folk song goes: "Arataki of the Front Gate, Iwakura the Successor, Kitain the Serpent, Takamine the Mistsplitter."
+Thus do children who love martial arts list famous historical martial artists, and "Takamine the Mistsplitter" was the very same user of this sword.
+This man once accompanied a member of the clergy, using the Mistsplitter to slay countless demons and Tatarigami.
+He also learned archery from the Yougou Tengu, and passed that knowledge on to a person he loved.
+However, Mistsplitter would have no successors, and now only exists within storybooks, artworks, and fairytales.
+
+At the end of his life, he assumed the position of one of the Shogun's yoriki and fought against a dark army.
+
+If he hadn't left his beloved bow to her as part of their wager, maybe things would've been different.
+But real gamblers never regret, never care about "what ifs," and never feel remorse over "if onlys."
+The foe flooded over like mist — and so he would just keep slashing away with that secret blade that could disperse the brumous night.
+As long as his strikes were swift enough, he would pierce the dark night, and day would come again—
+
+"Asase, our promise... No, say rather our great bet. I will not lose it, not for the world!"
+"I shall return, and together with the bow that I'd wagered... I'll claim the future as my prize!"
+
+Like a never-ending chain of lightning, he and Mistsplitter slew countless demons together.
+Yet at the last, the sword was not as tenacious as the swordsman, and it gradually broke down.
+And he became submerged in that thick dark mist...
+In the end, only some of the blade's fragments were retrieved for reforging, such that the resultant weapon might inherit the Mistsplitter name.
+
+As though holding onto a spider's thread hanging down in the dark, the samurai held the handle of his broken sword tightly.
+Amidst the dark mist, he kept stubbornly reminding himself:
+The result of our wager is still undecided. I must return to Asase's side...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon11510_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon11510_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..73688b009
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon11510_EN.txt
@@ -0,0 +1,53 @@
+
+This blade was recorded in the "Anthology of Inazuman Blades" written by Inspector Mikoshi Nagamasa of Tatarasuna.
+There were two swords of the "Geppaku Futsu" series made by the Futsu school by order: "Hasui," the Wavespike, and "Haran," the Rippling Upheaval.
+Of these two, the "Haran" is the sole blade forged by the great smith Masagomaru that remains extant.
+
+Many say that blades are indwelt with the souls of those who forge them...
+This is how the Anthology begins.
+It is said that the Hasui blade was forged by the third-generation master of the school, Master Futsu Minori.
+Its blade was a pale blue, and its hamon was as beauteous as rippling water, and so it was oft found at the waist of the Shogun's valet.
+Later, the blade would be broken during a mortal duel to decide the fate of the oni people, and was sent back for reforging.
+At this time, Minori, who had by now been long tortured by alcohol, old wounds, and the lingering memories of Tatarigami, was a broken woman, not unlike an untempered steel sword.
+Nor could the fourth-generation head Futsu Hiroyoshi match his mother's skill.
+It was his sworn brother, Futsu Masayoshi, the one they call Masagomaru—
+He was the one who would forge this weapon, allowing the Futsu school's masterpiece to re-enter this world.
+The two Geppaku Futsu blades look very similar to one another, but their qualities are in fact vastly different.
+
+Masagomaru would only come to name this one work, and the reason why that happened is quite simple, really...
+He was an orphan taken in by the third-generation master, illiterate by education and aphasic from birth.
+When ordered to revive the beauty of the "Hasui" blade, he inscribed its name just as it had been before.
+
+When Futsu Minori passed on, Masagomaru would help her pass her forging techniques on to Hiroyoshi.
+Indeed, it is said that she had wished for him to take up the mastery of their school, but he demurred multiple times.
+Indeed, the fame from the forging of the "Haran" very nearly affected Hiroyoshi's succession to be the fourth-generation head.
+As such, safe in the knowledge that his sworn brother was now independent, Masagomaru would choose to depart for other lands.
+Later, he would approach other forging schools, gleaning gems of wisdom from other famed smiths.
+In his latter years, he would have three pupils that he was most proud of: Kaedehara Kagemitsu, Niwa Nagamitsu, and Akame Mitsunaga.
+These three would create the "Isshin Sansaku," the three great works of the Isshin Art.
+
+"Then, I was but a born-mute, an ugly, filthy, abandoned child."
+"Like a moth, I longed for warmth in the bitter, cold nights, and what I found was the forge-fires of the smithy."
+"Standing before me was the third-generation master, she who people called surly and arrogant."
+"But she did not bid me to get gone, and even gave me some rice to fill my stomach."
+"Seeing that I was covered in metallic sand, she named me 'Masagomaru.'"
+
+Unable to speak but subtle in thought, Masagomaru must have had many stories hidden away in his heart.
+All those unsaid things would finally sink as sediment, disappearing beneath the waves...
+
+"The third-generation master would tell me, one who could not speak, a great many things."
+"Like the old wound that afflicted one side of her body, like the wishes of her mother and brother,"
+"Like the crimson hakama she could never wear, and the giant wave that would one day devour everything..."
+
+One night, the child would enter the smithy, seeing the famed but capricious smith within.
+She hammered at a chunk of iron, not caring as tears streamed down her face...
+"You forget what you just saw. We clear about that?"
+He nodded, flustered. Then the woman suddenly clapped her hands together and smiled broadly.
+"Right, silly me! You're a good friend, a real keeper of secrets!"
+
+"I suppose it is as they say: one who leans into the drink is themselves not to be leaned on too much."
+"But now that I think about it, I should still have accepted her offer to drink together..."
+
+The "Anthology" also speaks of the differences in form between the Geppaku Futsu blades.
+The one forged by Futsu Minori was as gently beauteous as the ocean at night, and thus was named "Hasui."
+The one made by mute Masayoshi was formidable as the driving hurricane, and was thus called "Haran."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12101_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12101_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0efcc3d83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12101_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+The one who uses this heavy, edgeless two-handed greatsword knows this well:
+It matters not what the weapon is, for it is the wielder's might that counts.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12201_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12201_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e5e68d9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12201_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+He would often mention the experiences that he had in his youth as an adventurer.
+They were always the same old long-winded, annoying tall tales.
+But this old greatsword seems to silently say,
+"Well, it is a bit over the top, yes. But I was there too, you know."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12301_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12301_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..24664b1a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12301_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+When the young Arundolyn swung his replica greatsword — modeled off the one wielded by Ravenwood, the Knight of Boreas — imagining that he was cutting the old nobles of Mondstadt down, he never envisaged that he would one day become the renowned "Lion of Light." Nor did he envisage that his playmate Rostam, with whom he sparred in their childhood, would grow up to become his most trusted right-hand man, before going on to die in the course of duty, having served the people of Mondstadt for 23 years.
+The replica of the Lion of Light's greatsword is now in the hands of another youngster.
+How will this mysterious fate be passed on?
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12302_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12302_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..401800523
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12302_EN.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Legend says that after slaying the venomous dragon,
+The famed hero bathed in its blood, for he desired invulnerability.
+Sure enough, he became untouchable.
+Be it swords, be it spears, or be it rain of arrows,
+He laughed and shrugged them off.
+Eventually, his foes learned:
+He had borne his prized greatsword on his back as he bathed
+And now, his back bore a great weak spot, the very shape and size of that sword.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12303_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12303_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c701c4492
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12303_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+A lightweight greatsword made of white iron with a silver sheen.
+When swung rapidly, the flashes of light can blind the enemy.
+However, this sword is not usually used as a weapon.
+According to the way of warriors of old, when a comrade falls in battle, polished weapons will line the ground where they fell.
+Though such rituals as these are no longer in fashion, some few still remember what they mean...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12304_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12304_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8506dfe2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12304_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+The Archon War raged.
+Stone was his blade, rock was his spear.
+The Geo Archon cut down evil,
+Pinned down monsters.
+In his honor the Blackcliff Forge fashioned a new weapon:
+A greatsword made of black quartz.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12305_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12305_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae093400a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12305_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+A persuasive tool, sure to turn the tide of a heated argument in the wielder's favor. Guaranteed to add weight to one's words.
+Useful in any argument, no matter who the opponent, to convince them to listen to reason.
+In short, people listen to pearls of wisdom.
+Ultimately, production was forcibly ended due to mass protests.
+The needs of the many outweigh the needs of the one.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12306_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12306_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc9783142
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12306_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Feeling defeated, it dawned on the Skyrider that there are things that swordsmanship cannot achieve.
+So instead of believing in his swordsmanship, he turned to the sword itself.
+"Bigger is always better, and swords are no exception," he thought.
+In the grand Guyun Stone Forest, he embraced his grand ending.
+His dream of flight came to an end, but his sword and story would never fade...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12401_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12401_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ede99d9d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12401_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+A heavy ceremonial sword of the Knights of Favonius. It is usually only issued after the approval of both the Grand Master and the Church.
+The craftsmen in Mondstadt have achieved some results in elemental affinity by studying the ancient artifacts of Mondstadt.
+This heavy greatsword is not only an honor bestowed upon a Knight of Favonius, but also the fruit of the hard work and skills of the guardians of Mondstadt.
+It can channel elemental power with ease. Its bearer would do well to remember that destruction is but a means to an end, the end being to defend that which must be defended.
+
+Only a single-handed form of Rostam the Wolf Pup's Favonius Bladework survives today.
+Another form has been lost to history: that of Arundolyn, the Lion of Light, who could wield both a longsword and greatsword together in battle.
+Because of the great strength needed, only those gifted with extraordinary strength could attempt this form. Thus, it soon died out.
+
+Close companions growing up, Arundolyn was from a long line of knights while Rostam was born to a peasant family.
+Their childhood friendship was forged from a shared dream of heroism. As young men, they became fellow knights; as mature adults, one became Grand Master and the other his assistant.
+
+Grand Master Arundolyn was no Vision bearer. His formidable strength came from a mixture of natural gifts and intense training.
+The Grand Master's strength was his pride, and the Grand Master was the pride of the Knights — nay, the pride of all in Mondstadt.
+After Rostam met his fate, Arundolyn never displayed his strength again. For no longer was it a source of glory to challenge ferocious monsters.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12402_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12402_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff1c7b723
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12402_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+A strange greatsword decorated with an exquisite clock.
+The distinctive sound of clockwork served as a combat rhythm for the wielder and their friends.
+After the Wanderer's Troupe disbanded, the greatsword was soaked in acid. The gears have rusted because of this.
+Even so, it still makes a lethal weapon.
+
+One by the name of Kreuzlied traveled with the Wanderer's Troupe. Once a member of the ruling Lawrence Clan, now a traitor and outcast.
+In that time, scholars and bards paid no heed to history. For the Aristocracy preferred to remain willfully ignorant of their own moral degeneracy than face history's judgment.
+But the aristocrats trembled in fear at the sound of this blade as it flew through the air, for it was the toll of the bell of judgment.
+
+It was not made public what punishment Kreuzlied met with after the failed uprising. This in itself is a testament to his privileged origins.
+Legend says that after being dismissed from office, his desire to continue the legacy of his fellow rebels led him to establish a secret society aimed at bringing down the Aristocracy.
+It is also said that he gave his full assistance to the enslaved gladiator when she revolted.
+
+In the past, a popular rumor was that Kreuzlied's secret society was working constantly in the background,
+Helping the Knights of Favonius keep Mondstadt safe through deeds that no knight should ever be party to.
+It was even said that the Wolf Pup Rostam ran this organization in secret, behind the Grand Master's back.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12403_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12403_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..82307f769
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12403_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+On the cliff facing the eastern sea, the ancestors worshiped the masters of Time and Anemo together.
+The two are intimately related, as expressed in the saying, "Anemo brings stories while Time nurtures them."
+The sword tells a story of war, and was used in the enactment of war tales.
+Originally just a prop, its blade has been hardened by the passage of time.
+
+This sword once belonged to the Imunlaukr Clan, a clan of brave and gifted warriors who fought hard and died young.
+In sacrificial ceremonies, they would enact duels between brave warriors stained black with blood.
+
+In the eyes of the Imunlaukr Clan, combat existed not for protection, for glory, or for gaining territory.
+Rather, it was for the amusement of the gods, high up in the heavens, for whom little else could serve to entertain.
+Monsters and outlaws, they fought them all the same, with no regard for whether this time they would return to their beloveds afterwards.
+For none of that mattered. What mattered was to roar, loud and clear, in the heat of bloody battle. That was duty fulfilled.
+
+Such hot blood running through the veins should not have been conducive to a long history for the Imunlaukr Clan.
+For their fight was one without end, and without hope of victory.
+And yet, as the snow slowly melted and Mondstadt began to take shape, gradually they realized: They had found something to fight for at last.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12404_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12404_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..877e74761
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12404_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+A greatsword once used by nobles who ruled over Mondstadt. It was made using premium materials and masterful craftsmanship.
+For that reason, even after being passed down for generations, it is still as good as new.
+Combat was once a responsibility of the nobles.
+They protected their people from monsters that threatened peace and stability.
+Unfortunately, they all but forgot their responsibilities, which turned them into the very monsters they once sought to destroy.
+
+Research suggests that gladiatorial combat originated in a religious context during the rule of the Aristocracy.
+Now outlawed by the Knights of Favonius, it began as a sacrificial ceremony held jointly with prayers to the gods.
+
+Though the practice was later turned into a perverted sport for the Lawrence Clan's pleasure, and subsequently abolished by the Knights,
+Some texts of the original prayers still remain.
+
+"O guardian winds of Mondstadt. Look after me, my friends, my countrymen, and my opponent. May the sound of clashing blades delight you, and may the offering of sweat and blood please you."
+"O winds that guide my path. When I'm exhausted, bless me with the strength to keep going forward. When I'm uncertain, bless me with the wisdom to distinguish good from evil."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12405_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12405_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ddd98f56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12405_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+A dimly fluorescent greatsword with no sharp edge.
+Years ago it was known as the "Beacon of the Nether" by the mountain bandits.
+Seeing it meant there was no way back.
+The only way was forward, towards the end of one's life.
+
+"Formless, like the rain that cuts through rain. Weightless, like the light that pierces light."
+"Untouchable, moving like a snake. Inescapable, as sword's stare and polearm's glance."
+
+The Rainslasher was named out of reverence for its master. Originally it had no name.
+The blade's first and final master was a martial nomad who went by the name of Guhua.
+
+It is said that he was an adeptus. While Guhua lived, bandits dared not act and the wilderness knew a peace like that of the city.
+Allegedly, at the end of his journey he ascended in a purple haze and became a star.
+
+One to whom Guhua had shown kindness founded what is now known as the Guhua School in his honor. But no school is destined to last forever.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12406_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12406_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2ecb4207
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12406_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+An ancient prototype greatsword from Liyue's arsenal. The batch number has faded and no records exist to confirm the date of production.
+Weighing in at close to forty pounds, this weapon's hilt is made from a rare ore, while the blade is forged from the finest steel. All you will see when it is swung are blinding flashes of light, powerful enough to devour the clouds and blot out the moon.
+
+After the great disaster, the Yun family forge joined forces with master craftsman Han Wu to find a way to push past the constraints of contemporary blade design and revolutionize their craft.
+Thus was born a new series of weapon models, simply named "the prototypes." The first greatsword built using the new design was unusually understated in its final appearance.
+The underwhelming sight of dull, blotchy gold masked the weapon's true strength. While not much to look at, any who cared to try it would discover that it was weighty but not unwieldy.
+
+Han Wu, the master craftsman who forged the weapon, traveled north through the night to hand the sword over to a martial artist who followed the chivalric code.
+The martial artist inspected the blade closely before trialing it. The blade howled like the wind and in an instant decimated the entire bamboo forest. It was a rare sight to behold.
+
+The martial artist said to Han Wu, "This blade is endowed with the elegance of antiquity. It is of equal value both as a weapon and an ornament."
+"Such a fine creation possessed of both scale and subtlety is worthy of a prestigious name. May it be known as Archaic."
+Due to its unparalleled strength, this sword subsequently became the model for thousands of greatswords in Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12407_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12407_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b51c329c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12407_EN.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+The whole world flocks to the commercial port of Liyue, much to the city's pride.
+With the tides of people also come exotic treasures.
+This greatsword is expertly made with the finest materials. It is unique in that the edge closest to the wielder has been left dull.
+The dull edge is said to have been used as the hilt, enabling the wielder to switch forms by constantly shifting hand positions in combat.
+
+Though it is rarely acknowledged, this greatsword was in fact a foreign bladesmith's labor of love.
+The bladesmith knew himself to be dull of wits, and was anxious that this blade should not follow suit. Hence, he worked painstakingly on sharpening and balancing his beloved blade.
+Sparks flew as the bladesmith worked through many sleepless nights.
+The sword was recast and re-tempered countless times.
+All the while his mind was consumed with the hope of his lover's return, as well as his untold anxiety for her well-being.
+
+"After the war is over..."
+The bladesmith would ponder briefly, each time he paused for breath.
+"Will this blade still be of use to her?"
+"Will she even make it home safely?"
+These thoughts would linger in his mind for but a moment before he cast them aside and refocused his full attention on the blade.
+Indulging irresolvable anxieties was a futile endeavor — better to focus his faculties on creating the perfect welcome-home gift.
+
+Finally, the day came when the triumphant expeditionary force entered the city gates, their monstrous foes defeated at last.
+But the bladesmith had not had time to carve his lover's name onto the blade's body.
+With no time to lose, he grabbed the sword and rushed to meet his lover on the occasion of her return.
+Unfortunately, what would transpire next was to be an unbearable anticlimax.
+
+As the warrior removed her helmet, long, soft hair flowed down. She was growing her hair out, and hence would never need to wield a blade again for the rest of her days.
+Meanwhile, she had brought her lover a gift, too: A shiny new hunting bow.
+"Romance is dead! I wasted all these years making you this greatsword, and now you don't even need it!"
+The bladesmith was thoroughly miserable and would not stop complaining about the unfairness of it all. But his efforts had by no means been in vain — at least he had finally succeeded in making a blade of the very finest quality.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12408_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12408_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5dd16390b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12408_EN.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+A broadsword wrought from rare blackcliff. Weighty as a boulder, it has enough brute force to carve its way through a mountain.
+The blade is forged from a combination of blackcliff crystal and a crimson ore. It is pitch black like a pool of ink, with red flames leaping from within.
+
+Blackcliff weaponry has its roots in the ancient "prototype" series. Blackcliff blades possess three distinguishing features: hard as bedrock, shimmer like ice, fierce as the blood that gives us life.
+Though the Slasher is a broadsword, it has a uniquely sharp blade, barely thicker than a thread of silk.
+The join between the red and black crystals is seamless, and each blade segment interlocks perfectly with the next to form a single cohesive body.
+With the flame motif and red jade stones that adorn the hilt, the sword has a dark and foreboding presence when viewed from afar, like bright-red blood oozing from a bottomless pit of black ink.
+
+Master craftsman Han Wu once embarked on a quest to find the finest ore with which to cast a blackcliff blade. He searched everywhere, until he became involved in a mining accident.
+While trapped in the cave, his eyes perceived nothing but an all-engulfing and profoundly disorienting darkness. His ears rang with the thunderous crashing of rocks, as if the foundations of the world itself were caving in.
+In the aftermath of this ordeal, the craftsman's furnace lay unused. Where flames once burned bright, frigid dust now gathered as the forgotten fantasies of the forge dwindled and died.
+Han Wu's son, Han Ce, read that the earth's core had been sealed off due to a monster infestation, and rushed to inform his father.
+Han Wu was racked with guilt upon hearing the news. He was certain that it was his trip into the mine that had disturbed the dragon from underground and the meteorite from the heavens. He forced himself up from his sickbed, lit the fires of the furnace once more and forged a mighty broadsword.
+When it was ready, Han Ce took the sword into the mine shaft. There, on instructions from his father, he erected a shrine as tall as himself and placed the sword inside to ward off evil and rebuke the dragon.
+
+Han Wu died peacefully in his sleep several years later.
+At the moment of Han Wu's death, a traveler passing by the mine shaft at Mt. Tianheng saw a crimson light shining out from somewhere within the rocks. As the traveler watched on, a hidden shrine appeared and slowly opened.
+The broadsword inside the shrine shone faintly, as if weeping with bereavement.
+Han Ce went into the mountains that very night to retrieve the blade.
+The Tianshu of that age personally engraved an inscription upon the blade:
+"Carves open mountains and tears through the seas, shreds apart clouds and splits the moon."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12409_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12409_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..236d4acfb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12409_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+A greatsword fashioned from the spine of a great sea monster, each eerie segment of bone a tale unto itself.
+In the past, seamen would use the bones of such monsters as figureheads,
+And with them frighten the beasts who dwelt in the deep sea, and who envied the land-dwellers.
+
+In the stormy oceans of the ancient past, those who put out to sea would often never be seen again.
+The carefree sea shanties of today were, in years long gone, farewell songs that left people in mournful silence.
+There was a greatsword-wielding captain in those days who enjoyed drinking and making merry before a voyage. When people questioned him, he laughed and said:
+"I know myself. What is wine and song to me? Worry not. Once the sea and winds are right..."
+But he would never finish that statement. He would only raise his mug, and call for all around to have another drink.
+
+Then, the day when the sea and winds came together arrived at last, and the stern of the great vessel rode them as it sailed.
+Deep into the misty sea it went, far across the darkening waves, into the ocean that teemed with sea creatures.
+And at last, neither the singing skipper nor his ship would ever return to the harbor ringed by mountains.
+After many days, the corpse of a sea monster from the deep was beached upon the shore by the waves.
+Brilliant white bone shone out from a great gash torn into it by a greatsword. Its blood had long been washed clean.
+
+"When the sea and winds are right, I will go forth to sea and avenge her, O maiden charmed by the tidal song."
+"So what if I sleep with the fishes? That way, I will be able to send my sea shanties into the deep where she dwells."
+
+Today, the seas are no longer plagued by giant creatures that emerge from the storm and rain down devastation upon the waves.
+The practice of mounting skeletons of sea monsters onto the bows of ships has also been lost with their extinction.
+But when one sails far abroad, sometimes one can still hear the spine-chilling sound of thunder rumbling in the depths...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12410_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12410_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e187999c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12410_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+A weapon favored by the Millelith of yore.
+Carved from the divine bedrock upon which Liyue Harbor was established, it is incomparably heavy.
+No ordinary human could lift this blade, let alone wield it in battle.
+And yet records state that the Millelith of old could use it with ease.
+
+The Millelith was an organization first founded on the initiative of the followers of Rex Lapis.
+Its history can be traced to when the port city was first completed.
+Under Rex Lapis' and Liyue's banner they march, and will never desert it, whether in advance or retreat.
+"While rock stays hard, the mountain shall never fail; while the Millelith stands guard, evil shall never prevail."
+The Millelith warriors adhere without fail to this code, and for it they would die without regrets.
+
+They follow in Rex Lapis' footsteps to the best of their ability, slaying monsters, protecting the citizenry, and keeping the peace in Liyue.
+The Millelith made its name not in slaughter but in defense, using their own bodies to shield their homeland.
+
+This greatsword of unmatched weight and hardness mirrors the duty and the will of Liyue's guardians.
+Xing and Han, the two members of this armed force who first carved stone into swords, must have known in their hearts,
+That in the future, those who had the strength to use these stone swords would grow few.
+But this also meant that the world would be at peace, and neither guardians nor swords would be needed anymore.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12411_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12411_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..478fb5212
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12411_EN.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+When the verdant city was sealed by cloud and mist,
+When the unending snowstorms blotted out the clear moonlight,
+When all life and every interrupted story,
+Was pierced by that nail that fell from the azure skies...
+
+The priest's daughter gave the Starsilver greatsword to the hero from another land,
+In the howling wind and snow, her words could not reach their intended target.
+
+"This fourth fresco is prepared for you. Your likeness will forever remain on this wall."
+"For the sake of that fresco, and for everyone, I will wait for you, and pray for your return..."
+
+When the daughter of that snow-entombed city withered together with the grafted yet barren silver branches,
+The outlander destined to wield this sword to shatter ice and snow alike was far afield, chasing answers.
+Bright as the moonlight though she was, her final words, too, would never reach that wayfarer.
+
+"It's been a while since I last saw the blue sky and green grass. I don't know which hues to use to capture the landscape of thawing ice and snow that my father so longs for."
+"I wish I could see you again..."
+
+This was the answer he found—
+
+The hero ended his fruitless journey at last.
+Tainted black blood dripped from the blade of his greatsword,
+As he trudged through now-foreign snowy paths.
+But when he returned to the great hall of that mountain country,
+Naught but ringing deathly echoes welcomed him.
+
+"So even here, there is nothing left for me to protect..."
+"You who dwell in the heavens, you must wish for naught but to watch our ashen suffering here below."
+"In that case, then let me help you pass the time with a song of iron and blood."
+The outlander left the Starsilver originally meant to shatter snow and wind alike between the frescoes.
+Then, he descended the mountain to search for a land full of war and strife — a place he might paint red with blood.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12412_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12412_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f1a12e86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12412_EN.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+As the nights deepen, the pulsing of its gills translates as such:
+
+"Well now, I was undoubtedly dead when I left the sea."
+"My heart ceased to beat, the whites of my eyes showed, I gave off a rank stench—"
+"I mean, for a fish, this had to be death, right?"
+
+"Now, these old bones were the strongest among all mackerel."
+"I was also once the strongest being in all the shallow seas,"
+"And even sea beasts, whales, and sharks were no match for my might."
+"And yet, even I would meet my match!"
+"It was that kurage, or perhaps you might call them the jellyfish."
+"Why, they just float along with the tide,"
+"And yet, they can deflect any and all impacts."
+
+"So then did I forsake the path of strength,"
+"Taking up the path of the jellyfish."
+"After a long, long life,"
+"I became able to control every organ in my body."
+"So I stopped my own heart,"
+"And was not mistaken for fresh fish and sliced open."
+"You may think that I am naught but a salted fish, 'tis true,"
+"But allow me to become your strength."
+
+"Now then, you who wield this old one."
+"Hmm..."
+"When all the waters flow into the sea,"
+"When the final stars go out,"
+"When everything returns to the primordial ocean whence they came,"
+"Would you try yourself against me?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12414_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12414_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b54be5eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12414_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+A nagamaki sword designed by one of Tatarasuna's inspectors.
+It is said that the diagram is as simple and upright as that inspector was.
+
+For a long time, before the introduction of the outlander technology that helped build the Mikage Furnace,
+Tatarasuna smelted iron using the traditional "Tatara Metalworking Method."
+After Mikoshi Nagamasa became the inspector, he was for a time obsessed with the grim loveliness of steel.
+He thus consulted the similarly-inclined Armory Officer Miyazaki for advice,
+With the end result being this tough and simple sword, the Daitatara Nagamasa.
+
+Although he was only the foster son of the Mikoshi Clan, and although his foster mother had stained the reputation of the Mikoshi,
+And even though Mikoshi's only legitimate heir, Doukei, abandoned him and disappeared,
+His self-admitted stupidity and loyalty led him to cherish the Mikoshi name all the more.
+He strove to enter the government and got rid of the family's bad reputation with his diligence and righteousness.
+
+When his yoriki Katsuragi was connected with but a single trace of misconduct, he had him executed without mercy.
+Ever since then, the name of the sword and his title were changed forever.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12416_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12416_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a49fca300
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12416_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+This blade was once used by a mighty general of Watatsumi.
+It is said that he only knew as much of swordsmanship as the "Getsumouun" and "Yuushio" styles he taught himself,
+And yet by their grace was he never vanquished by any mortal in a duel or on the field of battle.
+
+It is often said that snakes and fish are both cold-blooded. But cold-blooded creatures ever seek the promised land of warmth.
+To see his people's dreams fulfilled, Omikami challenged the gathering storm clouds to war.
+Amongst the people of Watatsumi bent upon conquest, a young man stood out from the rest.
+His fearless valor won him great love in Watatsumi, and they named him Touzannou.
+But after many years passed, his kingly name was forgotten, only to be replaced by the epithet by which his foes knew him:
+"Akuou," the wicked fangs and claws of the Great Serpent, the savage, demonic invader of Yashiori Island...
+
+The slaughter had hardened the young man into a warrior. But to him,
+Only the wish he made before departing, a wish made upon the moon reflected in the waters beside the shrine, was eternal.
+
+"One day, I shall set myself above Mt. Yougou, overlooking the palace of the Lord of Thunder."
+"I will have a joyful showdown against the legendary Great Tengu of Yougou upon the roof of Tenshukaku."
+"...And then I'll bring that tengu's mask back to Ayame and Mouun as a souvenir!"
+
+At last, the tides washed all their dreams away like towers in the sand.
+The tengu's mask, shining like a crimson star, was shattered like seashore gravel amidst the chaotic battle,
+Nor would the shrine maiden who shone like moonlight into the young man's soul ever return again,
+While the Akuou himself would face the blinding ray of lightning alongside the Great Serpent.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12501_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12501_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd95ef386
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12501_EN.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+This is a tale of sky-shaking valor.
+Even the vile dragon brought into the world by a sinner of that ancient abyssal nation
+Lost its dark, metallic wings to Anemo's pride and joy.
+
+Long ago, the shadow dragon Durin terrorized Mondstadt, driven by jealousy for the city's glory.
+Awoken from his sylvan slumber by the cries of Durin's victims,
+The Anemo Archon came forth and summoned his faithful servant to his side.
+For life and for freedom, the Archon and the Wind Dragon rode the wind to face their foe.
+
+In a battle that ripped clouds from the skies, Dvalin spread his six blessed wings wide,
+Severing the sky and tearing through Durin's iron scales with the force of a colossal blade.
+As the conflict plunged the world into darkness, the Wind Dragon struck out with his claws, like swords forged of wind.
+They pierced deep into Durin's dark, corrupt flesh.
+
+The battle shook the heavens, even the sun quaked with fear.
+Finally, Dvalin tore out Durin's throat with his teeth, and the evil dragon fell from the sky.
+With his god's blessing, the Wind Dragon seized victory and saved the people of Mondstadt.
+Yet Dvalin became poisoned by the tainted blood he had consumed, and corruption seeped into his bones.
+
+Though a hero, Dvalin was forced to suffer in solitude, while the stench of corruption drew creatures of evil to his side.
+Deceived by the Abyss, the Wind Dragon fell to evil, and Stormterror was born.
+At last, his master returned to calm his frenzied mind and ease his pain.
+His faithful friend and a new companion fought bravely to drive out the monsters and restore Dvalin's honor.
+
+In the century while Dvalin slept, his image faded from Mondstadt's memory,
+But in the tumultuous times of the recent past, the people bore witness to his six-winged figure once more.
+Now, blessed by the Anemo Archon, serenaded by the songs of Barbatos,
+Riding on the boundless winds, Dvalin takes to the skies once more.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12502_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12502_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1025df33d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12502_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+The Knight of Boreas' journey ended at the city of Barbatos.
+Wandering souls attract each other, boundless freedom begets only anxiety.
+
+Upon entering the city, the Knight of Boreas' companion bade him farewell in silence.
+For the free-spirited Wolf resented the stone walls and lamplight, and yearned for the open wilds.
+
+The Knight of Boreas' heart remained free, though his flesh was inside the prison-like city.
+Meanwhile, the windborne Wolf roamed the forest in the flesh, while his heart remained loyal to the Knight.
+
+The Knight of Boreas rode again to hunt. The Wolf followed his scent into battle.
+Still one were they, the Wolf and the Knight.
+
+Though one they were, death comes for beasts sooner than men.
+Laying down his sword as a gravestone, the Knight of Boreas buried the Wolf in the remote countryside.
+The Knight of Boreas then left the city behind, living instead the wandering life of a lone wolf.
+
+Yet the eternal wolf spirit remained here,
+Watching over the land the Knight once protected.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12503_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12503_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f625b6fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12503_EN.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+There was once a popular folk song that went like this:
+"Toss to the bard all the coins you can spare,"
+"Give your bouquet to yon maiden so fair,"
+"Take wine so bitter it makes the tears flow,"
+"Drink to the yesterday now been and gone, and sing for tomorrow that comes with the dawn."
+
+In the land where songs and music carry on the wind, the people have merry yet sensitive souls.
+It is said that there were times in history when the tyrant Decarabian and the ruling aristocrats would ban certain chords and tunes,
+For discerning people could sense the spirit of resistance that lay behind the music of the bards and singers.
+Songs and hymns had also indeed been used before as a way for rebels to communicate.
+
+In the days of the ruling aristocracy, the Church that revered the Anemo Archon was once split in twain by a schism:
+On one side stood the clergy, who ate at the lords' table, and overturned the archon's statues with them even as they wrote songs and hymns of praise.
+On the other stood the saints, who held no clerical office, and who walked the streets, the wine cellars, and the world beyond the walls.
+These saints drank cheap moonshine, blessing the slave and the plebeian with the original holy manuscripts that circulated amongst the people and with words that the wind brought to them.
+And while they did so, they penned forbidden songs and poetry.
+
+When the gladiator from a foreign land arose together with the re-awakened Anemo Archon and raised the banner of rebellion,
+The aged saint known as the Nameless Shepherd mobilized the true adherents of the Church of Favonius.
+Together with many others, they spilled their martyred blood upon these emerald fields.
+And together, they sang a rallying cry to save the nation, the hitherto-unsung half of that folk song of old:
+
+"Leave the keen steel to those who will give their lives for the fight,"
+"Prepare the thieves' gallows,"
+"Sharpen your rusted arrows,"
+"For when the music sounds, we shoot the beasts down."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12504_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12504_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c18d73fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12504_EN.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+A long time ago, a dragon there was to be found in Liyue.
+Not a dragon that soared the skies, but one whose abode was the mountains.
+Indeed, this ancient dragon of stone was as large as the very mountains it called home.
+
+The legends say that it slumbered in Nantianmen, seeming not at all unlike the surrounding hills.
+But when it awakened, even the tiniest movement, or the slightest stretch...
+That would cause the earth to tremble and shake.
+Then, Rex Lapis came before the dragon, seeking to stop the earth's quailing.
+
+They say that for a long while, the land knew peace,
+And that Rex Lapis gained another comrade by his side.
+
+But in the end, the union of dragons, gods and men was perhaps not to be...
+
+The dragon was sealed in the bowels of the earth. Fearing the ire of the gods and the adepti,
+The Geovishaps, who once heeded the trembling of the rock and wrought havoc alongside the dragon,
+Fled into the roots of the mountains.
+But as millennia passed, the dragon began to stir once again...
+
+The legends hold that those who triumphed over the dragon stabbed this sword into the ground next to the giant tree that subdued the ancient dragon.
+As one of the seals, monsters and malevolent mortals would be unable to touch it.
+Indeed, if the legends are true, only those with hearts as pure as clear mirrors could even come near it.
+Yet, if those legends are true, how did this sword come to be lost?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12505_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12505_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12506_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12506_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12506_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon12510_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon12510_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..765944c8e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon12510_EN.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+The full name of this weapon is the "Mighty Redhorn Stoic Stonethreshing Gilded Goldcrushing Lion Lord,"
+And it was once the beloved blade of an eccentric known as the "Otogi Kongou Lion King."
+
+...But since both names were overly verbose,
+The children named the weapon the Redhorn Pestle, and its wielder the "Otogi King."
+
+The Redhorn Pestle was a weapon made from an enchanted monster's horn,
+And bake-kitsune, bake-danuki, and evil demons alike would all have to beg for mercy before its bite.
+Even Reizenbou, Great Tengu of Mt. Yougou,
+Feared the ominous power of the Pestle, and would not come forth to face the Lion King!
+
+...Of course, the children never believed such tales.
+Still, the Otogi King truly was very strong. Even seven men together could not push him out of a dohyou.
+And when he saw children hankering after fruit they could not reach, he would kick the tree and send the melons plummeting down.
+That said, he did once kick the whole tree down, and was chased into the mountains by an old man.
+He also once brought the children to crash an official autumn leaf-watching concert,
+Crying in a loud voice "The Otogi Kongou Lion King is here. Demons beware!"
+He then wrestled with the petite oni who just happened to be in the mood for a tussle... The results were too tragic to watch.
+
+But if this was all the King had, to the point where he was never given the right to wear the Shogun's colors,
+How could he, the children said, possibly bring those youkai of song to heel?
+
+"Hah! I was just suffering from the chills after a long night of drinking, that's all!"
+Even as the Otogi King made his excuses, he did not forget to laugh heartily.
+Was he just shameless, or did he really believe that he could win? No one could say...
+
+"This time, I'll definitely cut off the horns of those monsters,"
+"And bring them back for ya. That'll show you the might of the Otogi Kongou Lion King!"
+"Those creatures from beyond the ocean? Pfft! Easy pickings, I tell ya!"
+
+"So yeah, shoo, shoo, follow the fox envoy to go hide in a corner and stuff."
+"I'll swing by later. We'll have ourselves a few wrestling bouts then, eh?"
+
+Even as he said that, the children remembered how the dainty oni had huffed softly,
+Hurling the roaring, onrushing Otogi King into the sky...
+
+Later, the oni who had wrestled with the Otogi King would flee after having her arm and horn cut off,
+While the Great Tengu would no longer appear before humans, living in hermitage in the mountains and woods.
+And so, the empty boasts behind this greatsword came true in the end,
+Though the wandering, eccentric Otogi Kongou Lion King himself never returned again.
+Even later on, the Lavender Melon tree that he kicked down would, with careful tending, once again bear fruit.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13101_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13101_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..54694b8cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13101_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+In old Mondstadt, spear arts were forbidden by the nobility.
+Ostensibly, they claimed that only the sword was worthy of noble stock,
+But they say that in reality, it was because the length of polearms could bridge the gaps in training,
+Which might grant the unarmed and unschooled commoners a weapon with which to resist.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13201_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13201_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..15d6d4283
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13201_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A simple weapon that exudes a certain austerity.
+For those who defend that which they must protect,
+Or a traveler with naught to their name but themselves,
+Even the most mundane of weapons might be ten times as powerful as it seems.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13301_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13301_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7104f597e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13301_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+The Millelith Soldiers are renowned the world over for their skilled use of polearm weapons.
+The signature white-tasseled halberd they wield is mass-produced at the Blackcliff Forge.
+It is a weapon that has stood the test of countless bloody battles over centuries of history.
+For even when the smoke of the battlefield stained the tassel a murky shade of gray, it would wave proudly and defiantly like a flag in the wind.
+
+The army once had in its ranks a legendary master of the polearm.
+He could hit his target from miles away without staining its tassel.
+"The legend is that of the polearm's bearer..."
+"Not the polearm itself, which was entirely ordinary."
+The old smith smacked his apprentice.
+He demanded a white tassel for the newly made polearm.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13302_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13302_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..48d06790a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13302_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+The polearm is a powerful weapon even in the hands of the unskilled, because "the longer, the mightier."
+Adding an axe on the tip renders it somewhat unwieldy, but adds slash capabilities. This makes it better suited to complex battle scenarios.
+The axe-mounted polearm — the halberd — is preferred by warriors of great strength. It has also come to symbolize the honor and bravery of Millelith officers.
+Though peace prevails in the Liyue Harbor of today, the sight of brave warriors with halberd in hand is a ubiquitous one on the city streets.
+
+Each Millelith squad was led by an officer who would fearlessly charge ahead. They were the first line of defense for their comrades in dangerous territory.
+But it was not through bravery, loyalty, and self-sacrifice alone that they were able to protect their comrades. For they were also formidable fighters, their skills honed over years and years of drilling.
+Any foe who dared approach knew that the sight of the halberd-holding officers of the front line spelled almost certain doom for them.
+And when the soldiers of the Millelith assumed a tactical formation, it was the cornerstone of their fearless officers that made them impenetrable as a rock formation.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13303_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13303_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..699297ad3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13303_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+One night, a Millelith officer drank with a poet, and brought his signature white-tasseled halberd with him.
+The poet's ink was spilled.
+And the halberd's white tassel was dyed black.
+"'Tis but a tale of polearm wielder and poet."
+"Unrelated to mine own black-tasseled polearm."
+The old smith smacked his apprentice.
+He demanded that he dye the newly made polearm's tassel black.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13401_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13401_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b993516d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13401_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Rumored to be a legendary polearm of Liyue.
+The polearm features a dragon motif that runs from handle to tip.
+It used to have a dragon-shaped wooden sheath,
+but now it no longer needs to contain its might.
+It shall pierce through anything that stands in its way.
+
+It is said that when Kunwu forged this Pole, he used a dragon's spine for the haft and a dragon's claw for the tip.
+Hence the weapon's body is unbreakable, while its tip is sharp beyond compare — and gleams with a dragon's malice.
+
+There once was a dragon slayer of unimaginable strength and courage, who defied the ocean's wrath and fought fiercely against the monstrosities it harbored within.
+Many years after the dragon slayer had disappeared without a trace, the hopeless sound of a dragon's cry could be still be heard resounding throughout the ocean.
+
+The dragon slayer became an urban legend. In the end, both the legend and the dragon-slaying polearm were lost.
+Freed at last from the shackles of its past, it displayed the full force of its ferocity once and for all, as if to mark the dragon's return to the ocean where it belonged.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13402_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13402_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a08068e36
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13402_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+An ancient prototype pole weapon from Liyue's arsenal. The batch number has faded and no records exist to confirm the date of production.
+The pole is made of black steel inlaid with gold. A lightning motif runs along the body, featuring streaks of lightning interspersed with stars. The addition of gold leaf gives it an exquisite finish.
+
+By the time the monster threat was quelled, the remaining troops were few and far between, and each joined the civilian community where they were based. Though peace now prevailed, it sparked a martial arts renaissance that spread throughout the land.
+Demand for all kinds of weaponry spiked, especially for superior quality items, and manufacturers could not keep pace. To find a solution, Yun Hui of the house of Yun met with master craftsman Han Wu and the two conducted intensive research behind closed doors.
+By the time they emerged, both men's beards had grown by twelve inches. Their new weapon designs, "the prototypes," were finally ready to revolutionize weaponry manufacturing in Liyue. It was time to do away with the shackles of the past that plagued their craft.
+
+The first pole built to the new specifications had a black-and-gold appearance. The spike at the tip was two inches longer than the previous standard. It was truly a deadly weapon, but one with a composed and commanding presence.
+It was left to bask overnight in the moonlight. At the first light of dawn, the tip shone with the cold, piercing light of a star against the dim sky.
+
+At this ethereal sight, Yun Hui's mind was flooded with memories of his father's glory, for his father's name made reference to the stars. Greatly moved, he decided to dedicate the weapon to his father's memory.
+For this reason the weapon became known as "Starglitter" among later practitioners of the halberd arts in Liyue.
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13403_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13403_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c16e98b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13403_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+The whole world flocks to the commercial port of Liyue, much to the city's pride.
+With the tides of people also come exotic treasures.
+This spearhead is long and narrow like a needle, with a crescent-shaped blade extending from its base.
+Once the bearer has grasped its elusive design concept, this weapon becomes far more destructive than its counterparts.
+
+Unlike the martial artists of Liyue, those from other lands are masters of the art of surprise, skilled at developing ingenious new tricks.
+This weapon is designed to exploit fatal flaws. Like a needle, it slips between the gaps in an opponent's armor. Like the powers of music and love, it finds its way past people's defenses.
+
+The designer of the Crescent Pike was said to be able to visualize the fatal flaws in life itself.
+As if drawn by some mystical power, the pike would fly from her hand towards her opponents' fatal flaws.
+"Perhaps all that lives waits willingly for death."
+So thought the designer, who could see that which was fatally undefended in each living thing, yet had no such fatal flaws in her own life.
+
+Then she found music, and through music found love. And in love, she found her own fatal flaw.
+In the end, the pain of finality, which pierced her heart like a needle, finally brought the witch to a realization:
+"Fatal flaws are born of a fear of death. Fear of death is born of having things, and people, to care about."
+
+"Oh, how I wish to see him but one more time, that thief who can neither be caught nor killed."
+"Oh, how I wish to hear his song but one more time. If I should survive, I shall certainly treat him—"
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13404_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13404_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e4b21f24
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13404_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+A sharp-tipped polearm wrought from rare blackcliff. It zaps through the air like lightning, unimpeded by the wind.
+Made from blackcliff crystal from head to tip, the body is inlaid with red jade stones for decoration.
+Viewed in the moonlight, the swirling of blood-red light can be discerned within.
+
+Liyue master craftsman Han Wu had a son with his first wife. The son's name was "Han Ce, the Cold and Calculating." Cold, because his father wished him to be cool-headed and rational. Calculating, because his father wished him to be precise in his craft, that he might inherit the family business.
+But Han Ce had other ambitions. During his days as a student, Han Ce idled away his study time on martial arts fiction, while spending his free time practicing the art of the polearm up in the mountains. He was consumed by the desire to become a martial nomad, roaming the world with his pole for protection.
+When he scoured the lands in search of Aerosiderite, he sought not the rare ore itself but the thrill of adventure. And when he ascended the highest peaks to commune with the adepti, he desired not the wisdom of the sages but the tale of his travels.
+Han Ce cared not for the flames of the furnace and the working of weaponry. His father scolded him, but it was to no avail. Eventually, Han Ce left home one day without bidding his father farewell.
+
+In his later years, Han Wu was involved in a mining accident that profoundly changed his temperament. Han Ce caught wind of the ordeal and hurried home to see his father, traveling through the night.
+Previously hot-tempered and never short of something to say, Han Wu was now calm and quiet. He no longer held any animosity towards his son for his reluctance to take over the forge.
+Finally, father and son grew close for the first time in their lives. Han Ce was ashamed of his past actions, but knew not how to redeem himself.
+Several years later, Han Wu breathed his last. Thus ended the life of the master craftsman of a generation. Per his father's will, Han Ce retrieved an archive of weapon designs from the study — they were the fabled prototypes.
+The archive was sealed inside a wooden chest along with a letter addressed to Han Ce.
+"To my dear son, Han Ce. The world is vast and filled with many marvels. May you always see the wonder in the world, wherever your journey takes you."
+
+The designs were covered in comments penned by his father. Han Ce was overjoyed at the sight and proceeded to peruse them all night long.
+As Han Ce stepped outside the door of the study at the first light of dawn, he watched in wonder as a meteorite fell from the sky. It crashed down right before him in front of the Han residence, landing perfectly vertical.
+A host of emotions flooded Han Ce's heart. Tears both of joy and sorrow streamed down his face as he cried, "The heavens have spoken! The heavens have spoken!"
+Han Ce took the pitch-black aerosiderite and added it to the blackcliff that remained in the forge. Following his late father's designs to the letter, he crafted a pointed pole with a sharp tip that shimmered like ice and a body hard as bedrock.
+Han Ce could have traveled the world with this trusty weapon in hand, but he chose not to. For Han Ce vowed that starting that day, never again would the flames of the furnace die out, and never again would the working of weaponry cease.
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13405_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13405_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..20226a7cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13405_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+This crimson polearm has seen countless battles, and has borne witness to a certain gladiator's valor.
+Its ice-cold tip was often drenched in the blood of its foes, to the thunderous applause of the crowd.
+Bloodstained was the gladiator's fate, and freedom, so near yet so far, was often balanced on a knife's edge.
+The dull sound of that crimson tip piercing flesh was many a battle's death-knell.
+
+As the gladiator's final performance ended, their master spoke up amidst the thunderous applause:
+"The promised number has been met. You have done well, and are a warrior worthy of great renown."
+"Consider this weapon to be a parting gift... Yet, would you not consider fighting on?"
+"Continue your brilliant performance as a free person, for your glory and for mine. What say you?"
+Many years past, and the beasts and men who fell to that spear grew too numerous to count.
+The duelist's weapon became known as undefeated, but his heart belonged to his young master.
+
+As the gladiator's final performance ended, amidst thunderous applause,
+His weapon fell to the bloodied sand as the red-haired maiden's scorching blade pierced the old warrior's heart.
+As he fell, despondent, he turned his eyes to his beloved master, his noble lord who cherished him...
+"Eberhart, Master Eberhart... Did my final performance please you?"
+But his master's seat was empty, save for a wine goblet and silver platter, toppled in haste.
+
+"At first, I fought for myself, for blood and battle-lust."
+"But since a time I know not when, I have killed for my master."
+"Only for the sake of others can we fight like wild beasts without care."
+"Someone like you, who fights for her people and not for herself... Surely, you understand this as well."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13406_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13406_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8388a8d92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13406_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+A weapon favored by the Millelith of yore.
+Made from a lith of the Guyun Stone Forest, said to be able to pierce even through dragon scales...
+Its great weight prevents the Millelith of today from equipping it.
+
+In ancient times, the Millelith would conduct themselves in Rex Lapis' name according to this axiom:
+"While rock stays hard, the mountain shall never fail; while the Millelith stands guard, evil shall never prevail."
+In the past, they went forth to subdue demons and protect the roads and the countryside.
+In these peaceful times, their duties have shifted to maintaining order.
+
+At a certain point in the past, the earth did shake, and the mountains did tremble.
+Then, the Millelith gave out equipment left over from the ancient wars to those among them who were of unusually great stature.
+These were the incredibly weighty Lithic Spears, and they were used as shoveling tools to rescue the injured.
+"The Lithic Spear pierces through rock with ease."
+"If a thousand such spears could be lined up in formation today, none could stand before them."
+
+Yet in an even earlier era, when the world was in yet deeper turmoil,
+Every soldier in the Millelith could wield these colossal weapons.
+Thus were they able to protect Rex Lapis' kingdom and defend their homeland.
+With a thousand Lithic Spears lined up in formation, no evil could prevail against them.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13407_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13407_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2424db58b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13407_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+A spear of honor amongst the Knights of Favonius. It is used in a ceremonial role at parades and reviews, but it is also a keen and mortal foe of monsters.
+By studying the arbor that held firm in the wind, the craftsmen and scholars of Mondstadt would learn much of elemental affinities.
+This sturdy spear not only holds a place of special honor among the Knights — it is also a crystallization of the hard work and artistry of the city's defenders.
+With it in hand, they shall always remember to be disciplined, and to defend Mondstadt's freedom.
+
+Indeed, many people have used polearms of a kind as their weapons, using the reach advantage to supplement their lack of martial skill.
+Even untrained plebeians could arm themselves with sharpened wooden sticks, and they would perhaps be a match for the steel of trained soldiers.
+To celebrate the overthrow of the aristocracy, long stakes, flagpoles and pitchforks were stuck all over the greenery around the city.
+
+It was once required of all nobles to study the art of the sword, that they might grow in stature and wisdom.
+In those days, the art of the spear was reserved for foreign gladiators and traitors.
+But there was once a noble scion who wielded a spear.
+They said that Eberhart would enjoy the night breeze as he caught the first drops of dew with his spear tip.
+
+An illegitimate child, Eberhart dreamed of recapturing the glory and pride of ancient nobility.
+Yet, he needed greater power in order to destroy these rotten foundations. So—
+Whether it was instigate his legitimate brother to pursue his dream of becoming a phantom thief, before deceiving him and forcing him to flee,
+So that he might usurp that legitimacy,
+Or whether it was pledging himself as a certain spear-wielding witch's disciple to learn the fatal loophole in her art,
+All the better to slay her with...
+
+"So what if those who came after should despise me? I will do anything to achieve my goals."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13408_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13408_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1df3075d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13408_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+A lance once kept in the collection of a noble who ruled over Mondstadt. A product of premium materials and masterful artisanship.
+For that reason, it remains sharp as it was on the day it was first forge, even many generations after the nobles' time ended.
+But back in the era of the nobility, this weapon never saw the light of day, and bathed only in the pale moonlight.
+
+The nobles believed that those of high blood should use swords in battle.
+To them, the sound of blades clashing was the chorus the lofty souls.
+The spear and the bow, on the other hand, were the weapons of plebeian gladiators and commoners.
+
+Commoners with pitchforks and sharpened wooden poles, after all, could yet be a match for sword-wielding scions of nobility.
+This was, undoubtedly, a hard pill for the rulers of Old Mondstadt to swallow.
+
+Legend has it that there was also a youth of noble stock,
+Who sought out a smith to make this weapon, emblazoned with their house's crest,
+And yet which, like this youth, could never earn the favor of his family...
+No, not without the spilling of blood.
+
+If that youth wanted change to come, they needed power.
+Even if it meant using a weapon seen as ignoble.
+Even if it meant that their spear-wielding shadow could never see any light but that of the deep night's moon.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13409_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13409_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f10ca330
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13409_EN.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+He had a very, very long dream...
+
+He dreamed that he and everyone else had gone on a long, long journey,
+Into a land where green grass grew, and where soulful songs were sung.
+He dreamed that he sang along with the gentle people of this land,
+And danced in the skies with a dragon as beauteous as a jewel.
+
+When he opened his eyes, he was in the sky above a mountain swept by roaring snowstorms.
+The green, tranquil land had already been painted crimson by fire and blood,
+And the song of that sky-blue bard's lyre was almost drowned in the howling tumult.
+And that bejeweled, lovely dragon, like a tender lover,
+Had now pierced his neck through with its sharp fangs.
+
+"Farewell, Mother! My journey is ended."
+"I shall sleep beneath this white, shining silver... and perhaps this, too, is good."
+"Farewell, O lovely bard! And farewell, O lovely dragon!"
+"Would that we had met in a different time and place,"
+"To meet, to sing and dance together!"
+So he thought most sincerely as he lay dying.
+
+"Now then, this great blessing that pulses through my veins,"
+"And the lovely sight of the dark universe that gave me birth..."
+"They are now yours to inherit."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13414_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13414_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..171adf2f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13414_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+A strangely-shaped spear made by Kitain Bunsou for his own unique style of spearmanship.
+Its massive weight makes it extremely unwieldy in untrained hands.
+But in the hands of an expert, it is capable of unleashing great destructive power.
+
+In the distant past, Kitain used to be a family that hunted the Tatarigami down.
+For many generations, they shouldered the responsibility of serving as the Prefects of Yashiori.
+
+In the past, there was a certain children's song that circulated widely within Inazuma:
+"Arataki of the Front Gate, Iwakura the Successor, Kitain the Serpent, Takamine the Mistsplitter."
+These phrases describe the dazzling warriors who once illuminated the earth like comets.
+There used to be many other names on the list, but they have since been lost to history.
+And having been a demon hunter for so long, it is unavoidable that one might imbibe some of that miasmic, tainted blood.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13415_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13415_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d6b17e12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13415_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+The favored barbed spear of a famous Inazuman bandit.
+It was originally a harpoon used to catch fish, but it was also very handy in battle.
+They say that he even pierced the enchanted, sword-armed puppet before carrying it off.
+
+"Haha! Once, I was the master of this ship, the 'Seiraimaru.'"
+"I commanded over ten ships, and they called me the Deathless Oni of Seirai."
+"Now, I am but a leaf floating upon the waves."
+"If not for Janome and the people marooned on those islands,"
+"Forget raising our sails again — I doubt I would have managed to make it back to my home shores."
+"And yet Seirai now looks like this."
+"There is no longer any place for me in the Inazuman Islands."
+"Even that naggy, fretful old shrine maiden is gone..."
+
+The bandit named Ako Domeki's voice was thick with emotion. Then he said...
+"Hey, Janome! I'm now the freest man in the whole wide world!"
+"Aunt Shrine Maiden! Didn't you say that you wanted to go see the world?"
+"You know, go someplace else, like that Kamuna guy or that Konbumaru you always talk about?"
+"You know what? Let me, Ako Domeki Zaemon, go in your stead!"
+"Let me go see what the edge of the world really looks like!"
+
+"We'll meet again where all ship routes end!"
+"And when we do, it'll be my turn to tell you all about these distant lands!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13416_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13416_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ec40b591
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13416_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+The naginata of "Umigozen," the mighty warrior of Watatsumi. Its edge flows with the phosphorescence of the depths.
+The way this person once made the navies of Narukami quail are well-recorded in the island's music.
+
+The whalesong that the twin Watatsumi shrine maidens once sang followed the tide's flow into the dreams of the island's people.
+All of Watatsumi's warriors pinned their hopes and will to fight upon their shoulders.
+And they brandished their nagamaki like a white, flowing wave, and with a loud shout advanced upon the other islands.
+Yet the glory of Omikami and that of his warriors were dimmed by the lightning's glow...
+Mouun was consumed by a dark storm of crow feathers, and the great whale who sang with the sisters sank to the bottom of the sea.
+The vassal ruler, determined as a child, the vanguard of their forces, vanished into a rift rent into the very earth itself.
+
+"Umigozen" was lost to the waves, becoming a myth to the archipelago at large.
+Some say that she dove alone into the press of tengu warriors to reclaim the bodies of her comrades, and was lost after a valiant last stand.
+Others say that she hid thenceforth, steering her flagship into the Dark Sea at the borders of the world...
+The only proof that she once sought to change the tides of the world is this still-sharp naginata.
+
+As long as the seas are yet disturbed by the waves, so too might the memory of her song live on.
+Legend even has it that the song yet echoes within seashells and the bellies of mighty whales at the bottom of the sea.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13501_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13501_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..87202debf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13501_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+To cleanse by fire all that is impure, to allow the impurities to rise with the flames unto the all-accommodating high heavens.
+These rites would see fresh tinder lit during the rainy seasons, and wolf smoke would arise from those fires as prayers for blessings and the defeat of evil.
+
+These blazing rituals were especially commonplace during that ancient period of strife.
+For the dreams and delusions of the silent corpses of gods would produce evil miasmas,
+Snatching away the citizens who were no longer theirs, and those who never were theirs also.
+
+Then, a merciful doctor heard a whisper from within the flame as fierce as the red sunset,
+From within the crackling and snapping of withered grass.
+"Only an unbound flame can purify the filth of this world."
+"Lift up this scarlet firewood. With it, you shall repel every demon."
+
+So the doctor took up that devilishly red staff, igniting all that was impure.
+Those who have passed, unable to bear deep sadness, but who have since become shrouded by ill karma and calamity,
+They shall be reduced to ashen butterflies in this flame, and receive relief from their misfortunes and hurts.
+As for the doctor who lit those countless flames, legend has it that they, too, were reduced to smoke in the shape of a lovely butterfly.
+
+Though these rites have been forgotten over time and with the coming of peace,
+Those with fire in their hearts can still hear these whispered words from flickering flames when they find themselves faced with an imposing darkness:
+"Only an unbound flame can purify this world."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13502_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13502_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf00735e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13502_EN.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+A spine that holds up the sky.
+The true companion of the Anemo Archon never wavered in its desire to protect the land of wind.
+This unshakeable resolve sustained the wind dragon through its mortal battle against its vile nemesis.
+
+In olden times, the shadow dragon Durin, covetous of the peace Mondstadt enjoyed, came forth to defile the land.
+Durin's black wings blotted out the sky, releasing clouds of toxic fumes,
+So much so that even the thousand winds could not hold their pestilence and rot at bay,
+And thus fell black rain from the skies, the din of their downpour drowning the cries and groans of the people.
+The Anemo Archon was awakened by the sound of their agony, and his heart was pierced by their despair.
+So he summoned Dvalin to his side, and shrouding themselves in storm, they pierced through the poisoned skies.
+
+The great dragon plunged in with a cry, tearing a swathe through the noxious nimbus the shadow dragon had created.
+Following his wings came a great, swift whirlwind that destroyed those venomous clouds.
+Dvalin seized the poisonous dragon in his mighty claws, ascending to heights that even clouds could not fathom.
+The poisonous rain had scattered as the clouds had been left behind, and the burning skies became the dragons' battleground.
+
+At last the wind dragon's razor fangs pierced his foe's throat, and his great claws tore out its corrupted heart.
+The sinners' creation, filled with eternal regret, fell from the spotless skies and fell to ruin upon a snowy peak.
+That fierce battle in the distant skies had thus defended the people of the Anemo Archon.
+But at the moment of his triumph, the venomous ichor of his foe had flowed between his teeth and into his guts.
+
+The pain withered bone and marrow, and in his agony the great wind dragon curled up in the depths of an ancient ruin.
+...Nursing his wounds, Dvalin still believed that one day, he would be reawakened.
+He would again pierce the heavens, scatter the darkness, and sing to the sounds of the lyre of the Anemo Archon, his dear friend.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13504_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13504_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..27553c3e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13504_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+This was an ancient time, when ships sailed alongside sea monsters.
+In those days, Liyue Harbor was not at peace, not from those creatures from the deep.
+
+They say that a great shadow once dwelled within the oceanic abyss.
+With great vortexes and whirlpools it would smash even the strongest of ships, and drag its prey down into the sunless depths.
+They also say that a divine island would emerge from the sea, rainbow-clad and fog-shrouded...
+All who are fortunate enough to set foot on that isle will find treasures buried for time incalculable.
+Still others say that this island is a great monster in a threadbare torpor.
+
+Most legends that pass between sailors and skippers are such bizarre ones as these. But there is one story that they all believe.
+They believe that Rex Lapis once wielded a spear that pierced the rainbow, pinning the churning vortex that had once terrorized the oceans in the center of the deep sea.
+
+Legends have it that since then, one can often see dolphins and whales congregate about that patch of ocean, singing.
+Some hold that they mourn for the god that they revered, and sing many a winding dirge for it.
+Others claim that they do so in awe of Rex Lapis' great power, that he could indeed pierce the rainbow's arc and bring down the sun.
+
+But folk legend also holds this.
+That one day, the vortex, consigned to a dead stillness by the Lord of Geo's divine spear, will once again begin to wake.
+When the wind once again brings the stench of the depths onshore, that will be the omen of a hurricane as large as a nine-headed hydra.
+Who, then, will be able to subdue That Which Lies in the Deep?
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13505_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13505_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..057b22d67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13505_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+At Liyue's foundation, monsters and gods still ruled the seas.
+In fear the forebears lived, and fought the sea with all they could muster.
+
+As spring turned to fall and back again for many an eon, a behemoth arose that dominated the seas.
+Even the Geo Archon's Geo Whale could not triumph against it.
+
+The people of Liyue called it "Baqiu," a beast without rival even in the deepest depths of the ocean abyss.
+Its enormous waves would wash away entire settlements.
+
+So the Geo Archon fashioned a black kite by hand with jade and stones.
+
+The stone bird took to the unbound skies once forged.
+Into the heart of the ocean it dove, into the battlefield with the behemoth and the whale.
+Into the depths of the sea the behemoth sank, there to stay forever.
+Released from its thundering roars were the people of Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13506_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13506_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13506_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13507_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13507_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..38d7181bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13507_EN.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+They say that this long polearm was forged using materials that are not from this world.
+The weapon has passed through the hands of many loyal yet unfortunate souls.
+It has seen many a slaughter begin and end, and tasted many a foul beast's flesh and blood.
+
+It is said that a person whose job was to exorcise evil once came to the great chasm of crystal sands.
+There, they retrieved an ominous, aqua-colored crystal from its depths.
+Then, they hired someone to forge it into a weapon, naming it "Calamity Queller."
+
+"If disaster should befall, this shall surely be used to calm it."
+The tribespeople who made their living in the craggy mountains were not partial to either boasts or critique.
+But since there was no contract signed, and such words were of no cost, they accepted them all the same.
+
+Later, the time came when the monstrous tides scaled the bedrock, turning the cinnabar-colored earth black.
+The shield-wall of the Millelith and the dark forces clashed, and any stragglers were all slain.
+Like a cold star amidst the gloom, Calamity Queller flashed this way and that at the heart of the maelstrom...
+
+When, at last, the light of the setting sun split the mournful clouds, the dark sludge sunk back into the depths of the chasm.
+The Calamity Queller was also lost, together with the Yaksha who wielded it — both returned to silence.
+In times thereafter, those who wielded this spear would largely meet similar fates.
+But there were people who would fight without requiring orders or protect people without taking any oaths.
+For them, such a fate was hardly one to be lamented...
+
+It is also said that this spear was once borrowed from someone.
+And in a deserted, water-eroded cave, it would bear witness to a clash between intimate friends.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon13509_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon13509_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ce96b208
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon13509_EN.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+The naginata was a lethal weapon by which scattered dross might be cut away.
+And the one who wielded that naginata was one who guarded the path to eternity.
+
+When the one who stood high above the storm clouds looked upon the mortal world, which she so loved,
+Seeing their shallow disputes and transient obsessions...
+Such contentions stemmed from needless attachments and unchecked desire — both enemies of eternity.
+The wild weeds that disturbed the unchanging world would be swept away by the lightning.
+
+"Well then — what sort of Eternity would ███'s eyes reflect?"
+So asked the clergyperson who sloshed and drank wine with her under the sakura tree in that still-clear memory.
+
+What a pointless question.
+Though the answer she gave them was lost to the alcohol,
+She had gained the answer countless times in those memories.
+One must thin fruits to improve their quality, and plants used in dyes must have their flowers pruned.
+Not a single speck of dross could be permitted in an eternal paradise.
+
+"Ah, but even so..."
+"Using that great blade of light to uproot all obsession and to eliminate the possibility for dreams to take root and wither by themselves..."
+"A tranquil world that brooks no dispute, no gain, or no loss... It shall be an amnesiac world, lost to itself."
+In the heart of eternity, those old friends still appear so clear and the scent of the sakura remains so fresh.
+
+But I will never forget you, just as I will not forget the things that were lost across the years.
+After all...
+
+Having witnessed the pitch-dark annihilation consume those precious to her,
+How could she not see the absurd nature of life and death, yes, incomprehensible destiny itself, as her mortal foe?
+But since no one can overturn the impermanence of the world, and the barren nature of this game,
+Then let the eternal euthymia within her heart carry forth into the nation she loves.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14101_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14101_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..590a7ea98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14101_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+With words, this book records learning, experiments, and incantations.
+With the spaces between words, it records a student's striving.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14201_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14201_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..47181dd9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14201_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+A manual on magic that is popular amongst students, it is portable enough to fit into one's pocket.
+It has been stripped of the lengthy descriptions of principles and voluminous exercises. All that is left now is exam content.
+Currently obsolete due to the revisions made in the 12th edition of the Magic Guide.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14301_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14301_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6cc9a827
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14301_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+This version of the Magic Guide generated much controversy when published.
+In addition to the defiance of basic common sense seen in Chapter VII: Principles of the Anemo Element,
+errors can also be observed even concerning the basic principles of the Hydro and Electro elements.
+Evidently, the book was not peer-reviewed before publishing.
+Nevertheless, the book is still the most authoritative guide to magic in existence.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14302_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14302_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6af16848
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14302_EN.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Five Heroes embarked on a journey to slay the evil dragon.
+For honor, the master swordsman.
+For research, the knowledgeable sorceress.
+For bounty, the swashbuckling mercenary.
+For vengeance, the deadeye marksman.
+For stories, the grand novelist.
+A lotus proceeds from my mouth and flowers bloom on the page. My words are wise and clear and my thoughts are sharp like lightning.
+I joined this party because I couldn't find a job, and anybody can be a copywriter.
+But I'm no writer, just a regular fellow in his mid twenties without an honest job.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14303_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14303_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..41c717101
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14303_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A mediocre work of fiction telling the tale of an ordinary fellow who finds himself in another world after death.
+The world is filled with dangers. Steel monsters as vast as galaxies lurk beneath the ground and devour people in the thousands.
+But there also exists a powerful being who can make the room comfortable in any season and turn night into day with a snap of his fingers. This is a story as groundless as it is meaningless.
+It only shares one thing in common with the real world: all the precious metals are owned by a handful of individuals, who keep them locked up in safe boxes.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14304_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14304_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..7128f227d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14304_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+A lightweight catalyst carved out of emerald-green jade. It is durable and affordable, which makes it a popular item all around.
+Small but exquisitely made, it is colloquially referred to by the people of Liyue as the "jade ball."
+It is a highly efficient defensive Catalyst as well as a good-looking accessory.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14305_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14305_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..851e55889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14305_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A jade piece which, despite its exquisite packaging, has been placed in one of the least prominent positions in the store.
+The box comes with an official-looking certificate of premium quality, issued by an organization that no one has ever heard of.
+To the untrained eye, the luxurious packaging and accessories would probably be enough to lure one in.
+However, it is still reasonable value for money when compared with genuine top-quality jade pieces.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14306_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14306_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b6a67186
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14306_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Though amber is not a type of mineral, it is still smooth and sturdy with a kind of warmth lacking among gems.
+It's honey-colored aura and softness in the hand is exceptionally comforting.
+The Amber Catalyst is said to have been the first of the divine gems gifted to the people of Liyue by the Lord of Rock.
+Maybe this affordable amber also harbors the gentleness of the Geo Archon.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14401_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14401_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2ecba253
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14401_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+A secret tome that belonged to the scholars of the Knights of Favonius. It holds the collective knowledge of the scholars.
+It is inlaid with crystallized elements, which is what makes the Favonius Codex such a rarity.
+Not only because the elemental crystals are precious, but also because each Favonius Codex is hand-made.
+Only scholars who have mastered the control of the elements can create such elemental crystals.
+
+When the Knights of Favonius was founded, the Dawn Knight Ragnvindr turned the aristocrats' indoor baths into a library.
+In time, countless contributions from bards, scholars and travelers turned the library into the largest collection of literature in the northern half of the continent.
+After all, songs are whisked away by the wind and wine's pleasure lasts but a fleeting moment. Only that which is committed to the page may sparkle and shine for eternity.
+
+Even so, the scale of the library's collection is now a fraction of what it was at its peak.
+For sadly, the library once burned down in the "Great Fire of Fall Equinox" tragedy.
+
+There is a large sturdy door made of poplar wood in the library basement.
+It is said the door predates the founding of the library and stood firm against the smoke and flames.
+The truth is this door stood there long before the Knights of Favonius was ever founded.
+The Knights of Favonius officially states that the restricted section of the library is housed behind the door.
+But tales tell of a far more profound secret hidden within.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14402_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14402_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a51bc3ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14402_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+A notebook that was shared among the members of the Wanderer's Troupe. It contains musical scores and travel journals.
+The history of the troupe has been lost, since it was disbanded before Mondstadt was rebuilt.
+The notebook records the experiences of the Troupe, the lands they roamed and the worlds they witnessed.
+It siphons great power from the records of the Troupe's performances as well as the cheering of the crowds they performed for.
+
+The Wanderer's Troupe was founded during the reign of the Aristocracy.
+Many referred to it as the Swordman's Troupe — some out of hope, others out of fear.
+Even poems and songs were denied the right to freedom in that era.
+
+For flutes they had swords, for harps they had bows, and their song was an anthem of rebellion.
+Their final act was an attempt to storm the city and impose the death sentence upon its tyrannical rulers.
+
+The Swordsman's Troupe had gone, and with it the memory of their rebellion.
+But the spirit of resistance they embodied will always flow in Mondstadters' veins.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14403_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14403_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4919baf0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14403_EN.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+In the early days, the people of Mondstadt had a tradition of building theaters on top of windy cliffs to please the gods.
+Rituals took the form of performances, for they believed the gods enjoyed stories and ballads.
+This script is millennia old, and is no longer legible.
+
+Long ago, a war waged between the Lord of Storm and the Great Wolf King of the North. Mondstadt was engulfed in blizzards, and the snow stung like sand.
+A group who could bear the cold no longer built a shrine high on a clifftop in the east. There, they prayed for divine mercy and protection.
+
+The wind blows for a moment, but the ravages of time are constant, unrelenting and irreversible.
+A god of the winds may move between the pages of a book, but in the end the merciless god of time will eat away at them until not a single legible word remains.
+
+Yet, time's assault and that of the wind often take their toll the same upon the heart.
+Perhaps that is why later generations presumed the shrine to have always been to the wind, and the wind alone.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14404_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14404_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..85699b835
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14404_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+A delicate scroll treated with wax to prevent decay and moth damage.
+It contains the research of royal mages — research which is still rather forward-looking to this day.
+The royal mages were tasked with nourishing the water and soil as well as fighting off monsters. They also served as tutors for the nobles.
+Therefore, the scroll contains a wealth of information regarding history, governance, management, and culture.
+When the people overthrew the royals, they exiled the royal mages at the same time,
+For the mages had forsaken their responsibility to instill goodness and virtue in the nobles, instead becoming birds of a feather with them.
+
+In the early days of Mondstadt, the Lawrence Clan was led by Venerare.
+Under her guidance, the people built a tall statue in the plaza to commemorate the miracle of the Anemo Archon's descent.
+
+The inscription beneath the statue was put there by the leader of all the clans. It bore an oath of protection to Mondstadt that they had sworn.
+Over the years, the Lawrence Clan forsook the noble aspirations of their forebears, and the statue was taken down.
+The wise mages of the court spoke neither of history nor of the oath ever again.
+
+In the age of the Knights of Favonius, the statue was rebuilt.
+But the wording of the oath on the inscription was lost forever.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14405_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14405_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cc43c5cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14405_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Rumored to be a legendary orb of Liyue.
+It once absorbed all the light in the world, but was kept inside a wooden box for millennia afterwards.
+Even so, its power has not dissipated. Now released from its container, it shines evermore.
+In the hands of a truly knowledgeable sage, perhaps its extraordinary power would finally be unleashed after lying dormant for millennia.
+
+A story that has long been popular with the jewelers of Liyue holds that the master craftsman Kunwu once took the light of the heavenly bodies and sealed it in a wooden box.
+Kunwu then buried that box deep inside a dark, rocky chamber, where it remained in pitch blackness for forty-nine days and twenty hours, till finally the pearl within had absorbed the shine of the sun and moon.
+
+A most bizarre tale indeed. And yet, to this day, many in Liyue hold steadfastly to their belief in the esoteric talents of the master craftsman Kunwu.
+Someone once plucked up the courage to ask the aging craftsman what his secret was. The eccentric old man laughed off the nonsensical notion of his mystical capabilities:
+"Pfft! 'Twas purely the product of prolonged polishing!"
+
+But his apprentice revealed a different story when asked about it in private: Just as Kunwu finished polishing the Solar Pearl, the splendor of the heavens shone down and a crimson moon filled the sky.
+But did this phenomenon mean that Kunwu had indeed received divine assistance in his craft? Or was it a measure of his own accomplishment that his lofty ambitions had sufficed to send waves through the firmament and even elicit a response from the heavenly bodies?
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14406_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14406_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..46ada5ade
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14406_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+An ancient catalyst from Liyue's arsenal. The batch number has faded and no records exist to confirm the date of production.
+The disc represents the cosmos and thus takes a circular form. At the center is a piece of Cor Purum, representing a heavenly body suspended in the firmament.
+
+After the great chaos subsided, sinister forces still remained in the world. Thus, people abandoned traditional martial arts and tools and espoused the supernatural arts.
+But the techniques used in catalyst production were antiquated, having remained unchanged in over a century. Thus, the catalysts of that age were fragile and broke on first use.
+The thaumaturges flocked to Liyue and pleaded with Yun Hui, head of the house of Yun, to design a new type of catalyst for them.
+Yun Hui proceeded to add a catalyst to the then-new series of improved weapon designs known as "the prototypes."
+
+The disc is made of wood and rare ore. The Cor Purum in the center was a gift from the thaumaturges.
+Cor Purum is produced by firing Cor Lapis in an urn for seven days squared (that is, forty-nine days) and then steeping it in fresh water drawn from a mountain spring for a further seven days squared.
+The dual purification of fire and water renders Cor Purum unbreakable, and the thaumaturges also believe it allows the stone to act as a vessel for primordial cosmic energy. A catalyst with Cor Purum at its core can channel cosmic energy with the turning of the disc. Twelve full turns works the energy into its purest form.
+
+Yun Hui observed that the Cor Purum had a warm, golden glow like that of amber. After discussion with the thaumaturges, he proposed to name the catalyst "Prototype Amber."
+Thereafter, all catalysts made in Liyue were modeled on Yun Hui's prototype.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14407_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14407_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..174566146
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14407_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+The whole world flocks to the commercial port of Liyue, much to the city's pride.
+With the tides of people also come exotic treasures.
+This map, detailing the various seas surrounding the continent, is complete with undercurrents, hidden reefs, and wind directions.
+It is said to be an exotic tome containing the knowledge, courage, and faith of pioneering explorers.
+
+The title page of this book reads as follows:
+"Love ye the sea breeze and the ocean currents, for it is the wind and water that carry the seafaring ones to their destination."
+"Fear ye all the more that same sea breeze and those same ocean currents, for unbridled wind and water can tear apart even an iron vessel."
+
+To woo the ocean and calm her temper, one must explore her every hidden reef, every prevailing wind, and every place which whales make their home.
+These words appear in the yellowing pages of countless seafarers' notebooks, like an ode of infatuation with their lover's body.
+
+In foreign lands, seasoned sailors refer to the ocean as their lover, and use female pronouns to address the cold, saline waters.
+Perhaps they do so because of the ocean's temperamentality, or its vast bosom. Or perhaps it is because they are drawn to the romance of sailing away on an adventure.
+Like the ocean, this chart answers to no master. Like the seafarers, it harbors the romantic dream of exploring every corner of the world.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14408_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14408_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..026145010
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14408_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+A catalyst made from rare blackcliff. It glows when activated and cosmic energy circulates within.
+The device is circular with a piece of blood-red Cor Purum fitted in the center. The Cor Purum seems to wax and wane like a crimson moon, growing steadily brighter and then steadily darker in a never-ending cycle.
+
+"The myriad mountains of Tianheng are a trove of a thousand treasures, for deep within the rocks bounteous jade gleams gloriously." This is to say, mining prospered in Liyue under Rex Lapis' rule.
+One by one the ore deposits in Mt. Tianheng and the surrounding area would run dry, and the miners would dig further. The result was a network of mine shafts stretching across the region in all directions. At their deepest point, the mines reached all the way to the earth's core.
+Slowly, the once-quiet region was beset by increasingly frequent disturbances. With a deep growl, the earth would tremble, causing landslides on the mountains and cave-ins in the mines.
+In the night, the aggrieved souls of the innocent who died in the disasters could be heard wailing in the distance.
+
+Then one day, a stranger arrived at Mt. Qingce.
+The stranger was dressed in a full-length gown and spoke in an esoteric and eloquent manner. He claimed to be a thaumaturge visiting Liyue on a quest to find two craftsmen by the names of Yun and Han.
+Yun Huang, the first daughter of the Yun family, was then resident in Qingce Village. She immediately sent a messenger to fetch Han Ce, first son of master craftsman Han Wu.
+The thaumaturge informed them both that in the past, the Yuns and Hans had jointly crafted a catalyst for the thaumaturges of the world.
+With unrest now spreading through Liyue, the thaumaturges wished to provide the Yuns and Hans with a piece of crimson Cor Purum, in the hope that it might help the people of Liyue through this troubled time.
+
+On receiving the message, Yun Huang and Han Ce lit the furnace at once and crafted a blackcliff catalyst with the crimson Pur Lapis at its core.
+The crimson stone resonated with the ley lines of the earth. A blood-red glow would fade in and out as if to give forewarning of imminent tectonic activity.
+Just as the stars guide those who travel by night, so this catalyst was the light that gave safe passage to the people of Liyue through that tumultuous time of landslides and cave-ins. It was placed at the foot of Mt. Tianheng for all to see.
+When peaceful days finally returned, the Blackcliff Agate quietly disappeared without a trace, just as had faded the fury of the earth's core.
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14409_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14409_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8ecd0a83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14409_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+A beauteous item fashioned from rare natural glaze.
+Legend has it that the Eye of Perception was once upon a time as bright, clear and smooth as a lake's surface, but became dulled over the passage of many years.
+Folk records claim that on a still night, one can hear it make soft noises.
+Sometimes it sounds like a mild breeze, other times like a flowing spring.
+
+They say that the Eye was an adeptus's heirloom that was passed down in Liyue and eventually found its way into the Yun family.
+Now one day, Yun was strolling about in the mountains, and there they happened to meet an exorcist named Huang, who had come to consult with the adepti.
+Yun spoke with Huang enthusiastically and at length, and gifted the Eye to Huang. When Huang frantically declined, Yun said this with a smile:
+"This pearl is nature's very quintessence. Only one whose heart is clear can use it."
+
+Thanking Yun, Huang took the Eye and wore it on his person, and slowly made his way towards Liyue. Along the way, neither rain nor wind impeded him.
+As one who sought after the path of the adepti, Huang wandered the lands without rest. Thus, he would often be at the market to buy water and food.
+The harbor-side streets were a morass of humanity. Yet Huang walked among them as if idle, and was never taken advantage of.
+Some were curious: how could this bookish exorcist take to the city like a fish to water, and never miss a step?
+When asked, he replied: "This Eye trembles at wickedness, and helps me see which hearts are true."
+
+This Eye could reveal human hearts, though no one knows how it worked, causing many to fall back on folktales to explain it.
+Some say that at midnight, you can dimly hear it call out like a mild breeze, or like spring water flowing between scattered stones.
+Both are reminiscent of the murmuring of demons that feed on wicked thoughts, a common feature of the parables once told by mothers to their children in days gone by.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14410_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14410_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c76d969e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14410_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+An elegantly bound songbook, it was once fashionable in the days of the ruling aristocracy.
+An indelible scent of daisies and finely-aged wine wafts from within its pages.
+Its contents are rather absurd, but it was once a popular tune in the alleys and taverns.
+
+"Everyone knows that drunken gentleman thief, though no one knows where he's from. One fine day — When? No one can say — he appeared like a ghost in our slum."
+"He sings, he drinks, he wanders the streets, he passes the roofs and terraces by. But everyone knows he's a jolly good fellow, which nobody can deny."
+"The sword by his side was a great house's pride, and he stole it from where it'd been lain, and the bow so black that he wears on his back fires never once in vain."
+"His matchless skill rings chill in the night like a comet's flashing tail, and his strides are as light as Favonius' flight, and the leaves that behold him quail."
+"He could slake the entire Cider Lake, were it all filled with Death After Noon. And then he'd creep right up to those pigs at midnight, while they're all fast asleep in their rooms."
+"He robs the rich and pays the poor, he blows noble farts away, he throws a spark into the dark, and night is pierced by day."
+
+"The maidens all dream of the gentleman thief, they pine after him from their windows, but sad to say, he passes not that way, he prefers a pint with his fellows."
+"Till on one day (or was it dusk?) in a mansion he ran amok, took he with him a thief's full due, and an extra silver cup."
+"Left he silently in the moon's silver light, when fey were his eyes set ablaze, he lifted them nigh to a warm window bright, and upon a lovely face he gazed."
+"Her eyes they shone like sapphire stones, so blue did they gleam in the dark, and the thief glanced up to the gem in his cup, and he thought them the same in his heart."
+"Losing no time, the thief made his climb, and prying the gem from its place, he gave it to her, and a bashful smile stirred, and crept up upon her face."
+"When at last they toppled the indolent nobles, they left, distant lands to explore, and so the song says, they warmed each other's days with light forevermore."
+
+The story ends here. In the latter days of righteous governance, there are none left who sing of the gentleman thief, nor are such thieves needed anymore.
+Wine and swords, maidens and heroes, a carefree opening and a happy ending, this vulgar sort of tale tends to be popular with the people.
+For no matter how the real story went, or how the two truly ended up, wine and songs brim with hope.
+They give the unfortunate a little courage to face tomorrow, and stand up to the powers that oppress them...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14411_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14411_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf3ba69c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14411_EN.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+N/A
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14412_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14412_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..fed8218ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14412_EN.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+When the daughter of the priestess of Vindagnyr was born beneath this white tree,
+The kingdom in the verdant mountain was filled with joy when she received her blessing.
+
+Surely, the blessing of Sal Vindagnyr would be everlasting,
+Just as the undying silver-white tree whose roots pierced the earth.
+That was the hope of those who wrote the annals of that mountain kingdom.
+Those who had recorded the tales of countless people and events believed this in their hearts,
+That the beauty and skill of their princess would be as eternal and pure as the moonlight.
+
+When the nail that froze the world descended suddenly,
+And that tree, too, would be shattered by it,
+That girl took the most complete branch,
+Thinking to breathe new life into the tree that once overshadowed a nation.
+But in the end, the grafted life could not flourish.
+The cutting snowstorm eventually covered the moonlight like a curtain of countless blades...
+
+A long, long time later, yet still long ago —
+When the deathmatch between the dragons of darkness and wind was decided at last,
+When corrosive blood stained the ashen valley red,
+The tree, at last, remembered that it had not died with that entombed city,
+And it extended its greedy roots towards the warm ichor that irrigated the land.
+
+Because a certain someone poured out a crimson essence upon it,
+The tree that should have long died remembered its past,
+And bore a single fruit from the coalescence of all its might...
+
+Here, for those who dwelt in my safe shadow, for the priests who eulogized me,
+For that lovely maiden who oft painted upon my form,
+For all the happiness they could not possess — I enjoin them all into this crimson, icy fruit.
+
+To the one who can render recompense upon this poisonous world shall it go,
+And may they carry my innocent, bitter fruit as they enact justice.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14413_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14413_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..562340c9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14413_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Legend has it that there is a group of islands somewhere far away in the middle of a foggy sea, and this place is called the Golden Apple Archipelago.
+They say that the cute and peace-loving Dodo Clan lives together on the many islands, and they have no troubles with the rest of the world.
+The Dodo Clan are kind and playful creatures, and they love to tease each other and play with each other, and none of them ever get bored or sad.
+"Dodoco!" they all call each other, and that means "the best of friends!"
+
+But just as dandelion seeds will one day leave the embrace of their stalk and go with the wind, every Dodoco will one day ride the wind and the waves, and travel to the wider world on an adventure, searching for a four-leaf clover.
+Why must they do this?
+It's because, having lived for a long time on the Golden Apple Archipelago, the Dodocos can no longer recognize each other. They're all "Dodocos," and they all look the same, after all! So there's no "you" or "me" for them at all!
+But only the red, blazing four-leaf clover can let them know the true meaning of "Dodoco" and tell each other apart, thus allowing them to play freely with all their friends!
+...At least, that's what my mom says, and she can do just about aaaanything!
+So, in order to understand what makes a true "Dodoco," they leave their good friends and go to faraway places to make new good friends and become their "Dodoco," too!
+They'll see all kinds of nice things, hear all kinds of interesting stuff, meet lots of friends... and one day, when their friends are looking at them, at a time when no one expects it — that's when the blazing, sparkling four-leaf clover will appear!
+
+And that's why when a furry Dodoco from the Golden Apple Archipelago tumbles into the sea or leaps into the wind before drifting far, far away, that means that a lucky child is about to meet their bestest friend ever!
+This small, precious book was given by the freest mother in the world to the luckiest daughter in the world. It chronicles the countless adventures that Dodoco had before meeting her, and the adventures that she and Dodoco have had since — bigger and better adventures filled with sparks, splashes, treasures, and lots of friends!
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14414_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14414_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..74536b5df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14414_EN.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+"People come and go in such haste, like dreams that stay in the night and leave in the morning."
+
+This simple and ordinary life...
+Yes, I think I've lived it to the full.
+
+I was once the Hakushin Kitsune.
+With my agile and loveable comrades,
+I dashed across the mountains and plains of Narukami.
+
+Hopefully, when everything is over,
+They can run happily once more...
+
+I once met an oni maiden with a face as lovely as the moon.
+Together, we performed and played divine music before the throne,
+And I could not help but applaud her sword dance.
+I hope her beauty, bravery, and bearing,
+Shall be praised by people for thousands of years to come.
+
+At the thought of her unrivaled beauty,
+I cannot help wanting to hide my current appearance with a mask...
+
+I once got into a race with the chieftain of the Yougou Tengu,
+And we sprinted through all the courses and paths of the spirit mountains, both within it and around it.
+In this great contest of speed and strength,
+
+I, born of the Hakushin Clan, was the eventual victor.
+Now that I think about it, she must have let me off easy.
+The very thought of it makes me feel a little unsatisfied...
+
+I once schemed against a bake-danuki who persistently challenged me,
+And I made him surrender to the Shogun completely.
+I also shamelessly schemed against the Shogun,
+And I made her put the great bake-danuki under her command.
+
+That night, the moonlight swept the imperial garden, through branch and petal,
+Showering the courtyard with pearls from heaven.
+That scene still glows brightly in my shallow heart...
+
+I hope she can remember the wordy motto I dared to put to her ere we parted.
+"Do not be blinded. Do not waver. Keep walking on the path you believe in."
+I hope that my words will ward off at least some of the lies and evil she will face.
+I also hope that that mischievous yet innocent tanuki will not hate me for my final deception...
+
+Now, in this darkest of places,
+I will hold tightly to these scenes,
+And like the moon shining through the clouds,
+They will light up my tiny, fragile heart.
+
+In this life, I once took the form of a human,
+And I walked with these short-lived yet beautiful little creatures,
+And became friends with many people from all walks of life.
+Whether it was the shrine maiden who came to train in Narukami for the sake of her hometown shrine,
+Or the kid who got separated from the adults by the divine palanquin's entourage during the summer festival,
+Or the easygoing young man who finally went to Liyue to practice the adepti arts...
+Whether it's the Kanjou who worked hard to make the city prosperous,
+Or the craftsman who was obsessed with making extremely sharp swords,
+Or the clan who used ingenious techniques to make man-made meteors bloom in the skies...
+All of them are friends whom I did not expect to make.
+
+I hope the barrier that guards them will not be eroded by any darkness...
+
+Everything, all of this — they are all things that I yearn for.
+
+"So then, the dark will that gnaws at me..."
+"Now that I've lost all my strength,"
+"My Hakushin blood is yours to do with as you will."
+"However, despite being greatly humbled as I am,"
+"I still pray that you will listen to my pleas..."
+
+"If you can see everything that I treasure,"
+"Then I beg pardon on behalf of those beings."
+"If you would permit me to make but one wish,"
+"Please return my ever-bright memory,"
+"To this land that I love deeply."
+"That way, that even after your rampage,"
+"I may still hold out hope for beautiful things to endure..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14415_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14415_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..00cf385aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14415_EN.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+"You wish for me to become your deity?"
+The giant white snake gazed down at the child standing before him.
+"It was because I could best neither the golden god nor Narukami that I elected to flee into waters unknown."
+"If you keep seeking the light, you will experience loss in the future."
+"My life is worth nothing. I've had enough of it all — of eking out this existence, of being shamed for blasphemy."
+
+The giant serpent then showed forth a jewel that glimmered like snake-eyes.
+"In that case, swear it upon this eye."
+"This was also how I made a pact with my coral servants."
+
+"Have you forgotten Master Spartacus' teachings?"
+"We must never worship a god! We can only rely on ourselves!"
+The white serpent said nothing, for it respected the will of the people dwelling in the depths.
+If vain worship was supplanted by new belief,
+Then would it not dishonor those who fought?
+
+"I'll swear it. I'll swear it here, before this eye."
+"All is as it was when I lost everything."
+
+"The years have passed swiftly. The island is complete. The vishaps are repelled, and the Holy Soil may now be governed."
+"House of Sangonomiya, gathered Jibashiri, and my vassals — the oath sworn upon the eye has come to fruition."
+"From today, if two or more parties should be dissatisfied with the arrangement concerning Enkanomiya, or should you decide otherwise than you first did,"
+"May the tower of the sun hear your wishes and collapse of its own accord, destroying all that was once your past."
+
+Saying these final words,
+The serpent god took the remaining people to the surface.
+It was time to fulfill his oath to the heavenly city...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14501_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14501_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e60f203b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14501_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+An atlas of wind.
+A copy of the atlas pertaining to the weather of the northern regions, presented in the form of poems and images.
+It consists of 100 thousand odes, each dedicated to a single cloud or wind and calling it by name.
+The cloud atlas gave form to the winds, and odes infused them with personality.
+The myriad formless winds are now friends and family in the eyes of Barbatos.
+
+Legends tell that in ancient times, Barbatos summoned the four winds with the original version.
+He thawed the snow, drove away vicious beasts, summoned rainfall, and created Mondstadt.
+He permitted the atlas to be shared and copied among the people, giving it the name of Cloud Atlas.
+Sadly, nothing survives the test of time. Certain drawings and odes were missing in the copies that survived.
+However, the knowledge passed on in the form of ballads and legends among the general public.
+
+The histories of the thousand winds were not lost, for Barbatos still holds them.
+When Barbatos stood against the shadowy wings of the evil dragon Durin,
+He sang to the thousand winds and called upon the Wind Dragon.
+He who holds this atlas wields the true names of the thousand winds and all of their powers.
+
+Now the skies above Mondstadt are calm and blue.
+Barbatos and Dvalin have found a new place to call home.
+The atlas, meanwhile, has been entrusted to one worthy of the honor.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14502_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14502_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f2466a5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14502_EN.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Scriptures of the ancient winds, passed from generation to generation among the observers of ritual in service of the Anemo Archon.
+Countless hands have touched the now-yellowing pages of this book, though any prints they left have since been carried away by the wind.
+
+In the era when the Storm Lord reigned from his tower up high, desperate appeals filled the scriptures.
+Then, in the era when the sands of snow thawed, the joy of the sprouting greenery flooded the pages.
+
+In the days of yore, when the ruling aristocracy pulled at puppet strings to control the masses,
+The scriptures in the hands of slaves told of their envy and their desire for the thousand winds.
+
+The people of Mondstadt lived, endured, fought, rejoiced, and enjoyed freedom.
+As the precious years passed, the scriptures grew thicker and heavier.
+
+When Mondstadt was born anew, and the Church finally unshackled,
+The scriptures of the winds could bear no longer being confined to a shelf,
+And so the book took flight, left the Church's treasury, and was gone.
+Like the winds of Mondstadt, and like the people of Mondstadt,
+It belonged to freedom and the winds.
+
+The elegant handwriting on the title page reads:
+
+Children of the Anemo Archon, heed these words:
+From the winds we have come, and with the winds we shall go.
+Never, ever grieve for me.
+'Tis but my flesh and bones which rest in the soil:
+My soul has become one with the thousand winds.
+
+When flowers bloom, when leaves sway,
+That is me who sings the songs of freedom, of the winds.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14503_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14503_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14504_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14504_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bfd3d449
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14504_EN.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+"This is the mark of our pledge, and it is also my challenge to you."
+"All my wisdom is hidden within this stone dumbbell."
+He remembers meeting the young woman with the billowing sleeves, remembers the way she acted solemn, yet seemed joyful when she presented him this token.
+What a silly notion. There was no formal contract between them. They were merely two people walking the same path for their own reasons...
+But he remembers the scene of their first meeting anyway, when the Glaze Lilies were still in abundant bloom.
+He also remembers those words she spoke at the end — again, amid the Glaze Lilies.
+
+"Those little people are as small and fragile as dust."
+"Because they are so small, they know not when they will lose their lives to disaster or strife, and so they are afraid."
+"Because they are afraid, they try so hard to become more intelligent. This I understand."
+"So I thought that since there is such a gulf between us in strength, I should use technique and wisdom instead."
+"With your brawn and my brains, this city would surely become a great one."
+Her final smile was a lonely one, even as her form dissolved into the finest dust.
+"It seems that our journey together has come to an end. As for that stone dumbbell, forget about it, would you?"
+
+"This is the mark of our pledge, and it is also my challenge to you."
+"All my wisdom is hidden within this stone dumbbell."
+"If you can unlock it—"
+Many years passed, and he was never able to unlock that dumbbell, nor would he ever learn what might have followed that sentence.
+Over the years, the wild Glaze Lilies, too, dwindled till at last they were no more.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14505_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14505_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14506_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14506_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..08ba7c03f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14506_EN.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+The "pearl and waves" emblem of the Sangonomiya is said to represent the waves that embrace Watatsumi,
+And the bright pearls that can be found there. But some also say that it shows the jeweled wheel of Watatsumi Omikami keeping eternal vigil over the land of coral like the moon.
+
+In the dreams of the deep sea where sponges and coral dwell, in the depths where flowing clouds and ocean sands dance as one,
+Undying hope would pass from generation to generation of those descended from their god — they who dreamed the same dreams as Watatsumi.
+The colors of the skies are ever-changing, and the lights and shadows cast deep beneath the waves are of forms ill-defined...
+Thus did the brilliant compassion that the dark ocean could not conceal diffuse in tranquil bliss.
+
+In those days, the first Divine Priestess once led her brethren with wisdom as precious as pearls,
+And she selected clergy from amongst the people newly introduced to the sun, who aided the offspring of their god in comforting those for whom the light of day brought terror.
+In latter days, the "Umigozen" who made the navies of Narukami tremble would sing whale-songs alongside them,
+And it was this symbol that they drew as they danced with the airborne kurage.
+
+Some years later, a single bolt of lightning would reject the dream of the Watatsumi people.
+Into the storm slithered the serpent, the lightning's ruthless glow to surely face...
+But the children of the god and the shrine maidens, who had hearts of pearl, would not forget.
+Countless tales, gratitude unnumbered, and that ring of ocean gems would forever be passed down,
+And they would shine ever brighter and more beautifully for it.
+
+Whether it be the histories of the jeweled branches being torn or the birth of precious pearls,
+Or the defeat of wicked creatures in the depths to bring sunlight to the pale nation beneath the waves,
+Or how the young man who dreamed of standing atop Mt. Yougou came to have the name of an "evil king," and had his great duel against the tengu...
+All these would light up the hearts of the children of Watatsumi, like pearls from the heavens, like waves under the moon's glow.
+They will carry the pain of loss away into the churning, salty waters, storing them within radiant pearls.
+May the stories and sacrifices of the age of gods forever be handed down, along with this emblem of "pearl and waves."
+
+Even if the storm clouds should gather, and even if the violet lightning's ferocity be perilous and unpredictable,
+The silver moon of Watatsumi shall still pierce through the clouds and scatter forth its light.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon14509_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon14509_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdc3aa3b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon14509_EN.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+Where once there were dances before the throne, the sounds of the bells still linger.
+The white silhouette, once something to pursue, never returned, yet it remains an unceasing dream from which one cannot wake...
+
+"I was a silly little thing back then, nowhere near as intelligent as our great matriarch Hakushin."
+"Groping about clumsily, I was a whelp foraging through the snow, hoping to draw Her Excellency's attention."
+"Funnily enough, it was exactly because of my foolhardy courage that Her Excellency had pity on me."
+"And that's how I came into her service. You know, warming her hands and feet and all. Very great honor."
+
+"Lady Saiguu would later depart, never to return, and those seniors of mine would also be lost due to various other reasons."
+"And that was how someone as bumbling as I took up the role of "Miko" and grew into the person you know today."
+"Thus it was in this way that the unfortunate task of putting a smile on Her Excellency's face fell squarely on my shoulders."
+"The night when I first performed the Kagura dance, I felt the weight of the 'past.'"
+
+The tinkling of the bells grew distant, and the great silver kitsune, master and friend, disappeared into the winding river of dreams.
+The bells sounded again, and the obstinate sandbar loosened and dissolved into the swirling current.
+The pure white, gentle figure of the past had long drifted into dark memory.
+So the lone daughter of the great kitsune lineage would take up the Kagura bells, and dance for the vibrant "now."
+
+I knew a young and obstinate tengu warrior, and used the pretext of "training" to bluff her into asceticism in the mountains,
+But sensing her unruly nature, I recommended her to those block-headed Kujou.
+And though I once had a competition against an obstinate oni and was defeated by dint of sheer perseverance...
+I did add a few little tricks to make our contest more interesting.
+I corresponded with a half-adeptus from a distant land, and gifted her fresh and supple ocean plants.
+Still, I felt keenly that I could not understand her almost foolish love. Is that not a form of bondage for the adepti?
+The moonlight sweeps across the imperial garden through branch and petal, alighting upon the empty courtyard.
+That scene still glows brightly in my shallow heart like countless glimmering jewels...
+
+"In the short span of these few hundred years, I have walked the earth in many guises."
+"Though I have not had the fortune to have deep relationships with ordinary people, I came to know human beauty deeply."
+"And Her Excellency, whom I might dare to call friend, should have more time yet to roam this world."
+"So let us see this imperfect world together and enjoy its obsessions with love and hate, with meetings and partings."
+
+With Her Excellency engrossed in her dream-real of Eternity, someone needed to look out for the common folk.
+To quell the resentment of the wicked oni Kuroami, I once showed but a hint of the ominous power I wield.
+And the great disturbance caused by Kosanta the Bald Tanuki would be made sport of with a little application of magic.
+The marauding pirate Rinzou, terror of the archipelago, would also be betrayed over some small discordance in plans.
+And as for that blank slate, that immortal eccentric...
+I hope "he" will find his way and not become a threat to us all.
+The darkened remains of the swordmaster's soul, the beasts of catastrophe hiding in the sacred forest, they were all wiped out...
+Compared to the dream of Eternity Her Excellency pursues, such things were but fleeting interludes,
+And the wait for her to come around seemed to stretch out infinitely, but I knew that time was on our side.
+
+"I mean, a Euthymia without wind or moon, with lotuses and udumbara that do not wither,"
+"I'm sorry, but the loneliness would get to me. I'd be bored to tears."
+"I'd much rather snap off Thunder Sakura branches in a drunken haze and cavort with the impudent youkai."
+"And no, these are not stories of the ancient past, but of a future full of hope."
+"So, You Excellency, might I still have the pleasure of joining you to watch the first pale purple buds that emerge when the snow next melts?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15101_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15101_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0714f337c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15101_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Legend has it that Mondstadt once played host to one who made music on bowstrings—
+Or perhaps it might be more fitting to say that this wandering musician used an instrument's strings to fire arrows.
+But this is naught but an old folk legend.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15201_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15201_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb620d75c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15201_EN.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+A hunter must always be downwind, and must never walk upright on a mountain's ridge.
+It matters not if their target is beast, monster or the wicked — this method remains the same.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15301_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15301_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6bd194820
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15301_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ravens are messengers of death.
+"Placing this feather on the limb of one's bow
+declares the death of one's prey."
+Or so claimed the weapon vendors.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15302_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15302_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8465adafa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15302_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+A long time ago, in a place far, far away... Tragedy struck.
+Brothers took to arms against one another.
+One among them was a great archer. After suffering a humiliating defeat, he made a vow:
+"Until I have brought down my enemies,"
+"Until I have pierced their throats and their blood has run dry, I shall not clean my feet."
+And so, the great archer fell prey to a foot infection.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15303_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15303_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d52d2d1b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15303_EN.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A recurve bow exquisitely made from wood, bones, and animal tendons.
+In the hands of a masterful archer, it can shoot down eagles in flight.
+It is the pride of a hunter, and proof of mastery.
+Pity the innocent eagles.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15304_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15304_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3e05f711
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15304_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+One who wished to improve the range and accuracy of slingshots discovered that
+Power increases range, but costs accuracy.
+So slingshot rocks were replaced with long wooden poles that sported feathers for stability.
+The slingshot's limbs were lengthened and the ends recurved to increase pull.
+It then dawned on him that he had made a bow.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15305_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15305_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2855ba0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15305_EN.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+It was said in days gone by,
+The people of Liyue passed messages by bow and arrow.
+"Wouldn't bystanders get hurt, you ask?"
+"Suffice to say, there's a good reason this bow is an antique..."
+The antique shop owner rubbed their chin and smiled.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15306_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15306_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d1c319cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15306_EN.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Both strength and skill are required to use a longbow.
+This ebony longbow requires a greater force, as it is sturdier.
+Yet some say ebony meant not the material of the bow.
+In the past, one hunter hunted dangerous prey with his wooden longbow.
+He hunted until his fingers slit, dying the bow black. A black bloodlust then filled his heart.
+The stains on the bow could be washed clean, but the same was not true for his heart.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15401_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15401_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ffe12a54
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15401_EN.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+A standard recurve bow wielded by the Knights of Favonius. Only issued to the best archers long in service of the order.
+Expertly crafted, the oak frame provides superior strength while the addition of metal parts makes it easy to use.
+The bowstring is enchanted with the secrets of alchemy and magic, granting protection to the fingers of the archer.
+This bow serves as a reward to worthy guardians of Mondstadt, and a fine tool with which for them to continue in their guardianship.
+
+The Knights of Favonius once had a formidable team of archer scouts known as the Outriders.
+The team was founded by a mercenary leader from Liyue, who passed on his lifetime's worth of knowledge to the Outriders.
+
+The tracking skills they acquired, along with the ability to sense when danger was afoot, were unique among all the knights.
+Hence, the skills of the Outriders were invaluable to the Knights of Favonius.
+
+This lasted until the first of the Outriders, for reasons unknown to the Knights, ultimately left the order.
+From that day, the Outrider team was a shell of its former self. Its expertise was gone, though its structure and name have been preserved.
+Nevertheless, there are still those who work tirelessly to maintain the dignity of the Outrider title.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15402_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15402_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..784941b6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15402_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+An exquisite instrument with strings of different materials on every section.
+When struck, every string trembles, creating flowing music.
+But it is also a bow, one capable of firing arrows that target the heart. Where the music from this instrument leads, death shall surely follow.
+
+After the Wanderer's Troupe disbanded, the harp's strings were cut with a dull blade, creating ear-piercing noises.
+Only the bowstring now remains. The instrument's lofty melodies are lost, but it remains a deadly weapon.
+
+The Wanderer's Troupe could make birds fall from the sky, sometimes with the tune of the harp, sometimes with the arrows that followed the tune through the air.
+Just like the wind that elopes with the harp's tune and the flowers that grow on Starsnatch Cliff, the harpist was both playful and determined.
+After the uprising failed, the Wanderer's Troupe disbanded and its members fled.
+The harpist stayed till the end, deftly plucking the instrument's strings and raining down a torrent of arrows to protect his comrades. He played till he exhausted his repertoire, and his arrows.
+
+The harpist was from the magnificent and enchanting land of Fontaine. He had left to travel the world in search of his true destiny.
+It is said that all the ladies of the Court of Fontaine wailed with grief when they heard the tragic news that he had left without saying goodbye.
+
+The story is that he fell in love with a humble Mondstadt woman, but she was then selected for the miserable fate of Ludi Harpastum princess.
+It is claimed that he had no regrets about dying anonymously in a foreign land.
+The only thing he regretted was finally discovering true love, only to never have the chance to sing another love song.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15403_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15403_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..336b71dbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15403_EN.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+On the cliff facing the eastern sea, the ancestors worshiped the masters of Time and Anemo together.
+The two are intimately related, as expressed in the saying, "Anemo brings stories while Time nurtures them."
+This bow tells the story of the pioneers and the hardships they went through.
+It used to be a prop with an immobile bowstring, but the string became both flexible and sturdier with the passage of time.
+
+This bow was once the property of the proud Lawrence Clan.
+In the far-flung past, they used it to reenact their clan's brave victory over the frozen wilderness.
+
+The first act of the ceremony told the tale of their forebears conquering the land through their wisdom and strength.
+Over their long history, though this ceremony was lost, they continued to play the same role.
+
+But this role became corrupted. Gradually, their view of themselves shifted from conquerors, to overlords, to kings.
+Gradually, they strayed onto the path of depravity, and lost the affection of Mondstadt's winds.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15404_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15404_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8605ea6ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15404_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+A longbow used by a noble who ruled over Mondstadt. It was crafted with premium materials and master craftsmanship.
+For that reason, generations later, it is still as powerful as ever.
+Hunting was once a pastime of the nobles.
+They demonstrated their strength in the natural world, and shared the spoils with the people in benevolence.
+Unfortunately, benevolence was lost, and with it, their reign.
+
+After the uprising, the Lawrence Clan that had long ruled Mondstadt was overthrown.
+In the name of benevolent governance, the newly established Knights of Favonius deemed that protracted investigations would be unnecessary.
+The Lawrence Clan was promptly cast out from Mondstadt, never to return.
+
+"On the road bound to our exile, I watched my father sigh with grief: at the betrayal of the people, at the end of a glorious era, at the final chapter of history."
+"We watched the people who were once our subjects rejoicing in the open country as we bid farewell to our homeland."
+"Only years later did I realize: it was we, the Lawrence Clan, who had betrayed, who had ended a glorious era, and who had closed the history books. Only now was Mondstadt as it always should have been."
+
+Vennessa was but the final push that toppled a crumbling tower. Before her, the flames of fury already burned bright, and occasionally the flickering flames had shone through the thick smoke of secrecy:
+The phantom thief praised in secret by the people. The woman who could see death. The Wanderer's Troupe intent on revolution.
+The spirit of resistance is in Mondstadters' blood.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15405_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15405_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..be30f2be3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15405_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+An ancient bow, as hard as cast iron, that once belonged to a famed archer.
+He once slayed monsters and bandits like silvergrass in the wind.
+As he pursued mastery in the discipline of archery,
+his string sang like unrelenting thunder,
+and his arrows shone like sun-soaked iron rain.
+
+In his twilight years, the archer had a revelation.
+"The ultimate profundity of speech is the word withheld, and the ultimate profundity in archery is the arrow spared."
+
+Thereafter, he never spoke again of arrows shot out of the sky.
+Nor did he speak again of the foul monsters slain by iron arrows shot from an iron bow.
+
+He buried his bow in the ground and went to live as a hermit amidst the hills.
+
+Allegedly, the story of his death is as follows:
+Every night, as the sound of a plucked string rang out from his home, a ray of brilliant purple light shot forth, and foul monsters dared not approach.
+On the night of his death there was a storm. Amidst the howling wind and rain there was but a single clap of thunder. The accompanying bolt of lightning shot upwards, towards the sky, burning bright as the stars in the galaxy.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15406_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15406_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3af9309d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15406_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+An ancient prototype bow weapon from Liyue's arsenal. The batch number has faded and no records exist to confirm the date of production.
+More than fifty-year-old cudrania wood was ordained in gold silk and paired with the finest steel components to make this fine bow.
+Despite being made from Irminsul branches that had stretched deep down into the earth, the bowstring is exceptionally pliable, guaranteed to never snap.
+
+The house of Yun in Liyue promoted a set of legendary prototype weapons to break free of their constraints and bring a new age to the power of their forces.
+An exceptional longbow that is mainstream among the armed forces.
+The master craftsman Han Wu personally assembled this longbow at the request of his good friend Yun Hui.
+
+He employed every trade caravan he could find to bring to him a plethora of resources. In the end, he chose to use cudrania wood, fine steel and Irminsul branches brought back from the abyss.
+The result is a beautifully superior bow, sturdy and easy to grip, and cool to the touch.
+The bow's arc is as beautiful as the crescent moon, albeit a darker shade, like a light moon hanging low amidst a foggy night sky.
+When an arrow from the bow pierces the sky, the string's light is thin and cold, reminiscent of an unforgettable moonflow.
+
+This resemblance has earned the bow the title of "Crescent."
+Should its beauty captivate the people, then Liyue will be sure to see no shortage of similarly-inspired bows.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15407_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15407_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcc9997e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15407_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+The whole world flocks to the commercial port of Liyue, much to the city's pride.
+With the tides of people also come exotic treasures.
+This compound bow may be small in size, but its unique design and superior craftsmanship have made it more destructive than most common longbows.
+It is also harder to maintain than other bows. For it is not merely a weapon, but the culmination of the wisdom of a foreign kingdom.
+
+Made by a foreign scholar, this compound bow has been modified with a pulley.
+The scholar had no heart for violence, and bore no desire to see blood drawn.
+But mesmerized by the curve of the drawn bow, and the quiver of arrows in flight,
+He was driven to transform the compound bow and make it more powerful.
+
+The scholar knew from the onset of his endeavor what his creation would become — a tool of war, that would bring nothing but death.
+But he was lost in his pursuit to perfect both structure and materials,
+And there was to be no stopping him as he fled this reality.
+
+Though one day the bow was taken up by a soldier, who promptly shot down a wild goose.
+"This is the bow I seek"
+Said the heartless soldier, commending the weapon in his hands,
+As the final cry of the bird he had murdered pierced his heart, just as his arrow had pierced the bird's.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15408_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15408_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..bdc601937
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15408_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+A longbow made from rare blackcliff. Drawing the bow invokes a sound like the wind — a premonition of the final breeze for any target within 100 yards.
+With a jet-black body contrasted by blood-red ends, it's cold to the touch without being intimidating. A shot from this bow takes to the skies like a meteor, challenging both wind and thunder.
+
+The house of Yun has long since established itself in Liyue as a family of craftsmen. At the time of this bow's inception, the seventh head of the house, Hui, was well-renowned as a member of the Qixing.
+Yun Hui had but one child, a daughter, by the name of Huang. As per familial custom, should she marry, her husband would take over as head of house.
+Having been raised an unyielding martial artist, Huang refused to take this path, and instead took over as the daughter she was, inciting endless gossip amongst the people.
+But Yun Huang took control at a hard time.
+
+The continent was troubled. Even the loftiest of peaks and deepest of caves collapsed to a symphony of low roars.
+The bounty of the earth beneath them became almost unreachable, threatening to bring an end to the legacy of their craft.
+One night Yun Huang lay awake unable to sleep, tortured by her worries that her family's name would end with her.
+Amidst the sorrow that enveloped her, she could do naught but call upon the heavens and pray for celestial intervention in her desperate situation.
+
+It was then that Han Ce, who had long since abandoned his family business and wandered the continent, arrived in the village in his craftsman's attire.
+He handed Huang a small wooden box, within which were the prototype plans his father had revised in his later years. He also took out a bow and said:
+"As the issue arose from Blackcliff, so too shall it end by Blackcliff. It is said that the house of Yun appreciates archery. Should it please you, give this bow a try."
+Huang fired an arrow into the sky. It roared across the heavens like angry thunder, as the sound of the bowstring being released reverberated throughout the mountains.
+As she watched the clouds flow beneath the moon, she knew that her prayer had been answered.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15409_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15409_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc12c06a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15409_EN.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+This bow once belonged to a certain hunter, and its green color was such that it could blend in with the natural environment.
+To be as pure as the beasts of the verdant fields, who roam in the forests in the light of day.
+To never bear any ill-will, and to never loose an arrow for any reason but to survive.
+
+The nameless hunter was taught thus, and grew thus, far away from the city.
+"We were born of the greenery. As long as there is grass and shade, we shall move unimpeded."
+"We are the same as beast and bird. As long as we follow the laws of nature, then we shall not fear death."
+"All those who follow nature, when their life reaches its last ebb, shall head towards that endless plain."
+
+Following these precepts, the hunter left no traces, and fought not against the natural order.
+She comforted the wild beasts that had been shot through the heart, until their lives had returned to nature.
+If that calamity had not happened, if she had not tracked the tainted blood upon the leaves,
+If she had not met that dying, blind youth under the tree where she often napped,
+Then perhaps she may never have been shaken by thoughts of revenge, by blood and fire...
+
+"Never forget, good Viridescent."
+"Never forget that you belong to the green, child of the forest."
+"Never loose your arrow for war, for revenge, or for glory."
+"For the bloodstained shall never find yonder hunting fields of endless viridescence."
+
+"Then at least do not let this bow be tainted by my mortal vengeance."
+"I cannot reach the other side, whether to meet my master or the parents whom I have never met."
+"But at least let this bow remain pure, and let it carry my thoughts and regrets to them."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15410_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15410_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3f358cf0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15410_EN.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+This fine bow has been painted black, all the better to blend perfectly into the deepest night.
+This was once the first choice of an opulent noble house in their hunting games.
+Till one day, it fell into the hands of a gentleman thief who was never caught.
+
+Its user shot the crowns from the heads of the nobles in utter silence.
+It shot through many a tightened bond, and disarmed many a pursuing soldier.
+It once vowed to bring light to a darkened age.
+To bring justice, riches and gladness to the oppressed.
+
+In the past, he did indeed bring justice, riches and gladness to the oppressed, and he brought fear unto those in power, giving them countless sleepless nights in their impotent rage.
+He brought light footsteps like rain to the roofs and terraces, and he brought song to the bards in the squares.
+He even once pried a sapphire from a noble's regalia to give to a blue-eyed witch, who hunted the vile with spear in hand.
+
+But even to the last, he was unable to bring a single smile to the lips of the witch whom his soul loved, who was as cold as the sapphire he gave her.
+In the end, seeking death, her flower-like face was marked with a criminal's brand, and none knew where she went thereafter.
+In the end, the noble thief listened to the advice of his brothers. Abandoning his vow, he sailed into the ocean that belonged to no one.
+"Pray tell, does she still recall my song? Does she remember those years that pursue me even now, of the wine-scented streets and the songs sung of her?"
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15412_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15412_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..12a6fbd95
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15412_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+...
+"Mein Fräulein, not one tear of yours was shed in vain during your pilgrimage."
+Thus spoke Ozvaldo Hrafnavins when the Prinzessin's journey in the land of ever-silence came to a close.
+
+In their long journey across space and time, the Prinzessin der Verurteilung and her Night-Severing Raven bore witness to countless stories and their endings, each a raindrop that flows at the journey's end into a bitter sea. Every young man's rage at injustice must turn to calm. Every passion must be ground into dust by the march of time, before being turned to wild paranoia upon that inverted, ancient tree. Even the branch of the tree of time upon which the great and glorious Reman Republic nested would be cut off in the end, such that the nation founded by the other twin child of the wolves might rule.
+Everything in this world must pass through the doorway of their destruction unto the future kingdom of the Prinzessin. In the silence of her pitch-dark Nachtgarten would they find a place to slumber.
+Even so, when Droctfult fell at the hands of the Beast of the World, having fought for the dreams of a young man and the rain that had yet to fall, and was torn to shred by its claws, the Prinzessin still began to tear up.
+
+"Hearken well, Ozvaldo Hrafnavins. The Sovereign of the Immernachtreich weepeth not."
+She went on, "Who among those born into this world are not burdened with sin? When the clock sounds for the time of judgment once more, the skirt of night shall descend once more. Then, the writhing struggles of man and beast trapped within will be naught but a midnight waltz."
+
+"It is as you say, mein Fräulein."
+"Hmph. As well you should know."
+"Well then, mein Fräulein, I wonder if you still recall this tale..."
+
+Two of the three bright moons that caused the perfumed sea of the primordial universe to shine and stirred up the beasts of the Arianrhod Realm were shredded by a sword that tore the horizon asunder, left in smithereens too small even for the mystical sight of the Prinzessin.
+Or perhaps this was what happened: the bright moons that once illuminated a universe, brought dreams and song to the sweet sleepers of three worlds, and awakened a deep longing in the beast-herds that wandered betwixt dawn and dusk — they were at last rendered dust. But even so, they too wished to remain within the eternal, shining gaze of the Prinzessin, bringing their subtle light unto more lands still.
+
+Indeed. A Prinzessin does not shed tears.
+That was merely a natural secretion from her royal eyes, affronted as they were by the untimely intrusion of those impudent grains of sand.
+
+—Volume End—
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15413_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15413_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..81838586d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15413_EN.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+In the childhood dreams of Mondstadt, there was a certain breed of floaty flower,
+That would grow lushly even amidst the mighty winds, terrible winters and wild whipping ice.
+
+It was unlike ordinary plants, which would be blown away, roots and all, when struck by the powerful gales.
+Indeed, this "Windblume"'s roots would grow stronger even as the wind grew wilder.
+Today, the rebellion of ordinary mortals against tyranny has long been consigned to festive jests,
+And the shape of that flower has grown faint, melding into the lilting lyre-tunes of histories long gone by.
+
+"Let me give you this nameless flower, and may the spring-times you never saw mean nothing to you."
+"Pray repay me with hope and a smile, and stand with me to welcome the day when the storms blow no longer."
+
+In the days when a tyrant gazed down upon the common folk from his tower, those who nursed freedom in their breasts would greet each other thusly.
+Those who sought courage and dreamed of walking upright wove the unknown, using this as their secret sign.
+In those days, a lonely and fragile flower would come into bloom with the wind before slowly blossoming all across the wild mountain ranges.
+So too did rootless and indifferent subjects content to go with the flow become proud, fearless heroes.
+The frowning lord in the tower grew ever lesser in stature, and could no longer disperse the swelling, raging tide.
+
+"Let me give you this nameless flower, and may she crown us champions, defenders of spring and sky."
+"May the dawn be our spirit and follow us into the winds of true freedom."
+
+Atop the ruins of the ancient tower, amidst the cheers, songs, and tears of those who had newly won their freedom.
+A red-haired warrior turned his back on the newborn god, hidden like a single raindrop in a tidal wave of humanity.
+He was first among those who passed the secret sign of the Windblume amongst themselves, the one who wove threads of dawn throughout the long night.
+His name has since been lost to time, but his deeds are still remembered in song.
+A thousand years later, another red-haired knight would follow in his footsteps, and bring light to the then-benighted history of the nobility.
+Just as the fate of the Windblume is to bloom under great pressure when the need to arise is most desperate,
+The fate of this clan will likely never change: they shall ever live in the darkness and bring forth the flame of dawn.
+
+The shape of the Windblume has been lost amidst the flowing winds of time.
+In times of peace, its name has become synonymous with love and gladness.
+But surely, this must have been the desire of those who walked stalwartly through the darkness...
+
+"The flowers in bloom should represent love, and stand for the coming of spring."
+"No more should they signal for rebellion, nor be the sign for banners to be raised..."
+
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15414_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15414_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..83579a81d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15414_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+"Get off the ship. Women are a hindrance here!"
+The thief they called Ako Domeki turned and left.
+But hearing this, the shrine maiden could not help by smile faintly.
+If the person who had taught me archery had not gone forth to campaign alongside the Shogun,
+Then our son would been the same age as Zaemon now.
+And perhaps I would have come to be a Takamine, or he, an Asase...
+
+Zaemon's tone, and the way he intentionally turns his back on me,
+Is the spitting image of how he once did it, sword in hand.
+This time, I will not let this person die.
+Even if it means fighting against the Electro Mitsudomoe banner...
+
+"Our fishing spears and swords have been sharpened. It is time to set sail."
+"Well then, let's show those Shogunate lackeys Seirai's strength!"
+
+Hearing the sea shanties greeting their departure, the shrine maiden set down her warbow.
+She once secretly learned true "magic" on Mt. Yougou,
+And though she felt sorry for her Master, the Tengu, she would use it here.
+She would undo the great barrier that had held for a thousand years,
+And she would set the resentment of the moribund violet glede free,
+Allowing it to ravage the ships that flew the Electro Archon's banner.
+She could only hope that that old cat wouldn't come charging into the storm...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15415_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15415_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc3e653d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15415_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+The blacksmith who accepted the commission asked why this order had to be made this way and why it had to be named like this.
+The answer was rather complicated: something about machine beasts that roamed all over the world, and something about polearms not having override codes.
+
+The blacksmith understood quickly enough, though. So this bow was some powerful weapon used to hunt and kill these mighty machine creatures, and so it was the apex predator of that world.
+
+But the strange girl corrected him.
+She was just going to use this to hunt wild boars next, since it appeared that in this world, using bows and arrows to hunt would actually allow one to harvest Raw Meat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15416_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15416_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..07589ba3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15416_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+The longbow once used by the Watatsumi shrine maiden Mouun,
+It shines as pure white as the seafoam at the tip of a moonlit wave.
+
+The shrine maiden was friends with the monsters of distant seas, and together they did battle against the thundering clouds for the sake of Watatsumi's transient dream.
+The bosom companions rode the waves as one, looming ever in the spray created by the bows of ships...
+On and on they went, pursuing the path of no return that Watatsumi was now on until they went together to the land of their tragic obliteration.
+
+"Perhaps it is true that Lord Watatsumi Omikami's war was doomed from the start."
+"But as long as we leave these memories behind, as long as we sow the seeds of sacrifice, this might all be worth it."
+
+The songs of the past eulogize the tacit bond she shared with "Umigozen" as twins born of Watatsumi,
+And depict them, bow drawn and spear raised, bathing in the wave-spray of a ship's bow...
+These distant songs recount how she rode with Touzannou upon the back of a sea creature in the night,
+The broken tomorrows she whispered of, gently and mournfully, into the hero's ear...
+
+In yet peaceful days, the twins once sang in chorus with the great whale of the deep sea,
+Telling of dismal days spent in the depths and the dark ever-night, and of Omikami and the radiant jade branches.
+She once frolicked with that reckless young man, whose only strength was his strength...
+
+"Once I bring that legendary Great Tengu's mask back, you have to keep our promise and finish that business."
+
+"Sure, and if you're still so full of crap then, I'll get a whale to raise a wave large enough to wash that potty mouth of yours clean."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15501_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15501_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf08c898e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15501_EN.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+The sky-piercing lyre.
+The clear tunes of this lyre still echo in the hearts of the people and in the winds.
+It is said that the ancient evil dragon from the abyss was enticed here by its tunes.
+
+In ancient times, Barbatos softly strummed his lyre and summoned the pure thousand winds and songs.
+Charmed by the free-spirited winds and songs, Dvalin the high dragon descended and swore loyalty to him.
+Barbatos rejoiced in making a new friend, and entrusted the people of Mondstadt to Dvalin.
+And so, the wandering Anemo Archon and the Wind Dragon forged Mondstadt's dawn with their friendship.
+
+The flowing tunes of the lyre halted the shadow dragon's attack in the final battle,
+Granting Dvalin the chance to end the shadow dragon's poisonous reign.
+
+Eons after the winds sang and the vicious battle ended, Dvalin awoke from his long slumber.
+But gone was his master, and instead he was met by the poisonous whispers of the Abyss Order.
+Unseen pain. Unheard torture.
+An all-engulfing sorrow crushed the poisoned Dvalin's spirit.
+
+Dvalin turned on what he had vowed to protect,
+And accused the one to whom he had sworn loyalty:
+"Indifferent is Barbatos to my pain! A careless friend is he!"
+"Curse you, Barbatos, cruelest of the Archons!"
+
+The furious friend knew not that Barbatos sought to save him.
+For many fond memories may have been quashed by Dvalin's anguish, but not that of Barbatos' lyre. The Holy Lyre der Himmel.
+Soon, centuries of misunderstanding shall be gone.
+Soon, Dvalin shall hear once more his songs.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15502_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15502_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..90d2a196b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15502_EN.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+In a barren ancient time, when the now-verdant land was still but a wasteland,
+A maiden, barefoot in the snow, followed the footsteps of the Lord of the Tower.
+
+He once was her love, but the unforgiving winds could never understand the softness of mortal flesh.
+He once was her foe, but her hunt was for more than simple vengeance.
+
+"I dreamt of ocean waves and sand, of lush forests and land."
+"I dreamt of boars playing in berry bushes, of a towering spire."
+These words she spoke to the God King in a soft tone, but they were left unheard.
+
+Awoken from blind love, she realized she was the only one who spoke with sincerity.
+For he spoke of love, but was only accompanied by razor winds.
+He looked down at the bent backs of his subjects in the howling wind,
+Believing it to be a sign of their adoration and unwavering obedience.
+
+It was the era when the Tyrant of the North Wind warred with the Lord of the Tower.
+The huntress thought herself loved by the slavemaster.
+At the end of the war, and when the wind of resistance first blew,
+In the company of a nameless young man, elf, and knight,
+She scaled the towering spire and challenged the eccentric Lord.
+
+"Finally, I shall hold his gaze."
+
+But it was not until the moment when her arrow flew toward him,
+And when the piercing wind was about to rip her asunder,
+That she finally realized their distance apart.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15503_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15503_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4811daa5c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15503_EN.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+"The west wind bears wine's fragrance away,"
+"The mountain wind brings glad tidings new."
+"The breeze from afar tugs at my heart,"
+"It sings of my longing for you."
+
+Long ago, there was a knight who was ever dour of countenance.
+Only a certain song could ever cause his brow to unfurl,
+And only a certain girl who sang that song in the square,
+Could cause him to forget the great burden of his duty for a time.
+
+But at last, calamity came upon this land.
+The songs that had once flown joyfully in the wind were drowned by a venomous dragon.
+In the wake of its earth-shaking footsteps, even the cries and the flames were ripped asunder.
+The Anemo Archon heard their agony, though he had refused to rule.
+But to protect his old friends' dream, and defend the wind-kissed fields of green,
+He woke from his long slumber anew, and with the sky dragon into battle he flew...
+The Knight and his knights also fought for their land.
+
+When the venomous dragon fell to ruin on the ice-sealed peak, the blue sky dragon fell asleep in the ancient tower.
+But the Knight was in the valley, spent of his life's blood, and as he fell, he could only think thus:
+"She is abroad studying, so she should be well. But ah, how I wish to hear her sing again."
+"At least Arundolyn and Roland are alright. When she returns, this calamity should have blown over."
+
+The songs in praise of the archon and tunes that recorded the battle of the two dragons were many, but all slowly became lost.
+The song the girl loved to sing, too, changed upon her return.
+"The dandelions carry in the summer wind,"
+"Autumn brings the fragrance of grain."
+"But no wind in any season on earth"
+"Shall have you gaze upon me again."
+
+And after her voice and her tears had run dry, the girl swore to use her life's flame to cleanse the world's crookedness.
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15504_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15504_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15505_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15505_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15506_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15506_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15506_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15507_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15507_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b46a033e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15507_EN.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+"I was once a wounded wolf, betrayed by the whole world,"
+"But we shall create a new world, one in which no one shall ever be forsaken."
+
+"Dressed in flawless garments as radiant as the midday,"
+"We came to the land of silver snow,"
+"And sounded the clarion of Her Majesty's greatness."
+
+"Oft have we walked in the moonless night."
+"Oft have we trudged through the gilded sands."
+"Oft have we felt piercing enmity in the dark,"
+"And oft have we dreamed of lovers in distant hometowns."
+"But the pale flame yet burns in our breasts."
+"O Harbingers, scintillating as polar stars,"
+"Guide us ever onward, tireless."
+
+"If your dreams find no acceptance, if you nurse wounds that will not fade,"
+"If you end each day discontent, if you burn with fury against false promises,"
+"Lift up your eyes to the white, glimmering stars, for that is our banner."
+"Join our ranks! Let our marching boots shake the earth like thunder!"
+"You who will march with us towards the polestar of the white night, come! We shall never abandon you."
+"You who will walk with us into the land of darkness, come! We shall create a new world together."
+
+"Know that the destruction of all precedes the birth of a new order."
+"At devastation's end, we will greet a stainless dawn."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Weapon15509_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Weapon15509_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca2d2fd26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Weapon15509_EN.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+This bow, crackling with thunder, retains its luster despite having been soaked in thick darkness.
+When disaster came from a distant sea, it was once the favorite weapon of a great swordsman.
+
+In his youth, he wandered the mountains, and he made a wager with a great Tengu he came across.
+He gambled his young, strong body as a bet against a bow given by the Shogun.
+
+As for the gamble itself, he could only sometimes recall it, when he was drunk.
+But by the time dawn came, he had three wins and three losses — his contest with the Tengu was a draw.
+So in the bad news, he was taken as a servant by the Tengu. But in the good news, he won that unmatched bow.
+
+"Behold, Konbumaru, this is Tengu archery. Watch and learn!"
+He was given this rather ridiculous nickname, but ultimately, he witnessed the Tengu's form.
+Soaring through the clouds unfettered, unleashing thunderbolts with every bowstring's pulse...
+It was a true, unreserved dance of death. Fierce and unpredictable, elegant and beautiful.
+
+Many years later, he was no longer a servant boy, and he had grasped both some archery and swordsmanship.
+He was referred to the Shogunate through a recommendation letter from his impatient master.
+In the years under the Shogun, his martial skills improved greatly, and he made many friends and enemies.
+Still, his hobby of unrestrained wanderlust had not changed. On the contrary, with the Tengu's great bow, he became yet more fearless.
+
+"Let's make a wager this time, shall we? Hmm. Right, then. This bow shall be my wager."
+"I bet on the mightiest bow in the world that I will return here alive."
+"I'll leave it here with you for now. If I, Takamine, lose our bet, you can keep the bow."
+"After all, you've inherited the essence of my archery techniques. You'll be able to make good use of it."
+"But if I win..."
+
+When disaster swept in from across the distant sea, the samurai and the obstinate shrine maiden had a mutual wager.
+They bet on his safe return from the abyss against the inscribed bow bestowed by the Shogun.
+
+When the dark venom sank deep into the earth and peace returned, the swordsman did not come back.
+The Shogun's bestowed bow was given to the shrine maiden as her prize for winning their great wager.
+Later, in the forest where the Kitsune Saiguu would no longer appear, in the promised meeting place,
+The lone returnee who came stumbling back from the abyss finally met the shrine maiden again, though by now she could no longer be called young.
+Dull eyes stained with dried blood and tears regained their radiance, but were pierced through by a barbed arrow glowing with power.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Wings140001_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Wings140001_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce65a53b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Wings140001_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+It's been a long time since the Outriders last had new blood added to their ranks.
+Amber has always wanted to give this wind glider to a junior knight with potential.
+But after quite a few years, this opportunity never came.
+
+The Outriders use their wind gliders a great deal, and they would eventually suffer wear and tear.
+With Amber's movement style being very taxing on her wings, she went through over ten gliders before she knew it...
+And yet, she never once considered taking this special pair of wings out for use.
+
+For some reason, her mood was especially good that day.
+She finally put that long-unused wind glider on.
+Though she had a combat mission on hand to clear out some hilichurl camps,
+And though gliding had become especially dangerous in those recent, gale-swept days.
+
+As for what happened after that...
+She didn't know why she'd chosen to believe that gold-haired outlander.
+She didn't know why she felt that they had potential.
+But if it was them, perhaps...
+
+"So, the present I want to give you is..."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Wings140002_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Wings140002_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..030b8ccb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Wings140002_EN.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Not all wings have the chance to soar.
+There are birds in this world who have never learned to fly.
+There are also some wind gliders that have never gone through quality assurance...
+
+Looking at your thoughtful expression, she seemed to have understood your concerns.
+"Don't worry! No one's ever been hurt while testing a wind glider."
+She continued on to explain that the only ones hurt had been wild boars and hilichurls.
+Even so, you felt just a bit sorry for those little lives that had been harmed so that you may soar over the land...
+But you were slightly relieved, at least.
+
+She went on to say:
+"The ability of wind gliders to glide is reliant first and foremost on the blessing of the Anemo Archon."
+"Of course, it's also been intertwined with human engineering..."
+
+Though she never elaborated as to why she was collecting Anemo Sigils,
+But perhaps because she was someone with an adventurer's blood and a merchant's heart,
+She would grow exceedingly talkative when mentioning people who had an adventurous spirit.
+According to her, explorers had already begun experimenting with gliding devices thousands of years ago.
+
+You clear your throat lightly, and she, a little abashed, continued to explain just what was so special about this wind glider.
+Some suspected that it might be too unusual to receive the Anemo Archon's blessing.
+And because the craftsman had that small amount of courage, they were also mocked by all, just like their beautiful creation.
+It truly was unfair...
+
+But you are also a brave person, are you not? One who does not concede to the views of the world. You'd make a good match for this pair of wings for sure.
+—So saying, she places a completely unique wind glider in your hands.
+"Of course it can fly, and of course it will carry you. But you must first believe in it — and believe in the you that believes in it."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Wings140003_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Wings140003_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce924e49d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Wings140003_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+This is proof that you came to this world via special means.
+This is the seal of which only one who has pierced the celestial heights is worthy.
+
+"Your journey will become very dangerous from now on,"
+So that person told you.
+"I don't know if this cloth will do anything to protect you, but..."
+
+It was indeed so—
+In your long journey, you have seen the birth and death of stars as they passed you by,
+Scattering the darkness briefly before being consumed once more.
+This cloth will block neither heat nor cold, nor will it defend you from curses and ill-will.
+But during long nights on Teyvat, you will sometimes throw it on and find it to be most useful indeed.
+
+"But when you face a force enough to destroy one, or perhaps even two worlds,"
+You do not truly remember who it was who had treated the two of you ever so gently. You wish you could remember...
+"When you face a boundless darkness, or an all-consuming radiance..."
+But that was one world ago.
+
+You no longer need to sleep out in the wild.
+Your bed in the city is fluffy and comfortable. And even if you must camp, the grass is soft, filled with the fragrance of life.
+So from the moment you received that wind glider from that girl, you had already thought of a new use for that cloth...
+
+And now, you shall once again soar through the skies together with it.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Wings140004_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Wings140004_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..89712053a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Wings140004_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+"A gust of wind would be really good just about now."
+Thus sighed the adventurer trekking through the seemingly boundless wilderness.
+The sounds of his lament ascended to the lofty children of the skies, who reside in the towering heavens above. One of the children, hearing the adventurer's plea, began to wonder how to bring the breeze to this person in need.
+"It can be done, but you must set out from the shores in the east. You must then hike through the ravines of mountains and hills, and wend your way along the sandy banks of springs and rivers. Only after a journey of insurmountable distance will you finally reach him."
+
+So it departed from the eastern shores, embarking on a journey of its own.
+Along the way, it found some dandelion seeds that desired to travel, so it carried the seeds for a distance along the way.
+Then it met nestlings who had just hatched and desired to soar through the air, so it lifted their delicate wings.
+It then happened upon some village elders who were too old to prepare grain for themselves, so it tarried for a while, spinning the sails of their windmills.
+As it came to serve others and selflessly cared for the lands, it began to slowly materialize, gradually taking the form of a person.
+When it finally came to the end of its path and met the stranded adventurer,
+it was no longer the gust of wind that the adventurer had first hoped for.
+
+"A gust of wind would be really good just about now."
+So it then accompanied that first adventurer on his journey across the lands...
+
+— "This is a lovely parable from a saint of the Church of Favonius. The moral of the story is to always be ready to help those in need and willing to serve others. In recognition of your kind and charitable deeds, I bestow upon you this wind glider."
diff --git a/Resources/Readable/EN/Wings140005_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Wings140005_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..51c37493d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Wings140005_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Gaze up at the misty clouds weaving among the crags, oh how they gracefully waft to and fro. Piercing rainbows, slicing frost and snow, they jest at the sight of the battles down below."
+— Our story today begins with this passage.
+Everyone knows that all throughout the vast wilderness of Liyue, aspiring martial artists who hold tight to lofty ideals of chivalry can be found seeking the trail of the adepti — roaming the depths of the forests and traversing the towering karst peaks where the clouds linger. Away from the watchful gaze of the Qixing, they perform their chivalrous deeds in secret. We've already told the story of the anonymous young duo who pierce the rainbows and slice through the frost. But today, we'll tell the story of another great hero, a tale you have yet to hear.
+
+It's said that this great hero came striding upon winds from the east.
+Having being granted the official insignia of the Geo Lord, they conjured these Wings of Golden Flight and roamed throughout Liyue, delivering justice mandated from on high.
+Though the bloodthirsty serpentine Chi encroached the lands with destructive intent, the great hero swung his gigantic fist with the might of Mt. Aocang and beat the serpent into the ground, blow by blow.
+Upon meeting the evil monster of Guyun, who proved a match even for the adepti, this same great hero gripped their sword and swept away the evil legions with their blade.
+And let us not forget the young arrogant Fatui lord who openly opposed the Lord of Geo and disparaged the Qixing. Our hero crashed one of his banquets, kicked the fruit bowl, and smacked the living daylights out of the snooty young lord. After having some sense beaten into him, the young lord then confessed his mistakes, respectfully bowed to the Lord of Geo and the Qixing, and promptly left the feast...
+
+Though this wind glider is of the more luxurious variety, the hero was happy to receive the praise of Liyue's citizens and gladly accepted it.
+However, these wings come with usage notes that on the surface seem to be written in a storytelling form, while in substance being instructions on how to be a true chivalrous hero. They seem to exceed our expectations in almost every regard...
diff --git a/Resources/Readable/EN/Wings140006_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Wings140006_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3efbd9340
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Wings140006_EN.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+We shall rise again.
+The withered tree has sprouted anew, for a time of still greater trial is coming.
+
+So the owls warned the falcons once upon a time.
+
+But the falcons, who overlooked the land ever, had it in their hearts to rule the skies.
+And truthfully, what could challenge them for that dominance?
+So they did not heed the warning of the owls, and even scorned them, taking them for cowards.
+"These birds that only dare hunt at night are helpless as hatchlings," they thought.
+
+Later, rime that froze the mountain like a pinning nail shattered the tree that shadowed the mountain kingdom.
+And after that, a darkness that drowned the land like a tide snapped the branches upon which the birds of prey perched.
+In that raging whirl of malice, falcons and sparrows alike fell to the earth.
+
+Thus did the birds of the land of wind come to realize this:
+Even the skies of freedom might be turned bone-white by ice, or painted black by smog.
+The midday sun had been all but covered, to say nothing of the moon or the stars.
+
+Fledgling birds curled up in their nests, waiting for the silent, tragic end to come.
+But in the absence of light, the night-roaming owls thus gained dominion...
+
+Until a long, long time later...
+The weak young falcons would be kept alive, growing up on prey brought from places unknown.
+The sky, too, would eventually clear up. And though the mountain would remain covered in snow and ice, life would grow again, faint and fragile, on the ground.
+
+The nestlings would never know who it was who saved them.
+The dragon, lovely as jewels, would also be forgotten, as would the eyes of the owls that had once shone brightly in the darkness.
+Today, the branches that birds perched upon in antiquity have grown out once more, though they are stained an ominous crimson...
+
+And though this is but a tangential matter, a crimson-red falcon that had perhaps left its flock to hunt and protect after dark would also take up the night owls' name.
+
+In the silence of the night, they call out, passing the secret along:
+We shall rise again.
+The withered tree has sprouted anew, for a time of still greater trial is coming.
+
+And so, I gift unto you this pair of wings. Let us witness that coming time together.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Wings140007_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Wings140007_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..eed93574b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Wings140007_EN.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+This is an item that drifted here from another world. It symbolizes that world's final feast, and the coming of the weekend.
+
+Once upon a time, that world was ruled by dragons.
+But not the ones you hear about in stories. These were more akin to a cross between lizards and chickens.
+
+It might be hard for you to imagine it, Klee, but that was exactly what that world was like: fish-dragons lived in the oceans, and bird-dragons soared through the skies on wings that were super huge!
+They were powerful creatures, and so they looked down on all the other animals.
+In that world, they were rulers of all life.
+
+Later on, humans appeared in that world.
+No one knows how that happened. Maybe they came with the falling meteorites. Who knows? But what we do know is that they had a strange habit, which was known as "Sunday dinner."
+Not long after, that day came. The feast was about to begin.
+Dragon drumsticks and dragon wings were smeared with flour, and were subjected to the flames of the furnaces that the humans made.
+They were made into food for everyone. They say that dragon meat tasted delicious, causes the people to lick their fingers after eating.
+The Sunday feast, which used to only happen once a week, became a daily occurrence, because the meat was just too good.
+"This is great!"
+"Let's have Sunday dinner every day of the week!"
+And so everyone cheered.
+And that was how the time of the dragons come to an end.
+
+This wind glider commemorates that great extinction, and it was not always this color. It was once blue and white.
+Klee's mother changed its color scheme to be more amenable to that of their family, which resulted in its current form. She returned home briefly, leaving this wind glider behind, before leaving once again.
+"Teyvat's borders have grown fragile these past two years — looks like Mommy's going to have to get busy."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Wings140008_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Wings140008_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8fc64fb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Wings140008_EN.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+"'Tengu' — well, apart from the Yougou Tengu, who have a long lineage indeed, this also refers to those who are agile and whose movements are hard to fathom. You see, the tengu have wings, right?"
+You have a hard time believing those words at first.
+
+"The 'tengu' are first and foremost ones who have received great divine endowment to fly freely in the skies. You have ridden the wind and clouds over ridges and rooftops throughout Inazuma, and it would be too humble a comparison to name you equal to a crow or a falcon."
+"There were once people who praised and imitated the tengu, calling themselves the 'Tengu-kin.' They sat high on top of the Tenshukaku roof, on top of great trees, and on top of the sacred torii gates, making raucous fun of the crowd and bureaucrats below. They even caused a great commotion by tossing books into the Tenshukaku, completely ignoring the authority of the shrine and Shogunate."
+"What a carefree bunch. Later, these people were grabbed by the real tengu and were taught a good lesson."
+"Ah, naturally, you need not worry about such legends, because you're a law-abiding citizen who abides by our public morals and customs, right?"
+You elect not to comment on your own habit of casting a shadow over the houses of Inazuma with your wind glider, or your climbing of many a high stone wall.
+
+"Also, the title of 'tengu' can be used to describe unrivaled swordsmen. Other than the major schools that can trace their lineage directly from Narukami, flashes in the pan such as the Mistsplitter and the Meikyou Shisui Art, and schools that have lasted till the present like the Iwakura Art also exist. The Iwakura secret blade technique, one they did not teach to ordinary pupils, is the Tengu Sweeper. They say that this blade traces a strange arc, and can triumph even over the highly-skilled Yougou Tengu. I believe that your own abilities require little additional praise in that regard."
+"Lastly, 'tengu' often have mastery in the manipulation of Anemo and Electro. Legend has it that there is a relic passed down between the Yougou Tengu from generation to generation — the 'Galestorm Fan.' It is said that its front side can call forth Anemo, and the reverse side can summon Electro. And since you can use both Anemo and Electro, you definitely count as a tengu! By the way, the fan is just a trick. Normally, to keep themselves from being found out, a tengu that can summon Anemo usually pairs up with another that can wield Electro when they go out."
+Sara, who is standing off to the side, looks even more awkward than you at this exchange.
+
+"For your contributions to Inazuma, the Grand Shrine would now like to award you with this wind glider."
+So that's where tengu wings originated from, huh?
+Noticing your doubtful gaze, Sara immediately responds:
+"Of course not!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/Wings140009_EN.txt b/Resources/Readable/EN/Wings140009_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ca61e38e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/Wings140009_EN.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"I once knew a certain poet. Who wasn't me, by the way..."
+That green guy chomped on an apple as he told the following story.
+
+I once knew a certain poet. He lived in an era when the flames of war had just settled, and the embers had just calmed. And he had seen far too many disputes and separations.
+Then, he would sing to the skies above, to the stubborn stone, to the surging seas, and to the stars beyond.
+For he knew that someone must heal the hurts of the world, and thus someone needed to find a way to communicate with them.
+If the sky, the stones, the sea and the stars would reply, then music might flow through all things.
+At first, the sky made no reply but the shadow of birds as they passed him by. Nor did the stones answer save the falling drops of water. In the beginning, the seas said nothing in response — but its rank, salty breath brought the omen of a storm.
+The stars did not answer him either.
+But the poet knew this would happen. What could this sky full of stars say, anyway?
+
+Still, the poet did not give up, though not because he believed or anything. This was just the way he was.
+Later, the sea replied. A sentry post was set up on a high cliff to watch for the storm, and the Sister who took up her post there would applaud his performance.
+Later, the stone replied. It dabbed its face with a handkerchief, saying: "Your performance was indeed unmatched throughout the land. But the next time you get drunk and pour wine on my head, I shall be quite angry."
+Later, the skies responded. The shade of birds flying overhead one day blotted out the very sun itself. The poet lifted his head, and a beautiful dragon descended before him.
+
+"I was thinking that if I could move the stars to tears one day, I think I'd summon a meteor shower! ...Ah. Right. See this? This wind glider was the stars' answer. It fell from the sky, just like you!"
+The poet in green pointed to the sky, apple in hand.
+"This poet is not me, or perhaps this wind glider fell down from the heavens. You can pick whichever of the two you'd like to be true. Ehe~"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/EN/ZhongmofanPic_EN.txt b/Resources/Readable/EN/ZhongmofanPic_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/EN/ZhongmofanPic_EN.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/AmborLicense_ES.txt b/Resources/Readable/ES/AmborLicense_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..de26f897c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/AmborLicense_ES.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1. Antes de volar, compruebe que está en buen estado físico.
+
+2. Despegue ayudándose de una corriente de viento o desde un lugar elevado.
+
+3. Tenga en cuenta la velocidad y dirección del viento para mantener el equilibrio al volar.
+
+4. Tome en cuenta el tráfico aéreo y vuele solo si su licencia de vuelo sigue vigente.
+
+5. Mantenga el equilibrio al aterrizar y recoja el planeador desde una altura segura.
+
+6. ¡Está prohibido volar bajo los efectos del alcohol!
+
+
+Ejemplos de infracciones:
+
+1. Un día que jugaba con su hija, Rudolf, ciudadano de Mondstadt, alzó el vuelo desde el segundo piso de su casa, fracturándose la pierna izquierda y rasgándose un músculo de la cadera. La señorita Lily casi perdió a su papá, que recibió una advertencia y cuya licencia fue suspendida durante un año.
+
+2. Una turista llamada Alice creó una corriente de viento al explotar un Slime Anemo y la usó para volar muy alto en Levantaviento. La legendaria aventurera realizó una serie de acrobacias en el cielo de Mondstadt, ganándose un fuerte aplauso de la multitud. Jean, la Gran Maestra Intendente de los Caballeros de Favonius, la citó y la detuvo durante diez días.
+
+3. Para hacer alarde de sus habilidades, José el bardo intentó tocar la lira mientras volaba y cantaba el largo soneto que acababa de componer.
+Tras diez minutos de canturreo y una insoportable melodía de lira, José Seis Dedos, proclamado por sí mismo como “el bardo igual de bueno que Barbatos”, cayó en la fuente de los deseos frente a la mitad de los ciudadanos de Mondstadt. Por suerte, Barbatos siempre presta especial atención a los más descuidados. Aunque la lira y el planeador sufrieron graves daños, el bardo solo tuvo algunas lesiones leves. La licencia de vuelo de José fue suspendida cinco años por vuelo imprudente y tuvo que hacer servicio comunitario durante tres meses.
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/BarbaraBlackmail_ES.txt b/Resources/Readable/ES/BarbaraBlackmail_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..650db0d08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/BarbaraBlackmail_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+“Mi querida Bárbara:
+
+
+Tu bien más preciado, y que yo te robé, está enterrado bajo tierra”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book100_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book100_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5561d21f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book100_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+«La Nada»
+“Oh, hija mía, en quien he depositado toda mi confianza, ¿acaso no te traje a este mundo para que me atravesaras con una lanza?”. El Rey de los Dioses resucitado flotó en el cielo mientras el rugido de los truenos, la fuerza de los tornados y el parpadeo de los relámpagos celebraban su vuelta al mundo.
+
+Pero la chica ya no tenía miedo. Había esperado este momento toda su vida. Vivió para ello.
+No; no era tan así. La verdadera fuente de su coraje fue el tiempo que pasó con él.
+
+La primera Alabarda Divina, Irmin, atravesó el Axis Mundi y conectó los nueve reinos. Hoy en día, sus réplicas se extienden por todos los cielos.
+
+Temiendo volverse loco tras su muerte, el Rey de los Dioses fabricó una última Alabarda Divina, la cual bautizó con el nombre de “Princesa del Juicio”. En ese momento, aquel ser... No, ella, al fin pudo revelar su verdadera forma.
+
+...
+
+(Al final del libro hay una nota de la editora)
+
+«La leyenda de la alabarda fragmentada» fue un exitoso primer intento de la Editorial Yae de Inazuma para incorporar elementos de la cultura de Liyue en una de sus novelas. Los primeros cinco volúmenes fueron un éxito y se convirtieron en un fenómeno cultural tanto en Inazuma como en Liyue. Comercialmente, el hecho de que exista un sexto volumen es muestra de la popularidad de la obra.
+Estoy convencido de que el inesperado final del sexto volumen no dejará a nadie indiferente.
+O eso espero.
+
+Aunque el final parece un libro totalmente distinto, he de decir que no fue porque presionáramos al señor Chang el Noveno, el autor, a escribir más para una nueva saga. La realidad fue que, apresurado por cumplir con las fechas de entrega, acabó escribiendo de cualquier manera y desvirtuándose de su estilo habitual. El señor Chang simplemente quería poner a prueba sus habilidades de escritor. ♡
+
+Sin duda alguna, entendemos perfectamente a los fans de los primeros cinco volúmenes. Por eso, estamos preparando una edición de coleccionista formada por cinco volúmenes, que se titulará «Caja de libros de madera negra». ¡Quienes crecieron leyendo «La leyenda de la alabarda fragmentada» en librerías no pueden dejar pasar la oportunidad de hacerse con un ejemplar! Y manténganse también al corriente de las historias de la Princesa del Juicio.
+
+Editora en jefe de la Editorial Yae
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book101_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book101_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1915c2371
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book101_ES.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+«La luz de la luna»
+Se dice que el viento había olvidado un pequeño rincón de la ciudad.
+Si te sitúas frente a la fuente y cierras los ojos, luego esperas a que el corazón lata treinta y cinco veces, das siete vueltas a la fuente en el sentido de las agujas del reloj, seguido de otras siete en el sentido contrario, al final, tus pasos te llevarán a una pequeña tienda...
+
+————
+
+“Perdón, ¿hay alguien ahí?”
+dijo Veiga tímidamente.
+La puerta se cerró al pasar y, seguidamente, sonó la campana que colgaba de ella. Su nítido y claro sonido salió disparado como una flecha y rebotó en la tenuidad y el caos de la habitación.
+Los tenues rayos del crepúsculo se filtraban a través de las vitrinas de cristal. Por toda la habitación había objetos cuyo funcionamiento no entendía la chica, que se abrió paso cuidadosamente por la tienda para no pisar nada y romperlo.
+No se escuchaba ni un ruido.
+Veiga examinó más de cerca los objetos a su alrededor: un componente mecánico oscuro; una antigua y bella lira; una baldosa de cerámica rota con grabados incomprensibles; un par de esposas viejas, abolladas y rayadas por los años de uso; una corona olvidada que perteneció a un aristócrata...
+Mientras inspeccionaba estos objetos que, aparentemente, no tenían ninguna utilidad, la dependienta de la tienda apareció al lado de Veiga sin que se diera cuenta. Sus ojos eran largos y finos como los de un zorro.
+“Ese colmillo perteneció a un Rey Lobo. Aparte de los dioses, puede que sea el último recuerdo que queda de esa tierra totalmente cubierta de hielo y nieve”,
+dijo suavemente la dependienta.
+“Hola. ¿Hay algo que te llame la atención?”
+
+“¿Tienes algo que sirva para olvidar?”
+“Sí, claro”.
+Sorprendida, Veiga se llevó las manos al pecho y preguntó:
+“¿Incluso para olvidar a alguien muy importante?”
+La dependienta de ojos de zorro asintió con seriedad y dijo:
+“Sé que el joven a quien quieres olvidar es una persona de ojos claros como la luz de la luna. Desapareció hace mucho tiempo, y dejó un gran vacío en tu corazón. Por muy feliz que seas en el futuro, nada podrá llenar ese vacío, que para ti será inalcanzable como la luz de la luna”.
+Ante estas palabras, Veiga solo podía asentir estupefacta.
+La dependienta de ojos de zorro sonrió y, de la nada, sacó una botella de vino.
+“Con este vino, uno puede olvidar el dolor.
+Hace mucho tiempo, cuando soplaban los vientos helados, nuestros antepasados elaboraban esta bebida en secreto en las profundidades de la tierra congelada para conseguir la fuerza necesaria con la que seguir viviendo. El método que utilizaron cayó en el olvido cuando el destino de la gente cambió para mejor y sus vidas se volvieron más alegres”.
+La dependienta inclinaba la botella de vino de un lado a otro.
+“No hay mucho más que decir sobre esta botella. Veo que tienes bastante afinidad con mi tienda, así que te daré una copa gratis. Si realmente es lo que quieres, claro...”
+Veiga aceptó el regalo de la dependienta de ojos de zorro.
+La copa debió tener una incrustación de una piedra preciosa en el pasado. Pero alguien la arrancó y, ahora, la única pista de su existencia era la hendidura hueca y solitaria que quedaba...
+
+Cuando Veiga volvió en sí, se dio cuenta de que estaba de pie frente a la fuente.
+“¿Eh? ¿Qué estoy haciendo aquí?”, pensó. Bajo la intensa luz de la luna, comenzó a caminar rápidamente de regreso a casa. El resplandor del crepúsculo ya se había desvanecido y, si no volvía pronto...
+Lo había olvidado todo acerca de la extraña tienda, incluido el camino por el que llegó y todo lo que sucedió en ella.
+
+————
+
+“Ya se ha ido”,
+dijo la dependienta de ojos de zorro después de que la puerta se cerrara y el timbre dejara de sonar.
+Un joven de ojos claros como la luz de la luna entró por la parte trasera de la tienda.
+“Ya no hace falta que te escondas”.
+“¿Cuántas veces ha venido ya?”
+“Seis... No, siete veces”. El joven hombre preguntó titubeante: “¿De verdad funciona ese vino? No es que no te crea, pero...”
+La dependienta sonrió para esconder lo que estaba pensando realmente.
+“Claro que hace que olvides el dolor. Lo que ocurre es que la historia entre ustedes no es algo doloroso para ella. El vino le ayudará a olvidar temporalmente lo mucho que te extraña y la pena que siente por haberte perdido.
+Pero cada vez que vea la luz de la luna, te verá reflejado en ella, y sus recuerdos volverán... El momento en que se conocieron en el Ludi Harpastum, la tarde que pasaron debajo del árbol de Levantaviento, las vistas desde el Cabo del Juramento, cuando se escabulleron de las celebraciones de verano juntos, la canción y la capa de plumas que le ofreciste en el encuentro de los bardos viajeros... Todos ellos son recuerdos de los que nunca querrá deshacerse”.
+“... Tengo otra botella con un vino que realmente te hace olvidar absolutamente todo. Si así lo quisieras, podría darle a Veiga una copa”.
+En su cara se dibujó una leve sonrisa mientras miraba al joven. Tras un largo silencio, este suspiró.
+
+“Pero ¿por qué insistes tanto en distanciarte de ella?”
+“Ah, pues... Por esto”.
+El joven metió la mano en el bolsillo de su camisa y sacó un objeto esférico hecho de cristal. En su interior podían discernirse unos símbolos desconocidos que parpadeaban débilmente.
+“Se dice que quien obtenga uno de estos acabará desapareciendo de este mundo un día.
+Si es cierto, lo mejor es que me vaya lo antes posible. Ella todavía es muy joven, así que cuanto antes se olvide de mí, mejor”.
+“Vaya, vaya...”, rio la dependienta en tono burlón. “Así que es usted uno de los elegidos, ¿eh?”
+“Eso parece. Por casualidad, ¿no sabrás lo que nos depara en el futuro a los elegidos?”,
+preguntó el joven ansiosamente.
+Ella lo miró con una sonrisa algo forzada, pero no respondió.
+“Bueno, yo también debería irme ya. Ahora que esta cosa es propiedad mía, supongo que debería hacer lo que se espera de mí”.
+“¿Qué quieres que haga si regresa la chica?”
+“Pues... Creo que ya es hora de que lo supere por sí misma”.
+“Qué hombre tan insensible”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book102_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book102_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c18777452
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book102_ES.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+«El cristal»
+Cuenta la leyenda que hay un rincón del puerto olvidado por las rocas de la montaña y el sonido de las olas.
+Para llegar a ese lugar, uno debe cerrar los ojos en un lugar donde sople la brisa marina y alejarse cuarenta y nueve pasos del clamor de las multitudes. Luego hay que esperar hasta que el sonido de los latidos del corazón se superponga al de las voces del fondo. Al abrir los ojos, verás que has llegado a una pequeña tienda...
+
+————
+
+“¿Hay alguien ahí?”, preguntó Yu'an.
+Abrió la puerta y entró. La campana siguió sonando después de que la puerta se cerrara, e incluso mientras exploraba el interior de la tienda.
+El leve sonido del romper de las olas se filtraba en la tienda como un recuerdo lejano. Montones de artefactos de toda clase se apilaban desde Yu'an hasta el otro extremo del largo y estrecho establecimiento. Miró con aprensión la variedad de artículos expuestos, y con cierto temor a que su túnica de seda quedara totalmente cubierta de polvo.
+Farolillos viejos hechos de papel amarillento, el colmillo gigante de un monstruo desconocido, brillante siderita negra de las profundidades del espacio, un objeto opaco de color dorado construido con varias mortajas y espigas hechas de un material también desconocido...
+Tras examinar una pequeña botella llena de un fino polvo cristalino de color blanco, escuchó la gentil voz de alguien que se había puesto a su lado de repente.
+“Esa es la sal formada a partir de las lágrimas de una antigua diosa”.
+La voz, que lo pilló desprevenido, rompió el largo silencio igual que una piedra altera las calmas aguas de un estanque. Sin embargo, la botella se le cayó al suelo del susto.
+Extrañamente, el esperado ruido del vidrio haciéndose añicos no se llegó a escuchar. La dependienta, cuyos ojos eran largos y finos como los de un zorro, de alguna manera agarró la botella en el aire y la devolvió a su lugar en el estante.
+
+“Soy... Humm... Qué raro. No recuerdo quién fue, pero alguien me recomendó esta tienda”.
+La dependienta asintió para no decir nada sobre el desconcertado aspecto del hombre.
+“Hola. ¿Hay algo que le llame la atención?”
+“Estoy buscando un regalo para, bueno... para una chica que me gusta.
+He estado pensando en proponerle matrimonio, así que lo mejor sería un regalo adecuado para la ocasión”.
+Yu'an se mordió el labio inferior inquietamente mientras alzaba la mirada hacia la dependienta. Tenía unos ojos dorados como el cor lapis y con una mirada muy profunda.
+Se miraron el uno al otro durante un buen rato y, entonces, ella dijo en alto: “Muy bien”.
+
+Después, su esbelta silueta desapareció en las profundidades de la tienda.
+Cuando regresó, llevaba en la mano un objeto que emitía un tenue brillo iridiscente. Al examinarlo más de cerca, se podía ver que era un Cristal iluminador de diez lados moldeado a la perfección.
+“Imagino que ya conocerá la leyenda del Corazón de Cristal”.
+Yu'an nunca había oído hablar de aquella historia, pero, aun así, asintió.
+“Se dice que este tipo de cristal artificial no es más que una mala imitación del de verdad, el cual es capaz de manifestar tus verdaderos deseos. Tales cristales se forman a partir de los deseos residuales y el dolor de las bestias iluminadas más nobles al llegar al final de sus vidas. Por favor, eche un vistazo...”
+Le hizo un gesto a Yu'an para que ambos vieran las imágenes que parpadeaban débilmente en el cristal.
+Decenas de miles de años pasaron ante sus ojos. Como las nubes en constante cambio, las estrellas se convirtieron en agua y el agua se convirtió en tierra. La nieve se derritió y dio paso a pastos verdes; los ríos se abrían paso a través del campo abierto. Observó cómo las ciudades se alzaban como hormigueros y los reinos caían uno tras otro como piezas de dominó.
+
+... Ya era pasado el crepúsculo. La luz de la luna ondulaba en la superficie irregular del océano. Cuando Yu'an recuperó la conciencia, se dio cuenta de que estaba caminando por los muelles del puerto.
+El cristal, el cual sujetaba con fuerza en la mano, estaba caliente, como si por él corriera sangre.
+“Qué cristal tan asombroso”, pensó mientras aceleraba el ritmo de sus pasos bajo la luz de la luna. “Lo único que tengo que hacer es regalarle esto... Una vez que lo haga, entonces puedo... Debo...”
+
+————
+
+La campana que colgaba de la puerta emitió un sonido claro y nítido.
+“Hola. ¿Hay algo que le llame la atención?”
+“Quería saber si me intercambiaría esta... Bueno, en realidad, no sé siquiera si es una gema o qué...”
+El cristal exquisitamente moldeado brillaba intensamente, y sus rayos de luz se dispersaban por toda la habitación.
+“Me lo dio un hombre que lleva mucho tiempo detrás de mí. Me dijo que en él se podían ver cosas asombrosas.
+No sé por qué, pero me transmite una sensación desagradable. Es una joya bellísima, claro está, pero es que... Pensar en ese hombre me inquieta. Entonces, se me ocurrió que quizás en esta tienda lo querrían”.
+“Ya veo. Es un Cristal iluminador de diez lados de primera calidad. ¿Por qué cantidad de Mora estaría dispuesta a separarse de él?”
+“En realidad, no quiero dinero. Déjeme echar un vistazo... ¿Qué es esto? ¿Es sal? Ahora que lo pienso, debería ir a Sal Terrae a hacer alguna ofrenda. Si le parece bien, se lo cambio por este frasco de sal”.
+
+————
+
+La dependienta de ojos de zorro se sentó sola en la parte trasera de la tienda mientras curioseaba con la mano el cristal geométricamente perfecto.
+“He visto cosas horribles en ti. La verdadera naturaleza de ese tipo es realmente... desagradable.
+Al fin y al cabo, no es más que un miserable oportunista que hará lo que sea necesario para casarse con alguien de una familia rica y prestigiosa en la industria de la sal. Si no supieras esto, es muy posible que, aunque no se amasen el uno al otro, hubierais disfrutado de una vida feliz juntos. Después de todo, la felicidad no es más que un estado mental; no tiene nada que ver con el amor”.
+Bebió un pequeño sorbo de vino y sonrió burlonamente al pensar en su propia vanidad.
+“Pues yo no puedo perdonar a una persona así.
+Aunque, realmente, agradezco tener alguien en quien pueda confiar plenamente... Sé que una vez que él salga por esa puerta, nunca más volveremos a encontrarnos, así que ¿por qué no contarle la verdad? Cuanto más se acercan dos personas, más se busca el beneficio propio, por lo que más cauto se ha de ser. Pero ¿cómo habrá sabido que...?”
+
+“Lo siento, todo esto ha sido una carga para ti. Pero es maravilloso haberlo recuperado”. La dependienta bajó la mirada y continuó diciendo: “Después de todo, este es el corazón que abandonaste. Lo guardaré como oro en paño. Aun así, ¿no te parece divertido darte una vuelta por el mundo de vez en cuando para ver cómo es la gente de hoy en día?”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book103_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book103_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4038f91d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book103_ES.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+«Zafiro»
+Se dice que el viento había olvidado un pequeño rincón de la ciudad.
+Para llegar hasta allí, hay que cerrar los ojos en el centro de la plaza y dar siete vueltas en sentido horario a su alrededor, seguido de otras siete en sentido contrario. Después, se dan cuarenta pasos hacia adelante y se espera hasta que ya no se escuche el grito de los pájaros en el viento. Al abrir los ojos, verás que has llegado a una pequeña tienda...
+
+————
+
+La dependienta, cuyos ojos eran largos y finos como los de un zorro, abrió las ventanas para dejar entrar la brillante luz de la luna, que parecía barrer el polvo de estrellas del cielo nocturno y rociarlo sobre el mostrador.
+Las ostentosas flores, el Harpastum cubierto de polvo, los libros antiguos cuyas páginas eran ya ilegibles por la erosión, el arco largo ahora sin cuerdas... Todos eran objetos típicos de las opulentas habitaciones en las que vivían los aristócratas cuando gobernaban. Además, la fría luz del cielo nocturno bañaba a todos los artilugios en una capa de plata.
+
+“¡Ey! ¿Cómo va el negocio?”
+El irrespetuoso y poco convencional saludo vino de las profundidades de la tienda.
+La dependienta se dio la vuelta. Vio a uno de sus clientes más frecuentes sentado despreocupadamente en el sillón de la parte de la tienda a la que no llegaba la luz de la luna.
+
+“El negocio va bien, pero últimamente tengo que tener más cuidado con los ladrones”,
+respondió la dependienta de ojos de zorro con una leve sonrisa.
+“¿Eso es todo? ¿Vas a echar a tu cliente más antiguo sin más?”
+El hombre suspiró y continuó diciendo: “No hay nada de esta tienda en lo que valga la pena gastar mi dinero. Pero si tuviera que elegir algo...”
+
+“Bueno, ¿cómo ha ido la caza?”
+“¿Perdón? ¿Es que crees que vengo simplemente para dejar aquí un botín de caza?”
+El “cazador” gruñó disgustado ante la insinuación de la dependienta, que seguía sonriendo.
+“Claro que no. Tú nunca usarías la palabra «botín»”.
+“Al contrario; eres más de palabras como «intercambio de bienes», «ofertas de regalo», «donación», «cesión de objetos preciados»... Eres un ladronzuelo con un alma tan caritativa...”
+
+“Bueno, esta vez no he venido por eso. Quería pedirte algo de tu tienda... Ese licor especial que tienes que hace olvidarte de la persona que extrañas”.
+Aunque el bandido no hablaba con mucha cortesía, la sonrisa que se le dibujó en el rostro era completamente sincera.
+
+“Qué pena. Ya se lo llevó otra persona”.
+De repente, la dependienta tenía en la mano el frasco de vino que había sacado antes del bolsillo de su camisa.
+“Aquí, cada objeto tiene su comprador predestinado. En concreto, este frasco ya ha sido comprado por un cliente que lo reclamará en el futuro”.
+“Tus trucos son, sin duda, excepcionales. No como los míos”,
+dijo el valiente ladrón con una sonrisa tranquila pero forzada.
+“Hace poco me di cuenta de que la sensación de extrañar a alguien es más pesada que el mismo oro. En mi trabajo siempre estoy saltando de tejado en tejado, así que necesito reducir todo lo posible... cualquier peso innecesario que lleve”.
+“...Me pregunto si la chica de ojos azul zafiro que me gusta también siente este mismo peso”.
+
+————
+
+El repentino sonido de la campana sobresaltó a la dependienta.
+La clienta que acababa de llegar era una bruja de ojos azules armada con una lanza y de una figura alta y esbelta que iba a juego con ella. Las marcas en su rostro daban testimonio de la persecución que había sufrido por parte de los aristócratas.
+Ignorando las pilas de objetos que había por toda la tienda, se dirigió directamente hacia el mostrador, como una espada que apunta directamente al corazón de su oponente.
+
+“Bienvenida. ¿Hay algo que te llame la atención?”
+“Me gustaría intercambiar un objeto”.
+Su voz era fría y frágil, como una fina capa de hielo que se resquebraja. Mientras la hechicera hablaba, colocó un cristal azul gigante sobre el mostrador.
+“Un ladrón sacó esto de la copa de plata de un aristócrata. Me lo regaló y, más tarde, cuando mi maestro lo supo, me castigó.
+Eso sucedió hace muchos años. Pensé que el tiempo aplacaría mi odio y calmaría mis deseos de volver a verle, pero...”
+
+“Muy bien. ¿Y qué cantidad de Mora quieres a cambio?”
+La hechicera señaló una vitrina en la que se encontraba la copa de plata de un aristócrata sin su piedra preciosa.
+La dependienta de ojos de zorro daba vueltas al cristal con las manos, inundando la tienda con la brillante luz azul que se reflejaba en su superficie.
+“Muy bien. Si eso es lo que realmente quieres...”
+
+Cuando una persona se encuentra con un contratiempo, aparece la preocupación de no conseguir el resultado que esperaba. Esto, a su vez, hace que surja el miedo.
+La muerte acompaña al miedo como un frío húmedo que cala en los huesos.
+Muchos saben que la muerte se cierne sobre ellos cuando se dan cuenta de que su mayor punto débil ha sido atacado y que, por lo tanto, en algún momento esa debilidad debió quedar expuesta.
+
+La dependienta puso el cristal azul de cara a la luz de la luna y lo miró atentamente con sus largos y finos ojos de zorro. Observó con deleite cómo aparecía el auge de la familia gobernante, se desvanecía y volvía a aparecer una vez más.
+Según las leyendas, mirar una piedra preciosa cristalina en un momento específico puede revelar el pasado, el futuro e incluso la verdadera naturaleza de una persona. De igual modo, las leyendas también cuentan que en algún lugar del mundo, hay un campo de dientes de león tan vasto como el mar; o que una vez hubo tres lunas brillantes en el cielo nocturno llamadas Aria, Sonnet y Canon, hermanas que la muerte separó en una gran catástrofe; o que había una vez una bruja que podía ver la muerte antes de que ocurriera, pero al final ella misma murió por un gran vacío en su corazón mientras el ladrón que había escapado al extranjero esperaba volver a verla una vez más.
+Sabía perfectamente que, aunque se deshiciera de aquellos objetos, las leyendas que conservaba no caerían en el olvido, y que los desenlaces de todas sus historias seguirían siendo los mismos.
+Si ese era el caso, ¿por qué no guardar aquellas leyendas e historias en su propia tienda?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book104_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book104_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..61edb3e10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book104_ES.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+«El alma de las rocas»
+Cuenta la leyenda que hay un rincón del puerto olvidado por las rocas de la montaña y el sonido de las olas.
+Para llegar a ese lugar, uno debe cerrar los ojos en un lugar donde sople la brisa marina y alejarse cuarenta y nueve pasos del clamor de las calles. Luego hay que esperar hasta que el silencio reemplace el sonido de las voces de fondo y lo único que se escuche sea los latidos del corazón. Al abrir los ojos, verás que has llegado a una pequeña tienda...
+
+————
+
+“¿Hay alguien ahí?”, dijo un hombre vestido con un abrigo de paja mientras llamaba a la puerta de la tienda.
+Echó un vistazo a los objetos expuestos en la tienda a través de las ventanas polvorientas: una botella de reluciente polvo de estrellas, una cuchilla rota que brillaba como el hielo, una pintura en un rollo de papel que con los años se había vuelto amarillento, un elixir que emitía un aura misteriosa, un azulejo recubierto con una sustancia gelatinosa...
+El hombre entró en la tienda y la puerta se cerró tras él.
+Se acercó al mostrador y comenzó a inspeccionar aquellos extraños y maravillosos objetos. Todos parecían reliquias de épocas pasadas. En ese momento, escuchó una dulce voz femenina justo a su lado:
+“Bienvenido. ¿Hay algo que te llame la atención?”
+
+Sobresaltado, se giró para mirar a la persona que había hablado. Era la dependienta de ojos de zorro, que dejó escapar una leve sonrisa.
+“Pues verá... Estoy buscando algo que me ayude a reconciliarme con el resentimiento del pasado”,
+dijo tras carraspear. Su voz revelaba una sensación de inquietud que no pegaba mucho con su aspecto físico.
+“Oh, ya veo...”
+Los dorados ojos de zorro de la dependienta parpadearon mientras miraba de arriba a abajo a su nuevo cliente, que iba cubierto con un abrigo de paja totalmente empapado.
+Entonces, asintió y se inclinó un poco para buscar en el fondo de un armario. Al incorporarse, tenía entre las manos un gran y bello pedazo de cor lapis.
+
+La gema emitía un oscuro halo dorado, muy parecido al de los ojos de la dependienta.
+El hombre la tomó de sus manos y la examinó de cerca a la luz de la luna. Entonces, el cor lapis pareció revelar una lejana tempestad oculta en sus suaves tonos dorados.
+Sus manos temblaban sin parar.
+
+“El cor lapis es el alma de las piedras preciosas. Con el paso del tiempo, incluso en las rocas más duras y resistentes se llega a formar esta pura y límpida alma”.
+La voz de la dependienta parecía proceder de un lugar muy lejano. El hombre asintió.
+“Eso es justo lo que estaba buscando”,
+respondió solemnemente, y puso un pesado saco de Mora sobre el mostrador. Luego salió de la tienda y se sumió en la lluvia de la noche.
+
+————
+
+“Y eso es lo que pasó”.
+Cuando terminó de hablar, la dependienta entrecerró sus ojos de zorro y examinó al cliente que tenía enfrente.
+“¿No dijo nada más?”
+A juzgar por su apariencia, el joven podía ser un minero. Su mirada revelaba que se encontraba en una urgencia, pero la dependienta respondió simplemente sacudiendo la cabeza con calma.
+“Dejó aquí un saco de Mora con algunas manchas de sangre”.
+La voz de la mujer era serena como las aguas de un estanque, pero también fría como el hielo.
+
+“Eso es justo lo que estaba buscando”,
+dijo el joven tras soltar un suspiro. Parecía que intentaba evitar la mirada de los dorados ojos de zorro.
+“A cambio, te contaré una historia”.
+La dependienta asintió para indicar que iba a comenzar a hablar.
+“En el pasado, ese hombre del abrigo de paja y yo solíamos ir a la montaña a extraer minerales juntos. Yo lo hacía por conseguir fama; él, para sustentar a su familia.
+Una noche lluviosa, partimos una roca y encontramos ese pedazo de cor lapis en su interior. El brillo tan claro y puro que irradiaba de su superficie era más impresionante que todas las maravillas del Desfiladero Jueyun juntas...
+Acordamos que lo dividiríamos en partes iguales una vez regresáramos al puerto de Liyue. Pero esa noche, en aquel acantilado al amparo del rugido ensordecedor de la lluvia, aproveché para sumirlo en un profundo sueño del que jamás despertaría...
+Lo hice porque temía no poder fiarme de él; de esa promesa de la que solo podían haber sido testigo los Adeptus de los cuentos de hadas.
+El miedo pudo conmigo... Preferí salir de allí manchado de sangre y con todo el botín antes que aceptar el peligro de viajar con un completo desconocido...”
+
+“A la mañana siguiente, comencé el descenso por el acantilado utilizando una cuerda que llevaba conmigo. Habría dado cuatro pasos, cinco o seis como mucho, cuando, al tantear una roca con el pie, de repente sentí cómo la cuerda me temblaba en las manos... En una fracción de segundo, el temblor se apoderó de todo mi ser...”
+“Alcé la mirada hacia la cuerda, pero ya era demasiado tarde...
+Lo último que recuerdo haber visto eran las fibras rasgadas al otro extremo de la cuerda...
+Solo un cuchillo de caza podría haber hecho un corte así. Estoy completamente seguro”.
+
+“Entonces, al final quedaron en paz, ¿no?”
+En el rostro de la dependienta de ojos de zorro se dibujó una sonrisa casi imperceptible.
+“Él se llevó el cor lapis, y usted, todo el dinero”.
+El joven no dijo nada más.
+
+————
+
+Las leyendas cuentan que el cor lapis es el alma de las rocas y que, cuanto más fuerza vital tenga una roca, más poder posee para revelar la verdadera naturaleza de una persona.
+Hay quien dice que, después de la muerte de su respectivo dueño, el cor lapis traerá sus deseos incumplidos y arrepentimientos de vuelta al mundo, a la espera de un nuevo amo que sea capaz de cumplirlos.
+Al menos, eso es lo que dicen las leyendas.
+Ya habían pasado dos horas desde que los dos extraños clientes se fueron de la tienda, pero la lluvia seguía cayendo.
+La dependienta de ojos de zorro había estado todo ese tiempo de pie frente a la ventana, mientras contemplaba las oscuras calles envueltas en la neblina y la lluvia.
+“¿De verdad quedaron en paz y libres de culpa?”,
+le preguntó a la cortina de lluvia del exterior, pero nunca escuchó la respuesta.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book105_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book105_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa99211fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book105_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+«Estanque Chingxu»
+Para evitar perder el diario de nuevo, esta vez he puesto una marca hecha de musgo en su funda de cuero. Ahora sí que destaca en mi mochila. ¡Perfecto! Esta noche lo pondré al lado de mi almohada antes de dormir. Así, seguro que no lo vuelvo a perder. Si pierdo el diario una vez más, no voy a poder seguir llamándome a mí mismo “aventurero”... “Desventurado” tal vez sí, pero “aventurero”...
+
+Me dirigí hacia el oeste desde el puerto de montaña de la Cordillera Tianheng y llegué a unas ruinas conocidas entre la población local como “Estanque Chingxu”. La entrada se encuentra justo en el centro de una gigantesca formación rocosa que se eleva desde el medio de un estanque poco profundo. En este lugar, completamente rodeado por empinados peñascos, hay varias torres de piedra que se mezclan a la perfección con el paisaje natural creado por el Arconte Geo. La bruma matinal está ya despejándose y los primeros rayos de sol comienzan a iluminar las montañas y las ruinas. Parece que hoy hará buen tiempo.
+
+Según la leyenda, estas ruinas son incluso anteriores a cuando Liyue estaba bajo el control del Arconte Geo. Durante la Guerra de los Arcontes, todo Lisha quedó inundado, y esta formación rocosa no era más que un pequeño islote sobre la superficie del agua. Cuando la paz se restableció, la región de Lisha recuperó su territorio a medida que las mareas desaparecieron, lo que reveló los primeros edificios que construyeron sus ancestros.
+
+Cuando estaba en la Posada Wangshu, conocí a una erudita de Sumeru llamada Soraya. Había investigado mucho sobre las ruinas de Lisha. De hecho, una vez que empezaba a hablar de ello, no había quien la parase. Lo que me contó fue que estas ruinas fueron abandonadas por su gente y por un dios malvado cuyo nombre ha sido borrado de los anales de la historia. Sin embargo, al final, el mar dio paso a bosques y campos, el dios egoísta fue derrotado y las fortalezas y templos de la antigua ciudad quedaron en ruinas. Así es como surgió el Estanque Chingxu. Las ruinas quedaron sumergidas hasta que la larga Guerra de los Arcontes llegó a su fin, momento en el que emergieron a medida que la marea disminuyó.
+
+Es posible que estos restos se hayan dejado así para los Adeptus y las otras deidades como recordatorio nostálgico de una época pasada. En cualquier caso, es un lugar tranquilo y silencioso al que, por algún motivo, no ha llegado el incesante desarrollo del Puerto de Liyue y no ha sido afectado por las operaciones mineras de la Sima. A día de hoy, sigue siendo tal y como era en el pasado. Sin embargo, la explotación minera en la Sima se ha detenido recientemente debido a que los monstruos han ocupado las ruinas. Espero que no destruyan nada.
+
+Es una teoría algo rudimentaria, así que necesito conseguir más pruebas. Tengo que continuar mi camino en dirección al norte y visitar tanto las ruinas del Paso Lingju como las de Dunyu.
+
+Justo cuando iba a ponerme en marcha, me volví a encontrar con Eduardo, que parecía ir acompañada esta vez. Debe de ser una aventurera muy ocupada, porque fue pestañear una vez y desapareció...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book106_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book106_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4020efee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book106_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Pista encontrada en las ruinas del norte de la Llanura Guili: “La unión por la ambición es ser firme e inamovible por siempre”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book107_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book107_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..115e82c92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book107_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Pista encontrada en las ruinas del este de la Llanura Guili: “La sabiduría es como el agua; nutre a todos los seres y refleja la realidad”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book108_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book108_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..54a35290b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book108_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Pista encontrada en las ruinas del sur de la Llanura Guili: “Fortalece tus huesos y tus músculos y tus movimientos serán flexibles cuando llegue el momento”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book109_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book109_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8050a6945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book109_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Pista encontrada en las ruinas del oeste de la Llanura Guili: “La virtud crece como un árbol. Aunque arroje su sombra, prosperará por siempre”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book10_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book10_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..577f05229
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book10_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+En el infinito mar de dientes de león situado en medio de la nada, vi que estos despegaban con el ligero empuje de la brisa. De repente, supe la respuesta a esa pregunta que había permanecido en mi mente durante años.
+“Así que este es el sitio donde se esconden los zorros cuando los cazadores los persiguen”,
+pensé.
+“Qué lugar tan bonito”.
+Pero, cuando empecé a enseñarle al pequeño zorro a hablar nuestra lengua común, sentí un gran vacío, como si hubiera viento soplando en mi interior.
+Al hablar con ella y mirarle a esos ojos que parecían gemas en el fondo de un lago, no sentía que estuviera hablando con un zorro, sino con la chica que amaba hace años.
+Por eso, cuando el zorro y yo estábamos juntos, era como si la persona a quien amase hubiera tenido un bebé. Nos podíamos llevar bien, pero siempre me sentía algo triste.
+En cuanto pensaba en su promesa —el zorro dijo que, si lograba enseñar a su hijo a hablar en lengua común,
+entonces, me enseñaría el truco para transformarme—,
+y en lo seriamente que la hizo, me sentía completamente entusiasmado.
+Podría transformarme en un pájaro que surca los cielos. ¿Cuán alto volaría? O podría transformarme en un pez que nadase hasta lugares en los que nunca he estado, como el Arrecife de Musk.
+“¡Ah! También podría transformarme para cazar”, pensé emocionado. “Así nunca más tendré que comer ese guiso de rábanos sin carne”.
+No sé cuánto tiempo estuve en el mar de dientes de león, los cuales se balanceaban con el suave viento.
+¡En parte fue porque el pequeño zorro aprendía rapidísimo! No solo le enseñé a hablar, también a hacer cálculos, a plantar rábanos, a cambiar el cristal de una ventana, a afilar un cuchillo...
+En los descansos, charlábamos un poco.
+“¿Por qué quieres aprender la lengua de los humanos?”
+A lo que rápidamente contestó:
+“Pues para transformarme en humano y hacer amigos humanos”.
+Entonces, le pregunté:
+“¿Y por qué quieres tener amigos humanos?”
+Agachó la mirada.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book110_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book110_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9a69356e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book110_ES.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Cuando lean esta carta, yo ya me habré embarcado en mi viaje para seguir el camino de los Adeptus.
+Lamento mucho no haber podido pedirles disculpas en persona, pero espero que puedan perdonarme.
+
+No he dormido desde que el Gran Cazador de Demonios se me apareció en sueños. Me paso el tiempo pensando en cómo cumplir mi juramento.
+
+No solo engañé a todo el mundo, sino que también me aproveché de la esperanza que mis creyentes depositaron en mí.
+Ante situaciones complicadas, la gente tiende a volverse débil y a aferrarse ciegamente a algo en lo que creer.
+Con mis mentiras les traje una falsa redención, y sus deseos fueron alejándose cada vez más y más.
+
+Sé que en la antigüedad, los deseos de la gente no eran tan complicados como hoy en día.
+El Gran Cazador de Demonios cargaba con los deseos de todo Liyue mientras luchaba contra los demonios.
+Con su máscara, escondía la debilidad que ocultaban aquellos deseos mortales.
+
+Como falso Adeptus que fingí ser, siempre llevaba una máscara en público.
+Pero un Adeptus de verdad solo lleva máscara al enfrentarse a otros demonios.
+Yo llevo una máscara para ocultar mi corazón corrompido por el mal...
+Igual que el Gran Cazador de Demonios debe llevar la suya para ocultar su parte humana.
+Sin embargo, él adopta el rostro de un rey demonio solo para someter al resto de demonios.
+
+Cuando me di cuenta de esto, me volví realmente consciente de mi propia fealdad, y entendí lo que realmente significa ser un Adeptus.
+Me he embarcado en un viaje a través de montañas y ríos para fortalecer mi cuerpo y mi espíritu. No albergo ninguna esperanza de expiar mis pecados por completo; solo quiero ganarme el derecho de poder ser uno de los creyentes de los Adeptus.
+
+Ya le he pedido a alguien que devuelva por mí el dinero que conseguí engañando a otros. Además, tengo algunas cosas que no me servirán en mi viaje de autosuperación, y espero que ustedes dos puedan quedárselas.
+Tampoco me merezco el Sello del Permiso que me dejó mi abuelo. Quédenselo, por favor.
+Espero que sus deseos se hagan realidad. Nos veremos pronto, si el destino así lo quiere.
+Wang Ping'an, un pecador.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book111_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book111_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b45070d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book111_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+“... En el principio, cuando la gente se congregó para cultivar la tierra,
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book112_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book112_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..df7e3a414
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book112_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+una diosa llamada Guizhong descendió del cielo. Reinaba sobre la Arena y arropó los cielos en un territorio de mil millas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book113_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book113_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..10fa74dea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book113_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+La diosa estableció cuatro mandamientos para la gente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book114_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book114_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae14769d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book114_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Pero más tarde, un nuevo dios, poseedor del poder Geo, descendió e hizo que la gente de Liyue, a quien ofreció protección, se congregara una vez más.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book115_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book115_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd02bc4ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book115_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Esta congregación recibió el nombre de Guili, el cual provenía de la combinación de los nombres de los dos dioses.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book116_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book116_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..55a67958e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book116_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Y, entonces, ambos lucharon en la Llanura Guili, donde la arena negra asfixió los cielos y mil rocas se rompieron en pedazos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book117_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book117_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a95944d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book117_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Los Cuatro Mandamientos de Guizhong decían: ‘Enseña con sabiduría, gobierna con virtud, mantente firme y únete en la ambición. La unión entre estos Cuatro Mandamientos se conocerá como la «Congregación de Guili»’”.
+“... Nadie abandona por completo su tierra natal. Un tesoro yace en Guili, y los Cuatro Mandamientos de Guizhong guiarán a los aspirantes de generaciones venideras a encontrarlo si estos se pusieran a prueba contra los Cuatro”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book118_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book118_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..505afe885
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book118_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+— “nunu” parece ser una forma de saludo cotidiano, y esta frase completa no parece tener un significado maligno.
+
+Muhe ye!
+— Estas dos palabras parecen expresar una especie de... agitación emocional positiva.
+
+Ye dada!
+— Un tipo de elogio muy directo. Probablemente no tenga ninguna connotación negativa.
+
+Ya yika!
+— Parece ser un término negativo que expresa desaprobación hacia el oyente.
+
+Nini zido!
+— Parece tratarse de una expresión violenta y amenazante.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book119_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book119_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf8f58969
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book119_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Epopeya apasionada en hilichurlio
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book11_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book11_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ed8f5bf5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book11_ES.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+“¿Por qué quieres aprender la lengua de los humanos?”
+le pregunté una vez al zorro.
+Él respondió alegremente en lengua humana:
+“Pues para transformarme en humano y hacer amigos humanos”.
+“¿Y por qué quieres tener amigos humanos?”
+Agachó la cabeza, como si le hubiera preguntado algo que le entristeciera.
+“Una vez, vi a un chico en un bosque muy lejano.
+Iba vestido de gris y su aspecto y mirada eran como los de un lobo”, añadió.
+“En aquel entonces, yo acababa de aprender magia, así que estaba eufórico. Correr a dos patas por la hierba era muy divertido, pero, desafortunadamente, la altura de un zorro no es como la de un humano. Tampoco lo son las cosas que vemos y olemos.
+¿Me entiende, profesor? Cuando me quise dar cuenta, estaba perdido”,
+dijo frustrado al recordar aquello.
+Había corrido hasta llegar a un bosque muy lejano donde encontró muchos monstruos.
+Cuando pensaba que iba a ser devorado, el lupino chico de gris apareció y ahuyentó a los monstruos. Luego, sin decir ni una palabra, desapareció en el bosque.
+“Si pudiera transformarme en humano y hablar en su lengua, ¡iría en busca de ese chico y me haría amigo de él!”,
+dijo el zorro lleno de júbilo.
+Entonces, no pude evitar preguntarle:
+“¿Es que yo no soy tu amigo?”
+El pequeño zorro respondió con sinceridad:
+“Mamá dice que usted es mi profesor, y que, por tanto, somos diferentes. Espere, ahora que lo pienso, no debería haberle dicho eso”.
+Inclinó la cabeza confundido. Su esponjosa cola acarició los dientes de león de alrededor mientras reflexionaba sobre la difícil pregunta.
+“¡Ya sé!”
+exclamó.
+“Si le enseño algo que usted no sepa, eso me convertiría en su profesor.
+Si los dos somos profesores, estaríamos en pie de igualdad”,
+dijo en su rudimentaria lengua común con mucho esfuerzo y atascándose en cada frase.
+“Profesor, déjeme enseñarle un truco de magia que solamente yo conozco”,
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book120_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book120_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..216d3a691
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book120_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Poema lírico elegante en hilichurlio
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book121_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book121_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3512f56c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book121_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Bajo la luz de luna que caía como el agua de una cascada, el joven de ojos llorosos pidió un deseo en el manantial.
+Un hada procedente de un lugar muy lejano, que había establecido su residencia en el solitario manantial, escuchó en silencio el mudo deseo del joven.
+
+Las hadas de los manantiales no tienen recuerdos del pasado ni sueños profundos. Nacen de la esencia del agua, y son las descendientes sin rostro de los ángeles.
+Por ello, cuando la curiosa hada emergió del manantial y escuchó el llanto del corazón del muchacho, se sintió muy interesada por su joven y frágil vida.
+La silenciosa hada alargó sus dedos sin forma, fríos como la noche y suaves como una bendición caída, para acariciar la frente y las mejillas del joven.
+
+Sobresaltado ante un tacto desconocido, el joven alzó la cabeza y se encontró con la mirada del hada.
+“¿Tú puedes hacer que mi deseo se cumpla?”, preguntó.
+La abrupta pregunta sorprendió y confundió al hada del manantial, que se limitó a asentir sin decir nada.
+El joven, en cambio, se marchó con un aspecto de satisfacción.
+
+Lo que no sabía era que el hada estaba sola. No tenía ni amigos ni familia, y también había perdido una parte de su sabiduría.
+Pero cuando el agua del manantial fluyó de entre las grietas de las piedras para converger en su estanque, y cuando el hada contempló el mosaico de la imagen de la luna en la ondulante agua, entonces, poco a poco, pudo recuperar su habilidad para pensar y consiguió imitar fragmentos de palabras.
+Como un niño curioso, el hada observaba el mundo con pureza, amor e inocencia. Se regocijaba al ver a los zorros y las ardillas robar bayas, y se sentía triste al contemplar cómo el horizonte quedaba envuelto en nubes oscuras.
+
+Un complejo e inmaduro sentimiento con respecto al joven de aquella noche emergió del corazón del hada.
+Ella, que estaba sola en el mundo, no tenía ni el poder ni la sabiduría para concederle su deseo.
+Pero sí podía compartirlo con él e impregnarse de vitalidad gracias a ese anhelo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book122_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book122_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a883b268f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book122_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Contemplando el mosaico que formaba en el manantial la luz de la luna, el joven abrió su corazón para desahogarse ante ella.
+El hada aprendió muchas cosas a raíz de las palabras del joven.
+Y este reforzó la confianza en sí mismo gracias al silencio de aquel ser fantástico.
+
+El hada del manantial entendió, aunque vagamente, que las cosas buenas de este mundo no solo son la luz de la luna o las bayas, y que en la oscuridad que apesadumbra a las personas no solo hay nubes negras que ocultan el firmamento de la noche.
+El joven le habló de bosques, de ciudades y de altas murallas. Compartió con ella su felicidad, su tristeza y también sus miedos.
+A medida que escuchaba, se sentía cada vez más fascinada por este mundo imperfecto en el que había nacido.
+
+Cuando el joven se sintió frustrado por su impotencia, el hada del manantial le limpió con dulzura y en silencio las lágrimas que se le derramaban. De ellas, el hada también aprendió un poco más sobre este mundo.
+El hada purificaba las lágrimas que convergían con el manantial, y las convirtió en un agua de manantial que trajo al joven unos dulces sueños. Este olvidó aquel dolor al despertarse, y en sus sueños se encontraba con la silenciosa hada del manantial.
+
+Cada vez que eso sucedía, el hada también sonreía mientras dormía en el manantial bañado por la luz de la luna.
+El fresco rocío alimentó los sueños del joven, que rejuvenecieron el alma de la solitaria hada.
+En esos sueños, el hada del manantial le contaba al joven historias sobre el lejano reino de Hydro. Le hablaba de su tierra natal, donde todo era de un color azul zafiro, le cantaba sobre la nostalgia del exilio y se lamentaba entre anhelos por regresar a su hogar. En estos sueños, el joven era el que escuchaba en silencio, lloraba por sus problemas y se regocijaba en su felicidad.
+
+Así, el hada del manantial adquirió la capacidad de hablar dentro de los recuerdos y los sueños del joven.
+De este modo, ambos se convirtieron en amigos que lo compartían todo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book123_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book123_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..35e4d78f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book123_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Una noche que el viento cesó de soplar y los fragmentos del reflejo de la luna en el manantial se unieron, el joven escuchó hablar al hada por primera vez.
+Las hadas son unas criaturas mucho más delicadas y sensibles que los humanos, por lo que el joven no puedo evitar sentirse hechizado por su dulce y elegíaca voz.
+
+Precisamente debido a esta naturaleza, el hada pudo leer el pensamiento del joven, incapaz de esconder lo que pensaba, y anticiparse a la promesa que estaba a punto de hacer.
+
+De repente, el hada sintió miedo.
+
+La vida de los mortales es intensa pero fugaz, y el niño aún tenía que crecer y envejecer. Una vez se desvanecieran su juventud e inocencia, ¿cómo trataría a los puros descendientes de los elementos? En el ocaso de su vida, ¿se culparía a sí mismo por tirar por la borda su vida por una promesa infantil?
+
+El hada del manantial era pura y bondadosa, pero no comprendía el amor humano. Nunca había visto las cosas más maravillosas de la humanidad, sino que simplemente había estado sin hacer nada durante milenios de cambios. Precisamente por ello, sentía un miedo mucho mayor por las despedidas.
+
+Lo que para los humanos es el milagro de la espera eterna, para las hadas elementales no es más que un placer fugaz.
+Sin embargo, ni siquiera ellas, con su gran poder, son capaces de revertir el envejecimiento de sus seres queridos.
+
+La delicada hada no podía quedarse de brazos cruzados observando la llegada de aquel día irreversible, por lo que decidió dar un beso al joven para impedirlo.
+Absolutamente estupefacto, este interpretó aquel beso como un sí a la promesa que hizo, en lugar de como el frío rechazo del hada hacia él.
+
+En ese mismo instante, el hada decidió que, algún día, tendría el coraje suficiente de abandonarlo.
+Y el joven juró que permanecería a su lado en el manantial para siempre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book124_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book124_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..16ee9f734
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book124_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Años más tarde, el joven creció, hizo nuevos amigos y vivió nuevas experiencias.
+Mientras, el hada del manantial siguió cantando para él las mismas dulces y pacíficas elegías que cantaba cuando era joven.
+
+Hasta que un día, ella finalmente se fue, y nunca más pudo velar por el joven.
+El goteo del manantial nunca más volvió a sonar como si fueran palabras, y la imagen fracturada de la luna tampoco volvió a unirse para formar una luna llena.
+Entonces, el hada tuvo una epifanía: aunque había encontrado un hogar al que regresar y experimentado fugazmente lo que es la felicidad, seguía estando sola en el mundo.
+
+Por su parte, el joven, que ya no era tan joven, no fue capaz de notar la ausencia del hada, y se culpó a sí mismo de su propia soledad.
+“Tal vez fue una simple fantasía infantil”,
+pensaba a veces al escuchar el borboteo del manantial.
+
+Sin embargo, aquel frío beso sí fue real; tan real como cuando la brisa de la noche jugueteaba con el cabello del hada.
+De repente, cayó en cuenta de algo: aunque había conocido y se había despedido de incontables nuevos amigos, y aunque había vivido grandes aventuras y regresado a su hogar en innumerables ocasiones, seguía estando solo en el mundo.
+
+Entonces, las lágrimas derramadas por el joven cayeron a las límpidas aguas del manantial, igual que antaño, y mojaron la imagen fracturada de la luna.
+Sin embargo, esta vez el hada no apareció, tal y como prometió.
+Reacia, se dio la vuelta, dispuesta a ser el objeto de un inocente sueño infantil y una fugaz invitada que vagaba desde una tierra extranjera, pero no estaba dispuesta a romper, con su vida casi eterna, la promesa de su amado.
+
+Cuenta la leyenda que, en la actualidad, cada vez que llueve, las gotas que caen en el manantial se mezclan con las lágrimas del hada.
+Hasta el día de su muerte, el joven creyó firmemente en esta superstición infundada.
+Por desgracia, el hada del manantial, que tuvo que ignorar sus propios sentimientos, no fue capaz de creer en ello.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book125_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book125_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd235a78c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book125_ES.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+El gato
+Gatos naranjas, gatos blancos. A todos les gusta un buen arrumaco.
+Si un gato abre sus grandes ojos, ¡no escapará ni un solo piojo!
+
+El Gerente Xiao
+El vigilante de los astilleros cabecea, y entre medias ronquidos vocea.
+Desde lejos, parece el rugido del estómago del Rey Geo, mas de cerca suena como un jabalí gritando por la boca.
+
+Contemplando el mar
+Contemplo el mar y admiro su belleza; su color azul me llena de entereza.
+Enormes son los remos de las barcas, que me recuerdan a una langosta de mil patas.
+
+Contemplando el mar de nuevo
+Todos los días contemplo el mar hasta que el corazón me duele, y los ojos, más.
+Años han pasado desde que escribo poesía y nadie la ha apreciado hasta hoy en día.
+Pero un día llegará en que los navíos zarparán, como grandes peces surcando el mar.
+Y aquellos que no apreciaron mi talento literario se ahogarán en el agua tarde o temprano.
+
+Calles nocturnas
+Las luces como estrellas brillan en las calles repletas de comida.
+¡Mas pobre Changchang, que grita y llora, atrayendo la atención de toda una estampida!
+
+La Cordillera Tianheng
+Tianheng, una cordillera como una muralla donde el puerto de Liyue escondido se halla.
+¡Protege de monstruos! ¡Protege de bandidos! ¡Gloriosa es en todos los sentidos!
+
+Primavera en el puerto
+Las flores de seda de Liyue florecen cuando la primavera llega.
+¿Es una hoja? ¿Es una tela? ¡Ah, no! ¡Es la flor de seda!
+
+Oda al chop suey
+Este chop suey de Zhongyuan está muy salado. No puedo probar más que un bocado.
+“¿Cómo es posible que tenga tanta sal?”, pregunté yo en aquel lugar.
+La Señora Su enfureció de ira: “¡O la tomas o la dejas! ¡Así es esta comida!”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book126_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book126_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book126_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book127_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book127_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7bfa3433
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book127_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book128_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book128_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7419b9edc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book128_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha.
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book129_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book129_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..afc57ef6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book129_ES.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+Este es el manual para todos los Caballeros de Favonius. Todos los Caballeros deberán leerlo atentamente y acatar estrictamente sus reglas tanto en sus vidas como en el trabajo, así como comportarse de manera adecuada para servir al pueblo de Mondstadt.
+
+Como miembros de los Caballeros de Favonius, primero hemos de guiarnos por tres grandes virtudes: la modestia, la lealtad y la disciplina. Estas tres virtudes son el pilar sobre el que se sostiene la libertad de Mondstadt. Por ende, recuerden bien: sin responsabilidad, no se puede hablar de libertad.
+
+Las virtudes de los Caballeros se reflejan en su forma de hablar y de actuar diarias. Por lo tanto, este manual es una guía oficial y completa de las normas de conducta y vocabulario.
+
+1
+Como Caballero de Favonius, deberá estar alerta en todo momento y no ignorar cualquier cosa que, por insignificante que sea, constituya una amenaza para Mondstadt. Cuando un ciudadano necesite ayuda, deberá prestársela motu proprio, pues servir al pueblo es la esencia de nuestro trabajo como Caballeros.
+
+2
+Al tratar con un comerciante procedente de una tierra lejana, es imperativo ser respetuoso y cortés con él. En ningún caso se deberá mostrar una actitud de sospecha u hostilidad, por muy sospechosa que parezca dicha persona.
+
+Formas de hablar:
+“Forastero y honorable viajero/invitado, ¡bienvenido a Mondstadt! Por favor, le rogamos nos facilite su nombre y apellidos, así como el destino al que se dirige. Los Caballeros de Favonius haremos todo lo posible para garantizar su seguridad”.
+*Importante: se debe tratar a la otra persona con la mayor cortesía posible.
+
+Ejemplos de mala conducta:
+1) “¡Eh, tú! ¡Alto ahí! Tipo sospechoso/persona furtiva/forastero/persona de origen desconocido, ¡identifícate!”
+2) “Viajero de otro mundo/monstruo errante/rebelde en potencia, bienvenido a la ciudad del viento y la música bucólica”.
+*Recuerde: absténgase de emplear un lenguaje soez y obsceno y, en especial, de dirigirse a los comerciantes ambulantes por medio de nombres inadecuados que puedan causar en ellos confusión o desconcierto.
+
+3
+No deberá mostrar indolencia o hartazgo frente a otros ciudadanos o comerciantes. Un buen Caballero siempre ha de estar preparado para prestar su espada y sudor al servicio del pueblo. Por lo tanto, al descansar, estar ocioso o sentirse aburrido, también tendrá que mantener en todo momento una postura adecuada para un Caballero y estar presto a volver al trabajo cuando se le requiera.
+
+Formas de hablar:
+1) Durante un descanso: “Debo asegurarme de que la ciudad y sus puntos muertos sigan seguros. La seguridad de la ciudad es mi mayor responsabilidad”.
+2) Al conversar con alguien mientras se bebe alcohol: “Como Caballero, conocer las necesidades cotidianas de la gente es mi deber”.
+*Importante: No se deberá holgazanear aunque no haya nada importante que hacer.
+
+Ejemplos de mala conducta:
+1) En el puesto de trabajo: “¡Me muero por un poco de sidra de manzana!”
+2) Durante un descanso: “¡¡¡NOELLE!!!”
+*Recuerde: la Gran Maestra Intendente ordenó a Noelle que registre e informe acerca de cualquier Caballero holgazán que le pida hacer su trabajo por él. Este tipo de malas prácticas se traducirá en una reducción de las vacaciones y del sueldo. La próxima vez, piense mejor el precio que pagará por su holgazanería.
+
+4
+Aunque el vino es el orgullo de Mondstadt, como Caballero, deberá tener disciplina y moral, por lo que no está permitido tomar alcohol en el puesto de trabajo. Queda terminantemente prohibido intentar convencer o alentar a un menor de edad para que beba alcohol.
+*Importante: los Caballeros que sean menores de edad no podrán tomar alcohol, y necesitarán ser acompañados por un Caballero adulto para entrar en las tabernas.
+
+5
+Añadido recientemente: debido a la reciente actividad de los Fatui en la ciudad, no está permitido revelar información sobre el despliegue de los Caballeros u otras actividades fuera del horario de trabajo.
+
+6
+Ante catástrofes imposibles de predecir, un Caballero siempre deberá dar ejemplo y proteger tanto a los ciudadanos como a sus propiedades. Si alguien le hace alguna pregunta, mantendrá la compostura y le recordará que, ante todo, se proteja a sí mismo.
+
+Formas de hablar:
+1) “Por favor, mantenga la calma. ¡Los Caballeros de Favonius harán todo lo posible por proteger Mondstadt!”
+2) “Intente no ponerse nervioso ante una situación de peligro. Agáchese y póngase ambas manos en la cabeza para proteger las partes vitales de su cuerpo. A continuación, diríjase rápida y ordenadamente a la zona de seguridad indicada por otro Caballero”.
+3) Añadido recientemente: “No se preocupe. Aunque el Gran Maestro Varka no se encuentre en Mondstadt en estos momentos, los Caballeros de Favonius resolveremos este problema rápida y expeditamente”.
+*Recuerde: el punto número 3 solo se empleará cuando el Gran Maestro no esté en la ciudad.
+
+Ejemplos de mala conducta:
+1) “No sé de qué me hablas...”
+2) “Una catástrofe de estas magnitudes es difícil de hacer frente incluso para los Caballeros de Favonius...”
+*Importante: al hablar con los ciudadanos, aunque realmente se trate de una situación imprevista, deberá aparentar en la medida de lo posible que no lo es, a fin de evitar que duden de los Caballeros de Favonius.
+
+7
+Al tratar con comerciantes procedentes de tierras lejanas, indíqueles amablemente la zona de servicios de la ciudad y los puntos turísticos de mayor interés, y ofrézcase a ayudarlos si necesitan ayuda.
+
+Formas de hablar:
+1) “Si esta es su primera vez en Mondstadt, le recomiendo que visite la Catedral”.
+2) “Si se siente cansado, puede ir a la taberna El Obsequio del Ángel a probar uno de los mejores vinos de Mondstadt”.
+
+8
+Deberá ser modesto y sincero con sus compañeros, a quienes tratará con honestidad y franqueza. La camaradería y unidad que existe entre los Caballeros de Favonius es el pilar sobre el que se sostiene la confianza del pueblo hacia nosotros.
+
+Formas de hablar:
+“¡Tu fantástica manera de luchar me dejó asombrado!”
+Recuerde: no incurra en exageraciones. Bastará con expresar adecuadamente su respeto y amistad con sus compañeros.
+
+9
+Como guardianes de Mondstadt y el escudo del Arconte Anemo, los Caballeros de Favonius siempre deberán dar ejemplo, y nunca habrán de violar las leyes y la normativa de la ciudad. En caso de causar daños o pérdidas al mobiliario urbano o los ciudadanos, se procederá a evaluar dichas pérdidas y a restar una proporción correspondiente de su sueldo y sus pagas extra. Los Caballeros menores de edad sin sueldo oficial deberán, en su lugar, cumplir una pena de cárcel cuya duración será establecida por las autoridades competentes.
+*Importante: la fauna acuática de Mondstadt es un bien público de los ciudadanos, por lo que queda terminantemente prohibido dañarla bajo cualquier razón.
+
+10
+Los Caballeros de Favonius siempre deben estar alerta y ser muy precavidos con los extraños. Aunque una persona muestre no tener malas intenciones, será necesario explicarle amablemente las leyes y costumbres de Mondstadt.
+*(Añadido recientemente) Recuerde: deberá ser aún más precavido con los diplomáticos de aspecto sospechoso de naciones extranjeras.
+
+11
+Los Caballeros de Favonius también deberán vigilar con mucha atención el cielo, a fin de evitar accidentes de vuelo con los planeadores. Asimismo, deberá comprobar que las licencias de vuelo estén en regla y, en caso de violación de las normas de vuelo de Mondstadt, llamará la atención del transgresor o lo detendrá por sí mismo.
+*Aunque sea un Caballero quien viole las normas de vuelo, no pasará por alto la infracción y, en caso necesario, le retirará su licencia de vuelo.
+
+
+Apéndice: Aspectos a tener en cuenta sobre la terminología
+
+1. Virtudes de un Caballero
+Las tres grandes virtudes de los Caballeros de Favonius son la modestia, la lealtad y la disciplina. Las tres forman un todo cuyas partes se complementan entre sí, y que los Caballeros deberán recordar en todo momento.
+
+2. Expresiones formales
+El deber de los Caballeros de Favonius es servir tanto a los ciudadanos libres de Mondstadt como a los comerciantes procedentes de otras tierras. Por lo tanto, al tratar con un ciudadano de a pie, deberá hacerlo con el mayor respeto posible. La cortesía y los modales son lecciones obligatorias para un Caballero.
+
+3. Obligaciones
+La responsabilidad de los Caballeros es servir a la gente de Mondstadt y defender su libertad. Los Caballeros de Favonius oficiales no hablarán con frivolidad o irreverencia sobre sus responsabilidades o su honor como Caballeros en la vida cotidiana, a fin de conservar nuestra dignidad y reputación.
+
+4. El Arconte Anemo
+(Añadido recientemente) Barbatos, el Arconte Anemo, es el Dios del viento y la poesía, el guardián de la libertad de Mondstadt y en quien la gente de esta tierra ha depositado su fe. Como organización, los Caballeros de Favonius atienden la voluntad del Arconte Anemo. Esto significa que debemos estar preparados para ir a la guerra en caso de que la libertad de Mondstadt se vea amenazada.
+*Es necesario agregar información adicional en este punto, ya que, al parecer, algunos miembros de los Caballeros de Favonius, e incluso de la Iglesia, no creen en el Arconte Anemo.
+
+5. Los Fatui
+Los diplomáticos y otros funcionarios de Snezhnaya trasladados a Mondstadt gozan de inmunidad diplomática dentro de nuestras fronteras. Sin embargo, debemos ser precavidos, ya que sus actividades pueden ser misteriosas o engañosas, y sus intenciones, dudosas.
+*Tenga siempre cuidado con los miembros de los Fatui. Si observa alguna actividad sospechosa, informe de ello en la Sede de inmediato, pero priorice su seguridad personal ante todo.
+
+6. La Orden del Abismo
+Un antiguo y misterioso enemigo nuestro procedente del abismo. Nadie sabe cómo llegaron a ser lo que son o qué buscan. De vez en cuando, pueden verse causando problemas cerca de Mondstadt.
+*Los miembros de la Orden del Abismo son unos enemigos muy peligrosos. Si se encuentra con uno, tenga mucho cuidado e informe de su ubicación y actividad en la Sede de los Caballeros lo antes posible.
+
+7. La Guarida de Stormterror
+(Añadido recientemente) Son las ruinas que se encuentran al noroeste de Mondstadt. Según la leyenda, en el pasado, este lugar fue una ciudad donde un tirano gobernó desde su torre. Desde entonces fueron ocupadas por Dvalin, que se refugia allí. Por esta razón, las ruinas son conocidas actualmente como “Guarida de Stormterror”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book12_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book12_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d764ed75a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book12_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+“Profesor, déjeme enseñarle un truco de magia que solamente yo conozco”,
+dijo en su rudimentaria lengua común con mucho esfuerzo y atascándose en cada frase.
+En ese momento, arrancó un pequeño diente de león.
+“Dientecito, dientecito, vuela lejos con el viento un poquito”,
+recitó el zorro.
+Sopló las semillas del diente de león, que se alejaron volando, y anunció solemnemente:
+“Así, sus deseos volarán con el viento y llegarán al Arconte Anemo”.
+En ese instante, una ráfaga de viento se llevó muchos otros dientes de león.
+“¿Lo ve? El Arconte ha escuchado mi deseo”,
+afirmó con alegría.
+“¿Qué has pedido?”
+“Ser amigo suyo, profesor”.
+El pequeño zorro agachó la cabeza de repente.
+“La boca de los zorros tiene una estructura distinta a la de los humanos. Debe haber sido agotador enseñarle lengua común”.
+La madre zorro había llegado inadvertida. Sus ojos eran tan profundos como un lago sin fondo. Ante tal mirada, el pequeño zorro se escondió entre los dientes de león.
+“Cuando domine la lengua de los humanos...”,
+pensé.
+“Cuando domine la lengua de los humanos...”,
+dijo taciturna.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book130_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book130_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f147aeeee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book130_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+«Marea alta»
+Mientras la luna brillaba en el mar de estrellas del firmamento, la melodía de una saloma emergía de las profundidades del mar.
+
+Había una vez un poderoso barco que ancló en el puerto de Liyue. Su líder era un hombre que perseguía y daba caza a terribles monstruos de las profundidades del océano. El hombre era conocido como “Capitán”.
+El casco de su barco estaba adornado con esqueletos de monstruos marinos, una señal inconfundible de la intrépida voluntad del Capitán. Sin embargo, en las salomas de la tripulación, rara vez se mencionaba la caza de criaturas de las profundidades. No es que los marineros no se enorgullecieran de su reputación o se jactaran de sus logros, sino que, tras tanto tiempo navegando por los despiadados mares, habían aprendido que las canciones que mezclaban sangre y agua eran las más desafortunadas de todas.
+
+Con su espada en mano, el Capitán navegó a través de las vastas aguas, rozando arrecifes rocosos y enfrentándose a las cambiantes mareas. Guio su nave sin temor e hizo frente por igual al rugido de las tempestades y al de los monstruos. El oscuro mundo que existía bajo las turbias aguas era como un ilimitado campo de caza para él. Los monstruos que se atrevían a agitar las aguas se convertían en trofeos que el Capitán colgaba en su barco.
+
+Sin embargo, el Capitán solo entendía al viento y a las olas, y nunca pareció comprender lo agridulce que era la vida de la gente común. Toda su vida, lo único que había hecho era buscar y cazar, acompañado únicamente de la salada brisa marina y los leves gritos de las ballenas del océano. La tripulación lo temía más que lo adoraba, y siempre era muy precavida para no hacer enojar a aquel hombre cuyo temperamento parecía estar siempre enmarañado entre un montón de algas marinas. Aun así, el barco del Capitán siempre navegó silenciosamente, inflexible ante los peligros de la mar.
+
+La única persona capaz de causar un pequeño destello de ternura en los ojos del Capitán era la muchacha que solía sentarse sobre la gran proa del navío. Ella, que formaba parte de la tripulación, se sentía mágicamente atraída por la melodía de las mareas y el canto de las ballenas, y siempre guiaba al barco a través del viento y las olas hacia las aguas infestadas de bestias.
+
+La joven timonel del barco ofrecía sus canciones al mar, mostrándole su respeto a cada ola y a cada brizna de viento:
+
+“Escucha el grito de las criaturas en el mar y el eco de las olas sacudidas por el vendaval”.
+“Cuando el mar y el viento estén a nuestro favor, hacia el horizonte navegaremos”.
+“Que las deidades que murieron, y también mi capitán”
+“Nos guíen por el océano, y nos lleven hasta la verdad,”
+“Para que las almas de los marineros lleguen al puerto al que llaman «hogar»”.
+
+La letra de la saloma dio paso a las feroces órdenes del Capitán, que rápidamente llamó a todos para zarpar. El imponente navío abandonó lentamente el puerto y se puso en marcha, desvaneciéndose en el horizonte con los primeros rayos del amanecer.
+
+La historia del Capitán comenzó como cualquier otra travesía que había hecho.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book131_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book131_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..baba833a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book131_ES.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+«Olas salvajes»
+“Ven conmigo al abismo del mar y escucha los murmullos que provienen de la oscuridad”.
+“Cuando el viento y las olas sean favorables, navegaremos hacia la inmensidad de la vorágine”.
+“Escucho el parloteo de mi señora, deseando el bien a sus futuros herederos:”
+“Que naveguen a través de los vientos y sobre las olas danzantes,”
+“y que perforen la guarida del monstruo con sus heroicos arpones para que vea el fin de su vida”.
+
+Incluso durante la más violenta de las tempestades, sus cantos nunca cesaban. La voz de la doncella armonizó con las furiosas olas, guiando al Capitán a través de las peligrosas mareas para navegar audazmente hacia el ojo de la tormenta, donde acechaba el monstruo marino.
+
+Tambaleándose de un lado para otro por los rayos y los torbellinos del mar, la nave rodeó el vórtice y se aproximó a las traicioneras aguas del monstruo. Destellos de relámpagos revelaron la silueta del Capitán, que empuñaba su espada con gran determinación.
+
+Siguiendo la dirección en la que miraba, la tripulación solo pudo distinguir una oscura figura oculta entre las densas nubes, y que de vez en cuando era iluminada por los destellos de los relámpagos. La enorme figura oculta no era otra cosa más que el cuerpo de la bestia. Los aterradores esqueletos que colgaban de la nave ahora parecían simples cachorros en comparación con la abominable silueta que había ante ellos, la cual se asemejaba a una cadena montañosa en el centro de la vorágine.
+
+Bajo órdenes del Capitán, la tripulación descargaba ráfagas tras ráfagas de arpones con sus ballestas, desatando sus temores y delirios mortales en el cuerpo masivo que yacía como un muro imponente ante ellos. Las descargas de balas de cañón y arpones de hierro causaron horribles heridas en el cuerpo de la bestia.
+
+El monstruo marino siseó violentamente de dolor, hundiéndose bajo las enormes olas carmesí antes de golpear el casco del barco con todas sus fuerzas. El barco casi se volcó por la fuerza del golpe, y las olas carmesí se estrellaron contra la cubierta. Los torrentes de agua dejaron a los marineros empapados, mientras estos maldecían a los dioses elementales y continuaban flagelando el cuerpo de la bestia con piedras y lanzas afiladas.
+
+El despiadado Capitán nunca se estremeció ante los oponentes que le deparaba el destino. La joven doncella, situada en la cima de una gran ballesta, respondió con sus cantos a los rugidos atronadores de la terrible bestia. La nave maniobró alrededor del monstruo, navegando sobre los torrentes vertiginosos y atacando los afilados colmillos y garras del monstruo con catapultas, arpones, hondas e incluso cuerpos humanos para desahogar su temor y furia.
+
+Cuando el cuerpo del monstruo estaba cubierto de heridas y casi todos sus tentáculos y garras fueron cercenados, la nave del Capitán se redujo a un casco flotante. La mitad de los mástiles de la nave se habían caído, la mitad de sus cañones estaban fuera de combate y la mitad de la tripulación había sido devorada por el monstruo; incluso la preciada espada del Capitán se había partido en dos. Este era un combate imposible de ganar. Parecía como si un simple niño estuviera desafiando a un corpulento hombre adulto.
+
+El monstruo herido sabía muy bien que su oponente ya no representaba ninguna amenaza. Deseando devorar la nave que ahora yacía inerte en las aguas, emergió a la superficie y abrió sus enormes fauces.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book132_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book132_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfce9d821
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book132_ES.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+«Marea baja»
+A pesar de que aquella noche la luna estaba cubierta por unas nubes oscuras, la saloma no cesó.
+
+Mientras la tormenta se calmaba en la superficie, el barco astillado se desvió lentamente hacia el abismo.
+La enorme boca en espiral del monstruo se abrió de par en par, y un gruñido retumbó desde lo más profundo de su interior. El monstruo, satisfecho con lo que había cazado, abrió sus párpados, cubiertos de arrecifes y coral, para presenciar los últimos momentos de vida de otro oponente más que lo había subestimado. Entonces, el moribundo Capitán pudo ver un punto de fragilidad en los ojos de la bestia.
+
+En ellos, vio un corazón aún más oscuro que el abismo, y pensó que esa sería la oportunidad de salvarse.
+Entonces, el último relámpago de la tempestad brilló en el cielo, iluminando la nave mientras los colmillos en espiral del monstruo la partían en dos y la hacían desaparecer en medio de una niebla de astillas. Hasta el chirrido metálico de la quilla se ahogó bajo las olas.
+
+Entonces, la oscuridad volvió... Hasta que el furioso rugido del monstruo se escuchó sobre las oscuras aguas una vez más.
+
+El Capitán clavó su espada en el ojo de la bestia una y otra vez hasta sumergirse en las sucias aguas, cuando, finalmente, hundió por completo su espada, ahora rota, en uno de los ojos del monstruo.
+El Capitán se aproximaba a su traicionero destino mientras era agarrado por innumerables garras y pinzas, y continuó luchando con uñas y dientes hasta que hizo pedazos las afiladas garras del monstruo...
+
+Una melodía familiar inundó la salada brisa marina cuando empezaron a cesar los movimientos del monstruo.
+
+“Canta conmigo mi despedida al mar; esta saloma que llegué a adorar”.
+“Ahora nos favorecen el viento y la mar, pero sé que mi fin no tardará en llegar”.
+“Mi viejo capitán pronuncia mi nombre, y solo queremos estar a salvo, no importa dónde”.
+“No nos olvides en mis últimos momentos de lucidez, y canta esta canción otra vez”.
+“Ojalá llegue el día en el que por fin me encuentres en este profundo abismo, reposando cual bella durmiente”.
+“Tal vez, en aquel momento, la vorágine también te llevo hacia sus adentros”.
+
+Los tentáculos del monstruo emergieron del mar, agitándose como si protegieran algo muy valioso. Una muchacha flotaba en medio del mar mientras entonaba una melodía. No importaba cuántas garras atravesaran su piel, ni que los tentáculos apretaran sus muñecas con fuerza; tampoco importaba que su ropa, hecha jirones, flotara por el océano... Ella seguía cantando la melodía de despedida.
+
+Entonces, el monstruo arrastró suavemente a la joven a las profundidades del mar.
+
+En una era en la que el mar estaba gobernado por toda clase de desastres impredecibles, todos los días moría gente en él.
+Al despertarse, el Capitán vio que se encontraba en la cubierta de un desconocido barco mercante. Tras perder tanto a su barco como a toda la tripulación, lo único que le quedaba era un cuerpo lleno de heridas y el lejano recuerdo del onírico eco de una saloma.
+
+“Cuando la marea y el viento sean favorables, zarparé al mar y la vengaré a ella, tan fascinada por el sonido de las olas...”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book133_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book133_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cb52a582
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book133_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Todo el mundo sabe que los Lawrence eran una familia aristocrática con una reputación cuestionable.
+La lujosa vida de la familia se sostenía mediante la represión del pueblo.
+Los Lawrence llevaban vidas licenciosas. Bajo su cruel gobierno, cometieron innumerables crímenes contra el pueblo.
+Aunque la gente común resentía unánimemente la codicia de los nobles, nadie se atrevía a alzar la voz.
+
+El joven Dietrich era un noble aristócrata.
+No había cometido ningún crimen deplorable a su tierna edad. De hecho, su habilidad con la espada era supuestamente excepcional entre los círculos nobles.
+Sus únicos defectos eran su mal genio y su ilusión de que todo el universo giraba en torno a él. Tales rasgos, por supuesto, no eran poco comunes entre los hijos de la nobleza, por lo que no fue motivo de gran preocupación.
+Sin embargo, dado que nació con el apellido de la familia Lawrence, era solo cuestión de tiempo antes de que lo arrastraran a las filas de los otros sinvergüenzas.
+
+Así fue que un día, la fruta podrida de la familia decidió cometer su primera fechoría.
+Poco antes se había saltado la clase de teoría elemental de su tutor, Damo, para a ir a jugar a la ciudad. Pero en el trayecto se encontró con una joven de cabello rubio y ojos azules.
+Dietrich no podía describir el flujo de emociones que sintió en ese momento. Solo podía sentir que su corazón latía descontrolado y con una fuerza como nunca antes había sentido.
+“Así debe ser como se sienta una gata madre al ver a sus hijos”,
+pensaba Dietrich para sí mismo, que no pudo resistir la tentación de buscar a la joven.
+
+A pesar de revelarle su identidad, ella lo miró desinteresada, sin ningún cambio de humor aparente.
+Convencido de la ignorancia e inocencia de la plebeya, decidió que la secuestraría al amparo de la noche.
+
+“Después de raptarla, la encerraré en una jaula, como una madre que castiga a su gatito desobediente”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book134_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book134_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8f0cea8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book134_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+La plebeya llegó a la ciudad en un hermoso día soleado. Su largo cabello dorado brillaba como el sol de la primavera, y sus ojos azules brillaban como los destellantes rayos del sol vespertino. Es difícil imaginar cómo una chica así podía viajar sola desde las afueras, infestadas de monstruos, hasta la ciudad.
+
+“¡Sospechar de ella sería un insulto a su belleza!”.
+Así gritó el centinela de la puerta, borracho, entre la multitud dentro de la taberna. Sus ganancias por vigilar la puerta ese día fueron especialmente abundantes, suficientes para mantener su taza a rebosar hasta el amanecer.
+“¡Todos sabemos que quedaste atónito por su belleza!”,
+dijo sin titubear el hombre que había a su lado.
+“¡Ja! ¿Tú qué sabes? ¿Acaso parezco un viejo verde que va detrás de las damas? ¡Te mostraré lo que realmente me interesa!”.
+El soldado sacó rápidamente su monedero y lo agitó en su mano.
+“¡Por Los Siete! ¡Esta noche tú invitas!”.
+“¡Ya oíste! ¡A beber como si no hubiera un mañana! Pero me preocupa que bebas un trago más y te caigas al suelo...”
+...
+
+Entonces, la erudita itinerante llamada Nottie se instaló en la ciudad para comenzar su nueva vida.
+Nottie hablaba con suavidad y tranquilidad. En algún momento, un rumor comenzó a circular por las calles, según el cual, si intercambiabas unas palabras con ella durante el día, tendrías dulces sueños esa noche.
+Aparte de eso, su llegada a la ciudad no trajo consigo ningún cambio. Después de todo, la gente no solo tenía que lidiar con su vida diaria, sino también con la constante opresión de la nobleza.
+
+“Oh, pensé que era muy simple. Nunca hubiera imaginado que sería así...”.
+Con la luz crepuscular inundando su habitación, Nottie inclinó la cabeza y la apoyó en sus manos. Estaba sentada cerca de la mesa, y sus dedos parecían estar envueltos alrededor de algo. Las palabras que pronunció fluyeron como un canto mágico con el poder de engañar a las personas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book135_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book135_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d468f0d92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book135_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Llegó la noche.
+El leve aullido de una bestia salvaje se escuchó a lo lejos. Parecía ser el aullido de un lobo.
+Nottie se sentó en su cama, se arremangó y en su brazo se reveló un brazalete de color blanco como un hueso y tallado en forma de serpiente enroscada.
+La cabeza de la serpiente era sorprendentemente realista, con una boca abierta en la que se podían ver sus colmillos. Su cuello estaba echado hacia atrás como si estuviera lista para abalanzarse sobre su presa en cualquier momento.
+El cuerpo deslizante de la serpiente se enroscó alrededor de su brazo, emitiendo un aura peligrosa bajo los rayos de las lámparas mágicas que iluminaban la habitación.
+“Buenas noches, mi querida hermana”.
+Nottie acarició suavemente el brazalete, el cual frotó juguetonamente con su meñique a lo largo de la cola de la serpiente.
+Poco después, las lámparas mágicas se apagaron y toda la habitación quedó a oscuras.
+
+La oscuridad de la noche trajo a Nottie un poder ilimitado.
+Ya había notado la presencia de aquel desconocido en el momento en que entró en la habitación.
+Sentada en la cama, podía ver claramente a Dietrich mientras él recogía silenciosamente su ropa y daba vueltas en la oscuridad.
+A Nottie le resultaba cada vez más difícil contener la risa, hasta que Dietrich apareció justo frente a ella.
+
+Dietrich se encontró con los mismos ojos deslumbrantes que ocuparon su mente todo el día.
+Pero sus ojos eran de alguna manera diferentes ahora. Ya no eran azules como el agua, como Dietrich había visto aquel día. En ese momento, estaban llenos de noche, desprovistos de olas, tranquilos como las profundidades del mar.
+
+“Toma, bebe agua de esta taza”.
+Eso fue lo último que escuchó Dietrich antes de perder el conocimiento.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book136_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book136_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2692d3adc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book136_ES.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+La copa se resbaló de la lánguida mano de Dietrich mientras este caía al suelo.
+Nottie se agachó junto a él y le quitó la espada que llevaba en la cintura.
+Acarició la empuñadura del arma y, al retirar su mano de ella, una piedra preciosa negra que había sido incrustada en la empuñadura cayó sobre su palma.
+
+“¡Pero qué oportuno! Me trajiste el Ojo de la Noche Eterna. ¡Gracias!”.
+Mientras hablaba, se quitó el brazalete de serpiente y colocó la piedra preciosa negra en su boca.
+Las escamas y la carne de la serpiente comenzaron a producir rápidas ondulaciones desde su cabeza hasta el resto del cuerpo. Una pequeña serpiente negra se desenrolló de la mano de Nottie, se deslizó de su palma y cayó al suelo. La serpiente comenzó a agrandarse, convirtiéndose en una enorme pitón con ojos rojos y escamas negras. Su cuerpo ocupaba casi toda la habitación.
+Nottie extendió las manos mientras las lámparas mágicas iluminaban la habitación. La pitón comenzó a encogerse nuevamente y se enroscó alrededor de su brazo.
+
+“¿Eh? ¿Te estás escondiendo?”.
+Nottie volvió su mirada hacia debajo de la cama.
+Ahí encontró...
+Un perro.
+El perro estaba temblando como si la serpiente lo hubiera asustado unos momentos antes.
+
+“Oh, qué lástima. ¡Quería convertirte en un lobo, pero parece que te convertí en un perro!”.
+Aunque Nottie se disculpaba, sus palabras carecían de cualquier señal de remordimiento.
+
+Dietrich aún no se había dado cuenta de lo que estaba sucediendo, ya que el hecho de correr debajo de la cama lo hizo solo por instinto.
+Fue después de escuchar las palabras de Nottie cuando recuperó la consciencia. Intentó decir algo, pero por más que se esforzara, solo decía “¡Guau, guau, guau!”.
+Después de escucharse a sí mismo, Dietrich entró en pánico y salió corriendo de debajo de la cama.
+
+No importa cuántas veces saltara Dietrich frente al espejo, o cuántas veces aullara de incredulidad, la imagen del joven noble que era antes nunca volvió a aparecer.
+Dietrich se volvió, le gruñó a Nottie y se abalanzó sobre ella. Nottie no movió ni un músculo. Simplemente lo miró con los brazos cruzados, sin que él pudiera avanzar por mucho que lo intentara.
+
+“Esta no es la forma adecuada de dirigirse a una dama. ¡Parece que necesitas que te entrenen!”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book137_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book137_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..798162a85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book137_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+“Permite que me presente de nuevo. Soy Nottfriga, pero quizás me conozcas mejor por mi apodo. La gente me llama la ‘Bruja de la Noche’”.
+Mientras Nottfriga hablaba, sus suaves cabellos dorados se tornaron negros y se fundieron con la oscuridad del cielo nocturno. Sus ojos azules también se ennegrecieron, como si la noche hubiera entrado en ellos.
+
+“A partir de ahora, seré tu dueña. Por supuesto, te entrenaré adecuadamente”.
+Nottfriga se puso de cuclillas y le puso a Dietrich un collar salido de la nada. Mientras más peleaba Dietrich, más se encogía el collar, y así hasta ajustarse a su cuello. Sin importar cuánto agitara la cabeza o intentara usar sus garras para deshacerse del collar, este no se movía ni un ápice.
+
+“Oh, ya perdimos mucho tiempo. Apresúrate, vamos”.
+Nottfriga se disponía a salir a la ciudad cuando, de repente, Dietrich intentó huir a su mansión aullando y usando todas sus fuerzas. Sin embargo, sus esfuerzos fueron en vano, ya que el collar había tomado el control de su cuerpo, y solo podía seguir a Nottfriga.
+
+Nottfriga lanzó una mirada de desprecio a Dietrich mientras jugaba con un rizo de sus cabellos entre sus dedos.
+“Por más entretenido que sea verte sufrir, eres demasiado ruidoso. Si quieres que te demuestre mi nuevo hechizo, ‘Silencio nocturno’, prueba a ladrar un poco más”.
+En ese instante, fue como si el mundo entero se hubiera callado. La intuición le sugirió a Dietrich que lo mejor era no convertirse en el conejillo de indias de los experimentos de Nottfriga.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book138_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book138_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..30b8024b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book138_ES.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Entre las susurrantes cortinas esmeraldas, allí donde el croar de las ranas y el zumbido de las cigarras se entremezclaban, y donde la humedad impregnaba las grietas de las rocas, había un rincón marchito de un bosque de bambú.
+
+Hay muchas leyendas de zorros en los bosques del Monte Chingtsé.
+
+Tras una fuerte tormenta, el agua que escurría a través de las hojas emitía una melodía. El joven prosiguió su marcha y, serpenteando el camino, escaló rocas mojadas y recorrió caminos de piedra cubiertos de musgo. Las vides impedían su paso, y las ramas arañaban su piel, hasta que llegó a la orilla del bosque esmeralda del Monte Chingtsé. Entonces, se sentó a descansar al lado de una roca agrietada.
+
+La anciana de la aldea había advertido que la temporada de lluvias era la época de la boda del zorro. Solo los niños eran capaces de ver la procesión de la novia y el puente rojo, escuchar el zumbido de las cornetas y el retumbar de los tambores.
+
+La anciana también le había advertido que los niños no podían acercarse a la procesión.
+
+“Si te acercas demasiado, ¡los zorros te robarán el alma!”,
+le advirtió la anciana de la aldea.
+“¿Qué harás si se llevan tu alma?
+Si un zorro se lleva tu alma, no podrás volver... Quizás te conviertan en una corneta, unos platillos o un tambor...”,
+dijo mientras simulaba golpear un tambor para asustar al niño.
+
+Pero conforme fue creciendo, el niño dejó de creer en esos cuentos de hadas. Guiado por un Seelie, el muchacho atravesó el laberinto esmeralda, cuando alcanzó a escuchar el chillido de un zorro. No obstante, estas astutas criaturas que habitan en las profundidades de los bosques de bambú no aparecen de manera fortuita frente a los viajeros. Ni qué decir de una procesión entera de zorros.
+
+Decepcionado, el muchacho pateó una roca que estaba junto a sus pies, y siguió recorriendo el camino hacia las profundidades del bosque.
+
+La anciana dijo que, en el pasado, el lugar donde ahora se erige el bosque de bambú fue una nación conquistada por el gran Arconte Geo. ¿Cómo era el dios de la roca en ese entonces? ¿Tenía manos, pies y un rostro como los humanos? ¿O acaso tenía una apariencia similar a los hombres y bestias de piedra que hay a lo largo del río?
+
+Los herboristas que solían ir a la ciudad a vender hierbas medicinales regresaron con noticias del Rito del Descenso de ese año, contándoles a todos sobre la majestuosidad de Rex Lapis. Los curiosos niños esperaban poder ver con sus propios ojos algún día a ese gran dios que sus ancestros en la montaña habían venerado por generaciones.
+
+¿Acaso la naturaleza inalterable del Monte Chingtsé era una bendición del Arconte Geo? ¿Acaso la voluntad del dios de la roca era que la gente envejeciera en paz por generaciones?
+
+Estas respuestas se encontraban más allá de los confines de la aldea, en aquel bosque separado de un mundo que envejecía.
+
+Lleno de dudas y expectativas, el joven entró decidido en el bosque, pero se extravió a la sombra de las hojas de bambú.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book139_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book139_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..75752ccbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book139_ES.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+Entre los velos esmeraldas del bosque, el joven perdido se topó con un compañero inesperado.
+
+“¿Qué pasa? ¿Te perdiste?”,
+dijo en voz baja el joven con un ligero tono de arrepentimiento.
+
+Cuando se dio la vuelta, vio la esbelta figura de una mujer que vestía de blanco. Estaba parada al lado de un manantial burbujeante. Las perlas de su ropa brillaban, y sus ojos dorados se confundían con los últimos destellos del sol crepuscular.
+
+La anciana de la aldea le había contado que alguna vez un caballo blanco emergió del manantial y se convirtió en un Adeptus ayudante de Rex Lapis.
+Pero nunca le dijo de qué manantial, ni el nombre de la bestia iluminada.
+Además, a excepción de sus ojos dorados, la mujer no daba la impresión de ser una Adeptus.
+
+Más inesperado aún era ver a un Adeptus usando un impermeable de paja para resguardarse de la lluvia.
+
+“Tonto...”.
+La mujer de blanco tenía una sonrisa astuta, y sus ojos dorados se asemejaban a dos lunas nuevas.
+
+“¡La tonta eres tú!”,
+respondió el joven furiosamente.
+¿Cómo podía una persona que hablaba tan vulgarmente ser un Adeptus?
+
+“¡Quise convertirme en un marinero y salir a recorrer el mundo para ver con mis propios ojos la lanza de Rex Lapis!”.
+
+“Pero en cuanto saliste de casa, te perdiste en este bosque de bambú”,
+dijo la mujer con un tono calmado y una mirada burlona e irritante.
+
+“Yo no...”.
+“Si no quieres admitirlo, está bien. Ven, te enseñaré el camino”.
+La mujer sonreía mientras extendía su blanca mano hacia el joven. Los rayos del ocaso se filtraban a través de las hojas de bambú.
+
+“... Gracias”.
+Al tocarla, el joven sintió su mano fría y húmeda, como el rocío que se posa sobre un brote de bambú.
+
+Lentamente, el sol se ocultó detrás de las montañas, tiñendo el cielo de azul en un instante.
+
+La anciana de la aldea dijo que de noche, las energías negativas se concentraban en la cima de la montaña y el ambiente se enfriaba, haciéndolo un lugar propicio para los espíritus.
+Los demonios y fantasmas que habitaban ahí eran producto de la condensación de las ánimas de aquellos que murieron con resentimiento y a los que se les negó la oportunidad de otra vida. Las ramas y los tallos de bambú que crecieron a su alrededor se marchitaron gradualmente, y los cuerpos de las personas que quedaron allí enredados se corrompieron.
+“A veces les piden a los viajeros encargos que no pueden cumplir y los arrastran a una trampa...
+En otras ocasiones se ofrecen a guiar a viajeros despistados, solo para llevarlos a un nido de demonios.
+Así que, jovencito, si caminas lejos de casa, ¡por nada del mundo bajes la guardia!”,
+dijo la anciana de la aldea, mientras le daba al joven unas palmadas en la cabeza a modo de lección.
+
+Entonces, ¿acaso ella era un demonio del bosque?
+El joven avanzaba lentamente mientras cavilaba.
+
+“¿Ocurre algo?”
+La mujer volteó la mirada, mientras la luna brillaba a sus espaldas y sus ojos emitían un destello dorado.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book13_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book13_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e98e65a50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book13_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+El pequeño zorro seguía saludándonos con la mano mientras caminaba. Su figura se hizo cada vez más pequeña hasta convertirse en una pequeña mancha blanca. La mancha se mezcló con el mar de dientes de león y se desvaneció lentamente.
+Tras desaparecer, la madre zorro se giró hacia mí.
+Su figura se volvía más grande a cada paso que daba.
+Cuando se puso frente a mí, se transformó repentinamente en humana.
+Era una chica alta y esbelta, con un cuello de cisne y piel nacarada. Sus ojos brillaban como piedras preciosas fragmentadas en el agua. Por la noche, parecían rayos de sol que se reflejaban en el agua después de filtrarse a través de las hojas de los árboles.
+“¡Qué belleza! Se parece mucho a la chica de quien estuve enamorado hace tiempo. No me acuerdo de cómo se llamaba, pero, con esos ojos, tiene que ser ella”,
+pensé.
+La magia y la transformación en humana se quedaban cortas comparadas con esos ojos, que parecían lagos y perlas. Permanecimos en silencio en aquel infinito mar de dientes de león.
+Finalmente, no pude contenerme y dije:
+“Entonces, ¿lo que me vas a enseñar es la magia de transformación?”
+“Así es. Le estoy muy agradecida por habernos ayudado todo este tiempo”.
+Inclinó el cuerpo para hacer una reverencia. Su largo y sedoso cabello negro le caía por los hombros como si fuera una cascada.
+Despedirme del pequeño zorro me había dejado un gran vacío en el corazón. Pero el mero hecho de pensar en transformarme me volvía eufórico.
+Podría transformarme en un pájaro que surca los cielos. ¿Cuán alto volaría? O podría transformarme en un pez que nadase hasta lugares en los que nunca he estado, como el Arrecife de Musk.
+“¡Ah! También podría transformarme para cazar”, pensé emocionado. “Así nunca más tendré que comer ese guiso de rábanos sin carne”.
+“Quédese quieto, por favor”.
+Empezó a dar vueltas a mi alrededor mientras se volvía más grande con cada giro que daba.
+No, no solo ella se volvía grande. También los dientes de león, que en un principio me llegaban por los tobillos, pero que pronto alcanzaron mi cintura hasta convertirse en imponentes árboles.
+Sentí algo extraño y me di cuenta de que la madre zorro se había convertido en una gigante.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book140_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book140_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f4ac1fee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book140_ES.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+La noche siempre llega temprano en el bosque de bambú del Monte Chingtsé.
+En las profundidades del bosque, las afiladas sombras de los bambúes cortaban la luz de la luna. En aquel lugar donde el croar de las ranas cesó y el zumbido de las cigarras se desvaneció, unos nuevos brotes de bambú emergieron bajo la luz plateada.
+
+Hay muchas leyendas de zorros en los bosques del Monte Chingtsé.
+
+Al caer la noche, la mujer de blanco le contó al joven innumerables historias. Todas ellas eran historias antiguas que el joven nunca antes había escuchado.
+
+“En un pasado remoto, tres lunas brillantes colgaban del cielo nocturno. Eran tres hermanas más antiguas que incluso el propio Arconte Geo o las rocas sobre las que yacía Liyue.
+Las lunas eran hijas de la poesía y el canto, y eran las reinas de la noche. Solían recorrer la bóveda celeste en una carroza de plata. Cada diez días, una de ellas le sucedía el trono a la siguiente. Así continuaron los ciclos, hasta el día en que ocurrió el desastre.
+Las tres lunas amaban a la misma persona, la Estrella Matinal. En el breve instante entre el día y la noche, las tres hermanas caminaban a través de las constelaciones que se desvanecían para visitarla en sus aposentos. Al despuntar el alba, las reinas de la noche se apresuraban a su carroza para ocultarse.
+Tres hermanas comparten un afecto profundo por un mismo amor, al igual que el afecto que se tienen la una a la otra. Eso fue antes de la calamidad que trastornó su mundo.
+El desastre volcó la carroza de Su Majestad y destruyó el corredor de estrellas de su palacio. Las tres hermanas en el cielo nocturno se volvieron la una contra la otra, lo que las condujo al camino de su propia muerte. Lo único que quedó fueron sus cuerpos pálidos, que emitían una luz clara y fría...”.
+
+La mujer alzó en ese momento la mirada hacia la brillante luna sobre el mar de bambú. La luz argéntea bañaba su fino cuello mientras sus dorados ojos destelleaban.
+
+“Los lobos son los hijos de la Luna. Siempre recordarán la calamidad y las penas que causó. Es por eso que, cada luna llena, lamentan el destino de su madre... Es por eso que los niños que conviven con los lobos llaman ‘Estrella del Desconsuelo’ a la estrella matutina, la amante superviviente de la Luna”.
+“Ya veo...”.
+El joven calló por un instante.
+La anciana de la aldea nunca antes había contado esa historia. Quizás ni siquiera el más viejo de la aldea había escuchado tales leyendas. Quizás eran más majestuosas que las historias de las bodas del zorro o de los espíritus que acechaban en el bosque, pero no eran tan vívidas como las leyendas del Rey Geo expulsando a los demonios. Eran más bien como un sueño borroso e incomprensible.
+
+“Esta es una historia que nunca ocurrió, y que fue olvidada por los hombres mucho tiempo atrás”.
+La mujer de blanco acarició suavemente los cabellos del joven, bajó los párpados, y el dorado de sus ojos se atenuó un poco.
+“Antes de que los dioses ancestrales crearan el cielo y la tierra, había dioses merodeando por el mundo. Fue en este momento cuando aparecieron muchos de los Adeptus. Pero ¿y antes?
+Solo hay recuerdos rotos, fragmentos de recuerdos que se convirtieron en historias, historias que se convirtieron en leyendas transmitidas de boca en boca...
+Estos recuerdos antiguos que sobrepasan los límites del mundo mortal conmueven a quienes los escuchan, ya sean deidades o Adeptus”.
+
+La mujer dejó salir un profundo suspiro de su boca y descubrió que el joven a su lado hacía tiempo que había partido al país de los sueños.
+“En serio...”.
+Riéndose, la mujer se despojó de su abrigo para colocarlo sobre su cuerpo.
+
+Esa noche, el joven soñó con un cielo nocturno con tres lunas, y una carroza parada frente a las puertas del palacio en las estrellas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book141_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book141_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..47678fa90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book141_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Al aclarar el día, el joven despertó lentamente.
+
+La blanca niebla brillaba contra la luz del sol como una cola de caballo grácil en ese bosque lleno de historias de zorros y demonios.
+
+Sujetando la mano del joven, la mujer caminó en dirección adonde la luz penetraba en el bosque de bambú. Serpenteando a diestra y siniestra, cruzaron matorrales con mosquitos, escalaron rocas resbaladizas tapizadas con musgo, y descendieron por rocas montañosas en medio de las sombras del bambú. Finalmente, aquella mujer guió al joven a la salida del bosque.
+
+“Todavía no sé cómo te llamas, ni de dónde vienes”,
+preguntó el joven, deseando seguir escuchando más historias como la de la noche anterior.
+
+“...”.
+La mujer se puso de espaldas a la luz, y sus ojos brillaron con un resplandor dorado.
+No dijo ni una palabra. Solamente sonrió.
+
+Muchos años después, cuando el joven dejó de ser joven, los recuerdos brotaron una vez más, y en ese instante lo comprendió todo. Las diferencias entre ellos dos eran abismales, como la noche y el día. Él estaba destinado a dejar su aldea para ir a Liyue a rogarle al Arconte Geo riqueza y fortuna. El destino de ella era darle la espalda al mundo y vivir en reclusión, alejada de la majestuosa mirada del Rey Geo y protegiendo aquellas historias antiguas que poco a poco fueron quedando en el olvido.
+
+Así fue como el joven y la mujer de blanco y ojos dorados partieron por caminos distintos.
+Él empacó sus bolsas para dirigirse a la próspera ciudad portuaria, y ella se quedó ahí de pie, en los límites del bosque de bambú. Aquellos ojos dorados parecían haber adivinado desde hace tiempo el destino de aquel muchacho. Viejo y cansado del bullicio del mundo humano, finalmente un día regresó sobre sus pasos a esa aldea tranquila.
+
+Bajo el cielo rojizo del amanecer, el joven escuchó el relinchar de un caballo y su galopar.
+Al voltear la mirada, no había nadie detrás de él. Solo encontró un pelaje blanco sobre su hombro.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book142_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book142_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..afc089967
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book142_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+En la tierra del vino de diente de león, los cuentos fantásticos se extienden por todos los lugares a los que llega el aroma de este vino.
+Al llegar a oídos de los ruidosos y traviesos borrachos, esos exagerados cuentos se consiguen extender aún más lejos. Son como historias de borrachos muy difusas y con tramas que marearían a cualquiera. Sí, puede que sean unos cuentos bastante simples y rudimentarios, pero nadie puede negar que tienen su interés.
+
+Cuenta la leyenda que una vez hubo un borracho famoso en Mondstadt. Se decía que podía beber tanta cantidad de alcohol como cualquier cazador de Aguaclara fuera de la temporada de caza. Siempre que bebía, lo hacía hasta emborracharse. No salía de la taberna hasta que no le quedaba ni un solo Mora, ni tampoco hasta que no bebiera hasta la última gota de cada copa que tomaba.
+
+Una noche, tras un feliz rato en la taberna, se dirigió de vuelta a casa dando tumbos. De repente, la cabeza le empezó a dar vueltas y la vista se le nubló. Sin saberlo, había llegado al bosque de los lobos.
+
+Hoy en día, el Reino de los Lobos es gobernado por el Rey Lobo del Norte. La siniestra atmósfera que emana del interior del bosque es suficiente para disuadir a la mayoría de los visitantes de acercarse a este lugar. Según los cazadores veteranos, el Rey Lobo reunió allí a los espíritus de todos los lobos para evitar que los forasteros entrasen en un territorio donde no eran bienvenidos.
+Pero eso fue una época mucho antes de que el Rey Lobo y el Viento del Norte hubieran llegado al bosque y traído orden y paz a la raza de los lobos. En ese momento, el bosque era un lugar peligroso donde los lobos salvajes luchaban por sobrevivir. Sin que ningún humano lo supiera, en las profundidades del frondoso bosque estaba naciendo una feroz enemistad de sangre entre los lobos.
+
+Una de esas historias es la de un famoso borracho de Mondstadt que un día se aventuró en un bosque de lobos.
+
+Caminó a trompicones en la oscuridad con esa tenaz determinación que solo poseen los borrachos, sin disuadirse ni por las raíces de los árboles que lo hacían tropezar cada pocos pasos, ni por sus ramas que de vez en cuando lo abofeteaban en la cara.
+Poco después de entrar en el bosque, se dio cuenta de que unos ojos verdes que emitían unos destellos parpadeantes lo observaban.
+Eran los ojos de un lobo solitario que había estado siguiendo al borracho silenciosamente y con recelo.
+“¡Nunca había visto nada así!”
+
+Nadie se había atrevido a poner un pie en el bosque de los lobos en cientos de años, ya fueran caballeros con brillantes armaduras de acero o fugitivos desesperados con una harapienta vestimenta. Ni siquiera los crueles nobles quisieron exiliar a sus esclavos allí por temor a incitar la ira de los lobos salvajes y traer problemas no deseados a su propio territorio.
+
+“Este tipo se atreve a venir él solo hasta aquí. ¡¿Cómo es posible?!”.
+Todavía con recelo, el lobo siguió de cerca los pasos del borracho mientras tenía que soportar el horrible hedor a alcohol que se desprendía de él.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book143_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book143_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5e226c99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book143_ES.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Como todo el mundo sabe, el sentido del olfato de los lobos es muchísimo más agudo y sensible que el de los humanos.
+No es de extrañar, pues, que el hedor a alcohol que emanaba de la ebria presa del lobo fuese tan insoportable para él que los ojos se le llenaron de lágrimas.
+
+“¡Auuu!”
+Habiendo nacido en la naturaleza más salvaje y crecido en el bosque, el lobo nunca había tenido contacto con la civilización humana antes de aquella noche, y, aunque había olido el leve aroma del vino volando a través del Lago de Sidra una vez, no conocía su origen. Y menos aún comprendía el significado de esa sustancia para los humanos.
+
+“Quizás este tipo tan peculiar esté emparentado con las mofetas, porque parece que descubrió mi presencia hace bastante tiempo, ¡y ahora tiene la intención de envenenarme con su olor para intentar escapar!”,
+pensó el lobo mientras aguantaba el olor a alcohol. Entonces, aceleró el paso para situarse sobre la sombra del borracho y, así, poder observarlo mejor.
+
+Los lobos son bestias precavidas y calculadoras, es decir, lo contrario que un humano borracho.
+Y, sin embargo, aunque el vino tiende a producir mareos y obstruir la sensibilidad de los sentidos, a veces otorga la curiosa capacidad de detectar cambios extremadamente sutiles en la dirección del viento.
+Así pues, casi por arte de magia, el borracho vio al solitario lobo que lo había estado persiguiendo todo el tiempo.
+O tal vez el alcohólico hedor que emitía el borracho era lo suficientemente potente como para disminuir la agudeza mental del lobo. De hecho, este se volvió menos consciente del terreno, lo que hizo que el sonido de las ramitas que pisaba alertara a su presa de la presencia del depredador.
+
+“¿Quién eres? ¿Tú también estás buscando un baño por aquí?”,
+preguntó el borracho mientras se rascaba sus entrecerrados ojos.
+“No, la pregunta es quién eres tú, humano. ¡¿Y qué es ese horrible hedor?!”,
+respondió el lobo mientras abría sus fosas nasales, sacaba sus colmillos a relucir y gruñía.
+
+Además de no tener miedo ante las amenazas del lobo, el borracho sintió bastante curiosidad por ellas.
+“Amigo mío, aunque no sé cómo he podido ofenderte, según las tradiciones de Mondstadt, no está permitido emborracharse y aburrirse al mismo tiempo. Así que, aprovechando esta hermosa luz lunar, te contaré una historia”.
+Un eructo con olor a alcohol se le escapó nada más terminar la frase.
+
+En un principio, el lobo pensó en hacer caso omiso al borracho y lanzarse directamente a su yugular.
+Sin embargo, aquel asqueroso olor de borracho le había quitado el apetito, por lo que, muy a regañadientes, accedió a escuchar la historia.
+“¡Grrr! Pensándolo mejor, no tengo tanta hambre... Está bien, escucharé esa estúpida historia que tanto quieres contar”.
+
+El borracho extendió los brazos y bostezó fuertemente, lo que casi hizo volar a unos dientes de león.
+Entonces, comenzó a contar su historia.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book144_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book144_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2efe07a92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book144_ES.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+Cuenta la leyenda que un lobo solitario vagaba por un páramo muy lejano.
+
+Una vez, él había sido el rey de su manada, el que los guiaba en la caza, en la batalla y en la búsqueda de un hogar... Pero ahora, el único legado de esos días eran las cicatrices que cubrían su cuerpo.
+
+Él había guiado el camino por las vastas llanuras, las ruinas abandonadas y los territorios de los monstruos y de los Seelies.
+El páramo era un lugar cruel. Mientras el Rey Lobo envejecía con cada día que pasaba, el resto de los lobos se dispersaban por todas partes. Con el paso del tiempo, solo quedó el anciano Rey, el único superviviente de su manada.
+
+Se dice que este páramo, una tierra que escapaba al control de los Arcontes, estaba habitada únicamente por fantasmas de dioses caídos, y los antiguos palacios de los Seelie que había en él ahora estaban vacíos. Así fue que, cuando el lobo solitario pasó enfrente de un palacio de color gris, escuchó el sonido de una música procedente de su interior, lo que le llamó mucho la atención.
+
+“Jamás había escuchado el canto de un pájaro o el grito de un insecto que fuera tan agradable para mis oídos. Gracias a ello, me he olvidado del hambre por un momento”.
+Intrigado, el lobo entró en el salón gris, atravesó la maleza y pasó junto a un sarcófago roto, en el que todavía se veía claramente el retrato de un gobernante fallecido.
+
+Finalmente, llegó a una habitación interior donde vio a una hermosa joven que tocaba un instrumento.
+Su piel era de un color blanco cenizo y parecía tener la cabeza inclinada hacia abajo. Sus delgados dedos acariciaban suavemente las frágiles cuerdas de un laúd mientras tocaba una triste y olvidada melodía.
+
+El lobo se sentó frente a la joven y pálida doncella y se olvidó por un momento del hambre, la sed y la soledad, mientras escuchaba en silencio su canción.
+
+“El grito de los insectos en una noche de otoño de hace mucho tiempo es el coro de los exiliados, que, en su exilio, cantan la canción más antigua de la humanidad”.
+“Despojados de las personas y los objetos que amaban, así como de la protección de los dioses, lo único que les quedaba eran las canciones y los recuerdos”.
+“Los últimos cantantes y los primeros Seelies tocaron su melodía final en el salón de los ángeles”.
+
+Los juguetones Seelies del bosque, que también se sintieron atraídos por el canto de la joven, se dirigieron uno por uno a ofrecerle sus respetos.
+
+“¿Cuál es esa canción?”,
+preguntó el lobo, perplejo porque entendía cada verso, cada palabra o cada sílaba que cantaba, y, sin embargo, nunca antes había escuchado el idioma que hablaba la joven, muy diferente al de cualquier otro ser vivo.
+
+“Es una canción de los Seelies”,
+respondió la pálida joven con su suave voz.
+“Hace mucho, mucho tiempo, escribimos esta canción para los salvajes humanos. Sin embargo, ahora la cantamos para llorar por nuestro propio destino”.
+
+Entonces, el lobo comenzó a cantar, aunque con torpeza, al son de la doncella.
+La ronca y lúgubre voz del lobo revelaba una vida llena de dolor.
+
+“¿Qué cantas?”,
+preguntó la joven de piel blanquecina.
+
+“Nuestra canción”,
+aseveró el lobo.
+
+“Suena horriblemente”.
+La joven, en cambio, en ningún momento tuvo la intención de suavizar sus críticas mientras continuaba acariciando las cuerdas del laúd.
+“Aun así, puedes cantar junto a mí”.
+
+Y así, el coro cantado entre la muchacha y el lobo invadió los aposentos del palacio que había sido abandonado hace mucho tiempo. Se dice que, incluso hoy en día, los aventureros que pasan por este lugar todavía pueden escuchar una extraña pero armoniosa melodía sonando desde su interior.
+
+“¿Y así acaba tu historia?”
+El lobo, bastante decepcionado se relamió y dijo:
+“Déjame que yo te cuente una historia de verdad”.
+
+Y de ese modo, el lobo se aclaró la voz y empezó con su historia.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book145_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book145_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..77dfc7a5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book145_ES.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Cuenta la leyenda que el primer vino de Mondstadt se elaboró en la época en que el Viento del Norte aún aullaba.
+
+En la época del conflicto entre los Reyes del Hielo y la Escarcha, aunque temblasen de frío, los antepasados de Mondstadt elaboraban un rudimentario vino a partir de frutas silvestres. Lo hacían para aliviar el dolor de sus dedos congelados y para darles el valor de enfrentarse al duro e implacable invierno. En esa época, Mondstadt estaba completamente cubierto por el hielo y la nieve, y aún no existían los dientes de león.
+
+Se dice que la persona que inventó el vino fue un guardia negligente y descuidado de Mondstadt.
+
+En las tribus que vivían rodeadas por el hielo y la nieve, los guardias se encargaban de vigilar el alimento, tan complicado de conseguir.
+Ver un intruso humano en ese entorno tan hostil era algo muy poco habitual, pero sí había otras criaturas que, como resistían bien el frío, podían excavar túneles bajo tierra para llegar hasta las reservas de alimentos de los humanos. Según las reglas de la tribu, debía haber un encargado que vigilase los fosos de almacenamiento de comida en todo momento. Esta persona también debía tapar los agujeros que creaban los roedores, o incluso atraparlos con las manos en la masa si podían, a fin de mantener siempre a salvo las provisiones de la tribu.
+
+En aquella época, los húmedos y oscuros fosos donde se almacenaba la comida necesitaban un cuidado y atención constantes para evitar que nada se pudriera. Además, había que estar siempre atento a las pequeñas y traviesas criaturas que se escondían para gastar bromas a los guardias.
+
+Un día, un astuto espíritu de viento aprovechó que el guardia que lo vigilaba estaba distraído para transformarse en un zorro. El zorro se metió con cuidado en un montón de manzanas silvestres que había allí, donde hizo que la levadura creciera para que las manzanas maduraran y fermentaran.
+El guardia, extremadamente negligente, estaba hambriento cuando regresó y decidió comerse una de las manzanas. El suave sabor de la fruta fermentada fue un deleite tanto para su cuerpo como para su mente. Inmediatamente, tomó un poco de piel de animal y exprimió el jugo de las manzanas, a partir de lo cual se creó el vino.
+
+El guardia negligente que inventó el vino en la era del hielo y la nieve también se convirtió en el primer borracho de Mondstadt. Se dice que también fue la primera persona en soñar estando ebrio.
+
+En su primer sueño, soñó que se había convertido en un lobo solitario. En algún lugar perdido del pasado —¿o tal vez de un futuro lejano?—, luchó con sus colmillos y sus garras contra otras manadas de lobos rivales. Luchó por comida contra los humanos en medio de una violenta tormenta de nieve, y conoció al primer Seelie de todos.
+
+El humano, que vivía en tribu, y el lobo, que vivía en manada, no podían vivir en soledad. Así, este vino recién elaborado sirvió para unir al hombre y al lobo en sus sueños.
+
+Pero su actitud hacia los sueños era completamente distinta.
+
+El humano, que solo conocía el viento y la nieve, anhelaba el páramo donde el lobo solitario corría libremente, el cual tenía un gran temor por las ambiciones del humano. No entendía por qué le fascinaba el peligro, ni por qué buscaba la esperanza en él.
+Lo que preocupaba aún más al lobo era que cuando estaba en el sueño del humano borracho, ya no podía distinguir si era un lobo o un humano con un espíritu de lobo.
+
+Entonces, el solitario lobo juró alejarse del veneno de los humanos para siempre y nunca más caer en la tentación del alcohol.
+Los lobos no son hijos del viento, y la tierra del vino y la música bucólica no es su hogar. Por tanto, los lobos abandonaron el territorio de los humanos y se asentaron lejos de ellos, en los salvajes y profundos bosques de las montañas, un lugar al que nunca llegaría el aroma del vino.
+
+“Lo que los humanos llaman ‘alcohol’, para nosotros es una trampa hacia el abismo”,
+le dijo el lobo al borracho con arrogancia.
+Cuando el lobo se volvió hacia el borracho para decirle aquello, vio que él ya estaba profundamente dormido sobre un lecho de ramas de pino.
+
+El lobo estaba muy disgustado. Exhaló violentamente una bocanada de aire de sus fosas nasales y se marchó, dejando al humano alcohólico tirado en el suelo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book146_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book146_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7496fe4fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book146_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Las palabras grabadas en este reloj de sol parecen ser una continuación de las del Templo de los Mil Vientos. Al juntar las cuatro frases, se puede leer un mensaje completo.
+
+Tanto este lugar como el Templo de los Mil Vientos deben estar relacionados de alguna manera con un dios del tiempo o algo parecido...
+
+Qué irónico es que un santuario dedicado al tiempo haya desaparecido con el tiempo...
+
+Por otra parte, según la literatura antigua, algunos investigadores pensaban que el Arconte Anemo guardaba algún tipo de relación con este dios...
+
+Si eso es cierto, debería haber alguna prueba de ello por alguna parte... Lo normal es que hubiera un rastro elemental cerca...
+
+Además, confirmo que el ambiente de por aquí es realmente extraño durante ciertas horas del día, concretamente desde las 2:00 a.m. hasta las 5:00 a.m.
+
+Después de todo, aquí hay un reloj de sol, y en las primeras horas del día la sombra de su manecilla indica justo hacia abajo. Es algo que llama bastante la atención, por eso lo recuerdo bien.
+
+Pero no tengo una Visión, así que, si bien puedo decir con seguridad que algo raro está sucediendo y teorizar sobre cuál podría ser la causa, nunca podré investigarlo adecuadamente.
+
+La verdad es que, en la actualidad, ser académico sin tener una Visión supone una limitación muy grande...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book147_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book147_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..24df31fb4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book147_ES.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+Liyue es una tierra donde abundan todo tipo de tesoros raros y exóticos, y donde hay tesoros, hay gente que sabe encontrarlos.
+
+Mingui, la primera dueña que tuvo la Tienda de Antigüedades Xigu, era una persona muy peculiar.
+
+La Tienda de Antigüedades Xigu de la Pendiente Feiyun era frecuentada por clientes refinados y de clase alta. En un principio cerrada durante el día, solo abrió sus puertas al público una vez que la luna comenzó a verse en el cielo nocturno. Los clientes de la tienda no eran en absoluto gente ordinaria, sino personas adineradas y con un gusto excepcional.
+
+Un reloj de Fontaine que marcaba la hora de manera más precisa que cualquier otro, incienso de Sumeru, una vasija de vino de un aristócrata del antiguo Mondstadt, un taburete de madera bendecido por el trasero de un Adeptus que una vez se sentó en él durante más de una hora, un cáliz de nefrita del que el Rey Geo probó un sorbo de té, una vasija de celadón que el Arconte Anemo, la deidad vecina de Liyue, rompió por accidente... Todos estos artefactos estaban expuestos de la mejor manera posible, a la espera de ser comprados por los clientes con los que estaban predestinados.
+
+Una noche, un joven se paró frente a la tienda para admirar y examinar detenidamente las antigüedades expuestas en los estantes.
+
+La dependienta de la tienda quedó impresionada por su larga túnica negra, tan oscura y solemne como los picos de las montañas, y también por sus ojos, que eran del color del ámbar.
+
+Aquel no era un hombre normal y corriente. Mingui lo supo nada más verlo.
+
+“Bienvenido. ¿Le interesa alguna de mis antigüedades? Si es así, escoja la que más le guste”.
+Su tierna voz rompió el silencio de la noche.
+“¿Eh? Oh, disculpe”,
+dijo el hombre con una sonrisa y un tono de voz que denotaba algo de timidez.
+
+“Me llamaron mucho la atención las falsificaciones tan buenas que vende”.
+
+El artículo que le había llamado la atención era un medallón de jade dañado.
+
+El patrón grabado en el lado del medallón que estaba de cara al cielo nocturno estaba intacto. Cuando la luz de la luna brillaba, se filtraba en las intrincadas imperfecciones del jade, las cuales podían verse más claramente, y también se colaba entre los huecos de la superficie del medallón. Debido al desgaste de los bordes, era imposible discernir las palabras e imágenes que había inscritas en él. No había duda de que parecía haber tenido una vida bastante turbulenta.
+
+“¿Cómo que ‘falsificaciones’? ¿Qué le hace pensar eso?”.
+Mingui ya estaba acostumbrada a la soberbia de algunos clientes, pero no pudo contenerse ante una provocación como esa.
+
+Además, ese artículo en particular había sido desenterrado por un aventurero en un palacio abandonado de las profundidades del abismo después de que apenas saliera con vida. Recordó todo lo que había regateado con el aventurero para conseguir el objeto, y cómo al final le costó una gran parte de su fortuna. Si realmente no fuera más que una falsificación, no solo implicaría que había perdido una inmensa parte de su riqueza, sino que también causaría un daño irreversible a la reputación de la Tienda de Antigüedades Xigu, conocida por sus artículos de excelente calidad.
+
+Por ello, Mingui decidió que echaría a aquel cliente desconocido que amenazaba con cerrarle la tienda y, además, se las ingeniaría para venderle el medallón de jade.
+
+“Oh, por favor, continúe. Sería un honor para mí contar con su valoración”.
+
+————————
+
+“Como todos sabemos, Teyvat se sumió en el caos hace 2500 años, cuando los dioses se declararon la guerra entre sí. El conflicto afectó a todas las personas en todos los rincones de la tierra. Es posible que, en esa época, Teyvat no estuviera dividido en las mismas Siete Naciones que existen hoy en día, pero, al igual que ahora, los pueblos tenían sus propios asentamientos, ciudades y civilizaciones...
+En aquel entonces, se veneraban y adoraban unos dioses cuyos nombres ya nadie recuerda. Nuestros antepasados tomaron las perlas y las caracolas del mar, el jade de las montañas, las rocas de las praderas y la sal cristalizada de la tierra, con el fin de construir las imágenes de sus propios dioses.
+Este tipo de medallón de jade es una de las reliquias de esa época. Pertenecía a una antigua tribu que adoraba a Rex Lapis, aunque, obviamente, el Rey Geo aún no se llamaba ‘Rex Lapis’ en ese momento.
+Fue una época en la que la gente vio cómo sus dioses luchaban en cruentas guerras. De hecho, Rex Lapis no acuñó ni puso en circulación la moneda común de las Siete Naciones, el Mora, hasta mucho tiempo después. Por ello, las tribus comerciaban intercambiando minerales que desenterraban de vez en cuando, y utilizaban las imágenes del Rey Geo como forma de garantizar la estabilidad de los precios.
+Como puede ver, la sabiduría de los mortales es algo fascinante. Éramos capaces de sobrevivir incluso antes de que Rex Lapis hiciera todo lo que hace ahora”.
+
+El joven hizo una pausa como para reflexionar sobre la observación que acababa de hacer.
+Su sombra pareció volverse diminuta al estar de pie bajo la argéntea luz de la luna.
+
+“Este tipo de medallón de jade es un objeto difícil de conseguir en la actualidad. La mayoría están enterrados en los cauces de los ríos de las montañas, y, como están tallados a mano, todos ellos son únicos... Por eso, se suelen vender a precios astronómicos. Es más, afirmar que su valor es incalculable no sería una exageración.
+Por lo tanto, es una verdadera lástima que el que tiene expuesto en su estante sea una falsificación moderna. Y con ‘moderna’ me refiero a que probablemente se hizo en la generación de su padre como pronto.
+Los que nos dedicamos a esto tenemos un dicho: ‘un jade sin imperfecciones no es un jade de verdad’. Este, por ejemplo, tiene muy pocas imperfecciones y es demasiado brillante... Dudo mucho que sea una de las reliquias que fabricaron nuestros ancestros.
+Además, la imagen esculpida en él es femenina, algo extremadamente raro entre este tipo de reliquias tan antiguas”.
+
+El joven alzó el medallón de jade contra la luz de la luna para inspeccionarlo con más detalle.
+“Si bien existe alguna que otra leyenda popular sobre las encarnaciones de Rex Lapis con forma femenina, nunca ha sido documentado en los registros históricos, y tampoco existen pruebas materiales que lo demuestren”.
+
+Pese a su edad, el joven tenía un aire de erudito viejo y pedante.
+
+“Está usted equivocado, estimado cliente”,
+dijo Mingui mientras se reía tímidamente, igual que un astuto zorro provocando a un cazador inexperto.
+“¿Le gustaría escuchar una historia antes de dar su veredicto final?”
+
+La dependienta, cuyos ojos eran largos y finos, se dispuso a contar su historia de principio a fin.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book148_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book148_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b22b8425d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book148_ES.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+Rex Lapis, la deidad que tanta gente venera hoy en día, era uno de los muchos dioses que caminaban entre la gente hace mucho tiempo.
+En esa época, existía la leyenda urbana de que el Rey Geo era un dios frío e insensible. Era justo y siempre juzgaba de manera imparcial, pero carecía de los sentimientos propios de los mortales. Igual que una roca, era duro e indiferente.
+A pesar de esto, la gente lo veneraba y confiaba en él, ya que sus leyes servían para garantizar que el comercio fuera justo y que el mundo fuera seguro. Así fue como la creencia de la gente en el Arconte Geo lo ayudó a hacerse más fuerte y poderoso.
+
+Sin embargo, ni siquiera los dioses pueden controlar las creencias y las dudas de sus seguidores mortales.
+Ni siquiera un dios guardián de la justicia puede inculcar sus normas en los corazones de las personas.
+
+En el Pueblo Mingyun había un artesano de jade al que le encantaba bromear. Cualquier encargo que le hicieran lo completaba de la manera más poco ortodoxa posible, y siempre terminaba el trabajo el último día antes de la fecha acordada.
+
+Si el cliente pedía una estatua de un cazador dominando a una feroz bestia, recibía una estatua en miniatura de un jabalí angustiado corriendo por su vida.
+Cuando algún cliente de su tienda le preguntaba por qué se comportaba así, él respondía:
+“Cuando un cazador se acerca a su presa, aunque no se muestre a sí mismo, su imponente presencia es suficiente para asustarla”.
+
+Si el cliente pedía una figura de jade con la forma de un soberano poderoso y de gran estatus, casi siempre les daba la figura de un majestuoso trono.
+Cuando le preguntaban por ello, él respondía:
+“Un soberano poderoso y con gran estatus no durará más de cien años en el poder. El trono desde el que gobierna vivirá mucho más que él”.
+
+De este modo, el artesano de jade pasó a ser conocido como el “extraño hombre” del Pueblo Mingyun. Mientras, en el próspero Liyue, los acaudalados comerciantes pensaron que se trataba de un estafador al que tal vez comprarían jade u otros artefactos solamente para ver de qué formas engañaba a sus clientes.
+
+——————
+
+Una noche, una mujer llegó a su taller.
+Llevaba un largo y esbelto vestido negro, y, al estar bajo la luz de la cristalina luna creciente, sus ojos emitían un tintineante brillo similar al del ámbar.
+El artesano nunca la había visto antes, pero descubrió que era una persona con la que era fácil hablar. Era extraño. Ella parecía estar familiarizada con cada depósito de nefrita de la aldea. Hablaba de las maravillas del mundo como si fueran sus hermanas, y del jade y los metales preciosos con tanto afecto como lo hace un padre con su hija.
+Los únicos temas de los que casi nunca hablaba eran la cultura, las tradiciones y la interacción social.
+Tal vez no entendía bien los asuntos de los humanos. O quizás simplemente no quería hablar de ello. Fuera como fuese, no cabe duda de que era una mujer fuera de lo normal.
+Al menos, eso pensó el artesano.
+
+“Me gustaría que me hicieras un medallón con un grabado de la imagen del Rey Geo”.
+La mujer pidió lo que quería justo cuando habían terminado de hablar y estaba a punto de irse.
+“Pero tengo una condición: no puedes tallar el aspecto que tú mismo imaginas que tiene el Arconte Geo. Debes hacerlo únicamente según lo que hayas visto con tus propios ojos.
+De lo contrario, no te pagaré ni un Mora”.
+
+Así, ambos cerraron el trato, por el cual acordaron que el pedido debía estar terminado en un plazo de tres días.
+
+El primer día, el artesano de jade solo se preocupó de comer y beber con sus amigos. No aceptó ni un solo encargo.
+
+El segundo día, fue a la montaña para buscar jade. No atendió a ningún cliente ni amigo en todo el día.
+
+El tercer día fue cuando empezó a tallar y pulir el jade en bruto. Trabajó en ello desde el amanecer hasta que finalmente lo terminó ya bien entrada la noche.
+
+Cuando la luna creciente volvió a verse en el cielo de la noche, la joven de ojos ámbar volvió a entrar en la tienda.
+El artesano le entregó con gran orgullo su creación.
+Se trataba de un medallón de jade con la imagen de un dios grabada en él: la imagen de la mujer.
+
+La mujer, completamente perpleja y con el ceño fruncido, exigió una explicación.
+Entonces, el artesano dijo así:
+“El primer día, pregunté a los sabios y eruditos cuáles eran los principios del Rey Geo y cómo funcionaban. Eso solo era el esqueleto.
+El segundo día lo pasé entero en la montaña observando las rocas, escuchando cómo crecían los elementos y reflexionando sobre el aspecto del Rey Geo. Pero eso solo era la sangre y el cuerpo.
+El tercer día, me tapé ambos ojos y empecé a tallar y cortar el jade según creía conveniente. A veces, sabía que tenía que tallar, y otras, sabía que tenía que parar. Eso era el alma”.
+
+El artesano se rio tímidamente y añadió:
+“Pero ni siquiera yo sé por qué acabé creando esta forma”.
+
+La mujer, que parecía muy pensativa, jugueteaba con el medallón.
+“Interesante. Esto me recuerda a otra historia...”,
+
+agregó, y miró al artesano con sus ojos color ámbar para contar su historia.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book149_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book149_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..042095e27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book149_ES.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+Liyue es una tierra donde abundan todo tipo de tesoros raros y exóticos, y donde hay tesoros, hay gente que sabe encontrarlos. En la época más próspera de Liyue, los tesoros desaparecían de la ciudad al ser comprados por los comerciantes nada más llegaban a ella.
+Aquella era, igual que ahora, una época de comerciantes y capitanes de barcos. Era una época en la que solo aquellos con más poder se atrevían a luchar contra las tumultuosas mareas del mercado y las furiosas bestias del océano.
+
+Además, en aquel entonces, en los muelles de la imponente ciudad portuaria trabajaban incontables marineros y albañiles.
+Cuenta la leyenda que Rex Lapis no solo se encarnaba en un noble, sino que también socializaba con la élite de la Terraza Yujing. En otras ocasiones, se encarnaba en un ciudadano de a pie y caminaba entre los mineros, los pescadores, los marineros y los comerciantes.
+
+En aquella época, había un barquero pescador al que se podía encontrar en los muelles de Liyue. Era una persona muy exigente y crítica con el resto, y siempre trataba muy mal a sus ayudantes. Cuando las cosas no salían como él quería, le echaba la culpa a sus asistentes sin ni siquiera escuchar lo que tenían que decir; incluso los castigaba reduciéndoles el sueldo.
+
+Un día, el barquero conoció a un joven.
+Era un ayudante que había contratado hace poco. Vestía unas ropas viejas y desgastadas, y llevaba un pañuelo en la cabeza. Había algo en él que era distinto al del resto de pescadores. Al ver el color de su piel y la expresión de su cara, se podía ver que era un aldeano de la Aldea Chingtsé que había salido de su hogar en busca de una vida mejor. En su rostro aún podía verse el rastro de la montaña.
+
+Era igual de burdo y malhablado que el resto de personas de la montaña. Pero lo más enervante de él era que, al repartir la pesca del día, siempre le hacía ascos a los pulpos porque tenían tentáculos, y al marisco porque era demasiado viscoso.
+
+“¿De verdad crees que estás en posición de ser quisquilloso? ¡Ni que fueras un noble de familia rica!”.
+Esta frase pasó a ser la excusa preferida del barquero para descontar el sueldo de los pescadores.
+
+Ante esto, el joven siempre se reía bobamente y seguía con lo que estaba haciendo.
+Hasta que un día, preguntó:
+“Si a una persona le gustan hacer unas cosas y otras no, ¿por qué habría que obligarla a hacer lo que no le gusta?”
+
+El barquero, asustado por el zopenco de su discípulo, le golpeó en la cabeza levemente pero con indignación.
+“¡El mundo funciona así! Si la gente no hiciera un trabajo solo porque no le gusta, ¡nunca llegaría a ser nada!”
+
+“Pero esa no era la intención de Rex Lapis al crear las reglas de este mundo”.
+
+“¡¿Dónde escuchaste semejante tontería?!”
+
+“Está bien. Le contaré una historia”.
+Los ojos del joven brillaban con el reflejo del sol poniente, como si fueran pepitas de oro ocultas en una cueva.
+
+“Ah, que aparte de decir tonterías, ¿también cuentas historias?”,
+se interesó el barquero al saber que el joven bobo contaba historias.
+“Está bien, cuéntala. ¡Pero no dejes de trabajar mientras lo haces!”
+
+En los ojos del joven, que se rio como si estuviera tramando algo, se pudo ver un destello de luz.
+“Te contaré la historia del medallón de jade”.
+
+Así, mientras el joven contaba su historia, el barquero perdió la noción del tiempo. Tampoco se dio cuenta de que alguien aprovechó la situación para repartir entre todo el mundo el dinero que había descontado del sueldo a los trabajadores.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book14_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book14_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cfa8f504
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book14_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+En ese instante, me di cuenta de que yo me había convertido en un diente de león.
+No podía gritar por mucho que quisiera, pues los dientes de león no tienen ni lengua, ni boca. Lo único que podía hacer era ver cómo la gigante me arrancaba cuidadosamente utilizando sus dedos pulgar e índice.
+“Dientecito, dientecito, vuela lejos con el viento un poquito”,
+recitó la zorro.
+Sopló las semillas del diente de león, que se alejaron volando, y yo quedé atrapado en una tormenta que me arrastró.
+El remolino me hizo marearme. Esos ojos, que brillaban como piedras preciosas en un lago, se alejaban de mí cada vez más junto con mi consciencia y el deseo que pidió el zorro.
+“Arconte Anemo, ¡transfórmanos a los zorros en humanos, pues solo así dejaremos de temer sus arcos y cuchillos de caza!”
+...
+Me desperté en el bosque que había detrás de mi pueblo.
+Tenía una exuberante vegetación y, en el centro, había un pequeño lago.
+Me recordó a las vidrieras de la Catedral de Mondstadt, tan brillantes y resplandecientes.
+La luz del sol brillaba a través de las hojas de los árboles, reflejándose en el agua como piedras preciosas fragmentadas. Era realmente bello.
+Ese día hacía fresco. Yo estaba cazando en el bosque con mi arco y, al llegar al lago, sus resplandecientes aguas me recordaron a una mujer que amé hace mucho tiempo.
+No recordaba cómo era, solo que sus ojos se parecían al agua del lago, brillantes como piedras preciosas fragmentadas.
+Creo que perdí la consciencia y me dormí sin darme cuenta al contemplar esas rutilantes aguas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book150_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book150_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b09967c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book150_ES.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+Era la época en la que innumerables tesoros y artículos exóticos llegaban al puerto de Liyue.
+Una noche, Mingui, la dueña de la Tienda de Antigüedades Xigu, investigaba reliquias mientras contaba historias antiguas junto con un joven noble sin nombre.
+El tema de su debate era un medallón de jade.
+
+Como todo el mundo sabía, crear un objeto de jade falso no era algo para lo que se necesitaran muchos recursos en Liyue. Puede que crear una buena falsificación fuera un poco más caro, pero era un costo que la mayoría de los comerciantes se podían permitir.
+Lo realmente difícil era crear una historia falsa, pero tan buena que fuera creíble.
+
+Algo así como la historia de un artesano de jade que vagaba en las profundidades de un bosque, o la de un joven pescador con un comportamiento muy extraño... Sí, aquellas historias sobre personajes divergentes podían llegar a ser las más creíbles.
+Rex Lapis estableció reglas y contratos, pero nunca obligó a los mortales a cumplirlos siguiendo un modelo de autoridad perfecto porque sabía que solo eran un medio, no un fin. El verdadero equilibrio y sentido de las cosas radicaban, en realidad, en la conciencia de cada individuo y su capacidad para tomar decisiones por sí mismos.
+
+El estricto barquero no comprendió este principio, por lo que su ayudante lo temía y, a la vez, se burlaba de él.
+
+Los humanos son como las antigüedades: el nivel artesanal, la calidad, la rareza y la perfección son factores determinantes, pero el verdadero valor de una reliquia radica en la historia que hay detrás de ella.
+
+El joven y quisquilloso noble no entendía esta idea, por lo que no reparó en calificar de “falso” al medallón de jade, además de despreciar su valor.
+
+Ahora bien, si los tesoros de la Tienda de Antigüedades Xigu se examinaran únicamente con criterios empíricos y tangibles, puedo asegurar que no tendrían ningún valor.
+
+Como las lágrimas de una joven por su capitán, que se convirtieron en perlas eternas; o un rey mortal que esculpió con sus propias manos el retrato de su reina fallecida para sellar su alma en la escultura...
+
+Esas historias, esas leyendas que deberían haber desaparecido con el tiempo, se resguardaron bajo la cáscara de las antiguas reliquias.
+
+“Interesante historia. Ahora dame esa falsificación”,
+dijo el joven noble de ojos dorados mientras asentía con una sonrisa.
+
+“Aun habiendo escuchado mi historia, ¿sigues pensando que es una falsificación?”,
+respondió Mingui después de un largo suspiro.
+
+“Sí”.
+El joven no pudo evitar sonreír de alegría, pero de una manera en que no había sonreído desde que entró en la tienda.
+
+“Después de todo, el hecho de que los medallones de jade de tu historia fueran una moneda antigua es una tontería. Una tontería que yo inventé”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book151_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book151_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..afc56a197
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book151_ES.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+La solitaria espada atravesó el aire de la noche emitiendo un destello, pero sin ser desafiada por las estrellas o la luna.
+El viento otoñal de las montañas lloraba en voz alta mientras seguía la danza en espiral de la espada.
+
+El fuerte viento y la lluvia acompañaron a un solo viajero en su viaje de regreso a casa.
+
+Esta persona tenía un cabello rebelde, un rostro feroz, y un aspecto de lo más místico y extraordinario. Llevaba unas ropas muy finas y, en su camino de vuelta a casa, caminaba balanceándose de un lado a otro como si estuviera enfermo o herido de muerte. Parecía más un muerto viviente que alguien vivo.
+
+Llevaba caminando tres días. Tres días en los que había pasado hambre y no había dormido.
+
+Tres días antes de aquello, tenía un nombre, blandía una famosa espada y era discípulo de un maestro en decadencia. Lo único que le quedaba era la tristeza y la preocupación, las cuales también acabaron desprendiéndose de él al ser arrastradas por una repentina lluvia que hizo que se cayera al suelo embarrado y dejara un agujero con la forma de su cuerpo.
+
+Tres días antes de aquello, un espadachín sin nombre había comenzado una pelea con él; una pelea que acabó con maestro y discípulo enterrados en la despiadada nieve de la montaña mientras esta aullaba, ahora teñida de rojo sangre.
+
+En la actualidad, ahora tiene otro nombre: Jin 72.
+Se llama así porque fue el último de los 72 discípulos de su escuela.
+
+——————
+
+No sabía cuánto tiempo había caminado antes de escuchar el sonido de las carretas detrás de él.
+
+Jin 72 se apeó a un lado del camino y preguntó: “disculpa, ¿este carro pasa por la Aldea Tupi?”.
+
+“Pocas son las carretas que, pasando por aquí, no pasan por la Aldea Tupi”, respondió el conductor de la carreta después de saludarlo.
+
+“¿Y puedes llevar a más gente en tu carreta?”, volvió a preguntar Jin 72.
+
+“Poder, puedo, pero no me has preguntado si quiero hacerlo”, contestó el conductor.
+
+“Pero si te diriges hacia la Aldea Tupi, ¿qué te cuesta llevarme?”, cuestionó Jin 72 desconcertado.
+
+“Porque tú no eres yo, y yo no soy tú”, replicó el conductor.
+
+“¡Bah! Pues qué conversación tan estúpida...”.
+
+Y al decir esas palabras, Jin desenvainó su espada. El conductor de la carreta no sintió más que un frío escalofriante y cayó al suelo sin poder pelear ni decir nada más.
+
+Jin 72 era ese tipo de personas que, aunque lo habían perdido todo y su audacia había menguado, siempre odiaría a las personas que hablaban sin sentido.
+
+Montado en la carreta manchada de sangre, Jin 72 partió hacia la Aldea Tupi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book152_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book152_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..391d301d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book152_ES.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Dicen que en esa tierra lejana, “Tupi” significaba “quemar la falsedad para descubrir la verdad”.
+
+La Aldea Tupi se encontraba al pie de una montaña yerma que conectaba con el mundo exterior por un solo viejo camino, el mismo por el que iba Jin 72.
+
+Los cielos se oscurecieron y el viento y la lluvia aullaron.
+
+Jin 72 no guardaba ninguna relación con la Aldea Tupi, excepto la venganza, por lo que buscó al jefe de la aldea de inmediato.
+
+Cuando la carreta finalmente se abrió paso a través del viejo y fangoso camino hasta la falda de la montaña, era completamente de noche y las nubes oscuras proyectaban una sombra hasta donde llegaba la vista, ocultando la luna. Jin 72 se refugió en las sombras, disolviéndose cuerpo y alma en la noche.
+
+En esa noche profunda, la luz pálida y pura de la luna brilló sobre la cabeza del jefe de la aldea. La Aldea Tupi era bastante pequeña, pero su jefe no era una persona corriente. Nadie conocía su nombre ni su pasado, y nadie se atrevía a preguntar por ello.
+
+Solo sabían que sus manos estaban manchadas de sangre, de un pasado tan rojo como sus ojos.
+
+Eran rojos y penetrantes como una cuchilla que perfora el corazón de aquel a quien mira.
+Del mismo modo, su carácter era frío como una puñalada directa al corazón.
+
+“Ha llegado la hora”,
+negó el jefe con la cabeza mientras hablaba consigo mismo. La fría luz de la luna bailaba sobre su cabeza calva.
+
+Allí afuera, un demonio hambriento blandía una espada larga que derramaba sangre, masacrando a sus seguidores uno tras otro.
+Aunque la Aldea Tupi estaba llena de gente malvada, las escuelas y las sectas tenían sus reglas, por lo que nadie se atrevería a actuar precipitadamente buscando venganza.
+Pero Jin 72 no pertenecía a ninguna escuela o secta y, por lo tanto, no estaba sujeto a ninguna de esas reglas. No era más que un fantasma hambriento con solo una hoja afilada, sediento de la sangre de sus enemigos.
+
+El viento y la lluvia acompañaron al estruendo de la batalla, de manera que el agua limpiaba el color carmesí que salpicaba al cuerpo del espadachín. Entonces, volvía a bañarse en la sangre de sus enemigos...
+
+El espadachín carmesí avanzó en medio de una niebla rojiza. Muchas eran sus heridas, pero ninguna pudo detenerlo.
+
+Cuando por fin la niebla se disipó en medio del diluvio interminable, el espadachín cruzó los charcos turbios y rojos bajo sus pies y se dirigió hacia la mansión del jefe.
+
+——————
+
+El estruendo quedó atrás, y solo entonces el jefe levantó una copa de vino y esparció el alcohol en el aire con un movimiento rápido.
+Quizás era para brindar por la reunión predestinada que se avecinaba, o como un ritual por su alma corrupta.
+
+Se abrieron las puertas. Era Jin 72. El color rojo de su cuerpo contrastaba con los cegadores elementos grises del exterior.
+
+“Tengo una pregunta para usted, jefe”.
+
+“Ha tomado la vida de muchos de mis hombres”.
+
+“Trescientos sesenta y dos, para ser exactos. Ni más, ni menos...”
+
+El jefe no dijo nada y su rostro permaneció inmóvil, pero la vena palpitante de su sien delataba su ira interior.
+
+“Ah, sí, y un perro”.
+
+Dicho esto, con un solo movimiento, Jin hizo que algo cayera encima de una caja de vino...
+Era un hueso del perro que custodiaba la puerta. Hacía tiempo que había sido cocinado y devorado hasta no dejar nada.
+
+En media hora, Jin 72 no solo había acabado con las vidas de trescientos sesenta y dos hábiles hombres, sino que incluso había convertido al perro guardián en estofado.
+
+¡Qué crueldad!
+¡Qué atrocidad!
+
+El jefe de la aldea dejó escapar un grito de horror. Se puso en pie y desenvainó su espada.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book153_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book153_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d15e850b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book153_ES.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+La lluvia había cesado, pero los cielos todavía no aclaraban.
+
+Jin 72 le había preguntado al jefe por información sobre su némesis.
+Ya no quedaba nada en la Aldea Tupi, salvo casas sin gente y espíritus sin cuerpo.
+
+Ni siquiera eso quedó, porque este era un mundo sin espíritus.
+En este mundo, no existía el poder elemental.
+Por ello, los recuerdos de los muertos no podían permanecer en el reino mortal mediante la resonancia elemental.
+
+El jefe de la aldea era un enemigo formidable. Su espada era extremadamente rápida, y consiguió causar muchas heridas en Jin 72, cada una tan profunda que llegó hasta sus huesos.
+Pero, por desgracia, su corazón era demasiado lento.
+
+Este era un mundo sin elementos,
+por lo que su espada no se podía imbuir con ellos.
+El manejo de la espada era, por tanto, una cuestión de pura habilidad física, y no de control elemental.
+La espada es una extensión del cuerpo, tal y como el brazo controla los dedos, o como la mente dirige a los ojos.
+Aunque era un experto en el arte de la espada rápida, el jefe de la aldea nunca comprendió el valor de la “mente”, por lo que cayó de un solo golpe.
+
+Jin 72 caminó hacia el jefe caído y pateó el incensario roto que tenía en su mano izquierda.
+
+El jefe se había concentrado demasiado en asestar una ráfaga de golpes salvajes sobre el cuerpo del espadachín, pensando que así lo agobiaría hasta no poder defenderse, y no tenía los ojos puestos en la mano izquierda de su enemigo, que debía estar vacía...
+
+En un instante, el incensario golpeó al jefe de la Aldea Tupi en la frente con tal fuerza que lo estampó contra la pared. Tras ello, el jefe quedó totalmente fuera de combate. Ahora yacía inmóvil en el suelo.
+
+“Delincuente despreciable...”.
+
+Pero solo le respondió el viento: el villano que sujetaba el incensario ensangrentado no dijo una palabra.
+
+“... La persona que estás buscando está en las montañas áridas más allá de este pueblo... Ve a buscar tu muerte allí...”.
+
+Pero el villano se había ido, y lo único que le quedó ahí para responderle era el susurro del viento...
+
+... y el crepitar de las llamas salvajes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book154_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book154_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4c3885f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book154_ES.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+Jin 72 esperó hasta que el arcoíris desapareció para salir de la Aldea Tupi hacia las montañas desoladas.
+La leyenda antigua decía que estas montañas áridas habían sido creadas por cortes de la espada del Emperador Celestial y, por lo tanto, eran increíblemente difíciles de escalar.
+Según los cuentos populares, se les llamaba estériles porque habían sido empapadas por las lágrimas de la Madre Tierra y, por lo tanto, se habían convertido en tierras amargamente saladas donde nada crecía.
+
+Las montañas áridas habían sido explotadas una vez en busca de oro y gemas, pero todas las minas se arruinaron en un terremoto, y sus trabajadores quedaron enterrados.
+Nadie volvió a intentar reconstruir la mina para extraer las riquezas de la montaña, y sus cavernas fueron infestadas de malvadas bestias y bandidos.
+
+Y entre estos males escondidos en las montañas estaba la némesis de Jin 72.
+El espadachín se estremeció y avanzó vacilante, porque las heridas que le había infligido el jefe de la Aldea Tupi en la batalla le estorbaban.
+
+Sabía que algo lo observaba desde entre las rocas yermas, y que las bestias que habían captado el olor de su sangre estaban ocultas en todas partes.
+Tantos años derramando sangre habían hecho que Jin 72 agudizara al máximo sus sentidos.
+
+Sintió que aquellas montañas sin vida eran, en realidad, una gran trampa mortal.
+Bandidos y villanos esperaban a que entrara en alguna estrecha gruta, se metiera en un pequeño desfiladero o pasara por la fosa de una mina derrumbada para atacarlo en la oscuridad y acabar con su existencia.
+
+Pero, al menos por su aspecto actual, las escarpadas montañas parecían ser suficientes para matar a Jin 72.
+El espadachín renqueaba con cada paso que daba por el traicionero y sinuoso camino. De vez en cuando, la grava se desprendía bajo sus pies.
+
+Al mismo tiempo, sobre un acantilado retorcido flanqueado por árboles muertos, los ojos de dos siluetas se entrecerraron al ver al diminuto vagabundo.
+
+“Ha estado peor desde que partió del campamento en la base de la montaña. Si dejamos que siga caminando por esa senda traicionera, seguramente caerá hacia el abismo”,
+dijo una vieja bruja delgada como un palo.
+
+Miró a su lado con unos ojos gélidos, mortales y agudos como una serpiente escondida en una hendidura rocosa.
+
+“Lo dudo”,
+respondió, y se volvió para enfrentarse a la estruendosa voz de un anciano corpulento.
+“Mató a trescientos sesenta y dos personas en la Aldea Tupi, e incluso preparó un estofado con el perro guardián”.
+“Quizás fue gravemente herido por el jefe de la aldea al grado que casi no se puede mover, pero debemos tener cuidado”.
+
+“¡Auuu!”
+La anciana desapareció en el bosque marchito emitiendo un ruido de disgusto.
+
+“...”.
+El anciano observó un rato más mientras el espadachín cojo se detenía por un momento antes de darse unas palmadas en su gran barriga y partir lentamente.
+En todo el viaje, no tocó ningún árbol seco, ni ninguna hoja de hierba.
+
+Entonces, las nubes se congregaron para anunciar la tormenta, y una lluvia mordaz comenzó a caer de nuevo.
+Bajo la lluvia de la montaña, el herido Jin 72 se apoyó en su espada como una muleta y luchó hacia adelante.
+El frío glacial y la cantidad de sangre que perdió fueron demasiado para él, que cayó sobre la grava y la estéril piedra.
+
+Justo cuando la oscuridad lo abrazó, alcanzó a ver el dobladillo ondulante de una falda azul celeste...
+Juraría haber visto eso antes...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book155_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book155_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f5081100
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book155_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+La frase “el tiempo y el viento” parece tener algo que ver con el Arconte Anemo... Pero ¿no pudo haber sido un poco más claro? ¿Qué se supone que debo resolver con solo estas pocas palabras?
+
+Si tiene algo que ver con el Arconte Anemo, entonces cualquier pista que encuentre también debería estar relacionada con ese elemento.
+
+Y, teniendo en cuenta que también está relacionado con el “tiempo”... este reloj de sol debe ocultar un secreto.
+
+Además, de vez en cuando este lugar me da una sensación extraña. ¿Quizás fue a las dos de la mañana? ¿A qué hora fue?...
+
+No lo recuerdo... Lo único que recuerdo es que, antes del amanecer, la sombra proyectada por la aguja del reloj de sol apuntaban hacia abajo.
+
+Bueno, no importa. Los profesores de la Academia siempre decían que las personas sin Visiones no deberían realizar investigaciones de campo.
+
+En aquel entonces, no entendí lo que querían decir, pero supongo que ahora sí. Aunque encontré una pista, al no tener una Visión, lo único que pude hacer es observar.
+
+Me pregunto si el Gremio de Aventureros me podrá ayudar a encontrar a alguien con una Visión dispuesto a ayudarme.
+
+Hablando de eso, ¿por qué sigue siendo tan pequeño el Gremio de Aventureros de Mondstadt?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book156_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book156_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fac1cada0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book156_ES.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Tras esa noche, el zorro no volvió a venir en varios días.
+Pero durante esos días, en el bosque aparecieron más y más presas.
+Pequeños pinzones, grullas de largas patas, jabalíes impetuosos...
+¿Era debido a la estación del año, o a la compensación del zorro? Fuera como fuese, esas noches al fin pude comer auténticos estofados con carne.
+Pero el zorro no volvió a aparecer.
+Suena extraño, pero antes me costaba menos dormir, incluso con el estómago vacío. Ahora, repleto y satisfecho, no podía dejar de pensar en lo que vi aquel día, el zorro que se convertía en mujer.
+¿Cuándo volvería a ver esos ojos cristalinos como el agua del lago?
+En este duermevela nervioso, oí un ligero ruido detrás de la puerta.
+Esperando ver una pequeña silueta blanca, salté de la cama y abrí la puerta.
+No había ojos cristalinos ni una cola blanca y sedosa, sino dientes de león que flotaban bajo la luz de la luna, como si fueran copos de nieve.
+De repente, algo se me metió en la nariz.
+“¡Achú!”
+Al momento, los suaves dientes de león formaron un remolino y volaron por todas partes, como en una ventisca.
+En medio de la ventisca de dientes de león, dos ojos como dos piedras preciosas me miraban como si quisieran llegar hasta mi corazón.
+Atravesando el remolino de dientes de león, avancé hacia el pequeño zorro.
+El zorro movió las orejas, agitó la larga cola sobre la hierba y, tras girarse, desapareció en la espesura del bosque.
+Lo seguí rápidamente.
+Una pequeña bola blanca y esponjosa aparecía y desaparecía entre las sombras de los árboles.
+Parecía la luz de la luna filtrándose entre las hojas, o los astutos Seelies con sus movimientos elegantes.
+Confiando en el zorro, lo seguí durante un tiempo hasta que salimos del oscuro bosque.
+Ante mí se extendía un mar interminable de dientes de león bajo la luz de la luna.
+Cuando aún no había recuperado el habla, oí un ruido detrás de mí.
+Un sonido débil y ligero, como los pies descalzos de una joven caminando sobre un suelo cubierto de hojas secas.
+El zorro llegó hasta mi espalda y el viento nocturno me trajo su olor, húmedo y fresco y con un matiz ligeramente amargo de diente de león.
+Dos manos se posaron sobre mis hombros, los finos dedos fríos como el hielo.
+Después se inclinó hasta mi oreja, sus largos cabellos derramándose sobre mi hombro.
+Pude sentir a mi espalda su pulso y el movimiento de su respiración, calmada y tranquilizadora.
+“Solo los zorros saben cómo llegar a este lugar, la patria de los dientes de león.
+Espero que se quede en este lugar y enseñe a mi hijo a hablar la lengua de los humanos...
+Como pago, le enseñaré cómo transformarse”.
+Me hacía cosquillas en la oreja, como una suave brisa nocturna que transportara dientes de león.
+Qué extraño, yo no había mencionado la magia de transformación, ¿cómo podía saberlo?
+No respondió y me tomó la mano para guiarme hacia el interior del mar de dientes de león.
+El viento del norte y el viento del sur, con su fragancia ligeramente amarga, traen recuerdos difusos.
+Me llevó a jugar tiernamente, al estilo de los zorros, entre los vellones blancos y suaves, hasta que la luna se elevó en el firmamento.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book157_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book157_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1867757f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book157_ES.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+“Cuando domine la lengua de los humanos...”,
+dijo taciturna.
+Absorto, contemplé su rostro.
+Después dijo algo más, pero no lo oí con claridad. La traviesa brisa nocturna estaba cargada de dientes de león y amortiguaba sus quedas palabras.
+¿O tal vez ese era su idioma original, la lengua del viento y los dientes de león?
+Al ver que no decía nada, se echó a reír.
+Su risa era muy hermosa. Sus ojos curvados relucían con una luz entrecortada, como dos lunas en un lago ondulante.
+“¿Por qué quiere aprender la magia de transformación de los zorros?”
+“Quiero aprender la transformación para poder surcar los cielos como un pájaro, para poder volar hasta sitios lejanos que nunca he visto siquiera...”
+Esa fue mi respuesta.
+“Oh, y así cuando esté cazando no tendré que agazaparme entre la maleza, sino que podré ir volando por el cielo como las aves de presa”.
+Después no pude evitar pensar eso.
+Como si el diente de león que tenía en la mano hubiera oído mi deseo, se fue flotando hacia la luna.
+“¿Sí?”
+Ella bajó la cabeza y su largo cabello negro cayó como una cascada desde su cuello pálido. La luna se reflejaba en su pelo y se extendía por su piel nívea, brillante y reluciente, como si pudiera reflejar la sombra de las nubes del cielo.
+Yo no podía apartar los ojos de ella. Tras un momento, me sonrojé y aparté la mirada ligeramente.
+Al fin y al cabo, los zorros son bestias libres y no esconden su hermosura por vergüenza, como hacen los humanos.
+Aunque ya no era la primera vez que la miraba o que la tocaba, cada vez que la luna se posaba en su cabello no podía evitar sonrojarme y apartar la mirada.
+Ella giró la cara mientras reflexionaba y exhaló un suspiro, como si estuviera molesta.
+Permanecimos en silencio sentados en medio del mar de dientes de león durante mucho tiempo, tanto que pensé que estaba enojada conmigo.
+“Los zorros somos seres agradecidos. Le enseñaré la transformación para que pueda cumplir su deseo”.
+El zorro me miró al decir eso.
+Sus reconfortantes ojos cristalinos centelleaban a la luz de la luna.
+¡Qué alivio! ¡No se había enojado!
+Por alguna razón desconocida, dejé escapar un breve suspiro.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book158_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book158_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a78ad72b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book158_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Los zorros son animales inteligentes y astutos.
+El pequeño zorro aprendía muy deprisa y, en ocasiones, incluso hacía preguntas que me ponían en un aprieto.
+Después de todo, el idioma de los humanos es complejo y refinado, a diferencia de la sencilla lengua de las bestias.
+A veces, el idioma es como un ovillo con el que jugara un minino, con hebras colgando por aquí y por allá, enredándose en la boca de los estudiantes y a veces también en la del profesor.
+Sin embargo, los zorros son animales inteligentes. El zorrito aprendió rápidamente muchos términos relacionados con el viento, y era capaz de describir con palabras burdas la forma de los dientes de león y los estanques en los que se reflejaba la luna.
+Cada vez que el zorrito aprendía una palabra nueva, cada vez que intentaba explorar el mundo con el idioma que estaba aprendiendo, cada vez que le daba un nuevo significado al viento, los dientes de león y la tierra, ella estaba a nuestro lado, mirándonos.
+El pequeño zorro aprendía muy deprisa, pero yo no me sentía satisfecho.
+Cuando le enseñe lo que no se puede enseñar, ¿me dejará quedarme en este mar de dientes de león?
+Cuando llegue ese momento, ¿podré contemplar esos ojos amables bajo la luz de la luna?
+¿Volverá a reírse de forma traviesa y me guiará hasta las profundidades del mar de dientes de león, donde retozaremos y respiraremos el aroma de la brisa que trae un matiz amargo?
+Al reflexionar así, me perdí en recuerdos melancólicos.
+Aquella noche que ya está borrosa en mi memoria, cuando me despedí de aquella chica, la luna que nos observaba desde lo alto era la misma que esta.
+“Se ha esforzado mucho durante este tiempo”.
+No sé en qué momento el zorro había aparecido ante mí. Hizo una reverencia y su largo cabello negro, resplandeciente bajo la luz de la luna, cayó en cascada por sus hombros.
+“Cuando domine la lengua de los humanos, quizás pueda hacer nuevos amigos...
+Le agradezco mucho lo que ha hecho por nosotros. Desde que empezó a enseñarle el idioma, está mucho más alegre que antes”.
+Me observó con aquellos ojos profundos que relucían como piedras preciosas.
+“Cuando nos haya enseñado todo lo que hay que saber... ¿a dónde irá?”.
+Fascinado por sus ojos centelleantes, por un momento olvidé responder.
+¿Es esto también la magia de los zorros?
+El zorro, al ver que no decía nada, sonrió y exhaló un suspiro.
+Después se giró y avanzó en la dirección de la luna, guiándome hacia el centro del mar de dientes de león.
+El zorrito, al ver esto, agitó la cola y, volviéndose, se adentró en la espesura de dientes de león.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book159_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book159_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc09d9cff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book159_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Así, la princesa y los dos sabios partieron hacia las heladas montañas del norte.
+Lo único que había en aquel lugar era hielo y nieve. Ni los animales más fuertes y valientes, ni las alimañas con las mejores habilidades de excavación, serían capaces de encontrar un brote tierno o un fruto jugoso allí.
+La princesa temblaba de frío en la tundra, pero esto no la arredró: seguía avanzando sin titubeos.
+El zorro sabio y la tortuga fiel no podían resistir la nieve y el gélido viento, y no cesaban de decirle a la princesa:
+“¡Ack, ack, ack! ¡Este lugar es demasiado frío y peligroso! ¡Si el rey se entera de que estamos aquí, se preocupará mucho! ¡Es mejor que regresemos! ¡Ack, ack, ack!”.
+“Es cierto, princesa, cada vez nieva con más fuerza y hará más frío aún... ¡Detengámonos y continuemos cuando se despeje el día! Lo siento, yo no sé hacer sonidos divertidos”.
+Pero la princesa seguía firme en su empeño e, ignorando los consejos de los dos sabios, siguió adentrándose cada vez más en el frío del norte.
+A fin de cuentas, en este mundo, ¿qué es más noble que salvar a un amigo perdido y recuperar una amistad?
+De esta forma continuaron avanzando hasta que sus patas y pezuñas se congelaron y se pusieron moradas, hasta que su respiración se convirtió en escarcha.
+En lo alto de una cima helada, al borde de un glaciar por el que discurría el hielo, la princesa encontró un espíritu que flotaba en el viento.
+En aquella montaña vivían unas antiguas hadas sabias sin forma física, pero con una poderosa magia.
+“¡Oinc, oinc! ¿Es la ama de este lugar? ¿Podría ayudarnos a cruzar la ventisca?”
+preguntó educadamente la princesa, mientras removía la nieve con las pezuñas entumecidas.
+El zorro sabio y el fiel abuelo tortuga también miraban expectantes al hada del hielo mientras pateaban el sueño con sus patas congeladas.
+“Zum, zum”.
+El hada respondió mientras flotaba en el aire:
+“De acuerdo, pero... zum, zum...
+A cambio, absorberé su fuerza física. Al avanzar por la ventisca se sentirán cada vez más hambrientos, más cansados y más congelados, pero sus vidas no correrán peligro... más o menos. ¡Zum, zum!”.
+“¡Oinc, oinc! Al fin y al cabo es un hada del hielo”, pensó la princesa,
+“y los dos animales más sabios y que más se preocupan por mí de todo el reino están conmigo. ¡Seguro que se les ocurrirá algo!”.
+La princesa accedió sin titubeos a la solicitud del hada antes de que el sabio zorro y el fiel abuelo tortuga pudieran siquiera abrir la boca.
+“¡Oinc, oinc! Es un trato justo. ¡Llévenos a buscar al cachorro de lobo!”.
+Y así, el hada se transformó en un cauce helado en el que la decidida princesa cruzó altas montañas heladas...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book15_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book15_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f0906153
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book15_ES.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Una colección de poesía Hilichurl compilada por Jacob Musk, experto en ecología de Mondstadt. Para completar este libro, Musk viajó a través de todo el continente con el objetivo de visitar todas las tribus de Hilichurls. Llegó a aventurarse en sus asentamientos para involucrarse profundamente en sus vidas. Musk es alabado como el “Poeta laureado de hilichurlio” por este libro, pero era evidente que ni el erudito ni los Hilichurls apreciaban particularmente ese honor. Cuando ya era anciano, Jacob Musk, aunque entusiasmado con sus estudios sobre los Hilichurls, detestaba ser equiparado con ellos.
+
+Primera canción:
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+Posiblemente una canción de batalla cantada por los Hilichurls antes de batirse en duelo. Según mis observaciones, cuando dos o más Hilichurls están presentes y uno de ellos canta esta burda canción, todos participan en una frenética pelea.
+
+Segunda canción:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+Canción que los Hilichurls cantan mientras bailan alrededor de un tótem. Podría tratarse de un himno tribal con un tono alegre que suele escucharse en ceremonias de sacrificios Hilichurl.
+
+Tercera canción:
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+Una canción melancólica que escuché mientras conversaba con un anciano Samachurl. Aunque todavía no entiendo el significado literal del poema, el dolor desbordante de la canción es suficiente para asombrar a los mejores poetas de mi lugar de origen. (A pesar de los elogios, debo admitir que el hedor que desprendía el anciano me dolía tanto como la propia canción).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book160_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book160_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..90f707655
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book160_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+«Todo lo que reluce»
+“Estas mujeres son muy hermosas”, dijo Vera mientras inspeccionaba la caja llena de fotografías de Ike.
+“Si no lo fueran, no habría guardado sus fotografías como recuerdo”.
+Ike no tenía intención de evitar el tema. A fin de cuentas, era un sabio del universo de más de mil años de edad y sabía que a las chicas se las hiere fácilmente y se enojan con facilidad. Ike nunca engañaba a las chicas.
+“Un diamante en forma de estrella es el recuerdo de haber visto las estrellas”, continuó diciendo. “Pero las estrellas que brillan en el universo no pertenecen a nadie; por eso no se pueden robar”.
+Vera no había entendido nada: “¿Qué estás diciendo?”.
+“Se lo digo a un niño ignorante que no está aquí. No te preocupes; es solo que la humanidad es demasiado joven”.
+
+“Te ayudaré para que puedas casarte con Ike”, le gritó Sachi a la Princesa del Imperio de Andrómeda.
+“¿Qué?”
+“Vera me gusta, no quiero que...”
+“¡Puaj! Qué aburrimiento. Estás contaminando mis oídos. Las formas de vida inferiores no deberían hablar. Vera es mi amiga oficial y no se la entregaría a alguien tan cobarde como tú”.
+“Oh...”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book161_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book161_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc0c2261c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book161_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«Dedicado a muchos festivales»
+Aunque últimamente habían sucedido muchas cosas, todas eran asuntos del universo. Ahora iba a ocurrir un suceso mucho más común: el festival del pueblo iba a comenzar.
+“¡Es mi turno! Les hablaré sobre este pueblo”. Vera ofreció un plato de estofado casero de verduras a Ike y a la Princesa.
+En las aventuras que habían vivido anteriormente en el universo, Ike y la Princesa eran siempre los comentaristas. Si había algún conocimiento del que Vera pudiera presumir delante de ellos, sin duda era el de su propio pueblo.
+“... Y después, el primer mensajero del rey, el valiente caballero Huffman, partió hacia el oeste y atravesó dos continentes, cruzando océanos y ríos. La erudita de la corte imperial, la gran bruja del este, fue en la dirección oriental y llegó a la tierra de los espíritus. Al final se encontraron aquí”.
+“Ah, ¿sí? Increíble”. La Princesa no quería que Vera se diera cuenta de que no le interesaba nada la historia, pero no era muy buena actriz.
+“Esto solo significa que este lugar es el punto simétrico de la capital de ese rey en este planeta”. Ike encontró algo de poca importancia sobre lo que comentar negativamente.
+“Jajaja, si lo piensas detenidamente, sí, así es”, dijo Vera mientras se rascaba la coronilla.
+
+“Siempre digo que quiero largarme de aquí, pero al final descubrí que este es el sitio que mejor conozco”. La noche antes de que comenzara el día conmemorativo del pueblo, Vera se echó a llorar delante de Sachi al darse cuenta de esto.
+“¡Imbécil! ¡Has hecho llorar a Vera!”. La Princesa apareció de forma abrupta y le lanzó una patada voladora a Sachi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book162_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book162_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c85ae8bcc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book162_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+«La guerra del mar de estrellas»
+“Volver a encender el sol no es difícil. Pero esto no debe ser algo que desee ver el Imperio de Andrómeda”, le dijo Ike a una asustada Vera.
+“¿Estás diciendo que la Princesa ha secuestrado a Sachi?”, dijo Vera con una nota de sorpresa, tras reflexionar brevemente.
+“¿Cómo has llegado a esa conclusión? Lo que digo es que el único que puede secuestrar a la Princesa y a Vera es el Imperio de Andrómeda”. Ike se giró para contemplar las millones de criaturas de la galaxia.
+Tras un instante, dijo en voz alta: “¡Criaturas del mar de estrellas! Su Sagrada Majestad Lebannin me convocó aquí para renovar el fuego de las pocas estrellas que quedan. Pero el Imperio de Andrómeda no desea que este lugar dure para siempre, y por eso ha secuestrado a mis amigos”.
+“¿No estás poniendo sus vidas por encima de las de los habitantes de este mundo?”, dijo la reina Lebannin levantándose de su trono. “Si es así, ¿de qué sirvió que yo unificara las islas del mar de estrellas?”.
+
+Finalmente, la reina acudió a enfrentar a la muerte en solitario y venció a los asesinos del Imperio de Andrómeda, rescatando así a Sachi y a la Princesa. Después intercambió algunas palabras con Ike.
+“No esperaba que consiguiera derrotar a la especie dominante de Andrómeda; son unos seres muy fuertes. El dragón al que debe matar en la prueba de reyes no es rival para usted”, la elogió Ike.
+“En realidad, el dragón soy yo. Tras fundirme con el cuerpo y la sangre de Lebannin, actúo según sus deseos”.
+“Oh”, exclamó Ike, ligeramente sorprendido.
+“Por cierto, ¿ese joven es quien le gusta a la segunda princesa? Cuando entré, estaban...”
+“¡¿Qué?!”. Esta vez, Ike estaba muy sorprendido.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book163_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book163_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c636597a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book163_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+«Las chicas»
+“Así que todo fue un malentendido. Cuando estaba a punto de comérselo, llegué yo”, comenzó a explicar Sachi.
+“Entonces no se lo iría a comer”. Ike se colocó los lentes. “La raza dominante del Imperio de Andrómeda tiene en las manos unos órganos para devorar globos oculares”.
+“Los he visto. Son como una... ¿lamprea?”. Sachi tembló de pies a cabeza al pronunciar la última palabra.
+“Déjame terminar”. Ike quería subirse los lentes, pero terminó dejando una huella dactilar en el cristal. Se los quitó y se dio un golpecito en el ojo izquierdo mientras decía: “la costumbre de devorar los globos oculares tiene dos significados: rendición...”
+Después se tocó el ojo derecho y continuó: “y amor”.
+Sachi también se tocó las cuencas oculares mientras reflexionaba. Parecía estar pensando cuál de los dos significados había presenciado.
+“En realidad, la Princesa tampoco sabe diferenciarlos. Para ella, quienes se rinden, a los que vence en la batalla, y los que la aman son lo mismo: quienes no representan una amenaza para ella en la lucha por el poder”.
+“Por eso no es extraño que los asesinos del Imperio de Andrómeda la secuestraran. Debe ser el plan de algún otro heredero para matar dos pájaros de un tiro”.
+“Yo no quiero verme involucrado en una lucha por el trono. Por eso debo pedirte que la ayudes”.
+“Pe-, pero... ¡nosotros no tenemos eso tipo de relación! ¿Acaso no soy la persona a la que más odia?”.
+
+En estos mismos momentos, ¿de qué estaban hablando las chicas? ¡Tal vez nunca lo sepamos!
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book164_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book164_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a80c3a38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book164_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Los misteriosos moradores solitarios
+
+En las tribus de los Hilichurls también hay un tipo de monstruo enorme y misterioso. Estos seres poseen un cuerpo muy fuerte y de gran tamaño y pueden controlar los elementos para aumentar sus poderes. Por ejemplo, pueden usarlos para protegerse o para incrementar su fuerza bruta durante el combate, volviéndose así prácticamente indestructibles.
+
+Los demás miembros de la tribu de los Hilichurls llaman respetuosamente a estos gigantes “Lawa”. La hipótesis del autor es que esta palabra significa aproximadamente “rey” o “líder”. Pero, en realidad, estos seres no actúan como caciques ni dirigen las actividades tribales, sino que prefieren mantenerse al margen, en solitario, y evitan las reverencias y demás muestras de adoración del resto de los Hilichurls.
+
+Normalmente, los aventureros no suelen encontrarse a estos gigantes. No obstante, incluso los aventureros más avezados deberían pensárselo dos veces antes de explorar un lugar donde podrían tropezar con uno de estos seres.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book165_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book165_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6fdaf5ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book165_ES.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Cuenta la leyenda que el primer vino de Mondstadt se elaboró en la época en que el Viento del Norte aún aullaba.
+
+En la época del conflicto entre los Reyes del Hielo y la Escarcha, aunque temblasen de frío, los antepasados de Mondstadt elaboraban un rudimentario vino a partir de frutas silvestres. Lo hacían para aliviar el dolor de sus dedos congelados y para darles el valor de enfrentarse al duro e implacable invierno. En esa época, Mondstadt estaba completamente cubierto por el hielo y la nieve, y aún no existían los dientes de león.
+
+Se dice que la persona que inventó el vino fue un guardia negligente y descuidado de Mondstadt.
+
+En las tribus que vivían rodeadas por el hielo y la nieve, los guardias se encargaban de vigilar el alimento, tan complicado de conseguir.
+Ver un intruso humano en ese entorno tan hostil era algo muy poco habitual, pero sí había otras criaturas que, como resistían bien el frío, podían excavar túneles bajo tierra para llegar hasta las reservas de alimentos de los humanos. Según las reglas de la tribu, debía haber un encargado que vigilase los fosos de almacenamiento de comida en todo momento. Esta persona también debía tapar los agujeros que creaban los roedores, o incluso atraparlos con las manos en la masa si podían, a fin de mantener siempre a salvo las provisiones de la tribu.
+
+En aquella época, los húmedos y oscuros fosos donde se almacenaba la comida necesitaban un cuidado y atención constantes para evitar que nada se pudriera. Además, había que estar siempre atento a las pequeñas y traviesas criaturas que se escondían para gastar bromas a los guardias.
+
+Un día, un astuto espíritu de viento aprovechó que el guardia que lo vigilaba estaba distraído para transformarse en un zorro. El zorro se metió con cuidado en un montón de manzanas silvestres que había allí, donde hizo que la levadura creciera para que las manzanas maduraran y fermentaran.
+El guardia, extremadamente negligente, estaba hambriento cuando regresó y decidió comerse una de las manzanas. El suave sabor de la fruta fermentada fue un deleite tanto para su cuerpo como para su mente. Inmediatamente, tomó un poco de piel de animal y exprimió el jugo de las manzanas, a partir de lo cual se creó el vino.
+
+El guardia negligente que inventó el vino en la era del hielo y la nieve también se convirtió en el primer borracho de Mondstadt. Se dice que también fue la primera persona en soñar estando ebrio.
+
+En su primer sueño, soñó que se había convertido en un lobo solitario. En algún lugar perdido del pasado —¿o tal vez de un futuro lejano?—, luchó con sus colmillos y sus garras contra otras manadas de lobos rivales. Luchó por comida contra los humanos en medio de una violenta tormenta de nieve, y conoció al primer Seelie de todos.
+
+El humano, que vivía en tribu, y el lobo, que vivía en manada, no podían vivir en soledad. Así, este vino recién elaborado sirvió para unir al hombre y al lobo en sus sueños.
+
+Pero su actitud hacia los sueños era completamente distinta.
+
+El humano, que solo conocía el viento y la nieve, anhelaba el páramo donde el lobo solitario corría libremente, el cual tenía un gran temor por las ambiciones del humano. No entendía por qué le fascinaba el peligro, ni por qué buscaba la esperanza en él.
+Lo que preocupaba aún más al lobo era que cuando estaba en el sueño del humano borracho, ya no podía distinguir si era un lobo o un humano con un espíritu de lobo.
+
+Entonces, el solitario lobo juró alejarse del veneno de los humanos para siempre y nunca más caer en la tentación del alcohol.
+Los lobos no son hijos del viento, y la tierra del vino y la música bucólica no es su hogar. Por tanto, los lobos abandonaron el territorio de los humanos y se asentaron lejos de ellos, en los salvajes y profundos bosques de las montañas, un lugar al que nunca llegaría el aroma del vino.
+
+“Lo que los humanos llaman ‘alcohol’, para nosotros es una trampa hacia el abismo”,
+le dijo el lobo al borracho con arrogancia.
+Cuando el lobo se volvió hacia el borracho para decirle aquello, vio que él ya estaba profundamente dormido sobre un lecho de ramas de pino.
+
+El lobo estaba muy disgustado. Exhaló violentamente una bocanada de aire de sus fosas nasales y se marchó, dejando al humano alcohólico tirado en el suelo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book166_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book166_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0eb0daa22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book166_ES.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Gracias a la ayuda de Venerare y..., pude atravesar... y llegar a la cima de esta montaña...
+
+Esta es una montaña altísima, y muy peligrosa. Perdonen mi torpeza con el lenguaje pero, viendo la forma de esta cima, creo que sería apropiado llamarla “Cumbre Píleo”. Pero, tras una rápida inspección del terreno, quizás se pueda escalar por el lado este con ayuda de una cuerda y estacas, y después aprovechar el viento para lanzar un garfio... y después...
+
+...
+
+Nadie quería venir conmigo a escalar esta montaña. Algunos estaban dispuestos, pero los aventureros veteranos los asustaron. “Una pesadilla imposible de conquistar”, decían todos. El fracaso de sus antecesores envejeció sus corazones y se volvieron débiles. Pero yo todavía soy joven y mis brazos, mis piernas y mi cerebro funcionan perfectamente. La “Cumbre Píleo” no es más que otra montaña que está esperando a que la desafíe.
+
+...
+
+¡Buenas noticias! Alrik escalará la montaña conmigo. ¡Sabía que no estaba solo!
+
+...
+
+Subestimé esta montaña. Al escalarla, uno descubre que apenas hay caminos por los que se pueda andar. Es como una roca pulida, abrupta y majestuosa. Espero que las raciones que me prepararon mis compañeros sean suficientes para llegar hasta la cima.
+
+...
+
+He vuelto a lastimarme. Tengo una herida bastante profunda en la pierna y dos dedos de la mano izquierda congelados. Por suerte, la mano derecha sigue ilesa. Recuperarme tomará varios meses, pero ahora debo seguir adelante.
+
+...
+
+Malas noticias... Alrik no ha sobrevivido. Era demasiado viejo, y su cuerpo no pudo soportar las ventiscas heladas y el terreno escarpado de la montaña... Le hice un breve funeral y enterré con él su vino favorito. Ahora solo quedo yo. La nieve y el viento continúan inclementes. Debo llegar a la cima antes de que se congele...
+
+...
+
+Volví a caerme y me rompí una pierna. Por suerte, solo es una fractura leve. Una tormenta con cristales de hielo casi me arrastró hacia el abismo, pero por fortuna sigo vivo. Me agarré con todas mis fuerzas a las piedras afiladas y finalmente conseguí trepar por la pared de roca y encontrar el camino para descender la montaña...
+Si hubiera chocado contra el muro de hielo, o si me hubiera quedado atrapado entre las piedras afiladas, mi suerte habría terminado... Una de mis viejas heridas ha vuelto a abrirse esta vez. Creo que no podré volver a escalar en más de un año...
+
+...
+
+El cielo está muy azul. Creo que estos días no habrá más tormentas. Vi un halcón que volaba entre las nubes y llegaba hasta casi la cima de la montaña... la altura que yo no puedo alcanzar.
+
+Ah, si pudiera volar como un halcón...
+
+Como ese cuento de mi niñez en el que una joven águila aprendía a volar en la cima de una montaña...
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book167_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book167_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c3f10ddf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book167_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«La bienvenida del Arconte»
+La ceremonia de bienvenida al Arconte, el festival más famoso de Liyue, no podría tener un nombre más apropiado que “Rito del Descenso”.
+En este rito, el Arconte Geo, protector de Liyue, desciende personalmente desde los cielos para transmitir sus proclamas divinas y guiar a sus súbditos para que se rijan por la sabiduría contenida en ellas. De esta manera, todo ocurrirá de acuerdo a las normas establecidas y se evitará el caos.
+En el pasado remoto, los antepasados agricultores de Liyue elegían representantes para recibir al Arconte y despedirlo a su partida.
+Tras realizar ofrendas fastuosas y recitar solemnes bendiciones, estos representantes escuchaban piadosamente las predicciones divinas del Arconte y después transmitían al pueblo la dirección que debían tomar sus empeños. De esta manera, el Arconte guiaba a los mortales para que alcanzaran la prosperidad y superaran las adversidades, y sus dominios permanecían estables y poderosos.
+Más tarde, cuando volvió la paz tras la Guerra de los Arcontes, el puerto de Liyue comenzó a prosperar. Las Siete Estrellas, los representantes de las industrias de Liyue, se convirtieron en los intermediarios entre el pueblo y el Arconte Geo y se responsabilizaron de comunicarse directamente con el Arconte, transmitir sus predicciones divinas de forma sencilla y comprensible y publicar las directrices para el año siguiente.
+Obviamente, como su propio nombre indica, las eminencias involucradas en el “Rito del Descenso de las Siete Estrellas” deben pertenecer a las Siete Estrellas. Ninguna persona ajena puede participar en el ritual.
+Para muchos de los comerciantes de Liyue, las predicciones del Arconte Geo son como una bendición dorada.
+Por tanto, cuando se acerca el día del descenso de Rex Lapis, los comerciantes de Liyue hacen todo lo posible por volver a casa, sin importar cuán lejos estén, o envían a un emisario para que obtenga las indicaciones del Arconte y así asegurar la prosperidad de sus negocios durante ese año.
+En las tierras de la jungla, los eruditos se vuelven locos y abandonan los asuntos mundanos para buscar afanosamente una verdad suprema oculta, pero las gentes del país rocoso están acostumbradas a recibir el generoso consejo de su deidad para seguir avanzando hacia un asunto muy mundano: la prosperidad continua.
+En algunas ocasiones, parece como si Los Siete, que normalmente caminan juntos, de vez en cuando recurren al enfrentamiento para ajustar las cuentas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book168_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book168_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..554eaa4c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book168_ES.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Gracias a la ayuda ████████, pude █████████████████████████
+
+█████████ altísima████ peligrosa. Perdonen mi ███████████████ viendo ███████████ creo que ███████████████████████████████████████████████████ quizás █████████████████ con ayuda █████████████████ aprovechar el viento ████████████ y después██
+
+...
+
+Nadie ███████████████ esta montaña. Algunos estaban █████████████████████████████████████████████████ decían todos. ████████████████████ sus corazones ██ volvieron ████████████████████ mis piernas y mi cerebro █████ perfectamente. █████████████████ no es más que ██ montaña ██████████████ desafíe.
+
+...
+
+¡Buenas noticias! Alrik escalará ███████████████ no estaba solo!
+
+...
+
+█████ esta montaña. Al escalarla, uno ██████ apenas ████████████████████████████ pulida, abrupta ████████████ las raciones █████████ mis compañeros ██ suficientes █████████████
+
+...
+
+He vuelto a ███████████ herida ████████████ pierna █ dos dedos ████████████████████████ mano derecha ██████ Recuperarme ██████████ pero ahora ██████ adelante.
+
+...
+
+█████████ Alrik ███ sobrevivido██ demasiado █████████████████████ heladas ████████████████████ Le hice ████ funeral ██████████ vino ████████ solo quedo yo. █ nieve y el viento continúan ███████████████ cima ████████ congele...
+
+...
+
+Volví a caerme y me rompí ██████████████████ fractura █████ tormenta con cristales de hielo █████████████ abismo, ██ por fortuna █████. Me agarré ████████████████████ y finalmente conseguí trepar ████████████████████████ descender la montaña...
+██████████████ muro de hielo, █████████████████████ piedras afiladas, mi suerte habría terminado... █████ viejas ██████████████████████████████████████ más de un año...
+
+...
+
+El cielo está muy azul. ████ estos días ██████ tormentas. Vi un █████ volaba ████████████████ casi ███████████████████ yo no puedo alcanzar.
+
+███████ volar ████ halcón...
+
+Como ese ███████████████████████████████ en la cima de una montaña...
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book169_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book169_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d8a423e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book169_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+«Wuwang»
+Entre las montañas y colinas al norte del Monte Chingtsé, hay una llamada Colina Wuwang. Debido a la atmósfera sombría y opresiva que la envuelve, existen numerosas leyendas sobre ella.
+Los habitantes de Liyue dicen que las almas de los difuntos vagan entre los árboles de la Colina Wuwang y deambulan por el antiguo pueblo abandonado, flotando entre los árboles secos y las hojas marchitas y sin alejarse nunca de las cosas que atesoraron en vida. Estos espíritus errantes atraen con frecuencia a los visitantes despistados y los conducen hasta los peligrosos caminos de la montaña, desde donde caen en los riachuelos tumultuosos o son devorados por monstruos acechantes.
+El nombre de «Wuwang» bebe igualmente de estas tradiciones y transmite en una antigua lengua la idea de recibir un castigo sin tener culpa. Incluso el más prudente de los viajeros se verá rodeado de los malignos vapores de esta colina.
+Los inocentes habitantes de las montañas y quienes están de paso siempre corren el riesgo de caer en los engaños de los espíritus y acabar en bosques sombríos cubiertos de niebla donde esperan peligros desconocidos. Los fantasmas de la Colina Wuwang tienen muchas formas de seducir a los mortales, ya sea transformándose en un amor perdido o en un pesar nunca olvidado. También pueden utilizar la voz de los muertos, la calidez de quienes ya no están y el remordimiento de quienes no actuaron cuando tuvieron la oportunidad, de forma que quienes cruzan esta colina son incapaces de resistir sus ardides y los siguen ciegamente.
+Pero la Colina Wuwang no siempre fue así. Este lugar estuvo habitado hasta hace no mucho tiempo; y en el pasado más distante había aldeas diseminadas por su falda. Ahora las casas no son más que ruinas y lo único que queda son los susurros de los espíritus de sus antiguos habitantes.
+Entre los niños de la Aldea Chingtsé es popular la siguiente leyenda: Los jóvenes de la Colina Wuwang, seducidos por los cantos de sirena de un monstruo marino, se precipitaron al Río Bishui con sus promesas ilusorias y sus sueños infantiles. La corriente los arrastró hasta el Mar de Nubes, donde se fusionaron con las olas infinitas y olvidaron todos sus recuerdos de las montañas, los bosques y las aldeas... y sus sueños también se transformaron en canciones de monstruos marinos.
+Así desaparecieron generaciones enteras de jóvenes, hasta que los ancianos de la Colina Wuwang también fueron muriendo de viejos uno detrás de otro y la magnífica ciudad portuaria que relucía bajo la atenta mirada de Rex Lapis engulló otra silenciosa aldea fantasma.
+Pero, al contrario que los mortales, con su volubilidad y su corta vida, las líneas ley lo recuerdan todo. Los elementos se convierten en espíritus y recrean los viejos sueños y pesadillas de los habitantes de este lugar. Como una madre que ha perdido a su hijo e intenta encontrar la forma de redimirse del pasado, las venas sin sentimientos de la tierra forman las figuras de sus antiguos residentes una y otra vez, repitiendo el llanto de cada criatura, el lamento de cada anciano, todas las comedias y todas las tragedias. Igual que el canto de un monstruo marino, seducen inconscientemente a todas las almas nostálgicas que pasan por allí.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book16_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book16_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd1dda0f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book16_ES.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Cuarta canción:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+Una canción cantada por Samachurls. A juzgar por la reacción del jefe de la tribu, la canción parece tener un significado filosófico especial entre ellos. Puede parecer ridículo para los círculos académicos convencionales, y no tengo intención de desafiar los puntos de vista de mayor autoridad, pero me veo en la obligación de decir que preguntarnos si la filosofía existe entre los Hilichurls sigue siendo un tema literario fascinante y romántico.
+
+Quinta canción:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+Al igual que la gente de Mondstadt, las tribus Hilichurls que adoraban al viento solían estar borrachas y cantaban sin parar canciones de alabanza al Arconte Anemo. Esta es una oda cantada por Samachurls que se puede escuchar cuando toda la tribu está ebria.
+
+Sexta canción:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+Una piadosa oda cantada por los Hilichurls únicamente durante sacrificios. Al cantarla, la solían acompañar con percusión, golpeando el trasero de los miembros más débiles de la tribu con tablones, lo que crea un rítmico sonido. Debe doler bastante.
+
+Séptima canción:
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+Al parecer, muchas tribus Hilichurls tenían la tradición de intercambiar canciones alrededor de las hogueras a la luz de la luna. Esta es una de las baladas de la hoguera cantadas por el jefe como canción final. Al terminarla, el jefe gritaba “nunu” tres veces, lo que, supuestamente, significa “dormir”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book170_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book170_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..67e8d84d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book170_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+«Los espíritus de la montaña»
+En las montañas y bosques de Liyue hay muchos espíritus llamados Seelies que vagan libremente. Estos seres luminosos deambulan eternamente entre la niebla que rodea los árboles, o flotan en medio de las ruinas de antiguas ciudades y pueblos abandonados, y guían a los viajeros que poseen una Visión hasta tesoros escondidos o ingeniosos mecanismos.
+En Liyue creen que estos seres pequeños y silenciosos simbolizan la buena suerte. Unos dicen que en realidad son las almas de Adeptus fallecidos o de Arcontes buenos cuyo nombre nadie recuerda; otros piensan que son los ecos dejados en la montaña por quienes perdieron a un ser querido, y guían hasta su hogar a los viajeros solitarios.
+En las zonas rurales de Liyue se dice que los Seelies que vagan por las montañas son seres aún más antiguos que los Adeptus y poseían una forma exquisita y una gran sabiduría. Según esta leyenda, los Seelies deambulan por las montañas y los bosques y pasean por los salones de la vieja ciudad desde mucho antes de que Rex Lapis se enfrentara a los Arcontes.
+En algún momento del que no hay registros, una ancestro de los Seelies y un viajero procedente de otras tierras se encontraron y juraron un pacto de unión eterna ante las tres hermanas del Palacio de la Luna. Pero apenas treinta días después sobrevino una gran calamidad, y la Seelie y su amante recorrieron el mundo en pedazos hasta que una catástrofe detuvo sus pasos y un castigo despiadado los separó para siempre y destruyó hasta sus recuerdos.
+La dulce Seelie que rompió con su amor y el resto de sus hermanas fueron estropeándose cada vez más. Arruinaron sus bellas figuras, se desperdigaron por montañas, bosques y ruinas, y se convirtieron en pequeñas criaturas que han olvidado mucho y lo han perdido todo. Pero, aun despojadas de sus voces y su sabiduría, siguen cantando canciones llenas de pesar. Por este motivo, como siguen conservando algo de afecto por su amante desaparecido, guían a los viajeros que cruzan los picos nublados y los bosques cubiertos de niebla, y rememoran las historias de tiempos pasados tomando prestadas viejas ruinas, ajuares polvorientos y poemas ilegibles.
+Por supuesto, todo esto no son más que leyendas inventadas, las huecas fantasías de los campesinos de Liyue sobre los tiempos anteriores a Rex Lapis, y no poseen ni un ápice de credibilidad. En cuanto al motivo por el cual los tristes Seelies deambulan por la naturaleza, sigue habiendo distintas hipótesis y no existe consenso.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book171_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book171_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f09b8bb8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book171_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+...
+
+Cada industria y cada negocio, como los manantiales y los arroyos, comienza en las montañas y acaba en los mares. Las personas siempre quieren obtener un beneficio y, cuando esa inclinación se utiliza con fines rentables, se genera riqueza. Poseer los medios es tener el poder y, para frenar los excesos injustos del poder, lo contenemos con contratos que sirven de guía para que todas las cosas prosperen a la vez. Los fuertes no deben abusar de los débiles, ni se debe reprimir a los fuertes por medio de los débiles. Es importante saber que el comercio y los intercambios permiten que la riqueza fluya sin obstáculos: este es el camino justo y honesto.
+Algunos dicen: “¿Y qué sucede con quienes perdieron su empleo y no tienen una cosecha estable para alimentarse ni un techo sobre sus cabezas? Trabajan duramente y en vano en campos que no dan fruto mientras las mansiones de los ricos comerciantes rebosan de oro y jade. ¿Qué justicia y honestidad son estas?”.
+Esta pregunta demuestra falta de sabiduría. La búsqueda del beneficio acaba con los obstáculos que encuentra, como las olas que van desgastando las rocas de la orilla; y, al igual que los rápidos que fluyen por los valles, es implacable. Los pobres no lo serán para siempre, ni los ricos conservarán su riqueza por toda la eternidad. Pero el erario debe estar siempre lleno para que la nación siga siendo próspera y disfrutando de paz.
+Por tanto, la forma correcta de actuar es huir de la prohibición de la propiedad privada, expandir la economía y reformar el gobierno. No hay que caer en la trampa de ofrecer ayuda indiscriminadamente. La Geoarmada debe ampliarse para luchar contra las injusticias, acabar con los bandidos y proteger a los ciudadanos.
+
+...
+
+Aunque Rex Lapis es inmortal, los humanos necesitan provisiones y preparación para librarse de sus preocupaciones. Este plan maestro detalla el camino que nos conducirá, de forma lenta pero segura, a la longevidad de Liyue y la prosperidad del pueblo. La reforma es una tarea que se debe realizar con paciencia. No podemos hacer demandas apresuradas, porque correríamos el riesgo de no tener en cuenta otros aspectos. Igual que quien talla una pieza de jade lo hace pausadamente para que vaya tomando forma, los diversos problemas de Liyue se irán arreglando gradualmente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book172_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book172_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9ab42470b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book172_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+«Las flores de seda»
+Las flores de seda están presentes en todos los aspectos de la vida de cualquier ciudadano de Liyue que se precie. Estas flores son de un color brillante y sus pétalos suaves se utilizan para hacer seda. Incluso tras innumerables procesos de tratado y manufactura, la fragancia elegante de las flores perdura por un largo tiempo. Por este motivo, las gentes de Liyue cultivan variedades especiales para hacer perfumes, y los más lujosos de estos perfumes se presentan primero a Rex Lapis para obtener su aprobación.
+Según la fragancia y el grado de hidratación, estos perfumes de flores de seda tienen distintos significados para las mujeres. En Liyue hay una norma no escrita: es de mala educación preguntar a una dama sobre su perfume. No obstante, si uno es capaz de adivinar el tipo de perfume utilizado, interpretar correctamente su personalidad y características, y expresarlo de forma elegante, tendrá más posibilidades de ganarse el corazón de su interlocutora.
+En las zonas rurales de Liyue se dice que fue un Adeptus que vivía en la Montaña Aozang quien enseñó a los humanos a fabricar perfumes con flores de seda. En aquel tiempo, cuando los seres extraordinarios y los mortales corrientes convivían, el Adeptus guio a los humanos en el estudio del cortejo y el amor de plantas, árboles, aves y bestias. También, en cierta ocasión, este Adeptus se transformó en un elegante pájaro y enseñó a una doncella que se bañaba en el agua cristalina el arte de preparar y aplicar los perfumes.
+¿Qué clase de doncella puede impresionar a un Adeptus recluido en su soledad? Se cuentan muchas historias y leyendas al respecto, pero la verdad sigue sin conocerse. Lo que sí se sabe con certeza es que el perfume hecho con la flor de seda se ha transmitido de generación en generación durante miles de años, y se dice que la suave fragancia y el delicado método de fabricación no han cambiado en todo este tiempo.
+Las flores de seda presentan distintas características según su pedigrí y el lugar en el que crecen. Los comerciantes de Liyue tienen multitud de nombres rimbombantes para estas flores de rasgos diferentes y los atribuyen a un encuentro casual con Rex Lapis, o a un regalo de un Adeptus, embelleciendo las flores con historias increíbles. Estas técnicas publicitarias son bien recibidas por quienes tienen tiempo libre del que disfrutar en Liyue.
+Debido a la demanda, los floristas de Liyue no dudan en cultivar nuevos tipos de flores de seda, y por eso estas plantas se pueden encontrar en cualquier rincón de Liyue. Lamentablemente, los cambios geográficos a lo largo de los años y el aumento de las actividades mineras destruyeron su hábitat natural y la flor de seda silvestre se ha extinguido casi por completo, con la excepción de un puñado de plantas bajo la protección de los Adeptus que florecen de una forma recatada y elegante que no tiene nada que ver con las cultivadas en la ciudad.
+Lo más interesante es que, según los habitantes de Liyue, las coquetas flores de seda también son uno de los símbolos de Rex Lapis. ¿Acaso este gigante majestuoso que normalmente se manifiesta en forma masculina también se convirtió en mujer una vez para aceptar flores como ofrenda? Entre los escasos datos históricos y el gran número y la complejidad de las leyendas populares, no podemos afirmar con certeza tal hipótesis, pero tampoco podemos descartarla por completo.
+Quien escribe presenció una vez cómo la Estatua de Los Siete aceptaba un tributo elaborado y femenino hecho de flores de seda, pero no está en manos de extranjeros especular sobre los sentimientos del Arconte Geo al recibir ofrendas de sus súbditos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book173_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book173_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4e1bb96a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book173_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Prueba)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book174_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book174_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0905e290
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book174_ES.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+Acto I: De peces y agua
+Protagonista masculino: Fan Jie
+Protagonista femenina: Zi Xin
+Personaje cómico: Sra. Zhang
+
+Primera escena
+(Zi Xin entra en escena vestida de azul)
+(Declamación)
+Zi Xin: La marea refleja la montaña y la brisa acaricia el verde arrecife.
+(Aparte)
+Zi Xin: Soy la hija de un pescador y crecí junto al muelle. Ya tengo dieciséis años.
+Zi Xin: Mis padres ya no son jóvenes. ¿Qué otra cosa puedo hacer, más que salir en la barca? Es mi destino.
+(Dongtang, lento)
+Zi Xin: Los peces nadan libremente y su venta sustenta mi hogar. Echo las redes al agua y vuelvo a comenzar.
+(Zi Xin lanza la red y la vuelve a recoger)
+(Dongtang, appassionato)
+Zi Xin: A la intemperie siempre estoy faenando, por sobrevivir siempre luchando. El frío es mi eterno compañero mientras los ricos disfrutan de su brasero.
+Zi Xin: Aunque de los vestidos de seda de las muchachas ricas no puedo disfrutar, la pulsera de perlas que llevo en la muñeca alegra mi faenar.
+Zi Xin: En una familia pobre, la belleza es inútil. El sustento lo gano con mi trabajo y lo demás es fútil.
+(Zi Xin amarra su bote en el muelle y salta a la orilla)
+(Dongtang, senza misura)
+Zi Xin: Es hora de vender el pescado en las calles de este poblado.
+(Zi Xin sale de escena)
+
+Segunda escena
+(Zi Xin lleva una cesta)
+(Dongtang, straziante)
+Zi Xin: ¡Pescado fresco! ¡Pescado fresco!
+(La Sra. Zhang aparece llevando una cesta con flores)
+(Sprechstimme)
+Sra. Zhang: ¡Qué peces tan energéticos! (Los peces aletean y salpican de agua a la Sra. Zhang). ¡Harán una buena sopa!
+Sra. Zhang: Así empapada de pies a cabeza, ¿no parezco realmente una joven belleza?
+(Aparte)
+Zi Xin: ¿Cómo se llama, abuela?
+Sra. Zhang: Soy la Sra. Zhang y vendo flores en esta calle.
+Sra. Zhang: Jovencita, con esa vocecilla no conseguirás vender ni un pescado en todo el día.
+Sra. Zhang: Muy linda es tu carita, pero si no levantas la voz, no podrás llenarte la barriguita.
+(Zi Xin baja la cabeza)
+(Aparte)
+Zi Xin: No se ría de mí, Sra. Zhang.
+Zi Xin: ¡Oh, no!
+Sra. Zhang: ¿Qué sucede?
+Zi Xin: ¡La pulsera que siempre llevo no está! ¿Qué voy a hacer ahora?
+(Fan Jie entra en escena vestido con vivos colores y llevando la pulsera de perlas en la mano)
+(Dongtang, andante calmo)
+Fan Jie: Durante mi paseo matutino encontré esta pulsera de perlas por azares del destino.
+(Aparte)
+Fan Jie: Soy Fan Jie y trabajo en el muelle. Mis compañeros me eligieron como su jefe.
+Fan Jie: La pulsera que encontré debe ser de esa joven.
+Fan Jie: Quiero devolvérsela, pero no deseo que me acusen de haberla robado.
+Fan Jie: Comprobaré primero si tiene marcas en la muñeca de haberla llevado.
+(Dongtang, preludio de 12 compases, irato)
+Fan Jie: ¿Se vende el pescado con facilidad en esta agradable ciudad?
+Zi Xin: Con esta frescura, no dejará usted ni la raspadura.
+Fan Jie: ¡Qué peces tan vivaces! ¡Sus ansias de libertad son voraces!
+Fan Jie: Acérquese para que pueda verla mejor.
+(Zi Xin se acerca)
+Fan Jie: Las perlas son el adorno perfecto para su hermosura.
+(Dongtang, appassionato)
+Zi Xin: ¿Este hombre me querrá engañar? Sus artimañas no me podrán conquistar.
+Zi Xin: Con mis ojos almendrados le lanzaré una mirada que lo dejará helado.
+Zi Xin: ¡Menuda insolencia! ¡Su dignidad brilla por su ausencia!
+(Aparte)
+Fan Jie: No se enfade, señorita. Solo quería ver si tenía la marca de una pulsera en la muñeca.
+Fan Jie: Parece que es usted la dueña de esta pulsera. Ahora que se la devolví, no la molestaré más.
+Fan Jie: Soy Fan...
+(Se interrumpe, se tapa la boca y se gira. Fanjie sale de escena)
+Fan Jie: ¡Es hora de irme!
+(Aparte)
+Zi Xin: Oh, mi héroe, espere...
+(Dongtang, lento)
+Zi Xin: Por mi forma adusta, traté a ese hombre de forma injusta.
+Zi Xin: ¡Su nombre olvidé con mi turbamiento! ¿Cómo podré mostrarle mi agradecimiento?
+(Aparte)
+Zi Xin: Me avergüenzo de mí misma...
+Sra. Zhang: Doy mi testimonio de que esto huele a matrimonio. ¡El destino y su fortuna te ofrecieron un marido, tontuna!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book175_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book175_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..035e95d1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book175_ES.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+Acto II: Se busca pulsera de perlas
+Protagonista masculino: Fan Jie
+Protagonista femenina: Zi Xin
+Personaje cómico: Sra. Zhang
+Personajes cómicos secundarios: Zhang San, Li Si, Wang Erma
+
+Primera escena
+(Zi Xin y la Sra. Zhang entran en escena)
+(Aparte)
+Zi Xin: Últimamente me siento afligida, no consigo estar tranquila.
+Zi Xin: Todo por haber culpado a ese caballero tan bondadoso.
+Zi Xin: Él solo quería devolverme mi pulsera de perlas, mas yo ni siquiera le di las gracias. Tampoco le pregunté por su nombre, sino que le di una reprimenda.
+Zi Xin: ¡Qué avergonzada me siento! Me encantaría encontrar a ese hombre tan bueno. Pero ¿cómo voy a encontrarlo en un puerto tan grande?
+Sra. Zhang: No creo que debas sentirte triste ni preocupada.
+Zi Xin: Oh, Sra. Zhang, ¿por qué dice eso?
+Sra. Zhang: Si cuelgas un aviso anunciando que habrá una recompensa para quien encuentre tu pulsera de perlas, ¿no crees que vendrá a ti?
+(Danching, andante calmo)
+Zi Xin: Hay quien dice...
+Zi Xin: Que el vino hace que la gente se sonroje, y que la riqueza el corazón encoge.
+(Zi Xin camina cabizbaja)
+Zi Xin: A ese caballero deseo encontrar, mas dudo si él se querrá mostrar.
+(Aparte)
+Sra. Zhang: Vamos, no dudes tanto. ¡Hazlo y ya!
+Sra. Zhang: Hazme caso y no te arrepentirás.
+(Zi Xin y la Sra. Zhang salen de escena)
+
+Segunda escena
+(Zhang San, Li Si y Wang Erma entran en escena)
+(Sprechstimme)
+Zhang San: Me llamo Zhang San.
+Li Si: Me llamo Li Si.
+Wang Erma: Me llamo Wang Erma.
+Zhang San: Miren este aviso. ¡Vamos por la recompensa!
+Li Si: ¿En serio crees que voy a hacer algo bueno por alguien?
+Wang Erma: El tonto de Li Si tiene razón.
+(Aparte)
+Zhang San: Amigos, amigos, ¿vienen todos a reclamar la recompensa de la señorita Zi Xin?
+Li Si: Así es.
+Wang Erma: Efectivamente.
+Li Si: ¿Tú también encontraste el tocado de flores de Zi Xin?
+Wang Erma: Que yo recuerde, lo que perdió fueron unos aretes.
+Li Si: ¿Qué dices? Era un tocado.
+Zhang San: Tontos, ¡era un perfume!
+Wang Erma: Bah, qué más da. ¿Acaso importa lo que hayamos encontrado cada uno?
+Zhang San: Jajajaja.
+Li Si: Jajajaja.
+(Zhang San, Li Si y Wang Erma van a ver a Zi Xin)
+Zhang San: Hola, Zi Xin. Soy Zhang San, y he encontrado el perfume que perdiste. ¿Tienes la recompensa?
+Li Si: ¡Aparta! Soy Li Si, y yo encontré tu tocado de flores. La recompensa es mía.
+Wang Erma: ¡Cierren el pico! Soy Wang Erma, y he encontrado tus aretes. La recompensa me corresponde a mí.
+Zi Xin: ¿D-de qué están hablando? ¡Me están mareando!
+Zi Xin: Además, no conozco a ninguno de los tres. Si hubiera perdido mis aretes, mi perfume o mi tocado de flores, ¿no creen que lo sabría?
+Zhang San: Seguro que no te acuerdas porque estabas demasiado ocupada vendiendo pescado. Pero no te preocupes, dame la recompensa y asunto cerrado.
+Li Si: Venga, ¡danos esos Moras!
+Wang Erma: Si no nos das nada, destruiremos tu puesto y socavaremos tu reputación.
+Zi Xin: ¿Pero de dónde han salido estos rufianes?
+Zi Xin: Sra. Zhang, mire lo que ha pasado por hacerle caso.
+Sra. Zhang: No te preocupes, pensaré en una manera de echarlos.
+Sra. Zhang: ¡Oigan!
+(Zhang San, Li Si y Wang Erma se sientan en el suelo a la vez)
+Sra. Zhang: ¡Le dije a la señorita que ofreciera una recompensa falsa justamente para atrapar a unos ladronzuelos como ustedes!
+Sra. Zhang: Las cosas que han traído son todas falsas. ¡Vamos! ¡Devuélvanme el tocado, los aretes y el perfume de Zi Xin!
+Sra. Zhang: O si no...
+Zhang San: O si no, ¿qué?
+Sra. Zhang: Les obligaré a que nos compensen por habernos robado el valioso tocado hecho con lirios de cristal prensados, los aretes de jade noctilucoso de excelente calidad y el perfume importado desde el extranjero.
+Sra. Zhang: ¡Vamos! ¡Vayan sacando esos Moras!
+(La Sra. Zhang persigue a Zhang San, Li Si y Wang Erma con una escoba)
+Zhang San: ¡Oiga!
+Li Si: ¡No nos pegue, por favor! ¡No hace falta que nos dé ni un solo Mora!
+Wang Erma: ¡Vamos! ¡Denle lo que quiere para que nos deje en paz!
+
+Tercera escena
+(Zhang San entra en escena con Fan Jie)
+(Aparte)
+Zhang San: Ahora entiendo lo que hiciste. Por haberle robado sus cosas a esa chica, ¡a mí y a mis amigos nos pegaron!
+Fan Jie: Yo, Fan Jie, soy un hombre justo y con una gran moral. Jamás robaría nada, así que le ruego que no manche mi nombre con afirmaciones sin fundamento.
+Zhang San: Ya que te niegas a admitir que eres un ladrón, ¿por qué no vienes conmigo a ver la señorita que perdió sus cosas?
+Fan Jie: Por mí, perfecto. Vamos, estoy deseando saber quién está calumniándome.
+(Zhang San y Fan Jie van a ver a Zi Xin)
+Zhang San: ¿No es la señorita Zi Xin la que perdió sus cosas? A ver cómo le explicas lo que has hecho.
+Fan Jie: ¡Muy bien! Ah, ¡aquí estás!
+(Dongtang, appassionato)
+Fan Jie: La señorita el otro día estaba enojada, sé que no le pudieron salir otras palabras.
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: Por favor, señorita, no tiene que desconfiar, pues yo, Fan Jie, no hago más que en el muelle trabajar.
+Fan Jie: Soy un hombre humilde y de pocas riquezas, ¿por qué querría robarle sus valiosas piezas?
+Fan Jie: Mi honestidad se encontró con sus acusaciones, mas espero que su problema pronto se solucione.
+(Aparte)
+Zi Xin: Oh, así que el hombre caballeroso se llama Fan Jie.
+Zi Xin: Es mi culpa que se haya visto envuelto en todo esto.
+Zi Xin: Debo pedirle disculpas. Si no las acepta, insistiré hasta que lo haga.
+(Zi Xin se acerca a Fan Jie para ofrecerle sus disculpas)
+Zi Xin: Oh, buen señor mío, le pido disculpas por el malentendido de antes. En realidad...
+(Fan Jie se da la vuelta)
+Fan Jie: ¡Hum!
+(Zi Xin se ríe ligeramente y se acerca aún más)
+Zi Xin: En realidad, existe una razón.
+Zi Xin: Como se fue sin más y sin decirme cómo se llamaba, quise buscarlo para recompensarle.
+Zi Xin: Pero veo que fue una mala decisión, y que no he hecho más que causarle problemas.
+Zi Xin: Por ello, me gustaría ofrecerle mis disculpas.
+Fan Jie: ¿Eh?
+(Dongtang, lento)
+Fan Jie: Aunque sus acusaciones me causaron gran enojo, ahora veo este malentendido con otros ojos.
+Fan Jie: Me siento descontento e indignado, mas soy incapaz de hablarle con enfado.
+(Aparte)
+Fan Jie: *Ejem, ejem*, permítame que le pregunte.
+Fan Jie: Ha dicho que lo de antes fue un malentendido, ¿no es así?
+Fan Jie: Y, como quería encontrar a la persona que se llevó su pulsera de perlas, colgó un anuncio y me acusó a mí por error, ¿cierto?
+Zi Xin: Correcto. Por eso quería pedirle disculpas.
+(Fan Jie reconforta a Zi Xin)
+Fan Jie: No tiene por qué ser tan educada conmigo. Alguien como yo no se merece su cortesía.
+Fan Jie: Soy yo quien actuó inapropiadamente y la puso en un aprieto. Yo debería pedirle perdón.
+Zi Xin: Oh, no diga eso, señor mío.
+(Fan Jie hace una reverencia)
+Zhang San: ¡Oigan! ¡Déjense de cortesías y dennos nuestros Moras de una vez!
+Sra. Zhang: ¡Cállate! ¿No ves que están charlando? ¿Qué quieres ahora?
+Sra. Zhang: Las damas y los caballeros aquí presentes hoy han venido a ver la ópera de Yun Jin. ¡Nadie quiere escuchar tus tonterías!
+Sra. Zhang: ¿Es que no lo ves? ¡Vamos, fuera de aquí!
+(La Sra. Zhang se lleva a Zhang San)
+Zi Xin: Ahora que lo pienso, yo estoy aquí vendiendo pescado todos los días. ¿Cómo es posible que no nos hayamos visto nunca?
+Fan Jie: Yo paso todos los días por esta calle para ir al trabajo.
+Fan Jie: Pero como siempre está tan concurrida, nunca nos hemos visto. Tal vez mañana el destino sí lo quiera.
+Zi Xin: En ese caso, no puedo esperar a que llegue mañana.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book176_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book176_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b96e08863
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book176_ES.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+Acto III: La pulsera extraviada
+Protagonista masculino: Fan Jie
+Protagonista femenina: Zi Xin
+Personaje cómico: Sra. Zhang
+Villano: Wu Wang
+Personajes cómicos secundarios: Wu Yi y Wu Er
+
+Primera escena
+(Zi Xin y Fan Jie suben a escena)
+(Declamación)
+Fan Jie: Un perro ladra agitadamente al amanecer.
+Zi Xin: Los rayos del sol se reflejan sobre la fina escarcha de los tejados.
+(Aparte)
+Fan Jie: Vaya, ¿esa no es la señorita Zi Xin?
+Zi Xin: Así es. Hola, señor Fan Jie.
+(Dongtang, senza misura)
+Fan Jie: Anoche, soñé que con ella me encontraba.
+Zi Xin: Nuestro encuentro fue tan breve que volver a verlo deseaba.
+Ambos a la vez: Ojalá aquello que tanto deseamos se materializara.
+(Aparte, al unísono)
+Zi Xin: Fan Jie...
+Fan Jie: Zi Xin...
+(Aparte)
+Fan Jie: Los rayos del sol se empiezan a asomar y ya ha empezado el trabajo en el muelle. Este humilde servidor debe marcharse.
+Fan Jie: Zi Xin, me tengo que ir.
+(Zi Xin hace una reverencia para despedirse de Fan Jie. Al marcharse, este vuelve la cabeza. Zi Xin agacha la cabeza y vuelve a subirla. Fanjie sale de escena y Zi Xin entrelaza las manos)
+(Dongtang, lento)
+Zi Xin: Oh, ¡qué dolorosa despedida!
+(Zi Xin sale de escena)
+
+Segunda escena
+(Wu Wang, vestido con ropa de arquero de color verde y cuello ancho, Wu Yi y Wu Er entran en escena)
+(Declamación)
+Wu Wang: Wu Wang es mi nombre, aunque como “el Rey” hay quien me conoce.
+Wu Wang: Hoy me sentía triste y abatido, así que por las calles hice un recorrido.
+(Aparte)
+Wu Wang: ¡Wu Yi, Wu Er!
+(Aparte, los dos a la vez)
+Ambos: ¡Sí, señor!
+(Aparte)
+Wu Wang: Me gustaría comer algo, ¿qué me recomiendan?
+Wu Yi: ¿Qué le parecen unas albóndigas de camarón dorado?
+Wu Wang: Estoy cansado de comer carne y pescado, así que, aunque se trate de marisco, acepto tu recomendación.
+Wu Wang: Wu Er, ayúdame a buscar un restaurante donde pedir unas albóndigas de camarón dorado.
+Wu Er: ¡Entendido!
+Wu Wang: No tan rápido. Recuerda que tienen que tener un perfecto brillo dorado. No quiero que estén quemadas bajo ningún concepto.
+Wu Er: Que no estén quemadas. Entendido, señor.
+Wu Wang: Espera. Quiero que las albóndigas tengan el tamaño perfecto, ni muy grandes ni muy pequeñas.
+Wu Er: Ni muy grandes ni muy pequeñas. Entendido, lo haré de inmediato.
+Wu Wang: No, espera.
+Wu Er: ¿Qué más requisitos tiene? Vamos, dígalos todos de una vez.
+Wu Er: Si la comida de este restaurante no es buena, haremos lo que siempre hacemos.
+Wu Yi: ¿Y qué es lo que siempre hacemos?
+Wu Er: No pagar ni un Mora.
+Wu Wang: No podemos hacer eso. ¿Ves el puesto de pescado que hay en esta calle? La dueña es una joven muy hermosa que, con solo mirarla, uno ya se siente más satisfecho que habiendo comido.
+(Dongtang, lento)
+Wu Wang: Le preguntaré por su situación familiar, y así sabré si a ella puedo cortejar.
+(Wu Wang se dirige hacia Zi Xin)
+(Aparte)
+Zi Xin: Hola, estimado cliente, ¿viene a comprar pescado?
+Wu Wang: Eh... Sí, claro. Señorita, ¿de dónde es usted? Y sus padres, ¿dónde están?
+Zi Xin: Me crié aquí, en el muelle, y mis padres ya son muy mayores. Yo soy el único sustento de mi familia.
+Zi Xin: ¿Por qué lo pregunta, estimado cliente?
+(Vuelve la cabeza y habla en voz baja)
+Wu Wang: Excelente. Ahora que sus padres no están con ella, debería aprovechar la ocasión.
+(Vuelve a mirar a Zi Xin)
+Wu Wang: Señorita, ¿está usted comprometida con otro hombre?
+Zi Xin: Lo único que hago es trabajar para poder vivir. No, no estoy comprometida.
+Zi Xin: Pero, estimado cliente, ¿qué tiene que ver el matrimonio con comprar pescado?
+(Vuelve la cabeza y habla en voz baja)
+Wu Wang: Excelente. Como no está comprometida, aunque le pasara algo, no tendría a nadie que cuidara de ella.
+(Vuelve a mirar a Zi Xin)
+Wu Wang: Y, señorita, ¿está usted enamorada de algún buen muchacho?
+(Zi Xin agacha la cabeza sin decir nada)
+(Dongtang, senza misura)
+Wu Wang: Al verla cabizbaja sin decir nada, entiendo que esta señorita no está casada. Así pues, tengo una idea bien malvada.
+Wu Wang: Vengan, muchachos, vengan. Ayúdenme a raptar a esta joven belleza y brindemos por ella con vileza.
+(Wu Wang, Wu Yi y Wu Er se llevan a Zi Xin)
+
+Tercera escena
+(La Sra. Zhang entra en escena)
+(Aparte)
+Sra. Zhang: Distinguido público, si ya han visto más óperas de Yun Jin y son todos unos expertos, seguramente ya sabrán lo que sucederá.
+Sra. Zhang: No queda otra alternativa más que un enfrentamiento cara a cara.
+Sra. Zhang: Para que nazca un héroe, debe haber algo que lo impulse a actuar.
+Sra. Zhang: Como, por ejemplo, un malvado monstruo, algo que perturbe la paz de la gente o un gran cambio de era. En situaciones tan convulsas es cuando aparecen los héroes.
+Sra. Zhang: Estos luchan heroicamente por una causa justa para tener un lugar en la historia. Sin embargo, si se acobardan...
+Sra. Zhang: Por ejemplo, ese Zhang Jie... no, ¿cómo se llamaba? ¿Wang Jie? Ah, ya sé: Fan Jie.
+Sra. Zhang: La gente común como nosotros debemos instarle a actuar para que salve a la hermosa joven y para que se escriban historias sobre esto.
+Sra. Zhang: Veamos cómo reaccionará Fan Jie.
+(Fan Jie entra en escena)
+(Aparte)
+Sra. Zhang: Oh, ¡llegas tarde!
+Sra. Zhang: ¡El conocido e infame Wu Wang se ha llevado a Zi Xin!
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: ¡Oh, no!
+Fan Jie: Debió estar tan asustada... ¡Qué tragedia esta! Nunca imaginé que tal infortunio podría suceder enfrente de mis propias narices.
+Fan Jie: Esos villanos pueden hacer daño e incluso cometer asesinatos. Si voy con Zi Xin...
+Fan Jie: Temo ir con vida, pero regresar sin ella.
+(La Sra. Zhang entrega a Fan Jie la pulsera de perlas)
+Sra. Zhang: Señor Fan, ¿cómo puede decir eso?
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: Veo la pulsera de perlas y, ¡oh!, no puedo más.
+Fan Jie: ¿Cómo pudieron esos villanos a una frágil mujer raptar?
+Fan Jie: Con la pulsera en la mano llevando, mi espada furiosamente blando. Ese Wu Wang de lo que hizo se arrepentirá, y ante mí llorando se arrodillará.
+(Wu Wang y la Sra. Zhang salen de escena)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book177_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book177_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6edfd9a57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book177_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+...
+Hoy hizo un tiempo horrible.
+La ventisca se ha calmado, pero en ocasiones sopla un viento que no permite ni abrir los ojos.
+Me recordó a una descripción que leí en un poema antiguo en el que se comparaba la tormenta de nieve con una danza de blancas espadas.
+
+Pero, como dijo el señor Landrich, hay que seguir adelante, sin importar qué obstáculos se encuentren.
+Debemos llevar resultados prometedores de vuelta a Mondstadt.
+Solo de esta manera cumpliré las expectativas del señor Landrich y asentaré la reputación de la familia. Y acabaré con la arrogancia de esos rebeldes que se ocultan...
+
+A causa de esa inscripción, tomamos la decisión de explorar la cámara secreta cerrada, en lugar de ir a la cripta de las ruinas del suroeste, como habíamos planeado originalmente.
+Según la inscripción en la estela de piedra que descifró el joven amo Eberhart, en su interior debe haber unos frescos antiguos bien conservados y un arma hecha de un material llamado argento estelar.
+Si esto resulta ser cierto, será el descubrimiento más importante en el campo de la arqueología en las últimas décadas.
+
+Eso fue lo que dijo el señor Ingbert, pero yo no puedo dejar de pensar en los compañeros que perdimos en la ventisca hace unos días.
+Espero que sean como dice el joven amo Eberhart, jóvenes nobles que recibieron un riguroso entrenamiento desde su infancia y que serán capaces de regresar al campamento por sí mismos.
+
+Enseguida partiremos hacia el campamento sur, y desde allí nos adentraremos en las ruinas.
+Esta vez tenemos que examinar cuidadosamente su estabilidad antes de entrar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book178_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book178_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1672058d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book178_ES.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Creo que perdí mi diario anterior cuando sucedió la tragedia.
+¡Qué desgracia haber perdido los apuntes de mi investigación! Pero este lugar es demasiado peligroso.
+
+Finalmente no conseguimos abrir esos portones.
+Tuvimos que volver con las manos vacías, sin los frescos ni las armas antiguas que quería el señor Ingbert.
+Al volver al campamento sur, seguía sin haber noticias de los que se perdieron en la ventisca.
+Aunque no hay muchas probabilidades, lo único que podemos hacer es esperar que hayan conseguido llegar al pie de la montaña y vuelvan con refuerzos y provisiones.
+Porque las que tenemos no durarán mucho más...
+Suena cruel decirlo así, pero el derrumbamiento que sucedió delante de la puerta redonda de la cámara secreta no solo nos arrebató a Nick, sino que también nos privó de toda la comida y el combustible que cargaba a su espalda...
+Le dije que teníamos que comprobar la integridad estructural de las ruinas antes de entrar... ¡Se lo dije!
+
+Creo que todos los malditos accidentes que han ocurrido me han insensibilizado...
+O tal vez es el resultado de la influencia de un entorno tan despiadado.
+
+Es de admirar que el joven amo Eberhart mantenga la calma incluso en unas condiciones tan adversas. Debe ser la tenacidad de un auténtico aristócrata...
+El juicio del señor Landrich parece haber sido correcto.
+Aunque sea un hijo bastardo, se comporta como un verdadero aristócrata, incluso más que otros nobles.
+
+Cuando pase la ventisca, nos dirigiremos hacia la cripta de las ruinas del suroeste según las indicaciones del joven amo Eberhart.
+Según su interpretación, es posible que dentro haya cosas muy antiguas.
+Parece increíble, pero el frío tan extremo de este lugar tiene la propiedad de preservar los materiales.
+
+No podemos traicionar las esperanzas de los compañeros que ya no están.
+Y, menos aún, decepcionar al señor Landrich.
+De lo contrario, tal vez me toque enfrentarme a los monstruos en la arena.
+Incluso si venciera a los monstruos, acabaría igual que aquel esclavo del joven amo Eberhart... atravesado por la espada de ese demonio de cabellera roja de la familia Lawrence...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book179_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book179_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd40ce18e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book179_ES.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+¿Es debido a la historia de este lugar que el paisaje parece silencioso, o es este tipo de paisaje el que provocó que la historia sea tan sombría?
+¿O lo que pasó durante la expedición me ha inspirado esta idea?
+O, tal vez, la sangre que he perdido y el frío han afectado mi mente...
+Sea como sea, esta será probablemente la última entrada del diario.
+
+El plan de Eberhart fracasó... o quizás deba decir que funcionó.
+Aunque ahora parece muy obvio, en aquel momento nadie adivinó sus verdaderas intenciones. Pensándolo bien, creo que los compañeros que perdimos durante el viaje ya perecieron en sus manos. Y el derrumbamiento que sucedió delante de la puerta redonda de la cámara secreta también debió ser cosa suya.
+
+Pero no lo comprendí hasta que el señor Ingbert y yo llegamos a la cripta de las ruinas del suroeste y sacó la lanza.
+Ya sea con “la antigua civilización enterrada en la nieve” o con “la magia que cayó desde el cielo”, lo que quería era aprovecharse de la pasión por la aventura del señor Ingbert y llevarlo a un lugar donde estuviera solo...
+Al fin y al cabo, un bastardo es un bastardo.
+Por eso entrenó en secreto con un arma tan poco aristocrática como la lanza, para acabar con el señor en ese momento y acercarse más a la posición de cabeza de la familia.
+
+Y, ahora que lo pienso, también debió ser cosa suya cuando el joven amo Parsifal se empeñó en convertirse en un ladrón fantasma y acabó muerto...
+
+Nunca olvidaré la imagen del señor Ingbert atravesado por esa lanza.
+Crecimos juntos, pero no descubrí al monstruo que se ocultaba bajo su apariencia afable y calmada.
+El señor Landrich tenía la intención de otorgarle su apellido cuando regresáramos de esta expedición... si lo hubiera sabido, quizás esto no habría sucedido.
+O tal vez hizo esto porque conocía el plan del señor y quiso darle un “empujoncito” a la sucesión...
+
+No puedo volver a Mondstadt. Lo siento, Priscilla.
+
+Si alguien encuentra este diario, ¡por favor, advierta al señor Landrich!
+Aunque Eberhart también resultó gravemente herido, es posible que consiga volver a Mondstadt.
+Si logra regresar, solo quedará un obstáculo en su camino hacia la rebelión...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book17_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book17_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7620cb0f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book17_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+«La merienda campestre de los dioses»
+Mientras Ike estaba durmiendo una siesta, sus sirvientes libraban terribles guerras entre ellos.
+El gran mago había sometido a muchos dioses y demonios para servirse a sí mismo. Como el mago más formidable de su época, Ike estaba al mando de tantos dioses y demonios que la cantidad trasciende la de entradas que puede haber en un diccionario. ¿Cuál de todos es el más fuerte bajo su gobierno? Los dioses y los demonios decidieron descubrirlo por sí mismos a través de la batalla.
+Desafortunadamente, consideraron a la Princesa, a Sachi y a Vera como uno de ellos.
+¡Tres estrellas fueron destruidas durante la corta siesta de dos horas de Ike!
+
+“¿Por qué debo protegerte?”. La princesa retiró la mano y el demonio gigante, que perdió los globos oculares, cayó al suelo.
+La raza dominante del Imperio de Andrómeda puede parecer encantadora y dulce, pero en las palmas de sus manos hay dos bocas especiales que se utilizan para devorar los globos oculares de sus amantes y enemigos derrotados.
+“¿No somos amigas?”. Vera se limpió la sangre de la cara y parecía sentirse dolida por lo que le dijo.
+“Sí, sí“, la Princesa se sonrojó y miró hacia otro lado. “Ya reconocí que tú eres mi única amiga por lo que había sucedido. No me refería a ti, Vera”.
+“¡Oye!”, protestó Sachi desde las fauces de un gigantesco dragón.
+“Dime, ¿te vas a entregar?”, desafió el dragón con una anciana voz. “Ríndete y reconoce que eres una rata inmunda y débil. Entonces, te dejaré vivir”.
+“¡Me rindo! ¡Me rindo! ¡Suéltame!”, gritó Sachi.
+“¡Una despreciable lagartija de tu clase debería saber decir otras cosas! Los gecos que hay en mi palacio te aplastarían”. La princesa le retorció las muñecas.
+“¡Yo no he hecho nada!”. El dragón lanzó a Sachi por los aires.
+¡La batalla entre las especies dominantes de Andrómeda y el antiguo dragón gigante había terminado en un instante!
+
+¿La moraleja de esta historia? Que no te lastimarás si te rindes a tiempo.
+Sachi fue eliminado de la competición y despertó a Ike pegándole con una chancleta. Vera también sobrevivió gracias a la protección de la Princesa.
+“¡Puaf! ¡Eres imbécil! El mero hecho de verte es repugnante. ¡No te acerques a mí! ¡No me hables, no me mires, ni respires el mismo aire que yo, escoria inmunda!”. La Princesa no podía tener una peor opinión de Sachi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book180_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book180_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..096d7af9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book180_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Sea quien sea que haya dejado esta comida, ¡gracias de todo corazón!
+Con esta hambre y este agotamiento, y sin provisiones, no hubiera podido seguir adelante. Esta comida me ha salvado.
+Ahora continuaré descendiendo. Creo que no tardaré mucho en llegar al campamento.
+La próxima vez me prepararé mejor antes de venir a la montaña...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book181_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book181_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..38aa68e5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book181_ES.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+«Espinadragón»
+Comencé el ascenso a Espinadragón por la cara sur, donde la montaña se encuentra con las riberas y llanuras de Liyue. Aquí la pendiente no es tan pronunciada, el viento es suave y la nieve, ligera. Además, los arroyos no están congelados, por lo que es un buen lugar para levantar un campamento base. Cuando mis provisiones estén listas, montaré aquí un campamento antes de continuar subiendo.
+
+Al terminar de levantar el campamento, aproveché la oportunidad para inspeccionar las ruinas de los alrededores. Son muy interesantes, y el estilo arquitectónico y los detalles decorativos son consistentes con los edificios antiguos de otras partes de la región. Esto podría significa que la civilización legendaria de la montaña nevada podría estar justo bajo mis pies.
+Lamentablemente, no encontré ninguna inscripción bien conservada, así que es difícil confirmar la historia del antiguo reino. Tal vez haya más información oculta en zonas más altas, enterrada bajo la nieve.
+
+¡Qué noche tan desagradable! El viento frío soplaba constantemente desde el arroyo, sacudiendo la tienda y provocándome pesadillas. Hay una cueva cerca del agua y debe ser grande, porque se oía el eco del viento en su interior, pero no se puede entrar porque está cerrada con una verja que no puede abrirse desde fuera.
+
+Más tarde continué subiendo por la ladera. Por el camino encontré restos más recientes que parecen datar de cuando los aristócratas gobernaban Mondstadt. Desenterré algunos jirones de tejido y armas estropeadas. Parece que la nieve y el hielo ralentizan el proceso de descomposición y ayudan a conservar los restos durante muchos años.
+La forma en la que los objetos estaban distribuidos me lleva a pensar que tuvo lugar una persecución en este camino de montaña... o quizás incluso un asesinato.
+
+Ni las violentas tormentas de nieve o las mutaciones siniestras pueden detener a alguien que alberga una ambición sombría. Incluso este paraje helado dejado de la mano de los Arcontes ha sido mancillado por una transgresión mortal.
+
+El viento es cada vez más fuerte y la temperatura más frígida según asciendo. Exploré unas ruinas al noreste y, para mi sorpresa, encontré agua. No estaba congelada, a pesar de este entorno. Por el lugar en el que estaba, deduje que conecta con el arroyo que hay más abajo.
+No obstante, hace tanto frío en esta zona que no me atreví a adentrarme más en las ruinas, por miedo de congelarme o ahogarme. Dejé una señal en el lugar para marcarlo. Espero que no lo entierre la nieve.
+Quizás este lugar era antes un refugio subterráneo, y el agua del subsuelo se filtró durante años y lo inundó. Pero también se dice que a los tiranos del pasado les gustaba encerrar a sus prisioneros, meterlos en una jaula y después llenar la celda de agua lentamente, para que pudieran ver cómo el agua subía poco a poco desde sus pies hasta la boca, la nariz y, por último, la frente.
+Un castigo tan prolongado y cruel... Y con semejante frío, es difícil imaginar que alguien pudiera sobrevivir.
+
+El camino hacia el este es cada vez más accidentado. Tuve un traspié estúpido y casi me rompo la pierna. Por suerte solo me hice una herida superficial, pero me rasgué la ropa con un carámbano de hielo y notaba toda la fuerza del viento en mi piel. Era muy desagradable, como un cuchillo apuñalándome constantemente.
+Encontré un lugar donde refugiarme antes de perder por completo la sensación en la herida. Conseguí reparar mi ropa con unas torpes puntadas, pero en este estado no puedo continuar.
+Un poco más tarde logré llegar al campamento. Casi me congelo. Me senté frente a la hoguera para calentarme los pies y, al quitarme los calcetines, vi que tres dedos se me habían vuelto morados del frío... No importa, sigo disfrutando de la sensación de haber vuelto a la vida.
+
+Cuando la tormenta se calmó un poco, elevé la vista hacia la solitaria cumbre rodeada de grandes rocas escarpadas. Recordé las canciones de los bardos sobre el dragón antiguo y malvado que está enterrado en el lecho del río... ¿también él mirará hacia las alturas con sus ojos ciegos?
+Muchos de los que viven al pie de esta montaña eternamente nevada dicen que es un punto ciego en la vista de los Arcontes, y que solo la fuerza inescrutable del destino gobierna este lugar. Según los viejos cuentos de hadas de Mondstadt, esta montaña era un lugar de castigo abandonado por los vientos del tiempo, y por eso quedó congelado en un momento de destrucción.
+Pero algo sigue palpitando en la cima de la montaña. En mis sueños oigo su llamada, como una canción agradable pero inquietante.
+
+Esta expedición resultó un desastre, pero al menos conservo la vida. Debemos despedirnos por ahora, Espinadragón. Tal vez regrese, pero desconozco si alguna vez lograré llegar a tu cumbre...
+Creo que a continuación exploraré Liyue. Pero lo más urgente ahora es reponer los suministros que perdí y, de paso, cambiar este viejo diario empapado por uno nuevo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book182_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book182_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book182_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book183_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book183_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..95a3f3a55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book183_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+“Bajo un árbol exuberante, se esconde un tesoro abundante.
+En medio del gran camino, un objeto te será concedido.
+¿Quién sabe qué cosa vieras bajo las largas escaleras?”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book184_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book184_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe74f48f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book184_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+«Los Chilin»
+Según las leyendas sobre las montañas de Liyue, los Chilin son unas bestias iluminadas nobles y bondadosas. Se suelen dejar ver en las montañas y los bosques, y solamente salen al exterior cuando el rocío y el brillo de las estrellas coinciden en la misma noche. Además, únicamente se alimentan del dulce y puro rocío matutino y de plantas amargas y fragantes.
+Los Chilin son unas bestias gentiles. La elegancia y la ceremoniosidad fluyen por sus venas. Se dice que nunca lastimarían a ningún ser vivo, y que nunca pisan a ningún insecto, ni arrancan una hoja de un árbol. También hay quien dice que cada uno de sus hábitos y movimientos respeta los protocolos más antiguos y refinados que existen, algo que no ha cambiado en miles de años.
+Al terminar la salvaje Guerra de los Arcontes, muchos Adeptus no se volvieron a acostumbrar a los ruidos y las molestias de los humanos. Por ello, bajo disposición de Rex Lapis, se recluyeron en los bosques y las montañas y no volvieron a interferir en el mundo humano, sino que vivieron felices en la naturaleza.
+Sin embargo, había muchas bestias iluminadas que habían entablado grandes lazos de amistad con algunos mortales, por lo que decidieron llevar a cabo la voluntad del Rey Geo de ayudar en la ciudad con su fuerza y bondad. Así pues, algunas se recluyeron en las montañas y las aldeas, y otras caminaron por las concurridas calles de Liyue, convivieron y se mezclaron con la gente e incluso formaron lazos de sangre con algunos de sus habitantes.
+
+Según una leyenda folclórica, hace miles de años, entre los elegantes Chilin ya existían casamenteros que los enlazaban con los ignorantes y salvajes mortales.
+Durante la Guerra de los Arcontes, la gente utilizaba flores de loto y hojas de laurel para vestirse.
+Una noche, una Chilin mordisqueó la ropa que un herborista que se estaba bañando en la montaña había dejado en la orilla de un estanque. La aún muy joven bestia iluminada no entendía el sentido de la vergüenza y los deseos de los humanos, y mucho menos el por qué los seres como ella no debían poner pie en el mundo de los mortales.
+Para disculparse por su inapropiado comportamiento, y para evitar que el frágil mortal se asustara por el sobrenatural aspecto de la Adeptus, esta adoptó la forma de una humana y apareció ante el herborista cuando la tenue luz de la luna llena se proyectó sobre todo el estanque.
+Aun así, la joven bestia iluminada no consiguió entender la vergüenza y los deseos del humano. En el bosque iluminado por las luciérnagas y por la débil luz de la luna, el mortal, estupefacto ante tal aparición, y ella, vestida con las gotas del rocío y el brillo de los astros, rieron juntos y corretearon entre la fragancia de las flores y los bosques de bambú. Ella también le mostró las moradas de los Adeptus y le explicó el lenguaje de las bestias y los pájaros. Finalmente, ambos durmieron entre el canto de los insectos en la serenidad de la noche, y soñaron con cosas que parecían muy lejanas.
+Cuando el primer rayo de sol despertó al herborista al proyectarse sobre su rostro, ya no había ni rastro de la noble bestia iluminada.
+
+Hay muchas opiniones con respecto a lo que ocurrió después de aquella historia. Algunos dicen que, una noche, la Chilin dejó una cesta de bambú frente a la puerta de la casa del herborista, tras lo que se perdió entre la bruma y la luz de la luna. Cuando el hombre salió a comprobar qué habían dejado, se encontró con una cesta en la que había un bebe durmiendo plácidamente.
+Otros dicen que la Chilin empezó a vivir con el humano, tuvieron hijos y ella se acabó acostumbrando la caótica vida humana.
+
+Fuese cual fuese la historia real, lo cierto es que hoy en día las elegantes bestias iluminadas conviven con los humanos, aunque ocultas entre los mares de gentes, esperando que Rex Lapis vuelva a llamarlas una vez más.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book185_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book185_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0980acd53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book185_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+«El jade exiliado»
+Al noroeste de la ciudad de Liyue, y más concretamente en un valle al sur de la Montaña Nantianmen, existen unas antiguas ruinas donde reina el silencio.
+Entre todas ellas, existen unas a las que la gente de Liyue acostumbra llamar “Ruinas de Dunyu”, las cuales se dice que ya existían en la época de la Guerra de los Arcontes.
+Según una antigua leyenda popular, el nombre de “Dunyu” significaba “lugar al que se exilió el jade”.
+En una época muy remota en la que Rex Lapis ni siquiera había llegado a su juventud, un astro cayó en las tierras que había al oeste de Liyue. Tras el impacto, toda esa zona se convirtió en una sima gigante en la que, sin embargo, crecieron jade y otras piedras preciosas. Había tantos minerales en ella que, al final, se convirtió en el centro de la industria minera de todo Liyue.
+Cuando el astro desconocido cayó, unos fragmentos se separaron de él y salieron despedidos hasta unas formaciones rocosas al norte de Lisha.
+Como todo el mundo sabe, todos los minerales encierran un espíritu y una vitalidad en su interior. Durante un tiempo tan largo que ningún mortal podría llegar a concebir, dichos minerales escucharon y presenciaron a su propio ritmo el latido de las líneas ley, la reverberación de los manantiales y el lento pero firme movimiento de las escarpadas montañas.
+Sin embargo, el astro caído del cielo era diferente. En comparación con las simples y robustas rocas de la tierra, él tenía un carácter arrogante e irascible.
+
+Cuando los innumerables arcontes y reyes del mundo lucharon entre sí para reclamar el trono que, según ellos, les estaba predestinado, el cielo estrellado y aquella profunda sima perdieron todo su color, y las tragedias y calamidades detuvieron la respiración de las montañas y los ríos. El astro que cayó del firmamento no pudo soportar tantas perturbaciones, por lo que, ignorando el llamado de la Sima, huyó hacia el cielo.
+Cuando el jade caído del firmamento regresó al cielo estrellado, dejó en la tierra un boquete muy profundo en el que la gente construyó ciudades y fortalezas. Reclamaron su soberanía sobre aquello que les había otorgado el astro y vivieron aislados del resto del mundo.
+Durante los milenios de viento, nieve y caos que se sucedieron, las imponentes ciudades del valle de Dunyu se mantuvieron en pie. De hecho, hasta hace 500 años, estos asentamientos seguían teniendo contacto con el próspero Liyue.
+Sin embargo, los oscuros desastres y desgracias originados en las profundidades de la sima hicieron que los pobladores de Dunyu no tuvieran más remedio que sellar sus ciudades, huir y dispersarse por todas partes. Nadie sabe por qué estos exiliados tuvieron que sellar su hogar, ni siquiera los Adeptus y los Yakshas, que tantas cosas han atestiguado en sus miles de años en este mundo.
+Así pues, las ciudades y las fortalezas que fueron selladas se convirtieron en enormes tumbas y ruinas vacías a las que lo único que llegaba era el agua y el viento. Por ello, la gente de Liyue bautizó este lugar como “Ruinas de Dunyu”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book186_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book186_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1672058d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book186_ES.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Creo que perdí mi diario anterior cuando sucedió la tragedia.
+¡Qué desgracia haber perdido los apuntes de mi investigación! Pero este lugar es demasiado peligroso.
+
+Finalmente no conseguimos abrir esos portones.
+Tuvimos que volver con las manos vacías, sin los frescos ni las armas antiguas que quería el señor Ingbert.
+Al volver al campamento sur, seguía sin haber noticias de los que se perdieron en la ventisca.
+Aunque no hay muchas probabilidades, lo único que podemos hacer es esperar que hayan conseguido llegar al pie de la montaña y vuelvan con refuerzos y provisiones.
+Porque las que tenemos no durarán mucho más...
+Suena cruel decirlo así, pero el derrumbamiento que sucedió delante de la puerta redonda de la cámara secreta no solo nos arrebató a Nick, sino que también nos privó de toda la comida y el combustible que cargaba a su espalda...
+Le dije que teníamos que comprobar la integridad estructural de las ruinas antes de entrar... ¡Se lo dije!
+
+Creo que todos los malditos accidentes que han ocurrido me han insensibilizado...
+O tal vez es el resultado de la influencia de un entorno tan despiadado.
+
+Es de admirar que el joven amo Eberhart mantenga la calma incluso en unas condiciones tan adversas. Debe ser la tenacidad de un auténtico aristócrata...
+El juicio del señor Landrich parece haber sido correcto.
+Aunque sea un hijo bastardo, se comporta como un verdadero aristócrata, incluso más que otros nobles.
+
+Cuando pase la ventisca, nos dirigiremos hacia la cripta de las ruinas del suroeste según las indicaciones del joven amo Eberhart.
+Según su interpretación, es posible que dentro haya cosas muy antiguas.
+Parece increíble, pero el frío tan extremo de este lugar tiene la propiedad de preservar los materiales.
+
+No podemos traicionar las esperanzas de los compañeros que ya no están.
+Y, menos aún, decepcionar al señor Landrich.
+De lo contrario, tal vez me toque enfrentarme a los monstruos en la arena.
+Incluso si venciera a los monstruos, acabaría igual que aquel esclavo del joven amo Eberhart... atravesado por la espada de ese demonio de cabellera roja de la familia Lawrence...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book187_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book187_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..888f3a432
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book187_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Liyue no siempre fue un reino gobernado por Rex Lapis. En una antigua época, existieron numerosos arcontes que vagaban por este mundo.
+
+Fue en ese entonces cuando en el territorio conocido como Llanura Guili comenzaron a florecer lirios de cristal. La Llanura Guili se vio afectada por la angustia que generó el caos tumultuoso de la guerra, provocando que todos sus ciudadanos se marchasen y dejando el lugar desolado. Tiempo después, Liyue experimentó un gran desarrollo y atrajo un número considerable de nuevos habitantes. Sin embargo, en los tiempos modernos, esta Llanura todavía es el escenario donde tuvieron lugar incontables leyendas de caballeros errantes que todavía se transmiten hoy en día.
+
+Un comerciante ambulante y un portero charlaban distraídos bien caída la noche cuando una misteriosa sombra irrumpió en la Llanura Guili. Se trataba de una joven que vestía una larga túnica azul añil y que caminaba siguiendo los bajos del río. La luz de la luna matificaba su rostro de color plateado y la brisa de la noche transmitía las palabras de la joven a las luces centelleantes que yacían desveladas en el cielo estrellado.
+
+Según cuentan los invitados de la Posada Wangshu, solo serán capaces de verla aquellos viajeros perdidos, los que se paran a escuchar los sonidos de los insectos en las noches de verano. Solo serán capaces de seguir su rastro aquellos que perciban el aroma de los lirios de cristal en mitad de una cortina de luciérnagas danzarinas y Seelies suspendidos en el aire. Hay quien conjetura que quizás ella sea una bestia iluminada que se perdió o el alma superviviente de un arconte que ya falleció y que solloza en soledad por la gloria que poseyó en el pasado. También hay quien cree que tan solo se trata de una caballera errante, como los caballeros que se suelen ver recorriendo los bosques, las montañas y las ciudades y que esconden su verdadera identidad.
+
+Nadie sabe cómo se originó la leyenda de esta joven, la cual finalizó con el cuento de un cazador cuya narración diverge considerablemente de la de los comerciantes. En una apacible noche con la luna en el cielo, el cazador presenció con sus propios ojos a la joven empuñando una espada y bailando con unas sombras misteriosas. Una vez que terminó aquel elegante y radiante baile, la joven desapareció sin dejar rastro. Tan solo quedaron unos restos de arena ensangrentada.
+Al día siguiente, un transeúnte que caminaba cerca del río descubrió los cadáveres de unos soldados de la Geoarmada y un inspector de terrenos.
+Desde entonces, por más que el Ministerio de Asuntos Civiles ordenase inspeccionar la zona en múltiples ocasiones, nadie volvió a ver la silueta de la joven en la orilla del río.
+
+Quizás la danza con espada de aquella noche tan solo fue una venganza que acabó convirtiéndose en homicidio. Quizás la joven era una delincuente despiadada. O quizás la razón de ser de los caballeros errantes reside en empuñar su espada más allá de cuáles sean las normas de este mundo.
+
+No obstante, conforme las luces de Liyue se extienden iluminando hasta los lugares más inhóspitos, este tipo de leyendas también desaparecerán con el paso de los años.
+La misma orilla donde una vez deambuló la joven de la leyenda hoy está llena de un mar de lirios de cristal.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book188_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book188_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..cddf968a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book188_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dietrich fue testigo de la desintegración de la familia Lawrence.
+No sabía dónde podía estar el gato que había criado su madre, y sentía como si estuviera muy cerca y a la vez muy lejos de su padre ausente y de su madre, que tendía a ser bastante histérica. Por mucho que gritara, ninguno de los dos se dio la vuelta para mirarlo.
+
+“Guau...”
+Dietrich agachó la cabeza y, antes de que pudiera decir nada más, el suelo a sus pies se empezó a resquebrajar. De repente, de él emergieron las manos de la anciana bruja, que lo agarró con mucha fuerza del cuello.
+Sintió que no paraba de caer, hasta que, finalmente, acabó frente a los pies de la bruja.
+Sin embargo, no sintió ningún tipo de dolor. Qué extraño...
+
+Entonces, algo lo arrastró por la correa de su collar.
+Todo a su alrededor estaba oscuro, por lo que lo único que alcanzaba a ver eran sus propios pies. En aquel lugar había una caldera que desprendía humo, y en cuyo interior burbujeaba un extraño líquido negro junto a una sustancia solidificada. También pudo distinguir una telaraña y los restos de una serpiente venenosa.
+De repente, escuchó la voz de Nottfriga susurrándole en el oído: “Genial, aquí está el ingrediente que me faltaba. Si te meto en la caldera, ¡mi caldo de la inmortalidad estará listo! ¡Jajaja!”
+
+“¡Guau, guau, guau! ¡Suéltame, maldita bruja!”
+Dietrich forcejeó con todas sus fuerzas y, inesperadamente, consiguió deshacerse fácilmente del collar que tanto lo apretaba.
+“¡Guau!”
+Entonces, cayó inconsciente.
+No escuchó nada más, a excepción del ligero silbido del viento y la macabra risa de Nottfriga.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book189_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book189_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..be058456c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book189_ES.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+“Despierta, despierta”.
+Dietrich sintió que alguien agitaba su cuerpo suavemente para despertarlo.
+“¿Estás bien?”
+Una mano se le acercó a la nariz para comprobar si aún respiraba.
+Aquella voz le resultaba familiar...
+Era suave como una brisa en el mes de abril, y reconfortante como los cálidos rayos del sol de un mes de marzo.
+
+Dietrich abrió los ojos abruptamente y, entonces...
+Se encontró con la joven de cabello rubio y ojos azules.
+“¡Menos mal! ¡Por fin te despertaste!”, dijo ella entre risas.
+
+“¿Estoy en... Celestia?”, preguntó Dietrich.
+“No, solo estamos en un bosque normal y corriente”, respondió la joven.
+Cuando Dietrich volvió en sí, se dio cuenta de que aquella mujer era la culpable de todo lo que le había pasado: ¡era la malvada bruja Nottfriga! De repente, se empezó a sentir muy mal, se alejó de ella de un salto y se puso en posición de alerta.
+
+“No te preocupes, no voy a hacerte daño. Oh, cierto, aún no me he presentado. Soy Magdalene, la hermana de Nottfriga”, explicó la mujer mientras acariciaba la espalda del perro. Debía tratarse de una técnica mágica para calmar los nervios. Entonces, se apoyó sobre Dietrich y dijo: “Bueno, ya te sientes mejor, ¿no?”
+
+Por fin podía tranquilizarse unos momentos. Quería preguntarle a esa mujer cómo era capaz de entender lo que él decía, pero, por mucho que lo intentaba, solo le salía ladrar.
+“¿Que cómo puedo entenderte? Pues con un simple truco de magia. Mi hermana también puede hacerlo”.
+“Guau, ¡guau, guau!”. Es decir, que esa bruja entendía perfectamente lo que decía, ¡solo fingía que no para hacerme rabiar!
+“¡Oye! En realidad, mi hermana es una persona muy dulce”. Cada vez que nombraba a Nottfriga, a Magdalene se le dibujaba una cálida y hermosa sonrisa.
+“...”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book18_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book18_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..792d0f996
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book18_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+«Muerte en el templo»
+A medida que Vera y Sachi crecieron, la química entre los cuatro cambió delicada e inexplicablemente.
+“Basta de excusas”, le dijo Sachi a Ike. “Vera no dejaría de perseguirte incluso aunque nunca pudieras corresponder sus sentimientos”.
+Ike era un símbolo de tierras lejanas, una metáfora de lo desconocido y lo novedoso. Un pájaro valiente nunca anida, sino que flota a la deriva en los vientos de la admiración.
+Ike respondió a Sachi con un consejo: “No importa cómo lo digas. Tener mil años te hace un viejo”.
+“Entonces somos de la misma edad”, intervino la Princesa alegremente en la conversación.
+
+Cuando por fin Sachi reunió el coraje para declarar su amor, se encontró con el más terrible de los destinos.
+¿Recuerdas la antigua espada que Ike y Vera recibieron de los dioses antiguos cuando se conocieron? ¡Era lo que Ike necesitaba para impulsar el destino! ¡Pero ahora, Vera se ha cortado un dedo con la espada, y los arcaicos virus despiadados le quitaron la vida!
+
+“¡Es por tu culpa!”. Sachi agarró a Ike por el cuello. Si la tragedia no hubiera sucedido, Ike solo habría sonreído, pues tenía un alma bondadosa. Pero esta vez apartó la mano de Sachi.
+“¿No puedes ir atrás en el tiempo? ¡Por favor, hazlo para salvar a Vera!”, le rogó la Princesa.
+“No lo entiendes. Es el futuro el que puede salvar al pasado, no al revés”. Ike se mordió los labios hasta derramar sangre.
+
+“Un mito local habla de una Edad de Plata en la que la gente disfrutaba de una infancia aparentemente interminable, pues podía durar hasta doscientos años. Esto solo hizo que su corta madurez fuera muy complicada”.
+Para los demás, la infancia se había convertido en reliquia del pasado, pero, al mismo tiempo, parecía que la juventud nunca llegaría.
+Continuará en «La melancolía de Vera», ¡pero sin Vera!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book190_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book190_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc9907bab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book190_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+“Esta bruja... ¿habrá intercambiado su cerebro por poderes mágicos? No hay forma de hablar con ella...”, pensó Dietrich mientras escuchaba el parloteo de la excesivamente habladora mujer de cabellos dorados.
+“¡Oye! ¡No digas eso! Si mi hermana te escucha, ¡se enojará muchísimo!”, le dijo muy bajito Magdalene a Dietrich mientras agachaba la cabeza para mirarlo.
+“Guau, guau, guau, ¿guau, guau?”. ¡Pues no le digas nada y ya! Espera un momento... ¿Cómo sabes lo que estoy pensando?
+“Qué pena. Ya es demasiado tarde para eso”.
+
+Dietrich alzó la mirada aterrorizado por una gran presión que sentía sobre él.
+Aunque aparentemente nada había cambiado...
+Aun así...
+Estaba seguro de que aquella mujer se había transformado en otra persona.
+“Parece que, al fin y al cabo, esa pesadilla que has tenido te ha servido para algo. Al menos, has podido aprender de tus errores, aunque según mis estándares no sea suficiente”. Esa voz tan arrogante y fría... Sí, no era otra que Nottfriga.
+“Bueno, de momento pondré en ti la esencia del corazón demoniaco”.
+
+¿Qué es eso de la “esencia del corazón demoniaco”?
+Espera, creo que Magdalene mencionó algo sobre ello.
+“No tengas miedo. En realidad, la pesadilla que has tenido no era real. Mi hermana ha puesto la esencia del corazón demoniaco en tu cuerpo, lo que ha despertado tu mayor miedo. Por eso soñaste con esa cosa tan horrible.
+Pero seguramente lo hizo por tu bien. Después de todo, ella es una persona muy dulce”.
+...
+Dietrich, a quien se le habían puesto los pelos de punta, miró a Nottfriga mientras temblaba de terror. Ya no se atrevía ni a pensar.
+“Veo que todo lo que te he enseñado ha servido de algo. Bien, entonces prosigamos con nuestro camino”. Al observar lo acobardado que estaba Dietrich, la bruja se sintió satisfecha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book191_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book191_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..489a22bbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book191_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Eric no podía aguantar más... Tuvimos que abandonar.
+Dejaré aquí estas notas. Quizás este tesoro está esperando a una persona en concreto.
+
+Como habrán visto, siempre debe haber alguien controlando el mecanismo de la puerta. De lo contrario, los otros mecanismos no se podrán activar.
+Pero hay un problema...
+La persona que controla el mecanismo de la puerta corre un gran riesgo.
+Si los otros mecanismos se activan en el orden incorrecto, entonces esa persona...
+
+Te daré un consejo:
+El número de antorchas no es una pista sobre el orden en el que deben activarse los mecanismos. Nosotros cometimos ese error y pagamos el precio.
+Tal vez... el orden tenga que ver con la posición de las antorchas en el suelo.
+
+¿Cuál será la respuesta correcta?
+Ansío saberla...
+Pero el cuerpo de Eric ya no aguanta más...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book192_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book192_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..25e0b14b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book192_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+En un bosque inmenso, donde flotaba sosegadamente la niebla entre los árboles, dorados rayos de sol se filtraban entre las ramas mientras las hojas de la frondosa flora concluían su travesía al fundirse sobre el terreno lozano.
+En ese preciso instante, Magdalene apareció caminando a un ritmo apacible mientras sostenía un perro entre sus brazos. Sí, ese perro era Dietrich. La mujer de cabellos dorados pisó un magnánimo árbol nudoso de raíces retorcidas y continuó atravesando el bosque. Su caminar era sereno y lleno de gracia, como el de un elegante flamenco.
+
+“Por suerte, Magdalene está aquí. Si llega a ser Nottfriga, seguro que me hace caminar por mí mismo. Incluso utilizaría algún tipo de magia para obligarme a correr, aunque este tipo de camino no sea transitable para un perro. Bueno, ni para una persona, ni siquiera se puede decir que haya un camino, solo hay árboles por todas partes. Ah, si Magdalene me lleva en brazos todo el camino, no tendré de qué preocuparme...”. Dietrich alzaba la cabeza de vez en cuando para mirar a Magdalene mientras todas aquellas conjeturas formaban un terrible nudo en su pensamiento.
+
+La luz del sol reverberaba de forma intermitente sobre el rostro de la joven, cuya belleza no tenía nada que envidiar a la de cualquier mujer noble. Su tez inmaculada y su mirada gentil conformaban la delicadeza de su apariencia, como la del rocío que nace de la mañana sobre los pétalos de las flores.
+“La piel de Magdalene es tan blanca... No es comparable a la de ninguna joven noble que haya visto antes”, pensaba Dietrich mientras contemplaba a la joven de reojo.
+
+De repente, Magdalene interrumpió sus pensamientos para articular palabra: “Te voy a contar una historia que te va a encantar. ¿Sabes?... En realidad... Yo estoy muerta”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book193_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book193_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3e83f174
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book193_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Érase una vez, una bruja que dio a luz a dos niñas gemelas.
+Sin embargo, las brujas no pueden quedarse con dos descendientes de la misma generación a la vez. Ese es el precio que pagan por su poder.
+Pero la magia negra de esta bruja ha había alcanzado su máximo potencial, y ofreció su propia fuerza vital para proteger a sus dos hijas.
+
+Lo bueno siempre dura poco. A medida que la fuerza vital de la bruja se iba agotando, la muerte se acercaba más y más.
+La bruja se había liberado de la inmortalidad, dejando que la hermana mayor, Nottfriga, cargara con toda la responsabilidad. Nottfriga estaba convencida de que su hermana Magdalene no había sobrevivido por su culpa.
+Por suerte, Nottfriga había heredado el talento para la magia negra de la bruja. Utilizando su propio cuerpo como recipiente, logró extraer el alma de Magdalene mediante unos complicados conjuros.
+Después, registró los viejos libros encuadernados en piel de bestia que la bruja guardaba en su torre y creó un cuerpo utilizando magia negra y alquimia. Colocar un alma en un cuerpo y revivirla no es tarea fácil, es una técnica prohibida en la magia blanca y, además, Nottfriga no sabía nada de magia blanca.
+La obsesión de Nottfriga con Magdalene le permitió llegar a una solución: transformó a su hermana en un brazalete en forma de serpiente, se lo puso en la muñeca y se embarcó en una aventura.
+
+“Mi querida hermana, cuando todo esto acabe, no nos separaremos nunca jamás...”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book194_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book194_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..63c5f629e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book194_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+El último rayo de luz se desvanece y la oscuridad envuelve el bosque.
+“Hora de cambiar de hermana”.
+Magdalene dejó a Dietrich en el suelo de repente.
+“Oh, al final te daré un regalo. Seguro que mi hermana también se alegrará”.
+Diciendo esto, Magdalene activó su magia blanca y de sus dedos comenzaron a surgir rayos de luz que se convirtieron en un resplandor fulgurante.
+“Bueno, a partir de ahora tienes que portarte bien. ¡Shhh! No hables ahora”.
+“¿Qué? Vaya misterio...”, murmuró Dietrich, quien no había tenido tiempo de reaccionar. Pero antes de que terminara de pronunciar esas palabras, una mano delgada le tapó el hocico.
+Tras un instante, la joven que ya ha cambiado le introduce rápidamente algo en la boca.
+“Esto es...”
+Es la empuñadura de una espada. La suya.
+La espada que solía colgar orgullosa de su cintura.
+“¡¿?!”
+Dietrich abrió el hocico por instinto para decir algo.
+
+“Muérdela con fuerza si no quieres morir”. Nottfriga extendió la mano y Dietrich notó cómo su collar se apretaba hasta dejarlo casi sin respiración. Lo único que podía hacer era morder y callar.
+
+“Escúchame bien, ahora tendrás que defenderte usando esta espada. Aunque eres un mocoso inútil e ignorante, si murieras aquí me causarías un grave problema”, dijo Nottfriga en tono grave mientras levantaba la cabeza de Dietrich. “Además, nuestra lección todavía no ha terminado. Si te murieras ahora, me arruinarías la diversión”.
+La Bruja de la Noche terminó de hablar, retiró la mano y se arregló la túnica.
+El collar se afloja y vuelve a su forma original. El aire se filtra entre sus dientes y por sus fosas nasales y llega a sus pulmones. Dietrich no se atreve a aflojar la presión y respira dolorido.
+
+Poco después, se oyó un alboroto en la distancia...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book195_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book195_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f62cb1c43
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book195_ES.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+Acto IV: La prueba del candelabro
+Protagonista masculino: Fan Jie
+Protagonista femenina: Zi Xin
+Villano: Wu Wang
+
+Primera escena
+(Fan Jie entra en escena por el lateral izquierdo y Zi Xin aparece sentada en solitario en el lateral derecho)
+(Dongtang, appassionato)
+Fan Jie: La pobre muchacha fue raptada por un traidor, solo pensar que mi amada sufre inunda de pena mi corazón.
+Fan Jie: Con este pensamiento y determinación, me apresuro a hacer justicia. Yo, Fan Jie, derrotaré a ese malhechor y a su malicia.
+Fan Jie: ¡Me marcho!
+(Fan Jie se apresura a caballo hasta llegar a la morada de Wu)
+(Aparte)
+Fan Jie: Azoté a mi caballo para que fuera más veloz y desde la lejanía pude escuchar el alboroto de la embriaguez tan atroz que estas paredes aguardan en su interior.
+Fan Jie: Este lugar parece más una cueva de lobos que un hogar.
+Fan Jie: Si quiero salvar a Zi Xin, debo encontrar a ese canalla.
+Fan Jie: Sí, ¡ese será el plan!
+(Fan Jie trepa el muro y sale de escena)
+(Piangevole)
+Zi Xin: En la alcoba me acompaña la solitaria luz de una vela, tras el cerrojo indómitas bestias me esperan.
+Zi Xin: Quién iba a imaginar mi destino con este final, raptada por unos maleantes, ¿cómo recuperar mi libertad?
+
+Segunda escena
+(Wu Wang entra ebrio en escena por el lateral derecho)
+(Declamación)
+Wu Wang: Yo soy fiero y desbocado, pues incluso a los dioses tengo atemorizados.
+(Aparte)
+Wu Wang: jajaja, vaya suerte he tenido esta mañana, jeje.
+Wu Wang: Encontré una muchacha de ojos almendrados y labios rosados.
+Wu Wang: Ahora que hemos disfrutado de un buen vino, ¡es hora de encontrarnos con esa bella mujer!
+(Dongtang, andante calmo)
+Zi Xin: Aquí está ese bellaco borracho y atontado. Menos mal que tengo este candelabro.
+(Aparte)
+Zi Xin: ¡No me atraparás!
+(Tras un agitado forcejeo entre Wu Wang y Zi Xin, esta golpea a Wu Wang con el candelabro y él cae al suelo. Zi Xin se desmaya de la conmoción)
+(Dongtang, andante calmo)
+Zi Xin: Qué suerte tuve en una disputa de tal calibre, ahora forzaré la puerta y por fin seré libre.
+(Aparte)
+Zi Xin: No hay ni una luz afuera. ¿Por qué está tan oscuro?
+Zi Xin: Volveré a encender el candelab...
+Zi Xin: ¡Un momento! Si ese tirano me vuelve a atrapar, correré un grave peligro.
+Zi Xin: Al menos tengo este candelabro que, aunque no alumbre mucho, me ayudará a guiarme a través de la oscuridad.
+Zi Xin: Sí, eso haré.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book196_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book196_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0aec9776
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book196_ES.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+Acto V: Devolviendo la pulsera
+Protagonista masculino: Fan Jie
+Protagonista femenina: Zi Xin
+Villano: Wu Wang
+
+Primera escena
+(Fan Jie entra en escena por el lateral izquierdo y Zi Xin, por el lateral derecho. Wu Wang aparece tumbado en el suelo)
+(Ambos se mueven por la casa de Wu Wang en la oscuridad)
+(Sus manos chocan en la oscuridad y ambos se asustan al no poder reconocer al otro)
+(Wu Wang se despierta)
+(Aparte)
+Wu Wang: No puedo creer lo que veo, esta muchacha que me atizó con el candelabro es tan obstinada como yo.
+Wu Wang: No hay nadie por aquí. Tal vez haya huido más adentro.
+Wu Wang: Hum, ya cayó la noche y la puerta está cerrada.
+Wu Wang: Si no es trepando el muro, no podrá salir. Al menos no por la puerta.
+(Wu Wang entra al recibidor)
+(Aparte)
+Wu Wang: Ja, vaya panda de borrachos. ¡No han dejado ni una luz encendida!
+Wu Wang: Bueno, encenderé una luz y buscaré a esa muchacha.
+(Wu Wang pisa el pie de Fan Jie en la oscuridad y ambos dan un paso atrás)
+Wu Wang: ¡Así que estás aquí, muchacha! Jajaja
+(Wu Wang abre los brazos para abalanzarse sobre Fan Jie, pero este se aparta. Ambos tantean con las manos hacia todas partes en la oscuridad mientras Zi Xin se refugia en una esquina)
+(Finalmente, Wu Wang atrapa a Fan Jie)
+Wu Wang: Jajaja, ya te tengo.
+(Aparte)
+Wu Wang: ¿Hum? Tus caderas se han ensanchado bastante desde la última vez que nos vimos.
+Fan Jie: Hace mucho frío afuera, así que me puse más ropa.
+Wu Wang: Oh, es cierto que hace frío.
+Wu Wang: Entonces, ¿por qué me pareces más alta?
+Fan Jie: Me puse unos zapatos de tacón, como los que se ponen las artistas de ópera para actuar.
+Wu Wang: Oh, ¡debe ser complicado caminar con eso!
+Wu Wang: ¿Y por qué siento tus manos tan rudas?
+Fan Jie: Acércate y te contaré un cuento...
+Wu Wang: Oh, claro...
+(Fan Jie le clava su espada a Wu Wang)
+Fan Jie: ¡El cuento de cómo mi espada puso fin a tu destino!
+(Wu Wang cae desplomado al suelo)
+
+Segunda escena
+(Aparte)
+Fan Jie: Ja, despreciable villano, ¡tus malvadas fechorías cesaron con mi espada!
+Zi Xin: ¿Fan Jie? ¿Eres tú?
+Fan Jie: Esa voz... ¿Señorita Zi Xin?
+(Zi Xin y Fan Jie se acercan y se dan la mano)
+Zi Xin: ¡Eres tú, Fan Jie!
+Fan Jie: Oh, Zi Xin, debes haberlo pasado muy mal.
+Fan Jie: Ese canalla recibió su merecido. Ahora lo único que quedan son sus secuaces.
+Fan Jie: Pero si el árbol cae, los monos caerán con él también.
+Fan Jie: Señorita Zi Xin, no se preocupe. Yo romperé la puerta.
+(Fan Jie rompe la puerta)
+Zi Xin: Si no fuera porque Fan Jie vino a salvarme, ni me imagino qué destino habría de esperarme.
+(Dongtang, lento)
+Zi Xin: Ojalá pudiera entregarte un corazón de perlas.
+Fan Jie: Disfrutemos de la brisa en el rincón más alejado de la tierra.
+Fan Jie: Sobre las flores se refleja el brillo de la luna.
+Zi Xin: Con la cabeza baja, hacemos que nuestra promesa se cumpla.
+- Fin -
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book197_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book197_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9820a0847
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book197_ES.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+Dedicado a mi nieta, que algún día recibirá el nombre de “Ella”. Probablemente se convierta en la persona más excéntrica en la historia de nuestra familia, pero también en la más adorable.
+
+Este diccionario solo será de ayuda en aquellas situaciones en las que necesite comunicarse desesperadamente con un Hilichurl. Al servir solamente como referencia, no nos responsabilizamos de las posibles consecuencias posteriores al acto comunicativo.
+Si usted desea aprender hilichurlio, es aconsejable que utilice materiales educativos oficiales, como mi próximo manual de hilichurlio básico.
+
+Saludos y etiqueta:
+«Da/Dada»
+1) Bien, muy bien. 2) Recurso dialógico que muestra indiferencia, parecido a “ah, vale”. 3) Muy/mucho, el/la más (superlativo).
+Nota: “Dada upa” significa “montaña muy alta/grande”.
+
+«Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika»
+1) ¡Mala(s) persona(s)!
+Nota: En caso de que el Hilichurl grite esta frase, es aconsejable propinarle un buen golpe si usted cuenta con la confianza suficiente. Si no, huya.
+
+«Muhe»
+1) Gustar, querer.
+Nota: es muy improbable que escuche a un Hilichurl decirle que le gusta. Por lo tanto, lo más adecuado en la mayoría de ocasiones es interpretarlo con el significado de “querer”.
+
+Vocabulario útil
+«Gusha»
+1) Planta, hierba, fruto. Cosa desagradable.
+Nota: además de referirse a “comer hierba”, “Mosi gusha” también representa un descontento.
+No obstante, si un Hilichurl le dice “Gusha”, debe fijarse en su tono de voz para juzgar si quiere fruta, arroz o trigo, o si está descontento.
+
+«Mita»
+1) Carne, delicioso. Cosa agradable.
+Nota: “In movo lata mita/Mita in movo lata/Mita movo lata” se refiere a la “carne que vive en el agua”. Seguro que puedes averiguar lo que significa, ¿verdad, pequeña Ella del futuro?
+
+«Upano»
+1) Esta palabra es muy difícil de explicar. Eche un vistazo directamente a la nota a continuación.
+Nota: la palabra anteriormente mencionada se descompone de la siguiente forma: alto + volar + sufijo nominal. Puede significar “insecto volador”, “pájaro”, “nube”, “caballero explorador” o “pequeño acompañante que un Hilichurl grande y alto ha mandado a volar”. Como ve, es difícil de explicar.
+
+«Celi»
+1) Caliente, cosa caliente, fuego.
+2) A veces significa “Sol”. “Celi upa” sin el “Upa” puede referirse simplemente al sol.
+Nota: “Celi lata” sin duda es una palabra cuando menos extraña. Caliente y frío a la vez.
+Normalmente se refiere a algo que emana luz, pero que no emite calor. Por ejemplo, “Celi lata gusha” significa “lucetta”.
+“Celi lata” puede ser “luciérnaga”, “estrella” o “luz lunar”.
+
+«Kucha gusha/Unu gusha»
+1) Semilla.
+Nota: nunca habría imaginado que me vería explicando esta palabra. En realidad, los Hilichurls no desarrollaron propiamente la agricultura, pero tienen la costumbre de almacenar semillas. Si están de buen humor, alguna vez enterrarán alguna. “Kucha” significa “pequeño”, pero con una connotación negativa. Y “Unu” se refiere al número uno y a los dioses de los Hilichurls. También parece ser una palabra sagrada referente al concepto del origen de las cosas. Estas dos palabras se usan para aludir a la semilla. ¡Qué interesante!
+Por cierto, si “dos” es “Du”, “tres” es “Unu Du” y “cuatro” es “Dudu”, ¿sería usted capaz de adivinar cómo se dice “cinco” en hilichurlio?
+La respuesta correcta es “Mani”, palabra que también significa “manos” y “trabajo físico”.
+
+«Sada»
+1) Sólido, duro.
+Nota: en hilichurlio, “Upa Sada” significa “estar preparado para hacer algo”.
+
+«Boya»
+1) Al usarlo con ciertas palabras, sirve para designar colores.
+Nota: según mi propia experiencia, “Celi boya” significa “rojo”, “Gusha boya” significa “verde”, “Lata Boya” significa “azul”, “Nini boya” significa “blanco”, “Nunu Boya/Sama boya” significa “negro” y “Unu boya”, “amarillo”.
+
+Tiempo y direcciones
+«Aba mosi dada»
+1) Periodo de tiempo comprendido desde que uno se levanta hasta la comida del mediodía.
+«Unta mosi dada»
+1) Hermosa franja de tiempo que transcurre desde después de comer al mediodía hasta la puesta de sol.
+«Mosi aba nunu»
+1) Periodo que transcurre desde que se pone el sol hasta bien entrada la noche.
+«Unta nunu»
+1) Madrugada
+
+«Du ya zido dala?»
+1) ¿Dónde está ese cacharro?
+Nota: tras cavilarlo detenidamente, he decidido que no voy a incluir las direcciones en hilichurlio en este diccionario. Los Hilichurls no disponen de una dirección concreta, por eso lo único que dicen es “delante”, “detrás”, “izquierda” y “derecha”. Pero si un Hilichurl le responde con alguna de ellas, depende de la actitud que guarden hacia usted. Si su actitud es buena, hablarán desde el punto de vista de usted. Si la relación no es favorable, se tomarán como referencia a sí mismos.
+La forma más recomendable para determinar las direcciones es hacer uso de un mapa, utilizar esta frase para preguntarles y que ellos le indiquen la dirección.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book198_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book198_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..750249c3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book198_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+“... Falta la mitad delantera del barco... Pero por suerte hemos podido mantenernos a flote en la otra mitad durante un tiempo... ¡Ese es mi barco! Jajaja. Aunque las cosas que traíamos ya se las tragó el mar...”
+“... Parece que flotamos hacia el sureste, ¿no? Qué más da, no importa. La cuestión ahora es... ¿Cómo saldremos de aquí?”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book199_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book199_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..66324472e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book199_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+“No sabemos dónde estamos, pero parece que es muy lejos de Inazuma. ¡Me encantaría ver las caras que pondrán los lacayos del shogunato al conocer nuestra hazaña!”
+“Pero no se divisa tierra por ninguna parte. Si seguimos así, dudo que el barco resista mucho más... ¡Hay que encontrar una solución!”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book19_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book19_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..681dcf550
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book19_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+«La melancolía de Vera»
+Para revivir a Vera, Sachi, Ike y la Princesa se embarcaron en un increíble y emocionante viaje que duró veinte años. El trío luchó contra el Barón del Infierno, mató al dragón intergaláctico devorador de estrellas, rescató a dos galaxias y al Imperio Galáctico, e incluso eliminó cuatro especies de peligrosos gusanos interestelares en el camino.
+Cuando Vera abrió los ojos, se dio cuenta de que estaba entre los brazos de Sachi, ahora convertido en un héroe cósmico.
+Para las especies dominantes de Andrómeda, veinte años no fueron más que unos cuantos segundos. La Princesa estaba tan encantadora como siempre, pero su semblante mostraba una curiosa mezcla de felicidad y menoscabo genuinos.
+Sachi, que había perdido un ojo en sus aventuras, ahora era un hombre alto y fuerte. Sus lágrimas empaparon los hombros de Vera y, aunque aún era un poco llorón, no tenía ni un pelo de tonto.
+El paso del tiempo no trató mal a Ike, en cuyo rostro se mantenía una leve sonrisa.
+“No soy más que un eco del tiempo”. Ike comenzó sus preparativos. “Como dije, el pasado no puede cambiar el futuro, pues las reglas predeterminadas del equilibrio son algo más poderosas que yo. Pero el futuro, con sus posibilidades infinitas, podría salvar el mundo”.
+
+Ike transformó a Sachi en la persona que era hace veinte años y el tiempo se invirtió hasta el día de su partida. Parecía que nada había cambiado entre los cuatro, pero se dieron cuenta de que los días inocentes que una vez compartieron nunca volverían.
+“Siento haberte hecho perder tu infancia”, se disculpó Ike ante Sachi. “Ahora vete, la juventud que mereces te espera”.
+“Por ti, pasé por todas las maravillas del universo. Mi infancia ya se acabó”. Sachi se armó de coraje frente a la persona con quien estaba predestinado. “Nunca llegaré a mi juventud sin ti a mi lado”.
+
+¿Cuál sería su respuesta?
+El autor ahora está viviendo a lo grande gracias a las regalías que obtuvo con los primeros nueve volúmenes. Si por casualidad lo ves en alguno de los mundos, ayúdanos a presionarlo para que publique algo nuevo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..012750260
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book1_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+«Días sin fin en mundos infinitos»
+“A veces pienso que este pueblo es un aburrimiento”.
+Esta no fue la primera vez que Vera, una chica de campo que creció en el pequeño pueblo de Delfos, se quejó de su hogar. Estaba tumbada en una ladera cercana al pueblo con los ojos cerrados, sintiendo la brisa del comienzo del verano.
+“¿Y qué lugar no te parece aburrido?”, le preguntó su amigo Sachi, que estaba sentado al lado.
+Vera se incorporó con el cuerpo inclinado hacia delante:
+“Creo que al otro lado del mar de estrellas hay un planeta habitado por arcontes que pueden responder a todas las oraciones y deseos, y todos los que tienen un deseo están en un viaje por llegar allí. Creo que, en nuestro universo, hay un mundo actualmente en guerra contra el fin del mundo, donde las nobles y elegantes almas de catorce valquirias llamean fulgentemente, aunque solo sea por un breve pero glorioso momento...”
+“Ya veo que lees muchas cosas raras”.
+“Ay... ¿Es que no hay nada interesante que hacer en este aburrimiento de sitio?”
+“Quizás te interese saber que una nueva familia se acaba de mudar aquí”.
+“¡Una novedad no tiene por qué ser interesante!”
+Aun así, Vera decidió visitar a esa nueva familia, mientras que Sachi, al recordar una norma de su casa, tuvo que regresar antes de la cena.
+
+...
+Vera abrió suavemente la puerta de la casa de los recién llegados, la cual, para su sorpresa, no estaba cerrada.
+“¿Hay alguien ahí?”
+En ese instante, el armario de la sala de estar se abrió de repente, y un chico de cabello negro con lentes se abalanzó desde él, seguido de un tentáculo del que goteaban babas azules.
+“¡A un lado! Tal, ¡¿por qué dejaste entrar a un desconocido?!”
+El chico de cabello oscuro apartó con suavidad a Vera para tomar un hacha que había al lado de la puerta.
+“No me queda más remedio. Ahora que lo has visto todo, lo único que puedo hacer es...”
+¡¿Fue este el momento de mayor peligro en la vida de Vera?!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book200_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book200_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d40b4228d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book200_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+“... Si queremos salir de aquí, tendremos que atravesar la bruma. Tenemos que encontrar el modo de hacerlo...”
+“En el arrecife del noroeste las vistas son de ensueño. Realmente deseaba mostrárselo a ella. En ese entonces, serían las 11...”
+“Al noreste de la isla suele abrirse un hueco entre la bruma durante el día. Tal vez podamos marcharnos de aquí a través de él...”
+“El viento... ¡Claro! Si nos ayudamos del viento, quizás podríamos atravesar esa abertura sin problemas. Pero la dirección del viento en esta isla es muy extraña. Hay que esperar a que se presente una buena oportunidad. Tal vez a las 12 el viento sea un poco mejor...”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book201_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book201_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book201_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book202_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book202_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book202_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book203_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book203_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book203_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book204_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book204_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book204_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book205_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book205_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book205_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book206_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book206_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e02b8518a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book206_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Prueba) Póster de persona desaparecida
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book207_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book207_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..02859a78a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book207_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Prólogo: Crónicas de Inazuma, según los Tanuki
+
+Dicen que en el pasado, cuando los frágiles y efímeros mortales aún no habían cruzado el mar hasta estas tierras, Inazuma pertenecía a los tanuki.
+Holgazanes e inconstantes, los tanuki nunca se preocuparon por el mañana, y dormían con la conciencia tranquila. En ese entonces, la tierra de Inazuma era un paraíso apacible para los tanuki, y todos los días eran un gran festival.
+
+Al menos, eso es lo que los tanuki más ancianos dicen.
+
+Tiempo después, los kitsune llegaron por mar, e hicieron la guerra contra los tanuki por generaciones. Los diálogos de paz comenzaron después de que ambos lados sufrieran un gran número de muertes. Los tanuki, de carácter obstinado, se rehusaron a admitir la derrota, pero aceptaron cortar un fragmento del Cerezo del Trueno como ofrenda de paz para los kitsune.
+
+Sin embargo, los kitsune eran tan astutos como traicioneros. Se dice que durante la gran guerra, muchas almas ingenuas fueron presa del engaño en los constantes enfrentamientos entre los kitsune y tanuki, y olvidaron quiénes eran o de dónde venían.
+
+Fue así como las pobres almas mortales nacieron de estas criaturas perdidas.
+
+Esta es la historia que escuché en palabras de un tengu exagerado.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book208_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book208_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4b063186
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book208_ES.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+El cuento de Yoichi
+
+Una tengu de nombre Yoichi vive en la Calle Ibis, un pequeño callejón en Hanamizaka. Ella renta una tienda en la que vende alcohol, pasando los días con sosiego.
+
+Aunque decir “sosiego” quizás sea una exageración. “En caos” sería una expresión más precisa.
+
+Desde un punto de vista teórico, es de esperar que una persona que vende alcohol sepa una o dos cosas acerca de la industria. Y los monstruos no son la excepción.
+Para hablar sin rodeos, Yoichi tiene un gusto terrible para el alcohol, tan malo como su habilidad para los negocios. Lo peor es que, durante sus días de ermitaña, nunca pudo deshacerse de sus malos hábitos como tengu, provocando problemas entre los monstruos, secuestrando niños humanos, y armando un escándalo en medio de la noche. Eso, o irrumpe en un teatro, ignorando la atmósfera, y sube al escenario para darle una tunda al protagonista.
+Yoichi ya habría sido obligada a renunciar y pasar el resto de sus días en un retiro en las montañas, de no ser por su estatus privilegiado entre los monstruos y su extensa red de contactos.
+Sin embargo, los monstruos de la Calle Ibis tienen una opinión distinta de ella. Incluso aquellos de mayor autoridad ignoran sus travesuras, pues nunca ha pasado a mayores.
+
+Aunque es arrogante y descuidada por naturaleza, como uno de los monstruos más grandes (según sus palabras), Yoichi no escatima cuando se trata de bienes materiales. Cada moneda que consigue, la gasta en alcohol o novelas de la Editorial Yae. Aun así, las novelas que compra rápidamente salen volando por la ventana tras apenas llegar a la mitad del libro. Como resultado, su hogar suele estar en un estado lamentable.
+
+En pocas palabras, no tiene posesiones materiales a las cuales asirse, a excepción del abanico de lámina de oro que siempre cuelga de su cintura.
+
+Los tengu son monstruos que recorren distintos mundos, así que no es de extrañar que decoren sus cuerpos con trofeos con historias detrás. Tal es el caso de este abanico.
+En una noche de luna, Yoichi, ebria y con la ropa desaliñada, me contó orgullosa de su historia...
+
+Contaba que en uno de los tantos mundos que recorrió, asumió la forma de un arquero arrogante, que era el sirviente leal de un shogun igual de orgulloso. Ella —o mejor dicho, “él”— derribó a muchos oponentes siguiendo las órdenes del shogun, incluyendo samuráis robustos y tanuki disfrazados de ninjas astutos. Incluso fornidos demonios devorahombres cayeron de una flecha del arco de Yoichi.
+
+“¡Jajaja! Eres un soldado formidable. ¡Tienes la vista tan aguda como la de un tengu!”.
+A esa edad, el altanero shogun era desmesurado, y reía tan fuerte como quería. Era una escena vergonzosa de ver.
+Con el paso del tiempo, Yoichi hizo grandes aportaciones para el shogun, ejecutando incontables monstruos y mortales desafortunados. Sobra decir que algunos de sus logros fueron exagerados por ella. Sin embargo, lo que le granjeó la fama fue la última batalla en aquel mundo en el que pasó algunos siglos.
+
+En aquella batalla marítima, el shogun y los rebeldes se enfrentaron en un estrecho en medio de una tormenta feroz. Los monstruos se contaban por millones, mientras que los samuráis humanos eran decenas de millones. Además de las innumerables muertes, cientos de miles de navíos se perdieron en las profundidades del mar. Yoichi hizo estas cuentas con las manos —y con mi ayuda, por supuesto.
+
+Como muchas historias de enfrentamientos que llegan a un punto muerto, los héroes de ambos lados partían a sus enemigos a la mitad como si fueran hojas de hierba, tiñendo el mar de rojo. Los shoguns malhumorados reían sin tapujos, negándose a retroceder sobre sus pasos y descansar.
+
+Finalmente, en una noche iluminada por una fría luna, un pequeño bote llegó flotando desde las filas enemigas. Una figura solitaria se irguió en el bote flotante, como un espejo en el agua. Al lado de aquella silueta había un estandarte reluciente con un abanico de papel en la punta, que emitía un resplandor dorado bajo la luz de la luna.
+
+El shogun entrecerró los ojos mientras veía el abanico dorado a lo lejos, y estalló en un arrebato de ira:
+“¡Ah, qué osadía! ¡No toleraré una provocación tan descarada!”.
+
+Yoichi no podía entender cómo podía el shogun ser tan susceptible, pero no tenía la voluntad para tratar de comprender la dignidad tan frágil de los mortales. En ese momento, ella —o más bien, él— utilizó su aguda visión de tengu para observar con detalle aquella silueta en el bote.
+
+Fue entonces que la vio, una mujer diferente de todas las demás.
+
+Momentos después, una flecha solitaria voló por encima de la luna, rasgando el cielo nocturno.
+
+“¡Jaja, excelente!”.
+Las risotadas del shogun pronto se hundieron entre los vítores de su ejército.
+
+“Si esos viejos cretinos se dieran cuenta de lo que han perdido, ¡estallarían de ira!”.
+Yoichi esbozó una sonrisa ebria. La expresión lasciva e indisimulada de la tengu era preocupante.
+
+Resulta que, al momento de disparar la flecha en el aire, Yoichi abrió sus alas y atravesó el estrecho. Al pasar por aquel bote pequeño, tomó el abanico dorado y aquella hermosa mujer, y mientras el shogun maldecía allí abajo, se alejó del campo de batalla.
+Un botín perfecto para una tengu.
+Es una pena...
+“Al final, como sabrás, era esa gata anciana, quien no dejó de arañarme en todo el camino...”.
+Yoichi saca la lengua y, desanimada, da un suspiro profundo.
+
+“Por cierto, ¡es temporada de tilapias! Debería llevarse unas cuantas”.
+“¿Eh? Incluso una tengu tacaña como tú tiene corazón?”.
+“¡Me refiero a esa anciana!”.
+Al ver la mirada amenazante de la tengu, me apresuro a tomar las tilapias que quedan y me voy.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book209_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book209_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..55e8e8d9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book209_ES.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+La historia de Sen
+
+Hay otra calle angosta serpenteando el camino fuera de la casa de Yoichi. En esta calle habita una anciana.
+Cuando la noche es oscura y la luna ha llegado a su cénit, los gatos despiertan de su letargo.
+Se dice que los gatos que han vivido más de cien o mil años pueden transformarse en mujeres jóvenes, y suelen gastarle bromas a la gente, o agobiar a viajeros para saldar una venganza. Sin embargo, esto solo son ilusiones de la gente.
+Los llamados “bakeneko” solo asumen la forma de una mujer joven cuando están enojados. La mayor parte del tiempo, prefieren transformarse en un anciano, ya que concuerda con su personalidad astuta y malhumorada. Además, con eso pueden atraer la amabilidad de los transeúntes.
+
+“¡Oye, eso no es gratis!”.
+Una joven alza la mirada al escuchar esa voz. Ha estado esperando encima del tejado por un largo tiempo. Su cara yace oculta en las sombras, y solo se distingue una tenue sonrisa y una luz dorada y esmeralda que emana de sus ojos. La luz de la luna permea en su vestido a lo largo de sus hombros expuestos, y se derrama en el dobladillo, enmarcando los contornos de sus largas piernas. Parece estar distraída, jugando con una espada de jade entre sus manos.
+
+Esa anciana debe estar furiosa...
+
+“Llegas tarde esta noche”.
+“Por supuesto. L-lo siento”.
+
+Unos mosquitos golpetean la linterna de papel, la cual en respuesta emite un tenue resplandor.
+La luna trae consigo un viento húmedo que ahoga el chirrido de las cigarras.
+
+Con el cabello suelto y una sonrisa extraña que provoca desasosiego, la joven hace girar la rueca.
+Siendo una tanuki, solo puedo ser amiga de los tengu, pero no puedo evitar mostrar mi respeto ante un bakeneko. En fin, debería estar de rodillas disculpándome por mi transgresión.
+
+“Bueno, basta. La tilapia aún está fresca, puedes ponerte de pie”.
+Con esta figura de tanuki, es difícil para mí sentarme adecuadamente. La joven poco a poco se transforma en una anciana que lleva una sonrisa amable, pero enigmática.
+“Gracias, Sen”.
+“¡Llámame ‘abuela Sen’!”.
+
+Fue un alivio.
+Sin embargo, seguía teniendo una sensación extraña.
+
+“Jajaja. Hablando de eso, ¿cómo le va a ese tonto?”.
+*Ñam*... La abuela Sen engulle de un solo bocado al pescado entero, incluyendo la cola.
+
+La historia de cómo cruzó camino con una tengu está llena de ironías. Yoichi ya ha contado este cuento desde su punto de vista, pero la versión de la bakeneko es totalmente distinta.
+
+La abuela Sen no nació en este mundo, sino en uno en el que los mortales eran aún más violentos.
+Una noche, en medio de un bosque de bambú, Sen fue capturada por un monje errante y vendida al shogun como una bakeneko.
+Ella no tiene recuerdos de aquellos días, pero se pregunta por qué los poderosos soberanos de aquel mundo terrenal siempre la molestaban y jugaban con ella. Todos los días era forzada a clavar sus garras en los enemigos, o a jugar juegos absurdos en los que solo ellos se divertían.
+Aquellos largos días tan molestos transcurrieron en un abrir y cerrar de ojos, pues la vida de los monstruos es más larga que la de los humanos, así como su paciencia es mayor.
+
+Eventualmente, cuando estalló la pelea entre el shogun y los rebeldes, Sen se transformó en un ninja.
+
+“Esta parte de la historia es aún mas aburrida...”.
+Al decir esto, la abuela Sen entrecierra los ojos y da un gran bostezo, al grado que su boca se estira hasta sus orejas.
+
+Después, en la noche de la batalla marítima, el shogún tuvo un plan ingenioso...
+Ordenó a la abuela Sen que se transformara en una bella mujer, y que montara un barco con un abanico dorado en mano para humillar a los rebeldes, para que no se atrevieran a acercarse. Y si llegaran a hacerlo, la bakeneko les enseñaría una lección sanguinaria.
+
+Y entonces, Yoichi...
+“Y entonces, esa tonta se irguió ante el resto, y dijo que podía derribar el abanico con una sola flecha”.
+Entonces, esa tengu...
+“... Resbaló, cayendo estrepitosamente al mar”.
+Aquella gata anciana no podía parar de reír.
+
+“Estaba tan ebria aquella noche, que pensó que el mar estaba bravo, pero en realidad solo había una luna fría y ni un soplo de viento”.
+“En fin, nunca me había divertido tanto con ver a alguien así, y para no humillarla más, despedacé el abanico de papel yo misma, intentando contener mi risa... Entonces, un estruendo de vítores emergió de los barcos. Aún ahora me parece gracioso...”.
+
+Entonces, aquella tengu extendió sus alas y subió a los cielos como una nube que cubre la luna para arrojarse sobre esa belleza de mujer...
+“De pronto, perdió el control. Parecía más un erizo que una tengu, y cayó de nuevo al mar. Yo ya no podía contenerme más, y estallé en risas”.
+Mientras reía, la abuela Sen sacó a la desafortunada tengu del mar. Sosteniéndola entre sus brazos, huyó con ella sorteando los barcos mientras reía sin parar.
+La gente dice que cruzó ocho barcos en un parpadeo y desapareció en medio de la noche. Su risa aún podía ser escuchada tres días después de que la batalla hubiera llegado a su fin.
+
+“No podía parar de reír, pero la sujeté con firmeza... Al pensar en su situación tan vergonzosa, más fuerte la sujetaba, ¡y más reía! Jajaja...”.
+La bakeneko no paraba de reír.
+
+“Y después me trajo a este mundo, ¡y me trataba como si fuera un trofeo!”.
+El rostro de la anciana se hinchó y se transformó en el rostro de una jovencita resentida. Aun así, daba un poco de risa porque seguía roja de tanto reír.
+“¡No soy ningún trofeo!”.
+
+“En fin, quizás esa sea la razón por la que no viene a visitarme”.
+La chica joven suelta un ligero suspiro, y sonríe con timidez.
+
+“Deberías irte, jovencito. No te molestes en cerrar la puerta. Vuelve en la próxima luna llena”.
+“Y no olvides llevarle este impermeable a nuestra vieja amiga”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book20_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book20_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..297e36b2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book20_ES.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+«Selección de cuentos»
+«Brisa en el bosque» y «Brisa en el lago» son una colección de dos volúmenes de poemas narrativos. Los académicos han anotado y ordenado muchas canciones cantadas por bardos sin nombre de Mondstadt, las cuales componen ambos volúmenes.
+Los bardos a menudo exageran o distorsionan la historia para conseguir audiencia y algunos Moras más. Por lo tanto, la mayoría de sus obras tienen una credibilidad realmente dudosa. Lo que permite que, en contra de los mil vientos del tiempo, las canciones sigan siendo populares incluso hoy en día fueron su desbordante imaginación e ingeniosa retórica.
+...
+“Las canciones de los bardos provienen de la antigüedad”.
+“Entonces, los dioses convivían con personas de verdad”.
+El poeta, que había terminado de recitar los cuentos de las ruinas y de Vennessa, comenzó a contar la historia del Dragón del Viento: “Esta historia proviene de la antigüedad, cuando los dioses aún caminaban entre nosotros”. El dragón agraciado por Anemo nació en Gaotian* en aquella maravillosa época. Descendió lentamente y lo examinó todo con ojos curiosos.
+Aterrizó en un pueblo, pero los aldeanos, aterrorizados, le arrojaron piedras. El dragón no entendía por qué gritaban de miedo.
+Aterrizó en un cementerio, donde solo escuchó los lamentos de personas afligidas. El dragón no entendía lo que murmuraban con tristeza.
+Aterrizó en un huerto, donde fue maldecido por los furiosos granjeros que perdieron sus cultivos. El dragón no entendía por qué gritaban de ira.
+El mundo era demasiado complicado para el joven dragón. Se sentía desconcertado, pero no se rindió.
+Hasta que un día, el dragón escuchó la música de la Lira Sagrada. “Der Himmel” era el nombre de la lira que acompañaba al Arconte de los Vientos. Encantado por la poesía, el Dragón del Viento aterrizó junto al mejor bardo bajo el cielo.
+La gente entró en pánico, pues los poderosos Dragones Elementales y los grandes arcontes que gobernaban el mundo nunca se habían visto cara a cara.
+“¡Contemplen su belleza y benevolencia!”, cantó el Bardo de los Vientos.
+“Pero no sabemos lo que quiere”, respondió la gente.
+La música y la poesía hipnotizaron tanto al dragón como a los humanos. ¡Qué magia tan insondable! El dragón decidió quedarse junto al Bardo, pues él también deseaba ser comprendido por todos los seres. Así, aprendió el lenguaje humano y las técnicas de canto del Bardo de los Vientos.
+(Omitido)
+De este modo, las generaciones posteriores pasaron a considerarlo uno de los Cuatro Vientos que vigilaba y protegía a Mondstadt.
+
+“El atroz sol cayó sobre su reino y la refulgente perla perdió su brillo”.
+“El oro perdió su color y la nívea seda tiñó el crepúsculo”.
+Así, comienza otra historia que ocurrió en el reino perdido de Khaenri'ah.
+La dinastía del Sol Oscuro había caído y el caos reinaba en el mundo. La alquimista, conocida como “Oro”, fue corrompida por su propia codicia y ambición, y creó un ejército de monstruos sombríos con sus misteriosos poderes. Durin, un dragón negro serpentino, surgió del mar para proyectar su sombra sobre Mondstadt. Fue en ese momento cuando el Caballero del Diente de León se quedó sin sucesor, y los Caballeros de Favonius no pudieron enarbolar su bandera del halcón.
+Las persistentes pero abatidas plegarias invocaron al arconte de Mondstadt, el Bardo de los Vientos. Las cuerdas de Der Himmel, la Lira Sagrada, sonaron una vez más, invocando al Dragón del Viento.
+Como última línea de defensa de Mondstadt, el Dragón del Viento luchó contra el dragón malvado hasta la muerte entre las furiosas tormentas.
+El Dragón del Viento prevaleció. Destrozó la garganta del malvado dragón, a costa de ingerir su sangre venenosa. Esta era como el oro corrompido, con poderes para derrumbar montañas y envenenar la tierra.
+El Dragón del Viento protegió a Mondstadt con su vida, y su único deseo era ser comprendido por los humanos. Así, terminó cayendo en un profundo sueño.
+Der Himmel, la Lira Sagrada, emitió una melancólica melodía.
+Cantó: “Cuando llegue el día en que te despiertes, extenderás tus alas y vivirás libremente, pues un dragón nace para surcar los cielos. Así, los mortales entenderán tu belleza...”
+
+(Gaotian*: las vidas engendradas por los elementos se convierten en Slimes si descienden, o cristalópteros si ascienden; pocas se convierten en monstruos elementales peligrosos. Rara vez se ven criaturas elementales draconianas, cuyos poderes igualan a los de demonios pasados).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book210_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book210_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..420eb5fdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book210_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+El cuento de la abuela Ame
+
+Tras salir de la casa de Osen, giré a la izquierda y luego a la derecha por un callejón sinuoso hasta llegar a un patio húmedo, y después llegué a la casa de la abuelita Ame.
+En su elegante patio, hasta las cigarras estaban en silencio. Solo se escuchaba el silencioso goteo de las gotas de agua en la fuente de piedra, acompañado por los rítmicos golpes del tubo de la fuente de bambú.
+Hace mucho tiempo, en las montañas y los bosques donde los yokai podían llevar una vida despreocupada, la mujer que podía convertir la niebla en lluvia era una buena amiga de los tanuki y los kitsune.
+Naturalmente, los yokai somos muy diferentes a los mortales. No tenemos problemas complicados que nos atormenten, ni tenemos cosas como el estatus o la clase social. Pero en las montañas envueltas en la niebla y la lluvia, la dulce ameonna siempre se las arreglaba para ganarse más respeto y adoración.
+Pero más tarde, todos se habían sometido al Gran Gongen. Llegaron los buenos tiempos para los mortales, y los yokai vivían recluidos en diversos lugares, o eran objeto de destrucción y supresión... Fue entonces cuando la abuela Ame se trasladó a la Calle del Ibis. Como muestra de simpatía, la Sacerdotisa Kitsune del Gran Santuario Narukami le regaló esta mansión.
+¿Qué tipo de pérdida y dolor llevó a la Suma Sacerdotisa a cuidar con tanto esmero de la abuela Ame? Esto me provoca mucha curiosidad.
+
+Deteniéndome brevemente en el patio, observé la luna creciente balanceándose en el estanque mientras su voz sonaba suavemente en la fresca brisa nocturna.
+
+“Mis disculpas por haberte hecho esperar tanto tiempo”.
+Cuando me di la vuelta, vi a la ameonna de pie junto a la puerta. Estaba bañada por la pálida luz de la luna. Su largo vestido blanco brillaba con el resplandor del rocío, pero su joven y esbelta figura desprendía un aura melancólica de una época pasada.
+
+Entonces, bajé la mirada y le entregué apresuradamente la gabardina que me dio Osen sin atreverme a mirar directamente a sus pálidos ojos grises.
+Se rumorea entre los mortales que los ojos de la apenada ameonna tienen un tono gris marmóreo parecido al de una persona ahogada. Aquellos que se atrevan a mirar directamente a esos ojos afligidos se perderán para siempre en la incomprensible niebla de la lluvia.
+Entre los mortales, no es más que una aburrida leyenda, pero para los yokai, “no mirar a los ojos de la apenada ameonna” es, de hecho, una regla no escrita de nuestro protocolo más básico.
+
+“Gracias”.
+La voz de la abuela Ame era tan suave y dulce como siempre, como el rocío de la niebla matutina.
+
+No me invitó a entrar, ni compartió su historia conmigo.
+Solo me entregó una caja de madera, pero eso es todo lo que necesitaba saber.
+Así que, mientras la luna brillaba, abandoné el patio en silencio.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book211_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book211_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..df4d8042c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book211_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+La historia de Gonbei
+
+Gonbei tiene 76 años y es el único mortal que vive en la Calle del Ibis.
+Fue agricultor, samurái y artesano.
+La caja que tengo en mis manos es obra suya. Tiene una superficie lisa de laca negra con incrustaciones de nácar iridiscente. Es un oficio que aprendió de los pescadores de la Isla Watatsumi.
+
+“Gracias por su trabajo”.
+El anciano frente a mí inclinó la cabeza.
+Aunque pensaba para sí mismo que esa era la forma en que los mortales debían comportarse con los yokai, seguía sintiendo un poco de lástima por su melancolía.
+
+Según Gonbei, al contrario de lo que dicen las leyendas populares, una vez fue muy amigo de las ameonna que vagaban por las montañas y los bosques.
+Lo que ocurre es que Gonbei, que entonces era un adolescente, quería que lloviera en los campos de su pueblo, tan afectados por la sequía. Por ello, hizo caso a las palabras del anciano de la aldea y se dirigió a las montañas para buscar la ayuda de una ameonna.
+En aquella época, la abuela Ame ya no era joven y era muy consciente de los numerosos cambios que se producían en el mundo. Pero los seres de las montañas y los bosques son más simples e ingenuos en comparación con los mortales.
+
+Entonces... Ay... El joven Gonbei cometió el impensable error de engañar a los seres de las montañas y los mares. Aunque, a día de hoy, sigue insistiendo en que solo lo hizo para salvar su pueblo.
+
+Es más, su pueblo tuvo un año de grandes cosechas debido a las fuertes lluvias.
+Después de eso, Gonbei, que estaba profundamente avergonzado, evitó las montañas y vino a vivir a la ciudad durante mucho tiempo.
+
+“Lo siento mucho”, dijo el anciano mortal inclinando la cabeza, pero sin sostener la caja de madera.
+Salí de su casa antes de que la luz de la luna se viera envuelta por las oscuras nubes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book212_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book212_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5dfeaf7bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book212_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Intermedio
+
+Dicen que en el pasado, cuando los frágiles y efímeros mortales aún no habían cruzado el mar hasta estas tierras, Inazuma pertenecía a los tanuki.
+Holgazanes e inconstantes, los tanuki nunca se preocuparon por el mañana, y dormían con la conciencia tranquila. En ese entonces, la tierra de Inazuma era un paraíso apacible para los tanuki, y todos los días eran un gran festival.
+
+Al menos, eso es lo que dicen los tanuki más ancianos.
+
+Tiempo después, los kitsune llegaron por mar, e hicieron la guerra contra los tanuki por generaciones. Los diálogos de paz comenzaron después de que ambos lados sufrieran un gran número de muertes. Los tanuki, de carácter obstinado, se rehusaron a admitir la derrota, pero aceptaron cortar un fragmento del Cerezo del Trueno como ofrenda de paz para los kitsune.
+
+Sin embargo, los kitsune eran tan astutos como traicioneros. Se dice que durante la gran guerra, muchas almas ingenuas fueron presa del engaño en los constantes enfrentamientos entre los kitsune y tanuki, y olvidaron quiénes eran o de dónde venían.
+
+Fue así como las pobres almas mortales nacieron de estas criaturas perdidas.
+
+Deambulé por las sinuosas calles y callejones, mientras recapitulaba las historias de los tanuki.
+Al final, no encontré ningún restaurante que siguiera abierto.
+
+Supongo que esto significa que es hora de volver.
+Con esto en mente, me levanté y estiré la espalda frente al puesto de fideos del tío Kitsune.
+
+Justo en ese momento, percibí un olor muy familiar que procedía desde atrás...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book213_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book213_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f1117800
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book213_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Acto V, escena 3
+“... Juusaburou lidera a los samuráis a una batalla feroz contra los ladrones...”.
+... La ofensiva de Juusaburou es superior a la de los ladrones, quienes se dispersan en todas direcciones.
+Líneas:
+“Kyuuzou: ¡Ven, Juusaburou! ¡Los ladrones se están escapando!”.
+“Juusaburou: No entregarán a Taniko tan fácilmente. Mantén los ojos bien abiertos”.
+... Después de derrotar a los ladrones, Juusaburou mira distraidamente a su alrededor y grita:
+Líneas:
+“Juusaburou: ¡El ladrón! ¿Dónde está el ladrón?”.
+“Kyuuzou: Los hemos derrotado a todos”.
+Juusaburou yace de pie, inspecciona los alrededores, y estalla en llanto.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book214_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book214_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd2c27ae1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book214_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«Suerte mayor»
+Un día para recuperar lo perdido
+Una respuesta adecuada a algo que creíste que cayó en oídos sordos,
+la oportunidad de hacer las paces con un viejo amigo del que te distanciaste,
+recordar algo que había quedado enterrado en el olvido.
+En este mundo, nada es irrevocable,
+hoy es el día en el que recuperarás aquello que perdiste.
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: un escaradiablo saltarín.
+Los escaradiablos son pequeñas criaturas pacíficas que evitan la confrontación.
+Esa búsqueda de la paz te traerá felicidad.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book215_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book215_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c909e7490
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book215_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«Suerte mayor»
+Los días en los que sople el viento, todo saldrá bien.
+Quienes te rodean están de buen ánimo, no sucederá ningún conflicto.
+Además, podrás comer las delicias que siempre deseaste pero nunca tienes oportunidad de probar.
+Ya se trate del trabajo o de un viaje, todo saldrá a pedir de boca.
+Así que, en un día tan auspicioso, tienes que actuar con energía...
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: una frondosa percibetormentas.
+Mucha gente no lo sabe, pero las percibetormentas realmente pueden predecir las tempestades.
+Al ser una planta relacionada con la Arconte Electro, solo crece en Inazuma.
+Se dice que el cosquilleo que se siente al arrancar una percibetormentas es muy parecido al que produce la felicidad.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book216_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book216_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e9e1fe9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book216_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+«Fortuna en ascenso»
+Cuando en el cielo flotan algunas nubes, las personas viven sin preocupaciones.
+Todo irá bien en el trabajo e incluso se te ocurrirán buenas ideas durante la siesta.
+De repente se te ocurre un nuevo tema de conversación para hablar con un viejo amigo.
+«Cada día hay que vivirlo con alegría».
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: una calavanda de brillante color.
+Con frecuencia se dice que ser fiel a las apariencias es una virtud...
+Pero bajo la apariencia reluciente de la calavanda se esconde un interior dulce y humilde.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book217_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book217_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1227b668d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book217_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+«Fortuna»
+Un día como cualquier otro. Un rutina a la que se han acostumbrado el cuerpo y la mente.
+Encontrar algo que puede reemplazar a un objeto que se había perdido otorga una sensación de alegría.
+Mejorará la relación con una persona que se ve a menudo, e incluso podría convertirse en una nueva amistad.
+«Incluso el día más ordinario puede convertirse en un hermoso recuerdo».
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: un núcleo de cristal reluciente.
+Los cristalópteros son pequeñas criaturas formadas a partir de la condensación de los elementos.
+Y los elementos son las bendiciones que este mundo envía a quienes están entre el cielo y la tierra.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book218_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book218_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..47443cbd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book218_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«Fortuna»
+Un día en el que te sentirás alegre, aunque no ocurra nada de importancia.
+En un rincón en el que no te habías fijado encontrarás algo que creías perdido hace mucho tiempo.
+La comida te sabrá mejor de lo normal; los paisajes que veas en tu camino te parecerán más hermosos.
+«El mundo está lleno de cosas nuevas y maravillosas».
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: un cálido huevo de pájaro.
+El huevo representa las posibilidades infinitas. Es la semilla del futuro.
+Al mismo tiempo, para la criatura que va a salir del huevo...
+El mundo también está lleno de incógnitas emocionantes.
+Ten cuidado con los huevos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book219_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book219_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8361d53bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book219_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+«Fortuna futura»
+La presión atmosférica es baja y hace que se recuerden días pasados.
+Los recuerdos de tiempos que quedaron atrás y amigos con los que no se volvió a tener relación...
+Traen una sensación de nostalgia y una cierta tristeza.
+«No está mal rememorar el pasado de vez en cuando, para calmar los sentimientos y enfrentarse al futuro».
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: la menta, agradable y refrescante.
+La menta crece en cualquier lugar donde haya vegetación.
+Visto de ese modo, la menta es el ser más resistente del mundo.
+Se dice que crece incluso en la fría región de Mondstadt conocida como Espinadragón.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book21_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book21_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8878fd35b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book21_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+En los mitos de épocas pasadas, cada ser vivo en este mundo tenía su propio reino.
+En aquella época, Mondstadt era un bosque, un patio de recreo para jabalíes.
+En el bosque se encontraba el reino de los jabalíes, donde todos vivían felices bajo el reinado del Rey Jabalí.
+El Rey tenía una encantadora y joven hija, que tenía el hocico más bonito, los colmillos más blancos y el pelaje más liso de todos.
+La Princesa, bella y amable, daba los frutos más jugosos y dulces a sus súbditos todos los días.
+La Princesa siempre lo compartía todo primero con sus amigos, desde bayas agridulces y manzanas crujientes hasta deliciosos champiñones.
+Todos los jabalíes del reino adoraban a su Rey y princesa, a quienes alababan así cada día:
+“¡Oinc, oinc! ¡Bendice a nuestro Rey! ¡Mientras él reine sobre nosotros, nunca moriremos de hambre!”
+“¡Oinc, oinc! ¡Bendito sea el gentil Arconte Anemo por darle a nuestro Rey una Princesa tan amable y educada!”
+
+(Hay unas pequeñas palabras escritas en un lado: “Papá, si no como dulces todas las noches y rezo todos los días, ¿me convertiré en un chanchito salvaje? Quiero ser un chanchito salvaje porque son muy sabrosos”).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book220_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book220_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a909a94b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book220_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+«Fortuna futura»
+Un día tranquilo. No ocurrirá nada que te entristezca.
+Apropiado para buscar a amigos con los que no se habla desde hace mucho, charlar de asuntos del pasado y reír en compañía.
+A la hora de comer, probarás un sabor que descubriste por primera vez largo tiempo atrás.
+«Hay que valorar a las personas y las vivencias cercanas».
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: un electrocristal chispeante.
+Los electrocristales contienen una energía ilimitada.
+Si consigues canalizar esa energía, tal vez tengas éxito en cierta empresa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book221_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book221_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fa2c593b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book221_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+«Infortunio»
+Parece que hoy lloverá. Quizás ocurra algo negativo.
+Las alabanzas que debían llegar no harán acto de presencia; el mesero servirá el plato equivocado.
+Nada demasiado grave, pero será un día con una constante sensación de molestia.
+«Es inevitable que haya días como este».
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: un alga que se mece con las olas.
+Las algas son plantas delicadas pero resistentes.
+No desean cambiar ni aun en el duro entorno del océano.
+No renuncies a tu espíritu noble ni ante la peor de las adversidades.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book222_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book222_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbcf43680
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book222_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+«Infortunio»
+Puedes perder aquellos objetos que atesoras. Procede con precaución.
+Recuerda descansar si te sientes mal.
+Piensa dos veces antes de actuar.
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: flor de neblina.
+La flor de neblina repele el frío que te distancia de los demás,
+pero en ocasiones, el frío puede traer calma a la mente y al alma.
+Toma el juicio adecuado, y actúa con sabiduría.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book223_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book223_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..448476639
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book223_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(prueba)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book224_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book224_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..013a7683e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book224_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+“Demonio del norte: Mourisu Sable de fuego”
+Recientemente, un espía de los Fatui merodea por los túneles subterráneos de Inazuma.
+Es un plan para perturbar la paz en la ciudad y poner en peligro a la tierra de Su Excelencia.
+Se dice que su nombre es Mourisu Sable de fuego.
+
+Envía a Los Ocelos para poner fin a los traidores y a los enemigos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book225_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book225_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c217b943
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book225_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+“Bandido infame: Maki el tímido”
+Un ladrón de renombre que acecha en las llanuras de marea cerca del Cuartel Kujou.
+Maki el tímido suele merodear cerca de la ubicación mostrada, robando recursos del ejército de la Shogun.
+Se tatuará a aquellos que cometan delitos menores, y aquellos que cometan delitos graves serán enviados a prisión.
+
+Makita Umio, alias “Maki”, ha evadido su captura en repetidas ocasiones, valiéndose de sus habilidades marciales y su astucia.
+
+Envía a Los Ocelos para poner fin a los traidores y a los enemigos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book226_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book226_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..97d484397
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book226_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+“La Arconte los cría...”
+Dentro de poco, un grupo de ladrones se reunirá en las cavernas bajo la Ciudad de Inazuma.
+Se cree que suelen reunirse entre la medianoche y el alba.
+Habrá dos grupos. El primero es un hatajo de traidores que están robando suministros del ejército para enriquecerse.
+El otro es una banda de ladrones y contrabandistas formada recientemente.
+
+Envía a Los Ocelos para poner fin a los traidores y a los enemigos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book227_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book227_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a71073b2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book227_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+“Resolución de un caso tras treinta años: Kin matademonios”
+Recientemente se han descubierto nuevas pistas sobre los criminales responsables del asesinato de la familia Kannazuka treinta años atrás.
+Matsudaira Kinjirou, también conocido como “Kin matademonios”, y sus cómplices han sido vistos al sur de la Isla Yashiori.
+Dirígete al punto señalado para investigar.
+Si descubres a Kin Matademonios...
+
+Envía a Los Ocelos para poner fin a los traidores y a los enemigos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book228_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book228_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..55a1fb8d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book228_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+“El destino de los ladrones”
+Investiga la anomalía que hay en la ubicación indicada en este dibujo.
+
+Envía a Los Ocelos para poner fin a los traidores y a los enemigos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book229_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book229_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2be1d2a7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book229_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+«Suerte mayor»
+Las nubes se disipan, revelando la luna en el cielo. La suerte le sonríe a quienquiera que obtenga esta fortuna.
+El corazón es claro como un espejo, y aquello que desees se volverá realidad.
+Hoy es un buen día para ti, ya sea que quieras hacer algo,
+o que quieras encontrarte con alguien. Es momento de actuar.
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: pistilo de flor llameante.
+El ardor de la flor llameante proviene de su núcleo abrasador.
+Todo irá bien, ya que hay una ruta clara en tu corazón.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book22_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book22_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..65e66cb57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book22_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Al norte del Bosque de los Jabalíes había un territorio de tundra congelado.
+El juguetón Barbatos no había llegado aún a esas tierras, por lo que permanecieron cubiertas de hielo y nieve.
+Toda criatura que caminase por esas tierras corría el riesgo de congelarse las patas y las pezuñas.
+“¡Hace frío, demasiado frío! ¡Mis pezuñas se van a romper de congelación!”
+Ni el valiente y fuerte Rey Jabalí era capaz de aguantar la gélida tundra.
+“¡Oinc, oinc, oinc! ¡Mi hocico está morado del frío!”
+Allá, tan solo vivía un lobezno solitario.
+
+(Hay palabras infantiles escritas en la parte inferior: “¿Papá, por qué las patitas del pequeño guau resisten bien el frío?”).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book230_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book230_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0957394b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book230_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+«Suerte mayor»
+Nada puede oponerse al filo de tu espada. Su reflejo brilla por encima de las demás al desenvainarla.
+Hoy derribarás a la presa de un disparo, y derribarás al guardián de un golpe.
+Si no tienes un objetivo, merodea por los alrededores y encontrarás una grata sorpresa.
+No olvides compartir tu fortuna con tus compañeros menos afortunados.
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: cola de caballo
+La cola de caballo crece en campos de carrizos, pero son más altos.
+Va bien contigo, quien se yergue orgulloso.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book231_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book231_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e1f7a4ea8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book231_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«Fortuna en ascenso»
+Una espada afilada por diez años relucirá más que las demás.
+La mala suerte se ha disipado. Has tocado fondo, así que solo queda subir.
+Has entrenado por diez años sin demostrar tu verdadera habilidad,
+hoy es el día perfecto para hacerlo.
+Si te encuentras con algún obstáculo, no pierdas el temperamento,
+desenvaina tu espada y pelea sin temor.
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: hongo marino maduro
+El germen del hongo marino debe resistir años de dificultades antes de convertirse en tal.
+La gente que persigue un objetivo disfrutará del fruto de su esfuerzo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book232_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book232_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..73e6a473f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book232_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«Fortuna»
+Cambia la planta y se viste de verde la primavera.
+Encontrarás una solución ante una situación difícil.
+Una mano amiga llegará en momentos de duda.
+Despeja tu mente y limpia tu hogar.
+Quizás encuentres una fortuna inesperada.
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: brote de bambú en crecimiento.
+Los brotes de bambú tienen un potencial ilimitado.
+Nadie sabe hasta dónde puede crecer un brote de bambú.
+Al mirarlos, inevitablemente estás mirando hacia el futuro.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book233_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book233_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..15a48d44e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book233_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+«Fortuna futura»
+Las nubes vuelan por lo bajo, y tienden a acumularse.
+En cualquier momento puede caer una tempestad sobre ti,
+pero un arcoíris espera detrás de la tormenta.
+Apégate a tus viejas costumbres. Actuar precipitadamente no te ayudará a alcanzar tu objetivo.
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: piñón caído de un árbol.
+No todos los piñones crecen para convertirse en un pino grande.
+El crecimiento requiere del ambiente adecuado, pero también de un poco de suerte.
+No desesperes, y espera con paciencia al arcoíris.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book234_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book234_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a37bc704
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book234_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+«Fortuna futura»
+Las nubes cubren la mitad de la luna, y la bruma se vuelve espesa.
+Mira hacia arriba y verás las nubes. Mira hacia abajo y verás la bruma.
+Habrá un momento en el que todo se volverá más claro, aunque el camino no lo sea por ahora.
+Aprovecha esta oportunidad para cultivarte, y espera a que las nubes se disipen.
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: coraza fluorescente que ilumina la oscuridad.
+Las corazas fluorescentes hacen su mejor esfuerzo por emitir un brillo débil.
+Aunque comparado con otras luces, su destello es tenue, es suficiente para iluminar el camino por delante.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book235_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book235_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd7b23533
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book235_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+«Infortunio mayor»
+Un sentimiento de vacío durante todo el día puede llevar a un profundo sentimiento de impotencia.
+Muchos cabos quedan sueltos. Pensar de más puede provocar malestar.
+No te desanimes si has tocado fondo.
+Resiste en la adversidad, pues llegará el día en el que las cosas darán un giro.
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: cola de lagarto torcida
+Al encontrarse ante el peligro, la mayoría de lagartos sacrifica su cola para sobrevivir.
+Si te encuentras con emociones que no puedes poner en orden, lo mejor es apartarse de ellas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book236_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book236_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b4c85959
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book236_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+... el fin... Fatui... complot...
+... al descifrar la fortuna, el código...
+... la primera parte es: “En una noche de bruma...”
+... bajo ninguna circunstancia confíes en...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book237_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book237_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..28981e9bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book237_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Que estas palabras hablen por mí en mi ausencia:
+Lamento darle esta carta de forma tan abrupta.
+Espero que no le moleste.
+Es la primera vez que invito a {F#una forastera}{M#un forastero} de tierras lejanas a través de una misiva.
+Sin embargo, creo que nuestro encuentro no fue una coincidencia.
+Por tanto...
+Aprovechando que habrá una luna espléndida, espero que podamos encontrarnos.
+
+No se preocupe por mis custodios. Tengo un medio para escabullirme.
+Espero con ansias a su llegada.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book238_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book238_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b137c1adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book238_ES.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Prólogo
+
+Las historias relacionadas con los recuerdos siempre están relacionadas con el instante en el que se obtiene algo para luego perderlo.
+
+El motivo detrás de este humilde escrito no es nada fuera de este mundo.
+
+Aquella noche, mientras bebía para pasar el tiempo en el Restaurante Uyuu, me encontré con una vieja amiga que no había visto en años. No sé cuándo llegó, pero de pronto se sentó a mi lado.
+
+“Oh, ¿quién es esta persona que está de buen humor, a pesar de beber a solas?”.
+
+Al escucharla, le respondí:
+“No siempre tienes el privilegio de disfrutar de un buen trago. En ocasiones, tienes que ser paciente y esperar —incluso si eso implica beber a solas”.
+
+“Las mismas viejas excusas... Eres tan aburrido como siempre...”.
+Eso dijo la editora en jefe mientras sostenía la taza en su mano con gentileza, como si estuviera de humor para un trago.
+“¿Buscas ganarte una propina? Después de todo, no hay nada que hacer”.
+
+“Yo invito las bebidas esta noche”.
+Ella ríe mientras lo repite por tercera ocasión.
+
+“Volviste”.
+Pétalos del Cerezo Sagrado llevados por el viento caen en su taza, creando ondas en la pequeña luna reflejada en ella.
+Un sentimiento familiar brota dentro de mí, y unas palabras vergonzosas salen de mi boca en contra de mi voluntad:
+
+“Estás ebria”.
+Hay disgusto en su expresión, y el tono de su voz es resuelto y serio.
+Pero tras un instante, pone la taza en la mesa y suelta un suspiro:
+“Cuando ella se fue, yo todavía no había nacido”.
+
+Yo apenas era un adolescente.
+
+“Quizás eres el único que puede recitar las historias que ella solía contar”.
+
+Y así es como terminé por escribir de nuevo para la Editorial Yae.
+A mis fieles lectores, les pido que no lo malinterpreten como una promesa egoísta para dejar de escribir.
+Pero estoy preparado para los descuentos en esos exquisitos licores, así como pagar de vuelta las rondas de bebidas que la editora en jefe amablemente me invitó.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book239_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book239_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfecaf7b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book239_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Disculpen por divagar. Antes de cada historia, habrá una introducción.
+¿Por qué “Nuevas” crónicas de los seis kitsune?
+Como sabrán, cuando hay algo nuevo, invariablemente hay algo viejo. Este volumen presenta ligeras modificaciones de la versión popular de las «Crónicas de los seis kitsune de Urakusai» de hace quinientos años. Mi escritura tiene sus limitaciones, pero me gustaría pensar que el mismo Urakusai disfrutaría de ella, así como todos los demás.
+Hablando de él, obtuvo la fama cuando apenas era un niño. Mostró gran interés tanto en la literatura como en las ceremonias del té. Era considerado como uno de los kitsune de mayor porte y elegancia entre los suyos.
+Desafortunadamente, hace quinientos años, Urakusai cometió un grave error que llevó consigo por el resto de sus días...
+
+Sin más preámbulos, la primera escena de las «Nuevas crónicas de los seis kitsune» comienza con la imponente Montaña Yougou.
+Se dice que en aquel entonces, la gran kitsune Hakushin contaba con seis aprendices, todos ellos poderosos e ingeniosos. Se encargaba de ayudar a Hakushin con los asuntos del santuario y a proteger la Montaña Yougou.
+
+La menor de ellos era Itaru, la “kitsune negra”. A pesar de ser una kitsune femenina, prefería asumir una forma corpulenta y robusta, y tenía una personalidad indómita. En una ocasión, comenzó a causar problemas en el templo del santuario después de beber, y tumbó un repositorio de la Shogun. Hakushin estaba furiosa, y desterró a Itaru de la montaña para que reflexionara sobre sus acciones.
+Itaru no se inmutó al dejar la montaña, e hizo caso omiso de las advertencias de Hakushin. Tras encontrar una botella de licor, se dirigió a una pequeña aldea en busca de problemas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book23_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book23_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4519e05f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book23_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+El lobezno era un niño despreocupado que tenía unos ojos azules brillantes y un suave pelaje gris.
+Cuando se enojaba, ¡se veía idéntico a la escultura de la cabeza de lobo que había en la cima de la Catedral de Mondstadt!
+Pero un día, cuando estaba cazando en el bosque, se topó con Woobakwa, la malvada ardilla hechicera.
+¡En las tierras antiguas, ningún ser, ni siquiera demonios y dragones, eran más malvados que Woobakwa! Despreciaba todo lo bueno y juró transformar la belleza en fealdad y convertir la luz en oscuridad.
+Al ver al alegre lobo, la ira se apoderó de él, que maldijo:
+“¡Iiii! ¡Iiii! ¿Me pregunto si podré atravesar su corazón con el témpano de hielo más frío para que nunca sepa lo que significa la esperanza?”
+Dicho esto, Woobakwa comenzó a maldecir al lobezno con su magia.
+Pero, así porque sí, ¡el impaciente lobezno se metió al roedor en la boca!
+¡Woobakwa estaba tan furioso que maldijo con las palabras más vulgares e insultantes que jamás había usado! El lobezno escuchó un ruido que procedía de su boca, y solo entonces descubrió que había cometido un error.
+“¡Aúúú, lo siento mucho, señora ardilla, pensé que era comestible!”
+El lobezno quería pedirle disculpas a Woobakwa, pero cuando apretó y aflojó la garganta, la ardilla se deslizó hacia su estómago de un trago.
+
+(Hay un trozo de papel con una discreta caligrafía pegado a la página: “Por eso, Lily, debes comer con precaución cuando estés en el campo”).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book240_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book240_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d391772f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book240_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+En el capítulo anterior, Itaru, la kitsune negra, se dirigía a una aldea buscando problemas. En realidad, lo que encontró fueron dos mujeres vestidas como leñadoras, armadas hasta los dientes con espadas de diferentes tamaños y propósitos.
+
+Al ver una silueta alta y oscura acercarse, cuyas zancadas sacudían la tierra y levantaban el polvo, las dos mujeres se pusieron en guardia, y empuñando sus armas preguntaron al unísono:
+
+“¿Quién eres? ¿Eres un monstruo?”.
+
+A lo que la sombra respondió:
+
+“¿Un monstruo? ¡Jaja!”.
+
+Sin dudarlo, ambas mujeres desenvainaron sus espadas para matar a Itaru. Pero ella las tomó de las muñecas mientras evadía sus ataques y sus espadas largas cayeron al piso. Intentaron desenvainar sus wakizashis, pero ya era muy tarde. Itaru dio un manotazo a una de ellas y la lanzó contra el suelo, y tomó a la otra del cuello de la camisa mientras le ponía el pie en el pecho a la que estaba en el suelo.
+
+“¿Las oni gemelas de Tokaku? ¡Parece que no aprendieron nada el año pasado después de la paliza que les di por acechar a los aldeanos!”.
+
+Al escucharla, las dos bandidas se estremecieron de miedo y rogaron por sus vidas. La kitsune negra las arrojó al suelo y dijo:
+
+“En fin, soy un monstruo sin dueño que ha sido desterrado por mi ama, Hakushin. Así que ¿por qué no me acompañan a ayudar a los necesitados? ¡Será divertido!”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book241_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book241_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..29195f779
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book241_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+En el capítulo anterior, Itaru, la kitsune negra, logró someter a la pareja de bandidas, las oni gemelas de Tokaku, y comenzó su recorrido para ayudar a los desamparados.
+
+Durante una parada en la Aldea Konda, se encontraron con una mujer y su hija.
+Tras entablar conversación con ella, supieron que se llamaba Youzan, y su hija, Yui. Ambas eran músicos de la lejana Isla Seirai, y venían a celebrar el festival en Inazuma. Sin embargo, fueron estafadas por un vendedor de calavandas que, después de ofrecerles unas cuantas para saciar su sed, las obligó a comprárselas a un precio desorbitante. Sin embargo, el par de músicos no era muy acaudalado, y no tenían dinero suficiente para continuar con su peregrinaje o para regresar a casa...
+Las oni gemelas de Tokaku eran famosas por ser impulsivas. Al escuchar la historia, rechinaron los dientes y decidieron darle a ese comerciante deshonesto una lección y cortarlo en mil pedazos. Sin embargo, la kitsune negra pensó en otro plan:
+
+“Bien. Entendido”.
+
+Después reconfortó a la madre y a la hija.
+
+“No se preocupen. Hablaré con él y me haré cargo”.
+
+Habiendo dicho esto, Itaru se dirige a buscar al comerciante deshonesto.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book242_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book242_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f1d65d45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book242_ES.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+En el capítulo anterior, Itaru, la kitsune negra, emprendió su búsqueda del comerciante deshonesto para intentar entrar en razón con él.
+
+Dozaemon, el vendedor de calavandas, había sido samurái en el pasado, pero no pudo poner en práctica sus habilidades en Inazuma y terminó por convertirse en comerciante. Más tarde, aprendió a hacer negocios por medios deshonestos como extorsión e intimidación. Nadie se atrevía a meterse con él, y se convirtió en un personaje influyente en la aldea.
+
+Ese mismo día, Dozaemon se encontraba relajándose enfrente de su tienda, cuando una gran sombra eclipsó el sol.
+
+“¡Oye! ¡Quiero una calavanda!”.
+
+Dozaemon inspeccionó de arriba a abajo a ese cliente muscular, oscuro y rudo, ¡y para su sorpresa, se trataba de una mujer!
+
+“¿Cuántas quieres?”.
+
+La kitsune negra lanzó una mirada al wakizashi del comerciante, pero evadió la pregunta.
+
+“Qué buena espada tienes ahí”.
+
+“Claro que sí. Vengo de una familia de artistas marciales, así que sería lógico portar la reliquia de la familia”.
+
+Dozaemon estaba confundido, pero la kitsune negra continuó con la conversación.
+
+“Es una pena que ahora la uses para cortar calavandas”.
+
+La respuesta provocó a Dozaemon, quien, molesto, respondió:
+
+“¿Viniste a comprar calavandas o no? ¿A qué viene tanta cháchara?”.
+
+“Sí, a eso vine”.
+
+Itaru sonrió a Dozaemon como gesto de disculpa.
+
+“Deme una fanega de calavanda. Sin cáscara”.
+
+Dozaemon parecía confundido, pero no cuestionó su solicitud. Cortó una fanega entera de calavanda y la pesó.
+
+“Disculpe, ¿por qué la báscula está inclinada?”.
+
+Dozaemon empuña la espada al escuchar las palabras de Itaru.
+
+“¡Es como si la báscula fuera temperamental!”.
+
+“¿Te parece divertido? ¿Por qué no me pagas primero?”.
+
+Dozaemon ya no podía esconder más su enojo, y comenzó a discutir con ella.
+
+“Ja, no tengo inconveniente en pagarte primero, pero me temo que no lo aceptarás”.
+
+“¡Lo tomaré si tú me pagas!”.
+
+“¿En serio?”.
+
+“¡Por supuesto!”.
+
+Al grito de “¡Atrápala!”, Itaru arrojó una bolsa llena de Moras a la cara de Dozaemon. Él no fue capaz de reaccionar a tiempo, y la bolsa golpeó de lleno su rostro. Dozaemon cayó de espaldas y soltó su preciado wakizashi. Su nariz quedó plana, y su rostro parecía una hoja de papel.
+
+Itaru dio dos pasos y puso el pie sobre el pecho del comerciante. Sin decir una palabra, le asestó un puñetazo en la cara. El golpe fue tan fuerte que Dozaemon solo veía estrellas, pero aun así forcejeó para ponerse de pie. Cuando al fin logró hacerse con su wakizashi, Itaru se dio cuenta y le dio otro golpe contundente. Fue tan fuerte que, al aterrizar, un par de orejas de tanuki brotaron de la cabeza de Dozaemon, quien comenzó a implorar por su vida.
+
+Itaru estalló en carcajadas al darse cuenta. ¡El comerciante deshonesto era en realidad un sucio tanuki disfrazado!
+
+Al final, confiscó el wakizashi robado, distribuyó la riqueza del tanuki a toda la aldea, y el resto se lo dio a la madre y a la hija desconsoladas. Itaru perdonó la vida del tanuki y continuó con su travesía.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book243_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book243_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..526572315
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book243_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+En un comienzo, Sangonomiya yacía en las profundidades del mar, hasta que una serpiente gigante creó un vórtice que la moldeó y transformó en una isla. Es por ello que sus antiguos habitantes la llamaron “Isla Watatsumi” y tomaron a la serpiente gigante por divinidad.
+La gente de Watatsumi se proclama a sí misma como gente del mar, y adoran a la serpiente Orobashi no Mikoto. Así, erigieron un gran edificio como santuario lejos de la jurisdicción de la Shogun. Todos los asuntos, grandes y pequeños, quedan en manos de las miko. Entre ellas, la Sacerdotisa Divina es quien se encarga de los asuntos administrativos y ceremoniales.
+En el pasado, durante la Guerra de los Arcontes, Su Excelencia, la Shogun Raiden, decidió unificar toda Inazuma bajo un solo poder, y el pueblo, temeroso, se postró ante ella. La gran serpiente Orobashi no Mikoto vivía en armonía al oeste de los territorios de Narukami, pero sus ambiciones crecieron con el tiempo y eventualmente invadió el este.
+La batalla fue brutal, y el pueblo sufrió. A ambos lados de la Isla Yashiori había muerte y desolación. Sasayuri, la tengu de Su Excelencia, fue una de las que cayó. La gran serpiente finalmente fue asesinada a manos de Su Excelencia en la misma isla.
+Entonces Sangonomiya envió un emisario para anunciar su rendición y su disposición a someterse al shogunato de Inazuma.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book244_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book244_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b24c9e601
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book244_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Prefacio
+
+Debido al nuevo programa de reclutamiento y a la gran popularidad de eventos como “¡Esta novela es genial!”, muchos escritores en ciernes y de tierras lejanas han compartido con nosotros obras literarias fenomenales. Nos gustaría aprovechar para extender nuestro agradecimiento a los escritores de todos los rincones de Teyvat por su apoyo a la industria de novelas ligeras de Inazuma, así como reconocer la generosidad y amabilidad del Sr. Hiiragi Shinsuke, de la Comisión Kanjou. Gracias a su ayuda, estas excelentes obras tendrán la oportunidad de ser disfrutadas por los lectores de Inazuma.
+
+Como todos saben, antes del Decreto de cierre de fronteras había varios guerreros de tierras lejanas que recorrían Inazuma. Uno de ellos se llamaba Hamavaran. Era un guerrero consumado que venía de las lejanas tierras tropicales de Sumeru. Sus historias en las que se cuenta cómo ayudaba a aquellos en apuros y contuvo el mal en el Reino de la Luz quedaron olvidadas en la era de prosperidad de Su Excelencia, pero nuestra nueva autora en ascenso, y amiga personal, Priscina, da un soplo de vida fresco a esta obra.
+
+Bien, sin más preámbulos, esperamos que nuestros lectores disfruten de «Las guerras de Hamavaran».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book245_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book245_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..310fa0445
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book245_ES.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+“Comparado con las tormentas marinas, me preocupa más tener que posponer mi graduación...”.
+Esa era la preocupación que pasaba por la mente de Hamavaran durante su larga travesía marítima a Inazuma...
+
+“Estás pensando que no te graduarás si no terminas la tesis a tiempo, ¿cierto?”.
+Una voz familiar proviene de fuera de la cabina.
+
+“¡Cierra la boca! ¿Quién te crees que eres?”.
+“¿Acaso importa?”.
+
+“Supongo que tienes razón, en realidad no importa...”.
+“¡Oye!”.
+
+...
+
+Y así prosigue la discusión entre ambas voces en medio del vigor de la tormenta. De pronto, las preocupaciones de la tormenta y las angustias de la tesis pasarían a segundo plano.
+
+Sin embargo... al anclar, la voz que discutió con él no se volvió a oír.
+
+“Tal vez solo sea el fantasma de la víctima de un naufragio...”,
+dice Hamavaran para sí mismo.
+
+Los fantasmas son los recuerdos de las líneas ley de aquellos que han fallecido. Es solo un fenómeno de resonancia del presente con el pasado. Es extraño que ocurra en altamar, pero tampoco es imposible.
+
+“¿A quién le llamas fantasma?”.
+Justo cuando Hamavaran intenta dar una explicación lógica para consolarse y se dispone a tomar su equipaje, aquella voz familiar resuena de nuevo en su oído...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book246_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book246_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..482e25ac4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book246_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+“Entonces, ¿no eres un fantasma?”.
+“¡No! ¡No he muerto aún!”.
+“Pero tampoco has vivido”.
+“Humm... Supongo que tienes razón...”.
+Aquella joven parlanchina que asegura ser una espíritu shikigami devora los dango con tanta prisa que Hamavaran teme que se atragante.
+
+“Si tengo que darte una explicación, soy algo así como un espíritu servicial”.
+“Así que, después de todo, eres una fantasma”.
+“¡Pero no de ese tipo!”.
+Después de otra ronda de discusión, Hamavaran finalmente entiende que es similar a los espíritus guardianes de su tierra natal.
+Ambos firman un pacto utilizando su nombre real. La idea de que se puede controlar a alguien cuando conoces su nombre real es común a muchas de las tradiciones místicas del mundo, y refleja un miedo compartido por los humanos: el miedo de que tus acciones las controle otra persona.
+
+Mientras divaga en sus pensamientos, Hamavaran vuelve a arrepentirse de haber estudiado la tediosa rama de biología marina en lugar de las artes místicas...
+“Y ahora, no solo tengo que viajar a Inazuma, también tengo que pasar por el infierno de la disertación.
+Sin embargo, quizás sea un cambio para bien haberme encontrado con esta cosa parlanchina...”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book247_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book247_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d6f7b02f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book247_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+“Pero ¿qué ganan los demás si las ambiciones del Sr. Sher se vuelven realidad?”.
+Faranges, la ministra de Asuntos Militares, observó el mar de estrellas frente a su ventana. La galaxia y los astros emitían una luz pálida sobre su rostro y se reflejaban al recorrer lentamente sus cabellos.
+No pudo evitar recordar la primera vez que vio ese vasto océano de estrellas desde esa misma ventana, pero había olvidado el asombro que sintió en aquel entonces. Los recuerdos de su tierra natal, a cientos de años luz de ahí, se habían tergiversado y quedado en el olvido.
+“Su Majestad, perdone si lo que voy a decir está fuera de lugar, pero esta guerra ha durado mucho tiempo. Hemos peleado con incontables constelaciones, hemos acabado con decenas de millones de vidas por medio de todo tipo de planes y medios y nos hemos convertido en alcaldes y emisarios de constelaciones desconocidas, todo para hacer realidad el sueño del Sr. Sher. Sin embargo, ¿qué hemos obtenido nosotros de todo esto? Nuestros enemigos ocupan todos los rincones de la galaxia y no dejan de crecer en número. ¡Un día terminaremos engullidos por ellos!”.
+“La visión de mi hermano es la de un imperio eterno, un imperio que no sabe lo que es el miedo o la carencia. Los menos ya no dictarán el destino de los más, nadie será considerado más importante que otro y los desamparados ya no serán considerados criminales. Los enemigos que no puedan comprender esta visión caerán por el peso de su propio destino”.
+La princesa Gopatha sacudió la cabeza. Su voz era amable y fría a la vez.
+Al parecer, la guerra antiguerrilla intergaláctica no solo se cobró su brazo y su ojo, ya que cuando Faranges la miró, ya no vio a la alegre mujer que solía ser antes...
+“Creo en la decisión de mi hermano. No es alguien que tome decisiones para beneficio personal, así que no vuelvas a hablar así de él”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book248_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book248_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f80660a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book248_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Ni una armada de naves de guerra de clase Yazata sería capaz de hacer mella en una defensa tan sólida.
+Los rebeldes se apresuraban al punto débil en medio de la confusión de la general Geldafried. Anushwaran, la Fortaleza Estelar, era una maravilla de la arquitectura y un milagro de la ingeniería diseñado por la propia princesa Gopatha. Pero para los rebeldes, la fortaleza no era más resistente que una cáscara de huevo.
+Bastinu dirigía la rápida nave por los intrincados conductos de ventilación. Dejó atrás a gran velocidad los gases venenosos y nubes de elementos que emanaban de los numerosos pozos, a la vez que esquivó a los centinelas mecánicos que le pisaban los talones. La velocidad vertigionosa de la nave hizo que se le taponaran los oídos y se le nublara la vista.
+“Llegó el momento”.
+Eso pensó Bastinu mientras el núcleo del sistema de propulsión empezaba a revelarse.
+“Es la hora”.
+Eso pensó la general Geldafried mientras contemplaba la esfera luminosa en la órbita del planeta.
+En ese momento, dio la orden de realizar un ataque indiscriminado al planeta.
+Bastinu lanzó un ataque mortal al núcleo de la fortaleza...
+
+“Me encantaría ver la cara de enojo que pondrá la princesa Gopatha...”
+Las dos pensaron lo mismo a la vez.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book249_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book249_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac44d3f9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book249_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+«Hace diez años»
+«A 25 años luz de distancia»
+
+Con el país bajo la mano de hierro del shogunato Suruga, el pueblo solo conocía penalidades.
+El shogunato Suruga de aquella época estaba dirigido por el shogun Imagawa Ujizane. Hace cuatro años, tras decapitar al fin a Danjouchuu, el rey de los demonios, comenzó el reinado de terror del shogunato.
+En esa era, un espadachín libre y de habilidad incomparable vagaba por esas tierras.
+Este caballero se llamaba Bitchuu Kyuubei y era conocido por la gente como “Shinkurou, el vigilante”.
+Bitchuu Kyuubei no siempre había sido un ronin. Se dice que antes era un estratega en el que el shogunato depositaba su confianza, hasta que fue traicionado por una familia rival. Debido a la naturaleza paranoica del shogun, Bitchuu Kyuubei no tuvo otra opción más que huir y refugiarse en parajes desolados.
+
+Hoy en día, Kyuubei está en la cima de las montañas contemplando la lejanía. Pero ¿qué es lo que mira?
+¿El campo que se extiende hasta el infinito? No...
+¿La distante cordillera? Tampoco...
+¿El camino que serpentea? ¡Sí! Pero no solo eso...
+
+Pues... ¿Qué mira Kyuubei exactamente?
+Los granjeros que compraron su protección a cambio de arroz estaban demasiado asustados como para preguntar.
+
+Parece que solo el espadachín silencioso podía responder a esta pregunta.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book24_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book24_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6f14844c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book24_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Nadie sabía cuál sería la reacción química en el estómago del lobo, pero, de repente, ¡la maldición de Woobakwa hizo efecto!
+Debido a la maldición, su corazón fue perforado y congelado por un carámbano. Desde entonces, se volvió indiferente y malo. Cuando otros animales mostraban preocupación hacia él, él se lo pagaba con crueles comentarios o haciéndoles sentirse mal. Al final, acabó siendo odiado por todos.
+A partir de entonces, cuando otros lobos hablaban sobre él, decían:
+“¡Guau, qué lobo tan egoísta! Es un niño muy desagradable”.
+“¡Guau, guau, qué lobo tan insensible! Mantengámonos alejados de él”.
+El lobezno perdió a todos sus amigos uno a uno, y el bosque ya no le daba la bienvenida, por lo que no tuvo más remedio que dirigirse hacia el norte.
+Las tormentas de nieve sacudieron la tundra del norte y mantuvieron alejadas a las criaturas. Pero con su corazón congelado, el lobezno ya no le tenía miedo al invierno.
+Decidió establecerse en estas tierras y se convirtió en el lobo solitario que deambulaba por la tundra.
+
+(En la esquina de la página hay algo que parece haber sido escrito por una niña: “Papá, pero ¿y qué pasó con Woobakwa?”).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book250_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book250_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f90bcbe3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book250_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+“Comienza el otoño. Se acerca la época de la cosecha”.
+Así habló Saitou Onisa.
+
+En una era de guerra y caos, los ninjas son mercenarios de élite que completan sus tareas incluso aunque corran grave peligro.
+La guerra es lo que da sentido a la vida de los ninjas, y su fuerza proviene de la autoridad que ostentan. Ese es el camino de los ninjas.
+También es su destino perder la esperanza cuando termina la guerra y quedarse sin autoridad.
+
+A la vez que el shogun Imagawa unificaba el país, los ninjas fueron siendo exterminados o atrapados y algunos incluso se convirtieron en bandidos.
+Y eso es precisamente lo que era Saitou Onisa.
+
+“No hay prisa, esperaremos a que los aldeanos terminen de recoger nuestro grano”,
+dijo una persona llamada Yonemata Tasuke.
+
+Normalmente, los bandidos son samuráis que se han cansado de la vía recta o granjeros que luchan por su supervivencia.
+Nacen de la guerra y crecen gracias a la astucia y a las maldades descontroladas.
+Por eso, cuando la guerra termina y regresa la paz, la influencia de los bandidos va desapareciendo.
+
+Yonemata Tasuke había nacido en una familia de granjeros corrientes y no comenzó su carrera criminal hasta que tuvo más de cuarenta años. A pesar de su edad, se le daba bien ser bandido, y hasta se convirtió en cabecilla.
+Los bandidos más malvados son siempre los que han sufrido la opresión en sus propias carnes.
+
+“Después, lo quemaremos todo y no dejaremos ningún testigo”.
+
+Por su voz, se notaba que procedía de una época caótica.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book251_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book251_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6ca77f7f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book251_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+El terreno donde se ubicaba la Aldea Asada tenía forma de media luna.
+Shinkurou se dio cuenta nada más poner un pie allí.
+Si lograra que más aldeanos organizaran emboscadas en las montañas y aprovecharan la altura para atacar, podría derrotar fácilmente a los enemigos que llegan cansados tras un largo viaje. Además, había más aldeanos que bandidos, así que rodearlos no debería ser difícil.
+
+Pero el problema eran justamente los aldeanos... Para atraer a los bandidos hasta el valle, se necesitaba un pequeño grupo para actuar como cebo. Estas gentes habían vivido en una época de caos y ahora sufrían bajo la tiranía del shogunato, por lo que su instinto de supervivencia era inquebrantable. ¿Cómo podía lograr que se presentaran voluntarios para sacrificarse a sí mismos?
+
+Además, había otra cuestión... Si fuera un ejército samurái de un periodo de guerra, utilizaría ataques incendiarios para atrapar a los enemigos en el valle y que el viento avivara las llamas, lo que causaría unos daños catastróficos.
+Pero el grupo que lideraba no era más que un puñado de aldeanos que querían proteger su hogar. De ninguna manera quemarían sus casas o sus graneros... Aunque era comprensible, si no acabara con los bandidos de una vez por todas, las consecuencias serían peores.
+
+Shinkurou se sentó y siguió pensando.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book252_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book252_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..569a02624
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book252_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+...
+“Primero se debe pedir perdón a Narukami y después a Watatsumi. Después hay que orar para aplacar la ira de los dioses”.
+El ritual anterior debe llevarse a cabo antes de realizar cualquier sacrificio, exorcismo, bendición o hechizo. Igual con las ceremonias de purificación.
+
+El Cerezo del Trueno nació de una rama transplantada del Cerezo Sagrado.
+En aquella época el cielo estaba plagado de catástrofes y la tierra infestada de demonios. El suelo estaba contaminado con inmundicias. Abundaban monstruos feroces y pequeños demonios causaban estragos. En el Gran Santuario se partió una rama del Cerezo Sagrado para suprimir todo el mal.
+Con el paso de los años, los daños se fueron acumulando. Es necesario que haya una purificación para detener la perturbación.
+
+La ceremonia de purificación del Cerezo del Trueno debe realizarse cada 60 años. Se divide en purificación profunda y purificación básica. Después de realizar la purificación básica unas cuantas veces, debe llevarse a cabo la purificación profunda.
+Durante la purificación básica, primero se debe pedir perdón al cielo y a la nación, atar una soga para formar una barrera, y recitar la plegaria kashikomi. A continuación, el miasma debe quedar encerrado en la barrera, mientras las raíces ponzoñosas se aislan de los hogares de los lugareños. Al final, se coloca un amuleto para suprimir las inmundicias. Esto se lleva a cabo en cinco lugares distintos a lo largo de la Isla Narukami.
+El propósito de la purificación básica es deshacerse de la ponzoña. De ese modo, se puede conseguir la paz durante varios años.
+
+Durante la purificación profunda, primero se debe pedir perdón al cielo y a la nación. Se toman cinco amuletos, los cuales representan los ojos, la boca, la nariz, las manos y los pies, y se destruye la barrera de la purificación básica. Luego se repite el hechizo para eliminar las impurezas.
+El propósito de la purificación profunda es erradicar las impurezas para que el pecado se disperse.
+
+Ese es el final del resumen, y lo que sigue son los detalles
+(El resto está demasiado desgastado, sucio y desgarrado para leerlo).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book253_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book253_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4c82b153
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book253_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Querido padre:
+
+Hacía mucho tiempo que no escribía, ¿qué tal está todo en casa? En su carta anterior mencionó que la perra había parido una camada, pero estaba muy ocupado y no pude responder antes. Los perritos ya deben haber crecido un poco, ¿verdad? Me alegró leer que quiere darle uno a los padres de Kenji. Él y yo lamentamos profundamente no poder cuidar de ustedes desde que nos alistamos en el ejército. Para nosotros es un gran alivio saber que los padres de Kenji y ustedes se están cuidado mutuamente.
+Padre, no tiene que preocuparse por mi vida en el ejército. Nos dan comida más que suficiente, y nuestras habitaciones son grandes y están limpias. No necesito nada más. Incluso hice un nuevo amigo aquí, se llama Matsudaira. Si surge la oportunidad, me gustaría llevarlo a visitar nuestro hogar para que pruebe la comida de madre.
+Oh, una cosa más, un asunto que seguramente le llenará de orgullo. Gracias a mis valientes esfuerzos en el campo de batalla, mi superior me ascendió al rango de hatamoto. A Kenji también lo ascendieron, pero deje que sea él quien se lo diga a sus padres.
+Padre, siempre he pensado que, cuando termine la guerra, Kenji y yo volveremos a la aldea con honores y todo será distinto. Mi paga y mis provisiones serán más que suficientes para construir una casa nueva y comprar un bote. Usted y madre no tendrán que salir a pescar cada día y podremos disfrutar de una vida de abundancia. ¡Seguiré esforzándome y lograré aún más honores para que eso suceda!
+No se preocupe, y aguarde mi regreso.
+
+Firmado: Masanori
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book254_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book254_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f12bdded
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book254_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Para Kenji:
+
+Llevo mucho tiempo pensando en escribir esta carta. Hay tantas cosas que quiero decirte, pero cada vez que tomo la pluma soy incapaz de plasmarlas sobre el papel. Estudiamos artes marciales juntos desde que éramos niños, y nos alistamos juntos en el ejército cuando fuimos mayores. Lo hacíamos todo juntos. Para mí, eres como un hermano. Nunca pensé que podríamos discutir de esa forma, y que incluso llegaríamos a las manos por ese desacuerdo.
+Kenji, hermano, cada momento de cada día me arrepiento de lo que hice. Si hubiera conservado la calma, si no hubiera insistido tanto en irme, seguramente no te habrías puesto tan furioso. Para ti, probablemente soy un desertor sinvergüenza que traicionó a la Shogun, y por eso levantaste el puño contra mí sin dejar que me explicara. No me importa lo que los demás crean, pero lo que tú pienses es muy importante para mí. Por eso te escribo esta carta, para contártelo todo.
+¿Recuerdas los sueños que compartíamos cuando nos alistamos? Queríamos demostrar nuestra valentía y nuestra pericia con la espada para hacernos famosos y cuidar de nuestros padres en estos tiempos caóticos. Nos enseñaron que era una grave ofensa que los habitantes de Sangonomiya se levantaran en armas contra los estandartes del emblema Electro. Nos dijeron que acabáramos con sus vidas sin ningún reparo, ya que ellos mismos habían elegido la muerte. Yo mismo lo creía sinceramente. Pero, tras ese incidente, ya no pude seguir creyéndolo.
+Acababa de terminar una batalla y nos estábamos retirando cuando encontré una carta en el cuerpo de un soldado rebelde. Tal vez no lo creas, pero los dos conocíamos a ese soldado. Cuando nos alistamos, había un veterano que me tomó a su cargo durante un tiempo, y esa carta era suya. En ella escribió que extrañaba su bote de pesca, y que estaba deseando regresar a su hogar una vez que terminara la guerra. Nunca hubiera imaginado que se uniría a los rebeldes, y que me lo encontraría en semejantes circunstancias en el campo de batalla.
+Cuando encontré esa carta, me di cuenta de repente de que los rebeldes también son personas. Tienen padres a los que cuidar y un hogar al que volver. En ese momento decidí quedarme la carta, con la idea de enviársela a su familia si surgía la oportunidad. No obstante, este asunto llegó al conocimiento de algunos de nuestros camaradas, quienes me ridiculizaron y me trataron con hostilidad. Tú y yo somos de orígenes humildes, pero nos las arreglamos para ascender rápidamente al rango de hatamoto gracias a nuestro esfuerzo y a nuestras capacidades, y esto ha dado lugar a muchos rumores. Tras este incidente, el aislamiento y la animadversión se redoblaron, y llegó al punto de que nuestros camaradas me dejaron expuesto al enemigo en el campo de batalla. Salí con vida milagrosamente en varias ocasiones. Todo esto me ha encallecido y, tras pensarlo durante mucho tiempo, decidí que, si mis camaradas y el shogunato me habían abandonado y yo mismo sentía simpatía por los rebeldes, tal vez debía unirme a ellos.
+Kenji, tú siempre fuiste abierto y honesto. No te diste cuenta de lo que pasaba y si ahora te lo explico no es para pedirte que me comprendas, sino simplemente para que sepas lo que pienso. Estoy escribiendo desde el campamento de las tropas de Sangonomiya y espero que la guerra haya terminado cuando recibas esta carta. Cuando llegue ese momento, si me aceptas como amigo una vez más, volveremos juntos a casa. El Mora, el honor... Todo eso ya no importa. Cuando nos alistamos, solo nos teníamos el uno al otro, y nuestras espadas, y eso será todo lo que necesitemos para volver.
+
+Firmado: Masanori
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book255_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book255_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bffc3366e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book255_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+La maestra Naoko falleció hoy... Ahora soy el único médico itinerante que queda en esta isla desde que ocurrió lo de los tatarigami.
+Es muy doloroso ver como los que se quedaron en la isla caen enfermos uno tras otro. No puedo hacer nada contra la polución de los tatarigami, excepto cocinar sopa dulce de calavanda para reconfortar a la gente...
+
+“El cuidado también es una forma de curación”.
+La maestra siempre decía eso, pero creo que simplemente es algo que decimos los médicos para tener algo de consuelo...
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book256_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book256_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..930710e9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book256_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+Una mujer vino a pedirme ayuda. Parece que es pariente de uno de los mineros. Su condición es muy extraña y mis conocimientos no son suficientes para hacer un diagnóstico sobre sus síntomas... Lo único que puedo hacer es ofrecer una teoría según mi instinto: creo que el poder de los tatarigami no la ha corrompido, sino que fluye libremente por su cuerpo. El cuerpo y la mente de la paciente no se han visto afectados, pero es muy difícil controlar la fiebre constante y los pequeños sangrados ocasionales.
+Aunque estos síntomas no son letales, no estoy seguro de que no se contagien...
+Quizás solo los hospitales de Sumeru tendrían una cura para esto...
+...
+Le expliqué cómo llegar a donde están los piratas. Onitaka es muy codicioso, pero es honrado. Seguro que la ayudará...
+La mujer tiene un hijo llamado Chouji. Espero que cuide bien de él cuando todo esto acabe...
+Pero ahora no puedo ir a buscarlo, aún no es el momento adecuado...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book257_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book257_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc1b5cf69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book257_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+...
+{F#Una extranjera}{M#Un extranjero} llegó a la isla con un hada parlanchina. No pudieron haber venido en un peor momento...
+...
+Con su ayuda, avancé rápidamente en mi investigación. Nunca imaginé que pudiera salir tan bien...
+Ahora viajaré a las playas al sur de la Isla Yashiori para probar los efectos de la medicina una vez más. Esta vez utilizaré una dosis completa...
+Pase lo que pase, quiero agradecer a todos por su ayuda...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book258_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book258_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7bf97cfe5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book258_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Para Chouji Toshi, mi querido hijo:
+
+Si lees esta carta, espero que puedas perdonar a tu madre.
+Irme sin ti me parte el corazón, pero no tengo otra alternativa.
+No pierdas nunca la esperanza en la vida ni en mí, igual que nosotros nunca perdimos la esperanza de que tu papá regresara con vida.
+Los efectos de los tatarigami en la isla son muy peligrosos. Ten mucho cuidado.
+Con la destrucción de los tatarigami, la guerra también debería terminar pronto. Cuando llegue ese momento, ambos bandos abandonarán las armas y unirán esfuerzos para limpiar la podredumbre de la isla.
+Pero mamá no estará allí para verlo.
+
+En los días que están por venir, es posible que te cruces con personas malvadas que quieran aprovecharse de ti o hacerte daño. No dejes de creer en las personas por esto. Siempre hay más buenas personas que malas.
+Cuando termine la guerra, todo irá mejor.
+Por favor, no intentes seguirme y encontrarme antes de lo planeado, te lo ruego.
+Conserva tu fe en mamá.
+Regresaré y te pediré perdón personalmente, a ti y a papá.
+Espero con ansia a que llegue ese día.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book259_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book259_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..eea931f86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book259_ES.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Lo lamento mucho.
+Se dice que la vida dura cincuenta años. Yo, Tousaburou, ya he vivido más de treinta y espero compartir el resto del tiempo con mi padre y mi madre.
+Shizuko, mi amada esposa, no te enojes ni te entristezcas. Sé que no he hecho nada malo esta vez. Espero que puedas perdonar al fracasado de tu esposo.
+Masaki, Osomatsu, no sientan lástima por su padre. Espero que puedan perdonarme.
+Amigos nuevos y viejos, fue un placer conocerlos a todos.
+De cualquier modo, lo lamento mucho.
+Soy un hombre rudo y no se me da bien escribir. Pero parece que tengo mucho que decir en esta despedida.
+Si alguien lee esto, espero que perdone mis divagaciones.
+
+Hace unos diez años, cuando me alisté en el ejército, admiraba el valor y la vitalidad de Su Excelencia. Quería formar parte de las magníficas batallas henchidas por el rayo y un día luchar y morir por la verdadera eternidad.
+Si lo pienso ahora, la mente inmadura de la juventud a menudo confunde las leyendas del pasado con el presente. Realmente pensaba que podía convertirme en un héroe perfecto, como Su Excelencia.
+Pero cuando comenzó la guerra, nuestros enemigos no eran monstruos retorcidos ni esbirros demoníacos, sino personas normales como tú y como yo.
+Tal vez los enemigos a los que ajusticié hace unos días eran los hombres con los que compartía bebidas en el Restaurante Uyuu antes de que se implementara el Decreto de captura de Visiones. O quizás el camarada que acaba de caer abatido era alguien con quien había charlado hace poco...
+Éramos hermanos, pero descartamos todas las posibilidades de volver al buen camino. Debíamos odiarnos para poder sobrevivir.
+Cuánto odio, cuánta brutalidad...
+Ese es el mayor pecado, esta mal llamada “guerra justa”.
+
+Aunque diga estas palabras, no culpo de nada a Su Excelencia.
+Su Excelencia dijo una vez: “Todas las guerras de hoy y de ayer son solo de dos tipos: justas e injustas”.
+Las guerras injustas surgen por las ambiciones humanas.
+Su Excelencia confiscó las Visiones para lograr la “eternidad”, igual que hizo hace muchos siglos al acabar con la gran serpiente.
+La gran “guerra justa” es aquella que acaba con todos quienes albergan delirios de grandeza y con cualquier posibilidad de injusticia.
+
+Sin embargo, todas las guerras son crueles y son las personas las que cargan con la responsabilidad.
+Ya no tengo fuerzas para seguir luchando, pero deseo utilizar lo que queda de mi cuerpo para completar otro deseo de Su Excelencia.
+Espero que la era de prosperidad eterna de Su Excelencia se haga realidad cuanto antes.
+
+Soy Inaba Tousaburou Kyuuzou y esta es mi disculpa sincera.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book25_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book25_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..faff92ead
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book25_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Un día, la princesa jabalí se enteró de la historia del lobezno, lo que le entristeció profundamente.
+Entonces, consultó con su gente cómo se podría descongelar su corazón y devolverlo a su antiguo y dulce yo.
+Preguntó y preguntó, pero solo el sabio zorro y la tortuga anciana sabían la respuesta:
+“¡Ack, ack, ack! Solo la sinceridad y el fuego podrían derretir ese malvado hielo. ¡Ack, ack, ack!”, respondió el zorro.
+“La amistad exige sacrificio. No existe la amistad sin el sacrificio. Lo siento, yo no sé hacer sonidos divertidos”, dijo el fiable abuelo tortuga.
+La inteligente princesa descubrió lo que debía hacer de inmediato, por lo que se secó las lágrimas y les hizo una reverencia a los dos sabios animales:
+“¡Oinc, oinc! ¡Gracias! Me gustaría que me acompañaran a ver al lobezno. Así, ¡serán los primeros testigos de nuestra amistad!”
+Los corazones del zorro y la tortuga se llenaron de júbilo ante la invitación de la princesa. Partieron junto a ella y se dirigieron hacia el norte.
+
+(Pegado a la página hay un trozo de papel que parece haber sido escrito por el papá de la niña: “Las tortugas no pueden hacer ningún ruido, y no podemos obligarlas a hacerlo. El abuelo tortuga es demasiado educado para explicarlo él mismo, así que es necesario apuntarlo aquí”).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book260_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book260_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..39f421076
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book260_ES.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Ritou
+Ya llevo varios días en Ritou y sigue sin haber indicios de que Kanjou vaya a dejarme pasar. No sé cuánto tiempo más tendré que estar aquí... Espero que el señor Kurisu encuentre alguna forma de sacarme.
+
+El señor Kurisu es el jefe de la asociación de comerciantes locales. Es originario de Fontaine, y un caballero amable y reservado, con un cierto encanto que hace que los viajeros se sientan como en casa.
+
+Había oído que los extranjeros no son bienvenidos en Inazuma, pero hasta que no llegué a Ritou no me di cuenta de la gravedad de la situación.
+Las fronteras ya llevan un tiempo cerradas. Muchos extranjeros están atrapados en la isla y otros vienen y van sin quedarse durante mucho tiempo. La Ritou actual es bastante deprimente.
+Se dice que, hace siglos, Hiiragi Hiroshi construyó este puerto comercial y reclutó comerciantes para que abrieran aquí sus negocios, fomentando así el libre comercio. Ritou prosperó durante un tiempo... Pero si Hiroshi levantara la cabeza y viera el estado en el que se encuentra actualmente, volvería a morirse del disgusto.
+No obstante, sus descendientes, los líderes de la Comisión Kanjou, parecen vivir muy bien.
+Es suficiente para que la gente albergue resentimiento.
+
+Tras unos días, el señor Kurisu me trajo buenas noticias.
+Parece que, dentro de poco, la Flota Crux Meridianam se detendrá brevemente en Inazuma. Seguro que esta famosa flotilla armada tiene alguna forma de llevarme a otra isla. ¡Debo tener paciencia!
+No sé si las fuentes del señor Kurisu son fiables, pero nunca viene mal estar preparado. Primero tengo que pensar cómo recuperar mi hornilla y mis instrumentos de cocina que tiene la señorita Yurika. Se lo pediré de rodillas si es necesario...
+
+Parece que el shogunato atacó otra posición de Sangonomiya y causó muchas bajas... ¿O era al revés? Los pocos extranjeros que quedan estaban hablando de ello, hasta los que están al servicio de la Comisión lo comentaban sin temor.
+No tengo muy claro qué ocurrió realmente, pero varios mercaderes empacaron sus cosas y regresaron a sus países. Por el puerto pasan muchos barcos militares, probablemente son confiscaciones temporales...
+
+Tal vez pueda aprovechar la confusión para recuperar mis cosas del almacén.
+
+Ah, y una nota para mí mismo... No puedo perder este diario otra vez.
+Aunque en Inazuma hay cuadernos muy hermosos con cubiertas coloridas... ¡No se puede simplemente sustituir lo viejo por lo nuevo!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book261_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book261_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c53c1bc6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book261_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Isla Jinren
+Robé un bote del barco pirata y remé durante tres días con sus noches hasta que llegué a tierra.
+
+Desde aquí puedo ver la legendaria montaña de la Isla Narukami y el Cerezo Sagrado que crece en ella. Sus colores son dulces y serenos bajo la luz de la luna y me traen recuerdos de mi hogar.
+
+¿Se sentirá solo Dongdong en la Aldea Chingtsé? No sé si hice lo correcto al venir hasta tan lejos para ganarme la vida. Creo que me estoy haciendo viejo y por eso pienso estas tonterías.
+
+Mientras deambulaba por esta isla encontré una especie de melón de color violeta. Era un poco astringente y no tenía mucho sabor. Lo comí con piel y los dientes y la lengua se me pusieron violetas; el color tardó bastante en desaparecer. La próxima vez lo cocinaré antes de comerlo.
+Monté un pequeño campamento en la isla. Mañana, cuando amanezca, iré hacia el sur... Los piratas dijeron que la capital de Inazuma está en esa dirección.
+
+En la ciudad debe haber muchas ofertas de empleo. Tal vez debería quitarme de la cabeza esta tontería de las aventuras y buscar un trabajo de verdad. Cuando haya ahorrado suficiente dinero y tenga mi propia casa, iré a buscar a Dongdong y lo traeré aquí.
+
+Además, aquí el precio de la vivienda es mucho menor que en Liyue.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book262_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book262_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book262_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book263_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book263_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a29a0ca35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book263_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Hoy me pasé toda la tarde discutiendo con los representantes de la asociación de comerciantes. Energía -4.
+Todavía hay que hacer muchas cosas. Tengo que asegurarme de que permitan que las mercancías fluyan sin problemas, pero también que ganen dinero de manera legal...
+
+Hoy estuve todo el día haciendo papeleo. Energía -3.
+Tendré que escribir otra tanda de directrices esta noche. Espero que esto no se prolongue demasiado. Todavía tengo que realizar una inspección mañana.
+
+Hace mucho viento afuera. Energía -2.
+Parece que pronto lloverá. Solo puedo esperar que las olas no sean muy bravas y que los pescadores puedan volver sanos y salvos.
+
+Hoy nos llegaron noticias de las conversaciones de paz. Energía +2.
+El fin de esta guerra alegrará a todos los habitantes de la Isla Watatsumi, ¿cierto?
+
+Hoy recibimos la noticia de que la Comisión Tenryou podría estar colaborando con los Fatui. Energía -5.
+Incluso a mí me está costando entender qué es lo que ocurre...
+
+{F#La capitana}{M#El capitán} del Escuadrón Pez Espada n.º 2 volvió hoy. Energía +4.
+Acordamos tácitamente no hablar de Teppei y nadie habló de los que sacrificaron sus vidas durante la guerra... Qué duro ha sido conseguir esta paz...
+
+Mucha gente habló conmigo hoy otra vez. Energía -3.
+Al ver sus caras tan serias, no puedo evitar pensar en el momento en que asumí el cargo de Sacerdotisa Divina. ¿He estado a la altura de sus expectativas todos estos años?
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book264_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book264_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5a2c3b69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book264_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+... La guerra continúa y los panfletos de ambas partes no son más que palabras huecas. No les importamos lo más mínimo...
+... La Aldea Higi ha acogido a demasiados refugiados de las minas y el grano se está acabando. Tuvimos que reunir las pertenencias de todo el mundo y distribuirlas según un plan, dejando aparte algo de dinero para comprar víveres a los piratas de los alrededores...
+... Siempre tiene que haber alguien protegiendo el santuario cerca de la Mina Jakotsu, pero todo el mundo tiene miedo de los tatarigami, que no se pueden ver ni tocar... Así que esa tarea tengo que hacerla yo, el jefe de la aldea...
+...
+... Muchos han enfermado y aún más tienen distintos síntomas y no pueden hacer trabajos físicos. No podemos seguir así...
+... Ese Yasumoto es un estafador, lo único que sabe hacer es sopa de calavanda con azúcar, y eso no cura nada...
+... Siempre tiene una expresión de indiferencia en el rosto. ¡No se puede confiar en él!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book265_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book265_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e47ae2feb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book265_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+...
+... El único médico de la aldea también ha perdido la razón. Tuvimos que atarlo y encerrarlo en el sótano para evitar que se hiciera daño a sí mismo o a los demás...
+... Ahora lo único que podemos hacer es rezar y esperar que nuestra plegaria llegue a oídos de Su Excelencia y esta guerra termine...
+... Habría que reunir a todo el mundo donde el santuario. La moral está por los suelos y, como jefe de la aldea, aunque no pueda hacer mucho más, al menos tengo que darles esperanzas...
+...
+... Shingo dice que oyó la «palabra de dios», lo cual es ridículo...
+... La madre de Chouji regresó y se pasa los días orando sola en el santuario. ¿Por la enfermedad, o por su marido? Como jefe de la aldea, lamento no haber podido ayudarlos...
+...
+... Tuve que encerrar a Shingo. Se volvió loco y atacó a la madre de Chouji. Tuve que pedir disculpas en nombre de la Aldea Higi...
+...
+... Siempre estoy oyendo cosas, es como si alguien hablara muy alto dentro de mi cabeza. Tal vez es porque estos días no dormí bien. Tengo que descansar...
+... Sigo oyendo cosas y me duele mucho la cabeza...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book26_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book26_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2614506d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book26_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Después de aventurarse a través del frío y la tormenta, la princesa finalmente conoció al lobezno.
+Este estaba recubierto de hielo. Sus brillantes ojos azules se volvieron tenues e incluso olvidó cómo ladrar.
+“¡Aúúú! ¡Has llegado justo a tiempo, porque todavía no he almorzado!”
+Al escuchar eso, la amable princesa no pudo evitar llorar. Sus cálidas lágrimas parecían haber derretido un poco el hielo del corazón del lobo.
+“¡Aúúú! ¿Por qué lloras?”
+“¡Buaaa, buaaa! ¡Aquí morirás de hambre! ¡Nunca había visto tanta miseria en mi reino!
+Si hace falta, ¡lo sacrificaré todo para que no mueras de hambre!”
+El lobezno se quedó estupefacto ante tal respuesta:
+“¡Aúúú! ¡Debes estar loca para atreverte a decirme algo así!”
+Cuando el lobezno vio tal determinación en los ojos de la princesa, su corazón helado se resquebrajó un poco más.
+“¡No lo estoy! Por eso...
+¡Sacrificaré a las dos personas más sabias y cariñosas de mi familia solo para alimentarte! ¡Por nuestra amistad!”
+El zorro sabía el horror al que se refería e intentó huir, pero el lobezno y la princesa lo inmovilizaron. El abuelo tortuga se asustó tanto que se metió en su caparazón.
+El lobo y la princesa tomaron una deliciosa comida sobre la nieve. Después de encontrar una cueva, recogieron champiñones, prendieron una hoguera con musgo y comieron una sabrosa sopa de tortuga.
+El lobezno comprendió por primera vez el placer de compartir y hacer amigos. Su corazón helado se derritió entre lágrimas felices.
+La princesa lo agarró por la pata y ambos regresaron alegremente a su hogar.
+
+(En las últimas páginas hay una tarjeta con una elegante caligrafía: “Cariño, creo que deberíamos donar este libro de cuentos a la biblioteca”).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book27_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book27_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..75c41da1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book27_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+En la época de los aristócratas, había una torre muy alta en la Plaza de Mondstadt. Teóricamente, fue construida para honrar a Barbatos, el Arconte Anemo, pero en realidad era una extravagante exhibición de riqueza y poder por parte de la realeza para regodearse con los plebeyos. Estos, que vivían en una edad oscura, encontraban algo de consuelo en el festival Ludi Harpastum.
+Durante un Ludi Harpastum, llegó a la ciudad una cantante errante desde tierras lejanas. El nombre de la muchacha, procedente de otras tierras, era Inés, y su increíble belleza atrajo a todos en el festival. Gente de todas las clases y edades lanzaba el Harpastum para competir por una mirada suya o por escucharle cantar baladas extranjeras.
+
+“¡Las bendiciones de Barbatos son para todos! ¡Solo eres pecador si te sientes amargado en tan alegres ocasiones!”
+
+Inés donó sus ganancias durante el festival a los pobres y huérfanos de la ciudad mientras cantaba estos versos.
+El Senescal, que entonces era un hombre frágil entre la multitud, se enamoró de ella a primera vista. Pero su piedad lo llenó de ira ante las emociones irrefrenables de la cantante, cuyos actos, que violaron el derecho de la Iglesia a ayudar a los pobres, lo irritaron aún más.
+Es bien sabido que, en las creencias actuales de Mondstadt, Barbatos el Arconte Anemo alienta a las personas a buscar el amor y la libertad, pero, en la edad oscura, el Arconte dormía y la ciudad era atormentada por la tiranía de los nobles, la pobreza de los plebeyos y la devastación del dragón. La autoproclamada Iglesia “ortodoxa”, que era una mera figura decorativa, defendió la abstinencia como forma de evitar el castigo divino. En tales circunstancias, incluso la lira que simbolizaba el viento perdió valor, pues ya solo tocaba las canciones que se consideraban “sagradas”. Sin embargo, el “castigo divino” fue poco más que una excusa fabricada por los nobles para ocultar su avaricia y oprimir a los plebeyos.
+
+“Dejar que se quede en la ciudad es hechizar a todos los habitantes. ¿Qué crueldades provocará la bruja?”, reflexionó maliciosamente el Senescal.
+
+Y así, el Senescal conspiró para capturar a Inés y planeó encerrarla en la Catedral mientras esperaba más instrucciones. Debido a las tradiciones de la época, la criada que fuera elegida para lanzar el Harpastum debería servir en la corte real durante tres días después de la celebración del festival, y bajo la protección de los aristócratas. El Senescal decidió enviar a su hijo adoptivo, Octave, a colarse en la corte real y secuestrar a Inés.
+Octave, un niño no muy bien recibido allá donde iba, fue abandonado por sus supersticiosos padres al nacer y, luego, criado por el Senescal. De pequeño, fue perseguido y maltratado por los ciudadanos por ser visto como un mal presagio de desastres draconianos. La única persona que protegió y trató a Octave como un padre fue el Senescal, que, en consecuencia, se ganó su máxima confianza.
+
+“¡Tráeme a la doncella que me lanzó el Harpastum ayer! No enojes ni le menciones mi nombre a nadie”.
+
+Siguiendo las órdenes del Senescal, Octave subió al balcón de los aposentos de la corte al anochecer. Al ver a la niña llorando a la luz de la luna, su corazón puro se conmovió, pues nunca había presenciado tal cautivadora escena. Miró a la chica y se olvidó de su misión.
+Pero el silencio de aquel sereno momento entre Octave y la muchacha fue interrumpido por los sirvientes...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book28_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book28_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b7c261a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book28_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+«El libro del dragón»
+Extraído de «Investigación sobre las costumbres culturales del Reino del Viento», o más comúnmente conocido como «Registros de culturas y costumbres», por Jacob Musk.
+
+...
+El Lobo, conocido como el “Caballero de Boreas”, la Leona, que ostentaba el título de “Caballera del Diente de León” (también llamada la “Caballera de Dandelion”), el Halcón de los Caballeros de Favonius y Dvalin, el Dragón del Viento, han sido considerados durante mucho tiempo como los Cuatro Vientos protectores de Mondstadt.
+Después de que la Caballera del Diente de León liberara a Mondstadt, se establecieron los Caballeros de Favonius, a quienes se unió el Caballero de Boreas. Así, la tradición de adorar a Los Cuatro Vientos fue cobrando forma en Mondstadt. Sin embargo, Dvalin, el antiguo Dragón del Viento, los precedió a todos.
+
+Hace aproximadamente cien años, la tierra estaba sumida en el caos. La oscuridad se extendió, contaminando todo lo que tocaba. Los bárbaros y las criaturas más inmundas deambulaban por las tierras carbonizadas, obligando a las personas a vivir dentro de los muros de la ciudad.
+Fue un momento especialmente difícil para Mondstadt. El Caballero del Diente de León no tenía un heredero adecuado y los Caballeros de Favonius habían perdido a muchos de sus valientes hombres y mujeres durante las cruentas guerras. Por si fuera poco, Durin, el dragón corrupto de poderes inconmensurables, comenzó a atacar Mondstadt en este complicado momento.
+Las oraciones de los ciudadanos despertaron al Arconte Anemo, que, con su voluntad, invocó a Dvalin, el Dragón del Viento. Como último guardián de Mondstadt, Dvalin luchó contra Durin con todo su poder.
+El resultado fue evidente. Los restos de Durin aún descansan en los picos nevados al sur de Mondstadt, pero no se sabe nada sobre la forma en que terminó la batalla. Se dice que Dvalin arrancó la garganta de Durin y ambos cayeron del cielo al mismo tiempo. El cuerpo de Durin se hundió en la nieve, mientras que Dvalin fue invocado por el Arconte Anemo y cayó en un profundo sueño.
+...
+La gente solía creer que Dvalin despertaba cada vez que Mondstadt se enfrentaba a una nueva amenaza.
+Pero en estos tiempos de paz, la creencia en Los Cuatro Vientos se ha perdido y sus templos están casi desiertos.
+
+(Cita de fuente desconocida: cuando finalmente descubrimos que la monstruosidad extranjera llamada Stormterror, con la que los Caballeros se enfrentaron muchas veces, era Dvalin de los Cuatro Vientos, el antagonismo formado por el odio ya no podía disiparse. Al despertar de sus cien años de sueño, lo que Dvalin percibió fue, sin duda, la traición de la gente de Mondstadt, a la que protegió con su vida...)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book291_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book291_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3128220e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book291_ES.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Hubo trece años de paz antes de que comenzara la era de los estados combatientes.
+Las naciones del norte, más alejadas del epicentro, se contagiaron por fin del espíritu de la época, lanzándose a las llamas de la guerra.
+Como ocurre en la mayoría de las guerras, el perdedor se decidiría tras un feroz conflicto. Sus ciudades quedarían reducidas a escombros por las llamas y los nobles y sus partidarios huirían a las montañas.
+Hasta ahora, no parece haber nada especial con este telón de fondo.
+
+Pero en el punto de inflexión de esta época, apareció un samurái errante vestido con unas lujosas túnicas.
+No, en lugar de “lujosas”, tal vez sería más preciso decir que esas túnicas eran...
+Sí, así es. Eran de un hombre vestido de mujer.
+El samurái iba acompañado de una joven de pequeña estatura que llevaba un haori increíblemente grande.
+En cualquier caso, era un par sospechoso sin duda.
+Sin embargo, los dos se acercaron al puesto de control al pie de las montañas como si no fueran conscientes de este hecho.
+Fueron detenidos inmediatamente por los soldados ashigaru que custodiaban el puesto.
+“¿Quiénes son?”
+Parecía la frase de rigor, pero también era una pregunta honesta.
+“Como puedes ver, somos unos simples transeúntes”,
+respondió sin ningún tipo de poder de persuasión.
+Sin embargo, el ashigaru que hizo la pregunta pareció vacilar ante la absoluta falta de duda en el tono del samurái.
+“En cualquier caso, vengan conmigo, por favor”.
+“Así que mi respuesta no funcionó...”
+El samurái parecía decepcionado. De repente, tres ashigaru cayeron al suelo.
+“Llevabas todo el tiempo pensando hacer esto, ¿cierto? Maldito canalla”,
+refunfuñó suavemente la joven desde detrás.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book292_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book292_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfac2c94b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book292_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+“No es eso”,
+dijo de forma abrupta.
+La princesa de pelo negro estaba sentada en el santuario de la montaña sin nombre. Su rostro parpadeaba entre las luces y las sombras provocadas por una llama.
+“¿Cómo que ‘no es eso’?”,
+respondió casi como por un acto reflejo.
+“Lo que quiero decir, estúpido samurái, es: ¿no tienes nada que decir sobre mí, la princesa que trae la destrucción?”
+“¿Algo que decir? Bueno, por lo que veo, eres todo un personaje”.
+“No me refiero a ese tipo de cosas”, dijo la princesa Mina exasperada. “Me refiero a lo de salvarme”.
+“Técnicamente, no te he salvado”,
+le corrigió el samurái.
+“En aquel entonces, me ordenaste que te llevara en calidad de princesa, así que en ese sentido, fuiste tú la que se salvó a sí misma”.
+“Oh, ¿es eso lo que te parece importante?”,
+respondió de manera inesperada.
+El samurái pensó que había valido la pena intentar evadir la responsabilidad.
+
+“En cualquier caso, esa tontería de la ‘princesa que trae la destrucción’, ¿no es solo una excusa para hacer la guerra?”,
+dijo el samurái en un tono más apático.
+“Además...”
+El samurái se dio la vuelta. En sus ojos vacíos había un intenso fuego.
+“Destruir el mundo es un concepto totalmente estúpido. Pronto lo entenderás”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book293_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book293_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4056524ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book293_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+La gente llama infierno a la guerra, pero eso solo es una descripción.
+Lo que aparecía ante sus ojos era el verdadero significado de “infierno”.
+Una tierra desolada, árboles marchitos, gente caminando como cadáveres vivientes...
+Era como si la vida hubiera sido arrancada de este lugar.
+“Vaya...”
+El samurái recogió del suelo una hoja seca y la aplastó, con lo que se convirtió en polvo.
+“Parece que de verdad han arrancado la vida de este lugar”.
+
+El conflicto había hecho estragos en la capital desde hacía más de un siglo.
+Después de la primera década de guerra, los recursos y las riquezas de las distintas naciones en conflicto estaban prácticamente agotados.
+Lo que había mantenido viva la guerra durante tanto tiempo era algo conocido como el “maleficio de Nakura”.
+El maleficio de Nakura era una magia aterradora que succionaba la vida de todos los seres vivos y de la propia tierra, entregándola a poderosos samuráis y alimentando el ansia de guerra.
+Los que utilizaban esa magia depravada para dominar la tierra eran unos canallas conocidos como los “señores de Nakura”.
+Estos se disputaban el control de la tierra, pero ganara quien ganara, la vida de la tierra siempre acababa siendo arrancada.
+Esta era la verdadera cara de la guerra que se había desatado desde hacía casi un siglo.
+“Y los que crearon el maleficio son los hechiceros onmyouji, que habitan en la Torre del Cielo situada en el centro del mundo”.
+
+Ignorando a la princesa Mina, que vaciló ante lo que veía frente a sus ojos, el samurái prosiguió:
+“Oh, princesa que trae la destrucción, ¿acaso no ha sido ya destruido este mundo?”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book294_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book294_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f4d7bce7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book294_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+La nación de Kogami era un páramo sin vida hasta donde alcanzaba la vista.
+Los campos estériles se extendían en el horizonte alrededor de una gran duna de arena donde se enfrentaban los dos samuráis.
+Uno de ellos es nuestro protagonista, y lo llamaremos el “samurái verde” para distinguirlo.
+El otro es un recién llegado a la historia. Lo llamaremos el “samurái pálido”.
+Si se tratara de una historia de espadachines, ya habrían adoptado posturas de combate. Pero ellos dos no estaban aquí para tener un combate decisivo, solo se miraban el uno al otro.
+
+“Has vuelto del infierno, ¿verdad?”,
+dijo el samurái pálido tras una larga pausa.
+“Qué nostalgia, ¿no?”,
+respondió contento el samurái verde.
+“No me pongo nostálgico por esas cosas”,
+interrumpió bruscamente el samurái pálido.
+Entonces, el samurái verde cerró los ojos, como si se hundiera en el abismo del pasado.
+
+“‘Todo esto acabará cuando derrotemos a los señores del mal’. Eso era lo que creíamos entonces. Éramos tontos e ingenuos, eso fue solo el comienzo de la pesadilla.
+Los trece samuráis se unieron para derrotar al Daimyo de Nakura que había estado destruyendo esta nación.
+Pero Kogami no revivió con la desaparición del Daimyo, y la fuerza vital de la tierra siguió extinguiéndose.
+No solo eso; el país, ahora desprovisto de su gobernante, se convirtió en un paraíso para aquellos que lo saquearían.
+Los héroes que habían derrotado al señor del mal no pudieron protegerlo al final.
+Al final, solo dos escaparon”.
+“Deja los recuerdos por un segundo. Tenemos cosas que resolver, ¿no?”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book295_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book295_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..28e59f541
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book295_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+“¡Quiero salvar este mundo!”,
+dijo la princesa Mina.
+“Ya te lo he dicho muchas veces. No existe tal cosa como ‘salvar este mundo’. Ahora, eso no ha impedido que idiotas como yo lo intenten, por supuesto. Pero este mundo... está condenado.”
+“No me importa. Soy una princesa. ¿Las princesas no nacen para salvar el mundo?”
+“No, nunca he oído hablar de ninguna historia así. Y, por lo que sé, tú eres la princesa que trae la destrucción.”
+“Lo último que oí es que alguien dijo que esa ‘destrucción’ es en realidad el nacimiento de una nueva vida”.
+“Bueno, no sé dónde has oído eso, pero esas creencias ya están obsoletas. Si escribieras estas tonterías hoy en día, la gente las arrojaría al reino de Tokoyo”.
+La princesa se tapó los oídos.
+
+En lo alto de la Torre del Cielo, el samurái y la princesa discutían inútilmente, como si nadie estuviera mirando.
+Bueno, en realidad, había bastante gente más por allí vestida de hechicero onmyouji.
+“Como todos saben, el maleficio de Nakura se creó para preservar la vitalidad de un mundo que estaba decayendo lentamente”.
+Como si no pudiera soportar la conversación, y también para hacer avanzar la trama en su papel de PNJ, el onmyouji más viejo finalmente habló.
+“Y lo que puede utilizar esta vitalidad almacenada es...”
+
+“Entonces, ¿podrías quitarte esos pensamientos de la cabeza?”
+El samurái no parecía haber escuchado en absoluto al anciano onmyouji.
+¿Cuánto tiempo iba a durar esta farsa?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book296_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book296_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..31d4101e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book296_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+“Entonces, ¿el mundo se salvó?”
+Al final de la historia, el samurái caminó en medio del infinito desierto.
+Probablemente, la Torre del Cielo ya estaba completa, y la vitalidad que quedaba en el mundo se había almacenado por completo.
+No se sabía si se había creado un nuevo mundo, pero este estaba sin duda acabado.
+Ya que ¿qué se podía esperar de una princesa destinada a destruir el mundo?
+“También podría destruir ese otro mundo... si es que existe”.
+Y así, el samurái se embarcó en un nuevo viaje.
+
+...
+
+(El resto de este libro es la ambientación de la historia, y presenta en gran parte a los diversos señores malvados y criaturas monstruosas que no aparecieron en la narración principal de la novela).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book297_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book297_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f7e7b607
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book297_ES.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+«Compilación de fantasías nocturnas»
+
+“El sueño aún está vivo”...
+
+Tales palabras aparecen en medio de cada cuento y son, en considerable medida, las palabras de la Kaiserin del Reino de la Noche Eterna. Este, seguramente, no sea el enigma que concierne a la mayor parte de los lectores, pero aun así debemos empezar por aquí.
+
+“Ozvaldo Hrafnavines”
+El poderoso Rey de los Cuervos. Si se considera que el poder de combate de Fischl es de diez y las bestias del mundo tienen una media de quince, la fuerza de Ozvaldo puede considerarse de trece. Su gran poder se puso de manifiesto cuando destruyó al Crepúsculo en el volumen I.
+*Dicho esto, el Velo de la Noche es en sí mismo la némesis del Crepúsculo.
+En cuanto a los sentimientos que Ozvaldo tiene hacia Fischl, el Sr. Noveno no cree que se trate de un romance, sino más bien de una forma de impronta común de las aves.
+(Nota del redactor jefe: independientemente de lo que diga el autor, queridos lectores, son ustedes libres de interpretar como quieran las relaciones entre los personajes del Reino de la Noche Eterna.)
+
+Por lo demás, el título de “Príncipe Cuervo de la Noche” no es excesivamente pretencioso teniendo en cuenta que los cuervos nocturnos siempre han sido conocidos por conspirar y portar maldiciones. Es probable que Ozvaldo insistiera en este título, pues ¿cómo podría un simple “Rey de la Noche” llamarse de esta manera a sí mismo ante el Reino de la Noche Eterna?
+
+“Bestia del mundo: obra de arte total”
+Esta es, con cierta probabilidad, la bestia del mundo a la que se enfrenta el Reino de la Noche Eterna en esta ronda. Su poder de combate es de alrededor de treinta.
+En una causalidad del pasado lejana, si el filósofo Zaratustra no hubiera sido elegido, entonces el escritor de ópera habría obtenido la victoria en la contienda sobre la voluntad del mundo.
+Una vez que la «Obra de arte total» suba al escenario del teatro de la ópera del apocalipsis, comenzarán a aparecer inexorablemente muchas más bestias del mundo que residen en el centro del universo.
+En el último volumen, la debilidad de la bestia del mundo conocida como “Santo de las Siete Lágrimas” (cuya fuerza de combate era de diez y, por tanto, igual que la de Fischl) estaba muy fuera de lo normal. Al principio, el Santo se limitó a llorar por Zaratustra, una elección que, aparentemente, no se puede culpar.
+Tanto Zaratustra como el músico existen para alabar a la Princesa del Juicio. Uno proclama la agonía que sufre en su corazón, mientras que el otro proclama la grandeza de sus afanes. Evidentemente, la Princesa no concederá su gracia a lo segundo, pues solo podría avergonzarse de tales cosas.
+
+“Jardín de la Noche de Verano”
+Se dice que aquellas personas diestras en las artes mágicas poseen el dominio sobre su propia conciencia. En ella se almacenan los amores, los odios, los anhelos, los celos, las devociones y las pasiones de su alma. En los relatos ficticios de otras novelas, este espacio se llama “Reino del Verano”.
+El Jardín de la Noche de Verano de la Princesa es algo similar a esto. Es una verdadera lástima que este concepto no se haya explorado exhaustivamente.
+
+“El supuesto ‘eterno retorno’”
+Debido a algunos detalles del cuento, la gente no ha podido evitar preguntarse si la Kaiserin del Reino de la Noche Eterna vivió alguna vez todo lo que Fischl ha vivido.
+Sin duda, el padre de Fischl no es una simple sombra impersonal. Es una persona majestuosa, poderosa y que ayuda a Fischl a disipar sus confusiones. En cuanto a la madre de Fischl, la Kaiserin, sus actos y acciones demuestran que tiene un carácter bastante interesante. Pero solo pronuncia una única frase, que es, como se ha señalado antes en este texto, “el sueño aún está vivo”.
+La madre de Fischl se desvanece al comienzo del último volumen, por lo que en este, naturalmente, aún no aparece la frase mencionada.
+Pero cuando el universo se acercaba a su desenlace y todas las cosas que había en él desembocaban en el Reino de la Noche Eterna, ella pronunció otra enigmática frase:
+“Encuentra el sentido en alguna parte. La noche se está haciendo más profunda...”
+
+“Encuentra el sentido en alguna parte. La noche se está haciendo más profunda, pero el sueño aún sigue vivo”.
+Queridos lectores, espero que todos encuentren la felicidad en este mundo donde el sol sigue saliendo cada día.
+
+Recopilación de preguntas y respuestas:
+P: Estimado Sr. Noveno, ¿cuál es la relación entre la hija del Emperador Celestial de «La leyenda de la alabarda fragmentada» y Fischl von Luftschloss Narfidort?
+R: Creo que la tragedia que tiene lugar hacia el final del volumen V de «La leyenda de la alabarda fragmentada» se debe al protagonista masculino y a la atracción que la hija del Emperador Celestial sentía por él. Por ello, quería representar a una Princesa del Juicio que no necesitara un protagonista masculino. Esta fue la conceptualización que utilicé para escribir «Flores para la princesa Fischl».
+Sin embargo, terminé escribiendo un sexto volumen para «La leyenda de la alabarda fragmentada», con el que conseguí rescatar un buen final. Al escribir dos sagas al mismo tiempo, tal vez algunos datos se cruzaron, pero personalmente quedé bastante satisfecho con el resultado.
+
+P: En una lucha encarnizada entre el padre de Mir (Khan el Asura y su espada Laevatain) contra la Obra de arte total, ¿quién saldría ganando?
+R: En un principio, tenía la intención de negarme a responder a esta pregunta, pero la editora en jefe me dijo que tirará a la basura mi próximo manuscrito si no lo hacía. En el caso que expone, apostaría mis Moras por la Obra de arte total.
+
+P: Sr. Noveno, usted mencionó en «Adiós, señorita» que sufría de pérdida de cabello. ¿Está mejor ahora?
+R: ¿Podría la Editorial Yae no aceptar este tipo de preguntas? Es más, ¿la gente de verdad lee lo que se añade en estas nuevas ediciones?
+(Nota de la editora en jefe: ¡Los lectores están muy preocupados por este asunto! Y sí, también están muy preocupados por la compra de nuevas ediciones).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book298_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book298_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..11ada9e17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book298_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+¿?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book299_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book299_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..11ada9e17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book299_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+¿?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book29_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book29_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb650da82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book29_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+En un pasado lejano, la Madre de la Noche gobernó la Tierra de la Noche, un lugar yermo nublado de oscuridad eterna. A excepción de las horrendas criaturas que acechaban en la oscuridad, ni un solo árbol podía sobrevivir en estas tierras inertes.
+La Madre de la Noche era la fuente de todos los pecados, y la Tierra de la Noche era la encarnación de su maldad. La despiadada Madre de la Noche, que no tenía ni corazón ni boca, siempre estaba vigilando su tierra, porque sus castigos siempre eran inesperados. Lo único que no podía soportar era la luz de la luna que ocasionalmente iluminaba las nubes. La luz que penetraba en los muros de la oscuridad siempre la irritaba.
+El Bosque Brilloluna era el único lugar exento del gobierno de la Madre de la Noche. Solo aquí la gente podía bañarse en la brillante luz de la luna y disfrutar de la gracia que trae a la vida. Todas las personas del Reino del Bosque Brilloluna nacieron con piel y cabello claros, y pupilas de color azul celeste. Quizás la constante falta de luz solar y la exposición al brillo de la luna eran la razón de su belleza, dándoles una apariencia diferente a las aborrecibles criaturas que acechaban en la frontera del bosque.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..18e575e32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book2_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+«El patio de mi casa es un poco más grande que el universo entero»
+“Lo único que puedo hacer es pedirte que me ayudes”. El chico de cabello negro, que se hacía llamar “Ike”, puso un cuchillo de cocina en la mano de Vera.
+Regresó al armario y comenzó a cortar frenéticamente los tentáculos.
+“¡Ven y ayúdame a cerrar esta puerta! Si te ataca un tentáculo, ¡usa este cuchillo para defenderte!”. Los lentes de Ike estaban cubiertos de babas azules. “¡Date prisa! No podemos permitir que este demonio maligno llegue hasta Delfos”.
+Al escucharle, Vera ayudó a Ike a cerrar la puerta. Mientras empujaban hacia atrás los tentáculos, ella lo apuñaló accidentalmente dos veces en la espalda. Por suerte, los hechizos de curación de Ike eran bastante poderosos.
+“Te lo explicaré todo. De hecho, tengo más de mil años, y esta puerta conduce a cualquier parte del universo. Ese conjunto de tentáculos es un viejo monstruo de la Gran Nube de Magallanes. Fui allí a buscar algo”. Ike, que estaba cubierto de babas, se limpió los lentes con el vestido de Vera. “Bueno, ¿qué más te gustaría saber?”
+“¿Quién es Tal?”, preguntó Vera sin mucho interés.
+“Es un espíritu maligno que residía en el castillo devorador de hombres, y mi mayordomo desde que lo sometí. Curiosamente, fue bastante amistoso contigo”.
+
+Los papás de Vera siempre decían que las personas están destinadas a formar una familia, y que cualquier cosa más allá de ello será siempre un sueño incumplible. Su amigo Sachi le dijo una vez que, si una chica tan vivaz como ella se casara con alguien de una tierra lejana, toda esta aldea se volvería increíblemente solitaria.
+(Sachi dijo esto simplemente porque tenía un aspecto muy frágil y, si jugase con otros niños, seguramente le acosarían).
+“El espíritu humano aún es demasiado inmaduro. Necesito guiarlos a ambos a través de las maravillas de su infancia”. Ike le extendió sus acogedores brazos a Vera. “Cantarán en su viaje hacia la juventud”.
+Desde el brazo de Orión hasta la Ciudad Eterna de Jahanam, desde los Torrentes del Tiempo hasta las profundidades del Mar Estrellado...
+“¿Cuán lejos es «más allá»? Cualquier lugar en este universo es tan aburrido como el patio de mi casa”, dijo él.
+“Las dimensiones de «más allá» cambian junto a tu corazón”, respondió Ike. “Por lo tanto, mi corazón es un poco más grande que el universo entero”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book300_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book300_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..11ada9e17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book300_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+¿?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book301_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book301_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..61698f6cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book301_ES.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Montaña Yougou
+La gran montaña que se encuentra al norte de la Isla Narukami tiene un manto de espléndidos árboles de cerezo, los cuales comparten el mismo sistema de raíces que el Cerezo Sagrado, el mayor árbol de todos que hay situado en su cima.
+Consagrado a este Cerezo Sagrado se encuentra el mayor santuario de Inazuma: el Gran Santuario Narukami.
+La pequeña Yae, ahora toda una señorita, se ha estado haciendo cargo del santuario durante los últimos años. Me apena un poco saber que ya no podré volver a hacerla llorar y patalear tan fácilmente como cuando era pequeña.
+Esperaba que se emborrachara en seguida y empezara a decir tonterías y a llorar desconsoladamente como solía hacer, pero esta vez quien se emborrachó e hizo el ridículo fui yo... y hasta se burló de mí. ¡Tsch!, me hizo parecer como una vieja que no sabe mantener la compostura, es de lo más frustrante.
+De verdad que..., y yo que quería meterme un poco más con esa jovencita.
+
+Ciudad de Inazuma
+Le traje al viejo Naganohara una nueva fórmula de fuegos artificiales. Sin embargo, tras escuchar los efectos de la nueva medicina que le comenté para curar la sordera, la declinó repetidamente y al final no la aceptó.
+El viejo Naganohara es demasiado conservador en cuanto a la formulación de explosivos, siempre diluye su fuerza de detonación hasta el punto de que son incapaces de causar ningún cambio físico notable al entorno, y solo se basa en la combustión de distintos tipos de metal para crear efectos visuales de lo más monótono.
+Además, solo está dispuesto a experimentar encerrado en su taller, ¿qué tiene eso de interesante?
+Es un desperdicio de talento, un verdadero desperdicio.
+
+No obstante, su hija Yoimiya es de lo más interesante. Recogimos muchos caramelos durante el festival y probamos muchas fórmulas nuevas, ¡nos lo pasamos genial!
+...Pero en seguida vino la brigada de bomberos y nos escoltó hasta la fría y solitaria costa, dicen que es por no se qué nueva norma de orden público en la Ciudad de Inazuma, ¡es ridículo!
+
+Discutimos juntas numerosas fórmulas, y Yoimiya me hizo varias críticas constructivas, esta chica tiene talento de verdad. ¡Si el paraíso que le construí a Klee tuviese sus espectáculos de pirotecnia, sería miel sobre hojuelas!
+Es una pena que esa Shogun con cara de pocos amigos no le quite el ojo de encima, no me dio tiempo a mejorar algunos juguetes para ella y tampoco pude llevármela conmigo.
+No hace mucho, preparaba una poción de vuelo en la cocina imperial y causé por descuido una explosión que lastimó a un joven general tengu. Me temo que las plumas de su ala izquierda no volverán a crecer hasta pasado medio mes. Quería vendarle el ala, pero desde entonces ese joven me ha estado evitando...
+Le dejé algunas medicinas, vendrá de perlas para comprobar sus efectos.
+Desde aquel incidente, esa mujer que se pasa todo el día encerrada en Tenshukaku ha ordenado expresamente que un soldado me siga a todas partes, ¡eso es pasarse de la raya!
+Ya le pedí perdón personalmente, pero ella no lo deja pasar.
+Y lo que es más, ¡quien accedió en primer lugar a dejarme la cocina imperial para hacer experimentos fue precisamente ella!
+
+Además, la señorita Kamisato ya ha declinado cortésmente por sexta vez mi sugerencia de unirse al supergrupo de ídolos, es una pena.
+
+Tatarasuna
+Tatarasuna es una isla natural con forma de anillo, con altas montañas que se yerguen en lo alto oteando el océano y que rodean a un grandioso horno de forja situado en su centro. Esta es la cuna del acero de jade de Inazuma, la que suministra continuamente a esos mandamases altivos de Inazuma un material para armas superior: un acero sólido forjado a partir de los huesos y sangre cristalizados de los Arcontes derrotados en la guerra y del mineral de hierro de la mejor calidad.
+Esta es la propiedad de la que más orgulloso está ese Comisionado Tenryou, por eso cuida con especial atención a los trabajadores y al personal técnico.
+Mientras estaba de visita en Tatarasuna, me acompañó una mujer llamada “Kagami Gozen”, que por lo visto es quien lidera a los trabajadores locales y es además una oficial del shogunato. Aunque en teoría es una subordinada de la Comisión Tenryou, ante los trabajadores tiene la misma potestad que ese vejestorio.
+Parece que los trabajadores la respetan y estiman en gran medida, incluso más que las de la Shogun, y obedecen sus asignaciones de buen grado... Pero Kagami Gozen siempre parece estar con el ceño fruncido, y tiene pinta de no ser de trato fácil.
+
+Los trabajadores de Tatarasuna son todas personas desarraigadas que han llegado hasta aquí por los devenires del destino. Se distinguen entre sí por los tatuajes que cubren sus cuerpos y por las tonadas que cantan al trabajar, pero esto es a la vez el vínculo que los une con fuerza.
+
+Como los demás trabajadores de Tatarasuna, el cuerpo de Kagami Gozen está cubierto por cicatrices de quemaduras causadas por la altas temperaturas y los tatarigami. Para la gente de fuera esto son marcas de padecimiento y de una vida corta, pero aquí son un emblema de que eres de los suyos.
+
+Modifiqué sin permiso los parámetros de la Fragua Mikage. Tiré al mar algunas válvulas y paneles, y de paso mejoré las cubiertas protectoras originales, que no servían prácticamente de nada. Igual esos ingenieros de Fontaine se llevan una bonita sorpresa.
+Seguramente ese viejo de Kujou se pondrá hecho una furia debido a la caída abrupta de producción, pero al menos la operación de los tatarigami no volverá a descontrolarse debido al sobrecalentamiento y, si la fragua es destruida en la guerra que probablemente estallará, al menos la explosión no será demasiado grande.
+Al menos así es como lo veo yo, según mi criterio personal.
+
+Bueno, pero igual la guerra nunca llega a estallar gracias a mi brillante intervención.
+En cuanto a mí, estaré encantada de ver las expresiones de esos astrólogos cuando vean fallar sus profecías.
+
+Isla Yashiori
+Sobre la Isla Yashiori hay un cielo azul y despejado, es de lo más placentero.
+Oí decir a esos hechiceros onmyouji aburridos que la Shogun Raiden colocó varios pilares sagrados en esta isla para evitar que los restos del dios serpiente se filtren y la contaminen... o algo por el estilo, sigo sin entender bien toda esa palabrería religiosa.
+Según mis observaciones, esos postes de luz son de lo más interesante. A pesar de que su aspecto externo esté en consonancia con las creencias de la Arconte Electro, la tecnología que emplean me resulta muy familiar.
+¡Uy!, casi se me olvida que estaba escribiendo un diario de viaje, ¡así que dejaré de lado estos temas técnicos aburridos!
+
+Washizu, el jefe de la aldea Higi, me dio una cálida bienvenida. ¡El pescado asado y los onigiris están riquísimos!
+Además, en la Playa Nazuchi moran muchos piratas la mar de simpáticos... ¡Qué pena que no pueda quedarme mucho tiempo en esta isla!
+La mina de la isla está muy animada, pero las herramientas que usan los mineros son de lo más burdas y anticuadas. Aunque los pilares sagrados que colocó por todas partes ese vejestorio de la Shogun impiden que se diseminen los tatarigami en su mayor parte, la exposición prolongada a los huesos de serpiente cristalizados hizo que la mayoría de los mineros se viesen aquejados de enfermedades crónicas.
+
+Los pastelillos de cereza que trajeron los hechiceros onmyouji del Gran Santuario Narukami están muy sabrosos, pero no están a la altura de los que hace la pequeña Yae.
+
+Quizá haga una visita al Santuario Asase, no sé cómo estará ahora ese gato gordo... la última vez que intenté atraparlo con una jaula especial para gatos, la miko me gritó que parara, vaya aguafiestas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book302_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book302_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..69cc8230c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book302_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+¡Padre! ¡Madre! ¡Perdónenme! ¡Perdonen mi falta de piedad filial!
+¡La leyenda de ese leviatán lunar me cegó! ¡Creía que pescar un estúpido pez me traería como esposa a la hija de un hombre rico! Bueno, ya no hay manera de salir de este barco.
+No tengo ni idea de cuánto tiempo llevamos la deriva en el mar abierto. No hay nada que beber, y no tengo fuerzas para pescar.
+No podemos ver el otro extremo de este maldito mar. ¡Juro que este será mi fin, el fin de Jiawei!
+Aquí acaban las cosas para mí, ¿cierto? Ay...
+Si este maldito leviatán lunar tiene algo de corazón, que lleve mi carta a la orilla. Por favor, padre, madre, dejen de esperarme. No voy a salir de esta.
+Si alguna vez vuelvo a nacer, ¡juro que me casaré con una mujer rica y me ocuparé de cuidarlos a ustedes durante el resto de mis días!
+Cásate con un halcón, y el cielo será tu coto de caza. Cásate con un perro, y la tierra será tu... ehmm... no me acuerdo cómo era el dicho.
+(Hay más cosas escritas, pero ninguna tiene sentido).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book303_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book303_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..72e285167
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book303_ES.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+Arco de la ciudad de Arayama - Capítulo 1
+Otra vez la misma pesadilla, obligando a Yutaka Riko a revivir la noche en que la raza oni fue destruida.
+Las nubes oscuras rugían mientras se acercaban para engullir la aldea por completo. Las llamas, que parecían hechas con tinta, se extendieron y devoraron cientos de casas hasta llegar a la orilla del mar, de modo que el agua del mar se convirtió en vapor y se agitó, y la arena de los bancales se convirtió en un lodo.
+El jefe empujó a Riko a una bodega subterránea. Las últimas palabras que escuchó aún resonaban en sus oídos y ahogaban los gritos de angustia de los alrededores.
+“Kataba Shintetsu ha traicionado a los oni. Fue ella quien provocó este desastre”.
+Shintetsu enseñó personalmente a Riko el manejo de la espada. Por lo que ella podía recordar, Shintetsu era una chica recatada que siempre sonreía levemente cuando hablaba con los demás.
+Hasta el día de hoy, Riko todavía no podía aceptar que su maestra, la prodigio de la espada respetada por todos, pudiera haber hecho algo tan cruel.
+Sin embargo, los símbolos y talismanes esparcidos por la aldea constituían un contrapunto convincente. El jefe no podía estar equivocado...
+¿Cómo debía enfrentarse a Shintetsu?
+Riko aún no se había decidido, y solo podía suspirar profundamente.
+El ruido asustó a un gato blanco cercano, el cual, entrecerrando sus dos ojos moteados, frotó el dorso de la mano de Riko.
+“Lo siento, Onigiri. ¿Te he despertado?”
+Riko sacó su cuenco de madera y lo colocó ante el gato. Escuchando el suave sonido del agua, miró al cielo afuera de su tienda.
+A través de los huecos de las hojas se podían ver los acantilados y las montañas bajo la luz de la luna, cuyo argénteo brillo trazaba los intrincados contornos de los edificios en las crestas de las montañas para formar un paisaje fascinante.
+La ciudad de Arayama se extendía ante ella. Se había hecho un gran hueco entre las imponentes montañas, y en él se había construido una majestuosa ciudad. Según la leyenda, la “gente de la montaña” era descendiente de gigantes, con una altura dos veces superior a la de una persona normal. Incluso las plantas y los cultivos de este lugar eran más grandes que los de cualquier otro. Además, se decía que el ejército de Arahara de la ciudad de Arayama era muy poderoso, ya que había luchado muchas veces con las naciones circundantes y había sufrido muy pocas derrotas.
+Pero el brutal tirano de la ciudad de Arayama no estaba satisfecho, y no lo estaría hasta que lograra el dominio absoluto.
+Hacía tres días, el tirano había invitado a Kataba Shintetsu a unirse al ejército de Arahara y a entrenar a sus tropas en el manejo de la espada del que se enorgullecían los oni. Shintetsu aceptó de buen grado.
+Pero independientemente de las intenciones de Shintetsu, el objetivo actual de Riko era encontrarla, derrotarla y darle el castigo que se merecía.
+Luego, seguiría las pistas que la jefa le había dado para buscar las verdaderas enseñanzas de “shiseidou”, y utilizaría el amuleto magatama dentro del cuerpo de Onigiri para revivir a la gente de su tribu.
+Al pensar en ello, Riko puso un poco más de leña en el fuego antes de recostarse y entrar en un estado de sueño ligero, con lo que conservaría sus fuerzas para la batalla que iba a tener lugar al día siguiente.
+...
+Arco de la ciudad de Arayama - Capítulo 15
+El enfrentamiento se había roto.
+El corpulento comandante se encontraba a unos cien pasos observando la batalla personalmente y ejecutando a varios desertores. Estos actos tuvieron el notable efecto de calmar al ejército de Arahara y estabilizar su formación. Ahora nadie se atrevía a hablar del asesinato del tirano.
+“¿De qué tienen miedo? Esa mocosa ni siquiera llega a la altura de una calavanda. ¡Atrápenla!”
+Las tropas se miraron entre sí hasta que se vieron obligadas a cargar contra Riko por la violenta furia de su comandante.
+Riko lo escuchó. La mano con la que empuñaba su espada empezó a temblar y Onigiri, escondido dentro de su capucha, maulló suavemente de miedo.
+“Bueno, siento que los oni hayamos vivido en una isla desierta y no hayamos tenido la oportunidad de crecer, y por eso no somos aptos para ser tus oponentes.
+Pero ser apta o no no tiene nada que ver con mi capacidad para derrotarte”.
+Girando sobre la punta de un pie, Riko dejó volar su espada con un destello transitorio de color rojo carmesí. La luz atravesó tanto el campo de batalla como el torso del comandante.
+“Kissaki Yousen”.
+Esta era la misma técnica de espada especial que el espíritu errante del anterior tirano de la ciudad le había enseñado a Riko: una hoja fatal que ignoraba por completo todas las distancias en la batalla.
+Con un terrible y limpio chasquido, la espada del comandante enemigo se partió en dos, y él cayó muerto hacia adelante con un murmullo inaudible.
+Al ver caer a su general, el ejército de Arahara se detuvo en seco. Ni un solo soldado se atrevió a dar un paso más. De hecho, su formación se sumió en el caos inmediatamente y se dispersó.
+Así cayó la ciudad de Arayama, y así fue como el pueblo que había sido oprimido durante tanto tiempo se levantó y tomó la mansión del tirano, recuperando todo lo que les había pertenecido.
+Sin embargo, Kataba Shintetsu no mostró su rostro.
+Enfundando su espada, Riko se dio cuenta de que algo no iba bien y miró hacia la lejana cima de la montaña.
+Allí se encontraba Shintetsu en la mayor altura de la ciudad de Arayama, en lo alto de su flamante torre, observando toda la batalla. Su rostro estaba envuelto en la sombra y su expresión era ilegible.
+Las dos mujeres se miraron durante un instante, y luego, de un salto, Shintetsu desapareció.
+Kataba Shintetsu... ¿Por qué había venido aquí? Había aceptado la invitación del tirano de esta ciudad solo para darse la vuelta y asesinarlo...
+¿Quedaba algo de bondad en ella?
+Riko sacudió la cabeza. Ahora no era el momento de pensar en exceso. Consolando a Onigiri, corrió rápidamente hacia la ciudad de Arayama.
+Si no continuaba su persecución a toda prisa, seguro que Shintetsu la dejaría muy atrás.
+...
+Arco de la jaula de Ryuutetsu - Capítulo 1
+Se había descuidado. Este campamento no era más que una trampa bien disimulada.
+Kataba Shintetsu había expuesto intencionadamente sus huellas, colocando un gran número de talismanes en medio del campamento y atrayendo a Yutaka Riko para que la persiguiera. En el momento en que Riko se adentró en el campamento, los talismanes hicieron volar la ladera de la montaña y, al perder el equilibrio, Riko cayó en picado al abismo que había debajo...
+El impacto de la caída no fue un problema, pero la jaula de Ryuutetsu, que yacía abajo, en las profundidades de la montaña, era la mayor amenaza.
+Este abismo fue una vez un paso que separaba dos naciones, y fue el lugar de una monstruosa batalla en la que murieron casi un millón de personas. Una vez terminada la guerra, las dos naciones cerraron esta zona y arrojaron sus armas rotas en esta grieta de la montaña. Las almas de los guerreros injustamente asesinados quedaron atrapadas dentro del acero roto y ensangrentado, y a medida que el metal se agitaba y giraba, evolucionaba lentamente hasta convertirse en las arenas metálicas que se ven hoy.
+No había una distinción clara entre el suelo sólido y las dunas de metal, y uno podía pisar la arena y hundirse inmediatamente en el fango sin poder escapar, ya que las agitadas arenas metálicas lo habían tragado y convertido en polvo. Un paso en falso y no habría vuelta atrás. Esta extraña arena de hierro se extendía incluso por las paredes de piedra, lo que hacía que incluso la idea de escapar escalando fuera impensable.
+Solo atravesando lentamente el camino del fondo de ese abismo se podía tener alguna esperanza de escapar. Pero estaba claro que nadie lo había conseguido. Los que caían en esta jaula bien podían haber sido condenados a muerte.
+Pero Riko era como una mujer sin ninguna carga. Aquí estaba la prueba innegable de que Kataba Shintetsu había abandonado hace tiempo cualquier piedad o bondad. Ahora, cuando levantara su espada contra ella, Riko no tendría que dudar.
+No solo eso, sino que Shintetsu había subestimado el progreso que había hecho Riko. Esta prisión de arena metálica no la retendría, ya que había dominado previamente la poderosa habilidad llamada “Atadura de la tempestad”, que ahora resultaba muy útil.
+Pero justo cuando Riko estaba a punto de usar esa técnica, divisó dos pequeñas cabezas asomándose por la esquina de una pared de roca.
+Eran unas chicas vestidas con harapos, y con unos ojos que brillaban de esperanza.
+“¿Eres del mundo exterior?”
+Riko asintió y sacó a Onigiri de su capucha. Saludó suavemente a las dos chicas, quienes llevaron a Riko a una cueva de la montaña. Allí conoció a sus mayores: unas pobres personas que habían acabado en la jaula de Ryuutetsu por error.
+“Llevamos varios meses atrapados aquí. Hemos conseguido sobrevivir a duras penas con los cereales de nuestro carro, el agua de manantial, el musgo y las verduras silvestres...”.
+Eran nueve personas y un gato. Ella tenía la fuerza justa para sacarlos a todos con la fuerza de un vendaval.
+Entonces, les preguntó:
+“¿Les gustaría escapar conmigo?”
+El anciano que lideraba el grupo mantuvo sus ojos en el cuerno rojo pálido de Riko con vacilación en sus ojos.
+“Guerrera... Si mis ojos no me engañan, debes ser de ascendencia oni, ¿verdad?”
+Una gran inquietud cruzó el corazón de Riko.
+“Así es, soy una oni. ¿Hay algún problema?”
+...
+Arco de la jaula de Ryuutetsu - Capítulo 14
+La cola de Onigiri tembló por un momento como la aguja de una brújula antes de apuntar hacia adelante y hacia la derecha. Yutaka Riko dio un paso adelante hacia la sólida roca.
+“¡Se puede caminar por aquí!”
+La salida de aquel abismo estaba ya muy cerca. A esa velocidad, ella y Onigiri escaparían de la jaula de Ryuutetsu antes del amanecer del día siguiente.
+“Bien hecho, Onigiri”.
+Hasta ese día, Riko nunca se había dado cuenta de que, con su vista espiritual, Onigiri no solo podía encontrar espíritus errantes que ayudaran a Riko a dominar todo tipo de habilidades, sino que también servía para escapar del peligro. Los espíritus vengativos de la jaula de Ryuutetsu se revelaron a los ojos de Onigiri como si estuvieran a la vista, permitiéndole encontrar un camino seguro.
+Tal vez esto era obra del magatama que había dentro de Onigiri... ¿La vigilaban los miembros de su tribu?
+Incluso estando tan cerca de la libertad, Riko no podía alegrarse.
+Las palabras de esa gente zumbaban en sus oídos. La agitaban y la irritaban.
+“¡Aunque nos muramos de hambre aquí, nunca confiaré en un oni!”
+¿A qué venía eso? Sí, ella era una oni, ¿y qué?
+Los oni eran amables, vivían pacíficamente y permanecían en su isla. ¿Por qué los veían como el enemigo?
+Sin embargo, las miradas de esos dos niños eran demasiado inocentes, y Riko no los abandonaría a su suerte. Por ello, dejó toda la comida que tenía y usó su técnica “extracción reflejada” para copiarla varias veces, asegurándose así de que tendrían comida suficiente para medio mes más.
+También había memorizado toda la ruta que había seguido. Una vez que partieran, buscaría un fortín cercano y les marcaría una ruta segura. De esta manera, el fortín podría rescatar a las personas atrapadas.
+Aquello era agotador... Peor que cualquier batalla que hubiera experimentado antes.
+Los ojos de Riko estaban apagados mientras acariciaba a Onigiri ausentemente.
+A veces, todo lo que necesitamos es un chivo expiatorio al que cargar con nuestra negatividad para recuperarnos.
+Cuando una borrosa figura se apareció ante los ojos de Riko, ella murmuró, con un resentimiento irreprimible en su voz:
+“Todo esto es culpa tuya, Kataba Shintetsu...
+La próxima vez, no te dejaré escapar”.
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book304_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book304_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e244bd178
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book304_ES.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+¡Jojojo, ratas de sentina!
+¿Habéis olvidado a vuestro viejo capitán después de no verle durante tanto tiempo?
+¡Un puñado de ratas desalmadas, eso es lo que sois!
+Lo siento, pero el viejo Rinzou, vuestro servidor, ha decidido retirarse.
+Bien. Si vosotros, ratas, queréis abandonar el barco o formar vuestra propia tripulación, ¡no olvidéis las palabras de este viejo lobo de mar!
+Puede que hable de más, y puede que haya bebido mucho, ¡pero no penséis que soy un ebrio empedernido!
+
+Bien, ehmm, ¿por dónde iba?... Ah, sí. Érase una vez un pequeño mocoso...
+Ese mocoso aún no tenía tantas cicatrices en su pellejo, y su barriga aún no estaba llena del vino de las Siete Naciones.
+En aquella época, la llamada del vasto océano y sus peligros, la inestabilidad y los periplos de la vida... Nada de eso tenía que ver con ese mocoso.
+Todo lo que tenía era una inocencia sin límites, y era realmente feliz con eso... o tal vez era una felicidad falsa.
+
+Tiempo después, un anciano llegó flotando, traído por la marea. Yacía echado en la orilla, sin mover un músculo.
+Ese viejo pálido estaba enredado en hierbas marinas, y las algas se pegaban a su pelo. Se veía como un cadáver decrépito, o quizás un rey...
+
+Dijo: “Las profundidades del mar... Las profundidades del mar”...
+... Y no dijo ni una palabra más.
+Los rayos del ocaso brillaban en su rostro empapado, y entonces pensé: “¡Pardiez! ¡Este tipo debe de ser un rey forastero!”.
+
+¿Qué había en las profundidades del océano? ¿Qué promesa hicieron los confines del mar? ¿Quién sabe? Tal vez solo era un montón de necedades.
+En ese entonces, los adultos decían que no debíamos mirar el océano en pleno verano durante mucho tiempo, o podríamos marearnos o incluso perder la vida por un instante.
+Ah, ¿pero de qué servía intentar disuadir a un niño ingenuo con estas patrañas?
+
+Así que el niño armó su propia balsa de madera y se hizo a la mar.
+Las profundidades del océano, los mares lejanos... ¡Ay! No eran como las tranquilas playas de arena, que nunca cambian.
+La pequeña balsa de madera fue destrozada por las embravecidas olas, y mientras estas zarandeaban al joven de un lado a otro, él descubrió aquello que amaba...
+
+...y así fue como se convirtió en pirata.
+Estoy seguro de que me habéis oído fanfarronear de las cosas que vinieron después. No tiene sentido mencionarlas aquí.
+En conclusión... En conclusión, hoy o pasado mañana, lo que siempre arderá en mi corazón es...
+...el sueño de superar a Ako Domeki, de crear una nación libre para los piratas. Sigue siendo muy lejano, ¡y estoy a punto de renunciar a él!
+Es una lástima, una verdadera lástima... Bueno, pero al mismo tiempo, ¡no hay nada por lo que valga la pena estar alicaído!
+Ese mocoso que solía ser yo vio demasiadas tormentas y luchó contra muchas personas y bestias marinas. Escapó de las autoridades y de los guardias innumerables veces...
+Ganó tanto como perdió.
+Solo cuando ese mocoso finalmente navegó hasta los confines del océano, se dio cuenta de que ya no era un niñito.
+Así que decidió regresar, volver a donde todo comenzó: a esa cueva en la Isla Watatsumi.
+Todo el botín que había reunido a lo largo de los años: gemas cortadas por manos humanas, Moras tomados del cuerpo de un Arconte... vuestro viejo capitán lo ha puesto todo en esa cueva para vosotros, ratas de sentina.
+
+Incluso esa cosa que solo le pertenece a este viejo, su único y verdadero tesoro en todo el mundo.
+Si creéis que tenéis las agallas, venid a por él.
+Si lo que más atesoraba no es lo que imaginabais, puede que os decepcione.
+Pero ¿sabéis una cosa?
+Me importa un comino.
+
+Al fin y al cabo, ¡es un tesoro único para mí! ¡Jajaja!
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book305_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book305_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..16c13f7ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book305_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+El relámpago brillante se extiende por Inazuma, mostrando el camino eterno de Su Excelencia, la Shogun, hasta los mares lejanos y difundiendo su nombre por la tierra.
+Su devoto servidor, Kujou Takayuki, de la Comisión Tenryou, extiende la presente misiva:
+El Decreto de captura de Visiones procede sin obstáculos. Oh, Su Excelencia, todos los engaños se desvanecen ante su misericordia y poder. Aquellos que han huido vuelven sobre sus pasos, y todo su pueblo acoge las inspecciones, incluso en sus corazones.
+Toda Inazuma está en paz gracias a su poder divino, Su Excelencia.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book307_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book307_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1e63abc8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book307_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Aunque las anécdotas de Itaru, la kitsune negra, llegaron a su fin, pido que me perdonen por divagar sobre cosas del pasado.
+Por alguna razón que hasta la fecha no se ha podido esclarecer, en aquel entonces Urakusai incitó la ira de la señorita Saiguu. Sin embargo, la Srta. Yae accedió a contarme la historia conforme el vino fluía.
+Lo que sigue a continuación son mis propias palabras. He transformado la realidad en una historia ficticia.
+Cuando la Sacerdotisa Kitsune dejó los campos de Hakushin para dirigirse al Gran Santuario Narukami, la Srta. Yae aún no había nacido. Por eso, esta pasó su infancia escuchando historias sobre la señorita Saiguu, y desarrolló una gran admiración y respeto por ella.
+Por esta razón, los años de peregrinaje de Yae llegaron a su fin con su visita al Gran Santuario Narukami.
+
+Debido a su relación sanguínea, la Sacerdotisa Kitsune prestó gran atención a la crianza de la Srta. Yae. Sin embargo, la Srta. Yae ahora evita en la medida de lo posible recordar aquellos días...
+Aunque he asegurado que estas no son más que palabras del autor, evité divulgar muchos detalles de la vida de la Srta. Yae para evitar que estas líneas sean eliminadas por la editora en jefe.
+
+Pero volvamos al tema de la señorita Saiguu. En aquella época, Urakusai provocó la ira de Saiguu por motivos desconocidos hasta hoy día. Lo único que se sabe es que quizás sus acciones estuvieron relacionadas con la última incursión del Abismo.
+Sin embargo, luego de que Urakusai fuera obligado al destierro, la Sacerdotisa Kitsune no podía quedarse en el Gran Santuario Narukami, por lo que fijó su residencia en Tenshukaku.
+
+“Una gran calamidad se avecina. Debo cumplir con mi deber de proteger a los seres vivos, por lo que debo acudir a la Shogun lo antes posible”.
+
+Al momento de la segunda partida de la señorita Saiguu, la Srta. Yae no era más que una jovencita. La persona a la que siempre había seguido la dejó una vez más. No comprendimos las palabras de Saiguu hasta que el desastre azotó el archipiélago...
+Pero ya era demasiado tarde, y el curso de la historia fue contrario a lo que uno esperaba.
+Entonces, la señorita Saiguu se marchó por tercera vez, y en esta ocasión, de manera definitiva.
+
+Para los humanos, los acontecimientos de hace quinientos años son algo muy remoto, pero para aquellos seres de vidas más longevas, la aflicción y el sufrimiento que dejaron son difíciles de borrar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book308_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book308_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..27ec7f2d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book308_ES.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+La versión de esta leyenda más aceptada tanto por la gente de Narukami como de Watatsumi es la siguiente:
+Hace aproximadamente dos mil años, la Guerra de los Arcontes estaba llegando a su fin.
+Dicen que, en aquella época, la gran serpiente Orobashi destruyó las ramas de coral de su cuerpo y guió al pueblo de las profundidades del mar de vuelta a la luz del día. Con su piedad y compasión, los reunió a todos en la infértil isla de los corales para que se ganaran la vida.
+Pero en este mundo en el que la fortuna es tan variable, aquellos insignificantes humanos sufrían por las amarguras de la vida y se entristecían por el dolor y la desgracia. El brillante sol, los cielos y mares cristalinos, el palacio de coral que irradiaba una luz iridiscente y las enseñanzas de los sacerdotes... Nada de eso podía aliviar las heridas del hambre y la enfermedad.
+La gran serpiente nunca olvidó su pasado como perdedora, o la promesa que le hizo a su pueblo de no abandonarlos nunca más. Entonces, le preguntó a la miko:
+“Bendita hija mía, ¿por qué llora el pueblo de las profundidades del mar? ¿Acaso no he expulsado ya al dragón de las profundidades y les he guiado hasta la luz del día?”
+La sabia miko respondió:
+“Hambruna”.
+Entonces, la gran serpiente volvió a preguntar:
+“Sí, ustedes tienen hambre debido a un error que yo cometí. Pero entonces, ¿qué es lo que piden, oh, pueblo mío?”
+A lo que los sinceros ancianos contestaron:
+“Usted ha labrado un camino para nosotros, nos ha guiado para crear una nación en medio del cerúleo océano sin robarnos, oprimirnos o comportarse como un tirano, y por ello, le estamos profundamente agradecidos. Sin embargo, al este de nuestra isla de corales, hay otras islas aún más grandes y fértiles.
+Permítanos, oh, nuestro señor, poner pie en esas islas y crear nuestro propio terreno para que nuestros hijos tengan un glorioso pasado, un futuro de abundancia y un presente sin oscuridad”.
+
+La gran serpiente no respondió, solo se quedó en silencio.
+Narukami era quien controlaba las islas orientales con su gran poder militar. Además, asesinó a todas las deidades a las que derrotó, tal como dictaba la ley del reino divino.
+Pero en los años siguientes, el hambriento y enfermo pueblo siguió implorando a su dios, a quien finalmente consiguió conmover.
+Así, la gran serpiente los entrenó para que se convirtieran en poderosos guerreros que comandaron barcos y monstruos marinos, dominaron las olas y las nubes y, entre los cantos de las ballenas, los guio a una invasión de las tierras de la Arconte Electro.
+Pero lo que el pueblo del mar no sabía era que la razón por la que Omikami de Watatsumi se embarcó en una guerra en la que tenía muy pocas probabilidades de ganar no era para conquistar, sino para sacrificarse.
+Se dice que en unas inscripciones oraculares que la miko tenía escondidas, se auguraba que a la expedición hacia el este le aguardaba una derrota segura y un futuro de humillación.
+
+No hay fuentes históricas fiables que confirmen cuál fue el verdadero propósito de Orobashi. Por ende, la siguiente solo es una hipótesis formulada por las personas que descubrieron aquellas inscripciones:
+Omikami de Watatsumi sabía desde hace mucho tiempo que no tenía ninguna posibilidad de sobrevivir, pero aun así aceptó el catastrófico fin que le vaticinaba la profecía.
+Si deseaba asegurar la continuación de la fe de su pueblo, solo había un camino: el sacrificio. Aunque Omikami desapareciera, su pueblo seguiría creando para sí mismo recuerdos de alegría, prosperidad, amargura y pérdida a través de una única fe. Estos recuerdos, a su vez, florecerían gracias a las intensas emociones de un pueblo vencido y obligado a una vergonzosa sumisión.
+
+Muchos de los habitantes de Watatsumi ya no creen que Omikami, su guía, tenga alguna posibilidad de revivir, pero su orgullo como pueblo, el dolor de ver el cuerpo de su dios transformado por otro soberano en minerales explotables y el dolor de perder a ese dios... Estas emociones han pasado de generación en generación, convirtiéndose en los pilares de la tolerancia, la resistencia y el sacrificio que sustentan la fe del pueblo de Watatsumi.
+
+Como ya se ha mencionado, la región de Sangonomiya tiene una gran carencia de fuentes históricas escritas, por lo que muchas de las razones de las acciones del pasado han sido reinterpretadas por generaciones posteriores y convertidas en cuentos ficticios. En consecuencia, han dado lugar a una “historia basada en una conciencia colectiva”, y no en una “historia basada en hechos”. Esa conciencia se ha fortalecido y cohesionado con el tiempo, de modo que la gente que perdió a su venerado dios aún se resiste activamente a la nación cuya fe es depositada en una todopoderosa deidad elemental. Esto demuestra que su persistencia no es solamente cosa del pasado.
+
+Cabe destacar que el menosprecio de los hechos pasados y la concesión de mayor importancia a la conciencia del presente es un gran defecto que persiste en Watatsumi a día de hoy. La llama del resentimiento y la humillación, dos emociones que se han ido alimentando durante cientos y miles de años, puede ser avivada durante las épocas de carestía por quienes tienen planes ocultos y, en última instancia, traer la catástrofe a la nación.
+
+No obstante, aunque el pueblo de Watatsumi es conocido por su sabiduría y capacidad de aguante, ¿de verdad van a permitir que esta humillación aflija su existencia?
+Con su reciente explotación económica a manos de la Comisión Kanjou, cada vez son más los jóvenes de la Isla Watatsumi que discuten sobre la resistencia y tienen quejas. Es evidente que estas discusiones no son solo sobre el pasado, sino también sobre el presente y el futuro.
+
+Sin embargo, hay otra versión acerca del asesinato de Omikami de Watatsumi:
+Mientras los habitantes de las profundidades del mar aún habitaban en él, tenían crónicas históricas muy fiables, pues para ellos no había ni día ni noche. Si no llevaban un registro muy preciso, podían olvidar qué hora era. Pero la gran serpiente ordenó que estas crónicas se guardaran en Enkanomiya, por lo que nunca pudieron ser recuperadas.
+Los nombres de los habitantes de Watatsumi tampoco se escribían entonces en el estilo convencional de Inazuma. Los nombres y apellidos que hoy utilizan surgieron por orden de la gran serpiente, que les hizo aprender las tradiciones de Narukami.
+Se dice que, cuando Omikami de Watatsumi decidió sacar a la gente de las profundidades del agua, lo hizo por orden de los propios cielos. Una vez, intentó huir al Mar Oscuro para escapar de la Guerra de los Arcontes, lo que suponía un grave pecado. Por lo tanto, tal vez por orden del cielo, Orobashi debía enfrentarse a su muerte, aunque esto no se puede saber con certeza.
+Desgraciadamente, muy pocos son los que aún entienden la escritura del pueblo de las profundidades oceánicas, y los libros que existen se escondieron en Enkanomiya. Por tanto, me temo que la verdad sobre todo esto nunca verá la luz del día.
+Sin embargo, estas leyendas que dejan entrever la verdad no son más que anécdotas sin importancia comparadas con las leyendas en las que entra en juego la conciencia colectiva de la gente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book309_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book309_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..32edb8396
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book309_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+La miko Mouun nació en el seno del clan Yuna. Este clan fue uno de los primeros en seguir a su dios a la luz del sol, y aún hoy es conocido por su talento con el canto de las ballenas y su cercanía con la vida marina. Mouun entró en el Santuario Sangonomiya a una edad temprana y aprendió la etiqueta y las artes rituales de las miko de Watatsumi, la historia, el gobierno y la música folclórica de la isla. Su hermana gemela más joven, que más tarde sería conocida como “Ayame la Umigozen”, era la buceadora del clan y se ganaba la vida recogiendo perlas.
+Cuando la noticia de que el shogunato había unificado todas las islas de Inazuma llegó a Watatsumi, Mouun y Ayame ya eran bastante conocidas entre los habitantes de la isla. En las canciones populares que han llegado hasta nuestros días, Mouun era una persona sabia y amable que ayudaba a su pueblo a alejarse de conflictos sin sentido, mientras que Ayame era valiente, alegre y lo suficientemente poderosa como para luchar contra feroces criaturas marinas.
+
+Cuando Omikami de Watatsumi se armó con la determinación de embarcar en la desesperada expedición hacia el este, la Sacerdotisa Divina de aquel entonces les confió a Mouun y a su hermana la primera armada de Sangonomiya. Aquí también comenzó la alianza entre Mouun y la ballena gigante llamada “Daikengyou”.
+
+Cuenta la leyenda que Daikengyou era una enorme ballena ciega que había vivido desde hace 900 años. Las oscuras profundidades del océano eran su hogar, y los peces y las medusas que allí vivían y que brillaban como la luna eran sus fieles servidores. Como guardaespaldas, tenía cincuenta narvales en su flanco izquierdo y cincuenta ballenas jorobadas en el derecho. Según se canta en algunas canciones populares, podía engullir diez islas de corales de una sola vez y escupir cinco arrecifes mientras dormía plácidamente.
+
+Ni siquiera la gente de Watatsumi experta en el canto de las ballenas se había enfrentado a este titán y había vivido para contarlo. Sin embargo, bajo las instrucciones de la Sacerdotisa Divina, Mouun se sumergió en las profundidades del palacio fluorescente de la ballena justo cuando la luna estaba lo suficientemente alta como para que su luz atravesara la niebla del océano. Nadie supo cómo Mouun convenció a Daikengyou para que se uniera a ella, pero al tercer amanecer desde su partida, cuando las olas se marcharon de la orilla, la gente vio como Daikengyou salía a la superficie del calmo océano brillando con una luz plateada mientras llevaba a Mouun en su espalda.
+
+Más tarde, la ballena y sus cortesanos marinos siguieron a Mouun y a su hermana en la batalla junto a Omikami, aunque al final dicha batalla tuvo un catastrófico final...
+Mouun intentó retirarse cuando se enteró de que Omikami y el Rey de la Montaña del Este habían sido asesinados, pero los subordinados del tengu Sasayuri le tendieron una emboscada en el camino. Fue asesinada junto con Daikengyou, la poderosa ballena, y sus restos fueron confiscados por el shogunato. En cuanto a su hermana, Ayame la Umigozen, desapareció para siempre en el océano de color rojo sangre después de una valiente batalla.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book30_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book30_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5945da73a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book30_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+La monarca de este reino es una bella princesa con piel blanca como la nieve. Al igual que la luna, su piel era la más brillante, sus pupilas, las más puras, y su alma, la más amable. Todas las personas del reino le juraron lealtad y la llamaron la “Princesa de las Nieves”.
+La Princesa de las Nieves reinó con amabilidad y gentileza. Siempre supo lo que era mejor para su gente. Bajo su reinado, la gente del Bosque Brilloluna nunca fue amenazada por el castigo de la Madre de la Noche, y las criaturas que acechaban en la oscuridad nunca se atrevieron a poner un pie en el bosque.
+Sin embargo, la Princesa tenía sus propios problemas. La argéntea luna que cuelga del cielo nocturno es como un pequeño agujero por donde pasa la luz. Siguiendo su brillo, casi se puede ver el mundo que hay al otro lado. Al igual que los demás, la princesa a menudo se sentaba en la losa de piedra frente al palacio imaginando cómo era el mundo detrás de la luz lunar.
+“¿Podré llevar a mi gente allí algún día?”, dijo la princesa para sí misma.
+“Por su puesto”.
+La respuesta llegó repentinamente.
+La princesa se dio la vuelta y vio a un joven príncipe.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book310_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book310_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d50f13be2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book310_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+No se conoce el nombre del Rey de la Montaña del Este, pero se sabe que nació en una familia de clase baja. Por ello, en algunas canciones isleñas populares lo nombran “el vástago de la luz de la luna y la marea” o “el hijo olvidado de la luz de la luna”. Quizás era huérfano, o quizás era hijo de unas personas que habían sido arrastradas por el mar.
+
+Pero aunque no tenía ni nombre ni apellido ni un clan que lo protegiera mientras crecía, Omikami de Watatsumi lo aceptó de todos modos, tal como una vez había aceptado a la gente perdida y atrapada en las profundidades del mar.
+Más tarde, el muchacho se puso al servicio de Mouun y su hermana, de quienes aprendió los cantos de las ballenas y los ritos de Watatsumi. Sus recuerdos se volvieron coloridos gracias a los palacios de coral, los brillantes bancos de peces y la caballa iridiscente, y su cuerpo se templó con los escarpados arrecifes y las interminables olas, por lo que se convirtió en una persona robusta y veloz.
+
+Según las canciones del clan Yuna, cuando el niño se convirtió en un joven, la miko Mouun le invitó a que nadaran juntos en el mar, iluminado por la luna y las estrellas. Entre el titileo de las luces entrelazadas, el joven percibió las palabras y las emociones de las criaturas marinas y, al escuchar los suaves y afligidos susurros de la miko, decidió su futuro camino.
+
+Se dice que, tras ese viaje nocturno, el joven comprendió los estilos de espada conocidos como “Getsumouun” y “Yuushio”. Aunque no tuvo descendencia, estas técnicas de espada se enseñaron entre los guerreros de Watatsumi y se transmitieron de generación en generación, por lo que nunca se extinguieron. En la Isla Watatsumi, que carece de una tradición del arte de la espada, estos dos estilos siguen siendo unas eficaces y prácticas técnicas que pueden resultar peligrosas para cualquier enemigo.
+
+Cuando Omikami de Watatsumi partió en la expedición hacia el este de la que nunca volvió, el joven encabezó la vanguardia y ocupó una isla conocida entonces por el pueblo de Watatsumi como “Montaña del Este”. Así, el propio Omikami de Watatsumi le otorgó el título de “Rey de la Montaña del Este”. Sin embargo, este valiente rey pasó a ser conocido por la gente de la Isla Yashiori como el brutal y salvaje “Rey del Mal”.
+
+Al final, él y su amo fueron juzgados por el Filo del pensamiento vacío, y Mouun, que una vez caminó por las olas con él en aquella noche de luna, se perdió en medio de una tormenta de plumas negras mientras su pueblo lamentaba su destino.
+Cuando por fin todo acabó, las cosas no terminaron tal y como ellos esperaban.
+
+Cabe destacar que la gente aún sigue llamando “vástagos del Rey de la Montaña del Este” a los guerreros más fornidos y valientes. Sin embargo, el presuntuoso joven nunca tuvo la oportunidad de unirse a la persona que amaba, ni tampoco pudo disfrutar de un futuro pacífico en su compañía.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book311_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book311_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..69c495f85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book311_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Suele decirse que “un arco tensado es como una media luna, y el estudio de la espada es como un círculo de jade traslúcido”.
+
+Se dice que cuando Narukami llegó a su tierra, trajo consigo el conocimiento de la fabricación de espadas. Después de miles de años y cientos de abundantes cosechas, los herreros mortales por fin fueron capaces de fabricar espadas que complacieran incluso a la propia Narukami. Así, el Gran Santuario y el shogunato promulgaron la ceremonia divina de reunir las mejores espadas del mundo y ofrecérselas al santuario, tras lo que este tipo de hojas fue bautizado con el nombre de “goshintou”. Esta ceremonia era muy animada, y sigue practicándose incluso en la época actual. Sin embargo, hay muchas cosas relacionadas con los goushintou que muy pocas personas conocen.
+Ningún artesano famoso se limita a forjar una espada de una sola vez. Sus mejores obras se conocen como “shinuchi”, que significa “espada verdadera”, y reciben un elegante nombre antes de ofrecérselas a su amo o a una deidad. No se construyen para quitar vidas y deben permanecer puras. Las otras se conocen como “kageuchi”, o “espadas gemelas”, y se entregan a los vasallos para que las utilicen como armas. Suelen utilizarse para derramar sangre y, por lo tanto, se manchan de impurezas y suciedad.
+
+Desde el día en que Narukami Gongen, la primera Shogun, comenzó su gobierno sobre la tierra de Inazuma, estuvo acompañada por su hermana gemela menor. Una era la “shinuchi verdadera” y la otra, la “kageuchi gemela”; una era la luz y la otra, la sombra, pero ambas mediaban y administraban la corte y lideraban y combatían juntas en las batallas. La más joven de las dos se llamaba “Ei”, nombre que significa “sombra”, algo que probablemente iba en relación con la primera Shogun y a la cual, de hecho, sucedió.
+Como la mayor parte de la gente sabe, solo Los Siete emergieron de los estragos y la ruina de la guerra que se extendió por el mundo mortal. Aunque la Shogun de la Sombra era divinamente hábil en las artes marciales e insuperable con la espada, se veía a sí misma como una simple guerrera que apenas comprendía las emociones de los mortales. Por ello, optó por renunciar a su forma corporal para ayudar a su hermana a ascender a la “ciudadela celestial” y así obtener el control sobre Inazuma. Poco después, la verdadera Shogun, de nombre “Makoto”, estableció su shogunato y comenzó a gobernar la tierra. Recordando su vínculo con la antigua Narukami Gongen, apeló a la voluntad divina de Ei y reforjó su cuerpo, con lo que devolvió a su hermana a su lado como su guerrera de las sombras.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book312_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book312_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9049dd74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book312_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+La exploración de la Isla Tsurumi no ha ido muy bien.
+
+Antes pude salir de Ritou y llegar a la Isla Tsurumi sin ser detectado gracias a un joven nativo llamado Kama. Siguiendo sus indicaciones, intenté adentrarme en la espesa niebla que rodea la isla y logré echar un vistazo apresurado a la antigua civilización allí presente, y a ciertos paisajes que parecían salidos de un sueño. No obstante, estos recuerdos parecen haberse dispersado como la bruma matinal...
+Pero recuerdo claramente haber visto a un niño en esta isla supuestamente deshabitada.
+
+Tal vez no era más que una alucinación que vi debido a la influencia de las partículas elementales que flotaban en la niebla, o tal vez fue cosa de los hongos... Quizás ese niño era una ilusión o un recuerdo falso, lo que sería lógico, por supuesto. Pero la segunda vez que llegué, traje algo más de comida con la esperanza de que el niño la aceptara. Pensé que debía de ser muy duro vivir en una isla muerta como esta.
+
+La siguiente vez que fui a la isla no informé a Kama y me perdí muy rápido entre la niebla. Lo intenté de todas las maneras posibles pero no pude orientarme. Parecía como si la niebla me estuviera rechazando por motivos que desconozco.
+Si no fuera por {F#la}{M#el} {F#viajera}{M#viajero} de cabello rubio y la pequeña hada llamada Paimon, probablemente habría tenido que regresar con las manos vacías. {F#Ellas}{M#Ellos} me ayudaron a recoger hongos fluorescentes, un hongo local que, según las gentes de Inazuma, se forma a partir de las memorias de los muertos ancestrales de la Isla Tsurumi, lo que le otorga ese brillo tan fantasmal. Estos hongos tienen la capacidad de fortalecer los ojos y la mente y mejorar la memoria.
+
+Probé algunos en los últimos días y definitivamente son capaces de calmar el corazón y animar el espíritu. Parece que también son buenos para la digestión... Dicho esto, no noté ninguna mejora en mi memoria. Tengo que acordarme de dejar algunos para que mi amigo de Sumeru pueda estudiarlos.
+
+Además, las imágenes de los murales antiguos que trajeron {F#la}{M#el} viajer{F#a}{M#o} rubi{F#a}{M#o} y Paimon resultaron ser fascinantes. Esos murales merecen ser estudiados a fondo. El hecho de que se hayan podido descubrir unas ruinas históricas tan valiosas se debe a la pasión, la sabiduría y la determinación de est{F#as}{M#os} dos aventurer{F#as}{M#os} excepcionales.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book313_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book313_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8341642c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book313_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+La hermana mayor de Teyvat
+Es dulce y hermosa, y responderá a todas tus preguntas.
+Hará todo lo posible por ayudarte con tus preocupaciones.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book314_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book314_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d07f95b58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book314_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+1. Desayunar, bañarse, cambiarse de ropa y hacer los preparativos para el viaje.
+2. Reunirse con el comerciante Luo Chiao en el Pabellón Liuli para comer.
+3. Reunirse con los tres informantes para intercambiar información.
+4. Asistir a la reunión en el Pabellón Yuehai.
+5. Tomar un tentempié, decidir los temas pendientes de la reunión y regresar a la Cámara de Jade.
+
+Las horas para llevar a cabo los tres primeros puntos son flexibles y su progreso no depende entre sí. La reunión del punto n.º 4 se celebrará al caer la noche y se recomienda llegar al lugar con antelación.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book315_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book315_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f52eb8ac1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book315_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+¡Día libre!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book316_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book316_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..234451ad7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book316_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+En la aldea había una familia de exorcistas. En solo diez días, la madre falleció por enfermedad, la hija desapareció y, poco tiempo después, el padre se colgó de un árbol.
+
+Tras una investigación, se descubrió que en la atmósfera de la aldea, alguna vez había habido restos de un dios maligno.
+
+No se pudo confirmar si de verdad los hubo o no, pero los aldeanos se sintieron demasiado intranquilos y se mudaron.
+
+Si has llegado a nuestra aldea, ten mucho cuidado.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book317_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book317_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..76152da87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book317_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+El médico ha dicho que estás muy enferma. No te preocupes, te salvaré aunque tenga que gastar todo nuestro dinero.
+
+Cada día estás más delgada y pálida, y no hay medicina que te pueda curar. Siento como si mi corazón se estuviera desangrando... Si pudiera, te juro que preferiría ser yo quien sufriera tu dolor.
+
+Dijiste que no te arrepientes de nada en esta vida, que lo único que querías era que cuidara bien de la pequeña Shenhe. Pero si no te arrepientes de nada, ¿por qué lloras?
+
+No sé qué estoy haciendo últimamente. No le encuentro sentido a vivir y no dejo de buscar en los libros una forma de salvarte, pero nunca encuentro nada.
+
+¡Lo encontré! ¡Mingjun escondía el libro con el que podré salvarte! Me llevé el libro y, tal como se decía en él, invoqué un dios y le ofrecí un sacrificio...
+
+Cuando el dios apareció, le dije que estaba dispuesto a intercambiar mi vida por la tuya. Se quedó en silencio y señaló a nuestra pequeña Shenhe.
+
+El dios dijo que Shenhe estaba maldita y destinada a provocar el desastre. Aunque viviera, solo heriría a los demás, e incluso puede que acabara conmigo mismo. En ese caso, yo...
+
+La abandoné en una cueva que me indicó el dios. Pasaron tres días y no había recibido ninguna noticia. La impaciencia y la intranquilidad se apoderaron de mí, y entonces tuve un mal presentimiento...
+
+Perdóname, mi amor. Shenhe, perdóname tú también. ¡Perdí la cabeza! Por favor, dejen que me disculpe ante ustedes... en persona.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book318_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book318_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..97be76647
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book318_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+La magia sellada en el subrosium puede permanecer ahí por mucho tiempo. De hecho, hay quien piensa que tiene el poder de conectar con las energías positivas y negativas del mundo.
+
+Pero encontrar este mineral no es tarea fácil. Se necesita el tiempo y la ubicación adecuados.
+
+Según la leyenda, si esperas al crepúsculo en el centro del lago que hay al sur de la Cordillera Tianheng y caminas en dirección a la puesta de sol, tal vez puedas encontrar algo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book319_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book319_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book319_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book31_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book31_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcef61e59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book31_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+“Soy el príncipe del Reino de la Luz, al otro lado del mundo”, le dijo el príncipe a la desconcertada princesa.
+El príncipe brillaba con una luz extraordinaria. La gente del Bosque Brilloluna nunca había visto tanta vitalidad. Cuando el príncipe paseaba por el bosque, la vida florecía a su alrededor, brotaban nuevas hojas y la princesa y su gente se volvieron cada vez más fuertes.
+Él vino a salvarlos. Finalmente, la salvaría a ella de la oscuridad y la llevaría al reino sin sombras. Aunque el príncipe no lo dijo explícitamente, tras muchos años de meditación, la princesa ya tenía el presentimiento de que eso ocurriría.
+Entonces, preguntó:
+“¿Cómo es el mundo al otro lado de la luna?”
+El príncipe ya le había hablado sobre el Reino de la Luz cientos de veces, pero, justo en ese instante, se dio cuenta de que ella estaba decidida a verlo con sus propios ojos.
+Entonces, bajo el juramento de salvar a su gente, la princesa y el príncipe dejaron el Bosque Brilloluna y caminaron de la mano hacia el bosque oscuro de la Tierra de la Noche.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book320_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book320_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book320_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book321_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book321_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1da4e7ae5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book321_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Si has encontrado la botella, quiere decir que ya no estoy vivo.
+Pensaba que estos piratas tenían su forma de hacer las cosas, y que incluso podrían llevarme de vuelta a Liyue. Por eso subí a su barco, pero lo que no imaginé fue que...
+Bueno, así es la vida, ¿cierto?
+Antes de venir a Inazuma, me preocupaba que, al vivir ella sola, entraran a robar a la casa de mi madre. Por eso enterré en la ubicación del mapa los cheques que ahorré. Por favor, te ruego que vayas por ellos y los cambies por Mora en un banco. Puedes hacer lo que quieras con el dinero, pero, por favor, guarda por lo menos una pequeña parte para mi madre. Se llama Minamoto Kotomi y vive en la Llanura Guili. ¡Te lo ruego, por favor!
+
+Perdón, mamá. He encontrado muchos pétalos de cerezo de tu hogar natal, pero desgraciadamente no podré llevártelos en persona.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book322_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book322_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..898bb1046
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book322_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+La creación oculta misterios, y por el sol y la luna el futuro es augurado.
+Tres rincones por la oscuridad cubiertos, cinco sabios por el vacío nublados.
+
+“El universo no tiene comienzo ni fin, igual que la tierra de la antigüedad. Pero para nosotros no tiene sentido, porque la tierra que nos sostiene ya no está conectada con la eternidad sin principio ni término”.
+Eso le dijo el único sabio, Aberaku, al primer Hijo del Sol. El Hijo del Sol llevaba tiempo planeando castigar a Aberaku y esta vez lo había traído al palacio con la excusa de interrogarlo, aunque su verdadera intención era ponerlo en un aprieto y encarcelarlo.
+Según la leyenda, Oomikami de Tokoyo abrió el camino de la sabiduría para Aberaku, y por eso pudo traer la luz a Enkanomiya, donde nunca llegaba el sol. Pero los Hijos del Sol tenían envidia de su talento y lo encerraron hasta el fin de sus días. Nunca se les ocurrió pensar que, sin el sol subterráneo que él había creado, ellos nunca habrían existido.
+“El origen del cielo y la tierra es como el del huevo y la gallina, ¿y acaso no son parientes los dragones y las serpientes?”. En cuanto el sabio Aberaku hubo pronunciado esta frase, los soldados que le habían tendido una emboscada lo derrocaron.
+
+En esa época, Enkanomiya había logrado una temporada de paz gracias a la aparición del sol. Como los dragones de las profundidades actuaban en la oscuridad y temían la luz, ya no actuaban de forma incontrolable. La era en la que los dragones de las profundidades segaban las vidas de los humanos como si fueran hierbas había llegado a su fin, y los habitantes de Enkanomiya por fin pudieron luchar contra ellos.
+No obstante, antes de que se erradicara por completo esa amenaza externa, ya había salido a la luz la degradación de la naturaleza humana. El pueblo eligió a un “Hijo del Sol”, lo convirtió en su rey y lo adoró, pero este no era más que un tirano que quería quitarse de en medio a las personas justas.
+
+Mucho tiempo después, un niño de Enkanomiya hizo una apuesta con sus amigos. Buceó en solitario hasta más allá de los tres rincones, evitando el rastro de los dragones de las profundidades, para buscar una flor dragohueso. Pero lo que encontró fue una cueva con una gran serpiente que nunca antes había visto.
+Al ver a la gigantesca serpiente, el niño no sintió miedo, sino una sensación de cercanía.
+“Soy el dios serpiente que profanó su cuerpo y su nombre. Aunque tengo cientos de descendientes, ni uno solo me protege ya. Que hoy me haya encontrado aquí contigo debe de ser la gracia del destino. Aunque no eres de los míos, eres un hijo de los hombres. Si tienes algún deseo, solo tienes que pedirlo”.
+“¿Podrías convertirte en el dios del pueblo de las profundidades?”.
+
+Y así empezó la historia en la que un humano y una serpiente se unieron para enfrentarse al Hijo del Sol y a los dragones de las profundidades, lo que dio lugar a un nuevo comienzo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book327_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book327_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book327_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book328_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book328_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce18b6a11
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book328_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+A quien lea esta nota:
+
+Últimamente, he estado hablando sobre «La divina damisela de la devastación» con unos amigos y no me sentía satisfecha. Por eso, decidí ir al Paso Lingju para reflexionar.
+No se preocupe, volveré en unos días.
+
+Yun Jin
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book329_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book329_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..63b12ba3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book329_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+“Compatriotas que olvidaron su hogar”: expresión usada para indicar tu identidad como Fatui.
+“Senderismo”: hacer una misión, actuar.
+“Tomar un baño de sol”: aguardar, esperar al momento adecuado para actuar.
+“Aplastar los platos”: apostarlo todo a una acción, hacer algo a lo grande.
+“Lavar los platos”: ser atrapado por desvelar la identidad.
+“Apretar la mano izquierda”: vengarse.
+“Apretar la mano derecha”: establecer una alianza.
+“Soltar la mano izquierda”: ■■aicionar.
+“Soltar la mano derecha”: perdonar.
+“Viento del sur”: ir bien, sin problemas.
+“Viento del norte”: no ■■ bien, ■■■■cultad.
+“Cangrejo ■■lar”: Cámara de Comercio Internacional. Probablemente porque no ■■■ un cangrejo de Inazuma.
+“Cangrejo ■■■■■■■”: ■■■■■ión Kanjou. ■■■■■■■■■■■■■ porque son de las trop■■ de la Shogun.
+“Cangrejo ■■■■■■”: los Nobus■■. Porque tienen un color muy ■■■■■■■■ al de los ■■■■■■■■ Kairagi.
+“■■■■■ de hierro”: ■■■ Ocelos. ¡Hum! Llamarnos rat■■... ¡■■■ molestos! ■■■ ■■■ molestos. Y eso me está ■■■■■ ■■■■■.
+
+(El comienzo de la carta se lee con claridad, pero cuanto más bajas, menos se distingue lo que pone, y además parece estar mojada.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book32_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book32_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6455f783
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book32_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Después de atravesar el pantano de oscuras llamas ardientes y la cueva cubierta de hongos venenosos, el príncipe y la princesa finalmente llegaron al Reino de los Enanos.
+“Princesa del Reino del Bosque Brilloluna, por favor, salve a mis cinco hermanos. Le juraremos nuestra lealtad a cambio de su amabilidad”, le rogó un Enano deforme a la Princesa tras aparecer de detrás de una pila de ramas secas.
+La amable princesa, que sentía compasión por los enanos, prometió ayudarlos.
+Juntos, subieron las montañas oscuras y, una vez llegaron a la cima, salvaron al Enano ciego:
+“¡Ay, qué tonto! Subí hasta aquí solo para disfrutar de una mejor vista”, se disculpó el Enano ciego.
+Sacaron al Enano tonto del fangoso humedal.
+“Jejeje”, rio el Enano tonto como forma de agradecimiento a la princesa.
+Entraron en la cueva donde residía el Demonio de las Sombras y salvaron al Enano miedoso de la parte superior de una estalactita.
+“No... No es por presumir, pero yo... ¡Vine para luchar contra los secuaces de la Madre de la Noche!”, explicó el Enano miedoso.
+Llegaron a la llanura baldía y encontraron al Enano achicado en las arenas movedizas.
+“Quería ver mi jardín, pero de algún modo me perdí”, sonrió el Enano achicado frotándose sus desgastadas manos.
+Se colaron en el nido de sombras y rescataron al Enano despistado de los hongos carnívoros.
+“Salí a caminar y de alguna manera me quedé atrapado aquí”, suspiró el Enano despistado.
+La princesa y el príncipe salvaron a los cinco hermanos del Enano uno por uno. La amable princesa les dijo:
+“Ahora que forman parte de mi séquito, permítanme llevarles al Reino de la Luz. Es un lugar que puede devolver la luz a los ciegos, impartir sabiduría a los tontos, dar coraje a los miedosos y revitalizar a los achicados. Como princesa, este es mi gesto de gratitud para con ustedes”.
+Al escuchar esto, los enanos se pusieron eufóricos. Como muestra de gratitud, siguieron al príncipe y la princesa para servirlos a lo largo de su viaje.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book330_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book330_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d5b32c6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book330_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Estimad{F#as}{M#os} {NICKNAME} y Paimon:
+Siento mucho tener que despedirme de ustedes de esta forma. Aunque no puedo evitar pedirles disculpas, sé que en realidad no soy quién para hacerlo, ni tampoco me atrevería a decírselo cara a cara.
+Les estoy profundamente agradecida por haber querido ayudarme con mi situación, pero no dejo de pensar en cómo la solucionaron. Después de que se llevaran mi uniforme, caí en la cuenta de que la forma en la que iban a ayudarme suponía un gran peligro para ustedes dos.
+Por eso, me fui de la Editorial Yae para ir a buscarl{F#as}{M#os} y, al final, l{F#as}{M#os} encontré en Araumi, donde también vi a Momoyo, una mujer que hasta el momento solo había visto en imágenes tomadas con un Daguerrotipo.
+Antes, aprovechando que me parecía a ella, le robé la identidad. Debe de odiarme con todo su ser... Sin embargo, me di cuenta de que corrió un gran riesgo e incluso perdió un ojo con tal de que yo pudiera fingir mi propia muerte.
+Soy una pecadora. No merezco que me hayan tratado tan bien como lo hicieron, y aun así hicieron tanto por mí... Siempre estaré en deuda con ustedes.
+Dejé una bolsa junto a la carta. En ella están todos mis ahorros desde que llegué a Inazuma. Por favor, repártanlos entre Momoyo y ustedes. Lo siento, esta es mi única forma de pagarles lo que les debo. No se preocupen, es un dinero que gané trabajando honradamente.
+Adiós. Me voy para siempre de Inazuma, una tierra a la que debo tantas cosas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book331_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book331_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8b51c287
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book331_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«Fortuna futura»
+¿Qué indica una repentina corriente de aire durante un día despejado?
+Aunque sientas que todo a tu alrededor da vueltas, solo es algo temporal.
+Ten cuidado con las personas que aparezcan ante ti aunque ya las conozcas de antes.
+Tu destino podría cambiar ligeramente debido a ellas.
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: un diente de león de una nación lejana.
+Sus semillas arrastradas por el viento son el símbolo perfecto para ti.
+Vuela, flota, cruza el vasto océano y viaja muy lejos.
+Pero un día, dejarás de ir a la deriva.
+Un día, te convertirás en quien siempre has deseado ser.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book332_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book332_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..813a876bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book332_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+La creación oculta misterios, y por el sol y la luna el futuro es augurado.
+Tres rincones por la oscuridad cubiertos, cinco sabios por el vacío nublados.
+
+“El universo no tiene comienzo ni fin, igual que la tierra de la antigüedad. Pero para nosotros no tiene sentido, porque la tierra que nos sostiene ya no está conectada con la eternidad sin principio ni término”.
+Eso le dijo el único sabio, Aberaku, al primer Hijo del Sol. El Hijo del Sol llevaba tiempo planeando castigar a Aberaku y esta vez lo había traído al palacio con la excusa de interrogarlo, aunque su verdadera intención era ponerlo en un aprieto y encarcelarlo.
+Según la leyenda, Oomikami de Tokoyo abrió el camino de la sabiduría para Aberaku, y por eso pudo traer la luz a Enkanomiya, donde nunca llegaba el sol. Pero los Hijos del Sol tenían envidia de su talento y lo encerraron hasta el fin de sus días. Nunca se les ocurrió pensar que, sin el sol subterráneo que él había creado, ellos nunca habrían existido.
+“El origen del cielo y la tierra es como el del huevo y la gallina, ¿y acaso no son parientes los dragones y las serpientes?”. En cuanto el sabio Aberaku hubo pronunciado esta frase, los soldados que le habían tendido una emboscada lo derrocaron.
+
+En esa época, Enkanomiya había logrado una temporada de paz gracias a la aparición del sol. Como los dragones de las profundidades actuaban en la oscuridad y temían la luz, ya no actuaban de forma incontrolable. La era en la que los dragones de las profundidades segaban las vidas de los humanos como si fueran hierbas había llegado a su fin, y los habitantes de Enkanomiya por fin pudieron luchar contra ellos.
+No obstante, antes de que se erradicara por completo esa amenaza externa, ya había salido a la luz la degradación de la naturaleza humana. El pueblo eligió a un “Hijo del Sol”, lo convirtió en su rey y lo adoró, pero este no era más que un tirano que quería quitarse de en medio a las personas justas.
+
+Mucho tiempo después, un niño de Enkanomiya hizo una apuesta con sus amigos. Buceó en solitario hasta más allá de los tres rincones, evitando el rastro de los dragones de las profundidades, para buscar una flor dragohueso. Pero lo que encontró fue una cueva con una gran serpiente que nunca antes había visto. Sin embargo, al ver a la gigantesca serpiente, el niño no sintió miedo, sino una sensación de cercanía.
+“Soy el dios serpiente que profanó su cuerpo y su nombre. Aunque tengo cientos de descendientes, ni uno solo me protege ya. Que hoy me haya encontrado aquí contigo debe de ser la gracia del destino. Aunque no eres de los míos, eres un hijo de los hombres. Si tienes algún deseo, solo tienes que pedirlo”.
+“¿Podrías convertirte en el dios del pueblo de las profundidades?”.
+
+Y así empezó la historia en la que un humano y una serpiente se unieron para enfrentarse al Hijo del Sol y a los dragones de las profundidades, lo que dio lugar a un nuevo comienzo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book333_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book333_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..00e1d41da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book333_ES.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+Lo que queremos dejar por escrito es cómo tomó forma la voluntad del cielo sobre la tierra. Ah, dioses de los cielos, estas creaciones son obra suya. Por eso, les rogamos que nos otorguen su sabiduría para poder dejar constancia de todo incesantemente.
+
+«Cuando las palomas sostenían ramas»
+Con la llegada del trono eterno de los cielos, el mundo se reformó en su totalidad. Entonces, el verdadero rey, el Soberano Primordial, llegó para combatir contra los siete terroríficos soberanos: los reyes-dragones de la antigüedad.
+El Soberano Primordial creó sombras resplandecientes de sí mismo. En total, creó cuatro sombras.
+
+«Fanes, el Soberano Primordial»
+Fanes, también conocido como el “Soberano Primordial”, tenía alas, llevaba una corona sobre su cabeza y, de sexo indeterminado, nació de un huevo. Si el mundo debía ser creado, entonces la cáscara del huevo tenía que romperse. Fanes, el Soberano Primordial, utilizó la cáscara de huevo para separar el universo y el microcosmos del mundo.
+
+«Cuarenta años tras el sostenimiento de las ramas»
+La nieve de cuarenta inviernos enterró el fuego y el calor abrasador de cuarenta veranos evaporó los mares. Los Siete Soberanos fueron derrotados y sus siete reinos se rindieron ante los cielos. Entonces, el Soberano Primordial se dispuso a crear el cielo y la tierra para que nosotros, que éramos lo que más apreciaba de todas sus creaciones, pudiéramos aparecer en la tierra.
+
+...
+
+«Cuatrocientos años después del sostenimiento de las ramas»
+Se crearon montañas y ríos, y los mares y los océanos aceptaron a aquellos que se rebelaron y que desobedecieron. Junto con una de sus sombras, el Soberano Primordial creó pájaros, bestias y peces, y también flores, plantas y árboles. Por último, crearon a la humanidad. Nuestros ancestros fueron numerosos, pero no sabemos cuántos fueron exactamente.
+A partir de ese momento, nuestros ancestros establecieron un contrato con el Soberano Primordial, lo que dio comienzo a una nueva era.
+
+«El año de la apertura del arca»
+El Soberano Primordial tenía un plan divino para los humanos. Mientras ellos fueran felices, él también rebosaría alegría.
+
+«El año después de la apertura del arca»
+Los humanos labraron la tierra y, así, llegó la primera cosecha. Los humanos explotaron las minas y, así, consiguieron oro. Los humanos se reunieron y, así, escribieron los primeros poemas.
+
+«El año del júbilo»
+Si había una hambruna, de los cielos caería alimento y lluvia para calmar la sequía. Si la pobreza irrumpía, minerales la tierra produciría. Si la melancolía reinaba entre los humanos, los cielos a sus lamentos responderían.
+La única prohibición era rendirse a la tentación. Pero el único acceso que había a ella había sido bloqueado.
+
+...
+
+«El año del funeral»
+Llegó el segundo trono de los cielos y el conflicto resurgió, como ocurrió en la creación del mundo. Ese día, el cielo se derrumbó y la tierra se resquebrajó. Nuestros ancestros y su tierra cayeron en este lugar durante aquel conflicto.
+Así fue como empezó la era de la oscuridad.
+
+«El primer año de oscuridad»
+Los hijos de los Siete Soberanos fueron recibidos en las profundidades del mar, donde una vez gobernaron los dragones de las profundidades. Nuestros ancestros combatieron contra ellos.
+Nuestros ascendientes utilizaron miles de linternas para que siguieran a las sombras. Sin embargo, ellos cazaron a los humanos en cuanto se hallaron en la oscuridad. En este lugar tan solo reinaba la oscuridad, por lo que todo el territorio constituía su lugar de caza.
+Las oraciones de los humanos acabaron convirtiéndose en lamentos, pero el Soberano Primordial y las otras tres sombras resplandecientes no pudieron escucharlas.
+
+«La metáfora del sol»
+En la oscuridad de la cueva, convivían humanos que nunca habían visto la luz. Entre ellos, había un sabio que sí la había visto, y que pudo describir a los demás cómo era la vida bajo la luz y la grandiosidad del sol. Estos eran incapaces de comprenderlo, por lo que, para explicárselo, prendió una antorcha. Así, los humanos comenzaron a adorar al fuego, creyendo que este era el sol, e incluso se acostumbraron a vivir entre la oscuridad y la luz del fuego.
+Cuando el sabio murió, alguien se apoderó del fuego y lo utilizó para proyectar su gran sombra sobre la tierra.
+
+«La metáfora del loto del olvido»
+Un loto que, con solo mirarlo, disipa toda preocupación. En mitad de una larga travesía, un capitán que buscaba el camino de regreso a tierra se encontró con un grupo de humanos que se alimentaban de estos lotos. Entre los tripulantes del barco, algunos se quedaron allí, y otros resistieron a la tentación.
+La vida es un mar repleto de amarguras. Nosotros solo queremos encontrar el camino de regreso.
+
+«El tercer año de oscuridad»
+La única que nunca no nos abandonó fue la gobernadora del tiempo. Ella era el momento, todos y cada uno de los momentos. Era la medida de los mil vientos y del sol y la luna. Era los momentos de felicidad, de rabia, de añoranza. Era los momentos de obsesión, pero también los de delirio.
+Nosotros la llamamos Kairós, o “gobernadora del mundo inmutable”. En cuanto a su nombre real, no nos atrevemos a pronunciarlo directamente, así que lo escribiré aquí invertido: “Htoratsa”. Solo lo mencionaré esta vez.
+
+...
+
+«El año de la ceguera»
+El intelecto del sabio Abraxas despertó para mostrar una la luz milagrosa que emanaba de sus manos. Así pues, con él como líder, nuestros ancestros comenzaron a construir el Helios.
+
+...
+
+«El año de la luz, el primer año del sol y la luna»
+Helios, el carruaje del sol, por fin tomó forma. Con la llegada de la noche blanca, la noche infinita desapareció.
+Entonces, comenzó la era del sol y la luna.
+
+«Segundo año del sol y la luna»
+Nuestros ancestros buscaron el camino de regreso a casa, ya que la guerra que tuvo lugar en la superficie seguramente habría llegado a su fin.
+Pero el Soberano Primordial, el primer trono, emitió una orden para prohibir que nuestros ancestros encontraran el camino de regreso.
+En ese caso, el Soberano Primordial debió de haber derrotado a la segunda persona que reclamaba el trono.
+Abraxas fue encarcelado por orden del Hijo del Sol.
+
+«La metáfora del árbol»
+El jardinero del rey y el espíritu de los jardines reales se amaban. Pero el rey quería renovar las vigas del techo de su pabellón, por lo que tuvo que talar el árbol con más energía espiritual. Este rey era la reencarnación del Soberano Primordial, el rey de reyes, por lo que el jardinero no podía desobedecerle. Lo único que podía hacer era trasladar sus plegarias al sacerdote del rey, que resultó ser la reencarnación de Oomikami de Tokoyo.
+El sacerdote sintió compasión por el jardinero y le dijo: “Ve a cortar las ramas del árbol espiritual”. El jardinero obedeció y, tal y como ordenó el rey, taló el árbol espiritual.
+Entonces, el sacerdote le dijo: “Planta las ramas del árbol espiritual”. El jardinero alegó que se necesita esperar quinientos años para que el árbol volviera a crecer, a lo que el sacerdote insistió: “Tu pensamiento resonará para toda la eternidad”. Por eso, el jardinero acabó plantando las ramas en el jardín trasero de su casa. En un fugaz instante, las ramas se convirtieron en un árbol nuevo cuyo espíritu era la continuación del anterior.
+Solo la Diosa de los Momentos es capaz de llevar las semillas de este momento al pasado y al futuro.
+
+«El décimo año del sol y la luna»
+Ha pasado mucho tiempo desde la muerte de Abraxas. Lo que sucedió antes del sol y la luna ya ha sido registrado con suficiente detalle. Si hubiera tenido el coraje de relatar los hechos tal y como sucedieron realmente, ¿cómo podría considerarme a mí mismo escriba de Oomikami de Tokoyo?
+Humm... Escucho el sonido de una armadura tras la puerta. Aquí dejaré de escribir.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book334_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book334_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7779ec261
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book334_ES.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Las características del terreno en las profundidades del mar presentan una gran diferencia respecto de las del terreno de la superficie, por lo que no es posible juzgarlos con los mismos parámetros. Además, los conocimientos de geografía e hidrología también se transmiten directamente de los cielos. Por eso, debemos encontrar nuestra propia forma de estudiar el mundo en el que vivimos. No hay más alternativa que empezar desde cero.
+Todo aquel que lea este libro en el futuro debe tener presente que su vida no es un hecho ordinario. Por más que los humanos se acostumbren a esta vida miles de años después, recuerden que un día sin sol y sin luna es un fenómeno anormal. Si algún sabio viniera a dibujarnos el sol, también habría alguien despreciable que utilizase su luz para proyectar su sombra gigante sobre nosotros.
+La finalidad que persigue este libro es que las personas comprendan el mundo en el que viven y que nunca olviden el anhelo de regresar a la luz.
+(El presente libro fue editado y modificado de acuerdo a los cambios experimentados con el paso del tiempo. El nombre del territorio también cambió de “Tierra Afótica” a “reino de Tokoyo”, hasta llamarse “reino de Byakuya”. Con la caída de Watatsumi, los habitantes de las profundidades del mar regresaron a la superficie. Sin embargo, por más modificaciones que su nombre experimente, la Tierra Afótica siempre conservará su significado especial, por lo que se conservará sin cambios).
+
+«El viento y el agua»
+El reino de Byakuya no lo conforman montañas, por lo que no tiene sentido hablar de ellas. Pero nuestros sacerdotes y nuestros sabios se percataron de algo. El poder del viento inextinguible y del agua pueden existir incluso en estas profundidades. Este viento sería la personificación de Oomikami de Tokoyo, o lo que en la lírica se conoce como “mil vientos” o “mil vientos del tiempo”. El agua, en cambio, sería la fuerza del mundo de los Dragartos, representada por los Dragartos de las Profundidades.
+Actualmente disponemos de una rama de conocimiento que reconoce la relación entre el sol, el viento y el agua. Por eso, antes de acarrear cualquier construcción, es recomendable tener en cuenta la influencia de la hidrología y del viento inextinguible.
+
+«Las fronteras del reino de Byakuya»
+El reino de Byakuya está marcado por tres esquinas que indican los límites entre el poder de los humanos y los Dragartos.
+Durante la era del reino de Byakuya, en esas tres esquinas se construyeron las Torres de las Tres Fronteras, utilizadas para mantener la armonía entre los tres territorios. Desconocemos sus nombres originales, los cuales fueron acuñados tras la llegada de Watatsumi.
+Estas tres torres son de una crucial importancia, y se encuentran en lugares alineados con el viento y el agua. De hecho, se encargan de equilibrar las tendencias de todo el reino de Byakuya y controlar sus vientos y sus aguas.
+Si algún día estas torres corrieran algún peligro, todo Byakuya estaría en la misma situación. Por eso, se empleó una magia secreta para ocultarlas y solo las miko y ciertos vasallos de Watatsumi son capaces de invocarlas.
+
+«Desfiladero»
+En tiempos muy antiguos, el Desfiladero se situaba entre los muros de las montañas y un lugar conocido como las “Tierras Circulares”. Debido a su ubicación, se le concedió el nombre de “Desfiladero”. No obstante, siguiendo los cambios geográficos desorbitantes que sufrió el reino de Byakuya, las Tierras Circulares acabaron hundidas en la profundidades varios siglos después. Entonces, el Desfiladero se volvió más amplio.
+
+«Corazón de la Serpiente»
+Desde el día en el que nuestros ancestros descubrieron este lugar, se da un fenómeno de lo más extraño: el espacio se superpone en ubicaciones determinadas. Con el tiempo, nuestros ancestros optaron por aprovechar este fenómeno para poder construir el altar del Corazón de la Serpiente. La gente solía utilizar este lugar para conservar sus secretos, encarcelar a malhechores y adorar a la serpiente imaginaria conocida como “Ouroboros”.
+Este lugar solía llamarse Delfos en la antigüedad, que significa “tierra de serpientes”. Con la llegada de Omikami de Watatsumi, este nombre no cambió. En las pinturas antiguas, se retrata a Ouroboros como una serpiente sin escamas, mientras que a Orobashi se le retrata como una serpiente con corales.
+
+«Dainichi Mikoshi»
+Su nombre original era “Helios”, y se trataba de una alta torre diseñada por el sabio Aberaku. Este edificio simbolizaba la tierra, el elemento que existe entre el viento y el agua.
+Según la profecía, se trata del sol que mostró el sabio para iluminar aquellas cavernas a las que nunca había llegado la luz. Tal como decía la profecía, más tarde también se utilizó para proyectar una gran sombra sobre el reino.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book335_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book335_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f666d41b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book335_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+A partir de hoy, los experimentos con los dragones de las profundidades son oficialmente unos experimentos designados por el propio Omikami de Watatsumi en persona. En los primeros años del gobierno de Omikami, todos los documentos fueron destruidos. La clasificación de archivos siguiendo el método de organización en alfa, beta, gamma, delta y epsilon de la antigua lengua de Watatsumi entrará en desuso y se sustituirá por la nueva clasificación de tierra, agua, fuego, aire, éter y vacío.
+Las notas y las referencias deberán escribirse entre paréntesis en el siguiente orden: tomo - número de serie - título - autor. Este último se podrá omitir o, en su lugar, se escribirá el número de investigador del laboratorio al que se pertenece. Además, queda terminantemente prohibido revelar los nombres de los investigadores en la lengua del antiguo reino de Byakuya y Enkanomiya o en estilo Watatsumi, Narukami o de Inazuma.
+No está permitido escribir diarios, notas de amor o novelas fantásticas en los registros de los experimentos.
+
+...
+Es evidente que los dragones de las profundidades, de aquí en adelante llamados “Dragartos de las Profundidades” o “Dragartos”, son capaces de evolucionar (Agua - 101 - Evolución de los dragones de las profundidades - 1).
+Hemos probado a reducir la temperatura del hábitat de los Dragartos, tan resistentes al calor, durante su infancia y, como resultado, se volvieron más débiles de adultos. La hipótesis es que sus cuerpos no contienen las “semillas” necesarias para soportar un entorno de esas características. Sin embargo, todos los miembros de su descendencia tuvieron un alto porcentaje de grasa, dormían más y pertenecían al elemento Cryo (ver datos anexos al experimento. Los datos de la tercera muestra son excepcionalmente buenos porque a mi ayudante le daba lástima el sujeto del equipo de experimentos de resistencia al hambre y le dio de comer a escondidas).
+En otra ocasión, pusimos a esos descendientes en un entorno de intenso calor y, igual que sus abuelos, de adultos escogieron la capacidad de resistir al calor. No obstante, aún no han manifestado signos de pertenencia al elemento Pyro.
+Esto aún no es suficiente para sacar una conclusión, pero sí para confirmar nuestras suposiciones. Los Dragartos de las Profundidades pueden hacer que sus “semillas” se despierten durante su adultez. Cuando el cuerpo de un Dragarto se expone a un entorno severo al que nunca antes se ha expuesto, puede crear “semillas” que heredarán sus descendientes.
+Antes de que los Dragartos de las Profundidades se encontraran con el pueblo de Enkanomiya, en sus cuerpos ya se escondía todo un arsenal.
+...
+
+Los resultados de los experimentos de inteligencia han sido sorprendentes (Vacío - 207 - Análisis sobre la inteligencia de los Dragartos). Tras una selección realizada mediante un sistema de castigos y recompensas (en realidad, según anteriores estudios, la selección no es necesaria, pues todos los Dragartos son capaces de adaptarse al entorno a la perfección), se descubrió que la cuarta generación de Dragartos tenía una comprensión lingüística equiparable a la de un niño humano de 12 años. O tal vez sería más correcto decir que siempre han tenido su propia forma de comunicación, pero ha sido ahora cuando han demostrado su capacidad de aprendizaje.
+Creemos que deberíamos detener los experimentos. De lo contrario, nos tacharán de cerrados de mente por haber despedido a la anterior persona que escribió una historia fantástica sobre Dragartos-humanos.
+Según la profecía, el Rey Dragón del Agua nació con forma humana. No podemos permitir que algo así ocurra en Enkanomiya.
+...
+Los anteriores injertos fueron un fracaso (Vacío - 907 - El mandato de Omikami de Watatsumi - 1). Como los Dragartos no podían soportar tener sangre de Watatsumi, en sus cuerpos se producían todo tipo de reacciones dañinas. ¿Será porque aún no son lo suficientemente fuertes? Al planificar su línea evolutiva, teóricamente logramos criar al Dragarto más poderoso posible.
+...
+
+En líneas generales, los injertos fueron un éxito (Vacío - 907 - Órdenes especiales de Omikami de Watatsumi - 1). El rechazo original se debió a que, en un principio, los Dragartos, también denominados “seres elementales”, fueron seres del mundo de la luz, lo que los ponía en desventaja en el mundo de los humanos, del cual forman parte Omikami y sus vasallos de coral.
+
+Estos son todos los documentos sobre los experimentos. Dichos experimentos ya han llegado a su fin, y ningún dragón de las profundidades falleció a causa de ellos. Al contrario, todos tuvieron vidas muy longevas.
+¡Viva la bondad de Omikami de Watatsumi!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book336_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book336_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..26fa733f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book336_ES.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+Acertijo n.º 1: ¿qué tiene cuatro patas por la mañana, dos patas durante el día y tres patas por la noche?
+Respuesta: un Dragarto que, a mediodía, se transforma en humano para bailar, se rompe las dos piernas y, al volver a transformarse en Dragarto, tiene que caminar con la ayuda de un bastón.
+Esta es la respuesta preferida de los sabios. Con frecuencia, solo los niños saben responder bien. Para los adultos, si un Dragarto se transforma en humano es porque trama algo terrible. Además, según la profecía, se sabe que el Rey Dragón del Agua renacerá con forma humana. Para los niños, esto supone la posibilidad de comprenderse mutuamente.
+No obstante, otorgar atributos adorables a los Dragartos tiene sus desventajas. Aunque elimina el temor hacia ellos, también hace que los niños bajen la guardia.
+(Los dragones de las profundidades han evolucionado para ser capaces de controlar los elementos y han perdido su pureza. Por ende, entre ellos ya no podrá nacer el Rey Dragón.)
+
+Acertijo n.º 2: solo tienen una boca, pero pueden tener hasta cuatro, dos o tres patas. No pueden transformarse en otras cosas, pero pueden encontrarse en la tierra, el mar y el cielo. ¿Qué cosa es más débil y frágil cuantas más patas necesita para caminar?
+Respuesta: los humanos.
+Cuando son bebés, los humanos gatean con sus cuatro extremidades. Al crecer, comienzan a caminar con sus dos piernas y, al llegar a la vejez, necesitan un bastón. No cabe duda de que la respuesta a este clásico acertijo es “los humanos”.
+
+Acertijo n.º 3: ¿qué cosa tiene solo una boca con la que puede hablar, y puede tener cuatro o dos patas?
+Respuesta: el ganado.
+Este acertijo es verdaderamente antiguo. Tuvimos que basarnos en otros textos para adivinar que se trataba de animales. “Cuatro patas” se refiere a los “bóvidos”, los “équidos” y los “porcinos”. Después de que el reino de Byakuya fuera sepultado bajo tierra, estos seres se extinguieron tras dos generaciones debido a la falta de alimento y de un entorno en el que reproducirse.
+Cuando Omikami de Watatsumi llegó, algunas personas ya habían subido a la superficie para crear sus hogares y establecer intercambios culturales. Así fue como pudimos corroborar la nomenclatura de estos seres. Según las predicciones de los vasallos y de Omikami, tarde o temprano todos subiremos a la superficie, por lo que verificar los nombres correctos es de suma importancia.
+Los “bóvidos” se llaman “vacas”, los “équidos” se llaman “caballos” y los “porcinos” se llaman “jabalíes”.
+
+Acertijo n.º 4: dos hermanas se dan a luz la una a la otra todos los días. ¿Quiénes son estas dos hermanas?
+Respuesta: el día y la noche, o la noche blanca y la noche infinita.
+Este acertijo es muy fácil de comprender, pues se trata del ciclo entre el día y la noche, que en el reino de Byakuya equivale al ciclo entre la noche blanca e infinita del Dainichi Mikoshi. Aunque antes de la construcción de este edificio siempre era noche infinita, los habitantes de Byakuya sí podían ver la luz del día.
+Por cierto, los espejismos y las sombras del pecado únicos de Byakuya se llamaban “eidolon” hace mucho tiempo, y se pensaba que, en esencia, eran lo mismo. Pero cuando Omikami de Watatsumi llegó, la gente entendió ambos fenómenos y, entonces, se escogió una nomenclatura distinta para cada uno. Aunque no existía el día solar, durante la noche blanca sí solían aparecer espejismos a los que se llamaban “espectros solares”, mientras que en la noche infinita eran llamados “espectros llameantes”. Con el tiempo, y puesto que estos dos conceptos se regían por los mismos principios, ambos pasaron a llamarse “espectros solares”.
+
+Acertijo n.º 5: soy el oscuro heredero del padre de la luz. Soy un pájaro sin alas que de la tierra asciende al cielo. Quien me ve llora, pero no por tristeza. Cuando sopla la brisa, yo nazco, pero pronto me desvanezco.
+Respuesta: el humo. Los “pájaros” son criaturas inexistentes en Enkanomiya que tienen alas y pueden volar.
+
+Acertijo n.º 6: un padre tiene doce hijos. Cada hijo tiene sesenta hijas con rostros diferentes. Estas hijas son blancas y negras, repitiendo sus colores alternativamente. Los miembros de esta familia no mueren, pero sí se desvanecen sin darse cuenta. ¿Quién es el padre?
+Respuesta: los años. Sesenta nietas, unas blancas y otras negras podrían confundir a la gente del reino de Byakuya. Pero si ya conocen el acertijo n.º 4, adivinarán la respuesta de este acertijo a la primera.
+Existe una versión en la que se continúan estos acertijos de tiempos remotos. Se cuenta que cada nieta tiene doce hijos y cada hijo tiene sesenta más para cada una de sus madres. Los nietos también tienen sus propios sesenta hijos, y cada hijo tiene sus propios descendientes. Al final, todos juntos constituyen la primera generación. Esta generación no solo se refiere a Oomikami de Tokoyo, también es una madre con catorce mil millones de años.
+Omikami de Watatsumi prohibió la difusión de este acertijo.
+
+...
+
+Anexo: figuras históricas, nombres y apellidos tradicionales, nombres en estilo Narukami
+
+Kairós - Oomikami de Tokoyo
+... Eris - Arisu
+Abraxas - Aberaku
+Caronte - Ka...
+Espartaco - Supada
+Emma - Ema
+... - Koi
+Antígona, Antígono - Antei
+...
+...
+Érebos, Érebo - Eboshi
+Equión - Eki
+Udeo - Uda
+Asclepio - Surepio
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book337_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book337_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8b51c287
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book337_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«Fortuna futura»
+¿Qué indica una repentina corriente de aire durante un día despejado?
+Aunque sientas que todo a tu alrededor da vueltas, solo es algo temporal.
+Ten cuidado con las personas que aparezcan ante ti aunque ya las conozcas de antes.
+Tu destino podría cambiar ligeramente debido a ellas.
+
+Tu objeto de la suerte de hoy: un diente de león de una nación lejana.
+Sus semillas arrastradas por el viento son el símbolo perfecto para ti.
+Vuela, flota, cruza el vasto océano y viaja muy lejos.
+Pero un día, dejarás de ir a la deriva.
+Un día, te convertirás en quien siempre has deseado ser.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book33_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book33_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8fbff1df7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book33_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Los seis enanos mostraron su lealtad al príncipe y a la princesa siguiéndolos fielmente. Sin embargo, como criaturas atroces de la Tierra de la Noche, estaban corrompidos por naturaleza, y las dificultades que encontraron en el viaje despertaron lentamente su maldad.
+El miedo dio origen a la malicia, y la malicia, a las maquinaciones. Los seis enanos comenzaron a tramar una maligna conspiración.
+El Enano ciego abrió sus diminutos y grisáceos ojos y disfrutó de la luz del sol con avidez.
+“¿Por qué no mantener al príncipe con nosotros para siempre? En lugar de creer en promesas insondables, nuestra mejor opción es asegurar la luz del sol que hay ante nosotros”.
+El Enano tonto le dio una palmadita en su sarnosa cabeza y tragó el aire lleno de luz con rapacidad:
+“Jejeje, yo... creo que deberíamos secuestrar al príncipe y usarlo... para hacernos más listos. ¡Eso sería lo más inteligente!”
+El Enano miedoso balanceó sus pequeños puños en el aire y gritó:
+“Lo único que ha hecho ese tipo es salvar nuestras vidas y ahora nos trata con condescendencia, como si fuéramos sus sirvientes. ¡Lo desafiaré a un duelo!”
+El Enano achicado entrecerró los ojos con desdén. Su tez se arrugó como un trozo de papel:
+“Hermanos, han estado escondidos en la sombra durante demasiado tiempo y la oscuridad les ha nublado el juicio. Esta es la nueva vida que necesitamos para sobrevivir. Propongo que usemos el cadáver del príncipe como fertilizante para que mi jardín vuelva a florecer”.
+El Enano despistado suspiró con una mirada hosca:
+“Deberíamos resolver esto cuanto antes... Si no fuera por ellos, estos malos pensamientos no habrían entrado en mi mente, y no me habría vuelto tan sombrío”.
+Hubo un Enano que no se unió a la discusión. No es que no fuera malvado, sino que la culpa de traicionar a su salvador se apoderó de su naturaleza malvada y mantuvo la boca cerrada. No podía decir ni una sola palabra. Aun así, no fue suficiente para reprimir su naturaleza corrupta y terminó aceptando el plan. Así, decidieron envenenar el agua del príncipe.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book343_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book343_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book343_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book344_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book344_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcd605612
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book344_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Querido Anton Melnikov:
+
+Lamento mucho informarte de que la estación de reabastecimiento ha cerrado. Parece que no tendremos oportunidad de bebernos esa copa de ognev tal y como dijimos que haríamos a tu regreso.
+He dejado algo de comida a escondidas. Debería ser suficiente para un tiempo. Llévate todo lo que necesites.
+Siento mucho no poder hacer nada más, amigo. La próxima vez que nos veamos seremos enemigos. Sé que tu misión y tú no tienen nada que ver con lo que ha ocurrido en la superficie, pero supongo que entenderás que no podemos perdonar un acto de invasión tan descarado.
+Tú luchas en nombre de la Zarina de Snezhnaya y nosotros, la Geoarmada, tenemos que defender nuestro hogar. Tenemos que defender aquello que es importante para nosotros.
+
+Te deseo lo mejor. Un fuerte abrazo, Yanbo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book345_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book345_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf9caa85b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book345_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Carta de Nikolay
+
+Mi querida hermana Katya:
+
+El Capitán dijo que pronto te asignarán aquí y te tendremos con nosotros. ¡No sé cómo expresar con palabras la felicidad que siento solo con pensarlo!
+Todavía llevo conmigo la balalaika que me regalaste antes de tu partida. Con unos arreglos aquí y allá, logré cambiarle el puente, ahora cada rasgueo suena mucho mejor.
+Eso sí, te advierto que, aunque regreses, esta balalaika me la quedo yo. Y con esas manos tan torpes que tienes, si la vuelves a romper, ¡no pienso arreglarla otra vez!
+Por cierto, he aprendido dos canciones nuevas. Cuando vengas, las tocaré para ti junto a la fogata. Como en los viejos tiempos, esos en los que tocábamos y cantábamos frente al fuego, nos contábamos chistes, esperando que en el año nuevo Su Majestad la Zarina enviase regalos a la Casa de la Hoguera...
+Pero ya no somos unos niños sin preocupaciones, ahora cargamos una responsabilidad importante sobre nuestros hombros y ahondamos más en nuestro pensamiento de las cosas.
+
+Con motivo de nuestro reencuentro, el Capitán nos ha concedido medio día libre. Espero que puedas venir a beber y comer algo rico, y poder rememorar todos esos momentos que vivimos juntos. Tengo muchas historias que contarte, ¡seguro que a tú también tienes miles de anécdotas interesantes!
+Y ya que estoy, me gustaría advertirte de que probablemente notes que he vuelto a ganar unos kilitos, ¡ni se te ocurra burlarte de mí! ¡Yo también me voy a fijar en si engordaste o no!
+
+Deseando que volvamos a encontrarnos,
+Nikolay Snezhevich
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book346_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book346_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b91714ce7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book346_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+En este momento, ¡{F#la forastera rubia}{M#el forastero rubio} comienza a acelerar hasta alcanzar su máxima velocidad, derrotando al ronin en un instante!
+¡{F#La forastera rubia}{M#El forastero rubio} blande su espada y gira cual torbellino! ¡Esa espada parece estar hecha de un espíritu asesino! ¡Ah!
+¡El ronin escupe sangre por la boca! *Fuap*
+¡{F#La forastera rubia}{M#El forastero rubio} blande su espada y gira cual torbellino! ¡Esa espada parece estar hecha de un espíritu asesino! ¡Ah!
+¡El ronin escupe sangre por la boca! *Fuap*
+¡{F#La forastera rubia}{M#El forastero rubio} blande su espada y gira cual torbellino! ¡Esa espada parece estar hecha de un espíritu asesino! ¡Ah!
+¡El ronin escupe sangre por la boca! *Fuap*
+¡{F#La forastera rubia}{M#El forastero rubio} blande su espada y gira cual torbellino! ¡Esa espada parece estar hecha de un espíritu asesino! ¡Ah!
+¡El ronin escupe sangre por la boca! “*Fuap*, ¡me han derrotado!”
+...
+En medio de los infinitos giros {F#de la guerrera}{M#del guerrero} de cabellos de oro, de repente {F#esta}{M#este} se convirtió en un torbellino dorado que cubrió cada centímetro de la arena. Cualquier maestro de la espada que se precie se habrá dado cuenta de que {F#la forastera}{M#el forastero} estaba usando el “Supertifón kouranka”, ¡una técnica que fue prohibida incluso en las artes marciales más antiguas!
+Herido por el Supertifón kouranka, el ronin escupe un montón de sangre tan alto como la Montaña Yougou, lo que lo impulsa hacia atrás. El impacto fue tal que la velocidad se convirtió en energía, y esta, ¡en materia! ¡Y así fue como nació el gran desfile de los cien monstruos! ¡Así de poderosa es la técnica prohibida del Supertifón kouranka!
+¡El ronin choca contra la pared de la arena y la destroza por completo!
+...
+(Hay una nota adjunta al final: “¡Las descripciones del combate son realmente vívidas! Al leerlas, el lector se sentirá como si se hallara en la arena presenciando la lucha junto a usted, maestro Kabayuki. Dicho esto, ¿alguna vez ha considerado cambiar de estilo literario? En lugar de escribir novelas, podría dedicar su talento a escribir relatos cortos o comedias”.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book34_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book34_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..845015c3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book34_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+En ese momento, la princesa estaba sumida en un sueño profundo y no tenía ni idea de la perversa trama de los enanos. Bajo el velo de la noche, los seis enanos se pusieron en movimiento.
+El veneno hizo que el príncipe entrara en coma mientras la princesa dormía. El complot de los seis enanos había comenzado.
+Al estar dormida, la princesa ignoraba cómo estaban torturando al príncipe. Soñó que el cuerpo de su amante brillaba con colores luminosos que emitían luces suavemente dispersas como el satén. La dulce luz del sol se abría paso entre las oscuras nubes y se esparcía sobre la vida. En su sueño, el resplandor anaranjado del sol poniente pintó una capa acaramelada en el lago azulado, endulzando sus aguas como si fueran néctar. Las colinas negras se pintaron de nuevos colores y la ciudad en ruinas se convirtió en un castillo de dulces. Sin embargo, cuando la princesa llamó el nombre del príncipe, no escuchó más que palabras ininteligibles.
+La pobre princesa no tenía ni idea de que el príncipe ya no podía responder a su llamado.
+Los relámpagos brillaron y los truenos resonaron en el silencioso cielo nocturno. Los seis enanos llevaron a cabo su plan con éxito. Para celebrarlo, prepararon una olla enorme en la que cocinaron una sopa espesa de musgo y hongos venenosos. Pero mientras los culpables disfrutaban del banquete, el príncipe, con su alma rota en miles de pedazos, agotó todo el poder que le quedaba y maldijo a los enanos. Durante el resto de sus vidas, fueron afligidos por una maldición que les hacía sentir como si estuvieran siendo hervidos en una olla gigantesca y nunca más pudieran ver la luz del sol.
+Sin embargo, durante la celebración, uno de los enanos envolvió al príncipe en un mantel sucio y lo llevó de regreso al oscuro bosque en busca de ayuda de la princesa, con la esperanza de despertarlo. Nadie sabe si fue su última lealtad hacia la princesa lo que le condujo a hacer esto, o simplemente su miedo a la maldición.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book353_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book353_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..89178b51f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book353_ES.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+Querido equipo de espeleología:
+
+Siento haberme despedido sin mediar palabra.
+Agradezco de corazón el cuidado que todos me dieron, pero no voy a poder seguir cooperando con ustedes.
+
+Jinwu, espero que no te altere ni te entristezca mi partida. Estoy convencida de que ya cuidaste a incontables aventureros jóvenes que, a pesar de su torpeza, no se niegan a seguir tentando a su destino. Y yo, yo solo soy una más de esos tontos. Ojalá que te acuerdes de nuestros buenos momentos más que de las veces que te traje dolor de cabeza con mis niñerías. Si alguna vez llegué a tener familia, sin duda tú eres lo más parecido a un pariente que he tenido... Hay tantas historias que no me dio tiempo a compartir contigo... Tan solo pude dejarte unos cuantos nombres ambiguos en unos mapas. Ni siquiera tuve tiempo de replantearme esos nombres, consultar el diccionario y ofrecerles a todos unos nombres que al menos suenen mejor.
+Sea como sea, siempre me he sentido agradecida por tu protección y cariño. Sin embargo, en comparación con sentirme eternamente amparada por ti, prefiero vivir y experimentar yo sola siguiendo mi propio rumbo.
+
+Khedive, perdóname por ser tan infantil. Puedo comprender que tienes tu propia manera de pensar o, como tú dices, que los secretos de las profundidades de la Sima no los puede explorar cualquiera. Quizás tengas razón, es difícil que la gente común, sin una Visión, pueda hacer grandes avances.
+Pero no puedo frenar mis ilusos pensamientos y preguntarme si aventureros tan famosos como Leonard, Stanley o Roald, aun siendo humanos corrientes, habrían visto los paisajes que yo vi, si se habrían adentrado conmigo en la oscuridad de las cuevas rocosas, si habrían venido a ver con sus propios ojos el fango morado oscuro que fluye como lava, los cristales azules flotantes, los viejos mapas grabados en antiguas estelas de piedra y todos esos magníficos misterios imposibles de describir con palabras... Si se habrían retirado del peligro con tal de salvar sus vidas, o si, siendo tan testarudos como yo, habrían arriesgado sus endebles vidas como humanos que son para explorar las impredecibles profundidades de la tierra...
+Khedive, como erudito y humano mortal al igual que yo, ¿qué harías si te encontraras en una situación así?
+
+Clitofo, espero que no me guardes rencor por no haber confiado en ti en un comienzo. No te odio, aunque vengas de una organización ilegal como la de los Ladrones de Tesoros, aunque parezcas un ladrón desaliñado, aunque no pongas suficiente cuidado con la higiene al preparar bebidas para los demás, aunque seas irrespetuoso con Jinwu, aunque no respetes las normas de seguridad impuestas por el Ministerio en las minas y aunque no hagas caso alguno de ninguna de nuestras advertencias... Así es esa cabecita tuya y eso no tiene solución. Como amiga, me apena no haber podido conocerte antes.
+
+Muning, siento no poder continuar con mi trabajo. Gracias por haberte esforzado en conseguirme un puesto oficial dentro del Ministerio de Asuntos Civiles. Si no fuera por ti, seguramente ni siquiera habría alcanzado a pisar las puertas de la Sima. Quizás el Ministerio otorgue un permiso oficial después de que yo me haya marchado. Por favor, ayúdame a que lo mantengan y, si algún día puedo regresar, ¡no dudes que te invitaré a una buena comida! ¡No lo olvides!
+
+{NICKNAME}, gracias por todo el apoyo que me brindaste durante el camino que nos dio tiempo a recorrer juntos. Gracias por haberme guiado, por salvarme en los momentos de peligro. Por todo esto, nunca te olvidaré, y no puedo evitar sentirme culpable por no ser capaz de hacer lo mismo por ti. Debes de ser algo parecido {F#a la consentida}{M#al consentido} de los dioses por poder utilizar la energía elemental durante tus aventuras. No obstante, siempre tuve una curiosidad que quizás nunca pueda satisfacer... ¿Qué piensas de los humanos normales y corrientes como yo?
+
+En aquellos tiempos remotos cuando héroes y Yakshas combatían junto a Rex Lapis, cuando seres divinos dividieron por la mitad colosales rocas y crearon montañas, en la antigua época cuando de la piedra se creó el mar, ¿cómo pudimos sobrevivir nosotros, los seres humanos, tan insignificantes, sin ningún amparo de los dioses? El amor y el odio mundanos, la felicidad y adversidad de los mortales, nuestros logros, las disputas y los lazos que separan y unen a los humanos corrientes... Toda esta gran variedad de vivencias... ¿de verdad merecen el desprecio de los dioses? ¿Realmente es incapaz el coraje humano de conquistar ese edén inimaginable para los mortales, ese lugar donde se hallan las deidades?
+
+Quizás sea irrespetuoso hablar así de Rex Lapis, ahora que ya no está...
+En comparación con aquellos que recibieron la bendición de los dioses por casualidad, nuestro nacimiento como mortales también es fruto de la casualidad, manteniendo nuestros sueños de principio a fin, como siempre hicimos, para que nuestra condición no nos condene a una vida mediocre y esclava... En otras palabras, nos negamos a caer en el olvido, y para ello arriesgamos nuestras vidas. Para lograr pequeñas contribuciones, luchamos todos los días sin descanso, por defender el valor de los humanos... ¿Acaso no sirve para nada?
+El herborista que escala el precipicio más alto para cumplir con su trabajo, el minero que se enfrenta al peligro como si fuera su pan de cada día, el obrero que incrusta clavo tras clavo en un barco de varios pisos de altura... Si esos esfuerzos se consideran mediocres y es común que hasta los propios humanos los olviden, ¿no resulta ridículo que los dioses se esfuercen por establecer una diferencia tan absurda entre los deseos y el honor de los seres humanos?
+
+Con ello en mente, te seguí a ti, {NICKNAME}, que te adentraste en las profundidades de la Sima, enfrentando lo desconocido y lo arriesgado, desafiando los límites de tu condición humana. En cuanto a mí, aunque no me atreva a presumir de haberla conquistado o explorado, al menos espero poder incluir a la Sima en los mapas que tracé y edité, y así dejar constancia de los sitios a los que fui, de los lugares en constante devenir de la Sima, de los nombres que pertenecen a los humanos, de los nombres que me pertenecen a mí.
+¡Qué ilusa soy! Creer en algo así para animar a los futuros jóvenes como yo y decirles que alguien puede llegar tan lejos aunque no haya sido elegido por los dioses, que podrían protagonizar un capítulo de la historia...
+
+{NICKNAME}, no te preocupes por haberme marchado sin despedirme. Aún queda mucho para que mi viaje termine. Cuando me haya recuperado del todo, seguiré avanzando en las profundidades. Gracias por haberme abierto el camino, continuaré mis aventuras en la Sima hasta que mis pies no puedan más.
+Querido equipo de espeleología: ¡mucha suerte!
+Ojalá que pronto volvamos a encontrarnos en el camino.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book354_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book354_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8681d46c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book354_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dos días antes del festival
+Información sobre el barco y los invitados: barco de pasajeros de gran tamaño. Entre los pasajeros se incluyen varios bardos de Mondstadt y el pintor Calx y su acompañante.
+Hora estimada de llegada: 8 a.m.
+
+Segundo día del festival
+Información sobre el barco y los invitados: barco de pasajeros de gran tamaño. Entre los pasajeros se incluyen varios escritores, pintores y participantes de la Arena mecánica, además del escritor Zhenyu.
+Hora estimada de llegada: 10 a.m.
+
+Tercer día del festival
+Información sobre el barco y los invitados: barco de mercancías de gran tamaño. Solo hará una breve parada y traerá un solo pasajero.
+Hora estimada de llegada: 9 a.m.
+
+...
+
+Un día después de la feria de novedades editoriales
+Información sobre el barco y los invitados: barco de pasajeros de tamaño pequeño. Dos pasajeros.
+Hora estimada de llegada: 10 a.m.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book355_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book355_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b21328f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book355_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+Sobre los Cinco Kasen:
+Los Cinco Kasen son personajes de una antigua leyenda de Inazuma. Se dice que recibieron este nombre debido a su gran don para la creación artística. También dicen que la Shogun era una gran admiradora de sus obras y que cada año los cinco recopilaban en un libro sus nuevas canciones y las enviaban a Tenshukaku para que la Shogun diera su opinión al respecto.
+Los Cinco Kasen eran Suikou, Aoi no Okina, Akahito, Sumizome y Kuronushi.
+Hoy en día ya es imposible averiguar sus nombres reales. Sin embargo, una teoría bastante extendida es que, como muchas de las historias de los Cinco Kasen se comenzaron a representar en los escenarios, estos personajes empezaron a diferenciarse por el color de su ropa —verde, azul, rojo, blanco y negro— con el fin de que el público los distinguiera mejor. Así, la gente comenzó a llamar a los Kasen por medio de sus colores representativos. No obstante, también hay otras teorías, como que “el nombre de Suikou se debe al nombre de su cabaña de paja: el ‘Estudio Suikou’”, o que “Akahito se llama así porque le gustaba poner sellos escarlata en todas sus obras”.
+...
+
+Sobre las historias de los Cinco Kasen:
+Los Cinco Kasen fueron personajes de gran relevancia en la vida de todos y las obras que protagonizaron fueron muy populares en toda Inazuma.
+Es una auténtica lástima que, a pesar de todas las historias que se han transmitido sobre ellos, el contenido de estas no sea fiable a día de hoy, pues es muy probable que se perdieran durante la catástrofe que tuvo lugar hace 500 años.
+Los registros que se conservan actualmente nos permiten saber que, durante la época dorada de su composición poética, las obras de los Cinco Kasen atendían al mismo formato: grupos de cuatro poemas en los que cada poema estaba escrito desde la perspectiva de uno de los Kasen. Los cuatro poemas juntos formaban una historia completa. Lo más interesante de todo es que parece que no hay ningún poema escrito desde la perspectiva de Kuronushi.
+...
+
+Informe personal de los Cinco Kasen:
+Suikou: gran amante del licor. Nacido de familia humilde, tenía una personalidad despreocupada y deshinibida. Se dice que le dieron el nombre de Suikou porque vivía en el “Estudio Suikou”.
+
+Aoi no Okina: gran maestro del ajedrez. De él se conservan tanto sus poemas como sus novelas. Algunos piensan que triunfó profesionalmente a una edad tardía y que anteriormente había trabajado en el shogunato. Otros creen que no era humano, sino un longevo demonio reencarnado.
+
+Akahito: diestro espadachín. Es muy probable que naciera en una familia de guerreros. Se dice que el nombre de Akahito viene de su manía por colocar un sello escarlata en todas las obras que escribía.
+
+Sumizome: en el pasado, fue una miko. Tenía un gran don para el ikebana y la danza. Más tarde trabajó como doncella para la Shogun. Algunos afirman que, cuando se hizo famosa, abandonó su puesto. Otros dicen que permaneció junto a la Shogun hasta el final.
+
+Kuronushi: poca información se conserva de él, por lo que se desconocen sus orígenes. Tal vez por eso en las historias que se cuentan de los Cinco Kasen, su personaje y personalidad son mucho más complejos que los del resto.
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book356_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book356_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..09ef75bd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book356_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+El esplendor de los Cinco Kasen: Suikou
+
+Mi hogar dista del mundo y de su frivolidad; mas el clamor de mi fama perturba mi tranquilidad.
+A Tenshukaku me encamino; solo para descubrir que los versos de Aoi se han perdido.
+Todopoderosa Shogun, su perdón suplico; conté todo mi saber sobre el capítulo perdido.
+Ebrio del aroma del licor; una sombra errante deambula a mi alrededor.
+Un indeseable traidor me despojó de los versos y todo mi pundonor.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book357_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book357_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..14f21c5ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book357_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+El esplendor de los Cinco Kasen: Aoi no Okina
+
+El esplendor de mi juventud, la decadencia de mi senectud.
+Forzaron mi mano, mi vida amenazaron.
+Elijo unos viejos poemas olvidados; versos que escondo entre mis brazos.
+No hallo razón a esta acción; culpo al villano de malvado corazón.
+Un poema dedicado a Akahito; a quien con todo mi pesar se le declaró proscrito.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book358_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book358_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..189b85381
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book358_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+El esplendor de los Cinco Kasen: Akahito
+
+Años de fama a mis espaldas; el orgullo de aquellos logros de juventud.
+Marco mis composiciones con sellos escarlata; una fama de semejante magnitud.
+Llegó el momento de presentar las estrofas; un poema plagiado sin ninguna licitud.
+Engañé y traicioné a los demás; el castigo es una vida de solitud.
+Recuerdos olvidados de aquellas alabanzas; el orden natural me condujo a esta quietud.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book359_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book359_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2cbb408e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book359_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+El esplendor de los Cinco Kasen: Sumizome
+
+
+Sumergí sus versos en las cristalinas aguas; y entonces la verdad quedó revelada.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book35_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book35_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0daf7ee5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book35_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+El enano se llevó al príncipe lejos de sus malvados compañeros y se sumergió entre los húmedos arbustos. Siguiendo el rastro de la bestia, buscó la Fuente de la Pureza, lugar donde dormía la princesa.
+
+Lo que el Enano no sabía es que la malvada Madre de la Noche ya había encontrado a la princesa. Había seguido a los enanos en silencio cual gato salvaje acechando a su presa. La luz de la luna y de las dispersas estrellas estaba nublada con su calmada figura.
+Cuando los enanos llegaron, la princesa ya se había ido. Bajo el triste lamento de los búhos, la Madre de la Noche emergió de la fuente corrupta.
+“Lamentable criatura, ¿estás aquí para ver a tu amo?”. La vil sonrisa de la Madre de la Noche exhaló el aliento del abismo.
+“Si es así, me temo que lo único que encontrará un ser tan deplorable como tú es desesperación.
+He encadenado a esa estúpida princesa. Destruí el Reino del Bosque Brilloluna y maldije a su gente ante sus ojos. Ya estarán medio muertos, debatiéndose para siempre entre la vida y la muerte, sin alma ni luz de la luna”. Las palabras de la Madre de la Noche se sintieron como gotas de lluvia en la fría lápida.
+“Pobre Enano. Me pregunto qué pensará tu amo cuando se entere de todo esto”.
+El miedo corrió por las venas del Enano y se apoderó de su débil corazón.
+La Madre de la Noche dejó atrás a la criatura. Pero de alguna manera, tal vez por un capricho o simplemente para verlo sufrir más, dejó un atisbo de esperanza para el feo Enano.
+“Miles de años más tarde, mi mayor enemigo descenderá. Empuñará la espada que anuncia el amanecer y usará una armadura capaz de reflejar la brillante luz del sol. Destruirá mi reino, devolverá la vida al príncipe y la princesa será libre de su tormento eterno. Hasta entonces, no temo a una sola alma en la Tierra de la Noche, ya que nada traerá fin a mi reino, excepto la catástrofe anunciada por la profecía. En cuanto a ti, el traicionero esclavo que envenenó a su amo, el karma se encargará de tu destino”.
+La forma de la Madre de la Noche se derrumbó y se convirtió en lodo y gusanos, disipándose en la ciénaga.
+El abatido Enano deambulaba triste y arrepentido. Escondió el cuerpo en el agujero de un árbol y se exilió solo en la noche.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book360_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book360_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..cda3b13b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book360_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+El esplendor de los Cinco Kasen: Sumizome
+
+Analicé sus versos y descubrí que el poema plagiado no tenía su sello escarlata.
+Sumergí sus versos en las cristalinas aguas; y entonces la verdad quedó revelada.
+Las estrofas reales con el tiempo perduraron, mas las letras plagiadas sí se borraron.
+Aoi no Okina pasó a mi lado mientras buscaba inspiración; vio la escena e incluyó a Akahito en su nueva creación.
+Aunque la tormenta aún no ha escampado, la hora de presentar nuestros poemas a la Shogun ha llegado.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book361_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book361_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book361_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book362_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book362_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..244a5260a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book362_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+A quien lea esta carta:
+Yo, Kaedehara Yoshinori, he guardado un secreto durante toda mi vida. No me queda mucho tiempo en este mundo, y después de pensarlo mucho, finalmente he decidido revelarlo.
+Hace muchos años, cuando perseguía a los espaderos junto al Sr. Kamisato de la Comisión Yashiro, no fui herido por uno de los espaderos que huían.
+En realidad, era de noche, y las pistas nos conducían a la orilla. Esperé a que los culpables aparecieran, pero no había ningún espadero a la vista, solo un excéntrico desconocido. Este desconocido afirmó ser el responsable detrás del fracaso de la forja y dijo que nos había estado esperando. Luego amenazó con destruir las Cinco Escuelas de Raiden.
+Era una persona hábil. En un abrir y cerrar de ojos, nos derrotó a mí y los samuráis que me acompañaban. El Sr. Kamisato resultó gravemente herido, yo me libré por poco de la muerte. Mi sombrero, afortunadamente, me protegió de un golpe en la cabeza.
+Ese desconocido pudo haberme quitado la vida en ese momento, pero al verme, detuvo sus ataques y me preguntó si tenía alguna relación con el nombre “Niwa”. Le contesté que era el antiguo apellido de mi padre y que, cuando él desapareció, los Kaedehara me adoptaron.
+Al escuchar mi respuesta, el desconocido se quedó callado. Tras un largo silencio, me dijo: “Dile a ella que me llamo Kunikuzushi”. Luego se dio la vuelta y se fue...
+
+Aquel desconocido había cambiado los planos de Su Excelencia y esa fue la causa por la que fracasó la forja. Pese a que el Sr. Kamisato lo sabía, decidió guardar silencio, temeroso de que las habladurías pudieran conllevar un castigo por traición. Incluso herido como estaba, me urgió a guardar silencio. Yo estaba en deuda con el Sr. Kamisato por la amabilidad con la que siempre me había tratado, y la situación política del momento tampoco era idónea, así que enterré este asunto en lo más profundo de mi corazón.
+Como líder del clan Keadehara, me avergüenza profundamente ser testigo del declive de la técnica Isshin, pero, como padre, mi prioridad es garantizar la seguridad de mis hijos y nietos. Si el lector de esta carta resultara ser un descendiente del clan Kaedehara, le insto a que no permita que el rencor nuble su juicio. Perseguir el pasado solo puede conducir a la perdición.
+
+Kaedehara Yoshinori
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book36_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book36_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e3f3450b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book36_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Muchos años después, cuando al Sr. Goldson se le quedó atrapado el tobillo en la trampa de bestias que había tendido él mismo, recordó la tarde en que su papá lo llevó a la ciudad para ver el Ludi Harpastum.
+La vida entera de Goldson fue, sin duda, desafortunada. Pero nunca pudo recordar cuándo habían comenzado sus desgracias. Pasó su infancia en la Aldea Aguaclara, bajo la protección del hada del manantial. De hecho, todos los cazadores de la aldea vivían tranquila y despreocupadamente.
+Cuando Goldson tenía siete años, su papá lo llevó a Mondstadt para ver el circo del Ludi Harpastum. Esa fue la primera vez en su vida que iba a la ciudad. Se sintió cautivado por el aroma de los pasteles y de la carne asada, por el brillo de las luces y los papeles de colores, por los payasos que adiestraban a los jabalíes y por los magos y sus trucos mágicos.
+En sus deslumbrantes recuerdos de la infancia, Goldson vio a su papá entrando entre una multitud, pasando por un arco en el que se podían leer las palabras “Concurso «¡Amontona sin parar!»”, y alejándose lentamente de él. Pero su atención se centró en la brillante hada del manantial.
+Cuando creció, quizás llegó a comprender que el hada del festival no era más que un actor al que pagaban veinte míseros Moras al día, pero en su mente infantil, era algo lleno de magia y fantasía.
+Goldson se quedó dormido con las historias del hada del manantial. Soñó que viajaba él solo a unas tierras muy lejanas para explorarlas. En su sueño de aventurero, una mermelada de frutas arcoíris brotaba de la boca de una antigua estatua. Goldson estaba a punto de dar un paso al frente para inspeccionarla más de cerca cuando el ruido de una pelea lo despertó de su sueño.
+“¡Corre!”. Lo único que vio fue la cara rechoncha y aterrorizada de su papá, llena de jugo de frutas y salsa de carne.
+Por encima de su hombro, Goldson podía ver una enorme pila de carne asada bajo una luz roja brillante. Se tambaleaba y temblaba mientras se hacía paso entre los gritos horrorizados de la multitud.
+
+Mientras huía, el papá de Goldson derribó a una señora gorda y se dobló su propia cadera. De repente, se tropezó, y todo el peso cayó sobre su hijo. Entonces, el montón de carne asada se derrumbó mientras la gente gritaba aterrorizada.
+Los Caballeros de Favonius tardaron tres días en limpiar el desorden causado por la carne asada, las verduras, los alimentos y otras cosas que se habían esparcido por toda la plaza. También se llevaron a los que olían demasiado a carne porque habían absorbido su jugo cuando el montón se cayó. A partir de entonces, se vieron obligados a declarar que todos los futuros Ludi Harpastum tendrían que celebrarse fuera de la ciudad.
+Y así, en una noche, la familia de Goldson se quedó sin dos cazadores y adquirió dos personas enfermas. ¿Y cuál fue su compensación por ello? Una medalla de oro que, además, les llegó dos días más tarde.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book371_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book371_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..402d461ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book371_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+“Capitán, con todos mis respetos, se ha dormido durante toda la reunión, ¿no es cierto?”.
+“Oh, me has pillado”.
+“Es porque, aunque se mantuvo muy erguido todo el rato, estoy muy acostumbrado a ver cosas así. Capitán, no debería usar la formación que recibimos para algo así. Si el General se enterara, no se libraría solo con escribir un informe”.
+Aunque aquello fue lo que dijo, Mahasti sabía que, al menos por el momento, nadie se atrevería a sublevarse contra su superior. En el cuartel general de la Flota Aliada reinaba una frágil y delicada paz y, su superior Bitchuu Kyuube, un capitán de mediana edad conocido como “Shinkurou” y que ahora muchos llamaban erróneamente “Semimaru”, era a quien todas las facciones querían ganarse a toda costa y la persona que seguramente conseguiría sacarlos del atolladero.
+Eso fue hace ya 10 años...
+Pensó Shinkurou para sí mismo.
+
+Más tarde, la victoria en la Aldea Asada fue considerada una mera demostración de la capacidad militar de Shinkurou, pero para quienes estuvieron implicados, supuso el comienzo de un gran desastre.
+El shogun no podía permitir que una persona con semejantes capacidades vagara por las montañas.
+Poco después, Shinkurou fue apuñalado en ambos ojos hasta quedar ciego y luego encarcelado.
+Esta situación se postergó hasta cinco años, cuando un ejército aliado y liderado por el daimio del clan Oome derrotó al clan Imagawa, a cuyo líder le cortaron la cabeza. Solamente a partir de entonces, los habitantes del país pudieron vivir en paz...
+Todo lo anterior lo escuchó Shinkurou de los propios labios del recién nombrado shogun Ujizane.
+Shinkurou nunca había visto en su vida a la gente normal poder vivir y trabajar en paz, y este shogun desconocido no era ciertamente una persona recta y bondadosa. Pero la amnistía general proclamada lo terminó de convencer, ya que eran algo en lo que no podía evitar tener fe.
+Al recordar el pasado, Shinkurou no pudo evitar romper en sollozos. Ya fuese entonces o ahora, al final siempre acababa metido involuntariamente en el ojo del huracán.
+
+“En esta nación se nos considera traidores. Pero es que en este vasto universo también lo somos”.
+Así dijo indiferente el shogun, mientras dirigía su mirada al acuclillado Shinkurou.
+“Los impuestos imperiales ya no son algo que este insignificante planeta en un pequeño rincón del universo pueda soportar. Y en cuanto a tu talento, debería florecer en medio del firmamento”.
+“Ese villano de Imagawa ya te arrebató tu nombre y tu apellido, pero un pasado así es mejor abandonarlo. A partir de ahora, te llamarás “Semimaru”.
+
+De esta forma, una persona sin pasado, una persona que ya no podría volver a contemplar el vasto universo y todo lo que alberga, se irguió ante él.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book372_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book372_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a93cc3a03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book372_ES.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+La vida a veces es así.
+Nuestros padres siempre decían que había que saber distinguir entre el bien y el mal, entre lo bueno y lo malo. Pero lo cierto es que siempre nos toca elegir entre dos opciones malas y solo nos limitamos a elegir la menos mala.
+Mi novia ha roto conmigo y le ha dicho a mis jefes que soy adicto al juego, así que ahora tampoco tengo trabajo. No tengo dinero hacer ese tipo de cosas. Si no pago las tasas de protección, mis padres podrían estar en peligro.
+Y encima me han regañado por no tener perspectiva de futuro, por no tomarme el trabajo en serio y no tener ahorros.
+¿Por quién hago esto? Yo... No he hecho nada malo, ¿verdad?
+Pero si hubiera hecho algo malo, sería haberme esforzado para nada, querer acabar con todo esto y aun así tener agallas para hacerlo.
+¿Qué importa ahora? Les pagaré en cuanto vengan y después tendré que pensar en cómo ganar Mora. Si no, voy a tener que empezar a comer algas.
+Bueno, tal vez deberíamos elegir la menos mala de las dos opciones.
+Que me corten en dos con una espada o que me caiga una piedra y me aplaste... ¿cuál de las dos sería mejor?
+“Tzzz...”
+¿Qué es ese sonido tan extraño...?
+¿Será que se acerca una tormenta?
+...
+No sé cuánto tiempo he estado inconsciente.
+Antes de perder el conocimiento recuerdo haber tenido la sensación de que algo afilado me atravesaba el cuerpo.
+“Pero... ¡¿cómo es que no me duele nada?!”
+Me sobresalté tanto que se me escapó un grito.
+¿Esa es mi voz?
+“Ah, ah.”
+Era cierto.
+Levanté un brazo y comprobé como, debajo de la hermosa tela, asomaba una piel sorprendentemente pálida.
+Aquel no era mi cuerpo, pero durante un instante mi mente no fue capaz de procesar aquel hecho.
+No era posible.
+Me puse en pie y por fin fui capaz de admirar los ropajes que vestía en todo su esplendor.
+Cada detalle estaba bordado al milímetro, casi como si fuera la ropa de alguien realmente importante.
+Acaso...
+“Pero ¿y el renacuajo de antes?... Esta es... ¿la Shogun Raiden?”,
+dijo con una potente voz.
+Sí.
+Parecía que me había convertido en la Shogun Raiden.
+Los Samuráis Kairagi que venían a por la tarifa de protección se pusieron en guardia. No podía ver sus rostros, pero sus movimientos denotaban cautela y miedo.
+Nunca había visto nada semejante.
+“Chicos, es la hora de la v-venganza...”
+Su voz se quebró. Tenía miedo.
+No quería quedar en ridículo delante de sus compañeros, así que no podía huir, pese a que ya sabía como acabaría aquello.
+Cada vez había más... Veinte, treinta, cincuenta...
+Tal vez pensaban que tener ventaja en número les daría una oportunidad.
+Pero el poder de la Shogun Raiden no es algo con lo que pueda compararse la gente normal y corriente.
+“Venga, adelante.”
+Respira, concéntrate y ponte en posición.
+Con este golpe de espada, cambiaré mi destino.
+“Filo del pensamiento vacío...”
+...
+Espera.
+“¿Cómo se supone que se usa Filo del pensamiento vacío?”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book373_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book373_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..515fd5975
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book373_ES.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+¡Bienvenida a casa, Shogun!
+
+Yae Miko se sentó sobre sus rodillas frente a mí, vistiendo su ropa de miko blanca y roja, moviendo ligeramente sus orejas. Bajo estas, lucía ese rostro que miles de personas admiran.
+“¡Volviste! ¿Cómo te fue con el encargo que te mandé hace seis meses? ¿Ya inspeccionaste la zona?”.
+“Ah, no debería preguntarte sobre trabajo cuando acabas de llegar. Entonces haremos como siempre, ¿comemos primero? ¿Quieres darte un baño primero? ¿Qué te apetece?”.
+“¡¿Qué quieres decir con 'como siempre'?! Nunca antes me habías recibido de esta manera tan formal.”.
+Al escuchar mi respuesta, rompió a reír con satisfacción y dijo: “Porque esta vez vienes con una cara más larga de lo normal. Voy a terminar de preparar la comida, entonces. ¡Hoy te he preparado cangrejo mantequilla, ese plato que te encanta!”.
+“¡Bien! ¡Cangrejo mantequilla, cangrejo mantequilla!”.
+
+Yo, Shogun Raiden, la frase que más digo es “¡bien!”, el plato que más como es cangrejo mantequilla y la persona a la que más veo es... Bueno, en general, en mi vida hay dos tipos de personas: los simples conocidos y esa persona que tiene orejitas peludas y voz suave.
+Miko es la Suma Sacerdotisa del Gran Santuario Narukami, heredera del linaje de los kitsune, la familiar y amiga de la “Eternidad”... Tiene tantos títulos que es imposible acordarse de todos y, a los ojos del pueblo, parece tan distante e impredecible como yo.
+
+Y así es Miko, ahora mismo está mirando con deseo ese cangrejo mantequilla mientras se asa.
+Así es, resumiendo, yo, Shogun Raiden, me estoy dejando cuidar por Miko.
+
+No sé cuándo empezó todo, pero ya me he acostumbrado a esta vida.
+Hasta cuando propino unos cuantos espadazos al azar, ella dirá “buena chica, buena chica”. Otras veces, cuando estoy leyendo «La todopoderosa Shogun: renacida como Raiden con un poder ilimitado» y me apetece comer algo, Miko me trae un rico té con leche y algo de pastel. Es como si así protegiera a la eternidad, apartando de mi vista con su cuidado cualquier preocupación que pueda surgir. Para mí, Miko es como una kitsune legendaria que cumple todos mis deseos.
+“¡Ya está listo el cangrejo mantequilla! Entonces, antes de que comamos, tenemos que hablar del asunto de trabajo... ¿Cómo fue la inspección de la zona?”.
+
+Miko se giró hacia mí, sirviendo el cangrejo mantequilla recién hecho. El delicioso olor se expandió por toda la habitación. Pero no respondí a su pregunta. A decir verdad, justo esa era la razón por la que llegué tan malhumorada a casa.
+Como mencioné antes, en mi mundo solo existe Miko, luego están las otras personas.
+A excepción de Miko, el resto de personas reaccionan de la misma manera cuando me ven: inmediatamente se postran ante mí con un gesto respetuoso, pronuncian “todopoderosa Shogun” y, cuando ya se han retirado lejos de mí, sueltan un suspiro de alivio.
+No importa de quién sea esposa, de quién sea padre, de quién sea amante, no importa qué héroe sea, qué capataz sea, qué obrero sea, delante de mí, siempre mostrarán el mismo gesto, expresarán su máximo respeto hacia la todapoderosa Shogun.
+Pero lo que ellos no saben es que yo también temo este gesto, ¿quién no tendría miedo si miles de personas se muestran exactamente de la misma manera ante ti?
+
+Por eso dependo tanto de Miko.
+Y también por la misma razón, no puedo negarme a cualquier cosa que ella me pida. Incluso si no soy capaz de hacerlo, si ella me pide que salga a trabajar, entonces yo salgo sin rechistar.
+Y ni yo misma sé cómo enfrentarme a esas miles de personas con el mismo gesto, ni me apetece hacerlo, no puedo hacerlo. Con tal de evitar el contacto con ellos, hasta no me importaría que me llamasen “Shogun la desafortunada”.
+No obstante, aunque no me importase que me llamasen así, de ninguna manera podría negarme a las peticiones de Miko.
+“¿Por qué no hablas, Shogun? ¿Acaso volviste a hacer lo mismo que otros días? ¿Solo saliste del Tenshukaku para no hacer nada más en todo el día hasta que se hizo de noche y tuviste que volver?”. No noté ni un ápice de reproche en sus palabras, pero, precisamente por eso, no sabía cómo debería contestarle.
+“Está bien, descansa. Yo todavía tengo unas cosas de las que ocuparme. No te olvides de terminarte el cangrejo mantequilla, ¿hm?”. Miko se giró y abandonó la habitación.
+
+No sé por qué, pero el cangrejo mantequilla de hoy no sabe a nada.
+De repente se me ocurrió qué responder.
+En este mundo no hay rival que pueda hacerle frente a la todopoderosa Shogun. Sin embargo, incluso la todopoderosa Shogun puede contraer un resfriado.
+No tardé mucho en acabarme el cangrejo mantequilla, cuando me dejé caer sobre la cama y noté un terrible dolor de cabeza. Pero, en realidad, esto no es nada para mí, me han pasado cosas peores.
+Normalmente, puedo apoyar la cabeza en las rodillas de Miko, escuchándola tararear. Entonces, enseguida logro conciliar el sueño.
+Pero hoy Miko no apareció, el palacio está helado como el hielo y mi frente está ardiendo, pero no hay nadie más en casa.
+
+Ella tiene sus propios asuntos de los que ocuparse, no es solo mi kitsune, también es la Suma Sacerdotisa del santuario.
+Quizás se haya enfadado, quizás ponga en duda a alguien que se pasa el día diciendo “¡Bien!”, ¿de veras le merece la pena invertir tanta energía en mí?
+Y con esta duda, me embarco en un profundo sueño.
+
+Soñé que Miko seguía mostrando esa sonrisa tan característica de ella, con un bol de té con leche entre sus manos.
+“Esta es una bebida especial que he hecho yo misma, se llama 'margarita arcoíris'. Hace poco fui a Ritou y compré unos lirios cala importados de Mondstadt, también le puse un poco de menta. Tómala, verás cómo te pones buena pronto”.
+Quizás sea por soñar que ahora apenas tengo energía para levantarme.
+“'Ah, así que Shogun no puede levantarse. Entonces, tendrás que disculparme un momento'. Utilizó un método que no quisiera recordar ni en sueños para introducirme una margarita arcoíris en la boca”.
+Me desperté sobresaltada, esa escena superó los límites de mi imaginación. Seguramente ella esté enfadada conmigo en estos momentos por haber descuidado mis deberes gubernamentales.
+
+Pero... ¿Por qué noto un sabor dulce en las comisuras de mis labios?...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book374_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book374_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d901e8049
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book374_ES.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+Una dulce y hermosa madre dijo una vez: “Antes o después, todos los Dodocos deciden dejarse llevar por el viento o la marea y comenzar su aventura”.
+Tal y como ella predijo, cuando nuestro Dodoco escuchó que su buena amiga Klee había decidido ir al país de la Shogun Raiden de aventuras, se sintió muy feliz.
+A Dodoco le encanta comer cosas ricas en El Buen Cazador y escuchar a los bardos cantar sus canciones.
+Pero lo que más le gusta de todo es contar las estrellas y hacer coronas de flores silvestres con Klee.
+Al fin y al cabo, todos los Dodocos anhelan poder ir de aventuras.
+
+Si voy a la nación de la Shogun Raiden, no solo tendría que hacer frente a unos fuertes vientos, sino también cruzar el océano.
+A Dodoco no le dan miedo los aullidos del viento. Ese es el sonido de la bendición del Arconte Anemo.
+Dodoco tampoco le teme a las olas gigantescas de Kokomi. Dodoco es todo un valiente.
+
+Pero Dodoco no quiere que Klee tenga que hacer frente a ningún peligro.
+Porque Klee es su mejor amiga y los amigos deben protegerse el uno al otro.
+Además, Dodoco no quiere separarse de Klee.
+Sin Klee, cualquier aventura sería como una flor dulce que no florece, solitaria y triste.
+Incluso si viajara por todo Teyvat, visitara cada rincón y atravesara cada lago, ninguna aventura tendría sentido sin Klee.
+¡Así que está decidido! Dodoco irá de aventuras con su mejor amiga, Klee.
+Si vamos en barco, no podré volar con libertad ni nadar en el mar,
+pero podré ver la sonrisa de Klee cada día y escuchar las historias de Albedo.
+Eso vale la pena.
+
+
+
+En la nación de Inazuma, todo es de color púrpura, desde la hierba hasta los peces y los pájaros.
+Si tuviéramos que dibujarlo todo, Albedo no tendría suficiente pintura púrpura.
+Es una pena que Albedo no tenga tiempo para dibujar con Klee y Dodoco.
+Albedo es un adulto, así que a veces tiene que ocuparse de cosas de adultos.
+¡Por suerte Dodoco siempre puede contar con Klee!
+A Klee siempre se le ocurren muchas cosas divertidas que hacer, así que cuando Klee y Dodoco están juntos, ¡nunca se aburren!
+
+Klee tiene muchos, muchísimos amigos en Inazuma, como {F#la Caballera Honoraria}{M#el Caballero Honorario}, Paimon y Yoimiya.
+Con todo el mundo aquí, ¡esta aventura está siendo muy divertida!
+¡Yuju! ¡Vivan las aventuras!
+
+{F#La Caballera Honoraria}{M#El Caballero Honorario} ha llevado a Dodoco a escalar la Montaña Yougou.
+Al llegar a la cima estábamos agotad{F#as}{M#os}, así que nos tumbamos bajo el Cerezo Sagrado para tomar una siestecita.
+Dormimos tanto que, al despertarnos, nos habían crecido alas como a un tengu.
+Las alas de Klee son de color rojo y las de Yoimiya, doradas. {F#La Caballera Honoraria}{M#El Caballero Honorario} tiene alas de color azul.
+Paimon puede volar incluso sin alas, así que ella no tiene.
+Cuando movimos las alas junt{F#as}{M#os}, creamos una gran corriente de aire.
+Entonces, *¡fiuu, fiuu!*, el viento despeinó a la miko.
+Será mejor que nos vayamos antes de que se enfade.
+
+Las aventuras son increíbles, pero... *Grr*, la tripita de Klee está rugiendo.
+¡Vaya! ¿Cómo se nos ha podido olvidar? ¡Comer algo rico es superimportante durante una aventura!
+*¡Ñam, ñam!*, estamos disfrutando de los deliciosos dango que hemos comprado.
+Dodoco y Paimon han devorado en un santiamén su ración. Después de llenar la barriguita, Dodoco observa la sonrisa de Klee y no puede evitar pensar:
+¡Conocer a Klee y a todos los demás es lo mejor que me ha pasado nunca!
+
+
+
+¡Ah! Se me ha olvidado algo. Ahora que lo pienso, tú también eres parte de esta aventura.
+Vamos de aventuras juntos, riamos juntos y compartamos la comida. ¡Tú también eres {F#nuestra amiga}{M#nuestro amigo}!
+¡Ven, corre! Yoimiya está preparando unos fuegos artificiales!
+
+
+
+Cuando disfrutábamos de los fuegos artificiales, Yomiya dijo:
+“Mientras tengamos imaginación, seremos libres”.
+Entonces Klee dijo: “Siempre seremos amig{F#as}{M#os}”.
+¿Lo ves? Dodoco es muy feliz cuando está con todos sus amigos.
+Ahora tú también eres amig{F#a}{M#o} de Dodoco, así que tú también tienes que estar content{F#a}{M#o} y venir de aventuras con nosotros.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book37_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book37_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..46da753e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book37_ES.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+«Mondstadt»
+Especial de la Revista de Geografía de Teyvat - El viaje de Alice en Mondstadt
+
+Valle Dadaupa
+
+Las tres tribus Hilichurl ubicadas en este valle están densamente pobladas. ¿Qué pasaría si construyésemos una enorme celda giratoria en forma de bola en el centro del valle y tirásemos a todos los Hilichurls? De esa manera, podríamos generar suficiente energía para alimentar todas las fábricas de Mondstadt durante al menos cinco años. Si damos un paso más allá y molemos los Hilichurls que son demasiado viejos o demasiado débiles como condimento para alimentos y se los damos a los más fuertes, ¡podríamos construir una máquina de movimiento perpetuo que podría soportar una fábrica tan grande como Snezhnaya!
+Me parece totalmente factible.
+Pero cuando le conté esta idea a la señorita Lisa, me miró y reflexionó en silencio durante mucho tiempo. Luego cambió de tema con sutileza.
+
+Acantilado Estrellado
+
+El Arconte Anemo es demasiado indisciplinado para mí. Si yo fuera un dios, no habría permitido que mi reino estuviera tan desorganizado. Con suficientes bombas colocadas en la posición adecuada, incluso el gigantesco Acantilado Estrellado se desmoronaría en un segundo. Con un terreno más plano, Mondstadt estaría mucho mejor organizado.
+Pero ese astuto Capitán de Caballería rechazó mi propuesta nada más escucharla. Incluso me pidió que me alejara del Acantilado Estrellado.
+
+Levantaviento
+
+Este es uno de los pocos lugares de todo Mondstadt con un terreno algo más llano. En el centro hay un gran roble, y se dice que Vennessa ascendió allí. Busqué por todo el árbol durante mucho tiempo, pero no encontré ningún dispositivo de lanzamiento.
+Agarré algunos Hilichurls cercanos para poner a prueba mi teoría. Lamentablemente, la distancia de vuelo más larga fue hasta las cabañas de cazadores cerca de la Aldea Aguaclara. Qué decepción.
+
+Costa del Halcón
+
+Mi experimento fallido causó un gran revuelo en la Aldea Aguaclara, por lo que la señorita Jean de los Caballeros de Favonius ordenó que alguien me vigilara. Lo único que pude hacer durante todo el día fue pasear por la Costa del Halcón. Es un lugar tan aburrido. ¡Esas estúpidas águilas que flotan en el cielo y esos Slimes Anemo hinchados son muy molestos! ¡Y lo peor de todo es que no podía hacer nada para remediarlo!
+Por otro lado, la Caballera Exploradora a la que ordenaron que me vigilara se divirtió bastante con los niños.
+
+Bosque Susurrante
+
+Otro bosque más de Mondstadt. Esa Caballera Exploradora llamada Amber parecía conocerse bien el camino por este lugar. El juguete explosivo que llevaba consigo me llamó la atención. Con algunos ajustes, puedo convertirlo fácilmente en algo que podría hacer que este bosque e incluso las montañas cercanas se conviertan en cenizas.
+Mi propuesta pareció asustarla. Pero yo creo que la idea de un peluche explosivo es brillante.
+Lo probaré sin falta la próxima vez.
+
+Cañón Coronabrillante
+
+Finalmente me libré de esa acosadora de los Caballeros de Favonius. Este valle que encontré en la costa noreste del Lago de Sidra todavía está protegido por unos antiguos mecanismos, pero los soldados responsables de defender el paso para el Rey de la Tempestad no estaban por ninguna parte. Lo único que sobrevivió al viento del tiempo fueron los Hilichurls poco inteligentes y unos silenciosos guardias mecánicos.
+Mi experimento de controlar Guardianes de las Ruinas con Hilichurls también falló. El guardián se rompió en pedazos y... Bueno, mejor no hablemos del Hilichurl atado al guardián. Ah, y tampoco de la mitad de las ruinas, que también fueron destruidas.
+
+Guarida de Stormterror
+
+El Cañón Coronabrillante conduce a las gigantescas ruinas de la antigua ciudad construida por el cruel Decarabian, Rey de la Tempestad. La ciudad fue construida en forma de anillo. Al parecer, a cada residente se le asignó su propio lugar entre el anillo interior y el exterior. Justo en el centro de la ciudad estaba la alta torre donde residía el Rey.
+Las ruinas del cruel monarca, que una vez intentó controlar la vida de su gente, ahora no son más que un lugar desierto.
+Volé por los aires algunos pasadizos para que la gente pudiera subir a la torre más fácilmente. Me gusta como ha quedado, porque las ruinas parecen más antiguas ahora.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book384_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book384_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book384_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book385_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book385_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book385_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book386_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book386_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book386_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book387_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book387_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book387_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book388_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book388_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book388_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book389_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book389_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book389_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book38_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book38_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..66563db57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book38_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+«Aldea Chingtsé»
+Partí de Espinadragón y, después de cruzar ríos, traspasar bancos de arena alfombrados con carrizos y atravesar bosques de bambú con pizcas de rayos de sol, finalmente llegué al Monte Chingtsé. Mis zapatos y mi ropa estaban empapados por la intensa lluvia. Afortunadamente, los ancianos de la aldea tuvieron la amabilidad de dejarme tender la ropa en el ayuntamiento del pueblo. Incluso me dieron algo de ropa seca y comida.
+Había muchos niños en la Aldea Chingtsé. Por muy dulces que sean, pueden volverse bastante apegados. También había muchos ancianos. La gente que vivía aquí parecía feliz y despreocupada. Los ancianos dijeron que la mayoría de los jóvenes se fueron a trabajar a Liyue. Muchos de ellos ya tenían una familia allí y enviaban dinero todos los meses. Después de ver la prosperidad y la comodidad de la ciudad, es difícil que estos jóvenes quieran volver a vivir en su hogar natal. Liyue había traído paz y riqueza a toda la región del Monte Chingtsé, pero también la estaba haciendo envejecer irreversiblemente.
+Según la leyenda, la palabra “Chingtsé” se originó a partir del nombre de una antigua serpiente marina llamada “Chi”. En realidad, “Chi” es como lo llamamos ahora en lenguaje moderno, ya que en la antigüedad, la gente de Liyue lo pronunciaba “Chingtsé”.
+Según un anciano aldeano, hace miles de años, Morax derrotó al monstruo marino y devolvió la paz a Liyue. Tras su muerte, el cuerpo del monstruo se convirtió en roca, su sangre se convirtió en agua y sus escamas ahora son bancales. Por su parte, su nido se convirtió en el Monte Chingtsé tal y como lo conocemos hoy en día.
+Pero, tras un rápido vistazo, creo que las montañas son principalmente rocas destrozadas por impactos externos. Además, no hay ni rastro de monstruos Hydro en esas rocas. ¿Quizás el cadáver de Chi, la serpiente marina, desapareció hace mucho tiempo y ese monstruo convertido en montaña no es más que un cuento antiguo?
+Mi próximo destino es el lago ubicado en el bosque de piedra del Desfiladero Jueyun, donde se dice que hay un laberinto en el que viven los Adeptus. A ver si puedo encontrarlo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book390_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book390_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book390_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book391_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book391_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book391_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book392_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book392_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book392_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book393_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book393_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book393_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book394_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book394_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book394_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book395_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book395_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book395_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book396_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book396_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book396_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book397_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book397_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e03e4b169
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book397_ES.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+Una dulce y hermosa madre dijo una vez: “Antes o después, todos los Dodocos deciden dejarse llevar por el viento o la marea y comenzar su aventura”.
+Tal y como ella predijo, cuando nuestro Dodoco escuchó que su buena amiga Klee había decidido ir al país de la Shogun Raiden de aventuras, se sintió muy feliz.
+A Dodoco le encanta comer cosas ricas en El Buen Cazador y escuchar a los bardos cantar sus canciones.
+Pero lo que más le gusta de todo es contar las estrellas y hacer coronas de flores silvestres con Klee.
+Al fin y al cabo, todos los Dodocos anhelan poder ir de aventuras.
+
+Si voy al país de la Shogun Raiden, no solo viajaría a lomos del viento y atravesaría los mares, sino que también tendría que hacer frente a la temible tempestad eléctrica.
+A Dodoco no le dan miedo los aullidos del viento. Ese es el sonido de la bendición del Arconte Anemo.
+Dodoco tampoco le teme a las olas gigantescas de Kokomi. Dodoco es todo un valiente.
+En cuanto a la tempestad eléctrica que rodea la nación, Dodoco la hará frente con templanza, ¡al más puro estilo del clan Dodoco!
+Pero Dodoco no quiere que Klee tenga que hacer frente a ningún peligro.
+Porque Klee es su mejor amiga y los amigos deben protegerse el uno al otro.
+Además, Dodoco no quiere separarse de Klee.
+Sin Klee, cualquier aventura sería como una flor dulce que no florece, solitaria y triste.
+Incluso si viajara por todo Teyvat, visitara cada rincón y atravesara cada lago, ninguna aventura tendría sentido sin Klee.
+¡Así que está decidido! Dodoco irá de aventuras con su mejor amiga, Klee.
+Si vamos en barco, no podré volar con libertad ni nadar en el mar,
+pero podré ver la sonrisa de Klee cada día y escuchar las historias de Albedo.
+Eso vale la pena.
+
+
+
+En la nación de Inazuma, todo es de color púrpura, desde la hierba hasta los peces y los pájaros.
+Si tuviéramos que dibujarlo todo, Albedo no tendría suficiente pintura púrpura.
+Es una pena que Albedo no tenga tiempo para dibujar con Klee y Dodoco.
+Albedo es un adulto, así que a veces tiene que ocuparse de cosas de adultos.
+¡Por suerte Dodoco siempre puede contar con Klee!
+A Klee siempre se le ocurren muchas cosas divertidas que hacer, así que cuando Klee y Dodoco están juntos, ¡nunca se aburren!
+
+Klee tiene muchos, muchísimos amigos en Inazuma, como la Caballera Honoraria, Paimon y Yoimiya.
+Con todo el mundo aquí, ¡esta aventura está siendo muy divertida!
+¡Yuju! ¡Vivan las aventuras!
+
+La Caballera Honoraria ha llevado a Dodoco a escalar la Montaña Yougou.
+Al llegar a la cima estábamos agotad{F#as}{M#os}, así que nos tumbamos bajo el Cerezo Sagrado para tomar una siestecita.
+Dormimos tanto que, al despertarnos, nos habían crecido alas como a un tengu.
+Las alas de Klee son de color rojo y las de Yoimiya, doradas. La Caballera Honoraria tiene alas de color cian.
+Paimon puede volar incluso sin alas, así que ella no tiene.
+Cuando movimos las alas junt{F#as}{M#os}, creamos una gran corriente de aire.
+Entonces, *¡fiuu, fiuu!*, el viento despeinó a la miko.
+Será mejor que nos vayamos antes de que se enfade.
+
+Las aventuras son increíbles, pero... *Grr*, la tripita de Klee está rugiendo.
+¡Vaya! ¿Cómo se nos ha podido olvidar? ¡Comer algo rico es superimportante durante una aventura!
+*¡Ñam, ñam!*, estamos disfrutando de los deliciosos dango que hemos comprado.
+Dodoco y Paimon han devorado en un santiamén su ración. Después de llenar la barriguita, Dodoco observa la sonrisa de Klee y no puede evitar pensar:
+¡Conocer a Klee y a todos los demás es lo mejor que me ha pasado nunca!
+
+
+
+¡Ah! Se me ha olvidado algo. Ahora que lo pienso, tú también eres parte de esta aventura.
+Vamos de aventuras juntos, riamos juntos y compartamos la comida. ¡Tú también eres {F#nuestra amiga}{M#nuestro amigo}!
+¡Ven, corre! Yoimiya está preparando unos fuegos artificiales!
+
+
+
+Cuando disfrutábamos de los fuegos artificiales, Yomiya dijo:
+“Mientras tengamos imaginación, seremos libres”.
+Entonces Klee dijo: “Siempre seremos amig{F#as}{M#os}”.
+¿Lo ves? Dodoco es muy feliz cuando está con todos sus amigos.
+Ahora tú también eres amig{F#a}{M#o} de Dodoco, así que tú también tienes que estar content{F#a}{M#o} y venir de aventuras con nosotros.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book39_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book39_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c55a1e88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book39_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+«Estanque Luhua»
+Viajando hacia el sureste a lo largo del Río Bishui, me encontré con un estanque en el norte de la Cordillera Tianheng. El agua es más clara que el cielo y su temperatura es la misma que la del cuerpo humano. Además, su sabor tiene incluso un toque dulce.
+
+Un herborista local me dijo que hace miles de años este estanque fue un jardín. Se dice que durante la era de la Guerra de los Arcontes, dos amantes, cuya relación se encontró con el desacuerdo de sus familias, se encontraban aquí en secreto. Sin embargo, mientras la guerra continuaba, el hombre dejó a su amante y decidió seguir al Arconte Geo. Como ser mortal, se unió a la guerra con valentía, al igual que innumerables mortales de aquella época. Pasaron cientos de años y nadie volvió a saber nada de aquel hombre.
+
+Sin embargo, la chica sí lo esperó durante años en su jardín. Las flores se marchitaron y la hierba creció, pero, empapada por la marea del estanque, esta también terminó pudriéndose. La marea cesó, e incluso la chica se convirtió en polvo, de modo que sus lágrimas convergieron en este estanque. Tal vez sea su profundo anhelo lo que hizo que el agua fuera tan clara y agradable.
+Pasé una tarde aquí y di alguna que otra cabezada mientras me bañaba en el estanque. Cuando desperté, las estrellas ya brillaban claras en el cielo.
+
+Me di cuenta de que un bebé zorro me estaba observando a escondidas, pero se asustó en cuanto levanté la vista.
+
+No me di cuenta hasta más tarde de que me faltaba un zapato y que habían estado rebuscando en mi saco de comida.
+
+Preparar el equipaje me llevó más tiempo de lo que esperaba. Mi próximo destino se encuentra en delta del Río Bishui, al noreste: la Costa Yaoguang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5edbb28f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book3_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+«El hombre que robó la estrella solitaria»
+“Soy la segunda heredera legítima del Imperio de Andrómeda, y tengo más de doscientos títulos a mi nombre. Me llamarás la Princesa de Andro-Basilisco”. La encantadora niña se cruzó de brazos mientras revivía su entrada anterior, y dejó escapar dos ligeras risitas de satisfacción.
+El único propósito de Su Majestad en Delfos era casarse con Ike.
+“Si usted, la persona que conquistó una cuarta parte del universo, se casa conmigo, mi seguridad estará garantizada después de que mi hermana mayor sea reemplazada en el trono”.
+“Si me permite la pregunta, ¿cuán grande es el Imperio de Andrómeda?”, preguntó Vera.
+“Según mis cálculos, hay más de nueve mil planetas habitables”.
+—— Y con tantas estrellas en tu poder, ¿por qué quieres venir a robar mi brillo?
+
+“Entonces, ¿no estás aquí para lastimar a Vera?”, le preguntó Sachi a Ike con cautela, quien llevaba los pergaminos y globos de otros planetas.
+“Claro que no. Creo que sería una gran ayudante”. Ike dejó sus cosas en el suelo y se sacudió las manos. “¿Es que te gusta?”
+“¿A mí? ¡No, para nada, no me gusta!”. Sachi miró hacia otro lado, preocupado de que el viejo sabio pudiera discernir sus verdaderos sentimientos.
+Luego alcanzó una caja llena de fotos y agarró algunas al azar. Cada imagen representaba a una mujer distinta, todas de gran belleza.
+“Oh, esto... Todas dijeron que me dieron su único y verdadero amor, pero ¿lo hicieron de verdad? En realidad, yo solo fui uno de sus muchos amantes”.
+Sachi no sabía cuándo o dónde había escuchado el dicho, pero dijo enojado:
+“Y con tantas estrellas en tu poder, ¿por qué venir a robar mi brillo?”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book40_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book40_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..782b88100
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book40_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«Costa Yaoguang»
+Este es el delta del Río Bishui. La arena y el lodo fueron transportados hasta aquí por el río y se acumularon en un banco abierto y llano. Cuando finalmente llegué, dicho banco estaba envuelto en una capa de niebla y mis zapatos nuevos volvían a estar empapados. Escuché el sonido de unos monstruos desconocidos procedente de la niebla, pero no pude determinar la ubicación exacta.
+Ya solo quedaba instalar la carpa y esperar a que esa escandalosa niebla desapareciera.
+Cuando me hospedaba en la Posada Wangshu, un comerciante me contó la historia del nombre de la Costa Yaoguang: “Las olas de jade eran arrastradas hacia el océano mientras que en la playa de arena blanquecina había una caracola verde vacía”.
+Luces tan puras como el jade brillaban en la superficie del Río Bishui y fluían hacia el mar junto con sus aguas. Pero el Santuario Caracola de la Costa Yaoguang estaba vacío.
+Una vez me aventuré en la niebla para visitar el santuario, pero no vi a su dueño.
+Una leyenda de los pescadores dice que el Santuario Caracola es el hogar de una Adeptus, y que dicha caracola de color verde es parte de su propio cuerpo. Ella dio cobijo a los viajeros que se perdieron en la niebla, se ocupó de los náufragos y dio buena suerte a los Adeptus en su cruzada contra los monstruos marinos.
+Pero esta leyenda tiene una versión distinta entre los pescadores más ancianos. Ellos dicen que el Santuario Caracola no era el hogar de un solo Adeptus, sino de una familia entera que vivió en él durante generaciones. Sus miembros se dedicaron a ayudar a los extraviados y salvaron la vida de muchos pescadores.
+Parece que la niebla se está alejando y el sol ya casi es visible.
+A continuación, tomaré prestado un bote para llegar al Bosque de Piedra Guyun y visitar las ruinas donde el Arconte Geo venció al monstruo marino.
+Si todo va bien, debería llegar en poco tiempo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book41_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book41_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..01168aca8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book41_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Los picos rocosos de Liyue atraen el interés de muchos caballeros, pero no el mío. Esas piedras son tan ásperas que puedes rasparte las manos. A mí me gusta un tipo de flor llamada flor de seda. Tiene una textura fina y desprende un ligero aroma. Si no estuviera tan lejos, te habría traído alguna. Seguro que te encantaría.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book42_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book42_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa8ab12a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book42_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Si hay una explosión en la ciudad, ya saben a quién hay que encerrar.
+Si una bomba a alguien hiere, Jean inmediatamente viene.
+Si Mondstadt es bombardeada, Klee será castigada.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book43_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book43_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4843bf2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book43_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+“... He estado pensando mucho, y creo que debería decirle la verdad. Timmie está creciendo. No puedo ocultárselo para siempre. Cuanto más tiempo se lo oculte, más le costará aceptarlo.
+Es solo una sugerencia. Al fin y al cabo, eres tú quien ha estado cuidando de Timmie todo este tiempo. Por favor, dime qué opinas al respecto.
+Saluda a Timmie de mi parte. Iré a verle en unos días”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book44_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book44_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d304a4fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book44_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+“... Recibimos su carta y ya preparamos su pedido de comida. Sin embargo, dado que Mondstadt está muy lejos de Liyue, hemos realizado esfuerzos adicionales para garantizar que la comida se mantenga fresca. Tenga paciencia.
+P.D.: El pescado seco picante puede hacerse de muchas formas para ajustarse a sus propios gustos”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book45_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book45_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d95b09c96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book45_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Para la bebida especial de Quinn, se necesitan manzanas.
+Sin embargo, usar otros ingredientes podría darte una sorpresa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book46_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book46_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f169da03b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book46_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Para el cóctel especial de Margaret, se necesitan dientes de león.
+Sin embargo, usar otros ingredientes podría darte una sorpresa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book47_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book47_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ab432d52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book47_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Para la bebida especial de Jack, se necesitan flores dulces.
+Sin embargo, usar otros ingredientes podría darte una sorpresa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book48_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book48_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f0183093
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book48_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Para la bebida especial de Draff, se necesitan bayas.
+Sin embargo, usar otros ingredientes podría darte una sorpresa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book49_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book49_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ea7b5f1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book49_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Querido Dongdong:
+
+¡Qué rápido pasa el tiempo! Hace ya tres meses que estoy fuera. ¿Me extrañas, hijo? ¿Te vas a dormir temprano todos los días? ¿No estarás portándote mal con la gente del pueblo, o sí? No pasa nada, dentro de poco estaré de vuelta. En cuanto regrese de Inazuma, te prometo que esta vez sí iremos al puerto a ver los barcos de la Flota Crux Meridianam.
+
+Dongdong, ¿te acuerdas de la Costa Yaoguang? He conseguido tanto oro que no puedo ni cargar con él. Cuando regrese, ¡vamos a comer muchas cosas deliciosas y a hacer tofu todos los días con el molino del pueblo! Pero lo que más me gustaría hacer con este dinero es comprar una casa en Liyue. Una de esas con vistas al mar. Cuando haya vuelto, tú decides qué hacer, ¿vale?
+
+¿Sabes? Me encontré con un Guardián de las Ruinas en un acantilado enorme que había enfrente del Estanque Luhua, en la Llanura Guili. Estaba allí sentado cabizbajo, totalmente quieto, mientras el tronar ensordecedor y la fuerte lluvia caían sobre él, que ni se inmutaba. Me quedé mirándolo un buen rato hasta que, por fin, ¡me di cuenta de que el guardia estaba dormido! Comencé a trepar por su cuerpo, orgulloso de mis capacidades. Llegué a su cabeza y, al poner mis manos sobre ella, se escuchó un ruido. ¡Crac! Y acto seguido otro. ¡Buuuum! La cabeza cayó peñasco abajo y, desgraciadamente, se rompió en pedazos. De lo contrario, me la habría llevado como botín de guerra para mostrártela.
+
+Cuando seas un poco más grande, te llevaré a ver los paisajes del Desfiladero Jueyun. Allí, la niebla es como un mar de nubes, las cascadas son aún más imponentes que las de la Aldea Chingtsé y uno puede contemplar cómo la morada de los Adeptus aparece y desaparece entre la bruma. Es realmente impresionante. ¡Y hasta he conocido a un Adeptus de verdad! Comimos, bebimos, hablamos y nos reímos juntos. Incluso me regaló una botella de la que sale vino cuando soplas. Pero tú no puedes tocarla, que todavía eres pequeño y no puedes beber alcohol. Cuando crezcas, mis valiosas pertenencias serán todas tuyas.
+
+Cuando acabe mi aventura en Liyue, iré al puerto para tomar un barco de la Flota Crux Meridianam en el que navegaré hacia un nuevo destino lejano. Seguro que veré aún más cosas impresionantes y tesoros escondidos. ¡Qué ganas de contártelo todo! Dongdong, tú sigue portándote bien y acostándote pronto. No comas muchos dulces, que te saldrán caries. ¡Y no hagas enojar a los ancianos del pueblo! Intenta llevarte bien con todo el mundo y no te pelees con nadie. Yo regresaré muy pronto con muchísimas cosas que contarte.
+
+Cuídate mucho. Papá.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5ead2fad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book4_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Cuando nos liberemos de las barreras de la creencia en los arcontes y la Iglesia, nos daremos cuenta de que, en el norte de Teyvat, la gente de Mondstadt conservó su cultura intacta durante décadas, incluso después de que Barbatos, el Arconte Anemo, se escondiera. Cuando observamos la vida cotidiana de la gente de Mondstadt con una perspectiva más elevada, se hace evidente que las personas comparten una naturaleza despreocupada, derivada principalmente de sus prósperas y agradables condiciones de vida. El excedente de grano se convirtió en su fuente para producir cerveza, la cual alimentó aún más su despreocupado temperamento. Lo más curioso es que el Arconte Anemo nunca les había enseñado cómo preparar alcohol y deleitarse bebiéndolo.
+Pero no tengo la intención de hacer que mis lectores piensen que podríamos prescindir de los arcontes. Al contrario; si Barbatos no hubiera guiado a los cálidos monzones hasta Mondstadt con sus poderes divinos, ¿seguirían estas tierras siendo tan fértiles como para producir vino?
+La respuesta sería que no. Mondstadt es una ciudad del interior y habría luchado por mantenerse en pie si no fuera por la gracia de Barbatos. Al leer los libros de historia, aprendemos que Mondstadt está situado en una tierra que una vez estuvo congelada, donde las condiciones de vida eran duras y la elaboración de cerveza sería prácticamente imposible. Fue el poder de Barbatos lo que lo cambió todo.
+Un prolijo prefacio, de hecho, pero espero que mis lectores tengan una determinada visión en mente cuando lean este humilde libro: el poder de los arcontes es lo que creó el entorno en el que vivimos. Bajo esta premisa, debemos ser conscientes de que el verdadero elemento que da forma a nuestro pensamiento, lógica, cultura, filosofía y estética no son los arcontes en sí, sino el entorno objetivo que existe a nuestro alrededor. Similar al título de este libro, la gente de Teyvat siempre ha caminado junto a la divinidad; nada más y nada menos que simplemente caminar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book50_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book50_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f83651a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book50_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+«Costa Yaoguang»
+Otra vez hay niebla. De haberlo sabido, no habría hecho caso a esos viejos mineros y no habría venido hasta aquí por oro. Los muy vejestorios se jubilaron hace ya diez años y toda la información que me dieron está obsoleta. ¡No me sirvió nada de lo que me dijeron! Con tanta niebla no pude encontrar nada, ni siquiera la dirección de vuelta a casa. Oye, Dongdong, tú estarás comiendo bien, ¿no?
+
+Escuché el ruido de unos Hilichurls provenir de algún lugar entre la niebla. Quizás debería ir en dirección opuesta a ese ruido. Así alguien me salvará...
+
+Después de caminar durante no sé cuánto tiempo, la niebla siguió sin disiparse y yo ya no sabía si era de día o de noche. ¿Eh? ¿Eso que veo son unas sombras? Que el Rey de la Roca me salve de no equivocarme de camino, pero, si voy con ellas, puede que alguien me rescate. Decidido: iré con las sombras.
+
+Al final, como la niebla era tan densa, no me podía fiar ni de las sombras, así que decidí acampar hasta que se fueron para proseguir. No sé, a lo mejor debería regresar por donde vine...
+
+¡Maldición! Escucho Hilichurls por todas partes. Voy a...
+
+(El contenido del diario acaba aquí).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book51_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book51_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..663e1b413
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book51_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+«Llanura Guili»
+¡Qué mala suerte!
+
+Después de todo lo que me costó huir del campamento Hilichurl y llegar a la Llanura Guili, ¡un Guardián de las Ruinas me empezó a perseguir! Como no reaccionó en absoluto aunque estaba lloviendo a cántaros, pensé que era porque no podía moverse. Quién me iba a decir que un repentino destello sobre su cabeza lo despertaría. ¡Estaba vivo!
+
+Intenté huir como un pollito indefenso mientras el Guardián me perseguía para tirarme por el peñasco. Menos mal que, de tanto correr, acabé encontrando una gruta en el pie del mismo, donde pude esconderme y burlar al enemigo. Si no, habría terminado hecho pedazos o... No sé, no quiero ni pensarlo.
+
+Ahora ya lo he dejado muy atrás, pero sigo escuchando en mis oídos un ruido parecido al zumbido de mil abejas. Debo haberme roto dos huesos, porque no tengo fuerza en los brazos. Pero aún puedo seguir... No; tengo que seguir. Con mi edad, si no hago un último esfuerzo, no sé si volveré a ver a mi hijo Dongdong y a su madre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book52_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book52_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..83e14009e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book52_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+«Desfiladero Jueyun»
+En el pie de la montaña, conocí a un herborista que me arregló los huesos de una manera muy dolorosa. Me contó que muy poca gente consigue sobrevivir en una pieza a un Guardián de las Ruinas... Así que supongo que yo tuve mucha suerte.
+
+Desde lo alto, lo único que se veía era cómo la niebla cubría todo el Desfiladero Jueyun, una región con muy poco rastro humano. Era imposible discernir cuán denso era el mar de nubes. En las profundidades del bosque de piedra, el lejano rugir de monstruos y bestias iluminadas que se escuchaba me ponía los pelos de punta. No entiendo cómo podían sacar de aquí ámbar y hierbas medicinales. Se supone que, antiguamente, mucha gente pobre del pueblo se asentó en Liyue porque se ganaban la vida con el tráfico de material medicinal. ¿Cómo es que yo no tengo esa suerte?
+
+Aquella noche llovió mucho y las montañas estaban demasiado resbaladizas para escalar. No sé dónde puse mi arnés y mi pico de escalar. Qué raro, yo no suelo ser tan descuidado. ¡Seguro que es culpa de los monstruos de la montaña! Quizás haya sido un zorro...
+
+Tras cuatro o cinco días de ir de acá para allá, por fin logré obtener unas buenas hierbas medicinales, así que empecé a prepararlo todo para marcharme. En un principio, pensé en explorar un poco más, pero este lugar endemoniado es terrorífico. Por las noches, siento como si las sombras del bosque me siguieran por detrás, y los rugidos de los monstruos, procedentes de la cima de las montañas, se escuchan cada vez más cerca.
+
+Al descender de la montaña, tomé del suelo una vieja botella que no estaba en mal estado. Solo tuve que lavarla un poco en un manantial. Se la daré a Dongdong cuando regrese. Seguro que se pondrá muy contento. Le diré que es una valiosa botella que me regalaron los Adeptus.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book53_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book53_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0122cfb0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book53_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+«Liyue»
+Como vendí en la Farmacia Bubu la medicina que recolecté, no solo recuperé el dinero perdido, sino que también gané algo de más. Si sigo así, podré comprar una casa en Liyue en unos años más para vivir junto a Dongdong. Lo bueno es que, para entonces, él estará a punto de comenzar la escuela.
+
+Si hubiera sido buen estudiante cuando era joven, no habría conocido a esa chusma de los Ladrones de Tesoros, ni me habría gastado la herencia de mi padre. Cuando pienso en eso, solo quiero que Dongdong estudie con el mejor profesor y haga buenos amigos. Así nunca se tendrá que ver en la misma situación que yo. Por él, aún no puedo rendirme. Tengo que seguir esforzándome.
+
+Aun así, sigo aferrándome a la idea de hacerme rico de repente, por lo que probé suerte en un juego de apuestas en El Misterio del Jade. En un principio, no quería malgastar el dinero en ello, pero es que el Jefe Shitou es tan elocuente... Al final acabé apostando todo mi dinero, ¡y no tuve tan mala suerte! Conseguí ganar unas nefritas de buena calidad, pero perdí la hoz que usaba para recolectar hierbas, y también el botiquín.
+
+Ahora ya no me queda nada. Aunque los tesoros que gané son muy buenos, no es fácil cambiarlos para comprar otras cosas. Lo único que puedo hacer es seguir jugando. Iré al extranjero a probar suerte. ¿Me aceptará la Capitana Beidou si pido refugio en la Flota Crux Meridianam?
+
+Me conformo con cualquier cosa. Aunque solo sea para limpiar la cubierta del barco. Hace tres días que no como nada...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book54_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book54_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b96e5de2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book54_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+«Bosque de Piedra Guyun»
+Tras perder de vista a los Hilichurls de varias islas, por fin llegamos sin problemas al Bosque de Piedra Guyun. Al desembarcar, seis gigantescas columnas, bajo cuya sombra se estaba fresco, impidieron que la luz cegadora del sol me deslumbrase. No sé si será porque habían absorbido los nutrientes de los restos de monstruos que había en la playa, pero comí unos cangrejos muy jugosos y deliciosos.
+
+A juzgar por este radiante y cautivador paisaje, quién hubiera dicho que este fue el sangriento campo de batalla entre el Arconte Geo y el monstruo marino. Hace ya mucho tiempo que la sangre de los días pasados se fundió con el azul del mar sin dejar rastro. Quizás una gota de sangre derramada por una persona no es diferente del torrente de sangre de innumerables héroes ante el inmenso océano. Los vientos eternos y las corrientes oceánicas están destinados a limpiar el polvo hasta que todo esté como solía estar.
+
+Se dice que el Arconte Geo una vez talló una lanza gigante de una roca y la lanzó a las profundidades del océano, atravesando el cuerpo del monstruo marino que provocó el caos en su territorio. Con los años, el viento erosionó progresivamente la lanza de piedra hasta dejarla en la forma que vemos hoy en día.
+
+Ya era tarde y decidí regresar a tierra para acampar. Desde allá, podía divisar a los barcos salir del puerto y, a lo lejos, a la majestuosa Flota Crux Meridianam izar velas. ¿Qué importante misión de las Siete Estrellas estaría haciendo la Capitana Beidou?
+
+Esa noche dormí fatal. Todo el tiempo soñaba que estaba en un lugar oscuro y húmedo, como si yo fuera el monstruo marino que el Arconte Geo atravesó con su lanza. Me retorcía de dolor mientras luchaba por sacarme aquella robusta lanza de piedra, pero cada movimiento me causaba más dolor y odio.
+
+Por lo visto, el Bosque de Piedra Guyun no es un buen lugar para pasar la noche. Prendí una hoguera y esperé al amanecer para seguir mi camino. Regresé a Liyue para arreglarme un poco y, después, me puse en marcha hacia el Desfiladero Jueyun. Durante mi visita a los Adeptus, no conseguí nada, así que esta vez probaré suerte escalando la Cima Chingyun.
+
+Nota: ¡No vuelvas a perder el diario!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book55_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book55_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..da3c379a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book55_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+«Sal Terrae»
+Mis zapatos acabaron empapados de tanto caminar por la orilla del río del Pantano Dihua. La última vez que me los quité para sacar el agua, de dentro salió una rana.
+
+A juzgar por el tamaño de las ruinas, este lugar debió ser en el pasado un santuario y un refugio. Al parecer, fue construido por la Diosa de la Sal durante la Guerra de los Arcontes. Según las leyendas de Liyue, esta Diosa era dulce y delicada, pero durante la despiadada guerra, la vida de las personas era insignificante. Por ello, la Diosa de la Sal no participó en el cruento conflicto bélico, sino que se dedicó a dar refugio a las personas que sufrieron sus consecuencias. Las trajo hasta aquí para construir un asentamiento y darles el cuidado y el consuelo que necesitaban al vivir en un mundo sumido en el caos. Mientras tanto, trató de buscar la manera de que los Arcontes terminaran el conflicto y volviera la paz.
+
+Parece que hace mucho que, excepto por los cimientos de este santuario, el resto de la ciudad fue enterrado en el fondo del Río Bishui.
+
+La Diosa reunió a un grupo de devotos que se asentó en el actual Sal Terrae para vivir una vida tranquila. La ciudad se mantuvo en pie durante cientos de años, hasta que un día ella cayó y el asentamiento se derrumbó.
+
+La dulce y tierna Diosa no murió en combate contra el resto, sino que sufrió la traición de los mortales a los que tanto apreciaba.
+
+Su asesino fue el primer y último rey mortal de este lugar. Aunque, igual que el resto del clan, en su momento veneró a la Diosa de la Sal, al final dejó de hacerlo debido a sus aspiraciones mortales. El rey buscaba protección y poder de combate, por lo que, para demostrar la inutilidad del amable temperamento de la solitaria deidad, la asesinó con una gran espada. De este modo, el santuario acabó derrumbándose junto a ella, y la ciudad de los mortales sufrió un fin igual de amargo.
+
+Hay muchas opiniones sobre lo que le ocurrió al rey traidor y nadie sabe cuál es cierta. Algunos dicen que siguió gobernando él solo en las ruinas de la ciudad durante siglos hasta que se convirtió en polvo, la guerra terminó, el agua del río inundó las ruinas y del cetro del monarca salieron bichos. Otros dicen que no pudo soportar la culpa por asesinar a la Diosa de la Sal y se suicidó. En todo caso, aquellos que fueron agraciados por ella se dispersaron por todo Liyue, asentándose en este puerto bajo la protección del Arconte Geo y conservando sus leyendas. Por eso conocemos esta historia hoy en día.
+
+Se dice que el cuerpo de la Diosa de la Sal aún permanece en las profundidades de las ruinas. Y, aunque hace mucho que se convirtió en sal, sigue conservando la postura del momento exacto en que la espada del rey la atravesó.
+
+A lo lejos está empezando a nublarse. Parece que va a llover muy fuerte, así que más me vale irme lo antes posible. Mi siguiente parada será el Monte Chingtsé, al noroeste. Espero llegar antes de que empiece la tormenta. Pero no iré con mucha prisa, que no quiero perder otra vez mi diario...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book56_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book56_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9c28610f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book56_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+«Desfiladero Jueyun - Cima Chingyun»
+Empezaré cada entrada del diario de aventurero con un recordatorio. Me he dado cuenta de que, siempre que quiero escribir algo, no sé dónde lo puse por última vez. Ay, Roald, ¡no puedes seguir así!
+
+No sé ni cuánto tiempo me llevó escalar hasta la cima del precipicio. El blanquecino mar de nubes era tan denso que me era imposible distinguir desde dónde divisé la última vez el lugar donde viven los Adeptus.
+
+Aparte de los árboles de formas extrañas, apenas hay signos de vida en la cima del precipicio. De vez en cuando, un milano lapis emite un silbido agudo al caer antes de sumergirse en las nubes y desaparecer de mi vista. Más arriba se encuentra el lugar donde viven los Adeptus, pero hay algunas cosas que tengo que terminar antes de subir. El problema más apremiante es arreglar mi equipo de escalada y curarme algunos cortes y rasguños que me hice. Para ello tengo el ungüento que me dio un agricultor muy amable cuando llegué por primera vez al Desfiladero Jueyun. Duele, pero realmente funciona.
+
+No es nada cómodo pasar la noche en lo alto de la montaña. El implacable viento por encima de las nubes cala hasta los huesos, abriéndose paso a través de cada pequeño hueco que hay en la tienda de campaña. No hay forma de mantener una hoguera encendida con este viento, así que me va a ser imposible dormir. Me pregunto si los Adeptus que habitan por aquí alguna vez se sienten solos y desanimados al estar rodeados de nada más que el gélido y despiadado viento...
+
+Tras toda una noche en vela, la luna al fin se sumió en el mar de nubes. Comprobaré que lo llevo todo antes de seguir escalando hasta la cima, donde viven los Adeptus, al amanecer. Espero que no llueva en un sitio a tanta altitud.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book57_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book57_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5dd8846a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book57_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+«Desfiladero Jueyun - Lago Aozang»
+Otra vez he perdido un diario, y eso que me repetí tres veces como recordatorio “Guarda bien el diario”. Al lanzarme a la aventura, me olvidé completamente de ello. Malgasto tanto papel todos los años... Espero que el Arconte Dendro no se enfade.
+
+Al final, llegué a un lago en la cima de la Montaña Aozang. Para ello, atravesé un complicado y tortuoso camino montañoso hecho de peldaños de madera por los herboristas de la antigüedad, y escalé un peñasco muy empinado y húmedo. Unos pescadores me dijeron que el lago tenía kilómetros de profundidad, pero, tras comprobarlo por mí mismo, puedo asegurar que estaban exagerando.
+
+Los ancianos de la Aldea Chingtsé tenían razón después de todo: el agua del Lago Aozang es dulce y cálida. ¡No me extraña que lo consideren un lugar sagrado! Cuando llegué al Desfiladero Jueyun, un viejo agricultor me contó que los Adeptus tienen una habilidad mágica que les permite transformarse en bruma cuando quieren y vagar por la niebla. Es cierto que no me creí aquella leyenda de pueblo, pero ver cómo la bruma se elevaba desde la superficie del lago hasta la cima para fundirse con las nubes me hizo pensar... ¿Y si los Adeptus que estaba buscando ya estaban caminando en la cima y yo no tenía ni idea?
+
+Fui dirección este para descender la Montaña Aozang y, en el camino, por poco me perdí en el frondoso bosque. Llegué a un claro y me di cuenta de que había vuelto a la orilla del río Bishui. Desde aquí hay una buena vista. Es un buen lugar para descansar, así que creo que voy a acampar.
+
+Mientras organizaba mis cosas en el campamento, conocí a una joven chica que parecía estar buscando tesoros. Se llamaba Eduardo, y dijo que se dirigía hacia el oeste para ir al “Lago Milagroso”, al pie de la Montaña Aozang.
+
+“Cuenta la leyenda que el Adeptus vive en la orilla de un lago al oeste del pie norte de la Montaña Aozang. Si es así, seguro que esconde muchos tesoros secretos. ¡Muajaja! En cuanto los encuentre...”
+
+De repente, se puso muy seria, como si acabase de caer en cuenta de algo, y exclamó: “¡Me pondré en contacto con el Gremio para informarles! Al fin y al cabo, soy miembro del Gremio de Aventureros y no tengo ninguna relación con los Ladrones de Tesoros”.
+
+Es cierto que hay aventureros que lo son porque quieren hacerse ricos. Como la gente de Liyue suele decir: “Cada uno en su casa y Dios en la de todos”. Aunque la verdad es que, en general, creo que es una aventurera bastante decente.
+
+Ir dirección oeste para explorar ese Lago Milagroso del que hablaba la chica sonaba muy bien, pero, aun así, decidí seguir con mi plan original. Si no surgen imprevistos, me dirigiré a la Llanura Guili para admirar sus paisajes y desenterrar tesoros. Claro que, si no hay imprevistos, tampoco perderé de nuevo este diario. Por favor, ¡que no surjan imprevistos!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book58_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book58_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e220bc6aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book58_ES.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+«Liyue»
+Especial de la Revista de Geografía de Teyvat - El viaje de Alice en Liyue
+
+Pantano Dihua
+
+El curso norte del Río Bishui, que desemboca acá en un humedal, sigue hacia el sur atravesando la enorme Puerta de Piedra por un paisaje de carrizos que se extiende hasta el horizonte. En el extremo sur se encuentra una posada construida sobre una piedra gigante: la Posada Wangshu, el punto más alto del Pantano Dihua. Más al sur, uno puede ver a lo lejos la Llanura Guili y el lejano Bosque de Piedra Guyun sobre el mar. En el techo de la posada había un joven un poco extraño al que casi nunca escuché decir una palabra.
+Las comidas en la posada eran como banquetes, y la cocina estaba perfectamente equipada; perfecta para practicar alquimia.
+Hablando de alquimia, tengo un par de ideas para hacer un catalizador explosivo. Si no hay ningún imprevisto, me quedaré acá unos días más y luego partiré a la Llanura Guili.
+
+Llanura Guili
+
+Llegué a la Llanura Guili unos días antes de lo planeado.
+Según los libros antiguos, este lugar fue un mercado muy próspero antes de la Guerra de los Arcontes.
+Acá, los zorros y los pinzones salvajes son impresionantes, con un pelaje y unas plumas muy brillantes. Pero escuché a la gente de Liyue quejarse de que estos animales se comen sus ofrendas para el Arconte Geo. Me pregunto si eso les da un aroma afrutado al asarlos. Tal vez debería ir a cazar.
+Hay un control de seguridad muy estricto en la carretera principal, pero los guardias son muy amables. Hice una poción con algunas hierbas autóctonas y se la di a uno de ellos para su tartamudeo. Lo curó, pero tuvo algunos pequeños efectos secundarios. Ahora no puede evitar imitar constantemente a toda persona con la que habla. No solo lo que dicen, sino también el tono en que lo dicen. Y, oye, lo hace a la perfección.
+
+Desfiladero Jueyun
+
+Según lo que me contaron, un Adeptus vive en la cima de una montaña del Desfiladero Jueyun escondido entre todo el mar de nubes. Muchos herboristas de Liyue afirman haber visto la morada de los Adeptus en todo su esplendor, pero, según mi experiencia propia, si te comes unas cuantas setas raras, puedes llegar a ver un paisaje parecido.
+El terreno de esta zona es fascinante. Hay pilares de piedra que solo deberían aparecer muy profundo bajo tierra, así como una gran reserva de agua subterránea. ¿Volverá el Desfiladero Jueyun a formar parte del fondo del mar si toda esta agua desemboca allá?
+Mi compañero de viaje Zhongli, una persona que siempre está seria, empezó a reírse a carcajadas de mi teoría.
+Es un poco rarito.
+
+Costa Yaoguang
+
+He oído que la bruma suele invadir el mar de la Costa Yaoguang, y que, cuando más hay, uno no llega a ver ni los dedos de sus propias manos. Qué lástima no haber llegado a tiempo para verlo.
+En la playa hay caracolas marinas muy hermosas. ¿Cuántas de ellas habrán estado allá desde la Guerra de los Arcontes? Me hice un collar con algunas, el cual fue aplastado por el trasero del pescador de la posada. Ni una caracola quedó intacta.
+Y, además, tuve que pagarle los gastos médicos porque los pedazos de caracola le habían hecho una herida.
+En la playa en la que desemboca el Río Bishui hay una caracola de mar gigante. Allá, vive una señora mayor muy amable cuya familia, según me contó, navegó hasta aquí en la caracola. La anciana, por su parte, se dedica a salvar a los náufragos que llegan a la costa. Si convirtiera a esa caracola en un barco autopropulsado, seguro que le facilitaría las tareas de rescate.
+Pero después de perder el control de mi tercer prototipo de caracola-bote y de que explotara, la amable anciana dijo que ya no me iba a rescatar más.
+
+Bosque de Piedra Guyun
+
+Este es el lugar donde el Arconte Geo derrotó al monstruo marino. Algunos de los grandes pilares de piedra que atraviesan el fondo del océano todavía se elevan sobre la superficie del mar, aunque muchos se rompieron hace ya tiempo. Los seis pilares, formados a partir de un conglomerado de energía Geo, son realmente fascinantes. Visto desde arriba, uno tiene la impresión de que fueron colocados deliberadamente tal y como están para hacer una forma específica sobre el océano. ¿Tal vez esa fue la verdadera razón por la que el Arconte Geo provocó una lluvia de lanzas sobre el fondo marino?
+Parece que Zhongli, que es de Liyue, conoce bien las leyendas locales, aunque jamás lo he visto venir acá. A la distancia se ve la Posada Wangshu. Seguro que el extraño joven de la posada está mirando en esta dirección ahora mismo.
+El flujo de las líneas ley en este sitio es único, mucho más dinámico y libre que en el resto de Liyue... Es como si hubiera un poder implacable agitándose débilmente en las profundidades del océano. Puede que el monstruo al que derrotó el Arconte siga retorciéndose de dolor en el fondo del mar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book59_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book59_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f60d9b5ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book59_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+«Patrono de los hornos»
+Cuenta la leyenda que, cuando se fundó Liyue, los primeros pobladores construyeron hornos de piedra cuyo fuego prendían mediante la fricción de una piedra con otra. Como las piedras protegían el fuego, este no se extinguía fácilmente, y la gente podía usarlo con tranquilidad para calentarse y cocinar. Así fue como se creó Liyue. Los pobladores creían que las piedras eran una bendición del Rey de la Roca. Por ello, conforme la ciudad creció, los restaurantes y tabernas empezaron a adorarlo como el “Patrono de los hornos”, con la esperanza de que el fuego de sus establecimientos nunca se extinguiera y sus negocios prosperasen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..60bd28a34
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book5_ES.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Amigos de Mondstadt, ¡disfrutemos! ¡Beban cuanto quieran!
+¡Por la libertad! ¡Por el Arconte de los Vientos!
+¡Por Vennessa, la primera caballera en honrar este mundo!
+Hijos e hijas de Mondstadt, ¡que la gracia del Arconte Anemo quede grabada en sus corazones!
+No; ¡comprendan que la gracia no es la libertad, sino la lucha en sí misma!
+
+Ocurrió hace muchos años.
+Amigos, discúlpenme por improvisar,
+Pues han de tener claro como el día, que la gloria y la libertad de Mondstadt
+Nacieron cuando Barbatos tocó suavemente las cuerdas de la lira.
+Los poemas cantan sobre la fama de los héroes,
+Mas la anónima libertad merece una mayor celebración.
+
+Encadenado por la realeza, Mondstadt solo podía suspirar.
+Las festividades no eran para los ricos más que juegos de vanidad
+Más allá del alcance de la gente común.
+Mondstadt no era sino un terrible calabozo.
+En el juego de la esclavitud, la realeza encontraba su gozo,
+Ajena a su sino, que acabaría siendo su propio foso.
+
+Érase una dama confinada a una celda,
+Procedente de las australes praderas.
+Nació libre, mas ahora está encadenada,
+Pues permanece por un tirano aprisionada.
+Sin embargo, su alma piadosa nunca dejó de rezar
+Por su gente, por Mondstadt, por la falsa libertad.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book60_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book60_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e57ec67b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book60_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+«Patrono de los pioneros»
+En Liyue, los aventureros más intrépidos suelen llamar al Rey de la Roca el “Patrono de los pioneros”.
+Esto es debido a que, según la leyenda, Liyue no se habría fundado si no hubiera sido gracias al persistente espíritu de innovación de los antepasados, así como a la gracia y la protección del Rey de la Roca.
+Los aventureros de la ciudad desean llegar a compartir esa inquebrantable y robusta determinación que caracterizaba a los primeros pioneros.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book61_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book61_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..373a814a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book61_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+«Patrono de la riqueza»
+Liyue ha sido desde la antigüedad un lugar repleto de tesoros de todas partes, por lo que es una ciudad de comercio y riqueza. De hecho, el Mora, la moneda común en circulación actualmente en Teyvat, se fabrica y sale de Liyue. Es más, la palabra “Mora” proviene de otro nombre con el que se conoce al Rey de la Roca: “Morax”. Por esta razón, la gente considera a dicho Rey como el “Patrono de la riqueza”.
+Las personas que se dedican a los negocios suelen quemar incienso y hacer ofrendas para él. Después de todo, es la persona más rica del mundo... O más bien, el dios más rico.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book62_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book62_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..64e2650fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book62_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+«Patrono de la historia»
+Para los historiadores de Liyue, el Rey de la Roca, que fundó la ciudad sin ayuda de nadie, es también el “Patrono de la historia”. Muchos restaurantes y tabernas locales portan orgullosamente carteles que promocionan sus siglos de antigüedad como prueba de su longevidad. Otros hacen publicidad de historias de la época en que el Rey de la Roca visitó su establecimiento y valoró la comida, asegurándose de incluir la fecha exacta de la visita.
+Cuando los niños pequeños preguntan cuánto tiempo estuvo en el mundo el Rey de la Roca, los adultos siempre responden:
+“Mucho tiempo, hijo. Mucho tiempo”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book63_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book63_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..08e38de33
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book63_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test) Los picos rocosos de Liyue atraen el interés de muchos caballeros, pero no el mío. Esas piedras son tan ásperas que puedes rasparte las manos. A mí me gusta un tipo de flor llamada Flor de seda. Tiene una textura fina y desprende un ligero aroma. Si no estuviera tan lejos, te habría traído algo. Seguro que te encantaría.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book64_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book64_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..08e38de33
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book64_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test) Los picos rocosos de Liyue atraen el interés de muchos caballeros, pero no el mío. Esas piedras son tan ásperas que puedes rasparte las manos. A mí me gusta un tipo de flor llamada Flor de seda. Tiene una textura fina y desprende un ligero aroma. Si no estuviera tan lejos, te habría traído algo. Seguro que te encantaría.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book65_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book65_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4752c2885
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book65_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Una novela escrita por Chang el Noveno. Cuenta la historia de un niño, frágil desde su nacimiento, que fue adoptado por un Maestro Guhua de las montañas. Aunque el niño no podía practicar las artes Guhua, toda su vida giraba en torno a ellas mientras crecía en el Clan. Después del declive de este y la muerte del Maestro, el niño y un anciano que limpiaba el lugar fueron los únicos discípulos que quedaron. Pero el niño extrañaba a su Maestro: el Maestro que dirigió la escuela sin ayuda durante todos esos años; el Maestro conocedor de todas las técnicas esotéricas de la escuela de la montaña, y que había leído hasta el último libro que allá se escondía; el Maestro que había derrotado a innumerables contendientes sin Visión ni armas celestiales... El Maestro que le abrió los brazos a una joven estudiante de Inazuma.
+Cuando el malestar comenzó a azotar el mundo y aquella joven de Inazuma se fue sin despedirse, el joven decidió que ya era hora de salir de la montaña para ver el mundo. Su primera parada sería la lejana tierra de Inazuma.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book66_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book66_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..797537885
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book66_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Mirando desde la cima de la Garganta Sólitas pueden verse un par de cascadas. Sobre el saliente rocoso de la más alta de ellas crece un gran árbol. El tesoro está enterrado en una pila de grava al borde del precipicio.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book67_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book67_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..edb5db612
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book67_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Podrás casi tocar el tesoro en cuanto entres por la parte oriental del cañón.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book68_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book68_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e02502674
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book68_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Mirando desde la cima de la Garganta Sólitas pueden verse un par de cascadas. Encontrarás el tesoro nada más limpiar la grava acumulada encima de la más pequeña.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book69_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book69_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7c385a07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book69_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Los picos rocosos de Liyue atraen el interés de muchos caballeros, pero no el mío. Esas piedras son tan ásperas que puedes rasparte las manos. A mí me gusta un tipo de flor llamada flor de seda. Tiene una textura fina y desprende un ligero aroma. Si no estuviera tan lejos, te habría traído algo. Seguro que te encantaría.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book6_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book6_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..080b2893c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book6_ES.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Amigos de Mondstadt, ¡disfrutemos! ¡Beban cuanto quieran!
+Llegó el día en que Barbatos respondió a su devoción.
+Siguiendo el rojizo cabello de la joven, el Arconte Anemo ascendió a su posición.
+“Todo ser merece un nombre”, el espíritu proclamó,
+“Déjame crear el tuyo a través de una canción”
+“No busco nada más que tu amistad a cambio”.
+La joven felizmente correspondió, y su miedo rápidamente se disipó.
+
+Y así, bajo la voz cantante de Barbatos,
+La joven al dragón asolador derrotó,
+Mientras los aristócratas se escondían con pavor.
+“Mondstadt es libertad”, cantaban los vientos para su gente.
+La brisa del bosque se unió para derribar la torre del tirano pudiente.
+La leona levantó la cabeza, liberada por fin de los grilletes.
+
+Y así, la joven se ganó una prestigiosa fama.
+Al cantar junto al Arconte Anemo, su corazón agradecido estaba.
+Barbatos rechazó su agradecimiento y respondió:
+“Tú eres la única protagonista de tu canción”.
+“Confiarme tu amistad y tu nombre fue un honor”.
+“Para alabar tu libertad, esta es mi canción”.
+
+Amigos, ¡bebamos un poco más!
+Bebamos por la fuente de la libertad de Mondstadt,
+Por cuando los días se convierten en noches y la desesperación invade los rostros.
+Nunca olviden los heroicos cuentos de Vennessa,
+¡Nunca dejen de perseguir la libertad!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book70_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book70_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7c385a07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book70_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Los picos rocosos de Liyue atraen el interés de muchos caballeros, pero no el mío. Esas piedras son tan ásperas que puedes rasparte las manos. A mí me gusta un tipo de flor llamada flor de seda. Tiene una textura fina y desprende un ligero aroma. Si no estuviera tan lejos, te habría traído algo. Seguro que te encantaría.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book71_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book71_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7c385a07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book71_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Los picos rocosos de Liyue atraen el interés de muchos caballeros, pero no el mío. Esas piedras son tan ásperas que puedes rasparte las manos. A mí me gusta un tipo de flor llamada flor de seda. Tiene una textura fina y desprende un ligero aroma. Si no estuviera tan lejos, te habría traído algo. Seguro que te encantaría.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book72_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book72_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c483b00af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book72_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+«La bestia de piedra»
+Hay estatuas de piedra a lo largo y ancho de todo Liyue. La mayoría fueron construidas por lugareños que les rezaban para que hubiera buen tiempo para las cosechas. Pero también hay estatuas aún más antiguas.
+Hay una leyenda en particular muy popular entre los pescadores del Río Bishui, los cosechadores de Hierba plateada del Pantano Dihua y los mineros más ancianos. Dicen que en algunos rincones de la tierra, las antiguas bestias de piedra se despiertan por la noche debido al frío del otoño y contemplan un mundo que, poco a poco, se ha vuelto demasiado extraño para ellas. Al escuchar el sonido de las ranas y los insectos que les saludan, responden con gritos profundos y conmovedores que salen de sus gargantas petrificadas. Luego deambulan por Liyue, inspeccionando una vez más la tierra que una vez protegieron.
+Nadie ha visto con sus propios ojos a una bestia de piedra moverse. No obstante, los lugareños que mejor conocen el terreno, ya acostumbrados a que las estatuas cambien de sitio y posición, sí han observado este fenómeno. Se dice que las personas con un sueño más ligero que acampan en la zona suelen escuchar de madrugada un sonido parecido al fluir del agua, solo que mucho más grave.
+Pero ¿de dónde procedían estas antiguas bestias de piedra? Según los ancianos de la Aldea Chingtsé, fueron las bestias iluminadas que lucharon junto a Rex Lapis, el Arconte Geo, en la Guerra de los Arcontes. Cuando el conflicto terminó, las mareas del océano cesaron y la paz volvió a Liyue. Las bestias perdieron su función como protectoras de los mortales y se retiraron a tierras distantes, donde vivieron una vida alejada del mundo de los mortales.
+Pero algunas bestias, anhelando los años que protegieron a Liyue, recordaron con cariño los gloriosos días en que sirvieron bajo Rex Lapis. Aunque no pertenecían al reino de los mortales, tampoco eran inmortales; para ellas, la vida algún día llegaría a su fin. Por lo tanto, suplicaron a Rex Lapis que convirtiera sus efímeros cuerpos de carne en piedra eterna, a lo que el misericordioso Arconte Geo accedió.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book73_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book73_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..beded421d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book73_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+«El palacio submarino»
+Llegó el día de la boda.
+El majestuoso Dios del Mar estaba sentado en el centro de su caracola gigante, mientras sostenía con las manos las riendas de dos serpientes marinas. Imponentes como la Cordillera Tianheng, se detuvieron ante el carruaje real cuando su maestro aceptó el regalo de perlas de los ancianos del pueblo y dejó a la novia entrar en el vehículo. A cambio, el pueblo sería bendecido por el Dios del Mar con un año sin tormentas ni maremotos.
+
+Llevaron a la novia a un lugar bajo las olas del mar, lejos de casa, de la multitud que celebraba el festivo día, y de su solitaria madre. El Dios del Mar la llevó por un pasillo con grandes columnas, formado por el esqueleto de una ballena muerta, que conducía a una puerta palaciega adornada con brillantes perlas y caracolas iridiscentes. Entraron por la puerta. La joven novia por fin había llegado al palacio que el Dios del Mar había hecho para ella, y que iba a ser su nuevo hogar.
+“No tengo ningún interés en los asuntos ordinarios de los mortales”, le dijo el dios a su prometida en un intento para reconfortarla, con una voz como el romper de las olas.
+“Este ha sido el nuevo hogar de muchas otras jóvenes mujeres, así como el lugar donde pasaron sus últimos días. Para ellas, que fueron expulsadas de sus pueblos natales, el océano era un lugar de refugio seguro, donde nada ni nadie las molestaría mientras duermen”.
+
+Pero esta joven no quería un nuevo hogar decorado con perlas y caracolas exóticas. El deslumbrante espectáculo del fondo del océano, con criaturas que acechaban en la oscuridad, no la llenaron de paz, sino de temor. Pasaron los días y, cuanto más tiempo permanecía la chica recluida en aquella habitación en la que ni amanecía ni se ponía el sol, más añoraba su hogar natal y más débil y lánguida se volvía.
+Hasta que un día, el Dios del Mar notó su alicaído ánimo y, aunque entristecido por su elección, permitió a la joven seguir adelante con su decisión.
+“En el putrefacto mundo humano, llegará el día en que te arrepentirás de tu decisión”. El Dios del Mar se quitó una caracola marina que adornaba su cintura y se la regaló a su esposa.
+“Llegará el día en que la soplarás y sonará y, entonces, regresarás a este lugar”.
+
+La joven tomó la caracola y regresó a tierra. Pasaron los años y se convirtió en madre. Cuanto más avanzaba su simple y pacífica vida, más le parecía que el palacio del océano fue tan solo un sueño de la infancia. De vez en cuando, las impresionantes vistas del mar, con sus grotescas criaturas, inundaban su mente desde las oscuras profundidades de su memoria. Pero era algo que ocurría muy poco, y pronto se quitó esos pensamientos de la cabeza. Vivió así año tras año, hasta que un día, en la celebración de la boda de su hija, los ancianos del pueblo llegaron a su casa para llevársela. En ese momento, entendió por qué el Dios del Mar dijo hace años que se arrepentiría y que, al final, regresaría junto a él.
+Así, el día de la ceremonia, hizo sonar la caracola.
+El dios del mar respondió a la llamada, apareciendo de entre las olas para abrazar a la aldea. Pero su abrazo provocó un maremoto en el Océano que inundó el pueblo y se tragó a los aldeanos y ancianos mientras dormían. Un colosal carruaje con forma de caracola tirado por dos gigantescas serpientes marinas se detuvo frente a ella, deslumbrándola con sus brillantes perlas.
+La madre tomó a su hija de la mano y se subió al carruaje del Dios del Mar. Era exactamente como los recuerdos de su infancia, solo que, esta vez, el hogar que ahora dejaba atrás había quedado en ruinas bajo las olas del océano.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book74_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book74_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..59024b24e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book74_ES.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+De todos los elementos del mundo, el único sólido es el Geo,
+Construido sobre una orgullosa tradición que lo hace duradero.
+Justa es la ley del Rey Geo, e inefable su sabiduría.
+Juzgando lo bueno y lo malo ejerce su hegemonía,
+Mientras a todo mal y monstruo extinguía.
+
+En su búsqueda del orden celestial para controlar las mareas,
+los Adeptus lo ayudaron y los Yaksha las armas tomaron.
+El pueblo de coraje se llenó, y los monstruos a su guarida se retiraron.
+El Rey rocas lanzó, que en montañas se moldearon.
+Al monstruo marino subyugó, y en tal noble cometido triunfaron.
+
+Los monstruos fueron derrotados, mas el alma de uno buscaba venganza.
+Era el alma de una bestia con cuernos que en el abismo oceánico desapareció.
+El odio alimentó su ira, y su mente quedó nublada,
+El mal inundó los mares, lo que a más demonios engendró,
+Y una plaga demoniaca del resentimiento emergió.
+
+A cinco guardianes Yaksha el Rey una tarea encomendó:
+Eliminar la nociva ira de la que el mundo por su culpa se infestó.
+Las montañas temblaron y la furia Yaksha ardió gloriosamente,
+Mas, de los cinco guardianes, solo hubo un superviviente.
+Era Alatus, que protegió y trajo la paz a la gente.
+
+Volvió la paz que durante tanto tiempo no hubo.
+Los Adeptus ascendieron al Desfiladero Jueyun seguros
+Y los Yaksha a su guarida retornaron sin apuro.
+Con este sacrificio, muchas almas encontraron consuelo,
+A la luz de una hoguera, el Rey quedó satisfecho.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book75_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book75_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8988d642
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book75_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+«El Ermitaño»
+El bosque de piedra del Desfiladero Jueyun, al norte de Liyue, suele estar envuelto entre la bruma. Allá, abundan las leyendas que los herboristas tienen acerca de los Adeptus y otros espíritus y demonios.
+Había una vez un comerciante de medicinas llamado Chiangu, que fue al Desfiladero Jueyun a investigar la distribución de las hierbas. Sin que él lo supiera, un grupo de bandidos lo había seguido hasta las montañas. Una noche, cuando Chiangu bajó la guardia, lo atacaron y quedó inconsciente. Los bandidos robaron sus pertenencias, lo ataron de pies a cabeza y lo dejaron solo en el valle.
+El comerciante de hierbas se despertó en mitad de la noche. Luchó contra las cuerdas que lo ataban y lanzó un gritó de ayuda que se perdió en la inmensidad de las montañas. El único sonido que se oía en la frondosidad de aquel bosque del Desfiladero Jueyun, a excepción del eco de sus lamentos, era el débil graznido de los pájaros perturbados por sus gritos.
+Cuando el desolado Chiangu se encontraba en su momento más bajo, una ronca voz se oyó entre el grito de los pájaros y el silbido del viento:
+“¡Levántate!”
+“¡No puedo!”, dijo entre lamentos, lo que ahuyentó a un zorro que merodeaba en medio de la noche. Pero, mientras luchaba por quitarse la cuerda, se dio cuenta de que esta se había aflojado y podía quitársela.
+El comerciante se levantó y, antes de que pudiera darle las gracias a la voz, esta interrumpió:
+“Sube la montaña”.
+Chiangu obedeció sus órdenes y ascendió a la montaña por un sinuoso camino hasta la cima, cuando, de pronto, el horizonte comenzó a brillar en el este. Desde la cumbre vio un pino retorcido y marchito que crecía en un acantilado, con ramas que se extendían hacia afuera de la ladera. El suave crujido de las ramas atrajo su atención hacia las cuerdas que pendían de ellas, de cuyo extremo colgaban los bandidos de la noche anterior, atados de los pies a la cabeza.
+Luego vio al anciano cuya voz había escuchado, con el pelo y la barba tan blancos como la nieve, sentado sobre una roca de forma curiosa como si fuera su trono. El anciano echó un vistazo a la apariencia desaliñada del comerciante de medicinas y se río burlonamente antes de devolverle sus posesiones intactas.
+Chiangu preguntó por los orígenes del anciano, quien respondió que su lugar estaba en las montañas, su casa estaba allá donde se dirigiera y su cama estaba allá donde descansara. El herborista trató de mostrar su agradecimiento hacia él, pero este lo rechazaba todo. Después de insistir mucho, el anciano aceptó un Mora para dárselo a la hija de Chiangu en el día de su boda y, así, poder asistir al banquete.
+Del desastre pareció surgir la buena fortuna, porque, después de este incidente, la tienda del comerciante de medicinas se hizo cada vez más popular y las noticias de su riqueza se difundieron más allá de Liyue. Algunos dicen que, después de hacerse rico, regresó al Desfiladero Jueyun en busca del anciano, pero no encontró nada más que unas pocas tiendas de campaña abandonadas y botellas de vino vacías. Algunos afirman haber visto al viejo en la Costa Yaoguang, disfrazado de minero y correteando lozanamente. Otros sostienen que ahora es un pescador que se dedica a salvar náufragos. Las versiones son innumerables y, sin embargo, nadie sabe su nombre real.
+Por desgracia, Chiangu se encuentra ya en el crepúsculo de su vida, y Chianxi, su querida hija, aún no ha contraído matrimonio. Quizás llegará el día en que el anciano de la montaña asista al banquete de la boda, pero es difícil saber si Chiangu vivirá para verlo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book76_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book76_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4266973b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book76_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+«Bolas florales»
+En las ceremonias nupciales de Liyue, es costumbre que la novia lance una bola floral a los invitados. Se dice que el afortunado que la atrape tendrá buena suerte durante todo un año: los negocios de los comerciantes prosperarán, a los pobres les sonreirá la fortuna, los solteros encontrarán a su alma gemela y los casados se amarán y se apreciarán mutuamente sin preocuparse por discusiones cotidianas y triviales.
+Aunque algunas novias usan una verdadera bola floral, existen muchas alternativas dependiendo de la riqueza de la familia. Los más pudientes suelen usar bolas tejidas con seda de la flor de seda, mientras que los menos acaudalados crean sus propias bolas florales con papel o telas de colores. De todos modos, la costumbre en sí misma se cumple por igual en todas las bodas de Liyue, aun a pesar de las diferencias de riqueza entre las familias.
+Hay quien dice que el origen de esta tradición está relacionado con el festival Ludi Harpastum del vecino Reino del Viento. También hay quien considera que nació incluso antes de la Guerra de los Arcontes, cuando la Diosa de la Sal aún caminaba por Liyue. En su momento, convivió allí con el resto de arcontes, pero, debido a su carácter extremadamente dulce y tierno, pronto tuvo que retirarse del cruento campo de batalla y acabó siendo asesinada por sus propios seguidores.
+Es probable que sus restos se encuentren en algún lugar de las ruinas de una zona conocida como “Sal Terrae”. Según una leyenda cuya veracidad es ya indemostrable, la Diosa de la Sal bendijo una vez a sus seguidores con racimos de flores. Con ello, pretendía trasladar sus mejores deseos a su gente, desolada por aquellos tiempos de guerra, o, al menos, ofrecerles consuelo. En cualquier caso, es posible que, después de que volviera a formar parte del ciclo de los elementos, los seguidores que se distribuyeron por Liyue transmitieran esta costumbre y se la enseñaran a los lugareños. Como la gente de Liyue es bastante competitiva y amante de la diversión, podrían haberla adaptado y romantizado para satisfacer sus propios gustos.
+A pesar de ser una celebración benévola y alegre, los registros de seguridad de la Geoarmada indican que el robo de bolas florales es responsable de un número significativo de lesiones todos los años. De hecho, el número de casos es más o menos el mismo que el de agresiones por parte de monstruos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book77_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book77_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..af7eca856
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book77_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+En el principio, el Arconte Geo descendió de los cielos para bajar las mareas, elevar la Cordillera Tianheng y calmar las olas. Así, trajo la paz a la gente. Las personas entraron en las montañas y encontraron el jade; atravesaron rocas e hicieron túneles; apilaron piedras y construyeron un asentamiento. Se dice que el jade de las entrañas de la montaña emitía un brillo radiante, de ahí que llamaran al asentamiento “Fuerte Shanhui”, que originalmente significaba “pueblo de la brillante roca de la montaña”[1]. En aquella época, toda la población de Tianheng vivía de las minas; todos prosperaban gracias a ellas y la pobreza no se conocía en un radio de mil millas.
+
+[1] Más conocido hoy en día por su nombre abreviado “Roca Shanhui” y, a menudo, simplificado aún más como “Roca de la Montaña”, despojando así al nombre de la mayor parte de su significado original.
+
+...
+
+Guizhong, la Diosa de la Arena, era una aliada del Rey Geo. Colocó unas ballestas alrededor de la Cordillera Tianheng como protección, las cuales recibieron el nombre de “Balista Guizhong”. Al norte de la cordillera, enseñó a la gente a cuidar el suelo. La agricultura se convirtió en el medio de vida y todos prosperaron gracias a ella. Los pueblos agrícolas se extendían en mil millas a la redonda, y se decía que se podía caminar hasta la Puerta de Piedra sin salir nunca de la red de caminos entre los campos. Guizhong le dijo al Rey Geo: “Mi trabajo aquí está hecho; por lo tanto, hoy mismo regresaré a mi tierra. La gente está feliz en sus hogares y contenta con su trabajo; mi papel aquí ha terminado, por lo que ya puedo partir. Así pues, ¿qué mejor nombre para este lugar que «Llanura del Regreso y la Partida»?”. El Rey Geo alabó a la Diosa de la Arena por su trabajo y, a partir de entonces, se dio a la región un nombre en la lengua de Liyue: “Llanura Guili”. [2]
+
+[2] Más tarde, uno de los arcontes quiso hacerse con el control del mundo, lo que provocó una catástrofe en la tierra. Aunque los Adeptus lucharon para proteger la Llanura Guili, no pudieron detener la marea de la guerra, que asoló las llanuras y acabó con la vida de su diosa, Guizhong. En consecuencia, Rex Lapis, el Rey Geo, llevó a su pueblo al sur de la Cordillera Tianheng. Así, abandonaron la Llanura Guili para siempre, la cual se convirtió en un desierto.
+
+...
+
+Rex Lapis pacificó a los arcontes. Los Adeptus y los Yaksha estaban contentos en sus posiciones, y Liyue volvió a entrar en una era de paz. Antes de esta época, los arcontes estuvieron en guerra durante siglos, y no quedó nada en pie. La gente de Liyue se dedicó al comercio y a la artesanía para ganarse la vida y prosperó una vez más. Los que prosperaron por encima del resto se aliaron bajo el nombre de las “Siete Estrellas”. Ese fue el marco en torno al cual se desarrolló la ciudad de Liyue. Todos los oficios conocidos estaban bajo la jurisdicción de las Siete Estrellas; no había negocio dentro o fuera de Liyue que escapase a su control. La Geoarmada, que también recibía órdenes de ellos, ayudaba a la población y luchaba contra los monstruos en la frontera. Así fue el gobierno de Rex Lapis en Liyue.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book78_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book78_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a78c0e7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book78_ES.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+Primera canción
+Dos aldeanos juegan al ajedrez terriblemente. A uno de ellos le falta habilidad; al otro, jugar estratégicamente.
+Un enmarañado lío en el tablero se produce. Observo con ignorancia, pues preocupación no me induce.
+
+Segunda canción
+En estas formaciones rocosas, crecen extrañas plantas; como bonsáis que no necesitan ni tres gotas de agua.
+Cor lapis, jade y arbustos de seda por doquier; son paisajes que los más ingenuos no llegan a entender.
+
+Tercera canción
+El Desfiladero Jueyun alberga un segundo cielo, un lugar que los mortales no pueden alcanzar.
+Cuanto más se busca, más parece ser cierto, pues aves y bestias desde allá se ven volar.
+
+Cuarta canción
+Blanca como la seda, fina como la sal, la arena es una exquisita antigüedad.
+Los ricos no la quieren en sus hogares, pero en el mío la dejo deambular.
+
+Quinta canción
+Oigo las olas chocar contra el acantilado. Allá me dormí pescando, pero el sueño y los peces me robaron.
+Ese Arconte Anemo es un desconsiderado. ¿Por qué hace que todo salga volando?
+
+Sexta canción
+La primavera florece en Chingtsé; la fragancia floral llena el aire. En momentos como este, ¡cuánto extraño a mis padres!
+Los carrizos crujen en la brisa otoñal. Los cosecho para hacerme ropa con una aguja y un dedal.
+
+Séptima canción
+El Rey Geo erigió esta montaña y creó aquella bahía junto al mar.
+También hizo imponentes acantilados, y calles con entretenimiento sin cesar.
+
+Octava canción
+Fresca es la sombra de los árboles en el calor del verano. El viento es mi sábana y las hojas, mi cama.
+¡Qué molestos los mosquitos! Mejor regreso a casa.
+
+Novena canción
+Di un paseo nocturno por la orilla del mar; me acaricié la barba pensativo y al cielo empecé a mirar.
+Las estrellas del universo forman un dosel, que retiene a la Luna y no la deja caer.
+
+Décima canción
+Me detuve por la noche en la Pendiente Feiyun. Había joyas de todo tipo: unas caras y otras, más aún.
+¿Pero por qué malgastar Mora en unas simples rocas? En la Terraza Yujing podré comer y beber de sobra.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book79_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book79_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..de524e1ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book79_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+La estructura social de los Hilichurls
+
+La estructura social de la raza Hilichurl es evidentemente primitiva y tribal. Parece que estas tribus de pequeño tamaño, abundantes a lo largo y ancho de las tierras salvajes, conciben la tribu como una gran y extensa familia.
+
+La figura más poderosa de las tribus de los Hilichurls es el chamán, conocido como Samachurl. Muchas investigaciones de campo confirman que el chamán es el miembro más antiguo de la tribu y que desempeña un papel análogo al del padre de familia: gestiona los asuntos importantes y toma decisiones políticas basándose en su amplia experiencia. Además, los chamanes actúan como protectores de su tribu utilizando sus habilidades elementales y pueden ser identificados por su característica apariencia: llevan unas máscaras con cuernos y una cara sonriente con un agujero en la boca, así como un rudimentario bastón en la mano. Otra característica que identifica a los Samachurls es que se les oye cantar para sí mismos un himno o encantamiento ininteligible.
+
+La edad no siempre es el factor decisivo en cuanto al estatus de los miembros de la tribu. En algunas de ellas, los Hilichurls físicamente más grandes con habilidades de combate superiores están por encima de los chamanes. Con un liderazgo de este tipo, tales tribus tienden a ser más agresivas. Sus jefes pueden ser fácilmente identificados por su gran estatura y sus ostentosas máscaras, que también llevan cuernos.
+
+Debido a la hostilidad de los Hilichurls hacia los forasteros, junto con las obvias barreras de idioma, ha sido casi imposible investigar de forma específica la distribución de los recursos dentro de las tribus. Sin embargo, los informes de patrulla de los Caballeros de Favonius sugieren que los recursos se distribuyen, generalmente, según las necesidades de cada uno. Todos los miembros de la tribu son tanto recolectores como soldados, pero algunos valoran el combate más que otros y se convierten en experimentados pesos pesados del campo de batalla. Si durante mucho tiempo la tribu se encuentra en una complicada situación, estos Hilichurls se convierten en sus líderes más respetados.
+
+Curiosamente, los Hilichurls parecen tener una habilidad única para manipular los elementos a pesar de su limitada inteligencia y su primitiva estructura social. Esta habilidad se manifiesta más notablemente en los Samachurls. Normalmente, los humanos necesitan Visión para poder ejercer el control elemental. Por lo tanto, la cuestión de cómo los Hilichurls son capaces de hacerlo sin ella requiere más investigación y análisis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book7_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book7_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..85837eaa0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book7_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+“Dientecito, dientecito, vuela lejos con el viento un poquito”,
+recitó el zorro.
+Sopló las semillas del diente de león, que se alejaron volando, y anunció solemnemente:
+“Así, sus deseos volarán con el viento y llegarán al Arconte Anemo”.
+En ese instante, una ráfaga de viento se llevó muchos otros dientes de león.
+¿Volaron a algún lugar apacible junto con mis esperanzas y sueños?
+
+¿Cuándo ocurrió?
+Hace algún tiempo, en la parte trasera del pueblo, crecían innumerables árboles frondosos, y en el centro del bosque había un pequeño lago.
+Me recordó a las vidrieras de la Catedral de Mondstadt, tan brillantes y resplandecientes.
+La luz del sol brillaba a través de las hojas de los árboles, reflejándose en el agua como piedras preciosas fragmentadas. Era realmente bello.
+Ese día hacía fresco. Yo estaba cazando en el bosque con mi arco y, al llegar al lago, sus resplandecientes aguas me recordaron a una mujer que amé hace mucho tiempo.
+No recordaba cómo era, solo que sus ojos se parecían al agua del lago, brillantes como piedras preciosas fragmentadas.
+Creo que perdí la conciencia y me dormí sin darme cuenta al contemplar esas rutilantes aguas. Caminé indiferente por la orilla del lago y olvidé que había salido a cazar.
+Desperté cuando escuché el sonido de algo que se congelaba. Era una Flor de neblina que crecía junto al lago, y que congeló el agua que la rodeaba. Al lado había un zorro blanco que tenía la cola congelada en el agua. Pobre criatura.
+“Debe haber tocado con la cola el agua que hay junto a la Flor de neblina mientras bebía”.
+Las Flores de neblina son plantas peligrosas que podrían causar congelación si no se tiene cuidado. Hay que ser muy cauto para recogerlas.
+Al ver cómo me acercaba a él, el zorro forcejeó con miedo. Su cola congelada se agarrotó aún más y lanzó un gemido de dolor.
+“Oh, no. No hagas eso”,
+pensé.
+“Pobre animal. Morirá de hambre si no lo salvo. Me lo llevaré a casa y esa será mi buena acción del día”.
+Imaginé el delicioso guiso de zorro que podría cocinar con los rábanos que cultivé. Solo pensar en ello me devolvió la energía y me hizo sonreír.
+Entonces, saqué mi arco de cazador y caminé cuidadosamente hacia él.
+“Buen chico. No te muevas”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book80_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book80_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8acb042e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book80_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Espiritualidad Hilichurl
+
+Los Hilichurls, igual que los habitantes de cada una de las Siete Naciones de Teyvat, tienen sus propias creencias religiosas. Sin embargo, no adoran a una deidad en concreto con presencia en este mundo —como ocurre con Los Siete—, sino al poder elemental en un sentido más abstracto. Por ejemplo, algunas tribus Hilichurl en Mondstadt veneran a Anemo al igual que los humanos, pero no reconocen a Barbatos, el Arconte de los Vientos. En su lugar, adoran el propio poder Anemo. Los Hilichurls que sostienen diferentes creencias elementales a menudo viven juntos en la misma tribu. La afiliación elemental de un Hilichurl individual se puede deducir de los diseños de sus máscaras y del color de su pintura corporal.
+
+Según observaciones de primera mano, el chamán, responsable de organizar las ofrendas y las ceremonias de culto para la tribu, aplica sobre su cabello y piel un tinte con el color que representa el elemento que adora su tribu. Los Samachurls se visten y llevan más ornamentos que el resto de los miembros de la tribu, pero, debido a la limitada inteligencia de la propia raza, es poco probable que algunos de esos adornos hayan sido hechos a mano por ellos mismos.
+
+El chamán es el líder espiritual de la tribu. Lidera los cantos y las danzas durante los rituales, en los que se cantan himnos de alabanza a los elementos. Si sobraron restos de carne de la caza, los Hilichurls los colocan en el altar como sacrificio. Aunque cuentan con una gran cantidad de Mora, piedras preciosas y otros artículos de valor que consiguen con la exploración, el saqueo, el asalto y otros medios, la carne cruda por sí sola les parece más que suficiente como ofrenda.
+
+Parece que los Hilichurls no tienen ningún concepto ni del pasado ni del futuro, y solo viven en el presente. No almacenan comida para sobrevivir, ni conmemoran a sus antepasados fallecidos. Aunque se han observado intentos rudimentarios de algo parecido a la caligrafía en sus campamentos, un análisis más detallado revela que estas marcas no son más que imitaciones chapuceras sin originalidad de lo que han visto en las ruinas antiguas. Los Hilichurls parecen tener una afinidad inexplicable con los restos del pasado, lo que se evidencia en el hecho de que las ruinas son uno de sus lugares preferidos para acampar. Pero las investigaciones realizadas hasta ahora no han encontrado nada que pueda sugerir la verdadera naturaleza de su conexión con las civilizaciones perdidas a las que pertenecen estas ruinas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book81_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book81_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c53653c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book81_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+El Valle Dadaupa de Mondstadt: un caso de diversidad cultural entre los Hilichurls
+
+A la Tribu de los Carnívoros le encantan los banquetes. Han construido un corral para criar jabalíes en el centro de su asentamiento y han asignado a un porquero para que lo vigile. Cocinan un guiso de jabalí en una única olla grande sobre una estufa natural hecha con Slime Pyro, de la cual cada miembro de la tribu se alimenta según sus necesidades.
+La característica más llamativa de esta tribu es su gran arena de combate. Todo aquel que pone un pie en la arena está aceptando abiertamente una invitación de combate. Los que son expulsados de ella son, posteriormente, objeto de burla de toda la tribu.
+
+Los miembros de la Tribu de los Dormilones duermen siempre que pueden. Se han construido un entorno especialmente propicio para ello, compuesto por sencillas cabañas de madera amuebladas con suaves pieles de animales como camas. Son los más astutos y taimados de todas las tribus Hilichurls. Este nivel de inteligencia por encima de la media se puede atribuir, quizás, a que su calidad de sueño es superior a la de otras tribus.
+
+Las prácticas de la Tribu del Eclipse son las más místicas de todas en Mondstadt. No se preocupan ni por la inteligencia ni por la fuerza, sino por los poderes místicos. A diferencia de los poderes elementales a los que adoran sus semejantes, su objeto de culto es un símbolo burdo que parece representar un sol de color negro. Su chamán es más poderoso que los de las otras tribus. En el centro de su asentamiento, los otros miembros de la tribu han construido un gran trono para el formidable Samachurl que los lidera.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book82_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book82_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4aeadade2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book82_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Durante la época de la aristocracia, los tiranos que gobernaban Mondstadt despreciaban el estudio de la historia y prohibían al pueblo hablar y cantar en alusión a acontecimientos históricos. Eran conscientes de su propia decadencia y no deseaban que sus actos fueran sometidos al escrutinio de los anales de la historia junto con los relatos de honor y gloria de los héroes.
+
+Pero los vientos de la historia soplan con fuerza y, al final, no se pudo construir ningún muro lo suficientemente alto para detener su avance. Esta obra es una colección de todos los poemas, canciones y leyendas que han sobrevivido desde el periodo aristocrático, intercalados con los comentarios de los arqueólogos. Su propósito es proporcionar una nueva narrativa histórica de Mondstadt desde la época de los reyes hasta la caída de la aristocracia. Es inevitable un cierto grado de inexactitud histórica, dado que ciertos detalles son imposibles de verificar. Solo podemos esperar humildemente que este trabajo pueda dilucidar el pasado para aquellos que vengan después de nosotros, o quizás inspirarles a seguir investigando la historia por su cuenta.
+
+Este trabajo se divide en tres secciones: La sección 1, “El Rey de la Tempestad y el Rey Lobo de Boreas”, abarca la lucha entre los Reyes del Hielo y la Escarcha antes de la llegada de Barbatos; la sección 2, “La creación de Mondstadt”, trata sobre los antepasados de Mondstadt, incluyendo los predecesores de los aristócratas, en el periodo durante el cual se desarrolló la agricultura; y la sección 3, “Tiranos, herederos y rebeldes”, en la que se analiza el largo reinado de la aristocracia en Mondstadt.
+
+Quizás algunos lectores esperen que esta obra sirva como un cuento de advertencia para las generaciones futuras. Sin embargo, no fue compilado con tal ambición en mente. La libertad que nos otorga Barbatos es también la libertad que nos permite deshacernos de las cadenas del pasado y perseguir la verdad. Mi única esperanza es que a través de esta obra, en un espíritu de apertura y verdad, pueda finalmente compartir con el lector aquellas historias prohibidas en el pasado.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book83_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book83_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d78b8bd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book83_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Que la suave brisa de Barbatos lleve a mis lectores estas palabras e ilumine sus miradas. Y que el viento de la libertad prevalezca para siempre en Mondstadt.
+
+La historia del clan Gunnhildr tiene su origen en una leyenda de hace tres mil años, durante la guerra entre el Rey de la Tempestad, Decarabian, y Andrius, el Rey del Viento del Norte. Era una época en la que Mondstadt era un páramo congelado, y los Gunnhildr estaban a punto de convertirse en el clan nómada más fuerte que había habido jamás.
+
+El padre de Gunnhildr, entonces líder del clan, sirvió bajo el mando de Decarabian. Fue así hasta que no pudo soportar más el gobierno despótico del indiferente y egoísta rey, momento en que condujo a su clan fuera de la ciudad, donde los feroces vientos aullaban sin piedad. Pero la vida en el páramo fuera de la ciudad era dura y despiadada. Aunque habían escapado de la ira del tirano, ahora se enfrentaban a la de las violentas ventiscas.
+
+Justo cuando el clan errante había perdido casi toda esperanza, un espíritu de los vientos escuchó las oraciones de Gunnhildr. La sincera súplica de la joven hija del jefe del clan se unió a los gritos de ayuda de la gente, ahogados por la ventisca, y se convirtió en una fe. La fe se condensó frente al espíritu de los vientos y se convirtió en un manantial de agua, del cual sacó fuerzas el espíritu. Este usó su poder para hacer un pequeño refugio para el clan, y otorgó a la hija del jefe del clan el poder de la protección.
+
+Después de la muerte de su padre, Gunnhildr asumió el puesto de líder del clan. También se convirtió en su primera sacerdotisa. Desde entonces, protegió a su clan fielmente. Cuando Barbatos, el Arconte de los Vientos, desafió al gobierno del egoísta rey Decarabian, Gunnhildr guió a su pueblo para oponerse a la furia del Arconte. Pero después de que este luchara en medio de los feroces vientos y liberara a los súbditos del tirano, ella también condecoró con laureles al victorioso Arconte Anemo.
+
+Después de que Barbatos partiera, una nueva clase de aristócratas emergió en el mundo. Estos gobernantes, que poseían el poder divino, se corrompieron y se convirtieron en tiranos mil años más tarde, pero ninguno de ellos tenía la capacidad de predecir el futuro; ni siquiera el propio Barbatos podía.
+
+Los descendientes de Gunnhildr llegaron a ser un importante clan dentro de la aristocracia. Pero, a diferencia de la malvada y confabuladora familia Lawrence, los Gunnhildr mantuvieron su legado de protección de Mondstadt consagrado en su lema “Proteger Mondstadt para siempre”, haciendo todo lo posible para defender a su pueblo. Por lo tanto, durante la lucha posterior para derrocar a la Aristocracia, se pusieron del lado del pueblo de Mondstadt. Gracias a ello, se salvaron de la sentencia de exilio que se impuso al resto de la aristocracia.
+
+Hoy en día, el clan Gunnhildr es una fuente de caballeros valientes y miembros destacados del clero que sirven en los Caballeros de Favonius. Si la historia puede enseñarnos algo sobre el futuro, quizás sea que el clan Gunnhildr seguirá honrando el legado de sus antepasados y su deber para con el Arconte Anemo: proteger Mondstadt, su tierra y todos los que lo habitan para siempre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book84_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book84_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd42dd1e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book84_ES.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+He paseado por todas las calles de Mondstadt.
+El aire estaba impregnado del hedor de la miseria y el zumbido del jolgorio.
+Vi al más arrogante de los aristócratas,
+y también al más miserable de los pobres.
+Por la noche, estas calles son como una telaraña: unos celebran un festín y otros son la presa.
+Oigo un tintineo en la noche, y sé que son las cadenas de las almas de los oprimidos.
+
+Patrullo las calles de Mondstadt por la noche,
+donde mis compañeros y superiores una vez anunciaron:
+“Somos los caballeros de las estrellas. Levanten sus cabezas y sean nuestros testigos.
+Porque nosotros, que izamos nuestra bandera en el brillo estelar, ¡somos los verdaderos protectores de Mondstadt!”
+Yo no he levantado la cabeza para contemplar las estrellas, ni mirado nuestra bandera una sola vez,
+pues no puedo desviar mi atención de las sucias callejuelas.
+
+Los arruinados vendedores ambulantes lloran en silencio;
+los soldados veteranos se retuercen de dolor.
+En la mortífera quietud de la noche,
+una joven, rechazada por la Aristocracia, suplica a Barbatos misericordia.
+Los suspiros de los vientos de luto hacen sonar la puerta de la catedral.
+Llevando el dolor de los oprimidos, asaltan los imponentes muros palaciegos.
+
+El alarido de cada madre,
+el llanto de cada niño;
+suficientes para abollar el más resistente de los escudos;
+suficientes para doblegar a la más afilada de las espadas.
+
+Los lamentos de tristeza me producen escalofríos.
+Pero en el palacio y en el castillo,
+aunque el viento sopla igual que como lo hace en tierra sagrada,
+no son más que como el suspiro de una hormiga a oídos de un hombre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book85_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book85_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c8fb8cad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book85_ES.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Un día, al alba,
+Una bailarina cuya espada era su canción llegó a Mondstadt.
+Aunque no había parte de su cuerpo que no estuviera encadenada o esposada,
+en su silencio había una canción:
+La canción de la libertad, de un amanecer más brillante más allá de los muros;
+Una balada que un pueblo desenfrenado cantaba con alborozo.
+
+Ella era la Luz Matinal de la Orquesta del Errante,
+pero también la que tiñó de sangre a la Aristocracia.
+Una vez le pregunté: “¿Por qué vienes a derrocar a nuestros aristócratas?”
+“¿No sabes que son nuestros líderes?”
+
+“¿Por qué pones sus vidas en un pedestal?”
+Su voz era como una brisa fresca.
+“Si afirmas que el viento es tu compañero,
+entonces, ¿no lo es también la libertad?”.
+
+Les contó un cuento a sus oyentes solitarios:
+un cuento sobre los ancestros de nuestros gobernantes, que tenían un gran poder;
+un cuento de ángeles, arcontes y viles dragones;
+un cuento de las deidades y pueblos de toda la tierra.
+Cada mito y cada leyenda se convirtió en una canción,
+que el viento llevó a todos los rincones del reino.
+
+En la arena de los aristócratas, su espada cantó una vez más.
+Aunque era su última obra maestra, no lo hizo a la perfección.
+Un caballero sin nombre recuperó su espada del campo de batalla empapado en sangre,
+y la enterró donde los suaves vientos se reúnen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book86_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book86_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7968b7a55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book86_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1. Lagarto a la barbacoa
+
+Quitar los cuernos, las tripas y la piel del lagarto. Ponerlo en una brocheta y asarlo uniformemente por ambos lados hasta que esté bien hecho.
+Los lagartos con cuernos son un poco picantes y tienen un sabor amargo. La experiencia de comerlo por primera vez suele compararse con la de chupar un pañuelo sudoroso empapado de amoniaco, aunque comerlo es totalmente seguro. Aquellos comensales con unos estándares más exigentes pueden considerar la posibilidad de condimentarlo para enmascarar el sabor natural.
+
+2. Bistec gigante
+
+Preparar un bistec de jabalí fresco y salarlo por ambos lados (las personas con tendencia a sudar mucho pueden encontrar este paso innecesario). Envolver el bistec en un paño fino y atarlo con fuerza en la espalda antes de comenzar una mañana de actividad física intensa. ¡Desenvolver y disfrutar de la comida!
+La carne de jabalí es una gran fuente energía. Sazonada con abundante sal y ligeramente calentada por el calor corporal y el sol, mantiene su textura gomosa natural al tiempo que enmascara el fuerte sabor a venado. Servir con una rebanada gruesa de pan crujiente y ganchos de lobo para un sabor inmejorable.
+
+3. Ensalada de hielo y fuego
+
+Cortar un Slime Cryo en trozos pequeños y un Slime Pyro en trozos más grandes. Mezclar con frutas y hierbas variadas y añadir sal al gusto.
+La combinación del frescor del hielo, el picante del fuego y el ácido de la fruta crea en la boca un intenso sabor con un regusto que se queda en el paladar.
+Si observas un cambio excesivo en la temperatura corporal de los Slimes durante la preparación de este plato, asegúrate de golpearlos rápidamente con el mango de un cuchillo o con un bastón para dejarlos inconscientes. Así evitarás cualquier lesión.
+
+4. Estofado a la piedra
+
+Colocar los trozos de piedra en un círculo y un Slime Pyro en el centro. Construir una estufa usando más trozos de piedra y poner en ella una olla. Añadir a la olla animales de caza, verduras, lagartos, grillos y Flores dulces. Cubrir con agua y añadir sal. Dejar que hierva y cocinar a fuego lento durante, al menos, media hora.
+Este ecléctico plato tiene algo para todos los gustos: desde los crujientes grillos hasta los exquisitos lagartos; desde el intenso sabor a caza hasta la frescura de las verduras silvestres. Es un plato muy completo. También puedes añadir a tus postres trozos de Slime Pyro usado, o mezclarlos con caldo para hacer un plato totalmente nuevo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book87_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book87_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2265ed26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book87_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Queridos compañeros Ladrones de Tesoros:
+He ideado un plan maestro tan lucrativo como factible.
+Perder esta oportunidad única en la vida sería inconcebible.
+Si de tanta emoción parece que el corazón les habla,
+Deberíamos vernos esta misma noche, cuando la oscuridad caiga.
+Si solo yo voy enmascarado, no seré identificable.
+Todos debemos llevar máscara y, así, ser reconocibles.
+Las máscaras nos quedan muy bien, eso también es innegable.
+Lo que más aborrezco son las personas que no son fiables,
+Así que confíen en mí cuando digo que la traición es lo más improbable.
+Ahora, disfrácense y esperen con ansia imparable
+Un hurto perfecto, una riqueza inimaginable.
+¡Nos vemos allí!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book88_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book88_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..93c7da0c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book88_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Antiguamente, en Liyue no había nada más que la peste. Los violentos arcontes así lo quisieron, pues los caídos quedaron atrapados, y los atrapados fueron aplastados, y los aplastados se pudrieron y se convirtieron en tierra. Así, se reunieron con el ciclo de los Elementos, que abarca infinitamente tanto el Cielo como la Tierra. Las almas amargadas se rebelaron y se reencarnaron, solo que esta vez lo hicieron con forma de demonio. El ardor de la ira de los demonios dio lugar a un miasma que, a su vez, engendró todo tipo de plagas, demonios y otros perversos males. Hizo morir de hambre a la tierra, hirvió las aguas y sumió al mundo en el caos. A raíz de esto, se originó una expresión que dice así: “El mal es el eco de lo que fue derrotado en lo divino”.
+
+“Liyue sufrió muchos brotes de enfermedades en la antigüedad. Algunos dicen que fue debido al caos de la implacable guerra entre arcontes. Los derrotados fueron aplastados bajo las rocas, donde se descompusieron y se convirtieron en tierra para, finalmente, volver a entrar en el eterno ciclo elemental. Algunas almas de los arcontes se llenaron de amargura por este destino y se negaron a seguir sufriéndolo. Su amargura se materializó y se convirtieron en malvados monstruos, cuya ira se manifestó en forma de enfermedades, plagas de monstruos y toda clase de sucesos extraños. Los monstruos arrasaron la tierra y la convirtieron en un desierto, desatando toda clase de males sobre los ríos y los mares. Infligieron un sufrimiento incalculable a la gente. Por lo tanto, lo que llamamos «monstruos» son, de hecho, manifestaciones físicas del resentimiento de los arcontes derrotados en la guerra”.
+
+Rex Lapis invocó a los Yakshas para que purificasen a los demonios. Eran bestias iluminadas de aspecto espantoso y carácter guerrero, y no escatimaron en brutalidad para cumplir su deber de defender. De todos ellos, cinco eran los más conocidos: Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias y Alatus. Siguieron a Rex Lapis allá donde la batalla lo llamaba hasta que purgaron la plaga. Estos cinco purificadores son conocidos por los mortales como “Los Yakshas”.
+
+“Rex Lapis invocó a los Yakshas para ayudarle a acabar con los monstruos. Los Yakshas eran bestias iluminadas de Liyue, feroces e intimidantes, violentos por naturaleza, formidables en la batalla y dispuestos a matar sin piedad para defender el reinado de Rex Lapis. Entre ellos, cinco eran los más fuertes: Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias y Alatus. Los cinco siguieron a Rex Lapis en la batalla innumerables veces, acabando finalmente con el origen del mal. Los mortales los bautizaron con el nombre de «Los Yakshas»”.
+
+Los Yakshas, que fueron guardianes del Rey Geo durante años, vencieron una infinidad de males. Sin embargo, por muy poderosos que fueran, ello no les sirvió para defender a todo aquel atormentado por la guerra, razón por la que se vieron afligidos. Algunos sucumbieron a su propia ira; otros, a la locura inducida por el miedo; muchos cometieron asesinatos contra los de su propia raza; otros fueron embrujados por las sombras del alma. Después de un milenio, su destino llegó: tres de los cinco perecieron, el cuarto se desvaneció, y el resto de los innumerables Yakshas sufrió un destino similar. Solamente el quinto prevaleció: Alatus.
+
+“Los Yakshas protegieron fielmente a Rex Lapis y frenaron toda clase de catástrofes en el mundo durante años. Pero llegó un día en que, a pesar de su poder, se vieron acorralados por su propio mal karma, ya que la amargura de los arcontes había empezado a envenenarlos. Algunos sucumbieron a una rabia ciega de indescriptibles atrocidades; a otros, el miedo les condujo hacia una locura igual de indescriptible. Otros se volvieron hostiles y se destruyeron entre sí. También hubo quienes se perdieron en los delirios de sus mentes. Después de unos mil años, cada uno se encontró con su destino. Tres de los cinco fueron asesinados, y uno desapareció. Muchos otros Yakshas, de nombre desconocido, también murieron o huyeron. Al final, solo uno de los cinco sobrevivió: Alatus”.
+
+Alatus es conocido como el Rey de las Alas Doradas, también llamado el Gran Cazador de Demonios. Nadie sabe de dónde vino ni a dónde fue. La gente puede ver su resplandor en el Bosque de Piedra Guyun solo durante la noche del Rito de la Linterna de primavera, momento en que declaran: “He aquí al guardián Yaksha que terminará con el yugo de los demonios”. Solo entonces se puede escuchar el silbido de los juncos del pantano, fácilmente confundible con el sonido de una flauta, descubrir que no es una persona quien emite tal melodía y anunciar: “Escuchen: es el Yaksha invocando a sus viejos amigos en su tierra natal”.
+
+“Alatus es conocido como el Rey de las Alas Doradas, también llamado el Gran Cazador de Demonios. Nadie sabe de dónde vino ni a dónde fue. La gente puede ver su resplandor en el Bosque de Piedra Guyun solo durante el Rito de la Linterna celebrado una noche de primavera, momento en que declaran: «He aquí al guardián Yaksha que terminará con el yugo de los demonios». En ese momento, algunas personas afirman escuchar el sonido de una flauta procedente del Pantano Dihua, pero cuando van hasta él, descubren que no es una persona quien emite tal melodía y anuncian: «Escuchen: es el Yaksha invocando a sus viejos amigos para que regresen a su tierra natal»”.
+
+Así, la gracia divina trajo consigo una última maldición inquebrantable: la pérdida de parientes, amigos y aliados, enfrentar la imposibilidad de la redención, arder en la ira perpetua y no encontrar jamás el descanso eterno. Convertirse en el enemigo de un antiguo mal significaba abandonar la esperanza de obtener una recompensa y de esforzarse con resolución. En definitiva, significaba estaba atormentado por el mismo destino que los espíritus hambrientos: el de no sentirse saciado nunca jamás.
+
+“Por esta razón, se dice que la recompensa de ser bendecido con un poder sobrenatural es sinónimo de un destino de adversidades y destrucción. El Yaksha perdió a todos sus amigos, familia y compañeros de batalla. Su karma acumuló una deuda incalculable por las acciones violentas que tuvo que cometer por necesidad, y la consecuencia fue un incansable corazón lleno de oscuridad y odio. No había recompensa alguna por enemistarse con la amargura de las antiguas almas de los arcontes, ni había forma de escapar del insoportable sufrimiento. El tormento carcomía cual lobo insaciable su corazón de tal modo que ni en mil vidas cesaría”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book89_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book89_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a653ac5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book89_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+El tesoro está enterrado bajo un solitario árbol rojo al pie de las escaleras.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book8_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book8_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c16b87af3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book8_ES.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+“Buen chico. No te muevas”.
+Esa frase me la enseñó el padre de mi padre. Cuando cazo zorros, siempre la recito silenciosamente para que mis manos no tiemblen al tirar de la cuerda del arco.
+Cuando estaba a punto de disparar, el zorro levantó la cabeza y me miró directamente a los ojos. Sus ojos eran como el agua de un lago: brillantes como piedras preciosas fragmentadas.
+Sentí como si el soplido de un fuerte viento dentro de mi cabeza desordenara mis pensamientos. Mi flecha no alcanzó su objetivo y rompió accidentalmente el hielo que atrapaba la cola del zorro. Este levantó su cola, me dirigió otra mirada rápida y corrió hacia el bosque.
+Aclaré mis pensamientos y comencé a perseguirlo, pero ¿quién en este mundo podría correr más rápido que un zorro?
+Poco a poco, el zorro se hizo cada vez más pequeño y, finalmente, se convirtió en una mancha blanca.
+“¡Eh! ¡No huyas!”,
+grité mientras me faltaba el aliento.
+La mancha blanca disminuyó la velocidad al escucharme.
+“¿Me está esperando?”,
+sopesé.
+“Si este zorro quisiera huir, ya lo habría hecho”.
+Los zorros son unos animales extraños. Siempre acaban desapareciendo cuando corren, incluso cuando lo hacen en llanuras tan planas como Levantaviento, en las que se los ve claramente.
+Es como si huyeran a otro mundo.
+Esto confirmó lo que pensaba.
+“Ese zorro blanco me está esperando. Estoy seguro”.
+Con total confianza en el zorro, perseguí la brillante mancha blanca durante horas. De repente, empezó a soplar un viento helado.
+Lo que vi a continuación me estremeció.
+“¿Qué es esto?”
+La mancha blanca se dividió en dos.
+Y luego en tres, en cuatro... Era como si se multiplicara a medida que soplaba el viento. Al final, perdí la noción de cuántas manchas había.
+En ese momento, las manchas blancas volaron hacia mis ojos como para entrar en ellos. Me los froté y descubrí que las manchas solo eran dientes de león que flotaban. El zorro se había ido.
+Me reí de mí mismo y regresé a casa.
+Mi cena fue un estofado de rábano y carne sin carne. ¡Qué poco me gustan los rábanos hervidos sin carne! Tenía mucha hambre y, poco a poco, me fui quedando dormido.
+Me desperté en medio de la noche por algo que se estaba moviendo fuera.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book90_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book90_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0abbe8d0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book90_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+En lo alto de las escaleras, un guardián de piedra está custodiando un tesoro enterrado bajo un montón de grava.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book91_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book91_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..113bf76ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book91_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+El tesoro está enterrado bajo un montón de grava que hay al lado de un pequeño acantilado en el norte.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book92_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book92_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4792dfeb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book92_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Dirígete a la isla y recupera el tesoro enterrado en un montón de grava debajo de la Puerta de Piedra. ¡Ten cuidado con los guardias!
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book93_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book93_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6691a3d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book93_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+En la isla hay un guardia bajo un pilar de piedra vigilando el tesoro.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book94_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book94_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5180d60e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book94_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Una vez en la isla, dirígete hacia una caracola gigante. El tesoro está enterrado bajo un montón de grava que hay frente a ella.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book95_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book95_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..90d010be8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book95_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+«Asuntos oficiales urgentes»
+“¡Soy el Gran y Glorioso General Weiyang, emisario de la corte imperial en una misión real! ¡Exijo que te hagas a un lado de inmediato!”
+“¿General? Entonces, «el Gran y Glorioso» es un rango militar ahora, ¿eh? Pensé que era el nombre de un cargo del gobierno”, respondió Mir sin titubear.
+Weiyang estaba tan enfadado que echaba humo por las orejas. “¡¿Cómo?! ¡¿Un ignorante bárbaro de la frontera como tú pretende educarme en los asuntos de la corte?!”
+“¿Es que acaso han cambiado el sistema burocrático en los últimos años?”
+Dos artistas marciales que acompañaban a Weiyang y que llevaban unas espadas atadas a la cintura se echaron a reír. “¡Jaja! Así termina nuestro gran viaje a la capital... Cruzamos más de mil millas y peajes en carreta, ¡todo para quedar atrapados en una pequeña posada del desierto!”
+El mesero Chin miró fijamente la cara toda colorada de Weiyang: “¡Pero si eres una mujer! ¡Una mujer oficial disfrazada de hombre!”, exclamó mientras se golpeó la palma de una mano con el puño de la otra.
+“Astuta observación”, respondió uno de los artistas marciales. “De hecho, es la Secretaria de ceremonias. Nosotros dos somos oficiales militares; uno de la Guardia Imperial y el otro de la Escolta Imperial, ambos versados en armas de asta y espadas. Servimos bajo las órdenes del Gran Ministro Imperial para recuperar las Espadas Ominosas”.
+“Aunque la parte sobre el Gran y Glorioso Ge... General... ¡Jaja! Aunque eso es inventado, lo de estar aquí por una misión de la corte sí es verdad”, intervino el otro artista marcial.
+
+Las Espadas Ominosas eran algo de lo que Mir había oído hablar. Existía una historia sobre un meteorito de siderita que cayó del cielo hace cinco o seis años, y se dictaminó que, como tesoro de la naturaleza, pertenecía a la familia real. Sin embargo, un espadachín llamado Feng lo había tomado para sí mismo y lo usó para fabricar ilegalmente nueve espadas. Se decía que las Espadas Ominosas fueron maldecidas por el meteorito y podían absorber la inteligencia de las personas. Naturalmente, esto causó un gran revuelo entre los círculos de artistas marciales.
+
+“Ya veo, ya...”, dijo Mir mientras cerraba la puerta del baño.
+“Menos ver y más salir de ese baño... ¡Ya!” Con su disfraz de hombre expuesto, Weiyang dejó de tratar de recobrar la compostura y habló con su voz normal. Sorprendentemente, parecía más encantadora de lo que uno podría esperar.
+“Una dama de la corte debe ser educada y refinada. A diferencia de los hombres, no puedo hacer mis asuntos oficiales urgentes simplemente en un lugar discreto en la naturaleza. ¡Por favor, date prisa!”
+
+Mir se lavó las manos y salió del baño. Luego se sentó frente a la mesa junto a los dos artistas marciales.
+“No nos encontramos con alguien tan familiarizado con los asuntos de la corte en todas las ciudades fronterizas”. El oficial de la Escolta Imperial miró a Mir de arriba a abajo. “¿Puedo preguntarle sobre su historia personal?”
+“Mi padre, Mi Tingren, era Ministro de Banquetes Imperiales. Tras ser acusado de malversación de unos fondos que estaban destinados a financiar la comida del ejército, lo despojaron de su puesto y lo exiliaron a la frontera”. Mir hizo una pausa para rascarse la barbilla antes de continuar. “Desde entonces, mi viejo no volvió a ser el mismo. Todavía tengo la intención de volver a la corte un día y limpiar la reputación del apellido Mi”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book96_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book96_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4320116f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book96_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+«El cuerpo poseído»
+“¡Mmm! ¡Delicioso!”
+Ahora que el espíritu había poseído su cuerpo, Weiyang tenía un aspecto mucho más dulce y gentil. Dio un pequeño mordisco a una de las tortillas de Mir, pero estaba demasiado caliente, así que, en un intento por evitar quemarse la lengua, se sacó la comida de la boca y jadeó frenéticamente. A decir verdad, lo hizo de una manera muy adorable.
+“¡Estoy lleno! Voy a descansar mientras me baja la comida”. Mir, que había renunciado a uno de sus globos oculares para apaciguar al espíritu, se sirvió otra tortilla y preguntó: “¿Me lo podrías repetir, por favor?”
+“Muy bien. El «meteorito» era, en realidad, una Alabarda Divina que fue cortada en pedazos por un plebeyo y convertida en nueve espadas malditas: las Espadas Ominosas. Esta es la Espada de la Bruma. Hasta ahora, he conseguido tres en total”.
+“¿Y tú eres...?”
+“Fui la hija del Emperador Celestial, pero hace mucho que olvidé mi nombre. Estuve a cargo de celebrar juicios y dictar sentencias. Era juez, como se dice en tu lengua”.
+Como la Corte de Banquetes Imperiales era responsable de los sacrificios y las ofrendas, el padre de Mir lo había obligado a aprender hasta el último detalle y palabra de cada ritual conocido de la corte. Debido a que la mayoría involucraban encuentros con poderes extraños y deidades con muy mal humor, él también sabía bien cómo tratar con ellos. Por ejemplo, sabía que las deidades tendían a proteger sus nombres, ya que conocerlo le permitiría al humano que lo descubriera ejercer un control absoluto sobre ellas. Por ello, no le convenció el hecho de que no supiera su propio nombre.
+
+“Entonces, ¿la corte quiere recuperar las espadas para reconstruir la Alabarda Divina?”, preguntó Mir mientras trataba de aceptar esta posibilidad.
+“No lo sé. La dueña de este cuerpo no sabe nada más. Solo está... realmente enojada. Quiere demostrar su valía”. Weiyang se llevó una mano al pecho.
+“¿Y cuál es el siguiente paso? ¿Tengo que realizar algún tipo de ceremonia de despedida para ti?”. Mir se acarició el ojo vendado y sin vista. “¿Y luego recupero mi ojo?”
+
+“Dame un nombre”. La mujer levantó la cabeza, ajena a las migajas de tortilla que tenía en los bordes de la boca.
+“¿Pero qué dices? Los exámenes del funcionariado imperial los supervisa personalmente el propio Emperador. ¿Cómo reclamaré el puesto de mi padre con un solo ojo?”
+“Yo también tengo cosas que recuperar, como las piezas restantes de la Alabarda Divina”, respondió ella. “Si no lo hago, el mundo entero arderá en las llamas del infierno”.
+Mir fijó su mirada en ella sin decir nada.
+“No tienes por qué venir conmigo, pero, por la seguridad de todos los seres de este mundo, ¿te parece bien si de momento me quedo yo con tu globo ocular?”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book97_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book97_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..08b9d903f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book97_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+«Un oscuro viaje hacia el oeste»
+“Esto es lo único que puedo hacer por ti”, dijo Mir mientras colocaba una serie de platos sobre la mesa. Luego se sentó frente a Weiyang.
+Ella todavía estaba vendando su brazo derecho después de habérselo roto en la pelea a muerte que acababa de ocurrir. Miró a Mir con intensidad durante un buen rato, pero él simplemente estaba sentado con la mandíbula apoyada en la mano y mirando hacia abajo. Ninguno de los dos dijo una palabra.
+Finalmente, Weiyang intentó usar un par de palillos con su mano izquierda, pero, por desgracia, su destreza resultó insuficiente y no pudo sacar ni una sola albóndiga del cuenco de sopa.
+Mir suspiró, le quitó los palillos de la mano y dijo: “Déjalo. Yo te doy de comer”.
+“Así que sí puedes hacer más cosas por mí”, bromeó Weiyang tras comer un par de veces. Como siempre, su estado de ánimo era imperturbable.
+“La Corte de Banquetes Imperiales se dedica a adorar y hacer sacrificios a ustedes, los seres divinos del cielo. Servirles es lo que mi familia ha hecho desde siempre”.
+“Cuando los dioses entran en acción, ¿qué podemos hacer los mortales sino observarlos atónitamente?”,
+pensó Mir, pero se dio cuenta de que lo mejor era no decir eso en alto.
+
+“¿No dijiste que, cada vez que peleas contra el dueño de una de las Espadas Ominosas, usas la telequinesis para hacer que tu alabarda levite y tu espada ataque? Usar palillos no puede ser más difícil que eso, digo yo...”
+“Ese es un poder que me otorgó mi padre y solamente yo soy capaz de usarlo, pero únicamente lo hago para sentenciar a los culpables. No debo...” La voz de Weiyang tembló. “No debo usarlo a la ligera”.
+“Antes de morir, ese tipo dijo algo realmente extraño sobre mi padre”. Mir estaba aburrido y prendió una vela. “«El Ministro Mi no era inocente, pero tampoco fue acusado injustamente». ¿Qué demonios quiso decir con eso?”
+Si la corte no estaba dispuesta a reconstruir la Alabarda Divina, entonces tendría como aliada a la hija del Emperador Celestial, que había poseído el cuerpo de Weiyang, pero también tendría un enemigo en la corte.
+El rostro de Weiyang se oscureció a la luz de las velas, como indicando que había entendido lo que Mir estaba pensando.
+Ella dijo: “No tienes por qué seguir ayudándome. A un mortal como tú no le conviene competir contra la corte”.
+Mir respondió: “No hablemos de eso. Primero, he de descubrir la verdad sobre mi viejo padre”.
+Weiyang dijo: “Oh... ¿Vamos a visitar a tu querido padre? Entonces mañana compraré algo de ropa de seda y maquillaje nuevos”.
+Mir contestó: “Es una persona muy sencilla. No tienes por qué molestarte en hacer todo eso”.
+A Weiyang se le dibujó una expresión muy severa en el rostro. “¿No es este el cargo que juraste cumplir?”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book98_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book98_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fee8cacc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book98_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+«El plan maestro»
+Ni los monjes o los Adeptus habrían sabido qué hacer ante tal situación.
+“Esta es la Espada de la Llama, conocida como «Katakugosha». Fue fabricada a partir de un fragmento de la Alabarda Divina cuyo propósito era servir como ofrenda en un ritual Dharani del reino del fuego para ahuyentar a los malos espíritus. Ah, perdón... Para que Su Majestad lo entienda, está hecha con las runas del reino del fuego, uno de los nueve reinos de la runa del Rey de los Dioses”.
+¿Cómo podía mostrar tal dominio de la espada este guerrero que se dirigía hacia el oeste? La mayoría de los que habían sido despojados de su inteligencia por una Espada Ominosa pierden su instinto de lucha y olvidan lo que han aprendido de artes marciales.
+Mientras jadeaba en medio del abrasador aire caliente, Weiyang se intentó curar el brazo que se había roto. Normalmente, sus habilidades le permitían reparar huesos rotos, pero esta vez las inextinguibles llamas de su herida ardían implacablemente.
+A medida que perdía sangre, la vista se le nublaba. Mir se puso delante de ella para protegerla.
+“Debes tener muchas preguntas. ¡Bien, te lo contaré todo! Maté a tu padre porque trató de detener la resurrección del Rey de los Dioses. Y la razón por la que soy capaz de controlar las runas de fuego, en lugar de ellas a mí, es porque...”
+El guerrero del este levantó la Espada Ominosa. “Es porque soy la encarnación de un Guerrero de Caza Celestial...”
+Cuenta la leyenda que, antes de que el Emperador Celestial fuera a la guerra contra los Asura, seleccionó a los soldados de tres reinos para que se convirtieran en su ejército celestial después de la muerte. A veces, las inclemencias del tiempo en el pantano les frenaban con tornados cuyas nubes tormentosas los rodeaban. Los habitantes de los pantanos decían que estos soldados del ejército celestial estaban cazando nubes celestiales.
+
+“¿C-Cómo es posible?”. Una expresión de incredulidad se dibujó en el rostro del guerrero cuando la Espada Ominosa entró en contacto con su objetivo, que le hizo un corte desde el omóplato hacia abajo del cuerpo.
+Entre todo aquel caos, Mir sacó la espada que su padre le había dejado como herencia. Lo hizo más como un gesto de desafío que un intento genuino de defenderse. Él no lo sabía, pero esta era la espada más maldita de todas, la que una vez prendió al mundo entero en llamas: Laevatain. Si las runas eran el mayor misterio del reino del fuego, Laevateinn era su más pura, invariable e inextinguible realidad.
+La espada, cuyo fuego se extinguió después de que el mundo ardiera en llamas, ahora había absorbido la runa del reino del fuego y volvía a arder con un brillo resplandeciente.
+
+“El mundo entero... destruido otra vez...”, dijo Weiyang mientras caía al suelo inconsciente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book99_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book99_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..eee762a59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book99_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+«El legado de una Diosa»
+“Tus acciones han salvado a la gente. Te has convertido en un gran guerrero”. El príncipe heredero, con las manos cruzadas por detrás de la espalda, caminó en círculos alrededor de Mir, que estaba arrodillado sobre el suelo.
+Mir ni se conmovió.
+“Entrega la Alabarda Divina y podrás asumir el puesto de Ministro de Banquetes Imperiales. El puesto de Gran Secretario Superior también será tuyo en una década, si así lo deseas”. El príncipe se sentó. ”¿Y bien? ¿Cuál es tu respuesta?”
+“Un humilde plebeyo como yo no debe hablar hasta que Su Majestad le permita levantarse”.
+“Pero, si ahora te doy permiso para hablar, será porque tú me lo has ordenado... Eso no puede ser. Bien; como futuro señor de toda la tierra...”
+“Bah, qué tonterías...”, dijo Mir mientras cambiaba de postura. “Según el protocolo oficial de la dinastía gobernante, al conocer al príncipe heredero no es necesario hacer una reverencia y gritar «¡Viva el Rey!». El saludo adecuado sería el convencional arrodillamiento e inclinar la cabeza tres veces. Supe que estabas a punto de convertirte en Emperador, así que pensé en venir y presentar mis respetos. Pero no son necesarios esos aires de superioridad”.
+“¡Pero serás...!”
+“¿Seré qué?”, espetó Mir mientras se levantaba. “Te daré una mitad de la Alabarda Divina. Las ofrendas del Dharani del reino del fuego se las haré a mi padre, así evitaré que ocurran más discusiones familiares”.
+“Bueno, supongo que no pasa nada mientras la parte que me des esté bien. De aquí en adelante, ¡será el arma imperial que simbolizará la sucesión al trono! Jajaja”.
+Mir se sentó descortésmente frente al príncipe heredero. ”¡No entiendo cómo puedes ser tan tonto si hemos tomado de la leche de la misma madre!”
+“¡Cómo te atreves! No tengo nada más que respeto por Lady Mi, que sirvió como mi nodriza. Si no fuera por las virtudes que me inculcó, no estaría aguantando tu...”
+“Denle el cargo de Ministro de Banquetes Imperiales a alguien a quien le importe. Yo regreso a mi casa”.
+El príncipe enmudeció de repente.
+“¿Cómo está Weiyang?”, preguntó Mir mientras masticaba con aires de indiferencia.
+“Oh, por el heroico acto de recuperar las espadas, ha sido ascendida a un puesto en el servicio de ceremonias. Su padre, el Gran Ministro Imperial, no estuvo implicado en el malvado plan, según testificaron el Maestro de Ceremonias y el Gran Secretario Superior. Yo mismo me aseguraré de que se satisfagan todas sus necesidades”.
+Aquello sonaba un poco extraño,
+pero bueno, ya da igual...
+
+Ella ya no estaba con él, que por fin había recuperado el ojo que le faltaba. Sin embargo, a día de hoy, todavía sentía un dolor lejano, como si le faltara una mano.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Book9_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Book9_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bba2a1f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Book9_ES.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+No pude atrapar al zorro blanco y tuve que irme a dormir con el sabor de rábanos hervidos insípidos en el estómago. Si no fuera por lo que estaba a punto de suceder, ya me habría olvidado de lo del zorro.
+De repente, me desperté al escuchar unos ruidos extraños que venían de la puerta.
+“¿Serán jabalíes que han venido a comerse mis rábanos?”
+Salté de la cama y abrí la puerta. Para mi sorpresa, había un pequeño zorro blanco. Su pelaje era tan blanco que brillaba en la oscuridad de una manera similar a los rayos de sol que se reflejan en el agua después de filtrarse a través de las hojas de los árboles.
+“Debe ser el zorro del otro día”,
+pensé, y luego vi esos ojos que parecían piedras preciosas en el agua. Me miraban como si lo estuvieran haciendo desde el fondo de mi corazón.
+Entonces, caminé hacia el zorro sin nada en las manos y con los ojos medio cerrados del sueño.
+Esta vez se quedó quieto y me esperó en silencio.
+Cuanto más cerca estaba del zorro, más grande parecía.
+Cuando me paré frente a él, se había transformado mágicamente en una persona.
+Era una chica alta y esbelta, con un cuello de cisne y piel nacarada. Sus ojos brillaban como piedras preciosas fragmentadas en el agua. Por la noche, parecían rayos de sol que se reflejaban en el agua después de filtrarse a través de las hojas de los árboles.
+“¡Qué belleza! Se parece mucho a la chica de quien estuve enamorado hace tiempo. No me acuerdo de cómo se llamaba, pero, con esos ojos, tiene que ser ella”,
+pensé.
+“Esta debe ser la magia de los zorros”.
+Lo más extraño fue que sabía que los zorros podían usar magia. Supongo que, después de ver esos ojos, cualquier cosa es posible.
+Pero la magia y los zorros que se transforman no son nada en comparación con esos ojos que parecían piedras preciosas en un lago. Durante un tiempo, permanecimos en silencio en la oscuridad de la noche.
+Por fin, ella habló. Aunque no lo hacía en nuestra lengua común, de alguna manera pude entenderla. Debe ser otro de sus trucos.
+“Si no hubiera llegado cuando lo necesitaba, habría muerto en aquel lago”.
+Se paró a pensar y dijo:
+“Bueno, morir en ese lago de aguas bellas como piedras preciosas no habría sido tan malo.
+Pero los zorros somos unos seres agradecidos, así que le devolveré el favor”.
+Inclinó el cuerpo para hacer una reverencia. Su largo y sedoso cabello negro le caía por los hombros como si fuera una cascada.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Costume340000_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Costume340000_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e47bf9a02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Costume340000_ES.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Bárbara baila y canta con el fin de poder curar a todos.
+Sin embargo, Bárbara, que siempre dedica su mejor sonrisa a los demás, también se siente sola alguna vez.
+Le gustaría ser como el resto de chicas de su edad: pasear tranquilamente por las calles con sus amigos, compartir buenos momentos junto a su familia...
+Quizás esto sea un deseo fácil de cumplir para la mayoría de las personas, pero para Bárbara es casi un lujo.
+
+Como ídolo, siempre se ve rodeada de admiradores emocionados en cuanto sale a la calle.
+Es difícil encontrar hueco en su agenda para poder reunirse con sus familiares. Es más, el tiempo que permanece junto a sus padres y su hermana es tan breve que se desvanece en un suspiro.
+Su hermana, tan sobresaliente y ocupada, siempre se ve atada por cientos de asuntos oficiales y compromisos. Cada vez que Bárbara intenta contarle alguna preocupación, siempre se ve incapaz de mediar palabra, pues su hermana siempre tiene muchas obligaciones entre manos.
+
+Bárbara puede percibir la fatiga que siente su hermana.
+Pero qué se le va a hacer... Al fin y al cabo, Jean Gunnhildr es la Gran Maestra Intendente de todos.
+“Humm... si es posible, ¿podrían devolverme a mi hermana?”,
+pensó Bárbara para sus adentros mientras observaba a su ocupada hermana.
+
+Fue justo en ese momento cuando Bárbara escuchó las noticias sobre aquellas islas fantásticas.
+El sol del verano, una isla, el mar... Podría ser una espléndida oportunidad, ¿no?
+En verano seguro que tienen refrescos, helados bien dulces, playas de arena dorada y gente jugando en el mar azul.
+¡Sí! Arena, mar... ¿Qué más podríamos pedir?
+
+Si vamos a la playa, tendremos que prepararnos bien.
+Me llevaré unos dulces, caramelos... Oh, oh, y no puede faltar un poco de pescado seco picante. ♪ Lo meteré todo en mi adorable mochila con forma de patito de goma ♪.
+¡Y ropa! Tendré que ponerme un bañador más ligero. Esta falda cortita quedará muy bien... ♪ Y estos zapatos de flores blancas son lo mejor ♪.
+Además, si me pongo un lazo en el cuello, ¡quedará más adorable!
+“♪ La... Lalalala... Lala ♪”, tarareó Bárbara alegremente.
+
+Pero... Seguro que Jean no tiene tiempo de preparar su traje de baño...
+Me preocupa un poco, pero tiene solución.
+“Lisa, ¿tienes un momento? ¿Podrías ayudarme a escoger un conjunto de ropa?”, dijo Bárbara mientras llamaba a la puerta de la biblioteca con una sonrisa en su rostro.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Costume340001_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Costume340001_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2729518a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Costume340001_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+La vida de la Gran Maestra Intendente es como el engranaje de una máquina: es impulsada por una enorme responsabilidad y se desgasta por el incesante trabajo.
+Si continúa a este ritmo, la armadura forjada por el reglamento de los Caballeros acabará fusionándose con la piel de Jean. Lucir impecable para mantener su apariencia formal ya se convirtió en una costumbre suya.
+Sin embargo, en realidad Jean es tan joven como el resto de las chicas de su edad.
+
+En las novelas que tanto les gusta a las jóvenes, las ropas bellas y elegantes son tan necesarias como las estrellas durante la noche, y los extravagantes descendientes de la aristocracia guardan un sinfín de prendas de ropa en sus armarios tan grandes y espaciosos como un palacio.
+Quizás Jean también soñó alguna vez con esta idea tan romántica... Al fin y al cabo, ¿quién no desearía tener una vida rebosante de belleza y riquezas?
+
+Los deseos de Jean ya se cumplieron a día de hoy: consiguió el conjunto de verano perfecto para ella y que incluso superaba con creces cualquier otra vestimenta que pudiera aparecer en las novelas.
+“Dicen que la idea fue de Bárbara y que, junto con Lisa, buscaron en todo tipo de tiendas el traje de baño perfecto para Jean”.
+“Kaeya convenció a Diluc para que contratara a un artesano que mejorara el diseño...”
+“Amber seleccionó ella misma los materiales. Se sirvió de su experiencia de confección de Barones Bunny para que quedara lo más perfecto posible y, además, ¡a un precio muy económico!”
+“Albedo y Klee consiguieron las gemas que decoran el traje de baño”.
+“El papel de costurera lo protagonizó Noelle, quien se encargó de que cada hilo quedase en el punto preciso”.
+“En cuanto a las medidas exactas, también las proporcionó Lisa. Además, bordó con sus propias manos unos hermosos elementos decorativos con forma de rosas”.
+Todo el mundo puso su esmero en confeccionar este regalo, que para Jean sería una sorpresa totalmente inesperada.
+
+Si los días de descanso que pidió en ocasiones anteriores fueron una breve pausa de sus miles de ocupaciones, esta vez Jean por fin podrá descansar de verdad.
+Liberada de la armadura, su cuerpo brillaba con gracia entre las olas del mar, como dientes de león que flotan en el aire.
+“Es la primera vez que disfruto de unas vacaciones tan tranquilas...”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Costume340002_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Costume340002_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..648bebc72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Costume340002_ES.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Ninguang, el Equilibrio Celestial, una de las personas más poderosas del mundo de los negocios en Liyue. En su rostro siempre hay dibujada una sonrisa de confianza y serenidad.
+A pesar de ello, también se ve afligida por el desánimo, la reticencia y la soledad, igual que la gente común.
+Cuando Liyue hizo frente a un gran desastre en el pasado, Ninguang no tuvo más remedio que sacrificar su Cámara de Jade, el palacio flotante que tantos años y esfuerzo le costó construir.
+Cada uno de sus recuerdos pasados, tanto los dulces como los amargos, se hundieron en el mar junto a la Cámara de Jade. Ni siquiera Ninguang pudo evitar sentir una gran nostalgia.
+Al regresar la calma, por fin tuvo la oportunidad de reconstruir su antiguo y anhelado sueño.
+“Hay tantas cosas en el mundo que todos debemos enfrentarnos a la pérdida en algún momento”.
+Cada vez que piensa en esto, no puede evitar sentir cierta desesperanza.
+
+Durante la gran ceremonia de reinauguración, Ninguang se presentó solemnemente ante el público en un formal vestido de color azul oscuro e invitó a todos a brindar y celebrar.
+Sin embargo, en medio del júbilo, los valiosos tesoros, las fastuosas joyas, la música y las risas,
+el Equilibrio Celestial de Liyue volvió a sumirse en sus pensamientos.
+
+Preocupada, se levantó de su asiento para pararse bajo el cielo nocturno.
+Ya no escuchaba el jolgorio del lejano edificio; solo se sentía sola ante un mundo inmenso.
+Igual que solía hacer, volvió a contemplar Liyue bajo sus pies.
+La tenue luz de la luna arropaba Liyue como un manto de seda y teñía de un majestuoso y suave tono blanco todo entre la Llanura Bishui y Lisha.
+Ese era el paisaje que mejor conocía Ninguang. Desde la reconstrucción de la Cámara de Jade, todas las noches consigue admirar la gran majestuosidad ante sus ojos.
+El tiempo es efímero, pero las montañas y el océano siempre han estado ahí.
+
+“Aunque el mundo está en constante cambio, en él también hay cosas que no cambian tan fácilmente.
+Quién sabe qué tan diferente será el mundo dentro de cien años. Sin embargo, para entonces, yo ya no estaré aquí y mi cuerpo se habrá reducido a cenizas.
+Por muy esplendoroso que haya sido este vestido, sus colores se irán apagando con el tiempo.
+Pero mientras siga en este mundo, tendré riquezas sin fin y la autoridad que me ha sido conferida como Equilibrio Celestial.
+Así que disfrutaré al máximo de la vida sin preocuparme por el poder, la riqueza o los amigos.
+¿Acaso no fue eso lo que decidí hace tiempo? ¿Cómo he podido tropezar con la misma piedra y dudar de mí por un efímero momento de vacío?
+La fugacidad de la vida es precisamente lo que debería hacernos apreciarla mejor.
+Aunque pasen miles de años, las generaciones futuras seguirán recordando el nombre de ‘Ninguang’”.
+
+Ninguang volvió a su asiento, ahora con la mente en calma.
+Al reaparecer ante todos, ya había recobrado su habitual sonrisa de confianza y serenidad.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Costume340003_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Costume340003_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5802c3922
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Costume340003_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Con las antiguas técnicas de enroscado e hilado, los pétalos de una flor de seda que acaba de florecer pueden convertirse en una seda de la mejor calidad. El tinte color violeta de este vestido se ha extraído de campanitas de cristal brillantes para conseguir un color sutil y grácil como el de una pintura. Este vestido, cuya distintiva forma es una combinación entre el estilo de Liyue y el de otra región distinta, ha sido confeccionado durante cien días, y cada uno de sus hilos ha sido bordado con gran minuciosidad.
+Quizás sea la prenda más preciada por Keching. Además, la forma en la que la consiguió también fue de lo más particular.
+Desde que Keching se convirtió en el Equilibrio Terrenal, nunca ha podido disfrutar de las ventajas de su posición. Por el contrario, ha invertido incontables horas de su tiempo libre en cumplir con sus obligaciones. Para ser más eficiente en el trabajo, Keching prefiere ponerse una ropa más práctica, la cual mantiene el grado justo de atractivo y elegancia. Por ello, incluso en las ocasiones más formales, siempre mantiene un sencillo vestuario.
+Tras comenzar a trabajar con Ganyu y Ninguang, Keching comenzó a tener un sentimiento extraño...
+Vio con sus propios ojos el increíble ritmo de trabajo de Ganyu y fue consciente de que nunca podría ponerse al nivel de la secretaria semiadeptus. También comprendió el estilo de trabajo de Ninguang, que solía asearse y cambiarse de ropa después del trabajo para desconectar y olvidar por completo la pila de trabajo que la esperaba al día siguiente.
+Entonces, Keching comprendió que, dado que estaba en la vanguardia de la reforma, no podía solo actuar impulsiva y apasionadamente, sino que debía cuidar de su cuerpo y su mente para evitar su propio deterioro y mantener su ritmo de trabajo.
+Ninguang intentó persuadir a Keching y le expresó lo que esperaba:
+“En las festividades que hemos celebrado hasta ahora, siempre te has presentado con la misma ropa, por lo que los ciudadanos ya te reconocen. Pero ahora, Liyue es diferente. Si te mostraras ante el pueblo con una nueva apariencia, seguro que les darías una alegría y serías su motivo de inspiración”.
+Keching lo comprendió perfectamente, así que se cambió en silencio para no preocupar más a sus colegas.
+Bien, comencemos con la vestimenta para el Rito de la Linterna.
+“Este vestido será una especie de frontera simbólica que separará mi vida personal del trabajo y me permitirá avanzar a un ritmo constante para acercarme a la nueva era de Liyue”.
+Keching ya se había decidido, así que hizo un encargo al sastre privado de Ninguang. Este le tomó las medidas y confeccionó un vestido cuyo diseño seguía el principio de conservar la “extravagancia mínima”. Después, Keching continuó con sus preparativos para el Rito de la Linterna.
+En cuanto a por qué trabajo más de la cuenta otra vez, solo es un pequeño contratiempo que ocurre de vez en cuando.
+Al volver a hablar con {F#la viajera}{M#el viajero} en la Cámara de Jade y escuchar los consejos de sus allegados, Keching recobró la lucidez y sonrió aliviada al recordar la decisión que había tomado recientemente.
+Quizás se trate de un acuerdo tácito, de uno de esos pensamientos telepáticos que solo se dan con compañeros de viaje especiales.
+Una vez que se puso el vestido que había preparado con tanta antelación, susurró unas palabras tras encontrarse con la mirada {F#de la viajera}{M#del viajero} y, tras recibir los cumplidos que esperaba, se dispuso a contemplar los fuegos artificiales que estallaban en el cielo con estrépito.
+Su atuendo reflejaba a la perfección el esplendor de la festividad. Keching relucía cual arcoíris que se asoma en un cielo estrellado mientras su falda se mecía con la brisa, como flores que se dejan llevar apacibles con el viento.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Costume340006_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Costume340006_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cb7c4237
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Costume340006_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+“Hermana, esta ropa es tuya, ¿cierto? Me la encontré mientras limpiaba el cuarto”.
+Bárbara sostenía una ropa formal muy bien doblada. La ropa tenía unos patrones distintivos de los Caballeros de Favonius y, bajo los rayos del sol, despedía un brillo dorado.
+A primera vista, el diseño le resultaba un tanto familiar a Jean, pero podía afirmar que nunca había tenido ese traje.
+Entonces, recordó que el uniforme que llevaba normalmente lo había confeccionado su madre con sus propias manos.
+“Mamá, ¿este uniforme... lo hiciste tú?”.
+
+Ante la pregunta de su hija, Frederica no pudo evitar sonreír.
+“Hace tanto de eso que me olvidé por completo de él. Así que Seamus lo ha guardado todo este tiempo...
+Es el uniforme que yo llevaba cuando me nombraron ‘Caballera del Aliso Rojo’. Si te gusta, puedes ponértelo”.
+Hacía tiempo que el brote había crecido y se había convertido en un árbol, y su sombra protegía una tierra familiar.
+El honor del pasado fue legado hasta hoy en día con un brillo aún mayor.
+Con etiqueta caballeresca, la una respondió a la otra e inmediatamente se dieron un esperado y maternal abrazo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Costume340007_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Costume340007_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8162783e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Costume340007_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Durante los últimos tres meses, Amber ha estado refunfuñando sobre los ganchos de lobo. En sus exploraciones, estos frutos espinosos dañan su uniforme y sus medias, y Amber, que siempre está de aquí para allá, no encuentra ni un momento libre para arreglarlos.
+Al comienzo, el equipo de logística de los Caballeros le entregó tres uniformes exactamente iguales para que pudiera cambiarse en caso de que uno fuera dañado. No obstante, Amber le tiene un inmenso cariño a todos y cada uno de ellos, por lo que cada rotura supone una tragedia, sea cual sea la prenda.
+“¡Incluso mi querido Barón Bunny fue diseñado para que combinara con estas ropas!”, piensa Amber, desconsolada.
+
+Al finalizar sus misiones, Amber busca aguja e hilos para reparar las roturas de su uniforme. Pero, no importa cuán cuidadosa sea, al final, siempre deja marcas en la tela con cada punzada de aguja que da.
+Sin embargo, Amber ya no tiene de qué preocuparse. Tan solo medio mes después, la Caballera Exploradora obtuvo un nuevo uniforme en la reunión de fin de año de los Caballeros.
+Es más formal que el anterior, y el diseño también parece más refinado. Además, ¡parece resistente, a prueba de las aventuras de Amber!
+Así lo afirmó la capitana del equipo de logística, Hertha: “En representación de los Caballeros de Favonius, ¡le entregamos un nuevo uniforme a nuestra única Caballera Exploradora en agradecimiento por todos los esfuerzos que ha invertido hasta ahora!”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Costume340008_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Costume340008_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a40613004
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Costume340008_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Cuando llegas al Acantilado Estrellado, presientes que Mona ha estado esperándote desde hace rato.
+Con el rostro y la mirada alzados hacia el cielo estrellado, tararea una melodía desconocida para ti. Entonces, en tu mente surge la pícara idea de gastarle una broma, quizás de darle un buen susto... Te acercas a ella sigilosamente y, justo antes de tocarle el hombro, ella deja de tararear.
+“Si querías asustarme, ya es demasiado tarde, amig{F#a}{M#o}...”.
+
+¡Vaya! No se podía esperar menos de la gran astróloga Mona Megistus. Te resignas ante su magnificencia y te sientas obedientemente a su lado. A continuación, se aclara la garganta y procede a hablar cual sabia maestra:
+“Hoy las estrellas están magníficas, hace una noche perfecta para observarlas. Le pedí a los tortolitos que había aquí, en el Acantilado Estrellado, que se marcharan para que pudiéramos tener un sitio para nuestra clase de Introducción a la Astrología”.
+Con razón no veo a Marvin y Marla por ninguna parte...
+“Comencemos, pues”.
+“Llamamos ‘astrología’ a la disciplina que estudia los principios por los que se rigen las leyes del movimiento de la materia. Los astros tan solo son el objeto de estudio de esta rama de conocimiento”.
+La parte más sencilla la comprendes a la primera, pero cuanto más habla Mona, más rápido lo hace, y cuanto más explica, más abstruso parece todo. Llega un momento en el que eres incapaz de seguir la explicación, pero te das cuenta de la pasión con la que habla y no te atreves a interrumpirla.
+Te pierdes en sus centelleantes ojos grises y observas su incesante gesticulación. A ver cómo la interrumpes...
+“¿Te has cambiado de ropa?”
+Como si no se esperara tu pregunta, al principio sintió un poco de vergüenza, pero enseguida recuperó la compostura.
+“Pues sí, me puse un atuendo especial para la ocasión. No todos los días puedo ser tu profesora de astrología... *Ejem*, un respeto por tu profesora, viajer{F#a}{M#o}”.
+De repente, te sientes un tanto avergonzad{F#a}{M#o}... No podía ser más clara, hay que tomarse en serio la lección. Entonces, tú, que ya comienzas a bostezar del sueño, te propinas un par de golpecitos en las mejillas para poner atención, manteniendo los ojos como platos mientras ella continúa con su clase.
+“Los principios de la materia son fáciles de comprender, lo que es complicado es entender la razón humana. Por lo tanto, los astrólogos...”.
+En tus adentros no dejas de pensar: “¡ni se te ocurra dormirte! ¡Vamos, despierta!”.
+Entonces, escuchas la voz de tu profesora de astrología diciéndote: “De verdad que no tienes remedio, ¿eh?”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Costume340009_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Costume340009_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b94d961a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Costume340009_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+“Digas lo que digas, ¡es una muestra de lo que nos importas a todos!”.
+Bárbara le entregó alegremente a la dubitativa y disgustada Rosaria una hermosa caja.
+
+Tras el papel de regalo había una nota pegada a la tapa. En ella había algo escrito con una letra tan hermosa que parecía una partitura musical.
+“Querida hermana Rosaria, le pedimos a la hermana Bárbara que te entregase este regalo, pero, por favor, ábrelo sin que ella lo vea”.
+
+Rosaria se volteó y, al abrir la caja, descubrió otra nota más en el reverso de la tapa. Tenía la misma letra y decía así:
+“Querida hermana Rosaria, sabemos que no te gusta que mucha gente sepa qué día es tu cumpleaños, pero desgraciadamente, es una información que el Gran Maestro Varka puso en tu expediente. Así pues, en este día tan especial, la Iglesia te regala un uniforme confeccionado específicamente para ti.
+Por favor, intenta no ser tan fría de vez en cuando y sé una monja común y corriente”.
+
+Atte.: Diaconisa Dahlia (la hermana Victoria me pidió que escribiera esta carta).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/DilucLetter_ES.txt b/Resources/Readable/ES/DilucLetter_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4432f1fda
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/DilucLetter_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Para el Héroe Oscuro:
+¿¿?? ya ¿¿¿??? aguantado suficiente su hipocresía y autoproclamada “justicia” ¿¿¿¿???? Por la presente, le ¿¿?? de que:
+El día ¿¿?? por la noche, enviaremos ¿¿?? ejércitos a atacar ¿¿?? de Mondstadt por sorpresa. Si desea cumplir con su llamada “justicia”, no ¿¿?? esconda en las sombras, dé la cara y acepte ¿¿??. De lo contrario, ¿¿?? de Mondstadt pagará la derrota en su lugar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..355be1c15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure1_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+En la ciudad del lago,
+Vivían tres gigantes de seis brazos.
+Dos de ellos protegían las estatuas de los Arcontes,
+Y el otro, los tesoros.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a8dc0139
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure2_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Ella no lo ama en absoluto.
+La pasión que brota en las aguas claras es solo una fachada.
+Cuando está fría y sola,
+su verdadero sentir se desborda.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/KaeyaTreasure3_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/NPCPic_GrannyShan_ES.txt b/Resources/Readable/ES/NPCPic_GrannyShan_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/NPCPic_GrannyShan_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/NPCPic_TeaMasterLiuSu_ES.txt b/Resources/Readable/ES/NPCPic_TeaMasterLiuSu_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/NPCPic_TeaMasterLiuSu_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Poem1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Poem1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec7953587
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Poem1_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Hubo una época en que los arcontes caminaron por la tierra,
+Ante poetas y bardos, su rostro revelaron.
+Increíble su brillo, infinita su belleza.
+Igual que tú.
+
+Hubo una época en que los arcontes caminaron por la tierra,
+Los sabios y eruditos comprendían su aspecto.
+Eran el brillo de las estrellas, la órbita de la Luna.
+Igual que tú.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Poem2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Poem2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..81763316e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Poem2_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Entonces, los arcontes desaparecieron,
+El mundo perdió su brillo.
+Ni en la soledad, ni en las oraciones,
+Nadie volvió a escuchar sus murmullos.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Poem3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Poem3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bdd11e3a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Poem3_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Hubo una época en que los arcontes caminaron por la tierra,
+El mundo estaba rebosante de alegría.
+Entonces, los arcontes desaparecieron,
+Pero a mí no me importó,
+Pues aún te tenía a ti.
+(Fin)
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/PoemNote_ES.txt b/Resources/Readable/ES/PoemNote_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..43f257340
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/PoemNote_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+Los tres grandes trucos para escribir un poema de amor:
+
+1. Respira hondo, recuerda todos los momentos felices de tu vida y evoca lo que sentiste en esos momentos.
+2. Una bella melodía puede sacar a relucir el espíritu artístico, pues el arte es, precisamente, una parte importante de la poesía romántica.
+3. ¡Escribe el poema de una sola vez! No tires la toalla a medio camino. ¡Es muy fácil perder la inspiración!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Poster1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Poster1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1ebf6f0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Poster1_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+El Buen Cazador
+¡Trayendo a Mondstadt la carne más fresca cada día!
+
+Recomendaciones del día de El Buen Cazador
+Plato de carnes frías
+Como el mayor proveedor de carne de Mondstadt, entendemos las dificultades a las que se enfrentan nuestros clientes:
+“¿Qué es más delicioso? ¿La salchicha, el jamón o el tocino?”
+Las salchichas, hechas picando y mezclando todo tipo de carnes, son el mayor deleite de los amantes de la carne, pero el jamón, fibroso y secado a la perfección, también es un manjar irresistible. Sin olvidar el aceitoso tocino, que puede agregar color a cualquier plato para volver loco a cualquiera...
+Si usted, amante de la carne como nosotros, está afligido por tales preocupaciones, entonces, el plato de carnes frías de El Buen Cazador es la opción perfecta.
+Preparamos el plato con salchichas especiales de El Buen Cazador, tocino de jabalí del Reino de los Lobos y jamón secado con vientos de Arconte. A continuación, se sirve todo junto en porciones iguales para disfrutar de todas al máximo. ¡La bandeja dorada también se sirve con un poco de la valiosa menta helada salvaje de Espinadragón para mantener la jugosidad y la textura de la carne!
+Plato especial de carnes frías de El Buen Cazador: ¡un paraíso terrenal para los amantes de la carne!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Poster2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Poster2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..834c16059
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Poster2_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Para los entendidos del buen vino y los expertos guerreros:
+Los excelentes vinos elaborados minuciosamente por el Viñedo del Amanecer siempre han saciado la sed de la gente por los mejores licores. Además, los ingresos fiscales generados solamente por la bodega ascendieron al 11.4%* del gasto anual de los Caballeros de Favonius. Agradecemos su patrocinio y apoyamos firmemente a Mondstadt y su gente.
+Pero todo esto podría perderse pronto.
+En los últimos años, la cantidad de monstruos salvajes ha disminuido considerablemente bajo la represión de los Caballeros de Favonius. Se han protegido las vidas y las propiedades de las personas, pero la vida silvestre ha comenzado a proliferar desmesuradamente sin depredadores naturales.
+Aunque el viñedo ha convertido su propia seguridad en la máxima prioridad, un promedio de más de 10 árboles frutales son destrozados por jabalíes semanalmente. Si tal situación persiste, nuestra producción de vinos se reducirá en gran medida.
+
+Por tanto, el Viñedo del Amanecer está reclutando guerreros como tú, que aspiran a servir para proteger los buenos vinos y Mondstadt:
+¡Visita el Viñedo del Amanecer con tus mejores armas! ¡Defiende el viñedo y Mondstadt con nosotros!
+
+*: Los valores esperados se estiman a partir de los datos del año anterior y de ninguna manera representan las finanzas reales de los Caballeros de Favonius.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Poster4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Poster4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Poster4_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Poster5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Poster5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dffdc335c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Poster5_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Mi tesoro
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10001_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10001_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad47aa785
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10001_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Las liras tienen cuatro cuerdas.
+Los días que el Viajero pasó con sus compañeros de la Orquesta fueron posiblemente los más felices de su vida errante.
+Al principio, fue solo un encuentro casual con el director.
+Pero las invisibles cuerdas del destino llevaron al Viajero a la joven cuya espada era una flauta y a un hombre llamado “Kreuzlied”.
+
+En medio de lo cantos y los bailes de la alegre taberna, el lirista presentó a sus camaradas a una doncella que había conocido por casualidad.
+El Viajero, que estaba borracho, rasgueó las cuerdas y cantó en voz alta.
+
+Con los músicos de la Orquesta a su lado, nunca más tendría que viajar solo...
+Tal vez podría viajar junto a ellos hasta el final de su viaje.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10001_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10001_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b0ba27d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10001_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un despiadado poder despedazó toda esperanza e hizo que la promesa de volver a verse desapareciera como sombras fugaces.
+El Viajero errante había perdido una vez más el lugar al que llamaba “hogar”.
+
+El desdeñoso mal robó la alegría de su amada,
+Y el interminable conflicto destrozó su alma irreverente.
+Esas melodías suaves y juguetonas como un hada
+Se convirtieron en un sonido metálico, agudo y latente.
+
+Por sus camaradas, por su mejor amigo, por las mesas en las que nadie volvería a beber vino...
+Por la libertad, por la vida y por vengarse del mal que se había llevado su sonrisa.
+Así, con gran resolución, el Viajero tocó por última vez la lira y disparó su última flecha.
+
+Cuando ya estaba acostumbrado a vivir en esta tierra extranjera, un día miró hacia el cielo azul.
+Entonces, supo que el cielo era el mismo que el de su tierra natal...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10001_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10001_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..59e39a13f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10001_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Antes de partir, el Viajero tomó esta corona de ramas de sauce como su último recuerdo.
+Si la conservaba, siempre recordaría a su amada, que había desaparecido como un diente de león arrastrado por la brisa.
+
+El Viajero era un lirista errante, y la doncella de la tierra del vino era una prisionera de la nobleza.
+Por razones que ni siquiera él mismo conocía, la música de su lira revelaba su verdadero corazón.
+
+“¿Qué es lo que más me conmueve de ti? Tu sonrisa, por supuesto.
+Porque, desde que nos conocemos, nunca la he visto.
+Te prometo que romperé las cadenas que te tienen aprisionada.
+Cuando llegue ese momento, ¿me permitirás ver tu sonrisa?”
+
+“Sí, muchas gracias. Sería maravilloso que pudieras hacer eso”.
+Lo que dijo el lirista sonaba muy bien, claro está, pero ¿quién podía confiar en las palabras de alguien que se dedica a cantar?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10001_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10001_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1697be957
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10001_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+El viajero de una tierra lejana llevaba esta flor en su pecho.
+
+El Viajero dejó atrás su vida privilegiada para vivir una errante y sin preocupaciones.
+Junto a un transparente lago de aguas dulces de una tierra extranjera, se encontró con una doncella que tenía el ceño fruncido.
+
+“¿Eres un viajero de una tierra lejana? Bueno, tampoco es que me importe...
+Oh, ¿así que eres músico? Entonces, te ruego que no me insultes con palabras bonitas o canciones vacías, por favor.
+Recuérdame tal como soy:
+un trofeo al que darán como ofrenda para el ‘festival’”.
+
+El Viajero, que había abandonado su tierra natal, llevaba esta flor en su pecho.
+Quería recordarse a sí mismo que no debía amar a nadie y no apegarse a nada en el mundo.
+Sin embargo, sí recordaba a aquella joven, tal como le había prometido, y estaba dispuesto a arriesgar su vida por ella.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10001_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10001_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6b7e7565
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10001_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+El Viajero perseguía tanto al destino como al inexorable paso del tiempo.
+De hecho, en su eterno fluir, se podía divisar el fin de la Orquesta que se opuso a la aristocracia.
+
+En el transcurso de un largo viaje, incluso el reloj mejor fabricado puede dejar de funcionar.
+Lo único que nunca se apagará será la luz del sol y de la luna.
+Por ello, el Viajero debía competir contra esa luz para ser consciente del paso del tiempo.
+
+Por un lado, estaban las grandiosas mansiones de los nobles, y, por otro, la Orquesta, que jamás descansaba para derrocar al tiránico régimen.
+El paso del tiempo agitó a ambos por igual, lo que hizo que sufrieran el mismo destructivo destino.
+
+Bajo el cielo nocturno sin luna, las oscuras sombras reflejaban el cansancio del forastero.
+“Cuando el fugaz brillo de las flechas desaparece, la melodía llega a su fin.
+¿Te veré sonreír de nuevo cuando caiga la torre en la plaza de la ciudad?”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10002_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10002_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e2797a81
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10002_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+El joven Guerrero probó por primera vez el dulce vino de la victoria cuando su primera batalla terminó.
+Mientras bebía junto a sus más íntimos compañeros de batalla, vio como la alegría y la oscuridad se mezclaban en su copa.
+
+Muchos años después, cuando tuvo lugar el gran desastre, llevó a los caballeros a luchar por su tierra natal.
+En vísperas de la batalla, invitó a su ayudante y amigo de la infancia a beber con él.
+
+“Si no vuelves victorioso, no lloraré por ti.
+Haré lo mismo que voy a hacer hoy: brindar por ti”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10002_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10002_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9c32fcc3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10002_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Para consolar a su compañero tan llorón, el joven Guerrero le dio a su amigo una pluma de pájaro.
+La pluma demostraba que eran compañeros de aventuras y era la prueba del tesoro que encontraron juntos. Con ella, su compañero se volvió más valiente.
+
+Más tarde, uno de ellos fue nombrado “León”.
+Se convirtió en el rey sin corona que lideraba a muchos caballeros.
+Por otro lado, el otro fue nombrado “Lobo”.
+Este apoyó a su buen amigo desde las sombras y se encargaba de los asuntos de la nación.
+
+En aquella época tan convulsa, ambos se defendieron tanto mutuamente como a sus familias, como si uno fuera una espada y el otro, una daga.
+Pero aquello ocurrió hace mucho, mucho tiempo.
+Muchas cosas sucedieron durante la gran catástrofe, lo que lo cambió todo por completo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10002_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10002_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..caad2f0d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10002_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+El pequeño Guerrero emprendió el camino de la resistencia desde el momento en que se adentró en el profundo y misterioso bosque.
+Su mejor compañero de juegos interpretó el papel del caballero campeón de la aristocracia.
+
+“Por el campo de batalla caminaré como un león, como lo hizo ella hace mil años.
+Inspiraré canciones con mi espada para las generaciones futuras”.
+
+Sus espadas de juguete y las ramas de los árboles chocaron en su feroz duelo.
+Hasta que, por fin, el Guerrero ganó y les arrebató las coronas a los aristócratas.
+
+La corona de flores, aunque toscamente elaborada,
+parecía aún más valiosa que el poder del que gozaba un comandante de caballería.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10002_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10002_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0914a31b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10002_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+El pequeño Guerrero se escabulló en la noche y con su amigo se precipitó hacia el bosque de los lobos.
+Perseguía a los jabalíes con su honda, y con ramas gruesas peleaba contra monstruos imaginarios.
+Siguiendo al brillante Seelie en lo profundo del bosque, descubrió un tesoro que había estado enterrado durante mil años.
+
+Ese tesoro era una pequeña flor amarilla.
+
+Cuando el Guerrero, ya muy cansado, regresó a la habitación de su infancia e inspeccionó el objeto que consiguió en su primera aventura,
+descubrió, para su sorpresa, que la flor que había resguardado desde hace tanto tiempo aún no se había marchitado.
+Pero eso era lo único que no había cambiado con el paso de los años.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10002_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10002_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0565764a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10002_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Cuando las oscuras maldiciones y las raíces de la calamidad infestaron la tierra,
+los caballeros que estaban en una expedición por una tierra lejana se tuvieron que enfrentar cara a cara contra el horror. Su formación militar era gélida como los glaciares del norte.
+
+El acero de sus grandes espadas brillaba intensamente, y la sangre oscura cayó como lluvia envenenada.
+
+Por fin, el Guerrero regresó a casa, pero esta vez sin su viejo amigo.
+Muchas cosas habían cambiado, salvo el reloj de arena que le había regalado su compañero de la infancia.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10003_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10003_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..16e04709c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10003_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Una cantimplora para aguardiente vieja y corriente.
+Si uno tuviera que señalar algo especial de ella,
+sería que ni una sola vez ha contenido una gota de alcohol.
+
+“Vamos, alguna vez tendrás que probar un poco de vino”,
+bromeó el viejo amigo y superior del Guardián.
+“¡Deja de fruncir el ceño! ¡Toma un poco de vino y canta!”
+“Así es como nos armamos de valor para el día de mañana”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10003_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10003_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe7330888
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10003_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+El emblema en forma de escudo grabado en esta pluma brilla bajo la pálida luz de la luna.
+Hace mucho tiempo, esta luz solía infundir miedo en los corazones de los malhechores y ladrones.
+
+El Guardián tenía un título de caballero muy honorable.
+Pero por la noche, ocultaba su emblema y su rostro bajo un manto.
+Así, podía deshacerse de la ataduras y hacer lo que debía hacer:
+algo que un noble caballero no podría.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10003_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10003_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..355ccbad1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10003_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Siempre hay que tener un plan de contingencia.
+El Guardián siempre llevaba esta bandana como recordatorio para ello.
+En caso de emergencia, podría servirle como vendaje para detener el sangrado de una herida.
+
+Debido a la importancia de tener un plan de contingencia, compartió su habilidad con la espada con los caballeros que estaban bajo el mando de su amigo.
+Con este credo también fue mentor de un caballero blanco que amaba la justicia por encima de todo.
+Por la importancia de tener dicho plan, cortó innumerables capullos de flores del mal que, de otra forma, habrían florecido.
+
+Necesitaba estar lo suficientemente preparado
+para que, aunque llegara el día en que no fuera capaz de defender su tierra,
+proteger a su amigo o a la doncella que le gustaba cantar, siguiera siendo capaz de protegerlos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10003_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10003_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bee9ed329
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10003_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Solo la voz clara de la doncella
+podía traerle sosiego al Guardián.
+
+La historia entre ambos duró un instante.
+Al final, la sangre del caballero se derramó,
+mientras la doncella se quedó sin lágrimas que llorar ni canciones que cantar.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10003_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10003_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f990726e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10003_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+El tictac de las manecillas del reloj, la luz de la vela, las pilas de documentos...
+La silueta de alguien bajo la luna, una capa oscura y una espada...
+Estos eran los acompañantes del solitario Guardián.
+Pero no importaba a dónde fuera, para él, el tiempo nunca era suficiente.
+Su superior, despreocupado y orgulloso, solía reírse de la sequedad, del rostro inexpresivo y de la aversión a divertirse del Guardián.
+
+Él nunca miraba atrás en el pasado. Solo tenía ojos para el presente y el futuro.
+Solo eliminando hasta el último rastro de maldad, sin importar los medios,
+si eliminaba hasta el último rastro de maldad en ella, fuese como fuese.
+
+Solo podía imaginar cosas en las que normalmente no pensaba
+cuando veía a esa doncella de día en la plaza.
+
+Solo entonces podía reflexionar acerca de su futuro...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10004_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10004_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d569a782
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10004_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Una taza cristalina que brilla con la luz de las estrellas.
+En el pasado, se usaba para predecir el futuro,
+ya que se creía que el agua que contenía reflejaba el mar de estrellas.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10004_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10004_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..13299b63e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10004_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Una vez, existió un halcón tan rápido como el viento. Su mera existencia era un milagro.
+Fue dotado de una aguda visión clara y unas afiladas garras.
+Gracias a sus grandes alas, su velocidad de vuelo no tenía igual.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10004_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10004_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..30f9a604b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10004_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Un par de aretes no demasiado caros hechos de un metal tan brillante como las estrellas.
+Lo que los vendedores no saben es que su brillo proviene de las estrellas caídas en la antigüedad.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10004_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10004_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..30d7d08aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10004_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Una pequeña flor azul que brotó de las grietas de una vieja lápida.
+Tallada en la lápida está la historia de la muerte, y lo que brota de sus grietas es el milagro de la vida.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10004_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10004_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c42f7110
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10004_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Se suele decir que para ganar, hay que luchar, pero para que un milagro ocurra, solo hay que esperar.
+Pero ¿no es un milagro que la arena fina fuera alguna vez roca dura?
+¿No es un milagro que nos hayamos conocido?
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10005_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10005_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2476175a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10005_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+El Berserker sediento de sangre devastó las tierras, luchó contra humanos y monstruos e incluso desafió a los arcontes.
+En una tierra estéril y sin vida, se encontró con un monstruo gigante.
+Su máscara de acero no pudo ocultar su ira, por lo que estalló una pelea interminable.
+Horas, días y años pasaron, y el monstruo finalmente fue derrotado.
+El Berserker succionó la médula del cuerno roto del monstruo. Ese fue el vino de la victoria.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10005_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10005_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..49f5e4ac7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10005_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+El hogar del Berserker fue víctima de la feroz batalla entre los arcontes y los mortales.
+El jardín de rosas estalló en llamas mientras las aves auspiciosas se alimentaban del cuerpo de otra de las suyas.
+Renacido de las llamas, la venganza y la sed de sangre se apoderaron de la mente del Berserker.
+Las plumas negras esparcidas en el campo de batalla fueron teñidas de rojo por la furia del vengador.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10005_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10005_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc1bddd3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10005_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Bañado en las llamas que devoraban su tierra natal, la cara del Berserker demente ya era irreconocible.
+La máscara de acero se convirtió en su propia carne y marcó un semblante despiadado en su rostro.
+Durante una feroz batalla, su oponente rompió en dos la horrible máscara.
+Las grietas atravesaron el acero, destrozando la piel y la carne que había crecido en ella.
+Pero ni el dolor ni la sangre pudieron detener los inquebrantables pasos del Berserker.
+Entonces, rugió y rugió hasta que la sangre fresca cubrió los coágulos negros endurecidos en su rostro.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10005_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10005_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9786df104
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10005_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Una vez, cuando el Berserker aún no se había vuelto loco, empezó a caminar titubeante en el jardín de rosas.
+Nunca tuvo una familia o amante, ni amigos en quien confiar.
+Cuando no estaba en el campo de batalla, se dedicaba a cuidar con gran esmero de las frágiles flores de su jardín,
+como si su color carmesí recubierto de espinas fuera el único calor al que pudiera aferrarse.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10005_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10005_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..768471676
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10005_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+El final era inevitable incluso para el invencible Berserker.
+Cuando la sangre de sus manos por fin se secó, sus pasos comenzaron a tambalearse.
+Su vida estaba destinada a terminar en el momento en que se encontró con su último contendiente en el campo de batalla.
+Allí, la sangre corría como un río, mientras su reloj de arena quedó teñido de rojo por la puesta de sol.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10006_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10006_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c0b350f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10006_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Antes de entrar a la arena con orgullo, es esencial para los Artistas Marciales realizar un ritual de despedida con una copa de buen vino.
+En él, los artistas rivales, orgullosos y hábiles, levantan sus copas para brindar.
+La arena exige una compostura inalterable y el máximo respeto hacia el oponente.
+Este es el verdadero significado del brindis que viene antes de la victoria y el honor en la arena.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10006_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10006_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca0eded6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10006_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un hábil Artista Marcial arrancó la pluma de un pájaro que surcaba el cielo.
+La esencia de las artes marciales no siempre radica en la fuerza de los ataques.
+La agilidad y la destreza, que los Artistas Marciales entrenan durante años, son igualmente objeto de orgullo.
+El Artista Marcial se ponía esta pluma en el pecho como prueba de su incomparable habilidad.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10006_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10006_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..200631474
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10006_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un brillante pañuelo rojo perteneciente al Artista Marcial. Su color se ha ido apagando con el tiempo.
+Esta bandana era la prueba de haber practicado artes marciales desde una edad muy temprana. También representaba la gran ambición que una vez tuvo el joven Artista Marcial.
+Este había estado entrenando en el bosque desde antes del amanecer.
+Pasaron muchos años y la juventud ya no acompañaba al Artista Marcial. No obstante, como Instructor, estaba tan alerta y era tan diligente como cuando era joven.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10006_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10006_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2dbdf2c1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10006_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Desde que el maestro reconoció su talento, el Artista Marcial se dedicó a practicar asiduamente todos los días durante años.
+El duro camino de las artes marciales no está exento de lesiones inevitables.
+Un día, recibió la orden de arrancar una pequeña flor carmesí en el bosque.
+Aunque las cicatrices del honor nunca se cerrarán, al menos el dolor sí se aliviará.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10006_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10006_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c6b97902
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10006_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un reloj de arena que utiliza el flujo del agua para medir el paso del tiempo. El Artista Marcial lo llevaba en la cintura en todo momento.
+Cuando entrenaba bajo la cascada, cuando practicaba el equilibrio sobre una sola pierna en un poste de madera,
+o cuando aguantaba todo el dolor y el sufrimiento él solo,
+en este objeto quedaba grabado cada segundo que pasaba.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10007_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10007_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8512ba6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10007_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Todos los estudiantes de la escuela militar sabían por experiencia que el llamado “entrenamiento libre”, en realidad, tenía muy poco de libre.
+Durante él, el Instructor se sentaba y observaba mientras los estudiantes sudaban sin parar.
+Mientras tanto, él pasaba la tarde con una taza de té negro muy azucarado en la mano.
+Estos momentos de paz eran un privilegio del Instructor, así como la encarnación de su autoridad sobre los alumnos.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10007_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10007_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e175ec266
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10007_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Las habilidades de combate del estricto Instructor se agudizaron en el despiadado campo de batalla.
+Lo que les enseñaba a sus discípulos no eran simplemente técnicas de defensa personal.
+Más que a matar y a defenderse, les enseñaba habilidades de supervivencia para el frente de batalla.
+Cada movimiento y técnica que demostraba era un homenaje a los veteranos,
+pues él llegó a ser quien fue gracias a los sacrificios de sus maestros.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10007_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10007_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..46901f891
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10007_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+“No tengo talento para ser el general de un ejército,
+ni estoy cualificado para otro trabajo más que el de soldado.
+Lo único que puedo hacer es ser estricto con estos jovenzuelos
+para que sean capaces de sobrevivir unos minutos más en el campo de batalla”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10007_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10007_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b2ae1f0b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10007_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Todos los discípulos sabían que el estricto Instructor era una persona muy formal.
+Pero uno o dos días a la semana se ponía una flor de color amarillo en el pecho.
+Esto siempre le sacaba una sonrisa, lo que suponía un alivio para los estudiantes.
+Aquel broche de flores amarillas que llevaba el Instructor significaba que los estudiantes podían tomarse un día libre e irse a casa.
+Cuando los indisciplinados estudiantes se marchaban, el Instructor visitaba el calmo cementerio.
+Tras un breve silencio, presentaba sus respetos a los familiares nombres tallados en la lápida.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10007_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10007_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8230c644f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10007_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un reloj de bolsillo atesorado por el Instructor. No es un objeto entregado por la escuela militar.
+Cuando el Instructor era un soldado, este reloj le indicaba el momento en que debía atacar.
+Predecía las victorias y las derrotas, y mostraba una cuenta regresiva de las últimas horas de vida de los soldados.
+Para los estudiantes, representaba las dificultades que atravesaron para convertirse en verdaderos soldados.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10008_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10008_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f94a312f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10008_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Todo buen jugador de apuestas es más o menos supersticioso, y uno de sus mayores intereses son los cubiletes de dados hechos a medida.
+Este era el cubilete de la Jugadora. Sorprendentemente, no tenía instalado ningún complicado mecanismo.
+Una mitad de la suerte de la Jugadora la decidía el destino, y la otra, ella misma.
+Además, nunca tiraba los dados fuera de la mesa.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10008_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10008_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b63955ccc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10008_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Esta colorida pluma servía como decoración del sombrero de la Jugadora. Su extravagancia repugnaba incluso a los verdaderos aristócratas.
+Pero lo que estos no veían era el delicado mecanismo oculto tras su superficie.
+Llegado el momento, la Jugadora revelaba con destreza la carta ganadora.
+Al ver esta carta, la mirada desdeñosa y condescendiente de los aristócratas entraba en estado de shock.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10008_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10008_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f97c1d30
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10008_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Estos ostentosos aretes son la representación perfecta de la riqueza transitoria de la Jugadora.
+El brillo de sus gemas es tan relajante como el azul del cielo o las aguas de un lago.
+Estos aros estaban recubiertos de una sustancia sedante para mantener a la Jugadora tranquila durante el juego.
+En los juegos en los que la apuesta era la propia vida, mantener la compostura era la clave de la victoria.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10008_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10008_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..27a267dee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10008_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+A los jugadores les gusta hacer alarde de su riqueza, aunque su dinero puede desaparecer de la noche a la mañana.
+La Jugadora, por ejemplo, solía ponerse un enorme y exótico broche de flores en las orejas. Era ciertamente un adorno llamativo.
+Pero lo que nadie era capaz de ver era el truco cuidadosamente escondido en el receptáculo de la flor.
+La Jugadora solo sacaba el dado de detrás del broche en caso de emergencia.
+Así, daba la vuelta al marcador intercambiando sus dados bajo la atenta mirada de todos los espectadores.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10008_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10008_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9f85120a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10008_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Para que el truco de la Jugadora funcionase a la perfección, era necesario esperar al momento oportuno.
+Por eso, siempre llevaba un reloj de bolsillo dorado en un bolsillo de su pecho.
+De todos los juegos que jugaba, siempre había alguna vez que se salvaba gracias a su aguda percepción del tiempo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10009_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10009_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..279ee646f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10009_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un cáliz de plata que es herencia familiar de un aristócrata exiliado. En su parte exterior, había una gema incrustada en la que estaba grabado el escudo de su familia.
+Después de que el exilio avergonzara a su familia, decidió forjar el símbolo del que una vez se sintió orgulloso.
+Como resultado, este cáliz roto dejó de servir como recipiente para líquidos.
+Aun así, el Exiliado lo siguió llevando consigo hasta el final de su viaje.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10009_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10009_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8888e49ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10009_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+El Exiliado viajó solo por la naturaleza, cruzando llanuras y bosques.
+Una pluma azul cayó sobre su hombro a través de gruesas capas de nubes oscuras.
+Provenía de un pájaro en apuros que escapaba de un halcón, igual que el Exiliado.
+La pluma representa el espíritu de un pájaro libre sin nido, igual que el Exiliado.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10009_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10009_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbe1820b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10009_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+El Exiliado fue una vez un niño en una casa noble. Tuvo una infancia despreocupada y su patio de recreo era un palacio construido con plata.
+En la antigüedad, la corona de su padre era símbolo de gentileza y nobleza.
+Sin embargo, años más tarde, una disputa familiar tiñó el decadente palacio de color rojo sangre.
+La corona de la vergüenza, que acompañó al Exiliado desde entonces, se convirtió en la prueba de su crimen.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10009_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10009_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..04d1b1ce5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10009_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Todo sucedió antes de que el aristócrata exiliado se involucrara en la disputa familiar.
+Fue como una prematura flor que se abrió antes de que la familia se hubiera visto afectada por el complot.
+Tras presenciar la crueldad humana, el Exiliado dejó atrás su amabilidad y gentileza.
+Pero la sonrisa inocente que una vez tuvo gracias a esta flor marchita siempre será su más preciado tesoro.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10009_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10009_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..278211ff3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10009_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+El joven aristócrata consiguió un reloj de bolsillo en sus efímeros buenos tiempos.
+Este delicado reloj registraba cada momento de su infancia.
+Pero una tragedia puso fin abruptamente a aquellos días sin preocupaciones,
+dejándole sin más opción que embarcarse en el largo viaje del exilio.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10010_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10010_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1238cc5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10010_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un viejo cáliz dorado que el Aventurero usaba para beber agua. Se dice que lo encontró en unas antiguas ruinas.
+En su parte exterior, había incrustada una piedra preciosa descolorida en la que estaban grabados unos símbolos antiguos.
+Al final, el Aventurero se tuvo que despedir de su vida nómada,
+y cambió este antiguo cáliz dorado por el brillante Mora.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10010_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10010_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd3b77cd6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10010_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+El Aventurero viajó una vez por un bosque en busca de raras bestias nunca antes vistas.
+Caminando por el bosque imprudentemente, se tropezó con las raíces de un árbol.
+Cayó inconsciente, pero, al despertarse, vio a una dama tan hermosa que estaba dispuesto a renunciar a la vida de aventurero por ella.
+Su cabello estaba adornado con un ramo de plumas que decoraba su onírico aspecto.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10010_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10010_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7ffa8762
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10010_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Este pañuelo verde no tiene nada de especial. Su firme tejido es ideal para absorber la humedad y bloquear el polvo.
+Al igual que el pañuelo, su portador era un común mortal.
+Pero los secretos escondidos en las estrellas de lo alto del cielo y los abismos de las profundidades de la tierra
+estaban esperando ser descubiertos por él.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10010_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10010_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e767a424
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10010_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+El ambicioso Aventurero encontró esta tenaz flor en unas ruinas lejanas y sombrías.
+Se sintió tan conmovido por ella, la cual brotó de una tierra sin vida, que casi se olvidó de los tesoros escondidos en las profundidades de las ruinas.
+Tras una breve reflexión, arrancó la flor, se la puso como broche y se aventuró en la oscuridad.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10010_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10010_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f3e456ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10010_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un reloj de bolsillo perteneciente al Aventurero. Fue hecho a mano por un maestro relojero con simplicidad y practicidad, dos de los valores del Gremio de Aventureros.
+El Aventurero pasó la mayor parte de sus días en la oscuridad, donde la única prueba del paso del tiempo era el tictac del reloj.
+Incluso después de que él renunciase a la vida que amaba y viviera una vida normal durante años,
+el reloj de bolsillo permaneció en silencio en un escaparate esperando su próxima aventura.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10011_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10011_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecf7a8cc1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10011_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Ni los bandidos más despiadados podían ponerle un dedo encima al niño que nació con estrella.
+Cuando ya era mayor, le sucedió una cosa en el callejón trasero de una taberna.
+Bajo el cielo de una noche sin estrellas, un malvado bandido quería robar al Afortunado, que estaba borracho.
+Justo cuando estaba a punto de hacerlo, al ladrón le cayó en la cabeza una copa de vino que le dejó inconsciente.
+Una pelea en la taberna fue lo que lo salvó, pero no todo el mundo puede tener tanta suerte.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10011_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10011_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e79df2064
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10011_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Cuando la fortuna está de tu parte, incluso el monstruo más feroz tiene que ceder.
+Un día paseando por el bosque, el despreocupado Afortunado no tenía ni idea de que un monstruo que estaba al acecho había encontrado a su presa.
+Justo cuando el niño se iba a acercar a los coloridos hongos venenosos que tanto le llamaron la atención, el monstruo saltó y los aplastó.
+Justo cuando parecía una presa fácil, una pluma de halcón que flotaba cayó silenciosamente sobre su espalda.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10011_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10011_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8088e66c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10011_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+El chico que nació con estrella podía incluso encontrar tesoros en las trampas más mortales.
+Mientras deambulaba por las ruinas, el Afortunado cayó accidentalmente en una profunda cripta.
+Aterrizó sin ningún rasguño sobre lo que resultó ser un colchón viejo convertido en una pila de cenizas.
+Así fue como encontró el tesoro de los viejos aristócratas y como llegó a sus manos la tiara de la suerte.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10011_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10011_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..212e349cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10011_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+El joven que nació con estrella fue bendecido con todo tipo de milagros.
+Este legendario trébol de cuatro hojas es un valioso hallazgo que puede traer suerte.
+Mientras jugaba en el campo, el despreocupado y afortunado chico se encontró con este trébol.
+Como era muy travieso, lo arrancó y se lo guardó en el bolsillo.
+Nadie sabe si fue el trébol el que le trajo suerte, o si fue la suerte la que lo guió hasta el trébol.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10011_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10011_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e1e95a6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10011_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Ni siquiera el tiempo te pasa factura cuando eres un niño que nació con estrella.
+Pasaron los años y el Afortunado no tenía ni parientes, ni hijos que lo pudieran cuidar.
+Pero en su vida llena de suerte, todos sus conocidos acabaron siendo buenos amigos o familia.
+Cuando su vida llegaba a su fin, vio un reloj de arena que estaba haciendo una cuenta regresiva.
+Al ver el reloj, se rio, agarró un tirachinas y lo hizo añicos.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10012_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10012_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa03e5417
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10012_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Una delicada taza de té perteneciente a la Erudita. Esta obra de arte está hecha de porcelana ligera y recubierta con líneas doradas.
+Si bien contrastaba drásticamente con su desordenada habitación, la taza sugería que la Erudita procedía de una familia noble.
+Sin preocuparse por la belleza y el propósito de la taza de té, la estudiosa, que vivía en una torre de marfil, sumergió su pluma en ella.
+Para ella, la taza era simplemente un recipiente en el que lavar la tinta. En consecuencia, hace mucho tiempo que el objeto perdió su elegancia original.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10012_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10012_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d8490446
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10012_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+La pluma de la Erudita, hecha con el plumaje de un pájaro exótico.
+Como no paraba de escribir, la pluma se había manchado completamente de negro.
+Durante años, la Erudita nunca pensó en cambiar su herramienta de trabajo.
+Al igual que un soldado veterano necesita su mejor arma, la Erudita necesitaba su pluma.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10012_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10012_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c7fa1371
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10012_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+La búsqueda del conocimiento es una apuesta arriesgada. Ni siquiera una dedicación absoluta garantiza conseguir algo a cambio.
+La Erudita pasó la mitad de su vida enterrada en infinitas investigaciones, notas y cálculos matemáticos.
+Al no encontrar respuestas, una vez dudó y cuestionó su propia carrera, lo que le hizo perder un tiempo muy valioso.
+Su vista, muy aguda en el pasado, también se cansó debido a la lectura intensiva.
+Y, aun así, la respuesta que esperaba encontrar nunca llegó.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10012_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10012_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e083bae9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10012_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Las flores eran algo raro para la Erudita, que vivía en una torre de marfil enterrada bajo montones de libros.
+Un joven que la admiraba le regaló una flor exótica con la esperanza de poder alegrarle sus tediosos y solitarios días de estudio.
+La Erudita aceptó el regalo con gratitud, e hizo un marcapáginas de flores con él.
+Así, siempre habrá un atisbo de color escondido en todo ese montón de libros aburridos.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10012_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10012_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..51d9f4bbe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10012_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un delicado reloj colocado cuidadosamente sobre el escritorio de la Erudita.
+Como pasaba día y noche en la sala de estudio, solía perder la noción del tiempo.
+Este elegante reloj le sirvió como un faro que la guiaba en su incesante búsqueda del conocimiento.
+Toda la cantidad de tiempo que pasó entre libros habrá merecido la pena cuando la sabiduría llame a las puertas de su estudio.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10013_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10013_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdd95db29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10013_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Aunque la medicina lleva mucho tiempo seca, aún permanece su amargo olor en el frasco.
+La Médica Itinerante salvó innumerables vidas con la medicina amarga de este utensilio.
+Pero cuando era ella la que enfermaba, lo único que la cuidaba era este frasco que guardaba en un horno.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10013_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10013_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..af4ae5dbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10013_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+La Médica Itinerante tenía que aventurarse a tratar a sus pacientes incluso en las noches más oscuras.
+El peligro acecha en cada esquina de la noche, por lo que aquellos que se aventuran a salir deben estar tan alertas como un búho.
+Tras estar de guardia toda la noche, la Médica acabó cayendo enferma.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10013_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10013_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf9e7b0b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10013_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+La Médica Itinerante siempre iba de aquí para allá sin asentarse en ningún sitio.
+Lloviera o hiciera sol, nada podía detenerla.
+Este pañuelo no solo protegía su cabello desordenado, sino que también servía como vendaje.
+Habiendo pasado por todo tipo de dificultades, el pañuelo de la Médica Itinerante era su compañero de viaje más leal.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10013_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10013_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a4578db8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10013_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Cual ferviente aventurera, la Médica viajó por todos los continentes en busca de hierbas raras.
+Encontró un loto de plata en un acantilado escarpado, justo entre las resbaladizas rocas.
+Nunca llegó a usarlo para hacer medicinas, pero su aroma siempre fue su fuente de energía.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic10013_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic10013_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad6613fc3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic10013_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Cuando se trata de un paciente moribundo, cada segundo cuenta.
+Gracias a la precisión del reloj, la Médica Itinerante pudo salvar a muchas personas heridas y enfermas.
+Sin embargo, cuando se tumbaba sola en la camilla de enfermo, lo único que escuchaba era el tictac del reloj.
+Lo que una vez fue su herramienta para salvar vidas acabó tocando su canción fúnebre.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14001_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14001_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9989303ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14001_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+El extranjero que ayudaba a otros a buscar esperanza en medio del invierno
+bebía de un vaso hecho de hielo.
+
+El vino amargo que bebía en este vaso estaba frío como el filo de un cuchillo y notaba cómo le bajaba por la garganta hasta el estómago.
+A una persona normal no le gustaría esta sensación, pero el héroe silencioso la disfrutaba.
+
+Era un guerrero tan callado como el propio hielo y con su cuerpo bloqueaba el viento gélido que soplaba desde las estrellas.
+Sin conformarse con la protección del hombre que admiraba, la joven que pintaba le dejó estas últimas instrucciones:
+
+“Si el miedo o la desesperación, dos sentimientos que nos son innatos, te aprisionan o te impiden volver...”
+“... entonces sigue viviendo, te lo suplico. No nos acompañes a nuestra perdición... a marchitarnos en el silencio helado”.
+
+Mientras bebía otro trago del vino amargo, evitó mirar a los ojos empañados de la joven
+y después partió en un viaje sin fin hacia la tierra de las nieves y las profundidades.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14001_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14001_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c77c8a09
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14001_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+La pluma de un ave de presa que no debería estar en el invierno helado. Tiene un tacto frío.
+Casi se puede escuchar el aullido implacable y desesperado de las tormentas de nieve con solo tocarla.
+
+Sin nidos ni refugios, el pájaro se enfrentó a las tormentas con orgullo.
+Los vientos tormentosos congelaron la pluma caída del pájaro, dejándola envuelta en una escarcha perlada.
+
+Esta pluma procede de un halcón y fue arrancada violentamente en pleno vuelo por una ráfaga de viento.
+Tras flotar brevemente en el aire, fue arrastrada por el peso de la escarcha.
+
+“Tengo el convencimiento de que los pájaros te seguirán y te devolverán a los jardines reverdecidos del palacio de verano”.
+“Quienes fueron perseguidos por la marea helada, y los niños que perdieron su hogar, volverán contigo al lugar de sus sueños”.
+
+El héroe, que llevaba una pesada carga a la espalda, se detuvo en medio de la ventisca e intentó distinguir el color de la pluma.
+Sellada en el hielo, el color de la pluma se iba desvaneciendo con cada paso... como la misión del guerrero.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14001_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14001_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5507af717
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14001_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Personificando la última y diminuta esperanza de salvación de la ciudad sepultada, el héroe comenzó su viaje.
+Marchó con orgullo y desapareció en la tormenta interminable con la corona del invierno sobre su cabeza.
+
+Cargando el acuerdo con la ciudad de montaña y su mirada límpida, el guerrero no temió ni una vez a lo desconocido que le aguardaba tras la cortina de hielo.
+Su motivación para seguir adelante era la montaña que solía ser verde y las bendiciones que ya no caían del cielo.
+
+“Tras la puerta sellada por el hielo, recorriendo los túneles hacia las profundidades,”
+“romperá una rama plateada y traerá esperanza a la tierra cubierta por la nieve”.
+
+La joven cantaba así para reconfortar a su pueblo, y atesoraba los recuerdos que tenía de él.
+Estaba convencida de que él volvería a su lado y traería la primavera y una esperanza inquebrantable.
+
+Pero, al final, el guerrero que salió a enfrentarse a la tempestad no volvería a tiempo.
+Palabras de odio desgastadas por la nieve y el viento lo acusarían de huir...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14001_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14001_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8421e23da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14001_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Esta es una flor de escarcha eterna que arrancaron unas manos delicadas.
+Debe haberle dado a alguien fuerzas para ver el invierno como un abrazo cálido.
+
+“El cuarto fresco es para ti. Tu imagen permanecerá en este muro para toda la eternidad”.
+“Por este fresco, y por todo el mundo, te esperaré aquí y rezaré por tu regreso...”
+
+La joven, de pie frente a un muro en blanco y sonriendo, prendió una pequeña flor en el pecho del guerrero.
+Era una persona elegante e impasible, que no pestañeaba ni ante la muerte.
+
+Sus actos heroicos fueron olvidados y enterrados en las tempestades del norte y la nieve finalmente se derritió.
+Sin embargo, esa flor nunca se marchitó.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14001_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14001_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2836261e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14001_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un antiguo reloj de arena con una fina nieve fluyendo por dentro.
+Ni el invierno más frío pudo congelar su flujo del tiempo.
+
+“El frío que cae del cielo puede congelar el tiempo”.
+Todo el mundo creía esto en la ciudad sepultada.
+
+Cuando el guerrero consiguió trepar el muro de hielo, ya había caído la noche y los vientos aullaban.
+Ni la luz del sol ni la de la luna podían atravesar fácilmente este viento blanco.
+Ni la ventisca más gélida puede congelar el flujo del tiempo,
+
+aunque la ciudad esté enterrada en la nieve,
+e incluso el héroe más formidable será olvidado algún día.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14002_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14002_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6de1a0b35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14002_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+El cáliz de vino del Domador de Truenos.
+Quizás su último dueño lo usaba para beber el trueno.
+
+Si bien era realmente poderoso, el Domador de Truenos era tan solo un humano normal con sentimientos mortales.
+Al fin y al cabo, la ira y el éxtasis van y vienen en un instante, igual que los truenos.
+Este cáliz fue testigo no solo de las hazañas del Domador de Truenos, sino también de sus tristezas y alegrías.
+
+En este cáliz se vertió el vino para el ritual en el que la familia del Domador de Truenos fue sacrificada como ofrenda.
+También sirvió para contener el coraje que lo ayudó a aventurarse en la cueva de la bestia.
+Fue este cáliz el que acompañó al solitario Domador en sus últimos días.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14002_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14002_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..628203749
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14002_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Una insignia con la forma de una pluma del halcón que atraviesa tormentas.
+Al usarlo, casi se puede sentir el retumbar de los truenos y el calor de los volcanes.
+
+No temas al trueno o al volcán,
+pues el halcón dejó su pluma en el bosque quemado.
+El Domador de Truenos hizo una insignia con forma de pluma utilizando amatista.
+Era púrpura y brillaba a la luz bajo la mirada de los enemigos.
+En la pequeña insignia brillaba un rayo
+que parecía presagiar el destino fatal de la Bestia del Trueno.
+
+Igual que el halcón, el Domador conquistó los rayos y las llamas,
+y finalmente decapitó a la Bestia del Trueno.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14002_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14002_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e01c7cb29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14002_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Una diadema muy antigua.
+Brilla con la luz del trueno domado.
+
+La feroz bestia
+esclavizó al pueblo con la ira del trueno.
+El rugido de este, sin embargo, era tan efímero
+como el poder que se desvaneció junto con él.
+
+El Domador de Truenos derrotó a la bestia durante una tormenta eléctrica,
+y obtuvo esta corona con la que se podían domar los truenos.
+Lo único que no podía domarse era el inevitable paso del tiempo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14002_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14002_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c0f4a896
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14002_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Una flor morada arrancada durante una tormenta.
+Quien la lleve dejará de temer a los rayos y los truenos.
+
+Esta flor solo se abre en tormentas eléctricas, y no se marchita ni bajo las constantes lluvias.
+Es conocida como la “Flor del Trueno”. Arrodillándose ante ella, el Domador de Truenos la arrancó con respeto.
+
+Siempre que llevaba esta flor se enfrentaba con orgullo a los rayos y los truenos.
+Ni cuando luchó contra la feroz Bestia del Trueno su determinación flaqueó.
+Para el Domador, usar esta flor morada podría ser un simple capricho,
+pero para los viajeros, simbolizaba la determinación inquebrantable que lo ayudó a conquistar el trueno.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14002_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14002_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..33b228a4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14002_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Un reloj de arena que el Domador de Truenos usó en el pasado. Dentro de él hay pequeños fragmentos Electro en lugar de arena.
+Los fragmentos se rompen y caen a medida que pasa el tiempo, tras lo que se fusionan de nuevo en el fondo del reloj.
+
+El guerrero que derrotó a la Bestia del Trueno elaboró este reloj de arena con amatista.
+El paso del tiempo es como un trueno: sucede y desaparece en un destello.
+Pero ni siquiera el Domador pudo conquistar el destello del tiempo.
+
+Dentro de este reloj de arena, incluso los rayos y los truenos han de acatar las inalterables leyes del tiempo.
+Los fragmentos en su interior se rompieron y se fusionaron innumerables veces, mientras el tiempo transcurría con sosiego.
+A raíz de ello, el Domador de Truenos entendió el ciclo de la vida y la muerte, lo que lo ayudó a derrotar a la bestia.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14003_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14003_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f66bb8cb5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14003_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un cáliz que contenía lava. Aunque está vacío, le sigue quedando un ligero calor.
+En el interior del cáliz, que pertenecía al Corredor de Lava, solía fluir la sabiduría.
+
+El Corredor de Lava solía jugar con este cáliz, que permanecía intacto incluso tras exponerse a un calor abrasador.
+Según la leyenda, bebía lava de él como si de un exquisito vino se tratara.
+El vino se evaporaba a altas temperaturas, pero la sabiduría pudo resistir el fuego de las llamas.
+
+Para el Corredor de Lava, el vino era simplemente el combustible de su ingenio.
+Con la ayuda del alcohol, podía convertir la más mínima chispa en una idea brillante.
+
+El silencioso cáliz fue testigo de cómo la sabiduría se forjó entre las llamas.
+Justo antes de que el Corredor de Lava emprendiera su último viaje, el cáliz se llenó arrogancia.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14003_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14003_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..51b7933bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14003_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Una pluma que el Corredor de Lava le arrancó a un pájaro que cantaba entre las llamas.
+Al llevarla puesta, casi se puede escuchar el sonido de las alas del pájaro batiéndose en llamas.
+
+Cuenta la leyenda que existió una especie de pájaro solitario que podía cantar entre las llamas.
+La gente lo adoraba como un tótem, mientras que los reyes lo veían como un signo de nobleza.
+
+Portando esta pluma, el Corredor de Lava se aisló en su mundo de llamas.
+Solo vino y solo se fue, sin dejar rastro.
+Desde entonces, las personas a menudo escuchan gritos procedentes del Mare Jivari.
+Nadie sabe si estos proceden del pájaro o son los lamentos del Corredor de Lava.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14003_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14003_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b80be2ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14003_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Una antigua diadema que perteneció al Sabio Errante del Mare Jivari.
+Si se mira con atención, casi se puede ver una figura de pie en medio de las llamas.
+
+El Sabio Errante del Mare Jivari creó esta diadema con ágata carmesí para resistir las llamas y el intenso calor.
+Fue elaborada con sabiduría y tenacidad, y despertó el miedo y la envidia entre sus compañeros y maestros.
+
+“¡Cómo se atreve a desafiar las llamas del Mare Jivari! ¡Es una blasfemia que no se ha visto en cientos de años!”
+“El mar ardiente devorará a este joven arrogante y el cielo arrojará sus cenizas al vacío”.
+
+Los envidiosos maestros le pidieron a su aprendiz que se adentrara en el mar en llamas usando la diadema.
+Pero el Corredor de Lava caminó tranquilamente entre el magma y desapareció poco a poco en el firmamento.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14003_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14003_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..90bd12d75
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14003_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Una flor que solo se abre en las llamas ardientes.
+El dolor llameante que causa vuelve más fuerte a su portador.
+
+La flor, roja como el fuego, brilla como un ágata reluciente.
+Esta flor llameante era un broche del Corredor de Lava.
+
+En sus últimos días, le dijo a la gente:
+“Esta es la flor que se abre en las llamas. Si el fuego aún no me ha convertido en cenizas,
+verán el resplandor de las brasas de esta flor a través de las llamas y el oscuro humo”.
+
+Entonces, la gente siguió la luz titilante hasta la orilla del Mare Jivari.
+Fueron recibidos por la flor abierta, pero el sabio no se encontraba por ningún lado.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14003_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14003_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c82fa2f85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14003_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Lo que fluye dentro de este reloj de arena no es arena normal, sino arena ardiente.
+El tiempo, al igual que las arenas llameantes, fluye sin dejar rastro de su existencia.
+
+Esta es la historia que ocurrió después de que el sabio viajara a través del Mare Jivari.
+Se dice que pasó otros cien años viviendo como ermitaño.
+Pero esta breve reclusión no pudo aliviar el tormento que lo quemaba.
+
+El sabio aislado no pudo aguantar las llamas eternas, por lo que creó este reloj de arena.
+Entre las llamas volcánicas, la arena escarlata fluía a través del reloj día tras día.
+
+El pobre sabio no temía las llamas abrasadoras, pero no podía apagar el agobiante fuego del tiempo.
+Ser abandonado por sus queridos discípulos y familiares fue ese amargo fuego que no pudo apagar.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14004_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14004_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..14036086c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14004_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+El juego de té más preciado de la Doncella.
+Alguna vez estuvo lleno de elegante té negro.
+
+Mientras degustaba pastelillos y té,
+el mundo exterior le dejaba de importar. Tal era su privilegio como Doncella.
+
+“Lo único que quiero es que esta flor sea mi medalla”,
+le dijo el caballero el día que se conocieron.
+“Pero mi corazón ya...”.
+No terminar su confesión también era un privilegio de la Doncella,
+pero también era la jaula de oro que la mantenía presa.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14004_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14004_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..247a99da5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14004_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un adorno de plumas viejo pero delicado.
+Los años lo han cubierto de muchas capas de polvo.
+
+Desde que conoció al caballero, el reloj de la Doncella había dejado de funcionar.
+Ya nada le importaba, ni siquiera el amor ni la juventud.
+Ella siempre lo buscó en regiones perdidas, como un pájaro sin nido al que aferrarse.
+
+Rezó para que su amor llegara al caballero,
+pero él estaba devotamente dedicado a la caballería.
+En tierras lejanas donde antiguos imperios se derrumbaron,
+¿encontrará el caballero los paisajes con los que la Doncella soñó?
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14004_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14004_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..adce173a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14004_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Aun cuando estaba rodeada de las flores de sus pretendientes,
+la Doncella nunca se quitaba el sombrero para admirarlas.
+Sus nombres y rostros no eran dignos de recordar.
+
+Durante años, al final de cada día,
+ella se sacudía el polvo de su sombrero.
+Pero lo que permanecía era el polvo en su rostro.
+
+A medida que pasó el tiempo, cada vez la visitaron menos pretendientes con flores.
+Su corazón se había detenido aquel día en el pasado.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14004_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14004_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..423964304
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14004_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+La flor de la Doncella. Tan desenfadada y elegante como su dueña.
+Es un ejemplar extinto en los registros escritos.
+
+La Doncella describía su uso en una historia que leía incontables veces:
+La damisela en apuros y el inocente caballero blanco
+intercambiaban bendiciones por medio de flores.
+
+Aunque el corazón de la Doncella se marchitaba como las flores,
+esta en particular sigue intacta hasta el día de hoy.
+Esto se debe a que su corazón se detuvo en el momento
+en el que conoció al caballero.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic14004_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic14004_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..56dcd3ee4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic14004_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Una precisa obra de relojería que, indiferente a los sentimientos de su dueña,
+mostraba impasible el paso indefinido del tiempo.
+
+Aunque el tiempo de la Doncella llegó a su fin,
+su espera nunca terminó.
+La manecilla del reloj daba vueltas día tras día,
+igual que el recuerdo atesorado en la memoria de su dueña.
+
+Años después, seguía recordando al caballero que conoció años atrás.
+Aquel caballero blanco que la conoció; aquel que había estado esperando desde entonces.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15001_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15001_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd2b8f3b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15001_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Un lujoso cáliz hecho de oro. Fue un obsequio que el amo del Gladiador le dio como premio.
+De este cáliz bebió el Gladiador victorioso, ya fuera vino o la sangre de los vencidos.
+
+Tras otra de sus victorias, el Gladiador, cubierto de heridas, ofreció el honor de la victoria a su maestro.
+Más embriagante y adormecedor que el buen vino fueron la victoria, el honor y los aplausos de la multitud.
+
+El maestro, que le permitió sentarse a su lado y beber con él, le obsequió este cáliz.
+Delicado y hecho solo para él, representaba el cuidado y afecto del maestro.
+Pero las cadenas doradas de la vanidad habían aprisionado al Gladiador y la serpiente venenosa del deseo lo estranguló.
+El campeón se detuvo a la espera del vino de la victoria y perdió la oportunidad de recuperar su libertad.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15001_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15001_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c74adac5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15001_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+El fin había llegado para el Gladiador Victorioso.
+La joven contendiente le rindió su último homenaje.
+
+Cuando la vanidad de la victoria y el deseo de libertad se disiparon en el aire como la niebla matutina,
+y cuando la luz del alba brilló por fin en la arena a través de capas de nubes sangrientas, el Gladiador vio un pájaro volando.
+
+A una batalla de ser libre, el Gladiador fue derrotado por una chica desconocida.
+En la multitud estallaron gritos y aullidos como truenos, pero la vencedora se negó a humillar a su oponente y ejecutarlo.
+Por ello, no hundió su espada en la garganta de su adversario para acabar con su vida como si fuera un esclavo.
+
+Las heridas estaban cubiertas de plumas invisibles.
+El Gladiador finalmente emprendió un viaje como un ave en libertad.
+Y voló al lugar donde las flores se abren libres y los pájaros elevan su vuelo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15001_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15001_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..610d6ded6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15001_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un casco del Gladiador adornado con plumas.
+Para los espectadores entusiastas, este casco era el símbolo de la invencibilidad.
+
+El legendario Gladiador había peleado numerosas batallas. Nadie tenía ninguna oportunidad ante su espada, ya fuera humano o monstruo.
+Con cada triunfo, el Gladiador Victorioso pasaba por las puertas como un héroe bajo la mirada de una multitud entusiasmada.
+
+El esclavo pudo probar la sensación de ser un maestro, pero su vanidad tiñó de negro el resplandor de la libertad.
+En ese momento de triunfo, el Gladiador finalmente vislumbró el mundo fuera de su celda. Estaba un paso más cerca de la libertad.
+
+Pero ni él ni la multitud se dieron cuenta de que todo era una farsa hasta que su casco cayó sobre la arena.
+Después de todo, seguía siendo un simple esclavo. Ni ofreciendo su vida podría complacer a su maestro.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15001_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15001_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4b2c1ef6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15001_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Una flor corriente arrancada delicadamente por el maestro del Gladiador.
+Hizo un broche con ella, el cual puso en el pecho del luchador. Ese fue el gesto más amable del maestro.
+
+Cuando el Gladiador aún no era una leyenda viviente, alguna vez dio un paseo con su joven maestro por un jardín.
+Este arrancó una flor y se la dio al taciturno esclavo.
+“Un regalo no siempre es una recompensa. A veces se hace simplemente al dejarse llevar por el momento”,
+dijo con una sonrisa el astuto maestro en un día del futuro.
+
+El invencible Gladiador finalmente cayó ante los pies de una forastera.
+En ese momento, recordó el sueño que tuvo hace muchos años.
+“Qué flores tan hermosas. Me pregunto cuándo podré comenzar mi propio viaje”.
+“Me gustaría ver cuán hermosas son las flores silvestres”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15001_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15001_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdf63852d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15001_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+El Gladiador fabricó este reloj de arena él mismo. Lo volteaba antes de cada batalla.
+Cuando el reloj dejó funcionar, el Gladiador ya llevaba mucho tiempo tumbado en un charco de sangre.
+
+Cada vez que peleaba, ponía el reloj de arena a un lado.
+Cuando el polvo del combate se disipaba y el público lo aclamaba, la arena del reloj seguía fluyendo.
+
+En su pelea final, se enfrentó a una muchacha.
+En sus ojos vio la timidez de una niña y la ferocidad de una joven leona.
+Al fijarse en su forma de caminar, la chica vio los pesados grilletes del paso del tiempo que encadenaban al Gladiador.
+Fue una pelea que este no había tenido en años: feroz, pero satisfactoria.
+Sin embargo, el combate terminó en un instante. La fría hoja de la espada se hundió en el corazón del Gladiador, cesando el flujo de su reloj de arena.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15002_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15002_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f71e6deb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15002_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Un recipiente duradero y a prueba de fugas.
+La legendaria Cazadora solía usarlo para guardar los susurros que se escuchaban junto a las hogueras.
+
+Una noche, percibió el olor de otro ser humano.
+Como cazadora, no temía a las manadas de lobos ni a los monstruos.
+Unirse a una charla junto a la hoguera era mucho más aterrador que enfrentarse a las bestias.
+La Cazadora había olvidado hace mucho tiempo cómo hablar el lenguaje de los humanos.
+
+Nadie le había escuchado nunca decir una sola palabra, ni siquiera después de aceptar convertirse en la Cazadora Verde Esmeralda.
+Además, nunca dejaba rastro de nada.
+
+Recogió las risas y charlas que escuchó esa noche y las guardó en su cantimplora.
+Durante muchos años, cada vez que se sentía sola, solía escuchar las voces que salían de ella.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15002_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15002_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..043abbcc4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15002_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Una pluma de halcón brillante y reluciente. Alguna vez fue usada como cola de una flecha.
+
+En el pasado, la Cazadora tranquilizaba a la presa que atravesaba con su flecha
+hasta que su cuerpo retornaba silenciosamente a la tierra. En su corazón,
+sabía que, algún día, ella partiría al mismo lugar que las almas de sus presas.
+
+La Cazadora creía que al final de su vida se despertaría de la realidad,
+y se reuniría con los difuntos en un interminable campo de caza.
+
+Pero también creía que en el momento en que su flecha atravesó al monstruo que perseguía al niño,
+ese campo sin límites se esfumó.
+No fue por supervivencia o de forma natural, sino que lo cazó con odio y sed de venganza.
+En ese instante, el inconmensurable campo de caza se le escapó de las manos.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15002_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15002_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac6ef129d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15002_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un sombrero de cazador sin ninguna mancha de sangre.
+Según el saber popular, perteneció al rey sin corona de los cazadores.
+
+Nunca te conviertas en el enemigo de la tierra y los bosques. Esa es la regla de los cazadores.
+En su lugar, un cazador debe convertirse en una parte silenciosa de la naturaleza.
+Se dice que alguna vez un pájaro construyó su nido en este sombrero.
+
+Nadie podría coronar a la mejor cazadora,
+ya que lo único por encima de ella era la naturaleza.
+
+En los momentos de mayor peligro,
+su sombrero de cazador era la visión que más aterrorizaba a los monstruos.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15002_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15002_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7d04b60d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15002_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Una flor silvestre blanca que solía cubrir toda la tierra.
+No se ha marchitado en lo más mínimo y todavía emite una fragancia exquisita.
+
+En los días en que la vida salvaje aún vagaba por la tierra y los monstruos no habían nacido,
+la Cazadora usaba esta flor para cubrir su olor a humano.
+La gente de antes solía decir que, para encontrar a la silenciosa y afable Cazadora,
+bastaba con cerrar los ojos y seguir descalzo la ligera fragancia de aquella flor silvestre en el bosque.
+Pero para no alarmarla con el crujir de las hojas, era de vital importancia caminar como lo hace un cazador.
+
+También se dice que quien finalmente encontró a la Cazadora fue un niño.
+En ese momento, el desastre cayó sobre el antiguo reino y la miseria se extendió por toda la tierra.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15002_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15002_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcb26db03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15002_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un dispositivo delicado que siempre indica el camino correcto.
+
+La leyenda cuenta que, cuando la Cazadora caminaba descalza por el campo,
+la hierba bajo sus pies le susurraba lo que veían los pájaros desde los árboles,
+y el lodo que pisaba le contaba lo que oían las raíces de la tierra.
+
+Pero también se dice que, después del desastre, la hierba y los árboles nunca más volvieron a hablar,
+porque el dios de los bosques había muerto.
+
+Desde entonces, la Cazadora dependió de este dispositivo para cazar.
+A petición del niño, ya no cazaba bestias ni pájaros.
+En su lugar, sus presas pasaron a ser los monstruos que trajeron destrucción y sufrimiento al mundo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15003_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15003_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5f692891
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15003_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Una cantimplora de forma extraña que reproduce una melodía maravillosa a medida que el agua fluye en ella.
+Siempre hay música en la vida de un instrumentista de orquesta, incluso al beber agua.
+
+Hay una antigua leyenda sobre una Orquesta del Errante que deambulaba por la tierra.
+Sus espadas eran sus flautas y por arcos tenían arpas. Tocaban no solo para invitados, sino también para bandidos.
+Viajaron a través del desierto y pisaron el ardiente Mare Jivari.
+
+La melodía del arpa que resonaba en la tetera les recordaba en todo momento:
+“Caminamos al ritmo de melodías ilimitadas”.
+“Allá donde haya música, estaremos nosotros”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15003_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15003_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e65bbfc5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15003_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Una flecha azul índigo que sobrevivió al paso del tiempo.
+Al dispararla, sus plumas parecen producir una melodía.
+
+El arpista de la Orquesta también era un arquero experto.
+Según la leyenda, atraía a las aves con la dulce melodía de su arpa para luego derribarlas con su arco.
+Se dice que, cuando hacía esto, no miraba al cielo.
+La razón, según algunos, era la arrogancia del arpista. Sus compañeros decían que era debido a la misericordia de un cazador.
+
+Las plumas de esas pobres aves acababan decorando las flechas del arpista,
+y el sonido de su arpa se convirtió en la elegía de los pájaros.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15003_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15003_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0392d8e06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15003_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un hermoso sombrero de copa que no se ha visto afectado por el paso del tiempo.
+Si se presta atención, casi se puede escuchar una antigua melodía haciendo eco en su interior.
+
+Hace miles de años, una Orquesta deambulaba por el mundo.
+Sus músicos nunca llevaban partituras. Cantaban acerca de lo que veían, y tocaban sobre lo que escuchaban.
+Con el paso del tiempo, la Orquesta se dio cuenta de la inmensidad del mundo.
+
+“¡Ah, hay tantas cosas sobre las que cantar en el mundo!”
+
+Los músicos convirtieron las notas en palabras y anotaron todo lo que veían.
+Este sombrero, por su parte, lo atesoró fuertemente el director de la Orquesta incluso tras su muerte.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15003_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15003_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a191d65a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15003_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Una pequeña insignia en forma de flor. Parece que emana música de ella.
+
+En la Orquesta del Errante había una carismática espadachina.
+Era bella como la luz que se refleja en el agua, y elegante como una alondra que anuncia el alba.
+Al blandir la espada, emanaba de ella una sinfonía de cantos y flautas.
+
+El final de cada canción y cada baile era como cuando sale el sol después de una tormenta.
+Todo vuelve a su lugar y la calma regresa al escenario.
+
+Su música y manejo de la espada son tan letales como elegantes.
+La Orquesta del Errante tenía dos tipos de público:
+cuando se trataba de bandidos, la música iba mucho más allá del escenario.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15003_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15003_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..54a61893f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15003_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+El reloj de arena de la Orquesta del Errante. También es un arpa.
+La melodía se vuelve más solemne a medida que se toca.
+
+Cuando la actuación llegaba a su fin, la Orquesta tocaba este arpa.
+Cuanto menos quedaba para acabar, más profunda se hacía la melodía.
+Así, el espectáculo llegaba a su fin una vez el tono del arpa era tan grave que se disipaba en el viento.
+
+Sin embargo, todo tiene un final, y la Orquesta del Errante no fue una excepción.
+Cuando el destino acabó uno a uno con cada músico, sus instrumentos quedaron enterrados bajo el polvo.
+El reloj de arena también tocó su última nota, marcando el gran final de la Orquesta del Errante.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15004_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15004_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15004_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15004_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15004_2_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15004_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15004_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15004_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15004_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15004_4_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15004_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15004_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15005_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15005_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e875e144c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15005_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Una copa ritual utilizada por los chamanes de una antigua tribu.
+Contiene la sangre que se ofrecía al Ave del Trueno.
+
+En las estaciones en las que el Ave del Trueno volaba en medio de las montañas tormentosas, un muchacho joven cantaba sin miedo.
+Atraído por su voz, la orgullosa ave aterrizó a su lado.
+
+“Curiosa melodía, pequeño humano. ¿No tienes miedo de los truenos y las tormentas?”
+“Los adultos de mi tribu dicen que soy el enviado que traerá paz a los truenos y las tormentas”,
+
+respondió el joven muchacho tras dejar de cantar.
+El Ave del Trueno gritó e inmediatamente guardó silencio.
+Aquella canción le pareció cautivadora.
+
+Aquel fue el primer y último encuentro entre el Ave del Trueno y aquel niño.
+Cuando el Ave lo volvió a buscar, solo vio la sangre de una copa vertida sobre el altar de sacrificios.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15005_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15005_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..693fc71ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15005_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+La pluma perdida del Ave del Trueno. De ella emana un brillo púrpura.
+Sirve como el último testigo de la destrucción de la tribu.
+
+La antigua tribu, que consideraba al Ave del Trueno su protectora, fue aniquilada por esta en un abrir y cerrar de ojos.
+Una noche sombría, el ave se hizo buena amiga de un muchacho.
+Una vez que partió, el muchacho recogió la pluma que dejó caer.
+
+“Cuando vuelvas con truenos y lluvia,
+te cantaré otra canción”.
+
+Al no cumplir con su promesa, el Ave del Trueno enfureció
+y dejó la montaña hecha cenizas.
+Empezaron a considerarla un monstruo y, años después, fue asesinada.
+
+Pasó el tiempo y la tierra quemada se revitalizó.
+La pluma del rayo quedó enterrada entre la grama,
+pero las historias de ambos perecieron junto con la tribu.
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15005_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15005_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..77bed92ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15005_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+En la antigua tribu que adoraba al Ave del Trueno,
+los nobles chamanes llevaban esta corona.
+
+El ave que se elevaba a través de las tormentas eléctricas traía truenos violetas y lluvia.
+Las tribus antiguas temían sus poderes y le agradecían sus bendiciones.
+Por ello, los chamanes fueron elegidos para ser los que le ofrecieran sacrificios de sangre a cambio de protección y perdón.
+
+El Ave del Trueno era un monstruo al que no le importaba si los hombres lo adoraban.
+Pero esto nadie lo sabía, y sus acciones impredecibles se consideraban presagios de que algo iba a suceder.
+Sin embargo, el trueno era su aliento, igual que la vida y la muerte del hombre.
+Desde el cielo, los hombres no eran distintos a los animales.
+
+Hasta que un día, una canción atravesó la feroz tormenta,
+rasgando las nubes y otorgándole luz.
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15005_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15005_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..df8951fa7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15005_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Una flor silvestre púrpura que sobrevivió en las cenizas volcánicas.
+Fue testigo de la destrucción total de la antigua tribu.
+
+El chamán invocó al Ave del Trueno utilizando sangre de una persona inocente.
+La tribu esperaba ansiosa que aceptara sus sagradas ofrendas, y recitaron profecías.
+Sin embargo, lo que descendió con el ave fue el rayo de la destrucción.
+
+Para corresponder la vez que escuchó aquella canción y traer su cruel venganza sobre la tribu del niño,
+el Ave del Trueno mostró sus verdaderas intenciones, eliminando a la tribu de la faz de la tierra.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15005_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15005_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..62093fece
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15005_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un lujoso reloj de arena perteneciente a la antigua tribu que adoraba al Ave del Trueno.
+Cuando la tribu desapareció, el reloj de arena también lo hizo.
+
+Este lujoso reloj de arena está hecho con amatista y oro ámbar perteneciente a un chamán.
+Indicaba el momento exacto para ofrecer sacrificios cuando llegaba la época en la que el Ave del Trueno descendía a la tierra.
+
+En el último festival que celebró la tribu, la furiosa Ave del Trueno arrancó del suelo el altar manchado de sangre.
+El presagio de la llegada del protector se convirtió en un augurio de la destrucción de la tribu,
+a la que el ave diezmó en venganza por una canción.
+
+Lo que el Ave del Trueno nunca supo es que la ofrenda de la tribu era el propio muchacho.
+Estuvo dispuesto a sacrificarse a sí mismo por el bien de la tribu y por las bendiciones del ave.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15006_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15006_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..bed796bd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15006_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Una botella transparente que contiene fuego líquido.
+Las técnicas necesarias para hacer este tipo de fuego se perdieron hace mucho tiempo.
+
+La Bruja Carmesí caminó sobre la tierra, reduciendo los monstruos a cenizas.
+Existía un rumor de cómo sacrificó su cuerpo mortal para convertirse en la encarnación del fuego líquido.
+
+Aun así, el amor y el anhelo moraron una vez en su corazón de mujer normal y corriente,
+hasta que los incendios quemaron esa parte hermosa y frágil de sí misma.
+Desde entonces, se convirtió en la bruja cuya historia nadie quiso registrar jamás.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15006_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15006_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd7ccb24e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15006_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Una destructiva pluma de ave cuyas llamas arden para toda la eternidad.
+Su fuego nunca se extinguirá.
+
+Las tierras quedaban quemadas y devastadas a su paso, pues ella eligió el camino del fuego infernal.
+Sus llamas solo alcanzaban a monstruos y demonios, pero cuando el fuego se avistaba a lo lejos,
+la gente le cerraba las puertas y ventanas a la Bruja Carmesí. Sin embargo, a ella no parecía importarle.
+
+Ella pensaba que las ascuas de viejos dolores traerían nuevas esperanzas.
+No buscaba la comprensión de la gente, ni su consuelo, ni su empatía.
+Los únicos que la comprendían sin decir palabra eran los pájaros que la rodeaban.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15006_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15006_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..cae3ba24c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15006_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+El tradicional sombrero puntiagudo de bruja con visera grande.
+La bruja que lo porte infundirá temor y respeto.
+
+Para la Bruja Carmesí, este sombrero la separaba de las trivialidades de su alrededor.
+Pasó años buscando el conocimiento, lo que le permitió concentrarse en refinar sus habilidades Pyro.
+
+No tenía la necesidad de ver a los monstruos reducirse a cenizas en una danza llameante,
+o de ver su rostro transfigurado por el humo y las llamas en el reflejo del agua.
+Así, la Bruja Carmesí siguió provocando incendios indiscriminadamente.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15006_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15006_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..77c14e860
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15006_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Una especie de flor muy común.
+De alguna manera, ha podido resistir las llamas de la Bruja Carmesí.
+
+La catástrofe que ocurrió hace siglos despojó a una joven mujer de todas las posesiones que se le prometieron.
+Sus seres queridos, sus días pasados, su brillante futuro... Todo se derrumbó.
+
+Del humo y las ascuas nació la Bruja Carmesí, que quemó su dolor con fuego.
+Sin embargo, esta flor conservó su vitalidad, suave y tierna.
+Quizás los recuerdos dolorosos y hermosos son sus dos caras de la moneda.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15006_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15006_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a19ebd62e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15006_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Un pequeño recipiente que contiene un líquido hipertérmico.
+Se dice que lo que fluye en él son espíritus malignos fundidos.
+
+Antes de la catástrofe, cuando la Bruja Carmesí aún era una joven normal y no había emprendido su largo viaje,
+le regalaron este reloj especial de agua. Cada ciclo semanal marcaba el tiempo que necesitaba de estudio en la Academia de Sumeru.
+Cuando terminó la cuenta regresiva y la bruja regresó a su hogar natal, la persona que le había regalado el reloj ya se había convertido en una víctima de la catástrofe.
+
+Sus años de mujer normal se acabaron, lo que dio paso a la destrucción de la Bruja Carmesí.
+Así fue hasta que todos los monstruos de este mundo y todo el dolor que causaron ardieran.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15007_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15007_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3be973483
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15007_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Una urna ornamental hecha de zafiro, decorada con la insignia de plata de una familia noble.
+Es exquisita, elegante y exhibe la estética de los antiguos nobles de Mondstadt.
+
+Se trata del legado de un noble que formó parte de la aristocracia gobernante de Mondstadt.
+Su extravagante ornamentación interior desapareció hace mucho tiempo.
+Sus lujosos accesorios eran símbolo del estatus y la riqueza del noble,
+así como la confianza, el orgullo y la prosperidad de la gente de Mondstadt.
+
+Entonces, los nobles cayeron presa de su propio poder.
+Hacían lo que querían y gastaban dinero sin tener en cuenta a la gente.
+Así, los lujosos accesorios se convirtieron en una carga sin valor alguno.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15007_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15007_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ce78e291
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15007_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+La pluma de un halcón posado orgullosamente sobre el sombrero de un viejo noble.
+Existía una antigua tradición que consistía en ir a cazar con la gente común y compartir con ellos el botín.
+
+Comunes eran las cacerías, un pasatiempo de la clase gobernante de Mondstadt.
+La caza era una fiesta compartida con sus sirvientes y la gente común,
+destinada a mostrar la benevolencia de los nobles.
+De hecho, para la gente era motivo de celebración.
+
+Sin embargo, esta actividad pronto perdió su significado.
+Los nobles reclamaban íntegramente todo el botín de caza y no lo compartían con la gente.
+La pluma todavía estaba en pie, pero su color se desvaneció para el pueblo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15007_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15007_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c0f26a42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15007_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Una máscara de plata con incrustaciones de oro y gemas, grabada con delicados patrones.
+Hecha con gran meticulosidad, es una muestra del refinamiento y las costumbres de los antiguos nobles.
+
+Los primeros nobles que gobernaron sobre Mondstadt fueron héroes de orígenes humildes.
+Los grandes jefes y príncipes elegantes, así como las hermosas princesas y damas nobles,
+una vez dieron la bienvenida a la gente a sus banquetes y fiestas.
+En los días pasados, los nobles no eran tacaños y mostraban su sabiduría y elegancia.
+
+En esa edad de oro, los nobles compartían con el pueblo sus conocimientos y ganancias.
+Pero sucumbieron al poder, y los banquetes fueron solo para su propio placer.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15007_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15007_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..402c4e939
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15007_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un lirio azul hecho de satén sedoso.
+Sirvió como tocado de una mujer noble.
+
+Una noble que formó parte de la aristocracia Mondstadt se desprendió de él.
+En esa época legendaria, los nobles eran un ejemplo a seguir.
+No solo guiaban a sus súbditos con su conducta modélica y sabiduría,
+sino que también eran los mayores representantes del pueblo de Mondstadt.
+Eran nobles tanto por su linaje
+como por el compromiso con sus virtudes y principios.
+
+La longevidad de los nobles se acortó por su incansable lujuria,
+que deterioró el semblante de magnificencia del que se vanagloriaban.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15007_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15007_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f398fef4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15007_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un exquisito reloj de bolsillo hecho de zafiro.
+Sigue funcionando incluso después de tantos años.
+
+El reloj de bolsillo de un noble que formó parte de la aristocracia que gobernó sobre Mondstadt. Aún indica la hora exacta.
+La puntualidad era una virtud con la que los nobles pudieron cumplir gracias a este reloj de bolsillo.
+Lo hacían más por autodisciplina que para dar ejemplo a la gente común.
+Un buen noble debía estar más atento al amanecer y
+más reflexivo e inquieto a altas horas de la noche que el resto de la gente.
+
+Con los años, sus holgazanes descendientes reemplazaron el estricto horario.
+Sus relojes se volvieron ostentosos, y el sentido de lo que simbolizaban se perdió.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15008_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15008_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..be11f443d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15008_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Un exquisito cáliz de plata que, en su origen, tenía unos grabados de oro que representaban las hazañas de un héroe.
+La sangre y el humo lo han manchado tanto que ya es irreconocible.
+
+Cuando el caballero aniquilador de monstruos regresó del violento campo de batalla,
+ya no quedaba nadie a quien rescatar en las casas derrumbadas.
+
+El cáliz ennegrecido por el humo se convirtió en un símbolo del caballero derrotado.
+Con él, libró al mundo de monstruos, pobreza y maldad.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15008_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15008_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f3ee3481
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15008_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Una de las innumerables plumas de cuervo que se quedó pegada sobre el Caballero Sanguinario.
+Los cuervos son una especie de aves que siguen a quien los alimenta para buscar comida.
+
+El Caballero Sanguinario ya no podía distinguir
+si estaba manchado con su sangre o la de sus enemigos.
+
+Tras tantos años de masacres, por fin comprendió el sentido de su vida como caballero.
+Esto lo hizo pasar de ser un caballero blanco y puro a convertirse en un monstruo.
+Sus únicos seguidores eran los cuervos que seguían sus huellas sangrientas.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15008_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15008_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..759e42e02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15008_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Una magnífica máscara de platino perteneciente a un caballero de origen noble.
+La sangre oscura y seca ha pasado a formar parte de ella.
+
+Cuando el Caballero se dispuso a ayudar a los heridos después de matar al último monstruo,
+el miedo con el que la chica gritó le hizo darse cuenta
+de que tenía la cara manchada tanto de su propia sangre como de la de los enemigos.
+Se había convertido en un ser violento y monstruoso.
+
+“Que esta máscara sustituya a mi propio rostro.
+Que nadie tenga que contemplarlo jamás.
+Pues la cruenta guerra me convirtió en algo terrorífico”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15008_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15008_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..be39ab03b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15008_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Una flor blanca común que una damisela en apuros colgó en el pecho del caballero que la rescató.
+Está seca y dura por toda la sangre que se derramó sobre ella.
+
+Cuando el Caballero errante mató por primera vez a un monstruo para salvar a una damisela,
+rechazó la recompensa que ella le quería dar. En su lugar, recibió una flor blanca y pura.
+
+“Defender el código de un caballero es una recompensa en sí mismo”.
+“Lo único que quiero es que esta flor sea mi medalla”,
+
+Siempre llevó la flor sobre su corazón, hasta que quedó manchada de sangre.
+Igual que la armadura del Caballero, la flor se volvió tan negra como una noche de invierno.
+Igual que su corazón, se volvió tan dura como un metal que ha sido templado.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15008_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15008_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..099c4b43d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15008_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+El Caballero Sanguinario conservó este reloj en el abismo, donde los cuerpos celestes no emiten luz,
+pero allí el tiempo no significaba nada.
+
+Esta fue la última historia del Caballero, que perdió toda ética y moral.
+Se dio cuenta de que no había lugar para él en esta tierra.
+Se aventuró en el antiguo reino caído y murió en la batalla en la guarida de los monstruos.
+Al llegar al fin del mundo, entendió de dónde procedían esos monstruos que destruyeron el antiguo reino.
+
+“El antiguo reino fue castigado injustamente.
+Y sus habitantes se convirtieron en monstruos.
+Mi código de caballero no puede tolerar tal injusticia.
+Si Abismo es tu nombre, juro ante ti mi lealtad”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15009_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15009_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..90a8997c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15009_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Según algunas personas,
+alguna vez, la gente de la tierra podía escuchar las revelaciones celestiales procediendo directamente del cielo.
+Los emisarios de los dioses caminaban entre la ignorante raza humana. El hielo eterno había comenzado a derretirse, y las primeras llamas aún eran jóvenes.
+
+Eran tiempos prósperos en los que todo quedaba en manos de las revelaciones celestiales.
+Los emisarios del cielo dijeron que el mundo iba a entrar en una era aún más brillante.
+Según ellos, aquel era un destino inalterable.
+
+¿De verdad llegaría un día en el que los buenos tiempos terminarían?
+
+Los emisarios del cielo no respondieron, por lo que la gente escogió a un sacerdote de entre los suyos.
+Tras coronarlo con ramas blancas, lo enviaron a las profundidades del mundo.
+En ellas, había unas arcaicas ruinas y unos altares de sacrificio enterrados desde hace mucho tiempo, en los cuales el sacerdote buscó respuestas y la iluminación.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15010_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15010_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e3ffaa5d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15010_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Según algunas personas,
+alguna vez, la gente de la tierra podía escuchar las revelaciones celestiales procediendo directamente del cielo.
+En ese entonces, los enviados de los dioses caminaban entre la ignorante raza humana. En aquel momento, las antiguas llamas se extinguieron con las primeras lluvias.
+
+Gracias a ello, los humanos disfrutaron de tiempos de prosperidad y cosechas abundantes.
+La tierra fue bendecida y gobernada por el cielo, y los elementos fluían suave y ordenadamente.
+En las estrellas estaba escrito un plan para cien años de bonanza, el cual nadie podía modificar.
+
+Pero ¿qué ocurriría después de esos cien o mil años? ¿Habría hambrunas en lugar de abundancia y pobreza en lugar de riqueza?
+¿Se convertirían en polvo los altares y los palacios, y lo único que quedaría serían los árboles Irminsul?
+
+Los emisarios celestiales no dijeron ni una sola palabra.
+Así pues, para comprender su destino, el sumo sacerdote, coronado con ramas blancas, descendió a las profundidades del mundo...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15011_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15011_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..64ada8d98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15011_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Según algunas personas,
+alguna vez, la gente de la tierra podía escuchar las revelaciones celestiales procediendo directamente del cielo.
+En ese entonces, los enviados de los dioses caminaban entre la ignorante raza humana, y las aguas estaban secas desde que los rayos partieron los cielos.
+
+La gente disfrutaba de una abundante sabiduría, y esta sabiduría los llevó a la prosperidad.
+La prosperidad, a su vez, les trajo orgullo y ambición, así como la capacidad para cuestionar las cosas.
+
+Entonces, dudaron de la autoridad celestial y planearon la forma de entrar al jardín de los dioses.
+Aunque le habían prometido a los dioses amor, prosperidad y sabiduría divinas, los emisarios del cielo estaban furiosos.
+Dudar de la eternidad estaba prohibido,
+y que la tierra retara al cielo era imperdonable.
+
+Así pues, el sumo sacerdote, coronado con ramas blancas, se dirigió a tranquilizar a los emisarios.
+Para ello, se adentró en las profundidades de la tierra y buscó la sabiduría oculta del árbol plateado en la antigua capital...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15012_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15012_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15013_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15013_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9190a5d15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15013_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Según algunas personas,
+todos los sumos sacerdotes han visto lo mismo cuando sus días se acercaban a su fin:
+una pila de coronas ocultas bajo un árbol marchito.
+Cada corona resguarda los secretos de una vida.
+Al retirarse, cada sacerdote ofrece su corona de pulcras ramas blancas a este mundo.
+Cada ciudad poderosa y antigua, y cada altar de sacrificios, debe regresar finalmente a las profundidades de la tierra.
+
+Asimismo, la prosperidad algún día tiene que llegar a su fin.
+Sin embargo, esto no significa que no haya nada que dure para siempre.
+
+Al final de cada ciclo vital, la tierra se renueva, por lo que la eternidad es cíclica.
+La búsqueda de la verdad es el producto de la prosperidad, y no la semilla que la planta.
+
+Según algunas personas,
+alguna vez, la gente de la tierra podía escuchar las revelaciones de Celestia procediendo directamente de ella.
+En ese entonces, los enviados de los dioses caminaban entre la ignorante raza humana. En aquellos días, la vida era frágil, y todo estaba cubierto de un hielo perpetuo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15014_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15014_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ee424ed5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15014_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un recipiente para vino tallado a partir de una roca extremadamente dura.
+Se dice que solía utilizarse para que los soberanos bebieran de él.
+
+Es propio del basalto ser indestructible, igual que es propio del cristal brillar y ser transparente.
+De igual forma, caminar oculto entre los mortales también debe ser un exquisito placer.
+
+Las leyendas populares dicen que, para beber vino,
+Rex Lapis creó un lecho de roca,
+y talló una copa de vino para sí mismo a partir de jade y piedras preciosas.
+
+Algunos incluso dicen que existían siete copas iguales que esa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15014_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15014_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..40f440fb0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15014_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Una pluma que cayó de unas alas gigantescas que aplanaron las montañas.
+Hoy en día se ha tornado verde musgo, pero esta pluma sigue siendo afilada como el filo de una espada.
+
+Dicen que en tiempos antiguos, cuando el mundo estaba sumido en el caos, Rex Lapis arrancó piedras de las montañas y las convirtió en aves rapaces.
+Estas aves, talladas a partir de nefrita, surcaron los cielos en cuanto adquirieron su forma.
+Ascendiendo en espiral hacia el firmamento, atravesaban las nubes y aplanaban las cimas rocosas.
+
+Dicen que estos milanos de la roca abrían sus alas para caer al mar en picado,
+y descendían desde lo alto como un cometa
+para llegar hasta las profundidades del mar, donde habitaban bestias marinas...
+
+Según dicen, los pilares de piedra que sobresalen del océano siguen atrayendo a las aves incluso hoy en día.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15014_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15014_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..726d921d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15014_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Se dice que, en aquellos años en los que los dioses luchaban entre sí, la imagen de Rex Lapis era la de un masacrador.
+En esas batallas de dioses contra dioses, nadie hubiera imaginado que sería una divinidad amable.
+
+Él nunca fallaba al distinguir el bien del mal. En esos días de disturbios, no mostraba compasión, ni siquiera hacia los amigos que se convirtieron en sus enemigos.
+La expresión fría de Rex Lapis nunca cambió a lo largo de esa época.
+
+Dicen que solo cambió esa expresión cuando las cenizas de la guerra cesaron.
+Pero solo lo hizo porque era necesario, pues tenía un trato que cumplir.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15014_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15014_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b199b2e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15014_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Una flor que se abrió en una grieta inalcanzable de la cima de un peñasco.
+Es una planta excelentemente esculpida con la esencia del elemento Geo.
+
+Hay una historia popular que dice así:
+Antaño, alguien le dijo al Rey Geo que no podía haber vida en una piedra inerte.
+En consecuencia, el Rey Geo ordenó a las flores del dorado más puro que surgieran de la superficie de una roca sólida.
+
+Quizás el Arconte Geo realmente hiciera tal proeza;
+o quizás aquello solo fuera una de las tantas historias antiguas en torno a su persona.
+Pero lo que sí es cierto es que un próspero puerto surgió de entre las montañas inertes.
+Tal vez este puerto, el cual desafió a las violentas olas del mar de nubes,
+fue la flor dorada que emergió de un cuerpo inerte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15014_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15014_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..afd117953
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15014_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un reloj de sol hecho a partir de jade de la realeza.
+Persigue la luz del día en silencio.
+
+Incluso las rocas que se yerguen firmes desde tiempos inmemoriales se desmoronarán y se convertirán en polvo con el paso del tiempo.
+
+Dice la leyenda que una vez, el Rey Geo convirtió las constelaciones de la tierra en dispositivos para medir el tiempo para enseñarle a los ancestros humanos el valor de cada instante.
+Dice la leyenda que el reloj pasó de mano en mano por mucho tiempo, hasta que se convirtió en el tesoro de un joven erudito en ciernes.
+
+“Cuando era joven, estudiaba profusamente los textos clásicos con la intención de, algún día, dirigirme a Sumeru para alcanzar la sabiduría.
+Pero, al obtener este reloj de sol, jugué con él durante muchos días, por mucho tiempo, y no pude encontrar ni un defecto en él.
+Así fue cómo cambié de vocación para convertirme en un artesano y retar al maestro detrás de esta gran obra de ingeniería”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15015_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15015_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..aaef82503
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15015_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Un hermoso globo lleno de agua.
+En las historias de fantasmas de Inazuma,
+es un recuerdo del encuentro con algo inhumano...
+
+Durante el festival de verano, mis padres y yo nos separamos.
+Solo fue por un momento, pues yo quería ir a ver los globos de agua.
+Por ello, le solté la mano a mi padre, la cual yo tenía agarrada por la manga de su camisa.
+Antes de que nos diéramos cuenta, fuimos separados por la marea de personas que escoltaban al palanquín divino.
+
+Entonces, yo me puse a llorar junto a la puerta que estaba en el camino que iba hacia el santuario.
+Conté los pies de todas las personas que subían a la montaña.
+No sé cuándo ocurrió,
+pero una hermosa mujer con ojos como los de un zorro se me acercó y me tomó de la mano.
+
+“¿Quién y cómo ha podido dejar aquí a un niño tan lindo?
+¿Te gustaría ver los fuegos artificiales, jugar a los dardos y lanzar globos de agua conmigo?”
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15015_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15015_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bada4d2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15015_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Un dardo arrojadizo de un diseño realmente complejo, muy común durante el festival de verano.
+En las historias de fantasmas de Inazuma,
+existe una historia sobre un encuentro entre lo humano y lo inhumano...
+
+Para celebrar el embarazo de mi esposa, fui al santuario a hacer una ofrenda.
+No sé por qué, pero fui con estos objetos:
+un globo de agua que tengo desde los siete años, una máscara de zorro de cuando tenía diecisiete,
+y una flor que no se marchitaría ni en diez años, ni tampoco en cien.
+
+Seguía pensando que tal vez me encontraría con ella...
+Mi esposa y yo no nos conocimos mediante una casamentera, y siempre nos faltaba dinero.
+Además, necesitamos mucho tiempo hasta que, por fin, pudimos concebir un hijo.
+Sin embargo, siempre fuimos muy felices.
+
+Me desvié por el camino de la montaña que iba hacia el lugar donde había visto los fuegos artificiales con ella.
+Aparté unos arbustos y creí verla vestida de blanco, sentada sobre una roca.
+Pero cuando me acerqué para verlo, tan solo era un zorro que estaba tomando el sol.
+Saltó del susto cuando pisé unas ramas y, a continuación, huyó al bosque.
+Igual que la luz moteada que se asoma entre las hojas de los árboles al ser zarandeadas por la brisa, desapareció en un instante.
+Entonces, me acerqué a la roca, en cuya superficie había un antiguo dardo de madera.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15015_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15015_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..441cbc717
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15015_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+La máscara de una deidad.
+Ha sido moldeada según la imagen de alguna deidad legendaria.
+
+La gente a menudo se disfraza de los zorros de las leyendas.
+Se cubren el rostro con estas máscaras basadas en un ser divino.
+Tal vez lo hacen porque envidian las habilidades de transformación de los zorros.
+
+En las leyendas de Inazuma, todas las cosas tienen espíritu.
+Sin embargo,
+la mayoría de los espíritus abandonaron las ciudades y huyeron a los bosques,
+amenazados por la ira y la represión de la Shogun.
+
+Pero aún hay mucha gente que cree en estos zorros divinos y en su capacidad de habitar los cuerpos de otros.
+Creen que, tras miles de años de existencia, estos animales tienen unos poderes especiales.
+Por lo tanto, también creen en lo que representa esta máscara de zorro.
+
+En su reverso, hay una nota escrita con una hermosa letra.
+“Lo siento, me fui al amparo del ruido de los fuegos artificiales.
+No creo que nos volvamos a ver. Cuídate mucho”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15015_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15015_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2012e9f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15015_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Una flor del festival de verano que dura para siempre.
+No se marchitará ni aunque sea enterrada bajo la nieve.
+
+Algunos dicen que es una imitación o que parece una vida falsa.
+Ya que, según ellos, la vida solo existe con el cambio, el dolor y el crecimiento.
+La vida consiste en las oportunidades únicas que nos trae, pero también en las despedidas y la muerte.
+
+Pero los recuerdos de cuando la conoció,
+de ver los fuegos artificiales estallar juntos en el cielo como flores abriéndose,
+los recuerdos de esa mujer de ojos de zorro que desapareció sin dejar rastro...
+Esta flor que nunca se marchitará es lo último que queda para recordarla.
+
+Al final, esto se debe a que existen dos tipos de vidas:
+una que es eterna como esta flor de verano que jamás se marchita,
+y otra que es tan fugaz y transitoria como el humo de los fuegos artificiales.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15015_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15015_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b23e2db7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15015_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Un reloj de bolsillo pequeño y con adornos.
+Parece estar detenido en una determinada hora del día.
+En las historias de fantasmas de Inazuma,
+esto está relacionado con encontrarse con algo inhumano...
+
+En la noche del festival de verano, la joven a la que tanto admiraba y yo caminábamos juntos hacia el santuario.
+De repente, escuché muy a lo lejos el llanto de un niño que parecía haberse perdido.
+Entonces, me distraje por un momento, me torcí el tobillo, me caí y mi reloj de bolsillo se rompió.
+
+Mientras ella iba por algo de pomada,
+yo me quedé para dejar paso a la gente que venía
+y me senté en una roca junto al camino para descansar.
+La hermosa mujer de la máscara se sentó a mi lado.
+“Muy poca gente conoce este sitio.
+Es el mejor sitio para ver los fuegos artificiales, ¿lo sabías?”
+
+Aquello debió ser un sueño.
+Han pasado diez años, y aún no la he vuelto a ver.
+En todo ese tiempo, ella ni siquiera envejeció...
+
+“Te has hecho mayor. Creo que ya no jugaremos más a los globos de agua.
+Traje algo de vino. ¿Qué te parece si vamos a ver los fuegos artificiales?”
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15016_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15016_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..577c0a820
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15016_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Un cáliz algo descolorido, pero de una elaboración muy delicada
+y pulido por las arenas del fondo marino.
+
+Esta copa exquisita cayó desde las manos del Primer Oficial y solo salpicó ligeramente al atravesar la superficie del océano.
+¿Qué vio entre los bancos de peces y la luz tenue del fondo del mar?
+¿Qué oyó en el callejón silencioso, frente a los arabescos de la celosía?
+El cáliz dorado se sumergió lentamente en los sueños del monstruo marino, en el sueño del Primer Oficial...
+
+“Esta marca de pecado se debe a ti. Lo pagarás algún día”.
+La luna iluminaba una mirada zafiro y una cicatriz que atraviesa un ojo.
+En sus recuerdos, la cara de ella relucía cada vez más y se volvía más fría y arrogante,
+pero no es capaz de recordar qué respondió él, y de pronto se siente abatido.
+
+“Ahora que lo pienso, ¿cuántas veces olvidé ya el pasado?”.
+
+“Ja, ¿y qué importa ya el pasado?”.
+“Todas las muertes son en vano, y ahondar en el pasado no sirve de nada”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15016_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15016_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e6ae23e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15016_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Una pluma roja y de mal agüero. Tal vez sea un símbolo de la muerte.
+Un día apareció en la orilla junto a los restos de una bestia marina.
+
+El cínico Primer Oficial no era originario de Liyue, sino que procedía de un reino gris gobernado por la aristocracia.
+Todos decían que él también tenía orígenes nobles, pero que su hermano menor lo desterró por mancillar el honor de la familia.
+Pero eso no debían ser más que rumores sin fundamento ya que, cuando llegó al puerto, lo único que poseía era un espadín
+y una pequeña pluma de color zafiro prendida en su capa.
+
+Después, el vagabundo se echó a la mar siguiendo a un Capitán y se enfrentó a las grandes olas y a las criaturas marinas.
+La pluma de color zafiro se tiñó del color rojo de la sangre y se manchó con la sal del mar.
+
+En sus últimos momentos,
+recordó claramente el pasado que el alcohol le había hecho olvidar.
+Como un tesoro que las olas arrastran hasta la playa...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15016_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15016_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1caf7ffd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15016_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Un sombrero de tres picos que apesta a alcohol.
+Su forma revela la posición de su antiguo dueño.
+
+El Primer Oficial bebía tanto que raramente se le veía sobrio.
+Siempre lo rodeaba el olor acre del alcohol mientras murmuraba entre dientes sus recuerdos fragmentados.
+No obstante, el Capitán, sonriendo, nunca lo regañaba, y seguía confiándole grandes responsabilidades.
+
+“Porque ninguno de los dos tenemos nada que perder, ¿verdad? ¡Jajaja!”.
+
+“Una ráfaga de viento se llevó volando el sombrero manchado de vino, y las olas lo arrastraron”.
+“Quienes están destinados a perder su patria se meten en batallas desesperadas”.
+“Buscan recuperar de las profundidades lo que perdieron en el océano de la memoria”.
+
+“El viento y las olas son favorables. Lo encontré”.
+“Esa bestia enorme que me devora en mis sueños...”
+“Llegó el momento de la venganza. ¡Icen las velas!”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15016_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15016_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..702bf0f92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15016_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un broche descolorido por la brisa salada del mar.
+Incluso un hombre que recorre los océanos
+tiene objetos y recuerdos queridos.
+
+El barco de guerra levó anclas y zarpó, y el Primer Oficial volvió a navegar con el Capitán.
+Por la búsqueda absurda del Capitán, y por sus propios recuerdos difusos,
+el Primer Oficial entona entre dientes una ridícula cancioncilla de su propia cosecha, y acompaña al sonido de las olas y las ballenas.
+
+“♫ El ladrón que a su apellido renunció ♫ y la bruja que lo cazó ♫ (nunca) llegaron al mar, noooo ♫”
+“♫ Su medio hermano el poder ansió ♫ y dirigir la familia consiguióóóó ♫ ¡o no!♫”
+
+“No conozco esa canción... ¿Finalmente tú también renunciaste a la verdad y elegiste las fantasías?”.
+“El que lo perdió todo y el que renunció a todo se hunden en una ola en la que todo cabe”.
+“¡Ese final no está nada mal! ¡Jajaja!”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15016_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15016_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b26677edb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15016_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+La brújula color cobre de un grumete.
+La vida entre las olas siempre es turbulenta,
+y esta brújula siempre apunta al corazón de quien la sostiene.
+
+El áspero Capitán una vez utilizó esta brújula para guiar a su barco gigante,
+conquistar los mares más traicioneros y dominar los remolinos más superlativos.
+También guio a aquel que escondía su profundo odio detrás de su risa desinhibida,
+y que, perdido y desesperado, solo buscaba la muerte y el alcohol...
+
+“Los ladronzuelos siempre acaban en la horca... ¿de eso trata su canción?”
+“Mientras haya sitio para mí, me pueden enterrar en la barriga de un pez, si quieren...”
+“¿No firmaste un contrato cuando embarcaste aquí?”
+“Eso no lo habrás olvidado, ¿verdad? ¡Jajaja!”
+“Está bien que no lo hayas olvidado... porque es hora de cumplirlo”.
+
+“Oh, está bien. Al fin y al cabo, qué importa...”
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15017_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15017_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..eeed70451
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15017_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+En los comienzos del establecimiento de la Geoarmada, Liyue todavía era una tierra salvaje.
+Los ancianos de los pueblos, las zonas rurales y las tribus se juraban lealtad usando una copa de oro.
+Como muestra de lealtad hacia Rex Lapis y de responsabilidad con sus compatriotas,
+seleccionaron a los guerreros más valientes de diversas regiones para convertirlos en soldados y, así, establecer la Geoarmada.
+
+Estos soldados lucharon desde la retaguardia junto a un Yaksha y también bebieron de aquella copa dorada.
+Ese fue el último brindis por el majestuoso y benevolente Rey Geo. Inmediatamente, ejecutaron su ataque contra la Sima, avanzando con valor y sin mirar atrás.
+Siglos después, un presuntuoso aventurero se adentró en las profundidades de la Sima para recuperar la copa de oro y limpiar sus imperfecciones.
+Pero se encontró con que, aun tras tantos años, la copa estaba en perfecto estado e impoluta, y su brillo tampoco se había perdido a causa de la oscuridad del subsuelo de la Sima.
+
+Otros tantos siglos pasaron. Cuando los habitantes de Liyue contaban historias sobre aquella época de catástrofes, no podían evitar mencionar a aquel Yaksha sin nombre,
+a aquellos héroes de orígenes y procedencias distintos que se unieron para combatir juntos la fuerza del abismo...
+Así pues, en esas historias era inevitable hablar de la copa y de cómo la sangre de los que se aliaron en el pasado todavía permanece clara y limpia en el presente.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15017_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15017_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c396cb928
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15017_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Las plumas que dejan caer las aves de presa al sobrevolar el cielo se utilizan para condecorar a los soldados más valientes de la Geoarmada.
+Este tipo de pluma solo se lleva en contextos ceremoniosos y solemnes para alentar al pueblo o para mostrar majestuosidad durante las visitas de los forasteros.
+
+Se dice que, al principio, esta costumbre ceremonial se inspiraba en el Yaksha sin nombre.
+Mientras combatía contra los vasallos del Abismo, unas plumas se desprendieron de su cuerpo. Por eso, en la actualidad, este tipo de plumas se considera un símbolo de esperanza.
+Finalmente, el valiente Yaksha y los intrépidos mortales cayeron en un sueño eterno en la oscura guarida del enemigo.
+Su sacrificio conmovió a Rex Lapis, que permaneció en silencio durante un largo tiempo mientras escuchaba los ligeros susurros de las rocas y las montañas.
+Entre los ciudadanos también se llegó a escuchar el rumor de que el Yaksha sin nombre no había recibido ninguna orden de Rex Lapis para proteger la Sima.
+En su lugar, se piensa que fue su manera de redimir la ofensa que arrastraba desde largo tiempo atrás... su manera de pagar el precio de haber huido cobardemente.
+
+No importa cuál sea la verdad, aquel Yaksha que una vez sobrevoló los cielos recuperó su libertad y regresó a las nubes.
+En cuanto a aquellos soldados que dormirán hasta el fin de la eternidad en las profundidades de la Sima... también estarán vivos para siempre en las leyendas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15017_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15017_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ad023409
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15017_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Hubo una vez un general que combatió junto con el Yaksha sin nombre.
+Los soldados que lo acompañaban podían contarse con los dedos de una mano. Sin embargo, acabaron siendo derrotados por proteger a la gente.
+Para asegurar que los civiles afligidos pudieran escapar con seguridad, y para mantener su honor a los ojos del Señor de Geo,
+los soldados que lideraban el frente de batalla llevaban cascos y empuñaban lanzas para cargar contra el Abismo.
+
+Entonces, el desastre cayó sobre la tierra del cristal, donde unos antiguos enemigos emergieron de todas partes.
+El Yaksha obedeció las órdenes de Rex Lapis, dando comienzo a una sangrienta guerra contra las abominaciones del Abismo.
+La lucha duró hasta que la última gota de sangre convergió con el campo de batalla y toda impureza fue purificada.
+Junto con la retirada del Abismo, las arenas de cristal recuperaron su glorioso brillo.
+
+Entonces, el cielo de la Sima volvió a estar despejado y deslumbrante, pero el Yaksha sin nombre había desaparecido sin dejar rastro.
+Así pues, los generales y los soldados cuyos yelmos yacieron sobre el campo de batalla permanecerán allí sumidos en un sueño perpetuo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15017_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15017_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dfc969fbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15017_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+En los tiempos en los que se cantaban canciones desde los peñascos escarpados, un meteorito cayó en la Sima.
+El meteorito férreo se desprendió del cielo infinito de la noche, convirtiendo la tierra en arena cristalizada en el momento del impacto.
+
+Aunque para Rex Lapis la vida de los mortales es efímera como un suspiro, confió en la Geoarmada para defender las minas.
+El Abismo brotó cual torrente de agua y la Geoarmada evacuó al pueblo hacia un lugar seguro.
+Según las historias de los mineros, un pequeño número de soldados de la retaguardia se quedó en la Sima.
+Junto con el Yaksha sin nombre, lucharon hasta sacrificarse en los escarpados peñascos.
+
+Las montañas y los ríos tienen vida y cambian de forma con el tiempo, pero no ocurrió lo mismo con aquellos mortales y aquel Adeptus, cuyos nombres cayeron en el olvido.
+Sin embargo, sus proezas siempre serán recordadas y brillarán inquebrantablemente como las áureas hojas de esta flor.
+Quinientos años han transcurrido desde que sucedió esta trágica hecatombe. Desde entonces, Liyue se mantiene fuertemente protegida para albergar la paz y la tranquilidad de sus calles.
+Esta flor dorada que llevan los soldados simboliza aquel sacrificio que sus compatriotas protagonizaron en el pasado.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15017_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15017_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f481b6851
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15017_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un reloj que funciona con luz lunar y solar. Es capaz de captar los rayos de luz incluso en días nublados.
+Cuando Liyue se vio amenazada por aquella maligna oscuridad, este objeto permitió a los guerreros recordar la calidez del sol.
+
+Al luchar junto al Yaksha, los soldados también se vieron afectados por el karma que este emanaba y por el sufrimiento que padecía al acabar con las vidas de otros.
+Con el fin de no verse consumidos por la masacre, los soldados de la Geoarmada utilizaban este reloj para registrar el paso del tiempo durante cada batalla.
+Con un paso y un ritmo unificados, el primer escuadrón de soldados se retiraba para dar paso al siguiente.
+Y así, continuaron retirándose y avanzando hasta llegar a las profundidades de la Sima, donde el Yaksha y los valientes soldados fueron derrotados.
+
+Un siglo después, este reloj fue exhumado por unos mineros. El objeto desprendía un centelleo metálico bajo la luz de las estrellas.
+Cuentan las leyendas urbanas que un día se vio a un coleccionista de antigüedades deambulando por las calles del mercado. Vestía una toga negra y pagó grandes sumas de dinero para comprar estos relojes de sol de oricalco.
+Algunos vendedores intentaron averiguar por qué lo hacía, pero él siempre eludía sus preguntas con ingeniosas excusas y argumentos.
+Fueran cuales fueran las intenciones de aquella persona, solo el tiempo podrá darnos la respuesta.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15018_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15018_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..34a2587ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15018_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Desde su nacimiento, él siempre gozó de un rostro hermoso sin igual.
+Estaba destinado a poseer una juventud eterna y una determinación vacía.
+
+Era un ser trascendental creado por los dioses. Sin embargo, fue rechazado como si fuera escoria.
+Pese a ello, debido a un error desconocido, consiguió despertarse de su letargo
+y comenzó sus andanzas por el mundo de los mortales.
+
+Antes de que los Fatui lo encontraran, él ya estaba acostumbrado
+a vivir este tipo de situaciones como fruto de sus años vagando por el mundo.
+
+“Soy un humano que sobresale por encima del resto.
+Hasta los dioses temen interferir en mi destino.
+Ya sean los dioses, los mortales o el destino, nada ni nadie es apto para juzgarme.
+¿O es que no soy libre de elegir cómo deseo vivir el resto de lo que me queda de vida?
+
+Ya que esta gente que lleva máscaras parece tan divertida,
+creo que yo también me convertiré en uno de ellos”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15018_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15018_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..662ee9083
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15018_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+“El comúnmente denominado ‘humano’ no es más que una máquina compleja”,
+declaró un joven desde su atril en el jardín de la sabiduría.
+Si se desmonta una parte de la máquina para implementarle mejoras,
+no hay duda de que su rendimiento general aumentará.
+No importa si posee una Visión o no, ni cuáles sean su constitución o sus habilidades combativas,
+un “ser humano optimizado” siempre poseerá una fuerza extraordinaria...
+
+Arriesgándose a ser acusado de “hereje” y a ser expulsado del círculo de sabios,
+el joven anotaba sus reflexiones en los márgenes de sus apuntes de investigación:
+1. Como ya anticipaba, no hay manera de avanzar en la investigación dado el estilo de trabajo de la Academia de Sumeru.
+2. No obstante, ser expulsado sería un gran inconveniente, ya que se necesita un entorno adecuado para hacer investigación.
+
+Siguiendo los rumores que hablaban sobre un hereje, el primero de los Fatui encontró al joven.
+
+“¿Solo necesita un ‘ser humano optimizado’? Si su gran nación me proporcionara los recursos y el tiempo necesarios, podría incluso crear uno de esos ‘dioses’ de los que tanto hablan. ¿Qué opina?”
+En el abrasador desierto cuyas arenas brillaban como oro líquido, el joven le preguntó al diplomático de Snezhnaya:
+“¿Tú también me llamarás ‘monstruo’ o ‘loco’, como hicieron en la Academia?
+¿O me tratarás como hicieron en mi hogar natal y me perseguirás empuñando garrotes y tridentes?”
+
+Sin embargo...
+“Estupendo. Entonces ya somos socios.
+En cuanto a tu nombre... ¿Qué te parece si te llamo...?”
+Debido al irónico apodo que le dieron, el joven no pudo esconder su asombro y estalló en carcajadas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15018_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15018_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f47b59cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15018_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Ya que es imposible limpiar las manchas de sangre de mis compatriotas, me convertiré en el “Bufón” que se ríe en la cara del destino.
+Mis conocimientos no son comparables a los de los eruditos, ni tampoco podría ganarme la confianza de ningún rey.
+Además, no he logrado impedir que desgarren el velo del pecado, lo que ha provocado la furia de los dioses, la destrucción y la demencia.
+Así que simplemente me convertiré en un estúpido Fatui y un devoto de Su Majestad, la única persona capaz de comprender mi sufrimiento...
+
+Mi nombre es Pierrot, el Bufón. Por favor, escúchenme con atención:
+
+Queridos y orgullosos Fatui: sé que sus corazones albergan una furia ardiente y una frialdad como la de un eterno invierno glacial.
+Al fin y al cabo, todos nosotros hemos sido testigos de lo absurdos y crueles que son los principios fundamentales de este mundo.
+Así pues, pongámonos nuestras máscaras para burlarnos del mundo y reescribir las leyes del orden celestial.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15018_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15018_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d215f900b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15018_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+“Eres increíble. ¿Cómo puedes albergar tal poder en un cuerpo humano?
+Dices que ya no tienes más sangre y lágrimas que derramar, pero eso seguramente se deba a que has llenado de fuego tu interior.
+Aunque tu cuerpo lleva mucho tiempo lleno de cicatrices, ahora lo único que sale de tus heridas y tus ojos cual hierro fundido son unas feroces llamas.
+Vaya, creo que me he desviado del tema en cuestión. Seguí el rastro del humo desde muy lejos y vine a ti para ofrecerte un trato.
+Deja que Su Majestad extinga el fuego que te atormenta. ¿Qué opinas?”
+
+El primer Fatui le dio poder a la joven cuyo fuego vital casi se había apagado.
+Y a través de su quimera, pudo contemplar la línea que separaba su corrupto pasado de su futuro inmaculado...
+
+“Ahora lo comprendo... Entonces, deja que el gélido hielo reemplace mi ahora borroso pasado y que apague estas inextinguibles llamas.
+Que el silencioso hielo purifique la corrupción de la oscuridad, el sufrimiento del mundo y los pecados de los humanos y las bestias”.
+
+Pese a todo ello, una inmaculada llama blanca aún ardía en el corazón de la joven...
+
+“La Zarina, tú y yo perseguimos el mismo fin:
+el de purificar el distorsionado origen de este mundo; la ignorancia y la poca visión de futuro de los dioses y la oscuridad y la corrupción del Abismo”.
+“Muy bien. Sea lo que sea, déjame convertirme en tu herramienta para cumplir con nuestro propósito.
+Porque, aunque vista entera de blanco, mi cuerpo lleva mucho tiempo cubierto de cenizas de muertos imposibles de purificar”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15018_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15018_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..49dbc54a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15018_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Los caminos por los que fluye el dinero conforman las arterias de la tierra.
+Desde esta óptica, el oro es el corazón del mundo.
+
+Él, que nunca tuvo la oportunidad de ser reconocido, se resignó a perseguir el poder mundano.
+Pero aunque el dinero no significaba nada para los dioses,
+estos lo sostuvieron firmemente en sus manos junto con muchas otras formas de poder que ostentaban.
+
+Tal vez él acabó obsesionándose con el dinero precisamente porque en el pasado estuvo sumido en una gran pobreza.
+O quizás el hecho de que los dioses no se interesaran en él prendió la llama de la hostilidad en su interior.
+
+“La gente de la tierra de la que provienen estas monedas venera los contratos por encima de todo.
+Así pues, en nombre del dinero, respetaré nuestro contrato.
+Haré lo que sea necesario para que nos convirtamos en el corazón que bombea dinero por las arterias de todo este mundo.
+Entonces, llegado el momento, nosotros mismos haremos que cese el latido de ese corazón”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15019_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15019_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..38818a114
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15019_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Un recipiente para papelitos de la fortuna utilizado en santuarios.
+Se dice que ha sido imbuido de buena fortuna por los kitsune.
+
+La adivinación es para aquellos que están perdidos y confundidos. Ya sea para la buena o la mala suerte, da respuestas sobre el futuro.
+En otras palabras, en este mundo existen personas perdidas, pero no predicciones inexactas.
+Aprendí mucho mientras estudiaba en el santuario. Incluso alguien tan poco inteligente como yo logró aprender a hablar como un kitsune.
+Mientras tanto, incluso alguien tan inhumano como la tengu de Yougou ha tenido su propia hija.
+El bobo de Konbumaru también se ha convertido en un hatamoto bajo las órdenes de la Shogun, y pronto se casará con la hija de un noble samurái.
+
+“Qué niña tan adorable. Incluso alguien como la tengu de Yougou, que solo habla de matar, tuvo su instinto maternal.
+Pero... al santuario le hace falta la vitalidad de los niños. ¿Y si te conviertes en una niña otra vez, Hibiki?”.
+
+Como siempre, la broma de la Kitsune Saiguu fue excesiva y venía acompañada del aroma del vino de cerezo.
+
+“Hibiki, ¿y esa cara tan larga? ¿No quieres que la señorita Saiguu te lea el futuro?”.
+“Jaja, ¡es buena suerte! ¿Ves? ¡Es buena suerte! ¿Sabes lo que esto significa?”.
+“Significa que retiró todos los papelitos de mala suerte. Por favor, señorita Saiguu, no se ría de mí...”
+“No... Esto quiere decir que la persona a la que tanto extrañas tendrá la suerte de convertirse en una parte de tus recuerdos para siempre”.
+
+Por eso debes ser fuerte y vivir mucho tiempo.
+Aunque tus seres queridos se vayan de este mundo, mientras tú vivas,
+el tiempo que pasaste con ellos nunca perecerá.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15019_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15019_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..30493ecbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15019_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Una flecha para matar demonios utilizada en los santuarios para rezar y ahuyentar las catástrofes.
+Se dice que es capaz de perseguir y destruir a todo tipo de demonios.
+
+La gente suele decir que las flechas para matar demonios ahuyentan el mal, pero el mal no es un concepto objetivo.
+A veces, puede proceder de uno mismo, de una mente delirante que se ha vuelto fría y silenciosa debido al miedo.
+Hace mucho tiempo que la señorita Saiguu se fue, y yo ya no soy la joven aprendiz miko del Gran Santuario Narukami.
+Siempre que sostengo la pipa vacía, me invade una ligera sensación de vacío y dolor.
+
+Aunque tenga a alguien a quien merezca la pena extrañar o pierda a alguien a quien seguramente extrañaré, el tiempo seguirá pasando tan rápido como el giro de una rueca.
+Tranquilamente y en silencio, el blanquecino cuerpo de la señorita Kitsune se sumió en la oscuridad, imagen que quedó grabada en los sueños de la miko.
+La tengu también se marchó, enojada consigo misma por no haber sido una buena protectora, y dejó solo a Teruyo.
+Lleno de pena e ira, Harunosuke se fue a otra nación, mientras Nagamasa se unió al shogunato para limpiar el apellido Mikoshi.
+En cuanto al hombre que me enseñó a usar el arco en el bosque sagrado y escuchó atentamente mi infantil promesa bajo las rojizas ramas del cerezo...
+Acabará volviendo a mí aunque sea cegado por la sangre y aunque la corrupción de la oscuridad lo convierta en una feroz bestia...
+
+Lo salvaremos con nuestros arcos y nuestras flechas y cumpliremos con la promesa que estaba destinada a perderse.
+Desterraremos el mal con nuestros arcos y nuestras flechas y expulsaremos la necedad y la terquedad.
+
+“Oh, necio y adicto de las apuestas, ven a verme.
+Pero si lo haces, Konbumaru, no vuelvas a perderte”.
+
+Pero ¿quién ganó la última apuesta?
+La joven acarició el hermoso arco mientras reflexionaba sobre cosas sin importancia.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15019_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15019_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4947446e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15019_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Una brillante y elegante máscara ritual que perteneció a una miko.
+Las comisuras de la boca muestran una leve sonrisa, pero los ojos son bastante inexpresivos.
+
+Ya llevo un tiempo como aprendiz en el santuario y considero que he madurado mucho.
+Ya no soy tan inocente como antes y cada vez soy más responsable.
+Pero, por alguna razón, cuanto más maduro, más melancólico me parece el rostro de la señorita Saiguu.
+No es preocupación o miedo lo que se ve en ella, sino más bien una tristeza derivada de no querer abandonar algo...
+
+“El mundo está en constante cambio, por lo que obsesionarse con algo transitorio solo hará que uno se olvide de los recuerdos eternos.
+Perder la memoria es lo mismo que perder la vida. Es como morir en una oscuridad eterna”.
+
+Esta vez, ni siquiera una leve sonrisa puede ocultar la tristeza.
+Se supone que estamos en una ocasión festiva, pero siento como si fuera una despedida...
+
+“Háblame sobre el necio de Konbumaru”.
+¿Qué pasa? ¿Aún te preocupa que una anciana como yo no pueda recuperarlo?”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15019_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15019_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a09eced8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15019_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Un omamori fabricado mediante la técnica de lazos con papel de arroz.
+Dicen que sirve para atar los deseos con su propio destino.
+
+En el pasado, aprendí a encargarme de los asuntos del santuario bajo la tutela de la gran señorita Saiguu.
+En aquel entonces, yo no era más que una joven miko que había llegado a Narukami desde un pequeño pueblo de pescadores.
+Era más ingenua que un cepillo para hacer té, además de impulsiva y curiosa.
+Siempre me sentía inocentemente escéptica ante las incomprensibles y refinadas palabras de la señorita Saiguu.
+
+“Todo en este mundo está entrelazado. De hecho, las ilusiones y las fantasías nacen de la realidad.
+Los omamori no tienen la capacidad de hacer realidad los deseos, pero sí de entrelazarlos para hacerlos eternos”.
+
+Al ver mi cara de perplejidad, la Kitsune Saiguu no pudo evitar reír a carcajadas.
+Me dio un golpe en la cabeza con su pipa y cambió de tema con gran sutileza:
+
+“Seguro que ya conociste a la persona con la que estás predestinada, Hibiki”.
+
+“¿Qué destino se puede tener con ese hombre tan bruto?”
+
+“Oh, ya veo...”
+
+Sin embargo, la oscuridad acaba engulléndolo todo.
+Y, de la misma forma, aquel destino también se desvaneció.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15019_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15019_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..69f48f266
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15019_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Un elegante reloj con un cascabel de santuario.
+Sus agujas están paradas para siempre apuntando a la hora en la que el rocío aún no se ha evaporado.
+
+A medida que el día clarea, el rocío se condensa y desaparece.
+Pese a ser extremadamente hermoso, ese paisaje solo dura unos instantes.
+
+Una vez pude disfrutar junto a la señorita Saiguu del chillido de las cigarras y la luna en una noche otoñal.
+En aquel entonces, yo no era más que una miko de pueblo, joven y muy terca.
+Igual que el incesante piar de un pinzón, insistía fuertemente en mis propias opiniones.
+Una leve sonrisa se dibujó en el rostro de la Kitsune Saiguu, que pronunció unas palabras incomprensibles para mí:
+
+“Aferrarse a una belleza transitoria es como intentar conservar el rocío matutino.
+Igual que dicho rocío, yo ya me he desvanecido. Lo único que has visto de mí es una imagen residual nacida de tus deseos”.
+
+Con una expresión triste como la luna, no dejaba de decir cosas incomprensibles mientras intentaba hacer memoria. Entonces, de repente...
+Me golpeó en la cabeza con su pipa mientras mostraba su típica cara de reprimenda y burla:
+
+“Pronto va a amanecer, Hibiki.
+Deberíamos volver ya”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15020_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15020_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..28a41f906
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15020_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Gracias a la técnica de espada “corte Tengu”, Iwakura Doukei se convirtió en el maestro de espadas del clan Kujou.
+Además, así también fue como obtuvo su nombre de samurái, “Douin”, y como fundó una exitosa escuela de espadachines.
+Antes de asumir su puesto en la Hacienda Kujou, Doukei ya había aprendido el arte de beber.
+Por última vez, entró en el santuario que había quedado en ruinas debido a la técnica del corte tengu.
+Durante los últimos trece años, había luchado contra la tengu de Yougou trece veces en este sitio.
+Recordó su encuentro en ese santuario con la tengu de alas negras que se hacía llamar “Teruyo de Yougou”.
+
+Estos trece años pasaron tan rápido...
+Las hojas de los cerezos flotaban por la Montaña Yougou como copos de nieve.
+Era como observar a un ser querido alejándose...
+
+Los pétalos del Cerezo Sagrado de aquella época eran como nieve que caía del cielo.
+Y aunque en el santuario ya no había una deidad a la que rendir culto, todavía estaba intacto.
+Entre las montañas se oía el eco de una risa tan clara como las aguas de un estanque.
+Pero ninguno de los dos volvió a poner pie en el santuario en ruinas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15020_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15020_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..36d1055e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15020_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Rodeado de unas plumas negras que habían caído debido a las ráfagas de su espada,
+el maestro espadachín por fin atrapó a la inalcanzable joven tengu.
+
+“Ah, ¡qué cerca estuvo! Increíble.
+Si la espada no se hubiera roto debido a tu poder,
+habría muerto aquí mismo. Y entonces...”
+
+“Teruyo, ¿deberíamos cambiar nuestro lugar de duelo para el año que viene?
+Conozco un sitio donde se pueden ver los cerezos en flor...”, pensó en decir Doukei.
+Ante el pequeño santuario derruido y sosteniendo las manos temblorosas de la tengu,
+el maestro espadachín se quedó mirando fijamente las plumas negras que había cortado.
+
+“Me atrapaste. No puedo negar que tú has ganado”.
+
+“La victoria aún no se ha decidido. Luchemos otra vez el año que viene”, quiso decirle.
+
+“Tu espada ya es incluso más rápida que los propios tengu.
+Recordaré para siempre todos y cada uno de los duelos que hemos tenido en estos trece años.
+Pero, como tengu de Yougou que soy, debo cumplir con mis responsabilidades con mi clan”.
+“Quise cambiar tu nombre con la esperanza de que te liberaras de tu sangre demoniaca.
+Debido a esa guerra, la sangre no humana se está volviendo cada vez más escasa.
+Después de todo, aquellos que no somos humanos no debemos codiciar el final feliz que sí les espera a ellos. Pero tú eres distinto.
+Ahora eres miembro de los Iwakura. Ya no eres aquel Mikoshi por cuyas venas fluía sangre demoniaca.
+
+Así que adiós, Doukei.
+Olvídame, y crea con tu espada un camino que solo les pertenezca a ustedes, los que tienen sangre Iwakura”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15020_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15020_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a94cc822d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15020_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+“¿Que el maestro Douin puede partir un rayo con su técnica de espada? ¡Jajaja!”, se burló el joven oficial Hiroshi, de la Comisión Kanjou, mientras envainaba su espada.
+Douin respondió con sequedad:
+“¿Cómo va a ser eso posible? Como mucho, podría hacerle un corte a un tengu en el aire.
+Bueno, ni siquiera. Que yo sepa, nadie ha conseguido hacer eso nunca”.
+
+“Ah, ¿sí? Entonces, ¿de dónde viene el nombre de la técnica de espada ‘corte Tengu’?”
+Al ver que Douin no respondía, el oficial de la Comisión Kanjou que había construido Ritou dijo:
+“Si no fuera porque el viejo Kujou se adelantó, me habría encantado reclutarte.
+Con tu destreza, ni siquiera Ako Domeki, de la Isla Seirai, sería rival para ti”.
+
+Como quien despeja una tormenta, ella le otorgó un nuevo nombre, una nueva vida.
+Le lanzó una espada oxidada y le dijo que consiguiera hacerle un corte a la tengu.
+Esas fueron las últimas palabras que le dijo cuando su espada se rompió...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15020_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15020_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e306c0dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15020_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+La madre le mostró sus colmillos a la Shogun, quien la había tratado bien y le había otorgado una valiosa espada.
+Al final, lo único que le enviaron al clan Mikoshi fue su querido guardamano.
+
+La mayor ambición de la madre era librarse de su destino de vida o muerte con una pasión desbordante.
+Quería dejar un legado inmortal para los de su especie, que cada vez eran menos, en nombre de los oni de la guerra.
+Si el tigre manchado por el pecado la engullía, lo haría pedazos desde su interior.
+
+Podría haber conseguido grandes cosas bajo el mando del emblema Electro.
+Pensaba que podía limpiar la sangre de su kimono de guerra.
+Pero tanto este como su violento corazón estaban manchados de negro.
+
+Desde entonces, el hijo mayor, que debía haber heredado la fortuna de su familia, vivió recluido en una aldea a las afueras de la ciudad.
+Se hizo amigo del bosque de la Montaña Yougou, hasta que un día conoció a esa joven...
+
+“Qué fastidio. Si quieres dejar atrás el pasado, entonces te daré un nuevo nombre”.
+Después de oírlo hablar del pasado, ella, con sus alas oscuras, resopló con desdén.
+“Te llamarás Iwakura, que significa ‘montículo de rocas’. Alguien que no se verá afectado por las palabras de otros.
+Tienes que estar feliz de tener sangre oni corriendo por tus venas. Sonríe.
+Debes saber que los nombres que otorgamos como tengu de Yougou están dotados de un poder divino.
+Además, el nombre de una piedra va bien con tu mente y tus músculos, ¿no?
+
+Así pues, volvamos a batirnos en duelo aquí el año que viene, Iwakura, cuando los cerezos estén en flor.
+Hijo de los oni, domina la espada para convertirte en un oponente digno para un tengu de Yougou.
+Por cierto, si alguna vez logras tocarme, ¡la técnica secreta se llamará ‘vencedor de tengu’!
+Ya que para entonces habrás dominado la ‘técnica de espada derrota-tengu’”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15020_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15020_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..106d432e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15020_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+En un pasado lejano, cuando la Isla Seirai aún no estaba rodeada por nubes eléctricas, los recuerdos fluían como la respiración.
+El elegante recipiente que contenía la tormenta y los temblores no le fue entregado a la persona prometida.
+
+“¿Vuelves a buscarme porque se rompió la cuerda? Eres un dolor de cabeza.
+Más allá de tu técnica de espada, no eres más que un adicto al juego”.
+
+“¡Hum! No me subestimes. También aprendí a dominar el arco gracias a un famoso maestro tengu.
+Es solo que soy tan bueno con la espada que nadie menciona mi habilidad con el arco”.
+“Ahora que lo pienso, es una pena. ¿Por qué no dejas que te enseñe a usar el arco?”
+
+Hubo un tiempo en que reparaba el inrou roto de ese tonto mientras de sus labios salían palabras muy duras...
+Hubo un tiempo en que no podía evitar sonreír aunque dijera cosas rudas para divertir a otros.
+
+“Si ya eres un hatamoto con una gran responsabilidad, ¿por qué tienes que seguir buscando problemas?
+Si ya estás casado con una hermosa mujer, ¿por qué estás todo el día fuera de casa apostando?”
+
+“Si ya...”
+Decidió no terminar la pregunta y nunca volver a formularla.
+Si la señorita Saiguu hubiera estado ahí, se le habría ocurrido alguna ingeniosa manera de preguntarlo.
+
+“No importa. He decidido tomarme unas vacaciones, al menos por hoy.
+Deja de lado las cosas del santuario y escapémonos al mar, como hacíamos como cuando eras pequeña”.
+
+Entonces, la llevó al puerto y ambos contemplaron fascinados el ir y venir de los barcos.
+Le escuchó hablar de Teruyo y de cómo heredó la belleza y la técnica de su maestro.
+De la pesadilla que lo aterrorizó y en la que se cortaba su propia cabeza...
+Pero ambos sabían perfectamente que eso solo servía para ocultar la tristeza del mundo de los adultos.
+
+Pasó mucho tiempo.
+Contemplando los arrecifes llenos de musgo y el puerto en el que ambos tuvieron su primera cita,
+y para que ese jugador de apuestas ganara una vez más y para rezar por su tranquilidad,
+volvió a situarse en la cima de la aventura mientras alzaba el inrou que había hecho personalmente.
+Con la esperanza de recuperar sus recuerdos, recogió el poder de los truenos y los relámpagos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15021_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15021_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e41454bbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15021_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Amenoma, Futsu, Isshin, Hyakume y Senju.
+Esas eran las ramas de las Cinco Escuelas de Raiden en Inazuma.
+Hoy en día, solo la técnica Amenoma sigue teniendo un maestro y discípulos.
+De la técnica Isshin apenas quedan supervivientes.
+A ojos del pueblo, esta no es más que la consecuencia inexorable del paso del tiempo.
+Pero a nadie se le ocurre pensar que sus repentinas desapariciones pueden ocultar algún misterio.
+
+El trotamundos jamás habría admitido que lo que hizo fue para
+vengarse del espadero.
+Por supuesto, tampoco mencionaría nunca que el plan solo se
+había completado a medias porque se había aburrido de repente.
+Lo único que dijo, con un tono que aprendió de un estudioso, fue:
+“Todo esto no es más que un pequeño experimento sobre la naturaleza humana”.
+
+En el teatro tradicional de Inazuma, hay un tipo de personaje llamado “Kunikuzushi”.
+Normalmente son personajes que quieren hacerse con el control de un país y traman todo tipo de maquinaciones.
+Al final de su deambular, él eligió este nombre por voluntad propia.
+Y ya ni siquiera él podía recordar los nombres que había empleado antes.
+
+Las obras tradicionales de Inazuma suelen tener un título en el que se enlazan los tres actos.
+Por ejemplo, los tres actos «Montañas púrpura», «Bajo la luna» y «Mordedura de tigre»
+forman el título «La mordedura de tigre bajo la luna y las montañas púrpura».
+Tal vez llegue el día en el que todo lo que ha vivido este cuerpo
+se convierta en una historia transmitida de boca en boca, un recuerdo distante de las líneas ley.
+Pero, por ahora, su tercer acto sigue representándose.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15021_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15021_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..818f49e15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15021_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+El excéntrico que había deambulado durante mucho tiempo ya no pensaba en ello, pero cuando cerraba los ojos, todavía podía ver
+la luna y el fuego de los hornos de Tatarasuna.
+Su gentil y joven ayudante dijo:
+“Este ornamento de oro es una prueba de identidad otorgada por la Shogun.
+Pero, a menos que no te quede otro remedio
+jamás reveles tu identidad a otras personas mientras caminas por el mundo”.
+El justo e imparcial inspector dijo:
+“Este ornamento de oro es una prueba de identidad otorgada por la Shogun.
+Sin embargo, tú no eres ni humano ni máquina, así que esto es lo
+único que puedo hacer por ti... Te pido que no me odies”.
+
+El caminante que se había deshecho del pasado ya no pensaba en ello.
+Sin embargo, cuando se cubría las orejas, todavía podía oír el ruido de la tormenta y el vendaval de aquel año.
+Un par de ojos expectantes dijeron:
+“Este ornamento de oro es una prueba de identidad otorgada por la Shogun.
+Seguramente pueda salvar a la gente”.
+
+La inteligente y hermosa miko dijo:
+“Este ornamento de oro es una prueba de identidad otorgada por la Shogun.
+Ella nunca te abandonará, y yo, por mi parte, haré todo lo
+posible por enviar ayuda...”.
+
+Al final, la pluma dorada terminó cubierta de polvo y todas las
+historias ardieron en las llamas del karma.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15021_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15021_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd1cd33be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15021_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+“Trotamundos, trotamundos, ¿a dónde vas?”, le dijo un niño al
+joven trotamundos, quien se detuvo en el camino.
+El niño era el hijo de un herrero de Tatarasuna y, aunque padecía una enfermedad, su mirada era asombrosamente brillante.
+El trotamundos respondió al niño diciendo que iba a la Ciudad de Inazuma.
+“Pero ahora está lloviendo mucho, ¡y dicen que quien en el pasado se marchó nunca pudo regresar!”.
+El joven abrió la boca para responder, pero, al final, lo único que hizo fue sonreír al niño.
+Cuando regresó a la isla, ya no había ni rastro de aquel pequeño...
+
+“Jovencito de Inazuma, ¿a dónde quieres ir? ¡No puedes subirte a este barco!”, advirtió el barquero al joven trotamundos, quien
+se detuvo en aquel puerto.
+Antes de que este pudiera desenvainar su espada, un hombre que lo acompañaba extendió la mano para frenarlo.
+El hombre le explicó al barquero que el joven forastero iba con él.
+“Así que es un huésped suyo... Vaya, ¡qué despiste por mi parte!”.
+El hombre le dio al joven un abrigo para protegerse del frío, pero este negó con la cabeza.
+Lo único que quería era ver qué cosas interesantes le deparaban sus viajes.
+
+“Señor heraldo de Los Once, ¿a dónde desea ir?”
+Lo que más detestaba el joven era a los humanos ruidosos y molestos, así que le dio una bofetada a su subordinado.
+Sin embargo, lo que más le gustaba era observar el miedo y la impotencia de los humanos.
+Tal vez su rostro expresivo fue la razón por la que conservó a ese subordinado a su lado.
+Entonces, le dijo al hombre temeroso, que ahora estaba de rodillas, que se dirigía hacia el este, a Mondstadt.
+“Entendido, señor. Entonces iré preparando a los guardias”.
+No era necesario llevar ningún guardia, pero el joven no tenía ganas de discutir con semejante incompetente.
+Se volvió a poner su sombrero de trotamundos y se dirigió hacia el este.
+
+“Hola, jovencito, ¿adónde vas?”, le dijo una anciana que había en
+el camino al joven que iba de vuelta a su nación.
+Él respondió que se disponía a ir hacia el oeste.
+“¿Vas a la Isla Yashiori? ¿Qué tienes que hacer allí?”
+La anciana lo preguntó sin pensar, porque se sentía un poco preocupada por la situación en aquella isla.
+El joven agradeció a la anciana por su preocupación con una sonrisa, y le explicó que tenía un compromiso con otra persona.
+Cuando el barco llegó a tierra, una mujer con ropas de forastera estaba en la orilla.
+Desde lejos, le lanzó al joven una esfera muy brillante.
+Él la atrapó al vuelo sin problema y apuntó con ella al sol, que emitía un brillo escarlata.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15021_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15021_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5fc1821b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15021_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+En sus sueños, vio una sombra que cantaba y bailaba bajo la luz de la luna.
+Se parecía a aquel joven de tez blanca de un pasado muy distante,
+pero también a ese yo frágil y puro que surgió cuando el odio y
+el sufrimiento que tenía se disiparon.
+
+El trotamundos no sabía que él también era capaz de soñar.
+Pensaba que los sueños no eran más que trucos baratos de los eruditos.
+O que tal vez era la forma en que su antiguo corazón oponía vanamente su resistencia.
+
+“En el pasado, tuviste un corazón con la capacidad de desear.
+Pero no era más que un objeto que servía para mentir y engañar.
+En cambio, ahora tienes algo que realmente te pertenece.
+En un futuro, este cuerpo tendrá el poder de aspirar a gobernar el mundo”.
+
+“Sin embargo, esto no son más que sueños de alcanzar una época de gran esplendor.
+Al final, acabarán desapareciendo entre los suspiros y el sufrimiento de esta tierra”, dijo el yo de una época
+futura. ¿O tal vez pasada?
+Al trotamundos no le preocupaba, pues sabía que, al despertar,
+no era él quien desaparecería, sino el imperceptible porvenir.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15021_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15021_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f1237cf1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15021_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+En un principio, él nació para servir como recipiente de un corazón con una ambición.
+Sin embargo, no podía evitar llorar mientras soñaba.
+Entonces, su creadora lo observó con impotencia.
+Se dio cuenta de que, ya fuera como objeto o como humano, era alguien muy frágil.
+
+Así pues, decidió desecharlo y dejar que siguiera sumido en sus sueños.
+Tras hacer su última creación, también descartó darle un corazón.
+Puesto que no había un lugar en el que poder almacenarlo,
+poco tiempo después, este ser, prueba de lo más honorable y excelso del mundo, fue enviado al gran santuario de la Montaña Yougou.
+
+Más tarde, despertó con la forma de una hermosa marioneta y comenzó a vagar por el mundo.
+Vio personas con todo tipo de corazones: bondadosos, justos,
+determinados, dulces...
+La marioneta también quería un corazón.
+
+De hecho, al final consiguió hacerse con uno.
+Ese era el sentido y la razón de su existencia. Sin embargo, no
+era lo que realmente buscaba.
+Nunca había tenido ningún tipo de buen deseo, ya que no era más
+que una ofrenda egoísta, hipócrita, mentirosa y malévola que
+se escondía bajo una apariencia amable.
+
+Para él, el bien y el mal eran como un inútil y ruidoso canto a la vida.
+Si consiguiera sacarse ese corazón, nunca más sería capaz
+de sentir nada...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15022_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15022_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bf6aec9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15022_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Para la gente del mar, las perlas brillantes que la deidad de Watatsumi veneró en el pasado son un tesoro de valor incalculable.
+Solo la Sacerdotisa Divina tenía el derecho de cantar aquellas canciones cuya temática giraba en torno a las preciadas perlas.
+
+Cuenta la leyenda que las iridiscentes conchas marinas producían estas perlas inmaculadas en agradecimiento a la ternura de Watatsumi.
+Tiempo después, comenzó a decirse que el origen del linaje de la Sacerdotisa Divina se hallaba en estas perlas.
+Ella y las hermanas gemelas, que bailaban con el mar y la luna, procedían de cuna apacible y vívida, y gozaban del privilegio de regocijarse con el amor y la alegría de Omikami.
+Este las obsequió con estas hermosas perlas que cumplían su deseo de perseguir la luz del día.
+
+Cuando estas perlas se hallan en manos de aquellos por cuyas venas corre auténtica sangre de Watatsumi, su destello reluce con más intensidad de lo habitual.
+Quizás tan solo sea una antigua leyenda que no podremos verificar jamás.
+Pero se dice que, cuando fueron derrotadas, la Sacerdotisa Divina y las hermanas gemelas intercambiaron sus ropas y se escondieron entre las interminables olas, dejando como único recuerdo esta
+perla deslumbrante, que acabó perdiéndose en el tumulto ondulante antes de sumirse en la silenciosa soledad de las profundidades.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15022_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15022_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..991006bc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15022_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+En la época en la que los múltiples clanes vieron por primera vez la luz del día, Omikami escogió a las miko de entre todas las gentes del mar.
+En la historia de las canciones de la isla, la primera Sacerdotisa Divina fue la hija del mar que recolectaba perlas.
+
+Solía aparecer entre los niños que, por conflictos sin sentido, perdían el rumbo, así como entre los ancianos que, tras
+despiadadas catástrofes, perdían toda su felicidad.
+La Sacerdotisa Divina consolaba a la gente con sus elegantes canciones isleñas de letras dulces y amables.
+Gracias a ella, el pueblo de Watatsumi encontró por primera vez un rayo de esperanza incluso en una época en la que era sacudido por la tormenta.
+
+Cuenta la leyenda que esta pluma nacida en el mar procede del manto ceremonial de la Sacerdotisa Divina.
+Fue extraída por las inocentes manos de un niño y conservada por una persona muy inquieta.
+
+Más tarde, los compañeros del valiente guerrero y de la Sacerdotisa se dirigieron a toda prisa al lugar de sacrificios del que no podían escapar.
+Sin embargo, el manto ceremonial de ella nunca se perdió, sino que permaneció entre los recuerdos de la gente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15022_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15022_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9546633d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15022_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+En el pasado, Omikami seleccionó a sus clérigas de entre todos los clanes de Watatsumi y les entregó personalmente unas coronas sagradas.
+Sin embargo, tras la era en la que murió el dios y, con él, las clérigas, estas coronas fueron resguardadas.
+
+En sus canciones, el pueblo de Watatsumi habla de cómo estas coronas hechas con perlas y corales jamás se verán ensuciadas,
+y de que las afortunadas personas a quien Omikami se las otorgó fueron reconocidas por él como gobernantes.
+En cuanto al valiente rey vasallo conocido como el “Rey de la Montaña del Este” y las gemelas que viajaban por los mares...
+Todos ellos fueron bendecidos por la afectuosa mirada de Omikami e inmortalizados en las canciones isleñas.
+Según las leyendas, estas gobernantes fueron las ayudantes de Omikami y enseñaron a las diversas gentes de las islas a cultivar, a cazar y a pescar.
+Sin embargo, el destino traería la inexorable muerte del dios.
+
+Cargando con las esperanzas y los recuerdos de las profundidades oceánicas e impregnadas de una cultura y una historia que se perdieron hace mucho tiempo, estas elegantes e intrincadas
+coronas cayeron en un abismo olvidado junto con sus dueñas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15022_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15022_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9153ae9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15022_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Una tierna flor proveniente del océano. En su núcleo hay una perla de gran pureza.
+Las canciones de la Isla Watatsumi cuentan que estas flores se abrían en las profundidades iluminadas por las perlas.
+Impregnadas de los anhelos de las hijas del mar y la ternura de la luz de la luna, emitían un brillo nacarado.
+
+Cuando todos los conflictos se terminaron, las bestias marinas no volvieron a sollozar por sus compañeras.
+Y cuando la luna ascendía sobre la Montaña del Este, la adorable divinidad se levantaba para cantar.
+“Vengan, hijas del mar, vengan y vean la brillante luna de hoy.
+Aunque la Montaña del Este se derrumbara esta misma noche, ni los relámpagos ni la tormenta podrían eclipsar la gloria nacarada de la luna”.
+
+Las solitarias miko cantaron y bailaron en medio de las olas argénteas.
+Las hijas del mar olvidaron el dolor causado por su gran pérdida, y hasta las tiernas flores recobraron su esplendor.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15022_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15022_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b817d705
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15022_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+El tiempo pasa muy lentamente en las silenciosas y fluorescentes profundidades del océano.
+Con el paso de los años, incluso las caracolas más brillantes quedan sumidas en el olvido dentro de él.
+
+La gente de Watatsumi resurgió de la oscuridad y así se despidió del largo sueño de las profundidades.
+Escaparon de la furtiva mirada de los dragones de las profundidades y ascendieron hacia el reino de la luz a través de las escaleras de coral.
+Dicen que, en aquellos tiempos, cada persona del océano trajo consigo un único cauri como recuerdo de su clan.
+En cuanto a aquellos que perdieron al suyo propio, también fueron bienvenidos en la nueva familia.
+
+En la lengua antigua, el nombre de estos cauris significaba “despedida”.
+Dos partes que se abrazan mutuamente no serán separadas de nuevo por ninguna fuerza externa, aunque esta unión no sea eterna.
+Estos cauris supusieron la despedida de la vida bajo las olas y el comienzo de la vida bajo el sol.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15023_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15023_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..78652ae12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15023_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+El territorio de la Sima siempre ha tenido cierto tono de color cinabrio.
+Entre los mineros y los comerciantes de minerales de las montañas corre una leyenda sobre un Yaksha...
+Cuentan que un solitario viajero de cuatro brazos llegó a aquel salvaje lugar donde antaño cayó un astro.
+Cuando los pobladores de las montañas se enteraron de que el viajero, en su travesía para desterrar el mal, había llegado a su territorio, todos se amontonaron en torno a él.
+
+“Oh, visitante de tierras lejanas, por favor, acepte nuestro vino y escuche nuestra historia.
+Tal vez el vino de las montañas sea demasiado amargo, pues está muy lejos de ser tan excelente como el licor de Rex Lapis en la Cordillera Tianheng.
+Sin embargo, la montaña nos ha obsequiado con sus piedras y su jade, así como con la posibilidad de vivir de la explotación de los escarpados peñascos.
+Nuestra vida no es perfecta, pero gracias a Rex Lapis vivimos más cómodamente y con menos preocupaciones.
+No obstante, la situación ha cambiado, y una oscura sombra se ha puesto en medio de la bendición que trajo consigo el astro.
+Aunque no disponemos de las grandiosas ofrendas que deberíamos hacerle según el contrato, permítanos, oh, gran Yaksha, el atrevimiento de rogarle que nos salve”.
+
+El visitante escuchó en silencio las plegarias de los ancianos y, taciturno, bebió de un trago el amargo vino.
+Sin hacer ninguna promesa ni reprender a los mortales por su falta de etiqueta, se volteó y se marchó él solo en dirección este.
+
+En cuanto a qué ocurrió después, todo el mundo lo sabe...
+
+Sin embargo, esta sencilla copa de arena cristalizada con la que brindó con los ancianos constituye la prueba de la formalización de su contrato; una prueba que ha llegado hasta hoy en día.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15023_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15023_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e1d7c96c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15023_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Cuenta una leyenda que, en el peñasco más alto de la Sima, hubo una vez un héroe que recogió la pluma de un águila.
+Otra leyenda sugiere que, por lograr semejante hazaña, el héroe obtuvo el privilegio de luchar codo con codo hasta la muerte junto a los Adeptus.
+
+“Morir protegiendo a los demás y persiguiendo aquello que buscas es sin duda un acto heroico.
+Sin embargo, ¿acaso no es como un pez que se sumerge en un profundo estanque o un ave que desciende hacia un profundo valle?
+Aunque te sientas realizado, si nadie se dio cuenta, caerás en el olvido.
+Los mortales somos como plumas que, arrastradas por un tornado, flotan hacia los cielos.
+Las llamadas ‘salvación’ y ‘persistencia’ no son más que cosas ilusorias y sin sentido”.
+
+El oscuro murmuro agitó el corazón de aquella persona cuyo nombre no permaneció.
+
+Al final, cuando la guerra terminó, muchos soldados se sumieron en un profundo letargo en las profundidades de las cuevas.
+Por su parte, los misteriosos gritos de las oscuras fuerzas armadas también se desvanecieron silenciosamente.
+Aunque la vida de los humanos es corta, la tierra siempre recordará sus actos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15023_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15023_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..09be76f84
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15023_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Llegó al Valle Tianchiu un Yaksha de cuatro robustos brazos.
+Proviniendo de tierras remotas, viajó hasta la Sima, y allí fue venerado por todo el pueblo.
+Infinidad de manjares se ofrecieron en su honor, y el vino y la comida corrieron a raudales.
+Entonces, el valiente Yaksha se adentró en las profundidades de la tierra y luchó en pos de la paz del pueblo.
+Con la agilidad y ferocidad de un monstruo, sus ojos púrpura revelaban una mirada asesina.
+El relámpago vibrante disipó la neblina de la muerte y el rayo serpenteante se disolvió entre las olas de oscuridad.
+Las nubes ocultaron el abismo magnánimo que se había expandido en el cielo, y entonces se aglomeraron, como si quisieran devorar el firmamento.
+El huracán y la discordia avanzaron de forma arrasadora, y el cinabrio exultante se guareció en la oscuridad.
+La vibración de las rocas se expandió hasta los pasadizos subterráneos en un terremoto, y gran parte de los valles en las profundidades colapsaron.
+La destrucción del abismo suscitó los lamentos de la tierra, pero estos cesaron ipso facto.
+Las nubes se solidificaron, dieron suceso al ocaso y los pájaros interpretaron el más melancólico de los cantos:
+“Ya no escucharás más en cada esquina el sonido desolador de los tambores del norte, el remolino fue llevándose poco a poco a todos nuestros héroes para siempre.
+Finalmente, nadie volvió a ver al Yaksha que luchó hasta el crepúsculo, y solo quedó un profundo suspiro por el tiempo perdido”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15023_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15023_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8cc49104
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15023_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+En los antiguos peñascos de color cinabrio alguna vez floreció una hermosa flor.
+En la época en la que la sangre oscura y corrompida corría por el mundo, ni un ápice de fango llegó a mancharla.
+
+En aquel entonces, las rocas mantenían su tenacidad y los peñascos permanecían inamovibles incluso ante la amenaza de monstruos malignos de las tinieblas.
+Los taciturnos pobladores de las montañas y la brillante luna férrea le construyeron un tranquilo destacamento.
+
+“Hija de las montañas escarpadas y de la arena cristalizada, por favor, no llores por mí.
+Nací bajo la sombra de Tianheng para luchar y retribuirle a Rex Lapis.
+Mi vida que encomiendo al Yaksha de cuatro brazos al dirigirme hacia la guarida luminiscente...
+El sombrío camino de las oscuras cuevas y los minerales que flotan en escarpados peñascos...
+La marea de contaminación que emerge del abismo y los monstruos malignos que se resguardan en lo más profundo de la montaña...
+El miedo y lo inconcebible no son cosas que me produzcan terror”.
+
+El viento de la noche interrumpió al soldado de la Geoarmada, que no pudo decir sus palabras de adiós.
+Solo le dejó esta pequeña flor a la hija de los habitantes de las montañas como recuerdo.
+
+“Mis únicos miedos y preocupaciones son el olvido y la pérdida.
+Así pues, si tengo la desventura de acabar enterrado en un lugar sin nombre, te ruego que nunca me olvides”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15023_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15023_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..214dd4793
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15023_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+En la época en la que Rex Lapis aún era joven, el sol era un carruaje que viajaba por el mundo.
+Entonces, cuando las tres hermanas del cielo nocturno perecieron en la gran catástrofe, el carruaje del sol cayó en un profundo valle.
+Según los habitantes de las montañas, por fortuna, el sol se recuperó y volvió a iluminar la oscura bóveda celeste.
+Aunque las riendas solares volvieron al cielo infinito, un fragmento de ellas cayó para siempre.
+Cuando los habitantes de las montañas se trasladaron a la gran ciudad portuaria, molieron el fragmento hasta convertirlo en arena cristalizada y se lo vendieron a una persona que supo reconocer su valor.
+
+“Oh, no me hagan reír. Esos son rumores populares sin ningún fundamento. ¿Quién se los va a creer?
+Los comerciantes del Salón Shenglu siempre han sido unos ignorantes incultos que olvidaron hace tiempo el absurdo pasado.
+Al fin y al cabo, la brillante arena cristalizada no es un buen material para hacer cerámica, ni tampoco para crear lujosos pigmentos.
+Tal y como dicen los mineros, aunque esta historia no sea muy confiable, lo cierto es que tanto este reloj como alguna arena
+cristalizada provienen de los soldados de la Geoarmada de hace quinientos años”.
+
+Incluso para el poderoso Yaksha era difícil aguantar por mucho tiempo en el oscuro abismo donde tuvo lugar la lucha entre la luz y la oscuridad.
+Y es que los mortales necesitan la luz para no perderse en el velo de la oscuridad que todo lo engulle.
+La arena fluorescente que recogían los soldados de la Geoarmada para iluminar el camino brillaba tanto como una radiante luna blanca.
+Así, este reloj, que pasó de soldado en soldado, constituye el testimonio del tiempo que los mortales pasaron en el abismo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15024_1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15024_1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2add6aab1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15024_1_ES.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Originalmente, este fue un obsequio de unas amigas, y en él había un pequeño mundo interior.
+Los manantiales de su interior nunca se secan, por lo que es perfecto como residencia temporal.
+Ya que puede contener el reflejo de un sol y una luna, también puede contener un banco de peces.
+
+Comparado con el ominoso destino de los Yakshas, ella se solía jactar de que tenía muy buena suerte.
+Sin embargo, el precio por ser la heredera de este rito era no poder pisar la tierra en mucho tiempo.
+En aquella época, el agua dulce que corría por la superficie de Liyue no era tanta como la que hay ahora.
+Para ella, la ciudad portuaria bajo la montaña y los poemas que se escribían en las llanuras eran tan lejanos como un sueño.
+Pero esa joven a la que no le gustaba ser molestada dijo que iba a marcharse con la taza de té.
+
+Las cosas que decía sobre Liyue eran tan erróneas como los festivales carentes de etiqueta que se celebran en las aldeas.
+Seguramente este viaje seguiría estando lleno de discusiones y molestias.
+Ella sabía que a ambas les encantaba discutir, pero ninguna se atrevía a acercarse a una multitud.
+Nunca más hubo unas Adeptus tan diminutas como ellas, que admiraban y temían al mismo tiempo el bullicio.
+
+“Pero entre nosotras tenemos muchas promesas. Eso es algo bueno”,
+pensó ella antes de marcharse.
+“Seguro que el viaje será muy entretenido. Te podré presentar a un viejo amigo de ella”.
+
+Al final, los braseros y los calderos de té dejaron de usarse, y la gente aprendió a hacer tazas de té.
+Así, todo el mundo pasó a tener a disposición una luna llena en sus mesas y en sus manos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15024_2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15024_2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a912be85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15024_2_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Hace mucho tiempo, frente al río no había un atracadero, sino solamente una brumosa montaña.
+Antes de que la dueña de la montaña pudiera decidir qué plantar en ella, otra persona se le adelantó.
+
+“Cuando este árbol haya crecido un poco más, le arrancaré las hojas para hacerles té.
+Entonces, invitaré a Preservadora de Nubes y a Moldeador de Montañas”.
+
+“¿Plantas este árbol en mi terreno y, aun así, tienes la vergüenza de decir eso?”.
+Aunque la joven reina de la montaña contestó furiosa, en su cabeza ya podía oler la fragancia del té.
+
+Más tarde, alguien ató este colgante de jade en la fina rama de aquel pequeño árbol.
+Entonces, la dueña de la montaña regresó, esta vez con un aspecto distinto.
+Ni siquiera tenía unos dedos con los que desatar la cuerda del colgante. Pero eso ocurrió hace mucho tiempo...
+
+Muchos años después, los habitantes de las montañas trasplantaron esquejes de aquel árbol en la orilla contraria del río.
+Por su parte, el aroma del té viajó desde el Valle Chenyu hasta Liyue, y luego hasta muchos otros lugares.
+
+Hay muchas leyendas sobre los árboles de té del Valle Chenyu. Una de ellas dice lo siguiente:
+“Independientemente de las condiciones hidrológicas, edafológicas y solares en las que se plante, el árbol del té solo puede crecer en el Valle Chenyu.
+Esto se debe a que dicho árbol recuerda la promesa que unas amigas hicieron en el pasado al lado de uno de sus brotes”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15024_3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15024_3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b5fc32e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15024_3_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+En el Valle Chenyu hay muchas montañas, agua e historias. De estas últimas, la más conocida es la siguiente:
+En la antigüedad, existía un jade en bruto que alguien sumergió en las aguas de un gran río para que no cayera en manos de algún monstruo maligno.
+
+Del río de la leyenda nacían muchos afluentes. De hecho, también hay una historia sobre uno de ellos.
+Según dicha historia, el “jade bello” fue, en el pasado, el jade en bruto de aquella montaña sagrada, así como una obra de arte esculpida por el mismísimo Rex Lapis.
+Por su parte, la piedra que alguien metió en el agua podría haber sido un colgante, un ornamento, unos aretes o incluso una taza.
+También hay otra versión según la cual el “jade” de la historia solo es una metáfora de una “persona hermosa”.
+
+Entre todas esas leyendas, también hay una sobre una persona que vio un paisaje como este...
+
+Vio una infinidad de carpas que se asemejaban a gemas que brillan bajo el sol.
+Las carpas se habían liberado de las cadenas que ataban a los seres acuáticos a los ríos y a los lagos,
+y volaban en libertad por los valles montañosos.
+Así pues, al llegar a las orejas de cierta persona, el jade cambió de forma.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15024_4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15024_4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c5588a18
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15024_4_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Cuando las flores aromaespíritu se abren por primera vez en todo el año, la Aldea Chiaoying comienza a preparar la ceremonia del té.
+Cuando las flores se marchitan, los templos ya están repletos de fragantes tés.
+El periodo de floración de estas flores es muy corto, tanto como la visita de cierta Adeptus que siempre va con prisa.
+Esta nos ha dejado su ambiguo nombre, “Herbóloga”, así como una gran cantidad de leyendas poco detalladas.
+
+Según una historia, el cuerpo inerte de Herbóloga se convirtió en la exuberante rama de un antiguo árbol de té.
+Según otra historia, una bestia maligna domesticada llevó ese cuerpo hacia las moradas de los Adeptus en las montañas.
+Pero aún hay otra historia:
+
+Érase una vez, una joven que llegó a la orilla de un río. Allí, recogió del suelo un sombrero velado y se lo puso con descuido.
+De no ser por el velo del sombrero que le ocultaba la cara, la joven siempre sentía vergüenza y no se atrevía a hablar.
+De repente, el ser que la había puesto en esta situación asomó la cabeza a través del agua.
+El fulgente brillo de aquella carpa multicolor parecía estar jactándose de su victoria sobre la joven.
+
+“*Cof, cof, cof*, ¿te crees genial solo porque sabes nadar? ¡Ojalá te ahogues en el agua!”.
+
+Aunque realmente estaba furiosa, solo lo dijo en broma.
+Sin embargo, al final, aquel brillo resplandeciente acabó desapareciendo en el profundo estanque y nunca más reapareció.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Relic15024_5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Relic15024_5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9f05f7f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Relic15024_5_ES.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Cuenta la leyenda que la piedra en bruto de este colgante de jade procede de una montaña sagrada largamente sellada.
+Igual que una caracola estelar que, tras marcharse de la costa, sigue recordando el sonido de las olas, este colgante también
+rememora el suave fluir del agua.
+
+Hay un rumor que se suele escuchar en las posadas:
+“Según las leyendas, el tesoro más valioso de los riachuelos montañosos es un pedazo de jade en bruto que puede hacer que llueva.
+Cuando el mundo se sumió en el caos, los monstruos comenzaron a codiciar el poder de ese jade.
+Entonces, la dueña de la montaña lo partió en varios pedazos de distintas formas para que resultara más engañoso a la vista.
+Algunos pedazos los sumergió en ríos, otros los escondió en las montañas, y otros los dio como ofrendas en altares.
+Según las leyendas del Valle Chenyu, estos jades han sido bendecidos por el contrato de un dios.
+Sin embargo, aun después de tantos años, nadie ha sido capaz de encontrarlos...”.
+
+La sacerdotisa siempre llevaba este colgante de jade con mucho cuidado.
+Antes de marcharse, se lo mostró en secreto a una amiga suya poco refinada.
+Le habló con total seriedad sobre la procedencia de los patrones decorativos del colgante, así como del antiguo contrato que los ancestros establecieron con un dios.
+Sin embargo, su amiga estaba concentrada en machacar unas hierbas medicinales en un mortero y la ignoró por completo.
+
+“Este ritual es el mismo todos los años. No sé cuántas veces te lo he dicho ya”.
+“¿No dijiste que me invitarías a beber té? Pues ya hablaremos entonces”.
+Pero lo que salió del agua no era lo que ella esperaba y, finalmente, desapareció en esas aguas...
+
+En el presente, los artesanos del Puerto Yilong aún fabrican accesorios sencillos como este, y los comerciantes ambulantes
+se acercan al oído estos exquisitos colgantes de jade, tal y como
+se dice en las leyendas, para comprobar si, efectivamente, se escucha el suave golpeteo de la lluvia al caer sobre las rocas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic1_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic2_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic3_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic4_ES.txt b/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic4_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic4_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic5_ES.txt b/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic5_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/SeiraiIslandPic5_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/TejimaMail_ES.txt b/Resources/Readable/ES/TejimaMail_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c8826ff1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/TejimaMail_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+“Si llegáramos a separarnos en esta guerra, espérame en la Aldea Konda. Será un lugar seguro para los dos.”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/VermeerPic1_ES.txt b/Resources/Readable/ES/VermeerPic1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/VermeerPic1_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/VermeerPic2_ES.txt b/Resources/Readable/ES/VermeerPic2_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/VermeerPic2_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/VermeerPic3_ES.txt b/Resources/Readable/ES/VermeerPic3_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/VermeerPic3_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11101_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11101_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d1a064a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11101_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+El camino siempre está repleto de encuentros y despedidas.
+Los únicos que nunca abandonan al viajero
+son sus sueños y su espada.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11201_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11201_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8b0147e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11201_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Al contrario de lo que afirma la creencia popular, en realidad la plata no ahuyenta a los demonios.
+Un viajero armado y sin dejarse llevar por las distracciones es la clave para acabar con el mal.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11301_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11301_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..69379bc84
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11301_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Un acero resistente forjado mediante pliegues.
+Tiene un brillo frío y tenue.
+Perteneció a un famoso aventurero que presenció la inmensidad de la tierra,
+cortó los huesos de acero de los monstruos y luchó contra bandidos.
+Sin embargo,
+terminó renunciando a la vasta tierra, el cielo infinito,
+sus amigos del gremio, su leal espada y sus viejos amigos. Todo por una joven.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11302_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11302_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d2d8d0be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11302_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Esta espada tiene un nombre tan largo como extraordinario:
+“Espada Triunfal del Alba Apuntavictorias”.
+Sin embargo, solo una persona ha caído a causa de su filo en la batalla.
+Una noche, él desenvainó la espada y anunció en voz alta la victoria.
+En un pestañeo iluminó la turbia noche, que se tornó clara como el día,
+revelando su ubicación con el brillo.
+Esto creó un trueno dorado que, a su vez, produjo una lluvia de flechas.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11303_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11303_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b62f34a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11303_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Una espada fiable y equilibrada, hecha de acero resistente.
+La mayor desventaja es su estructura, que no tiene virola, lo que reduce en gran medida su durabilidad.
+En lugar de eso, esconde en su empuñadura un cuchillo para fruta, tijeras, yesca y otros útiles.
+¿Quizás se llama Espada del Viajero porque... tiene todo tipo de herramientas de viaje?
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11304_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11304_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2b389d30
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11304_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+“¿Por qué pones la espada en el suelo?”
+“Para que tome el sol”.
+“¿Por qué tiene que tomar el sol?”
+“Buena pregunta. Dime, ¿qué cosas son de color negro?”
+“¿Los cuervos?”
+“¡Correcto! ¿Qué más?”
+“Ehmm... ¿una olla?”
+“¡Muy bien! ¿Y qué hay debajo de la olla?”
+“¡Fuego!”
+“¿Y de dónde viene el fuego?”
+La niña pensó unos segundos antes de responder:
+“¡Del carbón! ¡El carbón es negro!”
+“Así es. El carbón es lo que hace que el acero se vuelva más fuerte. Por eso pongo mi espada a tomar el sol”.
+Y con estas palabras, volteó la espada.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11305_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11305_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3476f8c71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11305_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Se dice que, antiguamente, el pez ticker era de los favoritos entre la gente de Liyue.
+Finalmente, la gente acabó llamándolo simplemente “pez tigre”.
+En la actualidad, es difícil encontrarse con uno,
+pero este animal se ha vuelto sinónimo de un gran festín en Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11306_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11306_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f23ff12ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11306_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+El maestro de la espada descendió de lo más alto del Desfiladero Jueyun de un salto.
+Perforó las nubes mientras la tempestad rugía en sus oídos,
+a lo que le siguió el sonido de unos huesos rotos.
+En ese momento, se dio cuenta de que hay cosas que el arte de la espada no puede lograr.
+Entonces, empeñó la espada para comprar medicamentos.
+¡Pero el maestro de la espada sabía que su vuelo no acabaría ahí!
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11401_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11401_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f08918e4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11401_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Una espada estándar entre los Caballeros de Favonius. Debe contar con la aprobación del Gran Maestro y la Iglesia para ser entregada.
+Los artesanos de Mondstadt han obtenido ciertos resultados en afinidad elemental mediante el estudio del elemento Anemo.
+Esta espada ligera y ágil no solo es un honor otorgado a un Caballero de Favonius, sino también el fruto del arduo trabajo y las habilidades de los guardianes de Mondstadt.
+Puede canalizar poderes elementales con facilidad. Pero hay que tener en cuenta que su cuchilla afilada tiene el propósito de defender, no de atacar.
+
+La técnica de espada Favonius fue transmitida hasta la actualidad por Rostam, el Cachorro de Lobo, amigo de la infancia y contraparte espiritual de Arundolyn, el León de la Luz.
+Según la leyenda, Rostam podía cortar las gotas de lluvia que caían del cielo, y el viento que causaba la danza de su espada podía cortar rosas y extinguir el fuego.
+En eso radica la esencia de la técnica de espada Favonius: la ligereza, la rapidez y la precisión para defender Mondstadt.
+
+A sus 27 años, Rostam recibió el título de Cachorro de Lobo.
+La tradición de los Caballeros de Favonius dictaba que los títulos de León y Lobo estaban reservados para aquellos con un gran potencial de liderazgo.
+Algún día, tales personas asumirían el puesto de Gran Maestro, dedicándose al liderazgo de una multitud de caballeros y la protección de Mondstadt.
+Pero, aunque cumplió sus deberes fielmente y se entregó en cuerpo y alma a Mondstadt, ese día nunca llegó para Rostam.
+
+Desde que Rostam creó su técnica de espada, ningún otro espadachín pudo igualar su legendaria habilidad.
+Pero su fervor, junto con su voluntad de proteger a Mondstadt, han permanecido con los caballeros generación tras generación.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11402_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11402_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a0489329
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11402_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Una espada ligera decorada con gravados y surcos.
+Los orificios en su hoja emiten el sonido de una flauta al blandirse con habilidad. El tono depende del ángulo.
+La espada fue enterrada después de que la Orquesta se disolviera. Con los años, ha perdido la habilidad de sonar.
+Aun así, sigue siendo un arma letal.
+
+En la Orquesta del Errante había una valiente bailarina espadachina.
+Después de que la Orquesta intentara fallidamente derrocar a la clase gobernante, la bailarina fue esclavizada como gladiadora.
+
+Aunque había perdido tanto toda su esperanza como a sus compañeros, siguió luchando valientemente.
+Su espada cantaba con el resplandor de la luz matinal, por lo que la empezaron a llamar “Espadachina de la Luz del Alba”.
+
+En su juventud, Ragnvindr, el Caballero del Alba, estaba en la comitiva de otro caballero.
+Fue con su maestro a ver un combate de gladiadores, donde se sintió conmovido por el espléndido final de la Espadachina de la Luz del Alba.
+Entonces, decidió llamarse a sí mismo el Caballero del Alba en su honor, y en su corazón sabía lo que debía hacer a continuación.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11403_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11403_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..14d6f1b52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11403_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+En el acantilado frente al mar oriental, los antepasados adoraban a los amos del tiempo y Anemo por igual.
+Ambos estaban unidos por la noción de que “las semillas traídas por el viento crecerán con el tiempo”.
+Esta espada cuenta una historia de protección para demostrar su valor.
+Antes era un simple accesorio, pero con el paso del tiempo su hoja adquirió filo.
+
+Esta espada perteneció una vez a la amable gente del clan Gunnhildr.
+En las ceremonias de sacrificio, hacían con ella representaciones de la defensa de Mondstadt.
+
+La ceremonia a los vientos del tiempo se dividió en tres actos.
+En el último, se relataba una historia sobre la protección de Mondstadt, de la vida y de la libertad.
+
+Aunque tanto la ceremonia como su historia ya se han perdido,
+el clan Gunnhildr continúa actuando como guardián de Mondstadt hasta el día de hoy.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11404_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11404_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..cea7e7011
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11404_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Una espada larga que perteneció a un aristócrata que gobernó Mondstadt. Fue elaborada artesanalmente con materiales de primera calidad.
+Por eso, aunque ha pasado de generación en generación, no ha perdido el filo.
+Antiguamente, el dominio de la espada era un requisito indispensable entre los nobles.
+El propósito era cultivar la sabiduría y la elegancia, no combatir.
+Según las fuentes escritas, desafortunadamente, la sabiduría y la elegancia se perdieron, y el uso de la espada se convirtió en una mera formalidad.
+
+La era de los habitantes más antiguos de Mondstadt se remonta a hace 2600 años.
+Después de que el nuevo Arconte Anemo descendiera y reconstruyera el mundo, hicieron un solemne juramento:
+
+“Proteger Mondstadt para siempre. Proteger sus verdes llanuras, sus colinas y sus bosques, para que siempre conserven su verdor”.
+“Proteger Mondstadt para siempre, para que nunca más sufra tormentas tiránicas que lo dejen atrapado y para que sea libre por la eternidad”.
+
+Independientemente de los problemas a los que se enfrente Mondstadt, ya sea la tiranía humana o las plagas de monstruos, e incluso de si se destruye la estela sobre la que escribieron su juramento,
+este en sí mismo seguirá volando con los mil vientos, protegiendo a Mondstadt con afecto y defendiéndolo firmemente como un padre.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11405_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11405_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fa6fc1cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11405_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Una espada legendaria, según los rumores de Liyue.
+Se dice que su vaina fue hecha con madera de agar, y fue decorada con mica y grabados de guerra.
+Sin embargo, la valiosa vaina se perdió.
+Para la espada, su vaina era como las cadenas que le impedían cumplir con su propósito.
+Se dice que su filo es tal, que sus víctimas se dan cuenta de su muerte después de una hora.
+
+Se dice que Kun Wu forjó esta valiosa espada afilada en solo un día, aunque trabajó todo el día y toda la noche para conseguirlo.
+Cuando el anciano maestro de Kun Wu vio el trabajo de su aprendiz, suspiró con tristeza y dio un golpe en el suelo con su bastón.
+“Oh, qué lástima que esta cosa carezca de compasión”.
+El maestro dejó escapar un largo y profundo suspiro y se alejó cojeando.
+
+Kun Wu reflexionó sobre las palabras de su maestro durante tres días, y no tocó una sola cuchilla en ese tiempo.
+Luego pasó todo un año esculpiendo minuciosamente una vaina de madera de agar.
+
+Kun Wu pensó que una vaina elegante y opulenta sería suficiente para dominar la salvaje y violenta espada.
+Más tarde, la preciada arma se perdió entre la gente común. La afilada hoja sobrevivió, pero la vaina se convirtió en un mito.
+La aguda cuchilla solo buscaba bañarse en la sangre de sus víctimas, un deseo que ninguna funda podría frenar.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11406_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11406_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f67b4566
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11406_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Una antigua espada fabricada en el arsenal de Liyue. Se desconoce su número de serie. En los registros antiguos tampoco aparece su fecha de fabricación.
+En la hoja de la espada hay grabados de nubes en movimiento como decoración. Al blandirla durante el día, emite una tenue luz dorada.
+
+Cuenta la leyenda que, hace tiempo, las técnicas de fabricación de armas de los trabajadores de las fábricas se estancaron. Por ello, tuvieron que explorar nuevos métodos de producción.
+Yun Hui, el gran maestro herrero de la familia Yun, se reunió un día con el artesano Han Wu para compilar las técnicas de todos los artesanos en una obra titulada «Enciclopedia de prototipos».
+La primera espada ligera que se fabricó según las indicaciones de la enciclopedia emitía un fuerte bramido.
+
+Cuando Han Wu probó la espada en la Cordillera Tianheng, se le cayó al suelo accidentalmente.
+La espada provocó una corriente de aire que se transformó en un violento huracán que creó una grieta en el suelo.
+Han Wu interpretó esto como una señal divina, y declaró: “Esta espada se llamará ‘Rencor, destructora de la roca’”.
+
+La espada, capaz de mover montañas y ríos, contiene el poder diez mil filos.
+Al final, esta arma, capaz de cortar la roca tan fácilmente como un trozo de papel, acabó convirtiéndose en el modelo del resto de espadas de Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11407_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11407_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e7e6caee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11407_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Todo el mundo viene a Liyue. Ese es el honor de este gran puerto comercial.
+Los tesoros más exóticos también llegan hasta aquí junto con los mares de gente.
+Este es un afilado espadín en forma de aguja y sin bordes. Se sacrificó su capacidad de corte para aumentar su daño de perforación.
+Requiere de técnicas especiales para usarse de manera eficiente. Sin embargo, todavía sirve como una buena espada incluso si el portador no tiene las habilidades necesarias.
+
+Es también un arma procedente de una lejana orilla que una vez colgaba de la cintura del marinero que la portaba.
+Su delgada y elegante hoja destacaba en medio de la aspereza y el caos del mar.
+
+Cada vez que los curiosos le preguntaban, el capitán del barco eludía sus preguntas. Existían muchos rumores sobre los orígenes de la espada.
+Algunos decían que era el botín de una batalla contra piratas; otros, que era un trofeo que obtuvieron en un saqueo.
+
+Pero cuando las nubes rojas del crepúsculo cubrieron el cielo y se arriaron las velas de los barcos por la noche, el Primer Oficial del capitán pulía suavemente la cuchilla.
+Mientras, recordaba su antigua vida en el Reino del Viento y el tiempo que pasó deambulando como Caballero errante.
+También recordaba a una chica de su ciudad natal; un amor que terminó demasiado pronto, pero con la promesa de encontrarse de nuevo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11408_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11408_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c9cabfaf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11408_ES.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Una espada larga fabricada con piedra negra, un material muy poco común. Su hoja es tan afilada que puede cortar el oro y quebrantar el jade.
+En las noches despejadas de luna llena, a lo largo del centro de la hoja se hace visible un hilo de color carmesí oscuro del largo de una mano extendida.
+Parece como si esta tenue luz de color sangre gritara para anunciar la destrucción de la tierra.
+
+Tras la publicación de la «Enciclopedia de prototipos», el artesano Han Wu decidió hacer una revisión del contenido de la obra.
+Quería fabricar armas de mejor calidad con piedra negra cristalizada.
+Aplicar calor en el molde de una espada de piedra negra ofrecía la posibilidad de moldear su dureza y tenacidad según la temperatura y el agua que se utilizasen para templarlo.
+No cabe duda de que ello suponía un gran reto para su forjador, razón de más para que este superase sus propias carencias y traspasara sus límites.
+Obsesionado con la forja de espadas, Han Wu se dirigió a la Sima en busca de materiales gracias al contacto de un amigo que tenía en la familia Yun.
+Sin embargo, en las minas tuvo lugar un desprendimiento de tierra y todo el equipo de expedición quedó atrapado en ellas durante más de cuatro días.
+
+Todos quedaron enterrados bajo un montón de piedras que ni las herramientas de explotación minera podían apartar.
+Al no saber si era de día o de noche y no poder ver ni un atisbo de luz, los miembros del equipo de expedición empezaron a perder la cabeza y a desesperar.
+En medio del caos y la desesperación, Han Wu vio entre el hueco de unas rocas la débil luz de un prototipo de espada que había traído consigo...
+Gracias al arma, los supervivientes pudieron salir de aquel infierno. En cuanto se pudo ver el mínimo atisbo de luz, la espada se rompió en mil pedazos en las manos de Han Wu.
+Las piernas le temblaban tanto que se tuvo que sentar para calmarse. Al cabo de varios meses, volvió a forjar la espada, a la que bautizó bajo el nombre de “Espada del Peñasco Oscuro”, ya que estaba hecha con piedra negra.
+Todo el mundo admiraba su belleza, su filo y su tenacidad,
+excepto los mineros que quedaron atrapados en aquel horrible accidente, que nunca jamás mencionaron lo que ocurrió en las minas.
+
+En la más profunda oscuridad de las minas, el artesano blandió la espada para golpear la roca con las fuerzas que le quedaban, produciendo un estruendo que salió del suelo.
+Quizás los mineros escucharon en aquel sonido el terremoto que sucedería años más tarde.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11409_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11409_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..46075e204
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11409_ES.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Una espada que está sedienta de sangre siempre despertará ante el olor de la misma.
+Aquellos que la posean, la alimenten y la blandan siempre tendrán fuerzas para seguir matando.
+Hasta que, finalmente, un alma pura también sea corrompida por esa sed de sangre.
+
+Había una vez, un caballero puro y noble que siempre perseguía el camino de la justicia.
+Vestía una resplandeciente armadura de plata, y solía llevar una espada larga brillante como un espejo.
+Allá donde hubiera una injusticia, monstruos que comían humanos o un fuego que se podía divisar en la distancia,
+el caballero se apresuraba para llegar. Primero, cortaba a su enemigo. Luego, le hacía un tajo y, por último, lo atravesaba con su espada.
+Siguiendo las enseñanzas del Cachorro de Lobo, que le enseñó a ser un caballero, la justicia y el manejo de la espada,
+él cortaba, tajaba y atravesaba, empezando por la cabeza de su enemigo...
+Hasta que, finalmente, la justicia cumplía con su papel y los monstruos dejaban de moverse.
+
+“En un determinado momento, me volví adicto a cortar, tajar y atravesar”.
+“Cuando el filo de mi espada se encontraba con la sangre de mi enemigo, sentía un cosquilleo por la espalda”.
+“«Ah... Así que eso es lo que se siente cuando se hace justicia», pensé”.
+“Mientras siga cortando, tajando y atravesando el mal de este mundo tan perverso,
+algún día este será purificado por completo”.
+
+“Oh, necio caballero, matar en nombre de la justicia sigue siendo matar”.
+“Te equivocas. Matar en nombre de la justicia se llama hacer justicia”.
+
+Cortar, tajar y atravesar. ¡Así es como se hace justicia!
+Aunque las flores que te ofrecen las doncellas se manchen de sangre, aunque tu espada pierda su brillo,
+aunque tu semblante justo y heroico se vuelva terrorífico y, en consecuencia, debas llevar una máscara de hierro para ocultarlo,
+y aunque aquellos que reciben tu protección no te comprendan, ¡nunca debes parar!
+
+El caballero manchado de sangre siguió persiguiendo monstruos a lo largo de su peregrinaje para hacer justicia.
+Hasta que, un día, arribó a un reino antiguo y en ruinas, donde encontró la mayor de las injusticias...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11410_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11410_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6968f04d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11410_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Una espada larga, poderosa y noble que brota como un destello de luz desde las profundidades de la noche.
+Hasta el final de sus días, el filo de la espada no se manchó de sangre ni una sola vez.
+Se dice que, después de varias generaciones, muchas de las espadas que se diseñaban para los caballeros más nobles se basaron en este diseño.
+
+La oscura hoja de la espada se mezcló con facilidad con las noches de antaño.
+En aquella época, la gente temía prender sus antorchas por la noche.
+Según las canciones de algunos bardos, la espada se tiñó de negro durante la era de la aristocracia.
+
+Leer cuentos y canciones sobre sus benevolentes ancestros hizo que en el corazón del joven noble se sembrara la semilla de la rebelión.
+Cuando llegó el momento, abandonó su venerable casa, robó esta espada y se escondió en las calles.
+Deambulaba por los callejones oscuros y las tabernas como la gente común, y utilizó su noble manejo de la espada para robar a los ricos y dárselo a los pobres.
+La espada, procedente del arsenal de un noble, se podía ver saltando de tejado en tejado y de calle en calle al amparo de la noche en manos de alguien con una sangre igualmente noble.
+El filo prístino de la espada siempre permaneció inmaculado, al igual que el corazón del ladrón justiciero que abandonó su corrupto linaje.
+
+Pero aquellos días de vino, canciones y juventud estaban destinados a terminar, tras lo que sucederían muchas cosas.
+Al final, cuando a la luz de la luna enterró su querida espada, él huyó a través de los mares.
+Entonces, recordó la noche en que robó el arma de la cámara del tesoro de su familia.
+Pero también recordó el juramento que hizo a su familia, al pasado, al presente, a su tierra y a Eberhart, su hermano de distinta madre:
+“Aunque solo sea por un poco, quiero usar mi fuerza para cambiar este oscuro mundo”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11411_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11411_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a799fad1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11411_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Vacío
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11412_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11412_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..698616813
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11412_ES.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Esta es la prueba de que viniste a este mundo de una manera muy especial.
+Solo quien haya desafiado al mundo puede empuñar esta espada.
+
+La última vez que alguien blandió esta espada, la humanidad intentaba salvar el mundo al que ella misma había condenado.
+Ese mundo fue su último y único hogar.
+La espada fue desenvainada para desafiar al ominoso destino de la humanidad.
+Sin embargo, para ello había que desafiar la ley universal de que “todo lo que tiene vida perecerá en algún momento”.
+Y eso era tan irrisorio como cargar contra un molino de viento con una lanza montado a caballo.
+
+Cuando uno se enfrenta a su destino final, cuando se enfrenta a la oscuridad que devora las estrellas,
+¿qué arma es la más adecuada? La única respuesta posible es una espada.
+Al menos, esta arma puede cargar con los recuerdos de aquellos que se enfrentaron a su fin sin miedo...
+
+Si empuñas esta espada, es porque buscas las respuestas a todas sus preguntas sobre este mundo.
+En este mundo, un arma así puede usarse sin ningún problema.
+Ello, sin embargo, no es porque el universo no proyecte su sombra aquí, ni tampoco por algo tan simple como que su estética coincida con la de este mundo...
+Sino debido a que esa búsqueda de respuestas es la razón por la que descendiste a este reino en primer lugar.
+
+Cuando el pasado queda atrás, el futuro está por llegar
+y el presente ya se desvanece, podrás confiar en el filo de esta espada.
+Podrá servirte como arma de defensa propia. Después de todo, fue creada para alguien como tú.
+Alguien que se enfrenta a sus desafíos y que persigue la verdad.
+Empúñala y camina por este mundo.
+
+Enfréntate a todos los desafíos y misterios que este pueda ofrecerte.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11413_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11413_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e699c99c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11413_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Eso ocurrió hace mucho, mucho tiempo...
+
+Una vida que no puede nacer, deseos que no se pueden cumplir,
+sueños infructuosos que deambulan por la oscuridad del universo,
+se apoderaron de mi cuerpo y llegaron a este mundo.
+
+Después, queridos niños,
+como la lluvia que se cuela por las grietas y las plantas que crecen hacia la luz del sol,
+van a un lugar hermoso y muestran su belleza.
+
+Estos son los recuerdos que un niño llamado Durin tiene de su madre.
+
+“Gracias, madre, gracias”.
+“Gracias por darme alas para volar y un cuerpo fuerte y poderoso”.
+“Quiero ir a un lugar donde hay canciones hermosas, madre”.
+“Les hablaré sobre ti, madre, y sobre todos los demás”.
+“Les contaré lo hermoso que es el lugar en el que nací”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11414_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11414_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c5b22724
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11414_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Una de las réplicas de la famosa Espada Amenoma Luminosa del Destino.
+Fue un regalo de Douin, el fundador del estilo Iwakura, al clan Saimon.
+Con este regalo, mostraba su agradecimiento por el cuidado que recibió durante su vida ascética en la Aldea Konda.
+
+Se dice que la técnica secreta del estilo Iwakura, el corte tengu, solo puede llevarse a cabo cuando no hay una sola duda en el alma.
+En el pasado, “corte tengu” se pronunciaba igual que “vencedor de tengu”. Era una técnica que podía derribar a un tengu en pleno vuelo.
+Después de cientos de años, los espadachines de Iwakura, que heredaron el nombre de In, utilizaron esta espada secreta para aniquilar numerosos monstruos y espíritus por toda Inazuma.
+
+Según la leyenda, el corte tengu se inventó en el patio de un pequeño santuario donde ya no se hacían ofrendas de incienso.
+La técnica era tan poderosa que destruyó la casa, y la espada de Iwakura Douin se partió en dos.
+Después de eso, fundó el estilo Iwakura basándose en sus habilidades con la espada y se convirtió en el instructor del clan Kujou.
+También encargó al maestro Amenoma de ese entonces que forjara la espada que se heredaría con el nombre de In: la Espada Amenoma Luminosa del Destino.
+
+Existen muchas leyendas sobre las hazañas de esta espada. Se dice que es tan afilada que incluso puede cortar los hilos del destino.
+En cuanto a la longitud del nombre, el propio Iwakura Douin insistió en él.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11415_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11415_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3dbb7124
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11415_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Separa las cenizas de las intensas llamas con alegría y extrae lo refinado de lo burdo.
+Puesto que todo en el universo procede de una única fuente, todo puede derivar de un único pensamiento.
+Debes perseguir aquello que tu hermano mayor, el corcel blanco de un solo cuerno, no pudo lograr.
+Llega a la orilla de la filosofía y forja un nuevo destino para mí y tus hermanos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11501_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11501_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bb60c275
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11501_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Todos saben que la protección del águila es una bendición de Favonius.
+Pero pocos saben que la mayor bendición de Favonius son los forasteros de tierras lejanas.
+
+Bajo la tiranía de los antiguos nobles, Mondstadt clamó por la libertad.
+Los luchadores forasteros, exiliados de sus tierras, fueron esclavizados en el Reino del Viento.
+Y, sin embargo, ella no se arrodilló ante la injusticia y el engaño, sino que dio un brillante ejemplo.
+Derrocó a los nobles despiadados, fundó la Orden de los Caballeros y la Iglesia.
+Y también fue bendecida con el privilegio de caminar a la par de los dioses.
+
+Esta fue la espada que atestiguó todas sus dificultades y hazañas;
+el testimonio de cómo logró difundir la justicia por todo Mondstadt.
+Se puede sentir su espíritu implacable al blandir esta espada.
+
+Justicia para los oprimidos,
+libertad para los encadenados,
+sabiduría para los engañados.
+Que el viento de la justicia y la libertad los guíen.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11502_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11502_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3cc6fc63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11502_ES.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Un colmillo capaz de perforar el cielo.
+Alguna vez atravesó las escamas de la armadura del Reino del Abismo
+y cortó la garganta del descendiente pecador de un antiguo reino.
+
+En el pasado, la exuberante Mondstadt fue atacada por el codicioso dragón Durin, que con sus alas podía eclipsar el sol.
+Su envidia por la prosperidad de Mondstadt engendró el mal y envenenó la tierra.
+En aquellos lúgubres días, Mondstadt estaba rodeado de monstruos y tierras áridas.
+El Arconte de los Vientos escuchó el grito de auxilio de su gente y descendió, despertando a Dvalin.
+Dvalin se alzó junto al viento y atravesó los cielos luchando hasta la muerte.
+
+Bendecido por el Arconte Anemo, Dvalin luchó contra el dragón de las sombras y disipó las nubes.
+Los Mil Vientos se envenenaron y los días se volvieron grises. El cielo en llamas parecía anunciar el fin de los tiempos.
+Finalmente, los colmillos bendecidos de Dvalin atravesaron la garganta de Durin.
+Este había caído, pero Dvalin también fue envenenado por la sangre contaminada del dragón de las sombras.
+
+Incapaz de soportar el dolor, Dvalin cayó inconsciente.
+Ni la lengua dorada del bardo más hábil conoce el paradero en el que pasó su letargo.
+Tras siglos de sueño, el sacrificio de Dvalin quedó olvidado por la gente de Mondstadt.
+Cuando por fin despertó, su amigo y el sonido reconfortante de su lira se habían esfumado.
+Aquellos que alguna vez fueron protegidos por Dvalin ahora huían aterrados. Desde entonces, pasó a ser llamado Stormterror.
+
+El honor será restaurado, y el veneno será purificado.
+Las baladas devolverán al pueblo el recuerdo olvidado.
+Esta espada es la promesa de que el honor de Dvalin será restaurado.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11503_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11503_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..88cb507a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11503_ES.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+En el pasado, había una canción que se cantaba para brindar y marchar, la cual decía así:
+Si alguien te arranca la lengua, con los ojos aún puedes cantar
+Si alguien te deja ciego, con los oídos aún puedes observar
+Si alguien conspira para destruir el futuro, invítale con una copa a brindar
+Pues aunque no llegue el mañana, esta canción para siempre perdurará.
+
+Dicen que el carácter de una región es como el de su arconte, y que esto es válido tanto para la gente como para la propia tierra.
+Pero ¿fue el indisciplinado arconte quien otorgó a la tierra y a la gente su amor por la libertad y el vino en medio del gran conflicto?
+¿O fueron las personas las que alimentaron el amor del Arconte Anemo por la libertad con sus anhelos en medio del viento y la escarcha?
+Esta es una pregunta que ya nadie puede responder.
+
+Sin embargo, esa canción suele cantarse en momentos de oscuridad.
+Ya fuese en la época en que Decarabian, el Rey de la Tempestad, gobernaba desde su torre,
+o cuando los corruptos aristócratas derribaron la estatua del Arconte,
+en sótanos confinados, en callejones oscuros y en tabernas viejas y en mal estado,
+la canción se filtraba a través de las tempestades y la férrea tiranía, convirtiéndose en el himno de resistencia de los héroes.
+
+En un pasado muy lejano, en una ciudad silenciosa rodeada por todos lados,
+gritos de ánimo estallaron con el sonido de una lira y, finalmente, rompieron las cadenas de las furiosas tempestades.
+Un grupo, formado por un joven, un espíritu, una arquera, un caballero y un guerrero errante de pelo rojizo,
+llegó a la ciudad y se detuvo ante una torre que se alzaba como una lanza que atravesaba el cielo,
+y que proyectaba una sombra como la de un titán.
+Los miembros del grupo juraron ser libres, y prometieron acabar con el reinado del solitario tirano de la torre.
+
+Las personas débiles o con enfermedades que no podían escalar la torre cantaron la canción que, hasta ese momento, solo se susurraba en los rincones donde no llegaba el viento.
+Esa canción para brindar y marchar surgió con la fuerza suficiente para sacudir las murallas de la ciudad y alentar a los héroes que las trepaban...
+Si alguien te arranca la lengua, con los ojos aún puedes cantar
+Si alguien te deja ciego, con los oídos aún puedes observar
+Pero si alguien se atreve a robar tu canción, esa libertad que tanto anhelas...
+Entonces, ¡ya nada quedará por salvar!
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11504_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11504_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3681c3035
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11504_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+En los tiempos ancestrales, cuando los dioses y los espíritus vagaban por la tierra,
+las personas que vivían en esa época convulsa no podían dejar de preguntarse ciertas cosas...
+“Se lo ruego, dígame, ¿dónde están mi esposa e hijos?”.
+“Se lo ruego, dígame, ¿cuándo regresarán los que se han ido?”.
+“Ay, mi señor, ¿cuándo acabarán estos tiempos terribles?”.
+
+Incluso los corazones de quienes habían crecido entre adustas montañas y rocas inflexibles se agrietaron de dolor.
+Incluso la mirada de quienes seguían obstinadamente sin decir nada, fieles a su dios, se volvió implacable.
+Incluso quienes nunca se habían hecho estas preguntas, oían una voz proveniente de sus corazones.
+
+Entonces el Rey Geo hizo un milagro y extrajo una larga espada de un cor lapis dorado sin impurezas,
+y de un tajo cortó la cima de una montaña, estableciendo así un contrato supremo y solemne con su pueblo.
+Quienes fueron separados, se volverán a reunir; quienes hayan violado la alianza, enfrentarán su castigo.
+Quienes hayan perdido a un ser querido; quienes hayan sido despojados de sus bienes; quienes hayan sufrido injusticias, serán recompensados.
+
+Tal vez solo sea una de las antiguas leyendas populares de Liyue. ¿Quién sabe si sucedió de veras?
+Pero puede que el contrato solemne del Rey Geo siga en vigor en Liyue.
+Quienes infrinjan este contrato se granjearán la enemistad del Arconte que salvó a esta tierra;
+y, tarde o temprano, la cima de la montaña que el Arconte seccionó caerá sobre ellos.
+
+En las zonas rurales todavía se dice que su auténtico dueño volverá a aparecer.
+En ese momento, esta espada volverá a relucir como el oro y acabará con las injusticias más grandes de este mundo...
+De la misma forma que el Rey Geo hizo una promesa sagrada ante su pueblo, hace miles de años.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11505_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11505_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ebb737f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11505_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Cuenta la leyenda que, en la época en que Liyue estaba empezando a prosperar, Rex Lapis caminaba por la tierra con una espada tallada en jade.
+Como fue afilada durante años sin parar, el ensangrentado filo esmeralda de la espada nunca perdió su brillo.
+La sangre que la cubría sí se fue diluyendo con el tiempo, pero el deseo y el resentimiento, que ya habían coagulado, nunca se pudieron limpiar.
+
+“El jade tiene un alma y un temperamento similares a los de unas aguas turquesas, pues puede purificar su propio odio remanente.
+Ahora bien, ¿quién puede aplacar el dolor de un arma de jade hecha para matar?”
+
+Así se lamentó una vez un viejo amigo cuyo nombre había olvidado.
+Sin embargo, el inexorable destino acabó ahogando aquellas palabras de compasión.
+
+Tras un tiempo demasiado largo, los dos enemigos, que en el pasado se habían batido en una sangrienta batalla, hicieron las paces y charlaron pacífica y alegremente.
+Al final, su enemistad y el odio que se tenían desapareció, e incluso llegaron a reunirse para beber juntos.
+Esta espada fue un obsequio hecho en aquella época para cierta persona.
+Su jade fue esculpido y tallado precisamente para representar la paz y la riqueza.
+
+Cuando las copas de vino se llenaron de sangre, los crueles deseos rompieron en pedazos las buenas intenciones y las transformaron en un polvo que salió volando.
+Entonces, aquel obsequio que no fue entregado y aquella amistad que nunca llegó a ser se convirtieron en el filo que blandió contra su viejo amigo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11506_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11506_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..556bf40aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11506_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Prueba
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11507_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11507_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..556bf40aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11507_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Prueba
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11509_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11509_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a301a73a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11509_ES.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+Una de las espadas que la Shogun concedía a sus hatamoto. Se dice que puede atravesar las montañas, el viento, la noche y la niebla con el poder del rayo.
+En un momento dado se rompió en miles de pedazos. Cuando se volvió a fundir, la hoja quedó como si estuviera decorada con formas de nubes.
+
+Como dice la canción: “Arataki de la puerta principal, Iwakura el Sucesor, Kitain la Serpiente, Takamine Cortatinieblas”.
+Los niños aficionados a las artes marciales listan a los famosos artistas marciales de la historia, entre ellos Takamine Cortatinieblas, quien usó esta espada.
+Este hombre acompañó una vez a un clérigo y utilizó esta espada cortatinieblas para aniquilar a incontables monstruos y tatarigami.
+También aprendió a usar el arco con los tengu de Yougou y transmitió sus conocimientos a una persona amada.
+Sin embargo, esta técnica de espada secreta no tuvo sucesores, y ahora yace durmiente en manuscritos privados, bocetos y cuentos de hadas.
+
+Al final de su trayectoria, asumió el cargo de asistente en la armada de la Shogun y peleó contra las fuerzas oscuras.
+
+De no ser porque le dejó a ella su arco como parte de una apuesta, las cosas habrían tenido un giro distinto.
+Pero un apostador de palabra nunca debe arrepentirse, ni preocuparse por los “hubieras” o los “si tan solo”.
+Los enemigos venía en oleadas, así que siguió golpeando con la espada que podía dispersar la niebla en medio de la noche.
+Siempre y cuando los golpes fueran rápidos, la niebla se dispersaría y volvería a ver la luz.
+
+“Asase, nuestra promesa... O, mejor dicho, nuestra apuesta... No, no perderé”.
+“Regresaré y reclamaré el arco que aposté, ¡y conseguiré el futuro como recompensa!”.
+
+Como una cadena interminable de relámpagos, la espada cortatinieblas y él aniquilaron innumerables demonios.
+Sin embargo, la espada no era tan tenaz como el espadachín, y finalmente terminó por romperse.
+En cuanto a él, quedó sumergido en una neblina espesa y oscura...
+Al final solo se recuperaron algunos fragmentos de la espada, y se volvió a forjar.
+
+Aquel guerrero se asió de la empuñadura de la espada como si fuera el hilo de una araña en medio de la oscuridad.
+En las tinieblas, se recordaba a sí mismo las siguientes palabras:
+Aún está por decidirse el resultado de esta apuesta. Debo regresar con Asase...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon11510_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon11510_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..895bdd8d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon11510_ES.txt
@@ -0,0 +1,52 @@
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+Además, el líder de la cuarta generación, Futsu Hiroyoshi, no era tan habilidoso como su madre.
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12101_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12101_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8ff8eaa7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12101_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Los que usan este pesado y desafilado mandoble saben perfectamente una cosa:
+Que el arma en sí no es lo importante. Lo importante es la fuerza con la que se blanda.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12201_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12201_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e2db7e23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12201_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Él siempre está hablando de las aventuras que vivió en su juventud.
+Esas historias tan viejas y exageradas.
+Esta vieja espada parece estar diciendo tácitamente:
+“Sí, son un poco exageradas. Pero yo también las viví”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12301_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12301_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d08ee3103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12301_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Cuando el joven Arundolyn blandió su réplica de la gran espada, inspirada en la de Ravenwood, el Caballero de Boreas, imaginando que estaba derribando a los viejos nobles de Mondstadt, nunca pensó que se convertiría en el famoso “León de la Luz”, ni que su compañero de juegos de la infancia, Rostam, algún día se convertiría en su más leal mano derecha. Arundolyn murió 23 años después al servicio de la gente de Mondstadt.
+La réplica de la gran espada del León de la Luz ahora está en manos de otro joven.
+¿Cuál será su misterioso destino?
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12302_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12302_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8056e3f78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12302_ES.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Tras derrotar al dragón venenoso,
+el famoso héroe se bañó en su sangre, buscando así volverse invulnerable.
+Esa era la particularidad de su sangre.
+Ya fueran espadas, lanzas o una lluvia de flechas,
+lo esquivaba todo mientras se reía.
+Pero sus enemigos pronto descubrieron
+que su espada tan preciada también estaba bañada en la sangre del dragón.
+Era tanto su mayor fortaleza como su mayor debilidad.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12303_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12303_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..31ecd6097
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12303_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Un mandoble ligero hecho de hierro blanco con un brillo plateado.
+Cuando se blande rápidamente, emite unos destellos de luz que pueden cegar al enemigo.
+Sin embargo, esta espada no suele utilizarse como arma.
+Según un antiguo protocolo guerrero, cuando un compañero de armas cae en combate, se deben colocar armas con un gran brillo sobre el lugar donde este murió.
+Aunque este ritual ya no es una práctica común, todavía hay quien recuerda su significado simbólico.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12304_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12304_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3dbe7bed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12304_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Cuenta la leyenda que, en la Guerra de los Arcontes,
+de la tierra extrajo su espada de piedra, y de la roca moldeó su lanza.
+Con la espada de piedra, el Arconte Geo decapitó al mal,
+y con la lanza de roca reprimió a los monstruos.
+En su honor, la Forja Peñasco Oscuro fabricó una nueva arma:
+una gran espada de cuarzo negro.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12305_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12305_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bf0feafa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12305_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Un objeto muy útil para ganar en una discusión acalorada. Hace que las palabras de su portador tengan peso.
+Puede usarse en cualquier discusión para que el adversario atienda a razones.
+Al fin y al cabo, nadie puede resistirse a la elocuencia.
+Sin embargo, finalmente, se ordenó que esta arma dejara de producirse por la cantidad de protestas a las que daba lugar.
+Fue un “todos contra uno” en toda regla.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12306_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12306_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d3bb9021
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12306_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Sintiéndose derrotado, se dio cuenta de que no todo lo podía conseguir con la Espada Surcacielos.
+Había depositado toda su confianza en ella, y no en su propia habilidad.
+Pensó: “Igual que ocurre con otras cosas, cuanto más grande sea la espada, mejor”.
+En el gran Bosque de Piedra Guyun, el noble tuvo su gran final.
+Su sueño de volar llegó a su fin, pero su espada y su leyenda perduraron para siempre...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12401_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12401_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6d041df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12401_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Una espada pesada ceremonial de los Caballeros de Favonius. Debe contar con la aprobación del Gran Maestro y la Iglesia para ser entregada.
+Los artesanos de Mondstadt han obtenido ciertos resultados en afinidad elemental mediante el estudio de los antiguos artefactos.
+Esta gran espada no solo es un honor otorgado a un Caballero de Favonius, sino también el fruto del arduo trabajo y las habilidades de los guardianes de Mondstadt.
+Puede canalizar poderes elementales con facilidad. Pero hay que tener en cuenta que su poder destructivo tiene el propósito de proteger aquello que debe ser protegido.
+
+A día de hoy, solo sobrevive una Técnica de espada Favonius: la de Rostam, el Cachorro de Lobo, que consiste en blandir la espada con una mano.
+Existió otra técnica que se perdió tras muchas generaciones: la de Arundolyn, el León de la Luz, que podía manejar una espada larga y una grande a la vez en combate.
+Debido a la gran fuerza necesaria, solo aquellos dotados de una fuerza extraordinaria podían intentar esta técnica. Por ello, pronto desapareció.
+
+Arundolyn y Rostam fueron buenos amigos que crecieron juntos. El primero procedía de un largo linaje de caballeros, mientras que Rostam nació en una familia campesina.
+Su sueño compartido de convertirse en héroes fue lo que forjó su amistad. De jóvenes, fueron compañeros caballeros; como adultos, uno se convirtió en Gran Maestro, y el otro, en su asistente.
+
+Aunque era Gran Maestro, Arundolyn no era portador de la Visión. Su formidable fuerza provenía de una mezcla de dones innatos y entrenamiento intenso.
+El Gran Maestro, que se vanagloriaba de su propia fuerza, era el orgullo de los Caballeros. No; era el orgullo de todo Mondstadt.
+Después de la muerte de Rostam, Arundolyn nunca volvió a mostrar su fuerza. Sentía que desafiar a los feroces monstruos ya no era motivo de honor.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12402_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12402_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a39fd472a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12402_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Una extraña gran espada decorada con un elegante reloj.
+El distintivo sonido de su mecanismo de relojería sirvió como ritmo de combate para el portador y sus amigos.
+Después de que la Orquesta se disolviera, la gran espada se metió en ácido. Por eso, sus engranajes están corroídos.
+Aun así, sigue siendo un arma letal.
+
+El traidor Kreuzlied, que viajó con la Orquesta del Errante, fue una vez miembro de la familia gobernante Lawrence.
+En aquella época, los eruditos y los bardos no le daban mucha importancia a la historia. La aristocracia prefería ignorar deliberadamente su propia decadencia moral antes que enfrentarse al juicio del pasado.
+Por ello, al blandir la espada en el aire, los aristócratas temblaban de miedo ante el sonido del reloj.
+
+No se sabe qué castigo se impuso a Kreuzlied después del fallido levantamiento. Sin embargo, esto en sí mismo es prueba de sus orígenes privilegiados.
+Cuenta la leyenda que, después de ser despedido de su cargo, su deseo de continuar el legado de sus compañeros rebeldes lo llevó a establecer una sociedad secreta destinada a derrocar la Aristocracia.
+También se dice que ayudó todo lo que pudo a la gladiadora esclavizada cuando esta se rebeló.
+
+En el pasado, corría el rumor de que la sociedad secreta de Kreuzlied trabajaba constantemente en las sombras,
+protegiendo Mondstadt y haciendo todo lo que los Caballeros de Favonius no debían hacer.
+Se llegó a decir que Rostam, el Cachorro de Lobo, dirigía esta organización en secreto, a espaldas del Gran Maestro.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12403_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12403_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..124a97559
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12403_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+En el acantilado frente al mar oriental, los antepasados adoraban a los amos del tiempo y Anemo por igual.
+Ambos estaban unidos por la noción de que “las semillas traídas por el viento crecerán con el tiempo”.
+Esta espada, que cuenta una historia bélica, fue usada en obras de teatro que tratan sobre temas de guerra.
+Antes era un simple accesorio, pero con el paso del tiempo su hoja se volvió dura como una roca.
+
+Esta espada perteneció al clan Imunlaukr, formado por guerreros valientes y de gran talento que lucharon arduamente y murieron muy jóvenes.
+En las ceremonias de sacrificio, hacían actuaciones de duelo entre valerosos guerreros manchados de sangre.
+
+Los Imunlaukr no combatían para proteger, por gloria o por ganar territorio.
+Más bien, era para entretener a los dioses que vivían en los cielos, que eran difíciles de complacer.
+Luchaban contra monstruos y forajidos, sin importarles si no volvían a ver a sus seres más queridos.
+Lo que importaba era rugir fuerte y claramente en el calor de la sangrienta batalla. Así era como cumplían con su deber.
+
+Es incomprensible cómo la sangre caliente que corre por las venas de los miembros del clan Imunlaukr les permitió sobrevivir tanto tiempo.
+Su lucha no tenía fin, y tampoco tenían esperanzas de victoria.
+Sin embargo, cuando la nieve se derritió, Mondstadt comenzó a tomar forma, momento en que, al fin, encontraron algo por lo que luchar.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12404_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12404_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f861bcc56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12404_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Una gran espada que perteneció a un aristócrata que gobernó Mondstadt. Fue elaborada artesanalmente con materiales de primera calidad.
+Por eso, aunque ha pasado de generación en generación, sigue siendo tan firme como si fuera nueva.
+Hace tiempo, el combate era responsabilidad de los nobles.
+Debían proteger a la gente de los monstruos que amenazaban la paz y la estabilidad.
+Según las fuentes escritas, desafortunadamente, el sentido de responsabilidad se perdió, y los nobles se convirtieron en los monstruos que debían haber derrotado.
+
+Según los investigadores, el combate entre gladiadores, ahora prohibido por los Caballeros de Favonius,
+comenzó como una ceremonia de sacrificio celebrada conjuntamente por la aristocracia con oraciones para los dioses.
+
+Los Lawrence transformaron estos combates en una forma de entretenimiento para la aristocracia,
+por lo que los Caballeros de Favonius acabaron aboliéndolos. Aun así, hay textos de las oraciones originales que han llegado hasta nuestros días.
+
+“Por favor, cuida de los vientos de Mondstadt. Cuida de mí, de mis amigos, de mis compatriotas y de mi oponente. Que el sonido de las espadas chocando te deleite, y que la ofrenda de sudor y sangre te complazca”.
+“Que el viento que me guía me bendiga con la fuerza necesaria para seguir adelante cuando estoy exhausto, y con la sabiduría para distinguir el bien del mal cuando esté confundido”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12405_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12405_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..aee6a21e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12405_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Una gran espada oscura y fluorescente que no tiene punta.
+Hace muchos años, fue nombrada “Faro de los Fantasmas” por los bandidos de la montaña.
+Simbolizaba el fin del camino para quien la divisaba.
+Al verla, uno sabía que su fin había llegado.
+
+“Sin forma, como la lluvia que atraviesa la lluvia; sin peso, como la luz que atraviesa la luz”.
+“Intocable, como una serpiente en movimiento; ineludible, como la mirada de una espada y de una lanza”.
+
+La Segadora de la Lluvia fue bautizada así en honor a su dueño, ya que originalmente no tenía nombre.
+El primer y último maestro de la espada fue un artista marcial llamado Guhua.
+
+Se dice que era un Adeptus que, mientras vivió, consiguió que los bandidos no se atrevieran a robar, y que en la naturaleza salvaje reinara la paz, igual que en la ciudad.
+Al parecer, al final de su viaje, desapareció en medio de una bruma púrpura que ascendió a los cielos hasta unirse con las estrellas.
+
+Una persona con quien Guhua fue muy amable fundó lo que ahora se conoce como el Clan Guhua en su honor. Pero ningún Clan está destinado a durar para siempre.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12406_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12406_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1346b12b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12406_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Una antigua espada gigante fabricada en el arsenal de Liyue. Se desconoce su número de serie. En los registros antiguos tampoco aparece su fecha de fabricación.
+La empuñadura está hecha de un mineral muy poco común, y el filo, de un sublime acero. Aunque su peso sobrepasa los cinco kilos, al blandirla emite un magnífico brillo tan potente que incluso la luna y las nubes temen aparecer en el cielo.
+
+Tras aquella tragedia, la familia de forjadores Yun y el artesano Han Wu lideraron la primera revolución de fabricación de armas de Liyue con el fin de introducir nuevos diseños.
+Así nació la segunda edición de la «Enciclopedia de prototipos». El primer prototipo de gran espada creada basándose en ella tenía una simplicidad y un brillo fuera de lo común.
+Era realmente afilada y de un color dorado, oscuro y opaco, que enmascaraba la verdadera fuerza del arma. Aunque a simple vista no parece tener nada especial, al blandirla es pesada y ligera al mismo tiempo.
+
+Esa misma noche, Han Wu, quien forjó la espada, se dirigió hacia el norte para regalársela a un amigo artista marcial.
+Este la examinó de cerca y, al hacer un único movimiento, cortó todos los árboles de bambú que había a su alrededor. El silbido que producía la espada al blandirla tampoco era algo que se viera todos los días.
+
+El artista marcial le dijo a Han Wu que la espada era elegante y fácil de manejar.
+Un arma tan fina, de tal proporción y sutileza era digna de un gran nombre. Así pues, la bautizaron con el nombre de “Arcaico”.
+Así, más tarde, se convirtió en el estándar que debían seguir el resto de espadas del arsenal de Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12407_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12407_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3707338d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12407_ES.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+Todo el mundo viene a Liyue. Ese es el honor de este gran puerto comercial.
+Los tesoros más exóticos también llegan al puerto de Liyue con los mares de gente.
+Esta es una gran espada diestramente hecha con buenos materiales. Es especial, ya que el borde del lado de la guarda ha perdido el filo con el tiempo.
+Se decía que su burdo filo también se usaba como empuñadura, lo que requería que el portador cambiara constantemente la posición de las manos en combate.
+
+Pocas veces se menciona que esta gran espada fue la orgullosa obra de un herrero de un reino extranjero.
+El herrero, que no se consideraba a sí mismo muy habilidoso, se dedicó en cuerpo y alma a moldear la espada y regular su equilibrio.
+Pasó noches y noches sin dormir entre las chispas de la fragua,
+fundiendo una y otra vez la espada con un martillazo tras otro.
+Mientras lo hacía, recordó lo impaciente e infinitamente preocupado que se sentía al pensar en el regreso de su amada.
+
+“Cuando acabe la guerra”,
+pensó el herrero mientras le caían gotas de sudor,
+“¿podrá ella usar esta espada?
+¿Podrá siquiera regresar sana y salva?”
+Pronto desechó estos pensamientos, que había retenido tan solo unos segundos, para concentrarse plenamente en la forja de la espada.
+Decidió que, antes que preocuparse por algo de lo que no podía estar seguro, era preferible enfocar toda su concentración en crear el mejor regalo posible.
+
+Llegó el día en que la expedición militar regresó a la ciudad tras salir victoriosa en su misión contra los monstruos.
+Sin embargo, al herrero no le había dado tiempo para grabar el nombre de su amada en la espada.
+Así pues, apresuradamente, la llevó consigo para entregársela.
+Preocupado por el resultado final, el olvidadizo forjador de armas no sabía si reír o llorar...
+
+La guerrera, que ya no llevaba su armadura, había dejado crecer su sedoso pelo y ya nunca más tendría que empuñar un arma.
+No obstante, trajo consigo un regalo para su amado, que no fue al campo de batalla. Se trataba de un resplandeciente arco de caza completamente nuevo.
+“¿En serio? ¡Todos los años invertidos en fabricar esta espada para regalártela tirados a la basura!”,
+se quejó el obstinado herrero. Por suerte, al final todo salió bien, y la espada que forjó era, sin duda, de una calidad excepcional.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12408_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12408_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..003bd1be1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12408_ES.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Una espada grande fabricada con piedra negra, un material muy poco común. Es pesada como una piedra gigante y capaz de destruir cualquier cosa a su paso.
+Su hoja está hecha a partir de una aleación de cristales de piedra negra y un mineral de color carmesí, lo que la hace negra como la noche y roja como las llamas.
+
+Las armas de piedra negra, una tecnología procedente de la «Enciclopedia de prototipos», tienen tres características principales: son tenaces como la roca, frías como el hielo y ardientes como la sangre caliente.
+Aunque esta “daga” es, en realidad, una espada grande, la parte más fina de su filo no es más gruesa que el satén,
+y su hoja es el excepcional resultado de la unión de cada fragmento de los cristales rojos y negros.
+Como su empuñadura se asemeja a un tótem de fuego adornado con rubíes, al verla en movimiento desde lejos, parece que salpica sangre violentamente.
+
+El célebre artesano Han Wu se adentró en las profundidades de la tierra en busca de minerales con los que fabricar armas de piedra negra. Sin embargo, acabó siendo víctima de un accidente en las minas.
+Sus ojos, ahora dañados, solo eran capaces de ver la oscuridad que lo inundó todo en aquel entonces. Mientras, en sus oídos escuchaba de vez en cuando reminiscencias del sonido de la espada golpeando las rocas y resquebrajando la tierra.
+Desde entonces, la forja solo acumuló más y más polvo, y lo único que quedaron fueron cenizas heladas y sueños de fabricar armas que nunca pudo cumplir.
+Más tarde, Han Tse, el hijo de Han Wu, se enteró de que se había cerrado el paso a Dominus Lapidis debido a una invasión de monstruos, y se apresuró a contárselo a su padre.
+Nada más escucharlo, Han Wu sintió un gran arrepentimiento. Sabía que ello significaba que la explotación de las minas había despertado al dragón subterráneo y al meteorito celestial. Con las pocas fuerzas que le quedaban en su débil cuerpo, el herrero prendió la forja y se dispuso a crear una gran espada.
+Una vez acabada, le encargó a su hijo que escondiera el arma en un altar que medía igual que una persona y que estaba situado a las afueras de la mina. De esta manera, la espada ahuyentaría a los malos espíritus y contendría al dragón.
+
+Muchos años después, Han Wu falleció mientras dormía.
+Ese mismo día a esa misma hora, un viajero que pasaba por la mina de la Cordillera Tianheng vio un brillo rojizo que salía de detrás de las piedras.
+Ante él apareció un altar oculto que encerraba una gigantesca espada con un brillo que parpadeaba apenadamente.
+Han Tse fue a la montaña esa misma noche y recuperó la daga.
+El Eje Celestial, una de las Siete Estrellas de aquella época, grabó personalmente la inscripción que se lee en la daga:
+“Destruye las montañas y abre los mares; derriba las nubes y corta la Luna”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12409_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12409_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c822f696
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12409_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Una gran espada fabricada a partir de la columna vertebral de un gran monstruo marino. Cada vértebra esconde una historia única.
+En el pasado, los marineros adornaban la proa de los barcos con los huesos del monstruo,
+a fin de intimidar a las bestias de las profundidades del océano, las cuales envidiaban a los habitantes de la tierra.
+
+Cuando en el pasado las aguas del océano aún no se habían calmado, embarcarse en una travesía por el mar podía ser una sentencia de muerte.
+Las despreocupadas canciones de marineros de hoy en día, llamadas salomas, eran, en épocas pasadas, canciones de despedida que sumían a la gente en un amargo silencio.
+En aquellos tiempos, había un capitán que siempre llevaba una gran espada, y al que le gustaba beber y cantar antes de emprender un viaje. Cuando la gente le preguntaba por qué lo hacía, él se reía y decía:
+“Conozco mis límites. ¿Qué daño hace un poco de vino y de alegría? Cuando la marea y el viento sean favorables...”
+Nunca terminaba esa frase cuando la decía. Simplemente alzaba su copa y animaba a todo el mundo a su alrededor para que bebiera.
+
+Al fin llegó el día en que la marea y el viento eran favorables, y fue posible izar las anclas del torpe y gigantesco navío.
+Este se adentró en la bruma del mar, navegando a través de olas oscuras hacia la lejanía del océano, el cual estaba repleto de criaturas marinas.
+Finalmente, ni el capitán que cantaba ni su barco regresaron nunca al puerto rodeado de montañas.
+Tras varios días, el cadáver del monstruo marino llegó hasta la costa arrastrado por las corrientes marinas y las olas.
+En su herida causada por la gran espada se podían distinguir unos brillantes huesos blancos. Sin embargo, la sangre que se debió desprender ya había sido limpiada por el mar.
+
+“Cuando la marea y el viento sean favorables, zarparé al mar y la vengaré a ella, tan fascinada por el sonido de las olas.
+¿Y qué si acabo muerto en el fondo del mar? Así, al menos, podré enviar las salomas que tanto le gustaban a las profundidades del mar donde ella se encuentra”.
+
+Hoy en día, ya no hay criaturas gigantes que emergen de las olas y las tormentas marinas.
+Y la costumbre de adornar la proa de los barcos con los huesos de monstruos marinos acabó perdiéndose cuando estos se extinguieron.
+No obstante, aún se puede oír en alguna rara ocasión el escalofriante rugido de una tormenta en las profundidades marinas...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12410_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12410_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..336c0c43b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12410_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+El arma predilecta de la Geoarmada de la antigüedad.
+Forjada sobre los divinos cimientos rocosos en los que se fundó Liyue, es excepcionalmente pesada.
+Cualquier persona común y corriente sería incapaz de levantarla, y menos aún de blandirla para luchar.
+Sin embargo, hay fuentes escritas que afirman que los hombres de la antigua Geoarmada la empuñaban con total facilidad.
+
+En su origen, la Geoarmada fue fundada por iniciativa de los seguidores de Rex Lapis.
+La mención más antigua sobre ella data de la época en que se completó la construcción de la ciudad portuaria.
+Como abanderados de Rex Lapis y de Liyue, avanzaban y retrocedían en conjunto con la determinación de no abandonar jamás:
+“Duros como la roca, inamovibles como un peñasco. Defendemos la ciudad con nuestro escudo, y luchamos contra el mal con nuestra espada”.
+Todos los soldados de la Geoarmada cumplían con esta consigna sin excepción, e incluso estaban dispuestos a morir por ello.
+
+Se dedicaban en cuerpo y alma a seguir los pasos de Rex Lapis, diezmando monstruos, protegiendo a la población y salvaguardando la paz en Liyue.
+La Geoarmada no se ganó su buena reputación por masacrar, sino por defender, pues sus soldados usaron sus propios cuerpos para proteger su tierra.
+
+Esta gran espada, firme y excepcionalmente pesada, refleja el deber y la voluntad de los guardianes de Liyue.
+Los soldados Xing y Han, los primeros en tallar espadas de piedra, probablemente sabían que,
+en el futuro, cada vez habría menos personas con la fuerza suficiente para luchar con esta espada.
+Sin embargo, ello también significaría que el mundo estaría en paz, y que ya no se necesitarían ni guardianes ni espadas.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12411_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12411_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f47041b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12411_ES.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+Cuando las nubes y la niebla escondieron la frondosa capital,
+cuando las ventiscas incesantes taparon la luz de la luna,
+todas las vidas y todas las historias fueron interrumpidas
+por el pilar que cayó desde el cielo azul.
+
+La hija del sacerdote entregó el arma hecha de argento estelar al guerrero que llegó desde otras tierras,
+y el sonido del viento impidió que su interlocutor oyera sus palabras.
+
+“El cuarto fresco es para ti. Tu imagen permanecerá en este muro para toda la eternidad”.
+“Por este fresco, y por todo el mundo, te esperaré aquí y rezaré por tu regreso...”
+
+Cuando la hija de esa ciudad sepultada por la nieve se marchitó con las ramas plateadas y sin fruto,
+el extranjero que estaba destinado a blandir esa espada y romper el hielo estaba muy lejos buscando respuestas.
+Aunque relucía como la luna, sus últimas palabras nunca llegaron al lejano viajero.
+
+“Hace mucho tiempo que no veo el cielo azul y los verdes campos. No sé qué colores debo usar para pintar el paisaje libre de nieve que mi padre desea ver”.
+“Ojalá pudiera verte otra vez...”
+
+Esta fue la respuesta que encontró él.
+
+El guerrero finalmente acabó su viaje infructuoso.
+De su espada goteaba sangre negra
+mientras andaba por caminos nevados desconocidos.
+Pero cuando llegó a la gran sala de ese reino de la montaña,
+el eco de la muerte fue lo único que le dio la bienvenida.
+
+“Aquí tampoco queda nada que pueda proteger...”
+“Los que están ahí arriba, ¿es que lo único que quieren es ver cómo sufren nuestras cenizas?”
+“En tal caso, déjenme que los entretenga con una canción de sangre y acero”.
+El extranjero dejó entre los frescos el arma de argento estelar que le dio la joven.
+Y, después, bajó la montaña y fue en busca de una tierra en conflicto que pudiera teñir de rojo sangre.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12412_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12412_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2736a3b02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12412_ES.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+Cuando la noche se hace más profunda y no hay nadie alrededor, el latido de sus branquias se traduce así:
+
+“Bueno, sin lugar a dudas estaba muerto cuando salí del mar.
+Mi corazón dejó de latir, los ojos se me pusieron en blanco, y empecé a desprender un hedor rancio...
+Quiero decir, para un pez, esto tenía que ser la muerte, ¿no?
+
+Pero estos viejos huesos eran los más fuertes entre todas las caballas.
+También era la criatura más fuerte de todos los mares poco profundos,
+e incluso las bestias marinas, las ballenas y los tiburones no eran rivales para mi poderío.
+Sin embargo, ¡incluso yo encontré un oponente que me derrotó!
+Fueron esas medusas...
+Claro, simplemente flotan con la marea,
+pero pueden esquivar todos los impactos.
+
+Entonces abandoné el camino de la fuerza,
+y tomé el camino de las medusas.
+Después de una vida muy larga,
+llegué a ser capaz de controlar todos los órganos de mi cuerpo.
+Así que detuve mi propio corazón,
+y no me confundieron con un pescado fresco, ni me cortaron en rebanadas.
+Puede que pienses que no soy más que un pescado en salazón, y eso es cierto,
+pero permíteme convertirme en tu fuerza.
+
+Ahora bien, tú que manejas a este viejo...
+Hummm...
+Cuando todas las aguas fluyan hacia el mar,
+cuando las últimas estrellas se apaguen,
+cuando todo regrese al océano primordial de donde surgió,
+¿medirías tu fuerza contra mí?”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12414_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12414_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..78042f5dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12414_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Una espada nagamaki diseñada por uno de los inspectores de Tatarasuna.
+Se dice que es tan austera y directa como él.
+
+Por mucho tiempo, antes de que introdujeran la tecnología extranjera para la construcción de la Fragua Mikage,
+el acero solía derretirse en Tatarasuna utilizando la tradicional técnica de forja Tatara.
+Después de que Mikoshi Nagamasa se convirtiera en inspector, durante un tiempo estuvo obsesionado con la belleza del acero.
+Pidió la opinión de Miyazaki, el oficial de la armería, quien compartía su afición,
+y al final hizo esta espada, sencilla pero resistente, llamada “Gran Hoja de Tatara”.
+
+A pesar de que él solo era un hijo adoptivo de la familia Mikoshi, a pesar de que su madre adoptiva había manchado el nombre de la familia,
+a pesar de que Doukei, el único hijo legítimo de Mikoshi, lo abandonó y desapareció,
+su ingenuidad y lealtad hicieron que apreciara el apellido Mikoshi.
+Se esforzó para ser admitido en el gobierno y limpiar la reputación de la familia con diligencia y virtud.
+
+Cuando Katsuragi, su asistente, fue relacionado con un incidente de mala conducta, lo mandó ejecutar sin misericordia.
+A partir de entonces, el nombre de la espada y su título cambiaron para siempre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12416_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12416_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa5c76e51
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12416_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Esta espada solía usarla un poderoso general de Watatsumi.
+Se dice que las únicas técnicas de espada que conocía eran los estilos Getsumouun y Yuushio, que aprendió él mismo.
+Pero gracias a estos dos estilos, nunca fue derrotado por ningún mortal en un duelo o en el campo de batalla.
+
+A menudo se dice que las serpientes y los peces son animales de sangre fría, pero estas criaturas siempre buscan el tan ansiado calor.
+Para hacer realidad los sueños de su pueblo, Omikami desafió a las nubes de tormenta que se estaban juntando.
+De entre las gentes de Watatsumi que perseguían la conquista, un joven sobresalía del resto.
+Su valor inigualable le ganó la admiración de muchos en Watatsumi, y lo apodaron “Rey de la Montaña del Este”.
+Pero después de muchos años, este nombre fue olvidado y lo reemplazaron los epítetos con los que sus enemigos lo conocían:
+“Rey del Mal”, los malvados colmillos y garras de la gran serpiente, el invasor salvaje y demoniaco de la Isla Yashiori...
+
+Las matanzas habían endurecido al joven y lo habían convertido en un guerrero.
+Pero para él, el deseo que había pedido antes de partir, el deseo que pidió a la luna que se reflejaba en el estanque del santuario, era eterno.
+
+“Algún día subiré a lo más alto de la Montaña Yougou, por encima del palacio de la Soberana de los Truenos.
+Combatiré con el legendario gran tengu de Yougou en el tejado de Tenshukaku.
+Después, les llevaré a Ayame y Mouun la máscara del tengu como recuerdo”.
+
+Al final, las olas se llevaron sus sueños como si fueran castillos de arena.
+La máscara del tengu, que brillaba como una estrella roja, se deshizo en medio de la batalla como la arena de la orilla.
+La miko, que relucía con el brillo de la luna en el alma del joven, tampoco regresó nunca.
+Y el Rey del Mal se enfrentó al rayo cegador junto a la gran serpiente.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12501_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12501_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7dc2f1516
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12501_ES.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Armado de una valentía capaz de estremecer los cielos,
+el malvado dragón nació en el antiguo reino del abismo.
+Sin embargo, sus alas fueron desgarradas por un fiel sirviente del viento.
+
+En el pasado, Durin, que envidiaba la gloria de Mondstadt, atacó la ciudad, aterrorizando a sus habitantes.
+El clamor del pueblo despertó al Arconte Anemo de su sueño.
+Tras el llamado del pueblo, apareció e invocó a su fiel amigo.
+Ambos pelearon hombro con hombro para proteger la vida y la libertad.
+
+Durante la batalla en las nubes, Dvalin extendió sus seis alas.
+Con ellas rasgó los cielos, y atravesó las escamas de hierro de Durin.
+En la batalla bajo el cielo oscuro, Dvalin atacó con sus garras
+y penetró la negra piel podrida de Durin.
+
+La batalla conmocionó al mundo; incluso el sol se ocultó.
+Dvalin desgarró la garganta de Durin, y el mal cayó.
+El Dragón del Viento ganó con la bendición del Arconte, y el pueblo de Mondstadt fue protegido.
+Pero ignoró el veneno que lo contaminaba, y que lentamente lo corroía hasta la médula.
+
+A pesar de ser un héroe, Dvalin fue obligado al ostracismo, y su sangre corrupta atrajo a los monstruos.
+Atraído por el Abismo, Dvalin cayó ante el mal y se convirtió en Stormterror.
+En medio de su sed de venganza y el dolor del veneno, su amo regresó para apaciguarlo.
+Juntos, rompieron valientemente el hechizo y Dvalin recuperó su honor.
+
+Después de siglos de sueño, la grandeza de Dvalin quedó olvidada por la gente de Mondstadt.
+Pero en estos tiempos de malestar general, la figura de seis alas volvió a aparecer ante los ojos de la gente.
+Trayendo consigo el canto de Barbatos, la bendición del Arconte
+y los indomables vientos, Dvalin finalmente surcó de nuevo los cielos.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12502_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12502_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e97e29e30
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12502_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+El aclamado Caballero de Boreas terminó su peregrinaje en la ciudad del Arconte de los Vientos.
+Allí, las almas errantes se atraían mutuamente y la libertad sin restricciones solo traía desasosiego.
+
+Al atravesar las puertas de la ciudad, su compañero de viaje se despidió en silencio desde una colina lejana.
+Era un Lobo indomable que detestaba los muros y el fuego, y ansiaba la libertad de la naturaleza.
+
+Ese eterno sentimiento de libertad quedará resguardado en el corazón del Caballero mientras permanezca encadenado a esta ciudad.
+El Lobo, libre como el viento, recorría los bosques, pero su corazón permanecía con el Caballero.
+
+El Caballero salió de nuevo de cacería, y el Lobo lo siguió a la batalla.
+En perfecta sincronía, ambos parecían uno.
+
+Aun así, la muerte llega para las bestias antes que para los hombres.
+Tomando su espada como una lápida, el Caballero enterró al Lobo en el campo.
+Abandonó la ciudad y vivió la vida errante de un lobo solitario.
+
+Sin embargo, el espíritu eterno del lobo permaneció aquí para siempre,
+vigilando la tierra que el Caballero una vez protegió.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12503_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12503_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f187f8b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12503_ES.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+En el pasado, había una canción folclórica muy popular que decía así:
+“Lanza al bardo itinerante tus monedas más desgastadas
+Regala a la doncella sus flores más amadas
+Agarra un vaso del vino más amargo
+Y brinda por el ayer, pues el mañana despertará de su letargo”.
+
+En el reino en el que la poesía y la música fluyen con el viento, las personas tienen un alma libre y, al mismo tiempo, sensible.
+Se dice que, en ciertas épocas del pasado, el tirano Decarabian y la aristocracia gobernante prohibieron algunas melodías y notas musicales.
+Esto se debía a que las personas con un oído muy agudo eran capaces de discernir en la música de los bardos y los cantantes señales que alentaban a la rebelión.
+De hecho, se sabe que la música y la poesía fueron una forma de comunicación entre los rebeldes.
+
+En la época del gobierno de la aristocracia, la Iglesia, que adoraba con gran devoción al Arconte Anemo, se dividió en dos ramas:
+Por un lado estaban los clérigos aliados de la nobleza, que, junto a ella, derribaron las estatuas del Arconte y compusieron odas e himnos de alabanza.
+Por otro, los llamados “santos”, que no ocupaban puestos clericales y vivían en las bodegas, las calles y fuera de las murallas de la ciudad.
+Estos últimos, que, a diferencia de los clérigos, solo se podían permitir vino barato, ofrecían sus bendiciones a la gente de a pie y a los esclavos con las sagradas escrituras originales en mano, las cuales llegaron al pueblo siendo transportadas por el viento.
+Además de ello, también compusieron poemas y canciones prohibidas.
+
+Cuando la gladiadora esclavizada de una tierra extranjera despertó junto al Arconte Anemo para alzar el estandarte de la rebelión,
+un anciano santo conocido como el “Pastor sin nombre” movilizó a los verdaderos fieles de la Iglesia de Favonius.
+Finalmente, junto a muchos otros, derramaron su santa sangre sobre estas tierras esmeralda.
+Y, para salvar a la nación, cantaron los gritos de guerra que se convirtieron en la segunda parte de aquella popular canción:
+
+“Entrega el acero más afilado a quien daría su vida para luchar
+Que los ladrones utilicen las horcas para a otros colgar
+Afila tus flechas oxidadas
+Pues cuando la música suene, las bestias serán cazadas”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12504_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12504_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4f09454d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12504_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Hace mucho tiempo, en Liyue había un dragón.
+No era como esos dragones que vuelan por los aires, sino que vivía entre las montañas.
+Un antiguo dragón de piedra con un cuerpo como una cordillera.
+
+Cuenta la leyenda que un día se durmió en la Montaña Nantianmen, camuflándose entre sus rocas.
+Al despertarse, cualquier pequeño movimiento que hiciera, como desperezarse,
+provocaba un temblor de tierra.
+Para acabar con los temblores, Rex Lapis fue adonde estaba el anciano dragón.
+
+Se dice que la paz duró mucho tiempo;
+y Rex Lapis ganó un nuevo compañero.
+
+Pero los dragones son incompatibles con los dioses y las personas...
+
+Después de haber sido reprimido en las profundidades de la tierra, el dragón temía la ira de los dioses.
+Los Dragartos Geo, que en el pasado escuchaban los temblores de las rocas, se unieron a la rebelión.
+Y se refugiaron en las profundidades de la montaña.
+Pasaron miles de años y los Dragartos comenzaron a causar problemas de nuevo...
+
+Según la leyenda, el vencedor clavó esta espada al lado del árbol gigantesco que contenía al viejo dragón.
+Al ser uno de los sellos, los demonios y los espíritus malignos no podían tocarla.
+Si la leyenda está en lo cierto, solo las personas de corazón puro pueden acercarse a ella.
+Si la leyenda está en lo cierto, ¿por qué se desconoce el paradero de esta espada?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12505_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12505_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12506_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12506_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..556bf40aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12506_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Prueba
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon12510_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon12510_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3977e4f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon12510_ES.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+El nombre completo de esta arma es “Heroico, Poderoso, Cornirrojo, Dorado y Destrozapiedras Señor de los Leones”.
+Antes era la espada favorita de un excéntrico conocido como “Otogi Kongou, el rey león”.
+
+Sin embargo, ambos nombres eran demasiado largos.
+Por ello, los niños llamaron al arma “Espadón Cornirrojo”, y a su dueño, “Rey Otogi”.
+
+El Espadón Cornirrojo era un arma hecha con el cuerno de un monstruo hechizado.
+Tanto los kitsune y los tanuki como los espíritus malignos pedían clemencia ante ella.
+Incluso Reizenbou, el gran tengu de la Montaña Yougou,
+temía el siniestro poder del Espadón y no se atrevía a enfrentarse al rey león.
+
+Por supuesto, los niños nunca creyeron esas historias.
+De todas formas, el Rey Otogi era muy fuerte. Ni siete hombres juntos eran capaces de empujarlo fuera del ring.
+Cuando veía a niños que saltaban para intentar conseguir calavandas, le daba una patada al árbol y las frutas caían al suelo.
+Una vez derribó un árbol entero de una patada y un viejo lo persiguió por las montañas.
+Otra vez, los niños y él se colaron en un concierto de apreciación de las hojas otoñales, y él entró gritando:
+“Otogi Kongou, el rey león, está aquí. ¡Demonios, tengan cuidado!”.
+Tras esto, tuvo un forcejeo con una oni de baja estatura que tenía ganas de pelea... con un trágico resultado.
+
+Pero si esto era todo lo que era capaz de hacer el rey, hasta el punto de que nunca obtuvo el derecho de vestir los colores del shogunato...
+“¿Cómo podía vencer a todos esos youkai famosos?”, decían los niños.
+
+“¡Ja! ¡Me encontraba mal tras estar bebiendo toda la noche, eso es todo!”.
+El Rey Otogi reía alegremente incluso cuando ponía excusas.
+¿No tenía vergüenza, o de veras creía que podía ganar? Es imposible saberlo...
+
+“Esta vez les cortaré los cuernos a esos monstruos y te los traeré.
+¡Así te demostraré el poder de Otogi Kongou, el rey león!
+¿Esas criaturas del otro lado del mar? ¡Pff! ¡Pan comido!”.
+
+“Así que sí. Vete, sigue al kitsune mensajero y escóndete en algún rincón.
+Me pasaré por allí después y lucharemos unas cuantas rondas, ¿de acuerdo?”.
+
+“¿Lucharemos?”. Los niños recordaban cómo la pequeña oni resoplaba suavemente mientras lanzaba al vociferante Rey
+Otogi por los aires.
+
+Más tarde, la oni huyó después de que le cortaran el cuerno y el brazo.
+Y el gran tengu ya no se mostraba delante de los humanos y vivía recluido en las montañas y los bosques.
+De esta forma, los alardes vacuos detrás de esta gran espada al final se volvieron realidad.
+Pero el excéntrico y ambulante Otogi Kongou, el rey león, no regresó nunca más.
+Aún más tarde, el calavando que había derribado una vez volvió a dar frutos tras recibir muchos cuidados.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13101_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13101_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e57b9a1a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13101_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+En el pasado, los nobles de Mondstadt prohibieron el uso de las lanzas.
+La razón oficial fue que la espada es un arma más noble,
+pero, en realidad, se debió a que las lanzas pueden usarse sin necesidad de entrenar,
+Por ello, se convirtió en el arma de los campesinos que no tenían espadas ni habían recibido entrenamiento militar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13201_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13201_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c30788b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13201_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un arma sencilla y vulgar que da cierta sensación de autoridad.
+Para quienes tienen posesiones materiales que defender,
+o para los viajeros que solo poseen lo que llevan encima,
+hasta la más sencilla de las armas puede incrementar enormemente su fuerza.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13301_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13301_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a25afc367
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13301_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Los soldados de la Geoarmada son conocidos en las Siete Naciones por su maestría con las armas de asta.
+Las borlas blancas que decoran sus lanzas son producidas en la Forja Peñasco Oscuro.
+Estas armas han sido testigo de guerras a lo largo de miles de años.
+Aunque sus borlas blancas se han manchado en la batalla, aún ondean con orgullo.
+
+Se dice que, en el pasado, entre las filas de la Geoarmada hubo un legendario lancero.
+Era capaz de golpear a su objetivo a millas de distancia sin manchar su borla.
+“Esa es la historia del legendario lancero,
+cuya arma no tenía nada de especial”.
+El viejo herrero golpeó a su aprendiz y le pidió
+que hiciera una borla blanca para la nueva lanza.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13302_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13302_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f24c30a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13302_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Una lanza siempre es un arma formidable, no importa quién la porte. Esto es debido a que “mientras más larga, mejor”.
+Si, además, se le añade un hacha en uno de los extremos, será capaz de cortar aunque su peso haya aumentado, lo que hace su uso ideal para escenarios complejos.
+Este tipo de armas de asta son ideales para soldados hábiles en las artes marciales, que también son un símbolo de orgullo entre los oficiales de la Geoarmada.
+A pesar de que se viven tiempos de paz en Liyue, en avenidas y callejones aún se pueden ver las siluetas de valientes soldados portando alabardas.
+
+Los comandantes de la Geoarmada siempre lideran valientemente a sus tropas hacia la batalla. Pueden estar en la vanguardia, como la punta de una lanza, o servir como primer baluarte contra las tropas enemigas.
+Los soldados no solo son protegidos por sus leales compañeros de armas, sino también mediante sus técnicas de artes marciales, refinadas a través de milenios de práctica.
+Para cualquier enemigo que se atreva a acercarse, la primera línea de lanceros es extremadamente letal,
+pues son el verdadero núcleo en medio de filas de tantos soldados firmes como rocas.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13303_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13303_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ea320271
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13303_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Una noche, un oficial de borla blanca se reunió a beber con un poeta.
+Entre vino y música, el poeta volcó por accidente la piedra de tinta,
+manchando de negro la borla del lancero.
+“Esa no es más que una anécdota entre el lancero y el poeta.
+No tiene nada que ver con mi lanza de borla negra”.
+El viejo herrero golpeó a su aprendiz y le pidió
+una borla teñida de negro para la nueva lanza.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13401_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13401_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..83f59ef31
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13401_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Una legendaria lanza de la que se habla mucho en Liyue.
+Tiene un dragón enroscado desde el mango hasta la punta.
+También solía tener una vaina de madera en forma de dragón,
+pero ahora ya no necesita contener su poder.
+Atravesará todo lo que se interponga en su camino.
+
+Se dice que cuando Kun Wu forjó esta lanza, usó la columna vertebral de un dragón para hacer el mango y una de sus garras para la punta.
+De ahí que el cuerpo del arma sea irrompible, con una punta de un filo incomparable que brilla con la malicia del dragón.
+
+Hubo una vez un asesino de dragones de fuerza y coraje inimaginables. Desafió la ira del océano y luchó ferozmente contra los monstruos que este albergaba.
+Años después de que el asesino de dragones hubiera desaparecido sin dejar rastro, todavía se podían escuchar en el océano los gritos de desesperación de un dragón.
+
+El héroe se convirtió en una simple leyenda urbana, y su lanza mata-dragones acabó desapareciendo, igual que la propia leyenda.
+Libre al fin de los grilletes de su pasado, la lanza hizo una demostración de fuerza para marcar el regreso del dragón al océano al que pertenecía.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13402_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13402_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6efcbb81
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13402_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Una antigua lanza fabricada en el arsenal de Liyue. Se desconoce su número de serie. En los registros antiguos tampoco aparece su fecha de fabricación.
+El cuerpo del arma está cubierto de grabados con motivos de truenos en el contorno y estrellas en el centro. Está recubierta de una capa dorada que le da un acabado elegante.
+
+Después de haber acabado con los monstruos y restaurado la paz, los soldados se mezclaron entre la gente común. Estos tiempos prósperos permitieron un reflorecimiento de las artes marciales.
+La oferta de armas no satisfacía su demanda, pues las exigencias de armas de mayor calidad estaban en constante aumento. Es por eso que el aclamado herrero Yun Hui y el célebre artesano Han Wu cerraron las puertas de sus negocios para dedicarse al estudio.
+Cuando volvieron a ver la luz del día, sus cabellos y barbas habían crecido considerablemente. Pero sus nuevos prototipos de armas rompieron con las cadenas de la ortodoxia en Liyue y revolucionaron la industria con nuevos diseños.
+
+La primera lanza en producirse tenía un color dorado oscuro. Su punta era ligeramente más larga que la de una lanza tradicional, y podía mantener su templanza aun después de mancharse de sangre.
+Si se deja afuera durante la noche para bañarse en la luz de la luna, al alba emitirá una luz fría como la de una estrella.
+
+Al ver esta arma divina, Yun Hui se acordó de cuando su padre blandía la lanza y la nombró en su honor.
+El arma, precursora de muchas más en Liyue, fue así llamada “Estelar”.
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13403_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13403_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fa692e43
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13403_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Todo el mundo viene a Liyue. Ese es el honor de este gran puerto comercial.
+Los tesoros más exóticos también llegan hasta aquí junto con los mares de gente.
+La punta de la lanza es estrecha y larga como una aguja, con una cuchilla en forma de media luna que se extiende desde la base de la misma.
+Esta arma es mucho más destructiva que otras lanzas comunes una vez su portador entiende el concepto de su diseño.
+
+A diferencia de los artistas marciales de Liyue, los de otras tierras son maestros en conseguir la victoria con ingeniosos ataques sorpresa.
+Esta arma está diseñada para aprovecharse de errores que pueden resultar fatales. Como una aguja, se desliza entre los espacios de la armadura de un oponente; como el poder de la música y el amor, supera las barreras de las personas.
+
+Se dijo que la diseñadora de la Pica Luna Creciente era capaz de visualizar los defectos que podían resultar fatales para la vida.
+Como atraída por un poder místico, la pica volaba desde sus manos hacia los defectos letales de sus oponentes.
+“Quizás todo lo que tiene vida espera fervientemente la muerte”,
+pensó la diseñadora, que podía ver todo lo mortalmente indefenso en cada ser vivo, pero cuya propia vida no era tan frágil.
+
+Más tarde, encontró la música y, a través de ella, el amor. En el amor, encontró su propio defecto mortal.
+Al final, el punzante dolor que le infligía ser consciente de la fragilidad de su vida hizo que la bruja se diera cuenta de algo:
+“Los defectos letales nacen del miedo a la muerte. El miedo a la muerte nace del apego a perder tanto objetos como personas”.
+
+“¡Ay! ¡Cuánto me gustaría ver una vez más a ese ladrón imposible de atrapar y asesinar!”
+“¡Ay! ¡Cuánto me gustaría escuchar su canción una vez más! Si consigo sobrevivir, juro que le haré un obsequio”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13404_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13404_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..db2b05093
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13404_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Una lanza hecha con un tipo de piedra negra inusual. Tiene la velocidad de un rayo y es capaz de cortar el mismo viento.
+Tanto el cuerpo como la punta están hechos de un cristal negro y tiene incrustaciones de jade rojo.
+A la luz de la luna, puede verse un tenue brillo carmesí que fluye a lo largo del arma.
+
+Han Wu, el famoso artesano de Liyue, nombró a su primogénito Tse. Esperaba que el niño fuera ingenioso y hábil de mayor, y que pudiera heredar de su padre el negocio de la fundición y la forja.
+Sin embargo, Han Tse tenía otros intereses. Cuando no se dedicaba al estudio, pasaba su tiempo libre leyendo novelas de artes marciales o entrenando su dominio de las armas en las montañas. Solo tenía una cosa en mente: convertirse en un artista marcial.
+Cuando fue en busca de siderita, no se fijaba en los materiales raros, sino que solo le interesaba la aventura. Visitó templos y montañas, y vio a los Adeptus que vivían en ellos. No iba en búsqueda del conocimiento, sino de crear historias para sus propios viajes.
+Han Tse hacía el mínimo esfuerzo en las tareas de la forja, sin importar cuántas veces fuera reprendido. Hasta que un día, el hijo pródigo decidió marcharse sin decir adiós.
+
+En sus últimos años, el carácter de Han Wu cambió drásticamente después del accidente en la mina. Cuando Han Tse se enteró, regresó a su aldea natal para cuidar a su padre.
+Han Wu, que solía entretener a todo el mundo con sus historias, se convirtió en una persona reservada. Ya ni siquiera culpaba a su hijo, quien había renegado del trabajo familiar.
+Sin embargo, a partir de entonces, la relación entre el padre y el hijo se volvió más fuerte que nunca. Han Tse se sentía avergonzado, pero no sabía cómo reparar el daño que había causado.
+Años después, el renombrado artesano Han Wu partió de este mundo. Siguiendo las últimas instrucciones de su padre, Han Tse encontró en sus estanterías un ejemplar de la «Enciclopedia de prototipos».
+Los bocetos estaban resguardados en una caja de madera, junto a un mensaje que decía:
+“Querido Han Tse: este mundo es enorme y maravilloso. Disfrútalo todo lo que puedas allá donde te lleven tus aventuras”.
+
+La enciclopedia estaba repleta de anotaciones de su padre. Han Tse se emocionó al leerlas y pasó la noche entera estudiando el libro en silencio.
+Al despuntar el día, abrió las puertas de la casa de par en par. En ese mismo instante, ocurrió algo asombroso: un meteorito cayó al pie de la entrada de su casa.
+Han Tse no sabía cómo sentirse. Entre risas y llantos, gritó una y otra vez: “¡Es una señal divina!”
+Entonces, creó una lanza de un filo frío como el hielo y tenaz como una roca. Para ello, utilizó aquel meteorito como materia prima, y añadió la piedra negra de su difunto padre.
+Han Tse ya no quería seguir recorriendo el mundo. A partir de entonces, los hornos de su casa siempre estuvieron encendidos, y la llama sigue sin extinguirse incluso hasta hoy en día.
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13405_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13405_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..305f48835
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13405_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+La lanza carmesí, que luchó en cientos de batallas, fue testigo de la gran valentía del Gladiador.
+Su gélida punta con frecuencia se teñía de rojo con la sangre de sus enemigos, lo que siempre provocaba un estruendoso aplauso entre el público.
+El destino del Gladiador estaba manchado de sangre, y su libertad, que estaba tan cerca y a la vez tan lejos, muchas veces pendía de la punta de la lanza.
+Al penetrar en el cuerpo de su rival, el arma carmesí producía un tenue sonido que anunciaba el fin del combate.
+
+Tras el último combate del Gladiador esclavizado, su amo dijo en medio del furor de los aplausos:
+“Has alcanzado la cantidad acordada. Lo hiciste muy bien. Eres un guerrero merecedor de una grandiosa reputación.
+Por favor, acepta esta lanza como regalo de despedida. No obstante, te ruego que consideres seguir luchando.
+Continúa combatiendo por tu gloria y por la mía, ahora como un hombre libre. ¿Qué dices?”.
+Pasaron los años, y la cantidad de hombres y monstruos subyugados por la lanza se volvieron imposibles de contar.
+Mientras que el arma se dio a conocer por ser invencible en duelo, el corazón del Gladiador pasó a pertenecer a su joven amo.
+
+Tras el último combate del Gladiador, en medio del furor de los aplausos,
+su lanza cayó al suelo ensangrentada cuando una joven de cabello rojo le clavó una espada en el corazón.
+Completamente abatido, miró a su querido amo, que tanto lo apreciaba:
+“Eberhart... Joven amo Eberhart... ¿Está usted contento con mi último combate?”
+Pero el asiento de su amo estaba vacío, salvo por una copa de vino y una bandeja de plata que se derramaron abruptamente.
+
+“Al principio, luché por mí mismo, por sed de sangre y por la lujuria de la batalla.
+Pero desde no sé cuándo, empecé a matar por mi amo.
+Por el bien de los demás, podemos luchar como bestias salvajes sin cuidado.
+Alguien como tú, que lucha por su gente y no por sí misma... Seguramente entiendes lo que quiero decir”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13406_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13406_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e76f86ee0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13406_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+El arma predilecta de la Geoarmada de la antigüedad.
+Fabricada a partir de una roca del Bosque de Piedra Guyun, se dice que puede perforar incluso las escamas de un dragón...
+Debido a su gran peso, los hombres de la Geoarmada de hoy en día son incapaces de equiparla.
+
+En la antigüedad, la Geoarmada actuaba en nombre de Rex Lapis de acuerdo con un axioma:
+“Duros como la roca, inamovibles como un peñasco. Defendemos la ciudad con nuestro escudo, y luchamos contra el mal con nuestra espada”.
+En el pasado, sometió a los demonios y protegió los caminos y el campo.
+En los tiempos de paz actuales, su deber ha pasado a ser el mantenimiento del orden.
+
+En cierto momento del pasado, la tierra tembló y, con ella, las montañas.
+Entonces, la Geoarmada entregó un arma de la antigua guerra a uno de sus guerreros más poderosos.
+Era la Lanza Lítica, increíblemente pesada, la cual usó como pala para desenterrar y rescatar a todos los heridos que quedaron bajo tierra.
+“La Lanza Lítica perfora la roca con facilidad.
+Si mil lanzas se alinearan en formación hoy en día, ninguna podría estar por delante de ella”.
+
+Sin embargo, en una era anterior, cuando el mundo estaba inmerso en una agitación aún más profunda, todos los soldados de la
+Geoarmada podían manejar esta colosal arma.
+Así fue como protegieron el reino de Rex Lapis y defendieron su patria.
+Con mil Lanzas Líticas alineadas en formación, ningún mal podía prevalecer contra ellas.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13407_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13407_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3de6cc1eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13407_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Una lanza de honor de los Caballeros de Favonius. Se utiliza como arma ceremonial en desfiles militares, pero también es un enemigo acérrimo y mortal de los monstruos.
+Al estudiar el gran árbol que se mantenía firme contra el viento, los artesanos y eruditos de Mondstadt aprendieron mucho sobre la afinidad elemental.
+Esta firme lanza no solo es un honor que se le otorga a los Caballeros de Favonius, sino también el fruto del arduo trabajo y las habilidades de los guardianes de Mondstadt.
+Con ella en mano, siempre se acordarán de ser disciplinados y defender la libertad de Mondstadt.
+
+De hecho, a lo largo de la historia, las personas han usado lanzas de todo tipo debido al alcance que ofrecen para complementar su falta de habilidades de artes marciales.
+Incluso un plebeyo sin ningún entrenamiento podría armarse con un palo de madera afilado y, tal vez, sería un rival digno para el acero de un soldado bien entrenado.
+Para celebrar la caída de la aristocracia, se clavaron estacas, banderas y horquillas por toda la ciudad.
+
+En el pasado, todos los nobles estaban obligados a estudiar el arte de la espada, pues se decía que ello les hacía más sabios y dignos.
+En aquellos días, el arte de la lanza se reservaba para los gladiadores y traidores extranjeros.
+Pero hubo una vez un noble vástago que empuñaba una lanza.
+Se llamaba Eberhart, y era conocido por disfrutar de la brisa nocturna mientras recogía las primeras gotas del rocío con la punta de su lanza.
+
+Eberhart, un hijo ilegítimo, soñaba con recuperar la gloria y el orgullo de la antigua nobleza.
+Sin embargo, necesitaba más poder para destruir sus podridos cimientos.
+Estaba decidido a hacerlo fuese como fuese. No le importaba si, para ello, debía empujar a su hermano legítimo a perseguir su sueño de convertirse en un ladrón fantasma para engañarlo, obligarlo a huir
+y, así, convertirse él en el heredero legítimo.
+Ni tampoco le importaba si tenía que fingir ser el aprendiz de la bruja que veía la muerte para aprender sus habilidades
+y, más tarde, matarla.
+
+“No me importa que las generaciones futuras me desprecien. Haré cualquier cosa para lograr mis objetivos”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13408_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13408_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffe590423
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13408_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Una lanza que perteneció a la colección de un aristócrata que gobernó Mondstadt. Fue elaborada artesanalmente con materiales de primera calidad.
+Por eso, aunque ha pasado de generación en generación, sigue estando tan afilada como si fuera nueva.
+Pero, durante el reinado de la aristocracia, esta arma nunca llegó a ver la luz del día.
+
+Los aristócratas creían que las personas de origen noble solo deben usar espadas en la batalla.
+El sonido que emiten las espadas afiladas al chocar es la melodía de las almas nobles.
+En cambio, las lanzas y las ballestas son las armas de los campesinos y los gladiadores humildes.
+
+Los campesinos que blanden con fuerza horquillas o estacas puntiagudas tienen la oportunidad de defenderse frente a un joven noble,
+y, sin duda, los antiguos gobernantes de Mondstadt no toleraban esta idea, ante la que mostraron su oposición.
+
+Se dice que un joven de sangre noble
+buscó a un artesano y le encargó esta lanza con grabados heráldicos.
+Al igual que el joven, si no derramaba sangre,
+nunca podría obtener el reconocimiento de su familia.
+
+Si quieres provocar un cambio, debes aprovechar todo el poder a tu alcance;
+incluso si el arma se considera impropia de la nobleza,
+o si la figura solitaria que la empuña solo puede danzar bajo la luz de la luna.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13409_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13409_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d51c54f94
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13409_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Tuvo un sueño muy, muy largo...
+
+Soñó que iba con todos ellos a un lugar muy lejano
+en el que la hierba era verde y se cantaban canciones con sentimiento.
+Soñó que cantaba junto a las buenas gentes de esa tierra
+y bailaba en el aire junto a un dragón tan hermoso como una piedra preciosa.
+
+Cuando abrió los ojos, estaba en medio de una tormenta sobre las montañas.
+La verde tierra estaba manchada de sangre y fuego
+y el tumulto ahogaba la canción del bardo.
+Y el hermoso dragón, como un amante tierno,
+le hundía los colmillos en el cuello.
+
+“Adiós, madre. Mi viaje terminó”.
+“Dormir en la nieve reluciente no está nada mal”.
+“Adiós, hermoso bardo. Adiós, hermoso dragón”.
+“Si nos encontramos en otro momento, en otro lugar...
+podremos bailar y cantar”.
+Eso pensó mientras exhalaba su último suspiro.
+
+“La bendición que corre por mis venas
+y la hermosa vista del universo oscuro que me dio la vida
+son ahora para ustedes”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13414_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13414_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4dc45b97c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13414_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Una lanza de forma extraña diseñada por Kitain Bunsou para su estilo único de lucha.
+Su considerable peso hace que sea difícil de portar por una persona promedio.
+Sin embargo, en manos de un experto, es capaz de desatar un gran poder destructivo.
+
+Hace mucho tiempo, los Kitain eran una familia especializada en exterminar tatarigami,
+y por muchas generaciones fueron los prefectos encargados de resguardar la Isla Yashiori.
+
+Antes había una canción infantil muy popular en Inazuma:
+“Arataki de la puerta principal, Iwakura el Sucesor, Kitain la Serpiente, Takamine Cortatinieblas”.
+En ella se mencionan guerreros distinguidos que una vez iluminaron la tierra como radiantes estrellas.
+En la lista aparecían muchos otros nombres, pero se perdieron con el tiempo.
+Es difícil evitar mancharse de sangre cuando se es cazador de demonios por mucho tiempo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13415_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13415_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e874985a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13415_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+La lanza de pesca favorita de un famoso bandido de Inazuma.
+Originalmente, era un arpón usado para atrapar peces muy útil en la batalla.
+Dicen que incluso atravesó la marioneta espadachina encantada antes de llevársela.
+
+“¡Jaja! Una vez fui el capitán de este barco, el Seiraimaru.
+Lideré más de diez barcos y me llamaban el ‘oni inmortal de Seirai’.
+Ahora no soy más que una hoja flotando sobre las olas.
+Si no fuera por Janome y la gente abandonada de esas islas,
+no habría vuelto a izar nuestras velas, y menos aún habría conseguido volver a mis costas.
+Y, sin embargo, mi Seirai tiene este aspecto ahora...
+Ya no hay lugar para mí en las islas de Inazuma.
+Incluso esa vieja miko tan gruñona se ha ido...”.
+
+La voz del bandido llamado Ako Domeki estaba llena de emoción. Entonces, dijo:
+“¡Eh, Janome! ¡Ahora soy el hombre más libre de todo el mundo!
+¡Srta. miko! ¿No decías que querías ir a ver el mundo?
+Ya sabes, ir a otro sitio, como ese Kamuna y ese Konbumaru de los que siempre hablas.
+¡Déjame a mí, Ako Domeki Zaemon, ir en tu lugar!
+¡Déjame ir a ver cómo es realmente el fin del mundo!
+
+¡Nos encontraremos de nuevo en el lugar donde terminan todas las rutas de los barcos!
+Y cuando lo hagamos, ¡será mi turno de contarte todo sobre estas tierras lejanas!”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13416_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13416_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c0ca1de5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13416_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+La naginata de Umigozen, la poderosa guerrera de Watatsumi. Su filo fluye con la fosforescencia de las profundidades.
+La forma en la que esta persona atemorizó a las fuerzas navales de Narukami continúa transmitiéndose en las canciones isleñas.
+
+Los cantos de ballena de las miko gemelas se dejaron llevar por la corriente hasta alcanzar los sueños de los habitantes de Watatsumi.
+Los guerreros de Watatsumi depositaron sus esperanzas y su voluntad por luchar sobre los hombros de ellas dos.
+Blandieron sus espadas nagamaki cual ola blanca y flotante alzando un grito firme mientras avanzaban sobre las otras islas.
+Sin embargo, la bienaventuranza de Omikami y sus guerreros se desvaneció ante el esplendor del rayo...
+Mouun acabó consumida por la lobreguez de unas alas azabache, y la ballena que cantaba junto a las gemelas desapareció en las profundidades del mar.
+El rey vasallo, con la determinación de un niño, se desvaneció en una grieta de su propia tierra.
+
+Umigozen se perdió entre las olas, convirtiéndose en un célebre mito de la isla.
+Hay quien dice que, para recuperar los cuerpos de sus camaradas, se infiltró sola entre los guerreros tengu y acabó encontrando la muerte tras un intenso combate.
+Otros cuentan que permaneció escondida desde aquel entonces, navegando en su buque insignia hacia el Mar Oscuro en las fronteras del mundo...
+Esta aún afilada naginata es la única prueba de que una vez intentó cambiar las mareas del mundo.
+
+Mientras las olas sigan agitando el mar, los recuerdos de esa canción seguirán transmitiéndose generación tras generación.
+Según las leyendas de la actualidad, los ecos de esa canción pueden escucharse en las caracolas y en el estómago de la ballena gigante en lo más profundo del océano.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13501_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13501_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ed2c9450
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13501_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Que el fuego purifique lo impuro y que la corrupción y las llamas asciendan al grandioso cielo.
+Este era un tipo de ritual que se llevaba a cabo en un periodo en el que reinaba la maldad. Con él, se prendía en llamas la leña de todo el continente, de la cual emanaba el humo de las bendiciones y la protección.
+
+Este ritual del fuego estuvo muy extendido durante una antigua época en la que imperaba la guerra.
+En aquel entonces, los delirios y los sueños de los dioses muertos devinieron en plagas y pestes.
+Estas se llevaron injustamente las vidas de muchos hombres y mujeres, así como las de sus hijos, las cuales nunca les pertenecieron.
+
+En aquella época, un curandero que salvaba vidas escuchó en el radiante fuego
+el leve susurro del resquebrajamiento de los árboles en llamas.
+“Solo el fuego incontrolado puede purificar la suciedad de este mundo.
+Solo él puede tornar la leña de color bermellón para expulsar al mal”.
+
+El curandero llevaba un bastón de color bermellón con el que incendiaba todo aquello que había sido contaminado.
+El pasado, enmarañado en una infinidad de malas acciones y desastres, y aquellos que murieron por no poder soportar su
+profundo dolor, arderán y se convertirán en mariposas hechas de cenizas para liberarse de toda la desdicha y el dolor de este mundo corrupto.
+Cuenta la leyenda que el curandero que incendió innumerables pilas de leña también acabó transformándose en un humo con forma de mariposa.
+
+Con los años y la paz, el ritual cayó en el olvido.
+Sin embargo, las personas que abrazaron el calor de las llamas nunca dejaron de oír el susurro del fuego cegador en la imponente oscuridad diciendo:
+“Solo el fuego incontrolado puede purificar este mundo”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13502_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13502_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2669a8213
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13502_ES.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+La columna que sostiene el cielo.
+El verdadero compañero del Arconte Anemo nunca vaciló en su deseo de proteger el Reino del Viento.
+Esta determinación inquebrantable fue lo que sostuvo al Dragón del Viento durante la batalla contra su némesis.
+
+En la antigüedad, Durin, el dragón de las sombras, codiciaba la paz de la que disfrutaba Mondstadt. Por ello, salió de su escondite para profanar la tierra.
+Las alas negras de Durin cubrieron el cielo, y liberaron unas nubes de humo tóxicas.
+Tanto fue así que ni siquiera los mil vientos pudieron contener la peste y putrefacción.
+Entonces, una lluvia negra cayó del cielo. El estruendo del aguacero ahogó los gritos y lamentos de la gente.
+La agonía de la gente despertó al Arconte Anemo, cuyo corazón se llenó de desesperación.
+Así pues, invocó a Dvalin y, envueltos en una tormenta, atravesaron los cielos venenosos.
+
+El gran dragón gritó antes de lanzarse a la batalla y crear una grieta en el nocivo nimbo que había creado el dragón de las sombras.
+El Dragón del Viento movió sus alas para crear un rápido torbellino que destruyó las nubes tóxicas.
+Dvalin agarró al dragón venenoso con sus poderosas garras y lo elevó a una altura a la que ni siquiera las nubes eran capaces de llegar.
+La lluvia venenosa se dispersó tan pronto como sobrepasaron las nubes, y el ardiente cielo se convirtió en el campo de batalla de ambos dragones.
+
+Finalmente, el Dragón del Viento atravesó la garganta de su enemigo con sus afilados colmillos, tras lo que desgarró su corazón corrupto por medio de sus gigantescas garras.
+El monstruo al que los pecadores alimentaron, lleno de eterno pesar, cayó de los ahora inmaculados cielos sobre el pico de una montaña nevada.
+Así, la gente del Arconte Anemo permaneció sana y salva gracias a la feroz batalla que había tenido lugar en las alturas del cielo.
+Pero en el momento de su triunfo, el líquido venenoso de su enemigo pasó desde los dientes de Dvalin hasta sus entrañas.
+
+El dolor marchitó los huesos y la médula del agonizante Dragón del Viento, que se acurrucó en las profundidades de unas antiguas ruinas.
+Mientras se lamía sus heridas para curarlas, Dvalin se aferraba a la esperanza de que algún día alguien lo despertaría.
+Entonces, volvería a sobrevolar los cielos, dispersaría la oscuridad y cantaría al son de la lira de su querido amigo, el Arconte Anemo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13504_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13504_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4416bc5bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13504_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Hace mucho tiempo, en una era en la que miles de barcos y de criaturas marinas flotaban sobre las aguas,
+Liyue no conocía la paz, debido a las numerosas bestias que llenaban el océano.
+
+Se dice que una bestia monstruosa se hizo con el control del fondo marino
+y, mediante vórtices y remolinos, destrozaba los barcos y arrastraba a los animales hacia su perdición.
+También se dice que en medio del mar apareció entre la niebla un islote divino del que surgía un arcoíris...
+y que los afortunados que lo cruzaran y llegaran al islote encontrarían tesoros misteriosos que habían permanecido enterrados durante largo tiempo.
+La leyenda también cuenta que ese islote está habitado por una bestia que dormita.
+
+La mayoría de las leyendas de marineros y capitanes son muy extrañas, pero hay una historia que todos creen.
+Rex Lapis tomó una lanza y, atravesando el arcoíris, clavó en medio de las profundidades al vórtice que atormentaba las aguas.
+
+Se dice que, tras ese día, delfines y ballenas se reunían en ocasiones en esa zona del mar para entonar sus cantos.
+Algunos opinaban que se trataba de melodiosas elegías y que estaban velando a los dioses en los que creían.
+Otros pensaban que estaban maravillados del poder de la lanza de Rex Lapis, que había perforado el arcoíris.
+
+En tierra firme también creen en las leyendas.
+Se dice que, algún día, el vórtice al que el Rey Geo reprimió con su lanza despertará de nuevo.
+El viento arrastrará un olor fétido desde el fondo del mar hasta tierra firme, que anticipará la llegada de una tormenta similar a una hidra de nueve cabezas.
+Cuando llegue ese momento, ¿quién reprimirá esa cosa que salga del mar?
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13505_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13505_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..964abf32d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13505_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Cuando se fundó Liyue, los monstruos y los arcontes todavía gobernaban los mares.
+Los antepasados vivían atemorizados y lucharon contra el mar con las pocas fuerzas que pudieron reunir.
+
+En medio de una miríada de primaveras y otoños, una gigantesca criatura marina emergió como líder supremo del inmenso océano.
+Ni siquiera la Ballena Geo del Arconte Geo fue capaz de vencerla.
+
+La gente de Liyue llamó al monstruo “Bachiu”, y nada en los océanos se podía equiparar a él.
+El ocasional romper de sus olas causó inundaciones que lo asolaron todo a su paso.
+
+Entonces, el Arconte Geo creó a mano un halcón negro con nefrita y piedras.
+
+Una vez labrado, el pájaro Geo se despojó de las cadenas que lo ataban al mundo, ascendió a los cielos
+y, como los rayos del sol ardiente, se arrojó al corazón del océano, donde la feroz bestia y la Ballena Geo peleaban.
+La bestia cayó a las profundidades de una fosa marina, de donde nunca pudo escapar.
+Y así, la gente de Liyue se liberó de sus rugidos.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13506_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13506_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13506_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13507_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13507_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..57b719615
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13507_ES.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Dicen que esta lanza se forjó con materiales procedentes de otros mundos.
+Antaño, pasó por las manos de innumerables almas leales y desafortunadas, presenció infinidad de combates de principio a
+fin y derramó la sangre de muchos monstruos.
+
+Se dice que, una vez, un exorcista se adentró en una gran sima de arena cristalizada y rescató de las profundidades un cristal
+maligno del color del agua.
+Entonces, le encomendó a alguien que lo forjara y lo convirtiera en un arma que bautizaría como “Pacificadora del Desastre”.
+
+“Esta lanza pondrá fin a cualquier mal que se presente”.
+A las tribus que vivían en las escarpadas montañas no les gustaba ni alabar ni criticar las cosas.
+Sin embargo, tampoco existía un contrato ni se había establecido un precio, por lo que aceptar la lanza no supondría ningún daño.
+
+Cuando las criaturas malignas irrumpieron en las montañas y tiñeron la tierra cinabria de oscuridad, la Geoarmada y las
+fuerzas oscuras se enfrentaron, y todo soldado que se quedó atrás acabó encontrando la muerte.
+Como una estrella helada que centellea en la oscuridad, la Pacificadora del Desastre resplandecía en mitad de aquel caos.
+
+Finalmente, cuando el crepúsculo disipó las oscuras nubes y la corrupción se volvió a hundir en las profundidades de aquella sima, la Pacificadora del Desastre también desapareció junto con
+el Yaksha que la empuñaba, y así se sumieron en el silencio.
+A partir de ese entonces, casi todo aquel que empuñara esta lanza correría la misma suerte.
+Sin embargo, aquellos que lucharon sin haber recibido órdenes, que protegieron al pueblo sin haber hecho un juramento, tampoco
+se arrepintieron a pesar del destino que encontraron...
+
+Hay quien dice que alguien tomó prestada esta lanza.
+Entonces, en una cueva fría y erosionada por el agua, presenció la pelea entre dos buenos amigos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon13509_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon13509_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0dfcd08b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon13509_ES.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+La naginata era un arma letal con la que se podía cortar la suciedad dispersa.
+Y quien empuñaba esa naginata era quien protegía el camino hacia la eternidad.
+
+Cuando la que se alzaba por encima de las nubes de tormenta miraba al mundo mortal que tanto amaba,
+veía sus disputas superficiales y sus obsesiones pasajeras.
+Tales contenciones provenían de apegos innecesarios y de deseos incontrolados, ambos enemigos de la eternidad.
+La maleza salvaje que perturbaba al inmutable mundo sería barrida por el rayo.
+
+“Entonces, ¿qué clase de eternidad se reflejaría en los ojos de ███?”,
+preguntó el ser divino que bebía vino con ella bajo los cerezos en aquel recuerdo todavía claro.
+
+Qué pregunta tan tonta.
+No recordaba la respuesta que le dio debido a su estado de embriaguez.
+Pero ella ya había obtenido la respuesta innumerables veces en esos recuerdos.
+Hay que limpiar los frutos para mejorar su calidad, y las plantas que se utilizan en los tintes deben tener sus flores podadas.
+No se podía permitir ni una pizca de suciedad en un paraíso eterno.
+
+“Ah, pero aun así...
+Aunque se use ese gran filo luminoso para arrancar de raíz toda obsesión y eliminar la posibilidad de que los sueños echen raíces y se marchiten por sí mismos...
+Un mundo tranquilo que no admite disputas, ni ganancias, ni pérdidas... Será un mundo amnésico y perdido”.
+En el corazón de la eternidad, el recuerdo de esa vieja amiga sigue siendo igual de claro y el aroma del cerezo, igual de fresco, como si aún estuvieran en el presente.
+
+“Pero nunca te olvidaré, como tampoco olvidaré las cosas que se perdieron a lo largo de los años”.
+Después de todo...
+
+Habiendo sido testigo de cómo la aniquilación de la oscuridad consumió a las personas que más le importaban,
+¿cómo no iba a ver como enemigos mortales lo absurdo de la vida y la muerte y lo incomprensible del destino?
+Ya que nadie puede anular la impermanencia del mundo y la naturaleza estéril de este juego,
+entonces deja que la eutimia eterna de su corazón entre en la nación que ama.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14101_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14101_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d8755dae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14101_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Los estudios, las investigaciones y los encantamientos se registran mediante palabras.
+Los espacios en blanco que quedan entre las palabras son la prueba del esfuerzo del discípulo que las escribió.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14201_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14201_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff46698c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14201_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Este grimorio, utilizado durante el aprendizaje, es tan pequeño que cabe en el bolsillo.
+En él, se han eliminado las largas explicaciones y los ejercicios, y solo queda el contenido que se evalúa en el examen.
+Ahora ha quedado obsoleto, tras los cambios realizados en la 12.ª versión de la «Guía Mágica».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14301_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14301_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5cb65ca8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14301_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Esta edición de la «Guía Mágica» generó mucha controversia cuando fue publicada por primera vez.
+Contenía contradicciones evidentes entre lo explicado en el “Capítulo 7: Fundamentos sobre el uso del Elemento Anemo” y la realidad.
+Además, tenía errores en los principios más básicos sobre los elementos Hydro y Electro.
+Es evidente que el libro no fue revisado, y mucho menos se probó su contenido antes de publicarse.
+A pesar de todo, sigue siendo la guía de introducción a la magia de mayor legitimidad.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14302_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14302_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f9fa0952
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14302_ES.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Los Cinco Héroes emprendieron el viaje para matar al dragón malvado:
+El maestro espadachín, por honor;
+La estudiosa maga, por investigación;
+El mercenario de cuchillas danzantes, por el oro;
+La arquera con ojo de halcón, por venganza;
+Y el novelista erudito, para escribir una epopeya:
+“Un loto blanco brota de mi boca y mis versos se abren como flores. Mis palabras son puras como nieve en roca, mi pensamiento resuena como los tambores.
+Me uní a este grupo porque no podía encontrar trabajo, y cualquiera puede ser redactor.
+Pero, en realidad, no soy escritor ni nada, solo soy un joven en sus veinte sin trabajo ni honor”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14303_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14303_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3f5d5da7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14303_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Una novela de ficción barata. Cuenta la historia de un hombre común y corriente que, después de morir, se encuentra en el otro mundo.
+Ese otro mundo está lleno de peligros. Monstruos de acero enormes como galaxias se esconden bajo tierra, devorando miles y miles de personas.
+Un ser poderoso que en un chasquido puede calentar una habitación entera en invierno, o hacer que la noche se torne brillante como el día. Es una historia sin sentido ni fundamento.
+Solo hay una cosa con la que uno puede sentirse identificado: la mayor parte de la riqueza está en manos de unos pocos, resguardada en cajas fuertes.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14304_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14304_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..98f1a472b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14304_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Un catalizador ligero esculpido en jade. Es resistente y asequible, lo que lo hace muy popular.
+Debido a su pequeño tamaño y exquisita fabricación, la gente de Liyue comúnmente se refiere a él como “Orbe de Jade”.
+Además de ser muy eficaz para defenderse, también es un accesorio atractivo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14305_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14305_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..9583cfb89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14305_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A pesar del empaquetado de alta calidad en el que estaba envuelto, este objeto de jade estaba colocado en un lugar de la tienda que no llamaba la atención.
+La caja en la que estaba guardado venía con un certificado de calidad de primera clase del que nadie ha oído hablar.
+Si no tienes ojo para la joyería, es fácil dejarse llevar por un empaquetado y accesorios llamativos.
+En comparación con el jade más bello, esta pieza tiene una buena relación calidad-precio.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14306_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14306_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..34bba8993
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14306_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Si bien el ámbar no es un mineral, es brillante y sólido, y tiene una calidez de la que carecen las gemas.
+Su aura color miel y su suavidad al tacto son muy reconfortantes.
+Se dice que el Catalizador de Ámbar fue la primera gema que el Rey Geo otorgó a los habitantes de Liyue.
+Parece como si este sencillo objeto conservara la calidez del Arconte Geo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14401_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14401_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbe4facdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14401_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Un tomo secreto de los Caballeros de Favonius. Es un compendio del conocimiento de los estudiosos de la magia.
+El libro tiene incrustaciones de cristales elementales. El Códice de Favonius es una joya muy rara en todos los sentidos.
+No solo por los cristales preciosos, sino porque es una obra hecha a mano por eruditos.
+Solo aquellos sabios que han dominado el control de los elementos pueden fabricar este tipo de cristales.
+
+Cuando se fundaron los Caballeros de Favonius, Ragnvindr, el Caballero del Alba, convirtió los baños interiores de los aristócratas en una biblioteca.
+Con el tiempo, gracias a las innumerables contribuciones de bardos, académicos y viajeros, la colección de literatura de la biblioteca se convirtió en la más grande en la mitad norte del continente.
+Después de todo, el viento arrastra las canciones y el placer del vino es efímero. Lo único que brilla eternamente son las historias y el conocimiento inscritos en las páginas de los libros.
+
+Aun así, hoy en día la colección de la biblioteca solo conserva una sexta parte de lo que tenía en su momento de mayor apogeo.
+Esto se debe a que la biblioteca se quemó una vez en la tragedia de “El Gran Fuego del Equinoccio de Otoño”.
+
+Hay una gran y robusta puerta hecha de madera de álamo en el sótano de la biblioteca.
+Se dice que la puerta es anterior a su fundación y se mantuvo firme contra el humo y las llamas.
+Estaba allí desde mucho antes de que se fundaran los Caballeros de Favonius.
+La organización declaró oficialmente que la sección restringida de la biblioteca se encontraría detrás de la puerta.
+Pero las leyendas hablan de un secreto aún más profundo escondido tras ella.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14402_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14402_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..105f734be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14402_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un cuaderno de bitácora con notas de viajes escritas por todos los integrantes de la Orquesta.
+Es difícil rastrear los inicios de la Orquesta del Errante, ya que se disolvió antes de la reconstrucción de Mondstadt.
+El cuaderno registra las tierras que recorrieron sus miembros y los mundos que presenciaron.
+Su gran poder procede de los registros de las actuaciones de la Orquesta, así como de los vítores de las multitudes para las que actuaron.
+
+La Orquesta del Errante se fundó durante el reinado de la aristocracia.
+Al principio, muchos la llamaban la Orquesta de la Espadachina; unos por esperanza, y otros, por miedo.
+En aquella época, ni siquiera la poesía y las canciones eran libres.
+
+Sus espadas eran sus flautas y sus arcos eran sus arpas. Con ellas, tocaban su himno de rebelión.
+Su acto final fue un intento de asaltar la ciudad y cantar la sentencia de muerte de sus tiránicos gobernantes.
+
+La Orquesta de la Espadachina se disolvió y, con ella, su rebelión cayó en el olvido.
+Sin embargo, el espíritu de resistencia que encarnó siempre correrá por las venas del pueblo de Mondstadt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14403_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14403_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1534b2340
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14403_ES.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Los primeros habitantes de Mondstadt tenían la tradición de erigir teatros en la cima de acantilados ventosos para complacer a los dioses.
+Los rituales se llevaban a cabo en forma de obras de teatro, pues se creía que a los dioses les gustaban los cuentos y las canciones.
+Tras resistir el paso de tantos milenios, el guion es ilegible a día de hoy.
+
+Hace mucho tiempo, se libró una guerra entre el Rey de la Tempestad y el Rey lobo del Norte. En esa época, Mondstadt estaba envuelto en una ventisca que parecía una tormenta de arena.
+Un grupo de gente que ya no podía soportar más el frío construyó un santuario en lo alto de un acantilado en el este. Allí, rezaron por misericordia y protección divinas.
+
+El viento siempre sopla en el presente, pero los estragos del tiempo son eternos, incansables e ineludibles.
+El dios de los vientos podrá moverse entre las páginas de un libro, pero, al final, es el despiadado dios del tiempo el que las desgasta hasta que no queda una sola palabra legible.
+
+Sin embargo, la erosión del tiempo y del viento suele hacer mella en el corazón.
+Quizás por eso las generaciones posteriores asumieron que el santuario había sido desde siempre un lugar de sacrificios para el viento.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14404_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14404_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..18b2bf9fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14404_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Un pergamino delicado recubierto en cera para evitar descomponerse con el tiempo y ser devorado por las polillas.
+Contiene los registros de investigación de los magos de la aristocracia. Muchos de sus hallazgos se considerarían visionarios incluso hoy en día.
+Los magos de la aristocracia eran los encargados de nutrir el agua y el suelo, así como luchar contra los monstruos. También fueron los profesores de la nobleza.
+El contenido de este pergamino abarca disciplinas como la historia, la gobernanza, la administración y la cultura.
+Los magos fueron desterrados después de que la nobleza fuera derrocada.
+Ello se debió a que estos magos olvidaron su responsabilidad para guiar a los nobles por el camino del bien. En su lugar, prefirieron convertirse en sus mercenarios.
+
+En los primeros días de la creación de Mondstadt, la familia Lawrence fue dirigida por Venerare.
+Bajo su liderazgo, la gente construyó una estatua muy alta en la plaza para conmemorar el milagro del descenso del Arconte Anemo.
+
+La inscripción de debajo de la estatua la colocó el líder de todos los clanes. En ella, se podía leer el juramento de protección a Mondstadt que todos habían hecho.
+Con los años, la familia Lawrence abandonó las nobles aspiraciones de sus antepasados y la estatua fue derribada.
+Los sabios magos de la corte no volvieron a hablar ni de la historia ni del juramento.
+
+La estatua se reconstruyó en la época de los Caballeros de Favonius.
+Sin embargo, el texto del juramento de la inscripción se perdió para siempre.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14405_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14405_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ec9f9b5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14405_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un orbe de oro oscuro del que se habla mucho en Liyue.
+Alguna vez absorbió la luz de los astros y la tierra, y fue conservado en una caja de madera durante miles de años.
+Aun así, sus poderes no se han perdido y, aunque no se sabe el paradero de la caja, su brillo permanece.
+En manos de un sabio, podría despertar un poder milenario adormecido.
+
+Entre los comerciantes de piedras preciosas de Liyue corre la leyenda de que alguna vez el artesano Kun Wu atrapó la luz del día y la guardó en una cajita.
+Después, tomó la caja y la resguardó en una oscura habitación de piedra durante cuarenta y nueve días y veinte horas para, finalmente, obtener el destello del día y la noche.
+
+Aunque suene extraordinario, la gente de Liyue cree firmemente en las habilidades divinas de Kun Wu.
+Una vez, alguien tuvo el valor de poner en tela de juicio sus habilidades. Entonces, el viejo artesano simplemente respondió en tono de burla:
+“¡Pff! Lo único que hay que hacer es pulir y pulir y pulir...”
+
+Entre sus discípulos se extendió el rumor de que, al pulir por completo una Perla Solar, el cielo brillaría espléndidamente y una luna carmesí aparecería en el firmamento.
+Para hacer algo así, el artesano debió haber recibido la gracia divina. ¿O quizás fueron su extraordinario espíritu creativo y fuerza de voluntad los que alteraron de tal modo a los astros y al firmamento?
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14406_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14406_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e5e16120
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14406_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un catalizador antiguo fabricado en el arsenal de Liyue. Se desconoce su número de serie. En los registros antiguos tampoco aparece su fecha de fabricación.
+La forma de disco del catalizador representa el tiempo del universo. En su centro hay cor purum como símbolo de las estrellas en la bóveda celeste.
+
+Aún después de la calamidad, algunos monstruos seguían merodeando por la tierra. Las armas no bastaban, así que se recurrió a las artes mágicas.
+Sin embargo, el arte de la fabricación de catalizadores había cesado hacía más de cien años, y los artefactos, desgastados por el tiempo, eran imposibles de utilizar.
+Los magos acudieron a la familia Yun en Liyue, donde le imploraron a Yun Hui que creara un nuevo catalizador.
+Así fue como Yun Hui agregó el catalizador a la «Enciclopedia de prototipos».
+
+Este nuevo catalizador fue fabricado con maderas antiguas y minerales poco comunes. El cor purum en su centro fue un obsequio de un exorcista.
+El cor purum se produce metiendo cor lapis en un horno para someterlo a mucho calor durante cuarenta y nueve días, después de los cuales se deja enfriar en las aguas de un manantial durante otros cuarenta y nueve días más.
+La doble purificación del fuego y el agua hace que el cor purum sea irrompible. Los exorcistas creen que dicha purificación permite que la gema actúe como un recipiente para la energía cósmica primordial. Un catalizador con cor purum en su núcleo puede canalizar la energía cósmica con el giro del disco, que, al dar doce vueltas, purifica dicha energía.
+
+Su color y brillo son traslúcidos y semejantes al ámbar, por lo que, tras consultarlo con los exorcistas, Yun Hui decidió bautizarlo con el nombre de “Ámbar”.
+Este catalizador es el antecesor de los que algún día erradicarán el mal de la tierra.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14407_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14407_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a9fd4d85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14407_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Todo el mundo viene a Liyue. Ese es el honor de este gran puerto comercial.
+Los tesoros más exóticos también llegan hasta aquí junto con los mares de gente.
+Un mapa que detalla los mares circundantes del continente. También incluye otros cuerpos de agua, afluentes, arrecifes y corrientes de aire, entre otras cosas.
+Es un compendio exótico que contiene los conocimientos de valientes pioneros y exploradores, su coraje y su fe.
+
+La portada de este libro dice lo siguiente:
+“Amen la brisa marina y las corrientes oceánicas, pues son el viento y el agua los que llevan a los navegantes a su destino”.
+“Teman aún más esa misma brisa marina y esas mismas corrientes oceánicas, pues el viento y el agua sin control pueden destruir incluso un barco de acero”.
+
+Para conocer bien el carácter del océano, uno debe explorar cada arrecife escondido, cada viento dominante y cada lugar de reunión de las ballenas.
+Estas palabras aparecen en las páginas amarillentas de innumerables cuadernos de bitácora, como una oda de amor a la piel y el cabello de alguien al que amamos.
+
+En tierras extranjeras, los marineros experimentados consideran al océano como su amante, y usan pronombres femeninos para referirse a las acerbas aguas.
+Tal vez lo hacen debido al temperamento del océano o su vasto seno. O tal vez porque se sienten atraídos por el romanticismo de las aventuras en el mar.
+Al igual que el océano, este mapa no responde a ningún maestro. Igual que un marinero, alberga el romántico sueño de explorar todos los rincones del mundo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14408_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14408_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d66ffa409
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14408_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Un catalizador hecho con un tipo de piedra negra inusual. Emite un brillo al exponerse a la luz, y es capaz de controlar los elementos.
+Con una forma circular, en su centro tiene incrustado un cor purum similar a una luna de sangre, a veces llena, a veces nueva; a veces brillante, y a veces oscura.
+
+“En los escarpados picos de la Cordillera Tianheng yacen tesoros de gran esplendor bajo capas y capas de roca”. Esta frase hace referencia a la riqueza mineral de Liyue bajo el reino de Rex Lapis.
+Después de abrir la mina, la Cordillera Tianheng y sus alrededores fueron vaciados. Se cavaron túneles en todas direcciones. Algunos de ellos eran tan profundos que llegaron al corazón de la tierra.
+Pero llegó un momento en el que la tierra decidió romper el silencio. Tras un gruñido imperceptible, la montaña comenzó a temblar, y los túneles colapsaron uno a uno.
+En las entrañas de la tierra quedaron atrapadas las almas en pena de aquellos que murieron trágicamente, cuyos gritos y lamentos aún pueden escucharse por la noche.
+
+Hasta que un día, un forastero llegó al Monte Chingtsé.
+Llevaba una túnica larga y blanca, y hablaba de un modo esotérico y elocuente. Decía ser un exorcista que buscaba a las familias Yun y Han de Liyue.
+En ese momento, Yun Huang, la hija de la familia Yun, vivía en la Aldea Chingtsé. Envió a un mensajero a dar la noticia a Han Tse, el vástago de la familia Han.
+Una vez reunidos, el exorcista encomió a las familias Yun y Han por haber creado un catalizador de una calidad suprema.
+Con los disturbios ahora extendiéndose por todo Liyue, los exorcistas deseaban proporcionar a los Yun y los Han un pedazo de cor purum carmesí, con la esperanza de que pudieran ayudar a la gente de Liyue en estos momentos difíciles.
+
+Ambos jóvenes encendieron los hornos y forjaron un catalizador de piedra negra, e incrustaron en ella la gema carmesí.
+El cor purum reaccionaba a las líneas ley. Su brillo rojo palpitaba intermitentemente como la sangre, alertando al portador de cualquier anomalía,
+igual que las estrellas que señalan a los viajeros los peligros de la montaña. Este catalizador fue resguardado en la Cordillera Tianheng.
+Cuando la paz finalmente reine en todo el mundo, el amuleto desaparecerá, y con él, la ira de la tierra.
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14409_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14409_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..98a7a7bb0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14409_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Un hermoso objeto hecho de un raro esmalte natural.
+Cuenta la leyenda que el Ojo de la Perspicacia fue una vez tan brillante, claro y liso como la superficie de un lago, pero, con el paso de los años, se volvió opaco.
+Las fuentes escritas populares afirman que en una noche tranquila, uno puede escucharlo emitir unos suaves sonidos.
+A veces suena como una brisa suave. Otras, como el fluir de un manantial.
+
+Se dice que el Ojo era una herencia que los Adeptus legaron en Liyue, y que, al final del todo, llegó a manos de la familia Yun.
+Un día, uno de los Yun estaba paseando por las montañas, donde se encontró con un exorcista llamado Huang, que había venido a pedir consejo a los Adeptus.
+Yun habló con Huang largo y tendido, a quien, finalmente, le regaló el Ojo de la Perspicacia. Asustado, Huang lo rechazó, y Yun dijo con una sonrisa:
+“Esta perla es la quintaesencia de la naturaleza. Solo alguien de corazón puro podrá usarla”.
+
+Como forma de agradecer a Yun, Huang tomó el Ojo, lo colgó de su cuerpo y lentamente se dirigió hacia Liyue. En el camino, ni la lluvia ni el viento fueron capaces de detenerlo.
+Como alguien en busca del camino de los Adeptus, Huang vagaba por las tierras sin descanso. Por lo tanto, a menudo iba a los mercados de los pueblos para comprar agua y alimentos.
+En las calles del puerto solía haber mucha gente mala. Sin embargo, Huang caminaba entre ellos con total libertad, y nunca nadie lo engañó.
+Algunos tenían curiosidad: ¿cómo podía este exorcista amante de los libros sentirse como pez en el agua en la ciudad y nunca perderse?
+Cuando alguien se lo preguntó, él respondió: “Este Ojo tiembla ante la maldad y me ayuda a ver qué corazones son verdaderos”.
+
+El Ojo de la Perspicacia podía revelar la naturaleza de los corazones humanos. Sin embargo, como nadie sabía cómo funcionaba realmente, eran muchos los que recurrían a cuentos populares para explicarlo.
+Algunos dicen que, a medianoche, se podía escuchar débilmente una suave brisa, o el agua de un manantial fluyendo entre las piedras del mismo.
+Ambos recuerdan al murmullo de los demonios que se alimentan de pensamientos perversos, algo muy común en las historias que las madres contaban a sus hijos en días pasados.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14410_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14410_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b5de2587
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14410_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Un cancionero elegantemente encuadernado. Estuvo de moda en la época pasada de la aristocracia gobernante.
+Dentro de sus páginas flota un indeleble aroma a margaritas y a exquisito vino añejo.
+Su contenido es ficticio, pero alguna vez estuvo compuesto por canciones populares que se cantaban en los callejones y las tabernas.
+
+“Todo el mundo conocía a ese ladrón borracho, aunque nadie sabe de dónde era. Un buen día, nadie sabe cuándo exactamente, apareció de la nada en las oscuras callejuelas.
+Cantaba, bebía, deambulaba por las calles, saltaba de techo en techo y de balcón en balcón, pero nadie podía negar que era una buena persona.
+Llevaba consigo una espada que era la gran reliquia de su familia, la cual robó de donde estaba guardada. También portaba en la espalda un arco negro cuyos disparos nunca fallaban.
+Sus incomparables habilidades eran como el destello de la cola de un cometa, y sus pasos, tan ligeros como el susurro de las hojas de los árboles al soplar el viento occidental.
+Podía beber tanta Muerte después del mediodía como grande es el Lago de Sidra. Y, luego, se infiltraba en las habitaciones de los nobles mientras dormían profundamente.
+Robaba a los ricos para dárselo a los pobres, llevaba la peste a los nobles e iluminaba la oscuridad de la noche atravesándola con su luz”.
+
+“El ladrón era el sueño de todas las doncellas. Estas lo perseguían desde sus ventanas, pero, aunque es triste decirlo, él las ignoraba, pues prefería una copa de vino con sus compañeros.
+Hasta que un día —¿o fue al anochecer?— se infiltró en una mansión donde, aparte de hacerse con un gran botín, robó un cáliz de plata.
+Silenciosamente, salió de la mansión bajo la argéntea luz de la luna cuando, de repente, sus ojos se iluminaron. Alzó la vista hacia una ventana cálida y brillante, donde se encontró con la encantadora mirada de una joven.
+Sus ojos brillaban como zafiros, tan azules que se iluminaban en la oscuridad. El ladrón miró la gema de su cáliz, tan parecida a aquellos ojos.
+Sin perder tiempo, el ladrón arrancó la gema del objeto y se la dio a la doncella, por cuyo rostro se deslizó una tímida sonrisa.
+Cuando el gobierno de la aristocracia cayó, ambos se fueron juntos a explorar tierras lejanas, e iluminaron los días de la gente para siempre”.
+
+La historia termina aquí. En los últimos días del gobierno benevolente, ya no quedaba nadie que cantara sobre el ladrón, ni estos ladrones eran ya necesarios.
+Vino y espadas, doncellas y héroes, un feliz comienzo y un final feliz... Este tipo de cuentos tiende a ser popular entre la gente.
+Porque no importa cómo fue la historia real, o cómo terminaron los dos, el vino y las canciones están llenas de esperanza.
+Le dan a los desafortunados un poco de valor para enfrentarse al mañana y hacer frente al poder que los oprime...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14411_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14411_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a799fad1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14411_ES.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Vacío
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14412_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14412_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c91bef53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14412_ES.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+Cuando la hija del sacerdote de Vindagnyr nació bajo este árbol blanco,
+el reino de la verde montaña se llenó de alegría cuando recibió su bendición.
+
+La bendición de Sal Vindagnyr duraría por toda la eternidad,
+igual que el árbol plateado cuyas raíces atravesaban la tierra.
+O eso era lo que esperaban los historiadores que escribieron los anales de ese reino montañoso.
+Quienes habían registrado las historias de miles de personas y eventos lo creían de corazón:
+La belleza y el talento de su princesa serían tan eternos y puros como la luna.
+
+Cuando el pilar que congeló el mundo descendió de repente,
+incluso ese árbol se hizo pedazos.
+La joven tomó la rama más completa
+con la intención de inspirar nueva vida al árbol que daba sombra a una nación.
+Pero, al final, el esqueje no floreció.
+La afilada ventisca acabó tapando la luna...
+
+Mucho tiempo después, pero todavía hace mucho,
+cuando el combate a muerte entre el dragón de la oscuridad y el del viento tuvo por fin un resultado,
+y la sangre tiñó de rojo el blanquecino valle,
+el árbol finalmente recordó que no había muerto con la ciudad sepultada
+y extendió sus raíces codiciosas hacia el icor cálido que irrigaba la tierra.
+
+Cuando, en un descuido, cierta persona derramó sobre él la esencia escarlata,
+el árbol que debería haber muerto recordó su pasado.
+Reunió todas sus fuerzas y dio fruto...
+
+Aquellos a quienes cobijé con mi sombra, los sacerdotes que oraron por mí,
+la joven que pintaba mi efigie tan a menudo...
+Este fruto se compone de toda la felicidad que no pudieron disfrutar.
+
+Aquel que pueda otorgar un reconocimiento a este mundo envenenado
+llevará mi fruto inocente y amargo mientras imparte justicia.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14413_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14413_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb93b23a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14413_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Según cuenta la leyenda, existe un lejano lugar del océano donde abunda la bruma, y en mitad de esta se encuentra un conjunto de islas llamado Archipiélago Manzana Dorada.
+Se dice que en este archipiélago habita el pacífico y adorable Clan Dodo, que vive tranquilamente y sin disputas con el resto del mundo.
+Los Dodo son un clan de seres bondadosos y un tanto traviesos. Les encanta hacerse bromas los unos a los otros y juguetear constantemente. Nunca encontrarás a ninguno de ellos aburrido o triste.
+“¡Dodoco!”. Esta palabra, la cual todos ellos utilizan para llamarse entre sí, significa “mejor amigo”.
+
+Igual que unas semillas de dientes de león que, al abandonar el tallo y las hojas, se alejan flotando con la brisa, a todos los Dodocos les llega el día en el que han de partir llevados por el viento y la marea. Van a una aventura en un mundo más grande con el fin de buscar un trébol de cuatro hojas.
+¿Por qué lo hacen?
+Porque, tras vivir durante tanto tiempo en el Archipiélago Manzana Dorada, sus habitantes acaban siendo incapaces de reconocerse los unos a los otros. Todos los Dodocos tienen un aspecto idéntico, por lo que ¿cómo es posible distinguirse a sí mismo de los demás?
+Solo los tréboles de hojas rojas como el fuego pueden hacer que entiendan lo que realmente significa “Dodoco” y que se distingan los unos de los otros para jugar con sus amigos con total libertad.
+“Al menos, eso es lo que dice mi mamá, ¡y ella puede hacer cualquier cosa!”
+Por eso, para comprender qué es exactamente un “Dodoco”, abandonan a sus amigos y van a un lugar muy lejano en el que encontrar otros amigos y convertirse en sus Dodocos, o sea, ¡en sus mejores amigos!
+Exploran nuevos paisajes juntos, descubren cosas nuevas e interesantes, hacen más amigos... Y finalmente, cuando se ven a sí mismos en los ojos de sus compañeros, en el momento más inesperado aparecerá ese chispeante y llameante trébol de cuatro hojas.
+
+Por eso, cuando un peludito Dodoco del Archipiélago Manzana Dorada cae al mar o sale flotando con el viento hacia un lugar remoto, un niño tendrá la suerte de haber encontrado un nuevo mejor amigo.
+La madre más libre del mundo le regaló este pequeño libro tan valioso a la hija más afortunada del mundo. En él, están registradas las innumerables aventuras de Dodoco antes de conocer a la niña, ¡así como las chispeantes, preciadas y grandes aventuras llenas de amigos que esperaba vivir con ella tras conocerse!
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14414_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14414_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3f1252a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14414_ES.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+“La gente va y viene con tanta prisa, como sueños que visitan por la noche y se marchan al alba”.
+
+Aunque ha sido simple y ordinaria,
+he tenido una vida plena.
+
+Yo era la kitsune Hakushin, quien,
+junto a mis queridos y hábiles compañeros,
+recorría las montañas y planicies de Narukami.
+
+Espero que cuando todo termine,
+puedan correr alegres de nuevo...
+
+Alguna vez toqué y bailé ante el trono
+junto a una oni de rostro hermoso como la luna.
+Su baile de espadas era impresionante.
+Espero que su belleza, valentía y porte
+puedan ser apreciados durante miles de años.
+
+Al pensar en esa hermosura sin par,
+no puedo evitar ocultar mi apariencia detrás de una máscara...
+
+Alguna vez competí con la líder de los tengu de Yougou;
+corrimos por los caminos de las cordilleras espirituales
+para medir nuestra fuerza y velocidad.
+
+La ganadora fui yo, del clan Hakushin.
+Ahora que lo pienso, quizás ella se contuvo.
+De solo pensar en esto, me siento ofendida...
+
+Alguna vez engañé a un tanuki
+e hice que se rindiera ante la Shogun.
+También engañé a la Shogun,
+e hice que reclutara al tanuki para su séquito.
+
+Esa noche, la luz de la luna se coló a través de las ramas y los pétalos del jardín imperial,
+y bañó el patio con incontables perlas.
+Esa escena aún brilla en mi alma frívola.
+
+Espero que ella aún recuerde mis últimas palabras antes de marcharme:
+“Que nunca se nuble tu mirada, que nunca flaquee tu determinación. Mantente firme en el camino en el que crees”.
+Espero que mis palabras le ayuden a resistirse ante algunas de las mentiras y pensamientos malvados con los que se encontrará.
+También espero que ese tanuki inocente y travieso no me odie por el engaño final...
+
+Ahora, en el rincón más oscuro
+me aferraré a esas escenas
+como la luz de la luna que atraviesa las nubes
+e ilumina mi frágil espíritu.
+
+En esta vida, alguna vez tuve una forma humana.
+Caminé al lado de criaturas bellas y efímeras.
+Me hice amiga de mucha gente de todo tipo de orígenes.
+Ya fuera una miko que vino del santuario de su pueblo a estudiar a Narukami,
+el niño que fue separado de sus padres por la procesión en el Festival de Verano,
+o el joven desinhibido que al fin decidió ir a Liyue para aprender las técnicas adépticas...
+Ya sea el miembro de los Kanjou que trabajó duramente por la prosperidad de su pueblo,
+o el artesano obsesionado con crear armas cuyo filo fuera insuperable,
+o ese grupo de personas que hizo astros artificiales que florecen en el vacío...
+Todos ellos son amistades que nunca imaginé que llegaría a hacer.
+
+Espero que la oscuridad nunca erosione la barrera que los protege...
+
+Ahora extraño todo esto.
+
+“Entonces, ahora que la oscuridad me muerde...
+... Ahora que he perdido todas mis fuerzas...
+... Mi sangre, la de Hakushin, está a tu disposición....”
+“Sin embargo, desde mi posición humilde,
+Aún espero que escuches mis plegarias...”
+
+“Si puedes comprender todo lo que atesoro,
+te ruego que perdones a todos esos seres.
+Si me concedes solo un deseo,
+por favor, devuelve mis recuerdos
+a la tierra que tanto amé.
+Espero que, después de tu devastación...
+... las cosas bellas permanezcan...”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14415_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14415_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..46a0299e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14415_ES.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+“¿Quieres que me convierta en el dios del pueblo de las profundidades?”
+La blanquecina serpiente gigante observó al niño y le dijo:
+“Decidí venir al desconocido océano porque no fui capaz de vencer ni al Dios del Oro ni a Narukami.
+Si ustedes aún siguen buscando luz, volverán a experimentar la pérdida en el futuro.
+Mi vida no vale nada. He sobrevivido como he podido y he sido acusado de blasfemia... Ya he aguantado suficiente”.
+
+La criatura gigante mostró una joya que brillaba cual ojo de serpiente.
+“En ese caso, haz tu juramento aquí, frente a este ojo.
+Así fue como yo hice mi pacto con los sirvientes coralinos”.
+
+“¿Acaso han olvidado las enseñanzas del maestro Espartaco?
+No debemos adorar a un dios, ¡solo podemos confiar en nosotros mismos!”
+La serpiente blanca no dijo nada, pues respetaba la voluntad del pueblo de las profundidades.
+Si una adoración ciega era suplantada por una nueva creencia,
+no cabía duda de que sería una ofensa para aquellos que lucharon en el pasado.
+
+“Bien, entonces haré mi juramento aquí, frente a este ojo.
+Igual que cuando lo perdí todo...
+
+El tiempo ha pasado muy rápido. La isla ya se ha completado, los Dragartos han sido expulsados y la tierra sagrada puede ser gobernada.
+El clan Sangonomiya, los jibashiri, mis vasallos... El juramento que se hizo frente al ojo se ha cumplido.
+A partir de hoy, si alguna de las dos partes no está satisfecha con alguno de los acuerdos concernientes a Enkanomiya, o si toman una decisión distinta a la que tomaron al principio, la torre del
+sol escuchará sus deseos, se derribará por sí misma y destruirá todo el pasado”.
+
+Después de terminar su discurso, el dios serpiente se dirigió a la
+superficie del mar junto a los habitantes que quedaban.
+Era la hora de cumplir el juramento que le hizo a la ciudad de los cielos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14501_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14501_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbb97fee9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14501_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Atlas de las Nubes.
+Un atlas sobre el clima de las regiones del norte, presentado en forma de versos e imágenes.
+Se compone de decenas de miles de odas dedicadas a todas las nubes y los vientos, cada uno de ellos con su propio nombre.
+Las imágenes les dieron la forma, y las odas su personalidad.
+Los miles de vientos sin forma son ahora como una familia para Barbatos.
+
+En los tiempos de las leyendas, Barbatos solía invocar los cuatro vientos con este libro en mano.
+Él derritió la nieve, ahuyentó a las bestias, hizo llover y construyó Mondstadt.
+Después, le otorgó una copia a la raza humana y lo tituló «Atlas de las Nubes».
+Pero, con el paso del tiempo, las imágenes y las copias de las odas se han ido perdiendo.
+Aun así, el conocimiento transmitido a través del atlas ahora forma parte del folclore con sus baladas y leyendas.
+
+Las historias de los mil vientos no se han perdido, pues Barbatos las conserva.
+Cuando Durin el dragón de las sombras cubrió el sol con sus alas, Barbatos se enfrentó a él valientemente.
+En aquellos días en los que el cielo perdió el color, el Arconte Anemo cantó sobre los vientos e invocó al Dragón del Viento.
+El poseedor de este tomo tendrá en sus manos los nombres de los miles de vientos y nubes, así como su poder.
+
+En la actualidad, los cielos de Mondstadt son tranquilos y azules.
+Barbatos y Dvalin encontraron un nuevo hogar,
+así que este tomo ha sido puesto en manos de una persona confiable.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14502_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14502_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d9eb51c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14502_ES.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Antiguas escrituras sobre los vientos, pasadas de generación en generación entre aquellos que realizaban ofrendas para el Arconte Anemo.
+Muchas de sus numerosas amarillentas páginas se han conservado, pero otras volaron con el viento.
+
+En la época en la que el Señor de la Tormenta reinaba con tiranía desde lo alto de su torre, las escrituras registraban plegarias desesperadas.
+Cuando llegó la era en la que la nieve se derritió y se disipó como arena, las escrituras estaban repletas de alabanzas al verdor naciente.
+
+Durante el reinado déspota en el que la aristocracia oprimía al pueblo por medio de un títere,
+las escrituras, en mano de los esclavos, hablaban de la añoranza a los Mil Vientos.
+
+Las escrituras del Dios del Viento se enriquecieron y ganaron más relevancia mediante la adición de nuevos eslabones en la historia de Mondstadt:
+vida, sufrimiento, resistencia, alegría y la libertad del pueblo.
+
+Cuando Mondstadt fue reconstruida y la Iglesia se liberó de las cadenas de la aristocracia,
+las escrituras de los Cuatro Vientos quedaron olvidadas en un estante acumulando el polvo,
+e incluso desaparecieron de la tesorería de la Iglesia.
+Se dice que, igual que el viento y la gente de Mondstadt,
+las escrituras no estaban destinadas al confinamiento.
+
+La elegante caligrafía de su portada dice así:
+
+“Hijos del Arconte de los Vientos, hagan caso a estas palabras:
+Todos los seres vivos emanan del viento, y en el viento terminarán.
+Nunca se lamenten por mí:
+aquello que yace en el polvo y el fango no es más que mi carne y mis huesos.
+Mi verdadero yo se ha convertido en los Mil Vientos.
+
+El aroma de las flores, el crujir de las hojas de los árboles,
+soy yo cantando canciones de libertad, canciones del viento”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14503_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14503_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14504_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14504_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e865482d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14504_ES.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+“Este es el símbolo del pacto, y también es el desafío que te propongo”.
+“Toda mi sabiduría está contenida en este candado”.
+Recordó la primera vez que había visto a la joven de amplias mangas, quien con expresión solemne y emocionada le mostraba el símbolo.
+¡Qué estupidez! Estaba claro que no había ningún contrato oficial y que simplemente iban juntos, pero de forma independiente.
+Pero, aun así, recordaba la escena en la que se encontraron por primera vez, los lirios de cristal floridos en el campo,
+y al final, cuando ella habló entre las flores.
+
+“Esas personas insignificantes que son tan pequeñas y frágiles como motas de polvo...”
+“Como son insignificantes, no saben si morirán a causa de desastres naturales o provocados, y siempre tienen miedo”.
+“El miedo hace que se esfuercen y que quieran ser más inteligentes. Es comprensible”.
+“Como tú eres mucho más fuerte que yo, debo utilizar mis habilidades y mi sabiduría”.
+“Con tu fuerza y mi cerebro... esta ciudad sería increíble”.
+Al final, sonrió tristemente y se convirtió, muy despacio, en una mota de polvo.
+“Parece que no puedo seguir caminando contigo. ¡Olvida el asunto del candado!”.
+
+“Este es el símbolo del pacto, y también es el desafío que te propongo”.
+“Toda mi sabiduría está contenida en este candado”.
+“Si la liberaras...”
+En todos estos años, no había sido capaz de acceder a la sabiduría contenida en el candado, ni sabía cómo terminaría aquella frase.
+Con el paso del tiempo, los lirios de cristal salvajes casi habían desaparecido.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14505_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14505_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14506_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14506_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..348566c49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14506_ES.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Se dice que la “perla de la marea”, el emblema de Sangonomiya, representa las olas que envuelven Watatsumi, así como las brillantes perlas que se pueden encontrar allí.
+Pero también se dice que muestra la rueda enjoyada de Onikami que, como la luna, vigila eternamente la tierra de los corales.
+
+En los sueños del océano llenos de esponjas y corales y en las profundidades donde las nubes y las arenas bailan al unísono,
+una esperanza imperecedera pasaba de generación en generación entre los descendientes de su dios, aquellos que soñaban con lo mismo que Watatsumi.
+El color del cielo está en constante cambio, y las luces y sombras que se proyectan en las profundidades del mar apenas están definidas...
+Así, la brillante compasión que no podía ocultar el oscuro océano se difundía con tranquilidad.
+
+En aquellos días, la primera Sacerdotisa Divina dirigió a sus hermanos con una sabiduría tan preciosa como las perlas.
+Seleccionó a los clérigos de su pueblo, que acababa de saber lo que era el sol, y que ayudaron al vástago de su dios a consolar a aquellos que le temían a la luz.
+Más tarde, Umigozen, quien hizo temblar al ejército de Narukami, cantaba junto a ellos canciones de ballenas.
+Este era el símbolo que dibujaban mientras bailaban con las medusas.
+
+Algunos años después, un solo rayo negó el sueño del pueblo de Watatsumi.
+La serpiente se deslizó hacia la tormenta para hacer frente al despiadado brillo del rayo.
+Pero los hijos del dios y las miko de corazón perlado nunca lo olvidarán.
+Innumerables historias, gratitud y ese anillo de gemas del océano se transmitirían para siempre.
+Y cada vez brillarán más y más bellamente.
+
+Ya sean las historias de las ramas enjoyadas y arrancadas, el nacimiento de las preciosas perlas,
+la derrota de criaturas malvadas en las profundidades para traer la luz del sol a la pálida nación bajo las olas,
+o cómo el joven que soñaba con estar en la cima de la Montaña Yougou llegó a hacerse con el nombre de “Rey del Mal” y se batió en duelo contra los tengu...
+Todo esto iluminará los corazones de los hijos de Watatsumi como las perlas del cielo y como las olas bajo el brillo de la luna.
+Llevarán el dolor de la pérdida a las agitadas y saladas aguas, almacenándolas en radiantes perlas.
+Que las historias y los sacrificios de la era de los dioses se transmitan para siempre junto con este emblema, el emblema de la perla de la marea.
+
+Aunque las nubes de tormenta se acumulen y aunque el feroz rayo sea peligroso e imprevisible,
+la argéntea luna de Watatsumi seguirá atravesando las nubes y esparciendo su luz.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon14509_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon14509_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ede65a26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon14509_ES.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+El sonido de las campanas aún resuena en los lugares donde, no hace mucho tiempo, se celebraban danzas ante el trono.
+La blanca silueta, que en el pasado se marchó y fue perseguida, sigue siendo como un sueño sin fin del que es imposible despertar.
+
+“En aquel entonces, yo era un ser ignorante cuya inteligencia no era nada comparado con la de la gran matriarca Hakushin.
+Impulsiva y torpe, escarbaba entre la nieve en busca de comida y esperaba que Su Excelencia se fijara en mí.
+Por irónico que suene, Su Excelencia se compadeció de mí precisamente por mi temeraria ignorancia.
+Así fue como obtuve el gran honor de convertirme en su ayudante, en su apoyo.
+
+Un tiempo después, la señorita Saiguu se marchó y no volvió nunca más, y mis superiores también desaparecieron.
+Así fue como alguien tan inepto como yo asumió el cargo de ‘Miko’ y se convirtió en la persona que es hoy.
+De este modo, la responsabilidad de poner una sonrisa en el rostro de Su Excelencia recayó sobre mí.
+La noche en la que bailé por primera vez la danza kagura, me di cuenta de lo pesado que era cargar con el pasado”.
+
+El tintineo de las campanas se fue alejando, y la gran kitsune plateada, maestra y amiga mía, desapareció en el serpenteante río de los sueños.
+Las campanas volvieron a sonar y los obstinados bancos de arena se disolvieron en la turbulenta corriente.
+Entonces, cuando la inmaculada y pacífica silueta del pasado se desvaneció en oscuros recuerdos, yo, una solitaria hija de los
+Kitsune, tomé el relevo de las campanas kagura y bailé por el vivaz presente.
+
+Conocí a una joven guerrera tengu muy terca a la que, con el pretexto de “entrenar”, engatusé para que fuera a las montañas.
+Sin embargo, en vista de su carácter rebelde, se la recomendé a esos tontos de los Kujou.
+Y, aunque una vez luché contra un obstinado oni que me derrotó gracias a su implacable perseverancia, usé algunos trucos para
+hacer que nuestra pelea fuera más interesante.
+En el pasado, mantuve una correspondencia con una mitad humana, mitad Adeptus a la que obsequié unas frescas y tiernas plantas marinas.
+Sin embargo, sentí que no era capaz de comprender sus necios sentimientos de amor. ¿Acaso el amor no encadena a los Adeptus?
+El brillo de la luna penetraba a través de las ramas y los pétalos de los árboles en los jardines imperiales y se extendía por todo el patio desierto.
+Esa escena aún brilla intensamente e mi corazón cual hermosa perla cristalina.
+
+“Durante varios efímeros siglos, he viajado por el mundo adoptando distintas formas.
+Aunque no he tenido la suerte de entablar una relación profunda con ningún mortal, sí he podido conocer lo que es la belleza humana.
+Su Excelencia, a quien me atrevo a llamar ‘amiga’, probablemente tenga más tiempo para viajar por el mundo.
+Así que veamos juntas este mundo imperfecto y disfrutemos de su obsesión por el amor y el odio, por los encuentros y las despedidas”.
+
+Con Su Excelencia absorta durante tanto tiempo en su onírica visión de la eternidad, alguien tenía que proteger a la gente común.
+Para aplacar la ira del malvado oni Kuroami, una vez mostré un ápice de lo que realmente es mi ominoso poder.
+De igual forma, tuve que detener la gran revuelta de Kosanta, el tanuki valiente, usando tan solo un pizca de mi magia.
+Por su parte, el pirata Rinzou, saqueador de nuestras islas, acabó siendo traicionado por los suyos debido a un complot que consistió en sembrar la discordia.
+Y en cuanto a ese excéntrico inmortal que parecía una hoja en blanco...
+Espero que encuentre su camino y que no se convierta en una amenaza para nosotros.
+La oscura alma del maestro espadachín, las bestias del desastre escondidas en el bosque sagrado... Todas ellas fueron purgadas.
+Comparado con el sueño de la eternidad que persigue Su Excelencia, esos no eran más que pequeños contratiempos puntuales.
+Parecía que nunca llegaría el día en el que Su Excelencia se despertaría, pero no importaba, pues yo sabía que, si teníamos algo, era tiempo.
+
+“Un plano de la eutimia sin viento o luna, sin lotos o árboles udumbara que no se marchitan...
+Lo siento, pero yo no podría soportar esa soledad. Acabaría completamente aburrida de ese estado sin sentimientos ni sueños.
+Prefiero emborracharme, arrancar ramas de Cerezos del Trueno y jugar con los imprudentes youkai.
+Y no, todo esto no son historias de un pasado remoto, sino de un futuro lleno de esperanza.
+Así pues, Su Excelencia, ¿por qué no esperamos a que la nieve se derrita y admiramos juntas los nuevos brotes de color violeta?”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15101_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15101_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..320c0a4af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15101_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Cuenta la leyenda que en Mondstadt, antiguamente, se utilizaban las cuerdas de los arcos para tocar música,
+y que los músicos ambulantes usaban las cuerdas de sus instrumentos para lanzar flechas.
+Pero eso simplemente son historias antiguas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15201_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15201_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..56cf36bfc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15201_ES.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Un cazador debe caminar siempre en contra del viento y agazaparse cuando esté en zonas elevadas.
+No importa si está cazando un animal salvaje, un demonio o un villano.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15301_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15301_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cdedfc28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15301_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Se dice que los cuervos son emisarios de la muerte.
+Si se decora la extremidad de un arco con la pluma de un cuervo,
+la reverberación de la cuerda anuncia la muerte de su presa.
+O, al menos, eso dicen los comerciantes de armas.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15302_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15302_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..2eb5a60c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15302_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Esta es una historia que ocurrió en un lugar y tiempo lejanos.
+Una historia de hermanos que tomaron armas unos contra otros.
+Entre ellos, había un gran arquero que había sido humillado.
+El arquero juró que, antes de que la flecha atravesara la garganta del enemigo,
+antes de que la sangre enemiga se secara, no se lavaría los pies.
+Se dice que el arquero murió de una infección en los pies.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15303_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15303_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8bfb484d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15303_ES.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un fantástico arco recurvo, hecho con madera, huesos y tendones de animales.
+En manos de un maestro arquero, es capaz de derribar a un águila en pleno vuelo.
+Es el orgullo de cualquier arquero, y una prueba del dominio del arco.
+Una verdadera pena para las águilas inocentes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15304_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15304_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a91f72a48
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15304_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Hace mucho tiempo, hubo una persona que quiso mejorar el rango y la precisión de un tirachinas.
+Descubrió que, si aumentaba el rango, perdía precisión,
+así que reemplazó la munición de piedras por palos de madera con plumas en su parte posterior para estabilizarlo.
+Al nuevo tirachinas le cambió el agarre y curvó sus extremidades para aumentar la tensión.
+Al final, se dio cuenta de que terminó por hacer un arco.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15305_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15305_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f5091a0f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15305_ES.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Se dice que en tiempos antiguos,
+la gente de Liyue mandaba mensajes a través de flechas.
+“¿Pero no era peligroso?“
+“Precisamente por eso el arco se convirtió en una antigüedad”,
+dijo entre risas el dueño de la tienda de antigüedades mientras se frotaba la barbilla.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15306_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15306_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3c3c23e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15306_ES.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Hace falta tener brazos fuertes y gran habilidad para poder tirar de un arco largo.
+Un arco de ébano es más duradero que uno normal, pero requiere mayor fuerza.
+Hay quienes dicen que el ébano no es el mejor material para el cuerpo de un arco.
+Sin embargo, hay registros de que en el pasado hubo un arquero que cazaba a sus presas con un arco hecho de este material.
+Tenía los dedos cortados y su arco quedó teñido de negro por la sed de sangre que llenaba su corazón.
+Aunque la sangre ennegrecida se podía limpiar, no ocurría lo mismo con la mancha de su alma.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15401_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15401_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..30c0f1c6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15401_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un arco recurvo estándar de los Caballeros de Favonius. Normalmente solo se otorga a los arqueros más distinguidos que han estado en servicio durante mucho tiempo.
+Una técnica especial le permite conservar la durabilidad del roble. Le añadieron unas piezas de metal para un mejor uso.
+La cuerda del arco está encantada con secretos de alquimia y magia, otorgando protección a los dedos del arquero.
+Esta arma es una recompensa concedida a los valientes protectores de Mondstadt, así como una herramienta para que la sigan defendiendo.
+
+En su momento, los Caballeros de Favonius tuvieron un formidable equipo de arqueros conocidos como los Caballeros Exploradores.
+El equipo fue fundado por un líder mercenario de Liyue que transmitió todo su conocimiento al resto de miembros.
+
+Sus habilidades de rastreo, junto con la capacidad de detectar cualquier peligro cercano, eran únicas entre todos los caballeros.
+Por esta razón, las habilidades de los Caballeros Exploradores eran realmente valiosas para los Caballeros de Favonius.
+
+Continuó así hasta que el primero de los Exploradores, por razones que los Caballeros desconocían, acabó dejando la orden.
+A partir de ese día, aunque el equipo de arqueros siguió existiendo, nada volvió a ser como antes. No obstante, su estructura y nombre se conservan hasta hoy en día.
+En la actualidad, aún hay quienes trabajan incansablemente para mantener el honor del título de Caballero Explorador.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15402_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15402_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..78e84c5a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15402_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Un arco exquisitamente tallado con cuerdas de diferentes materiales en cada anillo.
+Al disparar, sus cuerdas tiemblan, creando una música fluida.
+También es capaz de disparar flechas que persiguen el corazón de su objetivo, emitiendo una melodía que viene acompañada de la más fría de las muertes.
+
+Cuando la Orquesta se disolvió, las cuerdas musicales del arco se cortaron con una cuchilla sin filo, creando un chirrido perforador.
+Ahora son simplemente cuerdas para disparar flechas incapaces de emitir ningún sonido. Aun así, sigue siendo un arma letal.
+
+La Orquesta del Errante podía hacer que las aves cayeran del cielo; a veces, con la melodía del arpa, y otras, con las flechas que seguían la melodía a través del aire.
+El arpista era juguetón y decidido, igual que el viento que se escapa con la melodía de su arpa y las flores que crecen en el Acantilado Estrellado.
+Tras el levantamiento fallido, la Orquesta del Errante se disolvió y sus miembros huyeron.
+El arpista, en cambio, se quedó hasta el final, tocando hábilmente las cuerdas del instrumento y haciendo llover un torrente de flechas para proteger a sus camaradas. Valientemente, tocó hasta agotar su repertorio y sus flechas.
+
+El arpista, natural de la magnífica y encantadora tierra de Fontaine, viajaba por el mundo en busca de su verdadero destino.
+Se dice que todas las damas de la corte de Fontaine lloraron de dolor al enterarse la trágica noticia de que se había ido sin decir adiós.
+
+Según cuenta la leyenda, el arpista se enamoró de una humilde mujer de Mondstadt que, más tarde, fue elegida para el miserable destino de ser la princesa del Ludi Harpastum.
+Se dice que el músico no se arrepintió de morir en el anonimato en un país extranjero.
+Lo único que lamentó fue descubrir su verdadero amor, y no tener la oportunidad de cantar otra canción.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15403_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15403_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..652a543a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15403_ES.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+En el acantilado frente al mar oriental, los antepasados adoraban a los amos del tiempo y Anemo por igual.
+Con respecto a ambos, hay una enseñanza que dice que “las semillas traídas por el viento crecerán con el tiempo”.
+El arco cuenta la historia de los pioneros y las dificultades por las que pasaron.
+En un principio no era muy buen arco de caza, pero, con el paso del tiempo, se volvió flexible y firme.
+
+Este arco fue propiedad de la orgullosa familia Lawrence.
+En la antigüedad, se usaba para recrear la valiente victoria del clan sobre el hielo del mundo.
+
+En el primer acto de la ceremonia, se contaba cómo los antepasados conquistaron la tierra a través de su sabiduría y fuerza.
+Aunque esta ceremonia terminó perdiéndose por las vicisitudes de la historia, los ancestros siguieron desempeñando el mismo papel.
+
+Sin embargo, este rol se corrompió y, poco a poco, pasaron de considerarse conquistadores a reyes.
+Con el tiempo, el camino que tomaron se corrompió cada vez más y perdieron el afecto de los vientos de Mondstadt.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15404_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15404_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..fde9d45af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15404_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Un arco largo que perteneció a la antigua aristocracia gobernante de Mondstadt. Fue elaborado artesanalmente con materiales de primera calidad.
+Por eso, aunque ha pasado de generación en generación, sigue siendo tan poderoso como siempre.
+La caza fue una vez el pasatiempo de los nobles.
+Estos demostraban su fuerza en la naturaleza y compartían el botín con la gente como muestra de benevolencia.
+Lamentablemente, dicha benevolencia se perdió y, con ella, el reinado de los nobles.
+
+Después del levantamiento, la familia Lawrence, que había gobernado durante tanto tiempo en Mondstadt, fue derrocado.
+Como gobierno benevolente recientemente establecido, los Caballeros de Favonius consideraron que no era necesario seguir investigando los crímenes de los Lawrence.
+Así, la familia fue rápidamente expulsada de Mondstadt y condenada a no volver jamás.
+
+“En el camino a nuestro exilio, mi padre suspiró con pena por la traición de la gente, por el final de una era gloriosa y por el fin de un capítulo de la historia.
+Las personas que una vez fueron nuestros súbditos se regocijaban en las verdes praderas, cantando y bailando mientras nosotros nos despedíamos de nuestra patria.
+Pasaron años hasta que, por fin, me di cuenta de algo: los verdaderos traidores y los que cambiamos fuimos nosotros, los Lawrence. Mondstadt siempre tendría que haber sido así de alegre”.
+
+Vennessa fue la que dio el empujón final para derribar de una vez por todas el cúmulo de corrupción de Mondstadt. Antes de ella, las furiosas llamas humeantes ya habían empezado a revelar su fuerza.
+Ya sea en los ladronzuelos aclamados en secreto por la gente, en la mujer que veía la muerte o en la sanguinaria Orquesta de la Espadachina,
+el espíritu de resistencia está patente en la sangre de todo el pueblo de Mondstadt.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15405_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15405_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..33bbc135b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15405_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Un arco antiguo tan duro como el hierro fundido.
+Perteneció a un famoso arquero que vio tantos monstruos y bandidos como un carrizo arrastrado por el viento.
+El arquero siempre estuvo en búsqueda del dominio de la arquería.
+La cuerda del arma cantaba como un trueno implacable,
+y sus flechas brillaban como una lluvia férrea que cubre el sol.
+
+En los últimos días de su vida, el arquero tuvo una revelación:
+“Los significados más profundos no se explican con palabras, igual que los mejores arqueros no necesitan usar flechas”.
+
+A partir de entonces, nunca volvió a hablar de flechas que chocaban unas con otras en el cielo,
+ni tampoco de monstruos malignos derribados por flechas de hierro disparadas con arcos férreos.
+
+El arquero enterró su arma en el suelo y se fue a vivir como un ermitaño en las montañas.
+
+Con respecto a cómo murió, existe una leyenda:
+Por las noches, cuando desde su casa se escuchaba el sonido de una cuerda siendo arrancada, salía disparado un brillante rayo de luz púrpura al que ningún monstruo se atrevía a acercarse.
+En la noche de su muerte hubo una tormenta. En medio del aullido del viento y la lluvia, no hubo más que un trueno. El rayo que lo acompañó se disparó hacia el cielo, ardiendo como una estrella que explota en el universo.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15406_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15406_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0536d1431
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15406_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Un antiguo arco fabricado en el arsenal de Liyue. Se desconoce su número de serie. En los registros antiguos tampoco aparece su fecha de fabricación.
+El arco fue fabricado con madera de morera, y está revestido con finos hilos de oro y componentes de acero.
+La cuerda está hecha de fibra de árbol Irminsul, los cuales crecen en las entrañas de la tierra. Es tan suave que lo hace casi imperceptible al tacto, pero es irrompible.
+
+La familia Yun de Liyue creó una compilación de armas legendarias llamada «Enciclopedia de prototipos» con el fin de romper las cadenas de la ortodoxia e innovar el diseño de las armas.
+Aun siendo una de las armas más convencionales, el arco también figura en la lista.
+El artesano Han Wu accedió a fabricarlo bajo solicitud de su amigo Yun Hui.
+
+Para ello, le pidió a los comerciantes de todos los rincones que recolectaran cientos de miles de materiales. De entre todas las rarezas, escogió madera de morera, acero puro y ramas de Irminsul.
+El resultado final fue una verdadera obra maestra. El arco es firme, ligero y frío al tacto.
+Es bello como la luna menguante, aunque de un color plateado más oscuro, como la luz de la luna que se cuela en la neblina nocturna.
+Cuando una de sus flechas atraviesa el viento, el arco emite un destello tenue y frío que deja una huella imborrable en la memoria.
+
+Por ello, el arco fue bautizado como “Luz de Luna”.
+Su aspecto era extremadamente cautivador, tanto que todos los herreros lo replicaban. Más tarde, en todos los arcos largos de Liyue se podía ver claramente la influencia de Luz de Luna.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15407_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15407_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0e31995e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15407_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Todo el mundo viene a Liyue. Ese es el honor de este gran puerto comercial.
+Los tesoros más exóticos también llegan al puerto de Liyue con los mares de gente.
+Aunque este es un arco corto, su diseño y artesanía únicos lo hicieron más destructivo que cualquier arco largo común.
+Esto hace que requiera más mantenimiento que otros arcos. No es simplemente un arma, sino la culminación de la sabiduría de un reino extranjero.
+
+A este arco compuesto, fabricado por un erudito extranjero, se le ha añadido una polea en la base.
+Sin embargo, el erudito no tuvo en cuenta el uso militar del arma, pues aborrecía lo sangrienta que era la guerra.
+Pero al observar cómo se tensaba el arma y cómo temblaban las flechas en el aire,
+le pareció tan fascinante que se sintió impulsado a modificarla para dotarla de mayor poder.
+
+Desde el principio, el erudito supo que su obra se usaría con fines bélicos; que se usaría para matar.
+Pero estaba tan inmerso en mejorar la estructura del arco y en admirar los materiales que utilizó,
+que se abstrajo completamente de la realidad y no pudo controlar las ansias de dotar al arma de un mayor poder.
+
+Un día, un soldado agarró este arco y rápidamente derribó un ganso salvaje en pleno vuelo.
+“Este es el arco que estaba buscando”,
+dijo el soldado desalmado, mientras elogiaba el arma en sus manos.
+El último graznido del ganso moribundo penetró en su corazón, tal como su flecha lo hizo en el cuerpo del pájaro.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15408_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15408_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a4ed2928
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15408_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Un arco largo fabricado con piedra negra, un material muy poco común. Al tirar de la cuerda se puede escuchar el sonido del viento. Puede disparar con gran precisión.
+Su centro es negro, y sus dos extremos, de color carmesí. Es frío al tacto, pero no tanto como para quitar las manos de él rápidamente. La flecha que dispara es veloz como una estrella fugaz, capaz de alcanzar al viento y al trueno.
+
+La familia Yun de Liyue tiene una larga historia como casa de herreros de renombre. Entre ellos, Yun Hui, de la séptima generación, elevó el nombre de la familia al ser nombrado una de las Siete Estrellas.
+Yun Hui tenía solo una hija, llamada Yun Huang. Siguiendo la tradición, después de contraer matrimonio, su marido pasó a formar parte de la familia y se convirtió en el cabeza de familia.
+Desde pequeña, Yun Huang había estudiado artes marciales. De carácter tenaz, siempre se rehusó a heredar el negocio familiar, lo que dio pie a diversos rumores.
+La chica se encontraba en una situación difícil.
+
+Eran tiempos turbulentos. Las montañas y las cavernas emitían tenues rugidos, y terminaron por colapsar.
+Cada vez se volvió más difícil extraer minerales de las profundidades de la tierra, y la continuidad del negocio familiar se puso en peligro.
+Una noche, Yun Huang no pudo conciliar el sueño, preocupada por que la tradición centenaria de la forja llegaría a su fin al pasar a manos suyas.
+Angustiada, la joven no vio otra solución más que rezarle al cielo, esperando que los dioses escucharan sus plegarias y resolvieran su problema.
+
+Un día, Han Tse, que había rechazado el negocio familiar y había decidido recorrer el mundo, llegó a la aldea vestido de herrero.
+Sacó una pequeña caja, la cual contenía la «Enciclopedia de prototipos» que había escrito su padre en sus últimos años de vida. Acto seguido, sacó un arco largo y dijo:
+“Todo comenzó gracias a la piedra negra, y con ella quiero que termine. Escuché que a la familia Yun le gustan los arcos. Si no le importa, ¿podría probarlo?”.
+Yun Huang alzó la mirada y disparó al cielo. La flecha cruzó los cielos, rugiendo como un relámpago, y el sonido del arco reverberó lejos en las montañas.
+Mientras contemplaba las nubes que flotaban a lo lejos, bajo la luz de la luna, Yun Huang tuvo el presentimiento de que las cosas iban a cambiar para mejor...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15409_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15409_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..67e517e72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15409_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+El color verde de este arco, que perteneció a la Cazadora, era tal que podía camuflarse en la naturaleza.
+Era tan puro como las bestias de los verdes campos que deambulan por los bosques a la luz del día.
+Su voluntad nunca fue malvada, y nunca disparó una flecha por otra razón que no fuera la de sobrevivir.
+
+La Cazadora sin nombre aprendió y creció lejos de la ciudad.
+“Nacimos de las plantas. Mientras haya hierba y sombra, podremos movernos sin obstáculos.
+Somos igual que las bestias y los pájaros. Mientras sigamos las leyes de la naturaleza, no tenemos por qué temer la muerte.
+Todos aquellos que sigan las leyes de la naturaleza llegarán a la llanura infinita cuando su vida llegue a su fin”.
+
+Siguiendo estos preceptos, la Cazadora nunca dejó rastro de su paso y no luchó contra el orden natural.
+Consoló a las bestias salvajes que habían recibido un disparo en el corazón hasta que sus vidas retornaron con la madre naturaleza.
+Pero si aquel accidente no hubiera sucedido... Si ella no hubiera rastreado la sangre que contaminó las hojas...
+Si no hubiera conocido a ese joven moribundo y ciego bajo el árbol donde ella solía dormir la siesta,
+entonces, tal vez nunca habría tenido pensamientos de venganza, de sed de sangre y de destrucción...
+
+“Nunca lo olvides, buen Veridiscente.
+Nunca olvides que tu sitio está en el verde de la naturaleza, hijo del bosque.
+Nunca malgastes una flecha por la guerra, por la venganza o por gloria.
+Porque aquellos manchados por la sangre nunca encontrarán campos de caza veridiscentes infinitos en el más allá”.
+
+“Al menos, no permitas que este arco sea contaminado por mi venganza mortal.
+Ya no puedo llegar al otro lado para encontrarme con mi maestro o con los padres a quienes nunca conocí.
+Pero, al menos, deja que este arco conserve su pureza y que lleve mis pensamientos y arrepentimiento”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15410_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15410_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..559ab92a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15410_ES.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Este excepcional arco fue pintado de negro para integrarse perfectamente en la oscuridad de la noche.
+Fue el arma predilecta de una opulenta familia noble cuando esta salía a cazar.
+Hasta que un día, cayó en manos de un ladrón justiciero que nunca fue atrapado.
+
+Su portador disparaba en absoluto silencio apuntando a las coronas de los nobles.
+Atravesó las cuerdas de muchas horcas y desarmó a muchos soldados que perseguían a personas inocentes.
+Una vez, prometió traer luz a una edad oscura, así como
+justicia, riqueza y alegría a los oprimidos.
+
+De hecho, así fue en el pasado. Es más, trajo el miedo para los que estaban en el poder, provocándoles innumerables noches de insomnio mientras enfurecían de impotencia.
+También trajo el sonido de pasos ligeros como la lluvia a los techos y los balcones, y trajo canciones para los bardos de las plazas.
+Una vez incluso extrajo un zafiro de la insignia de un noble para dárselo a una bruja de ojos azules que cazaba el mal con una lanza.
+
+Pero ni siquiera al final del todo fue capaz de llevar una sola sonrisa a los labios de la bruja a la que amaba con toda su alma, que era tan fría como el zafiro que le regaló.
+Al final, buscando la muerte, el rostro en forma de flor de la bruja quedó marcado por el criminal, y nadie sabe a dónde fue después.
+Al final, el ladrón justiciero escuchó el consejo de sus hermanos. Abandonando su promesa, navegó hacia el océano, el cual no pertenecía a nadie.
+“¿Recordará todavía mi canción? ¿Recordará aquellos años que, aún hoy en día, siguen persiguiéndome por las calles impregnadas de olor a vino y en las que se cantan las canciones que yo le dediqué?”
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15412_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15412_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c77d2126
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15412_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+...
+“Señorita, ninguna lágrima suya ha sido derramada en vano durante su peregrinaje”,
+le dijo Ozvaldo Hrafnavines a la Princesa cuando su travesía en el país del silencio eterno llegó a su fin.
+
+En su viaje eterno a través del espacio y el tiempo, la Princesa del Juicio y Oz, el cuervo que asola la noche, fueron testigos del final de innumerables historias. Así, todas y cada una de las gotas de lluvia que cayeron durante ese viaje se fundieron en un amargo océano. La furia de todo joven acaba volviendo a la calma. Toda devoción es reducida a polvo con el transcurso del tiempo y se convierte en una demencia ante aquel antiguo árbol invertido. La gloriosa y grandiosa República de Rema que se sostenía sobre las ramas del tiempo también sería cercenada, dando lugar al gobierno del otro hijo gemelo de los lobos.
+Todo en este mundo está destinado a ser destruido para acabar en el futuro reino de la Princesa. Allí, todo ello encontrará un lugar donde dormir en su silencioso Jardín de la Noche.
+Aun así, cuando Droctfult cayó ante la Bestia del Mundo por luchar por sus sueños de juventud y por todas las gotas de lluvia que nunca llegaron a caer, la Princesa se sumió en el llanto.
+
+“Recuerda esto, Ozvaldo Hrafnavines: la Princesa del Reino de la Noche Eterna no llorará”,
+dijo ella. Y continuó: “¿Y quién no ha pecado alguna vez en este mundo? Cuando el reloj del juicio suene, el velo de la noche caerá nuevamente. Entonces, el conflicto entre bestias y humanos tan solo será como un simple vals nocturno”.
+
+“Sus palabras son, desde luego, acertadas, señorita”.
+“Hum. Pensé que deberías saberlo”.
+“Entonces, señorita, ¿aún recuerda aquella historia que...?”
+
+Dos de las tres brillantes lunas que hacían brillar el perfumado mar del universo primordial y perturbaban a las bestias del Reino de Arianrhod fueran destruidas en mil pedazos, irreconocibles incluso para la mística vista de la propia Princesa, por una espada que partió el horizonte en dos.
+O tal vez sucedió así: las brillantes lunas una vez iluminaron el universo, trajeron sueños y canciones a las tres personas durmientes de tres mundos y despertaron un profundo anhelo en las bestias que vagaban entre el amanecer y el anochecer. Finalmente, fueron destruidas y reducidas a polvo. Sin embargo, todavía deseaban permanecer dentro de la mirada eterna y brillante de la Princesa para que su suave luz llegara a aún más lugares.
+
+Así es. Una Princesa nunca llora.
+Solo fue la secreción natural de sus nobles ojos ante la ofensa de la intrusión de unos impertinentes granos de arena.
+
+—Fin—
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15413_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15413_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..247ac8682
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15413_ES.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+En los sueños de la infancia de Mondstadt, había una especie de flor flotante muy ligera.
+Crecía en medio de las tempestades y del frío extremo, y florecía a pesar del salvaje hielo.
+
+Era muy distinta a las demás flores y plantas, las cuales o bien eran arrancadas de raíz, o bien arrastradas por los fuertes vientos.
+Las raíces de estas flores, llamadas “flores de viento”, se volvían más resistentes cuanto más fuerte era el viento que las zarandeaba.
+Hoy en día, la lejana lucha de la gente que se rebeló contra el antiguo tirano es motivo de fiesta y humor.
+Y el recuerdo de esas flores se ha hecho cada vez más borroso, hasta el punto de fundirse con la melodía de las liras, tan antigua y parecida al silbido del viento.
+
+“Toma, te regalo esta flor sin nombre. Deseo que las primaveras que aún no has vivido tengan un gran significado para ti.
+Deseo que te lo paguen con esperanza y sonrisas, y que juntos recibamos el día en que cesen las tempestades”.
+
+Así era como se saludaba la gente de espíritu libre en la época en la que el Tirano de la Tempestad los miraba con desdén desde su torre.
+Aquellas personas que buscaban el valor y soñaban con poder expresarse libremente tenían que inventarse todo tipo de contraseñas y señales secretas.
+En el pasado, esas solitarias y frágiles flores se abrieron con el viento e inundaron las brumosas montañas.
+Así, los impasibles y desarraigados súbditos, que hasta entonces vivían dejándose llevar por la corriente, se convirtieron en orgullosos y valientes héroes.
+El arisco y egoísta tirano de la torre se volvió cada vez más pequeño e insignificante, hasta que sus vientos no pudieron seguir deteniendo la marea que estaba surgiendo.
+
+“Toma, te regalo esta flor sin nombre. Deseo que ella nos corone a ti y a mí como héroes, y que proteja nuestro presente y nuestro porvenir.
+Deseo que las rosadas nubes del crepúsculo se transformen en un espíritu que nos acompañe y que viaje libremente a través de la suave brisa”.
+
+Entonces, en las ruinas de la antigua torre, entre la alegría de la gente, que ahora disfrutaba de una nueva vida, los cánticos y las lágrimas, un guerrero de cabello rojo le dio la espalda al recién
+nacido dios y se sumergió en la marea de la multitud como una pequeña gota de agua.
+Se trataba de uno de los pioneros en transmitir mensajes secretos a través de las flores de viento, y tejió los primeros rayos del amanecer en su larga travesía nocturna antes del alba.
+Su nombre cayó en el olvido con el fluir del tiempo, pero sus hazañas se transmitieron y se cantaron sin cesar a través de la poesía.
+Milenios después, otra caballera de cabello rojo siguió los pasos del anterior guerrero para iluminar la historia teñida de negro por la aristocracia.
+Su destino fue el mismo que el de las flores de viento: florecer bajo una gran presión y levantarse en el momento preciso.
+El clan de esta persona estaba predestinado a vivir para siempre en la más oscura de las noches y traer las llamas del amanecer.
+
+Así, el aspecto de las flores de viento fue cayendo en el olvido con el paso de los años y las costumbres populares.
+Con la llegada de la paz, su nombre pasó a ser símbolo de amor y alegría.
+O, al menos, eso era lo que deseaban las personas que caminaron firmemente en la oscuridad de la noche.
+
+“Estas flores deberían simbolizar el amor y la llegada de tiempos mejores, y no el humo de la guerra o un código secreto de los
+abanderados de la rebelión”.
+
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15414_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15414_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4828681dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15414_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+“¡Bájate! ¡Las mujeres siempre se las apañan para estorbar en el barco!”.
+Eso dijo el ladrón Ako Domeki mientras se giraba.
+Al oír esto, la miko no pudo evitar sonreír.
+Si quien me enseñó a tirar con el arco no se hubiera ido a la guerra con la Shogun...
+Nuestro hijo tendría ahora la misma edad que Zaemon.
+Y quizás yo me apellidaría Takamine, o él tomaría el apellido Asase...
+
+El tono de Zaemon y cómo me dio la espalda deliberadamente...
+Fue como cuando él tomó la espada y se marchó.
+Así que, esta vez, no dejaré que este hombre muera.
+Incluso aunque signifique luchar contra el estandarte del emblema Electro...
+
+“Ya afilamos los arpones y las espadas. Es hora de zarpar”.
+“¡Mostremos a esos soldados la fuerza de Seiragi!”.
+
+Al oír las salomas, la miko bajó su arco.
+La magia auténtica que aprendió en secreto en la Montaña Yougou...
+Aunque le daba lástima por su maestro tengu, decidió usarla aquí.
+Desharía la gran barrera que había durado miles de años,
+y dejaría que el resentimiento moribundo del iris violeta
+destruyera los barcos con el estandarte Electro.
+Solo esperaba que ese gato viejo no atravesara la tormenta...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15415_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15415_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..64c1bb3c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15415_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+El herrero que aceptó el encargo preguntó por qué había que hacer este pedido de esta manera y por qué había que nombrar así a esa arma.
+La respuesta fue bastante complicada: que si las bestias mecánicas vagan por todo el mundo, que si las lanzas no tienen códigos de anulación...
+
+Sin embargo, el herrero lo entendió rápidamente. Así que este arco era un arma poderosa que se utilizaba para cazar y matar a estas poderosas criaturas mecánicas, y por lo tanto era el depredador supremo de ese mundo.
+
+Pero la extraña chica le corrigió.
+Ella iba a usar esto para cazar jabalíes, ya que parecía que en este mundo, usar el arco y las flechas para cazar realmente era una forma de obtener carne cruda.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15416_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15416_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d02e08f61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15416_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+El arco largo utilizado en el pasado por la miko Mouun de la Isla Watatsumi.
+Es puro y blanco como la espuma de una ola iluminada por la luz de la luna.
+
+La miko era amiga de los monstruos de los mares distantes, con quienes combatió contra las nubes tormentosas por el transitorio sueño de Watatsumi.
+Juntos, los compañeros de armas surcaron las olas mientras admiraban la espuma de las olas creada por las proas de los barcos.
+Siguieron persiguiendo el camino sin retorno en el que ahora se encontraba Watatsumi, hasta que fueron juntos a la tierra de su trágica devastación.
+
+“Quizás era verdad que la guerra instigada por nuestro gran Omikami de Watatsumi estuviera condenada a fracasar desde el principio.
+Pero mientras dejemos estos recuerdos para la posteridad, mientras sembremos las semillas del sacrificio, todo esto podría valer la pena”.
+
+Las canciones del pasado elogian el vínculo tácito que compartía con Umigozen como gemelas nacidas en Watatsumi.
+También las retratan bañándose en la proa de un barco debido al romper de las olas, con el arco tensado y la lanza alzada.
+Estas canciones lejanas cuentan cómo cabalgó con el Rey de la Montaña del Este a lomos de una criatura marina en la noche.
+Y también hablan del futuro roto que le susurró suave y lúgubremente al oído del héroe.
+
+En una época todavía pacífica, las gemelas cantaron una vez a coro con la gran ballena de las profundidades marinas.
+Cantaban sobre los lúgubres días del pasado en las profundidades del océano y sobre la oscuridad de la eterna noche, así como sobre Omikami y sus radiantes ramas de jade.
+Una vez jugueteó con ese joven temerario cuya única cualidad era su fuerza.
+
+“Cuando traiga la máscara de ese legendario tengu, tienes que terminar lo que tenemos pendiente, hermana, tal y como acordamos”.
+
+“Claro. Y si tú aún sigues diciendo falacias, le ordenaré a la ballena gigante que levante una enorme ola para lavar esa sucia boca tuya”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15501_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15501_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ce1412dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15501_ES.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Una lira capaz de perforar el mismo firmamento.
+Sus límpidas melodías aún resuenan en los vientos y los corazones de las personas.
+Se dice que sus canciones atrajeron al Reino del Viento al antiguo dragón malvado del abismo.
+
+En la antigüedad, Barbatos tocó la lira e invocó a los inmaculados mil vientos y canciones.
+Encantado por ambos, Dvalin, el gran dragón, descendió y le juró lealtad.
+Barbatos se regocijó al hacer un nuevo amigo y encargó a Dvalin proteger al pueblo de Mondstadt.
+Entonces, el errante Arconte Anemo y el Dragón del Viento forjaron el amanecer de Mondstadt con su amistad.
+
+Las vibrantes melodías de la lira detuvieron el ataque del dragón de la sombra en la última batalla,
+otorgando a Dvalin la oportunidad de poner fin a su terrible reinado.
+
+Eones después del canto de los vientos y de la feroz batalla, Dvalin se despertó de su letargo.
+Su maestro ya no estaba, y sus oídos se llenaron de los tóxicos rumores de la Orden del Abismo.
+Para el dragón, esto era como un dolor invisible y una tortura que nadie escuchaba.
+Esta terrible tristeza fue lo que acabó con el envenenado Dvalin.
+
+Dvalin descargó su dolor sobre aquello que prometió proteger
+y lanzó acusaciones al Arconte de los Vientos, a quien una vez juró lealtad.
+Lo acusó por mostrarse indiferente ante su dolor y por descuidar su amistad.
+También lo injurió por haberlo traicionado con crueldad cuando debía haberse comportado como un verdadero Arconte.
+
+El furioso dragón desconocía que Barbatos hizo todo lo que pudo para salvarlo.
+Su anhelo se sumergió en la sed de venganza, pero no en der Himmel, la lira de Barbatos.
+Los malentendidos de tantos siglos terminaron disipándose,
+y Dvalin volvió a escuchar las canciones del Arconte.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15502_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15502_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c8923a4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15502_ES.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+En la árida época antigua, cuando la verde tierra no era más que un páramo,
+había una doncella que siguió descalza los pasos del Señor de la Torre a través de la nieve.
+
+Él era su gran amor, pero los vientos abrasadores no entienden la suavidad de la carne mortal.
+El Rey era su enemigo, pero la caza de la doncella significaba más que una simple venganza.
+
+“Soñé con las olas del mar y la arena, con exuberantes bosques y tierras”.
+“Soñé con jabalíes que jugaban en arbustos de bayas y con una torre altísima”.
+le dijo ella en un tono suave al Rey, quien pareció hacer oídos sordos.
+
+Tras despertar de su amor ciego, se dio cuenta de que fue la única que había sido realmente sincera.
+A él la boca se le llenaba de palabras bonitas, pero estas siempre iban acompañadas de un viento cortante.
+En medio de un interminable y fuerte viento, el Rey de la Torre de la Tempestad miró con desdén a sus súbditos, tan famélicos que no podían ni mantenerse en pie.
+Él, sin embargo, creyó que lo que estaban haciendo era mostrar su adoración e indudable obediencia hacia él.
+
+Era la época en que el Tirano del Viento del Norte combatía con el Rey de la Torre.
+La Cazadora creía que el esclavista la amaba.
+Al final de la guerra, cuando el viento de la resistencia sopló por primera vez,
+en compañía de un joven, un elfo y un caballero sin nombre,
+ella escaló la imponente torre y desafió al excéntrico Rey.
+
+“Así, por fin podré llamar su atención”.
+
+Pero no fue hasta el momento en que su flecha volaba hacia él,
+y cuando la tempestad estaba a punto de desgarrar toda su piel,
+cuando finalmente se dio cuenta de la distancia entre ella y el Rey de la Tempestad.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15503_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15503_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f757c31ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15503_ES.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+“El viento del oeste lleva la fragancia del vino.
+El viento de la montaña trae noticias del destino.
+La lejana brisa agita mi corazón.
+Y canta mi añoranza por ti con sazón”.
+
+Hace mucho tiempo, había un caballero que siempre parecía estar preocupado.
+Solo una determinada canción podía hacer que dejara de fruncir el
+ceño, y solo la chica que cantaba dicha canción en la plaza podía
+hacer que olvidara sus responsabilidades durante unos momentos.
+
+Pero un día, el desastre cayó sobre esta tierra.
+Las canciones que una vez habían volado alegremente en el viento fueron ahogadas por un dragón venenoso.
+Con sus estremecedores pasos, incluso los gritos y las llamas se desgarraron.
+El Arconte Anemo escuchó su agonía, aunque se había negado a gobernar.
+Pero para proteger los sueños de sus viejos amigos y defender los verdes campos acariciados por el viento, se despertó de su largo
+sueño y voló junto al dragón del cielo en la batalla...
+Mientras tanto, el caballero y sus compañeros también lucharon por su tierra.
+
+Cuando el dragón venenoso cayó sobre los picos helados, el dragón del cielo azul se durmió en la antigua torre.
+El caballero yacía en el valle bajo un charco de sangre y, mientras agonizaba, pensaba:
+“Ella está estudiando en el extranjero, así que debería estar bien. Pero ¡ay! ¡Cuánto desearía escucharla cantar de nuevo!
+Al menos sé que Arundolyn y Roland están bien. Cuando ella regrese, seguro que esta catástrofe se desvanecerá”.
+
+Fueron muchas las canciones de alabanza al Arconte y las melodías que se escucharon en la batalla entre los dos dragones, pero todas acabaron perdiéndose.
+Y la canción que tanto le gustaba cantar a la joven también cambió a su regreso:
+“Los dientes de león vuelan con el viento del verano.
+El otoño trae la fragancia del grano.
+Mas no hay viento en ninguna estación.
+Que me prohíba mirar a tu corazón”.
+
+Después de que su voz y sus lágrimas se agotaran, la joven juró usar la llama de su vida para limpiar la corrupción de este mundo...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15504_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15504_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15505_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15505_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15506_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15506_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..556bf40aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15506_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Prueba
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15507_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15507_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d502ca7cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15507_ES.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+“Yo antes era un lobo herido y traicionado por todo el mundo”.
+“Pero, al final, crearemos un nuevo mundo en el que nadie se quede atrás”.
+
+“Vestidos con ropas inmaculadas y luminosas como el mediodía...”
+“Venimos del reino de las relucientes nieves...”
+“Y resonamos los cuernos que proclaman la grandeza de Su Majestad”.
+
+“A menudo caminamos en una noche sin luna”.
+“Recorrimos infinidad de desiertos dorados”.
+“Con frecuencia sentimos la punzante hostilidad de la oscuridad”.
+“Y en incontables ocasiones soñamos con aquellos amores que nos aguardaban en nuestro lejano hogar”.
+“Sin embargo, unas llamas albinas continúan ardiendo en nuestro pecho”.
+“Oh, heraldos que relucen como estrellas polares”,
+“Guíennos para ser capaces de avanzar eternamente incansables”.
+
+“Si tú también cargas con sueños que no se pueden contener y un dolor que no desaparece”,
+“Si al final del día acabas sumido en el descontento, si las falsas promesas te hacen arder de furia”,
+“Alza la mirada hacia las estrellas blancas y centelleantes, y verás nuestra bandera”.
+“¡Únete a nuestras filas y haz que nuestras botas marchen y hagan retumbar la tierra!”
+“Tú que marcharás con nosotros hacia la estrella polar en la noche blanca, nunca te fallaremos”.
+“Tú que marcharás con nosotros hacia las tierras más tenebrosas, creemos juntos un nuevo mundo”.
+
+“Ten siempre presente que la destrucción global traerá el comienzo de un nuevo orden”.
+“Y cuando la destrucción alcance su fin, nos esperará un amanecer inmaculado”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Weapon15509_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Weapon15509_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..dffc03b2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Weapon15509_ES.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+El arco que resplandece con el rayo fue sumergido en la oscuridad, pero no ha perdido su espíritu.
+Cuando la calamidad llegó desde el otro lado del mar, era el arma favorita de un gran espadachín.
+
+En su juventud recorrió las montañas y apostó con un tengu que encontró en su camino.
+Hizo su apuesta enfrentando su cuerpo joven y atlético contra el arco entregado por la Shogun.
+
+En cuanto al contenido exacto de la apuesta, probablemente solo podría recordarlo con varios tragos de más.
+Cuando la noche empezó a aclararse, tenía tres victorias y tres derrotas. Un empate con el tengu.
+Así que se lo llevó como sirviente. Afortunadamente, ganó el valioso arco.
+
+“Konbumaru, así es el tiro con arco de los tengu. ¡Mira y aprende!”.
+Le dieron un apodo ridículo, pero al menos pudo observar su postura.
+La flecha Electro se separó del arco y atravesó las nubes en un vuelo sin obstáculos...
+Era una auténtica danza de la muerte. Fiera, impredecible, elegante y hermosa.
+
+Muchos años después, ya había sobrepasado la edad para ser un chico de servicio y aprendido las técnicas del arco y la espada.
+Su dueño, que era muy impaciente, le envió al shogunato con una carta de recomendación.
+En los años que pasó allí, su habilidad con las artes marciales mejoró y conoció a muchos amigos y enemigos.
+Su pasión por viajar seguía viva y se había vuelto aún más fuerte con el arco de los tengu.
+
+“¿Qué tal si hacemos una apuesta? Tengo este arco...”
+“Apuesto por el mejor arco del mundo que volveré con vida”.
+“Lo dejaré aquí por ahora. Si yo, Takamine, pierdo, puedes quedártelo”.
+“Al fin y al cabo, Asase, has obtenido la esencia de mi técnica de tiro, así que podrás aprovecharlo”.
+“Pero si gano...”
+
+Cuando la calamidad llegó desde el otro lado del mar, el samurái y la valiente miko tenían una apuesta.
+Él apostó su supervivencia al abismo contra el arco entregado por la Shogun.
+
+Cuando el oscuro veneno se filtró en la tierra y la paz regresó, el espadachín no volvió.
+El resultado de la apuesta fue que la miko se quedó con el arco de la Shogun.
+Más adelante, en el bosque sagrado donde la Sacerdotisa Kitsune ya no aparecía, en el lugar que habían acordado...
+El hombre solitario que regresó del abismo se encontró con la miko que ya no era joven.
+Los ojos hundidos, manchados de sangre y lágrimas, recuperaron su brillo, pero los atravesó una flecha serrada que relucía levemente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Wings140001_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Wings140001_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0818e591
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Wings140001_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Ha pasado mucho tiempo desde la última vez que los Caballeros Exploradores le dieron la bienvenida a un nuevo miembro entre sus filas.
+Amber siempre ha querido regalar este planeador a un joven caballero con potencial.
+Muchos años han pasado y, sin embargo, esa oportunidad nunca llegó.
+
+Como los Caballeros Exploradores usan mucho sus planeadores, estos acaban desgastándose mucho.
+Esto, sumado al hecho de que el estilo de vuelo de Amber desgasta mucho el planeador, ha acortado en gran medida la vida útil de este, hasta el punto que ya ha tenido diez en total.
+Sin embargo, nunca pensó en usar este planeador tan especial para volar.
+
+Por alguna razón, un día, Amber estaba de muy buen humor.
+Por fin, se puso aquel planeador que apenas había utilizado.
+Lo hizo aunque estaba en una misión para despejar unos campamentos de Hilichurls,
+y aunque volar se había vuelto especialmente peligroso en aquellos días con tormentas tan frecuentes.
+
+En cuanto a lo que pasó después...
+No sabía por qué había decidido creer a esa persona de cabello dorado y de una tierra lejana.
+No sabía por qué sentía que tenía potencial.
+Pero, si realmente era esa persona, tal vez...
+
+“Bueno, lo que te voy a regalar es...”
diff --git a/Resources/Readable/ES/Wings140002_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Wings140002_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b247e9e51
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Wings140002_ES.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+No con todos los planeadores se puede volar.
+En este mundo, hay aves que nunca aprenden a volar.
+Y también hay planeadores que no han pasado por los controles de calidad necesarios.
+
+Al ver tu aspecto tan pensativo, Amber pareció entender tu preocupación.
+“¡No te preocupes! Nadie se ha lastimado nunca durante una prueba de vuelo”.
+A esto, añadió que los que resultaban heridos, en realidad, eran los jabalíes y los Hilichurls.
+Aun sabiendo que tú no te lastimarías, sentiste un poco de pena al pensar en las frágiles criaturas que habían sido heridas para que pudieras volar sobre la tierra...
+Pero, en el fondo, también sentiste alivio.
+
+Amber siguió hablando.
+“Si puedes volar con un planeador es gracias a la bendición del Arconte Anemo.
+Y también gracias a la ingeniería y la sabiduría humanas, claro”.
+
+Ella nunca explicó para qué coleccionaba insignias Anemo.
+Tal vez como tenía sangre de aventurera y corazón de comerciante,
+se volvía muy habladora cuando mencionaba a personas con un espíritu aventurero.
+Según ella, los exploradores ya habían comenzado a experimentar con dispositivos voladores hace miles de años.
+
+Te aclaraste la garganta y ella, un poco avergonzada, siguió hablando sobre lo especial que era ese planeador.
+Hubo quien pensó que ser bendecido por el Arconte Anemo era demasiado sospechoso.
+Y también hubo quien se burló tanto del valiente artesano que se atrevió a fabricar ese planeador como del propio planeador en sí.
+Fue realmente injusto que la gente lo tratara así por ello.
+
+Pero tú también eres una persona valiente, ¿cierto? Alguien que no cede ante la mirada de otras personas. Seguro que serías el amo perfecto para este planeador.
+Tras decir eso, Amber puso en tus manos un planeador realmente especial.
+“¡Por supuesto que funciona! Te hará volar muy alto, pero primero debes creer en él, y también en ti”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Wings140003_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Wings140003_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4479402f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Wings140003_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Esta es la prueba de que viniste a este mundo de una manera muy especial.
+Este es el emblema del que solo es digno quien ha logrado trascender los cielos.
+
+“Tu viaje será muy peligroso a partir de ahora”,
+te dijo aquella persona.
+“No sé si esta tela te protegerá de algo, pero...”
+
+Y así fue.
+En tu largo viaje, viste el nacimiento y la muerte de las estrellas,
+y dispersaste brevemente la oscuridad antes de que esta te consumiera una vez más.
+Esta tela no te protegerá del calor ni del frío, ni tampoco te defenderá contra las maldiciones y la animadversión.
+Pero, en tus largas noches en Teyvat, a veces te la pondrás por encima y la encontrarás de lo más útil.
+
+“Cuando te enfrentes a un poder capaz de destruir uno, o quizás incluso dos mundos...”.
+No recuerdas quién fue la persona que les trató a los dos con tanta amabilidad. Solo sabes que desearías con todas tus fuerzas poder recordarlo...
+“Cuando te enfrentas a una oscuridad sin límites, o a un resplandor que lo consume todo...”.
+Pero aquello ocurrió en el mundo en el que estuviste antes de este.
+
+Ya no tienes que dormir afuera, en la naturaleza.
+Tu cama en la ciudad es suave y cómoda. Incluso si acampas al raso, la hierba es suave, llena de la fragancia de la vida.
+Es por eso que, desde el momento en el que recibiste el planeador de esa chica, encontraste un nuevo uso para esta tela...
+
+Ahora puedes surcar el cielo hacia las estrellas con ella.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Wings140004_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Wings140004_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..27e527629
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Wings140004_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+“Ojalá hiciera algo de viento”.
+Así suspiraba el viajero que marchaba por un páramo que parecía no tener fin.
+Los hijos e hijas de la atmósfera habitan en el cielo. Cuando uno de ellos oyó el deseo del viajero, pidió permiso para llevarle una brisa refrescante.
+“Está bien. Pero debes partir desde las orillas del este, y después atravesar barrancos, montañas y colinas, y continuar por los bancos de arena de ríos y arroyos. Solo llegarás a donde él está tras un viaje muy largo”.
+
+Así que el viento partió desde las orillas del este y comenzó su propio viaje.
+Por el camino encontró unas semillas de diente de león que querían ver el mundo, así que las arrastró durante un tiempo.
+Después vio un pajarillo que acababa de romper el cascarón y quería volar, así que sostuvo sus alas.
+Más tarde llegó a un lugar en el que unos viejos campesinos no podían moler el grano por sí mismos, así que se quedó por un tiempo y empujó las aspas de su molino.
+Mientras ayudaba a otros seres y cuidaba de la tierra sin pensar en sí mismo, el viento empezó a materializarse gradualmente y tomó la forma de una persona.
+Cuando finalmente llegó a su destino y encontró al viajero,
+ya no era la ráfaga de viento por la que este había suspirado.
+
+“Ojalá hiciera algo de viento”.
+Entonces acompañó al viajero en su periplo por el continente...
+
+“Esta es una parábola muy bonita de un santo de la Iglesia de Favonius. La moraleja de la historia es que siempre debemos estar preparados para ayudar a quienes lo necesitan y dispuestos a servir a otros. Y ahora, como reconocimiento de tus buenas acciones, te otorgo este planeador”.
diff --git a/Resources/Readable/ES/Wings140005_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Wings140005_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cd8adcd7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Wings140005_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+“Levanta la vista y observa las nubes que se enredan en los picos rocosos con gráciles movimientos. Perforan arcoíris, atraviesan nieve y escarcha y sonríen al ver las batallas desde lo alto”.
+La historia que vamos a relatar hoy comienza con este fragmento.
+Todo el mundo sabe que, esparcidos por las extensas tierras de Liyue, hay aspirantes a artistas marciales que buscan el rastro de los Adeptus en la espesura de los bosques y las cimas de las montañas que rozan las nubes. Lejos de la vista de las Siete Estrellas, realizan sus actos caballerescos en secreto. Ya contamos la historia de los dos jóvenes anónimos que perforan arcoíris y atraviesan nieve y escarcha. Hoy hablaremos de otro gran héroe, una historia que aún no han escuchado.
+
+Se dice que este gran héroe llegó con el viente del este.
+Tras obtener la insignia oficial del Rey Geo, conjuró un par de Alas del Vuelo Áureo y voló por todo Liyue repartiendo justicia.
+Cuando el Chi, sediento de sangre, se disponía a causar estragos, el gran héroe agitó su puño del tamaño de la Montaña Aozang y lo sepultó en las profundidades de la tierra.
+Al enfrentarse al monstruo de Guyun, que era un rival digno incluso de los Adeptus, este héroe blandió su espada y purgó a los demonios.
+Y no olvidemos al joven Fatui arrogante que se opuso abiertamente al Rey Geo y menospreció a las Siete Estrellas. Nuestro héroe apareció en uno de sus banquetes, lanzó la bandeja de frutas por los aires y golpeó al joven hasta que se arrepintió de sus errores, se inclinó ante el Rey Geo y las Siete Estrellas y abandonó el banquete...
+
+Aunque este planeador es bastante lujoso, el héroe se alegró al recibir las alabanzas de los ciudadanos de Liyue y lo aceptó gustosamente.
+No obstante, estas alas vienen con unas instrucciones de uso que en apariencia son una historia, pero en realidad son un manual sobre cómo ser un auténtico héroe caballeresco. Superan las expectativas en prácticamente todos los aspectos...
diff --git a/Resources/Readable/ES/Wings140006_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Wings140006_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca07bf3bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Wings140006_ES.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Nos elevaremos de nuevo.
+El árbol marchito tiene brotes nuevos porque se acerca una era aún más difícil.
+
+Ese fue el aviso que el búho transmitió al halcón.
+
+Pero los halcones, que siempre miran la tierra desde lo alto, querían gobernar los cielos.
+¿Y qué hay bajo el cielo que pueda competir contra ellos?
+Así que ignoraron el aviso de los búhos y se burlaron de ellos, tomándolos por cobardes.
+Las aves que solo pueden cazar por la noche son así, por supuesto... inútiles y cobardes.
+
+Después, la escarcha del enorme pilar congeló la montaña e hizo pedazos el árbol que daba sombra al reino.
+Más tarde, la oscuridad que cubrió la tierra como una marea rompió las ramas en las que se posaban las aves de presa.
+En medio del torbellino de perversidad, los halcones cayeron al suelo con los gorriones.
+
+Así, los pájaros del reino del viento descubrieron lo siguiente:
+Incluso los cielos libres se pueden volver blancos por la nieve o negros por las tinieblas.
+Hasta el sol del mediodía se había cubierto, por no mencionar la luna y las estrellas.
+
+Las aves se refugiaron en sus nidos y esperaron el trágico y silencioso final.
+Pero, en la ausencia de luz, los búhos, de costumbres nocturnas, se convirtieron en los amos...
+
+Hasta mucho después.
+Los débiles polluelos de halcón crecieron felices, alimentándose de presas cuyo origen desconocían.
+Al final el cielo terminó despejándose y, aunque la montaña seguía cubierta de hielo y nieve, del suelo brotó nueva vida.
+
+Pero los polluelos nunca sabrán quién los salvó.
+El dragón hermoso como las piedras preciosas también cayó en el olvido, como los ojos de los búhos, que solo brillan en la oscuridad.
+Las ramas en las que los pájaros solían posarse antiguamente han vuelto a crecer, aunque esta vez son de un inquietante color carmesí...
+
+Y, aunque no está directamente relacionado, un halcón rojo que abandonó su bandada para cazar y proteger en la oscuridad tomó el nombre del búho.
+
+En el silencio de la noche puede oírsele anunciando el secreto:
+Nos elevaremos de nuevo.
+El árbol marchito tiene brotes nuevos porque se acerca una era aún más difícil.
+
+Te otorgo este par de alas, para que juntos seamos testigos de los tiempos que vienen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Wings140007_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Wings140007_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..678b3e760
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Wings140007_ES.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Este es un objeto caído desde otro mundo. Simboliza el último banquete de ese mundo, así como la llegada del fin de semana.
+
+Una vez, aquel mundo estuvo gobernado por dragones.
+Pero no eran como esos dragones de los cuentos capaces de volar, sino que más bien tenían una forma de lagarto y pollo.
+
+Puede que sea difícil de imaginar para ti, Klee, pero en aquella época, en los mares de ese mundo había unos gigantescos dragones-pez, y unos dragones-pájaro con unas enormes alas surcaban los cielos.
+Eran unas criaturas grandiosas, por lo que despreciaban al resto de las especies.
+Entonces, se autoproclamaron reyes de todos los seres vivos de la tierra.
+
+Más tarde, aparecieron los primeros seres humanos de ese mundo.
+Nadie sabe cómo sucedió exactamente, aunque tal vez se debiera a la caída de unos meteoritos. En cualquier caso, aquellos humanos tenían una extraña costumbre llamada “la cena del domingo”.
+Poco tiempo después, ese día llegó y, con él, empezó el banquete.
+Los muslos y las alas de los dragones se embadurnaban en harina y eran sometidos al purgatorio de las llamas de los hornos de los humanos.
+Eran convertidos en comida para deleitar a todos los comensales. Se dice que la carne de dragón era tan extremadamente deliciosa que nadie podía evitar chuparse los dedos tras degustarla.
+El banquete, que originalmente solo se celebraba un domingo a la semana, acabó por celebrarse todos los días debido al exquisito sabor de aquella carne.
+“¡Esto es asombroso!”
+“¡Debemos comer la cena del domingo todas las noches de la
+semana!”, proclamaron todos.
+Y así, la era de los dragones terminó.
+
+Este planeador conmemora su terrible extinción. Además, su color original no era este, sino el azul y el blanco.
+La madre de Klee cambió su color para que conjuntara con la manera de vestir de su familia, de ahí su aspecto actual. Una vez que volvió a casa por un corto periodo de tiempo, dejó este planeador y, entonces, se volvió a marchar.
+“Hija, voy a estar muy ocupada. En estos últimos dos años, las fronteras de Teyvat se han vuelto muy frágiles”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Wings140008_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Wings140008_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..95642f1ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Wings140008_ES.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+“Además del largo linaje de los tengu de Yougou, la palabra ‘tengu’ también hace referencia a un tipo de guerreros hábiles, ágiles y difíciles de rastrear. Y es que, como ya sabrás, los tengu también tienen alas”.
+Esta afirmación se te hace un poco difícil de creer.
+
+“Los tengu son aquellos seres que poseen la habilidad divina de moverse libremente en el aire. Tú, por tu parte, has recorrido toda Inazuma sobrevolando casas y montañas, y eres tan ágil como un cuervo o un halcón.
+En Inazuma ha habido personas que ansiaban ser como los tengu, e incluso los imitaban. A estas personas les gustaba sentarse en la parte más alta de Tenshukaku, en los árboles, en las montañas y en los arcos torii para burlarse de las masas y los funcionarios. Hacían controvertidas pintadas tengu en los jardines imperiales de Tenshukaku y despreciaban la autoridad del Gran Santuario y del shogunato.
+Sin embargo, al final, este grupo de personas sin ningún tipo de inhibición fue atrapado por los auténticos tengu, quienes les dieron una buena lección.
+Pero tú no tienes que preocuparte por esta leyenda. Al fin y al cabo, respetas la ley y el orden público”.
+No hace falta decir mucho más al respecto, ya que tú estás acostumbrad{F#a}{M#o} a sobrevolar las casas de la gente con tu planeador y a trepar muros y montañas.
+
+“En segundo lugar, la palabra ‘tengu’ también hace referencia a aquellos espadachines de habilidades sin igual. Además de las principales escuelas creadas por la Shogun Raiden, así como la técnica Cortatiniebla y el estilo Meikyou Shisui, hasta hoy en día también ha sobrevivido el estilo Iwakura. La técnica de corte Tengu, la cual no se enseñaba a cualquier discípulo Iwakura, era un estilo de combate con la espada utilizado para vencer a los tengu, cuya destreza con esta arma era especialmente veloz. En cuanto a ti, no creo que haga falta hablar de tus excelentes habilidades y tus grandes hazañas.
+Por último, los tengu también suelen ser capaces de manipular el viento y la electricidad. Cuenta la leyenda que entre los tengu de Yougou hay un objeto que ha pasado de generación en generación. Se trata del ‘abanico ventormento’, con cuya parte frontal se puede invocar el viento, y con cuya parte trasera se invoca el trueno. Por eso, tú, que puedes manipular tanto el elemento Anemo como el Electro, ¡también serías digno de llamarte ‘tengu’! Por cierto, como curiosidad, te diré que el abanico ventormento no es más que un truco. En general, para no revelar este gran secreto, los tengu suelen viajar acompañados. Así, siempre habrá uno que sepa utilizar el elemento Anemo y otro que utilice Electro”.
+Sara, que se encuentra al lado de ti, parece sentirse incluso más incómoda que tú.
+
+“Ahora, el Gran Santuario te obsequia este planeador para condecorar tus contribuciones a Inazuma”.
+Entonces, ¿así son las alas de los tengu?
+Al ver tu cara de perplejidad, Sara responde rápidamente:
+“¡Claro que no!”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/Wings140009_ES.txt b/Resources/Readable/ES/Wings140009_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e09ef52be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/Wings140009_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+“Una vez, conocí a cierto poeta. Que no era yo, por cierto...”.
+El tipo de verde mordió una manzana mientras contaba la siguiente historia:
+
+Vivía en una época en la que las llamas de la guerra acababan de apagarse y las ascuas acababan de extinguirse. El poeta había visto demasiadas disputas y separaciones.
+Entonces, cantaba a los cielos, a las obstinadas piedras, a los agitados mares y a las estrellas más allá del cielo.
+Porque sabía que alguien debía curar las heridas del mundo y, por lo tanto, alguien debía encontrar la forma de comunicarse con ellas.
+Si el cielo, las piedras, el mar y las estrellas respondieran, entonces la música podría fluir a través de todas las cosas.
+Al principio, el cielo no respondía. Solo las sombras de las aves pasaban frente a él. Tampoco lo hacían las piedras, cuyo único sonido era el caer de unas gotas de agua. Al principio, los mares tampoco respondían, pero su fuerte y salado olor traía el presagio de una tormenta.
+Las estrellas tampoco le respondieron.
+Pero el poeta lo sabía. ¿Qué podía decir este cielo lleno de estrellas?
+
+Sin embargo, no se dio por vencido. Pero no porque tuviera fe, sino porque así era él.
+Más tarde, el mar respondió. En lo alto de un acantilado, se construyó un puesto de vigilancia con el que observar la tormenta, y la monja que ocupaba su puesto allí aplaudía su actuación.
+Más tarde, la piedra respondió. Se secó la cara con un pañuelo, diciendo: “Tu actuación ha sido realmente inigualable en toda la tierra. Pero la próxima vez que te emborraches y derrames vino sobre mi cabeza, me enfadaré bastante”.
+Más tarde, los cielos respondieron. La sombra de los pájaros que sobrevolaban el cielo taparon el propio sol. El poeta levantó la cabeza y un hermoso dragón descendió ante él.
+
+“Estaba pensando que, si algún día hiciera llorar a las estrellas, ¡creo que provocaría una lluvia de meteoritos! Ah, claro. Así que este planeador fue la respuesta de las estrellas. Cayó del cielo, como tú”.
+El poeta de verde señaló al cielo mientras sostenía una manzana en la mano.
+“Este poeta no soy yo, o quizás este planeador sí cayó del cielo. Puedes elegir la que quieras que sea verdad, jeje”.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ES/ZhongmofanPic_ES.txt b/Resources/Readable/ES/ZhongmofanPic_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ES/ZhongmofanPic_ES.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/AmborLicense_FR.txt b/Resources/Readable/FR/AmborLicense_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..930d11bbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/AmborLicense_FR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1. Veuillez vous assurer que vous êtes physiquement et mentalement apte à planer.
+
+2. Commencez par vous entraîner avec un champ de vent ou sur un terrain surélevé.
+
+3. Faites attention à la force et la direction du vent pour garder l'équilibre lors du planage.
+
+4. Veuillez faire attention au trafic aérien et vérifiez bien la date d'expiration de votre permis.
+
+5. Lors de l'atterrissage, maintenez votre équilibre et fermez votre planeur à une altitude de sécurité.
+
+6. Il est interdit de planer en état d'ivresse.
+
+
+Exemples de violation :
+
+1. Pour faire plaisir à sa fille Lili, un habitant de Mondstadt nommé Rudolf a sauté du deuxième étage de sa maison en déployant son planeur de vent. Il s'est immédiatement fracturé la jambe gauche, en plus de souffrir d'une contusion des muscles de la hanche ; l'accident a failli lui coûter la vie. Rudolf a reçu une contravention et une suspension de son permis de planer pendant un an.
+
+2. Alice, une touriste, a fait exploser des Anémoblobs à Ventlevé afin de pouvoir s'envoler plus haut grâce aux puissants courants d'air ainsi obtenus. Cette aventurière légendaire a enchaîné les cascades dans le ciel, ce qui lui a valu beaucoup d'applaudissements des habitants de Mondstadt. Jean, l'actuelle Grande Maîtresse suppléante de l'Ordre de Favonius, l'a ensuite convoquée pour l'informer d'une détention de 10 jours.
+
+3. Pour montrer son talent à la lyre à ses camarades de taverne, José le barde a joué de son instrument dans les airs, et s'est entêté à finir de chanter le long poème qu'il venait de composer.
+Après avoir écouté gémir au vent pendant une dizaine de minutes l'une des pires mélodies qui puisse exister, la plupart des habitants de Mondstadt ont vu de leurs propres yeux José le barde, dont les talents valent soi-disant ceux de Barbatos, tomber dans le puits à souhait. Heureusement, bien que la lyre et le planeur de vent aient été gravement endommagés, José n'a subi qu'une blessure légère. En conséquence des troubles engendrés par ce vol dangereux, le permis de planer de José a été suspendu pour une période de 5 ans, et il s'est vu condamné à un service communautaire de 3 mois.
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/BarbaraBlackmail_FR.txt b/Resources/Readable/FR/BarbaraBlackmail_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dec044161
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/BarbaraBlackmail_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+« Chère Barbara,
+
+
+J'ai dérobé la chose qui vous est la plus précieuse et je l'ai enterrée. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book100_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book100_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0e8f210b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book100_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+—— Le Néant ——
+« Ma fille, n'ai-je point mis en toi tous mes espoirs ? Ne t'ai-je point créée pour que le jour vienne où tu me transperceras ? » Le roi divin ressuscité flottait dans le ciel. Le tonnerre, la tempête et la foudre célébraient tous la renaissance du roi du monde ancien.
+
+Mais la fille n'avait plus peur. Les milliers d'années suivant sa création convergeaient vers cet instant précis.
+Ou plutôt non – ce qui l'avait emplie de courage, c'était tout ce temps passé à ses côtés.
+
+Irmin, la première hallebarde divine, avait connecté les neufs mondes, et traversé l'axe du monde. On trouvait ses répliques dans tout le royaume des cieux.
+
+Le roi divin, craignant la furie dont il ferait montre après sa mort, avait façonné une dernière hallebarde divine : la Princesse du châtiment. l'objet – non, l'être – allait enfin se réaliser entièrement à cet instant.
+
+...
+
+(Une note de l'éditrice est visible à la fin de l'ouvrage :)
+
+« Le Bris de l'arme divine » est une série de romans publiée par la Chambre Yae, l'imprimerie d'Inazuma, incluant des éléments de la culture de Liyue. Les cinq premiers tomes ont rencontré un succès retentissant, comme le prouve la parution d'un sixième tome.
+Nul doute que la conclusion de cette saga épique offerte par ce sixième tome satisfera nos lecteurs au plus haut point.
+Enfin, j'espère.
+
+Bien que la dernière partie de l'ouvrage diffère des précédents volumes et donne le sentiment d'un livre à part, cela n'est en aucun cas dû à une quelconque pression de notre part envers l'auteur, le professeur Jiu, à développer une nouvelle série. Dans sa hâte de finir dans les délais impartis, M. Jiu a quelque peu modifié son style habituel ; pour faire simple, disons que M. Jiu apprécie se lancer des défis ♡.
+
+Dans notre souci constant de répondre aux attentes des fans des premiers tomes, nous sommes heureux de vous annoncer la parution prochaine de l'édition collector « Bois d'Ébène ». Voici l'occasion pour tous ceux qui ont grandi avec « Le Bris de l'arme divine » de se procurer la totalité de la saga ! De plus, la Princesse du châtiment reviendra dans un futur prochain.
+
+Responsable éditoriale
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book101_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book101_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..895cf52bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book101_FR.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+—— Clair de lune ——
+On raconte qu'il existe en ville un endroit que même le vent a oublié.
+Placez-vous devant la fontaine puis fermez les yeux. Attendez trente-cinq battements de cœur, puis effectuez sept tours dans le sens des aiguilles d'une montre, et à nouveau sept tours dans le sens opposé. Rouvrez les yeux : vos pas devraient vous avoir mené à la devanture d'une petite boutique...
+
+————
+
+« Excusez-moi, il y a quelqu'un ? »
+fit Weige d'un ton mal assuré.
+La porte se referma derrière elle. La petite cloche qui y était accrochée émit un son clair qui se perdit dans la pièce poussiéreuse et en désordre.
+Les rayons du crépuscule tombaient en une lueur cristalline sur la devanture. La pièce regorgeait d'objets échappant à sa compréhension. Elle avança avec prudence, craignant de heurter quelque objet au passage.
+Dans le magasin, rien ne se produisit.
+Weige observa les objets autour d'elle. Pièces détachées de machines à la fonction inconnue, faïences aux images mystérieuses incrustées, chaînes couvertes de marques, une couronne ayant appartenu à quelque noble oublié...
+Alors qu'elle était absorbée dans la contemplation de tous ces objets paraissant tous plus inutiles les uns que les autres, la tenancière, une femme aux pupilles allongées telles celles d'un renard apparut soudain à ses côtés.
+« Voici les crocs d'un ancien seigneur des loups. Il est fort possible qu'il s'agisse là des seuls témoins restants, à l'exception peut-être des anciens dieux, de l'époque où ces terres étaient couvertes de gel. »
+Elle ajouta d'une voix douce :
+« Bienvenue. Y a-t-il quelque chose qui vous intéresse ? »
+
+« Avez-vous quelque chose qui permette... d'oublier ?
+– Je propose en effet ce type de marchandise. »
+Les mains pressées contre sa poitrine, Weige s'enquit d'une voix anxieuse :
+« Cela fonctionne même pour oublier une personne chère ? »
+La marchande aux yeux de renard opina d'un air grave :
+« Je sais que vous cherchez à oublier un jeune homme au regard limpide tel le clair de lune. Sa disparition a laissé en votre cœur un vide qu'aucune rencontre ni joie ne parvient à combler. »
+Toute à sa surprise, Weige ne put que hocher la tête.
+Avec un rire léger, la femme à l'étrange regard fit apparaître on ne sait d'où une fiole.
+« Voici une potion capable de vous faire oublier toute douleur.
+Dans les temps anciens, à l'époque où le vent glacial parcourait ces terres, les peuplades locales fabriquaient cet alcool au plus profond des terres gelées ; il leur permettait de survivre au monde hostile les environnant. Mais la recette tomba dans l'oubli lorsque les hommes vécurent plus heureux, et est aujourd'hui ignorée de tous. »
+Elle agita la fiole.
+« Il n'en reste guère... Mais c'est un signe que vous ayez trouvé cette boutique, aussi l'objet vous revient-il. Encore faut-il que vous soyez sûre que c'est ce que vous désirez vraiment... »
+Weige prit le flacon que lui tendait la femme.
+Une pierre précieuse devait y avoir autrefois été incrustée, mais en avait été retirée, laissant un creux et une impression de vide.
+
+Reprenant soudain ses esprits, Weige réalisa qu'elle faisait à nouveau face à la fontaine.
+« Que... Que fais-je ici ? » pensa-t-elle, l'esprit embrumé. Elle se hâta de revenir chez elle sous la lueur de la lune. « La nuit est déjà avancée, si je ne me dépêche pas... »
+Elle ne se rappelait ni de l'étrange boutique, ni comment elle y était arrivée, ni ce qu'il s'y était passé.
+
+————
+
+« Elle est partie »,
+fit la femme aux yeux de renard alors que mourrait le son du carillon de la porte se refermant.
+Un jeune homme aux yeux rappelant le clair de lune émergea de l'arrière-boutique.
+« Merci pour ton aide.
+– Cela fait combien de fois qu'elle vient ?
+– Cela doit faire la sixième... non, la septième visite. » L'homme hésita un instant, puis demanda : « Cette liqueur fonctionne vraiment ? Ce n'est pas que je ne te fasse pas confiance, mais... »
+La femme à l'étrange regard sourit.
+« Ce remède est utilisé pour faire disparaître la souffrance. Mais il semblerait que votre passé, à ses yeux, n'est point chose douloureuse. La potion ne peut que lui faire oublier momentanément la tristesse qu'elle ressent lorsqu'elle pense à toi et à ta disparition.
+Il suffit que le clair de lune apparaisse pour qu'elle t'y voie, et la mémoire lui revient alors. Votre rencontre au Ludi Harpastum, l'après-midi que vous avez passé à Ventlevé, les moments passés à profiter ensemble du paysage au Cap de la Promesse, votre échappée main dans la main lors du festival de l'été, la cape de plumes et le poème que tu lui as offerts lors du rassemblement des poètes... Elle ne souhaite probablement pas se séparer de tous ces souvenirs.
+J'ai dans ma boutique des remèdes permettant vraiment de tout oublier, souhaites-tu que ce soit ce que je lui donne la prochaine fois ? »
+Riant avec légèreté, elle observait le jeune homme. Celui-ci resta muré un moment dans son silence, puis poussa un soupir.
+
+« Dis-moi la vérité. Pourquoi insistes-tu pour te cacher ?
+– Ah... À cause de cela. »
+Il sortit de ses vêtements une boule de cristal. Un symbole s'y devinait.
+« La personne qui l'obtiendra disparaîtra un jour de ce monde.
+Autant disparaître le plus tôt possible ; elle est encore jeune, mieux vaut qu'elle m'oublie maintenant.
+– Ah, c'est donc cela... » La femme rit avec grâce. « C'est donc toi qui as été choisi.
+— Connaîtrais-tu le sort de celui qui est choisi ? »
+fit le jeune homme d'un ton pressé.
+Elle se contenta de le regarder en souriant.
+« L'heure est aussi venue pour moi de partir, fit-il. Puisque les choses sont ainsi, autant faire ce qui doit être fait.
+– Que fais-je si elle revient ?
+– ... Dans ce cas... Laisse-la se débrouiller seule.
+– Quel homme cruel tu fais. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book102_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book102_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6a78dbe9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book102_FR.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+—— Gemme ——
+On raconte qu'il existe au port un endroit oublié de la roche et des vagues.
+Placez-vous où soufflent les vents maritimes et fermez les yeux. Le dos au bruit et à l'agitation, faites quarante-neuf pas. Une fois que le son de vos battements de cœur recouvre complètement le bruit au loin, rouvrez les yeux ; vos pas devraient vous avoir conduit à une petite boutique...
+
+————
+
+« Ohé, il y a quelqu'un ? » s'enquit Yu'an.
+Circonspect, il pénétra dans la boutique. La porte se referma à sa suite, le son cristallin de la sonnette se répandant dans la pièce.
+Le bruit des vagues s'écrasant contre la jetée pénétrait tel un vague souvenir dans le lieu. Dans le magasin long et étroit s'entassaient toutes sortes de vieilleries étranges. Yu'an entreprit de parcourir les objets du regard, prenant garde de ne pas les toucher, de peur que la poussière qui les recouvrent ne s'amourache de ses vêtements.
+Une ancienne lanterne jaunie, la denture d'une quelconque bête à la taille impressionnante, de l'aérosidérite noire comme les ténèbres, un assemblage géométrique de tenon et mortaise d'une couleur dorée passée...
+Alors qu'il s'emparait d'une fiole en cristal contenant une poudre blanche comme la neige, une voix douce se fit entendre à ses côtés.
+« Cette fiole contient du sel extrait des larmes d'un dieu. »
+La voix tranquille avait rompu le silence environnant tel un galet jeté dans l'eau calme. Surpris, Yu'an lâcha la petite bouteille.
+Sans un mot, la tenancière au regard de renard rattrapa la fiole, et la reposa sur l'étagère.
+
+« Oh euh... On m'a dit de venir ici... »
+La femme hocha la tête en souriant, ne montrant aucun signe qu'elle avait remarqué la gêne du visiteur.
+« Bienvenue. Y a-t-il quelque chose qui vous intéresse ?
+– J'aimerais trouver un cadeau, pour offrir à... une jeune fille qui m'est très chère.
+J'ai l'intention de la demander en mariage ; j'aimerais trouver un cadeau pour l'occasion. »
+Nerveux, Yu'an se mordit les lèvres. Redressant la tête, il plongea son regard dans celui de la commerçante ; ses yeux abritaient deux pupilles semblables à deux éclats d'ambre jaune.
+Après un long moment à le regarder, celle-ci répondit : « Je vois. »
+
+La silhouette élancée disparut dans l'arrière-boutique.
+À son retour, la femme tenait en ses mains un objet d'où rayonnaient mille couleurs. En s'approchant, il vit qu'il s'agissait d'une gemme à dix faces façonnée avec soin.
+« J'imagine que vous avez entendu parler de la légende du « cœur de gemme » ? »
+Bien qu'il en ignorât tout, Yu'an opina.
+« On raconte que ce type de gemme, lorsqu'il est façonné par l'homme, n'est qu'une pâle copie de l'original, qui possède lui des propriétés particulières ; on peut y voir toutes sortes de merveilles. Ces gemmes sont paraît-il créées lorsque la vie d'un être céleste touche à sa fin, sans que celui-ci ait pu réaliser un souhait lui tenant à cœur. Jettez un œil, si vous voulez... »
+Elle fit signe à Yu'an d'observer à sa suite les images vacillantes à l'intérieur de l'objet.
+Des milliers d'années se mirent à défiler devant ses yeux en un instant. Étoiles, océans et continents apparaissaient pour disparaître ensuite ; la neige faisait place à la verdure, et les fleuves découpaient les terres de leurs méandres. Des villes s'érigeaient, des royaumes s'écroulaient...
+
+... La nuit était déjà avancée, et la lune se reflétait sur les flots. Reprenant ses esprits, Yu'an se mit à marcher sur les quais.
+Sa main serrait avec force un objet solide ressemblant à du cristal ; il lui avait communiqué sa chaleur corporelle.
+« Ah oui, c'est un genre de gemme magique, pensa-t-il en accélérant sa marche. Il suffise que je lui offre, et je pourrai... je pourrai... »
+
+————
+
+Le carillon accroché à la porte émit un son clair.
+« Bienvenue. Y a-t-il quelque chose qui vous intéresse ?
+– J'aimerais céder cet objet... J'ignore s'il s'agit d'un bijou précieux ou non. »
+La lumière traversait la gemme, pour se refléter à travers toute la pièce.
+« Un jeune homme qui... s'intéresse à moi me l'a offert, en m'expliquant qu'on pouvait y voir toutes sortes de choses merveilleuses.
+Mais... J'ignore pourquoi, le regarder me met... mal à l'aise. Cela a beau être un très bel objet, il me rappelle à présent cette personne, et cela ne me plaît pas. J'aimerais en disposer.
+– Je vois. Il s'agit là d'une gemme à dix faces particulièrement précieuse. Combien de moras aimeriez-vous en tirer ?
+– Je ne manque pas d'argent, mais voyons voir... Tiens, c'est du sel, non ? Cela me rappelle que je dois passer à Sal Terrae pour y prier. Je prendrai cette bouteille de sel, si cela vous va. »
+
+————
+
+La femme aux yeux de renard s'assit au fond de l'arrière-boutique, jouant distraitement avec l'objet de forme géométrique.
+« Ainsi ce que tu lui as montré ne lui a pas plu... Ce jeune homme a quelque chose de... déplaisant.
+Mais après tout, ce n'est qu'un homme cherchant par tous les moyens à se faire un nom dans le monde, y compris épouser la fille d'une famille à la tête du commerce de sel... Ce n'est qu'un arriviste. Qui sait ? Peut-être auraient-ils pu vivre heureux, même sans réels sentiments. Le bonheur n'est qu'une habitude, et n'a rien à voir avec l'amour... »
+Elle but une gorgée de vin, se moquant d'elle-même en riant.
+« Mais je n'arrive pas à pardonner à ce type de personne.
+Il y a quelque chose de plaisant à s'ouvrir complètement à quelqu'un. Je sais que nous ne nous reverrons plus après son départ ; cela ne coûte rien de lui révéler un peu de la vérité. Paradoxalement, plus l'on est proche, et plus l'on doit être sur ses gardes. Mais comment aurait-il pu savoir... »
+
+« Excuse-moi de t'avoir fait prendre des risques. Quoiqu'il en soit, je suis très contente que tu sois revenu. » Elle baissa son étrange regard. « Après tout, c'est le cœur que tu m'as laissé ; j'en prendrai soin comme il faut... Mais visiter un peu le monde des hommes de temps en temps ne peut pas faire de mal, n'est-ce pas ? »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book103_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book103_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2421f8770
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book103_FR.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+—— Saphir ——
+On raconte qu'il existe en ville un endroit que même le vent a oublié.
+Debout au centre de cette place, fermez les yeux, puis faites sept tours dans le sens des aiguilles d'une montre. Recommencez ensuite dans le sens contraire, puis faites quarante pas tout droit. Une fois que vous n'entendez plus les cris des oiseaux dans le vent, rouvrez les yeux. Vous découvrirez que vos pas vous ont porté devant une petite devanture...
+
+————
+
+La femme du magasin ouvrit la fenêtre,
+Des fleurs écloses à un poussiéreux volant de badminton, en passant par les livres grignotés par les vers ou encore un arc sans corde, tout participait à donner l'impression d'avoir pénétré dans quelque habitation abandonnée. La lune venait déposer sur le tout une froide lueur argentée.
+
+« Comment se portent les affaires ? »
+La voix sardonique provenait du fond du magasin.
+La femme se retourna. Dans un coin à peine éclairé par les reflets de la nuit, un « visiteur » familier était confortablement installé sur son fauteuil.
+
+« Ni bien ni mal, je fais dois juste faire attention aux voleurs »,
+répondit la marchande, un sourire flottant sur ses lèvres.
+« Fermerais-tu ta porte à un vieil habitué ? » demanda son interlocuteur.
+« Il n'y a rien qui m'intéresse ici, reprit la voix. En toute franchise... »
+
+« Que ramènes-tu donc de ta... chasse ?
+– Comment ça ? Tu crois que je suis venu te refiler des pièces volées ? »
+Le « chasseur » émit un soupir découragé, provoquant un autre sourire.
+« Bien sûr que non. Tu n'utilises jamais le terme « refiler », fit-il.
+– « Refiler », « bazarder », « partager »... Pour un voleur, tu fais souvent preuve de... philanthropie. »
+
+« Ce n'est pas pour cela que je suis là. J'aimerais t'« emprunter » un objet... Cette fiole au liquide permettant de faire disparaître la douleur de penser à un être cher. »
+Le ton du voleur au grand cœur était insolent, mais son visage arborait un honnête sourire.
+
+« Quel dommage, cette pièce est déjà vendue. »
+Sans savoir d'où elle sortait, la fiole qu'il venait de subtiliser discrètement apparut dans les mains de la femme.
+« Chaque objet à vendre ici a déjà un client futur. Celui-ci sera vendu à la personne qui lui correspond, le temps venu.
+– Tsss... Tes mains sont plus douées que les miennes, quelle disgrâce. »
+Le voleur eut un sourire amer.
+« Elle me manque... Son absence pèse plus que l'or. Tu sais ce que c'est, dans une branche où l'on est souvent amené à sauter sur les toits et courir sur les poutres, mieux vaut éliminer tout poids inutile...
+– Qui sait ? Peut-être la femme aux yeux de saphir ressent-elle aussi ce poids ? »
+
+————
+
+Le bruit du carillon réveilla la marchande.
+Devant elle se tenait une sorcière aux yeux bleus, tenant à la main une lance. Tout comme sa lance, elle était grande et élancée ; son visage portait des traces de persécution.
+Sans jeter un œil à l'amas d'objets divers peuplant la boutique, elle se dirigea droit vers le comptoir, telle une épée transperçant le cœur de l'ennemi.
+
+« Bienvenue, que puis-je faire pour vous ?
+– Je souhaite me débarrasser d'un objet. »
+Joignant le geste aux paroles qu'elle avait prononcées d'une voix aussi froide et coupante que la glace, la sorcière déposa sur le comptoir un imposant cristal de couleur bleue.
+« Un voleur a subtilisé cet objet d'une coupe en argent appartenant à une famille de nobles, pour me l'offrir. Le clan s'est retourné contre moi et m'a châtiée.
+C'était il y a longtemps. Je croyais qu'avec le temps ma rancune disparaîtrait, et que mon envie de le revoir s'atténuerait... »
+
+« Je vois. Combien de moras en demandez-vous ? »
+La sorcière montra dans un cabinet la coupe en argent affichant en son centre la marque du joyau retiré.
+La marchande aux yeux de renard prit le cristal, faisant jouer ses reflets bleus dans la boutique.
+« Je comprends. Si c'est vraiment ce que vous désirez... »
+
+L'agitation entraîne l'inquiétude d'une conclusion infructueuse ; et les fissures créées par la peur apparaissent dans les cœurs.
+Et c'est alors que la mort pénètre par l'ouverture, et envahit les os telle une brise humide.
+Et nombreux sont ceux qui, à l'instant seulement de leur mort, réalisent que c'est à leur faiblesse exposée qu'ils doivent leur sort.
+
+Levant le cristal bleuté vers la lumière de la lune, la femme aux pupilles semblables à celle d'un renard appréciait l'objet, faisant miroiter la marque du clan ancien qui apparaissait, pour disparaître puis apparaître à nouveau.
+On prétend qu'à certains moments, il est possible de voir dans les gemmes pures le passé comme le futur, voire même d'apercevoir les vraies motivations du cœur d'une personne. On prétend aussi qu'il existe au monde une plaine aussi grande que l'océan, sur laquelle fleurissent à foison les pissenlits ; et que le ciel accueillait autrefois trois lunes, appelées Arya, Sandria et Carmen, sœurs séparées par une grande catastrophe. On raconte aussi qu'autrefois vivait une sorcière capable de voir la mort avant que celle-ci n'arrive ; mais qu'elle mourut le cœur brisé alors que le voleur qui s'était enfui à l'étranger continuait d'attendre de la revoir.
+Elle était pleinement consciente qu'eût-elle abandonné le joyau, ces légendes ne disparaîtraient pas pour autant, et l'histoire demeurerait inchangée.
+Mieux valait dans ce cas que légendes et histoires soient conservées dans sa boutique.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book104_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book104_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..507ced02c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book104_FR.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+—— Cœur de pierre ——
+On raconte qu'il existe au port un endroit oublié de la roche et des vagues.
+Placez-vous où soufflent les vents maritimes, et fermez les yeux. Le dos à l'animation de la ville, faites quarante-neuf pas. Une fois le bruit des hommes remplacés par le silence et que seul s'entend le battement de votre cœur, rouvrez les yeux ; vos pas devraient vous avoir conduit devant une petite boutique...
+
+————
+
+« Il y a quelqu'un ? » fit l'homme à la cape en frappant doucement à la porte du magasin.
+En observant par la devanture poussiéreuse, il pouvait apercevoir certains articles du magasin : une fiole dégageant une faible lueur fluorescente, une lame brisée scintillant comme la glace, une peinture en rouleau jaunie par les ans, une espèce de préparation d'apothicaire dégageant une étrange vapeur, des tuiles qu'on aurait dites recouvertes de gel...
+L'homme pénétra dans le magasin ; la porte se referma derrière lui.
+Alors qu'il se dirigeait vers le comptoir, parcourant des yeux ces étranges antiquités que l'on aurait dit d'un autre monde, une voix féminine se fit entendre à ses côtés :
+« Bienvenue, que puis-je faire pour vous ?
+
+Surpris, l'homme se retourna. La tenancière de la boutique, dont les pupilles rappelaient celles d'un renard, affichait un léger sourire.
+« Je... Je cherche un objet à offrir comme gage de réconciliation. »
+L'homme se racla la gorge ; sa voix exprimait une réserve que son expression contredisait.
+« Ah ? Je vois... »
+Les pupilles jaunes brillantes dévisagèrent de haut en bas l'homme trempé ; la marchande hocha la tête.
+La femme se pencha et après un instant, sortit de derrière le comptoir un cœur de lapis d'exquise facture.
+
+L'objet émettait dans ses mains une faible lueur dorée, semblable à ses yeux.
+Prenant la pierre, l'homme le détailla sous la lumière du clair de lune. On aurait dit qu'au plus profond de l'éclat fauve se cachait une tempête.
+Sa main tremblait.
+
+« Le cœur de lapis est, dit-on, l'esprit et le cœur de la pierre. Même la roche la plus dure, soumise au passage du temps, finit par engendrer un cœur limpide exempt de toute impureté. »
+La voix semblait venir de très loin ; l'homme acquiesça faiblement.
+« C'est exactement ce qu'il me faut »,
+fit-il d'un ton grave. Sans un mot de plus, il déposa sur le comptoir une pleine bourse de moras, puis s'en repartit dans la pluie nocturne.
+
+————
+
+« Et c'est ce qui s'est passé. »
+La marchande aux yeux de renard détaillait avec attention le visiteur en face d'elle.
+« Il n'a rien dit d'autre ? »
+L'homme dont l'apparence rappelait celle d'un mineur, n'arrivait pas à cacher son impatience ; mais la femme se contenta de hocher doucement la tête.
+« Il m'a laissé une bourse de moras, sur laquelle on voit des traces de sang. »
+La voix de la commerçante était aussi posée que l'eau d'un lac, et aussi froide.
+
+« C'est l'objet que je voulais. »
+Le jeune homme laissa échapper un soupir ; on aurait dit qu'il essayait de se soustraire au regard aux reflets dorés.
+« Laissez-moi vous raconter une histoire en échange » fit-il.
+La femme opina du chef, lui faisant signe de continuer.
+« Cet homme à la cape était mon partenaire ; ensemble, nous avons creusé la montagne à la recherche de ses richesses. Je le faisais pour mon propre enrichissement ; lui avait une famille à charge...
+Une nuit d'orage, nous avons brisé un large rocher, dans lequel nous découvrîmes ce cœur de lapis. L'éclat se dégageant de sa surface dorée et limpide valait tous les plus beaux paysages du Karst Jueyun.
+Nous décidâmes de rentrer au port le lendemain, et de partager notre butin en parts égales. Mais à la nuit tombée, profitant du bruit de l'orage, je subtilisai le joyau, et décidai de laisser mon partenaire dormir à jamais sur la falaise...
+Comment pouvais-je lui faire confiance ? Comment savoir s'il tiendrait sa promesse ?
+La crainte m'avait envahi... Je préférais croire en une récompense ayant le prix du sang, plutôt que prendre le risque qu'il manque à sa parole. »
+
+« Au petit matin, je déroulai la corde et commençai à descendre la falaise. Alors que je posais le pied sur une prise après avoir parcouru quelques mètres, la corde se mit à vibrer, le tremblement se propageant de mes mains à tout mon être.
+Je relevai la tête pour voir ce qu'il se passait, mais il était déjà trop tard.
+La dernière chose que j'aperçus en chutant fut la corde coupée net.
+Elle avait été tranchée au couteau. »
+
+« Ainsi donc, vos comptes sont réglés. »
+La marchande aux yeux de renard affichait un sourire impénétrable.
+« Il a récupéré le cœur de lapis ; tu récupères l'argent. »
+Le jeune homme ne répondit pas.
+
+————
+
+On raconte que le cœur de lapis est le cœur de la roche. Plus la pierre est éveillée, et plus celui-ci est capable de refléter le cœur des hommes.
+D'aucuns disent que le joyau possède l'étrange pouvoir de faire venir sur cette terre les espoirs et regrets de son propriétaire lorsque celui-ci n'est pas du monde des hommes ; et, magie de la pierre, de trouver une âme à même d'y apporter une solution.
+Enfin, c'est ce que racontent les légendes...
+L'étrange visiteur était parti depuis plusieurs heures ; dehors, la pluie tombait toujours à verses.
+La marchande aux yeux de renard resta un long moment debout près de la fenêtre, les yeux perdus dans quelque recoin obscur de la rue envahie par la brume humide.
+« Mais... Êtes-vous vraiment libres pour autant à présent...? »
+Se perdant dans le crachin, la question resta sans réponse.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book105_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book105_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca76200e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book105_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—— Ravine Qingxu ——
+J'ai attaché à l'étui en cuir de mon journal un genre de mousse bien en évidence ; pas question que je le perde à nouveau. Je le mettrai à côté de mon oreiller avant de me coucher ce soir, il devrait être impossible à perdre... Qu'il disparaisse à nouveau, et qu'on ne m'appelle plus « aventurier », mais plutôt « mésaventurier »...
+
+Après avoir franchi les Monts Tianheng par le col, je suis parti vers l'ouest, et suis arrivé à un lieu en ruine. L'endroit est appelé « Ravine Qingxu », et se dresse sur un relief rocheux en plein centre d'un lac et est cerné en tout côtés par des flancs de falaises. Plusieurs tours de pierre sont observables ; elles se fondent dans le paysage naturel qu'a dessiné ici l'Archon Géo. Alors que la brume matinale disparaît, les premiers rayons du soleil illuminent la montagne et les ruines. On dirait qu'on va avoir du beau temps pour la journée.
+
+On raconte que ces ruines sont antérieures aux jours où l'Archon Géo régnait sur Liyue. Toute la zone de Lisha était à l'époque de la guerre des Archons submergée par les eaux ; seul émergeait cet affleurement rocheux telle une île au milieu de l'océan. Une fois la paix revenue, la région se développa et les eaux se retirèrent, révélant les anciennes constructions érigées par les peuples du passé.
+
+J'ai fait la connaissance lors de mon séjour à l'Auberge Wangshu d'une érudite nommée Soraya, venant de Sumeru. Elle était familière des ruines de Lisha, et en a longtemps parlé une fois le sujet lancé. D'après elle, ces ruines furent laissées par un ancien dieu malveillant dont le nom a depuis longtemps sombré dans l'oubli et son peuple. Le dieu fut vaincu ; les eaux se sont depuis retirées, laissant place aux forêts et aux champs. Les édifices érigés en son nom tombèrent en désuétude, et ainsi naquit la Ravine Qingxu, qui apparut avec le retrait des eaux suivant la Guerre des Archons.
+
+À moins que ces ruines ne soient un reste nostalgique d'une ère désormais révolue où Adeptes et déités parcouraient le monde... Quoiqu'il s'en soit, c'est aujourd'hui un endroit calme, que le développement de la région n'a pas perturbé, et que n'a pas touché l'exploitation minière du Gouffre. Paradoxalement, l'interruption des opérations au Chasme s'est soldé par une recrudescence des monstres dans les ruines. Espérons juste qu'ils n'y détruisent rien.
+
+Il s'agit là d'une simple théorie ; je dois continuer de progresser vers le nord et obtenir plus d'informations aux ruines de la Passe de Lingju et aux Ruines de Dunyu.
+
+Je suis tombé sur Eduarda alors que je m'apprêtai à lever le camp. Elle voyage accompagnée à présent il semblerait. Ses aventures ont visiblement l'air de l'occuper ; elle a disparu sans attendre dans les ruines.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book106_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book106_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ccd4292e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book106_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Indice récupéré dans les ruines au nord des Plaines de Guili : « Soyez unis dans l'ambition : soyez fermes et inamovibles à tout moment. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book107_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book107_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a7d4e3b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book107_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Indice récupéré dans les ruines à l'est des Plaines Guili : « La sagesse est semblable à l'eau, nourrissant tous ceux qu'elle arrose, et reflétant la vérité. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book108_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book108_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6436424f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book108_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Indice récupéré dans les ruines au sud des Plaines Guili : « Comme la force d'âme, fortifiez vos os, que le mouvement soit souple l'heure venue. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book109_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book109_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfdb9bf07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book109_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Indice récupéré à l'ouest des Plaines Guili : « La vertu grandit tel l'arbre ; malgré l'ombre, elle fleurit à jamais. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book10_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book10_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5945ec1c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book10_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Dans cette immense mer de pissenlits sans fin, je regardais les fleurs s'envoler. Je compris soudain quelque chose.
+« C'est ici que les renards viennent se cacher lorsqu'ils se font chasser... »
+pensai-je.
+« Quel endroit magnifique. »
+Cependant, un sentiment de vide emplissait toujours mon cœur alors que j'enseignais au renardeau le langage des humains, comme si un vent soufflait en moi.
+À chaque fois que nous discutions, je me perdais dans ses yeux innocents rappelant des gemmes. Dans ces moments-là, j'avais l'impression de ne pas parler à un renard, mais à la fille que j'avais aimée, il y avait de cela si longtemps.
+Lorsque nous étions ensemble, c'était comme si la personne aimée avait eu un enfant ; bien que nous nous entendîmes très bien, une tristesse persistait.
+Mais à la pensée de la promesse qu'elle m'avait faite – que si j'arrivais à lui enseigner la langue commune,
+elle me transmettrait l'art magique des renards -,
+et au souvenir de l'air solennel avec lequel elle m'avait fait cette promesse, je savais qu'elle était sérieuse, et je n'en étais que plus impatient.
+Pourrais-je un jour me transformer en oiseau ? Jusqu'à quelle altitude pourrais-je voler ? Et pourquoi ne pas me changer en poisson ? Sous cette forme, peut-être arriverais-je à nager jusqu'au Récif de Musk que je n'avais jamais eu la chance de voir...
+« Ah, et je pourrais aussi utiliser cela pour chasser ! Plus besoin de manger des ragoûts sans viande ! », pensais-je aussi.
+Je perdis le fil du temps. Combien de temps restai-je dans cette mer de pissenlits agitée par la brise ?
+Le renardeau apprenait tellement vite ! Je lui enseignais non seulement la langue humaine, mais aussi le calcul, le jardinage, comment changer une fenêtre ou encore comment affûter un couteau.
+Nous discutions souvent pendant les pauses. Un jour, je lui demandai :
+« Pourquoi veux-tu apprendre la langue des hommes ? »
+Il me répondit d'un air heureux :
+« Je veux devenir leur ami ! » répondit-il aussitôt.
+
+« Pourquoi veux-tu devenir leur ami ? » renchéris-je.
+Il baissa les yeux.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book110_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book110_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..619034346
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book110_FR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Lorsque vous lirez cette lettre, je serai déjà parti sur le chemin qui est mien.
+Je regrette vraiment de n'avoir pas pu m'excuser en personne, et j'espère de tout cœur que vous deux saurez me pardonner.
+
+Je n'ai pu trouver le sommeil depuis que le Dompteur de démons m'est apparu en songe, passant mes nuits à réfléchir à la manière de remplir mon serment.
+
+Je suis coupable de vous avoir menti, mais également d'avoir mis à profit les rêves et les espoirs de mes fidèles.
+Celui qui se trouve dans la difficulté est sujet à la faiblesse, et il n'est pas rare qu'il désire aveuglément croire, peu importe en quoi...
+C'est par la tromperie que je leur ai offert un faux salut, tandis que leurs vrais désirs s'éloignaient de plus en plus.
+
+Je sais qu'en ces temps reculés, les désirs des hommes n'étaient pas aussi complexes qu'aujourd'hui.
+Portant les espoirs de Liyue, le Dompteur de démons a combattu le mal.
+Ce faisant, il a porté son masque, cachant ainsi la faiblesse apportée par les désirs des hommes.
+
+Moi qui prétends être un Adepte, je porte mon masque en permanence devant les hommes.
+Les vrais Adeptes eux ne portent de masque qu'en présence du mal.
+Et si mon masque sert à cacher mon cœur corrompu par le mal...
+Alors celui porté par le Dompteur de démons servit lui à cacher sa part humaine aux hommes.
+Mais le masque qu'il choisit fut l'apparence d'un roi-démon, terrifiant ainsi les créatures maudites...
+
+C'est lorsque j'ai compris ces vérités que j'ai enfin réalisé quelle était ma laideur, et ce que signifiait vraiment être un Adepte.
+Aussi ai-je décidé de partir à travers monts et rivières, pour renforcer mon corps comme mon esprit. Je pars non pour être lavé de mes péchés, mais seulement dans l'espoir de pouvoir compter parmi les fidèles des Adeptes.
+
+J'ai confié à quelqu'un la tâche de rembourser les richesses que j'ai gagnées par la tromperie. Il me reste quelques objets en ma possession, dont je n'aurai que faire durant mon périple ; veuillez les accepter.
+Acceptez également ce talisman de permission que m'a laissé mon grand-père ; je n'en suis plus digne.
+Je vous souhaite à {M#tous}{F#toutes} les deux, de tout cœur, d'obtenir ce que vous désirez. Peut-être nous reverrons-nous un jour.
+Wang Ping'an le pécheur
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book111_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book111_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2e8ebd8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book111_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+« ... Au commencement, lorsque les hommes se réunirent pour travailler la terre... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book112_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book112_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1cbb82860
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book112_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+« ... La déité appelée Guizhong descendit des cieux ; elle commandait à la poussière, et dominait le firmament à des milliers de lieues à la ronde... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book113_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book113_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cea19f76
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book113_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+« ... Elle donna aux hommes quatre commandements... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book114_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book114_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7268bf0c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book114_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+« ... Or descendit des cieux un autre dieu, commandant lui à l'élément Géo ; et celui-ci rassembla à nouveau le peuple de Liyue, le prenant sous son aile... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book115_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book115_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c488875c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book115_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+« ... Et ainsi naquit le nom Guili, tiré du nom des deux déités... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book116_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book116_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1793859ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book116_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+« ... Et sur les Plaines Guili les deux êtres sacrés combattirent, faisant pleuvoir poussière pour l'un, rochers pour l'autre... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book117_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book117_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f989494f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book117_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Voici les Quatre Commandements de Guizhong : « Enseignez avec sagesse, dirigez avec vertu, faites preuve de force d'âme, soyez uni dans l'ambition ; et que ces quatre préceptes soient réunis en un lieu nommé « Agora Guili ». »
+« ... Sa terre natale l'homme quitte rarement. Un trésor repose à Guili ; que les Quatre Commandements de Guizhong guident les générations à venir qui chercheront ce trésor... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book118_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book118_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe711585b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book118_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu !
+—— Il semblerait que « nunu » soit un terme utilisé dans les salutations quotidiennes... La phrase n'a à première vue aucune connotation malveillante.
+
+Muhe ye !
+—— Ces deux mots semblent exprimer une sorte d'excitation à caractère positif.
+
+Ye dada !
+—— Un compliment très direct. A priori aucune connotation péjorative.
+
+Ya yika !
+—— On dirait un... genre de tournure déplaisante destinée à l'interlocuteur.
+
+Nini zido !
+—— Un terme à la signification clairement menaçante.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book119_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book119_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c559a524
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book119_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)激昂的丘丘语叙事诗
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book11_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book11_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2816c119
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book11_FR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+« Pourquoi veux-tu apprendre la langue des hommes ? »
+demandai-je au petit renard.
+Il me répondit en langue commune d'un air heureux :
+« Je veux devenir leur ami ! » répondit-il aussitôt.
+« Pourquoi veux-tu devenir leur ami ? » renchéris-je.
+Le renardeau baissa le regard d'un air triste.
+« J'ai rencontré un garçon dans une forêt lointaine, dit-il.
+Il était vêtu de gris et son apparence comme son regard rappelaient ceux d'un loup.
+J'avais appris quelques tours, et en étais tout excité. Je pouvais courir dans l'herbe sur mes deux jambes, quelle nouveauté ! Mais le renard et l'homme ne font pas la même taille ; ils ne voient ni ne sentent les mêmes choses.
+Professeur, vous comprenez, n'est-ce pas ? Lorsque je repris mes esprits, je réalisai que j'étais perdu. »
+Au souvenir de cet événement, sa voix devint triste.
+Il continua, expliquant qu'il avait pénétré profond dans la forêt, jusqu'à tomber sur une bête démoniaque.
+Alors qu'il pensait son sort réglé et se voyait déjà dévoré, un jeune garçon gris comme un loup apparut, et fit fuir le monstre. Puis sans dire un mot, il disparut dans les arbres d'où il avait émergé.
+« Si j'arrive à devenir un homme et à parler la langue des hommes, je pourrai partir à la recherche du garçon-loup, et devenir son ami ! »
+fit joyeusement le renardeau.
+À ces mots, je ne pus que lui demander :
+« Ne suis-je pas déjà ton ami ? »
+Il fit de son mieux pour me répondre en langue commune :
+« Mère m'a dit que vous étiez mon professeur ; c'est différent. Je suis désolé, je ne veux pas vous blesser. »
+Il détourna le regard, embarrassé. L'esprit visiblement occupé, il battait de sa queue les pissenlits alentour, plongé dans ses réflexions.
+« Je sais ! »
+fit-il soudain.
+« Je serai aussi votre professeur si je trouve quelque chose à vous apprendre !
+Et nous serons alors égaux ! »
+Bien que sa maîtrise de la langue laisse à désirer, le renardeau, tout à son excitation, parlait plus vite, buttant sur les mots.
+« Je vais vous apprendre des tours de magie dont moi seul ai le secret. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book120_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book120_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e05bd01b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book120_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)优美的丘丘语抒情诗
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book121_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book121_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e1b8f319
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book121_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Sous le clair de lune cristallin, le garçon en pleurs fit un vœu à la fontaine.
+Un esprit venant de quelque lointain pays, qui avait élu domicile dans la fontaine inoccupée, écoutait en silence son vœu muet.
+
+Les fées de source ignorent tout des souvenirs lointains ou des rêves profonds. Ces créatures sont nées de l'essence même de l'eau, et sont les descendantes sans visage des anges.
+Aussi, lorsque la fée émergea de l'eau et entendit les pleurs résonner dans le cœur du garçon, elle fut saisie d'intérêt pour cette vie, tellement plus jeune et tellement plus fragile que la sienne.
+Sans un mot, elle tendit ses doigts invisibles, froids comme la brume nocturne et doux comme la fortune passée, et caressa tendrement le front et les joues du garçon.
+
+Surpris par cette caresse inconnue, le garçon releva la tête, et ses yeux rencontrèrent ceux de l'esprit.
+« Peux-tu réaliser mon souhait ? » demanda-t-il.
+Surprise et confuse par l'audacieuse demande, mais incapable de prononcer un son, la créature hocha simplement la tête.
+Rassuré, le garçon partit.
+
+Il ignorait qu'elle était seule, sans famille ni amis, et qu'une grande partie de sa sagesse passée était aujourd'hui perdue.
+Seulement lorsque l'eau de la source venait à couler à travers les fissures dans son bassin, et qu'elle contemplait le reflet fracturé de la lune sur les rides de l'eau, regagnait-elle alors quelque capacité à penser, et à imiter maladroitement quelques fragments de discours.
+Curieuse, elle observait émerveillée ce monde, innocente et emplie d'un amour simple. La vue du renard et de l'écureuil volant quelques baies l'emplissait de joie, et celle des nuages sombres s'amoncelant à l'horizon de chagrin.
+
+Quant au garçon venu la visiter cette nuit-là, elle se mit à éprouver à son égard un sentiment complexe, bien qu'immature.
+Seule au monde, elle n'avait ni le pouvoir ni la sagesse requis pour exaucer son vœu.
+Mais elle pouvait le partager ; et elle puisa la vie du poids qui habitait le garçon.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book122_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book122_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfe19a4de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book122_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Alors qu'il contemplait l'image fracturée de la lune sur les remous de l'eau, le garçon déversa son cœur dans la source.
+De ses mots, elle apprit beaucoup à son sujet.
+Et de son silence, le garçon affermit son assurance.
+
+La créature de la source comprit dans son ignorance que la beauté de ce monde résidait non seulement dans le clair de lune et les baies, mais aussi que les sombres nuages recouvrant le ciel n'étaient pas l'unique cause de regrets existant au monde.
+Le garçon lui raconta la forêt, la ville et ses murs élevés, et partagea avec elle ses joies, ses peines et ses craintes.
+Et, buvant ses paroles, la créature se découvrit une fascination nouvelle pour ce monde imparfait dans lequel elle était née.
+
+Quand la frustration à l'égard de sa propre impuissance emplissait le garçon, elle essuyait ses larmes avec douceur. Et de ses larmes, elle comprit le monde qui existait en-dehors de sa source un peu mieux.
+Elle purifia les larmes qui avaient coulé dans son bassin, les transformant en un nectar qui apporta de doux rêves au garçon. Celui-ci oublia la douleur qui l'habitait éveillé, et retrouva dans son sommeil sa nouvelle amie à sa source.
+
+À chaque fois que cela se produisait, cette dernière souriait, endormie dans son bassin baignant dans le clair de lune.
+La fraîche rosée nourrit les rêves du garçon, et les rêves du garçon vinrent nourrir l'âme de la créature solitaire.
+Dans ces rêves, la créature lui conta les récits du lointain royaume Hydro, lui décrivit son pays à la couleur de saphir ; elle chanta les peines de l'exil, et soupira après la tristesse de la séparation. Et le garçon était alors celui qui écoutait, silencieux ; et il pleura pour ses peines, et se réjouit pour son bonheur.
+
+Et c'est ainsi que la créature de l'eau apprit grâce aux souvenirs et aux rêves du garçon à parler.
+Les deux devinrent des amis n'ayant aucun secret l'un pour l'autre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book123_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book123_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6e566820
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book123_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Lorsque la brise nocturne se fut tue, et que le reflet fracturé de la lune sur le bassin fut entier, le garçon entendit pour la première fois la voix de l'esprit.
+Les esprits sont des créatures à la sensibilité dépassant l'entendement des hommes ; et le garçon s'émerveilla au son de la douce voix mélancolique.
+
+Mais cette même sensibilité fit ressentir à l'esprit à travers les yeux du garçon le désir impossible à cacher de ce dernier, et la promesse qui s'apprêtait à quitter ses lèvres.
+
+La panique s'empara soudain de l'esprit.
+
+Vibrantes mais fugaces sont les vies des hommes ; le garçon finirait par grandir, et vieillir. Qu'adviendrait-il une fois son innocence perdue ? Comment traiterait-il sa descendance élémentaire ? Ne se reprocherait-il pas au crépuscule de sa vie d'avoir gaspillé son existence pour une promesse juvénile ?
+
+L'esprit était une créature simple et bienveillante, mais ignorait tout de l'amour du monde des hommes. Elle n'avait jamais été témoin du miracle de l'humanité, se contentant de voir passer le temps à travers un millénaire de changements et de vicissitudes ; l'idée de la séparation l'emplit d'une crainte puissante.
+
+Ce que les hommes perçoivent comme le miracle de la dévotion n'est aux yeux des êtres élémentaires que beauté passagère.
+Or même le pouvoir des esprits ne peut stopper la cruelle marche du temps et interrompre le vieillissement de l'être aimé.
+
+L'esprit ne pouvait supporter de voir ce jour fatidique arriver, et, d'un baiser, la créature arrêta les mots que le garçon s'apprêtait à prononcer.
+Mais dans son innocence, le garçon prit à tort ce froid refus pour la confirmation de sa promesse...
+
+Et c'est à ce moment qu'elle se fit le serment d'avoir un jour le courage de le quitter.
+Quant au garçon, il fit le serment de rester à jamais à ses côtés à la source.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book124_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book124_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e699ad53b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book124_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Le temps passa ; le garçon devint homme, et se fit de nouveaux amis et vécut de nouvelles expériences.
+Et la créature de l'eau continua de lui chanter de douces élégies, comme du temps de sa jeunesse.
+
+Mais vint le jour où celle-ci finit par le quitter, pour ne plus revenir.
+Les mots ne se firent plus entendre à la source, et les reflets fracturés de la lune demeurèrent ainsi.
+L'esprit avait réalisé cette triste vérité : bien qu'appartenant enfin à un endroit, et bien qu'ayant connu un bonheur passager, la solitude demeurait son lot.
+
+Le garçon, qui avait grandi, ne put réaliser le départ de son amie, et se reprocha sa propre solitude.
+« Peut-être n'était-ce que le rêve éveillé d'un enfant. »
+Ainsi se prenait-il à penser par moments au son du doux murmure de l'eau.
+
+Mais le doux baiser était réel, tout comme le vent qui autrefois jouait avec ses cheveux.
+Et l'homme réalisa soudain que malgré toutes ses nouvelles connaissances, tous ces amis qu'il avait rencontrés et quittés, et en dépit de toutes les aventures qui avaient marqué son existence, la solitude l'attendait.
+
+Et, comme elles l'avaient fait des années plus tôt, les larmes de l'homme tombèrent dans le bassin à l'eau pure, venant troubler les reflets du clair de lune.
+Mais cette fois-ci, l'esprit ne répondit pas à l'appel.
+Son ancienne amie lui tourna obstinément le dos, préférant rester l'objet d'un rêve d'enfant innocent, acceptant de n'être qu'une visiteuse passagère venant d'un monde lointain, mais refusant de laisser sa longévité briser la promesse de son amant.
+
+La légende prétend que lorsque la pluie tombe à verses, les gouttes qui tombent dans le bassin se mélangent aux larmes de l'esprit de la source.
+Jusqu'à la fin de sa vie, le garçon crut fermement en cette superstition.
+Hélas ! La fée de la source, qui avait fui ses vrais sentiments, ne put malgré ses efforts mettre cette légende en doute...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book125_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book125_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6c50837a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book125_FR.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+Minets, minets
+Chat orange, chat blanc, les chats miaulent et sont charmants.
+Insectes rampants, insectes volants, nul n'échappe aux yeux miroitants !
+
+Contremaître Shao
+Sur le chantier naval sommeille le contremaître, affalé là ronflant de tout son être ;
+De loin on imagine l'Archon Géo gronder, de près on dirait quelque sanglier.
+
+La mer
+Quelle beauté nous offre la mer azurée, étendue infinie d'eau cérulée.
+Et, semblables aux pattes d'une crevette immense, au loin de quelque navire les avirons dansent.
+
+La mer, encore
+Mon cœur s'étiole devant la mer, mes yeux fatiguent avec le temps.
+Depuis des années je compose des vers, mais n'ai d'audience les appréciant.
+Tels des poissons rejoignant l'océan, les navires font voile vers l'horizon.
+Celui aveugle au vrai talent, tôt ou tard finira par le fond.
+
+Ruelles nocturnes
+Les candélabres sont telle une mer d'étoiles, dans les rues où l'on mange en riant.
+Las ! Pauvre Changchang pitoyable, dont les pleurs personne n'entend !
+
+Monts Tianheng
+Ô Monts Tianheng, murailles sacrées, en leur sein accueillant Liyue ;
+Nul monstre ni bandit ne peut passer – quelle barrière vous incarnez !
+
+Un printemps au port
+Au printemps à Liyue, éclosent les fleurs de soie en chœur.
+Est-ce la fleur faite beauté, ou la beauté faite fleur ?
+
+Ode au chop suey
+Mon chop suey Zhongyuan est bien salé, j'en grimace à le manger.
+« Le sel y est-il donc tombé ? », ne puis-je que demander.
+Mais la patronne n'en a gré : « C'est ainsi qu'on le fait ! »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book126_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book126_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7031e0725
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book126_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah ! Olah !
+Yoyo mosi mita !
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha !
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book127_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book127_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6adf55fc1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book127_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam ! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato !
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido !
+Nini zido !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book128_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book128_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..104fe88ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book128_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha.
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book129_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book129_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b1d8a7e64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book129_FR.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+Cet ouvrage est un guide sur les principes partagés par les chevaliers de l'Ordre de Favonius. Il est demandé à chacun des chevaliers de lire l'ouvrage avec soin et d'en appliquer les préceptes aussi bien dans la vie professionnelle que privée, afin de servir le peuple de Mondstadt de la meilleure manière qui soit.
+
+Les membres de l'Ordre se doivent d'être la personnification des trois grandes vertus de la chevalerie : humilité, honnêteté et autodiscipline. Il s'agit là des piliers de la liberté à Mondstadt ; sans le devoir, la liberté ne peut exister.
+
+C'est à ses mots et à ses actions que l'on juge un homme. Cet ouvrage a donc été rédigé afin que chacun de vous, chevaliers, parle et agisse de la manière adéquate et fasse honneur à l'Ordre de Favonius en toutes circonstances.
+
+1.
+Un chevalier de l'Ordre de Favonius se doit de faire montre de vigilance à tout moment, tout comme il se doit de ne prendre aucune menace pesant sur Mondstadt à la légère. Le chevalier vient en aide au citoyen de manière volontaire ; servir le peuple est le devoir du chevalier de l'Ordre.
+
+2.
+Lorsque vous rencontrez un marchand ou un voyageur venu d'un pays lointain, veillez à faire preuve de respect et de courtoisie. De plus, veillez à ne pas afficher d'hostilité ou de suspicion à l'égard des voyageurs, et ce même lorsqu'ils ont l'air louches.
+
+Langage correct :
+« Bienvenue à Mondstadt, distingué(s) voyageur(s)/invité(s)* ! Veuillez décliner votre identité ainsi que votre destination. Les chevaliers de Favonius sont là pour assurer votre protection. »
+* Choisissez la forme de politesse appropriée selon la situation.
+
+Langage incorrect :
+1. « Hé, toi ! Halte ! Espèce de crapule/sale étranger/sale bandit ! Donne ton identité ! »
+2. « Bienvenue à la cité des chants et des vents, créature maléfique/bête errante/tempête naissante. »
+Remarque : Veillez à utiliser le ton le plus courtois qui soit, afin de ne pas indisposer votre interlocuteur.
+
+3.
+Veillez à maintenir une posture correcte en public, et à venir en aide au peuple de manière aussi rapide qu'efficace, que ce soit par l'épée ou par la sueur. Un chevalier reste un chevalier même dans le civil, et doit sur son temps privé faire preuve de la même attitude et rester prêt à intervenir à tout moment.
+
+Langage correct :
+1. (Pendant la pause) « Il est de mon devoir en tant que chevalier de veiller à la sécurité de Mondstadt. »
+2. (À la taverne) « En tant que chevalier de l'Ordre, il est de mon devoir de connaître les besoins quotidiens de chacun. »
+Remarque : Le chevalier reste toujours prêt à servir, même en l'absence de travail.
+
+Langage incorrect :
+1. (Pendant la garde) « Si seulement on avait du cidre de pomme pour le restant de nos jours... *hic* »
+2. (Pendant la pause) « Noëëëëëëlle ! Par ici ! »
+Remarque : Par ordre de la Grande Maîtresse suppléante, Noëlle est dorénavant tenue de dénoncer immédiatement tout chevalier qui cherche à lui faire faire son propre travail. Ce genre d'attitude est désormais puni du retrait de jours de congés et/ou de réduction de salaire. Réfléchissez bien avant d'essayer de tirer au flanc.
+
+4.
+S'il est vrai que Mondstadt est appelée la « cité du vin », il n'en demeure pas moins que tout chevalier doit savoir maîtriser sa consommation d'alcool, et ne peut être saoul en service. Il est de plus formellement interdit d'encourager ou de faciliter la consommation d'alcool chez les personnes mineures.
+Remarque : Il est interdit aux membres des chevaliers de l'Ordre n'ayant pas encore atteint l'âge légal majeur de consommer de l'alcool. Pour pénétrer dans un débit de boissons alcoolisées, toute personne mineure doit être accompagnée par une personne majeure.
+
+5.
+Suite à la récente augmentation de l'activité des Fatui dans la cité, il est rappelé qu'il est interdit aux chevaliers de divulguer tout renseignement ayant trait à l'Ordre de Favonius, à ses membres ou à ses opérations.
+
+6.
+En cas de catastrophe naturelle ou de force majeure, tout chevalier se doit de défendre en priorité les citoyens et les biens de Mondstadt. Gardez toujours un ton courtois et posé lorsqu'on s'adresse à vous, et n'oubliez pas de rappeler au public de veiller à sa propre sécurité.
+
+Langage correct :
+1. « Pas de panique, les chevaliers de l'Ordre défendront Mondstadt jusqu'au bout ! »
+2. « Ne paniquez pas en présence de danger. Couvrez-vous la tête des deux mains, et accroupissez-vous de manière à protéger vos organes vitaux. Suivez les instructions des chevaliers de l'Ordre, qui vous amèneront en sécurité. »
+3. (Nouveau) « Soyez sans crainte, même en l'absence du Grand Maître Varka, les chevaliers de l'Ordre sont à même de faire face à la crise de manière aussi élégante qu'expéditive. »
+Remarque : L'exemple 3 n'est à utiliser qu'en l'absence du Grand Maître.
+
+Langage incorrect :
+1. « C'est la première fois que je fais face à cette situation... »
+2. « Même les chevaliers de l'Ordre sont impuissants face à une crise de cette ampleur... »
+Remarque : Même en l'absence de repères face à une crise d'une ampleur sans précédent, le chevalier doit rester calme en public et ne pas faire ou dire quoi que soit susceptible de nuire à l'image des chevaliers de l'Ordre.
+
+7.
+Lorsque vous saluez des visiteurs venant de pays étrangers, faites montre d'hospitalité, et n'hésitez pas à présenter en quelques mots Mondstadt et les lieux à visiter. Un chevalier doit également pouvoir répondre à toute autre demande d'aide par un voyageur.
+
+Langage correct :
+1. « Si c'est votre première fois à Mondstadt, je vous conseille vivement de visiter la cathédrale. »
+2. « Vous pouvez aussi goûter d'excellents alcools de Mondstadt à la taverne du Cadeau de l'Ange si la fatigue vous gagne. »
+
+8.
+Entre eux, les chevaliers font preuve d'honnêteté et d'humilité. Ne vous mettez pas en avant lors de vos conversations avec vos frères et sœurs d'armes. Maintenir esprit de camaraderie et cohésion entre les membres de l'Ordre est notre meilleur bouclier dans la défense de Mondstadt.
+
+Langage correct :
+« Sacrée bataille ! Je n'avais jamais vu ça ! »
+Remarque : Veillez à votre intonation. Celle-ci ne doit pas véhiculer une idée d'exagération, mais seulement exprimer le degré requis de respect et de cordialité envers vos confrères et consœurs chevaliers.
+
+9.
+Gardiens de Mondstadt servant sous la bannière de l'Archon Anémo, les chevaliers de l'Ordre de Favonius doivent être un exemple pour ceux qui les entourent. Sous aucune circonstance vous ne pouvez enfreindre les lois et règlements ayant cours à Mondstadt. Tout chevalier ayant endommagé la propriété publique (ou tout bien appartenant à un citoyen de Mondstadt) hors de l'exercice de ses fonctions sera tenu, après examen et le cas échéant, de rembourser les dégâts causés par prélèvements sur son salaire et/ou ses primes. Les chevaliers étant mineurs au moment des faits, et ne percevant donc pas de rémunération, seront eux soumis à l'isolement pour une durée d'incarcération variant selon la sévérité des faits reprochés.
+Remarque : Les poissons et tous autres organismes aquatiques des lacs et rivières de Mondstadt sont également classés propriété publique, et ne peuvent en aucune circonstance ni d'aucune manière être endommagés.
+
+10.
+Les chevaliers de l'Ordre de Favonius doivent rester vigilants à tout moment, et faire preuve de la prudence requise lorsqu'ils s'adressent à un étranger. Même en cas d'interlocuteur hostile, vous devez décliner à la personne ses droits et responsabilités, et lui expliquer les règles et usages ayant cours à Mondstadt simplement et fermement.
+(Addendum) Il est désormais requis de faire preuve d'une vigilance toute particulière à l'égard des diplomates étrangers.
+
+11.
+Les membres de l'Ordre de Favonius doivent également porter une attention permanente à l'activité aérienne dans la région afin de prévenir tout risque d'accident de planeur. Les chevaliers de l'Ordre peuvent demander à ce que leur soient présentés les permis de planer et procéder aux vérifications requises. Si vous prenez une personne en train de commettre une infraction aérienne à Mondstadt, dites-lui de cesser de planer immédiatement. Le cas échéant, prenez de plus amples mesures afin que la situation retourne à la normale.
+Remarque : Les règles s'appliquent également aux membres de l'Ordre de Favonius en dehors du service, dont le permis de planer peut donc aussi être à ce titre retiré.
+
+
+Annexe : Notes terminologiques
+
+1. Vertus chevaleresques
+Les trois grandes vertus des chevaliers de l'Ordre : honnêteté, autodiscipline et humilité, qui se renforcent mutuellement pour former un tout. Chaque chevalier vit par ces principes.
+
+2. Formes de politesse
+Ce terme désigne les différentes façons de s'adresser de manière honorifique au public, y compris aux visiteurs étrangers. En tant que fonctionnaire du peuple libre de Mondstadt et hôte des étrangers venu d'au-delà de nos frontières, les chevaliers sont tenus d'appliquer le décorum requis à chaque type de rencontre. L'étude et la maîtrise de l'étiquette est requise pour tout chevalier en service.
+
+3. Devoir
+Réfère à la responsabilité qu'ont les chevaliers de l'Ordre de protéger la liberté de Mondstadt. Les membres officiels de l'Ordre sont tenus de faire preuve de la réserve requise et de ne pas tourner leur devoir ou l'honneur de l'Ordre en dérision.
+
+4. Archon Anémo
+L'Archon Anémo est le Dieu des chants et du vent, le protecteur de la liberté de Mondstadt, et le récepteur de la foi des habitants de la cité. En tant que chevaliers de l'Ordre, nous suivons et protégeons sa volonté, et devons être prêts à partir à la guerre, dut cette dernière être menacée.
+Remarque : Ce commentaire est incomplet. Certains membres de l'Ordre, y compris de l'Église de Favonius, semblent n'avoir aucune foi en l'Archon Anémo. Un ajout est nécessaire à ce paragraphe.
+
+5. Fatui
+Les émissaires et représentants diplomatiques de la nation de Snezhnaya, qui jouissent de l'immunité diplomatique. Leurs motivations sont peu claires, et leurs façons de faire très discutables.
+Attention : Faites toujours preuve de prudence à proximité des Fatui. Si vous observez toute activité suspecte, veuillez en faire le rapport immédiatement au quartier général de l'Ordre, tout en veillant à votre propre sécurité.
+
+6. L'Ordre de l'Abîme
+Une organisation ancienne, venue des ténèbres et ennemie des hommes. Nul ne connaît ni son origine, ni son but. Ses membres ont été aperçus à proximité de Mondstadt.
+Attention : Il s'agit là d'ennemis extrêmement dangereux. Veuillez faire preuve de la prudence la plus extrême si vous croisez leur chemin, et faites immédiatement votre rapport au quartier général de l'Ordre.
+
+7. Antre de Stormterror (Ajout)
+Ruines situées au nord-ouest de Mondstadt. La légende raconte que le lieu était autrefois une cité dirigée par un tyran régnant depuis sa tour. L'endroit a été occupé par Dvalin, qui en a fait son antre, lui donnant ainsi son nom actuel.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book12_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book12_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d5c002d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book12_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+« Je vais vous apprendre des tours de magie dont moi seul ai le secret. »
+Il ne parlait pas encore bien la langue ; mais pour que l'on soit amis, il y mit toute son énergie, enchaînant les mots avec difficulté.
+Il cueillit un pissenlit.
+« Pissenlit, dent-de-lion, vole vers une autre destination ! »
+murmura-t-il.
+Il souffla sur la fleur, jusqu'à ce que les pétales s'envolent tous les uns après les autres, puis, d'un air sérieux, il ajouta :
+« Comme ça, votre vœu sera emporté par le vent et atteindra Barbatos. »
+Une petite brise se leva alors, emportant avec elle nombre de pissenlits.
+« Regardez ! L'Archon Anémo a entendu mon souhait ! »
+fit-il d'un ton joyeux.
+« Qu'as-tu souhaité ?
+– J'ai souhaité devenir votre ami. »
+Le renardeau baissa soudain la tête.
+« Merci. Les renards ne sont pas faits comme les hommes ; vous avez travaillé dur pour lui apprendre la langue. »
+La renarde était arrivée d'on ne sait où. Ses yeux étaient aussi profonds qu'un lac ; à leur vue, le renardeau se carapata dans les pissenlits.
+« Quand il aura maîtrisé la langue... »
+pensai-je.
+« Quand il aura maîtrisé la langue... »
+fit tranquillement la renarde.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book130_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book130_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..08a04873b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book130_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+—— Marée montante ——
+Alors que brille la nuit dans l'océan d'étoiles s'élève depuis les flots un chant marin.
+
+Autrefois existait un puissant vaisseau amarré au Port de Liyue. Son capitaine était un homme qui avait chassé sans relâche les terribles créatures des profondeurs marines. Les gens l'appelaient simplement « Capitaine ».
+La coque du navire était ornée des os de terribles monstres marins, preuves de la volonté inébranlable du Capitaine. Chose étrange, les chants qu'avait l'habitude de déclamer l'équipage faisaient rarement mention de la chasse aux créatures des bas-fonds marins. Ce n'était pas là dû à quelque modestie, mais bien plutôt à ce qu'avait appris à l'équipage une existence passée sur les flots impitoyables : les chansons d'eau et de sang sont toujours porteuses de malheur.
+
+L'épée à la main, le Capitaine parcourut l'immensité azurée, défiant les récifs rocheux et les courants sous-marins, poussant son navire et ses hommes, affrontant squales et monstres sans distinction. Les sombres mondes existant au plus profond des océans étaient à ses yeux autant de terrains de chasse, et toute créature digne d'attention troublant les flots à proximité du Capitaine se voyait souvent finir en trophée.
+
+Hélas, le Capitaine ne connaissait de la vie que les vents et les flots. Étranger aux joies et peines des gens du commun, il passait ses journées à traquer et chasser, suivant la brise salée et les appels des baleines au loin. Son équipage le craignait plus qu'il ne l'aimait ; son caractère acharné, comme s'il essayait en permanence de se libérer d'algues qui l'aurait emprisonné, inquiétait les marins sous ses ordres. Et ainsi avançait le vaisseau du Capitaine, voguant toujours plus avant vers les eaux troubles.
+
+Seule la jeune fille qui avait pour habitude de se tenir perchée sur la proue pouvait déceler un éclair de douceur dans l'œil du Capitaine. Elle était sa navigatrice, attirée par l'appel de l'océan et chantant avec les baleines, guidant le vaisseau à travers les eaux infestées de monstres.
+
+Offrant son chant à la mer, la jeune navigatrice berce de ses notes chaque flot et chaque brise...
+
+« Oyez l'appel des créatures des mers, et les échos des vagues jetées par les vents.
+La brise et les flots nous portent, fiers, et vers l'horizon voguons de l'avant.
+Ô vous les dieux passés, ô toi mon capitaine,
+Laissez-moi tisser des flots excités une carte incertaine,
+Qui saura guider les âmes naufragées loin du chant des sirènes. »
+
+Le refrain s'éteignit pour faire place aux ordres rapides du Capitaine appelant tout l'équipage à son poste. L'imposant vaisseau leva l'ancre, et prenant de l'allure, s'enfonça dans l'aurore naissante.
+
+C'est ainsi que débutait l'histoire de chaque périple, semblable à celle de la veille.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book131_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book131_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..521ccbc74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book131_FR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+—— Vagues sauvages ——
+« Joins-moi dans l'abîme des océans, et écoute le murmure des fonds marins.
+Quand la vague et le vents sont cléments, voguons vers les tourbillons salins.
+J'entends les mots de ma vieille mère, bénissant les générations à venir :
+Puissent-elles naviguer les mers, sans sous les vents et les vagues flétrir.
+Et transpercée des harpons des héros, puisse la bête mourir sitôt. »
+
+Même la plus légère des brises portait son chant, que rien ne venait jamais arrêter. La voix de la jeune fille répondait aux flots furieux, guidant le Capitaine à travers les courants traîtres jusqu'à la bête vivant au centre de la tempête.
+
+Avançant au milieu des éclairs et du tonnerre, ballotté par les vagues incessantes, le navire pénétra plus avant vers l'antre de la bête. À sa proue se tenait le Capitaine, l'épée levée, insensible à la peur.
+
+Suivant le regard de l'homme, l'équipage ne pouvait distinguer au loin qu'une forme gigantesque baignant dans une mer de brume ; c'était là le monstre marin. Les os ornant le navire parurent tout à coup bien dérisoires, comparés à l'immense silhouette qui se dessinait au centre du maelstrom.
+
+Sur les ordres du Capitaine, l'équipage fit feu coup sur coup, et les projectiles vinrent se planter dans l'immense créature, lui laissant de gigantesques marques.
+
+Touché, le monstre marin se mit à hurler de douleur. Plongeant sous les vagues écarlates, il frappa la coque du navire de toute sa force. Le navire manqua se renverser sous le choc, tandis que les flots pourpres prenaient d'assaut l'équipage, venant s'écraser à travers le pont. Maudissant les dieux des élément, les marins continuèrent de faire feu, priant que le combat prenne fin.
+
+Le Capitaine ne fléchissait jamais face aux adversaires qui lui étaient par le destin envoyés. Aux terrifiants hurlements de la bête répondirent les chants de la jeune fille à la proue, tandis que le navire manœuvrait à travers les courants, contournant le monstre et faisant feu de toute part.
+
+Le combat dura longtemps. Le corps du monstre se recouvrit de plaies béantes, et la majorité de ses tentacules et griffes furent tranchées. Le navire n'était plus qu'un gigantesque cercueil de bois porté par les flots ; la moitié de ses mats avaient été brisés, et la plupart de ses canons était hors service. Une bonne partie de l'équipage manquait à l'appel, et même la précieuse épée du Capitaine avait été brisée en deux. C'était un combat terrible, une lutte perdue d'avance contre un impitoyable Goliath des mers.
+
+Le monstre blessé savait que son adversaire ne posait plus de menace. Pressé d'en finir, il jaillit à la surface, et ouvrit sa gueule, prêt à avaler l'embarcation.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book132_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book132_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e7eb2ff8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book132_FR.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+—— Marée descendante ——
+De sombres nuages bloquaient la lumière de la lune ; mais le chant ne s'arrêta pas.
+
+Alors qu'un calme trompeur semblait recouvrir les flots, le navire se mit à dériver vers l'abîme.
+La gueule du monstre massif ouvrit la bouche de part en part, tandis qu'un grondement sourd en montait. Il ouvrit ses yeux couverts de lichen et de corail pour savourer les derniers moments de l'adversaire qui avait osé le sous-estimer, et les plongea dans ceux du Capitaine qui attendait son sort.
+
+À travers les yeux du monstre, le Capitaine vit un cœur plus noir que les ténèbres.
+Le dernier éclair de la tempête illumina les cieux et le vaisseau détruit par les crocs du monstre qui s'enfonçait inexorablement dans les flots.
+
+Tout redevint ténèbres... jusqu'à ce que le rugissement furieux du monstre marin se fasse entendre à nouveau au milieu des eaux sombres.
+
+Le Capitaine avait enfoncé son épée dans l'œil de la bête, et répétait le geste, jusqu'à être recouvert des pieds à la tête par les miasmes sortis du monstre et que finalement son arme se brise une dernière fois dans l'œil du monstre.
+Labouré de toutes parts par les griffes acérées et faisant face à son sort, le Capitaine continua de se battre corps et âme, jusqu'à ce que soient mises en pièces ses griffes...
+
+Une mélodie familière se fit alors entendre à travers les vents salés ; le monstre semblait avoir momentanément arrêté ses attaques.
+
+« Chante avec moi cet adieu à l'océan, ce chant cher à mon cœur.
+Les vents et les flots sont cléments, et voici venue mon heure.
+Le Capitaine m'appelle soudain, l'heure est venue pour moi de partir.
+Lui comme moi n'oubliez point ; que ce chant soit notre souvenir.
+Le jour viendra où vous me trouverez, dormant d'un sommeil abyssal...
+Peut-être vous aussi emportés par les flots unanimes. »
+
+Les gigantesques tentacules du monstre surgirent de l'eau, semblables à quelques terribles serpents. La jeune fille resta là à flotter sur son dos, chantant au milieu du tumulte. Elle demeura ainsi lorsque les tentacules saisirent ses bras. Et même lorsque les crocs aiguisés percèrent ses vêtements puis sa peau, elle n'arrêta point son chant.
+
+Doucement, elle s'enfonça dans les flots noirs, tirée vers l'abîme par le monstre.
+
+Ceux vivant de la mer en mourraient aussi souvent en ces temps où désastres et catastrophes régnaient en maître sur l'océan.
+Le Capitaine revint à lui sur un bateau marchand. Son équipage et son vaisseau étaient perdus. Ne lui restait plus que son corps couvert de blessures, et un vieux rêve faisant écho à un chant marin...
+
+« Quand la vague et le vent seront cléments, j'irai en mer la venger, elle qui était charmée par le chant des flots... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book133_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book133_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..75e62290c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book133_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Comme chacun le sait, le Clan Lawrence est une famille noble dont la notoriété n'est plus à faire.
+Passant leur temps à ne rien faire, c'est en écrasant le peuple que les nobles arrivaient à maintenir leur train de vie luxueux.
+Licencieuses étaient les vies qu'ils menaient. Sous leur règne cruel, le peuple était la victime de crimes répétés.
+Bien que les gens du commun souffrissent tous de l'avarice et de la cruauté de la noblesse au pouvoir, nul n'osait lever la voix à son égard.
+
+Dietrich était un noble de haute naissance.
+Encore jeune, il n'était responsable d'aucun crime, et sa maîtrise de l'épée était réputée parmi toute l'aristocratie.
+Il possédait en revanche un caractère impatient, et se pensait le centre du monde, estimant que tout tournait autour de lui. Ce genre de défauts est chose commune chez la noblesse.
+Mais étant né au sein du Clan Lawrence, ce n'était qu'une question de temps avant qu'il devienne à son tour semblable aux autres nobliaux.
+
+C'est à cette époque que le jeune homme commit le premier acte vraiment condamnable de son existence.
+Quelque temps plus tôt, Dietrich avait décidé de ne pas assister au cours de maître Damo sur les éléments, préférant aller traîner en-dehors de la ville. Mais alors qu'il traversait les rues pleines d'une plèbe vibrante, son regard tomba sur une jeune blonde aux yeux couleur d'azur.
+Incapable de décrire les émotions qui l'envahissaient, Dietrich était sûr d'une chose : jamais son cœur n'avait paru aussi gros dans sa poitrine – et jamais n'avait-il été aussi incontrôlable.
+« Voilà sans doute ce que ressent Mère quand elle voit son chat. »
+Et ainsi pensant, Dietrich réalisa qu'il était en train de marcher vers la jeune fille.
+
+Mais à sa grande déception, cette dernière ne sembla pas lui prêter une once d'attention. Même après qu'il lui eut révélé son identité, elle continua de ne montrer aucun signe d'intérêt à son égard.
+Décidant qu'elle ignorait tout de ce qui était bon pour elle, le jeune noble décida d'aller la chercher sous le couvert de la nuit, qu'elle le veuille ou non.
+
+« Une fois attrapée, je la mettrai en cage, comme fait Mère quand son chat a fait une bêtise. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book134_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book134_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..201d19c3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book134_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+C'est par un beau jour d'été qu'arriva en ville la jeune fille. Ses longs cheveux couleur d'or brillaient comme le soleil de printemps, et ses yeux bleus reflétaient les rayons de l'après-midi. Il aurait été difficile d'imaginer comment une telle jeune fille avait pu traverser seule les terres infestées de monstres bordant la cité.
+
+« Suspecte, elle ? Dire ça serait faire injure à sa beauté ! »
+Ainsi parlait le garde de la porte, ivre, au milieu des clameurs de la taverne. Il avait gagné une belle somme à son poste ce jour-là, suffisamment pour garder sa coupe pleine jusqu'à la tombée du jour, si ce n'est plus.
+« Haha, tu as juste été subjugué par sa beauté ! »
+fit l'homme à ses côtés en riant.
+« Et puis quoi ? Ce n'est pas mon genre de fricoter avec les femmes ! C'est plutôt ça qui m'a subjugué ! »
+Et ainsi parlant, il sortit une bourse bien garnie de sa poche, et la fit sauter dans sa paume.
+« Eh bien ! Aujourd'hui, c'est toi qui invites, pour sûr ! »
+« Vous avez entendu ! Tournée générale ! J'espère juste que tu arriveras à tenir ! »
+...
+
+Et c'est ainsi qu'arriva l'érudite répondant au nom de Nottie en ville, et décida de s'y installer.
+Nottie parlait doucement, d'un ton calme et rassurant. Le bruit se mit à courir après un moment dans les rues de la cité que celui qui échangeait quelques mots avec la jeune fille de jour, voyait sa nuit remplie de rêves de bon augure.
+Cela mis à part, l'arrivée de la jeune fille ne changea rien à la vie des habitants. Après tout, ceux-ci avaient déjà assez à faire avec leurs tâches quotidiennes, sans compter l'oppression constante qu'ils subissaient de la part de l'aristocratie.
+
+« Oh, moi qui croyais que la vie en ville serait simple. Je n'aurais jamais imaginé ça... »
+Alors que les rais du soleil éclairaient sa chambre, ainsi pensait la jeune fille, le menton dans la main, assise à une table. Elle se mit à tracer de ses doigts un motif inconnu ; les mots s'écoulaient de sa bouche, tel un chant magique prononcé d'un ton capable de convaincre le plus cynique des hommes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book135_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book135_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..866a6e2c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book135_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+La nuit vint.
+Du loin provenait le hurlement étouffé de quelque bête sauvage – sans doute un loup.
+Nottie s'assit sur son lit, et releva sa manche pour révéler un serpent blanc comme la neige, entouré en un brassard autour de son bras.
+La tête du serpent était particulièrement marquante, avec sa gueule ouverte montrant ses crocs, et sou cou rejeté en arrière comme s'il s'apprêtait à bondir sur sa proie.
+Le corps ondulé du serpent entourait son bras, émettant une aura dangereuse sous les rayons des lampes magiques éclairant la pièce.
+« Bonne nuit, ma sœur. »
+Nottie caressa le brassard avec affection, jouant avec la queue du serpent d'un doigt distrait.
+Après un moment s'éteignirent les lampes magiques, plongeant la chambre dans l'obscurité.
+
+Pendant la nuit, Nottie gagnait un pouvoir immense.
+Ce n'est donc pas un hasard si elle sut qu'un intrus était présent à peine celui-ci avait-il pénétré dans la chambre.
+Assise sur lit, Nottie pouvait clairement voir Dietrich qui, dans les ténèbres de la nuit, remettait discrètement de l'ordre dans sa corde et ses vêtements.
+La jeune fille avait de plus en plus de mal à réprimer un éclat de rire ; heureusement, Dietrich arriva à sa hauteur.
+
+Les yeux de Dietrich tombèrent sur ceux qui l'avaient tant marqué.
+Mais là, dans la nuit ambiante, Dietrich réalisa que les yeux adorés n'étaient plus ornés du bleu qu'il avait vu plus tôt. À cet instant, ils étaient emplis de la couleur de la nuit, et rappelaient la tranquillité meurtrière des fonds marins.
+
+« Bois l'eau de cette coupe. »
+Ce furent là les derniers mots qu'entendit Dietrich avant de sombrer dans l'inconscience.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book136_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book136_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a4672bf4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book136_FR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+La coupe tomba en rebondissant sur le sol, suivie par Dietrich qui tomba lourdement.
+Nottie s'accroupit près du jeune noble, et lui ôta le sabre qu'il portait à la hanche.
+Elle frappa à plusieurs reprises la garde, jusqu'à ce qu'une gemme noire qui était incrustée s'en détache et atterrisse dans sa paume.
+
+« M'amener l'œil de la nuit éternelle à ma porte, comme c'est gentil. »
+Ainsi parlant, elle dénoua le serpent enroulé autour de son bras, et plaça la gemme dans sa gueule.
+Les écailles et la chair de l'animal se mirent à frémir et grandir, et en un instant le petit serpent enroulé dans la paume de la jeune fille tomba au sol pour devenir un python géant aux écailles noires et aux yeux couleur de flamme, au corps remplissant presque toute la pièce.
+Nottie tendit la main, et tandis que les lampes magiques s'allumaient à nouveau, le python diminua de taille, jusqu'à rejoindre sa forme originelle autour du bras de la jeune fille.
+
+« Tu te caches ? »
+Nottie regarda sous le lit.
+Là, elle trouva...
+... un chien.
+L'animal tremblait, probablement de panique après avoir vu la métamorphose du serpent ?
+
+« Moi qui voulais te transformer en loup, te voilà chien... Je suis désolée ! »
+Bien que prononçant des mots d'excuse, la voix de la jeune fille ne contenait aucune trace de remords.
+
+Avant même d'avoir compris ce qui lui arrivait, Dietrich s'était retrouvé sous le lit, guidé par son instinct.
+Ce n'est qu'alors qu'il reprit ses sens. Lorsqu'il entendit la voix de Nottie, il essaya de répondre, mais peu importe l'effort qu'il y mit. Le seul son sortant de sa bouche était désormais « Ouaf ! Ouaf ! »
+En s'entendant, Dietrich, affolé, bondit de sa cachette.
+
+Peu importe le nombre de fois que Dietrich sauta devant le miroir, aboyant de désespoir : l'image qui lui était renvoyée n'était plus celle du jeune nobliau qu'il était encore quelques heures plus tôt.
+Dietrich n'eut d'autre choix que de retourner la queue entre les jambes chercher Nottie. En l'apercevant, cette dernière ne parut pas surprise le moins du monde ; elle se contenta de joindre les mains sur sa poitrine en le regardant. Soudain, Dietrich réalisa qu'il ne pouvait plus avancer.
+
+« Voilà qui n'est pas une façon d'approcher une demoiselle... Hum... On dirait bien que tu as besoin d'entraînement ! »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book137_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book137_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b896aac6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book137_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+« Laisse-moi me présenter. Je suis Nottfriga, mais tu me connais peut-être mieux sous mon surnom. Les gens m'appellent l'Enchanteresse de la Nuit. »
+Et tandis qu'elle prononçait ces mots, ses cheveux blonds se mirent à foncer graduellement, pour finalement devenir noirs comme le ciel nocturne visible par la fenêtre. Ses yeux autrefois bleus étaient maintenant d'un noir de jais, semblables à l'ébène.
+
+« Je suis ta maîtresse à présent. Mais sois sans crainte, je t'entraînerai comme il faut. »
+Nottfriga s'agenouilla et plaça autour du cou de Dietrich un collier qui semblait être sorti de nulle part, et qui rapetissa jusqu'à épouser parfaitement le cou de l'animal. Ce dernier était incapable de l'enlever, qu'il gratte ou qu'il morde.
+
+« Nous avons déjà perdu trop de temps. Viens, partons maintenant. »
+Et à ces mots, Nottfriga partit en direction de l'extérieur de la ville. Dietrich eut beau y mettre toute la force dont il était capable, se voyant rejoindre sa villa, il n'eut pas d'autre choix que de la suivre en se lamentant. Le collier installé par Nottfriga semblait avoir pris le contrôle de son corps, et il était incapable de ne faire ne serait-ce qu'un pas dans une autre direction.
+
+Aux aboiements de Dietrich, Nottfriga finit par se retourner. D'une mèche de cheveux, elle fit une boucle autour d'un doigt.
+« Ça a beau être un spectacle intéressant que de te voir lutter comme ça, c'est bien trop bruyant. Continue comme ça, et tu auras l'honneur de tester mon nouveau sort, le « Silence de la Nuit ». »
+À cet instant, le silence sembla gagner le monde les entourant. L'intuition de Dietrich lui dicta qu'il valait mieux ne pas devenir le dernier sujet de test de la magicienne.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book138_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book138_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a05f543f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book138_FR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Entre les rideaux de feuillage bruissants, en un lieu où se rencontrent le coassement des grenouilles et le chant des cigales, se trouve un coin de forêt fané et sec près des rochers escarpés.
+
+La forêt de bambou des Monts Qingce regorge de légendes.
+
+Le bruit des gouttes tombant en cadence résonnait de part en part des bambous et avait remplacé celui de l'averse qui s'était tu. Serpentant à travers les branches, un jeune garçon suivait d'un pas leste la piste, escaladant les reliefs et dévalant les chemins moussus, les feuilles lui fouettant le visage tandis qu'il s'enfonçait toujours plus avant. Il finit par arriver en un lieu sec perdu dans la forêt de bambous du Village de Qingce, et décida de s'accorder un peu de repos à l'abri d'une protubérance rocheuse.
+
+Le garçon se rappelait les mots des anciens du village ; d'après eux, c'était précisément à la saison des pluies que le renard prenait femme, et seuls les enfants étaient assez innocents pour pouvoir être témoins de la procession suivant la chaise pourpre de la renarde qui s'apprêtait à se marier, et entendre la musique et les cris de la célébration.
+
+Les anciens ajoutaient aussi qu'il ne fallait surtout pas s'approcher de la procession.
+
+« Les renards avalent l'âme de ceux qui s'approchent trop ! »
+Ainsi parlaient les vieux du village.
+« Qu'est-ce qui arrive quand ils font ça ? »
+« Une fois qu'un renard possède ton âme, ton destin est scellé. Peut-être qu'il utilise ton corps pour fabriquer tambours et bombardes... Plus jamais tu ne connais le repos ! »
+Et ainsi parlant, les anciens ne manquaient jamais d'imiter le battement du tambour, sous les yeux horrifiés des enfants.
+
+En grandissant, le garçon finit par ne plus croire aux histoires des anciens. Suivant le chemin laissé par les fées, il traversa le labyrinthe vert, accompagné de temps en temps par le cri des renards cachés dans les fourrés. Il est rare que ces créatures rusées se révèlent aux hommes – et il est encore plus rare de voir l'une de leurs processions.
+
+Le garçon se sentait abattu. Frappant du pied les rochers épars sur le chemin et escaladant des rochers qu'on aurait dits posés là par quelque main divine, il continua à s'enfoncer dans la forêt de bambous.
+
+Les anciens disaient aussi que cette même forêt était un royaume conquis par l'Archon Géo. À quoi pouvait ressembler l'Archon Géo ? Avait-il des pieds et des mains, ou des yeux, comme nous ? Ou ressemblait-il plus aux bêtes de pierre que l'on voit du côté de la rivière ?
+
+Régulièrement arrivaient au bourg des marchands itinérants, porteurs aussi des nouvelles concernant le rite de la descente, un événement n'arrivant qu'une fois l'an. Les enfants, à la description du majestueux spectacle de l'Archon arrivant sur ces terres, n'avaient qu'une envie : voir un jour l'Archon vénéré par des générations de leur propres yeux.
+
+Est-ce que les inamovibles Monts Qingce étaient le don de l'Archon ? À moins qu'il ne s'agisse de la paix ayant béni des générations d'habitants ?
+
+Les réponses à ces questions se trouvaient toutes en dehors du village, dans la forêt vieillissante de la montagne.
+
+Et c'est ainsi que le jeune garçon avait entrepris de traverser la forêt de bambous.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book139_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book139_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..55ef32975
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book139_FR.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+Perdu au milieu de la canopée de bambous verts, le garçon fit bientôt la connaissance d'un compagnon inattendu.
+
+« Alors, perdu ? »
+La voix douce s'adressait au garçon à travers le feuillage, avec une pointe de sarcasme.
+
+Se retournant, ce dernier aperçut devant lui une femme élancée, toute de blanc vêtue. Elle se tenait près d'une source clapotante, et les perles d'eau brillaient sur sa pèlerine. Ses yeux avaient la couleur des derniers rayons du soleil couchant traversant la forêt.
+
+Les anciens racontaient qu'autrefois un cheval blanc surgit d'une rivière pour devenir Adepte et combattre aux côtés du Souverain de la Roche.
+Mais aucun n'avait jamais précisé de quelle rivière il s'agissait, ni le nom de l'Adepte qui en était sorti.
+Dans tous les cas, la personne lui faisant face n'avait rien d'un Adepte, en dehors de ses yeux d'or au regard perçant.
+
+Et puis, il n'avait jamais entendu parler d'Adepte portant une pèlerine.
+
+« Encore un idiot. »
+fit la femme en blanc en riant d'un air rusé, ses pupilles rappelant une paire de lunes.
+
+« C'est toi l'idiote ! »
+répondit le garçon, vexé.
+Aucune chance qu'il s'agisse d'une Adepte. Quel Adepte s'exprimerait de manière aussi peu avenante ?
+
+« Je suis sur le chemin de l'aventure ! Je vais parcourir les mers et voir de moi-même les lances de pierre de l'Archon Géo ! »
+
+« ... Mais à peine parti te voilà perdu dans cette forêt de bambous. »
+compléta la femme d'un ton calme, ses yeux brillant d'une étincelle, et énervant un peu plus le garçon.
+
+« Je n'ai pas besoin de ton... »
+« Allons, pas de honte à être perdu. Suis-moi, je te guiderai. »
+Et toujours en riant, la femme lui tendit une main blanche comme l'albâtre, rayonnant sous les rayons du soleil couchant passant à travers les arbres.
+
+« ... Merci. »
+Le garçon lui saisit la main. Elle était froide au toucher, et lui rappela la pluie montagneuse ou les gouttes de rosée sur le bambou.
+
+Le soleil finit par disparaître derrière la montagne, et les dernières lueurs du jour laissèrent progressivement la place à l'obscurité.
+
+Les anciens du village disaient que lorsque le doux éclat du soleil couchant disparaissait, la forêt devenait le territoire de créatures maléfiques.
+Ces monstres seraient issus d'un passé oublié depuis longtemps, esprits créés par le ressentiment et la haine des morts. Les bambous mourraient progressivement à leur contact, et les hommes faiblissaient jusqu'à mourir à leur tour.
+« Parfois, ils demandent au voyageur de les aider à faire quelque chose qu'ils ne peuvent faire par eux-mêmes. Ensuite seulement ils l'attirent dans un piège... »
+« D'autres fois, ces esprits guident le voyageur perdu droit vers un repaire de démons. »
+« Alors, les enfants, restez toujours vigilants, et ne baissez jamais votre garde quand vous voyagez loin des terres familières ! »
+Ainsi parlaient les anciens, tout en tapotant la tête des enfants pendus à leurs lèvres.
+
+La femme en blanc... Dans ce cas, n'était-elle pas l'une des créatures maléfiques peuplant la forêt ?
+Inquiet, le garçon se mit à ralentir le pas.
+
+« Qu'y a-t-il ? »
+La femme se retourna, ses yeux dorés brillant à travers la lueur de la lune drapant sa silhouette.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book13_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book13_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..14ec317cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book13_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Nous saluant de la patte alors qu'il s'éloignait, le petit renard finit par devenir une silhouette au loin, puis un point se fondant dans la mer de fleurs. Bientôt on ne le vit plus.
+La renarde se tourna ensuite vers moi et marcha à ma rencontre.
+Je la vis grandir alors qu'elle se rapprochait.
+Lorsqu'elle m'eut rejoint, elle avait changé d'aspect, et affichait apparence humaine.
+Devant mes yeux se tenait à présent une jeune femme svelte, au long cou et à la peau éclatante. Ses pupilles rappelaient toujours des gemmes chatoyant à la surface d'un lac, tels les rais du soleil filtrés par les branches et retombant sur l'eau.
+« Quelle beauté. Elle me rappelle cette fille dont je m'épris, il y a de cela si longtemps, et dont le nom aujourd'hui m'échappe... Mais ces yeux, cela ne peut être qu'elle. »
+pensai-je.
+La magie et la transformation, bien que phénomènes merveilleux, faisaient pâle figure en comparaison de ces yeux. Nous restâmes ainsi au milieu de la mer de pissenlits, sans échanger un mot.
+Au bout d'un moment, je décidai de briser le long silence qui s'était installé entre nous :
+« La transformation... Est-ce donc le tour que tu veux m'enseigner ?
+– En effet. Je te suis très reconnaissante pour l'aide apportée pendant si longtemps. »
+La renarde me fit une courbette, ses longs cheveux soyeux glissant sur ses épaules.
+Mes adieux récents au renardeau me faisaient encore de la peine, mais la perspective d'apprendre la métamorphose me remplissait d'allégresse.
+Pourrais-je un jour me transformer en oiseau ? Jusqu'à quelle altitude pourrais-je voler ? Et pourquoi ne pas me changer en poisson ? Sous cette forme, peut-être arriverais-je à nager jusqu'au Récif de Musk que je n'avais jamais eu la chance de voir...
+« Ah, et je pourrais aussi utiliser cela pour chasser ! Plus besoin de manger des ragoûts sans viande ! », pensais-je aussi.
+« Bien ; à présent, restez où vous êtes sans bouger. »
+La femme se mit à me tourner autour ; à chaque tour, son corps s'allongeait.
+Non seulement la femme paraissait plus grande, mais autour de moi les pissenlits se mirent à grandir également. Les fleurs qui l'instant auparavant m'arrivaient à la cheville atteignirent ma taille, et finir par être aussi hauts que les arbres.
+Dans mon malaise, je réalisai soudain que la femme était devenue géante.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book140_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book140_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6995da74d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book140_FR.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+La tombée du jour venait toujours vite dans la forêt des Monts Qingce.
+Sous le ciel nocturne, la lueur argentée de la lune se dispersait à travers les feuilles et les branches de bambous. En un lieu illuminé par l'astre nocturne, loin du coassement des grenouilles et du chant des cigales, quelques pousses de bambous sortaient juste du sol.
+
+La forêt de bambou des Monts Qingce regorge de légendes.
+
+Alors que tombait la nuit, la femme en blanc entreprit de raconter au jeune garçon des histoires d'un temps passé qu'il n'avait jamais entendues auparavant.
+
+« Il y a de cela très longtemps, trois lunes coexistaient dans le ciel nocturne. Il s'agissait de trois sœurs, plus anciennes encore que l'Archon Géo ; elles étaient aussi âgées que la roche sur laquelle fut fondée Liyue.
+Les lunes étaient les filles de la poésie et du chant, régnant sur le ciel de la nuit. Elles traversaient les cieux à bord de leur carrosse argenté, se passant le règne de l'une à l'autre tous les dix jours, répétant le cycle à l'infini. On racontait que le jour où les sœurs briseraient le cycle, une calamité s'abattrait sur le monde des hommes.
+Toutes trois, les sœurs partageaient le même amour pour les étoiles de l'aube. Seulement lors de cet éphémère instant pouvait-on apercevoir les trois sœurs traverser le lit d'étoiles s'estompant dans les premières lueurs du jour. Et quelques moments plus tard, le carrosse les emportait, tandis que le soleil pointait à l'horizon.
+Les trois sœurs partageaient la même affection pour les étoiles du matin, tout comme elles partageaient la même affection l'une envers l'autre. Tout cela remonte à une époque où le monde n'avait pas encore été victime de la calamité à venir.
+Mais avec le temps, les désastres finirent par renverser le carrosse royal, détruisant le paysage étoilé d'antan. Les trois sœurs de la nuit se retournèrent l'une contre l'autre, et la mort finit par les séparer. Seul demeura le corps pâle de l'une d'entre elles, éclairant le monde pour l'éternité de sa lueur blême... »
+
+Ainsi parlant, la femme leva les yeux vers le ciel, et contempla la lune derrière la mer de bambous. Son long cou fin baignait dans la lumière argentée, et ses yeux brillaient comme l'or.
+
+« Les loups sont les enfants des lunes. Ils se souviennent des calamités du passé, et des tragédies qui en découlèrent. Et c'est pour cela qu'à la nouvelle lune, ils pleurent leurs mères... C'est aussi pour cela que ceux vivant parmi les loups appellent les étoiles du matin, anciens amours des trois sœurs passées, « étoiles du deuil ». »
+« Je vois... »
+Le jeune garçon resta silencieux un moment.
+C'était là une histoire que les anciens du village n'avaient jamais racontée ; peut-être s'agissait-il d'une légende dont même les plus âgés n'avaient jamais entendu parler. Mais il fallait reconnaître que ce genre d'histoire était autrement plus grandiose que les histoires de renards se mariant et de monstres enchantant les voyageurs, bien que moins captivantes que les histoires de l'Archon Géo chassant les esprits maléfiques. L'histoire contée par la femme était tel un rêve de l'imagination.
+
+« Ce sont là des histoires qui n'ont jamais été contées, des légendes oubliées par les hommes. »
+La femme en blanc posa doucement sa main sur la tête du garçon, baissant sur lui des yeux dont le reflet doré semblait s'être assombri.
+« Avant même que les anciens immortels créent l'univers, des dieux parcouraient le monde. C'est à cette époque que nombre d'Adeptes prirent vie. Mais qu'y avait-il avant cet âge ?
+Seulement des souvenirs, des fragments du temps passé qui devinrent des histoires. Les histoires devinrent légendes, et furent transmises de génération en génération...
+Et ces souvenirs d'un passé antique transcendant les hommes qui les perduraient étaient capables d'émouvoir même les déités et les Adeptes. »
+
+Poussant un long soupir, la femme réalisa que le garçon était entré dans un profond sommeil.
+« Tsss... »
+Souriant d'un air triste, elle retira sa pèlerine et l'étendit sur le garçon.
+
+Cette nuit-là, le garçon vit en rêve trois lunes dans le ciel, et un carrosse argenté s'arrêtant devant les étoiles.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book141_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book141_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..87b82b393
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book141_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Il fut doucement tiré de son sommeil par la lumière du jour pointant.
+
+Les rais lumineux épousaient la silhouette des filets de brume matinale qui recouvraient la forêt aux histoires de renards, ondulant en volutes à travers les feuillages.
+
+La femme tendit sa main au garçon, et ils marchèrent ensemble en direction du soleil levant, tournant et retournant, traversant les fourrés bourdonnant d'insectes, se hissant par-dessus les pierres couvertes de mousse glissante, descendant une ravine cachée dans l'ombre des bambous. Elle le guida tout le long du chemin, jusqu'à arriver finalement à l'orée de la forêt.
+
+« Je ne sais toujours pas qui tu es, ni d'où tu viens. »
+fit le garçon, dans l'esprit duquel était toujours bien présente l'histoire contée la veille.
+
+« ... »
+La femme se retourna vers lui, le dos baigné par le soleil naissant, les yeux brillant de leur éclat doré.
+Elle se contenta de lui sourire, sans dire un mot.
+
+Des années plus tard, le garçon devenu homme se rappellerait encore cet instant, comprenant l'abîme le séparant de la femme. Son destin à lui était de quitter son pays natal pour rejoindre le Port de Liyue et chercher les richesses de l'Archon Géo ; mais quant à elle, sa vie était destinée à être passée cachée du monde, loin du regard majestueux et empli de bonté de l'Archon, à protéger ces histoires anciennes qu'elle-même commençait à oublier...
+
+Et ainsi, le garçon et la femme vêtue de blanc se séparèrent.
+Il arrangea son bagage, puis mit le cap vers la cité portuaire vibrante, tandis que la femme restait à l'orée de la forêt, silencieuse. On aurait dit que ses yeux dorés connaissaient déjà l'avenir du garçon, à savoir que celui-ci rentrerait lentement au village une fois vieil homme, fatigué de l'océan et des vicissitudes de la vie.
+
+Dans la brume matinale, le garçon entendit un cri strident qui disparut au loin.
+Se retournant, il n'aperçut aucune âme qui vive, mais découvrit un cheveu posé délicatement sur son épaule.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book142_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book142_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0374531d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book142_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Dans la cité où coule à flots le vin de dent-de-lion, les verres d'alcool précèdent souvent les histoires et racontars en tout genre.
+Les fables les plus étonnantes ne manquent jamais de se répandre de verre en verre, racontées entre les hoquets des habitués enivrés. Ces histoires partagent quelque chose en commun avec les éclats des ivrognes ou le balancement induit par le mal de mer : elles sont terriblement distrayantes.
+
+On raconte qu'il existait autrefois à Mondstadt un ivrogne réputé, que l'on disait capable de boire autant qu'un chasseur de Ventlevé pendant la saison morte. Et pourtant, il buvait à chaque fois jusqu'à être saoul, ne bougeant pas d'un pouce de sa place à la taverne, jusqu'à ce qu'il n'ait plus un seul mora en sa possession et qu'il ne reste plus une goutte d'alcool dans son verre.
+
+Après une nuit de beuverie particulièrement satisfaisante, l'ivrogne rentrait un soir en titubant chez lui ; mais l'alcool aidant, il se trompa de direction, et finit par se perdre dans un lieu peuplé de loups.
+
+Le Territoire des Loups est bien sûr aujourd'hui gouverné par le Roi des Loups, et l'atmosphère sinistre qui en émane suffit à refroidir les ardeurs des personnes à l'esprit clair. Les plus anciens des chasseurs prétendent que le Roi des Loups y a rassemblé les esprits des loups pour empêcher aux visiteurs de pénétrer en un territoire où ils ne sont pas les bienvenus.
+Mais à cette époque, le Roi des Loups n'avait pas encore suivi le Vent du Nord et apporté paix et ordre à la race lupine. La forêt était encore un lieu de péril, où les loups sauvages devaient se battre pour leur survie. Au milieu des feuilles et des branches, loin des yeux des hommes, se jouait tous les jours un jeu sanglant.
+
+C'est donc là que l'ivrogne avait mis les pieds, et réussi à pénétrer assez avant dans les fourrés.
+
+Titubant dans l'obscurité avec cette obstination propre aux ivrognes, il continua à avancer, pas découragé par les racines dans lesquelles se prenaient régulièrement ses pieds, ni par les branches qui venaient lui fouetter le visage.
+Une paire d'yeux verts avait rapidement pris en chasse l'homme, surveillant avec attention le moindre de ses mouvements.
+Ces yeux appartenaient à un loup solitaire, qui poursuivait en silence l'ivrogne, tout en pensant pour lui-même :
+« Étrange, étrange... »
+
+Personne n'avait osé mettre le pied dans la forêt des loups en l'espace de plusieurs siècles, qu'il s'agisse du chevalier couvert de pied en cap par son armure étincelante ou du fugitif en haillons. Même les plus cruels des nobles n'envoyaient pas là les esclaves bannis, de peur de s'attirer l'ire des loups.
+
+« Qu'il pénètre ainsi, seul, jusqu'ici, comme c'est étrange, vraiment ! »
+Ainsi réfléchissait le loup en suivant l'intrus à travers la forêt, faisant de son mieux pour ignorer les relents d'alcool qui venaient lui emplir les narines.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book143_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book143_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a88d7e2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book143_FR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Il est bien connu que les loups ont un odorat beaucoup plus développé que les humains.
+Ce n'est donc pas une surprise si la puanteur des vapeurs d'alcool émanant de l'homme paraissait particulièrement nauséabonde au loup, qui sentit les larmes lui monter aux yeux.
+
+« Grrr... »
+Étant né au milieu de la nature sauvage et ayant grandi dans la forêt, le loup n'avait jamais été en contact avec la civilisation humaine avant cette nuit-là. Et même si les fragrances d'alcool venant du Lac de cidre lui étaient déjà parvenues jusqu'aux narines, il ignorait tout de la signification qu'avait cette substance pour l'espèce humaine.
+
+« Peut-être s'agit-il d'un cousin du putois... Peut-être qu'il sait qu'il est suivi et qu'il essaie de m'empoisonner ? »
+Réfléchissant à cette possibilité, le loup fit de son mieux pour supporter les émanations d'alcool, et, accélérant le pas, vint se placer dans l'ombre de l'homme pour mieux l'inspecter.
+
+Le loup est une créature de prudence et de réflexion. L'ivrogne, en revanche, est une créature radicalement différente.
+Et pourtant, l'alcool qui obscurcit l'esprit et atténue les sens confère parfois à celui qui le consomme la surprenante capacité à détecter le plus subtil changement dans la direction du vent.
+Peut-être ceci explique-t-il comment un ivrogne invétéré titubant à travers la forêt, arriva à découvrir la présence d'un loup qui le suivait depuis un moment déjà.
+À moins que la puanteur de l'alcool n'ait fini par peser sur la perception du loup, au point que celui-ci devienne moins conscient du terrain sous ses pattes et du bruit des brindilles se brisant, révélant sa présence à sa proie.
+
+« Qui tu es ? Tu... T'cherches les toilettes toi aussi ? »
+L'ivrogne se frotta les yeux.
+« Et toi, qui es-tu ? D'où vient cette puanteur que tu dégages ?! »
+fit le loup en fronçant les narines et en grondant.
+
+Étonnamment, l'ivrogne ne montra aucun signe de peur lorsqu'il entendit le ton menaçant du loup, allant même jusqu'à lui répondre :
+« Mon ami, fit-il, j'ignore comment je t'ai offensé... Toutes mes excuses. Enfin, à Liyue on a coutume de dire qu'on n'est pas autorisé à s'ennuyer quand on est saoul... La lune est belle, ça te dit que j'te raconte une histoire ? »
+Il ponctua sa question d'un rot sonore.
+
+Le loup n'avait à l'origine aucune intention d'écouter les élucubrations d'un ivrogne. Il se préparait même à passer à l'attaque et à sauter à la gorge de l'intrus.
+Mais le rot de l'ivrogne avait dégagé un remugle fétide venu lui agresser les narines et coupé l'appétit. À contrecœur, il accepta.
+« Grrr... Je peux attendre un peu avant de manger. Voyons voir ce que tu as à raconter. »
+
+L'homme s'étira, dérangeant au passage quelques pissenlits.
+Puis il entreprit de narrer son histoire.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book144_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book144_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab30b700a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book144_FR.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+La légende raconte l'histoire de ce loup qui errait, solitaire, sur des terres éloignées.
+
+Il avait été autrefois le roi de sa meute, les guidant dans la recherche d'un chez-soi, et les menant à la chasse et au combat. De ces années ne restaient plus que les cicatrices ornant son corps de toute part.
+
+Il avait montré la voie tandis qu'ils couraient à travers les plaines, avançaient à travers les ruines et passaient à travers les territoires des monstres et des fées.
+Les terres qu'il parcourait à présent étaient inhospitalières et cruelles. Le loup devint plus vieux de jour en jour, et les membres de sa meute finirent par se disperser les uns après les autres. Après tant d'années, ne restait de la meute d'origine que le roi-loup âgé.
+
+Les pas du loup foulaient une terre qu'on disait hors de la portée des dieux, habitée uniquement par les esprits des dieux déchus. Les palais des fées d'antan s'y voyaient encore, vides de toute présence. Alors que le loup passait par l'un de ces palais de couleur argentée, il entendit lui parvenir le son d'une musique, qui attira son attention.
+
+« Jamais avant je n'ai entendu de son aussi agréable à l'oreille, qu'il s'agisse du chant d'un oiseau ou d'un insecte. J'en ai même oublié mon ventre vide... »
+Intrigué, le loup pénétra dans le hall, et traversa les herbes folles qui l'avaient envahi, passa un sarcophage brisé encore orné du portrait du seigneur qu'il avait autrefois abrité.
+
+Pénétrant dans une pièce intérieure, le loup vit enfin une jeune fille qui jouait de son instrument.
+Elle avait la peau blême ; la tête baissée, ses longs doigts pinçant les cordes fragiles d'un luth, elle jouait une mélodie triste et oubliée.
+
+Le loup vint s'asseoir face à la jeune fille, et oubliant tout de la faim qui le tiraillait et de sa solitude, écouta en silence son chant.
+
+« Le chant des insectes d'une nuit d'automne passée, est tel le chœur des exilés, antique chanson de l'humanité... »
+« Ce qui fut chéri est à présent passé ; ne restent que chants et souvenirs pour s'en remémorer. »
+« Derniers chanteurs et première fée, rien ne change : tous jouent leur ultime chanson dans le hall des anges. »
+
+Les minuscules fées jouant dans la forêt furent à leur tour attirées par le chant de la jeune fille, et vinrent lui payer leurs respects.
+
+« Quelle est cette chanson ? »
+Le loup posa la question, perplexe : il comprenait chaque vers, chaque mot, chaque syllabe que la jeune fille prononçait. Et pourtant, elle parlait un langage qu'il n'avait jamais entendu auparavant, différent de tout ce qu'il connaissait.
+
+« C'est la chanson des fées. »
+répondit la jeune fille d'une voix douce.
+« Il y a de cela bien longtemps, nous l'avons écrite pour les hommes ; mais aujourd'hui nous la chantons pour pleurer le destin qui est le nôtre. »
+
+Le loup se mit à chanter en suivant la mélodie d'une façon maladroite.
+Sa voix était fatiguée et cassée, emplie d'une tristesse insondable.
+
+« Que chantes-tu ? »
+lui demanda la jeune fille pâle.
+
+« C'est notre chanson. »
+répondit le loup.
+
+« Ce n'est guère plaisant à l'oreille... »
+Continuant à caresser son instrument, la jeune fille ne fit guère secret de son opinion.
+« Mais tu peux chanter avec moi. »
+
+Et ainsi les deux chantèrent à l'unisson, leur chant emplissant les pièces du palais désert. On raconte qu'aujourd'hui encore, les aventuriers passant par ce lieu peuvent entendre une étrange mais harmonieuse mélodie s'en échapper.
+
+« Et ça se finit comme ça ? »
+Le loup se lécha les babines d'un air déçu.
+« Laisse-moi te raconter une histoire à mon tour, dans ce cas. »
+
+Et ainsi parlant, le loup se racla la gorge, et entreprit de narrer l'histoire suivante.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book145_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book145_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b68b68eee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book145_FR.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+On raconte que le premier vin de Mondstasdt fut préparé à l'âge où soufflait le vent du nord.
+
+À l'époque où les Rois du Gel et de la Glace se combattaient pour dominer, les ancêtres des Mondstadtois d'aujourd'hui, transis par le froid, confectionnèrent à l'aide de fruits sauvages un vin rudimentaire. Le breuvage leur apportait réconfort et chaleur, et leur donnait le courage d'affronter un environnement tout de glace et implacable. En ces temps-là, les terres de Mondstadt étaient recouvertes par le gel et la neige, et les pissenlits n'avaient pas encore poussé.
+
+La première personne à avoir découvert comment créer de l'alcool était, dit-on, un garde particulièrement négligent.
+
+Au sein d'une tribu attaquée de toute part par les blizzards, l'homme en question était chargé de garder les réserves de vivres difficilement réunis par les chasseurs-cueilleurs du clan.
+La vue d'un intrus humain était chose rare dans cet environnement difficile ; mais il arrivait cependant que d'autres petites créatures mieux armées contre le froid creusent et viennent se servir dans le stock. C'est pourquoi la tribu avait décidé qu'il était indispensable d'avoir une personne patrouillant les réserves à tout moment, rebouchant les trous de souris – ou encore mieux, les attrapant sur le fait – et garantissant que le stock de vivres de la tribu soit toujours suffisant.
+
+Les grottes utilisées pour les réserves de nourriture étaient humides et sombres, et requéraient une attention constante afin d'éviter que les vivres moisissent et deviennent inutilisables. À cela s'ajoutaient les tours que faisaient subir certains petits êtres cachés au garde en charge de la surveillance du lieu.
+
+Un jour, profitant de ce que le garde faisait à nouveau preuve de négligence à son poste, un esprit du vent joueur prit la forme d'un renard et se faufila au milieu des tas de fruits sauvages. Là, il força les enzymes présents à se multiplier, provoquant la fermentation des fruits.
+Le garde revint à la réserve, et, le ventre vide, choisit de prendre un des fruits. Il découvrit un goût qui enchanta aussi bien son corps que son esprit, le remplissant d'un bien-être inconnu. Se saisissant d'une peau d'animal, il écrasa tous les fruits et en recueillit le jus – ou plutôt, l'alcool.
+
+Le garde qui inventa la préparation du vin devint aussi le premier soulard de Mondstadt. On raconte même qu'il fut le premier à se perdre dans un rêve d'ivrogne.
+
+Dans son premier rêve alcoolisé, il rêva qu'il devenait un loup solitaire, dans un passé lointain ou un futur inconnu. Il se battait crocs et griffes contre les meutes de loups adverses, luttait contre les hommes pour se nourrir au milieu des tempêtes de neige. Il rencontra même la première fée.
+
+Les hommes vivant en tribu et les loups vivant en meute ont un point commun : ce sont tous des êtres qui ne supportent pas la solitude. Le vin permit de rapprocher homme et loup dans leurs rêves.
+
+Mais leurs attitudes vis-à-vis de ces rêves étaient aussi distantes l'une de l'autre que possible.
+
+L'homme qui ne connaissait que le vent et la neige enviait les étendues où le loup courait librement, mais le loup solitaire craignait le désir de l'homme. Il ne pouvait pas comprendre pourquoi cet homme était si captivé par de dangereuses illusions, pourquoi l'homme y cherchait un espoir illusoire.
+Mais plus inquiétant encore aux yeux du loup, dans le rêve de l'ivrogne, il n'arrivait plus à distinguer s'il était toujours un loup, ou un homme habité par un esprit de loup.
+
+Le loup jura de ne plus jamais toucher au poison des hommes à nouveau, de résister à l'attrait de l'alcool.
+Les loups ne sont point les enfants du vent, et le pays du vin et des chants n'est point le leur. C'est pour cela que les bêtes quittèrent les terres des hommes, pour s'établir loin dans la nature sauvage et dans les forêts de montagnes, lieux où l'odeur de l'alcool ne pouvait pas les atteindre.
+
+« Ce que vous les hommes appelez alcool, nous les loups appelons abîme. »
+Ainsi conclut le loup d'un air hautain.
+Se retournant, il aperçut l'ivrogne affalé sur un lit d'aiguilles de pin, ronflant à qui mieux mieux.
+
+Fronçant les narines, le loup se débarrassa d'un coup rapide de l'air aux relents d'alcool qui s'y trouvait. Puis, laissant l'homme à son sommeil, il partit.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book146_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book146_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2358d353
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book146_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Les mots inscrits sur ce cadran solaire semblent suivre l'inscription sur le Temple des Mille Vents. Mises bout à bout, les quatre phrases constituent le message complet.
+
+Ce lieu comme le Temple des Mille vents semble avoir un lien avec un certain dieu du temps...
+
+N'est-il pas intéressant de voir comment les ravages du temps ont détruit toute trace du dieu qui le présidait ?
+
+De plus, certains écrits anciens suggèrent que l'Archon Anémo est lié d'une manière ou d'une autre à ce dieu...
+
+Si c'est vraiment le cas, des traces doivent exister quelque part. En général, des traces élémentaires...
+
+Je dois reconnaître de plus qu'à un certain moment de la journée, l'endroit dégage une étrange impression – généralement de deux à cinq heures du matin...
+
+Après tout, il y a ce cadran solaire juste là, et dans les heures précédant le jour, l'ombre de son aiguille est alignée vers le bas. C'est suffisamment frappant pour que je l'aie remarqué.
+
+Mais malheureusement, en l'absence d'œil divin, quand bien même je peux ressentir qu'il y a... quelque chose, et me perdre en conjectures, je ne peux hélas pas pousser plus loin mes recherches.
+
+Vraiment, un chercheur sans œil divin n'a pas la vie facile...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book147_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book147_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e2a0e4f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book147_FR.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+Liyue est un lieu qui regorge des trésors aussi rares qu'exotiques, mais surtout, des personnes qui savent les dénicher.
+
+Mingui, la fondatrice de la Boutique d'antiquités Xigu, en faisait partie.
+
+Sa boutique n'ouvrait ses portes qu'à la tombée de la nuit lorsque la lune commençait à monter dans le ciel, et ses clients n'avaient rien d'ordinaire. Il s'agissait principalement de gens aisés et oisifs, aux goûts raffinés.
+
+Une montre fontainienne aux détails exquis, de l'encens sumérien, une coupe de vin qui appartenait à un aristocrate mondstadtois, un tabouret en bois sur lequel un Adepte s'assit pendant une heure, une tasse dans laquelle l'Archon Géo but son thé ou encore un vase en porcelaine que l'Archon Anémo avait brisé en morceaux... Tous ces objets étaient exposés à la vue de tous, en attendant preneur.
+
+Une nuit, un jeune homme fortuné qui passait par la boutique s'arrêta en chemin pour en admirer les articles.
+
+Mingui fut intriguée par ce client vêtu d'un long manteau aussi noir qu'un rocher de la montagne et aux yeux couleur d'ambre.
+
+Elle pouvait voir que le jeune homme n'était pas quelqu'un d'ordinaire.
+
+« Bienvenue » dit-elle. « N'hésitez pas à m'appeler si un objet vous intéresse. »
+Sa douce voix brisa le silence de la nuit.
+« Oh... Pardon, excusez-moi... »
+Le jeune homme rit d'un air gêné.
+
+« C'est cette contrefaçon qui a suscité ma curiosité. »
+
+L'objet qu'il désignait du regard était une plaque de jade.
+
+Le dessin gravé sur la face avant du médaillon était le mieux conservé ; la lumière révélait les imperfections du jade et s'infiltrait à travers les fissures du relief. Il était impossible de distinguer les mots et les images gravés sur les bords, ceux-ci étant trop endommagés. Cette relique avait sans doute connu une vie mouvementée...
+
+« Une contrefaçon ? Êtes-vous sûr ? »
+Mingui avait l'habitude des clients qui remettaient en doute l'authenticité de ses articles, mais le ton brusque qu'avait ce dernier l'avait irritée.
+
+Cet objet en particulier avait été découvert dans un palais gisant au plus profond d'un abîme par un aventurier ayant failli y laisser sa vie. Elle avait dû négocier avec lui pendant des heures avant d'acquérir l'objet, qui lui avait coûté une petite fortune. S'il s'agissait bien d'une contrefaçon, alors ce n'est pas seulement sa bourse qui allait en souffrir, mais également la réputation de sa boutique.
+
+Il ne lui restait qu'une chose à faire : se débarrasser de ce client dont les calomnies menaçaient ses affaires, tout en le convaincant d'acheter l'objet.
+
+« Expliquez-vous, lui demanda-t-elle. Je veux savoir ce qui vous fait dire cela... »
+
+————————
+
+« Comme vous le savez probablement, Teyvat fut plongée dans un profond chaos, il y a deux millénaires et demi, lorsque les Archons s'affrontèrent en une lutte mortelle. Les Sept Nations n'existaient pas encore, mais tout comme aujourd'hui, les gens vivaient ensemble, dans des villes et des pays...
+Des dieux dont les noms tombèrent dans l'oubli furent vénérés et aimés de leur peuple. Utilisant les perles et les coquillages de la mer, le jade des montagnes, la pierre des plaines ou les cristaux de sels des marais, nos ancêtres fabriquèrent des idoles à l'image des dieux qu'ils vénéraient.
+Ce type de plaque de jade est une relique de cette époque. Ces objets furent fabriqués par une ancienne tribu qui vénérait le Souverain de la Roche, même s'il était alors connu sous un autre nom.
+Les dieux s'affrontaient en ces temps-là dans des combats épiques, sous les yeux des hommes qui les vénéraient. Le mora n'existant pas encore, les tribus utilisaient le minerai comme monnaie. Des idoles à l'effigie du Souverain de la Roche leur permettaient de réguler les prix.
+Fascinant, n'est-ce pas ? Les hommes savaient se débrouiller sans l'aide du Souverain de la Roche, et ont réussi à trouver leur propre chemin sans son aide. »
+
+Le jeune homme marqua une pause, semblant réfléchir à ce qu'il venait de dire.
+Le clair de lune sous lequel il se tenait donnait l'impression qu'il était de plus petite taille qu'il n'était vraiment.
+
+« Une plaque de jade comme celle-ci est extrêmement rare de nos jours. La plupart sont enfouies dans les lits des rivières de montagne. Chaque objet est gravé à la main : il n'en existe pas deux identiques... C'est pour cette raison qu'ils se vendent à des sommes faramineuses. Ces objets sont véritablement inestimables.
+Quel dommage que vous n'ayez qu'une contrefaçon récente. Et par « récente », je veux dire qu'elle date sans doute de la génération de votre père.
+Comme on dit souvent : « Un jade authentique est plein de défauts. » Par exemple, celui-ci n'en présente quasiment aucun, en plus d'être trop transparent... Il ne peut donc pas s'agir d'un vestige de nos ancêtres.
+Ah, je voulais aussi ajouter qu'une figure de femme a été gravée dessus, ce qui est assez inhabituel pour des reliques de cette époque. »
+
+Le jeune homme tendit la pièce devant lui, pour l'examiner à la lumière de la lune.
+« Bien que certaines rumeurs affirment que le Souverain de la Roche prit à l'époque l'apparence d'une femme, aucune preuve formelle n'a été découverte à ce jour... »
+
+Malgré son jeune âge, ce client avait les manières de quelque vieil et pédant érudit.
+
+« C'est là que vous vous trompez, mon cher... »
+Mingui esquissa un sourire, à la manière d'un renard sur le point de mener le chasseur en bateau.
+« Aimeriez-vous écouter mon opinion sur la question avant de vous prononcer définitivement ? »
+
+Et, plissant les yeux, elle commença son histoire...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book148_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book148_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d43216c1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book148_FR.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+À l'époque où les dieux marchaient encore parmi les mortels, celui que nous connaissons comme le Souverain de la Roche n'était qu'une déité parmi tant d'autres.
+En ces temps, le bruit courait parmi les gens du peuple que le Souverain de la Roche était un dieu froid et distant. Sa conduite en toutes choses et ses jugements étaient rationnels et dénués de toute passion ; mais il était étranger aux sentiments qui habitent les hommes. Semblable à la pierre, il ne dégageait ni chaleur, ni douceur.
+Cela n'empêchait pas les gens de le vénérer et d'avoir foi en lui. En effet, ses lois servaient de garantie que le commerce se fasse de manière équitable, et que l'ordre et la paix règnent. Cette foi permit à l'Archon Géo de devenir plus puissant, et d'affermir son existence.
+
+Mais même les dieux sont impuissants à contrôler les croyances et les doutes des mortels.
+Et même un dieu gardien de la justice ne peut graver ses préceptes et règles dans le cœur de chacun...
+
+Au Village Mingyun vivait un artisan travaillant le jade et amateur de plaisanteries. Il accomplissait chaque tâche qu'on lui confiait de manière peu orthodoxe, terminant toujours le dernier jour du temps imparti.
+
+Si un client lui commandait une statue d'un chasseur dominant une bête féroce par exemple, il avait beaucoup de chance de recevoir une statue d'un sanglier paniqué, galopant pour sa vie.
+Celui qui lui demandait pourquoi se voyait répondre :
+« Lorsqu'un puissant chasseur se rapproche d'une bête féroce, il n'a point besoin de montrer son visage. Sa présence suffit à instiller la peur dans le cœur de l'animal. »
+
+Le client lui commandant une sculpture d'un puissant dirigeant avait lui de fortes chances de recevoir une sculpture d'un trône majestueux.
+Là encore, l'artisan répondait ainsi aux questions :
+« Aucun dirigeant ne dure plus de quelques dizaines d'années au maximum. Le trône, lui, demeure. »
+
+C'est ainsi que l'homme gagna progressivement une réputation d'excentricité dans le village. Mais les riches marchands du prospère Port de Liyue trouvaient la chose amusante, et tous se l'arrachaient, curieux de voir comment l'artisan répondrait à leurs commandes.
+
+——————
+
+Une nuit, une femme vint voir l'artisan dans son atelier.
+Elle portait une longue robe noire, et ses yeux brillaient d'un éclat d'ambre sous la pâle lueur du croissant de lune.
+L'artisan ne la connaissait pas, mais fut surpris de voir au bout d'un moment qu'ils discutaient avec entrain. Autre étrangeté, la femme avait l'air d'être particulièrement au fait de chaque veine de minerai et de dépôt de jade du village. Elle parlait des merveilles du monde comme s'il s'agissait de ses propres sœurs, et des jades et métaux précieux avec la tendresse qu'un parent réserve à ses enfants...
+En revanche, elle n'aborda que très peu les sujets tels que la culture, les coutumes ou encore les interactions sociales.
+Peut-être n'était-elle pas au fait des affaires des hommes, à moins qu'elle ne souhaite tout simplement pas aborder le sujet. Quoi qu'il en soit, cette femme sortait définitivement de l'ordinaire.
+Ou du moins ainsi pensait l'artisan.
+
+« J'aimerais que vous me fassiez une plaque de jade à l'effigie de l'Archon Géo. »
+La femme fit part de sa requête une fois que la discussion commença à se tarir et qu'elle s'apprêtait à partir.
+« Cependant, j'ai une condition : vous ne pouvez pas vous reposer sur votre imagination. J'attends de vous que vous représentiez l'Archon tel que vos yeux l'ont vu. »
+« Ou alors je ne paierai pas un mora. »
+
+Et ainsi les deux se mirent d'accord, convenant d'un délai de trois jours.
+
+Le premier jour, l'artisan dîna et but avec ses amis, ne travaillant à aucune commande.
+
+Le second jour, l'artisan grimpa aux montagnes pour aller y observer le jade qui s'y trouvait, ne voyant ni client ni ami de toute la journée.
+
+Ce n'est qu'au troisième jour que l'homme s'enferma dans son atelier et commença à sculpter le jade brut, et ne s'arrêta que lorsque l'objet fut terminé.
+
+Lorsque le croissant de lune se montra à nouveau dans le ciel ce soir-là, la femme aux yeux d'ambre revint et pénétra dans l'atelier.
+L'artisan lui montra avec fierté le résultat de son travail.
+Il tenait dans ses mains une plaque de jade représentant l'Archon sous l'apparence d'une femme.
+
+Ne comprenant pas, la femme demanda une explication en fronçant les sourcils.
+L'artisan répondit ainsi :
+« Le premier jour, j'ai cherché conseil auprès de tous les érudits de ma connaissance susceptibles de m'aider. Ils m'ont appris quels étaient les principes de notre Archon, et comment ils fonctionnent. Mais ceci n'était que le squelette. »
+« Le second jour, je me suis rendu dans les montagnes et ai passé la journée à observer les rochers, à écouter le flux et le reflux des éléments, et à réfléchir à toutes les créations de notre Archon. Mais ceci n'était que la chair. »
+« Le troisième jour, j'ai couvert mes yeux, et ai sculpté avec mon cœur comme seul guide, commençant quand je sentis qu'il fallait commencer, et arrêtant quand je sentis qu'il fallait arrêter. Et c'était là l'esprit qui manquait. »
+
+Ainsi parlant, l'artisan se mit à rire d'un air gêné, et ajouta :
+« Mais je dois bien l'avouer, je ne sais pas bien pourquoi le résultat est tel que vous le voyez. »
+
+Tournant et retournant l'objet dans ses mains, la femme finit par répondre, comme après une longue réflexion.
+« Intéressant. Cela me rappelle une histoire... »
+
+Et, plongeant ses yeux d'ambre dans les siens, elle entreprit de lui conter son récit...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book149_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book149_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..55df59eb0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book149_FR.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+Liyue est un lieu qui regorge de trésors aussi rares qu'exotiques. Et là où se trouvent des trésors, on peut être sûr de trouver des gens qui ont l'œil pour ce genre de choses. À l'apogée de sa prospérité, Liyue voyait des myriades de biens et de richesses transiter par ses terres.
+Tout comme aujourd'hui, c'était une ère appartenant aux riches marchands et capitaines, un âge où régnaient en maître ceux qui osaient affronter les vagues tumultueuses du marché et les monstres marins de l'océan.
+
+Et tout comme aujourd'hui, le port animé était toujours rempli de marins et de dockers occupés.
+La légende prétend que le Souverain de la Roche, lorsqu'il prend forme humaine, n'adopte pas toujours l'apparence d'un distingué gentleman pour fraterniser avec les nantis de la Terrasse Yujing. Il lui arrive aussi de prendre la forme d'un homme du peuple pour aller se mêler aux dockers, pêcheurs, marins et revendeurs.
+
+À cette époque vivait le propriétaire d'un navire de pêche, aussi dur qu'exigeant, qui traitait les hommes travaillant pour lui de manière rude et injuste. Il suffisait que la moindre chose ne lui donne pas satisfaction pour qu'il se mette à les tancer, tirant lui-même ses propres conclusions sans donner à ses hommes l'occasion de s'expliquer, allant même jusqu'à retenir leur paie.
+
+Or un jour, l'armateur rencontra un jeune garçon.
+Il venait d'être embauché, et rien dans sa mise – un habit de travail foncé et un bandana autour du front – ne le distinguait d'un autre marin. Mais on devinait à sa peau foncée et à ses traits taillés à la serpe qu'il s'agissait d'un villageois de Qingce descendu des montagnes pour rejoindre la ville.
+
+Tout comme beaucoup de montagnards d'alors, le garçon avait un caractère simple et des manières rustiques. Mais ce qui énervait plus particulièrement son patron était sa réticence à s'approcher des prises gluantes à tentacules.
+
+« On ne fait pas d'argent en étant compliqué ! Tu te prends pour un seigneur peut-être ?! »
+Ceci fut la seule espèce de justification donnée par le propriétaire du navire avant qu'il ne retienne la paie du jeune garçon récemment embauché.
+
+Cela devint une habitude. À chaque fois, le jeune garçon souriait d'un air simple, puis se remettait à sa tâche.
+Un jour cependant, il demanda à son patron :
+« Tout le monde a ses propres aversions, pourquoi devoir à tout prix faire les choses qui nous dégoûtent le plus ? »
+
+Cette question prit de surprise le propriétaire du navire, qui ne s'y attendait pas. Énervé, il donna une claque sur la tête de l'apprenti aux idées simples, et lui répondit :
+« C'est comme ça que tourne le monde, espèce d'idiot ! Tu n'iras pas loin si tu ne fais que ce que tu aimes ! »
+
+« Mais ce n'est pas ce que voulait dire le Souverain de la Roche quand il a établi ses règles... »
+
+« Tais-toi donc, bougre d'imbécile ! »
+
+« Peut-être que vous comprendrez mieux ce que je veux dire avec une histoire. »
+Les yeux du jeune homme brillaient à la lueur du soleil couchant, semblables à deux ambres.
+
+« Ah ! Parce que tu es un conteur, en plus ? »
+Mais le patron était curieux de voir quel genre d'histoire pouvait raconter ce simple d'esprit venu de la montagne.
+« Tsss... Vas-y, je t'écoute. Mais ça ne veut pas dire que tu es en pause ! »
+
+Un sourire rusé se peignit sur le visage du garçon.
+« Dans ce cas laissez-moi vous raconter l'histoire d'une certaine plaque de jade... »
+
+Et ainsi, le garçon entreprit de raconter son histoire. Pris par le récit, le patron ne prêta aucune attention à la paire de mains qui entreprit pendant ce temps de fouiller ses poches pour en retirer l'argent que l'homme avait retenu sur la paie de ses travailleurs – argent qui leur fut rendu ensuite.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book14_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book14_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..090ab8cdd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book14_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+C'est alors que tout à mon désarroi, je compris que j'étais devenu un pissenlit.
+J'aurais bien sûr voulu protester, mais comment faire sans langue et sans bouche pour parler ? Je ne pouvais que l'observer, elle qui à présent m'apparaissait telle une géante. D'une main délicate, elle me cueillit.
+« Pissenlit, dent-de-lion, vole vers une autre destination ! »
+murmura-t-elle.
+Poussées par son souffle, je sentis mes graines s'envoler au loin, et moi à leur suite.
+Confus, je me sentis tournoyer au vent. Ses derniers mots se volatilisèrent dans l'air, tout comme ces yeux rappelant quelque joyau, tout comme ma conscience...
+« Barbatos, puisses-tu transformer les renards en hommes ; alors plus jamais nous n'aurons à craindre l'arc et le couteau. »
+...
+À mon réveil, je me trouvais dans la forêt derrière le village.
+Des arbres luxuriants se dressaient autour d'un petit lac en son centre.
+La surface du lac rappelait l'aspect des vitraux de la cathédrale de Mondstadt, lisse et brillante.
+Filtrant à travers les feuilles, les rayons du soleil se déposaient sur l'eau, la faisant scintiller comme si des milliers de gemmes y avaient élu domicile, offrant une vision des plus enchanteresses.
+Il faisait frais ce jour-là. Chassant avec mon arc dans la forêt, j'avais marché jusqu'au lac ; absorbé dans la contemplation de l'eau scintillante, l'image d'une fille que j'avais aimée il y avait de cela si longtemps s'était mis à flotter à mon esprit.
+J'avais oublié jusqu'à son apparence ; mais le souvenir de ses yeux semblables à l'eau du lac me revenait ; on aurait dit les éclats de quelque gemme.
+Je m'étais sûrement endormi sans m'en rendre compte, absorbé dans le lac brillant de mille feux.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book150_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book150_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..02a2a280b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book150_FR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+En ces temps-là, d'innombrables merveilles et marchandises arrivaient chaque jour sur le Port de Liyue.
+Cette nuit-là, Mingui, gérante de la boutique d'antiquités Xigu, examinait différents objets tout en discutant avec le fils d'une famille noble.
+Le sujet central de leur débat était une plaque de jade.
+
+Comme beaucoup le savent, faire produire une copie d'une pièce de jade est chose relativement aisée à Liyue. Une copie de qualité revient un tant soit peu plus cher, mais c'est un coût que peuvent facilement se permettre les riches familles marchandes de la cité.
+Toute la difficulté réside dans la création d'une histoire d'origine aussi fallacieuse qu'intriquée.
+
+Tout comme l'artisan parti seul dans la montagne ou comme le jeune marin simple d'esprit, ceux considérés par beaucoup comme différents sont souvent plus proches de la vérité.
+Bien qu'ayant défini un ensemble de règles et de contrats, l'Archon Géo ne força jamais quiconque à les observer à la lettre, conscient que les lois et contrats ne sont qu'un moyen et non une fin, et que l'équilibre dépend de la conscience et des choix de chacun.
+
+Le propriétaire de navire à la triste personnalité n'avait jamais compris cette vérité, ce qui lui valait d'être l'objet de la crainte et des moqueries de ses hommes.
+
+Ainsi sont les hommes, et ainsi sont les antiquités. Qualité, rareté et degré de maîtrise de l'artisan sont autant de facteurs limitants, certes. Mais c'est son histoire qui décide vraiment de la valeur d'une relique.
+
+Le jeune noble, plutôt difficile, ne comprenait pas cette vérité, et ne voyait rien d'anormal à appeler la plaque de jade une contrefaçon, et par là dénigrer la valeur qui était la sienne.
+
+Mais les antiquités de la boutique Xigu, examinées d'un tel œil pratique, auraient vu leur valeur réduite en poussière sans aucun doute.
+
+Prenez par exemple ces larmes d'une femme pour son capitaine, qui devinrent des perles éternelles ; ou encore ce portrait que réalisa un roi pour sa femme décédée, et dans lequel il scella son âme...
+
+Ces histoires, ces légendes qui auraient dû disparaître dans le tourbillon du temps avaient été préservées, et les reliques de la boutique en faisaient partie intégrante.
+
+« Intéressante histoire... Je vous achète ce faux. »
+Et ainsi parlant, le jeune noble hocha la tête, ses yeux dorés souriant.
+
+« Après tout ce que je vous ai raconté, vous continuez à penser qu'il s'agit d'un faux ? »
+Mingui laissa échapper un léger soupir.
+
+« Bien sûr. »
+Le jeune noble ne pouvait s'empêcher de sourire, et semblait n'avoir jamais été aussi heureux que depuis qu'il avait mis les pieds dans la boutique.
+
+« Après tout, l'histoire que vous m'avez contée, comme quoi les plaques de jades étaient autrefois une monnaie d'échange, n'est que pure invention. Une invention que l'on me doit. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book151_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book151_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7eb270f95
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book151_FR.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+L'épée solitaire perçait la nuit, son éclat plus brillant que celui des étoiles et de la lune.
+Le vent froid d'automne soufflait sur les montagnes, suivant la danse tourbillonnante de l'épée.
+
+Sous la pluie et les vents, un voyageur marchait seul, retournant chez lui.
+
+Les cheveux en bataille, le visage fier, l'homme avait une apparence plutôt inhabituelle. Ses vêtements fins, couplés à sa démarche titubante rappelant celle d'un malade ou d'un blessé sur le chemin du retour, le faisaient ressembler plus à quelque fantôme qu'à un homme bien réel.
+
+Cela faisait déjà trois jours entiers qu'il était en chemin, trois jours passés le ventre vide, sans dormir.
+
+Trois jours plus tôt, il avait encore un nom, une arme renommée, et son école d'arts martiaux sur le déclin. Mais à présent, de tout son être ne se dégageait que tristesse et appréhension, drainées semble-t-il par la pluie battante, se mélangeant à la boue à ses pieds et corrodant le sol.
+
+Trois jours plus tôt, l'épéiste sans nom était arrivé, et le maître du voyageur comme ses frères d'armes gisaient à présent dans la neige impitoyable, à la blancheur parsemée de la couleur rouge du sang.
+
+Le voyageur avait à présent un nouveau nom : Jin le Soixante-douzième.
+Car il était le dernier des soixante-douze membres de son dojo.
+
+——————
+
+Il ignorait combien de temps il avait ainsi marché lorsqu'il entendit le son d'une charrette dans son dos.
+
+Se plaçant sur le bord du chemin, Jin le Soixante-douzième demanda : « Est-ce que vous allez au village de Tupi ? »
+
+Le conducteur salua, et répondit : « La plupart des chariots sur cette route s'y rendent. »
+
+Jin demanda alors : « Vous serait-il possible de prendre quelqu'un à bord dans ce cas ? »
+
+Ce à quoi le conducteur répondit : « C'est bien possible en effet. Mais vous ne m'avez pas demandé si j'étais d'accord. »
+
+Ne comprenant pas, Jin dit : « Pourquoi ne pas me prendre à bord si vous vous rendez au village de Tupi ? »
+
+« Parce que je ne suis pas vous, et que vous n'êtes pas moi », répondit le conducteur.
+
+« Quelle perte de temps. »
+
+Et ainsi parlant, le voyageur brandit son épée. Le conducteur ne ressentit qu'un grand froid intérieur, et chuta de son siège sans un mot.
+
+Ainsi était Jin le Soixante-douzième. Il avait tout perdu, même son cœur, et le courage qui l'habitait autrefois ne brûlait plus du même éclat. Mais il n'avait jamais apprécié les gens qui parlaient pour ne rien dire.
+
+Prenant place sur le siège couvert de sang, il mit le cap vers le village de Tupi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book152_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book152_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6be8e8a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book152_FR.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+On raconte qu'en ces terres éloignées, le terme « Tupi » signifiait « brûler le mensonge pour atteindre la vérité ».
+
+Le village de Tupi était situé au pied d'une montagne aride, et seul un ancien chemin le reliait au monde extérieur – le même chemin que parcourait Jin le Soixante-douzième.
+
+Les cieux se couvrirent davantage ; vent et pluie redoublèrent de violence.
+
+Jin n'avait jamais rien eu à faire au village de Tupi. Mais à présent tout à sa vengeance, il venait dans un but précis : rencontrer le chef du village.
+
+Il faisait nuit lorsque le charriot tiré par les bœufs le long du chemin boueux finit par arriver au pied de la montagne, et de sombres nuages couvraient par intermittence la lune, rendant l'obscurité encore plus dense. Jin se cacha dans l'ombre, s'absorbant corps et âme dans la nuit profonde.
+
+Cette même nuit, la lueur spectrale de la lune vint se refléter sur la tête du chef du village. Le village de Tupi n'avait jamais été très important, mais son chef n'était pas quelqu'un d'ordinaire. Nul ne connaissait son nom ou son passé, et personne n'osait s'en enquérir.
+
+La seule chose que les habitants savaient de lui était qu'il portait une lourde dette de sang, remontant à un sombre passé.
+
+Ses yeux de couleur pourpre étaient perçants comme l'épée, et pénétraient tout droit dans le cœur de ceux sur qui ils se posaient.
+L'homme lui aussi était ainsi, semblable à quelque lame acérée capable de percer le cœur des hommes sans pitié aucune.
+
+« L'heure est venue. »
+Se parlant à lui-même, le chef du village hocha la tête à plusieurs reprises, tandis que la lueur de la lune faisait luire son crâne chauve.
+
+Un démon assoiffé de sang vivait en dehors du village, tuant de sa longue épée les villageois dont l'homme avait la responsabilité les uns après les autres.
+Le village de Tupi était plein de mécréants ; mais les écoles et sectes d'arts martiaux ont leurs propres règles. Nul ne venait jamais frapper à la porte du village porteur de provocations et d'idées de vengeance.
+Mais Jin le Soixante-douzième n'avait plus ni école ni secte, et n'était plus lié par de tels principes. Il n'était plus qu'un fantôme en quête de vengeance, dont l'épée acérée avait soif du sang de ses ennemis.
+
+Le massacre fut accompagné de pluie et de vent. Les torrents d'eau dévalaient sur le corps de l'épéiste, le rinçant du sang qui le recouvrait, l'emportant en un filet carmin...
+
+L'homme tout de rouge couvert avançait, tailladant à travers la brume pourpre. Nombreuses étaient ses blessures ; mais nul n'était capable de l'arrêter.
+
+Et quand retomba le brouillard écarlate sur le déluge sans fin, l'épéiste franchit le torrent vermeil à ses pieds, et se dirigea vers la demeure du chef du village.
+
+——————
+
+Alors qu'à l'extérieur des portes du village le massacre prenait fin et que les cris des villageois laissaient la place au silence, le chef du village brandit une coupe de vin, et éparpilla d'un geste son contenu dans l'air...
+Peut-être s'agissait-il là d'un genre de toast porté en l'honneur de la funeste rencontre à venir, ou peut-être n'était-ce qu'un étrange rituel destiné à son âme salie...
+
+La porte s'ouvrit, révélant la silhouette pourpre de Jin le Soixante-douzième se juxtaposant sur les éléments se déchaînant en une masse grisâtre derrière lui.
+
+« J'ai des questions pour toi, chef. »
+
+« Tu as pris beaucoup de mes hommes, aujourd'hui. »
+
+« Trois cent soixante-deux. Pas un de plus, pas un de moins. »
+
+Le chef se tut, le visage toujours impénétrable. Seule la veine battant sur sa tempe révélait le conflit qui l'habitait.
+
+« Ah oui, et un chien. »
+
+Et ainsi parlant, la silhouette pourpre balança quelque chose devant elle. L'objet atterrit sur une table.
+... Il s'agissait d'un os ayant appartenu au chien gardant la porte. Il avait visiblement été bouilli et nettoyé de toute chair.
+
+En l'espace d'une demi-heure, Jin avait non seulement pris la vie de plus de trois cents hommes, mais avait aussi trouvé le temps de faire cuire le chien de garde et de le dévorer.
+
+Quelle cruauté !
+Quel manque de pitié !
+
+Poussant un cri terrible, le chef du village se redressa soudain, brandissant son épée...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book153_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book153_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..58925824c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book153_FR.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+La pluie s'était tue. Dehors, le jour tardait à se lever.
+
+Jin avait obtenu les informations qu'il cherchait au sujet de son ennemi juré de la bouche du chef du village.
+Le village de Tupi n'était désormais plus que maisons vides et esprits errants.
+
+Non, cette description est inexacte, car en ce monde les esprits n'existaient point.
+C'était un monde qui ne connaissait pas le pouvoir des éléments.
+En l'absence de résonance élémentaire, le souvenir des décédés ne pouvait rester dans le royaume des mortels.
+
+Le chef du village se montra un opposant de valeur. Son épée était rapide et sa main sûre, et il infligea plus d'une blessure à Jin le Soixante-douzième, chacune assez profonde pour couper l'os.
+Mais son cœur, lui, était trop lent.
+
+Car c'était un monde sans éléments,
+et aucune épée ne pouvait être imprégnée de leur puissance.
+L'art de l'épée reposait donc uniquement sur la maîtrise et le talent, et non sur le contrôle des éléments.
+L'arme est l'extension du corps, comme les doigts sont l'extension du bras, ou les yeux l'extension du cœur. En ce monde, l'issue d'un combat appartenait à celui qui comprenait comment se battre avec son cœur.
+Le chef du village était un épéiste versé dans l'art du combat ; mais il n'avait jamais compris l'importance du « cœur », et tomba d'un seul coup.
+
+Laissant tomber l'encensoir brisé qu'il tenait à la main gauche, Jin s'approcha du chef gravement blessé.
+
+Ce dernier s'était durant le combat concentré uniquement sur les coups portés à son adversaire, le trouvant maladroit dans ses esquives ; mais il n'avait prêté aucune attention à l'objet qu'il portait dans la main qui ne maniait pas l'épée...
+
+Et en un éclair, l'encensoir l'avait frappé au front, l'envoyant violemment contre un mur le long duquel il s'affala, immobile.
+
+« Sale engeance... »
+
+Mais seul le vent répondit au chef du village.
+
+« ... La personne que tu cherches se trouve dans les montagnes près du village... Vas-y chercher la mort... »
+
+Mais le démon était parti, ne laissant derrière lui que l'écho de la brise...
+
+Et le crépitement des flammes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book154_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book154_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e6c43b69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book154_FR.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+Jin le Soixante-douzième attendit que l'arc-en-ciel se dissipe pour quitter le village de Tupi et se diriger vers les montagnes.
+Une ancienne légende prétend que ces monts ont été découpés par la lame de l'Empereur Céleste, les rendant particulièrement ardus à escalader.
+Une autre histoire raconte que ces hauteurs doivent leur aridité au fait qu'elles absorbèrent les larmes de la terre nourricière, dont le sel rendit le sol stérile.
+
+Les montagnes avaient été exploitées pour leurs minerais précieux, jusqu'au jour où toutes les mines s'écroulèrent suivant un séisme, enterrant à jamais les mineurs pris au piège.
+Par la suite, plus personne n'essaya d'exploiter les richesses renfermées dans le roc, et les cavernes finirent par être infestées de bandits et de bêtes en tout genre.
+
+Parmi les maux cachés dans les montagnes se trouvait l'ennemi juré de Jin le Soixante-douzième.
+L'épéiste frissonnait, avançant d'une démarche hésitante ; les blessures qu'il avait subies lors de son combat contre le chef du village se faisaient sentir.
+
+Il était conscient des nombreuses paires d'yeux le fixant depuis les fissures entre les rochers, attirées par l'odeur de son sang.
+Des années passées à combattre avaient conféré à Jin des sens particulièrement développés.
+
+Et à cet instant, tout son être lui disait que ces montagnes désertiques n'étaient qu'un gigantesque piège.
+Les coupe-jarrets cachés dans l'ombre attendaient qu'il passe par quelque gorge étroite ou doive traverser quelque puits de mine accidenté pour pouvoir le prendre par surprise et assouvir leurs sombres desseins.
+
+Mais au vu de la situation, on aurait pu jurer que les montagnes inhospitalières suffiraient à venir à bout de Jin le Soixante-douzième.
+L'épéiste se traînait en chemin, chaque pas plus difficile que le précédent. La route était difficile et traître, et ses pieds dérapaient régulièrement sur les rocailles en dessous.
+
+Au même moment, deux silhouettes plissaient des yeux en observant le minuscule voyageur depuis une ravine recouverte de pins sinueux.
+
+« Il perd à chaque pas un peu plus d'énergie depuis qu'il a entamé son ascension. Si nous le laissons ainsi poursuivre son chemin, nul doute qu'il finira par tomber dans l'abîme en bas. »
+Ces mots avaient été prononcés par une vieille femme d'allure toute ratatinée.
+
+Elle jeta un œil de côté, la mort glacée se reflétant dans ses pupilles couleur d'azur, vive comme la vipère serpentant au milieu des rochers.
+
+« Non ! »
+La femme se retourna pour faire face au corpulent vieillard qui venait de parler d'un ton fort.
+« Il a massacré trois cent soixante-deux hommes au village de Tupi. Et cuit le chien... »
+« Il a beau avoir été blessé lors de son combat avec le chef du village, il n'en demeure pas moins dangereux. »
+
+« Hum... »
+La vieille femme disparut dans la forêt après avoir poussé un grognement de déplaisir.
+
+« ... »
+Le vieil homme resta un instant à observer l'épéiste solitaire qui s'était arrêté pour reprendre son souffle, puis, se frottant son large ventre, il partit à son tour.
+Ce faisant, il ne dérangea aucune brindille, aucune branche, ni aucune feuille morte à son passage.
+
+Le ciel se couvrit soudain de nuages orageux, et la pluie mordante recommença à tomber dru.
+Inondé par les trombes d'eau lui dégoulinant le long du corps, Jin le Soixante-douzième s'appuya sur son épée, s'en servant comme d'une béquille, et continua à avancer.
+Mais le froid qui lui glaçait les os et le sang perdu finirent par recevoir leur dû. L'homme s'écroula sur les rochers.
+
+Juste au moment où il s'apprêtait à sombrer dans les ténèbres de l'inconscience, il aperçut le bas d'une robe couleur d'azur...
+Il aurait pu jurer que cette image lui était familière.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book155_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book155_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ddf03e35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book155_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+« Le temps et le vent »... On dirait bien que cela est lié d'une manière ou d'une autre à l'Archon Anémo... Mais un peu plus de clarté aurait été appréciée. Comment réussir à déchiffrer l'énigme avec juste ces quelques mots ?
+
+Enfin, puisque cela a à voir avec l'Archon Anémo, les indices devraient avoir un lien avec l'élément Anémo, j'imagine.
+
+Si l'on prend en compte cette idée de « temps », alors nul doute que le cadran solaire ici présent doit cacher quelque secret.
+
+Qui plus est, cet endroit me remplit par moments d'un sentiment... étrange. Cette nuit par exemple. Quelle heure pouvait-il être ? Aux alentours de deux heures du matin, peut-être ?
+
+Je ne m'en souviens plus... Je me rappelle juste qu'avant le lever du jour, l'aiguille pointait droit vers le bas.
+
+Mais... Comme disait mon professeur à l'Académie, celui qui ne possède pas d'œil divin a mieux fait de ne pas entreprendre d'études de terrain.
+
+Je ne comprenais pas ce qu'il voulait dire à l'époque ; ce n'est plus le cas... Même avec un indice, la seule chose que je puisse faire en l'absence d'œil divin est de rester là à observer.
+
+Je me demande si la Guilde des aventuriers pourrait m'envoyer un porteur d'œil divin disposé à aider.
+
+Ce qui me fait penser : pourquoi la Guilde des aventuriers de Mondstadt compte si peu de membres...?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book156_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book156_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2d3a59e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book156_FR.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Les jours qui suivirent cette nuit, la renarde ne revint pas.
+Mais durant ces quelques jours, de plus en plus de proies apparurent dans la forêt.
+Des petits pinsons, des grues à longues pattes, des sangliers...
+Était-ce une manifestation de saison, ou était-ce une sorte de compensation de la renarde ? Quoi qu'il en soit, du vrai ragoût fut enfin servi à table.
+Mais la renarde ne revenait pas...
+Aussi étrange que ça puisse paraître, m'endormir le ventre plein s'avéra plus difficile qu'avec le ventre vide. Je ne pouvais pas arrêter de penser à ce que j'avais vu ce jour-là, à cette renarde qui s'était transformée en femme.
+Quand pourrais-je revoir ces yeux d'un bleu aussi profond que les eaux d'un lac ?
+Je dormais d'un sommeil trouble, lorsque j'entendis un léger bruit derrière la porte.
+Espérant qu'il s'agissait de la familière silhouette blanche, je bondis du lit et ouvris la porte avec hâte.
+Hélas, point d'iris azuréen, point de queue au blanc immaculé ! Seulement des pissenlits virevoltant au clair de lune, tels des flocons de neige.
+Et soudain, quelque chose pénétra dans mes narines...
+« Atchoum ! »
+Tout à coup, les pistils de pissenlits duveteux se mirent à emplir les airs à la manière de quelque tempête.
+Et au milieu de cette tornade de pissenlits, deux yeux, semblables à des pierres précieuses, me regardaient, comme s'ils essayaient d'atteindre mon cœur.
+Affrontant le tourbillon de pissenlits, je m'avançai vers la petite renarde.
+Cette dernière bougea légèrement ses oreilles, remua sa longue queue sur l'herbe et se retourna, avant de disparaître dans les profondeurs de la forêt.
+Je me dépêchai de la suivre.
+Je pouvais apercevoir la petite boule blanche qui apparaissait par intermittence dans la pénombre des arbres.
+On aurait dit la projection du clair de lune filtrant à travers les feuillages, ou quelque fée espiègle aux mouvements gracieux.
+Faisant confiance à la renarde, je la suivis pendant un long moment, jusqu'à sortir de la forêt sombre.
+Devant moi, sous le clair de lune, s'étendait un océan sans fin de pissenlits.
+Abasourdi par une telle vision, j'entendis un bruit derrière moi...
+... Un bruit faible et léger... Comme les pieds nus d'une jeune fille marchant sur un sol recouvert de feuilles...
+La renarde s'arrêta juste derrière moi, alors que la brise nocturne m'apportait son odeur, humide et fraîche et avec une teinte légèrement amère de pissenlits.
+Deux mains se posèrent sur mes épaules. Je pouvais sentir leurs longs doigts glacés.
+Elle se rapprocha de mon oreille, ses longs cheveux retombant sur mon épaule.
+Je pouvais ressentir les battements de son cœur contre moi, et les mouvements de sa respiration, calme et rassurante.
+« Seuls les renards savent comment venir ici, dans le royaume des pissenlits.
+J'espère que tu resteras pour apprendre à mon fils à parler la langue des humains...
+En échange, je t'apprendrai l'art magique des renards. »
+Ses mots me chatouillaient l'oreille, comme une fraîche brise nocturne transportant des pissenlits.
+Étrange... Je ne lui avais jamais parlé de la magie des renards, alors... Comment avait-elle su ?
+Sans rien dire, elle me prit la main et m'amena dans l'océan de pissenlits...
+La brise du nord et celle du sud, et les senteurs légèrement amères qu'elles amenaient, me rappelaient de lointains souvenirs.
+Elle m'emmena jouer tendrement, à la manière d'un renard, parmi les boules blanches, jusqu'à ce que la lune soit haute dans le ciel.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book157_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book157_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7b57d9c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book157_FR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+« Quand il aura maîtrisé la langue... »
+fit tranquillement la renarde.
+Je regardais son visage, émerveillé.
+Elle ajouta quelque chose, que je n'entendis pas clairement. La brise malicieuse de la nuit emportait les pissenlits et recouvrait sa douce voix.
+Ou peut-être était-ce sa langue d'origine, la langue du vent et des pissenlits ?
+Voyant que je ne disais mot, elle sourit.
+Son sourire était magnifique, faisant briller ses yeux incurvés d'une lumière brisée, semblable à deux lunes sur un lac vallonné.
+« Et donc, pourquoi désires-tu apprendre l'art magique des renards ? »
+« Je veux apprendre la transformation, pour pouvoir voler haut dans le ciel. Je veux me sentir comme un oiseau, et pouvoir voler jusqu'à des endroits si éloignés que mes yeux ne les voient pas... »
+Ainsi répondis-je.
+« Et pour chasser, je n'aurai plus à m'accroupir dans les buissons... Je pourrai rester en hauteur comme un faucon. »
+Je gardais cette pensée pour moi-même.
+Et comme si le pissenlit dans ma main avait entendu mon souhait, il s'envola vers la lune.
+« Je vois... »
+Elle baissa légèrement la tête, ses longs cheveux noirs tombant en cascade sur son cou nu. La lune se reflétait dans ses cheveux et sur sa peau nacrée, qui brillait de mille feux comme si elle reflétait l'ombre des nuages dans le ciel.
+Je ne pouvais pas la quitter des yeux... À un tel point que j'en rougis, et finis par détourner légèrement le regard.
+Les renards sont des bêtes libres qui ne dissimulent pas leur beauté par honte, contrairement aux humains.
+Ce n'était plus la première fois que je la regardais ou que je la touchais, mais je ne pouvais m'empêcher de rougir et de détourner mon regard à chaque fois que la lune se posait sur ses cheveux.
+Elle tourna la tête pour réfléchir, puis soupira, comme si quelque chose la tracassait.
+Nous nous assîmes ensuite en silence au milieu de cet océan de pissenlits pendant un moment... Un moment si long que j'ai même pensé qu'elle était en colère contre moi.
+« Nous, les renards, sommes des êtres reconnaissants. Je t'apprendrai la transformation pour que tu puisses réaliser ton souhait »,
+déclara la renarde en tournant la tête.
+Ses yeux cristallins brillaient au clair de lune, dégageant une aura réconfortante.
+Quel soulagement ! Elle n'était pas fâchée contre moi.
+Sans vraiment savoir pourquoi, je poussai un bref soupir.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book158_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book158_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..42de1a2d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book158_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Les renards sont des animaux intelligents et rusés.
+Le renardeau apprenait très vite et me posait même parfois des questions qui me mettaient dans l'impasse.
+Après tout, le langage des humains est complexe et raffiné, contrairement au langage, plus simple et plus pur, des bêtes.
+Parfois, le langage est comme une pelote de fils entre les pattes d'un chat, s'emmêlant dans la bouche des élèves, mais parfois aussi dans celle du professeur.
+Mais le renardeau était un animal intelligent et capable. Il apprit rapidement de nombreux termes liés au vent, et bientôt, il put même utiliser des mots simples pour décrire la forme des pissenlits et des flaques dans lesquelles la lune se reflétait.
+Chaque fois qu'il apprenait un nouveau mot et qu'il essayait d'explorer le monde avec cette nouvelle langue qu'il apprenait, il était surexcité de pouvoir donner un nouveau sens au vent, aux pissenlits et à la terre. Elle restait à nos côtés, nous regardant.
+Le renardeau apprit très vite, mais je n'en tirai aucune joie.
+Me laisserait-elle au milieu de cette mer de pissenlits une fois que je n'aurais plus rien à enseigner ?
+Le moment venu, pourrai-je encore contempler ces doux yeux sous le clair de lune ?
+Continuerait-elle de sourire malicieusement et de me guider à travers ces flots de pissenlits, pour que nous batifolions à nouveau tout en inhalant la douceur amère des brises ?
+Ainsi pensant, je me perdais dans des souvenirs mélancoliques.
+La nuit où j'ai dit adieu à la fille de mon cœur et qui n'est aujourd'hui plus qu'un vague souvenir, la lune qui brillait dans le ciel était la même que celle-ci.
+« Merci pour tous tes efforts ! »
+La renarde était apparue devant moi. Elle se pencha et ses longs cheveux noirs, luisant au clair de lune, tombèrent sur ses épaules.
+« Quand il maîtrisera le langage humain, peut-être qu'il pourra se faire de nouveaux amis...
+Merci pour tout ce que tu as fait. Depuis qu'il a commencé à étudier ta langue, il est bien plus heureux »,
+dit-elle, tout en me regardant de ses yeux qui brillaient comme deux pierres précieuses.
+« Mais, quand tu nous auras tout appris du langage humain, où iras-tu ? »
+Toujours fasciné par ses yeux étincelants, j'en oubliai de répondre pendant un moment.
+Était-ce aussi là un sort de renard ?
+La renarde, voyant que je restais bouche bée, soupira en souriant.
+Ensuite, elle se retourna et s'avança vers la lune, me guidant vers le centre de la mer de pissenlits.
+En voyant ça, le renardeau remua la queue, puis se retourna pour disparaître sous les pissenlits.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book159_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book159_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..30a5ab38c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book159_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Ainsi, la princesse et les deux sages partirent pour les montagnes gelées du nord.
+Partout, tout n'était que glace et neige. Le plus courageux des guerriers, le plus fort des animaux ou la plus débrouillarde des belettes n'aurait pu trouver un bourgeon tendre ou un fruit juteux dans cette région inhospitalière.
+La princesse grelottait de froid dans la neige. Mais elle ne se décourageait pas, et continuait d'avancer.
+Le sage renard et la fidèle tortue, quant à eux, ne pouvaient supporter la neige et le vent glacial, et essayaient sans répit de convaincre la princesse :
+« Hihihi... Cet endroit est trop froid et trop dangereux ! Si sa majesté apprend que nous sommes ici, elle sera très inquiète ! Nous ferions mieux de rentrer ! Hihihi... »
+« Oui, oui, princesse ! Il neige de plus en plus fort... Et ce vent est glacial... Arrêtons-nous, nous continuerons quand le ciel sera dégagé ! Pardon, je ne peux pas crier. »
+Cependant, la princesse, tenace, ignora les conseils de ses sages compagnons, et continua à avancer de plus en plus profond en direction du grand nord.
+Après tout, quelle cause est plus noble dans ce monde que de secourir un ami perdu et de sauver une amitié passée ?
+Et ainsi, ils continuèrent à avancer jusqu'à ce que leurs pattes se figent et deviennent violettes, jusqu'à ce que leur souffle devienne gelé.
+Au sommet d'un pic enneigé, aux abords d'un glacier à travers lequel coulait une rivière glaciale, la princesse rencontra un esprit flottant dans le vent.
+Dans ces monts enneigés vivaient d'anciens esprits, dépourvus de forme physique, mais à la magie puissante.
+« Groin-groin ! Êtes-vous le maître des lieux ? Pourriez-vous nous aider à traverser ce blizzard ? »,
+demanda poliment la princesse, dont les pattes s'engourdissaient dans la neige.
+Le sage renard et la tortue sincère regardaient également avec impatience l'esprit des vents glacés, leurs pattes ankylosées par la neige.
+« Hmm... Hmm... »,
+répondit doucement l'esprit.
+« Oui, mais... Hmm... Hmm...
+En retour, j'absorberai votre énergie. Plus vous avancerez à travers le blizzard, plus vous aurez faim, plus vous aurez froid, et plus vous serez fatigués, mais cela ne vous sera pas fatal... Probablement... Hmm... Hmm... »
+« Groin-groin ! Après tout, c'est un esprit des vents glacés », pensa la princesse.
+« Et les deux animaux les plus sages et les plus attentionnés du royaume sont avec moi. Ils trouveront sûrement quelque chose ! »
+La princesse accepta sans hésitation la requête de l'esprit, avant même que le sage renard ou la tortue fidèle ne puissent lui donner conseil.
+« Groin-groin ! Marché conclu ! Alors, emmenez-nous jusqu'au louveteau ! »
+Et ainsi, l'esprit se transforma en un courant de glace, grâce auquel la princesse déterminée put traverser les hautes montagnes enneigées...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book15_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book15_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9336608d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book15_FR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Une anthologie de chants Brutocollinus compilée par Jacob Marcus, écologiste mondstadtois. Pour rédiger cet ouvrage, il séjourna dans toutes les tribus Brutocollinus de Teyvat pour s'immerger dans leur culture. La réputation de Marcus grandit lorsqu'il devint poète lauréat de la langue Brutocollinus, mais il est évident que ni lui, ni les Brutocollinus ne se sentirent particulièrement enchantés par ce titre. Bien que l'écologiste fut passionné par les études Brutocollinus, il n'en détestait pas moins être considéré comme l'un des leurs.
+
+1er chant :
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+Il s'agit certainement d'un chant de bataille Brutocollinus. D'après mes observations, deux ou plusieurs Brutocollinus se tapent dessus après avoir déclamé ces quelques vers.
+
+2e chant :
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+Les Brutocollinus chantent ces paroles en dansant autour d'un totem. Il s'agit vraisemblablement d'un chant tribal au rythme joyeux, comme ceux chantés lors des festivals.
+
+3e chant :
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+J'ai entendu un jeune Brutocollinus chanter ces paroles à un ancien de sa tribu. Même si leur sens m'échappe, les bardes de Mondstadt seraient ébahis par la tristesse infinie qui en émane. (La forte odeur corporelle de l'ancien de la tribu m'a aussi fait broyer du noir...)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book160_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book160_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ac35142f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book160_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— Tout ce qui brille ——
+« Les femmes sur ces photos sont si belles... » Véra avait également pris la boîte pleine de cadres d'Ike.
+« Si ce n'était pas le cas, je n'aurais pas gardé leurs photos en souvenir. »
+Ike n'avait aucune intention d'éviter le sujet. Après tout, c'était un sage cosmique âgé de plus d'un millier d'années, et il savait bien que les femmes étaient facilement contrariées et irritées. Ike ne mentait jamais à une femme – un exemple à étudier pour beaucoup d'hommes.
+« Après avoir vu le firmament, j'ai créé un diamant en forme d'étoile en souvenir », poursuivit-il. « Mais ces étoiles qui brillent dans l'univers n'appartiennent à personne ; c'est pourquoi on ne peut pas les voler. »
+Véra n'avait pas compris : « Qu'est-ce que tu racontes ? »
+« Je parle à un enfant idiot qui n'est pas là... Ne t'en fais pas ; c'est juste que l'humanité est trop jeune. »
+
+« Je vais t'aider à rejoindre Ike », fit Sachi à la princesse des Andromèdes d'une voix sonore.
+« Quoi ? »
+« J'aime bien Véra... Je ne veux pas que... »
+« Dégoûtant. Et d'un ennui ! Un supplice pour mes oreilles. Les créatures inférieures ne devraient pas parler. Véra est mon amie, et je ne vais pas la confier à quelqu'un d'aussi lâche que toi. »
+« Hum... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book161_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book161_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5cd31a44
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book161_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Pour chaque fête ——
+Ce genre de chose était déjà arrivé, mais cela concernait avant tout l'univers. Un événement beaucoup plus ordinaire allait maintenant avoir lieu : le village préparait sa propre fête !
+« C'est moi qui vous présente le village cette fois on dirait ! », dit Véra en apportant une assiette de ragoût aux légumes maison à Ike et à la princesse.
+Après tout, c'était toujours Ike et la princesse qui racontaient ce qu'il se passait dans l'univers. S'il y avait quelque chose dont Véra pouvait se vanter de connaître face à eux, c'était bien son pays natal !
+« ... Ensuite, le premier messager du Roi, le vaillant chevalier Hoffman, partit vers l'ouest et traversa deux continents, parcourant océans et rivières, tandis que le sage de la cour impériale, la grande sorcière orientale, se dirigeait vers l'est pour le pays des esprits. Et c'est ici qu'ils se rencontrèrent à la fin. »
+« Ah, vraiment ? Incroyable. » Les talents d'actrice de la princesse laissaient cruellement à désirer, mais elle ne voulait pas que Véra se rende compte que l'histoire ne l'intéressait pas le moins du monde.
+« Ça veut donc simplement dire que cet endroit est le point diamétralement opposé à la capitale du roi de cette planète » fit Ike, commentant cet aspect de l'histoire comme s'il n'était pas important.
+« Haha, en y pensant, oui, c'est vrai ! », dit Véra en se grattant la tête.
+
+« J'ai toujours dit que je voulais quitter cet endroit, mais en fin de compte, c'est ce que je connais le mieux. » Véra réalisa tout à coup cette vérité la veille de l'anniversaire du village.
+« Espèce d'idiot ! Tu as fait pleurer Véra ! » La princesse apparut brusquement et asséna un violent coup de pied à Sachi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book162_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book162_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c2bcb1c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book162_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— La guerre de la mer étoilée ——
+« Il est aisé de rallumer le soleil, mais je doute que ce soit ce que souhaitent les Andromèdes », dit Ike à une Véra surprise.
+« Tu veux dire... Que la princesse a enlevé Sachi ? » répondit Véra, d'un ton choqué, après avoir réfléchi brièvement.
+« Comment es-tu arrivée à cette conclusion... Je dis juste que seuls les Andromèdes peuvent enlever la princesse et Sachi », réfléchit Ike en se retournant pour contempler les innombrables vies de la galaxie.
+Après un court moment, il ajouta à voix haute : « Êtres de la mer étoilée ! Bien que sa majesté suprême Lebannin m'aie convoqué ici pour raviver le feu des quelques étoiles restantes, les Andromèdes ne veulent pas que cet endroit dure éternellement. C'est pourquoi ils ont enlevé mes amis. »
+« Vous placez leurs vies au-dessus de celle de tous les habitants de ce monde ? » La reine Lebannin se leva de son trône. « Si tel est le cas, à quoi cela me sert de régir les îles de la mer étoilée ? »
+
+Finalement, la reine partit affronter seule la mort, vainquit les assassins des Andromèdes, et sauva Sachi et la princesse. Après quoi, elle échangea quelques paroles avec Ike.
+« Je ne savais pas que vous étiez capable de surpasser l'espèce dominante des Andromèdes ; ce sont des êtres très puissants. Rien d'étonnant à ce que le dragon de l'épreuve royale n'ait pas été de taille ! », loua Ike.
+« Je suis en réalité ce dragon. J'ai fusionné avec le corps de Lebannin, et j'agis maintenant selon ses désirs. »
+« Oh... » La nouvelle avait surpris Ike.
+« Alors, c'est ce jeune garçon que la seconde princesse apprécie ? Quand je suis entré, ils étaient... »
+« Quoi ?! », fit un Ike cette fois-ci bien plus surpris.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book163_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book163_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9675bf4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book163_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— Les filles ——
+« Et donc, c'était un malentendu ! Elle allait me manger », commença à expliquer Sachi.
+« Manger, sans doute pas. » Ike repositionna ses lunettes. « La race dominante des Andromèdes possède des organes dans les mains pour attraper et dévorer les yeux. »
+« J'ai vu ça ! C'est comme une sorte de... Lamproie ? » Sachi frissonna en prononçant ce dernier mot.
+« Laisse-moi finir... » Ike voulut à nouveau repositionner ses lunettes, mais ne réussit cette fois qu'à déposer une trace de doigt sur le verre. Il les enleva et, tout en montrant son œil gauche, il rajouta : « Cette tradition de manger les yeux a deux significations : la soumission... »
+Puis il pointa son œil droit, « ... Et l'amour. »
+Sachi se mit à se toucher ses propres yeux en réfléchissant, comme s'il se demandait duquel il s'agissait à l'époque.
+« En fait, la princesse ne sait pas non plus faire la différence. Pour elle, ceux qui se soumettent à sa volonté, ceux qu'elle vainc et ceux qui l'aiment, c'est pareil : il s'agit de ceux qui ne représentent aucune menace dans sa lutte pour le pouvoir. »
+« Il n'est donc pas étonnant que les assassins Andromèdes l'aient enlevée. Il doit s'agir du complot d'un autre héritier. Une pierre deux coups... »
+« Je ne veux pas m'impliquer dans une dispute de succession. C'est pourquoi j'ai besoin que tu l'aides. »
+« Mais... On n'entretient pas ce genre de relation ! Je suis la personne qu'elle déteste le plus, non ? »
+
+À ce moment-là, de quoi discutaient les filles ? Cela demeurera peut-être à jamais un mystère.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book164_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book164_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ec268b6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book164_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Les mystérieux solitaires
+
+Parmi les tribus Brutocollinus vivent de grandes et mystérieuses créatures possédant une immense force physique et capables de contrôler les éléments. Ceci leur permet de bénéficier d'avantages non négligeables en combat, que ce soit en renforçant leur protection ou en décuplant leur force brute – une combinaison qui les rend pratiquement imbattables.
+
+Ces puissants Brutocollinus sont appelés « Lawa » par le reste de la tribu, une appellation respectueuse qui peut se traduire par « roi » ou « cacique ». Cependant, ces derniers ne jouent aucun rôle dans la direction de la tribu, et préfèrent au contraire la solitude et rester à l'écart du regard respectueux des autres Brutocollinus.
+
+Les aventuriers ont rarement l'occasion de tomber sur ces mastodontes, et même les plus aguerris doivent y réfléchir à deux fois avant de partir dans les régions où ces dangereux colosses peuvent errer.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book165_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book165_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f33e71eff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book165_FR.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+On raconte que le premier vin de Mondstasdt fut préparé à l'âge où soufflait le vent du nord.
+
+À l'époque où les Rois du Gel et de la Glace se combattaient pour dominer, les ancêtres des Mondstadtois d'aujourd'hui, transis par le froid, confectionnèrent à l'aide de fruits sauvages un vin rudimentaire. Le breuvage leur apportait réconfort et chaleur, et leur donnait le courage d'affronter un environnement tout de glace et implacable. En ces temps-là, les terres de Mondstadt étaient recouvertes par le gel et la neige, et les pissenlits n'avaient pas encore poussé.
+
+La première personne à avoir découvert comment créer de l'alcool était, dit-on, un garde particulièrement négligent.
+
+Au sein d'une tribu attaquée de toute part par les blizzards, l'homme en question était chargé de garder les réserves de vivres difficilement réunis par les chasseurs-cueilleurs du clan.
+La vue d'un intrus humain était chose rare dans cet environnement difficile ; mais il arrivait cependant que d'autres petites créatures mieux armées contre le froid creusent et viennent se servir dans le stock. C'est pourquoi la tribu avait décidé qu'il était indispensable d'avoir une personne patrouillant les réserves à tout moment, rebouchant les trous de souris – ou encore mieux, les attrapant sur le fait – et garantissant que le stock de vivres de la tribu soit toujours suffisant.
+
+Les grottes utilisées pour les réserves de nourriture étaient humides et sombres, et requéraient une attention constante afin d'éviter que les vivres moisissent et deviennent inutilisables. À cela s'ajoutaient les tours que faisaient subir certains petits êtres cachés au garde en charge de la surveillance du lieu.
+
+Un jour, profitant de ce que le garde faisait à nouveau preuve de négligence à son poste, un esprit du vent joueur prit la forme d'un renard et se faufila au milieu des tas de fruits sauvages. Là, il força les enzymes présents à se multiplier, provoquant la fermentation des fruits.
+Le garde revint à la réserve, et, le ventre vide, choisit de prendre un des fruits. Il découvrit un goût qui enchanta aussi bien son corps que son esprit, le remplissant d'un bien-être inconnu. Se saisissant d'une peau d'animal, il écrasa tous les fruits et en recueillit le jus – ou plutôt, l'alcool.
+
+Le garde qui inventa la préparation du vin devint aussi le premier soulard de Mondstadt. On raconte même qu'il fut le premier à se perdre dans un rêve d'ivrogne.
+
+Dans son premier rêve alcoolisé, il rêva qu'il devenait un loup solitaire, dans un passé lointain ou un futur inconnu. Il se battait crocs et griffes contre les meutes de loups adverses, luttait contre les hommes pour se nourrir au milieu des tempêtes de neige. Il rencontra même la première fée.
+
+Les hommes vivant en tribu et les loups vivant en meute ont un point commun : ce sont tous des êtres qui ne supportent pas la solitude. Le vin permit de rapprocher homme et loup dans leurs rêves.
+
+Mais leurs attitudes vis-à-vis de ces rêves étaient aussi distantes l'une de l'autre que possible.
+
+L'homme qui ne connaissait que le vent et la neige enviait les étendues où le loup courait librement, mais le loup solitaire craignait le désir de l'homme. Il ne pouvait pas comprendre pourquoi cet homme était si captivé par de dangereuses illusions, pourquoi l'homme y cherchait un espoir illusoire.
+Mais plus inquiétant encore aux yeux du loup, dans le rêve de l'ivrogne, il n'arrivait plus à distinguer s'il était toujours un loup, ou un homme habité par un esprit de loup.
+
+Le loup jura de ne plus jamais toucher au poison des hommes à nouveau, de résister à l'attrait de l'alcool.
+Les loups ne sont point les enfants du vent, et le pays du vin et des chants n'est point le leur. C'est pour cela que les bêtes quittèrent les terres des hommes, pour s'établir loin dans la nature sauvage et dans les forêts de montagnes, lieux où l'odeur de l'alcool ne pouvait pas les atteindre.
+
+« Ce que vous les hommes appelez alcool, nous les loups appelons abîme. »
+Ainsi conclut le loup d'un air hautain.
+Se retournant, il aperçut l'ivrogne affalé sur un lit d'aiguilles de pin, ronflant à qui mieux mieux.
+
+Fronçant les narines, le loup se débarrassa d'un coup rapide de l'air aux relents d'alcool qui s'y trouvait. Puis, laissant l'homme à son sommeil, il partit.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book166_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book166_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb988bfe6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book166_FR.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Grâce à l'aide de Venerare et de..., j'ai enfin pu traverser... Et atteindre le sommet de cette montagne...
+
+Ce pic est le plus haut et le plus dangereux par ici... À défaut d'un autre nom, je l'appelle le « pic du chapeau pointu ». Mais, après une analyse préliminaire du terrain, j'ai constaté qu'il était peut-être possible d'utiliser une corde et des piquets pour gravir la face est, puis d'utiliser le vent pour placer un crochet vers... Et ensuite...
+
+...
+
+Je n'ai trouvé personne pour m'accompagner. Ceux qui étaient motivés pour le faire ont été découragés par les aventuriers plus âgés. « Un cauchemar impossible à conquérir », d'après eux... Les échecs répétés de leurs prédécesseurs ont fait vieillir prématurément leur cœur et vaciller leur résolution. Mais je suis encore jeune, et mon corps et mon cerveau fonctionnent parfaitement. Le « pic du chapeau pointu » n'est que la prochaine montagne attendant que je relève son défi.
+
+...
+
+Bonne nouvelle ! Alric est d'accord pour défier la montagne avec moi. Je savais bien qu'il y en avait d'autres !
+
+...
+
+J'avais sous-estimé cette montagne ! En l'escaladant, on a découvert qu'il n'y avait pratiquement aucun chemin sur lequel progresser. On dirait comme une roche polie, abrupte et majestueuse. J'espère que les rations séchées que les autres m'ont préparées suffiront pour arriver au sommet.
+
+...
+
+Je me suis encore blessé ! L'entaille sur ma jambe est assez profonde, et deux doigts de ma main gauche sont complètement gelés. Heureusement, ma main droite est indemne ! Il me faudra plusieurs mois pour récupérer, mais ce n'est pas le moment d'abandonner !
+
+...
+
+Mauvaise nouvelle... Alric n'a pas réussi à survivre. Il était trop vieux et son corps ne pouvait plus supporter les blizzards glacés et le terrain accidenté... Je lui ai organisé un court enterrement, et j'ai même enterré son vin préféré à ses côtés. Il ne reste plus que moi à présent. La neige et le vent n'arrêtent pas ; je dois arriver au sommet avant qu'il ne soit complètement gelé...
+
+...
+
+Je me suis encore blessé la jambe, mais, heureusement, ce n'est qu'une fêlure mineure. Une tempête de glace a manqué de m'emporter dans l'Abîme, mais j'ai réussi à m'en sortir en m'agrippant aux pierres pointues. Je crois que j'ai trouvé un chemin pour redescendre...
+Si j'avais heurté un mur de glace, ou si je mettais coincé dans une crevasse, ma chance aurait sûrement pris fin... Mes anciennes blessures se sont rouvertes, et je crains bien de ne plus pouvoir grimper pendant une bonne année...
+
+...
+
+Le ciel est dégagé, et je ne m'attends pas à avoir de vent ou de neige sur la montagne ces jours-ci. J'ai vu un faucon voler dans les nuages et atterrir près du pic, à une hauteur que je ne pourrai pas atteindre.
+
+Ah, si seulement je savais voler comme ce rapace...
+
+Comme dans cette histoire de mon enfance où un jeune aigle apprenait à voler jusqu'au sommet d'une montagne...
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book167_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book167_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..966c1c801
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book167_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Visite divine ——
+De toutes les festivités de Liyue, la plus célèbre est la cérémonie organisée afin de célébrer l'arrivée de leur dieu : le « rituel de la descente ».
+C'est pendant ce rituel que l'Archon Géo, divinité protectrice et gardienne de la terre de Liyue, descend en personne parmi la population pour partager ses commandements sacrés. Sa sagesse guide le peuple, et l'ordre par lui établi permet de garantir que la vie ne bascule pas vers le chaos.
+Dans un passé lointain, à l'aube des premiers jours de Liyue, les premiers paysans de Liyue choisissaient parmi eux des représentants chargés d'accueillir l'Archon Géo lors de sa descente, et d'être présents lors de son ascension.
+Après avoir procédé à de luxueuses offrandes et déclamé de solennelles bénédictions, ceux-ci écoutaient attentivement les prédictions de leur oracle, avant de transmettre à tous la parole divine pour l'année qui s'annonce. Les mortels étaient ainsi guidés sur le chemin de la prospérité, triomphant de tout obstacle se dressant devant eux, et les terres de l'Archon Géo jouissaient ainsi d'une stabilité et d'une prospérité enviées.
+Une fois la guerre des Archons terminée, l'ennemi en fuite et la paix revenue, la ville portuaire de Liyue s'est progressivement développée. Les Sept Étoiles, représentant chacune une chambre du commerce du port, sont devenues les intermédiaires entre les mortels et leur dieu, prenant la responsabilité de communiquer avec l'Archon Géo, d'expliquer ses prédictions divines au peuple de manière simple et claire, et d'adopter les politiques officielles de l'année à venir.
+Il va sans dire que l'immense honneur d'organiser le rituel de la descente revient à l'une des Sept Étoiles ; nul autre que cette personne ne peut intervenir dans le déroulement de la cérémonie.
+Pour les nombreux marchands du Port de Liyue, les paroles de l'Archon Géo ont valeur d'or.
+C'est pour cela que, peu importe où ils se trouvent ou à quel point leurs affaires les accaparent, tous reviennent à Liyue lors de la descente de l'Archon Géo, ou un émissaire, personne ne se risquant à manquer les conseils de l'Archon Géo, ces derniers pouvant garantir la prospérité du commerce pour l'année à venir.
+Dans la nation des forêts tropicales, les sages délirants abandonnent tout dans leur quête d'une sagesse ésotérique et insaisissable ; tandis qu'au pays des falaises karstiques, les habitants ont l'habitude de prier pour obtenir les conseils divins, qu'ils utilisent pour assurer leur prospérité continue.
+Il semblerait que, même si les Sept sont égaux dans leur rôle d'Archon du royaume des mortels, ils peuvent parfois s'attaquer de manière ouverte lorsque leurs pensées divergent.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book168_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book168_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..769f7f10a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book168_FR.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Grâce à l'aide de ██████████, j'ai enfin ██████████████
+
+█████████████████████ haut ██ dangereux par ici... À défaut d'██████████████ mais après ████████████████████████ peut-être ██████████████████████████ gravir ██████████████████████████ vent ███████████... Et ensuite████
+
+...
+
+Je n'ai ██ personne ████████. Ceux qui ████████████████ découragés ██████████████████████ d'après eux... ██████████ leur cœur ██████████ résolution. ████████████████████████████████████n'est que ████████ montagne ██████████ défi.
+
+...
+
+Bonne nouvelle ! Alric ███████████ la montagne ████████████████████████ autres !
+
+...
+
+J'avais ███████████████████ En l'escaladant, ████████████████████ pratiquement ████████████████████████ roche polie, ████████ majestueuse. ██████████ rations séchées █████████ préparées ███████████
+
+...
+
+Je me suis encore ████████████ sur ma jambe ████████████ et deux doigts ██████████████ main gauche ██████████ plusieurs ████████████ pas le moment ███ abandonner !
+
+...
+
+███████████ Alric █████ pas réussi ███████ vieux █████████████████████████ blizzards glacés ███████████████████████ lui ██████████ enterrement, █████████ son vin ████████████████████████ plus que moi █████ neige et ████████████████ arriver ███████████████████████ complètement gelé...
+
+...
+
+Je me suis encore ████████████████████ fêlure ████████████████ tempête de glace ██████████████████ dans l'Abîme, █████ j'ai réussi ██████████████████ pierres pointues ██████████████████ finalement trouvé ████████████████████████████ redescendre...
+████████████ mur de glace, ████████████ dans une crevasse, ████████████ pris fin... ██████████████████████ anciennes blessures ██████████████████████████ une bonne année...
+
+...
+
+Le ciel est dégagé, ██████████████████ vent ou de neige ██████████ ces jours-ci. J'ai vu ██████████████ atterrir ██████ pic ████████ pas atteindre.
+
+██████████ je savais ██████████ rapace...
+
+Comme ████████████████████████ sommet d'une ██████████...
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book169_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book169_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..280d360a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book169_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Wuwang ——
+Entre les coteaux au nord des Monts Qingce se trouve un flanc de colline appelé « Pente Wuwang ». L'endroit plongé dans une étrange et sombre atmosphère est le berceau de nombreuses légendes.
+Les Liyuéens racontent que les âmes des morts errent parmi les arbres de la Pente Wuwang, déambulant autour de l'ancien hameau délabré, vagabondant entre les bois morts et les feuilles pourries, mais jamais loin des objets qui jadis faisaient l'objet de leur désir. Ces fantômes hagards s'amusent à égarer les visiteurs crédules, qui sont menés vers de dangereux chemins de montagne... et que l'on retrouve noyés dans les tumultueux ruisseaux ou dévorés par les monstres tapis dans l'obscurité.
+Le nom de « Wuwang » découle également de ce folklore ; le terme transmet en langue ancienne l'idée d'opprobre. Même le voyageur prudent et avisé peut finir perdu, enveloppé d'une brume décharnée et malveillante.
+Les montagnards innocents et les voyageurs de passage courent toujours le risque de se faire tromper par les espiègles fantômes, qui les mènent toujours plus profondément dans les bois brumeux à la rencontre de dangers inconnus. Les esprits de la Pente Wuwang usent de méthodes variées pour attirer les mortels crédules, pouvant prendre tour à tour la forme de proches disparus ou de lointains regrets. La voix des esprits, la douce chaleur des défunts et les regrets de ceux qui se languissent du passé sont autant de manifestations qui empêchent les pèlerins de résister à l'appel des montagnes, qu'ils finissent inlassablement par suivre.
+Mais il n'en a pas toujours été ainsi à la Pente Wuwang... On y trouvait signes de vie jusqu'à relativement récemment, et, dans un passé bien plus lointain, le hameau situé à proximité répandait l'odeur des cheminées fumantes et des lumières du soir. De nos jours, ces maisons ne sont que ruines, et ne reste des habitants d'antan que le murmure indistinct d'un royaume inconnu aux mortels.
+La fable suivante est souvent contée aux enfants du Village de Qingce : des jeunes de la Pente Wuwang, séduits par les chants de baleine de quelque lointaine créature marine, décidèrent de suivre cette illusoire promesse et plongèrent dans la Rivière Bishui à la poursuite de ce rêve puéril. Se laissant ainsi balancer au gré des vagues de la rivière, ils atteignirent les flots tumultueux de la Mer de nuages. Là, ils perdirent tout souvenir des bois et de leur village... Et leurs rêves devinrent alors les chants de la créature marine.
+Des générations entières ont disparu ainsi... À mesure que les villageois les plus âgés de la Pente Wuwang poussaient leurs derniers soupirs, la majestueuse ville portuaire du Souverain de la Roche rayonnait d'un éclat de plus en plus brillant, jusqu'à engloutir le village fantôme bercé de silence.
+Mais contrairement aux mortels éphémères et versatiles, les lignes énergétiques éternelles n'oublient pas. L'énergie élémentaire qui les parcourt prend la forme d'esprits, manifestations des rêves comme des cauchemars des résidents du lieu. Tout comme la mère qui a perdu son enfant cherche à tout prix un moyen de retrouver un passé qui n'est plus, les lignes énergétiques recréent le passé et ceux qui autrefois l'habitaient, encore et encore. Chaque pleur de bébé, chaque soupir de vieillard. Chaque tragédie et chaque joie. Et tel le chant hypnotisant des créatures peuplant les fonds marins, ces représentations du passé attirent toute âme nostalgique qui oserait s'aventurer ici.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book16_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book16_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..971e6a2b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book16_FR.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+4e chant :
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+Des paroles chantés par les Brutoshamans. Elles semblent posséder un profond sens philosophique à en juger par les réactions de leur chef. Les érudits humains trouveraient sans doute cette pratique risible ; qui suis-je pour affirmer le contraire ? Cependant, la « philosophie » Brutocollinus possède quelque chose de romantique.
+
+5e chant :
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+Les Brutocollinus qui vénèrent Barbatos sont souvent ivres lorsqu'ils entonnent ce chant en hommage de l'Archon Anémo. Ils sont plutôt similaires aux Mondstadtois sur ce plan.
+
+6e chant :
+Unu, unu
+Yaya ika kundala !
+Unu, unu
+Mita dada ya dala ?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+Un chant pieux que les Brutocollinus chantent avant les rituels de sacrifice. Ils l'accompagnent souvent de percussions en tapant sur le postérieur des membres les plus faibles de leur tribu avec des planches, ce qui donne un son clair et en rythme avec le chant. Aïe...
+
+7e chant :
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+Une tradition veut que les Brutocollinus échangent des chants autour du feu, au clair de lune. Ce chant est psalmodié par le chef de la tribu à la fin de l'événement. Il termine en hurlant « Nunu ! » à trois reprises, ordonnant de cette manière aux autres d'aller se coucher.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book170_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book170_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..90093676b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book170_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+—— Esprits de la montagne ——
+Dans les forêts de Liyue errent de nombreuses fées solitaires. Ces créatures lumineuses vagabondent dans la brume des monts et forêts, dans les ruines de cités antiques ou au milieu des villages en débris, et guident à l'occasion les voyageurs possédant l'œil divin vers des trésors enfouis depuis des temps immémoriaux ou vers d'anciens et ingénieux mécanismes.
+Les Liyuéens croient que ces petites créatures silencieuses sont de bon augure, voyant en elles les âmes d'Adeptes défunts ou d'anciens dieux anonymes. D'autres en revanche pensent que ces fées sont l'écho d'inconnus pleurant la perte d'êtres chers et errant dans la montagne, cherchant à guider les voyageurs perdus sur le chemin du retour.
+D'après une ancienne légende ayant cours dans les villages de la région de Liyue, les fées errant dans la montagne étaient plus anciennes que les Adeptes, et jouissaient d'un physique agréable comme d'une grande sagesse. Cet âge où les fées déambulaient à travers la montagne et les salles des cités antiques remonte, dit-on, avant même les jours qui virent le Souverain de la Roche combattre les dieux rivaux.
+Il y a de cela bien longtemps, un jour dont personne ne peut se souvenir la date exacte, une ancêtre des fées d'aujourd'hui rencontra un voyageur étranger à qui elle promit sa main, les trois sœurs du palais lunaire servant de témoins. Mais au trentième jour, la catastrophe frappa. Le couple partit en exil tandis qu'autour de lui le monde s'écroulait, fuyant jusqu'à être rattrapés par le malheur. Ils furent séparés à tout jamais, et même leurs souvenirs furent détruits.
+Chaque jour passant voyait la douce fée au cœur brisé comme ses sœurs perdre de leur allant. Leurs corps autrefois si beaux perdirent de leur consistance, et les fées laissèrent derrière elles autant de fragments de ce qu'elles étaient autrefois à travers la montagne et les ruines, fragments qui à leur tour devinrent les minuscules fées que l'on connaît aujourd'hui. Elles ont tant oublié, et tellement perdu... Et pourtant, elles continuent à chanter pour les disparus. Cet attachement pour l'amour passé serait la raison qui les pousse vers les voyageurs perdus dans la brume, qu'elles guident dans un effort de retrouver les souvenirs passés dans les ruines abandonnées, vers les secrétaires intouchés depuis des années ou encore quelque poème aujourd'hui illisible.
+Il ne s'agit là bien sûr que de folklore incohérent, de conjectures imaginant à quoi devait ressembler Liyue autrefois, avant l'arrivée du Souverain de la Roche. L'origine exacte de ces esprits affligés déambulant dans les montagnes demeure aujourd'hui inconnue, et le débat continue en l'absence de véritable consensus.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book171_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book171_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..754232638
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book171_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+...
+
+Le commerce et l'industrie, tel un ruisseau, s'élèvent de la roche et finissent dans l'océan. L'homme est né pour le profit, et le profit engendre la richesse. Le pouvoir confère les moyens, aussi est-il régi par les contrats, afin d'éviter tout abus et permettre à toutes choses de prospérer ensemble. Le fort n'intimide pas le faible ; jamais la faiblesse ne doit être méprisée, ni la force glorifiée. Les voies du commerce et de toute industrie permettent à la rivière d'or de suivre son cours naturel – et c'est là la voie de l'équité et de la justice.
+D'aucuns disent : « Les gens du peuple perdent leur travail, sont sans revenu pour se nourrir et sans toit pour s'abriter, et s'épuisent dans leurs champs, tandis que s'enrichissent les marchands. Est-ce là justice et équité ? »
+Cette question est absurde en soi. La poursuite du profit est semblable aux vagues sur le sable doré, recouvrant tout ce qui se trouve sur son chemin ; et elle est aussi implacable que les torrents rugissant à travers les vallées. Le pauvre ne reste pas pauvre pour l'éternité, tout comme le riche ne conserve pas sa richesse à jamais – mais les caisses de l'état doivent demeurer pleines pour que paix et prospérité règnent sur la nation.
+C'est pour cette raison que privatisation, expansion de l'économie et réforme du gouvernement s'inscrivent dans le cours naturel des choses. Une aide répétée entraîne l'indolence, aussi est-il avisé de ne pas y recourir de manière excessive – voire même de la limiter. Les Millelithes garantissent la paix sociale, veillant sur les bandits à nos frontières comme sur les citoyens.
+
+...
+
+Le Souverain de la Roche est éternel, mais provisions et préparation sont indispensable au bien-être des mortels. Ce plan établit le cap à suivre pour que, lentement mais sûrement, s'épanouisse Liyue et prospèrent ses habitants. Réformer requiert de la patience, et nous ne pouvons hâter ce processus. Celui qui sculpte à la bougie doit attendre avant que ne prenne forme le jade ; de la même manière, venir à bout de chaque défi sur le chemin de la prospérité de Liyue prendra du temps.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book172_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book172_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b1aa86387
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book172_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Fleurs de soie ——
+Les fleurs de soie sont présentes dans tous les aspects de la vie de tout Liyuéen qui se respecte. Ce sont des fleurs aux couleurs fascinantes, dont les doux pétales sont souvent utilisés dans la fabrication de la soie. Même après plusieurs traitements et tissages, le parfum élégant de ces fleurs demeure. Par conséquent, les Liyuéens les utilisent également pour la confection de baumes, dont les plus luxueux se doivent d'être d'abord offerts au Souverain de la Roche, dans l'espoir d'obtenir son approbation.
+Les coûteux baumes réalisés à partir de fleurs de soie possèdent différentes significations aux yeux des femmes de Liyue, qui varient selon leur composition et leur fragrance. Il existe d'ailleurs à Liyue une règle tacite selon laquelle il est impoli de parler parfum à une femme en public. Mais inversement, l'amant qui devine le nom du parfum de sa belle ainsi que ses caractéristiques et qui sait présenter ces dernières de manière élégante a plus de chances de ravir le cœur de la femme qu'il convoite.
+D'après une croyance populaire ayant cours à Liyue, la méthode de distillation du parfum de fleur de soie fut enseignée à l'origine par un Adepte vivant en ermite au Mont Aozang. À cette époque, êtres divins et simples mortels se côtoyaient, et les Adeptes montrèrent à l'homme les secrets de la cour et de la séduction qu'ils tenaient eux-mêmes des oiseaux, des bêtes et des plantes. Ce serait donc ainsi qu'une femme se baignant un jour dans une source apprit du bec d'un être divin ayant pris la forme d'un oiseau sacré les techniques de fabrication et d'utilisation des baumes, parfums et huiles.
+Qui fut donc cette jeune femme, capable de faire faillir la volonté d'un Adepte s'étant volontairement reclus du monde ? Tellement de versions de la légende coexistent qu'il est difficile de le savoir avec certitude. Mais une chose est sûre : ce savoir fut passé aux générations suivantes, et survécut jusqu'à aujourd'hui. On raconte d'ailleurs que les subtiles nuances de fragrances et que les anciennes et délicates techniques de distillation à la main demeurent inchangées de nos jours, n'ayant jamais été surpassées.
+Les fleurs de soie présentent différences caractéristiques, fonction de leur environnement et de leur espèce. Les marchands de Liyue donnent à ces fleurs variées et aux bienfaits distincts une kyrielle de noms fantaisistes, qu'ils attribuent généralement à quelque rencontre fortuite avec le Souverain de la Roche, ou au cadeau mystique d'un Adepte, ces enjolivements soigneusement ancrés dans quelque histoire aussi passionnante que fausse. Ce genre de technique de vente attire toujours l'attention d'un chaland ou deux déambulant dans le Port de Liyue.
+La forte demande a poussé les marchands de Liyue à développer la culture de masse et à mettre au point de nouveaux croisements. Il n'est donc pas rare de pouvoir admirer de magnifiques specimen partout où l'homme s'est établi, des hameaux aux villes. Les changements topographiques historiques de la région et le développement des activités minières se sont en revanche soldés malheureusement par la quasi-disparition du milieu propice à la fleur de soie sauvage. On en trouve encore quelques-unes à l'état naturel, sur lesquelles veillent jalousement des Adeptes vivant coupés du monde. Ces plantes produisent des fleurs particulièrement délicates, qui contrastent avec celles de leurs cousines cultivées à proximité des centres urbains.
+Fait intéressant, les Liyuéens voient dans ces fleurs élégantes et parfumées l'un des nombreux symboles du Souverain de la Roche. La question se pose d'ailleurs : le puissant Archon, qui a pour habitude de prendre une forme on ne peut plus virile lors de ses incursions dans le monde des mortels, aurait-il déjà pris l'apparence d'une femme et accepté en offrande un bouquet de fleurs ? Au vu des rares archives historiques sur le sujet et de la pléthore de rumeurs d'origine obscure courant sur le sujet, il est aussi difficile de l'affirmer que de l'infirmer.
+L'auteur de ces lignes tient à faire remarquer avoir été une fois témoin d'une Statue des Sept acceptant en offrande un cadeau d'origine indéniablement féminine préparé avec soin à l'aide de fleurs de soie. Je ne peux en revanche point juger des sentiments qu'éprouve l'Archon Géo à l'égard de telles offrandes, ne me considérant pas qualifié sur un tel sujet.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book173_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book173_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e3ab0fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book173_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book174_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book174_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d66ea0f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book174_FR.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+Acte 1 : D'eau et de poisson
+Personnage masculin : Fanjie
+Personnage féminin : Zixin
+Rôle comique : Mamie Zhang
+
+Scène 1
+(Zixin entre, vêtue de bleu)
+(Narration)
+Zixin : La marée reflète la montagne et la brise caresse les récifs en contrebas.
+(À part)
+Zixin : Fille de pêcheur, j'ai grandi sur les quais. J'ai cette année seize ans déjà.
+Zixin : Hélas, mes parents sont vieux à présent. Quel autre destin puis-je avoir que celui de prendre la mer à mon tour ?
+(Dongtang, lento)
+Zixin : La corde à la main, je jette mon filet sur les poissons qui nagent librement. C'est grâce à ce commerce que je nourris ma famille.
+(Zixin ramasse son filet)
+(Dongtang, appasionnato)
+Zixin : Qu'il est dur de travailler chaque jour sous la lumière des étoiles, du soleil et de la lune... Le riche connaît le confort, quand le pauvre doit se battre. La vie est ainsi faite.
+Zixin : J'envie la splendeur des femmes aisées, mais moi qui n'ai jamais possédé qu'un bracelet de pertes. Mais jamais je ne m'apitoie sur mon sort.
+Zixin : Des murs vides sont tout ce que j'ai à offrir, mes seules possessions étant celles que je conçois de mes propres mains.
+(Zixin s'amarre et saute à terre)
+(Dongtang, senza misura)
+Zixin : Il est temps d'aller dans les rues vendre mes prises.
+(Zixin quitte la scène)
+
+Scène 2
+(Entre Zixin, porteuse d'un panier)
+(Dongtang, straziante)
+Zixin : Poisson frais ! Il est frais mon poisson !
+(Entre Mamie Zhang, porteuse d'un panier de fleurs)
+(Sprechstimme)
+Mamie Zhang : Regardez ces poissons ! (les poissons s'agitent et éclaboussent mamie Zhang) Quelle énergie ! Voilà qui fera une soupe de premier choix !
+Mamie Zhang : Regardez-moi, trempée de la tête aux pieds. Ne ressemblé-je pas à quelque jouvencelle aux joues roses et aux lèvres écarlates ?
+(À part)
+Zixin : Grand-mère, quel est votre nom ?
+Mamie Zhang : Vous pouvez m'appeler « Mamie Zhang ». Je vends des fleurs dans cette rue.
+Mamie Zhang : Jeune fille, tu ne vendras guère de poisson avant la tombée du jour avec cette voix si douce.
+Mamie Zhang : Tu es belle, mais tu ne te rempliras jamais le ventre si tu n'oses élever la voix.
+(Zixin baisse la tête)
+(À part)
+Zixin : Mamie Zhang, que vous êtes amusante.
+Zixin : Mais... Je... Où...
+Mamie Zhang : Qu'y a-t-il ?
+Zixin : Les perles que je porte habituellement au poignet ont disparu. Où sont-elles donc passées ?
+(Entre Fanjie, vêtu d'un pantalon aux couleurs vives et tenant les perles à la main)
+(Dongtang, andante calmo)
+Fanjie : Voilà qui est de bon augure ! Se promener et voir apparaître ces perles...
+(À part)
+Fanjie : Je m'appelle Fanjie, et je travaille sur les quais. Mes frères m'ont choisi comme chef.
+Fanjie : Le bracelet que j'ai trouvé doit appartenir à cette jeune fille.
+Fanjie : Je suis disposé à le rendre à sa propriétaire, mais je ne veux pas que l'on m'accuse d'avoir choisi la mauvaise personne.
+Fanjie : Peut-être devrais-je vérifier si son poignet porte quelque marque.
+(Dongtang, prélude en 12 temps, irato)
+Fanjie : Est-il facile de vendre du poisson sous le soleil brûlant ?
+Zixin : Mes poissons sont frais, je peux vous l'assurer. Libre à vous de les cuire comme il vous plaît.
+Fanjie : Ces poissons n'arrêtent pas de bouger, quelle vivacité, vraiment.
+Fanjie : Approchez-vous, et faisons connaissance.
+(Zixin avance)
+Fanjie : Ainsi donc ces perles reviennent à une demoiselle d'une grande beauté. Voilà qui est adapté.
+(Dongtang, appasionnato)
+Zixin : Mon cœur me dit de me méfier de cet homme. Il cherche à profiter de moi, mais je ne saurai céder.
+Zixin : En me retournant, les yeux rouges de fureur, je le réprimande sévèrement.
+Zixin : Quelle impudence ! Surveillez vos paroles.
+(À part)
+Fanjie : Nul besoin de vous mettre en colère, mademoiselle. Je souhaitais juste vérifier que vous portez les marques de ces perles à votre poignet.
+Fanjie : Ce bracelet de perles semble en effet vous appartenir. Maintenant qu'il est de retour intact, vous n'avez plus à vous inquiéter, mademoiselle.
+Fanjie : Je m'appelle Fan...
+(Fanjie pause, se couvre la bouche, puis se retourne et quitte la scène)
+Fanjie : Je dois partir.
+(À part)
+Zixin : Brave homme, attendez...
+(Dongtang, lento)
+Zixin : J'ai traité cet homme de manière bien injuste...
+Zixin : Et le nom de ce héros m'échappe. Comment pourrais-je le remercier ?
+(À part)
+Zixin : La honte m'accable !
+Mamie Zhang : Ma jolie, n'est-ce pas là l'œuvre du destin ? Une beauté a enfin rencontré son héros.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book175_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book175_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..18c695122
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book175_FR.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+Acte 2 : À la recherche du gentilhomme
+Personnage masculin : Fanjie
+Personnage féminin : Zixin
+Rôle comique : Mamie Zhang
+Rôles comiques : Zhang San, Lisi, Wang Er'ma
+
+Scène 1
+(Entrent Zixin et mamie Zhang)
+(À part)
+Zixin : Le spleen m'habite et je ne puis trouver la paix.
+Zixin : Car j'ai vilipendé l'homme qui cherchait à faire le bien.
+Zixin : Il n'aspirait qu'à me rendre mes perles ; mais je l'ai traité de la plus horrible des manières, sans le remercier ni demander son nom.
+Zixin : La honte m'accable, je dois retrouver mon bienfaiteur. Mais comment mener à bien cette tâche dans ce port si vaste ?
+Mamie Zhang : Ma jolie, nul besoin de céder à l'amertume, ni au doute.
+Zixin : Mamie Zhang, que voulez-vous dire ?
+Mamie Zhang : Il vous suffit de publier une annonce offrant quelques moras à celui qui ramènera vos perles. L'homme ne devrait-il pas se manifester ainsi ?
+(Danqing, andante calmo)
+Zixin : Ainsi est-il dit...
+Zixin : L'alcool enivre, les richesses motivent...
+(Zixin baisse la tête et fait les cent pas)
+Zixin : Je suis disposée à utiliser cette ruse, mais cela suffira-t-il à le faire venir ?
+(À part)
+Mamie Zhang : Voyons, moins d'hésitations. Agissons.
+Mamie Zhang : Croyez en moi, et faites fi de votre désarroi.
+(Zixin et mamie Zhang quittent la scène)
+
+Scène 2
+(Entrent Zhang San, Lisi, Wang Er'ma)
+(Sprechstimme)
+Zhang San : Je m'appelle Zhang San.
+Lisi : Moi, c'est Lisi.
+Wang Er'ma : Et moi, Wang Er'ma.
+Zhang San : J'ai vu l'annonce, par ici la récompense !
+Lisi : L'officier va être surpris de voir que je fais une bonne action.
+Wang Er'ma : Ah, seul un décérébré avouerait la vérité !
+(À part)
+Zhang San : Mes frères, je vois que vous marchez vers Zixin. Est-ce donc la prime qui vous intéresse aussi ?
+Lisi : En effet.
+Wang Er'ma : Exactement.
+Lisi : C'est sa coiffe que vous avez ramassée ?
+Wang Er'ma : L'annonce ne parlait pas plutôt de boucles d'oreilles égarées ?
+Lisi : Absurdité ! C'est bien d'une coiffe qu'il s'agissait !
+Zhang San : Idiots, tous les deux ! C'est un parfum, et rien de moins.
+Wang Er'ma : Ah, peu importe ce que c'était, on se comprend, non ?
+Zhang San : Hahaha.
+Lisi : Haha !
+(Zhang San, Lisi et Wang Er'ma se tournent vers Zixin)
+Zhang San : Demoiselle Zixin, est-ce que ma prime a été préparée ? Car c'est grâce à moi, Zhang San, que votre parfum a été retrouvé !
+Lisi : Mon ami, poussez-vous sur le côté, car Lisi, lui-même, vous a ramené votre coiffe. Cette prime me revient donc de droit.
+Wang Er'ma : Que nenni ! C'est moi, Wang Er'ma, qui ait ramené vos boucles d'oreilles. Cette prime est à moi !
+Zixin : Vous... Vous écouter me fait tourner la tête.
+Zixin : Car je ne vous connais point, et la perte de mes boucles d'oreilles, de mon parfum ou de ma coiffe ne serait-elle pas quelque chose dont je me souviendrais ?
+Zhang San : Eh bien, tous ces poissons vendus semblent jouer sur votre mémoire. Alors, n'y pensez pas et donnez-moi ce pourboire !
+Lisi : Sortez les moras, et ne traînez pas !
+Wang Er'ma : Sinon, dites adieu à votre étal, et votre réputation sera à mal !
+Zixin : Ah... D'où vient cette bande de gredins !
+Zixin : Mamie, regardez ce que votre bonne idée m'a apporté !
+Mamie Zhang : Ne vous inquiétez pas, ma chère. Je vais trouver un moyen de les expédier.
+Mamie Zhang : Ah !
+(Zhang San, Lisi, Wang Er'ma tombent au sol)
+Mamie Zhang : C'est dans le but d'attraper des voleurs tels que vous, que j'ai dit à cette fille de publier son annonce partout !
+Mamie Zhang : Dépêchez-vous donc de déposer ces objets que vous prétendez ramener.
+Mamie Zhang : Sinon...
+Zhang San : Sinon quoi ?
+Mamie Zhang : Sinon, cette coiffe faite de lys vernis séchés, ces boucles de jade noctiluque, et ce parfum venu de loin...
+Mamie Zhang : Vous aurez à les payer ! Alors, où sont vos moras ? Donnez-les-moi !
+(Mamie Zhang poursuit Zhang San, Lisi et Wang Er'ma, le balai à la main)
+Zhang San : Aïe, ouille !
+Lisi : Arrêtez, par pitié ! Tant pis pour les moras !
+Wang Er'ma : Venez, trouvons celui qui a récupéré ces perles, et faisons le payer !
+
+Scène 3
+(Entre Zhang San, accompagné de Fanjie)
+(À part)
+Zhang San : Eh bien, voilà qui est bien clair ! C'est vous qui avez volé ses affaires. C'est à cause de vous qu'on s'est faits ruer de coups !
+Fanjie : Moi, Fanjie, j'ai toujours fait ce qui était juste, de telle choses me répulsent. N'essayez pas de m'accuser à tort.
+Zhang San : Eh bien, têtu à ce que je vois... Oserez-vous m'accompagner jusqu'à la victime en ce cas ?
+Fanjie : Je ne vous crains pas, allons-y ! J'aimerais en plus savoir qui me calomnie !
+(Zhang San et Fanjie se tournent vers Zixin)
+Zhang San : N'est-ce pas Zixin qui a perdu son bien. J'attends de voir comment vous vous en sortirez !
+Fanjie : Ah ! Mais c'est vous, alors !
+(Dongtang, appasionnato)
+Fanjie : C'est donc cette demoiselle au discours si éloquent, qui s'énerve en un instant.
+(Dongtang, allegro)
+Fanjie : Cessez donc de la tromper. Mon nom est Fanjie, je travaille sur les quais.
+Fanjie : Frugale et humble est la vie que j'ai menée. Pourquoi donc volerais-je les ornements d'une beauté ?
+Fanjie : Mais ce sont vos accusations qui ont accueilli mon honnêteté, quand j'ai ramené votre bien pour vous le redonner.
+(À part)
+Zixin : Alors, ce héros se nomme Fanjie.
+Zixin : C'est de ma faute, s'il se retrouve en si mauvaise posture.
+Zixin : Je lui présenterai mes excuses sous peu – qu'il les refuse, et j'insisterai de mon mieux.
+(Zixin s'approche pour s'excuser auprès de Fanjie)
+Zixin : Ô brave héros, tout cela n'était que quiproquo, mais sachez que...
+(Fanjie se retourne)
+Fanjie : Hmm.
+(Zixin sourit et s'avance)
+Zixin : Ma motivation était toute autre.
+Zixin : Vous ne m'aviez point dit votre nom... Sans cette information, impossible de vous remercier pour cette bonne action !
+Zixin : J'ai donc eu recours à ce stratagème. Je suis désolée pour tous les ennuis causés.
+Zixin : Veuillez mes excuses accepter.
+Fanjie : Oh ?
+(Dongtang, lento)
+Fanjie : Ces calomnies m'ont je l'avoue perturbé, mais je comprends qu'il s'agit d'un malentendu une fois calmé.
+Fanjie : Je ne puis céder à la colère, au risque de parler de travers.
+(À part)
+Fanjie : Si je puis vous demander...
+Fanjie : Vous disiez plus tôt qu'il s'agissait d'un quiproquo.
+Fanjie : Vous avez passé cette annonce afin de retrouver l'inconnu ayant ramené vos perles, m'entraînant par là-même dans cette querelle ?
+Zixin : En effet, et je m'en excuse une nouvelle fois.
+(Fanjie attrape Zixin)
+Fanjie : Nul besoin d'être si polie. C'est bien trop d'honneur.
+Fanjie : J'ai moi aussi agi trop hâtivement, et vous ai embarrassée. J'en suis désolé.
+Zixin : Ne parlez pas ainsi...
+(Fanjie la salue)
+Zhang San : Hé, qu'est-ce que vous faites ? Et ces moras, alors ?
+Mamie Zhang : Taisez-vous donc, c'est leur affaire – qu'avez-vous donc à y faire ?
+Mamie Zhang : Ces mesdames et messieurs du public sont là pour voir Yun Jin jouer, et n'ont que faire de vos absurdités.
+Mamie Zhang : Ouvrez grand vos yeux, et restez en retrait.
+(Mamie Zhang quitte la scène, emmenant Zhang San)
+Zixin : En y pensant, je vends mon poisson ici tous les jours. Comment se fait-il que je ne vous aie jamais vu ?
+Fanjie : Je passe ici tous les jours pour aller travailler.
+Fanjie : Peut-être n'étais-je alors qu'un visage dans la foule. Mais peut-être aurons-nous la chance de nous revoir demain...
+Zixin : En effet... Je me languis de demain.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book176_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book176_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..730d7c341
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book176_FR.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+Acte 3 : Perles maudites
+Personnage masculin : Fanjie
+Personnage féminin : Zixin
+Rôle comique : Mamie Zhang
+Antagoniste : Wu Wang
+Rôles comiques : Wu Yi, Wu Er
+
+Scène 1
+(Entrent Zixin et Fanjie de chaque côté)
+(Narration)
+Fanjie : Les chiens aboient d'excitation au petit matin.
+Zixin : Le soleil brille et le givre s'amincit.
+(À part)
+Fanjie : Est-ce demoiselle Zixin que j'aperçois ?
+Zixin : En effet, c'est moi ! Est-ce vous, Fanjie ?
+(Dongtang, senza misura)
+Fanjie : Je vous ai vue en rêve la nuit passée.
+Zixin : Je vous ai attendu, vous m'avez manqué.
+Ensemble : Que le désir de mon cœur devienne réalité.
+(À part, en même temps)
+Zixin : Mon héros...
+Fanjie : Ma beauté...
+(À part)
+Fanjie : Le soleil se lève sur le port, et le travail commence sur les quais. Je dois y aller et commencer ma journée.
+Zixin : Demoiselle Zixin, je prends congé.
+(Zixin le salue et le regarde partir. Fanjie se retourne en s'éloignant. Zixin baisse la tête puis la relève tandis que Fanjie quitte la scène. Zixin se serre les mains)
+(Dongtang, lento)
+Zixin : Ah, être prise de timidité à un moment si crucial...
+(Zixin quitte la scène)
+
+Scène 2
+(Entrent Wu Wang, col ouvert et vêtu de vert, accompagné de Wu Yi et Wu Er)
+(Narration)
+Wu Wang : Je suis Wu Wang, le maître de ces rues.
+Wu Wang : Aujourd'hui l'ennui me prend – je me promène en quête de bon temps.
+(À part)
+Wu Wang : Wu Yi, Wu Er !
+(À part, en même temps)
+Ensemble : Oui !
+(À part)
+Wu Wang : J'ai envie de goûter une nouveauté. Avez-vous quelque idée ?
+Wu Yi : Seriez-vous tenté... par des boulettes de crevettes dorées ?
+Wu Wang : Je suis las des plats de poisson gras et de viande grillée. Des boulettes de crevettes dorées, excellente idée.
+Wu Wang : Wu Er, trouve-nous quelque établissement servant ces boulettes – et promptement.
+Wu Er : Oui.
+Wu Wang : Un instant ! Assure-toi bien qu'elles soient frites à la perfection, et pas calcinées comme du mauvais charbon.
+Wu Er : Non calcinées, pas de charbon ! J'ai bien noté, c'est bon.
+Wu Wang : Un instant ! Et qu'elles soient toutes de la même taille, il n'y a que cela qui m'aille.
+Wu Er : Ni grandes ni petites, noté. Rien d'autre à ajouter ?
+Wu Wang : Pas besoin.
+Wu Er : Avez-vous d'autres requêtes ? J'en prendrai soin.
+Wu Er : Et si le restaurant manque à nos attentes, nous ferons comme de coutume...
+Wu Yi : Comment cela ?
+Wu Er : Nous ne paierons aucun mora, cela va de soi.
+Wu Wang : Hé, regardez-moi cet étal-là. Cette beauté vaut mille dîners !
+(Dongtang, lento)
+Wu Wang : Allons donc faire sa connaissancee, mon appétit a décuplé.
+(Wu Wang se tourne vers Zixin)
+(À part)
+Zixin : Bienvenue, cher client ! Envie d'un poisson à vous mettre sous la dent ?
+Wu Wang : Oh, bien sûr, bien sûr ! De quelle famille venez-vous, ma belle enfant, et où sont donc passés vos parents ?
+Zixin : J'ai grandi sur les quais et mes parents sont bien âgés. Je vends donc seule nos poissons frais, et notre famille peut subsister.
+Zixin : Pourquoi une telle question, si ce n'est trop demander ?
+(Se retournant, à voix basse)
+Wu Wang : Voilà qui est parfait ! Ses parents sont éloignés. C'est l'occasion de frapper !
+(Se retournant vers Zixin)
+Wu Wang : Alors, ma beauté, êtes-vous fiancée, ou promise à une future moitié ?
+Zixin : Passant mes journées à travailler, cela ne m'est point arrivé.
+Zixin : Mais qu'a à voir cette question avec l'achat de poisson ?
+(Se retournant, à voix basse)
+Wu Wang : Mieux encore, c'est très bien ! Personne n'a demandé sa main ! Si les ennuis venaient à arriver, personne ne viendra la sauver.
+(Se retournant vers Zixin)
+Wu Wang : Demoiselle, seriez-vous en ce cas prise par quelque beau gars ?
+(Zixin baisse la tête et ne dit rien)
+(Dongtang, senza misura)
+Wu Wang : Elle baisse les yeux sans dire mot : personne ne joue le rôle du beau. La voie est libre, profitons-en !
+Wu Wang : Venez mes frères, en avant ! Ce soir notre dîner sera cette beauté !
+(Wu Wang, Wu Yi et Wu Er quittent la scène, emmenant Zixin)
+
+Scène 3
+(Entre mamie Zhang)
+(À part)
+Mamie Zhang : Vénérable audience, si vous avez bien écouté les pièces de Yun Jin et que vous connaissez les ficelles de l'art, vous avez peut-être par chance deviné la suite de l'histoire.
+Mamie Zhang : Ne devrions-nous pas presser le pas jusqu'aux fracas du combat ?
+Mamie Zhang : Mais avant que n'arrive notre héros, la fortune doit venir l'inspirer...
+Mamie Zhang : Car c'est quand pullulent les démons, quand tremblent les nations et que les temps sont mouvementés, que le héros apparaît.
+Mamie Zhang : Faites preuve de courage, et vos actes seront loués. Mais que la lâcheté dicte vos actions...
+Mamie Zhang : Zhangjie, Wangjie ou Fanjie – qui se souviendra de votre nom ?
+Mamie Zhang : L'heure est à la hardiesse. Puisse cette histoire se terminer par le sauvetage de la jolie déesse.
+Mamie Zhang : Voyons voir quelle va être la réaction de Fanjie.
+(Entre Fanjie)
+(À part)
+Mamie Zhang : Malédiction, vous arrivez bien trop tard !
+Mamie Zhang : La pauvre Zixin a été enlevée par Wu Wang, le voyou notoire !
+(Dongtang, allegro)
+Fanjie : Ah, quelle tragédie !
+Fanjie : À ses mots l'effroi m'a saisi, une catastrophe comme celle-ci...
+Fanjie : Ce scélérat brûle, vole et tue impunément. Si je le poursuis...
+Fanjie : J'y perdrai sans doute la vie.
+(Mamie Zhang jette le bracelet de perles devant Fanjie)
+Mamie Zhang : Fanjie, Fanjie... Qu'allons-nous faire ?
+(Dongtang, allegro)
+Fanjie : En regardant ces perles, ma résolution durcit...
+Fanjie : Je ne puis la laisse aux mains de ce bandit !
+Fanjie : Perles à la main, ma lame brandie... Wu Wang demandera grâce, je le jure sur ma vie !
+(Wu Wang et mamie Zhang quittent la scène)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book177_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book177_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b56b36e5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book177_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+...
+Le climat est aujourd'hui encore très rude.
+Bien que le blizzard se soit calmé, il n'est guère évident de garder les yeux ouverts bien longtemps sous l'assaut des vents occasionnels.
+De telles conditions ne sont pas sans rappeler quelque poème ancien, où vent et neige, sous la plume du poète, sont assimilés au pâle tranchant de l'épée.
+
+Mais comme l'a dit maître Landrich, quelles que soient les difficultés rencontrées, il faut continuer à avancer.
+Il faut rapporter ces résultats à Mondstadt.
+Ce n'est qu'ainsi que je serai à la hauteur des attentes de maître Landrich, et que l'honneur de la famille sera lavé. Alors seulement l'arrogance des rebelles se taira-t-elle définitivement.
+
+Une inscription ancienne nous a fait changer notre plan initial, l'exploration de la cave des ruines au sud-ouest. Il a été décidé d'aller plutôt explorer une chambre secrète scellée.
+Selon les inscriptions déchiffrées par maître Ebelhart, la chambre pourrait contenir des fresques anciennes en l'état, et même des armes forgées en argétoile.
+Si tel est le cas, cela pourrait bien s'avérer être la découverte archéologique la plus significative de ces dernières décennies.
+
+... C'est du moins ce qu'affirme maître Ingbert. Cela étant, difficile d'oublier les camarades que nous avons perdus dans la tempête il y a seulement quelques jours de cela.
+J'espère malgré tout sincèrement que maître Ebelhart a raison lorsqu'il affirme que tous sont de jeunes aristocrates entraînés dès la plus jeune enfance, et parfaitement capables de rentrer au camp par leurs propres moyens.
+
+Nous quittons bientôt le camp côté versant ensoleillé pour nous enfoncer plus profondément dans les ruines.
+Cette fois, il faudra vérifier l'intégrité structurelle des ruines avant d'y entrer.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book178_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book178_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecdb8924c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book178_FR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Je crains que mes entrées précédentes à ce journal ne soient perdues à jamais suite à la tragédie qui s'est abattue sur nous.
+Il est regrettable que ces rapports d'expédition aient été perdus, mais l'endroit est vraiment trop dangereux.
+
+Il s'est avéré impossible d'ouvrir les portes.
+Nous sommes revenus bredouilles, sans les fresques et les armes anciennes que maître Ingbert désirait tant voir.
+Aucun signe de ceux que nous avons perdu dans la tempête une fois de retour à notre camp, sur le versant ensoleillé de la montagne.
+C'est un espoir bien mince, mais on ne peut qu'espérer qu'ils ont réussi à redescendre par eux-mêmes et sont maintenant sur le chemin du retour, ramenant aide et ravitaillement...
+Nos rations ne nous permettront plus de tenir bien longtemps.
+Cela peut paraître cruel, mais force est de reconnaître que l'effondrement qui a eu lieu devant la porte circulaire de la salle secrète a non seulement été fatal pour Nick, mais a aussi emporté le carburant et la nourriture dont il avait la charge.
+J'avais pourtant bien insisté qu'il était indispensable de vérifier l'intégrité structurelle des ruines avant de s'y aventurer. Je me souviens clairement en avoir parlé...
+
+Peut-être que la série d'incidents dont nous avons été victimes ne m'a rendu quelque peu indifférent.
+À moins qu'il ne s'agisse simplement là de l'effet qu'a cet environnement inhospitalier sur le moral...
+
+Maître Ebelhart est le plus admirable d'entre nous ; même dans l'adversité et face à toutes ces calamités, il ne se défait pas de son calme et de sa capacité de raisonnement. Peut-être s'agit-il là d'un exemple de ce qu'est l'esprit de résilience d'un vrai aristocrate.
+Maître Landrich semble avoir vu juste.
+Le fait d'être un enfant illégitime ne l'empêche pas d'être à la hauteur de sa caste. Il se montre même plus doué que nombres d'aristocrates.
+
+Une fois le blizzard tombé, nous suivrons les conseils de maître Ebelhart et irons dans la cave des ruines au sud-ouest.
+D'après les inscriptions qu'il a déchiffrées, il est possible que repose là-bas un artéfact très ancien.
+Cela peut paraître difficile à croire, mais le froid unique qui sévit ici a la capacité de préserver les matériaux.
+
+Nous ne pouvons pas trahir la mémoire de ceux que nous avons perdu.
+... Et plus important encore, nous devons nous montrer à la hauteur des attentes de maître Landrich.
+Je risque fort de me retrouver à nouveau nez à nez avec les monstres de l'arène sinon...
+Et quand bien même je triompherais d'eux, je finirais sûrement comme l'esclave de maître Ebelhart, ma mort servie par le fil de l'épée de ce démon roux du Clan Lawrence...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book179_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book179_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..67d30ae6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book179_FR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Est-ce l'histoire du lieu qui rend cet endroit aussi sordide ? Où est-ce cette sinistre atmosphère qui est à l'origine de sa triste histoire ?
+Peut-être dois-je le fait que ces pensées m'habitent à tout ce qui est arrivé pendant cette expédition...
+À moins que la perte de sang, combinée au froid incessant, ne commence à affecter mon esprit...
+Quelle que soit la réponse à cette question, je crains bien qu'il ne s'agisse là de mon ultime entrée de journal.
+
+Le plan d'Ebelhart a échoué... Enfin, en réalité, non. Il serait sans doute plus proche de la vérité de dire qu'il a parfaitement réussi.
+Ses actions passées apparaissent aujourd'hui si évidentes, qu'il est surprenant qu'aucun de nous n'ait compris plus tôt quelles étaient ses véritables intentions... Et à présent que j'y pense, je crains bien que nos compagnons tombés au cours de ce périple n'aient été victimes de ses machinations. L'effondrement près de la porte circulaire de la salle secrète doit aussi être de son fait.
+
+Mais ce n'est qu'à la fin, quand maître Ingbert et moi sommes arrivés dans la cave des ruines au sud-ouest et qu'il a dégainé sa lance que j'ai finalement compris.
+Tous ses beaux discours sur une « civilisation perdue dans la neige » et sur un « pouvoir venu du ciel » n'étaient que moyens pour arriver à ses fins. Il savait qu'Ingbert était attiré par l'aventure et l'exploration, et il a usé de ceci pour l'attirer dans un endroit désert, où nulle aide ne pourrait lui parvenir...
+Au bout du compte, un bâtard reste un bâtard.
+La lance est une arme peu élégante, indigne du statut d'un aristocrate. Je me demande s'il ne s'est pas entraîné à son maniement dans le seul but de tuer ici son maître, et se rapprocher ainsi un peu plus de sa mainmise sur le clan.
+
+Maintenant que j'y pense, il m'apparaît évident que les désobéissances de maître Parzival, son soi-disant amour de la chevalerie et son départ ont été encouragés par lui dans notre dos...
+
+Jamais je n'oublierai l'image d'Ingbert percé de sa lance.
+Nous avons grandi ensemble, et pourtant nul n'a vu derrière l'agréable façade le monstre qui l'habitait.
+Il était même prévu que maître Landrich lui accorde officiellement le nom du clan une fois l'expédition de retour. L'eût-il su, peut-être les choses auraient pris une tournure différente...
+À moins que ce ne soit justement le fait de connaître ces plans qui l'a poussé à saisir la chance de monter dans la liste de la succession au trône...
+
+Je suis désolé, Priscilla. Je ne rentrerai pas à Mondstadt.
+
+Vous qui lisez ces lignes, je vous en supplie : prévenez Landrich.
+Ebelhart est lui aussi gravement blessé, mais il se peut tout de même qu'il réussisse à atteindre Mondstadt.
+S'il arrive à Mondstadt, il ne lui restera plus qu'un seul obstacle sur le chemin de la rébellion...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book17_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book17_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d5a026cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book17_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—— Pique-nique au bord de route ——
+Une âpre lutte éclata entre les serviteurs d'Ike durant sa sieste.
+Le grand magicien avait soumis à sa volonté de nombreux êtres légendaires et démons. Ike était à la tête d'une armée dont le nombre de serviteurs dépassait le nombre de mots contenus dans le dictionnaire. Qui était le plus puissant ? Et ainsi avait commencé la dispute.
+Cependant, les serviteurs commirent l'erreur d'inclure la princesse, Sachi et Véra parmi eux.
+La sieste d'Ike ne dura que deux heures, mais ce fut assez pour que trois étoiles soient détruites !
+
+« Pourquoi devrais-je te protéger ? » La princesse retira sa main, et le démon géant qu'elle venait d'énucléer tomba à terre.
+Les Andromèdes étaient des êtres d'une grande beauté, mais les paumes de leurs mains étaient dotées de bouches qui dévoraient les yeux de leurs amants et de leurs ennemis.
+« Je croyais qu'on était amies ! fit Véra, vexée par sa question, en nettoyant le sang sur son visage.
+– Oui, bien sûr. La princesse détourna son regard, les joues empourprées. Tu es ma seule amie, Véra, crois-moi. Je ne parle pas de toi.
+– Hé ! s'écria Sachi, qui se trouvait momentanément dans la bouche d'un dragon aux dimensions impressionnantes.
+– Alors ? Vous vous rendez ? dit le dragon d'une voix doucereuse. Je vous laisserai la vie sauve si vous le faites et que vous admettez n'être que des rats incompétents.
+– C'est bon, je me rends ! s'exclama Sachi. Maintenant lâche-moi !
+– Comment un lézard tel que toi ose-t-il prononcer ces mots ! Les dragons de mon palais ne feront qu'une bouchée de toi, dit la princesse en s'étirant les poignets.
+– J'y suis pour rieeeeen... » cria Sachi, que le dragon avait balancé en l'air.
+Et en un instant, la bataille entre les Andromèdes et l'imposant dragon ancien fut terminée.
+
+La morale de l'histoire ? Rendez-vous si vous ne voulez pas être blessé.
+Sachi s'envola loin du conflit et réveilla Ike d'un coup de pantoufle. Véra s'en était sortie avec l'aide de la princesse.
+« Espèce d'incompétent ! Rien que de te voir me donne la nausée ! Ne t'approche pas de moi ! Ne m'adresse pas la parole, ne me regarde pas et surtout ne respire pas le même air que moi, imbécile ! » La princesse était on ne peut plus remontée contre Sachi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book180_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book180_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf05ec6d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book180_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+À celui qui a laissé ces provisions : vous avez toute ma gratitude !
+Je suis affamé et à bout de forces, et à court de vivres. Sans ces rations, je n'aurais jamais pu continuer.
+Je vais reprendre ma descente de la montagne. Le camp ne devrait plus être très loin maintenant.
+Enfin, j'ai au moins compris que la prochaine fois, j'ai intérêt à mieux me préparer avant de m'aventurer dans la montagne...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book181_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book181_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..192150618
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book181_FR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+—— Monts Dosdragon ——
+J'ai commencé l'ascension des Monts Dosdragon depuis la face sud, là où la montagne rencontre les plaines et rivières de Liyue. La pente est légère ici, le vent agréable. Il y a peu de neige, et même des sources utilisables. L'endroit est idéal pour établir un camp de départ. Une fois mon équipement prêt, je monterai le camp ici, avant de continuer jusqu'au sommet.
+
+Après avoir installé le camp, j'ai parcouru les vestiges environnants. Les ruines du coin sont intéressantes. Leur style architectural et les détails de leurs motifs sont étonnamment similaires à ceux d'anciens bâtiments d'autres régions. Cela pourrait fort bien signifier que la civilisation des légendes d'antan repose directement sous mes pieds.
+Malheureusement, je n'ai pu trouver aucune inscription suffisamment bien conservée dans ces ruines, et il est donc difficile de confirmer ce qui n'est pour l'instant qu'histoires et déductions. Peut-être que davantage d'informations se trouvent au cœur de la montagne, enterrées là par les blizzards incessants.
+
+Les nuits ne sont pas vraiment une partie de plaisir ici. Le vent froid et mordant hurle sans répit, fait frémir les tentes et attise les cauchemars. Il doit y avoir beaucoup d'espace dans la grotte de la source, j'entends le vent froid y résonner tel un fantôme. Mais l'entrée est hélas étroitement scellée par une barrière, et on dirait bien qu'il n'y a aucun moyen d'y pénétrer.
+
+Je vais continuer de progresser dans la montagne. On trouve le long du chemin des vestiges d'un passé relativement récent, qui remontent si mes déductions sont exactes à l'ère aristocratique de Mondstadt. J'ai même déterré quelques morceaux de vêtements et des armes hors d'état. L'épaisse neige permet apparemment de ralentir la vitesse de décomposition, de sorte que les restes enfouis peuvent être préservés pendant de nombreuses années.
+La façon dont sont disposés ces témoins du passé me laisse à penser qu'une poursuite a eu lieu ici, ou même un meurtre.
+
+Même les neiges déchaînées et les plus sinistres des mutations ne réussissent pas à décourager les sombres ambitions des hommes... Ce sont les péchés des générations passées qui ont corrompu ces terres abandonnées des Archons.
+
+Le vent s'est levé alors que je progressais plus avant dans la montagne, et la température a chuté à un degré à peine supportable. J'ai exploré une ruine au nord-est, et quelle a été ma surprise de constater que, même dans un endroit à l'assaut constant des neiges, il est tout de même possible de trouver de l'eau non gelée ! À en juger par son emplacement, elle doit être connectée à la source d'eau du ruisseau en dessous.
+Mais il fait si froid que je n'ai pas pu me permettre d'explorer plus profondément les ruines sans risque de geler ou de me noyer. J'ai néanmoins marqué l'endroit, en espérant que la neige ne recouvre pas tout.
+Il s'agit peut-être d'un refuge souterrain datant de quelque ancien royaume, que les eaux ont fini par recouvrir avec le passage du temps. Mais j'ai également entendu dire qu'avait cours autrefois une forme de châtiment cruelle, consistant à enfermer les prisonniers dans des cages, avant d'immerger lentement leurs cellules. Les tyrans d'alors tiraient un grand plaisir de la lente et inexorable montée de l'eau venant submerger progressivement les pauvres ères, des chevilles jusqu'au cou, puis jusqu'au front...
+Un châtiment lent et cruel... Et au milieu du froid ambiant, difficile d'imaginer que quiconque ait jamais pu y survivre.
+
+La route de montagne à l'est est assez accidentée. Un accident stupide a d'ailleurs failli se solder en une jambe cassée. Je m'en suis heureusement sorti avec une blessure superficielle, et aucune fracture. En revanche, les vêtements qui me protégeaient du vent sont dans un état lamentable, et je subis maintenant l'assaut du blizzard de plein fouet, semblable à la piqûre permanente d'un couteau infatigable.
+J'ai réussi à me mettre à l'abri du vent avant que ma blessure ne m'immobilise. J'ai pu rafistoler mon vêtement déchiré... Mais impossible de continuer mon ascension dans l'état actuel.
+Après ce qui m'a paru être une éternité, je suis finalement rentré au camp, frigorifié. J'ai retiré mes chaussettes quand je me réchauffais devant le feu, pour réaliser que trois de mes orteils avaient gelé et étaient devenus violets... Peu importe, je profite juste du sentiment de revivre après être passé si près de la mort.
+
+La tempête s'est calmée un instant, j'en ai profité pour observer le pic, s'élevant silencieux dans le ciel noir, et cerné de rochers immenses. Il existe une ballade parlant d'un ancien dragon, enterré au milieu de la montagne. Contemple-t-il de ses yeux pourris et aveugles le même spectacle, aspirant lui aussi aux hauteurs célestes ?
+Nombre d'habitants des villages situés au pied des monts enneigés considèrent la région comme oubliée des dieux, et y voient un lieu régi seulement par l'implacable force du destin. Les anciens contes de Mondstadt mentionnent la montagne, la décrivant comme un endroit abandonné par les vents du temps, un lieu de châtiment laissé aux blizzards hurlants et au gel figeant tout sur son passage.
+Et pourtant, quelque chose habite toujours là-haut, sur le pic. J'ai ressenti son appel dans mes rêves. Une chanson subtile, agréable à l'oreille et pourtant dérangeante...
+
+L'expédition a été un désastre, mais je peux au moins me réjouir de ne pas y avoir laissé la vie. Adieu, Monts Dosdragon. J'ignore si j'aurai à nouveau la chance de pouvoir tenter votre ascension...
+Je crois que je vais explorer Liyue à présent. Mais avant toute chose, je dois d'abord faire le plein. Et tant que j'y suis, je pourrais en profiter pour changer de journal. Ce ne serait pas du luxe.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book182_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book182_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book182_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book183_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book183_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6bfb10a82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book183_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+« L'arbre géant s'élève luxuriant, cent trésors en son sein abritant.
+C'est au centre du chemin qu'est la voie ; cherche et la fortune t'échoira.
+C'est un grand escalier à monter, mais descends pour le trésor caché. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book184_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book184_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e09d7253
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book184_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—— Les Qilin ——
+Parmi les créatures peuplant les légendes ayant cours à Liyue figurent les Qilin. Les Qilin errent souvent dans les forêts de montagne, mais n'apparaissent que les nuits où la lumière des étoiles se reflète sur le givre clair. Leur alimentation est composée d'eau et d'herbes parfumées.
+Les Qilin sont de douces créatures, dans les veines desquelles coulent grâce et élégance. On dit qu'un Qilin ne nuira jamais à un être vivant, refusant même de marcher sur un insecte ou de piétiner un brin d'herbe. Certains prétendent que le comportement, le moindre mouvement des Qilin sont dictés par quelque étiquette ancestrale restée inchangée pendant des milliers d'années.
+Après l'ère barbare de la Guerre des Archons, de nombreux Adeptes devinrent incapables de continuer à vivre parmi les mortels bruyants. Sous la direction du Souverain de la Roche, ils se retirèrent de la société pour vivre coupés du monde, dans les forêts de bambous et au plus profond des montagnes, n'interférant plus avec les affaires des hommes, heureux de se reposer dans leur royaume de monts et d'eau.
+Pourtant, nombreuses étaient les créatures mythiques qui, après des siècles d'échanges, avait cultivé de profondes amitiés avec des humains ordinaires. Ces dernières décidèrent d'accomplir la volonté du Souverain de la Roche dans le monde des mortels, et de mettre leurs pouvoirs d'Adepte et leur bonté au service des hommes.
+
+Une histoire populaire raconte comment, il y a plusieurs milliers d'années déjà, existaient des sentiments puissants liant les élégants Qilin aux sauvages et ignorants mortels.
+D'après ce récit, les gens portaient des vêtements faits de lotus d'eau et de feuilles de laurier en ces temps barbares.
+Une nuit, un cueilleur d'herbes se baignait dans un étang dans la montagne, quand, à sa grande surprise, une Qilin de passage commença à manger les vêtements qu'il avait laissés au bord de l'eau. La créature mythique était trop jeune pour comprendre les notions humaines de honte et d'intimité, et n'avait pas encore appris la conduite que les créatures mythiques devaient adopter dans le royaume des mortels.
+Pour compenser son comportement grossier et éviter d'effrayer le mortel vulnérable avec son apparence d'Adepte venant d'un autre monde, la créature adopta alors une apparence humaine, avant d'apparaître devant le cueilleur d'herbes sous la faible lumière de la pleine lune qui baignait l'étang.
+La jeune Qilin se tenait là dans cette forêt de montagne sans aucune honte ni aucune gêne, éclairée par le clair de lune et la lueur des lucioles, vêtue uniquement de quelques gouttes de rosée et drapée de la lueur nocturne... Elle entraîna le mortel ignorant dans une folle escapade, et ensemble ils parcoururent les forêts et les fleurs. Elle lui révéla les demeures des Adeptes, et lui traduisit le langage des oiseaux. Ils s'endormirent au milieu du chant des insectes, partageant le même songe antique...
+Le cueilleur d'herbes commençait à sentir les premières lueurs de l'aube sur son visage quand il se réveilla et découvrit que la créature mythique avait disparu sans laisser de traces.
+
+Les opinions varient sur la façon dont cette histoire se termine. Certains disent qu'une nuit, la Qilin déposa un panier en bambou devant la porte de la maison du cueilleur d'herbes, avant de disparaître à nouveau dans la brume éclairée par la lune ; et que lorsque le cueilleur ouvrit la porte, il y trouva un enfant profondément endormi.
+D'autres racontent que la Qilin vécut avec l'homme, et lui donna plusieurs enfants, s'habituant progressivement aux voies des hommes...
+
+Quelle que soit la conclusion de cette histoire du passé, ces élégantes créatures mythiques continuent de marcher parmi les habitants de Liyue, invisibles dans la marée humaine, attendant le jour où le Souverain de la Roche les appellera à nouveau.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book185_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book185_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..05a6dc6f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book185_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—— Jade caché ——
+Dans la vallée au nord-ouest du Port de Liyue et au sud de Nantianmen se dressent en silence nombre de ruines anciennes.
+L'une d'elle est connue sous le nom de « Ruines de Dunyu », un endroit qui, dit-on, précède même la Guerre des Archons.
+Selon de vieilles légendes transmises oralement, « Dunyu » signifie « la terre où fuit le magnifique jade. »
+Dans des temps immémoriaux, alors que même le Souverain de la Roche n'était qu'un jeune dieu, une étoile tomba du ciel sur les plaines stériles à l'ouest de Liyue. Sous l'impact, ces plaines se transformèrent en un instant en un gouffre immense, révélant du jade en son sein, magnifique et en apparence illimité, devenant la fondation d'un millénaire d'industrie minière à Liyue.
+La légende raconte également qu'en tombant, cette étoile anonyme perdit un fragment qui s'écrasa dans les rochers au nord de Lisha.
+Comme la plupart le savent, les pierres muettes ont leur propre esprit, et observent comme les hommes ne peuvent observer, écoutant les pulsations des lignes énergétiques, les échos des eaux alpines, et le lent mais inexorable déplacement de la montagne.
+Mais contrairement aux pierres ordinaires mais endurantes de la terre, les fragments de météorite tombés du ciel étaient eux de nature fière et impatiente.
+
+Par la suite, les dieux et les seigneurs s'affrontèrent pour les trônes célestes. Les étoiles et même l'Abîme se mirent à vaciller, et étouffée par le mal et la tragédie, les montagnes ne pouvaient plus respirer. L'étoile déchue, ne pouvant plus le supporter, et sans entendre les persuasions du gouffre la sommant de rester, bondit vers le firmament.
+Alors qu'il retournait dans les cieux, le jade céleste laissa derrière lui un gouffre profond, dans lequel les humains purent ériger leur cité et la fortifier, trouvant ainsi asile et s'enfermant avec le peu qu'il restait de cette étoile déchue.
+Les refuges de la vallée de Dunyu tinrent haut et fort au cours des siècles agités qui suivirent, et maintenaient de prospères relations avec le Port de Liyue il y a encore cinq cents ans.
+Mais avec l'arrivée des ténèbres et la montée en puissance de l'Abîme, les gens de Dunyu scellèrent l'ancienne ville et partirent pour d'autres terres. Personne ne sait pourquoi ils choisirent de condamner les portes de leur foyer, et même les Adeptes et les Yakshas millénaires sont silencieux sur le sujet.
+Et c'est ainsi que la forteresse scellée finit par devenir une immense et silencieuse sépulture, troublée seulement par les échos de l'eau et du vent s'écoulant à travers les salles désertes... et devint le lieu que les Liyuéens appellent de nos jours les « Ruines de Dunyu ».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book186_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book186_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecdb8924c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book186_FR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Je crains que mes entrées précédentes à ce journal ne soient perdues à jamais suite à la tragédie qui s'est abattue sur nous.
+Il est regrettable que ces rapports d'expédition aient été perdus, mais l'endroit est vraiment trop dangereux.
+
+Il s'est avéré impossible d'ouvrir les portes.
+Nous sommes revenus bredouilles, sans les fresques et les armes anciennes que maître Ingbert désirait tant voir.
+Aucun signe de ceux que nous avons perdu dans la tempête une fois de retour à notre camp, sur le versant ensoleillé de la montagne.
+C'est un espoir bien mince, mais on ne peut qu'espérer qu'ils ont réussi à redescendre par eux-mêmes et sont maintenant sur le chemin du retour, ramenant aide et ravitaillement...
+Nos rations ne nous permettront plus de tenir bien longtemps.
+Cela peut paraître cruel, mais force est de reconnaître que l'effondrement qui a eu lieu devant la porte circulaire de la salle secrète a non seulement été fatal pour Nick, mais a aussi emporté le carburant et la nourriture dont il avait la charge.
+J'avais pourtant bien insisté qu'il était indispensable de vérifier l'intégrité structurelle des ruines avant de s'y aventurer. Je me souviens clairement en avoir parlé...
+
+Peut-être que la série d'incidents dont nous avons été victimes ne m'a rendu quelque peu indifférent.
+À moins qu'il ne s'agisse simplement là de l'effet qu'a cet environnement inhospitalier sur le moral...
+
+Maître Ebelhart est le plus admirable d'entre nous ; même dans l'adversité et face à toutes ces calamités, il ne se défait pas de son calme et de sa capacité de raisonnement. Peut-être s'agit-il là d'un exemple de ce qu'est l'esprit de résilience d'un vrai aristocrate.
+Maître Landrich semble avoir vu juste.
+Le fait d'être un enfant illégitime ne l'empêche pas d'être à la hauteur de sa caste. Il se montre même plus doué que nombres d'aristocrates.
+
+Une fois le blizzard tombé, nous suivrons les conseils de maître Ebelhart et irons dans la cave des ruines au sud-ouest.
+D'après les inscriptions qu'il a déchiffrées, il est possible que repose là-bas un artéfact très ancien.
+Cela peut paraître difficile à croire, mais le froid unique qui sévit ici a la capacité de préserver les matériaux.
+
+Nous ne pouvons pas trahir la mémoire de ceux que nous avons perdu.
+... Et plus important encore, nous devons nous montrer à la hauteur des attentes de maître Landrich.
+Je risque fort de me retrouver à nouveau nez à nez avec les monstres de l'arène sinon...
+Et quand bien même je triompherais d'eux, je finirais sûrement comme l'esclave de maître Ebelhart, ma mort servie par le fil de l'épée de ce démon roux du Clan Lawrence...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book187_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book187_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2971a6cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book187_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Les terres de Liyue ne furent pas toujours sous la férule du Souverain de la Roche. Nombreux sont les dieux qui les parcouraient à une époque distante.
+
+La région connue sous le nom de « Plaines Guili » était autrefois recouverte de lys vernis. Mais, cernés par les troubles de toute part, ses anciens habitants n'eurent d'autre choix que de fuir, et, conséquence de la prospérité du Port de Liyue, d'autres prirent leur place avec le temps. Mais nombre d'histoires de chevalerie continuent d'y circuler encore aujourd'hui.
+
+Les marchands itinérants et les porteurs racontent ainsi l'histoire de cette mystérieuse silhouette qui apparaissait autrefois au plus profond de la nuit dans les plaines. Ils racontent qu'il s'agissait d'une femme vêtue d'une longue robe indigo, avançant le long de la rivière Bishui, le visage baigné par la clarté argentée de la lune, tandis que la nuit emportait ses mots jusqu'aux cieux et aux étoiles qui jamais ne dorment.
+
+D'après certains clients de l'Auberge Wangshu, seuls ceux qui se perdaient au milieu des lucioles les nuits d'été avaient une chance de l'apercevoir, et seuls ceux capables de distinguer la fragrance du lys verni au milieu des lucioles et des Fées dansantes pouvaient trouver sa trace. D'aucuns supposent qu'il s'agissait là de quelque bête mystique ancienne, ou de quelque servante d'un dieu oublié depuis longtemps portant le deuil de son maître la nuit venue. Il en est même qui pensent que la femme était un chevalier errant, qui, comme nombre de chevaliers errants, abandonna la civilisation et cacha son vrai nom.
+
+Nul ne sait où commence son histoire, mais elle trouve sa fin dans le récit d'un chasseur. Or, contrairement aux histoires racontées par les marchands itinérants, le chasseur fit la rencontre de la femme alors qu'elle se battait à l'épée contre plusieurs ombres menaçantes sous la clarté impitoyable de la lune. Après sa danse élégante et mortelle, elle disparut, ne laissant derrière elle que poussière et sang.
+Le jour suivant, des citoyens découvrirent les corps de soldats Millelithes et de géomètres le long de la rivière.
+Le Bureau des affaires civiles, suite à cet événement, entreprit à plusieurs reprises des recherches. Mais nul ne revit plus jamais la silhouette de la femme.
+
+Peut-être que la danse mortelle était le fruit de quelque vendetta, ou peut-être que la femme était un genre de brigand. Ou peut-être encore, ceci ne requiert ni raison ni excuse. Si les héros sont des héros, c'est qu'ils utilisent leurs épées pour des raisons dépassant souvent l'entendement.
+
+Mais à mesure que les lumières de Liyue recouvraient les villages désertés, cette légende finit à son tour par disparaître.
+On raconte cependant que les rives le long desquelles marchait autrefois la femme continuent de nos jours à foisonner de lys vernis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book188_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book188_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0deb1002
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book188_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dietrich assistait à la chute du Clan Lawrence.
+Qui savait où était parti le chat qu'élevait sa mère... Son père, distrait, et sa mère, hystérique, étaient si proches de lui, et pourtant, il avait beau crier, ils ne lui prêtaient aucune attention.
+
+« Wouf... »
+Dietrich baissa la tête, mais avant qu'il ne puisse ouvrir de nouveau la bouche, le sol s'ouvrait sous ses pieds. Une paire de mains semblables à celles d'une vieille sorcière sortirent du sol et le saisirent par le cou.
+Puis vint la chute, qui sembla ne jamais prendre fin, jusqu'à ce qu'enfin il s'écrase par terre aux pieds de la mégère.
+Étrangement, il n'avait pas mal.
+
+Quelque chose saisit Dietrich par son collier, et il se retrouva hissé à bras-le-corps.
+Tout devant lui n'était qu'obscurité. Il ne pouvait distinguer que ce qui était à ses pieds : une marmite fumante, remplie d'une substance noire d'origine inconnue qui gargouillait et bouillonnait. Il y vit également quelques objets flottant à la surface, et, en se concentrant, arriva même à distinguer des toiles d'araignée et des os de vipère...
+Dans son oreille se glissa la voix de Nottfriga : « Ah, je t'ai attrapé maintenant, mon dernier ingrédient ! Une fois que je t'aurais ajouté, ma potion de vie éternelle sera terminée. Haha ! »
+
+« Wouf, wouf, ouaf ! » (Lâche-moi, sale sorcière ignoble !)
+Dietrich se mit à se débattre de toutes ses forces, n'imaginant pas un seul instant que son collier jusqu'alors intraitable choisirait ce moment pour le laisser glisser...
+« Wouf... »
+Il tombait à nouveau.
+Il n'entendait plus rien, hormis le vent hurlant et le rire fou de Nottfriga.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book189_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book189_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b765c97bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book189_FR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+« Réveillez-vous... »
+Dietrich sentit son corps se balancer doucement.
+« Est-ce que ça va ? »
+Une main se tendit, comme pour vérifier sa respiration.
+La voix était familière...
+Une voix agréable comme la brise en avril et douce comme le soleil de mars.
+
+Dietrich se força à ouvrir les yeux, et devant lui...
+La jeune fille à la chevelure dorée et aux yeux bleus se tenait là.
+« Ah, merveilleux, vous êtes enfin réveillé ! », dit-elle en souriant.
+
+« Cet endroit... Est-ce... Celestia ? », se demanda Dietrich.
+« Non, ce n'est qu'une forêt ordinaire », répondit la jeune fille.
+C'est alors que les sens de Dietrich lui revinrent, et il sut que la jeune fille devant lui était la source de tous ses ennuis – la perfide sorcière Nottfriga ! En un éclair, il s'était remis de ses émotions et avait bondi à distance, en position de défense.
+
+« N'ayez pas peur, je ne vous ferai pas de mal. Ah, j'ai dû oublier de me présenter ! Je m'appelle Madeleine. Je suis... Eh bien, je suis la petite sœur de Nottfriga. » Ainsi parlant, Madeleine fit danser ses doigts derrière son dos, conjurant un sort bénin de magie relaxante, puis s'approcha de Dietrich : « Venez maintenant, tout va bien. »
+
+Dietrich se calma en effet. Il désirait demander à la jeune fille devant lui comment elle pouvait le comprendre... Mais il ne pouvait toujours qu'aboyer.
+« Oh, ça ? Ce n'est qu'un petit sort. Ma sœur le connaît aussi. »
+« Ouaf, wouf wouf ! » (Alors cette vieille mégère sait que je parle, et faisait semblant tout le long de ne pas m'entendre ?)
+« Eh bien... Nottfriga est en fait une personne au bon cœur. » En mentionnant sa sœur, un magnifique sourire s'afficha de nouveau sur le visage de Madelaine.
+« ... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book18_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book18_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..10007fcba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book18_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—— Abysses mortelles ——
+La dynamique entre nos quatre protagonistes avait connu un drôle de tournant alors que les années passaient.
+« Je ne veux plus entendre tes excuses, dit Sachi. Véra continuera de t'aimer même si tes sentiments ne sont pas réciproques. »
+Ike était tel un symbole venu d'un lointain pays, une métaphore de l'inconnu et l'étrange. Cependant un oiseau intrépide ne se repose jamais, et continue de voler dans les cieux.
+« Peu importe ce que tu penses. J'ai mille ans, et je suis vieux, gronda Ike.
+– Alors on a le même âge ! » glissa la princesse apparue de nulle part d'un ton joyeux.
+
+La chance n'était point du côté de Sachi. Ayant enfin trouvé le courage de déclarer sa flamme, le sort ne fut pas charitable à son égard.
+Vous rappelez-vous de l'épée qu'Ike et Véra avaient reçue de la part des anciens lors de leur première rencontre ? C'était là la clé dont avait besoin Ike pour lancer la destinée ! Mais Véra s'était coupé le doigt avec la lame, et un terrible virus ancien mit fin à sa vie !
+
+« Tout ça est de ta faute ! » Sachi empoigna Ike par le col. En temps normal, ce dernier se serait contenté de lui lancer un sourire narquois et feindre l'innocence, n'était-il pas après tout qu'un gentil vieillard ? Mais cette fois-ci, il écarta la main de Sachi.
+« Tu sais remonter le temps, non ? Je t'en prie, fais-le et sauve Véra ! supplia la princesse.
+– Vous ne comprenez pas. Seul le futur peut sauver Véra, changer le passé n'y fera rien. » Ike se mordit la lèvre jusqu'au sang.
+
+Une légende locale raconte qu'autrefois existait un Âge d'Argent, où l'enfance d'une personne pouvait durer jusqu'à deux cents ans. Leur maturité de courte durée était un véritable supplice.
+Les autres atteignaient l'âge adulte, mais la jeunesse restait à jamais hors de leur portée.
+La Mélancolie de Véra, mais sans Véra, continue dans le prochain tome !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book190_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book190_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..eea33dfdc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book190_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+« À croire que les sorcières vendent leur cerveau contre leur magie. Impossible de communiquer avec elle... » Ainsi ruminait Dietrich en suivant la jeune fille aux cheveux dorés, qui avançait tout en parlant.
+« Ne dites pas ça ! Si ma sœur vous entendait, elle serait très en colère », dit Madeleine d'une voix calme en regardant Dietrich.
+« Wouf wouf wouf, ouaf ouaf ? » (Eh bien, vous n'avez pas qu'à... Attendez, comment avez-vous lu mes pensées ?)
+« Dommage... C'est... Trop... Tard... »
+
+Dietrich leva la tête, alarmé par un changement dans l'air qui l'entourait.
+Son expression n'avait pas changé...
+Et pourtant...
+Il comprit immédiatement que la fille devant lui n'était plus la même personne.
+« Il semble que ton cauchemar a été d'une certaine utilité... Pour tes souvenirs, tout du moins. Mais tu es encore loin de faire l'affaire à mon avis. » Cette voix hautaine et froide... Oui, c'était sûrement Nottfriga.
+« Eh bien, je crois que je vais laisser l'Essence du cœur intime en vous. »
+
+« L'Essence du cœur intime » ? Qu'est-ce que c'était que ça encore...
+Un instant... Madeleine venait juste de mentionner quelque chose de la sorte.
+« Ne vous inquiétez pas ! Le cauchemar d'avant n'était qu'une illusion. Ma sœur a placé l'Essence du cœur intime en vous, et elle est capable de révéler vos peurs. C'est pourquoi vous avez rêvé des choses que vous craignez le plus. »
+« Mais ma sœur a dû le faire pour votre bien. Elle a, après tout, une âme si douce. »
+...
+Dietrich sentit les poils se dresser sur son corps tandis qu'il contemplait Nottfriga, tremblant, son esprit vide de toute autre pensée.
+« Il semble que mes enseignements aient été utiles. Bien, continuons notre route. » L'apparence effrayée de Dietrich plut à sa maîtresse, la sorcière.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book191_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book191_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9c9023cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book191_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+« Éric ne va pas pouvoir continuer... Nous n'avons pas d'autre choix que d'abandonner.
+Je laisse ce carnet ici. Le propriétaire de ce trésor sera destiné à le trouver un jour.
+
+Vous l'avez sans doute remarqué : le mécanisme près de la porte nécessite d'être actif en permanence pour que les autres puissent être actionnés.
+Mais à quel prix...
+La personne qui doit maintenir le mécanisme près de la porte activé prend un énorme risque.
+Si les autres mécanismes sont actionnés dans le mauvais ordre, elle...
+
+Un conseil :
+Le nombre de torches allumées ne sont pas une indication sur l'ordre dans lequel activer les mécanismes... Nous avons commis l'erreur d'actionner les mécanismes de cette façon et nous en payons le prix fort.
+Peut-être que l'ordre est indiqué par l'emplacement des torches sur le sol ?
+
+Quelle est la réponse à cette énigme ?
+J'aimerais tant le savoir...
+Mais Éric est vraiment dans un sale état... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book192_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book192_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e2a59f2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book192_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+C'était une forêt sans fin, sans limites. Une fine brume flottait doucement, tandis que les rayonns dorés de l'aube traversaient les feuilles luxuriantes pour venir se poser sur le sol couleur d'émeraude.
+Madeleine tenait à cet instant un chien – Dietrich, en effet – tandis qu'elle avançait tranquillement sur le chemin. La jeune fille aux cheveux d'or traversait la forêt d'un pas léger au milieu des arbres immenses, se déplaçant avec l'élégance et la délicatesse d'un cygne.
+
+« Encore heureux, c'est Madeleine. Ça aurait été cette sorcière de Nottfriga, elle m'aurait sûrement forcé à marcher, ou même utilisé sa magie pour me faire courir. Cet endroit n'est pas fait pour les chiens – ni pour les hommes ordinaires, d'ailleurs. Aucune trace de chemin, que des arbres... Ah, ce serait parfait si Madeleine pouvait continuer à me porter comme ça... » L'esprit à ses pensées, Dietrich regardait Madeleine.
+
+La lumière de l'aube naissante dansait sur le visage de la jeune fille, dont les traits n'avaient rien à envier à n'importe quelle fille de haute naissance. Une peau couleur d'albâtre et des yeux doux lui conféraient une apparence délicate et fragile, semblable à l'éphémère rosée du matin naissant sur les pétales des fleurs.
+« Madeleine a la peau si blanche... Plus que celle de n'importe quelle fille de l'aristocratie que j'aie pu voir », pensait Dietrich en l'observant.
+
+« Laisse-moi te raconter une histoire. L'histoire de ma mort », fit soudain Madeleine.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book193_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book193_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8abb8ee3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book193_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Il y avait fort longtemps, une sorcière donna naissance à des jumelles.
+Cependant, il était impossible pour les sorcières de garder deux descendants de la même génération. C'était le prix qu'elles avaient à payer pour leur immense pouvoir.
+Néanmoins, cette sorcière avait atteint l'apogée de la maîtrise de la magie noire et sacrifia sa propre force vitale pour maintenir ses jumelles en vie.
+
+Malheureusement, cela ne pouvait pas continuer pour l'éternité. Le temps des adieux arriva lorsque les dernières onces de force vitale de la sorcière la quittèrent.
+À sa mort, la sorcière fut enfin libérée de ce monde. Nottfriga, l'aînée des jumelles qui survécut, hérita de tout et se sentit entièrement responsable de la mort de sa jeune sœur, Madeleine.
+Heureusement, Nottfriga avait le même don que sa mère pour la magie noire. En se servant d'elle-même comme réceptacle, elle invoqua l'âme de Madeleine à l'aide de symboles magiques compliqués et d'incantations obscures.
+Par la suite, Nottfriga lut tous les livres reliés en cuir dans sa tour. Grâce à ses connaissances en magie noire et en alchimie, elle parvint à créer un nouveau réceptacle. Cependant, placer l'âme de sa sœur à l'intérieur de ce dernier pour la ramener à la vie était non seulement une action interdite en magie blanche, mais elle était aussi d'une difficulté exceptionnelle. De surcroît, Nottfriga n'avait jamais étudié la magie blanche.
+L'insistance de Nottfriga pour ramener Madeleine à la vie la poussa à continuer ses recherches qui la menèrent enfin à une solution. Elle transforma le réceptacle en un bracelet en forme de serpent qu'elle portait à son poignet et partit à l'aventure.
+
+« Ma chère sœur, nous ne serons plus jamais séparées après cela... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book194_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book194_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e6b1de44
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book194_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Le dernier rayon de lumière s'éclipsa et l'obscurité était sur le point d'engloutir la forêt.
+« C'est l'heure de changer, chère sœur. »
+Madeleine libéra soudainement Dietrich, qu'elle tenait dans ses bras.
+« Une dernière chose, grande sœur, j'ai un cadeau pour toi. J'espère qu'il te plaira. »
+Ainsi, de la lumière s'échappa des doigts de la jeune fille, formant progressivement une boule éblouissante. Madeleine utilisait sa magie blanche.
+« Bien, à partir de maintenant, tu devras bien te comporter. Chut, ne dis rien. »
+« Quoi ? Pourquoi tant de mystère... Argh. » Avant de pouvoir réagir, Dietrich avait discrètement marmonné ces quelques mots, mais il fut interrompu par une délicate main qui recouvra sa bouche.
+Un instant plus tard, la jeune fille – désormais transformée –s'empressa de lui fourrer quelque chose dans la bouche.
+« C'est... »
+C'était la poignée de son épée.
+L'épée qu'il portait autrefois fièrement à sa ceinture.
+« ?! »
+Dietrich tenta d'ouvrir la bouche pour parler.
+
+« Mords là-dedans si tu veux vivre. » Tandis que Nottfriga leva une main en l'air, le collier de Dietrich se resserra de plus en plus, empêchant celui-ci de respirer. Impuissant, il ne pouvait qu'exécuter ce qu'on lui demandait.
+
+« Écoute attentivement. Tu devras bientôt te défendre avec cette épée. Bien que tu ne sois qu'un enfant pourri-gâté inutile, cela serait embêtant pour moi de te laisser mourir ici. » Nottfriga releva la tête de Dietrich et baissa la voix. « Après tout, je n'ai pas terminé de te donner une leçon. Ce ne serait pas drôle si tu mourrais trop vite. »
+L'Enchanteresse de la Nuit finit de parler avant de rétracter sa main pour ajuster ses vêtements.
+Le collier se desserra, revenant à la normale. Aussitôt, l'air passa entre les dents et dans les narines de Dietrich, remplissant à nouveau ses poumons. Cependant, il n'osa pas relâcher la prise de sa mâchoire sur l'épée et devait donc se contenter de respirer d'une étrange façon.
+
+Un instant plus tard, un bruit d'agitation retentit au loin...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book195_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book195_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6332cba5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book195_FR.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+Acte 3 : Fuite au chandelier
+Personnage masculin : Fanjie
+Personnage féminin : Zixin
+Antagoniste : Wu Wang
+
+Scène 1
+(Fanjie portant une robe côté cour, Zixin assise seule côté jardin)
+(Dongtang, appasionnato)
+Fanjie : S'emparer ainsi d'une jeune fille en plein jour ! Mon aimée souffre et je me languis d'amour.
+Fanjie : C'est donc à mon épée d'apporter justice à tous ceux qui la loi méprisent.
+Fanjie : En marche.
+(Fanjie grimpe à cheval et part en direction du repaire de Wu Wang)
+(À part)
+Fanjie : J'ai galopé à bride abattue pour arriver ici, des murs que voici s'entendent rires et cris.
+Fanjie : Voilà sans aucun doute le repaire des bandits.
+Fanjie : Si Zixin je veux sauver, alors l'endroit il me faut chercher.
+Fanjie : Excellent plan qu'il ne reste plus qu'à exécuter.
+(Fanjie saute par-dessus le mur et quitte la scène)
+(Piangevole)
+Zixin : Quelques bougies usées et une lampe esseulée me tiennent compagnie, quand les loups et les tigres rôdent dehors à l'envi.
+Zixin : Qui aurait pu prédire une telle calamité, et comment fuir cet antre du péché ?
+
+Scène 2
+(Wu Wang entre côté jardin)
+(Narration)
+Wu Wang : Je vais et viens comme bon me semble, et même les dieux devant moi tremblent.
+(À part)
+Wu Wang : Hahaha, j'ai eu une prise aujourd'hui.
+Wu Wang : Une femme aussi tendre que jolie.
+Wu Wang : Et maintenant que nous avons festoyé, allons de ce pas rencontrer la belle épeurée.
+(Dongtang, andante calmo)
+Wu Wang : Ce maudit vaurien arrive empestant le vin. Mieux vaut prendre ce chandelier à la main.
+(À part)
+Zixin : Je ne vous appartiendrai jamais !
+(Wu Wang poursuit Zixin, qui le frappe avec le chandelier. Wu Wang chute. Zixin s'écroule de soulagement.)
+(Dongtang, andante calmo)
+Zixin : Dans l'infortune la chance me sourit ! Le pied mal assuré, je fuis.
+(À part)
+Zixin : Aucune lumière à l'extérieur, pourquoi une telle obscurité ?
+Zixin : Et si j'allumais ce chandelier...
+Zixin : Un instant. Si je me fais reprendre, je serai en danger.
+Zixin : Mieux vaut ne point l'allumer, et chercher dans le noir le chemin de la liberté.
+Zixin : Oui, voilà qui devrait marcher.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book196_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book196_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..671fa8f70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book196_FR.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+Acte 5 : Le retour des perles
+Personnage masculin : Fanjie
+Personnage féminin : Zixin
+Antagoniste : Wu Wang
+
+Scène 1
+(Fanjie côté cour, Zixin côté jardin, Wu Wang toujours au sol, les yeux fermés)
+(Les deux tâtonnent dans le noir dans le repaire de Wu Wang)
+(Leurs mains se touchent, mais les deux ont peur, incapables de savoir l'identité de l'autre)
+(Wu Wang se réveille)
+(À part)
+Wu Wang : La bougresse m'a frappé d'un chandelier, quelle force et quelle témérité !
+Wu Wang : Personne aux alentours, pourtant. Peut-être s'est-elle enfoncée dans le camp.
+Wu Wang : Hum, les portes sont bien closes, et il fait nuit.
+Wu Wang : Pas de fuite sans sauter le mur. Cette femme est ici.
+(Wu Wang entre dans la salle)
+(À part)
+Wu Wang : Ces bons à rien ont festoyé jusqu'à s'écrouler. Pas une bougie n'est allumée.
+Wu Wang : Que je trouve de la lumière, et je pourrai chercher la rombière.
+(Wu Wang marche sur les pieds de Fanjie dans l'obscurité, les deux font un mouvement de recul)
+Wu Wang : Hahaha, alors tu es là !
+(Wu Wang ouvre les bras pour s'emparer de Fanjie, qui l'évite. Les deux trébuchent dans le noir, tandis que Zixin se retire dans un coin)
+(Wu Wang attrape enfin Fanjie)
+Wu Wang : Hahaha, je t'ai attrapée !
+(À part)
+Wu Wang : Étrange, tes hanches ont-elles grandi depuis la dernière fois ?
+Fanjie : J'ai mis plus de vêtements, pour me protéger du froid.
+Wu Wang : En effet, mieux vaut se couvrir dans ce cas.
+Wu Wang : Mais pourquoi cette taille démesurée ?
+Fanjie : Je suis une artiste, je porte des chaussons d'opéra.
+Wu Wang : Oh, voilà qui doit être malaisé.
+Wu Wang : Et pourquoi ces mains si épaisses ?
+Fanjie : Approchez donc, que je me confesse.
+Wu Wang : Me voilà, me voilà.
+(Fanjie transperce Wu Wang de son épée)
+Fanjie : Parce que je manie l'épée, avec laquelle je vais t'achever.
+(Wu Wang s'écroule)
+
+Scène 2
+(À part)
+Fanjie : Pitoyable. Un coup d'épée aura suffi.
+Zixin : Fanjie ? Toi ici ?
+Fanjie : Cette voix... C'est Zixin, si je ne me trompe pas !
+(Zixin, Fanjie se retrouvent et leurs mains se touchent)
+Zixin : Fanjie !
+Fanjie : Tu as dû souffrir.
+Fanjie : Ce vaurien est mort, ne restent que ses sbires.
+Fanjie : La tête est tombée, nul doute qu'ils vont fuir en cohortes.
+Fanjie : N'aie crainte ma mie, je m'occupe de la porte.
+(Fanjie brise la porte)
+Zixin : Ah, que me serait-il arrivé, sans un héros de la sorte ?
+(Dongtang, lento)
+Zixin : Que les perles de mon cœur reposent en votre demeure.
+Fanjie : Que la brise nous guide en ce monde ici-bas.
+Fanjie : La pâle lune brille sur les catalpas.
+Zixin : La tête baissée, j'acquiesce - et ainsi naît cette promesse.
+— FIN —
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book197_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book197_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..af87e7d0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book197_FR.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+À Ella Musk, ma petite-fille et héritière, qui est sans doute la petite fille la plus excentrique et la plus mignonne de toute l'histoire de notre famille.
+
+Ce manuel pratique n'offre qu'un recours sommaire en cas de situations requérant que vous communiquiez rapidement et efficacement dans la langue Brutocollinus (cet ouvrage n'est proposé qu'à titre indicatif, et son auteur n'assume aucune responsabilité vis-à-vis des conséquences de son usage).
+Si l'étude de la langue Brutocollinus vous intéresse, n'hésitez pas à vous tourner vers des méthodes d'apprentissages classiques, telles que mon prochain ouvrage à paraître.
+
+Salutations
+« Da/Dada »
+1. Bien, très bien. 2. Réponse informelle (« D'accord, je vois. »). 3. Très/Complètement/Superlatif.
+Note : « Dada upa » signifie « montagne large/haute ».
+
+« Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika »
+1. Un ennemi/Des ennemis !
+Note : Si vous entendez un Brutocollinus prononcer ces mots et que vous avez suffisamment confiance en vous, alors frappez-le un bon coup. Sinon, fuyez.
+
+« Muhe »
+1. Apprécier, vouloir.
+Note : Il est peu probable que vous entendiez des Brutocollinus dire vous apprécier. Vous pouvez donc traduire par « vouloir » en règle générale.
+
+Vocabulaire utile :
+« Gusha »
+1. Légumes, végétaux, fruits. Choses déplaisantes.
+Note : « Moshi gusha » signifie « manger des plantes/de l'herbe », mais peut aussi servir à exprimer la contrariété.
+Lorsque vous entendez un Brutocollinus prononcer le terme « gusha », jugez au ton de sa voix s'il désire des fruits, du riz, du blé ou s'il est contrarié.
+
+« Mita »
+1. Viande, nourriture appréciée. Choses plaisantes.
+Note : « In movo lata mita/Mita in movo lata/Mita movo lata » désigne littéralement la « viande dans l'eau ». Je suppose que vous pouvez en déduire de quoi il s'agit ?
+
+« Upano »
+1. Terme difficile à expliquer (voir note ci-dessous).
+Note : Ce terme renferme l'idée de hauteur, de mouvement ascendant, de vol, et est utilisé en affixe d'autres noms. Il peut signifier le cas échéant « insecte », « oiseau », « nuage », « Éclaireur », ou peut même servir à décrire un compagnon volant dans les airs après s'être fait frapper par un Brutocollinus plus important. Un terme peu aisé à définir, en somme.
+
+« Celi »
+1. Chaud, quelque chose de chaud. Feu.
+2. Soleil (Rarement. « Celi upa » peut aussi signifier « soleil » en supprimant « upa »).
+Note : « Celi lata » est une expression à la syntaxe particulière, qui implique à la fois l'idée de froid et celle de chaleur.
+Cette tournure est généralement utilisée pour décrire les choses émettant de la lumière sans pour autant chauffer, comme par exemple « celi lata gusha » (« herbe à lampe »),
+ou encore « celi lata » (« luciole », « étoile », « lune »), etc.
+
+« Kucha gusha/Unu gusha »
+1. Graines.
+Note : Il est difficile de croire que je puisse ajouter ce terme ici. Les Brutocollinus ne pratiquent pas la culture du sol, mais ont pour habitude de stocker les graines, et parfois, quand ils sont de bonne humeur, d'aller les enterrer quelque part. « Kucha » a une connotation légèrement péjorative en Brutocollinus, et « unu » est le nombre « un », un terme sacré qui incarne le concept de déité et d'origine de la vie. Ces deux termes sont utilisés de manière interchangeable pour décrire la graine, ce qui est assez fascinant en soi.
+Notons en passant que le chiffre « deux » se dit « du », que « trois » se dit « unu du », et que « quatre » est « dudu ». Saurez-vous trouver « cinq » ?
+La réponse est « mani », qui signifie également « mains », « labeur physique ».
+
+« Sada »
+1. Solide, dur.
+Note : En Brutocollinus, « upa sada » a le sens d'être prêt à tout.
+
+« Boya »
+1. Suffixe utilisé pour les couleurs.
+Note : D'après mes recherches, « celi boya » : « rouge », « gusha boya » : « vert », « lata boya » : « bleu », « nini boya » : « blanc », « nunu boya/sama boya » : « noir », « unu boya » : « jaune ».
+
+Temps et direction
+« Aba mosi dada »
+1. Période comprise entre le lever et le repas de midi.
+« Unta mosi dada »
+1. Période agréable comprise entre la fin du repas de midi et le coucher du soleil.
+« Mosi aba nunu »
+1. Période comprise entre la tombée du jour et tard dans la nuit.
+« Unta nunu »
+1. Tard dans la nuit.
+
+« Du ya zido dala ? »
+1. « Où est passé ce truc ? »
+Note : J'ai décidé après mûre réflexion de ne pas inclure dans ce manuel pratique les termes directionnels utilisés par les Brutocollinus. Les Brutocollinus ne possèdent pas de directions absolues, et n'utilisent pour s'orienter que les notions relatives de gauche, droite, avant et arrière. De plus, la perspective qu'ils utilisent lors de l'emploi de ces termes dépend de l'attitude qu'ils adoptent à votre égard : de votre point de vue s'ils sont amicaux, du leur si vous leur déplaisez.
+La meilleure manière de procéder reste de prendre une carte et de leur poser cette question afin qu'ils vous indiquent l'emplacement directement dessus.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book198_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book198_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a93a67f57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book198_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+« ... On a perdu la moitié avant, mais on a quand même réussi à naviguer sur la moitié restante pendant un certain temps... Un sacré navire que voilà, haha ! Malheureusement, la majorité de la cargaison est probablement au fond de l'eau à l'heure qu'il est... »
+« ... On dirait que... Qu'on a été poussés par les courants de sud-est ? Bon, peu importe, le problème à présent, c'est de trouver comment quitter cet endroit... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book199_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book199_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5370ba2ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book199_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+« J'ignore où nous sommes, mais on dirait bien qu'on a laissé Inazuma loin derrière nous. Ah, je donnerais cher pour voir la tête de ceux du Shogunat à l'heure qu'il est ! »
+« Cependant, je ne vois aucune trace de terre à l'horizon. J'ai peur que le navire ne tienne pas le coup si on ne trouve pas rapidement un endroit où mouiller l'ancre... Il faut qu'on trouve une solution rapidement... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book19_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book19_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..731f01dee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book19_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—— La Mélancolie de Véra ——
+Afin de ressusciter Véra, Sachi, Ike et la princesse embarquèrent pour un voyage qui dura vingt longues années. Entre la défaite du Baron de l'Enfer, l'élimination d'un dragon qui dévorait les étoiles en passant par le sauvetage de deux galaxies ainsi que de l'Empire galactique, et l'extermination de quatre espèces néfastes de vers interstellaires, leur périple fut riche en aventures.
+Lorsque Véra ouvrit ses yeux, elle se trouvait dans les bras de Sachi, désormais héros intergalactique.
+Pour les Andromèdes, vingt ans ne sont guère plus que quelques secondes sur le long parcours de leurs vies. Elle était toujours aussi ravissante, mais son visage affichait une étrange expression, partagée entre peine et joie.
+Sachi, qui avait perdu un œil au cours de ses aventures, était devenu un jeune homme grand et fort ; mais certaines choses ne changent jamais. Il fondit en larmes qui s'écoulèrent sur les épaules de Véra. il y avait certaines choses que le temps ne pouvait pas changer. Ses abondantes larmes de joie trempèrent entièrement l'épaule de Véra. Mais malgré cela, il n'était plus le jeune homme d'autrefois, et ne laisserait plus pareille chose se reproduire.
+Ike n'avait lui guère changé ; ses lèvres arboraient toujours en permanence un léger sourire.
+« Je ne suis qu'un écho du temps, dit Ike en commençant la préparation. Comme j'ai expliqué la dernière fois, modifier le passé ne peut pas changer l'avenir, car nul ne peut lutter contre la loi de l'espace-temps. En revanche, nous avons une chance de sauver le monde dans l'avenir aux possibilités infinies. »
+
+Ike rendit à Sachi son apparence de vingt ans plus tôt, et remonta jusqu'au jour de leur départ. Rien n'avait changé entre nos quatre protagonistes, mais ils savaient que leurs jours insouciants étaient révolus.
+« Je suis désolé de t'avoir volé ton enfance, s'excusa Ike auprès de Sachi. Tu peux maintenant la revivre.
+– Pour toi, j'ai bravé tous les dangers de l'univers, et c'est ainsi qu'a fini mon enfance. » Face à la fille de sa destinée, Sachi avait réuni tout son courage. « Sans toi à mes côtés, jamais je ne pourrai atteindre l'adolescence. »
+
+Quelle sera la réponse...?
+L'auteur du roman vit la belle vie grâce aux droits d'auteurs des neuf premiers tomes. Si par hasard vous le rencontrez, nous vous serions reconnaissants de le presser pour le prochain tome.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c173c335f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book1_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—— Des milliards de jours et des myriades de mondes ——
+« Je me dis parfois que ce petit village est tellement ennuyeux... »
+Véra, une jeune fille, se plaignait de nouveau de son village. S'allongeant sur la colline proche, elle ferma les yeux et profita de la douce brise du début de l'été sur son visage.
+« Quel endroit serait intéressant pour toi ? » demanda Sachi, son ami, en s'asseyant à ses côtés.
+Véra se leva, le corps légèrement penché vers l'avant.
+« Je suis sûre qu'il existe une planète, de l'autre côté de la mer étoilée, où se trouvent des dieux qui pourraient exaucer toutes nos prières. Les gens ayant un souhait sincère y font un pèlerinage... Je suis sûre aussi que dans un coin de l'univers galopent quatorze Valkyries se battant contre l'apocalypse. Leurs âmes pures et élégantes brûlent pendant un instant éphémère, mais si beau...
+– Tu lis trop de romans à l'eau de rose.
+– Ahhhhhh... Je m'ennuie tellement. S'est-il passé quoi que ce soit d'intéressant récemment ?
+– Je ne sais pas si ça t'intéresse, mais il y a une nouvelle famille qui a récemment emménagé dans le village.
+– Il y a une différence entre « intéressant » et « nouveau » ! »
+Malgré cette dernière tirade, Véra décida d'aller rendre visite à cette famille nouvelle venue. Sachi quant à lui se souvint de son couvre-feu, et rentra chez lui pour dîner.
+
+...
+Vera poussa la porte de la maison. À sa grande surprise, elle n'était pas verrouillée.
+« Il y a quelqu'un ? »
+C'est alors que les portes de l'armoire de la salle de séjour s'ouvrirent d'un coup. Un jeune garçon aux cheveux noirs et portant des lunettes apparut ; à sa suite apparut une substance gluante et bleue à tentacules.
+« Pousse-toi, pous... Tal, pourquoi as-tu laissé entrer une inconnue ?! »
+Le jeune garçon aux cheveux noirs repoussa légèrement Véra et saisit une hache posée près de la porte.
+« Pas de choix. Puisque tu as tout vu, je ne peux que... »
+Véra s'en sortira-t-elle ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book200_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book200_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d7c493b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book200_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+« ... Pas d'autre solution pour quitter cet endroit que de passer à travers le brouillard. Il doit bien y avoir un moyen... »
+« ... Le phénomène est visible sur le récif au nord-ouest, j'ai vraiment envie de l'amener le voir. Si mes souvenirs sont bons, ça arrive aux alentours de 11 heures... »
+« ... Une brèche est parfois visible brièvement dans le brouillard au-dessus de l'île au nord-est. Qui sait, peut-être arrivera-t-on à quitter ces îles... »
+« ... Le vent. Oui, avec le vent, traverser d'une traite devrait être possible. Mais la direction suivie par les vents dans cette région maritime est particulièrement étrange, et il est indispensable de saisir le bon moment. Peut-être que partir vers midi pourrait marcher... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book201_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book201_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book201_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book202_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book202_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book202_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book203_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book203_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book203_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book204_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book204_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book204_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book205_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book205_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book205_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book206_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book206_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b07cda7fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book206_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Avis de recherche
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book207_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book207_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7ef7b18d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book207_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Prologue - L'histoire orale des Tanukis d'Inazuma
+
+Il est dit que dans le passé, avant que les mortels fragiles et éphémères ne traversent la mer vers ces terres, Inazuma était une terre qui appartenait aux Tanukis.
+Paresseux et inconstants de nature, les Tanukis ne s'inquiétaient jamais du lendemain et n'avaient pas non plus à se soucier des problèmes d'aujourd'hui toute la nuit. Pendant cette période, le pays d'Inazuma était un paradis douillet pour les Tanukis et chaque jour était un festival rempli de joie.
+
+Du moins, c'est ce que disent les anciens Tanukis.
+
+Plus tard, les Kitsunes sont arrivés par la mer, forçant les Tanukis dans une grande guerre qui a duré d'abord pendant 800 ans, puis 800 ans de plus, avec de lourdes pertes des deux côtés, jusqu'à ce que finalement la seule option soit de tenir des pourparlers de paix. Les Tanukis sont un groupe têtu qui à ce jour n'admet toujours pas la défaite, mais le fait demeure qu'ils ont cédé le géant cerisier tonnerre aux Kitsunes.
+
+Mais les Kitsunes étaient également des créatures insidieuses, rusées et changeantes. La légende raconte que pendant la longue guerre, de nombreux Kitsunes et Tanukis furent déconcertés par leurs modifications constantes d'apparence, au point de ne plus se rappeler d'où ils venaient et ce qu'ils étaient.
+
+C'est ainsi que naquirent les pauvres âmes mortelles de ces créatures perdues.
+
+Cette histoire et bien d'autres m'ont été racontées par le Tengu qui aime se vanter.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book208_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book208_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..32185956d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book208_FR.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+L'histoire de Yoichi
+
+Une Tengu nommée Yoichi habitait à Hanamizaka, dans une petite rue appelée « Allée Toki ». Elle y louait un magasin qui vendait de l'alcool et vivait tranquillement.
+
+Et quand je dis « tranquillement », c'est un peu simpliste. « De manière complètement et totalement chaotique » serait une description plus précise.
+
+En théorie, quelqu'un qui aime suffisamment l'alcool pour démarrer un commerce devrait en savoir un peu sur le sujet. Cela s'applique autant aux monstres qu'aux humains.
+Mais pour être absolument franc, Yoichi avait un goût terrible pour l'alcool et elle n'avait aucun sens des affaires. Pire encore, même après tout ce temps dans le royaume humain, elle ne s'était jamais débarrassée de ses horribles habitudes de Tengu. Parfois, elle se saoulait jusqu'à causer du grabuge avec d'autres de son espèce, ou jusqu'à enlever des enfants humains en paradant toute la nuit, provoquant un chaos total. D'autres fois, elle faisait irruption dans un théâtre, sans se soucier de l'atmosphère, puis se pavanait sur scène avec désinvolture et commençait à violenter l'acteur principal... La liste est longue.
+Sans son rang supérieur parmi les monstres et ses relations étendues dans la société humaine, je soupçonne que Yoichi aurait fini sous la lame d'un héros il y a longtemps.
+Mais les monstres et les humains de l'Allée Toki la voyaient différemment. Même le grand Gongen ne l'avait jamais punie sérieusement, car elle n'avait jamais causé de problèmes majeurs.
+
+Bien que hautaine et négligente de nature, en tant que « magnifique monstre à l'écart du commun des mortels » (ses propres mots), Yoichi n'était pas très attachée aux possessions du monde. Tout l'argent qu'elle obtenait était dépensé rapidement en alcool - ou bien en romans de la Chambre Yae, qu'elle lisait à moitié avant de les jeter rapidement par sa fenêtre. En conséquence, sa maison n'était pas ce que vous appelleriez « domestiquée »... Bien au contraire, en fait.
+
+En termes simples, elle n'avait aucun bien terrestre à valeur sentimentale... La seule exception étant l'éventail en papier doré qu'elle portait à la taille.
+
+Les grands Tengu sont une race de monstre qui voyage dans de nombreux mondes différents, et il n'est pas rare qu'ils se parent de trophées de combat possédant une histoire intéressante. C'était le cas de cet éventail en papier.
+Par une nuit au clair de lune, une Yoichi ivre, le col de sa chemise grande ouverte, a commencé à me vanter son histoire...
+
+Elle a dit que dans l'un des nombreux mondes qu'elle avait traversés, elle avait pris la forme d'un jeune archer orgueilleux, servant sous un Shogun tout aussi hautain. Sous le commandement de ce Shogun, elle – ou plutôt « il » – avait fièrement abattu d'innombrables adversaires, y compris des samouraïs mortels au gros ventre et des ninjas tanukis astucieux. Même les puissants cannibales ne faisaient pas le poids face à ses flèches.
+
+« Hahahahaha ! Tu es vraiment un grand soldat ! Ta vision est vive comme l'éclair, tout comme les grands Tengu ! »
+À cet âge, le Shogun vaniteux avait tendance à rire d'une manière bruyante et odieuse, ce qui était des plus inconvenants.
+Après cela, Yoichi accomplit de nombreux exploits pour le Shogun, exécutant de nombreux monstres et malheureux mortels. Il va sans dire qu'elle a probablement inventé certaines de ces histoires. Mais ce pour quoi elle est vraiment devenue célèbre, c'est la bataille finale de ce monde, un monde dans lequel elle a passé cent ans.
+
+Pendant cette bataille navale, le Shogun et les rebelles ont bravé les eaux tumultueuses du détroit. Les monstres se comptaient par millions, et les guerriers humains par dizaines de millions. En plus des innombrables morts, des centaines de milliers de navires ont été perdus dans les profondeurs de la mer. Yoichi a personnellement calculé tous ces chiffres ahurissants. Bien sûr, avec mon aide...
+
+Comme il est typique de tant d'histoires de guerres âprement livrées, des héros courageux des deux côtés ont fauché leurs ennemis comme des brins d'herbe, peignant la mer d'un rouge sang, tandis que les généraux rivaux refusaient obstinément de reculer, préférant rester enfermés dans l'intransigeance que de retirer leurs troupes et de les renvoyer chez elles pour une bonne nuit de repos.
+
+Finalement, par une nuit froide et éclairée par la lune, un petit bateau a lentement flotté hors des lignes ennemies. À bord se tenait une silhouette solitaire, comme un reflet dans l'eau, un mât scintillant dressé à côté, au sommet duquel était attaché un éventail en papier qui brillait d'or au clair de lune.
+
+« Argh, ARGH... Je suis furieux, furieux ! Cette provocation flagrante ne peut être tolérée ! »
+Le Shogun plissa les yeux, vit l'éventail doré au loin et se mit instantanément en colère.
+
+Yoichi ne pouvait pas comprendre pourquoi la fierté du Shogun était si fragile, mais elle était trop paresseuse pour sympathiser avec le petit sens mortel de la dignité. À ce moment-là, elle... non, « il » fixa son regard tengu perçant sur la silhouette flottante dans le bateau.
+
+Ce qu'il vit était une femme, complètement différente de Yoichi.
+
+Quelques instants plus tard, une seule flèche traversa la lune et déchira le ciel nocturne.
+
+« Haha, bien ! »
+Bientôt, les cris du Shogun furent étouffés par les acclamations de l'armée.
+
+« Si ces vieux crétins réalisaient ce qu'ils ont perdu, ils exploseraient de rage ! ».
+Yoichi laissa échapper un rire vaniteux et malicieux. Elle était ivre. La grande Tengu avait un certain scintillement dans ses yeux, plutôt repoussant, qu'elle n'essaya pas de dissimuler.
+
+Ce qui s'était passé, c'est que lorsque la flèche volait dans les airs, Yoichi avait déjà déployé ses ailes géantes et traversé le détroit, arrachant l'éventail en papier doré et la beauté ahurissante s'y tenant alors qu'elle passait au-dessus du bateau. Elle dépassa ensuite le Shogun maudit et s'envola hors du champ de bataille sans s'en soucier.
+Un butin parfait pour une Tengu.
+Un peu dommage par contre...
+« Eh bien, vous savez ce qui s'est passé, c'était une neko. Elle m'a écorchée tout au long du chemin... »
+Yoichi tira la langue et soupira d'exaspération.
+
+« Oh oui, c'est la saison des vivaneaux ! Vous devriez en emporter avec vous. »
+« Hein ? Même une Tengu avare comme vous a du cœur ? »
+« Je parlais de cette femme ! »
+Sous le regard menaçant de la Tengu, je n'ai eu d'autre choix que de ramasser les vivaneaux restants et de partir à la hâte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book209_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book209_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8bc3d6e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book209_FR.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+Le récit d'Osen
+
+En quittant la maison de Yoichi, je suivis la ruelle sinueuse avant de tourner dans une rue étroite pour arriver chez la vieille dame.
+Les chats se réveillaient lorsque la lune atteignait son apogée dans le ciel étoilé.
+On dit que les chats ayant vécu pendant des centaines, voire des milliers d'années, pouvaient facilement prendre la forme d'une jeune femme pour pousser les gens à faire des actions drôles et stupides, ou poursuivre des voyageurs innocents par vengeance. Cependant, tout cela n'était que le fruit de l'imagination des mortels.
+En réalité, les « Bake-neko » ne prenaient la forme de jeunes femmes que lorsqu'ils étaient particulièrement en colère. En général, ils préféraient se transformer d'une femme âgée, en partie en raison de leur nature rusée et acariâtre, mais aussi parce que la vieillesse était un atout quand on se déguise, pour se présenter comme des âmes innocentes et douces aux pauvres gens sans méfiance.
+
+« Ce n'est pas gratuit ! »
+Je levai la tête au son de la voix, apercevant une jeune femme assise sur l'avant-toit, comme si elle attendait là depuis longtemps. Son visage était caché par l'ombre ; tout ce que je distinguais était un sourire sur son visage, ainsi qu'une lumière verte et dorée reflétée par ses yeux. Le clair de lune illuminait ses épaules à moitié exposées jusqu'au bas de sa robe, s'infiltrant dans les interstices de sa robe. Cela mettait en valeur ses longues jambes fines d'un éclat de porcelaine. Elle jouait avec un bilboquet d'un air distrait.
+
+La vieille dame était absolument furieuse...
+
+« Tu es encore en retard aujourd'hui. »
+« Euh... désolé. »
+
+Des moustiques se heurtaient sans cesse à la lampe en papier, ce qui la faisait vaciller de façon nonchalante.
+Un vent humide s'est levé au clair de lune et avait fait taire les cigales.
+
+Avec ses cheveux détachés, la dame tourna son rouet avec un sourire étrange sur le visage. Il était assez terrifiant.
+J'étais un Tanuki suffisamment en bons termes avec les Tengu pour boire en leur compagnie, mais il fallait quand même que je me comporte au mieux avec les Bake-Neko. Je me suis donc prosterné et me suis excusé à profusion pour ma transgression.
+
+« Peu importe. Lève-toi tant que le vivaneau est frais. »
+Je me rassis normalement, malgré beaucoup de difficulté en raison de ma forme rondelette de Tanuki. La jeune femme se transforma à nouveau lentement retransformée en une vieille femme qui arborait un sourire bienveillant, mais étrange.
+« Merci, grand-mère Sen. »
+« Appelle-moi Osen ! »
+
+J'étais soulagé.
+Cependant, quelque chose semblait clocher.
+
+« Hahahaha ! D'ailleurs, comment va cet imbécile ces derniers temps ? »
+Osen goba un poisson frais tout entier, avec la queue.
+
+Quant à la façon dont son destin a croisé celui du Grand Tengu, les faits ne pouvaient être qualifiés que de farfelus. Nous avions déjà entendu ce récit ridicule du point de vue de Yoichi, mais la version du Bake-neko était complètement différente.
+
+Osen ne naquit pas dans notre monde, elle venait d'un monde où les mortels étaient plus nombreux.
+Une nuit, dans une forêt de bambou, Osen avait été capturée jeune par un moine errant. Ballottée pendant longtemps de part en part, elle fut achetée par le Shogun pour en faire une sorte d'« Obake-Neko ».
+Elle n'avait que peu de souvenirs de cette époque, si ce n'est qu'elle se demandait pourquoi les hauts dignitaires du monde des mortels prenaient plaisir à l'embêter et à jouer avec elle. Chaque jour, elle était poussée à réduire ses ennemis en pièces ou à jouer à des jeux ennuyeux qu'eux seuls semblaient apprécier.
+Cela dura si longtemps que n'importe quelle personne normale serait devenue folle. Cependant, les démons font preuve de beaucoup plus de patience que les mortels, en raison de leur longue espérance de vie.
+
+Plus tard, lorsque son shogun et celui des rebelles commencèrent à se battre, Osen se transforma en ninja.
+
+« C'est la partie la plus ennuyeuse de l'histoire... »
+Osen plissa les yeux en disant cela et sa bouche qui s'étendait d'une oreille à l'autre laissa échapper un grand bâillement.
+
+La nuit de cette bataille navale, le Shogun eut un plan ingénieux...
+Il ordonna à Osen de se transformer en une belle jeune femme et de se tenir sur un petit bateau avec un éventail d'or pour humilier les rebelles, afin qu'ils n'osent pas s'approcher. Même s'ils le faisaient, le Bake-neko leur donnerait une leçon brutale.
+
+Mais bien évidemment, Yoichi se tenait dans les rangs des rebelles...
+« C'est alors que cet imbécile s'est soudainement avancé en criant de tirer une flèche sur l'éventail. »
+Le Grand Tengu...
+« ... a glissé, puis est tombé dans la mer et plouf ! »
+La vieille femme à tête féline ne put pas s'empêcher de ricaner.
+
+« Elle avait tellement bu cette nuit-là qu'elle s'était crue au milieu d'une mer orageuse. Mais la lune brillait d'un éclat calme et froid, puis il n'y avait pas la moindre trace du vent. »
+« Cependant, cela faisait quelques centaines d'années que je n'avais pas vu quelqu'un d'aussi amusant. Alors, pour lui épargner l'humiliation, j'ai étouffé mon rire et j'ai baissé l'éventail moi-même... Des cris d'admiration se faisaient entendre de leur bateau. Rien que d'y penser m'amuse encore aujourd'hui... »
+
+Ensuite, le Grand Tengu déploya ses ailes gigantesques et s'élança dans les airs, comme un nuage recouvrant la lune pour plonger vers la belle femme...
+« Après une rafale de flèches, elle est tombée dans la mer et ressemblait à un hérisson. Pour ma part, je ne pouvais plus faire semblant d'être impassible, alors j'ai éclaté de rire. »
+Riant à gorge déployée, Osen dépêcha le Grand Tengu malchanceux dans la mer et lui fait une clé de bras avant de voler sur les flottes des deux camps en gloussant, ce qui fit perdre patience aux deux shoguns.
+On dit qu'elle survola huit navires d'affilée, puis disparut dans la nuit. Le rire du démon félin retentit pendant plus de trois jours après la fin de la bataille.
+
+« Je ne pouvais pas m'arrêter de rire, alors je me suis agrippée aussi fort que je le pouvais... Mais l'état pitoyable dans lequel elle se trouvait m'a fait rire encore plus, et plus je m'agrippais, plus je riais ! Hahahaha... »
+Le chat se transforma en une vieille femme qui ne pouvait s'empêcher de rire.
+
+« Et puis plus tard, elle m'a amenée dans ce monde et m'a traitée comme une sorte de trophée ! »
+La vieille femme pinça ses lèvres et son visage se transforma en celui d'une jeune femme boudeuse. Ses joues teintées qui étaient restées d'un rouge vif après avoir ri si fort qu'elle pouvait à peine respirer lui donnaient un air comique.
+« Je ne suis pas un trophée ! »
+
+« D'ailleurs, c'est peut-être pour cette raison qu'elle n'ose pas venir me rendre visite. »
+La vieille femme aux traits félins et au visage de jeune femme soupira doucement, puis esquissa à nouveau un sourire sournois.
+
+« Il est temps pour toi de partir, aussi. Laisse la porte ouverte et reviens quand la lune sera pleine. »
+« Au fait, n'oublie pas d'apporter ce manteau de pluie à notre vieille amie. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book20_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book20_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6ef969b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book20_FR.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+—— Passages choisis ——
+« La Brise de la Forêt » et « La Brise du Lac » forment les deux parties d'une anthologie de poèmes narratifs chantés par les bardes mondstadtois, et compilés grâce au travail de nombreux chercheurs.
+Les bardes chantent pour gagner leur vie, aussi est-il difficile d'apporter crédibilité à leurs histoires, souvent arrangées pour attirer plus de badauds, et ainsi gagner quelques moras de plus. Mais c'est justement grâce à l'imagination et l'ingénieuse rhétorique dont ils firent montre qu'ont pu perduré à travers les âges toutes sortes de légendes.
+...
+« À l'origine des chants du poète, l'Antiquité repose. »
+« Aux premiers jours parmi nous marchaient les dieux. »
+Le barde, qui venait d'achever la légende des ruines et celle de Vennessa, commença à chanter l'histoire du Dragon Anémo : « L'histoire qui va vous être contée remonte à des temps immémoriaux, quand les dieux vivaient parmi nous... » Le dragon bénit par les vents naquit à Gaotian* durant cet âge d'or. Descendant des cieux, il inspecta le monde de ses yeux curieux.
+Le dragon atterrit dans un village ; mais la populace terrorisée lui jeta des pierres. Il ne put comprendre le sens des cris apeurés.
+Le dragon atterit dans un cimetière, d'où lui parvinrent les lamentations des hommes. Il ne put comprendre les tristes complaintes.
+Le dragon atterrit dans un verger ; mais il fut maudit par les paysans marris d'avoir perdu leurs arbres. Il ne put comprendre les mots de leurs colère.
+Le monde était bien compliqué pour un jeune dragon, et perplexe était son esprit ; mais il n'abandonna point.
+Un jour, le jeune dragon entendit la mélodie de la lyre sacrée. Himmel était son nom, et l'instrument était le compagnon de l'Archon Anémo. Attiré par les vers du poète, le dragon atterrit aux côtés du meilleur chanteur qu'aient connu les cieux.
+Les hommes paniquèrent, car il est bien connu qu'Archons et dragons élémentaires ne font point bon ménage.
+« Quel bête magnifique ; sa beauté n'a d'égale que sa bienveillance ! » chanta le barde.
+« Mais nous ignorons ses intentions », répondirent les hommes.
+Qui saura dire quelle étrange magie se cache derrière les mélodies et les poèmes capables de séduire aussi bien hommes que dragons ? Le dragon décida de rester aux côtés du barde, car en son cœur brûlait le désir d'être compris de tous les êtres. Il apprit le langage des hommes, ainsi que les techniques de chant du poète.
+(il manque ici un passage)
+Les générations à suivre virent en lui l'un des Quatre Vents, protecteur et vigile de Mondstadt.
+
+« Du royaume le soleil a disparu ; son éclat la perle a perdu. »
+« Son doré l'or n'a plus ; l'apparat de la soie n'est plus. »
+Ainsi débute cette histoire du royaume perdu de Khaenri'a.
+La dynastie de l'Éclipse Noire tomba, et le mal s'empara des terres de l'Empire. Un alchimiste connu sous le nom de Gold, dont l'avidité n'avait d'égale que son ambition, créa à l'aide de ses immenses pouvoirs une armée de créatures des ténèbres. Parmi celles-ci Durin, un dragon serpentin noir comme l'ébène, surgit de la mer et fit planer son ombre funeste sur Mondstadt. Las ! Nul n'avait hérité du titre de Chevalier Croc de Lion ; l'Ordre de Favonius était impuissant face à cette sombre menace.
+L'Archon de Mondstadt entendit les prières du peuple. La lyre sacrée résonna de nouveau, et le Dragon Anémo répondit à son appel.
+Dernier rempart contre le mal, le Dragon tomba sur la créature des ténèbres ; et les deux géants combattirent dans la tempête faisant rage.
+Mordant son adversaire à la gorge, le Dragon Anémo sortit vainqueur du terrible combat ; mais son geste eut un prix élevé, car ce faisant le sang venimeux coulant dans les veines de son ennemi se répandit en son corps. Le liquide était d'or corrompu, capable de faire s'écrouler les montagnes et de faire pourrir la terre.
+Ayant mis sa vie en jeu pour protéger Mondstadt, le Dragon Anémo, convaincu à présent que les hommes l'avaient compris, se laissa emporter par un profond sommeil.
+Triste fut la mélodie de la lyre sacrée ce jour-là.
+Ainsi fut son chant : « Qu'à ton réveil puisse tes ailes se déployer, puisses-tu vivre libre ! Car voler libre dans les cieux est ton destin ; et les mortels enfin verront ta vraie nature... »
+
+(Gaotian* : Lorsque la vie naît des éléments, elle descend et devient un blob, ou bien s'élève pour former un papillon. En de très rares occasions seulement le processus résulte-t-il en dangereuse créature élémentaire. Les dragons élémentaires sont une vision extrêmement rare, et leur pouvoir peut rivaliser avec celui des démons antiques.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book210_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book210_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3296e215a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book210_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+L'histoire de Grand-mère Ame
+
+Après avoir quitté la maison d'Asen, j'ai tourné à gauche, puis à droite dans une allée sinueuse jusque dans une cour humide pour enfin arriver à la maison de Grand-mère Ame.
+Dans l'élégante cour, même les cigales étaient silencieuses. On pouvait seulement distinguer le faible bruit des gouttes d'eau s'échappant du suikinkutsu accompagné des battements rythmiques du shishi-odoshi.
+Il y a de ça bien longtemps, dans les montagnes et forêts où les démons pouvaient vivre de manière insouciante, la femme qui changeait la brume en pluie était l'amie du Tanuki et du Kitsune.
+Naturellement, nous autres démons sommes très différents des mortels. Nous ne sommes pas tourmentés par de complexes problèmes, nous ne tenons pas compte de la classe ou du statut. Mais dans les montagnes enveloppées par la brume et la pluie, la douce Ameonna gagna respect et admiration.
+Ce n'est que plus tard que tout le monde fut soumis au grand Gongen. Il faisait bon vivre pour les motels, tandis que les démons vivaient reclus dans différents endroits ou étaient victimes de destruction et d'oppression... C'est à ce moment que Grand-mère Ame s'installa dans l'Allée Toki. En signe de compassion, la Kitsune du Sanctuaire de Narukami, madame la guuji, lui fit cadeau de cette résidence.
+Quelle sorte de peine et de tristesse poussa la grande prêtresse à prendre soin de manière si particulière de Grand-mère Ame ?
+
+M'arrêtant brièvement dans la cour, j'observais le croissant de lune qui ondulait à la surface de l'étang, tandis que sa voix rententit légèrement dans la douce brise du soir.
+
+« Veuillez m'excuser de vous avoir fait attendre. »
+En tournant la tête, j'aperçus Ameonna qui se tenait sur le pas de la porte. Elle baignait dans la pâle lumière du clair de lune, sa longue robe blanche étincelait comme la rosée du matin. Sa silhouette jeune et mince dégageait l'aura mélancolique d'une époque depuis longtemps révolue.
+
+J'ai alors baissé la tête et lui ai tendu hâtivement le vêtement de pluie qu'Asen m'avait donné, sans oser croiser le regard de ses pâles yeux gris.
+La rumeur court parmi les mortels que les yeux de la triste Ameonna prennent la teinte grisée d'un personne en train de se noyer. Ceux qui osent directement la regarder dans les yeux seront à jamais perdus dans l'incompréhensible brouillard de pluie.
+Bien sûr, ce n'est qu'une légende ridicule racontée chez les mortels. Mais la politesse rudimentaire qui dit de « ne pas regarder dans les yeux d'Ameonna » est une règle non écrite parmi les démons.
+
+« Merci. »
+La voix de Grand-mère Ame était toujours aussi douce et agréable, comme la roée du matin dans la brume.
+
+Elle ne m'invita pas à rentrer, tout comme elle ne me fit pas part de son histoire.
+Elle ne fit que me tendre un coffret en bois. C'était tout ce qu'il me fallait savoir.
+Je quittai alors la cour à la lueur de la lune.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book211_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book211_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..caa74a7ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book211_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+L'histoire de Gonbei
+
+Gonbei a soixante-seize ans et est le seul mortel vivant dans l'Allée Toki.
+Il fut fermier, samouraï et artisan.
+Le coffret dans mes mains est une de ses œuvres. Sa surface vernie est incrustée de perles nacrées, grâce une technique qui lui fut enseignée par les pêcheurs de l'Île de Watatsumi.
+
+« Merci beaucoup. »
+Le vieil homme en face de moi inclina la tête.
+Même si j'avais secrètement la conviction que telle était la manière dont les mortels devaient se comporter envers les démons, je ne pouvais m'empêcher de ressentir une pointe de pitié envers sa mélancolie.
+
+Selon Gonbei et contrairement aux légendes populaires, il fut un temps où il était ami avec l'Ameonna qui parcourait les montagnes et forêts.
+Gonbei, à l'époque adolescent, tentait de faire tomber la pluie sur les champs de son village frappé par la sécheresse. Il écouta les paroles de l'ancien et partit dans les montagnes pour demander de l'aide à l'Ameonna.
+À cette époque, Grand-mère Ame n'était guère plus jeune et avait profondément conscience des changements de ce monde. Mais les créatures des montagnes et des forêts ont toujours été plus simples et naïves que les mortels.
+
+Hmm, que se passa-t-il ensuite ? Le jeune Gonbei commis l'erreur indicible de tromper les créatures des montagnes et des mers. Bien qu'encore aujourd'hui, il maintient que cette duperie était dans le seul but de sauver son village.
+
+Son village connut une année de récoltes exceptionnelles grâce aux pluies abondantes.
+Après cela, Gonbei, profondément honteux, évita les montagnes lointaines et s'installa longtemps en ville.
+
+« Je suis vraiment désolé. » Le vieux mortel inclina la tête mais ne prit pas le coffret.
+Je quittai sa maison avant que le clair de lune ne soit enveloppé de sombres nuages.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book212_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book212_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab028174e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book212_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Entracte
+
+Il est dit que dans le passé, avant que les mortels fragiles et éphémères ne traversent la mer vers ces terres, Inazuma était une terre qui appartenait aux Tanukis.
+Paresseux et inconstants de nature, les Tanukis ne s'inquiétaient jamais du lendemain et n'avaient pas non plus à se soucier des problèmes d'aujourd'hui toute la nuit. Pendant cette période, le pays d'Inazuma était un paradis douillet pour les Tanukis et chaque jour était un festival rempli de joie.
+
+Du moins, c'est ce que disent les anciens Tanukis.
+
+Plus tard, les Kitsunes sont arrivés par la mer, forçant les Tanukis dans une grande guerre qui a duré d'abord pendant 800 ans, puis 800 ans de plus, avec de lourdes pertes des deux côtés, jusqu'à ce que finalement la seule option soit de tenir des pourparlers de paix. Les Tanukis sont un groupe têtu qui à ce jour n'admet toujours pas la défaite, mais le fait demeure qu'ils ont cédé le géant cerisier tonnerre aux Kitsunes.
+
+Mais les Kitsunes étaient également des créatures insidieuses, rusées et changeantes. La légende raconte que pendant la longue guerre, de nombreux Kitsunes et Tanukis furent déconcertés par leurs modifications constantes d'apparence, au point de ne plus se rappeler d'où ils venaient et ce qu'ils étaient.
+
+C'est ainsi que naquirent les pauvres âmes mortelles de ces créatures perdues.
+
+Je déambulais dans les allées et ruelles sinueuses tout en me remémorant l'histoire des Tanukis.
+Finalement, je ne trouvai aucun restaurant encore ouvert.
+
+Il était temps de rentrer.
+Gardant cela à l'esprit, je me relevai tout en m'étirant le dos devant l'étal de nouilles soba d'oncle Kitsune.
+
+Quand soudain, je sentis une odeur familière venant de derrière...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book213_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book213_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..18f9cb18e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book213_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Acte 5, Scène 3
+« ... Juusaburou a mené le reste des samouraïs dans une bataille féroce contre les bandits...
+qui se sont progressivement dispersés et ont fui après l'offensive.
+Répliques :
+Kyuzo : « Juusaburou ! Les bandits sont presque partis ! »
+Juusaburou : « Ils n'abandonneront pas Taniko aussi facilement. Restez vigilants ! »
+... Après avoir vaincu les bandits, Juusaburou regarde autour de lui avec perplexité et crie :
+Répliques :
+Juusaburou : « Les bandits ! Où sont les bandits ? »
+Kyuzo : « Ils ont tous été vaincus. »
+Juusaburou resté figé sur place, observe les alentours et éclate soudainement en sanglots. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book214_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book214_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a8fc74a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book214_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Grande fortune ——
+Aujourd'hui, vous retrouverez ce que vous avez perdu.
+Les efforts que vous pensiez vains ne le seront pas.
+Des amis qui s'étaient séparés pourraient se réconcilier.
+Vous vous souviendrez de ce que vous aviez oublié.
+Rien n'est jamais irrécupérable.
+Aujourd'hui, vous récupérerez ce que vous avez perdu.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : un scarabuto énergique.
+Les scarabutos sont de petites créatures pacifiques qui évitent la confrontation.
+Que cette recherche de paix vous apporte le bonheur.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book215_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book215_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bef50af38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book215_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Grande fortune ——
+Aujourd'hui, le vent se lèvera et vous réussirez sans effort tout ce que vous entreprenez.
+Les gens autour de vous seront exceptionnellement de bonne humeur. Aucun conflit ne surviendra.
+Vous vous régalerez de délices que vous avez toujours voulu goûter sans en avoir eu l'occasion.
+Tout se passera bien au travail et en voyage.
+Profitez de cette journée et avancez avec zèle.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : une herbe à sanglots robuste.
+Beaucoup de gens ignorent que l'herbe à sanglots peut prédire les orages.
+Cherchant le regard de l'Archon Électro, elle ne pousse que sur les îles d'Inazuma.
+Il est dit que la sensation de picotement ressentie lors de sa cueillette est la manifestation de bonne fortune.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book216_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book216_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e96c8fac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book216_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Fortune montante ——
+Les jours où les nuages dérivent dans le ciel apportent un grand sentiment de satisfaction.
+Votre travail se déroulera en douceur et de bonnes idées vous viendront, même pendant votre sieste du midi.
+Vous trouverez soudainement un tout nouveau terrain d'entente avec de vieux amis...
+Chaque jour sera positif et rempli de joie.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : un melon lavande bien mûr.
+Les gens louent souvent la qualité d'être soi-même aussi bien à l'intérieur qu'à l'extérieur.
+L'apparence extravagante du melon lavande cache une humble douceur à l'intérieur.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book217_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book217_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ad84e364
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book217_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Fortune ——
+Un jour comme les autres. Une routine à laquelle votre corps et votre esprit sont habitués.
+Un objet apparaîtra pour remplacer quelque chose que vous avez perdu et qui vous apportera un grand bonheur.
+Les relations avec les connaissances que vous voyez le plus souvent s'amélioreront, et certaines pourraient même se transformer en précieuse amitié.
+Même les jours les plus ordinaires ont le potentiel de devenir de précieux souvenirs.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : un noyau cristallin brillant.
+Les papillons cristallins sont de minuscules formes de vie nées d'une condensation d'énergie élémentaire.
+Et les éléments sont des bénédictions promises par le monde aux gens qui l'habitent.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book218_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book218_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..53573e779
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book218_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Fortune ——
+Aujourd'hui est un où rien de particulier ne se produit... Pourtant, vous ne pouvez pas vous empêcher de vous sentir heureux.
+Vous trouverez quelque chose que vous pensiez avoir perdu depuis longtemps dans un endroit que vous n'aviez jamais remarqué auparavant.
+La nourriture aura un goût plus frais que d'habitude et le paysage devant vos yeux semblera plus lumineux que jamais.
+Le monde est plein de choses nouvelles et merveilleuses.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : un œuf d'oiseau chaud.
+Les œufs regorgent d'un potentiel illimité : ce sont les graines de l'avenir.
+Dans la même optique, pensez à ce que le monde représente pour la vie à l'intérieur de l'œuf...
+Sans doute un lieu rempli de choses inconnues et palpitantes.
+Assurez-vous de traiter cet œuf avec soin et douceur.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book219_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book219_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4e1b6d0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book219_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Fortune modeste ——
+La pression de l'atmosphère est un peu basse et vous rappelle certains jours lointains.
+Des souvenirs de votre jeunesse longtemps passée et des amis avec lesquels vous avez perdu le contact vous viennent à l'esprit.
+Ils s'accompagnent d'une touche de nostalgie et d'un soupçon de tristesse.
+Il est bon de se souvenir du passé de temps en temps. Puisse-t-il vous aider à calmer votre esprit et à affronter l'avenir...
+
+Votre porte-bonheur du jour est : de la menthe fraîche.
+La menthe pousse partout où il y a de la végétation.
+Cette plante est donc la forme de vie la plus résiliente au monde.
+Apparemment, elle pousse même dans la neige de la plus haute montagne de Mondstadt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book21_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book21_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..278291ae0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book21_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Dans les mythes et légendes anciens, chaque espèce vivante possède son royaume propre.
+En ces temps-là, Mondstadt était une forêt, où les sangliers vivaient insouciants.
+Le Royaume des Sangliers y était ainsi situé, et ceux-ci prospéraient sous la férule du Roi Sanglier.
+Le roi avait donné naissance à une fille plaisante ; son groin était le plus joli de toute la forêt, ses défenses les plus blanches, son poil le plus lustré.
+Bénie par la beauté comme par la bonté, elle offrait chaque jour à ses sujets les plus sucrés et les plus juteux des fruits du lieu.
+Framboises acidulées, pommes croquantes ou délicieux champignons, tous ces délices étaient partagés avec ses amis.
+Pas un sanglier du royaume ne tarissait d'éloges pour la princesse et son père, qu'ils vénéraient et respectaient.
+« Groin-groin ! Longue vie à notre roi ! Sous son règne, jamais ne connaîtrons-nous la faim ! »
+« Groin-groin ! Vive Barbatos ! Sous sa bénédiction, le roi a donné naissance à une princesse au cœur d'or ! »
+
+(Quelques mots ont été gribouillés sur le côté de la page : « Baba, si je mange pa de bonbon tout lé soir et que je pri tout lé jour, est ce que je seré un cochon sovage un jour ? Je veut etre un cochon sovage, ils sont si délissieu. »)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book220_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book220_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5dc3f4c58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book220_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Fortune modeste ——
+Aujourd'hui est une journée calme et sereine : rien de triste ne vous arrivera.
+Aujourd'hui est une journée idéale pour retrouver des amis que vous n'avez pas contactés depuis longtemps, pour vous remémorer des souvenirs et rire ensemble.
+En mangeant, vous retrouverez une saveur du passé que vous avez goûtée une fois, il y a bien longtemps.
+Chérissez les choses et les personnes dans votre vie.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : un électrocristal crépitant.
+L'électrocristal contient une énergie illimitée.
+Trouvez un moyen de canaliser cette énergie, et vous pourrez réaliser de grandes choses.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book221_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book221_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..428eacff0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book221_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Infortune ——
+Il semble qu'il va pleuvoir aujourd'hui. Vous pourriez vous retrouver dans une situation désagréable.
+Vous serez toujours en attente de l'éloge qui vous est due, et il se peut qu'on vous serve le mauvais plat.
+Rien de terrible ne se produira, mais tout semblera vous irriter.
+Il y a des jours comme ça...
+
+Votre porte-bonheur du jour est : une herbe marine à la dérive.
+L'herbe marine est une plante douce, mais tenace.
+Malgré l'amertume de l'eau de mer qui l'entoure, elle refuse de se tranformer.
+Accrochez-vous à votre douce nature, même lorsque tout semble contre vous.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book222_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book222_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..eaf09652e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book222_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Infortune ——
+Faites attention, vous pourriez perdre des objets précieux.
+Reposez-vous si vous ne vous sentez pas bien.
+Réfléchissez encore et toujours avant de prendre une décision.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : une fleur de brume gelée.
+La fleur de brume dégage une énergie glaciale qui la rend inaccessible.
+Cependant, le froid peut parfois apaiser l'humeur et l'esprit.
+Faites preuve de bon jugement et agissez avec sagesse quand il le faut.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book223_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book223_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e3ab0fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book223_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book224_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book224_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9acd274d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book224_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+« Le fantôme du Nord : Mourisu le sabre de feu »
+Récemment, des espions Fatui ont opéré dans les grottes sous la Cité d'Inazuma.
+La conspiration prévoit de perturber la sécurité de la ville et de menacer le royaume de Son Excellence.
+On dit que son nom est « Mourisu ».
+
+Envoyez le Shuumatsu pour éliminer les traîtres et les criminels.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book225_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book225_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b034c7008
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book225_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+« Le voleur impénitent : Maki le timide »
+Un voleur notoire qui hante les vasières près du Camp Kujou.
+Maki erre souvent dans la zone indiquée ici, dérobant des ressources aux forces armées de la Shogun.
+Les petits délinquants sont punis par des marques tatouées sur leurs corps. Ceux qui ont commis des crimes graves sont envoyés en prison.
+
+Makita Umio, surnommé « le timide » a échappé de nombreuses fois aux arrestations grâce à sa ruse et ses compétences en arts martiaux.
+
+Envoyez le Shuumatsu pour éliminer les traîtres et les criminels.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book226_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book226_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b29182b20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book226_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+« Qui se ressemble s'assemble »
+Il y aura bientôt une rencontre entre voleurs dans les tunnels sous la Cité d'Inazuma.
+Cette rencontre devrait avoir lieu tard dans la nuit jusqu'à l'aurore.
+Deux parties seront présentes à cette rencontre. La première est composée de traîtres de nos propres rangs, qui détournent du matériel militaire pour se remplir les poches.
+La deuxième est composée de gangs de voleurs et de trafiquants qui se sont rassemblés ces dernières années.
+
+Envoyez le Shuumatsu pour éliminer les traîtres et les criminels.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book227_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book227_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6a3fda59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book227_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+« Résolution d'une affaire vieille de trente ans : Kin le fléau du malin »
+Récemment, de nouvelles informations sont apparues concernant la localisation des criminels responsables du meurtre de Kannazuka il y a de ça trente ans.
+Matsudaira Kinjirou, ou « Kin le fléau du malin » et ses complices ont été aperçus au Sud de l'Île de Yashiori.
+Veuillez vous rendre à l'endroit indiqué pour enquêter.
+Si vous trouvez Kin le fléau du malin...
+
+Envoyez le Shuumatsu pour éliminer les traîtres et les criminels.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book228_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book228_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb4df8f87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book228_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Destination finale pour les voleurs
+Enquêtez sur les événements étranges à l'endroit indiqué.
+
+Envoyez le Shuumatsu pour éliminer les traîtres et les criminels.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book229_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book229_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f30c10747
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book229_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Grande fortune ——
+Les nuages se dissipent et révèlent la lune dans le ciel. Quiconque tire ce présage recevra la bonne fortune.
+Avec de la clarté dans votre cœur, votre souhait deviendra réalité.
+Les choses iront dans votre sens aujourd'hui. Que ce soit quelque chose que vous souhaitez accomplir
+ou quelqu'un que vous souhaitez rencontrer. C'est le moment d'agir.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : un pistil de fleur enflammée ardent.
+La chaleur de la fleur enflammée provient de la flamme qui brûle dans son cœur.
+La raison pour laquelle tout ira bien pour vous est que votre cœur connait la direction à suivre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book22_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book22_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b2ff255b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book22_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Au nord du territoire des sangliers se trouvait une toundra gelée.
+L'espiègle Barbatos n'y avait pas encore mis les pieds, aussi ces terres étaient-elles toujours recouvertes de neige et de gel.
+Toute créature ayant le malheur de s'y aventurer s'y gelait pattes ou sabots.
+« Brrrrr... Il fait si froid ! Mes griffes vont geler sur place ! »
+Même le Roi Sanglier, l'animal le plus robuste des environs, ne pouvait supporter le froid de la toundra :
+« Groin-groin ! Quel froid... Je ne sens plus mon groin ! »
+Ces terres étaient désertes, hormis pour un habitant unique, un loup solitaire qui y avait élu demeure.
+
+(Quelques mots ont été gribouillés sur le bas de la page : « Baba, pourquoi le louvetau n'a pa les papattes froide ? »)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book230_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book230_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7f2f2032
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book230_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Grande fortune ——
+Lorsque vous sortirez votre lame, elle vous guidera vers la victoire. L'éclat avec lequel elle brillera lorsque vous la dégainerez inspirera tous ceux autour de vous.
+Aujourd'hui, une flèche unique de votre arc abattra une proie en vol. Un seul coup touchera le point faible du garde.
+Si vous ne possédez pas de cible, regardez autour de vous. Une surprise pourrait vous y attendre.
+N'oubliez pas de partager votre bonne fortune avec vos compagnons moins chanceux.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : une queue de cheval rare.
+La queue de cheval pousse à côté des roseaux, mais est bien plus grande.
+Il s'agit-là d'un symbole qui vous représente à la perfection, car vous vous tenez de manière droite et fière en ce monde.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book231_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book231_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c95c2941
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book231_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Fortune montante ——
+La lame affutée depuis dix ans brillera de mille feux aujourd'hui.
+Votre malchance n'est plus et vous sortez du puits du désespoir.
+Vous vous êtes entrainé si dur pendant toutes ces années sans montrer votre talent,
+aujourd'hui est l'occasion parfaite de faire la démonstration de vos compétences.
+Si vous faites face à un obstacle, n'ayez crainte.
+Dégainez votre épée sans peur et combattez de toutes vos forces.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : un ganoderma marin qui grandit depuis de nombreuses années.
+La larve du ganoderma marin est une créature fragile qui doit traverser des années de difficultés pour arriver à maturité.
+Ceux qui travaillent dur pour atteindre leurs objectifs récolteront le fruit de leur labeur.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book232_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book232_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3580d823c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book232_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Fortune ——
+Le printemps ravive l'arbre désséché, beaucoup de choses reviennent à la vie.
+Lorsque les choses se compliquent, la solution vous parviendra.
+Lorsque vous êtes habité par l'incertitude, une main tendue vous viendra en aide.
+Libérez votre esprit et rangez votre maison,
+vous pourriez trouver un bonheur inattendu.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : une pousse de bambou en pleine croissance.
+Les pousses de bambou possèdent un potentiel illimité.
+Personne ne sait à quel point une pousse de bambou peut réellement grandir.
+Les regarder vous suffit à vous réjouir envers l'avenir.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book233_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book233_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..285792a77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book233_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Fortune modeste ——
+Les nuages sont bas dans le ciel et continueront à s'accumuler,
+à un moment ou l'autre, l'orage frappera soudainement.
+Mais l'arc-en-ciel apparait toujours après la tempête.
+Tenez-vous en aux méthodes testées et approuvées, puis conservez votre calme. Vous pourriez peiner à réussir si vous agissez à la hâte.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : une pomme de pin tombée d'un arbre.
+Toutes les pommes de pins ne deviennent pas de grands arbres.
+La croissance nécessite un environnement approprié, mais aussi un peu de chance.
+Ne vous mettez pas trop la pression. Attendez patiemment l'arc-en-ciel.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book234_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book234_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8e7d2551
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book234_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Fortune modeste ——
+Des nuages recouvrent à moitié la lune et le brouillard est épais.
+La lune au-dessus de votre tête est recouverte de nuages. Devant vous, un brouillard sans fin.
+Bien que le chemin à prendre ne soit pas très clair pour l'instant, tout s'éclaircira le moment venu.
+Profiter de cette opportunité pour vous améliorer en attendant que les nuages se dissipent.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : un abdomen luminescent brillant dans l'obscurité.
+L'abdomen luminescent émet une faible lueur, mais brille malgré tout.
+Même si ne s'agit pas de la plus vive des lumières, elle est suffisante pour éclairer le chemin devant vous.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book235_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book235_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d6825216
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book235_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Grande infortune ——
+Une journée passée à ressentir le vide dans son cœur peut provoquer un profond sentiment d'impuissance.
+Les problèmes auxquels vous faites face entravent vos tentatives de les solutionner. Ces efforts en vain vous épuisent.
+Ne soyez pas découragé car tout part en chute libre.
+Dépassez cette période difficile et un jour vous accomplirez quelque chose de grand.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : une queue de lézard courbée.
+Lorsqu'ils sont face au danger, les lézards sacrifient leur queue pour survivre.
+Si vous faites face à des émotions que vous parvenez difficilement à contrôler, il serait peut-être temps de vous séparer de quelque chose.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book236_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book236_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b7a76109
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book236_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+... Shuumatsu... Fatui... complot contre...
+... en déchiffrant un omikuji, le code secret...
+... La première moitié est « Au milieu de la nuit brumeuse »...
+... Ne faites pas confiance...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book237_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book237_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..30a955f98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book237_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Cher {M#voyageur}{F#voyageuse},
+Si je le pouvais, je vous transmettrais ce message en personne.
+Je m'excuse pour les moyens précipités par lesquels cette lettre vous est parvenue, et j'espère qu'elle ne vous a pas {M#déconcerté}{F#déconcertée} ou {M#perturbé}{F#pertubée} de quelque façon que ce soit.
+C'est la première fois que je lance une invitation à {M#un étranger inconnu}{F#une étrangère inconnue}, après tout.
+Ce n'est pas un hasard si nos chemins se sont croisés.
+C'est pourquoi,
+J'espère que vous aurez la gentillesse de me rencontrer ce soir, sous la lueur d'un clair de lune resplendissant.
+
+Ne vous inquiétez pas pour les serviteurs et les gardes, je veillerai à ce qu'ils soient occupés.
+J'attends avec impatience le plaisir de vous rencontrer en personne.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book238_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book238_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e647d3f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book238_FR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Préface
+
+Les histoires liées à la mémoire semblent toujours être en rapport avec ces moments où vous gagnez une chose avant de la perdre aussitôt.
+
+Si vous vous demandez comment j'en suis arrivé à écrire quelque chose là-dessus, ce n'est pas vraiment intéressant.
+
+Ce soir-là, j'étais en train de boire pour tuer le temps à la Pagode Uyou quand j'ai aperçu une vieille amie que je n'avais pas vue depuis longtemps. J'ignorai quand elle était arrivée, mais elle avait soudainement capté mon attention, assise au fond de la salle.
+
+« Eh bien, qui voilà ? Vous buvez tout seul alors que l'ambiance est à la fête. »
+
+Puisqu'elle me le demandait, je marmonnai en réponse :
+« Le meilleur vin a un prix élevé, et parfois ce prix est de le boire seul. »
+
+« Les mêmes vieilles excuses... Vous êtes toujours aussi ennuyeux. »
+Telles étaient les paroles de la responsable éditoriale, qui tenait le verre dans sa main et semblait d'humeur à boire.
+« Pourquoi ne pas gagner un peu d'argent pour vous payer du vin ? Après tout, on ne dirait pas que vous avez mieux à faire. »
+
+« C'est ma tournée ce soir. »
+Elle rit en répétant cela une troisième fois.
+
+« Vous êtes de retour. »
+Je regardais la brise du soir transporter quelques pétales de fleurs du cerisier sacré dans son verre qui créait des ondulations déformant le reflet de la lune.
+Pris d'une forte impression de déjà-vu, ma bouche se mit à prononcer des mots qui allaient me mettre dans l'embarras.
+
+« Vous êtes ivre. »
+Elle n'avait pas l'air très heureuse d'entendre cette phrase, et me répondit d'un ton ferme, plein de défiance.
+Cependant, très vite après, elle posa son verre sur la table et laissa échapper un soupir.
+« Je n'étais même pas née quand elle est partie. »
+
+Et moi, je n'étais qu'un jeune homme.
+
+« Vous êtes peut-être le seul qui puisse raconter ses histoires. »
+
+Et ce fut ainsi que je me retrouvais à écrire une fois de plus pour la Chambre Yae. Cela me paraît amusant, maintenant que j'y pense.
+Mes fidèles lecteurs, ne vous fâchez pas. Je vous demande de ne pas interpréter cela comme une décision d'arrêter l'écriture sauf par plaisir égoïste.
+Après tout, le prix de certains vins d'excellence va bientôt baisser, alors je dois m'assurer que je suis prêt à les acheter. Par ailleurs, je dois rembourser la responsable éditoriale pour le vin qu'elle m'avait si gentiment offert ce soir-là.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book239_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book239_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..53417e8c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book239_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Pardonnez mes divagations, mais il y a encore des éléments que je dois tirer au clair avant de commencer mon histoire.
+Que sont les « Nouvelles chroniques des six Kitsunes » ?
+De « nouvelles chroniques » supposent l'existence d'« anciennes chroniques ». Ce livre est une édition légèrement révisée des « Chroniques des six Kitsunes d'Urakusai », qui ont connu une grande popularité il y a un demi-siècle. Mes compétences en matière d'écriture sont limitées et je ne peux qu'espérer que M. Urakusai et mes autres lecteurs liront ces pages avec un regard indulgent.
+En parlant de M. Urakusai, il était déjà célèbre quand je n'étais qu'un enfant. À cette époque, la Kitsune Saiguu s'intéressait déjà beaucoup à ses capacités littéraires et à son expertise en matière de thé, faisant de lui un Kitsune cultivé et élégant.
+Malheureusement, tout cela appartient au passé désormais. Urakusai a commis une grave erreur qui l'a forcé à s'exiler il y a de cela cinq cents ans...
+
+Sans plus attendre, je vais commencer à vous raconter les « Nouvelles chroniques des six Kitsunes » qui commencent sur l'imposant Mont Yougou.
+La légende raconte que la grande Kitsune Hakushin avait six disciples sous ses ordres qui étaient tous très doués en magie et en métamorphose. Ils étaient chargés d'aider Hakushin à gérer le sanctuaire et à veiller à la sécurité du Mont Yougou au quotidien.
+
+L'aînée des six était Itaru, le Kitsune noir. Contrairement à la plupart des autres femelles, elle était aussi large qu'un ours et aussi forte qu'un tigre, à la personnalité sauvage et indisciplinée. Un jour, elle détruisit un shintai représentant la Shogun dans le hall principal du sanctuaire lorsqu'elle était ivre et désorientée. Furieuse, Hakushin bannit Itaru de la montagne pour une période d'introspection dont elle eut bien besoin.
+Trop heureuse de quitter la montagne, Itaru oublia complètement les avertissements d'Hakushin et trouva une bouteille d'alcool avant de se diriger vers le village le plus proche pour chercher des ennuis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book23_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book23_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..285ef95c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book23_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Le louveteau était autrefois un enfant libre et insouciant, aux yeux bleus et au joli pelage de couleur grise.
+Lorsqu'il se mettait en colère, son expression ressemblait à s'y méprendre au relief en tête de loup ornant la cathédrale de Mondstadt.
+Un jour, alors qu'il chassait dans la forêt, le louveteau fit la rencontre de Woobaka, le sorcier écureuil.
+Sur ces terres anciennes, personne n'était aussi maléfique que Woobaka – pas même les démons ni les dragons. Le sorcier écureuil avait les belles choses en horreur, et était déterminé à débarrasser ce monde de sa beauté, et transformer la lumière en ténèbres.
+L'heureuse expression du louveteau l'irrita en son for intérieur :
+« Cri-cri ! Quel toupet ! Je transpercerai son cœur avec la plus froide des glaces ! Jamais plus il ne connaîtra l'espoir ! »
+Et ainsi, Woobaka, agitant ses pattes, entreprit de lancer une malédiction au pauvre louveteau.
+Cependant, le louveteau avait été plus rapide, et d'une bouchée l'avala.
+Furieux, le sorcieux se mit à hurler les pires injures qu'il avait pu prononcer de sa vie d'écureuil. Sentant les cris remonter dans sa gorge, le louveteau réalisa son erreur.
+« Oh, pardon, sieur écureuil ! Je vous ai pris pour un écureuil comestible ! »
+Le louveteau voulait s'excuser, mais dans son agitation finit d'avaler l'écureuil ; celui-ci glissa d'un coup dans son ventre dans un bruit de sourd.
+
+(Une note manuscrite à l'écriture soignée collée à cette page : « Voilà pourquoi il faut faire attention à ce que tu manges quand tu joues dehors, Lili. »)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book240_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book240_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb8510175
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book240_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Reprenons là où nous nous étions arrêtés : Itaru, le Kitsune noir, se rendit au village pour semer la pagaille lorsqu'elle vit deux femmes se tenant au bord de la route, habillées comme des bûcherons. Toutes les deux avaient trois sabres accrochés à leur taille : un nodachi de sept pieds de long, un kodachi et un wakizashi. Celles-ci étaient donc armées jusqu'aux dents et ne s'en cachaient pas.
+
+Ces deux femmes se mirent en état d'alerte lorsqu'elles virent une silhouette noire et imposante s'avancer, faisant voler la poussière et vibrer le sol. Elles saisirent le manche de leurs lames, prêtes à les dégainer à tout moment, et demandèrent à l'unisson :
+
+« Qui va-là ? Un démon ?! »
+
+La silhouette répondit :
+
+« Haha, exactement ! »
+
+Sans hésiter, les deux femmes dégainèrent immédiatement leurs épées et s'élancèrent, avec l'intention de tuer Itaru. Cependant, elles l'avaient clairement avaient sous-estimée. Itaru esquiva leurs attaques d'un seul pas, avant de saisir leurs poignets et de les tordre, envoyant leurs deux nodachis de deux mètres de long se planter sur le sol. Surprises par la douleur, les deux femmes attrapèrent leur kodachi, mais il était trop tard. Itaru envoya voler l'une d'elles avec une gifle toute-puissante, tout en plaçant l'autre dans une prise de tête. Elle souleva ensuite celle qu'elle tenait avec son bras par la peau du cou et mit enfin son pied sur la poitrine de la première pour la maintenir au sol.
+
+« Les jumelles oni de Tokaku ? Je vois que vous n'avez pas retenu la leçon après que je vous ai mis une raclée pour avoir terrorisé les villageois ! ».
+
+Les deux malfaiteuses paniquèrent et supplièrent Itaru d'épargner leur vie. Cette dernière les jeta au sol avant de leur répondre :
+
+« D'accord. Je suis sans maître depuis que j'ai été bannie de la montagne par Hakushin, alors pourquoi ne pas vous joindre à moi ? Nous aiderons qui en ont besoin. Ça va être amusant ! »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book241_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book241_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d55dc5af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book241_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Dans le volume précédent, Itaru, le Kitsune noir, avait maîtrisé deux brigandes, les jumelles oni de Tokaku, et les trois se lancèrent dans leur tout nouveau voyage de bienveillance envers autrui.
+
+Notre trio rencontra une mère et sa fille en reposant au Village de Konda.
+Après avoir engagé la conversation, le trio apprit le nom de ces deux personnes : Youzan et Yui. Toutes deux étaient des musiciennes venues de la lointaine Île de Seirai en visite à la Cité d'Inazuma pour participer au festival. Sur leur chemin, elles furent escroquées par un vendeur de melons lavandes du village : il leur avait offert quelques melons pour remédier à leur soif, soi-disant par pure bonté, avant d'insister pour qu'elles achètent d'autres melons à un prix exorbitant. Hélas, les musiciennes itinérantes ne roulaient pas sur les moras et ne pouvaient pas se permettre de dépenser la totalité du budget prévu pour leur trajet retour en melons lavandes hors de prix...
+Les jumelles oni de Tokaku étaient de nature impulsive. En entendant cette histoire, elles commencèrent immédiatement à fulminer de rage et décidèrent unanimement de donner une leçon à ce marchand malhonnête en le découpant en petits morceaux. Cependant, Itaru eut une autre idée et prit la parole d'une voix grave pour arrêter les deux sœurs :
+
+« Très bien, je sais quoi faire. »
+
+Elle se tourna ensuite vers la mère et la fille pour les rassurer :
+
+« Ne vous inquiétez pas. Je vais parler à ce marchand, il se montrera plus censé après, je vous l'assure. »
+
+Ainsi, Itaru se mit à la recherche du marchand malhonnête.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book242_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book242_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9de0a0cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book242_FR.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+Dans le livre précédent, Itaru le Kitsune noir est parti à la recherche du marchand véreux.
+
+Le marchand de melons lavandes, Dozaemon, était autrefois samouraï. Mais la paix régnant à Inazuma depuis bien longtemps, ses talents d'épéiste n'étaient plus guère utiles. Il devint alors marchand au village. Il apprit quelques astuces d'escroc comme l'extorsion, l'intimidation ainsi qu'à utiliser son allure féroce de manière judicieuse. Personne n'osait le confronter, peu importe combien il leur extorquait. Avec le temps, il devint un des hommes les plus riches du village.
+
+Ce jour-là, Dozaemon se reposait devant son échoppe quand tout à coup, il aperçut de la poussière voler et sentit le sol trembler. Puis, une ombre suffisamment grande pour recouvrir son étal se dressa au-dessus de sa tête :
+
+« Hé, je voudrais acheter des melons ! »
+
+Dozaemon plissa les yeux pour évaluer le client robuste, féroce et malpoli qui se trouvait devant lui avant de se rendre compte... qu'il s'agissait d'une femme !
+
+« Combien en voulez-vous ? »
+
+La cliente ne semblait pas pressée de lui répondre. Elle était trop occupée à observer son wakizashi posé sur la planche à découper :
+
+« En voilà une belle lame. »
+
+« En effet. Sachez que je viens d'un clan de samouraïs, il est donc normal que je conserve cet héritage à portée de main. »
+
+Dozaemon continuait la conversation sans se rendre compte de la direction qu'elle prenait.
+
+« Dommage qu'elle soit utilisée pour couper du vulgaire melon. »
+
+Dozaemon perçut le caractère provocateur de la remarque, ce qui l'agaça :
+
+« Vous êtes bien bavarde. Alors, vous les achetez ces melons ? »
+
+« Oui, oui. »
+
+Itaru esquissa un sourire en signe d'excuses.
+
+« Un kilo de melon lavande en morceaux, sans l'écorce. »
+
+Dozaemon était méfiant, mais il exécuta la demande. Il découpa un kilo de melon lavande et le plaça sur la balance.
+
+« Hé, comment se fait-il que cette balance soit toute bancale ? »
+
+À ces mots, Dozaemon saisit sa lame.
+
+« On dirait que cette balance agit de sa propre volonté ! »
+
+« Content de voir que cela vous amuse. Mais il faudrait d'abord me payer. »
+
+Dozaemon ne parvenait plus à contenir sa colère. Il était temps d'arrêter les plaisanteries et de parler sérieusement.
+
+« Hé, je n'ai aucun problème avec le fait de vous payer ce que je vous dois. Je ne suis juste pas certaine que vous soyez capable de le prendre. »
+
+« Ne vous inquiétez pas, je prendrai ce que vous me donnerez ! »
+
+« Vraiment ? »
+
+« Bien sûr ! »
+
+Soudain, Itaru s'écria « Prenez ça ! » et lança une bourse remplie de moras en plein dans le visage de Dozaemon. Il ne réagit pas à temps et la reçut en plein dans le nez. Il chuta en arrière sur le sol et son précieux wakizashi s'envola de sa main puis tomba à côté de lui. En y regardant de plus près, son nez avait été complètement écrasé par la bourse de moras : on aurait dit le genre de bourse dans laquelle est rangée une pipe, mais sans celle-ci à l'intérieur.
+
+Itaru se dirigea vers lui et lui marcha sur la poitrine. Sans un mot, elle cogna Dozaemon si fort qu'on aurait dit qu'un tournoi d'arts martiaux de Liyue avait lieu sur son visage. Le marchand se débattit péniblement pour se relever. Mais alors qu'il se tenait debout pour attraper sa lame, Itaru le vit et lui assena un autre coup violent à la tête. Elle frappa si fort qu'une paire d'oreilles de Tanuki apparurent. Il se mit à la supplier.
+
+Itaru éclata de rire. Le marchand était donc un démon, doublé d'un malpropre de Tanuki en plus de cela !
+
+Itaru confisqua le wakizashi dérobé par le Tanuki, distribua la plupart de l'argent qu'il avait salement gagné parmi les habitants du village. Elle donna le reste à la mère et la fille qui étaient tombées dans son piège un peu plus tôt. Itaru épargna la vie du Tanuki, non sans avoir longuement hésité, puis continua sa route.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book243_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book243_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b1625ccbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book243_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Sangonomiya était autrefois une fosse océanique, jusqu'à l'arrivée du Grand serpent qui forma un vortex avec ses déplacements en spirale et façonna le corail pour en faire une île. Les habitants de Sangonomiya ont donc nommé leur île « Watatsumi », ce qui signifie « dieu de la mer », en honneur du Grand serpent qui était leur dieu.
+Les habitants de Watatsumi s'appellent le « peuple de la mer » et vénèrent le Grand serpent du nom d'Orobashi no Mikoto. Sur l'Île de Watatsumi, son gouvernement se situe dans son sanctuaire et aucun commissaire nommé par le Shogunat n'en fait partie. Toutes les affaires, grandes et petites, sont traitées par les prêtresses du sanctuaire. La grande prêtresse, également appelée « Prêtresse divine », est à la tête du gouvernement et des affaires cérémonielles.
+Pendant la guerre des Archons, Son Excellence la toute-puissante Ogosho Raiden a placé tout Inazuma sous son règne unifié. Les masses se sont prosternées, se contentant du sort qui leur était réservé de peur d'être éliminées. Plus personne ne convoitait ce à quoi il n'avait pas droit. Le Grand serpent, Orobashi no Mikoto, demeurait dans la région occidentale et respectait la frontière entre Narukami et lui. Les deux avaient vécu en paix jusqu'à ce qu'il ne transgresse soudainement la frontière et envahisse l'est sans avertissement.
+La guerre brutale a causé de grandes souffrances au peuple. Les deux camps se sont battus sans relâche sur ce qui est maintenant l'Île de Yashiori, résultant de nombreux morts et blessés. Le général tengu favori de Son Excellence, Sasayuri, faisait partie de ceux qui avaient perdu la vie pendant la bataille. Finalement, le Grand serpent a été tué par Ogosho et ses restes reposent désormais sur l'Île de Yashiori.
+Par la suite, Sangonomiya a envoyé des émissaires pour annoncer sa reddition, et a reconnu le Shogunat d'Inazuma comme son souverain légitime et suprême depuis lors.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book244_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book244_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c54043a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book244_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Préface
+
+Grâce à un recrutement massif de nouveaux écrivains et au succès phénoménal du concours « Ce roman est génial ! », nous avons reçu de nombreux manuscrits très originaux de la part d'écrivains prometteurs dans le monde entier. Nous aimerions profiter de cette occasion pour les remercier de soutenir l'industrie du roman léger d'Inazuma, ainsi que le Commissaire économique Hiiragi Shinsuke pour sa générosité. C'est grâce à vous que nous sommes en mesure de proposer aujourd'hui tant d'œuvres exceptionnelles aux lecteurs d'Inazuma.
+
+Comme vous le savez sans doute, avant la promulgation du décret de confinement, Inazuma accueillait des samouraïs accomplis venant de pays étrangers. L'un d'entre eux, Hamavaran, originaire de la lointaine nation forestière de Sumeru, vint jusqu'au pays de la foudre pour devenir un guerrier chevaleresque. Bien que les récits de ses exploits aient été oubliés à l'apogée de la mise en place de l'éternité par Son Excellence la Shogun, ils retrouvent désormais une nouvelle vie grâce aux prouesses narratives d'une de mes bonnes amies et autrice en herbe, Pursina.
+
+Sans plus attendre, je vous invite à dévorer « Les guerres d'Hamavaran ».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book245_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book245_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3682a70e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book245_FR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+« Ce n'est pas la tempête en mer qui m'inquiète, mais plutôt la perspective d'une diplomation retardée... »
+Cette pensée habitait le jeune Hamavaran lorsqu'il fut sur le bateau qui l'emmenait pour Inazuma...
+
+« Vous avez peur de retarder l'obtention de votre diplôme si vous ne finissez pas votre thèse, n'est-ce pas ? »
+Une voix familière s'exprima de l'extérieur de la cabine.
+
+« N'importe quoi ! Qui êtes-vous ? »
+« Moi ? Est-ce important ? »
+
+« En vérité, pas vraiment... »
+« Hé... »
+
+...
+
+Et ce fut ainsi, au milieu d'une tempête qui faisait rage, assez forte pour remuer la mer et le ciel, que Hamavaran a commencé à se disputer avec la voix tranquille qui venait de l'extérieur du hublot. Toutes les inquiétudes liées à la tempête ou les craintes de ne pas terminer sa thèse à temps devinrent alors insignifiantes.
+
+Étrangement, lorsque Hamavaran arriva à destination, il ne vit pas la personne avec laquelle il conversa plus tôt.
+
+« Peut-être que ce n'était qu'un fantôme d'une victime de naufrage... »
+Hamavaran évoqua une telle possibilité.
+
+Les fantômes n'étaient que les souvenirs des défunts qui résidaient dans les lignes énergétiques. Il s'agissait donc d'un phénomène tout à fait naturel qui se produisait lorsque le passé et le présent entraient en résonance. Certes, c'était très inhabituel qu'il se réalise au milieu de l'océan, mais cela restait tout à fait possible.
+
+« C'est vous le fantôme, oui ! »
+La voix familière retentit à nouveau dans les oreilles de Hamavaran, lorsqu'il reprit ses bagages, tout en ayant enfin trouvé une explication satisfaisante à son délire.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book246_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book246_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4ddb332f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book246_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+« Donc, vous êtes bien un fantôme ? »
+« Non ! Je ne suis pas encore morte ! »
+« Mais vous n'avez pas vécu non plus ? »
+« Eh bien, oui... »
+La jeune fille qui prétendait être une « shikigami », engloutit les boulettes de riz gluant avec un tel enthousiasme que Hamavaran eut peur qu'elle ne s'étouffe.
+
+« Je pense plutôt être une « serviteuse des fantômes » ? »
+« C'est pareil... »
+« Non, je ne suis pas un fantôme comme vous l'imaginez ! »
+Après une autre dispute, Hamavaran comprit finalement que ce qu'elle appelait « service aux fantômes » ressemblait à peu près à ce qu'on appelait « protection des esprits » à Sumeru.
+Les deux pratiques impliquent de signer un pacte avec son vrai nom. Le pouvoir de commander quelqu'un lorsque vous connaissez son véritable nom est une croyance commune à de nombreuses traditions mystiques dans le monde. Elle met en évidence la peur que tous les humains éprouvent : être contrôlé par quelqu'un d'autre.
+
+Dans ses ruminations, Hamavaran commença à regretter à nouveau de ne pas s'être lancé dans des études occultes et d'avoir plutôt étudié la biologie marine...
+Il devait non seulement voyager jusqu'à Inazuma, mais aussi affronter l'enfer qu'était la soutenance de thèse...
+Cependant, peut-être que tomber sur cette petite chose bruyante était un coup de chance pour lui...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book247_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book247_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a539c98f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book247_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+« Même si les ambitions de l'Empereur Sher venaient à se réaliser, comment quiconque pourrait en tirer bénéfice ? »
+La ministre des affaires militaires Faranges regardait par la fenêtre, la lumière des galaxies et des étoiles se reflétant sur son visage, leur pâle lueur se diffusant doucement sur chaque mèche de ses cheveux.
+Elle ne pouvait s'empêcher de penser à la première fois où elle posa ses yeux sur cet océan d'étoiles à travers cette même fenêtre. Elle ne ressentait cependant plus le même sentiment d'émerveillement qu'auparavant. Même son pays natal, qui se trouvait maintenant à des milliers d'années lumières, était devenu flou et déformé dans ses souvenirs lorsqu'il apparaissait dans ses rêves.
+« Veuillez m'excuser de parler de manière déplacée Votre Excellence, mais cette guerre dure depuis bien trop longtemps. Nous nous sommes battus à travers d'innombrables constellations, avons tué des millions de personnes de façons plus horribles les unes que les autres, sommes devenus les gouverneurs et émissaires de toutes les constellations que nous avons terrassées. Tout cela pour faire des rêves de l'Empereur Sher une réalité. Mais qu'en avons-nous retiré ? Une série de malheurs et un nombre sans-cesse grandissant d'ennemis. Ils se trouvent à chaque coin de la galaxie... Ce n'est qu'une question de temps avant qu'ils nous engloutissent ! »
+« La vision que mon frère possède est celle d'un Empire qui règnera pour l'éternité, où la peur n'existera plus, où personne ne manquera de rien. Le sort du plus grand nombre ne serait plus décidé par quelques personnes, personne ne jouira d'un statut plus élevé que quelqu'un d'autre et même l'incompétence ne sera plus considérée comme un crime. Et donc... Il est inévitable que ceux qui ne comprennent pas cette vision grandiose soient condamnés à périr. Tel est leur destin. »
+La princesse Gopatha hocha la tête et parla d'un ton doux mais froid.
+La guerre anti-guérilla intergalactique semblait l'avoir privée de plus qu'un de ses yeux et d'un de ses bras. Quand Faranges la regardait, elle ne voyait plus la jeune femme joyeuse qu'elle connut par le passé.
+« J'ai confiance en la décision de mon frère. Il n'agirait jamais dans son unique intérêt. Je vous en prie, quand bien même il s'agit de vous, ne parlez plus de cette façon. Ne prononcez plus de paroles qui sèment le doute. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book248_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book248_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f03fe53e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book248_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Même une armada composée entièrement de vaisseaux de guerre de classe Yazata ne parviendrait pas à faire une brèche dans une défense aussi étanche.
+L'amirale Geldafried avait un excès de confiance envers les accomplissements technologiques de l'empire. Ce qui impliquait qu'elle était complètement inconsciente du fait que les rebelles se rapprochaient à cet instant même de la faiblesse fatale de leur base. La forteresse stellaire, conçue par la princesse Gopatha et nommée par l'empereur Sher, n'était maintenant plus qu'une coquille fragile face à la flotte rebelle.
+Bastinu pilotait avec agilité la navette à travers le système de ventilation tortueux, se frayant un chemin entre les jets de gaz toxique et les nuages élémentaires émanant des trous dans les murs, tout en essayant de se débarrasser des sentinelles mécaniques à ses trousses. Ses yeux et ses oreilles étaient remplis de sang, et ce qu'il avait devant lui se transformait en une sorte de brouillard continu de couleurs et de lumière, alors que la navette fonçait en avant à une vitesse époustouflante.
+« C'est le moment ou jamais. »
+pensa Bastinu, alors que le noyau énergétique du système de propulsion apparaissait progressivement.
+« Ça y est. »
+pensa l'amirale Geldafried pendant qu'elle contemplait la sphère lumineuse sur l'orbite de la planète.
+Elle donna alors l'ordre de lancer l'assaut indiscriminé sur la planète.
+Puis, Bastinu lança l'attaque fatale contre le noyau de la forteresse.
+
+« Qu'est-ce que je donnerais pour voir la tête de la princesse Gopatha à cet instant... »
+pensèrent-ils tous les deux de la même manière à ce moment précis, bien que séparément.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book249_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book249_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..423915baf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book249_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—— Dix ans plus tôt ——
+—— À 25 années-lumière ——
+
+Sous le règne du Shogunat de Suruga, les cris d'angoisse résonnaient dans les rues et le peuple souffrait pronfondément.
+À cette époque, le Shogunat de Suruga était dirigé par le Shogun Seii Tai, Imagawa Ujizane. Quatre ans auparavant, après avoir finalement vaincu le roi démon Danjouchuu, le propre règne de terreur du Shogun Tai commença.
+C'est à cette époque et en ces lieux qu'un épéiste libre et sans contraintes parcourait ces terres.
+Il s'appelait Bitchuu Kyuubei et était connu du peuple comme Shinkurou le justicier.
+Bitchuu Kyuubei n'était pas un simple ronin. On raconte qu'il était autrefois le stratège le plus fiable de Son Excellence le Shogun Tai, jusqu'à ce qu'il soit un jour piégé par un rival.
+
+À présent, Bitchuu Kyuubei se tient sur la montagne, les yeux parcourant l'horizon. Mais qu'observe-t-il réellement ?
+La vaste étendue des champs ? Non.
+La chaîne de montagnes au loin ? Non.
+S'agit-il de la route s'étirant devant lui ? Oui ! Cependant, ce n'est pas tout à fait cela.
+
+Que Bitchuu Kyuubei observait-il donc réellement ?
+Les paysans qui avaient payé l'épéiste avec du riz en échange de ses services étaient paralysés par la crainte, trop effrayés pour lui poser la question.
+
+Il semble que seul l'épéiste silencieux a la réponse a cette question.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book24_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book24_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9866a5c13
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book24_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Et ainsi, sans que nul ne sut ce qu'il se passa dans l'estomac du louveteau, la malédiction du sorcier se réalisa !
+Et comme l'écureuil l'avait voulu, le cœur du louveteau fut percé par un pieu de glace. À compter de ce jour, le louveteau devint froid et méchant envers les autres animaux ; il répondit à leur bienveillance avec des paroles acerbes et des actes cruels, qui lui valurent d'être rapidement détesté par tous.
+Dans la forêt, tous les loups disaient de lui :
+« Awouuuu... Ce n'est qu'un égoïste ! Quel gamin détestable ! »
+« Awouuuu...! Il a un cœur de pierre ! Laissons-le dans son coin ! »
+Et c'est ainsi que le louveteau perdit l'un après l'autre tous ses amis. N'étant désormais plus le bienvenu dans la forêt, il décida de se diriger vers le nord.
+Le blizzard qui faisait rage dans la toundra éloignait tout animal qui aurait voulu y pénétrer ; mais de par sa malédiction, le louveteau ne craignait plus les rigueurs de l'hiver.
+Aussi décida-t-il de faire de ce territoire sa demeure, et en devint le seul et unique habitant.
+
+(Quelques mots ont été écrits par une petite fille sur le coin de la page : « Baba, il est parti où, Woobaka ? »)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book250_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book250_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..14f2b0399
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book250_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+« L'automne arrive. La saison des récoltes est presque là. »
+déclara Saitou Onisa.
+
+Les ninjas étaient des individus dangereux, experts de l'instinct de survie et doués pour éviter le danger. Dans les temps de guerre et de crise, ils travaillaient comme mercenaires pour les Daimyo.
+Ils étaient nés dans la guerre et tiraient leur force des puissants maîtres pour lesquels ils travaillaient. Telle était la voie du ninja.
+La voie du ninja impliquait aussi de tomber dans la désillusion et d'être déplacé une fois la guerre terminée, voire de courir à leur perte dès qu'ils perdaient le puissant soutien dont ils bénéficiaient.
+
+Lorsque le Shogun Imagawa Tai unifia le pays, les ninjas devinrent des chiens de chasse qui avaient dépassé leur mission initiale. La plupart étaient exécutés ou enrôlés dans l'armée du Shogun. Certains réussirent à s'échapper et disparurent dans la nature pour se consacrer à une vie de banditisme.
+Telle était l'histoire de Saitou Onisa.
+
+« Il n'y a rien qui presse. Attendons que les villageois terminent la récolte du grain pour nous. »
+Celui qui venait de s'exprimer se prénommait Yonemata Tasuke.
+
+Les bandits étaient soit des samouraïs qui s'étaient éloignés de la voie du guerrier ou des paysans qui se battaient pour rester en vie.
+Eux aussi étaient nés dans la guerre. Ils tiraient leur force de leur ruse, ce qui les enhardissait pour arpenter les terres de manière incontrôlée.
+Lorsque la guerre fut terminée et que la paix s'installa, la source de leur pouvoir disparut. Comme des éphémères, ils s'évaporèrent aussi vite qu'ils étaient venus.
+
+Yonemata Tasuke était né dans une famille de paysans ordinaires, se tournant vers le banditisme vers ses quarante ans. Malgré son âge, il possédait de l'aplomb et se distingua rapidement comme meneur.
+Les plus terribles des bandits sont ceux qui ont eux-mêmes souffert de l'oppression.
+
+« Puis, on brûle tout. Ne laissez aucun survivant. »
+
+Sa voix annonçait un âge de troubles.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book251_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book251_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab0a51476
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book251_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+La topographie du village d'Asada possédait la forme d'un croissant de lune.
+Shinkurou s'en rendit compte dès qu'il mit le pied dans les marécages.
+S'il pouvait rassembler suffisamment de villageois pour tendre une embuscade sur la crête de la montagne, se protégeant grâce au terrain et en attaquant vers le bas depuis les hauteurs, vaincre l'ennemi devrait être facile. D'autant que les bandits seraient fatigués à cause de leur voyage. De plus, les villageois étaient plus nombreux que les bandits, les encercler de toute part ne devrait pas être compliqué.
+
+Le plus gros obstacle dans cette stratégie était les villageois eux-mêmes. Un petit groupe de cibles faciles devrait faire office d'appât pour attirer les bandits dans la vallée. Mais après avoir enduré un âge de règne despotique pour continuer à souffrir des pratiques de taxation et d'extorsion tyranniques du Shogunat actuel, leur sentiment de préservation avait été grandement affecté. Comment était-il possible de convaincre quiconque de se porter volontaire pour jouer le rôle d'un appât et de se sacrifier pour le bien commun ?
+
+Un autre problème se posait également. En temps de guerre, une armée de samouraïs se retrouvant dans une telle situation aurait recours au feu pour rendre l'ambuscade plus efficace. Le vent des montagnes ferait rapidement se propager les flammes, emprisonnant l'ennemi dans la vallée avant de l'achever d'un coup fatal.
+Mais cette communauté de paysans souhaitait garder ses terres et son village en sécurité. Il n'y avait aucun argument qui aurait pu les convaincre de mettre le feu à leurs maisons et leur réserve de grains... Ce qui était tout à fait compréhensible, bien entendu. Mais la réalité était qu'un destin d'autant plus funeste les attendait s'ils échouaient à vaincre les bandits.
+
+Shinkurou s'assit et continua de réfléchir.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book252_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book252_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6bb82e16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book252_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+...
+« Cherchez d'abord le pardon de Narukami dans les cieux, puis de Watatsumi sur terre. Ensuite, priez pour apaiser la colère des dieux. »
+Le rituel susmentionné doit être effectué avant que des sacrifices, des exorcismes, des bénédictions, des rites ou incantations puissent avoir lieu. Il en va de même pour ce rituel de purification.
+
+Le bois de cerisier tonnerre est né des branches du cerisier sacré. Elles sont des ramifications de l'esprit de Narukami et relient le sanctuaire à tous les autres.
+À cette époque, les catastrophes secouaient les cieux et les démons parcouraient la terre. Le sol était souillé, les ennemis féroces abondaient et les diables faisaient des ravages. C'est pourquoi des branches ont été cassées au sanctuaire et plantées à travers le pays pour nettoyer la souillure.
+Les années ont passé et les dégâts se sont accumulés. Le rituel de purification doit donc être effectué pour apaiser le chaos.
+
+La purification du cerisier tonnerre doit avoir lieu une fois tous les 60 ans. Le rituel peut également être divisé entre purification mineure et purification majeure. Après avoir effectué plusieurs purifications mineures, la purification majeure doit être effectuée.
+Lors d'une purification mineure, il faut d'abord demander pardon au ciel et à la terre, attacher une corde pour former une barrière et réciter le « kashikomi ». Ensuite, toute la souillure doit être scellée à l'intérieur de la barrière et les nodules de racines empoisonnés doivent être isolés de toute habitation mortelle. Enfin, une protection doit être mise en place pour supprimer toute la souillure. Ceci doit être effectué séparément dans cinq endroits différents de l'Île de Narukami.
+Le but de ce rituel de purification mineur est d'isoler la souillure et de procurer ainsi quelques années de paix.
+
+Lors d'une purification majeure, il faut d'abord chercher le pardon du ciel et de la terre. Ensuite, cinq protections représentant les yeux, la bouche, le nez, les mains et les pieds doivent être récupérées, détruisant les barrières créées par la purification mineure dans le processus. La souillure doit ensuite être éradiquée par un puissant sortilège.
+Le but du rituel de purification majeure est d'éliminer la souillure et de l'éradiquer totalement.
+
+C'est la fin du résumé. Ce qui suit est un compte-rendu détaillé.
+(Le reste de ce texte a été rendu illisible par l'érosion, la contamination et d'autres dommages.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book253_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book253_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2776c9d4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book253_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+À mon cher père
+
+Je n'ai pas écrit depuis un moment. Comment vont les choses à la maison ? Tu as mentionné dans ta dernière lettre le fait que Sensuko avait donné naissance à des chiots, mais j'étais tellement absorbé par le travail que je n'ai pas pu répondre plus tôt. J'imagine que les chiots ont dû grandir depuis la dernière fois. Je trouve que c'est une bonne chose que tu penses à en donner un aux parents de Kenji. Kenji et moi avons toujours profondément regretté que notre service dans l'armée nous a empêché de prendre soin de vous. Savoir que toi, maman et les parents de Kenji vous êtes occupés les uns des autres est un soulagement pour nous, aussi loin que nous sommes/
+Papa, ne t'inquiète pas de savoir comment cela se passe pour moi dans l'armée. Nous avons suffisamment à manger, nos chambres sont propres et spacieuses. Je n'ai besoin de rien de plus que ce qui m'est déjà fourni. Je me suis même fait un nouvel ami du nom de Matsudaira. Si c'est possible, j'aimerais l'inviter à la maison pour qu'il goûte la cuisine de maman.
+Oh, encore une chose. Je pense que tu en seras fier. Grâce à mes efforts au combat, mon supérieur m'a promu au rang d'Hatamoto ! Kenji a lui aussi été promu au même rang, mais s'il te plaît, laisse-le l'annoncer lui-même à ses parents.
+Papa, j'ai toujours eu la conviction que quand la guerre prendra fin, Kenji et moi reviendrons au village avec fierté et que tout sera différent. Mon salaire et ma retraite seront plus que suffisants pour nous permettre de construire une nouvelle maison et d'acheter un nouveau bateau. Maman et toi n'aurez plus besoin de pêcher sans relâche pour joindre les deux bouts. Je vais continuer de travailler dur et d'accumuler les honneurs pour que tout cela se réalise.
+Ne vous inquiétez pas et attendez notre retour.
+
+Respectueusement, Masanori.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book254_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book254_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a48a2a26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book254_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Cher Kenji,
+
+J'ai longuement réfléchi avant de t'écrire cette lettre. Il y a tellement de choses que je souhaite te dire, mais les mots ne me viennent pas alors que j'essaie de t'écrire cette lettre. Nous avons appris les arts martiaux ensemble depuis notre jeunesse, puis nous nous sommes enrôlés lorsque nous avons atteint l'âge. Nous avons tout partagé. Tu es comme un frère pour moi. Je n'aurais jamais pensé que nous puissions nous disputer de cette manière, encore moins que nous puissions en venir aux mains.
+Kenji, mon frère. Je regrette mes actions à chaque instant de la journée. Si j'avais été plus calme et si je n'avais pas insisté pour partir, tu n'aurais sûrement pas été aussi furieux. Tu dois me prendre pour un déserteur sans vergogne qui a trahi la Shogun, ce pourquoi tu as levé la main sur moi sans même me laisser le temps de m'expliquer. Je n'ai que faire de ce que les autres pensent de moi. Mais pour toi, c'est différent. C'est la raison pour laquelle je t'écris cette lettre, pour t'expliquer ce que je ressens.
+Est-ce que tu te rappelles des rêves que nous partagions quand nous nous sommes engagés ? Nous voulions prouver notre courage et nos talents d'épéistes pour nous faire connaître et prendre soin de nos parents en ces temps de chaos. On nous expliqua qu'il était outrageux que le peuple de Sangonomiya se soit attaqué à l'emblème du Mitsudomoe Électro. On nous ordonna de mettre fin à leurs vies sans hésitation, comme si c'était eux qui avaient choisi le chemin de la mort. J'en étais convaincu. Mais après l'incident, je ne pouvais plus.
+Une bataille venait juste de se terminer à ce moment-là. Lorsque nous nous sommes retirés, j'ai trouvé une lettre ensanglantée sur un soldat rebelle. Tu ne me croiras peut-être pas, mais nous connaissions tous les deux ce soldat. Lorsque nous nous sommes engagés, un supérieur fut responsable de moi pendant un moment. C'était sa lettre. Dedans, il racontait combien son bateau de pêche lui manquait et qu'il avait hâte de rentrer chez lui une fois la guerre terminée. Je n'aurais jamais cru qu'il avait rejoint les forces rebelles et que je le rencontrerai sur le champ de bataille dans ces circonstances.
+Depuis que j'ai trouvé cette lettre, je me suis rendu compte que les rebelles sont aussi des êtres humains. Ils ont eux aussi des parents dont ils doivent s'occuper et un foyer où retourner. J'ai préféré garder l'incident de la lettre pour moi, en espérant pouvoir renvoyer la lettre à la famille de ce supérieur. Cependant, un certain nombre de nos camarades ont eu vent de cet incident et je fus traité avec hostilité et moquerie. Toi et moi venons d'un milieu modeste, mais nous avons pourtant réussi à nous hisser au rang d'Hatamoto grâce à notre travail acharné et nos compétences. Après cet incident, l'isolement et l'agressivité continuèrent de s'aggraver. À un tel point que nos camarades m'exposèrent à l'ennemi sur le champ de bataille. J'ai échappé de justesse à la mort à de nombreuses reprises. Tout ce qui s'est passé a refroidi mon cœur. Après y avoir réfléchi pendant très longtemps, j'ai décidé que si j'avais été abandonné par mes camarades du Shogunat, et qu'au fond de moi j'avais développé de l'empathie pour mon ennemi, peut-être fallait-il simplement que je le rejoigne.
+Kenji, tu as toujours été le plus direct et le plus magnanime de nous deux. Tu t'es toujours rendu compte de ce qui se passait. Je ne te raconte pas tout cela pour te demander de comprendre, mais simplement pour te faire savoir ce qui se passe dans ma tête. Je t'écris depuis le campement de Sangonomiya et j'aimerais que la guerre soit déjà terminée d'ici le moment où cette lettre te parviendra. Quand le moment sera venu, si tu m'acceptes toujours en tant qu'ami, nous pourrons rentrer ensemble comme nous l'avions prévu. Plus rien n'a d'importance. Ni les moras, ni l'honneur, rien. Lorsque nous nous sommes engagés, nous n'avions que nos épées et l'un pour l'autre. C'est tout ce dont nous avons besoin pour rentrer.
+
+Respectueusement, Masanori.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book255_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book255_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..449df448f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book255_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+... Madame Naoko est décédée aujourd'hui. Je suis le seul médecin itinérant qui reste sur l'île, après l'apparition du Tatarigami.
+C'est douloureux de voir les personnes restées sur l'île tomber malades l'une après l'autre. Malheureusement, je ne peux rien faire contre le désastre causé par le Tatarigami, alors je continue de mentir aux gens avec ma soupe sucrée de melon lavande...
+
+« L'entraide est aussi un soin »
+C'était ce que madame Naoko disait toujours, mais ces paroles n'était rien de plus que celles prononcées par les médecins pour que les patients se sentent rassurés...
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book256_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book256_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3e3a631f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book256_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+Une femme est venue me demander un traitement. Je crois qu'elle fait partie de la famille d'un des mineurs. Cependant, sa condition était particulière. Avec mes compétences médicales limitées, il est difficile d'établir un diagnostic... Tout ce que je peux faire, c'est élaborer une théorie avec mon intuition : il semble que les pouvoirs du Tatarigami n'aient pas corrompu cette jeune femme. Au contraire, ils circulent librement en elle. L'esprit et le corps de la patiente n'ont pas été affectés, mais la fièvre constante et les petits saignements occasionnels restent extrêmement difficiles à contrôler...
+... Bien que les symptômes ne mettent pas sa vie en danger, il se peut que son état soit contagieux...
+... Peut-être que seul les hôpitaux de Sumeru auraient un remède.
+...
+Je lui ai donné des indications pour trouver les pirates. Oncle Onitaka est peut-être avide de richesses, mais c'est aussi quelqu'un de bon. Il devrait accepter de l'aider...
+Elle a un enfant qui s'appelle Chouji. Je prendrai soin de lui une fois que tout cela sera terminé...
+Je ne peux pas aller le voir maintenant, pas encore...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book257_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book257_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..08b435ea4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book257_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+...
+{M#Un étranger}{F#Une étrangère} est arrivée sur l'île en compagnie d'une petite fée bruyante. {M#Ils}{F#Elles} ont bien choisi leur moment pour venir...
+...
+Grâce à leur aide, mes recherches ont pu progresser. Je n'aurais jamais imaginé que les choses se passeraient aussi bien...
+Ensuite, j'irai sur le banc de sable au sud de l'Île de Yashiori pour tester à nouveau les effets du médicament, cette fois-ci à pleine dose...
+Quoi qu'il se passe, merci à tout le monde pour votre aide...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book258_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book258_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..037796f59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book258_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+À mon fils adoré, Zushi Chouji.
+
+Si tu lis cette lettre, j'espère que tu me pardonneras.
+Cela me peine de devoir te laisser ainsi, mais je n'ai pas le choix.
+S'il te plaît, ne perds pas espoir en la vie ou en moi... Tout comme nous n'avons jamais perdu l'espoir que ton père, mon mari, soit encore en vie.
+La présence du Tatarigami sur l'île est très dangereuse, alors prends bien soin de toi.
+Avec sa destruction, la guerre devrait bientôt toucher à sa fin. Le moment venu, les deux camps déposeront les armes et lanceront un effort conjoint pour purifier cette île.
+Hélas, je ne serai probablement plus là pour le voir.
+
+Dans les jours qui viennent, peut-être que tu rencontreras des personnes qui voudront profiter de toi ou te faire du mal. Mais s'il te plaît, ne laisse pas cela te faire perdre espoir en l'humanité, car les gens bons et honnêtes restent nombreux en ce bas-monde.
+Tout ira mieux quand la guerre se terminera.
+Ne suis pas mes traces et ne cherche pas à me revoir. Je te le demande en tant que ta mère.
+Continue à garder l'espoir que je revienne.
+Je reviendrai et je m'excuserai personnellement auprès de ton père et de toi.
+Attends ce jour avec impatience.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book259_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book259_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f571a76c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book259_FR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Encore une fois, mes plus sincères excuses.
+Un vieux dicton parlait de « cinquante ans de vie »... Moi, Tousaburou, n'en ai vécu qu'un peu plus de trente, et je n'aurai pas le luxe de profiter du reste pour rejoindre père et mère.
+Shizuko, ma femme bien-aimée, s'il te plaît, ne sois pas en colère ou triste. Il ne peut y avoir de rédemption pour mes crimes. J'espère simplement que tu pourras oublier ton échec de mari.
+Masa et Matsu, s'il vous plaît, ne me regrettez pas, et surtout, pardonnez-moi.
+Amis nouveaux et anciens, je suis très honoré d'avoir rencontré chacun d'entre vous.
+En tout cas, je suis vraiment désolé.
+Moi, Tousaburou, ne suis pas un homme de culture et encore moins doué en écriture. Cependant, je me rends compte que j'ai beaucoup à dire dans mes derniers adieux.
+Si quelqu'un lit cette lettre un jour, veuillez me pardonner pour sa longueur.
+
+Il y a une dizaine d'années, lorsque j'ai rejoint l'armée pour la première fois, j'admirais la bravoure et la vigueur de notre grande Ogosho. J'aspirais à participer aux batailles foudroyantes pour la justice dans lesquelles les héros et les personnages légendaires d'il y a des centaines d'années avaient combattu. Je voulais me battre et mourir pour la véritable « éternité ».
+Maintenant que j'y pense, l'esprit immature d'un jeune homme confond souvent les légendes du passé avec la réalité du présent. En fait, je pensais avoir la chance de devenir le héros parfait, comme notre grande Ogosho.
+Mais lorsque la guerre a éclaté, nos ennemis n'étaient pas des serviteurs démoniaques ou des monstres abyssaux. C'étaient des gens ordinaires, comme vous et moi.
+Les ennemis que j'ai tués il y a quelques jours ont très bien pu être des gens avec qui je partageais des boissons à la Pagode Uyou, le jour même où le décret de saisie est entré en vigueur. Peut-être même que le camarade qui vient d'être terrassé par l'ennemi était encore en train de rire et de plaisanter un instant auparavant...
+Nous aurions dû être frères, mais nous avons abandonné toute possibilité de nous réunir et avons dû nous détester pour survivre.
+Quelle cruauté, quelle brutalité.
+Cette soi-disant « guerre juste » est le plus grand des péchés.
+
+Bien que moi, Tousaburou, ai prononcé des paroles scandaleuses, je ne blâme pas Son Excellence la Shogun pour autant.
+Son Excellence a dit un jour que depuis les temps anciens, les guerres sont qualifiées de « justes » ou d'« injustes ».
+Les guerres injustes naissent d'une « ambition » excessive et du chaos des cœurs mortels.
+Son Excellence souhaite rassembler les yeux divins du monde pour sa recherche d'« éternité ». C'est une toute aussi grande entreprise que lorsqu'elle a pourfendu le Grand serpent il y a des centaines d'années.
+Il ne peut y avoir de guerre plus juste qu'une guerre qui a pour but de débarrasser le monde des individus nourrissant des chimères et de mettre fin à l'injustice.
+
+Cependant, toute guerre a une part de cruauté, et ce sont les combattants qui en portent le fardeau.
+Je n'ai plus la force de continuer à me tenir sur le champ de bataille, et je souhaite seulement utiliser ce qui reste de mon corps pour expier ma part de péché pour Son Excellence.
+J'espère que son ère de prospérité éternelle se réalisera bientôt.
+
+Mon nom est Inaba Tousaburou Kyuuzou et je vous présente de nouveau mes plus sincères excuses.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book25_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book25_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..29be723a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book25_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Un beau jour, la princesse sanglier entendit parler du louveteau.
+Attristée par son histoire, elle réunit ses sujets et leur demanda de trouver une solution pour dégeler son cœur et lui rendre son insouciance.
+Seuls le sage renard et la vieille tortue connaissaient la réponse à sa question :
+« Hihihi... Seuls la sincérité et le feu peuvent faire fondre cette glace maudite, fit le renard.
+– L'amitié demande des sacrifices. Sans cela, elle n'est pas possible... Pardon, je n'ai pas de cri », ajouta la tortue.
+L'intelligente princesse comprit la vérité cachée derrière les propos qui venaient de se tenir, aussi sécha-t-elle ses larmes, et s'inclina devant les deux sages :
+« Groin-groin ! Merci ! Vous joindrez-vous à moi pour le retrouver, et être les premiers témoins de notre amitié ? »
+À ces mots, le renard et la tortue furent emplis de joie, et s'empressèrent de donner leur accord. Et ainsi, les trois animaux partirent vers le nord.
+
+(Une note rédigée par le père de la petite fille a été collée à la page : « Les tortues n'ont pas de cri ; le grand-père tortue, qui est très poli, a pris la peine de l'expliquer. »)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book260_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book260_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fc8702a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book260_FR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+—— Ritou ——
+Cela fait déjà quelques jours que je suis arrivé à Ritou, et pourtant la Commission économique ne me laisse toujours pas passer. Je ne sais pas combien de temps je vais devoir rester... J'espère que M. Kurisu trouvera un moyen de me sortir d'ici.
+
+M. Kurisu est le président de l'Association du commerce international ici. Originaire de Fontaine, c'est un homme réservé et amical qui semble posséder un charme étrange qui donne l'impression aux autres étrangers d'être chez eux.
+
+J'avais entendu dire que les étrangers n'étaient pas les bienvenus à Inazuma, mais ce n'est qu'en posant le pied sur le pont du port de Ritou que je me suis rendu compte de la dure réalité.
+Cela fait un certain temps que le décret de confinement est entré en vigueur. Alors que de nombreux voyageurs ont choisi de rester sur l'île, beaucoup vont et viennent, ne séjournant que pour une brève période. De nombreux marchands ont également fait leurs bagages et sont rentrés chez eux. Ritou, dans son état actuel, est un endroit sombre et déprimant.
+On dit qu'il y a des centaines d'années, Hiroshi du Clan Hiiragi avait construit un port marchand sur cette île déserte avant d'y inviter de nombreux marchands à vivre ici, en encourageant le libre échange.
+Cependant, son descendant, devenu Commissaire économique, vit dans l'extravagance et semble avoir la belle vie.
+Que c'est déprimant.
+
+Quelques jours de plus sont passés et M. Kurisu est revenu avec de bonnes nouvelles.
+Il a entendu dire que la Flotte du Crux s'arrêterait brièvement à Inazuma. Il devrait y avoir un moyen pour cette fameuse flotte armée de me faire passer clandestinement sur une autre île. Je n'avais besoin que de m'armer de patience.
+Je ne suis pas sûr de la fiabilité des informations de M. Kurisu, mais c'est toujours bien d'être préparé. Je dois trouver un moyen de récupérer mes outils pour monter un campement et faire du feu chez mademoiselle Yurika. Je la supplierai si nécessaire...
+
+On dirait que le Shogunat a attaqué un autre avant-poste de Sangonomiya, faisant de nombreuses victimes... ou était-ce l'inverse ? Les quelques étrangers qui restent parlent entre eux. Même ceux qui travaillent pour le Commissaire répandent toutes sortes de rumeurs sans la moindre vergogne.
+Je ne sais pas exactement ce qui se passe, mais davantage de marchands ont fait leurs bagages et sont rentrés chez eux. De nombreux navires militaires sont passés au port, transportant probablement des provisions militaires d'urgence...
+
+Peut-être que je pourrais profiter du chaos et de la confusion pour récupérer mes affaires dans l'entrepôt.
+
+Oh, et je dois aussi me souvenir... de ne plus perdre ce journal.
+Il existe des carnets avec des couvertures encore plus belles et élégantes... mais ce n'est pas une excuse pour préférer le neuf à l'ancien !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book261_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book261_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc5bccaa9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book261_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— Île de Jinren ——
+Après avoir volé un petit bateau sur le navire des pirates, j'ai ramé pendant trois jours avant d'atteindre enfin le rivage.
+
+De là, je peux voir le légendaire Takayama sur l'Île de Narukami, ainsi que le cerisier géant qui y pousse. Les couleurs du cerisier sacré sont douces au clair de lune... Cela me fait penser à chez moi.
+
+Je me demande si Dongdong se sent seul au Village de Qingce. Je ne sais pas si j'ai pris la bonne décision, en faisant tout ce chemin juste pour gagner ma vie. C'est peut-être juste moi qui me fais du mouron pour rien.
+
+Je suis tombé sur un melon violet en explorant cette île isolée. Il avait un goût astringent et fade ; mes dents et ma langue sont devenues violettes en mangeant la peau et il a fallu un certain temps pour que la couleur s'estompe... La prochaine fois, j'essaierai de le cuisiner avant de le manger.
+J'ai installé un campement. Au premier jour, je marcherai vers le sud... J'ai entendu les pirates dire qu'Inazuma se trouvait là.
+
+Il devrait y avoir de nombreuses possibilités d'emploi en ville. Peut-être que je devrais abandonner l'idée stupide de partir à l'aventure et trouver un vrai travail. Quand j'aurai économisé assez d'argent et acheté ma propre maison, j'enverrai quelqu'un chercher Dongdong pour qu'il vienne vivre avec moi.
+
+De plus, les logements d'ici sont beaucoup moins chers que ceux du Port de Liyue.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book262_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book262_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book262_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book263_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book263_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..52f76c833
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book263_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Aujourd'hui, j'ai passé tout l'après-midi à discuter avec des représentants de l'association des marchands. Énergie -4.
+On a besoin d'eux pour transporter des marchandises, mais ce n'est pas une raison pour les laisser s'enrichir non plus...
+
+J'ai passé la journée au bureau pour m'occuper d'affaires gouvernementales. Énergie -3.
+Je dois encore m'occuper d'une directive ce soir. J'espère que je ne serai pas trop en retard, puis j'ai aussi une inspection à réaliser demain.
+
+Le vent a soufflé très fort dehors. Énergie -2.
+Il va bientôt pleuvoir. J'espère que le vent se calmera pour que les pêcheurs puissent revenir sains et saufs.
+
+J'ai appris que des pourparlers de paix auront lieu. Énergie +2.
+Les gens de Watatsumi seront heureux une fois la guerre terminée, pas vrai ?
+
+J'ai entendu que la Commission administrative fricotait avec les Fatui. Énergie -5.
+Certaines choses nous échappent, même à moi...
+
+{M#Le}{F#La} capitaine de l'Espadon II est {M#revenu}{F#revenue} aujourd'hui. Énergie +4.
+Nous nous sommes sciemment abstenus de parler de Teppei ou de nos autres camarades tombés au combat... La paix vient en échange d'un lourd tribut.
+
+Plein de gens m'ont parlé. Énergie -3.
+Quand je vois leurs yeux remplis de sincérité, cela me rappelle le jour où je suis devenue prêtresse. Tant d'années se sont passées depuis, ai-je été à la hauteur des attentes qu'on avait de moi ?
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book264_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book264_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecaa0d6f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book264_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+... La guerre continue et les pamphlets distribués par les deux camps ne contiennent que des mots vides de sens. Ils ne se soucient pas du tout de nous...
+... Le Village Higi accueille trop de réfugiés des mines, et nous commençons à manquer de vivres. Il vaudrait mieux que nous rassemblions toutes nos richesses pour les répartir entre tout le monde. Bien sûr, nous devrions également mettre de l'argent de côté pour acheter de la nourriture aux pirates dans ces régions...
+... Quoi qu'il arrive, le sanctuaire près de Jakotsu a besoin d'une personne dévouée pour s'en occuper. Tout le monde a peur du Tatarigami, d'autant plus qu'il s'agit d'une menace invisible et intouchable. Alors, je me sens obligé d'y faire face, en tant que chef du village...
+...
+... Beaucoup de gens sont tombés malades, beaucoup d'autres ont développé des symptômes mineurs qui rendent néanmoins le travail physique très difficile. On ne peut pas continuer comme ça...
+... Yasumoto est un imposteur. Tout ce qu'il fait, c'est faire bouillir du melon lavande avec du sucre, ce qui n'a aucune propriété médicinale...
+... Il a toujours une expression d'indifférence sur son visage. Vous ne pouvez pas lui faire confiance !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book265_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book265_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7570c49b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book265_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+...
+... C'est le seul médecin du village, et maintenant il a perdu la raison. Nous avons dû l'attacher et l'enfermer dans une cave. C'est le seul moyen de l'empêcher d'être un danger, pour lui-même et pour les autres...
+... Ici et maintenant, tout ce que nous pouvons faire est de prier et d'espérer que Son Excellence Ogosho entendra le cri de nos cœurs et mettra fin à cette guerre...
+... Je dois rassembler tout le monde au sanctuaire. Compte tenu des circonstances, les gens ont du mal à rester forts, et même si je me bats contre ma propre impuissance en tant que chef du village, je devrais au moins faire quelque chose pour leur donner de l'espoir...
+...
+... Shingo dit qu'il a entendu la voix des divinités. Que c'est absurde...
+... La mère de Chouji est de retour. Elle prie au sanctuaire tous les jours. Est-ce à cause de sa maladie ou pour son mari ? Je regrette de ne rien pouvoir faire pour aider leur famille en tant que chef du village...
+...
+... J'ai enfermé Shingo. Il est devenu complètement fou : il a essayé d'attaquer la mère de Chouji ! C'était le moins que je puisse faire pour lui présenter mes excuses au nom de tout le monde dans le Village Higi...
+...
+... J'entends tout le temps des voix juste à côté de mes oreilles. Des voix fortes, et un bourdonnement constant... Peut-être que j'ai juste besoin de me reposer. Je n'ai pas eu une bonne nuit de sommeil depuis des jours...
+... J'entends toujours des choses et j'ai très mal à la tête...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book26_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book26_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..07ecbd80e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book26_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Après avoir bravé le froid et la tempête, la princesse rencontra enfin le louveteau.
+Il était recouvert de glace. Le bleu de ses yeux avait perdu son éclat, et il avait tout oublié, même comment hurler.
+« Ahhheuuu... Tu tombes à pic, jeune fille, je me demandais ce que j'allais manger pour déjeuner aujourd'hui ! »
+En entendant ces mots, la princesse ne put se retenir de pleurer. Mais ses chaudes larmes parurent fondre un peu de la glace qui emprisonnait le cœur du louveteau.
+« Ahhhouu... Pourquoi pleures-tu ?
+– Snif... Tu... Tu n'as même pas de quoi manger ici, tu finiras par mourir de faim, loup. Je n'ai jamais vu telle misère dans mon royaume !
+Laisse-moi me sacrifier pour que tu sois rassasié ! »
+Entendant ces paroles, le louveteau céda à la surprise.
+« Ahhhou... Es-tu folle ? Personne ne m'a jamais tenu ce genre de propos ! »
+Mais, au vu de la détermination dans les yeux de la princesse, il sentit la glace en son cœur fondre encore un peu.
+« Non ? Alors...
+Laisse-moi sacrifier mes deux sujets les plus sages, mes amis les plus proches, pour que la faim ne t'assaille plus, et que nous redevenions amis ! »
+Réalisant que l'on parlait de lui, le renard voulut fuir à pattes raccourcies ; mais le louveteau et la princesse eurent tôt fait de le rattraper. Quant à la sage tortue, elle s'empressa de rentrer dans sa carapace, terrifiée comme de juste.
+Le louveteau et la princesse sanglier purent alors profiter d'un copieux repas à base de renard dans la neige ; suite à quoi, ils confectionnèrent une délicieuse soupe à la tortue à l'aide de champignons ramassés dans une grotte proche.
+Et ainsi, pour la première fois depuis sa malédiction, le louveteau connut l'amitié et le partage. La glace qui emprisonnait son cœur se mit à fondre, et fut changée en larmes de bonheur.
+La princesse le prit par la patte et ensemble ils retournèrent, heureux, dans la forêt accueillante.
+
+(Un message est écrit d'une main élégante sur la dernière page : « Mon chéri, je pense qu'on ferait mieux de faire don de ce livre à la bibliothèque. »)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book27_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book27_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a14453537
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book27_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Au temps des aristocrates, une immense tour se dressait sur la grand-place de Mondstadt. Bien qu'elle ait été construite en l'honneur de Barbatos, l'Archon Anémo, elle n'était en réalité qu'un étalage de la richesse et du pouvoir des dirigeants de la cité à destination de la plèbe. Le seul jour où le peuple pouvait en cette triste époque trouver un tant soit peu de répit était le jour du Ludi Harpastum.
+Un jour, une chanteuse itinérante venant d'une contrée lointaine arriva à Mondstadt lors du Ludi Harpastum. Le nom de cette jeune demoiselle était Inès, et tout le monde fut enchanté par sa beauté époustouflante. Enfants et vieillards, nobles comme esclaves voulaient la regarder lancer le harpastum et l'écouter chanter des ballades étrangères.
+
+« Que Barbatos accorde sa bénédiction à tous en ce jour de bonheur ! Pas de place pour les rabats-joie aujourd'hui ! »
+
+Ainsi chantait-elle, parcourant le festival et faisant don de ses recettes aux orphelins et personnes démunies.
+Au milieu de la foule se détachait une longue silhouette ; il s'agissait de l'Archevêque d'alors, qui du premier coup d'œil était tombé amoureux de la jeune fille. Les sentiments indomptables qu'il éprouvait se heurtaient à sa foi et aux enseignements de son dogme, laissant en son cœur une frustration qui le rongeait. Qui plus est, il n'appréciait pas non plus les actes d'Inès qui violaient le droit de charité de l'Église.
+Comme chacun sait, l'Archon Anémo Barbatos encourage la poursuite de l'amour et de la liberté ; mais en ces temps obscurs où l'Archon dormait, la cité vivait sous la férule tyrannique des nobles, le dragon y faisait des ravages, et la pauvreté était le lot des gens du commun. L'Église autoproclamée « orthodoxe », simple instrument au service de la classe dirigeante, prônait frugalité et ascèse pour éviter le châtiment divin, et même un instrument comme la lyre, symbole du vent, n'était autorisée à interpréter qu'un répertoire de chants approuvés par l'Église. L'idée de « châtiment divin » n'était en réalité qu'une excuse fabriquée de toute pièce par l'aristocratie afin de garder sa mainmise sur le pouvoir, et maintenir le peuple sous son joug.
+
+« Que cette fille reste en nos murs, et nul doute que le peuple tombera sous son charme. Quelle démone est-ce donc là ? » pensait l'Archevêque.
+
+Ainsi, ce dernier décida de trouver un moyen de capturer Inès, et de l'enfermer à la cathédrale en attendant des instructions futures. À cette époque, la jeune fille choisie pour lancer le Harpastum devait servir à la cour des nobles durant trois jours suivant les festivités ; l'archevêque choisit d'envoyer Octave, son fils adoptif, enlever la jeune fille à la cour.
+Octave était un enfant rejeté de tous qui avait été abandonné par des parents superstitieux à la naissance, et que l'Archevêque avait recueilli et élevé. Enfant, il était souvent la cible des persécutions des habitants de la cité, qui voyaient en lui un mauvais présage attirant la colère du dragon ; seul l'Archevêque le protégeait. Ce dernier le traitait comme son propre fils ; aussi Oscar lui accordait-il toute sa confiance.
+
+« Amène-moi la fille qui a lancé le Harpastum hier ! Sois discret et tais mon nom. »
+
+Sous les ordres de l'Archevêque, Octave grimpa au balcon de la chambre d'Inès dans les quartiers des hôtes du palais. La jeune fille pleurait sous le clair de lune. Cette vue ébranla son cœur pur ; jamais de son existence n'avait-il aperçu telle beauté. Ses yeux refusaient de s'en détacher, tandis qu'il oubliait complètement les raisons de sa venue en ces lieux.
+Mais le silence fut soudain troublé par l'arrivée de serviteurs...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book28_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book28_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..909fb79a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book28_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+—— Le livre du dragon ——
+Extrait du livre « Étude culturelle du Royaume du Vent », plus connu sous le nom de « Guide des us et coutumes locales », par Jacob Musk.
+
+...
+Le Loup Chevalier de Borée, le Lion de l'Ordre de la Dent-de-lion, le Faucon de l'Ordre de Favonius et Dvalin, le Dragon Anémo, ont de tout temps été considérés comme les Quatre Vents veillant sur Mondstadt.
+Suivant la libération de Mondstadt par le Chevalier de la Dent-de-lion, l'Ordre de Favonius fut établi, puis rejoint par le Chevalier de Borée ; et ainsi naquit à Mondstadt la coutume de vénérer les Quatre Vents. Mais Dvalin les précéda tous.
+
+Il y a environ un siècle, le chaos régnait sur ces terres. Les ténèbres s'étalaient, corrompant tout ce qu'elles touchaient. Barbares et créatures démoniaques sillonnaient le continent, forçant le peuple des hommes à vivre protégé au sein des murs des cités.
+Mondstadt vivait des temps particulièrement difficiles. L'Ordre de la Dent-de-lion était sans héritier, et les guerres successives avaient fait payer un lourd tribut aux membres de l'Ordre de Favonius. C'est en ces temps critiques que Durin, le puissant dragon corrompu, choisit de frapper la cité.
+Les ferventes prières des Mondstadtois parvinrent à réveiller Barbatos, qui invoqua Dvalin, le Dragon Anémo. Ce dernier était le dernier rempart de la cité, qu'il défendit vaillamment contre Durin.
+Dvalin vint à bout de Durin, dont les restes gisent à présent sur les monts enneigés au sud de Mondstadt ; mais nul ne se souvient de nos jours ce qui arriva exactement lors du terrible combat. On raconte que Dvalin infligea une blessure mortelle à la gorge de son adversaire, et que les deux dragons chutèrent des cieux. Suite à quoi, Barbatos aurait plongé Dvalin dans un profond sommeil, tandis que le corps de son ennemi s'enfonçait dans la neige.
+...
+Les Mondstadtois croyaient que Dvalin se réveillerait à nouveau, fut-ce la cité de nouveau proie au danger.
+Mais les années passèrent, et la paix revenue finit par effacer progressivement des mémoires les Quatre Vents, dont les sanctuaires tombèrent dans l'oubli et sont aujourd'hui déserts.
+
+(Note anonyme : Alors que nous réalisions enfin que Stormterror, la bête contre laquelle a combattu à plusieurs reprises le Quartier général de l'Ordre de Favonius, n'était autre que Dvalin des Quatre Vents, sa haine avait déjà grandi hors de tout espoir de réconciliation. Il est aisé d'imaginer sa fureur à son réveil d'un sommeil de cent ans, découvrant la trahison de la cité qu'il protégea autrefois...)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book291_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book291_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c52adbdab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book291_FR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+La paix dura treize ans avant que l'ère des nations en guerre ne débute.
+Les nations au Nord, les plus éloignées de l'épicentre, furent finalement entrainées dans la guerre.
+Comme lors de toutes les guerres, après un conflit féroce qui semblait sans fin, l'un des camps belligérants fut finalement vaincu et ses terres réduites en cendres. La famille du seigneur vaincu et le reste de ses vassaux finirent par fuir dans les montagnes.
+Tout était banal jusque-là.
+
+Cependant, un guerrier errant joliment vêtu fit son apparition dans cette intrigue digne d'une fiction historique.
+À vrai dire...
+Il portait des vêtements de femme.
+Aux côtés du guerrier se tenait une femme menue vêtue d'une veste ornée de plumes beaucoup trop grande pour elle.
+En tout cas, ces deux-là avaient l'air de personnages bien louches aux yeux de tous.
+Néanmoins, ils ne semblaient pas en prendre conscience et continuèrent leur route jusqu'à la passe au pied de la montagne.
+Sans grande surprise, les soldats en poste les arrêtèrent.
+« Qui êtes-vous ?! »
+C'était une phrase banale, mais également une question honnête dans ce cas.
+« Comme vous pouvez le voir, nous ne sommes que des gens ordinaires. »
+Cette réponse était loin d'être convaincante.
+Malgré cela, le ton ferme du guerrier prit les soldats au dépourvu.
+« Vous allez nous suivre quand même. »
+« Je ne crois pas... »
+Le guerrier fit mine d'être déçu, et les trois soldats tombèrent soudainement à terre.
+« Tu avais tout prévu depuis le début, n'est-ce pas ? Espèce de sale brute. »
+Ces mots furent prononcés par la femme qui se tenait derrière lui.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book292_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book292_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..85faf3b7f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book292_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+« Ce n'est pas ça. »
+Ces mots se firent soudainement entendre.
+Nos deux compagnons se trouvaient à présent dans un sanctuaire au beau milieu de la montagne. Assise près d'un feu, le visage de la princesse à la chevelure de jais brillait à la lumière des flammes chatoyantes.
+« Comment ça, ce n'est pas ça ? »
+La réponse vint, presque comme un réflexe conditionné.
+« Ce que je veux dire par là, imbécile de samouraï, c'est que ça ne vous fait rien d'être accompagné de la princesse qui apporte la destruction ? »
+« Si cela ne me fait rien ? Quel sacré personnage. »
+« Vous ne comprenez pas. » La voix de la princesse Mina était empreinte de frustration. « Je veux dire par rapport au fait que vous m'ayez sauvée... »
+« Une telle chose ne s'est pas produite. »
+Corrigea le samouraï.
+« C'est vous qui m'avez ordonné de vous sauver à ce moment-là. En toute logique, vous vous êtes sauvée toute seule. »
+« Est-ce donc tout ce qui vous importe en tant que samouraï ? »
+Une réponse attendue.
+Le samouraï tentait en réalité de fuir ses responsabilités.
+
+« Cette histoire de princesse qui apporte la destruction n'est qu'une excuse pour faire la guerre, vous ne trouvez pas ? »
+Le ton qu'il employa était moins détaché.
+« De plus... »
+Le guerrier se tourna, ses yeux vides reflétant la lueur des flammes.
+« La destruction du monde est un concept absolument idiot, vous vous en rendrez compte assez vite. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book293_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book293_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..47ab074cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book293_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Bien que les champs de bataille soient souvent assimilés à l'enfer, ce n'est qu'une métaphore pour en illustrer la réalité.
+Ce qui se dressa devant leurs yeux pouvait réellement être qualifié d'enfer.
+Des terres désertées, des arbres flétris et des montagnes de cadavres...
+Comme si la vie en avait été drainée.
+« En fait... »
+Le guerrier ramassa une feuille morte qui se décomposa immédiatement dans sa main.
+« Il n'y a plus d'énergie vitale sur ces terres. Elle leur a été volée. »
+
+La capitale était ravagée par la guerre depuis maintenant plus d'un siècle.
+Au bout de la dixième année de conflit, les nations belligérantes avaient épuisé l'intégralité de leurs réserves et richesses.
+La malédiction de Nakura était ce qui leur permettaient de continuer le combat.
+La malédiction de Nakura est une magie qui drainait l'énergie vitale de tous les êtres vivants et de l'environnement pour renforcer la puissance des guerriers.
+Ceux qui avaient recours à cette magie vicieuse pour dominer les terres étaient connus sous le nom de Nakura Daimyo.
+Les Daimyo rivalisaient pour la domination, mais peu importe qui sortait vainqueur, la terre serait davantage drainée de sa force vitale.
+Telle était la réalité du conflit presque centenaire.
+« Cette malédiction a été créée par les onmyoji résidant dans la Tour du vide qui se trouve au centre du monde. »
+
+Ignorant la princesse Mina, qui vacillait en raison de ce qu'elle avait devant les yeux, le samouraï continua,
+« Vous dites être la princesse qui apporte la destruction à ce monde... mais n'est-il pas déjà en train de se détruire sans votre intervention ? »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book294_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book294_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f50c6d258
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book294_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+La nation de Kogami n'était plus qu'une terre sans vie à perte de vue.
+Les champs désertiques s'étendaient à l'horizon autour d'une grande dune de sable où deux samouraïs se faisaient face.
+Le premier était notre protagoniste que l'on nommera le samouraï vert par souci de différenciation.
+Le second était un nouveau venu dans l'histoire. Nous l'appellerons le samouraï pâle.
+S'il s'agissait d'un roman de cape et d'épée, ils seraient tous les deux déjà prêts pour l'affrontement. Mais ils n'étaient pas là pour se battre. Ils se faisaient tout simplement face.
+
+« Tu reviens de l'enfer, pas vrai ? »
+Le pâle samouraï lui dit, après un long silence.
+« Nostalgique, n'est-ce pas ? »
+Le samouraï vert paraissait heureux.
+« Ce genre de choses ne me rend pas nostalgique »,
+interrompit grossièrement le samouraï pâle.
+Le samouraï vert ferma ses yeux, comme s'il se plongeait dans les abîmes du passé.
+
+« Nous étions bien naïfs de penser que vaincre les seigneurs maléfiques mettrait un terme à tout ceci. Ce n'était que le début du cauchemar.
+Les treize samouraïs se sont unis pour vaincre le Nakura Daimyo qui détruisait cette nation.
+Mais Kogami n'a pas repris vie une fois le Daimyo vaincu, la force vitale de ses terres a continué à s'épuiser.
+Mais ce n'est pas tout. Ce pays dépourvu de dirigeant est devenu un paradis pour les pilleurs.
+Les héros qui étaient venus à bout du seigneur démoniaque n'ont pas réussi à protéger ces terres en fin de compte.
+Et au final, seulement d'eux d'entre eux en ont réchappé. »
+« Hé, ça suffit avec les souvenirs. On a des affaires à régler ! »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book295_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book295_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..063416c42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book295_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+« Je veux sauver ce monde ! »
+Dit la princesse Mina.
+« Je te l'ai déjà répété. C'est impossible de sauver ce monde. Des idiots comme moi ont pourtant bien essayé. Il est condamné. »
+« Je m'en fiche. Je suis une princesse. Les princesses ne viennent-elles pas au monde pour sauver le monde ?
+- Non, je n'ai jamais entendu parler de ça. Et puis aux dernières nouvelles, vous êtes la princesse supposée apporter la destruction.
+- Aux dernières nouvelles, quelqu'un a dit que la destruction était en réalité une renaissance.
+- Je ne sais pas d'où vous la tenez celle-là, mais ce genre de croyances est dépassée. Si vous écriviez ce genre de non-sens aujourd'hui, on le jetterait à Tokoyokoku, et ce serait pour le mieux. »
+(La princesse se couvrit les oreilles)
+
+Au sommet de la Tour du vide, le samouraï et la princesse continuaient leur conversation insensée, comme si personne ne les observait.
+En réalité, il y avait un certain nombre de personnes vêtues de la tenue des onmyoji.
+« Donc, comme vous le savez sûrement déjà tous, la malédiction de Nakura fut créée à l'origine pour préserver la force vitale d'un monde progressivement en déclin. »
+Comme s'il lui était impossible de supporter cette conversation, mais aussi pour permettre à l'histoire d'avancer grâce à son rôle de personnage secondaire, le plus âgé des onmyoji prit la parole.
+« Et que ceux qui peuvent utiliser cette force vitale... »
+
+« Pourriez-vous donc vous sortir ces idées de la tête ? »
+Le samouraï semblait ne pas avoir entendu l'onmyoji tout rabougri.
+Combien de temps cette farce allait-elle encore durer ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book296_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book296_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..34af3f857
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book296_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+« Et donc, est-ce que ce monde a été sauvé ? »
+À la fin de l'histoire, le samouraï marche dans un désert sans limite.
+Les plans de la Tour du vide ont probablement porté leurs fruits, et les forces vitales du monde ont été totalement englouties.
+Il est impossible de savoir si un nouveau monde a été créé, mais celui-ci était certainement voué à sa perte.
+Que pouvait-on attendre d'autre de la part d'une princesse destinée à la destruction du monde ?
+« Autant en détruire un autre... S'il en existe. »
+Et c'est ainsi que le samouraï entreprit un nouveau voyage.
+
+...
+
+(Le reste du livre contient des informations sur le cadre de l'histoire. Il comprend une grande partie sur les divers seigneurs maléfiques et autres créatures monstrueuses qui n'apparaissent pas dans le récit principal.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book297_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book297_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f2562a3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book297_FR.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+« Fantasmagorie »
+
+« ... Le rêve continue. »
+
+Cette phrase est souvent prononcée par la Princesse de l'Empire de la nuit éternelle dans chaque volume. Bien que le mystère qui entoure ce détail de la saga « Fleurs pour la princesse Fischl » n'intéresse que peu de lecteurs, il faut bien commencer par là.
+
+[Ozvaldo von Hrafnavines]
+Le puissant seigneur des corbeaux. Si la force de Fischl équivaut à un dix et que celle de la Bête-monde est un quinze, alors la force d'Ozvaldo peut être évaluée à un treize. Son grand pouvoir fut démontré lorsqu'il vint à bout du Crépuscule dans le Tome I.
+* Cela dit, le Voile de la nuit a toujours été la Némésis du Crépuscule.
+Quant aux sentiments d'Ozvaldo envers Fischl, M. Jiu ne pense pas qu'il s'agisse d'amour, mais plutôt d'une forme d'empreinte commune chez les oiseaux.
+(Note du rédacteur en chef : peu importe ce que raconte l'auteur, chers lecteurs. Vous pouvez interpréter les relations personelles des personnages de l'Empire de la nuit éternelle comme bon vous semble.)
+
+En outre, le titre de seigneur des corbeaux n'est pas un titre particulièrement noble, compte-tenu du fait que les corbeaux ont toujours été considérés comme des conspirateurs et des porteurs de malédiction. Ozvaldo a probablement insisté pour porter ce titre car comment un simple « seigneur de la nuit » pourrait-il se faire appeler ainsi dans l'Empire de la nuit éternelle ?
+
+[La Bête-monde - Le plus grand chef d'œuvre - Gesamtkunstwerk]
+Selon toutes probabilités, c'est la Bête-monde à laquelle est confronté l'Empire de la nuit éternelle dans ce cycle. Sa force de combat est d'environ 30.
+Dans une causalité éloignée, si le philosophe Zarathoustra n'avait pas été choisi, le compositeur d'opéra aurait remporté la victoire de la volonté du monde.
+Dès que Gesamtkunstwerk montera sur scène dans le théâtre de l'apocalypse, bien d'autres Bêtes-monde qui se trouvent au centre de l'univers commenceront inévitablement à apparaître à leur tour.
+Dans le dernier tome, la faiblesse de la Bête-monde : Saint des Sept Larmes (dont la force de combat est de dix, par conséquent égale à celle de Fischl) était quelque peu inhabituelle, et le Saint versa à peine une larme pour Zarathoustra au départ, un choix qui ne méritait pas d'être blâmé.
+Zarathoustra et le Musicien existent tous deux pour faire l'éloge de la Princesse du châtiment. Tandis que l'un clame l'agonie qui réside dans son cœur, l'autre affirme l'ampleur de ses déboires. La princesse, bien entendu, ne fait pas de favoritisme, elle s'en sentirait autrement honteuse.
+
+[Palais d'été]
+On raconte que ceux qui possèdent des compétences exceptionnelles dans les arts magiques possèdent leurs propres domaines de conscience. Leur amour, leur haine, leur désir, leur jalousie, leur dévotion, leur passion de l'âme s'y trouvent. Dans les récits fictifs d'autres romans, cet espace est appelé « Terre d'été ».
+Le Palais d'été de la princesse est en quelque sorte similaire. Il est vraiment dommage que ce concept n'ait jamais vraiment été approfondi.
+
+[Le prétendu éternel retour]
+Un certain nombre de détails subtils de l'histoire ont amené les lecteurs à se demander si la princesse de l'Empire de la nuit éternelle avait déjà vécu tout ce dont Fischl avait déjà fait l'expérience.
+Le père de Fischl n'est certainement pas qu'un simple personnage creux. Fort et majestueux, il aide Fischl à disperser sa confusion. Quant à sa mère, ses actes indiquent qu'elle semble en effet posséder un certain caractère. Mais elle ne prononce qu'une seule phrase qui est celle mentionnée plus tôt : « Le rêve continue. »
+Dans le tome final, la mère de Fischl avait déjà disparu. C'est pour cela que ce volume ne contient pas cette phrase initiale.
+Mais alors que l'univers allait connaître son dénouement et que toutes les choses se déversaient dans l'Empire de la nuit éternelle, elle prononça une autre phrase énigmatique :
+« Trouve la signification quelque part. La nuit s'assombrit... »
+
+« Trouve la signification quelque part. La nuit s'assombrit, mais le rêve continue. »
+Chers lecteurs, j'espère que vous trouverez tous le bonheur dans ce monde où le soleil se lève tous les jours.
+
+(Compilation de questions et réponses)
+Q : Cher M. Jiu, quelle est la relation entre la fille de l'Empereur Céleste dans « Le Bris de l'arme divine » et Fischl von Luftschloss Narfidort ?
+R : J'ai l'impression que la tragédie qui est apparue vers la fin du tome cinq de « Le Bris de l'arme divine » était due au protagoniste masculin et à l'attraction que la fille de l'Empereur Céleste ressentait pour lui. Pour cette raison, je voulais développer le personnage de la Princesse du châtiment qui n'avait pas besoin d'un protagoniste masculin. Tel est le projet qui devint « Fleurs pour la princesse Fischl ».
+J'ai malgré tout fini par écrire le sixième tome de « Le Bris de l'arme divine » qui m'a permis de sauver la fin du récit. Il y eut certainement une confusion dans le processus d'écriture de deux séries à la fois. Je fus cependant personnellement enchanté du résultat.
+
+Q : Lors d'un combat entre le père de Mi'er (Khan l'Asura et son épée Lævateinn) au maximum de ses capacités et Gesamtkunstwerk, qui sortirait vainqueur ?
+R : J'avais l'intention de ne pas répondre à cette question. Mais le rédacteur en chef a menacé de jeter mon prochain manuscrit à la poubelle si je ne répondais pas. Ceci étant dit, je parie mes moras sur Gesamtkunstwerk.
+
+Q : M. Jiu, vous avez mentionné dans « Adieu, madame. » souffrir de chute de cheveux. Est-ce que cela va mieux ?
+R : Est-ce que la Chambre Yae pourrait éviter d'accepter ce genre de question ? Et puis est-ce que les gens lisent réellement ce qui est ajouté dans ces nouvelles éditions ?
+(Note du rédacteur en chef : Oh, mais les lecteurs sont inquiets pour vous ! Et oui, ils s'inquiètent également de l'achat des nouvelles éditions.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book298_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book298_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book298_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book299_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book299_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book299_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book29_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book29_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..798993078
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book29_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Il y a de cela très longtemps, dans le lointain Domaine de la Nuit, la Mère de la Nuit régnait en maître. Monde figé dans une mortelle immobilité, la lumière n'y éclairait pas les terres, et rien n'y poussait sous le rideau de la nuit. Hormis les hideuses créatures tapies dans les ténèbres, la vie n'y existait pas.
+La Mère de la Nuit était la source de tous les maux, et son Domaine était un immense torrent fétide lui jaillissant des entrailles. Froide et cruelle, elle n'avait ni bouche ni cœur ; mais ses deux yeux restaient en permanence ouverts, surveillant son royaume, et y laissant aller son courroux sans distinction. Elle avait en horreur la faible lueur de la lune passant à travers le sombre ciel, car rien n'était plus insupportable à ses yeux que la lumière du monde extérieur.
+La Forêt du Clair de Lune était le seul endroit à avoir échappé à la Mère de la Nuit. Seulement en ce lieu pouvaient les hommes voir la clarté de la lune, qui y octroyait ses faveurs au peuple. Les habitants de ce royaume avaient le teint et les cheveux clairs, et des yeux d'un bleu léger venaient compléter une délicate apparence. Entièrement isolés du soleil durant de longues années, c'était grâce à la lueur de la lune qu'ils différaient des répugnantes et sombres créatures peuplant le monde extérieur.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5c2412bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book2_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—— Mon jardin est plus grand que l'univers entier ——
+« Je ne peux que te demander ton aide pour l'instant », dit le garçon aux cheveux bruns en tendant un couteau de cuisine à Véra.
+S'avançant vers l'armoire, il entreprit de trancher frénétiquement les tentacules.
+« Aide-moi à fermer cette porte ! Défends-toi avec le couteau si les tentacules t'attaquent ! Dépêche-toi ! On ne doit pas laisser ce démon pénétrer à Delphes ! »
+Véra s'exécuta aussitôt. Dans le feu de l'action, elle avait accidentellement poignardé Ike deux fois dans le dos. Par chance, ses sorts de guérisons étaient efficaces.
+« Je suppose que je te dois des explications, commença Ike. Je suis âgé de plus de mille ans, et cette porte peut ouvrir n'importe où dans l'univers. Le monstre que tu viens de voir vient de la nébuleuse de Magellan où j'étais parti chercher quelque chose. » Le jeune homme était recouvert d'un liquide visqueux ; il essuya ses lunettes avec la robe de Vera avant de lâcher : « D'autres questions ?
+– Qui est ce Tal ? demanda-t-elle, comme si rien ne s'était passé.
+– Tal est un esprit maléfique qui réside dans le château dévoreur d'hommes... Il me sert depuis que je l'ai vaincu. Étrangement, il avait l'air de t'apprécier. C'est une première ! »
+
+Ses parents lui avaient toujours répété que le but de la vie était de construire une famille, et que tout le reste importait peu. Son ami Sachi lui avait dit que si d'aventure elle trouvait à se marier et partait, le village deviendrait un endroit terriblement solitaire.
+(Ces paroles cachaient en réalité une autre raison : de par son aspect chétif, Sachi se serait sûrement fait chahuter par les autres garçons.)
+« L'esprit des humains est encore loin d'avoir atteint une maturité suffisante ; je me dois de vous guider à travers votre enfance. » Ike tendit une paire de mains accueillantes à Véra. « Vous chanterez à chaque pas du chemin vous menant vers l'adolescence.
+Du bras d'Orion à la cité éternelle des démons, des torrents du temps aux profondeurs de la mer étoilée...
+Au fond, qu'est-ce que c'est, « loin » ? N'importe quel endroit dans l'univers est aussi ennuyeux que mon jardin », ajouta-t-il.
+« La mesure de la distance varie avec le cœur, fit-il. Et mon cœur est juste un peu plus grand que l'univers. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book300_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book300_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book300_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book301_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book301_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..175377df0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book301_FR.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Le Mont Yougou
+Des cerisiers luxuriants poussent partout sur cette montagne située à l'extrémité nord de l'Île de Narukami. Ils partagent tous des racines avec le plus grand d'entre eux, le cerisier sacré, qui se trouve au sommet de la montagne.
+Le Sanctuaire de Narukami, le plus grand des sanctuaires d'Inazuma, est dédié au cerisier sacré.
+Ces dernières années, c'est la petite Yae qui gère le sanctuaire. Ah, comme elle a grandi ! Je suis triste à l'idée de ne plus jamais pouvoir la faire pleurer aussi facilement qu'avant.
+Je pensais que comme autrefois, il n'aurait fallu que peu de temps avant qu'elle ne soit ivre et se mette à dire n'importe quoi ou à pleurer. J'étais loin de m'imaginer que ce serait moi qui serais saoule en premier ! Je me suis bien ridiculisée, et elle s'est même moquée de moi, tss... Je passe pour une vieille dame qui s'est humiliée elle-même, que c'est frustrant !
+... Moi qui voulais embêter cette petite un peu plus.
+
+La Cité d'Inazuma
+J'ai apporté une nouvelle recette de feu d'artifice chez le petit Naganohara. Je lui ai présenté un nouveau médicament qui pourrait guérir sa surdité, mais il a hésité et ne l'a pas accepté.
+Ce gamin est toujours aussi frileux en ce qui concerne les explosifs. Il les dilue toujours jusqu'à ce qu'ils ne puissent pas provoquer de changements physiques évidents dans l'environnement et il se contente d'utiliser la combustion de métaux différents pour produire des effets visuels monotones.
+En plus, il ne fait des essais que dans son atelier ! Non, mais vraiment ! Où est le plaisir dans tout ça ?
+C'est du gâchis, un vrai gâchis.
+
+Cela dit, sa fille Yoimiya est une jeune femme intéressante. Elle et moi avons collecté beaucoup de bonbons pendant le festival et expérimenté toutes sortes de nouvelles formules. Que c'était amusant !
+... Jusqu'à qu'on se fasse escorter par la Brigade des pompiers jusqu'à une plage désolée. Soi-disant, ce serait une nouvelle règle de sécurité. C'est à n'y rien comprendre.
+
+On a discuté à propos de nombreux projets, et elle m'a même fait quelques commentaires constructifs. Cette enfant est vraiment douée. Si je pouvais ajouter un spectacle de feu d'artifice à l'intérieur du parc que j'ai créé pour Klee, ce serait tout simplement la cerise sur le gâteau !
+Je regrette juste que cette Shogun grincheuse nous ait autant surveillées. Je n'ai même pas eu le temps de lui améliorer ses jouets ni de l'emmener ailleurs.
+Il n'y a pas longtemps, j'ai préparé une potion de lévitation dans la cuisine impériale et j'ai provoqué par inadvertance une explosion qui a blessé une jeune générale tengu. J'ai bien peur qu'il faille attendre un bon mois et demi avant que les plumes de son aile gauche ne repoussent. Je voulais l'aider à panser son aile, mais cette jeune fille m'évite depuis cet incident...
+Je lui ai tout de même laissé un peu de médicaments. Ça me permettra au passage d'en tester les effets.
+Après ce fâcheux événement, cette fille qui passe ses journées enfermée au Tenshukaku a expressément ordonné à un soldat de me suivre partout. Ça dépasse les bornes !
+Je me suis même excusée en personne, mais elle ne veut pas lâcher l'affaire.
+C'était pourtant elle qui m'avait donné l'autorisation de mener des expériences dans la cuisine impériale !
+
+En plus de cela, mademoiselle Kamisato a refusé mon invitation à rejoindre un groupe d'idoles pour la sixième fois consécutive. Je suis vraiment déçue.
+
+Tatarasuna
+Tatarasuna est une île qui a pris la forme d'un anneau de façon naturelle. Elle est composée de hautes montagnes qui surplombent l'océan et encerclent un haut-fourneau dédié à la forge. C'est là que le tamahagane d'Inazuma est produit et transformé incessamment pour forger les armes les plus fines destinées aux pontes d'Inazuma. Ce minerai à la fois résistant et d'excellente qualité est fabriqué à partir du sang et des os d'une divinité vaincue.
+Cet endroit est la propriété et la fierté du Commissaire administratif, et à ce titre, il prend particulièrement soin des ouvriers et des techniciens qui y travaillent.
+J'ai été accompagnée pendant mon séjour à Tatarasuna par une dame que l'on appelle Kagami Gozen. Elle semble être à la tête des ouvriers du coin, et elle dispose d'un poste officiel au Shogunat. Bien qu'elle soit la subordonnée du Commissaire administratif, elle semble jouir d'un statut égal au sien devant les travailleurs.
+Ils ont tous confiance en elle et lui témoignent d'une grande affection, en obéissant volontiers à ses instructions. J'irais même jusqu'à dire qu'ils la respectent encore plus que la Shogun... Mais Kagami Gozen est toujours en train de froncer les sourcils. Elle n'a pas l'air très commode.
+
+Les travailleurs de Tatarasuna n'ont pas de racines pour la plupart, rejetés sur ces rivages par les vagues de l'histoire. Ils se différencient les uns les autres par leurs tatouages et les chants qu'ils entonnent lorsqu'ils travaillent. Néanmoins, ces éléments contribuent aussi à leur rapprochement.
+
+Tout comme les autres travailleurs de Tatarasuna, le corps de Kagami Gozen porte les cicatrices des brûlures à haute température causées par le Tatarigami. Aux yeux d'étrangers, ces marques ressemblent sans doute à celles de personnes malades ou dont les jours sont comptés. Mais en ce lieu, elles sont un symbole servant à identifier les membres d'une même famille.
+
+J'ai pris la liberté d'apporter des modifications à la configuration du Fourneau Mikage. Après avoir jeté quelques vannes et quelques panneaux à la mer, j'ai accessoirement amélioré les housses de protection qui étaient plus que rudimentaires. Je me demande si les ingénieurs de Fontaine seront agréablement surpris ?
+Peut-être que le vieux Kujou sera fou de rage quand il verra que la production a chuté, mais... Au moins, le « Tatarigami » ne se déglinguera pas à cause d'une surchauffe. Même si une guerre devait bientôt éclater et qu'il subissait des dégâts, l'explosion qui en résulterait ne serait pas trop importante.
+Du moins, selon mes critères personnels.
+
+Héhé, peut-être même que le fait d'être intervenue pourra empêcher la survenue d'une nouvelle guerre, qui sait ?
+Pour ma part, je serais ravie de voir la tête que feront ces astromanciens lorsque leurs prédictions se révéleront fausses !
+
+Île de Yashiori
+Il y a un grand ciel bleu au-dessus de l'Île de Yashiori, c'est très agréable.
+Selon les dires des onmyoji, la Shogun Raiden aurait installé sur cette île des « protections » afin de se prémunir contre la corruption des restes de la divinité serpent... Enfin, quelque chose comme ça. Je ne suis pas sûre de bien comprendre tout ce charabia religieux.
+Après les avoir examinés, ces lampadaires se sont révélés très intéressants. Derrière leur apparence reflétant la vénération de l'Archon Électro se cache une technologie que j'ai déjà vue autre part.
+Oups ! J'oublie que je suis en train d'écrire un récit de voyage. Alors, restons en là pour les discussions académiques, c'est d'un ennui !
+
+Au Village Higi, j'ai été chaleureusement accueillie par Washizu, son chef. Le poisson grillé et les onigiris étaient excellents !
+Outre cela, la Plage de Nazuchi abrite de nombreux pirates amicaux... Quel dommage que je ne puisse pas rester plus longtemps sur cette île !
+Les mines situées sur l'île sont un endroit très animé, mais le matériel qu'utilisent les mineurs est vraiment primitif. Même si la Shogun a mis en place toutes ces protections, bloquant ainsi en grande partie la propagation du Tatarigami, de nombreux mineurs ont quand même contracté des maladies chroniques à la suite d'une exposition prolongée à ces cristaux d'os de serpent.
+
+Les sakuramochis apportés par les onmyoji étaient certes goûteux, mais ils étaient loin d'être aussi bons que ceux de la petite Yae.
+
+Je vais ensuite me rendre au Sanctuaire d'Asase. Je me demande comment va le gros chat qui vit là-bas ces derniers temps... La dernière fois, j'ai essayé de le piéger dans une cage spécialement prévue à cet effet, mais j'ai été retenue par les prêtresses. Qu'elles sont rabat-joie !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book302_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book302_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2a6cddca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book302_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Père ! Mère ! Pardonnez-moi ! Pardonnez votre enfant indigne !
+J'ai été tellement stupide de croire la légende de ce léviathan lunaire. Jusqu'à croire qu'attraper un poisson minable m'aiderait à m'attirer les faveurs de la fille d'un homme riche pour m'en faire une épouse ! J'imagine qu'il est trop tard pour quitter ce navire à présent.
+Je ne sais pas combien de jours nous avons passé à dériver en pleine mer. Il n'y a rien à boire et je n'ai pas la force de pêcher.
+On ne voit pas le bout de cette maudite mer. C'est la fin de mon existence à moi, Jiawei !
+C'est vraiment la fin, n'est-ce pas ? Ah...
+Si ce maudit léviathan lunaire a une conscience, il portera ma lettre jusqu'au rivage. Père, Mère, ne m'attendez plus. Je ne m'en sortirai pas.
+Si je suis un jour réincarné, je jure que moi, Jiawei, j'épouserai une femme riche et que je prendrai soin de vous deux pour le reste de mes jours !
+Épouse un aigle et le ciel sera ton terrain de chasse. Épouse un chien et la terre sera... Ah, j'ai oublié ce que raconte ce dicton...
+(L'arrière est rempli de gribouillis incompréhensibles.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book303_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book303_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfdc6c6a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book303_FR.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+La cité d'Arayama - Chapitre 1
+Yutaka Riko fit à nouveau le même cauchemar, celui qui la forçait à revivre la nuit où la race oni avait été anéantie.
+Les nuages noirs grondaient à mesure qu'ils se rapprochaient, avalant le village tout entier. Les flammes semblables à de l'encre faisaient rage et se répandaient, dévorant des centaines de maisons jusqu'au bord de mer. L'eau se mettait à bouillir et s'évaporait, transformant le sable des bas-fonds en une matière visqueuse.
+Le chef poussa Riko dans une cave souterraine. Les derniers mots qu'elle entendit résonnent toujours à ses oreilles, couvrant les cris d'angoisse et de souffrance.
+« Kataba Shintetsu a trahi les Oni. Elle est responsable de ce désastre ! »
+Les techniques à l'épée furent enseignée à Riko par Shintetsu personnellement. Aussi loin qu'elle puisse s'en souvenir, Shintetsu était une femme réservée, arborant toujours un sourire lorsqu'elle s'adressait aux autres.
+Jusqu'à ce jour, Riko ne peut se résoudre au fait que son professeur, une prodige de l'épée respectée de tous, ait perpétré un acte aussi cruel.
+Mais les symboles et talismans dispersés autour du village sont la preuve que le chef ne pouvait s'être trompé...
+Comment devait-elle faire face à Shintetsu ?
+Riko n'avait pas encore pris sa décision et ne pouvait que soupirer profondément.
+Le bruit de son soupir fit sursauter un chat blanc à côté d'elle. Le chat plissa ses yeux endormis et frotta sa tête contre le dos de la main de Riko.
+« Pardonne-moi, Onigiri. Je t'ai réveillé ? »
+Riko saisit un bol en bois et le plaça devant le chat. Écoutant le léger bruit de sa langue lécher la surface de l'eau, elle se mit à regarder le ciel à l'extérieur de sa tente.
+Les falaises et les montagnes pouvaient être entraperçues à la lueur de la lune à travers le feuillage. Le clair de lune dessinait les contours intriqués des bâtiments sur la crête et formait ainsi un spectacle fascinant.
+La cité d'Arayama se dressait devant ses yeux. Les imposantes montagnes avait été creusées pour y construire une ville majestueuse. La légende raconte que le peuple des montagnes descend des géants, deux fois plus grand que les gens ordinaires. Même les plantes et les cultures étaient bien plus grosses que partout ailleurs. De plus, on racontait que l'armée de la cité d'Arayama était particulièrement puissante. Elle s'était battue maintes fois contre les nations voisines et n'avait essuyé que très peu de défaites.
+Mais le seigneur brutal de la cité d'Arayama n'était pas satisfait. Il ne voulait pas s'arrêter avant d'avoir obtenu la domination absolue.
+Trois jours auparavant, le seigneur avait invité Kataba Shintetsu à rejoindre l'armée d'Arahara pour y entraîner ses troupes aux techniques de l'épée dont les Oni étaient si fiers. Shintetsu avait accepté l'invitation avec plaisir...
+Mais quelles qu'aient été les intentions de Shintetsu, l'objectif actuel de Riko était de la trouver, de la vaincre et de lui infliger le châtiment qu'elle méritait.
+Elle allait suivre les indices laissés par le chef dans le but de trouver les véritables enseignements de Shiseidou, pour utiliser ensuite le magatama dans le corps d'Onigiri et ainsi ramener son peuple à la vie.
+En pensant à tout cela, Riko plaça du bois sur le feu avant de s'allonger et de tomber dans un profond sommeil, conservant ses forces pour la bataille qui prendrait place le lendemain.
+...
+La cité d'Arayama - Chapitre 15
+L'affrontement s'interrompit.
+Le robuste commandant se tenait à une centaine de pas, observant personnellement la bataille et exécutant plusieurs déserteurs. Ces actions avaient pour effet de calmer l'armée d'Arahara et de stabiliser leur formation. Plus personne n'osait dire mot de l'assassinat de leur tyran.
+« De quoi avez-vous peur ? Cette gamine n'est pas plus grande qu'un melon lavande. Attrapez-la ! »
+Les soldats s'échangèrent un regard jusqu'à ce que le cri enragé de leur commandant les force à se jeter sur Riko.
+Riko l'entendit, bien sûr. La main qui tenait son épée se mit à trembler et Onigiri, caché dans son capuchon, se mit doucement à miauler de peur.
+Je suis vraiment désolée que nous Oni, ayons vécu sur une île déserte sans avoir l'occasion de grandir. Et que par conséquent, nous ne soyons pas dignes d'être vos adversaires...
+Mais digne ou non, cela n'a rien à voir avec mes capacités à vous vaincre.
+Se tenant sur la pointe des pieds, Riko pivota et laissa son épée s'envoler dans un éclair rouge pourpre. La lumière balaya le champ de bataille et transperça la poitrine du commandant.
+« Kissaki Yousen »
+C'était la même technique spéciale qui avait été transmise à Riko par l'esprit vagabond du précédent seigneur de la cité. Une lame fatale qui ignorait toute distance en combat.
+D'un bruit terrible et cristallin, l'épée du commandant fut brisée en deux et il tomba en avant dans souffle inaudible, mort.
+Voyant leur commandant s'effondrer, les soldats de l'armée d'Arahara stoppèrent net. Aucun d'entre eux n'osait avancer davantage. Leur formation sombra dans le chaos et ils se dispersèrent peu après.
+Ainsi tomba la cité d'Arayama. Le peuple si longtemps opprimé se souleva, s'empara de la résidence du seigneur et récupéra enfin ce qui lui appartenait.
+Pendant toute la durée de ces événements, pas une seule fois Kataba Shintetsu ne montra son visage.
+Riko rengaina son épée. Elle se rendit compte que quelque chose n'allait pas, portant son regard au loin sur le sommet de la montagne.
+Shintetsu se tenait là-haut, surplombant la cité d'Arayama. Du haut de la tour en flamme, elle observait la bataille. Dissimulée par l'obscurité, il était impossible de lire l'expression sur son visage.
+Le regard des deux femmes se croisèrent un instant puis d'un bond, Shintetsu disparut.
+Kataba Shintetsu... Pourquoi était-elle venue ici ? Elle avait accepté l'invitation du seigneur de cette cité, pour ensuite retourner sa veste et l'assassiner...
+Y avait-il encore la moindre once de bonté en elle ?
+Riko secoua la tête. Ce n'était pas le moment de se perdre en pensées. Rassurant Onigiri, elle se mit à courir en direction de la cité d'Arayama.
+Si elle ne se hâtait pas, Shintetsu allait la distancer.
+...
+La cage Ryuutetsu - Chapitre 1
+Elle était devenue négligente, ce campement n'était rien d'autre qu'un piège soigneusement masqué.
+Kataba Shintetstu avait laissé intentionnellement des traces. Elle avait placé de nombreux talismans dans le camp pour y attirer Yutaka Riko. Au moment où Riko posa le pied à l'intérieur du campement, les talismans firent exploser le versant de la montagne. Riko perdit l'équilibre et tomba dans un gouffre en contrebas.
+L'impact de la chute n'était pas un problème majeur. La cage Ryuutetsu dans les profondeurs de la montagne représentait la véritable menace.
+Ce gouffre était à l'origine un passage séparant deux nations et avait été le théâtre d'une horrible bataille au cours de laquelle près d'un million de personnes avaient péri. Après la guerre, les deux nations avaient scellé cette zone après avoir jeté les débris de leurs armes dans une faille de la montagne. Les âmes des guerriers injustement massacrés avaient été piégées dans les morceaux de métal ensanglantés. Ces débris s'étaient mélangés et avaient fini par devenir les sables métalliques fluides que l'on pouvait distinguer aujourd'hui.
+Il n'y a avait pas moyen de distinguer clairement la terre ferme des dunes de métal. Un pas de travers pouvait entraîner une chute dans ce bourbier d'où il était impossible de réchapper, les débris de métal avalant leur victime pour les rendre poussière. Un pas de travers et tout était fini. Cet étrange sable de fer s'était même répandu jusqu'aux parois rocheuses, rendant l'idée de s'échapper en les escaladant complètement impossible.
+Le seul espoir d'en réchapper était de traverser lentement le chemin en bas du gouffre. Il était cependant très clair que personne n'y était parvenu auparavant. Ceux qui étaient tombés dans cette cage étaient comme condamnés à mort.
+Riko était pourtant soulagée d'un fardeau. Tout ceci était bien la preuve que Kataba Shintetsu avait depuis longtemps abandonné toute pitié ou bonté dans son cœur. À partir de maintenant, si elle brandissait sa lame vers elle, Riko n'hésiterait pas un instant.
+De plus, Shintetsu avait sous-estimé les progrès de Riko. Cette prison de sable métallique ne la retiendrait pas, car elle était parvenue à maitriser une puissante technique appelée « Reppuu Tenshoku » qui allait s'avérer bien utile.
+Mais alors que Riko s'apprêtait à utiliser cette technique, elle remarqua deux petites têtes l'espionnant depuis une paroi rocheuse.
+Il s'agissait de deux petites filles vêtues de guenilles, les yeux remplis d'espoir.
+« Est-ce que tu viens du monde extérieur ? »
+Riko hocha la tête et sortit Onigiri de son capuchon. Le chat les salua d'un faible miaulement. Les deux fillettes emmenèrent Riko dans une grotte où elle rencontra leurs aînés. Ce groupe de malheureux s'était retrouvé dans la cage Ryuutetsu par erreur.
+« Nous sommes coincés ici depuis des mois. Nous avons péniblement réussi à survivre grâce aux céréales de notre chariot, à l'eau de source, à la mousse et aux légumes sauvages... »
+Au total, cela faisait neuf personnes et un chat. Riko avait tout juste assez de force pour les sortir de là à l'aide d'une bourrasque.
+Elle leur fit cette proposition :
+« Voulez-vous vous échapper avec moi ? »
+Le vieil homme en charge du groupe regardait avec insistance la corne rouge pâle de Riko, les yeux remplis d'hésitation.
+« Guerrière... Si mes yeux ne me trompent pas, vous êtes de descendance oni, n'est-ce pas ? »
+Riko se sentit mal à l'aise.
+« En effet, je suis oni. Cela poste-t-il problème ? »
+...
+La cage Ryuutetsu - Chapitre 14
+La queue d'Onigiri, telle l'aiguille d'une boussole, tressaillit un moment avant de pointer vers la droite. Yutaka Riko s'avança de manière hésitante vers l'avant et tomba sur un rocher.
+Très bien !
+La sortie du gouffre était proche. En conservant leur vitesse actuelle, Onigiri et elle pourraient s'échapper de la cage Ryuutetsu avant l'aube.
+« Bien joué Onigiri. »
+Riko ignorait jusqu'à ce jour que la capacité à voir les esprits d'Onigiri pouvait non seulement lui venir en aide pour apprendre à maîtriser toutes sortes de compétences, mais qu'elle serait également utile pour éviter le danger. Les esprits vengeurs de la cage Ryuutetsu étaient visibles dans les yeux du chat de manière distincte, leur permettant de se frayer un chemin vers la surface en sécurité.
+Peut-être que cela était possible grâce au magatama présent dans le corps d'Onigiri... Les esprits des Oni veillaient-ils sur elle ?
+Bien que bientôt hors de danger, Riko n'arrivait pas à se réjouir.
+Les paroles de ce groupe de personnes résonnaient dans ses oreilles, son cœur n'était pas serein.
+« Plutôt mourir de faim que d'être sauvé par une Oni ! »
+Et donc ? Elle était oni, et alors ?
+Son peuple vivait de manière pacifique et à l'écart sur leur île. Pourquoi étaient-ils perçus comme des ennemis ?
+Les regards des deux fillettes étaient innocents. Riko ne pouvait pas les laisser à leur sort. Elle leur laissa toutes les rations qui lui restaient, les multipliant à l'aide de « Kagamichuu Shubutsu », s'assurant ainsi qu'elles auraient assez de vivres pour tenir au moins encore deux semaines.
+Elle avait mémorisé le chemin qu'elle venait d'emprunter. Une fois sortie de là, elle pourrait ainsi indiquer à une garnison la route à emprunter. De cette façon, les personnes coincées pourraient être secourues.
+Tout cela était épuisant, bien plus que toutes les batailles qu'elle avait vécues jusqu'ici.
+Les yeux de Riko étaient ternes alors qu'elle caressait Onigiri d'un air absent.
+Parfois, tout ce dont nous avons besoin est un bouc émissaire à blâmer pour toute notre négativité et ensuite rebondir.
+Une silhouette floue apparut devant Riko, elle marmonna avec de la rancune irrépressible dans la voix.
+« Tout cela est de ta faute, Kataba Shintetsu... »
+« Je ne te laisserais pas t'échapper la prochaine fois. »
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book304_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book304_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d71acbccc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book304_FR.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Garnements !
+Vous avez déjà oublié votre vieux capitaine après tout ce temps passé sans le voir ?
+Bande de sans cœur !
+Désolé, mais votre bon vieux Rinzou a pris la décision de partir à la retraite !
+Garnements, que vous décidiez de suivre votre propre chemin ou de monter votre propre équipage, n'oubliez pas les paroles de ce vieux loup de mer !
+Peut-être que je parle un peu trop et que j'ai bu quelques verres, mais n'allez pas penser que je suis casse-pieds ou confus !
+
+Très bien, qu'est-ce que je disais... Ah oui, commençons par l'histoire d'un gamin.
+Haha, ce gamin n'avait pas encore toutes ses cicatrices et son ventre n'était pas encore rempli de gnôle en provenance des Sept Nations.
+À l'époque, l'appel de l'océan et ses dangers, l'instabilité et les enseignements de la vie... Il ne se souciait pas de tout ça.
+Il n'avait que son innocence et ça lui suffisait. Ou peut-être qu'il essayait de s'en convaincre.
+
+Plus tard, un vieux gars a dérivé avec la marée. Il gisait les bras tendus dans les eaux peu profondes.
+Le vieux bonhomme était emmêlé dans des algues, avec des morceaux collés jusque dans ses cheveux. On aurait dit un cadavre ! Ou peut-être un roi...
+
+« Les profondeurs de la mer... Les profondeurs de la mer... » qu'il disait.
+Et puis... Il n'ouvra plus jamais la bouche.
+La lumière du soleil couchant se reflètait sur son visage et je me suis dit que ce gars-là devait être le roi d'un pays étranger.
+
+Qu'est-ce qu'il y avait dans les profondeurs de la mer ? Qu'est-ce qu'il y avait de l'autre coté de l'eau ? Ah qui sait. Peut-être juste un paquet de bêtises.
+Puis les adultes disaient qu'on ne devait pas fixer l'océan en plein été pendant trop longtemps. Qu'on allait avoir la tête qui tourne qu'ils disaient, même mourir pendant un moment !
+Ah, mais ces paroles ne pouvaient pas avoir de sens dans la tête d'un gosse.
+
+Et donc ce gamin fabriqua son propre radeau en bois et partit en mer.
+Les profondeurs marines, les mers lointaines, ah. Rien à voir avec les plages paisibles.
+Le petit radeau fut détruit par les vagues déchaînées, le gamin était secoué dans tous les sens. Il découvrit alors qui il était.
+
+Et il devint pirate.
+Je suis sûr que vous m'avez entendu radoter à propos de tout ce qui arrive après ça. Pas besoin de me répéter.
+En conclusion... En conclusion... Aujourd'hui encore, peut-être même après-demain, ce qui me dévore...
+C'est ce rêve de dépasser Ako Domeki, de créer une nation libre pour les pirates. Tout ça reste hors de portée, je suis sur le point d'abandonner ça aussi !
+Quel dommage... Quel dommage... Bon, en même temps, pas de quoi se faire de la bile !
+Je veux dire... Ce gamin que j'étais en a vu des tempêtes, il en a combattu des gens et des créatures des mers. Il a même échappé aux autorités et aux gardes un nombre incalculable de fois...
+Il en a gagné des choses, mais en a perdu tout autant.
+Ce n'est que quand ce gamin atteignit finalement le point le plus éloigné en mer qu'il se rendit compte qu'il n'en était plus un.
+Et donc il décida de rentrer. Là où tout avait commencé. La grotte sur l'Île de Watatsumi.
+Tous les trésors accumulés au fil des années : des pierres précieuses à la main, des moras du corps d'un Archon... Garnements, votre vieux capitaine a tout rassemblé pour vous dans cette grotte.
+
+Même ce qui n'appartenait qu'à lui. Son seul et unique trésor.
+Si vous pensez avoir les tripes de récupérer ce trésor. Allez-y !
+Si le trésor dont je vous parle n'est pas ce que vous imaginez, vous risquez d'être déçus.
+Mais vous savez quoi ?
+Je m'en fiche. Complètement !
+
+Ce trésor n'appartient qu'à moi, hahaha !
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book305_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book305_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a6349ef8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book305_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Les éclairs scintillants s'étendent sur Inazuma. Ils exposent le chemin éternel de la toute-puissante Narukami Ogosho jusqu'aux mers lointaines, répandant son nom à travers le territoire.
+Votre serviteur dévoué, Kujou Takayuki, soumet humblement ce mémorandum :
+Le décret de saisie progresse sans encombre. Ô Votre Excellence, par votre grâce et votre puissance, les apostats ont été abattus, les déserteurs revenus. Tout le peuple se plie à votre volonté et accueille les inspections et ce même jusque dans son cœur.
+Inazuma est en paix grâce à votre pouvoir divin, Votre Excellence.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book307_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book307_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..da5b49938
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book307_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Arrêtons les anecdotes au sujet d'Itaru le Kitsune noir pour l'instant. Veuillez m'excuser de jacasser, mais j'ai des commentaires à apporter à propos de vieilles affaires.
+On ne connait plus depuis longtemps la raison pour laquelle Urakusai provoqua la colère de dame Saiguu à cette époque. Cependant, dame Yae proposa de me partager quelques extraits de l'histoire dont elle fit l'expérience, après avoir bu entre deux et huit verres.
+Nous sommes dans un roman. J'ai donc eu naturellement le désir de transformer ces mots pour confectionner le récit que l'histoire ne raconte pas.
+Lorsque la Kitsune Saiguu quitta les terres d'Hakushin pour endosser son rôle au Sanctuaire de Narukami, dame Yae n'était pas encore née. De ce fait, son enfance fut bercée par les histoires et les contes à propos de Saiguu, qu'elle aimait et respectait profondément.
+C'est aussi la raison pour laquelle dame Yae allait éventuellement se retrouver au Sanctuaire de Narukami après ses voyages.
+
+En raison de leurs liens de sang, dame Saiguu prenait grand soin de dame Yae, même si cette dernière parle aujourd'hui très peu de cette époque...
+Même si mon devoir en tant qu'auteur est de divertir, je vais éviter de dévoiler trop de détails à propos du passé de dame Yae. Autrement, le rédacteur en chef risque de tout effacer.
+
+Revenons à Urakusai. On ne connait plus depuis longtemps la raison pour laquelle Urakusai provoqua la colère de dame Saiguu à cette époque. Cependant, ses agissements sont liés à l'ultérieure invasion de l'Abîme.
+Toutefois, après qu'Urakusai ait été chassé, la Kitsune Saiguu ne demeura plus au Sanctuaire de Narukami. Elle s'installa de manière permanente au Tenshukaku.
+
+« Une catastrophe qui engloutira les cieux et la terre va se produire. Mon rôle est de défendre le peuple et de protéger notre seigneur, je dois donc me rendre aux côtés de la Shogun. »
+
+Lorsque dame Saiguu s'en alla la deuxième fois, dame Yae n'était encore qu'une jeune fille. Celle qu'elle avait suivie jusqu'à présent la quittait à nouveau. Ce n'est que lorsque le désastre frappa l'archipel que les paroles de dame Saiguu prirent tout leur sens...
+Mais il était trop tard, tout ne s'était pas déroulé comme nous l'aurions souhaité.
+Cette fois, dame Saiguu entreprenait son troisième départ. Cette fois, elle partait pour toujours.
+
+Cinq siècles semblent représenter une éternité pour les mortels. Mais les joies et les peines provoquées pas ce qui se passa pendant tout ce temps, de l'existence fugace ou durable, sont difficiles à faire disparaître.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book308_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book308_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..132c1bc5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book308_FR.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+La version de cette histoire la plus communément acceptée par les peuples des îles de Narukami et de Watatsumi est la suivante :
+Il y a plus de deux mille ans, la Guerre des Archons arrivait à son terme à Inazuma.
+On dit qu'à ce moment-là, le Grand serpent Orobashi brisa les branches de corail sur son corps et guida le peuple des profondeurs vers la lumière de la surface. Par sa grâce et sa miséricorde, il rassembla le peuple afin de trouver un moyen de vivre sur l'île de corail désolée.
+Mais dans ce monde imprévisible, le commun des mortels ne pouvait échapper aux souffrances des moments difficiles ; leur infortune les rendait moroses. Le soleil radieux, le bleu du ciel et de la mer, le palais de coquillage qui rayonnait aux couleurs de l'arc-en-ciel, les enseignements du clergé... Aucune de ces choses ne pouvait soulager les plaies causées par la maladie et la famine.
+Le Grand serpent n'avait jamais oublié l'amertume de sa défaite, ni oublié son serment de ne jamais laisser son peuple se faire abandonner à nouveau. Ainsi, il demanda à la prêtresse :
+« Ma fille bénie, pourquoi le peuple des profondeurs pleure-t-il ? N'ai-je pas chassé l'héritier du dragon abyssal ? Ne vous ai-je pas apporté la lumière du jour ? »
+La prêtresse pleine de sagesse répondit :
+« C'est la famine. »
+Le Grand serpent demanda à nouveau :
+« En effet, c'est de ma faute si mon peuple n'a pas le ventre plein. Mon peuple, que demandes-tu ? »
+Les anciens, honnêtes, répondirent :
+« Vous nous avez montré le chemin vers une vie meilleure, nous avez guidés dans la création d'une nation des mers dans laquelle il n'y a pas de vol, pas de tyrannie, et où les gens ne subissent pas la persécution. Pour cela, nous vous sommes déjà profondément reconnaissants... Cependant, à l'est de l'île de corail, il y a des terres plus fertiles et plus vastes.
+Seigneur, permettez-nous de mettre pied sur ces îles et d'y réclamer des terres, afin d'offrir à nos descendants un passé glorieux, un avenir heureux et un présent sans ténèbres. »
+
+Le Grand serpent ne répondit pas et garda le silence.
+Les îles de l'Est avaient été unifiées par Narukami, une nation dont la force militaire ne se démentait pas. Toutes les divinités qui avaient été vaincues furent exécutées, comme le voulait la loi du royaume céleste.
+Mais dans les nombreuses années qui suivirent, la plèbe affamée et malade formula cette même requête encore et encore, jusqu'à ce que leur divinité finisse par accepter.
+C'est ainsi que le Grand serpent les entraîna jusqu'à ce qu'ils deviennent de puissants guerriers capables de commander des navires et des monstres marins, de maîtriser les vagues et les nuages. Au milieu du chant des baleines, ils débutèrent leur invasion des terres de l'Archon Électro...
+Mais le peuple de la mer ignorait que la Divinité des tréfonds s'était lancée dans une violente querelle dans laquelle elle n'avait aucun espoir de victoire, et que son but n'était pas la conquête, mais le sacrifice.
+Il est dit que la prêtresse avait caché des inscriptions dans lesquelles il était prédit que cette expédition vers l'est était vouée à l'échec et qu'elle se solderait en humiliation pour le peuple de la mer.
+
+Il n'existe aucune source historique fiable permettant de confirmer quel était le but réel d'Orobashi. Par conséquent, ce qui suit n'est qu'une hypothèse formulée par les personnes qui ont découvert ces inscriptions :
+La Divinité des tréfonds avait conscience qu'elle n'avait aucune chance de survivre cette fois-ci, mais elle accepta sereinement le dénouement inévitable de la prophétie.
+Si elle voulait s'assurer que la « foi » de son peuple soit perpétuée, il n'y avait qu'une seule voie : le sacrifice. Même si Watatsumi venait à disparaître, son peuple tisserait sans cesse ses souvenirs de joie, de prospérité, d'amertume et de perte en une foi unie. Ces souvenirs, à leur tour, s'épanouiraient grâce aux émotions intenses d'un peuple vaincu et contraint à une soumission honteuse.
+
+Parmi les Watatsumiens, nombreux sont ceux qui ne croient plus que la Divinité des tréfonds qui les guide ait la moindre chance de renaître. Mais la fierté de faire partie du peuple de Watatsumi, la douleur de voir le corps de leur divinité découpé par leur suzerain pour en soutirer des minéraux, la douleur de perdre cette divinité... Ces émotions se sont transmises de génération en génération, devenant les piliers de la tolérance, de la résistance et du sacrifice qui sous-tendent la foi du peuple de Watatsumi.
+
+Comme mentionné précédemment, nous manquons cruellement de documents historiques qui parlent de la Divinité des tréfonds. Beaucoup de ses intentions ont été déformées par les générations qui ont suivi et sont devenues des récits fictifs. Ces histoires ont fini par rejoindre l'imaginaire collectif, et elles ne sauraient donc être considérées comme des faits historiques. Cette vision imaginaire s'est consolidée au fil du temps, de sorte que ce peuple qui a perdu sa divinité bien-aimée est encore capable de faire résistance à une nation qui a pour dieu une puissante divinité élémentaire. Compte tenu de cela, il est indéniable que cette ténacité n'a rien à voir avec un conservatisme rétrograde.
+
+Il est à noter que cette tendance à accorder peu d'importance aux faits du passé et à mettre l'accent sur l'« imaginaire collectif » du présent est un défaut flagrant de la Watatsumi d'aujourd'hui. Entretenir pendant plusieurs centaines d'années les sentiments de haine et d'humiliation pourrait être catastrophique pour la nation si quelqu'un de mal intentionné venait à les attiser pendant les années difficiles.
+
+Cela étant dit, les habitants de Watatsumi, même s'ils sont connus pour leur tolérance, vont-ils grimacer et endurer cette humiliation indéfiniment ?
+D'autant plus que la récente exploitation par la Commission économique de Watatsumi provoque la colère chez les jeunes de l'île, ceux-ci commençant à parler de résistance. Il semble évident que ces discussions ne concernent pas seulement le passé, mais aussi le présent et l'avenir.
+
+Mais il existe également une autre version de la mort de la Divinité des tréfonds :
+Quand ce peuple résidait encore dans les profondeurs, celui-ci tenait scrupuleusement des chroniques par peur d'oublier l'heure qu'il était : il n'y a après tout ni jour ni nuit dans ces fonds marins. Malheureusement, le Grand serpent a ordonné que ces chroniques soient scellées à l'intérieur d'Enkanomiya pour que personne ne puisse les en sortir.
+Les noms des habitants du Watatsumi d'alors ne correspondent pas à ceux d'aujourd'hui, qui sont eux choisis dans le style d'Inazuma. Cela est dû au fait que le Grand serpent leur a ordonné d'apprendre les traditions de Narukami.
+Il est dit que lorsque la Divinité des tréfonds décida de faire sortir des eaux le peuple des profondeurs, elle le fit en suivant les instructions du ciel lui-même. Cela s'explique par le fait que la Divinité des tréfonds s'était autrefois réfugiée dans la mer obscure pour éviter la Guerre des Archons, commettant ainsi un grave péché. C'est donc peut-être sur l'ordre du ciel qu'Orobashi a trouvé la mort, bien que nous ne puissions pas en être complètement certains.
+Malheureusement, peu de gens maîtrisent l'écriture qui était utilisée autrefois à Enkanomiya, et les ouvrages qui y étaient entreposés sont introuvables. Ainsi, il est à craindre que la vérité sur cette affaire ne voie jamais la lumière du jour.
+Cependant, les légendes qui laissent entrevoir la « vérité » ne sont que des anecdotes sans importance, comparées à celles mentionnées plus haut, qui en disent long sur l'« imaginaire collectif » du peuple.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book309_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book309_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d02ba31c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book309_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+La prêtresse Mouun est née dans le Clan Yuna. Celui-ci était un des grands clans qui avait suivi la Divinité des tréfonds pour chercher la lumière du jour. Aujourd'hui, ses membres sont connus pour leur maîtrise innée du chant des baleines et pour leur proximité avec les créatures marines. Mouun rejoignit Sangonomiya à un jeune âge et apprit les rites traditionnels, l'histoire, la gouvernance et les chansons folkloriques de l'île auprès des Prêtresses divines de Watatsumi. Sa jeune sœur jumelle, qui plus tard se fera connaître sous le titre d'« Umigozen », était la plongeuse du clan, vivant de la collecte de perles.
+Lorsque la nouvelle de l'unification de toutes les îles inazumiennes par le Shogunat parvint jusqu'à Watatsumi, Mouun et Ayame étaient déjà célèbres parmi les insulaires. Dans les chants folkloriques que l'on peut entendre encore aujourd'hui, Mouun est décrite comme une âme sage et douce qui aide le peuple en l'écartant des conflits inutiles, tandis qu'Ayame est une fille joyeuse, mais toutefois suffisamment vaillante et forte pour lutter contre de féroces créatures marines.
+
+Lorsque la Divinité des tréfonds cessa d'hésiter et s'embarqua dans cette vaine expédition vers l'est, le commandement de l'armée navale de Sangonomiya, qui venait d'être créé, fut confié à Mouun et sa sœur par la Prêtresse divine de l'époque. C'est aussi à ce moment-là que Mouun commença à tisser des liens avec la baleine géante nommée « Daikengyou ».
+
+Selon la légende, Daikengyou était une énorme baleine aveugle vieille de neuf cents ans. Les grands fonds étaient sa demeure, tandis que les méduses à la beauté lunaire et les poissons des profondeurs étaient ses fidèles serviteurs. Sa garde rapprochée était composée de cinquante narvals sur son flanc gauche et de cinquante baleines à bosse sur son flanc droit. Certains chants folkloriques racontent que Daikengyou pouvait avaler dix îles coralliennes d'un seul trait, et qu'une fois rassasiée, elle s'endormait pour finalement recracher cinq îlots en ronflant.
+
+Même parmi les Watatsumiens qui maîtrisaient le chant des baleines, aucun n'avait affronté ce titan et n'était revenu vivant pour raconter l'histoire de son combat. Sous les instructions de la Prêtresse divine, Mouun attendit que la lune soit suffisamment haute dans le ciel pour percer la brume marine et plongea dans le palais étincelant de la baleine. Personne ne sait comment Mouun convainquit Daikengyou de se joindre à elle. Mais au troisième lever de lune après son départ, lorsque les vagues s'éloignèrent du rivage, le peuple vit Daikengyou émerger de l'océan avec Mouun sur son dos, son corps brillant d'une lueur argentée.
+
+Plus tard, Daikengyou et ses serviteurs suivraient Mouun et sa sœur dans la bataille aux côtés de la Divinité des tréfonds, bien que l'on sache déjà le dénouement tragique de celle-ci...
+Mouun tenta de battre en retraite lorsqu'elle apprit que la Divinité des tréfonds et Touzannou avaient été tués, mais elle tomba dans une embuscade tendue par les soldats du Tengu Sasayuri et fut elle-même tuée avec Daikengyou, la puissante baleine. Leurs dépouilles furent récupérées par le Shogunat. Quant à sa sœur Ayame, elle disparut dans l'océan rouge sang après une bataille acharnée, et on ne la revit jamais.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book30_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book30_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6be9a6919
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book30_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Le monarque de ce royaume était une princesse pure comme la neige. Semblable à la lune, sa peau était d'une blancheur parfaite, et la beauté de ses yeux comme de son cœur n'avait pas d'égale dans la forêt. Elle avait acquis la loyauté de tous, qui dans le royaume lui avaient donné le surnom de « Princesse Neige ».
+La Princesse Neige régnait sur son territoire avec bonté, toujours à l'écoute des besoins du peuple de la Forêt du Clair de Lune, qui sous son règne ne craignaient ni les agissements de la Mère de la Nuit, ni les viles créatures rôdant dans la nuit.
+Mais la princesse avait ses propres préoccupations. La lune dans le ciel lui semblait telle une ouverture minuscule par laquelle arrivait à passer la lumière ; souvent, elle s'asseyait sur l'antique pierre plate devant le palais, et comme beaucoup d'autres habitants du royaume, contemplait le ciel, se demandant quel monde se trouvait de l'autre côté du clair de lune.
+« Pourrai-je un jour y mener mon peuple ?
+– Bien sûr. »
+La réponse prit la princesse au dépourvu.
+Se tournant, la Princesse Neige regarda autour d'elle et vit un jeune prince s'approcher.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book310_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book310_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..747c5af11
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book310_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Le véritable nom du Touzannou n'est pas connu, mais on sait qu'il était issu d'un milieu modeste, si bien que certains chants folkloriques des îles le surnomment « l'héritage du clair de lune et de la marée » ou « l'enfant oublié de la lune ». Peut-être était-il orphelin, ou peut-être était-il un enfant de vagabonds qui s'était échoué sur le rivage...
+
+Bien que cet enfant n'ait ni nom, ni prénom, ni clan qui puisse le protéger jusqu'à ce qu'il devienne adulte, la Divinité des tréfonds l'accueillit néanmoins, tout comme elle avait autrefois pris sous ses écailles le peuple piégé dans les profondeurs.
+Ce garçon devint plus tard l'apprenti de Mouun et de sa sœur, auprès de qui il apprit le chant des baleines et les rites de Watatsumi. Le palais de corail et de coquillages, les bancs de poissons brillants et les maquereaux aux couleurs de l'arc-en-ciel ont été autant de choses qui ont coloré ses souvenirs, tandis que les récifs accidentés et les vagues sans fin ont forgé son corps pour le rendre fort et agile.
+
+Les chants du Clan Yuna racontent que lorsque le garçon devint un jeune homme, il fut invité par la prêtresse Mouun à nager ensemble au milieu des marées sous la lumière de la lune et des étoiles. Au milieu du flux et du reflux des lumières entrelacées, le jeune homme put écouter la langue des créatures marines et ressentir leurs émotions. Alors que la prêtresse susurrait des mots doux et mélancoliques dans le creux de son oreille, le jeune homme décida de son avenir.
+
+On raconte que le jeune homme aurait assimilé les styles d'épée « Getsumouun » et « Yuushio ». Bien qu'il n'ait pas eu de descendants, ces techniques d'épée ont toutefois été enseignées aux guerriers de Watatsumi et transmises de génération en génération, jusqu'à ce jour. Même s'il y a peu de traditions de combat à l'épée sur l'Île de Watatsumi, ces deux styles restent des techniques efficaces et pratiques qui peuvent s'avérer redoutables face à un adversaire.
+
+Lorsque la Divinité des tréfonds se mit en route pour une expédition vers l'est sans retour, le jeune homme prit la tête de l'avant-garde et conquit un endroit connu par les Watatsumiens sous le nom de « Touzan ». C'est ainsi qu'il fut nommé « Touzannou », le roi de la montagne de l'Est, par la Divinité des tréfonds elle-même afin de récompenser ses prouesses au combat. Cependant, ce vaillant « roi » finit par recevoir la désignation de « roi cruel », ou « Akuou », par les habitants de l'Île de Yashiori, en raison de sa brutalité et de sa férocité.
+
+Finalement, Akuou reçut avec son seigneur la sanction du Kendo d'insouciance, alors que Mouun, qui avait foulé les vagues avec lui sous la lumière de la lune cette même nuit, disparut au milieu d'un nuage de plumes noires, son peuple pleurant son sort.
+Au terme de cette histoire, rien ne se produisit comme espéré.
+
+Il faut mentionner tout de même que les guerriers exceptionnels se font appeler « les descendants de Touzannou », bien que le jeune et présomptueux roi lui-même n'ait jamais eu l'occasion de s'unir à celle qu'il aimait, et qu'ils n'aient jamais pu construire un avenir paisible ensemble.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book311_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book311_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1c8ff3dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book311_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Comme le dit le proverbe : « L'arc tendu est semblable à un croissant de lune, la lame aiguisée est tel un disque de jade transparent. »
+
+Il est dit que lorsque la déesse Narukami est allée vers son peuple, elle a apporté avec elle le savoir de la fabrication des épées. Après des milliers d'années et des centaines de récoltes abondantes, les forgerons du monde des humains étaient enfin capables de fabriquer des épées pouvant satisfaire Narukami elle-même. C'est ainsi que le sanctuaire et le Shogunat ont organisé une cérémonie divine : ils ont rassemblé les meilleures épées du monde et les ont offertes au sanctuaire, donnant ainsi à ces lames le nom de « Goshintou ». Cette cérémonie très animée continue d'être pratiquée aujourd'hui. Cependant, beaucoup d'histoires se cachent derrière les « Goshintou », des récits dont peu de gens ont connaissance.
+Aucun artisan célèbre ne se contente de forger une lame en une seule fois. Les plus belles œuvres sont dénommées « Shinuchi » et reçoivent un nom qui leur est propre avant d'être offertes à un seigneur ou à une divinité. Elles ne sont pas conçues pour prendre des vies et doivent rester pures. Les autres lames sont appelées « Kageuchi » et sont données aux domestiques pour qu'ils s'en servent comme armes. Elles seront souvent utilisées pour verser le sang et seront donc souillées et impures.
+
+Dès le premier jour de son règne à Inazuma, Narukami Gongen, la première Shogun, avait à ses côtés sa jeune sœur jumelle. Les deux sœurs étaient complémentaires : l'une était la lumière et l'autre était l'obscurité ; l'une jouait les médiatrices à la cour et l'autre faisait la guerre. La plus jeune des deux s'appelait « Ei », et si son nom devait être écrit, on utiliserait probablement le mot équivalent au terme « ombre », car elle était véritablement l'ombre de la première Shogun, dont elle deviendrait finalement le successeur.
+Comme tout le monde le sait, seuls les Sept Archons ont émergé du chaos et des ruines suite à la guerre qui s'est abattue sur le monde des mortels telle une tempête pourpre. Même si la Shogun de l'ombre avait un don divin pour les arts martiaux et que personne n'égalait sa maîtrise du sabre, elle ne se considérait guère plus qu'une guerrière qui ne comprenait pas grand-chose au cœur des mortels. Elle choisit donc d'abandonner sa forme physique pour aider sa sœur à se rendre à la « capitale céleste » et à régner sur Inazuma. Peu de temps après, la Shogun véritable, « Makoto », établit son Shogunat et commença son règne. Se souvenant de son lien avec sa sœur, elle invoqua la volonté divine d'Ei et reforgea le corps de cette dernière, ramenant ainsi sa sœur à ses côtés en tant que guerrière de l'ombre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book312_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book312_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0155df13b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book312_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Mon exploration de l'Île de Tsurumi ne s'est pas déroulée sans heurts.
+
+Un peu plus tôt, j'ai pu quitter Ritou avec succès et arriver sur l'Île de Tsurumi sans être détecté grâce à un jeune homme du coin nommé Kama. Suivant ses instructions, j'ai essayé de traverser l'épais brouillard qui recouvre l'île, ce qui m'a permis d'apercevoir l'ancienne civilisation qui vivait ici ainsi que des paysages oniriques, mais ces souvenirs semblent avoir disparus telle la brume qui se dissipe...
+Par contre, je me souviens clairement avoir rencontré un jeune enfant sur cette île supposée dépourvue de vie depuis longtemps.
+
+Peut-être n'était-ce là qu'une hallucination que j'ai eue sous l'influence des particules élémentaires qui flottaient dans le brouillard, ou peut-être était-ce les champignons de l'île... Bien sûr, le bon sens voudrait que cet enfant ne soit qu'une illusion ou un faux souvenir. Mais lors de ma deuxième visite, j'ai tout de même apporté davantage de nourriture avec moi, dans l'espoir de pouvoir lui en donner. Je pensais qu'il devait être difficile de vivre sur une île désolée comme celle-ci.
+
+La fois suivante, je me suis rendu sur l'île sans en informer Kama et je me suis rapidement perdu dans le brouillard épais. J'ai essayé par tous les moyens de retrouver mon chemin à travers la brume, mais sans succès. C'était comme si elle me rejetait pour des raisons inconnues.
+Sans {M#ce voyageur}{F#cette voyageuse} aux cheveux blonds et cette petite fée nommée « Paimon », je serais probablement rentré les mains vides. {M#Ils}{F#Elles} m'ont aidé à cueillir des champignons fluorescents du coin, qui, selon les dires des Inazumiens, sont produits par les anciens souvenirs des morts de l'Île de Tsurumi, d'où leur lueur phosphorescente et fantomatique. Les consommer permet d'améliorer la vue, d'aiguiser l'esprit et de renforcer la mémoire.
+
+J'en ai essayé ces derniers jours, et ces champignons ont effectivement la capacité de calmer le cœur et d'égayer l'âme. Ils semblent également être bons pour la digestion... Cela dit, je n'ai pas encore constaté d'amélioration sensible de ma mémoire. Je dois me rappeler d'en laisser quelques-uns à mon ami de Sumeru pour qu'il fasse des recherches.
+
+D'autre part, j'ai vu les photos des anciennes fresques que {M#le voyageur blond}{F#la voyageuse blonde} et cette Paimon ont rapportées. C'est fascinant et cela mérite certainement que des recherches plus approfondies soient menées là-dessus. Il faut également noter que si nous avons pu découvrir des ruines historiques aussi précieuses, c'est grâce à la passion, à la sagesse et à la détermination de ces deux {M#aventuriers exceptionnels}{F#aventurières exceptionnelles}.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book313_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book313_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..eaec95485
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book313_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+La grande sœur de Teyvat
+Belle et douce, elle répond à toutes vos questions.
+Elle fera tout son possible pour résoudre vos soucis.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book314_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book314_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..60798ecd8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book314_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+1. Manger, se laver, s'habiller et se préparer à sortir.
+2. Retrouver la commerçante Luoqiao au Pavillon Liuli pour le déjeuner.
+3. Retrouver trois informateurs et échanger des renseignements.
+4. Aller au Pavillon Yuehai pour une conférence.
+5. Prendre un dîner léger, négocier toute question en suspens de la conférence et rentrer à la Chambre de Jade.
+
+Les horaires spécifiques des trois premiers points sont flexibles et dépendent de la situation. La conférence mentionnée dans le point 4 est prévue pour la soirée. Il est recommandé d'arriver tôt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book315_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book315_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c129e46c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book315_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+Une journée de repos !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book316_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book316_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2dcf66ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book316_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Il y avait jadis une famille au village de Konda issue d'un clan d'exorciste qui fut frappée par une tragédie : en seulement une dizaine de jours, la mère fut emportée par la maladie et la jeune fille disparut sans laisser de traces. Peu de temps après cela, le père de famille se pendit à un arbre dans la cour.
+
+Les enquêtes permirent de découvrir des traces indiquant l'apparition de restes de divinité maléfique dans le village.
+
+Les villageois vivaient dans l'angoisse, n'étant pas certains de savoir si les restes de divinité étaient toujours présents dans le village. Sans autre choix que de déménager, ils s'en allèrent.
+
+À ceux qui pénètrent dans ces lieux : prenez garde.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book317_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book317_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..59ab7f65b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book317_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Le docteur a dit que ta maladie était grave. Ne t'en fais pas, je te sauverai, même si je dois me défaire de toutes mes possessions familiales.
+
+Mon cœur saigne quand je te vois t'affaiblir de plus en plus sans que les remèdes n'arrangent quoi que ce soit. Comme j'aimerais pouvoir souffrir à ta place...
+
+Tu dis que tu as vécu ta vie sans regret et que ton seul souhait est que je m'occupe bien de Shenhe. Mais si tu n'as aucun regret, pourquoi pleures-tu ?
+
+Je ne sais plus où j'en suis. Je continue de vivre en errant sans but. J'ai lu tous les textes anciens sur lesquels j'ai pu mettre la main, cherchant des moyens de te sauver, sans que cela aboutisse à quoi que ce soit.
+
+Je l'ai trouvé ! Le livre qui pourrait te sauver ! Il s'avérait que Mingjun le gardait en cachette. Je me suis emparé du livre et ai suivi les instructions qui y figurent pour invoquer un dieu et lui offrir un sacrifice...
+
+Le dieu est apparu. Je lui ai dit que je voulais échanger ma vie contre la tienne. Il est resté silencieux et a montré notre fille Shenhe du doigt.
+
+Le dieu a dit qu'elle était une enfant maudite et que si elle restait en vie, elle ferait du mal à ses proches. Selon lui, elle pourrait même entraîner ma mort. Alors, j'ai pensé que la meilleure chose à faire...
+
+Je l'ai laissée dans la grotte que m'a indiquée le dieu. Après trois jours, je n'ai toujours pas eu de nouvelles. Attendre de la sorte me rendait impatient et agité, et j'ai un mauvais pressentiment...
+
+Je suis indigne de Shenhe, et indigne de toi. J'ai été si stupide ! Laissez-moi vous rejoindre... Je vais vous présenter mes excuses en personne.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book318_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book318_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a0149bd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book318_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+La magie scellée dans le subrosium ne se dissipe pas facilement. Certains pensent que ce minerai est un lien entre les vivants et les morts.
+
+Mais trouver du subrosium n'est pas chose aisée. Il faut être au bon endroit au bon moment.
+
+La légende veut que si l'on se tient au milieu du lac au sud des Monts Tianheng au crépuscule, on puisse trouver du subrosium en regardant dans la direction du coucher de soleil.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book319_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book319_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book319_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book31_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book31_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..26158cd50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book31_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+« Je suis le prince du Royaume de la Lumière qui se trouve de l'autre côté de la lune », dit-il à la princesse stupéfaite.
+Une aura de lumière irradiait du Prince. Jamais les habitants de la Forêt du Clair de Lune n'avaient vu telle énergie. À son passage, tout semblait prendre vie, les rameaux bourgeonnaient, la forêt bruissait d'une vie nouvelle, et la princesse comme ses sujets ressentaient une force insoupçonnée les habiter.
+Il était venu les sauver. Un jour, il libérerait la princesse des ténèbres et l'emmènerait dans un royaume libre de toute noirceur. Le prince n'en avait rien dit, mais des années de méditation avaient permis à la princesse de pressentir son arrivée.
+Elle lui demanda donc :
+« À quoi ressemble le monde de l'autre côté de la lune ? »
+Ce n'était pas la première fois que le Prince entendait cette question ; mais cette fois-ci, il sentit que la princesse voulait le voir de ses propres yeux.
+Et ainsi, après avoir juré de sauver son peuple, la princesse quitta son royaume avec le prince ; et ensemble ils mirent cap vers les sombres forêts du Domaine de la Nuit.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book320_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book320_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book320_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book321_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book321_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2eda593df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book321_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Si vous avez trouvé cette bouteille, c'est que je ne suis probablement déjà plus de ce monde.
+J'ai cru que monter à bord d'un bateau pirate était une bonne idée pour rejoindre Liyue. Tout le monde sait que les pirates sont pleins de ressources. Mais je ne m'imaginais pas que...
+Enfin bon... Comme on dit souvent, c'est la vie.
+Avant de venir à Inazuma, j'avais peur que la maison de ma vieille mère soit cambriolée, car elle vit seule, alors j'ai enterré un chèque contenant tous les moras que j'ai économisés ces dernières années à l'endroit indiqué sur cette carte. S'il vous plaît, aidez-moi à retrouver ce chèque et à donner une petite partie de l'argent à ma mère pour qu'elle ait de quoi vivre. Il suffit de l'échanger à la banque, et d'apporter une petite somme d'argent à ma mère, Minamoto Kotomi, qui vit dans les Plaines Guili. Bien sûr, le reste des moras vous appartiendra, vous pourrez en faire ce que vous voudrez. Je vous remercie infiniment pour votre aide.
+
+Ma chère maman, j'ai trouvé plein de ces fleurs de cerisier de ton pays natal. Malheureusement, je ne pourrai pas venir te les offrir. Je suis désolé.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book322_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book322_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b79e7196
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book322_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+La création des mystères dissimule, les présages du soleil et de la lune révèlent.
+Trois extrémités enveloppées par les ténèbres, le vide obscurci par cinq sages.
+
+« L'univers n'a ni commencement ni fin, et il en était de même autrefois de la terre. Mais cela importe peu à présent, car la terre qui nous porte n'a plus rien à voir avec cette éternité. »
+— Ainsi parla le sage solitaire, Aberaku, au premier enfant du soleil. L'enfant du soleil avait depuis longtemps l'intention de punir Aberaku. Convoquer ainsi le sage devant le trône n'était qu'un prétexte supplémentaire pour lui rendre les choses difficiles avant de le mettre en détention.
+La légende raconte qu'Aberaku avait été initié à la sagesse par l'Ookami Tokoyo, et avait ainsi pu apporter la lumière à Enkanomiya, qui n'avait jusqu'alors jamais vu le soleil. Hélas, les enfants du soleil devenus jaloux de ses talents voulaient l'emprisonner à vie. Pourtant, ceux-ci n'avaient jamais pris en considération le fait qu'ils n'auraient jamais vu le jour si Aberaku n'avait pas créé ce soleil souterrain.
+« L'origine du ciel et de la terre est comme l'histoire de la poule et de l'œuf. Les dragons et les serpents ne sont-ils pas de la même famille ? ». À peine le sage Aberaku avait-il prononcé ces mots qu'il se vit renversé par des troupes embusquées.
+
+À cette époque, Enkanomiya bénéficiait d'un certain répit à la faveur du soleil. Les héritiers du dragon aimant l'obscurité et fuyant la lumière, ils ne pouvaient plus agir en toute impunité. Les jours où ils pouvaient se déchaîner et attaquer l'humanité selon leur bon vouloir étaient désormais révolus, car le peuple d'Enkanomiya avait enfin les moyens de résister.
+Cependant, les défauts de la nature humaine ne tarderaient pas à montrer leur hideux visage avant même que les menaces extérieures puissent être réprimées. Le peuple choisit un enfant du soleil, le couronna roi, le vénéra... Et pourtant, il régnait d'une main de fer, piégeant les justes dans de vils coups montés.
+
+De nombreuses années s'écouleraient avant qu'un jeune enfant d'Enkanomiya ne fasse un pari avec un de ses camarades. Il plongerait seul, au-delà des trois extrémités, évitant la piste des héritiers du dragon, à la recherche d'une fleur d'os-dragon. Mais à la place, il trouva à l'intérieur d'une grande caverne un serpent puissant, un serpent qu'il n'avait jamais vu auparavant.
+Alors qu'il contemplait le serpent titanesque, l'enfant ne ressentit pas la moindre peur, mais plutôt une sorte de familiarité.
+« Je suis le serpent profane. Bien que mes serviteurs soient innombrables, plus aucun mortel n'habite désormais dans mon ombre. Peut-être est-ce là le destin... que je sois tombé dans ce royaume, et que nous nous soyons rencontrés... Tu n'es pas l'un des nôtres, mais tu restes un humain. Dis-moi ce que tu désires et je t'exaucerai. »
+« Est-ce que vous pourriez... devenir notre dieu ? »
+
+C'est ainsi qu'un humain et un serpent firent face à l'autorité royale de l'enfant du soleil et aux incursions des héritiers du dragon, levant ainsi le voile sur le renversement de la marée.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book327_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book327_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book327_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book328_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book328_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..32ae58a9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book328_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+À celui ou celle qui lit ces mots :
+
+Récemment, j'ai eu l'impression d'avoir encore beaucoup à apprendre à la suite d'une discussion avec mes amis à propos de la « Divine damoiselle de la dévastation ». J'ai donc décidé d'aller à la Passe de Lingju pour méditer là-dessus.
+N'ayez crainte, je reviendrai dans la journée.
+
+Yun Jin
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book329_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book329_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..187c03ccd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book329_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Compatriotes qui ont oublié leur patrie : expression utilisée par les Fatui pour se désigner entre eux.
+Randonnée : mission, opération.
+Bronzer : faire profil bas, ne pas agir.
+Briser les assiettes : tout miser sur une seule opération, faire un gros coup.
+Faire la vaisselle : avoir son identité révélée et se faire capturer.
+Serrer la main gauche : se venger.
+Serrer la main droite : former une alliance.
+Relâcher la main gauche : Tr■hir.
+Relâcher la main droite : Pard■■ner.
+Vent du sud : Tout va bien.
+Vent du nord : il y a un probl■■■.
+Crabes du s■■■■l : Association du commerce international. Peut-être dû au fait que ce n'■■■■ pas un crabe d'Inazuma.
+Crabes■■■■■■■■■ : la Commission ■■onomique. Parce qu'elle est ■ux o■■■■■ d■ ■■ Shogun.
+Crabe■■■■■■■■■ :les Nobus■■■, parce qu'ils ■■■ ■■ ■■■■ couleur ■■■ l'On■ d■■ m■■■.
+■■■■ de fer : le Shuumats■■■■. Ils n■us ape■ll■■t ■■■ rats, c'■■■ révolt■■■ ! Quelle in■■■■■■■ !
+
+(Les mots sont assez clairs au début, mais deviennent de moins en moins lisibles au fil de la lecture. L'encre a visiblement bavé à cause de l'humidité.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book32_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book32_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fddb85d8e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book32_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Après avoir traversé le marais embrasé de flammes noires et franchi la grotte aux champignons vénéneux géants, le prince et la princesse arrivèrent au Royaume des Nains.
+« Princesse de la Forêt du Clair de Lune, je vous en supplie, sauvez mes cinq frères ! Vous obtiendrez de nous en échange de votre bonté une loyauté sans faille », la supplia un nain difforme qui avait soudain surgi du couvert des arbres qui l'abritaient.
+La princesse, prise de compassion, accepta sa requête.
+Ils escaladèrent d'abord les montagnes ténébreuses pour y sauver le premier nain, Aveugle.
+« Quel idiot je fais ! J'étais juste monté ici pour profiter de la vue... », s'excusa-t-il.
+Ils s'aventurèrent ensuite dans les marécages bourbeux pour sauver le second nain, Imbécile.
+« Héhé », fit celui-ci en guise de remerciement.
+Continuant leur périple, ils se rendirent dans la grotte de la Bête de la Nuit pour secourir le troisième nain, Timide, qui était suspendu à une stalactite.
+« J—Je me suis b—battu contre l—les sbires de la M—Mère de la Nuit ! » expliqua-t-il.
+Ils partirent ensuite vers les plaines arides, et y tirèrent des sables mouvants le quatrième nain, Flétri.
+« J'étais parti voir mon jardin, mais je me suis perdu », fit ce dernier dans un grand sourire en se frottant les mains.
+Enfin, leur périple les mena au nid des ombres, d'où ils sauvèrent le cinquième nain, Sans-Souci, de l'étreinte des champignons carnivores.
+« Je me promenais tranquillement, et je me suis retrouvé ici » soupira-t-il.
+Une fois les six nains rassemblés, la princesse s'adressa à eux en ces termes :
+« Maintenant que vous êtes mes sujets, pourquoi ne pas me suivre au Royaume de la Lumière ? En ce lieu magique, l'aveugle recouvre la vue, l'imbécile recouvre l'esprit, le timide retrouve son courage, et le flétri y revit. Tel est le bienfait que souhaite vous offrir votre princesse. »
+Tout à leur joie, les nains s'empressèrent d'accepter, et marchèrent avec le prince et la princesse.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book330_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book330_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..408f0cf99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book330_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+{M#Chers}{F#Chères} {NICKNAME} et Paimon,
+Je suis vraiment désolée de vous avoir {M#quittés}{F#quitées} de cette manière. Même si je ne peux m'empêcher de vous présenter ces excuses, au fond de moi, je sais que je suis mal placée pour le faire et que je n'aurai pas l'impudence de me présenter à nouveau devant vous.
+Je vous suis profondément reconnaissante pour avoir offert votre aide dans ce moment difficile. Je n'ai pas arrêté de me demander quelle méthode vous pensiez employer pour m'aider. Ce n'est que quand vous avez récupéré mes vêtements que je me suis rendu compte que votre plan allait vous mettre dans une position plus que dangereuse.
+C'est pourquoi je suis partie de la Chambre Yae pour vous chercher. Je vous ai finalement {M#trouvés}{F#trouvées} en compagnie d'une jeune femme, Momoyo, que j'avais déjà aperçue sur une photographie de Daguerréotype.
+J'ai autrefois profité de ma ressemblance avec cette personne pour me faire passer pour elle. Elle avait toutes les raisons de me détester, mais au lieu de ça, elle a pris un risque énorme pour mettre en scène ma mort, en perdant même un œil dans cette histoire.
+Ma culpabilité est telle que je ne mérite pas tant de bienveillance de votre part. Et même malgré ça, vous avez énormément fait pour moi. Je ne pourrai jamais vous rendre la pareille.
+Vous trouverez avec cette lettre un sac contenant toutes mes économies depuis mon arrivée à Inazuma. Considérez cela comme un cadeau adressé à vous et à Momoyo. Désolée, je n'ai que ce moyen-là pour vous remercier. Soyez {M#rassurés}{F#rassurées}, j'ai gagné tout cet argent en travaillant de manière tout à fait honnête.
+Au revoir. Je quitte Inazuma pour toujours. J'ai une dette beaucoup trop grande envers ce pays pour pouvoir revenir un jour.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book331_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book331_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..98480a1d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book331_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Fortune modeste ——
+Une rafale souffle par le beau temps. Qu'est-ce que cela présage ?
+Même si vous avez l'impression de tourner en rond, ce n'est que temporaire.
+Faites attention aux personnes qui vous entourent, même si ces visages vous sont familiers.
+Votre destinée sera amenée à changer par leur présence sans que vous vous en rendiez compte.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : un pissenlit venu de contrées lointaines.
+Les graines emportées par le vent sont ce qui vous symbolise le mieux.
+Envolez-vous, laissez-vous dériver au-delà des océans, vers une terre lointaine.
+Mais un jour arrivera où vous ne dériverez plus.
+Un jour viendra où vous deviendrez ce que vous espérez devenir.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book332_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book332_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..428873143
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book332_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+La création des mystères dissimule, les présages du soleil et de la lune révèlent.
+Trois extrémités enveloppées par les ténèbres, le vide obscurci par cinq sages.
+
+« L'univers n'a ni commencement ni fin, et il en était de même autrefois de la terre. Cela importe peu à présent, car la terre qui nous porte n'a plus rien à voir avec cette éternité. »
+— Ainsi parla le sage solitaire, Aberaku, au premier enfant du soleil. L'enfant du soleil avait depuis longtemps l'intention de punir Aberaku. Convoquer ainsi le sage devant le trône n'était qu'un prétexte supplémentaire pour lui rendre les choses difficiles avant de le mettre en détention.
+La légende raconte qu'Aberaku avait été initié à la sagesse par l'Ookami Tokoyo, et avait ainsi pu apporter la lumière à Enkanomiya, qui n'avait jusqu'alors jamais vu le soleil. Hélas, les enfants du soleil devenus jaloux de ses talents voulaient l'emprisonner à vie. Pourtant, ceux-ci n'avaient jamais pris en considération le fait qu'ils n'auraient jamais vu le jour si Aberaku n'avait pas créé ce soleil souterrain.
+« L'origine du ciel et de la terre est comme l'histoire de la poule et de l'œuf. Les dragons et les serpents ne sont-ils pas de la même famille ? ». À peine le sage Aberaku avait-il prononcé ces mots qu'il se vit renversé par des troupes embusquées.
+
+À cette époque, Enkanomiya bénéficiait d'un certain répit à la faveur du soleil. L'héritier du dragon aimant l'obscurité et fuyant la lumière, il ne pouvait plus agir en toute impunité. Les jours où il pouvait se déchaîner et attaquer l'humanité selon son bon vouloir étaient désormais révolus, car le peuple d'Enkanomiya avait enfin les moyens de résister.
+Cependant, les défauts de la nature humaine ne tarderaient pas à montrer leur hideux visage avant même que les menaces extérieures puissent être réprimées. Le peuple choisit un enfant du soleil, le couronna roi, le vénéra... Et pourtant, il régnait d'une main de fer, piégeant les justes dans de vils coups montés.
+
+De nombreuses années s'écouleraient avant qu'un jeune enfant d'Enkanomiya ne fasse un pari avec un de ses camarades. Il plongerait seul, au-delà des trois extrémités, évitant la piste des héritiers du dragon, à la recherche d'une fleur d'os-dragon. Mais à la place, il trouva à l'intérieur d'une grande caverne un serpent puissant, un serpent qu'il n'avait jamais vu auparavant. Alors qu'il contemplait le serpent titanesque, l'enfant ne ressentit pas la moindre peur, mais plutôt une sorte de familiarité.
+« Je suis le serpent profane. Bien que mes serviteurs soient innombrables, plus aucun mortel n'habite désormais dans mon ombre. Peut-être est-ce là le destin... que je sois tombé dans ce royaume, et que nous nous soyons rencontrés... Tu n'es pas l'un des nôtres, mais tu restes un humain. Dis-moi ce que tu désires et je t'exaucerai. »
+« Est-ce que vous pourriez... devenir notre dieu ? »
+
+C'est ainsi qu'un humain et un serpent firent face à l'autorité royale de l'enfant du soleil et aux incursions de l'héritier du dragon, levant ainsi le voile sur le renversement de la marée.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book333_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book333_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7806317ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book333_FR.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+Nous souhaitons rapporter par ces écrits la forme par laquelle la volonté des cieux se manifeste sur terre. Ô, divinités des cieux, tout ceci est le fruit de votre création. Éveillez ma conscience divine pour que je puisse continuer d'écrire sans jamais avoir à m'arrêter.
+
+« L'année de la colombe transportant les rameaux »
+L'arrivée des cieux du trône éternel a transformé complètement notre monde. À la suite de cela, le Roi véritable, l'Originel, a déclaré la guerre aux anciens maîtres de ce monde : les sept monarques de l'effroi, qui étaient en réalité des dragons.
+L'Originel a créé des ombres de lumière. Celles-ci étaient au nombre de quatre.
+
+« Phanes, l'Originel »
+L'Originel, de son nom Phanes. Il a des ailes, porte une couronne et est de sexe indéterminé. Au lieu de briser la coquille de l'œuf dont il naquit pour que la création du monde aboutisse, il se servit de celle-ci pour séparer l'univers du microcosme de notre monde.
+
+« Quarante ans après les rameaux »
+La neige de quarante hivers a enterré le feu et la chaleur torride de quarante étés a évaporé la mer. Les sept monarques ont été vaincus et leurs sept royaumes ont prêté allégeance aux cieux. C'est à la suite de cela que l'Originel, le grand souverain, a entrepris la création du monde. Il a façonné cette terre pour que nous, ses pauvres enfants, puissions l'habiter.
+
+...
+
+« Quatre cents années après les rameaux »
+Les montagnes s'élevèrent et les fleuves se formèrent, tandis que les mers et les océans emportèrent les rebelles et les désobéissants. En utilisant une de ses ombres, l'Originel créa les oiseaux, les créatures terrestres et les poissons. Ensemble, ceux-ci créèrent les plantes, les arbres et enfin, l'homme.
+C'est à ce moment que l'Originel et nos ancêtres passèrent un pacte. Une nouvelle ère débuta.
+
+« L'année de l'ouverture de l'arche »
+L'Originel avait un plan divin pour l'homme : tant que les humains étaient heureux, il serait réjoui.
+
+« L'année qui suivit l'ouverture de l'arche »
+Pour la première fois, les humains purent bénéficier de leurs premières récoltes. Pour la première fois, ils purent miner de l'or. Pour la première fois, ils purent se réunir et écrire des chants et des poèmes.
+
+« L'année de la fête »
+S'il y avait de la famine, la nourriture et la pluie tombaient des cieux. S'il y avait de la pauvreté, la terre produisait des minéraux. Si la mélancolie se propageait parmi les gens, les cieux répondaient à leurs lamentations.
+Il n'existait qu'un seul interdit : celui de céder à la tentation. Mais l'unique voie menant à la tentation était de toute façon scellée.
+
+...
+
+« L'année de la crémation »
+L'apparition d'un deuxième souverain divin a déclenché une guerre terrible semblable à celle de la création du monde. Ce jour-là, les cieux se fendirent et la terre se déchira. Nos aïeux et leurs terres ancestrales furent enfouis dans les profondeurs de la mer.
+Ainsi commença une ère de ténèbres.
+
+« Première année dans la pénombre »
+Les fils et filles des sept monarques trouvèrent refuge dans l'océan. Or, les profondeurs étaient alors gouvernées par les héritiers du dragon abyssal. Une guerre éclata entre ce peuple et nos ancêtres.
+Nos ancêtres chassaient les héritiers du dragon à la lueur de milliers de lanternes jusque dans les ombres. Ceux-ci se cachaient dans la pénombre pour chasser les humains, mais cet endroit, plongé dans les ténèbres, constituait leur terrain de chasse jusqu'au moindre recoin.
+Les prières des humains devinrent des chants funèbres, mais ceux-ci ne parvinrent jamais aux oreilles de l'Originel et aux trois ombres de lumière.
+
+« Métaphore du soleil »
+Dans une grotte ténébreuse vivaient des humains qui n'avaient jamais vu la lumière. Mais parmi eux, il y avait un sage qui avait déjà vu le soleil. Il leur raconta comment était la vie sous la lumière et leur décrivit la grandeur du soleil. Faisant face à l'incompréhension de son auditoire, il alluma un feu. C'est ainsi que les gens se mirent à vénérer ce feu en croyant qu'il s'agissait du soleil. Ils s'accoutumèrent même à la vie dans les ténèbres et à la lumière de ce feu.
+Après la mort du sage, quelqu'un accapara le feu, et s'en servit pour projeter une ombre immense de lui-même.
+
+« Métaphore du lotus d'indolence »
+Un lotus qui chasse les inquiétudes quand on le regarde. Au cours d'un long voyage, un capitaine qui cherchait un moyen de rentrer chez lui rencontra un groupe d'humains qui se nourrissaient de ce lotus pour survivre. Certains de ses matelots restèrent sur place, tandis que d'autres résistèrent à la tentation.
+La vie n'est qu'un océan de douleur sans fin. Nous ne faisons que chercher le chemin du retour.
+
+« Troisième année dans la pénombre »
+La Maîtresse du temps est la seule personne qui ne nous ait jamais abandonnés. Elle est le passage incessant du temps. Elle est la magnanimité de mille vents et le devenir de la lune et du soleil. Elle est des moments de joie, des moments de fureur, des moments d'ambition, des moments de fascination. Elle est tous ces moments de délire où rien ne semble avoir de sens.
+On l'appelle « Kairos », ou encore « Dirigeante du monde immuable ». Quant à son véritable nom, il est secret et personne n'ose le prononcer directement. Pour cette raison, il sera écrit à l'envers ici : « Htoratsi ». Je ne le mentionnerai qu'une fois.
+
+...
+
+« L'année de cécité »
+Après que le sage Abrax a vu sa conscience divine être éveillée, il fit la démonstration d'un miracle en projetant de la lumière avec ses mains. Suite à cela, nos ancêtres l'érigèrent en chef et commencèrent la construction de l'Helios.
+
+...
+
+« L'année de la clairvoyance, ou première année du soleil et de la lune »
+L'Helios, le char divin du soleil, fut finalement achevé. La nuit blanche arriva et la nuit sans fin se dissipa.
+L'ère du soleil et de la lune débuta.
+
+« Ère du soleil et de la lune, deuxième année »
+Nos ancêtres essayèrent de chercher le chemin du retour sur terre, car la grande guerre qui se produisait à la surface devait déjà s'être terminée.
+Mais l'Originel, le premier roi, prononça une interdiction. Nos ancêtres ne pouvaient plus chercher le chemin les ramenant chez eux.
+Il est probable que compte tenu de cela, l'Originel ait triomphé du Second qui prétendait au trône.
+Abrax fut emprisonné sous ordre de l'enfant du soleil.
+
+« Métaphore de l'arbre »
+Le jardinier du roi et l'esprit d'un arbre du jardin royal étaient épris l'un de l'autre. Hélas, le roi voulait rénover les poutres du toit du pavillon, et à cette fin, il demanda que l'on abatte l'arbre qui contenait la plus grande énergie spirituelle. Il était la réincarnation du souverain originel, et en tant que roi des rois, on ne pouvait le contredire. La seule façon d'être entendu était de prier auprès du prêtre, qui était lui-même la réincarnation de l'Ookami Tokoyo.
+Pris d'empathie pour le jardinier, le prêtre lui dit : « Va couper les branches de l'arbre de l'esprit. » Le jardinier s'exécuta, puis coupa l'arbre sous l'ordre du roi.
+Ensuite, le prêtre lui dit : « Va planter les branches de l'arbre de l'esprit. » Le jardinier rétorqua : « Il faut cinq cents années pour que l'arbre de l'esprit grandisse. » Ce à quoi le prêtre répondit : « Une pensée vaut une éternité. » Le jardinier planta donc les branches dans la cour de sa maison. En un instant, les branches fines poussèrent pour devenir un grand arbre, qui était la continuation de l'arbre de l'esprit.
+Car le Dieu des moments avait le pouvoir de transporter les branches d'arbres dans le passé et dans le futur.
+
+« La décennie du soleil et de la lune »
+Abrax nous a quittés il y a longtemps. Les événements précédant l'ère du soleil et de la lune ont déjà été suffisamment mis par écrit. Si je n'avais pas eu le courage de raconter les événements tels qu'ils se sont réellement produits, comment pourrais-je me prétendre le secrétaire de l'Ookami Tokoyo ?
+J'entends le bruit d'hommes en armures à ma porte. Je m'arrêterai donc d'écrire ici.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book334_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book334_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3367dffbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book334_FR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Les terres situées dans les profondeurs océaniques sont très différentes de celles de la surface, à tel point que toute connaissance qui relevait du bon sens à la surface doit être abandonnée ici-bas. Toutes nos connaissances en matière de géographie et d'hydrographie nous avaient été fournies directement par les cieux. Dans ce nouveau monde qui est le nôtre, nous devons tout recommencer à zéro. Et nous devons même y aller à tâtons dans les méthodes que nous employons.
+Vous qui lisez ce livre, retenez bien ceci : vous ne devez pas considérer votre vie actuelle comme ordinaire. Même si des centaines ou des milliers d'années plus tard, les gens considéreront ce type de vie tout à fait normal, souvenez-vous que vivre sans soleil ni lune est anormal. Même si un sage devait venir nous fournir une image du soleil, il serait certain qu'une personne impure viendrait en utiliser la lumière pour projeter une ombre immense.
+L'objectif de cet ouvrage est de faire connaître aux lecteurs le monde dans lequel ils se trouvent et de faire en sorte qu'ils n'oublient jamais leur désir de retrouver la lumière.
+(Ce livre a connu de nombreuses révisions et modifications au fil des âges. Même son titre a été modifié à plusieurs reprises, passant de « Les terres des profondeurs » à « Tokoyokoku », pour finalement s'intituler « Byakuyakoku ». Plus tard, par la grâce de Watatsumi, le peuple des profondeurs parvint à revenir à la surface. Mais le terme « terres des profondeurs » a une signification spéciale, et n'a pas été changé à travers le livre.)
+
+Le vent et l'eau
+Byakuyakoku n'a pas de montagnes à proprement parler, il est donc inutile de s'étendre là-dessus. Cependant, nos prêtres et nos érudits ont réalisé une chose : même dans ces profondeurs, le pouvoir du « vent éternel » et de « l'eau » subsistent. Le « vent éternel » est personnifié sous la forme de la divinité « Ookami Tokoyo », qui est également connue sous le nom poétique des « mille vents » ou encore des « mille vents du temps ». L'« eau », quant à elle, représente la puissance qui habite le royaume des Élémentosaures abyssaux.
+Nous avons développé une science dont l'objet est de déduire la relation entre le soleil, le vent et l'eau. Avant de commencer tout projet de construction, il est nécessaire d'étudier les facteurs liés à l'hydrologie et au vent éternel.
+
+Les confins de Byakuyakoku
+Les frontières de Byakuyakoku forment un triangle, qui correspond à un territoire que les humains et les élémentosaures se disputaient avec acharnement dans le passé.
+Au temps de Byakuyakoku, on construisit des « Tours des Trois Royaumes » à l'intérieur de ce triangle comme moyen de médiation entre les trois pays qui étaient jadis en conflit.
+Ces tours extrêmement importantes sont dans des emplacements qui ne sont pas régis par le système de l'eau et du vent. Au contraire, ce sont elles qui ont pour rôle d'équilibrer l'orientation de Byakuyakoku en contrôlant le vent et l'eau du royaume.
+S'il devait arriver un problème aux Tours des Trois Royaumes, tout Byakuyakoku ferait face à une catastrophe. Pour se prémunir d'une telle situation, elles furent dissimulées à l'aide d'une magie secrète, et seuls les prêtresses et les vassaux de Watatsumi peuvent les faire apparaître.
+
+Les Gorges
+Dans les temps anciens, les Gorges étaient situées entre la falaise d'une montagne et un endroit que l'on appelait les Terres circulaires, ce qui leur a valu leur nom actuel. Mais suites aux changements géographiques extrêmes survenus sur le territoire de Byakuyakoku, les terres circulaires sombrèrent dans les profondeurs plusieurs siècles plus tard. Suite à cela, les Gorges devinrent de vastes plaines.
+
+Le Cœur du serpent
+Il se produit dans ce lieu un phénomène extraordinaire depuis le jour même où nos ancêtres l'ont découvert : l'espace se chevauche à un endroit bien précis. Cette singularité a plus tard été exploitée par nos ancêtres pour construire l'autel du Cœur du serpent, qui serait ensuite utilisé pour garder des secrets, emprisonner les malfaiteurs et vénérer un serpent imaginaire appelé « Ouroboros ».
+Au tout début, le Cœur du serpent était connu sous le nom de « Delphi », qui signifie « la terre du serpent ». Ce nom a continué d'être utilisé après l'arrivée de la Divinité des Tréfonds. Les arts picturaux anciens représentent l'« Ouroboros » comme un serpent sans écailles, tandis qu'« Orobashi » est dépeint comme un serpent orné de coraux.
+
+Le Dainichi Mikoshi
+Cet édifice, érigé par le sage Aberaku, était jadis connu sous le nom d'« Helios ». Il a pour élément la terre, qui est situé entre l'eau et le vent.
+Selon les prophéties, il s'agit probablement du soleil dont le sage a fait la démonstration, et qu'il utilisa pour éclairer les cavernes qui n'ont jamais vu la lumière. Et comme les prophéties le prédisaient, il fut également utilisé pour projeter une ombre colossale.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book335_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book335_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d45369295
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book335_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+À partir d'aujourd'hui, toutes les expériences sur les héritiers du dragon seront dirigées par la Divinité des tréfonds en personne. Tous les dossiers précédant l'année de fondation du calendrier watatsumien ont été détruits. Les noms alpha, bêta, gamma, delta et epsilon, qui correspondent à l'ancienne langue de Watatsumi, ne seront plus utilisés pour catégoriser les dossiers. À la place, il faudra dorénavant utiliser les catégories terre, eau, feu, vent, éther et vide.
+Les notes et références devront être présentées entre parenthèses selon l'ordre suivant : volume, numéro de série, titre et auteur. Le nom de l'auteur pourra être omis ou remplacé par le numéro de référence de celui-ci au sein du laboratoire. D'autre part, il sera strictement interdit de divulguer les noms des chercheurs dans les langues anciennes de Byakuyakoku ou d'Enkanomiya ou dans le style moderne de Watatsumi, de Narukami ou d'Inazuma.
+Il sera interdit d'utiliser les notes d'expérience pour rédiger son journal intime, des lettres d'amour ou des romans.
+
+...
+La capacité d'évolution des héritiers du dragon (ci-après dénommés Élémentosaures abyssaux ou élémentosaures) est connue de tous. (Eau - 101 - Évolution des héritiers du dragon : I)
+Nous avons essayé d'abaisser la température du milieu de vie de jeunes élémentosaures résistant à la chaleur. Les spécimens se sont affaiblis lorsqu'ils sont arrivés au terme de leur croissance. Nous soupçonnons que c'est parce que leur corps ne contenait pas la « graine » nécessaire pour résister à un tel environnement. Cependant, leurs progénitures possédaient tous un taux de graisse corporelle élevé, une capacité à entrer dans un sommeil réparateur, et l'élément Cryo. (Veuillez consulter les données expérimentales en annexe. Les données anormales dérivées de l'échantillon 3 sont dues au fait que mon assistant a eu pitié du sujet du groupe de contrôle de résistance à la faim et l'a nourri en cachette.)
+Nous avons ensuite placé leurs progénitures dans un environnement de chaleur intense. Tout comme leurs ascendants, à l'âge adulte, ils ont choisi la capacité de résister à la chaleur. Cependant, il n'y a pas eu de manifestations de l'élément Pyro en eux.
+Nous ne disposons pas de suffisamment de données pour tirer une conclusion à l'heure actuelle, mais nous pouvons supposer que les Élémentosaures abyssaux ont la capacité d'éveiller leur « graine » librement avant l'arrivée à terme de leur croissance. Les mères élémentosaures peuvent également créer de nouvelles « graines » qu'elles transmettent à leurs progénitures si celles-ci sont confrontées à des environnements difficiles et inconnus.
+Avant même d'avoir fait la rencontre du peuple d'Enkanomiya, les élémentosaures s'étaient déjà constitué une véritable armurerie à l'intérieur de leurs corps.
+...
+
+Les résultats des tests d'intelligence sont étonnants. (Vide - 207 - Recherche sur l'intelligence des élémentosaures) Grâce à un processus de sélection composé de récompenses et de punitions (bien que les recherches précédentes indiquent que la sélection est inutile, car les élémentosaures sont capables de s'adapter parfaitement à leur environnement), les capacités linguistiques des élémentosaures après quatre générations ont commencé à se rapprocher de celles d'un écolier humain de 12 ans. Il serait peut-être plus exact de dire que les élémentosaures ont toujours eu leurs propres méthodes de communication ; ce qu'ils démontrent dans cette expérience est leur forte capacité d'apprentissage.
+Nous estimons qu'il est nécessaire de mettre fin à toute expérience. Sinon, les conséquences pourraient prouver que nous avons manqué de clairvoyance et de discernement lors du licenciement d'un certain collègue ayant écrit une histoire fantaisiste sur les « élémentosaur-humains ».
+Selon la prophétie, le Dragon souverain des eaux naîtra sous forme humaine. Nous ne pouvons absolument pas laisser une telle chose se produire à Enkanomiya.
+...
+Toutes les tentatives de greffe ont échoué. (Vide - 907 - Ordres spéciaux de la Divinité des tréfonds : I) Étant donné que les élémentosaures ne peuvent recevoir du sang watatsumien, toutes sortes d'effets indésirables se sont manifestés. Cela pourrait être dû au fait qu'ils ne sont pas encore assez forts. Mais en théorie, nous avons déjà élevé les élémentosaures les plus puissants possibles en contrôlant leur évolution.
+...
+
+La greffe peut être considérée comme un succès. (Vide - 907 - Ordres spéciaux de la Divinité des tréfonds : III) Les précédents rejets s'expliquent par le fait que les élémentosaures sont des êtres de lumière (ou êtres élémentaires), et ainsi en contradiction avec le royaume humain dont font partie la Divinité des tréfonds et les descendants du corail.
+
+Les notes expérimentales s'arrêtent ici. Aucun héritier du dragon n'a perdu la vie durant ces expériences, tous les sujets ayant vécu jusqu'à la fin de leur vie.
+Louée soit la bonté de la Divinité des tréfonds.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book336_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book336_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..35dff039e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book336_FR.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+Énigme nº1 : qu'est-ce qui marche à quatre pattes le matin, à deux pattes le midi, et à trois pattes le soir ?
+Réponse : un élémentosaure qui se transforme en humain pour aller danser au bal du midi, puis qui se casse une jambe et finit par devoir marcher en s'aidant d'une béquille.
+C'est la réponse préférée des sages, et seuls les enfants sont capables de la trouver la plupart du temps. Pour les adultes, un élémentosaure qui se change en homme est un présage terrifiant, car selon une ancienne prophétie, le Dragon des eaux se réincarnera sous l'apparence d'un humain. Mais pour les enfants, cette réponse signifie qu'il est possible pour les hommes et les élémentosaures de se comprendre.
+En revanche, il n'est pas tout à fait avisé de rendre les élémentosaures attrayants. Si de telles plaisanteries les rendent moins effrayants, les enfants risquent de baisser leur garde.
+(Les héritiers du dragon abyssal ont évolué pour manier la puissance de différents éléments, et ont par conséquent perdu leur pureté. Ainsi, ils ne peuvent plus donner naissance au Dragon souverain.)
+
+Énigme nº2 : il n'a qu'une bouche, mais peut avoir quatre, deux, ou trois pattes. Même s'il lui est impossible de se métamorphoser, il peut marcher sur terre, nager dans la mer, et voler dans le ciel. Quel est donc cet être qui est plus fragile quand il utilise plus de pattes pour se déplacer ?
+Réponse : un humain.
+Les humains se déplacent à quatre pattes quand ils sont bébés, marchent sur leurs deux jambes quand ils sont adultes, et doivent utiliser une canne quand ils sont âgés. Il ne fait aucun doute que la réponse à cette énigme est « un humain ».
+
+Énigme nº3 : qu'est-ce qui ne parle qu'avec une seule bouche, mais marche à la fois sur quatre et deux pattes ?
+Réponse : un éleveur et son bétail.
+Il s'agit d'une énigme très ancienne. Auparavant, nous avions connaissance du sens de ce « bétail » uniquement à travers les textes. Les « quatre pattes » font référence aux animaux tels que les « vaccas », les « equitas », et les « porkos ». Après que Byakuyakoku a sombré dans les profondeurs, ces espèces se sont éteintes en deux générations, suite au manque de nourriture et d'environnement propice à leur développement.
+Depuis l'arrivée de la Divinité des tréfonds, certains d'entre nous sont retournés à la surface pour y installer leur foyer et établir des échanges culturels. Par conséquent, nous avons depuis été capables de corriger les noms de ces animaux. Selon la prophétie des vassaux et de la Divinité des tréfonds, nous retournerons tous un jour à la surface, et il est donc important de rectifier ces noms.
+Les « vaccas » sont appelées « vaches », les « equitas » sont appelés « chevaux », et les « porkos » sont appelés « porcs ».
+
+Énigme nº4 : deux sœurs se donnent naissance mutuellement tous les jours. Qui sont-elles ?
+Réponse : le jour et la nuit, ou la nuit blanche et la nuit sans fin.
+Cette énigme est facile à comprendre. Elle fait allusion à la succession du jour et de la nuit, ce qui, à Byakuyakoku, est équivalent aux cycles de la nuit blanche et de la nuit sans fin que contrôle le Dainichi Mikoshi. Bien que nos terres étaient plongées dans la nuit sans fin avant la construction du Dainichi Mikoshi, la lumière du jour que les gens voyaient est restée inchangée.
+Il est nécessaire de mentionner que les illusions et les ombres du péché, deux phénomènes de Byakuyakoku, étaient au départ appelées des « eidolons », et que les gens ne faisaient pas la distinction entre ces deux choses. L'arrivée de la Divinité des tréfonds a permis à la population de mieux connaître ces phénomènes, et c'est ainsi que des noms spécifiques leur furent attribués. Bien que le soleil ne brillait pas à Byakuyakoku, les illusions qui apparaissaient lors de la nuit blanche furent nommées des « illusions solaires », et celles de la nuit sans fin des « illusions occultes ». Au fil du temps, ces deux phénomènes furent appelés « illusions solaires » parce qu'ils sont essentiellement la même chose.
+
+Énigme nº5 : je suis l'héritier obscur de la lumière. Je suis un oiseau sans ailes qui s'élève de la terre jusqu'au ciel. Ceux qui versent des larmes en ma présence ne ressentent aucune tristesse. D'une légère brise, je m'en vais aussitôt après ma naissance.
+Réponse : de la fumée. Un oiseau est une créature dotée d'ailes pouvant voler. Il est normal de ne pas en rencontrer à Enkanomiya.
+
+Énigme nº6 : un père a douze enfants, et chacun d'entre eux a soixante filles qui ne se ressemblent pas. Une moitié est claire, l'autre est sombre. Les membres de cette famille, ne mourant pas, s'estompent peu à peu. Qui est le père ?
+Réponse : l'année. Le peuple de Byakuyakoku aura sans doute du mal à comprendre ce que représentent soixante filles claires et sombres. Mais tout est beaucoup plus simple lorsqu'on connaît la réponse de la quatrième énigme.
+Il y avait une suite à cette énigme dans les temps anciens. Elle disait que chaque petite-fille donnait naissance à douze descendants, et que chacun d'entre eux avait ensuite soixante enfants. Chacun de ces enfants donnait alors naissance à soixante autres, qui avaient à leur tour des enfants. Ce processus se poursuivait jusqu'à ce que, finalement, tous les descendants donnent ensemble naissance à la seule et unique enfant originelle : l'Ookami Tokoyo, la « mère » de quatorze milliards d'années.
+La Divinité des tréfonds a banni la propagation de cette énigme.
+
+...
+
+Annexe : figures historiques, noms traditionnels et noms dans le style narukamien
+
+Kairos - Ookami Tokoyo
+... Eris - Arisu
+Abrax - Aberaku
+Charon - Ka...
+Spartacus - Supada
+Emma - Ema
+... - Koi
+Antigone, Antigonus - Antei
+...
+...
+Erebos - Eboshi
+Echion - Eki
+Udaeus - Uda
+Asclepius - Surepio
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book337_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book337_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..98480a1d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book337_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Fortune modeste ——
+Une rafale souffle par le beau temps. Qu'est-ce que cela présage ?
+Même si vous avez l'impression de tourner en rond, ce n'est que temporaire.
+Faites attention aux personnes qui vous entourent, même si ces visages vous sont familiers.
+Votre destinée sera amenée à changer par leur présence sans que vous vous en rendiez compte.
+
+Votre porte-bonheur du jour est : un pissenlit venu de contrées lointaines.
+Les graines emportées par le vent sont ce qui vous symbolise le mieux.
+Envolez-vous, laissez-vous dériver au-delà des océans, vers une terre lointaine.
+Mais un jour arrivera où vous ne dériverez plus.
+Un jour viendra où vous deviendrez ce que vous espérez devenir.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book33_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book33_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..237f067f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book33_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Les six nains se montrèrent loyaux envers le prince et la princesse, les suivant fidèlement. Mais originaires du Domaine de la Nuit, ils étaient par nature corrompus, et les maintes épreuves que la troupe endura sur son chemin finirent par réveiller en eux le mal qui les habitait.
+Leur peur nourrit leur malveillance, et de cette malveillance naquit le complot. Se réunissant, les six nains se mirent à manigancer ensemble.
+Ouvrant ses yeux blêmes, Aveugle, qui goûtait avidement à la lumière du jour, dit :
+« Pourquoi ne pas garder à jamais le prince avec nous ? Mieux vaut s'assurer la lumière du soleil tant qu'elle est à notre portée, plutôt que de croire en de folles promesses. »
+Passant sa main sur son crâne couvert de cicatrices, Imbécile, qui avalait l'air empli de lumière à grande gorgées, ajouta :
+« Héhé, je pense qu'on devrait enlever le prince, et le forcer à nous rendre plus intelligents ! C'est beaucoup plus malin ! »
+Balançant ses petits poings en l'air, Timide s'écria :
+« Il se p—prend pour q—q—qui ?! Môssieur nous traite comme d—des vulgaires serviteurs juste parce qu'il nous a s—s—sauvés ! Laissez-moi l'affronter en d—d—duel ! »
+Flétri plissa les yeux d'un air méprisant. Sa peau ridée ressemblait était semblable à du papier froissé.
+« Frères, trop longtemps êtes-vous restés dans l'ombre, et votre jugement s'en trouve affecté. Ce qu'il nous faut, c'est une nouvelle vie. Je propose qu'on utilise le prince comme compost pour que mon jardin fleurisse de nouveau. »
+Insouciant soupira d'un air maussade.
+« Mieux vaut en finir au plus vite... Jamais ces pensées malveillantes n'auraient vu le jour dans mon esprit si ces deux-là n'étaient pas apparus, et je ne serais pas devenu la méchante créature que je suis aujourd'hui. »
+Seul un des nains présents ne se joignit pas à la conversation. Tout comme les autres, de sombres pensées l'habitaient ; mais la culpabilité qu'il ressentait à l'idée de trahir ses sauveteurs lui fit garder le silence. Cependant, les sentiments contradictoires qu'il ressentait ne suffirent pas à venir à bout de son penchant pour le mal, aussi les nains se mirent-ils d'accord et décidèrent d'empoisonner la gourde du prince.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book343_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book343_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book343_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book344_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book344_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..90ae145bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book344_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Cher Anton Melnikov,
+
+Je suis désolé que la station d'approvisionnement ait été fermée en raison de la tournure soudaine des événements. Boire de l'eau de feu ensemble à ton retour semble impossible désormais.
+J'ai caché de la nourriture. Ça devrait vous permettre de tenir pendant un petit moment. Prenez-en autant que vous le voulez.
+Désolé. C'est tout ce que je peux faire pour toi en tant qu'ami. La prochaine fois que nous nous rencontrerons, nous serons ennemis. Bien que je sois conscient que toi et ta mission n'aviez rien à voir avec ce qui s'est passé sur le terrain, comprends qu'un acte d'invasion aussi flagrant est impardonnable.
+Tout comme tu te bats pour la Tsarine de Snezhnaya, nous, les Millelithes, devons protéger notre patrie. Toi et moi avons chacun des responsabilités importantes à assumer qui nous sont propres.
+
+Bonne chance. Bien à toi, Yanbo.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book345_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book345_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9298ddc1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book345_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Lettre de Nikolay
+
+Katya, ma chère sœur,
+
+J'ai entendu le capitaine dire qu'ils allaient vous transférer dans notre régiment. Mon cœur déborde de joie à l'idée de te retrouver !
+J'ai toujours avec moi la balalaïka que tu m'as donnée avant mon départ. J'ai effectué quelques réparations dessus et ai remplacé les frettes qu'on avait cassées. Elle produit un son beaucoup plus naturel désormais.
+Mais je te préviens, même si l'on va se revoir, cette balalaïka est à moi. Et si tu la casses encore avec tes mains maladroites, je ne la réparerai plus !
+D'ailleurs, j'ai récemment appris deux nouveaux morceaux. Quand tu viendras, je les jouerai pour toi au coin du feu. Ça sera comme au bon vieux temps où l'on en jouait en chantant devant le feu, en se racontant des blagues et en espérant qu'au Nouvel An, Sa Majesté la Tsarine enverrait des cadeaux au Foyer de l'âtre...
+Mais nous ne sommes plus des enfants insouciants désormais. On a de grandes responsabilités et des choses importantes auxquelles on doit penser.
+
+À l'occasion de nos retrouvailles, le capitaine nous a accordé une demi-journée de congé. J'espère que tu pourras venir boire un verre et manger un morceau, pour qu'on puisse se remémorer de tous les moments que nous avons passés ensemble. J'ai beaucoup d'histoires à te raconter, et je suis sûr qu'il t'est arrivé plein de choses intéressantes lors de ta dernière mobilisation !
+Pendant que j'y suis, si tu vois que j'ai encore grossi, je te défends de te moquer de moi ! Moi aussi, je regarderai si tu as pris de l'embonpoint !
+
+J'attends nos retrouvailles avec impatience,
+Nikolay Snezhevich
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book346_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book346_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..034124e4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book346_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+Soudain, {M#l'étranger blond}{F#l'étrangère blonde} commença à tourner à vive allure ! Déjouant l'attaque du ronin en un instant !
+Tout en tournoyant, {M#le visiteur}{F#la visiteuse} à la crinière dorée comme les blés brandit une longue épée ! Sa lame imprégnée par la volonté de tuer ! « Ya-ha ! »
+Le ronin se mit à cracher du sang ! « Pouah ! »
+Tout en tournoyant, {M#le visiteur}{F#la visiteuse} à la crinière dorée comme les blés brandit une longue épée ! Sa lame imprégnée par la volonté de tuer ! « Ya-ha ! »
+Le ronin se mit à cracher du sang ! « Pouah ! »
+Tout en tournoyant, {M#le visiteur}{F#la visiteuse} à la crinière dorée comme les blés brandit une longue épée ! Sa lame imprégnée par la volonté de tuer ! « Ya-ha ! »
+Le ronin se mit à cracher du sang ! « Pouah ! »
+Tout en tournoyant, {M#le visiteur}{F#la visiteuse} à la crinière dorée comme les blés brandit une longue épée ! Sa lame imprégnée par la volonté de tuer ! « Ya-ha ! »
+Le ronin se mit à cracher du sang ! « Pouah ! Quelle défaite ! »
+...
+Dans une rotation toujours plus rapide, {M#le guerrier ambré}{F#la guerrière ambrée} se transforma en tornade dorée ! La tornade dorée enveloppa l'arène jusqu'au moindre recoin. Les spectateurs au regard aiguisé tel celui d'un maître de l'épée l'avaient déjà remarqué : {M#l'étranger}{F#l'étrangère} était en train d'utiliser une technique interdite venant des arts martiaux ancestraux, le « Kouranka Daitatsumaki » !
+Subissant l'assaut du Kouranka Daitatsumaki, une fontaine de sang aussi haute que le Mont Yougou jaillit de la bouche du ronin, le propulsant même en arrière avec une telle vitesse que celle-ci se changea en énergie, cette dernière se transformant même à son tour en matière ! Et de cette matière naquit la parade nocturne des 100 démons, le Hyakkiyakou ! Telle est la puissance du Kouranka Daitatsumaki !
+Le ronin finit sa chute en s'écrasant contre le mur de l'arène ! Le mur s'était fissuré sous le choc, jusqu'à l'extérieur...
+...
+(Une lettre est jointe au dos : « Ce combat est décrit d'une manière très vivante, suffisamment pour que l'on ait l'impression d'être dans l'arène avec vous, M. Kabayuki, et d'assister au déroulement de cette joute intense. Ceci dit, auriez-vous déjà envisagé d'autres orientations pour vos œuvres futurs ? Votre style se prêterait mieux à des histoires courtes ou à des spectacles de comédie manzai qu'à des romans. »)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book34_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book34_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8c0bb536
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book34_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+La princesse dormait d'un sommeil profond à cet instant, et ignorait tout des sombres desseins de la bande. Profitant de l'obscurité de la nuit, les nains mirent leur plan à exécution.
+Et c'est ainsi que, buvant à sa gourde, le prince entra dans un puissant coma, tandis que la princesse continuait de dormir.
+Ignorant tout du terrible sort subi par son amant, la princesse continuait de rêver. Dans ses songes, elle vit la silhouette du prince devenir une aura multicolore puis disparaître progressivement dans les limbes. Enfin, la douce lumière du jour finit par traverser les sombres nuages et se poser sur le monde des vivants. Dans son rêve, la princesse vit un lac bleu briller des reflets orange du soleil levant, rendant l'eau semblable à quelque nectar sucré. De noires collines se recouvrirent progressivement d'une nuée de couleurs, tandis qu'au loin une cité en ruine se transformait en un château de sucre. Mais seul l'écho des cris de la princesse répondait à son appel ; le prince avait disparu.
+La pauvre princesse ignorait que le prince ne pouvait plus répondre à ses appels.
+La foudre illuminait les terres, et le tonnerre grondait dans le ciel nocturne insondable. Les six nains avaient accompli leur plan machiavélique, et étaient réunis autour d'un chaudron de mousse et de champignons vénéneux, se préparant à célébrer leur méfait. Mais alors qu'ils allaient goûter à leur horrible pitance, l'âme brisée du prince puisa dans ses dernières réserves d'énergie pour leur lancer une malédiction, les condamnant à vivre le restant de leurs jours à jamais isolés de toute lumière, tels les ingrédients au fond du chaudron.
+Fut-ce la crainte de la malédiction, ou un sentiment de loyauté envers la princesse ? Nul le sut jamais ; mais l'un des nains, profitant que ses compères célébraient leur forfait, dissimula le prince, puis entreprit de le ramener dans la sombre forêt, espérant y trouver la princesse et obtenir son aide pour réveiller le jeune homme.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book353_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book353_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a3a865de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book353_FR.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+À tous les membres de l'équipe d'exploration :
+
+Je suis désolée d'être partie sans dire un mot.
+Je vous suis reconnaissante de l'aide que vous m'avez apportée tout au long de mon parcours, mais j'ai bien peur de ne pas pouvoir continuer à travailler avec vous.
+
+Jinwu, s'il te plaît, ne sois pas attristée ou énervée de mon départ. Je ne suis qu'une sotte de plus parmi les nombreux aventuriers ineptes et pourtant rebelles dont tu as dû t'occuper auparavant. J'espère que tu te souviendras de nos bons moments ensemble plus que des fois où je t'ai donné des maux de tête avec mes enfantillages. Si j'avais eu une famille, tu aurais été ma parente la plus proche... Il y a tellement d'histoires que je n'ai pas encore eu le temps de partager avec toi. Tout ce que j'ai pu faire, c'est d'imaginer des noms de lieux pas très subtils et de les mettre sur une carte. Je n'ai même pas eu le temps d'y réfléchir plus longtemps. J'aurais aimé avoir eu le temps de consulter le dictionnaire et de trouver des noms qui sonnent mieux.
+Quoi qu'il en soit, je te remercie de m'avoir protégée et d'avoir pris soin de moi pendant tout ce temps. Malgré tout, plutôt que de vivre éternellement sous la protection de mes aînés, je préfère partir seule et faire l'expérience d'un vrai voyage.
+
+Monsieur Khedive, pardonnez mon impétuosité. Je peux comprendre que vous ayez vos propres préoccupations. Peut-être que, comme vous l'avez dit, le secret des profondeurs du Gouffre n'est pas à la portée des gens ordinaires. Il est difficile pour les gens du commun, sans œil divin comme moi, d'avancer dans leur démarche...
+Mais malgré tout, je ne peux m'empêcher de me demander ce qu'auraient fait ces célèbres aventuriers que sont Léonard, Stanley et Roald s'ils avaient été témoins des mêmes merveilles que moi : les anciennes salles aux murs de pierre obscurs, la boue noir-violet qui jaillit comme de la lave, les cristaux azur translucides qui flottent dans l'air, les stèles de pierre endommagées sur lesquelles sont gravées des cartes de lieux d'autrefois et tant d'autres choses indescriptibles... Auraient-ils reculé par peur du danger, ou auraient-ils agi avec autant d'insouciance que moi, s'obstinant à vouloir percer les secrets insondables du monde, même au prix de leurs vies ordinaires et sans importance ?
+Monsieur Khedive, vous qui êtes un érudit, mais aussi un simple mortel comme moi, qu'auriez-vous fait dans de telles circonstances ?
+
+Clitopho, veuillez accepter mes excuses pour ma méfiance et mon obstination passées. Je n'ai rien contre vous malgré vos manières sournoises et agaçantes, votre passé de Pilleur de trésors, votre impolitesse envers Jinwu, votre manque d'hygiène lorsque vous préparez des boissons, votre mépris total des règles de sécurité du Bureau des affaires civiles et votre réticence à tenir compte de nos avertissements quelle que soit la situation... En réalité, tous ces défauts n'ont pas vraiment d'importance pour moi. En tant qu'amie, je regrette de ne pas vous avoir rencontré plus tôt.
+
+Muning, je suis désolée, mais je ne serai plus présente à mon poste. Merci pour tous les efforts que tu as faits pour m'aider à obtenir un poste au Bureau des affaires civiles. Sans toi, les portes du Gouffre ne se seraient pas ouvertes pour moi. Peut-être que l'autorisation officielle du Bureau des affaires civiles arrivera après mon départ. S'il te plaît, garde-la pour moi. Je t'inviterai à dîner si jamais je reviens. Ne l'oublie pas !
+
+{NICKNAME}, merci pour tout. Tu m'as donné de bons conseils et tu es {M#venu}{F#venue} à mon secours. Pour cela, je te serai toujours reconnaissante. Je suis gênée de ne pas être capable de te rendre la pareille. J'ai toujours voulu savoir comment une personne bénie par les dieux et dotée de pouvoirs élémentaires comme toi voyait les autres mortels. Mais je n'aurai peut-être jamais la réponse à cette question...
+
+Dans les temps anciens où les héros et les Yakshas combattaient aux côtés du Souverain de la Roche, à la genèse des montagnes et les mers, quelle était la place des humains qui ne bénéficiaient ni de la faveur ni de la reconnaissance divine ? Que signifiaient pour eux nos amours, nos haines, nos bonheurs, nos tragédies, nos accomplissements, nos relations ? Tout cela était-il sans importance aux yeux des dieux ? Le courage des humains était-il vraiment incapable de conquérir l'ancienne demeure des dieux, ce lieu hors de leur portée ?
+
+Le Souverain de la Roche nous a quittés, il est donc peut-être irrespectueux de poser ces questions...
+À la différence de ces élus, nous, sommes nés dans notre condition par le fruit du hasard. Pourtant, nous avons des rêves auxquels nous nous accrochons dans l'espoir de ne pas avoir à travailler tels des forcenés toute notre vie pour se sortir de la misère... En d'autres termes, nous refusons de tomber dans l'oubli, et pour cela, nous mettons tous nos efforts en œuvre pour réaliser de petites choses. Nous prenons notre courage de gens normaux à deux mains pour s'atteler à nos besognes au quotidien... Tout cela est-il vraiment vain ?
+L'herboriste qui se balance du haut d'une falaise pour cueillir des plantes, le mineur qui affronte le danger comme s'il s'agissait de son pain quotidien, l'ouvrier qui enfonce clou après clou dans un bateau de plusieurs étages... Si de tels efforts sont considérés comme normaux et qu'ils sont généralement oubliés par les humains eux-mêmes, n'est-il pas ridicule que les dieux établissent une distinction absurde entre les hommes en fonction de leur dignité et de leurs aspirations ?
+
+Avec ces questions en tête, je t'ai {M#suivi}{F#suivie} pour braver l'incertitude et les dangers des profondeurs du Gouffre, en repoussant mes limites de simple mortelle. Je ne prétends pas avoir « conquis » ou « exploré » la région, mais j'espère au moins pouvoir placer le Gouffre sur la carte que j'ai dessinée et révisée. Je veux marquer les lieux que j'ai visités et les différents paysages du Gouffre avec des noms qui appartiennent aux mortels, des noms qui m'appartiennent.
+Faute d'une solution plus intelligente, j'estime que c'est la seule façon d'inspirer ceux qui viendront après moi. Je veux leur montrer jusqu'où peut aller une personne qui n'a pas été choisie par les dieux et quelles histoires elle peut laisser derrière elle.
+
+{M#Voyageur}{F#Voyageuse}, ne t'inquiète pas pour moi. Mon voyage ne fait que commencer. Une fois que j'aurai fini de me reposer, je continuerai de m'aventurer plus loin dans les profondeurs. Merci de m'avoir ouvert la voie, je poursuivrai mes aventures dans le Gouffre jusqu'à ce que mes pieds ne soient plus capables de me porter.
+Bonne chance à tous, mes chers coéquipiers.
+J'espère que nous nous retrouverons bientôt sur la route.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book354_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book354_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8759064dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book354_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Deux jours avant le festival
+Informations sur le navire et les invités : navire à passagers de grande taille avec à son bord plusieurs bardes de Mondstadt ainsi que le peintre Calx et ses proches.
+Heure d'arrivée prévue : 08 h 00.
+
+Deuxième jour du festival
+Informations sur le navire et les invités : navire à passagers de grande taille avec à son bord des calligraphes, des peintres, des joueurs de Théâtre mécanique et l'écrivain Zhenyu.
+Heure d'arrivée prévue : 10 h 00.
+
+Troisième jour du festival
+Informations sur le navire et les invités : navire-cargo de grande taille, escale, une seule personne.
+Heure d'arrivée prévue : 09 h 00.
+
+...
+
+Un jour après la journée des nouvelles parutions
+Informations sur le navire et les invités : navire à passagers de petite taille, deux personnes.
+Heure d'arrivée prévue : 10 h 00.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book355_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book355_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d8f7064c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book355_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+À propos des Cinq Kasen :
+Les Cinq Kasen sont des personnages issus d'une légende ancienne d'Inazuma. Leur nom proviendrait de leur talent exceptionnel pour les arts du chant et de la poésie. Il est dit que la Shogun appréciait beaucoup leurs œuvres et que, chaque année, l'un d'entre eux se rendait au Tenshukaku pour lui présenter un recueil de nouveaux poèmes.
+Les Cinq Kasen sont : Suikou, Aoi no Okina, Akahito, Sumizome et Kuronushi.
+Leurs vrais noms sont aujourd'hui encore inconnus. Cependant, il y a une théorie largement répandue à ce sujet : à l'époque où de nombreuses histoires mettaient en scène les Cinq Kasen au théâtre, on les différenciait par la couleur de leurs vêtements : vert, bleu, rouge, blanc et noir. Avec le temps, les spectateurs ont commencé à les désigner par ces couleurs. Cependant, d'autres théories existent, comme celle selon laquelle le nom de Suikou viendrait du nom de la demeure du poète, que l'on appelait la « chaumière Suikou », ou encore celle qui veut qu'Akahito, « l'homme rouge » soit appelé ainsi parce qu'il aimait apposer des sceaux rouges sur toutes ses œuvres.
+...
+
+À propos des histoires des Cinq Kasen :
+Tout le monde à Inazuma connaît bien les Cinq Kasen. Les œuvres mettant en scène ces cinq poètes y étaient autrefois très populaires.
+Malheureusement, malgré leur popularité et leur abondance, peu de ces contes ont survécu jusqu'à nos jours. La plupart ont probablement été perdus lors de la grande calamité d'il y a cinq cents ans.
+Les documents que nous avons à disposition indiquent qu'à leur apogée, toutes les œuvres contant les histoires des Cinq Kasen étaient structurées de manière identique : elles se composaient de quatre poèmes racontant chacun un fragment du récit du point de vue d'un des poètes. Il fallait donc mettre ces quatre poèmes ensemble pour avoir l'intégralité de l'histoire. Il y avait cependant une petite curiosité : aucun chapitre ne racontait le point de vue de Kuronushi.
+...
+
+Informations sur les Cinq Kasen :
+Suikou : un grand amateur d'alcool. Issu d'une famille modeste, il avait une personnalité insouciante et indomptable. Il est dit qu'on lui a donné le nom de Suikou parce qu'il vivait à dans la « chaumière Suikou ».
+
+Aoi no Okina : un vieil homme qui excellait aux échecs. En plus de ses poèmes, certains de ses romans ont également survécu jusqu'à nos jours. Certains pensent qu'il est devenu un joueur d'échecs professionnel à un âge tardif après avoir travaillé au sein du Shogunat avant cela. D'autres pensent qu'il n'était pas un homme, mais un très vieux Kitsune sous forme humaine.
+
+Akahito : un épéiste habile. Il est très probable qu'il soit né dans une famille d'artistes martiaux. Certains disent que son nom provient de son habitude d'apposer un sceau rouge à ses œuvres.
+
+Sumizome : elle était autrefois une prêtresse à la fois douée pour l'ikebana et la danse. Plus tard, elle est devenue la servante personnelle de la Shogun. Certains disent qu'elle a quitté ce poste après être devenue célèbre et qu'elle s'est consacrée à la création artistique depuis. D'autres disent qu'elle a continué à servir la Shogun jusqu'à un âge avancé.
+
+Kuronushi : il n'y a pas beaucoup d'informations sur lui, et personne ne connaît sa véritable identité. C'est peut-être la raison pour laquelle il a eu des identités et personnalités différentes dans les histoires des Cinq Kasen, contrairement aux quatre autres personnages.
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book356_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book356_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b766b85e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book356_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Splendeur des Cinq Kasen - Suikou
+
+Si loin des frivolités du monde est ma chaumière, pourtant mon nom attire le vacarme.
+Je m'en suis allé au Tenshukaku, les œuvres des Cinq en ma possession. Quelle surprise, quand sur la route, je découvre qu'une page des poèmes d'Aoi est manquante !
+Devant votre fureur, Shogun, j'implore pardon. Je me creuse la tête jusqu'à ce que mes souvenirs reviennent prestement.
+Semblerait-il qu'hier soir je me sois enivré jusqu'à en perdre la raison. Dans mon sommeil, j'ai fait le rêve d'une ombre me longeant.
+Qu'est-ce donc, Votre Excellence, sinon l'œuvre d'un larron ? C'est bien sa faute si j'affiche devant vous cet air désolant !
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book357_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book357_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..468e366f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book357_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Splendeur des Cinq Kasen - Aoi no Okina
+
+Ma jeunesse à la cour ; sous les pins, mes vieux jours.
+On m'a forcé la main, et menacé ma vie.
+J'ai repris mon poème, et me suis enfui.
+Quel est son but caché, à ce curieux vautour ?
+Cette œuvre était pour toi, Akahito le banni.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book358_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book358_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..387c37de3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book358_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Splendeur des Cinq Kasen - Akahito
+
+Jeune et plein de gloire, jour après jour.
+Un sceau rouge sur mes poèmes, duquel je tire mon nom.
+Moi, plagier les autres ? Quelle sotte accusation !
+La Shogun, en furie, prononça mon exil.
+Le monde change, les Cinq sont en péril.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book359_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book359_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3323341ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book359_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Splendeur des Cinq Kasen - Sumizome
+
+
+Les mensonges se noient au fond du ruisseau, seuls flottent les écrits vrais à la surface de l'eau.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book35_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book35_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6933f2a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book35_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Transportant le corps loin de ses associés, le nain s'enfonça dans les fourrés humides. Suivant les traces laissées au sol par les animaux de la forêt, il se mit en quête de la Fontaine de la Pureté, où dormait la Princesse Neige.
+
+Le nain était loin de savoir que la Mère de la Nuit avait déjà trouvé la princesse, et le suivait tel un chat guettant sa proie, son ombre menaçante souillant la lumière du clair de lune.
+La princesse avait déjà disparu lorsque le nain arriva à destination. Accompagnée du triste hululement d'une chouette nocturne, la Mère de la Nuit surgit tout-à-coup de la fontaine maintenant corrompue.
+« Pathétique créature, cherches-tu ta maîtresse ? » demanda-t-elle avec un sourire narquois, son haleine porteuse des infects relents de l'abysse.
+« Si c'est le cas, tu ne trouveras rien d'autre que le désespoir, pauvre chose. »
+« La princesse est maintenant prisonnière de mes chaînes. J'ai détruit son royaume, et maudit ses sujets sous ses yeux. Ni morts ni vivants, ils erreront à jamais, privés d'âme et de lumière. » Ses mots tombaient telle la pluie glacée sur une tombe oubliée.
+« Pauvre de toi ! Que dira ta maîtresse lorsqu'elle comprendra ce que tu as fait ? »
+La peur s'empara du nain. Sa poitrine se serra.
+La Mère de la Nuit laissa sa créature à son affliction. Mais fut-ce une trace infime de pitié subsistant en elle, ou juste l'envie de torturer le nain davantage ? Toujours est-il qu'elle lui laissa une faible lueur d'espoir.
+« Un jour, lui dit-elle, dans des milliers d'années, viendra mon ennemi juré. L'aube obéit à son épée, et la lumière du soleil se reflète sur son armure. Il anéantira mon royaume et ressuscitera le prince, mettant fin au calvaire éternel de la princesse. Personne d'autre ne peut m'affronter, et je ne crains nulle créature du Domaine de la Nuit. Quant à toi, misérable traître, le destin veillera à ce que tu reçoives le châtiment qui t'est dû. »
+À ces mots, La silhouette de la reine s'affaissa et disparut, laissant là où elle se tenait encore quelques instants plus tôt un tas de boue grouillant de vers.
+Envahi par ses remords, le nain dévasté cacha le corps du Prince dans un trou d'arbre et disparut dans la nuit, marchant vers son exil.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book360_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book360_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1adc956fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book360_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Splendeur des Cinq Kasen - Sumizome
+
+De tous les vers copiés par Akihito, aucun de ceux-ci ne portait son sceau.
+Les mensonges se noient au fond du ruisseau, seuls flottent les écrits vrais à la surface de l'eau.
+Le torrent n'a pas eu raison de la belle prose, mais triompha de tous les vers faux.
+Aoi passait par là, et composa pour son camarade exilé quelques mots.
+À peine la tempête s'était-elle calmée, que de nouveaux poèmes il fallait présenter...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book361_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book361_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book361_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book362_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book362_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2cc52fb9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book362_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+À celui qui lira cette lettre :
+Moi, Kaedehara Yoshinori, j'ai été tenu à un certain secret durant toute ma vie. Il ne me reste plus beaucoup de temps sur cette terre, et après mûre réflexion, j'ai finalement décidé de le révéler.
+Il y a des années, alors que je poursuivais les forgerons aux côtés de monsieur Kamisato de la Commission culturelle, je n'ai pas été blessé par un des forgerons en fuite.
+En réalité, il faisait nuit et les indices nous avaient menés sur le rivage. J'ai attendu que les coupables se montrent. Cependant, il n'y avait aucun forgeron en vue, seul est apparu un homme excentrique. Cet inconnu a affirmé être la personne à l'origine des forgeages ratés et qu'il nous avait attendus pendant longtemps. Il a ensuite menacé de détruire le Raiden Gokaden.
+Cet individu avait des aptitudes physiques exceptionnelles. Moi et les samouraïs qui m'accompagnaient étions vaincus en un rien de temps. Monsieur Kamisato a subi de lourdes blessures. Quant à moi, j'ai réussi à échapper à la mort par miracle grâce à mon chapeau de paille qui m'a protégé d'un coup à la tête.
+Cet excentrique aurait pu facilement me tuer à ce moment-là. Mais, après avoir remarqué mon apparence, il a cessé de m'attaquer, et m'a demandé d'un ton sévère si j'avais un quelconque lien avec le nom « Niwa ». J'ai répondu que c'était le nom de famille de mon père et qu'après sa disparition, j'avais été adopté par la famille Kaedehara.
+« En entendant ma réponse, l'étranger s'est tu pendant un long moment. Puis il a soudainement pris la parole : « Dis-lui ceci : mon nom est Kunikuzushi. » Il s'est ensuite retourné avant de partir... »
+
+L'excentrique avait trafiqué les plans de Son Excellence et c'était la raison de l'échec des forgeages. Même si monsieur Kamisato était au courant, il a choisi de ne rien dire, craignant que d'éventuels ragots ne conduisent à une punition pour trahison. Même blessé, il m'a exhorté à garder le silence. J'étais redevable à monsieur Kamisato pour la gentillesse avec laquelle il m'avait toujours traité et la situation politique de l'époque n'était pas non plus idéale, ainsi ai-je enfoui cette affaire au plus profond de mon cœur.
+En tant que chef du clan Kaedehara, j'ai profondément honte d'assister au déclin de l'Art Isshin, mais en tant que père, ma priorité est d'assurer la sécurité de mes enfants et petits-enfants. Si vous, qui lisez cette lettre, êtes un descendant du Clan Kaedehara, je vous invite à ne pas laisser la rancœur obscurcir votre jugement. Courir après le passé ne peut que mener à la catastrophe.
+
+Kaedehara Yoshinori
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book36_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book36_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..638194c17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book36_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Bien des années plus tard, lorsque son pied se retrouva coincé dans un piège de chasse qu'il avait lui-même posé, Gothson se souvint de l'après-midi où son père l'avait emmené en ville pour le Ludi Harpastum.
+La vie de Gothson fut marquée par le malheur. Hélas, le jeune homme ne pouvait nullement se remémorer un instant de sa vie. Il passa son enfance à Deauclaire, sous la protection de la fée de la source. La vie des chasseurs était paisible et insouciante alors.
+Lorsque Gothson fut âgé de sept étés, son père l'emmena voir une représentation du cirque lors du Ludi Harpastum. Lui qui marchait pour la première fois dans les rues de Mondstadt, fut enivré par le délicieux parfum des friandises et de la viande grillée, puis fasciné aussi bien par les lumières et les images colorées, que par les clowns dompteurs de sangliers et les tours des magiciens.
+Dans ses souvenirs d'enfance, Gothson se rappelle que son père se mêla à la foule du festival, puis passa sous une arche en bois « Empil'tout », s'éloignant petit à petit de lui, mais il était trop captivé par la fée de la source pour lui en tenir rigueur.
+Il se rendit sans doute compte à l'âge adulte que cette fée n'était autre qu'un comédien payé vingt moras de la journée, mais son imagination d'enfant était débordante.
+Gothson rejoignit le pays des rêves en écoutant les histoires de la fée de la source, dans lesquels il s'aventura dans des contrées lointaines. Dans un de ces rêves, de confiture de fruits arc-en-ciel jaillit de la bouche d'une statue antique. Gothson était sur le point de s'avancer pour l'examiner de plus près lorsque le bruit d'une bagarre le réveilla.
+« Cours ! » Tout ce qu'il vit fut le visage dodu et terrifié de son père, couvert de jus de fruits et de sauce.
+Par-dessus son épaule, Gothson vit une pile de viande sous une lumière rouge aveuglante qui titubait et tremblait en essayant de se frayer un chemin à travers la foule dont les cris horrifiés se faisaient entendre.
+
+Dans sa fuite, le père de Gothson bouscula une femme et se brisa la hanche. Il écrasa ensuite son fils avec son poids entier lorsqu'il tomba. La pile de viande s'effondra à son tour, toujours sous les cris horrifiés de la foule...
+Il fallut trois jours aux chevaliers de l'Ordre de Favonius pour ramasser la viande, la nourriture et les autres choses éparpillées sur la place. Ils évacuèrent également les passants en état de choc à cause de cet incident. Par la suite, tous les futurs Ludi Harpastum furent tenus à l'extérieur de la Cité de Mondstadt.
+Ainsi, la famille de Gothson comptait deux chasseurs en moins et deux malades en plus, tout cela en l'espace d'une nuit. Et qu'y avaient-ils gagné ? Une médaille d'or qui est arrivée deux jours en retard.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book371_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book371_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f0f1eeca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book371_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+« Capitaine, vous pardonnerez mon franc-parler, mais vous avez dormi pendant toute la réunion, n'est-ce pas ? »
+« Oh, tu as remarqué. »
+« Même si vous teniez bien droit quand vous étiez assis, mes yeux ne me trompent pas. J'ai l'habitude de voir ce genre de choses. Capitaine, vous ne devriez pas utiliser les fruits de votre entraînement martial dans ce genre d'endroit. Si le commandant de la flotte l'apprend, rédiger un simple rapport ne suffira pas à vous sortir d'affaire. »
+Malgré ces paroles, Mahasti savait que, pour l'instant du moins, personne n'oserait se dresser contre son chef. Le Commandement de la flotte alliée se trouvait dans un équilibre délicat. Son supérieur, Bitchuu Kyuubei, était un capitaine d'âge moyen connu sous le nom de « Shinkurou » et appelé par erreur « Semimaru » par beaucoup de monde. Il était celui que toutes les factions voulaient rallier à leur cause et la personne la plus à même de mettre fin à cette impasse.
+Dix ans s'étaient écoulés depuis ces événements...
+Shinkurou réfléchissait en silence.
+
+Même si la victoire à la bataille d'Asada fut considérée a posteriori comme une démonstration des prouesses militaires de Shinkurou, elle fut le début d'un grand désastre pour les personnes impliquées.
+Le Shogun Tai ne pouvait pas permettre à une personne si maligne de vagabonder dans les montagnes.
+Pour cette raison, Shinkurou fut rendu aveugle et jeté dans une cellule peu de temps après.
+Seulement cinq ans auparavant, les forces alliées du daimyo Oome avaient lancé une expédition punitive contre le Clan Imagawa, dont le chef finit décapité. Ce fut uniquement dès lors que les habitants du pays purent vivre en paix...
+Tout cela, Shinkurou l'entendit de la bouche du nouveau Seiitaishogun alors qu'il était en prison.
+Shinkurou n'avait jamais vu la population vivre en paix de son vivant. Ce nouveau Shogun inconnu ne pouvait vraisemblablement pas être un homme de justice et de morale, mais il lui était nécessaire à ce moment-là de proclamer une amnistie générale afin de gagner le cœur des citoyens.
+En se remémorant le passé, Shinkurou ne put s'empêcher de fondre en larmes. Que ce soit pendant ces événements ou dans le présent, il avait toujours été pris au milieu de la tourmente.
+
+« Les gens comme moi sommes considérés comme des traîtres non seulement dans cette nation, mais aussi dans tout l'univers. »
+Le Shogun s'adressa de manière nonchalante en regardant Shinkurou, qui était agenouillé.
+« Notre petite étoile située à la marge de ce vaste univers ne peut plus porter le fardeau que représentent les taxes impériales. Ton talent doit s'épanouir au milieu de la galaxie. »
+« Cet infâme Imagawa t'a déjà privé de ton nom et prénom, mais il vaut mieux que tu laisses un tel passé derrière toi. À partir de maintenant, tu seras connu sous le nom de Semimaru ».
+
+C'était vrai : se tenait devant lui une personne sans passé qui ne pourrait plus jamais contempler le vaste univers devant lui.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book372_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book372_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7582bf0d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book372_FR.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Parfois, la vie en est ainsi.
+Mes parents m'ont toujours dit qu'il fallait savoir distinguer le bien du mal, le bon du mauvais. En vérité, nous choisissons seulement la plus acceptable de deux mauvaises options.
+Ma petite amie a rompu avec moi et a dit à mes supérieurs que j'étais accro aux jeux d'argent. En plus d'être seul, j'ai aussi perdu mon travail dans la foulée. C'était ridicule, car je n'avais pas assez d'argent pour ces choses futiles : si je ne payais pas les frais de protection, mes parents pouvaient se retrouver en danger.
+En plus, on m'a reproché de ne pas avoir d'avenir, de ne pas prendre mon travail au sérieux et de ne pas avoir mis d'argent de côté.
+Pourquoi tout cela m'arrivait-il ? Je n'avais rien fait de mal, pourtant.
+Ma seule erreur a été de vouloir vivre sans y parvenir et d'avoir le désir de mettre fin à mes jours sans en avoir le courage.
+Tant pis. Je dois me dépêcher de leur remettre l'argent quand ils viendront le chercher. Ensuite, je réfléchirai à un moyen de gagner des moras, sinon, je n'aurai pas d'autre choix que me nourrir d'algues.
+Encore un autre choix à faire entre deux mauvaises options.
+Qu'est-ce qui fait le plus mal ? Me faire couper en deux par une épée, ou me faire ouvrir le crâne par une pierre tombée du ciel ?
+« Bzzzt, bzzzt... »
+J'entends un bruit bizarre. Qu'est-ce donc ?
+Le tonnerre ?
+...
+J'ignore combien de temps je suis resté inconscient.
+Je me souviens simplement qu'avant de perdre connaissance, mon corps semblait avoir été transpercé de toutes parts par quelque chose de pointu.
+« Mais... Je n'ai eu pas du tout eu mal ? Ah !! »
+J'ai poussé un cri de surprise.
+Est-ce ma propre voix que j'entendais ?
+« Ah ! Ah !! »
+C'était bien elle. Incroyable.
+En levant le bras, je découvre sous le magnifique tissu de mes vêtements une peau extrêmement pâle.
+Ce corps n'est pas le mien, mais à cet instant, mon esprit est incapable de le comprendre.
+Parce que c'est tout simplement invraisemblable.
+J'essaie de me lever. Ce n'est qu'à ce moment-là que j'ai pu admirer ces vêtements dans toute leur splendeur.
+Ils sont ornés de détails magnifiques. Ils ont dû être portés par quelqu'un de très important.
+Se pourrait-il que...
+« Où est passé le mioche... Hein ?! S—Shogun Raiden ? »
+Une voix résonnante s'est écriée ainsi.
+Oui...
+Il semble que je suis devenu la Shogun Raiden.
+Des Oni des mers se tiennent en rang. Ils sont venus chercher les frais de protection. Je ne peux pas voir leurs visages, mais leurs mouvements dénotent la méfiance et la peur.
+Je ne les ai jamais vus dans cet état-là.
+« Les gars ! L—L'heure de notre vengeance a sonné... »
+Il s'exprime soudainement à voix basse. Il a peur.
+Il perdrait la face devant ses sbires s'il s'enfuyait, mais il connaissait déjà le résultat s'il décidait de se battre.
+Leur nombre augmente de plus en plus. Dix, vingt, cinquante...
+Peut-être pensent-ils qu'être en supériorité numérique leur donnerait une chance.
+Mais la force de la Shogun Raiden n'est pas du même ordre de grandeur que celle de simples mortels.
+« Très bien. Je vais essayer mon épée... sur vous. »
+Retiens ton souffle. Concentre-toi. Mets-toi en garde.
+Ce coup d'épée va changer ta destinée.
+« Kendo... »
+...
+Une minute.
+Le Kendo d'insouciance... Comment l'utilise-t-on, déjà ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book373_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book373_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..18b1f4ebf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book373_FR.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+« Bon retour, Shogun toute-puissante ! »
+
+Vêtue de ses habits de prêtresse rouges et de blancs, Yae Miku est assise délicatement en face de moi. Ses oreilles de Kitsune remuent légèrement au-dessus de son visage que tant de gens vénèrent.
+« Te voilà revenue. Comment s'est passé ton travail d'inspection du territoire il y a deux semaines ? »
+« Oh. Je ne devrais pas te parler de travail alors que tu viens de revenir. Alors, faisons comme d'habitude : est-ce que tu veux manger d'abord ? Prendre un bain ? Ou bien... »
+« Hé, ce n'est pas du tout « comme d'habitude » ! Tu ne m'accueillais pas de manière si formelle autrefois. »
+En entendant ma réponse, un sourire de satisfaction s'affiche sur son visage : « C'est parce que j'ai remarqué que tu avais l'air fatiguée. Bon, je vais continuer à faire à manger. Aujourd'hui, je t'ai préparé ton plat préféré : du crabe au beurre ! »
+« Youpi ! Du crabe au beurre ! »
+
+Je suis la Shogun Raiden. L'expression que j'utilise le plus fréquemment est « youpi ! ». Le plat que je mange le plus est le crabe au beurre et la personne que je vois le plus... Eh bien... En général, il n'y a que deux types de personnes dans ma vie : les inconnus, et cette personne à la voix douce et aux oreilles duveteuses.
+Yae Miku est la guuji du sanctuaire de Kaminaru. Elle est l'héritière de la lignée des Kitsune, la servante et l'amie de l'« éternité »... Ses titres sont si nombreux qu'ils sont difficiles à retenir, et elle semble presque aussi inaccessible et imprévisible pour les habitants d'Inazuma que je le suis moi-même.
+
+C'est elle qui, en ce moment même, regardait avec envie un crabe au beurre en train de rôtir.
+Pour résumer, Yae Miku s'occupe de moi, la Shogun Raiden.
+
+J'ignore quand tout cela a commencé, mais je me suis habituée à cette vie.
+Quand je sors mon épée et la fait virevolter pour m'amuser, elle m'applaudit en me disant : « Quelle bonne petite fille ! C'est bien ! ». Quand je suis en train de lire « Shogun toute-puissante — Comment j'ai été réincarnée en Raiden aux pouvoirs illimités » et que j'ai envie de grignoter quelque chose, elle m'apporte rapidement un bon thé au lait et un gâteau. C'est comme si elle entretenait l'éternité en écartant tout ce qui pourrait être une potentielle source d'inquiétude de mon champ de vision. Pour moi, elle est comme la Kitsune de la légende qui vient exaucer tous mes souhaits.
+« Le crabe au beurre est prêt ! Mais avant de manger, parlons de ton travail inspection... »
+
+Miku se tourne vers moi pour me servir un crabe au beurre bien chaud. La délicieuse odeur du plat emplit la pièce. Pourtant, je ne sais pas comment lui répondre, et honnêtement, c'est sans doute la raison pour laquelle j'allais être de mauvaise humeur toute la journée.
+Comme je l'ai dit, dans ma vie, il y a Miku, et il y a les autres.
+À l'exception de Miku, la réaction des gens quand ils me rencontrent est toujours la même : ils commencent par se prosterner avec révérence, m'appellent « Shogun toute-puissante », puis attendent que je m'éloigne pour lâcher un soupir de soulagement avant de se relever.
+Que ce soient des épouses, des pères de familles, des amants, des héros, des patrons ou des domestiques, ils se tiennent tous de la même façon quand ils se présentent à moi. Ils appellent ça « le respect et la révérence dont il faut faire preuve devant la Shogun toute-puissante ».
+Ce qu'ils ignorent, en revanche, c'est que je crains moi aussi leur expression. D'ailleurs, je pense que tout le monde ressentirait la même chose à ma place en ayant face à soi des milliers de personnes qui font la même tête.
+
+Voilà pourquoi je compte autant sur Miku.
+Je ne peux rien lui refuser pour cette même raison. Même si elle me demande quelque chose d'impossible, je m'exécute.
+Je ne sais pas comment affronter ces milliers de visages identiques. Je suis incapable et je refuse de leur faire face. Tant que je les évite, ils peuvent m'appeler « Shogun incapable » autant qu'ils le veulent.
+Hélas, si je n'ai aucun problème à être une Shogun impuissante, je ne peux éviter les questions de Miku.
+« Pourquoi ne parles-tu pas, Shogun toute-puissante ? Aujourd'hui aussi, tu es sortie du Tenshukaku sans rien faire jusqu'au soir ? » Les paroles de Miku ne comportent pas un soupçon de reproche. Et c'est précisément pour ça que je ne sais pas quoi lui répondre.
+« Très bien, alors repose-toi. Je dois encore m'occuper de certaines choses. N'oublie pas de finir ton crabe au beurre. » Miku se retourne et quitte la pièce.
+
+Le crabe au beurre d'aujourd'hui n'a pas bon goût.
+Et je vais très rapidement savoir pourquoi.
+Rien sur terre ne peut venir à bout de la Shogun toute-puissante, et pourtant, même une Shogun invincible comme moi n'est pas à l'abri d'un rhume.
+Peu de temps après avoir terminé mon crabe au beurre, je m'allonge sur mon lit. Ma tête me fait mal, mais ce n'est rien. Pour moi, il y a plus grave que ça.
+D'ordinaire, je repose ma tête sur les genoux de Miku et l'écoute me chanter une chanson avec sa tendre voix avant de m'endormir.
+Cependant, Miku n'est pas venue aujourd'hui. La froideur du palais contraste avec la chaleur que je sens dans mon crâne. Personne n'est à mon chevet pour me tenir compagnie, moi, la Shogun.
+
+Miku a ses propres affaires à gérer. Elle n'est pas seulement ma Kitsune, elle est aussi la guuji du sanctuaire.
+Peut-être qu'elle est en colère ? Ou qu'elle est en train de se dire que ce n'était pas la peine de faire autant d'efforts pour une fille qui passe ses journées à dire « youpi » ?
+C'est avec toutes ces questions en tête que je me suis endormie.
+
+Je fais un rêve. Dans celui-ci, Miku arbore son sourire habituel et tenait une tasse de thé à la main.
+« C'est une boisson spéciale que j'ai faite moi-même, ça s'appelle de l'« aster arc-en-ciel ». Je suis récemment allée à Ritou pour acheter des lys calla importés de Mondstadt, j'y ai également mis de la menthe. Bois-en un peu, ça ira mieux rapidement. »
+Peut-être est-ce parce que je suis dans un rêve, mais je n'ai pas la force de me tenir droite.
+« Tu n'arrives pas à te redresser, Shogun toute-puissante ? Attends, permets-moi... » Elle m'aide à boire son aster arc-en-ciel d'une manière dont je n'aurais jamais osé concevoir même dans mes rêves les plus fous.
+Je me réveille en sursaut. La scène que je viens de voir dépasse de loin ce que j'aurais pu m'imaginer, car après tout, Miku doit sûrement être encore fâchée contre moi pour avoir négligé mon travail.
+
+Mais alors... Pourquoi est-ce que je sens un goût sucré au coin de mes lèvres ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book374_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book374_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d7ced6db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book374_FR.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+« Tous les Dodocos doivent un jour chevaucher le vent et les vagues pour partir à l'aventure », dit un jour une douce et belle maman.
+Elle ne s'était pas trompée : notre Dodoco était si heureuse quand sa meilleure amie, Klee, lui dit qu'elle partait à l'aventure dans la nation de la foudre !
+Partager un repas délicieux au Bon Chasseur avec Klee, écouter ensemble les chants des bardes... Dodoco adore toutes ces choses-là.
+Mais ce que Dodoco aime plus que tout quand Klee est là, c'est de compter les étoiles dans le ciel ou encore de tisser des couronnes de fleurs.
+Après tout, tous les Dodocos ont envie de partir à l'aventure en chevauchant le vent et les vagues.
+
+Pour se rendre à Inazuma, il faut traverser les vents sauvages et enjamber l'océan.
+Dodoco ne craignait pas le sifflement perçant du vent, car c'était une bénédiction de l'Archon Anémo.
+Elle ne s'inquiétait pas non plus des vagues déchaînées de l'océan, car elle était très courageuse.
+
+Toutefois, Dodoco ne souhaitait pas que Klee soit confrontée à de tels dangers.
+Dodoco était la meilleure amie de Klee, et les bonnes amies se protègent mutuellement.
+Et puis, Dodoco ne voulait pas être séparée d'elle.
+Sans Klee, toutes les aventures étaient comme des fleurs sucrantes incapables d'éclore : à la fois tristes et pleines de solitude.
+Même si Dodoco parcourait les terres et les mers de Teyvat de long en large, cela n'aurait aucun sens sans Klee.
+Il n'y avait donc aucune hésitation à avoir. Dodoco allait partir à l'aventure avec sa meilleure amie Klee !
+Si elles devaient prendre le bateau, Dodoco ne pourrait pas voler librement dans le ciel ni nager joyeusement dans la mer.
+Mais ce n'était pas grave, car elle pourrait profiter du sourire de Klee et des histoires d'Albedo.
+Et ça en valait vraiment la peine !
+
+
+
+À Inazuma, la nation de la foudre, les fleurs et l'herbe sont violettes. Les poissons et les oiseaux aussi sont violets. En fait, tout est violet !
+S'il devait peindre tous ces paysages, Albedo n'aurait sans doute même suffisamment pas de peinture violette pour ça.
+Quel dommage qu'il n'ait pas le temps de peindre avec Klee et Dodoco.
+Albedo est un adulte, et comme tous les adultes, il doit s'occuper de trucs de grands.
+Heureusement, Dodoco a toujours Klee à ses côtés !
+Klee trouvait toujours des choses joyeuses à faire. Dodoco n'avait qu'à rester avec elle pour ne jamais s'ennuyer.
+
+Klee avait plein plein d'amis à Inazuma, comme le chevalier honoraire, Paimon et Yoimiya.
+Tous ensemble, ils se sont joints à Dodoco pour vivre une aventure des plus formidables.
+Youhou, à l'aventure !
+
+Le chevalier honoraire a emmené Dodoco grimper sur le très haut Mont Yougou.
+Escalader une montagne, c'est fatigant ! Tout le monde s'est donc allongé sous le cerisier sacré pour faire une grosse sieste.
+Au réveil, nos compagnons ont découvert que des ailes avaient poussé sur le corps de chacun d'entre eux, comme des Tengu !
+Les ailes de Klee étaient rouges, celles de Yoimiya étaient dorées, et celles du chevalier honoraire étaient bleues.
+Quant à Paimon, il ne lui est pas poussé d'ailes, vu qu'elle n'en avait pas besoin pour voler.
+Tout le monde les a déployées ensemble, provoquant une forte bourrasque.
+« Wouuuh », ce coup de vent a fait virevolter les cheveux de la prêtresse. Ils étaient tout emmêlés.
+Oh non ! Envolez-vous vite avant que la prêtresse ne s'énerve !
+
+Les grandes aventures, c'est trop chouette ! Par contre, le ventre de Klee a commencé à faire « glou-glou »...
+Zut alors ! Comment ont-ils pu oublier une chose pareille ? C'est important de manger de bonnes collations lorsqu'on part à l'aventure.
+« Miam miam miam... » Ces joyeux lurons se régalaient ensemble des onigiris qu'ils ont acheté.
+Dodoco et Paimon ont fini de manger en premier. Le ventre plein, Dodoco a vu le sourire de Klee, et n'a pas pu s'empêcher de penser que...
+... Rencontrer Klee et les autres était la chose la plus joyeuse du monde qui lui soit arrivée !
+
+
+
+Ah ! J'oubliais quelque chose d'important. Si tu es {M#arrivé}{F#arrivée} jusqu'ici dans ta lecture, cela veut dire que toi aussi, tu fais partie de cette aventure.
+Tu as partagé des aventures, des rires et des plats merveilleux avec les personnages de cette histoire. Tu es leur {M#super ami}{F#super amie} !
+Il est temps que tu ailles admirer le feu d'artifice de Yoimiya avec eux.
+
+
+
+Alors que tout le monde regardait le feu d'artifice dans la joie et la bonne humeur, Yoimiya a dit :
+« Tant que notre imagination ne s'épuise pas, nous sommes plus libres que jamais. »
+Et Klee s'est alors exclamée : « On sera amis pour la vie ! »
+Regarde comme Dodoco est heureuse lorsqu'elle est avec ses bons amis !
+Toi aussi, tu es {M#l'ami}{F#l'amie} de Dodoco. Alors, va vite rejoindre tes nouveaux camarades dans la plus belle des aventures.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book37_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book37_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9120d7ed6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book37_FR.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+—— Mondstadt ——
+Teyvat Géo Magazine - Le voyage d'Alice à Mondstadt
+
+Vallée Dadaupa
+
+Les trois tribus de Brutocollinus peuplant cette vallée affichent une population nombreuse. Qu'adviendrait-il si d'aventure l'on construisait une cage de forme sphérique, et que l'on y jetait tous ces Brutocollinus ? Nul doute que nous pourrions ainsi générer suffisamment d'énergie pour alimenter tous les moulins de Mondstadt durant au moins cinq années. En poussant cette réflexion plus loin, l'on pourrait aussi moudre les Brutocollinus les plus faibles pour en nourrir leurs congénères, et de cette manière – qui sait ? – réussir à obtenir une machine à mouvement perpétuel, capable d'alimenter une usine aussi grande que celle de Snezhnaya !
+Cette idée me semble parfaitement réalisable.
+Mais lorsque j'en fis part à dame Lisa, celle-ci me regarda un long moment en silence, avant de changer élégamment de sujet.
+
+Falaise Arrachétoile
+
+À mon humble avis, Barbatos ne s'est guère donné la peine de réfléchir à la géographie de Mondstadt. Serais-je un dieu, je n'aurais certainement pas autorisé qu'un royaume aussi peu organisé visse le jour. Nul doute dans mon esprit qu'en plaçant suffisamment de bombes en des endroits choisis avec soin, même des falaises telles que la Falaise Arrachétoile s'effondreraient pour rejoindre le niveau de la terre, et la topographie de Mondstadt ne s'en porterait que mieux.
+Hélas, le capitaine de cavalerie rejeta mon idée sur-le-champ, me conseillant de rester à l'écart de la Falaise Arrachétoile.
+
+Ventlevé
+
+Il s'agit du seul endroit un tant soit peu nivelé des terres de Mondstadt ; en son centre se dresse un gigantesque chêne. On raconte que c'est d'ici que Vennessa prit son ascension ; cependant, après avoir longtemps cherché, je n'y ai trouvé aucun signe d'un quelconque dispositif de lancement.
+Souhaitant vérifier une théorie, j'ai capturé quelques Brutocollinus à proximité. Malheureusement, la plus longue distance de vol obtenue à partir du chêne n'a pas dépassé les huttes de chasseurs de Deauclaire. Quelle déception.
+
+Côte du Faucon
+
+Mon expérience ratée à Ventlevé a causé quelques remous à Deauclaire, et m'a value d'être surveillée par l'un des membres de l'Ordre de Favonius, sur ordre de Jean. Je me suis donc repliée sur la Côte du Faucon... Ce lieu est d'un ennui ! Les stupides rapaces qui tournoient dans le ciel et les Anémoblobs flottants ne présentent aucun intérêt. Pire que tout, je n'ai rien à y faire.
+L'Éclaireuse qui m'accompagne, en revanche, à l'air de bien s'amuser avec les enfants du coin.
+
+Bois des Murmures
+
+Une énième forêt à Mondstadt. Amber, l'Éclaireuse qui m'accompagne, a l'air de bien connaître le coin. Elle possède un engin explosif qui a attiré mon attention. Je suis convaincue qu'avec un peu de bricolage, je pourrais aisément le transformer en un outil capable de réduire cette entière forêt et les montagnes avoisinantes en cendres.
+Ma proposition semble l'avoir effrayée, mais mon idée n'en demeure pas moins brillante.
+Je la mettrai en œuvre une autre fois.
+
+Canyon de Brillecouronne
+
+Je me suis enfin débarrassée de l'envoyée de l'Ordre de Favonius ! Je suis arrivée dans cette vallée située sur la côte nord-ouest du Lac de cidre. L'endroit est encore gardé par des mécanismes anciens, mais les soldats chargés de garder la passe pour le Seigneur des Rafales ont disparu depuis longtemps. Les vents du temps n'ont laissé derrière eux que des Brutocollinus ballots et ces gardiens mécaniques silencieux.
+J'ai voulu tester s'il était possible de contrôler un Gardien des Ruines à l'aide d'un Brutocollinus, mais l'expérience n'a pas été concluante. Le gardien a volé en éclats ; quant au Brutocollinus qui y était accroché... Bref. Ah, et la moitié des ruines ont été détruites dans le procédé.
+
+Antre de Stormterror
+
+Le Canyon de Brillecouronne mène à ces ruines d'une ancienne cité érigée par le cruel Seigneur des Rafales. Construite suivant une forme de cercle, il semble que chaque habitant y a arrangé son propre espace entre les anneaux intérieur et extérieur ; au centre de la cité se dresse l'immense tour dans laquelle résidait autrefois le Seigneur des Rafales.
+La cité du roi cruel n'offre aujourd'hui que des ruines désertes.
+J'ai fait exploser quelques galeries afin de faciliter les futures ascensions de la tour ; ça n'a pas l'air trop mal. Ça fait plus ancien maintenant je trouve.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book384_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book384_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book384_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book385_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book385_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book385_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book386_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book386_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book386_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book387_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book387_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book387_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book388_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book388_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book388_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book389_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book389_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book389_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book38_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book38_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..463dfda29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book38_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+—— Village de Qingce ——
+Quittant Dosdragon, j'ai mis le cap vers le Mont Qingce. Après avoir traversé rivières et bancs de sables couverts d'herbes argentées et parcouru des forêts de bambou sous un soleil de plomb, j'y suis enfin arrivé. Mes chaussures étaient trempées par la pluie, et la moitié de mes vêtements ne valait guère mieux. Heureusement, les anciens du village sont très amicaux, et m'ont laissé sécher mes affaires dans le hall d'assemblée. Ils m'ont aussi fourni vêtements propres et secs et nourriture.
+Nombre d'enfants courent dans les rues du Village de Qingce. Ils sont mignons, bien qu'il soit difficile de s'en débarrasser. On trouve aussi beaucoup de personnes âgées ; ces dernières m'ont expliqué que la plupart des jeunes en âge de travailler sont partis au Port de Liyue, et beaucoup s'y sont établis définitivement, envoyant régulièrement de l'argent à leur famille ici. Il est difficile pour ceux ayant goûté aux joies de la vie liyuéenne de revenir à un mode de vie rural. C'est grâce à Liyue que le Village de Qingce subsiste, mais c'est également la raison de son dépérissement.
+Une légende raconte que le nom « Qingce » puise son origine dans le nom d'un ancien monstre ancien nommé « Chi », qui signifie « dragon sans cornes ». « Chi » est bien entendu le nom qu'on lui donne de nos jours ; mais jadis, les habitants de Liyue prononçaient son nom « Qingce ».
+Un ancien du village affirme qu'il y a des milliers d'années, Morax ramena la paix à Liyue après avoir vaincu le dragon sans cornes. Le corps du monstre se transforma en rochers, son sang devint eau et ses écailles donnèrent naissance aux terrasses agricoles que l'on voit aujourd'hui. Quant au nid du monstre, il s'agirait de l'actuel Mont Qingce.
+Mais un rapide coup d'œil me laisse à penser que ces montagnes sont constituées principalement de gigantesques blocs de rochers brisés par quelque force extérieure ; on n'y trouve aucune trace de monstre Hydro. Peut-être le corps de Chi le dragon sans cornes est-il depuis longtemps devenu poussière, et que tout ceci n'est rien de plus qu'une légende.
+J'ai ensuite poursuivi mon voyage jusqu'au lac situé dans les hauts pics du Karst Jueyun. Il paraît que là se trouve un labyrinthe où demeurent les Adeptes. Espérons que j'aie la chance de tomber dessus.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book390_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book390_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book390_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book391_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book391_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book391_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book392_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book392_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book392_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book393_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book393_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book393_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book394_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book394_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book394_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book395_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book395_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book395_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book396_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book396_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book396_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book397_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book397_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bdb6a9e9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book397_FR.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+« Tous les Dodocos doivent un jour chevaucher le vent et les vagues pour partir à l'aventure », dit un jour une douce et belle maman.
+Elle ne s'était pas trompée : notre Dodoco était si heureuse quand sa meilleure amie, Klee, lui dit qu'elle partait à l'aventure dans la nation de la foudre !
+Partager un repas délicieux au Bon Chasseur avec Klee, écouter ensemble les chants des bardes... Dodoco adore toutes ces choses-là.
+Mais ce que Dodoco aime plus que tout quand Klee est là, c'est de compter les étoiles dans le ciel ou encore de tisser des couronnes de fleurs.
+Après tout, tous les Dodocos ont envie de partir à l'aventure en chevauchant le vent et les vagues.
+
+Pour se rendre à Inazuma, il faut traverser les vents sauvages, enjamber l'océan et endurer des orages terrifiants.
+Dodoco ne craignait pas le sifflement perçant du vent, car c'était une bénédiction de l'Archon Anémo.
+Elle ne s'inquiétait pas non plus des vagues déchaînées de l'océan, car elle était très courageuse.
+Quant au tonnerre rugissant, ce n'était pas non plus un problème pour elle, ça non ! Parce que tout membre de la famille Dodoco qui se respecte se doit d'être capable d'affronter sereinement toutes les épreuves se présentant devant lui sur son chemin.
+Toutefois, Dodoco ne souhaitait pas que Klee soit confrontée à de tels dangers.
+Dodoco était la meilleure amie de Klee, et les bonnes amies se protègent mutuellement.
+Et puis, Dodoco ne voulait pas être séparée d'elle.
+Sans Klee, toutes les aventures étaient comme des fleurs sucrantes incapables d'éclore : à la fois tristes et pleines de solitude.
+Même si Dodoco parcourait les terres et les mers de Teyvat de long en large, cela n'aurait aucun sens sans Klee.
+Il n'y avait donc aucune hésitation à avoir. Dodoco allait partir à l'aventure avec sa meilleure amie Klee !
+Si elles devaient prendre le bateau, Dodoco ne pourrait pas voler librement dans le ciel ni nager joyeusement dans la mer.
+Mais ce n'était pas grave, car elle pourrait profiter du sourire de Klee et des histoires d'Albedo.
+Et ça en valait vraiment la peine !
+
+
+
+À Inazuma, la nation de la foudre, les fleurs et l'herbe sont violettes. Les poissons et les oiseaux aussi sont violets. En fait, tout est violet !
+S'il devait peindre tous ces paysages, Albedo n'aurait sans doute même suffisamment pas de peinture violette pour ça.
+Quel dommage qu'il n'ait pas le temps de peindre avec Klee et Dodoco.
+Albedo est un adulte, et comme tous les adultes, il doit s'occuper de trucs de grands.
+Heureusement, Dodoco a toujours Klee à ses côtés !
+Klee trouvait toujours des choses joyeuses à faire. Dodoco n'avait qu'à rester avec elle pour ne jamais s'ennuyer.
+
+Klee avait plein plein d'amies à Inazuma, comme le chevalier honoraire, Paimon, et Yoimiya.
+Tous ensemble, elles se sont jointes à Dodoco pour vivre une aventure des plus formidables à Inazuma.
+Youhou, à l'aventure !
+
+Le chevalier honoraire emmena Dodoco grimper sur le très haut Mont Yougou.
+Escalader une montagne, c'est fatigant ! Tout le monde s'est donc allongé sous le cerisier sacré pour faire une grosse sieste.
+Au réveil, nos compagnons ont découvert que des ailes avaient poussé sur le corps de chacun d'entre eux, comme des Tengu !
+Les ailes de Klee étaient rouges, celles de Yoimiya étaient dorées, et celles du chevalier honoraire étaient bleues.
+Quant à Paimon, il ne lui est pas poussé d'ailes, vu qu'elle n'en avait pas besoin pour voler.
+Tout le monde les a déployées ensemble, provoquant une forte bourrasque.
+« Wouuuh », ce coup de vent a fait virevolter les cheveux de la prêtresse. Ils étaient tout emmêlés.
+Oh non ! Envolez-vous vite avant que la prêtresse ne s'énerve !
+
+Les grandes aventures, c'est trop chouette ! Par contre, le ventre de Klee a commencé à faire « glou-glou »...
+Zut alors ! Comment ont-ils pu oublier une chose pareille ? C'est important de manger de bonnes collations lorsqu'on part à l'aventure.
+« Miam miam miam... » Ces joyeux lurons se régalaient ensemble des onigiris qu'ils ont acheté.
+Dodoco et Paimon ont fini de manger en premier. Le ventre plein, Dodoco a vu le sourire de Klee, et n'a pas pu s'empêcher de penser que...
+... Rencontrer Klee et les autres était la chose la plus joyeuse du monde qui lui soit arrivée !
+
+
+
+Ah ! J'oubliais quelque chose d'important. Si tu es {M#arrivé}{F#arrivée} jusqu'ici, cela veut dire que toi aussi, tu fais partie de cette aventure.
+Tu as partagé des aventures, des rires et des plats merveilleux avec les personnages de cette histoire. Tu es leur {M#super ami}{F#super amie} !
+Il est temps que tu ailles admirer le feu d'artifice de Yoimiya avec eux.
+
+
+
+Alors que tout le monde regardait le feu d'artifice dans la joie et la bonne humeur, Yoimiya a dit :
+« Tant que notre imagination ne s'épuise pas, nous sommes plus libres que jamais. »
+Et Klee s'est alors exclamée : « On sera amis pour la vie ! »
+Regarde comme Dodoco est heureuse lorsqu'elle est avec ses bons amis !
+Toi aussi, tu es {M#l'ami}{F#l'amie} de Dodoco. Alors, va vite rejoindre tes nouveaux camarades dans la plus belle des aventures.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book39_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book39_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3623e9dd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book39_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— Lac Luhua ——
+En suivant la rivière Bishui dans la direction sud-ouest, je suis arrivé à un étang au pied de la face nord du Mont Tianheng. Son eau est plus limpide que le ciel, et sa température est similaire à celle du corps humain. L'eau y a un très léger goût sucré.
+
+Selon un herboriste local se trouvait en ce lieu il y a de cela des milliers d'années un jardin. Du temps de la Guerre des Archons, un couple d'amants dont la famille n'approuvait pas la relation avait l'habitude de s'y retrouver. Mais la guerre faisant rage, l'homme décida de se battre aux côtés de l'Archon Géo, comme nombre de mortels alors. Des centaines d'années passèrent, et nul n'entendit parler de lui.
+
+Son amante l'attendait dans le jardin, dont les fleurs s'amenuisèrent, laissant progressivement la place à l'herbe, qui à son tour finit par pourrir dans l'eau portée par les marées. Lorsque l'eau finit par se retirer, la femme retourna à la terre, et ses larmes convergèrent pour former cet étang. Peut-être doit-on la limpidité de l'eau à sa longue attente et à son désir resté sans réponse.
+J'ai passé l'après-midi ici, et me suis endormi en y prenant un bain. À mon réveil, les étoiles brillaient de mille feux dans le ciel nocturne.
+
+Un petit renard s'est approché furtivement de moi, mais il s'est enfui dès que j'ai relevé la tête.
+
+Ce n'est que plus tard que j'ai réalisé qu'une de mes chaussures avait disparu et que mon sac de provisions était sens dessus dessous.
+
+J'ai passé plus de temps que prévu à ranger mes affaires. Ma prochaine destination est le delta de la rivière Bishui, au nord-est des Bancs de Yaoguang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e1e7934f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book3_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—— L'homme qui vola l'étoile solitaire ——
+« Je suis la deuxième prétendante au trône de l'Empire d'Andromède, et possède plus de deux cents titres à mon nom. Vous pouvez m'appeler Princesse de l'Andro-basilisque », fit la jeune fille en croisant les bras. Elle lâcha un petit rire satisfait en repensant à son entrée en scène.
+La seule raison de sa venue à Delphes était son mariage avec Ike.
+« Ma sécurité sera garantie après que ma sœur soit montée sur le trône si je t'épouse, toi qui as soumis à ta volonté un quart de l'univers.
+– J'ai une question. Quelle taille fait l'Empire d'Andromède ? demanda Véra.
+– Je crois qu'il comprend plus de neuf mille planètes habitables.
+– Tu possèdes déjà tant d'étoiles, alors pourquoi veux-tu me voler mon éclat ? »
+
+« Tu ne feras pas de mal à Véra ? demanda prudemment Sachi à Ike, qui transportait des parchemins et globes venant d'autres planètes.
+– Bien sûr que non. Je trouve qu'elle fera une assistante idéale, répondit Ike en déposant les objets et en se frottant les mains. Tu l'aimes ?
+– M—Moi ? N—Non, pas du tout ! » s'écria Sachi en détournant le regard, inquiet que le vieux sage ne l'aie percé à jour.
+Le jeune homme ouvrit une boîte pleine de photos encadrées, et en sortit quelques-une au hasard ; sur chacune on pouvait apercevoir une beauté différente.
+« Regarde... Toutes m'ont dit que j'étais leur seul et unique amour ; mais je n'étais au fond qu'un homme parmi d'autres à leurs yeux. »
+Sachi, visiblement agacé, lança une phrase qu'il avait entendue il ne savait où :
+« Tu possèdes déjà tant d'étoiles, alors pourquoi veux-tu me voler mon éclat ? »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book40_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book40_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b60a573c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book40_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Bancs de Yaoguang ——
+Voici le delta de la rivière Bishui. Le sable et la boue, transportés par la rivière, se sont accumulés pour former un haut-fond. Quand je suis arrivé, la brume avait déjà enveloppé l'endroit, et mes nouvelles chaussures étaient de nouveau trempées. Les cris de monstres inconnus me sont parvenus, mais impossible de définir leur origine.
+Je n'ai pas eu d'autre choix que d'installer ma tente, et d'attendre que la brume se lève.
+Un marchand m'a raconté l'histoire des Bancs de Yaoguang lors de mon séjour à l'Auberge Wangshu.
+Brillant d'un éclat semblable au plus pur des jades, l'eau de la rivière Bishui se jette dans l'océan ; mais l'on ne voit nul âme qui vive dans la conque géante.
+Je me suis autrefois aventuré dans la brume et rejoint la conque géante ; mais je n'y avais alors trouvé personne.
+Les pêcheurs racontent que cette conque est la demeure d'une Adepte, et qu'elle fait en réalité partie de son corps. L'endroit était autrefois un lieu de repos pour les voyageurs perdus dans le brouillard, un refuge où les naufragés pouvaient trouver réconfort et soins, et une étape indispensable aux Adeptes partant combattre les créatures de l'océan.
+Mais les pêcheurs les plus âgés racontent une autre histoire : l'habitant des lieux n'est pas une Adepte, mais une famille qui s'y trouve depuis des générations. Celle-ci aiderait les voyageurs égarés, et plusieurs pêcheurs auraient bénéficié de son assistance dans des moments difficiles.
+La brume semble s'être dissipée. Je peux voir le soleil briller.
+Je vais me rendre à la Forêt de pierre par bateau pour visiter ces ruines où l'Archon Géo a vaincu le monstre des mers.
+Le trajet devrait être court s'il fait beau.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book41_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book41_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e54f361e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book41_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Les montagnes rocheuses de Liyue attirent beaucoup de chevaliers, mais personnellement, je n'en suis pas très fan. Les pierres qu'on y trouve sont si rugueuses qu'on s'y écorche facilement les mains. Je préfère une certaine fleur, la fleur de soie, à la texture agréable au toucher et à la senteur délicate. J'en aurais bien ramené, mais on n'en trouve pas dans le coin... Nul doute qu'elles seraient appréciées !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book42_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book42_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2408545bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book42_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Explosions dans la ville, tu vas t'en mordre les mimines.
+Les explosions peuvent blesser, et Jean ne fait pas de quartier.
+Si Mondstadt bombardée, Klee enfermée.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book43_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book43_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..363a24955
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book43_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+« Cela fait longtemps que j'y pense, et je crois que je devrais lui dire la vérité. Timmy grandit, et je ne peux pas lui mentir pour toujours. Plus j'attends, et plus il aura de mal à l'accepter.
+Bien sûr, ce n'est qu'une suggestion de ma part. C'est vous qui vous avez pris soin de Timmy pendant tout ce temps ; faites-moi savoir au plus tôt votre avis sur la question.
+Dites bonjour à Timmy de ma part. Je viendrai lui rendre visite d'ici quelques jours. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book44_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book44_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0aea3766a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book44_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+« Nous avons bien reçu votre lettre et avons préparé votre commande. Au vu de la distance entre Mondstadt et Liyue, nous devons prendre certaines mesures supplémentaires afin d'assurer la fraîcheur des aliments jusqu'à leur réception. Merci de votre patience.
+PS : La recette du poisson séché aux épices peut être ajustée selon votre goût. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book45_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book45_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b11e85de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book45_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Le cocktail spécial de Quinn requiert des pommes.
+Mais peut-être qu'y ajouter d'autres ingrédients donnerait un résultat intéressant ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book46_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book46_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf8b62b1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book46_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Le cocktail spécial de Margaret requiert des pissenlits.
+Mais peut-être qu'y ajouter d'autres ingrédients donnerait un résultat intéressant ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book47_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book47_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7aea262e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book47_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Le cocktail spécial de Jack requiert des fleurs sucrantes.
+Mais peut-être qu'y ajouter d'autres ingrédients donnerait un résultat intéressant ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book48_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book48_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcfd6ad96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book48_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Le cocktail spécial de Draff requiert des baies.
+Mais peut-être qu'y ajouter d'autres ingrédients donnerait un résultat intéressant ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book49_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book49_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4dd2a7265
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book49_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Dongdong :
+
+Qui aurait cru que le temps passerait si vite... Cela fait maintenant trois mois que papa est parti, ton père te manque-t-il ? J'espère que tu te couches bien à la bonne heure, et que tu ne mènes pas la vie dure à ton grand-père et ta grand-mère ! Je rentrerai très vite, et à mon retour d'Inazuma, nous irons aux quais voir les navires de la Flotte du Crux, je te le promets.
+
+Dongdong, te souviens-tu des Bancs de Yaoguang ? Papa y a trouvé en tamisant le sable plein d'or. À mon retour, on s'achètera plein à manger, puis on lancera le moulin, et on se gavera du tofu le plus tendre à longueur de journée ! Je veux aussi utiliser cet or pour acheter une maison au Port de Liyue, le genre de maison d'où on peut embrasser l'océan du regard. C'est toi qui choisiras, d'accord ?
+
+Ah oui ! Faisant face au Lac Luhua, dans les plaines de Guili, se trouve une très haute falaise ; j'y ai rencontré un Gardien des ruines. Il était juste assis là, la tête baissée, immobile, qu'il pleuve ou qu'il vente... Il m'a fallu quelque temps avant de réaliser qu'il était en fait endormi ! Tout fier de moi, je l'ai escaladé, et, aggripé à sa tête, j'ai tiré avec force. Le bruit de légers claquements s'est alors fait entendre, puis celui d'un roulement profond ! Sa tête avait roulé et chuté en contrebas de la falaise ; quel dommage qu'elle se soit brisée, j'aurai sinon ramené ce trophée pour te le montrer.
+
+Et puis il y a le Karst Jueyun. Quand tu auras grandi, je t'y emmènerai en visite. La brume y est telle la mer, les chutes d'eau mille fois plus belles que celles du Village de Qingce. La demeure des Adeptes se trouve quelque part dans les montagnes, à peine discernable, tu n'as pas idée de la beauté de la chose. Papa a même rencontré un de ces Adeptes dont parlent les légendes ! Nous avons fait bombance, discuté et ri ; l'Adepte m'a offert une bouteille, dans laquelle il suffit de souffler pour que l'alcool coule à flot. Mais tu es encore trop jeune pour l'utiliser ; quand tu auras grandi, tous ces trésors te reviendront.
+
+Mes aventures à Liyue touchent à leur fin ; je vais rejoindre la Flotte du Crux, et mettre cap vers l'horizon. Ma nouvelle destination regorgera sûrement de plein d'autres trésors et paysages incroyables ; j'ai tellement hâte de les partager avec toi ! Dongdong, prends bien soin de toi, ne mange pas trop de sucreries (c'est mauvais pour les dents !), et conduis-toi bien avec tout le monde. Papa rentrera vite.
+
+Ton père qui t'aime
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..36dd4a383
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book4_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Au-delà de nos croyances sur les Archons et de ce que l'Église nous enseigne, nous pouvons clairement constater que Mondstadt, dans le nord de Teyvat, a su préserver sa culture depuis des décennies, même après la disparition de Barbatos, l'Archon Anémo. Lorsque l'on observe les Mondstadtois avec un peu de recul, il est évident que tous partagent une certaine insouciance, due en grande partie à leurs agréables conditions. Le surplus des récoltes de céréales leur a permis de développer le brassage de boissons alcoolisées, qui à son tour est venu contribuer à leur caractère jovial. Point intéressant, Barbatos n'a joué aucun rôle dans cette initiative, qu'ils ont entrepris d'eux-mêmes.
+Loin de moi cependant l'idée de faire croire à mes lecteurs que nous n'avons pas besoin des Archons ; bien au contraire ! Si par exemple Barbatos n'avait pas guidé les chaudes moussons à Mondstadt grâce à ses pouvoirs divins, les habitants auraient-ils eu assez de récoltes pour se consacrer à la fabrication du vin ?
+La réponse est non, bien sûr. Mondstadt est située à l'intérieur des terres, et aurait eu bien des difficultés à produire suffisamment pour survire sans l'intervention de Barbatos. Ainsi que nous l'enseigne l'histoire, Mondstadt était autrefois située dans une zone couverte par le gel et la neige ; dure y était la vie, et le brassage d'alcool y aurait été virtuellement impossible. Nul doute que Barbatos a changé la donne.
+Que l'on veuille bien m'excuser pour cette longue préface. Je souhaite seulement que mes lecteurs gardent une chose à l'esprit en parcourant ce modeste ouvrage : bien qu'il ne fasse aucun doute que le pouvoir des Archons est à l'origine de nos conditions de vie, il n'en demeure pas moins que nos façons de penser, de raisonner, notre culture, notre philosophie ou encore notre sens de l'esthétique ne sont pas le résultat de l'action des Archons, mais se sont bien formés en réponse à l'environnement objectif qui nous entoure. C'est la vérité sous-jacente que tend à montrer ce livre : que le peuple de Teyvat a toujours marché aux côtés des dieux, et continuera à marcher à leurs côtés, rien de plus ni rien de moins.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book50_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book50_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4de091cd3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book50_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+—— Bancs de Yaoguang ——
+Si j'avais su que le brouillard se lèverait de nouveau, je ne serais jamais venu chercher de l'or ici. Ces vieux mineurs dont j'ai suivi le conseil sont à la retraite depuis des dizaines d'années, toutes leurs informations ne valent plus rien... Et non content d'être bredouille, me voilà aussi perdu dans cette brume, incapable de retrouver le chemin pour rentrer. J'espère que Dongdong a pris son repas...
+
+J'entends venir de quelque part des bruits de Brutocollinus... Je devrais sans doute partir dans la direction opposée, j'y trouverai peut-être de l'aide.
+
+J'ignore combien de temps j'ai marché. Le brouillard n'est pas tombé, il est impossible de distinguer la nuit du jour. Mais... N'est-ce pas des silhouettes au loin ? Que le Seigneur de la Roche me protège, peut-être me mèneront-elles quelque part où je pourrai trouver de l'aide si je les suis ? Autant essayer.
+
+Quelque chose cloche avec ces silhouettes. J'ai établi mon camp ici, et décidé d'attendre qu'elles disparaissent pour continuer. Peut-être devrais-je revenir sur mes pas.
+
+Par tous les diables ! J'entends des Brutocollinus tout autour de moi, je dois -
+
+[Le journal s'arrête ici.]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book51_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book51_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d9e8530b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book51_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+—— Plaines Guili ——
+Quelle malchance !
+
+J'avais enfin réussi à fuir le camp des Brutocollinus, seulement pour finir pourchassé par le Gardien des Ruines dans les Plaines Guili ! Il était là à prendre la pluie et le vent sans broncher, j'ai cru qu'il était incapable de bouger. Et voilà qu'au bout d'un moment un éclair atterrit sur sa tête, et qu'il se met lentement à se mouvoir – il était vivant !
+
+Comment aurais-je pu lui faire face ? Il m'a attrapé et jeté de la falaise comme un vulgaire poulet. Heureusement j'ai chuté en roulant, et j'ai pu me mettre à couvert dans une grotte. Dieu merci, rester à l'abri de son regard suffit à arrêter la poursuite ; je ne serais plus de ce monde sinon. Que faire maintenant...
+
+Il devrait être parti à présent... Mais un vrombissement semblable au son produit par des milliers d'abeilles n'arrête pas de retentir à mon oreille, je pense m'être brisé les os en deux endroits, et je ne sens plus mon bras... Je peux supporter la douleur – enfin j'espère ; je suis bien arrivé à mon âge après tout. Encore un effort, où sinon je peux dire adieu à Dongdong et à sa mère.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book52_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book52_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee2852dcb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book52_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Karst Jueyun ——
+Je suis tombé au pied de la falaise sur un cueilleur au bon cœur, qui m'a remis les os en place ; ça n'a pas été une partie de plaisir. D'après lui, j'ai une chance inouïe d'être ressorti vivant de ma rencontre avec le Gardien, et peu de voyageurs égarés peuvent s'en vanter.
+
+En prenant de la hauteur, on peut voir la brume envelopper le Karst Jueyun, lieu déjà peu fréquenté par les hommes ; il est impossible de deviner l'épaisseur de cet océan de nuages. De la Forêt de pierres proviennent les rugissements lointains de qui sait quelles créatures, suffisants à glacer le sang de n'importe qui. Peut-être pourrai-je trouver dans ces contrées quelque ambre de valeur ou plantes médicinales rares ? Nombre de pauvres hères venus de villages alentours se débrouillent en en vendant, et mènent une vie décente à Liyue. Je ne vois pas pourquoi je ne pourrais pas tenter ma chance moi aussi.
+
+Il a plu à verses hier soir, impossible de grimper la falaise glissante. J'ignore où sont passées ma corde et mes chaussures d'escalade. C'est étrange, je ne suis d'habitude pas si négligent. Il doit sûrement y avoir un esprit dans la montagne ! Peut-être un renard...
+
+Après quatre ou cinq jours de recherche, j'ai enfin mis la main sur des plantes intéressantes ; l'heure est venue de rentrer. J'avais l'intention d'en chercher davantage, mais ce lieu est trop inquiétant ; dès que la nuit tombe sur la forêt j'ai l'impression constante que des ombres me suivent, et les cris de je ne sais quelle créature se rapprochent de plus en plus.
+
+J'ai trouvé une bouteille en descendant de la montagne, plutôt en bon état une fois lavée. Je la ramènerai à Dongdong, ça lui fera sûrement plaisir. Je lui dirai que c'est la bouteille offerte par l'Adepte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book53_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book53_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5eb5fbccf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book53_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Port de Liyue ——
+J'ai réussi à revendre mes herbes au Cottage Bubu, et même à dégager un petit bénéfice en plus de couvrir mes pertes. À ce rythme-là, je devrais pouvoir acheter une maison à Liyue d'ici quelques années, et faire venir Dongdong y vivre avec moi. Ça tombe bien, il commencera l'école.
+
+Si j'avais étudié quand j'étais jeune, je n'aurais jamais connu cette misérable bande de Pilleurs de trésors et perdu l'héritage laissé par mon père. Quand j'y repense, je me dis qu'il est indispensable que Dongdong ait le meilleur des professeurs et apprenne avec soin ; il se fera des amis honnêtes, et ne suivra pas le triste chemin de son père. Je dois continuer, pour Dongdong.
+
+... J'ai beau parler ainsi, je continue de chérir l'idée de faire fortune. J'ai été tenté ma chance en pariant sur les pierres brutes au Mystère des jades. Je n'avais pas l'intention de gaspiller tout mon argent là-dessus, mais le patron du bouge m'a tellement provoqué que j'ai fini par tout parier. Je ne m'en suis pas trop mal sorti, et ai récupéré quelques jades corrects. Mais j'y ai laissé la faucille que j'utilise pour la cueillette ainsi que mon coffre à herbes.
+
+Je ne possède plus rien. Les jades que j'ai gagnés en pariant ne sont pas si mal, mais s'en débarrasser n'est pas chose aisée... Ne me reste plus qu'à repartir et tenter ma chance ailleurs. Peut-être que si je rejoins l'équipage du Crux, la capitaine Beidou voudra bien de moi ?
+
+Même si c'est pour laver le pont... Cela fait déjà trois jours que j'ai le ventre vide.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book54_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book54_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1ddc9e91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book54_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—— Forêt de pierre de Guyun ——
+Après avoir contourné plusieurs petites îles peuplées de Brutocollinus, nous sommes arrivés à la Forêt de pierre de Guyun. À l'endroit où j'ai accosté se dresse un immense pilier en pierre à six faces protégeant les yeux de la lumière vive du soleil, et l'air est plus frais en son ombre. Les crabes sur la rive sont de beaux spécimens ; j'ignore si c'est à cause d'un régime riche en épaves depuis des siècles, mais toujours est-il que leur chair, une fois grillés, est succulente.
+
+Il est difficile d'imaginer aujourd'hui devant la beauté du paysage qu'il s'agit du lieu même où l'Archon Géo et le monstre des mers se livrèrent un combat sans pitié. L'eau sanglante a depuis longtemps rejoint la mer émeraude, et il ne reste plus trace de cet affrontement. Une goutte de sang d'un homme, ou les torrents de sang laissés par les héros du passé, tout finit par disparaître sous les attaques du vent et des vagues, pour finalement redevenir ce qui a toujours été.
+
+On raconte que l'Archon Géo sculpta un jour dans la pierre une lance géante, qu'il lança ensuite dans les flots, où elle transperça le démon qui agitait les mers. La lance s'éroda ensuite au cours des ans, pour devenir le paysage que l'on observe aujourd'hui.
+
+J'ai installé mon bivouac une fois rentré sur le continent un peu plus tard. D'ici, je peux voir au loin les navires quitter le port. J'aperçois la Flotte du Crux se préparant à embarquer à nouveau. Quelle mission a confié à la capitaine Beidou la Guilde des marchands des Sept Étoiles ?
+
+J'ai assez mal dormi la nuit dernière, mes rêves m'ayant laissé une impression de ténèbres et d'humidité. Il me semble me souvenir avoir rêvé que j'étais la créature transpercée par l'Archon Géo, entraînée me débattant au fin fond de l'océan, empoignant l'arme, chaque mouvement se soldant par une douleur fulgurante – et une rage sans limite...
+
+La Forêt de pierre de Guyun n'est pas idéale pour passer la nuit. J'ai allumé un feu de camp, et j'attendrai l'aube pour revenir à Liyue me remettre d'attaque ; je compte ensuite rejoindre le Karst Jueyun. Ma recherche d'Adeptes s'est soldée par un échec la dernière fois ; j'espère cette fois avoir plus de chance dans les nuages du Pic Qiyun.
+
+Note : Je ne dois surtout pas perdre à nouveau mon journal !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book55_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book55_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b648aa5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book55_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—— Sal Terrae ——
+J'ai suivi les bancs de sable du Marais Dihua jusqu'ici ; mes bottes sont trempées, j'y ai même trouvé une grenouille égarée en les retirant.
+
+Si l'on se fie aux vestiges du coin, l'endroit où je me trouve était il y a des milliers d'années un sanctuaire de quelque sorte. Il paraît qu'il aurait été créé par un Archon, la Déesse du Sel, lors du combat entre l'Archon Géo et le monstre marin. D'après le folklore de Liyue, elle serait la plus douce des Archons. La vie humaine avait peu de valeur au milieu du chaos de la guerre ; mais la déesse refusa de se joindre à ses pairs dans leur lutte pour la domination, préférant donner refuge aux populations exilées, et les amenant ici ériger une nouvelle cité. Elle leur fit preuve de tendresse et leur offrit du réconfort, travaillant à restaurer la paix entre les Archons.
+
+Il semblerait que les autres parties de l'ancienne cité soient déjà englouties sous le lit de la rivière Bishui ; c'est une chance que les fondations du sanctuaire existent encore.
+
+La déesse réunit un groupe de fidèles qui s'installa dans le lieu connu sous le nom de Sal Terrae. La cité se dressa, fière, durant plusieurs siècles, pour finir détruite le jour de la chute de la déesse.
+
+La déesse au cœur bienveillant n'était pas tombée sous l'arme des Archons ; c'est la trahison d'un mortel qu'elle chérissait qui causa sa mort.
+
+Cet homme fut le premier roi du peuple, et le dernier. Tout comme les autres, il aimait la Déesse du Sel ; mais simple mortel, il ne put comprendre l'amour altruiste que celle-ci personnalisait. Il entreprit de renforcer sa puissance militaire, souhaitant que la cité soit forte d'elle-même. Et c'est ainsi que, voulant montrer à tous que les temps n'étaient plus à la douceur, il transperça de son épée la déesse, seule et sans défense, la tuant sans pitié. À peine avait-elle expiré que le temple s'effondrait, et la cité tomba en ruine.
+
+Personne ne sait vraiment ce qu'il advint du roi traître, et les théories abondent. D'aucuns prétendent qu'il continua à régner seul au milieu des ruines durant des siècles, tombant en poussière bien après que le vacarme de la guerre ait laissé la place au silence, que les ruines aient été englouties, et que les insectes recouvrent son sceptre. D'autres racontent que rongé par la culpabilité de son acte, il mit fin à ses jours. Quoiqu'il en soit, le peuple autrefois protégé par la déesse s'éparpilla à travers Liyue, trouvant refuge sous la protection de l'Archon Géo, et transmettant jusqu'à aujourd'hui son histoire.
+
+Certains disent que le corps aujourd'hui transformé en sel de la déesse gît toujours au plus profond des ruines, dans la même posture que lorsqu'il fut transpercé par l'épée.
+
+Les nuages commencent à s'ammonceler, on dirait bien qu'il va pleuvoir des trombes. Je dois partir sous peu. Je vais mettre cap au nord-ouest, vers les Monts Qingce ; j'aimerais arriver avant que ça ne tombe. J'espère ne pas avoir à trop courir ; je détesterais perdre ce journal.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book56_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book56_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e72101a42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book56_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Pic Qingyun, Karst Jueyun ——
+Je reprends mon journal par un rappel : je dois faire plus attention. Je n'arrive pas à mettre la main dessus à chaque fois que je veux écrire... Sois moins négligent, Roald, que diable !
+
+J'ai oublié combien de temps j'ai mis pour grimper aussi haut. Une mer de nuages m'entoure, et il est impossible de voir où, dans cette brume épaisse, se trouve le lieu habité par les Adeptes.
+
+On ne voit guère de trace de vie à ces hauteurs, si ce n'est les arbres aux formes tordues poussant ici et là. Parfois, un milan des roches plonge en poussant un cri aigu, et disparaît dans les nuages. Là-haut, vers le pic, se trouve la demeure des Adeptes, mais je dois me reposer avant de continuer. Le plus urgent : réparer mon équipement d'escalade, et en profiter aussi pour nettoyer quelques blessures légères. Un vieux paysan m'a offert un onguent à mon arrivée au Karst Jueyun ; ça pique, mais ça marche.
+
+Passer la nuit à une hauteur si élevée n'est pas chose aisée. Le vent gelé des cimes est sans pitié, et pénètre à travers les interstices de la tente, rendant le sommeil impossible. Toute tentative d'allumer un feu est vouée à l'échec. Les Adeptes se plaignent-ils du froid ? Se sentent-ils jamais seuls ?
+
+Encore une nuit sans sommeil, la lune est enfin passée derrière la cime des nuages. Je vérifie mon bardas, et repars dès que le jour se lève, grimpant toujours plus haut. Souhaitons qu'il ne pleuve pas à cette altitude.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book57_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book57_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..87ff2e81c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book57_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—— Lac Aozang, Karst Jueyun ——
+Ce satané journal a encore trouvé le moyen de disparaître. À trois reprises déjà me suis-je rappelé : ne perds pas ton journal... Mais rester attentif à tout lors d'une aventure n'est pas chose aisée. Je gaspille tellement de papier chaque année... J'espère que l'Archon Dendro ne m'en tiendra pas rigueur.
+
+Je suis finallement arrivé à un lac de montagne, après avoir emprunté une piste sinueuse, et suivi un chemin périlleux de vieilles planches glissantes laissées là par d'anciens herboristes. Des pécheurs m'ont dit que le lac est profond de plusieurs milliers de mètres, mais de ce que j'en vois, c'est visiblement exagéré.
+
+Les pêcheurs du Village de Qingce ne m'ont pas menti : l'eau du lac est aussi douce qu'agréable, et ne fait pas honte à sa réputation de paradis céleste. Un vieux paysan m'a dit à mon entrée au Karst Jueyun que les Adeptes ont la capacité de se transformer en brume, et peuvent traverser ainsi la mer de nuages ; je n'avais pas ajouté foi aux paroles du vieillard... Mais en contemplant la brume s'élever de la surface du lac pour rejoindre les nuages, je ne peux m'empêcher d'avoir des doutes à présent. Se pourrait-il que les Adeptes que j'ai si longtemps cherchés se baladent maintenant au milieu des nuages au sommet, à ma plus grande ignorance ?
+
+Après avoir redescendu le Mont Aozang par la face est, je me suis égaré dans une forêt touffue. Arrivant enfin à avoir un aperçu de ma position, j'ai réalisé que je me trouvais de nouveau devant la rivière Bishui. La vue ici est dégagée, et c'est un bon endroit pour se reposer un peu. Je m'apprête à monter le camp.
+
+En rangeant mes affaires au camp, j'ai fait la rencontre d'une jeune femme qui avait l'air à la recherche d'un trésor. Elle m'a dit s'appeler Eduarda, et compte marcher vers l'ouest, vers le « Lac des Adeptes » au pied du Mont Aozang.
+
+« La légende raconte qu'au pied de la face nord du Mont Aozang, sur les rives d'un lac vers l'ouest, réside un Adepte. Qui dit Adepte, dit trésor d'Adepte... Attendez que j'ai mis la main dessus, héhéhé... »
+
+Prenant soudain un ton sérieux, comme si elle venait de réaliser quelque chose, elle a ajouté : « ... Eh bien je le remettrai à la Guilde des Aventuriers ! Je suis fière d'en être membre, et je n'ai absolument rien à voir avec les Pilleurs de trésors ! »
+
+Le fait est que certains partent à l'aventure n'ayant d'autre souhait que d'accumuler les richesses... Comme on dit à Liyue, « Insondables sont les motivations qui nous poussent » ; mais je pense qu'elle fait une décente aventurière.
+
+J'ai été tenté de partir vers l'ouest à la recherche de ce fameux « Lac des Adeptes », mais j'ai décidé d'en rester à mon itinéraire de départ. Si tout se passe bien, je devrais atteindre les Plaines Guili, où m'attendent je l'espère paysages inoubliables et trésors enfouis. Et si tout se passe bien, évidemment, je ne devrais pas perdre ce journal. Si tout se passe bien.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book58_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book58_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f05e259b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book58_FR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+—— Liyue ——
+Teyvat Géo Magazine édtion spéciale - Voyage d'Alice à Liyue
+
+Marais Dihua
+
+Le bras nord de la rivière Bishui se transforme ici en une sorte de marais. Après avoir franchi une immense porte en pierre, la rivière continue vers le sud, et le regard embrasse une vaste étendue de prairies. À l'extrémité méridionale de la rivière se trouve une auberge construite sur un rocher massif, l'Auberge Wangshu. Il s'agit là de l'endroit le plus élevé du marais. De là, on peut voir au sud les Plaines de Guili, et la Forêt de pierre de Guyun sur la mer. Un jeune homme plutôt bizarre demeure au dernier étage de l'auberge ; je ne crois pas l'avoir entendu prononcer un seul mot.
+Le repas est un vrai régal à l'auberge. La cuisine est bien fournie en matériel ; l'endroit est parfait pour pratiquer l'alchimie.
+En parlant d'alchimie, j'ai quelques nouvelles pistes dans ma recherche d'un catalyseur explosif. Si tout se passe bien, je compte rester ici quelques jours avant de redescendre sur les Plaines de Guili.
+
+Plaines Guili
+
+Je suis finalement arrivé plus tôt que prévu dans les Plaines Guili.
+Des archives anciennes laissent penser qu'un marché florissant se dressait autrefois dans la région, avant les guerres des Archons.
+Les renards et pinsons sauvages peuplant la zone sont magnifiques, et leur pelage et plumes brillent d'un bel éclat. On dit qu'ils sont aussi rusés, et se servent discrètement dans les offrandes à l'Archon Géo déposées par la populace de Liyue. Je me demande si cela ne les rend pas meilleurs une fois grillés ; je devrais peut-être aller chasser ?
+Les gardes du checkpoint sur la route principale font leur travail avec sérieux, mais restent très amicaux. J'ai concocté une potion à l'aide d'herbes locales pour l'un deux afin d'atténuer son bégaiement. Cela a marché, à l'exception d'un léger effet secondaire : il s'est mis à imiter les personnes qu'il rencontre (et à les imiter de manière très réaliste, qui plus est).
+
+Karst Jueyun
+
+J'ai entendu dire que la demeure des Adeptes se trouvait quelque part dans les pics brumeux du Karst Jueyun. Certains herboristes de Liyue m'ont affirmé l'avoir aperçue, mais d'après mon expérience, certains champignons peuvent vous faire voir n'importe quoi.
+La topographie locale ne manque pas d'intérêt. De nombreux piliers en pierre massifs seraient plus dans leur élément dans les profondeurs qu'au sommet d'une montagne ; une réserve d'eau naturelle se trouverait sous terre. Je me demande ce qu'il adviendrait si l'eau rejoignait la mer ; peut-être que le Karst Jueyun se retrouverait à nouveau au fond de l'océan ?
+Zhongli, mon compagnon de voyage, une personne pourtant d'un naturel particulièrement sérieux, a éclaté de rire lorsque je lui ai fait part de ma théorie.
+Quel étrange personnage.
+
+Bancs de Yaoguang
+
+J'ai entendu dire que la brume s'élève fréquemment des Bancs de Yaoguang, une brume parfois tellement épaisse qu'on n'y voit pas à un mètre. Je n'ai malheureusement pas eu la chance d'y passer au bon moment pour l'observer ; quel dommage.
+On trouve de très beaux coquillages sur la place ; je me demande combien d'entre eux remontent à la guerre des Archons ? J'en ai pris quelques-uns pour faire un collier, mais il n'a pas résisté à l'assaut du derrière du pêcheur à l'auberge, qui s'est assis dessus et l'a complètement détruit.
+Il a en plus fallu que je paie pour ses frais de médecin, les éclats de coquillages l'ayant blessé.
+Un genre de bigorneau géant se trouve là où la rivière Bishui se jette dans la mer ; une vieille femme d'une extrême bonté y vit. Sa famille serait arrivée ici par la mer dans cette coquille. La femme aide les malheureux naufragés échoués sur les rives ; j'ai dans l'idée qu'équiper le bigorneau d'un système de propulsion intégré lui permettrait d'aider davantage de personnes.
+Mais après mon troisième échec à bord de mon prototype de bateau-coquillage, elle a été claire : plus de repêchage pour moi.
+
+Forêt de pierre de Guyun
+
+C'est ici que l'Archon Géo a jadis vaincu le monstre marin. Certains des immenses piliers de pierre transperçant le fond de l'océan émergent encore, bien que nombre d'entre eux aient été brisés au fil des années. Les piliers de pierre hexagonaux, formés d'énergie Géo, forment une vision assez intrigante. Observés depuis une hauteur, on a le sentiment qu'ils ont été disposés de manière spécifique, en une forme gigantesque à la surface de la mer. Peut-être était-ce là l'idée de l'Archon Géo ?
+Le sieur Zhongli, du Port de Liyue, a l'air d'être très au fait des légendes locales, mais je ne l'ai jamais vu venir par ici. On peut apercevoir au loin l'Auberge Wangshu ; je mettrais ma main à couper que ce type bizarre à l'auberge regarde dans cette direction à l'instant où j'écris.
+Le flux des veines de la terre dans le coin est unique dans la région de Liyue. Beaucoup plus dynamique, quoiqu'instable... Comme si un pouvoir tenace pulsait depuis les fonds marins. Et s'il s'agissait du monstre marin se débattant encore ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book59_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book59_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..382ef050e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book59_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+—— Dieu des fourneaux ——
+On raconte qu'au commencement du Port de Liyue, les premiers colons construisirent des fourneaux en roche, qu'ils alimentèrent en feu en frappant des pierres l'une contre l'autre ; protégé du vent, le feu leur fournit réconfort, et leur permit de cuisiner ; le Port de Liyue était né. Les colons croyaient que les pierres étaient un don du Seigneur de la Roche ; par la suite, restaurants et tavernes dans la région se mirent à l'adorer sous le nom de « Dieu des Fourneaux ». Sous sa bénédiction, les flammes des fourneaux ne s'éteignaient jamais, leur garantissant ainsi un commerce florissant.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b9c0951f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book5_FR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Amis de Mondstadt, buvez !
+À la liberté ! À l'Archon Anémo !
+À Vennessa, le premier des chevaliers !
+Enfants de Mondstadt, que le cadeau de Barbatos soit gravé dans vos cœurs, dans vos os !
+Non. Le cadeau n'est pas la liberté, c'est la résistance !
+
+L'histoire débute dans un passé lointain.
+Amis, pardonnez mon improvisation.
+Car vous tous le savez, la gloire et la liberté de Mondstadt,
+Naquirent au son de la lyre de Barbatos.
+Toujours pour les héros s'élèvent les poèmes ;
+Mais la liberté anonyme mérite un hommage plus grand.
+
+Mondstadt ployait sous le joug des nobles ;
+Leurs célébrations n'étaient que vanité ;
+Une insulte à la face du peuple.
+La cité semblait à une prison au vent ;
+Le noble persécutait l'esclave,
+Inconscient que sa propre geôle sur lui se refermait.
+
+Dans une cellule, une demoiselle s'étiolait.
+Des plaines du sud ses pieds l'avaient porté.
+Née libre, elle était maintenant enchaînée.
+Le tyran avait entravé sa chair ;
+Mais son âme pure continuait de prier.
+Pour son peuple, pour Mondstadt et pour la liberté.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book60_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book60_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..80f956aa1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book60_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+—— Dieu des colons ——
+Les intréprides aventuriers du Port de Liyue ont un autre nom pour le Seigneur de la Roche, qu'ils appellent le « Dieu des Colons ».
+En effet, ils considèrent que c'est grâce à l'esprit pionnier de leurs ancêtres combiné à la protection du Seigneur de la Roche que le Port de Liyue a pu prospérer.
+Ainsi, les aventuriers du port partagent cet esprit pionnier de leurs ancêtres, et une volonté aussi inébranlable que les montagnes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book61_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book61_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..626a702d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book61_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+—— Dieu de la fortune ——
+Le Port de Liyue a de tout temps été un nœud névralgique pour le commerce, et l'on y trouve maintes richesses. La monnaie répandue à travers Teyvat, le mora, est frappée ici, et l'origine de son nom remonte à « Morax », un ancien terme désignant le Seigneur de la Roche. Ceci explique pourquoi nombreux sont ceux qui vénèrent l'Archon Géo comme Dieu de la Richesse et du Commerce.
+Les commerçants ont pour habitude de brûler de l'encens et faire des offrandes au Seigneur de la Roche, dans l'espoir d'obtenir sa bénédiction dans les affaires. Après tout, c'est lui l'homme le plus riche au monde... ou plutôt le dieu le plus riche.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book62_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book62_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e596030c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book62_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+—— Dieu de l'histoire ——
+Les historiens de Liyue se réfèrent eux au « Dieu de l'Histoire » lorsqu'ils parlent du Seigneur de la Roche, qui à lui seul a fondé l'endroit. Autre signe de l'importance de l'histoire dans la conscience collective, nombreuses sont les tavernes arborant un panneau vantant leur ancienneté, allant jusqu'à mettre en avant une visite passée du Seigneur de la Roche, précisant avec soin la date et les mets qu'il y prit.
+Mais lorsque les enfants demandent combien de temps a passé le Seigneur de la Roche sur ce monde, la réponse des adultes est invariablement :
+« Très longtemps, très longtemps... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book63_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book63_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..839ed7bfe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book63_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test) Les montagnes rocheuses de Liyue attirent beaucoup de chevaliers, mais personnellement, je n'en suis pas très fan. Les pierres qu'on y trouve sont si rugueuses qu'on s'y écorche facilement les mains. Je préfère une certaine fleur, la fleur de soie, à la texture agréable au toucher et à la senteur délicate. J'en aurais bien ramené, mais on n'en trouve pas dans le coin... Nul doute qu'elles seraient appréciées !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book64_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book64_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..839ed7bfe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book64_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test) Les montagnes rocheuses de Liyue attirent beaucoup de chevaliers, mais personnellement, je n'en suis pas très fan. Les pierres qu'on y trouve sont si rugueuses qu'on s'y écorche facilement les mains. Je préfère une certaine fleur, la fleur de soie, à la texture agréable au toucher et à la senteur délicate. J'en aurais bien ramené, mais on n'en trouve pas dans le coin... Nul doute qu'elles seraient appréciées !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book65_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book65_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..da75435bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book65_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Un récit par Chang le Neuvième. Il s'agit de l'histoire d'un garçon aux os fragiles dès la naissance, adopté par un maître du Clan Guhua. Incapable de pratiquer les arts Guhua, mais vivant au sein de l'école, il y vécut jusqu'au déclin du temple et au décès de son maître. Des disciples de l'école, il ne resta plus qu'un vieux balayeur et lui. L'enfant devenu jeune homme n'abandonna pas, et étudia seul les techniques ésotériques du sanctuaire, se plongeant dans tous les ouvrages qui s'y trouvaient. Il vint à bout de nombreux challengers, sans avoir recours ni à l'Œil Divin, ni à aucune arme sacrée, et prit également sous son aile une jeune fille venant d'Inazuma.
+Les troubles vinrent cependant ébranler le monde, et la jeune disciple partit un jour sans avertissement. Le jeune homme du récit décida enfin de quitter le monastère et de partir découvrir le monde, en commençant par le lointain pays d'Inazuma...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book66_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book66_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..994293ea8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book66_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+On aperçoit depuis les hauteurs de la Gorge de la Solitude deux cascades ; au sommet de la plus haute se trouve un rocher, sur lequel pousse un arbre seul. Le trésor est enfoui sous un amoncellement de gravier, au bord du précipice.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book67_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book67_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..494eb7f76
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book67_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Le trésor est à portée de main une fois atteinte l'entrée est de la gorge.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book68_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book68_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..57b74b5b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book68_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+On aperçoit depuis les hauteurs de la Gorge de la Solitude deux cascades ; dégagez les pierres au sommet de la plus haute, et le trésor sera vôtre.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book69_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book69_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e54f361e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book69_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Les montagnes rocheuses de Liyue attirent beaucoup de chevaliers, mais personnellement, je n'en suis pas très fan. Les pierres qu'on y trouve sont si rugueuses qu'on s'y écorche facilement les mains. Je préfère une certaine fleur, la fleur de soie, à la texture agréable au toucher et à la senteur délicate. J'en aurais bien ramené, mais on n'en trouve pas dans le coin... Nul doute qu'elles seraient appréciées !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book6_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book6_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7fcb3d4ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book6_FR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Amis de Mondstadt, buvez !
+Vint le jour où Barbatos répondit à ses prières.
+Cherchant ses cheveux ardents, il descendit la retrouver.
+« Tout être doit avoir un nom », dit l'esprit en souriant.
+« J'écrirai une chanson pour le tien,
+Et ne demande que ton amitié en retour. »
+Avec plaisir, la jeune fille lui donna son consentement, et ses craintes se dissipèrent.
+
+Et ainsi, marchant au son de la voix de Barbatos,
+Elle vainquit le dragon destructeur ;
+À cette vue, les aristocrates bouffis furent pris de terreur.
+« Mondstadt est la liberté », chantèrent les vents au peuple.
+Les brises solitaires des forêts se joignirent pour faire tomber la tour du tyran.
+La jeune lionne, enfin libérée de ses chaînes, se tenait fière au milieu des vents.
+
+Et c'est ainsi que la réputation de la jeune fille naquit.
+Chantant aux côtés de l'Archon Anémo, son cœur débordait de gratitude.
+Mais à ses mots de reconnaissance, Barbatos répondit :
+« La chanson t'appartient, tu en es l'âme ;
+Tu m'as confié ton amitié, ainsi que ton nom ;
+Aussi chanté-je ta liberté. »
+
+Compagnons d'ivresse, trinquons à nouveau !
+Car ainsi coulent les flots de la liberté à Mondstadt.
+Quand les jours deviennent nuits et que le désespoir emplit les cœurs,
+Remémorez-vous Vennessa, l'héroïne aux cheveux de feu,
+Et jamais ne cessez de poursuivre la liberté !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book70_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book70_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e54f361e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book70_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Les montagnes rocheuses de Liyue attirent beaucoup de chevaliers, mais personnellement, je n'en suis pas très fan. Les pierres qu'on y trouve sont si rugueuses qu'on s'y écorche facilement les mains. Je préfère une certaine fleur, la fleur de soie, à la texture agréable au toucher et à la senteur délicate. J'en aurais bien ramené, mais on n'en trouve pas dans le coin... Nul doute qu'elles seraient appréciées !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book71_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book71_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e54f361e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book71_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Les montagnes rocheuses de Liyue attirent beaucoup de chevaliers, mais personnellement, je n'en suis pas très fan. Les pierres qu'on y trouve sont si rugueuses qu'on s'y écorche facilement les mains. Je préfère une certaine fleur, la fleur de soie, à la texture agréable au toucher et à la senteur délicate. J'en aurais bien ramené, mais on n'en trouve pas dans le coin... Nul doute qu'elles seraient appréciées !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book72_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book72_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..baaf9fcea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book72_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+—— Monstre de pierre ——
+De nombreuses statues de pierre sont encore visibles à travers les larges terres de Liyue. Elles furent érigées pour la plupart par les gens du pays, qui y priaient pour obtenir récoltes abondantes et climat clément. On raconte cependant que certaines ont une origine beaucoup plus ancienne.
+Une légende circule, véhiculée autant par les pêcheurs du Port de Liyue que par les herboristes du Marais Dihua et les vieux mineurs de la région : en certains endroits de Liyue, les antiques monstres de pierre se réveillent les fraîches nuits d'automne, et observent ce monde qui leur est chaque jour moins familier. Prêtant l'oreille aux sons des grenouilles et insectes les accueillant, ils répondent d'un son guttural remontant de leurs gorges pétrifiées, puis se mettent à arpenter les terres qu'ils protégeaient autrefois.
+Il semble que personne n'ait jamais été témoin direct du phénomène ; mais les gens du coin, familiers de la topographie locale, ont l'habitude de trouver des statues déplacées, aux poses modifiées. Il n'est pas rare non plus que le campeur ayant du mal à dormir entende parfois au milieu de la nuit un son similaire au bruit de l'eau s'écoulant, si ce n'est beaucoup plus profond.
+Quelle est l'origine de ces monstres de pierre ? Les anciens du Village de Qingce prétendent qu'il s'agit de bêtes magiques ayant suivi le Seigneur de la Roche au combat. Lorsque la paix revint et que les eaux recouvrant les terres de Liyue disparurent, la mission de ces bêtes sacrées, protéger le peuple, devint caduque ; aussi se retirèrent-elles l'une après l'autre, se désintéressant du monde des mortels.
+Cependant, certaines d'entre elles, se montrèrent nostalgiques de l'époque où elles suivaient le Seigneur de la Roche au combat et protégeaient Liyue. Ces bêtes, bien que n'appartenant pas au monde des mortels, n'en étaient pas immortelles pour autan ; aussi demandèrent-elles au Souverain de la Roche de les métamorphoser en rochers éternels. Leur prière fut exaucée, et elles devinrent les rochers que l'on voit aujourd'hui.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book73_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book73_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f6836084
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book73_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—— Palais sous-marin ——
+L'heure de venir chercher la mariée était arrivée.
+Les rênes de deux serpents de mer à la main, le Dieu des Mers siégeait majestueusement au centre d'une palourde géante ; les deux bêtes à l'avant du carrosse auraient pu rivaliser avec des montagnes. Le dieu accepta les perles offertes en offrande par les anciens du village, et accueillit la jeune mariée à bord. En échange, le village reçut sa bénédiction pour l'année à venir, qui serait exempte de la furie des vents et de la mer.
+
+Emportée loin de la foule heureuse et de sa mère éplorée, la femme fut conduite par le Dieu des Mers au fond de l'océan. Là, ils traversèrent un long corridor formé du squelette d'une baleine, puis passèrent les portes du palais ornementées de perles et coquilles irisées, pour enfin arriver aux quartiers qu'on lui avait réservé.
+« Les affaires des hommes ne m'intéressent pas », fit d'une voix semblable à mille ondées le Dieu des Mers, essayant par là de réconforter sa nouvelle conjointe.
+« Ce lieu a accueilli nombre de jeunes femmes, qui y ont aussi vécu leurs derniers moments. Ici, elles ont pu trouver refuge après avoir été bannies par leurs semblables. Un endroit où dormir sans peur d'être dérangées. Un foyer. »
+
+Mais la jeune femme n'avait cure de cette nouvelle demeure, toute décorée de perles et de coquillages. Les fonds marins miroitant par moments d'une lueur phosphorescente et les créatures s'y cachant l'effrayaient. Condamnée à vivre dans un monde sur lequel jamais le soleil ne se levait, elle devint de jour en jour plus faible et maladive.
+Le Dieu des Mers finit un jour par se rendre compte de son état. Attristé par sa décision de quitter les lieux, il n'en respecta pas moins son choix.
+« Un jour viendra où tu regretteras d'avoir rejoint le monde imparfait des hommes. » Il décrocha la coquille d'un triton suspendu à sa hanche, et l'offrit à la jeune femme.
+« Un jour viendra où tu y souffleras ; alors tu seras ramenée en ces lieux. »
+
+Portant la coquille, elle revint sur la terre ferme. Dans les années qui suivirent, elle devint mère ; le palais sous la mer s'effaça de sa mémoire et ne fut un jour qu'un lointain souvenir. En de rares occasions, elle se rappelait vaguement les eaux phosphorescentes et les créatures étranges qui les peuplaient, mais tout était devenu flou. Ainsi les années passèrent... Jusqu'au jour où les anciens du village frappèrent à sa porte : ils venaient chercher sa fille pour la marier. Alors seulement elle comprit le sens de ce que lui avait dit le dieu.
+La veille de la cérémonie de mariage, elle ressortit le coquillage, et souffla dedans.
+Répondant à l'appel, le Dieu des Mers émergea, grandiose, de l'océan, recouvrant le village et ses habitants endormis, sur lesquels se refermèrent les eaux meurtrières. Les deux serpents apparurent, tirant à leur suite le magnifique carrosse haut comme une montagne et brillant de mille feux irisés, qui s'arrêta devant la mère.
+Et, comme elle l'avait fait il y avait de cela si longtemps, elle grimpa à bord, sa fille à la main cette fois-ci, et quitta le village, à présent complètement englouti par les eaux.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book74_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book74_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fac1e5df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book74_FR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+De tous les éléments, le seul solide est le Géo.
+Construit sur la tradition, il perdure par celle-ci.
+Juste est la loi du Seigneur de la Roche, et ineffable sa sagesse.
+Pesant le bien et le mal, il règne sur le monde.
+Pourfendeur des démons, et du Mal le vainqueur.
+
+Poursuivant l'ordre céleste et jugulant le tumulte,
+Les Adeptes l'accompagnèrent et les Gardiens Yaksha chargèrent ;
+Et alors les démons fuirent devant la vaillance des hommes.
+Façonnant la pierre, il la jeta à la terre ;
+Et le monstre vaincu, la paix revint.
+
+Les âmes des démons défaits crièrent vengeance,
+Et les esprits corrompus s'enfoncèrent dans les eaux.
+Aveuglés par la haine et la rage,
+Leur folie gangréna les eaux, et les démons se multiplièrent.
+Et ainsi naquit un nouveau fléau.
+
+Aux cinq Gardiens Yaksha le Souverain ordonna :
+Nettoyez le monde du poison des démons.
+Les montagnes tremblèrent sous la furie glorieuse des Yaksha ;
+Mais du combat seul un en échappa vivant :
+Alatus, qui vainquit et restaura la paix.
+
+La paix passée jusqu'à nos jours perdura ;
+Les Adeptes à Jueyun retournèrent ;
+Et les Yakshas, leur tâche accomplie, disparurent.
+Que ce sacrifice apaise les âmes parties,
+Et que ce feu plaise au Souverain.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book75_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book75_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..faf5cb521
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book75_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—— L'ermite ——
+Située au nord de la région de Liyue, la forêt de pierre de Jueyun est couverte par la brume. Les légendes regorgent parmi les herboristes locaux, qui content maintes histoires d'Adeptes et d'esprits malins.
+L'on raconte par exemple l'histoire de ce marchand d'herbes médicinales nommé Qiangu, venu inspecter la distribution des herbes au Karst Jueyun. À sa grande ignorance, des brigands le suivirent à travers la montagne, puis, la nuit venue, l'assommèrent et le dépouillèrent, le laissant ligoté dans la vallée.
+Reprenant conscience au milieu de la nuit, le marchand tenta de venir à bout de ses liens, appelant à l'aide. Mais aucune réponse ne vint des montagnes, si ce n'est l'écho de ses appels dérangeant une nuée d'oiseaux au loin.
+Alors qu'il s'apprêtait à céder au désespoir, une voix ancienne se fit entendre à travers le bruit du vent et les hululements des chouettes.
+« Lève-toi !
+– Je ne peux pas ! », sanglota-t-il, effrayant au passage un renard qui venait à passer par là. Mais alors qu'il se débattait à nouveau, il réalisa que ses liens étaient soudain beaucoup plus lâches.
+Se relevant, il n'eut pas le temps d'ouvrir la bouche pour exprimer sa reconnaissance.
+« Grimpe la montagne. »
+Qiangu s'enfonça dans les chemins sinueux, et atteint le sommet de la montagne ; à l'est le soleil pointait. Observant les alentours, il aperçut alors un vieux pin sec et flétri poussant au rebord du précipice. À ses branches étaient suspendus les bandits ligotés, leur balancement faisant gémir les branches les supportant.
+Sur un rocher de forme étrange peu loin était assis un vieil homme, à la barbe et aux cheveux blancs comme la neige. À la vue de l'expression affolée de Qiangu, le vieillard se mit à rire à gorge déployée, et lui remit toutes ses possessions.
+Interrogé par Qiangu, l'homme répondit qu'il était natif de la montagne : sa maison était là où le portait ses pas, et il dormait où il s'allongeait. Le marchand se fondit en remerciements, cherchant à exprimer sa gratitude par tous les moyens ; mais le vieil homme refusa toute récompense, n'acceptant qu'une pièce d'un mora, à utiliser pour pouvoir participer au mariage futur de la fille du marchand.
+Suite à cet incident, et peut-être à cause de lui, les affaires se mirent à fleurir pour Qiangu, et sa réputation de marchand grandit dans les environs du Port de Liyue. Certains racontent qu'une fois sa fortune établie, Qiangu revint à l'endroit de son étrange rencontre, mais ne trouva rien d'autre que quelques tentes et bouteilles abandonnées. D'autres prétendent avoir aperçu le vieillard aux Bancs de Yaoguang, déguisé en mineur, se déplaçant entre les précipices comme porté par les vents ; d'autres encore qu'il s'agit d'un pêcheur venant en aide à ceux tombés en mer. Nombreuses sont les histoires circulant sur son compte ; mais le nom du vieillard reste inconnu de tous.
+Hélas, Qiangu est aujourd'hui rejoint par les années, et sa fille chérie demeure célibataire. Qui sait ? Peut-être un jour se mariera-t-elle, et verra-t-on assister à la cérémonie le vieillard de la montagne ; mais avec le temps qui passe, les chances que cela arrive s'amenuisent de jour en jour.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book76_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book76_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..248a518fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book76_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+—— Bouquet de mariage ——
+La coutume à Liyue veut que lors d'un mariage, la mariée jette un bouquet d'hortensias en direction des invités. Celui ou celle qui l'attrape se voit conférer bonne fortune pour l'année à venir : les marchands verront fleurir leurs affaires, les pauvres s'enrichiront, les célibataires trouveront l'âme sœur, et les couples auront une année harmonieuse, ne se disputant plus pour un rien.
+Il existe différents types de bouquets, selon la richesse de la famille. Certains composent un bouquet d'hortensias frais ; les plus fortunés utilisent de la fleur de soie, quand ceux qui n'ont pas les moyens arrangent un bouquet à partir de papiers colorés ou d'étoffes. Mais la coutume est respectée à Liyue, peu importe l'origine sociale.
+Certains racontent que l'origine de cette coutume remonte au festival du Ludi Harpastum, célébré dans le Royaume du Vent voisin de Mondstadt. D'autres disent qu'elle puise sa source dans la Guerre des Archons, lorsque la Déesse du Sel parcourait ces terres. Cette dernière était l'égale des nombreux dieux qui peuplaient la région, mais sa nature affable causa sa perte des mains de l'un de ses disciples, et elle disparut alors que la guerre continuait à faire rage.
+Il est probable que sa tombe se trouve dans les ruines du lieu que les habitants de Liyue appellent « Sal Terrae ». D'après une légende dont les détails se sont effacés avec les ans, la déesse offrit en une occasion un bouquet de fleurs à son peuple en signe de bénédiction. Ou du moins, on peut assumer qu'il s'agissait là d'un geste destiné à réconforter une population tourmentée par les affres de la guerre. Quoi qu'il en soit, il est possible qu'à son décès, ses disciples se dispersèrent en emportant cette coutume avec eux, et la transmirent ainsi aux gens du cru. Le peuple de Liyue ayant l'esprit de compétition et appréciant les festivités l'adopta, et en fit la sienne.
+Bien qu'il s'agisse d'une coutume amusante et joyeuse, il n'en demeure pas moins qu'on trouve dans les archives des Millelithes nombre d'incidents chaque année. À dire vrai, le nombre de blessés équivaut plus ou moins à celui causé par les attaques de monstres.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book77_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book77_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e4f98e12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book77_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Au commencement, le Seigneur de la Roche descendit sur terre ; il abaissa les marées, érigea le Mont Tianheng, et calma les eaux ; et le peuple connut la paix. Piochant la montagne, les hommes y trouvèrent du jade ; ils creusèrent des tunnels à travers la pierre, et empilant la roche construisirent un village. Il est écrit que le jade des entrailles de la montagne scintille de mille feux ; aussi nommèrent-ils le lieu « Fort du Mont Scintillant [1] ». Le peuple du Mont Tianheng tirait sa subsistance de la mine, et à mille lieues nul ne connaissait la pauvreté.
+
+[1] Mieux connu aujourd'hui sous l'appellation « Roc du Mont Scintillant », voire même dans une version simplifiée et vidée de son sens originel « Roc du Mont ».
+
+...
+
+Guizhong, Déesse de la Poussière et alliée du Seigneur de la Roche, installa autour du Mont Tianheng de puissantes arbalètes y montant la garde, que l'on appela « Balistes de Guizhong ». Elle conduisit son peuple au nord de la montagne, et lui apprit à cultiver la terre ; le peuple prospéra. Les villages et les terres cultivées s'étendirent sur des lieues, au-delà même de la Porte de pierre. Guizhong s'adressa alors au Seigneur de la Roche en ces termes : « Mon peuple exilé m'a suivi en ces terres, et y vit à son content. Ici, il a trouvé une nouvelle demeure, aussi ce lieu portera-t-il dorénavant le nom de « Plaines du Départ et du Retour ». » Le seigneur de la Roche acquiesça, et le nom perdura, traduit dans la langue de Liyue par « Plaines de Guili ». [2]
+
+[2] Il advint ensuite que les Archons combattirent entre eux pour la dominance, et les ravages s'abattirent sur ces terres. La défense acharnée des Adeptes ne put arrêter le torrent insatiable de la guerre, qui emporta avec lui la Déesse de la Poussière. Le Souverain de la Roche conduisit alors le peuple au sud du Mont Tianheng, et les Plaines de Guili autrefois luxuriantes furent à jamais laissées à l'abandon.
+
+...
+
+Le Souverain de la Roche pacifia les Archons ; Adeptes comme Yakshas revinrent d'où ils étaient venus, et Liyue connut à nouveau la paix. Des siècles de guerre avaient prélevé un lourd tribut, et les ravages n'avaient laissé aucune terre intacte. Le peuple de Liyue se tourna vers le commerce et l'artisanat, et put à nouveau prospérer. Les plus éminents membres de la communauté se regroupèrent et se donnèrent le nom de « Sept Étoiles de Liyue » ; et ainsi se développa l'endroit. Sous la juridiction des Étoiles fleurirent toutes les branches de métiers, et aucune affaire ne leur était inconnue, au-dedans comme au-dehors des frontières. Les Millelithes répondaient à leurs ordres, protégeant le peuple à l'intérieur des terres, et chassant monstres et démons hors de ses limites. Ainsi se développa Liyue sous la férule du Souverain de la Roche.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book78_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book78_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8854e229d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book78_FR.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+Premier chant
+J'observe deux villageois aux échecs s'appliquant ; de talent manque l'un, de stratégie manque son pendant.
+Pièces blanches et noires en désordre combattent ; et je prétends n'y rien comprendre – je n'ai point de hâte !
+
+Deuxième chant
+Étranges formations rocheuses ; tout ici étrangement grandit, étranges bonsaïs laissés incueillis.
+Cœur de lapis, jades scintillants, arbustes soyeux – que de visions fantasques ! Que l'entendement du plus ingénu dépassent.
+
+Troisième chant
+Un second ciel à Jueyun se cache, bien que le simple mortel ne le sache.
+Il se dessine quand on le poursuit ; car bêtes et oiseaux s'en viennent aussi.
+
+Quatrième chant
+Blanc telle la soie et fin tel le sel, quelle antique merveille que le sable bel.
+Le riche de sa demeure le bannit ; mais dans la mienne il fleurit.
+
+Cinquième chant
+À mes oreilles le heurt des vagues contre la falaise ; en son sommet je dors, à ses pieds je pêche.
+Du royaume voisin l'Archon Anémo n'est point courtois ; toutes choses par son souffle volent aux abois.
+
+Sixième chant
+Le printemps germe à Qingce, emplissant l'air de sa fragrance ; à mes parents en ces instants je pense.
+La brise d'automne agite les herbes que je récolte ; en habit les tresse, car l'hiver approche.
+
+Septième chant
+Le Seigneur de la Roche érigea cette montagne, et lui donna cette crique pour compagne.
+Les veines superbes parcourent ces pics majestueux ; et les rues sans fin font plus d'un heureux.
+
+Huitième chant
+Fi de la chaleur d'été à l'ombre des arbres d'ici ; allongé sur les feuilles, le vent est mon lit.
+Las ! Les moustiques de moi se repaissent ; mieux vaut rentrer, et je les laisse.
+
+Neuvième chant
+Le ventre plein, au soir mes pas suivent la grève ; caressant ma barbe, c'est à l'univers que je rêve.
+Une canopée d'étoile domine la mer ; retenant la lune, qui sinon s'y perd.
+
+Dixième chant
+À la Pente Feiyun je m'arrête, observant les biens du marchand ; pierres précieuses de toutes sortes, au prix exorbitant.
+Mais à quoi bon ici dépenser mes moras, quand la Terrasse Yujing ma soif étanchera.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book79_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book79_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b6aaf561
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book79_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+La structure sociale des Brutocollinus
+
+Les Brutocollinus forment un ensemble social tribal primitif. Vivant en petits groupes éparses dans la nature, il semblerait qu'ils conçoivent la tribu comme une famille élargie.
+
+La figure la plus puissante au sein des tribus de Brutocollinus est de loin le Brutoshaman. De longues observations en milieu sauvage ont permis de déterminer que le shaman est le membre le plus âgé de la tribu, et remplit un rôle similaire à celui du doyen de famille, s'appuyant sur sa longue expérience pour gérer les affaires du clan et prendre les décisions importantes. Il est aisé de reconnaître le shaman dans un groupe de Brutocollinus : il porte toujours un masque à cornes affichant une bouche tordue en une sorte de sourire, dans lequel un trou grossièrement creusé lui permet de voir ; il brandit aussi un bâton, et murmure en permanence quelque imprécation incompréhensible pour le non-initié.
+
+L'âge n'est pas toujours le seul facteur pris en compte pour déterminer le statut au sein du clan. Dans nombre de tribus, le Brutocollinus le plus fort et le plus doué au combat prend parfois la place de chef ; sous sa direction, la tribu a tendance à faire montre davantage d'agressivité. Dans ce cas, le chef est aisément reconnaissable à sa carrure imposante, ainsi qu'à son masque ostentatoire, également porteur de cornes.
+
+L'hostilité des Brutocollinus envers les étrangers, couplé à la barrière de la langue, rendent très difficile les recherches sur la distribution des ressources au sein de la tribu. Mais les rapports d'expédition rédigés par les patrouilles de l'Ordre de Favonius laissent à penser que chaque membre prend selon ses besoins. Chacun est à la fois collecteur et combattant ; cependant certains se focalisent davantage sur leurs capacités au combat. Lorsque la tribu demeure suffisamment longtemps dans un environnement hostile, ces guerriers lourds deviennent souvent des chefs respectés au sein du groupe.
+
+Il est intéressant de noter que bien que les Brutocollinus présentent un intellect réduit et qu'ils obéissent à des règles et une organisation sociales primaires, ils n'en possèdent pas moins une maîtrise unique des énérgies élémentaires, qui se manifeste tout particulièrement chez les shamans les plus âgés ; hors chez les hommes du commun, la manifestation des éléments se fait avant tout à travers l'Œil Divin. L'origine de cette particularité propre aux Brutocollinus reste encore à être recherchée.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book7_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book7_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2053c8018
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book7_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+« Pissenlit, dent-de-lion, vole vers une autre destination ! »
+murmura-t-il.
+Il souffla sur la fleur, jusqu'à ce que les pétales s'envolent tous les uns après les autres, puis, d'un air sérieux, il ajouta :
+« Comme ça, votre vœu sera emporté par le vent et atteindra Barbatos. »
+Une petite brise se leva alors, emportant avec elle nombre de pissenlits.
+Se seront-ils envolés vers quelque endroit merveilleux, en même temps que mes rêves et mes espoirs ?
+
+À quand cela remonte-t-il ?
+Il fut un temps où une forêt luxuriante se trouvait derrière le village. Ses arbres se dressaient autour d'un petit lac en son centre.
+La surface du lac rappelait l'aspect des vitraux de la cathédrale de Mondstadt, lisse et brillante.
+Filtrant à travers les feuilles, les rayons du soleil se déposaient sur l'eau, la faisant scintiller comme si des milliers de gemmes y avaient élu domicile, offrant une vision des plus enchanteresses.
+Il faisait frais ce jour-là. Chassant avec mon arc dans la forêt, j'avais marché jusqu'au lac ; absorbé dans la contemplation de l'eau scintillante, l'image d'une fille que j'avais aimée il y avait de cela si longtemps s'était mis à flotter à mon esprit.
+J'avais oublié jusqu'à son apparence ; mais le souvenir de ses yeux semblables à l'eau du lac me revenait ; on aurait dit les éclats de quelque gemme.
+Mon regard se perdit sur la surface de l'eau. Je me mis à marcher d'une manière nonchalante au bord du lac, oubliant la raison pour laquelle j'étais venu.
+Je me réveillai au son d'un objet en train de geler. Une fleur de brume avait glacé le lac au bord duquel elle poussait. À côté se trouvait un renard blanc dont la queue était prise au piège dans la glace.
+Il avait dû malencontreusement baisser sa queue lorsqu'il était en train de boire, au moment où la glace se mettait à se répandre.
+Les fleurs de brume sont des plantes dangereuses capables de causer des gelures si on ne les manipule pas avec soin. Mieux vaut prendre ses précautions avant de les cueillir.
+Le renard prit peur en me voyant approcher. Il essaya de s'enfuir, mais tirer sur sa queue encore coincée le fit gémir de douleur.
+« Il ne s'en sortira pas »,
+pensai-je.
+« Pauvre de lui. Il mourra même si je ne le sauve pas, autant en profiter pour en faire mon gibier du jour. », me dis-je.
+J'imaginais le délicieux ragoût de renard que je pourrais cuisinier avec les carottes de mon jardin. Cette pensée provoqua un sourire sur mon visage.
+Je pris mon arc et m'approchai doucement de l'animal.
+« Gentil renard, ne bouge pas... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book80_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book80_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..31d12eef0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book80_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+La spiritualité des Brutocollinus
+
+Il semblerait qu'à la manière des peuples des Sept Nations de Teyvat, les Brutocollinus possèdent leurs propres croyances. Ils ne vénèrent cependant pas de figure précise de quelque panthéon tel que les Sept Archons, mais plutôt l'énergie abstraite des éléments. Ainsi à Mondstadt par exemple, ils vénèrent l'Anémo tout comme les habitants du cru ; mais à la différence de ceux-ci, le récipiendaire de leurs prières n'est point l'Archon Barbatos, mais l'énergie Anémo elle-même. Différentes croyances peuvent également coexister au sein d'une même tribu, reconnaissables aux motifs des masques qu'ils portent ainsi qu'à leurs peintures corporelles.
+
+Les observations directes ont permis d'apprendre que les shamans sont les exécuteurs des rites cérémoniels ; ils se recouvrent traditionnellement le corps et les cheveux de pigments de couleurs variées correspondant chacune au type d'élément vénéré. Leurs parures et ornements sont plus travaillés que ceux de leurs congénères, bien qu'il soit douteux que de telles créatures, à l'intellect limité, soient capables de réaliser elles-mêmes ces décorations.
+
+Le shaman remplit traditionnellement le rôle de leader spirituel de la tribu. Les rites s'appuient principalement sur les chants et les danses à la gloire des éléments, généralement menés par le shaman ; les restes de la chasse, crus, peuvent être utilisés comme offrandes sur leurs autels. Les Brutocollinus accumulent maintes richesses obtenues par exploration, pillage et autres formes d'agressions, et bien qu'ils possèdent souvent moras, gemmes et autres objets de valeur en nombre, il semblerait que seule la viande crue est jugée digne d'être offerte en offrande.
+
+Les concepts de passé et de futur semblent échapper aux Brutocollinus, qui ne vivent que dans le présent. Leur comportement ne donne aucune indication par exemple qu'ils accumulent les vivres en vue du lendemain, ou qu'ils commémorent leurs ancêtres. Bien que leurs camps affichent généralement nombre de peintures et graffitis primaires, les observations suivies permettent d'affirmer qu'il ne s'agit là que d'une maladroite tentative d'imitation de décorations aperçues dans certains lieux en ruine, ne présentant aucune valeur créatrice. Les Brutocollinus semblent avoir une affinité inexplicable pour les vestiges du passé, comme l'atteste leur fréquente manie d'établir le camp au milieu de ruines ; mais on ignore encore à l'heure d'aujourd'hui l'origine d'une telle affinité.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book81_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book81_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ed23329e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book81_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Vallée Dadaupa et Mondstadt : étude de la diversité culturelle chez les Brutocollinus
+
+La tribu des Viandus apprécie faire bombance ; les Viandus construisent dans leur camp un enclos à sangliers, ayant ainsi à portée de main une réserve de nourriture à tout instant ; l'enclos est gardé par un porcher. Les Pyroblobs leur fournissent une source naturelle de feu, et ils cuisinent la viande dans un unique et imposant chaudron où puise chacun des membres en fonction de ses besoins.
+L'une des structures les plus marquantes du camp Viandu est sans conteste l'arène qu'ils érigent en son centre. Quiconque y pénètre accepte tacitement le combat, et ceux qui en sortent perdants subissent les moqueries du groupe.
+
+Les Viandus saisissent chaque occasion de se reposer, allant même jusqu'à construire de sommaires habitations pour y trouver quelque confort lorsqu'ils sommeillent, y déposant des peaux d'animaux leur servant de litière. Il n'est pas impossible que cette propension à dormir à la moindre occasion soit la raison de leur caractère particulièrement rusé, comparativement aux autres familles de Brutocollinus.
+
+La tribu de l'Éclipse demeure l'une des branches les plus mystérieuses des Brutocollinus ; l'occulte prime parmi eux sur la force brute ou la ruse. Se distinguant des autres tribus vénérant les énergies élémentaires, l'objet de leur croyance est un symbole primaire rappelant un genre de soleil noir. Notons également que leurs shamans sont beaucoup plus puissants que ceux des autres tribus, et qu'au centre du camp est souvent érigé un genre de trône à l'usage de leurs shamans les plus importants.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book82_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book82_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9911b03a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book82_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+À la triste époque où l'aristocratie dominait Mondstadt, l'étude de l'histoire y était prohibée, tout comme la transmission d'événements historiques par les chants et les poèmes. D'aucuns disent que les nobles, conscients de leur propre dégénérescence, craignaient que le jugement de l'histoire ne soit guère tendre à leur égard.
+
+Mais leurs efforts furent en pure perte, car nulle barrière érigée par l'homme ne peut arrêter le flot de l'histoire. Cet ouvrage est un recueil de poèmes, chants et légendes ayant survécu à l'âge des aristocrates, annotés de commentaires à valeur archéologique, et couvrant une période s'étalant de l'Âge des Rois à la chute de l'aristocratie. Les siècles ayant emporté avec eux maints détails à valeur historique, le manque de précision est hélas inévitable ; que le lecteur me le pardonne. C'est l'humble souhait de l'auteur de ces lignes que ce recueil puisse à son tour fournir quelque éclairage aux générations qui nous suivront, ou peut-être les inspirer à leur tour à enquêter les mystères de l'histoire.
+
+Cet ouvrage s'articule en trois parties : 1. « Le Seigneur de la Tour du Vent & le Roi-Loup du Vent du Nord », qui narre la lutte ayant opposé les Rois du Gel et de la Glace, période précédant l'arrivée de Barbatos ; 2. « L'Expansion de Mondstadt », qui couvre les ancêtres de Mondstadt, y compris les prédécesseurs de l'aristocratie, et la période durant laquelle se développa l'agriculture dans la région ; 3. « Tyrans, Héritiers & Rebelles », couvrant le long règne que l'aristocratie imposa sur Mondstadt.
+
+Que le lecteur ne s'imagine pas que cet ouvrage a été rédigé dans l'optique de servir d'avertissement aux générations futures ; point n'est mon intention. La liberté dont nous a fait don Barbatos nous a libéré des chaînes du passé, nous poussant à la recherche de la vérité. Je ne souhaite qu'exposer aussi fidèlement que possible aux yeux du lecteur les nombreuses histoires qui furent si longtemps interdites au public.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book83_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book83_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6369ebb56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book83_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Que la douce brise de Barbatos éclaire les yeux du lecteur, et que le vent de la liberté souffle à jamais sur Mondstadt.
+
+L'histoire de Gunnhildr puise ses racines dans une légende remontant à il y a de cela plus de trois millénaires. En ces temps s'affrontaient Décabarian, le Seigneur de la Tour, et Andros, le Roi du Vent du Nord. Mondstadt n'offrait alors qu'un sauvage paysage glacé ; Gunnhildr, jeune et respectée, s'apprêtait à devenir le chef le plus puissant qu'ait jamais connu son clan de nomades.
+
+Son père avait jadis servi sous les ordres de Décabarian ; mais ne pouvant supporter davantage le règne tyrannique exercé par celui-ci, il conduit son clan hors de la cité antique en proie aux vents hurlants. Mais en dehors des portes de la ville, rude était la vie dans les étendues arides, et le clan ayant enfin réussi à échapper aux sombres griffes du tyran, devait à présent faire face aux blizzards implacables.
+
+Alors que tout espoir semblait perdu, un esprit flottant parmi la myriade des vents gelés entendit les prières de Gunnhildr. L'appel sincère de la fille de chef et les cris au secours des réfugiés pris au piège des vents glacés se concentrèrent pour former une foi, qui afflua vers l'esprit, l'emplissant telle l'eau s'écoulant vers les océans ; et l'esprit grandit en puissance. Il utilisa ce pouvoir pour créer un abri pour le clan, et conféra à la jeune fille le pouvoir de protéger les siens.
+
+À la mort de son père, Gunnhildr prit sa succession à la tête du clan ; elle devint également sa première prêtresse. À compter de ce jour, ce fut elle qui protégea le clan. Lorsque Barbatos, l'Archon Anémo, défia le cruel roi Décarabian, Gunnhildr mena son peuple au combat ; et quand Barbatos l'emporta et libéra les sujets du joug du tyran, ce fut elle qui déposa la couronne de lauriers sur son front.
+
+Par la suite, lorsque l'Archon Anémo eut quitté ce monde, une caste d'aristocrates vit le jour à travers les terres. Ces hommes et femmes, bien qu'ayant été imbus de pouvoir divin, céderaient eux-mêmes mille ans plus tard à la corruption et à la tyrannie ; mais cela, nul n'aurait pu le prévoir, ni même Barbatos.
+
+Les descendants de Gunnhildr occupaient une place prépondérante parmi la caste des nobles ; mais contrairement au fielleux Clan Lawrence, les membres des Gunnhildr honorèrent le legs de leurs ancêtres, et tinrent leur promesse de protégér à jamais le peuple de Mondstadt. Lors de la rébellion visant à détrôner la noblesse qui éclata ensuite, ils se tinrent aux côtés des dissidents, et durent à leur droiture de ne pas subir l'exil qui frappa l'aristocratie dans son ensemble.
+
+De nos jours, nombre de braves chevaliers et de brillants membres du clergé servant dans l'Ordre de Favonius en sont issus. S'il est une chose que l'histoire nous enseigne, c'est peut-être que le Clan Gunnhildr continuera de perpétuer l'héritage de ses ancêtres et d'assurer son devoir sacré envers l'Archon Anémo : protéger les terres comme les habitants de Mondstadt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book84_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book84_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e028aa95
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book84_FR.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Dans chaque rue de Mondstadt j'ai déambulé.
+J'y ai respiré l'odeur de la déchéance et des jeux.
+Là j'ai vu les plus arrogants des aristocrates,
+Côtoyer les plus miséreux des indigents ;
+La toile des rues sombres en deux les sépare.
+J'entends un cliquetis dans la nuit noire ; et je sais que c'est le son des chaînes entravant l'âme de l'oppressé.
+
+Je patrouille les rues de Mondstadt la nuit venue,
+Où mes pairs et supérieurs autrefois disaient :
+« Nous sommes les chevaliers des étoiles ; levez la tête, nous sommes là ! »
+« Car nous, qui brandissons notre drapeau dans le ciel étoilé, sommes les protecteurs de Mondstadt ! »
+Mais pas une fois n'ai-je levé la tête vers les étoiles ni vers le drapeau ;
+Car il m'est impossible de délaisser ces rues sales.
+
+Le marchand infortuné sanglote en silence,
+Le vétéran grimace de douleur,
+Dans le silence de mort des rues dans la nuit noire,
+La jeune fille abandonnée par l'aristocratie implore Barbatos.
+Les vents lugubres font trembler la cathédrale,
+Et portant avec eux les complaintes du peuple, viennent gratter aux murs du palais.
+
+Chacun des gémissements de la mère,
+Chacun des pleurs de l'enfant,
+Suffit à fendre le plus résistant des boucliers,
+Et à tordre la plus acérée des lances.
+
+Les sons des lamentations font trembler tout mon corps.
+Mais au château et dans le palace, là-haut,
+Sur les terres saintes où gémissent les vents,
+Qui peut entendre le soupir d'une fourmi ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book85_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book85_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b715a487d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book85_FR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Un jour alors que le soleil se levait,
+À Mondstadt arriva une danseuse ; son épée était sa chanson.
+Bien que chaînes et menottes son corps entravassent,
+Dans son silence flottait une chanson.
+C'était le chant de la liberté, plus clair que l'aube derrière les murailles ;
+L'air joyeux du peuple libre.
+
+Elle était l'Aube de la Compagnie Vagabonde ;
+Elle était la condamnatrice des nobles.
+Je lui ai un jour demandé : « Pourquoi venir renverser l'aristocratie ? »
+« Ignores-tu donc qu'ils sont les meilleurs d'entre nous ? »
+
+« Pourquoi sur un tel piédestal les placez-vous ? »
+Sa voix portait le souffle de la brise.
+« Toi qui te dis compagnon du vent, »
+« Ne devrais-tu pas en ce cas avoir connu la liberté ? »
+
+Elle conta à l'oreille esseulée les récits du passé,
+Les ancêtres des aristocrates au pouvoir divin,
+Les anges des jours perdus, les Archons et dragons,
+Les divinités et les peuplades des terres entières ;
+Ses chants ranimaient les légendes oubliées,
+Et à travers le royaume se propagèrent.
+
+Dans l'arène des nobles elle fit à nouveau chanter son épée ;
+Sa dernière ballade s'éleva, culminant à cet instant.
+Un anonyme chevalier dans l'arène sanglante son épée retrouva,
+Et dans le lieu où les brises se rejoignent l'inhuma.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book86_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book86_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ce33194b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book86_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1. Lézard au barbecue
+
+Arrachez la tête du lézard à cornes, et retirez les entrailles. Pelez ensuite la peau, puis enfilez la viande ainsi obtenue sur une brochette (branchette ou autre) et faites cuire sur les deux faces.
+La chair de lézard à cornes a un goût amer assez prononcé ; il est fréquent lorsqu'on y goûte pour la première fois d'avoir l'impression de goûter à un bout d'étoffe qu'on aurait laissé macérer dans l'ammoniaque. Ne vous inquiétez pas, cette viande ne présente aucun risque ; cependant mieux vaut si possible l'assaisonner avant de servir.
+
+2. Steak de sanglier cuit au sel
+
+Préparez un steak de sanglier fraîchement coupé : frottez les deux faces de sel (les personnes suant facilement peuvent passer cette étape), puis enveloppez-le d'un torchon, avant de vous l'accrocher sur le dos. Passez ensuite une matinée de sport intensif ; déroulez et servez.
+Le sanglier donne une viande pleine d'énergie, qui une fois assaisonnée correctement de sel et cuite doucement à la chaleur du corps et du soleil, garde sa texture élastique naturelle, et perd son goût prononcé de gibier. Suggestions d'accompagnement : pain coupé en tranches épaisses et baies à crochet.
+
+3. Salade glace & feu
+
+Détaillez un Cryoblob en petits morceaux, et faites de même en morceaux plus larges avec un Pyroblob. Ajoutez fruits et herbes, ainsi qu'une pincée de sel pour relever. Mélangez et servez.
+La fraîcheur du Cryoblob se marie parfaitement avec le goût relevé du Pyroblob, et la combinaison obtenue avec l'acidité des fruits frais donne un résultat détonnant restant longtemps en bouche.
+Attention cependant lors de la préparation : si les blobs se mettent à changer de température rapidement, frappez-les du plat d'un couteau ou d'un bâton que vous aurez préalablement préparé à cet usage avant de continuer ; vous éviterez ainsi tout risque de blessure.
+
+4. Ragoût en pierrade
+
+Rassemblez des pierres en cercle, et déposez en leur centre un Pyroblob ; recouvrez-le à son tour de pierres, puis déposez sur l'ensemble ainsi obtenu votre marmite. Ajoutez-y morceaux de viande, légumes, lézards, criquets et fleurs sucrées, recouvrez d'eau et laissez cuire à feu doux après ébullition pendant au moins une demi-heure.
+Cette recette atypique propose un mélange détonnant de saveurs et de textures. Le craquant des criquets s'associe à merveille à la tendreté des lézards, et le goût soutenu de la viande est agréablement équilibré par la légèreté des légumes. Vous pouvez également une fois le plat prêt à servir préparer en dessert le Pyroblob utilisé pour la cuisson, ou l'ajouter au jus de cuisson restant pour obtenir une soupe consistante.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book87_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book87_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d02eae6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book87_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+À mes compagnons les Pilleurs de trésors :
+J'ai préparé un plan, lucratif et réalisable,
+L'occasion d'une vie, la rater est inconcevable.
+Si cette pensée vous est agréable,
+À la nuit tombée débutons nos palabres.
+Un masque je porterai, ainsi méconnaissable ;
+Mes frères pour vous aussi, cette règle est applicable.
+(Sans compter que c'est une amélioration indéniable)
+Les gens qui parlent trop me sont insupportables ;
+Aussi croyez-moi, mon silence est de marbre.
+Ainsi parlé grimez-vous, pour ce plan admirable,
+Le crime parfait, à nous fortune indéniable !
+À bientôt mes amis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book88_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book88_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..65f2545d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book88_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Antique Liyue, cité pestiférée, aux Archons belliqueux paya son tribut. Sous la roche les vaincus disparurent, et à la terre retournèrent – car il est dit que tout redevient poussière. Las ! Sans sommeil espérant, leurs âmes forme de démons reprirent. De leurs miasmes les démons jaillirent, et ainsi la malfaisance grandit. La terre de la disette souffrit, les eaux de tourbillons s'emplirent ; et souffrance fut ton nom, peuple. Aussi il est dit : « Le mal est l'écho à nous parvenu, de celui qui dans le divin s'en fut. »
+
+« Nombreux furent les fléaux que Liyue endura dans les anciens temps. D'aucuns racontent que la guerre incessante des Archons en fut la cause ; et que les vaincus furent écrasés sous la roche, pourrirent et retournèrent à la terre, dans le cycle inchangeable des éléments. Mais les âmes des dieux déchus, amères et vengeresses, ne purent trouver le repos, et, refusant de se rendre, prirent la forme de démons. Leur rage déferla sur les terres, et les maux envahirent les chaumières. Le sol fut tari, et les eaux s'agitèrent, laissant le peuple aux abois. Ces mêmes personnes concluent souvent par cette simple vérité, que ce qu'aujourd'hui nous appelons « démons » n'est que la manifestation physique de la vindicte des dieux défaits. »
+
+Au Seigneur de la Roche répondant, les Yakshas les démons combattirent. Liyue par les bêtes sacrées protégées, que sans coup férir défendirent. Les Cinq au pouvoir dominant : Bosacius, Indarias, Bonanus, Ménogias, Alatus – au combat se jetèrent, la peste anéantissant. Le monde les Yakshas les appela.
+
+« Le Seigneur de la Roche invoqua les Yakshas à rejoindre sa guerre contre les démons. Les Yakshas étaient des bêtes sacrés féroces, violentes par nature, et inégalables en combat. Les cinq Yakshas les plus puissants étaient Bosacius, Indarias, Bonanus, Ménogias et Alatus, qui suivirent à maintes reprises le Seigneur de la Roche à la bataille, venant finalement à bout du mal rampant sur ces terres ; on les appela par la suite simplement « les Yakshas ». »
+
+Les Yakshas le Souverain de la Roche protégèrent, et une multitude de démons vainquirent. Or vint le jour où les Yakshas à leur tour tombèrent sous l'affliction du mal. La rage emporta les uns, la folie de la peur les autres. Contre eux-mêmes ils se battirent, et plus d'un céda à sa propre folie. Des cinq grands trois périrent, un disparut, le cinquième prévalut ; et le cinquième était Alatus.
+
+Les Yakshas protégèrent le Souverain de la Roche, et affrontèrent toutes sortes de catastrophes tombant sur le monde pendant de nombreuses années. Mais le jour vint où même les Yakshas durent payer le prix de leurs actes ; la corruption ancienne vint à les empoisonner. Certains cédèrent à une rage aveugle, ou à une peur indescriptible. Certains se retournèrent contre eux-mêmes, et s'affrontèrent. D'autres tombèrent dans la folie de l'esprit. Et ainsi, mille ans plus tard, trois des cinq étaient morts ; le quatrième avait disparu, comme de nombreux autres Yakshas avant lui. Seul Alatus survécut à cette ère.
+
+Alatus, Roi aux Ailes d'Or, Dompteur de démons. De son origine comme de sa fin nul n'a connaissance. Seulement lors de l'offrande des lanternes à la nuit de printemps, son éclat domine les pierres de Guyun. Alors le peuple dit : « Oyez, le Gardien Yaksha terrasse les démons » ; alors des marais retentit la flûte, mais nul n'est vu en jouer. Alors le peuple dit : « Ses frères le Yaksha appelle. »
+
+Alatus est connu sous les noms de « Roi aux Ailes d'Or » ou encore « Dompteur de démons ». L'on ignore son origine, et nul ne sait ce qu'il advint de lui. Chaque année, lors du Festival des lanternes, le peuple de Liyue, embrassant du regard l'air flottant sur la Forêt de pierre de Guyun, a coutume de dire : « Oyez, le Gardien Yaksha terrasse les démons ». D'aucuns prétendent entendre alors le son d'une flûte venant du Marais Dihua, mais personne n'en a jamais trouvé l'origine ; ils disent alors : « Le Yaksha appelle ses frères ! ».
+
+Car telle est l'épreuve du don divin indissociée ; qu'amis, proches ou allié il faut se séparer ; que rédemption n'est accordée ; et que consument à jamais rage comme folie. L'ennemi du mal ancien devenu, l'espoir doit abandonner, et pour toujours le tourment embrasser.
+
+« C'est ainsi qu'il est dit que l'âme bénie par des pouvoirs surnaturels ne peut qu'avoir une destinée vouée aux épreuves, et à la destruction. Car le Yaksha perdit tous ses proches, frères comme famille, et ses compagnons de combat ne sont plus. Sa dette karmique grandit avec les actes auxquels il était de par son destin tenu, et en son cœur l'amertume et la rage grandirent, le laissant sans répit. Le tourment dévora son âme tel un loup affamé, et l'éternité entière n'aurait point suffi à l'apaiser. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book89_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book89_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..345b38be8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book89_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Le trésor est enterré sous un arbre rouge solitaire au pied des marches.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book8_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book8_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..29edeff07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book8_FR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+« Gentil renard, ne bouge pas... »
+Mon grand-père m'avait appris ces mots lorsqu'ensemble nous partions à la chasse. Prononcer calmement cette phrase en tendant la corde de l'arc permet d'assurer la main et d'éviter ainsi tout tremblement intempestif.
+Alors que je m'apprêtai à relâcher la corde, le renard pencha la tête de côté, et plongea son regard dans le mien. Ses yeux brillaient telle la surface d'un lac, semblables à quelques fragments de gemme.
+Ma tête se mit tout-à-coup à tourner, comme si une tempête avait soudain décider d'y faire rage. Ma flèche rata sa cible et vint se planter dans la glace à ses côtés. La queue dressée, le renard me lança un dernier regard, puis s'enfonça en courant dans la forêt.
+Reprenant mes esprits, je m'élançai à sa poursuite, mais quel homme peut se vanter de tenir la distance face à un renard ?
+La silhouette du renard s'amoindrit, pour devenir un point blanc au loin.
+« Hé ! Reviens ! »,
+criai-je essouflé.
+À ma grande surprise, le renard se mit à ralentir.
+« Serait-il en train de m'attendre ? »
+m'interrogeai-je.
+« Personne n'est capable de le rattraper s'il décide de fuir... »
+Les renards sont d'étranges animaux, capables de disparaître en un clin d'œil, quand bien même ils se trouvent dans un endroit dégagé tel que Ventlevé.
+On pourrait presque imaginer qu'ils s'éclipsent dans un autre monde.
+Réfléchissant ainsi, j'en étais de plus en plus convaincu :
+ce renard m'attendait. J'en étais certain.
+Pendant un long moment, je poursuivis le brillant point blanc à l'horizon. Une brise glacée se mit à souffler.
+Je ne pus retenir un éternuement. La surprise me cloua sur place lorsque je relevai les yeux.
+« Hein ? »
+Au loin s'agitaient à présent non plus un, mais deux points blancs.
+Puis trois, puis quatre... On aurait dit qu'ils se multipliaient avec le souffle du vent. Je finis par en perdre le compte.
+C'est alors qu'une sensation de piqûre m'envahit les yeux, tandis que ces mêmes points blancs semblèrent voler et s'y nicher. Je me frottai les yeux, pour découvrir que tous n'étaient que des pétales de pissenlits apportés par le vent ; des renards ne restait aucune trace.
+Me moquant de ma méprise, je rebroussai chemin et rentrai chez moi.
+Mon repas consista en un ragoût de viande aux carottes – sans viande d'aucune sorte. Je déteste les carottes bouillies, et cela ne suffit guère à me remplir le ventre, qui continua à réclamer jusqu'à ce que je sombre dans le sommeil.
+Je me réveillai en pleine nuit au son d'un léger grattement à la porte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book90_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book90_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cbda27caf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book90_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Un gardien de pierre monte la garde du trésor enfoui sous les pierres en haut des marches.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book91_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book91_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..08459dd38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book91_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Le trésor est enfoui sous les pierres, près de la courte falaise au nord.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book92_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book92_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3ab0d08b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book92_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Sur l'île, vous trouverez le trésor enfoui sous la Porte de Pierre... Attention à qui le garde.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book93_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book93_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..08a4f329b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book93_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Sur l'île, cherchez le trésor enfoui derrière le gardien sous un pilier en pierre.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book94_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book94_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..39171ff9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book94_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Sur l'île, dirigez-vous vers le coquillage géant. Le trésor y est enterré en face.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book95_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book95_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a36d97b6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book95_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+—— Affaires officielles ——
+« Je suis le Grand et Glorieux Général Weiyang, émissaire de la cour impériale en mission royale. J'exige que vous me laissiez passer sur-le-champ !
+– Général ? Alors maintenant « Grand et Glorieux » est un titre militaire, hein ? Je croyais que seules les charges officielles civiles portaient ce nom », répondit Mi'er sans une seconde d'hésitation.
+Le visage de Weiyang s'empourpra. « Ainsi quelque misérable cherche à m'éduquer sur les choses de la cour ?!
+– Il serait surprenant que toute la bureaucratie ait été remaniée en l'espace de quelques années », ne se démonta pas Mi'er.
+Les deux combattants martiaux accompagnant le haut personnage se mirent à rire de concert. « Hahaha ! Avoir voyagé de si loin et passé tant de postes de contrôles, pour finalement rencontrer le péril dans une auberge de rien du tout perdue au milieu de nulle part ! Ça ne manque pas de sel ! »
+Qin, regardant avec soin le visage empourpré de Weiyang, tendit soudain le doigt : « Tu es une femme ! Tu es une femme déguisée en homme !
+– Excellente observation, répondit l'un des combattants. Vous avez devant vous la Secrétaire aux Cérémonies. Nous sommes tous deux des officiers, l'un des gardes impériaux, l'autre des escortes impériales, et tous deux maîtrisons à perfection l'épée comme la hallebarde. Nous sommes en détachement au service du Grand ministre impérial, et avons pour ordre de retrouver les Épées Maudites.
+– Cette histoire de Grand et Glorieux... haha, de Grand et Glorieux Général est peut-être inventée de toute part ; mais soyez garantis que pour ce qui s'agit d'être ici en mission officielle... Rien n'est plus vrai », ajouta son compagnon.
+
+Ce n'était pas la première fois que Mi'er entendait parler de l'Épée Maudite. On racontait que cinq ou six ans plus tôt, une météorite ferreuse était tombée du ciel, et les règles dictaient que tout trésor de la nature appartenait à la famille impériale. Mais un forgeron du nom de Feng avait récupéré l'objet, et de son métal, l'aérosidérite, avait créé neuf épées, dont on disait qu'elles possédaient la malédiction du météore, et étaient capables de drainer l'intellect. L'histoire avait causé quelques remous dans les cercles de pratiquants des arts martiaux.
+
+« Ah, c'est ainsi, fit Mi'er en refermant la porte des toilettes.
+– Peu importe que cela soit ou pas ainsi, tu... Sors de ces toilettes à l'instant ! » Sa supercherie mise à jour, Weiyang ne prenait plus l'effort de déguiser sa voix, qui était plutôt agréable, au vu des circonstances.
+« L'officier Weiyang est une dame de la cour, et ne résout pas ses affaires personnelles urgentes en se cachant dans les bois ! Dépêche-toi, par pitié ! »
+
+Mi'er se lava les mains, puis sortit enfin, rejoignant les deux combattants à la table.
+« Il n'est guère habituel de tomber sur quelqu'un si familier des affaires de la cour dans un tel endroit, fit celui qui appartenait à l'Escorte. Puis-je vous demander qui vous êtes ?
+– Mon père, Mi Tingren, était Ministre des banquets impériaux. Accusé à tort d'avoir détourné des fonds destinés aux cuisines de la cour, il quitta son poste et revint chez lui. » Mi'er fit une pause pour se gratter le menton, avant de continuer : « Il n'est plus lui-même depuis cet événement. Mon intention est de retourner un jour à la cour, et d'y laver son nom. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book96_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book96_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a0227f32b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book96_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—— Une histoire de possession ——
+« Hmm, délicieux. »
+À présent que l'esprit possédait son corps, Weiyang était dans de meilleures dispositions, et avait rétrouvé son calme. Elle prit une bouchée de l'une des tourtes de Mi'er ; mais manquant se brûler la langue, elle se mit à ouvrir la bouche et souffler frénétiquement. Le résultat était à dire vrai plutôt agréable à l'œil.
+« Je ne m'attendais pas à cela, laisse-moi un peu de temps pour tout absorber. » Mi'er, qui avait abandonné l'un de ses yeux à l'esprit, se servit à son tour, puis demanda : « Peux-tu me répéter tout cela ?
+– Très bien. La « météorite », comme vous l'appelez, est en réalité une hallebarde divine. Elle fut divisée en neuf morceaux, qui servirent chacun à la création de neuf épées en son métal, l'aérosidérite – les Épées Maudites. Ceci est l'Épée de la Brume ; c'est la troisième épée sur laquelle j'ai mis la main.
+– Et qui es-tu dans tout ça ?
+– Je suis la fille de l'Empereur Céleste, mais cela fait longtemps que j'ai oublié mon vrai nom. J'étais en charge des sentences – un juge, pour utiliser votre vocabulaire. »
+La Cour des divertissements impériaux étant responsable des sacrifices et offrandes, le père de Mi'er l'avait forcé dès son plus jeune âge à apprendre chaque détail et chaque mot de tous les rituels connus. Et la plupart des rites impliquant quelques forces étranges et déités au fort tempérament, il avait aussi appris une chose ou deux à leur sujet. Il savait ainsi par exemple qu'un humain connaissant le nom d'une déité pouvait exercer un contrôle total sur cette dernière ; aussi doutait-il que celle-ci ait véritablement oublié le sien.
+
+« Ainsi donc la cour cherche à mettre la main sur les épées pour recréer la hallebarde divine ? » demanda Mi'er, se convaincant d'accepter la possibilité de cette hypothèse.
+« Je l'ignore. La maîtresse de ce corps ne sait rien d'autre. Elle est juste... habitée d'une grande colère ; elle souhaite faire ses preuves. » Weiyang posa ses mains sur sa poitrine.
+« Bien... Quelle est la suite des opérations ? Faut-il que j'exécute quelque cérémonie de départ pour toi ? » fit Mi'er, se touchant le bandage couvrant son œil aveugle. « Et je récupère mon œil ensuite ?
+
+– Donne-moi un nom » répondit la femme en relevant la tête, les lèvres encore barbouillées de tourte.
+« Ne sois pas ridicule. Les examens des fonctionnaires impériaux sont supervisés par l'Empereur en personne. Comment pourrai-je prétendre au titre de Ministre des banquets impériaux avec un œil en moins ?
+– Tu n'es pas le seul à vouloir retrouver quelque chose ; je dois moi remettre la main sur les épées, répondit-elle. Ou alors le monde et tout ce qu'il contient brûlera dans les flammes de l'enfer. »
+Mi'er, sans un mot, continuait de la dévisager.
+« Je ne requiers pas que tu viennes avec moi. Mais le destin de tous les êtres vivants étant en jeu, permets-moi de garder ton œil pour l'instant. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book97_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book97_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c31add37c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book97_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—— Voyage à l'est ——
+« C'est tout ce que je puis faire pour toi » fit Mi'er en posant plusieurs plats sur la table. Il s'assit en face de Weiyang.
+Weiyang, qui s'était brisé un os lors du combat à mort qui venait d'avoir lieu, avait toujours le bras couvert de bandages. Elle dévisagea Mi'er pendant un long moment ; celui-ci restait les yeux perdus dans le vide, le menton sur la main. Aucun des deux ne prononçait mot.
+Weiyang finit par prendre des baguettes et essayer de les utiliser de la main gauche ; sa tentative d'attraper une boule de viande dans le plat échoua misérablement.
+Soupirant, Mi'er prit les baguettes. « Autant que je te nourrisse.
+– Tu vois, tu peux faire plus pour moi », fit soudain Weiyang après quelques bouchées. Son humeur demeurait inchangée.
+« La Cour des divertissements impériaux est dédiée à tout ce qui a trait aux divinités. C'est mon rôle que te servir. »
+« Qui plus est, que peuvent faire les simples mortels lorsque les dieux se mettent en action, si ce n'est attendre leur destin en silence ? »
+Mi'er garda cette pensée pour lui-même.
+
+« Ne peux-tu pas utiliser tes pouvoirs ? Si tu as été capable à chaque fois que tu as combattu le propriétaire d'une épée de faire léviter ton arme dans tous les sens, une paire de baguettes ne devrait pas te poser problème.
+– Mes pouvoirs m'ont été donnés par mon père, et je suis la seule à les posséder. Ils ne doivent être utilisés que pour condamner les âmes coupables. Je ne vais pas... Le ton de Weiyang changea. Je ne dois pas les utiliser à la légère.
+– Avant de mourir, ce type a dit quelque chose d'étrange à propos de mon père. » Mi'er jouait d'un air paresseux avec la flamme d'une bougie. « « Le Ministre Mi n'était pas innocent, pas plus qu'il fut accusé à tort »... Qu'a-t-il voulu dire par là ? »
+Si la cour n'avait point l'intention de recréer la hallebarde divine, alors nul doute qu'être aux côtés de la fille de l'Empereur Céleste habitant le corps de Weiyang faisait de lui un ennemi de la cour.
+Le visage de Weiyang s'assombrit dans le jeu de lumière des bougies, comme si elle avait lu dans ses pensées.
+Cette dernière dit : « Tu n'as plus à m'aider. Tu n'es qu'un simple mortel, et rien de bon ne peut résulter d'un affrontement avec la cour.
+– N'en dis pas plus pour le moment. Je dois d'abord obtenir la vérité auprès de mon père, répondit Mi'er.
+– Oh, allons-nous rendre visite à ton père ? Il faut que j'achète de quoi être présentable demain alors.
+– Nul besoin de toute cela ; ce n'est qu'un vieil homme.
+– N'est-ce pas là ton obligation ? » répondit Weiyang, une expression inhabituellement dure sur le visage.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book98_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book98_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f14c4696
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book98_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—— Un plan sans failles ——
+Nul n'aurait su quoi faire face une telle situation.
+« Voici le Katakugosha, l'Épée des Flammes, forgée à partir du Dharani, l'éclat du royaume du feu de la hallebarde divine. En termes que sa majesté comprenne, cette arme fut créée avec l'une des neuf runes sacrées du Roi Divin, la rune du royaume du feu. »
+Comment le combattant lui faisant face était-il capable de maîtriser avec autant d'art le maniement de l'épée ? La plupart des mortels s'étant essayés au maniement de l'Épée Maudite s'étaient vu dépouillés de leur capacités intellectuelles, perdant tout instinct pour le combat.
+Le bras toujours en écharpe, Weiyang respirait à grande bouffées dans l'air chaud. En temps normal, elle aurait pu utiliser ses pouvoirs pour guérir ses os brisés ; mais un feu inextinguible brûlait à l'emplacement de la blessure.
+Alors qu'elle continuait à perdre son sang, elle sentit son regard devenir flou. Mi'er se plaça devant elle, faisant barrage de son corps au guerrier.
+« Je vois dans tes yeux que tu as des questions cherchant réponse. Soit ! Autant que vous le sachiez avant de mourir en ce cas. C'est moi qui ai mis fin aux jours de ton père, car celui-ci s'opposait à la résurrection du Roi Divin. Et si je suis capable de maîtriser les runes de feu, plutôt que d'être à leur merci, c'est parce que... »
+Le guerrier venant de l'est brandit à ces mots l'arme maudite. « C'est parce que je suis l'incarnation d'un chasseur des nuages... »
+La légende raconte que l'Empereur Céleste, partant en guerre contre les Asura, choisit des guerriers issus de trois royaumes, qui à leur mort formèrent son armée céleste. Souvent assaillis par la pluie et les tornades des marais, ils furent appelés par les gens du cru « chasseurs des nuages ».
+
+« Non, c'est... C'est impossible ! » fit le guerrier à la vue de son épée volant en éclats ; tout son corps était couvert de blessures.
+Profitant du chaos ambiant, Mi'er avait sorti l'arme que lui avait transmise son père en héritage, en une tentative bravache d'intimidation. Mais à sa grande ignorance, il s'agissait là du Lævateinn, la plus puissante des neuf Épées Maudites ; si les runes de feu formaient le mystère du royaume du feu, alors le Lævateinn en était sa réalité inaltérable.
+L'épée s'était éteinte après que le monde ait brûlé dans les flammes ; mais ayant absorbé la rune du royaume du feu, elle se mit à briller de nouveau.
+
+« Le monde... détruit à nouveau... » murmura Weiyang, avant de s'écrouler.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book99_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book99_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6065bcb2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book99_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—— L'héritage d'une déesse ——
+« Tes actions ont sauvé le peuple ; tu es un vrai héros. » Le prince, les mains dans le dos, fit plusieurs fois le tour de Mi'er, prosterné sur les dalles.
+Mais ces mots furent sans effet sur ce dernier.
+« Remets-moi la hallebarde divine, et le titre de Ministre des banquets impériaux sera tien ; en dix ans celui de Grand secrétaire t'échouera si tu le souhaites, fit en s'agenouillant le prince. Quelle est ta réponse ?
+– Un roturier ne saurait parler sans l'accord de sa majesté.
+– Ah, mais en ce cas, si je t'autorise à parler, ce sera parce que tu l'as demandé. Voilà qui serait gênant... En tant que futur seigneur, il -
+– Pfff, quelle perte de temps. Adoptant une position plus confortable, Mi'er ajouta : L'étiquette de la dynastie actuelle ne requiert pas de se prosterner envers le prince ; trois courbettes suffisent. Sachant que tu es en voie de monter sur le trône, je ne suis que passé présenter mes hommages. Pas la peine de faire le grand seigneur.
+– Co... Comment oses-tu !
+– Quoi, qu'est-ce qu'il y a ? fit Mi'er en se redressant. Je te remettrai la moitié de la hallebarde ; le Dharani reste sous ma garde. Principalement pour éviter toute nouvelle situation problématique à l'avenir.
+– Hum, s... Soit. Tant que la partie qui me revient a l'apparence attendue. Ce sera désormais l'arme sacrée du royame, hahahaha ! »
+Sans gêne aucune, Mi'er s'assit face au prince. « Comment peux-tu être aussi balot ? Nous avons pourtant partagé la même nourrice.
+– Quel affront ! C'est mon honneur d'avoir eu dame Mi comme nourrice, et c'est bien grâce aux vertus qu'elle m'a inculquées que j'arrive encore à te supporter !
+– Nomme Ministre des banquets impériaux qui tu le souhaites. Moi, je rentre. »
+Le prince resta un moment sans voix.
+« Et Weiyang ? fit Mi'er en avalant une bouchée, l'air nonchalant.
+– En récompense du succès de sa mission, elle a été promue Secrétaire des Cérémonies. Elle n'est point impliquée dans le complot de son père, le Grand et Glorieux Général ; le Ministre aux Cérémonies comme le Grand Secrétaire en sont témoins. Je m'assurerai que l'on réponde à tous ses besoins. »
+Ces mots avaient quelque chose d'étrange.
+Mais après tout, ce n'était pas plus mal ainsi...
+
+Elle avait disparu, et lui avait récupéré son œil. Mais à ce jour encore persiste encore une sourde impression, comme la douleur d'un membre perdu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Book9_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Book9_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b7e46ff4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Book9_FR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Ayant raté ma tentative d'attraper le renard, je mangeai mes carottes bouillies sans saveur, puis partit au lit le ventre criant encore famine. J'aurais tout oublié de cette histoire si ce n'avait été pour ce qui arriva par la suite.
+Je me réveillai en pleine nuit au son d'un léger grattement venant de l'extérieur.
+« Serait-ce un sanglier venu se servir dans mes carottes ? »
+Je m'arrachai à mon lit et ouvrit la porte. À ma grande surprise, un petit renard se tenait là, son pelage si blanc qu'il donnait l'impression de briller dans la nuit, un peu à la façon dont les rayons du soleil se reflètent à travers les arbres sur la surface de l'eau.
+« Tu dois sûrement être le renard de ce matin... »
+Ainsi pensant, je vis ses yeux semblables à quelques gemmes à la surface d'un étang me fixer ; j'eus l'impression qu'ils voyaient jusqu'au plus profond de mon cœur.
+Je m'avançai à sa rencontre, les mains vides, encore bouffi de sommeil.
+Cette fois, il ne bougea pas et m'attendit en silence.
+Mais alors que j'approchai, il parut gagner en taille.
+Lorsque je l'eus rejoint, l'animal avait pris forme humaine.
+Devant mes yeux se tenait à présent une jeune femme svelte, au long cou et à la peau éclatante. Ses pupilles rappelaient toujours des gemmes chatoyant à la surface d'un lac, tels les rais du soleil filtrés par les branches et retombant sur l'eau.
+« Quelle beauté. Elle me rappelle cette fille dont je m'épris, il y a de cela si longtemps, et dont le nom aujourd'hui m'échappe... Mais ces yeux, cela ne peut être qu'elle. »
+pensai-je.
+« C'est impossible. Ce ne peut être qu'un tour de magie. »
+Mais le plus étrange était qu'en cet instant, je sus instinctivement que les renards étaient capables d'user de la magie. Oui, ces yeux auraient pu vous faire croire n'importe quoi.
+Mais tours de magie comme transformation, bien que phénomènes déjà en soi exceptionnels, ne me stupéfiaient pas autant que ce regard limpide. Nous restâmes ainsi un moment debout en silence dans la nuit.
+Après un long silence, elle ouvrit la bouche. Elle ne s'exprimait pas dans la langue des hommes, mais je la compris – encore quelque autre tour de magie.
+« Je ne serais plus de ce monde si vous n'étiez pas venu me sauver au lac. »
+Réfléchissant un instant, elle ajouta :
+« Mourir au bord du lac scintillant n'est pas si mal ;
+mais nous les renards, savons faire preuve de reconnaissance. Laissez-moi vous retourner cette faveur. »
+La renarde me fit une courbette, ses longs cheveux soyeux glissant sur ses épaules.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Costume340000_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Costume340000_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7fa7ff48a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Costume340000_FR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+C'est pour le bien des autres que chante et danse Barbara.
+Il arrive très rarement que Barbara, qui apporte joie et sourires aux autres, se sente seule.
+Elle rêve alors d'être comme toutes les autres femmes de son âge, d'avoir des amis proches avec qui se promener, et une famille avec qui passer d'agréables moments.
+Ce désir peut paraître simple aux yeux des autres, mais il s'agit pour elle d'un luxe.
+
+Une idole qui met les pieds dehors se fait toujours entourer par des fans particulièrement enthousiastes,
+et aussi rares que courtes sont les occasions de se retrouver en famille et de profiter en paix de ses parents et de sa sœur.
+Sa sœur aînée est une personne de talent, malheureusement très prise par les affaires administratives dont elle a la responsabilité. Et Barbara préfère se taire à chaque fois qu'elle voudrait se confier à elle, de peur qu'elle ne se retrouve encore plus débordée.
+
+Barbara voit bien que sa sœur aînée se tue au travail.
+Mais qu'y faire ? Après tout, Jean Gunnhildr est la Grande Maîtresse suppléante.
+« Mais, est-ce qu'il ne serait pas possible de... De me rendre ma sœur ? »
+Ainsi se parlait un jour à elle-même Barbara en observant sa sœur.
+
+C'est à ce moment qu'elle entendit mentionner un archipel fantastique.
+L'été, les îles, l'océan... Une occasion en or ?
+Qui dit « été » dit boissons fraîches et glaçons, plages de sable doré, mer turquoise, et tout le monde qui s'amuse.
+« Oui, c'est ça ! Des plages, la mer...! Bon, décision prise.
+
+Mais avant de partir à la plage, mieux vaut se préparer,
+amener de quoi grignoter, des bonbons... Ah, et du poisson séché aux épices, le tout rangé dans un joli petit sac en forme de petit canard... ♪
+Ah, et des vêtements ! Un maillot de bain, bien sûr, et puis cette mini-jupe a l'air très bien, et les fleurs blanches sur ces chaussures sont du meilleur effet... ♪
+Ah, et accrocher ici un petit papillon, c'est encore plus mignon non ?
+Lalala, lalala ♪ ... » Barbara, toute à sa joie, se mit à fredonner.
+
+Ah, mais nul doute que sa sœur n'aurait jamais le temps de se préparer un maillot, non ?
+Un problème, certes, mais pas sans solution.
+« Lisa, tu es libre ? J'aurais besoin de ton aide pour choisir un vêtement. », fit Barbara en poussant la porte de la bibliothèque, le sourire aux lèvres.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Costume340001_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Costume340001_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..79b45475e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Costume340001_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+La vie de la Grande Maîtresse suppléante est tel l'engrenage de quelque machine, poussée par une responsabilité énorme, et s'érodant au milieu d'un travail incessant.
+On pourrait croire qu'à force de porter l'armure prescrite par le règlement des chevaliers, celle-ci a fini par fusionner avec la peau de Jean. Garder une mise appropriée en public est devenu pour ainsi dire une seconde nature.
+Mais Jean demeure une jeune fille dans l'âme, comme les autres de son âge.
+
+Or, dans les romans qu'affectionnent les jeunes filles, les beaux atours sont une chose indispensable, et les élégantes descendantes de familles nobles vivent une vie de luxe et d'extravagance, tandis que dans leurs gardes-robe aussi grandes qu'un palais s'entasse une multitude de vêtements.
+Qui sait, peut-être que ce genre de désir si romantique habitait aussi autrefois Jean... Après tout, qui ne rêve pas de briller par sa mise ?
+
+Si c'est le cas, alors le rêve de Jean est aujourd'hui réalisé, puisqu'elle a reçu l'habit parfait pour l'été, qui à lui seul dépasse de loin n'importe lequel des vêtements portés dans les romans.
+« Il paraît que l'idée est venue de Barbara. Lisa et elle ont trouvé dans un magasin un maillot de bain qui, ont-elles jugé, devrait faire parfaitement l'affaire. »
+« Et c'est Kaeya qui, étonnamment, a convaincu Diluc d'embaucher un artisan pour parfaire le design... »
+« Le tissu a été choisi par Amber, qui a mis à profit son expérience dans la fabrication des Barons Lapinou – très pratique, et peu onéreux... »
+« Les gemmes qui décorent l'habit viennent elles de la collection d'Albedo et de Klee. »
+« C'est Noëlle qui s'est chargée des coutures, dont chaque point est un travail soigné. »
+« Quant aux mensurations précises, c'est Lisa qui les a fournies... Et elle a aussi cousu elle-même ces magnifiques motifs de roses... »
+L'habit pour lequel tant de personnes apportèrent leur contribution fut une surprise comme il en existe peu.
+
+Si les vacances précédentes n'avaient été qu'une parenthèse au milieu d'une vie débordée, ce voyage en bord de mer fut pour Jean, de manière assez inattendue, l'occasion de se détendre complètement.
+Libéré de son armure, son corps virevoltait à la manière d'un pissenlit, scintillant au milieu des vagues.
+« C'est vraiment la première fois... que je passe des vacances aussi relaxantes. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Costume340002_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Costume340002_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b7f7120e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Costume340002_FR.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Ningguang, personne toute-puissante du monde des affaires de Liyue, semble toujours afficher un sourire confiant et imperturbable.
+Mais même elle ne peut échapper aux sentiments de frustration, de réticence, de solitude, et aux autres anxiétés qui tracassent le commun des mortels.
+Un jour, alors que le Port de Liyue était au bord de la crise, Ningguang se vit obligée de sacrifier sa Chambre de Jade, le palais céleste qu'elle avait construit pendant de nombreuses années à la sueur de son front.
+Tous les souvenirs de son passé, doux ou amers, ont sombré dans l'océan avec la Chambre de Jade. Même quelqu'un comme Ningguang ne pouvait supporter une telle perte.
+Néanmoins, après le retour du calme et alors qu'une opportunité de reconstruire son rêve d'antan s'était depuis présentée, elle passait toujours beaucoup de temps plongée dans une réflexion troublée.
+Beaucoup de choses se produisent dans ce monde... Qui pourrait prévoir l'arrivée subreptice d'une grande perte ?
+Chaque fois qu'elle pensait à cela, elle ne pouvait s'empêcher de se sentir maussade.
+
+Quand un grand banquet dans le ciel fut organisé de nouveau, Ningguang apparut vêtue d'une robe indigo et invita les convives rassemblés à célébrer ensemble ce moment.
+Cependant, au milieu de la liesse, des trésors inestimables, des bijoux somptueux, de la musique et des rires,
+la Megrez de Liyue se retrouva une nouvelle fois troublée par des pensées mélancoliques.
+
+L'esprit tourmenté, elle quitta son siège pour marcher sous le ciel nocturne.
+La clameur provenant du pavillon s'était estompée, et Ningguang était maintenant seule sous l'immensité des étoiles.
+Et comme elle en avait si souvent l'habitude, elle observa encore une fois le paysage de Liyue sous ses pieds...
+Liyue était bordée d'un voile de clarté lunaire. Des Sources de Jade à Lisha, la terre était peinte d'un vernis blanc à la fois doux et magnifique.
+C'était une vue que Ningguang connaissait bien. Après l'achèvement de la Chambre de Jade, elle contemplait ce majestueux paysage chaque nuit.
+Le temps s'écoule, mais les montagnes et l'océan perdurent...
+
+« Le monde des mortels est éphémère, mais certaines choses sont immuables.
+D'ici une centaine d'années, peut-être, tout sera différent. Mais alors, ma beauté se sera fanée, et mon corps réduit en quelques os flétris.
+Aussi splendide que soit cette robe, ses couleurs se terniront avec le temps.
+Mais tant que je vivrai, des richesses infinies seront à ma disposition, ainsi que l'autorité de la Megrez qui m'a été confiée.
+Je vais donc profiter pleinement de cette vie, ne manquant point de pouvoir, de richesse ou d'amitié.
+N'est-ce pas ce que j'avais décidé dès le commencement ? Alors, comment ai-je pu me laisser tomber dans ce gouffre... Perdant la raison dans un instant de faiblesse...
+La vie doit être chérie, justement parce qu'elle est éphémère.
+Même si des centaines ou des milliers d'années passent, les générations futures se souviendront toujours du nom de Ningguang. »
+
+Alors qu'elle retourna au banquet, son cœur se libéra de tout tracas.
+Et lorsqu'elle émergea à nouveau devant la foule, la Megrez arborait à nouveau ce sourire confiant et imperturbable.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Costume340003_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Costume340003_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4a5b2e06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Costume340003_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Du satin à la texture délicate, tissé selon des techniques ancestrales et fabriqué à partir de pétales soigneusement sélectionnés sur des fleurs de soie venant de fleurir ; de la teinture extraite de muguets bleus étincelants, parfaite pour recréer la réalité éthérée des peintures anciennes ; l'alliance des styles de Liyue et de ceux d'autres régions, créant ainsi un caractère unique agrémenté de fils minutieusement brodés au cours d'une centaine de journées de travail, fins comme des coups de pinceau vaporeux sur une toile de maître.
+Ce vêtement est peut-être la tenue la plus précieuse de Keqing. L'histoire derrière cet habit n'en est pas moins surprenante...
+Dès son premier jour en tant qu'Alioth, Keqing n'a jamais profité de ses privilèges, investissant au contraire énormément de son temps personnel dans l'accomplissement de ses obligations. Afin d'améliorer son efficacité au travail, Keqing a toujours privilégié un style vestimentaire mettant la praticité au premier plan et ne conservant seulement qu'un minimum d'attrait visuel et d'élégance. Ainsi, même si Keqing est dans la fleur de l'âge, elle refuse de s'adonner à la coquetterie typique des jeunes filles de son âge.
+Après avoir commencé à travailler avec Ganyu et Ningguang cependant, Keqing eut une sorte d'épiphanie...
+Elle constata de ses propres yeux l'incroyable rythme de travail de Ganyu et réalisa qu'elle ne pourrait jamais être au niveau de cette secrétaire au sang d'Adepte. Elle découvrit également le style de Ningguang, cette dernière ayant souvent pour habitude de prendre un long bain pour se détacher du moment présent. En mettant ainsi sa montagne de tâches de côté pour le lendemain, Ningguang s'autorisait à se détendre pleinement.
+Keqing comprit alors que toute action impatiente ne suffisait pas pour être à l'avant-garde du changement, et qu'il fallait qu'elle prenne soin de son corps et de son esprit pour se préserver et continuer son devoir.
+Ningguang avait une fois donné un conseil qui faisait écho à cette notion :
+« Tu n'as jamais rien revêtu de spécial pour les festivals, et les gens sont habitués à ton image telle qu'elle est. Mais Liyue a changé... Si tu te montres devant le public sous un nouveau jour, cela ajoutera aux réjouissances et inspirera grandement tout le monde. »
+Keqing en était bien sûr consciente, mais elle souhaitait simplement se transformer en silence, afin de ne pas inquiéter ses collègues.
+Alors... Peut-être que sa tenue pour le Festival des lanternes serait un bon début...
+« Ce vêtement marque la démarcation entre mon travail et ma vie. En trouvant un équilibre entre les deux, je trouverai un rythme confortable, et je me rapprocherai peu à peu de la nouvelle ère de Liyue. »
+Sa décision prise, Keqing demanda au tailleur personnel de Ningguang de lui confectionner une tenue d'une extravagance limitée. Une fois la création terminée, Keqing reprit les préparations du Festival des lanternes.
+Quant à savoir comment elle finit par se surmener à nouveau, des accidents comme celui-là se produisent parfois...
+En discutant de nouveau avec {M#le voyageur}{F#la voyageuse} dans la Chambre de Jade et en écoutant ses conseils, Keqing retrouva sa lucidité. Se souvenant de la résolution qu'elle avait récemment prise, un sourire léger se forma sur son visage.
+Peut-être est-ce là une forme de complicité, tels des compagnons idéaux qui se comprennent sans mot dire.
+Elle revêtit la tenue qu'elle avait préparée depuis longtemps, et parla à douce voix {M#au voyageur}{F#à la voyageuse} qui avait croisé son regard. Après avoir reçu de généreux éloges, elle se tourna vers les feux d'artifice qui crépitaient dans le ciel.
+La lumière des explosions faisait étinceler sa robe comme une étoile dans la nuit noire, l'ourlet dansant au gré de ses pas telles des fleurs virevoltant sous une brise légère.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Costume340006_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Costume340006_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9f86ab4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Costume340006_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+« Grande sœur, ce sont tes vêtements, non ? Je les ai trouvés en faisant un peu de rangement dans la chambre... »
+Les vêtements de cérémonie pliés dans les mains de Barbara portaient l'écusson des chevaliers, ce dernier brillant d'une lumière dorée lorsqu'il capturait les rayons du soleil.
+Cela semblait familier, c'est vrai, mais Jean était sûre qu'elle n'avait jamais possédé une telle tenue auparavant.
+À bien y penser, celle qu'elle portait habituellement avait été cousue à la main par sa mère.
+« Serait-ce... Serait-ce le vôtre, mère ? »
+
+Frederica esquissa un sourire lorsque sa fille posa cette question... Une expression qui habillait rarement son visage...
+« Ah, cela fait si longtemps. Seamus les avait donc conservés ?
+Ce sont les vêtements que je portais lorsque j'ai obtenu le titre de « Chevalier de l'aulne ». Tu peux les prendre, si tu veux. »
+Les graines d'antan sont devenues fortes, et avec leur ombre elles abritent la terre qu'elles connaissent si bien.
+Les gloires du passé ont été transmises, et de ce fait brillent de plus en plus.
+Elles se saluèrent d'abord comme le feraient des chevaliers, puis s'enlacèrent immédiatement comme le ferait une famille désireuse de se revoir depuis longtemps.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Costume340007_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Costume340007_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bce361d45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Costume340007_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Au cours des trois derniers mois, Amber a eu deux ou trois mésaventures avec des baies à crochet : alors qu'elle faisait du repérage, son uniforme et ses bas se sont déchirés en se prenant dans leurs pointes, et elle n'a malheureusement toujours pas trouvé le temps de les réparer.
+La division logistique de l'Ordre lui avait initialement fourni trois tenues du même type. En porter une jusqu'à l'usure n'était donc pas exactement un souci majeur. Cependant, Amber a toujours éprouvé une immense affection pour ses uniformes, et chaque éraflure était une tragédie, quel que soit le vêtement.
+Même le Baron Lapinou avait hérité son style de ces uniformes... ce dont se souvenait souvent Amber, un pincement au cœur.
+
+Ainsi, à la fin de sa dernière mission, Amber avait tenté de recoudre son uniforme endommagé, mais malgré ses excellentes compétences, les marques de ses rafistolages restèrent visibles.
+Cependant, Amber obtiendrait un nouvel uniforme moins d'un demi-mois plus tard lors de la réunion de fin d'année des chevaliers.
+Il était un peu plus officiel, avec davantage d'ornements... Et on lui a également indiqué qu'il était plus résistant aux déchirures que la version précédente.
+« Au nom de l'Ordre de Favonius, j'aimerais accorder à notre seule et unique Éclaireuse de nouveaux vêtements ! Merci pour tout ce que vous avez fait pour nous jusqu'à présent... », ainsi furent les paroles d'Hertha, la responsable de la logistique.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Costume340008_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Costume340008_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6dba959a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Costume340008_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Au moment où vous êtes {M#arrivé}{F#arrivée} à la Falaise Arrachétoile, Mona vous attendait déjà depuis un certain temps.
+Elle regardait le ciel étoilé, une chanson que vous ne reconnaissiez pas sur les lèvres. Alors que vous vous approchiez, une soudaine envie de lui faire une farce vous a {M#envahi}{F#envahie}... Mais alors même que vous vous accroupissiez pour lui taper sur l'épaule, elle s'arrêta de fredonner.
+« Si tu essayais de me faire peur, je crains bien que ce ne soit trop tard. »
+
+Eh bien, rien de vraiment étonnant de la part de l'astromancienne Mona Megistus... Votre tentative avait échoué, et vous ne pouviez que vous asseoir à côté d'elle. S'éclaircissant la gorge, Mona se mit à parler d'un ton sérieux :
+« Les étoiles sont vraiment belles aujourd'hui, et cette nuit est idéale pour les contempler. Et maintenant que j'ai convaincu le couple qui est habituellement dans le coin de partir, c'est l'endroit parfait pour notre cours sur les bases de l'astromancie. »
+Alors voilà pourquoi vous n'aviez pas vu Marvin ou Marla...
+« Eh bien, commençons.
+Le mot « astromancie » est un terme générique pour l'étude des lois qui régissent les mouvements de la matière. Les corps célestes ne sont qu'un sujet de recherche superficiel à cet égard... »
+Vous avez très bien compris le préambule de base, mais au fur et à mesure, la discussion est devenue plus compliquée et vous avez commencé à perdre le fil... Pourtant, elle parlait du sujet avec tant d'enthousiasme que vous ne pouviez pas vous résoudre à l'interrompre.
+En regardant ses yeux gris brillants et ses gesticulations constantes, vous ne pouviez vous empêcher de ressentir une certaine gêne. Mieux valait patienter...
+« As-tu changé de vêtements ? »
+Ne s'attendant apparemment pas à votre question, elle a semblé un peu gênée au début, même si elle s'est rapidement reprise.
+« C'est vrai. Je porte ces nouveaux vêtements pour marquer cette occasion mémorable où je deviens ton professeur d'astromancie. Tu peux prendre ça comme un signe de... euh, de respect ! »
+Un peu coupable, vous avez décidé d'être plus {M#assidu}{F#assidue}. En frappant légèrement sur vos joues affaissées et endormies, vous avez forcé vos yeux à s'ouvrir pour continuer à écouter son discours.
+« Les lois de la matière sont en fait très simples. Ce sont plutôt les principes qui régissent l'humanité qui sont complexes. En tant que tels, nous les astromanciens... »
+Pendant tout ce temps, vous vous disiez : ne t'endors pas, ne t'endors pas, ne... Zzz...
+« Mais qu'est-ce que je vais bien pouvoir faire de toi... », marmonna votre professeur d'astromancie...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Costume340009_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Costume340009_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5badd5b93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Costume340009_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+« Allez ! Tout le monde a préparé ça rien que pour vous ! »
+Barbara passa joyeusement un coffret cadeau merveilleusement emballé à Rosalia, même si cette dernière le regardait avec un mélange de méfiance et d'agacement.
+
+Déchirant l'emballage, elle trouva une note sur le couvercle de la boîte où figurait une écriture aussi élégante que des notes de musique.
+« Chère sœur Rosalia, nous avons demandé à mademoiselle Barbara de vous transmettre ce cadeau, mais s'il vous plaît, ouvrez-le quelque part où elle ne peut pas vous voir. »
+
+Ouvrant la boîte le dos tourné, Rosalia découvrit qu'elle contenait encore une autre note, également écrite de la même main que précédemment :
+« Chère sœur Rosalia, nous savons que vous n'appréciez pas que trop de gens sachent la date de votre anniversaire. Cependant, cette information a été inscrite sur votre curriculum vitæ par le Grand Maître Varka. Ainsi, en ce jour important, permettez à l'Église de Favonius de vous envoyer un nouvel uniforme, fait juste pour vous.
+Et je vous en prie, essayez de ne pas être si distante et soyez une sœur normale, pour une fois. »
+
+Signé : diaconesse Dahlia (Cette lettre a été écrite à la demande de sœur Victoria)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/DilucLetter_FR.txt b/Resources/Readable/FR/DilucLetter_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3587d8fba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/DilucLetter_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Cher « Héros de la Nuit » :
+?? trop longtemps a ??? de ton hypocrisie et de ta parodie de justice ; ???? t'adresse ce message.
+Nous allons agir le ?? au soir, et avec la puissance de ?? allons ?? à l'assaut du ?? de Mondstadt. Si tu t'accroches encore à ta soi-disant justice, alors ??, et viens accepter ?? au grand jour. Sinon, le ?? de Mondstadt subira les conséquences de ta lâcheté.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..88c5b119d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure1_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Dans la cité sur le lac,
+Vivent trois géants à six bras.
+Deux protègent les statues divines,
+Et le dernier garde leur trésor.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c24ff76a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure2_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Elle ne l'aime point ;
+La passion qui jaillit dans l'eau claire de la source n'est qu'artifice.
+Et aux heures froides et solitaires,
+Apparaît la vérité en son cœur.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/KaeyaTreasure3_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/NPCPic_GrannyShan_FR.txt b/Resources/Readable/FR/NPCPic_GrannyShan_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/NPCPic_GrannyShan_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/NPCPic_TeaMasterLiuSu_FR.txt b/Resources/Readable/FR/NPCPic_TeaMasterLiuSu_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/NPCPic_TeaMasterLiuSu_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Poem1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Poem1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..01f4ecf69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Poem1_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Les Archons de leurs pieds foulèrent la terre ;
+Poètes et bardes connurent leur visage.
+Brillance éternelle, incomparable beauté ;
+Tout comme toi.
+
+Les Archons de leurs pieds foulèrent la terre ;
+Érudits et sages connurent leur visage.
+Lueur d'étoile, traces de lunes ;
+Tout comme toi.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Poem2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Poem2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee68c3e4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Poem2_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Puis vint le jour de leur disparition ;
+Le monde perdit de son éclat.
+Dans la solitude comme dans les prières,
+Leur mumure s'est tu.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Poem3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Poem3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6ec10e17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Poem3_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Les Archons de leurs pieds foulèrent la terre ;
+Le monde fut empli de joie.
+Puis vint le jour de leur disparition ;
+Mais à moi peu m'importe :
+Car tu es toujours à mes côtés.
+(Fin)
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/PoemNote_FR.txt b/Resources/Readable/FR/PoemNote_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc925949e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/PoemNote_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+Composition de poèmes d'amour : les trois choses à savoir
+
+1. Respirer profondément, se remémorer tous les bons moments passés, et s'en imprégner.
+2. La musique réveille l'art, et l'art est une composante importante du poème d'amour.
+3. Un poème d'amour s'écrit d'une traite ! N'abandonnez pas à mi-chemin, l'inspiration est éphémère !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Poster1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Poster1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe0dd6b16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Poster1_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Le Bon Chasseur
+Le gibier le plus frais de Mondstadt, c'est chez nous !
+
+Plat du jour
+Assortiment de charcuterie
+En tant que principal fournisseur de viande de Mondstadt, nous comprenons le dilemme se posant à tous nos clients :
+« Saucisse, jambon ou bacon ? Que choisir ? »
+Les saucisses fourrées avec un mélange des meilleures viandes hachées font la joie des amateurs de viande, mais le jambon séché à la perfection est un délice dont on ne peut plus se passer ! Quant au bacon, gras et généreux, il rend nos plats irrésistibles...
+Si vous aussi vous hésitez entre les trois, notre assortiment de charcuterie est fait pour vous !
+Il comprend des saucisses maison, du bacon de sanglier chassé sur le Territoire des Loups et du jambon séché par les vents divins. Ceux-ci sont servis en égales portions, pour un maximum de plaisir ! De la menthe sauvage des Monts Dosdragon accompagne également l'assortiment pour garder la viande fraîche en toute circonstance !
+Venez essayer l'assortiment de charcuterie du Bon Chasseur ! Il n'attend que vous !
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Poster2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Poster2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..308a2298f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Poster2_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+À tous les amateurs de vin et de combat :
+Les bons vins distillés au Domaine de l'Aurore ont toujours su satisfaire la demande de spiritueux de qualité. Par ailleurs, nos recettes fiscales sont équivalentes à 11,4 %* des dépenses annuelles de l'Ordre de Favonius. Nous vous remercions de votre fidélité ; la Cité de Mondstadt et les Mondstadtois peuvent toujours compter sur nous.
+Mais la prospérité dont nous avons jusqu'ici joui est aujourd'hui menacée.
+Ces dernières années, le nombre de monstres autour de Mondstadt a considérablement diminué grâce aux actions de l'Ordre de Favonius. Mais bien que la cité soit devenue plus sûre, certaines espèces ont commencé à proliférer dans la nature en l'absence de prédateurs.
+Le Domaine de l'Aurore fait tout son possible pour protéger ses environs. Cependant, chaque semaine, dix arbres fruitiers sont endommagés par les sangliers en moyenne. Si cette situation persiste, nous craignons que notre production de vin ne soit mise à mal.
+
+C'est pour cela que nous avons besoin de recruter des gens comme vous ! Mondstadt et son vin ont besoin de vous !
+Rendez-nous visite au Domaine de l'Aurore avec votre meilleur équipement ! Ensemble, protégeons les vignobles !
+
+* Valeur indicative estimée à partir des données des années précédentes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Poster4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Poster4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Poster4_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Poster5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Poster5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb513ef0b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Poster5_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Mon trésor
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10001_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10001_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a9f4964c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10001_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Une lyre possède quatre cordes.
+Les jours qu'il passa en compagnie de la troupe furent sans doute les plus heureux de sa vie.
+Tout commença grâce à une rencontre fortuite avec le chef d'orchestre, sans remarquer que les fils du destin commençaient à se nouer.
+Puis, vint la rencontre de la bretteuse et celle de Kreuzlied.
+
+Le lyriste présenta une jeune fille dont il a fait la connaissance par hasard à ses camarades dans une taverne animée, dans l'allégresse du chant et de la danse.
+Sous l'effet du vin, il se mit à jouer de son instrument et entonna une chanson à tue-tête.
+
+Il ne voyagerait plus seul avec eux à ses côtés...
+L'idée d'être en leur compagnie jusqu'à la fin lui paraissait étrangement agréable.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10001_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10001_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..24921ca5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10001_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Le moindre espoir fut écrasé par une puissance colossale qui emporta avec elle la promesse de retrouvailles.
+Le voyageur vagabond avait de nouveau perdu le lieu qu'il considérait comme chez lui.
+
+Le mal incarné ôta le sourire de sa bien-aimée,
+et le conflit sans fin brisa son âme indomptable.
+Les douces mélodies réjouissantes se turent,
+puis laissèrent place aux bruits sourds et métalliques.
+
+Il le fallait. Pour ses camarades, son meilleur ami et toutes les tavernes qui n'auraient plus le plaisir de les accueillir...
+Pour la liberté, la vie et la vengeance contre le mal qui osa lui voler son sourire...
+Déterminé, le voyageur pinça la dernière corde de sa lyre et décocha sa dernière flèche.
+
+Il avait l'habitude de contempler le ciel bleu alors qu'il se faisait à sa nouvelle vie en terre inconnue.
+La voute céleste était partout la même, que ce soit ici ou dans son ancienne patrie...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10001_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10001_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c33cb063
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10001_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Le voyageur prit cette couronne en bois de saule avec lui avant de partir.
+Elle lui permettait de se souvenir de son amante dont la vie a été emportée comme un pissenlit par une douce brise.
+
+Lui, lyriste vagabond, s'était épris de cette jeune femme d'une contrée vinicole, prisonnière de la noblesse locale.
+Pour une raison qu'il ignorait,
+
+« Voir votre sourire ferait de moi le plus heureux des hommes. »
+« Je ne l'ai jamais vu depuis notre première rencontre... »
+« Je briserai les chaînes qui vous retiennent captive. »
+« Quand ce jour viendra, j'espère qu'un sourire pourra enfin se dessiner sur vos lèvres. »
+
+« Merci. J'apprécie votre gentillesse. »
+Ces paroles, aussi belles furent-elles, étaient seulement celles d'un chanteur...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10001_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10001_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd5dd3f1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10001_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Le voyageur venu d'une contrée lointaine portait cette fleur sur sa poitrine.
+
+Celui-ci avait mis derrière lui, une vie privilégiée au sein de sa patrie pour vivre libre.
+Arrivé dans une région entourée par des lacs dont l'eau était aussi limpide que bonne, son chemin croisa celui d'une demoiselle dont la moue semblait permanente.
+
+« Êtes-vous un voyageur d'une contrée lointaine ? ... Tout compte fait, cela m'importe peu. »
+« Vous êtes donc musicien ? Dans ce cas, je vous prierai de m'épargner vos chants enjôleurs et vos paroles vides. »
+« Je souhaiterais que vous vous souveniez de moi comme je suis à l'instant présent. »
+« Comme une jeune fille qui sera offerte en sacrifice lors du prochain festival. »
+
+Le voyageur, qui avait abandonné sa contrée, tenait cette fleur près de son cœur.
+Il jura de n'aimer personne d'autre que lui-même pour vivre sans attache.
+Toutefois, il garda cette jeune fille dans ses pensées et risqua même sa vie dans l'espoir de la sauver de son funeste destin...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10001_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10001_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d2df4170
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10001_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Le voyageur était sans cesse à la poursuite du destin et du temps qui ne cessait de s'écouler.
+Il revit le trépas des membres de l'orchestre qui s'opposa aux aristocrates dans l'abîme du temps éternel.
+
+Au cours d'un long périple, même la plus solide des montres peut cesser de fonctionner.
+Le soleil et la lune sont les seuls indicateurs infaillibles du temps qui passe.
+S'il voulait saisir l'essence du temps, le voyageur n'avait nul autre choix que de chasser la lumière.
+
+Les aristocrates qui résidaient dans leurs somptueux palais et la troupe qui se battait contre leur règne tyrannique...
+Les uns comme les autres furent balayés par le temps éternel et disparurent dans ses méandres.
+
+Sous un ciel nocturne dépourvu de lune, le cadran obscur refléta le visage las de l'étranger.
+« La dernière note retentit avant le tomber de rideau. »
+« Vous verrai-je sourire lorsque la tour de la place centrale s'écroulera ? »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10002_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10002_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..987bd5512
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10002_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Le brave héros savoura le goût de la victoire après son premier combat.
+Ce jour-là, il trinqua avec son meilleur ami dans l'allégresse et l'insouciance.
+
+Bien des années plus tard, il dirigea les chevaliers dans la défense de sa patrie lors d'un cataclysme sans précédent.
+La veille de la bataille, il demanda à son ami d'enfance de boire un verre en sa compagnie.
+
+« Je ne te pleurerai guère si tu ne reviens pas... »
+« Au contraire, je boirais en ton honneur comme aujourd'hui. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10002_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10002_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc140e9ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10002_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Afin de consoler son ami, le héros lui offrit une plume d'oiseau.
+Celle-ci était le symbole de toutes les aventures qu'il leur ait été données de vivre et de tous les trésors qu'il leur ait été donnés de trouver.
+
+L'un d'entre eux fut surnommé « Lion »,
+et devint un roi sans courronne, à la tête d'une armée de chevaliers.
+L'autre fut appelé « Loup »,
+et fut le soutien sans faille de son ami en l'aidant à gouverner dans l'ombre.
+
+En des temps tourmentés, ils furent l'épée et le poignard qui protégèrent leur cité.
+Cependant, cette histoire appartient désormais au passé.
+Comme de nombreux récits perdus dans la bataille.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10002_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10002_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5c920bd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10002_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Le héros, encore enfant, s'enfonçait dans la forêt mystérieuse dans la peau d'un rebelle.
+Son compagnon de jeu incarnait un chevalier, champion de l'aristocratie tyrannique.
+
+« Je me tiens sur le champ de bataille, tel un lion. Comme elle l'a fait autrefois, il y a mille ans. »
+« Ma lame inspirera des chants connus par les générations futures. »
+
+Le fracas de la fausse épée contre la branche de bois marqua le début de leur affrontement.
+Ce dernier dura jusqu'à ce que le héros parvint à arracher la couronne de l'aristocrate.
+
+Malgré le temps qui passe,
+cette couronne de fleurs rudimentaire demeura plus précieuse que le pouvoir de commander des hommes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10002_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10002_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2870a1509
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10002_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Le petit héros s'éclipsait de chez lui à la tombée de la nuit en compagnie de son ami pour s'aventurer dans la forêt des loups.
+Il pourchassait les sangliers avec son lance-pierres et livrait des batailles de longue haleine contre des ennemis imaginaires à l'aide d'une branche solide.
+Une fée le conduisit dans les profondeurs de la forêt, où il découvrit un trésor caché depuis un millénaire.
+
+Celui-ci était une petite fleur jaune.
+
+Un jour, le héros revint dans la chambre de son enfance et retrouvera les souvenirs qu'il avait gardés des aventures de son enfance.
+À sa grande surprise, la fleur n'avait toujours pas fané.
+Hélas, c'était la seule chose qui demeura intacte au cours de sa vie mouvementée.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10002_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10002_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e94a66dd2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10002_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Les ténèbres pleuvaient du ciel et les graines de la calamité s'enracinaient dans la terre.
+Partis en expédition, les chevaliers resserrèrent leurs rangs et adoptèrent une formation solide comme un glacier du nord pour faire face à ce cataclysme.
+
+L'acier de leurs espadons brillait, alors que le sang noir s'abattait comme une pluie empoisonnée.
+
+Le héros retourna chez lui, mais sans son fidèle ami.
+Rien n'était plus pareil, sauf le sablier qu'il lui avait offert.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10003_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10003_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..95837ad84
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10003_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Une coupe en or ordinaire.
+Sa seule particularité, s'il fallait en évoquer une,
+était qu'elle n'avait jamais été touchée par une goutte de vin.
+
+« Allez, essaie de boire un peu pour voir. »
+Ainsi plaisantait le supérieur hiérarchique du Protecteur.
+« Arrête de faire la tête ! Buvons et chantons à tue-tête ! »
+« C'est comme ça qu'on a le courage d'affronter le lendemain ! »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10003_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10003_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..16956eb19
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10003_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+L'emblème en forme de bouclier gravé sur cette plume brille sous la lumière pâle de lune.
+Il fut un temps où cette lumière inspirait la terreur dans les cœurs des scélérats.
+
+Le Protecteur possédait un titre prestigieux de chevalier,
+mais à la tombée de la nuit, il dissimulait son emblème et son visage.
+Rien ne l'empêchait alors de faire ce qu'il devait faire ;
+des actions qui ne pouvaient pas être effectuées par un noble chevalier.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10003_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10003_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bf8b2fbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10003_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Selon lui, il était indispensable d'avoir un plan de secours en toute circonstance.
+Ce bandeau était là pour le lui rappeler.
+En cas d'urgence, l'objet pouvait aussi servir de bandage pour arrêter une hémorragie.
+
+Selon cette conviction, il forma de nombreux chevaliers sous les ordres de son ami à l'escrime.
+Ensuite, il devint le mentor d'un chevalier blanc qui avait soif de justice.
+Toujours armé de cette conviction, il empêcha d'innombrables graines du mal de germer.
+
+Tant qu'il était préparé à toute éventualité,
+tout irait bien, même s'il n'avait plus la force de se battre,
+de protéger son ami ou cette demoiselle qui aimait chanter...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10003_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10003_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0941e2b02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10003_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Seule la douce voix d'une certaine demoiselle
+pouvait apaiser sa personne.
+
+Hélas, leur histoire fut brève.
+Le chevalier se vida de son sang,
+et la jeune fille, de ses larmes.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10003_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10003_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..11394f9c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10003_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Le bruit des aiguilles de l'horloge et la lueur de la chandelle l'accompagnaient sa lecture des rapports d'incidents.
+Son épée et son grand manteau noir étaient ses plus précieuses possessions.
+Le Protecteur solitaire n'avait que son ombre pour le suivre lorsqu'il voyageait.
+Peu importe sa destination, le temps ne lui suffisait jamais.
+Son supérieur hiérarchique, insouciant et fier, se moquait de sa nature brusque de son visage inexpressif et de son aversion pour les plaisirs de la vie.
+
+Cependant, le Protecteur n'avait que cure de ces railleries du passé. Le présent et l'avenir étaient ce qui lui importaient.
+Ce n'était qu'en éradiquant toute trace de mal par tous les moyens
+qu'il pouvait s'assurer que son ami puisse avoir un avenir paisible.
+
+Ce n'était qu'en regardant cette demoiselle sur la place
+qu'il avait le temps de réfléchir aux choses qu'il s'était interdites.
+
+Parmi lesquelles figurait son propre avenir...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10004_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10004_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dca432d9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10004_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Une tasse de thé claire, scintillant au clair de lune.
+On l'utilisa autrefois pour la divination,
+croyant que l'eau qu'elle abrite était le reflet de la mer d'étoiles.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10004_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10004_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..180e5bcd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10004_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Un rapace aussi rapide que le vent. Son existence est un miracle en soi.
+Doté d'une vision perçante et de griffes tranchantes,
+ses grandes ailes peuvent le faire voler à une vitesse fulgurante.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10004_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10004_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..70fc8121a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10004_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Une paire de boucles d'oreilles sculptées dans un métal qui brille comme les étoiles.
+Mais ce que les commerçants ne savent pas, c'est qu'il vient d'une étoile déchue des temps anciens.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10004_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10004_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8108dcf9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10004_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Une petite fleur bleue qui a poussé entre les fissures d'une stèle antique.
+La tombe est le domaine de la mort ; mais de ses failles le miracle de la vie a jailli.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10004_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10004_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8de16f0eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10004_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+On dit souvent qu'il faut lutter pour la victoire, mais attendre pour un miracle.
+Le sable autrefois roche ; n'est-ce point un miracle ?
+Et notre rencontre ; n'est-point là aussi un miracle ?
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10005_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10005_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c015f6371
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10005_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Le berserker sanguinaire ravagea les terres, combattant hommes et démons, et défiant même les Archons.
+Dans un lieu où les cendres de la dévastation flottaient encore dans les airs, il vint à rencontrer un monstre géant.
+Son masque de fer n'aurait pu dissimuler sa rage ; un combat sans fin éclata.
+Heures, jours et années s'écoulèrent avant que le monstre soit vaincu.
+Le berserker aspira la moelle de sa corne cassée ; ainsi célébrait-il sa victoire.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10005_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10005_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1f45dadc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10005_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Le village natal du berserker tomba face aux troubles de la guerre entre Archons et hommes.
+La roseraie prit feu, et les oiseaux de mauvais augure se nourrirent de leurs semblables.
+Renaissant dans les flammes, le berserker s'abandonna à sa soif de sang et de vengeance.
+Les plumes noires dispersées sur le champ de bataille se teintèrent de sang face à sa rage vengeresse.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10005_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10005_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..247a4edeb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10005_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Au milieu des flammes qui ravageaient son village, le berserker perdit sa plaisante apparence.
+Son masque de fer devint son visage, désormais froid et inhumain.
+Le masque fut un jour brisé lors d'un combat.
+Fendu, il arracha la chair qui y était à présent collée.
+Mais ni la douleur, ni le sang n'auraient pu arrêter les pas du berserker.
+Il continua de hurler jusqu'à ce que son visage soit recouvert de sang, frais et coagulé.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10005_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10005_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..74f0478a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10005_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Avant qu'il ne sombre dans la folie, le berserker avait pour habitude de passer son temps dans la roseraie.
+Il n'avait ni famille, ni amis, ni amante.
+S'occuper des roses était son seul loisir hors du champ de bataille.
+Les fleures épineuses semblaient être sa seule source de réconfort.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10005_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10005_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4612cc364
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10005_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Mais nul n'échappe à la mort, même le plus brave des combattants.
+Alors que le sang séchait à ses pieds, le berserker sentit sa volonté faiblir.
+Il avait rencontré son ultime adversaire, et son sort fut dès lors scellé.
+Sur le champ de bataille aux rivères de sang, son sablier se teinta de route sous le soleil couchant.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10006_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10006_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9692fa7fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10006_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Les artistes martiaux ne montent jamais dans l'arène sans avoir préalablement bu un verre de vin.
+Deux combattants s'affrontant lèveront ainsi chacun leur verre à leur adversaire.
+Et, calmes et imperturbables, s'affrontent ensuite avec le plus grand respect.
+Car telle est la véritable signification du toast avant le combat. Il ne sert ni à glorifier la victoire, ni à couvrir la défaite de honte.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10006_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10006_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c908bf99e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10006_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Une plume obtenue par un artiste martial doué sur un oiseau en plein vol.
+La puissance des coups n'est pas le plus important dans les arts martiaux.
+L'agilité et la vitesse de réaction forgées par des années d'entraînement comptent tout autant.
+Un artiste martial porte cette plume sur sa poitrine comme preuve de son talent extraordinaire.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10006_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10006_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef7af3950
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10006_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un bandeau rouge à la couleur passée qui ornait autrefois le front d'un combattant.
+Il sert à prouver que son porteur a commencé la pratique des arts martiaux à son plus jeune âge ; il représente également l'ambition l'habitant.
+Chaque jour à l'aube, le jeune combattant s'entraînait dans la forêt.
+De nombreuses années plus tard, il devint instructeur ; bien que les années aient passé, il continua d'afficher la même souplesse et la même rapidité qu'à son jeune âge.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10006_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10006_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9786a80de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10006_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+L'artiste martial s'entraînait jour et nuit depuis que son maître l'avait reconnu.
+Malheureusement, les blessures sont inévitables lors de la pratique des arts martiaux.
+Un jour, conformément aux instructions qu'il avait reçues, il cueillit une petite fleur rouge dans la forêt.
+Ses cicatrices ne disparaîtraient jamais ; mais du moins pourrait-il atténuer la douleur.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10006_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10006_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..84becfa0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10006_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un sablier rempli d'eau qui mesure le temps qui s'écoule. L'artiste martial le portait en toute occasion.
+Qu'il s'entraîne sous la chute d'eau ou qu'il pratique sa position sur un tronc,
+il endurait toute souffrance seul.
+Chaque seconde était par ce sablier enregistrée.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10007_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10007_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0acf9e444
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10007_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Tout élève d'école militaire connaît le terme « entraînement libre », et sait que la liberté n'a rien à y voir.
+L'instructeur s'assoit, regardant ses élèves s'entraîner durement.
+Une tasse de thé noir beaucoup trop sucrée vient égayer son après-midi.
+Ce moment tranquille du quotidien est le privilège de l'instructeur, et témoigne de son autorité.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10007_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10007_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c9d2712e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10007_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Le talent au combat de l'instructeur a été acquis sur le champ de bataille.
+Il n'enseigne pas uniquement des techniques de combat à ses élèves.
+Survivre est plus important que tuer ou défendre.
+Tous ses enseignements sont un hommage aux vétérans.
+Car c'est grâce aux sacrifices de ses frères d'armes qu'il vit encore aujourd'hui.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10007_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10007_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4bac320f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10007_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+« Je ne suis pas qualifié à commander une armée en tant que général,
+mais je ne suis pas non plus qualifié pour être autre chose qu'un soldat. »
+« Être sévère est tout ce que je peux faire pour ces enfants,
+puissent-ils ainsi survivre plus longtemps sur le champ de bataille. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10007_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10007_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..968ea91ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10007_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Tous les élèves de l'école militaire connaissaient la sévérité de l'instructeur.
+Mais chaque semaine, il portait toujours une fleur jaune sur sa poitrine pendant un jour ou deux.
+Ses élèves étaient soulagés de voir leur instructeur sourire de temps en temps.
+Car lorsqu'il portait la fleur, la journée était leur et ils étaient libres de rentrer chez eux.
+Une fois qu'ils étaient partis, l'instructeur allait au cimetière.
+Après un moment de silence, il rendait hommage aux noms familiers gravés sur la pierre.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10007_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10007_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c02131d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10007_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Une montre de poche âgée que l'instructeur garde toujours sur lui. Il ne s'agit pas d'un modèle militaire.
+Cette montre lui indiquait le moment de la charge contre l'ennemi lorsqu'il était jeune soldat.
+Elle marqua victoires comme défaites, et compta les derniers instants de nombre de soldats.
+Mais pour ses élèves, elle représente les épreuves endurées sur le long chemin de celui qui devient soldat.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10008_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10008_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3a58da2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10008_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Les parieurs sont tous plus ou moins superstitieux ; beaucoup aiment posséder un gobelet à dés personnalisé, par exemple.
+Cette coupe appartenait à une femme ; étonnamment, aucun mécanisme secret n'y est caché.
+Le destin décide du sort de la moitié des dés ; le sort de la moitié restante est décidé par l'homme.
+Et pourtant, jamais elle ne lança les dés en dehors de la table de jeu.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10008_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10008_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9dadffe1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10008_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Cette plume colorée ornait le chapeau d'une parieuse. Un accessoire aussi flamboyant avait le don de répugner aux aristocrates.
+Ces derniers étaient aveugles au mécanisme caché à l'intérieur.
+Au moment critique du jeu, la parieuse tira rapidement son atout d'une main furtive.
+Les visages dédaigneux des aristocrates se figèrent après avoir vu la carte.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10008_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10008_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..97398b25c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10008_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ces boucles d'oreilles extragavantes représentent parfaitement la richesse fluctuante de la parieuse.
+Leurs gemmes d'azur dégagent une douce lueur, paisible comme le ciel et calme comme le lac.
+Ces bijoux étaient recouverts d'un sédatif permettant de garder son sang-froid en jeu.
+Rester calme est la clé de la victoire quand on joue avec sa vie.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10008_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10008_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..143525aac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10008_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Les parieurs aiment à faire montre de leur richesse, quand bien même celle-ci peut disparaître en un instant.
+Elle portait cette grande fleur exotique à l'oreille ; nul doute qu'elle accroche le regard.
+Mais nul ne voyait jamais le dé truqué qui y était caché.
+Le dé n'était mis à profit qu'en dernier recours.
+Changer les dés sous le regard des joueurs, voici comment elle tournait la chance en sa faveur.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10008_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10008_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffb4f58c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10008_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Le timing est essentiel à la triche du parieur.
+C'est pour cette raison qu'elle glissait toujours cette montre dorée dans la poche de sa poitrine.
+Nombres de parties furent sauvées grâce à sa perception du temps.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10009_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10009_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a170827d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10009_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Une coupe en argent d'un aristocrate exilé. Une gemme portant les armoiries de sa famille l'ornait autrefois.
+Après que la honte de l'exil eut frappé sa famille, il retira de la coupe le symbole qui jadis faisait sa fierté.
+Ce faisant, il cassa l'objet, qui ne put plus contenir de liquide.
+Mais l'exilé continua de la porter, jusqu'à la fin de son périple.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10009_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10009_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..828b43a8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10009_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+L'exilé parcourut les plaines et les forêts, voyageant seul dans la nature.
+À travers les nuages sombres, une plume d'azur atterrit sur son épaule.
+Elle provenait d'un oiseau effrayé fuyant le faucon, tout comme lui marchait en exil.
+Cette plume représente l'esprit libre tel l'oiseau de l'exilé.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10009_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10009_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7bf1e469
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10009_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+L'exilé était l'héritier d'une famille noble. Il passa son enfance insouciante dans un palais d'or et d'argent.
+En ces temps révolus, le diadème de son père représentait dignité et noblesse.
+Les ans passèrent, et sous les assauts d'une querelle familiale le sang vint à couvrir les murs du palais.
+Le diadème devint ensuite la preuve du crime de l'exilé. Il l'a accompagné dès lors.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10009_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10009_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..327d47a90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10009_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Cette histoire eut lieu avant que l'exilé ne prenne part à la querelle qui déchira sa famille.
+Cette fleur germa avant que ne fut versée la première goutte de sang.
+Témoin de la cruauté de l'homme, l'exilé abandonna sa bonté au passé.
+Mais cette fleur fanée, tout comme son sourire disparu, sera à jamais un trésor chéri.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10009_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10009_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..10d164e0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10009_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+L'exilé reçut cette montre de poche alors qu'il était encore enfant.
+Elle l'accompagna dans tous les bons moments de l'enfance ;
+mais la tragédie vint mettre fin à cette paisible époque.
+L'exilé n'eut nul autre choix que de partir.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10010_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10010_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e158ab56d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10010_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ue ancienne coupe dorée utilisée par l'aventurier pour boire. Il l'aurait trouvée dans d'anciennes ruines.
+De mystérieux motifs y sont gravés, et l'objet est orné de gemmes à l'éclat terni.
+Le jour vint où l'aventurier dit adieu à sa vie de nomade ;
+il troqua alors la coupe contre une poignée de moras.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10010_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10010_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..104fbb951
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10010_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un aventurier traversa un jour une forêt à l'affût de bêtes inconnues.
+Alors qu'il avançait, il trébucha sur une branche et s'évanouit.
+Reprenant ses esprits, il vit une fille si belle qu'il décida d'abandonner sa vie d'aventures.
+L'inconnue aux cheveux ornés de plumes était telle une apparition de rêve.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10010_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10010_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..128c8dba1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10010_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ce bandana vert n'a rien de spécial, mais son tissu est résistant et absorbe parfaitement l'humidité.
+Son propriétaire était aussi quelqu'un de très ordinaire.
+Mais les secrets cachés entre la lointaine voûte étoilée et les ténèbres des abîmes profonds,
+attendent tous d'être découverts par des humains ordinaires.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10010_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10010_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c644e46f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10010_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Un aventurier ambitieux trouva cette fleur robuste dans des ruines lugubres.
+Ému par la fleur défiant les terres sans vie, il en oublia presque les trésors qu'il était venu chercher.
+Après un temps de réflexion, l'aventurier la cueillit et se l'accrocha à la poitrine, avant de pénétrer plus avant dans l'obscurité.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10010_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10010_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc17c246c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10010_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Une montre de poche ayant appartenu à un aventurier, fabriquée dans un esprit de simplicité par un maître horloger, dans la tradition de la Guilde des Aventuriers.
+L'aventurier passait ses journées dans l'obscurité des ruines. Le bruit de la montre son seul rappel du temps passant.
+Et des années plus tard, ayant échangé cette vie contre une vie normale,
+il continua de chérir l'objet, désormais posé avec soin en sa demeure, attendant sa prochaine aventure.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10011_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10011_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..806b7c3db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10011_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Autrefois vivait un enfant chéri par la fortune ; même les bandits de long chemin n'auraient pu lever la main sur lui.
+L'enfant devint homme. Un soir qu'il revenait ivre de la taverne, trébuchant ivre dans une ruelle adjacente,
+un bandit s'apprêtait à le dévaliser dans le noir, profitant de son état d'ébriété avancé.
+Mais alors qu'il levait son arme pour l'assommer, une bouteille qu'on aurait dit venant de nulle part atterrit sur le crâne du bandit.
+Sans doute une bagarre d'ivrognes avait-elle éclaté quelque part ; une chose est sûre cependant : peu peuvent se vanter d'être aussi chanceux.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10011_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10011_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cc367d37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10011_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Même les monstres les plus féroces ne sont pas de taille lorsque la chance vous sourit.
+Le garçon se promenait dans la forêt sans savoir qu'un monstre avait déjà fait de lui sa proie.
+Alors que le jeune homme s'absorbait dans la contemplation de quelques champignons colorés, le monstre bondit, pour s'étaler sur les champignons vénéneux.
+Il pensait avoir coincé sa proie ; une plume de faucon atterrit alors sur son dos.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10011_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10011_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..846dd16be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10011_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+L'homme que mère fortune garde peut trouver des trésors inestimables même dans les plus profonds des pièges.
+Le garçon se promenait un jour dans des ruines, lorsqu'il chuta accidentellement dans un puits.
+Il fut réceptionné par un matelas de velours qui, au cours des années, s'était désintégré en une épaisse couche de poussière.
+Et juste ainsi, le garçon mit la main sur un trésor caché là par les aristocrates ; il fit du diadème qu'il récupéra le symbole de sa fortune.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10011_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10011_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5881a1560
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10011_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Celui béni par la chance est généralement témoin de plus de miracles dans sa vie que l'homme du commun.
+Le trèfle à quatre feuilles est un porte-bonheur assez rare à trouver.
+Le garçon trouva l'un de ces trèfles par hasard, alors qu'il jouait dans un champ.
+Il le mit dans sa poche après l'avoir cueilli.
+Était-ce lui qui avait trouvé le trèfle, ou le trèfle qui l'avait trouvé lui ?
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10011_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10011_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c59768d84
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10011_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Lorsque la chance sourit à l'homme, elle peut même effacer les traces du passage du temps.
+Le chanceux n'avait point de famille, et encore moins d'enfants.
+Mais sa vie l'avait amené à rencontrer nombre de personnages qu'il considérait sa famille.
+Alors qu'il passait ses derniers moments, il vit un sablier au sein duquel s'écoulait le sable, rappel du temps qui passe.
+Il rit un instant, puis fit feu de son lance-pierre, ce faisant brisant le sablier.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10012_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10012_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5018653df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10012_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Une délicate tasse à thé ayant appartenu à une érudite. Cet objet d'art en porcelaine est orné de motifs dorés.
+Contrastant avec le désordre du lieu où elle fut trouvée, elle semble suggérer que sa propriétaire est issue d'une famille riche.
+Peu soucieuse de l'utilité ou de la délicatesse de la tasse, l'érudite l'utilisait pour y déposer sa plume.
+Sali par des tâches d'encre, l'objet a fini par perdre son élégance d'antan.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10012_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10012_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..94096585a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10012_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+La plume de l'érudite provient d'un oiseau exotique.
+Sa couleur originelle a été recouverte par l'encre noire.
+Sa propriétaire n'a jamais pensé à en changer.
+Tout comme le soldat ne quitte jamais son arme, la plume était toujours à ses côtés.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10012_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10012_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f444d11d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10012_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+La poursuite du savoir est un pari risqué. Celui qui y dévoue sa vie court le risque d'y avoir perdu son temps.
+L'érudite sacrifia la moitié de sa vie à ses recherches, prenant note sur note et se perdant dans ses calculs.
+Incapable de trouver les réponses à ses questions, elle se mit à questionner son choix de carrière, perdant davantage de temps.
+Sa vue autrefois perçante avait souffert elle aussi des heures de lecture intense.
+Mais la réponse à ses interrogations était encore hors de portée.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10012_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10012_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd5160da8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10012_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Les occasions étaient rares pour l'érudite de pouvoir admirer les fleurs, occupée qu'elle était dans sa tour d'ivoire.
+Un admirateur lui avait offert cette fleur exotique, espérant ainsi lui apporter quelque réconfort dans sa vie solitaire.
+L'érudite accepta son cadeau avec gratitude et transforma cette fleur en marque-page.
+L'objet ne manqua dès lors pas d'apporter une touche de couleur à ses livres arides.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10012_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10012_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d97cf516
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10012_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Une horloge placée soigneusement sur le bureau de l'érudite.
+Être le nez dans les livres jour et nuit lui avait fait perdre la notion du temps.
+L'horloge était sa compagne dans sa quête du savoir.
+Tout le temps passé dans ses recherches finit un jour par payer.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10013_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10013_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..61d71014c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10013_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Le remède que contenait ce récipient a séché depuis fort longtemps, mais son odeur amère demeure.
+Le médecin itinérant sauva plus d'une vie grâce à lui.
+Et seul ce remède lui tint compagnie lorsqu'elle tomba dans les griffes de la maladie.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10013_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10013_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..10a664f6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10013_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Le médecin itinérant bravait la nuit noire pour visiter ses patients.
+Quiconque s'aventure la nuit se doit de redoubler de vigilance, car le danger rôde en permanence.
+Mais les nuits sans sommeil finirent par avoir raison du docteur ; à son tour elle tomba malade.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10013_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10013_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fb1649a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10013_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Durant ses jours de nomade, le médecin passait chaque jour par monts et par vaux.
+Qu'il pleuve ou qu'il vente, jamais elle ne s'arrêtait.
+Ce mouchoir ne servait pas seulement à protéger ses cheveux en désordre ; il servait également de bandage.
+Il l'accompagna dans ses épreuves, et devint son loyal partenaire.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10013_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10013_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e36b967b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10013_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Le médecin itinérant voyagea à travers les terres à la recherche d'herbes médicinales rares, telle une aventurière.
+Sur une falaise raide entre des rochers humides, elle trouva ce lotus argenté.
+Cette fleur n'a jamais été utilisée comme remède ; mais son odeur délicate accompagna le médecin à partir de ce jour.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic10013_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic10013_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..77f242b51
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic10013_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Chaque seconde compte lorsque l'on est au chevet d'un blessé grave.
+La précision de cette montre de poche a maintes fois permis au docteur d'accomplir des miracles.
+Mais lorsque approcha son heure, tout ce qu'elle put entendre fut son tic-tac régulier.
+Ce qui autrefois sauva des vies, à la fin fut son éloge funèbre.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14001_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14001_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ca4896aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14001_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+L'étranger, qui trouvait de l'espoir pour les autres,
+buvait à une coupe sculptée dans la glace.
+
+Boire le vin amer de cette coupe était semblable à avaler un essaim de piques gelées piquant chaque recoin de la gorge.
+Les gens ordinaires auraient eu du mal à apprécier ce goût si particulier ; mais l'homme taciturne en tirait un grand plaisir.
+
+Le guerrier, aussi silencieux que la neige, bloquait de son corps les vents mordants déversés par les étoiles.
+Mais la demoiselle qui peignait, qui ne pouvait se contenter d'être protégée, laissa à celui qu'elle admirait ces ultimes recommandations :
+
+« Si la crainte et le désespoir, deux sentiments qui sont dans notre nature, t'accablent ou t'empêchent à jamais de revenir...
+... Alors, je t'en conjure, vis. Ne t'éteins pas à notre suite, languissant pour toujours sous le silence gelé. »
+
+Avalant une nouvelle gorgée de vin pour se donner courage face au périple qui l'attendait, l'homme détourna le regard des yeux humides de la jeune fille.
+Et c'est ainsi qu'il partit pour un voyage sans fin vers les profondeurs enneigées.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14001_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14001_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e1f4c903
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14001_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+La plume d'un rapace qui n'appartient pas à l'hiver mordant. Elle est froide au toucher.
+On peut presque entendre en la prenant en main des cris s'élevant dans la tempête de neige, insoumis mais condamnés.
+
+Sans nid ni abri où se reposer, l'oiseau fait fièrement face à la tempête.
+Cette plume a subi l'assaut de la neige et du gel, qui l'a recouverte de perles de givre.
+
+Elle ornait autrefois le corps d'un faucon, mais en fut arrachée par les vents glacials.
+Longtemps, elle erra au hasard dans les airs, puis finit par rejoindre le sol sous l'action du poids du givre la recouvrant.
+
+« J'ai confiance que les oiseaux te suivront, et retrouveront le chemin des luxurieux jardins du palais d'été.
+Ceux qui furent chassés par le froid cruel, tous les enfants qui n'ont plus de foyer, reviendront grâce à toi dans le nid. »
+
+Le guerrier, sur les épaules duquel reposait un poids si important, s'immobilisa dans la neige virevoltante, cherchant à deviner la couleur de la plume.
+Prise dans sa gaine de glace, elle allait accompagner le héros dans sa quête, perdant un peu plus ses couleurs à chaque pas.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14001_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14001_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1891ef99a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14001_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Emportant avec lui le faible espoir de salut d'un royaume entier, le héros commença son périple.
+Portant la couronne de l'hiver, il disparut d'un pas décidé, s'enfonçant jusqu'à disparaître dans l'incessante tempête glacée.
+
+Protégé par le pacte qui l'unissait avec le royaume de la montagne et son peuple aux yeux clairs, jamais le héros ne craignit l'inconnu qu'il rencontra derrière le rideau de glace.
+Les paysages autrefois luxuriants qu'offrait la montagne, les bénédictions qui avaient cessé de tomber du ciel – voilà pour quoi se battait l'homme, et pourquoi sa volonté ne faiblissait pas.
+
+« Franchissant la porte gelée, et s'enfonçant dans les profondeurs des vallées, »
+« Il brisera la branche argentée, et redonnera espoir au royaume enneigé. »
+
+Ainsi chantait la demoiselle, souhaitant apporter quelque réconfort à son peuple, et chérissant les souvenirs qui les unissaient.
+Elle était convaincue qu'il lui reviendrait, porteur d'espoir et de la chaleur du printemps.
+
+Mais le guerrier qui avait disparu dans la tempête ne put revenir à temps.
+Polie par le temps, une haine tenace continue de lui reprocher à tort sa « fuite »...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14001_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14001_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..16f77b07e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14001_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Cette fleur de glace éternellement gelée a été cueillie par des mains délicates.
+D'aucuns prétendent qu'elle leur permet d'embrasser le froid.
+
+« Cette quatrième fresque a été préparée à ton attention. À jamais ton image demeurera gravée sur ce mur.
+Pour cette fresque, pour tout le monde, je resterai là à t'attendre, priant pour ton retour... »
+
+La jeune fille se tenait devant le mur blanc, et posa une fleur délicate sur le torse du guerrier en souriant.
+C'était une personne élégante et tranquille, même face à la mort et au désespoir.
+
+Ses actes héroïques furent oubliés et emportés par les blizzards du nord ;
+mais lorsqu'enfin fondirent les neiges et s'essouflèrent les vents glacés, la fleur était toujours là, aussi éclatante qu'au premier jour.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14001_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14001_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2651a8a7f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14001_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un sablier antique dans lequel s'écoule de la fine neige poudreuse.
+Même le plus froid des hivers ne peut arrêter le temps.
+
+« Le froid venu du ciel peut même geler le temps. »
+Ce mythe fut longtemps répandu dans les hameaux enneigés de la montagne.
+
+La nuit était déjà tombée quand le héros traversa le mur de vents déchaînés et de rafales glaciales.
+Ni la lumière du soleil ni le clair de lune ne peuvent pénétrer le vent pâle.
+Même le plus intense de tous les blizzards ne peut figer le cours du temps,
+
+quand bien même la cité est prisonnière de la neige.
+Et même le plus grand des héros finit par tomber dans l'oubli.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14002_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14002_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..734d8e971
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14002_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Une coupe ayant appartenu au dompteur de foudre.
+Peut-être son ancien propriétaire l'utilisait-elle pour y boire la foudre ?
+
+Aussi puissant qu'il fut, le dompteur de foudre était un mortel, soumis lui aussi à ses émotions.
+La rage et l'extase viennent et vont en un instant, tout comme le tonnerre.
+Cette coupe fut témoin des exploits de cet homme, mais aussi de ses joies, de ses colères et de ses peines.
+
+Cette coupe contint le vin utilisé en offrande dans la famille du héros.
+Peut-être de cette coupe tira-t-il le courage d'affronter la bête vivant au nord ?
+Peut-être aussi fut-elle son seul compagnon lors des derniers moments de solitude.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14002_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14002_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7dbb5889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14002_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un insigne de la forme d'une plume de faucon traversant l'orage.
+Son porteur peut presque entendre le grondement du tonnerre et ressentir la chaleur du volcan.
+
+Ne crains ni la foudre ni le volcan ;
+le faucon sa plume a laissé dans les bois brûlés.
+Le guerrier fabriqua un insigne d'améthyste imitant la plume.
+La plume violette brillait sous le regard de ses ennemis.
+Sur l'objet l'éclair scintillait,
+tel le présage de la fin proche de la bête de foudre.
+
+Comme le faucon, le guerrier avait conquis le tonnerre et les flammes,
+et décapita enfin le monstre.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14002_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14002_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..84f9b52e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14002_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un diadème très ancien.
+Il brille de l'éclat de l'éclair dompté.
+
+La bête féroce
+avait asservi le peuple de son puissant pouvoir.
+Mais l'éclair est éphémère,
+et comme ce dernier, la puissance de la bête disparut bientôt.
+
+Le guerrier vainquit le monstre dans l'orage,
+et prit le diadème comme trophée.
+Mais le passé n'est jamais réparable.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14002_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14002_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f47a7857
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14002_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Une petite fleur violette cueillie lors d'un orage.
+Son porteur ne craint ni l'éclair ni la foudre.
+
+Cette fleur ne germe que sous l'orage, et jamais ne se fane sous la pluie incessante.
+Il s'agit de la Fleur de Tonnerre, cueillie avec soin par le dompteur de foudre.
+
+Le guerrier portait toujours cette fleur avant d'affronter la colère de la foudre.
+Sa résolution ne flanchit jamais, même lorsqu'il combattit la bête de foudre.
+Peut-être la fleur n'était-elle qu'un caprice pour le guerrier ;
+mais les voyageurs virent en elle la source de la détermination qui conquit la foudre.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14002_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14002_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5eaa76e35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14002_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Un sablier ayant appartenu au dompteur de foudre. Des fragments Électro y remplacent le sable.
+Ces derniers se brisent et chutent avec le temps qui passe, pour fusionner à nouveau à la base du sablier.
+
+Un sablier en améthyste fabriqué par le guerrier qui vainquit la bête de foudre.
+À l'image de la foudre qui s'abat, le temps passe en un instant.
+Même le dompteur de foudre ne pouvait dompter le temps.
+
+Emprisonnés dans ce sablier, la foudre et le tonnerre obéissent au temps,
+leurs fragments se brisant et fusionnant à l'infini pendant qu'il passe silencieusement.
+La compréhension du cycle de la vie et de la mort que le dompteur de foudre acquit grâce à l'objet lui permit de venir à bout du monstre.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14003_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14003_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e08800fda
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14003_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Une coupe qui contenait de la lave. Une faible chaleur s'en dégage encore.
+Cet objet appartenait à celui qui marcha sur le feu et contenait l'essence de sa sagesse.
+
+Le Marcheur du feu s'amusait souvent avec cette coupe, qui resta intacte malgré la chaleur étouffante à laquelle elle était exposée.
+Une légende raconte que son propriétaire y buvait de la lave comme on buvait du bon vin.
+N'importe quelle boisson s'évapore avec la chaleur, mais la sagesse demeure, même dans les flammes les plus ardentes.
+
+Pour le Marcheur du feu, le bon vin n'est qu'un catalyseur de la sagesse.
+En état d'ivresse, même la plus petite étincelle pourrait donner naissance à des idées géniales.
+
+Une coupe silencieuse, qui a été témoin de la naissance de la sagesse des flammes.
+Elle était emplie de fierté avant le départ du Marcheur du feu pour son dernier voyage.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14003_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14003_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..918e68e27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14003_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Le Marcheur du feu arracha cette plume à un oiseau qui chantait au milieu des flammes.
+On pourrait presque entendre le battement des ailes de cet oiseau en la portant.
+
+La légende dit qu'il existait un oiseau solitaire qui chantait dans les flammes.
+Le peuple l'adorait comme un totem tandis que le roi le considérait comme un symbole de noblesse.
+
+Le Marcheur du feu s'isola du monde en emportant cette plume sur lui.
+Il restait seul, peu importe sa destination et ne laissa aucune trace.
+Certaines personnes dirent entendre des cris s'élever de la Mer Cendrée.
+Nul ne savait s'il s'agissait du cri de l'oiseau ou d'un signe de vie du Marcheur du feu.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14003_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14003_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f100913a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14003_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un diadème ayant appartenu à un sage vivant près de la Mer Cendrée.
+En le regardant, on verrait presque encore sa silhouette au milieu des flammes.
+
+Ce diadème en agate rouge fut forgé dans la sagesse et la ténacité, et peut résister à la plus élevée des températures.
+Il a été forgé dans la sagesse et la ténacité, et nombreux furent ceux qui le désirèrent ou le craignirent.
+
+« Comment ce jeune homme ose-t-il défier la Mer Cendrée ?! C'est un blasphème comme on n'en a pas vu depuis des siècles ! »
+« Cet homme arrogant va sûrement être tout dévoré par la mer flambante. Ses cendres seront dispersées dans le ciel et réduites à néant. »
+
+Les professeurs envieux ont demandé à leur élève d'entrer dans la mer flamboyante en portant le diadème.
+À leur grande surprise, il se promena sereinement dans le magma et disparut à l'horizon.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14003_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14003_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e567f4a8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14003_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Une fleur qui ne s'épanouit que dans les flammes.
+La douleur qu'elle inflige ne rend que son possesseur plus résistant.
+
+Une fleur rouge feu qui brille comme de l'agate scintillante.
+Cette fleur de flammes était autrefois portée en broche par le Marcheur du feu.
+
+À la fin de sa vie, le Marcheur du feu disait :
+« Cette fleur s'est épanouie dans les flammes. Si le feu ne m'a pas réduit en cendres,
+vous trouverez certainement les étincellements de flammes à travers les chaleurs et les fumées dans cette fleur. »
+
+Des fidèles parvinrent au bord de la Mer Cendrée en poursuivant des étincelles.
+Le Marcheur du feu était introuvable, mais ils virent les fleurs s'épanouir dans les cendres.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14003_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14003_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..693cb55ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14003_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Le sable que contient ce sablier n'est pas comme les autres : il s'agit de sable brûlant.
+Le temps s'écoule comme de la lave qui ne laisse aucune trace.
+
+Bien avant la traversée de la Mer Cendrée,
+on dit que le Marcheur du feu avait passé cent ans de plus en ermite.
+Cependant, cette courte évasion ne soulagea pas son tourment.
+
+Ne pouvant supporter davantage les affres dans lequel le plongeait le feu incessant, l'ermite fabriqua ce sablier pour l'accompagner dans le long déroulement du temps.
+Dans les flammes brûlantes, le sable chaud et écarlate s'écoulait dans le sablier jour après jour.
+
+Le pauvre Marcheur du feu ne craignait pas les flammes ardentes, mais il ne parvint pas à échapper à la brûlure de temps.
+Être délaissé par ses élèves et ses proches étaient les flammes amères auxquelles il succomba.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14004_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14004_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3eb07c91b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14004_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+La tasse préférée de la jeune fille.
+Elle buvait du thé noir dedans autrefois.
+
+Manger tranquillement ses pâtisseries et siroter thé loin du monde banal
+étaient des privilèges qui lui étaient réservés.
+
+« Cette fleur sera ma médaille. Cela me suffira. »
+Ces paroles furent celles d'un chevalier lors de leur première rencontre.
+« Mais mon cœur vous... »
+Ne pas terminer cette phrase était son choix,
+mais c'était aussi les chaînes qui l'écrasaient.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14004_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14004_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..63dfc46dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14004_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un délicat accessoire fait de plumes exquises.
+Les années l'ont recouvert de poussière.
+
+Le temps se figea pour la jeune fille depuis sa rencontre avec le chevalier.
+Rien ne lui importait plus, ni l'amour, ni la jeunesse.
+Elle se mit à le rechercher corps et âme, errant comme un oiseau hors de son nid.
+
+La jeune fille priait pour que son amour
+puisse toucher le chevalier qui dédia sa vie à son métier.
+Elle espérait qu'il pouvait voir tous les paysages
+qu'elle avait imaginé pour lui.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14004_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14004_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..05120ac55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14004_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Bien que de nombreux prétendants la couvrivrent de roses,
+la jeune fille ne releva jamais son chapeau pour les regarder.
+Leurs visages et leurs noms n'avaient pas d'importance pour elle.
+
+Pendant des années, à la fin de chaque jour,
+elle retira les poussières du chapeau ;
+mais son visage affichait le passage du temps ; et contrairement à la poussière, ses traces ne pouvaient s'enlever.
+
+Prétendants et bouquets de roses se firent plus rares au fil des ans.
+Mais qu'importe : son cœur s'était arrêté il y avait bien longtemps en un jour fatidique.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14004_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14004_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d3e1139a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14004_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+La fleur de la jeune fille. Fraîche et élégante, à l'image de celle qui l'a cueillie.
+D'après les livres, cette espèce n'existe plus depuis longtemps.
+
+À la manière de ce qu'elle avait lu et relu,
+la demoiselle en détresse fut sauvée par le chevalier en blanche armure.
+Et en signe de félicité réciproque, ils s'échangèrent leurs fleurs.
+
+Le cœur d'une demoiselle souvent change avec les saisons, comme la fleur ;
+mais cette fleur resta constante.
+Car son cœur s'était arrêté ce jour-là,
+lorsqu'elle fit la rencontre du chevalier.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic14004_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic14004_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd1121816
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic14004_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Un objet délicat. Indifférent aux sentiments de sa propriétaire,
+il montre impassible les vicissitudes du temps qui passe.
+
+La vie de la jeune fille n'était pas éternelle,
+mais elle pouvait attendre une éternité.
+La petite aiguille suit toujours la grande,
+à l'image de l'attente sans fin emplissant son cœur.
+
+Bien des années plus tard, elle se rappelait encore de lui,
+le beau chevalier blanc qui vint pour elle, et qu'elle attendait.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15001_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15001_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..16ce88bf1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15001_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Une coupe en or offert au gladiateur par son maître.
+Elle lui servait aussi bien à boire du vin qu'à boire le sang de ses ennemis.
+
+Le gladiateur triompha de nouveau dans l'arène. Couvert de blessures, il offrit une nouvelle victoire à son maître.
+La victoire, l'honneur et les applaudissements de la foule sont plus puissants que l'ivresse que procure le vin ; et le gladiateur oubliait sa douleur.
+
+Son maître lui donna la permission de se joindre au festin et lui offrit cette coupe en or.
+L'objet avait été fabriqué spécialement pour lui, en signe de l'appréciation du maître.
+Mais les chaînes de la vanité avait emprisonné le gladiateur, et le serpent du désir l'avait empoisonné.
+Hésitant un instant avant de trinquer, il manqua sa chance de connaître la liberté.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15001_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15001_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee1c39511
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15001_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+La fin du gladiateur arriva enfin ;
+son adversaire lui rendit un ultime hommage.
+
+Lorsque la vanité de la victoire et le désir de liberté se furent dissipés telle la brume matinale,
+et que la lumière perça finalement les nuages sanglants, le gladiateur vit un oiseau volant librement dans le ciel.
+
+Il fut vaincu par une jeune fille lors de son dernier combat avant d'être affranchi.
+Malgré les cris et les huées du public, elle refusa d'humilier son adversaire en l'exécutant.
+Elle refusa de plonger son épée dans sa gorge, et terminer ainsi sa vie comme esclave.
+
+Les cicatrices du gladiateur furent recouvertes de plumes invisibles.
+Le gladiateur commença son nouveau périple, enfin libre tel l'oiseau,
+et partit pour un lieu où germent les fleurs et s'envolent les oiseaux.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15001_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15001_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5c7874c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15001_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un casque orné de plumes ayant appartenu au gladiateur.
+Pour ses plus fidèles spectateurs, cet objet était le symbole de son invincibilité.
+
+Le légendaire gladiateur prit part à d'innombrables combats ; et nul n'était de taille, humain ou monstre.
+Après chaque victoire, il franchissait la porte comme un héros sous les applaudissements de la foule.
+
+L'esclave avait le sentiment d'être un maître à chacune de ses victoires, et s'enorgueillit ; mais cette vaine aspiration couvrait l'éclat de la liberté.
+Ses victoires lui permirent de voir le monde à l'extérieur de sa cellule ; il se rapprocha de la liberté.
+
+Mais seulement au son de son casque chutant sur le sol de l'arène réalisa-t-il que tout ceci n'était qu'une farce.
+Peu importait qu'il offrit sa vie pour son maître ; il serait à jamais à ses yeux un esclave sans valeur.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15001_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15001_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..629edc818
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15001_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Une fleur ordinaire cueillie par le maître du gladiateur.
+Il en fit une broche que le gladiateur porta, sa façon à lui de montrer son bon côté.
+
+Avant que le gladiateur devienne une légende vivante, il se promenait un jour aux côtés de son jeune maître.
+Celui-ci cueillit une fleur et la tendit à son esclave.
+« Tous les cadeaux ne sont pas offerts par bonté de cœur ; certains ne sont que le résultat d'un coup de tête »,
+lui dirait son maître sournois, des années plus tard.
+
+L'invincible gladiateur mordit finalement la poussière, s'écroulant aux pieds de la jeune fille.
+Il se souvint alors d'un rêve fait des années auparavant.
+« Quelles jolies fleurs... Je me demande quand est-ce que je pourrais commencer mon voyage et les voir... »
+« À quoi ressemblent les fleurs souvages poussant libres ? »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15001_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15001_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bdc59aa2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15001_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Ce sablier fut fabriqué par le gladiateur ; il avait pour habitude de le retourner avant chaque combat.
+Lorsqu'enfin le sablier s'arrêta, le gladiateur baignait dans son propre sang.
+
+Le gladiateur avait mis le sablier de côté en pénétrant dans l'arène.
+Le sable s'écoulait encore lorsque les applaudissements éclatèrent après la fin du combat.
+
+Son dernier combat fut contre une jeune fille.
+Dans ses yeux, il vit la timidité d'une fille, et la férocité d'une lionne.
+La jeune fille pouvait elle voir les chaînes de l'âge pesant sur les pas du combattant.
+Ce fut un combat grandiose, un combat comme le gladiateur n'en avait pas eu depuis bien longtemps. Féroce, mais gratifiant.
+Mais il prit fin en un instant. La lame transperça la poitrine du gladiateur, et le sablier s'arrêta.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15002_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15002_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..99aaea826
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15002_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Un récipient solide et résistant.
+Une chasseresse légendaire l'utilisait autrefois pour récolter les bribes de conversation autour du feu de camp.
+
+Un soir, la chasseresse sentit la piste d'autres humains.
+Elle ne craignait ni les loups, ni les monstres ;
+mais parler autour d'un feu de camp était bien plus effrayant,
+car elle avait oublié la langue des hommes longtemps auparavant.
+
+Plus tard, même après qu'elle eut rejoint les hommes et accepté sa place comme chasseresse du groupe, personne ne l'entendit jamais prononcer un mot.
+Tout comme personne n'aurait pu déceler sa trace à la chasse.
+
+Un soir, elle emplit l'objet des rires qu'elle entendit cette nuit-là.
+Pendant de nombreuses années, elle écouta les voix à chaque fois qu'elle se sentait seule.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15002_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15002_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..45eae8267
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15002_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+La plume soyeuse et brillante d'un faucon. Elle fut jadis utilisée par la chasseresse comme empennage d'une flèche.
+
+Lorsque sa flèche atteignait sa cible,
+la chasseresse avait pour habitude de caresser doucement sa proie jusqu'à ce que la vie l'ait quittée ;
+car elle savait qu'un jour viendrait où elle rejoindrait ses victimes.
+
+La chasseuse croyait qu'elle se réveillerait de la réalité à la fin de sa vie,
+pour retrouver tous ceux qui l'avaient précédée, en un terrain de chasse infini.
+
+Mais après qu'elle eut percé de sa flèche le monstre qui poursuivait le jeune homme,
+et qu'elle eut répondu à sa requête et mis fin à la vie de la bête,
+non pas pour survivre, mais parce qu'il cherchait vengeance,
+elle crut alors que les terres infinies qu'elle espérait ne l'attendait plus.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15002_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15002_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc6a6ee50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15002_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un chapeau de chasseur propre.
+Selon un mythe, il appartenait à la reine chasseresse.
+
+Ne jamais devenir l'ennemi de la nature et de ses habitants était sa règle d'or.
+Un chasseur à ses yeux devait être part entière du monde naturel.
+On raconte même qu'un oiseau fit un jour son nid sur ce chapeau.
+
+Personne ne put jamais couronner la reine chasseresse,
+car la nature était toujours supérieure.
+
+Dans les événements tragiques qui s'ensuivirent,
+le chapeau de la chasseuse fut un symbole craint par tous les monstres.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15002_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15002_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a56bda53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15002_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Une fleur blanche sauvage qui recouvrait autrefois la terre.
+Elle n'est pas du tout fanée, et dégage encore une subtile fragrance.
+
+À l'époque où la vie sauvage peuplait la terre, que les monstres n'avaient pas encore foulée,
+la chasseresse masquait son odeur grâce à cette fleur.
+L'on disait alors que quiconque cherchait à la retrouver,
+devait fermer les yeux et marcher pieds nus dans la forêt, à la poursuite de cette odeur subtile.
+Car seul celui se déplaçant aussi silencieusement que la chasseresse aurait pu l'atteindre.
+
+On raconte également que celui qui parvint à la débusquer était un jeune garçon.
+À cette époque, la calamité s'était abattue sur l'ancien royaume et la misère s'étendait sur les terres.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15002_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15002_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0614167c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15002_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un objet délicat utilisé pour trouver son chemin.
+
+La légende raconte que lorsque la chasseuse marchait pieds nus dans la nature,
+l'herbe entre ses orteils lui disait ce que les oiseaux perchés le grand arbre pouvaient voir,
+et ce que les racines dans la boue pouvaient entendre.
+
+Mais herbes et arbres se turent à jamais après le désastre,
+car le dieu des forêt y perdit la vie.
+
+La chasseresse se mit alors à utiliser cet appareil pour se repérer.
+Et à la requête du garçon qu'elle rencontra, elle cessa de chasser les oiseaux et les bêtes,
+prenant d'ésormais pour cible les monstres ayant apporté souffrance et destruction.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15003_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15003_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..050a24430
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15003_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Une bouilloire à la forme étrange qui joue une mélodie ravissante lorsque l'eau s'en écoule.
+La musique était toujours présente dans la troupe.
+
+Les légendes parlent d'une troupe itinérante.
+En guise d'épées, ils possédaient des flûtes ; en guise d'arcs, des harpes. Ils jouaient pour leurs amis comme pour leurs ennemis.
+La troupe traversa le désert, et arriva à la Mer Cendrée.
+
+La mélodie résonnant dans la bouilloire leur était un rappel.
+« Nos pas suivent le rythme de la musique infinie. »
+« Là où est la musique, nous sommes aussi. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15003_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15003_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2cca06c67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15003_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Une plume d'azur ayant jadis servi d'empennage.
+On jurerait qu'une musique s'en dégage lorsque la flèche traverse l'air.
+
+Le harpiste de la troupe était également un archer agile.
+On raconte qu'il était capable d'attirer les oiseaux de sa harpe, pour les abattre ensuite de ses flèches.
+Tout cela, sans même regarder le ciel.
+D'aucuns y voyaient l'arrogance du chasseur ; ses compagnons y voyaient eux la pitié.
+
+Les plumes des oiseaux chassés servirent d'empennage aux flèches du harpiste.
+Le son qu'elles produisaient était une élégie en leur nom.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15003_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15003_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ac19f360
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15003_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un haut-de-forme toujours intact malgré son âge.
+On pourrait presque entendre l'écho de quelque antique mélodie en l'approchant de l'oreille.
+
+Il y a de cela plusieurs millénaires, une compagnie de troubadours parcourait ce monde.
+Elle n'avait nul besoin de partitions, car les musiciens jouaient et chantaient ce qu'ils voyaient et entendaient.
+Avec le temps passant, la troupe réalisa progressivement l'immensité du monde.
+
+« Il y a tant à chanter. »
+
+Transformant leurs notes en mots, les troubadours de leurs aventures écrivirent un livre.
+Ce dernier, appelé « Mouvement vagabond », était encore entre les mains du chef d'orchestre même après que la mort soit venue le chercher.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15003_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15003_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..94fe779dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15003_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un insigne en forme de fleur. On dirait qu'une musique s'en dégage.
+
+Une bretteuse charismatique faisait partie de la troupe itinérante.
+Elle était aussi belle que le reflet des nuages crépusculaires sur l'eau, et aussi élégante que l'alouette chantant à l'aube.
+Chaque coup de son épée était accompagné d'une mélodie chantant aux vents.
+
+La fin de chaque danse, la fin de chaque chanson étaient tel le soleil après la pluie.
+La poussière est depuis retombée, et la scène comme la vie sont vides de l'absence de sa musique.
+
+Sa musique comme sa lame étaient aussi mortelles que belles.
+Car la troupe, la Compagnie Vagabonde, avait deux types d'audiences ;
+et la musique portait bien plus loin que la scène pour ses ennemis.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15003_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15003_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c08380d05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15003_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Un sablier en forme de harpe ayant appartenu à la Compagnie Vagabonde.
+Sa mélodie devient plus grave à mesure que s'écoule le temps.
+
+La troupe jouait de la harpe à chaque fin de concert.
+Au fil du temps, le timbre de l'instrument devint de plus en plus profond.
+Le son des dernières notes de la harpe a toujours marqué la fin du spectacle.
+
+Toutes les bonnes choses ont une fin, et la troupe ne fit pas exception.
+L'un après l'autre, les membres de la Compagnie Vagabonde périrent, et leurs instruments furent enfouis dans la poussière.
+Alors le sablier joua sa dernière chanson.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15004_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15004_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15004_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15004_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15004_2_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15004_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15004_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15004_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15004_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15004_4_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15004_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15004_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15005_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15005_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..11d2aa28c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15005_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Une coupe rituelle utilisée par le shaman de quelque tribu ancienne.
+Elle contient le sang dédié à l'Oiselle du tonnerre.
+
+Un jeune homme chantait sans peur dans les montagnes alors que l'Oiselle du tonnerre parcourait les cieux.
+Attiré par sa voix, la créature se posa à ses côtés.
+
+« Intéressante chanson, petit humain. Ne crains-tu donc pas la tempête et la foudre ? »
+« Les anciens de ma tribu disent que j'ai le pouvoir de les calmer. »
+
+Le jeune homme fit une pause dans sa chanson pour répondre à l'Oiselle du tonnerre.
+Cette dernière lâcha un cri, et arrêta de parler ;
+car la suite de l'enchanteresse chanson il voulait écouter.
+
+Ce fut la première et dernière rencontre entre l'Oiselle du tonnerre et le garçon.
+Car à leur rencontre suivante, le sang du garçon emplissait la coupe sur l'autel sacrificiel.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15005_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15005_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e55fab660
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15005_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Une plume enchantée par la foudre violette ayant autrefois appartenu à l'Oiselle du tonnerre.
+Elle est le dernier témoin de l'annihilation de la tribu.
+
+La tribu considérait l'Oiselle du tonnerre comme sa protectrice ; mais cette dernière abattit sa foudre sur la tribu.
+Par une nuit sombre, il s'était lié d'amitié avec un jeune homme.
+Après que l'oiseau se fut envolé, le garçon ramassa une plume qu'il avait laissée s'échapper.
+
+« Je te chanterai une autre chanson
+quand tu reviendras avec l'orage. »
+
+Cette promesse brisée rendit l'oiseau fou de colère.
+Il réduisit la forêt de la montagne en cendres,
+et sema le chaos des années durant, avant d'être abattu, tel un monstre.
+
+Les années passèrent ; les terres autrefois brûlées reprirent vie.
+La plume de l'Oiselle du tonnerre fut enfouie dans la végétation.
+Et l'histoire disparut avec la tribu.
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15005_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15005_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f85194ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15005_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Au sein de l'ancienne tribu vénérant l'Oiselle du tonnerre,
+cette couronne était portée par les plus prestigieux des shamans.
+
+L'oiseau volant dans l'orage faisait pleuvoir la foudre violette et les eaux du ciel sur les terres.
+Les tribus anciennes craignaient son pouvoir, et étaient reconnaissantes de ses dons.
+Les shamans étaient ceux choisis pour l'offrande de sang, qui garantissait protection et pardon.
+
+Mais l'Oiselle du tonnerre était une bête, et n'avait cure de ces simagrées.
+Les hommes ignorants continuaient à voir en ses actions quelque intervention divine.
+Mais tonnerre était son souffle, semblable à la destinée des hommes.
+Du ciel en haut, les hommes ne différaient pas des animaux.
+
+Jusqu'au jour où une chanson claire perça l'orage qui grondait sourdement.
+Elle déchira les ténèbres du ciel, et lui transmit la lumière.
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15005_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15005_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..598807e7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15005_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Une fleur sauvage violette qui a survécu dans les cendres volcaniques.
+Elle fut témoin de l'annihilation d'une ancienne tribu.
+
+Le shaman invoqua l'Oiselle du tonnerre avec le sang d'un innocent.
+La tribu fit ses offrandes, et attendit la parole de la divinité-oiseau.
+Mais c'est la destruction que l'Oiselle du tonnerre apporta en descendant des cieux.
+
+Le prix à payer pour avoir osé sacrifier son ami fut la mort.
+Montrant son vrai visage, il éradiqua la tribu.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15005_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15005_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ac2bef3c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15005_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un somptueux sablier ayant appartenu à la tribu qui vénérait l'Oiselle du tonnerre.
+Il sombra dans l'oubli en même temps que ses propriétaires.
+
+Ce sablier d'améthyste et d'or ambré appartenait autrefois à un shaman.
+Il était utilisé lors des rituels tenus en l'honneur du dieu-oiseau.
+
+Lors du dernier rituel de la tribu, l'Oiselle du tonnerre enragée renversa l'autel ensanglanté.
+Celui qu'ils croyaient être leur sauveur se révéla être leur fossoyeur.
+Et pour venger la mort de celui qui jadis lui avait chanté, il ne laissa aucun survivant.
+
+Mais l'Oiselle du tonnerre ignorait que le garçon s'était porté volontaire,
+considérant son sacrifice comme un honneur.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15006_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15006_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2d4a84ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15006_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Une fiole en verre contenant du feu liquide.
+Le secret de fabrication du feu liquide est depuis longtemps perdu.
+
+La sorcière des flammes marchait en ces temps sur la Terre, réduisant en cendres les monstres à son passage.
+On racontait qu'elle devait au sacrifice de son corps de mortelle d'être la personnalisation du feu liquide.
+
+Et pourtant, autrefois l'amour et le désir l'avaient habitée,
+jusqu'à ce que le feu consume son beau cœur fragile.
+Alors seulement devint-elle la sorcière dont les annales font mention.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15006_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15006_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..16e7ae09e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15006_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Une plume brûlant à jamais.
+Son feu brûlera pour l'éternité.
+
+La sorcière embrassa la voie des flammes infernales ; tous les chemins par elle empruntés furent couverts de flammes.
+Bien que son feu ne touche que monstres et démons,
+les gens s'enfermaient à double tour à son approche. Mais elle n'en avait cure.
+
+De nouveaux espoirs étaient nés du feu des blessures anciennes.
+Elle n'avait besoin ni de la pitié ni de la gentillesse des hommes ;
+le chant des oiseaux lui suffisait.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15006_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15006_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3506a4c7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15006_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Un chapeau de sorcière ordinaire, pointu et avec un bord large.
+Il confère à la sorcière le portant le respect et la crainte qui lui sont dus.
+
+Ce chapeau cachait à la sorcière des flammes toute distraction intempestive.
+C'est grâce à lui qu'elle put apprendre ses pouvoirs de feu.
+
+En plein combat, elle n'avait point besoin de payer attention aux monstres se désintégrant dans les flammes,
+de même qu'elle n'avait point besoin de contempler sa face brûlée dans le reflet de l'eau.
+Et ainsi elle continua de brûler tout autour d'elle, aveugle à sa propre destruction.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15006_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15006_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8eba4ebf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15006_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Une fleur d'une espèce commune.
+Curieusement capable de résister au feu de la sorcière des flammes.
+
+La jeune fille a tout perdu dans un désastre qui a eu lieu jadis, il y a des centaines d'années.
+Ses proches, son passé heureux et son futur prometteur ; rien le lui fut laissé.
+
+Elle renaquit de ses cendres et devint la sorcière des flammes. Tout devait brûler pour apaiser la peine qui la rongeait.
+Cependant, cette fleur résista, et resta douce et fraîche.
+Peut-être les souvenirs, beaux et douloureux, sont-ils les deux faces d'une même pièce.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15006_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15006_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9ea1b2c6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15006_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Un récipient contenant du liquide d'une température élevée.
+D'aucuns prétendent qu'il s'agit là des âmes fondues d'esprits malfaisants.
+
+La sorcière de flamme reçut ce mécanisme à eau alors qu'elle n'était encore qu'une jeune fille, avant que ne frappe le sort.
+Un cycle correspondait à la durée qu'elle passa à finir ses études.
+Mais à la fin du cycle et à son retour au pays natal, la personne qui lui avait offert n'était plus.
+
+La jeune fille mourut à cet instant, laissant la place à la sorcière des flammes, et à la destruction.
+Elle ne connaîtrait point le répit tant qu'elle n'aurait pas dans les flammes obtenu vengeance.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15007_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15007_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..70c0f097e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15007_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Une urne en saphir, décorée des armoiries d'une famille noble.
+Son apparence élégante reflète parfaitement l'esthétique de l'ancienne aristocratie de Mondstadt.
+
+Elle appartenait autrefois à un dirigeant de la cité.
+Les trésors extravagants qui autrefois l'emplissaient ne s'y trouvent plus.
+Ces derniers représentaient la stature de leur propriétaire,
+ainsi que l'assurance, la fierté et la prospérité des Mondstadtois.
+
+Mais les nobles par le pouvoir enivrés,
+prirent et dépensèrent sans considération aucune pour le peuple.
+Et leurs trésors devinrent l'image de leur vanité.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15007_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15007_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd4823c9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15007_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Une plume de faucon qui ornait autrefois le couvre-chef d'un noble.
+Chasser en compagnie du peuple et partager le gibier était jadis une tradition parmi les aristocrates de Mondstadt.
+
+La chasse était le loisir de la classe dirigeante,
+et un moment de partage avec peuple et serviteurs.
+C'était également l'occasion montrer sa bienveillance,
+et le peuple raffolait des festivités.
+
+Mais la chasse perdit sa signification première.
+Oublieux du peuple, les nobles s'arrogèrent tout ce qui passait entre leurs mains.
+La plume se dressait toujours, fière ; mais ses couleurs disparurent aux yeux du peuple.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15007_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15007_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e05c00a3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15007_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Un masque en argent gravé de motifs délicats et incrusté d'or et de gemmes.
+Cet objet exquis met en évidence les exigences en matière d'élégance des nobles des temps anciens.
+
+Les nobles qui dirigaient autrefois Mondstadt étaient tous des héros issus du peuple.
+Les grands seigneurs, les princes élégants, les belles princesses et les gentes dames,
+tous accueillaient avec plaisir le peuple à leurs banquets et festins.
+Ils ne manquaient ni de sagesse, ni d'élégance.
+
+Pendant cet âge d'or, ils partageaient avec le peuple connaissances et richesses.
+Mais la classe dirigeante céda progressivement à l'attrait du pouvoir, et les banquets ne furent plus que pour son plaisir.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15007_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15007_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c61a44939
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15007_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Un lys bleu fait de soie,
+qui était autrefois porté par une noble dame.
+
+Un aristocrate faisant autrefois partie de la classe dirigeante mondstadtoise l'a laissé derrière lui.
+Il fut un temps où les aristocrates étaient un modèle pour le peuple.
+Leur comportement comme leur sagesse étaient source d'inspiration.
+Ils incarnaient véritablement la cité.
+Leur noblesse ne se réflétait pas uniquement dans leur sang,
+mais aussi dans leur adhésion aux vertus et principes.
+
+Mais leur longévité subit l'assaut de leur propre indulgence.
+Et ainsi leur visage changea.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15007_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15007_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6414abe5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15007_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Une élégante montre de poche en saphir.
+Le temps n'a pas altéré son mécanisme.
+
+Un montre de poche ayant jadis appartenu à l'un des dirigeants de Mondstadt ; elle indique toujours l'heure exacte.
+La ponctualité est une vertu ; et la montre est l'outil permettant au noble de la respecter.
+Respecter la ponctualité relevait de l'autodiscipline pour les nobles de Mondstadst.
+Car le noble méritant à l'aube se doit d'être plus vigilant que son peuple,
+et à la nuit tombée se doit d'être plus circonspect.
+
+Mais avec les années passant, les règles qu'ils s'étaient imposées furent dédaignées par leurs descendants indolents.
+Leurs horloges devinrent plus sophistiquées, mais perdirent toute signification vertueuse.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15008_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15008_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d10929b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15008_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Les exploits d'un héros étaient autrefois gravés sur cette coupe d'argent,
+mais le sang et la fumée l'ont tachée jusqu'à la rendre méconnaissable.
+
+Le chevalier chasseur de démons, couvert de sang, s'en revint du terrible champ de bataille ;
+mais il découvrit que ceux attendant d'être par lui sauvés, ne l'attendaient plus dans les ruines fumantes des maisons brûlées.
+
+Goûtant à l'amertume de cet échec, il se saisit d'une coupe noircie qui gisant sur le sol ;
+et il jura de se débarrasser des monstres, du mal et de la pauvreté qui torturaient le monde.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15008_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15008_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6079d7075
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15008_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Une des nombreuses plumes qui collaient parfois à l'armure du chevalier ensanglanté.
+Car là où l'odeur du sang s'élève, les corbeaux ne sont jamais loin.
+
+Était-ce le sien ou celui de ses ennemis ?
+Le chevalier n'en avait plus cure.
+
+Après d'innombrables effusions de sang, il réalisa une triste vérité.
+Le chevalier au cœur pur qu'il avait été autrefois s'était transformé en monstre.
+Les corbeaux seuls étaient ses compagnons, suivant les torrents de sang par lui laissés.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15008_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15008_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..44976e818
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15008_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un magnifique masque en platine ayant appartenu à un chevalier de noble lignée.
+Les taches de sang séché qui le salissent en font maintenant partie entière.
+
+Lorsque le chevalier tendit la main à la femme après avoir éliminé le monstre qui la menaçait,
+celle-ci cria de peur et le repoussa.
+Ce fut à ce moment là qu'il se rendit compte qu'il était lui-même devenu un monstre,
+corrompu par le sang et la cruauté de sa guerre sans fin.
+
+« Cache-moi du regard de ceux »
+« Que j'ai juré de secourir ; »
+« Et protège-les de mon horrible visage. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15008_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15008_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..594e40aa4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15008_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Une fleur blanche ordinaire offerte au chevalier par une demoiselle qu'il avait secourue.
+Elle est devenue sèche, et le sang qui y a séché l'a rendue rigide.
+
+La demoiselle tenait à le récompenser pour sa bravoure ;
+mais il refusa tout ce qu'elle voulut lui offrir, sauf la fleur.
+
+« Respecter le code de la chevalerie est une récompense en soi. »
+« Cette fleur sera ma médaille. Cela me suffira. »
+
+Cette fleur resta accrochée sur sa poitrine, jusqu'à être couverte du sang des combats.
+Comme l'armure du chevalier, elle devint aussi noire que la nuit d'hiver,
+et comme son cœur, elle devint aussi dure que la lame forgée.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15008_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15008_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a59f0e380
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15008_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Dans les abysses où l'on ne voit jamais ni les étoiles ni la lune,
+il garda cette horloge avec lui, même si le temps avait perdu toute signification.
+
+L'histoire du chevalier arriva à sa fin,
+car il réalisa qu'il n'y avait point de place pour lui dans ce monde.
+Il s'aventura dans l'ancien royaume et mourut dans l'antre des monstres.
+Et dans les abîmes du monde, il découvrit l'origine de ces créatures.
+
+« Le grand royaume a été injustement puni. »
+« Ses habitants innocents en bêtes immondes ont été changés. »
+« Au nom de la chevalerie, je ne puis tolérer une telle injustice. »
+« Si l'Abîme est ton nom, alors je vous prête serment. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15009_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15009_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f08dc8ace
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15009_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+La légende raconte :
+Il était une fois, ceux qui vivaient sur terre avaient le pouvoir d'entendre les messages provenant des cieux.
+Les messagers divins vivaient parmi les ignorants mortels. La glace éternelle commença à fondre pour qu'un nouveau feu brûle à sa place.
+
+L'humanité vécut des temps prospères grâce aux dieux.
+Un âge d'or leur était promis par les messagers divins.
+Tel était leur destin immuable.
+
+Toutefois, une question taraudait les hommes : quand cette ère d'abondance prendrait-elle fin ?
+
+Les messagers divins restèrent coi. Les mortels décidèrent donc de désigner un prêtre parmi les leurs.
+Affublé d'une couronne en bois blanc, il fut envoyé dans les confins du monde,
+dans les ruines antiques et les autels souterrains, à la recherche d'une réponse...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15010_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15010_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7c986547
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15010_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+La légende raconte :
+Il était une fois, ceux qui vivaient sur terre avaient le pouvoir d'entendre les messages provenant des cieux.
+Les messagers divins vivaient parmi les ignorants mortels. Le feu qui brûlait s'éteignit avec les premières pluies diluviennes.
+
+L'humanité vécut dans l'abondance grâce aux dieux.
+La terre était bénie par les cieux. Ses flux élémentaires présentaient également une stabilité remarquable.
+Cent ans de prospérité avaient été prédits par les étoiles et rien ne pouvait empêcher le destin de se réaliser.
+
+Et après ? Qu'allait-il arriver à l'humanité dans mille ans ? Famine et pauvreté les attendaient-ils ?
+Leurs autels et leurs palais ne feraient-ils plus qu'un avec la terre ? Le grand arbre blanc argenté serait-il le seul survivant de cette catastrophe ?
+
+Les messagers divins se murèrent dans le silence. Afin de comprendre ce qui les mènerait à leur perte,
+les mortels envoyèrent un prêtre à la couronne en bois blanc aux confins du monde à la recherche d'une réponse...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15011_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15011_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ffa2e3d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15011_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+La légende raconte :
+Il était une fois, ceux qui vivaient sur terre avaient le pouvoir d'entendre les messages provenant des cieux.
+Les messagers divins vivaient parmi les ignorants mortels. Les eaux s'évaporèrent lorsque le tonnerre déchira le ciel.
+
+L'humanité connut la sagesse qui lui apporta richesse.
+La prospérité donna naissance à l'orgueil et l'ambition dans l'esprit des hommes, mais également à de nombreuses questions...
+
+Ces derniers remirent en cause l'autorité divine et tentèrent d'usurper le pouvoir.
+Malgré avoir promis bénédiction, prospérité et sagesse aux mortels, les messagers divins ne purent contenir leur ire.
+Douter de l'éternité était interdit,
+mais que la terre ose défier le ciel était impardonnable.
+
+L'humanité envoya le prêtre à la couronne en bois blanc afin d'apaiser la colère des messagers,
+et dans les confins du monde il s'aventura encore, à la recherche de la sagesse abritée par l'arbre argenté de la capitale antique...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15012_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15012_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15013_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15013_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c27512093
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15013_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+La légende raconte :
+Tous les prêtres qui se succédèrent virent la même image avant la fin de leurs jours :
+Des couronnes empilées sous un arbre mort.
+Chacune d'entre elles renfermant les secrets d'une vie.
+Les prêtres léguèrent leurs couronnes de branches immaculées à ce monde.
+Toutes les cités, aussi prospères et pieuses furent-elles, devaient retourner dans les entrailles de la terre.
+
+Toutes les bonnes choses ont une fin.
+Toutefois, cela ne signifie pas que rien n'est éternel.
+
+La terre renaît à la fin de chaque cycle dans lequel l'éternité s'inscrit.
+La recherche de la vérité est le fruit d'une civilisation prospère et non son origine.
+
+La légende raconte :
+Il était une fois, ceux qui vivaient sur terre avaient le pouvoir d'entendre les messages provenant de Celestia.
+Les messagers divins vivaient parmi les ignorants mortels. La vie sur terre, plongée dans la glace éternelle, était fragile.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15014_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15014_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5801ac85d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15014_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un récipient à vin sculpté à partir d'un rocher immobile.
+Il recueillait autrefois le nectar des rois.
+
+Solide comme la pierre et transparent comme le cristal,
+on pourrait en dire de même de l'Archon Géo lorsqu'il se glisse parmi les mortels.
+
+Certaines légendes populaires racontent que pour boire son vin,
+le Souverain de la Roche créa une formation rocheuse,
+dans laquelle il préleva de la pierre et du jade pour confectionner cette coupe.
+
+Certaines prétendent même l'existence de six autres coupes identiques.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15014_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15014_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2986fe8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15014_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Une plume appartenant à un oiseau géant dont les ailes pouvaient raser des montagnes.
+Malgré la mousse verte qui la recouvre, elle n'a pas perdu de son tranchant.
+
+Autrefois, lors des temps anciens, on raconte que le Souverain de la Roche arrachait des montagnes pour les transformer en énormes rapaces.
+Ces derniers étaient sculptés dans de la pierre et du jade, avant de prendre leur envol lorsqu'ils étaient terminés.
+Virevoltant dans les airs, ces animaux perçaient les nuages et façonnaient les monts.
+
+Certains disent que ces milans en pierre déployaient leurs ailes en direction de l'océan,
+pour y tomber comme des météorites
+sur les monstres des fonds marins...
+
+De nos jours, nombreux sont les oiseaux qui viennent se poser sur les piliers de pierre qui dépassent de la mer.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15014_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15014_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0590279f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15014_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+La légende dit que le Souverain de la Roche fut un meurtrier sans merci lors de la Guerre des Archons.
+Il ne pouvait faire preuve de compassion lors de ses affrontements contre ses congénères.
+
+L'Archon Géo distinguait clairement le bien du mal et ne manquait jamais sa cible ; Il n'épargna personne lors de cette période trouble, même pas ceux qui furent jadis ses amis.
+Son visage demeura de marbre pendant ce conflit qui marqua l'histoire.
+
+Il s'en défit lorsque tout prit fin,
+lorsque sa part du contrat fut remplie.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15014_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15014_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd9671baf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15014_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Une fleur qui naquit au cœur d'une crevasse inaccessible d'une falaise.
+Cette création fut possible grâce à la concentration de l'élément Géo.
+
+Une légende dit que :
+Dans les temps anciens, quelqu'un affirma au Souverain de la Roche, que la pierre ne pouvait pas donner la vie.
+L'Archon Géo fit alors pousser une fleur en or pur sur une surface rocailleuse pour lui prouver le contraire.
+
+Nous ne saurons jamais s'il fut capable d'une telle prouesse
+ou s'il s'agit d'une légende comme une autre.
+Cependant, le port prospère qui fait face à la mer de nuages,
+né au milieu des montagnes sans vie,
+est comparable à cette fleur.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15014_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15014_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc9474175
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15014_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Un cadran solaire sculpté dans du jade ancien.
+La lumière et le temps s'y reflètent en silence.
+
+Même les rochers qui se dressent fièrement sur terre depuis la nuit des temps finiront par s'effondrer et se transformer en poussière avec le temps.
+
+La légende raconte que le Souverain de la Roche a transformé les étoiles en appareils de mesure du temps pour enseigner aux premiers humains la valeur de chaque instant.
+Au fil du temps, un de ces appareils est devenu l'objet le plus cher d'une jeune personne qui souhaitait faire de grandes études.
+
+« Dans ma jeunesse, je rêvais d'étudier les classiques littéraires et de me rendre à Sumeru afin d'atteindre l'ultime sagesse. »
+« Cependant, après avoir obtenu ce cadran solaire par hasard, je l'examinai pendant des jours sans jamais lui trouver un seul défaut. »
+« Par la suite, je devins artisan afin de surpasser le maître qui fut capable de confectionner un tel objet. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15015_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15015_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b70063fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15015_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Un ballon rempli d'eau.
+Dans une histoire de fantômes inazumienne,
+cet objet est un souvenir d'une rencontre avec un être surnaturel...
+
+Lors du festival d'été, je perdis mes parents dans la foule.
+Les ballons d'eau avaient attisé ma curiosité.
+Ma main lâcha la manche du vêtement de mon père...
+L'escorte du palanquin divin nous sépara avant qu'il ne puisse s'en rendre compte.
+
+Je pleurai toutes les larmes de mon corps près des portails torii sur la route qui menait au temple,
+et comptai les passants en regardant leurs pieds.
+J'ignore quand cela se produisit,
+mais une belle femme aux yeux semblables à ceux d'un renard me prit la main.
+
+« Qui ose donc négliger un enfant aussi adorable ? »
+« Que voudrais-tu faire ? Regarder les feux d'artifices, jouer aux fléchettes ou à la pêche aux petits bateaux ? »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15015_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15015_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..39026f930
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15015_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Une fléchette en bois qu'on voit fréquemment dans les festivals d'été.
+Dans une histoire de fantômes inazumienne,
+cet objet marque la rencontre avec un être légendaire...
+
+Afin de célébrer la grossesse de ma femme, je me rendis au temple pour y faire une offrande pour remercier les dieux.
+J'ignorais pourquoi, mais mes pas me menèrent sur le chemin de la montagne, avec trois objets dans mes poches :
+un ballon d'eau que je reçus à mes sept ans, un masque obtenu à mes dix ans
+et une fleur qui ne fanerait jamais, que dix ou cent ans passent.
+
+Pourquoi voulais-je la revoir de nouveau ?
+Bien que mon mariage ne fut pas arrangé, que ma vie était modeste,
+et qu'il nous a fallu du temps pour concevoir un héritier avec ma femme,
+je vivais une vie heureuse...
+
+Malgré cela, je me retrouvais à marcher sur ce chemin de montagne pour me rendre là où je vis les feux d'artifices avec elle.
+Je la découvris en écartant les branches d'un buisson, vêtue de blanc et assise sur un rocher.
+Cependant, en m'approchant, je ne vis qu'un renard qui profitait du soleil.
+Il sursauta et s'enfuit dans la forêt.
+Il disparut tout comme la lumière que laissait passer le feuillage des arbres quand le vent soufflait.
+À la place, se trouvait une fléchette en bois ancienne.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15015_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15015_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cca5140af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15015_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Un masque appartenant à un être habité par une divinité.
+Il a été fabriqué à l'effigie de cette dernière.
+
+Les personnages de certaines légendes se déguisent en renard,
+couvrant leurs visages avec un masque à l'effigie d'une divinité vulpine.
+Espéraient-ils obtenir ses pouvoirs de transformation ? Peut-être...
+
+Toute chose possède un esprit dans les légendes inazumiennes.
+Quand bien même,
+ces esprits se sont enfuis depuis longtemps sous les menaces de la Shogun,
+délaissant la ville pour se réfugier dans les confins de la forêt.
+
+Malgré cela, nombreux sont ceux qui croient encore aux esprits-renards et en leur pouvoir de possession.
+Après des milliers d'années d'existence, ces animaux auraient développé des capacités spéciales.
+Ce masque de renard est un symbole de cette croyance.
+
+Une note a été laissée à l'intérieur :
+« Pardon, j'ai profité des feux d'artifices pour partir.
+Nous ne nous reverrons sans doute jamais. Prends soin de toi. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15015_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15015_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c9fe969f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15015_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Une fleur d'été qui ne se fanera jamais.
+Elle ne mourra pas, même recouverte de neige.
+
+Certains croient que la vie qui l'habite est artificielle,
+car la vie est bouleversée par le changement, la douleur et la maturation,
+comme elle est marquée par des rencontres et par des séparations.
+
+Mais les souvenirs de ma rencontre avec la femme aux yeux de renard,
+avec qui je vis les feux d'artifices éclore dans le ciel nocturne telles des fleurs au printemps,
+disparurent soudainement de ma mémoire.
+Cette fleur immortelle qu'elle me laissa était l'unique souvenir qui me restait d'elle.
+
+En fin de compte, nos vies étaient différentes,
+elle pouvait être éternelle comme une fleur d'été pour certains,
+et pour d'autres, aussi passagère qu'un feu d'artifice.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15015_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15015_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..149a18d44
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15015_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Une petite montre de poche qui présente des décorations.
+Elle semble s'être arrêtée à une certaine heure.
+Dans une histoire de fantômes inazumienne,
+cet objet marque la rencontre avec un être surnaturel...
+
+Un soir lors d'un festival d'été, je pris la route du temple en compagnie de la jeune fille dont je m'épris.
+Sur le chemin, j'entendis les pleurs d'un enfant.
+Distrait par ceux-ci, je trébuchai, me foulant la cheville. Ma montre se cassa également.
+
+Pendant qu'elle partit chercher de l'onguent,
+je m'assis sur un rocher au bord du chemin
+afin de laisser la voie libre aux passants.
+La belle femme au masque prit place à mes côtés.
+« Peu de personnes le savent,
+mais il s'agit du meilleur endroit pour regarder les feux d'artifices. »
+
+Je croyais avoir rêvé cette nuit-là.
+Dix ans s'étaient écoulés depuis notre dernière rencontre,
+mais elle n'avait pas pris une seule ride...
+
+« Tu as grandi. Je crois qu'on ne jouera pas à la pêche aux petits bateaux cette fois... »
+« J'ai amené du vin avec moi. Regardons les feux d'artifices ensemble en le savourant. Qu'en dis-tu ? »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15016_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15016_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..563e91d80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15016_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Une coupe raffinée, aux couleurs quelque peu délavées,
+Polie par le sable des profondeurs sous-marines.
+
+La coupe exquise glissa de la main du second, faisant naître de minuscules ondes à la surface de l'eau en s'y enfonçant.
+Que vit-elle, perdue au milieu des bancs de poissons, alors que s'estompait la lumière ?
+Et lui, que vit-il dans les ruelles silencieuses du port endormi, aux fenêtres barrées de fleurs de quelque rendez-vous galant ?
+S'enfonçant toujours plus profond, la coupe dorée pénétra dans les songes de la créature marine, et dans les rêves du second...
+
+« Cette marque humiliante est de ton fait, et un jour, tu paieras. »
+Le clair de lune illumina les yeux de saphir, et la cicatrice à l'aspect si particulier.
+Il la voyait dans ses souvenirs, toujours plus belle, plus froide – et plus fière.
+Mais il réalisa qu'il avait oublié quelles paroles il avait alors prononcées, et en conçut un amer désarroi.
+
+« Combien de fois ai-je oublié le passé... »
+
+« Ah ! À quoi bon ressasser les jours d'antan ? »
+« Toute mort est vaine, et aucun salut ne réside dans le passé. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15016_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15016_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa637ba23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15016_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+La plume rouge volait, menaçante, annonciatrice de la mort à venir.
+Elle échoua un jour aux côtés du corps d'un monstre marin.
+
+Le second cynique n'était pas originaire de Liyue, mais venait d'un pays gris régi par l'aristocratie.
+On disait de lui qu'il faisait autrefois partie de la noblesse, mais avait été banni de son clan suite à quelque sombre affaire.
+Mais tout ceci n'était que racontars sans fondement. À son arrivée au port, il n'avait sur lui qu'une rapière,
+ainsi qu'une petite plume de couleur saphir, accrochée à sa cape délabrée.
+
+Plus tard, le vagabond rejoignit le capitaine, et, prenant la mer, les deux affrontèrent vagues gigantesques et monstres marins.
+La plume jusqu'alors d'un bleu pur fut teintée de rouge et se gorgea de sel marin.
+
+À ses derniers instants,
+il se remémora clairement un passé qu'il avait enfoui sous l'alcool.
+Tel un trésor se révélant sous le sable emporté par les vagues...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15016_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15016_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d25b40b02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15016_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Ce tricorne dégage une forte odeur d'alcool.
+Sa forme indique le rang de celui qui le porte.
+
+Le second, dont le penchant pour les tord-boyaux était prononcé, passait ses journées perdu dans une rêverie éthylique, et dessaoulait rarement.
+Puant l'alcool, il restait là à marmonner quelque souvenir obscur.
+Le capitaine jovial ne lui en tenait pas rigueur, lui confiant même d'importantes responsabilités.
+
+« Après tout, nous n'avons rien à perdre, pas vrai ? Hahaha ! »
+
+« Le couvre-chef aux relents d'alcool fut projeté dans les airs par la tempête, avant d'être emporté au loin par les flots agités. »
+« Ceux qui sont voués à perdre leur foyer n'ont d'autre choix que de prendre part à des luttes désespérées. »
+« Et ainsi vont-ils, réclamant aux profondeurs les vestiges perdus dans leurs souvenirs. »
+
+« Le vent et les vagues sont propices. Nous l'avons trouvé. »
+« Le monstre qui hante mes rêves et qui dévore mes nuits... »
+« L'heure de la vengeance a enfin sonné. Hissez les voiles ! »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15016_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15016_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..451670d62
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15016_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Une broche dont les couleurs ont flétri sous l'action de la bise et du sel marin.
+Même celui qui parcourt les vagues
+possède quelque souvenir précieux à son cœur.
+
+De nouveau le vaisseau reprit la mer, et de nouveau le second et le capitaine voguèrent ensemble.
+Pour l'absurde poursuite du capitaine, et pour ses propres souvenirs obscurcis,
+le second entonna son sinistre chant de marin, les baleines et les flots lui servant de chœur :
+
+« Le flibustier qui renia sa lignée et la sorcière qui le chassait, jamais les quatre mers ne purent aborder... »
+« Et le frère avisé, par la lignée oublié, de la continuité du clan, enfin devint le garant. »
+
+« Des paroles impossibles à chanter... Ai-je choisi l'illusion, ou la vérité ? »
+« Ayant tout perdu et tout abandonné, dans les vagues amènes j'ai plongé. »
+« Mais peut-être s'agit-il là de la fin la plus indiquée. Hahaha ! »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15016_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15016_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..474b8b2db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15016_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Une boussole en bronze utilisée par un marin.
+Gardant le cap au milieu des aléas de la vie,
+elle pointe sans faillir dans la direction voulue par le cœur de son détenteur.
+
+Le capitaine à la mise négligée utilisait autrefois cet outil pour guider son imposant navire,
+triomphant des mers les plus dangereuses et conquérant les tempêtes les plus majestueuses.
+Mais cette boussole guida également celui dont le rire cachait une haine sans limites,
+et qui, en proie au désespoir, appelait la mort et l'alcool à son secours...
+
+« Vous chantez que le voleur évite la potence à la fin, hein ? »
+« Tant que vous avez une place qui est vôtre quelque part, alors même finir dans le ventre d'un poisson n'est pas si terrible. »
+« N'as-tu pas signé un contrat avec ce navire quand tu as embarqué ? »
+« Le rhum ne t'a quand même pas fait oublier ça, j'espère ?! Hahaha ! »
+« Tant mieux. Parce que l'heure est venue d'honorer ton pacte. »
+
+« Ainsi donc c'est l'heure ? ... Soit. Plus rien n'a d'importance... »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15017_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15017_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e61d9c516
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15017_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+À la création des Millelithes, en un temps où les terres de Liyue étaient sauvages et appartenaient encore à Dame Nature,
+les anciens des villages, des hameaux et des clans se réunirent autour de la coupe dorée, et firent le serment qui suit :
+« Nous, par fidélité envers le Souverain de la Roche, et pour le bien des nôtres,
+choisissons les plus braves que nous ayons à offrir pour former les Millelithes, l'armée des mille pierres. »
+
+C'est dans cette même coupe que les officiers et soldats tombés au combat en se battant aux côtés du Yaksha burent eux aussi,
+trinquant une dernière fois en l'honneur du Souverain bianfaisant, pour se jeter aussitôt dans l'Abîme sans un regard en arrière.
+Plusieurs siècles passèrent. Un jour, un aventurier récupéra l'objet des profondeurs où il gisait, et entreprit de le nettoyer.
+Miraculeusement, les années n'érodèrent pas la coupe, et elle demeura telle qu'elle était au premier jour.
+
+Et des siècles plus tard, lorsque les gens de Liyue se souviennent du terrible passé et parlent de ce Yaksha sans nom,
+de tous ces héros venus des quatre coins de Liyue pour faire face à l'Abîme...
+le sujet de la coupe revient inévitablement, et il est toujours quelqu'un pour dire que le sang versé par les héros du passé est aussi pur qu'au premier jour.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15017_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15017_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e86234b04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15017_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Une plume perdue par l'oiseau de proie s'élevant dans les cieux, insigne militaire porté par les Millelithes.
+Cette plume n'est portée que lors des occasions les plus solennelles. Elle symbolise le soutien au peuple, et sert à afficher un certain prestige face aux visiteurs étrangers.
+
+On raconte que l'origine de cette habitude remonte à un Yaksha sans nom.
+Les plumes perdues par ce Yaksha combattant l'Abîme depuis les airs sont considérées comme un symbole d'espoir.
+Le brave Yaksha et les courageurs mortels qui le suivirent finirent par trouver le sommeil éternel dans les ténèbres.
+Touché profondément par se sacrifice, le Souverain de la Roche resta longtemps silencieux. Partout, pierres et rochers portèrent le deuil.
+D'aucuns racontent que si le Yaksha sans nom défendit le Gouffre, ce n'est pas sur ordre du Souverain,
+mais de lui-même, pour expier une faute passée et payer le prix de sa lâcheté d'autrefois.
+
+Que cela soit vrai ou non, le Yaksha qui tournait autrefois dans les airs a depuis rejoint les nuages de la liberté.
+Et les hommes qui dorment pour toujours dans l'Abîme vivront à jamais avec lui dans les légendes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15017_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15017_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c56be5aaa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15017_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Le général qui combattait aux côtés du Yaksha dont le nom a été oublié,
+et la poignée d'officiers qui l'accompagnaient, tombèrent tous lors de la défense du peuple.
+Chargés sur ordre du Souverain de la Roche de protéger l'évacuation des réfugiés,
+les officiers, casque sur la tête, firent front et levèrent leurs lances, transperçant comme autant de piques l'Abîme.
+
+La calamité gagnait les terres de Liyue, et le flot des ennemis du passé semblait sans fin.
+Répondant à l'ordre du Souverain de la Roche, le Yaksha fit face et combattit les créatures invoquées par l'Abîme.
+Ce n'est que lorsque la dernière goutte de sang rejoignit la terre, que quand toute la corruption fut lavée,
+et que l'Abîme partit en retraite, qu'enfin on put revoir le sable brillant de Liyue.
+
+Lorsque le jour perça dans le gouffre, le Yaksha avait disparu.
+Et les hommes et généraux dont le casque gisait sur le sable du champ de bataille reposent à jamais en ce lieu.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15017_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15017_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..463e00996
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15017_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+En des temps reculés où les chansons s'écrivaient depuis les plus hauts des précipices, une pluie d'étoile tomba sur le Gouffre.
+Le fer s'abattit depuis le ciel sans fin, transformant la poussière de Liyue en cristaux émaillés.
+
+Éphémère est la vie des mortels, mais le Souverain de la Roche confia cependant la responsabilité de protéger le précieux trésor aux Millelithes.
+Or l'Abîme vint à surgir comme un torrent rageur ; les Millelithes se chargèrent d'escorter les hommes en sécurité.
+Certains mineurs racontent qu'une poignée de soldats resta en cette occasion en retraite dans le Gouffre,
+et combattit aux côtés du Yaksha sans nom, se sacrifiant au milieu des pierres.
+
+Les montagnes et les rivières ont changé avec les années, et les noms de l'Adepte et de ces hommes sont depuis tombés dans l'oubli.
+Mais leur contribution brillera à jamais dans l'histoire, à la façon de cette feuille d'or dont l'éclat jamais ne ternit.
+Un demi-siècle s'est écoulé depuis la catastrophe, et la cité portuaire est aujourd'hui une ville fortifiée, sûre, où règne la paix.
+Et si les soldats d'aujourd'hui arborent avec fierté cet insigne, c'est qu'il représente le sacrifice de ceux qui ont existé avant eux.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15017_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15017_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecea371f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15017_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Appareil servant à déterminer le temps en fonction de la lumière du jour, capable de capter les rayons du soleil même par jour couvert.
+Ce type de cadran solaire servit aux combattants à se rappeler la douceur du jour au plus profond des ténèbres qui dominèrent autrefois Liyue.
+
+Beaucoup de soldats ordinaires furent pendant le combat aux côtés du Yaskha témoins d'horribles massacres et de la pire des corruptions du mal.
+Pour ne pas perdre l'esprit face à l'horreur du combat, les soldats Millelithes utilisaient cet ustensile pour minuter leurs assauts.
+Ainsi, la première vague se retirait pour céder la place à la seconde, en un ballet savamment orchestré.
+Et d'un même homme, Yaksha et braves s'enfoncèrent dans les ténèbres.
+
+Un siècle passa. Ce cadran solaire fut déterré par des mineurs, attirés par son éclat brillant sous la lumière des étoiles.
+On raconte qu'un collectionneur vêtu d'une robe noire a été vu parcourant les rues de la cité pour acquérir l'objet à un prix élevé.
+Interrogé par les marchands sur ses motivations, cette personne arrive toujours à ne pas répondre.
+Seul le temps sera peut-être capable de dire quel est son objectif, semble-t-il.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15018_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15018_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..872dfd8db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15018_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Lui, qui dès la naissance avait les traits les plus fins,
+était destiné à une longue vie et à une volonté par une jeunesse éternelle, et une volonté frivole.
+
+Création transcendante des dieux que l'on jugea inutile, il fut laissé pour compte.
+Tiré de son sommeil par erreur,
+il commença à marcher dans le monde parmi hommes.
+
+Avant que les Fatui ne le trouvent, il avait déjà appris d'expérience,
+au cours d'innombrables années passées à errer :
+
+« Je suis l'homme qui transcende tous les hommes,
+et même les dieux craignent d'interférer avec mon destin.
+Ni dieu, ni homme, ni destinée ne peut me commander,
+et je suis libre de choisir comment passer les années qui me restent.
+
+Et puisque marcher au milieu des hommes et de leurs masques me plaît,
+alors je deviendrai comme eux. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15018_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15018_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f335200a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15018_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+« L'être qu'on appelle « homme » n'est rien de plus qu'une machine complexe. »
+Ainsi parlait un certain jeune homme devant l'assemblée d'érudits.
+« Ouvrez-en une partie, modifiez quelque endroit,
+et la machine n'en sera qu'améliorée.
+Qu'il possède un œil divin ou non,
+un « homme amélioré » est capable de faire montre d'une force extraordinaire... »
+
+Bien qu'aussitôt taxé d'« hérétisme » par les érudits et banni par ses pairs,
+le jeune homme se contenta de porter en marge de ses notes les réflexions suivantes :
+« 1. Comme prévu, les recherches stagnent en adoptant les méthodes de l'Académie.
+2. Cela étant, cette histoire de bannissement est regrettable. Toute recherche requiert un environnement propice. »
+
+Suite aux rumeurs d'hérésie, le premier Fatui vint le chercher...
+
+« Pourquoi se limiter aux hommes ? Que ta nation me donne suffisamment de ressources et de temps, et je reproduirai ton soi-disant « dieu ». Qu'en dis-tu ? »
+Dans le désert brûlant et aveuglant, il demanda à l'érudit de Snezhnaya :
+« Est-ce que je tu diras de moi que je suis un monstre, un lunatique, comme le disent ceux de l'Académie ?
+Ou bien brandiras-tu la fourche comme les paysans d'où je viens pour me chasser... »
+
+Mais...
+« C'est entendu, nous serons compagnons. »
+« Quant à quel nom te donner... »
+En entendant le nom, le jeune homme ne put s'empêcher d'éclater de rire.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15018_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15018_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..285001c4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15018_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Puisque le sang corrompu des miens ne peut être lavé, alors je deviendrai celui qui se rit du destin.
+Puisque le savoir que je possède ne peut s'accorder avec les vertus de ce monde, et que je n'ai pu ni obtenir les grâces du précédent empereur,
+ni pu les empêcher de déchirer le sarong du crime d'autrefois et de s'attirer la colère des dieux, la destruction et l'ignorance...
+Alors autant devenir un simple imbécile heureux, et prêter allégeance à Sa « Majesté » qui comprend ma douleur...
+
+Mon nom est Pedrolino, et écoutez-moi bien :
+
+Nobles confrères Fatui, la rage et le froid de l'hiver habitent en vos cœurs.
+Puisque tous, nous avons été témoins de l'indifférence et de l'absurdité de ce monde,
+alors ensemble, portont ces masques aux rires grossiers, et changeons l'ordre du monde.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15018_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15018_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e2ede15c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15018_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+« Tu es incroyable. Tu as un corps humain, et pourtant tu possèdes une telle puissance.
+Tu prétends n'avoir plus de larmes à pleurer, plus de sang à verser, mais c'est parce que tu as rempli ton corps de feu...
+Ton corps est couvert de cicatrices, et de tes yeux et tes blessures ne sortent plus que des flammes brûlantes.
+Mais nous nous éloignons du sujet. La raison pour laquelle j'ai suivi cette piste de fumée jusqu'à toi, c'est pour passer un marché...
+Laisse la grâce de Sa Majesté apaiser les flammes qui te dévorent. Qu'en dis-tu ? »
+
+Le premier Fatui donna le pouvoir à une jeune fille chez qui la flamme de la vie s'était presque éteinte.
+Et dans les brumes de son esprit, elle entrevit la ligne séparant le passé corrompu d'un futur grandiose...
+
+« Je comprends... La glace prendra la place de mon passé disparu, et viendra à bout de ces flammes immortelles.
+Que les ténèbres de la corruption, la douleur de ce monde, les bêtes et le péché qu'elles portent soient purifiés par la glace muette. »
+
+Mais malgré tout, une flamme d'un blanc pur continua de brûler en son cœur...
+
+« Nous partageons le même objectif, toi, ta Tsarine et moi.
+Tous, nous voulons venir à bout des sources de distorsion de ce monde : les dieux ignares et irréfléchis, et les ténèbres et la corruption de l'Abîme.
+Très bien, alors. Je ferai tout ce qu'il faut pour devenir un instrument efficace dans la progression de notre cause commune.
+Car j'aurai beau me vêtir de blanc des pieds à la tête, les cendres des morts ont depuis longtemps laissé leur marque sur chaque pouce de mon être, et ne pourront jamais être nettoyées. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15018_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15018_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b6fd5021
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15018_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+L'argent est le sang de ce monde, et les voies qu'il parcourt sont telles ses artères.
+Et le centre du monde est un cœur fait d'or.
+
+Lui qui n'était pas destiné à recevoir la reconnaissance des dieux, n'eut d'autre choix que de chercher ce pouvoir.
+Mais si l'argent avait beau ne rien signifier aux yeux des dieux,
+il s'agissait malgré tout d'un pouvoir qu'ils conservaient, avec toutes les autres formes de pouvoir qu'ils possédaient.
+
+Peut-être que son engouement pour l'argent était dû à la pauvreté qu'il avait connue.
+Ou peut-être que c'est justement le fait de ne pas avoir la faveur des dieux, qui alluma en son cœur le désir de résister...
+
+« Les gens de ces terres d'où sont issues ces pièces vénèrent les contrats plus que toute autre chose.
+Au nom de l'argent, je respecterai le contrat qui nous unit :
+Devenir le cœur d'où part l'argent à travers le monde, sans reculer devant rien.
+Et, le moment venu, ce cœur arrêtera de battre, sur notre propre volonté. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15019_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15019_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..27aa9e048
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15019_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Un cylindre spécial que les sanctuaires utilisent pour la divination.
+Il est censé être imprégné de la bonne fortune que les Kitsunes lui ont transmise.
+
+La divination est née des questions de personnes égarées. Ainsi, que ce soit une bonne ou une mauvaise fortune, cela les aidera à naviguer dans leur avenir.
+En d'autres termes, il n'y a que des personnes égarées, et pas de fortunes inexactes.
+J'ai beaucoup appris en étudiant au sanctuaire. Maintenant, même quelqu'un d'aussi stupide que moi a appris à parler comme un puissant Kitsune.
+Pendant ce temps, même quelqu'un d'aussi inhumain que la puissante Tengu de Yougou a eu une fille.
+Et même ce maladroit de Konbumaru est devenu l'un des hatamoto personnel de Son Excellence la Shogun, et il épousera bientôt la fille d'un samouraï de haut rang.
+
+« Une si belle enfant ! Même la Tengu, qui tuait toute la journée pour le plaisir, a développé un instinct maternel. »
+« Pourtant... Le sanctuaire manque toujours de la vitalité des enfants... Ce n'est pas bon. Dis-moi, Kanade, aimerais-tu redevenir une enfant ? »
+
+La blague de la Kitsune Saiguu était déplacée, comme toujours, et s'accompagnait de l'odeur d'un vin de cerise.
+
+« Oh, Kanade, pourquoi fais-tu cette tête ? Et comme ça, alors ? Moi, dame Saiguu, je vais te dire ta fortune ! »
+« Haha, tu vois ? Regarde, c'est une grande fortune. Une grande fortune ! Tu sais ce que ça veut dire ? »
+« Ça veut dire que vous avez enlevé tous les papiers de malchance. S'il vous plaît, arrêtez de vous moquer de moi, dame Saiguu. »
+« Mais non... Ça signifie que la personne qui vous manque aura la chance de faire partie de vos souvenirs pour toujours. »
+
+C'est pourquoi il faut être fort et vivre très, très longtemps.
+Même si toutes les personnes que l'on chérit sont parties, tant que l'on est encore en vie,
+le temps passé avec elles ne périra jamais...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15019_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15019_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2aff20954
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15019_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Une flèche tueuse de démons utilisée par les sanctuaires pour les prières et pour éloigner les catastrophes.
+Il est dit qu'elle est capable de poursuivre et de détruire tous les démons.
+
+Les gens disent souvent que les flèches tueuses de démons peuvent chasser le mal, mais le mal n'est jamais tangible.
+Le mal vient souvent de l'intérieur de nos cœurs, né d'esprits délirants devenus froids et cendrés par la terreur.
+Dame Saiguu est partie depuis longtemps maintenant, et je ne suis plus cette jeune prêtresse qui s'exerce au Sanctuaire de Narukami.
+Chaque fois que je tiens cette pipe vide dans mes mains, je peux sentir ce manque et cette douleur assourdissante planer au-dessus de moi comme un fantôme.
+
+Même si j'ai quelqu'un qui me manque, ou si je perds quelqu'un qui me manquera sûrement, le temps continue de passer aussi vite qu'un rouet.
+Silencieuse et sereine, la silhouette blanche de la Kitsune Saiguu cachée dans l'obscurité profonde a laissé une forte impression dans les rêves de la prêtresse.
+La grande Tengu s'est exilée, furieuse de sa propre incompétence en tant que protectrice de dame Saiguu, laissant Teruyo derrière elle.
+Rempli de chagrin et de colère, Harunosuke est parti pour un autre pays, tandis que Nagamasa a rejoint le Shogunat pour laver le nom des Mikoshi.
+Quant à l'homme qui m'a appris le tir à l'arc dans la forêt sacrée et a patiemment écouté ma promesse naïve sous les branches écarlates du cerisier...
+Il reviendra un jour à moi, même aveuglé par des éclaboussures de sang, ou transformé en une bête féroce par cette sombre corruption...
+
+Je le sauverai avec notre arc et nos flèches, pour tenir notre promesse, qui était destinée à être brisée.
+Je détruirai le mal avec notre arc et nos flèches, exorcisant la folie et l'obsession inutile.
+
+« Reviens me voir, idiot de parieur invétéré. »
+« Ne te perds pas cette fois, Konbumaru. »
+
+Mais qui avait gagné le dernier jet de dés...
+Elle toucha légèrement l'arc en réfléchissant à ces choses si insignifiantes...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15019_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15019_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..56aff5142
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15019_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Un lumineux et élégant masque de festival qui appartenait autrefois à une certaine miko.
+Un léger sourire se dessine aux lèvres du masque, mais il n'y a pas de vraie lumière dans ses yeux.
+
+J'ai passé beaucoup de temps à m'exercer au sanctuaire, et je dois dire que j'ai beaucoup mûri.
+Du moins, je ne suis pas aussi stupide que lorsque j'étais jeune, et je suis plus indépendante également.
+Mais pour une raison quelconque, plus je grandis, plus le visage de dame Saiguu semble tomber dans l'ombre.
+Ce qui se dessine sur son visage n'est ni anxiété ni peur, mais plutôt une douloureuse réticence...
+
+« La vie est pleine d'incertitudes, l'amour est éphémère, et même les souvenirs durables peuvent être perdus. »
+« Perdre sa mémoire n'est pas différent de perdre sa vie. C'est comme une mort au milieu des ténèbres éternelles. »
+
+Cette fois, même un léger sourire ne pouvait cacher son chagrin.
+Bien que ce soit un jour de fête, cela ressemble plus à un adieu.
+
+« Bon, alors... Pourquoi ne pas parler de cet idiot de Konbumaru... »
+« Qu'est-ce qui ne va pas ? Peur qu'une vieille peau comme moi le vole ? »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15019_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15019_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..969a39a6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15019_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Un omamori fabriqué selon un procédé faisant appel à des cordons de papier torsadé.
+Il est dit qu'il possède le pouvoir de lier les souhaits et leurs raisons en lui-même.
+
+Autrefois, j'ai appris à gérer les affaires du sanctuaire sous la tutelle d'une puissante Kitsune.
+À l'époque, je n'étais qu'une jeune prêtresse qui venait d'arriver sur Narukami après avoir quitté son petit village de pêcheurs.
+J'étais plus naïve qu'un Blob, et je n'avais pas encore perdu l'impulsivité et la curiosité d'un enfant.
+J'étais souvent sceptique face aux paroles élégantes, mais incompréhensibles, de dame Saiguu.
+
+« Tout dans le monde est enchevêtré. Ainsi, des visions illusoires sont nées de la réalité concrète. »
+« Les soi-disant omamori ne peuvent pas réaliser les souhaits, mais ils peuvent les rendre éternels grâce à cet enchevêtrement. »
+
+La dame Kitsune ne put s'empêcher d'éclater de rire en voyant mon expression désemparée.
+Elle m'a gentiment cogné la tête avec sa pipe, et a sournoisement changé de sujet.
+
+« Je suppose que tu as également rencontré ton destiné, Kanade ? »
+
+« Quel genre de « destin » pourrait-il y avoir avec une brute grossière et téméraire comme ça ! »
+
+« Oh, est-ce ainsi ? »
+
+Mais les ténèbres ont fini par tout engloutir...
+Et ce « destin », non plus, n'était plus...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15019_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15019_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e166a1650
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15019_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Une montre élégante, ornée d'une cloche de sanctuaire.
+Ses aiguilles pointent toujours vers les petites heures du matin.
+
+À mesure que le ciel s'éclaircit, la rosée du matin se condense et disparaît.
+Aussi belle que cette scène puisse être, elle n'est que fugace.
+
+Un jour, j'appréciais le chant des cigales et le clair de lune avec dame Saiguu sur une pente au milieu d'une nuit d'automne.
+À l'époque, je n'étais encore qu'une jeune prêtresse de campagne, jeune et têtue.
+J'étais semblable à un pinson qui gazouille, insistant bruyamment sur mes propres opinions.
+Le léger sourire qui illumina le visage de la dame Kitsune me fascina, mais ses paroles étaient – et restent toujours – incompréhensibles :
+
+« Tenter de s'accrocher à jamais à la beauté d'un moment, c'est comme essayer de saisir la rosée du matin. »
+« Telle la rosée matinale, je ne suis plus. Tout ce qu'il reste de moi n'est qu'une vision résiduelle, née de tes souhaits. »
+
+Dans ce vague souvenir, elle n'arrêtait pas de dire des choses incompréhensibles, avec une expression aussi triste que la lune du huitième mois, et puis...
+... Et puis elle me cogna la tête avec sa pipe à tabac, avec son expression habituelle de reproche et de moquerie :
+
+« C'est presque l'aube, Kanade. »
+« Il est temps pour nous de rentrer. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15020_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15020_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..854b2752b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15020_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Grâce à sa technique d'épée secrète, son balayage tengu, Iwakura Doukei est devenu l'instructeur d'escrime du Clan Kujou.
+Il a également reçu le titre de « Douin », et a fondé une école d'épée qui a connu un grand succès.
+Alors qu'il partait prendre son poste au domaine Kujou, Doukei, qui avait depuis longtemps appris à boire,
+entra une dernière fois dans le sanctuaire qui avait été complètement détruit par la complétion de son balayage tengu.
+Ici, dans la cour de ce lieu abandonné, il s'était battu treize fois avec la Tengu de Yougou au cours des treize dernières années.
+Il se souvint alors de sa rencontre avec la Tengu aux ailes noires, qui s'était donné le nom de « Teruyo de Yougou »...
+
+Treize années qui ont passé si rapidement...
+La neige écarlate vola à travers le col ombragé comme de la fumée.
+C'était comme regarder un être cher s'éloigner...
+
+Les pétales du cerisier sacré tombèrent alors également, comme si elles étaient de la neige tombée du ciel.
+Et même s'il n'y avait plus de divinité à adorer dans ce sanctuaire, il était toujours en bon état.
+Des rires résonnaient à travers les montagnes, aussi clairs que les eaux d'une source.
+Mais plus jamais les deux ne remettraient les pieds dans cette cour désolée.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15020_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15020_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1b7891ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15020_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Entouré des plumes noires entraînées par sa lame se tenait l'homme qui était sur le point de devenir un maître épéiste...
+... Il avait finalement attrapé la jeune Tengu qui était restée intouchable pendant tant d'années...
+
+« Mince, il s'en est fallu de peu. Bien joué, je dois dire. »
+« Si votre épée n'avait pas été brisée par votre force... »
+« J'aurais péri ici à coup sûr. Eh bien... »
+
+Teruyo, devrions-nous changer l'emplacement de notre duel l'année prochaine ?
+Je connais quelques endroits où il est également possible de contempler les fleurs de cerisier tomber...
+Alors qu'il regardait autour de lui le sanctuaire qu'il avait détruit, tenant la main tremblante de la Tengu...
+Ces mots étaient sur le bout de la langue de Doukei, alors même qu'il fixait les plumes noires qu'il avait coupées.
+
+« Vous m'avez touchée, après tout. Je dois admettre que c'est clairement votre victoire. »
+
+« La victoire n'est pas encore décidée. Retrouvons-nous l'année prochaine », voulait-il dire.
+
+« Désormais, votre lame peut même surpasser la vitesse d'un Tengu. »
+« Je n'oublierai jamais un seul de nos duels de ces treize dernières années. »
+« Mais en tant que Tengu, j'ai des devoirs envers le clan que je dois remplir. »
+« En y repensant, j'ai changé votre nom dans l'espoir que vous puissiez échapper à la malédiction de la lignée oni. »
+« Avec cette guerre, le sang non-humain devient de plus en plus rare. »
+« Eh bien... Nous ne devrions pas convoiter les fins heureuses que les humains apprécient, après tout. Mais vous êtes différent. »
+« Vous êtes maintenant « Iwakura ». Vous n'êtes plus le Mikoshi qui porte le fardeau du sang oni. »
+
+« Au revoir, Doukei, et s'il vous plaît, oubliez-moi. »
+« Utilisez votre épée pour la lignée Iwakura... Et ouvrez un chemin qui n'appartiendra qu'aux Iwakura. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15020_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15020_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..23e939ab9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15020_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+« Je me demandais, M. Douin, si votre épée pouvait réellement trancher la foudre ? »
+C'est ce qu'a demandé le jeune chef du Clan Kanjou, Hiroshi, en rengainant sa lame. Douin répondit ainsi, d'un ton rigide :
+« Comment cela pourrait-il être possible ? Tout au plus, je dirais qu'elle pourrait frapper un Tengu dans les airs. »
+« Cela dit, personne n'a jamais abattu un Tengu auparavant. Pas même une seule fois ! »
+
+« Est-ce vrai ? Dans ce cas, d'où vient le nom de votre technique secrète, le balayage tengu ? »
+Voyant que Douin ne répondait pas, le chef du Clan Kanjou, qui avait construit Ritou de zéro, dit :
+« Ah, si ce vieux filou de Kujou n'avait pas pris les devants, j'aurais adoré vous recruter. »
+« Avec votre épée, même Ako Domeki de Seirai ne serait pas de taille... »
+
+Traversant les nuages d'orage, cette Tengu lui avait donné un nouveau nom et une nouvelle vie.
+Elle lui avait jeté la lame rouillée en lui demandant de la frapper, elle, une Tengu.
+Et après que son épée se soit brisée, ce furent ses derniers mots pour lui...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15020_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15020_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..57228401b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15020_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Mère avait montré ses crocs contre la Shogun, qui avait été bonne avec elle et qui lui avait donné une précieuse épée.
+Finalement, la seule chose qui fut renvoyée au Clan Mikoshi était le tsuba de cette lame qu'elle avait tant aimée.
+
+Le souhait longtemps chéri de Mère était de surmonter le destin de la vie et de la mort avec sa passion bouillante.
+Elle ferait de telles contributions qu'elle laisserait un nom éternel au sang toujours plus rare des oni de la guerre.
+Et si elle était engloutie par la bête-tigre noire du péché elle-même, alors elle la déchirerait de l'intérieur.
+
+Elle aurait prouvé sa valeur de manière retentissante sous la bannière du Mitsudomoe Électro...
+Et elle pensait pouvoir nettoyer son junihitoe de combat taché de sang.
+Mais il finit par être taché de noir, de même que son cœur qui battait férocement...
+
+Dès lors, son fils aîné, qui aurait dû hériter de la fortune familiale, vécut reclus dans un village loin de la ville...
+Avec rien d'autre que les rochers et les arbres comme amis... Du moins, jusqu'à ce qu'il rencontre cette demoiselle...
+
+« C'est ennuyeux. Eh bien, si vous souhaitez abandonner votre passé, permettez-moi de vous donner un nouveau nom. »
+Après avoir entendu parler de son passé, la demoiselle, qui possédait des ailes noires, ricana avec dédain.
+« Eh bien, vous vous appellerez Iwakura, le « monticule rocheux ». Un nom que les mots humains ne peuvent nuire. »
+« Allez, mortel dans les veines duquel coule le sang oni, réjouissez-vous, et souriez un peu ! »
+« Vous devez savoir que les noms que nous, les Tengu de Yougou, donnons sont dotés de pouvoirs divins. »
+« D'ailleurs, le terme de roche vous va bien. Il convient certainement à votre esprit et à vos muscles, c'est sûr. »
+
+« Bon, quand les fleurs de cerisier tomberont l'année prochaine, faisons un duel ici même, Iwakura. »
+« Enfant des oni, perfectionnez votre escrime et devenez un ennemi avec qui un Tengu de Yougou n'aurait pas honte de croiser le fer. »
+« Ah oui ! Et si vous parvenez à me toucher, vous pourrez appeler votre technique secrète « Victoire tengu » ! »
+« Après tout, si vous arrivez à ce point, vous aurez une épée qui vous permettra de triompher des Tengu. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15020_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15020_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..87c213a93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15020_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+Dans un passé lointain, lorsque l'Île de Seirai n'était pas encore entourée de nuages d'orage, les souvenirs montaient et descendaient comme des souffles.
+À la fin, l'élégant conteneur qui renfermait orages et secousses n'a pu être remis à la personne à qui il était promis.
+
+« Êtes-vous là parce que le cordon est à nouveau cassé ? Vous êtes une telle prise de tête. »
+« Sans votre escrime, vous n'êtes qu'un idiot de parieur invétéré, n'est-ce pas ? »
+
+« Que nenni, ne me sous-estimez pas. J'ai appris mon tir à l'arc auprès d'un Tengu, vous savez ? Quelqu'un d'assez célèbre en plus. »
+« Il se trouve simplement que je suis bien trop doué avec une épée, comprenez-vous ? C'est pourquoi personne ne parle jamais de mon archerie. »
+« En fait, maintenant que j'y pense, c'est un peu du gâchis. Et si je vous apprenais ces techniques à l'arc ? »
+
+Une fois, vous répariez la cage à sceau brisé de cet idiot, tout en prononçant des mots durs...
+Une autre fois, bien que vous utilisiez des mots durs pour divertir les autres, vous ne pouviez pas vous empêcher de sourire faiblement.
+
+« S'il vous plaît. Vous êtes déjà un hatamoto avec des responsabilités importantes. Pourquoi courez-vous toujours à la recherche d'ennuis ? »
+« Et vous êtes déjà marié également. À une douce épouse qui plus est. Pourquoi passez-vous vos journées à errer et à jouer ? »
+
+Vous êtes déjà...
+La question était sur le bord de vos lèvres, mais vous n'avez pas pu la poser, et vous avez décidé de ne plus jamais la soulever.
+Si dame Saiguu avait été ici avec vous, elle l'aurait sûrement dit d'une manière intelligente et enjouée...
+
+« Cela n'a plus d'importance. Je me suis accordé des vacances. Au moins pour aujourd'hui. »
+« Laissons derrière nous toute cette histoire de sanctuaire et partons en douce au bord de la mer, comme nous le faisions quand vous étiez enfant. »
+
+Et alors vous avez suivi jusqu'au port, où vous avez regardé les navires aller et venir, comme en transe.
+Vous l'avez écouté parler de cette Teruyo du sanctuaire, et de la façon dont elle avait hérité de la beauté et de l'habileté de son maître.
+Vous l'avez écouté parler de ses cauchemars terrifiants, dans lesquels il se tranchait la tête...
+Mais vous saviez tous les deux que ce n'étaient que des mots pour cacher la mélancolie de l'âge adulte.
+
+Plus tard, bien plus tard...
+Surplombant les récifs moussus et le port où vous aviez autrefois ce rendez-vous tranquille...
+Pour que le joueur gagne à nouveau son pari, pour le plaisir de prier pour sa sécurité...
+Une fois de plus, vous avez osé vous tenir sur ces hauteurs, brandissant la cage à sceau que vous aviez fabriquée de vos propres mains.
+Avec l'espoir de retrouver ces souvenirs, vous avez rassemblé le pouvoir du tonnerre et de la foudre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15021_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15021_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..85f65ea49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15021_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Amenoma, Futsu, Isshin, Hyakume, Senju...
+C'étaient autrefois les cinq branches du Raiden Gokaden.
+Mais aujourd'hui, seul Amenoma maintient encore sa ligne de succession,
+alors que la lignée Isshin peut à peine être considérée comme ayant des descendants.
+Aux yeux du peuple, ce n'est que le résultat naturel des ravages du temps.
+Ils n'ont jamais soupçonné une seule fois qu'une disgrâce aussi soudaine pouvait cacher derrière elle un mystère.
+
+Le vagabond ne l'admettrait jamais.
+Il n'admettrait jamais qu'il avait fait cela comme un acte de vengeance contre le forgeron.
+Il ne mentionnerait jamais non plus la vérité...
+Qu'il avait abandonné à moitié ses projets parce qu'ils étaient soudainement devenus ennuyeux.
+Il dirait seulement, sur ce ton de voix qu'il avait appris d'un certain chercheur :
+« C'était juste une petite expérience sur la nature humaine. »
+
+Dans le théâtre traditionnel d'Inazuma, il y a un certain personnage connu sous le nom de « Kunikuzushi ».
+De tels personnages sont souvent des comploteurs et des usurpateurs de nations.
+Au terme de ses pérégrinations, il choisit ce nom de son plein gré.
+Et quant au nom qu'il avait utilisé autrefois, même lui ne s'en souvenait plus.
+
+C'est une norme dans le théâtre traditionnel d'Inazuma de joindre les noms des trois actes d'une pièce pour former le nom de la pièce elle-même.
+Par exemple, « Sumirezome », « Sangetsu » et « Kogetsukan » se rejoignent,
+formant ainsi la pièce « Sumirezome Sangetsu Kogetsukan ».
+Peut-être qu'un jour viendra où les aventures de ce corps et ses expériences
+deviendront des contes à transmettre par les mortels, des souvenirs lointains qui traversent les lignes énergétiques.
+Mais pour l'instant, ses trois actes sont toujours en cours...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15021_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15021_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ac65e545
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15021_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+L'excentrique qui erre depuis longtemps n'y pense plus
+mais quand il ferme les yeux, il peut encore voir les nuits au clair de lune sur Tatarasuna et les flammes de la fournaise brûlante.
+Le jeune assistant bienveillant dit :
+« Cet ornement doré est une preuve d'identité accordée par la Shogun toute-puissante,
+mais quand vous parcourrez le monde, gardez bien à l'esprit
+de ne jamais révéler votre identité à personne. »
+L'inspecteur intraitable dit :
+« Cet ornement est peut-être une preuve d'identité accordée par la Shogun toute-puissante,
+mais vous n'êtes ni homme, ni machine.
+Il n'y a donc qu'une façon de traiter avec vous. Ne m'en veuillez pas ! »
+
+Le vagabond qui est parti hier dans la poussière n'y pense plus,
+mais quand il se bouche les oreilles, il peut encore entendre les vents sauvages qui ont rugi cette année-là.
+Une paire d'yeux pleine d'expectative dit :
+« Cet ornement doré est une preuve d'identité accordée par la Shogun toute-puissante,
+ça pourra sûrement sauver le monde. »
+
+La prêtresse intelligente dit :
+« Cet ornement doré est une preuve d'identité accordée par la Shogun toute-puissante,
+et elle ne vous abandonnera pas.
+Quant à moi, je ferai de mon mieux pour envoyer chercher de l'aide au plus vite... »
+
+... Mais la plume dorée finit couverte de poussière,
+et toutes les histoires furent incinérées dans les flammes karmiques jusqu'à ce qu'il n'en reste plus rien.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15021_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15021_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dffc3995d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15021_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+« Où vas-tu, vagabond ? »
+Le jeune errant s'arrêta en entendant ce cri d'enfant.
+C'était l'enfant d'un artisan de Tatarasuna, et même s'il était malade, ses yeux étaient encore clairs.
+Le jeune dit à l'enfant qu'il se rendait à la Cité d'Inazuma.
+« Mais il pleut très fort. On dit que les gens qui partent ne reviennent pas ! »
+L'adolescent ouvrit la bouche plusieurs fois sans en sortir un mot... Pour enfin esquisser un sourire en direction de l'enfant.
+La prochaine fois qu'il mit les pieds sur l'île, l'enfant avait disparu.
+
+« Où vas-tu, Inazumien ? Ce bateau n'est pas pour toi ! »
+Le jeune vagabond avait été arrêté au port par un batelier.
+Mais avant qu'il n'eut le temps de dégainer sa lame, un homme l'en avait empêché.
+L'homme dit au marin que le jeune étranger était avec lui.
+« Ah, alors c'est votre invité, monsieur ? Toutes mes excuses. »
+L'homme tendit au garçon un manteau pour qu'il se réchauffe, mais le jeune secoua la tête.
+Il n'avait pas besoin de telles choses, il voulait seulement savoir ce qui l'attendait au cours de ce long voyage.
+
+« Maître Exécuteur. Où allez-vous ? »
+Le jeune, qui détestait par-dessus tout les humains bavards, envoya une gifle d'un revers de main à son subordonné.
+Mais il aimait aussi contempler l'expression de terreur et d'impuissance se muer sur son visage,
+et c'était peut-être précisément pour cette raison qu'il avait gardé ce subalterne imbécile.
+Il dit à la silhouette rampante et tremblante qu'il se dirigeait vers l'est, à Mondstadt.
+« Je comprends ! Je fais appeler vos gardes du corps tout de suite ! »
+Il n'avait nul besoin de gardes, bien entendu, mais il avait encore plus la flemme d'échanger des paroles avec un crétin.
+Enfilant son chapeau de vagabond, il se dirigea seul vers l'est.
+
+« Enfant, où vas-tu ? »
+Sur la route du retour, le jeune fut arrêté au bord d'un chemin par une vieille femme.
+Il lui dit qu'il allait vers l'ouest.
+« L'Île de Yashiori ? Qu'est-ce que tu as à faire là-bas ? »
+Elle avait prononcé ces paroles sans même y réfléchir, sachant seulement que les choses n'avaient pas été calmes ces derniers temps.
+Le jeune la remercia de son inquiétude avec un sourire sérieux et lui dit qu'il avait un rendez-vous.
+Alors que le bateau approchait progressivement du rivage, une dame en costume étranger pouvait être aperçue debout près du rivage.
+Elle jeta de loin une petite sphère de cristal au jeune.
+L'attrapant avec aisance, il la souleva jusqu'au soleil mourant et ensanglanté.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15021_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15021_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..628ff0ca2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15021_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Ce qu'il vit dans son rêve était un fantôme dansant sur la musique au clair de lune,
+tout comme le jeune homme dans un passé lointain, qui ressemblait à une feuille de papier vierge,
+à la manière d'un personnage pur mais fragile,
+émergeant une fois le ressentiment et la souffrance dissipés.
+
+Le vagabond ne savait pas qu'il pouvait rêver,
+pensant qu'il s'agissait d'une ruse des chercheurs,
+ou peut-être était-ce la façon dont son ancien cœur se défendait en vain.
+
+« Tu avais le « cœur » dont tu rêvais tant,
+mais ce n'était qu'un objet de mensonge et de tromperie.
+Maintenant, tu vas enfin obtenir ce qui t'appartient.
+Et ce corps factice peut enfin aspirer à régner sur ce monde.
+
+Pourtant, ce n'est qu'un rêve éphémère de gloire.
+Et tout s'évanouira un jour au milieu des soupirs d'une terre souffrante... »
+Était-ce le « lui » du passé qui disait cela ? Ou bien celui du futur ?
+Le vagabond s'en fichait, car lorsqu'il s'éveilla,
+ce n'était pas lui, mais cet avenir éthéré qui allait disparaître.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15021_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15021_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9229a77c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15021_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Il était destiné à l'origine à abriter un « cœur »,
+mais il versait des larmes dans ses rêves.
+Sa créatrice se rendit compte
+qu'il était trop fragile, que ce soit en tant qu'humain ou en tant qu'outil.
+
+Cependant, elle ne voulait pas le détruire, et prolongea son sommeil.
+Dans ses dernières créations, elle laisserait de côté l'utilisation d'un tel cœur.
+Peu de temps après, cette « preuve » la plus noble et la plus prestigieuse qui soit n'eut plus de foyer,
+et elle fut envoyée au grand sanctuaire du Mont Yougou.
+
+Plus tard, la merveilleuse marionnette se réveilla et commença ses pérégrinations.
+Il observa plus d'un cœur :
+les bons, les droits, les forts, les doux...
+La marionnette, elle aussi, désirait un cœur.
+
+Plus tard, la jolie marionnette obtint enfin ce « cœur ».
+C'était, après tout, sa raison d'être, la raison même de son existence.
+Et pourtant, ce n'était pas ce que la marionnette voulait au fond,
+car elle n'avait jamais eu la moindre faveur,
+mais représentait plutôt un sacrifice débordant d'égoïsme, d'hypocrisie, de ruse et de malveillance,
+le tout sous couvert d'une apparente amabilité.
+
+Le bien et le mal ne sont que l'écho du chant des êtres sensibles, inutiles et bruyants.
+Mais si j'arrachais ce « cœur »,
+je ne ressentirais plus rien...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15022_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15022_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2641c1ac1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15022_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Pour le peuple de la mer, ces perles brillantes sont des trésors à la valeur inestimable, dont on dit que la beauté est louée par les divinités de Watatsumi.
+Seule la Prêtresse divine est autorisée à entonner le chant sacré louant la beauté de ces perles.
+
+La légende dit que des coquillages baignés dans la lumière de l'arc-en-ciel auraient donné naissance à ces perles en guise de reconnaissance de la douceur de Watatsumi.
+Plus tard, on raconta même que la lignée de la Prêtresse divine aurait été issue de ces perles.
+En sortant de son splendide berceau coloré, elle dansa sous la lune avec ses sœurs et toutes reçurent les faveurs de la mer.
+Éprise d'elles, la Divinité des tréfonds leur offrit de magnifiques pierres de jade. Celles-ci firent naître en elles un rêve pur : celui de chercher la lumière du jour.
+
+Lorsqu'elles sont portées par des personnes au sang watatsumien, ces perles semblent encore plus brillantes que d'ordinaire.
+Ou peut-être cela est-il encore une autre légende dont la véracité ne peut plus être vérifiée...
+Il est dit que la Prêtresse divine échangea ses vêtements avec ses sœurs jumelles, puis qu'elles se cachèrent parmi les vagues infinies.
+Seule cette perle brillante fut perdue dans le tumulte des vagues pour retourner dans le silence des profondeurs.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15022_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15022_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c41cc6fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15022_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+À l'époque lointaine où les premiers clans virent le jour, la Divinité des tréfonds désigna des prêtresses parmi le peuple de la mer.
+Les épopées chantées à travers les îles indiquent que la première Prêtresse divine était une fille de la mer qui pêchait des perles.
+
+Elle venait de ces enfants qui avaient perdu de vue leur avenir à cause de conflits futiles...
+... Et de ces personnes âgées qui n'étaient plus capables d'apprécier la beauté de la vie du fait de cruelles tragédies.
+La Prêtresse divine réconfortait les gens en utilisant ses belles chansons et ses mots doux.
+Et même au milieu de la tempête, les habitants de Watatsumi virent une lueur d'espoir pour la première fois.
+
+Cette plume, née de la mer, proviendrait de la tenue de cérémonie de cette Prêtresse divine.
+Elle aurait été arrachée fortuitement par la main tendre d'un enfant, puis conservée par une personne précautionneuse.
+
+Plus tard, le brave guerrier et les prêtresses se précipitèrent vers leur inévitable sacrifice.
+La tenue de cérémonie de la Prêtresse divine survécut cependant au drame, et fut transmise de génération en génération jusqu'à nos jours.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15022_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15022_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..856d0a6fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15022_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Ces diadèmes étaient décernés en personne par la Divinité des tréfonds pour désigner des membres du clergé parmi les nombreux clans de Watatsumi.
+Mais quand l'âge des martyrs fut révolu, les membres du clergé disparurent et ces couronnes furent scellées.
+
+Les chants du peuple de la mer affirment que rien ne pouvait souiller ces couronnes de perles et de corail...
+... Et que seules les personnes ayant l'honneur d'en recevoir étaient reconnues comme souverains par la Divinité des tréfonds.
+Le très respecté Touzannou, « vice-roi de la montagne de l'Est », tout comme les sœurs jumelles qui traversèrent les vagues librement...
+Toutes ces personnes furent bénies par le regard bienveillant et les faveurs de la Divinité des tréfonds, en plus d'être immortalisées dans les chants folkloriques des insulaires.
+Il est dit que ces souverains servaient autrefois de suppléants à la Divinité des tréfonds, guidant le peuple de la mer à cultiver, pêcher et chasser sur leur île.
+Mais lorsque l'inévitable guerre des martyrs finit par arriver, une divinité serait déchue.
+
+Transportant les espoirs et les souvenirs de ceux qui sortirent des fonds de la mer, imprégnées de la culture et de l'histoire d'une civilisation perdue...
+Ces couronnes sophistiquées et délicates sombrèrent avec leurs possesseurs au fin fond des abîmes oubliés.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15022_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15022_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..51c4f90db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15022_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Une délicate fleur marine, dont le cœur est orné d'une perle pure.
+D'après les chants de Watatsumi, ces fleurs s'épanouissent dans les profondeurs à la lueur des perles.
+Imprégnées des chagrins d'amour des filles de la mer et de la douceur du clair de lune, elles dégagent une lueur nacrée.
+
+Quand tous les conflits cesseront, les créatures marines ne pleureront plus leurs compagnons abandonnés...
+... Et quand la lune se dressera au-dessus de Touzan, la montagne de l'Est, la divinité s'élèvera dans toute sa splendeur et entonnera son chant sacré.
+« Venez, filles de la mer ! Venez voir, peuple cher à mon cœur ! Venez admirer la clarté lunaire en cette belle soirée !
+Même si Touzan doit tomber cette nuit, les éclairs et le tonnerre ne pourront jamais cacher la beauté exquise de cette lune perlée... »
+
+La prêtresse chanta et dansa sur les vagues éclairées par la lumière argentée de la lune.
+Les filles de la mer oublièrent la douleur des pertes qu'elles avaient subies, et les fleurs exquises retrouvèrent tout leur éclat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15022_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15022_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcb348f69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15022_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Le temps donne l'impression de s'écouler très lentement dans les profondeurs silencieuses et fluorescentes de l'océan.
+Même les coquillages brillants pourraient tout oublier au fil des années.
+
+Le peuple de Watatsumi est sorti des ténèbres des abysses et a fait ses adieux à ses vieux rêves, restés dans les profondeurs.
+Il a gravi les marches de corail jusqu'au royaume de la lumière du jour, échappant au regard des héritiers du dragon abyssal qui le scrutait dans l'ombre.
+Il est dit qu'à ce moment-là, les habitants de l'océan ramassèrent chacun un coquillage pour se remémorer leur clan.
+Et quant à ceux qui avaient perdu leur clan, ils seraient accueillis dans de nouvelles familles.
+
+Dans leur langue ancienne, ces coquilles immaculées se nommaient « adieu ».
+Deux personnes qui s'enlacent ne peuvent être séparées par quelque force extérieure, bien qu'une telle union ne soit jamais éternelle.
+Ces coquillages représentaient donc un adieu à la vie sous les vagues et le début d'une nouvelle vie sous le soleil.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15023_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15023_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba8422dde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15023_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Cet endroit, connu sous le nom de « Gouffre », a une couleur cinabre depuis les temps anciens.
+Les mineurs de la montagne et les marchands de la ville continuent de raconter jusqu'à nos jours la légende d'un Yaksha...
+On dit que ce voyageur solitaire à quatre bras arriva un jour dans les terres désolées où une étoile était tombée.
+Lorsque les tribus habitant ces montagnes apprirent que ce voyageur, qui s'était mis en route pour bannir le mal était arrivé sur leur territoire, ils se pressèrent tous autour de lui :
+
+« Visiteur des terres lointaines, s'il vous plaît, acceptez notre vin et écoutez notre histoire. »
+« Le vin de notre montagne est peut-être amer et difficile à avaler. Il n'égale pas le vin des Monts Tianheng que le Souverain de la Roche apprécie tant. »
+« Mais les cieux nous ont gratifiés de réserves de pierres précieuses et de jade merveilleux. Nous taillons ces roches escarpées pour vivre. »
+« Grâce à la bonté du Souverain de la Roche, même si nos vies ne sont pas idéales, nous vivons confortablement et sans nous faire de souci. »
+« Pourtant, les choses ont changé, et une ombre sombre plane sur la bénédiction que nous avons reçue de l'étoile déchue. »
+« Nous n'avons pas de cadeaux prestigieux à vous présenter, mais nous implorons tout de même votre aide. »
+
+Le visiteur écouta les paroles des anciens en buvant en silence ce vin amer jusqu'à la dernière goutte.
+Sans faire de promesses ni réprimander les mortels pour leur manque de courtoisie, il se retourna et partit seul vers l'est.
+
+Tout le monde connaît la suite de l'histoire...
+
+Malgré tout, cette coupe en cristaux émaillés qu'il utilisa pour boire avec les anciens de la tribu reste à ce jour un témoignage de leur pacte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15023_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15023_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f3286a20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15023_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+La légende veut qu'un héros ait un jour arraché une plume d'aigle du haut de la plus haute falaise du Gouffre.
+Il est également dit que ceux qui pouvaient accomplir une telle chose gagnaient le droit de mourir aux côtés des Adeptes.
+
+« Certes, mourir en protégeant les autres est une bonne action. »
+« Pourtant, si l'on y réfléchit, une telle action s'apparente à un poisson qui s'enfonce dans un étang profond ou à un oiseau qui plonge au fond d'une grande vallée. »
+« Bien que mes accomplissements m'apportent une entière satisfaction, ceux-ci ne sont pas connus des masses et finiront par sombrer dans l'oubli. »
+« Nous, les mortels, nous sommes comme des plumes prises dans un tourbillon et flottant au milieu d'un vaste ciel. »
+« Secourir, défendre... Toutes ces choses sont vaines, en fin de compte. »
+
+Ces sombres murmures secouèrent le cœur de ceux dont le nom ne serait jamais retenu.
+
+Mais la bataille se termina enfin, et nombreux furent les soldats qui restèrent au fond du Gouffre pour y sommeiller éternellement.
+Les cris stridents poussés par les forces obscures s'évanouirent peu à peu, telles des ondes à la surface de l'eau.
+Et bien que la durée de vie des humains soit courte, la terre, elle s'en souviendrait toujours.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15023_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15023_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..31ba2967d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15023_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Il y avait dans la Vallée Tianqiu un Yaksha armé de quatre bras puissants.
+Venu de terres lointaines, il arriva jusqu'au Gouffre et reçut les louanges des tribus qui y vivaient.
+Ils préparèrent un copieux festin en son honneur avec d'excellents mets et du bon vin.
+Le Yaksha pénétra ensuite dans les profondeurs du Gouffre pour débarrasser le peuple du mal qui y régnait.
+Il avait l'agilité et la férocité d'un démon et un regard meurtrier transparaissait dans ses yeux violets.
+Le tonnerre dissipa la brume mortelle et la foudre serpentine se joignit aux ténèbres.
+Des nuages recouvrirent le Gouffre comme s'ils allaient avaler le firmament.
+Un ouragan cinglant sévit alors, le cinabre vint tapisser ce lieu obscur.
+Les falaises s'entrechoquèrent, les vallées s'effondrèrent.
+La terre rugit avant de tomber dans le silence le plus total.
+La lueur du crépuscule fut contenue à l'intérieur des nuages, tandis que les oiseaux entonnèrent un triste chant :
+« Avez-vous appris que les tambours ont cessé de résonner dans le vent du nord et que le grand héros a disparu au cœur du tourbillon ? »
+« Avez-vous vu le héros Yaksha se battre avec acharnement jusqu'à l'aube ? Hélas, il ne lui resta qu'un soupir pour se lamenter du temps perdu. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15023_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15023_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c8cb73bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15023_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Il y avait autrefois une magnifique fleur qui s'épanouissait sur les anciennes falaises de cinabre.
+À l'époque où le sang obscur se répandait partout, elle ne fut jamais souillée par quelque fange que ce soit.
+
+Durs comme le roc, puissants comme la montagne. Cette devise ne changerait pas, même avec des démons obscurs pour ennemi.
+Les montagnards silencieux et la lune argentée composaient leur camp paisible.
+
+« Ô, filles des falaises escarpées et des cristaux émaillés, pour moi il ne faut pas sangloter. »
+« Je suis né sous l'ombre de Tianheng et me bats pour rendre la grâce du Souverain de la Roche. »
+« Je confie ma vie au Yaksha à quatre bras alors que nous nous dirigeons vers ce bourbier. »
+« Dans les chemins les plus sombres des profondeurs, nous traverserons des pièces où des cristaux sont suspendus à des falaises pointues. »
+« Nous affronterons la souillure surgissant de l'abîme et les affreux démons qui habitent ces lieux. »
+« Des choses terrifiantes et étranges se présenteront à mes yeux, pourtant je ne reculerai pas devant la peur. »
+
+Le vent nocturne interrompit le soldat des Millelithes et l'empêcha de terminer ses paroles.
+Il ne laissa derrière lui que cette petite fleur à la fille du peuple de la montagne en guise de souvenir.
+
+« Ma seule crainte est d'être perdu dans l'oubli. »
+« Si le mauvais sort m'amène à être enterré dans un lieu sans nom, alors, je t'en prie, ne m'oublie pas. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15023_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15023_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..196c12ede
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15023_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+La légende raconte que lorsque le Souverain de la Roche était jeune, le soleil était un char qui voyageait autour de la terre.
+Quand les trois sœurs du ciel nocturne furent sacrifiées dans la calamité, le char solaire sombra au fond d'une profonde vallée.
+Les habitants des montagnes prirent cela pour un heureux présage et le réparèrent pour qu'il puisse illuminer à nouveau la voûte céleste.
+Bien que le char solaire reprit sa course infinie autour du ciel, il laissa un fragment derrière lui pour l'éternité.
+Quand les habitants des montagnes vinrent habiter au port, ils travaillèrent ce fragment pour en faire des cristaux émaillés et les vendre à des connaisseurs...
+
+« Restons sérieux, ce ne sont que rumeurs inventées. On ne saurait y croire si facilement. »
+« Il y a bien longtemps que les marchands de la Chambre Shenglu ont mis de côté leur ignorance de jadis et ont oublié l'absurdité de leur passé. »
+« Les cristaux émaillés brillants ne sont pas de bons matériaux pour fabriquer des céramiques, et ils ne peuvent pas non plus servir à créer de la peinture de première qualité. »
+« Comme le disent les mineurs du Gouffre, bien que cette histoire soit peu crédible... »
+« Ce garde-temps et les cristaux émaillés appartenaient aux soldats des Millelithes d'il y a cinq siècles. »
+
+Il était difficile même pour Yaksha de parcourir cet abîme où luttaient les ténèbres et la lumière.
+Les simples mortels avaient d'autant plus besoin de la lumière pour ne pas se faire dévorer par le voile d'obscurité qui enveloppait tout.
+Les soldats des Millelithes ramassèrent du sable qui projetait une lueur s'apparentant à la clarté lunaire pour s'éclairer.
+Le garde-temps, quant à lui, est un témoin du temps qu'ils passèrent dans les profondeurs. Il est la preuve que là où ils tombèrent, d'autres se présentèrent pour prendre la relève.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15024_1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15024_1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0a9e2326
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15024_1_FR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Cet objet était à l'origine un cadeau offert d'ami à ami, relié à un petit royaume intérieur.
+La source d'eau à l'intérieur de cette tasse ne se tarissait jamais, ce qui en faisait un habitat temporaire idéal.
+Cette tasse pouvait contenir le reflet du soleil et de la lune, ou encore une jolie poissonne.
+
+Elle fut beaucoup plus chanceuse que ce Yaksha qui connut un destin tragique.
+Mais le prix à payer pour perpétuer des anciens rites était de ne pas avoir la possibilité de mettre le pied sur terre pour de longues durées.
+C'était une époque où les eaux douces étaient loin d'être en abondance comme aujourd'hui.
+Le port situé sous la montagne et les plaines n'étaient pour elle qu'un distant rêve.
+Mais cette personne, qui n'aimait pas s'attirer des problèmes, décida de partir avec cette tasse de thé à la main.
+
+Le Port de Liyue dont elle parlait était sans doute tout aussi imparfait qu'une fête rituelle de village.
+Ce voyage serait sûrement rempli de disputes et de nombreux problèmes.
+Elle savait qu'elles aimaient toutes les deux faire des histoires pour un rien, et pourtant, elle n'osait pas s'approcher des foules.
+Il n'y aurait en ce monde jamais d'autres Adeptes aussi petites qu'elles, qui admirent et craignent à la fois l'agitation.
+
+« Mais on s'est fait beaucoup de promesses. C'est une bonne chose. »
+Elle pensa ainsi, avant de se mettre en route.
+« Au moins, ce voyage devrait être intéressant. Je pourrai la présenter à d'autres vieux amis. »
+
+Plus tard, l'usage du brasero et de la bouilloire fut repris par les gens.
+Et c'est ainsi que tout le monde put avoir la lune sur son bureau et la tenir dans sa paume.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15024_2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15024_2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb24ac771
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15024_2_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Il y a très longtemps de cela, il n'y avait pas de gué sur la rivière, seulement une colline brumeuse.
+La maîtresse de la montagne n'avait pas encore décidé ce qu'elle allait planter sur son terrain quand quelqu'un la devança.
+
+« Quand cet arbre aura un peu grandi, j'en cueillerai les feuilles et vous préparerai du thé avec. »
+« Le moment venu, j'inviterai Souffle-Nuages et Taille-Monts ici... »
+
+« Vous vous permettez de planter des arbres sur mon terrain, et vous avez quand même l'audace de dire cela ? »
+Malgré son indignation, la maîtresse de la montagne arrivait tout de même à s'imaginer le parfum du thé.
+
+Plus tard, cette personne attacherait discrètement ce pendentif en jade aux fines branches du petit arbre.
+Après un certain temps, la maîtresse de la montagne revint, mais sous une apparence différente.
+Elle avait perdu les doigts qui lui permettaient de détacher le pendentif. Mais cela remonte à il y a fort longtemps.
+
+Bien des années plus tard, les branches de cet arbre furent plantées sur l'autre rive du fleuve par les mortels qui habitaient dans les montagnes.
+Le parfum du thé voyagea du Vallon Chenyu jusqu'au Port de Liyue, puis se répandit dans beaucoup d'autres endroits encore.
+
+Il existe de nombreuses légendes concernant les théiers du Vallon Chenyu. L'une d'entre elles dit la chose suivante :
+Peu importe la qualité de l'eau, du sol, ou de l'ensoleillement, ce type d'arbre peut pousser en grande quantité uniquement dans le Vallon Chenyu.
+Cela serait dû au fait que ceux-ci se souviendraient de la promesse que se sont faite de vieux amis dans un passé lointain à côté des jeunes pousses d'un théier.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15024_3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15024_3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b5e35cde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15024_3_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Le Vallon Chenyu est plein de montagnes, de cours d'eau. C'est aussi le lieu de nombreuses histoires et voici sa légende la plus connue :
+Dans les temps anciens, il existait une pierre jade brut. Afin qu'il ne tombe pas entre les mains d'un monstre maléfique, il fut jeté au fond de l'eau...
+
+Les légendes ont toutes beaucoup d'histoires annexes. L'une d'entre elles parle de la chose suivante :
+Ce joyau était autrefois le jade d'une montagne sacrée. Il fut taillé par la main même du Souverain de la Roche.
+Or la pierre qui avait été perdue dans les eaux était peut-être un jade de moindre importance, ou peut-être tout simplement une simple tasse.
+Certains disent même que le fameux jade de cette histoire serait en fait une métaphore pour décrire une belle personne.
+
+Les légendes disent que quelqu'un a autrefois vu la chose suivante :
+
+D'innombrables carpes dont les queues semblaient être telles des pierres précieuses sous la lumière du soleil.
+Elles s'étaient libérées des lacs et des cours d'eau qui emprisonnaient les êtres aquatiques...
+Et volaient librement au gré du vent au milieu de la vallée.
+De même, le jade porté aux oreilles par une certaine personne changea de forme.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15024_4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15024_4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f368b5dc9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15024_4_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+C'est lors de la floraison des aromesprits chaque année que commencent les préparatifs des cérémonies du thé au Village de Qiaoying.
+Une fois les fleurs fanées, des tisanes de fleurs infusées de neuf parfums sont présentées dans la salle des fêtes.
+La fleur d'aromesprit est éphémère. Elle apparaît soudainement telle que le ferait une Adepte et repart aussitôt en flottant dans les airs.
+Elle ne laisse derrière elle que le nom vague d'« Herborisatrice » ainsi qu'une pléthore de légendes dont on ne connaît pas les détails.
+
+Dans l'une d'entre elles, le corps d'Adepte de l'Herborisatrice se transforme en une multitude de branches d'arbre à thé.
+Une autre histoire raconte que ce personnage vola jusqu'à la montagne des Adeptes sur le dos d'une créature maléfique qu'elle avait domptée.
+Il y a une histoire de la sorte...
+
+Une fois sur la rive, la jeune fille s'empressa de ramasser le chapeau voilette laissé au sol pour le placer négligemment sur sa tête.
+Sans lui pour lui couvrir le visage, elle se sentirait honteuse et n'aurait pas le courage de parler.
+À ce moment-là, celle qui l'avait mise dans cette fâcheuse situation sortit la tête de l'eau.
+Ses écailles multicolores scintillaient comme pour vanter la victoire qu'elle avait remportée sur cette jeune fille.
+
+« *tousse* Tu es fière de savoir nager ? Tu sais quoi, j'espère que tu te noieras un jour ! »
+
+Malgré sa colère, la jeune fille ne disait pas cela sérieusement.
+Cependant, cette bête scintillante disparut au fond de l'eau, pour ne jamais revenir à la surface.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Relic15024_5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Relic15024_5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..469048948
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Relic15024_5_FR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+La légende veut que cet ornement en jade brut était issu d'une montagne sacrée qui aurait été scellée depuis fort longtemps.
+Tout comme la conque étoile qui a quitté le rivage se remémore le chant du claquement des vagues,
+l'anneau en jade produit lui aussi le bruit du ruissellement de l'eau.
+
+Dans les auberges, on entend souvent certaines histoires...
+« Il y a une légende qui dit que le trésor des montagnes serait un morceau de jade brut qui aurait le pouvoir de faire tomber une pluie opportune. »
+« Mais plus tard, quand le monde fut plongé dans le chaos, les démons se mirent à convoiter son pouvoir. »
+« C'est ainsi que la maîtresse de la montagne le divisa en plusieurs morceaux de formes différentes. »
+« Elle les cacha au fond de l'eau, dans la montagne et dans des autels. »
+« Les légendes du Vallon Chenyu disent que ces ornements en jade auraient été bénis par un pacte divin. »
+« Cependant, après toutes ces années, personne n'a jamais réussi à en trouver un seul... »
+
+La prêtresse portait cet anneau en jade en permanence sur elle et en prenait grand soin.
+Mais certaines années, il lui arrivait de le montrer en cachette à une amie dépourvue de raffinement.
+Elle racontait avec un ton sentencieux l'origine des motifs présents sur ces objets et le pacte qui avait été noué par les ancêtres.
+Mais son amie était trop occupée à piler des herbes avec un mortier et un pilon pour écouter un seul mot de ce qu'elle disait.
+
+« Ce rituel est le même chaque année. Je t'ai entendu le décrire je ne sais combien de fois. »
+« N'as-tu pas dit que tu m'offrirais du thé à ton retour ? On en parlera à ce moment-là. »
+Mais contrairement à ce qu'elle espérait, la chose qui était sortie de l'eau finirait par y retourner...
+
+Aujourd'hui, les artisans du Port Yilong continuent de fabriquer ces accessoires aux formes simples.
+Les marchands en visite placent aussi souvent ces anneaux en jade près de leurs oreilles, comme le veut la légende,
+Pour vérifier s'ils peuvent vraiment entendre le bruit de la pluie qui tombe sur les rochers de la montagne.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic1_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic2_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic3_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic4_FR.txt b/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic4_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic4_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic5_FR.txt b/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic5_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/SeiraiIslandPic5_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/TejimaMail_FR.txt b/Resources/Readable/FR/TejimaMail_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d357da159
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/TejimaMail_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+« Si nous sommes séparés par cette guerre, attends-moi au Village de Konda. Il devrait y avoir un foyer paisible qui nous attend nous là-bas. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/VermeerPic1_FR.txt b/Resources/Readable/FR/VermeerPic1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/VermeerPic1_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/VermeerPic2_FR.txt b/Resources/Readable/FR/VermeerPic2_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/VermeerPic2_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/VermeerPic3_FR.txt b/Resources/Readable/FR/VermeerPic3_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/VermeerPic3_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11101_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11101_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6b1773d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11101_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+La route est pleine de rencontres et d'adieux.
+Peut-être que les seuls vrais compagnons du voyageur
+sont son épée et son rêve.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11201_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11201_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e39dc5b6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11201_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Contrairement à la croyance populaire, l'argent est inutile pour repousser les démons.
+Seule la lame de l'exorciste itinérant est le vrai fléau du mal.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11301_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11301_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..62dc3c4b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11301_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Une épée en acier robuste forgée par pliage.
+L'acier brille d'une lueur sombre et froide.
+L'arme appartenait à un célèbre aventurier qui parcourut le monde.
+Elle trancha les os des monstres comme ceux des bandits de grand chemin.
+Mais à la fin,
+l'aventurier abandonna tout, de la terre sans limites au ciel infini,
+et de ses compagnons de guilde à sa lame fidèle, pour rejoindre une fille.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11302_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11302_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b09f8976e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11302_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Le nom complet de cette épée est assez peu courant :
+« Le messager de l'aube triomphant montrant la victoire ».
+L'épée n'a fait qu'une victime sur le champ de bataille.
+Cette nuit-là, l'aventurier brandit son arme sur le champ de bataille ;
+mais la lame réfléchit le clair de lune, brillant comme le jour.
+Sa position était découverte ;
+une pluie de flèches s'abattit dans sa direction.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11303_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11303_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e9290ce2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11303_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Une épée simple et fiable en acier de qualité.
+Son seul inconvénient vient de l'allongement partiel de la soie, qui réduit considérablement sa durabilité.
+Cependant, ce design permet d'obtenir un espace dans la poignée évidée, idéal pour stocker petits couteaux, ciseaux, amadou, etc. ;
+d'où son nom d'« Épée du voyageur ».
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11304_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11304_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b8c5f6c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11304_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+« Pourquoi ton épée est par terre ?
+– Je profite du soleil pour l'assombrir.
+– Pourquoi ?
+– Bonne question. Dis-moi, qu'est-ce qui est noir ?
+– Les corbeaux ?
+– Tout à fait ! Quoi d'autre ?
+– Hum... une poêle ?
+– C'est exact, tu y es presque. Qu'est-ce qu'il y a en dessous d'une poêle ?
+– Du feu !
+– Et avec quoi allume-t-on un feu ? »
+La petite fille réfléchit un instant.
+« Du charbon ! C'est noir aussi !
+– Tu as deviné, bravo ! Le charbon rend l'acier plus robuste ; c'est pour ça que je fais ce que je suis en train de faire. »
+Sur ces mots, l'homme retourna son épée.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11305_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11305_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..731757c1b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11305_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+La légende raconte que les poissons chiwen abondaient autrefois à Liyue ; les habitants en raffolaient.
+Le nom évolua au fil du temps en « poisson chihu ».
+Il est de nos jours assez rare d'en voir ;
+et le terme « poisson chihu » désigne également les amateurs de poissons de Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11306_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11306_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1102fab1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11306_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Le maître épéiste sauta des hauteurs du Karst Jueyun.
+Ignorant le vent soufflant à ses oreilles, il traversa les nuages.
+Mais c'est le bruit craquant de l'os se brisant qui suivit.
+Seulement alors réalisa-t-il qu'il est certaines choses que l'art de l'épée ne permet de réaliser.
+Mais plus tard, même après qu'il eut mis en gage son épée pour acheter des pilules,
+son rêve de voler dans les cieux ne se tarit point.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11401_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11401_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..48b0a701e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11401_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Une épée standard des chevaliers de l'Ordre de Favonius. Seuls ceux ou celles qui reçoivent l'approbation du Grand Maître et de l'Église peuvent la posséder.
+Après des années de recherche, les forgerons de Mondstadt ont bien avancé dans le domaine de l'affinité élémentaire.
+Cette épée légère et tranchante n'est pas seulement une récompense honorifique pour les chevaliers de l'Ordre ; elle représente aussi la maîtrise des techniques de combat et la ferveur des protecteurs de Mondstadt.
+Invoquer les éléments est un jeu d'enfant avec cette arme ; mais celui qui l'utilise doit se rappeler que c'est une arme de défense, et non d'attaque.
+
+On raconte que l'art de l'épée tel que pratiqué par l'Ordre de Favonius remonte à Rostam, dit le Jeune Loup, ami d'enfance d'Arundolyn, le Lion de la Lumière.
+D'après la légende, il aurait été capable de trancher chaque goutte tombant du ciel, et le souffle de sa lame aurait suffi à découper la rose et éteindre la torche.
+C'est en cela que réside l'essence de l'art pour les chevaliers de l'Ordre : légèreté, rapidité et précision, autant de qualités requises dans la protection de Mondstadt.
+
+À vingt-sept ans, Rostam reçu le titre de « Jeune Loup ».
+D'après la tradition de l'Ordre, les titres de Lion et Loup étaient réservés aux chevaliers faisant montre de qualités de meneurs ;
+ceux ainsi nommés devenaient ainsi un jour Grand Maître, dédiant leur vie à la direction d'une multitude de chevaliers et à la protection de Mondstadt.
+Mais bien qu'il eut rempli son devoir avec zèle, Rostam ne vécut pas pour connaître cet honneur.
+
+L'art de l'épée tel qu'il fut introduit par Rostam, par personne d'autre ne fut ensuite égalé.
+Mais sa ferveur et sa dédication à la cité se sont transmis eux de génération en génération.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11402_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11402_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..88058079e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11402_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Une épée légère à la lame ornée de gravures délicates et dans laquelle sont percés plusieurs trous.
+Maniée par un combattant possédant la technique requise, cette arme était capable de résonner de la musique d'une flûte, aux notes variant selon l'angle de la lame.
+L'épée fut enterrée à la dissolution de la Compagnie Vagabonde, et a depuis perdu cette particularité.
+Elle n'en demeure cependant pas moins une arme mortelle.
+
+Les membres de la Compagnie Vagabonde comptaient parmi eux une courageuse épéiste.
+Suivant l'échec de la troupe à s'opposer à la classe dirigeante, elle fut réduite en esclavage, et envoyée dans l'arène.
+
+Devenue gladiatrice, et ayant perdu espoir et compagnons, elle se battit avec bravoure.
+Dans sa danse mortelle chantait son épée au soleil matinal ; on surnomma la combattante « l'Épée du Matin ».
+
+Dans ses jeunes années, Ragnvindr, le Chevalier de l'Aurore, faisait partie de la suite d'un chevalier.
+Celui-ci l'emmena un jour assister à un combat de gladiateurs, et témoin de la dernière danse de l'épéiste, Ragnvindr fut ému au plus profond de lui-même.
+Prenant le nom de « Chevalier de l'Aurore » en son honneur, il sut alors ce qu'il devait faire.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11403_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11403_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..aad8896b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11403_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Le peuple des hautes falaises faisant face à la mer orientale vénérait jadis le Maître du Temps et l'Archon Anémo.
+Les deux divinités sont souvent confondues ; comme le dit le proverbe, « Le vent apporte les histoires que le temps cultive. »
+Cette épée raconte une histoire de protection et du courage de l'exercer ;
+rien de plus autrefois qu'un ustensile émoussé, elle est devenue une lame au fil tranchant avec le passage du temps.
+
+Cette épée appartenait autrefois au Clan Gunnhildr.
+Ses membres avaient pour habitude lors des rituels de tenir une représentation symbolique de la défense de Mondstadt.
+
+La cérémonie dédiée aux vents du temps se déroulait en trois parties.
+Le dernier acte narrait la vie, la protection et la liberté.
+
+Les détails de cette cérémonie sont aujourd'hui tombés dans le puits de l'histoire ;
+mais à ce jour le Clan Gunnhildr continue de défendre la cité.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11404_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11404_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6b5008fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11404_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Une épée longue qui appartenait jadis aux dirigeants de Mondstadt. Il s'agit d'une arme de qualité forgée d'une main experte.
+Cela est visible à la lame ayant gardé son tranchant malgré les aléas du temps, bien après que se soit terminée l'ère des aristocrates.
+La maîtrise de l'épée était autrefois l'un des talents pratiqué par la noblesse.
+Mais le combat n'en était pas le but ; il s'agissait avant tout de faire montre de sagesse autant que d'élégance.
+Las ! Sagesse et élégance tombèrent dans l'oubli, et l'art de l'épée ne garda de l'art que le nom.
+
+Il y a de cela vingt-six siècles, vivaient dans la zone de Mondstadt les plus anciens habitants de la région.
+Après que le nouvel Archon Anémo fut descendu et ait remodelé le monde, ils firent un serment solennel.
+
+« Pour Mondstadt, toujours. Pour les plaines verdoyantes, les collines, et les forêts. Qu'elles continuent à fleurir, toujours. »
+« Pour Mondstadt, toujours. Pour la liberté hors du blizzard du tyran, à l'oppression semblable au gel. »
+
+Peu importe quel futur attend Mondstadt, que ce soit tyrannie de l'homme ou destruction des démons ; et quand bien même cette tablette sur laquelle est inscrite ce serment venait à être détruite,
+celui-ci continuerait à être à jamais porté par les vents, caressant Mondstadt à la manière d'un amant dévoué, et veillant sur la cité à la manière d'un père attentionné.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11405_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11405_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..84d7c709b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11405_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Une épée légendaire originaire de Liyue.
+Son fourreau aurait été en bois d'agar décoré de mica et incrusté de scènes de guerre.
+Cette inestimable protection a hélas disparu.
+Pour l'épée, la gaine était une prison, la retenant d'accomplir son but ultime.
+On prétend que sa lame est tellement acérée que ses victimes ne réalisent avoir été touchées qu'une heure après les faits.
+
+Kunwu forgea cette arme, en l'espace d'un jour et d'une nuit.
+Mais à la vue du travail de son jeune apprenti, son vieux maître soupira, et frappa le sol de son bâton.
+« Pitoyable est l'objet sans pitié », fit-il seulement.
+Et ayant ainsi parlé, le vieillard quitta la forge avec un dernier soupir.
+
+Durant trois jours entiers, Kunwu médita les paroles de son maître ; pas une fois il ne toucha à une arme.
+Puis il passa l'année suivante à fabriquer avec difficulté un fourreau en bois d'agar.
+
+Le jeune Kunwu, naïf, crut à tort qu'un fourreau élégant et opulent suffirait à maîtriser la sauvagerie et la violence de la lame.
+L'épée se perdit parmi les gens ordinaires ; la lame survécut aux affres du temps, mais du fourreau ne resta que son histoire.
+Car la lame acérée recherche sans cesse le sang de sa prochaine victime, et nul fourreau ne saurait la contenir.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11406_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11406_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..26e444d6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11406_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Une vieille épée issue de l'arsenal de Liyue. Difficile de dire de quel modèle il s'agit : les archives ne mentionnent pas sa date de fabrication.
+L'épée ancienne est incrustée de motifs de nuages ; des éclats dorés s'en échappent lorsqu'on la brandit.
+
+La raréfaction des nouvelles techniques de forge a poussé les artisans à explorer d'autres directions.
+Yun Hui, le maître forgeron du célèbre Clan Yun, se réunit un jour avec l'artisan Han Wu ; ensemble, ils mirent au point un nouveau moule.
+La première épée à une main qui en sortit émettait un grondement vindicatif à sa sortie du moule.
+
+S'entraînant avec aux Monts Tianheng, Hanwu la fit tomber au sol par inadvertance.
+Un genre de vapeur s'en échappa, et l'épée semblable à un typhon laissa une fissure impressionnante dans la roche.
+Y voyant là l'intervention des dieux, Han Wu décida de nommer l'arme « Tailleur de pierre ».
+
+Cette épée capable de fendre la pierre renferme la puissance de mille tranchants.
+Le Tailleur de pierre devint par la suite l'une des bases de l'armement à Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11407_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11407_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..80c70cdd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11407_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+De tout temps le monde entier s'est retrouvé au Port de Liyue, à la grande fierté de la cité.
+Des pays étrangers maints trésors trouvèrent ainsi un nouveau foyer.
+Cette épée qui n'est pas sans rappeler une aiguille de par sa conception tout en pointe, sacrifie la possibilité de trancher au profit des dégâts de perçage.
+Une certaine maîtrise est requise pour exploiter tout son potentiel ; mais elle reste efficace dans les mains du bretteur amateur.
+
+Une arme issue de quelque côte lointaine, qui pendait autrefois de la taille d'un capitaine de navire.
+Cette élégante lame élancée contraste grandement avec le dur monde de l'océan.
+
+Lorsque les curieux l'interrogeaient, le capitaine du navire changeait de sujet. Les rumeurs couraient sur l'origine de l'épée.
+D'aucuns prétendaient qu'il l'avait remportée au sortir d'un combat contre des pirates ; d'autres que c'était le butin de quelque rapine.
+
+Mais lorsque le soleil dardait de ses rayons pourpres le ciel précédant la nuit, et que les voiles étaient abaissées, le second frottait toujours la lame,
+se remémorant le temps passé dans le Royaume du Vent, et ces jours anciens où il voyageait en nomade martial,
+et se rappelant la fille de son pays, et sa promesse de la revoir un jour.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11408_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11408_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f0964357
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11408_FR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Cette longue épée manufacturée à la Forge de Rochenoire, aussi rare que tranchante, peut couper à travers l'or et briser le jade.
+Les nuits sans nuage, on peut voir sur le corps de l'épée un éclat rouge sombre ;
+Le chatoiement couleur sang semble vouloir répéter qu'il peut trancher la terre en deux.
+
+Suivant la fabrication de la Briseuse de Rocher, le célèbre artisan Han Wu continua de développer de nouvelles techniques.
+Il entreprit de créer une arme supérieure à partir d'un type de cristal rare local.
+L'étape de trempage associée à la température influe sur la rigidité et la ténacité de l'arme ; le défi était de taille, et Han Wu le releva.
+Avant toute chose, il dut aller trouver le matériau requis dans les veines de la montagne.
+Absorbé entièrement par la complétion de l'arme, Han Wu se rendit dans un gouffre sur les indications du Clan Yun.
+Mais un éboulement eut lieu dans le filon ; plusieurs personnes furent bloquées sous terre durant quatre longs jours.
+
+Les outils d'extraction de minerai de l'époque ne permettaient pas de se sortir de l'obstacle.
+L'absence d'indication des jours s'écoulant et l'obscurité permanente finit par peser sur la stabilité mentale des hommes pris au piège, qui se mirent à céder à la folie.
+Alors que l'heure était au désespoir, Han Wu sortit l'arme qu'il avait amenée avec lui dans le puits ; celle-ci se mit à briller d'un éclat sombre...
+... Et grâce à elle, les survivants purent sortir de terre. À l'instant où se faisaient voir les premiers rayons du soleil, l'arme se brisa en milliers d'éclats.
+L'artisan, les jambes flageollantes, en dut s'asseoir sur le sol. Plusieurs mois plus tard, il reforgea cette même épée longue, qu'il nomma « Rochenoire ».
+Nombreux furent ceux qui en vantèrent la puissance, la beauté et la résistance ;
+mais de tous ceux qui furent alors bloqués sous terre, pas un ne mentionna l'événement par la suite.
+
+Dans l'obscurité profonde, l'artisan avait frappé de son épée la roche ; de l'arme avait jailli un son tel l'éclair.
+Peut-être les quelques personnes présentes alors entendirent-elles dans ce son le bruit de quelque séisme à venir...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11409_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11409_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e1791262
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11409_FR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+La lame qui a soif de sang frais, par son odeur s'éveillera.
+Celui qui la possède et la brandit ne peut que continuer à la repaître.
+Jusqu'à ce que même la plus pure des âmes finisse à son tour corrompue...
+
+Le noble chevalier blanc a éternellement soif de justice.
+Il porte l'armure argentée, et brandit une longue épée aux reflets miroitants.
+Mais qu'une injustice survienne, qu'un monstre apparaisse ou qu'au loin fasse rage le feu de la destruction,
+alors le chevalier s'en vient derechef ; et il coupe, tranche et transperce.
+Respectant les règles de la chevalerie, et les préceptes enseignés par le Jeune Loup,
+il coupe, tranche et transperce ; coupe, tranche et transperce...
+Jusqu'à ce qu'enfin justice soit faite.
+
+« J'ignore à quel moment couper, trancher et transpercer est devenu mon obsession. »
+« Lorsque ma lame rencontre la chair et le sang, une décharge parcourt mon être. »
+« Qui sait ? Peut-être est-ce là la sensation de la justice rendue ? »
+« Je continuerai à couper, trancher et transpercer jusqu'à ce que ce monde soit enfin lavé du mal. »
+« Et un jour, un jour, tout sera nettoyé. »
+
+« Chevalier, pauvre fou... Un meurtre au nom de la justice reste un meurtre. »
+« Tu te trompes. Un meurtre pour la justice, est la justice rendue. »
+
+Coupe. Tranche. Transperce. Ainsi donc va rendre justice !
+Quand bien même les blanches fleurs que t'a offertes la jeune fille venaient à noircir, quand bien même l'éclat de ton épée venait à se ternir,
+quand bien même tes traits avantageux venaient à laisser place à une laideur repoussante, te forçant à porter un masque de fer,
+quand bien même les hommes que tu protèges venaient à douter de toi, tu ne peux t'arrêter !
+
+Et ainsi continua le chevalier à présent corrompu, pourchassant les monstres et tuant au nom de la justice.
+Jusqu'au jour où son périple l'amena dans les ruines d'un ancien royaume ; là, il découvrit l'ultime injustice...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11410_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11410_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f698249dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11410_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Une épée longue, droite et altière, rappelant l'éclat brillant dans les ténèbres.
+Pas une fois le sang frais ne salit son fil.
+On raconte que c'est cette épée qui, des générations plus tard, servit de modèle pour réaliser les épées des nobles chevaliers.
+
+La sombre lame se fondait autrefois dans les nuits d'antan avec aise ;
+en cette époque, les hommes n'osaient allumer de lumière dans les ténèbres de la nuit.
+Certains bardes chantent que c'est durant le règne de l'aristocratie que l'épée se noircit.
+
+La lecture des récits et chansons de ses honorables ancêtres planta dans le cœur du jeune noble la graine de la rébellion.
+Et lorsque l'heure fut venue, il abandonna sa vénérable dynastie, et prenant l'arme, il disparut se cacher dans l'anonymat de la rue.
+Vivant la vie des gens du commun, on le vit dans les tavernes et les sombres ruelles ; et il mit sa maîtrise de l'épée au service des plus démunis, volant aux riches pour donner aux pauvres.
+La noble lame, tirée des coffres de l'aristocratie, bondit ainsi à travers les toits, filant dans les rues sous la lueur de la lune dans les mains de celui au sang tout aussi noble ;
+Et son tranchant brillant jamais ne flancha, semblable en cela au voleur au grand cœur qui avait renié son héritage corrompu.
+
+Mais jeunesse passe, comme passent les chants et les beuveries ; par la suite nombre d'événements arrivèrent.
+À la fin, enterrant sous la lueur du clair de lune sa chère épée avant de fuir sur l'océan,
+il se rappela le garçon qu'il était lorsqu'il subtilisa l'arme du coffre familial,
+et le serment qu'il prononça cette nuit là à l'intention de sa famille, du passé et du présent, de ces terres et de son loyal frère Ebelhart :
+« Quand bien même je ne ferais qu'une minime différence, j'utiliserai ma force pour ramener ce monde égaré dans la lumière. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11411_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11411_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..29c5c486c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11411_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Aucun
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11412_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11412_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcc7ffd7b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11412_FR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Voici la preuve de votre arrivée si particulière dans ce monde.
+Seule une personne qui a osé défier les lois du monde peut manier une telle lame.
+
+Elle fut brandie pour la dernière fois lorsque l'humanité tenta de résister l'ordre naturel des choses en préservant son monde destiné à la ruine.
+Ce monde était leur dernier et seul refuge.
+Cette épée fut tirée afin d'affronter la destruction.
+Aller à l'encontre de la loi de l'univers, selon laquelle tout ce qui vit doit mourir,
+était aussi stupide que de se battre contre des moulins à vents.
+
+Lorsque vous vous retrouvez face à un destin funeste et que vous deviez affronter les ténèbres qui engloutissent les étoiles,
+quelle arme serait la plus utile dans cette situation ? La réponse est simple : une épée.
+Au moins, elle transportera la mémoire des braves qui auront péri pour leur avenir...
+
+En maniant cette épée, vous cherchez les réponses que ce monde cache.
+Cette arme peut être utilisée sans aucun souci dans un monde tel que celui-ci.
+Non pas en raison de son environnement lumineux ou pour des raisons esthétiques,
+mais parce que votre quête est la raison de votre venue ici.
+
+Lorsque le passé est révolu, que le futur approche,
+et que le présent disparaît, vous pouvez vous fier au tranchant de cette épée.
+Elle sera efficace pour vous défendre. Après tout, elle est faite pour servir une personne comme vous.
+À la recherche de la vérité, vous triompherez n'importe quel défi au cours de votre périple.
+Prenez-la, avancez,
+
+et grâce à elle, abattez tous les obstacles et résolvez les mystères qui se présenteront à vous.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11413_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11413_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..edc620274
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11413_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Une histoire qui remonte aux temps anciens...
+
+Vies destinées à ne pas être, souhaits non réalisés,
+rêves tragiques à la lisière des ténèbres qui jamais ne seront,
+par moi descendez en ce monde.
+
+Ensuite, mes bien-aimés enfants,
+faites comme l'eau de pluie qui forme les ruisseaux, ou la flore qui verdoie sous le soleil.
+Trouvez-vous quelque endroit à votre goût, et portez haut votre beauté.
+
+Rien de plus qu'un souvenir, le souvenir qu'un enfant prénommé « Durin » porte de sa mère...
+
+« Merci, mère. Merci. »
+« Tu m'as donné des ailes pour voler, et un corps capable et puissant. »
+« Mère, je veux aller dans un endroit bercé de chansons. »
+« Et je leur raconterai le monde, et toi, mère. »
+« Je leur décrirai la beauté de mon lieu de naissance. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11414_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11414_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..17962dab5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11414_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Une des versions kageuchi de la célèbre épée « Hakuen Michimitsu d'Amenoma ».
+Elle a été offerte au Clan Saimon par Douin, le patriarche fondateur du Clan Iwakura.
+Ce cadeau a été donné en remerciement pour les soins qu'il a reçus d'eux lorsqu'il vivait isolé dans le Village de Konda.
+
+Il est dit que la technique de lame secrète de l'École Iwakura, le balayage tengu, ne peut être exécutée que lorsqu'aucune trace de confusion n'est présente dans votre cœur.
+Dans le passé, le balayage tengu était parfois appelé « Victoire tengu », et c'était un coup d'épée qui pouvait couper un Tengu planant dans le ciel.
+Au fil des siècles, les épéistes d'Iwakura, qui ont hérité du nom « In », ont utilisé ce coup secret pour éliminer de nombreux monstres et mauvais esprits à travers l'archipel d'Inazuma.
+
+La légende raconte que le balayage tengu aurait d'abord été créé dans la cour d'un petit sanctuaire où l'encens ne brûlait plus.
+La technique était si puissante qu'elle aurait détruit le bâtiment, et que l'épée d'Iwakura Douin aurait été brisée en deux.
+Après cela, il aurait fondé l'École Iwakura grâce à ses compétences en escrime, avant de devenir l'instructeur du Clan Kujou.
+Il aurait également demandé au maître Amenoma de l'époque de fabriquer l'épée qui serait transmise dans la ligne des In, le « Hakuen Michimitsu d'Amenoma ».
+
+Les légendes et rumeurs abondent concernant les actes accomplis à l'aide de cette lame. Il est dit que son tranchant était tel qu'il pouvait même découper les fils du destin.
+Quant au nom particulier de la lame, il paraîtrait que c'est Iwakura Douin lui-même qui aurait spécifié à Amenoma qu'elle se nommerait ainsi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11415_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11415_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..154567171
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11415_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Séparez la poussière des flammes ardentes avec joie, et extrayez l'essence pure et raffinée de la matière brute.
+Toutes les choses de l'univers sont issues d'un même tout, et une simple pensée peut donner naissance à une infinité de choses.
+Vous devez réaliser ce que votre frère aîné, l'étalon blanc à corne, n'a jamais pu accomplir.
+Étudiez la philosophie jusqu'à atteindre d'autres rivages de pensées, et créez un nouveau destin pour vos frères et moi-même.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11501_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11501_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..89e20e970
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11501_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Comme nul ne l'ignore, la protection du faucon est un don de Favonius.
+Mais peu savent que le don de Favonius remonte à une distante tribu.
+
+Mondstadt avait soif de liberté sous le règne tyrannique des aristocrates.
+La guerrière de la tribu en exil devint esclave dans le royaume du vent.
+Mais jamais pourtant elle ne ploya le genou devant l'injustice et la tromperie, par là inspirant le peuple.
+Et après qu'elle eut mis un terme à la domination des nobles, elle fonda l'Ordre des Chevaliers et l'Église.
+Et son heure venue, elle marcha aux côtés des dieux.
+
+Son épée, qui partagea ses joies et ses peines,
+devint le testament de ses exploits à travers Mondstadt.
+Vous pouvez ressentir son implacable présence lorsque vous brandissez l'arme.
+
+Justice pour l'opprimé ;
+Liberté pour l'enchaîné ;
+Sagesse pour le dupé ;
+Que les vents de la justice et de la liberté vous guident.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11502_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11502_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..27da33f2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11502_FR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+La griffe qui transperce les nuages.
+Elle perça autrefois les écailles d'or noir du royaume de l'abysse,
+et arracha la gorge de la descendance du péché.
+
+Mondstadt fut autrefois menacée par un dragon nommé Durin.
+Sa jalousie envers la cité prospère le rongeait, et devinrent un mal qui corrompit la terre.
+En ces jours sinistres, les environs de Mondstadt n'étaient terres arides et monstres errants.
+Répondant à l'appel du peuple, Barbatos réveilla le Dragon Anémo.
+Dvalin s'éleva au vent et traversa les cieux, défenseur de toute vie.
+
+Béni par Barbatos, il combattit le dragon maléfique.
+Les nuages se fendirent et le ciel se couvrit de pourpre ; la dernière heure de Mondstadt semblait être arrivée.
+Dvalin finit par blesser Durin à la gorge.
+Durin fut vaincu ; mais Dvalin se fit corrompre par le sang maudit de son adversaire.
+
+Incapable de supporter la douleur, le Dragon Anémo tomba dans un profond coma.
+Il sommeilla dans un endroit inconnu de tous.
+Les siècles passèrent, et le sacrifice de Dvalin finit par disparaître des souvenirs des Mondstadtois.
+Lorsqu'il revint à lui, le dragon ne put entendre la réconfortante mélodie que son ami avait pour habitude de lui jouer ; musique et ami avaient disparu.
+Et ceux qu'il avait par le passé protégé tremblèrent devant sa colère.
+
+Honneur restauré, poison purifié.
+Que les ballades du barde rafraîchissent la mémoire du peuple oublieux ;
+Et que cette lame restaure la gloire de Dvalin.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11503_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11503_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fca8db7cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11503_FR.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+Les gens avaient autrefois coutume de porter un toast, qui se chantait ainsi :
+« Si ta langue est arrachée, alors utilise tes yeux pour chanter. »
+« Si tes yeux sont transpercés, alors utilise tes oreilles pour voir. »
+« Et si quelqu'un cherche à détruire le futur, alors lève ton verre en son honneur ; »
+« Car si demain n'arrive jamais, cette chanson est éternelle ! »
+
+D'aucuns prétendent que le caractère d'une région, qu'il s'agisse du peuple qui l'habite ou des terres qui la composent, est directement lié à l'Archon qui y est vénéré.
+Mais est-ce l'Archon libre de toute entrave qui fit don de cet amour pour la liberté et le vin à la terre et aux hommes en ces temps de conflit ?
+Ou est-ce le peuple qui, par son puissant désir d'affranchissement, nourrit l'Archon Anémo friand de liberté, alors que vents et blizzards faisaient rage ?
+Nul ne connaît plus la réponse à cette question.
+
+Quant à ce chant, il résonne souvent lors des sombres moments de l'histoire.
+Il résonna lorsque le Décabarian fit régner la terreur du haut de sa tour ;
+il résonna lorsque l'aristocratie corrompue oublia la voie de l'Archon ;
+il résonna dans les caves obscures, les ruelles sombres, les tavernes décrépies ;
+et il se répandit à travers les vents rageants, ignorant la poigne de fer, et porteur des aspirations des héros de la Résistance.
+
+Dans un lointain passé, au sein de la cité solitaire,
+accompagnant le chant de la lyre, les bruits d'encouragement percèrent enfin la prison des vents en furie.
+Un groupe composé d'un garçon, d'un esprit, d'un archer, d'un chevalier et d'un guerrier errant aux cheveux incandescents
+se tint droit devant la tour qui perçait les cieux telle quelque lance démesurée,
+projetant son ombre à la manière de quelque titan de pierre ;
+et là les héros firent le serment de la liberté, vouant à briser pour toujours le règne du tyran à la tour.
+
+Et le faible et le mal-portant, incapables de grimper à l'assaut de la tour, se mirent alors à chanter ces paroles qui jusqu'alors ne pouvaient qu'être murmurées dans les recoins que le vent ne pouvait visiter ;
+et le chant s'éleva, puissant à en faire trembler les murs de la ville, soutenant les héros dans leur ascension...
+« Si ta langue est arrachée, alors utilise tes yeux pour chanter. »
+« Si tes yeux sont transpercés, alors utilise tes oreilles pour voir. »
+« Mais que ta chanson et la liberté à laquelle tu aspires te soient volées ; »
+« Alors que cela ne soit jamais pardonné. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11504_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11504_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..835ab92b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11504_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Dans les temps anciens, quand dieux et esprits parcouraient le monde,
+les peuples d'alors posaient sûrement ce genre de questions...
+« Je vous en supplie, dites-le-moi : où sont mon conjoint et nos enfants ? »
+« Je vous en supplie, dites-le-moi : quand reviendront ceux qui sont partis ? »
+« Ô mon seigneur, quand ces temps terribles prendront-ils fin ? »
+
+Même le cœur de ceux ayant grandi dans les montagnes sinistres au milieu des rochers froids se brisait sous la douleur.
+Même le regard de ceux à la foi inébranlable devenait brûlant.
+Même ceux qui n'avaient jamais osé posé ces questions pouvaient les entendre au fond de leur cœur.
+
+Le Souverain de la Roche accomplit alors un miracle, gravant une longue lame dans un cœur de lapis doré sans impureté.
+D'un coup, il découpa un fragment de montagne, et s'en servit pour établir avec son peuple un contrat solennel :
+Ceux qui ont été séparés seront réunis ; ceux qui violeront l'accord seront punis ;
+Ceux qui ont perdu un être cher, ceux qui ont été dépouillés de leurs biens et ceux qui ont subi une injustice seront récompensés.
+
+Ce n'est peut-être là qu'une des vieilles légendes folkloriques de Liyue.
+Cependant, le contrat passé entre l'Archon Géo et son peuple a toujours effet à Liyue de nos jours.
+Ceux qui brisent ce pacte deviennent les ennemis de l'Archon qui autrefois restaura ces terres ;
+et, tôt ou tard, le fragment de montagne que l'Archon a tranché leur tombera dessus.
+
+On raconte encore de nos jours que le vrai propriétaire de l'arme marchera un jour parmi les mortels.
+Alors l'éclat doré de l'épée brillera à nouveau, et sa lumière percera les injustices de ce monde...
+Tout comme elle le fit lorsque le Souverain de la Roche établit ce contrat il y a des milliers d'années.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11505_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11505_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cddd6cca6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11505_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Il est dit que lorsque naquit Liyue, le Souverain de la Roche parcourait les terres, une épée taillée dans le jade à son côté.
+Malgré l'usure des années, le tranchant du jade, qui avait baigné dans le sang, conservait le même éclat qu'au premier jour.
+Le sang avait été lavé par les pluies de milliers d'années ; mais les pensées et les rancunes accumulées ne s'effaçaient pas si aisément.
+
+« Le Coupeur possède l'âme et le tempérament du jade, et se purifiera avec le temps des rancunes qui existent encore en son sein. »
+« Mais qui apaisera l'agonie que ressentira le jade une fois devenu un instrument de massacre ? »
+
+Ces mots d'un ami oublié depuis longtemps étaient à la fois lamentations et soupirs,
+mais les rouages inexorables du destin noieraient ces paroles compatissantes.
+
+Les années passèrent, les anciens amis devenant ennemis jurés,
+ceux qui s'étaient un jour trahis ou battus à mort trinquant désormais, toute leur haine ayant disparu.
+Il en était de même de cette précieuse épée, sculptée autrefois pour être offerte en guise de cadeau somptueux.
+Ce jade fût également taillé par amour de la paix et du luxe.
+
+Quand les coupes à vin se remplissent de sang et que les bons sentiments sont déchirés par la froide ambition, et réduits à l'état de simple poussière dans le vent,
+alors les cadeaux qui n'ont point été offerts et les amitiés qui n'ont point été clamées deviennent les lames tranchantes avec lesquelles percer les amis d'antan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11506_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11506_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11506_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11507_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11507_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11507_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11509_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11509_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7dbc8255
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11509_FR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+L'une des épées que la Shogun a accordées à un hatamoto. On dit qu'elle peut faire appel au pouvoir de la foudre lui-même pour trancher la brume de la montagne et le brouillard nocturne.
+Elle fut autrefois brisée en mille morceaux. Après avoir été reforgée, des marques ressemblant à des nuages sont apparues sur sa lame.
+
+Comme le dit la chanson folklorique : « Arataki de la porte avant, Iwakura le successeur, Kitain le serpent, Takamine le tranche-brume ».
+Ainsi, les enfants qui aiment les arts martiaux énumèrent des combattants célèbres, et « Takamine le tranche-brume » était l'utilisateur de cette épée.
+Cet homme accompagna autrefois un membre du clergé, utilisant son tranche-brume pour éliminer d'innombrables démons et Tatarigami.
+Il a également appris l'archerie auprès des Tengu de Yougou, et il a transmis ce savoir à une personne qu'il aimait.
+Cependant, le tranche-brume n'aurait aucun successeur, et il n'existe désormais plus que dans les livres d'histoires, les œuvres d'art et les contes de fées.
+
+À la fin de sa vie, il assuma le poste d'un des yorikis de la Shogun, et combattit une armée sombre.
+
+S'il ne lui avait pas laissé son arc bien-aimé suite à leur pari, peut-être que les choses auraient été différentes...
+Mais tout vrai parieur ne regrette jamais, ne se soucie pas des « Et si », et n'éprouve point de remords.
+Les ennemis arrivaient comme de la brume... Et il continua donc à abattre cette lame secrète qui pouvait disperser la nuit brumeuse.
+Tant que ses coups étaient assez rapides, il percerait la nuit noire, et le jour reviendrait...
+
+« Asase, notre promesse... Non, disons plutôt notre grand pari. Je ne le perdrai pas, pour rien au monde ! »
+« Je reviendrai, et contre l'arc que j'ai parié... Je revendiquerai l'avenir comme prix ! »
+
+Comme une chaîne d'éclairs sans fin, son tranche-brume et lui ont éliminé d'innombrables démons ensemble.
+Pourtant, à la fin, l'épée n'était pas aussi tenace que l'épéiste, et elle s'est progressivement émoussée.
+Et la brume noire l'a complètement submergée...
+En fin de compte, seuls quelques fragments de la lame ont été récupérés pour être reforgés, afin que le nom de tranche-brume puisse être transmis.
+
+Comme s'il tenait le fil d'une araignée qui pendait dans le noir, le samouraï tenait fermement le manche de son épée brisée.
+Au milieu de la brume noire, il se rappelait obstinément :
+« Le résultat de notre pari est encore indécis. Je dois retourner aux côtés d'Asase... »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon11510_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon11510_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..580efaa55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon11510_FR.txt
@@ -0,0 +1,53 @@
+
+Cette lame est mentionnée dans l'« Anthologie des épées inazumiennes » rédigé par l'inspecteur Mikoshi Nagamasa de Tatarasuna.
+L'école Futsu produisait deux épées de lune : « Pic de vague » et « Tumulte ».
+De ces deux lames, « Tumulte » est la seule œuvre du grand forgeron Masagomaru qui s'est vue attribuée un nom par son créateur.
+
+Beaucoup disent que les épées sont habitées par l'âme de ceux qui les forgent...
+L'anthologie commence d'ailleurs par cette phrase.
+Il est dit que « Pic de vague » a été forgé par le maître Futsu Minori, issu de la troisième génération de l'école.
+Cette épée était d'un bleu pâle et la trempe de sa lame était aussi belle que l'eau ondulante. On la trouvait souvent à la taille du valet du Shogun.
+Plus tard, elle fut brisée lors d'un duel mortel pour décider du sort du peuple Oni, et on ordonna de la faire reforger.
+Minori avait été longtemps tourmentée par l'alcool, les vieilles blessures et les souvenirs persistants de Tatarigami. Elle était une femme brisée, à l'image d'une épée en acier non trempé.
+Le chef de la quatrième génération, Futsu Hiroyoshi, ne parvint pas à égaler l'habileté de sa mère.
+Cet exploit revint à celui qu'il considérait comme son frère, Futsu Masayoshi, connu sous le nom de Masagomaru...
+Il fut celui qui forgea cette arme, permettant au chef-d'œuvre de l'école Futsu de renaître.
+Les deux épées de lune de Futsu étaient extrêmement similaires en apparence, mais disposaient de qualités différentes.
+
+De toute sa vie, Masagomaru ne donna de nom qu'à cette épée, et ce, pour une raison très simple.
+Il était un orphelin analphabète et muet que le maître de la troisième génération avait recueilli auprès de lui.
+Lorsqu'on lui demanda de reproduire la beauté de « Pic de vague », il inscrivit ce nom sur la lame, comme il le faisait auparavant.
+
+Lorsque Futsu Minori décéda, ses techniques de forgeage furent transmises par Masagomaru à Hiroyoshi.
+Il semblerait que Minori voulait laisser les rênes de l'école à Masagomaru, mais qu'il refusa maintes fois.
+En outre, « Tumulte » procura à Masagomaru une telle réputation que cela eut des répercussions sur la succession de Hiroyoshi à la tête de la quatrième génération.
+Ainsi, sachant que son frère avait pris la relève, Masagomaru choisit de partir pour d'autres terres.
+Plus tard, il étudia les techniques d'autres écoles de forge et apprit auprès des artisans les plus qualifiés.
+Dans ses dernières années, il eut trois élèves dont il était fier : Kaedehara Kagemitsu, Niwa Nagamitsu, et Akame Mitsunaga.
+Ces trois disciples devinrent les créateurs des « Isshin Sansaku », les trois illustres épées de l'Art Isshin.
+
+« À l'époque, je n'étais qu'un enfant abandonné, muet, laid et sale. »
+« Un jour, je suis tombé sur une forge d'épées. J'étais tel un papillon de nuit ayant trouvé un endroit chaud dans la nuit glaciale. »
+« Devant moi se trouvait le maître de la troisième génération que les gens qualifiaient de désagréable et d'irréfléchie. »
+« À ma surprise, elle ne m'a pas envoyé paître. Elle m'a même donné du riz pour me remplir le ventre. »
+« Voyant que j'étais couvert de sable métallique, elle m'a donné un nom évoquant le sable : « Masagomaru » »
+
+Masagomaru n'était pas capable de parler, mais il était un fin penseur avec de nombreuses histoires à raconter.
+En définitive, tout ce qu'il ne put dire avec sa bouche disparut au milieu des vagues...
+
+« Le maître de la troisième génération parlait de beaucoup de choses au muet que j'étais. »
+« Comme ses blessures qui couvrent la moitié de son corps, les souhaits de sa mère et de son grand frère... »
+« Le hakama rouge qu'elle ne pourrait jamais porter et la vague géante qui, un jour, dévorerait tout... »
+
+Une nuit, l'enfant entra dans la forge et aperçut cette artisane au tempérament imprévisible.
+Elle martelait un morceau de fer sans se soucier des larmes qui coulaient sur son visage...
+« Oublie tout ce que tu viens de voir, c'est compris ? »
+Il acquiesça, d'un air paniqué. La femme frappa dans ses mains et éclata de rire.
+« Suis-je sotte ! J'oubliais que tu es littéralement muet comme une tombe ! »
+
+« Les rumeurs qui circulent sur moi généralement assez justes : j'aime l'alcool à en mourir et je suis imprévisible. »
+« Maintenant que j'y pense, j'aurais dû accepter l'invitation de mon maître à aller boire avec lui. »
+
+L'anthologie fait également la description de l'apparence des épées de lune de Futsu.
+Celle forgée par Futsu Minori, qui était semblable à la surface sereine et paisible de la mer nocturne, fut nommée « Pic de vague ».
+Et celle de Masayoshi le muet, majestueuse telle une tempête féroce, reçut le nom de « Tumulte ».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12101_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12101_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..93e720494
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12101_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Ceux qui utilisent cette lourde épée à deux mains émoussée le savent bien :
+quelle que soit l'arme, il faut la brandir avec force.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12201_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12201_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b426d032
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12201_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Il raconte souvent les aventures qu'il a vécues dans sa jeunesse ;
+même si ce ne sont que de vieillies histoires très exagérées...
+Mais cette vieille épée semble dire silencieusement :
+« Oui, il exagère un peu... Mais, moi aussi, j'étais là à l'époque. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12301_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12301_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..de9feef92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12301_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Le jeune Arundolyn aurait été loin d'imaginer, alors qu'il agitait en tous sens sa réplique de l'espadon de Ravenwood, le Chevalier de Borée, imaginant pourfendre les anciens nobles de Mondstadt, qu'il deviendrait un jour le célèbre Lion de la Lumière ; il aurait également été surpris d'apprendre que Rostam, son compagnon d'enfance, qui mourrait après vingt-trois ans passés au service de la défense de la cité, deviendrait plus tard son bras droit.
+La réplique de l'arme est désormais entre les mains d'un autre garçon.
+Que lui réservera le destin ?
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12302_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12302_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffad3389e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12302_FR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+La légende raconte que le héros se baigna dans le sang du dragon qu'il avait vaincu,
+cherchant de cette manière à obtenir l'invincibilité.
+Il obtint exactement ce qu'il désirait.
+Épées, flèches et lances,
+nulle arme ne semblait pouvoir l'atteindre.
+Hélas ! Ses ennemis finirent par découvrir son seul point faible.
+Car s'étant baigné avec sa fidèle épée en bandoulière,
+son dos était sa faiblesse.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12303_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12303_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e38971cab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12303_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Une épée à deux mains en fer blanc. Légère et pratique, elle brille d'un éclat argenté.
+Maniée avec rapidité, elle a le pouvoir d'aveugler l'ennemi.
+Mais cette épée n'est généralement pas utilisée comme arme.
+D'après les antiques coutumes de la chevalerie, lorsqu'un frère d'arme vient à mourir au combat, il est honoré en plantant une arme brillante à l'endroit où il est tombé.
+Cette coutume a disparu de nos jours ; mais certains se souviennent encore de sa signification...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12304_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12304_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..65e5fe0e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12304_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+La Guerre des Archons faisait rage.
+La pierre comme épée, le rocher comme lance,
+l'Archon Géo transperça le démon,
+et écrasa les monstres.
+En son honneur fut forgée à Rochenoire une arme nouvelle :
+une épée à deux mains en quartz noir.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12305_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12305_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c82b915
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12305_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Un outil fiable, possédant le pouvoir de tourner toute dispute à l'avantage de son propriétaire, et garantit d'apporter du poids à ses paroles.
+Utile dans tous types de querelles, peu importe qui vous contredit : cette arme vous assurera d'avoir le dernier mot.
+Et n'est-ce pas le seul qui compte ?
+La production de cette arme a été interrompue suite à de nombreuses plaintes.
+Après tout, il est normal que la majorité l'emporte.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12306_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12306_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..741723ef3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12306_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Frustré par son échec, le jeune épéiste comprit que certaines choses ne peuvent être achevées par l'art de l'épée.
+Alors, plutôt que de croire en l'art, il mit sa foi dans la lame.
+« Plus grand, c'est toujours mieux ; et une épée ne fait pas de différence. »
+Dans l'imposante Forêt de pierre de Guyun, il connut sa fin grandiose.
+Son rêve d'un jour pouvoir voler mourut à ce moment ; mais ni son histoire ni son arme ne disparurent.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12401_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12401_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..72ca5ca7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12401_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Une épée rituelle à deux mains, utilisée par les chevaliers de l'Ordre de Favonius. Seuls ceux ou celles ayant reçu l'approbation du Grand maître et de l'Église peuvent la posséder.
+Après des années de recherche, les forgerons de Mondstadt ont bien avancé dans le domaine de l'affinité élémentaire.
+Cette épée lourde n'est pas seulement une récompense honorifique pour les chevaliers de l'Ordre ; elle représente aussi la maîtrise des techniques de combat et la ferveur des protecteurs de Mondstadt.
+Invoquer les éléments est un jeu d'enfant avec cette arme ; mais celui qui l'utilise doit se rappeler que la destruction n'est point un but, mais un moyen au service de la défense.
+
+De l'art de l'épée fondé par Rostam, le Jeune Loup, ne reste aujourd'hui que la technique à une main.
+Une autre technique s'est perdue dans les méandres du temps : la technique dite d'Arundolyn, le Lion de la Lumière, que l'on disait capable d'utiliser simultanément deux armes en combat.
+Seuls les plus puissants des combattants pouvaient la mettre à profit ; aussi finit-elle par sombrer progressivement dans l'oubli.
+
+Compagnon d'enfance de Rostam, qui était d'origine modeste, Arundolyn était issu d'une longue lignée de chevaliers.
+L'amitié des deux futurs héros reposait sur une soif commune de gloire et d'honneur. Ayant atteint l'âge adulte, ils rejoignirent l'Ordre des chevaliers. L'un devint par la suite Grand Maître de l'Ordre, et l'autre son fidèle assistant.
+
+Arundolyn, le Grand Maître, ne jouit jamais de l'Œil Divin. Il tirait sa formidable force de ses dons naturels doublés d'un entraînement intense.
+Sa force faisait sa fierté ; et le Grand Maître faisait la fierté de l'Ordre – de l'entière Cité de Mondstadt même.
+Mais plus jamais il ne fit montre de ses prouesses physiques après la mort de Rostam ; car défier les créatures des ténèbres n'était à ses yeux plus source de gloire.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12402_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12402_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a717efba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12402_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Une étrange et lourde épée, incrustée d'une horloge délicate.
+Le son distinct du mécanisme rythme le combat pour son possesseur et ses alliés.
+Après la dissolution de la Compagnie Vagabonde, l'épée fut enfouie dans l'acide ; les roues dentées de l'horloge sont à présent rouillées.
+Elle n'en demeure cependant pas moins une arme mortelle.
+
+Un homme répondant au nom de Kreuzlied fut à une époque membre de la Compagnie Vagabonde, avant de se voir jugé traître puis banni.
+En ces temps, l'histoire était délaissée par les érudits et les bardes ; la classe noble au pouvoir ne souhaitait en effet pas voir sa tyrannie jugée par le temps.
+Mais au son de l'arme brandie par Kreuzlied, pas un aristocrate ne put résister ; car c'était là la lame du jugement.
+
+La punition qui lui fut infligée suivant l'échec de la rébellion ne fut pas rendue publique ; peut-être fut-ce là une faveur due à son origine privilégiée.
+D'aucuns racontent qu'après avoir été renvoyé de son poste, son désir de poursuivre l'héritage de ses anciens compagnons le poussa à établir une société secrète ayant pour but ultime la chute de l'aristocratie.
+On raconte aussi que lorsque la gladiatrice venue d'ailleurs se révolta, il fut parmi les premiers à lui apporter son soutien.
+
+Si l'on remonte encore dans le passé, d'autres rumeurs prétendent que la société secrète continua de veiller dans l'ombre,
+apportant son aide aux chevaliers de l'Ordre de Favonius, accomplissant les tâches auxquelles les chevaliers ne devaient pas prendre part.
+On prétendit même que derrière Kreuzlied était Rostam, le Jeune Loup, qui dirigeait l'organisation dans le plus grand secret.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12403_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12403_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..262930cc3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12403_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Le peuple des hautes falaises faisant face à la mer orientale vénérait jadis le Maître du Temps et l'Archon Anémo.
+Les deux divinités sont souvent confondues, car : « Le vent apporte des histoires et le temps les cultive. »
+Cette épée, qui narre l'histoire de la guerre, fut utilisée lors de la mise en scène de combats légendaires.
+Il s'agissait à l'origine d'un accessoire de théâtre ; mais le temps lui a conféré un tranchant et une solidité à toute épreuve.
+
+Cette épée appartenait autrefois au Clan Imunlaukr, peuplé de braves et puissants guerriers combattant sans relâche et mourant souvent jeunes.
+Leurs cérémonies rituelles les voyaient s'affronter de manière symbolique, reprenant les duels légendaires de leur folklore.
+
+Aux yeux des Imunlaukr, le combat n'existait ni pour se défendre, ni pour la gloire, ni pour l'expansion territoriale.
+Il s'agissait tout simplement de satisfaire à l'amusement des dieux, hauts dans les cieux.
+Ils combattirent ainsi sans distinction monstres et humains, sans que la pensée du retour au pays natal les habite ;
+car rien de tout ceci ne comptait à leurs yeux ; seul comptait le rugissement au combat. Alors seulement leur devoir était rempli.
+
+Et pourtant, alors que fondait la neige et que Mondstadt naissait, ils réalisèrent qu'ils avaient enfin trouvé autre chose valant la peine de se battre.
+Leur combat avait jusque-là été un combat sans fin, et sans espoir de victoire ;
+mais Mondstadt naissant, ils surent qu'ils avaient trouvé l'objet de leur combat.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12404_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12404_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4391dbe68
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12404_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un espadon assez ancien ayant appartenu à un ancien aristocrate de Mondstadt. L'arme a été fabriquée par un expert à partir de matériaux de qualité.
+Sa lame est intacte, même après avoir été transmise à travers les générations.
+Le combat était autrefois le devoir des nobles.
+C'est eux qui protégeaient le peuple contre les monstres menaçant la stabilité de la cité.
+Mais le temps passa, et les nobles oublièrent leur devoir, et devinrent les monstres qu'ils chassaient autrefois.
+
+Les recherches suggèrent que le combat de gladiateurs puise son origine dans le contexte religieux qui avait cour sous le règne de l'aristocratie.
+À l'origine, il s'agissait d'un exercice pratiqué par la noblesse pour prier les divinités pendant la bataille.
+
+La coutume évolua par la suite pour devenir le sport perverti dédié au plaisir de la classe dirigeante.
+Tout ceci fut aboli par les chevaliers ; mais aujourd'hui encore perdurent d'anciennes prières.
+
+« Que les mille vents de la glorieuse Mondstadt me guident, moi, mes compagnons, mes compatriotes, et mes adversaires. Que le son des lames se frappant vous plaise, et que l'offrande de la sueur et du sang accomplisse votre volonté. »
+« Que les vents qui me guident me fasse don de la force lorsque je fatigue, et de la sagesse lorsque j'hésite. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12405_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12405_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c564ef9f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12405_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Une épée lourde brillant d'un sombre éclat fluorescent ; elle n'est pas acérée.
+Cette arme répondait autrefois parmi les bandits des montagnes au nom de « Flambeau de l'Au-Delà ».
+Celui qui la voyait n'avait plus de chemin de retour ;
+le seul chemin s'ouvrant alors était la marche vers la mort.
+
+« Telle la pluie traversant la pluie, je n'ai point de forme ; telle la lumière perçant la lumière, je n'ai point de poids. »
+« Tel le serpent filant, je suis intouchable : tel le regard fixant, nul ne m'échappe. »
+
+Cette arme fut ainsi nommée en l'honneur de son ancien maître ; elle n'avait à l'origine pas de nom.
+Le premier et dernier possesseur de cette lame fut un artiste martial répondant au nom de Guhua.
+
+D'aucuns prétendent que c'était un Adepte. Le fait demeure que de son vivant, les bandits se tinrent cois, et la nature était en paix.
+On raconte que lorsqu'arrivèrent ses derniers instants, il monta au ciel dans une brume pourpre, et devint une étoile.
+
+L'un de ceux à qui Guhua fit preuve de sa légendaire bonté fonda la secte du même nom en son honneur ; mais aucune école martiale ne perdure éternellement.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12406_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12406_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b8c04003
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12406_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Une vieille épée issue de l'arsenal de Liyue. Difficile de dire de quel modèle il s'agit : les archives ne mentionnent pas sa date de fabrication.
+Réalisée à partir de matériaux rares et de qualité, l'arme présente une lame pesant plusieurs kilos, et dégage un éclat brillant lorsqu'elle est utilisée.
+
+Après la catastrophe, Yun le fondeur et Han l'artisan se mirent à chercher de nouvelles techniques de fabrication d'armes, et furent à l'origine de la première révolution en la matière.
+Les prototypes qu'ils mirent au point conduisirent à la fabrication d'une épée longue à la simplicité n'ayant d'égale que le maniement.
+Si son aspect extérieur ne laisse rien présager d'exceptionnel, sa prise en main révèle une arme puissante et sans concession.
+
+Han Wu, l'artisan étant à l'origine de l'arme, partit la nuit suivant sa création vers les terres du nord ; là, il la confia à un ami combattant errant.
+Le combattant observa l'arme, puis, la saisissant, entra dans une danse mortelle au son de la lame tournoyant. Quand il eut fini, les bambous qui l'entouraient étaient tous tranchés. Il s'agit d'une arme rare, comme on en voit peu.
+
+« Cette arme est élégante, et se jette au combat aussi vite qu'elle s'en retire », fit l'homme à Han Wu.
+« Qu'à une arme d'une telle rareté, le nom « Guhua » soit donné. »
+L'arme devint par la suite l'un des principaux modèles servant à développer l'arsenal de la cité de Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12407_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12407_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2634554fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12407_FR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+De tout temps le monde entier s'est retrouvé au Port de Liyue, à la grande fierté de la cité.
+Des trésors exotiques sont introduits quotidiennement dans la cité grâce aux commerçants étrangers.
+Il a été forgé par des mains expertes à partir d'un matériau de qualité et présente une particularité : la lame du côté de la garde n'a pas été affûtée.
+Il est dit que cette lame d'épée était aussi conçue pour servir de poignée afin de changer les positions des mains lors du combat à tout moment.
+
+Peu rappellent qu'à l'origine de cette arme se trouve un artisan étranger.
+L'homme, qui s'estimait être insuffisamment habile de ses mains, se plongea corps et âme dans la forge, équilibrant avec soin les pièces qu'il y travaillait.
+Dans la forge les nuits s'écoulèrent les unes après les autres ;
+reforgeant sans prendre de pause, l'artisan travailla l'acier sans s'arrêter.
+Dans son cœur cohabitaient l'espoir de revoir la personne aimée, et une inquiétude sourde.
+
+« Une fois la guerre finie »,
+pensait l'artisan,
+« pourra-t-elle utiliser cette lame ?
+Pourra-t-elle revenir en paix ? »
+Mais après un moment, il abandonna ces pensées, pour se replonger corps et âme dans l'arme.
+Mieux valait se concentrer et abandonner les idées distrayantes, et forger avec un cœur honnête.
+
+Le jour vient où revint en ville le corps expéditionnaire ;
+l'artisan n'avait alors pas encore eu le temps de graver le nom de la fille aimée sur l'arme.
+Amenant l'arme devant sa dulcinée rentrant au pays,
+l'artisan ne sut s'il devait rire ou pleurer...
+
+Les cheveux de la chevalière, libres du joug du casque, tombaient en cascade sur ses épaules ; les jours où elle portait l'arme étaient révolus.
+Elle avait ramené à son amant resté au pays un cadeau précieux : un arc de chasse flambant neuf.
+« Quel dommage, fit l'artisan à sa vue. Moi qui n'ai rien fait d'autre que te forger une épée durant toutes ces années... »
+Mais l'épée s'avéra être une arme d'excellente facture.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12408_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12408_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3dc86a34
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12408_FR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Cet espadon rare manufacturé à la Forge de Rochenoire peut fendre des montagnes grâce à sa lame aussi dure que de la pierre.
+Cette dernière est fabriquée en cristal de Rochenoire et en minerai écarlate, qui la rendent noire comme de la nuit et rouge comme les flammes.
+
+Les prototypes d'armes fabriquées à Rochenoire peuvent toutes être décrites de la manière suivante : dures comme de la roche, froides comme de la glace et intenses comme le sang.
+Bien que ce « poignard » soit en réalité un espadon, son tranchant n'est guère plus épais que du satin de soie.
+La combinaison de cristaux rouges et noirs donne une lame exquise.
+Décorée et à la poignée ornée de perles, cette arme semble sur le champ de bataille à quelque mal profond faisant jaillir le sang à son passage.
+
+Han Wu, le célèbre artisan, parti extraire du minerai pour forger, fut victime d'un accident dans la mine.
+Pris au piège dans une obscurité aussi noire que la tombe, blessé, il entendit alors le bruit des roches s'affrontant.
+À compter de ce jour, son four resta inactif ; la cendre se refroidit, et la forge devint un rêve ancien.
+Son fils Han Ce lut par la suite qu'événements étranges étaient chose courante au sein de la montagne, et en toucha un mot à son père.
+À ces mots, Han Wu fut empli de regrets, ne doutant pas qu'il avait dérangé en cherchant du minerai les puissances vivant dans la montagne. Faible et malade, il forgea cependant alors un poignard.
+Lorsque l'arme fut terminée, son fils, obéissant à ses injonctions, retourna à la montagne ; là, il érigea dans la mine un autel de la taille d'un homme, et déposa le poignard en offrande d'apaisement à la force maléfique qui y vivait.
+
+Plusieurs années passèrent. Une nuit, Han Wu rendit son dernier souffle dans son sommeil.
+Au même instant, un voyageur vint à passer par la mine des Monts Tianheng ; partout la montagne semblait luire d'un éclat vermillon. Dans la mine, un autel savamment caché s'ouvrit lentement.
+Il renfermait une épée longue dégageant une lueur terne.
+Han Ce s'y rendit cette même nuit ; il y récupéra l'arme.
+Il composa lui-même la strophe suivante à son attention :
+« Tu ouvres les mers comme la montagne, et traverses les nuages comme la lune. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12409_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12409_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae76a7a7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12409_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Une flamberge forgée dans la moelle épinière d'un monstre marin, dont l'inquiétant éclat témoigne de plus d'une histoire.
+Les marins avaient autrefois pour habitude d'orner de tels os la figure de proue ou la quille de leurs navires.
+Ceci constituait un avertissement à l'égard des créatures monstrueuses se cachant dans les abysses marines et qui couvaient d'un regard envieux les hommes des terres...
+
+En ces temps où les océans rageaient de toute leur furie, il n'était pas rare que celui qui parte en mer ne revienne jamais.
+Les chants de marins que l'on entend aujourd'hui puisent leur origine dans les chants d'adieu d'antan, que suivait souvent un silence endeuillé.
+Un capitaine porteur d'une épée longue vivait en ces temps-là, appréciant les soirées de beuverie, fêtant son prochain départ dans la joie et l'alcool. Interrogé par ceux qui l'entouraient, il répondit en riant :
+« La vie est comme l'alcool ; je sais quelles sont mes limites. Lorsque le vent et les courants seront propices... »
+Mais il laissa ici sa phrase en suspension, et, levant son verre, invita à grands éclats de rire l'assemblée à trinquer avec lui.
+
+Le jour vint où courants et vents propices lui permirent de prendre la mer à bord d'un large vaisseau de guerre.
+S'enfonçant dans la brume marine au loin, traversant les vagues et bravant les courants sous-marins, le navire partit ainsi affronter l'océan regorgeant de créatures.
+Ni le capitaine, ni son équipage ne réapparurent au port à flanc de montagne.
+Mais après quelque temps, le cadavre d'un gigantesque monstre marin vint s'échouer sur les rives, porté par les courants.
+D'une blessure béante lavée par les flots, par laquelle on pouvait voir des os brillant d'un étrange éclat, émergeait l'épée longue autrefois brandie par le capitaine.
+
+« Lorsque le vent et les courants seront propices, je prendrai la mer pour la venger, ô peuple charmé par la chanson des marées. »
+« Et qu'importe si je dors avec les poissons ? Au moins pourrai-je alors lui envoyer mes chants, là dans les profondeurs où elle réside. »
+
+Il n'existe de nos jours plus de telles créatures marines émergeant des profondeurs et capables de diviser les flots.
+L'antique pratique consistant à orner des squelettes des monstres marins les navires partant en mer disparut elle aussi suivant leur extinction.
+Mais celui qui s'aventure loin sur les mers peut encore aujourd'hui entendre parfois le son terrifiant du tonnerre grondant dans les profondeurs...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12410_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12410_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f2b0f951
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12410_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Une arme affectionnée par les Millelithes d'autrefois.
+Forgée dans le substrat rocheux formant le fondement du Port de Liyue, elle est d'un poids inhabituellement élevé.
+L'homme du commun ne possède pas la force requise pour la brandir, et encore moins celle de l'utiliser en combat.
+Mais d'après certaines archives, les Millelithes d'antan étaient capables de la faire tournoyer sans aucune gêne.
+
+Les Millelithes furent à l'origine créés par un groupe de fidèles de l'Archon Géo.
+On peut retracer leur présence jusqu'à la fondation du port.
+Marchant sous la bannière de l'Archon Géo et de Liyue, ils ne désertent jamais, dans l'attaque comme dans la retraite.
+« Durs comme le roc, puissants comme la montagne ; les Millelithes veillent et terrassent le mal. »
+Les guerriers Millelithes adhèrent sans faute à ce code, et sont tous sans exception prêts à mourir en son nom.
+
+Ils marchent dans les pas de l'Archon, remplissant au mieux leur mission, affrontant toute menace et protégeant les citoyens et la paix de Liyue.
+Ne vous y trompez pas : leur principale contribution ne se compte pas au nombre de créatures par eux tuées, mais bien dans la défense qu'ils exercent, usant de leurs propres corps pour protéger leur terre natale.
+
+Cette longue lame est aussi lourde que puissante – lourde comme la responsabilité du protecteur, et puissante comme sa volonté.
+Xing et Han, les premiers artisans qui gravèrent la pierre pour en obtenir des épées, l'avaient peut-être pressenti :
+ceux capables de brandir de telles armes en combat deviendraient avec le temps de moins en moins nombreux.
+Mais cela signifiait aussi que le monde aurait enfin trouvé la paix, et que ni gardiens ni épées ne seraient plus nécessaires.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12411_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12411_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3de6f9c80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12411_FR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+La cité verdoyante est plongée dans le brouillard.
+L'éclat du clair de lune peine à se frayer un chemin à travers les tempêtes de neige incessantes.
+C'est là que toute vie, toute histoire en suspens,
+est soudain transpercée par le pilier tombé des cieux...
+
+La fille du prêtre donna la grande épée en argétoile au guerrier venu d'une contrée étrangère.
+Ses mots se perdirent dans le blizzard, échouant à atteindre leur destinataire.
+
+« Cette quatrième fresque a été préparée à votre intention. Votre image restera à jamais gravée sur ce mur. »
+« Pour cette fresque, et pour tout le monde, je resterai là à t'attendre, priant pour ton retour... »
+
+Quand la fille de la cité dormant sous la neige flétrit avec les branches couleur d'argent greffées, mais vides de tout fruit,
+l'étranger, dont la destinée était de brandir cette lame et de fendre glace et neige, était loin, occupé à trouver ses propres réponses.
+Brillante comme le clair de lune alors que la vie la quittait, ses dernières paroles ne purent, encore une fois, arriver aux oreilles de celui auquel elles étaient destinées.
+
+« Cela fait bien longtemps que je n'ai pas vu le bleu du ciel ou le vert des champs. Je ne sais plus quelles couleurs utiliser pour capturer ce paysage de neige et glace fondues si cher à mon père. »
+« J'aimerais tant te revoir... »
+
+Voici la réponse qu'il trouva :
+
+Le héros parvint enfin au terme de son vain périple.
+Le sang noir coulait le long de la lame de sa longue épée,
+et ses pas lourds s'enfonçaient dans la neige de sentiers maintenant étrangers.
+Quand enfin il arriva à l'immense salle du pays de la montagne,
+seuls les tristes échos de la mort et du néant l'accueillirent.
+
+« Ainsi, même ici, je n'ai plus rien à protéger... »
+« Vous, dans les cieux, n'aspirez qu'à contempler la détresse des êtres. »
+« Dans ce cas, permettez-moi de vous divertir avec la chanson de l'acier et du sang. »
+Le héros posa l'épée en argétoile, l'arme qui aurait dû fendre neige et glace, à côté de la fresque.
+Il descendit ensuite de la montagne, en quête d'un lieu déchiré par les guerres – un endroit où il pourrait couvrir le sol d'une mer de sang.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12412_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12412_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cb9c3176
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12412_FR.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+Alors que la nuit s'installe, les vibrations de ses branchies expriment ceci :
+
+« J'étais sans aucun doute mort lorsque j'ai quitté la mer.
+Mon cœur avait cessé de battre, mes yeux étaient devenus blancs, mon corps empestait...
+Je veux dire, pour un poisson, ça doit bien être la mort ça, non ?
+
+J'étais le plus fort parmi la poiscaille.
+J'étais même le plus fort de tous dans les mers,
+même les monstres marins, les baleines et les requins ne faisaient pas le poids contre moi.
+Mais j'ai pourtant fini par rencontrer un adversaire à ma taille.
+C'était ce kurage, aussi appelée méduse.
+Elle peut flotter au rythme de la marée,
+et esquiver tous les impacts.
+
+J'ai alors abandonné la voie de la force,
+pour emprunter la voie de la méduse.
+Après une très longue vie,
+il m'était possible de contrôler chaque organe de mon corps.
+J'ai alors arrêté mon propre cœur,
+pour éviter d'être pris pour un poisson frais et éventré.
+Vous pensez certainement que je ne suis rien de plus qu'un poisson salé,
+mais laissez-moi devenir votre force.
+
+Alors, vous qui maniez cette vieille chose.
+Hmm...
+Lorsque toutes les eaux coulent vers la mer,
+lorsque les étoiles s'éteignent,
+lorsque toute chose retourne à l'océan primordial,
+voudrez-vous vous mesurer à moi ? »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12414_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12414_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..79a5dd7fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12414_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Un long parchemin conçu par l'un des inspecteurs de Tatarasuna...
+Il est dit que ce schéma est aussi simple et droit que l'artiste.
+
+Pendant longtemps, avant l'introduction des technologies venues de l'étranger qui ont aidé à construire le Fourneau Mikage,
+Tatarasuna faisait fondre le fer en utilisant la traditionnelle méthode de métallurgie de Tatara.
+Après que Mikoshi Nagamasa soit devenu inspecteur, il a été pendant un certain temps obsédé par la beauté sinistre de l'acier.
+Il consulta donc Miyazaki, l'officier d'armurerie aux mêmes idées que lui, pour obtenir des conseils...
+Et le résultat final fut cette épée simple et robuste, le Daitatara de Nagamasa.
+
+Bien qu'il n'était que le fils adoptif du Clan Mikoshi, et bien que sa mère adoptive ait entaché la réputation des Mikoshi,
+et même si le seul héritier légitime des Mikoshi, Doukei, l'avait abandonné avant de disparaître,
+sa stupidité et sa loyauté assumées l'ont amené à chérir d'autant plus le nom des Mikoshi.
+Il s'efforça d'entrer au gouvernement et se débarrassa de la mauvaise réputation de la famille grâce à sa diligence et sa droiture.
+
+Lorsque Katsuragi, son yoriki, fut relié à un simple soupçon d'inconduite, il le fit exécuter sans pitié.
+Depuis lors, le nom de l'épée et son titre sont entachés de sang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12416_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12416_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7fbec478d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12416_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Un sabre qui était autrefois utilisé par un puissant général de Watatsumi.
+Il est dit que ce général ne maîtrisait au sabre que les styles dit « Getsumouun » et « Yuushio » qu'il avait appris par lui-même.
+Pourtant, ces deux styles étaient suffisants pour qu'il ne soit jamais vaincu en duel.
+
+On entend souvent dire que les serpents et les poissons ont le sang froid... Mais les créatures à sang froid cherchent toujours les lieux chauds, qui sont pour eux une terre promise.
+Afin de réaliser les rêves de son peuple, la Divinité des tréfonds défia les nuages qui se rassemblaient.
+Dans les rangs des Watatsumiens en marche pour la conquête, un jeune homme se distingua des autres.
+Sa bravoure et son intrépidité lui valurent les honneurs de Watatsumi, et il reçut le surnom de Touzannou, le « roi de la montagne de l'Est ».
+Mais après de nombreuses années, ce titre royal fut oublié et il fut remplacé par le nom selon lequel il était connu de ses ennemis :
+« Akuou », les crocs et les griffes maléfiques du Grand serpent, l'envahisseur féroce et démoniaque de l'Île de Yashiori...
+
+Les massacres avaient endurci le jeune homme et fait de lui un guerrier. Mais pour lui...
+Seul le vœu qu'il avait fait avant de partir, une promesse faite sur la lune reflétée dans les eaux à côté du sanctuaire, était éternel.
+
+« Un jour, j'irai au sommet du Mont Yougou, pour contempler de haut le palais du seigneur du tonnerre.
+J'en découdrai avec le légendaire grand Tengu de Yougou lors d'un duel magistral sur le toit du Tenshukaku.
+Puis je rapporterai le masque du Tengu pour l'offrir à Ayame et Mouun en guise de souvenir ! »
+
+Au final, leurs souvenirs furent effacés comme un château de sable se faisant emporter par les vagues.
+Le masque du Tengu, qui rayonnait comme une étoile cramoisie, se brisa comme du sable dans le chaos de la bataille...
+Et la prêtresse, qui flamboyait dans l'esprit du jeune homme telle la clarté lunaire dans les profondeurs de l'océan, ne revint jamais.
+Quant à Akuou, il se tenait aux côtés du Grand serpent lorsque celui-ci fut frappé par un rayon foudroyant.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12501_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12501_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f197f91b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12501_FR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Le courage qui fait trembler les cieux.
+Même le dragon né du péché dans l'ancien royaume des abysses,
+eut les ailes coupées par ce fidèle serviteur des vents.
+
+En ces temps, Durin, le dragon de l'ombre, terrorisait Mondstadt.
+Barbatos entendit la plainte de ses victimes.
+L'Archon Anémo invoqua donc son fidèle serviteur, Dvalin ;
+et celui-ci combattit le dragon des ténèbres, protégeant la vie et la liberté.
+
+Laissant libre cours à sa furie ailée,
+Dvalin trancha à travers les écailles de fer de Durin.
+D'un coup de ses griffes semblables à autant d'épées,
+Dvalin entama la sombre chair du dragon maudit.
+
+Ce fut un combat de titans, faisant trembler le monde et voilant le soleil.
+Dvalin arracha la gorge de son adversaire, et restaura ainsi la paix sur la région.
+Mais si la victoire fut gagnée et le peuple sauvé par le dragon béni par Barbatos,
+la bête fut corrompue par le sang maudit de son adversaire, qui se répandit dans ses veines.
+
+Le dragon qui avait sauvé Mondstadt fut contraint à l'isolement, le sang corrompu se répandant lentement dans ses veines ;
+et vint le jour où dans la profondeur de l'abysse il céda au mal.
+Son maître revint pour calmer son esprit enragé, et apaiser sa douleur.
+La terre fut purifiée, et l'honneur de Dvalin rétabli.
+
+Le long sommeil du dragon avait eu raison de la mémoire des Mondstadtois, qui oublièrent tout de leur ancien sauveur.
+Mais il naquit à nouveau, et à nouveau montra sa puissance.
+Béni par l'Archon Anémo, et accompagné des chants de Barbatos,
+Dvalin prit à nouveau vol, porté par les vents sans fin.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12502_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12502_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd3cfe910
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12502_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Le périple du Chevalier de Borée se termina à la cité de Barbatos.
+Les âmes voyageuses s'attirent mutuellement ; quelle étrange chose que la liberté.
+
+Alors qu'il pénétrait dans les murs de la cité, son compagnon lui fit ses adieux.
+Le loup impétueux n'a cure des murs de pierre et des lampadaires ; c'est à l'espace sauvage qu'il aspire.
+
+Le cœur du Chevalier de Borée resta libre, bien que sa chair fut enfermée dans cette cité-prison.
+Le loup, quant à lui, parcourait forêts et plaines ; mais son cœur resta fidèle au Chevalier.
+
+Le Chevalier à nouveau partit en chasse ; et le loup à nouveau le suivit au combat.
+Et ils furent à nouveau réunis, marchant de concert dans un silencieux respect mutuel.
+
+Hélas ! La mort visite les bêtes avant les hommes.
+Lorsque le loup mourut, son loyal compagnon l'enterra, et marqua sa tombe de son épée plantée dans le sol.
+Puis il quitta la cité, pour à son tour vivre la vie d'un loup solitaire.
+
+Cependant, l'esprit éternel du loup demeura en ces terres,
+gardant l'œil sur le pays par le Chevalier autrefois protégé.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12503_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12503_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cc7f7a17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12503_FR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Une chanson autrefois populaire était ainsi écrite :
+« Au barde venu de loin, offre tes sapèques ; »
+« À la fille que tu aimes, offre ce bouquet ; »
+« Quant au vin amer qui fait pleurer les hommes, »
+« Offre-le au jour passé, et chante pour le lendemain ! »
+
+Les gens du royaume où chants et musiques s'élèvent dans les cieux sont d'un naturel sensible autant qu'insouciant.
+On raconte qu'il fut un temps où le tyran Décabarian et l'aristocratie au pouvoir bannirent certains chants et ballades.
+En effet, ils craignaient que, sensible au signal caché dans certaines paroles des bardes et poètes, la populace ne ressente l'esprit de résistance qui s'en dégageait.
+Car il fut un temps où poèmes et chansons servirent de moyen de communication aux rebelles...
+
+Or durant le règne de l'aristocratie, l'Église vénérant l'Archon Anémo se scinda en deux courants.
+L'un s'assit à la table des nobles, festoyant à leur côté, et brisant les statues de l'Archon tout en continuant à écrire louanges et chants en son nom ;
+l'autre était composé des vrais apôtres, qui n'avaient aucune position dans le clergé, et parcouraient librement les rues, les celliers et le monde à l'extérieur des murs.
+Ces saints hommes buvaient l'alcool bon marché, bénissant l'esclave et la plèbe à l'aide des écrits sacrés qui circulaient parmi le peuple, usant des mots que les vents avaient apportés.
+Et ainsi faisant, ils écrivirent chants et poèmes prohibés.
+
+Et lorsque le gladiateur des terres lointaines s'éveilla avec l'Archon Anémo et brandit la bannière de la rébellion,
+le vénérable saint appelé « Berger sans nom » mobilisa les vrais fidèles de l'Église de Favonius.
+Et, rejoints par les masses, ils couvrirent de leur sang de martyrs ces terres couleur d'émeraude.
+Et leur cri de ralliement, qui allait sauver une nation, était l'autre moitié de ce chant qui n'avait jamais été chanté auparavant.
+
+« Au guerrier qui va se sacrifier, laisse l'acier affûté ; »
+« Pour le voleur, prépare le gibet ; »
+« Pour ton arc, polis tes flèches rouillées ; »
+« Car lorsque retentira la musique, les bêtes seront abattues. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12504_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12504_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ed9e983c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12504_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Il y a longtemps, un dragon résidait à Liyue.
+Mais il n'était pas comme ces dragons qui volent dans les airs ; lui se reposait dans les montagnes.
+C'était un ancien dragon de pierre au corps aussi imposant que les montagnes où il s'était établi.
+
+La légende raconte qu'il sommeillait autrefois dans la région de Nantianmen, se fondant dans les collines.
+Mais à son réveil, le moindre mouvement, le moindre étirement...
+Un rien suffit pour faire trembler la terre.
+Afin d'apaiser la terre, l'Archon Géo s'en alla à la rencontre de l'ancien dragon.
+
+On dit que le calme revint sur les terres de manière durable.
+On dit aussi que l'Archon Géo se trouva ainsi un nouveau compagnon.
+
+Mais, les dragons ne s'entendent pas vraiment avec les dieux et les hommes...
+
+Le dragon fut piégé dans les profondeurs de la terre, et craignant la colère des dieux et des Adeptes,
+celui qui autrefois avait fait trembler pierres et rocs
+se réfugia dans les profondeurs de la montagne.
+Mais avec le passage du temps, le dragon se réveilla et s'agita à nouveau...
+
+La légénde prétend que ceux qui triomphèrent de la bête plongèrent cette épée dans l'arbre géant la piégeant.
+En tant que l'un des sceaux, ni monstres ni mortels aux mauvaises intentions ne pouvaient le toucher.
+Si la légende dit vrai, seules les personnes au cœur pur peuvent s'en approcher.
+Mais si la légende dit vrai, comment cette épée s'est-elle perdue ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12505_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12505_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12506_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12506_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12506_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon12510_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon12510_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ceff89eee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon12510_FR.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+Le nom complet de cette arme est « puissant seigneur lion doré écraseur d'or et briseur de pierres en corne rouge ».
+Elle était autrefois la lame bien-aimée d'un excentrique personnage connu sous le nom de « Seigneur lion Otogi Kongou ».
+
+Mais étant donné la complexité et la longueur de ces deux noms,
+Les enfants décidèrent d'appeler cette arme « brise-pierre de corne rouge », et son porteur « Roi Otogi ».
+
+Le brise-pierre de corne rouge est une arme qui a été fabriquée à partir de la corne enchantée d'un monstre.
+On raconte même que les Kitsunes, Bake-danuki et autres créatures suppliaient pour éviter sa morsure.
+Y compris Reizenbou, le grand Tengu du Mont Yougou...
+Il craignait tellement le pouvoir du brise-pierre qu'il refusa de se montrer pour affronter le Roi Otogi !
+
+... Bien sûr, les enfants n'ont jamais crû à de telles histoires.
+Le Roi Otogi était très fort, c'est vrai. Sept hommes ne suffisaient pas à le faire sortir de l'enceinte d'un dohyou.
+Et quand il voyait des enfants cherchant à attraper des fruits qu'ils ne pouvaient atteindre, il donnait un coup de pied à l'arbre pour en faire tomber les melons lavandes.
+Une fois, il renversa même un arbre entier d'un coup de pied, et se fit alors pourchasser jusque dans les montagnes par un vieil homme.
+Une autre fois, il s'introduit avec des enfants à un concert donné en commémoration de la tombée des feuilles d'automne.
+S'écriant à voix haute : « Le seigneur lion Otogi Kongou est arrivé ! Prenez garde, démons ! »
+C'est alors qu'il affronta un petit Oni qui était d'humeur à se battre... Le résultat ne fut pas beau à voir...
+
+Mais c'était tout ce qu'il pouvait faire, à tel point qu'il n'eut jamais le droit de porter les couleurs de la Shogun...
+Comment a-t-il fait pour venir à bout des démons dont parlent les chansons ?, se demandaient les enfants.
+
+« Ah ! Mais c'est juste que j'ai attrapé froid après avoir passé la nuit à boire, c'est tout ! »
+Alors même que le Roi Otogi essayait de trouver une excuse, il n'oublia pas de rire de bon cœur.
+Était-ce juste qu'il n'avait pas honte ou pensait-il vraiment qu'il avait une chance ? Personne ne pouvait le dire...
+
+« Cette fois, je vais couper les cornes de ces monstres.
+Et je vais vous les rapporter. Vous allez voir de quoi est capable le seigneur lion Otogi Kongou !
+Ces créatures d'au-delà des mers ? Pff ! Qu'à cela ne tienne, je m'en occupe ! »
+
+« Allez, du balai ! Va te cacher dans un coin comme un envoyé renard !
+Quand je reviendrai, on se fera quelques petits affrontements, d'accord ? »
+
+À ces mots, les enfants se souvinrent de la façon dont le petit Oni avait soufflé doucement,
+Projetant le Roi Otogi rugissant dans le ciel...
+
+Plus tard, l'Oni qui avait lutté contre le Roi Otogi s'enfuirait après avoir eu un bras et une corne coupés,
+Quant au grand Tengu du Mont Yougou, il n'apparut plus jamais devant les humains, vivant en ermite dans les montagnes et les forêts.
+C'est ainsi que toutes les vaines vantardises derrière cette grande épée finirent par devenir réalité.
+Cependant, on ne vit plus jamais l'excentrique seigneur lion Otogi Kongou.
+Plus tard, même l'arbre à melons lavandes qu'il avait abattu finit par donner des fruits à nouveau, grâce à un entretien minutieux.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13101_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13101_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6288b264
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13101_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Dans le passé, la noblesse de Mondstadt interdisait l'utilisation des lances.
+La raison officielle était qu'il s'agit d'une arme noble...
+Mais c'était en fait parce que les lances pouvaient être maniées plus facilement sans entraînement,
+devenant ainsi l'arme de prédilection des paysans ne pouvant pas bénéficier de formation armée.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13201_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13201_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb741ba88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13201_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Cette arme simple dégage un certain sentiment d'autorité.
+Pour ceux qui ont quelque chose à protéger,
+ou pour les voyageurs à qui il ne reste que la vie,
+même l'arme la plus simple peut paraître dix fois plus puissante qu'elle n'en a l'air.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13301_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13301_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5301026
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13301_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Les Millelithes, soldats au mérite connu de tous, sont célèbres pour leur maîtrise de la lance.
+Certains portent une lance au ruban blanc, fabriquée en masse à la forge de Rochenoire.
+Il s'agit là d'une arme qui a fait ses preuves durant des milliers d'années de combats,
+son ruban blanc semblant semer la destruction au milieu des batailles, volant crânement de cible en cible.
+
+La légende raconte que l'armée hébergeait en ses troupes un soldat à la maîtrise parfaite de l'art de la lance ;
+capable de toucher un général au milieu de mille soldats sans que ne soit sali le blanc ruban de son arme.
+« Mais cette légende est celle du porteur de hallebarde ;
+l'arme en elle-même n'a rien de mémorable. »
+Ainsi parlait le vieux forgeron à son apprenti ;
+puis il lui demanda d'apporter un ruban pour l'arme juste terminée.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13302_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13302_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..915db4e79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13302_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+La hallebarde est une arme très puissante, même aux mains du néophyte ; après tout, « plus c'est long et mieux ça vaut », comme on dit souvent...
+L'ajout d'une lame de hache à son extrémité, bien que réduisant sa maniabilité, permet à son possesseur de trancher à travers l'ennemi, en faisant un atout dans les environnements difficiles.
+Cette arme rencontre souvent les faveurs des combattants martiaux ; c'est aussi le symbole de la bravoure et de la gloire des officiers des Millelithes.
+Bien que la paix ait été restaurée à Liyue, qui aujourd'hui vit sans troubles, on peut encore apercevoir les silhouettes des soldats porteurs de lance dans les rues et ruelles de la cité.
+
+Les chefs au sein des Millelithes ont de tout temps mené leurs troupes à la bataille, servant de fer de lance et de premier rempart face aux troupes ennemies.
+Ils sont protégés en combat par leurs fidèles compagnons de bataille, ainsi que par des combattants martiaux à la maîtrise parfaite de leur art.
+N'importe quel ennemi osant se frotter aux Millelithes se heurte en première ligne aux officiers et à leurs lances ;
+ceux-ci constituent vraiment le noyau dur des Millelithes.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13303_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13303_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ea6d67fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13303_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Le maître à la hallebarde vint une nuit à rencontrer un poète.
+Ce dernier renversa par accident son encrier alors qu'ils s'entretenaient.
+Le ruban blanc prit la sombre couleur de l'encre.
+« Bien évidemment, ce n'est là qu'une histoire de maître d'armes et de poète ;
+ma propre hallebarde au noir ruban n'a rien à y voir. »
+Ainsi parlait le vieux forgeron à son apprenti ;
+puis il lui demanda de teindre le ruban précédemment récupéré en noir.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13401_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13401_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d479aa52c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13401_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Une hallebarde que l'on dit légendaire à Liyue.
+L'arme affiche un motif de dragon s'enroulant de la poignée à l'extrémité.
+Elle allait autrefois de pair avec un étui en bois en forme de dragon ;
+mais il ne suffit plus à contenir sa puissance.
+L'arme est capable de percer tout ce qui se trouve en son chemin.
+
+On raconte que Kunwu forgea le manche de cette hallebarde dans la colonne vertébrale d'un dragon, et la lame dans l'une de ses griffes.
+Cela expliquerait pourquoi elle est incassable, et pourquoi sa lame au trachant incomparable semble luire de la malveillance du dragon.
+
+Dans les temps anciens vécut un chasseur de dragons au courage n'ayant d'égal que la force. Il défia la fureur de l'océan, et affronta les monstruosités qui s'y cachaient.
+Les années passèrent, et l'on perdit sa trace ; sur les mers retentissait toujours l'écho des dragons.
+
+Le héros devint une légende ; et sa hallebarde tueuse de dragons le suivit dans l'oubli.
+Aujourd'hui libérée des étreintes du passé, l'arme affiche toute sa puissance et sa férocité, à la manière du dragon retrouvant les flots.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13402_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13402_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fae0d22f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13402_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Une lance issue de l'arsenal de Liyue. Difficile de dire de quel modèle il s'agit ; les archives ne mentionnent pas sa date de fabrication.
+Sur le corps de l'arme sont incrustés des motifs de foudre et d'étoiles. Les formes gravées à la laque dorée lui confère un style marqué.
+
+Une fois le temps des monstres révolu et la paix réinstaurée, les combattants rejoignirent les civils. Ce fut une époque faste pour le renouveau des arts martiaux.
+La demande en armes ancienne dépassa rapidement l'offre ; les exigences en termes de qualité augmentèrent. Le célèbre forgeron Yun Hui et l'artisan Han Wu s'enfermèrent pour se plonger dans leurs recherches.
+Lorsqu'ils revirent la lumière du jour, leurs cheveux et leurs barbes avait poussé considérablement ; mais le prototype d'arme qu'ils présentèrent était une révolution dans la fabrication des armes à Liyue.
+
+La première lance qui fut tirée de cette fabrication était de teinte sombre ; sa tête était plus lourde que les têtes de lance standard, et elle fit largement ses preuves en combat.
+Alors que la nuit se baigne dans le clair de lune et que l'aube n'est pas loin, la lance luit au petites heures du matin de la pâle lueur des étoiles.
+
+Se remémorant les postures de son père, rappelant l'étoile alors qu'il faisait la danse de l'épée dans son jeune âge, Yun Hui s'en inspira pour lui donner son nom.
+L'arme qui par la suite servit d'ancêtre à une bonne partie de l'arsenal de Liyue fut ainsi nommée « Guisarme stellaire ».
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13403_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13403_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4dd54c212
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13403_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+De tout temps le monde entier s'est retrouvé au Port de Liyue, à la grande fierté de la cité.
+Des pays étrangers maints trésors trouvèrent ainsi un nouveau foyer.
+Cette lance à la lame en croissant de lune est longue et fine comme une aiguille.
+Que son utilisateur ne s'attarde point sur ce design quelque peu particulier ; il s'agit d'une arme étonnante.
+
+Certains artistes martiaux des régions extérieures à Liyue sont devenus maîtres dans l'art de la surprise et de la ruse.
+Cette arme a été conçue pour mettre à profit les défauts dans la défense de l'adversaire ; elle est ainsi capable de se glisser à travers les fentes d'une armure.
+
+Sa créatrice aurait, dit-on, été capable de visualiser les défauts dans la cuirasse de toute vie.
+Comme mue par quelque pouvoir mystique, l'arme s'élançait de ses mains vers les faiblesses de l'ennemi.
+« Peut-être que tout être attend la mort ? »
+En ces termes parlait sa créatrice, qui était capable de trouver les faiblesses chez n'importe qui, mais qui elle-même n'en présentait aucune.
+
+Mais en trouvant la musique, elle trouva l'amour ; et en l'amour, elle trouva son talon d'Achille.
+Et c'est seulement lorsque la douleur de la fin transperça son cœur que la jeune sorcière réalisa :
+« La faiblesse vient de la crainte de la mort ; et la crainte de la mort surgit lorsque l'on s'est attaché. »
+
+« Comme j'aimerais pouvoir revoir ce voleur qui ne peut être attrapé ni tué ! »
+« Et comme j'aimerais entendre à nouveau sa chanson... Si je survis, je lui... »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13404_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13404_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5f0bd3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13404_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Cette lance réalisée en roche noire d'une extrême rareté est dit-on capable de trancher les vents.
+La tête et le corps de l'arme sont tous deux réalisés en cristaux de couleur noire, et gravés de motifs vermillons.
+Lorsque la lance est exposée à la lumière du clair de lune, on peut deviner l'éclat du sang s'y reflétant.
+
+Han Wu, le célèbre artisan de Liyue, avait eu un enfant de sa première femme, qu'il nomma Han Ce, espérant qu'il soit réfléchi et habile afin de pouvoir reprendre le jour venu le commerce de son père.
+Mais les rêves de Han Ce le portèrent ailleurs. La tête emplie des aventures lues dans les romans d'arts martiaux, il se mit à passer son temps libre à l'entraînement, n'espérant qu'une chose : partir combattre le mal à son tour.
+Lorsqu'il partait explorer les terres alentours à la recherche d'aérosidérite, ce n'était point le métal rare qui le captivait, mais bien le frisson de l'aventure. Et lorsqu'il grimpa aux plus hauts des pics rencontrer les Adeptes, ce n'est point leur sagesse qu'il demanda à écouter, mais bien les récits de leurs périples.
+Han Ce n'avait aucun intérêt pour la forge ; son père eut beau l'exorter à s'y atteler, rien n'y fit. Tant et si bien qu'un beau jour le fils partit sans faire ses adieux.
+
+Han Wu fut victime d'un accident de mine dans ses vieux jours, qui le laissa changé. Han Ce revint la nuit du drame rendre visite à son père.
+Celui-ci, qui autrefois brillait dans ses conversations, était à présent d'un naturel taciturne ; il ne fit plus de réprimandes au fils qui autrefois l'avait tellement déçu.
+Les relations entre père et fils s'améliorèrent ; Han Ce était envahi par le regret, mais ignorait comment y remédier.
+Les années passèrent, et Han Wu quitta ce monde. Respectant la volonté de son père, Han Ce trouva dans la bibliothèque les indications d'une série de prototypes d'armes légendaires.
+Aux papiers, conservés dans un coffret en bois, était accroché le mot suivant :
+« À Han Ce, au cœur capable d'embrasser le monde entier. »
+
+Les plans étaient recouverts de notes prises à la main par Han Wu ; à leur lecture, Han Ce sentit son cœur se serrer. Il passa ainsi la nuit entière dans la bibliothèque.
+Au tout petit matin, Han Ce ouvrit la porte et sortit dans l'air frais. Soudain du ciel tomba une étoile filante, qui s'écrasa juste au pied de la porte.
+Une nuée de sentiments envahit Han Ce ; mi-riant mi-pleurant, il fit : « C'est un signe ! »
+Et utilisant comme matériau de base l'aérosidérite noire tirée de la météorite et y ajoutant la roche rare extraite par son père, il forgea une lance en s'appuyant sur les schémas de ce dernier.
+Mais la lance forgée, il ne partit point parcourir le monde, l'arme à la main. En effet, depuis ce jour jamais le feu de la forge des Han ne faiblit.
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13405_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13405_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2d769372
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13405_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Cette lance couleur vermeil a vu d'innombrables combats, et fut le témoin de la valeur d'un certain gladiateur.
+Sa pointe froide comme la glace a goûté au sang d'innombrables ennemis, sous les tonnerres d'applaudissements de la foule.
+Le destin du gladiateur était taché de sang ; et sur le fil de la lame dansait sa liberté, à la fois proche et inatteignable.
+Et le son sourd de l'acier carmin s'enfonçant dans la chair fut le glas de plus d'un combattant.
+
+Alors que le dernier combat du gladiateur prenait fin sous les vivats déchaînés des spectateurs, son maître prit la parole :
+« Le nombre promis a été atteint ; tu as été remarquable, et tu as montré que tu étais un guerrier de grand renom. »
+« Considère cette arme comme un cadeau d'adieu... Mais pourquoi ne pas continuer à combattre ? »
+« Continue à montrer ton talent, en homme libre, pour ta gloire et la mienne. Quelle est ta réponse ? »
+Et ainsi les années passèrent ; et les bêtes et hommes qui tombèrent sous les coups de la lance devinrent trop nombreux à compter.
+L'arme du duelliste ne connaissait pas la défaite ; mais le cœur du guerrier appartenait à son jeune maître.
+
+Alors que prenait fin l'ultime combat du gladiateur au milieu d'un déchaînement d'applaudissements,
+son arme tomba dans le sable souillé par le sang, tandis que la lame brûlante de la jeune fille aux cheveux roux perçait sa poitrine.
+Et tandis qu'il tombait, il leva les yeux vers son maître bien-aimé, son seigneur qui l'avait soutenu toutes ces années...
+« Ebelhart, mon maître et seigneur... Cette dernière performance aura-t-elle été à ta convenance ? »
+Mais le siège de son maître était vide, à l'exception d'une coupe et d'un plateau en argent, renversés à la hâte.
+
+« C'est pour moi-même que j'ai commencé à me battre, pour voir le sang et assouvir ma soif de combat. »
+« Mais à quel moment ai-je commencé à me battre pour la gloire de mon maître ? »
+« L'homme ne se bat comme une bête sauvage que lorsqu'il obéit à l'homme. »
+« Toi qui combats pour ton peuple et non pour toi-même... Je sais que tu me comprends. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13406_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13406_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..598305678
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13406_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Une arme affectionnée par les Millelithes d'autrefois.
+Conçue dans la roche de Liyue, on raconte qu'elle est capable de percer les écailles du dragon...
+Les Millelithes d'aujourd'hui ne l'utilisent plus en raison de son poids important.
+
+Dans les temps anciens, les Millelithes combattant au nom du Souverain de la Roche suivaient les préceptes suivants :
+« Durs comme le roc, puissants comme la montagne ; les Millelithes veillent et terrassent le mal. »
+Autrefois, on les voyait combattre démons et bêtes sauvages, protégeant les routes et les campagnes.
+À présent que la paix est aujourd'hui revenue, ils se chargent principalement du maintien de l'ordre.
+
+À une époque lointaine, montagnes et terres se mirent à trembler.
+Un guerrier Millelithe à la force hors du commun s'empara alors d'une de ces armes issue des guerres antiques ;
+et dans ses mains, l'arme pesante se transforma en outil, qu'il utilisa pour creuser et sauver les blessés.
+« La Lance des Millelithes traverse la pierre avec aise. »
+« Si mille hommes brandissent mille lances, alors nul ne peut les arrêter. »
+
+En des temps encore plus reculés, quand le monde n'était que désordre et confusion,
+chacun des braves Millelithes était capable de manier cette arme colossale.
+Et ainsi purent-ils protéger le royaume du Souverain de la Roche, et défendre leur terre natale.
+Mille hommes brandissant mille lances ; nul ne put les arrêter.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13407_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13407_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..44b837c2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13407_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Une lance qui symbolise l'honneur parmi les chevaliers de l'Ordre de Favonius. Bien qu'elle soit fréquemment utilisée lors de cérémonies, cette arme peut transpercer le plus féroce des monstres.
+En étudiant l'arbre que le vent ne peut ébranler, les forgerons de Mondstadt ont beaucoup appris dans le domaine de l'affinité élémentaire.
+Cette lance n'est pas seulement une récompense honorifique pour les chevaliers de l'Ordre ; elle représente aussi la maîtrise des techniques de combat et la ferveur des protecteurs de Mondstadt.
+Lorsqu'ils la prennent en main, les chevaliers gardent à l'esprit qu'il doivent rester disciplinés afin de défendre la liberté de Mondstadt.
+
+Nombreux sont les combattants qui choisissent la lance pour compenser leur manque de technique.
+Un roturier sans aucune formation pourrait s'armer d'un bâton tranchant et peut-être rivaliser avec un soldat lors d'un combat.
+Pour célébrer la chute de l'aristocratie, des banderoles et des drapeaux ont été déployés à l'extérieur de la cité.
+
+La maîtrise de l'escrime était obligatoire pour un aristocrate pour cultiver sagesse et élégance.
+La lance était une arme réservée aux gladiateurs et aux traîtres.
+Cependant, il existait un noble qui maniait la lance.
+Ebelhart appréciait la brise nocturne lorsqu'il recueillait les premières gouttes de rosée avec la pointe de sa lance.
+
+Fils illégitime, il rêvait de redorer le blason de la noblesse tombée en déchéance.
+Toutefois, afin d'accomplir son rêve, il lui fallait plus de pouvoir.
+Pour lui, la fin justifiait les moyens : Ebelhart poussa son frère à devenir un voleur fantôme comme il en rêvait pour le forcer à prendre la fuite,
+afin d'usurper sa place d'héritier légitime.
+Ensuite, il devint l'apprenti d'une sorcière, qui lui enseigna les secrets de son art,
+afin de mieux l'éliminer...
+
+« Je ne me soucie point de ma réputation auprès des générations futures. Rien ne m'arrêtera tant que je n'aurais pas atteint mon objectif. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13408_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13408_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..415a90fc6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13408_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Cette lance, appartenant autrefois à la collection privée d'un aristocrate qui dirigeait Mondstadt, a été fabriquée à la main avec des matériaux de haute qualité.
+C'est pourquoi, bien que de nombreuses générations se la soient transmise, elle est toujours aussi tranchante qu'au jour premier.
+Cependant, à l'époque de l'aristocratie, cette arme ne vit jamais la lumière du jour, et demeura baignée par les rayons de la lune.
+
+Les aristocrates pensaient que les personnes d'origine noble ne devaient utiliser que des épées en combat,
+affirmant que le son de deux épées aiguisées s'entrechoquant reflétait la mélodie de leurs âmes.
+C'est pourquoi lances et arbalètes étaient les armes des gladiateurs de la plèbe et des humbles paysans.
+
+Les paysans qui brandissent fourches et piquets peuvent après tout déjà se défendre contre un jeune noble armé d'une épée.
+Ceci était sans nul doute dur à accepter pour la classe dirigeante.
+
+Selon la légende, un jeune homme de sang noble
+chargea un artisan de lui forger cette lance ornée du blason familial.
+Cependant, cette lance, tout comme son jeune propriétaire, ne pouvait recevoir l'approbation de la famille.
+Pas sans avoir versé le sang.
+
+Pour voir arriver le changement, le jeune noble avait besoin de puissance.
+Même si cela voulait dire utiliser une arme reniée par l'aristocratie.
+Même si cela voulait dire se cacher dans la nuit pour la manier.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13409_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13409_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..617171323
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13409_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Il fit un rêve, un très long rêve...
+
+Il rêva qu'il parcourait un long, un très long chemin avec tout le monde,
+pour arriver sur une terre de chants et de danses, couverte d'une herbe verte...
+Il rêva qu'il chantait avec les bonnes gens du pays,
+et dansait dans les airs avec un dragon à la beauté rivalisant celle de quelque gemme.
+
+Ouvrant les yeux, il réalisa qu'il se tenait sur la montagne, le vent glacial emplissant l'atmosphère d'un son lugubre.
+La paisible terre verdoyante était maintenant teintée du rouge du feu et du sang,
+et le chant de la lyre du barde d'azur était presque noyé sous les rugissements du vent.
+Et le magnifique dragon, tel un amoureux passionné,
+planta ses crocs dans son cou.
+
+« Adieu, mère. Mon voyage est terminé. »
+« Je dormirai sous cette neige brillant du blanc de l'argent... Ce ne sera pas désagréable. »
+« Adieu, barde, adieu, beau dragon ! »
+« Puissions-nous nous revoir en un temps et un lieu différents, »
+« et chanter et danser ensemble le moment venu ! »
+Et, sur ces paroles douloureusement sincères, il sombra dans la mort.
+
+« La profonde bénédiction qui coule dans mes veines, »
+« et le magnifique paysage du sombre univers d'où je viens... »
+« Cet héritage vous revient à présent. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13414_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13414_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..abaace6e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13414_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Une lance à la forme étrange, fabriquée par Kitain Bunsou pour son propre style unique de combat.
+Son poids massif la rend extrêmement difficile à manier par des mains non entraînées.
+Mais entre les doigts agiles d'un expert, elle est capable de libérer une grande puissance destructrice.
+
+Dans un passé lointain, les Kitain était une famille qui chassait le Tatarigami.
+Pendant de nombreuses générations, ils ont occupé le poste de préfet de Yashiori.
+
+Dans le passé, il existait une comptine qui circulait au sein d'Inazuma :
+« Arataki de la porte avant, Iwakura le successeur, Kitain le serpent, Takamine le tranche-brume... »
+Cette ligne décrit les guerriers éblouissants qui illuminaient autrefois la terre, telles des comètes.
+Il y avait beaucoup d'autres noms dans la liste, mais ils ont depuis été perdus dans l'histoire...
+Et après avoir été un chasseur de démons depuis si longtemps, il est inévitable que l'on s'imprègne d'un peu de ce sang corrompu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13415_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13415_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..046c3ac22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13415_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+La lance bien-aimée d'un célèbre bandit d'Inazuma.
+À l'origine, il s'agissait d'un harpon utilisé pour la pêche, mais il était également très utile au combat.
+On raconte même qu'il a transpercé la marionnette ensorcelée armée d'une épée avant de l'emporter.
+
+« Haha, je fus autrefois le maître de ce navire, le Seiraimaru. »
+« Je dirigeais plus d'une dizaine de navires, on m'appelait l'immortel oni de Seirai. »
+« À présent, je ne suis plus qu'une feuille qui dérive sur les flots. »
+« Si ça n'avait pas été pour Janome et les gens échoués sur ces îles, »
+« il n'aurait pas été question de lever à nouveau les voiles. Je doute que j'aurais pu arriver jusqu'à chez moi. »
+« Mais aujourd'hui, voilà à quoi ressemble Seirai. »
+« Je n'ai plus ma place dans les îles d'Inazuma. »
+« Même cette grincheuse de prêtresse est partie... »
+
+La voix du bandit appelé Ako Domeki était chargée d'émotion. Puis, il dit...
+« Hé, Janome ! Je suis l'homme le plus libre du monde maintenant ! »
+« Madame la prêtresse ! Vous n'aviez pas dit que vous vouliez voir le monde ? »
+« Vous savez, aller quelque part, comme ce type Kamuna ou ce Konbumaru dont vous parlez tout le temps ? »
+« Vous savez quoi ? Laissez-moi, Ako Domeki Zaemon, y aller à votre place ! »
+« Laissez-moi découvrir à quoi ressemble le bout du monde ! »
+
+« Nous nous reverrons là où se terminent toutes les voies maritimes ! »
+« Et quand cela arrivera, ce sera à mon tour de tout vous raconter sur ces contrées lointaines ! »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13416_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13416_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec0d83d7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13416_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+La naginata de l'« Umigozen », la grande guerrière de Watatsumi. Sa lame est imprégnée de la phosphorescence des profondeurs.
+Les prouesses de cette personne, qui terrifaient les marins de l'armée narukamienne, sont décrites dans les chants folkloriques de l'île.
+
+Le courant des marées transportait avec lui le chant des baleines que les prêtresses jumelles de Watatsumi fredonnaient, jusqu'à arriver dans les rêves des habitants de l'île.
+Tous les guerriers de Watatsumi plaçaient leurs espoirs et leur volonté de se battre sur les épaules des jumelles.
+Ils brandissaient leurs nagamaki, telle une immense vague blanche, et poussaient des cris de guerre en se dirigeant vers les autres îles.
+Malgré cela, la gloire étincelante de la Divinité des tréfonds et de ses guerriers ne fit pas le poids face à l'éclat fulgurant de la foudre...
+Mouun fut noyée sous un nuage noir de plumes de corbeau, et la grande baleine qui chantait avec les deux sœurs coula au fond de l'océan.
+Têtu comme un enfant, le roi vassal, qui se trouvait à l'avant-garde, disparut dans une faille de la surface de la terre.
+
+L'umigozen fut emportée par les vagues, et il n'en resta qu'un mythe qui se répandit dans l'archipel.
+Certains disent qu'elle s'est jetée dans les rangs de l'armée tengu pour tenter d'y récupérer la dépouille de ses compagnons, et qu'elle périt après s'être battue vaillamment.
+D'autres prétendent qu'elle prit la fuite et continua à vivre en cachette, naviguant à bord de son navire sur la mer obscure jusqu'aux confins du monde...
+Le seul objet qui a survécu jusqu'à ce jour est sa naginata encore tranchante. Elle est la preuve qu'elle a autrefois tenté de se dresser face à la marée et d'infléchir le cours des choses.
+
+Tant que les vagues remuent la surface de la mer, les souvenirs contenus dans ces chants perdureront.
+La légende dit même que l'on peut entendre l'écho de ce chant dans les coquillages et à l'intérieur du ventre de la grande baleine au fond de l'océan.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13501_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13501_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8359a64b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13501_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Purifier par le feu tout ce qui est impur pour permettre aux impuretés de monter avec les flammes vers les cieux.
+Ce type de rite autrefois utilisé dans les temps décadents voyait brûler du bois sur tout le continent, et s'élevait alors la flamme qui viendrait faire don de ses bénédictions et repousser le mal.
+
+Ces rituels fleurirent durant les périodes de conflit.
+Les rêves et les illusions des dépouilles silencieuses des dieux se changeaient en ces temps en miasmes maléfiques,
+venant prendre les peuples qui ne leur appartenaient plus, ainsi que ceux qui ne leur avaient jamais appartenus.
+
+Or vint un médecin qui sauvait des vies. Et ce dernier entendit un murmure de l'intérieur de la flamme, aussi féroce qu'un coucher du soleil rouge,
+un murmure provenant du crépitement et du claquement de l'herbe séchée.
+« Seule une flamme sans entraves peut purifier la corruption de ce monde. »
+« Seul ce bois écarlate pourra repousser les démons. »
+
+Et le docteur prit le bâton d'un rouge diabolique, enflammant tout ce qui était impur.
+Et tous ceux emprisonnés par les pensées impures et la souffrance, tous les disparus ne pouvant supporter une telle douleur,
+furent transformés par le feu en papillons cendrés et soulagés de leur malheur et leurs souffrances.
+Quant au docteur qui alluma ces innombrables flammes, la légende raconte que lui aussi finit réduit en fumée, sous la forme d'un joli papillon.
+
+Ces rites furent oubliés avec les années et l'avènement de la paix.
+Mais ceux dans le cœur desquels brûle encore le feu sacré peuvent parfois entendre le murmure des flammes tremblantes lorsqu'ils doivent faire face aux ténèbres :
+« Seul le feu sans entraves peut purifier ce monde. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13502_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13502_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b638192c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13502_FR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Le pilier qui soutient les cieux.
+Le fidèle compagnon de l'Archon Anémo ne perdit jamais son désir de protéger les terres venteuses.
+La détermination qu'il avait de tenir sa promesse était telle qu'elle lui permit de survivre à son plus grand ennemi.
+
+Mondstadt fut sous la menace d'un dragon nommé Durin qui méprisait le bonheur de la population.
+Ses ailes noires obstruaient le ciel, libérant des nuages de miasme.
+Ces miasmes étaient néfastes au point que les vents ne purent éloigner la maladie et la putréfaction qu'ils provoquèrent.
+Tout à coup, une pluie noire tomba du ciel. L'averse fut si forte qu'elle étouffa les cris du peuple.
+Ces derniers réveillèrent l'Archon Anémo de son sommeil, son cœur déchiré par leur détresse.
+Il invoqua Dvalin et ensemble ils traversèrent les cieux empoisonnés, enveloppés dans une bourrasque.
+
+Le grand dragon émit un cri de guerre avant de se lancer à corps perdu dans la bataille, en transperçant les ténèbres que Durin créa.
+Dvalin battit ses ailes pour créer des puissantes tornades qui dissipèrent les nuages toxiques.
+Il saisit son ennemi à l'aide de ses griffes et l'emmena à une altitude que les nuages n'étaient pas capables d'atteindre.
+La pluie empoisonnée s'arrêta aussitôt que les nuages disparurent, et le ciel enflammé devint le champ de bataille entre les deux dragons.
+
+À l'issue du combat, le Dragon Anémo parvint à planter ses crocs acérés dans la nuque de son adversaire tandis que ses griffes lui arrachèrent le cœur.
+Le monstre né de l'avidité de l'alchimiste tomba du ciel désormais immaculé, et s'écrasa sur le sommet d'une montagne enneigée.
+Ainsi, le peuple de l'Archon Anémo fut protégé de la catastrophe grâce à Dvalin.
+Malgré le triomphe de ce dernier, le sang toxique de Durin qu'il avait sur les dents vint se loger ses entrailles.
+
+La douleur fit agoniser Dragon Anémo qui se réfugia dans les ruines antiques.
+Dvalin espérait qu'un jour quelqu'un le réveillerait alors qu'il léchait ses plaies pour tenter de les guérir.
+Quand ce jour viendra, il serait de nouveau capable de voler dans les cieux, de disperser les ténèbres et de chanter à la mélodie de la lyre de son cher ami, l'Archon Anémo.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13504_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13504_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..780ff81a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13504_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Il y a longtemps, à une époque où des milliers de navires et de créatures marines parcouraient les mers,
+le Port de Liyue ne connaissait pas la paix, vivant sous la menace des monstres dont l'océan était rempli.
+
+On raconte qu'une bête monstrueuse était tapie dans les fonds marins,
+et qu'avec tourbillons et typhons, elle brisait les navires et entraînait ses proies dans l'abîme.
+On dit aussi qu'il existait au milieu de la mer un îlot féerique d'où émergeaient les arcs-en-ciel et recouvert par la brume marine...
+Et surtout, que ceux qui avaient la chance d'atteindre l'îlot y trouvaient d'innombrables richesses, enfouies depuis des temps immémoriaux.
+La légende raconte cependant que cet îlot était habité par une bête au sommeil léger.
+
+La plupart des légendes ayant cours parmi les marins sont assez étranges, mais il y en existe une à laquelle tous croient.
+Ils croient ainsi que le Souverain de la Roche brandit autrefois une lance qui perça l'arc-en-ciel, clouant ainsi le tourbillon qui faisait rage au centre de la mer.
+
+On raconte que depuis ce jour, dauphins et baleines se rassemblent parfois en cet endroit pour y chanter.
+Certains pensent qu'ils pleurent ainsi le dieu qu'ils adorent, lui offrant leurs chants éplorés.
+D'autres pensent qu'ils rendent hommage à la puissance du Souverain de la Roche, un dieu capable de transpercer l'arc-en-ciel et de soumettre le soleil.
+
+Mais on raconte aussi la chose suivante.
+Un jour, le tourbillon rendu inoffensif par la lance du Souverain de la Roche se réveillera à nouveau.
+Le vent apportera alors l'odeur fétide des fonds marins sur le continent, présageant de l'arrivée d'une tempête à la puissance semblable à une hydre à neuf têtes.
+Quand ce moment viendra, qui pourra s'occuper des créatures gisant au fond des océans ?
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13505_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13505_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..880964129
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13505_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+À la fondation de Liyue, les océans étaient encore le domaine des monstres et déités.
+Les hommes vivaient en permanence dans la crainte de la mer.
+
+Les siècles passant virent l'émergence d'un monstre marin gigantesque, qui domina les eaux.
+Même la baleine Géo de l'Archon ne pouvait en triompher.
+
+Les gens de Liyue l'appelait « Baqiu », la bête sans rival des abysses marins.
+Ses vagues monstrueuses ravageaient régulièrement les camps des hommes, et nombre de navires touchèrent le fond par sa faute.
+
+Alors l'Archon Géo façonnant le jade et la pierre, créa un milan au sombre plumage.
+
+À peine y apportait-il la touche finale, que celui-ci décollait vers les nuages.
+Puis, comme si du ciel jaillissait une lance, il plongea des hauteurs dans l'océan rejoindre la baleine Géo dans son combat contre le démon marin.
+Ce dernier fut renvoyé au fond des mers, d'où il ne remonta point.
+Et ainsi les habitants de Liyue furent-ils sauvés de la bête rugissante.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13506_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13506_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13506_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13507_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13507_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e0b088eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13507_FR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Il est dit que cette lance a été créée à partir de matériaux qui ne sont pas de ce monde.
+Elle est passée entre les mains de nombreuses âmes loyales bien qu'au destin tragique,
+a assisté à de nombreux massacres, et a goûté au sang et à la chair de nombreux monstres.
+
+La légende veut qu'un jour, un exorciste arriva au grand gouffre des sables de cristal,
+où il récupéra un cristal de mauvais augure à la couleur de l'eau,
+qu'il demanda ensuite à quelqu'un de forger en arme, qu'il nomma alors « Étouffeur de calamités ».
+
+« Si la calamité venait à tomber, je pourrais l'utiliser pour y mettre fin. »
+Les tribus qui vivaient dans les montagnes escarpées n'étaient pas friandes de critiques ou de belles paroles.
+Mais sans contrat signé et comme de telles paroles ne coûtaient rien, ils les acceptèrent tout de même.
+
+Quand les hordes de monstres gravirent la roche, jusqu'à recouvrir de noir la terre de couleur cinabre,
+les boucliers des Millelithes se heurtèrent à cette marée obscure, et tout soldat qui s'écarta de ses camarades trouva sa fin.
+Telle une étoile froide au milieu des ténèbres, l'Étouffeur de calamités scintillait au cœur de ce maelström...
+
+Lorsque finalement, la lumière du crépuscule fendit les nuages lugubres, la boue noire s'enfonça de nouveau dans les profondeurs du gouffre.
+L'Étouffeur de calamités fut également perdu, ainsi que le Yaksha qui l'avait brandi... Tous deux étaient repartis dans le silence.
+Dès lors, tous ceux qui brandirent cette lance connurent un sort similaire.
+Mais aux yeux de ceux qui combattent sans en avoir reçu l'ordre ou protègent les gens sans prêter serment,
+un tel sort n'est guère à déplorer...
+
+Il est également dit que cette lance aurait été empruntée à quelqu'un,
+et que dans une grotte déserte et érodée par l'eau, elle aurait été témoin d'un affrontement entre amis proches.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon13509_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon13509_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d907cc854
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon13509_FR.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+La naginata était une arme mortelle capable de trancher les impuretés.
+Celui qui maniait cette arme était celui qui protégeait le chemin vers l'éternité.
+
+Lorsque celle qui se tenait au-dessus des nuages de tempête regarda vers le monde des mortels qu'elle aimait tant,
+elle constata leurs querelles sans fondement et leur obsession pour l'éphémère...
+De telles disputes puisaient leur source dans des liens inutiles et des désirs incontrôlés, tous deux ennemis de l'éternité.
+Les mauvaises herbes qui perturbaient le monde immuable seraient emportées par la foudre.
+
+« Alors, quelle sorte d'éternité se refléterait dans les yeux de ███ ? »
+Telle était la question de l'être divin.
+
+Quelle question inutile.
+La réponse qu'elle prononça s'était perdue dans les effluves d'alcool,
+Mais elle avait déjà obtenu cette réponse un nombre incalculable de fois dans ces souvenirs.
+Les fruits doivent être éclaircis pour en améliorer la qualité et les fleurs des plantes utilisées pour la teinture doivent être taillées.
+Pas une seule poussière d'impureté ne pouvait être admise dans le paradis éternel.
+
+« Quand bien même... »
+« Déraciner toute obsession grâce à cette lame de foudre, éliminer toute chance pour les rêves de prendre racine et les laisser flétrir d'eux-mêmes... »
+« Un monde tranquille qui ne tolère ni conflit, ni gain, ni perte... Un monde amnésique, perdu en lui-même. »
+Au cœur de l'éternité, les vieux amis sont toujours si paisibles, l'odeur du cerisier si douce, comme dans le présent.
+
+Mais je ne t'oublierai jamais, tout comme je n'oublierai jamais tout ce que j'ai perdu au fil des années.
+Après tout...
+
+Elle qui fut témoin de l'annihilation par les ténèbres de ceux qui lui étaient chers,
+comment ne pourrait-elle pas considérer l'absurde nature de la vie et de la mort, le destin incompréhensible, comme son ennemi mortel ?
+Puisque personne ne peut renverser le caractère éphémère du monde et la nature stérile de ce jeu,
+elle poursuit alors l'euthymie éternelle de son cœur jusque dans cette nation qu'elle aime tant.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14101_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14101_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8a213c02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14101_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Les mots et les phrases traduisent les études, les notes et les enchantements ;
+les espaces vides entre ces mots traduisent les efforts de l'apprenti.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14201_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14201_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3faefe1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14201_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Ce grimoire est populaire auprès des apprentis magiciens, car il est suffisamment petit pour tenir en poche.
+Les longues explications et les exercices circonvolus en ont été retirés, et il ne reste que le contenu testé en examen.
+Il est cependant devenu obsolète après les modifications apportées à la 12e édition du « Guide de magie ».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14301_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14301_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a66fefa8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14301_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Cette édition du « Guide de magie » a été à sa parution la source de quelques controverses.
+Il est certain que l'insulte au sens commun qu'est le chapitre VII (« Principes d'application de l'élément Anémo »),
+combinée aux nombreuses erreurs observées sur le sujet des éléments Hydro et Électro, en font un ouvrage contesté.
+Ce livre n'a bien sûr pas bénéficié de relecture avant sa publication.
+Il n'en demeure pas moins à l'heure actuelle l'une des références en matière de magie.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14302_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14302_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea0bed576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14302_FR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Cinq héros sur les traces du dragon partirent.
+Le maître épéiste à la main sûre, pour l'honneur ;
+La sorcière studieuse, pour le savoir ;
+Le mercenaire à la danse mortelle, pour la prime ;
+L'archère à la grande précision, pour la vengeance ;
+Et l'écrivain votre serviteur, pour l'histoire.
+Le lotus précède ma bouche ; du page naissent les fleurs. Pertinents sont mes mots, et acérée ma pensée.
+Cette équipée j'ai rejoint, ne pouvant trouver à subsister par mes propres moyens.
+Bien que n'ayant nul renom, avec eux je marche, jeune adulte n'ayant point d'expérience.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14303_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14303_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..923f26fa1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14303_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un roman de fiction médiocre, contant l'histoire d'un garçon ordinaire se retrouvant après sa mort dans un autre monde :
+« Ce monde est empli de dangers. Des monstres d'acier géants comme les galaxies rôdent à sa surface, dévorant les âmes des hommes.
+L'on y trouve aussi une magie puissante capable de rendre toute pièce confortable en n'importe quelle saison, et de changer la nuit en jour en un instant. » Cette histoire ne repose vraiment sur rien.
+Une seule chose semble commune à ce monde et au nôtre : les richesses sont accaparées par la minorité et gardées dans des coffres.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14304_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14304_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e44129c05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14304_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Un catalyseur gravé dans le jade, au poids léger. Résistant et durable, son prix raisonnable en fait un objet populaire.
+De taille réduite, mais finement travaillé, il est surnommé par les gens de Liyue « Boulette de jade ».
+Il offre en plus d'être un catalyseur défensif efficace le style d'un accessoire élégant.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14305_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14305_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d15ed1a55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14305_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Une pièce en jade qui, en dépit de sa présentation exquise, semble avoir été abandonnée au hasard sur les étals.
+Sa boîte ouvragée contient également un certificat à l'air officiel, provenant d'une organisation dont personne n'a jamais entendu parler.
+Le néophyte se laisserait facilement tenter par la présentation luxueuse ;
+mais le jade qu'il contient reste un investissement raisonnable pour celui qui connaît les dessous de l'industrie.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14306_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14306_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4c21f422
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14306_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Bien que l'ambre ne compte pas parmi les minéraux, il n'en est pas moins lisse et durable, et offre une certaine chaleur manquante chez la plupart des gemmes.
+Son aura couleur de miel et sa texture douce à la main laissent une impression réconfortante.
+Le catalyseur d'ambre aurait dit-on été la première des gemmes divines offerte par le Souverain de la Roche au peuple de Liyue.
+Peut-être que la pièce en ambre, un matériau que ne compte pourtant pas parmi les plus luxueux, a-t-elle gardé quelque trace de la douceur de l'Archon Géo ?
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14401_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14401_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..73507520f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14401_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Un ouvrage secret ayant appartenu aux sages de l'Ordre de Favonius ; il regroupe l'étendue du savoir des érudits de l'Ordre.
+Il est incrusté d'éléments cristallisés ; c'est ce qui fait du Code de Favonius un objet d'une telle rareté.
+Ceci est dû non seulement à la rareté des cristaux d'éléments qui l'ornent ; mais cela provient aussi du fait que chaque exemplaire du Code est un objet unique, fabriqué à la main.
+Seul les sages ayant atteint une maîtrise approfondie des éléments sont capables de générer de tels cristaux.
+
+À la création de l'Ordre de Favonius, Ragnvindr, le Chevalier de l'Aurore, transforma la salle de bains privée des nobles en bibliothèque.
+Les innombrables contributions des bardes, érudits et voyageurs au fil du temps firent de l'endroit la plus importante collection de littérature sur la moitié nord du continent.
+Les chansons disparaissent au vent et les plaisirs de l'alcool sont éphémères ; seule la trace écrite peut résister à l'assaut du temps.
+
+La collection actuelle n'est que l'ombre de ce qu'elle fut à son apogée.
+Cet état de chose est principalement dû à l'« Incendie d'Automne » dans lequel brûlèrent de nombreux ouvrages.
+
+Une solide et épaisse porte en bois de peuplier se trouve dans les caves de la bibliothèque.
+On dit qu'elle s'y trouvait déjà avant la création de la bibliothèque, et qu'elle ne subit pas les dommages du feu.
+Elle s'y serait même trouvée bien avant la création de l'Ordre de Favonius.
+La position officielle de l'Ordre est qu'il s'agit d'une zone de la bibliothèque à accès restreint.
+Mais d'autres voix content que là se cachent des secrets bien plus mystérieux...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14402_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14402_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..601d64732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14402_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un carnet de notes qui était autrefois partagé par les membres de la Compagnie Vagabonde ; il servit autant de recueil de partitions que de journal de voyage.
+L'histoire de la troupe, qui s'est dissolue avant même que Mondstadt soit fondée, s'est perdue dans le passé.
+Le carnet narre les voyages du groupe et les expériences par lui vécues lors de ses pérégrinations.
+Il semble tirer des archives des représentations données et de l'enthousiasme du public une puissante force.
+
+La Compagnie Vagabonde fut fondée durant le règne de l'aristocratie.
+Beaucoup l'appelaient autrefois la Troupe aux Épées – certains espérant, d'autres craignant.
+Même poèmes et chants étaient alors interdits à Mondstadt.
+
+Leur flûtes étaient leurs épées, et leurs harpes étaient leurs arcs ; et leur chanson fut un appel à la rébellion.
+Leur but ultime était de rentrer dans la cité et mettre à mort ses cruels dirigeants.
+
+La Compagnie Vagabonde disparut, et avec elle le souvenir de sa révolte.
+Mais l'esprit de résistance qu'elle incarna autrefois demeurera à jamais.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14403_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14403_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..71a052a0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14403_FR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Les gens de Mondstadt avaient autrefois pour habitude de construire leurs théâtres au sommet de falaises battues par les vents pour célébrer les dieux.
+En effet, leurs rites avaient pris forme de théâtre, car ils croyaient que les dieux aimaient poèmes et chansons.
+Ce drame de plusieurs millénaires est aujourd'hui illisible.
+
+Il y a bien longtemps faisait rage la guerre entre le Seigneur des Rafales et le Loup du Nord ; Mondstadt était alors cernée par les vents gelés et battue par la neige.
+Ne pouvant plus supporter davantage le froid, les hommes construisirent un autel au sommet d'une falaise à l'est. Là, ils prièrent les dieux dans l'espoir d'obtenir d'eux protection.
+
+Le souffle du vent vit dans l'instant ; mais les ravages du temps attaquent sans coup férir, et nul ne peut leur résister.
+Le vent a parcouru ces pages ; mais c'est le temps cruel qui les a érodées au-delà de toute reconnaissance possible.
+
+Cependant, les ravages du dieu du vent prennent le même tribut sur le cœur que ceux du temps.
+Peut-être est-ce pourquoi les générations qui suivirent présumèrent que l'autel avait de tout temps été dédié au vent.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14404_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14404_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..95be5a4e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14404_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Un parchemin délicat, qui a été ciré afin de le préserver de l'usure des ans.
+Il contient le notes de recherches des mages de la cour – recherches pour certaines encore très avancées dans leur domaine.
+Les mages royaux avaient pour tache de veiller à l'eau et au sol, ainsi que de combattre les démons ; ils étaient aussi souvent les tuteurs aux nobles.
+Ceci explique que le parchemin soit une vraie mine d'informations concernant aussi bien l'histoire, l'organisation ou encore la culture de l'époque.
+Après que les nobles eurent été détrônés, les mages royaux furent bannis à leurs côtés ;
+car les mages avaient failli à leur devoir de guider l'aristocratie sur le chemin du bien, préférant suivre avec eux les voies de l'égoïsme.
+
+Aux premiers jours de la fondation de Mondstadt, le Clan Lawrence était dirigé par la matriarche Venerare.
+Sous ses ordres fut érigée une immense statue sur la place afin de célébrer le miracle de la descente de l'Archon Anémo.
+
+L'inscription qui y fut portée fut établie par les dirigeants de tous les clans réunis ; il s'agissait de leur serment de protéger Mondstadt à jamais.
+Mais les années passèrent, et le Clan Lawrence finit par tout oublier de son serment ; la statue finit par être abattue.
+Et les sages mages de la cour ne firent plus mention d'histoire ni de serment.
+
+La statue fut reconstruite à l'époque de l'Ordre de Favonius ;
+mais le serment qui autrefois y figurait a été perdu à tout jamais.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14405_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14405_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1fe022fe6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14405_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un orbe d'or sombre dont on parle beaucoup dans les ruelles de Liyue.
+Il absorba autrefois la lumière du monde, et fut par la suite conservé dans un coffret en bois pendant des millénaires.
+Son pouvoir ne s'est toujours pas dissipé de nos jours ; libéré de son contenant, l'orbe n'en brille que davantage.
+Peut-être son pouvoir dormant durant des éternités pourrait-il être réveillé par quelque érudit spécialisé.
+
+Une légende circule parmi les marchands de pierres précieuses du Port de Liyue : le célèbre artisan Kunwu collecta autrefois l'éclat du jour pour l'enfermer dans un coffret.
+Il enfouit ensuite ce coffret dans la montagne ; il y demeura quarante-neuf jours, puis encore vingt heures, et finit par obtenir l'éclat du jour et de la nuit.
+
+Bien que l'histoire soit quelque peu étrange, il n'empêche qu'à Liyue on croit fermement que Kunwu était aussi doué qu'un dieu.
+Lorsque la question fut posée au vieil artisan, celui-ci marmonna en reniflant :
+« Polir sans jamais finir... »
+
+Mais le bruit continua de courir parmi ses disciples que lorsque la Perle solaire fut entièrement polie, jour et nuit révélèrent leur vraie nature.
+L'artisan doit-il son succès à quelque intervention divine, ou sa volonté suffit-elle à faire trembler la voûte du firmament ?
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14406_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14406_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc4e07d79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14406_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un catalyseur issu de l'arsenal de Liyue. Difficile de dire de quel modèle il s'agit : les archives ne mentionnent pas sa date de fabrication.
+Le catalyseur contient divers éléments, et se présente sous forme de boule ; en son centre se dresse un éclat d'ambre.
+
+Lorsque la paix fut revenue, les monstres qui n'y avaient trouvé leur sort continuaient de rôder sur les terres ; les forces armées ne connurent que peu de répit.
+Mais l'art de la fabrication des catalyseurs resta au stade qu'il avait atteint une centaine d'années plus tôt. Les catalyseurs produits étaient fragiles et peu pratiques à utiliser.
+Les chasseurs de démons rendirent visite à Yun Hui, du Clan Yun de Liyue ; ils lui demandèrent de concevoir un nouveau type de catalyseur destiné à leur usage.
+C'est ainsi que Yun Hui ajouta un nouveau prototype à collection de catalyseurs.
+
+Ce catalyseur est réalisé à partir de vieux bois et de minerai rare ; la large pièce d'ambre en son centre est un présent des mages.
+L'ambre a été cuit en fourneau durant quarante-neuf jours, avant d'être déposé dans l'eau de source, dans laquelle il a refroidi durant quarante-neuf autres jours.
+La double purification par l'eau et le feu le rend indestructible, et les thaumaturges croient qu'il permet à l'ensemble d'agir comme un réceptacle capable de canaliser l'énergie cosmique lorsque tourne le disque. Douze tours complets transforment l'énergie sous sa forme la plus pure.
+
+L'ambre luit d'une lueur particulière : son corps entier est traversé par un éclat doré. Après discussion, Yun Hui nomma le catalyseur « Amulette de Rochenoire ».
+Ce fut l'une des ancêtres des armes ayant servi à débarrasser les terres de Liyue du mal.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14407_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14407_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b968ad8d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14407_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+De tout temps le monde entier s'est retrouvé au Port de Liyue, à la grande fierté de la cité.
+Des pays étrangers maints trésors trouvèrent ainsi un nouveau foyer.
+Cette carte, qui détaille les différentes mers entourant le continent, affiche également courants, récifs, direction des vents et autres renseignements similaires.
+Il paraît qu'il s'agit d'un ouvrage étranger, qui contient tout le courage, le savoir et la foi de vaillants explorateurs.
+
+Sur la page de titre de cet ouvrage sont inscrits les mots suivants :
+« Chéris la brise marine et les courants de l'océan ; car c'est le vent et l'eau qui à sa destination mènent le marin. »
+« Mais crains davantage cette même brise et ces mêmes courants ; car vent comme eau peuvent aussi briser l'acier. »
+
+« Celui qui cherche à comprendre la mer ses moindres recoins doit explorer ; ses moindres brises doit poursuivre ; et les moindres endroits que la baleine habite doit connaître. »
+Ces mots apparaissent sur les pages d'innombrables carnets de bord de marins, telle une ode à une amante capricieuse.
+
+Il est d'usage pour certains marins dans les pays étrangers de référer à la mer sous le nom de leur amante, et de s'adresser à l'eau froide et salée comme s'il s'agissait de la personne chérie.
+Peut-être est-ce dû au tempérament changeant de l'océan, ou à son vaste sein ; peut-être est-ce dû seulement au caractère romantique des aventuriers.
+Tout comme l'océan, cette carte ne répond à aucun maître ; et tout comme les marins qui le parcourent, elle contient le rêve de l'exploration.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14408_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14408_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ae91ac47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14408_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Un catalyseur réalisé à partir de roche noire extrêmement rare. Lorsqu'on le met à la lumière on y voit une certaine lueur ; il est capable de faire circuler les éléments.
+L'arme adopte une forme circulaire ; l'ambre qui y est incrusté en son centre semble refléter une flaque de sang, tantôt consistante et tantôt élusive, tantôt claire et tantôt sombre.
+
+Les pics des Monts Tianheng renferment maintes richesses, et les terres de la région offrent maintes pierres précieuses. Les ressources minérales du royaume du Souverain de la Roche pullulent.
+Après que les Monts Tianheng aient été creusés de toute part, le sol de la région fut transformé en un réseau de galeries partant dans toutes les directions, capable dit-on de traverser le noyau de la terre.
+Mais vint une époque où les terres souterraines se réveillèrent, et dans un grondement profond, se mirent à trembler ; cavernes et mines s'effondrèrent.
+Les âmes des trépassés qui connurent la mort sous la montagne revinrent à elles-mêmes ; il n'était alors pas rare d'entendre au milieu de la nuit quelque hurlement ou pleur à glacer le sang.
+
+Cela dura jusqu'au jour où vint débarquer aux Monts Qingce un voyageur.
+L'homme se dit être un mage marchant parmi les nuages, et expliqua être à la recherche de deux artisans nommés respectivement Yun et Han.
+Phénix, la fille de Yun le forgeron en visite à Qingce, se dépêcha de faire venir Han Ce, le fils de l'artisan Han Wu.
+Le mage dit alors aux deux descendants que leurs pères avait par le passé créé un catalyseur légendaire à l'usage des mages.
+Les terres de Liyue continuant à connaître le mal, les mages étaient donc venus leur remettre à nouveau un ambre sacré, dans l'espoir que cela suffise à leur apporter l'aide dont elles avaient grand besoin.
+
+Entendant cela, les deux jeunes se mirent immédiatement à la fabrication d'un catalyseur, y incorporant la pièce d'ambre.
+La pierre semblait refléter les veines de la terre, en une lueur rouge insaisissable semblant annoncer la venue immédiate de quelque catastrophe.
+Elle évoquait les étoiles qui indiquent aux hommes où fuir la colère de la montagne. Le catalyseur fut par la suite déposé sous les Monts Tianheng.
+L'Agate de Rochenoire finit une fois la paix revenue par être oubliée, et disparut progressivement des esprits, à la manière de la colère de la terre.
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14409_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14409_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..69e40091e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14409_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Un bel objet, façonné dans un type de gemme naturelle très rare.
+La légende raconte que la gemme dont est tiré l'Œil de la perception était autrefois capable de lire le cœur des hommes ; elle était alors d'une brillante couleur claire, limpide comme la surface d'un lac. Mais les années et siècles passant, sa couleur finit par se ternir.
+Une autre croyance populaire affirme que par les nuits calmes, celui qui dresse l'oreille peut l'entendre.
+Son chant est parfois semblable à la brise légère, parfois semblable au bruit du torrent.
+
+On raconte aussi qu'il s'agit là de l'héritage d'un Adepte, transmis de génération en génération dans Liyue, jusqu'à atterrir dans les mains du dénommé Yun.
+Yun vint un jour à rencontrer alors qu'il se promenait dans la montagne un exorciste répondant au nom de Huang, venu consulter les Adeptes.
+Les deux discutèrent longtemps et avec passion, tant et si bien que Yun finit par offrir l'Œil à l'exorciste, qui se fondit en remerciements. Ce à quoi Yun répondit :
+« Cette perle est la quintessence même de la nature ; seul celui au cœur pur a le pouvoir de l'utiliser. »
+
+Remerciant à nouveau son interlocuteur, Huang prit l'Œil, qu'il porta sur lui-même, et se mit à marcher vers Liyue. Ni pluie ni vent ne vinrent à aucun moment troubler son périple.
+Sa quête des Adeptes l'amena à parcourir les terres sans répit ; on le vit souvent au marché se ravitailler.
+Dans les sombres ruelles du port vivait la lie de l'humanité ; mais pas une fois Huang ne fut inquiété en les traversant.
+Les curieux se demandaient : « Comment cet exorciste sans prétention est-il dans la cité tel le poisson dans l'eau, sans que jamais quelque mésaventure ne lui arrive ? »
+Et quand la question lui était posée, sa réponse était la suivante : « Cet Œil qui est mien tremble devant le mal, et me permet de discerner le cœur pur du cœur corrompu. »
+
+L'Œil était capable de révéler le cœur des hommes, bien que nul ne sut comment il fonctionnait ; aussi imputait-on son pouvoir à quelque légende.
+Certains racontent qu'on peut distinguer son appel à minuit, semblable à la brise légère ou à la source de printemps s'écoulant au milieu des pierres.
+Ainsi ce son, qui rappelle le murmure des démons qui se nourrissaient des pensées corrompues, était-il décrit dans les paraboles autrefois contées par les mères à leurs enfants.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14410_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14410_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0eb007689
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14410_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Un recueil de chants à l'élégante reliure, autrefois très populaires sous l'aristocratie au pouvoir.
+De ses pages s'échappent des effluves de marguerites et de vin finement boisé.
+Son contenu paraît aujourd'hui obscur ; mais il était autrefois très prisé dans les venelles et les tavernes.
+
+« Tous connaissent le bandit au grand cœur amateur de bons vins ; apparu un jour en nos taudis, nul ne sait d'où il s'en vint. »
+« Il chante, il boit, il court les rues et saute les toits ; quel être admirable, nul ne le contredira ! »
+« La lame qu'il porte et qu'il vola vient d'une maison sans foi ni loi, et l'arc sur son dos sombre comme la nuit jamais ne tire sans but précis. »
+« Telle la comète dans la nuit, il tranche et coupe en un éclair, ses pas légers semblables au vent qui chante le chant des feuilles légères. »
+« Que le Lac de cidre soit alcool, il le boira sans coup férir ; et à la nuit venue les nobles gras ira traquer, sans hésiter et sans fléchir. »
+« Il vole au riche et donne au pauvre, semblable au vent libérateur ; et la nuit sombre et oppressante, du jour soudain voit la lueur. »
+
+« Plus d'une fille rêve à ses balcons du beau voleur qui brise les cœurs ; mais insensible à leurs soupirs, avec ses frères boit sans raison. »
+« Or vint le jour où il vola, au sein d'une maison luxueuse, quelque coupe noble d'argent précieuse. »
+« Filant sans bruit dans la nuit claire, et mu soudain par quelque flair, levant les yeux au ciel foncé – Là, à sa fenêtre, une vraie beauté ! »
+« Ses yeux saphir brillant au soir, d'un éclat bleu perçaient les cieux ; or dans la coupe une gemme azur, y ressemblait – n'est-ce point curieux ? »
+« Sans hésiter il prit la pierre, et à la dame en fit cadeau ; et un sourire bien mérité, illumina la belle en haut. »
+« Main dans la main ils renversèrent le règne des nobles, puis s'en allèrent ; libres au monde et à jamais liés par le cœur, ils voyagèrent. »
+
+L'histoire se termine ici. Lorsque la paix et le droit furent revenus, nul n'eut plus à chanter cette chanson, et nul n'eut plus à voler au riche pour donner au pauvre.
+Vin et épée, beauté et héros, aventures et conclusion heureuse : ce type de récit populaire a de tout temps été plébiscité par les foules.
+Peu importe au fond la véracité de telles histoires ; peu importe quelle fut la vraie conclusion de cet amour.
+Car des récits de vin et d'espoir, l'homme du commun puise le courage de s'élever face au pouvoir qui l'opprime...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14411_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14411_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..eecc4d27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14411_FR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Indisponible
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14412_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14412_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d938ed5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14412_FR.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+Lorsque la fille du prêtre de Vindagnyr naquit sous cet arbre blanc,
+la joie emplit le royaume aux vertes montagnes à cette bénédiction.
+
+Le bonheur de Sal Vindagnyr devait durer pour toujours,
+semblable en cela à l'arbre d'un blanc argenté aux racines plongeant dans la terre.
+Du moins était-ce là ce que pensaient historiens et chroniqueurs du royaume.
+Ceux-là mêmes qui avaient couché par écrit tellement d'histoires et d'événements le croyaient sincèrement,
+convaincus au plus profond d'eux-mêmes que la beauté et les talents de la princesse brilleraient à jamais aussi fort que le clair de lune.
+
+Quand le pilier qui gela le monde s'écrasa,
+même l'arbre fut brisé.
+La jeune fille prit la branche la mieux conservée,
+espérant redonner vie à l'arbre qui autrefois ombrageait une nation entière.
+Mais la greffe ne prit point, et ne fut couronnée d'aucun nouveau germe.
+La tempête glaciale finit par recouvrir le clair de lune d'un millier de lames gelées...
+
+Bien plus tard – et pourtant il y a de cela bien longtemps –,
+quand enfin prit fin le combat à mort opposant le dragon couleur d'ébène au dragon des vents,
+et tandis que le sang putréfié teintait d'un rouge sombre les cendres pâles de la vallée,
+l'arbre se souvint enfin qu'il avait survécu à la Cité enfouie,
+et ses racines s'étirèrent voracement jusqu'au sang chaud qui irriguait ces terres.
+
+Quelqu'un lui procura l'essence écarlate tant désirée,
+et l'arbre, qui aurait dû mourir il y a de cela si longtemps, se rappela son passé.
+Rassemblant toutes ses forces, il donna naissance à un fruit unique...
+
+« À ceux qui vivaient dans la sécurité de mon ombre, aux prêtres qui me vénéraient, »
+« à la belle jeune fille qui souvent dessinait à mes côtés : »
+« Que le bonheur que vous n'avez pu connaître demeure dans ce fruit écarlate. »
+
+« Qu'il revienne à celui capable d'apporter une juste rétribution à ce monde corrompu. »
+« Qu'il porte le fruit amer de l'innocence pour rendre justice. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14413_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14413_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ec17c547
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14413_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+La légende raconte qu'il existe un groupe d'îles situé au plus profond d'une mer recouverte de brume, portant le nom d'« Archipel de la pomme dorée ».
+On raconte que le paisible Clan Dodo habite plusieurs des îles de l'archipel, vivant en harmonie avec le monde.
+Les créatures du Clan Dodo sont amicales et enjouées, et adorent s'amuser ensemble ou se jouer des tours. Elles ne connaissent ni l'ennui, ni la tristesse.
+« Dodoco ! » : c'est ainsi que les créatures s'appellent les unes les autres, ce qui signifie « meilleures amies ! ».
+
+Mais tout comme les pissenlits quittent un jour leur tige pour voler au vent, chaque Dodoco doit un jour partir avec le vent et les vagues et s'aventurer de par le monde à la recherche d'un trèfle à quatre feuilles.
+Pourquoi agissent-ils de la sorte ?
+Tout simplement parce qu'après avoir occupé l'Archipel de la pomme dorée si longtemps, les Dodocos n'arrivent plus à se distinguer les uns des autres. Ils sont tous « Dodoco », et ils se ressemblent tous, après tout. Aucune distinction n'est faite pour ainsi dire entre « moi » et « toi » !
+Seul le trèfle à quatre feuilles d'un rouge éclatant leur permet de savoir la vraie signification de « Dodoco » et de se différencier les uns des autres, ce qui en retour leur permet de jouer librement avec tous leurs amis.
+– Enfin, c'est ce que ma mère raconte.
+C'est pour ça que pour comprendre ce qui fait un vrai Dodoco, ceux-ci doivent quitter leurs amis et partir en des lieux lointains se faire de nouveaux amis, et devenir leur Dodoco à leur tour !
+Les Dodocos voient ainsi toutes sortes de paysages, entendent toutes sortes de choses intéressantes, et rencontrent plein de nouveaux amis... Et un jour, quand leurs amis les regardent, au moment où tout le monde s'y attend le moins... C'est là que le trèfle à quatre feuilles éclatant apparaît !
+
+Et c'est pour cela que lorsqu'un Dodoco de l'Archipel de la pomme dorée quitte l'endroit par la mer ou les vents pour partir vers quelque destination lointaine, cela signifie qu'un enfant chanceux va bientôt rencontrer son meilleur ami !
+Ce précieux livre a été donné par la plus libre des mères à la plus chanceuse des filles au monde. Il décrit les innombrables aventures vécues par Dodoco avant qu'elle ne la rencontre, et les aventures que les deux ont ensuite vécues ensemble – des aventures toujours plus impressionnantes, pleines d'étincelles, de trésors et d'amis !
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14414_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14414_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..323b4eeb0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14414_FR.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+« Les gens vont et viennent avec une telle hâte, comme des rêves qui restent la nuit et repartent le matin. »
+
+Cette vie simple et ordinaire...
+Oui, je pense l'avoir pleinement vécue.
+
+J'étais autrefois la Kitsune Hakushin.
+Avec mes compagnons agiles et aimables,
+je me précipitais à travers les montagnes et les plaines de Narukami.
+
+Espérons que quand tout sera fini...
+Ils pourront courir joyeusement une fois de plus...
+
+J'ai autrefois rencontré une jeune oni avec un visage aussi beau que la lune.
+Ensemble, nous avons joué de la musique divine devant le trône,
+et je n'ai pas pu m'empêcher d'applaudir sa danse de l'épée.
+J'espère que sa beauté, sa bravoure et son attitude
+seront louées pour les milliers d'années à venir.
+
+À la pensée de sa beauté incomparable,
+je ne peux m'empêcher de vouloir cacher mon apparence actuelle sous un masque...
+
+Je me suis autrefois lancée dans une course avec la cheffe des Tengu de Yougou,
+et nous nous sommes élancées à travers les chemins des montagnes des esprits.
+Dans cette grande lutte de vitesse et de force,
+
+Moi, née du Clan Hakushin, fut victorieuse.
+Maintenant que j'y pense, peut-être qu'elle s'est retenue...
+Rien que d'y penser, je me sens un peu contrariée...
+
+J'ai autrefois comploté contre un Bake-danuki qui me défiait constamment,
+et je l'ai fait se rendre à la Shogun.
+J'ai également comploté sans vergogne contre la Shogun,
+et je lui ai fait mettre le grand Bake-danuki sous son commandement.
+
+Cette nuit-là, le clair de lune balayait le jardin impérial, à travers branches et pétales,
+arrosant la cour de perles venues du ciel.
+Ce spectacle brille toujours dans mon cœur vide...
+
+J'espère qu'elle se souviendra de la devise que j'ai osé lui adresser avant que nous nous séparions.
+« Ne soyez pas aveuglée, ne vacillez pas, continuez à marcher sur le chemin en lequel vous croyez. »
+J'espère que mes paroles conjureront au moins certains des mensonges et des maux auxquels elle sera confrontée.
+J'espère aussi que ce Tanuki espiègle mais innocent ne me détestera pas à cause de ma dernière tromperie...
+
+Maintenant, dans ces endroits les plus sombres,
+je vais m'accrocher à ces paysages,
+et comme la lune qui brille à travers les nuages,
+ils illumineront mon petit cœur fragile.
+
+Dans cette vie, j'ai autrefois pris la forme d'un humain,
+et j'ai marché avec ces petites créatures éphémères mais belles,
+me liant d'amitié avec de nombreuses personnes de tous horizons.
+Que ce soit une prêtresse qui est venue s'exercer à Narukami pour le bien de sa ville natale,
+ou un enfant qui a été séparé de ses parents par l'entourage du divin palanquin lors du festival d'été,
+ou bien un jeune homme facile à vivre qui est depuis allé à Liyue pour pratiquer les arts Adeptes...
+Que ce soit les Kanjou qui ont travaillé dur pour rendre la ville prospère,
+ou l'artisan qui était obsédé par la fabrication d'épées extrêmement tranchantes,
+ou encore le clan qui utilisait des techniques ingénieuses pour faire fleurir des météores artificiels dans le ciel...
+Tous sont des amis que je ne m'attendais pas à rencontrer.
+
+J'espère que la barrière qui les garde ne sera pas érodée par les ténèbres...
+
+Tous, tout cela... Ce sont toutes des choses auxquelles j'aspire.
+
+« Alors, la volonté noire qui me ronge... »
+« Maintenant que j'ai perdu toute ma force... »
+« Mon sang de Hakushin est vôtre. »
+« Cependant, en dépit de mon immense humilité, »
+« Je prie toujours pour que vous écoutiez mes supplications. »
+
+« Si vous pouviez voir toutes ces choses qui me sont chères... »
+« Alors, je demande pardon au nom de ces êtres. »
+« Si vous m'accordiez ne serait-ce qu'un vœu... »
+« Je vous en prie, remettez mes souvenirs brillants... »
+« À cette terre que j'aime profondément. »
+« De cette façon, même après votre saccage... »
+« Je garde encore espoir que de belles choses perdureront. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14415_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14415_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbdb1975d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14415_FR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+« Tu souhaites que je devienne votre divinité ? »
+Le serpent blanc géant observa l'enfant qui se tenait devant lui, puis poursuivit :
+« J'ai décidé de fuir vers ces mers inconnues, car je n'ai pu surpasser ni le dieu d'or, ni Narukami.
+Si vous êtes toujours à la recherche de la lumière, vous serez voués à refaire l'expérience d'une perte.
+Ma vie est insignifiante. J'ai dû m'abaisser à fuir pour survivre, à subir le déshonneur d'être qualifié de profanateur... J'en ai eu assez. »
+
+Le serpent géant montra alors une perle qui brillait tel un œil de serpent.
+« Alors, prête serment devant cet œil.
+C'est également de cette manière que j'ai autrefois conclu un pacte avec mes serviteurs coralliens. »
+
+« Auriez-vous oublié les enseignements de maître Spartacus ?
+Nous ne devons pas vénérer de dieu ! Nous devons compter uniquement sur nous-mêmes ! »
+Le serpent blanc se tut, car il respectait la volonté du peuple des profondeurs.
+Si une vénération vaine était remplacée par une nouvelle foi...
+Cela ne serait-il pas une insulte pour tous ceux qui se sont battus ?
+
+« Je vais prêter serment ! Ici, devant cet œil.
+Tout se passe comme au moment où j'ai tout perdu. »
+
+« Les années ont filé, l'île a été achevée, les Élémentosaures ont été chassés, et la Terre sacrée peut maintenant être gouvernée.
+Le Clan Sangonomiya, les jibashiri, et mes vassaux... Le serment prêté devant cet œil a porté ses fruits.
+Dès ce jour, si deux parties ou plus sont insatisfaites des dispositions prises pour Enkanomiya, ou si vous prenez une décision différente de celle initiale...
+Que la tour du soleil entende votre résolution et s'effondre d'elle-même, réduisant à néant tout ce qui constituait votre passé. »
+
+Après ces dernières paroles,
+la divinité serpent emmena le reste du peuple à la surface.
+Il était temps de remplir l'engagement envers la cité céleste...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14501_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14501_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..696719b71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14501_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Un atlas des vents.
+Un manuscrit dédié aux vents des régions du nord, présenté sous forme de poèmes.
+Il en recoupe plus de cent mille ; chacun est une ode aux nuages et aux vents, chaque cumulus et chaque brise ayant son propre nom.
+À la manière des vents qui donnèrent forme à ces poèmes, chaque ode confère aux vents une personnalité propre.
+Les mille vents insondables sont tous les frères de Barbatos.
+
+La légende raconte qu'en des temps anciens, la version originale de l'ouvrage fut utilisée par Barbatos pour invoquer les Quatre Vents.
+Il balaya la neige, repoussa les bêtes, invoqua les pluies, et fonda Mondstadt.
+Il permit au peuple de copier et partager son atlas, lui donnant le nom d'Atlas aux Mille Nuages.
+Rien ne résiste au passage du temps, et certains dessins et poèmes disparurent avec les copies qui suivirent.
+Mais le savoir que l'ouvrage renferme fut transmis sous la forme de balades et de légendes.
+
+L'histoire des mille vents ne fut pas perdue ; Barbatos la conserva.
+Lorsque Durin, le dragon maléfique, étendit ses ailes, Barbatos le défia ;
+et invoquant les mille vents dans le ciel, il appela le dragon Dvalin.
+Celui qui possède l'atlas connaît les noms des mille vents, ainsi que leur puissance.
+
+Le ciel de Mondstadt est aujourd'hui sans nuages ;
+Barbatos et Dvalin se sont réconciliés.
+Et cet ouvrage a été remis à une personne digne de confiance.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14502_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14502_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f6e52800
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14502_FR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Des archives sur les vents datant des temps anciens, transmises de génération en génération par les observateurs des rites au service de l'Archon Anémo.
+D'innombrables mains ont feuilleté les pages maintenant jaunies ; leurs empreintes ont été emportées par les vents.
+
+À l'âge où le Seigneur de la Tour régnait en maître sur le continent, le recueil fut empli de suppliques ;
+puis, lorsque vint l'âge où les neiges se retirèrent, ce fut au tour de la joie du retour de la verdure d'y être inscrite.
+
+À l'âge où la veille aristocratie se cachait derrière un roi fantoche pour exercer leur tyrannie sur le peuple,
+les esclaves y inscrivirent leur soif des mille vents.
+
+L'ouvrage devint de plus en plus condensé alors que les différents âges de la cité se suivaient,
+et que les gens de Mondstadt connaissaient joies et peines, entraves et liberté.
+
+Lorsque Mondstadt renaquit, et que l'Église fut libérée du joug de l'aristocratie,
+les écritures des Quatre Vents ne souffrirent plus d'être confinées à une étagère.
+Et ainsi l'ouvrage prit son envol, pour disparaître de la bibliothèque de l'Église.
+Car tout comme les vents de Mondstadt, et à la manière de ses gens,
+il savait qu'il appartenait à la liberté.
+
+Une main a écrit en caractères élégants sur la page de titre les mots suivants :
+
+« Fils de l'Archon Anémo, de ces mots rappelez-vous bien : »
+« Des vents nous venons, et aux vents retournerons. »
+« À ma pensée surtout ne pleurez point ; »
+« Car si ma chair et mes os dans la poussière s'en vont, »
+« Mon âme avec les mille vents poursuit son chemin. »
+
+« En sentant la fleur parfumée et la brise dans la forêt soufflant, »
+« Vous saurez alors que je chante l'ode des vents. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14503_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14503_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14504_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14504_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8271ad9ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14504_FR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+« C'est le symbole du pacte, et c'est aussi le défi que je te propose. »
+« Toute ma sagesse est contenue dans ce fermoir de pierre. »
+Il se souvenait de leur première rencontre, quand la jeune fille aux longues manches lui avait montré le symbole, avec une expression qui mélangeait excitation et sérieux.
+C'est idiot ! Il était clair qu'il n'y avait aucun pacte officiel et qu'ils allaient simplement ensemble...
+Mais il se souvenait de leur première rencontre quoi qu'il en soit, quand les lys vernis en fleurs abondaient.
+Il se rappelait aussi ces mots qu'elle prononça au milieu des lys vernis.
+
+« Ces êtres insignifiants sont aussi petits et fragiles que des grains de poussière... »
+« Ils sont si insignifiants qu'ils ne savent pas s'ils mourront d'une catastrophe naturelle ou de la main de l'homme, et passent leur vie dans une crainte continue. »
+« Cette peur les pousse à lutter pour devenir plus intelligents. C'est compréhensible... »
+« Puisqu'il y a une trop grande différence entre nos forces, je dois utiliser ma sagesse et mes compétences. »
+« Avec ta force et mon intelligence... Cette ville serait incroyable... »
+Son dernier sourire était un sourire solitaire, tandis qu'elle se transformer en la plus fine des poussières.
+« Je ne pourrai pas continuer avec toi. Oublie donc cette histoire de fermoir ! »
+
+« C'est le symbole du pacte, et c'est aussi le défi que je te propose. »
+« Toute ma sagesse est contenue dans ce fermoir de pierre. »
+« Si tu arrives à l'ouvrir... »
+Les années passèrent, sans qu'il arrive à ouvrir le fermoir, ni qu'il découvre la suite de cette phrase.
+Et au fil des années, les lys vernis sauvages disparurent progressivement.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14505_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14505_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14506_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14506_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9eb18747
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14506_FR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Les « perles et vagues » de l'emblème de Sangonomiya réprésentent les vagues qui ont embrassé Watatsumi,
+et les perles que l'on peut y trouver. D'autres racontent qu'on peut y distinguer l'anneau de pierres précieuses de la Divinité des tréfonds, comme une lune éternelle veillant sur le pays des coraux.
+
+Dans les rêves des profondeurs marines où demeurent éponges et coraux, dans les tréfonds où nuages et sable marin dansent à l'unisson,
+un espoir éternel se transmet de génération en génération à tous ceux qui descendent de leur dieu, ceux qui firent les mêmes rêves que Watatsumi.
+La couleur du ciel est en perpétuel changement, les lumières et les ombres projetées sous les vagues sont difficiles à distinguer...
+La rayonnante compassion se répandit avec tranquillité, elle que l'océan sombre n'avait pu occulter.
+
+À cette époque, la première Prêtresse divine dirigeait les siens avec une sagesse aussi précieuse qu'une perle.
+Elle choisit le clergé parmi son peuple qui venait à peine de connaitre le soleil, qui vinrent en aide à la descendance de leur dieu en réconfortant ceux qui étaient effrayés par la lumière du jour.
+Plus tard, les « Umigozen » qui avaient fait trembler l'armée de Narukami chantèrent des chants de baleine à leurs côtés,
+voilà quel était le sigil qu'ils dessinèrent alors qu'ils dansaient avec le kurage.
+
+Quelques années plus tard, un éclair vint briser le rêve du peuple de Watatsumi.
+Le serpent glissa dans la tempête pour faire face à l'impitoyable lueur de la foudre...
+Mais les enfants du dieu et les prêtresses aux cœurs de perles, ne purent jamais oublier.
+D'innombrables légendes, une profonde gratitude et l'anneau de pierres précieuses seraient à jamais transmis.
+Chaque fois, ils dégageront une lueur d'autant plus belle et lumineuse.
+
+Que ce soit les histoires des branches parées de joyaux arrachées ou la naissance de précieuses perles,
+ou bien encore la défaite d'horribles créatures des profondeurs pour amener la lumière du soleil sur cette pale nation tapie dans les abîmes,
+mais aussi comment un jeune homme qui rêvait de se tenir sur le Mont Yougou en vint à porter le titre de « seigneur du mal » et se battit contre les Tengu...
+Toutes ces histoires illumineront les cœurs des enfants de Watatsumi, comme des perles venues des cieux, comme des vagues au clair de lune.
+Elles emporteront la souffrance des pertes dans les eaux salées, pour l'entreposer parmi les perles scintillantes.
+Que les récits et les sacrifices du temps des dieux soient pour toujours transmis, ainsi que cet emblème des « perles et vagues ».
+
+Même si les nuages de tempête s'accumulent, même si la cruauté du tonnerre violet est dangereuse et imprévisible,
+la lune d'argent de Watatsumi transpercera toujours les nuages pour répandre sa lumière.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon14509_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon14509_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..20b88056b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon14509_FR.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+Le son des cloches résonne encore là où jadis des danses étaient présentées devant le trône.
+La silhouette blanche, autrefois poursuivie, n'est jamais revenue, et pourtant, elle reste un rêve inatteignable duquel on ne se réveille pas...
+
+« À cette époque, je n'étais qu'une petite ignorante dont l'intelligence n'aurait jamais pu être comparée à celle de la matriarche des Hakushin.
+Tâtonnant maladroitement, je n'étais qu'une gamine qui fouillait dans la neige, espérant attirer l'attention de Son Excellence.
+C'est cocasse, en y repensant : c'est justement cette façon d'agir maladroite et irréfléchie qui m'a valu d'obtenir la compassion de Son Excellence.
+Et c'est de cette manière que je suis devenue sa servante. Pour lui réchauffer les pieds et les mains, ce genre de choses... C'était un honneur.
+
+Plus tard, dame Saiguu partit pour ne jamais revenir, et toutes mes aînées disparurent également pour diverses raisons.
+Et c'est alors que quelqu'un d'aussi inepte que moi a endossé le rôle de Miko et est devenue la personne que vous connaissez aujourd'hui.
+Ainsi, la tâche malencontreuse de mettre un sourire sur le visage de Son Excellence me tomba sur les épaules.
+Lors de la nuit où j'ai interprété la danse Kagura pour la première fois, j'ai ressenti le poids de ce passé. »
+
+Le son des cloches s'éloignait, et mon amie et maître, la grande Kitsune d'argent, disparut dans le long fleuve des rêves.
+Les cloches résonnèrent une fois à nouveau, et l'irréductible banc de sable se détacha peu à peu, avant de se dissoudre dans le courant.
+La blanche silhouette douce du passé avait depuis longtemps dérivé dans un souvenir obscur.
+La dernière fille de la lignée des Kitsunes récupéra les cloches, et dansa pour le « présent ».
+
+J'ai autrefois fait la connaissance d'une guerrière tengu obstinée, et ai prétexté à un « entraînement » pour qu'elle vienne pratiquer l'ascèse dans les montagnes.
+Cependant, ressentant sa nature indomptable, je l'ai recommandée à ces écervelés de Kujou.
+Et bien que j'aie eu plusieurs querelles avec un Oni obstiné et aie été vaincue suite à sa persévérance...
+J'ai ajouté quelques petits tours pour donner du piquant à notre joute.
+Je suis entrée en correspondance avec une demoiselle au sang d'Adepte d'une contrée lointaine, et lui ai fait cadeau de plantes océaniques.
+Pourtant, je sentais bien que je ne pouvais pas comprendre son amour presque insensé. N'était-ce pas une forme de servitude pour l'Adepte ?
+Le clair de lune traverse le jardin impérial à travers les branches et les pétales, et se pose dans la cour vide.
+Cette scène brille encore dans mon cœur comme d'innombrables joyaux scintillants...
+
+« Au cours de ces quelques siècles éphémères, j'ai parcouru le monde sous diverses formes.
+Bien que je n'aie pas eu la chance d'entretenir de profondes relations avec le commun des mortels, j'ai appris à connaître la beauté des humains.
+Et Son Excellence, que j'ose considérer comme mon amie, dispose certainement d'encore plus de temps pour mener de telles explorations.
+Observons donc ensemble ce monde imparfait, et divertissons-nous de son attachement à l'amour, la haine, les rencontres et les séparations. »
+
+Son Excellence étant absorbée dans son rêve d'éternité, quelqu'un devait veiller sur les gens du peuple.
+Afin d'apaiser le ressentiment du maléfique Oni Kuroami, j'ai montré une fois un soupçon du pouvoir terrifiant qui est mien.
+Et les troubles causés par Kosanta le Tanuki chauve furent ridiculisés avec un peu de magie.
+Le pirate Rinzou, terreur de l'archipel, fut également trahi suite à quelques discordances.
+Quant à cet immortel excentrique, qui est telle une feuille vierge...
+J'espère qu'« il » pourra trouver le droit chemin et ne deviendra pas une menace.
+Les fragments obscurcis de l'âme de l'épéiste, les bêtes de la calamité tapies dans la forêt sacrée... Tous ont été anéantis...
+Comparées au rêve d'éternité que poursuit Son Excellence, ces choses ne furent que des interludes fugaces.
+L'attente que Son Excellence revienne à elle paraissait interminable, mais je savais que nous avions le temps.
+
+« Un plan euthymique sans vent ni lune, avec des lotus et un udumbara qui ne fanent pas...
+J'en suis désolée, mais la solitude m'atteignait, m'ennuyant jusqu'aux larmes.
+Je préférerais arracher des branches du cerisier tonnerre dans mon ivresse et faire des espiègleries avec des démons impudents.
+Et non : toutes ces histoires ne sont pas celles d'un passé lointain, mais celles d'un avenir plein d'espoir.
+Alors, Votre Excellence, pourrais-je encore avoir le plaisir de me joindre à vous pour observer les premiers bourgeons mauves qui émergeront lors de la prochaine fonte des neiges ? »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15101_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15101_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2ce54f9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15101_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+La légende raconte qu'à Mondstadt passa autrefois un barde itinérant qui jouait sa musique sur la corde des arcs.
+Ou plutôt, il serait plus exact de dire que le musicien errant utilisait les cordes de son instrument pour tirer des flèches.
+Mais ce n'est là qu'une ancienne légende...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15201_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15201_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5774b13
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15201_FR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Un chasseur doit toujours marcher contre le vent, et éviter de se relever s'il se trouve dans une zone élevée.
+La méthode reste la même, peu importe qu'il chasse un animal sauvage, un démon ou un malandrin.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15301_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15301_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a5328958
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15301_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Les corbeaux sont connus pour être les messagers de la mort.
+« Placez une plume de corbeau sur le bras d'un arc, »
+« et la musique de la corde annonce la mort certaine de la cible visée. »
+C'est du moins ce que prétendent les marchands d'armes.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15302_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15302_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..72104e197
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15302_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+La légende conte cette histoire d'un temps enfoui dans le passé.
+Ce drame ancien vit le frère combattre le frère.
+En ces temps vivait un archer renommé, qui, ayant subi une cuisante défaite, fit le serment suivant :
+« Tant que mon ennemi ne sera pas tombé, tant que sa gorge n'aura point été percée, »
+« Tant que son sang n'aura point refroidi, mes pieds jamais ne laverai. »
+Et c'est ainsi qu'il mourut des suites d'une infection.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15303_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15303_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c458b1af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15303_FR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Un arc courbe réalisé délicatement à partir de bois, d'os et de tendons d'animaux.
+Un archer aguerri peut abattre avec un aigle en plein vol.
+Cette arme fait la fierté de son possesseur, et est une preuve de sa maîtrise.
+Seuls les aigles sont à plaindre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15304_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15304_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..efa139535
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15304_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Un homme cherchant à améliorer la portée et la précision de son lance-pierre fit un jour la découverte suivante :
+Augmenter la puissance en vue d'améliorer la portée se fait au détriment de la précision.
+Il remplaça donc ses pierres par des tiges de bois fines, complétées chacune d'une plume par souci d'aérodynamisme.
+Mais il lui fallut alors modifier le design de l'arme ; aussi remplaça-t-il l'armature trop faible pour supporter la pression voulue par une structure en bois courbé, plus résistante à la tension de l'élastique, qu'il remplaça par une corde.
+Puis, regardant son œuvre, il réalisa qu'il venait de fabriquer un arc.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15305_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15305_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef9e20994
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15305_FR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+L'on conte qu'il y a bien longtemps,
+Les gens de Liyue avaient pour habitude de s'échanger des messages par flèches interposées.
+« Mais me direz-vous, n'est-ce point dangereux ? »
+« À quoi je vous réponds : pourquoi imaginez-vous que cet arc est une antiquité ? »
+Le marchand sourit, se grattant pensivement le menton.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15306_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15306_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3d7e45ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15306_FR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Le maniement de l'arc long requiert puissance et maîtrise.
+Cet arc en ébène requiert lui davantage de force que les arcs longs traditionnels, de par la rigidité de son matériau, l'ébène.
+D'aucuns prétendent que l'ébène ne sied pas à la construction des arcs.
+Un homme armé de son arc en ébène partit un jour en chasse.
+Il chassa jusqu'à ce que ses doigts s'ouvrent et que le sang teinte de noir la poignée de l'arme ; et son cœur à son tour teinté ne ressentit que la soif de la mort.
+L'arc put être nettoyé, mais à jamais son âme fut corrompue.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15401_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15401_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d8c2e566
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15401_FR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Un arc courbe modèle standard des chevaliers de l'Ordre de Favonius. Il est réservé aux meilleurs archers aux nombreuses années de services.
+Le cadre en chêne d'excellente facture confère une bonne solidité à l'ouvrage, tandis que l'addition de pièces en métal permettent un usage plus simplifié.
+La corde a été enchantée de magie et d'alchimie ; nul doigt ne peut s'y écorcher.
+Cet arc est une récompense offerte aux gardiens de Mondstadt ayant fait montre de leur bravoure ; il s'agit d'un bel outil, aussi efficace qu'esthétique.
+
+Au sein de l'Ordre de Favonius existait autrefois une faction d'archers exceptionnels, les Éclaireurs.
+Elle fut à l'origine fondée par l'un des dirigeants mercenaire de Liyue, qui transmis à ses membres son savoir d'une vie.
+
+Leurs capacités à pister dans les étendues sauvages et à flairer d'où viendrait le danger étaient autant de talents uniques dont les chevaliers manquaient.
+Ceci en faisait un ajout précieux à l'Ordre.
+
+Cet état de chose perdura jusqu'à ce qu'un jour le premier des Éclaireurs quitte l'Ordre, sans donner de raison.
+À compter de ce jour, les Éclaireurs ne furent plus que l'ombre de ce qu'ils avaient autrefois été, et leur expertise se perdit.
+Il n'en demeure pas moins qu'aujourd'hui encore, certains ne négligent aucun effort pour se montrer digne de ce nom autrefois grandiose.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15402_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15402_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..34d575c75
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15402_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Un instrument exquis, orné de cordes de matériaux différents.
+Lorsqu'elles étaient pincées, ces cordes émettaient de concert un son aussi fluide que l'eau.
+Mais il s'agit également d'un arc capable de tirer des flèches visant droit au cœur. La mort suit toujours sa mélodie.
+
+Suivant la dissolution de la Compagnie Vagabonde, les cordes de la harpe furent tranchées par une lame émoussée, rendant l'une après l'autre un son déchirant.
+Seule a survécu la corde de l'arc. Les mélodies autrefois chantées par l'instrument ont disparu ; seule reste la mort.
+
+La Compagnie Vagabonde était capable de faire chuter les oiseaux du ciel, soit en les attirant au son de la harpe, soit grâce aux flèches qui suivaient sa musique.
+À la manière du vent soufflant sur les cordes de son instrument et des fleurs s'agrippant à la Falaise Arrachétoile, le joueur de harpe était d'un tempérament frivole mais décidé.
+Après l'échec de la rébellion, la Compagnie fut dissolue, et ses membres partirent chacun dans leur direction.
+Le joueur de harpe demeura jusqu'à la fin, pinçant vaillamment ses cordes, et protégeant ses compagnons d'une pluie de flèches ; il joua jusqu'à ce qu'il eut épuisé son répertoire et ses flèches.
+
+Il était originaire du lointain et beau pays de Fontaine, qu'il avait quitté pour se lancer à la recherche de son destin.
+Nombre de demoiselles de Fontaine furent, dit-on, navrées d'apprendre son départ.
+
+On raconte qu'il tomba amoureux d'une fille du commun de Mondstadt, qui fut hélas choisie lors du Ludi Harpastum.
+On raconte également qu'il n'eut aucun regret à mourir sur le sol étranger.
+Son seul regret fut d'avoir trouvé l'amour, et de ne plus avoir la chance de le chanter...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15403_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15403_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d319729c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15403_FR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Le peuple des hautes falaises faisant face à la mer orientale vénérait jadis le Maître du Temps et l'Archon Anémo.
+Les deux divinités sont souvent confondues, car : « Le vent apporte des histoires et le temps les cultive. »
+Cet arc raconte l'histoire des pionniers et des épreuves par eux enduré.
+Il s'agissait autrefois d'un accessoire, à la corde inutilisable. Elle a gagné en robustesse et élasticité avec le temps.
+
+Cet arc était autrefois la propriété du Clan Lawrence.
+Il servait lorsque les membres du clan célébraient le courage de leurs ancêtres pionniers qui avaient vaincu la nature gelée.
+
+Le premier acte de la cérémonie contait la force et la sagesse des colons qui avaient soumis la terre ;
+et bien que les détails de cette cérémonie se fussent perdus, ils continuèrent de jouer le rôle.
+
+Mais le rôle devint corrompu, et ils en vinrent graduellement à se voir en conquérants, puis en seigneurs, puis en rois.
+Ils empruntèrent progressivement un chemin sinueux s'écartant du peuple, dont ils perdirent l'affection.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15404_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15404_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..777f110ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15404_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Un arc long assez ancien, ayant appartenu à un noble de Mondstadt. Il est réalisé avec soin à partir de matériaux de qualité.
+Ceci explique sans doute pourquoi il est toujours intacte et n'a rien perdu de sa puissance d'antan.
+La chasse était autrefois le loisir des nobles.
+Elle leur permettait de faire montre de leur force, et d'en partager ses fruits avec le peuple.
+Mais cet esprit de générosité se perdit, et avec lui leur force.
+
+Après que le peuple se fut soulevé, le Clan Lawrence, qui avait dirigé si longtemps la cité, fut renversé.
+L'Ordre de Favonius nouvellement établi, dans un esprit de magnanimité, ne jugea pas nécessaire d'enquêter outre-mesure.
+Et ainsi fut banni de Mondstadt le Clan Lawrence, pour n'y jamais revenir.
+
+« Sur la route de l'exil, je regarde mon père soupirer douloureusement ; après la trahison des hommes, après la fin d'un âge d'or, après la conclusion de l'histoire. »
+« Nous pouvons voir ceux qui autrefois nous servaient se réjouir sur les vertes terres, tandis qu'à jamais nous quittons le pays natal. »
+« Je ne réaliserai que des années plus tard que la trahison avait été de notre fait à nous, le Clan Lawrence. C'était nous qui avions changé. Ainsi devait s'écrire le livre de Mondstadt. »
+
+Vennessa ne fut que la dernière poussée qui fit s'écraser la tour. Avant elle avaient déjà commencé à brûler les flammes en furie.
+Que ce soit le voleur admiré en secret par le peuple, la demoiselle capable de voir la mort, ou la troupe itinérante aux rêves de rébellion :
+le sang des Mondstadtois bat au rythme de la résistance d'une génération à l'autre.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15405_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15405_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ede57338d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15405_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Un arc aussi rigide que la fonte ayant appartenu à un archer célèbre.
+Monstres et bandits tombaient autrefois comme des mouches sous ses flèches.
+On raconte que dans sa quête de la maîtrise ultime de son arme,
+la corde de son arc chantait telle la foudre,
+et ses flèches pleuvaient telle une pluie d'acier au soleil.
+
+L'archer réalisa dans ses dernières années la vérité suivante :
+« De même que le véritable tribun sait garder le silence, le véritable chasseur sait garder sa flèche. »
+
+Il ne parla dès lors plus des flèches tombant des cieux,
+ni des monstres terribles abattus de flèches de fer, tirées d'un arc de fer.
+
+Ayant enterré son arc, il partit vivre en ermite dans la montagne.
+
+On raconte la chose suivante concernant son décès :
+De son vivant, le son d'une corde pincée avait pour habitude de résonner chaque nuit de sa demeure ; les monstres n'osaient en approcher.
+La nuit de sa mort fut une nuit d'orage. Dans le vent et la pluie hurlants résonna un unique coup de tonnerre ; mais son éclair monta vers les cieux, brillant aussi fort que les étoiles de la galaxie.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15406_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15406_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c36e0144
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15406_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Une arc long issu de l'arsenal de Liyue. Difficile de dire de quel modèle il s'agit : les archives ne mentionnent pas sa date de fabrication.
+Cet arc est composé d'une pièce d'épineux vieux de plus de 50 ans, de fils d'or et de pièces en métal incrustées.
+La corde est réalisée à partir de fibres d'un arbre blanc peuplant la région, offrant résistance et élasticité.
+
+Le Clan Yun de Liyue, dans sa recherche permanente de la prochaine étape dans la fabrication d'armes à usage militaire, se lança à une époque dans la création de multiples prototypes.
+Les arcs longs, faisant traditionnellement partie de l'arsenal local, reçurent un soin tout particulier.
+Appelé par Yun, Han Wu le célèbre artisan fabriqua lui-même l'arc long d'après les schémas de son collègue.
+
+Il demanda pour cela à tous les commerçants de Liuyue de collecter leurs matériaux les plus rares et les plus précieux ; il y choisit du bois d'épineux, de l'acier de qualité parfaite, et des fibres d'arbre blanches.
+La combinaison de ces matériaux donna naissance à une arme aussi solide que légère.
+La courbe de l'arc est aussi exquise que celle de la lune, et sa couleur semble plus pâle que l'astre, rappelant plutôt quelque lune perdue dans la brise.
+Lorsque sa flèche traverse l'air, elle émet un clair éclat froid, offrant un spectacle difficile à oublier.
+
+On donna à l'arc le nom de « Lune paisible ».
+Et la beauté étant souvent imitée, tous les arcs longs qui virent le jour à Liyue par la suite s'en inspirèrent avec succès.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15407_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15407_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..efb65e2eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15407_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+De tout temps le monde entier s'est retrouvé au Port de Liyue, à la grande fierté de la cité.
+Des trésors exotiques sont introduits quotidiennement dans la cité grâce aux commerçants étrangers.
+Malgré sa petite taille, sa forme unique et le savoir-faire de l'artisan qui l'a fabriqué le rendent plus dévastateur qu'un arc long.
+Son entretien est plus difficile que celui d'un arc ordinaire, car il ne s'agit pas d'une simple arme, mais d'un joyau de la sagesse d'une nation étrangère.
+
+Un érudit d'un lointain pays a après étude de l'arc réussi à ajouter un système de poulie à la base composite de l'arme.
+L'homme n'avait pas en tête le combat militaire lorsqu'il apporta cette amélioration, ayant en horreur la vue du sang.
+Mais à la vue de la courbe parfaite de l'arc se tendant, à la vue de la trajectoire suivie par la flèche sifflante,
+il tomba sous le charme de l'arme, et s'exhorta à continuer d'y apporter des améliorations.
+
+Bien qu'il sût en son cœur que les armes par lui conçues étaient destinées à voir le champ de bataille,
+il s'absorba de tout son être dans l'amélioration de la structure et le choix des matériaux,
+oubliant ainsi cette réalité qui était sienne, et sacrifiant ses principes sur l'autel de la recherche.
+
+Mais il advint que l'arc finit par échouer à un soldat du rang, qui s'en servit comme arme de chasse.
+« Quel arc splendide »,
+pensait le soldat avec sincérité lorsqu'il l'utilisait.
+Mais le chant des oiseaux percés de ses flèches n'en émouvait pas moins son cœur.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15408_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15408_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8c86d083
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15408_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Un arc long réalisé en roche noire d'une extrême rareté. On raconte à son sujet que celui qui le brandit peut en écoutant les vents toucher sa cible à mille pieds.
+Le corps de l'arme est d'un noir d'ébène en son centre, et de couleur vermillon à ses deux extrémités. Les flèches qui en sont tirées sont capables de poursuivre le vent et la foudre.
+
+Le Clan Yun était un clan de forgerons établis depuis longtemps à Liyue ; Yun Hui, le patriarche de la septième génération, était également l'une des Sept Étoiles de la cité.
+Yun Hui n'avait qu'une seule fille, nommée Phénix. La tradition du clan voulait qu'à son mariage, son époux reprenne les affaires de son père.
+Phénix, qui étudiait les arts martiaux depuis sa jeune enfance et avait un caractère fort, s'éleva contre la tradition, et s'obstina à reprendre l'affaire de son père sous sa propre identité, ce qui fit beaucoup jaser.
+Qui plus est, la reprise des affaires du clan ne s'avéra pas chose aisée.
+
+Les terres d'alors étaient loin d'être en paix ; le grondement grave des monts et des cavernes se faisait entendre, et la montagne vivait.
+Les minerais et métaux profondément enfouis sous terre étaient difficiles à exploiter ; poursuivre le commerce du clan était chose difficile.
+Une nuit, Phénix se retournait dans ses draps, toute à son inquiétude d'échouer dans son métier et d'échouer à la transmission d'un art de plusieurs générations.
+N'ayant d'autre recours pour apaiser son angoisse, la jeune fille pria les dieux pour qu'ils apportent une solution à son dilemme.
+
+Han Ce, le fils de Han Wu, avait lui refusé de prendre la suite de son père et était parti voyager de par le monde. Il revint à passer au village, portant les atours d'un artisan.
+Sortant un coffret en bois, il sortit un arc, résultat des plans prototypes de son père ; il parla en ces termes à Phénix :
+« Tout ceci est dû à la roche noire, et devrait être résolu par elle. J'ai entendu dire que le Clan Yun apprécie les arcs de bonne facture ; peut-être celui-ci aura-t-il l'heur de te plaire ? »
+Phénix tira vers le soleil. La flèche partir telle une comète, rageant à travers les cieux ; l'écho de la corde pincée continua de s'entendre un moment dans les montagnes.
+En regardant les nuages au loin, Phénix sentit que les choses allaient enfin tourner au mieux.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15409_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15409_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7aa6f9a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15409_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Un arc qui a appartenu autrefois à une certaine chasseresse ; sa couleur verte le rend indétectable dans la nature.
+Pur comme la bête qui traverse les champs et les forêts à la lueur du jour,
+il n'a jamais été le porteur de mauvaises intentions, ni tué dans d'autre but que la survie.
+
+C'est d'après ce même précepte que grandit la chasseresse inconnue, loin des abords de la cité.
+« De la verdure nous sommes issus ; et tant que l'herbe poussera et que les arbres projetteront leur ombre, alors nous ne connaîtrons nul obstacle. »
+« Nous sommes telles la bête et l'oiseau ; et tant que nous suivrons les lois de la nature, alors nous ne craindrons pas la mort. »
+« Car celui qui suit la nature, à l'heure de son dernier soupir, partira vers les plaines infinies. »
+
+Suivant cette doctrine, la chasseresse ne laissa aucune trace, ni ne combattit l'ordre naturel.
+On la vit conforter les bêtes sauvages transpercées par sa flèche, les accompagnant jusqu'à ce que leur vie soit rendue à la nature mère.
+Si la calamité n'avait pas eu lieu, si elle n'avait pas suivi les traces de sang laissées sur les feuilles,
+si elle n'avait rencontré le jeune aveugle mourant sous le même arbre que celui où elle aimait à faire la sieste,
+alors peut-être n'aurait-elle jamais été animée de pensées de vengeance, de feu et de sang...
+
+« N'oublie jamais, gente Verdésienne. »
+« N'oublie jamais que tu es l'enfant des bois et du vert. »
+« Ne gaspille jamais ta flèche pour la guerre, pour la vengeance ou pour la gloire. »
+« Car celui aux mains tachées de sang ne trouvera jamais le repos dans les terrains de chasse éternels. »
+
+« Alors qu'au moins cet arc ne soit pas teinté par ma vengeance mortelle. »
+« Je ne pourrai rejoindre l'autre côté, et y retrouver mon maître et mes parents que je n'ai jamais connus. »
+« Mais au moins cet arc demeurera pur ; qu'il porte mes pensées et regrets. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15410_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15410_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..54d85fabe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15410_FR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Un arc peint en noir, qui se fond dans la nuit.
+C'était autrefois l'arme de prédilection d'une noble maison pour la chasse.
+Jusqu'au jour où il vint à tomber entre les mains d'un gentleman cambrioleur que personne n'attrapa jamais...
+
+Ses flèches silencieuses firent sauter les couronnes des têtes de l'aristocratie.
+Il coupa la corde tendue du pendu, et désarma plus d'un soldat en chasse.
+Il fit autrefois le serment d'apporter la lumière dans les ténèbres...
+... Et d'apporter justice, richesse et joie à l'opprimé.
+
+Et justice, richesse et joie à l'opprimé il apporta ; mais au tyran au pouvoir, il apporta doutes, peur et nuits sans sommeil.
+Il apporta des pas légers, telle la pluie, aux toits et terrasses, et chansons aux bardes des tavernes et places.
+Il vola même un saphir à quelque aristocrate, qu'il offrit à une sorcière aux yeux bleus et à la lance acérée.
+
+Mais jusqu'à l'ultime moment, il ne put apporter de sourire sur les lèvres de la sorcière chérie par son âme, qui demeura froide comme le saphir dont il lui fit offrande.
+Et à la fin, cherchant la mort, la sorcière au visage semblable à quelque fleur fut marquée du signe du criminel ; et nul ne sait ce qu'il advint d'elle...
+Et à la fin, le noble voleur écouta les conseils de ses compagnons. Abandonnant son serment, il fit voile vers l'océan qui n'appartient à personne.
+« Se souvient-elle de mon chant ? Se souvient-elle de ces années qui jusqu'à aujourd'hui me poursuivent, de l'odeur du vin dans les venelles, et des chansons qui lui furent chantées ? »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15412_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15412_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5724ec41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15412_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+...
+« Mademoiselle, aucune de vos larmes n'aura été versée en vain durant votre pèlerinage. »
+Ainsi parlait Ozvaldo von Hrafnavines à la princesse alors que son périple à travers les terres du silence éternel touchait à sa fin.
+
+Au cours de leur long périple à travers le temps et l'espace, la Princesse du châtiment et son fidèle corbeau, Oz le Pourfendeur de la nuit, furent témoins de nombre d'histoires et de leur conclusion. Chaque goutte de pluie finit par rejoindre l'océan d'amertume à la fin de son voyage. Chaque jeune homme habité par la rage face à l'injustice finit par trouver le calme. Chaque passion finit en poussière avec la marche inexorable du temps, avant d'être transformée en paranoïa sur l'ancien arbre inversé. Même la branche de l'arbre du temps sur laquelle la glorieuse République de Rema repose finirait coupée, afin que puisse régner la nation fondée par l'autre jumeau enfant des loups.
+Toute chose en ce monde doit passer par sa propre destruction avant d'arriver dans le futur royaume de la princesse, et, dans le silence de son Nachtgarten noir comme le jais, trouver le repos.
+Quand bien même, lorsque Drotoft tomba face à la Bête-monde, après s'être battu pour les rêves d'un jeune homme et pour la pluie qui devait tomber, et qu'il fut déchiré par ses griffes, la princesse pleura.
+
+« Écoute bien, Ozvaldo von Hrafnavines. La Princesse de l'Empire de la nuit éternelle ne pleure point. »
+Ainsi répondit-elle, ajoutant : « Qui parmi ceux nés en ce monde est dénué de péchés ? Quand viendra l'heure du jugement, le rideau de la nuit tombera à nouveau. Et alors les luttes et les douleurs de l'homme et de la bête piégée en son sein ne seront plus rien d'autre qu'une valse de minuit. »
+
+« Vous avez raison, mademoiselle. »
+« Hmpf. Tu devrais le savoir. »
+« Mademoiselle, avez-vous souvenance de cette histoire...? »
+
+Deux des trois lunes lumineuses qui faisaient briller la mer parfumée de l'univers primordial, et qui agitaient les bêtes du Royaume d'Arianrhod, ont été déchiquetées par une épée qui a déchiré l'horizon en infimes morceaux, trop petits même pour le regard mystique de la princesse.
+Ou peut-être les choses se passèrent ainsi : les lunes, qui autrefois illuminaient un univers, apportaient rêves et chants aux dormeurs des trois mondes et éclairaient les hordes de bêtes errant du soir au matin, finirent en poussières. Mais quand bien même, celles-ci voulurent rester sous le regard éternel et éclatant de la princesse, apportant leur subtile lumière à d'autres mondes.
+
+En effet. Une princesse ne pleure jamais.
+Les larmes n'étaient qu'une sécrétion naturelle de ses yeux royaux soumis à l'intrusion inopportune de ces impudents grains de sable.
+
+- Fin -
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15413_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15413_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c70e2f70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15413_FR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+Dans les rêves d'enfance de Mondstadt flotte une espèce de fleur particulière,
+qui grandit dans le froid et le vent, et éclot dans les cristaux de glace dansants.
+
+Cette fleur n'était pas de ces fleurs que le vent déracine et emporte au loin.
+Non, les racines de l'alizée s'épanouissaient alors que le vent rageait.
+La lointaine rébellion du peuple contre le tyran n'est aujourd'hui plus qu'excuse aux festivités,
+et le souvenir de l'alizée a fini par se fondre dans le son de la lyre et dans ses mélodies aussi anciennes que le vent.
+
+« Je t'offre cette fleur sans nom. Puissent les printemps que tu n'as jamais vus ne rien signifier pour toi.
+Puisses-tu me repayer en espoir et en sourires, et être à mes côtés quand les vents tomberont. »
+
+Ainsi se saluaient ceux qui chérissaient la liberté à l'époque où le tyran de la tour dominait le peuple.
+Ceux qui aspiraient au courage et rêvaient de marcher libres tissèrent l'inconnu, utilisant ces mots en signe de reconnaissance.
+Une fleur solitaire et fragile s'épanouit à cette époque dans les vents, et se mit à éclore à travers les montagnes embrumées,
+et ainsi firent de même les sujets indifférents et déracinés suivant le flot, pour devenir de fiers et intrépides héros.
+L'égoïste tyran au regard noir perdit de son ascendant, incapable dorénavant d'arrêter la vague furieuse qui grandissait.
+
+« Je t'offre cette fleur sans nom. Puisse-t-elle nous couronner champions, puisse-t-elle protéger le printemps et les cieux.
+Puisse les nuages de l'aurore nous accompagner dans la brise de la vraie liberté. »
+
+Au milieu des ruines de l'ancienne tour, dans les rires, les chansons et les larmes de ceux qui venaient de gagner leur liberté,
+un guerrier aux cheveux rouges tourna son dos au dieu qui venait de naître, caché telle une goutte dans la marée humaine.
+C'était lui qui avait le premier transmis le code secret des alizées, lui qui avait tissé les fils de l'aurore dans cette si longue nuit.
+Son nom a depuis disparu dans les méandres du temps, mais ce qu'il fit perdure dans les chansons.
+Mille ans plus tard, un autre chevalier aux cheveux écarlates marcherait dans ses pas, et viendrait illuminer à son tour la sombre histoire de la noblesse.
+De même que le destin de l'alizée est de fleurir lorsque les conditions sont critiques,
+le destin de ce clan ne changera sans doute jamais : vivre dans la nuit pour amener les feux de l'aube...
+
+La forme de l'alizée s'est perdue dans les marées mouvantes du temps.
+Son nom est devenu en temps de paix synonyme d'amour et de joie.
+Mais sûrement est-ce là ce qu'espéraient ceux qui marchèrent autrefois dans les ténèbres...
+
+« Que les fleurs qui éclosent symbolisent l'amour et l'arrivée du printemps,
+et non plus la résistance et les bannières se levant... »
+
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15414_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15414_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8509c3f25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15414_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+« Descendez du navire. Les femmes sont une nuisance ici ! »
+Le voleur qu'ils appelaient Ako Domeki se retourna et partit.
+Mais en entendant cela, la prêtresse ne put s'empêcher de sourire doucement.
+Si la personne qui m'avait appris le tir à l'arc n'était pas partie faire campagne aux côtés de la Shogun,
+alors notre fils aurait le même âge que Zaemon maintenant.
+Et peut-être serais-je devenue une Takamine, ou lui, un Asase...
+
+Le ton de Zaemon, et la façon dont il me tourne intentionnellement le dos,
+c'est le portrait craché de la façon dont il l'a fait autrefois, l'épée à la main.
+Cette fois, je ne laisserai pas cette personne mourir.
+Quitte à se battre contre la bannière du Mitsudomoe Électro...
+
+« Nos lances et nos épées ont été affûtées. Il est temps de mettre les voiles. »
+« Eh bien, montrons la force de Seirai à ces laquais du Shogunat ! »
+
+En entendant les chants de marins saluer leur départ, la prêtresse déposa son arc de guerre.
+Elle avait autrefois appris secrètement la vraie « magie » au Mont Yougou.
+Et bien qu'elle se sentit désolée vis-à-vis de son maître, le Tengu, elle l'utiliserait ici.
+Elle déferait la grande barrière qui avait tenu pendant mille ans,
+et elle libérerait le ressentiment de la rancune moribonde,
+lui permettant de ravager les navires qui portaient la bannière de l'Archon Électro.
+Elle ne pouvait qu'espérer que ce vieux matou ne viendrait pas charger dans la tempête...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15415_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15415_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b60352021
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15415_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Le forgeron qui accepta la mission demanda pourquoi cette commande avait été faite de cette manière et pourquoi elle devait porter ce nom.
+La réponse était quelque peu compliquée : une histoire de bêtes mécaniques qui parcouraient le monde et quelque chose à propos du fait que les armes d'hast ne disposaient pas de codes de piratage.
+
+Le forgeron comprit rapidement. Cet arc était une arme puissante capable de chasser et de tuer ces créatures mécaniques qui étaient les grands prédateurs de ce monde.
+
+Mais l'étrange jeune fille le corrigea.
+Elle allait l'utiliser pour chasser le sanglier, puisqu'il semblait que l'utilisation d'un arc dans ce monde lui permettrait d'obtenir de la viande crue.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15416_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15416_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f11c77833
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15416_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Un arc long qui était autrefois utilisé par la prêtresse Mouun de Watatsumi.
+Il est d'un blanc pur semblable à celui de l'écume de la crête d'une vague.
+
+La prêtresse était l'amie de démons venant de mers lointaines, avec qui elle combattit les nuages orageux pour le rêve éphémère de Watatsumi.
+Ensemble, ces compagnons chevauchaient les vagues, et se profilaient dans l'embrun de la proue des bateaux...
+Et ils continuaient d'avancer, sans relâche, en direction de Watatsumi sur un chemin sans retour qui les mena à leur péril tragique.
+
+« La guerre de la Divinité des tréfonds était peut-être vouée à l'échec dès le départ.
+Mais si l'on peut laisser une trace, et semer les germes du sacrifice, alors peut-être que cela en vaut la peine. »
+
+Les chants de jadis louaient les liens qui la liaient à l'umigozen, en tant que jumelles de Watatsumi.
+Ceux-ci les décrivaient arc tendu et lance levée, se baignant dans les embruns blanchâtres provoqués par la proue d'un navire...
+Ces chants lointains racontaient comment elle et Touzannou chevauchaient une créature marine en pleine nuit.
+Et comment elle murmurait, d'une manière à la fois douce et mélancolique, les histoires de lendemains brisés à l'oreille du héros...
+
+Pendant les jours paisibles, les jumelles chantaient en chœur avec la baleine des grands fonds,
+décrivant les journées sans fin passées dans les profondeurs et la pénombre toujours présente, ou dépeignant la Divinité des tréfonds et les branches de jade étincelantes.
+Elle jouait autrefois sous la lune avec ce jeune homme dont la vigueur était le seul atout...
+
+« Quand j'aurai ramené le masque légendaire du grand Tengu, ce sera à toi de tenir ta promesse et de terminer cette tâche.
+
+- D'accord. Si le moment venu, tu continues à raconter des sottises, j'ordonnerai à la grande baleine de soulever des vagues pour nettoyer ta bouche. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15501_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15501_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..777fc344f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15501_FR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+La lyre qui transcende les cieux.
+Le son clair de cette lyre résonne encore dans le vent et dans le cœur des gens.
+On raconte que même l'ancien et maléfique dragon fut attiré par ses mélodies.
+
+Il y a bien longtemps de cela, Barbatos, pinçant sa lyre, invoquait les mille vents et chansons.
+Dvalin le dragon, charmé par les chansons libres comme la brise, descendit des cieux et lui jura fidélité.
+Se réjouissant de compter un nouvel ami, Barbatos confia le peuple de Mondstadt à Dvalin.
+Et c'est ainsi que dans l'amitié de l'Archon Anémo et du Dragon des Vents naquit l'aube pour Mondstadt.
+
+Les mélodies de la lyre harcelèrent le démon dragon lors du combat final ;
+et ainsi Dvalin put-il mettre fin à son règne.
+
+Bien des années après que le terrible combat soit oublié, Dvalin vint à s'éveiller de son long sommeil.
+Mais son maître il ne trouva point ; à sa place l'accueillirent les murmures empoisonnés de l'Abîme.
+Trop forte fut la douleur, trop cruel était le sort.
+Et un sombre désespoir emplit l'esprit corrompu de Dvalin.
+
+Dvalin se retourna contre ceux qu'il avait jadis juré de protéger ;
+et accusant celui à qui il avait juré fidélité, en ces termes terribles il parla :
+« À ma douleur Barbatos est indifférent ; que tous voient sa vraie nature ! »
+« Qu'à jamais il soit maudit, lui le plus cruel des Archons ! »
+
+Las ! Le dragon ignore que son ancien ami cherche à le sauver.
+Or si nombre de souvenirs chéris ont péri sous les coups de l'aveugle colère de Dvalin, ceux de la mélodie de la lyre demeurent toujours.
+Bientôt viendra l'heure de la fin des différends.
+Bientôt Dvalin entendra à nouveau sa chanson.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15502_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15502_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d5024ef6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15502_FR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Il était une fois, lorsque les plaines verdoyantes n'étaient encore que des terres stériles,
+une jeune fille marcha pieds nus dans la neige sur les pas du Seigneur de la Tour.
+
+Il était son amant, mais
+Il était son ennemi, mais
+
+« J'ai rêvé de vagues et de sable fin, mais aussi de forêts luxuriantes et de terres.
+Les sangliers jouaient dans les buissons de baies et une tour se dressait au loin. »
+lui dit-elle d'un ton doux, mais ses paroles furent perdues dans le vent.
+
+Sortant de son aveuglement, elle réalisa soudain qu'il n'avait jamais été sincère.
+Ses mots ne parlaient que d'amour, mais il n'était entouré que d'un vent aussi coupant qu'un couteau.
+Observant le peuple pris dans les vents sans fin et incapable de se relever,
+il s'imagina qu'il s'agissait là d'un signe de respect à l'égard du roi, d'une soumission absolue.
+
+C'était l'âge du terrible combat opposant le Seigneur des Vents du nord au Souverain de la Tour.
+La chasseresse croyait à tort être chérie par son maître.
+Au plus profond des combats, alors que le vent de la résistance se mettait à souffler,
+elle partit avec tous les autres combattants anonymes, la jeunesse, les fées, les chevaliers,
+et s'élança à l'assaut de la tour qui défigurait le ciel, défiant le roi dans le vent.
+
+« Il fera peut-être attention à moi ainsi ! »
+
+Mais c'est au moment où sa flèche s'élança vers lui,
+au moment où les vents rugissants la mirent impitoyablement en pièces,
+qu'elle réalisa enfin la distance qui les séparait, elle et lui.
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15503_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15503_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f508c00c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15503_FR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+« Le vent d'ouest au loin emporte la fragrance du vin ; »
+« Le vent des montagnes apporte l'écho de la victoire ; »
+« Mon cœur est tiré par les vents lointains, »
+« Qui chantent mon désir pour toi en un murmure épars. »
+
+Autrefois vivait un chevalier aux traits austères.
+Seul ce chant était capable d'amener sur son visage quelque sérénité.
+Seule la jeune fille chantant cette ballade sur la place,
+était capable de lui faire oublier ne serait-ce qu'un instant le poids de son devoir.
+
+Or vint le jour où la calamité s'abattit sur ces terres.
+Les chants qui autrefois résonnaient joyeusement dans les vents furent couverts par le rugissement du dragon.
+Et même les gémissements et les flammes par le fracas de ses pas faisant trembler la terre furent recouverts.
+L'Archon Anémo entendit les plaintes du peuple, qu'il avait pourtant refusé de diriger.
+Mais pour protéger les rêves de ses anciens compagnons, et défendre les verts champs bercés par la brise,
+il émergea de son long sommeil, et partit au combat, son fidèle dragon azuré à ses côtés...
+Et le chevalier et son Ordre combattirent pour leur pays.
+
+Quand enfin le dragon maléfique fut vaincu, là-haut sur les cimes des glaciers, le dragon azur tomba dans un sommeil profond au sein de l'ancienne tour.
+Mais le chevalier gisait dans la vallée tachée de son propre sang ; et alors qu'il s'écroulait, ses seules pensées furent :
+« Ses études l'ont amenée à l'étranger ; là elle devrait être en sécurité. Ah, mais que ne donnerais-je pas pour l'entendre chanter une dernière fois... »
+« Au moins n'ai-je pas à m'en faire pour Arundolyn et Roland. Quand elle reviendra, la paix devrait être de retour. »
+
+Nombreuses furent les chansons et ballades chantant la gloire de l'Archon et le combat des deux dragons ; mais l'une après l'autre, elles finirent perdues dans les oubliettes du temps.
+Et le chant qu'affectionnait la jeune fille avait changé lorsqu'elle s'en revint.
+« Les pissenlits sont emportés par le vent du matin ; »
+« Le vent d'automne apporte la fragrance du grain ; »
+« Mais qu'importe ! Car nul vent ni blizzard »
+« Ne peut m'apporter ton regard. »
+
+Et une fois ses larmes séchées et son chant tari, la jeune fille fit le serment de brûler de la flamme l'habitant le mal de ce monde...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15504_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15504_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15505_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15505_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15506_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15506_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..345e6aef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15506_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Test
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15507_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15507_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7ef11bc4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15507_FR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+« Je suis un loup blessé, qui fut autrefois trahi par le monde entier,
+mais mes semblables et moi allons créer un nouveau monde que personne n'abandonnera.
+
+Vêtus d'habits immaculés et flamboyants comme la lumière du jour,
+nous venons du pays de la neige argentée
+et faisons résonner la corne grandiose de Sa Majesté.
+
+Nous avons marché à travers des nuits sans lune,
+avons parcouru des déserts de sable doré,
+avons pu ressentir l'hostilité glaçante des ténèbres,
+et avons rêvé de nos bien-aimés restés dans des contrées lointaines...
+Mais une flamme blême continue de brûler dans nos cœurs.
+Ô Exécuteurs, qui rayonnez parmi les étoiles polaires,
+guidez-nous pour que nous continuions à marcher sans jamais nous fatiguer.
+
+Si vous aussi êtes accablés de rêves qui ne peuvent être contenus et d'une douleur qui ne disparaît pas,
+si vous êtes insatisfaits à la fin de vos journées, si les promesses vaines vous rendent furieux,
+alors levez la tête et portez votre regard sur les étoiles blanches étincelantes, car elles sont notre bannière.
+Rejoignez nos rangs ! Que nos bottes fassent trembler la terre avec la force du tonnerre !
+Vous qui souhaitez marcher avec nous vers l'étoile polaire de la nuit blanche, rejoignez-nous ! Nous ne vous abandonnerons jamais.
+Vous qui souhaitez marcher avec nous jusqu'aux terres des ténèbres, rejoignez-nous ! Et créons ensemble un monde nouveau !
+
+Sachez que la destruction totale est le point de départ d'un nouvel ordre.
+Au terme de la dévastation, nous verrons l'arrivée d'une aube immaculée. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Weapon15509_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Weapon15509_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d97a37394
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Weapon15509_FR.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+Cet arc, crépitant de tonnerre, conserve son éclat malgré avoir été trempé dans une épaisse obscurité.
+Lorsque le désastre vint d'une mer lointaine, c'était autrefois l'arme préférée d'un grand épéiste.
+
+Dans sa jeunesse, il a erré dans les montagnes, et il y a fait un pari avec un Tengu qu'il a rencontré.
+Il misa son corps jeune et fort contre un arc offert par la Shogun.
+
+Quant à la nature du pari en question, il ne s'en souvenait que parfois, lorsqu'il était ivre.
+Mais à l'aube, il avait cumulé trois victoires et trois défaites... Son conflit avec le Tengu s'était soldé par une égalité.
+Donc, du côté des mauvaises nouvelles, il avait été pris comme serviteur par le Tengu. Mais d'un autre côté, il avait remporté cet arc inégalé.
+
+« Voyez, Konbumaru. Ceci est l'archerie tengu. Regardez et apprenez ! »
+On lui a donné ce surnom plutôt ridicule, mais finalement, il a été témoin de sa technique.
+Planant à travers les nuages sans entraves, déclenchant des éclairs avec chaque tressautement de la corde de l'arc...
+C'était une vraie danse de la mort, sans réserve. Féroce et imprévisible, élégante et magnifique...
+
+De nombreuses années plus tard, il n'était plus un garçon à tout faire, et il avait appris à la fois le tir à l'arc et l'escrime.
+Il a été référé au Shogunat par une lettre de recommandation de son maître impatient.
+Au cours des années sous le commandement de la Shogun, ses compétences martiales se sont considérablement améliorées, et il s'est fait de nombreux amis et ennemis.
+Hélas, ses envies effrénées d'errance et de voyage n'avaient pas changé. Au contraire, avec le grand arc tengu, il devint encore plus intrépide.
+
+« Que direz-vous d'un pari cette fois-ci, oui ? Hmm... Eh bien, d'accord. Cet arc sera ma mise. »
+« Je parie sur l'arc le plus puissant du monde que je reviendrai ici vivant. »
+« Je vais vous le confier pour le moment. Si moi, Takamine, je perds notre pari, vous pourrez ainsi garder l'arc. »
+« Après tout, Asase, vous avez hérité de l'essence de mes techniques de tir à l'arc. Vous pourrez en faire bon usage. »
+« Mais, si je gagne... »
+
+Lorsque le désastre s'est abattu depuis la mer lointaine, le samouraï et la prêtresse obstinée ont fait ce pari.
+Ils parièrent sur son retour sain et sauf de l'Abîme, avec l'arc accordé par la Shogun en jeu.
+
+Lorsque le venin sombre s'est enfoncé profondément sous la terre et que la paix est revenue, l'épéiste, lui, n'est pas rentré.
+L'arc accordé par la Shogun fut donc remis à la prêtresse, un prix bien amer...
+Plus tard, dans la forêt où la Kitsune Saiguu n'apparaîtrait plus, au lieu de rendez-vous promis,
+l'homme solitaire, qui était revenu de l'Abîme en trébuchant, retrouva finalement sa prêtresse, bien que la jeunesse avait quitté cette dernière.
+Ses yeux ternes tachés de sang séché et de larmes ont retrouvé leur éclat, mais avaient été transpercés d'une flèche dentelée qui brillait légèrement.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Wings140001_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Wings140001_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3125959e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Wings140001_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Les Éclaireurs de l'Ordre de Favonius n'avaient pas accueilli de sang nouveau dans leurs rangs depuis une éternité.
+Amber avait toujours voulu faire don de ce planeur à un nouveau collègue prometteur.
+Cependant, l'occasion ne s'était jamais présentée.
+
+La durée de vie des planeurs était assez courte lorsqu'un Éclaireur en faisait usage, ceux-ci étant leur moyen de transport privilégié.
+Amber avait en avait usé dix sans le savoir à cause de son style de planage.
+Pourtant, cela ne lui était jamais venu à l'esprit d'utiliser ce planeur spécial.
+
+Un jour, quand elle était de bonne humeur,
+Amber décida de se servir du planeur qu'elle avait longtemps laissé de côté.
+Elle avait l'ordre de démanteler plusieurs camps de Brutocollinus,
+et planer était dangereux ces derniers temps à cause des vents forts qui soufflaient dans la région, mais...
+
+Que s'était-il passé ensuite ?
+Ah oui, elle ignorait pourquoi elle avait choisi de croire en cette personne étrangère à la chevelure dorée.
+Elle ignorait aussi d'où venait son intuition quant à son fort potentiel.
+Peut-être que...
+
+« Alors... Voilà ton cadeau ! »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Wings140002_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Wings140002_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..77c37a591
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Wings140002_FR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Les ailes ne sont pas toutes faites pour voler.
+Certains oiseaux de ce monde n'ont jamais appris à voler,
+tout comme certains planeurs restent dans leurs placards.
+
+Elle relève votre inquiétude en voyant votre air pensif.
+« Ne t'en fais pas ! Personne ne s'est jamais fait mal en essayant un planeur de vent ! »
+Elle vous explique que les sangliers et les Brutocollinus seraient sans doute les seuls blessés.
+Malgré cela, vous n'êtes toujours pas à l'aise avec cette idée...
+Mais vous vous sentez quand même l'esprit un peu plus rassuré.
+
+Elle continue :
+« C'est grâce à la bénédiction de l'Archon Anémo que nous pouvons planer.
+Bien sûr, les humains ont aussi eu un rôle important en matière d'ingénierie... »
+
+Elle ne vous a jamais dévoilé la raison qui la motivait à collectionner des sceaux Anémo,
+mais vous aviez votre propre idée : sa témérité n'avait d'égale que son sens des affaires.
+En tout cas, elle devenait toujours très bavarde dès que vous parliez d'individus à l'esprit aventureux.
+D'après elle, des explorateurs étaient les premiers à concevoir des planeurs, il y a des milliers d'années...
+
+Vous vous raclez légèrement la gorge, et elle prend un air gêné avant de poursuivre son explication sur les spécificités du planeur.
+Certains doutaient que ce genre d'objet puisse recevoir la bénédiction d'une divinité.
+D'autres se moquaient ouvertement de l'inventeur qui eut le courage de le fabriquer.
+Le monde était cruel...
+
+Vous êtes aussi une personne courageuse qui ne cède pas au regard des autres. Cet objet serait entre de bonnes mains avec vous.
+Elle vous remet ensuite un planeur de vent à l'allure particulière.
+« Tu pourras voler avec, j'en suis sûre. Il suffit d'y croire et d'avoir confiance en toi. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Wings140003_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Wings140003_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fd82a207
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Wings140003_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Voici la preuve de votre arrivée si particulière dans ce monde.
+Seuls ceux qui ont réussi à transcender les cieux peuvent le porter.
+
+« De nombreux dangers vous attendront sur le chemin à partir de maintenant. »
+Une personne vous dit-elle.
+« Je ne sais pas si ce bout de tissu pourra vous protéger, mais... »
+
+C'est vrai...
+Au cours de votre long périple, vous avez assisté à la naissance et la mort des étoiles.
+Elles illuminent brièvement les ténèbres avant de s'y faire engloutir.
+Cette étoffe ne vous protègera ni du chaud ni du froid ou des malédictions,
+mais elle vous sera utile lors des nuits longues en Teyvat.
+
+« Lorsque vous faites face à une puissance capable de détruire un, voire deux mondes... »
+Vous auriez aimé vous souvenir à qui appartenait cette voix qui vous parlait avec autant de douceur...
+« Lorsque vous affrontez une profonde obscurité ou une aveuglante lumière... »
+Mais vous savez que ce n'était pas quelqu'un de ce monde.
+
+Vous n'avez plus besoin de dormir à la belle étoile.
+Votre lit en ville est doux et confortable. Et même si vous passez la nuit dehors, l'herbe douce respire le parfum de la vie.
+Un nouvel usage pour cette étoffe vous est venu à l'esprit lorsque cette fille vous a remis un planeur de vent...
+
+Désormais, vous pourrez vous envoler avec dans les cieux.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Wings140004_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Wings140004_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f9acf06e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Wings140004_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+« J'aurais bien envie d'une petite brise, là... »
+... Soupira ainsi l'aventurier qui marchait depuis longtemps dans la nature déserte.
+Le bruit de ses lamentations monta jusqu'aux enfants des cieux. L'un deux entendit son supplice, et se demanda s'il pouvait lui accorder un vent frais.
+« C'est possible, mais il faudra commencer de la côte est, puis passer le long des ravins entre les montagnes et collines, longer les rives des ruisseaux et rivières, pour enfin parcourir d'innombrables distances avant de l'atteindre. »
+
+Et c'est ainsi que partit la brise depuis le littoral, commençant son propre périple.
+Le pissenlit aime voyager, alors il envoie facilement ses graines au loin.
+L'oisillon aime voler, alors il déploie ses ailes.
+Le doyen ne peut plus s'occuper de ses champs de blé, alors il s'arrête un moment tandis que le moulin à vent commence à tourner.
+En aidant les gens et en caressant ainsi la terre, le vent se condensa petit à petit et commença à prendre forme humaine.
+En arrivant enfin jusqu'au voyageur tout au bout de ce périple...
+Ce n'était déjà plus la petite brise fraîche que ce dernier avait souhaitée.
+
+« J'aurais bien envie d'une petite brise, là... »
+Le vent et le premier voyageur continuèrent leur voyage ensemble à travers tout le continent...
+
+« Je trouve que la parabole du saint de l'Église de Favonius est intéressante. La morale est bien sûr d'aider davantage les autres... En reconnaissance des services rendus, voici un planeur. »
diff --git a/Resources/Readable/FR/Wings140005_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Wings140005_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3ce4bc2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Wings140005_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+« Il suffit d'observer les nuages entre les rochers... Comme ils sont merveilleux et gracieux ! Caihong et Jianxue plaisantent, en toute insouciance. »
+L'histoire que nous allons conter aujourd'hui commence par ces quelques mots.
+Tout le monde sait que les terres de Liyue sont recouvertes de montages sauvages, bercées de forêts nuageuses et remplies des vestiges d'anciens contes et merveilles. On y trouve nombre d'artistes martiaux à la recherche des Adeptes, qui parcourent les terres que le regard des Sept Étoiles n'atteint pas, combattant pour la justice dans le secret. Nous avons déjà raconté l'histoire de deux jeunes chevaliers inconnus, Caihong et Jianxue. Mais c'est l'histoire d'un autre héros qui va vous être contée aujourd'hui.
+
+On raconte que ce guerrier arriva avec les vents de l'est.
+Après avoir obtenu l'amulette de tigre du Seigneur de la Roche, il déploya ses gigantesques ailes dorées, et vola au-dessus de Liyue, messager de la justice divine.
+Chi, le dragon maléfique, dont la soif de sang semblait inextinguible, fut enseveli par les poings du guerrier, aussi puissants que le Mont Aozang.
+Le fléau de Guyun était un adversaire de taille pour les Adeptes, mais le héros combattit avec leur épée, et dispersa les légions du mal.
+N'oublions pas non plus ce jeune Fatui, s'opposant ouvertement au Souverain de la Roche, et affichant un mépris hautain envers les Sept Étoiles... Le guerrier interrompit l'un de ses banquets, battant le jeune seigneur et lui inculquant un peu de raison. L'homme finit par s'incliner pour demander pardon et clémence au Souverain de la Roche et aux Sept Étoiles, et quitta le banquet sans attendre son reste...
+
+Bien que le planeur soit particulièrement somptueux, le héros fut heureux et honoré de recevoir cette marque de reconnaissance de la part des citoyens de Liyue, et l'accepta avec joie.
+Mais des notes l'accompagnent, sous une forme narrative, qui sont en réalité des principes destinés à ceux qui souhaitent vivre la vie d'artiste martial...
diff --git a/Resources/Readable/FR/Wings140006_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Wings140006_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f24bc501
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Wings140006_FR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Nous nous élèverons à nouveau.
+L'arbre flétri a germé de nouveau. Une ère d'épreuves approche.
+
+Tel fut l'avertissement des hiboux aux faucons.
+
+Mais les faucons, qui planaient loin au-dessus des terres, n'avaient à cœur que le règne des cieux.
+Et honnêtement, qui aurait osé défier leur domination du ciel ?
+Ils ne prêtèrent pas oreille aux avertissements des hiboux, les méprisant même, ne voyant en eux que des lâches.
+Après tout, des oiseaux incapables de chasser le jour n'étaient pas dignes de leur attention. Misérable engeance.
+
+Lorsque plus tard s'écrasa sur le royaume de la montagne le froid glacé, l'arbre qui protégeait l'endroit fut brisé.
+Alors s'abattirent les ténèbres, qui noyèrent les terres, brisant les branches qui accueillaient autrefois les oiseaux.
+Et dans ce tourbillon de rage et de malveillance, faucons comme moineaux se retrouvèrent sans appui pour leurs pattes.
+
+Les oiseaux du royaume du vent réalisèrent alors ceci :
+Même les cieux de la liberté peuvent prendre la couleur de la glace ou celle des ténèbres.
+Le soleil du zénith, entièrement masqué, ne brilla plus. Lune et étoiles s'éteignirent.
+
+Recroquevillés dans leurs nids, les oiseaux attendaient la fin tragique et silencieuse à venir.
+Tandis que dans ce monde nocturne, les hiboux dominaient à présent...
+
+Longtemps, bien longtemps après...
+Les jeunes faucons, affaiblis, survécurent, se nourrissant de proies venues d'on ne sait où.
+Les cieux finirent par s'éclaircir. Et, bien que la montagne soit prisonnière de la neige et de la glace, la vie naquit à nouveau sur le sol, rare et fragile.
+
+Les oisillons ne surent jamais à qui ils durent leur survie.
+Le si beau dragon rappelant quelque gemme unique finit oublié, tout comme les yeux des hiboux qui brillaient autrefois dans la nuit.
+Les branches sur lesquelles se perchaient les oiseaux il y a si longtemps repoussent aujourd'hui, mais sont teintées d'un carmin inquiétant...
+
+Et bien qu'il n'y ait aucun lien direct, un faucon rouge, quittant sans doute ses congénères pour chasser à la faveur du calme nocturne, prit pour lui le nom des hiboux de la nuit.
+
+Dans le silence de la nuit, leurs cris transmettent leur secret :
+Nous nous élèverons à nouveau.
+L'arbre flétri a germé de nouveau. Une ère d'épreuves approche.
+
+Accepte ces ailes, et soyons ensemble les témoins de ce moment à venir.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Wings140007_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Wings140007_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fe83a379
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Wings140007_FR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Cet objet a dérivé jusqu'ici depuis un autre monde, où il symbolise le dernier grand festin et l'arrivée de la fin de la semaine.
+
+En ces temps-là, le monde était dirigé par les dragons.
+Il ne s'agissait pas des dragons des contes, mais de créatures rappelant un croisement entre lézards et poulets.
+
+Ceci est sans doute difficile à imaginer pour toi, Klee, mais ainsi était le monde alors : les poissons dragons peuplaient les océans, et les oiseaux dragons volaient dans le ciel de leurs ailes gigantesques.
+C'était des créatures puissantes, qui regardaient les autres animaux de haut.
+Les dragons étaient les maîtres de ce monde.
+
+Puis les hommes apparurent.
+Nul ne sait pourquoi ni comment. Peut-être vinrent-ils avec quelque météorite. Ils amenaient avec eux une étrange coutume : le « repas du dimanche ».
+Peu après, ce jour arriva, et le banquet commença.
+Cuisses et ailes de dragon furent recouvertes de farine et soumises aux flammes des fours des hommes.
+On en fit de la nourriture pour tout le monde. On raconte que les plats de dragon étaient délicieux, et qu'il était impossible de ne pas se lécher les doigts après y avoir goûté.
+Le repas du dimanche, qui n'avait lieu qu'un jour par semaine, devint une habitude quotidienne – la viande était trop bonne...
+« Super ! »
+« Faisons le repas du dimanche tous les jours de la semaine ! »
+Tous se réjouirent.
+Et c'est de cette manière que prit fin l'ère des dragons.
+
+Ce planeur commémore cette extinction. Il n'a pas toujours été de cette couleur ; il était autrefois bleu et blanc.
+La mère de Klee en a modifié les couleurs pour qu'il s'accorde à celles de la famille, ce qui explique son apparence actuelle. Elle le ramena lors d'un de ses brefs retours à la maison, avant de partir à nouveau.
+« Il y a des problèmes à la frontière ces derniers temps, et maman est très occupée. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Wings140008_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Wings140008_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7c8d2721
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Wings140008_FR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+« Tengu... Eh bien, à part les Tengu de Yougou, qui ont une longue lignée, ce mot fait également référence à ceux qui sont agiles et dont les mouvements sont difficiles à cerner. Les Tengu ont des ailes, n'est-ce pas ? »
+Vous aviez du mal à croire ces mots au premier abord.
+
+« Les Tengu sont avant tout ceux qui ont été dotés du cadeau divin de voler librement dans les cieux. Vous chevauchez le vent et les nuages au-dessus des toits et des falaises d'Inazuma, mais il serait bien humble de vous comparer à un corbeau ou à un faucon. »
+« Il existait autrefois des gens se faisant appeler les « Tengunites » qui louaient et imitaient les Tengu. Ils s'asseyaient au sommet du Tenshukaku, sur de grands arbres ou de portails torii et se moquaient bruyamment de la foule et des bureaucrates en dessous. Ils causèrent même une grande agitation en jetant des livres à l'intérieur du Tenshukaku, ignorant complètement les autorités du sanctuaire et du Shogunat. »
+« Ils étaient vraiment insouciants. Plus tard, ces personnes ont été attrapées par les vrais Tengu et ont reçu une bonne leçon. »
+« Ah, bien sûr, vous n'avez pas à vous soucier de telles légendes, car vous êtes {M#un citoyen}{F#citoyenne} qui se plie aux lois et qui respecte notre morale, ainsi que nos coutumes publiques. »
+Vous choisissez de ne pas faire de commentaire sur votre propre habitude de survoler les maisons d'Inazuma à l'aide de votre planeur, ou d'escalader les nombreux murs de pierre.
+
+« En outre, le titre de « Tengu » peut être donné à des épéistes hors pair. Mis à part les grands dojos qui peuvent retracer leur lignée jusqu'à Narukami, il y a aussi eu des réussites fulgurantes comme celui de Tranche-brume, l'École Meikyou Shisui et bien d'autres qui existent encore aujourd'hui, comme l'École Iwakura. La technique secrète Iwakura, dont l'enseignement était réservé aux élèves extraordinaires, s'appelle le balayage tengu. On dit que la lame trace un arc étrange et pourrait même vaincre les très talentueux Tengu de Yougou. Je crois que vos capacités nécessitent d'ailleurs quelques d'éloges supplémentaires à cet égard. »
+« Enfin, les Tengu maîtrisent souvent les éléments Anémo et Électro. La légende raconte qu'il existe une relique transmise de génération en génération chez les Tengu de Yougou, l'« Éventail de souffle-tempête ». Apparemment, sa face avant permet d'invoquer l'élément Anémo, tandis que sa face arrière permet d'invoquer l'élément Électro. Puisque vous pouvez utiliser les deux éléments à la fois, vous comptez certainement comme un Tengu ! Au fait, l'éventail n'est qu'un gadget. En général, pour éviter de se faire démasquer, un Tengu qui manie l'élément Anémo s'associe généralement à un autre qui manie l'élément Électro. »
+Sara, qui se tient à l'écart, a l'air encore plus perplexe que vous au cours de cet échange.
+
+« Pour tous les services que vous avez rendus à Inazuma, le Sanctuaire de Narukami aimerait maintenant vous récompenser avec ce planeur de vent. »
+C'est donc de là que viennent les ailes de Tengu ?
+En voyant votre regard dubitatif, Sara répond immédiatement :
+« Bien sûr que non ! »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/Wings140009_FR.txt b/Resources/Readable/FR/Wings140009_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e31e2a62f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/Wings140009_FR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+« J'ai connu un barde. Ce n'était pas moi, bien sûr... »
+Le gars habillé de vert croqua dans une pomme tandis qu'il raconta l'histoire suivante.
+
+J'ai connu un barde. Il vécut l'époque où les flammes de la guerre venaient tout juste de s'éteindre, les braises à peine en train de refroidir. Il fut le témoin de bien trop de conflits et de séparations.
+Il chantait pour les cieux, pour les rochers tenaces, pour la mer agitée et les étoiles lointaines.
+Car il savait que quelqu'un devait soigner les maux de ce monde, que quelqu'un devait trouver une manière de communiquer avec eux.
+Si le ciel, les rochers, la mer et les étoiles pouvaient répondre, la musique pourrait résonner à travers toute chose.
+Au début, le ciel ne lui fournit aucune réponse, juste les ombres des oiseaux occultant son visage. Les rochers ne laissèrent que les gouttes d'eau ruisseler. La mer ne répondit pas, seul sa forte odeur iodée ammena le présage d'une tempête.
+Les étoiles ne lui donnèrent aucune réponse.
+Le poète savait que cela se produirait. Que pourrait bien lui raconter un ciel étoilé ?
+
+Mais le barde ne baissa pas les bras, non pas parce qu'il était habité de quelque croyance. Non, telle était simplement sa nature.
+Puis, la mer lui répondit. Un poste de garde avait été établi sur une falaise pour guetter la tempête. La religieuse qui s'y trouvait applaudit sa performance.
+Puis, les rochers lui répondit. Il essuya son visage avec un mouchoir et dit : « Votre performance n'a en effet d'égal dans tous le pays. Mais la prochaine fois que vous êtes saoul et que vous me versez du vin sur la tête, je me mettrai en colère. »
+Puis, le ciel lui répondit. Les ombres des oiseaux au-dessus de sa tête obstruaient la lumière du soleil. Le barde leva la tête et vit un magnifique dragon descendre doucement vers lui.
+
+« Je pensais que si je réussissais à émouvoir les étoiles, j'invoquerais une pluie de météore ! Ah, au fait. Ce planeur est la réponse des étoiles. Il est tombé du ciel, tout comme toi. »
+Le barde habillé de vert pointa en direction du ciel, une pomme à la main.
+« Je ne suis pas ce barde. Ou peut-être que ce planeur est tombé des cieux. Vous pouvez choisir de croire ce que bon vous semble, héhé. »
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/FR/ZhongmofanPic_FR.txt b/Resources/Readable/FR/ZhongmofanPic_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/FR/ZhongmofanPic_FR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/AmborLicense_ID.txt b/Resources/Readable/ID/AmborLicense_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ba147260
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/AmborLicense_ID.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1. Sebelum terbang, pastikan kesehatan tubuh dan kejernihan pikiran.
+
+2. Manfaatkan arus angin atau ketinggian yang cukup untuk meluncur.
+
+3. Perhatikanlah kondisi angin di setiap waktu untuk menjaga keseimbanganmu saat meluncur.
+
+4. Perhatikanlah lalu lintas di udara, dan pastikan kamu hanya meluncur sesuai dengan tanggal berlaku yang tertera di Surat Izin Meluncur milikmu.
+
+5. Jaga keseimbanganmu waktu meluncur, dan pastikan untuk melipat glider hanya pada ketinggian yang aman.
+
+6. Pastikan untuk tidak meluncur setelah mengonsumsi minuman beralkohol!
+
+
+Contoh Kasus Pelanggaran:
+
+1. Untuk membuat putrinya senang, seorang penduduk Mondstadt bernama Rudolph melompat meluncur dari lantai dua kediamannya. Mengakibatkan tulang kaki kirinya retak dan otot pinggangnya membengkak. Insiden tersebut hampir membuat Lilly kehilangan ayahnya. Rudolph mendapat surat peringatan dan Surat Izin Meluncurnya dinon-aktifkan selama satu tahun.
+
+2. Seorang turis bername Alice membuat arus angin menggunakan Anemo Slime, dan menggunakannya untuk terbang tinggi dengan cepat menggunakan wind glider. Petualang legendaris itu melakukan berbagai gerakan akrobatik di langit Mondstadt, dan mendapat tepuk tangan yang meriah dari para penonton. Jean, yang menjabat sebagai Grand Master Knights of Favonius, memanggilnya untuk diperingati, dan diberi hukuman tahanan rumah selama sepuluh hari.
+
+3. Untuk menunjukkan kehebatannya bermain lira, penyair Jose mencoba memainkan lira dan menyanyikan lagu soneta panjang yang dia baru tulis sambil meluncur menggunakan wind glider.
+Setelah sepuluh menit bernyanyi dan memainkan melodi irama yang tidak jelas dan tidak enak didengar, Jose yang memiliki 6 jari, dan yang mengaku kemampuannya tidak kalah dari Barbatos, terjatuh ke dalam kolam persembahan di hadapan separuh penduduk Mondstadt. Beruntungnya, perlindungan Barbatos masih menyertainya, lira dan wind glider rusak parah, tetapi penyair tersebut hanya menderita luka memar. Surat Izin Meluncur Jose dicabut selama lima tahun, dan diwajibkan untuk melakukan kerja bakti selama 3 bulan.
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/BarbaraBlackmail_ID.txt b/Resources/Readable/ID/BarbaraBlackmail_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f45bfb56b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/BarbaraBlackmail_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"Dear Barbara,
+
+
+Aku sudah mencuri sesuatu yang paling berharga bagimu dan menguburnya."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book100_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book100_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..71685ce4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book100_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+- Tidak Ada yang Tersisa -
+"Oh putriku, aku menaruh semua harapanku padamu! Apakah aku menciptakanmu hanya agar suatu hari kau bisa menusukku dengan tombak kerajaan?" Dengan kebangkitannya, sang Raja Dewa melayang di angkasa diiringi tepuk tangan riuh para guntur dan tarian angin, bersukacita atas kepulangannya.
+
+Tapi dia tidak lagi takut. Ini adalah saat-saat yang dia tunggu sepanjang hidupnya, dan untuk saat inilah dia diciptakan ribuan tahun yang lalu.
+Tidak – bukan itu. Kekuatan sebenarnya dari keberaniannya adalah waktu yang telah dia habiskan bersamanya.
+
+Divine Halberd pertama, Irmin, pernah menusuk Axis Mundi dan menghubungkan sembilan dunia, kini tiruannya telah tersebar di seluruh penjuru langit.
+
+Khawatir akan kekacauan yang terjadi setelah kematiannya, Raja Dewa membuat satu Divine Halberd terakhir dan menamainya Prinzessin der Verurteilung. Pada saat itu, benda tersebut——bukan, wanita tersebut—— akhirnya dapat menampakkan wujud aslinya.
+
+...
+
+(Pesan dari editor muncul di bagian akhir)
+
+"Legenda Tombak Dewa" adalah karya pertama yang berhasil dibuat oleh Yae Publishing House di Inazuma dalam memasukkan elemen budaya Liyue dalam salah satu novel mereka. Lima volume pertama sangat sukses, menjadi sebuah fenomena budaya di kalangan Inazuma dan Liyue. Secara komersial, fakta bahwa volume keenam ada itu sudah membuktikan kesuksesannya.
+Aku percaya bahwa akhir dari kisah yang mengagumkan di volume VI ini tidak akan mengecewakan para pembaca.
+Kuharap demikian.
+
+Walaupun akhir dari cerita itu seperti sebuah cerita yang lain, perlu kutekankan bahwa ini bukan karena kami memaksa Mr. Jiu, sang pengarang, untuk membuat seri yang lain. Sebenarnya demi menyelesaikan karya tepat waktu sesuai jadwal penerbitan, Mr. Jiu akhirnya agak menyimpang dari gaya biasanya. Beliau hanya ingin menantang dirinya sendiri sebagai penulis. ♡
+
+Tentu saja, kami juga sangat mengerti perasaan para penggemar yang membaca lima volume pertama. Karenanya, kami umumkan bahwa lima volume pertama edisi spesial untuk para kolektor, "Blackwood Box Set", kini sedang dalam proses pembuatan. Untuk kalian yang tumbuh dewasa membaca "Shenxiao’s Undoing" di took buku, kini saatnya untuk membelinya untuk dirimu sendiri! Oh iya, jangan lupa untuk menantikan kisah "Prinzessin der Verurteilung".
+
+Kepala Editor, Yae Publishing House
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book101_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book101_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a65520287
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book101_ID.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+- Sinar Bulan -
+Dikatakan bahwa di kota, ada sebuah sudut kecil yang terlupakan oleh angin.
+Untuk mencapai tempat tersebut seseorang harus berdiri di depan air mancur dan menutup matanya, lalu tunggu selama tiga puluh lima detak jantung, kemudian berjalan tujuh putaran sesuai arah jarum jam memutari air mancur tersebut lalu diikuti tujuh putaran selanjutnya melawan arah jarum jam. Saat membuka mata, dia akan tiba di sebuah toko kecil…
+
+————
+
+"Permisi, ada orang di sini?"
+Veiga bertanya dengan ragu sambil melangkah melewati pintu.
+Ketika pintu di belakangnya tertutup, bel yang tergantung di pintu pun berbunyi, suaranya yang nyaring memenuhi ruangan yang remang-remang itu.
+Cahaya senja yang remang merembes lembut melalui kaca etalase yang buram. Tumpukan benda-benda aneh memenuhi setiap sudut ruangan. Veiga berjalan dengan hati-hati, takut menginjak sesuatu atau merusaknya.
+Tidak ada jawaban.
+Veiga mulai memeriksa benda-benda aneh di sekitarnya dengan lebih seksama: komponen mekanis yang tidak jelas; lira kuno yang penuh hiasan; ubin keramik rusak dengan simbol-simbol yang sulit dipahami; sepasang borgol tua, berkarat dan banyak goresan karena telah bertahun-tahun digunakan; mahkota terlupakan yang dulunya adalah milik seorang bangsawan…
+Saat dia sedang meneliti barang-barang yang sudah tidak berguna tersebut, tiba-tiba pelayan toko muncul di sebelahnya. Pelayan itu mempunyai mata seperti rubah, dengan pupil yang tipis dan panjang di tengahnya.
+"Taring itu dulunya milik sang raja serigala. Selain para dewa, mungkin benda itu adalah satu-satunya yang ingat bahwa tanah ini dulunya… setiap sudutnya dipenuhi oleh es dan salju."
+Dia berkata dengan lembut,
+"Selamat datang. Apa ada sesuatu yang menarik perhatianmu?"
+
+"Apakah kau mempunyai sesuatu yang dapat membuat seseorang menjadi...lupa?"
+"Oh, tentu saja."
+Veiga mencengkram dadanya dan bertanya lebih lanjut.
+"Untuk melupakan segalanya? Meski...seseorang yang sangat penting sekalipun?"
+Ekspresi pelayan toko bermata rubah itu berubah menjadi serius, dia mengangguk dan berkata:
+"Aku tahu, orang yang ingin kamu lupakan adalah seorang pria dengan mata sejernih cahaya rembulan. Dia telah lama menghilang, dan meninggalkan kekosongan yang dalam di hatimu. Tidak ada yang bisa mengisi kekosongan itu... segalanya, tidak peduli sebahagia apa pun itu, terasa jauh dan di luar jangkauan... sama seperti cahaya rembulan di hadapanmu."
+Veiga terdiam terpaku. Hanya bisa mengangguk perlahan.
+Pelayan toko bermata rubah tersenyum, dan entah dari mana asalnya, mengeluarkan sebotol anggur.
+"Anggur ini akan membantu melupakan penderitaanmu."
+"Pada zaman kuno di mana angin es masih menderu, leluhur kita diam-diam meramu anggur ini jauh di dalam tanah berlapis es dan salju untuk memberi mereka kekuatan bertahan hidup. Kemudian metode pembuatan anggur ini sudah lama terlupakan saat orang-orang hidup dalam keharmonisan dan kebahagiaan."
+Dia menggoyangkan botol anggur itu perlahan.
+"Tidak banyak yang tersisa. Dan melihat kamu sepertinya terhubung dengan toko kami, kuberikan gratis untukmu. Tentunya, jika memang ini yang benar-benar kamu inginkan..."
+Veiga mengambil gelas anggur dari tangan pelayan toko bermata rubah itu.
+Gelas itu dulunya pasti dihiasi dengan banyak batu permata. Namun setelah banyak yang diambil kini yang tersisa hanyalah gelas kosong yang terlihat kesepian...
+
+Saat Veiga tersadar kembali dia sudah berdiri di depan air mancur.
+"Eh? Apa yang kulakukan di sini?" Dia berpikir sambil berjalan pulang menuju rumahnya di bawah sinar rembulan. Matahari sudah lama tenggelam, dan jika dia tidak segera pulang...
+Dia sudah lupa segala hal mengenai toko aneh itu, dari jalan yang membuatnya tiba di sana sampai segala hal yang terjadi di sana.
+
+————
+
+"Dia telah pergi."
+Pelayan toko bermata rubah itu berkata, setelah pintu tertutup dan bel berhenti berdering.
+Seorang pemuda yang memiliki mata sejernih cahaya rembulan, muncul dari belakang toko.
+"Terima kasih banyak."
+"Sudah berapa kali dia datang?"
+"Enam...tidak, tujuh kali." Pemuda itu terlihat ragu untuk beberapa saat, dan kembali bertanya, "Apakah anggurnya benar-benar berhasil? Bukannya aku tidak percaya padamu, hanya saja..."
+Pelayan toko itu tersenyum misterius.
+"Siapa pun yang meminum anggur ini akan melupakan rasa sakitnya. Tapi kenangannya bersamamu bukan hal menyakitkan baginya. Anggur ini hanya akan membantunya untuk melupakan sementara rasa sakit karena kehilanganmu.
+"Kapanpun dia melihat cahaya rembulan, dia akan melihat bayanganmu, dan kenangannya akan dirimu pasti datang kembali...saat kalian bertemu di Ludi Harpastum, waktu yang kalian habiskan di bawah pohon di Windrise, pemandangan Cape Oath, saat klian berdua menyelinap keluar bersama dari perayaan musim panas, bergandengan tangan, lagu dan mantel bulu yang kamu berikan padanya...Semua itu adalah kenangan yang tidak akan pernah dia lepaskan."
+"...ada pula anggur lain di tokoku yang bisa membuat seseorang benar-benar melupakan segalanya. Jika kamu mau, apa aku harus memberikannya juga?"
+Dia tersenyum simpul dan menatap pemuda itu, seraya pemuda itu menghela napas.
+
+"Sejujurnya, mengapa kamu bersikeras ingin meninggalkannya?"
+"Ah...sebenarnya, ini penyebabnya."
+Pemuda itu merogoh saku di dadanya dan mengeluarkan sebuah benda bulat yang terbuat dari kristal. Simbol-simbol tak dikenal terlihat samar-samar bersinar di dalamnya.
+"Aku mendengar bahwa mereka yang mendapatkan benda ini suatu hari akan menghilang dari dunia ini."
+"Jika memang benar, maka lebaih baik aku segera pergi. Dia masih muda, lebih cepat dia melupakanku lebih baik."
+"Ternyata begitu." Pelayan toko itu menyeringai. "Jadi kamu juga adalah salah satu yang terpilih."
+"Tapi tahukah kamu apa yang akan terjadi pada orang yang terpilih?"
+Pemuda itu bertanya dengan semangat.
+Dia tersenyum simpul namun tidak menjawab.
+"Aku harus pergi. Sekarang aku adalah pemilik dari benda ini, sepertinya aku memang harus melakukan apa yang seharusnya aku lakukan."
+"Dan jika dia kembali, apa yang harus kulakukan?"
+"Maka...Biarkan saja dia memutuskan sendiri."
+"Benar-benar pria yang kejam."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book102_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book102_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe05e38f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book102_ID.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+- Kristal -
+Dikatakan bahwa ada sebuah sudut pelabuhan yang telah terlupakan oleh gunung bebatuan dan ombak yang berderu.
+Untuk mencapai tempat tersebut seseorang harus berdiri menghadap angin laut dan menutup mata, berjalan empat puluh sembilan langkah menjauh dari keramaian, lalu tunggu sampai suara detak jantung sendiri meredam suara di sekitar. Saat membuka mata, maka seseorang itu akan tiba di sebuah toko kecil...
+
+————
+
+"Apa ada orang di sini?" Yu'an memanggil.
+Dengan ragu dia melangkah masuk ke dalam toko. Suara bel masih terus berbunyi walau pintu sudah ditutup seraya pemuda itu tetap berjalan masuk.
+Suara debur ombak terdengar samar ke dalam toko, bagaikan sebuah kenangan. Berbagai tumpukan artefak acak memenuhi isi toko dari tempat dia berdiri sampai ke ujung toko yang sempit itu. Yu’an memandang berbagai barang di toko dengan gugup, sedikit khawatir jubahnya akan tertutup oleh debu yang mungkin saja lebih tua dari dirinya.
+Lentera kuno dari kertas yang kini telah menguning, taring raksasa dari monster yang tak diketahui, meteorit gelap, benda geometris berwarna emas kusam dibuat dari bahan yang tidak diketahui...
+Saat dia mengambil sebuah botol berisi bubuk kristal berwarna putih, dia mendengar suara di sebelahnya.
+"Itu adalah garam yang terbentuk dari air mata Archon kuno-"
+Terkejut oleh suara yang terdengar tiba-tiba bagaikan melemmpar batu di atas air yang tenang, tanpa sengaja dia menjatuhkan botol tersebut.
+Namun suara pecahan yang telah diantisipasinya tidak pernah terdengar. Pelayan toko yang mempunyai mata seperti rubah dengan garis tipis pada pupilnya, entah kapan telah menangkap botol itu dan menaruhnya di rak seperti semula.
+
+"Aku em... eh aneh sekali, aku tidak ingat siapa ya yang merekomendasikan tempat ini padaku?"
+Dia mengangguk perlahan, namun tidak berkomentar apa pun.
+"Selamat datang. Apa ada sesuatu yang menarik perhatianmu?"
+"Aku mencari sebuah hadiah...untuk gadis yang aku suka."
+"Aku telah berpikir untuk melamarnya, dan aku pikir akan lebih baik jika aku memiliki hadiah yang cocok."
+Yu'an menggigit bibir bawahnya dengan gugup seraya menatap pelayan toko itu. Dia mempunyai mata berwarna emas yang mengingatkannya dengan Cor Lapis.
+Setelah lama menatapnya, pelayan itu membalas: "Aku mengerti."
+
+Sosoknya yang ramping menghilang ke dalam toko.
+Sesaat dia kembali, membawa sebuah objek di tangannya yang bercahaya warna-warni samar. Saat diteliti lebih dekat, ternyata itu adalah sebuah kristal sepuluh sisi yang sangat indah.
+"Aku yakin kamu pernah mendengar legenda tentang kristal hati?"
+Walau pemuda itu belum pernah mendengarnya, namun dia tetap mengangguk.
+"Terbentuk dari berbagai kristal. Versi buatan manusianya juga ada, namun hanyalah berupa tiruan palsu. Kristal Terang yang sesungguhnya mampu memperlihatkan rahasia hati seseorang, karena kristal tersebut terbentuk dari kesedihan dan harapan hewan pusaka yang tak terpenuhi, yang terpendam sampai akhir hayatnya. Silakan dilihat..."
+Dia memberi isyarat kepada Yu'an yang melihat sebuah gambar samar-samar muncul dari dalam kristal.
+Puluhan ribu tahun melintas di hadapannya, bak awan-awan yang kian berubah, bintang menjadi air; air menjadi tanah; salju menjadi padang rumput yang hijau; dan sungai-sungai memotong melalui kota. Dia menyaksikan bagaimana kota-kota terbentuk bagaikan sarang semut, dan kerajaan-kerajaan tumbang seperti terbuat dari balok-balok mainan...
+
+Senja memudar. Sinar bulan melintasi lautan. Ketika Yu'an sadar, dia sudah berjalan di area dermaga pelabuhan.
+Kristal yang dia genggam erat di tangannya menjadi hangat, seolah aliran darah mengalir di dalamnya.
+"ini memang kristal hati yang luar biasa." Dia bergumam seraya mempercepat langkahnya saat berjalan di bawah rembulan. "Yang harus kulakukan adalah memberikan ini padanya...Setelah itu maka aku harus...aku pasti..."
+
+————
+
+Sebuah bel yang terikat di pintu berbunyi kencang.
+"Selamat datang. Apa ada sesuatu yang menarik perhatianmu?"
+"Aku mau menukar ini-em... aku tidak tahu apakah ini bisa disebut sebuah permata atau bukan."
+Cahaya kristal tersebut bersinar terang menyinari seluruh ruangan.
+"Ini diberikan oleh pria yang melamarku. Dia bilang jika aku melihatnya bersama maka kami akan melihat banyak hal indah bersama."
+"Tapi entah kenapa ini membuatku tak nyaman. Meskipun permata ini indah tapi mengingatnya membuatku kesal. Jadi kuharap aku bisa menjual permata ini di sini."
+"Aku mengerti. Tapi ini adalah kristal sepuluh sisi yang sangat mahal harganya. Kamu ingin menjualnya seharga berapa Mora?"
+"Sebenarnya, aku tidak butuh uang. Tapi biar kulihat...eh, ini garam? Sudah waktunya aku pergi ke Sal Terrae untuk memberi penghormatan. Jika kamu tak keberatan, aku akan mengambil garam ini sebagai ganti kristal."
+
+————
+
+Pelayan toko bermata rubah itu duduk sendiri di belakang toko, memutar kristal yang indah itu di tangannya.
+"Melaluimu, aku telah melihat banyak hal tak menyenangkan. Sifat asli dari orang itu...sungguh tak menyenangkan."
+"Tapi, dia hanyalah seorang pemuda biasa yang berharap untuk menikahi putri dari keluarga kaya dan bergengsi di industri garam, dan akan melakukan apa pun untuk mencapai tujuannya. Jika hal ini tidak terungkap, mungkin saja saat ini mereka masih menikmati hidup indah bersama walau tidak mempunyai perasaan yang sama. Karena bagaimanapun juga, kebahagiaan berasal dari pikiran, tidak ada hubungannya dengan cinta."
+Dia meneguk anggur dan tersenyum mencemooh atas pemikirannya sendiri.
+"Tapi faktanya, aku tidak bisa menoleransi orang seperti itu."
+"Di sisi lain, dia begitu mudah percaya dengan orang lain. Aku tahu bahwa saat dia melangkah keluar dari pintu itu, kita tidak akan pernah bertemu lagi. Jadi kenapa tidak aku ungkapkan sedikit kebenaran saja padanya? Sebaliknya, semakin dekat dua orang, semakin banyak pula yang dia harapkan, dan karenanya kamu harus berhati-hati. Tapi bagaimana dia bisa tahu..."
+
+"Maaf, ini semua seperti dipaksakan kepadamu. Tapi senang rasanya memiliki ini kembali." Dia menurunkan pandangannya dan melanjutkan, "Bagaimanapun juga, ini adalah hatimu yang kamu tinggalkan. Aku pasti akan menjaganya… Tapi tidakkah kamu pikir ini menarik? Sekali-sekali melihat dunia, melihat bagaimana manusia di zaman sekarang ini?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book103_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book103_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b34d960f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book103_ID.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+- Batu Safir -
+Dikatakan bahwa di kota, ada sebuah sudut kecil yang terlupakan oleh angin.
+Untuk mencapai tempat tersebut seseorang harus berdiri di tengah plaza dan menutup mata, berjalan tujuh putaran searah jarum jam mengitari plaza lalu diikuti dengan tujuh putaran melawan arah jarum jam, melangkah empat puluh langkah ke depan lalu tunggu sampai suara kicauan burung tidak lagi terdengar. Saat seseorang membuka mata, dia akan menemukan dirinya tiba di sebuah toko kecil...
+
+————
+
+Pelayan toko yang mempunyai mata seperti rubah dengan garis tipis di pupilnya, membuka pintu kaca itu dan membiarkan cahaya bulan masuk, seolah menyapu debu dari langit malam yang bertabur di meja.
+Semuanya, dari bunga-bunga antik, harpastum yang tertutup debu, dan buku-buku tua yang sudah tak terbaca akibat erosi bertahun-tahun, busur tua tanpa tali, tampak seperti ruang mewah bangsawan di masa lampau. Dilapisi cahaya perak walaupun cahayanya berasal dari langit malam yang dingin.
+
+"Hei. Bagaimana bisnis akhir-akhir ini?"
+Sebuah salam yang tak biasa terdengar dari suatu tempat di belakang toko.
+Pelayan toko itu berbalik. Seorang pelanggan yang terlihat familier duduk di lengan kursi, di sisi toko yang tidak dapat dijangkau oleh cahaya bulan.
+
+"Bisnis baik-baik saja. Tapi sepertinya aku perlu berhati-hati dengan pencuri."
+Pelayan toko membalas dengan senyum simpul.
+"Apa kau ingin mengusir pelanggan lamamu?"
+Pelanggan itu menghela napas, "Lagi pula, tidak ada benda berharga apa pun di tokomu yang dapat kubeli. Jika aku benar-benar harus memilih..."
+
+"Hm... jadi bagaimana perburuanmu?"
+"Apa maksudmu? Apa kamu kira aku di sini hanya untuk menaruh barang curianku?"
+Sang "pemburu" mendengus kesal atas tuduhan si pelayan toko. Namun si pelayan tetap tersenyum.
+"Tentu saja tidak, kamu sekalipun tidak pernah mengatakan kata "mencuri" sebelumnya."
+"Sebaliknya... semua "pindah tangan", "hadiah", "donasi", "hadiah penghargaan" dan seterusnya yang telah kamu berikan dengan murah hati selama bertahun-tahun... Pasti membuatmu menjadi pencuri paling murah hati."
+
+"Tapi sekarang aku datang bukan untuk itu. Kali ini aku datang untuk meminta sesuatu darimu... anggur itu. Anggur yang dapat membuatmu melupakan orang yang kamu rindukan."
+Dia memang seorang pencuri, kata-katanya memang tak sopan namun senyumnya penuh ketulusan.
+
+"Sangat disayangkan, sudah ada orang yang membelinya."
+Dia menatap dan entah bagaimana kini pelayan itu memegang sebotol anggur yang tadinya telah dia masukkan diam-diam ke dalam saku dadanya.
+"Setiap barang di toko ini mempunyai takdir. Barang ini telah dibeli oleh seorang pelanggan yang akan muncul di kemudian hari."
+"Sepertinya tanganmu lebih cepat dari tanganku, sungguh memalukan bagiku."
+Pencuri muda itu tersenyum pilu.
+"Baru-baru ini aku menyadari bahwa perasaan merindukan seseorang jauh lebih berat daripada membawa emas. Dalam bidang pekerjaanku selamanya aku harus melompat di antara atap dan berlari di antara balok-balok bangunan. Aku harus membuang beban-beban yang tak dibutuhkan."
+"...aku terkadang berpikir, apakah gadis bermata biru safir itu merasakan beban yang sama sepertiku?"
+
+————
+
+Tiba-tiba, pelayan toko dikejutkan oleh suara bel dari pintu.
+Pelanggan yang baru saja tiba adalah seorang penyihir bermata biru dengan perawakan yang tinggi ramping dan memegang sebuah tonggak. Tanda-tanda di wajahnya menjadi bukti dari penganiayaan bangsawan kepadanya.
+Tanpa menghiraukan berbagai barang di sekitar toko, dia langsung menghampiri meja toko bagaikan pedang yang menerjang ke jantung lawannya.
+
+"Selamat datang. Apa ada sesuatu yang menarik perhatianmu?"
+"Aku mempunyai barang yang ingin kutukarkan."
+Suaranya terdengar dingin namun rapuh, seperti sebuah es tipis saat hancur. Penyihir itu berbicara seraya meletakkan sebuah kristal biru di atas meja.
+"Seorang pencuri mencabut ini dari piala perak milik bangsawan. Dia memberikannya padaku sebagai hadiah lalu aku dihukum oleh tuanku karena ini."
+"Walaupun sudah sekian tahun berlalu. Aku pikir dengan seiring berlalunya waktu maka amarahku akan reda dan keinginanku untuk melihatnya lagi akan sirna..."
+
+"Baiklah. Kau ingin menjualnya seharga berapa Mora?"
+Penyihir itu menunjuk ke arah lemari peralatan makanan, di mana terdapat sebuah piala berak bangsawan dengan permata yang hilang.
+Pelayan toko bermata rubah itu memutar kristal di tangannya, memenuhi ruangan dengan cahaya biru menyilaukan yang memantul dari permukaannya.
+"Aku mengerti. Jika memang itu yang kamu inginkan..."
+
+Ketika seseorang menghadapi rintangan, kekhawatiran bahwa sesuatu akan berakhir tanpa hasil mulai timbul. Rasa takut pun akhirnya merasuki pikiran.
+Kematian mengikuti jejak rasa takut, seperti hawa yang dingin dan basah merasuk ke dalam sumsum tulang.
+Bagi banyak orang, hanya pada saat kematian menghampiri barulah mereka sadar bahwa kelemahan mereka berakibat fatal. Dan pada suatu waktu, akhirnya kelemahan mereka terungkap.
+
+Pelayan itu mengangkat kristal biru tersebut di bawah cahaya bulan dan menatap dengan mata rubahnya. Dia melihat dengan seksama ketika simbol dari keluarga yang berkuasa muncul, menghilang, dan muncul kembali pada permukaan kristal tersebut.
+Legenda mengatakan bahwa melihat batu permata murni pada waktu tertentu dapat mengungkapkan masa lalu, masa depan, dan bahkan sifat asli seseorang. Sama seperti legenda yang mengatakan bahwa di suatu tempat di dunia ada padang dandelion seluas lautan. Atau bahwa pernah ada tiga bulan di angkasa bernama Aria, Sonnet dan Canon, tiga saudari yang terpisahkan karena kematian oleh bencana besar. Atau juga pernah ada seorang penyihir yang bisa melihat kematian sebelum terjadi namun akhirnya meninggal karena patah hati, karena seseorang yang mencuri hatinya menunggunya nun jauh di sana, rindu ingin bertemu kembali.
+Satu hal yang dia tahu pasti bahwa walaupun dia membuang benda-benda ini, namun legenda yang melekat pada benda-benda tersebut tidak akan hilang dan akhir dari cerita-cerita tersebut tidak akan berubah.
+Karena itu, akan lebih baik baginya untuk mengabadikan legenda dan cerita itu di tokonya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book104_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book104_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4140b0236
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book104_ID.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+- Hati Batu -
+Dikatakan bahwa ada sebuah sudut pelabuhan yang telah terlupakan oleh gunung bebatuan dan ombak yang berderu.
+Untuk mencapai tempat itu seseorang harus berdiri menghadap angin laut dan memejamkan mata, berjalan empat puluh Sembilan langkah menjauh dari hiruk pikuk jalanan kota lalu tunggu sampai keheningan menenggelamkan suara di sekitar dan yang terdengar hanyalah detak jantungnya sendiri. Saat seseorang itu membuka mata, maka dia akan menemukan dirinya tiba di sebuah toko kecil…
+
+————
+
+"Apa ada orang di sini?" Pemuda yang memakai jubah jerami itu mengetuk pintu dan memanggil.
+Dia mengintip melalui kaca jendela berdebu dan melihat barang di dalam toko. Sebotol stardust berkilauan, sebilah belati patah bagai es, lukisan gulung yang telah menguning, ramuan dengan aura misterius, ubin tipis yang dilapisi dengan zat seperti gel…
+Dia memasuki toko itu dan seketika pintu di belakangnya tertutup.
+Dia berjalan dan mulai meneliti barang-barang antik yang indah di dalam toko. Barang-barang itu terlihat seperti peninggalan masa lampau. Sampai tiba-tiba suara lembut seorang wanita muncul di sebelahnya.
+"Selamat datang. Apa ada sesuatu yang menarik perhatianmu?"
+
+Terkejut, dia berbalik dan melihat pelayan toko bermata rubah yang tersenyum simpul.
+"Ah aku mencari sebuah benda yang dapat membalaskan dendam masa lalu."
+Pemuda itu berbicara dengan suara yang jernih dan bergema namun ada sedikit kekhawatiran di dalamnya.
+"Begitukah? Aku mengerti..."
+Pelayan toko bermata emas yang seperti rubah itu berkedip seraya memperhatikan pelanggan di hadapannya yang masih memakai jubah jerami basah dan mengangguk.
+Dia berjongkok dan mencari di bawah lemari. Dan saat dia berdiri kembali, dia memegang sebuah Cor Lapis yang indah di tangannya.
+
+Cor Lapis di tangannya memancarkan sinar emas yang lembut, sama seperti matanya.
+Pemuda itu mengambil dan menelitinya di bawah cahaya rembulan. Di bawah cahaya, Cor Lapis seolah mengungkapkan apa yang tersembunyi di balik cahaya emasnya yang lembut.
+Tangannya masih gemetar.
+
+"Cor Lapis adalah jiwa batu. Bahkan batu yang paling keras dan tangguh pun pada akhirnya akan menghasilkan jiwa yang jernih dan murni."
+Suara dari pelayan toko tampak seperti terdengar dari jauh, dan pemuda itu mengangguk.
+"Inilah benda yang aku inginkan."
+Pemuda itu menjawab dengan suara berat dan meletakkan sejumlah Mora dalam jumlah besar di atas meja. Lalu pergi meninggalkan toko ke dalam hujan malam.
+
+————
+
+"Itulah yang terjadi."
+Setelah pelayan toko berbicara, dia memicingkan matanya yang seperti rubah dan meneliti pelanggan di hadapannya.
+"Apa dia tidak bicara apa-apa?"
+Melihat penampilannya, pemuda ini sepertinya seorang penambang. Matanya seolah tidak bisa menyembunyikan kekhawatiran dirinya namun pelayan toko hanya menggelengkan kepalanya.
+"Dia meninggalkan sejumlah besar Mora dengan jejak darah di bungkusnya."
+Suara dari pelayan toko itu bagaikan air yang tenang namun dingin.
+
+"Inilah benda yang aku cari."
+Pemuda itu menghela napas. Sepertinya dia ingin menghindari pandangan pelayan toko bermata rubah itu.
+"Sebagai gantinya, aku akan memberimu sebuah cerita."
+Pelayan toko itu mengangguk dan mengisyaratkan kepadanya untuk melanjutkan.
+"Pemuda yang memakai jas hujan dari jerami itu... Dulu aku sering menambang bersamanya, di atas gunung. Aku ingin menjadi terkenal, sedangkan dia hanya ingin membiayai keluarganya..."
+"Pada suatu malam saat hujan kami memecahkan sebuah batu dan menemukan Cor Lapis di dalamnya. Cahaya keemasan murni yang terpancar di permukaannya sungguh lebih menakjubkan daripada semua keajaiban Jueyun Karst yang disatukan..."
+"Kami setuju untuk membagi dua hasilnya sama rata saat tiba di pelabuhan Liyue. Tapi malam itu, di bawah deru hujan yang deras...aku diam-diam membuat clifftop sebagai tempat peristirahatan terakhirnya..."
+"Aku melakukannya karena aku takut aku tidak bisa memercayainya... Aku tidak bisa memercayai janji yang selain diri kami, hanya Adeptus yang dapat mendengarnya dan mereka mungkin saja hanya imajinasi belaka."
+"Jadi... Ketakutan mengalahkanku. Aku lebih rela menumpahkan darah daripada harus mengambil risiko bepergian dengan orang asing..."
+
+"Pagi berikutnya, aku melepas tali dan menuruni tebing. Aku telah menuruni tangga keempat, kelima, dan keenam hingga menginjak sebuah batu saat tiba-tiba aku merasa getaran pada tali di tanganku… Getaran tak menyenangkan yang merasuk sampai ke sumsum tulang…"
+"Aku mengangkat kepalaku untuk melihat talinya, tapi sudah terlambat..."
+"Hal terakhir yang kulihat adalah serat tali yang terputus di ujungnya..."
+"Aku tahu itu akibat dari potongan pisau."
+
+"Jadi, kalian akhirnya berhasil melunasi utang satu sama lain."
+Pelayan toko bermata rubah itu hanya tersenyum simpul.
+"Dia mengambil Cor Lapis dan kamu mengambil banyak uang."
+Pemuda itu tidak berkata apa-apa.
+
+————
+
+Legenda mengatakan bahwa Cor Lapis adalah jiwa batu tanah dan semakin kuat kekuatan kehidupan batu itu, semakin kuat pula kekuatannya untuk memperlihatkan sifat asli seseorang.
+Banyak yang mengatakan bahwa biarpun pemiliknya telah meninggalkan dunia ini tapi Cor Lapis akan tetap membawa keinginan yang tak tercapai dan penyesalan mendalam, menunggu seseorang untuk dapat memenuhinya.
+Begitulah menurut legenda.
+Kurang lebih empat jam telah berlalu sejak dua pelanggan aneh itu meninggalkan tokonya. Dan hujan masih terus turun deras.
+Pelayan toko berdiri di jendela untuk waktu lama, mengintip jalanan gelap di luar yang terbalut kabut dan hujan.
+"Tapi... apakah dendam dan utang itu benar-benar sudah lunas? Apa mereka kini benar-benar bebas?"
+Dia seolah berbicara kepada hujan yang dia sendiri tahu tidak akan pernah bisa memberinya jawaban.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book105_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book105_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbb83ebaf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book105_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Kolam Qingxu -
+Untuk mencegah buku harianku hilang lagi, kali ini aku menandai sampul kulitnya dengan lumut jadi benar-benar terlihat menonjol di ranselku. Sempurna! Malam ini, akan kutaruh di sebelah bantal sebelum tidur. Jadi tidak mungkin akan hilang. Sejujurnya, jika aku kehilangan buku harianku sekali lagi sepertinya aku tak pantas lagi menyebut diriku sebagai petualang.
+
+Aku pergi ke barat melalui pegunungan di Mt. Tianheng dan sampai di sebuah reruntuhan yang dikenal sebagai Qingxu Pool. Pintu masuk reruntuhan terletak tepat di tengah batu raksasa yang naik dari tengah-tengah kolam dangkal. Dikelilingi tebing curam di semua sisi. Terdapat beberapa menara batu yang berbaur dengan pemandangan alam yang diciptakan oleh Geo Archon. Kabut di pagi hari mulai menghilang dan sinar matahari mulai menerangi gunung dan reruntuhan. Sepertinya cuaca hari ini cerah.
+
+Legenda mengatakan bahwa reruntuhan itu sudah ada dari sebelum Geo Archon memerintah Liyue. Seluruh Lisha terselimuti oleh air saat perang Archon terjadi, dan pada saat itu bebatuan ini tak lebih dari sekadar pulau kecil yang naik dari permukaan laut. Setelah kedamaian tercipa, wilayah Lisha sekali lagi terlihat ketika ombak sedang pasang, memperlihatkan bangunan-bangunan kuno yang dibangun oleh orang-orang terdahulu.
+
+Dulu saat di penginapan Wangshu, aku bertemu seorang peneliti dari Sumeru bernama Soraya. Dia banyak melakukan penelitian mengenai reruntuhan di Lisha, dan bisa terus berbicara tentang hal itu sepanjang hari jika dia mau. Dia berkata padaku bahwa reruntuhan itu ditinggalkan oleh dewa iblis, dan bahkan namanya sudah terhapus dari sejarah dan ingatan orang-orang. Namun akhirnya, laut memberikan jalan pada hutan dan padang sehingga dewa iblis pun terkalahkan, lalu benteng pertahanan dan kuil dari kota kuno yang dulu dibangun rakyat itu pun akhirnya hancur. Dan, demikianlah Qiangxu Pool terbentuk, reruntuhan itu akhirnya tenggelam sampai perang Archon yang panjang pun akhirnya berakhir, dan pemandangan itu muncul di saat gelombang air surut.
+
+Mungkin sisa reruntuhan ini ditinggalkan sebagai pengingat nostalgia dari era terdahulu untuk para Adeptus dan makhluk suci lainnya. Bagaimanapun juga, ini adalah tempat tenang yang untuk alasan apa pun tidak terganggu oleh perkembangan pelabuhan Liyue dan tidak tersentuh oleh operasi penambangan yang berada di Chasm. Dibiarkan begitu saja sampai hari ini. Satu-satunya gangguan yang datang sejak penambangan di Chasm dihentikan karena monster kini telah menduduki reruntuhan ini. Semoga saja mereka tidak menghancurkan apa pun.
+
+Ini sebuah teori sederhana tapi aku harus mengumpulkan lebih banyak bukti. Aku harus tetap menuju Utara dan mengunjungi reruntuhan di Lingju Pass dan Dunyu.
+
+Aku tak sengaja bertemu Eduardo lagi sebelum pergi. Sepertinya kali ini dia bepergian bersama rekannya. Dia pastinya petualang yang mempunyai jadwal sibuk. Seolah aku baru saja mengedipkan mata dan dia sudah menghilang ke dalam reruntuhan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book106_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book106_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..03d53edae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book106_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Sebuah petunjuk ditemukan di bagian utara reruntuhan Guili Plains: "Bersatu dalam ambisi yang sama, stabil dan tidak tergoyahkan."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book107_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book107_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf34bbd24
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book107_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Sebuah petunjuk ditemukan di bagian timur reruntuhan Guili Plains: "Kebijaksanaan selayaknya air, memelihara semua yang menerimanya dan itu adalah refleksi dari kebenaran."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book108_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book108_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..39c2a9a22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book108_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Sebuah petunjuk ditemukan di bagian selatan reruntuhan Guili Plains: "Memperkuat otot dan tulang, gerakan akan menjadi lentur jika saatnya tiba."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book109_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book109_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4baeebdc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book109_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Sebuah petunjuk ditemukan di bagian barat reruntuhan Guili Plains: "Kebaijkan tumbuh tinggi seperti pohon, walau tertutup bayangan namun akan terus berkembang selamanya."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book10_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book10_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c32ec5e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book10_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Di suatu tempat yang tidak diketahui, sejauh mata memandang, terlihat lautan dandelion yang tidak ada habisnya. Begitu angin bertiup, dandelion berterbangan dengan ringan. Dan aku menyadari...
+"Ternyata semua rubah yang dikejar-kejar oleh pemburu lari ke sini."
+Aku berpikir.
+"Tempat ini indah sekali."
+Tetapi waktu aku mengajari rubah kecil itu untuk berbicara bahasa manusia. Hatiku selalu terasa kosong, seperti ada angin yang berembus dalam hatiku.
+Saat melihat ke dalam matanya yang berwarna seperti batu mutiara di dalam danau. Aku tidak merasa seperti sedang berbicara dengan seekor rubah, melainkan wanita yang aku sukai dulu.
+Karena itu, waktu bersama rubah kecil itu, rasanya aku seperti memiliki anak bersama wanita yang aku sukai itu. Meskipun senang, tapi juga terasa sedih.
+Tapi begitu teringat janjinya untuk mengajari bahasa manusia kepada si rubah, asalkan dia tetap tinggal di sini.
+"Aku akan memberikan sihir rubah kepadamu."
+Mendengar janji itu, hatiku kembali penuh dengan motivasi.
+Apa aku akan bisa berubah menjadi burung, berapa tinggi aku bisa terbang? Aku juga bisa berubah jadi ikan dan berenang ke Musk Reef, aku selalu ingin ke sana.
+"Aku juga bisa berburu menggunakan sihir," aku berkata dengan semangat. "Aku tidak akan kekurangan daging lagi di dalam supku."
+Aku tidak lagi tahu, sudah berapa lama waktu berlalu di lautan dandelion yang melambai dengan tenang ini.
+Di satu sisi, karena rubah ini belajar cepat sekali! Aku tidak hanya mengajarinya bahasa manusia, tapi juga segala yang aku tahu, termasuk cara menghitung, cara menanam wortel, cara memasang kaca jendela, bahkan cara mengasah pisau.
+Dan waktu istirahat, aku banyak mengobrol dengannya.
+"Kenapa kamu ingin belajar bahasa manusia?"
+Dia menjawab dengan cepat:
+"Biar nanti, aku bisa berteman dengan manusia!"
+Aku bertanya lagi:
+"Kenapa ingin berteman dengan manusia?"
+Tatapan matanya pun langsung terjatuh ke tanah.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book110_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book110_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..11529eee7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book110_ID.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Saat kamu membaca surat ini, aku sudah memulai perjalanan latihan spiritual yang ada di dalam diriku.
+Sangat disayangkan karena aku tidak bisa meminta maaf secara langsung kepada kalian berdua, tapi kuharap kalian mau memaafkanku.
+
+Sejak Conqueror of Demons muncul dalam mimpi, aku terus terjaga sepanjang malam. Terus memikirkan bagaimana caranya untuk menunaikan "sumpah".
+
+Aku tidak hanya menipu kalian berdua, aku juga telah memanfaatkan harapan dan mimpi dari orang-orang yang percaya padaku.
+Orang-orang dalam kesulitan biasanya menjadi lemah, dan secara sembrono ingin berpegang teguh pada sesuatu yang bisa dipercaya.
+Dengan kebohonganku, aku memberi mereka harapan palsu, sementara membuat keinginan mereka yang sebenarnya semakin menjauh.
+
+Aku tahu bahwa pada dahulu kala, keinginan manusia tidak serumit sekarang.
+Sang Conqueror of Demons memikul keinginan masyarakat Liyue dan bertarung melawan iblis.
+Dengan mengenakan topengnya, dia menyembunyikan kelemahan yang disebabkan oleh keinginan manusia.
+
+Sebagai Adeptus palsu, aku adalah orang yang selalu memakai topeng.
+Adeptus sejati hanya perlu memakainya saat melawan iblis.
+Jika aku memakai topeng untuk menyembunyikan iblis yang mengotori hatiku...
+Conqueror of Demons memakai topeng untuk menyembunyikan sisi kemanusiaannya.
+Namun, dia memakai wajah raja iblis agar dia bisa menaklukkan semua iblis...
+
+Setelah aku menyadari ini semua, aku sadar akan semua keburukanku, dan aku mengerti arti sebenarnya dari menjadi seorang Adeptus.
+Aku memulai perjalanan ini melewati sungai dan lembah, memperkuat tubuh dan jiwaku, bukan karena untuk menebus dosa-dosaku. Aku melakukannya agar aku juga bisa layak dianggap sebagai orang yang percaya pada Adeptus.
+
+Aku sudah meminta seseorang untuk mengembalikan uang dari orang-orang yang kutipu. Aku masih mempunyai beberapa barang, namun aku tidak membutuhkannya dalam perjalananku jadi tolong bawa saja barang-barang tersebut.
+Tolong bawa juga Simbol Seribu Izin yang ditinggalkan oleh kakekku, aku sudah tidak layak untuk memilikinya lagi.
+Aku berharap semoga keinginanmu akan terkabul, dan semoga kita berjumpa kembali.
+Wang Ping'an, seorang pendosa
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book111_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book111_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..acf26ae8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book111_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"... Pada zaman dahulu, ketika orang-orang berkumpul dan hidup dari bertani..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book112_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book112_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e662923f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book112_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"... Turunlah seorang Dewa bernama Guizhong, dengan kebajikan bagaikan debu yang menyelimuti seluruh dunia ini hingga ribuan mil..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book113_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book113_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..790f3eb6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book113_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"... Sang Dewa memberikan empat perintah kepada para manusia..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book114_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book114_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a282b37ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book114_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"... Kemudian turunlah Dewa lain bernama Liyue yang menguasai bebatuan, dia mengumpulkan dan melindungi para manusia dengan kekuatannya..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book115_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book115_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d54b96f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book115_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"... Inilah asal mula nama Guili Assembly yang diambil dari nama kedua Dewa tersebut..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book116_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book116_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ef17183a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book116_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"... Mereka bertarung di Guili Plains, mengakibatkan seluruh langit menjadi gelap dan ribuan batu besar hancur berkeping-keping..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book117_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book117_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba03f9f48
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book117_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Empat Perintah Guizhong adalah: "Mengajari dengan kebijaksanaan, mengadili dengan kebajikan, memperkuat diri, dan mempersatukan hati. Keempat prinsip inilah yang membentuk Guili Assembly."
+"... Seseorang bisa bertahan untuk tidak meninggalkan tanah airnya. Harta karun ada di Guili, dan Empat Perintah Guizhong akan membimbing orang-orang dari generasi ke generasi bagi mereka yang ingin menemukannya, jika mereka bersedia diuji oleh Empat Perintah tersebut."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book118_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book118_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..507855fec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book118_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+— "nunu" sepertinya adalah kata sapaan sehari-hari... Frasa ini sepertinya tidak menyampaikan maksud jahat apa pun.
+
+Muhe ye!
+— Kedua kata ini seperti menunjukkan... energi semangat yang positif.
+
+Ye dada!
+— Pujian langsung yang tidak memiliki konotasi negatif.
+
+Ya yika!
+— Sepertinya sebuah istilah negatif yang menyatakan ketidaksetujuan pada seseorang.
+
+Nini zido!
+— Sepertinya ini adalah kata ancaman yang cukup serius.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book119_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book119_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5354cdcc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book119_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Puisi Hilichurl yang Mendebarkan
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book11_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book11_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1fe9e22ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book11_ID.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+"Kenapa kamu ingin belajar bahasa manusia?"
+Ada suatu kali, aku bertanya begitu kepada rubah kecil.
+Lalu dia menjawab dengan ceria:
+"Biar nanti, aku bisa berteman dengan manusia!"
+"Kenapa ingin berteman dengan manusia?"
+Bagaikan teringat kenangan yang sedih, tatapan matanya langsung terjatuh ke tanah.
+"Aku melihat seorang anak kecil di dalam hutan yang jauh."
+"Dia memakai baju abu-abu, dan tatapan matanya seperti mata serigala." Dia melanjutkan.
+"Waktu itu, aku baru saja belajar ilmu sihir, jadi aku berlari-lari di rumput dengan girang! Tapi, karena aku tidak setinggi manusia, yang kulihat, dan bau yang bisa kucium berbeda dengannya."
+"Guru, pasti sudah menduga kan? Waktu aku sadar, aku sudah tersesat."
+Dia menceritakan kenangannya, sambil terlihat sangat sedih.
+Akhirnya, dia berlari sangat jauh ke dalam hutan, dan bertemu dengan monster-monster yang ganas.
+Aku kira itulah akhir hidupku, tapi tiba-tiba anak kecil berwarna abu-abu itu melompat keluar seperti serigala, dan mengusir monster-monster itu. Dan tanpa berkata apa-apa, anak itu menghilang ke dalam hutan.
+"Kalau aku berubah menjadi manusia dan bisa bahasa manusia, aku bisa berteman dengannya!"
+Dia berkata dengan sangat riang.
+Begitu mendengarnya, aku tidak tahan bertanya:
+"Kamu tidak menganggapku teman?"
+Rubah kecil menggunakan bahasa manusia menjawab:
+"Mama bilang kamu guru, guru dan murid tidak sama, tidak teman. Tapi kamu sedih kalau aku anggap seperti ini."
+Dia memiringkan kepalanya kebingungan. Ekornya yang lembut mengepak-ngepak dandelion sambil dia terus berpikir.
+"Aku tahu!"
+Dia tiba-tiba berkata.
+"Kalau aku mengajarimu sesuatu, aku juga jadi guru!"
+"Kalau kamu guruku, dan aku gurumu, kita segera teman!"
+Meskipun bahasanya masih agak sulit dimengerti, dia berusaha keras untuk menyampaikan pikirannya, biarpun agak terbata-bata.
+"Guru, aku ajarimu, sihir yang hanya aku yang bisa!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book120_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book120_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f322645d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book120_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Puisi Hilichurl yang Elegan
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book121_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book121_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2ca195ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book121_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Di bawah sinar rembulan yang mengalir bagai air, seorang bocah menangis dan membuat harapan di hadapan mata air.
+Seorang peri dari jauh, yang tinggal di mata air yang tidak berpenghuni, diam-diam mendengarkan keinginannya yang membisu.
+
+Peri mata air tidak memiliki ingatan jangka panjang seperti kenangan atau mimpi. Mereka lahir dari esensi air, keturunan dari para malaikat yang tak memiliki rupa.
+Dan, saat peri yang penasaran muncul dari air dan mendengar tangisan hati bocah itu, dia menjadi tertarik pada makhluk hidup yang ternyata lebih muda dan lebih rapuh daripada dirinya.
+Peri yang membisu mengulurkan jari-jarinya yang tak berbentuk, sedingin embun tengah malam dan selembut berkat yang turun dari langit, dan dengan lembut membelai pipi dan dahi bocah tersebut.
+
+Terkejut karena sentuhan itu, bocah tersebut mengangkat kepalanya dan pandangan mereka bertemu.
+"Apa kamu bisa mengabulkan permintaanku?" bocah itu bertanya.
+Peri mata air terkejut dan bingung oleh pertanyaan yang tiba-tiba seperti itu. Tapi dia tidak bisa bicara, sehingga dia hanya bisa menganggukkan kepalanya.
+Merasa puas, bocah tersebut pergi.
+
+Dia tidak tahu bahwa peri mata air itu sendirian, tanpa teman atau keluarga, dan dia telah kehilangan sebagian dari kebijaksanaannya.
+Hanya ketika mata air mengalir dari celah-celah batu sampai ke kolamnya, dan ketika dia menatap gambar bulan yang retak di air yang beriak, dia perlahan-lahan mendapatkan kembali kemampuannya untuk berpikir, dan secara bertahap mulai meniru potongan-potongan kata.
+Seperti anak kecil yang penasaran, peri itu mengamati dunia di sekitarnya dengan polos dan takjub. Dia bermain gembira dengan para rubah dan tupai yang mencuri buah, dan meratapi awan gelap yang menutupi cakrawala.
+
+Dan ketika mengingat bocah laki-laki itu, ada perasaan kompleks yaang masih belum waktunya mengalir di dalam hatinya.
+Kesepian, dia tidak memiliki kekuatan atau kecerdasan apa pun dan pada akhirnya tidak dapat mewujudkan keinginan bocah tersebut.
+Tapi dia bisa berbagi, dan dia mengorbankan hidup dengan membagi beban bocah tersebut.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book122_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book122_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..63f6f0950
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book122_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Ketika dia menatap bulan yang terbelah oleh riak air, bocah itu mencurahkan isi hatinya kepada mata air.
+Dari kata-katanya, peri itu belajar banyak tentang bocah tersebut.
+Dan dari kesunyian peri tersebut, bocah itu memperkuat keyakinannya pada dirinya sendiri.
+
+Samar-samar, peri mata air memahami bahwa ada kebaikan lebih di dunia di luar cahaya bulan dan buah-buahan, dan lebih banyak lagi kegelapan daripada sekadar awan gelap yang menutupi langit malam.
+Bocah itu berbicara kepadanya tentang hutan dan pepohonan, kota-kota dan tembok-tembok, juga berbagi tentang kegembiraan, kesedihan dan ketakutannya.
+Ketika dia mendengarkannya, dia terpesona pada dunia tidak sempurna tempat dia dilahirkan ini.
+
+Di saat bocah tersebut merasa frustrasi karena ketidakberdayaannya, peri mata air akan mengusap air matanya dengan lembut dalam diam. Dari situ, dia mulai mengerti dunia di luar mata air sedikit demi sedikit.
+Air mata itu mengalir ke air, dan peri mata air memurnikan mereka, mengubahnya menjadi nektar manis yang membawakan mimpi indah kepada anak laki-laki itu. Anak laki-laki itu melupakan rasa sakit dari saat ia terjaga, dan bertemu peri mata air yang membisu dalam tidurnya.
+
+Setiap itu terjadi, peri itu juga tersenyum ketika dia tertidur di mata air yang bermandikan cahaya bulan.
+Embun segar menyuburkan impian bocah itu, dan impian bocah itu meremajakan jiwa peri yang kesepian tersebut.
+Dalam mimpi-mimpinya, peri mata air menceritakan kisahnya kepada bocah laki-laki itu tentang dunia Hydro yang jauh. Tentang tanah kelahirannya yang sebiru safir, menyanyikan tentang kerinduan akan pengasingan, dan dia menghela napas ketika mengingat perasaan berpisah dan kerinduan. Dalam mimpi-mimpi tersebut, anak laki-laki itu menjadi orang yang diam-diam mendengarkan, yang menangisi kesulitannya, dan yang bersukacita dalam kebahagiaannya.
+
+Seiring berjalannya waktu, peri mata air mendapatkan kemampuan berbicara melalui mimpi dan ingatan bocah laki-laki itu.
+Seiring berlannya waktu, mereka menjadi teman yang berbagi segalanya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book123_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book123_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..39923c67c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book123_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Ketika angin berhenti bertiup, bayangan bulan yang retak di kolam dibuat utuh, dan bocah itu akhirnya bisa mendengar suara peri tersebut untuk pertama kalinya.
+Peri adalah makhluk yang lembut, sensitif dan lebih peka daripada manusia, dan bocah laki-laki itu terpikat oleh suaranya yang lembut dan halus.
+
+Tapi justru karena peri memang terlahir lebih lembut dan sensitif daripada manusia, melalui mata remaja itu, dia melihat kerinduan yang tak terungkap dan janji yang akan dibuatnya.
+
+Dan tiba-tiba, peri itu menjadi takut.
+
+Kehidupan fana kuat namun singkat, dan bocah itu harus tumbuh dewasa, dan menjadi tua. Saat kemudaan dan kepolosan sirna bagaimana dia akan memperlakukan keturunan murni unsur-unsur itu? Ketika dia menjadi tua, akankah dia menyalahkan dirinya sendiri dan menghabiskan hidupnya dengan janji naif?
+
+Peri mata air itu murni dan baik, tetapi dia tidak mengerti cinta manusia. Dia belum pernah melihat keajaiban manusia, dan hanya duduk diam selama ribuan tahun perubahan. Karenanya, dia menjadi takut akan perpisahan.
+
+Apa yang manusia lihat sebagai keajaiban dari pengabdian, peri hanya bisa melihatnya sebagai kesenangan sesaat.
+Dan kekuatan peri sekalipun tidak bisa menghentikan laju umur dari seseorang.
+
+Peri yang lembut dan peka itu tidak tahan untuk menghadapi hari yang tak terelakkan tersebut, dan dia menghentikan kata-kata bocah itu dengan sebuah ciuman lembut.
+Tetapi bocah itu, dengan keluguannya, mengira penolakan peri itu sebagai persetujuan atas janjinya.
+
+Sejak saat itu, peri itu bersumpah bahwa suatu hari nanti dia pasti bisa meninggalkannya.
+Dan bocah itu bersumpah bahwa dia akan tetap tinggal di dalam mata air selamanya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book124_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book124_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..72078bcad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book124_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Kemudian, bocah itu tumbuh dewasa, mempunyai banyak teman dan mengalami banyak hal-hal baru.
+Sementara itu, peri mata air masih terus menyanyikan lagu untuknya, lagu yang manis dan damai yang dia nyanyikan ketika bocah itu masih muda.
+
+Sampai hari itu tiba, di mana peri itu pergi dan tidak menatap pemuda itu lagi.
+Tidak pernah lagi kata-kata mengalir keluar dari suara mata air. Dan tidak pernah lagi bulan yang retak menjadi utuh.
+Akhirnya peri mata air menyadari bahwa walaupun dia menemukan rumah tempat dia berada, dan walaupun dia sudah mengalami kebahagiaan yang singkat, dia masih tetap kesepian.
+
+Bocah itu, yang bukan lagi seorang bocah, tidak bisa menerima kepergian peri itu dan menyalahkan dirinya sendiri.
+"Mungkin dia hanyalah imajinasi anak-anak belaka."
+Dia selalu mengatakan itu pada dirinya sendiri seraya mendengarkan gemericik mata air.
+
+Tapi ciuman dingin itu nyata, seperti angin malam yang pernah membelai rambutnya.
+Tiba-tiba, dia menyadari bahwa meskipun dia telah bertemu dan berpisah dengan teman-teman barunya yang tak terhitung jumlahnya, dan meskipun dia telah bertualang dan kembali lebih dari yang dia ingat, pada akhirnya dia masih tetap kesepian.
+
+Jadi, seperti yang telah mereka lakukan bertahun-tahun yang lalu, air mata bocah itu jatuh ke atas kolam yang murni dan meresap ke dalam bayangan bulan yang retak.
+Tapi kali ini, peri mata air tidak datang seperti yang telah dijanjikan.
+Dengan teguh peri tersebut tetap membalikkan punggungnya, lebih memilih untuk menganggap dirinya sebagai mimpi masa kecil yang murni, tamu sementara yang berkeliaran di negeri asing yang jauh, daripada gagal memenuhi janji orang yang dicintai dengan kehidupannya yang hampir abadi.
+
+Legenda mengatakan kapan pun hujan turun, tetesan air hujan yang jatuh ke dalam kolam akan tercampur bersama dengan air mata peri mata air.
+Sampai hari kematiannya, bocah itu dengan sepenuh hati percaya pada takhayul yang tak terbukti ini.
+Tapi sayangnya, peri mata air yang melarikan diri dari perasaannya sendiri tidak pernah bisa memercayai dirinya sendiri.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book125_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book125_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6e42e526
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book125_ID.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+Kucing
+Kucing oranye, kucing putih. Semua kucing suka menggaruk kepala mereka.
+Dari kedua mata mereka yang berbinar, para hamapun tidak bisa berlari!
+
+Manajer Xiao
+Pengawas di galangan kapal tertidur lelap, begitu nyenyaknya sampai mendengkur,
+Dari jauh terdengar seperti raungan perut Lord Geo, namun saat didekati terdengar seperti raungan boar liar.
+
+Memandang Lautan
+Saat aku memandang lautan, birunya memikat hatiku.
+Sebuah perahu besar dengan banyak dayung, terlihat seperti deretan udang besar.
+
+Memandang Lautan Lagi
+Hari demi hari, aku terus menatap sampai mata ini lelah, dan hati terasa sakit.
+Tahun demi tahun, aku terus menulis puisi, dan jarang pula ada yang menikmatinya.
+Dari waktu ke waktu, kapal akan berlayar seperti ikan besar yang pergi menuju laut.
+Cepat atau lambat, gelombang akan berbalik dan menenggelamkan orang-orang yang buta akan sastra.
+
+Jalanan Malam
+Lampu jalanan malam yang terang seperti bintang, menerangi jajanan kecil di pinggir jalan.
+Malangnya Changchang kecil yang menangis, menarik perhatian semua orang.
+
+Mt. Tianheng
+Mt. Tianheng bagaikan dinding besar, tersembunyi di balik Liyue.
+Menahan monster, menahan bandit, sungguh tembok yang besar dan kuat!
+
+Musim Semi di Pelabuhan
+Bunga-bunga yang bermekaran di Liyue, saat musim semi tiba.
+Tidak tahu apakah itu bunga, atau sutra, ah tapi sepertinya itu bunga.
+
+Nyanyian Chop Suey
+Zhongyuan Chop Suey ini sungguh asin, aku tidak bisa mencicipinya lagi.
+"Mengapa ini begitu asin?" aku segera bertanya di tempat.
+Su Er'niang menjawab dengan marah, "jangan makan kalau memang tidak suka!"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book126_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book126_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book126_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book127_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book127_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7bfa3433
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book127_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book128_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book128_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7419b9edc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book128_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha.
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book129_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book129_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..49a175b18
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book129_ID.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+Buku Panduan Knight ini adalah salah satu pedoman bersama Knights of Favonius. Para anggotanya harus benar-benar paham isinya dan mampu untuk menerapkannya dalam kehidupan sehari-hari untuk melayani rakyat Mondstadt.
+
+Sebagai salah satu anggota Knights of Favonius, harus menjunjung tinggi 3 moral tertinggi, yaitu: rendah hati, jujur, dan disiplin. Tiga moral ini adalah landasan kebebasan di Mondstadt. Tidak ada kebebasan tanpa tanggung jawab.
+
+Kesadaran akan moral ini tampak dalam keselarasan tutur kata dan perilaku dari Knights of Favonius. Karena itu, standar dan pedoman yang terdapat di dalam Buku Panduan Knight tersebut sangatlah lengkap.
+
+1.
+Sebagai seorang Knights of Favonius, haruslah terus berjaga-jaga dan tidak boleh menganggap enteng semua hal. Harus berinisiatif mengulurkan bantuan saat ada rakyat yang memerlukan bantuan. Itulah tugas utama dari seorang Knights of Favonius.
+
+2.
+Saat bertemu dengan pedagang yang datang dari jauh, harus bersikap hormat dan sopan. Dilarang untuk berprasangka buruk apalagi menganggapnya sebagai musuh, meskipun orang itu terlihat mencurigakan.
+
+Contoh kalimat yang dianjurkan:
+"Selamat datang di Mondstadt, Pengembara yang aneh dan terhormat! Tolong tunjukkan identitas dan tujuanmu, Knights of Favonius akan mendampingi perjalananmu supaya aman."
+*Harap diingat: Harus menggunaan sapaan yang sopan.
+
+Contoh kalimat yang dilarang:
+1. "Hei, berhenti! Tunjukkan identitasmu hei kamu orang aneh / orang licik / orang kampung / orang enggak jelas!"
+2. "Selamat datang di Kota Angin dan Kota Romansa, wahai pengembara/pengelana/badai yang sedang berkembang."
+*Harap ingat: Jangan berbicara tidak sopan dan juga memakai istilah-istilah tidak lazim yang memungkinkan pengembara merasa aneh dan bingung.
+
+3.
+Jangan menunjukkan sikap malas dan ogah-ogahan di hadapan rakyat dan pengembara. Seorang Knight sejati selalu siap sedia untuk mempersembahkan bantuannya untuk orang banyak. Karena itu, sikap siap siaga haruslah tetap terjaga sekalipun dalam waktu istirahat maupun santai. Selain itu, harus cepat tanggap kapan pun diperlukan.
+
+Contoh kalimat yang dianjurkan:
+1. (Saat istirahat) "Saya bertanggung jawab menjamin keamanan setiap sudut Kota Mondstadt setiap waktu."
+2. (Saat sedang santai dan mengobrol) "Sebagai seorang Knight, adalah sebuah keharusan bagi saya untuk memahami kebutuhan sehari-hari semua orang."
+*Ingatlah: Jangan bermalas-malasan, walaupun sedang tidak ada pekerjaan sama sekali.
+
+Contoh kalimat yang dilarang:
+1. (Saat sedang bertugas) "Seandainya saja ada apple cider yang tidak terbatas..., *ugh*!"
+2. (Saat istirahat) "Noelle!"
+* Ingat: Grand Master telah menginstruksikan Noelle untuk mencatat dan melaporkan setiap Knight malas yang belum menuntaskan tugas pekerjaannya. Pelanggaran semacam itu akan diganjar dengan pengurangan hari libur dan potongan tunjangan. Tolong camkan konsekuensi yang akan didapatkan jika masih malas-malasan.
+
+4.
+Meskipun Mondstadt adalah kota yang mahsyur akan anggurnya, namun sebagai seorang Knight tetap harus bermawas diri. Dilarang mabuk karena minum anggur di saat menjalankan tugas, selain itu pun dilarang untuk membujuk orang yang belum cukup umur untuk minum anggur.
+*Perhatian: Knight yang belum dewasa tidak diperbolehkan untuk minum anggur. Mereka harus ditemani oleh rekan yang sudah dewasa ketika berada di tempat-tempat seperti Tavern.
+
+5.
+(Baru-baru ini ditambahkan) Karena kegiatan Fatui di dalam kota menjadi lebih sering akhir-akhir ini, maka anggota Knight tidak boleh mengungkapkan informasi tentang patroli dan kegiatannya kepada orang lain di saat mereka sedang tidak bertugas.
+
+6.
+Saat terjadi musibah yang tidak terduga, seorang Knight harus bisa memimpin dan memberikan teladan untuk melindungi orang-orang dan aset berharganya dari bahaya. Saat menjawab pertanyaan orang, mereka juga harus tetap tenang. Di samping itu, mereka harus mengingatkan orang lain untuk bisa melindungi dirinya sendiri.
+
+Contoh kalimat yang dianjurkan:
+1. "Jangan panik, Knights of Favonius akan melindungi Mondstadt dengan sekuat tenaga!"
+2. "Jangan panik saat menghadapi bahaya, segera tiarap dan lindungi kepala dengan kedua tangan kalian, kemudian ikuti arahan Knights of Favonius secepatnya untuk pergi ke tempat yang aman.
+3. (Baru-baru ini ditambahkan) "Jangan khawatir, meskipun Grand Master Varka sedang tidak ada di Mondstadt saat ini, Knights of Favonius tetap bisa menyelesaikan krisis ini dengan cepat dan baik.
+*Ingatlah: Pasal 3 hanya dapat digunakan ketika Grand Master tidak di tempat.
+
+Contoh kalimat yang dilarang:
+1. "Ini belum pernah terjadi..."
+2. "Musibah sebesar ini pun akan terasa sangat berat bahkan untuk seorang Knight..."
+*Ingatlah: Sekalipun situasinya benar-benar di luar dugaan, cobalah untuk tidak menunjukkan ekspresi keheranan di depan orang-orang yang dapat menimbulkan keraguan mereka akan kredibilitas Knights of Favonius.
+
+7.
+Saat bertemu dengan pedagang yang datang dari jauh, haruslah mengambil inisiatif untuk memperkenalkan lokasi layanan dan tempat wisata terkenal di Mondstadt dengan ramah, dan berikan bantuan sesuai dengan yang pedagang butuhkan.
+
+Contoh kalimat yang dianjurkan:
+1. "Kalau Anda baru pertama kali ke sini, kusarankan Anda untuk berkunjung ke Katedral Mondstadt."
+2. "Saat Anda merasa lelah, coba saja pergi ke Angel's Share untuk mencicipi anggur Mondstadt yang terkenal."
+
+8.
+Harus ingat untuk selalu rendah hati dan tulus kepada rekan-rekan serta mitra. Persaudaraan dan persatuan anggota Knight adalah fondasi paling kokoh dari Knights of Favonius.
+
+Contoh kalimat yang dianjurkan:
+"Hebat sekali, pertarungan barusan sungguh sangat menakjubkan!"
+*Ingatlah: Ucapan jangan terlalu berlebihan, yang penting bisa menunjukkan rasa hormat dan keramahan.
+
+9.
+Sebagai pelindung Kota Mondstadt dan perisai kuat Archon Anemo, para anggota Knights of Favonius harus menjadikan dirinya sendiri sebagai teladan dan tidak boleh melanggar peraturan Kota Mondstadt. Jika melakukan tindakan yang menyebabkan kerusakan properti publik atau properti warga saat sedang tidak bertugas, kerugian tersebut akan dibebankan secara setimpal dari gaji dan bonus. Bagi Knight yang belum dewasa dan belum mendapatkan gaji secara formal, hukumannya akan digantikan dengan hukuman kurungan selama waktu tertentu.
+*Catatan: Seluruh jenis ikan yang terdapat di seluruh wilayah perairan Mondstadt adalah properti publik. Dilarang melakukan tindakan yang dapat menyebabkan kerusakan dengan alasan apa pun!
+
+10.
+Knights of Favonius harus tetap waspada setiap saat dan berhati-hati terhadap orang asing. Meskipun orang asing itu tidak ada maksud buruk, Knights of Favonius harus tetap menjelaskan aturan dan kebiasaan Kota Mondstadt dengan ramah sekaligus tegas kepada pengunjung itu.
+*(Baru-baru ini ditambahkan) Ingat: Harus meningkatkan kewaspadaan terhadap diplomat asing yang berperilaku mencurigakan.
+
+11.
+Anggota Knights of Favonius juga harus memperhatikan kondisi di udara dengan cermat untuk mencegah kecelakaan wind glider. Knights of Favonius harus memeriksa apakah peluncur memiliki Surat Izin Meluncur yang lengkap. Jika ditemukan peluncur yang melanggar peraturan meluncur di kota Mondstadt, aksi peluncur tersebut harus segera dihentikan dan harus diawasi dalam pengawasan ketat.
+*Bahkan jika anggota Knight melanggar aturan pada saat tidak bertugas pun, Surat Izin Meluncur bisa dicabut bilamana diperlukan.
+
+
+Lampiran: Daftar Referensi Istilah Anggota Knight
+
+1. Moral Knight
+Tiga moral terpenting dari Knights of Favonius adalah rendah hati, integritas, dan disiplin diri. Ketiganya saling melengkapi dan menjadi satu keutuhan. Anggota Knight haruslah terus mengingatnya.
+
+2. Ucapan Sopan Santun
+Knights Of Favonius adalah pelayan publik warga Mondstadt yang bebas dan pelayan tamu asing. Karena itu, ketika berurusan dengan rakyat jelata, mereka harus terlebih dahulu bersikap hormat dan sopan. Pelatihan tentang adat istiadat adalah salah satu keterampilan yang diperlukan untuk Knight.
+
+3. Tugas dan Tanggung Jawab
+Tanggung jawab Knights of Favonius adalah melayani rakyat Mondstadt dan menjaga kebebasan mereka. Dalam kata-kata dan perbuatan sehari-hari, anggota resmi Knights of Favonius tidak boleh bercanda tentang tanggung jawab dan kehormatan, agar tidak menodai martabat Knight.
+
+4. Archon Anemo
+(Baru-baru ini ditambahkan) Archon Anemo, Barbatos adalah Dewa angin dan lagu. Ia adalah Dewa pelindung kebebasan sekaligus kepercayaan utama orang-orang di Mondstadt. Para Knight bersama-sama berusaha untuk mewujudkan kehendaknya, serta siap sedia bertempur bilamana kebebasan itu terancam.
+*Karena beberapa anggota Knights of Favonius dan gereja tidak memiliki iman yang sungguh-sungguh kepada Archon Anemo, maka istilah tersebut perlu ditambahkan.
+
+5. Fatui
+Seorang diplomat dan agen khusus dari Snezhnaya yang ditempatkan secara lokal, memiliki kuasa diplomatik. Bertindak secara misterius dan berbahaya, tujuannya gelap dan tidak jelas.
+*Harus sangat berhati-hati dan laporkan sesegera mungkin ke markas Knights of Favonius jika terdapat tindakan yang mencurigakan. Jaga keselamatan diri sendiri.
+
+6. Abyss Order
+Musuh kuno dan misterius yang asal usul dan motivasinya tidak diketahui. Sesekali beraktivitas di sekitaran Mondstadt.
+*Musuh ini sangat berbahaya. Kalau menemukan keberadaan mereka, segera laporkan lokasi dan pergerakan mereka ke markas Knights of Favonius. Jaga keselamatan diri sendiri.
+
+7. Stormterror's Lair
+(Baru-baru ini ditambahkan) Reruntuhan kota kuno di barat laut Mondstadt. Konon katanya merupakan ibu kota di mana seorang tiran memerintah dari menara, tetapi akhir-akhir ini lokasi itu diduduki oleh Dvalin untuk dijadikan sebagai tempat perlindungan sementara. Karena itu, baru-baru ini situs tersebut dinamakan "Stormterror's Lair".
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book12_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book12_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4de922de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book12_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"Guru, aku ajarimu, sihir yang hanya aku yang bisa!"
+Meskipun bahasa manusianya belum lancar, dia berusaha sebaik mungkin menyampaikan pikirannya.
+Dia memetik setangkai dandelion kecil.
+"Dandelion, dandelion, terbanglah sejauh angin membawamu."
+Rubah kecil mengulang-ulang nyanyian kecilnya.
+Dia meniup bunga dandelion dan menerbangkan benih-benih. Lalu dia berkata dengan serius.
+"Dengan begitu, harapanmu akan terbawa angin dan sampai di telinga Archon Anemo."
+Seketika itu, angin berembus kencang dan menerbangkan banyak sekali benih dandelion.
+"Lihat! Archon Anemo menjawab doaku!"
+Dia berkata dengan sangat gembira.
+"Doa apa yang kamu ucapkan?"
+"Tentu saja, untuk bisa menjadi teman dengan guruku!"
+Rubah kecil menundukkan kepalanya dengan tiba-tiba.
+"Pasti tidak mudah. Mulut kami berbeda dengan mulut manusia, jadi aku harus berterima kasih atas kerja kerasmu."
+Rubah itu berdiri di samping kami sebelum kami menyadarinya. Bola matanya seperti danau tanpa dasar, dan rubah kecil bersembunyi di dalam semak-semak dandelion dari tatapan mata itu.
+"Kapan dia menguasai bahasa manusia..."
+Aku berpikir.
+"Kapan dia menguasai bahasa manusia..."
+Dia perlahan berkata.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book130_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book130_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e44855c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book130_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+- Air pasang -
+Ketika terang bulan menghiasi langit malam, lagu-lagu riang dinyanyikan.
+
+Dulu di Pelabuhan Liyue pernah ada seseorang yang mengemudikan kapal besar untuk memburu monster laut, orang-orang memanggilnya "kapten."
+Para kru kapal menghias badan kapal dengan motif tulang belulang monster laut tersebut untuk menunjukkan bahwa mereka sama sekali tidak takut terhadapnya. Namun jarang terdapat lirik lagu yang berhubungan dengan pemburuan monster laut tersebut dalam melodi lagu yang mereka nyanyikan. Ini bukan berarti mereka tidak suka pergi berburu dan menjadi terkenal atau menjadi bangga karenanya, namun itu karena di masa ketika laut masih belum tenang, lirik lagu yang mengandung kata-kata darah dianggap bisa mendatangkan ketidakberuntungan.
+
+Ada seorang kapten dengan sebuah pedang besar di tangan. Dia bisa menjelajah lautan nan luas dengan bebasnya, tempat di mana para monster buas dan ombak raksasa menjadi ancaman yang paling berbahaya untuknya. Dunia gelap di bawah lautan adalah tempat perburuan yang tak berujung baginya. Monster laut yang berhasil dia gantung di sisi kapalnya adalah perlambang keberhasilannya dalam melakukan perburuannya.
+
+Namun, kapten yang menerjang ombak sepertinya tidak pernah memahami suka duka orang-orang biasa. Hari-harinya hanya diisi oleh pencarian dan perburuan yang panjang, siang malamnya hanya ditemani oleh angin laut yang dinginnya menusuk ke tulang dan nyanyian paus yang kesepian. Para kru kapal lebih cenderung merasa takut kepadanya daripada mencintainya. Mereka sangat khawatir tentang apa yang tidak disukai oleh sang kapten. Di laut yang mengamuk, kapal selalu bergerak maju dengan cepat tanpa pamrih.
+
+Hanya seorang gadis muda yang selalu duduk di haluan kapal yang tinggi tersebut yang bisa sedikit melembutkan tatapan sang kapten. Gadis yang sangat menyukai suara ombak itu adalah pilot bagi sang kapten. Mereka menyanyikan lagu paus bersama-sama seraya mengemudikan kapal besar itu menebas angin dan ombak lalu masuk menuju ke area tempat monster laut itu berada.
+
+Gadis itu menyanyikan lagu sebagai persembahan untuk setiap angin dan ombak yang terdapat di laut tersebut.
+
+"Dengarkan paus itu seperti sedang murung, dengarkan juga ombak yang menderu.
+"Ketika arus dan angin searah, berlayarlah ke laut yang jauh.
+"Hormat kupersembahkan kepada Dewa yang sudah meninggal lebih dulu, dan untuk tuan lamaku,
+"Tolong lindungi aku dalam mengarungi lautan ini,
+"Bimbing setiap jiwa untuk pergi dan pulang dengan selamat."
+
+Setelah nyanyian itu selesai dinyanyikan, sang kapten dengan gembira menginstruksikan timnya untuk siap berlayar. Kapal besar itu perlahan-lahan meninggalkan pelabuhan dan pergi menuju cahaya redup kala fajar menyingsing.
+
+Beginilah cerita sang kapten diawali setiap harinya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book131_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book131_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..55d5526ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book131_ID.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+- Ombak Ganas -
+"Berjalanlah bersamaku ke dalam jurang badai, dengarkan sunyinya lautan.
+"Ketika arus dan angin searah, berlayar menuju ombak besar itu.
+"Aku mendengar sang pemilik sedang memberkati ahli warisnya:
+"Tolong biarkan mereka pergi dengan selamat melewati amukan liar angin ribut dan angin puyuh,
+"Biarkan sarang monster laut diguncang oleh tombak para prajurit."
+
+Dalam badai yang mengguncang langit dan lautan, nyanyian perahu abadi masih berkumandang. Suara gadis itu selaras dengan ombak yang bergejolak, membimbing para kru untuk menghindari arus yang berbahaya dan bergegas ke tempat di mana monster laut nan buas mengamuk dalam badai.
+
+Setelah melewati pusaran air laut, sambaran petir beserta embusan angin yang kencang, kapal besar tersebut akhirnya memasuki perairan tempat tinggal monster laut raksasa. Dalam petir yang menyambar, kapten kapal mengangkat tinggi pedangnya tanpa gentar sedikit pun.
+
+Para kru kapal mengikuti arah pandangan kapten dan baru menyadari ada bayangan gelap di tengah gulungan awan hitam. Bayangan itu adalah bayangan tubuh makhluk raksasa itu... Dibandingkan dengan sosok tubuh di balik ombak itu, ukuran patung monster yang bertengger di kapal seperti anak kecil.
+
+Mengikuti perintah sang kapten, kapal itu bergerak menghadap tubuh raksasa tersebut, seolah-olah ingin menantang dan melampiaskan semua ketakutan yang ada. Crossbow raksasa dari sisi kapal melesat satu demi satu, peluru meriam dari batu dan tombak harpun besi pun meluncur dan menorehkan luka di tubuh monster laut raksasa tersebut.
+
+Monster tersebut meraung kesakitan dan tak hentinya meronta-ronta, hingga ombak-ombak di sekitar sana berubah warna menjadi merah darah. Monster tersebut menampar keras lambung kapal hingga hampir terbalik. Karena gelombak ombak yang besar, kapal tidak bisa bergerak dan terperangkap di sana. Para kru kapal di geladak basah kuyup karena semburan air laut yang bau amis. Mereka mulai mengutuk marah para Dewa yang mengendalikan semua elemen. Mereka kemudian melempari batu dan tombak tajam namun tidak ada satu pun yang mengenai tubuh monster raksasa tersebut.
+
+Kapten kapal tidak takut melawan nasib, gadis muda yang berdiri di haluan kapal juga membalas gemuruh monster laut dengan suara nyanyian. Kapal besar mengitari monster buas raksasa tersebut, berputar di sepanjang arus yang bergejolak tanpa henti. Sembari bertahan dari serangan gigi tajam dan cakar beracun monster, kapal itu terus melampiaskan ketakutan dan kemarahannya dengan menyerang menggunakan Guizhong Ballista, garpu tembak, dan batu-batu besar.
+
+Monster yang sekujur tubuhnya penuh dengan luka berusaha mengayunkan cakar dengan kekuatan terakhirnya. Kondisi kapal besar sang kapten sudah tidak bisa diungkapkan dengan kata-kata. Hampir setengah dari tiang kapal patah, dan setengah dari ballista juga sudah terpisah menjadi dua bagian. Setengah dari kru kapal sudah menjadi santapan malam sang monster, dan bahkan pedang besar yang dibangga-banggakan kapten sudah patah menjadi dua. Sejak awal kekalahan ini memang sudah diprediksikan. Mereka ibaratnya seperti anak kecil yang menantang melawan raksasa.
+
+Monster laut seakan-akan tahu kalau musuhnya sudah tidak berkutik, muncul kembali ke permukaan laut dan membuka mulutnya yang penuh dengan gigi tajam, berniat menelan kapal besar itu bulat-bulat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book132_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book132_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b43a9d1a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book132_ID.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+- Air Surut -
+Saat rembulan tertutup oleh awan, nyanyian di kapal belum berhenti juga.
+
+Badai berangsur-angsur mereda, kapal yang sudah luluh lantak juga pelan-pelan tenggelam ke dasar laut.
+Mulut spiral monster tersebut terbuka lebar dan dari rongga tubuhnya terdengar suara erangan bergemuruh seperti petir. Monster itu membuka matanya yang sekeras batu karang lebar-lebar, dengan sombong dan puas melihat musuhnya sang kapten yang terkulai lemah hampir sekarat.
+
+Kapten melihat ada kesempatan bagus untuk membalikkan keadaan. Dari dua matanya yang menyipit, monster itu melihat kegelapan yang lebih hitam dari dasar laut.
+Kilatan petir terakhir dalam badai menerangi langit sekejap, dan haluan kapal raksasa itu terbelah dua di antara gigi spiral monster raksasa, lalu pecah berkeping-keping. Bahkan suara hancurnya kapal itu tenggelam oleh suara ombak.
+
+Kemudian, suasana saat itu kembali gelap——sampai suara gemuruh kemarahan dari balik permukaan laut kembali terdengar.
+
+Kapten menusuk mata monster itu dengan pedang yang sudah patah, menghujamnya berkali-kali hingga darah beracun bercipratan membasahi sekujur tubuhnya. Pedang patah itu pun sampai hancur di dalam mata monster raksasa itu.
+Sang kapten sudah diserang cakar tajam ribuan kali, namun dia tetap bertahan dengan tinju, gigi dan kukunya. Sampai saat dia merobek cakar tajam itu dan menghancurkannya menjadi serpihan——
+
+Tiba-tiba terdengar nyanyian dari dalam kapal yang mengikuti arus angin laut. Monster laut itu mulai memerlahankan gerakannya.
+
+"Bernyanyilah bersamaku, lagu ini akan menjadi lagu perpisahan kita."
+"Saat arah angin laut sudah sesuai, aku akan berpisah dengannya."
+"Aku sudah mendengar panggilan Tuanku. Kampung halamanku sedang menantiku kembali."
+"Kenanglah aku dan Tuanku dengan menyanyikan lagu ini."
+"Suatu hari nanti kamu akan menemukanku tertidur di dasar laut..."
+"Namun mungkin saat itu kamu juga sudah ditelan oleh pusaran gelap yang terdalam."
+
+Tentakel raksasa menjulang tinggi ke atas dengan gadis muda yang terbaring di dalamnya. Biarpun cakar tajam melukai kulitnya, dan biarpun tentakel raksasa mengikat erat tangannya, gaunnya tetap berkibar mengikuti arus angin dan gadis itu tetap melanjutkan nyanyian perpisahannya untuk kapten.
+
+Tak lama kemudian, gadis itu ditenggelamkan monster itu dengan lembut ke dalam dasar laut yang gelap.
+
+Di era di mana samudra masih sering mengamuk karena bencana alam, para pengelana tidak pernah berumur panjang.
+Saat bangun dan sadar di kapal pedagang asing, kapten itu sudah kehilangan kapal dan seluruh anak buahnya. Yang tertinggal hanyalah luka di sekujur tubuh dan lagu perpisahan yang selalu mendengung di kepalanya...
+
+"Tunggu sampai arus angin sudah membaik, aku akan kembali berlayar dan membalas dendam untuk kamu yang mencintai suara ombak..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book133_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book133_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..636a8697e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book133_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Seperti yang kita semua tahu, Lawrence adalah bangsawan yang terkenal kejam.
+Para bangsawan memang tidak bisa berbuat baik dan pekerjaannya hanyalah berbuat onar dan menekan rakyat jelata. Mereka terus hidup mewah dan bergelimangan harta.
+Mereka berpolitik kotor, hidup penuh perzinahan, menindas rakyat jelata dan melakukan segala hal dengan cara licik. Jumlah kejahatan mereka tak terhitung.
+Orang-orang sangat tidak puas dengan keserakahan para bangsawan, tetapi mereka hanya berani mengumpat dan tidak berani mengutarakan isi hati mereka.
+
+Dietrich adalah tuan muda dari keluarga bangsawan.
+Tetapi karena dia masih terlalu muda, dia tidak melakukan sesuatu yang keji, dan bahkan keahlian pedangnya dapat dianggap sebagai yang terbaik di antara para bangsawan.
+Keburukan satu-satunya adalah dia memiliki temperamen yang buruk dan merasa bahwa dia adalah pusat alam semesta. Semuanya harus berputar mengelilinginya. Sifat buruk ini adalah sifat umum yang dimiliki para bangsawan, dan sebenarnya bukan masalah besar.
+Tapi marga keluarganya——Lawrence mentakdirkan dia harus dimasukkan ke jajaran daftar para bajingan.
+
+Dan sekarang, tuan muda satu ini memutuskan untuk melakukan tindakan bajingan yang pertama dalam hidupnya.
+Awalnya dia bolos kelas teori dasar elemental yang diajarkan Grand Magister lalu berniat bermain keluar kota. Namun saat melewati jalanan di area rakyat jelata, dia melihat seorang gadis berambut pirang dan bermata biru.
+Rasa yang meluap muncul di hati Dietrich sulit diungkapkan dengan kata-kata. Detak jantungnya berderu kencang, sulit dikendalikan. Hal ini tidak pernah dialaminya sebelumnya.
+"Mungkin ini perasaan yang dialami ibunda terhadap kucing kesayangannya."
+Dietrich berpikir sejenak kemudian tidak tahan untuk tidak melangkah ke arah gadis itu.
+
+Sayangnya gadis jelata ini tidak tertarik padanya. Bahkan setelah tuan muda tersebut menjelaskan identitasnya pun, gadis itu tidak mengubah ekspresi sama sekali.
+Jadi dia pun memutuskan untuk menculik gadis yang tidak tahu diri ini pada malam hari.
+
+"Setelah kutangkap, aku akan mengurungnya di dalam kurungan, sama seperti apa yang dilakukan ibunda kepada kucingnya yang nakal."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book134_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book134_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebfe63789
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book134_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Gadis sipil itu datang ke kota pada sore hari yang cerah. Rambut keemasannya yang terang seperti matahari musim semi yang hangat. Matanya yang biru muda bersinar seperti permukaan air yang berkilau di sore hari. Sulit membayangkan bagaimana seorang gadis muda bisa datang ke kota sendirian. Dia harus melewati pinggiran kota terlebih dahulu, tempat monster-monster berkeliaran.
+
+"Menganggapnya sebagai tersangka adalah penghinaan terhadap kecantikannya!"
+Seorang prajurit penjaga yang mabuk terkulai di Tavern berteriak nyaring mengalahkan suara kerumunan orang. Penghasilannya hari ini cukup banyak, cukup untuk dia habiskan dengan anggur sampai matahari kembali terbit.
+"Kamu hanya dibutakan oleh kecantikan dia!"
+Sosok yang berdiri di sampingnya menguak masalahnya tanpa perasaan.
+"Bukan! Memangnya aku pencinta wanita? Mataku hanya bisa dibutakan oleh ini!"
+Prajurit tersebut mengatakannya sambil menggoncang-goncangkan kantong uang.
+"Bagus, saudaraku! Kalau begitu kamu traktir aku hari ini!"
+"Siapa takut?! Kamu pasti mabuk lebih dulu dari aku!"
+...
+
+Kemudian pelajar yang menyebut dirinya sebagai Nottie pun menetap di kota dengan lancar.
+Suara Nottie sangat lembut dan menenangkan. Entah sejak kapan mulai muncul desas-desus yang mengatakan, asalkan bisa berbicara dengan Nottie, malam harinya akan bisa tidur nyenyak.
+Selain itu, gadis pendatang baru itu tampaknya tidak membawa perubahan apa pun pada kehidupan di kota ini. Yang harus dihadapi penduduk kota setiap hari, bukan hanya bagaimana melangsungkan kehidupan, melainkan harus menghadapi penindasan terus-menerus dari para bangsawan.
+
+"Duh, kukira ini hal yang mudah. Tak disangka malah jadi begini..."
+Di dalam ruangan bercahaya remang, Nottie memiringkan kepalanya sambil menyangga dagu. Gadis itu duduk di tepi meja dan jari-jari tangannya terjalin erat. Dia menggumamkan sesuatu yang kedengarannya seperti mantra sihir.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book135_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book135_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f34bc19d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book135_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Malam hari pun tiba.
+Dari kejauhan terdengar suara lolongan hewan liar, sepertinya suara serigala.
+Nottie duduk di atas ranjang, disibaknya lengan baju dan terlihat gelang tengkorak ular putih yang melingkari tangannya.
+Kepala gelang ular itu terlihat sangat hidup. Di balik mulutnya ada gigi taring yang tajam, saking tajamnya seolah-olah dapat merobek leher buruannya dalam seketika.
+Tubuh ular itu melingkari lengannya. Di tengah pancaran dingin cahaya lampu ajaib, tubuh ular itu mengeluarkan hawa berbahaya yang membuat orang merinding.
+"Selamat malam, adikku tersayang!"
+Nottie mengibaskan pelan tangannya, jempol kecilnya memainkan ekor gelangnya seakan-akan sedang bermain dengan ular.
+Tidak lama kemudian, lampu ajaib tiba-tiba padam dan seisi ruangan menjadi gelap gulita.
+
+Kegelapan malam akan membawa kekuatan tak terbatas kepada Nottie.
+Karena itu Nottie langsung sadar saat ada napas asing yang masuk ke ruangan.
+Nottie yang duduk di tepi tempat tidur melihat dengan jelas aksi Dietrich yang diam-diam berjinjit memasuki ruangan sambil mengangkat jubahnya.
+Pada saat ini, Nottie hampir tidak dapat menahan diri untuk tertawa. Untungnya, Dietrich sudah berdiri tepat di depannya.
+
+Dietrich pun melihat dua pasang mata yang dirindukannya setiap malam.
+Namun, matanya saat itu tidak seperti permukaan air biru muda di siang hari. Pada saat ini, mata Nottie tampak ternoda oleh gelapnya malam. Tidak ada gelombang, seperti laut dalam malam yang sunyi.
+
+"Minumlah air di dalam gelas ini."
+Ini adalah kata terakhir yang Dietrich dengar sebelum dia tak sadarkan diri.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book136_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book136_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..758895f2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book136_ID.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Gelas terjauh dari genggaman tangannya, dan dia pun jatuh terkapar.
+Nottie berjongkok kemudian mengambil pedang yang terselip di pinggang Dietrich.
+Dia mengelus gagang pedang sejenak sebelum menarik kembali tangannya, dan sebuah batu permata hitam jatuh ke telapak tangannya.
+
+"Kamu mengantar Eye of Eternal Night khusus untukku. Terima kasih~"
+Kemudian, dia menarik gelang ularnya dan memasukkan permata hitam itu ke mulut ular.
+Sisik, daging, dan darah perlahan menyebar merasuki gelang tengkorak itu. Lalu, seekor ular hitam kecil melingkari tangan Nottie dan jatuh di lantai. Ular itu mulai membesar dan menjadi ular sanca hitam bermata merah. Ukurannya hampir memenuhi seluruh ruangan.
+Nottie menjulurkan tangannya dan lampu ajaib menyala seketika. Ular piton raksasa itu mulai mengecil dan melingkari lengannya.
+
+"Loh? Kamu sembunyi?"
+Nottie mengarahkan pandangannya ke bawah tempat tidur.
+Dan di bawah tempat tidur ada——
+seekor anjing.
+Anjing itu sepertinya ketakutan karena ular sanca raksasa tadi. Dia tampak gemetaran.
+
+"Duh, awalnya aku ingin mengubahmu menjadi serigala, tapi ujung-ujungnya malah menjadi anjing. Maaf ya~"
+Nyatanya nada bicara Nottie barusan tidak terasa seperti permintaan maaf sama sekali.
+
+Dietrich yang belum menyadari apa yang terjadi barusan sibuk berlari bersembunyi di bawah tempat tidur.
+Saat dia mulai memahami maksud perkataan Nottie, Dietrich yang ingin mengatakan sesuatu hanya bisa mengeluarkan suara "guk, guk, guk".
+Setelah mendengar suaranya sendiri, Dietrich panik dan langsung melompat keluar dari bawah tempat tidur.
+
+Tidak peduli berapa kali Dietrich melompat-lompat di depan cermin, berapa kali pun dia meratap dan melolong, tuan muda itu tidak bisa lagi kembali seperti semula.
+Dietrich berbalik badan kemudian memamerkan giginya kepada Nottie. Nottie tetap tidak bergeming, kedua tangannya bersilang di depan dada dan dia memberi anjing delikan tajam. Entah kenapa, tidak peduli bagaimana dia berusaha, anjing itu tidak bisa meneruskan langkahnya ke depan.
+
+"Ini bukan sopan santun yang harus kamu miliki ketika menghadapi wanita. Aku awalnya ingin membiarkan kamu pergi langsung. Hmm...tapi sepertinya kamu benar-benar perlu diberi sedikit pelajaran!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book137_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book137_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf41f2471
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book137_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Biar aku perkenalkan diri sekali lagi. Aku Nottfriga. Mungkin kamu lebih tahu julukanku, orang-orang memanggilku Enchantress of the Night."
+Seusai perkataannya itu, rambut panjangnya yang berwarna pirang mulai berubah menjadi hitam gelap yang menyatu dengan kegelapan malam. Matanya yang berwarna biru cerah juga berubah menjadi hitam pekat.
+
+"Mulai dari sekarang, aku adalah tuanmu. Aku akan mengajarimu dengan baik."
+Dia berjongkok kemudian memasang kalung yang entah dari mana ke leher Dietrich. Kalung itu perlahan menciut seiring dengan rontaan Dietrich, kemudian terpasang sempurna di lehernya. Tidak peduli bagaimana dia mengibaskan kepalanya, ataupun bagaimana dia mencoba melepasnya dengan tangannya, kalung itu tetap tidak bergeming.
+
+"Fuhh, benar-benar membuang waktuku. Ayo kita pergi sekarang!"
+Nottfriga beranjak kemudian melangkah ke luar kota. Dietrich mengerahkan seluruh kekuatannya, melolong keras dan berniat berlari pulang ke kediaman bangsawannya, namun sia-sia. Kalung di lehernya seakan-akan telah mengendalikan tubuhnya dan dia hanya bisa mengikuti Nottfriga.
+
+Nottfriga melirik Dietrich yang enggan mengikutinya, lalu mengaitkan jari-jarinya di rambutnya membentuk lingkaran.
+"Walaupun lucu sekali melihatmu meronta-ronta, tapi kamu terlalu berisik. Kalau kamu ingin mencoba sihir baruku "Silence of the Night" , kamu boleh berisik dan berteriak lebih nyaring lagi."
+Tiba-tiba suasana langsung hening seketika. Naluri Dietrich mengatakan bahwa dia tidak boleh menjadi bahan percobaan untuk sihir baru Nottfriga.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book138_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book138_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..62c8a2daa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book138_ID.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Di antara dinding tirai hijau zamrud yang gemerisik terdengar suara katak dan jangkrik saling bersahutan. Di tengah kelembapan celah bebatuan terlihat sudut hutan bambu yang tandus.
+
+Memang banyak beredar cerita hantu rubah di hutan bambu di Mt. Qingce ini.
+
+Setelah hujan berhenti, dedaunan di antara pohon bambu meneteskan sisa-sisa air hujan dengan irama indah. Anak muda itu melintasi jalan kecil dengan tergesa-gesa, memanjat batu-batu berlumut yang basah, dan lagi-lagi melewati jalanan berbatu yang dipenuhi lumut hijau. Dia tidak peduli dengan rotan-rotan yang berusaha menghambat langkahnya dan membiarkan dedaunan melukai kulitnya. Di antara hutan bambu hijau, di sudut gua berbatu, anak muda itu tiba di dataran kecil yang tandus lalu memutuskan untuk beristirahat.
+
+Tetua di desa pernah mengatakan bahwa musim hujan adalah musim kawinnya para rubah. Hanya para anak kecil yang bisa melihat tandu merah pengantin rubah beserta rombongannya, diiringi gemerincingan suara gendang yang meriah mengarah ke dalam hutan.
+
+Tetua juga mengatakan kalau anak kecil tidak boleh mendekati rombongan tersebut.
+
+"Kalau kamu terlalu dekat dengan rombongan itu, rubah akan mengambil arwahmu!"
+Seperti itulah yang dikatakan tetua di desa.
+"Kalau arwahku diambil, apa yang akan terjadi?"
+"Kalau arwah diambil oleh rubah, maka arwah itu tidak bisa kembali lagi ke tubuh asalnya. Mungkin akan dijadikan rubah sebagai terompet, atau gendang. Dipukuli dan dimainkan terus, dan kamu tidak akan bisa hidup dalam damai lagi..."
+Sambil bercerita, sang tetua tidak lupa membuat gerakan memukul gendang untuk menakut-nakuti anak-anak.
+
+Saat usianya bertambah besar, anak muda tidak lagi memercayai kisah rubah itu. Dengan petunjuk Seelie, dia melewati labirin hijau dengan ditemani suara geraman rubah. Makhluk-makhluk yang hidup di dalam hutan tidak memunculkan diri di hadapan anak muda itu dan juga tidak membuat keramaian untuk menghantar perjalanannya.
+
+Anak muda itu sangat kecewa. Ditendangnya batu di sisi kakinya, lalu dia kembali melangkahkan kakinya, menaiki tangga batu dan terus masuk ke dalam hutan bambu.
+
+Tetua pernah bercerita kalau hutan bambu ini dulunya adalah negara yang pernah Archon Geo taklukkan. Namun bagaimana rupa sebenarnya sang Archon Geo? Apa dia punya tangan, kaki, punya wajah seperti manusia? Atau apa dia punya bentuk seperti monster-monster batu di tepi sungai?
+
+Para ahli obat yang rutin masuk ke kota menjual tanaman obat sering membawakan berita tentang Rite of Descension, menceritakan peristiwa turunnya Archon Geo yang terjadi setahun sekali. Namun anak-anak yang penuh dengan rasa ingin tahu sangat memimpikan suatu hari bisa melihat sang Archon yang dipuja-puja dengan mata kepala sendiri.
+
+Apakah keabadian Mt. Qingce adalah berkat dari Archon Geo? Apakah hidup penuh kedamaian dan ketentraman penduduk kota dari generasi ke generasi ini juga adalah anugerah dari sang Dewa?
+
+Jawaban dari pertanyaan-pertanyaan ini hanya bisa didapatkan di luar gunung, di dunia yang perlahan menua, yang terpisahkan oleh hutan bambu.
+
+Dengan keraguan dan harapan, anak muda itu yang penuh tekad itu tersesat di tengah hutan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book139_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book139_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9cf0f1eaf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book139_ID.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+Di tengah dedaunan hijau hutan, anak muda yang tersesat bertemu dengan seorang teman.
+
+"Ada apa? Kamu tersesat?"
+Terdengar suara yang lembut dan sedikit serak.
+
+Anak muda itu membalikkan badan dan melihat seorang gadis bergaun putih panjang. Gadis itu berdiri di tepi mata air, bajunya memancarkan kilauan mutiara, dan matanya yang berwarna keemasan berpadu dengan cahaya mahatari terbenam.
+
+Tetua di desa pernah berkata, di suatu mata air ada seekor kuda putih yang menjelma menjadi Adeptus untuk membantu Archon Geo berperang.
+Tapi tidak ada yang tahu di manakah mata air itu, dan tidak ada yang tahu nama Adeptus jelmaan kuda itu.
+Ditambah lagi, selain matanya yang berwarna keemasan, penampilan gadis di hadapan anak muda itu tidak seperti seorang Adeptus.
+
+Dan lagi, tidak pernah ada Adeptus yang memakai jubah jerami di tengah hujan.
+
+"Ternyata seorang idiot."
+Gadis bergaun putih mulai tertawa, matanya yang berwarna kuning mulai melengkung sipit ikut tertawa.
+
+"Kamu yang idiot!"
+Anak muda itu membalas dengan penuh amarah.
+Ternyata orang ini memang bukan seorang Adeptus, mana ada Adeptus yang bicaranya seperti dia!
+
+"Aku ingin pergi bertualang, menjadi seorang pelaut, melihat Archon Geo Rex Lapis dengan mata kepalaku sendiri!"
+
+"... Akibatnya, baru saja aku memulai perjalananku, aku sudah tersesat di hutan bambu."
+Gadis itu melanjutkan dengan tenang, senyum tipis di matanya sungguh menyebalkan.
+
+"Aku bukannya..."
+"Hentikan omong kosongmu, kemarilah, aku akan membawamu keluar."
+Gadis itu tertawa dan mengulurkan tangannya. Tangannya ramping dan putih, berkilauan dengan sinar matahari yang terbenam melalui dedaunan bambu.
+
+"... Terima kasih."
+Pemuda itu meraih tangannya, rasanya sedingin hujan di pegunungan, dan lembap seperti bambu yang dicelupkan ke dalam embun.
+
+Matahari berangsur-angsur tenggelam di punggung bukit, dan pantulan bintang melintas di langit biru.
+
+Para tetua di desa pernah mengatakan bahwa ketika matahari tenggelam, gunung-gunung dan hutan menjadi gelap dan dingin, waktunya para monster dan hantu untuk keluar.
+Banyak hantu adalah roh jahat yang telah mati sejak lama, yang meninggalkan kebencian dan keengganan untuk berdamai dengan kematian. Bambu tempat mereka melekat akan berangsur-angsur layu dan mati, demikian juga dengan orang-orang yang terjerat oleh mereka.
+"Ada kalanya mereka akan meminta orang yang lewat untuk melakukan sesuatu yang tidak bisa mereka selesaikan, dan kemudian menempatkan mereka dalam situasi putus asa..."
+"Ada kalanya mereka akan memberikan petunjuk jalan bagi orang-orang yang tersesat, tapi bukannya membantu justru menjebak orang-orang ke sarang mereka."
+"Jadi, ketika kamu melakukan perjalanan panjang jangan pernah meremehkan apa pun juga, bocah!"
+Begitulah yang dikatakan para tetua di desa dan menepuk kepalanya agar pelajaran ini selalu diingat.
+
+Jangan-jangan dia adalah hantu yang ada di hutan?
+Hati pemuda itu mulai gelisah, langkahnya pun melambat.
+
+"Ada apa?"
+Gadis itu menoleh padanya, pupil matanya yang keemasan bersinar di bawah bayang-bayang cahaya bulan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book13_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book13_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..81bcee2bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book13_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Rubah kecil terus melambaikan tangannya sambil berjalan pergi. Bayangannya semakin mengecil, sampai hanya terlihat setitik bayangan putih yang samar-samar, dan perlahan menyatu dengan lautan dandelion.
+Setelah dia tak lagi terlihat, rubah berbalik badan dan berjalan mendekat.
+Selangkah demi selangkah, rubah itu mendekat, dan perlahan tampak semakin besar.
+Saat akhirnya dia sampai di depanku, tubuhnya sudah berubah menjadi sosok manusia.
+Manusia wanita berperangai tinggi, kulitnya terlihat seputih susu di lehernya yang panjang bagaikan leher angsa. Matanya bersinar seperti mutiara di dalam air, dan pada malam hari matanya seperti cahaya matahari yang terpantulkan embun pagi di atas sehelai daun hijau.
+"Cantik sekali. Dia sangat mirip dengan gadis yang aku cintai dulu, tetapi aku tidak lagi mengingat namanya. Tapi tatapan matanya meyakinkanku, itu adalah dia."
+Aku berpikir.
+Rubah ahli dalam muslihat dan sihir, tetapi tidak ada apa-apanya dibandingkan mata yang berkilau seindah mutiara itu. Selama beberapa waktu, kami tertegun membisu di tengah lautan dandelion.
+Akhirnya, aku tidak lagi menahan diri, aku berkata:
+"Apa ini trik yang ingin kamu ajarkan padaku? Seni mengubah wujud rubah?"
+"Benar. Selama ini, terima kasih atas bantuanmu."
+Dia perlahan membungkukkan tubuhnya, dan menunduk padaku, rambutnya yang hitam terurai panjang sampai ke bawah bahunya.
+Perpisahan dengan rubah kecil, membuat hatiku merasa hampa, tetapi aku tak bisa menahan kesenangan hatiku memikirkan sihir yang akan kukuasai sesaat lagi.
+Apa aku akan bisa berubah menjadi burung, berapa tinggi aku bisa terbang? Aku juga bisa berubah jadi ikan dan berenang ke Musk Reef, aku selalu ingin ke sana.
+"Aku juga bisa berburu menggunakan sihir," aku berkata dengan semangat. "Aku tidak akan kekurangan daging lagi di dalam supku."
+"Tetaplah berdiri tegak."
+Dia berjalan memutariku, dan setiap putaran, tubuhnya semakin lama semakin besar.
+Tidak, tidak hanya dia. Dandelion juga telah tumbuh. Awalnya mereka hanya semata kakiku tapi kini mereka setinggi pinggangku. Tak berapa lama lagi mereka akan menjadi pohon-pohon tinggi.
+Sebelum aku sadar apa yang terjadi, tiba-tiba saja dia sudah menjadi raksasa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book140_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book140_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..94d12c7d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book140_ID.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+Malam hutan bambu di Mt. Qingce selalu datang lebih awal daripada di tempat lain.
+Memandang dari bawah hutan bambu, sinar bulan seperti terpotong-potong oleh bayangan bambu yang tajam. Suara katak yang serak secara bertahap menghilang, digantikan oleh nyanyian cicadas yang tak terlihat, dan di sudut yang diterangi oleh cahaya bulan, beberapa tunas bambu baru saja muncul.
+
+Memang banyak beredar cerita hantu rubah di hutan bambu di Mt. Qingce ini.
+
+Di malam hari, gadis berpakaian putih itu menceritakan banyak kisah cerita yang sangat kuno, tetapi semua kisah itu belum pernah didengar oleh pemuda tersebut.
+
+"Di masa lalu yang silam sekali, langit memiliki tiga bulan. Mereka adalah tiga saudari perempuan yang telah hidup jauh lebih lama daripada Archon Geo, bahkan tahun kelahiran mereka jauh lebih tua daripada pelabuhan Liyue."
+"Bulan adalah putri-putri dari puisi dan nyanyian, yang bertakhta di langit malam. Mereka melintasi langit dengan kereta peraknya, bergantian satu sama lain setiap tiga bulan sekali. Jika pemerintahan tidak diteruskan dari satu saudari ke yang lainnya, maka bencana besar akan terjadi saat itu juga.
+Ketiga saudari perempuan ini memiliki kecintaan yang sama, yaitu bintang-bintang pada saat merekahnya fajar. Hanya pada saat interaksi antara pagi dan malam bertemu, barulah salah satu dari tiga saudari perempuan tersebut bisa melintasi langit dan berangsur-angsur menghilang ke istana fajar. Kemudian ketika fajar menyingsing, kereta mereka akan membawa sang saudari pergi.
+"Ketiga saudari perempuan itu mencintai satu-satunya kekasih mereka, sama seperti mereka saling mencintai. Tentu saja, ini semua adalah sebelum bencana itu datang."
+"Kemudian bencana itu membalikkan kereta raja, dan menghancurkan istana kekasihnya. Ketiga saudari perempuan tersebut bertengkar satu sama lain dan berubah menjadi musuh di langit malam. Pertengkaran mereka berakhir dengan kematian, hanya menyisakan satu di antaranya, memancarkan cahaya dingin tak bernyawa..."
+
+Gadis itu mengangkat kepalanya dan memandangi bulan terang yang bersembunyi di lautan daun bambu bergelombang. Sebuah cahaya keperakan meluncur di lehernya yang panjang. Mata gadis itu berkilau dengan warna keemasan.
+
+"Serigala adalah anak-anak bulan. Mereka selalu mengingat bencana itu dan kesedihan yang menyusul di belakangnya. Oleh karena itu, setiap kali bulan purnama muncul di langit, mereka akan menangisi kesedihan ibunya... Dan karena itu pula, anak-anak yang hidup dengan serigala akan memanggil bintang fajar, merindukan kehangatan cinta dari bulan... Dan bintang-bintang akan turut bersedih mendengar lolongan-lolongan itu."
+"Begitukah...?"
+Pemuda itu terdiam untuk beberapa saat.
+Ini adalah kisah cerita yang tidak pernah diceritakan oleh para tetua di desa, mereka bahkan mungkin belum pernah mendengarnya. Kisah ini lebih menakjubkan daripada kisah pernikahan rubah maupun iblis yang menjerat manusia. Kisah ini juga tidak seperti kisah-kisah tentang Rex Lapis, tetapi lebih seperti mimpi mitos.
+
+"Ini adalah kisah yang belum pernah terjadi sebelumnya, legenda yang telah dilupakan orang sejak lama."
+Gadis berpakaian putih itu dengan lembut merapikan rambut pemuda itu dan menurunkan kelopak matanya, terlihat warna keemasan di matanya meredup.
+"Sebelum alam semesta diatur oleh satu dewa, ada banyak dewa yang berkeliaran di bumi, dan banyak Adeptus juga tinggal di sini Tapi bagaimana dengan masa sebelum itu?"
+"Hanya ada sisa ingatan yang berubah menjadi cerita, cerita yang berubah menjadi legenda dan diturunkan secara turun-temurun, dari mulut ke mulut..."
+"Kenangan lampau yang melampaui dunia fana ini, bahkan jika mereka didengar oleh dewa atau Adeptus, mereka pun akan merasa tersentuh."
+
+Gadis itu menghela napas dalam-dalam, kemudian menyadari ternyata pemuda di sampingnya telah tertidur.
+"Yang benar saja..."
+Dengan senyum tak berdaya, gadis itu melepaskan jubahnya dan menaruhnya di atas pemuda tersebut.
+
+Malam itu, pemuda tersebut memimpikan langit malam dengan tiga bulan cerah, dan kereta bersayap yang berhenti di istana bintang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book141_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book141_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d2cba051
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book141_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Ketika fajar menyingsing, pemuda tersebut perlahan-lahan terbangunkan oleh sinar matahari.
+
+Hutan bambu selalu dikelilingi oleh cerita-cerita hantu rubah, bayangan kabut putih bersinar dalam cahaya, seperti ekor kuda yang melambai.
+
+Gadis itu menarik tangan pemuda tersebut, mereka terus berjalan ke arah di mana sinar matahari menembus hutan bambu. Belok ke kiri dan ke kanan, melalui rumput yang disarangi nyamuk, menaiki batu pirus yang licin, dan menuruni batu yang tersembunyi di bawah bayangan bambu. Dia menuntunnya ke arah keluar hutan bambu.
+
+"Aku masih tidak tahu dari mana kamu berasal, siapa namamu?"
+Pemuda tersebut bertanya padanya, dia masih tidak puas dengan cerita tadi malam.
+
+"......"
+Gadis itu memalingkan wajahnya, memandang ke matahari pagi, dan pupil matanya bersinar dengan cahaya keemasan.
+Dia hanya tersenyum padanya. Tidak berbicara apa-apa.
+
+Bertahun-tahun kemudian, pemuda yang sudah bukan pemuda itu mengingat momen ini lagi, barulah dia mengerti bahwa perbedaan antara dia dan gadis itu bagaikan gunung dan jurang. Dia ditakdirkan untuk meninggalkan kampung halamannya dan pergi ke pelabuhan Liyue untuk mencari kekayaan yang dianugerahkan oleh Archon Geo sedangkan gadis itu ditakdirkan untuk menjauhi kehidupan duniawi, jauh dari pandangan Archon Geo yang agung dan penuh welas kasih, untuk melindungi kisah-kisah kuno yang bahkan secara perlahan-lahan terlupakan olehnya.
+
+Oleh karena itu, pemuda dan gadis berpakaian putih itu memiliki jalan kehidupan yang berbeda.
+Ketika pemuda tersebut menuju pelabuhan Liyue, gadis itu hanya berdiri diam di tepi hutan bambu, dia mungkin telah meramalkan nasib pemuda tersebut — ketika dia sudah tua dan lelah dengan semua gangguan di laut atau dunia, suatu hari nanti dia akan kembali ke tempat ini untuk akhir kehidupan yang bahagia.
+
+Di bawah sinar matahari pagi yang hangat, pemuda itu mendengar ringkihan dan tapak kaki kuda yang pergi menjauh.
+Ketika dia berbalik, tidak ada apa pun di belakangnya, hanya sehelai bulu putih yang jatuh ke bahunya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book142_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book142_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..38d8ce33f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book142_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Di tempat di mana Dandelion Wine berlimpah, segala omong kosong dan rumor akan menyebar bersama anggur.
+Di antara para pemabuk, legenda yang berlebihan itu selalu dapat menyebar lebih jauh, seperti omong kosong saat mabuk, atau gaya berjalan yang miring, legenda itu cenderung terlihat berantakan dan menarik.
+
+Legenda mengatakan bahwa pada suatu waktu hiduplah seorang pemabuk yang terkenal di Mondstadt. Seperti para pemburu dari Springvale yang memiliki hiburan berburu, setiap dia selesai berburu dia akan pergi minum-minum tetapi setiap kali dia mabuk, dia tidak akan berhenti sebelum dia menghabiskan semua uang yang dia miliki.
+
+Suatu malam, pemabuk itu pulang dalam keadaan mabuk. Saat dia berjalan dengan sempoyongan ke arah rumahnya, saking mabuknya dia tersandung ke dalam hutan serigala.
+
+Wolvendom sekarang adalah wilayah kekuasaannya raja serigala, dan sebagian besar pengunjung asing yang waras akan ketakutan masuk ke dalam hutan tersebut. Para pemburu tua mengatakan bahwa raja serigala yang dijuluki sebagai "Great Wolf King of the North" telah mengumpulkan jiwa-jiwa serigala untuk mencegah setiap orang asing yang memasuki wilayah kekuasaannya.
+Tetapi di era yang jauh itu, penguasa kelompok serigala belum mengikuti angin utara ke hutan, membawa ketertiban dan kedamaian bagi ras serigala. Hutan itu dulunya adalah tempat serigala liar berjuang hidup dengan bebas, menyembunyikan permainan berdarah mereka di antara bayang-bayang pohon yang tidak diketahui umat manusia.
+
+Dengan demikian, pemabuk yang terkenal di Mondstadt tersebut berjalan masuk ke hutan serigala.
+
+Dalam bayang-bayang gelapnya hutan, pemabuk itu terus berjalan dengan terhuyung-huyung, tidak peduli akan tanaman merambat dan dahan-dahan yang menjengkelkan.
+Dalam sekejap mata, sepasang mata hijau zamrud yang berkilauan mulai mengikutinya.
+Yang mengikutinya adalah seekor serigala yang penyendiri. Dia diam-diam mengikuti pemabuk tersebut, berbisik pada dirinya sendiri di sepanjang jalan:
+"Aneh, aneh!"
+
+Selama ratusan tahun terakhir, tidak ada satu orang pun yang berani memasuki hutan serigala, baik itu Knight bersenjata atau tahanan yang kabur melarikan diri. Bahkan para bangsawan yang gegabah tidak mau mengasingkan budaknya di hutan ini, karena takut pelanggaran seperti itu akan membuat marah serigala, lebih baik menghindari masalah.
+
+"Tapi orang ini berani datang ke sini sendirian! Sungguh Aneh!"
+Serigala berpikir demikian sambil menahan bau alkohol yang menyengat dari pemabuk sambil terus mengikuti dari belakang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book143_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book143_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d99674e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book143_ID.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Semua orang tahu bahwa indera penciuman serigala ribuan kali lebih sensitif daripada manusia.
+Serigala yang terus mengikutinya hampir mati kehabisan napas karena aroma menyengat dari pemabuk, mata hijaunya pun jadi berair.
+
+"Huh..."
+Serigala yang penyendiri, yang lahir di hutan belantara dan tumbuh di hutan, tidak pernah bersentuhan dengan peradaban manusia. Meskipun sesekali dia mencium aroma anggur yang samar-samar berembus dari Cider Lake, dia tidak bisa mengerti apa arti aroma ini bagi manusia.
+
+"Orang ini mungkin sejenis Cerpelai, dia telah menyadari keberadaanku sejak lama makanya sekarang dia hendak melarikan diri dengan mengeluarkan gas beracun!"
+Serigala berpikir seperti itu dan dengan sabar menahan aroma anggur yang menyesakkannya, mempercepat langkahnya, mengawasinya dalam bayangan di samping pemabuk.
+
+Serigala adalah binatang buas yang sangat berhati-hati, beda halnya dengan orang yang mabuk.
+Anggur memabukkan pikiran dan menyebabkan pusing, dan kadang-kadang juga meningkatkan kepekaan orang, bahkan terhadap sedikit perubahan arah angin.
+Entah bagaimana, pemabuk telah menyadari serigala penyendiri yang selalu mengikutinya.
+Mungkin karena serigala penyendiri sangat pusing dengan aroma anggur yang menyengat dari pemabuk, sehingga tidak memperhatikan suara langkah kakinya yang menginjak jarum pinus yang bisa disadari mangsanya.
+
+"Siapa kamu? Apakah kamu datang ke sini untuk mencari toilet juga?"
+Pemabuk itu mengusap matanya untuk bertanya.
+"Manusia, siapa kamu? Tubuhmu begitu bau!"
+Serigala merespons dengan mengancam, mengendus dan menggertakkan giginya.
+
+Mendengar suara serak serigala penyendiri, pemabuk itu bukannya takut, tetapi menjadi tertarik dengannya.
+"Sobat, meskipun aku tidak tahu apa yang memprovokasimu... tapi di Mondstadt, kami punya tradisi: kamu tidak bisa minum dalam kesedihan! Karena itu, sementara bulan bersinar, izinkan aku menceritakan sebuah kisah kepadamu."
+Pemabuk cegukan selesai berkata demikian.
+
+Pada awalnya, serigala hendak mengabaikan omong kosong pemabuk dan langsung menerkam lehernya.
+Tetapi ketika serigala mencium bau anggur yang menyengat, nafsu makannya seketika menghilang, jadi dia dengan enggan mengiyakannya.
+"Huh, kalau dipikir-pikir, aku juga tidak begitu lapar... jadi, aku akan mendengarkan omong kosongmu."
+
+Pemabuk itu meregangkan pinggangnya dan memainkan beberapa dandelion kecil.
+Kemudian dia memulai kisah cerita malam ini.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book144_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book144_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c679f8163
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book144_ID.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+Legenda mengatakan bahwa di suatu hutan belantara, ada seekor serigala yang kesepian.
+
+Dia dulunya adalah raja serigala, memimpin kawanannya untuk mencari tempat tinggal, berburu dan bertarung... Kehidupannya pada saat itu telah meninggalkan bekas luka yang tak terhitung jumlahnya ke tubuhnya.
+
+Dia memimpin kawanannya melintasi hutan belantara, melewati reruntuhan istana kuno, melintasi wilayah monster dan Seelie.
+Hutan belantara adalah tempat yang kejam, dan seiring dengan bertambahnya usia raja serigala, kawanan serigala pun secara bertahap membubarkan diri. Seiring waktu, hanya satu serigala tua yang tersisa dari kawanan tersebut.
+
+Tanah legendaris adalah tanah tanpa Dewa, di mana hanya ada sisa-sisa hantu peninggalan Perang Archon, dan istana kosong para Dewa di masa lalu. Ketika serigala tua yang kesepian berjalan melintasi istana kelabu, ada suara musik yang menarik perhatiannya.
+
+"Aku belum pernah mendengar suara yang begitu indah, hingga melupakan sakit yang dirasakan perut kosongku."
+Jadi, serigala memasuki ruang aula abu-abu besar itu, melangkah melewati ilalang yang tumbuh memenuhi lantainya, berjalan melewati sarkofagus batu yang pecah, di mana potret pemilik sebelumnya itu masih terlihat jelas.
+
+Semakin dalam dia melangkah masuk, serigala yang kesepian itu akhirnya menemukan seorang gadis yang sedang memainkan musiknya.
+Kulit gadis itu sepucat abu, matanya terkulai, jari-jarinya yang ramping memetik senar yang rapuh, memainkan melodi berkabung yang sudah lama terlupakan.
+
+Serigala duduk di depan gadis pucat itu dan sejenak melupakan rasa lapar dan kesepiannya, dia diam-diam ikut mendengarkan lantunan melodi gadis itu:
+
+"Jangkrik di malam musim gugur di masa lalu adalah nyanyian orang-orang buangan, lagu-lagu awal umat manusia."
+"Mereka kehilangan kampung halaman mereka di mana semua bentuk kehidupan dan Dewa berada, hanya lagu dan kenangan yang tersisa."
+"Penyanyi terakhir, Seelie pertama, lagu yang memainkan bagian terakhir, duduk di aula para malaikat."
+
+Para Seelie mungil yang bermain di hutan juga terpesona oleh nyanyiannya, dan memberikan penghormatan kepadanya.
+
+"Lagu apakah itu?"
+Serigala bertanya dengan bingung. Dia dapat memahami setiap kalimat, setiap kata, dan bahkan setiap nada, tetapi bahasanya adalah sesuatu yang belum pernah didengarnya sebelumnya, terdengar asing dari makhluk mana pun.
+
+"Ini adalah lagu Seelie."
+Gadis pucat itu menjawab dengan lembut,
+"Dahulu kala, ini adalah lagu yang kami ciptakan untuk orang-orang liar, tapi sekarang kami menyanyikannya untuk mendesahkan nasib kami."
+
+Jadi, serigala mulai bernyanyi dengan canggung untuk melodi gadis itu.
+Suara serigala terdengar dingin dan serak, penuh kesedihan.
+
+"Apa yang kamu nyanyikan?"
+Gadis pucat itu bertanya padanya.
+
+"Ini adalah lagu kita."
+Jawab serigala.
+
+"Sangat tidak enak didengar."
+Sambil memetik senarnya, gadis itu berkomentar tanpa sungkan.
+"Tapi kamu bisa bernyanyi denganku."
+
+Nyanyian serigala dan gadis itu menggema melalui lorong-lorong istana kuno. Bahkan sampai sekarang, para petualang yang melewatinya masih bisa mendengar gema musik yang sangat harmonis.
+
+"Begitu saja?"
+Serigala menjilat bibirnya dengan kecewa,
+"Sebaiknya aku saja yang menceritakan sebuah kisah kepadamu."
+
+Jadi, serigala berdehem dan memulai ceritanya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book145_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book145_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bf1cb5fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book145_ID.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Legenda mengatakan bahwa anggur pertama Mondstadt diciptakan selama era angin utara yang melolong.
+
+Pada zaman ketika King of Ice and Frost bertempur, para petualang di badai salju mengubah buah-buahan mereka menjadi anggur untuk menghindari radang dingin dan menemukan keberanian untuk menghadapi badai salju. Pada masa itu, salju menutupi seluruh permukaan Mondstadt, dan dandelion belum ada yang tumbuh.
+
+Menurut legenda Mondstadt, penemu alkohol pertama adalah seorang petualang pemberani.
+
+Saat sekeliling hanya dikepung es dan salju, petualang pemberani berjuang mengurus makanan suku dari hasil bertani dan berburu.
+Bagaimanapun, meskipun jarang melihat ada orang di tengah-tengah es dan salju, tetapi selalu ada beberapa makhluk kecil yang bisa bertahan dari lubang galian yang dingin dan mencuri makanan di ruang bawah tanah. Oleh karena itu, di dalam suku selalu membutuhkan seseorang untuk berpatroli di gua-gua tempat mereka mengumpulkan makanan. Menghentikan tikus-tikus yang menggali, atau menangkap semua tikus yang mencuri makanan, dan menambah makanan untuk orang-orang.
+
+Pada zaman itu, gua-gua yang gelap dan lembap perlu dijaga dengan hati-hati, jika tidak makanan yang terkumpul di dalamnya akan membusuk. Dan terkadang, makhluk kecil yang tersembunyi akan membuat beberapa masalah kecil yang menyulitkan semua orang.
+
+Mengambil keuntungan dari kelalaian petualang pemberani, roh angin berubah menjadi rubah nakal yang menyelinap ke tumpukan buah-buahan liar, memungkinkan ragi untuk tumbuh, menciptakan proses fermentasi yang mendorong fermentasi buah.
+Dan petualang pemberani yang perutnya kosong, datang untuk makan buah-buahan liar, terpesona oleh rasa lembut dari buah-buahan yang difermentasi. Dia pun memeras buah-buahannya dengan kulit binatang dan itulah yang menjadi anggur.
+
+Petualang pemberani yang menemukan cara untuk membuat anggur di ladang bersalju juga merupakan pemabuk pertama. Legenda mengatakan bahwa dia adalah orang pertama yang tersesat dalam alam mimpi karena mabuk.
+
+Dalam mimpi pertamanya yang dalam keadaan mabuk, dia berubah menjadi serigala penyendiri. Dalam waktu yang lama, atau beberapa waktu yang lalu, dia bersaing dengan sesama manusia mempertaruhkan hidup mereka untuk berebut makanan dalam badai salju dan bertemu dengan Seelie pertama.
+
+Orang yang hidup berkelompok dan serigala yang hidup berkelompok adalah makhluk yang tidak tahan kesepian. Penemuan anggur baru itu menghubungkan mimpi mereka.
+
+Tetapi cara mereka menyikapi mimpi benar-benar berlawanan.
+
+Manusia yang hanya melihat angin dan salju datang ke ladang serigala berkeliaran, dan serigala penyendiri takut akan keinginan manusia. Dia tidak dapat memahami mengapa manusia terpikat pada ilusi berbahaya, mencari harapan darinya.
+Yang lebih membingungkan serigala adalah bahwa dalam mimpinya, dia tidak bisa lagi membedakan apakah dia adalah serigala atau manusia dengan jiwa serigala.
+
+Jadi serigala bersumpah untuk menjauh dari racun manusia dan godaan alkohol.
+Karena serigala bukan rakyat angin, kampung halaman mereka bukan tentang anggur dan pastoral. Jadi serigala meninggalkan wilayah manusia dan menetap di hutan belantara dalam pegunungan di mana aroma anggur jarang ditemukan.
+
+"Inilah yang kalian sebut anggur, dan hubungannya dengan serigala."
+Serigala penyendiri dengan bangga berbicara kepada pemabuk itu.
+Ketika dia berbalik, dia mendapati bahwa pemabuk itu telah tertidur nyenyak di atas ranjang lembut yang terbuat dari ranting pohon pinus.
+
+Serigala penyendiri mendengus tak berdaya, melemparkan pemabuk itu ke samping, dan pergi meninggalkannya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book146_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book146_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..116a4e6f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book146_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Kata-kata di jam matahari sepertinya tersambung dengan yang ada di Thousand Winds Temple. Kalau digabungkan, mereka akan memberikan pesan yang lengkap.
+
+Tempat ini dan Thousand Winds Temple pasti ada hubungannya dengan Dewa Waktu.
+
+Ironis sekali, "waktu" telah menghancurkan semua jejak dari dewa itu sendiri...
+
+Dan juga, beberapa kitab menuliskan bahwa beberapa orang terpelajar zaman dulu berpikir bahwa Archon Anemo memiliki hubungan khusus dengan dewa ini...
+
+Apabila benar begitu, di sini pasti ada suatu jejak... Biasanya, berupa jejak elemental...
+
+Lagi pula, sungguh terasa aneh di sekitar sini, dari pukul 2 dini hari sampai 5 dini hari...
+
+Di sini ada sebuah jam matahari, dan di dini hari bayangan pedang terjatuh dengan tegak, sungguh jelas terlihat, karena itu aku mengingatnya dengan jelas.
+
+Tapi aku tidak memiliki Vision, meskipun rasanya ada yang aneh, dan aku terus berteori akan hal ini, tapi yang bisa kulakukan hanyalah menerka saja.
+
+Merepotkan sekali... ingin menjadi peneliti, tapi tidak memiliki Vision, benar-benar menunda pekerjaanku...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book147_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book147_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9e05bfa6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book147_ID.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+Liyue adalah tempat di mana harta karun di dunia berkumpul, dan dengan adanya harta karun, tentu saja akan ada orang-orang pintar dengan pengetahuan akan harta karun.
+
+Wen Guizheng selaku pemilik pertama Xigu Antiques adalah seorang kolektor yang sangat pintar.
+
+Toko barang antik Xigu Antiques di Feiyun Slope sering dikunjungi oleh pengunjung tetapnya. Di pagi hari, toko ini ditutup tanpa pengunjung, dan hanya terbuka ketika bulan akan terbit. Pengunjung mereka juga bukannya pengunjung biasa, mereka adalah orang-orang veteran dengan mata superior.
+
+Entah itu jam Fontaine, kemenyan Sumeru, botol anggur peninggalan kota tua Mondstadt, bangku kayu yang pernah diduduki Adeptus selama setengah jam, cangkir batu giok yang pernah dipakai Rex Lapis untuk mencicipi seteguk teh, botol minuman keras yang dihancurkan oleh Archon Anemo dari negara sebelah... semuanya dipajang di toko, hanya menunggu pengunjung yang ditakdirkan untuk datang membelinya.
+
+Suatu malam, seorang putra bangsawan tanpa sengaja berhenti di toko tersebut, dan dengan cermat menikmati begitu banyak barang antik di rak pajangan.
+
+Pemilik toko memperhatikan bahwa dia mengenakan jubah yang berhiaskan batu gunung, dan matanya berwarna kuning seperti emas.
+
+Sekali lihat juga Wen Guizheng langsung menyadari orang ini jelas bukan orang biasa.
+
+"Selamat datang, silakan dilihat-lihat barang antik apa pun yang kamu minati, jangan ragu untuk memilihnya."
+Suara lembut pemilik toko memecahkan kesunyian malam.
+"Ya... oh, maaf."
+Putra bangsawan tersenyum, nadanya sedikit malu-malu sungkan.
+
+"Aku hanya tertarik pada barang palsu ini."
+
+Yang dia perhatikan adalah sebuah medali giok kuno yang sudah tidak utuh.
+
+Cahaya bulan menyinari permukaan yang relatif sempurna dan mengungkapkan bayangan kekurangan batu giok tersebut. Permukaannya sangat usang dan ujung-ujungnya telah rusak, tidak mungkin lagi melihat ukiran atau gambar apa yang ada di atasnya, hanya terlihat telah mengalami waktu yang sangat tidak nyaman.
+
+"Palsu ...? Bagaimana kamu bisa melihatnya sebagai barang palsu?"
+Wen Guizheng sudah terbiasa dengan provokasi para pengunjung, tetapi ejekan langsung seperti itu masih membuatnya tersinggung.
+
+Terlebih lagi, barang antik ini dulunya milik seorang petualang yang berani menggali dari bawah istana Abyss yang ditinggalkan dan dia menghabiskan lebih dari setengah kekayaannya untuk membelinya dengan enggan. Jika barang itu benar-benar palsu, tidak hanya asetnya akan mengalami kerugian, tetapi reputasi Xigu Antiques juga sedang dipertaruhkan.
+
+Oleh karena itu, Wen Guizheng diam-diam memutuskan, dia tidak hanya ingin mengusir pengunjung ini, tetapi dia juga harus memikirkan cara untuk menjual barang antik ini kepadanya.
+
+"Bisakah kamu ceritakan lebih banyak tentang hal itu?"
+
+————————
+
+"Seperti yang kita ketahui, dua ribu lima ratus tahun yang lalu, tanah Teyvat dilanda bencana, terjadinya Perang Archon yang semuanya terpengaruh pada tujuh negara sekarang. Meskipun pada waktu itu tidak ada tujuh negara, tetapi umat manusia telah memiliki permukiman, kota, dan kerajaannya sendiri...
+"Dewa yang sudah lama lupa namanya pernah disembah dan dicintai oleh rakyatnya. Jadi para leluhur di kala itu menggunakan cangkang mutiara di pantai, batu giok di pegunungan yang dalam, bebatuan di tengah rumput, bongkahan garam di tanah untuk menciptakan citra para Dewa."
+"Medali batu giok semacam ini adalah peninggalan dari zaman itu, berasal dari suku kuno yang memuja Archon Geo... Tentu saja, pada saat itu, Archon Geo kita mungkin masih belum dikenal sebagai Rex Lapis."
+Pada zaman itu, ketika para Dewa bertarung di atas umat manusia, Rex Lapis belum menetapkan mata uang untuk tujuh negara dan menciptakan Mora. Oleh karena itu, suku kuno tersebut menggunakan batu emas yang ditemukan secara tidak sengaja sebagai perantara nilai tukar dan membuat potret Archon Geo untuk memastikan nilai yang stabil.
+"Seperti yang bisa kamu lihat... kebijaksanaan manusia sangat menakjubkan. Bahkan sebelum pengaturan Archon Geo ditetapkan, mereka telah menemukan solusinya sendiri."
+
+Putra bangsawan itu berhenti sejenak, seolah memikirkan kembali komentarnya tadi.
+Cahaya bulan turun menyelimutinya, seakan membuatnya tampak agak menyusut.
+
+Medali batu giok ini sangat langka, mereka sering terkubur di aliran gunung, terlebih lagi mereka diukir oleh manusia dengan keunikannya masing-masing... sehingga harga mereka jelas sangat tinggi di pasaran. Tidak berlebihan untuk mengatakan bahwa nilainya tak ternilai berharganya.
+"Sangat disayangkan bahwa yang ada di toko adalah tiruan modernnya. Kedekatan waktunya, mungkin hanya dapat dilacak kembali hingga ke generasi ayahmu."
+Dalam profesi disebut "Jade yang tidak bernoda", giok ini memiliki terlalu sedikit cacat, dan kualitas batu gioknya terlalu cerah... sehingga justru tidak terlihat seperti peninggalan dari zaman nenek moyang.
+"Selain itu, gambar yang diukir di permukaan batu gioknya adalah citra seorang wanita, sosok yang langka di antara peninggalan leluhur lainnya."
+
+Putra bangsawan itu mengangkat medali batu gioknya, mengamatinya dengan cermat di bawah sinar bulan.
+"Meskipun ada beberapa legenda di antara orang-orang, tetapi tidak ada penjelasan tentang Rex Lapis berubah menjadi sosok wanita, ini tidak pernah terlihat dalam catatan sejarah, dan tidak ada bukti fisik yang nyata..."
+
+Meskipun putra bangsawan ini masih muda, dia memiliki temperamen peneliti tua.
+
+"Inilah yang tidak diketahui orang-orang..."
+Wen Guizheng tersenyum bagai seekor rubah licik memprovokasi pemburu yang tidak berpengalaman.
+"Apakah kamu bersedia mendengarkanku menceritakan sebuah kisah?"
+
+Pemilik toko menyipitkan mata kecilnya dan kemudian menceritakan kisah itu...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book148_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book148_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1ddb5ca4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book148_ID.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+Di zaman ketika para Dewa masih berkeliaran di bumi, Rex Lapis yang dikagumi oleh semua orang saat ini, juga merupakan salah satu dari banyak Dewa.
+Di zaman itu, dikabarkan bahwa Archon Geo dulunya adalah Dewa yang dingin dan tidak egois. Dia hanya bertindak dengan benar dan tegas, tetapi kurang memiliki perasaan yang dimiliki manusia, hatinya sedingin batu abadi.
+Meskipun demikian, orang masih menghormatinya dan memercayainya. Karena semua hukumnya dapat menjamin transaksi berjalan adil dan membuat kehidupan jadi aman dan tertib. Archon Geo pun memperkuat keberadaan dan kekuatannya dari kepercayaan orang-orang.
+
+Tetapi bahkan para Dewa tidak dapat memengaruhi keyakinan dan keraguan manusia.
+Bahkan Dewa penjaga keadilan tidak dapat menerapkan aturan itu di setiap hati manusia.
+
+Dulu ada pengrajin batu giok di Mingyun Village, karakternya lucu dan sinis. Setiap kali dia menerima misi, dia akan menyelesaikannya pada hari terakhir dari tenggat waktu yang ditentukan dengan cara yang tidak terduga.
+
+Jika pelanggan memesan patung pemburu yang menaklukkan binatang buas, mungkin dia menerima patung boar yang melarikan diri dengan tergesa-gesa.
+Jika ditanyakan, jawabannya biasanya begini:
+"Bahkan jika seorang pemburu yang menaklukkan binatang buas tidak menunjukkan wajahnya, aura kepahlawanannya akan membuat binatang itu ketakutan."
+
+Jika pelanggan memesan patung batu giok dari orang berpangkat tinggi, mungkin dia menerima sebuah tempat duduk yang indah.
+Jika diselidiki, jawabannya biasanya begini:
+"Seseorang yang berpangkat tinggi hanya memegang otoritas selama kurang dari seratus tahun, dan orang itu mungkin tidak hidup lebih lama dari otoritas itu sendiri."
+
+Dengan begitu, pengrajin batu giok itu dicap "aneh" di Mingyun Village. Tapi di pelabuhan Liyue yang makmur, para pembeli kaya menganggapnya lucu, kebanyakan dari mereka bersedia memesan batu gioknya, juga ingin secara sengaja menguasai tipuan konyol orang ini.
+
+——————
+
+Suatu malam, seorang gadis datang ke bengkel kerjanya.
+Dia mengenakan jubah hitam panjang, di bawah sinar bulan sabit, matanya bersinar seperti kuning keemasan.
+Pengrajin batu giok tidak mengenalnya sebelumnya, tetapi dia dengan cepat menemukan bahwa mereka dapat mengobrol dengan baik. Anehnya lagi, gadis tersebut mengerti setiap tambang bijih dan setiap sumber daya batu giok di Mingyun Village. Berbicara tentang keajaiban langit dan bumi seperti berbicara tentang saudari perempuan sendiri, dan ketika dia berbicara tentang batu giok dan batu permata seperti berbicara tentang putrinya yang tercinta...
+Tetapi dia jarang berbicara tentang kebiasaan dan cara berinteraksi dengan orang lain.
+Mungkin tidak mengerti tentang manusia, mungkin hanya tidak ingin berbicara lebih banyak. Tetapi bagaimanapun juga, orang ini jelas bukan manusia biasa.
+Setidaknya begitulah anggapan pengrajin batu giok tersebut.
+
+"Aku ingin sebuah medali batu giok dengan potret Archon Geo di atasnya."
+Ketika mereka selesai mengobrol dan hendak berpisah di pintu keluar, gadis itu mengucapkan permintaannya.
+"Tapi jangan gunakan imajinasimu untuk mengukir Archon Geo. Aku ingin kamu mengukir potretnya dari apa yang kamu lihat dengan mata kepalamu sendiri."
+"Jika tidak, aku tidak akan membayar satu Mora pun."
+
+Jadi, keduanya sepakat untuk tenggat waktu tiga hari.
+
+Pada hari pertama, pengrajin batu giok mengadakan perjamuan dengan teman-temannya dan menolak semua permintaan.
+
+Pada hari kedua, pengrajin batu giok keluar pergi mendaki gunung untuk menemukan batu giok, dan menolak kunjungan siapa pun.
+
+Pada hari ketiga, pengrajin batu giok mulai menutup pintu untuk mengukir batu gioknya. Dari pagi hingga larut malam, dia akhirnya menyelesaikannya dalam sekali kerja.
+
+Ketika bulan sabit sekali lagi naik ke langit malam, gadis dengan mata kuning keemasan itu pun datang lagi.
+Pengrajin batu giok menyerahkan karyanya yang bangga...
+Di atas medali batu gioknya yang indah itu terukir potret seorang gadis.
+
+Gadis itu mengerutkan keningnya dan bertanya padanya.
+Pengrajin batu giok menjelaskan:
+"Pada hari pertama, aku bertanya pada orang-orang bijak dan berpengetahuan luas tentang bagaimana prinsip Archon Geo bekerja. Tapi ini hanyalah kerangka."
+"Pada hari kedua, aku pergi ke pegunungan dan menghabiskan sepanjang hari mengamati batu-batu, mendengarkan pertumbuhan unsur-unsur, dan berspekulasi tentang penciptaan Archon Geo, tetapi ini hanya daging dan darah."
+"Pada hari ketiga, aku menutup mataku dan mengukir batu giok seperti yang kuinginkan, sesuai dengan hati pikiranku. Ini adalah jiwa."
+
+Saat dia menjelaskan, pengrajin batu giok tersenyum dengan canggung.
+"Tapi aku pun tidak tahu mengapa hasil ukirannya seperti ini."
+
+Gadis itu memainkan medali ukiran batu gioknya sambil berpikir:
+"Menarik. Ini mengingatkanku pada cerita lain..."
+
+Gadis itu membuka mata kuning keemasannya dan berbisik...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book149_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book149_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a78e4227
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book149_ID.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+Liyue adalah tempat yang kaya akan harta karun. Karena ada harta karun, maka muncul juga orang-orang yang bisa mengenalnya. Itulah era kemakmuran Liyue Harbor, saat uang dan komoditas keluar masuk tiada henti.
+Sedangkan sekarang adalah era kejayaan para pedagang kaya dan kapten kapal. Ini adalah era yang didominasi oleh pedagang yang harus bergelut dengan kelicikan di dunia perdagangan dan kapten-kapten kapal yang berjuang hidup mati dengan monster-monster di lautan.
+
+Demikian pula, di era itu, selalu ada banyak pelaut dan pekerja yang sibuk di dermaga besar itu.
+Dalam legenda, Rex Lapis dapat menyamar menjadi bangsawan dan berhubungan erat dengan orang-orang elite Yujing Terrace. Selain itu, Rex Lapis juga sering menyamar menjadi rakyat jelata, dekat dengan penambang dan nelayan, pelaut dan pedagang.
+
+Saat itu, di dermaga Liyue ada seorang pemilik kapal. Dia sangat kikir dan memperlakukan pekerjanya dengan kasar. Saat pekerja melakukan sesuatu yang tidak memuaskannya, dia tidak akan memedulikan alasannya dan memarahi dengan keras, bahkan memotong gaji pekerja tersebut.
+
+Suatu hari, pemilik kapal bertemu dengan seorang anak muda.
+Anak muda itu adalah pekerja baru. Dia memakai baju cokelat dan mengikat kepalanya dengan sorban. Penampilannya tidak berbeda dengan nelayan lainnya. Namun ekspresi dan kulitnya menunjukkan jelas kalau dia berasal dari Desa Qingce dan datang ke Liyue untuk mengadu nasib. Guratan wajah di wajahnya sangat jelas.
+
+Dia tidak cekatan dan tidak pandai berbicara, sama seperti orang gunung lainnya. Yang paling mengesalkan adalah, saat menyortir hasil tangkapan, ia selalu menghindari makanan laut yang bertentakel dan lengket menjijikkan.
+
+"Kerjaannya hanya memilih yang enak-enak dan tidak mau mengerjakan hal sulit. Apa gunanya kamu? Memangnya kamu tuan muda keluarga kaya?"
+Perkataan seperti ini kerap menjadi alasan pemilik kapal untuk memotong gaji.
+
+Biasanya anak muda itu hanya tertawa dan terdiam lalu melanjutkan pekerjaannya.
+Namun suatu hari, anak muda itu akhirnya berani membuka mulutnya:
+"Semua orang mempunyai hal-hal yang dibenci dan disukai, kenapa kita malah harus memilih sesuatu yang kita benci?"
+
+Kaget karena pembangkangan murid keras kepala itu, pemilik kapal pun memukuli kepalanya dengan keras:
+"Ini adalah aturan dunia! Tidak akan ada orang yang bisa menyelesaikan pekerjaannya bila mereka hanya memilih hal yang mereka suka!"
+
+"Ini pasti bukan aturan yang dibuat oleh Rex Lapis..."
+
+"Omong kosong apa lagi kamu!"
+
+"Kalau begitu coba Anda dengarkan ceritaku ini."
+Kedua mata anak muda itu berbinar-binar seperti batu emas yang berada di pegunungan.
+
+"Kamu bisa bercerita?"
+Pemilik kapal lantas tertarik saat mendengar pemuda keras kepala itu bisa bercerita,
+"Teruskan ceritamu... Hei, tanganmu harus tetap bekerja!"
+
+Anak muda itu tersenyum penuh arti dan matanya tampak bersinar,
+"Kalau begitu akau akan bercerita tentang medali batu giok..."
+
+Demikianlah, dalam cerita anak muda itu, tuan tanah lupa waktu kemudian uang gaji pekerja yang dipotongnya seenak hati-hati dicuri diam-diam, lalu dibagikan kepada orang-orang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book14_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book14_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e972ba8a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book14_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Seketika aku merasakan perasaan yang sangat aneh, dan aku menyadari, aku sudah berubah menjadi setangkai dandelion.
+Aku tidak berdaya untuk melawan. Bahkan dandelion tidak memiliki lidah ataupun mulut untuk mengeluarkan suara apa pun. Tidak ada yang bisa kulakukan selain melihat raksasa itu memetikku perlahan dari tanah menggunakan jari tangannya.
+"Dandelion, dandelion, terbanglah sejauh angin membawamu."
+Sang rubah mengulang-ulang nyanyian itu.
+Dan dengan tiupannya, benih-benih dandelion pun tertiup terbang. Dan aku tertangkap oleh angin badai, terbang dengan sangat jauh.
+Aku terus berputar, dan kepalaku semakin lama semakin pusing. Bola mata yang seindah mutiara perlahan meninggalkanku bersama dengan kesadaranku, dan juga harapan yang diucapkan sang rubah.
+"Archon Anemo, kumohon ubah kami menjadi manusia! Agar kami bisa aman dari busur, panah, dan pisau mereka!"
+...
+Waktu aku tersadar, aku sudah berada di hutan di belakang desaku.
+Hutan ini penuh dengan pohon-pohon besar, dan di tengah hutan terdapat sebuah danau kecil.
+Danau itu terlihat seperti jendela di Katedral Mondstadt, sangat jernih, dan berkilau terang di bawah cahaya matahari.
+Matahari bersinar melalui dedaunan berkilauan di permukaan danau, bagaikan pecahan batu permata di air danau, benar-benar indah.
+Cuaca hari itu sangat dingin. Aku memburu di dalam hutan, dan waktu aku berjalan ke danau. Air yang berkilauan mengingatkanku pada seorang gadis yang pernah kucintai.
+Aku tidak ingat bagaimana rupanya, tapi aku tahu matanya terlihat seperti mutiara yang bersinar di dalam air.
+Betul. Saat aku memandangi indahnya air danau itu, tanpa sadar aku tertidur.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book150_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book150_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..507d276e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book150_ID.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+Kala itu adalah era ketika di mana ribuan barang langka dan eksotis banyak sekali ditemukan di Pelabuhan Liyue.
+Pada malam itu, Wen Guizheng, pemilik Xigu Antiques, mempelajari barang antik dan berbagi cerita dengan putra bangsawan yang tak dikenal.
+Inti permasalahan mereka adalah sebuah batu giok.
+
+Seperti yang kita semua tahu, menempa batu giok kuno tidak membutuhkan banyak modal di Liyue. Mungkin sedikit mahal untuk membuat tiruannya yang begitu indah, tetapi setidaknya masih bisa diterima oleh para pedagang.
+Kesulitannya terletak pada membuat cerita yang indah untuk itu.
+
+Sama seperti pengrajin batu giok yang berkeliaran di pegunungan dan para nelayan yang aneh, orang yang bertentangan dengan moralitas biasanya adalah orang yang paling perhatian.
+Rex Lapis membuat aturan dan kontrak, tetapi dia tidak memaksa manusia untuk hidup mengandalkan otoritas semata, karena dia tahu bahwa peraturan dan kontrak hanyalah sebuah cara untuk mencapai tujuan. Keseimbangan dan keabadian yang sesungguhnya terletak pada kebangkitan dan pilihan semua orang.
+
+Pemilik kapal tidak mengetahui hal ini, sehingga dia terus-terusan menerima ejekan dan olok-olok dari para pekerja.
+
+Manusia pun sama seperti barang antik. Meskipun memiliki kemampuan dan nilainya terbatas, namun yang benar-benar menentukan nilainya terletak pada "cerita" di baliknya.
+
+Putra bangsawan tidak terlalu mengerti akan hal ini, sehingga dia akan mengatakan bahwa batu giok itu palsu dan merendahkan nilainya.
+
+Tapi walaupun ada begitu banyak harta karun di Xigu Antiques, jika terus menggunakan penilaian yang tajam dalam menilainya, semuanya juga akan berubah menjadi debu yang tak berarti.
+
+Misalnya, tetesan air mata yang dicurahkan oleh kekasih sang kapten di laut berubah menjadi mutiara abadi, lalu misalnya, di masa lalu, seorang raja mengukir foto istrinya yang sudah meninggal dan menyegel jiwanya di dalamnya.
+
+Ini adalah kisah-kisah yang ditakdirkan untuk lenyap, tetapi mereka juga legenda yang tersimpan di dalam barang antik tersebut.
+
+"Cerita yang menarik, aku akan membeli barang palsu ini."
+Pria itu mengangguk, dengan senyum yang tersirat di matanya.
+
+"Setelah mendengar ceritaku, apa kamu masih berpikir bahwa itu palsu?"
+Wen Guizheng mendesah ringan.
+
+"Tentu saja,"
+Putra bangsawan itu tidak bisa menahan senyumnya, seolah dia belum tertawa sebahagia itu sejak memasuki toko.
+
+"Sama seperti cerita yang kamu ceritakan, batu giok hanyalah sebuah nilai tukar dari mata uang kuno, aku juga tidak serius bicara."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book151_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book151_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..38154f6fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book151_ID.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+Pedang yang bersinar bagaikan cahaya, dengan cahaya dingin yang menusuk langit, bahkan bulan dan bintang sekalipun tidak bisa menandingi cahayanya.
+Suara angin dingin dari pegunungan yang tandus, beriringan dengan suara angin musim gugur dari tarian pedang yang sebatang kara.
+
+Angin dan hujan deras, hanya ada satu orang yang berjalan di jalan setapak.
+
+Pria ini terlahir dengan jenggot ikal, hidung mancung seperti elang, dan mata setajam burung hantu, dan tampak seperti orang asing, memandangi tubuhnya yang kurus dan ramping seperti pria yang sekarat, dia berjalan di tengah jalan pegunungan terhuyung-huyung bagaikan hantu yang kesepian.
+
+Dia telah berjalan selama tiga hari, kelaparan selama tiga hari dan juga tidak menutup matanya selama tiga hari.
+
+Tiga hari lalu, dia juga memiliki nama yang tabu, pedang dan sektenya yang hancur. Tapi sekarang wajahnya murung dan sengsara, bercampur dengan air hujan dan lumpur, jatuh di jalanan yang berlumpur.
+
+Tiga hari yang lalu, seorang yang tak dikenal membunuh guru dan seluruh saudara seperguruannya, sehingga mereka semua dimakamkan di pegunungan bersalju, beserta angin salju yang berwarna merah.
+
+Kini, dia memiliki nama baru - Jin si Tujuh Puluh Dua dendam.
+Karena dia adalah yang terakhir yang selamat dari 72 anggota lainnya.
+
+——————
+
+Tidak tahu sudah berjalan berapa lama, tiba-tiba ada suara kendaraan yang datang dari belakang.
+
+Jin sang Tujuh Puluh Dua menepi ke sisi jalan dan bertanya, "Apakah gerobak ini menuju ke Desa Tupi?"
+
+Sang kusir memberikan sedikit tanda penghormatan dan berkata: "jarang sekali ada kendaraan di sini yang menuju Desa Tupi."
+
+Jin sang Tujuh Puluh Dua kembali bertanya: "jika kamu melewati tempat itu, bisakah gerobakmu mengantar orang ke sana?"
+
+Sang kusir berkata: "tidak masalah, tapi kamu belum bertanya padaku apakah aku ingin mengantar orang itu apa tidak."
+
+Jin sang Tujuh Puluh Dua menjadi bingung: "aku juga ingin pergi ke Desa Tupi, kenapa tidak bisa membawaku ikut serta?"
+
+Sang kusir berkata: "karena kamu bukan aku, dan aku juga bukan kamu."
+
+"Omong kosong."
+
+Baru saja kata-kata itu keluar dari mulutnya, pedang telah meninggalkan sarungnya. Kusir itu hampir tidak merasakan hawa dingin yang datang menghampiri, dan sebelum dia sempat terjatuh, dia sudah berhenti bernapas.
+
+Jin sang Tujuh Puluh Dua adalah orang yang seperti itu, meskipun dia telah kehilangan segalanya, hatinya telah menjadi beku, dan bahkan akal sehatnya telah tiada, tetapi dia selalu membenci orang yang mengucapkan kata-kata konyol.
+
+Dengan mengendarai gerobak yang berlumuran darah, Jin sang Tujuh Puluh Dua pergi menuju Desa Tupi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book152_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book152_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b92779e79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book152_ID.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Legenda mengatakan bahwa di negara yang jauh, "Tupi" berarti menghancurkan fantasi palsu belaka dan mengungkapkan kebenaran sejati.
+
+Desa Tupi terletak di kaki gunung yang tandus, dan hanya ada satu jalan kuno yang menghubungkannya dengan dunia luar - itu adalah jalan setapak yang dilewati oleh Jin sang Tujuh Puluh Dua.
+
+Langit kelabu, angin dan hujan menderu.
+
+Jin sang Tujuh Puluh Dua sesungguhnya tidak ada hubungan apa pun dengan Desa Tupi, namun karena dendam, kini dia harus menemui kepala desa tersebut.
+
+Ketika gerobak itu perlahan berjalan di sepanjang jalan berlumpur menuju kaki gunung tandus, langit sudah gelap gulita, dan bulan yang pucat tertutup oleh awan, dan tirai hitam tak berujung diturunkan. Jin sang Tujuh Puluh Dua menyelinap ke dalam kegelapan malam, membiarkan tubuh dan jantungnya larut dalam kegelapan tersebut.
+
+Dalam langit malam, sinar cahaya rembulan menerangi kepala desa Desa Tupi, Desa Tupi pada awalnya bukan sebuah desa yang besar, namun kepala desa bukanlah orang biasa. Tidak ada seorang pun di desa yang tahu asal usul namanya, dan tidak ada yang berani bertanya padanya.
+
+Yang mereka tahu hanyalah orang itu mempunyai darah seorang penguasa yang ada di punggungnya dan terlihat pada mata merahnya.
+
+Matanya merah, dan tajam, seperti pedang yang mampu menusuk hati setiap orang.
+Orang yang ada di hadapannya pun sama, tajam dan seolah mampu menusuk siapa pun kapan saja.
+
+"Waktunya sudah tiba."
+Kepala desa menggelengkan kepalanya dan bergumama pada dirinya sendiri seraya sinar rembulan bersinar menerangi kepalanya.
+
+Sementara itu di luar rumahnya, seorang monster mengayunkan pedangnya yang berlumuran darah, menebas bawahannya satu per satu.
+Meskipun dikatakan bahwa Desa Tupi penuh dengan orang-orang jahat dan licik, namun karena banyaknya kontrak dengan berbagai sekte, tidak ada yang berani datang untuk balas dendam.
+Tapi Jin sang Tujuh Puluh Dua sudah kehilangan sektenya sehingga tidak terikat pada aturan apa pun, dia hanya monster kesepian yang haus akan darah musuh-musuhnya.
+
+Seiring suaranya membunuh musuh-musuhnya, diikuti pula oleh suara angin dan hujan deras yang membasuh warna merah pada tubuhnya, dan dalam sekejap lapisan merah baru kembali menutupi dirinya...
+
+Pendekar berbaju merah itu menerobos di antara hujan dan kabut merah, dengan tubuh yang penuh luka, namun tidak ada seorang pun yang dapat menghentikannya.
+
+Saat kabut merah menghilang di tengah angin dan hujan, pendekar tersebut berjalan di tanah berlumpur menuju ke kediaman pemilik rumah.
+
+——————
+
+Suara pembantaian berangsur-angsur lenyap, sang pemilik perlahan mengangkat gelas anggur dan melemparkannya ke udara.
+Entah itu sebagai tanda penghormatan terhadap teman lamanya yang datang untuk membunuh atau penghormatan kepada jiwanya yang kotor.
+
+Pintu terbuka, dan di situlah Jin sang Tujuh Puluh Dua berdiri. Seluruh tubuhnya berwarna merah tua, sangat berlawanan dengan hujan abu-abu dan angin di luar rumah.
+
+"Tuan, aku ingin menanyakan sesuatu padamu."
+
+"Kamu membunuh begitu banyak orang di desa."
+
+"Tidak lebih tidak kurang, tepatnya ada tiga ratus enam puluh dua."
+
+Sang pemilik rumah berhenti sejenak, ekspresinya tidak berubah tetapi pembuluh darah biru di dahinya sudah cukup sebagai ungkapan dari reaksinya.
+
+"Oh, juga ada seekor anjing."
+
+Setelah mengatakan itu, sosok pendekar merah tua itu mengangkat tangannya, dan sesuatu jatuh di atas meja anggur.
+Ternyata itu adalah tulang dari anjing penjaga, yang tampaknya telah direbus dalam waktu yang lama dan menjadi bersih.
+
+Ternyata dalam setengah jam ini, Jin sang Tujuh Puluh Dua tidak hanya menghabisi nyawa 362 orang di desa, tetapi dia juga merebus anjing penjaga di pintu dan menjadikannya kaldu daging anjing.
+
+Betapa kejamnya!
+Sungguh berdarah dingin!
+
+Pemilik rumah itu berteriak, tidak tahan lagi untuk menahan amarahnya dan menarik pedangnya...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book153_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book153_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f8b4a25e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book153_ID.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Hujan sudah berhenti, tapi pertarungan masih belum berakhir.
+
+Jin sang Tujuh Puluh Dua bertanya kepada pemilik rumah itu mengenai informasi tentang musuhnya yang sebenarnya.
+Kini, hanya ada kamar kosong dan jiwa-jiwa penuh dendam yang tertinggal di Desa Tupi.
+
+Tidak, tidak ada hantu di dunia ini.
+Karena ini adalah dunia tanpa kekuatan unsur,
+Secara alami, ingatan orang mati tidak dapat direproduksi di dunia manusia oleh resonansi unsur-unsur.
+
+Kepala desa adalah orang yang sulit untuk dihadapi, pedangnya sangat cepat, meninggalkan banyak bekas luka pada tubuh Jin sang Tujuh Puluh Dua.
+Namun sayangnya, hatinya terlalu lambat.
+
+Ini adalah dunia tanpa kekuatan unsur,
+Secara alami, ilmu pedang juga tidak pernah diberkati oleh unsur elemen.
+Pendekar pedang hanya bisa menggunakan kekuatan fisik dalam pertempuran, bukan kontrol unsur.
+Seperti tangan yang mengendalikan jari, hati yang mengendalikan mata adalah rahasia ilmu "pedang" di dunia ini.
+Meskipun pemilik rumah itu juga adalah pendekar yang bergerak cepat, tetapi tidak pernah mengerti pentingnya "hati", dan akhirnya jatuh dalam satu pukulan.
+
+Jin sang Tujuh Puluh Dua menjatuhkan dupa yang sudah tinggal sepotong di tngannya, dan bermaksud untuk melukai si pemilik rumah yang sudah tak berdaya itu.
+
+Ternyata kepala desa melancarkan serangan pedang yang ganas pada pendekar pedang itu, berpikir bahwa ini akan sulit dihadapi oleh lawannya, tetapi tidak pernah memperhatikan tangan kirinya yang seharusnya masih bisa selamat——
+
+Dengan kecepatan bagaikan kilatan cahaya, kepala desa itu dipukul dengan menggunakan pembakar dupa tepat di dahinya, berguling beberapa kali ke dinding sampai tak bergerak.
+
+"Dasar pengecut..."
+
+Tetapi penjahat yang memegang pembakar dupa yang bernoda darah itu tidak meresponnya, hanya angin yang menjawabnya.
+
+"...Orang yang kamu cari berada di pegunungan tandus di luar desa ini... pergilah dan temukanlah ajalmu di sana..."
+
+Penjahat itu pergi, dan satu-satunya jawaban untuknya adalah angin yang menderu...
+
+Dan suara dari alam liar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book154_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book154_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b663b214f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book154_ID.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+Hingga pelangi akhirnya sirna, Jin sang Tujuh Puluh Dua akhirnya pergi meninggalkan Desa Tupi menuju gunung yang tandus tersebut.
+Menurut legenda yang beredar adalah bahwa "gunung tandus" itu sengaja dibuat curam menggunakan pedang oleh seorang kaisar, sehingga menjadi sangat sulit untuk didaki.
+Ada juga yang mengatakan bahwa gunung tandus ini terendam oleh air mata bumi dengan tingkat keasaman yang tinggi di mana-mana sampai tidak ada rumput yang bisa tumbuh.
+
+Gunung tandus itu dulunya terkenal akan sumber daya mineralnya yang berlimpah, tetapi setelah gempa bumi, tambangnya hancur dan semua pekerja terkubur di dalamnya.
+Setelah itu, tidak ada lagi yang berani membangun gunung itu, dan kini telah menjadi sarang bandit dan binatang liar.
+
+Di antara para bandit dan binatang liar tersebut, salah satunya adalah musuh Jin sang Tujuh Puluh Dua.
+Pendekar pedang itu memiringkan pundaknya, kakinya terhuyung-huyung, luka yang didapat dari pertarungannya dengan si pemilik rumah tadi kini menjadi penghalangnya.
+
+Pendekar pedang yang mengerti bahwa ada banyak mata yang mengawasi, mengendus udara di sekitarnya seperti binatang buas yang terluka.
+Kehidupannya yang penuh dengan pembantaian dan berdarah-darah selama bertahun-tahun telah membuat indera Jin sang Tujuh Puluh Dua menjadi sangat sensitif.
+
+Jin sang Tujuh Puluh Dua mempunyai firasat bahwa gunung tandus ini sudah menyiapkan perangkap untuknya bagaikan jaring yang besar.
+Para bandit yang bersembunyi di kegelapan menunggunya untuk masuk ke dalam gua sempit, melalui celah, atau melewati tambang yang runtuh, dan menggunakan pisau tajam untuk menyelesaikan dengan cepat dari kegelapan.
+
+Tapi sekarang, setidaknya di permukaan, gunung tandus yang curam dan terjal itu sendiri sudah cukup untuk menjadi tempat pemakaman Jin sang Tujuh Puluh Dua.
+Pendekar pedang yang terluka itu dengan susah payah berjalan tertatih-tatih di jalan setapak di sisi jurang, terkadang kerikil-kerikil kecil jatuh dari kakinya.
+
+Pada saat yang sama, di tebing berbatu, dua sosok meliriknya.
+
+"Selama di kaki gunung, kekalahannya sudah terlihat jelas. Dan jika dia memilih jalur sulit di pegunungan ini... kurasa dia akan tergelincir dengan sendirinya ke dalam jurang."
+Wanita tua yang renta itu berkata demikian.
+
+Dia melirik ke samping, mata hijau zamrudnya menatap tajam bagaikan ular dingin beracun yang bersembunyi di celah bebatuan.
+
+"Tidak mungkin!"
+Di sebelah wanita tua itu, suara pria tua yang lebar dan gemuk itu bergetar seperti sebuah lonceng,
+"Sebelumnya dia sudah membunuh 363 orang di Desa Tupi, bahkan dia membuat sup kaldu dari anjing penjaga itu...
+"Tubuh yang letih karena cedera yang didapatnya dari pertarungan di Desa Tupi, tubuhnya sudah terlalu letih!"
+
+"Huh..."
+Lalu wanita tua itu menghilang dari balik hutan pinus yang layu, mendengus kesal.
+
+"......"
+Pria tua itu menatap pendekar pedang yang lumpuh itu untuk beberapa saat sebelum dia menyentuh perutnya yang gemuk dan pergi perlahan.
+Sepanjang perjalanan, dia tidak pernah menyentuh pohon pinus yang mati ataupun rumput liar yang kering.
+
+Tiba-tiba, awan-awan berkumpul, dan hujan pun turun.
+Dalam guyuran hujan deras yang turun, Jin sang Tujuh Puluh Duayang terluka berjalan tertatih-tatih dengan menggunakan pedang sebagai tongkat.
+Tetapi setelah kehilangan begitu banyak darah dan dingin yang menusuk akhirnya membuatnya jatuh di atas kerikil dan bebatuan.
+
+Sebelum kegelapan menelan segalanya, sehelai kain biru melintas di hadapannya...
+Bagaikan sebuah deja vu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book155_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book155_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e442ca404
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book155_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Waktu dan Angin... kedengarannya ada hubungannya dengan Archon Anemo. Apa dia tidak bisa mengatakan lebih jelas lagi? Apa yang bisa kutemukan hanya dari tiga kata ini?
+
+Segala petunjuk yang berhubungan dengan Archon Anemo seharusnya juga berhubungan dengan elemen Anemo.
+
+Lalu kalau ditambah dengan hubungan dengan "waktu"... jam matahari ini pasti ada hubungannya dengan suatu rahasia.
+
+Selain itu, aku terkadang punya perasaan aneh dengan tempat ini. Aku rasa sekitar jam 2 pagi... atau jam berapa ya?
+
+Aku sudah tidak ingat jelas... Aku hanya ingat saat dini hari, bayangan jarum jam matahari tepat berada di bawah.
+
+Tapi... baiklah, para guru sering mengatakan, bahwa bagi yang tidak memiliki Vision, yang terbaik adalah tidak terlibat dalam penyelidikan.
+
+Aku tidak begitu mengerti artinya pada saat itu, tapi kini aku paham. Walaupun aku menemukan petunjuk, jika tidak ada Vision maka aku hanya bisa mengawasi saja.
+
+Aku tidak tahu apakah Adventurers' Guild bisa membantuku menemukan orang yang memiliki Vision, dan bersedia membantu.
+
+Dan bicara soal itu, kenapa Adventurers' Guild di Mondstadt kecil sekali ya...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book156_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book156_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a2195347
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book156_ID.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Beberapa hari setelah malam itu, sang rubah tidak pernah datang lagi.
+Namun akhir-akhir ini, para mangsa di hutan mulai bertambah.
+Burung-burung kecil, burung bangau dengan kaki yang ramping, boar yang sangat tidak sabaran...
+Aku tidak tahu apakah ini cara rubah itu berterima kasih atau apa, tapi yang jelas, akhirnya aku bisa memakan sup daging yang enak untuk makan malamku.
+Tapi rubah itu tetap tidak pernah kembali.
+Meski kedengarannya aneh, tapi aku mudah tertidur saat perut kosong. Dan saat aku sudah kenyang, aku malah tidak bisa menahan diri untuk tidak memikirkan apa yang kulihat hari itu, seekor rubah yang berubah menjadi seorang wanita.
+Sepasang mata yang indah, jernih seperti air danau... Kapan aku bisa melihatnya lagi?
+Dalam keadaan setengah tertidur dan sedikit gelisah, aku mendengar suara yang samar dari luar pintu.
+Aku yang mengharapkan sesosok figur putih yang kecil, segera melompat dari kasur dan membuka pintu.
+Tidak ada mata sejernih air danau, tidak ada ekor putih... yang ada hanyalah bunga dandelion yang terlihat samar-samar di bawah sinar bulan putih, seperti salju yang melayang di udara.
+Dan tiba-tiba, ada sesuatu yang masuk ke dalam hidungku.
+"A-Achoo!"
+Tiba-tiba, dandelion putih yang lembut itu berputar, terbang ke langit dan berubah menjadi badai salju.
+Di tengah angin dandelion dan salju, mata yang seperti permata itu menatapku tajam, seolah-olah menatap sampai ke dalam hatiku.
+Dengan mengabaikan angin dan badai dandelion, aku berjalan menuju rubah kecil putih itu.
+Rubah itu menggerakkan telinganya, menyapu rerumputan dengan ekornya yang besar, lalu menghilang ke kedalaman hutan.
+Aku mengikutinya dengan tergesa-gesa.
+Dalam kegelapan malam, bayangan putih itu kerap bermunculan.
+Seperti cahaya bulan yang menembus dedaunan, atau peri dengan langkahnya yang lembut.
+Aku terus mengikutinya hingga keluar dari hutan gelap itu.
+Di bawah sinar rembulan, aku melihat lautan dandelion yang tak berujung.
+Di saat aku terpesona sampai tidak bisa berkata-kata, tiba-tiba terdengar suara gemerisik di belakangku.
+Suara itu terdengar lembut, tipis, seperti seorang gadis yang menginjak jarum dan daun berguguran dengan bertelanjang kaki.
+Rubah itu datang dari belakang, dengan angin malam yang membawa napasnya — lembap dan sejuk, dengan aroma bunga dandelion yang sedikit pahit.
+Sepasang tangan menyentuh bahuku, dengan jari-jari yang terasa dingin seperti es.
+Lalu, dia menyandarkan kepalanya di bahuku, rambut panjangnya yang indah pun ikut terurai di punggungku.
+Suara napas dan detak jantungnya yang terdengar samar-samar dari balik punggung, terasa sangat menenangkan.
+"Ini adalah tempat yang hanya bisa dicapai oleh para rubah, kampung halaman Dandelion."
+"Aku ingin memintamu untuk tinggal di sini dan mengajari anak-anakku bahasa manusia..."
+"Sebagai gantinya, aku akan mengajarimu cara rubah mengubah wujud."
+Telingaku terasa geli, seperti sedang diusap oleh dandelion yang tertiup angin.
+Aneh sekali, aku belum memberi tahunya kalau aku penasaran dengan cara rubah mengubah wujud, bagaimana dia bisa tahu?
+Dia tidak berkata apa-apa lagi, kemudian menarik tanganku dan membawaku ke hamparan lautan Dandelion...
+Terasa embusan angin malam dari selatan, angin malam dari utara, yang membawa sedikit aroma pahit, beserta dengan kenangan yang samar...
+Dia menuntunku bermain di antara beludru putih yang berserakan... Waktu berjalan lama, hingga rembulan naik tinggi ke langit.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book157_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book157_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bff987a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book157_ID.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"Kapan dia menguasai bahasa manusia..."
+Dia perlahan berkata.
+Aku melihatnya dengan bingung.
+Apa yang dia katakan selanjutnya, aku tidak mendengar dengan jelas. Angin malam yang nakal membawa dandelion dan menutupi kata-kata lembutnya.
+Atau mungkin itu bahasa aslinya, bahasa angin dan bunga dandelion?
+Kemudian, dia menatapku dengan bodoh dan tertawa.
+Dia tersenyum indah. Matanya melengkung dan bersinar bagai lampu, seperti dua bulan di danau yang beriak.
+"Jadi, kenapa kamu ingin mempelajari trik rubah?"
+"Aku ingin mempelajari trik berubah wujud seperti rubah, sehingga aku bisa terbang ke langit yang tinggi seperti burung, dan aku bisa terbang ke tempat yang tidak bisa aku lihat sebelumnya..."
+Aku menjawab demikian.
+"Ah, saat berburu, kamu tidak perlu bersembunyi di semak-semak, tetapi kamu bisa terbang bebas di langit seperti elang."
+Aku tidak bisa menahan diri untuk tidak berpikir seperti itu.
+Memikirkan hal ini, dandelion di tanganku melayang ke arah bulan seolah-olah mendengar keinginanku.
+"Begitukah..."
+Dia menundukkan kepalanya sedikit, dan rambut hitam panjangnya menjuntai dari leher putihnya. Cahaya bulan yang pucat menerpa rambut, menyebar di sepanjang rambut di kulit putih, bersinar, seolah bisa memantulkan bayangan awan di langit malam.
+Aku menatapnya dengan saksama, lalu tersipu dan sedikit membuang muka.
+Bagaimanapun, rubah adalah binatang yang bebas, dan tidak akan menyembunyikan kecantikannya karena malu seperti manusia.
+Meski ini bukan pertama kalinya aku melihat dan menyentuhnya, tapi setiap kali cahaya bulan menyinari rambut panjangnya, aku tidak bisa menahan diri untuk tidak tersipu atau untuk tidak menatapnya.
+Dia memalingkan wajahnya untuk berpikir sejenak, lalu mendesah pelan. Seolah tidak bahagia.
+Kami duduk di lautan dandelion dan tidak berkata apa-apa. Butuh waktu lama seperti ini untuk membuatku berpikir bahwa dia marah padaku.
+"Kami para rubah di sini datang untuk melapor. Kami akan mengajarimu trik berubah wujud rubah dan membantu mewujudkan keinginanmu."
+Rubah itu memalingkan wajahnya dan berkata.
+Mata yang sejernih danau bersinar di bawah sinar bulan, sungguh meyakinkan.
+Itu bagus, dia tidak marah padaku.
+Untuk alasan yang tidak jelas, aku sedikit lega.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book158_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book158_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9059b9474
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book158_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Rubah adalah binatang yang pintar, pandai dan licik.
+Rubah kecil belajar dengan sangat cepat, dan terkadang dia bahkan dapat mengajukan pertanyaan yang tidak dapat kujawab.
+Bagaimanapun juga, bahasa manusia itu rumit dan halus, tidak selugu bahasa binatang.
+Terkadang bahasa bagaikan bola benang yang ditangkap oleh kucing, bergelantung di sana, bergelantung di sini, membuat lidah muridnya tersandung atau bahkan membuat gurunya sendiri tersandung.
+Tetapi rubah adalah binatang yang pintar. Dia dengan cepat mempelajari banyak kata yang mengacu pada angin dalam bahasa manusia, dan dia bisa dengan segera menggunakan bahasa yang dangkal untuk menggambarkan kemunculan dandelion yang mengambang dan kolam yang diterangi cahaya bulan.
+Setiap kali rubah kecil menemukan kosakata baru, setiap kali itu juga dia mencoba menggunakan bahasanya yang baru dipelajari untuk menjelajahi dunia yang sudah dikenalnya, dan sangat bersemangat untuk memberikan kepada angin, dandelion, dan bumi arti baru dari sebuah bahasa, sambil dia berada di samping, tersenyum, menatap kita.
+Rubah kecil belajar dengan sangat cepat, tetapi aku tidak merasa lega.
+Akankah dia meninggalkanku di lautan dandelion ini ketika aku tidak bisa mengajarkan apa pun lagi?
+Sampai saat itu, akankah aku masih melihat mata lembut ini di bawah sinar bulan?
+Apakah dia masih akan tersenyum licik dan membawaku ke kedalaman lautan dandelion, bermain denganku, dan menghirup sedikit aroma pahit dari angin utara dan selatan?
+Dengan berpikir demikian, aku terbawa kepada sebuah kenangan yang melankolis.
+Malam itu aku tidak dapat mengingatnya dengan jelas, ketika aku berpisah dengan gadis kesayanganku, bulan yang sama tergantung di langit malam.
+"Terima kasih atas semuanya selama ini."
+Suatu saat, rubah itu mendatangiku lagi. Dia membungkuk, rambut hitam panjangnya menggantung di bahunya, dan cahaya bulan yang berkilauan mengalir dari atas, selembut air.
+"Saat dia belajar bahasa manusia, mungkin dia akan mendapat lebih banyak teman baru...
+"Terima kasih banyak atas segalanya selama ini. Sejak dia mulai belajar bahasa manusia, dia menjadi lebih ceria dari sebelumnya."
+Dia menatapku dengan cahaya seperti permata pada bola matanya yang tak berdasar.
+"Namun, ketika kamu telah mengajari kami semua bahasa manusia, ke mana kamu akan pergi?"
+Terpesona oleh matanya yang berbinar-binar, aku lupa menjawab.
+Apakah ini juga tipuan rubah?
+Rubah itu melihat penampilanku yang membosankan, dia tersenyum dan menghela napas.
+Kemudian, dia berbalik dan berjalan menuju bulan, membawaku ke tengah lautan dandelion yang diterangi oleh sinar bulan.
+Setelah melihat hal ini, rubah kecil itu menjuntaikan ekornya, berbalik dan masuk ke semak dandelion malam.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book159_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book159_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f508b6d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book159_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Maka, sang putri dan dua orang bijak menginjakkan kaki di wilayah bersalju yang dingin di ujung utara.
+Di tempat ini, terdapat es dan salju di mana-mana, dan bahkan binatang yang paling berani dan terkuat, atau musang dengan kemampuan menggali terkuat, tidak dapat menemukan sepotong pun rumput hangat atau buah yang berair.
+Sang putri menggigil di salju, tetapi dia tidak menjadi terkejut, dia berjalan ke kedalaman angin dingin tanpa menoleh ke belakang.
+Rubah bijak dan kura-kura yang andal tidak tahan dengan angin dingin dan salju yang ganas, sehingga mereka membujuk sang putri:
+"Ding Ding Ding~ Mengambil risiko di tempat yang dingin dan berbahaya seperti ini, Yang Mulia Raja akan khawatir jika dia mengetahuinya, ayo kita kembali~ Ding Ding Ding~"
+"Ya, betul, aku takut angin dan salju ini akan semakin besar dan semakin dingin... Mengapa kita tidak istirahat dan menunggu angin berhenti sebelum melanjutkan? Ah maaf, aku tidak akan menyebutnya lagi."
+Tetapi putri yang kuat tidak mengikuti nasihat kedua orang bijak itu, tetapi bertekad untuk melanjutkan jauh ke ujung utara.
+Lagi pula, di dunia ini, apa yang lebih mulia daripada menyelamatkan kerabat dan teman yang hilang dan mendapatkan kembali persahabatan yang hilang?
+Begitulah, mereka berjalan dan terus berjalan sampai kaki dan kuku mereka membeku menjadi ungu, dan napas yang mereka embuskan membeku menjadi angin dan salju.
+Di gunung yang sedingin es, sang putri bertemu dengan para elf yang bergoyang tertiup angin dingin.
+Para elf dengan kebijaksanaan kuno tinggal di pegunungan beku yang tertutup salju. Mereka tidak memiliki tubuh, tetapi memiliki kekuatan magis yang kuat.
+"Ah~ ah~ Apakah kamu tuan di sini? Permisi, bisakah membawa kami melewati angin dan salju ini?"
+Sang putri bertanya dengan sopan, kuku kakinya yang mati rasa karena dingin bergerak di atas salju.
+Rubah bijak dan kakek kura-kura yang dapat diandalkan juga menatap penuh harap ke arah elf angin es, cakar mereka yang mati rasa bergerak maju mundur di atas salju.
+"Huh... huh..."
+Peri elf itu berkata dengan ringan,
+"Bisa saja, tapi— hu— hu—"
+"Sebagai imbalannya, aku akan menyerap kekuatan fisikmu. Kamu akan menjadi lapar, lelah, dan kedinginan saat bergerak maju dalam angin dingin, tetapi tidak akan ada kekhawatiran hidup... Mungkin begitu— hu— hu-"
+"Huh~ huh~ Bagaimanapun juga, mereka hanyalah elf angin es," pikir sang putri,
+"Terlebih lagi, orang yang paling bijaksana dan paling peduli di seluruh kerajaan ada bersamaku. Mereka pasti punya cara!"
+Sang putri tidak ragu untuk menjawab permintaan peri elf, rubah bijak dan kakek kura-kura yang dapat diandalkan bahkan tidak punya waktu untuk memberikan nasihat mereka.
+"Huh~ huh~ Kesepakatannya sudah diterima! Tolong bawa kami untuk menemukan serigala kecil!"
+Lalu, para elf berubah menjadi aliran es yang dingin, memimpin sang putri yang bertekad untuk mendaki pegunungan tinggi yang tertutup salju...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book15_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book15_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a74947a78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book15_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Kumpulan puisi Hilichurl yang disusun oleh ahli ekologi Jacob Musk. Selama penulisan buku ini, Musk melakukan perjalanan melintasi benua untuk mengunjungi setiap suku Hilichurl, bahkan sampai pergi ke pemukiman Hilichurl dan masuk ke dalam kehidupan mereka. Musk dianggap sebagai "Pujangga Puisi Hilichurl" karena buku ini, tapi nyatanya dia dan para Hilichurl sendiri tidak begitu menyukai julukan tersebut. Jacob Musk, walaupun sangat antusias dalam mempelajari para Hilichurl, tetap tidak ingin dikaitkan dengan mereka walau di akhir hayatnya.
+
+Lagu pertama:
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+Dipercaya ini adalah lagu yang dinyanyikan Hilichurl sebelum pergi berperang. Karena berdasarkan observasiku, saat dua tau lebih Hilichurl ada di suatu tempat, mereka akan saling bertarung setelah menyanyikan lagu ini.
+
+Lagu kedua:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+Lagu ini dinyanyikan oleh Hilichurl saat mereka menari memutari menara totem. Diperkirakan lagu ini adalah lagu kebangsaan mereka yang dinyainyikan dengan irama riang, lagu ini juga kerap terdengar di dalam pesta-pesta Hilichurl.
+
+Lagu ketiga:
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+Sebuah puisi yang kudengar dinyanyikan saat berbincang dengan Hilichurl yang lanjut usia. Meskipun aku masih belum bisa memecahkan arti dari puisi ini, tapi perasaan sedih yang terkandung dalam lagu ini mengejutkan bahkan para penyair terbaik kotaku (tapi tidak bisa dipungkiri, bau tubuh Hilichurl lansia, sangat menusuk hidung).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book160_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book160_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e93475e3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book160_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——Semua yang bersinar indah——
+"Orang-orang di foto ini sangat cantik." Vera juga mengambil kotak milik Ike yang penuh dengan bingkai foto.
+"Jika tidak cantik, tidak akan ada kesempatan untuk meninggalkan foto sebagai kenangan."
+Ike tidak punya rencana untuk menghindar. Lagi pula, dia juga seorang ahli kosmik yang berusia lebih dari seribu tahun. Tentu saja, dia tahu bahwa perempuan sangat mudah terluka dan bisa menjadi sangat merepotkan. Ike tidak pernah menipu gadis yang belajar dari Ike.
+"Setelah menyaksikan bintang-bintang, aku membuat berlian berbentuk bintang sebagai suvenir." Dia melanjutkan dengan menjelaskan, "Tapi bintang-bintang yang bersinar di alam semesta bukan milik siapa-siapa. Jadi aku tidak mengambil bintang-bintang itu."
+Vera tidak mengerti, "Apa yang kamu bicarakan?"
+"Bicaralah dengan anak laki-laki konyol yang tidak ada. Jangan khawatir, manusia pada dasarnya memang masih terlalu muda."
+
+"Aku akan membantu mempersatukanmu dengan Ike." Sachi berteriak begitu keras kepada Putri Kerajaan Andromeda.
+"Hah?"
+"Aku suka Vera, aku tidak ingin—"
+"Menjijikkan. Membosankan. Jangan mengotori kupingku. Makhluk rendahan tidak boleh bicara. Vera sudah menjadi temanku. Aku tidak bisa memberikannya kepada orang lemah sepertimu."
+"O-oh..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book161_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book161_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..82214b5a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book161_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——Didedikasikan untuk banyak festival——
+Meskipun berbagai peristiwa besar telah sering terjadi akhir-akhir ini, semuanya terjadi di alam semesta. Sekarang, peristiwa yang relatif biasa akan terjadi. Kota ini akan mengadakan festivalnya sendiri.
+"Apa kali ini giliranku untuk memperkenalkan kota ini kepada kalian berdua?" Vera membawakan sang putri dan Ike semur buatannya sendiri.
+Bagaimanapun, hal-hal yang ditemui di petualangan alam semesta sebelumnya dijelaskan oleh sang putri dan Ike. Jika Vera memiliki pengetahuan yang bisa dipamerkan di depan mereka, itu hanyalah mengenai kampung halamannya.
+"...Kemudian utusan pertama raja, Knight pemberani Huffman, melintasi dua benua ke arah barat, menyeberangi samudra dan sungai; sementara orang bijak kekaisaran, Penyihir Timur Lady Duckweed, pergi ke timur. Dalam perjalanan melewati kampung halaman, lalu melewati negeri hantu, akhirnya mereka bertemu di sini.
+"Eh, begitukah. Luar biasa." Keterampilan berakting Yang Mulia perlu ditingkatkan. Meskipun dia benar-benar tidak ingin Vera menyadari bahwa dia tidak peduli dengan cerita ini.
+"Itu berarti bahwa tempat ini adalah titik simetris dari ibu kota raja agung di planet ini." Ike dengan santai menemukan tempat yang sepertinya tidak penting itu.
+"Ahahahaha, jika dipikir-pikir itu memang benar." Vera mengatakannya sambil tersenyum.
+
+"Aku terus mengatakan bahwa aku ingin pergi dari sini, tetapi pada akhirnya aku menyadari bahwa aku hanya terbiasa saja dengan kalimat itu." Menjelang hari perayaan terbentuknya kota itu, Vera tiba-tiba menyadari hal ini dan menangis di depan Sachi!
+"Kamu bajingan, kamu benar-benar membuat Vera menangis!" Sang putri tiba-tiba menendang Sachi hingga terjatuh.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book162_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book162_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e565f3472
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book162_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——Catatan Perang di Lautan Bintang——
+"Tidak sulit untuk menyalakan kembali matahari. Tapi ini seharusnya bukan sesuatu yang ingin dilihat oleh Kekaisaran Andromeda" kata Ike kepada Vera yang panik.
+"Maksudmu, tuan putri menculik Sachi?" Vera berpikir dan berkata dengan heran.
+"Bagaimana kamu bisa terpikir sampai ke sana, maksudku hanya Kekaisaran Andromeda saja yang bisa menculik sang putri dan Vera." Ike berbalik dan menghadapi ribuan makhluk galaksi di hadapannya.
+Dia berhenti sejenak dan berkata dengan lantang, "Semua makhluk di lautan bintang. Meskipun aku telah menerima panggilan dari Raja Suci Yang Mahatinggi untuk melanjutkan api kehidupan kepada beberapa bintang yang tersisa. Tetapi Kekaisaran Andromeda sepertinya tidak ingin melihat ini. Demi bisa bertahan lama, kini mereka telah menyandera temanku."
+"Apa kamu lebih mementingkan nyawa mereka berdua di atas semua makhluk di dunia ini?" Raja Suci Lebanon berdiri dari kursi sucinya, "Jika demikian, apa gunanya aku mempersatukan Kepulauan Xinghai?"
+
+Akhirnya, Raja Suci pergi mengantarkan kematian musuhnya, mengalahkan para pembunuh dari Kekaisaran Andromeda, dan menyelamatkan sang putri dan Sachi. Setelah itu, dia berbincang singkat dengan Ike.
+"Tanpa diduga, kamu bisa mengalahkan ras yang mendominasi Andromeda. Mereka juga sangat kuat sebagai entitas biologis. Naga Suci yang harus dibunuh dalam Ujian Raja Suci memang bukan lawanmu." Puji Ike.
+"Sebenarnya, aku adalah Naga Suci. Setelah menggabungkan daging dan darahku dengan Lebanon, aku bertindak atas keinginannya."
+"Ah..." Ike agak terkejut mendengarnya.
+"Ngomong-ngomong, apakah anak itu yang dijaga oleh putri kedua? Mereka..."
+"Apa?!" lagi-lagi Ike terkejut mendengarnya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book163_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book163_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8929af84d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book163_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——Gadis itu Sendiri——
+"Jadi itu semua kesalahpahaman. Ternyata pada saat itu, dia akan memakanku." Sachi mulai menjelaskan.
+"Itu seharusnya bukan sesuatu untuk dimakan," kata Ike, sambil membetulkan posisi kacamatanya. "Spesies dominan Kerajaan Andromeda memiliki organ di telapak tangan mereka dan mereka biasanya memakan bola mata."
+"Aku pernah melihatnya. Bagaimana aku mengatakannya... Lamprey?" Sachi terlihat gemetar saat mengucapkan kata terakhir.
+"Dengarkan aku." Ike ingin menyentuh matanya, tapi tanpa sengaja menempelkan sidik jari pada kacamatanya. Dia melepas kacamatanya dan menyentuh mata kirinya, "Kebiasaan makan bola mata yang dilakukan mereka memiliki dua arti: menyerah..."
+Lalu dia menyentuh mata kanannya, "...dan cinta."
+Sachi juga mulai menyentuh kedua rongga matanya sambil berpikir. Seolah mencoba mengingat sebelah mana arti dari masing-masingnya.
+"Bagaimanapun, sang putri sebenarnya tidak memahami perbedaan dalam hal-hal ini. Mereka yang tunduk padanya, mereka yang ditaklukkannya, dan mereka yang mencintainya, semua sama saja baginya. Bagaimanapun juga naluri seperti itu sudah ada di dalam keluarga kerajaan. Dalam upaya perebutan kekuasaan, tidak ada yang menyakitinya."
+"Pantas saja para pembunuh dari Kekaisaran Andromeda menculiknya. Dengan kata lain, apakah itu strategi ahli waris lainnya untuk membunuh dua burung dengan satu batu?"
+"Aku tidak ingin terlibat dalam perselisihan ahli waris. Jadi aku hanya bisa memintamu untuk lebih mendukungnya."
+"E-eh eh, aku tidak ingin ada hubungan dengannya dalam hal ini! Bukankah dia begitu membenciku?"
+
+Pada saat yang sama, apa yang gadis-gadis itu bicarakan? Ini mungkin akan menjadi misteri selamanya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book164_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book164_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..07cdd11b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book164_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Penyendiri yang Misterius
+
+Di antara para Hilichurl terdapat suatu makhluk besar yang misterius. Mereka mempunyai kemampuan fisik kuat dan bisa mengontrol kekuatan elemen, yang membuat mereka menjadi semakin kuat lagi. Sebagai contohnya, mereka bisa menggunakan elemen untuk melindungi diri mereka atau meningkatkan kekuatan penghancur serangan mereka - pada kondisi seperti itu, mereka benar-benar tidak dapat dihentikan.
+
+Para Hilichurl yang mempunyai kekuatan luar biasa ini biasa disebut dengan "Lawa" oleh suku mereka sendiri. Menurutku, dapat dikatakan itu adalah sebutan yang berarti "raja" atau "kepala suku". Namun pada kenyataannya, para Lawa ini tidak mengatur atau memimpin suku mereka. Dan malahan, mereka adalah penyendiri yang lebih memilih kesendirian dan menghindari tatapan kekaguman dari para Hilichurl lainnya.
+
+Para petualang jarang sekali bertemu dengan makhluk besar ini. Tapi bahkan seorang petualang paling berpengalaman sekalipun akan berpikir dua kali sebelum pergi ekspedisi ke area di mana para Lawa mungkin ada di sana.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book165_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book165_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd1cde808
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book165_ID.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Legenda mengatakan bahwa anggur pertama Mondstadt diciptakan selama era angin utara yang melolong.
+
+Pada zaman ketika King of Ice and Frost bertempur, para petualang di badai salju mengubah buah-buahan mereka menjadi anggur untuk menghindari radang dingin dan menemukan keberanian untuk menghadapi badai salju. Pada masa itu, salju menutupi seluruh permukaan Mondstadt, dan dandelion belum ada yang tumbuh.
+
+Menurut legenda Mondstadt, penemu alkohol pertama adalah seorang petualang pemberani.
+
+Saat sekeliling hanya dikepung es dan salju, petualang pemberani berjuang mengurus makanan suku dari hasil bertani dan berburu.
+Bagaimanapun, meskipun jarang melihat ada orang di tengah-tengah es dan salju, tetapi selalu ada beberapa makhluk kecil yang bisa bertahan dari lubang galian yang dingin dan mencuri makanan di ruang bawah tanah. Oleh karena itu, di dalam suku selalu membutuhkan seseorang untuk berpatroli di gua-gua tempat mereka mengumpulkan makanan. Menghentikan tikus-tikus yang menggali, atau menangkap semua tikus yang mencuri makanan, dan menambah makanan untuk orang-orang.
+
+Pada zaman itu, gua-gua yang gelap dan lembap perlu dijaga dengan hati-hati, jika tidak makanan yang terkumpul di dalamnya akan membusuk. Dan terkadang, makhluk kecil yang tersembunyi akan membuat beberapa masalah kecil yang menyulitkan semua orang.
+
+Mengambil keuntungan dari kelalaian petualang pemberani, roh angin berubah menjadi rubah nakal yang menyelinap ke tumpukan buah-buahan liar, memungkinkan ragi untuk tumbuh, menciptakan proses fermentasi yang mendorong fermentasi buah.
+Dan petualang pemberani yang perutnya kosong, datang untuk makan buah-buahan liar, terpesona oleh rasa lembut dari buah-buahan yang difermentasi. Dia pun memeras buah-buahannya dengan kulit binatang dan itulah yang menjadi anggur.
+
+Petualang pemberani yang menemukan cara untuk membuat anggur di ladang bersalju juga merupakan pemabuk pertama. Legenda mengatakan bahwa dia adalah orang pertama yang tersesat dalam alam mimpi karena mabuk.
+
+Dalam mimpi pertamanya yang dalam keadaan mabuk, dia berubah menjadi serigala penyendiri. Dalam waktu yang lama, atau beberapa waktu yang lalu, dia bersaing dengan sesama manusia mempertaruhkan hidup mereka untuk berebut makanan dalam badai salju dan bertemu dengan Seelie pertama.
+
+Orang yang hidup berkelompok dan serigala yang hidup berkelompok adalah makhluk yang tidak tahan kesepian. Penemuan anggur baru itu menghubungkan mimpi mereka.
+
+Tetapi cara mereka menyikapi mimpi benar-benar berlawanan.
+
+Manusia yang hanya melihat angin dan salju datang ke ladang serigala berkeliaran, dan serigala penyendiri takut akan keinginan manusia. Dia tidak dapat memahami mengapa manusia terpikat pada ilusi berbahaya, mencari harapan darinya.
+Yang lebih membingungkan serigala adalah bahwa dalam mimpinya, dia tidak bisa lagi membedakan apakah dia adalah serigala atau manusia dengan jiwa serigala.
+
+Jadi serigala bersumpah untuk menjauh dari racun manusia dan godaan alkohol.
+Karena serigala bukan rakyat angin, kampung halaman mereka bukan tentang anggur dan pastoral. Jadi serigala meninggalkan wilayah manusia dan menetap di hutan belantara dalam pegunungan di mana aroma anggur jarang ditemukan.
+
+"Inilah yang kalian sebut anggur, dan hubungannya dengan serigala."
+Serigala penyendiri dengan bangga berbicara kepada pemabuk itu.
+Ketika dia berbalik, dia mendapati bahwa pemabuk itu telah tertidur nyenyak di atas ranjang lembut yang terbuat dari ranting pohon pinus.
+
+Serigala penyendiri mendengus tak berdaya, melemparkan pemabuk itu ke samping, dan pergi meninggalkannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book166_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book166_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a172821f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book166_ID.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Aku berterima kasih kepada Venerare dan... atas bantuannya, sehingga sekarang aku bisa mendaki dan mencapai puncak gunung itu...
+
+Gunung ini sangat tinggi dan berbahaya. Maafkan aku karena kurangnya kata-kata untuk mendeskripsikannya. Lebih baik menyebutnya "Puncak Pilos" bergantung dari bentuk gunungnya tersebut. Tetapi setelah melakukan survei sederhana, sangat memungkinkan untuk mendaki pelan-pelan dari timur dengan tali dan pasak, lalu menggunakan angin untuk mengayunkan kait tali ke... dan kemudian...
+
+...
+
+Para pemuda tidak mau mendaki gunung ini bersamaku, dan bahkan mereka yang sangat ingin mencoba ditakuti oleh para petualang tua. "Mimpi buruk yang tidak bisa ditaklukkan," kata mereka semua. Kegagalan para pendahulu membuat hati mereka menjadi ciut dan lemah. Tapi aku belum tua, anggota tubuh dan pikiranku masih cukup muda, dan Puncak Pilos hanyalah gunung lain yang menungguku untuk ditaklukkan.
+
+...
+
+Kabar baik, Alrik bersedia naik gunung bersamaku. Aku tahu aku tidak sendiri!
+
+...
+
+Aku meremehkan gunung ini. Aku benar-benar mendaki gunung itu dan menemukan bahwa hampir tidak mungkin untuk pergi mendakinya. Rasanya seperti sepotong batu aneh yang dibuat dengan hati-hati, teliti dan luar biasa... aku berharap makanan kering yang disiapkan oleh orang-orang untukku dapat membantuku. Hingga sampai ke puncak.
+
+...
+
+Terluka lagi. Kakiku terluka parah, dan dua jari di tangan kiriku juga membeku, tapi untungnya, tangan kananku baik-baik saja. Ini akan butuh beberapa bulan untuk pulih, tapi ini belum waktunya untuk menyerah.
+
+...
+
+Kabar buruknya, Alrik tidak bisa melewati hari ini. Dia terlalu tua, dan tubuhnya tidak tahan dengan badai dingin yang parah di gunung dan medan yang berat... Aku mengadakan pemakaman kecil untuknya dan mengubur anggur tua favoritnya di sampingnya. Sekarang akulah satu-satunya yang tersisa. Angin dan salju belum berhenti. Aku harus terus mendaki sebelum bebatuan mulai membeku...
+
+...
+
+Kakiku patah lagi, tapi untungnya hanya patah sedikit. Aku hampir terlempar ke jurang oleh badai kristal es, tapi untungnya aku masih hidup. Aku meraih batu dan berjuang mati-matian, dan akhirnya memanjat dinding gunung lagi, hampir bisa dipastikan aku tidak menemukan jalan untuk turun...
+Jika aku menabrak dinding es atau terjebak di celah batu pada saat itu, aku khawatir keadaanku akan lebih buruk... Kali ini aku telah membuka luka lama, aku khawatir aku tidak akan dapat memanjat lagi lebih dari setahun...
+
+...
+
+Langit sangat biru, dan seharusnya tidak ada angin dan salju di gunung saat ini. Aku melihat elang melesat langsung ke awan, hampir terbang ke atas puncak itu — puncak ketinggian yang tidak dapat kucapai itu.
+
+Andai saja aku bisa terbang ke langit bagaikan burung elang...
+
+Persis seperti elang muda yang belajar terbang di puncak gunung...
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book167_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book167_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..92008d42d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book167_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+— Menyambut Dewa —
+Perayaan festival paling terkenal di Liyue adalah upacara penyambutan dewa mereka yang disebut "Rite of Descension."
+Selama perayaan itulah sang Archon Geo, dewa pelindung Liyue yang selalu mengawasi selama ribuan tahun, turun ke dunia fana dan memberi tahukan perintah sucinya untuk membimbing rakyatnya dengan kebijaksanaannya, sehingga semua akan berjalan sesuai rencana dan tidak terjadi kekacauan.
+Di awal mula sejarah Liyue, para petani Liyue akan membuat sebuah komunitas untuk mewakili mereka dan menyambut Archon Geo saat kedatangannya dan juga mengantar kepergiannya dengan layak.
+Mereka akan memberikan pengorbanan yang layak, mendengarkan titah suci sang dewa sebelum memberi tahukan kepada para anggotanya mengenai rencana dan visi misi dalam setahun ke depan, dan dengan cara inilah manusia dibimbing menuju jalan kemakmuran dan dapat menyelesaikan segala masalahnya, sehingga daerah kekuasaan Archon Geo pun tetap kuat dan stabil.
+Saat kedamaian kembali lagi setelah Perang Archon berakhir, kota Liyue mulai berkembang di bawah pemerintahan para Qixing, yang mewakili setiap transaksi di Liyue, dan juga yang berperan sebagai perantara antara manusia dan dewa mereka, mengemban tanggung jawab untuk bekomunikasi dengan Archon Geo, menjelaskan perintah dan titah sucinya kepada rakyat dengan jelas dan terperinci, dan juga mengeluarkan peraturan untuk setahun ke depan.
+Secara alami, individu termasyhur yang ditugaskan menjadi tuan rumah Rite of Descension hanya dapat dipilih dari antara para Qixing, dan tidak ada orang selain mereka yang diizinkan untuk ikut campur dalam proses tersebut.
+Dalam benak para pedagang di Pelabuhan Liyue, ramalan Rex Lapis lebih berharga daripada emas dan mineral tambang gunung sekalipun.
+Jadi, tidak peduli seberapa jauh dari rumah mereka namun pada hari turunnya Rex Lapis, semua akan berusaha untuk melakukan perjalanan kembali, atau setidaknya mengirim seseorang untuk mewakilinya, sehingga mereka dapat menerima bimbingan dari Archon Geo dan menjaga kekayaan finansial mereka untuk setahun ke depan.
+Orang bijak yang senang mengoceh dari negara hutan hujan menjadikan diri mereka sendiri gila saat mereka meninggalkan semua yang bersifat duniawi dalam mengejar kearifan yang sulit dipahami dan pengetahuan yang melampaui batas, tetapi orang-orang di negeri tebing karst terbiasa menyambut bimbingan murah hati dari dewa mereka sebagai sarana menuju tujuan duniawi - yaitu, kemakmuran mereka yang berkelanjutan.
+Tampaknya, walaupun sang Tujuh Dewa berdiri bahu-membahu dalam peran mereka sebagai Archon dari alam fana, ada saat-saat di mana jalan mereka menyimpang, dan bahkan saling berlawanan satu sama lain.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book168_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book168_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c149d414
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book168_ID.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Terima kasih████████bantuannya, aku ████████████
+
+████████tinggi███berbahaya, maaf tapi aku████melihat████████mungkin█████████perlahan████████kekuatan angin████████lalu██
+
+...
+
+Anak laki-laki██semua████████berada di puncak, meskipun███████████mereka████berkata demikian. ██████hati mereka ████anggota tubuh dan kepala mereka ██sepenuhnya ██████tantangan lain███gunung███
+
+...
+
+Kabar baik, Alrik███████naik gunung█████sendirian!
+
+...
+
+Aku████████ mendaki gunung, hanya███hampir ████████membuat█████tiba-tiba ██████orang dari suku████████makanan kering dapat mendukung████
+
+...
+
+Lagi-lagi███kakiku cedera████████kedua jariku█████████tangan kanan███████berusaha██████tapi sekarang█████menyerah.
+
+...
+
+███████Alrik██bertahan███terlalu besar████████rasa dingin parah yang menusuk██████████memberinya████████upacara pemakaman████████anggur lama████████████aku sendirian██badai salju belum███████membeku███████pendakian...
+
+...
+
+Kakiku patah lagi█████████patah█████dengan kristal es█████untungnya██hidup███████████berjuang, dan berhasil naik█████████jalan turun████
+███████dinding es█████celah batu███████nasib buruk███████luka lama█████setahun lebih█████
+
+...
+
+Langit begitu biru, beberapa hari████████badai salju. Aku melihat██████hampir██████ke langit tinggi ——████tidak bisa kujangkau███
+
+█████elang████tempat tinggi███
+
+Bagaikan███████di puncak gunung████████
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book169_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book169_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd7fbd5dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book169_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Wuwang-
+Di antara perbukitan di utara Mt. Qingce, terdapat lereng gunung yang dinamakan Wuwang Hill. Suasananya yang suram dan lembap menyebabkan banyak cerita-cerita horor yang beredar di sana.
+Penduduk Liyue sering menceritakan kisah tentang roh-roh yang gentayangan di hutan di dalam Wuwang Hill. Roh-roh tersebut sering terlihat di sekitar desa angker tak berpenghuni dan pepohonan tandus, seakan-akan tidak rela melepas hal-hal yang tertinggal di masa hidup mereka. Roh-roh gentayangan ini sering memengaruhi para pengunjung yang lewat, membuat pengunjung berjalan ke jalan gunung yang penuh bahaya... membuat mereka terjatuh ke dalam jurang, ataupun dilahap oleh monster yang bersembunyi.
+Nama Wuwang sendiri juga berasal dari cerita ini - membuat kesalahan dan bertanggung jawab atas kesalahan diri sendiri. Bahkan pengembara yang cerdas dan bijaksana pun, dapat tersesat karena diselimuti dengan kabut tipis yang jahat.
+Ada saja penduduk desa dan pengunjung tak bersalah yang terpikat oleh tipu muslihat hantu-hantu tersebut. Mereka berjalan masuk ke dalam hutan gelap yang tak pernah disinari matahari, yang penuh dengan marabahaya. Berbagai jenis tipu muslihat dilakukan oleh para hantu. Ada yang merasuki pengunjung agar merasa kehilangan, atau merasakan penyesalan terdalam. Atau ada juga yang menyamar menjadi orang-orang tersayang yang sudah mati, memanggil-manggil para pengunjung agar terpikat masuk ke dalam.
+Tetapi Wuwang Hill yang dulu bukanlah Wuwang Hill yang sekarang. Belum lama berselang, masih ada penghuni yang tinggal di sana. Dari jauh masih terlihat asap masakan yang mengepul di langit, beserta kelap-kelip lampu dari jendela rumah penghuninya. Namun sekarang, rumah-rumah itu menjadi tempat angker tak berpenghuni. Yang tersisa hanyalah roh-roh gentayangan dengan suara-suara yang membuat hati bergidik.
+Ada dongeng yang sering diceritakan untuk anak-anak Desa Qingce: Anak-anak muda yang berjalan di Wuwang Hill terpikat oleh nyanyian monster laut dari kejauhan. Demi mengejar impian dan imajinasi di masa kecil, satu demi satu dari mereka terjun ke dalam arus air di danau yang tenang, membiarkan diri terapung sampai ke Sea of Clouds, hingga kenangan akan hutan dan desa menyatu dengan deburan ombak... Kemudian, impian mereka pun menjadi nyanyian monster laut.
+Satu demi satu generasi muda pergi, dan para lansia pun meninggalkan dunia dalam penyesalan. Sampai akhirnya kota pelabuhan yang dikembangkan Rex Lapis memancarkan sinar kejayaannya, lalu pelan-pelan menelan kesuraman desa angker dalam kesunyian.
+Berbeda dengan umat manusia yang berumur pendek, segala yang terjadi ternyata terukir di tanah Wuwang. Unsur elemen bertumpahan keluar menjadi roh, memunculkan kembali semua mimpi buruk dan mimpi indah penduduknya. Sama seperti seorang ibu yang kehilangan anaknya, berusaha mencari cara untuk pulih seperti sedia kala. Tanah Wuwang yang tak berhati menciptakan sosok mantan penghuni berulang kali, mengulangi suara tangisan bayi, suara desahan orang tua, mengulangi setiap kejadian suka dan juga duka. Sama seperti nyanyian monster laut raksasa, suara-suara itu tanpa sadar menggoda setiap jiwa untuk menerobos masuk dan bernostalgia.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book16_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book16_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..712c044b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book16_ID.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Lagu Keempat:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+Lagu yang dinyanyikan oleh Samachurl. Dari reaksi yang terlihat dari tetua Hilichurl, tampaknya lagu ini memiliki arti filosofi yang cukup mendalam. Mungkin teori ini akan tampak konyol di mata banyak peneliti, tetapi aku tidak memiliki maksud untuk menantang teori siapa pun, tetapi topik literatur "apakah bangsa Hilichurl memiliki filosofi hidup" selalu menarik dan romantis untuk dibicarakan.
+
+Lagu kelima:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+Sama dengan penduduk Mondstadt, bangsa-bangsa Hilichurl yang memuja Anemo biasanya menghabiskan waktu mereka dengan bernyanyi, minum-minum, dan memuja Archon Anemo sepanjang hari. Ini adalah lagu yang biasa terdengar saat mereka mulai mabuk.
+
+Lagu keenam:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+Lagu yang hanya terdengar dinyanyikan oleh para Hilichurl saat ritual pensembahan kurban. Biasanya mereka menambahkan suara perkusi dengan memukul bokong dari anggota klan Hilichurl terlemah dengan menggunakan papan kayu, kedengarannya sakit.
+
+Lagu ketujuh
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+Sepertinya banyak klan Hilichurl memegang tradisi berganti lagu di sekitar api unggun di bawah terang bulan. Lagu ini adalah salah satu balada api unggun yang dinyanyikan oleh ketua saat menutup ritual. Di akhir lagu, ketua mereka akan meneriakkan "nunu!" tiga kali, yang berarti "tidur".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book170_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book170_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..494e9e863
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book170_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+-Peri Gunung-
+Di tengah hutan Liyue, ada banyak peri-peri gunung tak bertuan yang beterbangan. Makhluk-makhluk bercahaya ini tinggal di awan dan kabut pegunungan, di dalam reruntuhan kota, atau di dalam desa-desa yang sudah tak berpenghuni. Mereka membimbing para pengembara yang memiliki Vision, menuntun mereka untuk menemukan harta karun atau mekanisme kuno yang sudah lama terkubur.
+Menurut penduduk Liyue, peri-peri kecil ini adalah simbol keberuntungan, dan merupakan jiwa yang ditinggalkan oleh Archon tanpa nama. Ada juga yang berpikir bahwa, peri-peri ini adalah peninggalan dari pengunjung asing yang telah kehilangan orang tercinta. Mereka ditinggalkan di pegunungan untuk membimbing para pengembara yang kesepian dalam perjalanan.
+Ada sebuah legenda kuno di desa Liyue: Dikatakan bahwa peri yang berkeliaran di pegunungan, berusia lebih tua dari Adeptus mana pun. Mereka memiliki bentuk yang indah dan kecerdasan yang agung. Mereka sejak dulu terbang melewati pegunungan, hutan, dan kota, bahkan sebelum saat Rex Lapis berperang melawan para Archon.
+Di saat tertentu yang tidak dapat diingat, nenek moyang peri bertemu dengan pengembara asing. Mereka kemudian mengikrarkan janji di istana bulan dengan disaksikan oleh 3 saudari. Tetapi sebulan setelahnya, bencana pun datang... Peri dan kekasihnya melarikan diri dari keretakan dunia, namun kemana pun mereka pergi, bencana demi bencana terus mengikuti mereka. Hukuman kejam memisahkan mereka untuk selamanya, dan bahkan ingatan mereka juga dihancurkan.
+Beserta dengan saudari-saudarinya, peri yang kehilangan kekasih melewati hari dalam kesengsaraan. Mereka semakin hari semakin redup... Bentuk mereka yang indah juga pecah menjadi serpihan dan terpencar di pegunungan, hutan, reruntuhan... Serpihan-serpihan itulah yang kemudian menjadi peri-peri kecil. Mereka melupakan dan meninggalkan banyak hal... Suara dan kecerdasan mereka sirna, yang tersisa kini adalah nyanyian yang penuh dengan kesedihan. Karena itulah, peri-peri kecil yang masih mengenang sang kekasih mulai menuntun para pengembara yang singgah. Kenangan akan masa-masa indah itu mereka salurkan dalam reruntuhan-reruntuhan tua, meja rias yang terkubur lama, atau puisi-puisi yang susah untuk ditafsirkan.
+Tentu saja, legenda-legenda aneh ini hanyalah khayalan para penduduk Liyue tentang zaman sebelum Rex Lapis datang memerintah. Cerita mengenai peri-peri tersebut memiliki banyak versi yang beredar, hingga saat ini, tidak ada yang tahu asal usul peri-peri yang sebenarnya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book171_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book171_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8b36d0b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book171_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+...
+
+Setiap bisnis dan perdagangan bisa diibaratkan seperti aliran sungai. Mengalir dari pegunungan, kemudian berakhir di lautan. Manusia selalu mengejar keuntungan. Mereka berjuang untuk mendapat keuntungan sebanyak mungkin, semuanya itu demi mencapai kekayaan atau kemakmuran. Demi mencegah terjadinya ketidakadilan dalam perdagangan, para penguasa membuat kontrak atau aturan yang mengikat, agar semuanya dapat makmur bersama. Yang kuat tidak seharusnya menyiksa yang lemah, dan yang lemah juga tidak boleh diremehkan. Semua orang harus tahu arti perdagangan yang sebenarnya. Perdagangan yang adil dan lurus memungkinkan sungai emas mengalir tanpa hambatan di sepanjang jalurnya.
+Ada yang pernah bertanya, "Meskipun sudah bekerja keras, banyak rakyat kehilangan pekerjaan, kekurangan makanan, tidak ada atap untuk tinggal... Kerja keras mereka di ladang tandus, sia-sia belaka. Sementara itu, kekayaan para pengusaha besar melimpah ruah. Di manakah keadilan yang disebut-sebut itu?"
+Pernyataan ini sungguh tidak masuk akal. Keuntungan yang mengalir ibaratnya seperti pasir-pasir yang meluap. Keuntungan juga seperti air terjun di pegunungan, selalu mengucur deras tanpa akhir. Yang miskin tidak selamanya hidup miskin... yang kaya juga tidak akan menyimpan kekayaannya selamanya. Perekononomian negara harus terus berjalan agar penduduknya hidup tenteram dan sejahtera.
+Oleh karena itu, penghapusan sistem privatisasi, perluasan pasar, dan reformasi, merupakan strategi yang harus dilakukan. Mengandalkan bantuan orang lain memang menyenangkan, tetapi sifat ini harus dibatasi agar tidak berakibat buruk. Para Millelith yang bertugas menjaga keamanan harus diperbanyak, agar dapat menenangkan kerusuhan, membasmi pencurian dan bandit di kota dan perbatasan.
+
+...
+
+Walaupun Rex Lapis berumur panjang, namun setiap orang harus tetap melakukan persiapan agar bebas dari kecemasan hidup. Rencana besar ini akan mengarahkan kita menuju kemakmuran Liyue yang abadi. Reformasi tidak boleh dilakukan secara gegabah, setiap langkah harus dilaksanakan secara bertahap. Hal ini sama seperti seseorang yang memahat dengan ditemani cahaya lilin yang remang-remang, memahat sampai batu giok terbentuk. Demikian juga dengan Liyue, banyak hal yang harus diselesaikan secara bertahap.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book172_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book172_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5453ee0ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book172_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Silk Flower-
+Bagi penduduk Liyue, Silk Flower ada di mana-mana di dalam hidup mereka. Kelopak Silk Flower berwarna cerah dan lembut, sehingga sering digunakan sebagai bahan pengolahan kain sutra. Walaupun telah melewati berbagai tahap pengerjaan mesin dan tenun, aroma bunga yang elegan ini tidak hilang dan bertahan lama. Karena itu, penduduk Liyue membiakkan varietas Silk Flower untuk membuat parfum. Parfum termewah yang dibuat harus dipersembahkan kepada Rex Lapis terlebih dahulu, untuk mendapat persetujuannya.
+Parfum Silk Flower yang mahal dibedakan berdasarkan aroma dan tingkat kelembapannya. Bagi kaum wanita di Liyue, tiap jenis parfum memiliki makna yang berbeda. Ada aturan tak tertulis di Liyue: Dalam kehidupan sehari-hari, jangan pernah membicarakan masalah parfum dengan gadis-gadis Liyue secara gegabah. Jika seseorang dapat menebak jenis parfum yang digunakan seorang gadis, serta menafsirkan sifat dan karakteristiknya dengan benar, maka dia akan berpeluang besar untuk mendapat respon positif dari gadis tersebut.
+Menurut rumor populer Liyue, metode pembuatan parfum Silk Flower diwariskan oleh Adeptus yang hidup menyendiri di Mt. Aocang. Di era ketika makhluk ilahi dan manusia fana harus hidup bersama, para Adeptus pernah mengajari manusia untuk memahami cara makhluk hidup saling mengasihi dan mencari pasangan. Para Adeptus juga pernah menjelma menjadi burung, yang kemudian mengajarkan teknik pembuatan dan penggunaan parfum kepada seorang gadis yang sedang mandi di sumber air.
+Gadis seperti apakah yang bisa mengesankan seorang Adeptus yang mengasingkan diri? Begitu banyak cerita dan legenda yang beredar, sehingga kebenarannya sudah sulit dilacak. Parfum yang dibuat dari Silk Flower ini diwariskan dari generasi ke generasi, berlanjut dari ribuan tahun lalu hingga sekarang. Walau sudah melewati masa ribuan tahun, teknik pembuatan parfum dengan aroma lembut ini tidak pernah berubah.
+Lingkungan dan varietas yang berbeda akan membuat Silk Flower tumbuh dengan bentuk yang berbeda. Para pedagang Liyue menamai Silk Flower dengan berbagai karakteristik dan tujuan yang berbeda. Mereka menghubungkan nama-nama ini dengan cerita pertemuan dengan Rex Lapis, atau berkat dari Adeptus, lalu memberi bumbu-bumbu pada cerita agar terdengar lebih magis dan indah. Cara promosi semacam ini selalu disukai oleh orang-orang kaya di Liyue Harbor yang kurang kerjaan.
+Adanya permintaan akan Silk Flower membuat para pedagang bunga semakin bersemangat dalam membudidayakan Silk Flower jenis baru. Saat berjalan-jalan di Liyue, terlihat banyak Silk Flower yang cerah di segala penjuru kota. Sayangnya, karena perubahan geografis jangka panjang dan maraknya aktivitas pertambangan, banyak habitat Silk Flower liar yang rusak dah hampir punah. Beberapa Silk Flower liar yang tersisa dijaga dan dirawat oleh para Adeptus. Saat bermekaran, kelopak bunganya samar-samar memancarkan aroma keanggunan yang menenangkan hati. Aromanya berbeda sekali dengan aroma Silk Flower yang dibudidayakan di kota.
+Menariknya, di mata penduduk Liyue, Silk Flower yang mempesona dan anggun ini adalah salah satu simbol Rex Lapis. Apakah dewa yang sering menjelma menjadi pria ini pernah menjelma menjadi seorang perempuan, dan menerima persembahan bunga? Dengan bahan sejarah yang langka dan rumor desa yang beredar dengan berbagai versi, sulit sekali bagi kita untuk memastikan hipotesa seperti itu. Namun kita juga tidak mungkin mencelanya sebagai khayalan fantasi yang tak berdasar.
+Penulis pernah melihat Patung The Seven menerima persembahan yang terbuat dari Silk Flower. Baik penulis ataupun pengembara asing tidak akan bisa menebak bagaimana perasaan Rex Lapis saat menerima persembahan tersebut.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book173_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book173_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e3ab0fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book173_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book174_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book174_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..243b68c80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book174_ID.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+Bab 1: Jodoh yang Datang
+Pemeran Pria: Fan Jie
+Pemeran Wanita: Zixin
+Pemeran Pembantu: Nenek Zhang
+
+[Adegan Pertama]
+(Zixin yang berpakaian biru masuk ke panggung)
+(NAR)
+Zixin: Ombak laut memantulkan bayangan pegunungan yang jauh di sana, angin laut membelai batu karang dengan lembut.
+(Bicara)
+Zixin: Namaku Zixin, seorang gadis nelayan yang lahir dan besar di dermaga. Kini umurku enam belas tahun.
+Zixin: Kedua orang tuaku sudah tua, Aku tidak punya pilihan selain mengambil alih untuk mencari nafkah keluarga. Sepertinya aku memang ditakdirkan untuk hidup di tengah lautan ombak
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: Kulempar jala ikan untuk menangkap ikan-ikan yang berenang bebas dari atas perahu. Hasil tangkapanku inilah yang dipakai untuk menopang keuangan keluargaku.
+(Zixin melemparkan jalanya)
+(Dongtang, appassionato)
+Zixin: Setiap hari, di bawah matahari, bulan dan bintang, semuanya terasa sangat sulit. Orang kaya menikmati hidup dan orang miskin bersusah payah, begitulah hidup.
+Zixin: Aku pernah mendambakan kemewahan hidup seorang gadis kaya raya, tapi aku tidak pernah mengasihani diriku yang hanya mempunyai seuntai gelang mutiara.
+Zixin: Aku tidak punya apa-apa untuk dipamerkan, selain sebuah rumah yang tidak banyak perabotannya. Yang aku punya hanyalah sepasang tangan yang kupakai untuk menghasilkan uang.
+(Zixin menambatkan perahunya dengan jangkar, lalu naik ke daratan)
+(Dongtang, senza misura)
+Zixin: Sudah saatnya aku menjual ikan-ikan ini di jalanan.
+(Zixin keluar dari panggung)
+
+[Adegan Kedua]
+(Zixin masuk sambil membawa keranjang)
+(Dongtang, straziante)
+Zixin: Aku membawa keranjang ikan di tanganku, berkeliling di jalan sambil berteriak menjual ikanku.
+(Nenek Zhang membawa keranjang bunga)
+(Sprechstimme)
+Nenek Zhang: Ikan ini (ikan itu mengibaskan ekornya dan mencipratkan air ke Nenek Zhang)segar sekali! Pasti nikmat sekali bila dimasak sup!
+Nenek Zhang: Lihat saja, setelah meminum sup ikan segar, nenek tua sepertiku pasti muda kembali! Aku akan menjadi gadis muda dengan pipi dan bibir merah!
+(Bicara)
+Zixin: Ibu boleh dipanggil dengan sebutan apa?
+Nenek Zhang: Kamu boleh memanggilku Nenek Zhang. Aku menjual bunga di jalanan ini.
+Nenek Zhang: Gadis muda, biar kuberi sebuah nasehat. Dengan suara sekecil itu, sampai matahari tenggelam pun daganganmu tidak akan laku.
+Nenek Zhang: Kamu mungkin cantik dan merasa malu untuk berteriak. Tapi kalau terus begini, kamu akan mati kelaparan.
+(Zixin menundukkan wajahnya)
+(Bicara)
+Zixin: Nenek lucu sekali.
+Zixin: Ya ampun, kemana...
+Nenek Zhang: Ada apa?
+Zixin: Gelang mutiara yang selalu kukenakan hilang. Bagaimana ini?
+(Fan Jie masuk ke panggung. Dia berpakaian cerah dan tampak sedang memegang seuntai gelang mutiara)
+(Dongtang, andante calmo)
+Fan Jie: Sang ombak dan matahari hanya mengatakan kebenaran, melihat mutiara terjatuh di jalan, lalu aku kabur.
+(Bicara)
+Fan Jie: Namaku Fan Jie, aku bekerja sebagai kuli di dermaga. Saudara-saudaraku memilihku menjadi pemimpin mereka.
+Fan Jie: Hari ini aku memungut sebuah gelang mutiara, sepertinya gadis itu yang menjatuhkannya.
+Fan Jie: Aku ingin mengembalikannya, tetapi masalah akan menjadi rumit bila ada yang berpura-pura memilikinya.
+Fan Jie: Biar aku lihat apakah di pergelangan tangannya terdapat bekas memakai gelang.
+(Dongtang, 12-bar prelude, irato)
+Fan Jie: Di bawah teriknya matahari dengan embusan hawa panas, ikan ini pasti terasa nikmat sekali bila dimakan sambil minum anggur.
+Zixin: Ikan-ikan ini sangat segar, mau dimasak dengan cara apapun, pasti enak!!
+Fan Jie: Ikan-ikan ini terlihat sangat bersemangat! Lihat saja, mereka tidak hentinya menggelepar.
+Fan Jie: Bisakah kamu maju ke depan dan memperkenalkan dirimu?
+(Zixin maju)
+Fan Jie: Ternyata memang mutiara yang indah harus dipakai oleh gadis yang cantik.
+(Dongtang, appassionato)
+Zixin: Aku rasa pria ini sedang menertawaiku, dia tak hentinya berbicara yang tidak-tidak,
+Zixin: Aku akan mendelik sambil memarahi dia.
+Zixin: Dasar kurang ajar! Tidak tahu malu!
+(Bicara)
+Fan Jie: Jangan marah, nona. Aku hanya ingin memeriksa apakah ada bekas gelang di tanganmu.
+Fan Jie: Sepertinya kamu memang pemilik gelang ini. Aku kembalikan kepadamu, kamu tidak perlu takut.
+Fan Jie: Namaku Fan...
+(Fan Jie berhenti, mulutnya terkatup rapat, dan dia langsung berbalik pergi)
+Fan Jie: Sudah waktunya aku pergi.
+(Bicara)
+Zixin: Pahlawanku, tunggu...
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: Aku salah paham mengira dia jahat...
+Zixin: Aku bahkan tidak tahu siapa namanya. Bagaimana aku bisa membalas kebaikannya?
+(Bicara)
+Zixin: Memalukan sekali...
+Nenek Zhang: Dia pasti jodoh yang sudah ditakdirkan Tuhan. Nona itu sudah dipertemukan dengan pria berakhlak.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book175_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book175_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..090d56e60
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book175_ID.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+—Bagian Kedua: Mencari Si Lelaki Sejati—
+Pemeran Pria: Fan Jie
+Pemeran Wanita: Zixin
+Pemeran Pembantu: Nenek Zhang
+Pemeran Pembantu: Zhang San, Lisi, Wang Er'ma
+
+Adegan Pertama
+(Zixin dan Nenek Zhang masuk)
+(Bicara)
+Zixin: Hatiku sedang mengalami depresi, tidak ada yang bisa menenangkanku
+Zixin: Aku telah mengatakan yang tidak-tidak terhadap pahlawan yang baik hati.
+Zixin: Dia berusaha mengembalikan gelang mutiara milikku, tetapi aku tidak berterima kasih, tidak menanyakan namanya. Aku malah membentak dirinya.
+Zixin: Diriku malu sekali, dan aku ingin mencari dia untuk menebus kesalahanku. Tetapi bagaimana mungkin aku bisa menemukannya di pelabuhan yang luas ini...?
+Nenek Zhang: Tenanglah sayangku, kamu tidak perlu bersedih, hatimu tidak perlu gundah
+Zixin: Oh, nenek, mengapa begitu?
+Nenek Zhang: Kamu hanya perlu menuliskan sebuah pengumuman, tawarkan Mora kepada siapa pun yang bisa mengembalikan mutiaramu. Dia pasti akan datang kan?
+(Danqing, andante calmo)
+Zixin: Maka mereka berkata—
+Zixin: Seperti anggur yang memerahkan wajah orang, kekayaan pun bisa memengaruhi hati seseorang.
+(Zixin menunduk dan pergi melangkah)
+Zixin: Aku memang berniat mencari lelaki yang baik hati itu, tapi apakah dia akan menampakkan dirinya?
+(Bicara)
+Nenek Zhang: Tenanglah, jangan ragu. Kita coba saja dulu cara ini.
+Nenek Zhang: Orang yang memercayai Nenek Zhang tidak akan dirugikan.
+(Zixin dan Nenek Zhang keluar)
+
+[Adegan Kedua]
+(Zhang San, Lisi, Wang Er'ma masuk)
+(Sprechstimme)
+Zhang San: Namaku Zhang San.
+Lisi: Aku Lisi.
+Wang Er'ma: Dan diriku Wang Er'Ma.
+Zhang San: Lihat pemberitahuan itu! Biarkan aku maju dan mengambil imbalannya.
+Lisi: Kalau petugas bertanya, memangnya kamu yang berbuat baik?
+Wang Er'ma: Ha! Hanya orang bodoh yang berkata jujur.
+(Bicara)
+Zhang San: Hai, saudaraku. Kalian semua datang mengambil hadiah dari gadis itu, Zixin?
+Lisi: Benar.
+Wang Er'ma: Sungguh tepat.
+Lisi: Tidak juga mengambil mahkota bunga Zixin?
+Wang Er'ma: Bukan, aku yakin yang hilang itu antingnya
+Lisi: Dusta, jelas-jelas bunga di kepalanya.
+Zhang San: Dasar bodoh, yang benar itu parfumnya!
+Wang Er'ma: Sudah, sudah, tidak peduli siapa yang mengambil apa. Tapi dalam hati kita sudah tau nilai masing-masing kan
+Zhang San: Ahahaha
+Lisi: Hahaha!
+(Zhang San, Lisi, dan Wang Er'ma menghadap ke arah Zixin)
+Zhang San: Ah, Zixin, apakah kamu sudah menyiapkan imbalanku? Karena aku, Zhang San, telah berhasil menemukan parfummu!
+Lisi: Minggir, sahabatku, karena aku datang mengembalikan mahkota bunga miliknya. Maka hadiah itu adalah milikku
+Wang Er'ma: Oh, tidak, tidak. Wang Er'ma yang datang mengembalikan antingmu. Seharusnya hadiah itu menjadi milikku.
+Zixin: Ka-kalian... benar-benar membuatku bingung.
+Zixin: Aku saja belum pernah melihat rupa kalian. Lalu masa aku sendiri tidak tahu kalau aku kehilangan anting, parfum atau hiasan di kepalaku?
+Zhang San: Ah, pasti kamu terburu-buru dan melupakannya saat berada di pasar ikan itu. Berikan saja hadiahnya padaku, jangan cemas!
+Lisi: Ayo kemarikan Moranya, cepat!
+Wang Er'ma: Atau akan kuporak-porandakan tempatmu dan kuhancurkan nama baikmu.
+Zixin: Ah... Kenapa aku malah menarik perhatian orang-orang kurang ajar seperti ini.
+Zixin: Nenek Zhang, lihatlah hasil dari rencanamu itu.
+Nenek Zhang: Tenanglah, gadis muda. Aku akan mencari cara untuk mengusir mereka.
+Nenek Zhang: Huh!
+(Zhang San, Lisi, Wang Er'ma terjatuh ke tanah)
+Nenek Zhang: Aku suruh gadis muda ini memasang pengumuman palsu ini untuk menjebak maling macam kalian!
+Nenek Zhang: Barang yang kalian bawa itu barang palsu — serahkan padaku sekarang juga.
+Nenek Zhang: Kalau tidak...
+Zhang San: Kalau tidak, memangnya kenapa?
+Nenek Zhang: Kalau tidak, untuk mahkota bunga dari Glaze Lily langka itu, anting dari Noctilucous Jade mahal itu, dan parfum dari negara antah berantah itu...
+Nenek Zhang: Kalian akan membayarnya semua! Ayo, mana Moranya? Berikan padaku!
+(Nenek Zhang mengejar Zhang San, Lisi, dan Wang Er'ma sambil membawa sapu)
+Zhang San: Aduh, aduh!
+Lisi: Berhenti memukuli kami! Kami sudah tidak mau Mora kalian!
+Wang Er'ma: Ayo kita cari orang yang mengambil barang milik Zixin yang sebenarnya, sekarang juga!
+
+[Adegan Ketiga]
+(Zhang San membawa Fan Jie masuk)
+(Bicara)
+Zhang San: Nah, sudah jelas sekarang. Kamu ini maling yang mengambil barang gadis muda itu kan. Aku dan saudaraku dipukuli karena kamu!
+Fan Jie: Aku Fan Jie, selalu hidup dengan benar, aku tidak akan pernah melakukan hal rendah seperti mencuri. Jangan sembarang menuduhku.
+Zhang San: Hah, dasar keras kepala. Apa kamu berani bertemu dengan pemilik barang itu bersamaku?
+Fan Jie: Ayo, aku tidak takut! Aku ingin tahu siapa yang mau merusak nama baikku.
+(Zhang San, Fanjie menghadap ke arah Zixin)
+Zhang San: Bukankah gadis muda bernama Zixin ini yang kehilangan barang? Ayo kita lihat bagaimana kamu mengelak.
+Fan Jie: Ah, ternyata dirimu!
+(Dongtang, appassionato)
+Fan Jie: Ternyata wanita ini terlalu gusar hingga tidak memikirkan ucapannya. Dan kini tidak ada lagi ucapan yang terlontar dari mulutnya.
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: Sudah cukup kalian menipu gadis muda ini, karena aku Fan Jie, hanya seorang pekerja di pelabuhan.
+Fan Jie: Aku selalu hidup secukupnya dan rendah hati. Untuk apalah aku mencuri barang seorang gadis?
+Fan Jie: Kamu balas kejujuranku dengan tuduhan, meskipun aku mengembalikan barangmu secepat yang aku bisa
+(Bicara)
+Zixin: Ah, ternyata pahlawan ini bernama Fan Jie.
+Zixin: Sepertinya semua ini kesalahanku, hingga dia sampai dituduh seperti ini.
+Zixin: Aku akan meminta maaf padanya. Kalau dia tidak terima, aku akan meminta maaf lagi... Dua kali, atau tiga kali.
+(Zixin meminta maaf kepada Fan Jie)
+Zixin: Oh, pahlawanku, memang terjadi salah paham di antara kita, tapi...
+(Fan Jie membuang muka)
+Fan Jie: Huh.
+(Zixin tersenyum dan melangkah maju)
+Zixin: Sebenarnya aku memiliki niat tersembunyi.
+Zixin: Karena kamu pergi tanpa memberikan namamu. Aku ingin membalas kebaikanmu, tapi tidak kutemukan dirimu.
+Zixin: Maka aku memanfaatkan cara ini. Memang salahku hingga kamu jadi repot seperti sekarang ini.
+Zixin: Tolong, izinkan aku meminta maaf
+Fan Jie: Oh?
+(Dongtang, lento, innig)
+Fan Jie: Meski hatiku kesal karena dituduh berbuat jahat, tetapi setelah kupikir lagi semua ini hanya kesalahpahaman saja.
+Fan Jie: Hatiku harus tenang sebelum kata-kata keluar dari mulutku.
+(Bicara)
+Fan Jie: *Ehem* Bolehkah aku bertanya sesuatu...
+Fan Jie: Katamu masalah tadi itu hanya kesalahpahaman belaka.
+Fan Jie: Niat hatimu mencari orang yang mengembalikan gelang mutiaramu, sehingga kamu memasang sebuah pemberitahuan, yang ternyata malah mencelakakanku. Betul semua ini?
+Zixin: Betul, dan aku meminta maaf sekali lagi.
+(Fan Jie menahan Zixin)
+Fan Jie: Kamu terlalu sopan, aku hanyalah rakyat kecil saja,.
+Fan Jie: Kuakui kalau aku juga terlalu gegabah dan mempersulit situasimu. Aku juga meminta maaf pada dirimu
+Zixin: Oh, jangan meminta maaf...
+(Fan Jie bersikap hormat)
+Zhang San: Apa?! Apa yang sedang kalian lakukan? Jadi mau bayar atau tidak?
+Nenek Zhang: Hush, diam kamu. Ini kisah tentang mereka berdua, apa urusannya denganmu?
+Nenek Zhang: Lihat, semua penonton di sini datang untuk melihat sebuah pertunjukan dari Yun Jin, dan bukan untuk mendengarmu berkicau.
+Nenek Zhang: Bukalah matamu dan sadarkan dirimu, berdiri saja kamu di pinggir sana.
+(Nenek Zhang menarik Zhang San keluar)
+Zixin: Ngomong-ngomong, aku setiap hari ada di sini menjual ikan, heran kenapa tidak pernah melihatmu?
+Fan Jie: Aku melewati jalan ini setiap hari untuk bekerja.
+Fan Jie: Mungkin tidak terlihat karena maraknya orang. Bisa saja besok kita ditakdirkan bertemu...
+Zixin: Ah, kalau begitu aku sangat menantikan hari esok.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book176_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book176_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a9f3e1e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book176_ID.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+—Bagian Ketiga: Mutiara yang Hilang Lagi—
+Pemeran Pria: Fan Jie
+Pemeran Wanita: Zixin
+Pemeran Pembantu: Nenek Zhang
+Antagonis: Wu Wang
+Pelawak: Wu Yi, Wu Er
+
+Adegan Pertama
+(Zixin dan Fanjie masuk dari kedua sisi)
+(Baca)
+Fan Jie: Anjing-anjing bersemangat sekali di subuh hari.
+Zixin: Matahari bersinar dan embun menipis
+(Bicara)
+Fan Jie: Apakah itu... Nona Zixin?
+Zixin: Betul. Fan Jie, kamukah itu?
+(Dongtang, senza misura)
+Fan Jie: Aku bermimpi tentang dirimu kemarin malam.
+Zixin: Hatiku tidak ingin kita berpisah, meskipun kita bertemu lagi sekarang.
+Keduanya: Keinginan hatiku tercapai sudah.
+(Bicara, unison)
+Zixin: Oh, pahlawanku...
+Fan Jie: Wahai gadis...
+(Bicara)
+Fan Jie: Matahari sudah bergerak ke arah timur dengan cepat, pekerjaanku sudah mau dimulai. Aku harus segera pergi ke sana.
+Fan Jie: Nona Zixin, biarkan aku pergi dulu.
+(Zixin memberi hormat dan melihat dia pergi. Fan Jie berbalik badan dari kejauhan. Zixin mengangguk sekali lagi saat Fan Jie keluar. Zixin meremas tangannya.)
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: Ah, kenapa aku jadi tidak berani di saat-saat terakhir!
+(Zixin keluar dari panggung)
+
+[Adegan Kedua]
+(Wu Wang masuk dengan kerah terangkat dan berbaju warna hijau, dengan kawannya Wu Yi dan Wu Er)
+(Baca)
+Wu Wang: Aku adalah Wu Wang yang hebat, penguasa jalanan yang kuat.
+Wu Wang: Hari ini hatiku jenuh dan bosan, maka aku datang ke sini mencari kegiatan
+(Bicara)
+Wu Wang: Wu Yi, Wu Er!
+(Keduanya bicara)
+Keduanya: Hadir!
+(Bicara)
+Wu Wang: Aku ingin makan sesuatu yang baru hari ini. Apa kalian punya saran yang bagus?
+Wu Yi: Golden Shrimp Ball bagaimana?
+Wu Wang: Aku sudah bosan makan banyak daging dan ikan lezat. Golden Shrimp Ball sepertinya boleh juga.
+Wu Wang: Wu Er, pergilah dan cari toko yang menjual Golden Shrimp Ball.
+Wu Er: Siap.
+Wu Wang: Tunggu dulu. Golden Shrimp Ball itu harus dimasak hingga warna keemasan yang sempurna, tidak boleh ada yang gosong sedikitpun.
+Wu Er: Tidak ada yang gosong sedikitpun, siap bos.
+Wu Wang: Tunggu. Semuanya juga harus berukuran sama, tidak ada yang boleh lebih besar atau kecil.
+Wu Er: Tidak ada yang boleh lebih besar atau kecil, siap. Masih ada lagi?
+Wu Wang: Sudah, begitu saja.
+Wu Er: Yakin sudah tidak ada lagi, bos? Katakan saja kalau ada.
+Wu Er: Dan kalau tokonya sampai tidak bisa memenuhi permintaanmu, kita perlakukan seperti biasanya——
+Wu Yi: Seperti biasanya?
+Wu Er: Tidak membayarnya dong.
+Wu Wang: Tunggu, tunggu, coba kalian lihat gadis penjaga toko ikan itu. Itu baru kecantikan yang mengalahkan segala hidangan.
+(Dongtang, lento, innig)
+Wu Wang: Ayo kita tanyakan tentang keluarganya, siapa tahu aku bisa mendapatkan hatinya.
+(Wu Wang menghadap ke arah Zixin)
+(Bicara)
+Zixin: Halo, tamu yang terhormat, ingin beli ikan yang mana?
+Wu Wang: Ah, ya, ya. Di mana keluargamu gadis kecil, orang tuamu mana?
+Zixin: Sejak kecil aku sudah dibesarkan di dermaga ini. Orang tuaku sudah tua, jadi aku harus berjualan ikan untuk menghidupi keluargaku.
+Zixin: Mengapa Anda bertanya?
+(Menengok, dengan suara kecil)
+Wu Wang: Bagus, bagus sekali. Akan mudah kalau orang tuamu tidak ada di sini.
+(Menengok kembali ke arah Zixin)
+Wu Wang: Apakah nona sudah memiliki seorang jodoh?
+Zixin: Aku bekerja di sini seharian, tidak ada waktu untuk berjodoh.
+Zixin: Apa hubungan jodoh dan keluargaku, dengan membeli ikan?
+(Menengok, dengan suara kecil)
+Wu Wang: Bagus sekali. Kalau belum memiliki suami, maka celaka pun tidak ada yang peduli.
+(Menengok kembali ke arah Zixin)
+Wu Wang: Apakah nona sudah jatuh hati pada seorang lelaki?
+(Zixin menunduk, tak berbicara)
+(Dongtang, senza misura)
+Wu Wang: Dia menunduk tak bersuara, pasti tidak ada yang dia cintai. Niat jahatku semakin menjadi-jadi saja——
+Wu Wang: Sini, sini, anak buahku, ayo kita bawa gadis manis ini, jangan sia-siakan anggur bagus seperti ini.
+(Wu Wang, Wu Yi, Wu Er menangkap Zixin)
+
+[Adegan Ketiga]
+(Nenek Zhang masuk)
+(Bicara)
+Nenek Zhang: Para penonton yang terhormat, jika kalian sudah sering menonton pertunjukan Yun Jin, kalian pasti sudah pandai dan dapat menebaknya.
+Nenek Zhang: Apa yang akan terjadi sekarang? Sepertinya akan terjadi pertarungan yang sengit bukan?
+Nenek Zhang: Sebelum seorang pahlawan bisa muncul, pasti harus ada suatu hal yang memanggilnya datang—
+Nenek Zhang: Seorang pahlawan akan muncul saat monster-monster buas berdatangan, membahayakan nyawa para penduduk, atau saat dunia berada di ambang kehancuran.
+Nenek Zhang: Saat kamu berhasil menunjukkan keberanianmu, maka jasamu akan selalu diingat. Tapi jika nyalimu ciut...
+Nenek Zhang: Tidak akan ada orang yang mau mengingat namamu, terserah mau namamu Zhang Jie, Wang Jie, atau Fan Jie.
+Nenek Zhang: Apalagi orang biasa seperti kita, kita harus berani maju untuk menyelamatkan sang Tuan Putri untuk menciptakan kisah kita sendiri.
+Nenek Zhang: Kita lihat apa yang akan dilakukan Fan Jie.
+(Fan Jie masuk)
+(Bicara)
+Nenek Zhang: Aduh, kenapa kamu baru datang sekarang!
+Nenek Zhang: Nona Zixin baru saja diculik oleh Wu Wang, si berandalan itu!
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: Oh, tidak!
+Fan Jie:
+Fan Jie:
+Fan Jie: Aku takut tidak akan kembali dengan selamat.
+(Nenek Zhang melempar gelang mutiara pada Fan Jie)
+Nenek Zhang: Tuan Fan, kenapa kamu bisa berkata begitu?
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: Melihat gelang itu, aku... aku...
+Fan Jie: Mana boleh aku menyerahkan gadis tak berdosa itu ke tangan seorang penjahat?
+Fan Jie: Gelang mutiara di tanganku, aku menggenggam pedang dengan penuh amarah. Aku akan membuat Wu Wang menyesali perbuatannya, dia akan memohon minta ampun padaku.
+(Wu Wang dan Nenek Zhang keluar)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book177_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book177_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6fcfbe570
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book177_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+...
+Cuaca hari ini sangat buruk, sama seperti hari-hari sebelumnya.
+Badai salju memang sedikit mereda, namun kencangnya angin masih membuat mata sulit untuk terbuka.
+Aku teringat perumpamaan kuno yang sempat kubaca sebelumnya, di mana badai salju diumpamakan sebagai tarian pedang tak berkehidupan.
+
+Tapi seperti kata Master Landrich, meskipun kita menemukan berbagai halangan, kita harus tetap maju.
+Kita harus membawa kisah kesuksesan kita kembali ke Mondstadt.
+Hanya dengan cara ini aku baru bisa memenuhi harapan Master Landrich untuk mengembalikan kehormatan bagi keluargaku. Dengan begini aku juga akan bisa membungkam kesombongan para pengkhianat itu.
+
+Karena tulisan di prasasti tersebut, kita akan membatalkan rencana kita untuk menjelajahi gudang bawah tanah di sisi barat daya, melainkan kita akan pergi ke ruang rahasia yang terkunci.
+Berdasarkan tafsiran Master Eberhart, di dalam sana terdapat mural kuno yang masih tersimpan sempurna, dan sebuah senjata yang terbuat dari Starsilver.
+Jika itu semua benar, ini bisa menjadi penemuan arkeologi terbesar di abad ini.
+
+Meskipun Master Ingbert berkata seperti itu, tapi aku tidak bisa berhenti memikirkan rekan-rekanku yang tersesat di badai salju beberapa hari yang lalu.
+Aku sangat berharap mereka adalah anak bangsawan yang sudah dilatih keras sejak kecil, seperti Master Eberhart. Semoga saja mereka bisa kembali ke perkemahan dengan selamat.
+
+Kita akan segera berangkat dari Perkemahan Selatan dan mengelilingi gunung untuk masuk lebih dalam ke arah reruntuhan.
+Kali ini kita harus lebih teliti lagi saat mempelajari kestabilan struktur reruntuhan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book178_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book178_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..eafbc70d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book178_ID.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Karena insiden yang terjadi, sepertinya buku jurnal sebelumnya sudah tidak bisa diambil kembali.
+Memang sangat disayangkan kalau catatan investigasi itu hilang, tetapi lingkungannya terlalu berbahaya.
+
+Pada akhirnya, kita tetap tidak bisa membuka pintu besar itu.
+Akhirnya kita tidak menemukan mural kuno itu, ataupun senjata kuno yang sangat diinginkan oleh Master Ingbert.
+Saat kita kembali ke Perkemahan Selatan, rekan-rekan yang tersesat itu masih belum juga kembali.
+Meskipun kemungkinannya kecil, tapi aku masih berharap mereka telah turun gunung dengan selamat dan akan kembali membawa persediaan dan tim penyelamat.
+Karena persediaan makanan kami sudah hampir habis.
+Meskipun kedengarannya sangat gawat, tapi bagian yang runtuh di depan pintu bundar ruang rahasia itu telah merampas Nick dan semua persediaan yang dia pegang.
+Jelas-jelas aku sudah bilang kalau kita harus memeriksa stabilitas struktur reruntuhan terlebih dahulu. Aku ingat sekali...
+
+Mungkin berbagai bencana yang menimpa kita beberapa hari ini membuatku menjadi kesal.
+Atau mungkin ini adalah pengaruh dari kondisi yang begitu putus asa.
+
+Master Eberhard sangat mengagumkan. Bahkan di dalam kondisi seperti ini, dia masih bisa berpikir dengan kepala dingin. Mungkin ini adalah keteguhan hati seorang bangsawan muda.
+Ternyata Master Landrich tidak salah menilai orang.
+Meskipun dia anak tidak sah, tetapi dia masih jauh lebih layak menyandang gelar bangsawan dibanding kebanyakan bangsawan lain.
+
+Setelah badai saljunya sedikit mereda, kita akan pergi ke gudang bawah tanah di sisi barat daya, sesuai perintah Master Eberhart.
+Menurutnya, pasti di dalam ada benda peninggalan dari zaman dahulu kala.
+Meskipun terdengar aneh, tetapi suhu yang sangat rendah di sini juga memiliki kemampuan untuk mengawetkan benda.
+
+Kita tidak boleh menyia-nyiakan perjuangan rekan-rekan kita yang sudah tiada.
+Tentu saja kita juga tidak boleh mengecewakan harapan Master Landrich.
+Kalau tidak, mungkin aku harus berhadapan dengan monster di arena pertempuran.
+Meskipun aku berhasil mengalahkan monster-monster itu, tapi nasibku pasti akan sama seperti budak milik Eberhart, yaitu dibunuh oleh pedang sang dewa kematian berambut merah dari Klan Lawrence itu...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book179_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book179_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d175de18
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book179_ID.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Entah suasana lingkungan di sini menjadi suram karena sejarah tempat ini, atau sejarah tempat ini yang menjadi kelam karena lingkungannya.
+Apakah aku berpikir seperti ini karena hal yang terjadi pada saat proses inspeksi...?
+Atau mungkin otakku sudah memikirkan hal-hal aneh karena kekurangan darah dan suhu yang dingin.
+Apa pun yang terjadi, ini adalah catatan jurnal terakhirku.
+
+Pada akhirnya, rencana Master Eberhart gagal juga... Ah tidak, mungkin justru bisa dibilang kalau rencananya berhasil.
+Sekarang mungkin semuanya terlihat begitu jelas, tetapi sebelum ini sama sekali tidak ada yang menyangka tujuan dia yang sebenarnya. Kalau dipikir-pikir, mungkin rekan-rekan kita yang hilang, semuanya sudah menjadi korban kekejaman orang itu. Keruntuhan yang terjadi di depan ruang rahasia dengan pintu bundar juga sepertinya sudah direncanakan olehnya.
+
+Tapi akhirnya aku baru mengerti setelah aku dan Master Ingbert menemukan sebuah tombak di gudang bawah tanah di sisi barat daya.
+Pembicaraannya tentang "peradaban kuno yang terkubur di bawah salju" dan "kekuatan magis yang datang dari langit" adalah caranya untuk memancing Ingbert pergi ke tempat terpencil. Karena dia tahu Ingbert sangat menyukai ide-ide tentang penjelajahan dan petualangan.
+Memang pada dasarnya seorang anak tidak sah akan selalu menjadi anak tidak sah.
+Diam-diam berlatih ilmu tombak yang sangat tidak cocok dengan bangsawan ini, justru dengan begini aku jadi bisa menyingkirkan Master dan membuat diri sendiri menjadi lebih dekat ke posisi kepala klan.
+
+Kalau dipikir-pikir, mungkin dialah penyebab dari ketidakpatuhan Master Parsifal, membuat Master Parsifal menyukai bermain menjadi "penjahat" dan akhirnya kabur...
+
+Aku tidak akan pernah bisa melupakan saat aku melihat Master Ingbert yang diprovokasi oleh tombak miliknya.
+Padahal kami berdua tumbuh besar bersama, tidak kusangka ada seekor monster yang bersembunyi di balik penampilannya yang baik hati itu.
+Awalnya Master Landrich memang berencana untuk mewariskan klan ini kepadanya setelah misi investigasi ini selesai. Kalau dia sudah tahu rencana Master dari awal, mungkin semua hal ini tidak akan terjadi...
+Atau mungkin dia telah mengetahui semua rencananya, dan dia mengambil kesempatan ini untuk maju selangkah lebih dekat ke posisi sebagai pewaris...
+
+Maafkan aku, Priscilla, aku tidak bisa kembali ke Mondstadt.
+
+Siapa pun yang membaca ini, tolong peringatkan Master Landrich.
+Meskipun Eberhart juga terluka parah, tapi dia mungkin masih sanggup kembali ke Mondstadt.
+Kalau dia berhasil kembali ke Mondstadt, hanya ada satu halangan lagi agar dia berhasil...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book17_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book17_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..58fd879d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book17_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- Piknik di Sepanjang Jalan -
+Waktu Ike tidur siang, para pelayannya bertengkar hebat satu sama lain.
+Penyihir yang hebat telah menaklukkan berbagai Dewa dan iblis, dan mereka tunduk padanya. Sebagai penyihir terkuat di sepanjang sejarah, Ike memiliki kuasa untuk memerintah Dewa dan iblis yang jumlahnya melebihi jumlah baris di dalam buku kamus. Siapa yang terkuat di bawah kuasanya? Para Dewa dan iblis bertarung untuk membuktikan kekuatan mereka.
+Namun sayangnya, mereka juga menganggap Sang Putri, Vera dan Sachi sebagai salah satu dari mereka.
+Ike hanya tertidur selama dua jam, tetapi tiga bintang telah terhancurkan!
+
+"Mengapa aku harus melindungimu?" Putri berkata sambil menarik kembali tangannya, dan iblis besar yang telah kehilangan matanya terjerembab ke tanah.
+Bangsa Andromeda Empire yang mendominasi terlihat sangat manis dan ramah, tetapi di telapak tangannya terdapat dua buah mulut yang mereka gunakan untuk memakan bola mata para kekasih mereka dan para petarung yang mereka kalahkan.
+"Bukankah kita teman?" Vera mengusap darah di wajahnya, terlihat tersakiti oleh kata-kata itu.
+"Benar." Wajah putri itu memerah dan memalingkan wajah. "Aku sudah menganggapmu sebagai satu-satunya temanku, setelah apa yang terjadi. Tapi, yang kumaksud bukan kamu, Vera."
+"Hei!" Teriak Sachi yang sedang ada di dalam rahang seekor naga.
+"Bagaimana, kamu menyerah?" Sang naga menantang dengan suara yang sangat tua, "Menyerahlah dan nyatakan dirimu tidak berarti, maka aku akan mengampunimu."
+"Aku menyerah! Aku menyerah!" Teriak Sachi.
+"Kadal sepertimu tidak pantas berkata lancang seperti itu! Cecak di istanaku saja bisa melahapmu dengan mudah!" Kata putri sambil mengepalkan tangannya.
+"Ini tidak ada hubungannya denganku!!" Teriak Sachi saat dia dilemparkan oleh naga ke langit.
+Pertarungan antara bangsa Andromeda dan naga raksasa berakhir dalam sekejap!
+
+Asalkan menyerah, tidak ada yang perlu mati.
+Sachi terlemparkan keluar arena, dan dia segera membangunkan Ike dengan tamparan sandal. Vera juga selamat berkat perlindungan dari sang putri.
+"Cih! Menjijikkan! Melihat saja aku mau muntah. Jangan mendekat, aku tidak mau bicara denganmu, jangan melihatku, jangan berani-berani menghirup udara yang sama denganku!" Pandangan putri terhadap Sachi teramat rendah.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book180_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book180_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba7f3197a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book180_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Aku sangat berterima kasih kepada siapa pun yang meninggalkan makanan ini di sini!
+Aku kelaparan, kelelahan, dan persediaanku sudah habis. Aku pasti sudah tidak kuat lagi kalau tidak ada makanan ini.
+Aku akan melanjutkan perjalananku menuruni gunung ini, seharusnya sedikit lagi aku akan sampai di perkemahan.
+Lain kali aku pasti akan mempersiapkan segala hal dengan lebih baik lagi sebelum mendaki gunung bersalju ini...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book181_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book181_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..63ce14564
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book181_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+-Dragonspine-
+Bila memanjat dari tepi sungai Liyue, kamu akan tiba di bagian selatan Dragonspine yang lebih landai. Salju di sana cukup tenang dan sumber airnya belum beku total. Tempat ini adalah tempat yang cocok untuk mendirikan kemah. Setelah bahan persediaan sudah disiapkan, aku berencana menjadikan tempat ini sebagai pangkalan, lalu melanjutkan perjalanan ke puncak.
+
+Setelah mendirikan kemah, aku mengamati sisa-sisa reruntuhan di sekitarnya. Reruntuhan di sini sangat menarik, gaya arsitekturnya dibangun dengan pola yang sama. Dari sini kudapati bahwa, kerajaan kuno dalam legenda mungkin terkubur salju di bawah kakiku.
+Sayangnya, tidak ada prasasti berkaitan yang tertinggal di reruntuhan. Sulit sekali untuk memastikan sejarah kerajaan kuno tersebut. Mungkin saja di tempat yang lebih tinggi masih ada informasi yang terkubur rapat di dalam salju.
+
+Bermalam di sini membuatku sangat menderita. Angin dingin yang menusuk tulang datang dari sungai dan membuat tenda berderak kencang, membuatku mengalami mimpi buruk di dalam tidur. Ruang di goa dalam gunung pasti sangat luas, karena aku mendengar gema suara angin yang seperti jeritan hantu. Sayang sekali, pintu masuk goa tertutup rapat oleh pagar, dan tidak ada cara untuk membukanya dari luar.
+
+Kemudian aku terus melanjutkan pendakianku. Aku menemukan beberapa benda peninggalan yang tidak berbeda jauh usianya, yang tampaknya berasal dari era aristokrasi (pembagian kelas bangsawan) Mondstadt. Aku juga menemukan beberapa potongan pakaian dan senjata yang sudah lapuk dimakan usia. Es salju yang tebal telah memperlambat kebusukannya, sehingga benda-benda yang terkubur bertahun-tahun masih bertahan lama.
+Dari kondisi jejak peninggalan tersebut, bisa diperkirakan bahwa ada pengejaran atau mungkin pembunuhan yang pernah terjadi di jalan setapak gunung.
+
+Bahkan badai salju yang ganas dan berbahaya tidak bisa menghentikan ambisi jahat seseorang. Tanah bersalju yang ditinggalkan oleh para dewa ini, pada akhirnya tercemar oleh dosa-dosa yang dilakukan generasi mendatang.
+
+Aku mendaki ke atas melalui jalan setapak yang semakin curam. Semakin curam jalannya, semakin kencang juga badai salju yang menerjang. Suhu udara turun drastis ke tingkat yang tak tertahankan. Aku menjelajahi suatu reruntuhan di bagian timur laut dan menemukan fenomena yang sulit untuk dipercaya. Di gunung di mana badai salju terus melanda sepanjang tahun, ada perairan yang tidak membeku di dalam reruntuhan! Dilihat dari letak perairan tersebut, sepertinya perairan ini terhubung dengan sungai di bawah gunung.
+Tetapi area ini terlalu dingin untuk dijelajahi. Aku tidak mungkin mengambil risiko untuk mati membeku atau tenggelam demi menjelajahi bagian dalam reruntuhan. Kemudian, aku pun membuat penanda yang besar di sana, berharap agar penanda tersebut tidak hilang karena terpaan angin atau salju.
+Tempat ini mungkin adalah tempat perlindungan bawah tanah zaman kuno, yang kemudian terendam oleh air tanah yang merembes masuk. Aku juga pernah mendengar cerita zaman kuno ribuan tahun lalu, yang mengatakan metode para tiran menghukum tahanannya. Mereka mengurung mereka ke dalam sangkar, lalu menumpahkan air dalam jumlah besar secara perlahan. Mereka menikmati proses saat permukaan air menenggelamkan narapidana secara perlahan... dari ujung kaki kemudian merambat ke leher, mulut, hidung, hingga dahi...
+Proses hukuman ini sangat panjang dan mengerikan. Sulit dibayangkan siapa yang bisa bertahan hidup dari hukuman tersebut di tengah cuaca sedingin ini.
+
+Jalur pegunungan ke arah timur sedikit terjal. Aku mengalami beberapa kecelakaan bodoh yang hampir membuat tulang kakiku patah. Untungnya lukaku tidak parah, hanya ada sedikit lecet-lecet kecil yang tidak berarti. Mantel hangatku robek besar dan angin dingin tak hentinya menerpa badanku. Rasanya seperti ditusuk-tusuk pisau tajam, sungguh kondisi yang buruk.
+Aku menemukan tempat peristirahatan yang aman, tepat sebelum lukaku mati rasa. Aku menambal robekan mantel sembarangan dan berpikir bahwa pendakian tidak mungkin dilanjutkan lagi.
+Beberapa waktu kemudian, aku akhirnya tiba dengan selamat di kemahku. Sambil menghangatkan diri di api unggun, aku melepas kaus kakiku dan menyadari bahwa tiga jari kakiku sudah berwarna keunguan karena membeku. Tidak peduli apa yang sudah terjadi di atas, rasanya menyenangkan sekali bisa terlepas dari maut yang baru kualami.
+
+Ketika badai salju sudah agak mereda, kudongakkan kepalaku ke arah puncak yang menjulang tinggi di atas. Dengan tenang, puncak itu berdiri kokoh di tengah mendungnya langit, dengan dikelilingi batu-batuan raksasa yang bergerigi. Mungkin naga yang diceritakan dalam syair, yang terkubur di dalam gunung, tengah menatap ke langit?
+Menurut para penduduk yang tinggal di kaki gunung, gunung salju ini adalah sepertinya berada di luar perhatian para dewa, diatur oleh takdir yang tak bisa dipahami. Dalam dongeng kuno Mondstadt, gunung yang tertutup salju ini adalah tempat yang ditinggalkan oleh angin waktu... di mana segala sesuatu yang berada pada momen kehancuran dibekukan oleh terpaan angin.
+Tapi ada sesuatu yang masih berdenyut di puncak gunung. Aku merasakan panggilannya di dalam mimpiku. Panggilan itu terdengar seperti lagu yang lembut, terasa merdu tetapi tidak menyenangkan.
+
+Ekpedisi ini tidak berjalan mulus, tapi untungnya nyawaku terselamatkan. Hanya saja setelah hari ini, aku tidak tahu lagi kapankah ada kesempatan untuk mendaki lagi...
+Untuk rencana selanjutnya, aku akan terus menjelajahi Liyue dan mengisi kembali persediaan yang sebelumnya hilang, lalu mengganti buku catatan perjalananku yang basah ini.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book182_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book182_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book182_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book183_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book183_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0ba59bc3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book183_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+"Pohon raksasa tumbuh subur dan rindang, di dalamnya tersimpan banyak benda berharga."
+"Telusuri jalur di tengah-tengah. Carilah, dan kekayaan akan menghampirimu."
+"Begitu banyak anak tangga yang harus didaki di sana. Turunlah dan kamu akan menemukan harta karun yang tersembunyi."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book184_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book184_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d69f8bf4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book184_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——Qilin——
+Dalam legenda di antara pegunungan Liyue, Qilin adalah hewan mistis yang mulia dan baik hati. Qilin sering muncul di antara hutan dan pegunungan, tetapi hanya saat malam hari di mana cahaya bintang menyinari embun yang jernih. Qilin juga hanya meminum air jernih dari mata air dan makan tumbuhan obat-obatan.
+Qilin adalah hewan mistis yang sangat lembut, dengan sifat anggun dan elegan yang mengalir di dalam darahnya. Konon Qilin tidak akan pernah melukai makhluk hidup apa pun, mereka tidak akan menginjak serangga kecil atau merusak sehelai rumput sekalipun. Orang-orang memercayai bahwa setiap gerak-gerik dan kebiasaan Qilin mengikuti sebuah etiket kuno yang tidak pernah berubah selama ribuan tahun.
+Setelah era Perang Archon berakhir, banyak Adeptus yang tidak bisa beradaptasi dengan kehidupan manusia yang sangat ramai dan bising. Akhirnya dengan bantuan Rex Lapis, mereka memisahkan diri dari dunia manusia dan hidup di antara hutan bambu dan gunung-gunung. Mereka memutuskan untuk tidak mencampuri urusan manusia, dan beristirahat dengan tenang di atas gunung dan mata air.
+Tetapi juga ada sebagian Adeptus yang menjalin hubungan sangat erat dengan para manusia setelah melewati ribuan tahun bersama-sama. Para Adeptus ini memutuskan untuk menjalankan kehendak Lord Geo, yaitu membantu para manusia dengan kekuatan Adeptusnya. Mungkin mereka berada di pelosok desa yang sepi, atau di jalanan kota yang ramai; Mereka hidup berdampingan dengan manusia dan meninggalkan jejak yang unik di antara jalanan dan rumah-rumah Pelabuhan Liyue.
+
+Menurut salah satu dongeng rakyat, lebih dari seribu tahun yang lalu, ada satu Qilin yang telah menjalin hubungan erat dengan manusia yang masih barbar.
+Dongeng ini mengisahkan tentang zaman purba di mana semua orang masih mengenakan pakaian dari dedaunan.
+Pada suatu malam, seorang pengumpul tanaman obat-obatan sedang membersihkan dirinya di kolam pegunungan. Tiba-tiba muncul seekor Qilin dan memakan pakaian yang dia letakkan di samping. Hewan mistis ini masih terlalu muda untuk mengerti rasa malu manusia, dan masih belum mempelajari cara berperilaku di dunia manusia.
+Untuk menebus kesalahannya dan agar manusia itu tidak terkejut dengan wujud mistisnya, Qilin itu berubah menjadi wujud manusia. Bercahayakan sinar bulan yang terpantul di permukaan kolam, wujud seorang wanita pun menampakkan dirinya di hadapan pengumpul tanaman obat itu.
+Tapi bagaimanapun juga Qilin itu tidak mengerti tentang rasa malu dunia manusia. Dia berdiri tenang bermandikan cahaya bulan dan kunang-kunang, hanya mengenakan embun dan sinar bulan sebagai pakaiannya. Bersama dengan manusia polos itu, mereka berjalan dan berkeliling di antara bunga-bunga dan hutan bambu. Sang Qilin membawa manusia itu ke kediaman para Adeptus, menerjemahkan bahasa para hewan, hingga akhirnya mereka tertidur di antara nyanyian para serangga, bersama-sama memimpikan sebuah mimpi kuno...
+Ketika cahaya matahari pagi membangunkan si pengumpul tanaman obat itu, sang hewan mistis itu telah menghilang tanpa jejak.
+
+Ada banyak versi yang beredar tentang apa yang terjadi selanjutnya. Salah satunya bercerita bahwa suatu malam, sang Qilin meletakkan sebuah keranjang bambu di depan rumah si pengumpul tanaman obat tersebut, kemudian pergi menghilang di antara cahaya bulan. Saat pria itu pulang, dia menemukan seorang bayi sedang tertidur lelap di dalam keranjang bambu itu.
+Ada juga yang mengatakan bahwa sang Qilin akhirnya hidup bersama dengan kaum manusia, melahirkan seorang anak, dan menjadi terbiasa dengan konflik di dunia manusia...
+
+Tidak ada yang tahu pasti tentang kisah ribuan tahun lalu ini. Tetapi pada kenyataannya, hewan mistis yang elegan itu hidup di tengah-tengah penduduk Liyue, bersembunyi di antara lautan manusia, menunggu saat di mana Rex Lapis memanggil mereka sekali lagi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book185_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book185_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b074475c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book185_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——Giok Tersembunyi——
+Terdapat banyak reruntuhan kuno di lembah sebelah barat laut Pelabuhan Liyue dan di selatan Nantianmen.
+Salah satunya adalah Dunyu Ruins. Konon reruntuhan ini sudah ada bahkan sebelum era Perang Archon dimulai.
+Menurut legenda kuno yang tersebar dari mulut ke mulut, arti "Dunyu" adalah "tempat pelarian batu-batu giok yang indah".
+Pada zaman dahulu kala, saat Rex Lapis masih berumur muda, sebuah meteor jatuh dari langit ke sebuah dataran gersang di bagian barat Liyue. Dataran ini ini berubah menjadi kawah yang sangat besar dan dalam karena dampak benturan meteorit tersebut. Tetapi meteorit itu juga menjadi sumber batu giok yang sangat indah dan jumlahnya tak terbatas. Giok inilah yang menjadi awal mula dari industri pertambangan di Liyue selama ribuan tahun.
+Diceritakan dalam sebuah legenda bahwa saat meteor itu jatuh, sebagian pecahannya terjatuh di bebatuan di bagian utara Lisha.
+Seperti yang kita tahu, bebatuan tidak bisa bersuara tetapi sebenarnya memiliki aura dan jiwa. Meski mata manusia tidak bisa melihatnya, dan pengetahuan kita belum bisa memahaminya, tetapi batu-batu itu terus mengamati dan mendengarkan detak ley line, gema dari mata air di pegunungan, serta pergerakan gunung yang pelan tapi pasti.
+Tetapi berbeda dengan bebatuan di bumi yang tenang dan kokoh, pecahan meteorit yang jatuh dari langit ini memiliki sifat yang angkuh dan tidak sabar.
+
+Setelah itu terjadilah peperangan sengit antara ribuan dewa dan raja yang berebut untuk menjadi penguasa tertinggi. Bintang-bintang di langit dan jurang terdalam pun kehilangan cahayanya, berbagai bencana dan tragedi mencemarkan mata air dan pegunungan. Meteorit yang jatuh ini sudah tidak tahan untuk tinggal lebih lama lagi. Meski jurang raksasa itu telah membujuknya untuk tinggal, tetapi dia akhirnya tetap terbang tinggi ke angkasa.
+Batu giok raksasa itu pun meninggalkan sebuah kawah besar setelah dia pergi kembali ke langit. Kawah inilah yang menjadi fondasi di mana para manusia membangun kota dan benteng yang kokoh. Manusia secara tidak langsung terjaga dan terlindungi berkat sang bintang jatuh tersebut.
+Meski diterpa angin dan badai selama ribuan tahun, tetapi kota Dunyu Valley yang kokoh ini tetap berdiri tegak. Mereka juga masih menjalin hubungan yang makmur dengan Pelabuhan Liyue hingga lima ratus tahun yang lalu.
+Tapi seiring dengan bencana kegelapan yang menyerang dan kebangkitan Abyss, para penduduk Dunyu menyegel kota kuno mereka dan mengungsi ke daratan lain. Tidak ada orang yang tahu alasan mereka menutup erat pintu kota asal mereka, bahkan Adeptus dan Yaksha yang telah berumur ribuan tahun pun enggan berbicara tentang hal ini.
+Maka benteng kokoh yang tertinggal itu perlahan-lahan berubah menjadi kota mati raksasa, tidak ada yang tersisa melainkan suara air danau dan suara angin menerpa aula yang kosong —— hingga akhirnya para penduduk Liyue memberi nama tempat ini: Reruntuhan Dunyu
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book186_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book186_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9dcd12af5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book186_ID.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Karena insiden yang terjadi, sepertinya catatan-catatanku sebelumnya sudah hilang sama sekali.
+Memang sangat disayangkan kalau catatan investigasi itu hilang, tetapi kondisi di sini terlalu berbahaya.
+
+Pada akhirnya, kita tetap tidak bisa membuka pintu besar itu.
+Akhirnya kita tidak menemukan mural kuno itu, ataupun senjata kuno yang sangat diinginkan oleh Master Ingbert.
+Saat kita kembali ke Perkemahan Selatan, rekan-rekan yang tersesat itu masih belum kembali juga.
+Meskipun kemungkinannya kecil, tapi aku masih berharap mereka telah turun gunung dengan selamat dan akan kembali membawa persediaan dan tim penyelamat.
+Karena persediaan makanan kami sudah hampir habis.
+Ini mungkin terdengar sangat gawat, tapi bagian yang runtuh di depan pintu bundar ruang rahasia itu telah merampas Nick dan semua persediaan yang dia pegang.
+Jelas-jelas aku sudah bilang kalau kita harus memeriksa stabilitas struktur reruntuhan terlebih dahulu. Aku ingat sekali...
+
+Mungkin berbagai bencana yang menimpa kita beberapa hari ini membuatku menjadi kesal.
+Atau mungkin ini adalah pengaruh dari kondisi yang begitu mengenaskan.
+
+Master Eberhard sangat mengagumkan. Bahkan di dalam kondisi seperti ini, dia masih bisa berpikir dengan kepala dingin. Mungkin ini adalah keteguhan hati seorang bangsawan muda.
+Ternyata Master Landrich tidak salah menilai orang.
+Meskipun dia anak tidak sah, tetapi dia masih jauh lebih layak menyandang gelar bangsawan dibanding kebanyakan bangsawan lain.
+
+Setelah badai saljunya sedikit mereda, kita akan pergi ke gudang bawah tanah di sisi barat daya, sesuai perintah Master Eberhart.
+Menurutnya, pasti di dalam situ ada benda peninggalan dari zaman dahulu kala.
+Meskipun terdengar sedikit aneh, tetapi suhu yang sangat rendah di sini juga memiliki kemampuan untuk mengawetkan benda.
+
+Kita tidak boleh menyia-nyiakan perjuangan rekan-rekan kita yang sudah tiada.
+Tentu saja kita juga tidak boleh mengecewakan harapan Master Landrich.
+Kalau tidak, mungkin aku harus berhadapan dengan monster di arena pertempuran.
+Meskipun aku berhasil mengalahkan monster-monster itu, tapi nasibku pasti akan sama seperti budak milik Eberhart, yaitu dibunuh oleh pedang sang dewa kematian berambut merah dari Klan Lawrence itu...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book187_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book187_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4464b7710
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book187_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Pada awalnya, wilayah Liyue bukan dikuasai oleh Rex Lapis. Zaman dulu, ada banyak dewa yang menghuni daratan ini.
+
+Area yang dikenal sebagai Guili Plains dulunya merupakan area yang subur ditumbuhi Glaze Lily. Tapi karena berbagai masalah, penduduk lamanya terpaksa harus pindah, sementara penduduk barunya meninggalkan tempat ini dan pindah ke Pelabuhan Liyue karena kemakmurannya. Hingga kini, ada banyak legenda tentang pahlawan beredar di daratan ini.
+
+Dari cerita yang beredar di kalangan pedagang dan pengangkut, pernah ada sosok misterius muncul tengah malam di Guili Plains. Sosok itu tampak seperti seorang gadis berjubah nila panjang berjalan di tepi Bishui River, cahaya bulan menutupi wajahnya, dan angin malam seakan meniupkan kata-katanya ke bintang-bintang di langit.
+
+Menurut tamu di Wangshu Inn, hanya mereka yang tersesat di tengah cahaya kunang-kunang di malam musim panas yang dapat melihatnya, dan hanya mereka yang dapat mencium aroma Glaze Lily di malam dimana kunang-kunang menari dan Seelie terbang di langit yang dapat menemukan jejaknya. Sebagian orang menebak dia mungkin hewan pustaka yang kehilangan masa lalunya, atau pelayan kesepian yang mengenang tuannya yang sudah lama meninggal. Ada juga sebagian yang menganggap dia sebenarnya seorang pahlawan yang menyembunyikan identitasnya, seperti pahlawan-pahlawan lainnya.
+
+Tidak ada yang tahu asal usul cerita gadis itu, tapi kisahnya diakhiri dengan cerita dari seorang pemburu. Berbeda dengan yang diceritakan para pedagang, pemburu itu melihatnya mengacungkan pedang kepada beberapa bayangan di bawah sinar bulan. Setelah tarian pedang yang anggun dan lincah, gadis itu lenyap begitu saja dan menyisakan setumpuk debu yang berlumuran darah.
+Keesokan harinya, beberapa warga yang penasaran menemukan mayat Millelith dan penyurvei tanah di tepi sungai.
+Sejak itu, tidak peduli berapa banyak regu pencari yang diutus oleh Bagian Urusan Sipil, tidak ada seorang pun yang pernah melihat gadis tepi sungai itu lagi.
+
+Mungkin ayunan pedang pada malam hari itu adalah suatu pembalasan dendam, atau mungkin wanita itu adalah perampok bengis. Atau mungkin tidak butuh alasan sama sekali. Pahlawan adalah pahlawan, alasan mereka menghunuskan pedang bukanlah sesuatu yang bisa dipahami oleh orang awam.
+
+Tapi seiring cahaya penerangan Pelabuhan Liyue yang menyelimuti desa-desa di pinggiran kota hari demi hari, legenda ini juga akan perlahan-lahan menghilang.
+Namun, legenda mengatakan bahwa tepi sungai di mana gadis itu dulu sering berkelana tetap dipenuhi dengan Glaze Lily yang bermekaran hingga hari ini.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book188_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book188_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..540d6f809
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book188_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dietrich menyaksikan jatuhnya Klan Lawrence.
+Kucing milik Ibu sudah hilang entah ke mana. Ayahnya yang sedang panik dan Ibunya yang histeris itu sepertinya berada di dekatnya. Tetapi mereka tidak menggubrisnya sama sekali meski dia telah berteriak sekuat tenaga.
+
+"Grr..."
+Dietrich menundukkan kepalanya, tetapi sebelum dia bisa bersuara, tiba-tiba lantai di bawahnya terbelah. Sepasang tangan keriput muncul dari dalam tanah dan mencengkram lehernya.
+Dia pun terjatuh dan terus terjatuh, seakan-akan tidak ada dasarnya. Hingga akhirnya dia menyentuh tanah, tepat di depan kaki seorang penyihir tua.
+Anehnya, dia sama sekali tidak merasa sakit.
+
+Sebuah benda mengait pada kalung Dietrich, dan tubuh Dietrict pun terangkat ke atas.
+Hanya ada kegelapan pekat di sekelilingnya, dan dia hanya bisa melihat benda yang ada di bawahnya. Dia melihat sebuah panci panas dengan cairan hitam aneh yang mendidih di dalamnya. Ada benda lain di dalam panci itu, Dietrich melihat sarang laba-laba dan tulang-tulang ular beracun...
+Tiba-tiba telinganya mendengar suara Nottfriga: "Ah, akhirnya kudapatkan kamu, bahan terakhirku. Setelah kumasukkanke dalam panci ini, maka selesai sudah ramuan keabadiankiu. Hahaha!"
+
+"Guk! Guk! Guk!" Lepaskan aku dasar penyihir gila!
+Dietrich berusaha melepaskan diri sekuat tenaga, tidak disangka kalung lehernya yang biasanya sangat kuat itu, tiba-tiba terlepas begitu saja dari lehernya——
+“Gu-k——"
+Dietrich pun terjatuh...
+Dia tidak bisa mendengar apa pun, selain suara tawa Nottfriga dan suara angin di kupingnya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book189_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book189_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3ba3d556
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book189_ID.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+"Bangunlah——"
+Dietrich merasakan tubuhnya digoyangkan perlahan.
+"Kamu tidak apa-apa?"
+Sebuah telapak tangan mendekati hidungnya, sperti ingin memeriksa napasnya.
+Sepertinya dia mengenal suara ini...
+Lembut seperti angin di musim semi, dan hangat bagaikan matahari musim panas.
+
+Dietrich berusaha membuka matanya, kemudian dia melihat——
+Sosok seorang gadis berambut pirang dan bermata biru.
+"Baguslah, akhirnya kamu bangun." ucap gadis itu sambil tersenyum.
+
+"Apakah aku berada di... Celestia?" pikir Dietrich.
+"Sayangnya bukan, ini hanya hutan biasa." balas gadis itu.
+Akhirnya Dietrich tersadar, dia baru menyadari bahwa gadis muda di hadapannya adalah penyebab dari semua masalahnya —— si penyihir jahat, Nottfriga! Dia pun langsung bersiaga dan melompat menjauhi gadis itu.
+
+"Jangan takut, aku tidak akan melukaimu. Oh, aku lupa memperkenalkan diriku, namaku Magdalene. Aku adalah... adik Nottfriga." ucap Magdalene sambil menggerakkan jari di belakangnya untuk mengeluarkan sihir penenang. Magdalene mendekati Dietrich,"Tenanglah, ayo kemari."
+
+Perasaan Dietrich sudah menjadi lebih tenang. Dia ingin bertanya mengapa gadis itu bisa mengerti apa yang dia pikirkan — tapi dia hanya bisa menggonggong "Guk, guk...".
+"Oh? Itu hanya ilmu sihir dasar saja kok. Kakakku Nottfriga juga bisa."
+"Guk, guk guk!?" Jadi si penyihir tua bangka itu sebenarnya hanya pura-pura tidak mengerti agar bisa menjebakku ya!?
+"Yah... Tapi sebenarnya Nottfriga itu orang yang lembut." Madeleine tersenyum menawan sambil berbicara tentang kakaknya.
+"..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book18_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book18_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ac00f84f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book18_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+- Kematian di Kedalaman Kuil -
+Seiring bertumbuhnya Vera dan Sachi, hubungan antara keempat orang itu berubah seperti terjadi keajaiban.
+"Jangan banyak alasan." Kata Sachi kepada Ike. "Vera tidak akan berhenti mengejarmu meskipun kamu tidak membalas perasaannya."
+Ike adalah sosok yang melambangkan tanah yang jauh, sebuah perumpamaan yang tidak diketahui. Seekor burung yang berani tidak pernah membentuk sarang, tetapi terbang di dalam angin dengan rasa kagum.
+Ike membalas dengan sebuah saran, "Bagaimanapun, berumur seribu tahun membuatmu tua."
+"Kalau begitu, umur kita cukup cocok." Putri tiba-tiba ikut dalam obrolan dengan riang.
+
+Saat Sachi akhirnya mengumpulkan keberanian untuk menyatakan perasaannya, dia menyadari nasib yang buruk menyapanya.
+Ingat pedang kuno yang diambil oleh Ike dan Vera waktu pertama kali mereka bertemu? Pedang itu adalah kunci yang diperlukan Ike untuk menggerakkan takdirnya! Tapi sekarang, tangan Vera terluka karena pedang itu, dan virus kuno yang ganas merenggut nyawanya!
+
+"Semua salahmu!" Sachi merenggut kerah Ike. Biasanya Ike hanya akan tersenyum saat Sachi melakukan ini, karena sifatnya yang baik dan ramah. Tetapi kali ini, dia menepis tangan Sachi.
+"Bukannya kamu bisa memutar balikkan waktu? Cepat! Selamatkan Vera!" Bahkan putri pun memohon padanya.
+"Kalian tidak mengerti. Hanya masa depanlah yang bisa menyelamatkan masa lalu, bukan sebaliknya." Ike menggigit bibirnya sampai darah menetes dari mulutnya.
+
+"Ada legenda di suatu tempat. Manusia di Zaman Perak berumur panjang, mereka menikmati masa-masa muda mereka selama dua ribu tahun. Hal ini membuat kedewasaan mereka yang pendek tidak tertahankan."
+Bagi orang lain, masa kecil sudah berakhir, tetapi masa dewasa mereka seakan tidak pernah berakhir.
+"Kemelankolisan Vera" tanpa Vera, dimulai.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book190_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book190_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..17f733e12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book190_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"Apakah penyihir... mengorbankan otaknya untuk kekuatan sihir ya? Aku benar-benar tidak mengerti jalan pikirannya..." pikir Dietrich dalam hati sambil berjalan mengikuti gadis berambut pirang itu yang sedang berbicara tentang suatu hal.
+"Eh—— Jangan bicara begitu dong! Kalau kakakku mendengarmu, dia pasti akan marah besar." ucap Madeleine pada Dietrich dengan suara kecil.
+"Guk guk guk, guk?" Yah kamu kan tidak perlu mengadukanku pada kakakmu. Tunggu dulu, kok kamu bisa membaca pikiranku?
+"Sayang sekali. Su-dah ter-lam-bat."
+
+Dietrich merasakan sebuah tekanan dari atas kepalanya, dia pun menengadah dengan perasaan ngeri...
+Meskipun ekspresi wajahnya tidak berubah sama sekali...
+Tapi...
+Dia tahu bahwa gadis di hadapannya sudah berubah menjadi orang lain.
+"Sepertinya mimpi buruk itu cukup berguna untuk memicu ingatanmu. Tapi kalau kulihat, kamu masih jauh dari cukup." Suara yang angkuh dan dingin itu — Ya, ini pasti Nottfriga.
+"Baiklah, kalau begitu aku akan menaruh Inti Jantung Terdalam ini di dalam dirimu."
+
+Apa itu "Inti Jantung Terdalam"...
+Tunggu dulu. Sepertinya tadi Madeleine ada bilang sesuatu tentang itu.
+"Tidak perlu takut! Mimpi burukmu tadi itu bukan sungguhan. Tadi kakakku menaruh Inti Jantung Terdalam yang dapat mengetahui ketakutan terburukmu ke dalam tubuhmu. Makanya tadi kamu bermimpi tentang hal yang sangat menakutkan."
+"Tapi aku yakin kakakku melakukan itu demi kebaikanmu, karena kakakku adalah orang yang sangat baik hati."
+...
+Bulu Dietrich langsung merinding, dan dia gemetaran saat mengintip Nottfriga. Dietrich sudah tidak berani berpikir yang aneh-aneh.
+"Hah, sepertinya ajaranku cukup ampuh. Baiklah, ayo kita berangkat." Ekspresi ketakukan Dietrich membuat hati majikannya, sang penyihir, senang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book191_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book191_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..03bbf3969
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book191_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+"Eric sudah tidak sanggup... Kami tidak punya pilihan selain menyerah.
+Aku akan meninggalkan catatan ini di sini. Mungkin harta karun ini ditakdirkan untuk orang lain.
+
+Seperti yang mungkin sudah kamu sadari, mekanisme di pintu memerlukan seseorang untuk mengaktifkannya secara terus menerus. Jika tidak, mekanisme lainnya tidak bisa diaktifkan.
+Tapi... masalahnya...
+Orang yang mengaktifkan mekanisme di pintu punya risiko yang besar.
+Jika mekanisme lainnya diaktifkan dengan urutan yang salah, maka orang tersebut akan...
+
+Biar kuberi tahu sebuah saran:
+Jumlah obor tidak melambangkan urutan pengaktifannya... Kami membuat kesalahan seperti itu, dan harus membayar akibatnya.
+Mungkin... urutannya berkaitan dengan posisi obor di lantai?
+
+Jadi apa jawabannya?
+Oh, andai saja aku tahu...
+Tapi fisik Eric sudah tidak sanggup lagi..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book192_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book192_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea55b5e44
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book192_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Tempat ini adalah hutan tanpa akhir. Kabut tipis menyelimuti tempat ini, sinar fajar berwarna keemasan menyinari dedaunan, dan jatuh di atas tanah yang hijau seperti zamrud.
+Saat ini juga, Magdalena tengah menggendong seekor anjing - benar, Dietrich - sambil berjalan dengan santai. Gadis berambut emas itu berjalan di atas akar keriput pohon besar seperti angsa yang anggun, melewati hutan dengan lincah.
+
+"Untung dia Magdalena. Kalau Nottfriga, dia pasti sudah membuatku berjalan atau menggunakan semacam sihir untuk memaksaku lari. Jalur ini bukan untuk dilalui anjing - tidak, bahkan manusia. Tidak ada jalan di sini, hanya ada pepohonan... Ah, alangkah baiknya kalau Magdalena bisa terus menggendongku seperti ini..." Pikiran Dietrich sudah ke mana-mana saat dia menoleh ke arah Magdalena.
+
+Cahaya pagi menyinari wajahnya. Kecantikannya tidak kalah dari wanita bangsawan mana pun. Kulitnya yang cerah dan ekspresinya yang lemah lembut membuatnya tampak rapuh, seperti embun pagi di atas kelopak bunga yang bisa jatuh kapan saja.
+"Kulit Magdalena putih sekali... Sepertinya tidak ada wanita bangsawan yang kutemui yang lebih putih darinya," pikir Dietrich sambil menatap gadis itu.
+
+Magdalena tiba-tiba membuka suara, "Biar kuceritakan padamu. Sebenarnya, aku sudah mati."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book193_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book193_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc3aaf1aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book193_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Dahulu kala terdapat seorang penyihir wanita yang melahirkan sepasang kembar perempuan.
+Namun keluarga penyihir tidak dapat membesarkan dua generasi yang sama secara bersamaan. Itulah harga yang harus mereka bayar, untuk kekuatan sihir yang mereka miliki.
+Kekuatan kegelapan penyihir ini sudah mencapai puncaknya. Dia pun mengorbankan kekuatan hidupnya sendiri agar dapat melindungi nyawa dua anaknya.
+
+Momen indah memang tidak berlangsung selamanya. Saat kekuatan kehidupan sang penyihir sudah di ambang batas, itu berarti kematian akan datang menyapa.
+Penyihir itu telah dibebaskan dari keabadian, meninggalkan kakaknya Nottfriga dengan segala tanggung jawab. Nottfriga menyalahkan dirinya sendiri atas kematian adiknya Magdalene.
+Untungnya Nottfriga mewarisi bakat sihir hitam milik penyihir itu. Dengan dirinya sebagai wadah, Nottfriga pun memanggil roh Magdalene dengan sihir rumit dan mantra pemanggilan yang sulit dibaca.
+Dia membaca seluruh buku berlapiskan kulit binatang yang ditinggalkan penyihir di menara tinggi, menggabungkan sihir hitam dan ilmu alkimia untuk menciptakan sebuah wadah. Meletakkan jiwa tersebut ke dalam wadah dan membangkitkannya kembali — sihir terlarang ini bukanlah hal yang mudah, apalagi Nottfriga tidak pernah menerima pelatihan sihir yang layak.
+Obsesi Nottfriga terhadap Magdalene membuatnya berhasil menemukan solusi, dan dia pun mengubah tubuh tersebut menjadi gelang ular yang dikenakannya di pergelangan tangan. Lalu dia pun memulai petualangan.
+
+"Adikku tersayang, setelah semua ini berakhir, kita tidak akan terpisahkan lagi..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book194_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book194_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..81096c00c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book194_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Berkas cahaya terakhir perlahan memudar, dan kegelapan pun menyelimuti seluruh hutan.
+"Sekarang waktunya kakak yang beraksi."
+Magdalene tiba-tiba meletakkan Dietrich dari pelukannya.
+"Oh ya, aku punya hadiah untukmu. Kakak, semoga kamu suka."
+Cahaya merembes melalui jari-jari gadis itu, dan secara bertahap menjadi pancaran cahaya yang menyilaukan. Magdalene telah mengaktifkan sihir cahaya.
+"Baiklah, mulai sekarang kamu harus jadi anak yang baik ya. Shhh, jangan bicara dulu sekarang."
+"Apa sih, kok misterius sekali... Ugh." Sebelum Dietrich bereaksi, dia menggumamkan suara kecil tetapi kemudian terputus oleh tangan ramping yang menutup mulut Dietrich.
+Dalam sekejap, gadis itu menjejalkan sesuatu ke dalam mulutnya.
+"Ini—"
+Sebuah gagang pedang, itu pedangnya.
+Pedang yang sempat digantungnya dengan bangga di pinggangnya.
+"?!"
+Dietrich membuka mulutnya secara reflek untuk mengatakan sesuatu.
+
+"Gigitlah dengan erat kalau tidak mau mati." Nottfriga mengangkat tangan ke udara dan Dietrich menjadi tidak bisa bernapas, merasakan kalung di lehernya semakin ketat dan ketat. Dia yang tidak berdaya pun hanya bisa menggigit erat.
+
+"Dengar baik-baik, gunakan pedang ini untuk melindungi dirimu sendiri. Meski kamu adalah tuan muda yang tak berguna dan semena-mena, aku akan merasa terganggu kalau kamu mati di sini—" Ujar Nottfriga sambil mengangkat kepala Dietrich dengan nada rendah yang mencekam. "Bimbinganku masih belum selesai, kalau mati dengan mudah di sini, hiburanku akan berkurang banyak."
+Penyihir kegelapan selesai berbicara, lalu menarik kembali tangan dan merapikan jubahnya.
+Kalung leher kembali longgar, dan udara pun masuk ke paru-paru melalui celah-celah gigi dan hidung. Dietrich tidak berani menghela napas dan menghirup napas dengan terengah-engah.
+
+Tidak lama kemudian, terdengar suara kekacauan dari luar—
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book195_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book195_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..77f2dc2ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book195_ID.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+—Bagian Keempat: Ditemani Cahaya Lilin—
+Pemeran Pria: Fan Jie
+Pemeran Wanita: Zixin
+Antagonis: Wu Wang
+
+[Adegan Pertama]
+(Fan Jie dengan jubahnya, kiri atas, Zixin duduk seorang diri, kanan)
+(Dongtang, appassionato)
+Fan Jie: "Wahai penjahat terkutuk yang telah menculik gadisku! Kekasihku sengsara, hatiku seperti tersayat ribuan pisau."
+Fan Jie: "Aku, Fan Jie, tidak akan membiarkan perbuatan yang melanggar hukum seperti ini terjadi."
+Fan Jie: "Ayo pergi."
+(Fan Jie memacu kudanya menuju ke tempat Wu Wang)
+(Bicara)
+Fan Jie: "Aku datang dengan secepat kilat, apakah di sini tempatnya? Aku bisa mendengar keramaian dan suara orang mabuk dari dalam tembok."
+Fan Jie: "Ini pasti sarang serigala itu."
+Fan Jie: "Satu-satunya cara untuk menyelamatkan Nona Zixin adalah masuk ke dalam dan mencarinya dengan saksama."
+Fan Jie: "Baik, ayo beraksi!"
+(Fan Jie melompati dinding belakang)
+(Irama sedih)
+Zixin: "Hanya seberkas cahaya lilin di sini dan segerombolan serigala kelaparan di luar."
+Zixin: "Kenapa hal malang seperti ini terjadi kepadaku? Bagaimana caranya agar aku bisa melepaskan diri?"
+
+[Adegan Kedua]
+(Wu Wang masuk dari kanan melalui pintu dalam keadaan mabuk)
+(Teriak)
+Wu Wang: "Aku datang dan pergi ke mana pun aku suka! Dewa pun ketakutan jika aku tidak senang!"
+(Bicara)
+Wu Wang: "Hahaha, tangkapan yang bagus, bukan? Hehe."
+Wu Wang: "Gadis yang sangat, sangat cantik."
+Wu Wang: "Sudah cukup pestanya, sekarang waktunya - aku menemui si gadis cantik!"
+(Dongtang, andante calmo)
+Zixin: "Bajingan itu terlihat mabuk. Aku buru-buru mengambil kandil di atas meja."
+(Bicara)
+Zixin: "Jangan mendekat."
+(Wu Wang mengejar Zixin, Zixin memukul Wu Wang dengan kandil, Wu Wang terjatuh, Zixin bernapas lega)
+(Dongtang, andante calmo)
+Zixin: "Ini kesempatanku! Aku harus kabur dari tempat ini!"
+(Bicara)
+Zixin: "Gelap sekali... Tidak ada satu pun lampu yang menyala."
+Zixin: "Mungkin aku harus menyalakan lilin—"
+Zixin: "Tidak. Nanti mereka akan menemukanku."
+Zixin: "Lebih baik aku bawa lilin ini dan melangkah hati-hati mencari jalan keluar dari kegelapan ini."
+Zixin: "Betul, ini satu-satunya jalan."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book196_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book196_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f53a02781
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book196_ID.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+—Bagian Kelima: Mutiara yang Kembali—
+Pemeran Pria: Fan Jie
+Pemeran Wanita: Zixin
+Antagonis: Wu Wang
+
+[Adegan Pertama]
+(Fan Jie di kiri atas, Zixin di kanan atas, Wu Wang berbaring di lantai, matanya tertutup)
+(Keduanya meraba-raba di tengah kegelapan)
+(Tangan mereka bersentuhan di dalam gelap, namun mereka terkejut karena tidak tahu siapa yang mereka sentuh)
+(Wu Wang terbangun)
+(Bicara)
+Wu Wang: "Gadis itu... rupanya berani juga. Berani-beraninya dia memukulku dengan lilin."
+Wu Wang: "Dia tidak ada di sini. Mungkin dia sudah melarikan diri ke dalam."
+Wu Wang: "Hmph. Hari sudah malam, gerbang sudah ditutup."
+Wu Wang: "Gadis itu tidak mungkin bisa melarikan diri, kecuali dia melompati tembok."
+(Wu Wang memasuki ruangan)
+(Bicara)
+Wu Wang: "Hah. Orang-orang bodoh ini minum sampai mabuk. Lampu saja tidak mereka nyalakan."
+Wu Wang: "Tunggu sampai aku nyalakan lampu, aku pasti tidak akan membiarkan gadis itu kabur."
+(Wu Wang menginjak kaki Fan Jie di dalam kegelapan, keduanya terkejut dan mundur satu langkah)
+Wu Wang: "Haha, jadi kamu di sini!"
+(Wu Wang mengulurkan tangannya mencoba untuk memeluk Fan Jie, Fan Jie menghindar, Wu Wang mengejarnya di dalam kegelapan, sementara Zixin bersembunyi di sudut)
+(Wu Wang akhirnya berhasil menangkap Fan Jie)
+Wu Wang: "Hahaha, aku berhasil menangkapmu!"
+(Bicara)
+Wu Wang: "Hmm? Apa pinggangmu bertambah lebar sejak terakhir kali kita bertemu?"
+Fan Jie: "Aku memakai baju yang lebih tebal supaya hangat."
+Wu Wang: "Oh, betul. Hari ini dingin, sudah sepantasnya kamu berpakaian tebal."
+Wu Wang: "Tapi kenapa tubuhmu juga jadi tinggi?"
+Fan Jie: "Aku mengenakan sepatu hak tinggi, agar aku bisa tampil di atas panggung."
+Wu Wang: "Oh, pasti melelahkan."
+Wu Wang: "Tapi kenapa tanganmu juga jadi kasar?"
+Fan Jie: "... Mendekatlah, kubisikkan kepadamu."
+Wu Wang: "Oh, baik, baik."
+(Fan Jie menusuk Wu Wang dengan pedangnya)
+Fan Jie: "Tanganku kasar agar kuat mengayunkan pedang untuk mengambil nyawa orang sepertimu."
+(Wu Wang jatuh)
+
+[Adegan Kedua]
+(Bicara)
+Fan Jie: "Cih, penjahat busuk. Hanya satu tusukan saja, nyawamu sudah melayang."
+Zixin: "Apa itu kamu, Fan Jie?"
+Fan Jie: "Suara ini — Nona Zixin!"
+(Fan Jie dan Zixin sama-sama mengulurkan tangan)
+Zixin: "Fan Jie!"
+Fan Jie: "Kamu pasti ketakutan."
+Fan Jie: "Aku sudah membereskan penjahat itu, yang tersisa hanyalah anak buahnya."
+Fan Jie: "Kurasa mereka juga akan lari ketakutan jika tahu pemimpin mereka sudah mati."
+Fan Jie: "Nona, jangan takut, aku akan mendobrak gerbangnya."
+(Fan Jie mendobrak gerbang)
+Zixin: "Jika kamu tidak menyelamatkanku, aku pasti sudah..."
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: "Aku bersedia menjadi kekasihmu."
+Fan Jie: "Bepergian mengikuti angin sepoi-sepoi di siang hari."
+Fan Jie: "Berbaring mengamati bulan putih bersinar di malam hari."
+Zixin: "Aku berjanji."
+—Tamat—
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book197_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book197_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..799e97036
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book197_ID.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+Kudedikasikan buku ini untuk ahli waris dan cucu perempuanku, Ella. Dia mungkin tidak sepintar saudara-saudaranya yang lain, tapi dia akan menjadi Ella Musk yang paling imut dalam sejarah keluarga kami.
+
+Buku panduan ini hanya untuk membantu komunikasi dasar dalam bahasa Hilichurl (buku ini hanya sebatas referensi dan tidak dapat dimintai pertanggungjawaban atas segala konsekuensi dari penggunaannya).
+Jika kamu ingin belajar bahasa Hilichurl, silakan gunakan buku teks standar seperti buku pengantar berikutnya.
+
+Salam, Etika:
+ "Da/Dada"
+1. Baik/sangat baik. 2. Jawaban singkat saat mengobrol, seperti "ah, oke." 3. Sangat/benar-benar/paling.
+Catatan: "Dada upa" berarti gunung yang sangat tinggi/besar.
+
+ "Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika"
+1. Orang jahat/orang-orang jahat!
+Catatan: Jika kamu mendengar Hilichurl meneriakkan kata ini, majulah, atau tidak, larilah.
+
+ "Muhe"
+1. Suka, mau.
+Catatan: Pada dasarnya, kamu tidak akan mungkin mendengar Hilichurl berkata mereka menyukaimu, jadi anggap saja kata ini berarti "mau".
+
+Frasa yang sering digunakan:
+ "Gusha"
+1. Sayuran, rumput, buah-buahan. Hal-hal yang tidak disukai.
+Catatan: Selain berarti memakan tumbuhan, "mosi gusha" juga bisa mengungkapkan ketidaksenangan.
+Jika Hilichurl mengatakan "Gusha" kepadamu, kamu harus dengar nada suaranya untuk menentukan apa mereka sedang tidak senang, atau sedang menginginkan buah, nasi, atau gandum.
+
+ "Mita"
+1. Daging, makanan enak. Hal yang disukai.
+Catatan: "In movo lata mita/Mita movo lata/Mita movo lata" berarti "daging di dalam air". Kurasa suatu hari nanti kamu pasti dapat menebaknya, Ella.
+
+ "Upano"
+1. Sulit untuk dijelaskan, silakan lihat catatan.
+Catatan: Kata ini dibubuhkan pada kata benda. Artinya adalah arah atas, tinggi, atau terbang. Dapat digunakan pada serangga terbang, burung, awan, kesatria yang sedang patroli, atau Hilichurl yang terpelanting oleh Hilichurl yang lebih besar. Singkatnya, kata ini sulit untuk dijelaskan.
+
+ "Celi"
+1. Panas, benda panas, api.
+2. "Celi Upa" berarti matahari. "Celi" juga bisa diartikan sebagai "matahari".
+Catatan: "Celi lata" adalah ungkapan tidak biasa yang bisa berarti dingin dan juga panas.
+Ungkapan ini umumnya mengacu menunjuk ke benda-benda yang bercahaya namun tidak panas. Contohnya, "Celi lata gusha" yang berarti "Small Lamp Grass",
+atau "Celi lata" yang dapat digunakan untuk mendeskripsikan kunang-kunang, bintang, atau bulan.
+
+ "Kucha gusha/Unu gusha"
+1. Benih.
+Catatan: Sulit dipercaya aku bisa mencantumkan kata ini. Pada umumnya, Hilichurl tidak memiliki kebiasaan bertani, tetapi mereka memiliki kebiasaan menimbun benih. Terkadang ketika suasana hati mereka sedang baik, mereka akan menggali tanah dan mengubur benih. "Kucha" berarti "kecil", dan mengandung konotasi yang agak menghina dalam bahasa Hilichurl. "Unu" adalah angka "satu" dan merupakan kata suci yang mewujudkan konsep Hilichurl tentang dewa dan asal mula kehidupan. Kedua istilah ini dapat digunakan untuk mendeskripsikan benih. Menarik, bukan?
+Di samping itu, "Du" berarti dua, "Unu du" berarti tiga, dan "Dudu" berarti empat. Coba tebak bagaimana menyebut angka lima?
+Jawaban yang benar adalah "Mani," yang juga berarti "tangan" atau "kerja fisik".
+
+ "Sada"
+1. Padat, keras.
+Catatan: Dalam bahasa Hilichurl, "Upa sada" berarti siap melakukan sesuatu.
+
+ "Boya"
+1. Digunakan bersama kata-kata tertentu untuk menunjukkan warna.
+Catatan: Dari eksperimenku, "Celi boya" berarti merah, "Gusha boya" berarti hijau, "Lata boya" berarti biru, "Nini boya" berarti putih, "Nunu boya/Sama boya" berarti hitam, dan "Unu boya" berarti kuning.
+
+Waktu dan Arah:
+ "Aba mosi dada"
+1. Waktu bangun tidur sampai makan siang.
+ "Unta mosi dada"
+1. Waktu setelah makan siang sampai matahari terbenam.
+ "Mosi aba nunu"
+1. Waktu setelah matahari terbenam sampai larut malam.
+ "Unta nunu"
+1. Larut malam.
+
+ "Du ya zido dala?"
+1. Kemana perginya benda ini?
+Catatan: Setelah dipikirkan baik-baik, aku memutuskan untuk menghilangkan beberapa kata yang menunjukkan arah dari buku panduan ini. Hilichurl tidak memiliki penunjuk arah yang pasti, sehingga ucapan mereka tentang arah tergolong relatif. Namun, jawaban mereka sangat tergantung pada sikap mereka terhadapmu. Jika mereka menyukaimu, mereka akan berbicara dari arah pandangmu. Jika tidak, mereka akan berbicara dari arah pandang mereka sendiri.
+Saranku, ambillah peta, tanyakan kalimat ini pada mereka, dan minta mereka menunjukkan lokasinya di peta kepadamu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book198_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book198_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..35d8b2061
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book198_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"...Meskipun bagian depannya hancur, tapi kapal ini tidak tenggelam walau hanya tersisa dengan bagian belakangnya saja. Memang hebat kapalku, hahaha. Sayangnya hampir semua muatan kapal sudah tenggelam..."
+"...Tampaknya, kita hanyut terbawa arus tenggara? Ah sudahlah, itu tidak penting. Masalahnya adalah bagaimana caranya meninggalkan tempat ini..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book199_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book199_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..de33f6f0b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book199_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"Aku tidak tahu ini di mana, tapi rasanya sudah jauh dari Inazuma. Hah! Aku ingin sekali melihat wajah terkejut para anak buah Shogunate itu!"
+"Namun, sepertinya di sekitar sini tidak ada daratan. Aku khawatir kapal ini tidak bisa bertahan lebih lama, kecuali kita menemukan sebuah tempat untuk berlabuh... kita harus mencari jalan keluar."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book19_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book19_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..efe55b354
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book19_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Vera si Gadis Melankolis -
+Demi membangkitkan kembali Vera, Sachi, Ike, dan putri memulai petualangan mereka yang berlangsung selama dua puluh tahun. Melawan Signor Inferno, mengalahkan Star Devourer yang dapat menelan bintang, ketiga orang itu menyelamatkan dua galaksi dari Galaxy Empire, dan memberantas empat spesies cacing perusak di dalam perjalanan mereka.
+Saat Vera membuka matanya, dia melihat wajah Sachi dari dalam pelukannya, yang saat itu sudah menjadi pahlawan besar di alam semesta.
+Bagi bangsa Andromeda, dua puluh tahun hanya bagaikan beberapa detik saja. Putri terlihat sama cantiknya seperti dua puluh tahun lalu, tetapi perangainya terlihat bercampurkan kebahagiaan dan ketidakpastian.
+Sachi, yang telah kehilangan satu mata dalam petualangannya, kini telah menjadi seorang pemuda tinggi dan gagah. Air matanya membasahi bahu Vera. Walaupun dia masih menangis, namun dia bukan lagi dirinya yang lemah seperti dulu.
+Tahun silih berganti dan Ike masih tetap sama, dengan senyumnya yang seperti dulu.
+"Aku hanyalah gema waktu." Ike berkata seraya bersiap-siap, "Seperti yang sudah kukatakan, masa lalu tidak dapat mengubah masa depan karena hukum keseimbangan lebih kuat daripada aku. Tapi masa depan dengan kemungkinan tak terbatas, dapat menyelematkan dunia."
+
+Ike mengubah Sachi kembali ke 20 tahun yang lalu, dan waktu berputar kembali ke hari di mana mereka akan berangkat. Terlihat tidak ada yang berbeda dari empat orang tersebut, namun mereka sadar bahwa hari-hari mereka yang naif tidak akan pernah kembali.
+"Maafkan aku telah merampas masa kecilmu. Sekarang pergilah, masa muda yang berhak kamu dapatkan telah menunggu." Ike berkata kepada Sachi.
+"Aku telah melihat banyak keajaiban dunia demi dirimu dan beginilah masa kecilku berakhir." Sachi mengumpulkan seluruh keberanian dalam dirinya dan berdiri di hadapan wanita yang menjadi takdirnya. "Aku tidak akan pernah bisa menggapai masa mudaku tanpamu di sisiku."
+
+Apa jawabannya?
+Pesan Editor: Pengarang dari "Kemelankolisan Vera" kini hidup bahagia dengan para bangsawan dari sembilan volume pertama. Jika Anda melihatnya di penghujung dunia manapun, tolong katakan padanya untuk segera menuliskan volume selanjutnya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b06aa184f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book1_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- Puluhan Miliar Hari pada Puluhan Miliar Dunia -
+"Terkadang aku berpikir... desa ini membosankan sekali, tidak ada yang bisa dilakukan."
+Ini bukan pertama kalinya Vera, seorang gadis yang tumbuh besar di desa Delphi, mengerutkan wajahnya dan mengeluh. Dia berbaring di atas bukit di samping desa, angin musim panas berembus melewati kedua matanya yang tertutup.
+"Jadi, menurutmu tempat seperti apa yang tidak membosankan?" Teman prianya, Sachi, bertanya padanya."
+Vera duduk dengan tubuhnya condong ke depan:
+"Aku percaya, di sisi lain lautan bintang ini, terdapat sebuah dunia yang dihuni oleh Archon yang dapat menjawab segala pertanyaan dan mengabulkan segala doa, dan semua orang menghampirinya dengan memegang sebuah harapan. Dan aku percaya, di alam semesta ini, terdapat sebuah dunia yang sedang bergumul menghadapi hari kiamat, di mana empat belas jiwa-jiwa mulia terbakar dengan terang, meskipun hanya untuk sesaat, tetapi sinarnya teramat indah..."
+"Kamu pasti lagi-lagi membaca novel-novel fantasi."
+"Tapi... desa ini MEMANG membosankan. Apa tidak ada hal yang menarik di sini."
+"Tepat sekali, baru-baru ini ada keluarga yang baru pindah ke sini..."
+"Yang kumaksud hal yang menarik! Bukan sensus penduduk!"
+Tapi biarpun Vera berkata begitu, dia tetap memutuskan untuk mengunjungi keluarga tersebut. Tetapi Sachi, teringat peraturan rumahnya, memutuskan untuk pulang.
+
+...
+Vera mencoba mendorong pintu rumah keluarga yang baru pindah itu, tak diduga, pintunya tidak terkunci.
+"Halo, ada orang?"
+Saat itu juga, lemari piring yang ada di ruang tamu terbuka dengan sendirinya, dan seorang pria muda tiba-tiba melompat keluar, anak itu berambut hitam pekat, dan mengenakan kacamata tebal. Di belakangnya terlihat tentakel biru dengan cairan yang lengket dan kental.
+"Minggir, ming...! Hei, Tal, kenapa kamu biarkan orang masuk?!"
+Pria muda berambut hitam itu mendorong Vera ke samping, dan dengan tergesa-gesa mengambil kapak yang ada di samping pintu masuk.
+"Tidak ada pilihan lain. Kamu tidak seharusnya melihat hal tadi, sekarang aku harus..."
+Apakah kali ini nyawa Vera dalam bahaya?!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book200_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book200_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..096d4749b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book200_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"...Kalau ingin meninggalkan tempat ini, kabut tebal itu harus diterobos terlebih dulu. Kita harus memikirkan solusinya..."
+"...Ternyata ada pemandangan seperti itu dari atas batu karang di barat laut sana. Aku ingin sekali memperlihatkan pemandangan itu kepadanya. Kalau tidak salah, pemandangan itu muncul... sekitar pukul 11:00?"
+"...Pada siang hari ada lubang yang muncul sesaat di antara kabut arah timur laut pulau. Mungkin saja kita bisa meninggalkan kepulauan ini dari lubang itu..."
+"...Angin, ya benar! Kita pasti dapat melesat ke sana dengan memanfaatkan tenaga angin. Tapi arah angin di perairan ini sangat aneh. Kita harus memilih waktu yang tepat untuk melakukannya. Mungkin arah angin yang berembus sekitar pukul 12:00 lebih pas ...."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book201_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book201_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book201_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book202_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book202_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book202_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book203_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book203_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book203_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book204_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book204_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book204_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book205_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book205_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book205_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book206_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book206_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f20f7c582
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book206_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)Poster Orang Hilang
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book207_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book207_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d57e5a2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book207_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Pendahuluan: Riwayat Singkat Inazuma Pada Zaman Tanuki
+
+Dahulu kala, ketika manusia fana masih lemah, berumur pendek, dan belum mampu menyeberangi lautan, Inazuma pernah menjadi negeri bangsa Tanuki.
+Bangsa Tanuki terlahir malas dan punya banyak perubahan wujud. Mereka tidak pernah pusing akan hari esok, juga tidak pernah membawa urusan hari ini ke tempat tidur. Kala itu, Inazuma adalah surga yang menyenangkan bagi mereka, dan hari-hari pun dilalui layaknya festival yang meriah.
+
+Demikianlah menurut para tetua bangsa Tanuki.
+
+Kemudian, datanglah bangsa Kitsune dari seberang lautan. Mereka berperang dengan bangsa Tanuki delapan ratus ditambah delapan ratus tahun lamanya. Kedua pihak pun habis-habisan sampai akhirnya terpaksa merundingkan perdamaian. Sampai hari ini, bangsa Tanuki adalah kaum bermulut tajam yang tak mau kalah. Namun mereka akhirnya menyerahkan pohon Thunder Sakura raksasa itu untuk bangsa Kitsune.
+
+Namun, Kitsune juga sama-sama makhluk yang licik dan mampu berubah wujud. Menurut legenda, selama perang delapan ratus ditambah delapan ratus tahun itu berlangsung, banyak di antara kaum Kitsune dan Tanuki yang cukup sial dan termakan oleh perubahan wujud mereka sendiri, sampai akhirnya lupa akan asal dan jati dirinya.
+
+Demikianlah manusia fana yang bingung lahir dari siluman yang linglung.
+
+Kisah ini kudengar dari seorang Tengu yang doyan membual.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book208_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book208_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fff522e1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book208_ID.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+Kisah Yoichi
+
+Tengu itu bernama Yoichi. Ia tinggal di Gang Toki, sebuah jalan kecil di pinggiran Hanamizaka. Di sana, dia buka toko arak dan melewati hari-harinya yang santai.
+
+"Santai" itu kalau pakai bahasa yang diperhalus. Sebenarnya lebih tepat disebut "berantakan".
+
+Teorinya, tukang minum tentunya paham soal minuman. Begitu pula hukumnya dengan siluman.
+Kalau mau terus terang, selera alkohol Yoichi tidak bagus, otak bisnisnya pun kurang. Yang lebih parah lagi, dia masih memelihara kebiasaan buruknya sebagai Tengu dari masa ketika dia belum turun gunung: suka cari masalah dengan siluman lain, menculik muda-mudi yang sedang bersenang-senang di festival, membuat keributan sepanjang malam, kadang menerobos masuk ke teater dan sekonyong-konyong naik ke panggung sandiwara lalu menghajar pemeran utamanya... dan itu semua hanya sedikit dari bermacam ulahnya yang lain.
+Kalau bukan karena statusnya yang terpandang di kalangan siluman dan koneksi yang dia punya, pribadi seperti Yoichi ini pasti sudah lama dipensiunkan paksa oleh seorang pahlawan di kaki gunung manalah itu.
+Namun, baik kalangan siluman maupun manusia fana di Gang Toki memandangnya berbeda. Bahkan para Tuan Besar pun merasa dia tidak pernah memicu keributan besar, sehingga mereka belum pernah menjatuhkan sanksi yang berarti padanya.
+
+Meski bersifat arogan dan ceroboh, jati dirinya sebagai siluman yang paling hebat (katanya) menyebabkan Yoichi tidak pelit kalau menyangkut materi. Uangnya biasa dihabiskan untuk minum-minum atau beli novel di Yae Publishing House. Novel-novel itu kebanyakan cuma dibaca setengah jalan lalu dilempar begitu saja ke jendela. Oleh sebab itulah, rumahnya selalu terlihat seperti kapal pecah.
+
+Singkatnya, dia tidak punya harta benda apa pun... satu-satunya kepunyaannya yang boleh dibilang berharga adalah kipas kertas warna emas yang selalu menempel di pinggangnya.
+
+Bangsa Tengu pada awalnya adalah bangsa siluman yang hidup berkelana ke banyak dunia, jadi tidak aneh kalau mereka menghias tubuh mereka dengan pernak-pernik yang masing-masing memiliki cerita unik di belakangnya. Demikian pula halnya dengan kipas kertas ini.
+Malam waktu itu cerah diterangi rembulan, dan Yoichi yang mabuk, dengan bajunya yang sudah terbuka, membualkan cerita ini padaku...
+
+Di salah satu dunia yang pernah dia singgahi, Yoichi menjelma menjadi seorang pemanah muda angkuh yang melayani seorang Shogun yang angkuh pula. Di bawah pimpinan Shogun itu, dia dengan penuh kebanggaan menggunakan busurnya untuk menembak jatuh lawan yang tak terhitung jumlahnya. Panah miliknya telah menumbangkan samurai gendut, Tanuki yang menyamar jadi ninja, dan bahkan setan pemangsa manusia Jikininki yang bertubuh besar, semuanya tidak berdaya dihadapan busur dan panah Yoichi.
+
+"Hahahahaha! Prajurit hebat! Prajurit hebat! Pandanganmu secepat kilat, persis seperti Tengu!"
+Di usia segitu, Shogun yang angkuh masih saja suka tertawa keras terbahak-bahak sambil mengelus janggut. Sangat tidak sopan.
+Sejak hari itu, Yoichi semakin banyak berkontribusi untuk sang Shogun, memenggal banyak monster dan juga manusia yang malang. Soal cerita mana yang asli dan mana yang bualan, tak perlu dibahas. Tapi, yang akhirnya menjadikan Yoichi sohor adalah pertempuran terakhirnya di dunia yang telah dia tinggali selama satu abad.
+
+Di pertempuran laut itu, sang Shogun dan para pemberontak bersitegang di antara selat-selat, sambil diiringi badai yang mengamuk di atas mereka. Ada delapan juta ditambah delapan juta siluman yang dikerahkan oleh kedua pihak, dan lagi Samurai yang luar biasa jumlahnya, setidaknya puluhan juta. Belum lagi, ada delapan ratus ribu kapal yang tenggelam di pertempuran itu. Angka-angka menakjubkan ini dia hitung sendiri dari sisi jendela sampai muntah, sebelum akhirnya kulanjutkan.
+
+Seperti diceritakan di kisah-kisah lainnya, kedua pasukan yang seimbang dari segi kekuatan bertempur hingga mencapai titik buntu. Para pahlawan dari kedua pihak memenggal kepala lawan seperti memotong rumput, mengubah laut menjadi merah sewarna darah. Para Shogun yang keras kepala masih diam mengelus janggut, tidak bersedia mundur barang sejengkal pun, dan tidak sudi membiarkan prajurit mereka pulang dan tidur.
+
+Akhirnya, pada suatu malam yang dingin, sebuah perahu kecil hanyut keluar dari formasi musuh. Terlihat sebuah sosok di atasnya, melambai-lambai layaknya bayangan di atas air. Di sisinya ada tiang bendera yang mengkilap, dengan kipas kertas di ujungnya, memancarkan cahaya keemasan di bawah terang rembulan.
+
+"Kurang ajar! Kurang ajar! Terang-terangan mencari keributan, tak boleh dibiarkan!"
+Sang Shogun menyipitkan matanya, melihat kipas yang berkilauan dari kejauhan, dan seketika itu juga tersulut amarahnya.
+
+Yoichi tidak mengerti mengapa harga diri Sang Shogun begitu rapuh, namun tidak ingin repot-repot memahami martabat manusia fana yang tak ada harganya. Saat itu, dia menatap sosok di atas kapal dengan mata Tengunya yang tajam.
+
+Dia melihat seorang wanita, yang sama sekali berbeda dari wanita lainnya.
+
+Sesaat kemudian, anak panah terbang melintasi bulan, merobek langit malam.
+
+"Haha, bagus!"
+Sorakan Sang Shogun pun tenggelam ditelan sorak-sorai pasukannya.
+
+"Jika dua paman itu tahu apa yang mereka buang, aku yakin pembuluh darah mereka akan pecah!"
+Yoichi pun menyeringai seperti orang mabuk. Air muka Tengu yang bejat tak lagi ia sembunyikan, sungguh menjijikkan.
+
+Ternyata saat anak panah dilepaskan, Yoichi sudah mengepakan sayapnya dan terbang melintasi selat. Ketika melewati perahu itu, dia mengambil kipas kertas emas sekaligus wanita cantik yang memegangnya. Menunggangi angin yang bertiup, dia mendorong sang Shogun yang sedang berteriak-teriak kasar di bawah, kemudian terbang meninggalkan medan perang.
+Pertunjukan apik tentang Tengu yang merebut wanita cantik.
+Sayangnya—
+"Kamu pun tahu, wanita jelmaan kucing itu mencakariku sepanjang perjalanan..."
+Yoichi menjulurkan lidahnya dan mendesah dengan kesal.
+
+"Oh benar juga, ini sedang musim ikan kakap. Bungkuslah beberapa dan bawa balik sekalian."
+"Hah, Tengu pelit sepertimu masi punya nurani ya?"
+"Aku sedang membicarakan wanita itu!"
+Melihat tatapan mengancam dari Tengu yang mabuk, aku segera membungkus ikan kakapnya dan buru-buru pergi dari situ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book209_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book209_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..62856f945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book209_ID.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+Kisah Osen
+
+Ikuti jalan dari tempat Yoichi tinggal lalu belok ke gang sempit untuk melihat sebuah rumah. Seorang nenek tua tinggal di sana.
+Saat malam sudah larut dan sang rembulan sudah di puncak kediamannya, para Tanuki pun terbangun.
+Manusia fana bilang kalau kucing yang telah hidup ratusan, tidak, ribuan tahun dapat menjelma menjadi seorang gadis cilik yang suka memancing orang untuk bertindak bodoh, atau mengejar-ngejar orang untuk balas dendam. Nyatanya, itu semua hanyalah angan-angan mereka semata.
+Kucing itu hanya akan mengambil wujud gadis cilik saat marah. Mereka lebih suka berubah wujud menjadi orang yang tua renta, karena dirasa lebih cocok dengan pembawaan mereka yang cerdik dan antik. Wujud ini juga membantu mereka ketika berpura-pura lembut pada siapa pun yang melintas.
+
+"Ini tidak gratis!"
+Mengikuti suara itu dan memandang ke atap, terlihat ada seorang gadis yang sepertinya sudah menunggu agak lama. Wajahnya tersembunyi dalam bayangan, samar-samar terlihat seberkas senyum dan sepasang mata yang menyala hijau keemasan. Terang bulan menyinari bahunya yang terbuka, dan mengalir turun mengikuti gaunnya, membingkai kakinya yang semulus porselen. Gadis itu terlihat melamun sambil memainkan Kendama di tangannya.
+
+Nenek tua ini sudah gila...
+
+"Kamu terlambat lagi hari ini."
+"Ah, iya... ma-maaf."
+
+Nyamuk mengerubungi lampion, yang terus berkedip-kedip dengan malasnya.
+Bulan membawa angin yang lembap, meredam nyanyian jangkrik di rerumputan.
+
+Gadis itu menurunkan rambutnya sambil terus memainkan mesin pemintalnya, menyunggingkan senyuman yang aneh.
+Bahkan Tanuki sepertiku yang bisa dengan santai bersulang dengan Tengu, tetap harus bersikap hormat di hadapan siluman kucing Bake-Neko. Singkatnya, lebih baik berlutut dan minta maaf atas pelanggaran barusan.
+
+"Sudahlah. Berhubung ikannya masih segar, kamu boleh bangun."
+Badan Tanuki-ku yang bulat dan gemuk susah sekali untuk balik ke posisi duduk yang benar. Gadis itu pun perlahan-lahan berubah menjadi seorang nenek tua, yang tersenyum ramah namun aneh.
+"Terima kasih, Tante Sen."
+"Panggil aku Osen!"
+
+Lega rasanya.
+Tapi tetap saja bingung.
+
+"Hahahaha, ngomong-ngomong, gimana kabar si bodoh itu?"
+*gleg* Osen menelan ikannya utuh-utuh, termasuk ekornya.
+
+Antara orang ini dan si Tengu, ada cerita yang lucu sekaligus pahit. Yoichi sudah menceritakan kisah ini dari sudut pandangnya, yang sangat berbeda sekali dengan apa yang Bake-Neko ini ceritakan.
+
+Osen bukan berasal dari dunia ini, dia lahir di dunia yang manusianya ganas.
+Suatu malam di sebuah hutan bambu, Osen muda tertangkap oleh seorang biksu pengelana dan dijual. Setelah sekian lama berpindah-pindah tangan, akhirnya dia dibeli oleh Shogun untuk dijadikan "Obake-Neko".
+Dia sama sekali tak ingat tentang hari-hari itu, hanya merasa bingung kenapa orang-orang besar di dunia fana suka sekali mengganggunya dan bermain dengannya. Setiap hari dia disuruh mencakar dan mencabik-cabik musuh, atau dipaksa ikut permainan membosankan yang mereka senangi.
+Demikianlah hari-hari panjang yang mengikis kewarasan itu berlalu. Namun, bangsa siluman panjang umur dan juga panjang sabar, tidak sebanding dengan manusia fana.
+
+Belakangan, pertempuran antara Shogun dan pemberontak dimulai, dan Osen kembali menjadi ninja.
+
+"Versi ini lebih membosankan..."
+Saat bicara, Osen menyipitkan mata dan menguap besar sampai ujung mulutnya menyentuh telinganya.
+
+Kemudian, pada malam ketika pertempuran di laut mulai, Shogun mendapat sebuah ide bagus—
+Dia menyuruh Osen mengambil wujud wanita cantik, lalu berdiri di atas perahu sambil membawa kipas emas, untuk menghina para pemberontak agar tidak berani mendekat. Lagipula, kalau mereka gegabah maju, Bake-Neko berusia seribu tahun ini akan memberi mereka pelajaran.
+
+Tapi kemudian, Yoichi yang ada di barisan lawan...
+"Tapi kemudian, si bodoh itu tiba-tiba berdiri, lalu meneriakkan kalau dia bisa menembak jatuh kipasnya dengan satu anak panah saja."
+Kemudian, Tengu itu...
+"...terpeleset, lalu jatuh ke laut."
+Nenek tua jelmaan kucing itu pun tidak bisa lagi menahan tawanya.
+
+"Begitu mabuknya dia malam itu sampai mengira dia ada di tengah lautan badai. Padahal, waktu itu bulan redup dan angin tidak bertiup."
+"Namun, aku sudah sekian ratus tahun tidak bertemu makhluk konyol dan bodoh begitu. Jadi, kuputuskan untuk memberi dia muka. Aku turunkan sendiri kipasnya sambil menahan tawa, dan seketika itu juga terdengarlah sorak-sorai menggelora dari seberang sana... Lucu sekali kalau diingat-ingat..."
+
+Kemudian, Tengu besar itu merentangkan sayapnya dan melompat ke udara, seperti awan gelap yang menghalangi terang bulan, lalu melesat ke arah wanita cantik itu—
+"Tiba-tiba, dia lepas kendali dan jatuh ke laut lagi, seperti landak. Aku pun jadi tak sanggup lagi berpura-pura cuek dan langsung tertawa terbahak-bahak."
+Osen menarik Tengu sial itu dari laut sambil tertawa. Kemudian, dia terbang melintasi kapal-kapal perang kedua pihak sambil membawa Tengu itu dan terus tertawa terbahak-bahak, membuat para Shogun di bawah naik pitam.
+Orang bilang dia melintasi delapan kapal sekaligus lalu menghilang tanpa jejak. Tawa Bake-Neko pun bergema selama lebih dari tiga hari setelah pertempuran usai.
+
+"Aku tidak bisa berhenti tertawa, jadi aku lebih kuat memegangnya... Tapi kalau teringat betapa malunya dia tadi, semakin kuat kupegang semakin keras aku tertawa, hahahahahaha..."
+Nenek jelmaan kucing itu tidak bisa berhenti tertawa.
+
+"Setelah itu, aku dibawa ke dunia ini. Dia memperlakukan aku macam piala!"
+Wajah nenek tua itu menggembung dan *pof* berubah menjadi wajah gadis muda yang cemberut. Namun, rona merah bekas tawanya tadi belum hilang, dan dia terlihat lucu karenanya.
+"Aku bukan piala!"
+
+"Mungkin itu sebabnya dia tidak berani mengunjungi aku."
+Bake-Neko tua berwujud gadis muda pun menghela napas dan tersenyum licik.
+
+"Kamu pergilah. Biarkan saja pintunya. Balik lagi ke sini nanti saat bulan purnama."
+"Sekalian, bawa jubah jerami ini dan kasih ke teman lama kita."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book20_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book20_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4535e5a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book20_ID.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+—Cuplikan Cerita Pilihan—
+"Bisikan Angin Hutan" dan "Bisikan Danau" merupakan kumpulan dua volume puisi naratif. Kompilasi ini adalah hasil karya para pelajar yang tak kenal lelah yang telah merekam dan menyusun lagu yang tak terhitung jumlahnya yang telah dinyanyikan oleh para penyair Mondstadt.
+Para penyair sering kali melebih-lebihkan atau mengubah sejarah untuk menarik perhatian penonton demi mendapatkan lebih banyak Mora. Jadi kebanyakan dari karya mereka sebenarnya kurang bisa dipercaya. Tapi imajinasi yang luar biasa digabung dengan gaya bahasa yang indah telah membuat lagu-lagunya tetap populer dan bertahan hingga saat ini.
+...
+"Apa yang dinyanyikan berasal dari zaman kuno."
+"Para dewa berjalan di antara kita pada masa kejayaannya."
+Para penyair, yang sudah selesai menceritakan cerita reruntuhan dan Vennessa, mulai menceritakan kisah Naga Angin. Dia mulai bernyanyi, "Kisah yang diceritakan dari zaman kuno, di saat para dewa berjalan di antara kita pada masa kejayaannya." Sang naga yang diberkati oleh Anemo lahir di Gaotian* pada era kejaiaban. Dia perlahan turun dan melihat segalanya dengan mata penuh rasa ingin tahu.
+Dia mendarat di sebuah desa, tetapi para penduduk desa yang ketakutan mulai melemparkan batu padanya. Naga itu tidak dapat mengerti teriakan ketakutan mereka.
+Dia jatuh di pekuburan. Dia hanya bisa mendengar suara tangisan orang-orang yang berduka. Sang naga tidak mengerti apa yang mereka gumamkan di dalam kesedihan mereka.
+Dia mendarat di sebuah kebun buah, tetapi dikutuk oleh para petani yang kehilangan pohon mereka. Sang naga tidak dapat mengerti apa yang mereka teriaki di tengah kemarahan.
+Dunia ini terlalu rumit bagi seekor naga muda. Naga itu teramat heran, tetapi tetap tidak menyerah.
+Sampai suatu hari, naga itu mendengar lagu terdengar dari Holy Lyre. "Der Himmel" adalah nama lira yang mendampingi Archon Anemo. Terpikat oleh syair, Naga Angin itu bertengger di samping penyair terbaik di kolong langit.
+Orang-orang mulai ketakutan, karena Archon besar yang menguasai dunia dan naga elemental yang perkasa tidak pernah bertatap mata secara langsung.
+"Lihatlah keindahan dan kelembutannya!" Sang penyair bernyanyi.
+"Tapi, kita tidak tahu apa yang dipikirkannya!" Kata orang-orang.
+Musik dan syair sama-sama membuat sang naga dan para manusia terkagum. Sihir apa yang dapat melakukan hal itu? Sang naga memutuskan untuk tinggal di samping penyair, karena dia berkeinginan untuk dimengerti oleh seluruh jiwa. Dia pun akhirnya menguasai bahasa manusia, dan juga teknik menyayi sang penyair.
+(...)
+Generasi-generasi berikutnya, mengenal dia sebagai salah satu dari Four Winds yang mengawasi dan melindungi Mondstadt.
+
+"Matahari hitam menimpa kerajaan ini dan mutiara yang bersinar kehilangan kilaunya."
+"Sutra yang gemilang telah kehilangan cahayanya, dan tak lagi bersinar emas."
+Begitulah permulaan kisah yang terjadi di Kerajaan Khaenri'ah yang telah hilang.
+Dinasti Blacksun telah runtuh, dan bencana telah tersebar ke seluruh daratan. Ahli kimia yang dikenal dengan nama Gold tertelan oleh ambisi dan keserakahannya sendiri. Durin, seekor naga ular hitam bangkit dari lautan, dan menyelimuti Mondstadt dengan bayangannya. Tapi waktu itu, Knights of Lion Fang tidak memiliki pewaris, dan Knights of Favonius tidak dapat mengibarkan bendera Falconnya.
+Doa-doa yang terpanjatkan tanpa henti dari rakyat Mondstadt membangunkan sang Archon Anemo, Penyair Angin. Senar-senar liranya sekali lagi terdengar, dan Naga Angin pun terpanggil.
+Sebagai garis pertahanan terakhir Mondstadt, Naga Angin menghadapi naga jahat itu sampai titik darah penghabisan, di dalam badai yang bergemuruh.
+Pada akhirnya Naga Angin memperoleh kemenangan dengan mencabik leher naga jahat itu, namun kemenangannya dibayar mahal, dengan menelan bulat-bulat racun dari dalam tubuhnya. Darah yang bercucuran berkilauan emas, dengan daya hancur yang dapat melelehkan gunung, dan meracuni tanah dunia.
+Naga Angin mempertaruhkan nyawanya untuk melindungi Mondstadt, dan dalam hati dia berharap para penduduk akhirnya dapat mengerti hatinya. Dan, dia pun tertidur.
+Holy Lyre melantunkan lagu yang teramat sedih.
+Nyanyian Holy Lyre, saat engkau bangun, kepakkanlah sayapmu dan terbanglah dengan bebas, hingga dunia yang fana mengerti keindahanmu...
+
+(Gaotian: Kehidupan yang dilahirkan oleh elemen, mengambil wujud Slime atau kupu-kupu saat tenggelam, tetapi saat bangkit, beberapa di antaranya akan mengambil wujud monster elemental. Draconic Elemental adalah makhluk yang sangat langka, dan memiliki kekuatan yang sama dengan iblis zaman kuno.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book210_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book210_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..25b94b718
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book210_ID.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+Kisah Nenek Ame
+
+Setelah pergi dari rumah Osen, aku belok ke kiri, kemudian ke kanan, menelusuri gang yang berliku hingga sampai ke sebuah taman yang lembap. Lalu aku pun sampai di rumah Nenek Ame.
+Di taman yang indah ini, bahkan jangkrik pun terdiam tak bersuara. Hanya terdengar suara tetesan air dari suikinkutsu, ditemani oleh suara hentakan shishi-odoshi yang berirama.
+Zaman dahulu kala, di dalam pegunungan dan hutan di mana para yokai bisa hidup dengan tenang, seorang wanita yang bisa mengubah kabut menjadi hujan adalah teman baik tanuki dan kitsune.
+Tentu saja, kami para yokai berbeda dengan manusia. Kami tidak memiliki masalah rumit yang mengganggu pikiran kami, dan kami juga tidak memiliki perbedaan status dan kelas. Tapi di pegunungan yang diselimuti kabut dan hujan, Ameonna yang bersuara lembut selalu mendapat hormat dan pujaan yang lebih banyak.
+Kemudian, orang-orang mulai tunduk pada Tuan Besar Gongen. Momen baik untuk para manusia fana pun tiba, dan yokai harus hidup bersembunyi di berbagai tempat, sebelum menjadi sasaran penghancuran dan penyegelan. Nenek Ame-lah yang berpindah ke Gang Toki. Sebagai rasa simpati, Lady Guuji — Kitsune dari Kuil Agung Narukami memberikannya rumah besar ini.
+Kehilangan dan kesedihan seperti apakah yang membuat Lady Guuji merawat Nenek Ame secara khusus? Aku sungguh penasaran.
+
+Aku pun menyaksikan bulan sabit dan bayangannya yang beriak di kolam, terhening di dalam taman, kemudian mendengarkan semilir angin sejuk yang mengantarkan suaranya ke telinga.
+
+"Mohon maaf karena sudah membuat Anda menunggu."
+Saat aku berpaling, kulihat Ameonna berdiri di dekat pintu. Dia bermandikan cahaya pucat rembulan, dan mengenakan gaun putih panjang yang embunnya berkilauan. Sosoknya yang muda dan ramping memancarkan aura yang tua dan menyedihkan.
+
+Aku pun menunduk ke bawah dan buru-buru menyerahkan mantel hujan yang diberikan Osen, tidak berani menengadahkan kepala untuk menatap sepasang mata abu-abu yang pucat.
+Ada desas-desus bahwa mata Ameonna yang menyedihkan berwarna abu-abu putih seperti warna mata orang-orang yang tenggelam. Siapa pun yang menatap langsung mata itu akan menghilang selamanya dalam kabut hujan yang sulit dijelaskan.
+Tentu saja itu hanyalah cerita konyol di antara manusia. Tapi etiket dasar seperti "Jangan menatap mata Ameonna yang sedih" memang merupakan aturan tidak tertulis di kalangan yokai.
+
+"Terima kasih."
+Suara Nenek Ame selembut biasanya, seperti embun pagi di dalam kabut.
+
+Dia tidak mengundangku masuk, dan dia juga tidak menceritakan kisahnya.
+Dia hanya menyerahkan sebuah kotak kayu, dan itulah yang aku perlu ketahui.
+Jadi, saat bulan masih bersinar terang, aku pun diam-diam meninggalkan taman itu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book211_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book211_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f5c0a46c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book211_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Kisah Gonbei
+
+Gonbei berusia 76 tahun, dan dia adalah satu-satunya manusia di Gang Toki.
+Dia pernah menjadi petani, samurai, dan pengrajin.
+Kotak di tanganku ini adalah hasil karyanya. Permukaan pernis hitam yang halus dipenuhi dengan mutiara warna-warni, kerajinan ini dipelajarinya dari para nelayan di Pulau Watatsumi.
+
+"Terima kasih untuk kerja kerasmu."
+Orang tua di depanku menundukkan kepalanya dalam-dalam.
+Meski aku sendiri merasa bahwa manusia memang sudah seharusnya menghormati yokai seperti itu, namun aku tetap merasa kasihan pada kesedihan yang meliputinya.
+
+Menurut perkataan Gonbei — yang bertentangan dengan legenda populer, dia pernah berteman dekat dengan Ameonna yang berkeliaran di gunung dan hutan.
+Saat itu Gonbei hanyalah remaja yang mencoba membawakan hujan untuk ladang-ladang yang kering kerontang di kampung halamannya. Karena ucapan para tetua desa, dia pun pergi mencari Ameonna untuk meminta pertolongannya.
+Saat itu Nenek Ame tidaklah muda. Beliau sangat memahami setiap perubahan dalam dunia. Bila dibandingkan dengan manusia, makhluk gunung dan hutan selalu berpikiran lebih sederhana dan naif.
+
+Hmm, apa yang terjadi kemudian? Gonbei muda telah membuat kesalahan yang sulit diungkapkan kata-kata, yakni menipu makhluk gunung dan laut. Sampai hari ini pun, dia masih bersikeras bahwa penipuannya ini adalah untuk menyelamatkan kampung halamannya.
+
+Dan desanya memang mengalami momen panen yang langka karena curah hujan yang tinggi.
+Setelah itu, Gonbei yang merasa sangat malu, menghindari gunung dan tinggal di kota untuk waktu lama.
+
+"Aku mohon maaf." Manusia yang menua tersebut menundukkan kepalanya, namun tidak mengambil kotak kayu itu.
+Aku meninggalkan rumahnya sebelum cahaya bulan ditutupi awan gelap.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book212_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book212_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..de37916c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book212_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Intermeso
+
+Dahulu kala ketika manusia fana masih lemah, berumur pendek, dan belum mampu menyeberangi lautan, Inazuma pernah menjadi bangsa bangsa Tanuki.
+Bangsa Tanuki terlahir malas dan berubah-ubah. Mereka tidak pernah pusing akan hari esok, juga tidak pernah membawa urusan hari ini ke tempat tidur. Kala itu, Inazuma adalah surga yang menyenangkan bagi mereka, dan hari-hari pun dilalui layaknya festival yang meriah.
+
+Demikianlah menurut para tetua bangsa Tanuki.
+
+Kemudian, datanglah bangsa Kitsune dari seberang lautan. Mereka berperang dengan bangsa Tanuki selama delapan ratus tahun, lalu delapan ratus tahun lagi. Kedua pihak pun bertempur habis-habisan sampai akhirnya merundingkan perdamaian. Bangsa Tanuki adalah kaum bermulut tajam , dan sampai hari ini pun tidak sudi mengakui kekalahannya. Namun pada akhirnya, mereka menyerahkan pohon Thunder Sakura raksasa itu untuk bangsa Kitsune.
+
+Namun, Kitsune juga sama, merupakan makhluk yang licik dan pandai berubah wujud. Menurut legenda, selama perang delapan ratus tahun, lalu delapan ratus tahun lagi, banyak di antara kaum Kitsune dan Tanuki yang cukup sial dan tertipu oleh perubahan wujud mereka sendiri, yang kemudian lupa akan asal usul dan jati dirinya.
+
+Demikianlah, manusia fana yang malang pun terlahir dari yokai yang bingung.
+
+Aku menelusuri jalan dan gang yang berkelok-kelok sambil mengingat kembali kisah lama tanuki.
+Dan akhirnya, aku tidak menemukan satu pun restoran yang buka.
+
+Kurasa ini berarti, aku harus pulang.
+Sambil berpikir seperti itu, aku pun berdiri dan merenggangkan tubuh di depan kedai soba Paman Kitsune.
+
+Pada detik itu juga, tercium aroma yang familier dari belakang —
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book213_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book213_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..902035d65
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book213_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Bagian V, Adegan III
+"...Juusaburou memimpin para samurai melawan para bandit..."
+...serangan Juusaburou dan para samurai terlalu kuat, para bandit pun menyebar melarikan diri.
+Dialog:
+"Kyuuzou: Juusaburou! Mereka mau kabur!"
+"Juusaburou: Mereka tidak akan menyerahkan Taniko begitu saja, buka matamu dan jangan lengah!"
+...Setelah mengalahkan para bandit, Juusaburou melihat sekelilingnya dan berteriak:
+Dialog:
+"Juusaburou: Mana banditnya? Mana banditnya?"
+"Kyuuzou: Mereka sudah kalah."
+Juusaburou berdiri melihat sekelilingnya, dan tiba-tiba menangis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book214_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book214_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4cb0e7f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book214_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Keberuntungan Besar ——
+Hari untuk mendapatkan kembali yang terhilang.
+Balasan yang baik dari sesuatu yang kamu kira sudah hilang ditelan bumi,
+Kesempatan untuk berbaikan dengan teman lama yang pernah berselisih denganmu,
+Tak sengaja teringat sesuatu yang sudah lama dilupakan.
+Tidak ada yang abadi di dunia ini, begitu pun kehilangan,
+Dan hari ini adalah hari di mana kamu bisa mendapatkan sesuatu yang telah hilang itu.
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Onikabuto yang Melompat.
+Onikabuto adalah makhluk kecil pecinta damai yang menghindari konfrontasi.
+Tekad mengejar kedamaian ini pasti membawakanmu kebahagiaan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book215_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book215_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..27bc1e1f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book215_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Keberuntungan Besar ——
+Angin bertiup hari ini, pekerjaan apa pun akan dilancarkan.
+Suasana hati orang di sekitar juga baik, tidak akan ada perselisihan,
+dan juga makanan yang sudah lama diidamkan, namun belum sempat dicoba, akan diperoleh.
+Baik pekerjaan maupun perjalanan, semuanya akan dilancarkan.
+Maju dan terus melangkah, manfaatkan kesempatan...
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Naku Weed yang Segar dan Lebat.
+Banyak yang belum tahu kalau Naku Weed dapat digunakan untuk memprediksi badai.
+Merindukan berkat dan kehadiran Archon Electro, ia hanya dapat tumbuh di Inazuma.
+Perasaan tersengat ketika memetiknya dikatakan serupa dengan perasaan ketika mendapat untung besar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book216_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book216_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f81ecc01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book216_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Keberuntungan yang Cukup ——
+Hari yang cerah, awan-awan bebas melintas, cuaca yang membuat hati dan pikiran tenang.
+Pekerjaan berjalan dengan lancar, gagasan bagus akan muncul bahkan saat sedang tidur siang.
+Muncul topik pembicaraan baru dengan teman lama secara tiba-tiba...
+— Hari-hari dilalui dengan penuh keceriaan —
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Lavender Melon yang Cantik dan Penuh Warna.
+Orang-orang bilang kalau luar dalam tiada berbeda itu kebajikan,
+namun penampilan Lavender Melon yang mewah menyembunyikan rasa manis yang sederhana di dalamnya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book217_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book217_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..049b56d57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book217_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Keberuntungan yang Baik ——
+Hari yang biasa saja, rutinitas yang sudah terpatri pada tubuh dan pikiran.
+Sesuatu yang pernah hilang akan tergantikan, dan mendatangkan kegembiraan untukmu.
+Hubunganmu dengan orang-orang yang sering ditemui akan memnjadi lebih baik, beberapa bahkan akan menjadi temanmu.
+— Hari yang biasa saja pun, dapat diingat sebagai kenangan yang berharga —
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Crystal Core yang Berkilau Memancarkan Cahaya.
+Crystalfly adalah makhluk kecil yang lahir dari kekuatan elemen langit dan bumi.
+Dan elemen itu sendiri adalah berkah yang diberikan dunia untuk para penghuninya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book218_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book218_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3838883b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book218_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Keberuntungan yang Baik ——
+Hari yang tenang tanpa peristiwa apa-apa, namun kamu tetap merasa bahagia.
+Kamu akan menemukan sesuatu yang sudah lama hilang di sudut dan celah yang bahkan tidak pernah terpikir olehmu.
+Makanan hari ini terasa lebih segar dan enak, pemandangan di jalanan pun terasa lebih indah permai dari biasanya.
+— Dunia ini penuh dengan hal-hal baru yang mempesona —
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Bird Egg yang Memancarkan Kehangatan.
+Telur adalah benih masa depan, ia mengandung sebuah potensi yang tak terbatas.
+Dan sebaliknya, bagi kehidupan di dalam telur, dunia ini
+adalah sebuah tempat yang belum diketahui dan penuh gairah.
+Pastikan telurnya kamu perlakukan dengan lemah lembut.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book219_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book219_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..809d48a2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book219_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Keberuntungan yang Tertunda ——
+Tekanan udara yang rendah, membuatmu teringat akan hari yang sudah lama berlalu.
+Masa muda yang gemilang dan kawan yang sudah lama tak berhubungan muncul dalam benak,
+membuatmu merasakan kerinduan yang mendalam, juga sedikit dibumbui keharuan.
+— Kadang kala, mengingat masa lalu dapat menenangkan hati dan pikiran, serta membantumu menghadapi hari esok —
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Mint yang Dingin Menyegarkan.
+Di mana ada tetumbuhan, di situ ada Mint.
+Dari segi ini, Mint boleh dikatakan sebagai makhluk hidup yang paling tahan banting.
+Ia bahkan dapat tumbuh di puncak pegunungan Mondstadt yang diliputi salju.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book21_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book21_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b7248a9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book21_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Menurut legenda mitologi zaman dulu, setiap makhluk hidup di dunia ini memiliki sebuah kerajaan.
+Waktu itu, Mondstadt adalah sebuah hutan yang besar, tempat bermain para Boar.
+Dan di tengah hutan terdapat Boar Kingdom, di mana semua Boar hidup bahagia di bawah pimpinan King Boar.
+King Boar memiliki seekor putri yang manis, dengan moncong tercantik, cula terputih, dan bulu terhalus di seluruh kerajaan.
+Putri itu cantik dan baik hati, memberikan buah dan jus yang termanis setiap hari bagi para penduduk kerajaan.
+Baik itu frambos yang manis dan asam, apel yang renyah, ataupun jamur yang lezat, sang putri selalu berbagi dengan sahabat-sahabatnya.
+Setiap Boar di dalam kerajaan mendambakan raja dan putrinya, dan setiap hari mereka memuji:
+"Oink, oink! Terberkati raja kita! Selama kerajaanmu berjaya, kita tidak akan pernah menderita!"
+"Oink, oink! Dimuliakan Archon Anemo, karena ia telah mengaruniakan raja kami seekor putri yang baik dan bersahaja!"
+
+(Terdapat tulisan di suatu sudut: "papa, kalau aku ga makan permen tiap malam, dan berdoa tiap hari, apa aku bisa berubah jadi seekor boar? aku ingin berubah, abis mereka enak.")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book220_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book220_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c32822ca8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book220_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Keberuntungan yang Tertunda ——
+Hari yang tenang dan damai. Tidak akan ada hal menyedihkan yang terjadi hari ini.
+Hari yang baik untuk temu kangen dengan teman yang sudah lama tidak bersua, untuk mengenang masa lalu sambil diiringi canda tawa.
+Ketika makan, kamu akan bertemu kembali dengan rasa yang dulu pernah kamu cicipi.
+— Hargailah orang-orang dan barang-barang yang ada di sekitarmu —
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Electro Crystal yang Menyetrum Menggelitik.
+Electro Crystal mengandung energi yang tidak terbatas.
+Temukan cara untuk memanfaatkannya dan dapatkan pencapaian yang lebih dari biasanya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book221_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book221_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d3c4e07f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book221_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Ketidakberuntungan ——
+Hari ini sepertinya akan hujan. Mungkin akan ada urusan yang tidak lancar.
+Penghargaan yang pantas belum juga tiba, dan seorang pelayan mungkin menyajikan hidangan yang bukan pesananmu.
+Tidak ada perkara besar yang terjadi, namun semuanya terasa menyebalkan.
+— Hari-hari seperti ini memang tak bisa dihindari —
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Seagrass yang Hanyut Terbawa Ombak.
+Seagrass adalah tumbuhan yang lembut tapi kuat,
+walaupun dikelilingi oleh air laut yang pahit, iya tetap tidak berubah.
+Pertahankan kelemah-lembutanmu apa pun yang terjadi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book222_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book222_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ff153f24
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book222_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Ketidakberuntungan ——
+Hati-hati dengan benda berharga yang mungkin bisa hilang.
+Jangan lupa istirahat kalau badanmu terasa kurang enak.
+Pikirkan matang-matang sebelum mengambil tindakan.
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Mist Flower yang Membeku.
+Mist Flower menebarkan hawa dingin yang tak tersentuh.
+Tapi terkadang dingin bisa membuat hati dan pikiranmu tenang.
+Ambillah makna yang tepat sesuai dengan fenomena ini dan bertindaklah bijak.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book223_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book223_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e3ab0fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book223_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book224_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book224_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a6d2d485
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book224_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Oni-Fireblade Mourisu dari Utara
+Akhir-akhir ini, mata-mata Fatui sedang mondar-mandir di terowongan bawah tanah di bawah Inazuma.
+Mereka merencanakan aksi untuk mengusik kedamaian kota dan mengancam tanah Yang Mulia Ogosho.
+Nama pengacau itu adalah Mourisu.
+
+Kirimkan para Shuumatsu untuk menghabisi pengkhianat dan penjahat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book225_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book225_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9da99c5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book225_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Pencuri Keji Tak Bermoral — Mousey Maki
+Seorang pencuri terkenal yang menghantui Tidal Flat di dekat Perkemahan Kujou.
+Mousey Maki sering berkeliaran di sekitar lokasi yang tertera untuk mencuri sumber daya dari Tentara Shogun.
+Barang siapa mencuri sedikit, namanya akan dicatat; Barang siapa mencuri banyak, dirinya akan dipenjara.
+
+Makita Umio — yang dijuluki Mousey, sudah berulang kali lolos dari penangkapan karena bela diri dan kelicikannya.
+
+Kirimkan para Shuumatsu untuk menghabisi pengkhianat dan penjahat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book226_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book226_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..af1f15233
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book226_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Burung dari Bulu
+Akhir-akhir ini, pencuri melaksanakan pertemuan di terowongan bawah tanah di bawah Inazuma.
+Pertemuan akan diadakan pada malam hari, dan akan berakhir sebelum fajar.
+Orang-orang ini adalah mata-mata yang mencuri persediaan dari para tentara untuk memenuhi kantong mereka sendiri.
+Dan mereka bersekongkol beberapa tahun belakangan ini.
+
+Kirimkan para Shuumatsu untuk menghabisi pengkhianat dan penjahat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book227_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book227_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..41500dbf6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book227_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Akhir Cerita dari Masa Tiga Puluh Tahun — Demonbane Kin
+Akhir-akhir ini, jejak penjahat yang bertanggung jawab atas pembunuhan keluarga Kannazuka sejak tiga puluh tahun yang lalu akhirnya ditemukan.
+Matsudaira Kinjirou — yang dijuluki sebagai Demonbane Kin, beserta kaki tangannya sering menghantui Pulau Yashiori bagian selatan.
+Lanjutkan ke tempat yang ditandai untuk menyelidiki.
+Kalau kamu sampai menemukan Demonbane Kin...
+
+Kirimkan para Shuumatsu untuk menghabisi pengkhianat dan penjahat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book228_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book228_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d0617b81
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book228_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Takdir Para Pencuri
+Selidiki tanda-tanda aneh di tempat yang ditandai
+
+Kirimkan para Shuumatsu untuk menghabisi pengkhianat dan penjahat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book229_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book229_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..416b7e560
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book229_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Keberuntungan Besar ——
+Awan menyebar, dan bulan di langit tak lagi terselubung. Barang siapa menarik keberuntungan ini pasti beruntung.
+Apa pun yang kamu inginkan pasti akan terwujud, karena jernih hatimu.
+Apa pun yang ingin kamu lakukan hari ini, hari ini adalah hari yang baik untuk semuanya itu,
+Barangkali ingin juga kamu jumpai seseorang — sekaranglah waktunya.
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Flaming Flower Stamen yang Membara Abadi.
+Panas dari Flaming Flower berasal dari hatinya yang membara.
+Segala sesuatunya akan lancar, karena terang jalan di hatimu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book22_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book22_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf47a1102
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book22_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Di Utara Boar Forest terdapat lahan dingin yang membentang.
+Saat itu, lahan itu belum terjamah oleh Barbatos yang senang bermain, sehingga lahan itu tetap terselimuti salju dan es.
+Setiap makhluk yang tinggal di lahan itu kakinya terbeku:
+"Dingin, dingin! Aku tidak tahan lagi! Cakarku akan retak oleh dingin!"
+Bahkan King Boar yang sangat berani pun tidak tahan menghadapi lahan dingin itu:
+"Oink, oink, oink! Moncongku beku dan menjadi ungu!"
+Tetapi di sana terdapat seekor serigala kecil, yang hidup sebatang kara.
+
+(Terdapat tulisan anak kecil di bawah: "papa, kenapa serigala cakarnya gapapa?")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book230_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book230_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b0efd6da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book230_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Keberuntungan Besar ——
+Tidak ada satu pun yang sanggup menahan tajamnya pedangmu. Cahaya yang memantul pada runcingnya pedangmu saat kamu menariknya keluar, menyinari orang banyak .
+Hari ini, kamu akan membunuh mangsamu di udara dengan satu tarikan anak panah dan melumpuhkan penjaga dengan satu ayunan pukulan.
+Tak masalah jika tak ada target. Lihatlah sekelilingmu karena kejutan mungkin sedang menantimu.
+Kalau keberuntungan berpihak padamu, jangan lupa untuk berbagi dengan teman seperjuanganmu yang mungkin belum beruntung.
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Horsetail yang Langka.
+Horsetail tumbuh di ladang Silvergrass, tetapi jauh lebih tinggi.
+Tanaman ini cocok untukmu — untukmu yang berdiri teguh dan percaya diri di atas dunia ini.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book231_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book231_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f37238031
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book231_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Keberuntungan yang Cukup ——
+Kini waktumu tuk bersinar lebih terang dari yang lain, wahai pedang yang terasah sepuluh tahun lamanya.
+Kemalanganmu kini sudah berlalu. Sekaranglah waktunya menuju puncak dari titik terbawahmu.
+Letih menahunmu karena berlatih, belum sempat jua hasilnya kau perlihatkan,
+Tapi sekarang... sekaranglah waktunya kau tunjukkan kebolehanmu.
+Kiranya rintangan boleh menghadang, namun jangan hilang ketenangan dari dalam dirimu.
+Tariklah pedangmu dan bertarunglah sepuas hatimu.
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Sea Ganoderma Dewasa.
+Serangga Sea Ganoderma yang lemah harus berjuang bertahun-tahun untuk bisa menjadi Sea Ganoderma.
+Semua orang yang terus berjuang untuk menggapai tujuannya cepat atau lambat pasti akan menikmati buahnya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book232_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book232_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b64bce11
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book232_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Keberuntungan yang Baik ——
+Musim semi menghampiri pohon yang layu, dan banyak hal kembali hidup.
+Akan selalu ada solusi, sekalipun sulit situasi.
+Juga selalu ada yang membantu, walaupun kamu tengah meragu.
+Jernihkan pikiranmu dan bersihkan rumahmu,
+Barangkali keberuntungan mengiringimu.
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Bamboo Shoot yang Menjulang Tinggi.
+Bamboo Shoot memiliki kemampuan yang tak terbatas,
+Tidak ada yang bisa menebak seberapa tinggi Bamboo Shoot dapat tumbuh.
+Melihat Bamboo Shoot, membuat orang berpengharapan akan masa depan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book233_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book233_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..06246b222
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book233_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Keberuntungan yang Tertunda ——
+Meski rendah di kaki langit, berkumpul menjadi satu adalah kekuatan awan,
+Siapa gerangan yang tahu kapan badai petir akan turun dari atas dengan tiba-tiba.
+Namun ingat, akan selalu ada pelangi sehabis hujan.
+Lakukan langkah yang sudah biasa dan terarah, karena celaka selalu mengintai mereka yang gegabah.
+
+Barang keberuntunganmu hari ini: Pinecone yang Jatuh dari Pohon.
+Tidak semua Pinecone dapat tumbuh menjadi pohon pinus yang tinggi dan besar,
+Bertumbuh bukan hanya persoalan lingkungan saja yang tepat, tapi keberuntungan juga harus melekat.
+Jadi jangan terlalu memaksakan diri, tapi bersabarlah menanti hadirnya pelangi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book234_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book234_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcbd40242
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book234_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Keberuntungan yang Tertunda ——
+Awan menutupi separuh bulan dan kabut menebal.
+Tengadahkan kepala dan awan kan kau lihat, tundukkan kepala dan kabut kan kau pandang.
+Akan ada saatnya kau jelas melihat, sekalipun kini kabur jalan di hadapanmu.
+Gunakan saja kesempatan saat ini untuk menempa diri, karena saat untuk menunjukkan diri pasti nanti kan menghampiri.
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Luminescent Spine yang Bersinar Dalam Gelap.
+Luminescent Spine berjuang keras memancarkan cahayanya yang redup.
+Tidak cukup gemilang memang dibandingkan sumber terang yang lainnya, tapi cukuplah untuk menjadi pelita bagi kaki yang hendak melangkah maju.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book235_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book235_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7eecba6ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book235_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Kemalangan Dahsyat ——
+Merasa hampa di jiwa sepanjang hari dapat menyebabkan rasa kepasrahan yang mendalam.
+Banyak hal menjadi berantakan. Terlalu banyak beban pikiran akan mendatangkan sakit-penyakit.
+Jangan terus menerus berkecil hati sekalipun semuanya tidak berjalan sesuai rencana.
+Bertahanlah pada hari ini, karena hari esok akan lebih baik.
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Lizard Tail yang Meliuk-liuk.
+Saat menghadapi bahaya, kadal akan mengorbankan ekornya untuk bertahan hidup.
+Maka kalau kamu bergumul dengan emosimu yang sulit diatur, buang saja jauh-jauh emosi yang merugikanmu itu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book236_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book236_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..94a19ece5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book236_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Pada akhirnya... orang-orang Fatui... merencanakan...
+...Saat menguraikan slip, kode rahasianya...
+...Yang baris pertama "Di tengah malam yang berkabut"...
+...Jangan percaya...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book237_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book237_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..cdbbb4821
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book237_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Surat:
+Seandainya saja aku bisa menyampaikan pesan ini dengan langsung.
+Aku minta maaf jika surat ini dibuat dengan tergesa-gesa dan kuharap surat ini tidak mengganggumu.
+Lagi pula, ini adalah pertama kalinya aku memberi undangan kepada orang asing.
+Bukan suatu kebetulan bahwa kita bisa bertemu sekarang.
+Karena itu,
+Aku harap kamu bersedia bertemu denganku malam ini, di bawah cahaya rembulan yang bersinar.
+
+Kamu tidak perlu mengkhawatirkan para pengawalku. Aku akan menemukan cara untuk mengalihkan perhatian mereka.
+Aku sangat menantikan kedatanganmu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book238_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book238_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8330dd9d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book238_ID.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Pendahuluan
+
+Kisah akan kenangan selalu tentang menemukan dan kehilangan.
+
+Alasan di balik penulisan karya ini bukanlah sesuatu yang spektakuler.
+
+Malam itu, aku sedang minum-minum santai di Uyuu Restaurant, dan kebetulan bertemu teman yang sudah lama tidak bersua. Tak tahu kapan dia akan pergi, aku pun segera pindah ke sampingnya.
+
+"Waduh, siapa ini yang sedang gembira tapi malah minum sendiri?"
+
+Ditanya begitu, aku menjawab santai:
+"Arak bagus susah didapat, kadang kita hanya bisa menunggu sendiri."
+
+"Alasan klasik. Kamu tidak berubah ya."
+Dia sudah jadi pemimpin redaksi sekarang. Di tangannya ada cangkir kecil dan ia terlihat sedang ingin minum-minum.
+"Mau tidak menghasilkan uang minummu sendiri? Lagian kamu nganggur tak ada kerjaan kan."
+
+"Arak malam ini biar aku yang bayar."
+Dia tertawa dan berkata begini, ini sudah kali ketiga.
+
+"Kamu sudah kembali."
+Kulihat angin malam membawa kelopak bunga Sacred Sakura ke cangkir araknya, memecahkan bayangan bulan di dalamnya.
+Perasaan yang sudah sangat kukenal perlahan muncul ke permukaan, membuatku tanpa sadar mengutarakan dua kata memalukan ini.
+
+"Kamu mabuk."
+Dia tak senang mendengarnya, dan nadanya berubah tegas.
+Dia pun meletakkan cangkirnya dan menghela napas:
+"Ketika dia pergi, aku bahkan belum lahir."
+
+Dan aku tidak lebih dari seorang remaja.
+
+"Kisah yang dulu pernah dia ceritakan, mungkin cuma kamu yang ingat."
+
+Konyol memang, namun demikianlah aku mulai menulis lagi, dan aku menulis untuk Yae Publishing house.
+Para pembaca lama jangan tersinggung, ini bukan janji bahwa aku dapat seenaknya menggantung kuas.
+Tapi, aku hanya mempersiapkan diri untuk harga arak yang akan segera turun. Aku juga tidak mau berutang lama-lama pada pemimpin redaksi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book239_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book239_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c71a84936
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book239_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Nah, maafkan keluh kesahku. Sebelum masuk ke cerita, biar kujelaskan dulu—
+Apa itu "Sejarah Baru Enam Kitsune"?
+Jika ada yang baru maka sudah pasti ada yang lama. Buku ini adalah adaptasi dari Sejarah Enam Kitsune karya Urakusai yang populer lima ratus tahun yang lalu. Kuharap tuan Urakusai dan pembaca sekalian dapat mengampuni kemampuan menulisku yang tidak seberapa.
+Urakusai sudah terkenal dari waktu aku muda dulu. Ketika itu, bahkan Saiguu juga menyukai karya dan teh buatan Urakusai. Sehingga Urakusai menjadi salah satu kitsune yang paling berbudaya dan berkelas di antara semuanya.
+Sayangnya, kejayaan masa lalu pergi seiring angin, Tuan Urakusai pernah melakukan pelanggaran besar dan pergi untuk menebus kesalahan. Sudah lima ratus tahun berlalu sejak saat itu...
+
+Kita sudahi dulu perbincangannya. Sejarah Baru Enam Kitsune dimulai, di Mt. Yougou yang menjulang tinggi...
+Pada tahun-tahun ketika White Dragon Kitsune masih ada di dunia ini, dia mengangkat enam orang murid. Mereka semua kuat dan punya banyak ilmu. Mereka membantu White Dragon mengurus kuil dan menjaga Mt. Yougou.
+
+Yang tertua dari keenam murid bernama Itaru si Rubah Hitam. Meskipun wujudnya perempuan, dia terlahir dengan punggung yang kokoh dan pinggang yang kekar. Suatu hari, dia mabuk di aula utama kuil dan memecahkan patung Shogun. White Dragon marah besar dan mengasingkannya ke dasar gunung untuk introspeksi.
+Namun, si Rubah Hitam malah turun gunung dengan riang gembira, dan langsung lupa perintah gurunya. Dia mengambil seguci arak lalu pergi ke desa untuk membuat onar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book23_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book23_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..60e7a9bcf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book23_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Anak serigala itu memiliki jiwa yang riang, dengan mata biru yang menyala, dan bulu abu-abu yang tajam.
+Waktu dia marah, dia terlihat persis seperti kepala serigala yang ada di atas Katedral Mondstadt!
+Tetapi suatu hari, waktu dia berburu di dalam hutan, dia bertemu dengan penyihir tupai Woobakwa!
+Di tanah yang tua, tempat tanpa makhluk hidup, tidak ada iblis ataupun naga yang lebih jahat dari Woobakwa. Dia membenci segala yang baik, dan bersumpah untuk mengubah keindahan menjadi keburukan, cahaya menjadi kegelapan.
+Dia melihat serigala yang ceria, dan kemarahan meliputi hatinya! Dia mengutuk:
+"Squeak, squeak! Marah, marah! Aku akan menusuk hatinya dengan es terdingin, tidak akan ada lagi setitik harapan dalam hatinya!"
+Setelah mengucap kutukan, Woobakwa memulai sihirnya ke arah serigala itu.
+Tetapi serigala itu dengan sergap menerkam Woobakwa bulat-bulat tanpa sedikit pun keraguan.
+Woobakwa sangat marah dan dia mengucapkan kata-kata terjahat yang dia pernah katakan! Serigala itu mendengar suara datang dari dalam mulutnya dan dia sadar dia telah melakukan kesalahan.
+"Awuu, maafkan aku, tuan tupai, aku kira kamu makanan!"
+Serigala itu berbicara bermaksud meminta maaf kepada Woobakwa, tetapi tanpa sengaja malah membuat tupai itu tertelan ke dalam perutnya.
+
+(Secarik kertas disematkan di halaman ini dengan tulisan yang indah: "Lily, inilah kenapa kamu harus hati-hati dan tidak makan sembarangan.")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book240_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book240_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..89a1fef7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book240_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Melanjutkan buku sebelumnya, Itaru si Rubah Hitam pergi ke desa untuk membuat onar. Di jalan, dia bertemu dua gadis yang berpakaian seperti penebang kayu. Masing-masing membawa pedang besar sepanjang tujuh kaki, pedang pendek, dan pisau yang disematkan di pinggang.
+
+Kedua gadis itu melihat sosok hitam Itaru mendekat, dengan langkah yang menggetarkan tanah dan menerbangkan debu. Mereka pun waspada, dan bertanya dengan pedang mereka di tangan:
+
+"Siapa kamu? Apa kamu siluman!?"
+
+Sosok itu menjawab:
+
+"Hahahaha, benar sekali!"
+
+Kedua gadis itu pun tak lagi ragu, mereka menghunuskan pedang dan maju untuk membunuh sosok itu. Tapi dalam sekejap, sosok itu berbalik dan menangkap pergelangan tangan keduanya dan memutarnya, sehingga pedang sepanjang tujuh kaki pun jatuh ke tanah. Kedua gadis terkejut, dan mencoba mengambil pisau di pinggang mereka, namun terlambat— si Rubah Hitam sudah menghempaskan satu gadis dan mencengkram kerah gadis satunya, mengangkatnya seperti ayam. Kakinya yang besar menginjak dada gadis yang terkapar di tanah.
+
+"Oni Kembar Tokaku? Tahun lalu aku memberi kalian berdua pelajaran karena berani menindas penduduk desa. Rupanya masih belum kapok ya!"
+
+Ketika kedua gadis perampok mendengar hal itu, mereka merasa malu sekaligus takut, lalu langsung minta ampun dan mohon belas kasihan. Si Rubah Hitam tiba-tiba melempar mereka ke tanah dan berbicara lantang:
+
+"Guru White Dragon sudah mengusirku turun gunung. Aku sekarang jadi siluman tak bertuan. Kalian berdua ikut saja aku, kita berkelana membela keadilan agar tidak bosan!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book241_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book241_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ded719297
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book241_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Melanjutkan buku sebelumnya, Itaru si Rubah Hitam telah menaklukkan Oni Kembar Tokaku dan memulai perjalan mereka sebagai pembela keadilan.
+
+Mereka beristirahat di Desa Konda. Tak lama berserang, mereka bertemu dengan seorang ibu dan putrinya.
+Mereka pun bercakap-cakap. Ibu itu bernama Youzan dan putrinya bernama Yui. Mereka berdua adalah pemusik dari Pulau Seirai yang datang kemari untuk merayakan festival, namun tertipu oleh penjual Lavender Melon. Penjual itu awalnya baik hati memberi mereka Lavender Melon untuk melepaskan dahaga, namun kemudian menuntut bayaran dengan harga yang luar biasa tidak wajar. Pemusik kelana mana punya begitu banyak uang? Mereka juga tidak mungkin menggunakan uang untuk ongkos pulang kan...
+Oni Kembar Tokaku terkenal punya sumbu yang pendek, dan begitu mendengar hal ini, mereka menggertakkan gigi. Bagaimanapun caranya, tukang tipu ini harus diberi pelajaran. Tapi, si Rubah Hitam punya ide bagus, dan segera memanggil kembali kedua kakak beradik itu:
+
+"Baiklah, aku mengerti."
+
+Kemudian dia menghibur ibu itu dan putrinya:
+
+"Kalian tidak usah khawatir, aku sudah paham duduk permasalahannya. Biar kuselesaikan urusan ini."
+
+Selesai bicara, dia pun pergi untuk mencari si pencatut.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book242_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book242_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6131e94b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book242_ID.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+Melanjutkan buku sebelumnya, Itaru si Rubah Hitam pergi untuk mencari si pencatut.
+
+Dozaemon, pedagang Lavender Melon, dia dulunya adalah seorang samurai. Karena perdamaian yang berlangsung lama di Inazuma, kemampuan pedangnya pun tidak lagi berguna. Jadi dia akhirnya menjadi seorang pedagang di desa. Dia mempelajari beberapa trik penipuan, pemerasan, intimidasi, lalu berkat wajah garangnya, tidak ada satu pun yang berani melawannya. Tanpa butuh waktu lama, dia pun menjadi salah satu orang terkaya di desa.
+
+Hari ini, Dozaemon sedang duduk menikmati angin di depan tokonya ketika dia melihat debu beterbangan, tanah bergetar, dan bayangan besar yang lebih tinggi dari tokonya datang menghampirinya:
+
+"Ada melon?!"
+
+Dozaemon membuka matanya dan menatap tamunya: kekar, hitam, garang, dan mukanya kelihatan seperti mau membacok orang... yang ternyata seorang wanita!
+
+"Mau berapa?"
+
+Dia tidak buru-buru menjawab, dan melirik ke arah pisau di talenan:
+
+"Pisaumu bagus."
+
+"Pisau itu memang bagus. Aku lahir di keluarga militer, sudah sepantasnya punya harta warisan keluarga."
+
+Jawab Dozaemon polos tanpa prasangka.
+
+"Sayangnya sekarang cuma dipakai memotong buah."
+
+Mendengar ada duri dalam ucapan si tamu, muka Dozaemon berubah tidak senang:
+
+"Kamu mau beli buah, kan? Kenapa banyak omong?"
+
+"Ya, ya."
+
+Si Rubah Hitam tersenyum meminta maaf.
+
+"Potongkan satu kilo buah, dan buang kulitnya."
+
+Dozaemon merasa aneh, tapi dia tidak bilang apa-apa. Dia potong buah itu dan menimbangnya.
+
+"Kenapa timbangannya tidak rata?"
+
+Mendengar itu, Dozaemon mengeratkan genggaman pada pisaunya.
+
+"Timbangan ini sepertinya mudah sekali marah!"
+
+"Kalau kamu ingin bersenang-senang, boleh, tapi bayar dulu Moranya."
+
+Dozaemon tidak kuat lagi menahan amarahnya dan mulai berdebat.
+
+"Heh, aku tidak masalah kalau harus bayar dulu, aku cuma takut kamu tidak bisa terima."
+
+"Kalau kamu bayar, tentu aku terima!"
+
+"Yakin bisa?!"
+
+"Masa tidak!"
+
+Tiba-tiba si Rubah Hitam meraung: "TERIMA!", dia melempar sebuah kantong penuh Mora ke wajah Dozaemon. Dozaemon tidak bisa menghindar, dan dia terpental, jatuh ke tanah. Pisau berharganya pun jatuh di sebelahnya. Dilihat dari dekat, hasilnya cukup hebat. Hidung si pencatut gepeng tertimpa kantong Mora, sehingga tampak seperti lubang pipa tembakau.
+
+Si Rubah Hitam maju lalu menginjak dadanya dan mulai memukul. Dihajarnya si pencatut seperti sedang ikutan turnamen bela diri Liyue. Berkunang-kunang namun terus berjuang untuk bangkit, Dozaemon berhasil menggapai pisaunya, namun si Rubah Hitam melihatnya dan meluncurkan satu lagi pukulan yang luar biasa kencang, dan seketika itu juga sepasang telinga Tanuki muncul di kepala Dozaemon. Dia pun mulai mohon belas kasihan.
+
+Ketika melihat ini, si Rubah Hitam tertawa terbahak-bahak. Si pencatut sialan ini ternyata siluman Tanuki!
+
+Akhirnya, pisau curian diamankan, harta yang dikumpulkan si Tanuki dibagikan ke semua penduduk desa, dan sisanya diberikan kepada ibu dan anak yang datang dari Pulau Seirai. Si Rubah Hitam membiarkan Tanuki itu hidup dan melanjutkan perjalanan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book243_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book243_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..94329b8a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book243_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Pada awalnya, Sangonomiya adalah sebuah palung di dasar laut. Kemudian seekor Ular Besar datang, membuat pusaran dan mengukir batu karang menjadi pulau. Pulau yang terbentuk dinamakan "Watatsumi" oleh orang Sangonomiya, dan Ular itu disembah sebagai dewa.
+Orang Watatsumi mengganggap diri mereka sebagai putra-putri lautan, dan menghormati sang ular sebagai Orobashi no Mikoto. Pulau Watatsumi diperintah oleh kuil, dan berada di luar kekuasaan Shogun. Perkara besar dan kecil dikelola oleh para Miko, yang dipimpin oleh sang Pendeta Suci, yang bertanggung jawab atas pemerintahan dan upacara.
+Pada tahun-tahun ketika Perang Archon berkecamuk, Yang Mulia Raiden Shogun memutuskan untuk mempersatukan seluruh Inazuma, semua orang gentar dan tunduk pada perintahnya, dan masing-masing diam di tempatnya, atau dihancurkan. Ular Besar Orobashi no Mikoto diam di barat, hidup damai tanpa pertikaian. Namun tiba-tiba, timbul niat jahat di hatinya, dan ia berangkat ke timur untuk menyerang.
+Perang pun terjadi, dan rakyat hidup sengsara. Yang Mulia Ogosho menghadapi Ular Besar itu di Pulau Yashiori, dalam pertempuran sengit yang menelan banyak korban. Tengu kesayangan Yang Mulia Ogosho pun gugur di medan perang. Ular itu akhirnya ditebas oleh Yang Mulia Ogosho dan tewas di Pulau Yashiori.
+Sangonomiya pun menyerah, dan sejak saat itu menghormati Shogun Inazuma sebagai penguasa tunggal.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book244_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book244_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..506f8ea70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book244_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Pendahuluan
+
+Akhir-akhir ini, banyak penulis baru dari luar negeri memberikan karya mereka yang unik dan menarik melalui Program Perekrutan Penulis Baru dan kompetisi "Novel ini Luar Biasa!". Dengan ini, Pemimpin Redaksi meyampaikan terima kasih sebesar-besarnya kepada para penulis dari berbagai negara untuk dukungannya pada industri novel ringan di Inazuma, dan juga untuk Tuan Hiiragi Shinsuke dari Kanjou Commission karena telah membuat karya-karya penulis ini dapat menyapa para pembaca di Inazuma.
+
+Seperti yang diketahui, banyak pendekar asing yang berkelana di Inazuma sebelum Dekrit Sakoku diberlakukan. Hamavaran adalah salah satunya, dia datang jauh-jauh dari negara tropis Sumeru ke Inazuma untuk menegakkan keadilan. Kisahnya tidak terdengar di zaman pemerintahan Yang Mulia Ogosho. Namun berkat tulisan temanku, Pursina, kisah ini menemukan kehidupan kedua.
+
+Kalau begitu, tanpa basa-basi lagi, kami persilakan pembaca untuk menikmati "Perang Hamavaran".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book245_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book245_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b020d9804
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book245_ID.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"Daripada menyeberang laut dan menembus badai, terlambat lulus lebih mengerikan..."
+Begitulah yang ada di pikiran Hamavaran muda ketika naik kapal menuju Inazuma...
+
+"Kamu lagi mikir kalau skripsi telat, lulus juga telat, ya kan?"
+Suara yang tidak asing terdengar dari kabin.
+
+"Bawel— Memangnya kamu siapa!"
+"Aku... memangnya penting ya?"
+
+"Memang tak penting sih..."
+"Woi—"
+
+...
+
+Demikian, Hamavaran beradu mulut dengan suara dari luar jendela kapal itu diiringi kilatan petir dan guncangan ombak. Kekhawatiran akan badai di luar dan skripsi yang tak kunjung rampung, jadi terasa jauh dan tidak penting.
+
+Hanya saja... suara yang beradu argumen dengannya itu tak pernah lagi terdengar setelah kapal berlabuh.
+
+"Mungkin itu arwah korban yang meninggal di laut..."
+Hamavaran bergumam pada diri sendiri.
+
+Hantu, roh, dan arwah hanyalah ingatan Ley Line tentang orang yang sudah meninggal, hanya masa lalu yang memantul ke hari ini. Walaupun kemunculan mereka di laut termasuk aneh, tapi bukan berarti tidak wajar.
+
+"Hantu, enak saja, kamu tuh—!"
+Tepat saat Hamavaran mengambil bawaannya dan mendapat kejelasan atas hal yang dia alami tadi, suara itu tiba-tiba terdengar lagi di samping telinganya—
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book246_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book246_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c570b62b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book246_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+"Jadi, kamu benar-benar hantu?"
+"Bukan! Aku belum mati!"
+"Tapi kamu juga belum pernah hidup, kan?"
+"Uh... Iya sih..."
+Gadis bawel yang menyebut dirinya sebagai "Shikigami" tengah mengunyah dango. Cara gadis itu makan membuat Hamavaran khawatir dia akan tersedak.
+
+"Kalau mau diistilahkan, lebih tepatnya aku adalah 'arwah panggilan', kan?
+"Apa bedanya dengan hantu...?"
+"Beda lah!"
+Perdebatan terjadi lagi. Hamavaran akhirnya paham. Yang berbicara dengannya ini mungkin sejenis roh penangkal atau semacamnya.
+Gunakan nama asli untuk membuat perjanjian, dan panggil mereka. Pada dasarnya ilmu sihir di seluruh dunia hampir sama. Mungkin hal ini menunjukkan ketakutan semua orang— takut dikendalikan.
+
+Hamavaran mulai berpikir yang tidak-tidak dan mulai menyesal dirinya tidak mempelajari ilmu sihir, dan malahan belajar ilmu yang kurang populer, yaitu penelitian tentang biologi kelautan...
+Bukan hanya harus pergi jauh ke Inazuma, namun dirinya juga harus mengerjakan skripsi yang begitu membebani...
+Tapi berhubung dia dapat seorang kawan baru yang bawel, mungkin saja ini kesempatan baginya untuk pindah jurusan...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book247_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book247_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..efa173e89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book247_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+"Tapi, kalau ambisi Tuan Sher tercapai, apa untungnya buat orang-orang?"
+Sekretaris Militer Faranges memandang langit penuh bintang di luar jendela. Cahaya bintang dan terangnya Bimasakti menyinari wajah dan rambutnya hingga ke setiap helainya.
+Dia teringat waktu pertama kali memandangi bintang dari jendela ini. Kekaguman yang ia rasa tempo hari itu sudah hampir tidak ada lagi. Pemandangan kampung halamannya yang berjarak ratusan tahun cahaya pun kini sudah buyar dari ingatannya.
+"Tuanku, mohon maaf jika ucapanku lancang. Tetapi perang ini sudah berlangsung terlalu lama. Demi impian Tuan Sher, kami berperang dari satu tempat ke tempat yang lain, mengambil nyawa jutaan orang dengan taktik dan tipu muslihat, menguasainya satu per satu... Tetapi, apa untungnya bagi kami? Hanya tragedi demi tragedi dan musuh yang semakin tak terhitung jumlahnya, yang tersebar di seluruh galaksi. Suatu hari nanti, kita akan ditelan oleh mereka..."
+"Kakakku memimpikan suatu kerajaan yang abadi. Di sana takkan ada lagi yang namanya ketakutan maupun kekurangan. Kebahagiaan semua tak lagi dikendalikan oleh segelintir orang, dan tidak ada orang yang kedudukannya lebih tinggi. Bahkan orang yang tidak berguna pun tidak akan dianggap sebagai pendosa. Karena itu... mereka yang tidak sepaham dengan kita mungkin sudah ditakdirkan untuk musnah."
+Putri Gopatha menganggukkan kepalanya. Suaranya lembut namun dingin.
+Sepertinya perang bintang melawan pasukan gerilya bukan hanya mengambil mata dan lengannya, karena saat Faranges menatapnya, dia tidak melihat wanita ceria yang dia kenal dulu.
+"Aku percaya dengan keputusan kakakku. Dia bukan orang yang egois. Tolong jangan pernah lagi mengutarakan kata-kata yang membuat hati dan pikiran goyah seperti ini dari mulutmu."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book248_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book248_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..754737b49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book248_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Bahkan armada yang terdiri dari kapal perang kelas Yazata tidak akan mampu membobol pertahanan seketat itu.
+Jenderal Geldafried tidak sadar bahwa para pemberontak sudah hampir mencapai titik kelemahan Benteng Anusharwan, sebuah mahakarya arsitektur dan pembangunan yang didesain oleh Putri Gopatha sendiri. Benteng kokoh ini tak ubahnya cangkang telur di mata para pemberontak itu.
+Bastinu memacu kapal Lachtaz melewati terowongan ventilasi yang berkelok-kelok, menghindari lubang-lubang yang menyemburkan gas beracun dan awan elemen sambil terus dikejar oleh robot-robot yang mengekorinya. Matanya merah dan kepalanya mulai pusing, akibat laju yang sangat cepat dan manuver yang sangat tajam.
+"Kesempatan."
+Pikir Bastinu ketika melihat inti sistem penggerak muncul.
+"Waktunya tiba."
+Pikir Jenderal Geldafried ketika melihat bola cahaya muncul di orbit planet.
+Dan dia segera memerintahkan serangan umum ke planet tersebut.
+Bastinu melancarkan serangan maut ke inti benteng—
+
+"Oh, betapa aku ingin melihat wajah Putri Gopatha yang merah padam menahan marah..."
+Pikir keduanya di saat yang bersamaan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book249_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book249_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ca09825b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book249_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—10 Tahun Sebelumnya—
+—25 Tahun Cahaya Dari Sana—
+
+Negeri yang diperintah oleh Shogunate Suruga itu hanya kenal keluhan dan penderitaan.
+Negeri itu dipimpin oleh Shogun Imagawa Seiyi. Rezim Sang Shogun dimulai empat tahun yang lalu, ketika ia berhasil memenggal kepala Raja Iblis Zeso.
+Di era dan tempat yang kacau inilah, seorang maestro pedang berkelana.
+Dia dikenal sebagai Pendekar Shinkuro, yang bernama Bitchuu Kyuubei.
+Bitchuu Kyuubei pernah menjadi ahli strategi kepercayaan Shogun sebelum dijebak oleh klan musuhnya. Dengan sifat Shogun yang paranoid, Bitchuu Kyuubei tidak punya jalan lain selain melarikan diri dan jadi Ronin.
+
+Saat ini, Pendekar Shinkuro sedang berdiri di lereng bukit sambil memandang ke kejauhan. Apa yang sedang ia lihat?
+Apakah alam yang terbentang luas? Bukan.
+Apakah pegunungan yang menjulang nun jauh di sana? Bukan.
+Apakah jalanan yang panjang berliku? Hampir benar.
+
+Jadi apa sebenarnya yang sedang dilihat oleh Pendekar Shinkuro?
+Para petani yang membayar pendekar dengan beras untuk perlindungan tak berani bertanya.
+
+Sepertinya hanya pendekar yang kelu inilah yang tahu jawabannya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book24_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book24_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cb5b330a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book24_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Tidak ada yang tahu apa yang terjadi dalam perut serigala itu, tetapi sihir Woobakwa perlahan mulai berkhasiat!
+Karena kutukan itu, jantung serigala itu tertusuk oleh sebuah tombak es. Sejak saat itu hati serigala itu menjadi dingin dan jahat, saat hewan lain baik hati padanya, dia hanya akan membalas dengan kata-kata yang menyakitkan hati! Pada akhirnya, semua hewan lain pun membecinya.
+Semua serigala di dalam hutan itu berbicara:
+"Woof, woof, serigala egois! Anak tidak tahu diri!"
+"Woof, woof, serigala tanpa hati! Ayo kita jauhi diri!"
+Serigala itu kehilangan sahabat satu per satu. Hutan itu tidak lagi menerima keberadaannya, dan dia tidak memiliki pilihan lain selain berkelana ke Utara.
+Badai salju berembus kencang di lahan di Utara, dan tidak ada hewan yang dapat tinggal di sana. Tetapi dengan hati yang sudah terbekukan, serigala itu tidak lagi merasakan dinginnya badai es.
+Dia memutuskan untuk menetap di lahan itu, dan menjadi satu-satunya serigala yang berkelana di lahan tersebut.
+
+(Terdapat tulisan feminim di sudut halaman: "Papa, jadi Woobakwa bagaimana?")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book250_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book250_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..936b4f12c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book250_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+"Musim gugur telah datang, tiba waktunya untuk menuai."
+Kata Onisa Saito.
+
+Di zaman perang yang penuh kekacauan, kelompok Ninja adalah tentara bayaran elite yang menunaikan tugasnya di hadapan bahaya yang mengintai.
+Lahir karena seruan perang, kuat karena diberi wewenang, demikianlah jalan seorang Ninja.
+Musnah karena usainya perang, jatuh karena wewenang hilang, demikian pulalah takdir seorang Ninja.
+
+Dengan bersatunya seluruh negeri di bawah Shogun Imagawa, nasib para Ninja adalah dimusnahkan atau diserap. Beberapa meninggalkan tugas mereka dan naik gunung menjadi bandit.
+Begitulah kisah Onisa Saito.
+
+"Tidak usah buru-buru, kita tunggu penduduk desa selesai menuai gandum untuk kita."
+Begitu kata Myozo.
+
+Bandit-bandit gunung ini, kebanyakan adalah Samurai yang sudah kehilangan keyakinannya, atau petani yang berjuang untuk hidup.
+Lahir akibat perang, besar akibat kelicikan, demikianlah mereka merajalela.
+Demikian pulalah, ketika perang usai dan perdamaian kembali datang, kejayaan para bandit mulai meredup bak cahaya kunang-kunang di ufuk fajar.
+
+Myozo lahir di keluarga petani jelata, dan baru pergi untuk hidup sebagai bandit di usia empat puluhan. Biarpun demikian, dia cukup lihai dalam perannya, dan akhirnya menjadi pemimpin di antara kaumnya.
+Bandit yang paling kejam, dulunya adalah orang yang sangat tertindas.
+
+"Selanjutnya, bumi hangus. Jangan ada yang tertinggal."
+
+Demikianlah suara dari era yang penuh kekacauan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book251_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book251_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e253ad63b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book251_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Bentang alam Desa Asada menyerupai bulan sabit.
+Pendekar Shinkuro menyadarinya ketika pertama kali menginjakkan kakinya di sana.
+Jika penduduk desa dapat diarahkan ke lereng bukit, manfaatkan keunggulan posisi yang lebih tinggi dan buat barikade, mereka dapat dengan mudah mengalahkan lawan yang sudah lelah karena perjalanan. Selain itu, jumlah penduduk desa lebih banyak daripada bandit, jadi tidak sulit untuk mengepung mereka.
+
+Tetapi masalahnya terletak pada penduduk desa itu sendiri: untuk memancing para bandit ke lembah, harus ada kelompok kecil yang jadi umpan. Penduduk desa telah hidup dalam kekacauan begitu lama, dan sangat menderita di bawah rezim Shogunate. Sifat takut mati dan mengutamakan keamanan diri sendiri sudah menjadi kebiasaan mereka sejak dulu. Bagaimana caranya agar mereka mau jadi umpan dan berkorban untuk orang lain?
+
+Masalah lainnya, belajar dari taktik perang para samurai ketika zaman perang, mereka akan menyerang dengan api. Mengurung musuh dalam lembah sekaligus memanfaatkan angin yang terus mengobarkan api, musuh yang ada di dasar lembah tidak akan bisa berkutik kalau kena serangan seperti itu.
+Tapi, orang-orang yang dia pimpin sekarang adalah penduduk desa yang ingin melindungi desanya, dan tidak mungkin mau mengorbankan rumah dan lumbung mereka untuk dibakar. Wajar memang, namun bila para bandit tidak dihabisi, mereka akan melakukan pembalasan yang lebih mengerikan.
+
+Pendekar Shinkuro duduk termenung memikirkan permasalahan ini.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book252_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book252_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..587a67890
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book252_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+...
+"Seseorang harus mencari pengampunan dari Narukami terlebih dahulu, dan kemudian pengampunan dari Watatsumi. Setelah itu, dia harus membaca doa untuk memadamkan kemarahan para dewa."
+Ritual di atas harus dilakukan sebelum pengorbanan, pengusiran roh jahat, berkah, dan pembacaan mantra dapat dilakukan. Hal yang sama berlaku untuk Ritual Pemurnian.
+
+Thunder Sakura tumbuh dari cabang Sacred Sakura, yang merupakan cabang dari roh Narukami, dan kekuatannya dapat terhubung dengan Kuil Agung dan yang lainnya.
+Pada saat itu, surga mengalami bencana, sementara roh jahat berkeliaran di seluruh bumi. Tanah tercemar oleh kebusukan, monster ganas bermunculan, setan-setan kecil mendatangkan malapetaka. Sebuah cabang Sacred Sakura di Kuil Agung dipatahkan dan ditanam di seluruh daratan untuk menekan semua kejahatan itu.
+Bertahun-tahun pun berlalu, namun bencana demi bencana tetap datang silih berganti. Ritual Pemurnian harus dilakukan untuk menenangkan kekacauan tersebut.
+
+Ritual Pemurnian Thunder Sakura harus dilaksanakan sekali setiap 60 tahun, prosesnya dibagi menjadi pemurnian dasar dan pemurnian mendalam. Setelah melakukan pemurnian kecil beberapa kali, pemurnian besar harus dilakukan.
+Selama pemurnian dasar, seseorang harus meminta pengampunan terlebih dahulu terhadap langit dan bumi, membuat sebuah ikatan sebagai pembatas, dan membaca doa "kashikomi". Selanjutnya, semua kebusukan harus disegel di dalam pembatas, sementara akar beracun harus dikucilkan dari tempat tinggal penduduk. Terakhir, sebuah benda penghalang harus digunakan untuk menahan semua kebusukan. Proses tersebut harus dilakukan di lima lokasi berbeda di Pulau Narukami.
+Tujuan dari pemurnian dasar adalah untuk menyegel kebusukan dan dengan demikian, kedamaian dapat diperoleh untuk beberapa tahun.
+
+Selama pemurnian mendalam, seseorang harus meminta pengampunan terlebih dahulu terhadap langit dan bumi. Kemudian 5 penghalang yang didasarkan pada mata, mulut, hidung, tangan, dan kaki harus dikeluarkan. Terakhir, penghalang yang tercipta dari pemurnian dasar harus dihancurkan, dan semua kebusukan harus dibersihkan dengan mantra yang kuat.
+Tujuan dari ritual pemurnian mendalam adalah menghapus dan membasmi kebusukan sepenuhnya.
+
+Itulah rincian singkatnya. Berikut ini adalah penjelasan lengkapnya.
+(Sisa tulisan tidak terbaca karena abrasi, kontaminasi dan kerusakan lainnya.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book253_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book253_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..87a2cf009
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book253_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Ayah yang terhormat,
+
+Sudah lama tidak menyurati ayah. Bagaimana keadaan di rumah? Apakah baik-baik saja? Aku sudah baca di surat ayah tentang Sensuiko yang sudah punya anak, tapi saking sibuknya, aku jadi telat membalasnya. Sekarang, pasti anak-anaknya sudah besar ya. Ayah pernah bilang kalau mau kasih satu untuk orang tua Kenji. Aku setuju sekali. Sejak ikut wajib militer, aku dan Kenji selalu merasa bersalah karena tidak bisa berada di samping orang tua dan merawat kalian. Mendengar ayah dan ibu, juga orang tua Kenji saling menjaga satu sama lain, kami berdua sebagai anak pun bisa tenang.
+Ayah tidak perlu khawatir dengan kondisiku di militer. Makanan di sini sangat cukup, tempat tinggalnya juga luas dan tertata rapi. Walaupun aku di luar, tapi dari segi makan dan tempat tinggal semuanya terjaga dengan baik. Aku bahkan mendapatkan teman baru bernama Matsudaira. Kalau ada kesempatan, aku akan bawa dia pulang dan mencicipi masakan ibu.
+Selain itu, ada satu hal lagi. Ayah pasti bangga denganku — karena keberanianku saat berperang, aku diangkat menjadi Hatamoto! Sebenarnya, Kenji juga sama denganku diangkat menjadi Hatamoto, tapi kumohon ayah jangan beri tahu orang tua Kenji, biar Kenji sendiri yang beri tahu mereka.
+Ayah, aku selalu percaya kalau suatu hari begitu perang ini berakhir, aku dan Kenji akan kembali ke kampung dan semuanya akan berubah. Dengan gajiku saat itu sebagai tentara, ayah dan ibu tidak perlu lagi susah payah menjadi nelayan. Kita bahkan bisa membangun rumah baru, membeli kapal baru, dan melewati kehidupan yang berlimpah. Demi cita-cita ini, aku akan terus berjuang, berkontribusi lebih banyak, dan mendapatkan kehormatan!
+Ayah tenang saja dan tunggu kami pulang.
+
+Dengan Hormat, Masanori
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book254_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book254_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..206398d76
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book254_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Kepada Kenji,
+
+Aku berpikir lama sekali untuk menulis surat ini. Ada banyak hal yang ingin kukatakan padamu, tapi setiap kali memegang kuas, aku tidak meneruskannya. Kita berdua sudah latihan bela diri sama-sama dari kecil, sama-sama ikut militer, apa pun kita lakukan sama-sama. Bagiku, kamu sudah seperti saudara kandungku sendiri. Aku sama sekali tidak pernah berpikir kalau kita berdua bisa bertengkar hebat, bahkan saling menyerang satu sama lain.
+Kenji, saudaraku, sampai detik ini, aku masih merasa bersalah. Andai saja waktu itu aku bisa menggunakan kepala dingin, tidak bilang mau pergi begitu saja, mungkin kamu juga tidak akan semarah itu. Di matamu, aku pasti seorang tentara tak tahu malu yang sudah mengkhianati Yang Mulia, makanya kamu tidak mau mendengar penjelasan dariku dan langsung menghantamku. Aku tidak peduli bagaimana pandangan orang lain terhadapku, tapi pandanganmu... aku tidak bisa tidak peduli. Jadi, aku harus menulis surat ini untuk memberi tahu apa yang ada di dalam pikiranku.
+Apa kamu masih ingat impian kita berdua untuk mengikuti militer? Dengan bekal keberanian dan ilmu pedang, dengan jalan yang ada, kita berharap mengukir kesuksesan di dunia samurai, dan membalas budi kepada orang tua kita. Pimpinan pernah berkata, pemberontak di Sangonomiya telah melakukan dosa besar karena berani mengacungkan pedang terhadap panji Electro Mitsudomoe. Kalau begitu, kita tidak perlu memikirkan nyawa mereka, karena mereka sendiri yang memilih untuk mati. Tadinya aku juga berpikir begitu. Tapi setelah kejadian itu, aku tak lagi bisa berpikir seperti itu.
+Waktu itu, pertempuran baru saja selesai. Saat mundur, aku menemukan sepucuk surat yang ternodai darah tergeletak di atas tanah. Kamu mungkin tidak akan percaya, tapi pemberontak itu adalah seseorang yang kita kenal. Waktu kita baru bergabung dengan militer, dia adalah seniorku dan sempat menjagaku beberapa waktu. Dialah pemilik surat itu. Di dalam suratnya, dia khawatir dengan kapal ikan di rumah, dan berharap perang dapat segera berakhir agar dia bisa pulang. Aku sama sekali tidak pernah menduga kalau akhirnya dia bergabung dengan kelompok pemberontak, dan aku harus bertemu dia dengan cara seperti itu di medan perang.
+Sejak menemukan surat itu, aku tiba-tiba tersadarkan. Sebenarnya, para pemberontak juga manusia. Mereka juga punya orang tua untuk dijaga, punya rumah yang menunggu mereka pulang. Begitu berpikir sampai di situ, aku memutuskan untuk menyembunyikan surat ini, berharap suatu hari nanti memiliki kesempatan untuk mengirimkan surat ini ke rumahnya. Tapi entah bagaimana, beberapa rekan prajurit mengetahui hal ini, dan akibatnya aku dikucilkan. Kita sama-sama lahir dari keluarga tidak berada, tapi malah naik menjadi Hatamoto dengan cepat hanya dengan mengandalkan kemampuan kita. Hal ini sudah jadi gunjingan orang di belakang sejak awal. Setelah hal ini terungkap, diskriminasi yang kualami semakin parah. Bahkan, di saat kita seharusnya bersatu melawan musuh, rekan prajurit sengaja memberi tahu gerak-gerikku kepada musuh, sampai aku beberapa kali hampir berhadapan dengan kematian. Bohong jika aku berkata aku tidak kecewa. Setelah berpikir panjang, akhirnya aku membuat keputusan. Aku sudah dikhianati oleh rekan sendiri di Shogunate. Hatiku pun juga sudah menaruh simpati kepada kelompok pemberontak. Kalau begitu, lebih baik aku bergabung saja dengan mereka.
+Kenji, kamu adalah pribadi yang lapang dada sejak dulu. Kamu sama sekali tidak pernah menyadari hal ini. Sekarang aku mengungkapkan semuanya kepadamu. Aku tidak berani memintamu untuk mengerti, tapi asalkan kamu tahu apa yang ada di pikiranku, itu saja sudah cukup. Sekarang aku menulis surat ini di markas Sangonomiya. Aku harap saat kamu membaca surat ini, perang sudah berakhir. Jika kamu bersedia dan masih mau mengakuiku, mari kita sama-sama pulang ke rumah. Mora, kehormatan, apa pun itu tidak lagi penting. Waktu kita baru bergabung dengan militer, yang ada hanya kita berdua dan dua bilah pedang. Dan hanya itulah yang kita butuhkan saat kita berdua pulang kembali.
+
+Dengan Hormat, Masanori
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book255_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book255_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..db9cebf22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book255_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+... Naoko sensei meninggal hari ini... Dokter keliling yang tinggal di pulau ini sejak insiden Tatarigami kini tinggal aku saja.
+Sakit sekali rasanya saat melihat orang-orang yang tinggal di pulau jatuh sakit satu demi satu. Tapi tidak banyak yang bisa kulakukan terhadap penyakit yang disebabkan Tatarigami itu, aku hanya bisa menghibur penduduk pulau dengan sup Lavender Melon yang manis...
+
+"Perhatian adalah salah satu bentuk pengobatan."
+... Sensei selalu mengatakan begitu, tapi ungkapan itu hanyalah suatu penghiburan untuk para pelaku medis agar dapat merasa lebih baik...
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book256_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book256_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d62e828ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book256_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+... Seorang wanita datang dan meminta pertolonganku... Dia sepertinya keluarga dari penambang di lubang tambang. Kondisi penyakitnya cukup unik. Kemampuan medisku yang terbatas membuatku sulit untuk mengenali gejala khusus ini... Aku hanya bisa melakukan diagnosa dengan instingku: sepertinya kekuatan Tatarigami tidak merasuki tubuhnya, tetapi hanya mengalir bebas di tubuhnya. Tubuh dan pikiran wanita itu tidak terpengaruh, tetapi kondisi demam yang berkelanjutan dan sesekali keluar darah sangat sulit dikendalikan...
+... Meski gejala-gejala ini tidak membahayakan nyawa, namun aku juga tidak bisa memprediksi apakah gejala ini bisa menular...
+... Mungkin hanya rumah sakit di Sumeru yang dapat mengobati gejala wanita ini...
+...
+... Aku pun menunjukkan arah kepadanya untuk pergi menemui bajak laut. Paman Onitaka memang tamak akan uang, namun dia adalah orang yang baik hati. Dia pasti akan menolong wanita ini...
+... Wanita ini mempunyai seorang anak bernama Chouji. Kuharap dia bisa merawat anak itu baik-baik saat penyakitnya sembuh...
+... Tapi dia tidak boleh menemui anak itu. Sekarang masih belum saatnya...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book257_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book257_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bedd74e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book257_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+...
+... Seorang asing tiba di pulau, di sebelahnya ada peri kecil yang cerewet. Mereka benar-benar datang di saat yang tidak tepat...
+...
+... Karena bantuan orang asing itu, kemajuan penelitianku meningkat drastis. Belum pernah kubayangkan kalau semua hal bisa berjalan selancar ini...
+...Selanjutnya, aku akan pergi ke pantai di sebelah selatan Pulau Yashiori, untuk mencoba efek obat ini sekali lagi. Kali ini pakai dosis penuh...
+...Tidak peduli apa yang akan terjadi, aku sangat berterima kasih atas bantuan semua orang.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book258_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book258_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a8d6de3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book258_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Untuk Chouji Toshi, putraku tersayang
+
+Kuharap kamu bisa memaafkan Mama saat kamu membaca surat ini.
+Mama merasa sangat menderita karena harus terpaksa meninggalkan kalian.
+Tapi jangan pernah menyerah akan datangnya harapan, dan jangan kehilangan harapan pada Mama... Sama seperti kamu dan Mama yang percaya kalau Papa masih hidup...
+Pergerakan Tatarigami di atas pulau sangat berbahaya, tolong jagalah diri baik-baik.
+Saat Tatarigami dihancurkan, peperangan juga akan segera berakhir. Sampai saat itu tiba, dua belah pihak akan melepaskan senjata dan bersatu untuk membersihkan kebusukan di pulau ini.
+Tapi mungkin Mama tidak akan bisa melihatnya.
+
+Mungkin kamu akan menemui banyak orang jahat, dan mungkin banyak orang yang mau memanfaatkan dan melukaimu. Tapi Mama harap kamu tidak kehilangan harapan karena orang-orang jahat itu. Orang-orang yang berhati baik ada lebih banyak dari orang jahat.
+Semuanya akan membaik setelah peperangan berakhir.
+Tapi janganlah pernah, jangan pernah mengikuti jejakku karena ingin bertemu dengan Mama. Mama mohon.
+Tolong berharaplah pada Mama.
+Mama akan kembali dan akan berkata "Maaf" langsung padamu dan Papa.
+Tunggulah sampai hari itu tiba, Nak.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book259_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book259_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..205fb863b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book259_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Benar-benar maaf.
+Pepatah lama "Lima Puluh Tahun Kehidupan" menceritakan tentang lima puluh tahun yang harus kita jalani. Aku Tousaburou telah hidup lebih dari tiga puluh tahun dan tidak akan bisa menjalani sisanya. Kuharap sisanya dapat dibagikan kepada Ayahanda dan Ibunda.
+Untuk istriku tercinta Shizuko, janganlah marah dan bersedih. Aku tahu bahwa tidak akan ada keringanan untuk hukumanku. Kuharap kamu dapat melupakan suamimu yang tidak bisa diandalkan ini.
+Untuk Masaki dan Osomatsu, jangan menyesali kepergian Papa, dan maafkan Papa.
+Teman-temanku baik yang lama dan baru, aku merasa sangat terhormat bisa bertemu dengan kalian.
+Apa pun alasannya, aku meminta maaf sebesar-besarnya.
+Aku adalah orang kasar yang tidak memahami budaya, dan menulis surat juga bukanlah keahliahku. Tapi karena perpisahan yang mendadak ini, tanpa sadar aku mengucapkan begitu banyak hal.
+Jikalau ada orang yang membaca surat ini, maafkanlah kalimat-kalimatku yang panjang ini.
+
+Sepuluh tahun yang lalu atau lebih, saat pertama kali bergabung dengan militer, aku sangat mengagumi keberanian dan kekuatan Yang Mulia Ogosho. Aku sangat ingin menjadi bagian dari pasukan yang membela keadilan dan pernah disambar petir ratusan tahun yang lalu, berharap suatu hari bisa gugur demi memperjuangkan "keabadian" yang sebenarnya.
+Kalau dipikirkan kembali, pikiran seorang anak muda yang belum dewasa sering kebingungan dan tidak bisa membedakan legenda masa lalu dan kondisi nyata yang terjadi sekarang. Aku pikir, aku bisa punya kesempatan untuk menjadi pahlawan yang sesempurna Yang Mulia Ogosho.
+Dan ketika perang benar-benar pecah, musuh kita bukan hanya pengikut-pengikut iblis ataupun monster yang datang dari jurang. Musuh kita adalah orang biasa, sama seperti kamu dan aku.
+Musuh yang kubunuh beberapa hari lalu mungkin pernah menjadi teman minumku di Uyuu Restaurant sebelum Dekrit Perburuan Vision diberlakukan. Atau mungkin adalah rekan yang baru saja terpental jatuh karena musuh, yang beberapa saat sebelumnya sempat bersenda gurau bersama...
+Kami seharusnya bersaudara, namun kami membuang semua kemungkinan untuk kembali ke hal yang baik. Kami harus saling membenci agar kami sendiri bisa bertahan hidup.
+Sungguh kejam dan brutal...
+Inilah dosa terbesar dari apa yang disebut sebagai perang demi keadilan.
+
+Meskipun aku mengucapkan kata-kata ini, tapi aku tidak menyalahkan Yang Mulia Ogosho atas apa yang dilakukannya.
+Yang Mulia Ogosho pernah berkata, "Sejak dulu peperangan terbagi menjadi dua jenis, perang yang adil dan yang tidak adil."
+Perang yang tidak adil terpicu dari ambisi seseorang.
+Yang Mulia Ogosho menyita Vision milik orang-orang untuk mewujudkan keabadian. Tindakannya ini sama persis seperti pembunuhan ular besar ribuan tahun lalu.
+Berperang untuk membasmi orang-orang tidak rasional, mengakhiri segala kemungkinan akan terjadinya ketidakadilan. Ini adalah tujuan besar dari perang yang adil.
+
+Meski demikian, perang apa pun pasti dilewati dengan penuh penderitaan, dan orang-orang yang mempertarungkannya harus menanggung tanggung jawab.
+Aku tidak lagi punya kekuatan untuk melanjutkan pelayanan, dan dengan tubuh yang sudah cacat ini, aku hanya bisa berharap dapat membantu Yang Mulia Ogosho menanggung sebagian beban dari ambisinya.
+Semoga era kemakmuran nan abadi milik Yang Mulia Ogosho dapat segera tiba.
+
+Atas nama Inaba Tousaburou Kyuuzou, dan dengan ini aku menyampaikan permintaan maafku.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book25_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book25_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a539d0ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book25_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Suatu hari, Putri Babi Hutan mendengar kisah tentang serigala itu, dan kesedihan pun melanda hatinya.
+Putri itu bertanya kepada semua Boar bagaimana cara mencairkan hati yang telah membeku, agar serigala itu bisa kembali menjadi serigala yang ceria.
+Setelah bertanya kepada semua hewan di dalam hutan, hanya rubah dan kura-kura yang bijaksana yang memberikan jawaban:
+"Ack, ack, ack! Hanya ketulusan hati dan api yang bisa menangkal kutukan es sejahat itu!" Si rubah menjawab.
+"Tidak ada kasih yang lebih besar dari pengorbanan. Tidak ada persahabatan tanpanya. Maaf, aku tidak bisa mencuap atau melolong". Kakek kura-kura menjawab.
+Putri yang pandai itu segera tahu apa yang harus dilakukannya, dia mengeringkan air mata di pipinya dan menjawab dengan sopan:
+"Oink, oink! Terima kasih! Aku ingin kalian ikut denganku menemui serigala itu, agar kalian bisa menjadi saksi persahabatan kita!"
+Saat rubah dan kura-kura itu mendengar undangan itu, hati mereka penuh dengan kebahagiaan. Mereka pun berangkat bersama ke Utara.
+
+(Secarik kertas yang sepertinya ditulis oleh pria dewasa tertempel di halaman itu: "Kura-kura tidak mengeluarkan suara apa-apa, tetapi dia sangat sopan, jadi patut dijelaskan.")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book260_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book260_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..08600f33e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book260_ID.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+— Ritou —
+Sudah beberapa hari sejak kedatanganku ke Ritou, namun Kanjou masih belum terlihat sudi melepaskanku. Aku tidak tahu berapa lama lagi aku harus tinggal di sini... Kuharap Tuan Kurisu bisa menemukan cara untuk membuatku pergi dari sini.
+
+Tuan Kurisu adalah ketua perdagangan lokal. Dia berasal dari Fontaine. Sebagai seorang pria yang ramah dan pendiam, dia memiliki pesona tertentu yang membuat para perantau merasa seperti berada di rumahnya sendiri.
+
+Dia pernah mendengar bahwa Inazuma tidak ramah terhadap orang asing, namun dia baru benar-benar memahami parahnya situasi setelah dia menginjakkan kakinya sendiri di Ritou.
+Dekrit Sakoku telah berlaku sejak beberapa waktu lamanya. Sementara itu, banyak orang perantauan yang memilih untuk tetap tinggal di pulau itu, banyak pula yang datang dan pergi dan hanya tinggal untuk waktu yang singkat. Tidak sedikit juga pedagang yang mengemasi barang-barangnya dan memilih untuk pulang saja. Ritou saat ini, tampak begitu suram dan tidak ada harapan.
+Dikatakan bahwa ratusan tahun yang lalu, Hiroshi dari Klan Hiiragi membangun pelabuhan komersial ini. Dia merekrut pedagang yang berbakat untuk mendirikan toko di sini dan memajukan perdagangan bebas. Ritou pun sempat berkembang dan makmur untuk beberapa waktu lamanya... Tapi apakah Hiroshi masih bisa beristirahat dengan tenang dalam kuburnya kalau seandainya saja dia tahu bagaimanakah keadaan Ritou saat ini?
+Tapi keturunannya — Komisaris Kanjou, saat ini tampaknya bisa menikmati hidup yang bergelimang harta.
+Sebuah fakta memilukan yang membuat siapa saja merasakan sesak di dada.
+
+Setelah beberapa hari, Tuan Kurisu membawakanku kabar baik.
+Dia mendengar bahwa Crux Fleet akan berlabuh sesaat di Inazuma. Seharusnya ada cara bagi armada bersenjata yang terkenal ini untuk menyelundupkanku ke pulau yang lainnya di Inazuma ini. Sekarang, aku hanya perlu bersabar saja.
+Meskipun aku tidak tahu persis apakah informasi yang kudengar dari Tuan Kurisu itu akurat atau tidak, tapi tidak ada salahnya bersiap-siap. Pertama-tama, aku harus memikirkan cara untuk mendapatkan kembali alat masak api unggun milikku dari Nona Yurika. Aku mungkin akan memohon padanya kalau memang perlu...
+
+Sepertinya Shogunate telah menyerang pos terdepan Sangonomiya lainnya yang mengakibatkan banyak korban berjatuhan... atau jangan-jangan malah sebaliknya? Beberapa perantau yang tersisa sedang bergosip, bahkan pegawai pemerintah pun bergosip tanpa rasa cemas.
+Tidak jelas sebenarnya apakah yang sudah terjadi, tapi pedagang-pedagang lainnya terus mengemasi barang-barangnya dan pulang ke kampung halamannya. Banyak kapal militer yang datang dan pergi, mungkin permintaan militer sementara...
+
+Mungkin aku bisa memanfaatkan kekacauan dan kebingungan yang sedang terjadi untuk mengambil kembali barang-barangku dari gudang.
+
+Oh iya, dan aku harus memperingatkan diriku sendiri... jangan sampai kehilangan buku harianku ini lagi.
+Memang ada buku harian dengan sampul yang lebih cantik dan elegan... tapi itu bukan alasan untuk mengganti buku harian yang lama dengan yang baru!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book261_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book261_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1df23e485
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book261_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— Pulau Jinren ——
+Setelah mencuri perahu kecil dari bajak laut, aku mendayung selama tiga hari sebelum akhirnya bisa menepi di pantai.
+
+Dari sini, aku bisa melihat Takayama yang legendaris di Pulau Narukami, dan juga pohon sakura raksasa yang tumbuh di atas tanahnya. Warna Sacred Sakura tampak lembut di bawah sinar rembulan... warna itu membuatku rindu akan kampung halamanku.
+
+Aku penasaran apakah Dongdong sedang kesepian di Desa Qingce. Aku tidak tahu apakah diriku sudah membuat keputusan yang tepat dengan datang jauh-jauh sampai ke sini hanya untuk mencari nafkah. Oh, mungkin sekarang aku sudah menjadi semakin tua, sampai terus menerus kepikiran akan hal ini.
+
+Aku menemukan melon ungu saat menjelajahi pulau terpencil ini. Rasanya aneh dan tidak enak; gigi dan lidahku berwarna ungu karena memakan kulitnya dan perlu menunggu lama supaya warnanya memudar... Lain kali aku akan mencoba memasaknya dulu sebelum memakannya.
+Aku mendirikan kemah di pulau. Aku akan berjalan ke selatan begitu langit terang keesokan paginya... Kudengar para perompak mengatakan di situlah Inazuma berada.
+
+Pasti ada banyak kesempatan kerja di kota. Mungkin aku harus menyudahi ide konyolku untuk terus bertualang dan segera mencari pekerjaan tetap. Kalau nanti aku sudah punya cukup tabungan dan bisa membeli rumahku sendiri, aku akan menjemput Dongdong kemari untuk tinggal bersamaku.
+
+Lagi pula, membeli rumah di sini jauh lebih murah daripada di Liyue.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book262_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book262_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book262_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book263_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book263_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b542d1aca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book263_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Siang hari ini, aku menghabiskan waktu beradu mulut dengan perwakilan dari asosiasi perdagangan. Energi -4.
+Masih banyak hal yang harus diselesaikan. Aku harus memastikan bahwa barangnya bisa keluar masuk dengan mudah, tapi juga harus dipastikan kalau uangnya bersih...
+
+Seharian ini aku menyelesaikan semua tugas-tugasku. Energi -3.
+Malam ini aku sudah harus menuliskan perencanaan selanjutnya. Semoga saja tidak sampai larut malam. Aku masih harus pergi inspeksi besok.
+
+Angin di luar kencang sekali. Energi -2.
+Sepertinya akan segera hujan. Semoga saja ombaknya tidak terlalu besar, agar orang-orang yang pergi memancing bisa kembali dengan aman.
+
+Hari ini kita mendapat kabar tentang pembicaraan perdamaian. Energi +2.
+Kalau perang ini berakhir, semua orang di Pulau Watatsumi akan senang, kan?
+
+Hari ini, aku mendapat kabar bahwa Tenryou Commission mungkin bekerja sama dengan Fatui. Energi -5.
+Bahkan aku sendiri tidak begitu mengerti apa yang terjadi...
+
+Hari ini kapten Swordfish II kembali. Energi +4.
+Kami semua berjanji untuk tidak berbicara soal Teppei dan semua orang yang mengorbankan nyawanya saat perang... Kedamaian ini benar-benar perjuangan yang sulit.
+
+Hari ini ada banyak orang yang mengajakku bicara. Energi -3.
+Melihat wajah-wajah tulus mereka, aku jadi teringat waktu aku mewarisi jabatan Pemimpin Suci. Setelah bertahun-tahun, apakah aku sudah memenuhi harapan mereka?
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book264_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book264_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b8802879
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book264_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+...Perang terus berkecamuk, selebaran yang dibagikan oleh kedua pihak hanyalah omong kosong belaka. Mereka tidak peduli pada kita...
+...Desa Higi sudah kebanjiran pengungsi dari tambang. Persediaan makanan kian hari kian menipis. Kita hanya bisa mengumpulkan semua harta benda dan membagikannya untuk semua orang, dan menyisihkan sebagian uang untuk membeli bahan pangan dari bajak laut di sekitar sini...
+...Bagaimanapun juga, kuil yang ada di dekat Jakotsu perlu pengurus. Semua orang takut pada Tatarigami yang tak kelihatan dan tak bisa disentuh. Sebagai kepala desa, akulah yang harus menanganinya...
+...
+...Sudah banyak yang tumbang karena sakit, dan lebih banyak lagi yang terkena gejala ringan. Pekerjaan fisik jadi sangat sulit diselesaikan. Kita tidak bisa terus begini...
+...Yasumoto itu penipu, dia hanya memberi kita air rebusan Lavender Melon dan gula. Ramuan seperti itu mana ada khasiatnya...
+...Bocah pengangguran seperti dia jelas tidak bisa dipercaya...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book265_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book265_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8377ea63d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book265_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+...
+...Satu-satunya dokter di desa ini sudah kehilangan akal sehatnya, dan kami terpaksa mengikat dan mengurungnya di ruang penyimpanan. Cuma itu yang bisa kami lakukan agar dia tidak melukai dirinya sendiri dan orang lain...
+...Saat ini kita hanya bisa berdoa, dan berharap Yang Mulia Ogosho mendengarkan, dan mengakhiri perang...
+...Sebaiknya kumpulkan semua orang di kuil. Dalam keadaan seperti ini, semua orang jadi rapuh. Walaupun aku sendiri juga tidak berdaya menghadapi ini semua, sebagai kepala desa, aku harus bisa membangun mental mereka...
+...
+...Shingo bilang dia mendengar bisikan dewa, sungguh tak masuk akal...
+...Ibunda Chouji datang lagi. Dia berdoa di kuil setiap hari. Apa dia memohon kesembuhan, atau mendoakan suaminya? Sebagai kepala desa, aku sungguh menyesal tidak dapat melakukan apa-apa untuk mereka...
+...
+...Shingo sudah kukurung. Dia sudah gila! Dia bahkan menyerang ibunya Chouji. Atas nama Desa Higi, kulakukan ini sebagai permintaan maaf...
+...
+...Aku mendengar suara-suara aneh tepat di telingaku. Mendengung dan mendengung, berisik sekali. Mungkin aku kurang tidur beberapa hari ini...
+...Aku masih terus mendengar suara itu. Kepalaku juga sakit...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book26_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book26_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1abeb80c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book26_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Setelah melintas melalui badai yang kencang dan dingin, putri itu akhirnya bertemu dengan anak serigala itu.
+Tubuh serigala itu terselimuti es, matanya yang semula terang kini telah meredup, dan dia sudah lupa bagaimana cara melolong.
+"Awf. Kalian datang di waktu yang tepat, aku kelaparan."
+Mendengar kata-kata itu, sang putri tidak berdaya menahan tangisnya. Dan air mata itu seakan melelehkan es yang tertancap di hati si serigala.
+"Awf. Kenapa kamu menangis?"
+"Awf, awf! Kamu sangat kelaparan di sini, di kerajaanku aku tidak pernah melihat siapa pun dengan kondisi ini."
+"Jadi, biar aku korbankan segala yang kupunya agar kamu tidak lapar lagi, bagaimana?"
+Mendengar kata-kata itu, serigala itu tercengang:
+"Awoooo! Kamu sudah gila! Tidak ada yang pernah berani berkata seperti itu di hadapanku!"
+Tetapi waktu dia melihat tatapan putri yang sangat yakin tapi tulus, retakan dalam hatinya semakin membesar.
+"Tidak! Aku..."
+"Aku ingin mengorbankan dua keluargaku, yang paling bijaksana, dan paling baik hati di kerajaanku, sebagai tanda persahabatan kita!"
+Si rubah segera mengerti kengerian yang ada di balik kata-katanya, dan mencoba untuk lari! Tetapi serigala dan putri dengan cepat menangkap ekornya. Kakek kura-kura sangat ketakutan melihat apa yang di depannya, dan bersembunyi dalam cangkang!
+Serigala dan putri menyantap makanan yang lezat di tengah dinginnya salju. Dan setelah menemukan sebuah gua, mereka memetik jamur, membuat api dari lumut, dan menyantap sup kura-kura yang lezat.
+Setelah berbagi makanan yang lezat, dan memiliki teman untuk pertama kalinya, es di dalam hatinya meleleh dan berubah menjadi air mata.
+Sang putri menggenggam tangan serigala, dan keduanya kembali ke kerajaan dengan bahagia.
+
+(Di halaman terakhir terdapat sebuah kartu dengan tulisan yang rapi: "Suamiku, kurasa sebaiknya buku ini kita sumbangkan ke perpustakaan.")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book27_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book27_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d5b4e6e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book27_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Pada masa kebangsawanan, terdapat sebuah menara tinggi di plaza Mondstadt. Dibuat untuk memuja Barbatos, sang Anemo Archon, namun pada nyatanya itu tak lebih daripada sebuah pajangan megah lambang kekayaan dan kekuasaan para petinggi yang senang menertawakan rakyat jelata. Hanya satu kali dalam setahun para rakyat jelata yang hidup dalam kegelapan itu bisa mendapat sedikit penghiburan yaitu saat Ludi Harpastum.
+Pada suatu perayaan Ludi Harpastum, seorang penyair dari negeri jauh tiba di Mondstadt. Wanita itu bernama Ines, dan kecantikannya yang luar biasa menarik perhatian semua orang di dalam festival. Orang-orang berbagai usia, pria dan wanita, semua berebut untuk dapat melihatnya melempar Harpastum, atau kesempatan untuk mendengarkan musik balada dari negeri asing yang dia nyanyikan.
+
+"Berkat Barbatos turun di atas semua orang! Dosa terbesar hari ini adalah untuk tidak ikut bersenang-senang!"
+
+Sembari dia menyanyikan bait-bait itu, dia memberikan semua uang yang dia dapatkan ke orang-orang miskin dan yatim piatu di dalam kota.
+Di antara keramaian penduduk, terdapat seorang uskup agung yang jatuh hati padanya pada pandangan pertama. Tetapi ketakwaannya membuat hatinya dipenuhi kemarahan yang tak terbendung, dan dia juga merasa kesal karena hak Katedral untuk memberi sedekah pada pengemis tertantang oleh kelakuan Inès.
+Seperti yang diketahui orang banyak, dalam keyakinan Mondstadt, Barbatos, Archon Anemo selalu mengajarkan untuk mengutamakan kasih dan kebebasan. Tetapi di masa-masa kegelapan di waktu Archon itu tertidur, Mondstadt dibayang-bayangi oleh tindakan pemimpin para bangsawan yang semena-mena, kemiskinan rakyat-rakyat jelata, amukan naga, dan ajaran-ajaran gereja ortodoks yang memberikan hukuman-hukuman "suci" mereka di balik kemunafikan. Di dalam situasi tersebut, bahkan alat musik lira yang melambangkan angin pun hanya boleh digunakan untuk memainkan lagu-lagu suci. Tetapi, sebenarnya hukuman suci yang mereka jatuhkan hanyalah alasan yang dipergunakan para kaum bangsawan untuk mengatur rakyat-rakyat jelata.
+
+"Membiarkan wanita itu tinggal di dalam kota, dan menyihir para penduduk. Malapetaka apa yang akan dibawa oleh penyihir ini?" Uskup agung itu berteori dalam benaknya.
+
+Uskup agung pun memulai rencananya untuk menangkap Ines, dan berencana untuk mengurung Ines di dalam Katedral sampai instruksi lebih lanjut. Karena tradisi di saat itu mengharuskan gadis yang terpilih untuk melempar Harpastum diharuskan untuk melayani di pengadilan aristrokrat selama 3 hari, dan berada di bawah perlindungan aristrokrat sampai pelayanan selesai. Karena itu uskup agung mengutus anak adopsinya, Octave untuk menyelinap ke dalam pengadilan aristrokrat dan menculik Ines.
+Octave adalah seorang anak yang mengalami banyak penolakan, sejak lahir dia diterlantarkan oleh orang tuanya yang merupakan anggota pengajaran sesat, dan dibesarkan oleh uskup agung. Saat kecil, dia dikucilkan dan dianiaya oleh penduduk di sekitarnya karena dianggap sebagai pembawa malapetaka dan penyebab musibah naga saat itu. Satu-satunya orang yang melindungi dan peduli padanya hanyalah uskup agung, karena itu Octave percaya padanya dengan sepenuh hati.
+
+"Bawa kemari gadis yang melempar Harpastum kemarin, dan pastikan kamu tidak dilihat siapa pun, dan jangan sebut namaku."
+
+Di bawah perintah uskup agung, Octave memanjat ke balkon ruang pengadilan di malam hari. Dan saat melihat gadis yang dia harus tangkap ternyata sedang menangis, hatinya bergejolak, karena dia tidak pernah melihat pemandangan seperti itu. Octave memandang wanita itu dari balkon, dan sama sekali melupakan tugas yang diterimanya.
+Tetapi ketenangan momen yang polos itu terganggu oleh para pelayan yang datang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book28_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book28_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1433efdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book28_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+- Buku Naga -
+Dikutip dari "Observasi Kultur dan Budaya dari Kerajaan Angin", atau yang lebih dikenal dengan "Catatan Kultur dan Budaya" yang ditulis oleh Musk.
+
+...
+"Wolf" of the Knight of Boreas, "Lion" of the Lionfang Knight (atau "Dandelion Knight"), "Falcon" of the Knights of Favonius, dan "Wind Dragon" Dvalin, telah lama dianggap sebagai empat penjaga angin yang melindungi Mondstadt, mereka disebut Four Winds yang mengawasi Mondstadt.
+Setelah Lionfang Knight membebaskan Mondstadt, Knights of Favonius didirikan, dan Knight of Boreas bergabung dengan mereka. Tradisi untuk memuja Four Winds perlahan terbentuk di Mondstadt. Namun, Dvalin, sang Naga Angin kuno, adalah yang paling tua di antara mereka semua.
+
+Sekitar seratus tahun lalu, daratan ini ada dalam kekacauan. Kegelapan menyebar, mengkontaminasi segala yang tersentuh olehnya. makhluk-makhluk yang liar dan monster buas merajalela, memaksa para penduduk untuk membangun dinding yang tinggi.
+Masa itu adalah saat-saat tersulit bagi Mondstadt. Knights of Lion Fang tidak memiliki keturunan yang sah, dan Knights of Favonius kehilangan banyak anggota-anggota terbaiknya di dalam peperangan yang kelam. Pada saat-saat kelam itu, Durin, naga kegelapan dengan kekuatan yang tak terkira menyerang Mondstadt.
+Doa-doa dari penduduk Mondstadt akhirnya membangunkan sang Archon Anemo, dan atas kehendaknya, terlahirlah naga angin Dvalin. Sebagai pelindung terakhir, Dvalin bertarung melawan Durin dengan segala kemampuannya.
+Hasil dari pertarungan itu dapat terlihat dengan jelas. Sisa-sisa tubuh dari Durin masih tertanam dan terbekukan di puncak gunung es di Selatan Mondstadt sampai hari ini. Tetapi kisah bagaimana pertarungan itu berakhir, telah hilang oleh waktu. Rumor mengatakan Dvalin mencabik leher Durin di atas angkasa, dan keduanya terjatuh dari langit. Tubuh Durin tenggelam ke dalam salju di pegunungan, sedangkan Dvalin dipanggil kembali oleh Archon Anemo, dan tertidur sejak saat itu.
+...
+Orang-orang meyakini, Dvalin akan terbangun kembali di saat Mondstadt ada dalam bahaya.
+Tetapi di masa-masa damai seperti ini, kepercayaan akan Four Winds telah sirna, dan kuil-kuilnya pun terlantarkan.
+
+(Catatan dari sumber tak dikenal: Saat identitas naga Stormterror yang dilawan berulang kali oleh Knights of Favonius terungkap sebagai Dvalin dari Mondstadt, bayangan antagonis sang naga sudah sulit untuk dihilangkan. Sedangkan di mata Dvalin yang baru terjaga dari tidurnya, orang-orang Mondstadt yang telah dia lindungi dengan nyawanya telah berbalik mengkhianatinya.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book291_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book291_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d16a69578
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book291_ID.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Kedamaian berlangsung selama tiga belas tahun, sebelum era peperangan dimulai.
+Bangsa di utara, terletak jauh dari pusat, akhirnya tercemar oleh zaman dan melemparkan diri mereka ke dalam api peperangan.
+Seperti layaknya perang, yang kalah akan ditentukan setelah pertarungan sengit. Kota-kota mereka hancur terbakar, para penguasa dan keluarga-keluarganya harus kabur ke pegunungan.
+Adegan seperti ini sudah tidak asing lagi.
+
+Tapi di tengah era yang menegangkan ini, muncullah seorang samurai pengembara dengan jubahnya yang mewah.
+Tidak, mungkin kata "mewah" kurang tepat. Jubah ini...
+Ya, benar. Dia adalah seorang pria yang mengenakan jubah wanita.
+Sebaliknya, samurai ini ditemani oleh seorang gadis cilik yang mengenakan haori kebesaran.
+Bagaimanapun juga, mereka adalah pasangan yang menarik perhatian.
+Tetapi, mereka berdua dengan santainya berjalan menuju pos pemeriksaan di kaki gunung, seakan tidak menyadari hal ini.
+Tentu saja mereka langsung diberhentikan oleh ashigaru yang sedang berjaga.
+"Siapa kalian!?"
+Ini adalah sebuah ucapan biasa, tapi juga merupakan pertanyaan jujur di sini.
+"Seperti yang kamu lihat, kita hanya orang biasa yang ingin lewat."
+Sebuah jawaban yang sangat tidak meyakinkan.
+Tapi ashigaru yang sedang bertanya bahkan menjadi ragu karena samurai itu menjawab dengan sangat yakin.
+"Yah, uh, bisakah kalian tetap ikut denganku dulu?"
+"Ah, ternyata tidak berhasil ya..."
+Samurai itu tampak sedikit kecewa. Tiba-tiba, terdengar suara tiga ashigaru terjatuh ke tanah.
+"Dari awal memang ini kan rencanamu? Dasar penjahat."
+Si gadis cilik itu bergumam dari belakang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book292_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book292_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..66721d0b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book292_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+"Bukan begitu."
+Kata-kata ini muncul begitu saja.
+Seorang putri berambut hitam duduk di dalam kuil di atas gunung tanpa nama, wajahnya tampak remang-remang karena cahaya dari api.
+"Apa maksudmu 'bukan begitu'?"
+Jawabnya langsung, seperti sebuah refleks.
+"Maksudku adalah, wahai samurai bodoh, apa kamu tidak punya pendapat apa pun tentangku, si tuan putri yang membawa kehancuran?"
+"Pendapat? Yah, kurasa kamu memiliki kepribadian yang cukup unik."
+"Bukan pendapat seperti itu." Suara Putri Mina terdengar jengkel. "Maksudku tentang kamu menyelamatkanku."
+"Tidak tepat mengatakan kalau aku menyelamatkanmu."
+Sang samurai mengoreksinya.
+"Pada saat itu, tuan putri yang memerintahkanku untuk membawamu pergi. Berarti sama saja tuan putri yang menyelamatkan dirimu sendiri."
+"Oh, ternyata hal seperti ini yang dipedulikan samurai sepertimu?"
+Jawaban yang tidak mengejutkan.
+Yah, pikir sang samurai, tidak ada salahnya mencoba lari dari tanggung jawab.
+
+"Bagaimanapun juga, omong kosong tentang 'tuan putri yang membawa kehancuran' ini ... Hah, bukannya ini hanya alasan untuk memulai perang saja?"
+Nada bicara samurai itu berubah.
+"Lagi pula, ..."
+Samurai itu menoleh, mata yang tading kosong kini terlihat membara.
+"Menghancurkan dunia adalah konsep yang bodoh. Sebentar lagi juga kamu akan mengerti."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book293_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book293_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3f8e7b0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book293_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Orang-orang menyebut perang seperti neraka, tapi mereka hanya mendeskripsikannya seperti itu.
+Apa yang ada di hadapan mereka, baru bisa disebut "neraka".
+Tanah yang kosong, pohon-pohon yang layu, dan orang-orang seperti mayat hidup.
+Rasanya segala bentuk kehidupan telah diperas habis dari tempat ini.
+"Sebenarnya, ..."
+Sang samurai memungut sehelai daun. Daun itu langsung hancur menjadi debu dan hilang tertiup angin.
+"Kelihatannya seperti kehidupan telah diperas habis dari tempat ini."
+
+Perang telah berkecamuk di sekitar ibu kota selama lebih dari seratus tahun.
+Di sepuluh tahun pertama, sumber daya dan kekayaan bangsa-bangsa yang berperang sudah habis tak bersisa.
+Hal yang membuat pertumpahan darah ini berlangsung begitu lama adalah sebuah benda bernama Nakura's Hex.
+Nakura's Hex adalah sihir mengerikan yang bisa menyerap kehidupan dari makhluk hidup dan dataran, lalu memberikannya kepada samurai-samurai dan untuk manfaat perang lainnya.
+Dan para penyamun yang memanfaatkan sihir jahat seperti itu untuk menguasai tanah, dikenal sebagai Nakura Daimyo.
+Nakura Daimyo saling bertikai, dan tidak peduli siapa pun yang menang, kehidupan di bumi akan terus mengalami perampokan yang lebih dahsyat dan dahsyat lagi.
+Inilah kondisi sebenarnya dari peperangan yang sudah berkecamuk selama hampir seabad.
+"Orang-orang yang menciptakan sihir Hex adalah Onmyouji yang tinggal di Menara Langit, di pusat dunia."
+
+Mengabaikan Putri Mina yang tersentak oleh pemandangan di hadapannya, si samurai melanjutkan lagi,
+"Wahai tuan putri yang membawa kehancuran ... bukankah dunia ini sejak awal sudah di ambang kehancuran?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book294_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book294_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..def64618d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book294_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Bangsa Kogami — sejauh mata memandang hanyalah ladang yang tandus.
+Ladang tandus membentang ke cakrawala di sekitar gundukan pasir besar tempat kedua samurai itu saling berhadapan.
+Salah satu dari mereka adalah tokoh utama kita, dan kita akan menamainya samurai hijau agar mudah membedakannya.
+Yang satunya lagi baru saja memasuki cerita ini. Kita akan menamainya samurai pucat.
+Jika ini adalah kisah mengenai dua orang jagoan, mereka pasti sudah memasang kuda-kuda bertarung. Namun keduanya berada di sini bukan untuk bertarung. Mereka hanya memandang satu sama lain.
+
+"Kamu kembali dari neraka ya?"
+Ujar samurai pucat tersebut setelah beberapa saat mereka hanya saling terdiam.
+"Rasanya nostalgia sekali bukan?"
+Samurai hijau terlihat bahagia.
+"Aku tidak bernostalgia karena hal semacam itu."
+Samurai pucat itu menyela tanpa basa-basi.
+Samurai hijau menutup matanya, seolah mengenang kembali masa lalu.
+
+"Semuanya akan berakhir kalau kita sudah mengalahkan si penguasa jahat ... Dengan naif dan bodohnya, kita mengira seperti itu. Dan yang terjadi justru adalah permulaan dari mimpi buruk."
+"Tiga belas samurai bergabung untuk mengalahkan Nakura Daimyo yang telah menghancurkan bangsa ini."
+"Tapi walau Daimyo sudah tiada, Kogami tidak bangkit kembali, dan kekuatan kehidupannya terus menghilang."
+"Tidak hanya itu: kota yang sekarang kehilangan penguasanya tersebut, Kogami, bahkan menjadi surga bagi mereka yang ingin menjarahnya."
+"Para pahlawan yang sudah mengalahkan raja iblis yang licik itu pada akhirnya tetap tidak bisa melindungi tanah ini."
+"Pada akhirnya, hanya dua yang selamat."
+" ... Hei, ayolah, berhenti mengenang hal itu sebentar. Ada yang harus kita selesaikan dulu, kan?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book295_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book295_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0bab1cf8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book295_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+"Aku ingin melindungi dunia ini!"
+Ujar Putri Mina.
+"Aku sudah mengatakan hal ini berulang kali padamu. Tidak ada yang namanya 'menyelamatkan dunia ini'. Walau tentu saja hal ini tidak menghentikan orang bodoh sepertiku untuk mencoba. Tapi dunia ini ... sudah hancur."
+"Aku tidak peduli. Aku seorang putri. Bukankah putri terlahir untuk menyelamatkan dunia?"
+"Tidak. Aku belum pernah dengar cerita semacam itu. Dan terakhir kudengar, kamu adalah putri yang membawa kehancuran."
+"Dan terakhir kudengar, seseorang bilang bahwa 'kehancuran' ini sebenarnya adalah kelahiran dari jiwa yang baru."
+"Aku tidak tahu di mana kamu mendengar hal semacam itu, tapi itu adalah kepercayaan lama. Jika kamu menuliskan hal omong kosong begini sekarang, orang-orang pasti akan langsung membuangnya ke bangsa Tokoyo, dan itu memang cara yang bagus sih."
+(Sang Putri menutup telinganya)
+
+Di puncak Menara Langit, samurai dan putri tersebut terus berdebat, seolah tidak ada yang memperhatikan.
+Yah, aku bilang begitu, tetapi sebenarnya ada beberapa orang lain yang mengenakan pakaian onmyouji.
+"Jadi, uh, seperti yang kalian semua tahu, Nakura's Hex awalnya diciptakan untuk menjaga vitalitas dunia yang perlahan-lahan menurun."
+Seolah tidak bisa lagi berbincang lebih jauh — dan juga untuk mendorong alur cerita karena posisinya sebagai NPC — onmyouji yang paling tua akhirnya bicara.
+"Dan yang bisa memanfaatkan vitalitas yang tersimpan ini..."
+
+"Jadi, bisakah kamu menghilangkan pikiran-pikiran ini dari kepalamu?"
+Samurai tersebut sepertinya tidak mendengar omongan onmyouji tua itu sama sekali.
+Sampai kapan lelucon ini akan berlanjut?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book296_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book296_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f974ac816
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book296_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+"Jadi, apa dunia sudah terselamatkan?"
+Di akhir cerita, samurai tersebut berjalan di tengah gurun tanpa batas.
+Menara Langit mungkin sudah selesai sekarang, dan vitalitas yang tersisa di dunia semuanya telah disimpan.
+Tidak ada yang tahu apakah dunia baru telah diciptakan atau belum, tetapi dunia yang satu ini jelas sudah hancur.
+Ah, memang apa yang diharapkan dari seorang putri yang ditakdirkan untuk menghancurkan dunia?
+"Sekalian saja hancurkan juga dunia lain ... jika ada."
+Lalu samurai tersebut pergi memulai perjalanan baru.
+
+...
+
+(Sisa dari buku ini menyangkut latar cerita, dan sebagian besar menampilkan berbagai penguasa jahat dan makhluk mengerikan yang tidak muncul dalam narasi utama novel.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book297_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book297_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..afaf271b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book297_ID.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+Phantasmagoria
+
+"... Mimpi itu masih ada."
+
+Kata-kata seperti itu pasti harus muncul di tengah-tengah setiap kisah, dan sebagian besar adalah kata-kata Kaiserin of the Immernachtreich. Ini tentu saja, bukan teka-teki yang menjadi perhatian sebagian besar pembaca, tetapi kita tetap harus mulai dari sini.
+
+Ozvaldo Hrafnavins
+Penguasa Nachtraben yang perkasa. Jika kekuatan Fischl dalam pertempuran dapat dianggap sepuluh, dan jika Beasts of the World dianggap sekitar lima belas, maka kekuatan Ozvaldo dapat dianggap tiga belas. Kekuatan besarnya diperlihatkan saat dia menghancurkan Dämmerung di Volume 1.
+*Konon, Nachtvorhang itu sendiri adalah musuh bebuyutan Dämmerung.
+Mengenai perasaan yang dimiliki Ozvaldo terhadap Fischl, menurut Tuan Nine itu bukanlah perasaan asmara, tetapi lebih merupakan tanda persahabatan dari jenis burung.
+(Catatan Pemimpin Redaksi: Terlepas dari apa yang dikatakan penulis, pembaca yang budiman, Anda bebas menafsirkan hubungan pribadi para karakter dari Immernachtreich sesuka Anda.)
+
+Selain itu, gelar "Pangeran Nachtraben" tidak terlalu tinggi, mengingat gagak malam selalu dikenal sebagai konspirator dan pembawa kutukan. Ozvaldo kemungkinan besar bersikeras pada gelar ini, karena bagaimana mungkin seorang "Raja Malam" menyebut dirinya seperti itu di hadapan Immernachtreich?
+
+Beast of the World: Gesamtkunstwerk
+Dalam kemungkinan tertentu, inilah Beast of the World yang akan dihadapi Immernachtreich dalam siklus ini. Kekuatannya sekitar tiga puluh.
+Dalam hal sebab akibat dari masa lalu yang panjang, jika filsuf Zarathustra tidak dipilih, maka penulis opera akan memperoleh kemenangan atas kehendak dunia.
+Saat Gesamtkunstwerk naik ke panggung Teater Opera Hari Penghabisan, monster-monster dunia yang berada di seluruh alam semesta juga akan terpanggil, tanpa bisa dihindari.
+Di volume terakhir, kelemahan Beast of the World: Saint of Seven Tears (kekuatannya adalah sepuluh, dan sebanding dengan Fischl) cukup sulit dipercaya. Dan pilihan awalnya sama sekali tidak bisa disalahkan. Saint hanya meratapi Zarathustra.
+Zarathustra dan musisi hidup untuk memuji Prinzessin der Verurteilung. Yang satu menyatakan penderitaan yang diderita dalam hati sang Prinzessin, sedang yang satunya lagi menyatakan kemuliaan perjalanan sang Prinzessin. Prinzessin sendiri tentu tidak akan menyukai yang kedua, karena hal-hal seperti itu membuat dirinya merasa memalukan.
+
+Sommernachtgarten
+Dikatakan bahwa mereka yang sangat ahli dalam hal-hal magis memiliki ruang kesadaran mereka tersendiri. Rasa cinta, kebencian, kerinduan, kecemburuan, menggemari, dan jiwa yang penuh gairah akan diletakkan di ruang tersebut. Dalam kisah fiksi di novel lain, ruang ini disebut Summerland.
+Sommernachtgarten milik Prinzessin juga memiliki konsep yang sama seperti itu. Sangat disayangkan sekali, karena konsep ini pada akhirnya tidak pernah diteliti dengan baik.
+
+Kelahiran Abadi dalam Kecurigaan
+Beberapa poin penting dari kisah tersebut telah menyebabkan orang bertanya-tanya apakah Kaiserin dari Immernachtreich pernah mengalami semua yang Fischl alami.
+Tidak perlu diragukan lagi bahwa ayah Fischl bukan bayangan belaka. Dia agung dan perkasa, dan membantu Fischl menghilangkan kebingungannya. Adapun ibu Fischl, sang Kaiserin, tindakan dan perbuatannya menunjukkan bahwa dia memang memiliki karakter yang cukup menarik. Tapi dia hanya akan mengatakan satu kalimat, seperti yang disebutkan sebelumnya dalam tulisan ini, "mimpi itu terus hidup."
+Dalam volume terakhir, ibu Fischl telah menghilang, dan di volume ini tentu saja tidak ada kalimat awalnya.
+Tapi saat alam semesta berada di ambang akhir, dan semua hal di dalamnya mengalir ke Immernachtreich, dia mengucapkan kalimat misterius lainnya —
+"Temukan makna di suatu tempat. Langit malam semakin gelap ..."
+
+"Temukan makna di suatu tempat. Langit malam semakin gelap, tapi mimpi itu terus hidup."
+Wahai para pembaca, kuharap kamu semua dapat menemukan kebahagiaan di dunia tempat matahari masih terbit setiap hari.
+
+Kompilasi Tanya Jawab
+Q: Tuan Nine yang terhormat, apakah hubungan antara putri Kaisar Langit di Legenda Tombak Dewa dengan Fischl von Luftschloss Narfidort?
+A: Saya merasa tragedi yang terjadi di akhir Volume 5 Legenda Tombak Dewa dikarenakan sang putri Kaisar Langit yang tertarik pada tokoh utama. Karena itulah saya menuliskan tentang Prinzessin der Verurteilung yang tidak memerlukan tokoh utama pria. Gagasan ini pun melahirkan Bunga untuk Tuan Putri Fischl.
+Tapi saya akhirnya menulis Volume 6 "Tombak Dewa", yang akhirnya menyelamatkan bagian akhirnya. Meski ada terjadi persilangan cerita karena saya menulis dua novel itu di waktu bersamaan, tapi saya sendiri cukup puas dengan hasilnya.
+
+Q: Dalam pertarungan antara ayah Mir (Khan Sang Asura dan pedang Laevatain) yang melawan Gesamtkunstwerk dengan kekuatan penuh, siapakah yang akhirnya menjadi pemenangnya?
+A: Saya awalnya berniat untuk menolak menjawabnya, tetapi pemimpin redaksi mengatakan kalau dia akan memotong naskah yang berikutnya jika saya tidak menjawabnya. Untuk hal ini, Mora saya akan kuposisikan di Gesamtkunstwerk.
+
+Q: Tuan Nine, Anda pernah menyebutkan bahwa Anda mengalami rambut rontok di catatan tambahan Selamat Tinggal Frau Welt. Apa Anda sudah lebih membaik sekarang?
+A: Bisakah Yae Publishing House tidak menerima pertanyaan seperti ini? Dan apakah para pembaca benar-benar akan membaca tambahan-tambahan ini di edisi baru?
+(Catatan Pemimpin Redaksi: Para pembaca prihatin dengan keadaanmu. Dan benar, mereka justru membeli edisi baru karena tambahan-tambahan ini.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book298_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book298_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book298_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book299_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book299_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book299_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book29_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book29_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9b98a11d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book29_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Di masa lalu, Night Mother menguasai Land of Night, daratan yang terlantar dan terselimuti oleh kegelapan abadi. Tidak satu pun pohon tanaman dapat bertahan hidup di daratan tanpa kehidupan ini, yang menghuni tempat ini hanyalah makhluk-makhluk yang mengintai dari dalam kegelapan.
+Night Mother dipercaya sebagai sumber dari segala dosa, dan Land of Night adalah wujud yang tercipta dari kejahatan hatinya. Night Mother yang keji, tidak memiliki hati, ataupun mulut untuk berbicara, dia mengawasi Land of Night, dan hukumannya selalu datang tanpa diduga. Satu-satunya hal yang sangat dibencinya adalah cahaya bulan yang terkadang menembus awan-awan, dan menyinari kegelapan di daratannya.
+Moonlight Forest adalah satu-satunya tempat yang terbebas dari kuasa Night Mother. Hanya di sinilah orang-orang dapat bermandikan cahaya bulan, dan menikmati kehidupan yang dikaruniakan oleh cahaya itu. Semua yang terlahir di Moonlight Forest memiliki kulit yang indah, rambut yang berwarna terang, dan bola mata yang berwarna biru muda. Mungkin hal ini dikarenakan kurangnya cahaya yang menyinari mereka, membuat rupa mereka sangat berbeda dari makhluk-makhluk lain yang menyelimuti sisi lain hutan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..494212d38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book2_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+- Halaman belakang rumahku sedikit lebih besar dari seluruh alam semesta -
+"Aku hanya bisa memintamu untuk membantuku." Bocah berambut hitam yang bernama Ike memberikan pisau dapur kepada Vera.
+Dia berjalan ke lemari dan mulai menebas tentakel-tentakel itu dengan panik.
+"Kemari dan bantu aku menutup pintu! Jika tentakel-tentakel itu menyerangmu, gunakan pintu dapur ini untuk melindungi dirimu!" Lendir biru membasahi kacamata Ike. "Cepat! Kita tidak bisa membiarkan monster jahat ini datang ke Delphi."
+Mendengar hal itu, Vera membantu menutup pintu. Saat mereka mendorong tentakel tersebut, tanpa sengaja punggung Vera tertusuk dua kali. Untungnya, mantra penyembuh Ike sangat manjur.
+"Aku akan jelaskan segalanya padamu. Sebenarnya aku berusia lebih dari ribuan tahun, dan pintu ini adalah gerbang ke mana pun yang ada di belahan dunia. Monster tentakel tadi berasal dari Large Magellanic Cloud - aku pergi ke sana untuk mengambil sesuatu." Pada saat ini, Ike sudah berselimutkan lendir dari ujung kepala sampai ujung kaki. Dia membersihkan kacamatanya menggunakan gaun milik Vera sambil melanjutkan, "Emm... Apa ada hal lain yang ingin kamu ketahui?"
+"Siapa Tal?" Vera sepertinya tidak peduli.
+"Roh jahat yang ada di kastil itu. Dia telah menjadi kepala pelayanku sejak aku menaklukkannya. Anehnya, entah mengapa dia cukup jinak denganmu."
+
+Orang tua Vera selalu mengingatkannya bahwa manusia ditakdirkan untuk membuat sebuah keluarga, impian lain di luar itu hanyalah sia-sia belaka. Temannya, Sachi pernah berkata jika gadis penuh semangat sepertinya menikahi seseorang dari tanah yang jauh, seluruh warga desa pasti akan merasa kesepian.
+(Alasan sebenarnya Sachi berkata begini adalah karena dia lemah, dan jika dia bermain dengan anak laki-laki yang lain dia pasti akan diisengi.)
+"Jiwa manusia masih belum cukup dewasa. Aku perlu membimbing kalian berdua melalui perjalanan masa kecil kalian." Ike menjulurkan tangannya kepada Vera. "Kamu akan bernyanyi di setiap langkahmu dalam perjalanan menuju masa mudamu."
+Dari Orion Arm sampai Eternal Jahanam, dari Torrents of Time sampai ke kedalaman Starry Sea...
+"Seberapa jauh yang disebut 'melampaui batas'? Semua tempat di alam semesta ini sama-sama membosankan seperti kebun belakang milikku." katanya.
+"Ukuran dari segala yang melampaui batas itu mengikuti hati." Ike membalas, "Karenanya, hatiku sedikit lebih besar daripada alam semesta ini."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book300_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book300_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book300_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book301_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book301_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd41a5144
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book301_ID.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Gunung Yougou
+Gunung yang berada di Utara Pulau Narukami ini selalu dipenuhi dengan pohon sakura yang akarnya menyatu dengan pohon Sacred Sakura di puncak gunungnya.
+Sacred Sakura tersebut berada di kuil terbesar Inazuma — Kuil Agung Narukami.
+Dalam beberapa tahun terakhir ini, Yae yang dulunya hanya seorang gadis cilik kini telah tumbuh menjadi seorang wanita dewasa. Aku merasa sedikit sedih saat memikirkan bahwa aku tidak bisa lagi membuatnya menangis dan menjahilinya dengan mudah seperti dulu lagi.
+Tadinya kupikir dia akan sama seperti sebelumnya, dia akan mabuk lalu bakal meracau tak jelas, tapi siapa sangka kali ini justru aku duluan yang mabuk. Benar-benar memalukan, bahkan dia sempat menggodaku juga karena hal itu. Huh ... aku merasa seperti seorang wanita tua yang dipermalukan oleh anak muda, ini tidak bisa diterima.
+Tunggu saja, aku pasti akan membalasnya.
+
+Kota Inazuma
+Aku membawa formula kembang api baru kepada Naganohara Ryuunosuke. Tapi setelah mendengar penjelasanku tentang keefektifan alat bantu dengar yang baru, dia langsung menolaknya. Sampai akhir pun dia masih saja terus menolak.
+Naganohara masih sangat konservatif sekali dalam hal persepsi bahan peledak, dia terlalu fokus untuk mencegah agar daya ledaknya tidak menyebabkan kerusakan lingkungan dan hanya bergantung pada pembakaran logam yang berbeda-beda untuk menciptakan efek visual yang monoton.
+Lalu dia terus saja melakukan berbagai percobaan di tempat kerjanya, apa gunanya coba!
+Benar-benar percuma saja deh.
+
+Tapi, anaknya yang bernama Yoimiya itu menarik juga. Kami mendapat banyak permen saat festival, lalu mencoba banyak formula kembang api baru, benar-benar menyenangkan!
+Akibatnya dia digiring oleh tim pemadam kebakaran ke daerah pantai yang sepi. Kudengar karena adanya peraturan keamanan Kota Inazuma yang baru, aku juga tidak begitu paham.
+
+Kami mendiskusikan banyak hal bersama dan Yoimiya banyak memberiku ide dan inspirasi, anak ini sungguh berbakat. Kalau di taman bermain yang kubangun untuk Klee nanti ada pertunjukan kembang api darinya, pasti luar biasa sekali deh!
+Sayangnya Shogun yang berwajah dingin itu waspada sekali, aku jadi tak sempat membawa beberapa mainannya, dan juga tak sempat untuk membawanya pergi juga.
+Belum lama ini ketika sedang membuat sebuah ramuan terbang, aku secara tak sengaja melukai Jenderal Tengu itu sehingga butuh waktu sekitar setengah bulan sampai bulu di sayap kirinya tumbuh lagi. Awalnya aku bermaksud untuk membantu memulihkan lukanya tapi sejak saat itu dia selalu menghindar dariku ....
+Aku menyimpan beberapa obat untuknya, untuk menguji efek obat tersebut.
+Setelah kejadian itu, sepertinya dia yang seharian berada di Tenshukaku itu mengirim lebih banyak prajurit untuk mengawasiku, huh benar-benar berlebihan sekali sih.
+Padahal aku sudah minta maaf secara langsung loh, tapi dia masih saja mempermasalahkan hal itu.
+Selain itu, dia juga sudah setuju untuk meminjamkanku ruangan yang bagus untuk bereksperimen!
+
+Lalu, Nona Kamisato lagi-lagi menolak tawaranku untuk bergabung dengan grup idolaku untuk ke-6 kalinya, sungguh menyedihkan.
+
+Tatarasuna
+Tatarasuna adalah kepulauan alami berbentuk cincin. Pegunungannya menghadap ke laut dari tempat yang tinggi, dikelilingi oleh tungku peleburan utama. Di sinilah terdapat basis dari produksi "Jade Steel" Inazuma, yang secara berkesinambungan terus menyediakan bahan-bahan senjata berkualitas tinggi untuk para pembesar-pembesar arogan di Inazuma — baja keras yang terbuat dari kristalisasi darah serta tulang belulang dewa-dewa yang telah gugur dengan bijih besi berkualitas tinggi.
+Ini adalah aset Komisaris Tenryou Commission yang membuatnya merasa sangatlah bangga, dan karena itulah dia juga merawat para pekerja dan teknisinya dengan sangat baik.
+Selama kunjungan di Tatarasuna, aku ditemani oleh seorang perempuan yang bernama Kagami Gozen. Dia tampak seperti seorang pemimpin dari para pekerja lokal, dan memegang jabatan Shogunate. Meskipun dia adalah seorang bawahan Komisaris Tenryou Commission, tapi dia terlihat mampu bergaul sejajar dengan orang tua itu di hadapan para pekerja.
+Para pekerja tampaknya percaya dan menaruh kasih padanya, bahkan rela mematuhi perintahnya lebih dari mereka menghormati sang Shogun ... Tapi Kagami Gozen terlihat selalu mengerutkan kening dan terlihat tak ramah.
+
+Para pekerja yang ada di Tatarasuna adalah penduduk yang tak berasal-usul, sama-sama berakhir mengendap di tempat ini oleh sapuan arus lautan sejarah. Hanya tato di tubuh dan nyanyian yang dinyanyikan pada saat bekerja saja yang membedakan satu sama lain di antara mereka, namun hal-hal itu jugalah yang mempererat hubungan di antara mereka.
+
+Tidak berbeda dengan para pekerja lain di Tatarasuna, tubuh Kagami Gozen juga dihiasi oleh bekas luka bakar akibat suhu tinggi dari "Tatarigami". Bagi orang asing, adanya tanda tersebut bagaikan simbol dari umur pendek dan sakit penyakit, namun di tanah ini itu menjadi perlambang dari ikatan kekeluargaan.
+
+Aku memodifikasi parameter "Mikage Furnace" tanpa izin, membongkar beberapa katup dan panelnya, lalu melemparkannya ke laut. Omong-omong, aku juga memperbaiki penutup pelindung yang kondisinya jauh untuk dibilang baik. Siapa tahu ini akan membuat kejutan bagi para insinyur Fontaine itu?
+Mungkin si tua Kujou akan murka karena turunnya kapasitas produksi secara mendadak ... tapi minimal pengoperasian "Tatarigami" tidak akan terlalu panas kemudian lepas kendali. Dan bahkan itu tidak akan menimbulkan terlalu banyak ledakan saat menghadapi perang yang mungkin akan pecah tidak lama lagi.
+Setidaknya beginilah menurut standarku sendiri.
+
+Huh, atau bahkan malah perangnya jadi tidak tercetus setelah campur tanganku yang manis dalam hal ini?
+Hahaha, aku benar-benar senang melihat ekspresi wajah dari para astrolog itu saat ramalannya meleset!
+
+Pulau Yashiori
+Langit cerah di Pulau Yashiori sangat menyenangkan.
+Mendengar para onmyouji membosankan yang mengatakan bahwa Raiden Shogun pernah menempatkan banyak "jimat penangkal" di pulau ini untuk mencegah bocornya sisa-sisa dewa ular yang bisa menyebabkan pencemaran ... Yah, kira-kira begitulah maksudnya, aku sendiri pun masih belum bisa mempelajari retorika agama itu.
+Dari apa yang kuamati, lentera itu sangat menarik. Meskipun wujudnya mirip dengan keyakinan Archon Electro, tapi teknologi yang digunakannya tampak tidak asing.
+Oh iya, hampir aku lupa! Yang lagi kutulis ini kan jurnal perjalanan ... kenapa juga harus membahas persoalan akademis yang membosankan ini!
+
+Di Desa Higi, aku disambut hangat oleh sang kepala desa — Washizu. Mereka menyuguhiku dengan ikan bakar serta onigirinya yang lezat.
+Selain itu, ada pula banyak bajak laut ramah yang tinggal di sebuah pantai yang bernama "Pantai Nazuchi" ... *huff* Andai saja aku bisa berdiam di tempat ini sedikit lebih lama.
+Tambang di pulau ini sangat hidup, tapi peralatan yang dimiliki oleh para penambangnya sangatlah primitif dan terbelakang. Meskipun Shogun sudah memasang jimat-jimat penangkal di seluruh pulau untuk menahan sebagian besar "Tatarigami", namun kebanyakan penambang tetap menderita penyakit kronis setelah terkena pengaruh dari kristalisasi tulang belulang ular untuk waktu yang lama.
+
+Sakura Mochi yang dibawa para onmyouji dari Kuil Agung Narukami rasanya memang enak, tapi masih kalah jauh dengan buatan Yae sendiri.
+
+Selanjutnya, aku mungkin akan mengunjungi Kuil Asase. Aku penasaran bagaimanakah kondisinya saat ini ... si kucing gemuk yang ada di sana. Dulu sempat saat aku mencoba mengusilinya untuk menangkapnya menggunakan kandang kucing khusus, aksiku malah dihentikan oleh sang miko. Ah, membuat penonton kecewa saja!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book302_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book302_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9ad82eb6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book302_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Ayah! Ibu! Maafkan aku! Maafkan anakmu yang tak berbakti!
+Bisa-bisanya aku dibutakan oleh legenda Lunar Leviathan, dan berpikir kalau menangkap ikan itu akan membantuku menikahi putri orang kaya?! Sekarang tidak ada cara untuk turun dari kapal ini lagi, kan?!
+Aku tidak tahu sudah berapa lama kami terombang-ambing di lautan. Tidak ada air yang bisa diminum, dan aku sudah tidak kuat untuk menangkap ikan.
+Kami tidak bisa melihat apa pun di ujung lautan ini. Aku yakin, inilah akhir hidup seorang Jiawei!
+Benarkah harus berakhir seperti ini? Ah...
+Kalau Lunar Leviathan yang terkutuk itu punya hati nurani, bawakanlah surat itu ke pantai. Tolong jangan tunggu aku lagi, Ayah, Ibu. Aku tidak akan bisa selamat.
+Kalau aku terlahir kembali, aku berjanji akan menikahi seorang perempuan kaya dan membuat kalian berdua hidup enak!
+Menikah dengan elang, maka langit akan menjadi lapangan berburumu. Menikah dengan anjing, maka tanah akan menjadi... Errr... Bagaimana mengatakannya ya...
+(Berbagai coret-coretan terlihat dengan garis tipis dan tebal, tidak ada makna apa-apa.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book303_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book303_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..20325058c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book303_ID.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+Kota Arayama: Chapter 1
+Lagi-lagi mimpi buruk yang sama, mimpi yang memaksa Yutaka Riko untuk menghidupkan kembali malam saat ras oni dihancurkan.
+Awan gelap meraung dan menelan seluruh desa. Kobaran api seperti luapan tinta yang mengamuk dan menyebar, melahap ratusan rumah dan menyebar hingga ke tepi laut. Air laut pun mengepul dan bergolak, mengubah pasir pantai menjadi adonan kental.
+Kepala suku mendorong Riko ke ruang bawah tanah. Kata-kata terakhir yang dia dengar masih terngiang-ngiang di telinga, meredam suara ratapan di sekelilingnya.
+"Kataba Shintetsu telah mengkhianati ras oni. Dialah yang mengakibatkan bencana ini!"
+Ilmu pedang Riko diajarkan oleh Shintetsu secara pribadi. Sejauh yang dia ingat, Shintetsu adalah gadis pendiam yang selalu memasang senyum tipis saat berbicara dengan orang lain.
+Sampai hari ini, Riko masih tidak bisa menerima bahwa gurunya — ahli pedang yang dihormati oleh semua orang, bisa melakukan sesuatu yang begitu kejam.
+Namun simbol dan jimat yang tersebar di sekitar desa merupakan bukti yang sangat kuat. Kepala suku tidak mungkin salah...
+Bagaimana dia harus menghadapi Shintetsu?
+Riko tidak bisa memutuskan, dan hanya bisa menghela napas dalam-dalam.
+Suara napas itu mengagetkan seekor kucing putih di dekatnya. Kucing itu menyipitkan kedua matanya yang belang, lalu menggosokkan tubuhnya ke punggung tangan Riko.
+"Maaf, Onigiri. Aku bikin kamu bangun ya?"
+Riko mengeluarkan mangkuk kayunya dan meletakkannya di depan si kucing. Sambil mendengar suara lidah kucing yang mengenai air dengan lembut, dia menerawang ke langit di luar tendanya.
+Dari celah-celah dedaunan, terlihat tebing dan gunung terbentang jelas di bawah sinar bulan. Kilauan perak rembulan menelusuri garis-garis rumit di punggung bukit, membentuk pemandangan yang unik.
+Kota Arayama terbentang di depan mata. Gunung-gunung yang menjulang tinggi dilubangi, dan sebuah kota megah dibangun di dalamnya. Legenda mengatakan bahwa "penduduk gunung" di sini adalah keturunan raksasa yang tingginya dua kali lipat dari orang biasa. Bahkan tanaman dan hasil panen di sini lebih besar dari apa pun di tempat lain. Terlebih lagi "Pasukan Arahara" Kota Arayama dikatakan sangat kuat dan saat bertarung dengan bangsa-bangsa di sekitarnya, Pasukan Arahara jarang sekali mengalami kekalahan.
+Namun penguasa Kota Arayama yang brutal tidak pernah puas, dan tidak akan puas sampai dia mencapai kekuasaan mutlak.
+Tiga hari yang lalu, sang penguasa mengundang Kataba Shintetsu untuk bergabung dengan Pasukan Arahara dan melatih ilmu pedang kebanggaan ras oni kepada pasukannya. Shintetsu pun dengan gembira menerima tawaran itu...
+Tapi tidak peduli apa pun niat Shintetsu, tujuan Riko saat ini adalah untuk menemukannya, mengalahkannya, dan memberikan hukuman yang pantas dia terima.
+Kemudian, dia akan mengikuti petunjuk yang diberikan kepala suku untuk mencari ajaran sebenarnya dari "Shiseidou", dan menggunakan magatama di dalam tubuh Onigiri untuk menghidupkan kembali sukunya.
+Sambil berpikir seperti itu, Riko menaruh lebih banyak kayu bakar ke dalam api, lalu berbaring menyamping dan tidur, mengumpulkan stamina untuk pertempuran yang akan terjadi keesokan harinya.
+...
+Kota Arayama: Chapter 15
+Kebuntuan di depan mata telah hancur.
+Komandan berbadan kekar berdiri sekitar seratus langkah di depan, mengamati pertempuran secara pribadi dan mengeksekusi beberapa prajurit yang kabur. Perbuatan ini memiliki efek yang luar biasa dalam menenangkan Pasukan Arahara dan memantapkan formasi mereka. Tidak ada yang berani berbicara tentang pembunuhan tuan mereka sekarang.
+"Apa yang kalian takutkan? Bocah kecil itu bahkan tidak setinggi Lavender Melon. Tangkap dia!"
+Para prajurit saling memandang, sampai akhirnya dipaksa oleh raungan marah komandan mereka untuk menyerang Riko.
+Riko mendengarnya, tentu saja. Tangannya memegang pedang dengan gemetar, dan Onigiri yang bersembunyi di balik tudungnya, mengeong pelan ketakutan.
+Maaf sekali, kami suku oni memang tinggal di pulau terpencil dan tidak cukup nutrisi untuk tumbuh tinggi. Badan seperti ini memang tidak cocok untuk menjadi lawanmu.
+Tapi "kecocokan" dalam ukuran badan, tidak ada hubungannya dengan kemampuanku untuk mengalahkan kalian.
+Riko berjinjit dan berputar, mengayunkan pedang panjangnya yang memancarkan kilat cahaya merah. Cahaya membesar melintasi medan perang, lalu menembus tubuh sang komandan.
+"Kissaki Yousen."
+Ini adalah teknik pedang khusus yang diberikan oleh roh penguasa kota sebelumnya — sebuah ayunan pedang mematikan yang mengabaikan semua jarak dalam pertempuran.
+Terdengar suara patahan besi yang tajam karena pedang komandan musuh terbelah menjadi dua. Dia mengeluarkan gumaman bernada berat, kemudian jatuh terkapar ke tanah.
+Melihat pemimpinnya mati, nyali Pasukan Arahara pun menciut. Tak ada satu pun prajurit yang berani melangkah lebih jauh. Formasi mereka kacau balau dan benar-benar hancur.
+Demikianlah bagaimana Kota Arayama jatuh, dan bagaimana orang-orang yang telah lama tertindas bangkit kembali. Mereka lalu mengambil alih rumah bangsawan dan merebut kembali semua yang pernah menjadi milik mereka.
+Namun sampai saat itu juga, Kataba Shintetsu belum menunjukkan wajahnya.
+Riko yang menyarungkan kembali pedang menyadari ada sesuatu yang salah. Diliriknya ke atas ke arah puncak gunung di kejauhan.
+Ternyata benar, Shintetsu tengah berdiri di tempat tertinggi Kota Arayama. Di atas menara dengan api yang menyala-nyala, Shintetsu menyaksikan seluruh pertempuran dengan tenang. Wajahnya diselimuti bayangan dan ekspresinya tidak terbaca.
+Kedua wanita itu saling menatap untuk sesaat, kemudian Shintetsu melompat dan menghilang.
+Kataba Shintetsu... Kenapa dia datang ke sini? Setelah menerima undangan penguasa kota ini, dia malah membalas dengan cara membunuhnya...
+Apakah masih tersisa sisi kebaikan dalam dirinya?
+Riko menggelengkan kepalanya. Sekarang bukanlah waktu untuk berpikir berlebihan. Dia mengusap Onigiri, lalu berlari dengan cepat menuju Kota Arayama.
+Jika dia tidak melanjutkan pengejarannya dengan cepat, dia pasti akan tertinggal jauh dari Shintetsu.
+...
+Kurungan Ryuutetsu: Chapter 1
+Ceroboh sekali dia. Perkemahan ini hanyalah jebakan yang disiapkan dengan baik.
+Kataba Shintetsu sengaja mengungkap jejaknya, menempatkan sejumlah besar jimat di perkemahan, lalu memikat Yutaka Riko untuk mengejarnya. Saat Riko melangkah masuk ke perkemahan, jimat-jimat itu akan meledakkan lereng gunung, dan Riko yang kehilangan pijakan akan jatuh ke jurang...
+Jatuh dari jurang bukanlah masalah besar. Tetapi Kurungan Ryuutetsu yang terletak di bawah di kedalaman gunung, adalah ancaman yang terbesar.
+Jurang ini pernah menjadi celah yang memisahkan dua bangsa, merupakan tempat pertempuran mengerikan di mana hampir satu juta orang terbunuh. Setelah perang berakhir, kedua bangsa menyegel area ini, melempar semua senjata mereka yang hancur ke celah gunung ini. Jiwa para pejuang yang terbunuh secara tidak adil terperangkap di dalam logam yang pecah dan berdarah. Logam yang hancur itu terus bergerak dan bergejolak, lalu perlahan-lahan berevolusi menjadi aliran pasir logam.
+Tidak ada garis pemisah yang jelas antara tanah padat dan pasir logam. Seseorang yang melangkah ke dalam pasir logam akan langsung tenggelam — seperti tenggelam di rawa berlumpur, tidak dapat melarikan diri karena pasir logam yang berputar akan menelan dan menghancurkannya menjadi debu. Satu langkah saja yang salah, maka tidak akan ada jalan lain untuk kembali. Pasir logam yang aneh ini bahkan menyebar di dinding batu, sehingga ide untuk melarikan diri dengan memanjat, juga menjadi impian belaka.
+Harapan satu-satunya untuk melarikan diri adalah, berjalan perlahan melintasi jalan setapak di dasar jurang. Tapi jelas bahwa tidak ada yang pernah berhasil melakukan hal ini. Mereka yang jatuh ke dalam kurungan ini, sama saja dengan dijatuhi hukuman mati.
+Tetapi Riko malah merasa lega. Ini adalah bukti tak terbantahkan bahwa Kataba Shintetsu telah lama membuang rasa belas kasihan dan kebaikan. Mulai saat ini, Riko tidak perlu ragu lagi mengayunkan pedangnya ke hadapan Shintetsu.
+Tidak hanya itu, Shintetsu telah meremehkan kemajuan kemampuan Riko. Kurungan pasir logam ini tidak akan menahannya, karena Riko sebelumnya telah menguasai kemampuan hebat bernama "Reppuu Tenshoku," yang berguna untuk momen sekarang.
+Tapi saat Riko akan menggunakan teknik itu, dia tiba-tiba melihat dua kepala kecil yang mengintip di balik dinding batu.
+Mereka adalah gadis-gadis berpakaian compang-camping, mata mereka berbinar-binar penuh dengan harapan.
+"Apakah kamu dari dunia luar?"
+Riko mengangguk kemudian mengeluarkan Onigiri dari tudung kepalanya. Onigiri pun menyapa dengan lembut. Kedua gadis itu membawa Riko ke sebuah gua, dan di sana dia bertemu dengan tetua mereka — sekelompok orang-orang menyedihkan yang salah masuk ke Kurungan Ryuutetsu.
+"Kami sudah terjebak di sini selama beberapa bulan. Kami bertahan hingga sekarang dengan mengandalkan biji-bijian di gerobak kami, mata air, lumut, dan tumbuhan liar..."
+Total jumlah yang ada di sana ada sebanyak sembilan orang dan satu kucing. Dalam hati Riko berpikir, kalau dia mengerahkan seluruh kekuatannya, kekuatannya cukup untuk menenun tangga angin yang bisa mengeluarkan mereka.
+Jadi, dia pun membuat penawaran ini:
+"Bagaimana kalau kalian pergi bersamaku?"
+Orang tua yang memimpin kelompok itu melihat tanduk merah pucat Riko, dan tampak secercah keraguan terpancar di matanya.
+"Hai pendekar... Kalau aku tidak salah lihat, kamu pasti keturunan oni, kan?"
+Kegelisahan meliputi hati Riko.
+"Benar sekali. Aku adalah oni. Ada masalah?"
+...
+Kurungan Ryuutetsu: Chapter 14
+Ekor Onigiri bagaikan jarum kompas yang bergetar sesaat sebelum menunjuk ke arah kanan di depan. Yutaka Riko kemudian melangkahkan kakinya dengan ragu ke atas batu yang kokoh.
+Bagus!
+Pintu keluar jurang sudah dekat sekarang. Dengan kecepatannya saat ini, dia dan Onigiri akan keluar dari Kurungan Ryuutetsu sebelum matahari terbit besok.
+"Kamu memang hebat, Onigiri."
+Sampai saat ini, Riko baru menyadari bahwa penglihatan spiritual Onigiri bukan hanya dapat menemukan roh-roh yang berkeliaran dan membantu Riko menguasai segala macam kemampuan, namun juga dapat membantu Riko menghindari bahaya. Roh penuh dendam yang terkurung di Kurungan Ryuutetsu terlihat jelas di mata Onigiri, sehingga Onigiri dapat menemukan jalan yang aman.
+Mungkin penglihatan ini dikarenakan oleh magatama dalam tubuh Onigiri... Apakah orang-orang suku juga sedang menjaga dirinya?
+Jelas-jelas sudah hampir bebas dari bahaya, namun Riko tidak merasa senang sama sekali.
+Perkataan orang-orang itu terus terngiang di telinga, membuatnya gelisah dan kesal.
+"Kalau pun harus kelaparan di sini, aku tidak akan pernah mempercayai oni!"
+Apa? Bukankah dia sendiri adalah oni? Apa salahnya dengan oni?
+Mereka sangat baik hati. Mereka hidup damai dan menyendiri di pulau terpencil, lantas kenapa mereka harus dianggap sebagai musuh?
+Tatapan kedua anak itu begitu polos, Riko tidak tega membiarkan mereka mati. Jadi ditinggalkannya semua makanan kering miliknya dan menggunakan "Kagamichuu Shubutsu" untuk membuat makanan itu menjadi berkali-kali lipat, sehingga anak-anak itu bisa bertahan setidaknya hingga setengah bulan lagi.
+Dia telah menghafal semua rute yang dia ambil. Setelah meninggalkan tempat ini, dia akan mencari perkemahan pasukan di sekitar dan menandai rute yang aman di peta mereka. Dengan begini, mereka bisa menyelamatkan orang-orang yang terperangkap.
+Ah, sungguh melelahkan — lebih melelahkan dari pertempuran-pertempuran yang pernah dia hadapi.
+Mata Riko mulai meredup, hatinya yang gelisah membuatnya terus mengelus Onigiri yang berada dalam pelukan.
+Terkadang, kita harus menemukan kambing hitam untuk emosi negatif kita, agar bisa bangkit kembali...
+Saat sosok bayangan muncul di depan mata Riko, mulut Riko pun mengeluarkan suara yang berat membawa kemarahan yang tidak bisa ditahan.
+"Ini semua salahmu, Kataba Shintetsu..."
+"Lain kali, aku tidak akan membiarkanmu lari lagi."
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book304_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book304_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..455dd15cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book304_ID.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Yuhuuu, bandit-bandit sekalian!
+Lama tidak berjumpa dengan kapten tua kalian, jadinya kalian sudah melupakanku ya?
+Dasar cecunguk tak berperasaan!
+Maaf saja, tapi si tua Rinzou ini sudah memutuskan untuk pensiun!
+Kalian boleh keluar atau membentuk kru sendiri, terserah kalian. Jangan lupakan kata-kataku loh!
+Mungkin perkataanku terlalu banyak, dan mungkin aku sudah minum terlalu banyak. Tapi jangan sampai mengeluhkanku terlalu cerewet dan sudah linglung!
+
+Kita tadi sampai mana ya... Oh iya, kita mulai dari seorang bocah.
+Haha! Bocah kecil itu belum ada luka atau lecet apa pun, dan perutnya belum buncit karena terisi arak dari tujuh bangsa.
+Pada saat itu, panggilan dari laut dan bencana yang ada di sana, ketidakstabilan dan aturan hidup ... dia tidak memedulikan semuanya.
+Yang dia miliki adalah kepolosan tanpa batas, dan dia sangat bahagia karenanya ... atau mungkin kebahagiaan dia itu kebahagiaan yang semu.
+
+Kemudian, seorang pria tua datang terbawa arus. Dia terkapar di pinggir pantai dan tidak bergerak seinci pun.
+Tubuh pria tua itu penuh dengan balutan lamun, dan rambutnya penuh dengan rumput laut. Dia tidak ada bedanya dengan mayat tua, atau mungkin seorang raja...
+
+"Kedalaman laut ... Laut yang jauh ..." ujarnya.
+Lalu ... dia tidak berbicara lagi.
+Sinar matahari terbenam terpancar di wajahnya yang basah. Dan aku pun berpikir, ah, orang ini pasti raja dari bangsa asing.
+
+Apa yang ada di kedalaman laut? Apa yang dijanjikan oleh laut di kejauhan? Siapa yang tahu? Mungkin saja hanya tumpukan sampah.
+Waktu itu, orang-orang dewasa selalu mengatakan kalau kita tidak boleh menatap laut terlalu lama pada musim panas. Kalau tidak, kita bisa merasa pusing dan mati sesaat.
+Ah, tapi kata-kata seperti itu tidak akan bisa menghalangi anak-anak yang berpikiran sederhana.
+
+Jadi anak itu mengikat rakit kayunya sendiri dan pergi melaut.
+Kedalaman laut, laut yang jauh, ah, laut tidak seperti pantai yang damai dan tidak pernah berubah...
+Rakit kayu itu hancur termakan ombak ganas. Anak kecil itu pun terlempar oleh ombak ke mana-mana. Dia pun kemudian menemukan hal yang dia cintai...
+
+Dia kemudian menjadi seorang bajak laut.
+Aku yakin kalian sudah sering mendengarkan hal yang terjadi selanjutnya. Jadi aku tidak akan menceritakannya lagi di sini.
+Kesimpulannya ... kesimpulannya, bahkan hari ini, atau mungkin besok dan lusa, hal yang selalu membuatku khawatir adalah...
+Impian untuk melampaui Ako Domeki dan mendirikan bangsa bebas untuk bajak laut. Saat ini, impian itu masih jauh dari jangkauan dan aku sudah berpikir untuk menyerah!
+Sungguh sangat disayangkan. Sayang sekali ... tapi sebenarnya, tidak ada yang perlu disesali!
+Kita sudah mengalami badai, melawan musuh dan monster laut yang tak terhitung jumlahnya. Setelah melakukan pelarian dengan oknum hukum dan Doushin lagi dan lagi...
+Dia sudah memperoleh segala yang dikejarnya, dan kehilangan banyak hal.
+Saat bocah itu berlayar hingga ke ujung terjauh lautan, dia baru menyadari bahwa usianya tidak muda lagi.
+Dia pun memutuskan untuk pulang. Kembali ke tempat di mana semuanya berawal — gua di Pulau Watatsumi.
+Semua harta yang dia kumpulkan bertahun-tahun, seperti batu berharga buatan tangan, Mora dari tubuh Archon... Kapten sudah meletakkannya di dalam gua untuk kalian, anak-anak.
+
+Bahkan barang satu-satunya milik anak itu — satu-satunya harta sejati juga diletakkan di sana.
+Carilah harta karun itu kalau kalian punya nyalinya!
+Kalau harta yang paling kujaga berbeda jauh dengan bayangan kalian, kalian mungkin akan kecewa.
+Tapi aku tidak peduli.
+Aku tidak peduli. Sama sekali.
+
+Karena bagiku sendiri, harta itu sangat berharga! Hahahahaha!
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book305_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book305_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d345d710
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book305_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Cahaya petir menyelimuti seluruh Inazuma dan menampilkan jalur abadi milik Narukami Ogosho Yang Mahakuasa ke lautan yang jauh, menyebarkan namanya ke seluruh penjuru.
+Pelayan setia Anda, Kujou Takayuki dari Tenryou Commission dengan penuh hormat menyerahkan memorandum ini.
+Dekrit Perburuan Vision berlangsung tanpa halangan. Wahai Ogosho Yang Mahakuasa, semoga dengan kekuatanmu semua khayalan akan hilang, orang yang kabur akan kembali, dan semua pendudukmu menerima inspeksi dengan lapang dada, bahkan di dalam hati mereka.
+Seluruh Inazuma bisa damai berkat kekuatan ilahimu, Yang Mulia.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book307_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book307_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..62bd5329a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book307_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Anekdot Itaru si Rubah Hitam cukup sampai di sini dulu. Mohon maklumi penulis yang masih menambahkan banyak komentar untuk kisah-kisah yang sudah lama terjadi.
+Mengenai bagaimana tepatnya Urakusai membuat Lady Saiguu marah besar, sampai kini tidak ada yang tahu jelas penyebabnya. Namun Lady Yae memang menawarkan untuk menceritakan sedikit sejarah yang dia alami setelah meminum sekitar dua sampai delapan gelas minuman.
+Ini adalah sebuah novel, tentu saja. Jadi saya tentu saja akan mengubah kisah asli menjadi kisah yang tidak tercatat dalam sejarah.
+Saat Kitsune Saiguu berangkat dari tanah Hakushin untuk mengambil posisi di Kuil Agung Narukami, Lady Yae masih belum lahir. Semenjak lahir, masa kecilnya ditemani dengan kisah dan cerita tentang Saiguu, sehingga membuat Lady Yae sangat mengagumi Saiguu.
+Karena inilah akhirnya Lady Yae menetap di Kuil Agung Narukami.
+
+Karena berhubungan darah, Nona Saiguu selalu sangat baik terhadap Lady Yae. Tapi kini, Lady Yae selalu berusaha untuk tidak mengingat masa-masa itu lagi ....
+Meskipun sudah dijanjikan oleh sang pengarang, tapi kisah hidup Lady Yae tidak bisa diceritakan dengan terlalu rinci agar tidak dihapus oleh kepala editor.
+
+Berbicara tentang Urakusai. Ada suatu waktu di mana dia membuat Nona Saiguu marah besar, entah apa alasan yang memicunya. Yang kita tahu hanyalah mungkin ada hubungan dengan penyusup dari Abyss.
+Tapi setelah Tuan Urakusai dipaksa untuk pergi, Nona Kitsune Saiguu juga pergi dari Kuil Agung Narukami dan pergi ke Tenshukaku di tengah kota.
+
+"Sebentar lagi akan muncul kekacauan yang menghancurkan langit dan bumi. Tubuh ini bertanggung jawab untuk melindungi orang-orang dan pemimpinnya, maka diriku harus segera pergi ke sisi Shogun."
+
+Saat Nona Saiguu pergi untuk kedua kalinya, Lady Yae masih seorang gadis berumur muda. Dia terus mengikutinya ke mana pun. Tidak ada siapa pun yang menduga kalau bencana besar akan melanda pulau-pulau, dan kita baru akan mengetahui arti di baliknya ....
+Hanya saja semuanya sudah terlambat dan sangat bertentangan dengan harapan yang ada.
+Saat Nona Saiguu pergi untuk ketiga kalinya, dia pergi untuk selamanya.
+
+Lima ratus tahun mungkin merupakan waktu yang lama bagi manusia, tapi kebahagiaan dan dukacita yang ditinggalkan oleh kejadian ini akan sulit dilupakan oleh siapa pun.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book308_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book308_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..676f85966
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book308_ID.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+Versi kisah yang paling banyak diterima oleh penduduk Narukami dan Pulau Narukami adalah sebagai berikut:
+Pada dua ribu tahun lalu, Perang Archon berakhir di Inazuma.
+Pada waktu itu, Ular Besar Orobashi mematahkan cabang-cabang karang di tubuhnya dan memimpin orang-orang di dasar lautan kembali ke permukaan tanah. Dengan anugerah dan belas kasihannya, dia mengumpulkan mereka untuk melangsungkan hidup di atas pulau karang yang tandus.
+Tapi di dalam dunia fana yang tidak bisa ditebak ini, manusia yang lemah harus melewati hidup dalam kesulitan dan kesakitan, serta harus bersedih karena kemalangan yang terjadi. Baik matahari yang cerah, ataupun langit biru yang tenang, lautan, ataupun istana kerang yang berkilauan dengan cahaya pelangi, ajaran para pendeta ... Tak satu pun dari semua itu bisa meredakan kelaparan dan derita karena penyakit.
+Ular Besar tidak pernah melupakan rasa pahit akan kekalahannya di masa lalu, serta sumpahnya untuk tidak membiarkan orang-orangnya ditinggalkan. Dia pun kemudian bertanya kepada miko.
+"Hai putriku yang terberkati, kenapa orang-orang dasar laut menangis sedih? Bukankah aku telah mengalahkan sang pewaris naga dari kedalaman laut dan menganugerahi kalian cahaya?"
+Miko yang bijak itu pun menjawab.
+"Kelaparan."
+Ular Besar pun bertanya lagi.
+"Memang, suatu kegagalan bagiku telah membuat rakyatku kelaparan. Kalau begitu, apa permintaan kalian, wahai rakyatku?"
+Orang tua yang jujur lantas menjawab.
+"Engkau telah membangun jalan untuk kami, membimbing kami untuk membangun sebuah bangsa di tengah lautan — bangsa yang tidak ada perampokan, penindasan, ataupun pemerintahan yang bersifat tirani. Kami sudah merasa sangat bersyukur ... Namun di sebelah timur pulau karang kami, ada tanah yang lebih luas dan lebih subur di sana.
+"Perkenankanlah kami untuk menginjak pulau itu, agar kami dapat mengambil kekuasaan atas tanah tersebut dan membuat anak cucu kami memiliki masa lalu yang gemilang, masa depan yang mengenyangkan, dan masa kini yang tidak gelap lagi."
+
+Sang Ular Besar hanya terdiam dan tidak menjawab.
+Narukami mendominasi pulau-pulau di area timur dan pasukannya selalu kuat dalam peperangan. Dewa-dewa yang dikalahkan kemudian harus menghadapi hukum langit — dibunuh satu per satu.
+Tapi beberapa tahun setelahnya, rakyat yang kelaparan dan penyakitan akan meminta pertolongan lagi dan lagi, hingga akhirnya menggerakkan hati dewa mereka.
+Ular Besar pun melatih mereka menjadi petarung kuat yang andal dalam mengendalikan kapal dan monster laut, memahami ombak dan pergerakan awan, kemudian memimpin mereka menyerang tanah Archon Electro dengan iringan nyanyian paus ....
+Tapi rakyatnya tidak tahu bahwa tujuan Watatsumi Omikami memulai perang yang tidak mungkin menang itu, bukanlah demi penaklukkan, tapi pengorbanan.
+Dikatakan bahwa miko sengaja menyembunyikan prasasti berisi ramalan tentang penaklukkan area timur ini akan mengalami kekalahan telak, dan meninggalkan penghinaan berkepanjangan pada rakyat di masa depan.
+
+Tujuan Orobashi yang sebenarnya tidak tertulis jelas di dalam catatan sejarah. Dan berikut adalah analisis dari penemu prasasti tersebut:
+Watatsumi Omikami sudah tahu bahwa dirinya tidak ada kesempatan untuk hidup, sehingga menerima ramalan tersebut dengan lapang dada.
+Jika dia ingin mewujudkan "kepercayaan" yang selamanya abadi, maka satu-satunya cara adalah dengan melakukan "pengorbanan". Meskipun Watatsumi sudah meninggalkan dunia, rakyatnya akan terus menenun kenangan akan kegembiraan, kemakmuran, kepahitan, dan kehilangan ... lalu menjadikannya sebagai satu "kepercayaan". Sedangkan rasa terhina dan emosi dari mereka yang kalah, akan menjadi pupuk yang menumbuhkan kenangan-kenangan tersebut.
+
+Banyak orang-orang Watatsumi yang sekarang tidak lagi percaya bahwa Omikami yang membimbing mereka, memiliki kesempatan untuk bangkit kembali. Tetapi kebanggaan mereka sebagai orang-orang Watatsumi, rasa sakit melihat tubuh dewa mereka dikeruk untuk mencari batu mineral, rasa sakit karena kehilangan dewa mereka ... Emosi ini telah diturunkan dari generasi ke generasi, dan menjadi pilar kesabaran, perlawanan, dan pengorbanan yang menopang iman rakyat Watatsumi.
+
+Seperti yang disebutkan penulis, tidak banyak catatan sejarah yang menuliskan tentang Sangonomiya. Sehingga kemudian, para generasi mendatang menjelaskan sejarahnya sesuka hati mereka. Hal ini pun menyebabkan kisah sejarah Sangonomiya berubah menjadi "sejarah akumulasi kesadaran", dan bukanlah "sejarah dari fakta-fakta yang tercatat". Setelah ribuan tahun, kesadaran yang terakumulasi semakin menguat, dan meski harus kehilangan dewa tercinta, rakyat Watatsumi masih dapat secara aktif melawan bangsa yang memiliki kepercayaan yang sangat kuat pada dewa elemen ... Keteguhan semacam ini jelas bukanlah sesuatu yang kolot.
+
+Yang harus diperhatikan adalah, meremehkan "fakta" dan mementingkan "kesadaran" adalah kelemahan terbesar Watatsumi. Api kebencian, penghinaan yang ditanggung dan terkumpul selama ribuan tahun ini, sangat mudah dimanfaatkan dan disulut oleh oknum-oknum jahat di tengah masa-masa sulit. Hal ini dapat membawa malapetaka besar bagi bangsa Watatsumi.
+
+Meskipun begitu, orang-orang Watatsumi yang dikenal karena kebijaksanaan dan kesabaran mereka — apakah mereka benar-benar sudi menanggung penghinaan tanpa akhir untuk bertahan hidup?
+Karena eksploitasi ekonomi yang baru-baru ini digalakkan Kanjou Commission, semakin banyak anak muda di Pulau Watatsumi yang membahas perlawanan dan keluhan. Tampak jelas bagiku, bahwa diskusi mereka bukan hanya tentang masa lalu, tetapi tentang masa kini dan masa depan juga.
+
+Namun, legenda terbunuhnya Watatsumi Omikami juga memiliki versi lain:
+Rakyat Watatsumi yang sempat menghuni dasar laut sangat andal dalam mencatat sejarah. Karena tidak ada siang dan malam di dasar laut, mereka tidak akan bisa mengingat waktu kalau tidak mencatatnya. Namun catatan ini telah disegel di dalam Enkanomiya oleh Ular Besar, dan tidak boleh dibawa pergi.
+Nama-nama orang Watatsumi dulunya juga tidak bergaya Inazuma seperti sekarang. Nama dan marga yang dimiliki generasi sekarang bersumber dari perintah Ular Besar, yang memerintah rakyatnya untuk mempelajari tradisi Narukami.
+Menurut legenda, Watatsumi Omikami memutuskan untuk membawa rakyat bawah laut ke atas air karena mendapat perintah dari langit. Awalnya Watatsumi Omikami adalah dewa penuh dosa yang menerjang masuk ke Laut Gelap untuk menghindari Perang Archon. Apakah mungkin karena perintah langit, atau memerintah Orobashi untuk menyambut kematian — tidak ada yang tahu fakta sebenarnya.
+Sayangnya, tidak banyak orang yang mengerti huruf bahasa Enkanomiya. Dan bukunya juga tersembunyi di dalam laut. Kurasa kebenaran akan hal ini sulit untuk terungkap.
+Namun bila dibandingkan dengan legenda yang mengandung "kesadaran" banyak orang, legenda yang mengandung "fakta" ini hanya akan dianggap sebagai cerita rakyat yang tidak penting.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book309_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book309_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..125f01483
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book309_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Miko Mouun terlahir di Klan Yuna. Klan ini adalah salah satu klan hebat yang mengikuti sang Omikami keluar ke permukaan laut. Mereka masih dikenal hingga saat ini karena bakat alami mereka dalam melantunkan lagu paus dan keakraban mereka dengan makhluk laut. Mouun masuk ke Kuil Sangonomiya sejak umur belia, di mana dia akan mempelajari etiket dan seni ritual para miko Watatsumi, sejarah, kepemimpinan, dan lagu-lagu rakyat. Saudari kembarnya, yang kemudian dikenal dengan nama Umigozen, adalah penyelam di klannya dan hidup dari mengumpulkan mutiara.
+Akhirnya, pada saat berita bahwa Shogunate berhasil mempersatukan seluruh pulau-pulau Inazuma sampai ke Watatsumi, Mouun dan Ayame sudah menjadi cukup terkenal di kalangan penduduk Watatsumi. Di lagu rakyat yang masih ada hingga saat ini, Mouun adalah seseorang yang bijaksana dan ramah, dia suka membimbing orang menjauh dari konflik yang tidak bermanfaat. Sedangkan sifat Ayame berani dan selalu gembira, dia bahkan sanggup bergulat melawan makhluk laut yang ganas.
+
+Saat keraguan di hati Watatsumi Omikami sudah hilang dan memutuskan untuk berlayar tanpa harapan ke arah Timur, angkatan laut pertama Sangonomiya dipercayakan pada Pemimpin Suci waktu itu, Mouun, dan adiknya. Inilah awal dari takdir pertemuan antara Mouun dengan Daikengyou, si paus raksasa.
+
+Menurut legenda, Daikengyou adalah seekor paus raksasa yang buta dan telah hidup sembilan ratus tahun lamanya. Dasar laut yang gelap telah menjadi rumahnya, ikan-ikan di laut dalam dan ubur-ubur bercahaya bulan menjadi para pelayannya. Lima ratus paus bertanduk di sebelah kiri, dan lima ratus paus bungkuk di sebelah kanannya siap melindungi dirinya. Beberapa lagu rakyat juga bercerita bahwa Daikengyou dapat melahap sepuluh pulau karang dalam satu gigitan. Kemudian saat dia mengantuk, dia bisa memuntahkan lima batu karang besar sambil mendengkur.
+
+Bahkan di antara para penduduk Watatsumi yang pandai menyanyikan lagu paus, tidak ada seorang pun yang pernah bertemu dengan raksasa ini dan kembali hidup-hidup. Tapi dengan pengarahan Pemimpin Suci, Mouun menyelam ke istana paus yang bercahaya itu di malam cahaya bulan menembus kabut di lautan. Tidak ada yang tahu cara Mouun membujuk Daikengyou untuk bergabung dengannya. Tapi di malam ketiga bulan terbit, saat ombak saling beradu kembali ke lautan, para penduduk melihat Daikengyou muncul ke permukaan laut, bermandikan cahaya perak bersama Mouun di punggungnya.
+
+Setelah itu, Daikengyou bersama para pasukan lautnya pergi mengikuti Mouun dan adiknya untuk berperang di sisi Omikami. Namun para akhirnya perang ini berakhir dengan tragedi ....
+Mouun berusaha kabur saat dia mendengar bahwa Omikami dan Touzannou telah terbunuh, tapi dia disergap oleh anak buah Sasayuri si tengu. Mouun akhirnya dibunuh bersama dengan Daikengyou si paus raksasa, dan jasad mereka diambil oleh para Shogunate. Sedangkan adik Mouun, "Umigozen" Ayame, menghilang ke tengah lautan yang berwarna merah darah setelah pertarungan sengit dan tidak terlihat lagi sejak saat itu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book30_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book30_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..923c63fd3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book30_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Pemimpin monarki dari kerajaan ini adalah seorang putri cantik dengan kulit seputih salju. Bagaikan rembulan, kulitnya bersinar terang, matanya sejernih cahaya, dan hatinya sangat baik hati.
+Putri putih memerintah kerajaannya dengan kebaikan dan keramahannya. Dia selalu tahu apa yang terbaik untuk orang-orangnya. Di bawah pimpinannya, para penduduk Moonlight Forest tidak pernah terancam oleh hukuman Night Mother, dan makhluk-makhluk yang mengintai di dalam kegelapan pun tidak berai untuk menginjakkan kaki mereka ke dalam hutan.
+Tetapi putri itu memiliki kekhawatirannya sendiri. Bulan terang yang menggantung di langit seperti lubang kecil di mana cahaya masuk menembus. Seiring dengan masuknya cahaya, terasa seperti ujung dunia dapat terlihat dari lubang itu. Sama seperti orang-orang lain, putri itu sering kali duduk di atas lempengan batu di depan istana, dan membayangkan seperti apa dunia yang ada di balik cahaya bulan itu.
+"Apakah suatu hari, aku akan bisa membawa orang-orangku ke sana?" Sang putri bertanya dalam kesendiriannya.
+"Tentu saja bisa."
+Jawaban itu datang tanpa diduga.
+Putri itu berbalik badan dan melihat seorang pangeran yang muda.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book310_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book310_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2755e96a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book310_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Nama Touzannou tidak dikenal banyak orang, tapi dia lahir sebagai rakyat jelata. Beberapa lagu rakyat menyebut dia sebagai "warisan dari cahaya bulan dan pasang laut", atau "anak cahaya bulan yang terlupakan". Mungkin dia adalah seorang yatim piatu, atau mungkin dia adalah anak dari seseorang yang terdampar di laut.
+
+Tapi meskipun dia tidak punya nama atau keluarga yang melindunginya, Watatsumi Omikami tetap menerima anak ini. Sama seperti dia menyelamatkan orang-orang yang terjebak di kedalaman laut.
+Nantinya anak ini akan berada di bawah didikan Mouun dan adiknya untuk mempelajari lagu-lagu paus serta upacara di Watatsumi. Ingatannya penuh dengan istana karang dan kerang, gerombolan ikan yang berkilauan, dan makerel yang warna-warni bagai pelangi. Tubuh anak ini ditempa oleh karang yang keras dan ombak yang menerjang, sehingga sekujur tubuhnya menjadi kuat dan lincah.
+
+Lagu-lagu dari Klan Yuna bercerita bahwa setelah anak itu tumbuh menjadi seorang pria, ia diundang miko Mouun untuk berenang bersama, mengarungi ombak yang disinari cahaya bulan dan bintang. Di bawah siraman cahaya ini, pemuda ini merasakan kata-kata dan perasaan para makhluk laut. Dengan bisikan lembut yang sedih dari miko, pemuda itu pun memutuskan jalannya ke depan.
+
+Konon setelah perjalanan malam hari itu, pemuda ini menguasai seni berpedang yang dinamai "Getsumouun" dan "Yuushio". Meskipun dia tidak memiliki keturunan, tetapi teknik pedang ini akan diajarkan pada para petarung Watatsumi dan diwariskan turun-temurun, tanpa pernah lenyap. Di Pulau Watatsumi yang tidak memiliki banyak tradisi berpedang, kedua teknik pedang ini menjadi sangat efektif dan sulit dikalahkan siapa pun.
+
+Saat Watatsumi Omikami melakukan ekspedisi ke timur dan tidak kembali lagi, pemuda ini menuju ke garis depan untuk merebut sebuah tempat yang diberi nama Touzan oleh para penduduk Watatsumi. Maka dari itulah ia diberikan julukan Touzannou oleh Watatsumi Omikami sendiri. Namun sang "Raja Pegunungan Timur" ini akan dikenal sebagai seorang raja yang keji, atau Akuou, oleh para penduduk Pulau Yashiori.
+
+Para akhirnya, Akuou dan pemimpinnya dihakimi oleh Musou no Hitotachi. Dan Mouun yang mengarungi ombak bersama dengannya di bawah cahaya bulan malam itu, hilang diterpa badai sayap berwarna hitam. Sedangkan rakyatnya hanya bisa meratapi nasibnya ....
+Setelah segalanya reda, semua hal tidak sesuai dengan harapan mereka.
+
+Salah satunya adalah bahwa orang-orang tetap memberi julukan "keturunan Touzannou" pada petarung-petarung yang hebat. Meskipun Touzannou yang muda dan arogan itu tidak memiliki kesempatan untuk bergabung dengan orang yang ia cintai, atau menghabiskan masa depan yang bahagia bersama-sama.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book311_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book311_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0ad76b42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book311_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Pepatah mengatakan, "Busur yang ditarik seperti bulan setengah lingkaran, mempelajari pedang seperti giok yang transparan."
+
+Dikatakan bahwa saat Narukami tiba ke dunia, dia mewariskan teknik pembuatan pedang kepada rakyatnya. Ribuan dan ratusan tahun setelahnya, kemampuan tempa pedang manusia akhirnya berhasil membuat pedang berharga yang disukai Yang Mulia Narukami. Kuil Agung dan Shogunate pun kemudian mengadakan upacara suci — mereka mengumpulkan pedang terhebat di dunia dan mempersembahkannya ke kuil, lalu menamainya "Goshintou". Upacara ini berlangsung sangat meriah, dan pelaksanaannya terus berlanjut hingga hari ini. Namun ada banyak hal tersembunyi tentang "Goshintou" yang tidak diketahui orang-orang.
+Pengrajin terkenal tidak mungkin menempa satu bilah pedang hanya dalam sekali duduk. Karya terbesar mereka dikenal dengan sebutan "Shinuchi", lalu kemudian diberi nama yang indah untuk dipersembahkan kepada tuan atau dewa. Pedang-pedang ini bukanlah dibuat untuk mengambil nyawa makhluk hidup, dan harus dipertahankan agar tetap murni. Sementara itu, ada juga pedang yang dikenal sebagai "Kageuchi" — yang diberikan kepada para pengikut untuk digunakan sebagai senjata. Senjata inilah yang sering ternodai darah, kenajisan dan kekotoran.
+
+Sejak Shogun Pertama — Narukami Gongen, memulai kekuasaannya atas tanah Inazuma, sejak hari itu dia sudah ditemani oleh adik kembarnya. "Shin" dan "Kage", cahaya dan bayangan yang menengahi dan memegang pengadilan, memerintah dan bertempur dalam perang. Yang paling muda dari keduanya bernama "Ei" — yang dapat berarti "bayangan". Dia memiliki hubungan dengan Shogun pertama, dan dialah penerus Shogun pertama.
+Seperti yang diketahui kebanyakan orang, hanya The Seven yang masih bertahan dari keruntuhan dan kehancuran perang yang meliputi dunia fana. Meskipun Ei sangat ahli dalam seni bela diri dan memiliki kemampuan pedang tak tertandingi, dia sendiri menyadari bahwa dirinya hanyalah seorang petarung yang tidak memahami manusia. Karena itu, dia memilih untuk melepaskan wujud manusianya, membantu saudara perempuannya untuk naik ke tahta "benteng surgawi" dan memperoleh kekuasaan atas Inazuma. Tak lama setelah itu, Makoto mendirikan Shogunate dan mulai memerintah bangsa Inazuma. Karena masih mengingat ikatan mereka, dia (Narukami Gongen) pun memanggil kembali kehendak ilahi "Ei" dan membentuk kembali tubuhnya — mengembalikan Ei ke sisinya sekali lagi sebagai kagemusha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book312_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book312_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..866055ed6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book312_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Penjelajahanku di Pulau Tsurumi tidak berjalan lancar.
+
+Sebelumnya, berkat seorang pemuda bernama Kama, aku bisa meninggalkan Ritou dengan lancar dan tiba di Pulau Tsurumi tanpa terdeteksi. Dengan arahannya, aku mencoba menembus kabut tebal yang menyelimuti pulau, dan entah bagaimana, aku berhasil melihat sekilas peradaban kuno yang ada di sini, menyaksikan pemandangan yang seperti mimpi. Namun ingatan akan pemandangan itu sudah memudar seperti kabut ....
+Tapi aku masih ingat jelas, kalau aku telah bertemu dengan seorang anak kecil di pulau yang konon sudah lama mati.
+
+Mungkin dia hanyalah halusinasi yang aku lihat di bawah pengaruh Elemental Particle yang mengambang melalui kabut, atau mungkin karena efek jamur di pulau ... Anak itu mungkin hanya ilusi atau ingatan palsu, dan kesimpulan inilah yang paling sesuai dengan logika. Pada saat aku datang ke pulau untuk kedua kalinya, aku membawa lebih banyak makanan ... dengan harapan anak itu bisa menerimanya. Pasti berat rasanya hidup sendirian di pulau mati ini, pikirku.
+
+Kali selanjutnya aku datang ke pulau itu, aku tidak mengabari Kama, alhasil aku justru langsung tersesat dalam kabut yang tebal. Aku mencoba segala daya dan upaya, tapi sayangnya aku tidak dapat menemukan jalan keluar dari kabut tersebut — seolah-olah kabut itu menolakku dengan alasan yang tidak jelas.
+Kalau bukan karena pengembara berambut pirang dan peri kecilnya yang bernama "Paimon" segera menolongku, aku mungkin harus pulang dengan tangan hampa. Untungnya mereka membantuku memilih beberapa Fluorescent Fungus lokal, yang menurut desas-desus yang beredar di kalangan orang-orang Inazuma, tanaman itu telah menggabungkan kenangan Pulau Tsurumi yang telah lama mati, sehingga dapat memancarkan cahaya yang remang. Tanaman itu bisa menajamkan mata dan pikiran, serta mengasah ingatan seseorang.
+
+Aku mencobanya beberapa hari terakhir ini, dan ... jamur ini memang punya kemampuan untuk menenangkan hati dan menyemangati jiwa. Sepertinya, jamur ini bagus untuk pencernaan juga ... Meskipun begitu, aku belum melihat adanya efek peningkatan yang nyata terhadap daya ingatku. Aku tidak boleh lupa untuk mengambilnya beberapa untuk kuberikan kepada temanku di Sumeru supaya bisa mereka teliti.
+
+Selain itu, aku merasa gambar mural kuno yang dibawa oleh si pengembara berambut pirang dan Paimon sangatlah menarik — benda-benda itu tentu saja layak untuk diteliti lebih lanjut. Kami bisa menemukan reruntuhan sejarah yang begitu berharga berkat semangat, kebijaksanaan, dan tekad yang luar biasa dari kedua petualang ini.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book313_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book313_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b22f91a75
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book313_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Kakak Cantik Dengan Hati yang Tangguh di Teyvat
+Begitu lembut dan baik, bersedia menjawab semua pertanyaanmu
+Sepenuh hati membantumu menyelesaikan semua masalah!
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book314_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book314_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3a2b3750
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book314_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+1. Makan, mandi, gosok gigi, ganti baju, siap-siap keluar.
+2. Bertemu dengan pengusaha Luo Qiao di Liuli Pavilion, makan siang.
+3. Bertemu dengan tiga informan dan bertukar informasi.
+4. Pergi ke Yuehai Pavilion dan hadiri konferensi.
+5. Makan makanan ringan, negosiasi hal-hal yang belum diputuskan, kembali ke Jade Chamber.
+
+Tiga hal pertama dapat dilakukan secara fleksibel tergantung pada kemajuannya. Konferensi di hal ketiga dijadwalkan pada malam hari. Disarankan datang lebih awal.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book315_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book315_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d31648057
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book315_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+Libur satu hari!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book316_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book316_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..51820500d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book316_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Satu cabang keluarga pengusir roh jahat pernah tinggal di bagian timur desa. Mereka tiba-tiba mengalami musibah hanya dalam waktu belasan hari. Sang ibu meninggal karena penyakit, putri mereka yang masih kecil menghilang, dan tak lama kemudian, ayahnya gantung diri di pohon depan rumah mereka.
+
+Sudah dipastikan bahwa sisa-sisa dewa jahat telah ditemukan di desa tersebut.
+
+Para penduduk panik dan tidak ada yang tahu apakah sisa-sisa dewa jahat itu sudah dilenyapkan seluruhnya atau belum.
+
+Harap berhati-hati kalau berada di area sekitar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book317_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book317_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..16a1cac23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book317_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dokter bilang kamu sakit parah. Jangan takut, aku akan berusaha semaksimal mungkin untuk menyelamatkan nyawamu.
+
+Rasanya hati ini bercucuran darah ketika melihat kamu semakin lemah dan semakin tak tertolong. Betapa aku ingin menderita menggantikanmu ....
+
+Kamu bilang kamu tidak punya lagi penyesalan di kehidupan ini dan hanya ingin aku merawat Shenhe. Mengapa air matamu keluar, jika memang tidak ada penyesalan?
+
+Aku tidak tahu apa yang kulakukan. Aku memang bernapas, tapi semuanya terasa hampa. Kubaca semua naskah kuno yang bisa kudapatkan, demi mencari cara untuk menyelamatkanmu.
+
+Ketemu! Ternyata Mingjun menyembunyikan kitab yang mungkin dapat menyelamatkanmu! Kuambil buku itu dan kuikuti petunjuk di dalamnya, untuk memanggil dewa dan membuat pengorbanan ....
+
+Dewa pun muncul. Aku bilang bahwa aku rela menukar nyawaku agar kamu dapat tetap hidup. Dia tidak menjawab, tetapi melihat ke arah putri kita.
+
+Sang dewa berkata bahwa takdir putri kita adalah takdir terkutuk. Dia akan membawa bencana kepada orang-orang di sekelilingnya. Sang dewa juga bilang bahwa dia mungkin saja adalah penyebab kematianmu. Jika demikian, aku harus ....
+
+Kutinggalkan putri kita di tempat dewa itu muncul. Tiga hari berlalu, dan aku tidak tahu-menahu tentang kabarnya. Aku terus menunggu dalam kegelisahan, dan aku dilanda firasat buruk ....
+
+Maafkan aku, Shenhe. Betapa bodohnya aku! Biarkan aku ... minta ampun padamu dan ibumu ... secara langsung.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book318_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book318_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c647b86c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book318_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Sihir yang disegel di dalam Subrosium mempunyai efek jangka panjang. ada yang percaya bahwa batu itu adalah jembatan antara alam hidup dan mati.
+
+Tapi tidak mudah untuk menemukan Subrosium. Kamu harus ada di tempat yang tepat dan waktu yang tepat.
+
+Legendanya, jika kamu berdiri di tengah danau yang ada di sebelah selatan Mt. Tianheng di saat senja dan melihat ke arah matahari terbenam, kamu akan menemukan Subrosium.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book319_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book319_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book319_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book31_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book31_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e30a23a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book31_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+"Aku adalah pangeran dari Land of Light, aku datang dari belahan sisi yang lain." dia berkata, sambil menatap mata putri.
+Pangeran itu memancarkan sinar yang seakan mistis. Orang-orang Moonlight Kingdom tidak pernah menyaksikan cahaya seterang itu. Saat sang pangeran berjalan melalui hutan, kehidupan pun datang, dan daun-daun baru bertumbuhan. Para penduduk kerajaan pun terasa semakin kuat.
+Dia datang untuk menyelamatkan mereka, suatu hari dia akan datang dan menyelamatkan putri dari kegelapan, dan membawanya ke negeri yang penuh cahaya. Meskipun sang pangeran tidak menjelaskan secara mendetil, tetapi melalui meditasinya bertahun-tahun, sang putri sudah meramalkan akan kedatangannya.
+Lalu, putri pun bertanya:
+"Beri tahu aku, seperti apa dunia di balik cahaya bulan?"
+Pangeran telah menceritakannya ratusan kali kepada sang putri, tetapi saat itulah, sang putri memutuskan untuk melihat dunia itu dengan mata kepalanya sendiri.
+Dengan begitu, sang putri mengucap sumpah di hadapan para penduduknya, lalu meninggalkan Moonlight Kingdom sambil bergandengan tangan bersama pangeran, bersama-sama memasuki Land of Night.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book320_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book320_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book320_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book321_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book321_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d83e1a604
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book321_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Jika Anda memungut botol ini, maka berarti aku sudah tidak ada lagi di dunia ini.
+Awalnya aku sengaja naik kapal mereka karena mengira koneksi para bajak laut ini cukup luas, dan mereka bahkan mungkin bisa mengantarkanku pulang ke Liyue. Tapi ternyata ....
+Ah, sudahlah. Memang begitulah hidup, ya kan?
+Sebelum datang ke Inazuma, aku takut ibuku yang tinggal sendirian akan kemalingan, sehingga aku sengaja mengubur cek yang sudah kukumpulkan selama bertahun-tahun di lokasi yang ditandai di peta. Silakan, ambillah cek-cek tersebut dan tukarkan dengan uang di bank. Aku hanya berharap Anda rela menyisihkan sebagian kecil untuk biaya hidup ibuku. Ibuku bernama Minamoto Kotomi, dan dia tinggal di Guili Plains. Tolonglah!
+
+Ampuni aku, ibu. Aku sudah menemukan Sakura Bloom di kampung halamanmu, tapi sayangnya, aku tidak bisa mengirimkannya pada ibu.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book322_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book322_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..06d1584ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book322_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Penciptaan mengaburkan misteri nasib, matahari dan bulan menyingkapkan pertanda.
+Tiga sudut diselimuti bayangan, lima orang suci mengaburkan kekosongan.
+
+"Alam semesta tiada awal dan akhir. Dahulu kala, begitu pulalah adanya tanah ini. Namun ini tidak ada artinya lagi bagi kami. Tanah ini sudah tidak ada kaitannya dengan keabadian yang tak berawal dan tak berakhir".
+Demikian perkataan sang pertapa Aberaku, kepada Sang Sunchild yang pertama. Sang Sunchild berniat untuk menghukum Aberaku. Memerintahkan dirinya untuk menghadap, sebelum akhirnya menangkap dan mengurungnya, hanyalah alasan untuk menjadikan semuanya menjadi lebih susah bagi sang pertapa.
+Konon katanya, Aberaku dianugerahi hikmat kebijaksanaan oleh Dewa Agung Tokoyo, sehingga dia berhasil membawa terang ke Enkanomiya. Tetapi Sang Sunchild menjadi iri hati terhadap bakat keterampilan sang pertapa, dan mengurungnya seumur hidup. Demikianlah putra-putri matahari melupakan jasa-jasa Aberaku yang menciptakan bintang terang di bawah permukaan bumi, yang tanpanya mereka tidak akan pernah ada.
+"Permulaan langit dan bumi layaknya ayam dan telur. Bukankah sang naga dan sang ular saling berkerabat?" Segera setelah kata-kata itu terucap dari mulutnya, sang pertapa Aberaku mendapati dirinya dikepung oleh prajurit.
+
+Pada masa itu, Enkanomiya baru mendapat ruang untuk bernapas setelah kemunculan matahari. Sang Dragonheir yang mencintai kegelapan dan membenci terang, tak lagi bisa bertindak sesuka hatinya. Hari-hari ketika Dragonheir mengamuk dan menelan manusia layaknya ternak yang merumput pun usai, dan Enkanomiya akhirnya mendapat kemampuan untuk melawan.
+Sudah digariskan bahwa sifat manusia yang fana dan tercela akan selalu ada, yang bahkan muncul ke permukaan sebelum ancaman yang datang dari luar berhasil ditaklukkan. Orang-orang telah memilih Sang Sunchild, memahkotainya sebagai raja agung yang disembah. Namun ternyata, Sang Sunchild memerintah dengan tangan besi dan hati bengkok, penuh tuduhan dan muslihat terhadap dia yang punya kebajikan.
+
+Tahun-tahun terus berlalu, dan muncullah seorang bocah kecil di Enkanomiya, yang membuat taruhan dengan kawan sebayanya. Sendirian, dirinya akan menyelam melewati tiga sudut menghindari Dragonheir yang perkasa, demi mencari sebuah Dragonbone Flower. Ternyata yang dia temukan adalah gua besar yang dihuni oleh seekor ular besar yang tak pernah dia lihat sebelumnya.
+Anehnya, ketika si anak kecil memandang raga sang ular yang teramat besar, dia tidak gentar. Dia merasakan kekerabatan dengan si ular.
+"Akulah sang ular yang namanya dihujat. Sedemikian banyaknya hamba yang mengabdi kepadaku, namun kita tak seorang pun yang diam di bawah naunganku. Bahwa aku telah jatuh ke alam ini, dan kita dipertemukan ... adalah takdir. Kau bukan bagian dari kaumku, namun kau tetaplah anak manusia. Bicaralah, dan aku akan mendengarkan."
+"Bisakah dirimu menjadi dewa untuk kami?"
+
+Demikianlah keduanya, manusia dan ular, bertolak untuk menghadapi Sang Sunchild dan Sang Dragonheir. Kisah mereka melawan arus dan menantang ombak pun dimulai.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book327_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book327_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book327_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book328_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book328_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2573e20d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book328_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Bagi yang Menemukan Surat Ini:
+
+Baru-baru ini aku membicarakan tentang "Sang Dewi" dan aku merasa tidak puas. Aku ingin pergi ke Lingju Pass dan berharap untuk memperoleh sesuatu.
+Tapi aku pasti segera kembali sebelum malam, jangan khawatir.
+
+Yun Jin
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book329_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book329_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2b7fc2fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book329_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Teman sekampung yang melupakan kampung halamannya: Sebutan Fatui saat mengungkap identitasnya.
+Perjalanan jauh: Melaksanakan misi, bertindak.
+Berjemur matahari: Bersembunyi, hentikan pergerakan sementara.
+Hancurkan pelatnya: Coba tindakan yang besar.
+Menggosok piring: Identitas terungkap dan tertangkap.
+Menggenggam erat tangan kiri: Membalas dendam.
+Menggenggam erat tangan kanan: Bekerja sama.
+Melepas tangan kiri: ■■■khianat.
+Melepas tangan kanan: Memaafkan.
+Angin selatan: Lancar.
+Angin utara: Tidak ■■■■■■.
+■un Crab: Asosiasi Perdagangan Internasional. Mungkin karena kepiting ini buk■■ kepiting Inazuma.
+■■■■■■■ Crab: Kanjou ■■■■ission. ■■■■■■ karena dia adalah ■■■■■■■ Shogun.
+■■■■ ■■■ Crab: Nob■shi. Karena ■■■■■ ■■■■■■ warna wajah ■■■ragi.
+Iron ■■■■: Shuumatsu■■■. Ket■■laluan sekali menyebut mereka sebagai ■■kus. ■■■■■ marah makin ■■■■■■■.
+
+(Tulisan di kertas tersebut awalnya cukup jelas, tapi semakin ke bawah, semakin sulit untuk dibaca, dan bahkan terlihat jelas kalau kertas tersebut pernah terendam air.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book32_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book32_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f26848e83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book32_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Melintasi rawa-rawa yang terbakar dengan api hitam, dan melewati gua yang penuh dengan jamur beracun. Akhirnya pangeran dan putri tiba di kerajaan bernama Kingdom of Little People.
+"Putri Moonlight Kingdom, kumohon, selamatkanlah lima saudara-saudaraku! Kami akan mengabdikan kesetiaan kami ke kerajaanmu sebagai balas budi kami!" Salah satu dari kurcaci muncul dari belakang ranting-ranting dan memohon kepada sang putri.
+Putri yang baik hati itu tidak dapat menahan simpatinya, dan berjanji untuk membantu mereka.
+Mereka pun memanjat gunung-gunung yang gelap dan menyelamatkan seorang kurcaci yang buta dari bahaya jurang.
+"Ah, bodoh sekali! Aku memanjat ke tempat yang setinggi ini, karena aku ingin menikmati pemandangan yang lebih indah." Kata kurcaci buta itu sambil meminta maaf.
+Mereka menarik dan menyelamatkan kurcaci itu keluar dari rawa yang penuh lumpur.
+"Hehe!" Kurcaci itu tersenyum sambil berterima kasih pada sang putri.
+Mereka berjalan ke gua di mana Nightgaunt tinggal, dan menyelamatkan kurcaci yang penakut dari atas stalaktit.
+"Bu... bukan maksudku menyombongkan diri, tapi a... aku datang untuk melawan anak buah Night Mother!" Kurcaci kecil itu menjelaskan dengan takut.
+Mereka menginjakkan kaki ke lahan liar, dan menemukan seorang kurcaci yang menciut sedang terjebak di dalam pasir hisap.
+"Aku ingin melihat taman yang kupelihara, tapi sepertinya aku tersesat." Kurcaci itu berkata sambil mengusap kedua tangannya, dan tersenyum lebar.
+Mereka menyelinap memasuki sarang bayangan, dan menyelamatkan seorang kurcaci yang periang di tengah-tengah jamur beracun pemakan manusia.
+"Aku sedang jalan-jalan dengan senang, lalu tidak sengaja terperangkap di sini." Kata kurcaci itu sambil menghela napas.
+Satu persatu, putri dan pangeran menyelamatkan kelima saudara sang kurcaci. Dan putri itu berkata pada mereka:
+"Kini kalian semua sudah menjadi orang-orangku, ikutlah ke negeri Kingdom of Light. Putri Terang dapat membawa kembali penglihatan bagi yang buta, memberikan keberanian pada yang takut, memulihkan kembali yang telah ciut, dan memberikan kebijaksanaan pada yang kurang pandai. Ini adalah tanda terima kasihku pada kalian."
+Mendengar hal ini, para kurcaci begitu bersemangat. Untuk menunjukkan rasa terima kasihnya, mereka pergi menemani para Pangeran dan Putri selama perjalanan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book330_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book330_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..cba1d0989
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book330_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Kepada {NICKNAME} dan Paimon,
+Maaf sekali, karena pada akhirnya aku harus gunakan cara ini untuk ucapkan selamat tinggal. Meskipun aku tidak bisa tidak mengatakan permohonan maaf, aku tahu bahwa aku tidak layak untuk mengatakannya, dan aku juga tidak berani muncul di hadapan kalian.
+Aku sangat berterima kasih atas niat kalian yang sebelumnya mengatakan ingin membantu kesulitanku, dan selalu mencari cara untuk membantuku. Setelah kalian berdua mengambil pakaianku, aku tiba-tiba menyadari bahwa cara kalian membantuku, kemungkinan akan membawa kalian dalam mara bahaya.
+Karena itu aku meninggalkan Yae Publishing House untuk mencari kalian, dan akhirnya melihat kalian di sekitar Araumi, beserta seseorang yang hanya pernah kulihat di foto — Momoyo.
+Aku pernah menggunakan wajah yang mirip dengannya untuk menggantikan dirinya, sehingga dia pasti sangat membenciku. Tapi aku malah mendapati kalau dia telah melibatkan dirinya dalam bahaya dan kehilangan satu bola matanya untuk selamanya — agar kematianku bisa dipalsukan dengan sempurna.
+Aku adalah penjahat yang berdosa, aku tidaklah layak untuk diperlakukan kalian seperti itu. Tapi kalian malah melakukan banyak hal untukku. Aku selamanya tidak akan bisa membalas budi kalian.
+Di dalam kantong yang menyimpan surat ini, terdapat semua tabungan yang kukumpulkan sejak tiba di Inazuma. Harap kalian dan Momoyo menerimanya. Maaf, karena aku hanya terpikirkan cara ini untuk membalas budi kalian. Jangan khawatir, uang ini adalah uang hasil kerja kerasku dan bukan uang haram.
+Selamat tinggal. Aku akan meninggalkan tanah tempat aku berutang banyak kesalahan ini, Inazuma, untuk selamanya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book331_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book331_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..750d4db66
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book331_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Keberuntungan yang Tertunda ——
+Di tengah cerahnya cuaca, angin tiba-tiba datang menerpa. Pertanda apakah itu?
+Meskipun rasanya ada di posisi awal, namun ini hanyalah sementara.
+Perhatikanlah orang-orang yang bermunculan di dekatmu, meskipun semuanya adalah wajah-wajah familier.
+Takdirmu justru akan perlahan berubah karena keberadaan mereka ....
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Dandelion yang berasal dari negara asing.
+Benih-benih yang mengikuti embusan angin sangat melambangkan dirimu.
+Terbanglah, melayanglah, arungi samudra luas, dan melangkahlah ke tempat jauh.
+Tapi suatu hari nanti, kamu akan berhenti terbang.
+Suatu hari, kamu akan menjadi seperti yang kamu harapkan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book332_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book332_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c6efa386
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book332_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Penciptaan mengaburkan misteri nasib, matahari dan bulan menyingkapkan pertanda.
+Tiga sudut diselimuti bayangan, lima orang suci mengaburkan kekosongan.
+
+"Alam semesta tiada awal dan akhir. Dahulu kala, begitu pulalah adanya tanah ini. Namun ini tidak ada artinya lagi bagi kami. Tanah ini sudah tidak ada kaitannya dengan keabadian yang tak berawal dan tak berakhir".
+Demikian perkataan sang pertapa Aberaku, kepada Sang Sunchild yang pertama. Sang Sunchild berniat untuk menghukum Aberaku. Memerintahkan dirinya untuk menghadap, sebelum akhirnya menangkap dan mengurungnya, hanyalah alasan untuk menjadikan semuanya menjadi lebih susah bagi sang pertapa.
+Konon katanya, Aberaku dianugerahi hikmat kebijaksanaan oleh Dewa Agung Tokoyo, sehingga dia berhasil membawa terang ke Enkanomiya. Tetapi Sang Sunchild menjadi iri hati terhadap bakat keterampilan sang pertapa, dan mengurungnya seumur hidup. Demikianlah putra-putri matahari melupakan jasa-jasa Aberaku yang menciptakan bintang terang di bawah permukaan bumi, yang tanpanya mereka tidak akan pernah ada.
+"Permulaan langit dan bumi layaknya ayam dan telur. Bukankah sang naga dan sang ular saling berkerabat?" Segera setelah kata-kata itu terucap dari mulutnya, sang pertapa Aberaku mendapati dirinya dikepung oleh prajurit.
+
+Pada masa itu, Enkanomiya baru mendapat ruang untuk bernapas setelah kemunculan matahari. Sang Dragonheir yang mencintai kegelapan dan membenci terang, tak lagi bisa bertindak sesuka hatinya. Hari-hari ketika Dragonheir mengamuk dan menelan manusia layaknya ternak yang merumput pun usai, dan Enkanomiya akhirnya mendapat kemampuan untuk melawan.
+Sudah digariskan bahwa sifat manusia yang fana dan tercela akan selalu ada, yang bahkan muncul ke permukaan sebelum ancaman yang datang dari luar berhasil ditaklukkan. Orang-orang telah memilih Sang Sunchild, memahkotainya sebagai raja agung yang disembah. Namun ternyata, Sang Sunchild memerintah dengan tangan besi dan hati bengkok, penuh tuduhan dan muslihat terhadap dia yang punya kebajikan.
+
+Tahun-tahun terus berlalu, dan muncullah seorang bocah kecil di Enkanomiya, yang membuat taruhan dengan kawan sebayanya. Sendirian, dirinya akan menyelam melewati tiga sudut menghindari Dragonheir yang perkasa, demi mencari sebuah Dragonbone Flower. Ternyata yang dia temukan adalah gua besar yang dihuni oleh seekor ular besar yang tak pernah dia lihat sebelumnya, melihat ular besar yang aneh tersebut, dia tidak takut melainkan merasa dekat dengan ular itu.
+"Akulah sang ular yang namanya dihujat. Sedemikian banyaknya hamba yang mengabdi kepadaku, namun kita tak seorang pun yang diam di bawah naunganku. Bahwa aku telah jatuh ke alam ini, dan kita dipertemukan ... adalah takdir. Kau bukan bagian dari kaumku, namun kau tetaplah anak manusia. Bicaralah, dan aku akan mendengarkan."
+"Bisakah dirimu menjadi dewa untuk kami?"
+
+Demikianlah keduanya, manusia dan ular, bertolak untuk menghadapi Sang Sunchild dan Sang Dragonheir. Kisah mereka melawan arus dan menantang ombak pun dimulai.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book333_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book333_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd43b5817
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book333_ID.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+Yang ingin kami lestarikan adalah mengenai kehendak langit yang membentuk bumi dan daratan. Wahai ilah-ilah yang berkuasa di langit, semuanya ini adalah karya ciptaanmu. Berikanlah kepada kami hikmat karunia dan kebijaksanaan, biarkanlah kami menuliskan semuanya ini untuk selama-lamanya!
+
+"Ketika Merpati-Merpati Membawa Ranting"
+Ketika takhta langit turun, dunia pun menjadi baru. Kemudian dewa yang sejati, Sang Purbakala, muncul dan menghadapi ketujuh penguasa, yakni ketujuh raja naga dunia lama.
+Sang Purbakala menciptakan bayangan dirinya yang bercahaya, empat jumlahnya.
+
+"Tentang Phanes, Sang Purbakala"
+Sang Purbakala dikatakan sebagai Phanes. Ia bersayap dan bermahkota, terlahir dari telur, merupakan jantan dan betina sekaligus. Agar dunia ini tercipta, cangkang telur harus dipecahkan. Namun Phanes Sang Purbakala menggunakan cangkang telur untuk memisahkan "Semesta" dan "Miniatur Dunia".
+
+"Empat Puluh Tahun Setelah Ranting-Ranting Dibawa"
+Empat puluh kali musim dingin memadamkan api, empat puluh kali musim panas memeras lautan. Ketujuh Penguasa telah dibinasakan, dan ketujuh bangsa tersungkur dihadapan langit. Sang Purbakala yang agung memulai penciptaan langit dan bumi, semuanya demi "kita", demi ciptaan yang paling ia kasihi, yang akan segera menjejakkan kakinya di dunia.
+
+....
+
+"Empat Ratus Tahun Setelah Ranting-Ranting Dibawa"
+Gunung dan sungai telah tercipta, laut dan samudra menerima mereka yang menentang dan enggan tersungkur. Sang Purbakala dan salah satu bayangannya menciptakan burung di udara, binatang di darat, dan ikan-ikan di laut. Demikian mereka menciptakan bunga, rumput, dan pepohonan, sampai akhirnya mereka menciptakan manusia, para leluhur yang jumlahnya sebanyak bintang di langit, seperti pasir di tepi laut.
+Semenjak itu, para leluhur kita terikat janji dengan Sang Purbakala, dan memasuki zaman yang baru.
+
+"Tahun Terbukanya Bahtera"
+Sang Purbakala mempunyai rencana agung bagi manusia. Kebahagiaan mereka adalah sukacita dirinya.
+
+"Tahun Setelah Bahtera Terbuka"
+Manusia mengelola tanah, dan menikmati hasilnya yang pertama. Manusia menambang dan menggali, dan memperoleh bijih logam yang pertama. Manusia berkumpul, dan bait-bait pertama pun dituliskan.
+
+"Tahun Penuh Sukacita"
+Di mana ada kelaparan, di sanalah langit menurunkan hujan dan makanan. Di mana ada kemiskinan, di sanalah bumi menghasilkan kekayaan. Di mana ada ratapan, di sanalah langit 'kan menjawab.
+Celakalah mereka yang tergoda oleh kepalsuan, dan jalan penuh godaan pun telah ditutup.
+
+....
+
+"Tahun Penuh Dukacita"
+Takhta langit kedua turun, dan peperangan kembali merajalela layaknya zaman penciptaan. Hari itu, langit runtuh dan bumi berguncang. Ketika itu pulalah, para leluhur dan tanah mereka jatuh ke tempat ini.
+Zaman kegelapan pun dimulai.
+
+"Tahun Pertama Dalam Kegelapan"
+Para pengikut Ketujuh Penguasa berkuasa atas laut, dan para Dragonheir berkuasa di tempat ini. Pertikaian pun tak dapat dielakkan.
+Para leluhur mengejar mereka dengan cahaya seribu lentera, dan ke dalam bayangan mereka bersembunyi, sambil terus mengintai. Karena begitu besar kegelapan di tempat ini, maka tanpa hambatan pulalah mereka berburu.
+Doa manusia berubah menjadi ratapan dan kertak gigi, namun Sang Purbakala dan ketiga bayangan tidak dapat mengindahkannya.
+
+"Perumpamaan Sang Surya"
+Dalam gua yang gelap, hiduplah mereka yang tidak kenal cahaya. Di antara mereka adalah seorang bijaksana yang pernah memandang matahari. Dia menceritakan pada kaum itu seperti apa rasanya hidup di bawah sinar mentari, dan tentang keagungan sang raja siang. Kaum itu gagal memahami ceritanya, dan ia pun menyalakan sebuah obor. Demikianlah mereka semua menyembah api yang ia nyalakan, menganggap kobaran yang mereka lihat itu sebagai sang raja siang, dan mereka hidup seperti itu, berdampingan dengan kobaran api dan kegelapan.
+Ketika sang bijaksana wafat, hadirlah dia yang datang untuk menguasai api. Demikianlah kaumnya menjatuhkan bangsa itu ke dalam bayang-bayang.
+
+"Perumpamaan Tentang Teratai Pembuat Lupa"
+Teratai yang menyebabkan semua yang memandangnya melupakan masalah mereka. Seorang nakhoda yang mencari jalan ke permukaan bertemu dengan kaum yang hidup memakan tumbuhan itu. Sebagian dari awak kapalnya tinggal, sementara sebagian yang lain bertahan dari godaan.
+Kehidupan bagaikan lautan penuh kepahitan. Kita hanya mencari jalan untuk pulang.
+
+"Tahun Ketiga dalam Kegelapan"
+Satu-satunya dewa yang tidak meninggalkan kita dikenal dengan nama "Penguasa Waktu". Dia adalah saat ini, dan juga setiap saat. Dialah yang mengukur ribuan angin dan sang surya dan sang rembulan. Dialah setiap saat gembira, saat murka, saat rindu, dan saat keterikatan. Dialah setiap detik dalam igauan.
+Kita memanggilnya Kairos, sang "penguasa dunia yang tetap dan tidak berubah". Nama kudusnya tidak boleh disebut sembarangan, namanya yang suci dan yang sejati. Biarlah aku menuliskannya di sini, dan biarlah tulisan itu terbalik adanya: "Htoratsi".
+
+....
+
+"Tahun Kebutaan"
+Kebijaksanaan Abrax telah bangkit, dan dia menyingkapkan mukjizat penuh cahaya dengan kedua tangannya. Demikian para leluhur membangun Helios di bawah pimpinannya.
+
+....
+
+"Tahun Kecelikkan, Tahun Pertama Bulan dan Matahari"
+Helios, kereta sang surya telah sempurna. Demikian Whitenight datang, dan Evernight dimusnahkan.
+Tahun-tahun dalam naungan Bulan dan Matahari pun dimulai.
+
+"Tahun Kedua Bulan dan Matahari"
+Para leluhur mencari jalan untuk kembali, mereka yakin peperangan di permukaan telah lama berlalu.
+Namun Sang Purbakala, sang takhta pertama, telah melarang para leluhur mencari jalan pulang.
+Pastilah Sang Purbakalah telah menaklukkan takhta kedua.
+Abrax dipenjarakan atas perintah Sang Sunchild.
+
+"Perumpamaan Sebatang Pohon"
+Tukang kebun raja dan roh pohon di taman kerajaan saling jatuh cinta. Namun raja ingin memperbaiki ukiran pilar pavilion dan perlu menebang pohon yang paling spiritual. Raja adalah jelmaan Sang Purbakala, karena itu tukang kebun tidak dapat menentang raja di atas segala raja. Yang bisa dilakukannya hanyalah berdoa kepada pendeta raja, yang adalah jelmaan Tokoyo Ookami.
+Sang pendeta mengasihani tukang kebun lalu berkata, "Potonglah dahan-dahan pohon spiritual itu." Tukang kebun pun pergi memotong dahan-dahannya, lalu mengikuti perintah raja untuk menebang pohon itu.
+Pendeta tersebut kemudian berkata, "Tanamlah dahan pohon spiritual itu." Tukang kebun pun berkata, "Pohon spiritual perlu lima ratus tahun baru bisa tumbuh." Pendeta lalu menjawab, "Satu tekad akan menghadang ribuan malapetaka." Tukang kebun lalu menanam dahan itu di halaman rumahnya. Dalam sekejap, dahan yang kurus bertumbuh menjadi pohon yang baru, dan roh di pohon baru itu adalah kelanjutan dari roh yang sebelumnya.
+Karena sang Dewa Waktu, dapat membawa benih di masa ini ke masa lalu dan masa depan.
+
+"Tahun Kesepuluh Bulan dan Matahari"
+Abrax sudah lama meninggal. Peristiwa sebelum matahari dan bulan sudah cukup dicatat. Jika aku tidak memiliki nyali untuk mencatat segalanya sesuai fakta, bagaimana aku bisa pantas menjadi sekretaris Tokoyo Ookami?
+Aku mendengar suara zirah besi di luar. Aku harus berhenti menulis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book334_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book334_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e9941f94
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book334_ID.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Tanah yang berada di kedalaman sungguh berbeda dari permukaan. Semua yang dianggap biasa di permukaan harus ditanggalkan ketika memasuki kedalaman. Semua yang kita ketahui mengenai laut dan daratan adalah pemberian langit. Di dunia yang baru ini, hendaklah kita mengembangkan cara-cara baru untuk perihal sekecil apa pun.
+Barangsiapa membaca dan merenungkan tulisan, janganlah engkau menganggap hidupmu selama ini sebagai sesuatu yang biasa. Sesungguhnya biarpun engkau telah hidup di kedalaman selama ratusan, bahkan ribuan tahun sekali pun, ketahuilah: hari-hari tanpa bulan dan matahari ini tidaklah wajar. Bahkan ketika sang bijaksana memberi kita sinar mentari, akan ada si penghasut yang akan meminjam cahayanya untuk menenggelamkan kita di dalam bayang-bayang.
+Buku ini ditulis agar orang-orang dapat memahami kehidupan yang mereka jalani, supaya mereka tidak melupakan hasrat kita untuk berpulang ke tempat yang terang.
+(Buku ini telah terus-menerus disunting dan diubah selama bertahun-tahun. Bahkan judulnya pun berubah, dari Aphotic Earth menjadi Tokoyokoku, sebelum akhirnya menjadi Byakuyakoku. Di kemudian hari, berkat anugerah dari sang Watatsumi, warga kedalaman pun kembali ke permukaan. Namun sepertinya frasa "Aphotic Earth" memiliki makna tersembunyi, dan istilah ini tidak semuanya diganti.)
+
+-Kisah Angin dan Air
+Byakuyakoku tidak memiliki pegunungan, sehingga percuma saja membahas tentangnya. Namun, para penatua dan orang bijak menyadari sesuatu. Bahkan di kedalaman ini pun, masih ada kekuatan "angin yang kekal" dan "air". Perwujudan dari "angin kekal" dikenal dengan nama "Tokoyo Ookami", dan biasa dituliskan dengan sebutan "ribuan angin", atau "ribuan angin masa". "Air", adalah perwujudan dari keperkasaan Dunia Vishap, yang diwakili oleh para Bathysmal Vishap.
+Kami telah meneliti hubungan atara Sunfire, angin, dan air. Dengan demikian, ilmu hidrologi dan angin kekal harus dipertimbangkan sebelum menjalankan proyek-proyek pembangunan.
+
+- Perbatasan Byakuyakoku
+Perbatasan Byakuyakoku ditandai oleh tiga penjuru. Ketiganya adalah titik temu perselisihan antara bangsa manusia dan bangsa vishap.
+Pada zaman Byakuyakoku, Menara Tiga Dunia berdiri di ketiga penjuru tersebut, dan dimaksudkan untuk menjaga keharmonisan antar wilayah. Nama kuno mereka telah hilang bersama arus waktu, dan ketiganya diberikan nama yang baru ketika Watatsumi muncul.
+Ketiga menara ini amatlah penting, dan ketiganya berlokasi di tempat yang tidak berkaitan dengan angin maupun air. Merekalah yang menjaga kestabilan Byakuyakoku dan mengendalikan angin dan air.
+Jika ketiga menara ini terancam, maka seluruh tanah ini pun ada dalam bahaya. Karena itulah ilmu-ilmu rahasia digunakan untuk menyamarkan ketiganya. Hanya para miko dan Pengikut Watatsumi yang dapat memunculkannya kembali.
+
+- Jalan Sempit
+Jalan Sempit, pada mulanya dinamai demikian karena terletak di antara muka gunung dan sebuah tempat yang bernama Tanah Lingkaran. Pergeseran permukaan di Byakuyakoku menyebabkan Tanah Lingkaran amblas, dan Jalan Sempit pun menjadi lebar.
+
+- Jantung Ular
+Di kala para leluhur menemukan tanah ini, telah ada keanehan yang menyebabkan ruang saling bertimpa di lokasi tertentu. Para pendahulu memanfaatkan fenomena ini untuk menciptakan Jantung Ular. Fungsinya adalah untuk melindungi rahasia, memenjarakan para pelanggar, dan menyembah sang Ular Ilusi, Ouroboros.
+Pada mulanya, tempat ini dinamai Delphi, tanah para ular beludak. Nama ini tidak berubah bahkan setelah Watatsumi Omikami. Karya seni purbakala melukiskan sang ular tak bersisik sebagai "Ouroboros", dan sang ular bertatahkan koral sebagai "Orobashi".
+
+- Dainichi Mikoshi
+Nama pertama tempat ini ialah "Helios", sungguh sebuah menara tinggi menjulang, yang dibangun oleh Aberaku yang bijaksana sebagai perlambang bumi, penengah antara angin dan air.
+Menurut ramalan, inilah matahari yang diperlihatkan oleh sang bijak, yang berguna untuk menerangi gua-gua gelap di kedalaman. Demikian pulalah ia digunakan untuk membayangi tanah yang agung ini.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book335_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book335_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d11891450
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book335_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Mulai hari ini, semua subjek eksperimen Dragonheir telah diubah menjadi subjek yang ditentukan Watatsumi Omikami sendiri. Semua berkas sebelum tahun pembuatan kalender Watatsumi telah dihancurkan. Nomor seri berkas tidak lagi menggunakan metode kategorisasi yang menggunakan bahasa Watatsumi — Alpha, Beta, Gamma, Delta, dan Epsilon. Metode kategorisasinya diubah menjadi bumi, air, api, angin, eter, dan kosong.
+Semua tanda kutip dan notasi harus ditulis dalam tanda kutip (""). Urutan penulisan sebagai berikut harus diperhatikan: Berkas - Nomor Serial - Subjek - Penulis. Penulis dapat dihilangkan, atau nomor penulis di laboratorium dapat dicantumkan. Dilarang keras mengungkap nama Byakuyakoku/Enkanomiya atau nama modern Watatsumi/Narukami/Inazuma milik peneliti.
+Jangan menulis buku harian, surat cinta, dan novel fantasi di dalam catatan eksperimen.
+
+....
+Semua orang tahu jelas akan kemampuan evolusi para Dragonheir (selanjutnya disebut sebagai Bathysmal Vishap atau vishap saja). ("Air-101-Evolusi Dragonheir: I")
+Kami telah mencoba menurunkan suhu lingkungan hidup vishap muda yang tahan panas. Vishap akan menjadi lebih lemah setelah dewasa. Mungkin hal ini karena dalam tubuhnya tidak ada "benih" yang dapat membantunya melawan lingkungan seperti itu. Namun semua keturunannya malah memiliki lemak tubuh yang tinggi, kecenderungan untuk tidur yang banyak, dan memiliki karakteristik elemen Cryo. (Silakan mengambil referensi dari data eksperimen di bagian akhir teks. Sampel 3 menunjukkan data yang tidak normal karena asistenku mengasihani subjek eksperimen dalam kelompok kontrol anti-lapar, dan memberinya makan secara diam-diam.)
+Ketika kami menempatkan keturunan mereka ke dalam lingkungan yang sangat panas, mereka akan sama seperti nenek moyang mereka, memilih untuk menjadi vishap dewasa yang tahan panas. Hanya saja, saat ini mereka tidak menunjukkan karakteristik elemen Pyro.
+Saat ini, data yang ada tidak cukup untuk membuat kesimpulan. Tetapi kita dapat membuat hipotesis bahwa Bathysmal Vishap mampu membangunkan "benih" yang mereka miliki dengan bebas sebelum dewasa. Pada saat menghadapi lingkungan sulit yang belum pernah dialaminya, ibu vishap dapat membuat "benih" baru dan mewariskannya pada keturunannya.
+Sebelum Bathysmal Vishap bertemu dengan orang-orang Enkanomiya seperti kami, mereka sudah menyembunyikan gudang senjata di dalam tubuh mereka.
+....
+
+Hasil tes inteligensi sangat mencengangkan. ("Kosong-207-Penelitian Inteligensi Vishap"). Dari proses penyaringan yang dilakukan melalui mekanisme hukuman dan hadiah (walaupun penelitian sebelumnya menunjukkan bahwa penyaringan tidak diperlukan, karena setiap vishap pandai beradaptasi dengan sempurna), kemampuan linguistik vishap generasi keempat ke atas sudah mendekati tingkat kecerdasan anak manusia berusia 12 tahun. Atau lebih tepatnya lagi, vishap memiliki metode komunikasi tersendiri dan dari sini mereka telah menunjukkan kemampuan untuk belajar.
+Kami merasa bahwa eksperimen ini harus dihentikan. Kalau tidak, pemecatan orang terakhir yang menulis kisah fantasi manusia vishap akan menunjukkan bahwa kami adalah orang berpikiran sempit.
+Menurut ramalan, Penguasa Naga Air akan terlahir dalam wujud manusia. Kami tidak akan membiarkan hal ini terjadi di Enkanomiya.
+....
+Semua upaya transplantasi sebelumnya gagal. ("Kosong-907-Perintah Khusus Watatsumi Omikami: I"). Karena tidak mampu mentolerir darah Watatsumi Omikami, tubuh vishap akan menunjukkan respon yang buruk. Entah apakah alasannya karena mereka belum cukup kuat. Menurut jalur evolusi vishap yang sudah kami rencanakan, secara teoretis, kami seharusnya telah membiakkan vishap terkuat.
+....
+
+Transplantasi pada dasarnya dianggap berhasil. ("Kosong-907-Perintah Khusus Watatsumi Omikami: III"). Penolakan ternyata adalah alasan kenapa makhluk Alam Cahaya seperti vishap (juga dikenal sebagai makhluk elemental), saling bertentangan dengan Omikami dan Pengikut Watatsumi.
+
+Semua catatan eksperimen ditutup. Sampai eksperimen berakhir saat ini, tidak ada Dragonheir yang kehilangan nyawa dalam eksperimen, mereka semua hidup sampai akhir hayat mereka.
+Terpujilah Watatsumi Omikami atas kebaikannya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book336_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book336_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f0d64b9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book336_ID.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+Teka-Teki Pertama: Apa yang berjalan dengan empat kaki di pagi hari, dua kaki di siang hari, dan tiga kaki di malam hari?
+Jawaban: Vishap yang menjelma menjadi manusia demi menghadiri pesta dansa. Sebelah kakinya patah dan ia terpaksa berjalan menggunakan tongkat.
+Sang bijak menyukai jawaban ini, dan anak-anaklah yang selalu menjawab demikian. Bagi orang dewasa, vishap yang berubah menjadi manusia adalah pertanda buruk. Sebuah ramalan mengatakan bahwa Naga Air, penguasa kuno para vishap, akan lahir kembali dan mengambil wujud seorang manusia. Namun bagi kanak-kanak, jawaban ini memberikan harapan untuk kedua bangsa mencapai tahap saling memahami.
+Tapi menceritakan para vishap dalam anekdot jenaka tidaklah baik. Humor seperti itu menjinakkan ketakutan anak-anak, namun pula menurunkan kewaspadaan mereka.
+(Para Dragonheir di kedalaman telah berevolusi dan mengembangkan kemampuan untuk menggunakan elemen-elemen lain, dan dalam prosesnya menanggalkan kemurnian mereka. Sang Naga Air tidak akan terlahir kembali di antara kaum mereka.)
+
+Teka-Teki Kedua: Makhluk ini punya satu mulut, dan kadang punya empat kaki, kadang dua kaki, kadang tiga kaki. Makhluk ini tidak mampu berubah wujud, namun bisa berjalan, berenang, dan melayang. Semakin ia berjalan, semakin ia lemah. Makhluk apakah itu?
+Jawaban: Manusia
+Manusia merangkak dengan empat kaki ketika mereka masih bayi; ketika tumbuh dewasa, mereka berjalan dengan dua kaki; ketika tua, mereka ditopang sebatang tongkat. Tidak ada keraguan bahwa jawaban untuk teka-teki ini adalah manusia.
+
+Teka-Teki Ketiga: Apa yang bicara dengan satu mulut, tapi berjalan dengan empat atau dua kaki?
+Jawaban: Kehidupan Hewan Ternak
+Teka-teki ini sudah sangat tua, dan kita hanya bisa memahami arti peternakan dari teksnya. Empat kaki mengacu pada makhluk seperti Aux, Hors, dan Foreste Bore. Setelah Byakuyakoku jatuh, makhluk-makhluk ini juga punah dalam dua generasi karena hancurnya habitat dan kurangnya makanan, sehingga mereka tidak dapat berkembang biak.
+Pada periode setelah kedatangan Watatsumi Omikami, sebagian penduduk telah pergi ke pemrukaan laut, membangun rumah dan bertukar budaya. Jadi kami dapat memeberikan nama-nama umum untuk makhluk-makhluk ini. Menurut ramalan para penatua dan Omikami sendiri, kita semua akan pergi ke permukaan laut cepat atau lambat, sehingga perlu untuk menggantinya.
+Aux menunjuk pada sapi, Hors menunjuk pada kuda, dan Foreste Bore menunjuk pada babi hutan.
+
+Teka-Teki Keempat: Siapakah kedua saudari yang saling melahirkan saudarinya setiap hari?
+Jawaban: Siang dan malam, atau Whitenight dan Evernight.
+Teka-teki ini mudah dipahami. Siang berganti dengan malam. Di Byakuyakoku, ini berarti pergantian antara Whitenight dan Evernight yang berada dalam kontrol Dainichi Mikoshi. Meskipun negeri tersebut mengalami malam yang abadi sebelum Dainichi Mikoshi dibangun, namun hal itu tidak memengaruhi cahaya siang hari yang pernah dilihat oleh orang-orang.
+Kedua fenomena astronomi Byakuyakoku, yakni fatamorgana dan Sinshade, pada mulanya disebut Eidolon tanpa membedakan yang satu dari yang lain. Penduduk Byakuyakoku mulai memahami perbedaan dan menamakan kedua fenomena setelah kedatangan Watatsumi Omikami. Meskipun mentari tidak bersinar, fatamorgana yang muncul ketika Whitenight dinamakan Sunfire Phantasm, dan ketika Evernight, Ghostfire Phantasm. Seiring berjalannya waktu, keduanya disatukan dalam nama Sunfire Phantasm, karena keduanya adalah fenomena yang sama.
+
+Teka-Teki Kelima: Akulah sang Putra Bayangan, lahir dari Penguasa Terang. Akulah sang burung tak bersayap, yang naik dari bumi. Baiklah mereka yang meneteskan air mata dihadapanku, menangis tanpa kesedihan. Aku pun hilang bersama angin yang berembus, demikian hidupku yang fana ini sirna.
+Jawaban: Asap. Burung adalah makhluk yang bersayap dan terbang, tentu tidak dapat dijumpai di Enkanomiya.
+
+Teka-Teki Keenam: Seorang ayah mempunyai 12 anak, dan masing-masing anak mempunyai 60 putri cantik dengan penampilan yang beragam. Setiap ada satu gadis yang berpenampilan putih, ada juga satu yang berpenampilan hitam, begitu seterusnya. Mereka sekeluarga tidak bisa mati, hanya dapat menghilang perlahan-lahan. Siapakah ayah dari anak-anak ini?
+Jawaban: Jawabannya adalah "tahun". Orang-orang Byakuyakoku mungkin akan tidak memahami tentang 60 cucu yang berpenampilan hitam dan putih secara bersilangan. Tapi semuanya akan menjadi masuk akal setelah memahami Teka-teki Keempat.
+Pernah ada lanjutan untuk teka-teki ini di zaman kuno. Dikatakan bahwa setiap cucu perempuan akan melahirkan dua belas keturunan, dan masing-masing akan melahirkan lagi enam puluh anak. Setiap anak yang lahir akan melahirkan, dan terus begitu sampai semua keturunan itu melahirkan Sang Purbakala, Tokoyo Ookami, ibunda empat belas milyar tahun.
+Watatsumi Omikami melarang orang-orang menyebarkan teka-teki ini.
+
+....
+
+Appendix: Tokoh-Tokoh Bersejarah, Nama Tradisional Mereka, dan Nama Mereka Dalam Ejaan Narukami
+
+Kairos - Tokoyo Ookami
+Eris - Arisu
+Abrax - Aberaku
+Charon - Ka ....
+Spartacus - Supada
+Emma - Ema
+.... - Koi
+Antigone, Antigonus - Antei
+....
+....
+Erebos - Eboshi
+Echion - Eki
+Udaeus - Uda
+Asclepius - Surepio
+....
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book337_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book337_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..750d4db66
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book337_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Keberuntungan yang Tertunda ——
+Di tengah cerahnya cuaca, angin tiba-tiba datang menerpa. Pertanda apakah itu?
+Meskipun rasanya ada di posisi awal, namun ini hanyalah sementara.
+Perhatikanlah orang-orang yang bermunculan di dekatmu, meskipun semuanya adalah wajah-wajah familier.
+Takdirmu justru akan perlahan berubah karena keberadaan mereka ....
+
+Benda keberuntunganmu hari ini: Dandelion yang berasal dari negara asing.
+Benih-benih yang mengikuti embusan angin sangat melambangkan dirimu.
+Terbanglah, melayanglah, arungi samudra luas, dan melangkahlah ke tempat jauh.
+Tapi suatu hari nanti, kamu akan berhenti terbang.
+Suatu hari, kamu akan menjadi seperti yang kamu harapkan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book33_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book33_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..71f0d9c6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book33_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Keenam kurcaci menunjukkan kesetiaan mereka pada sang putri dan mengikuti mereka dengan setia. Tetapi, seperti makhluk-makhluk ganas di dalam kegelapan lainnya, mereka tercemar oleh alam di sekitarnya. Kesulitan dalam perjalanan perlahan membangkitkan kejahatan dalam hati mereka.
+Ketakutan melahirkan kejahatan, dan hati yang jahat berubah menjadi perbuatan. Keenam kurcaci mulai merancang rencana yang jahat.
+Kurcaci yang buta membuka mata hatinya dan bermandikan cahaya matahari dengan serakah.
+"Kenapa kita tidak buat pangeran tinggal bersama kita selamanya? Daripada percaya pada cahaya janji yang muluk-muluk, bukan sebaiknya kita ambil cahaya yang sudah pasti dan ada di depan mata kita?"
+Kurcaci yang bodoh mengusap-usap kain di kepalanya yang penuh dengan koreng, sambil dengan serakah menghisap udara yang penuh dengan cahaya.
+"Hehehe, ku... kupikir, kita bisa menculik pangeran dan... menggunakannya untuk membuat kita pintar, dengan pintar!"
+Kurcaci Pengecut mengayun-ayunkan tangannya yang kecil ke udara dan berteriak.
+"Yang orang-orang itu lakukan hanya menyelamatkan nyawa kita, lalu sekarang kita diperlakukan seperti budaknya! Aku ingin menantang mereka bertarung!"
+Kurcaci Ciut menyipitkan matanya dan mengernyitkan alisnya, sampai wajahnya tampak seperti kertas yang lecek.
+"Saudara-saudaraku, kalian sudah diam di dalam kegelapan terlalu lama, dan pikiranmu sudah tidak benar! Kita memerlukan kehidupan baru untuk bertahan hidup. Kurasa kita seharusnya, menggunakan mayat pangeran menjadi pupuk, dan membuat taman yang subur!"
+Kurcaci Riang menghela napas, sambil terlihat lelah.
+"Sebaiknya kita cepat putuskan... kalau bukan karena mereka, kita tidak perlu capek berpikir rencana-rencana jahat ini, aku tidak mau pusing berlama-lama."
+Di antara mereka, ada satu kurcaci yang tidak berkata apa-apa, tetapi bukannya dia tidak memiliki niat jahat, hanya saja perasaan bersalah untuk mengkhianati penyelamat mereka mengalahkan niat jahatnya dan membungkam mulutnya. Dia tidak dapat berkata satu patah kata pun. Tetapi rasa bersalahnya masih tidak cukup untuk menggagalkan rencana jahat para kurcaci.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book343_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book343_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book343_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book344_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book344_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba4639d38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book344_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Kepada Anton Melnikov yang Terkasih:
+
+Aku minta maaf karena perubahan peristiwa yang tiba-tiba, Stasiun Pengisian Energi telah ditutup. Rencana kita sebelumnya untuk meminum Fire-Water bersama-sama sekembalinya kamu tampaknya tidak memungkinkan untuk sekarang.
+Aku meninggalkan beberapa makanan diam-diam. Seharusnya jumlahnya cukup untuk dikonsumsi dalam jangka pendek. Ambil saja sesuai yang kamu butuhkan.
+Maaf, sebagai temanmu, aku tidak bisa berbuat banyak selain ini. Lain kali kalau kita bertemu, kita akan menjadi musuh. Meskipun aku sadar kalau kamu dan misimu tidak ada hubungannya dengan kejadian di lapangan, tolong pahami bahwa kami tidak akan pernah bisa memaafkan tindakan invasi terang-terangan seperti itu.
+Sama seperti kamu yang berjuang untuk Tsaritsa dari Snezhnaya, kami kaum Millelith juga harus melindungi tanah air kami. Masing-masing dari kita harus bertanggung jawab atas hal-hal yang penting bagi kita.
+
+Semoga berhasil. Dengan hormat, Yanbo.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book345_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book345_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0437cecd6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book345_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Surat Nikolay
+
+Kepada kakakku tercinta, Katya:
+
+Aku mendengar dari kapten bahwa kamu akan dipindahkan ke sini untuk bergabung dengan pasukan kami dalam waktu dekat. Tidak ada kata-kata yang bisa mewakili perasaan bahagiaku begitu memikirkan bahwa pada akhirnya kita akan bisa berkumpul!
+Ke mana pun aku pergi, aku selalu membawa balalaika yang kakak berikan padaku sebelum keberangkatan. Setelah diperbaiki sedikit, aku sudah mengganti bagian yang rusak, bagian jembatan yang tidak sengaja dirusak juga sudah diperbaiki. Sekarang suaranya sudah jauh lebih indah.
+Tapi ada hal yang harus kusampaikan kepada kakak: Biarlah aku yang menyimpan balalaika ini, aku tidak akan pernah mengembalikannya kepada kakak. Karena kakak terlalu ceroboh. Jika kakak merusaknya lagi, aku tidak akan memperbaikinya lagi!
+Oh ya, aku juga sudah mempelajari dua lagu baru. Pada saat kakak melaporkan kehadiran nanti, aku akan menunjukkan kehebatanku di depan api unggun nanti. Kita akan memainkan musik dan bernyanyi bersama di depan api unggun seperti masa-masa lalu. Ditemani dengan sedikit candaan, sambil mengharapkan hadiah baru yang dianugerahkan oleh Yang Mulia Tsaritsa kepada sanak saudara di House of the Hearth ....
+Sayang sekali, sekarang kita sudah bukan anak-anak polos yang hidup bebas tanpa kerisauan lagi. Kita sekarang sudah memiliki tanggung jawab yang lebih besar dan pertimbangan yang lebih jauh lagi.
+
+Demi pertemuan ini, kapten secara khusus memberikan liburan setengah hari kepada kami. Jadi kumohon kepada kakak untuk membawakan anggur dan makanan manis agar kita bisa bernostalgia tentang masa lalu yang indah. Banyak sekali cerita yang ingin kusampaikan kepada kakak. Aku juga percaya, pasti banyak kejadian menarik yang sudah kakak alami di tempat kakak berkemah!
+Sekalian aku beri tahukan, kalau kakak melihatku menjadi gemuk saat bertemu nanti, tolong jangan menertawakanku ya! Pastinya, aku akan memperhatikan apakah kakak juga menjadi lebih gemuk atau tidak!
+
+Aku sangat menantikan pertemuan kita yang menghangatkan hati,
+Nikolay Snezhevich
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book346_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book346_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a06a03e52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book346_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+Saat itu, si Rambut Pirang mulai berputar dengan kecepatan tinggi! Serangan si ronin pun berhasil diatasi dalam sekejap!
+Si Rambut Pirang menghunuskan pedangnya sambil berputar! Nafsu membunuhnya sangat kentara! "HIATTT!"
+Si ronin pun muntah darah! "GHUAKHHH!"
+Si Rambut Pirang menghunuskan pedangnya sambil berputar! Nafsu membunuhnya sangat kentara! "HIATTT!"
+Si ronin pun muntah darah! "GHUAKHHH!"
+Si Rambut Pirang menghunuskan pedangnya sambil berputar! Nafsu membunuhnya sangat kentara! "HIATTT!"
+Si ronin pun muntah darah! "GHUAKHHH!"
+Si Rambut Pirang menghunuskan pedangnya sambil berputar! Nafsu membunuhnya sangat kentara! "HIATTT!"
+Si ronin pun muntah darah! "GHUAKHHH! Aku kalah! TIDAK!"
+...
+Sambil terus berputar, si Rambut Pirang berubah menjadi angin topan berwarna emas! Angin keemasan meliputi setiap sudut arena, dan dari kerumunan yang melihat, jika ada pendekar pedang yang ilmunya cukup tinggi, pastilah menyadari bahwa si Rambut Pirang sedang melancarkan "Kinjutsu Ougi: Kouranka Daitatsumaki"!
+Si ronin yang terkena serangan pamungkas "Kouranka Daitatsumaki", menyemburkan darah yang muncrat sampai setinggi Mt. Yougou! Tenaga semburan itu menghentakkan si ronin ke belakang dengan sangat cepat. Pergerakan yang terjadi menciptakan energi, yang kemudian berubah menjadi materi! Adegan "Ledakan Youkai:·Hyakkiyakou" pun terjadilah! Demikian kekuatan yang luar biasa dari "Kinjutsu Ougi: Kouranka Daitatsumaki"!
+Si ronin pun terpental menghantam tembok! Begitu kuatnya tenaga yang tersalurkan sampai tembok luar arena pun ikut retak ....
+...
+Secarik kertas terlampir di belakang: "Deskripsi pertempuran terasa begitu hidup! Ketika membacanya, aku serasa berada di arena Hyakunin Ikki, menyaksikan pertempuran yang sengit itu langsung bersama Kayabuki-sensei. Namun, aku ingin tahu apakah Kayabuki-sensei pernah mempertimbangkan media alternatif untuk menulis? Dibandingkan dengan menulis novel, gaya Kayabuki-sensei mungkin lebih cocok dituangkan di media seperti pertunjukan komedi, atau komik pendek."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book34_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book34_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef2f288ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book34_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Saat itu, putri masih terlelap dalam tidurnya, dan sama sekali tidak mengetahui rencana jahat apa yang menanti dia dan kekasihnya. Dan rencana para kurcaci telah berjalan sejak malam tiba.
+Pangeran terjatuh dalam koma setelah diracuni selagi putri tertidur lelap. Rencana keenam kurcaci pun mulai berjalan.
+Dalam tidurnya yang lelap, putri memimpikan tubuh kekasihnya yang bersinar dengan warna yang gemilang dan cahaya yang selembut kain satin. Cahaya matahari yang hangat menembus awan-awan hitam dan menyentuh kehidupan. Cahaya jingga menyinari danau yang biru, memberikan selapis warna kehidupan di atasnya, air yang semula dingin kini memancarkan kehangatan dan semanis madu. Warna-warna mengisi bukit yang hitam dan menjadikan reruntuhan kota yang kelam menjadi istana permen. Tetapi, saat putri memanggil-manggil nama pangeran, jawaban yang datang hanyalah suara gema.
+Putri yang malang masih tidak mengetahui bahwa panggilannya tidak akan pernah lagi terjawab.
+Suara petir dan guntur yang menyambar bergema dengan hebat di malam yang sunyi. Rencana keenam kurcaci berjalan dengan lancar. Untuk merayakan keberhasilan mereka, mereka memasak sepanci besar sup yang berisi lumut dan jamur beracun. Selagi mereka menikmati santapan mereka, sang pangeran yang telah hancur jiwanya menggunakan sisa terakhir kekuatannya untuk mengutuk para kurcaci. Selama sisa hidup mereka, mereka akan terkutuk dan tersiksa seakan dimasak di dalam tungku perapian, dan tidak akan pernah melihat cahaya matahari lagi.
+Entah karena kutukan, atau karena masih tersisa secercah kesetiaan kepada sang ratu. Saat pesta masih berlangsung, seorang di antara keenam kurcaci membalut tubuh pangeran dengan kain meja yang kotor, dan membawanya kembali ke putri, berharap dapat menemukan cara untuk membangunkan kembali pangeran.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book353_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book353_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0918572d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book353_ID.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+Kepada seluruh anggota regu penjelajahan:
+
+Maafkan aku karena aku meninggalkan kalian tanpa pamit.
+Dari lubuk hati yang paling dalam, aku berterima kasih kepada seluruh anggota senior regu penjelajahan atas perhatian yang sudah kalian berikan padaku selama ini. Hal yang paling kusesali adalah ... aku tidak bisa terus bekerja sama dengan kalian lagi.
+
+Untuk Kak Jinwu, kumohon jangan marah dan bersedih atas kepergianku. Aku yakin kamu sudah banyak mencurahkan perhatian kepada para petualang muda yang tidak berbakat tapi tidak ingin menyerah kepada nasib begitu saja. Dan kuyakin aku adalah salah satu orang yang terbodoh dalam kelompok ini. Semoga keegoisanku tidak menjadi beban untukmu. Aku juga berharap, kepergianku kali ini bisa meninggalkan kenangan yang indah untukmu. Aku pernah memiliki sebuah keluarga yang hangat, dan kamu adalah anggota keluarga yang paling dekat denganku .... Terlalu banyak hal dan cerita yang belum sempat kuceritakan kepadamu. Satu-satunya yang tertinggal hanyalah nama tempat yang tidak terlalu menonjol di peta. Yang disayangkan hanyalah, bahkan nama tempat pun tidak sempat kupikirkan, dan kucari dengan baik bagi kakak dan semua orang.
+Ya intinya, aku ingin berterima kasih atas perlindungan dan kasih sayangmu padaku selama ini. Daripada aku hanya terus diasuh oleh seorang senior sepertimu, mungkin akan lebih membahagiakan lagi untukku kalau aku bisa memilih untuk menjalani sendiri sebuah perjalanan yang sebenarnya.
+
+Untuk Tuan Khedive, maafkan aku atas keegoisanku. Aku bisa paham bahwa Tuan punya pertimbangan sendiri, atau mungkin seperti yang Tuan katakan, rahasia di dasar Chasm memang bukanlah sesuatu yang sanggup diungkapkan oleh orang-orang biasa. Tapi mungkin karena alasan inilah, semua ini menjadi sangat sulit bagi seseorang sepertiku yang tidak memiliki "Vision" ....
+Tapi aku tetap tidak bisa mengendalikan rasa penasaranku, kalau saja petualang biasa yang terkenal seperti Leonard, Stanley, dan Roald sudah menyaksikan juga semua pemandangan yang pernah kusaksikan dengan mata kepalaku sendiri — pernah menapaki Aula Batu kuno yang gelap di kedalaman bersamaku, telah melihat sendiri lumpur rawa ungu kehitaman yang terus menyembur bagai magma yang meletus dari gunung berapi dan batu kristal biru transparan yang melayang di langit-langit, tablet batu kuno yang hampir hancur yang diukir dengan peta kuno, serta berbagai keajaiban lainnya yang sulit kuungkapkan dengan kata-kata .... Apakah para petualang yang tersohor ini akan mundur demi menyelamatkan diri mereka sendiri setelah tahu akan adanya bahaya yang menanti? Atau malah mereka juga akan sama serampangannya sepertiku? Akankah mereka terus menjelajahi jalan yang penuh dengan misteri dan bahaya sekalipun harus membahayakan nyawanya?
+Sebagai seorang pelajar, Tuan Khedive ... kamu tidak lebih dari seorang manusia biasa seperti diriku. Kalau kamu menemui hal seperti ini, apakah pilihanmu?
+
+Untuk Clitopho, semoga kamu tidak tersinggung atas ketidakpercayaan dan semua perlakuanku dulu yang egois. Aku sama sekali tidak membencimu. Meskipun kamu berasal dari organisasi ilegal Treasure Hoarder, gerak-gerikmu yang mencurigakan juga sangat menyebalkan, kamu juga agak jorok saat membuatkan minuman untuk semua orang, tidak sopan kepada Kak Jinwu, tidak pernah mengindahkan peraturan keselamatan Bagian Urusan Sipil, juga tidak pernah menurut meskipun sudah dinasehati berkali-kali .... Meskipun kelakuanmu seperti itu, tapi semua itu bukanlah yang terpenting. Sebagai teman, aku cuma ingin kamu tahu kalau aku sama sekali tidak menyesal karena pernah mengenalmu. Justru aku menyesal kenapa aku tidak sempat mengenalmu lebih awal.
+
+Untuk Muning, aku meminta maaf karena aku tidak akan pernah bisa lagi melapor kembali kepadamu. Terima kasih karena kamu terus membantuku untuk mendapatkan jabatan resmi di Bagian Urusan Sipil. Kalau bukan berkat bantuanmu, mungkin aku tidak akan pernah bisa masuk ke Chasm meskipun mulut gua Chasm menganga begitu lebarnya. Mungkin setelah aku pergi, izin resmi dari Bagian Urusan Sipil justru baru akan keluar. Kalau memang begitu, tolong bantu aku untuk menyimpannya dulu. Kalau suatu hari aku bisa kembali, aku pasti akan mentraktirmu makan enak. Aku janji!
+
+Untuk senior {NICKNAME}, terima kasih karena kamu sudah menemaniku dalam perjalanan selama ini. Terima kasih atas bimbingan dan pertolonganmu saat aku sedang berada dalam mara bahaya. Semua ini akan selalu kukenang, aku juga merasa tak berguna saat mengingat kenyataan pahit bahwa aku tidak akan pernah sanggup membalas semua budi baikmu padaku. Sebagai pengembara yang bisa menggunakan kekuatan elemen dengan bebas, tidak bisa dipungkiri kalau kamu adalah anak emas Archon. Tapi jauh di dalam lubuk hatiku, aku tetap masih memiliki rasa ingin tahu yang mendalam. Meskipun mungkin sekarang aku sudah tidak akan bisa lagi mendengar jawabannya darimu .... Apa pendapatmu tentang manusia fana seperti kami?
+
+Pada zaman kuno ketika para pahlawan dan Yaksha bertarung bersama Rex Lapis, pada masa lalu saat para dewa membelah batu menjadi gunung dan mengubah bebatuan menjadi lautan, makhluk fana yang kecil, yang tidak pernah diperhatikan dan diakui oleh para dewa seperti kami ini — bagaimana sebenarnya cara kami bertahan hidup pada masa-masa itu? Cinta dan kebencian, kebahagiaan dan penderitaan, pencapaian yang fana, serta ikatan dan belenggu yang terbentuk di antara para manusia fana .... Semua fenomena ini, apakah memang benar-benar hanyalah sebuah pemandangan yang dipandang dengan sebelah mata oleh para dewa? Tempat tinggal para dewa di zaman kuno dan pemandangan yang tak terungkapkan oleh manusia fana dengan kata-kata, apakah tempat tersebut sesungguhnya adalah sebuah tempat terlarang yang bahkan tidak layak ditapaki oleh para manusia biasa yang memiliki keberanian yang kuat?
+
+Saat ini Rex Lapis telah meninggalkan kita. Semua pernyataan ini sepertinya terdengar sangat tidak pantas ....
+Namun kalau dibandingkan dengan orang-orang terpilih yang berhasil menerima anugerah dewa secara kebetulan, jangan-jangan kami para manusia fana yang sama sekali tidak layak ditatap oleh dewa, mungkin juga hanya terlahir ke dunia secara kebetulan. Tapi kami tetap punya sebuah impian dalam hati kami, sebuah impian untuk terus bekerja keras agar tidak terus terjerat dalam penderitaan kemiskinan di dunia ini. Serta kehidupan yang penuh dengan kesibukan yang harus kami jalani setiap hari .... Ah, sudahlah .... Singkatnya, kami berjuang agar tidak terlupakan, dan setiap usaha yang mungkin terlihat kecil kami lakukan demi tujuan itu, atau mungkin kerja keras yang kami tekuni setiap hari dengan hanya bermodalkan keberanian .... Apakah mungkin semua ini adalah perbuatan yang sia-sia?
+Para pemetik obat yang mempertaruhkan nyawanya dengan bergantung di tepi tebing yang terjal, para penambang yang berhadapan dengan bahaya letupan amarah tanah pertambangan yang memandang mereka layaknya hidangan sehari-hari, para pekerja bangunan yang menancapkan setiap paku kecil untuk membangun bangunan-bangunan yang tinggi .... Kalau seluruh kerja keras mereka hanyalah sebuah pemandangan biasa saja yang akhirnya akan dilupakan oleh semua orang, maka berikan aku hak untuk bertanya — atas dasar apa para dewa membeda-bedakan harapan dan harga diri setiap orang?!
+
+Berbekal seluruh pertanyaan yang terus muncul di benakku ini, aku memutuskan untuk mengikuti kamu sebagai seniorku, untuk menantang misteri dan bahaya di kedalaman Chasm, untuk menantang batasku sebagai seorang manusia fana. Aku jelas tidak berani membanggakan bahwa diriku sedang "menaklukkan" atau "menjelajahi"nya. Tapi harapan kecilku adalah untuk bisa memasukkan Chasm ke dalam peta yang telah kugambar dan kuubah. Juga memberikan nama-nama manusia fana untuk semua tempat yang telah kujalani dan untuk pemandangan penuh perubahan yang terletak di bawah tanah Chasm. Ya ... benar ... sebuah nama milikku sendiri.
+Aku tahu diriku bodoh, tapi aku yakin kalau hanya dengan cara inilah, aku baru bisa menyemangati orang-orang pada generasi berikutnya yang sama sepertiku. Ingin kutunjukkan pada mereka, sejauh apa jalan yang bisa ditempuh dan kisah seperti apa yang bisa diwariskan oleh seorang manusia fana yang tidak terpilih oleh para dewa sepertiku.
+
+Kumohon jangan mengkhawatirkan pergiku yang tanpa pamit ini. Perjalananku baru saja akan dimulai. Saat waktu istirahat telah selesai, aku akan terus melanjutkan langkah kakiku ke kedalaman. Terima kasih untukmu yang telah membukakan jalan untukku. Selama jalan di kedalaman Chasm masih membentang, aku akan terus melanjutkan perjalanan. Aku akan terus berjalan, hingga suatu hari aku sudah tidak sanggup lagi.
+Para anggota regu penjelajahan, semoga kalian semua beruntung.
+Aku berharap kita akan tetap bisa bertemu lagi di perjalanan bersama dalam waktu dekat.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book354_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book354_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec9814d42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book354_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dua Hari Sebelum Festival
+Informasi Kapal dan Tamu Spesial: Kapal penumpang ukuran besar, beberapa orang penyair Mondstadt, pelukis Calx, dan keluarganya.
+Perkiraan Waktu Tiba: pukul 8 pagi.
+
+Hari Kedua Festival
+Informasi Kapal dan Tamu Spesial: Kapal penumpang ukuran besar, beberapa orang seniman kaligrafi, pelukis, pemain Theater Mechanicus, dan penulis Zhenyu.
+Perkiraan waktu tiba: pukul 10 pagi.
+
+Hari Ketiga Festival
+Informasi Kapal dan Tamu Spesial: Kapal kargo ukuran besar, kapal singgah, satu orang.
+Perkiraan Waktu Tiba: pukul 9 pagi.
+
+....
+
+Hari Setelah Peluncuran Buku Baru
+Informasi Kapal dan Tamu Spesial: Kapal penumpang ukuran kecil, dua orang.
+Perkiraan waktu tiba: pukul 10 pagi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book355_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book355_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..73ae9c688
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book355_ID.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+Tentang "Lima Kasen":
+Lima Kasen adalah sosok legendaris Inazuma pada zaman kuno. Mereka dijuluki Lima Kasen yang berarti lima peri nyanyian dan puisi, karena kemampuan menyanyinya yang menonjol. Konon katanya hasil karya mereka sangat disukai oleh Yang Mulia Shogun, sehingga setiap tahun setelah karya kelima orang ini dikumpulkan menjadi sebuah album, Yang Mulia pasti akan mengutus satu orang untuk datang ke Tenshukaku dan mempertunjukkan kumpulan sastra tersebut untuk dinikmati oleh beliau.
+Nama anggota Lima Kasen adalah: Suikou, Aoi no Okina, Akahito, Sumizome, dan Kuronushi.
+Nama asli kelima orang ini sudah hilang ditelan waktu. Ada sebuah teori populer yang mengatakan: Karena kisah tentang Lima Kasen pernah diadaptasi ke atas panggung berulang kali, untuk memudahkan penonton dalam membedakan karakter, mereka mengenakan kostum berwarna hijau, biru, merah, putih dan hitam. Lama-kelamaan, para penonton menjadi terbiasa untuk menamai para Kasen dengan warna karakter perwakilannya. Tapi tetap saja ada yang mengatakan kalau Suikou terkenal karena gubuk rumput tempat tinggalnya bernama 'Gubuk Suikou' dan Akahito terkenal karena suka membubuhkan cap merah (aka) di atas hasil karyanya.
+....
+
+Tentang "Cerita Lima Kasen":
+Seluruh penduduk Inazuma mengetahui kisah tentang Lima Kasen. Karya-karya yang mengangkat mereka sebagai sosok pemeran utama juga sudah sangat populer di Inazuma.
+Yang disayangkan adalah, meskipun sudah banyak kisah Lima Kasen dengan berbagai versi yang tersebar di dunia, tapi hingga saat ini, kebenaran dari kisah-kisah ini masih belum bisa dibuktikan. Sangat mungkin kalau kisah-kisah ini musnah bersama dengan bencana dahsyat yang terjadi lima ratus tahun yang lalu.
+Berdasarkan data yang ada sekarang, bisa diketahui bahwa pada masa kejayaan penciptaan kisah Lima Kasen, kisah-kisah ini pada dasarnya mengikuti aturan yang sama: Empat puisi membentuk satu kelompok. Setiap puisi akan mulai dinarasikan dari sudut pandang seorang Kasen. Setelah keempat puisi digabungkan, akan terbentuk sebuah cerita yang lengkap. Yang menariknya, dari seluruh kisah-kisah ini, sepertinya tidak ada kisah terpisah yang dinarasikan dari sudut pandang Kuronushi.
+....
+
+Ringkasan data pribadi Lima Kasen:
+Suikou: Suka minum-minum, berasal dari rakyat jelata, memiliki kepribadian yang santai dan tidak suka terikat. Ada yang mengatakan bahwa Suikou memperoleh namanya karena gubuk rumput tempat tinggalnya bernama Gubuk Suikou.
+
+Aoi no Okina: Orang tua yang mahir bermain catur. Selain puisi, dia juga meninggalkan beberapa karya novel. Ada yang mengatakan bahwa dia adalah seorang pejabat Shogunate yang terkenal saat sudah berumur lanjut. Ada juga yang mengatakan kalau dia bukan manusia, tetapi adalah jelmaan siluman kitsune berumur panjang.
+
+Akahito: Mahir dalam ilmu pedang, sangat mungkin berasal dari keluarga berlatar belakang samurai. Ada yang mengatakan bahwa dia terkenal karena suka membubuhkan cap merah (aka) di atas hasil karyanya.
+
+Sumizome: Dulunya adalah seorang miko, mahir dalam seni ikebana dan tarian. Lalu dia menjadi seorang pelayan pribadi Shogun. Ada yang mengatakan bahwa Sumizome meninggalkan posisinya setelah menjadi terkenal agar bisa fokus untuk berkarya. Ada juga yang mengatakan kalau Sumizome tetap melayani Shogun sampai masa tuanya.
+
+Kuronushi: Informasi tentangnya sangat sedikit, identitas sebenarnya juga tidak diketahui. Mungkin karena alasan inilah, status dan latar kepribadian Kuronushi dalam puisi yang dikisahkan selalu lebih kaya dan beragam dari pemeran lainnya.
+....
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book356_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book356_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2fe5db6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book356_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Kemegahan Lima Kasen: Suikou
+
+Gubukku dengan atap rumput jauh dari dunia, namun ketenaranku telah menyebabkan banyak keributan.
+Aku pergi ke Tenshukaku dengan pakaian zamrud dan gulungan berwarna-warni, hanya untuk menemukan kalau halaman puisi Aoi telah hilang.
+Aku menundukkan kepalaku, memohon belas kasihan kepada Shogun, dan buru-buru mengingat kejadian di malam sebelumnya.
+Kemarin malam aku mabuk di kedai anggur. Saat tidur, ada sebuah bayangan yang lewat di sampingku.
+Puisi itu pasti telah dicuri oleh seseorang, aku kehilangan martabatku di Tenshukaku.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book357_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book357_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a105f6899
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book357_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Kemegahan Lima Kasen: Aoi no Okina
+
+Di usia mudaku, aku mengenakan mahkota hitam dan menjadi pejabat di pengadilan. Di usia tuaku, hanya cahaya bulan berkabut di antara pohon-pohon pinus yang menemaniku.
+Aku tidak ingin melakukan pembangkangan, namun hidupku terancam.
+Aku buru-buru mencari puisi lama, dan dalam ketakutan menyembunyikan sisa-sisa puisi.
+Aku tidak tahu mengapa, tapi ini karena sifat tamu misterius yang aneh dan tidak masuk akal.
+Aku masih ingat puisi ini dan Akahito, jadi aku tahu betapa sedihnya berada di pengasingan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book358_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book358_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..37d0232d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book358_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Kemegahan Lima Kasen: Akahito
+
+Kami telah lama dikenal sangat ambisius sebagai penyair muda.
+Setiap kali aku menulis puisi baru, aku menghiasinya dengan segel merah, sehingga dikenal seluruh dunia.
+Pada konferensi artikel kontes tahun lalu, aku benar-benar mencuri puisi yang ditulis oleh para pendahuluku.
+Menipu dan mencuri adalah tindakan tak termaafkan, hukuman bagiku adalah diasingkan.
+Sinar lima warna hilang, sama seperti dunia manusia yang tidak abadi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book359_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book359_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c3c4a4c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book359_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Kemegahan Lima Kasen: Sumizome
+
+
+Aliran yang jernih membersihkan kumpulan puisi yang telah lama terlupakan, ombak biru mengungkapkan kebenaran yang tersembunyi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book35_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book35_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e25fe5bad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book35_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Kurcaci itu membawa pergi pangeran jauh-jauh dari kawan-kawan jahatnya ke dalam semak-semak yang lembap. Mengikuti jejak seekor hewan buas, dia mencari Fountain of Purity, tempat di mana putri tertidur.
+
+Yang kurcaci tidak ketahui adalah, tepat pada malam itu, Night Mother telah menemukan sang putri. Dia diam-diam mengikuti kurcaci itu seperti pemburu yang mengintai mangsanya.
+Saat kurcaci itu tiba, sang putri tidak lagi ada di tempat itu. Bersamaan dengan suara burung hantu yang mengerikan, Night Mother bangkit dari air mancur yang telah terkutuk.
+"Makhluk yang menyedihkan, kamu datang mencari tuanmu?" Night Mother tersenyum jahat sambil mengembuskan napas kematian.
+"Kalau demikian, makhluk menyedihkan, sepertinya hanya kekecewaan yang menunggumu."
+"Putri bodoh itu terkekang dalam rantai. Aku menghancurkan Kingdom of Moonlight di depan matanya, dan mengutuk semua penduduk yang ada di dalamnya. Mereka semua kini bergentayangan di antara dunia kehidupan dan kematian selamanya. Tanpa jiwa, dan tanpa cahaya bulan." Kata demi kata dari Night Mother menggetarkan bebatuan, seperti air hujan yang menetes dengan deras.
+"Kurcaci yang malang, lihatlah baik-baik, kalau tuanmu melihat hal ini, entah apa yang akan dia rasakan."
+Ketakutan merambat ke seluruh tubuh kurcaci, sampai merenggut jantung kecilnya.
+Night Mother meninggalkan makhluk miliknya. Tetapi, mungkin karena merasa kasihan, atau karena dia ingin menyiksa secara perlahan, Night Mother memberikan secercah harapan pada si kurcaci yang buruk rupa.
+"Ribuan tahun kemudian, musuh terbesarku akan turun. Tangannya menggenggam pedang yang mengatasi datangnya pagi hari, dan mengenakan zirah yang dapat memancarkan cahaya matahari. Dia akan menghancurkan kerajaanku, dan membangkitkan kembali sang Pangeran Terang. Maka putri akan terbebaskan dari siksaan abadi. Sampai saat yang dinubuatkan itu tiba, tidak satu jiwa pun di dalam Land of Night dapat mengusik kerajaanku. Dan kamu, budak yang telah meracuni tuannya sendiri, karma akan membuntutimu selamanya."
+Setelah mengucapkan kata-kata itu, wujud Night Mother hilang dan berubah menjadi segumpalan lumpur dan cacing beracun, terjerembab di tanah.
+Dipenuhi dengan rasa bersalah dan penyesalan, kurcaci itu berjalan dengan hati yang hancur. Dia menyembunyikan tubuh pangeran di dalam lubang di suatu pohon, dan menghilang ke dalam kegelapan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book360_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book360_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..84fa94df9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book360_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Kemegahan Lima Kasen: Sumizome
+
+Penyair wanita membaca ulang gulungan puisi berwarna-warni, tetapi tidak ada segel merah pada bagian plagiarisme.
+Aliran yang jernih membersihkan kumpulan puisi yang telah lama terlupakan, ombak biru mengungkapkan kebenaran yang tersembunyi.
+Syair-syair elegan sulit dihapus, jejak plagiarisme hilang dengan sendirinya.
+Aoi yang lewat tiba-tiba melihatnya, langsung menulis puisi untuk mengenang teman lamanya.
+Badai belum reda, sementara telah tiba saatnya untuk mempersembahkan puisi kepada Shogun ....
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book361_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book361_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book361_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book362_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book362_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a5fe5f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book362_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Kepada pembaca surat ini:
+Aku, Kaedehara Yoshinori, telah menyimpan sebuah rahasia seumur hidupku. Waktuku di dunia ini sudah tidak banyak lagi, dan setelah dipertimbangkan, aku akhirnya memutuskan untuk mengungkapkan masalah ini.
+Bertahun-tahun yang lalu, saat aku mengejar para pandai pedang bersama Tuan Kamisato dari Yashiro Commission, aku bukan dilukai oleh salah satu pandai pedang itu.
+Kejadian yang sebenarnya adalah, pada malam itu, setelah petunjuk menuntun kami ke tepi pantai, aku menunggu para pelaku untuk menunjukkan diri mereka. Namun, tidak ada para pandai pedang yang terlihat, melainkan satu orang asing yang misterius. Orang asing ini mengaku sebagai dalang di balik penempaan yang gagal dan berkata kalau dia telah dengan sabar menunggu kami. Dia kemudian mengancam akan menghancurkan Raiden Gokaden.
+Orang itu memiliki kemampuan yang cakap ... dan dalam sekejap mata, aku beserta semua samurai yang menemaniku dikalahkan. Tuan Kamisato terluka parah dan aku sendiri hampir mati. Untungnya, topiku menahan pukulan ke arah kepalaku.
+Orang asing yang misterius itu bisa saja mengambil nyawaku pada saat itu. Tapi, setelah melihat penampilanku, dia menghentikan serangannya, dan dengan tegas bertanya apakah aku memiliki hubungan dengan nama "Niwa." Aku menjawab kalau itu adalah nama keluarga ayahku dan setelah ayahku menghilang, aku diadopsi oleh keluarga Kaedehara.
+Setelah mendengar jawabanku, orang asing itu terhenti. Setelah keheningan yang lama, dia tiba-tiba berkata, "Katakan ini padanya. Namaku adalah Kunikuzushi." Dia lalu berbalik dan pergi ....
+
+Alasan kenapa penempaan tidak berjalan dengan baik adalah diagram milik Yang Mulia Shogun telah disabotase oleh orang asing ini. Meskipun Tuan Kamisato paham betul bahwa masalah ini sangat serius, namun karena takut desas-desus dari berbagai pihak timbul dan membuat pihak yang tidak bersalah turut terjerat tuntutan atas persekongkolan, akhirnya aku juga turut menerima hukuman ini. Di masa-masa kritisnya, dia tetap bersiteguh bahwa kami dilukai oleh pandai pedang yang kabur, dan berpesan kepadaku agar lebih berhati-hati saat bertutur kata. Aku berterima kasih atas pengertian dari tuan, namun karena terdesak oleh waktu dan kondisi, aku terpaksa mengubur kenyataan ini sedalam-dalamnya.
+Sebagai pemimpin Klan Keadehara, aku sangat malu menyaksikan kemunduran Isshin Art. Tapi sebagai seorang ayah, adalah tugasku untuk memastikan keselamatan anak-anak dan cucu-cucuku. Jika pembaca surat ini adalah keturunan klan Kaedehara, ingatlah, jangan membabi buta mengejar musuh masa lalu, jangan juga terbelenggu oleh semua dendam dan urusan masa lampau, sampai-sampai kehilangan jati dirimu sendiri.
+
+Hormat, Kaedehara Yoshinori
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book36_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book36_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5eeb7f060
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book36_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Beberapa tahun setelahnya, saat pergelangan kaki Gothson terjepit oleh perangkap yang dipasangnya sendiri, dia pasti akan teringat waktu saat ayahnya membawa dia pergi ke Ludi Harpastum di kota pada sore hari.
+Kehidupan Gothson tidak diragukan lagi penuh dengan kemalangan. Tapi dia sendiri tidak ingat dari sejak kapan kemalangannya dimulai. Dia menghabiskan masa kecilnya di Springvale. Dengan perlindungan peri mata air, para pemburu yang tinggal di dalamnya hidup dengan tenteram.
+Di musim panas saat Gothson berusia 7 tahun, ayahnya membawanya pergi menonton pertunjukan sirkus di Ludi Harpastum. Ini adalah kali pertama Gothson masuk ke kota. Aroma daging panggang dan permen, kerlap-kerlip cahaya lampu dan hiasan, badut yang bermain dengan boar liar serta sulapan pesulap membuat matanya berbinar-binar penuh kagum.
+Dalam kenangan masa kecilnya yang berwarna, Gothson samar-samar melihat ayahnya berjalan masuk ke kerumunan, melewati lengkungan kayu yang dilapisi dengan karakter besar "Kontes Pasang Balok Susun", dan perlahan menjauh darinya. Namun perhatiannya tertarik oleh sinar kerlap-kerlip peri mata air.
+Mungkin tunggu sampai beberapa tahun kemudian, saat dia sudah tumbuh besar, dia akan mengerti bahwa peri di festival itu hanyalah aktor yang dibayar dengan gaji dua puluh Mora per hari. Daya imajinasi anak kecil memang selalu penuh dengan dunia fantasi.
+Gothson tertidur karena dongeng yang diceritakan peri mata air. Dia berkeliaran dan menjelajah sendiri ke dalam siklus mimpi ribuan tahun yang tak berujung. Di dalam mimpi seorang petualang, dia melihat sirup buah berwarna-warni keluar dari mulut sebuah patung ukiran. Saat Gothson ingin melangkah ke depan, dunia mimpi itu tiba-tiba buyar karena suatu ledakan.
+"Cepat lari!" Ayahnya yang berwajah bulat dan penuh dengan saus daging kemerahan berlari penuh ketakutan.
+Di atas bahu ayahnya, Gothson melihat sebuah menara pemanggang besar yang menjulang di merahnya, perlahan-lahan tumbang di tengah-tengah seruan para penonton——
+
+Saat ayah Gothson berlari, ia tak sengaja menabrak seorang wanita gemuk. Pinggangya keseleo lalu kakinya kehilangan tenaga, kemudian seluruh badannya pun menimpa putranya seketika. Di saat yang sama, menara pemanggang jatuh semakin miring beriringan dengan teriakan histeris orang-orang...
+Knights of Favonius menghabiskan waktu tiga hari untuk membersihkan seluruh plaza yang penuh dengan beragam bahan makanan, selada, dan daging panggang, lalu mengangkat penonton yang sudah terendam saus. Kemudian mereka pun dengan terpaksa mengumumkan bahwa Ludi Harpastum berikutnya harus dilaksanakan di luar kota.
+Rumah Gothson dalam satu malam itu kehilangan 2 orang pemburu dan malah bertambah 2 pasien. Dan bayaran satu-satunya yang mereka dapat adalah medali emas yang datang terlambat dua hari.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book371_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book371_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..55e0bee2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book371_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+"Kapten, maafkan kelancanganku. Anda tidur terus saat rapat tadi kan?"
+"Oh, ketahuan ya ...."
+"Meskipun Anda duduk tegak, tapi saya sudah sering melihat pemandangan semacam ini. Kapten, harap jangan mempraktekkan hasil latihan samuraimu di tempat seperti ini. Kalau Kapten sampai ketahuan oleh Laksamana Armada, ini sudah bukan perkara yang mudah seperti menulis sebuah surat laporan lagi."
+Meski begitu, sebenarnya Mahasti tahu jelas, setidaknya sampai saat ini, tidak ada seorang pun dari seluruh armada yang berani menyentuh atasannya. Selalu ada keseimbangan ajaib yang berhasil dipertahankan di dalam Komando Armada Gabungan. Atasannya yang berumur paruh baya, Bitchuu Kyuubei, si pendekar Shinkurou, dan juga dikenal dengan sebutan "Semimaru" karena pelafalan aneh dari orang-orang, merupakan target yang berusaha ditarik sekuat tenaga dari berbagai pihak. Kedua orang ini juga merupakan orang yang paling mungkin membawa perubahan bagi mereka.
+Tidak disangka sepuluh tahun sudah berlalu sejak kejadian itu——
+Shinkurou tenggelam dalam pikirannya sendiri.
+
+Kemenangan di pertempuran Desa Asada, jika diperhatikan setelahnya, hanya merupakan salah satu bukti kecil dari bakat militer yang dimiliki oleh Shinkurou. Tetapi bagi pihak-pihak yang terlibat, kemenangan itu adalah awal dari sebuah malapetaka.
+Ternyata benar, Sang Shogun masih tidak memberikan kebebasan bagi orang berbakat seperti ini.
+Tidak lama kemudian, kedua mata Shinkurou dibutakan, lalu dia pun dimasukkan ke dalam penjara.
+Kondisi seperti ini berlangsung hingga lima tahun yang lalu, saat Klan Imagawa ditaklukkan oleh tentara sekutu yang dibentuk oleh klan Oome daimyo, dan memenggal kepala pemimpinnya. Sejak saat itu, akhirnya seluruh rakyat di tanah ini bisa hidup dengan aman dan tenteram ....
+Semua pernyataan di atas, didengar di penjara oleh Shinkurou dari penuturan langsung Shogun Seiyi yang baru menjabat.
+Shinkurou masih belum pernah melihat rakyat jelata yang hidup dan bekerja dengan damai, dan sang Tai-Shogun bukanlah individu dengan akhlak yang baik. Pengumuman grasi dan ampunan adalah hal yang harus dilakukan untuk memenangkan hati warganya.
+Sambil bernostalgia, Shinkurou tanpa sadar menghela nafas: Baik masa itu maupun sekarang, dia selalu menjadi pusat pusaran, tak peduli dirinya suka rela atau pun tidak.
+
+"Di mata bangsa ini, aku adalah pengkhianat. Demikianlah kurasa diriku ini dipandang jua di alam semesta nan luas ini."
+Sang Shogun menatap ke arah Shinkurou yang sedang duduk, berbicara dengan nada tak acuh.
+"Pajak kekaisaran sudah bukan lagi beban yang bisa ditanggung oleh planet kecil di tepian alam semesta ini. Tapi orang dengan bakat seperti dirimu seharusnya mampu bersinar terang bak bintang, cemerlang di angkasa luas."
+"Identitasmu telah dicuri oleh Imagawa si manusia rendahan. Tanggalkan segala beban masa lalumu, dan mulai sekarang namamu adalah 'Semimaru'."
+
+Benar. Seorang yang tidak lagi memiliki masa lalu, seorang yang tidak lagi bisa menggunakan kedua matanya untuk menyaksikan seluruh keindahan di semesta ini. Mulai saat ini, angkasa tak berujung telah terbuka bagi dirinya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book372_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book372_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9adec05a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book372_ID.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Demikianlah kehidupan terus berputar.
+Orang tua mengajari kita membedakan yang baik dari yang buruk. Namun pada kenyataannya, kita dituntut untuk memilih antara yang buruk dan tidak terlalu buruk.
+Kekasihku sudah memutuskan untuk mengakhiri hubungan. Dan aku dipecat karena dia mengadukan kebiasaanku berjudi. Dari mana aku memiliki uang untuk melakukan hal-hal semacam ini? Jika aku tidak membayar uang perlindungan, keamanan orang tuaku mungkin akan menjadi masalah.
+Tapi kedua orang tuaku merasa bahwa aku ini seorang pecundang yang tak bisa kerja dan tak mampu menabung.
+Ironis, mengingat demi siapa aku melakukan ini semua. Siapa yang seharusnya disalahkan?
+Kalau memang aku yang salah, anggaplah aku tak mampu dan tak bisa menemukan jalan keluar dari segala pergumulan di hidup ini. Juga, nyaliku tak cukup untuk mengakhiri semuanya.
+Sudahlah. Cukup serahkan uangnya saat mereka menagih, lalu pikirkan cara untuk mencari uang. Jika tidak, aku terpaksa makan rumput laut.
+Saatnya memilih antara yang buruk dan lebih buruk.
+Ditebas pedang hingga terbelah dua, atau dihantam batu yang berasal entah dari mana sampai isi kepala ini tercecer di jalanan. Pilih yang mana?
+"Bzzzt——"
+Suara aneh ini sudah ada sejak tadi. Ada apa sebenarnya ....
+Pertanda kilat segera menyambar kah?
+....
+Ketika siuman, aku tidak tahu sudah berapa lama aku tak sadarkan diri.
+Aku hanya ingat rasa sakit yang ada sesaat sebelum kesadaranku hilang.
+"Sepertinya sudah tidak sakit lagi ... eh?!"
+Aku berteriak ketika mendengarnya.
+Ini ... suaraku?
+"Aaa ... aaa——"
+Ini bukan mimpi.
+Kulihat lenganku yang berbalutkan kain mahal.
+Ini bukan tubuhku, dan otakku belum siap merasionalkan fakta ini.
+Semua ini tidak masuk akal.
+Aku mencoba untuk berdiri tegak, aku memerhatikan pakaian yang kukenakan.
+Sungguh mewah. Baju yang biasa dikenakan mereka yang memegang kekuasaan tertinggi.
+Jangan-jangan ....
+"Mana bocah itu ... Eh? Rai-Raiden Shogun?"
+Sungguh gelar yang menggetarkan jiwa.
+Ah, benar.
+Sepertinya aku terlahir kembali sebagai Raiden Shogun.
+Para Kairagi datang menagih, dan mereka telah membentuk barisan. Wajah mereka tidak terlihat, namun bahasa tubuh mereka mengungkapkan kewaspadaan dan ketakutan.
+Belum pernah aku melihat mereka sedemikian takutnya.
+"Semuanya. Wa-Waktu pembalasan sudah tiba ...."
+Mulutnya bergumam. Dia takut.
+Dia tidak ingin terlihat sebagai pengecut di depan bawahan. Tidak mungkin kabur, tapi juga tidak melupakan akibat yang mungkin terjadi.
+Jumlah mereka semakin bertambah. Sepuluh, dua puluh, lima puluh orang ....
+Mereka kira jumlah dapat mengimbangi perbedaan kekuatan.
+Tapi kekuatan Raiden Shogun, mana bisa dibandingkan dengan manusia fana?
+"Baiklah, kalian adalah percobaan pertamaku."
+Ambil nafas, konsentrasi, pasang kuda-kuda.
+Roda takdir akan berputar segera setelah pedang ini mengayun.
+"Musou ...."
+....
+Tunggu.
+Bagaimana caranya mengeluarkan Musou no Hitotachi???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book373_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book373_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7830a9dca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book373_ID.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+"Selamat datang kembali, Yang Mulia Shogun!"
+
+Yae Masako yang berpakaian miko warna merah-putih berlutut penuh hormat, telinga rubahnya yang berbulu agak berkedut, dan di bawah telinganya ada wajah yang dikagumi oleh ribuan orang.
+"Kamu sudah kembali. Setengah bulan lalu kuminta kamu berpatroli, bagaimana hasilnya?"
+"Ah, baru pulang jangan langsung bicara pekerjaan lah. Seperti biasa saja, mau makan dulu? Atau mandi? Atau ...."
+"Eh, apa maksudnya "seperti biasa"? Dulu kalau aku pulang, kamu juga kan tidak bicara sok resmi seperti tadi!"
+Mendengar jawaban seperti itu, sosok berbaju merah putih itu pun tertawa: "Soalnya kamu kelihatan tidak bersemangat. Ya sudah, aku mau lanjut masak. Hari ini makannya kepiting kesukaan kamu!"
+"Asyik! Kepiting!"
+
+Aku Raiden Shogun. Kata yang paling sering kuucapkan adalah "Asyik", makanan yang paling sering kunikmati adalah kepiting, dan orang yang paling sering kujumpai adalah ... Yah, "orang" yang ada di hidupku ada dua macam: Pemeran pembantu yang ketemu di jalan, dan si lakon utama yang telinganya berbulu dan suaranya yang selalu menggoda.
+Yae Masako, sang Guuji Kuil Agung Kaminaru. Keturunan rubah, sahabat dan pengabdi Keabadian ... Ada begitu banyak gelarnya yang sulit untuk diingat, dan di mata orang-orang, sulit didekati dan ditebak, sama seperti diriku.
+
+Tapi dia juga Yae Masako, yang saat ini sedang menyaksikan kepiting yang lagi dipanggang dengan penuh konsentrasi.
+Yah, sederhananya, aku, Raiden Shogun, hidup bergantung kepada Guuji Yae Masako.
+
+Aku tidak tahu sejak kapan, tiba-tiba saja aku terbiasa dengan hidup seperti ini.
+Bahkan ketika aku menghunus pedang dan mengayunkannya beberapa kali, dia akan bertepuk tangan sambil berkata,:"Pintaaar~". Bahkan setiap aku ingin makan sesuatu sambil baca "Shogun Mahakuasa: Terlahir Kembali Sebagai Raiden Dengan Kekuatan Tak Terbatas", dia bisa dengan cepat mengeluarkan teh susu dan kue yang lezat. Dia seperti sedang mempertahankan keabadian, dengan hati-hati menghilangkan kemungkinan munculnya masalah dari pandangan. Dia seperti peri rubah dalam legenda yang bisa mengabulkan segala keinginanku.
+"Kepitingnya sudah matang~ Sebelum makan, cerita dulu dong tentang patrolinya ...."
+
+Masako berbalik dan menyajikan kepiting panas yang mengepul-epul, aromanya menyebar ke seluruh ruangan. Aku tidak bisa menjawab pertanyaannya, yang sejujurnya adalah penyebab suasana hatiku yang buruk hari ini.
+Seperti yang tadi kubilang, di duniaku hanya ada dua macam orang. Masako, dan pemeran pembantu.
+Kecuali Masako, semua orang akan bereaksi sama ketika mereka melihatku: membungkuk hormat sampai ke tanah, mengucapkan "Yang Mulia Shogun", lalu menegakkan tubuh sambil bernapas lega ketika aku sudah jauh.
+Siapa pun itu, baik istri orang, ayah orang, kekasih orang, pahlawan orang, atasan, atau bawahan, hanya akan menunjukkan satu jenis wajah di depan Raiden Shogun: takut dan hormat.
+Tapi yang tidak mereka ketahui adalah bahwa aku juga takut dengan wajah seperti itu. Siapa pun akan takut: Semua orang menunjukkan wajah yang sama.
+
+Itu sebabnya aku sangat bergantung pada Masako.
+Itu sebabnya aku tidak bisa menolak permintaan Masako. Kalau dia yang minta, yang aku tak bisa pun akan kukerjakan.
+Namun aku benar-benar tidak ingin, tidak bisa, dan tidak tahu bagaimana caranya menghadapi wajah-wajah yang selalu sama itu. Jika boleh menghindari itu semua, bahkan aku rela disebut Shogun sampah sekali pun.
+Sudah rela seperti itu pun, pertanyaan dari Masako tetap tidak dapat dihindari.
+“Kenapa diam saja, Yang Mulia Shogun? Apa mungkin karena ... hari ini juga sama lagi, cuma keluar dari Tenshukaku dan bengong saja seharian?” Ada sedikit nada teguran dalam suara Masako, tetapi karena itulah aku jadi semakin tidak tahu harus bagaimana menjawabnya.
+“Baiklah kalau begitu, istirahat saja. Aku masih ada kerjaan yang harus dibereskan. Makan kepitingnya ya.” Masako pun berbalik lalu pergi.
+
+Aku tidak tahu kenapa, tetapi kepiting hari ini ... tidak ada rasanya.
+Dan aku pun segera tahu alasannya.
+Yang Mulia Shogun yang katanya tidak ada tandingannya di kolong langit, ternyata tetap bisa kalah oleh flu.
+Tidak lama setelah selesai makan kepiting, aku rebahan, sakit kepala. Tidak apa sebenarnya, karena yang lebih parahnya:
+Biasanya, aku seharusnya bisa tidur di pangkuan Masako dan mendengarkan nyanyiannya.
+Tapi hari ini Masako tidak ada. Kamarku terasa dingin, sementara dahiku panas. Di tempat peraduan Shogun kurang satu orang.
+
+Dia masih ada kerjaan. Dia bukan hanya peri rubahku, tapi juga Guuji kuil agung.
+Mungkin dia marah, atau mungkin dia ragu. Menghabiskan begitu banyak tenaga untukku yang cuma bisa "asyik" saja sepanjang hari, apakah sepadan?
+Dengan pertanyaan ini dalam pikiran, aku pun tertidur.
+
+Aku memimpikan Masako yang masih menunjukkan senyum khasnya sambil memegang cawan di tangannya.
+"Ini minuman yang disiapkan secara khusus, namanya Rainbow Aster. Aku habis dari Ritou, beli Calla Lily khas Mondstadt dan daun Mint. Minum dulu, biar flunya sembuh."
+Mungkin karena sedang dalam mimpi, aku tidak kuat berdiri.
+"Ah, tidak bisa bangun ya. Baiklah, maaf aku tidak sopan." Dia pakai cara yang dalam mimpi saja aku tidak berani mimpikan untuk menyuapiku Rainbow Aster.
+Aku terjaga karena kaget. Bagaimanapun, Masako seharusnya masih marah karena kelalaianku hari ini.
+
+Tapi ... kenapa sudut bibir ini terasa manis?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book374_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book374_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..149d93d28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book374_ID.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+"Semua Dodoco cepat atau lambat akan mengikuti angin dan menunggangi ombak untuk bertualang," ujar seorang ibu yang lembut dan cantik sekali waktu.
+Dan betul seperti yang dia prediksikan, Dodoco kami senang sekali waktu sahabatnya — Klee, memutuskan untuk pergi bertualang ke tanah guntur dan kilat.
+Memang, Dodoco suka sekali makan di restoran Good Hunter dengan Klee, sambil mendengarkan nyanyian para penyair.
+Tapi Dodoco lebih suka lagi menghitung banyaknya bintang di langit dengan Klee, sambil merangkai bunga.
+Karena, "Semua Dodoco cepat atau lambat akan mengikuti angin dan menunggangi ombak untuk bertualang".
+
+Kalau mau sampai ke tanah guntur dan kilat yang jauh, bukan cuma harus melewati badai, tapi juga harus menyeberangi lautan.
+Nah, Dodoco sih tidak takut angin badai, karena angin kan berkat dari Archon Anemo.
+Dodoco tidak takut ombak yang bergulung-gulung karena dia anak yang pemberani.
+
+Tapi Dodoco tidak rela kalau Klee yang harus menghadapi bahaya.
+Soalnya sahabat harus saling melindungi. Klee dan Dodoco kan sahabat.
+Dodoco tidak mau berpisah dengan Klee.
+Tanpa Klee, semua petualangan akan menjadi seperti Sweet Flower yang tidak bisa mekar, sepi dan menyedihkan.
+Semuanya tidak akan bermakna sekalipun Dodoco bisa menjelajahi setiap inci tanah yang ada di Teyvat, mengarungi setiap riak air yang ada di sungai.
+Jadi, kenapa harus ragu lagi?! Ayo berangkat — Dodoco bakal naik kapal dan pergi bertualang bersama sahabatnya, Klee!
+Naik kapal berarti tidak bisa terbang bebas di angin, dan tidak bisa berenang bebas di laut.
+Tapi bisa lihat senyum Klee dan dengar cerita Kak Albedo.
+Ya ... masih okelah!
+
+
+
+Di Inazuma — tanah guntur dan kilatnya Raiden, bunga dan tanaman warnanya ungu, ikan dan burung juga ungu, semuanya ungu.
+Kalau semuanya mau dilukis, bisa-bisa cat Kak Albedo juga tidak bakal cukup deh.
+Sayangnya Kak Albedo tidak sempat melukis bareng Klee dan Dodoco.
+Kak Albedo sudah besar, dan orang besar kadang banyak urusannya sendiri.
+Tapi untungnya, Dodoco masih punya Klee, hehehe!
+Klee selalu kepikiran buat main yang asyik-asyik, Dodoco jadi tidak pernah bosan loh kalau lagi bareng sama Klee.
+
+Klee punya banyak teman di Inazuma, Kak Honorary Knight, Paimon, dan Kak Yoimiya.
+Mereka semua bersama Dodoco, ikut petualangan yang paling menyenangkan di Inazuma!
+Yiiiha, petualangan besar!
+
+Kak Honorary Knight membawa Dodoco naik Gunung Yougou yang tinggi.
+Semua orang capek sehabis naik gunung, lalu rebahan di bawah pohon Sacred Sakura.
+Waktu bangun, semua tumbuh sayap mirip Tengu.
+Sayap Klee warnanya merah, Kak Yoimiya emas, dan Kak Honorary Knight biru.
+Paimon bisa terbang tanpa sayap, jadi Paimon tidak tumbuh sayap.
+Sayap semua orang terbentang bersama, dan angin kencang bertiup.
+"Wuuush", bikin rambut Kak Miko berantakan.
+Gawat, ayo kabur kalau tidak mau dimarahi Kak Miko, cepat!
+
+Petualangan besar sangat menyenangkan, tapi ... *krucuk* Perut Klee keroncongan.
+Duh, kok bisa lupa ya. Camilan itu kan bagian penting dari petualangan!
+*nyam* Akhirnya semua orang beli Dango, dan kami makan — Hmm, rasanya enak sekali.
+Dodoco dan Paimon cepat sekali menghabiskan bagian punya sendiri. Setelah kenyang, Dodoco melihat Klee yang lagi tersenyum dan rasanya ....
+Bertemu Klee dan yang lainnya itu adalah hal yang paling membahagiakan yang bisa Dodoco pikirkan!
+
+
+
+Ah, ada lagi yang penting. Kalau kamu lagi baca ini, itu artinya kamu juga sudah ikut bertualang loh, selamat ya.
+Bertualang, tertawa, makan, semuanya dalam suasana kebersamaan. Buat kamu yang sudah melakukan hal ini bersama-sama, kamu pasti sudah jadi teman baiknya mereka.
+Nah, sekarang ayo lihat kembang api buatan Kak Yoimiya.
+
+
+
+Waktu semua orang menonton kembang api dengan gembira, Kak Yoimiya bilang begini,
+"Selama imajinasi kita tidak buntu, maka hati kita juga sebenarnya sudah lebih bebas dari apa pun."
+Terus Klee bilang menyahuti, "Kita sahabat yang tidak terpisahkan."
+Lihat, Dodoco senang sekali ada di sini sama sahabat-sahabatnya.
+Sekarang kan kamu juga sudah jadi teman baik Dodoco, jadi nanti kamu juga pergi ya. Bertualanglah bersama-sama dengan semua orang!
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book37_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book37_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a5f8f321
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book37_ID.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+- Volume Mondstadt -
+Edisi Khusus Majalah Geografi Teyvat - Perjalanan Alice di Mondstadt
+
+Dadaupa Gorge
+
+Populasi tiga klan Hilichurl yang terletak di bukit ini tidak terlalu banyak. Bagaimana kalau kita bangun sebuah kandang putar yang berbentuk bola di tengah-tengahnya, dan masukkan semua Hilichurl ke dalamnya? Mungkin dengan begitu kita bisa menyokong tenaga listrik Mondstadt setidaknya 5 tahun. Dan bayangkan kalau kita bisa menggiling Hilichurl yang sudah tua atau terlalu lemah menjadi makanan, dan memberikannya pada Hilichurl lain, mungkin nantinya kita bisa mendirikan mesin pembangkit daya listrik yang bahkan bisa menyokong listrik pabrik besar seperti yang ada di Snezhnaya!
+Kurasa, hal ini bisa dilaksanakan.
+Waktu aku memberi tahu ideku kepada nona Lisa, dia menatapku untuk waktu yang lama, kemudian perlahan mengganti topik dengan elegan.
+
+Starsnatch Cliff
+
+Menurutku, Archon Anemo sungguh sesosok dewa yang terlalu bebas. Kalau aku, aku tidak akan membiarkan teritoriku begitu berantakan dengan tanah-tanah yang bergelombang seperti ini. Dengan meletakkan beberapa peledak di tempat yang tepat, bahkan bukit seperti Starsnatch Cliff bisa dihancurkan menjadi debu dalam hitungan detik. Dengan daratan yang lebih datar, Mondstadt pasti akan terlihat lebih rapi dan teratur.
+Sayangnya kapten kavalri itu menolak usulku mentah-mentah. Bahkan dia melarangku mendekat ke Starsnatch Cliff.
+
+Windrise
+
+Ini adalah tempat satu-satunya di Mondstadt yang cukup datar, di tengahnya berdiri sebuah pohon ek yang sangat besar. Menurut legenda, ini adalah tempat Vennessa naik ke Celestia, tapi selama ini aku mencari-cari, aku sangat yakin tidak ada alat pelontar apa pun di tempat ini.
+Aku bahkan melakukan eksperimen dengan beberapa Hilichurl yang kutangkap, tapi jarak lontar terjauh dari sini hanya sampai ke rumah pemburu di Springvale, mengecewakan.
+
+Falcon Coast
+
+Eksperimenku yang gagal menimbulkan sedikit keributan di Springvale, dan nona Jean dari Knights of Favonius mengutus seseorang untuk mengawasiku. Jadi sekarang aku hanya bisa jalan di sekitar Falcon Coast, tempat ini membosankan sekali. Di sini hanya ada elang-elang yang terbang di langit, dan Anemo Slime yang menggembungkan pipi mereka, membosankan sekali! Tidak ada apa-apa yang bisa kulakukan!
+Tapi di satu sisi, anak-anak senang sekali bermain dengan wanita Outrider yang mengawasiku.
+
+Whispering Woods
+
+Lagi-lagi sebuah hutan di Mondstadt. Outrider bernama Amber ini sepertinya cukup mengenal tempat ini. Dia punya sebuah boneka peledak yang dia bawa ke mana-mana, boneka itu sangat menarik perhatianku. Dengan cukup modifikasi, aku bisa meningkatkan daya ledaknya sampai menghanguskan hutan ini, atau bahkan menghancurkan gunung-gunung batu di sini.
+Sepertinya usulku membuatnya sedikit takut, tapi boneka mainan miliknya yang bisa meledak, aku tidak pernah terpikirkan sebelumnya.
+Lain kali, aku juga akan coba membuatnya.
+
+Brightcrown Canyon
+
+Akhirnya aku membasmi penguntit dari Knights of Favonius. Lembah yang kutemukan di pantai timur laut Cider Lake masih dijaga oleh mekanisme kuno, namun para prajurit yang bertanggung jawab menjaga jalan untuk Raja Gales tidak dapat ditemukan. Yang tersisa kini hanyalah para Hilichurl bodoh dan penjaga mekanisme yang diam.
+Eksperimenku untuk mengendalikan penjaga reruntuhan dengan Hilichurl juga gagal. Penjaga reruntuhan hancur berantakan, dan... Hilichurl yang diikat di atasnya juga tidak karuan... reruntuhannya juga... hancur sebagian.
+
+Stormterror's Lair
+
+Brightcrown Canyon mengarah ke reruntuhan kota kuno yang dibangun oleh Raja Gales yang kejam, Decarabian. Kota dibuat berbentuk melingkar. Sepertinya setiap penduduk kota telah diatur untuk berlokasi di lingkar dalam dan luar. Tepat di tengah kota berdiri sebuah menara tinggi di mana Raja Gales tinggal.
+Kerajaan yang sebelumnya diduduki oleh raja yang kejam, dan berusaha mengontrol kehidupan semua orang, kini hanya tersisa reruntuhan yang tak berarti.
+Aku meledakkan beberapa koridor agar orang-orang bisa memanjat gedung dengan mudah. Kelihatannya hasil akhirnya cukup berguna, juga membuat reruntuhan ini terlihat semakin tua.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book384_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book384_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book384_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book385_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book385_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book385_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book386_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book386_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book386_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book387_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book387_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book387_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book388_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book388_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book388_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book389_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book389_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book389_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book38_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book38_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff0681f64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book38_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+- Desa Qingce -
+Aku meninggalkan Dragonspine, melewati sungai, melewati hutan yang penuh dengan dedaunan perak, dan melewati hutan bambu yang bermandikan cahaya matahari, akhirnya aku tiba Mt. Qingce. Sepatu dan pakaianku basah karena hujam lebat. Untungnya, para orang-orang tua di dalam desa berbaik hati dan mengizinkanku mengeringkan pakaianku di aula besar, bahkan mereka memberikan pakaian kering dan makanan untukku.
+Terdapat banyak anak-anak di Desa Qingce. Mereka semua sangat lucu, dan juga manja. Orang-orang tua juga cukup banyak, mereka semua terlihat hidup dengan harmonis dan tanpa beban. Para orang tua menjelaskan padaku, kebanyakan anak-anak muda di desa pergi bekerja ke Pelabuhan Liyue. Banyak dari mereka yang sudah memiliki keluarga di sana, dan mengirimkan uang kepada mereka setiap bulannya. Terbiasa dengan kehidupan kota yang nyaman dan maju, orang-orang muda itu mungkin tidak berniat kembali ke desa. Liyue Harbor juga membawa kedamaian dan kemakmuran ke Desa Qingce, tetapi kehidupan di desa ini juga perlahan-lahan menua.
+Menurut legenda, kata "Qingce" berasal dari nama seekor monster kuno "Chi". "Chi", adalah bagaimana kita menyebutnya menggunakan bahasa modern, tetapi di zaman kuno, orang-orang Liyue menyebut monster itu "Qingce".
+Para orang-orang tua mengatakan, ribuan tahun lalu, Morax mengalahkan monster Chi dan memulihkan kedamaian di Liyue. Setelah Chi mati, tubuhnya berubah menjadi bebatuan, darahnya menjadi air, dan sisiknya menjadi teras. Dan tempat yang sebelumnya menjadi sarang monster itu kini dikenal dengan nama Mt. Qingce.
+Saat dilihat dengan seksama, aku dapat melihat pegunungan itu terdiri dari bebatuan yang pecah karena benturan dari luar, dan tidak terlihat tanda-tanda kehidupan monster Hydro tertinggal. Mungkin jasad dari monster Chi telah lama hilang, atau kisah tentang monster yang berubah menjadi gunung hanyalah mitos belaka?
+Tujuanku selanjutnya adalah danau yang terletak di puncak bukit Jueyun Karst. Legenda di Liyue mengatakan tempat itu adalah tempat di mana para Adeptus tinggal. Aku akan mencoba menemukan mereka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book390_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book390_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book390_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book391_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book391_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book391_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book392_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book392_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book392_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book393_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book393_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book393_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book394_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book394_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book394_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book395_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book395_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book395_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book396_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book396_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book396_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book397_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book397_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb32c524e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book397_ID.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+"Semua Dodoco cepat atau lambat akan mengikuti angin dan menunggangi ombak untuk bertualang," ujar seorang ibu yang lembut dan cantik sekali waktu.
+Dan betul seperti yang dia prediksikan, Dodoco kami senang sekali waktu sahabatnya — Klee, memutuskan untuk pergi bertualang ke tanah guntur dan kilat.
+Memang, Dodoco suka sekali makan di restoran Good Hunter dengan Klee, sambil mendengarkan nyanyian para penyair.
+Tapi Dodoco lebih suka lagi menghitung banyaknya bintang di langit dengan Klee, sambil merangkai bunga.
+Karena, "Semua Dodoco cepat atau lambat akan mengikuti angin dan menunggangi ombak untuk bertualang".
+
+Kalau mau sampai ke tanah guntur dan kilat yang jauh, bukan cuma harus melalui badai dan menyeberangi lautan, tapi juga harus lulus dulu dari ujian badai petir yang menyeramkan.
+Nah, Dodoco sih tidak takut angin badai, karena angin kan berkat dari Archon Anemo.
+Dodoco tidak takut ombak yang bergulung-gulung karena dia anak yang pemberani.
+Soal badai petir yang menyeramkan ... Hehe, tenang saja, berhadapan dengan mara bahaya itu sudah jadi jalan hidup Kaum Dodoco!
+Tapi Dodoco tidak rela kalau Klee yang harus menghadapi bahaya.
+Soalnya sahabat harus saling melindungi. Klee dan Dodoco kan sahabat.
+Dodoco tidak mau berpisah dengan Klee.
+Tanpa Klee, semua petualangan akan menjadi seperti Sweet Flower yang tidak bisa mekar, sepi dan menyedihkan.
+Semuanya tidak akan bermakna sekalipun Dodoco bisa menjelajahi setiap inci tanah yang ada di Teyvat, mengarungi setiap riak air yang ada di sungai.
+Jadi, kenapa harus ragu lagi?! Ayo berangkat — Dodoco bakal naik kapal dan pergi bertualang bersama sahabatnya, Klee!
+Naik kapal berarti tidak bisa terbang bebas di angin, dan tidak bisa berenang bebas di laut.
+Tapi bisa lihat senyum Klee dan dengar cerita Kak Albedo.
+Ya ... masih okelah!
+
+
+
+Di Inazuma — tanah guntur dan kilatnya Raiden, bunga dan tanaman warnanya ungu, ikan dan burung juga ungu, semuanya ungu.
+Kalau semuanya mau dilukis, bisa-bisa cat Kak Albedo juga tidak bakal cukup deh.
+Sayangnya Kak Albedo tidak sempat melukis bareng Klee dan Dodoco.
+Kak Albedo sudah besar, dan orang besar kadang banyak urusannya sendiri.
+Tapi untungnya, Dodoco masih punya Klee, hehehe!
+Klee selalu kepikiran buat main yang asyik-asyik, Dodoco jadi tidak pernah bosan loh kalau lagi bareng sama Klee.
+
+Klee punya banyaaak teman di Inazuma. Ada Kak Honorary Knight, Paimon, sama Kak Yoimiya.
+Semuanya ikut Dodoco menjalani petualangan yang paling menyenangkan di Inazuma.
+Yiiiha, petualangan besar!
+
+Kak Honorary Knight menggendong Dodoco naik ke Gunung Yougou yang tinggi sekali.
+Semua orang capek sehabis naik gunung, lalu rebahan di bawah pohon Sacred Sakura.
+Waktu bangun, semua tumbuh sayap mirip Tengu.
+Sayap Klee warnanya merah, punya Kak Yoimiya warnanya emas, dan sayapnya Kak Honorary Knight warna biru.
+Paimon bisa terbang tanpa sayap, jadi Paimon tidak tumbuh sayap.
+Sayap semua orang terbentang bersama, dan angin kencang bertiup.
+"Wuuush", bikin rambut Kak Miko berantakan.
+Gawat, ayo kabur kalau tidak mau dimarahi Kak Miko, cepat!
+
+Petualangan besar sangat menyenangkan, tapi ... *krucuk* Perut Klee keroncongan.
+Duh, kok bisa lupa ya. Camilan itu kan bagian penting dari petualangan!
+*nyam* Akhirnya semua orang beli Dango, dan kami makan — Hmm, rasanya enak sekali.
+Dodoco dan Paimon cepat sekali menghabiskan bagian punya sendiri. Setelah kenyang, Dodoco melihat Klee yang lagi tersenyum dan rasanya ....
+Bertemu Klee dan yang lainnya itu adalah hal yang paling membahagiakan yang bisa Dodoco pikirkan!
+
+
+
+Ah, hampir lupa satu hal penting. Kalau kamu baca ini, artinya kamu juga sudah ikut bertualang!
+Bertualang, tertawa, makan, semuanya dalam suasana kebersamaan. Buat kamu yang sudah melakukan hal ini bersama-sama, kamu pasti sudah jadi teman baiknya mereka.
+Nah, sekarang ayo lihat kembang api buatan Kak Yoimiya.
+
+
+
+Waktu semua orang menonton kembang api dengan gembira, Kak Yoimiya bilang begini,
+"Selama imajinasi kita tidak buntu, maka hati kita juga sebenarnya sudah lebih bebas dari apa pun."
+Terus Klee bilang menyahuti, "Kita sahabat yang tidak terpisahkan."
+Lihat, Dodoco senang sekali ada di sini sama sahabat-sahabatnya.
+Sekarang kan kamu juga sudah jadi teman baik Dodoco, jadi nanti kamu juga pergi ya. Bertualanglah bersama-sama dengan semua orang!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book39_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book39_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c7e87e3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book39_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+- Luhua Pool -
+Berjalan ke arah Selatan mengikuti pesisir Bishui River, aku menemukan sebuah kolam di bagian Utara Mt. Tianheng. Air di sini teramat jernih! Bahkan lebih jernih dari langit di angkasa. Suhu air kolam sama dengan suhu tubuh, dan memiliki aroma yang manis.
+
+Aku bertemu seorang penduduk lokal yang sedang mengumpulkan obat-obatan. Katanya ribuan tahun lalu, kolam ini adalah sebuah taman, dan di saat Perang Archon terjadi, sepasang kekasih yang tidak disetujui oleh keluarga mereka, bertemu di tempat ini secara diam-diam. Tetapi, waktu perang terus berlangsung, sang pria pergi meninggalkan kekasihnya dan memutuskan untuk mengikuti Archon Geo. Sebagai seorang manusia, dia pergi berperang dengan berani, seperti manusia-manusia lain yang tak terhitung jumlahnya. Ratusan tahun berlalu, dan tidak satu kata pun terdengar dari pria itu.
+
+Sedangkan sang wanita setia menunggu di taman itu, menunggu kekasihnya untuk kembali. Bunga-bunga mulai layu, dan rumput tumbuh tinggi. Ombak pun datang, dan rumput mulai membusuk dan hanyut, ombak berlalu, dan debu menyelimuti. Air mata sang wanita terus mengalir, membentuk kolam ini. Mungkin, kerinduan yang mendalam dari wanita itu yang membuat air di sini sangat jernih dan tenang.
+Aku menghabiskan waktu soreku di sini, dan tertidur saat berendam di dalam kolam. Waktu aku terbangun, langit sudah gelap dan terhiaskan bintang-bintang.
+
+Aku melihat bayi rubah mendekatiku terlihat penasaran, begitu aku mendongak melihatnya, dia terkejut dan segera lari.
+
+Beberapa saat kemudian, aku baru sadar sebelah sepatuku hilang, dan kantong makananku juga terserak berantakan.
+
+Aku membereskan koper bawaanku, memakan waktu lebih lama dari perkiraanku. Tujuanku berikutnya adalah muara dari Bishui River di Timur Laut, yaitu Yaoguang Shoal.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..78de62675
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book3_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+- Pria yang Mencuri Bintang Tunggal -
+"Aku adalah pewaris sah Andromeda Empire, dan aku memiliki lebih dari dua ratus sebutan di atas namaku. Kamu dapat memanggilku Putri Andro-Basilisk." Wanita cantik itu melipat tangannya dan mengeluarkan suara tawa kecil.
+Penampilannya yang menawan dan elegan di Delphi hanyalah untuk menikahi Ike.
+"Kalau kamu adalah seorang yang menguasai seperempat alam semesta, dan menikah denganku, maka setelah kakak perempuanku mewarisi takhta sekalipun, posisiku akan tetap aman."
+"Kalau aku diperkenankan bertanya, seberapa besarkah Andromeda Empire?"
+"Kira-kira dapat menampung sembilan ribu planet yang dapat ditinggali."
+- Dengan sebanyak itu bintang dan planet yang kamu miliki, kenapa kamu ingin mencuri terangku?
+
+"Jadi kamu bukan datang untuk menyakiti Vera?" Sachi bertanya dengan hati-hati, sambil melihat ke berkas-berkas planet yang dibawa oleh Ike.
+"Tentu saja tidak, kurasa dia bisa menjadi asistenku yang handal." Setelah Ike menaruh semua barang-barang, dia menepuk-nepuk tangannya. "Kamu suka padanya?"
+"Aku? Ti, tidak, sama sekali tidak." Sachi melihat ke arah lain, khawatir pertapa tua itu mengetahui perasaannya yang sesungguhnya.
+Dia lalu menyentuh sebuah kotak yang penuh dengan bingkai-bingkai foto. Dia mengambil beberapa tanpa melihat, dan setiap foto memperlihatkan kecantikan yang berbeda.
+"Ah, ini... Mereka bilang, mereka memberikan cinta sejati mereka satu-satunya kepadaku, tetapi benarkah? Sebenarnya aku hanyalah salah satu dari cinta mereka."
+Sachi tidak tahu dari mana dia pernah mendengar kata-kata ini, tetapi dia mengucapkannya dengan kesal:
+"Dengan sebanyak itu bintang dan planet yang kamu miliki, kenapa kamu ingin mencuri terangku?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book40_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book40_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..20e728fc4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book40_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Yaoguang Shoal -
+Ini adalah muara dari Bishui River. Pasir dan lumpur yang terbawa oleh aliran sungai terkumpul di sini, dan membentuk sebuah daratan pasir yang datar dan besar. Saat aku tiba, daratan ini diselimuti kabut, dan sepatu baruku lagi-lagi basah. Dari kabut di sekitarku bisa terdengar suara monster yang tak kukenal... tapi aku tidak tahu dari mana arah datangnya.
+Meskipun begitu, aku hanya bisa mendirikan tendaku, dan menunggu kabut berlalu sambil menerka-nerka di mana arah asal suara itu.
+Saat aku berada di Penginapan Wangshu, seorang pedagang memberitahuku legenda Yaoguang Shoal. Dia memulai dengan sebuah puisi - "Ombak berkilau bagai giok hanyut ke dalam laut sementara keong terbaring kosong di pasir putih."
+Cahaya semurni mutiara berkilauan di permukaan Bishui River, dan mengalir ke lautan bersama dengan air sungai. Tetapi, Greenconch Lodge di Yaoguang Shoal tetap kosong.
+Dulu aku pernah menembus melewati kabut untuk mengunjungi Greenconch Lodge, tetapi aku juga tidak menemui pemiliknya.
+Legenda di antara para nelayan adalah bahwa Greenconch Lodge adalah rumah bagi para Adeptus - keong hijau sendiri, faktanya merupakan bagian dari dirinya sendiri. Dia menyediakan tempat berteduh bagi para pelancong yang tersesat dalam kabut, merawat orang-orang yang selamat dari kapal karam, dan memberkati Adeptus lain di kapal yang sedang melawan monster laut.
+Tetapi legenda ini menceritakan hal yang berbeda di antara nelayan-nelayan tua. Dikatakan bahwa Seashell Sanctuary bukanlah ditinggali oleh Adeptus, melainkan oleh sebuah keluarga yang telah tinggal di dalam ular raksasa selama banyak generasi. Mereka mengabdikan diri untuk menolong yang tersesat, dan menyelamatkan banyak nelayan.
+Sepertinya kabut sebentar lagi hilang, dan matahari mulai terlihat.
+Berikutnya, aku akan meminjam kapal untuk menuju ke Guyun Stone Forest dan melihat reruntuhan di mana Archon Geo mengalahkan monster laut.
+Aku akan segera tiba, kalau cuaca memungkinkan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book41_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book41_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1698b69a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book41_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+...Gunung-gunung batu besar di Liyue menarik perhatian banyak kesatria, tapi sama sekali tidak menarik bagiku. Batu-batu itu sangat kasar dan akan melukai tanganmu. Aku lebih tertarik dengan bunga yang dikenal sebagai Silk Flower, sangat halus saat disentuh, dan memiliki aroma yang harum. Kalau bukan karena jaraknya yang jauh, aku ingin membawa pulang bunga itu untukmu, kamu pasti suka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book42_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book42_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7f55df7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book42_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Ledakan dari dalam dinding kota, laporan dari dalam kurungan
+Ledakan dapat melukai orang, Jean bisa marah
+Mondstadt terdengar ledakan, pasti Klee disalahkan
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book43_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book43_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c74a4567
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book43_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+"...aku sudah berpikir lama mengenai hal ini, dan aku merasa harus memberi tahu hal sebenarnya padanya. Timmie beranjak dewasa dan aku tidak bisa menyembunyikan ini selamanya. Semakin lama aku menyimpan ini darinya, akan lebih sulit baginya untuk menerima."
+Namun demikian, ini hanyalah saran dariku, kamulah yang merawat Timmie selama ini. Jadi tolong beri tahu aku bagaimana pendapatmu mengenai masalah ini.
+Akhirnya, tolong sampaikan salamku pada Timmie. Aku akan datang berkunjung dalam beberapa hari.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book44_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book44_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f7e58a37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book44_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"...Kami telah menerima suratmu dan sedang menyiapkan pesananmu. Namun, karena Mondstadt jauh dari pelabuhan Liyue, kami masih harus menyiapkan beberapa hal untuk menjaga agar makanan tetap segar selama di perjalanan. Terima kasih atas kesabarannya."
+P.S. Ikan kering pedas dapat diatur sesuai selera."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book45_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book45_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f7879ebb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book45_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Koktail spesial ala Quinn membutuhkan bahan Apple.
+Namun, bila menggunakan bahan lain mungkin bisa mendapat efek lain yang tak terduga?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book46_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book46_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdcb1f532
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book46_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Koktail spesial ala Margaret membutuhkan bahan Dandelion.
+Namun, bila menggunakan bahan lain mungkin bisa mendapat efek lain yang tak terduga?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book47_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book47_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4bf98bde3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book47_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Koktail spesial ala Jack membutuhkan bahan Sweet Flowers.
+Namun, bila menggunakan bahan lain mungkin bisa mendapat efek lain yang tak terduga?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book48_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book48_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7e92cdfc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book48_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Koktail spesial ala Draff membutuhkan bahan Berry.
+Namun, bila menggunakan bahan lain mungkin bisa mendapat efek lain yang tak terduga?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book49_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book49_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ddf6b2ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book49_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Dongdong:
+
+Waktu cepat berlalu, sudah hampir tiga bulan sejak aku pergi. Apa kamu merindukanku? Aku harap kamu tidur tepat waktu dan tidak banyak merepotkan kakek nenekmu. Aku akan kembali dari Inazuma secepatnya, dan aku berjanji saat aku kembali aku akan membawamu untuk melihat Crux di pelabuhan. Kali ini aku tidak akan mengecewakanmu!
+
+Dongdong, apa kamu ingat pantai di Yaoguang Shoal? Aku pergi ke sana dan mengambil banyak pasir emas yang cantik. Begitu banyak sampai aku tidak bisa membawa seluruhnya. Saat aku kembali, kita harus membeli pabrik lokal dan membuat tahu segar setiap harinya. Walaupun, aku sebenarnya lebih memilih untuk menggunakan semua emas ini untuk membeli sebuah rumah di Pelabuhan Liyue. Sebuah rumah besar dengan pemandangan laut yang indah. Aku akan biarkan kamu memutuskan mana yang terbaik saat aku kembali. Bagaimana?
+
+Oh iya, tepat di seberang kolam Luhua di Guili Plains terdapat sebuah tebing. Dan aku menemukan penjaga reruntuhan di situ, terduduk diam dan sama sekali tak bergerak walau petir menyambar ataupun hujan lebat melanda. Lalu aku tersadar bahwa dia mungkin tidur! Jadi aku memanjatnya dan memutar kepalanya sekuat yang aku bisa. Terdapat sebuah bunyi diikuti ledakan dan tiba-tiba saja kepalanya terjatuh dan terguling jatuh dari tebing! Hancur menjadi serpihan di dasar jurang. Sayang sekali, jika tidak aku bisa membawanya ke rumah dan kamu bisa melihat sendiri kepala seorang penjaga reruntuhan.
+
+Aku juga pergi ke Jueyun Karst. Aku harus membawamu ke sana saat kamu sudah dewasa nanti, pemandangannya begitu indah. Awan-awan berlalu lalang bagai lautan, air terjunnya jelas lebih indah daripada yang ada di Desa Qingce, dan terkadang kamu bisa melihat sedikit bayangan alam Adeptus di gunung. Kamu tidak bisa bayangkan betapa indahnya dan kamu pasti tidak percaya tapi... Aku benar-benar bertemu dengan Adeptus hidup yang nyata! Kami duduk dan minum bersama, ngobrol dan tertawa bersama... Adeptus itu memberiku sebuah hadiah, sebotol anggur ajaib. Yang harus kamu lakukan hanyalah meniupnya dan anggur yang tak terbatas akan mengalir di dalamnya! Tapi kamu tidak boleh menyentuhnya, oke? Karena kamu masih terlalu muda untuk minum. Saat kamu sudah dewasa, semua hartaku akan menjadi milikmu.
+
+Perjalananku di Liyue hampir berakhir. Waktunya untukku menuju pelabuhan, aku akan berlayar ke tempat yang lebih jauh. Aku tak sabar melihat pemandangan indah dan harta karun berharga apa yang kutemukan di pemberhentianku berikutnya dan aku tak sabar untuk menceritakannya padamu! Sampai nanti, Dongdong, pastikan kamu tidur tepat waktu ya. Dan jangan makan terlalu banyak makanan manis, tidak bagus untuk gigimu. Dan jadilah anak baik untuk kakek nenek - aku serius, jangan berbuat sesuatu yang bisa membuat mereka marah. Dan jangan berkelahi! Aku akan segera pulang.
+
+Salam sayang, Ayah.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f495c00ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book4_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Waktu persepsi kita tidak terpengaruhi oleh ajaran Archon ajaran Katedral, kita dapat mengetahui dengan jelas bahwa di bagian Utara Teyvat, orang-orang Mondstadt masih menjaga budaya-budaya mereka dari ratusan tahun lalu, bahkan setelah Barbatos menghilang dari hadapan mereka. Saat kita mengamati kehidupan sehari-hari penduduk Mondstadt dari sudut pandang yang lebih tinggi, terlihat jelas penduduk Mondstadt memiliki gaya hidup yang santai dan bebas, yang sebagian besar dikarenakan kondisi hidup mereka yang nyaman dan makmur. Gandum yang mereka produksi secara berlebih menjadi bahan untuk membuat minuman, dan minuman itu membuat mereka semakin ceria dan bebas, persis seperti pengajaran Barbatos. Meskipun Barbatos tidak pernah mengajarkan mereka bagaimana cara membuat minuman dan anggur merah.
+Tetapi pada para pembaca, aku sama sekali tidak bermaksud menyampaikan bahwa kita tetap bisa hidup tanpa Archon. Justru sebaliknya, kalau Barbatos tidak menanamkan keyakinan yang kuat di Mondstadt, apakah Mondtadt akan sekuat dan semakmur sekarang?
+Jawabannya tentu saja tidak. Tanpa kekuatan dan berkat dari Barbatos, Mondstadt yang terletak di tengah daratan, akan sulit untuk berkembang, bahkan sulit untuk memenuhi kebutuhan pokok mereka. Dalam sejarah, tercatat sebelumnya daratan Mondstadt adalah tempat yang sangat dingin dengan lingkungan yang keras, tempat di mana gandum tidak dapat tumbuh. Tetapi kekuatan Barbatos mengubah semuanya.
+Kata pengantar ini panjang sekali, tapi aku berharap para pembaca dapat membaca bukuku yang sederhana ini dengan satu pikiran, yaitu kekuatan Archonlah yang menciptakan lingkungan di mana kita hidup. Dengan itu, kita harus benar-benar sadar bahwa elemen yang membentuk cara pikir, logika, budaya, filosofi, dan rupa-rupa lainnya bukanlah Archon, tetapi lingkungan yang ada di sekitar kita. Sama dengan judul dari buku ini, penduduk Teyvat selalu berjalan bersama kemuliaan Dewa, dan hanya berjalan bersama, tidak lebih, dan tidak kurang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book50_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book50_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e64ef7cbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book50_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+- Yaoguang Shoal -
+Kabut turun lagi, gagasan menggali emas di sini ternyata sia-sia belaka. Aku seharusnya tidak memercayai para penambang tua itu, pastinya sudah puluhan tahun berlalu sejak mereka pensiun! Dan tentu saja setiap informasi yang mereka berikan itu sudah ketinggalan zaman, benar-benar tak berguna. Seperti sebuah lelucon saja. Sepertinya aku pulang dengan tangan kosong malam ini, tapi kesempatanku pulang di tengah kabut begini sangat kecil... Aku harap Dongdong sudah makan malam.
+
+Aku bisa mendengar Hilichurls di suatu tempat di kejauhan. Aku tidak tahu ke arah mana aku pergi, jadi aku berusaha fokus berjalan menjauhi suara Hilichurls. Semoga aku bisa keluar dengan selamat...
+
+Aku tidak tahu sudah berapa lama aku berjalan, terlebih lagi di antara kabut begini aku bahkan tidak tahu apakah saat ini siang atau malam. Tunggu, apa aku melihat sebuah bayangan di depan? Demi Tuhan, mungkin aku bisa bergabung dengan mereka dan keluar dari sini. Ya, itu yang akan kulakukan. Yes, aku tertolong!
+
+Setelah kulihat lebih dekat, sepertinya bayangan itu terlihat tidak aman. Aku memutuskan untuk mendirikan kemah di sini dan menunggu mereka pergi sebelum memutuskan langkahku selanjutnya. Mungkin saja aku kembali ke jalan yang kulewati tadi.
+
+Wah! Aku bisa mendengar Hilichurls di sekitarku, aku harus-
+
+-buku harian berakhir di sini-
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book51_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book51_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fb19dd76
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book51_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+- Guili Plains -
+Sungguh sial!
+
+Aku akhirnya berhasil keluar dari kemah Hilichurls hidup-hidup, tapi hampir terbunuh oleh penjaga reruntuhan! Sudah kuduga ada sesuatu yang tak beres saat kulihat dia hanya duduk terdiam tak bergerak di bawah guyuran hujan deras. Tapi lalu petir besar menyambar kepalanya... Dan terdengar bunyi derik mesin memutar, dan benda itu kembali hidup!
+
+Aku begitu tak berdaya menghadapinya. Dia mengangkatku bagai mengangkat seekor anak burung dan melemparku dari atas tebing. Beruntungnya, di tengah teriakan panikku, aku berhasil masuk ke dalam gua di kaki tebing. Dia tidak dapat melihat gua itu, sampai dia akhirnya menyerah mencariku. Jika bukan karena gua itu, dia pasti sudah mencabikku dan melemparku ke tanah dan menginjakku sampai aku menjadi... ah sudahlah aku bahkan tidak tahu lagi harus berkata apa!
+
+Pastinya sekarang dia sudah cukup jauh dari sini... Walau begitu, aku masih bisa mendengar suara mesinnya, seperti suara lebah yang sangat bising di dalam kepalaku. Sepertinya lenganku patah, karena aku merasa sakit saat menekannya. Aku pikir - Aku harap - Aku masih bisa melewati ini. Maksudku, apa yang akan Dongdong dan ibunya pikirkan jika aku tidak bisa melewati ini?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book52_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book52_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..cee83574e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book52_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Jueyun Karst -
+Di dekat kaki tebing aku bertemu seorang ahli tanaman obat yang membantu patah tulangku. Aku hampir pingsan saking sakitnya. Namun dia juga bilang bahwa sebagian besar yang lolos dari penjaga reruntuhan biasanya cedera lebih parah daripada aku ... Sepertinya aku cukup beruntung.
+
+Kalau dilihat dari atas, Jueyun Karst terlihat tak tersentuh manusia sama sekali. Berbalut kabut, dan sangat tidak mungkin untuk mengetahui seberapa tebal kabutnya. Suara aneh terdengar dari hutan batu. Tidak tahu apakah yang ada di sana adalah monster buas atau makhluk suci, yang aku tahu makhluk itu membuat bulu kuduk berdiri. Jika beruntung aku seharusnya bisa mengambil sejumlah amber dari sini atau mungkin beberapa tanaman obat. Aku tahu zaman dahulu kala warga desa yang miskin bertahan hidup di Liyue dengan menjual obat tanaman herbal, aku percaya dengan keberuntunganku.
+
+Hujan lebat di malam hari, berarti tebing akan menjadi sangat licin untuk didaki. Aku juga tidak dapat menemukan tali atau kapak untuk memanjat. Aneh, aku bukan tipe orang yang mudah menghilangkan barang, sepertinya ada monster yang berkeliaran di gunung dan mengambilnya saat aku tidak melihat! Atau mungkin seekor rubah...
+
+Setelah beberapa hari mencari tanpa hasil, aku akhirnya menemukan beberapa tanaman obat jadi aku bersiap untuk pulang. Aku sebenarnya masih ingin mencari sesuatu tapi tempat ini mulai membuatku takut. Saat malam datang aku selalu merasa melihat bayangan seseorang mengikutiku kemana pun. Lalu suara teriakan dari monster yang tidak diketahui kini datang menghampiri dari segala arah dan mereka semakin mendekat.
+
+Saat aku menuruni gunung, aku menemukan sebotol anggur tua. Aku mencucinya dengan air dan ternyata masih terlihat bagus. Aku yakin Dongdong akan senang jika aku memberikannya sebagai oleh-oleh. Aku akan bilang bahwa ini adalah harta karun yang diberikan padaku oleh seorang Adeptus.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book53_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book53_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2456c52ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book53_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Liyue Harbor -
+Aku menjual tanaman obat itu di Bubu Pharmacy. Semua kerugianku terbayar, bahkan aku mendapat sedikit keuntungan. Jika aku tetap seperti ini, aku bisa membeli rumah di Liyue dalam beberapa tahun kemudian. Waktu yang tepat saat Dongdong akhirnya akan mulai masuk sekolah.
+
+Jika aku rajin belajar saat muda, pastinya aku tidak akan terlibat dengan para pecundang pencuri harta itu. Aku juga mungkin tidak akan menyia-nyiakan warisan dari ayah. Ini membuatku sadar bahwa aku harus memberi Dongdong guru yang sangat bagus dan membuatnya menjadi rajin belajar. Itulah satu-satunya cara agar dia bisa menjadi mandiri dan tidak menjadi seperti ayahnya. Demi kebaikan Dongdong, aku tidak boleh menyerah sekarang. Aku harus mencari cara untuk mendapatkan nafkah lebih.
+
+... Aku tidak dapat mengabaikan ide untuk mencari keuntungan lebih. Jadi aku mencoba peruntunganku di toko Jade Mystery. Aku tidak bermaksud untuk mengeluarkan uang di tempat seperti itu, tapi bos mereka, Shitou, pintar membujuk... Dia berkata padaku untuk menaruh seluruh uangku di situ. Tidak jelek juga. Aku membuka batu yang kubeli dan menemukan giok berkualitas tinggi di dalamnya. Terjerumus ke dalam perjudian batu berarti aku harus menggadaikan sabit dan kotak obat yang kupakai untuk mencari tanaman obat.
+
+Aku sudah tidak punya uang lagi sekarang. Ya memang, aku punya beberapa giok yang kudapat dari perjudian batu tapi giok tidak mudah ditukar. Sepertinya aku harus berjuang lagi. Aku pikir aku akan pergi melayar dan melihat peruntunganku. Apa Kapten Beidou akan menerimaku jika aku bergabung dengan Crux Fleet?
+
+Aku akan dengan senang hati mengepel geladak jika dia mau menerimaku, aku bahkan belum makan selama tiga hari.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book54_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book54_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a1fe675e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book54_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Guyun Stone Forest -
+Kami melewati beberapa pulau kecil yang ditempati oleh Hilichurls, berhasil melewati mereka dan tiba di Guyun Stone Forest dengan selamat. Enam pilar batu raksasa menghalangi cahaya matahari dan membuat tempat itu sangat teduh. Kepiting di pantai sangat besar dan gemuk. Mungkin karena wilayah itu mendapat banyak nutrisi dati sisa-sisa monster selama ribuan tahun, apa pun itu, kepiting itu sangat enak rasanya saat dipanggang.
+
+Keindahan tempat ini membuatku lupa bahwa dulu peperangan pernah terjadi di sini, antara Geo Archon dan monster laut. Darah yang tergenang di sini telah pupus terhapus ombak tanpa jejak. Sepertinya semuanya berubah menjadi tak berarti saat berhadapan dengan lautan yang luas. Entah hanya setetes darah manusia atau darah para pahlawan yang mengalir bagai sunga, angin dan gelombang yang terus mengalir tanpa henti ditakdirkan untuk menghapus setiap jejak. Pada akhirnya, semua kembali seperti semula, seperti zaman dahulu kala.
+
+Legenda berkata, dahulu kala Geo Archon pernah mengukir tombak raksasa dari tanah berbatu. Dia menancapkannya jauh ke laut, menungganginya melalui tubuh iblis yang membuat kekacauan di wilayah kekuasaannya. Selama bertahun-tahun, angin berangsur-angsur mengikis tombak batu tersebut menjadi bentuk yang kita lihat saat ini.
+
+Di kemudian hari, aku akan kembali ke kemah di daratan. Dari tempatku sekarang, aku bisa melihat kapal-kapal meninggalkan pelabuhan dari kejauhan. Seraya aku menulis, Crux berlayar lagi, menuju tempat pelayaran berikutnya. Aku penasaran, misi apa yang dipercayakan oleh Qixing Commerce Guild kepada Kapten Beidou kali ini?
+
+Aku mendapat mimpi terburuk kemarin malam. Aku bermimpi aku berada di suatu tempat yang gelap dan lembap. Tiba-tiba aku menjadi monster laut, lalu tubuhku ditusuk tombak Geo Archon hingga ke dasar laut. Aku menggeliat dan mencengkeram tombak yang terbuat dari batu itu, mencoba membebaskan diriku, namun aku tetap tak bisa bergerak. Di setiap gerakanku aku merasakan sakit dan amarah yang meluap-luap...
+
+Catatan untuk diri sendiri: Guyun Stone Forest bukan tempat yang baik untuk bermalam! Aku terbangun, jadi aku menyalakan api unggun dan aku akan pergi saat mentari bersinar. Pemberhentianku berikutnya adalah Pelabuhan Liyue: Aku hanya perlu berada di suatu tempat di mana aku bisa mencuci baju, mencukur janggut, dan sebagainya. Saat semua selesai, aku akan melanjutkan perjalanan ke Jueyun Karst. Aku tidak mendapat kemajuan apa-apa untuk menemukan Adeptus. Kali ini, sepertinya aku akan mencoba peruntunganku di Qingyun Peak.
+
+Catatan tambahan: Jangan sampai aku kehilangan buku harianku lagi!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book55_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book55_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..504af2fec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book55_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+- Sal Terrae -
+Setelah berjalan jauh dari Dihua Marsh. Sepatuku benar-benar basah. Terakhir kali aku melepasnya untuk mengeluarkan air, seekor katak lompat keluar.
+
+Menurut skala kehancurannya, sepertinya kuil ini adalah tempat berlindung orang-orang saat perang Archon terjadi ribuan tahun lalu. Aku dengar Dewa Garamlah yang membangun tempat ini. Cerita rakyat Liyue berkata bahwa dia adalah yang paling lembut di antara para dewa. Di tengah kekacauan dan kebengisan era perang, manusia hanyalah pion lemah yang dapat dengan mudah digantikan. Namun Dewa Garam menolak untuk tergabung dalam pertempuran mereka demi kekuasaan, kekuatan, dan sebagainya, dia bahkan memberi perlindungan kepada mereka yang terbuang setelah perang. Dia membawa mereka kemari untuk membangun hidup yang baru. Dia memperlihatkan kepada mereka kebaikan dan kenyamanan. Dan ketika pergolakan menujuk akhir zaman terjadi, dia bekerja tanpa lelah untuk mengembalikan kedamaian di antara para Archon.
+
+Sepertinya sebagian besar dari kota kuno telah hanyut ke dalam Bishui River. Untungnya, fondasi dari kuil itu masih ada di sini.
+
+Dia mengumpulkan sekelompok pengikut yang menetap di daerah yang sekarang dikenal sebagai Sal Terrae dan menjalani kehidupan yang sederhana. Kota itu berdiri selama beberapa abad, sampai akhirnya jatuh bersamaan dengan jatuhnya sang Archon sendiri.
+
+Archon yang paling baik dan lembut itu tidak jatuh di tangan Archon lain. Namun dia jatuh di tangan rakyatnya sendiri, orang-orang yang begitu dia kasihi.
+
+Dia adalah raja pertama rakyat dan juga yang terakhir. Dia pernah mencintai Dewa Garam sama seperti yang lainnya, tetapi sebagai manusia biasa, dia tidak bisa memahami pengorbanan diri yang merupakan wujud kasih sang Dewa. Dia mencari kekuatan militer, dengan harapan kota itu dapat mempertahankan kekuatan dan pertahanannya sendiri. Maka, untuk menunjukkan bahwa kelembutan adalah kebajikan yang tidak sesuai untuk saat-saat itu, dia mengambil sebuah pedang dan mengakhiri kehidupan sang Dewa yang kesepian dan tak berdaya itu. Tidak lama setelah dia menemui ajalnya, kuil itu sendiri runtuh, dan kota serta orang-orang hancur seperti garam ke bumi.
+
+Mengenai sang raja yang berkhianat, banyak teori yang beredar namun tidak ada yang pasti. Beberapa mengatakan dia terus memerintah dalam kesunyian dari dalam reruntuhan selama berabad-abad, dan akhirnya berubah menjadi debu saat perang berakhir, reruntuhan itu akhirnya tersapu oleh sungai, dan serangga. Sebagian mengatakan dia mengakhiri nyawanya sendiri setelah membunuh sang Dewa karena tidak kuat menahan rasa bersalahnya. Bagaimanapun juga orang-orang yang dulu berada di bawah naungan Dewa Garam kini tersebar di segala penjuru Liyue. Di bawah naungan Liyue yang aman, di bawah pimpinan Geo Archon, mereka dan kisah mereka masih ada, dan karena itulah kita masih mendengar tentang mereka sampai saat ini.
+
+Dikatakan bahwa tubuh Dewa Garam masih dapat ditemukan di suatu tempat di dalam reruntuhan. Walaupun tubuhnya telah berubah menjadi garam, namun bentuknya masih terjaga sama seperti saat dia terkena pedang sang raja.
+
+Sepertinya hujan besar akan turun: sejauh mata memandang aku bisa melihat awan gelap berkumpul. Sebaiknya aku segera pergi. Aku akan pergi ke Barat Laut Mt. Qingce. Semoga aku bisa tiba sebelum hujan menjadi lebih lebat. Dan semoga saja aku tidak kehilangan buku harianku saat aku berlari terburu-buru ke sana...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book56_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book56_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d2b921c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book56_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Jueyun Karst, Qingyun Peak -
+Sepertinya aku harus memulai perjalananku dengan beberapa peringatan untuk diri sendiri. Belakangan ini aku sadar bahwa aku sering sekali lupa di mana aku menaruh buku harianku di saat aku ingin menulis. Duh, Roald, kamu harus lebih berhati-hati lagi!
+
+Setelah mendaki lama sekali, aku akhirnya berhasil mencapai puncak gunung. Aku dikelilingi oleh lautan awan. Mustahil untuk mengetahui di mana lautan awan tempat aku pernah berdiri memandangi tempat surgawi tempat Adeptus tinggal.
+
+Selain pohon-pohon yang berbentuk aneh, terlihat seperti tidak ada tanda-tanda kehidupan di puncak sini. Terkadang, Lapis Glede akan mengeluarkan bunyi yang nyaring sebelum turun menembus awan dan menghilang. Jika menaiki bukit dari sini maka akan tiba pada tempat tinggal para Adeptus, namun ada beberapa hal yang harus kulakukan sebelum aku ke atas. Yang paling penting adalah memperbaiki alat mendakiku, aku juga harus merawat beberapa lukaku. Seorang petani baik hati memberiku salep saat aku baru tiba di Jueyun Karst - perih sekali, namun benar-benar manjur.
+
+Malam di atas puncak sungguh tidak nyaman. Angin di antara awan berembus menembus tulang. Sulit untuk berlindung darinya, karena angin itu bisa menyelinap dari celah kecil mana pun di tenda, dan mustahil untuk menjaga api unggun tetap menyala di tengah angin begini apalagi untuk bisa tidur nyenyak. Aku penasaran jika Adeptus yang tinggal di atas puncak sana pernah merasa kesepian dan putus asa dikelilingi oleh angin dingin yang tak berperasaan ini?
+
+Setelah malam panjang tanpa tidur, aku akhirnya menyaksikan bulan terbenam di antara awan. Aku harus yakin bahwa ranselku sudah terikat dengan aman, dan saat siang hari tiba aku akan memulai perjalananku ke atas puncak, tempat di mana para Adeptus tinggal. Semoga ketinggiannya cukup tinggi sehingga tidak akan turun hujan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book57_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book57_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..aef95c190
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book57_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+- Jueyun Karst, Mt. Aozhang -
+Sepertinya aku kehilangan buku harianku lagi... Aku tidak mengerti, aku bahkan mengatakan pada diriku sendiri: "Apa pun yang kamu lakukan, jangan sampai buku harianmu hilang." Tapi aku teralihkan oleh petualanganku sendiri dan lupa. Aku menghamburkan banyak kertas setiap tahun... Aku harap Archon Dendro tidak akan keberatan.
+
+Aku sudah tiba di danau gunung yang sangat tinggi di Mt. Aocang. Untuk sampai di sini, aku harus mendaki jalan tanah yang berliku, mencari jalan melintasi jalan kayu berbahaya yang dibuat oleh para ahli obat zaman dulu, kemudian melalui tebing curam, jurang yang basah. Beberapa nelayan mengatakan padaku bahwa itu memiliki kedalaman seribu kaki, tapi setelah aku menginjakkan kakiku di air aku bisa bilang bahwa mereka benar-benar berlebihan.
+
+Para tetua di Desa Qingce ternyata benar: air di danau gunung terasa manis dan hangat. Tempat ini benar-benar pantas disebut sebagai tanah surgawi! Saat aku baru tiba di Jueyun Karst, seorang petani tua berkata padaku bahwa Adeptus mempunyai kekuatan magis misterius yang bisa membuat mereka berubah menjadi kabut dan terbang di antara lautan awan. Aku menganggap itu hanyalah kisah rakyat biasa yang diturunkan turun-temurun, namun setelah aku melihat kabut di danau naik hingga ke puncak dan tergabung dengan lautan awan, aku jadi berpikir... Mungkin Adeptus yang aku cari sedang terbang di antara awan di puncak sekarang ini, apa pun itu, aku tidak akan mungkin menyadarinya sekarang ini.
+
+Aku pergi menuju Timur ke bawah gunung dan tersesat di dalam hutan yang lebat. Akhirnya, aku berhasil lolos dan sadar bahwa aku kembali ke tepi Bishui River. Pemandangan di sini terlihat baik, jadi sepertinya aku akan bermalam di sini.
+
+Saat aku membereskan barang-barang di dalam kemah, aku bertemu seorang gadis pemburu harta karun. Dia bernama Eduardo, dan dia menjelaskan bahwa dia menuju arah Barat ke "Miraculous Lake" di kaki gunung Mt. Aocang.
+
+"Legenda mengatakan seorang Adeptus yang tinggal di dekat danau di kaki gunung Mt. Aocang di bagian utara. Jika itu benar, maka di sana pula lah para Adeptus menyimpan harta karun mereka, Muhahaha, aku tahu pasti apa yang akan kulakukan saat aku mendapatkan harta karun tersebut!"
+
+Lalu dia cepat-cepat mengubah nada suaranya, seperti menyadari nada yang dia pakai tadi: "Aku... Aku akan mengontak guild dan melapor kepada mereka jika aku menemukannya! Aku adalah anggota dari Adventurers' Guild, dan aku benar-benar tidak ada hubungan apa pun dengan Pencuri Harta Karun!"
+
+Benar, beberapa petualang memang bertujuan untuk menjadi kaya. Aku teringat dengan pepatah klasik dari Liyue yang mengatakan, "Untuk masing-masing milik mereka yang tak terduga" namun apa pun motivasinya, dia adalah sesama petualang, yang juga terlihat baik.
+
+Bisa kukatakan, aku tergoda untuk menuju Barat karena dongeng "Miraculous Lake" ini setelah mendengarnya sendiri dari Eduardo. Namun pada akhirnya aku memutuskan tetap pada rencana semula. Menghadapi risiko dari situasi yang tidak diketahui, aku akan melanjutkan ke Guili Plains untuk melihat pemandangan dan harta karun yang menunggu untuk ditemukan di sana. Dan semoga aku tidak kehilangan buku harianku lagi kali ini - dengan situasi yang tidak diketahui, aku tidak boleh kehilangan buku harianku lagi... semoga saja aku bisa menghadapi segala situasi yang tak diketahui itu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book58_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book58_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d8a13791
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book58_ID.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+- Volume Liyue -
+Edisi Khusus Majalah Geografi Teyvat — Perjalanan Alice ke Liyue
+
+Dihua Marsh
+
+Dari Utara membentang, Bishui River telah menjadi lahan basah. Jika kamu melihat ke arah selatan Stone Gate kamu akan melihat rawa Silvergrass sejauh mata memandang. Di titik paling selatan rawa terdapat sebuah penginapan yang duduk di atas batu raksasa. Itu adalah Wangshu Inn, titik tertinggi dari seluruh rawa. Dari sana, lihat ke Selatan dan kamu akan melihat Guili Plains. Kamu juga bisa melihat Guyun Stone Forest dari seberang laut. Juga - ada orang aneh yang menginap di penginapan di lantai paling atas. Kurasa aku belum pernah mendengarnya mengucapkan sepatah kata pun.
+Makan siang di penginapan sungguh lezat. Dapurnya dilengkapi dengan peralatan yang bagus, sempurna untuk melakukan percobaan kimia.
+Berbicara mengenai percobaan kimia, aku mempunyai beberapa hal baru untuk dicoba mengenai katalis ledakan. Jika semuanya lancar, aku akan menghabiskan beberapa hari ke depan di sini lalu pergi ke Guili Plains.
+
+Guili Plains
+
+Pada akhirnya, aku pergi ke Guili Plains beberapa hari lebih cepat daripada rencana semula.
+Sejarah mengatakan sebelum Perang Archon, daerah ini adalah daerah pasar yang berkembang.
+Para rubah dan burung pipit liar sungguh menakjubkan, bulu mereka memancarkan cahaya yang khas. Tapi aku dengar mereka juga bisa menjadi sangat mengganggu. Penduduk lokal Liyue mengeluh bahwa mereka kerap kali memakan buah persembahan untuk Geo Archon. Aku penasaran apakah buah tersebut mempunyai aroma yang harum ketika dipanggang?
+Mereka menjalankan operasi yang ketat di pos pemeriksaan di jalan utama, tapi para penjaga yang bekerja di situ sangat ramah. Aku membuat sebuah ramuan dari tumbuhan lokal dan memberikannya kepada salah satu dari mereka yang gagap - itu menyembuhkannya, tapi mempunyai sedikit efek samping. Sekarang dia tidak bisa berhenti untuk meniru setiap orang yang datang. Tidak hanya yang mereka katakan tapi juga cara mereka mengatakannya. Sungguh sangat mirip.
+
+Jueyun Karst
+
+Seseorang berkata padaku bahwa di suatu tempat berkabut di puncak Jueyun Karst hidup seorang Adeptus, lokasi yang sama persis di suatu tempat di antara lautan awan. Semua ahli tanaman obat dari Liyue berkata mereka pernah melihat alam para Adeptus saat masa kejayaannya terpampang di depan mata sendiri di antara awan. Berdasarkan pengalaman pribadi, aku bisa mengatakan bahwa terlalu banyak mengonsumsi jamur jenis tertentu dapat menyebabkan penglihatan yang serupa.
+Arena di sini sangat mempesona. Begitu banyak pilar batu terlihat seperti milik mereka jatuh di dalam tanah, tidak di puncak gunung sini. Seharusnya ada waduk di bawah tanah sini. Sebagian dariku berandai-andai jika semua air kering, Apakah Jueyun Karst akan kembali ke dasar laut tempat dia berasal?
+Teman seperjalananku Zhongli adalah orang paling keras kepala yang pernah kukenal, tapi dia tampaknya menyukai teori ini. Dia tidak bisa berhenti tertawa.
+Benar-benar orang yang aneh.
+
+Yaoguang Shoal
+
+Aku telah mendengar bahwa sering kali kabut datang dari laut ke Yaoguang Shoal, dan saat kabut menjadi pekat kamu bahkan tidak bisa melihat tanganmu sendiri ketika kamu merentangkan lenganmu. Sayangnya, aku tidak bisa tiba tepat waktu di sana untuk melihat pemandangan berkabut itu. Sungguh sangat disayangkan.
+Begitu banyak kerang yang cantik di pantai. Aku penasaran berapa banyak dari mereka yang sudah ada di situ sejak zaman perang Archon? Aku menggabungkan beberapa dari mereka untuk membuat kalung, tapi sayangnya nelayan dari penginapan menduduki dan merusaknya. Setiap kerang, hancur oleh pantatnya. Tidak ada yang tersisa...
+Tidak hanya itu, tapi karena dia melukai dirinya sendiri akibat pecahan kerang yang hancur itu, aku harus membayar biaya pengobatannya.
+Cangkang siput laut raksasa berdiri di pantai tempat Bishui River memasuki laut. Seorang wanita tua yang baik hati tinggal di dalamnya. Keluarganya katanya berlayar ke sini menggunakan sebuang cangkang kerang raksasa dan dia menghabiskan waktunya untuk menyelamatkan orang yang karam di laut dan terdampar di pantai. Aku rasa menggunakan cangkang kerang raksasa sebagai perahu akan membuatnya lebih mudah untuk menyelamatkan orang-orang dari laut.
+Tapi setelah aku kehilangan kendali atas prototipe perahu kerang yang ketiga dan meledakannya, wanita tua baik hati itu memutuskan untuk tidak menyelamatkanku lagi.
+
+Guyun Stone Forest
+
+Di sinilah tempat Geo Archon mengalahkan monster laut. Beberapa tiang batu besar yang menembus dasar samudra masih menjulang di atas permukaan laut, meskipun banyak yang patah sejak lama. Pilar batu segi enam terbentuk dari energi Geo, cukup menarik untuk dilihat. Dilihat dari atas, bisa dikatakan bahwa mereka sengaja diatur dalam bentuk yang sekarang untuk membuat bentuk tertentu di permukaan laut. Mungkin itulah alasan sebenarnya Geo Archon menutup kehancuran di dasar laut dengan tiang-tiang batu? Ataukah ini hanya lelucon belaka?
+Zhongli dari Pelabuhan Liyue terlihat mempunyai pengetahuan yang sangat luas mengenai cerita rakyat Liyue, tapi aku sebenarnya tidak pernah melihat dia datang ke sini. Aku bisa melihat penginapan Wangshu dari kejauhan. Aku berani bertaruh bahwa si aneh yang bertemu denganku terakhir kali masih menatap ke arah sini sekarang.
+Aliran garis tanah di sekitar sini terlihat unik di seluruh Liyue. Jauh lebih dinamis, agak tidak stabil... Seolah kekuatan yang hebat dan tanpa henti bergerak di suatu tempat di dalam laut. Mungkin itu adalah monster laut yang dikalahkan, masih menggeliat di dasar laut.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book59_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book59_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8192b578
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book59_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+- Dewa Perapian -
+Dikatakan bahwa pada masa awal Liyue ditemukan, penduduk yang pertama membuat kompor dari batu dan menggesekkan batu untuk membuat api. Terlindung dari angin, api berkobar. Setidaknya mereka tahu kenyamanan dari api yang hangat, dan belajar ilmu memasak. Dari fondasi inilah pelabuhan Liyue lahir. Penduduk percaya bahwa batu-batu itu adalah berkat dari Dewa Batu, dan seiring perkembangan kota, restoran dan penginapan sepanjang Liyue mulai memujanya sebagai "Dewa Perapian". Harapan mereka adalah bahwa api di dalam kompor akan terus berkobar, sehingga bisnis akan terus makmur.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..762b5dc88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book5_ID.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Sahabat-sahabat Mondstadt! Minumlah sepuas hatimu!
+Junjung kebebasan, atas nama Archon Anemo!
+Juga atas nama Vennessa, Knight pertama Mondstadt!
+Putra putri Mondstadt, ukirlah karunia Archon Anemo di dalam hatimu!
+Dan ketahuilah bahwa hadiah ini bukanlah kebebasan namun pembangkangan!
+
+Kisah yang dimulai sejak dahulu kala
+Teman, maaf jika aku sedikit berceloteh
+Biarlah sekiranya cahaya memancar bagai siang hari, untuk kejayaan dan kebebasan Mondstadt
+Terlahir di saat Barbatos memetik senar lira.
+Puisi yang menyanyikan tentang kehebatan pahlawan,
+Walaupun seharusnya tujuan mereka adalah merayakan kebebasan yang tak bernama
+
+Terbelenggu oleh para bangsawan, Mondstadt bahkan tidak bisa mengeluh
+Dan festival tidak lebih daripada sebuah permainan untuk para bangsawan
+Jauh dari jangkauan rakyat biasa
+Mondstadt seolah menjadi sebuah penjara
+Dalam permainan perbudakan yang digemari para bangsawan,
+Sementara para tahanan tidak menyadari posisi mereka
+
+Seorang gadis berambut merah membara mendekam di dalam sel tahanan
+Yang berasal dari alam liar di Selatan
+Lahir dalam kebebasan, namun sekarang dalam kekangan
+Meski dikendalikan oleh kekuasaan tirani namun raganya tetap utuh
+Dan jiwanya yang mulia tidak pernah berhenti berdoa
+Demi rekan-rekan sukunya, demi Mondstadt, dan juga demi kebebasan
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book60_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book60_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6c78a81d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book60_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+- Pemisah Daratan -
+Petualang pemberani dari pelabuhan Liyue mempunyai nama lain untuk Geo Archon, yaitu "Pemisah Daratan".
+Alasannya adalah karena dalam legenda, kombinasi dari semangat leluhur mereka yang ulet, dan perlindungan Dewa Batu itulah yang telah mendirikan pelabuhan Liyue.
+Dan para petualang dari pelabuhan Liyue juga berharap bahwa mereka bisa memiliki kemauan yang kuat bagai batu seperti pendahulu mereka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book61_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book61_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e09d265ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book61_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+- Dewa Kekayaan -
+Pelabuhan Liyue telah menjadi surga harta karun dari seluruh penjuru dunia sejak dahulu kala. Tempat di mana para pedagang dan orang kaya berbisnis. Ini juga tempat di mana Mora, mata uang yang telah beredar di seluruh Teyvat, lahir. Kata "Mora" berasal dari "Morax", nama lain dari Dewa Batu. Banyak orang akhirnya memujanya sebagai Dewa Kemakmuran dan Perdagangan.
+Para pebisnis akan membakar dupa dan membuat persembahan berupa makanan lezat untuknya dan berharap untuk menerima berkatnya. Karena bagaimanapun juga, dialah orang terkaya di dunia!...Dewa terkaya mungkin.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book62_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book62_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6eb86e8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book62_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+- Dewa Sejarah -
+Para ahli sejarah Liyue, menganggap Dewa Batu, yang menemukan pelabuhan Liyue adalah Dewa Sejarah. Jejak sejarah dapat terlihat dari banyak restoran lokal dan penginapan yang mempunyai panji toko berusia ratusan tahun sebagai bukti keberadaan mereka yang sudah lama. Mereka yang sangat percaya dengan gagasan itu bahkan dengan lebih serius menceritakan kisah-kisah tentang masa ketika Dewa Batu mengunjungi tempat mereka dan menilai makanan mereka, dan tak lupa menuliskan tanggal kunjungannya.
+Tapi kapan pun seorang anak bertanya dengan semangat berapa lama Dewa Batu telah ada di dunia ini, mereka orang dewasa selalu menjawab dengan jawaban yang sama:
+"Sangat lama...sudah sangat lama sekali..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book63_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book63_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5dae8a8e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book63_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)...gunung-gunung batu di Liyue menarik perhatian banyak kesatria, tapi sama sekali tidak menarik bagiku. Batu-batu itu sangat kasar dan dapat melukai tangan. Aku lebih tertarik dengan Silk Flower yang halus saat disentuh, dan memiliki aroma yang harum. Kalau bukan karena jaraknya yang jauh, aku ingin membawa pulang beberapa kuntum untukmu, kamu pasti suka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book64_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book64_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5dae8a8e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book64_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)...gunung-gunung batu di Liyue menarik perhatian banyak kesatria, tapi sama sekali tidak menarik bagiku. Batu-batu itu sangat kasar dan dapat melukai tangan. Aku lebih tertarik dengan Silk Flower yang halus saat disentuh, dan memiliki aroma yang harum. Kalau bukan karena jaraknya yang jauh, aku ingin membawa pulang beberapa kuntum untukmu, kamu pasti suka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book65_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book65_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..949fab72d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book65_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Sebuah kisah yang ditulis oleh Chang the Ninth. Menceritakan kisah seorang pemuda, lemah sejak lahir, diadopsi oleh Master Guhua dari gunung. Walaupun anak itu tidak bisa berlatih seni Guhua, tapi seluruh hidupnya berkutat di seputar itu sejak dia masih sekolah. Setelah jatuhnya klan Guhua dan kematian sang Master, anak itu dan pengasuhnya adalah satu-satunya yang tersisa. Namun dia tidak pernah menyerah. Sendirian di sekolah, dia telah menguasai semua teknik dan membaca setiap buku yang tersembunyi di sana. Sendirian menjalankan sekolah itu, pemuda itu berhasil mengalahkan banyak musuh dengan berbagai Vision dan senjata arcane... Dia bahkan mengangkat seorang gadis dari Inazuma sebagai muridnya.
+Kemudian ketika dunia mulai bergejolak, dan gadis dari Inazuma itu pergi tanpa mengucapkan selamat tinggal, pemuda itu pun memutuskan bahwa sudah saatnya dia menjelajah dunia. Dan tujuan pertamanya tentu saja dimulai dari Inazuma yang jauh.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book66_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book66_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f681bce4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book66_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Melihat ke bawah ke Lone Gorge dari puncak bukit, kamu bisa melihat sepasang air terjun. Sebatang pohon besar tumbuh di tanah bebatuan yang lebih tinggi. Harta karun itu terkubur di tumpukan kerikil di tepi jurang.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book67_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book67_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2186b33cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book67_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Pergi ke gerbang Timur arah Gorge, dan harta karun akan menjadi milikmu.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book68_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book68_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..467afb1a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book68_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Melihat ke bawah ke Lone Gorge dari puncak bukit, kamu bisa melihat sepasang air terjun. Bersihkan kerikil-kerikil yang berada di bawahnya, dan harta karun akan menjadi milikmu.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book69_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book69_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1698b69a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book69_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+...Gunung-gunung batu besar di Liyue menarik perhatian banyak kesatria, tapi sama sekali tidak menarik bagiku. Batu-batu itu sangat kasar dan akan melukai tanganmu. Aku lebih tertarik dengan bunga yang dikenal sebagai Silk Flower, sangat halus saat disentuh, dan memiliki aroma yang harum. Kalau bukan karena jaraknya yang jauh, aku ingin membawa pulang bunga itu untukmu, kamu pasti suka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book6_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book6_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0e199ab3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book6_ID.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Sahabat-sahabat Mondstadt! Minumlah sepuas hatimu!
+Suatu hari, Barbatos akan menjawab doa-doa tulus kalian.
+Untuk mencari rambut yang merah membara itu, sang Anemo Archon turun ke dunia manusia.
+"Setiap makhluk berhak mempunyai sebuah nama," kata roh tersebut.
+"Biarkan aku membuat lagu dari namamu."
+"Sebagai gantinya aku ingin bersahabat denganmu."
+Gadis itu dengan senang hati membalas kebaikannya, air matanya tak terbendung lagi.
+
+Dan begitulah, dia maju ke medan perang diiringi suara nyanyian Barbatos.
+Gadis itu mengalahkan naga buas itu dan orang-orang bersorak sorai
+Para bangsawan yang serakah itupun mulai gemetar ketakutan
+"Mondstadt adalah kebebasan," angin bernyanyi untuk rakyat
+Angin sepoi-sepoi berembus dari hutan, menerbangkan menara tirani
+Sang singa muda akhirnya menghancurkan belenggu yang mengikatnya dan mengangkat kepalanya
+
+Dengan begitu dia telah membuat namanya sendiri terkenal
+Hatinya dipenuhi rasa bangga untuk bernyanyi di samping sang Anemo Archon
+Namun Barbatos menolak rasa terima kasihnya dengan halus dan berkata:
+"Dalam lagumu, kamu adalah protagonis
+"Aku telah menerima persahabatanmu, dan juga namamu."
+"Untuk merayakan kebebasanmu, aku bernyanyi"
+
+Teman, ayo kita minum lebih banyak!
+Itulah sumber kebebasan Mondstadt
+Saat siang menjadi malam dan wajah-wajah dipenuhi keputus asaan
+Jangan pernah lupakan kisah pahlawan Vennessa, gadis dengan rambut merah api!
+Tidak pernah berhenti untuk memperjuangkan kebebasan!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book70_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book70_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1698b69a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book70_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+...Gunung-gunung batu besar di Liyue menarik perhatian banyak kesatria, tapi sama sekali tidak menarik bagiku. Batu-batu itu sangat kasar dan akan melukai tanganmu. Aku lebih tertarik dengan bunga yang dikenal sebagai Silk Flower, sangat halus saat disentuh, dan memiliki aroma yang harum. Kalau bukan karena jaraknya yang jauh, aku ingin membawa pulang bunga itu untukmu, kamu pasti suka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book71_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book71_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1698b69a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book71_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+...Gunung-gunung batu besar di Liyue menarik perhatian banyak kesatria, tapi sama sekali tidak menarik bagiku. Batu-batu itu sangat kasar dan akan melukai tanganmu. Aku lebih tertarik dengan bunga yang dikenal sebagai Silk Flower, sangat halus saat disentuh, dan memiliki aroma yang harum. Kalau bukan karena jaraknya yang jauh, aku ingin membawa pulang bunga itu untukmu, kamu pasti suka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book72_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book72_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5ccda4ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book72_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+- Makhluk Batu -
+Patung-patung batu muncul di seluruh tanah Liyue. Kebanyakan dibuat oleh orang-orang lokal yang berdoa untuk cuaca yang baik dan kedamaian yang kokoh seperti gunung. Namun diketahui bahwa beberapa memiliki sejarah kuno.
+Satu kisah mengenai patung binatang yang sangat terkenal di antara para nelayan Bishui River, pemanen Silvergrass dari Dihua Marsh, dan kumpulan penambang tua. Katanya di salah satu sudut lahan, binatang buas kuno terbangun di malam hari dalam dinginnya musim gugur dan melihat dunia yang perlahan menjadi asing bagi mereka. Mendengar suara katak dan serangga menyambut mereka, mereka menanggapi dengan tangisan pilu dan suara parau. Lalu mereka sekali lagi menjelajahi Liyue, melihat sekali lagi tanah yang pernah mereka lindungi.
+Berdasarkan pengetahuanku, tidak pernah ada seorang pun yang melihat secara langsung monster batu bergerak. Namun, penduduk lokal yang sangat mengenal daerah itu sudah lama mengamati dan menerima fenomena bahwa patung-patung binatang itu dapat berpindah lokasi dan posisi saat malam hari. Sementara itu, orang yang suka berkemah di situ sering kali berkata mereka mendengar suara tengah malam seperti air mengalir namun lebih berat.
+Mengenai dari mana monster-monster batu itu berasal, para tetua dari Desa Qingce mengatakan mereka adalah monster yang dulu pernah bertempur bersama Rex Lapis pada perang Archon. Setelah perang berakhir, ombak berlalu dan kedamaian kembali. Para monster itu tidak lagi diharuskan untuk melindungi rakyat, satu per satu dari mereka pergi ke berbagai tempat terpencil kota itu. Di sana mereka hidup bebas dari dunia fana.
+Namun beberapa dari mereka masih teringat dengan hari-hari lampau di mana mereka masih melayani di bawah pimpinan Rex Lapis, saat mereka masih melindungi Liyue selama bertahun-tahun. Walau mereka bukan berasal dari dunia fana, mereka juga tidak abadi. Bagi mereka pun, hidup suatu hari nanti akan berakhir. Karenanya mereka memohon kepada Rex Lapis untuk mengubah tubuh fana mereka menjadi batu. Sang Archon Geo yang maha pengasih mengabulkan permintaan mereka dan memberikan apa yang mereka mau.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book73_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book73_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b31a4ef57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book73_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+- Kuil Dasar Laut -
+Hari menyambut mempelai pengantin telah tiba.
+Dewa laut terlihat begitu agung saat dia duduk di tengah panggung di dalam kerang raksasa itu, seraya memegang dua ular laut di tangannya. Mereka berdiri setinggi Mt. Tianheng di hadapan kereta kerajaan saat tuan mereka menerima hadiah berupa mutiara dari para tetua desa dan menyambut pengantin barunya di atas kereta. Sebagai gantinya, seluruh desa akan menerima berkah dari Dewa Laut yakni satu tahun bebas dari bencana dan tsunami.
+
+Pengantin perempuan dibawa pergi ke suatu tempat yang jauh di dalam ombak, jauh dari rumah, jauh dari kerumunan orang yang merayakan festival, dan jauh dari ibunya sendirian. Dewa laut membawanya ke sepanjang koridor luas yang terbuat dari tengkorak paus yang telah mati, mengarah ke gerbang megah yang dihiasi dengan mutiara bersinar dan kerang berwarna-warni. Sampai akhirnya, pengantin muda tiba di istana yang dibuat oleh Dewa Laut untuknya. Istana yang akan menjadi rumah barunya.
+"Aku tidak pernah berencana untuk ikut campur masalah manusia," terdengar suara dewa di dalam air, upaya sang suami untuk menghibur istrinya.
+"Tempat ini telah menjadi rumah baru bagi banyak wanita muda lainnya, juga menjadi tempat mereka menghabiskan hari-hari terakhir mereka. Banyak dari mereka diusir dari desa tempat mereka dilahirkan. Bagi mereka, lautan telah memberikan mereka tempat perlindungan yang aman. Tempat di mana mereka bisa tidur nyenyak tanpa takut diganggu. Tempat di mana mereka bisa menyebutnya sebagai rumah."
+
+Namun wanita muda ini tidak menginginkan rumah baru yang dihiasi mutiara dan kerang yang indah. Pemandangan yang memukau dari dasar samudra, dan makhluk-makhluk yang berkeliaran di kegelapan, memenuhi dirinya bukan dengan kedamaian namun ketakutan. Waktu terus berlalu, dan semakin lama dia tinggal di dalam laut tanpa mengetahui matahari terbit atau terbenam, semakin dia merindukan rumahnya tempat dia bertumbuh besar. Dan semakin lemahlah kondisinya.
+Sampai pada suatu hari, sang Dewa Laut merasakan keresahan hati sang pengantin. Walau dengan bersedih hati atas pilihannya, dia akhirnya mengizinkan pengantinnya pergi dengan keputusannya sendiri.
+"Di dunia manusia yang penuh dengan kehancuran, akan tiba saatnya di mana kamu akan menyesali keputusanmu ini." Dewa Laut mengambil sebuah kerang di pinggangnya dan memberikannya sebagai hadiah perpisahan.
+"Akan datang hari di mana kamu akan meniup kerang ini dan akan menimbulkan suara bagai terompet. Pada hari itu, kamu akan kembali ke tempat ini."
+
+Gadis muda itu mengambil kerang tersebut dan kembali ke desanya. Tahun silih berganti, dan dia sendiri telah menjadi seorang ibu. Dan saat dia menjalani hidupnya yang sederhana dan damai, istana dalam laut seolah seperti mimpi masa kecilnya. Pemandangan yang mempesona dan makhluk aneh sesekali muncul dalam benaknya dari dalam ingatannya, namun jarang terjadi, dan dia selalu menyingkirkan mereka dari benaknya. Dia terus hidup seperti itu dari tahun ke tahun. Sampai suatu waktu, saat festival itu datang sekali lagi, tetua desa datang ke rumahnya. Untuk mengambil putrinya. Dan saat itulah dia mengerti mengapa Dewa Laut berkata mengenai penyesalannya, dan akan dirinya yang akan kembali bertahun-tahun yang lalu.
+Saat malam festival, dia meniup ke dalam kerang dan menimbulkan bunyi seperti terompet.
+Dewa Laut merespon panggilannya, bangkit dan mengendarai ombak sampai ke desa. Gelombang pasang datang menyelimuti desa, menelan penduduk desa dan para tetua yang tertidur. Terpesona oleh ular laut raksasa, kereta kerang raksasa berhenti di hadapannya, mempesona dengan mutiara yang berkilauan.
+Sang ibu memegang tangan putrinya dan naik ke kerang Dewa Laut, persis seperti yang dia ingat sewaktu kecil. Hanya saja kali ini, desa yang ditinggalkannya telah menjadi reruntuhan di dasar laut.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book74_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book74_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..28ee888bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book74_ID.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Di antara surga dan bumi, hanya batu yang tetap kokoh abadi.
+Dibangun di atas batu kokoh, tradisi yang membuat pondasi tak tergoyah.
+Demikian pula hukum Rex Lapis, dan kebijaksanaannya yang tak terselami.
+Landasan keadilan yang berlaku di seluruh kerajaannya.
+Pembasmi si jahat, tidak ada satu pun iblis yang luput darinya.
+
+Dia mencari tatanan surgawi, untuk meredam arus kekacauan.
+Para Adeptus mengelilinginya, para penjaga Yaksha maju menyerbu,
+Tertekan oleh keberanian para rakyat, para monster berlarian.
+Sang raja membuat batu-batu besar, dan melemparkannya ke dunia.
+Para iblis terkalahkan, dan akhirnya kedamaian kembali.
+
+Walau iblis dikalahkan, jiwanya ingin membalas dendam.
+Jauh ke dalam jurang, roh-roh itu turun.
+Kebencian telah memicu amarah mereka. Amarah, sebagai gantinya, membutakan pikiran mereka.
+Kebodohan mereka menodai lautan, tempat para iblis berkembak biak.
+Para arwah iblis terus berteriak dipenuhi dendam.
+
+Lima penjaga Yaksha ditugaskan oleh yang mulia untuk membasmi para iblis.
+Untuk membersihkan dunia dari amarah racun roh-roh jahat.
+Gunung pun bergemuruh saat Yaksha murka dengan aura keemasannya.
+Tapi meskpun para iblis terbasmi, tak diduga! Satu telah kembali.
+Alatus membasmi musuh dengan cakarnya dan kedamaian pun kembali.
+
+Sejak saat itu, hari-hari kedamaian yang sirna pun perlahan kembali.
+Dengan kedamaian, para Adeptus pun kembali ke Jueyun Karst.
+Kewajiban terpenuhi, para Yaksha pun pergi ke tempat yang tak dikenal.
+Semoga persembahan yang sederhana ini bisa menenangkan jiwa-jiwa.
+Berkobar dengan hebat, membahagiakan hati sang kaisar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book75_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book75_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e37c9bd7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book75_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Sang Pertapa Gunung -
+Hutan batu di Utara Liyue dikelilingi oleh awan sepanjang tahun yang misterius dan berselimuti kabut sepanjang tahun. Mitos dan legenda mengisahkan cerita tentang para Adeptus dan roh-roh jahat.
+Dahulu kala, ada seorang ahli tanaman obat bernama Qiangu yang pergi ke Jueyun Karst untuk menginvestigasi distribusi tanaman obat di tempat itu. Namun tanpa sepengetahuannya, dia diikuti oleh sekelompok bandit gunung. Mereka menunggu hingga malam hari, dan saat dia lengah, mereka pun menyerang. Dia dibuat tak sadarkan diri, dan para bandit merampas semua barang miliknya, dan mengikatnya dari kepala hingga ke kaki, dan meninggalkannya sendiri di tengah lembah.
+Saat malam tiba, dia akhirnya terbangun. Dia menggeliat dan berjuang mati-matian untuk melepaskan diri dari tali yang mengikatnya, dan berteriak meminta tolong. Namun gunung yang besar itu tidak merespon. Satu-satunya suara yang terdengar di tengah hutan gunung tersebut hanyalah gemanya sendiri yang meratap sedih, di mana suara burung-burung pun tertutup oleh suara ratapannya.
+Qiangu tenggelam dalam keputusasaan dan mendesah dalam kesedihan. Saat dia berpikir sudah tak ada harapan lagi, suara yang berat bergemuruh di pegunungan, memecah suara burung-burung dan berbisik di antara angin.
+"Bangkitlah!"
+"Aku tidak bisa!" Dia berteriak sambil menangis. Tangisannya membuat para rubah di malam hari terkejut. Tapi saat dia menggerakkan tubuhnya yang terlilit tali sekali lagi, dia mendapati bahwa tali yang melilit di tubuhnya sudah longgar.
+Dia berdiri, namun sebelum dia mengucapkan terima kasih, suara itu berbicara sekali lagi:
+"Naiklah!"
+Seperti yang diperintahkan, Qiangu mendaki gunung, mengikuti sepanjang jalan gunung yang berliku seraya mentari terbit di ufuk Timur. Dari puncak gunung dia bisa melihat pohon pinus yang bengkok dan layu tumbuh di tebing, dengan cabangnya yang mencuat keluar. Suara derik cabang yang patah menarik perhatiannya pada tali yang tergantung di sana. Dan di ujungnya terikatlah para bandit yang ia lihat di malam sebelumnya, terikat dari ujung kepala sampai ujung kaki.
+Lalu dia melihat seorang pria tua dengan rambut dan janggut berwarna putih bagai salju, duduk di atas batu bagaikan singgasana. Pria tua itu melihat penampilan Qiangu yang berantakan dan tersenyum penuh arti sebelum mengembalikan barang-barang miliknya.
+Qiangu bertanya dari mana asal pria tua itu, namun dia hanya menjawab bahwa dirinya berasal dari gunung, rumahnya adalah di mana pun dia berada dan kasurnya adalah di mana pun kepalanya bersandar. Qiangu ingin membalas budi kepada pria tua itu namun ditolak. Setelah banyak pertimbangan, ia hanya mengambil satu Mora sebagai hadiah pernikahan untuk putri tercinta Qiangu, agar ia dapat menghadiri pesta pernikahannya.
+Keluar dari bencana nampaknya membawa keberuntungan, setelah kejadian itu toko Qiangu menjadi lebih terkenal, kabar mengenai dirinya si penjual tanaman obat telah tersebar luas. Beberapa mengatakan setelah menjadi makmur, dia kembali ke Jueyun Karst untuk mencari pria tua itu lagi tapi dia tidak menemukan apa-apa kecuali tenda-tenda bekas dan botol anggur kosong. Beberapa mengatakan mereka melihat pria tua itu di Yaoguang Shoal, menyamar menjadi penambang dan pergi sesuka hati bagai angin. Beberapa orang berpendapat bahwa dia adalah nelayan yang menghabiskan waktunya untuk menyelamatkan orang-orang yang terdampar di lautan. Kisahnya terlalu banyak untuk diceritakan, namun tak satu pun yang mengetahui nama pria tua itu.
+Sayangnya, usia dan kesehatan yang buruk menghampiri Qiangu di usia senja sementara putri tercintanya tetap tidak menikah. Mungkin hari di mana pria tua dari gunung itu datang untuk menghadiri upacara pernikahan, namun sepertinya hari itu terlalu jauh bagi Qiangu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book76_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book76_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..18ff61241
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book76_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+- Bunga Hydrangea -
+Sudah menjadi adat istiadat di Liyue bagi pengantin wanita untuk melempar bola bunga ke arah kerumunan tamu yang datang. Dikatakan bahwa seseorang yang cukup beruntung untuk menangkapnya akan menikmati setahun penuh keberuntungan: para pebisnis akan mendapatkan kemakmuran lebih, yang miskin akan mendapatkan kekayaan, yang lajang akan bertemu dengan pasangannya, yang telah menikah akan mendapatkan hidup penuh cinta dan penghargaan dari pasangannya, tidak akan tergoyahkan oleh pertengkaran kecil dalam hidup sehari-hari.
+Walau pengantin pada umumnya menggunakan bola bunga namun beberapa barang alternatif lain dapat digunakan tergantung dari kemampuan setiap keluarga. Orang-orang kaya menggunakan bola rajut dari Bunga Sutra, yang miskin menggunakan kertas berwarna atau kain. Namun adat istiadat di setiap pernikahan Liyue masih sama, walaupun kemampuan setiap keluarga berbeda.
+Beberapa orang mengatakan adat istiadat Liyue diadopsi dari festival Ludi Harpastum yang biasa dirayakan oleh tetangga mereka, Kerjaan Angin Mondstadt. Yang lain mengatakan itu berasal dari zaman dahulu sebelum perang Archon, saat Dewa Garam masih menjelajah bebas di Liyue. Pada zaman dahulu dia pernah berdiri bersama para dewa di Liyue, namun kelembutannya mengakibatkan dia digulingkan dengan cepat pada Perang Archon dan akhirnya dibunuh dengan keji oleh salah satu pengikutnya.
+Jenazahnya mungkin masih bisa ditemukan di suatu tempat di reruntuhan yang dikenal sebagai "Sal Terrae". Menurut legenda yang sayangnya tidak menjelaskan secara detail, dulu dia membagikan bunga kepada pengikutnya untuk memberkati mereka. Atau setidaknya, jika bukan berkat, itu adalah sikap sederhana untuk menghibur mereka yang menderita karena perang. Bagaimanapun juga, setelah dia kembali ke tanah, pengikutnya tersebar ke seluruh Liyue, membawa adat istiadat itu bersama mereka, dan mengajarkannya kepada penduduk lokal. Masyarakat Liyue sebagai masyarakat yang kompetitif dan suka bersenang-senang, mereka lalu mengadopsinya dan menjadikannya sesuai dengan selera mereka.
+Walau telah menjadi bagian dari perayaan yang meriah dan membahagiakan, riwayat dari Millelith juga mengatakan bahwa melempar bola bunga telah mengakibatkan banyak cedera tiap tahunnya. Faktanya, jumlah kasus yang cedera karena hal ini kurang lebih sama dengan cedera yang diakibatkan oleh serangan monster.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book77_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book77_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb7ed94ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book77_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Pada awal mulanya, Rex Lapis turun. Dia menyurutkan ombak, menaikkan Mt. Tianheng, dan meredakan lautan. Dengan itulah, kedamaian hadir. Orang-orang lalu menggali gunung dan menemukan batu giok, mereka membelah batu dan membuat terowongan, menimbun batu dan membuat pemukiman. Tercatat bahwa giok yang berasal dari gunung sungguh berkilau sehingga mereka menamakannya "Shanhui Fort"[1]. Pada kala itu, orang-orang dari Tianheng hidup dari menambang dan makmur karenanya, pada kala itu tidak ada seorang pun yang tahu apa itu kemiskinan.
+
+[1] Lebih dikenal dengan nama lain "Shanhui Rock", yang sering kali disederhanakan menjadi "Mountain Rock", menghilangkan sebagian besar dari makna aslinya.
+
+...
+
+Guizhong, Dewa Debu adalah aliansi Dewa Batu. Di sekitar Mt. Tianheng dia membangun banyak busur sebagai penjaga, dan dinamakan "Guizhong Ballista." Dia membawa orang-orang menuju Utara Mt. Tianheng dan mengajari mereka untuk mengelola tanah. Agrikultur menjadi mata pencaharian mereka dan semua hidup dari sana. Ladang terbentang jauh dan dikatakan bahwa seseorang dapat berjalan sepanjang Stone Gate tanpa pernah meninggalkan jalur ladang. Guizhong berkata kepada Dewa Batu: "Orang-orangku telah meninggalkan rumah dan datang ke sini. Di sini, mereka bahagia dan puas dengan pekerjaan mereka, seolah mereka pulang ke rumah. Jadi, apa ada nama yang lebih baik untuk tempat ini selain 'the Plains of Returning and Departing?'" Dewa Batu memuji Dewa Debu karena karyanya, sehingga setelah itu daerah itu dalam bahasa Liyue dinamakan "Guili Plains". [2]
+
+[2] Setelah itu setiap Archon berjuang untuk mendominasi satu sama lain, dan membawa petaka ke tanah itu. Walaupun para Adeptus bertempur untuk melindungi Guili Plains, mereka tetap tidak dapat menahan ombak peperangan, menghancurkan dataran dan mengambil nyawa raja mereka, Guizhong. Akhirnya, Dewa Batu, Rex Lapis, membawa rakyatnya ke Selatan Mt. Tianheng. Dan sejak itu orang-orang meninggalkan Guili Plains untuk selamanya, tidak pernah kembali, ditinggalkan sehingga menjadi alam liar.
+
+...
+
+Rex Lapis menenangkan para Archon, Adeptus dan Yaksha puas dengan posisi mereka dan Liyue memasuki masa damai sekali lagi. Sebelum masa ini, para Archon terus bertempur selama berabad-abad tanpa henti, dan tidak ada satu pun tanah yang tak tersentuh peperangannya. Rakyat Liyue beralih ke perdagangan dan kesenian sebagai mata pencaharian mereka dan kembali makmur. Mereka yang lebih makmur daripada yang lainnya bergabung bersama dan menyebut diri mereka Qixing. Maka terbentuklah beberapa pekerjaan yang dikembangkan di pelabuhan Liyue. Di bawah yuridiksi Qixing maka terbentuklah transaksi jual beli, bisnis dari luar dan ke dalam Liyue yang sebelumnya tidak diketahui. Millelith juga menuruti perintah Qixing, mendukung masyarakat di rumah dan menekan para monster di perbatasan. Dengan demikian terbentuklah sistem pemerintahan Liyue di bawah kuasa Rex Lapis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book78_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book78_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..673d241ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book78_ID.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+Lagu Pertama
+Aku melihat dua orang pemuda desa bermain catur, mereka bermain sangat buruk. Satu dari mereka tidak mempunyai kemampuan yang memadai, yang lainnya tidak punya strategi.
+Lalu terjadilah kekacauan di atas papan catur. Aku melihatnya seolah tak peduli...padahal, aku cukup terhibur.
+
+Lagu Kedua
+Ribuan batu aneh menghasilkan tanaman eksotis aneh, seperti bonsai alami aneh yang tidak perlu ditanam.
+Dari Cor Lapis, ke batu giok yang berkilauan, sutra yang berlimpah, pemandangan yang jauh melebihi apa yang dapat dibayangkan oleh orang banyak.
+
+Lagu Ketiga
+Jueyun Karst adalah langit kedua, sebuah tempat di mana manusia fana tidak dapat melihatnya.
+Semakin orang mencarinya, semakin terasa benar, karena burung-burung dan monster di sini berasal dari sana juga.
+
+Lagu Keempat
+Putih seperti sutra, halus seperti garam, barang antik yang sangat indah itu adalah pasir.
+Orang kaya membuangnya dari rumah mereka, tetapi di rumahku, mereka bebas berkeliaran.
+
+Lagu Kelima
+Sebuah suara terdengar di telingaku, ombak yang menabrak tebing. Di atas tebing aku tertidur, dan di bawah tebing aku memancing.
+Dan yang tak sopan itu adalah Dewa Angin. Menerbangkan berbagai barang dan mengganggu orang-orang dari tidurnya.
+
+Lagu Keenam
+Musim Semi muncul di Qingce, semerbak bunga memenuhi udara. Di saat seperti inilah aku berharap ibu dan ayah ada di sini.
+Ilalang berkibar dalam buaian angin musim gugur. Aku memanen untuk menenun baju baru sebelum musim dingin tiba.
+
+Lagu Ketujuh
+Rex Lapis menaikkan gunung dan membuat teluk di sisi laut.
+Tebing ini sungguh megah dengan jalanan yang terus menghibur.
+
+Lagu Kedelapan
+Pada saat musim panas di hutan, aku bisa merebahkan tubuh di dedaunan, diselimuti angin sejuk.
+Namun, nyamuk itu menyerang kulitku tanpa ampun! Jadi aku terpaksa terbangun dan kembali ke rumah.
+
+Lagu Kesembilan
+Aku mengambil makan malam saat berjalan di malam hari di pinggir laut. Aku mengelus janggutku dan memandang angkasa.
+Bintang-bintang di langit saling terhubung satu sama lain, menggandeng bulan sampai ke laut.
+
+Lagu Kesepuluh
+Aku singgah di Feiyuan Slope untuk melihat barang-barang para pedagang, dari segala jenis yang mahal hingga astronomis.
+Tapi kenapa harus menghamburkan Mora untuk batu-batu sini? Lebih baik kuhabiskan di Yujing Terrace pada segala hal yang berbau gastronomi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book79_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book79_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..96f079013
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book79_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Struktur Sosial Hilichurlian
+
+Struktur sosial ras Hilichurl terdiri dari primitif, tribal. Hilichurl berukuran kecil sering terlihat di alam liar. Sepertinya mereka menganggap suku itu mirip dengan keluarga besar.
+
+Sejauh ini yang paling kuat dari suku Hilichurl adalah Shaman. Penelitian eksternal menunjukkan bahwa Shaman adalah anggota tertua dari suku tersebut dan memainkan peran penting seperti orang tua dalam keluarga: mengatur urusan besar dan membuat keputusan berdasarkan pengalaman mereka. Ditambah lagi, para Shaman bertindak sebagai pelindung suku mereka menggunakan kemampuan elemen mereka. Shaman dapat diidentifikasi dari penampilan mereka yang berbeda dari anggota yang lain. Mereka bertanduk, dengan topeng tersenyum dengan lubang sebesar mata di mulut mereka, dan memegang tongkat Shaman di tangan. Identifikasi lebih lanjut mengatakan mereka terkadang juga melantunkan lagu atau mantra.
+
+Usia tidak selalu menjadi faktor penentu dalam sebuah status di suku mereka. Di beberapa suku, anggota yang berfisik besar serta kuat dalam bertarung akan menggantikan Shaman menjadi pemimpin. Di bawah sistem kepemimpinan seperti itu, suku tersebut biasanya akan menjadi lebih haus akan pertarungan. Pemimpinnya mudah dikenali dengan postur tubuh besar, dan topeng mencolok yang bertanduk.
+
+Para Hilichurls memusuhi orang luar, ditambah dengan kendala bahasa, artinya melakukan penelitian khusus tentang distribusi sumber daya di dalam suku benar-benar mustahil dilakukan. Biarpun demikian, patroli Knights of Favonius melaporkan bahwa sumber daya umumnya dibagi berdasarkan tiap orang dan kebutuhannya. Seluruh anggota suku adalah pengumpul dan prajurit, namun beberapa dari mereka yang lebih senang bertempur menjadi prajurit kelas berat di medan tempur. Jika sebuah suku bertahan cukup lama dalam kondisi sulit, para prajurit kelas berat ini biasanya menjadi pemimpin.
+
+Menariknya, Hilichurls mempunyai kemampuan khusus untuk memanipulasi elemen walaupun mereka tidak begitu pintar dan mempunyai struktur sosial yang primitif. Kemampuan ini biasanya terdapat pada Shaman. Biasanya, manusia membutuhkan Vision untuk melatih cara mengontrol elemen mereka. Pertanyaannya adalah bagaimana Hilichurls dapat melakukannya tanpa Vision, itulah hal yang membutuhkan investigasi dan analisis lebih lanjut.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book7_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book7_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f499ed50d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book7_ID.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+"Dandelion, dandelion, terbanglah sejauh angin membawamu."
+Rubah kecil mengulang-ulang nyanyian kecilnya.
+Dia meniup bunga dandelion dan menerbangkan benih-benih. Lalu dia berkata dengan serius.
+"Dengan begitu, harapanmu akan terbawa angin dan sampai di telinga Archon Anemo."
+Seketika itu, angin berembus kencang dan menerbangkan banyak sekali benih dandelion.
+Apakah mereka pergi bersama dengan mimpi dan harapanku, ke tempat yang lebih baik?
+
+Kapan hal ini terjadi?
+Dulu, di belakang desa ini, terdapat sebuah hutan kecil. Di dalamnya penuh dengan pohon-pohon yang subur, dan di tengah desa terdapat sebuah danau kecil.
+Danau itu terlihat seperti jendela di Katedral Mondstadt, sangat jernih, dan berkilau terang di bawah cahaya matahari.
+Matahari bersinar melalui dedaunan berkilauan di permukaan danau, bagaikan pecahan batu permata di air danau, benar-benar indah.
+Cuaca hari itu sangat dingin. Aku memburu di dalam hutan, dan waktu aku berjalan ke danau. Air yang berkilauan mengingatkanku pada seorang gadis yang pernah kucintai.
+Aku tidak ingat bagaimana rupanya, tapi aku tahu matanya terlihat seperti mutiara yang bersinar di dalam air.
+Waktu itu aku pasti sedang melamun sambil memandangi air danau. Berjalan di pesisir danau, sampai aku lupa aku datang untuk berburu.
+Aku terbangun dan mendengar suara sesuatu yang membeku. Yang ternyata adalah setangkai bunga Mist Flower yang tumbuh di samping danau, dan membekukan air di sekitarnya. Di sampingnya terlihat seekor rubah yang ekornya terperangkap di dalam air yang beku, kasihan sekali.
+"Pasti dia tidak sengaja mencelupkan ekornya ke danau waktu minum."
+Mist Flower adalah bunga yang cukup berbahaya, dan bisa menyebabkan frostbite kalau tidak dipetik dengan hati-hati.
+Melihatku mendekat, rubah itu gemetar ketakutan. Tetapi ekornya yang tertancap beku di dalam es, membuatnya tidak bisa kabur dari situ. Rubah itu merintih kesakitan.
+"Ah, tidak bisa didekati."
+Aku berpikir...
+"Kasihan sekali, dia pasti akan mati kelaparan kalau dibiarkan. Lebih baik aku lepaskan, dan bawa pulang sebagai hasil buruanku hari ini."
+Aku membayangkan lezatnya sup daging rubah yang direbus bersama wortel yang kutanam di halamanku. Baru membayangkan sup panas saja cukup untuk memulihkan tenagaku dan membuat hatiku senang.
+Aku mengambil busur berburuku, dan perlahan berjalan mendekat.
+"Jangan bergerak ya."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book80_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book80_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa3be6ecb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book80_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Hilichurl Spirituality
+
+Sama seperti rakyat tujuh negara di Teyvat masing-masing memiliki kepercayaannya masing-masing, begitu pula dengan Hilichurl. Namun mereka tidak secara spesifik memuja sesuatu yang ada di dunia ini seperti salah satu dari The Seven, namun lebih kepada kekuatan elemental. Sebagai contohnya, beberapa suku Hilichurl di Mondstadt melihat Anemo sama seperti manusia, namun mereka tidak mengenali sang Archon Anemo Barbatos tapi mereka memuja kekuatan dari Anemo itu sendiri. Hilichurl yang mempunyai kepercayaan elemen yang berbeda-beda sering kali hidup bersama dalam satu suku. Elemen individu Hilichurl dapat dibedakan dari desain topengnya dan warna cat di tubuhnya.
+
+Pengamatan pertama mengindikasikan bahwa Shaman di suatu suku bertanggung jawab mengatur persembahan untuk upacara pemujaan, mereka juga mewarnai rambut dan kulit mereka dengan warna yang sesuai dengan elemen yang mereka puja. Shaman memakai lebih banyak ornamen daripada anggota suku biasa, tapi karena kecerdasan Hilichurl sangat terbatas maka sangat diragukan bila ornamen tersebut adalah buatan tangan mereka sendiri.
+
+Para Shaman adalah pemimpin spiritual. Mereka memimpin sukunya dalam nyanyian dan tarian saat upacara, memuja para elemen. Jika ada daging yang tersisa dari hasil berburu, para Hilichurl akan menaruhnya di atas altar, mentah-mentah, sebagai kurban. Walaupun mereka mengakumulasi sejumlah Mora, batu-batu berharga, dan barang lain yang didapat melalui menjelajah, merampas dan merampok, namun mereka menganggap bahwa daging mentah saja sudah cukup sebagai kurban.
+
+Sepertinya Hilichurl tidak mempunyai konsep mengenai masa lalu atau masa depan, mereka hanya hidup di masa kini. Mereka tidak menyimpan makanan untuk hidup, ataupun meratapi rekan mereka yang gugur. Meskipun berbagai upaya seperti kaligrafi ditemukan namun penelitian yang lebih menyatakan bahwa tanda-tanda ini tidak lebih dari tiruan palsu dari apa yang mereka lihat di reruntuhan kuno. Hilichurl tampaknya tertarik dengan sisa-sisa peninggalan masa lalu, hal ini dibuktikan dari tempat mereka memilih reruntuhan sebagai tempat tinggal mereka. Namun penyelidikan sejauh ini tidak menemukan hubungan apa pun dari sifat mereka dengan peradaban yang hilang di mana reruntuhan ini berada.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book81_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book81_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..92dc43322
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book81_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Dadaupa Gorge, Mondstadt: Kasus Keragaman Budaya di antara Hilichurl
+
+Suku Meaty gemar berpesta. Mereka membangun kandang boar di tengah pemukiman mereka dan menugaskan seorang penggembala boar untuk mengawasinya. Di atas tungku alami yang dibuat dengan Pyro Slime, mereka merebus daging boar dalam satu panci besar dan setiap anggota suku makan dari situ sesuai dengan kebutuhan mereka.
+Hal yang paling mencolok dari suku ini adalah arena tempurnya. Mereka yang menginjakkan kaki di arena mengerti bahwa menerima undangan terbuka artinya setuju untuk bertarung, dan mereka yang diusir dari situ akan dicaci maki oleh seluruh anggota suku.
+
+Suku Sleeper selalu tidur di setiap ada kesempatan. Mereka membangun lingkungan yang kondusif untuk tidur, terdiri dari gubuk kayu yang sederhana dilengkapi bulu binatang yang halus sebagai kasurnya. Merekalah yang paling licik dan jahat dari para suku Hilichurl, dan kapasitas mental mereka yang di atas normal mungkin efek dari kualitas tidur mereka yang luar biasa.
+
+Suku Eclipse adalah yang paling misterius di Mondstadt. Mereka menghargai kekuatan iman yang misterius lebih daripada otot dan otak. Tidak seperti kepercayaan masyarakat Hilichurl pada umumnya yang percaya pada kekuatan elemental, objek yang mereka sembah tampaknya merupakan simbol sederhana seperti lambang gerhana. Shaman mereka lebih kuat daripada suku lain. Di tengah-tengah pemukiman mereka, anggota suku lain membuat singgasana yang megah untuk Shaman yang paling tangguh yang dapat memimpin mereka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book82_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book82_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c8157c12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book82_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Pada masa kebangsawanan, para tiran yang memimpin Mondstadt menolak pembelajaran sejarah dan melarang rakyatnya untuk berpidato atau bernyanyi yang berkaitan dengan hal bersejarah. Karena mereka tahu kejahatan mereka sendiri, dan berharap perbuatan mereka tidak akan dibandingkan oleh kisah-kisah bersejarah tentang pahlawan dan kehormatan.
+
+Namun angin sejarah tetap bertiup tak terhenti. Seperti koleksi puisi, lagu, dan legenda yang terselamatkan dari periode bangsawan zaman dahulu, diinterpretasikan dengan dokumen dari para arkeolog. Tujuannya adalah untuk memberikan catatan baru mengenai sejarah Mondstadt sejak masa kerajaan sampai ke masa bangsawan. Tingkat ketidak akuratan sejarah tidak dapat terelakkan, apalagi beberapa detil tidak dapat diverifikasi. Kita hanya dapat berharap bahwa karya ini dapat menjelaskan masa lalu bagi mereka yang datang setelah kita, atau mungkin mengilhami mereka untuk menyelidiki lebih lanjut fakta sejarah itu sendiri.
+
+Karya ini dibagi menjadi tiga bagian: Bagian pertama, "The Stormlord of the Tower and the Kingwolf of Boreas" mencakup pergumulan antara King of Ice and Frost sebelum kedatangan Barbatos. Bagian kedua, "The Cultivation of Mondstadt," mencakup leluhur Mondstadt, termasuk para pendahulu bangsawan pada masa agrikultur masih berkembang. Bagian ketiga, "Tyrants, Heirs, and Rebels", mencakup masa pemerintahan bangsawan di Mondstadt.
+
+Para pembaca mungkin berharap agar karya ini bisa menjadi kisah untuk generasi mendatang. Namun faktanya, karya ini disusun tanpa ada pikiran seperti itu. Kebebasan yang diberikan Barbatos kepada kita juga merupakan kebebasan yang memungkinkan kita membuang belenggu masa lalu untuk mencari kebenaran. Harapanku satu-satunya adalah bahwa karya ini, dengan semangat keterbukaan dan kebenaran, akhirnya dapat berbagi dengan pembaca cerita-cerita yang dilarang untuk dibagikan di masa lalu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book83_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book83_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc3c55332
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book83_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Semoga embusan angin lembut Barbatos membawa pencerahan dan mengirimkannya kepada para pembaca. Dan semoga angin kebebasan selamanya berembus di Mondstadt.
+
+Kisah Klan Gunnhildr dimulai dari sebuah legenda, 3.000 tahun lalu saat perang antara Lord of the Tower, Decarabian, dan Raja Angin Utara, Andrius. Itulah saat di mana Mondstadt adalah tanah yang masih membeku, dan Gunnhildr hampir menjadi pemimpin terkuat yang pernah ada dalam klannya.
+
+Ayah Gunnhildr, yang pada saat itu adalah ketua klan pernah melayani Decarabian. Dia melayani sampai menyadari betapa lalim dan egoisnya raja tersebut lebih dari yang dia bayangkan, kemudian dia memimpin klannya keluar dari kota di mana angin ganas melolong tanpa ampun. Namun kehidupan di alam liar sungguh kejam dan tanpa ampun. Walau mereka sudah kabur dari tiran, sekarang mereka berhadapan dengan amarah yang tiada henti dari badai es.
+
+Saat di mana mereka sudah tidak ada harapan lagi, sebuah roh mendengar doa Gunnhildr. Permohonan yang tulus dari putri muda ketua suku ditambah tangisan pilu para rakyatnya, mengalahkan suara dari badai es itu sendiri dan menjadi sebuah kepercayaan. Kepercayaan orang-orang tergabung di hadapan roh angin seperti air mengalir di mata air dan menjadi kekuatan dari roh angin itu sendiri. Roh angin menggunakan kekuatan tersebut untuk membuat perlindungan bagi klannya dan memberikan berkat kepada putri ketua suku, kekuatan untuk melindungi.
+
+Setelah kematian ayahnya, Gunnhildr menggantikannya sebagai pemimpin klan. Dia juga menjadi pendeta pertama. Sejak saat itu dia melindungi klannya dengan sungguh-sungguh. Saat Archon Anemo Barbatos menantang Raja Decarabian yang congkak dan egois, Gunnhildr memimpin rakyatnya untuk bangkit melawan murka sang Dewa. Tapi ketika Barbatos akhirnya bertarung melalui angin yang ganas dan membebaskan rakyat dari tirani, dia juga yang merayakan kemenangan Archon Anemo.
+
+Di kemudian hari, setelah Barbatos pergi, beberapa bangsawan bermunculan. Para penguasa ini, yang mempunyai kekuatan suci, akhirnya menjadi korup dan lalim setelah ribuan tahun kemudian, namun tak seorang pun dapat memprediksi masa depan. Tidak pula Barbatos.
+
+Keturunan Gunnhildr juga adalah seorang bangsawan. Namun tidak seperti Klan Lawrence yang jahat dan licik, Keluarga Gunnhildr menjunjung tinggi wasiat dari leluhur mereka untuk melindungi Mondstadt, dengan moto "Untuk Mondstadt selalu" dan melakukan segalanya untuk melindungi rakyat. Saat perjuangan berlangsung di kemudian hari untuk menggulingkan para bangsawan, mereka memihak rakyat Mondstadt. Karena alasan ini, mereka dibebaskan dari hukuman pengasingan yang dijatuhkan pada para bangsawan lainnya.
+
+Hari ini, Klan Gunnhildr adalah sumber dari banyak kesatria pemberani dan pendeta yang luar biasa yang melayani Knights of Favonius. Jika sejarah dapat mengajarkan kita tentang masa depan, adalah bahwa Klan Gunnhildr akan terus menghormati legasi dari leluhur mereka dan kewajibannya kepada Anemo Archon: untuk melindungi Mondstadt, tanah dan orang-orang yang tinggal di sana, selamanya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book84_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book84_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..66692009b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book84_ID.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Di sepanjang jalan Mondstadt aku berjalan.
+Udara dipenuhi dengan bau kesengsaraan dan dengung sorak-sorai.
+Aku melihat bangsawan yang paling arogan.
+Aku melihat yang paling menyedihkan dari yang miskin.
+Saat malam, jalanan ini bagaikan sarang laba-laba, beberapa orang di sini adalah pemburu dan sisanya adalah mangsa.
+Aku mendengar bunyi dalam gelap, bagai rantai yang membelenggu jiwa.
+
+Aku berpatroli di jalanan Mondstadt di malam hari.
+Saat rekan-rekan dan seniorku mengatakan:
+"Kami adalah para kesatria bintang, angkat kepalamu dan saksikan!"
+"Karena kita, yang mengibarkan bendera kita dalam cahaya bintang, adalah pelindung sejati Mondstadt!"
+Tapi aku tidak mengangkat kepalaku ke bintang-bintang sekalipun, ataupun menatap bendera kami,
+Karena aku tidak bisa mengalihkan pandanganku dari ujung jalan yang menyedihkan itu.
+
+Penjual keliling menangis dalam keheningan.
+Prajurit tua meringis kesakitan.
+Dalam keheningan malam,
+Seorang gadis muda, ditolak oleh para bangsawan, memohon belas kasihan Barbatos.
+Desahan angin sedih mengguncang gerbang Katedral,
+Membawa kesedihan dari mereka yang tertindas, menyerang tembok-tembok megah yang indah.
+
+Setiap ibu memanggil,
+Setiap bayi menangis.
+Cukup untuk menembus perisai yang paling kuat sekalipun,
+Cukup untuk menghancurkan pedang yang paling tajam sekalipun.
+
+Suara derita sampai membuat tulang sum-sum merinding.
+Namun di istana, dan di dalam kastil,
+Walaupun angin yang sama berembus di tanah suci,
+Mereka bagaikan suara semut-semut di telinga.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book85_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book85_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6936f9fb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book85_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Suatu hari, saat fajar tiba,
+Seorang penari yang lagunya adalah pedang baginya, menginjakkan kaki di Mondstadt.
+Meskipun dibalut rantai dengan tangan diborgol dan kaki terbelenggu,
+Ada sebuah nyanyian dalam kesunyiannya.
+Nyanyian kebebasan, bagai fajar pagi cerah di balik tembok,
+Nyanyian kebahagiaan yang dinyanyikan rakyat tanpa belenggu.
+
+Dia adalah sang fajar dari kelompok petualang,
+Namun dia juga adalah malam tiada akhir bagi para bangsawan.
+Aku pernah bertanya padanya, "Mengapa kamu datang untuk menggulingkan para bangsawan kami?"
+"Apa kamu tahu bahwa mereka adalah pemimpin kami?"
+
+"Mengapa mereka memerintahkanmu untuk membangun tembok tinggi?"
+Dia membalas dengan suara bagai angin segar
+"Jika kamu memang mengenal angin seperti temanmu,
+"Lalu apa kamu sebelumnya juga tidak mengenal kebebasan?"
+
+Kepada pendengarnya yang kesepian dia menceritakan sebuah kisah:
+Sebuah kisah tentang leluhur kita yang lebih baik dari para penguasa kita dan memiliki kekuatan suci,
+Kisah malaikat, Archon dan naga yang jahat,
+Kisah para dewa dan orang-orang dari seluruh negeri,
+Setiap mitos dan legenda, dia menyanyikannya dalam sebuah lagu,
+Dan angin membawa nyanyian itu ke setiap penjuru kota.
+
+Di daerah para bangsawan, dia menyanyikan pedangnya sekali lagi.
+Karya terakhir terbaiknya, namun berhenti dengan sempurna.
+Seorang kesatria tanpa nama mengambil pedangnya dari medan perang yang berlumuran darah,
+Dan menguburnya di tempat di mana angin lembut bertemu dalam persekutuan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book86_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book86_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d4ecd813
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book86_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1. Barbecue Lizard
+
+(1) Lepaskan tanduk kadal dan keluarkan jeroannya. (2) Kuliti kadal dari kulitnya. (3) Tusuk dengan ranting, dan panggang secara merata di kedua sisi sampai matang.
+Kadal bertanduk ternyata agak pedas dan pahit. Pengalaman memakannya untuk pertama kali sering disamakan dengan mengisap saputangan berkeringat amoniak, tetapi sangat aman untuk dimakan. Mereka yang mau memakannya sebaiknya menambahkan bumbu untuk menutupi rasa aslinya.
+
+2. Dada Steak
+
+(1) Ambil steak boar yang baru dipotong dan garami kedua sisinya (kelenjar keringat berlebih bisa membantu melewati langkah ini). (2) Bungkus setak tersebut dengan kain tipis dan ikat dengan kencang di punggung sebelum melakukan aktivitas fisik yang berat. (3) Buka dan nikmati!
+Daging boar penuh dengan energi. Dibumbui dengan garam yang cukup dan kehangatan tubuh dan matahari,mempertahankan tekstur kenyal alami sambil menutupi rasa aslinya yang kuat. Sajikan dengan sepotong tebal roti kering dan Wolfhooks untuk rasa yang lebih nikmat!
+
+3. Ice and Fire Salad
+
+(1) Potong Cryo Slime menjadi potongan kecil (2) Potong a Pyro Slime menjadi potongan besar. (3) Gabungkan dengan berbagai tumbuhan dan buah-buahan. Tambahkan garam sebagai perasa.
+Kombinasi es yang menyegarkan, panas pedas, dan buah segar menghasilkan rasa yang kuat dan pastinya akan dapat dinikmati dalam jangka panjang.
+Jika kamu menyadari adanya perubahan yang berlebihan pada suhu tubuh Slime selama persiapan hidangan ini, pastikan untuk segera memukulnya dengan ujung tumpul pisau atau dengan tongkat untuk membuatnya pingsan. Ini cara untuk menghindari cedera.
+
+4. Stone-Baked Casserole
+
+(1) Kumpulkan beberapa batu dan susun melingkar, letakkan Pyro Slime di tengah. (2) Buatlah kompor dengan batu dan letakkan panci. (3) Letakkan bahan, sayur, kadal, jangkrik, dan bunga yang manis dalam panci. Tambah air dan garam. (4) Kemudian didihkan selama setidaknya setengah jam.
+Hidangan eklektik ini berguna untuk semua orang: dari jangkrik renyah hingga kadal yang lezat, dari bahan yang didapat di alam liar hingga kesegaran sayuran liar. Kamu dapat menambahkan potongan Pyro Slime bekas untuk hidangan penutup, atau mencampurnya dengan kaldu untuk membuat hidangan yang baru.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book87_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book87_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c21f11515
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book87_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Para senior Treasure hoardur yang terhormat
+Aku punya rencana besar, sangat gila namun menguntungkan
+Hanya satu kali dalam seumur hidup dan kamu pasti tidak mau melewatkannya
+Penasaran kan
+Temui aku pada tengah malam
+Aku akan memakai topeng terbaikku sehingga kalian bisa mengenaliku
+Dan aku sarankan kalian semua juga memakainya
+Jadi tidak ada yang mengenalimu
+Aku sangat benci pengadu
+Jadi percayalah, ini bukan perangkap
+Kalian semua pasti tahu cara berpakaian yang pantas
+Kita pasti akan terlihat sangat keren
+Sampai ketemu nanti
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book88_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book88_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c0c23b12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book88_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Liyue, dulu banyak wabah penyakit. Pada perang Archon, yang kalah terperangkap di bawah batu dan tertekan, yang tertekan menjadi busuk dan menjadi tanah. Mereka kembali ke asalnya di bumi dan surga, tanpa akhir. Jiwa misterius yang pahit memberontak, sekali lagi menjadi daging dengan wujud monster jahat. Para roh jahat yang terbakar amarah memunculkan racun, mendatangkan wabah, roh jahat dan bencana lainnya. Membuat bumi kelaparan dan mendidihkan air, menaruh bencana pada manusia. Adapun dikatakan: Kejahatan adalah bayangan dari keilahian.
+
+"Liyue menderita banyak wabah penyakit di zaman kuno. Banyak yang mengatakan ini karena peperangan tanpa henti dari para Archon. Yang kalah tertekan di bawah batu di bumi dan hancur menjadi tanah, dan akhirnya memasuki siklus tiada akhir. Beberapa jiwa Archon dipenuhi kepahitan akan nasib mereka dan menolak untuk menderita lebih lama. Kepahitan mereka mengubahnya menjadi monster jahat. Amarah para monster ini akhirnya membentuk wabah penyakit, investasi monster dan kejahatan lainnya. Para monster menyerang daratan dan mengubahnya menjadi alam liar dan membebaskan seluruh yang jahat ke sungai dan lautan. Mereka menyebabkan penderitaan pada manusia. Karena itu, apa yang kita sebut sebagai monster adalah bentuk fisik manifestasi dari kepahitan para Archon yang kalah dalam perang."
+
+Rex Lapis memanggil Yaksha untuk menyucikan monster. Mereka adalah binatang buas yang mengerikan dan mempunyai semangat tempur, tidak pernah goyah mempertahankan kewajibannya. Lima yang terkuat adalah: Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias, dan Alatus. Kapanpun Rex Lapis bertempur, mereka dengan setia mengikuti, sampai wabah disucikan. Kelimanya terkenal sebagai "The Yaksha".
+
+"Rex Lapis memanggil Yaksha untuk menyucikan para monster. Mereka adalah binatang buas dari Liyue dengan penampilan yang mengerikan dan mempunyai semangat tempur yang tidak pernah goyah. Dari sekian banyak, lima yang terkuat adalah: Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias, dan Alatus. Kelimanya mengikuti Rex Lapis ke berbagai pertempuran, membinasakan para monster sampai ke akarnya. Mereka kemudian dikenal dunia sebagai "The Yaksha"."
+
+The Yaksha menjaga Rex Lapis bertahun-tahun, dan sudah tak terhitung berapa banyak monster telah mereka kalahkan. Seberapa pun agungnya mereka, pada akhirnya jatuh dalam karma dan penderitaan karena perang-perang tersebut. Ada yang jatuh karena amarahnya sendiri, menjadi gila karena ketakutannya. Ada yang saling membantai karena dihantui bayang-bayang jiwa kematian. Ribuan tahun berlalu, tiga dari lima binasa, yang keempat menghilang. Hanya yang kelima yang tersisa, dialah Alatus.
+
+"The Yaksha dengan setia melindungi Rex Lapis dan membasmi malapetaka di bumi. Ini berlangsung selama bertahun-tahun. Sampai tiba saatnya The Yaksha, tidak peduli seberapa kuatnya mereka, memetik karma dari perbuatannya sendiri dan kepahitan dendam para Archon mulai meracuni mereka. Beberapa dari mereka dibutakan amarah mereka sendiri atau ketakutan yang menjadikannya gila. Beberapa saling membantai satu sama lain. Beberapa menjadi gila karena ketakutannya sendiri. Setelah ribuan tahun, tiga dari lima akhirnya binasa, satu menghilang. Yaksha lain yang tak diketahui namanya mati atau menghilang. Akhirnya, hanya satu dari lima yang selamat, Alatus."
+
+Alatus, Raja bersayap emas yang juga dinamakan Conqueror of Demons. Tidak diketahui dari mana dia berasal atau ke mana dia pergi. Hanya pada malam musim semi, selama persembahan lentera, orang-orang dapat melihat cahaya di Guyun dan berseru, "Bersiaplah, Guardian Yaksha akan mengakhiri kelaliman monster!" Atau terkadang mereka mendengar suara seruling dari rawa, tetapi mereka tidak menemukan siapa pun yang memainkan seruling di rawa. Demikianlah kata mereka, "Hark, para Yaksha memanggil rekan lama ke tanah air."
+
+"Alatus dikenal sebagai Raja bersayap emas yang juga dinamakan Conqueror of Demons. Tiddak ada yang tahu dari mana dia berasal, atau ke mana dia pergi. Hanya pada musim semi, selama persembahan lentera di malam hari, orang-orang dapat melihat cahaya di Guyun dan menyatakan: "Bersiaplah, Guardian Yaksha akan mengakhiri kelaliman monster!" Dan pada saat itulah mereka mendengar siulan yang bagaikan seruling dari rawa, tetapi mereka tidak menemukan siapa pun di rawa yang memainkan seruling. Mereka pun mengatakan, "Hark, para yaksha memanggil rekan-rekan lamanya untuk kembali ke tanah air mereka."
+
+Karenanya, anugerah juga datang bersamaan dengan cobaan yang berat: kehilangan saudara, teman, atau sekutu, menghadapi penebusan yang tak mungkin, terbakar dalam kemarahan abadi yang tidak mengenal jeda. Menjadi musuh kejahatan berarti meninggalkan harapan akan imbalan dan resolusi dalam upayanya, dan siksaannya adalah kelaparan tanpa rasa kenyang selama sepuluh ribu nasib.
+
+"Untuk alasan inilah, dikatakan bahwa bayaran untuk sebuah berkah kekuatan supernatural adalah takdir yang sulit dan kehancuran. Sama seperti Yaksha yang kehilangan seluruh rekannya, keluarga, dan semua yang bertempur bersamanya. Mereka telah membuat utang karma yang tak terhitung dari perbuatan kejam yang diharuskan dalam hidupnya, dan konsekuensinya adalah hati yang dipenuhi dengan kegelapan dan kebencian tanpa henti. Tidak ada hadiah dari membuat musuh atas kepahitan dan kebencian masa lalu, dan tidak ada jalan keluar dari penderitaan tersebut. Siksaan tersebut menyiksa hati bagai serigala kelaparan, dan kehidupan yang tiada akhir tidak bisa menghentikan siksaan tersebut."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book89_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book89_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..df3cfb2d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book89_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Harta karun itu terkubur di bawah pohon merah di bawah tangga.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book8_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book8_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f54ccb8de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book8_ID.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"Jangan bergerak ya."
+Itu kata-kata yang biasa dikatakan ayahku dulu. Waktu aku pergi berburu rubah, aku selalu mengucapkan kata-kata itu waktu menarik busur, agar tanganku tidak gemetaran.
+Waktu aku hampir melepaskan anak panah, rubah itu mendongak dan melihat tepat ke mataku. Matanya memiliki warna yang sama dengan air di danau, berkilau seperti mutiara.
+Hatiku tiba-tiba kacau, terasa seperti dilanda badai. Anak panahku meleset ke arah belakang rubah, dan memecahkan bongkahan es yang memerangkap ekor rubah itu. Seketika ekor rubah itu terangkat, dia melihat sejenak, lalu dengan cepat berlari ke dalam hutan.
+Aku segera tersadar, dan berlari mengejarnya, tapi, siapa yang bisa berlari lebih cepat dari rubah?
+Perlahan rubah itu berlari semakin jauh, sampai perlahan berubah menjadi titik putih di kejauhan.
+"Hei! Jangan lari!"
+Aku berteriak, sambil bernapas terengah-engah.
+Titik putih itu terlihat seperti melambat saat mendengar suaraku.
+"Apakah dia... berhenti menungguku?"
+Aku berpikir.
+"Kalau dia ingin lari, pastinya dia bisa lari lebih cepat dari siapa pun."
+Rubah adalah hewan yang sangat aneh. Saat berlari di tempat yang datar tanpa halangan apa-apa sekalipun, rubah akan tiba-tiba saja menghilang saat berlari cepat.
+Seperti berlari ke dimensi lain.
+Sambil berpikir, aku semakin lama semakin yakin.
+"Rubah itu, pasti sedang menungguku!"
+Dengan keyakinan itu, aku terus mengejar titik putih itu, aku terus berjalan dan berjalan. Tiba-tiba, angin yang berembus kencang.
+Aku berdiri di sana, menggigil, dan hal berikutnya yang kulihat membuatku terkejut.
+"Eh?"
+Tiba-tiba, muncul dua titik putih di hadapanku.
+Lalu titik-titik baru terus bermunculan. Tiga, empat, lima... Mereka terus bertambah jumlahnya. Akhirnya aku sudah tidak bisa menghitung lagi berapa banyak titik-titik putih tersebut.
+Tiba-tiba mataku terasa perih sekali saat titik-titik putih itu terbang ke arah mataku. Aku menggosok mataku dan melihat bahwa titik-titik putih itu tak lain adalah biji-biji dandelion yang beterbangan karena angin.
+Aku tertawa karena kebodohanku sendiri dan pulang ke rumah.
+Untuk makan malam, aku makan lobak tanpa daging dan sejujurnya aku tidak suka tanpa daging, membuatku sangat lapar. Lapar sekali sampai aku tertidur.
+Aku terbangun di tengah malam karena mendengar suara di luar pintu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book90_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book90_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9bfef95b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book90_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Di atas tangga, penjaga batu menjaga harta karun yang terkubur di tanah.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book91_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book91_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d2b6f6f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book91_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Di sebelah tebing kecil di Utara, harta karun dimakamkan di bawah tumpukan kerikil.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book92_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book92_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..82944e291
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book92_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Pergilah ke pulau dan ambillah harta karun itu dari tanah di bawah Stone Gate, hati-hati terhadap penjaganya.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book93_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book93_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..add3ca163
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book93_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Di pulau, seorang penjaga di bawah pilar batu berdiri di depan harta karun yang terkubur.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book94_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book94_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b81f2e0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book94_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Di pulau, pergilah ke arah kerang raksasa. Harta karun itu terkubur di tanah di seberang kerang.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book95_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book95_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..86ef56709
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book95_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+- Di Sisi Para Dewa -
+"Aku adalah Jenderal Weiyang yang Agung dan Hebat, utusan istana kekaisaran dalam misi kerajaan! Aku menuntut kamu mundur sekarang juga!"
+"Jenderal? Jadi Jenderal yang Agung dan Hebat sekarang adalah seorang militer? Aku pikir hanya seorang pegawai sipil biasa." Mir menjawab tanpa ragu.
+Wajah Weiyang berubah merah. "Oh?! Seorang pecundang dari perbatasan ingin mengajariku tentang masalah pengadilan!?"
+"Apakah pengadilan mengubah sistem resmi mereka dalam beberapa tahun terakhir?"
+Dua orang yang membawa pedang besar di pesta Weiyang tertawa terbahak-bahak, "Haha! Jadi ini akhir dari perjalanan ke ibu kota...Gerobak yang berhasil melewati ribuan mil pos pemeriksaan, ternyata harus mendapatkan hambatan seperti ini di sebuah penginapan kecil!"
+Qin si pelayan menatap tajam Weiyang yang berpipi merah, sebelum kemudian mengatakan sambil menunjuk, "Kamu perempuan! Kamu petugas perempuan yang menyamar menjadi laki-laki!"
+"Pengamatan yang bagus." sebuah balasan dari salah seorang ahli bela diri. "Dia adalah Sekretaris. Kami berdua adalah petugas militer. Satu pelindung istana, satunya adalah pengawal, keduanya ahli di bidang tombak dan pedang. Kami melayani kantor Menteri Agung Kekaisaran pada posisi kedua, dan kami di sini di bawah perintah untuk mengambil kembali Pedang Ominous."
+"Walaupun bagian mengenai Jenderal yang Agung dan...Hebat, haha... walaupun itu hanya karangan, sedikit mengenai petugas pengadilan...eh, bisnis, bukanlah karangan," ahli bela diri lain ikut menambahkan.
+
+Pedang Ominous adalah sesuatu yang pernah Mir dengar sebelumnya. Dikisahkan bahwa sebuah meteorit besi jatuh dari langit lima atau enam tahun lalu, namun dianggap sebagai harta karun alam milik kerajaan. Namun demikian, sebuah pembuat pedang bernama Feng mengambilnya dan diam-diam membuat sembilan pedang. Dikatakan bahwa pedang-pedang Ominous telah dikutuk oleh meteor dan dapat mengikis akal budi seseorang. Lambat laun, kisah ini membuat dunia bela diri gempar.
+
+"Ternyata begitu" Mir berkata seraya menutup pintu toilet.
+"Begitu bagaimana, cepat keluar dari toilet sekarang!" Samarannya terungkap, Weiyang tidak lagi berusaha untuk sabar dan berbicara dengan suaranya yang biasa. Dia terdengar lebih menawan daripada yang orang pikirkan.
+"Petugas Weiyang adalah wanita bermartabat di pengadilan. Tidak seperti kami, yang menetap di alam liar. Ayo, cepatlah keluar!"
+
+Mir mencuci tangannya dan keluar dari toilet, duduk di meja dengan dua orang ahli bela diri.
+"Tidak di setiap perbatasan kota kita bisa bertemu dengan seseorang yang sangat familier dengan masalah peradilan." Seseorang yang sepertinya adalah pengawal istana melihat Mir, "Boleh aku tahu dari mana asalmu?"
+"Ayahku, Mi Tingren, adalah Menteri Perjamuan Kekaisaran. Dia dijebak karena penggelapan dana yang dimaksudkan untuk masakan kekaisaran. Dia kemudian mengundurkan diri dari jabatannya dan kembali ke rumah." Mir berhenti untuk menggaruk dagunya sebelum melanjutkan, "Ayahku berubah sejak saat itu. Aku masih berniat untuk kembali ke pengadilan suatu hari nanti dan membersihkan nama keluarga Mi."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book96_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book96_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b60b59557
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book96_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Masalah Kepemilikan
+"Nyam, Enak sekali."
+Setelah seorang roh merasukinya, Weiyang menjadi lebih manis dan lembut. Dia mengambil sedikit pie buatan Mir, tapi terlalu panas, jadi untuk menghindari lidahnya terbakar dia menjulurkan lidahnya dan meniupnya tergesa-gesa. Dan sejujurnya, dia terlihat cukup imut.
+"Sungguh tak diduga. Aku butuh waktu untuk memprosesnya." Mir, yang telah menyerahkan satu matanya kepada roh tersebut, mengambil pie dan bertanya, "Bisakah kau mengatakannya lagi?"
+"Baiklah. Meteorit tersebut sebenarnya adalah Divine Halberd. Lalu seseorang memecahnya menjadi sembilan pedang terkutuk, pedang Ominious. Yang ini adalah Sword of Mist, ditambah sepasang yang kutemukan jadi total berjumlah tiga."
+"Lalu dirimu adalah?"
+"Aku adalah salah satu putri Kaisar Langit. Tapi sudah lama aku lupa namaku sendiri. Aku yang bertanggung jawab atas persidangan dan hukum, seperti hakim dalam bahasamu."
+Karena Mentri Penghiburan Kekaisaran bertanggung jawab atas pengorbanan dan persembahan, ayah Mir memaksanya untuk mempelajari setiap detail dan kata terakhir yang diucapkan dalam setiap ritual pengadilan yang diketahui. Dan karena kebanyakan ritual melibatkan kekuatan magis dan juga Dewa, dia juga tahu bagaimana menghadapi mereka. Misalnya, dia tahu bahwa Dewa selalu menjaga nama aslinya baik-baik karena jika manusia mengetahui namanya, manusia tersebut bisa mengontrolnya. Jadi dia tidak percaya bahwa Dewa yang satu ini telah melupakan namanya.
+
+"Jadi pengadilan menginginkan pedang-pedang tersebut untuk menyusun kembali Divine Halberd?" Mir terus membujuknya.
+"Aku tidak tahu. Pemilik tubuh ini tidak tahu apa-apa lagi. Dia hanya...sangat marah. Dia ingin membuktikan dirinya sendiri." Weiyang menaruh tangannya di dada.
+"Lalu bagaimana? Apa aku harus melakukan semacam upacara perpisahan untukmu?" Mir mengelus perban di sebelah matanya yang sudah tiada, "Dan apakah aku akan mendapatkan mataku kembali?"
+
+"Berikan aku sebuah nama." Dia mengangkat kepalanya, tidak menyadari remahan pie di tepi bibirnya.
+"Jangan konyol. Ujian pegawai negeri kekaisaran diawasi secara langsung oleh Kaisar sendiri. Bagaimana aku bisa menjadi Menteri Perjamuan Kekaisaran hanya dengan satu mata?"
+"Aku juga punya sesuatu untuk kuambil kembali, sisa dari Divine Halberd." Dia menjawab, "Jika tidak, dunia ini beserta seluruh isinya akan terbakar hangus."
+Mir terus menatapnya namun tidak menjawab.
+"Kamu tidak harus pergi bersamaku. Tapi dengan seluruh kehidupan sebagai taruhannya, tolong izinkan aku untuk menyimpan bola matamu lebih lama lagi."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book97_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book97_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d014e992
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book97_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- Pahlawan Ratu Barat -
+"Hanya ini yang bisa kulakukan untukmu." Mir berkata serata meletakkan berbagai lauk pauk di atas meja lalu duduk di seberang Weiyang.
+Tangan kanan Weiyang yang patah akibat pertarungan tadi, masih terbalut perban. Dia menatap Mir untuk waktu lama, namun Mir hanya duduk terdiam sambil meletakkan dagu di tangannya dan menatap ke bawah. Tak satu pun dari mereka berbicara.
+Akhirnya, Weiyang menggunakan sumpit dengan tangan kirinya. Namun tetap saja, dia bahkan gagal untuk mengambil sebuah bakso dari kuah panas itu.
+Mir menghela, mengambil sumpit dari tangannya dan berkata, "Baiklah, aku akan membantumu makan."
+"Jadi masih ada yang bisa kamu lakukan untukku." Weiyang tiba-tiba berbicara walaupun suasana hatinya masih belum berubah.
+"Menteri Perjamuan Kekaisaran bertugas untuk memuja dan membuat perjamuan untuk para dewa. Melayanimu adalah pekerjaan keluargaku."
+Dan bagaimanapun juga, ketika para dewa bergerak, apa yang bisa dilakukan manusia biasa selain memandang tanpa daya dan menerima nasib mereka?
+-setidaknya itulah yang Mir pikirkan. Namun dia berpendapat lebih baik menyimpan pikiran itu sendiri.
+
+"Kamu tidak bisa menggunakan kekuatanmu? Bukannya kamu bilang setiap kali kamu bertarung dengan pemilik Pedang Ominous, kamu menggunakan telekinesis agar tanganmu melayang, mengayunkan pedang dan sebagainya. Seharusnya itu tidak begitu sulit untuk sumpit."
+"Itu adalah kekuatan yang diberikan oleh ayahku. Hanya aku yang mempunyai kekuatan itu. Digunakan hanya untuk menghukum yang bersalah. Aku tidak boleh..." nada suara Weiyang berubah, "Aku tidak boleh menggunakannya sembarangan."
+"Sebelum dia mati, pria itu mengatakan sesuatu yang aneh tentang ayahku." Mir menyalakan api di lilin sambil berbicara untuk menghilangkan kebosanan, 'Mentri Mi bukannya tidak bersalah, tapi juga tidak dituduh salah.' apa maksudnya berkata begitu?"
+Jika pengadilan menolak untuk menyusun ulang Divine Halberd, maka jika dia bersama dengan putri dari Kaisar Langit yang merasuki tubuh Weiyang, otomatis membuatnya menjadi musuh dari pengadilan kekaisaran.
+Seolah mengerti yang Mir pikirkan, wajah Weiyang berubah kusam.
+Dia berkata, "Kamu tidak harus membantuku lebih jauh. Kamu hanya manusia biasa, tidak ada untungnya kamu bermasalah dengan pengadilan."
+Mir membalas, "Jangan bicara lagi tentang masalah ini. Aku harus mendapatkan kebenaran tentang ayahku dulu."
+Weiyang berkata, "Oh... jadi kita akan mengunjungi ayahmu yang terhormat terlebih dahulu? Sepertinya aku harus membeli kain sutra yang indah dan beberapa alat rias besok pagi."
+Mir membalas, "Dia hanya orang tua biasa. Tidak perlu repot seperti itu."
+Raut serius yang tidak biasa muncul di wajah Weiyang, "bukannya ini tugasmu?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book98_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book98_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0e4b1de5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book98_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Rencana Besar
+Budha atau Adeptus sekalipun akan tidak berdaya jika dihadapkan pada situasi seperti ini.
+"Ini adalah Pedang Api, 'Katakugosha'. Dibuat dari serpihan Divine Halberd yang merupakan Dharani dari alam api. Maaf, dalam bahasa yang dapat dimengerti oleh Yang Mulia, ini dibuat dari reruntuhan alam api, satu dari antara sembilan alam milik Raja Dewa."
+Bagaimana mungkin prajurit biasa ini bisa menujukkan pengetahuannya mengenai pedang? Kebanyakan dari mereka yang telah dilucuti akal budinya oleh Pedang Ominous kehilangan naluri bertarung mereka dan seni bela diri yang telah mereka pelajari.
+Weiyang merawat tangannya yang patah dan terngah-engah di tengah cuaca yang terik. Biasanya dengan kemampuannya, dia bisa memulihkan tulangnya yang patah, tapi nyala api yang tak terpadamkan membakar lukanya tanpa henti.
+Pandangannya menjadi kabur dan dia terus kehilangan darah. Mir maju ke hadapannya, menjaganya dari para prajurit.
+"Aku tahu kamu memiliki banyak pertanyaan. Baiklah, aku akan mengatakan semuanya! Aku membunuh ayahmu karena dia mencoba menghentikan upayaku untuk menghidupkan kembali Raja Dewa. Dan alasan aku bisa memanipulasi rune api adalah karena..."
+Prajurit dari Timur mengangkat pedang Ominous, "Karena aku adalah jelmaan dari prajurit Pemburu dari Surga..."
+Menurut legenda, dulu Kaisar Langit pergi berperang bersama Asura. Dalam persiapannya, Kaisar Langit memilih prajurit dari tiga alam dan membuat mereka menjadi prajurit surgawi setelah kematian. Kadang-kadang, mereka dilanda cuaca buruk di rawa-rawa, dengan angin puting beliung yang menyelimutinya. Orang-orang Zhongzhou menyebutnya prajurit surgawi, "Pemburu dari Surga."
+
+"Tidak... Mustahil!" Ekspresi ketidakpercayaan muncul di wajah para prajurit seraya pedang Ominous tersebut pecah menjadi beberapa bagian, dan dia pun terbang menjauh ke arah takdir yang menunggunya.
+Di tengah kekacauan, Mir membawa pedang yang diwariskan oleh ayahnya. Lebih dimaksudkan sebagai isyarat pembangkangan daripada upaya tulus untuk melawan. Tapi tanpa sepengetahuannya, ini adalah pedang yang paling terkutuk di antara semua pedang, yang pernah membakar seluruh dunia menjadi abu: Laevatain. Jika rune alam api merupakan misteri dari alam api, Laevatain adalah realitasnya yang murni, tidak tercemar, dan tak terpadamkan.
+Pedang itu padam setelah dunia terbakar, tetapi setelah mengasimilasi rune dari alam api, pedang itu memancarkan cahayanya kembali.
+
+"Seluruh dunia... hancur lagi..." Weiyang berkata tanpa sadar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book99_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book99_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c27e1dcb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book99_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- Warisan Dewi -
+"Perbuatanmu telah menyelamatkan banyak orang. Kamu benar-benar pahlawan sejati." Sang putra mahkota, dengan tangan tergenggam di belakangnya, berjalan mengitari Mir, yang terbaring di tanah.
+Namun Mir tidak tersentuh sama sekali oleh kata-katanya.
+"Serahkan Divine Halberd dan kamu akan menjadi Mentri Perjamuan Kekaisaran. Sekretaris Agung juga akan menjadi milikmu selama satu dekade, jika kamu mau." Putra Mahkota berkata sambil terduduk. "Jadi? Apa jawabanmu?"
+"Seorang rakyat biasa tidak berani berbicara sampai Yang Mulia mengizinkannya untuk berdiri."
+"Hmm... tapi jika sekarang aku mengizinkanmu berbicara, itu karena kamu memintanya... Tidak bisa! Sebagai penguasa masa depan-"
+"Pfft. Sandiwara macam apa ini," jawab Mir seraya dia beralih ke posisi yang lebih nyaman. "Etiket resmi dinasti yang berkuasa tidak mengharuskan seseorang harus menyembah berkali-kali hanya untuk bertemu dengan putra mahkota. Seharusnya hanya salam tiga kali seperti biasa. Anda sudah dipastikan akan menjadi Kaisar, jadi kupikir aku datang untuk memberikan penghormatanku. Kenapa masih harus menekanku seperti ini?"
+"Kamu... Kamu...!"
+"Aku kenapa?" ucap Mir sambil bangkit berdiri. "Aku akan berikan padamu setengah dari Divine Halberd. Dharani dari alam api, aku akan serahkan kepada ayah. Untuk menghindari situasi lain di mana yang memiliki sisa-sisa lain ingin berusaha menimbulkan masalah."
+"Tidak bisa, eh, tidak ada salahnya. Selama bagian yang aku dapatkan terlihat kuat maka semua akan baik-baik saja. Ini akan dikenal sebagai senjata super negara yang baru! Hahaha ..."
+Mir duduk dengan tak sabar di hadapan putra mahkota, "Aku tidak mengerti bagaimana kamu bisa menjadi bodoh ketika kita berdua dibesarkan dengan ASI yang sama!"
+"Beraninya kamu! Aku menghormati Nona Mi yang melayaniku sebagai ibu susu. Dan oleh karena kebajikan yang ditanamkannya kepadaku, aku bisa tahan dengan tingkahmu yang—"
+"Berikan saja gelar Mentri Perjamuan Kekaisaran itu kepada orang lain. Aku mau pulang."
+Sang Putra Mahkota tidak berkata apa-apa.
+"Bagaimana dengan Weiyang?" Mir mengunyah makanannya acuh tak acuh.
+"Oh, atas prestasinya berhasil mengambil kembali pedang-pedang tersebut, dia dipromosikan menjadi Sekretaris Upacara. Dia tidak terlibat dalam plot jahat oleh ayahnya, Menteri Agung Kekaisaran. Menteri Upacara dan Sekretaris Besar telah bersaksi. Aku lihat dia berhasil mencapai semua tujuannya."
+Ada sesuatu yang aneh tentang itu.
+Tapi, begitu juga baik...
+
+Dia pergi, dan matanya kembali. Namun sampai hari ini rasa sakit itu masih ada, seperti rasa sakit kehilangan organ tubuh.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Book9_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Book9_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d788cabe9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Book9_ID.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Setelah gagal menangkap rubah putih, aku tertidur setelah memakan wortel tanpa rasa itu. Jika tidak karena apa yang terjadi selanjutnya, mungkin aku sudah lupa mengenai rubah itu.
+Aku terbangun karena mendengar suara aneh dari luar pintu.
+"Apakah beruang datang untuk memakan wortelku?"
+Aku turun dari kasur dan membuka pintu. Aku terkejut melihat seekor rubah kecil putih. Bulunya sungguh putih sampai bercahaya di tengah kegelapan, tidak seperti sinar matahari yang berkilau di atas air setelah jatuh dari daun.
+"Itu pastilah rubah yang tadi siang!"
+Aku berpikir kepada diriku sendiri, lalu aku melihat matanya yang bagaikan permata di genangan air. Mereka memandangku seolah melihat sampai ke dalam hatiku.
+Mataku masih mengantuk seraya aku berjalan ke arah rubah itu, tanpa membawa apa pun.
+Kali ini dia terdiam dan menungguku.
+Semakin aku mendekatinya, dia terlihat semakin besar.
+Saat aku sudah di hadapannya, dia berubah menjadi manusia.
+Manusia wanita berperangai tinggi, kulitnya terlihat seputih susu di lehernya yang panjang bagaikan leher angsa. Matanya bersinar seperti mutiara di dalam air, dan pada malam hari matanya seperti cahaya matahari yang terpantulkan embun pagi di atas sehelai daun hijau.
+"Cantik sekali. Dia sangat mirip dengan gadis yang aku cintai dulu, tetapi aku tidak lagi mengingat namanya. Tapi tatapan matanya meyakinkanku, itu adalah dia."
+Aku berpikir.
+"Tak mungkin. Ini pasti sebuah trik."
+Tapi yang paling aneh adalah, aku tahu bahwa para rubah itu bisa menggunakan berbagai macam trik. Kamu juga pasti akan percaya saat kamu melihat mata mereka.
+Walau aku tahu trik rubah itu dan kemampuannya untuk berubah menjadi manusia, namun tidak ada yang membuatku takjub seperti matanya yang seindah permata. Untuk beberapa saat, kami berdiri dalam diam di tengah kegelapan malam.
+Lalu dia berbicara. Walau bukan bahasa yang umum, entah mengapa aku bisa mengerti. Ini pastilah trik lain yang dilakukannya.
+"Aku pasti mati di danau tadi jika kamu tidak menyelamatkanku tepat waktu."
+Dia berhenti dan melanjutkan:
+"Walaupun mati di danau yang seperti permata bukanlah hal yang buruk."
+"Kami para rubah ada makhluk yang tahu terima kasih, jadi bairkan aku membalas jasamu."
+Dia perlahan membungkukkan tubuhnya, dan menunduk padaku, rambutnya yang hitam terurai panjang sampai ke bawah bahunya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Costume340000_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Costume340000_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..57b6009c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Costume340000_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Barbara menyanyi dan menari demi menyembuhkan hati banyak orang.
+Namun Barbara yang sering membawakan kegembiraan bagi orang-orang, terkadang juga bisa merasakan kesepian.
+Dia ingin seperti anak perempuan yang sepantaran dengannya — yang bisa berjalan santai bersama sahabat, dan yang bisa menikmati momen indah bersama keluarga.
+Harapan kecil ini mungkin cukup sederhana untuk orang lain, namun sebenarnya merupakan suatu kemewahan untuk seorang Barbara.
+
+Sebagai seorang idola, dia selalu dikerubungi para penggemar yang terlalu bereuforia saat bepergian.
+Waktu yang sudah susah payah diluangkan untuk sengaja menghabiskan momen indah bersama orang tua dan kakak pun berakhir dengan singkat begitu saja.
+Sang kakak yang berprestasi dan sibuk juga selalu terbenam dalam pekerjaan. Niat mencurahkan isi hati kepada kakaknya pun selalu diurungkan kembali, karena gadis malang itu melihat tumpukan pekerjaan sang kakak.
+
+Kelelahan sang kakak terlihat dengan jelas, dan Barbara juga bisa melihatnya.
+Apa boleh buat, Jean Gunnhildr adalah Grand Master milik semua orang.
+"Tapi, kalau bisa... bisakah kembalikan kakak kepadaku?"
+Batin Barbara diam-diam berbisik tatkala melihat kakaknya yang sedang sibuk.
+
+Di waktu-waktu itulah, Barbara mendengar rumor tentang kepulauan aneh.
+Musim panas, kepulauan dan laut... Bukankah ini kesempatan yang bagus?
+Di musim panas, sudah seharusnya ada soda dingin, cemilan dingin yang manis, pantai dengan pasir keemasan, laut biru, dan orang-orang yang asyik bermain air.
+Pantai... laut... Ya! Ide yang bagus.
+
+Tapi untuk pergi ke pantai, kita harus mempersiapkan semuanya dengan baik.
+Bawa camilan, permen... Oh ya, jangan lupa ikan kering pedas. Semuanya dimasukkan ke tas bebek kuning yang lucu♪.
+Dan jangan lupa pakaiannya! Aku akan memakai baju renang yang nyaman. Rok pendek ini sepertinya cocok, bunga putih di sepatu juga lucu♪.
+Mungkin ditambah pita kupu-kupu di kerah sepertinya akan lebih imut lagi♪.
+Lalala♪ Lalala♪ Barbara sudah mulai bernyanyi dengan gembira.
+
+Tapi sang kakak pasti tidak punya waktu untuk menyiapkan baju renang.
+Pusing juga ya, tapi tenang... pasti ada jalan keluarnya.
+"Kak Lisa ada waktu tidak? Aku ingin memintamu ikut memilih baju bersama," ujar Barbara yang tersenyum sambil mengetuk pintu perpustakaan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Costume340001_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Costume340001_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4ff36a25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Costume340001_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Hidup Grand Master ibaratnya seperti roda gigi mekanis — digerakkan beban tanggung jawab besar, dan menjadi lapuk seiring dengan pekerjaan-pekerjaan berat yang harus diselesaikan.
+Selama ini sikap dan perangai seorang Knight seakan-akan sudah menyatu dengan jati diri Jean. Dia sudah terbiasa memakai pakaian yang resmi dan pantas dilihat orang.
+Namun usia Jean sebenarnya tidak terpaut jauh dengan gadis-gadis remaja biasa.
+
+Di dalam novel-novel kesukaan gadis remaja, gaun indah ibarat seperti kemilau bintang yang harus ada di langit malam. Beberapa gadis keturunan bangsawan yang hidup mewah memang memiliki gaun-gaun terentang lebar seperti istana, dengan garis keliman dan rok panjang yang terjalin seperti deburan ombak.
+Mungkin Jean juga pernah mendambakan hal-hal yang romantis. Terlebih lagi, siapa sih yang tidak pernah menginginkan gaun dan perhiasan indah?
+
+Keinginan masa kecil Jean kini sudah terkabulkan. Dia telah mendapatkan pakaian musim panas yang paling cocok untuknya. Baginya, pakaian ini jauh lebih baik dari ribuan gaun-gaun mewah di novel.
+"Dengar-dengar permintaan ini diajukan oleh Barbara. Dia dan Lisa sudah menelusuri berbagai macam toko dan akhirnya mendapatkan baju renang yang paling cocok."
+"Tidak disangka Kaeya berhasil membujuk Tuan Diluc untuk memanggil pengrajin dan memperbaiki desainnya..."
+"Bahan kainnya dipilih oleh Amber. Akhirnya pengalamannya membuat Baron Bunny bisa terpakai juga. Kainnya cukup nyaman di kulit dan untungnya tidak mahal..."
+"Batu perhiasan yang dipakai untuk aksesoris adalah koleksi milik Albedo dan Klee."
+"Tugas menjahit dikerjakan oleh Noelle. Setiap jahitannya dijahit dengan detail dan rapi."
+"Sedangkan informasi ukurannya diberi tahu oleh Lisa. Dia bahkan menjahit sendiri sebuah aksesoris indah dengan motif mawar ungu..."
+Hadiah yang disiapkan sepenuh hati oleh orang-orang, menjadi kejutan indah yang belum pernah didapatkan Jean.
+
+Liburan sebelumnya sempat membuat Jean tidak bisa tenang karena harus beristirahat di tengah kesibukan. Namun secara kebetulan, liburan ke pantai kali ini untungnya dapat membuat Jean benar-benar menenangkan diri sepenuhnya.
+Setelah melepaskan sikap dan perangai seorang Knight, Jean merasakan kalau tubuhnya bagaikan Dandelion yang terbang ringan di tengah pantulan cahaya laut.
+"Ini adalah pertama kalinya... aku menikmati liburan musim panas yang tenang."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Costume340002_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Costume340002_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f19a36041
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Costume340002_ID.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Sebuah senyuman tenang nan optimis selalu terpasang di wajah sang Tianquan, Ningguang, sosok paling berpengaruh dalam dunia bisnis Liyue.
+Namun seorang Ningguang sebenarnya tidak jauh berbeda dengan penduduk Liyue biasa. Dia juga dapat mengalami keresahan karena kesedihan, keengganan, kesepian, kerinduan, dan semacamnya.
+Suatu waktu, ketika Pelabuhan Liyue mengalami malapetaka, Ningguang terpaksa mengorbankan Jade Chamber — istana terapung yang telah dia bangun dengan susah payah.
+Butir-butir kenangan masa lalu, baik manis atau pun pahit, semuanya tenggelam ke dalam lautan bersama dengan Jade Chamber. Bahkan seorang Ningguang pun juga akan merasakan ketidakrelaan yang tiada tara.
+Bahkan setelah bencana mereda, dan dia akhirnya berkesempatan untuk membangun kembali impian, dia masih sering menghela napas diam-diam.
+Hal-hal duniawi memang seperti ini. Entah kapan itu terjadi, tapi kamu pasti akan mengalami suatu kehilangan.
+Setiap kali memikirkan hal ini, aku tidak bisa menahan perasaan sedih yang membuncah dalam hati.
+
+Ketika pesta di atas udara dimulai lagi, Ningguang maju ke depan dengan gaun biru dan mengajak semua orang untuk merayakannya dengan bersulang.
+Namun, di tengah suara gelas-gelas yang saling bersulang, barang-barang berharga yang ditampilkan, kelezatan makanan dan anggur, musik dan tawa,
+hati sang Tianquan dari Liyue Qixing ini sekali lagi diliputi kemurungan.
+
+Merasa sedih, dia pun keluar dari ruangan dan berjalan di bawah langit malam.
+Sorak-sorai dan tawa di gedung sudah jauh tak terdengar, dan dia tampaknya kesepian di dunia yang luas.
+Seperti yang dulunya dia sering lakukan, dia lagi-lagi menerawang Liyue di bawah kakinya —
+Cahaya bulan yang redup tampak seperti kain tipis yang menyelimuti Liyue. Dari Bishui Plain hingga Lisha, permukaan bumi memancarkan warna putih lembut yang megah.
+Ini adalah pemandangan yang paling familier untuk Ningguang. Sejak Jade Chamber selesai dibangun, bumi yang dilihatnya setiap malam memang semegah ini.
+Waktu terus berjalan, namun gunung dan lautan tetap sama.
+
+"Dalam dunia fana yang terus berubah, ternyata masih ada hal yang tidak mudah berubah."
+"Dunia mungkin akan berbeda jauh, pada ratusan tahun kemudian. Dan saat itu pun, diriku sudah meninggal dan tubuhku sudah berubah menjadi tulang lapuk."
+"Tak peduli secemerlang apa pun cahayanya, gaun panjang ini pun akan memudar pada waktunya."
+"Namun asalkan aku berada di dunia, maka akan ada kekayaan tak terhitung yang kuhasilkan, dan kekuatan Tianquan terhormat yang bisa kugunakan."
+"Hidup ini harusnya dilewati dengan semaksimal mungkin. Tidak boleh ada penyesalan apa pun dalam kekuasaan, kekayaan, atau pun persahabatan."
+"Bukankah ini sesuatu yang sudah lama kuketahui? Jika demikian, bagaimana aku bisa jatuh ke dalam pertengkaran dan kehilangan akal sehat karena kehampaan sesaat?"
+"Karena hidup ini sangatlah singkat, kita harus menghargai waktu ini dengan baik."
+"Bahkan di generasi yang akan datang pun, orang-orang akan tetap mengingat nama ini — Ningguang."
+
+Dia kemudian kembali ke ruangan, kemurungan hatinya sudah sirna.
+Saat muncul kembali, senyuman tenang nan optimis itu lagi-lagi terpasang di wajah sang Tianquan, Ningguang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Costume340003_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Costume340003_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c31369c01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Costume340003_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Kain sutra bertekstur halus yang terbuat dari teknik tenunan kuno dengan bahan kelopak Silk Flower pertama yang dipilih dengan cermat. Warna ungu gelap yang ringan seperti awan dihasilkan dari esensi Violetgrass. Bentuk pakaian yang menyatukan karakteristik Liyue dan area eksotik, dijahit selama ratusan hari, dan setiap jahitannya bagaikan sapuan kuas yang halus.
+Gaun ini mungkin adalah pakaian Keqing yang paling berharga, dan asal usulnya juga sangat indah—
+Sejak menjabat sebagai Yuheng, Keqing belum pernah menikmati kenyamanan posisi ini. Dia malah harus menginvestasikan waktu pribadi yang tak terhitung banyaknya ke pekerjaan ini. Demi meningkatkan efisiensi kerja, pakaian yang dikenakan Keqing di hari kerja lebih mengutamakan kepraktisan, dan hanya mempertahankan sedikit keindahan dan keanggunan dasar. Keqing memang adalah gadis cantik, namun dia malah tidak ditakdirkan untuk memakai pakaian berwarna pink, putih, hijau, dan hitam.
+Setelah bekerja secara erat dengan Ganyu dan Ningguang, Keqing sebenarnya memiliki suatu pemikiran —
+Dia telah menyaksikan ritme kerja Ganyu yang bekerja siang dan malam, dan dia menyadari bahwa dirinya tidak akan bisa meniru efisiensi kerja sang sekretaris berdarah setengah Adeptus; Dia juga memahami karakteristik Ningguang. Ningguang sering mandi dan berganti pakaian usai bekerja untuk "mengubah suasana hati secara sementara", melupakan urusan yang akan menumpuk besok, dan bersantai sepenuhnya.
+Keqing paham bahwa justru karena dia berada di garis depan reformasi, dia tidak dapat bertindak dengan semangat dan tekad saja. Dia harus menyayangi tubuh dan pikiran, menghindari kerusakan yang tidak terlihat, dan maju dengan langkah yang mantap.
+Saat Ningguang membujuk Keqing, dia juga secara singkat mengungkapkan harapannya:
+"Pada perayaan yang dulu, kamu selalu berpakaian seperti biasa sehingga para penduduk sudah familier dengan penampilanmu. Sekarang Liyue sudah berbeda. Kalau kamu bisa tampil di hadapan penduduk dengan penampilan baru, kamu pasti akan menambah suasana kegembiraan dan juga inspirasi untuk mereka."
+Keqing tentu mengerti. Dia hanya ingin berubah dengan tenang dan tidak membuat rekan-rekannya cemas.
+Kalau begitu, kita mulai dari gaun untuk Lantern Rite dulu.
+"Gaun ini akan menjadi sebuah batas yang melambangkan bahwa pekerjaan dan hidupku tidak akan saling mengganggu satu sama lain, sehingga aku dapat memimpin jalan dengan kecepatan stabil, dan mendekati era baru Liyue secara bertahap."
+Keqing sudah memantapkan hatinya, lalu secara khusus menugaskan penjahit pribadi Ningguang untuk menjahit pakaian untuk dirinya. Desain akhirnya masih mengacu pada "kemewahan yang paling minimum". Setelah itu, Keqing kembali bekerja dan bersiap untuk berbagai urusan Lantern Rite.
+Terbenam dalam kesibukan karena bekerja terlalu keras, hal seperti itu memang kadang-kadang suka terjadi.
+Ketika berbincang-bincang dengan Pengembara di Jade Chamber, pikiran Keqing kembali jernih saat mendengar permohonan Pengembara yang penuh perhatian. Dia sedikit tersenyum saat teringat kembali dengan keputusan yang belum lama dibuatnya.
+Mungkin hal inilah yang biasa orang-orang katakan sebagai telepati, dan pikiran yang saling mengerti semacam ini sering dijumpai pada sesama sahabat seperjuangan yang ideal.
+Akhirnya dia mengenakan gaun yang sudah lama disiapkan dan hadir ke hadapan sang Pengembara. Mereka berbincang-bincang dengan santai, dan sesudah dirinya mendapatkan kesan yang positif dari Pengembara, kini dirinya siap untuk menyambut kembang api.
+Bagian depan gaun memancarkan cahaya warna-warni perayaan, seperti pelangi yang bersembunyi di langit berbintang. Bagian bawah gaun bergoyang mengikuti langkah kaki Keqing, seperti bunga-bunga yang beterbangan ditiup angin.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Costume340006_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Costume340006_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..991d7cae9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Costume340006_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Kak, baju ini punyamu, kan? Aku menemukannya saat sedang membersihkan kamar ...."
+Dengan kedua tangannya, Barbara menggenggam pakaian formal yang terlipat rapi tersebut, desain Knights of Favonius memantulkan cahaya keemasannya di bawah sinar matahari.
+Apabila dilihat sekilas, modelnya memang sangat familier. Tapi Jean sangat yakin kalau dirinya belum pernah memiliki pakaian seperti itu.
+Setelah direnungkan, teringatlah bahwa seragam yang biasa dipakainya juga merupakan jahitan langsung dari tangan ibunya.
+"Apa mungkin ... ini punyamu, Ibu?"
+
+Frederica hanya menunjukkan senyuman yang sangat langka di ujung bibirnya saat mendengar pertanyaan dari anak perempuannya itu.
+"Sudah lama sekali. Aku saja hampir lupa. Ternyata Seamus masih menyimpannya selama ini ya."
+"Ini adalah pakaian formal yang kupakai saat aku dinobatkan menjadi 'Alder Knight'. Kalau kamu suka, pakai saja."
+Bibit dari masa lalu telah tumbuh menjadi kuat, bayangan pohon kini sanggup untuk memberikan perlindungan bagi tanah akrab tempatnya bertumbuh.
+Kehormatan di masa yang lampau kini berhasil diteruskan, bahkan menjadi jauh lebih menakjubkan.
+Mereka saling menyapa layaknya seorang kesatria, diiringi dengan pelukan intim kekerabatan yang telah lama dinanti-nantikan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Costume340007_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Costume340007_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..71dec3905
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Costume340007_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Tiga bulan terakhir ini, Amber merasa kesal dengan Wolfhook. Selama berpatroli di alam liar, seragam dan stokingnya sering terkoyak oleh buahnya yang tajam. Karena dia terlalu sibuk akhir-akhir ini, dia bahkan tidak sempat meluangkan waktu untuk menjahitnya.
+Dari awal, divisi logistik Knight memberikannya tiga set seragam yang sama yang dapat saling dipakai bergantian, jadi sebenarnya tidak begitu masalah jika salah satunya rusak. Tapi Amber begitu menyayangi ketiganya, sampai-sampai dia akan merasa sangat sedih kalaupun hanya salah satu dari ketiga pakaiannya itu yang rusak.
+"Bahkan Baron Bunny-ku kan juga didesain sesuai dengan seragam ini!" Amber terlarut dalam kesedihannya.
+
+Setiap kali Amber menyelesaikan misinya, dia akan mengambil peralatan menjahit untuk menambal bagian yang rusak. Tetapi serapi-rapinya dia menjahit, tetap saja bekas tambalan pada kain seragam tersebut masih akan terlihat.
+Namun, hanya berlalu setengah bulan sejak saat itu, Amber akhirnya menerima lagi seragamnya yang baru di Rapat Akhir Tahun Knights of Favonius.
+Seragam baru ini tampak lebih formal dibandingkan yang dulu, desainnya juga lebih indah. Terlebih lagi, ini tidak akan sobek dengan mudahnya!
+Begini penuturan Kapten Hertha dari divisi logistik: "Mewakili Knights of Favonius, aku menghadiahkan baju baru ini kepada Outrider satu-satunya! Terima kasih atas kerja kerasmu selama ini."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Costume340008_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Costume340008_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f1925471
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Costume340008_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Saat kamu tiba di Starsnatch Cliff, Mona kelihatannya sudah menunggumu dari tadi.
+Dia sedang menengadah dan menatap langit berbintang, menyenandungkan irama musik yang tidak kamu ketahui. Kamu tiba-tiba memiliki niat untuk iseng dan berjingkat mendekatinya dari belakang. Sebelum kamu berhasil menepuk pundaknya, suara senandungnya sudah terhenti.
+"Terlambat kalau kamu ingin mengagetkanku."
+
+Yaaah, tidak heran sih ... dia kan Mona Megistus, si astrolog yang hebat. Kamu kemudian terpaksa duduk dengan manis di sebelahnya. Mona berdeham, lalu mulai berbicara dengan nada seriusnya—
+"Bintang malam ini sangat indah, ini adalah kesempatan yang tepat untuk mengamati langit. Lagi pula, aku sudah mengusir pasangan di atas Starsnatch Cliff ini. Tempat ini akan menjadi tempat kita memulai 'Pelajaran Dasar Astrologi' kita."
+Pantas saja Marvin dan Marla tidak terlihat dari tadi ....
+"Mari kita mulai."
+"'Astrologi' adalah istilah umum untuk bidang studi tentang hukum gerak materi. Seluruh benda di angkasa hanyalah objek penelitian yang dangkal dari ilmu ini ...."
+Bagian dasar di depan masih bisa kamu pahami. Tapi seiring penuturannya yang semakin banyak, pembahasan yang semakin mendalam, kamu lama-lama sudah ketinggalan alurnya. Namun Mona menyampaikan semua ini dengan penuh semangat sampai-sampai kamu tidak tega untuk memotongnya.
+Kamu menatap mata abu-abunya yang bersinar terang, serta tangannya yang bergerak terus-menerus, kamu merasa sedikit tersipu, lalu .... Eh?
+"Kamu ganti baju ya?"
+Dia sedikit terkejut dengan pertanyaanmu yang begitu mendadak. Untuk sekejap, dia merasa malu, namun ketenangan dalam batinnya kembali menguasai pikirannya.
+"Yup, di pertemuan yang penuh kenangan ini, aku sengaja mengganti pakaianku sebagai instruktur astrologimu untuk menunjukkan ... um ... rasa hormatku."
+Kamu merasa sedikit bersalah. Karena dia sudah mengatakan hal ini, kamu mau tidak mau menjadi lebih serius. Kamu menepuk ringan pipimu untuk mengusir rasa kantuk yang mulai melandamu, kamu membuka matamu lebar-lebar dan berusaha untuk terus mendengar pelajaran yang disampaikan olehnya.
+"Hukum materi sebenarnya sangat sederhana. Malah, hukum manusialah yang paling kompleks. Makanya, kami para astrolog ...."
+Di dalam benakmu kamu berpikir, tolong ... tolong ... tolong jangan sampai tertidur ... hoam ....
+"Duh. Apa boleh buat," gumam instruktur astrologimu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Costume340009_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Costume340009_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..698f643cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Costume340009_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+"Bagaimana pun juga, ini adalah hasil kerja keras semua orang!"
+Meskipun harus berhadapan dengan tatapan mata Rosaria yang tidak bersahabat dan tampak tidak puas, Barbara tetap menyerahkan sebuah kotak hadiah yang dikemas indah kepadanya dengan riang.
+
+Setelah menyobek kertas pembungkusnya, terlihat sebuah catatan yang ditempel di tutup kotaknya. Tulisan tangan yang anggun nan elok terlihat seperti not musik yang sedang menari-nari.
+"—Suster Rosaria yang terkasih, kami memercayakan Barbara untuk menyerahkan kotak hadiah ini kepadamu. Namun harap buka tutup kotak ini di tempat yang tidak terlihat olehnya."
+
+Dia berbalik ke belakang dan membuka tutup kotaknya. Tampak sebuah catatan lain di bagian dalam tutup kotaknya. Demikian bunyi catatan dengan tulisan tangan yang sama:
+"Suster Rosaria yang terkasih. Kami paham bahwa kamu tidak suka banyak orang yang mengetahui hari ulang tahunmu. Namun sayangnya, informasi ini ditulis oleh Grand Master Varka di resume-mu. Oleh sebab itu, di hari yang penting ini, Church of Favonius ingin menghadiahkan seragam baru yang khusus dibuatkan untukmu."
+"Jika memungkinkan, cobalah untuk tidak selalu bersikap dingin, dan jadilah seorang suster biasa untuk satu hari saja."
+
+Diakon Dahlia (surat ini ditulis berdasarkan permintaan dari Suster Victoria)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/DilucLetter_ID.txt b/Resources/Readable/ID/DilucLetter_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d50a021a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/DilucLetter_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Untuk "Darknight Hero"
+????? sudah terlalu lama bertahan dengan keegoisan ????? dan kemunafikannya. Dengan ini kami ????? Anda.
+Kami akan ????? berbaris di pintu utama Mondstadt pada ?????. Jika kamu masih mau menjunjung keadilanmu, jangan hanya berpangku tangan dengan ?????, maju dan terima ?????. Jika tidak, ????? Mondstadt akan menerima ganjaran akan perbuatanmu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f8b54e8a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure1_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Di kota dekat danau,
+Tinggallah tiga raksasa dengan enam lengan.
+Dua untuk menjaga patung Archon,
+Satu untuk menjaga harta karun para Archon.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d86ec4e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure2_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Dia tidak pernah mencintainya.
+Gairah dalam mata air, hanyalah fatamorgana,
+Hanya di saat-saat kesepian melanda,
+Hatinya baru mengetahui apa arti cinta.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/KaeyaTreasure3_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/NPCPic_GrannyShan_ID.txt b/Resources/Readable/ID/NPCPic_GrannyShan_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/NPCPic_GrannyShan_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/NPCPic_TeaMasterLiuSu_ID.txt b/Resources/Readable/ID/NPCPic_TeaMasterLiuSu_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/NPCPic_TeaMasterLiuSu_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Poem1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Poem1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..53651daef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Poem1_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Di tanah itulah, dahulu Archon menginjakkan kakinya,
+Kepada para penyair dan pujangga, mereka menampakkan sosok aslinya
+Menyilaukan dan sungguh indah.
+Sepertimu.
+
+Di tanah itulah, dahulu Archon menginjakkan kakinya,
+Kepada para pelajar dan orang bijak, mereka menampakkan sosok aslinya
+Berkilau bagai bintang dan orbit bulan.
+Sepertimu.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Poem2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Poem2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..631909aaa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Poem2_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Lalu para Archon pergi,
+Dunia kehilangan cahayanya.
+Dalam kesendirian, atau dalam doa,
+Tidak lagi terdengar bisikan mereka.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Poem3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Poem3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..70a9505b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Poem3_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Di tanah itulah, dahulu Archon menginjakkan kakinya,
+Dulu dunia begitu indah dan baik.
+Lalu para Archon pergi,
+Dunia mungkin kehilangan cahayanya,
+Tapi setidaknya aku tidak kehilangan dirimu.
+(Tamat)
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/PoemNote_ID.txt b/Resources/Readable/ID/PoemNote_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..72a365114
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/PoemNote_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+3 Trik Hebat untuk Menulis Puisi Cinta:
+
+1. Tarik napas panjang, pikirkan tentang semua momen-momen indah, dan nikmati perasaan yang kamu rasakan pada saat itu.
+2. Lagu yang bagus bisa membangkitkan jiwa senimu, dan itu kunci untuk menulis puisi cinta.
+3. Selesaikan saat itu juga! Jangan menyerah saat kamu baru menulis setengah. Kalau kamu membiarkan inspirasi itu hilang, itu tidak akan kembali lagi!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Poster1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Poster1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..09f658773
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Poster1_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Good Hunter
+Memberikan daging terbaik untuk Mondstadt setiap hari!
+
+Rekomendasi Hari Ini
+Cold Cut Platter
+Sebagai penyuplai daging terbesar di Mondstadt, kami masalah yang dihadapi oleh para pelanggan kami:
+"Mana yang paling enak? Sosis, ham atau daging boar asap?"
+Sosis, dibuat dari mencincang dan mencampur daging terbaik, sering dipandang sebagai favorit dari para pecinta daging, tetapi ham dikeringkan secara sempurna dengan kelezatan yang tak tertahankan. Dan siapa pula yang bisa menahan godaan minyaknya daging boar asap, daging yang menambah kelezatan luar biasa di setiap hidangannya...
+Kepada semua pecinta daging di luar sana yang, sama seperti kami, berusaha untuk membuat pilihan mustahil di antara ketiga daging yang sempurna ini, Good Hunter's Cold Cut Platter adalah solusi sempurna!
+Sepiring hidangan berisi sosis Good Hunter terbaik, bacon boar Wolvendom, dan ham yang dikeringkan dengan angin Archon kami. Didampingi dengan Mint liar yang langka dari Dragonspine, yang dapat mengunci kelembapan dan cita rasa dagingnya! Dijamin lidahmu akan bergoyang dan berdecap tanpa henti!
+Terima kasih kepada Cold Cut Platter Spesial dari Good Hunter, surga adalah tempat di bumi untuk setiap pecinta daging di Mondstadt!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Poster2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Poster2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a01a613c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Poster2_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Kepada para pecinta anggur dan seni bela diri:
+Anggur terbaik yang dibuat di Dawn Winery selalu memuaskan dahaga setiap orang yang menginginkan liquor terbaik. Terlebih lagi, pendapatan pajak yang dihasilkan oleh Winery sendiri saja berjumlah 11,4%* dari pengeluaran tahunan Knights of Favonius tahun lalu. Kami berterima kasih atas dukungan Anda dan teruslah dengan bangga mendukung Mondstadt beserta rakyatnya.
+Tetapi kemakmuran yang kita nikmati hari ini mungkin berisiko.
+Dalam beberapa tahun belakangan, jumlah monster liar menurun drastis berkat tekanan dari Knights of Favonius. Kehidupan masyarakat terlindungi, tapi satwa liar telah berkembang biak tak terkendali karena kurangnya pemangsa dari alam.
+Walaupun kami sudah membuat prioritas tertinggi untuk mengamankan kebun anggur, kurang lebih 10 atau lebih tanaman merambat yang dicabut oleh boar setiap minggu. Jika situasi terus-menerus seperti ini, hasil kebun anggur kami akan berkurang secara dramatis.
+
+Karena itu, Dawn Winery mencari petarung berbakat sepertimu, yang mau melindungi Mondstadt beserta wine terbaiknya:
+Datanglah ke Dawn Winery dengan perlengkapan terbaikmu! Bergabunglah bersama kami untuk melindungi Dawn Winery dan Mondstadt!
+
+*Estimasi penilaian berdasarkan data tahun lalu. Setiap angka yang tertulis tidak mewakili situasi keuangan resmi dari Knights of Favonius.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Poster4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Poster4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Poster4_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Poster5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Poster5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e06bfe1d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Poster5_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Harta Karunku
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10001_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10001_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..57f59c9a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10001_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Lira memiliki empat senar.
+Siang dan malam minum bersama anggota orkestra, merupakan saat-saat paling bahagia dalam perjalanan.
+Awalnya aku hanya bertemu dengan sang konduktor, tapi tak melihat untaian takdir yang ada,
+Dia juga membawa gadis yang menggunakan seruling sebagai pedang dan "Kreuzlied" kepada sang pengembara.
+
+Di Tavern, dia memperkenalkan gadis tersebut kepada teman-temannya dengan menggunakan lagu dan tarian.
+Pengembara yang mabuk menjentikkan senar pada instrumennya.
+
+Aku tidak harus bertualang sendirian lagi setelah ini karena adany mereka...
+Mungkin baik juga bila bisa pergi bersama mereka, sampai akhir perjalanan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10001_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10001_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9cd49b0f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10001_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Harapan terkoyak oleh kekuatan besar, janji untuk bertemu kembali hilang bagaikan bayangan.
+Pengembara yang berkeliaran di seluruh dunia sekali lagi kehilangan rumahnya.
+
+Senyum sinis yang merampas kebahagiaan orang yang dicintai,
+Perselisihan tiada akhir yang menghancurkan hati dan jiwa.
+Irama melodi yang lembut, lucu, dan menyenangkan,
+Semuanya berubah menjadi suara dentang tajam yang keras dan dingin.
+
+Untuk teman-teman lama, untuk orang-orang terkasih, untuk secangkir anggur yang tidak pernah bisa diminum lagi.
+Untuk kebebasan, kehidupan, dan untuk balas dendam atas kejahatan yang merenggut senyumnya
+Dengan tekad bulat, sang pengembara memetik senar terakhir dan menembakkan anak panah tajamnya yang terakhir.
+
+Ketika hidupnya berangsur-angsur pindah ke tanah baru tempatnya berpijak, dia memandang ke arah langit biru.
+Benar, ternyata langit di sini pun terhubung dengan langit di kampung halamanku...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10001_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10001_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8c004157
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10001_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Para pengembara yang berpisah akan mengenakan mahkota dari ranting pohon ini sebagai kenang-kenangan terakhir,
+Untuk mengenang kekasihnya yang telah tiada bersama dengan angin dan dandelion.
+
+Pengembara itu adalah musisi yang bertualang ke seluruh penjuru dunia, sedangkan gadis di negeri anggur itu masih menjadi tawanan para bangsawan.
+Dengan alasan yang bahkan dia sendiri tidak bisa mengerti, melodi cinta yang romantis selalu keluar dari hatinya.
+
+"Hal yang paling menyentuh bagiku... adalah senyummu"
+"Karena sejak aku mengenalmu, aku belum pernah melihatnya"
+"Aku akan mematahkan belenggu yang menahanmu"
+"Jika saatnya tiba, biarkan aku melihat senyum di wajahmu."
+
+"Ah, terima kasih. Akan sangat bagus sekali jika itu benar-benar bisa dilakukan"
+Meski terdengar indah, tapi apakah kata-katanya bisa dipercaya...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10001_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10001_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..01a17cf12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10001_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Seorang pengembara dari jarak jauh mengenakan bunga ini di dadanya.
+
+Untuk mengejar cita-cita dan hidup yang diinginkannya, para pengembara meninggalkan kampung halaman mereka yang indah.
+Di danau yang sejuk dan indah, dia tidak sengaja bertemu gadis muda yang mengerutkan alisnya.
+
+"Apakah dia pengembara dari negeri jauh... ah sudahlah, siapa pun juga tak masalah."
+"Apakah kamu seorang musisi? Kalau begitu tolong jangan gunakan kalimat klise dan lagu untuk membuatku malu."
+"Aku hanya berharap kamu dapat mengingat diriku yang sekarang."
+"Sebelum aku diberikan sebagai kurban untuk sebuah 'festival '"
+
+Pengembara yang meninggalkan kampung halamannya menaruh bunga ini di dadanya.
+Karena aku tidak mencintai siapa pun kecuali diriku sendiri, sehingga aku bisa membuang segalanya sesuka hatiku;
+Dengan cara ini, dia dapat mengingat gadis itu seperti yang dijanjikannya, dan mengambil risiko...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10001_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10001_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f5bd860e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10001_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Pengembara yang mengejar nasib juga mengejar waktu yang tidak pernah berakhir.
+Orkestra melawan para bangsawan, hasilnya akan mengalir dalam aliran waktu selamanya.
+
+Selama perjalanan panjang, perhitungan apa pun mungkin tidak akan akurat.
+Satu-satunya hal yang tidak akan pernah gagal adalah jam yang berdasarkan pada matahari dan bulan.
+Untuk mengejar waktu yang tak terlihat, pengembara hanya dapat berpacu dengan langkah cahaya.
+
+Istana kediaman megah para bangsawan, dan anggota orkestra yang kehilangan rumah mereka karena tirani,
+Keduanya berada pada posisi dan waktu kekal yang sama, kecewa dengan berlalunya sang waktu.
+
+Saat bulan tidak muncul di tengah kegelapan malam, jam matahari yang gelap memancarkan wajah lelah seseorang yang asing.
+"Lagu yang indah sudah mendekati akhirnya, begitu pula melodi yang indah itu mendekati akhir"
+"Bisakah aku melihat senyummu saat menara di alun-alun itu akhirnya runtuh?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10002_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10002_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..671bf3f87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10002_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Prajurit muda itu memenangkan pertempuran pertamanya dan menikmati kemenangan untuk pertama kalinya.
+Diiringi sorak sorai dari para sahabatnya, mereka saling berbagi kegembiraan dan kesulitan dalam segelas anggur.
+
+Ketika bencana melanda bertahun-tahun kemudian, dia memimpin para Knight untuk bertarung menjaga kampung halamannya.
+Sebelum pertempuran, dia membujuk teman masa kecilnya yang sekarang menjadi asistennya untuk minum bersama:
+
+"Jika kamu tidak bisa kembali, aku juga tidak akan berduka untukmu."
+"Aku akan minum untukmu lagi seperti sekarang."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10002_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10002_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..55f852dce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10002_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Untuk menghibur temannya yang cengeng, pahlawan kecil itu memberinya sebuah bulu burung.
+Dia memberi keberanian kepada teman-temannya sebagai bukti petualangan dan sebagai hasil dari perburuan harta karunnya.
+
+Selanjutnya, salah satu dari mereka dijuluki sebagai "Singa",
+Menjadi raja tanpa mahkota yang memerintah para Knight:
+Dan yang lainnya mendapat julukan "Serigala",
+Diam-diam membantu sahabatnya yang sekarang menjadi pemimpin dan memerintah dunia.
+
+Di masa yang penuh gejolak, keduanya menjaga kota asal mereka satu sama lain bagaikan sebuah pisau dan belati tajam.
+Namun itu adalah hal yang sudah sangat lama sekali.
+Banyak kisah yang sudah hilang ditelan oleh bencana yang terjadi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10002_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10002_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9a13b77a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10002_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Prajurit pemberani kecil maju berjalan ke dalam hutan, melangkah untuk berjuang melakukan perlawanan.
+Dan sahabatnya adalah Knight bangsawan kelas satu.
+
+"Berjalan maju ke medan perang bagaikan seekor singa, sama seperti seribu tahun yang lalu."
+"Puisi yang terjalin dari pedang untuk diberikan kepada anak laki-laki dan perempuan di masa depan"
+
+Mereka berdua bertarung dengan pedang besar tiruan yang terbuat dari dahan pohon-
+Pada akhirnya, sang pejuang memenangkan pertarungan dan mengambil mahkota bangsawan tersebut.
+
+Bertahun-tahun kemudian, bunga rumput dirangkai menjadi sebuah mahkota bunga,
+Namun itu menjadi lebih berharga daripada kekuatan untuk memerintah seorang Knight...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10002_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10002_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..21ec0b84e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10002_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Prajurit kecil itu menyelinap keluar rumah pada malam hari dan dengan senang hati berlari menuju ke hutan serigala bersama teman-temannya.
+Menggunakan ketapel kecil untuk mengusir boar, dan menggunakan dahan pohon untuk mengusir monster imajinasinya.
+Berlari jauh ke dalam hutan bersama dengan roh-roh yang bercahaya, mengeksploitasi harta yang tertidur yang berusia ribuan tahun.
+
+Dan yang disebut "harta" adalah bunga kuning kecil ini.
+
+Pahlawan yang kelelahan itu kembali ke kamarnya untuk memeriksa bukti petualangan yang telah dikumpulkannya sebagai seorang anak kecil.
+Dia terkejut menemukan bahwa bunga kecil yang disembunyikan bertahun-tahun yang lalu masih belum kering dan membusuk.
+Tapi hal lainnya tidak seperti bunga tersebut, kini sudah membusuk dimakan waktu.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10002_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10002_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c542d582
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10002_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Ketika kutukan gelap itu datang bagaikan air mancur, malapetaka menghampiri bumi.
+Para Knight ekspedisi menghadapi ketakutan dan mempertahankan tanah air mereka seperti gletser utara.
+
+Pedang besar terlintas, dengan darah hitam beracun mengalir bagaikan es dan hujan...
+
+Akhirnya sang pahlawan kembali ke tanah airnya, tetapi teman lamanya itu tidak ada lagi.
+Satu-satunya hal yang tetap tidak berubah adalah jam pasir kecil yang diberikan oleh teman masa kecilnya tersebut.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10003_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10003_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0dee1c392
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10003_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Botol anggur logam tua yang sangat biasa.
+Jika harus mengatakan ada sesuatu yang istimewa,
+Aku khawatir di dalamnya sudah tidak ada anggur lagi yang tersisa.
+
+"Ah kamu, sekali-sekali cobalah untuk minum anggur."
+Teman lama dan juga pimpinannya tertawa.
+"Berhentilah mengerutkan alis dan cemberut seperti itu, minumlah sedikit dan bernyanyilah!"
+"Agar bisa mendapatkan keberanian untuk menghadapi hari esok."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10003_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10003_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b018794b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10003_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Pola perisai yang terukir pada pin berbentuk bulu samar-samar bersinar di bawah sinar rembulan.
+Pada saat itu, itulah kilauan yang membuat para musuhnya ketakutan.
+
+Penjaga itu memiliki nama Knight yang sangat terhormat.
+Pada malam hari, dia sering menyembunyikan mantel dan wajahnya di balik jubahnya.
+Dengan cara ini, dia dapat menyelesaikan apa yang harus dilakukannya tanpa menahan diri lagi,
+Itu juga bukan merupakan sesuatu yang dapat dilakukan oleh seorang Knight yang brilian.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10003_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10003_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a5d8599a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10003_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Harus selalu siap dengan kedua tangannya-
+Ikat kepala tersebut diikat sesuai dengan kepercayaannya.
+Dalam keadaan darurat, itu dapat digunakan sebagai perban hemostatik.
+
+Berdasarkan kepercayaan ini, dia mewariskan ilmu pedang kepada para Knight lain yang juga adalah sahabatnya.
+Berdasarkan kepercayaan ini, Knight putih yang haus akan keadilan terlahir.
+Berdasarkan kepercayaan ini, maka bibit yang akan menjadi bunga yang jahat bisa dibasmi.
+
+Jika semua sudah siap,
+Bahkan jika suatu hari aku tidak bisa lagi melindungi tanah ini,
+Aku tidak bisa lagi melindungi sahabatku, dan gadis yang suka menyanyi itu...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10003_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10003_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f6e94a2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10003_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Hanya suara jernih dari nyanyian gadis muda itu,
+Yang bisa membuat sang penjaga menjadi sedikit lebih tenang.
+
+Kisah di antara mereka begitu singkat.
+Akhirnya, Knight itu menumpahkan semua darahnya,
+Gadis itu meneteskan air matanya dan bernyanyi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10003_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10003_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..122a84d14
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10003_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Suara jarum jam, cahaya lilin, kasus;
+Bayangan orang di bawah cahaya sinar rembulan, pedang dan topi hitam,
+Mereka sudah seperti sahabat yang menemani penjaga yang kesepian ini.
+Tetapi tidak peduli seberapa jauh pencapaiannya, bagi dia, waktu tidak akan pernah cukup.
+Bosnya yang ceria itu sering kali menertawakan sikap diam dan kebodohannya.
+
+Sang penjaga adalah orang yang tidak melihat masa lalu. Di matanya, hanya ada saat ini dan masa depan.
+Baginya, sah-sah saja menggunakan segala cara untuk membasmi semua kejahatan,
+Hanya dengan cara ini maka bisa menjamin kedamaian tanah yang dicintai oleh bos teman-teman terkasih.
+
+Hanya ketika melihat gadis di alun-alun pada siang hari,
+Dia mulai memikirkan hal yang biasanya tidak ada waktu untuk dipikirkan.
+
+Mungkin aku juga harus mempunyai "masa depan"...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10004_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10004_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1714b303
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10004_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Piala yang berkilauan cahaya bintang.
+Di masa lalu digunakan untuk meramal,
+Airnya dipercaya merefleksikan lautan berbintang.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10004_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10004_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8fa43fe23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10004_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Elang yang terbang secepat angin. Keberadaannya saja sudah merupakan suatu keajaiban.
+Diberkahi dengan penglihatan dan cakar yang tajam,
+Dengan sayapnya yang lebar, kecepatannya sungguh tak tertandingi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10004_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10004_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4cad9c42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10004_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Sepasang anting murah yang terbuat dari logam yang bersinar bagai bintang.
+Sang penjual tidak tahu bahwa sinar dari anting ini berasal dari bintang jatuh di zaman kuno.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10004_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10004_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..37fdd2f6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10004_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Bunga biru kecil yang tumbuh di antara celah kerak batu nisan.
+Pahatan pada batu nisan adalah warisan kematian, namun apa yang tumbuh dari celah keraknya adalah keajaiban hidup.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10004_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10004_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf1b1ed0b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10004_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Sering dikatakan bahwa seseorang mungkin bisa mendapatkan keajaiban dengan bertahan, namun menerima keajaiban hanya dengan menunggu.
+Namun bukankah juga suatu keajaiban bahwa pasir pun dulunya adalah sebuah batu yang keras?
+Bukankah sebuah keajaiban juga bahwa kita bertemu satu sama lain?
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10005_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10005_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..561e1ecb3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10005_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Petarung haus darah itu berkeliaran di bumi, bertarung dengan manusia dan monster, dan bahkan menantang para Archon.
+Di tanah tandus dan tak bernyawa, dia bertemu monster raksasa.
+Topeng besinya tidak bisa menyembunyikan amarahnya, dan akhirnya pertarungan sengit tanpa akhir terjadi.
+Jam, hari, dan tahun berlalu. Monster akhirnya terkalahkan.
+Petarung itu meminum sumsum tanduk monster yang patah itu, seolah seperti anggur bagi sang pemenang.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10005_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10005_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bb8b0123
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10005_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Kampung halaman sang petarung yang dulunya waras itu pernah menjadi korban peperangan antara Archon dan manusia.
+Taman bunga mawar terbakar dan burung-burung memakan sesamanya.
+Terlahir kembali di dalam api, dendam dan haus darah terpatri dalam pikirannya, mengubahnya menjadi petarung gila yang haus akan darah.
+Bulu hitam, menghiasi medan tempur, kini berubah menjadi merah karena amarahnya seraya dia membalaskan dendamnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10005_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10005_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b8ad19d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10005_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Terbalut api yang menghancurkan kampung halamannya, wajah sang petarung gila itu sudah tidak dapat dikenali lagi.
+Topeng besi menyatu dengan dagingnya, menunjukkan wajahnya yang tanpa perasaan.
+Lalu, dalam pertarungan sengit, topengnya yang mengerikan terbelah menjadi dua oleh lawannya.
+Kerak dari topeng itu merobek daging yang telah lama ada di situ.
+Tapi tidak ada rasa sakit atau darah yang bisa menghentikan langkahnya yang tak tergoyahkan itu.
+Petarung itu terus mengaum sampai darah segar menutupi gumpalan hitam yang mengeras di wajahnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10005_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10005_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7f04e28d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10005_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Pada hari-hari sebelum dia menjadi gila, dia pernah berhenti sejenak untuk berpikir di taman mawar.
+Dia tidak pernah punya keluarga. Ataupun kekasih dan teman.
+Saat dia tidak di medan tempur, dia akan datang untuk merawat bunga-bunga yang rentan tersebut di taman dengan sepenuh hati.
+Seolah bunga-bunga merah yang terbalut duri itu adalah satu-satunya kehangatan yang bisa dia dapatkan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10005_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10005_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e89db1c22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10005_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Semua pasti ada akhirnya, sama seperti petarung gila yang sepertinya tak terkalahkan itu.
+Saat darah di tangannya akhirnya mengering, langkah petarung gila itu mulai goyah.
+Hidupnya ditakdirkan harus berakhir saat dia bertemu dengan penantang terakhirnya di medan tempur.
+Di medan perang di mana darahnya mengalir seperti sungai, jam pasirnya berwarna kemerahan disebabkan oleh matahari yang terbenam.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10006_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10006_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..de3db7a42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10006_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Sebelum dengan bangga melangkah ke dalam arena, upacara perpisahan dengan segelas anggur sangat penting bagi ahli bela diri.
+Setiap dari mereka berhadapan dengan lawan yang tangguh, dua orang ahli bela diri akan mengangkat gelas mereka kepada satu sama lain.
+Mereka lalu akan memasuki arena dengan tenang untuk menghadapi lawannya dengan rasa hormat.
+Inilah arti sebenarnya dari bersulang, dilakukan sebelum bertarung. Tidak ada maksud untuk menyanjung yang menang atau mempermalukan yang kalah.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10006_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10006_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..00ab42023
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10006_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Sebuah bulu dicabut dari burung yang terbang di langit oleh seorang ahli bela diri yang terampil.
+Inti utama dari bela diri tidaklah hanya tentang kekuatan serangan saja.
+Kelincahan dan kegesitan yang diasah selama bertahun-tahun sama pentingnya bagi seorang ahli bela diri.
+Ahli bela diri akan mengenakan bulu di dadanya sebagai bukti dari kehebatannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10006_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10006_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..90615b74a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10006_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Bandana merah cerah milik ahli bela diri. Kini warnanya pudar.
+Ini sebuah bukti bahwa pemiliknya berlatih seni bela diri sejak muda. Ini juga melambangkan ambisi tinggi yang pernah dimiliki oleh ahli bela diri muda tersebut.
+Sebelum fajar menyingsing, ahli bela diri muda itu sudah berlatih di hutan.
+Bertahun-tahun kemudian, ahli bela diri muda itu sekarang telah menjadi seorang instruktur. Walaupun masa mudanya sudah lewat, namun dia masih tetap prima dan gesit sama seperti saat dia masih muda.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10006_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10006_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8fb10a442
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10006_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Sejak diakui oleh sang master, ahli bela diri ini telah berlatih setiap hari selama bertahun-tahun.
+Jejak untuk mengejar seni bela diri sangat panjang dan keras, dan penuh luka yang tidak dapat dihindari.
+Seperti yang telah dikatakan, dia mencabut bunga merah kecil di hutan.
+Walaupun luka yang didapat dari berbagai pertarungan tidak dapat sembuh total, setidaknya rasa sakitnya dapat terobati.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10006_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10006_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..98a7e718e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10006_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Jam pasir yang menggunakan arus air untuk menghitung waktu. Ahli bela diri itu membawanya setiap saat.
+Saat dia berlatih di bawah air terjun atau berlatih dengan satu kaki di atas tonggak,
+Dia menahan semua rasa sakit dan penderitaannya sendiri,
+Waktu merekam setiap detiknya dalam diam.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10007_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10007_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..be175d630
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10007_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Setiap murid sekolah militer tahu bahwa yang disebut dengan "waktu latihan bebas" tidak ada sedikitpun kaitannya dengan kebebasan.
+Instruktur duduk dan memperhatikan setiap murid berlatih dengan keras di lapangan.
+Dengan secangkir teh merah dan sugar yang agak berlebihan, sebuah siang hari yang khas bagi sang instruktur.
+Waktu yang damai ini adalah sebuah hal yang berharga bagi sang instruktur, dan perwujudan dari otoritasnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10007_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10007_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce987428a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10007_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Instruktur yang tegas itu dulu melatih kemampuan bertarungnya di medan tempur yang tanpa ampun.
+Apa yang diajarkan kepada muridnya sudah melebihi dari sekadar teknik bertahan di medan tempur.
+Lebih dari sekadar menyerang dan bertahan, apa yang dia terapkan kepada mereka adalah keahlian bertahan di garis depan walaupun keadaan tidak menguntungkan.
+Setiap langkah dan teknik yang dilakukannya seolah memberi penghormatan kepada para veteran yang telah gugur.
+Karena dengan pengorbanan merekalah yang membantunya untuk menjadi dirinya yang sekarang ini.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10007_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10007_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ae2d69ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10007_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"Aku tidak punya bakat untuk memimpin pasukan seperti Jenderal"
+"Aku juga tidak memenuhi syarat apa pun untuk menjadi lebih dari seorang prajurit."
+"Semua yang bisa kulakukan hanyalah menjadi instruktur yang tegas untuk anak-anak ini"
+"Sehingga mereka bisa bertahan di medan tempur lebih lama lagi."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10007_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10007_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..63238b91c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10007_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Setiap murid di sekolah tahu bahwa instruktur tegas itu adalah seorang prajurit yang serius.
+Namun setiap minggu, ada satu atau dua hari saat di mana sang instruktur itu memakai lencana bunga kuning di dadanya.
+Senyum di wajah instruktur itu selalu membawa ketenangan bagi para murid.
+Karena saat dia memakai lencana bunga kuning, itu artinya mereka bisa mengambil hari libur dan pulang ke rumah.
+Saat murid-muridnya sudah pergi, sang instruktur akan mengunjungi sebuah makam yang sunyi.
+Di sana, setelah kesunyian selama beberapa saat, dia akan berdoa kepada nama-nama yang sudah tak asing lagi yang terpahat di batu nisan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10007_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10007_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c25f01655
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10007_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Sebuah jam saku yang berharga bagi sang instruktur. Walaupun itu bukanlah perlengkapan sekolahnya.
+Dulu saat instruktur tersebut masih menjadi seorang prajurit, jam saku itu digunakan untuk mengkoordinasi serangan melawan musuh.
+Jam itu menandai kemenangan dan kekalahan, dan menghitung jam-jam terakhir para prajurit.
+Bagi para murid, itu melambangkan masa berat yang mereka lalui dalam langkah mereka demi menjadi prajurit sejati.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10008_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10008_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..82ee488c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10008_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Setiap penjudi mempunyai ilusi sampai pada taraf tertentu. Banyak yang sangat menyukai cangkir dadu yang dibuat khusus, misalnya.
+Ini adalah cangkir dadu yang dibuat khusus untuknya. Walaupun sulit dipercaya, tapi memang tidak ada mekanisme tersembunyi di dalamnya.
+Takdir hanya menentukan setengah dari kocokan dadu seseorang. Setengahnya lagi ditentukan oleh diri sendiri.
+Namun demikian, dia tidak pernah mengocok dadu jauh dari meja judi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10008_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10008_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..74157e3da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10008_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Bulu warna warni ini dibuat untuk dekorasi topi penjudi. Tampilannya membuat bangsawan sejati jijik melihatnya.
+Tapi yang luput dari penglihatan bangsawan itu adalah mekanisme yang tersembunyi di balik penampilannya.
+Saat waktunya tiba, secara diam-diam penjudi akan menukar kartu yang tersembunyi dan mengubah arus permainan.
+Setelah melihat kartunya, semangat tinggi dan wajah mencemooh para bangsawan akan segera berubah.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10008_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10008_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ed7b7b43
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10008_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Anting-anting mewah ini adalah representasi sempurna dari kekayaan para penjudi.
+Kilauan permata sungguh berkilau bagaikan langit dan danau.
+Anting-anting akan dilapisi dengan zat penenang ringan untuk membuat penjudi tetap tenang dalam permainan.
+Dalam sebuah permainan di mana seseorang berjudi antara hidup dan mati, tetap tenang dan terkendali adalah kunci kemenangan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10008_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10008_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9167340f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10008_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Para penjudi senang memamerkan harta kekayaannya walaupun uang mereka dapat hilang dalam semalam.
+Dia akan mengenakan ornamen bunga yang besar dan eksotis ini di telinganya yang pastinya akan menarik perhatian.
+Namun mereka tidak akan bisa melihat trik dadu yang tersembunyi di balik bunga itu.
+Penjudi tidak hanya akan diam-diam mengeluarkan dadu dari lencananya saat situasi kritis.
+Menukar dadu secepat kilat di bawah pandangan waspada orang-orang adalah caranya untuk menang.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10008_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10008_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9acdc30d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10008_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Timing yang sempurna adalah hal penting bagi penjudi dalam melakukan triknya.
+Itulah mengapa dia selalu mempunyai jam saku emas di saku dadanya.
+Dalam permainan yang sudah tak terhitung jumlahnya, akan selalu ada waktu saat di mana persepsinya yang sensitif selalu menyelamatkannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10009_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10009_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..19741796f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10009_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Piala perak ini adalah warisan dari bangsawan yang terasingkan. Tampilannya dulu dihiasi permata yang diukir dengan lambang keluarga.
+Namun setelah pengasingan membuat keluarganya malu, dia melucuti lambang yang dulu dia banggakan.
+Sebagai hasilnya, piala tersebut pecah dan tidak bisa lagi menampung cairan.
+Namun pengasingan itu masih terbawa terus olehnya sampai akhir perjalanannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10009_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10009_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..db929260c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10009_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Melalui dataran dan hutan, dalam pengasingannya dia berjalan sendirian di alam liar,
+Melalui lapisan tebal awan gelap, bulu biru jatuh di bahunya.
+Bulu itu berasal dari burung yang panik karena kabur dari seekor elang, sama seperti dia.
+Bulu itu melambangkan kekuatan dari jiwa tanpa sarang, burung bebas, sama seperti dirinya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10009_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10009_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe6d6f0e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10009_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Saat kecil, dia tinggal di rumah megah. Masa kecilnya penuh kebebasan, dan tempat bermainnya bagai istana yang terbuat dari perak.
+Di masa lalu, mahkota ayahnya adalah simbol kaum keagungan dan kemuliaan bangsawan.
+Namun, beberapa tahun kemudian, perseteruan dalam keluarga mewarnai rumah tersebut dengan warna merah darah.
+Mahkota tersebut menjadi bukti kriminalitas dirinya dan sejak itu, dia selalu membawanya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10009_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10009_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..32f9b6aa7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10009_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Itu semua terjadi sebelum bangsawan yang terasingkan itu terlibat dalam perselisihan keluarga,
+Bunga ini mekar bahkan sebelum tetes darah pertama tumpah.
+Setelah menyaksikan sendiri kekejaman manusia, bangsawan yang terasingkan itu meninggalkan kebaikan dan kelembutannya di masa lalu,
+Namun bunga dan senyum kepolosannya yang dulu akan selalu ada dalam ingatannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10009_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10009_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..acdbca0c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10009_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Bangsawan memperoleh jam saku di masa mudanya.
+Barang yang kecil ini merekam seluruh kenangan masa kecilnya,
+Namun sebuah tragedi mengakhiri hari-hari bahagianya,
+Dia dipaksa menjalani pengasingan yang panjang sendirian.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10010_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10010_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2a552831
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10010_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Sebuah piala emas yang biasa petualang itu pakai untuk minum, dikatakan bahwa dia menemukannya di sebuah reruntuhan kuno.
+Pada permukaan luarnya terpahat simbol kuno dengan permata yang pudar.
+Namun demikian, petualang tersebut mengucapkan selamat tinggal pada gaya hidupnya yang nomaden,
+Piala emas ini ditukar dengan sejumlah Mora yang berkilauan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10010_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10010_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ba34f0ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10010_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Seorang petualang pernah berkelana melalui hutan demi mencari binatang buas langka yang tidak pernah dilihat sebelumnya.
+Saat dia menyusuri jalannya dengan ceroboh melalui dedaunan, petualang itu tersandung akar pohon.
+Saat dia tersadar kembali, dia melihat sebuah gadis cantik hingga dia rela untuk berhenti bertualang hanya untuk hidup bersamanya,
+Penampilannya begitu nyata, dengan bulu-bulu menghiasi rambutnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10010_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10010_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..563739774
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10010_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Tidak ada sesuatu yang spesial mengenai bandana hijau ini, selain kainnya yang kuat dan mempunyai daya serap yang tinggi.
+Sama seperti bandana itu, pemakainya juga tidak spesial. Hanya manusia biasa.
+Tetapi rahasia yang tak terhitung jumlahnya tersembunyi di atas bintang dan jauh di bawah jurang yang dalam.
+Semuanya menunggu seorang manusia biasa untuk menemukannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10010_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10010_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..91f9caac7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10010_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Petualang ambisius menemukan bunga yang tangguh ini di kedalaman reruntuhan yang suram.
+Takjub oleh sebuah kehidupan yang tumbuh dari lahan mati ini, dia hampir melupakan harta yang terkubur jauh di reruntuhan.
+Setelah berhenti untuk berpikir selama beberapa saat, petualang itu mencabut bunganya, memakainya sebagai lencana, dan pergi menuju kegelapan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10010_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10010_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbaf1a027
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10010_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Sebuah jam saku yang dulunya milik seorang petualang. Dibuat oleh pengrajin jam dengan sederhana dan dengan pemikiran sejalan dengan filosofi Adventurers' Guild.
+Petualang itu menghabiskan sebagian besar harinya dalam kegelapan. Suara ritme tangannya yang bergerak adalah satu-satunya bukti yang dia miliki tentang berlalunya waktu.
+Setelah lama dia terbiasa dengan kehidupan yang normal, meninggalkan kehidupan bertualang yang dulu sangat dia cintai,
+Jam saku yang terlupakan masih tersimpan di lemari, menunggu untuk petualangan selanjutnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10011_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10011_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a344e6916
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10011_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Dahulu kala ada seorang anak yang dicintai oleh keberuntungan sejak dia lahir. Bandit terkejam sekalipun tidak bisa menyentuhnya sama sekali.
+Anak itu tumbuh dewasa, dan suatu hari dia mabuk dan tersandung di sepanjang gang belakang di belakang Tavern.
+Di bawah langit tanpa bintang, bandit yang kejam bersiap-siap untuk merampoknya, mengambil kesempatan dalam kesempitan.
+Namun saat dia akan menyerang, sebotol bir terbang ke arah dahinya, membuatnya pingsan seketika.
+Secara alamiah, ini membuatnya menjadi orang yang beruntung karena tidak menderita dari perkelahian di Tavern.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10011_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10011_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..934f58268
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10011_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Saat keberuntungan memihakmu, monster buas sekalipun harus menyerah.
+Berjalan-jalan di hutan, pemuda beruntung itu tidak tahu bahwa ada monster yang berkeliaran di sekitar situ, menargetnya sebagai salah satu mangsa.
+Pemuda itu teralihkan oleh jamur berwarna-warni saat monster itu menyerang. Dia lompat dan mendarat di atas jamur beracun, menginjaknya sampai rata.
+Ini akan menjadi perburuan yang mudah, begitulah pikir si monster. Sampai bulu dari elang yang terbang di atas jatuh dengan tenang ke punggungnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10011_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10011_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae28157bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10011_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Seseorang yang dicintai keberuntungan bahkan bisa menemukan harta karun yang tak ternilai di antara banyak jebakan yang berbahaya.
+Saat berjalan-jalan di sebuah reruntuhan, pemuda beruntung tidak sengaja jatuh ke lubang yang dalam.
+Dia jatuh dengan aman di atas tumpukan debu. Ternyata itu adalah matras yang setelah bertahun-tahun rusak dan menjadi debu.
+Hanya dengan begitu, pemuda beruntung itu menemukan harta karun yang ditinggalkan oleh bangsawan lama. Sebuah mahkota menjadi lambang peruntungannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10011_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10011_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c7327698
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10011_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Seseorang yang dicintai keberuntungan cenderung pernah mengalami mukjizat.
+Legenda mengenai daun semanggi segi empat, sebagai contohnya, adalah benda yang membawa keberuntungan bagi pemiliknya.
+Dulu, saat dia bermain di lapangan, pemuda beruntung itu menemukan daun semanggi seperti itu.
+Dengan gembira dia mencabutnya dan menyimpannya di sakunya.
+Tidak ada yang tahu apakah memang daun semanggi itu yang membawanya keberuntungan, atau sebaliknya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10011_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10011_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..687168ad2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10011_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Waktu sekalipun tidak bisa menorehkan keriput di wajah bahagia sang pemuda beruntung tersebut.
+Pemuda beruntung tidak mempunyai keluarga, ataupun anaknya sendiri.
+Namun dia menganggap semua yang dia temui sebagai teman dan keluarga.
+Saat hidupnya mendekati ajal, dia melihat jam pasir turun seolah menghitung sisa waktunya,
+Dia hanya terkekeh, mengambil ketapel, dan memecahkan jam pasir tersebut.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10012_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10012_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..917cbdb48
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10012_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Sebuah cangkir teh cantik milik seorang pelajar. Terbuat dari porselen ringan dan disepuh dengan garis-garis emas.
+Cangkir mungil itu sangat kontras dengan ruangan berantakan tempat ditemukannya, tetapi tampaknya menunjukkan bahwa pelajar itu berasal dari keluarga kaya.
+Tanpa memedulikan kecantikan dan kegunaan dari cangkir teh itu, pelajar di menara gading itu mencelupkan bulu penanya.
+Dia hanya melihatnya sebagai cara yang praktis untuk mencuci ujungnya. Sekarang cangkir itu telah tercemar oleh tinta dan kehilangan kecantikannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10012_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10012_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..add9a06ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10012_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Bulu pena milik pelajar itu terbuat dari bulu burung eksotis.
+Setelah menulis sekian banyak, bulu tersebut berubah hitam.
+Di sekian tahun hidupnya, pelajar tersebut tidak pernah berpikir untuk mengganti pena bulunya dengan yang baru.
+Sama seperti seorang prajurit lama merasa nyaman dengan senjatanya sendiri, seorang pelajar memerlukan pena yang nyaman untuknya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10012_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10012_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..deffaeb6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10012_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Mengejar ilmu pengetahuan adalah pertaruhan berisiko. Bahkan setelah mencurahkan seluruh hidup seseorang untuk itu, mungkin bisa saja menjadi sia-sia.
+Pelajar itu menghabiskan setengah masa hidupnya melakukan penelitian tanpa batas, membuat banyak catatan dan perhitungan.
+Gagal mencari jawaban yang dia inginkan, dia pernah ragu dan mempertanyakan pilihan karirnya, dan akhirnya menghabiskan waktu lebih banyak.
+Penglihatannya yang dulu tajam juga rusak karena terlalu banyak membaca,
+Namun, jawaban yang dia cari masih belum dapat dicapainya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10012_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10012_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..54c3bd909
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10012_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Bunga adalah pemandangan yang sangat langka dilihat oleh pelajar di menara gading yang selalu ditemani oleh tumpukan buku-buku.
+Seorang pemuda, yang mengagumi pelajar itu, pernah memberinya bunga yang eksotis dengan harapan bisa membawa sedikit kehidupan dalam hidupnya yang hambar dan kesepian saat dia belajar.
+Pelajar itu menerima bunga itu dengan senang hati dan membuatnya sebagai pembatas buku.
+Sejak saat itu, ada sedikit warna di antara halaman-halaman tumpukan buku tersebut.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10012_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10012_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..83ccf9192
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10012_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Sebuah jam yang kecil ditaruh di atas meja sang pelajar.
+Menghabiskan siang dan malam hanya untuk belajar, sang pelajar lupa mengenai waktu.
+Jam elegan itu seolah membimbingnya dalam perjalanan tiada henti dalam mencari ilmu pengetahuan.
+Waktu yang dihabiskannya akan terbukti berhasil. Ilmu pengetahuan akan menemukan jalan kepadanya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10013_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10013_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..432e048f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10013_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Obatnya sudah lama mengering, tetapi bau pahitnya masih melekat di pot ini.
+Dengan obat pahit itulah, dokter keliling ini menyelamatkan banyak nyawa.
+Dan saat dia benar-benar jatuh sakit, tidak ada satu pun yang merawatnya kecuali pot obat di tungku.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10013_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10013_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9392a49d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10013_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Bahkan malam yang gelap pekat itu tidak bisa menahan dokter keliling itu untuk mengunjungi pasiennya,
+Bahaya mengintai di setiap penjuru malam. Barang siapa yang bepergian malam hari harus waspada bagai burung hantu.
+Namun tidak seperti burung hantu, malam panjang tanpa istirahat akhirnya membuat sang dokter letih dan jatuh sakit.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10013_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10013_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0377708b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10013_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Dulu saat dokter berkeliling mengunjungi satu tempat ke tempat lain, hari-harinya selalu sibuk dari janji ke janji yang lain.
+Walau matahari terik dan hujan turun, tidak ada yang dapat menahannya dari bekerja.
+Sapu tangan ini tidak hanya menjaga rambutnya yang berantakan, namun juga sebagai bandana.
+Dia telah menjadi saksi semua kesulitannya dan menjadi teman sejati dalam perjalanannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10013_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10013_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..eef41cd85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10013_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Dokter itu berkeliling untuk mencari tanaman obat langka, dengan semangat seorang petualang.
+Di jurang yang curam dan bebatuan licin, dia menemukan lotus perak itu.
+Lotus tersebut tidak pernah menjadi obat, namun wanginya memberinya tenaga dan semangat baru sejak hari itu.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic10013_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic10013_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..31d17c23f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic10013_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Saat merawat pasien yang kritis, setiap detik berharga.
+Keakuratan dari jam itu selalu membantunya.
+Tetapi ketika dia berbaring sendirian di ranjang sakit di hari-hari terakhirnya, yang bisa dia lakukan hanyalah menikmati suaranya, setiap detik adalah salah satu momen berharga dari kehidupan yang akan dia tinggalkan.
+Yang sebelumnya adalah benda untuk menyelamatkan nyawa kini seolah menyanyikan sebuah lagu perpisahan bagi sang pemilik.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14001_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14001_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..17a7b363b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14001_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Orang asing yang biasa menemukan harapan bagi orang lain di musim dingin,
+bahkan gelas untuk minum pun diukir dari kristal es.
+
+Meminum anggur dari gelas itu terasa seperti menyeruput es batu yang menusuk setiap sisi tenggorokan.
+Orang biasa pastinya akan kesulitan untuk menikmatinya, namun prajurit yang pendiam itu justru menikmatinya.
+
+Dia adalah prajurit yang dingin dan pendiam bagaikan es, menghalangi angin yang menusuk dari bintang-bintang dengan tubuhnya.
+Seorang gadis pelukis yang tidak puas dengan hanya dilindungi saja, meninggalkan kata-kata terakhirnya kepada pengagumnya tersebut:
+
+"Jika rasa takut dan putus asa yang merupakan sifat alami manusia itu menghancurkanmu, atau menyesatkanmu, maka..."
+"...Kumohon, tetaplah hidup. Jangan binasa bersama kami, lenyap dan terlupakan di dalam salju."
+
+Dengan meminum lagi anggur dingin dan pahit itu dia memperkuat tekadnya untuk perjalanannya, dan memalingkan wajahnya dari mata basah gadis itu,
+Dan dia memulai jalur pencarian tanpa akhir, menuju salju dan daratan yang luas.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14001_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14001_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f84be69f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14001_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Bulu burung pemangsa yang bukan bagian dari musim dingin. Terasa dingin saat disentuh.
+Saat menyentuhnya seolah seperti merasakan panggilan yang pantang menyerah dan putus asa di tengah badai salju.
+
+Tanpa sarang atau tempat berlindung, burung itu menghadapi badai dengan bangga.
+Angin badai menyerang bulu-bulu burung itu dengan es dan salju, membuat bulu-bulu itu tertutup es.
+
+Bulu ini awalnya berasal dari elang sampai suatu ketika dan angin musim dingin mencabutnya dengan paksa.
+Burung itu terbang beberapa saat di udara sebelum badai es menyeretnya jatuh ke tanah.
+
+"Aku yakin burung-burung yang ceria dan berisik akan mengikuti jejakmu dan terbang kembali ke taman istana musim panas yang lebat dan hijau."
+"Makhluk-makhluk yang diusir oleh angin es, anak-anak malang yang kehilangan kampung halamannya, akan kembali bersamamu ke sarang impian mereka."
+
+Prajurit pemberani yang memikul beban berat di punggungnya itu terhenti di tengah angin kencang dan salju, mencoba mengenali warna bulu yang beterbangan.
+Bulu burung yang basah dan beku oleh angin es dan salju, warnanya memudar perhalan, sama seperti keyakinan dari prajurit tersebut.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14001_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14001_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..509892315
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14001_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Seorang pahlawan memulai perjalanan dalam mencari penebusan dengan sedikit harapan yang ditinggalkan oleh salju.
+Mengenakan mahkota musim dingin di kepalanya, dia dengan bangga menghilang ke dalam badai dingin yang tak berujung.
+
+Dengan membawa kontrak bersama kota pegunungan, disertai tatapan matanya yang jernih, para pejuang tidak pernah takut pada hal yang tidak diketahui di luar tirai es.
+Pemandangan pegunungan yang dulunya hijau, berkat yang tidak lagi turun dari langit, itu semua adalah kekuatan pahlawan tersebut yang tidak pernah berakhir.
+
+"Seberangi pintu yang membeku dan berjalanlah menyusuri koridor yang dalam."
+"Dia mematahkan ranting-ranting untuk membawa harapan ke Negeri Salju."
+
+Gadis itu menyanyikan lagu untuk menenangkan orang-orangnya dan mengenang semua ingatan tentang dirinya.
+Dia sangat percaya bahwa dia akan kembali kepadanya dengan kehangatan musim semi dan harapan yang tidak berubah.
+
+Tetapi pada akhirnya, pahlawan yang berjalan menjauh ke dalam salju tidak akan kembali tepat waktu.
+Kata-kata kebencian yang telah lama terkikis oleh angin dan salju akan menuduhnya telah melarikan diri...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14001_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14001_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..53b5ad6db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14001_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Bunga es yang membeku selamanya ini dipetik oleh sepasang tangan yang halus.
+Pastinya bunga itu telah memberi seseorang kekuatan untuk melihat musim dingin sebagai pelukan yang hangat.
+
+"Mural keempat ini kupersiapkan untukmu, sosokmu akan selalu ada di atas lukisan di atas tembok ini"
+"Demi mural ini, dan demi semua orang, aku akan selalu berada di sini menunggumu dan mendoakan kepulanganmu"
+
+Gadis itu berdiri di depan dinding kosong, tersenyum dan meletakkan sekuntum bunga kecil di dada prajurit itu.
+Dia selalu bersikap anggun dan tenang, dan tidak pernah gentar, bahkan ketika dia menghadapi kematian.
+
+Kepahlawanan Sang Penjinak Es terlupakan, terkubur di badai salju Utara.
+Sejak itu, salju meleleh namun bunga itu tidak pernah layu.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14001_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14001_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d1221cf6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14001_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Jam pasir kuno dengan bubuk salju halus mengalir di dalamnya.
+Bahkan musim dingin terdingin tidak dapat membekukan waktu.
+
+"Dinginnya musim dingin seolah membuat waktu ikut membeku"
+Mitos ini beredar dan dipercaya di seluruh Entombed City.
+
+Saat mencapai puncak dari tembok angin es, malam tiba dan angin melolong kencang.
+Cahaya matahari atau cahaya bulan sekalipun tidak dapat menembus angin ini dengan mudah.
+Bahkan badai terganas sekalipun tidak dapat membekukan alur waktu.
+
+Sekalipun kota itu sudah terkubur oleh salju dan es.
+Dan bahkan pahlawan yang paling kuat sekalipun suatu hari akan terlupakan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14002_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14002_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a4eec3d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14002_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Sebuah piala yang dulu dimiliki oleh Penjinak Petir.
+Mungkin pemilik sebelumnya memakainya untuk meminum petir.
+
+Sekuat apa pun dia, Penjinak Petir tetaplah seorang manusia biasa.
+Amarah dan kenikmatan datang dan pergi begitu saja, sama seperti petir yang menggelegar.
+Piala itu tidak hanya menjadi saksi pesta pora Penjinak Petir, namun juga kesedihan dan tawanya.
+
+Karena inilah piala yang digunakan untuk anggur kurban selama persembahan,
+Dan inilah piala yang memberikan keberanian kepada Sang Penjinak Petir saat menjelajah ke dalam gua monster yang buas,
+Dari piala ini jugalah satu-satunya sumber persahabatan untuk Sang Penjinak Petir, yang menghabiskan hari-hari terakhirnya dalam kesendirian.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14002_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14002_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d1bada03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14002_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Sebuah lambang yang dibuat dalam bentuk bulu elang yang melambung di tengah badai.
+Pemakainya seolah dapat merasakan suara petir bergemuruh dan panasnya gunung berapi.
+
+Tanpa takut akan petir ataupun gunung berapi,
+Sang elang meninggalkan bulunya di antara kayu-kayu yang terbakar.
+Sang Penjinak Petir membuat lencana batu amethyst dalam bentuk bulu-bulu.
+Lencana ungu itu berkilau di bawah tatapan musuhnya.
+Pada benda kecil inilah muncul sinar yang berkilauan.
+Seolah meramalkan kejatuhan Monster Petir.
+
+Sama seperti burung elang, Sang Penjinak Petir menaklukkan petir dan api,
+Dan akhirnya memenggal kepala Monster Petir.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14002_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14002_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8cb6ca49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14002_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Sebuah mahkota kuno,
+Berkilauan bagaikan cahaya petir.
+
+Monster Petir yang kejam,
+yang dulunya membantai manusia dengan petirnya.
+Namun petirnya hanya sekejap mata,
+Dan sama seperti kilat petir, kedigdayaannya sirna seketika.
+
+Sang Penjinak Petir mengalahkan monster di dalam badai petir,
+Dia akhirnya mengklaim mahkota tersebut sebagai piala.
+Tetapi masa lalu tidak pernah bisa sepenuhnya ditenangkan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14002_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14002_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..400fe99f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14002_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Sebuah bunga berwarna ungu dipetik di tengah badai,
+Siapa pun yang memakainya tidak lagi takut akan petir dan guntur.
+
+Bunga yang mekar hanya di tengah badai, dan tidak pernah layu meskipun hujan terus-menerus.
+Inilah Bunga Petir. Berjongkok, Sang Penjinak Petir memetiknya dengan penuh rasa hormat dan kagum.
+
+Sang Penjinak Petir memakai bunga itu di dadanya setiap saat tanpa rasa takut menghadapi petir dan guntur.
+Walaupun di tengah pertarungan dengan Monster Petir, tekadnya tidak pernah goyah.
+Bagi Sang Penjinak Petir, memakai bunga ungu ini mungkin hanyalah tindakan yang biasa.
+Namun bagi para petualang, bunga itu adalah sumber dari tekad yang tak pernah goyah yang dapat menaklukkan petir.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14002_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14002_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..058cb345e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14002_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Sebuah jam pasir yang dulu dipakai oleh Penjinak Petir. Yang mengalir di dalamnya bukan pasir, tetapi pecahan elektro kecil.
+Serpihannya pecah dan turun seraya waktu berlalu, lalu menyatu di dasar jam pasir.
+
+Sang Penjinak Petir yang mengalahkan Monster petir membuat jam pasir ini dari amethyst.
+Alur waktu bagaikan sebuah petir. Menggelegar menembus langit dan lenyap seketika.
+Sang Penjinak Petir sekalipun tidak bisa mengalahkan jalannya waktu.
+
+Dengan jam pasir ini, walau petir dan guntur harus patuh kepada aturan sang waktu yang tak pernah berubah,
+Dalam jam pasir ini, serpihannya pecah dan menyatu berulang kali dalam kesunyian yang berlalu.
+Setelah memahami perputaran hidup dan mati ini. Dengan pengetahuan barunya, dia berhasil mengalahkan monster itu.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14003_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14003_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7d05bcfb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14003_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Sebuah piala yang tadinya berisikan lava. Sekarang kosong, namun masih ada sedikit kehangatan yang tersisa.
+Piala ini dulunya milik seorang bijak yang dijuluki Sang Penjinak Lava. Kebijaksanaan mengalir di dalam dirinya.
+
+Sang Penjinak Lava selalu memainkan pialanya. Walau di tengah panas sekalipun.
+Legenda mengatakan bahwa Sang Penjinak Lava dapat meminum lava dari piala tersebut seolah meminum anggur dari gelas biasa.
+Walaupun anggur menguap dalam panas tinggi, kebijaksanaan orang bijak bahkan bisa mengalahkan bara api.
+
+Bagi Sang Penjinak Lava, anggur yang baik hanyalah sebuah katalis yang melalui proses pemurnian.
+Dibantu oleh alkohol, bahkan percikan kecil pun bisa menjadi ide brilian.
+
+Piala itu adalah saksi sunyi untuk membentuk kebijaksanaan di antara kobaran api.
+Saat Sang Penjinak Lava akan melakukan perjalanan akhirnya, itulah saat pialanya terisi oleh kebanggaan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14003_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14003_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a4a8f23c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14003_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Sebuah bulu dicabut oleh Sang Penjinak Lava dari burung yang bernyanyi di antara bara api,
+Pemiliknya bahkan dapat mendengar suara sayap burung mengepak di antara api.
+
+Legenda mengatakan bahwa ada beberapa jenis burung yang bernyanyi di antara api,
+Orang-orang memujanya sebagai totem sementara para raja melihatnya sebagai lambang kemuliaan.
+
+Dengan bulu ini, Sang Penjinak Lava mundur dari dunia fana.
+Sendiri dia datang, sendiri pula dia pergi, meninggalkan semuanya tanpa jejak.
+Sejak itu, orang sering mendengar tangisan datang dari Mare Jivari.
+Tidak ada yang tahu jika nyanyian burung itu adalah helaan napas dari Sang Penjinak Lava.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14003_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14003_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c30771600
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14003_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Mahkota kuno yang dulu adalah milik Sang Penjinak Lava, orang bijak yang menjelajah Mare Jivari,
+Setelah diteliti lebih dekat, orang dapat melihat sesosok orang yang kuat di antara bara api.
+
+Orang bijak yang menjelajah Mare Jivari dikenal sebagai Sang Penjinak Lava, membuat mahkota dari batu agate merah untuk menahan panasnya bara api.
+Mahkota dibuat dengan kebijaksanaan dan ketekunan. Memberikan sinar ketakutan dan kecemburuan di antara kerabat dan senior.
+
+"Beraninya Si Penjinak Lava menantang api Mare Jivari! Penistaan seperti itu tidak pernah muncul bahkan dalam ratusan tahun sekalipun!"
+"Lautan api pastinya akan membinasakan pemuda arogan ini dan langit akan mengembuskan debunya menjadi tiada"
+
+Dalam kecemburuannya, guru tersebut meminta muridnya berjalan di lautan api tanpa memakai mahkota.
+Dengan tenang, Penjinak Lava menapakkan kakinya dan berjalan di atas lava dan perlahan menghilang menuju cakrawala.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14003_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14003_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c02191f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14003_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Sebuah bunga yang hanya mekar di dalam bara api,
+Rasa sakitnya akan membuat pemakainya bertambah kuat.
+
+Bunga api yang bersinar bagai batu agate yang berkilauan.
+Bunga api itu dulunya adalah lencana yang dipakai oleh Sang Penjinak Lava.
+
+Dalam hari-hari terakhirnya, dia berkata kepada rakyatnya:
+"Ini adalah bunga yang tumbuh dalam kobaran api. Sampai hari di mana api memusnahkanku menjadi abu"
+"Kau akan melihat bara yang bersinar dari bunga ini bersinar melalui asap yang gelap."
+
+Orang-orang mengikuti bara api dari bunga tersebut sampai ke ujung Mare Jivari.
+Di sanalah mereka menemukan bunga-bunga yang mekar, namun Sang Penjinak Lava tak terlihat di mana pun.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14003_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14003_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e5b80e17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14003_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Apa yang mengalir dalam jam pasir ini bukanlah pasir biasa, melainkan pasir yang membakar.
+Sama seperti pasir yang membakar ini, waktu berjalan tanpa meninggalkan jejak kehadirannya.
+
+Kisah tenang Sang Penjinak Lava berlanjut bahkan setelah dia mengarungi Mare Jivari,
+Dikatakan bahwa dia menghabiskan seratus tahun tinggal bagaikan pertapa.
+Tetapi perjalanan singkat ini hanya memberi sedikit kelegaan dari siksaannya yang membara.
+
+Selama waktunya sebagai orang bijak yang terpencil, Sang Penjinak Lava tidak tahan menanggung siksaan abadi. Dia membuat jam pasir ini untuk menandai berlalunya waktu.
+Sebagaimana api membara, pasir membara turun tanpa henti melalui jam pasir hari demi hari.
+
+Sayangnya, walaupun Sang Penjinak Lava tidak takut akan bara api panas dari Mare Jivari, dia tidak dapat menghentikan siksaan api waktu.
+Penderitaan ditinggal sendirian tanpa murid-murid dan keluarga yang dia sayangi, membakar jiwanya lebih dari api yang bisa membakar dagingnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14004_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14004_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..584c0f220
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14004_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Gelas kesayangan sang gadis.
+Dulunya selalu terisi penuh dengan teh merah.
+
+Memanjakan dirinya dengan kue dan teh,
+Dia tidak peduli sedikitpun mengenai dunia fana, ini adalah hak istimewanya sebagai seorang gadis.
+
+"Bunga ini akan menjadi lencanaku. Hanya ini yang kubutuhkan."
+Seorang kesatria berkata kepadanya saat mereka bertemu.
+"Tapi, hatiku sudah..."
+Tidak mengatakan pengakuannya sampai tuntas juga adalah hak istimewanya,
+Namun dia juga harus menjaga sopan santunnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14004_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14004_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a5d6b14ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14004_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Ornamen halus berbulu yang sudah tua,
+Setelah sekian tahun, tertutup oleh debu.
+
+Bagi sang gadis, waktu terhenti pada hari di mana dia bertemu sang kesatria.
+Tidak ada yang penting lagi baginya, cinta maupun masa muda,
+Dia terus mencarinya, berkelana jauh bagai burung yang tersesat tanpa sarang untuk berpulang.
+
+Tidak tahu apakah perasaannya akan sampai kepadanya,
+Namun sang kesatria hanya tertarik pada tugasnya,
+Di dataran jauh di mana kerajaan kuno runtuh,
+Membiarkan sang kesatria melihat pemandangan yang diimpikan oleh sang gadis.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14004_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14004_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..371ee91fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14004_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Bahkan saat dia dikelilingi oleh karangan bunga dari para pelamarnya,
+Gadis itu tidak pernah menurunkan topinya untuk melihat mereka,
+Nama dan wajah mereka tidak layak untuk diingat.
+
+Selama bertahun-tahun, setiap hari sebelum dia menutup hari-harinya,
+Dia akan membersihkan debu di topinya.
+Namun aliran waktu yang berlalu juga tersirat di wajahnya dan tidak akan pernah bisa dia abaikan.
+
+Waktu berlalu, dan semakin sedikit para pelamar yang datang kepadanya dengan membawa bunga,
+Namun di dalam hatinya waktu sudah terhenti sejak lama.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14004_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14004_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c6514087
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14004_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Bunga sang gadis. Segar dan elegan sama seperti pemiliknya.
+Tertulis bahwa bunga jenis ini sudah lama punah.
+
+Sama seperti paragraf yang telah dibaca gadis itu berkali-kali:
+Seorang gadis yang diselamatkan oleh kesatria berbaju besi,
+Dan mereka saling bertukar bunga sebagai berkat untuk satu sama lain.
+
+Walaupun hati seorang gadis senantiasa berubah seiring bergantinya musim, sama seperti bunga,
+Namun bunga yang ini tetap setia.
+Karena hatinya sudah terhenti sejak lama,
+Di saat dia bertemu sang kesatria.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic14004_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic14004_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f92dc003c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic14004_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Benda yang sangat canggih. Terlepas dari perasaan pemiliknya,
+Tiada henti dan tanpa batas, terus menunjukkan perubahan demi perubahan bagi pemiliknya.
+
+Dan akhirnya waktu sang gadis pun akan berakhir,
+Namun penantiannya tidak akan pernah berakhir.
+Jarum jam terus berputar tanpa henti hari demi hari,
+Sama seperti kerinduan tanpa henti yang memenuhi hati dan pikiran gadis itu.
+
+Bertahun-tahun setelah kejadian tersebut, dia masih terus mengingat kesatria yang dia temui hari itu,
+Kesatria putih yang datang kepadanya. Sang kesatria putih yang selalu dia tunggu sejak saat itu.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15001_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15001_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..74e1ccc00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15001_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Sebuah piala emas berkilauan. Hadiah dari tuan sang juara gladiator.
+Dari piala inilah sang juara gladiator meminum anggur ataupun darah dari lawan yang dikalahkannya.
+
+Kemenangan lain dari sang gladiator. Walau terbalut oleh banyak luka, dia mendedikasikan kemenangannya untuk tuannya.
+Kemenangan, kemuliaan, dan tepuk tangan sering kali lebih memabukkan daripada anggur murni, dan membuat orang melupakan rasa sakit mereka.
+
+Tuannya mengizinkannya untuk bergabung dalam pesta dan menghadiahi piala itu kepadanya.
+Sebuah piala yang indah, dibuat khusus untuknya. Sebuah lambang bahwa tuannya peduli padanya.
+Namun rantai emas kesombongan mengikatnya dan ular beracun dari nafsu mencekiknya.
+Di kala dia menunggu anggur kemenangan, dia melewatkan kesempatan untuk kebebasannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15001_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15001_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..133c14643
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15001_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Sebuah akhir tiba bagi gladiator yang tak terkalahkan itu,
+Penantang muda itu memberikan penghormatan terakhirnya kepada sang gladiator.
+
+Saat kesombongan kemenangan dan nafsu untuk kebebasan sirna seperti kabut di pagi hari,
+Dan saat fajar menyingsing di arena melalui lapisan awal yang berselimuti darah, sang gladiator melihat seekor burung terbang.
+
+Hanya satu pertarungan lagi sampai dia bebas, dan sang gladiator dikalahkan oleh seorang gadis.
+Tangisan dan lolongan pecah seperti petir, namun sang pemenang tidak mau mempermalukan lawannya dengan membunuhnya.
+Dia menolak untuk menusukkan pedangnya ke tenggorokan lawannya dan mengakhiri hidupnya seolah dia adalah seorang budak.
+
+Luka-luka yang telah sembuh di tubuh sang gladiator diselimuti oleh bulu-bulu yang tak terlihat.
+Dia akhirnya pergi melakukan perjalanan, akhirnya bebas bagaikan seekor burung,
+Tujuannya adalah tempat di mana bunga mekar dan burung terbang bebas.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15001_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15001_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ebe0865a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15001_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Sebuah helm milik gladiator dihiasi oleh bulu-bulu.
+Bagi para penonton yang bersemangat, helm ini adalah lambang yang tak terkalahkan.
+
+Seorang gladiator legendaris sudah melakukan banyak pertempuran. Tidak pernah ada yang selamat menghadapi pedangnya, baik manusia maupun monster.
+Suatu hari yang penuh kemenangan, gladiator pemenang akan berjalan melalui gerbang dan disambut oleh para penonton.
+
+Hanya pada saat kemenangannyalah si budak dapat merasakan bagaimana rasanya menjadi seorang tuan. Namun harga dari kesombongannya adalah bayangan kebebasannya yang lenyap oleh kegelapan.
+Di hari kemenangannya, gladiator itu akhirnya melihat sedikit dunia di luar selnya. Dia sudah selangkah lebih dekat menuju kebebasan.
+
+Dan ketika helmnya jatuh di lantai arena barulah dia dan para penonton sama-sama menyadari bahwa itu semua hanya lelucon.
+Persembahannya tidak menghasilkan perbedaan. Dia akan selalu menjadi budak tak berguna di mata tuannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15001_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15001_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf951d783
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15001_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Sebuah bunga biasa yang dipetik oleh sang tuan.
+Dia membuat lencana dari bunga tersebut dan menyematkannya di dada sang gladiator. Melambangkan sisi halus diri tuannya.
+
+Sebelum gladiator tersebut menjadi seorang Jenderal legendaris, dia pernah berjalan-jalan di taman dengan tuannya.
+Tuannya memetik bunga dan memberikannya kepada pelayannya.
+"Tidak semua hadiah berarti adalah imbalan. Terkadang itu hanyalah sebuah aksi biasa."
+Suatu hari di masa depan, tuannya akan berkata seperti itu padanya.
+
+Gladiator yang tak terkalahkan akhirnya jatuh di hadapan kaki gadis asing itu,
+Pada saat itu, dia mengingat sebuah mimpi yang dia punya bertahun-tahun lalu,
+"Sebuah bunga yang indah. Entah kapan aku bisa memulai perjalananku untuk melihatnya"
+"Aku ingin melihat seberapa indahnya bunga tersebut."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15001_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15001_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b1d7bdb6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15001_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Sang gladiator membuat jam pasir ini. Dia akan membalikkan jam pasir ini setiap sebelum pertempuran.
+Saat jam pasir itu berhenti, gladiator itu sudah lama mati diselimuti genangan darahnya sendiri.
+
+Sang gladiator selalu menaruh jam pasirnya di samping sebelum memasuki arena pertarungan.
+Saat pertarungan berakhir, penonton bersorak untuknya namun pasir di dalam jam pasir masih terus bergulir.
+
+Di pertarungan terakhirnya, dia berhadapan dengan seorang gadis muda.
+Di matanya, dia melihat baik ketakutan dan keganasan gadis itu bagaikan seekor singa muda.
+Dari langkahnya, gadis itu melihat belenggu kuat yang dikenakan oleh gladiator itu.
+Itu adalah pertarungan yang belum pernah dialami gladiator itu sebelumnya. Sengit, namun memuaskan.
+Namun pertarungan itu berakhir cepat. Pedang menusuk hati sang gladiator, dan pasir di jam pasir itu terhenti seketika.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15002_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15002_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d1f52ce4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15002_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Bejana yang sangat kuat dan anti bocor.
+Pemburu legendaris yang diketahui bernama Viridescent Venerer pernah menaruh bisikan-bisikan di api unggun.
+
+Di suatu malam, Viridescent Venerer mencium bau manusia lain,
+Sebagai pemburu, dia tidak takut kepada kawanan serigala ataupun monster,
+Yang dia takutkan adalah obrolan omong kosong belaka di dekat api unggun ini.
+Karena sudah sejak lama dia melupakan bahasanya sendiri.
+
+Meski telah bergabung bersama manusia yang menerimanya sebagai Viridescent Venerer, dia tidak pernah mengatakan satu patah katapun,
+Sama seperti tak seorang pun pernah melihat jejaknya pergi.
+
+... malam itu, dia mengemas bisikan dan tawa yang dia dengar ke dalam bejananya,
+Selama bertahun-tahun, dia akan mendengarkannya kembali jika dia merasa kesepian.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15002_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15002_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9ef3f1140
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15002_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Sebuah bulu bersinar dan mengkilap dari seekor elang. Pernah menjadi bagian dari salah satu panah Viridescent Venerer.
+
+Dulu, saat panah Viridescent Venerer mengenai targetnya,
+Dia akan turun dan membelai bulu mangsanya dengan lembut sampai kekuatan hidup kembali ke alam,
+Karena dia tahu suatu hari nanti, dia pun akan memulai perjalanan di mana jiwa-jiwa mangsanya beristirahat.
+
+Viridescent Venerer percaya bahwa di akhir hidupnya, dia akan terbangun dari kenyataan,
+Dan bersatu kembali dengan orang-orang di tempat perburuan tanpa akhir.
+
+Namun dia juga percaya saat di mana panahnya menembus musuh yang mengejar bocah itu,
+Setelah dia mendengar permintaannya, dendam dan penderitaannya,
+Bukan untuk bertahan hidup, untuk alam, atau sekadar untuk monster tersebut,
+Dia telah kehilangan tempat berburu tanpa akhir itu di akhir hidupnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15002_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15002_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d320e245c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15002_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Topi seorang pemburu tanpa ada noda darah,
+Dalam cerita rakyat, itu adalah milik sang ratu pemburu, Viridescent Venerer.
+
+Prinsip pemburu adalah, jangan pernah menjadi musuh bumi dan hutan.
+Pemburu harus menjadi bagian dari alam.
+Dikatakan bahwa seekor burung membuat sarang di topinya.
+
+Tidak ada yang bisa memberikan mahkota pada sang ratu pemburu,
+Karena satu-satunya yang lebih unggul darinya hanyalah alam.
+
+Pada saat krisis, akhirnya topi sang pemburu berubah,
+Pemandangan yang menyeramkan bagi monster-monster.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15002_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15002_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c17c237b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15002_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Bunga putih liar yang dulunya memenuhi bumi.
+Tidak pernah layu sedikitpun, dan masih mengeluarkan aroma yang sempurna.
+
+Hari-hari di mana kehidupan yang liar masih ada di bumi dan monster masih belum punah,
+Viridescent Venerer akan menggunakan bunga ini untuk menutupi bau manusia di tubuhnya.
+Dikatakan bahwa jika seseorang mencari pemburu yang pendiam dan lembut,
+Dia hanya cukup menutup mata dan berjalan tanpa alas kaki menuju hutan, mengikuti harum bunga liar.
+Hanya mereka yang bisa berjalan seperti pemburu, menghindari derak daun di kaki, seolah memberi peringatan kepada sang ratu pemburu.
+
+Dikatakan juga bahwa yang akhirnya menemukan si ratu pemburu adalah seorang bocah.
+Pada kala itu, bencana melanda kerajaan kuno dan penderitaan menyebar ke seluruh negeri.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15002_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15002_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1aa1b444
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15002_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Sebuah Peralatan yang dibuat khusus untuk mencari arah dan jalan.
+
+Legenda mengatakan bahwa saat Viridescent Venerer berjalan telanjang kaki di lapangan,
+Rumput di bawah kakinya akan memberi tahu apa yang dilihat oleh burung-burung di atas pohon,
+Lumpur di tepi jalan akan memberi tahu apa yang didengar oleh akar pohon di tanah.
+
+Namun dikatakan sejak bencana melanda, rumput dan pohon tidak pernah berbicara lagi.
+Karena Dewa Hutan telah mati oleh bencana tersebut.
+
+Sejak itu, dia hanya mengandalkan alat tersebut saat berburu.
+Karena permintaan dari seorang bocah yang menemukannya, dia berhenti berburu burung dan binatang buas,
+Sebagai gantinya, dia berburu monster yang membawa kehancuran dan penderitaan sebagai mangsanya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15003_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15003_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a865a07e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15003_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Bentuk ketel yang mengeluarkan melodi indah dengan air yang mengalir.
+Selalu ada lagu di kehidupan anggota rombongan itu, walaupun mereka sedang meminum air.
+
+Sebuah cerita kuno menceritakan tentang rombongan petualang yang berkeliaran.
+Mereka menggunakan seruling sebagai pedang, harpa sebagai panah. Mereka bertempur tidak hanya untuk kawan namun juga lawannya.
+Mereka bertualang melalui padang pasir dan menginjakkan kakinya di Mare Jivari.
+
+Suara harpa bergema di ketel adalah pengingat bagi mereka:
+"Kami berjalan beriringan dengan melodi tanpa henti."
+"Di mana musik berada, di situ kami berada"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15003_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15003_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a453441b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15003_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Sebuah panah indigo yang telah selamat dari ujian waktu.
+Seolah seperti ada melodi yang dihasilkan panah itu saat melewati angin.
+
+Pemain harpa dari anggota rombongan itu juga adalah seorang pemanah handal.
+Legenda mengatakan bahwa dia bisa menarik perhatian burung-burung di udara dengan harpanya dan menembak mereka dengan panahnya.
+Dikatakan bahwa dia tidak pernah melihat ke angkasa saat memainkan harpa untuk menarik perhatian burung-burung.
+Beberapa orang mengira itu karena kesombongan dirinya, namun rekannya berkata itu adalah belas kasihan darinya.
+
+Burung bernasib malang menjadi penghias panah sang pemain harpa,
+Suara harpa menjadi syair ratapan sedih bagi burung-burung.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15003_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15003_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5059cab9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15003_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Sebuah topi indah yang tidak tersentuh waktu.
+Mendengar dari dekat, seseorang dapat mendengar melodi kuno yang bergema dari dalam topi.
+
+Ribuan tahun lalu, rombongan petualang berjalan mengarungi dataran.
+Rombongan itu mempunyai selembar kertas musik. Mereka menyanyikan apa yang mereka lihat dan mendengar apa yang mereka mainkan.
+Seiring waktu berlalu, rombongan itu akhirnya menyadari luasnya dunia,
+
+"Banyak hal di dunia ini untuk kita nyanyikan."
+
+Mereka mengubah catatan menjadi kata dan menulisnya di dalam buku perjalanan.
+Buku ini, The Widsith, masih dipegang erat oleh sang konduktor walaupun setelah kematiannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15003_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15003_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e861d13a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15003_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Lambang berbentuk bunga kecil. Sepertinya ada musik yang berasal darinya.
+
+Di antara rombongan itu juga ada ahli pedang yang karismatik.
+Indah seperti cahaya di air, elegan seperti kicauan burung.
+Setiap tebasannya menyanyikan nada angin.
+
+Akhir dari setiap lagu dan tarian seolah seperti matahari setelah hujan.
+Sejak itu debu dari panggung maupun kehidupannya sendiri terasa lebih kosong karena tidak ada musiknya.
+
+Baik musik maupun pedangnya sama-sama mematikan namun juga indah.
+Inilah penampilan dari rombongan tersebut yang mempunyai dua penonton yang berbeda.
+Bagi para musuhnya, musiknya sungguh beragam melampaui panggung itu sendiri.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15003_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15003_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..37b881c59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15003_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Jam pasir milik rombongan, yang juga adalah harpa.
+Melodi yang semakin dalam dengan seiring berjalannya waktu.
+
+Saat pertunjukan berakhir, rombongan itu akan memainkan harpa.
+Seiring berjalannya waktu, nada harpa menjadi semakin dalam.
+Ketika suara harpa hilang ditelan angin, di situlah tirai pertunjukan ditutup.
+
+Semua pasti akan berakhir, tidak terkecuali rombongan itu.
+Satu demi satu, setiap anggota rombongan menemui takdirnya dan instrumen mereka terkubur dalam debu,
+Dan instrumen merekapun menemui akhir takdirnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15004_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15004_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15004_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15004_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15004_2_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15004_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15004_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15004_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15004_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15004_4_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15004_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15004_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15005_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15005_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..740e89ff7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15005_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Gelas anggur yang digunakan oleh para dukun dari suku kuno,
+Membawa darah yang diberikan kepada Thunderbird.
+
+Pada musim-musim ketika Thunderbird terbang di tengah-tengah pegunungan yang penuh badai, seorang anak muda bernyanyi tanpa rasa takut.
+Tertarik dengan suaranya, Thunderbird turun dan mendarat di sebelahnya.
+
+"Melodi yang sangat indah. Apa kamu tidak takut dengan petir dan badai, wahai manusia kecil"
+"Mereka bilang aku bisa membawa kedamaian pada petir dan badai."
+
+Dia berhenti dan menjawab.
+Sang Thunderbird terdiam,
+Karena baginya, melodi itu sangat indah.
+
+Itulah pertemuan pertama dan terakhir antara Thunderbird dan anak muda itu.
+Karena kali selanjutnya dia melihat anak itu adalah saat darahnya memenuhi gelas di altar persembahan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15005_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15005_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..34f7aa58c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15005_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Bulu yang hilang dari Thunderbird itu bersinar ungu.
+Menjadi saksi terakhir dari kehancuran suku tersebut.
+
+Suku kuno itu memandang Thunderbird sebagai penjaganya. Namun malah menghujani suku tersebut dengan petir.
+Pada suatu malam yang suram, dia bersahabat dengan anak itu.
+Saat mereka berpisah, anak itu mengambil bulu yang jatuh.
+
+"Aku akan menyanyikan lagu lain untukmu"
+"Saat kamu datang lagi dengan petir dan hujan."
+
+Amarah karena janji yang tidak bisa ditepati,
+Thunderbird meninggalkan gunung dengan abu,
+Bertahun-tahun kemudian dia diburu, dibunuh bagaikan monster.
+
+Bertahun-tahun berlalu, tanah yang hangus itu kembali pulih.
+Bulu petir terkubur di dalam tanah.
+Kisah tentang Thunderbird dan anak muda itu hilang bersama suku tersebut.
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15005_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15005_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..999341507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15005_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Suku kuno yang memuja Thunderbird,
+Dukun tua memakai mahkota ini.
+
+Thunderbird terbang melewati badai, menghujani tanah dengan petir ungu dan hujan.
+Suku kuno takut akan kekuatannya dan berterima kasih akan berkatnya,
+Dukun dipilih untuk memberikan persembahan darah kepadanya demi perlindungan dan pengampunan.
+
+Thunderbird tetaplah seorang monster yang tidak peduli akan pemujaan dari manusia.
+Orang-orang tidak sadar, dan masih menganggap tindakan Thunderbird sebagai amanat ilahi.
+Namun petir adalah napasnya, sama seperti takdir orang-orang.
+Dari langit, manusia tidak berbeda dari binatang.
+
+Sampai suatu hari nyanyian membelah melalui badai,
+Nyanyian yang merobek awan, dan memberikan cahaya.
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15005_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15005_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8565d6028
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15005_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Bunga ungu liar yang selamat dari abu vulkanik,
+Telah menjadi saksi dari kehancuran total suku kuno.
+
+Dengan darah dari orang tak berdosa, sang dukun memanggil Thunderbird.
+Mereka memberikan persembahan suci dan menunggu Thunderbird muncul.
+Namun yang diturunkan oleh Thunderbird adalah petir kehancuran.
+
+Untuk pelanggaran terhadap anak muda yang bernyanyi untuknya, hukuman itu dijatuhkan,
+Thunderbird memperlihatkan sosok aslinya, melenyapkan suku tersebut dari muka bumi.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15005_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15005_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..131b93f38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15005_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Jam pasir mewah milik suku kuno yang memuja Thunderbird.
+Seiring suku tersebut punah, jam pasir itupun ikut hilang.
+
+Jam pasir mewah terbuat dari amethyst dan emas amber, milik seorang dukun.
+Jam pasir itu berfungsi untuk menghormati Thunderbird saat festival.
+
+Di festival terakhir, Thunderbird menyapu bersih altar yang bersimbah darah.
+Hitungan mundur untuk kedatangan sang pelindung menjadi hitungan mundur untuk kehancuran suku.
+Thunderbird membinasakan suku itu untuk membalaskan dendam orang yang bernyanyi untuknya.
+
+Tanpa diketahui oleh Thunderbird, anak itu juga menganggap pengorbanan dirinya adalah sebuah persembahan.
+Semua demi kebaikan sukunya dan berkat dari Thunderbird.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15006_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15006_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..20550bc40
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15006_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Botol bening berisi cairan lava.
+Teknik untuk membuat cairan lava sudah lama hilang.
+
+Sang Penyihir Merah Api berjalan di atas bumi, membakar monster menjadi abu,
+Rumor mengatakan bahwa dia mengorbankan tubuh fananya untuk menjadi perwujudan dari cairan lava api itu sendiri.
+
+Namun, dia tetaplah seorang gadis yang memiliki cinta dan kekaguman di dalam hatinya,
+Sampai api membakar bagian dirinya yang indah dan rapuh tersebut.
+Akhirnya dia menjadi penyihir yang tidak ingin diingat oleh para sejarawan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15006_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15006_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa12a4ca7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15006_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Bulu burung yang selamanya terbakar.
+Api yang membakar abadi.
+
+Bumi hangus mengikutinya, karena dia memilih jalan api neraka.
+Walaupun apinya hanya membakar monster dan iblis,
+Orang-orang masih bersembunyi di balik jendela dan mengusirnya. Namun dia tidak peduli.
+
+Seseorang harus membakar semua luka untuk membuat harapan baru, itulah pikirnya.
+Dia tidak membutuhkan kenyamanan ataupun simpati.
+Hanya burung-burung yang mendarat di sampingnya yang bisa memahami penyihir yang pendiam dan kesepian itu.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15006_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15006_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f6120d70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15006_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Topi penyihir tradisional lebar dengan ujung yang runcing,
+Itu memberikan si penyihir rasa hormat dan ketakutan dari perintah-perintahnya.
+
+Bagi Penyihir Merah Api, topi lebar ini melindunginya dari gangguan di sekitarnya,
+Itulah caranya dia melatih kekuatan apinya saat masih pemula.
+
+Dalam pertarungan, dia tidak perlu memperhatikan monster yang hancur terbakar.
+Dia juga tidak perlu melihat wajahnya yang terbakar di bayangan air.
+Begitulah si penyihir terus membakar dengan membabi buta.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15006_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15006_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a671de010
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15006_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Sebuah jenis bunga yang umum,
+Namun anehnya bisa menahan api si penyihir.
+
+Sebuah krisis ratusan tahun lalu menghapus semua harapan sang gadis yang dijanjikan padanya.
+Semua yang dia sayangi, masa lalunya dan masa depannya yang cerah, semua hilang.
+
+Dari abu, sang Penyihir Merah Api lahir, dan dia membakar semua luka-lukanya dengan api.
+Namun bunga ini masih tetap berdiri, lembut dan tangguh,
+Baik kenangan menyakitkan dan indah bagaikan koin dengan dua sisi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15006_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15006_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcc110c46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15006_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Sebuah bejana beridikan cairan dengan suhu yang tinggi,
+Dikatakan bahwa itu adalah jiwa-jiwa dari roh jahat.
+
+Ketika penyihir yang terbakar masih seorang gadis, sebelum bencana datang, sebelum dia bepergian,
+Dia menerima sebuah jam tangan spesial. Satu siklus waktu dari jam itu adalah waktu yang diperlukan untuk menyelesaikan studinya di Akademi.
+Ketika waktu berlalu, ketika dia kembali ke kampung halamannya, orang-orang yang memberinya jam itu telah menjadi makanan bagi bencana.
+
+Masa gadisnya telah usai. Penyihir Merah Api telah lahir, bersamaan dengan era kehancurannya,
+Jam itu telah menjadi saksi tentang hari-hari dipenuhi monster dan rasa sakit yang mereka sebabkan, sampai semua habis terbakar.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15007_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15007_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..10b9a8e29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15007_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Sebuah guci hias yang terbuat dari safir, bertuliskan lencana perak sebuah rumah bangsawan.
+Mewah dan elegan, sebuah bukti estetika para bangsawan kuno Mondstadt.
+
+Seorang bangsawan yang dulu memerintah Mondstadt meninggalkannya,
+Namun, harta karun berlimpah yang dulu terdapat di dalamnya sekarang telah hilang.
+Kemewahan ini adalah simbol dari status bangsawan,
+Bersamaan dengan kepercayaan diri, kebanggaan, dan kemakmuran orang-orang Mondstadt.
+
+Lalu, bangsawan itu menjadi korban dari kekuatan,
+Mereka mengambil dan menghabiskan tanpa peduli dengan rakyat.
+Aksesori mewah menjadi barang rias.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15007_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15007_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..53bfb7d92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15007_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Sebuah bulu elang bertengger di atas topi bangsawan tua.
+Berburu dengan rakyat biasa dan berbagi hasil dengan mereka adalah tradisi lama.
+
+Para bangsawan tua yang pernah memerintah Mondstadt sering kali pergi ke hutan belantara,
+Perburuan yang diikuti oleh orang-orang di dunia yang luas ini.
+Sebagai tanda kemurahan hati para bangsawan,
+Semua orang bersemangat untuk mengikuti perayaan tersebut.
+
+Namun lambat laun perburuan menjadi hilang maknanya.
+Para bangsawan mengambil segalanya sebagai milik mereka, menganggap itu adalah hak mereka.
+Namun bulu tersebut masih bertengger dengan bangga, namun dengan warna yang memudar di mata orang-orang.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15007_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15007_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d37cf53f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15007_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Sebuah topeng perak bertatahkan emas dan permata yang diukir dengan pola halus.
+Dibuat dengan apik, menampilkan keanggunan dan adat istiadat para bangsawan tua.
+
+Para bangsawan pertama yang memerintah Mondstadt adalah pahlawan yang berasal dari keluarga sederhana.
+Kepala suku yang hebat dan pangeran-pangeran yang anggun serta putri dan bangsawan yang cantik,
+Dulu pernah menyambut kedatangan orang ke pesta dan perayaan mereka.
+Pada hari-hari itu di masa lalu, para bangsawan berbagi ilmu pengetahuan dan kemurahan hati mereka.
+
+Pada masa keemasan tersebut, para bangsawan juga berbagi ilmu pengetahuan dan keuntungannya.
+Namun lambat laun para bangsawan tergoda oleh kekuatan. Perayaan mereka akhirnya eksklusif hanya untuk kalangan mereka sendiri.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15007_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15007_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebfeb0c7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15007_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Bunga bakung biru yang terbuat dari satin halus,
+Yang pernah menjadi hiasan kepala bangsawan.
+
+Seorang bangsawan yang pernah memerintah Mondstadt meninggalkannya.
+Di zaman legendaris itu, para bangsawan adalah sebuah contoh bagi masyarakat.
+Mereka membimbing orang-orang dengan perilaku dan kebijaksanaan,
+Merekalah representasi sejati dari rakyat Mondstadt.
+Mereka bangsawan bukan hanya berdasarkan keturunan,
+Namun juga karena komitmen kepada misi dan prinsipnya.
+
+Kemudian, para bangsawan menjadi tenggelam dalam kesenangan dirinya sendiri,
+Kebanggaan dan prinsip mereka perlahan luntur.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15007_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15007_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e45c01207
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15007_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Sebuah jam tangan mahal dibuat dari batu safir.
+Masih berfungsi dengan baik walau sudah bertahun-tahun.
+
+Jam saku milik bangsawan yang dulu memerintah Mondstadt. Dan masih menunjukkan waktu dengan akurat.
+Ketepatan waktu adalah suatu kebajikan, dan jam saku ini membantu para bangsawan tetap berada di jalur yang suci.
+Tidak hanya sekadar alat untuk mengingat waktu namun lebih kepada untuk kedisiplinan diri.
+Saat fajar, seorang bangsawan yang baik harus lebih waspada daripada rakyatnya,
+Saat malam, dia harus lebih bijak dan tak kenal lelah daripada rakyatnya.
+
+Selama bertahun-tahun, jadwal yang dulu ketat kini hancur oleh keturunan mereka yang malas,
+Jam mereka tumbuh lebih mewah, tetapi kehilangan fungsi berbudi luhur mereka.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15008_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15008_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..22bf2ccfd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15008_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Awalnya sebuah piala perak yang sangat indah dengan ukiran emas yang menggambarkan prestasi seorang Knight yang sopan.
+Tapi darah dan asap telah menodai piala tersebut sampai tak dikenali lagi.
+
+Terselimuti oleh darah, kesatria yang membasmi monster pulang dari medan tempur,
+Akhirnya tidak menemukan mereka yang meminta pertolongan di antara rumah yang hancur terbakar.
+
+Kesatria yang merasakan pahitnya kegagalan mengambil piala yang sudah menghitam di reruntuhan sebagai tanda,
+Dan bersumpah untuk membasmi para monster di muka bumi, kemiskinan dan juga kejahatan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15008_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15008_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..585698f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15008_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Salah satu bulu gagak tidak sengaja menempel pada Bloodstained Knight.
+Di mana ada darah, di situ ada gagak mengikuti.
+
+Pada akhirnya Bloodstained Knight tidak bisa lagi membedakan,
+Apakah darah yang menodainya adalah miliknya sendiri atau musuhnya.
+
+Pada akhirnya, di perjalanan yang jauh dipenuhi tumpahan darah, dia menyadari,
+Jalannya yang dianggap jalan kesatria telah mengubahnya dari kesatria putih menjadi monster.
+Satu-satunya pengikutnya hanyalah gagak yang tertarik dengan jejak darah yang ditinggalkannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15008_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15008_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..742f8c865
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15008_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Topeng platinum mewah yang dulunya milik seorang kesatria yang mulia.
+Jejak darah mengering telah menghiasi penampulan topeng tersebut.
+
+Saat Bloodstained Knight itu mengulurkan tangan untuk membantu orang yang membutuhkan setelah membunuh monster itu,
+Namun saat melihat gadis itu menjerit dan mendorongnya. Saat itulah sang kesatria yang berlumuran darah tahu,
+Dia sendiri telah berubah menjadi monster.
+Bersimbah darah dan kekejaman dari peperangan.
+
+"Kalau begitu biarkan topeng besi ini menggantikan wajahku"
+"Orang yang menjagaku dari kesatria itu tidak harus melihat langsung wajahku"
+"Aku menjadi keji karena pertempuran berdarah"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15008_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15008_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef5c318b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15008_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Bunga putih yang biasa diberikan kepada kesatria oleh gadis yang diselamatkan.
+Bunga ini dikeringkan dan diawetkan oleh darah dari semua pertumpahan darahnya.
+
+Berterima kasih kepada penyelamatnya, gadis itu memberikan sebuah hadiah,
+Dia menolak semua yang dia berikan, terkecuali bunga putih itu.
+
+"Satu-satunya hadiah bagi kesatria adalah terus melatih jalan kebajikan"
+"Bunga ini akan menjadi lencanaku. Hanya ini yang kubutuhkan."
+
+Dia memakai bunga tersebut di hatinya,
+Seperti baju besinya, bernoda hitam seperti malam musim dingin,
+Sama seperti hatinya, mengeras bagai pedang besi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15008_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15008_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef5ef941a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15008_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Jauh di dalam jurang, di mana benda-benda langit tidak memancarkan cahaya,
+Bloodstained Knight menyimpan jam ini, meskipun waktu telah kehilangan semua makna.
+
+Ini adalah kisah terakhir seorang kesatria berdarah, dan dia telah mengucapkan selamat tinggal kepada orang-orang sejak lama.
+Karena dia menyadari sudah tidak ada tempat baginya di dunia ini,
+Dia bertualang ke kerajaan kuno yang telah hancur, dan mati dalam sebuah pertempuran di sarang monster.
+Di bagian terdalam dunia, ia mempelajari asal usul monster yang menghancurkan kerajaan kuno.
+
+"Kerajaan kuno tersebut dihukum dengan tidak adil"
+"Merubah penduduknya menjadi monster"
+"Sebagai seorang kesatria, dirinya tidak bisa menoleransi hal tersebut"
+"Jika neraka adalah namanya, maka aku akan menjanjikan kesetiaanku pada neraka itu"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15009_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15009_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5fd79de8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15009_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Dikatakan bahwa:
+Ada suatu masa ketika orang-orang di dunia bisa secara langsung mendengar suara dari langit.
+Para malaikat berjalan di antara manusia. Pada saat itu, es yang abadi mulai mencair secara bertahap dan api kehidupan yang baru mulai menyala.
+
+Orang-orang yang menikmati kemakmuran, memercayakan segalanya pada instruksi yang berasal dari langit.
+Para malaikat dari langit berkata, dunia sedang memasuki era baru yang lebih cerah.
+Ini adalah takdir yang pasti, dan sama sekali tidak akan ada kemungkinan penyimpangan di masa depan.
+
+Akankah era yang begitu indah berakhir suatu hari nanti...
+
+Malaikat langit tidak menjawab. Sehingga orang-orang memilih seorang imam kepala,
+Membuatnya mengenakan topi tinggi berwarna putih, untuk pergi ke bagian terdalam bumi,
+Untuk mencari pencerahan dan jawaban dari kota dan altar jauh yang ditinggalkan, yang terkubur jauh di bawah tanah...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15010_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15010_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f351a097
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15010_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Dikatakan bahwa:
+Ada suatu masa ketika orang-orang di dunia bisa secara langsung mendengar suara dari langit.
+Para malaikat berjalan di antara manusia. Pada saat itu, api mulai padam dan hujan pun mulai turun.
+
+Orang menikmati kemakmuran dan memanen beragam produk pertanian.
+Pada saat itu bumi menerima berkah dan kekuatan dari langit, unsur-unsurnya mengalir dengan lancar dan teratur.
+Panen 100 tahun telah ditulis di dalam aturan langit yang sakral, dan tidak akan pernah ada perubahan sedikit pun.
+
+Tapi bagaimana setelah seratus tahun dan seribu tahun kemudian? Apakah bumi akan menjadi mandul dan lapar?
+Altar dan istana akan dimakamkan di bawah tanah, hanya perak dan kayu yang menemani...
+
+Mengetahui hal itu, malaikat langit tidak menjawab. Untuk memahami nasib,
+Imam kepala mengenakan topi tinggi berwarna putih dan pergi ke bagian terdalam bumi ...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15011_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15011_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2d234477
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15011_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Dikatakan bahwa:
+Ada suatu masa ketika orang-orang di dunia bisa secara langsung mendengar suara dari langit.
+Para malaikat berjalan di antara manusia. Pada saat itu, sungai dan lautan mulai mengering, dan guntur mulai bergerak menuruni bumi.
+
+Orang menikmati kebijaksanaan yang mengalir dari sana. Dan kebijaksanaan membawa kemakmuran.
+Pada akhirnya kemakmuran membawa kebanggaan dan impian, serta kebijaksanaan untuk mengajukan berbagai pertanyaan.
+
+Manusia mulai mempertanyakan otoritas langit, dan karena alasan inilah, mereka mencoba untuk menemukan kediaman para Dewa.
+Meskipun telah menjanjikan cinta para Dewa, kemakmuran dan kebijaksanaan, para malaikat langit tetap marah.
+Karena keraguan tentang keabadian tidak diperbolehkan,
+Tidak dapat menoleransi hal kotor dan tanah berdebu dari duniawi untuk bisa sampai ke langit-
+
+Imam kepala mengenakan topi tinggi berwarna putih, untuk meredakan amarah langit,
+Pergi ke bagian terdalam bumi, mencari kebijaksanaan yang tersembunyi di pohon perak ibukota kuno ...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15012_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15012_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15013_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15013_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad96529ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15013_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Dikatakan bahwa:
+Para imam kepala di masa lalu telah melihat pemandangan yang sama pada akhir hidup mereka:
+Topi upacara ditumpuk di mana-mana di bawah pohon kering.
+Di balik semuanya terdapat rahasia yang tersimpan seumur hidup.
+Setelah setiap imam kepala pensiun, dia akan memberikan kembali topi upacara tersebut dengan utuh ke dunia.
+Setiap ibu kota kuno yang agung dan altar yang khidmat akan kembali ke tanah yang dalam.
+
+Tentu saja semua kemakmuran memiliki tujuan.
+Tetapi ini tidak berarti bahwa tidak ada keabadian.
+
+Pada akhir siklus, bumi sekali lagi akan mengantarkan musim semi ke dunia. Karena itu, "keabadian" akan terus berputar.
+"Mencari kebenaran" adalah kebijaksanaan yang dibawa oleh kemakmuran, bukan benih yang dibutuhkan untuk menghasilkan kemakmuran.
+
+Dikatakan bahwa:
+Ada suatu masa ketika orang-orang di bumi masih bisa secara langsung mendengar perintah dari pulau di atas langit.
+Para malaikat berjalan di antara manusia. Pada saat itu, kehidupan di bumi melemah, dan bumi membeku selamanya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15014_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15014_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..707a3d655
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15014_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Sebuah botol anggur yang diukir dari patung batu yang keras,
+Dan yang dituangkan ke dalamnya adalah anggur terbaik yang hanya dinikmati oleh para petinggi.
+
+Batu basal harus keras dan tidak bisa dihancurkan, kristal harus jernih dan indah,
+Sama seperti perjalanan di dunia fana, menikmati kesenangan juga terkadang perlu mencapai tingkat tertentu.
+
+Ada rumor yang beredar di antara rakyat bahwa saat Rex Lapis sedang minum anggur,
+Rex Lapis menghasilkan batuan dasar,
+batu giok yang diukir indah pun diubah menjadi bejana anggur untuk dirinya sendiri.
+
+Seseorang yang sangat mengenal buku-buku kuno juga mengatakan bahwa tertulis di situ terdapat tujuh cangkir anggur.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15014_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15014_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c587f1e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15014_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Sayap yang tertinggal di puncak gunung,
+Ujungnya yang berwarna biru kehitaman masih setajam mata pisau.
+
+Legenda mengatakan bahwa di zaman kuno ketika langit dan bumi ini tidak rata, Rex Lapis pernah menarik gunung dan membuat layang-layang raksasa.
+Layang-layang raksasa berbentuk elang yang terbuat dari batu giok dan bebatuan, melesat terbang setelah terbentuk,
+Dengan gesit langsung mengambil sembilan awan di langit, dan meratakan banyak puncak besar di langit.
+
+Dikatakan bahwa elang raksasa itu mengepakkan sayapnya ke arah laut terbuka,
+Bagaikan tombak tajam milik Shenxiao,
+Jatuh mendarat pada monster laut besar...
+
+Dikatakan bahwa pilar-pilar batu di laut tersebut masih menarik perhatian sang elang raksasa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15014_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15014_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0864de8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15014_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Legenda mengatakan bahwa di era peperangan antara para Dewa dan monster, Archon Geo pernah melakukan pembunuhan tanpa henti.
+Dalam pertempuran yang membabi buta tersebut, kelembutan tidak pernah tebersit di benak Rex Lapis.
+
+Benar-benar jelas, selalu akurat, dalam kekacauan yang menggulingkan langit dan bumi, bahkan jika teman lama menjadi berselisih satu sama lain, dia tidak akan pernah menunjukkan belas kasihan.
+Rex Lapis yang legendaris, wajahnya yang sedingin es batu itu tidak pernah goyah.
+
+Dikatakan bahwa biarpun ada debu yang hinggap tapi wajahnya yang dingin itu tidak pernah berubah.
+Wajah seperti itu juga diperlukan untuk mengimplementasi sebuah "kontrak".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15014_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15014_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..60a368519
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15014_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Bunga-bunga mekar dari celah-celah batu abadi,
+Bagaikan kehidupan indah yang diukir dari esensi batu.
+
+Terdapat sebuah rumor yang beredar:
+Pada zaman kuno, seseorang berkata kepada Lord Geo bahwa tidak ada kehidupan di batu kering.
+Rex Lapis kemudian membuat bunga emas murni untuk keluar dari cangkangnya dari antara batu raksasa.
+
+Mungkin Dewa batu pernah melakukan perbuatan besar seperti itu,
+Atau mungkin itu hanyalah salah satu legenda yang tak terhitung jumlahnya pada zaman itu.
+Tapi dengan berani menghadapi ombak tanpa henti menuju lautan awan,
+Lahirlah sebuah pelabuhan yang makmur di atas puncak berbatu,
+Itulah bunga yang begitu mempesona.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15014_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15014_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..da78949b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15014_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Jam matahari yang diukir di tebing,
+Mengikuti cahaya dan waktu dalam diam.
+
+Bahkan pegunungan padat dari zaman kuno akan berubah menjadi kerikil seiring berjalannya waktu.
+
+Dikatakan bahwa Rex Lapis pernah menggunakan cahaya bintang di bumi untuk membentuk objek berhitung, mengajarkan orang untuk memahami waktu.
+Legenda mengatakan bahwa saat jam matahari diperkenalkan ke orang-orang, hal tersebut diakuisisi oleh Kunwu muda yang saat itu masih menjadi seorang sarjana.
+
+"Anak itu mendedikasikan dirinya tertarik untuk mempelajari kitab suci. Bermaksud pergi ke Sumeru untuk mendapatkan kebijaksanaan yang luar biasa"
+"Aku mendapatkan jam matahari ini dan memutarnya hari demi hari, setelah sekian lama aku tidak pernah melihat benda ini cacat."
+"Akhirnya aku memutuskan untuk berpisah dengan guruku, mengganti karirnya untuk menantang penguasa waktu."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15015_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15015_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..88ca7250a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15015_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Balon yang berisi air.
+Dalam kisah yang mengerikan tentang Inazuma,
+Itu adalah kenang-kenangan yang didapat setiap kali kamu bertemu dengan hal yang bukan manusia...
+
+Aku terpisah dari orang tuaku pada festival musim panas.
+Jelas-jelas itu hanya sekejap mata saja, hanya karena aku ingin melihat balon air,
+Aku mengendurkan sedikit pegangan pada lengan baju ayahku.
+Orang-orang yang menjaga Dewa di festival itu membuat kami terpisah.
+
+Aku berdiri di dekat sarang burung di jalan dan menangis,
+Dan menghitung langkah kaki ke atas gunung.
+Tidak tahu sejak kapan dia tiba-tiba berdiri di sampingku,
+Seorang gadis cantik dengan mata seperti rubah memegang tanganku.
+
+"Ah siapa yang meninggalkan anak yang begitu imut di sini."
+"Bagaimana? Apakah kamu ingin menonton kembang api, melempar panah, atau menangkap perahu layar?"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15015_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15015_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6dcb03060
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15015_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Anak panah kayu yang indah sangat umum di festival musim panas.
+Di dalam kisah-kisah mendebarkan tentang Inazuma,
+Ada legenda yang menceritakan pertemuan antara manusia dan sesuatu lain yang bukan manusia...
+
+Untuk merayakan kehamilan istrinya, seseorang pergi ke kuil untuk berdoa.
+Tetapi entah kenapa, aku membawa benda-benda ini ketika naik ke atas gunung,
+Bola air pada usia tujuh tahun, muka rubah pada usia tujuh belas tahun,
+Dan sekuntum bunga yang tidak akan layu dalam sepuluh atau ratusan tahun sekalipun.
+
+Sebenarnya kenapa masih berharap untuk melihatnya lagi,
+Meski tidak ada kata-kata yang cocok untuk menggambarkannya, dan meski hidupku memang sulit,
+Dan kita butuh waktu cukup lama untuk mencari pewarisnya,
+Seharusnya aku bisa berbahagia dengan hidupku-
+
+Dalam perjalanan mendaki gunung, aku memilih jalan memutar khusus ke tempat di mana aku biasa menonton kembang api bersamanya.
+Sambil menyibakkan semak-semak dedaunan ke sampingnya, aku seperti melihatnya duduk diam di atas batu berbalut pakaian putih.
+Tetapi ketika melangkah maju, ternyata itu tidak lebih dari seekor rubah yang berjemur di bawah sinar matahari.
+Mendengar suaraku menginjak ranting-ranting yang kering, dia melompat dan lari ke dalam hutan,
+Seperti titik terang cahaya yang diciptakan oleh daun yang digerakkan oleh angin, berkedip-kedip sejenak dan menghilang.
+Aku melangkah maju, hanya menyisakan anak panah kayu yang sudah tua di atas batu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15015_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15015_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..77cf260b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15015_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Penampilan seperti Dewa.
+Topeng yang dibuat serupa dengan Dewa yang legendaris.
+
+Dalam sebuah legenda, orang sering kali mengambil bentuk seekor rubah,
+Para Dewa di dunia ini, cenderung ingin menyembunyikan wajahnya,
+Mungkin karena aku juga menginginkan perubahan yang seperti itu.
+
+Dalam legenda Inazuma, semuanya memiliki jiwa dan hidup.
+-walaupun demikian,
+Takutnya kebanyakan dari mereka berada di bawah tekanan dari shogun,
+Meninggalkan kota dan pergi bersembunyi jauh di dalam hutan.
+
+Namun, banyak orang masih percaya pada Dewa,
+Masih memercayai bahwa dengan melewati ribuan tahun dapat membuat hewan memiliki kekuatan seperti Adeptus.
+Karena itu, mereka juga percaya pada apa yang dilambangkan oleh wajah rubah ini.
+
+Di bagian belakang topeng terdapat pesan yang ditulis dengan tulisan tangan yang sangat halus.
+"Maaf, karena bersembunyi dari suara kembang api"
+"Seharusnya kita tidak usah bertemu lagi. Jagalah dirimu"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15015_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15015_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..436f005c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15015_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Bunga pada festival musim panas yang akan selalu mekar,
+Tidak akan layu bahkan jika terkubur di bawah es dan salju sekalipun.
+
+Beberapa orang akan menyebutnya sebagai kehidupan yang palsu,
+Karena hidup selalu mengandung perubahan, rasa sakit dan pertumbuhan,
+Dalam pertemuan, dan juga perpisahan.
+
+Meski begitu, sepertinya aku melihat kembang api bersamanya di festival musim panas pada waktu itu,
+Ingatan yang muncul dan menghilang di atas langit,
+Gadis dengan mata yang sipit seperti rubah akhirnya menghilang,
+Hanya bunga yang tidak pernah layu yang ditinggalkannya yang akan selalu ingat.
+
+Lagi pula, itu karena adanya kehidupan,
+Seperti bunga musim panas abadi ini,
+Tetapi sebagian besar kehidupan bagaikan kembang api yang tiba-tiba menghilang.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15015_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15015_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b4cd2bc0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15015_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Jam saku kecil dengan dekorasi yang indah.
+Namun, berhenti pada saat-saat tertentu.
+Di dalam kisah-kisah mendebarkan tentang Inazuma,
+Terkait dalam perjumpaan dengan hal-hal yang bukan manusia...
+
+Pada malam festival musim panas, aku berjalan bersama gadis yang kusuka.
+Lalu samar-samar aku mendengar suara anak yang hilang menangis.
+Aku terkejut, dan tidak sengaja membuat kakiku terkilir dan memecahkan jam saku milikku.
+
+Ketika dia pergi untuk mencari obat,
+Lalu karena aku ingin memberi jalan bagi mereka yang berlalu lalang,
+Aku terduduk dan beristirahat di atas batu di tepi jalan.
+Gadis cantik mengenakan topeng duduk di sebelahnya.
+"Sangat sedikit orang yang tahu tempat ini."
+"Ini tempat yang bagus untuk melihat kembang api."
+
+Kupikir itu hanya sebuah mimpi,
+Meskipun aku belum melihatnya lagi selama sepuluh tahun,
+Meskipun aku belum bertambah tua dalam sepuluh tahun...
+
+"Kamu juga sudah tua. Sepertinya kita tidak perlu memancing perahu layar."
+Oh? Aku membawa anggur, maukah melihat kembang api bersama?"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15016_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15016_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..76d7652d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15016_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Sebuah cangkir anggur indah yang sudah pudar warnanya,
+permukaannya telah dihaluskan oleh pasir-pasir di dalam laut.
+
+Cangkir anggur yang indah tersebut terlepas dari tangan Chief Mate, terjatuh ke laut dan menyebabkan percikan kecil.
+Apa yang sudah disaksikannya di antara kerumunan ikan yang berenang, dan kedalaman laut yang semakin gelap?
+Apa yang sudah disaksikannya di depan jendela dengan ukiran bunga, di dalam sebuah gang yang sepi, saat suatu pertemuan rahasia sedang berlangsung?
+Cangkir anggur warna emas gelap itu perlahan tenggelam, masuk ke dalam mimpi monster laut dan ke dalam mimpi Chief Mate...
+
+"Suatu hari nanti, aku akan membalas penghinaan darimu ini."
+Cahaya rembulan menyinari mata yang indah seperti batu permata itu, dan juga menyinari bekas luka yang menusuk mata.
+Sosoknya kembali muncul dalam ingatannya, sosok yang bersinar cantik namun juga dingin,
+Tapi saat itu dia lupa menjawabnya, dan hanya meninggalnkan kekecewaan.
+
+"Ngomong-ngomong, ini sudah yang keberapa kali aku melupakan kejadian masa lalu..."
+
+"Aku sudah tidak mempedulikan kejadian yang sudah berlalu!"
+"Semuanya mati sia-sia. Tidak ada gunanya menyelamatkan yang sudah tenggelam."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15016_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15016_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..89fcdd223
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15016_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Sebuah bulu berwarna kemerahan yang terbang, mungkin saja itu adalah pertanda kematian.
+Suatu hari, sisa-sisa mayat dari monster laut terbawa arus hingga terdampar ke tepian laut.
+
+Chief Mate yang sinis itu bukan orang asli dari Liyue, melainkan berasal dari negeri jauh yang diperintah oleh bangsawan.
+Orang-orang bilang dia dulu juga seorang bangsawan, namun karena suatu hal dia mempermalukan keluarganya, sehingga diasingkan oleh saudaranya.
+Tapi itu hanyalah rumor yang beredar, saat dia pertama kali datang ke pelabuhan, dia hanya berbekal sebuah pedang yang tipis,
+Selain itu, hanya ada bulu berwana biru safir menempel pada jubahnya yang usang dan lapuk.
+
+Setelah itu, dia pergi mengarungi laut, saling beradu dengan angin, ombak dan juga monster laut.
+Bulu berwarna biru safir itu kini menjadi berwarna kemerahan karena terkena darah, terendam oleh air laut yang asin.
+
+Di detik-detik terakhir,
+Dia tiba-tiba mengingat masa lalu yang terlupakan oleh karena anggur.
+Seperti ombak yang berhasil menyapu bersih bebatuan yang menutupi harta karun...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15016_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15016_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..06e114976
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15016_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Topi segitiga yang menyebarkan aroma anggur yang kuat,
+Bentuknya menonjolkan posisinya sebagai seorang pemilik.
+
+Chief Mate yang minum terlalu banyak akhirnya mabuk hingga tidak sadarkan diri, tidak tahu kapan dia akan tersadar.
+Sekujur tubuhnya penuh dengan aroma anggur yang menusuk hidung, membuatnya sedikit mengingat kejadian yang menyedihkan itu,
+Para pelaut itu sama sekali tidak menyalahkannya, mereka masih sangat menghormatinya.
+
+"Karena kita semua adalah orang yang tidak punya apa-apa. Hahahaha!"
+
+"Topi pelaut yang penuh dengan aroma anggur itu terbang tertiup angin, lalu jatuh ke air dan perlahan hilang ditelan ombak"
+"Kehilangan orang-orang dari kampung halaman, membuatnya terjebak dalam keputusasaan"
+"Ingatan yang hilang oleh lautan, harus dicari kembali dari dalam laut"
+
+"Arah angin laut sudah sesuai. Kita sudah berhasil menemukannya."
+"Aku masih sering bermimpi tentang monster yang menggigitku itu..."
+"Waktu untuk balas dendam itu akhirnya tiba. Ayo berlayar!"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15016_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15016_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..442e0c955
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15016_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Karena angin laut telah memudarkan warna korsase itu.
+Begitu juga dengan anak laki-laki yang sudah mengarungi lautan itu.
+Dia sangat menghargai benda dan juga kenangan.
+
+Sambil menutup mata mengarungi lautan, Chief Mate kembali pergi berlayar bersama pelaut itu.
+Demi keinginan pelaut yang konyol, dan demi kampung halaman yang gelap dan menyedihkan dalam ingatan.
+Chief Mate membuat sebuah lagu, dia berdeham menirukan suara paus, sambil beriringan dengan suara ombak
+
+"Bajingan yang melepaskan nama keluarganya dan penyihir yang memburunya (namun tidak pernah) mencapai lautan!"
+"Saudara tiri bijak yang tidak pernah bisa menjadi pewaris akhirnya menjadi kepala keluarga (benarkah?)"
+
+"Kata-kata yang tidak bisa dinyanyikan... Apa aku juga sudah mengorbankan kenyataan untuk sebuah ilusi?"
+"Kehilangan segalanya dan menyerah pada semuanya, tenggelam dalam deburan ombak yang besar"
+"Mungkin juga sebuah akhir cerita yang tidak buruk. Hahaha!"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15016_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15016_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6d70a117
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15016_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Kompas perak milik pelaut.
+Dari ombak yang terus-menerus bergejolak,
+mengarah pada orang yang terus-menerus bertahan.
+
+Para pelaut yang hanya berbekal sebuah kompas untuk mengarahkan kapal mereka.
+Berhasil melalui dan menaklukkan kejamnya lautan.
+Yang juga pernah menyembunyikan dendam di balik senyuman,
+serta anggur dan kematian yang menyebabkan kehilangan orang...
+
+"Aku yakin kalian semua menyanyikan lagu bahwa pada akhirnya pencuri itu gagal menghindari hukuman gantung, ya kan?"
+"Selama ada tempat untuk berlindung, bahkan aku rela jika dijadikan makanan untuk ikan di lautan"
+"Bukankah kalian sudah membuat perjanjian saat kalian naik ke atas kapal ini?"
+"Ingatanmu itu masih belum dihapus oleh anggur kan? Hahahahaha!"
+"Bagus, karena sudah saatnya untuk menandatangani perjanjiannya."
+
+"Oh begitukah? ...Baiklah jika memang begitu. Aku tidak peduli..."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15017_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15017_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..83a43e447
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15017_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Ketika Millelith pertama kali tiba di Liyue, tempat itu masih sangat liar dan berbahaya.
+Para petua di kota, desa, dan suku pernah bersumpah setia dengan cangkir emas.
+Sebagai bukti kesetiaan kepada Rex Lapis dan kewajiban terhadap masyarakat,
+mereka memilih prajurit yang gagah berani dari berbagai wilayah dan kemudian dikenal sebagai Millelith.
+
+Para prajurit di barisan belakang yang bertempur bersama Yaksha pernah meminum anggur dari cangkir emas itu.
+Mereka bersulang kepada Rex Lapis yang agung dan terhormat untuk terakhir kalinya dan menyerbu ke dalam Abyss tanpa keraguan sedikit pun.
+Ratusan tahun kemudian, seorang petualang mengambil cangkir itu dari kedalaman The Chasm.
+Ajaibnya, cangkir itu tetap utuh dan tidak ternoda sedikit pun walau sudah lama berada dalam dunia bawah tanah yang gelap gulita.
+
+Ratusan tahun pun berlalu. Ketika penduduk Liyue menceritakan kembali dongeng tentang era bencana dan Yaksha tanpa nama itu,
+bercerita bagaimana pahlawan dari latar belakang dan tanah kelahiran yang berbeda bersatu melawan Abyss...
+cerita mereka pasti tidak akan terlepas dari cangkir itu, dan bagaimana darah para prajurit yang tumpah di hari itu tetap bersih dan tak bernoda hingga sekarang.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15017_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15017_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6942bcfe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15017_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Sebagai simbol pelayanan militer, pasukan Millelith menggunakan bulu burung pemangsa untuk menghiasi seragam mereka.
+Bulu ekor ini hanya boleh dipakai saat upacara tertentu saja. Bulu-bulu ini sangat efektif dalam meningkatkan semangat para penduduk, dan membuat para pendatang berdecak kagum.
+
+Legenda mengatakan bahwa pada awalnya, tradisi bulu-bulu yang dikenakan pasukan Millelith berasal dari sang Yaksha tanpa nama.
+Dalam pertarungan sengit antara sang Yaksha dengan Abyss, bulu-bulu yang berjatuhan ke tanah dianggap sebagai simbol harapan.
+Pada akhirnya, sang Yaksha dan manusia pemberani tenggelam dalam tidur panjang di sarang musuh yang gelap.
+Hati Rex Lapis sangat tersentuh oleh pengorbanan mereka, dan ia pun berduka tanpa sepatah kata pun, di antara suara gumaman batu-batu pegunungan.
+Orang-orang memercayai bahwa Yaksha tanpa nama yang mempertahankan The Chasm, sebenarnya tidak bertindak di bawah perintah Rex Lapis.
+Melainkan, tindakan sang Yaksha bertujuan untuk menebus dosa lama... biaya yang harus dibayarkan untuk kepengecutan dan pelarian diri.
+
+Bagaimanapun kebenarannya, sang Yaksha yang tadinya terbang di ketinggian surgawi, kini telah kembali untuk hidup bebas di antara awan-awan.
+Tetapi para prajurit lain, terlelap dalam tidur abadi di dalam The Chasm... legenda mereka akan terus berkembang seiring berjalannya waktu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15017_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15017_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f181a841f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15017_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Sang komandan yang bertarung bersama Yaksha tanpa nama pun telah gugur di medan peperangan.
+Bersama dengan beberapa rekan-rekan terdekat yang bertempur bersamanya.
+Untuk memastikan para pengungsi bencana dapat melarikan diri dengan aman, dan untuk menjaga kehormatan mereka di mata Lord Geo,
+Para prajurit di garis depan mengenakan helm tempur mereka, menghunuskan ujung tombak mereka ke arah Abyss, dan menerjang tanpa gentar.
+
+Malapetaka datang ke tanah glasir ini, dan segerombol musuh-musuh kuno pun bermunculan.
+Atas perintah dari Rex Lapis, para Yaksha bertarung dengan monster ciptaan Abyss dalam pertumpahan darah yang sengit.
+Pertarungan ini berlangsung hingga titik darah penghabisan dan hingga semua noda telah dimurnikan.
+Seiring dengan surutnya kekuasaan Abyss, pasir glasir pun akhirnya dapat kembali bersinar sekali lagi.
+
+Tapi saat kegelapan yang menutupi langit The Chasm telah sirna, demikian juga dengan para Yaksha, hilang tanpa jejak.
+Sedangkan jenderal beserta prajurit-prajurit yang telah meninggalkan helm perang mereka di medan peperangan, semoga mereka dapat beristirahat dengan tenang untuk selamanya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15017_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15017_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..75e9fdfc8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15017_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Di masa lalu, saat lagu-lagu dikumandangkan dari puncak tebang, sebuah meteorit jatuh ke dalam Chasm.
+Dari atas langit yang tak berujung itu, tiba-tiba jatuh sebuah meteorit besi yang menghantam tanah, dan seketika mengubah bumi menjadi pasir kristal glasir.
+
+Meskipun hidup manusia berakhir dalam sekejap mata, Rex Lapis sendiri yang memberikan perintah agar para Millelith pergi melindungi tambang-tambang.
+Saat para Abyss datang membanjiri, pasukan Millelith berhasil mengawal ribuan penduduk ke tempat yang aman.
+Para penambang bercerita tentang sebagian prajurit di garis belakang yang tetap tinggal di dalam Chasm,
+Mereka bertempur dengan gagah berani bersama dengan sang Yaksha tanpa nama, hingga akhirnya mereka mengorbankan nyawanya di antara bebatuan tajam.
+
+Seiring waktu, nama para manusia dan Adeptus semakin terlupakan. Seiring waktu, bahkan gunung dan sungai pun dapat berubah bentuk.
+Tetapi waktu tidak akan pernah bisa menghapus jasa-jasa mereka yang sangat terhormat. Seperti bunga berdaun emas ini, mereka akan selalu bersinar selamanya.
+Lima ratus tahun kemudian, kota pelabuhan ini tetap tenang dan damai, sama seperti di hari malapetaka itu berhasil diredakan.
+Hingga kini, para prajurit tetap mengenakan bunga emas ini dengan rasa bangga, untuk menghormati pengorbanan para leluhur mereka.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15017_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15017_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d972f6448
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15017_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Pengukur waktu yang kokoh dan menggunakan tenaga sinar matahari atau bulan, benda ini dapat menangkap cahaya bahkan di malam tergelap sekalipun.
+Saat Liyue terancam oleh kejahatan yang hitam pekat, jam ini mengingatkan para prajurit tentang kehangatan cahaya matahari.
+
+Saat bertarung bersama sang Yaksha, para prajurit manusia ini tidak bisa menghindar dari karma yang merasuk, atau terluka dalam sebuah pertumpahan darah.
+Untuk mencegah diri mereka dikonsumsi oleh kegelapan dari pembantaian ini, para prajurit Millelith menggunakan jam ini untuk menandakan jalannya waktu selama pertempuran.
+Mereka menetapkan kecepatan dan jadwal berbaris, sehingga sekelompok tentara manusia akan bergabung ke pertempuran sebelum kelompok sebelumnya mundur.
+Siklus pergantian maju dan mundur ini terus berlanjut hingga ke kedalaman Chasm, di mana Yaksha dan prajurit pemberani akhirnya gugur.
+
+100 tahun kemudian, alat pengukur waktu ini digali oleh seorang penambang. Permukaan perunggunya berkilau di bawah cahaya bintang-bintang.
+Ada sebuah legenda yang menceritakan tentang seorang kolektor barang antik yang mengenakan jubah hitam. Dia menjelajahi semua toko di jalan dan membeli semua Orichalceous Time-Dial yang dia temukan dengan harga tinggi.
+Beberapa penjual penasaran dan ingin tahu alasan kolektor ini membeli jamnya, tapi dia selalu menghindar dari pertanyaan dengan berbagai jenis alasan.
+Jadi apa tujuan orang ini sebenarnya? Mungkin hanya sang waktu yang terus berjalan tanpa henti yang bisa memberikan jawaban.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15018_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15018_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbdbf172a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15018_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Dia terlahir dengan wajah yang lebih cantik dari orang lain,
+Ditakdirkan untuk hidup panjang dan memiliki keinginan yang hampa.
+
+Dia bukanlah makhluk biasa, dia diciptakan oleh dewa tetapi dibuang seperti benda yang tidak berharga.
+Tapi karena sebuah kesalahan yang tidak diketahui, dia telah bangkit dari tidurnya,
+Dan melangkah masuk ke dunia manusia.
+
+Dia telah berjalan tanpa tujuan, hingga akhirnya Fatui menemukannya,
+Inilah yang diajarkan oleh pengalamannya:
+
+"Aku adalah seorang manusia yang melebihi manusia lainnya."
+"Bahkan dewa pun tidak berani mengatur takdirku."
+"Manusia, dewa, bahkan takdir sekalipun tidak pantas menghakimiku,"
+"Aku bebas memilih caraku menghabiskan sisa-sisa waktuku."
+
+"Dan karena orang-orang bertopeng ini cukup menarik perhatianku..."
+"Kurasa aku akan bergabung dengan mereka."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15018_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15018_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f76e955fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15018_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+"Seorang manusia sebenarnya tidak lebih dari sebuah mesin yang cukup rumit."
+Demikianlah pernyataan si anak muda itu dari mimbar kebijaksanaannya.
+Jika seseorang bisa membongkar bagian mesin ini dan menyempurnakannya,
+Maka kinerja mesin ini akan menjadi jauh lebih bagus.
+Dengan atau tanpa Vision, tidak memedulikan fisik atau kemampuan bertarung mereka,
+"Manusia super" ini pasti jauh lebih kuat dari manusia biasa.
+
+Meskipun berisiko dicela sebagai seorang pelanggar dan dikucilkan dari anggota orang-orang yang bijak,
+Si anak muda ini langsung menuliskan hasil pemikirannya ke dalam catatan penelitian miliknya:
+I. Seperti dugaan, tidak ada terobosan penelitian yang bisa tercapai dengan cara kerja Academia saat ini.
+II. Meskipun begitu, aku akan dirugikan jika aku sampai dikeluarkan dari sini. Aku membutuhkan lingkungan penelitian yang layak.
+
+Mengikuti rumor tentang seorang "pelanggar", para anggota Fatui terdahulu melacaknya...
+
+"Hanya seorang manusia super? Jika bangsamu yang hebat bisa menyediakan sumber daya dan waktu yang cukup untukku, aku bahkan bisa membuat sesuatu yang kalian sebut "dewa". Bagaimana?"
+Di padang pasir yang berkilau bagaikan emas cair, dia bertanya pada diplomat Snezhnaya:
+"Apakah kalian akan memperlakukanku sama seperti Academia? Apakah kamu akan memanggilku monster, atau orang gila?"
+"Atau kalian akan memperlakukanku sama seperti kampung halamanku? Mengusirku pergi dengan tongkat dan garpu rumput...?"
+
+Namun...
+"Bagus sekali. Kalau begitu, berarti sekarang kita adalah partner."
+"Dan mengenai nama panggilanmu —— menurutmu bagaimana dengan..."
+Terkejut dengan keironisan atas nama panggilan yang diberikan untuknya, pria muda ini tertawa terbahak-bahak.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15018_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15018_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..931fcd0ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15018_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Karena noda darah rekan sebangsaku tidak bisa dibersihkan, aku menjadi seorang pelawak, yang menertawakan takdir.
+Karena kemampuan belajarku tidak dapat dibandingkan dengan kaum bijak, aku gagal mendapatkan dukungan dari penguasa sebelumnya.
+Aku juga gagal menghentikan mereka untuk merobek selubung dosa yang membawa gelombang kemurkaan ilahi, kehancuran, dan kebodohan...
+Maka aku pun menjadi seorang yang bodoh, seorang Fatui yang mengabdikan diriku kepada Yang Mulia — yang memahami rasa sakitku...
+
+Namaku Pierro, The Jester. Tolong dengarkan kata-kataku ini:
+
+Wahai rekan-rekan Fatui yang sombong, aku tahu hati kalian panas karena diliputi oleh api kemarahan, dan dingin karena diliputi musim dingin yang abadi.
+Masing-masing dari kita pasti sudah menyaksikan prinsip-prinsip dunia yang kaku dan tidak masuk akal.
+Karena itulah, mari kita kenakan topeng yang mengejek dunia, dan maju untuk menulis ulang aturan takdir.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15018_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15018_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229888cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15018_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+"Kamu sangat mengejutkanku. Kamu memiliki tubuh manusia, tetapi kamu memiliki kekuatan sebesar itu di tubuhmu."
+"Kamu mengaku bahwa air matamu sudah habis untuk ditangisi, darahmu sudah habis untuk ditumpahkan... kamu pasti sudah mengisi dirimu dengan api..."
+"Meski tubuhmu telah lama ditutupi bekas luka, mata dan lukamu kini hanya bisa mengalirkan api membara, bagaikan lelehan besi."
+"Tapi sepertinya kita sudah keluar dari topik. Alasan aku mengikuti jejak asap dan melacakmu adalah, karena aku ingin membuat kesepakatan denganmu..."
+"Biarlah rahmat Yang Mulia memadamkan kobaran api yang sedang melahapmu. Bagaimana?"
+
+Fatui pertama memberi kekuatan kepada seorang gadis muda, yang api kehidupannya hampir padam,
+dan dalam imajinasinya yang liar, dia melihat garis perbatasan antara masa lalu yang kotor penuh cela, dan masa depan yang bersih tak bernoda...
+
+"Aku mengerti. Biarkan es-es ini menggantikan masa laluku yang telah hilang dan memadamkan api abadi ini."
+"Biarlah kegelapan korupsi, penderitaan dunia, manusia, binatang, dan semua dosa-dosa mereka dihapuskan oleh kesunyian es."
+
+Tapi meskipun begitu, sebuah api putih yang murni terus menyala di dalam hatinya...
+
+"Kita memiliki tujuan yang sama. Kamu, Tsaritsa-mu, dan diriku."
+"Sucikan sumber-sumber kerusakan di dunia ini: para dewa yang berpikiran sempit dan bodoh, beserta kegelapan dan kekotoran Abyss."
+"Bagus. Aku rela melakukan apa pun untuk demi mencapai tujuan kita bersama."
+"Karena meskipun aku berpakaian putih dari ujung kepala hingga kaki, tetapi abu orang-orang mati yang telah menodai sekujur tubuhku, tidak akan pernah bisa dibersihkan."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15018_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15018_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d35cbdc69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15018_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Uang bisa dianggap sebagai darah dunia, dan jalur-jalur di mana uang mengalir adalah pembulu darahnya.
+Maka pusat dari dunia ini adalah sebuah jantung yang terbuat dari emas.
+
+Dia bukanlah seseorang yang "diakui", maka dia hanya bisa mengejar kekuatan duniawi.
+Tapi meskipun uang tidak berarti apa-apa di hadapan para dewa,
+Mereka tetap menggenggamnya dengan erat, sama seperti berbagai jenis kekuatan lain yang berada dalam genggaman mereka.
+
+Mungkin dia sangat terobsesi dengan uang karena dia pernah mengalami kemiskinan,
+Atau mungkin karena dewa tidak pernah menunjukkan kebaikan apa pun padanya, sehingga menyalakan api kebencian pada dirinya...
+
+"Orang-orang yang berada di tempat asal usul koin-koin ini sangat menjunjung tinggi sebuah 'kontrak'."
+"Atas nama uang, aku akan mematuhi kontrak antara kita..."
+"Kita, dengan cara apa pun, akan menjadi jantung yang memompa uang ke seluruh penjuru dunia."
+"Dan jika saatnya telah tiba, jantung tersebut dapat kita hentikan sesuai kehendak kita."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15019_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15019_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..048e9cd68
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15019_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Tabung ramalan khusus yang digunakan kuil untuk meramal,
+yang katanya mengandung nasib baik para Kitsune.
+
+Ramalan diperuntukkan bagi mereka yang kebingungan. Baik maupun buruk, keduanya dapat membantumu menentukan masa depan.
+Dengan kata lain, mereka adalah orang yang kebingungan, dan tidak ada ramalan yang tidak tepat.
+Banyak ilmu yang bisa dipelajari dari kuil. Bahkan orang bodoh seperti aku pun jadi mampu berbicara seperti Kitsune yang agung.
+Pada masa ini, bahkan makhluk bukan manusia seperti Yougou Tengu saja punya seorang putri.
+Bahkan Konbumaru yang bodoh saja bisa jadi pasukan Hatamoto yang mengabdi langsung di bawah Shogun, dan akan segera menikah dengan putri samurai kelas atas...
+
+"Anak itu lucu sekali, bahkan sampai bisa mengeluarkan sifat keibuan seorang Tengu yang tahunya cuma ribut soal membunuh dan bermain sepanjang hari..."
+"Tapi... Kuil ini memang kurang keceriaan dari anak-anak, dan itu tidak bagus. Hei, Kanade, mau tidak jadi anak kecil lagi?"
+
+Seperti biasa, Nona Kitsune ini suka bercanda kelewatan. Dengan diselimuti aroma Sakura Wine, dia pun mendekat.
+
+"Aw, Kanade, kenapa cemberut begitu? Bagaimana kalau begini saja. Aku, Nona Saiguu ini akan meramalmu!"
+"Haha, lihat! Lihat! Keberuntungan Besar! Kamu tahu apa artinya?"
+"Artinya, Anda sudah membuang semua slip nasib sial itu. Tolong jangan mengolok-olok aku lagi, Nona Saiguu..."
+"Salah... itu berarti orang yang kamu rindukan akan beruntung dan menjadi kenangan abadimu."
+
+Jadi, kamu harus kuat dan terus hidup di dunia ini untuk waktu yang lama.
+Bahkan ketika semua yang kamu sayangi sudah pergi, selama kamu masih hidup,
+saat-saat yang kamu lalui bersama mereka tak akan pernah sirna...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15019_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15019_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f4a19cbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15019_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Panah ajaib yang digunakan kuil untuk memohon berkah dan mengusir bala,
+yang katanya mampu mengejar dan menghancurkan semua iblis.
+
+Panah pembasmi iblis sering dipakai untuk mengusir kejahatan, namun kejahatan sesungguhnya bukanlah sebuah objek.
+Kejahatan datang dari hati, lahir dari hati manusia yang kosong dan dingin karena ketakutan dan kebingungan.
+Nona Saiguu sudah lama pergi, dan aku juga bukan lagi seorang Miko muda yang sedang berlatih di Kuil Agung Narukami.
+Setiap kali memegang pipa tembakau kosong itu, rasa sakit dan hampa selalu muncul menghantui.
+
+Memiliki dia yang layak untuk dirindukan, kehilangan dia yang tidak dapat dilupakan, demikianlah waktu terus berlalu layaknya roda yang tak berhenti berputar.
+Tenang dan damai, sosok putih Nona Saiguu yang tersembunyi di kegelapan masih terukir jelas dalam mimpi sang Miko.
+Tengu Agung pergi mengasingkan dirinya sendiri, marah kepada dirinya sendiri yang tidak becus sebagai pelindung dari Nona Saiguu, meninggalkan Teruyo sendirian.
+Harunosuke pergi ke negeri yang jauh dalam kesedihan dan kemarahan, sementara Nagamasa bergabung dengan Shogunate untuk membersihkan nama Mikoshi.
+Adapun pria yang mengajariku memanah, yang mendengarkan dengan sabar sumpah naifku di bawah pohon Sakura,
+Pada akhirnya, dia akan kembali padaku, bahkan jika percikan darah membutakannya, dan kegelapan serta kebusukan mengubahnya menjadi binatang buas...
+
+Busur dan panah kita yang akan menolongnya, menggenapi janji yang ditakdirkan untuk hilang.
+Busur dan panah kita yang menghancurkan kejahatan, menyingkirkan delusi dan keterikatan yang tidak berarti.
+
+"Tukang judi bodoh, kemari dan temui aku."
+"Jangan tersesat lagi kali ini, Konbumaru."
+
+Tapi siapa ya yang menang taruhan terakhir...
+Dia membelai busur yang indah itu sambil memikirkan sesuatu yang tak penting.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15019_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15019_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..917d05d61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15019_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Topeng upacara yang bersih dan elegan, yang pernah menjadi milik seorang Miko,
+Senyum tipis tergambar di sudut bibirnya, tetapi tidak ada cahaya nyata di matanya.
+
+Aku telah belajar di Kuil Agung sekian lama, dan merasa sudah jauh lebih dewasa.
+Tak lagi polos seperti ketika muda dulu, aku sudah semakin mandiri sekarang.
+Tapi entah mengapa, semakin aku tumbuh dewasa, semakin murung pula wajah Nona Saiguu.
+Ekspresinya bukan menunjukkan kekhawatiran, bukan pula ketakutan, namun kesedihan yang mendalam...
+
+"Di dunia ini tidak ada yang tetap. Cinta cepat berlalu, dan bahkan kenangan yang abadi mungkin akan hilang."
+"Kehilangan ingatan sama saja kehilangan nyawa, bagaikan mati dalam kegelapan abadi."
+
+Kali ini, bahkan senyum kecilnya tak bisa menyembunyikan ekspresi kesedihannya.
+Festival yang seharusnya meriah, malah seperti hari perpisahan...
+
+"Oh iya. Bagaimana kalau kamu menceritakan padaku tentang si bodoh Konbumaru?"
+"Ada apa? Apa kamu masih takut kalau wanita tua sepertiku akan merebutnya darimu?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15019_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15019_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9bd9f5e04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15019_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Ilmu menenun Omamori dikenal dengan nama Mizuhiki,
+yang katanya dapat mengikat keinginan orang dengan takdirnya.
+
+Dulu, aku belajar mengurus urusan-urusan di kuil di bawah bimbingan Kitsune yang hebat.
+Ketika itu, aku hanyalah seorang Miko naif yang datang ke Narukami dari sebuah desa nelayan.
+Aku yang dulunya lugu, keras kepala, terburu-buru dan selalu ingin tahu bak anak kecil,
+aku adalah anak naif yang selalu skeptis terhadap kata-kata Nona Saiguu yang elegan tetapi tidak dapat dipahami.
+
+"Semua hal di dunia saling berkaitan, ilusi pun tercipta dari kenyataan konkret."
+"Omamori tidak bisa mengabulkan keinginan, namun ia mengabadikannya dalam tenunan."
+
+Melihat wajah kebingunganku, Nona Saiguu pun tidak bisa menahan tawanya.
+Dia lalu mengetuk kepalaku dengan pipa tembakau di tangannya, dan dengan cerdik mengubah topik pembicaraan.
+
+"Hibiki, kamu pasti sudah ketemu orang yang ditakdirkan untukmu ya?"
+
+"Takdir apa yang ada antara aku dan orang yang kasar seperti dia!"
+
+"Ah, begitukah?"
+
+Namun pada akhirnya, gelapnya malam menelan segalanya.
+Demikian pula dengan "takdir" itu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15019_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15019_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..131c674e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15019_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Sebuah jam berhiaskan lonceng kuil,
+yang jarumnya selalu berada di waktu embun pagi sebelum menghilang.
+
+Embun yang menguap seiring fajar yang menyingsing.
+Ribuan warna menghiasi pemandangan, begitu indah, begitu singkat.
+
+Nyanyian jangkrik dan terang bulan di musim gugur yang pernah kukagumi bersama Nona Saiguu.
+Aku yang kala itu hanyalah seorang miko desa, muda dan keras kepala.
+Seperti burung yang berkicau, bersikukuh pada pemahamannya.
+Seutas senyum terlintas di wajah Nona Kitsune, membuatku terpesona, tetapi kata-katanya — tetap tidak dapat dipahami:
+
+"Ingin menahan saat-saat penuh keindahan untuk selamanya, itu tak ubahnya mencoba menggenggam erat embun dengan telapak tangan."
+"Aku pergi seperti embun pagi, kesanmu padaku tak lebih dari penglihatan yang tersisa, yang terlahir dari harapanmu."
+
+Samar-samar dalam ingatanku, dia terus mengutarakan kata-kata yang sukar dipahami, dan wajahnya sedih bagiakan bulan yang redup, dan tiba-tiba...
+Dia mengetuk kepalaku dengan pipa tembakaunya, dan ekspresi wajahnya berubah seperti mengolok-olok:
+
+"Hibiki, matahari sudah mau terbit."
+"Kita harus kembali."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15020_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15020_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b09ee3b6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15020_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Mengandalkan jurus pedang rahasia Tengu Sweeper, Iwakura Doukei berhasil menjadi guru bela diri Klan Kujou.
+Dia digelari "Douin", dan pada akhirnya mendirikan aliran pedang sendiri.
+Sebelum bergabung ke dalam Klan Kujou, Doukei sudah mahir minum arak.
+Melangkah ke reruntuhan kuil yang telah benar-benar dihancurkan oleh Tengu Sweeper.
+Dalam tiga belas tahun terakhir, dia terus bertanding melawan para Tengu dari Yougou di tempat ini sebanyak tiga belas kali.
+Dia ingat ketika dia bertemu dengan Tengu bersayap hitam yang menyebut dirinya "Teruyo of Yougou"...
+
+Tiga belas tahun berlalu bagaikan mimpi
+Sakura di atas salju, seringan asap
+Kamu kini sudah pergi jauh
+
+Kelopak Sakura Suci berjatuhan layaknya salju yang turun dari langit.
+Cabang yang telah ditinggalkan dewanya, namun masih utuh.
+Tawa jernih seperti mata air bergema di antara pegunungan.
+Tetapi keduanya tidak pernah menginjakkan kaki lagi di tempat itu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15020_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15020_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..388226345
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15020_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Dikelilingi oleh bulu hitam yang tersayat angin pedang, orang yang nantinya jadi raja pedang,
+akhirnya berhasil menangkap Tengu yang tak dapat disentuh selama bertahun-tahun...
+
+"Wah, nyaris saja. Hebat."
+"Jika bukan karena pedang itu tidak dapat menahan kekuatanmu,"
+"Aku pasti sudah mati. Jadi..."
+
+Teruyo, haruskah kita pindah tempat untuk duel tahun depan?
+Ada beberapa tempat yang aku tahu, tempat di mana kamu juga bisa melihat sakura berguguran ....
+Sambil memandang ke sekeliling kuil kecil yang telah dia hancurkan, menggenggam tangan tengu yang gemetar,
+Menatap bulu hitam yang dia potong, memang itulah perkataan yang ingin Doukei katakan.
+
+"Kamu menyentuhku. Aku tidak bisa menyangkal kalau kamu benar-benar sudah menang."
+
+"Kemenangan masih belum diputuskan. Mari bertemu lagi tahun depan." Ingin sekali dia ungkapkan kalimat itu.
+
+"Kemampuan pedangmu yang sekarang tidak akan bisa melampaui kecepatan pedang tengu."
+"Aku tidak akan pernah melupakan duel-duel kita selama 13 tahun ini."
+"Tetapi sebagai Tengu, aku harus memenuhi tugas dari klanku."
+"Dipikir-pikir kembali, aku mengubah namamu dengan harapan kamu bisa lolos dari kutukan darah oni."
+"Dengan adanya perang tersebut, darah makhluk yang bukanlah manusia menjadi semakin tipis."
+"Ah, kami seharusnya tidak menginginkan akhir bahagia yang pantas didapatkan manusia. Tapi kamu berbeda."
+"Kamu sekarang adalah orang 'Iwakura'. Kamu bukan lagi 'Mikoshi' yang membawa darah oni."
+
+"Selamat tinggal, Doukei, dan tolong lupakan aku."
+"Gunakan pedangmu untuk garis keturunan Iwakura dan bukalah jalan milik Iwakura sendiri."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15020_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15020_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..541ac0224
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15020_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+"Aku sudah lama berpikir, Tuan Douin, apa pedangmu benar-benar bisa membelah petir?"
+Begitulah yang dikatakan oleh Ketua Kanjou, Hiroshi, sambil mengayunkan pedangnya. Sementara Douin menjawab:
+"Bagaimana mungkin hal itu terjadi? Sehebat-hebatnya, paling itu hanya bisa menyerang Tengu yang menjulang tinggi di langit."
+"Dan sekalipun begitu, nyatanya belum pernah ada Tengu yang terbunuh dengan cara seperti itu. Tidak sekalipun."
+
+"Begitukah? Jadi dari mana nama pedang rahasia "Tengu Sweeper" itu berasal?"
+Melihat bahwa Douin tidak juga menjawab, Ketua Kanjou yang telah membangun Ritou itu berkata:
+"Seandainya Kujou si orang tua itu tidak terlebih dulu mengambil inisiatif, aku pasti sudah merekrutmu."
+"Dengan ilmu pedang yang kamu miliki, bahkan Ako Domeki dari Seirai bukanlah lawanmu..."
+
+Seperti memurnikan langit dari badai, tengu itu memberinya nama baru dan hidup baru.
+Dia melemparkan pedang berkarat itu dan menyuruhnya untuk menyerangnya, seorang tengu, sampai jatuh.
+Setelah pedangnya patah, inilah kata-kata terakhirnya padanya...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15020_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15020_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4053aa6de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15020_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Ibu menunjukkan taringnya kepada Shogun, yang sudah baik padanya dan memberinya pedang yang bagus.
+Pada akhirnya, satu-satunya yang dikirim kembali ke Klan Mikoshi adalah pedang yang sangat dia sayangi.
+
+Ambisi ibu adalah untuk mengatasi takdir antara hidup dan mati dengan hasratnya yang mendidih.
+Dia akan memberikan kontribusi sedemikian rupa demi membuat namanya terukir abadi untuk darah perang oni yang semakin menipis.
+Jika dia ditelan oleh harimau pendosa itu sendiri, maka dia akan mengoyaknya dari dalam tubuhnya.
+
+Seharusnya dia bisa merajut prestasi yang luar biasa di bawah panji Electro Mitsudomoe,
+Dia kira dia sanggup membersihkan jubah perang juunihitoe-nya yang berlumuran darah itu.
+Tetapi akhirnya... jubah itu malah ternoda hitam, bersama dengan jantungnya yang berdegup kencang...
+
+Sejak saat itu, sang putra sulung, yang seharusnya mewarisi kekayaan keluarganya, justru harus tinggal dalam pengasingan di sebuah desa di luar kota,
+Berteman dengan hutan dan gunung. Sampai dia bertemu dengan gadis itu...
+
+"Sungguh merepotkan. Jika kamu ingin meninggalkan masa lalumu, biarkan aku memberimu nama yang baru."
+Setelah mendengar tentang masa lalunya, gadis yang memiliki sayap hitam legam itu mencibir dengan kejamnya.
+"Namanya Iwakura — yang berarti batu. Batu tidak akan terpengaruh oleh kata-kata orang lain."
+"Ayolah, manusia fana dengan darah oni yang mengalir di tubuhmu, berbahagialah, tersenyumlah!"
+"Kamu harus tahu, nama yang diberikan oleh Yougu Tengu adalah nama yang diberkati dengan kekuatan suci."
+"Lagi pula, nama 'batu' cocok untukmu, cocok dengan pikiran dan ototmu."
+
+"Kalau begitu, saat bunga sakura berguguran di tahun depan, mari kita bertarung di sini, Iwakura."
+"Anak dari oni, latihlah ilmu pedangmu dan jadilah lawan yang pantas dan tidak memalukan bagi Yougu Tengu untuk dihadapi."
+"Oh ya! kalau kamu berhasil menyentuhku, kamu bisa menyebut teknik pedang rahasiamu dengan sebutan 'Pembantai Tengu'!"
+"Dan kalau waktu itu tiba, artinya kamu sudah menguasai 'ilmu pedang yang bisa menghabisi Tengu'."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15020_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15020_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f751bb5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15020_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+Jauh di masa lalu, ketika Pulau Seirai tidak diselimuti oleh awan petir, kenangan seakan naik turun seperti tarikan napas.
+Pada akhirnya, wadah elegan yang menahan badai dan getaran tidak diserahkan kepada orang yang dijanjikan.
+
+"Apakah kamu datang padaku karena talinya putus lagi? Kamu benar-benar membuatku pusing."
+"Selain ilmu pedangmu, kamu hanyalah penjudi idiot."
+
+"Hmm, jangan berani-beraninya meremehkanku. Aku belajar memanah dari Tengu, ilmunya juga sangat terkenal."
+"Hanya saja karena ilmu pedangku terlampau hebat sampai-sampai orang-orang tidak sempat menyanjung kebolehan ilmu memanahku."
+"Sebenarnya, sekarang setelah kupikir lagi, kemampuan memanahku yang bagus jadi sia-sia. Bagaimana jika aku mengajarimu saja?"
+
+Pada suatu ketika, kamu memperbaiki segel kurungan si bodoh itu sambil mengumpat dan memaki-maki ....
+Pada suatu ketika, kamu tersenyum walaupun mulutmu mengeluarkan kata-kata kasar untuk mengalihkan perhatian orang lain ....
+
+"Kamu sudah menjadi Hatamoto, dan kamu memikul tanggung jawab besar, kenapa kamu masih juga membuat masalah di sana-sini?"
+"Kamu pun sudah menikah, kenapa kamu masih membuang-buang waktumu untuk bepergian ke sana-sini dan berjudi di waktu luang?"
+
+Padahal kamu sudah...
+Padahal pertanyaannya bersarang di ujung bibirmu, tapi kamu malah tak sampai hati menanyakannya. Kamu memutuskan untuk tidak mengungkit-ungkitnya lagi.
+Jika Nona Saiguu masih di sini, dia akan mengajukan pertanyaan dengan cara yang cerdas dan ceria...
+
+"Itu tidak penting lagi. Aku memutuskan untuk meliburkan diriku sendiri, setidaknya untuk hari ini."
+"Ayo tinggalkan kuil dan pergi ke pantai diam-diam, seperti yang kita lakukan waktu kamu masih kecil."
+
+Lalu dia menyeretmu ke pelabuhan, dan di sana kamu melihat kapal-kapal yang berlayar datang dan pergi.
+Kamu mendengarkan dia berbicara tentang Teruyo dari kuil, yang mewarisi keindahan dan seni bela diri dari tuannya.
+Mendengarkan dia berbicara tentang mimpi buruk yang menakutkan itu, di mana dalam mimpinya itu dia memenggal kepalanya sendiri...
+Tapi kalian berdua tahu bahwa itu hanya kalimat untuk menyembunyikan kesedihan seseorang saat dewasa.
+
+Setelah itu, sangat lama setelah itu,
+Melihat ke karang berlumut yang ada di bawah, pelabuhan tempat keduanya bertemu dalam pengasingan...
+Agar si penjudi memenangkan taruhan lain, dan berdoa untuk keselamatannya...
+Sekali lagi, kamu berdiri di puncak petualangan, mengangkat sangkar segel yang kamu buat sendiri.
+Dengan harapan membangkitkan kembali kenangan, kamu mengumpulkan kekuatan guntur dan kilat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15021_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15021_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c306e3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15021_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Amenoma, Futsu, Isshin, Hyakume, Senju.
+Dulu, ini adalah lima cabang dari Raiden Gokaden.
+Tapi pada zaman sekarang, hanya Amenoma yang masih memiliki penerus,
+Sementara garis keturunan Isshin, dapat dikatakan keturunannya hampir tak ada.
+Di mata rakyat biasa, hal ini hanyalah efek alami dari berlalunya waktu,
+mereka tidak pernah berpikir bahwa kejatuhan tiba-tiba ini adalah sebuah misteri.
+
+Sang pengembara tidak akan mau mengakuinya,
+bahwa semua yang dia lakukan adalah balas dendamnya terhadap si pembuat pedang.
+Dia juga tidak akan mengatakan kebenarannya,
+bahwa dia meninggalkan rencananya setengah jalan karena tiba-tiba terasa bosan.
+Dengan nada bicara yang dia pelajari dari seorang peneliti, dia akan mengatakan:
+"Semua ini hanyalah eksperimen kecil tentang sifat manusia."
+
+Di teater tradisional Inazuma, ada seorang karakter yang dikenal sebagai "Kunikuzushi".
+Mereka adalah orang-orang yang sering digambarkan sebagai penipu dan pengkhianat bangsa.
+Pada akhir pengembaraannya, dia memilih nama ini atas keinginannya sendiri.
+Sedangkan dia sudah tidak ingat namanya dulu.
+
+Sudah menjadi hal lumrah di teater tradisional Inazuma untuk menggabungkan nama tiga bagian pertunjukan menjadi judul lengkap pertunjukan,
+Contohnya, "Sumirezome", "Sangetsu", dan "Kogetsukan" digabungkan
+menjadi judul pertunjukan "Sumirezome Sangetsu Kogetsukan".
+Mungkin akan datang suatu hari, saat segala hal yang pernah dialami tubuh ini,
+menjadi cerita yang disebarkan di antara manusia, menjadi ingatan ley line nun jauh di sana.
+Tapi saat ini, ketiga bagian pertunjukannya masih berlangsung.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15021_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15021_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0c509b12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15021_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Sang pengembara yang eksentrik itu sudah tidak memikirkan hal ini,
+tapi setiap kali dia menutup matanya, dia masih bisa melihat cahaya bulan dan api tungku yang menerangi malam hari di Tatarasuna.
+Ajudan muda yang baik hati itu berkata:
+"Ornamen emas ini adalah bukti identitas yang diberikan oleh Yang Mulia Shogun,
+tapi selagi kamu mengelilingi dunia, selalu ingatlah hal ini,
+jangan pernah mengungkapkan jati dirimu pada orang lain."
+Inspektur yang keras kepala itu berkata:
+"Ornamen emas ini mungkin memang bukti identitas dari Yang Mulia Shogun,
+tapi kamu bukan manusia dan bukan sebuah peralatan,
+jadi aku hanya bisa bersikap seperti ini padamu. Jangan menaruh dendam!"
+
+Sang pengembara yang telah meninggalkan hari kemarin sudah tidak memikirkan tentang hal itu,
+tapi setiap kali dia menutup telinganya, dia masih bisa mendengar deru angin yang bertiup tahun itu.
+Sepasang mata yang menanti=nantikan berkata:
+"Ornamen emas ini adalah bukti identitas yang diberikan oleh Yang Mulia Shogun,
+pasti bisa digunakan untuk menyelamatkan para rakyat."
+
+Sang miko yang cerdas dan cantik itu berkata:
+"Ornamen emas ini adalah bukti identitas yang diberikan oleh Yang Mulia Shogun,
+dan dia tidak akan pernah meninggalkanmu.
+Sedangkan aku sendiri akan berusaha secepat mungkin mengirimkan bala bantuan ...."
+
+Tapi pada akhirnya, anak panah berwarna emas itu tertutup debu,
+dan segala cerita telah terbakar oleh api karma hingga habis tanpa jejak.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15021_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15021_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..22fa7862e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15021_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+"Ke mana kamu akan pergi, pengembara?"
+Sang pengembara muda itu terhenti saat mendengar suara seorang anak.
+Dia adalah anak dari seorang pengrajin di Tatarasuna. Meskipun dia sedang sakit, tapi matanya masih terlihat jernih.
+Sang pengembara berkata pada anak itu bahwa dia akan pergi ke Kota Inazuma.
+"Tapi sekarang sedang hujan deras. Katanya orang-orang yang pergi dari tadi masih belum kembali!"
+Sang pengembara membuka dan menutup mulutnya beberapa kali ... tapi pada akhirnya hanya bisa tersenyum pada anak itu.
+Kali selanjutnya dia menjejakkan kakinya di pulau itu, anak itu sudah tidak diketahui keberadaannya.
+
+"Hei orang Inazuma, mau ke mana kamu? Ini bukan kapal untukmu!"
+Sang pengembara muda itu dihentikan oleh tukang perahu di pelabuhan.
+Tapi sebelum pengembara muda itu bisa mencabut pedangnya, dia dihentikan oleh pria yang bersamanya.
+Pria itu memberi tahu tukang perahu bahwa pengembara muda itu adalah temannya.
+"Ah, jadi dia tamumu, Tuan? Maafkan kesalahpahamanku."
+Pria itu memberikan jaket kepada pengembara muda itu agar tidak kedinginan, tapi pemuda itu menggelengkan kepalanya.
+Dia tidak butuh jaket itu, dia hanya ingin tahu hal-hal menarik apa yang bisa dia temui di perjalanan panjang ini.
+
+"Tuan Harbinger. Ke mana kamu ingin pergi"?
+Pemuda yang sangat membenci manusia cerewet, menampar bawahannya dengan punggung tangannya.
+Tapi dia juga suka menyaksikan ekspresi wajah manusia yang penuh dengan rasa takut dan ketidakberdayaan,
+mungkin dia belum mengusir anak buahnya ini karena ekspresi wajahnya yang beragam.
+Dia memberi tahu orang yang sedang berlutut sambil gemetaran itu untuk mengarah ke Timur, ke Mondstadt.
+"Saya mengerti! Aku akan mempersiapkan penjaga Anda sekarang juga!"
+Tentu saja dia tidak butuh penjaga, tapi dia lebih malas membalas ucapan bawahannya itu.
+Sambil mengenakan topi pengembaranya, dia pergi ke arah timur sendirian.
+
+"Anak muda, ke mana kamu ingin pergi?"
+Saat pulang, pemuda itu dihentikan oleh seorang wanita tua di tepi jalan.
+Dia memberitahunya bahwa dia ingin pergi ke barat.
+"Ke Pulau Yashiori, ya? Ada keperluan apa?"
+Wanita ini tidak berpikir panjang, dia hanya tahu bahwa kondisi di sana sedang kacau.
+Pemuda itu membalas perhatian wanita itu dengan sebuah senyuman tulus, dia berkata bahwa dia berjanji untuk bertemu dengan seseorang.
+Saat perahu pelan-pelan mendekati pesisir, seorang wanita berpakaian asing terlihat sedang berdiri di tepi,
+dan melemparkan sebuah bola kristal kecil ke arah pemuda itu dari jauh.
+Pemuda itu menangkapnya dengan mudah, kemudian mengangkatnya ke arah matahari yang sedang terbenam.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15021_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15021_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c47904d6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15021_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Yang dia lihat dalam mimpinya adalah sebuah bayangan menari diiringi musik di bawah cahaya rembulan,
+sama seperti pemuda di masa lalu, yang mirip seperti selembar kertas kosong.
+Bagaikan sosok diri yang murni namun rapuh,
+yang muncul setelah semua kebencian dan penderitaannya hilang.
+
+Sang pengembara itu tidak tahu bahwa dia masih bisa bermimpi,
+dia berpikir bahwa ini pasti akal-akalan dari sang peneliti,
+atau mungkin wujud perlawanan kecil dari hati yang telah tiada.
+
+"Kamu telah berhasil mendapatkan "hati" yang selalu kamu mimpikan,
+tapi itu hanyalah alat untuk kebohongan dan tipu daya.
+Sekarang, akhirnya kamu akan mendapatkan hal yang benar-benar milikmu,
+dan tubuh palsu ini bisa bercita-cita untuk kekuatan atas dunia ini.
+
+Tapi, semua ini hanyalah mimpi kemuliaan yang berlangsung sekejap.
+Dan suatu hari nanti, akan hilang di tengah hembusan bumi yang sedang menderita ...."
+Apakah "dia" dari masa lalu yang mengatakan ini? Atau "dia" dari masa depan?
+Sang pengembara itu tidak peduli, karena saat dia bangun,
+yang hilang bukanlah dirinya, melainkan masa depan yang sangat rapuh itu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15021_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15021_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..737ed9a19
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15021_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Awalnya dia dilahirkan untuk menjadi wadah sebuah "hati",
+tapi dia meneteskan air mata di dalam mimpinya.
+Apa daya sang penciptanya memperhatikan:
+Dia terlalu rapuh, baik sebagai manusia atau sebagai sebuah alat.
+
+Tapi sang penciptanya tidak menghancurkannya, dan membiarkannya terus tertidur.
+Di karya-karya mendatangnya, dia juga akan membuat desain yang tidak memiliki tempat penyimpanan jantung.
+Tak lama setelahnya, "bukti" paling mulia dan bergengsi di dunia akan tidak memiliki rumah,
+dan dikirim ke kuil besar di Mt. Yougou.
+
+Setelahnya, boneka yang cantik itu terbangun dan memulai pengembaraannya.
+Dia telah melihat berbagai jenis hati,
+yang baik, yang adil, yang kuat, yang lemah lembut ....
+Sang boneka juga ... menginginkan sebuah hati.
+
+Setelahnya, boneka yang indah ini akhirnya berhasil mendapatkan sebuah "hati",
+inilah tujuan hidupnya, alasan kenapa ia diciptakan.
+Tapi, bukan ini yang benar-benar diinginkan oleh si boneka,
+karena benda ini tidak berisi berkah apa pun,
+hanya benda upacara yang penuh dengan keegoisan, kemunafikan, kelicikan, dan kutukan.
+Semuanya terbungkus dalam penampilan yang begitu indah.
+
+Baik dan jahat, keduanya adalah ciptaan makhluk hidup, tidak berguna dan meracau.
+Tapi seandainya dia mengorek "jantung" ini,
+maka dia tidak akan bisa merasakan apa-apa lagi ....
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15022_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15022_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0546ab669
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15022_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Bagi para masyarakat samudra, mutiara terang milik dewa Watatsumi yang terdahulu, merupakan harta yang tak ternilai.
+Hanya Pemimpin Suci sajalah yang layak menyanyikan lagu pujian agung, yang mengisahkan mutiara-mutiara tersebut.
+
+Dikisahkan bahwa kerang-kerang sewarna pelangi menghasilkan mutiara tanpa cela ini sebagai ucapan syukur mereka atas kasih sang Watatsumi.
+Dan pada kemudian hari, garis keturunan para Pemimpin Suci pun konon berawal dari mutiara-mutiara indah tersebut.
+Melangkah dari keramba mereka nan lembut, dia dan para saudari yang menari di atas laut dan di bawah rembulan, begitu dikasihi olehnya,
+demikian sang Omikami menganugerahkan mutiara-mutiara teramat indah, yang membangkitkan keinginan mereka untuk melihat mentari siang.
+
+Mutiara pun bersinar lebih terang, ketika digenggam oleh mereka yang dalam darahnya mengalir darah sang Watatsumi.
+Demikianlah kisah ini diwariskan dari masa lalu, dan kebenarannya tak lagi dapat dipastikan.
+Namun juga dikatakan bahwa saat detik-detik kekalahan, sang Pemimpin Suci dan kedua saudari kembar mengganti baju mereka dan menyembunyikan diri di balik gulungan ombak.
+Dan mutiara terang itu pun hilang, kembali ke dalam kesendirian di bawah samudra luas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15022_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15022_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b06c1c41c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15022_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Pada hari-hari ketika banyak klan pertama kali melihat mentari bersinar, sang Omikami memilih dari antara anak-anak samudra tersebut para gadis miko.
+Dikisahkan dalam lagu-lagu sejarah pulau, Pemimpin Suci pertama pernah menjadi putri laut yang mengumpulkan mutiara.
+
+Dia menghampiri anak-anak yang kehilangan masa depan karena pertikaian,
+menghampiri tua-tua yang lupa akan indahnya hidup karena perselisihan.
+Sang Pemimpin Suci menghiburkan hati mereka dengan lagu-lagu merdu dan kata-kata lembut,
+dan di tengah masa yang penuh kesukaran tersebut, memberikan harapan kepada masyarakat Watatsumi untuk pertama kalinya.
+
+Bulu yang lahir di lautan ini dikisahkan berasal dari pakaian upacara sang Pemimpin Suci.
+Bulu yang tanpa sengaja ditarik oleh tangan halus seorang anak kecil, dan terus dipelihara oleh seorang yang penuh kekhawatiran.
+
+Di kemudian hari, ketika sang pahlawan pemberani dan para miko berlari mengorbankan diri mereka,
+Pakaian Upacara milik sang Pemimpin Suci tidak ikut hilang, melainkan terus dilestarikan dalam ingatan orang banyak sampai hari ini.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15022_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15022_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4726a6cc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15022_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Omikami memilih para pelayannya dari masyarakat Watatsumi, dan memberikan mereka mahkota kedudukan secara langsung.
+Namun ketika masa kemartiran berlalu, demikian pula barisan kependetaan yang dulu ikut berlalu. Maka mahkota-mahkota agung tersebut disegel.
+
+Masyarakat samudra menyanyikan lagu tentang mahkota yang berhiaskan mutiara dan karang, yang tidak akan pernah terkotori oleh debu,
+yang barangsiapa mendapatkannya, akan ditahbiskan sebagai penguasa oleh sang Omikami.
+Touzannou yang pemberani dan si kembar yang menjelajahi ombak ....
+Sang Omikami mengarahkan wajahnya pada mereka, dan demikian mengasihi mereka, hingga nama dan perbuatan mereka akan terus abadi dalam lagu-lagu para penduduk pulau.
+Alkisah para penguasa ini adalah perpanjangan tangan sang dewa, yang mengajari para penduduk untuk bercocok tanam, memancing, dan berburu di pulau mereka.
+Namun, waktu kemartiran telah ditakdirkan, dan dewa pun harus mangkat.
+
+Bersama harapan dan kenangan yang dibawa dari dasar laut, bersama intisari sejarah dan kebudayaan yang kini telah hilang,
+mahkota-mahkota penuh pesona dan kemuliaan itu mengikuti para pemiliknya, beranjak menuju riak yang terlupakan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15022_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15022_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1de11ed20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15022_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Bunga lembut dari samudra. Inti bunganya berhiaskan mutiara.
+Lagu-lagu Pulau Watatsumi mengisahkan tentang bunga-bunga yang lahir di kedalaman, di tempat yang disinari cahaya mutiara.
+Bermandikan kerinduan para putri lautan dan cahaya rembulan, kelopaknya memancarkan sinar bak mutiara.
+
+Ketika semua perselisihan telah sirna, sang penguasa laut tak perlu lagi menangisi kesendirian rekannya,
+dan ketika terang bulan terbit kembali di Touzan, sang dewa 'kan bangkit dan bernyanyi.
+"Mari, putri lautan, datang dan lihatlah, wahai orang-orang terkasih, pandanglah sang rembulan malam ini."
+"Sekalipun malam ini Touzan akan tumbang, petir dan badai pun takkan bisa menghalangi indahnya rembulan, sang mutiara langit malam ...."
+
+Sang miko akan menyanyi dan menari di atas ombak keperakan.
+Para penyelam akan melupakan sakitnya kehilangan, dan bunga-bunga akan memperoleh kembali warna mereka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15022_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15022_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ccaad323
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15022_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Waktu berlalu dengan sangat lambat di dasar laut yang sunyi senyap.
+Bahkan, kulit kerang yang berkilauan pun dapat melupakan semua seiring waktu yang terus berlalu.
+
+Masyarakat Watatsumi datang dari tempat nan gelap. Mereka telah mengucapkan selamat tinggal kepada mimpi panjang di kedalaman.
+Mereka melarikan diri dari pandangan sang Dragonheir dalam kegelapan, sambil menapaki tangga karang gemerlapan menuju ke alam terang.
+Ketika itu dikisahkan pula bahwa para putra-putri samudra membawa sekeping cangkang kerang sebagai peringatan akan klan mereka.
+Mereka yang kehilangan cangkang tersebut akan diterima ke dalam sebuah keluarga yang baru.
+
+Dalam bahasa kuno, cangkang kerang ini dikenal dengan nama Parcels of Reunion.
+Dua pihak yang berpelukan, hendaknya tak terpisahkan oleh pihak luar, meskipun tidak abadi.
+Cangkang kerang ini pun menjadi ucapan perpisahan kepada kehidupan di bawah lautan, dan sambutan kepada permulaan kehidupan di bawah terik mentari.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15023_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15023_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f91a5f01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15023_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Tanah yang dikenal dengan nama "Chasm", memancarkan kilau berwarna merah sejak jaman dahulu.
+Legenda tentang Yaksha masih diceritakan turun-temurun di antara para penambang dan pedagang permata ....
+Legenda mengatakan seorang pengelana dengan empat tangan di pundaknya pernah datang ke tempat di mana langit yang runtuh pada masa itu.
+Ketika penduduk pegunungan mengetahui bahwa seorang pengelana, dalam perjalanannya untuk mengusir kejahatan, telah mencapai wilayah mereka, mereka semua datang satu demi satu ke:
+
+"Wahai pengunjung dari negeri yang jauh, terimalah anggur kami dan dengarkan cerita kami."
+"Anggur dari pegunungan mungkin asam dan pahit, tidak sebaik anggur i Gunung Tianheng yang dipuji oleh Rex Lapis."
+"Namun kami, orang gunung, menggunakan permata dan batu giok yang dianugerahkan oleh dewa sebagai harta yang luar biasa, dan melubangi tebing terjal sebagai mata pencaharian kami."
+"Hidup kami tidak sempurna, tetapi berkat Rex Lapis, hidup kami menjadi lebih nyaman tanpa kekhawatiran."
+"Namun, situasinya tidak lagi sama, dan bayangan gelap telah menutupi berkah yang dibawa bintang itu."
+"Hari ini, meskipun kami tidak memiliki pengorbanan yang sepadan untuk membuat perjanjian, kami dengan berani meminta bantuan dari Anda."
+
+Pengelana itu dengan serius mendengarkan permintaan para tetua, lalu dengan tenang menghabiskan secangkir anggur pahit.
+Sang tamu tak berjanji, tidak pula menegur kelancangan manusia fana. Dia menuju ke timur tanpa menghiraukan ajakan yang memintanya untuk tetap tinggal.
+
+Kisah yang terjadi setelahnya pun tak ada yang tak tahu ....
+
+Namun, gelas anggur kristal pasir yang pernah digunakan untuk minum bersama tetua desa, masih ada dan menjadi saksi perjanjian antara mereka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15023_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15023_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b69b140c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15023_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Konon di tebing tertinggi di Chasm, seorang pahlawan pernah mencabut bulu elang dengan tangannya sendiri.
+Ada juga yang mengatakan, orang dengan kecakapan seperti memenuhi syarat untuk bisa mati bersama para Adeptus.
+
+"Menyerahkan nyawa demi membela sesama. Betapa mulianya."
+"Tapi jika dipikir lebih lanjut, ini seperti ikan yang tenggelam ke perairan dalam, atau burung yang jatuh ke lembah terjal."
+"Ambisi memang terpenuhi, tapi tidak akan dikenang sampai selama-lamanya."
+"Manusia fana ibarat bulu yang terperangkap dalam angin puyuh, berputar dan hilang di angkasa luas."
+"Apa itu keselamatan? Apa itu keteguhan? Semua itu tidak lebih dari sebuah kepalsuan tanpa makna."
+
+Suara bisikan suram menyelinap melalui telinga, diam-diam menggoyahkan hati mereka yang tidak mampu menggoreskan namanya di jejak dunia.
+
+Ketika pertempuran usai, dan banyak serdadu yang terlelap di gua-gua kolong bumi.
+Teriakan pilu kuasa kegelapan pun dibungkam layaknya riak yang berlalu ....
+Kefanaan akan sirna, namun tanah ini selamanya mengingat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15023_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15023_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..918531def
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15023_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Sang Yaksha pernah menghuni dataran Tianqiu, ia yang bertangan empat dan gagah perkasa.
+Datanglah dirinya ke Chasm, diiringi lagu pujian suku bangsa.
+Perjamuan diadakan, berlimpah-limpah santapan disediakan.
+Bilah pedangnya diacungkan, menuju ke kedalaman, demi menjinakkan malapetaka.
+Ganas bagaikan iblis, matanya menyala dengan kobaran ungu tua.
+Sambaran kilat mengoyakkan bayangan maut, dan gemuruh nyaring melarutkan kegelapan.
+Awan-awan menutupi jurang maut, menganga menelan cakrawala.
+Angin ribut melolong tiada henti, batu raksa menyapu kegelapan.
+Gunung-gunung pun gentar, dan lembah-lembah beruntuhan.
+Tanah pun meraung-raung, dan seketika itu semua senyap.
+Awan tebal berkumpul mengaburkan cahaya senja, burung-burung bertengger dan meratap:
+"Sudahkah engkau mendengar? Tabuh gendang dari utara telah tiada, sang pahlawan telah hilang ditelan pusaran."
+"Sudahkah engkau mendengar? Sang Yaksa yang berjuang demi datangnya fajar, telah terbaring menemui ajal."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15023_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15023_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..df22206d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15023_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Tebing-tebing batu raksa tua pernah menjadi peraduan bunga-bunga.
+Di masa darah hitam bebas mengalir, tak satupun dari mereka yang tercemar noda hitam.
+
+Selama Millelith tetap tak gentar, keadilan tetap berdiri tegak. Iblis dan kegelapan boleh menghadang, namun hal ini tak akan berubah.
+Penghuni gunung yang diam seribu bahasa dan bulan keperakan menjadi tempat berkemah yang damai.
+
+"Wahai putri tebing permata pasir, janganlah engkau meratapi aku."
+"Aku lahir dalam naungan Tianheng, dan aku berjuang demi membalas karunia Rex Lapis."
+"Nyawa ini kupercayakan kepada sang Yaksha berlengan empat, dan bersama-sama kami kan menuju ke kedalaman."
+"Jalan-jalan kelam dan jurang-jurang tak berdasar kan kami tapaki, aula permata yang dingin kan kami temui."
+"Demikian kami hadapi pencemaran yang datang dari kedalaman, dan segala binatang buas yang diam di dalamnya."
+"Aku tidak takut dan tidak gentar menghadapi ketakutan dan segala keanehan."
+
+Angin malam berembus menyela sang Millelith. Dirinya tak lagi dapat menyelesaikan kalimatnya.
+Ditinggalkannyalah bunga mungil untuk sang putri suku pegunungan, agar dirinya tiada dapat dilupakan.
+
+"Satu-satunya yang kutakuti adalah ... menjadi terlupakan."
+"Apabila takdir menentukan diri ini gugur di wilayah tanpa nama, kiranya diriku tidak dilupakan."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15023_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15023_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..af1c0841c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15023_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Alkisah ketika Rex Lapis masih muda, matahari adalah sebuah kereta kuda yang mengelilingi dunia.
+Ketika malapetaka menimpa ketiga saudari penghuni angkasa malam, kereta kuda ini jatuh ke kedalaman.
+Para penduduk gunung melihat pertanda. Mereka memperbaikinya dan sekali lagi menjadikannya terang yang mengusir kegelapan.
+Kereta telah melanjutkan perjalanan abadinya, namun ada satu pecahan yang tertinggal.
+Penduduk gunung pindah ke kota dan mengubah pecahan itu menjadi kristal, untuk dijual kepada mereka mengetahui nilainya ....
+
+"Wah, yang benar saja? Masih ada yang percaya dongeng nenek tua seperti itu ya?"
+"Para pedagang di Shenglu Hall telah lama melupakan masa lalu mereka."
+"Lagi pula, kristal pasir tidak cocok dibuat perabot pernis, dan tidak cocok pula dijadikan cat untuk melukis."
+"Menurut cerita para penambang di Chasm (yang tentu saja jangan ditelan mentah-mentah) ..."
+"Jam dan kristal pasir ini milik prajurit Millelith yang hidup lima ratus tahun yang lalu."
+
+Di kedalaman gua yang gelap, di tempat cahaya dan kegelapan bertarung, di tempat kekuatan Yaksha sekali pun tidak sanggup bertahan.
+Maka makhluk fana memerlukan cahaya agar tidak tersesat di gelapnya malam.
+Prajurit Millelith pun mengumpulkan pasir bercahaya, warna putihnya mirip sekali dengan cahaya rembulan.
+Jam ini adalah penanda waktu yang berlalu dalam kegelapan, sekaligus bukti bahwa tugas mereka terus dilanjutkan oleh generasi penerus.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15024_1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15024_1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0bff6bb1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15024_1_ID.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Awalnya, ini adalah hadiah pemberian teman, yang terhubung dengan sebuah alam kecil.
+Mata air di dalamnya tak pernah mengering, sehingga cocok untuk dijadikan tempat tinggal sementara.
+Ia dapat menahan pantulan cahaya matahari dan bulan, juga dapat menampung ikan-ikan.
+
+Jika dibandingkan dengan nasib yang harus menimpa Yaksha, ia menganggap dirinya jauh lebih beruntung.
+Namun harga yang harus dibayar dari pewarisan ritual kuno adalah tidak menapaki daratan untuk waktu yang lama.
+Pada saat itu, air manis yang mengalir di permukaan tanah Liyue jauh lebih sedikit daripada sekarang.
+Kota pelabuhan di bawah gunung dan hamparan padang yang terbentang luas, semua bak mimpi bagi dirinya.
+Tetapi orang yang takut direpotkan itu malah berangkat dengan membawa cawan di kedua tangannya.
+
+Pelabuhan Liyue yang terucap dari mulutnya, kiranya penuh kekurangan laksana upacara di pedesaan.
+Perjalanan ini pasti akan penuhi perdebatan, perjuangan, dan permasalahan.
+Dia tahu mereka berdua suka berdebat dan tidak suka kerumunan.
+Di dunia, tidak ada lagi Adeptus kecil seperti mereka, mengagumi tetapi takut akan kemakmuran.
+
+"Tapi di antara kita ada begitu banyak janji. Ini baik."
+Sebelum pergi, dia berpikir dalam hati.
+"Perjalanan ini akan sangat menyenangkan, 'kan? Aku bisa mengenalkannya ke teman-teman lama."
+
+Setelah itu, kompor dan teko menjadi benda umum, bahkan rupa cawan itu pun ditiru oleh semua orang.
+Jadi setiap orang dapat memiliki bulan yang cerah di meja dan telapak tangan mereka.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15024_2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15024_2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e3ea4562
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15024_2_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Dahulu kala, tak ada penyeberangan di seberang sungai, hanya ada lereng bukit yang berkabut.
+Pemilik gunung ini belum memutuskan apa yang akan ditanam di sini, tetapi sudah ada yang mendahului.
+
+"Begitu pohon ini tumbuh besar, akan kuambil daunnya dan kuseduhkan teh untuk kalian semua."
+"Tiba waktunya nanti, mari undang Cloud Retainer dan Mountain Shaper datang ke tempat ini ...."
+
+"Kamu mengatakan hal seperti itu setelah dengan lancang menanam pohon di tanahku?"
+Meskipun gadis penguasa gunung itu mengumpat, tapi dia sudah dapat membayangkan aroma teh yang harum.
+
+Kemudian, seseorang mengikat liontin batu giok ini ke cabang tipis dari sebuah pohon kecil.
+Dan kemudian setelah itu, pemilik gunung kembali, tetapi berubah menjadi bentuk yang sama sekali berbeda,
+Dia bahkan tidak punya jari untuk melepaskan tali liontin itu. Itu sudah lama sekali ....
+
+Sekian tahun berlalu, suku-suku pegunungan menyangkok pohon itu ke sebrang sungai.
+Aroma teh juga menyebar dari Lembah Chenyu ke Pelabuhan Liyue dan terus ke banyak tempat lainnya.
+
+Ada banyak legenda tentang pohon teh di Lembah Chenyu. Salah satunya adalah:
+Terlepas dari kondisi air, tanah dan sinar matahari, pohon ini hanya dapat tumbuh dengan subur di Lembah Chenyu.
+Ini karena mereka mengingat janji masa lalu yang dibuat di dekatnya ketika masih bibit dulu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15024_3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15024_3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ef421486
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15024_3_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Lembah Chenyu memiliki banyak gunung, banyak perairan, dan banyak cerita. Di antaranya, yang paling terkenal adalah:
+Pada zaman dahulu, ada sebuah batu giok mentah yang jatuh ke tangan iblis dan dibuang ke dalam air yang dalam ....
+
+Dalam legenda, sungai-sungai besar sering kali terbelah menjadi banyak anak sungai. Ada sebuah cerita di dalamnya yang mengatakan,
+Sebuah giok yang indah, dulunya adalah batu giok mentah dari pegunungan suci. Diukir dengan hati-hati oleh Rex Lapis.
+Batu yang tenggelam di bawah air jernih itu mungkin giok, atau mungkin juga cangkir.
+Ada pepatah lain yang mengatakan: "giok" dalam cerita sebenarnya adalah metafora untuk kecantikan.
+
+Legenda mengatakan bahwa pemandangan seperti itu pernah dilihat oleh seseorang ....
+
+Ikan mas yang tidak terhitung jumlahnya seperti permata di bawah sinar matahari,
+keluar dari sungai dan danau yang seharusnya membelenggu makhluk air,
+dan terbang bebas di langit dalam kelompok di antara lembah-lembah.
+Di telinga seseorang, sepasang batu giok yang mempesona juga berubah menjadi bentuk yang lain.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15024_4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15024_4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f932b3cc8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15024_4_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Aroma dari bunga yang mekar setiap tahun adalah pertanda awal bagi Desa Qiaoying untuk mempersiapkan upacara minum teh.
+Saat bunga layu, teh yang wangi dipersembahkan di depan kuil.
+Masa berbunga bunga ini sangat singkat, sama seperti kunjungan Adeptus yang singkat.
+Yang tersisa hanyalah nama sang dewa obat dan banyak legenda yang samar-samar.
+
+Dalam satu cerita, tubuh abadi dari dewa obat berubah menjadi cabang dari pohon teh kuno.
+Dalam cerita lain, seekor binatang jahat yang dijinakkan membawa dia ke pegunungan dewa.
+Masih ada satu cerita lain—
+
+Begitu gadis muda itu tiba di darat, dia dengan cepat mengambil topi kerudungnya dari tanah dan dengan cepat meletakkannya di kepalanya.
+Kalau bukan karena kerudung yang menutupi wajahnya, wanita muda itu selalu merasa malu dan tidak berani berbicara.
+Pelaku yang menempatkannya dalam situasi ini tiba-tiba menjulurkan kepalanya keluar dari air,
+seperti memamerkan kemenangannya kali ini, dengan sisik warna-warni yang bersinar.
+
+*uhuk* "Kamu ingin pamer kalau kamu bisa berenang? Aku kutuk kamu supaya tenggelam di air cepat atau lambat!"
+
+Meskipun dia sangat marah saat itu, tetapi kalimat yang dia ucapakan itu hanya lelucon.
+Namun, cahaya yang berkilauan itu akhirnya menghilang ke dalam kolam yang dalam dan tidak pernah muncul kembali.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Relic15024_5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Relic15024_5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4400c1c26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Relic15024_5_ID.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Legenda mengatakan bahwa batu mentah untuk liontin giok ini berasal dari gunung suci yang telah lama disegel.
+Sama seperti keong bintang, ketika meninggalkan pantai, mereka akan sering mengingat suara deburan ombak,
+suara air yang mengalir juga akan datang dari cincin giok ini.
+
+Ada rumor yang sering terdengar di penginapan ....
+"Menurut legenda, harta paling berharga dari aliran sungai gunung adalah sepotong batu giok mentah yang dapat menurunkan hujan."
+"Tapi kemudian, ketika dunia berada dalam kekacauan, iblis mendambakan kekuatannya."
+"Jadi penguasa gunung membaginya menjadi beberapa bagian dan membuatnya terlihat berbeda untuk membingungkan mereka."
+"Beberapa bagian dia tenggelamkan di sungai, yang lain dia sembunyikan di gunung, dan yang lain dia berikan sebagai persembahan pada kuil."
+"Menurut legenda Lembah Chenyu, hiasan giok ini terikat perjanjian dengan dewa."
+"Hanya saja tidak ada yang bisa menemukannya setelah bertahun-tahun ...."
+
+Pendeta selalu mengenakan liontin giok ini dengan hati-hati.
+Sebelum pergi, dia diam-diam menunjukkannya kepada temannya yang tidak sopan dan tidak tertarik.
+Pendeta dengan sungguh-sungguh menceritakan asal usul ukiran tersebut, kontrak lama antara leluhur dan para dewa,
+Tetapi temannya yang memegang tumbukan obat di tangannya dan mengeluarkan keringatnya dengan deras, sama sekali mengabaikannya.
+
+"Setiap tahun, melakukan ritual yang sama. Aku tidak tahu sudah berapa kali aku mendengar itu darimu."
+"Bukannya kamu bilang ingin undang aku untuk minum teh saat kamu balik? Kita bicarakan saja nanti."
+Tapi apa yang keluar dari air tidak seperti yang dia pikirkan, akhirnya menghilang di dalam air ....
+
+Para pengrajin di Dermaga Yilong masih membuat hiasan yang mirip dengannya sampai hari ini.
+Para pedagang juga mengikuti legenda dan memakai cincin giok halus di dekat telinga mereka,
+mendengarkan suara air hujan yang jatuh di atas bebatuan
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic1_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic2_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic3_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic4_ID.txt b/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic4_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic4_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic5_ID.txt b/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic5_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/SeiraiIslandPic5_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/TejimaMail_ID.txt b/Resources/Readable/ID/TejimaMail_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..49e8725b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/TejimaMail_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+"Jika kita terpisah dalam perang ini, tunggu aku di Desa Konda. Akan ada rumah yang aman untuk kita."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/VermeerPic1_ID.txt b/Resources/Readable/ID/VermeerPic1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/VermeerPic1_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/VermeerPic2_ID.txt b/Resources/Readable/ID/VermeerPic2_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/VermeerPic2_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/VermeerPic3_ID.txt b/Resources/Readable/ID/VermeerPic3_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/VermeerPic3_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11101_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11101_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..556a817c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11101_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Dalam sebuah perjalanan selalu ada pertemuan dan perpisahan.
+Tidak akan pernah meninggalkan teman perjalanan setia para pengembara,
+Takutnya hanya ada mimpi dari pedang dan perjalanan yang panjang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11201_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11201_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d941f594
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11201_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Bertentangan dengan kepercayaan rakyat, perak sebenarnya tidak berpengaruh pada iblis.
+Pengembara yang mempunyai pedang yang tidak memiliki pikiran jahat dan bersih adalah kunci untuk membunuh iblis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11301_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11301_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..78104c878
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11301_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Pedang baja yang kokoh ditempa dengan metode melipat,
+Memiliki kilau kusam dengan cahaya yang dingin.
+Milik petualang terkenal yang menyaksikan luasnya dunia,
+Dengan itu, dia menebas tulang monster yang bagai besi, dan bertempur dengan bandit.
+Namun pada akhirnya,
+Demi gadis itu, dia menyerah pada bumi yang luas dan langit yang dalam,
+Teman-temannya di Guild, besinya yang terpercaya dan teman-teman lamanya, hanya demi bersama gadis yang dicintainya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11302_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11302_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..29d6254d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11302_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Pedang ini mempunyai nama lengkap yang luar biasa:
+The Triumphant Harbinger of Dawn yang Mengarah Menuju Kemenangan.
+Namun hanya satu yang pernah kalah oleh pedang ini di medan perang:
+Suatu malam, pemiliknya mengeluarkan pedang ini dengan bangga,
+Langit malam bercahaya bagai siang hari.
+Karena cahayanya, pria ini menjadi target,
+Ribuan panah menghujaninya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11303_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11303_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..91ceae26a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11303_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Pedang yang andal dan seimbang terbuat dari baja halus.
+Satu-satunya kekurangannya adalah rancangannya yang membuatnya tidak tahan lama.
+Konon di bagian gagangnya ada sebuah lubang untuk memasukkan sebuah pisau kecil, gunting, sumbu dan benda lainnya.
+Mungkin karena itulah pedang itu dinamakan Traveler's Handy Sword, karena di dalamnya terdapat banyak barang-barang berguna bagi petualang...?
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11304_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11304_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9e31f32c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11304_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+"Kenapa pedangmu tergeletak di tanah?"
+"Aku menjemurnya agar terlihat lebih gelap."
+"Kenapa kamu mau membuat lebih gelap?"
+"Pertanyaan bagus, nak. Benda tergelap apa yang bisa kamu pikirkan sekarang?"
+"Gagak?"
+"Oke! Apa lagi?"
+"Hmm... Panci memasak?"
+"Bagus. Teruskan. Apa yang ada di bawah panci memasak?"
+"Api!"
+"Api berasal dari mana?"
+Gadis itu berpikir untuk beberapa saat.
+"Arang! Arang adalah benda tergelap dari semuanya!"
+"Betul! Arang, atau karbon, adalah hal yang membuat besi menjadi lebih kuat. Tapi kupikir aku bisa membuat pedang lebih kuat hanya dengan menjemurnya."
+Dengan itu, dia membalikkan pedang ke sisi lainnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11305_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11305_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1fce3a357
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11305_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Legenda mengatakan bahwa ikan Ticker merupakan ikan favorit warga Liyue.
+Namun setelah sekian lama, entah mengapa Ticker menjadi Tiger.
+Sekarang, ikan Ticker yang sebenarnya menjadi langka,
+Tapi ikan filet Tiger menjadi identik dengan daging ikan di Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11306_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11306_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8b94df06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11306_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Seorang master pendekar pedang dengan keterampilan pedang yang luar biasa melompat dari puncak awan,
+Dia menembus awan seraya angin menderu di telinganya,
+Dan yang terjadi selanjutnya adalah suara tulang demi tulang yang pecah-
+Dia menyadari bahwa beberapa hal tidak dapat dicapai dengan ilmu pedang.
+Walaupun pedang besi berkilauan itu dia gadaikan demi obat.
+Namun dia mengerti, perjalanannya belum berakhir!
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11401_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11401_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..06b79b21f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11401_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Sebuah pedang panjang yang digunakan oleh Knights of Favonius. Biasanya memerlukan persetujuan dari gereja dan Master ordo sebelum dikeluarkan.
+Para pengrajin di Mondstadt telah membuahkan beberapa hasil dalam afinitas elemen dengan mempelajari Anemo di Mondstadt.
+Pedang yang ringan dan lincah ini bukan hanya sebuah kehormatan yang dianugerahkan kepada seorang Knights of Favonius, tapi juga buah dari kerja keras dan keterampilan para penjaga Mondstadt.
+Dapat menyalurkan kekuatan elemental dengan mudah. Pemiliknya harus ingat bahwa pedang ini berfungsi untuk melindungi, bukan menyerang.
+
+Seni tradisional Favonius Bladework berasal dari teman masa kecil dan belahan jiwa Arundolyn, the Lion of Light, yang bernama Rostam, the Wolf Pup.
+Legenda mengatakan dia bisa membelah setiap tetes hujan dari langit, dan angin dari tarian pedangnya bisa membelah mawar dan memadamkan obor.
+Di sini terbaring esensi dari Favonius Bladework: cahaya, kecepatan dan ketepatan dalam mempertahankan Mondstadt.
+
+Di usia 27 tahun, Rostam menerima gelar Wolf Pup.
+Tradisi Knights of Favonius mengatakan bahwa gelar Lion dan Wolf hanya diberikan kepada pemimpin hebat yang berpotensi,
+Individu seperti itu suatu hari akan berada di posisi Grand Master, mendedikasikan diri kepada jalan kesatria dan menjaga Mondstadt.
+Tetapi, meskipun dia memenuhi kewajibannya dan mendedikasikan dirinya untuk Mondstadt, Rostam tidak akan hidup untuk melihat hari itu.
+
+Sejak Rostam memperkenalkan ilmu menempa pedang, tidak ada yang bisa menandingi kemampuannya yang legendaris.
+Tetapi semangatnya, bersama dengan keinginannya untuk melindungi Mondstadt, terus hidup bersama para kesatria sepanjang generasi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11402_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11402_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..62c06caff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11402_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Sebuah pedang yang lincah dengan lubang dan ukiran halus pada pisaunya.
+Sebuah pedang dapat mengeluarkan suara seperti seruling ketika dipakai oleh seseorang dengan kemampuan yang memadai. Nada dan bunyinya ditentukan oleh sudut ayunannya.
+Pedang ini terkubur saat rombongan petualang bubar. Bertahun-tahun kemudian, dia kehilangan kemampuannya untuk bernyanyi.
+Walau demikian, ini tetaplah sebuah senjata yang mematikan.
+
+Di antara anggota rombongan petualang, ada seorang penari pedang yang gagah berani.
+Setelah upaya rombongan petualang untuk menjatuhkan klan berkuasa gagal, dia diperbudak menjadi seorang gladiator.
+
+Walau semua harapan dan rekan-rekannya sudah hilang, dia masih tetap bertempur dengan berani,
+Pedangnya bernyanyi dengan cahaya fajar, dan dia dijuluki sebagai "Dawnlight Swordswoman".
+
+Di masa mudanya, Sang kesatria fajar Ragnvindr berada di rombongan para kesatria,
+Dia pergi dengan tuannya untuk melihat pertandingan gladiator, dan tersentuh dengan akhir yang luar biasa dari Dawnlight Swordswoman.
+Dia menamakan dirinya sendiri kesatria fajar untuk menghormati gladiator itu, dan di dalam hatinya dia tahu apa yang harus dia lakukan selanjutnya...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11403_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11403_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..46490df5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11403_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Di tepi jurang yang menghadap laut Timur, para leluhur memuja Dewa Waktu dan Anemo bersama-sama.
+Keduanya terhubung erat, sama seperti pepatah berkata, "Anemo membawakan cerita dan waktu memupuknya".
+Pedang ini menceritakan cerita tentang perlindungan dan keberanian untuk melindungi.
+Awalnya hanya sebuah alat peraga, namun pedang itu akhirnya ditempa oleh waktu.
+
+Pedang ini dulunya milik Klan Gunnhildr yang baik hati.
+Dalam upacara kurban, mereka akan memberlakukan pertahanan Mondstadt.
+
+Ada tiga hal dalam upacara yang didedikasikan untuk sang waktu.
+Hal yang terakhir adalah bercerita kisah mengenai perlindungan Mondstadt, hidup, dan kebebasan.
+
+Upacara dan sejarah sudah lama hilang.
+Namun Klan Gunnhildr tetap menjadi penjaga Mondstadt sampai hari ini.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11404_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11404_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..15f626284
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11404_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Sebuah pedang panjang yang dipakai bangsawan yang memerintah Mondstadt. Ditempa dari bahan premium dan pengrajin handal.
+Untuk alasan itu, walau telah diwariskan dari generasi ke generasi, namun masih tetap tajam.
+Ilmu pedang pada zaman dulu adalah keterampilan wajib bagi para bangsawan.
+Namun, untuk tujuan menyempurnakan kebijaksanaan dan keanggunan, bukan untuk digunakan dalam pertempuran.
+Sayangnya, kebijaksanaan dan keanggunan akhirnya terlupakan. Ilmu pedang menjadi formalitas belaka.
+
+26 ribu tahun yang lalu adalah era Mondstadt dengan populasi terkuno,
+Mereka bersumpah, setelah Anemo Archon turun dan mereformasi dunia.
+
+"Untuk Mondstadt, selalu. Untuk dataran hijau, untuk perbukitan, dan untuk hutan Mondstadt. Semoga mereka terus berkembang, selalu"
+"Untuk Mondstadt, selalu. Untuk kebebasan Mondstadt yang kekal dari badai salju dan tirani, yang kezalimannya menyerupai badai es"
+
+Tidak peduli apa pun masa depan yang menanti Mondstadt, walaupun banyak manusia kejam dan monster, dan walaupun meja sumpah sudah dihancurkan,
+Sumpah itu sendiri akan terus terpatri di dalam angin, dengan lembut membelai Mondstadt seperti seorang kekasih, dengan teguh melindungi Mondstadt seperti seorang ayah.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11405_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11405_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..16bc3fa52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11405_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Rumor menceritakan legenda tentang pedang Liyue.
+Dikatakan bahwa sarungnya terbuat dari kayu gaharu, dengan dekorasi mika dan diukir dengan citra sebuah perang.
+Namun sarung yang berharga ini akhirnya hilang.
+Bagi pedang itu, sarungnya adalah penjara baginya, menjaganya dari fungsi yang sebenarnya
+Pedang itu sangat tajam sampai-sampai korbannya baru menyadari mereka telah tertusuk satu jam kemudian.
+
+Dikatakan bahwa Kun Wu menempa pedang tajam ini hanya dengan waktu satu hari, walaupun dia bekerja siang malam untuk itu.
+Namun saat guru Kun Wu yang sudah tua melihat hasil karya muridnya, dia mengepalkan tangannya, mendesah dalam kesedihan, dan memukul tongkatnya ke tanah.
+"Ini adalah benda yang paling tidak punya belas kasihan di bumi ini"
+Pria tua itu menghela napas dan terhuyung pergi.
+
+Kun Wu memikirkan kata-kata gurunya selama tiga hari dan tidak menyentuh satu bilah pedangpun pada saat itu.
+Lalu dia menghabiskan waktu satu tahun untuk membuat sarung dari kayu gaharu.
+
+Kunwu berpikir bahwa sebuah sarung yang elegan dan mewah pasti cukup untuk menundukkan keliaran dan kekerasan dari pedang itu.
+Tapi kemudian pedang berharga itu hilang di tangan rakyat jelata. Pedang tajam itu bertahan, tetapi yang tersisa dari sarungnya hanyalah cerita.
+Karena pedang itu hanya berusaha untuk terus bermandikan darah para korbannya, dan tidak ada sarung yang dapat mengekang keinginannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11406_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11406_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d385286f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11406_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Prototipe pedang kuno dari gudang senjata Liyue. Nomor serinya telah memudar dan tidak ada catatan untuk mengonfirmasi tanggal produksi.
+Motif awan yang berputar-putar terukir di tubuh pedangnya, yang berfungsi memberi sinar keemasan samar di bawah sinar matahari saat terayun di udara.
+
+Dikatakan bahwa ahli pedang di balik pembuatan senjata ini mencapai puncak kemampuannya dan dipaksa untuk berinovasi.
+Yun Hui, kepala keluarga Yun, mendekati pengrajin terkenal Han Wu. Dengan keahlian gabungan dari kedua belah pihak, Han Wu membuat rancangan untuk seri senjata baru, yang diberi nama "prototipe."
+Pedang pertama yang dibuat mengikuti rancangan ini memiliki nuansa senjata yang tangguh.
+
+Saat mencoba pedang di Mt. Tianheng, Han Wu tidak sengaja menjatuhkannya ke tanah.
+Pedang itu merespon dengan melepaskan energi tornado yang berputar dan memotong lubang sedalam dua belas inci ke dalam batu gunung yang kokoh.
+Han Wu menganggap itu adalah pertanda dari surga. Dia berkata, "Pedang ini akan dinamakan Rancour, penghancur batu".
+
+Pedang ini mengguncang gunung dan memiliki kekuatan bagai seribu puncak di ujungnya.
+Pedang yang memotong batu seperti mentega ini menjadi dasar untuk semua pedang selanjutnya yang dibuat di Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11407_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11407_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bebb7f04b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11407_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Seluruh dunia berduyun-duyun ke pelabuhan komersial Liyue, yang menjadi kebanggaan kota itu sendiri.
+Dengan banyaknya orang yang datang, juga datang harta karun yang eksotis.
+Sebuah pedang seperti jarum, dengan ujung namun tidak ada sisi, mengorbankan kemampuan menebasnya demi meningkatkan kekuatan menusuknya.
+Diperlukan tingkat keterampilan memadai untuk mengeluarkan potensi yang sebenarnya. Namun, masih bisa berfungsi sebagai pedang yang bagus bahkan bagi mereka yang menggunakannya tanpa keahlian khusus sekalipun.
+
+Senjata dari pantai yang jauh yang tergantung di pinggang pemiliknya.
+Sebuah pedang yang ramping dan elegan, menonjol di tengah-tengah kekasaran dan kekacauan laut.
+
+Ketika orang-orang yang ingin tahu bertanya, kapten kapal mengelaknya. Banyak rumor tentang asal usul pedang itu,
+Beberapa mengatakan pedang itu menang dalam menghadapi para bajak laut, yang lain mengatakan itu adalah hasil rampasan dari razia.
+
+Tetapi ketika matahari terbenam berakhir dan layar diturunkan, Chief Mate dengan lembut menggosok pedangnya,
+Teringat tentang hidupnya yang lama di Kerajaan Angin, waktu yang dia habiskan untuk bertualang sebagai ahli ilmu bela diri,
+Teringat tentang gadis di kampung halamannya, sebuah cinta yang berakhir terlalu cepat, dan sebuah janji untuk bertemu kembali.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11408_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11408_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..91c1189fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11408_ID.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Sebuah pedang panjang dibuat dari Blackstone yang langka. Ketajaman pedangnya dapat memotong emas dan giok dengan mudah.
+Pada malam ketika awan tidak menutup bulan, maka akan terlihatlah warna merah tua seolah seperti jari-jari tangan, di sepanjang bagian tengah mata pisau,
+Cahaya merah darahnya berkedip-kedip dalam kegelapan, seolah pedang itu melolong di malam hari, mengutarakan niatnya untuk merobek bumi.
+
+Setelah rancangan untuk prototipe baru muncul, pengrajin Han Wu merombak seluruh katalog senjatanya,
+Rancangan khusus ini memakai bahan yang langka, Blackrock yang dikristalisasi, untuk menghasilkan mata pedang berkualitas tinggi.
+Saat menempa pedang Blackrock, perbedaan suhu dan jenis air yang digunakan untuk pendinginan dapat memengaruhi kekerasan akhir dan daya tahan pedang,
+Ini merupakan tantangan besar bagi produsen persenjataan Blackrock. Tapi itu adalah salah satu masalah yang harus diatasi oleh para pengrajin pedang jika dia ingin membebaskan dirinya dari belenggu yang mengikatnya dan mencapai tingkat kompetensi baru dalam perdagangannya.
+Han Wu bergumul untuk melampaui batas kemampuannya sendiri. Dan berkat teman baiknya di rumah Yun, dia bisa pergi dengan para kru ke Chasm untuk secara pribadi memproduksi bahan untuk senjata barunya.
+Namun, keruntuhan yang tidak disangka terjadi di tambang. Mereka lalu terjebak di bawah tambang selama empat hari.
+
+Terpenjara di dalam dinding batu gua yang tak bisa ditembus, para kru menemukan alat penambangan mereka tidak ada gunanya.
+Kehilangan semua cahaya alami dan buta akan waktu, satu demi satu kru yang terperangkap menyerah pada kegilaan dan keputusasaan.
+Lalu entah dari mana, Han Wu melihat bahwa protoype yang dia bawa bersinar di ujung gua...
+...mengandalkan pedang itu, dia dan para kru melarikan diri. Tetapi pada saat sinar matahari membuat kontak dengan pedang, pedang itu hancur menjadi jutaan keping.
+Seluruh kekuatan yang tersisa di kaki sang pengrajin pedang itu hilang seraya dia jatuh ke tanah. Berbulan-bulan kemudian dia membuat ulang pedang itu dan berkata, "Pedang ini akan dinamakan Blackcliff Longsword, karena terbuat dari Blackrock".
+Semua orang memuji keindahan Blackrock, manfaat Blackrock, dan kekuatan Blackrock.
+Tetapi para kru tidak mengatakan sepatah kata pun dari apa yang mereka saksikan selama cobaan di tambang...
+
+Jauh di dalam kegelapan, ketika pengrajin ulung menikamkan pedangnya ke dinding gua dengan sekuat tenaga, pedang itu mengeluarkan raungan memekakkan telinga, seperti guntur yang menyapu dataran.
+Mungkin para kru tahu bahwa raungan pedang itu adalah ramalan gempa bumi bertahun-tahun kemudian di masa depan...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11409_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11409_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..143414867
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11409_ID.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Pedang yang haus darah akan bangkit oleh aroma darah.
+Mereka yang memilikinya akan terus memelihara dan menggunakannya untuk membunuh.
+Sampai pada akhirnya jiwa yang suci itupun ternodai oleh darah...
+
+Dahulu kala ada seorang Knight mulia yang selalu menjunjung jalan keadilan.
+Dibalut baju zirah yang mengkilap, serta pedang berkilauan bagai cermin tergantung di pinggulnya.
+Di mana pun ada ketidakadilan, monster memangsa manusia, atau api di kejauhan,
+Sang Knight akan segera datang, untuk memotong, menebas, dan menusuk,
+Mengikuti ajaran Wolf Pup, yang mengajarinya jalan kesatria, keadilan dan seni berpedang,
+Potong, tebas dan tusuk lalu kembali lagi dari awal...
+Sampai keadilan didapatkan kembali dan monster itu tidak mampu bergerak lagi.
+
+"Aku mulai kehilangan diriku sendiri dalam memotong, menebas dan menusuk."
+"Saat ujung pedang menyentuh daging lawan, aku merasakan sebuah sensasi yang merasuk sampai ke sumsum tulang belakang"
+"Ah, mungkin itu adalah perasaan keadilan yang akhirnya didapatkan kembali."
+"Selama aku bisa terus memotong, menebas dan menusuk kejahatan di dunia ini"
+"Suatu hari nanti, suatu hari pasti semuanya akan kembali suci"
+
+"Wahai Knight, pembantaian atas nama keadilan tetaplah pembantaian."
+"Tidak. Pembantaian atas nama keadilan adalah keadilan."
+
+"Potong, tebas, tusuk. Terciptalah keadilan!"
+Walaupun bunga putih yang diberikan wanita itu menjadi hitam oleh darah, walaupun pedangmu tidak lagi bercahaya terang,
+Bahkan jika wajahmu yang tampan menjadi rusak, hingga harus menutupinya dengan topeng besi,
+Dan walaupun orang-orang yang dilindungi olehmu tidak bisa mengerti, jangan pernah berhenti!
+
+Begitulah, Knight yang hatinya menjadi hitam terus mengikuti jalannya, memburu monster dengan mengatas namakan keadilan,
+Hingga dia sampai di sebuah reruntuhan kuno, di mana dia menemukan ketidakadilan terbesar...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11410_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11410_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2249c7ed2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11410_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Sebuah pedang panjang yang megah dan mulia muncul secara tiba-tiba bagaikan kilatan petir yang menyambar di kegelapan malam.
+Sampai akhirnya, tidak pernah sekalipun ujung pedang dinodai oleh darah.
+Dikatakan bahwa orang-orang dari generasi selanjutnya menggunakan pedang ini sebagai rancangan dari pedang Knight para bangsawan.
+
+Bilah pedang yang gelap dengan mudahnya menyatu bersama malam.
+Karenanya pada kala itu, orang-orang takut untuk menyalakan cahaya pada malam hari.
+Berdasarkan lagu dari para penyair, era bangsawan pada masa itu benar-benar hitam kelam.
+
+Puisi naratif yang menggambarkan leluhur di zaman kuno menaburkan benih pemberontakan di hati para pemuda bangsawan.
+Ketika saatnya tiba, dia meninggalkan rumahnya yang terhormat, mencuri pedang tersebut, dan bersembunyi di jalanan,
+Lalu dia menyusuri jalanan kecil gelap dan Tavern seperti orang biasa, dan menggunakan pedang bangsawannya untuk mencuri dari yang kaya dan memberikannya kepada yang miskin.
+Di bawah naungan langit malam, pedang mulia itu melompati banyak atap dan jalanan di tangan seseorang yang juga memiliki darah mulia,
+Bilah pedang yang murni tetap tak bercela, seperti halnya hati dari pencuri itu yang telah meninggalkan keluarganya yang lalim.
+
+Namun anggur dan nyanyian serta usia muda akan sirna, dan banyak hal terjadi.
+Pada akhirnya, di bawah cahaya rembulan dia menguburkan pedang kesayangannya dan pergi melintasi lautan,
+Dia ingat malam di mana dia mencuri pedang tersebut dari kediaman keluarganya,
+Dan dia ingat sumpahnya pada keluarganya, masa lalu dan sekarang, kepada tanah airnya, dan kepada saudaranya Eberhart:
+"Walau hanya sedikit, aku ingin menggunakan kekuatanku untuk mengubah dunia yang kelam ini."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11411_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11411_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa0b3a1a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11411_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Tidak ada
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11412_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11412_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e882bd0d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11412_ID.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Ini adalah bukti bahwa kamu menggunakan cara khusus untuk mencapai dunia ini.
+Ini adalah pedang yang hanya bisa dimiliki oleh mereka yang bisa menantang "dunia".
+
+Terakhir kali pedang ini diayunkan, orang itu ingin menyelamatkan dunia yang hancur.
+Dunia itu adalah satu-satunya rumah terakhir mereka.
+Apa yang ingin ditantang oleh pedang ini sebenarnya adalah takdir untuk menghancurkannya.
+——Tapi memegang pedang ini untuk menantang hukum "kelahiran dan kematian" di alam semesta,
+Takutnya, itu sama konyolnya dengan tombak panjang yang mendesak seekor kuda untuk melawan kincir angin...
+
+Seperti yang telah dikatakan, menghadapi nasib terakhir, kegelapan pekat menelan banyak bintang,
+Senjata apakah yang layak digenggam seseorang? Jawabannya hanyalah sebilah pedang.
+Setidaknya, itu sudah cukup untuk mengingatkan orang-orang untuk berani menghadapi nasib dunia tanpa rasa takut...
+
+Kali ini ketika pedang itu diayunkan, kamu mencari jawaban yang disembunyikan oleh dunia ini.
+Di dunia yang seperti itu, tidaklah masalah untuk menggunakan senjata ini.
+Bukan karena pandangan yang kusam alam semesta telah berubah arah, atau bahwa dunia ini pada awalnya memang seperti ini,
+——Tapi karena, "mengejar" mungkin menjadi alasan utama mengapa kamu datang ke sini.
+
+Sebelum "masa lalu" dimusnahkan, dan sebelum "masa depan" datang,
+Ketika "sekarang" sudah menghilang, kamu bisa memercayai pedang ini.
+Ini bisa dikatakan sebagai senjata untuk mempertahankan diri, lagi pula ini memang pantas untuk orang-orang sepertimu,
+Senjata yang ditempa untuk sang "penantang" dan "pencari".
+Ambillah, dan berjalanlah di dunia ini,
+
+Kemudian, pergilah untuk menyingkirkan semua misteri dan tantangan yang ditinggalkan oleh "dunia" ini.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11413_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11413_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a886079e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11413_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Itu adalah kejadian yang terjadi dulu...
+
+Gagal untuk memperpanjang nyawa, gagal untuk mengabulkan permintaan,
+Mimpi kegagalan dalam semesta yang gelap dan penuh ketidakpastian,
+Masuklah ke dalam tubuhku, dan datanglah ke dunia ini.
+
+Lalu, anak-anakku yang sangat menggemaskan,
+Sama seperti air hujan yang mengalir dan membuat rerumputan itu tumbuh menuju arah sinar matahari,
+Pergilah ke tempat yang indah, lalu kembangkan keindahan dalam diri kalian masing-masing.
+
+Itu adalah ingatan seorang anak bernama Durin tentang ibunya...
+
+"Ibu, terima kasih banyak."
+"Sudah memberikanku sayap untuk terbang, sudah memberikanku tubuh yang kuat."
+"Ibu, aku ingin pergi ke tempat yang indah."
+"Memberi tahu mereka, perihal semua orang, dan juga tentang ibu."
+"Aku akan memberi tahu mereka seberapa indahnya tempat kelahiranku."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11414_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11414_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ed6c5629
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11414_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Salah satu replika "Kageuchi" dari pedang terkenal "Hakuen Michimitsu Amenoma."
+Pedang ini diberikan oleh Douin kepada Klan Saimon, pendiri Klan Iwakura.
+Sebagai balas budi atas perawatan yang diterimanya saat dirinya tinggal dalam pengasingan di Desa Konda.
+
+Dikatakan bahwa teknik rahasia Iwakura yang bernama Tengu Sweeper, hanya dapat dilakukan saat tidak ada sedikit pun gundah gulana di dalam hati.
+Dulu, nama Tengu Sweeper terdengar sama dengan "Pembantai Tengu". Itu adalah teknik yang bahkan bisa menebas Tengu yang menjulang tinggi di langit.
+Selama ratusan tahun, pendekar pedang Iwakura, yang mewarisi nama "In", menggunakan teknik rahasianya untuk membunuh iblis dan monster yang tak terhitung jumlahnya di kepulauan Inazuma.
+
+Legenda menceritakan, Tengu Sweeper pertama kali dibuat di halaman kuil kecil di mana dupa tidak ada di situ.
+Tekniknya sangat kuat sampai-sampai semua bangunan dihancurkannya, dan pedang Iwakura Douin sendiri pun terbelah menjadi dua.
+Setelah itu, dengan keahlian pedangnya, ia mendirikan Seni Iwakura dan menjadi instruktur Klan Kujou.
+Dia juga meminta master Amenoma pada waktu itu membuat pedang yang akhirnya diturunkan melalui keturunan "In" — "Hakuen Michimitsu Amenoma".
+
+Ada banyak legenda tentang perbuatan pedang itu. Dikatakan bahwa pedang ini sangat tajam sampai bahkan dapat memotong nasib manusia hingga putus.
+Adapun nama panjangnya, dikatakan bahwa Iwakura Douin menyebutkan sendiri namanya kepada Amenoma saat dibuat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11415_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11415_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8153b4c38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11415_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Pisahkan debu dari api dengan gembira, keluarkan mahakarya dari yang biasa.
+Oleh karena segalanya yang ada di semesta ini berawal dari satu sumber, demikian pula segalanya dapat berakar pada satu pemikiran.
+Kejarlah hal yang kakakmu, sang kuda putih bercula satu, tak mampu dapatkan.
+Capailah sisi jauh filsafat, dan ciptakanlah sebuah takdir baru untukku, dan untuk saudara-saudaramu ....
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11501_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11501_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcd1b8829
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11501_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Semua orang tahu bahwa perlindungan elang adalah berkat Favonius.
+Hanya sedikit yang tahu bahwa berkat dari Favonius berasal dari suku yang jauh.
+
+Di bawah tirani bangsawan tua, Mondstadt menangis untuk kebebasan.
+Para pejuang yang datang dari jauh melangkah di kerajaan angin sebagai budak.
+Namun dia tidak berlutut di depan ketidakadilan dan penipuan, tetapi memberi contoh yang layak.
+Karena dia menggulingkan para bangsawan biadab dan mendirikan tatanan kesatria dan gereja.
+Diberkati sampai akhirnya berjalan bersama para Dewa.
+
+Inilah pedangnya yang telah menyaksikan semua kesusahan dan deritanya.
+Sebuah bukti pencapaiannya dalam menyebarkan keadilan di Mondstadt.
+Kamu bisa merasakan semangatnya yang membara saat mengayunkan pedang:
+
+Siapa pun yang tertindas akan menunjukkan keadilan.
+Siapa pun yang dipenjara akan membawa kebebasan.
+Siapa pun yang tertipu akan membawa kebijaksanaan.
+Dengarkanlah angin keadilan dan kebebasan yang akan membimbing.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11502_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11502_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8ffaf798
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11502_ID.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Taring penusuk langit.
+Pernah menembus sisik emas-hitam di sebuah kerajaan kuno di dalam jurang,
+Dan menusuk tenggorokan anak dari seorang pendosa kuno.
+
+Mondstadt dulu pernah terancam oleh naga bayangan, Durin.
+Kecemburuannya akan kemakmuran Mondstadt menjadi akar jahat, meracuni negeri.
+Di masa kelam tersebut, Mondstadt dikelilingi monster dan tanah tandus.
+Mendengar orang-orang berteriak meminta tolong, Anemo Archon turun dan membangunkan Dvalin:
+Dvalin mengendarai angin dan terbang ke langit, bertarung demi memperjuangkan banyak jiwa.
+
+Diberkati oleh Anemo Archon, Dvalin melawan naga bayangan.
+Awan terpecah, langit terbakar seolah kiamat terjadi di Mondstadt.
+Akhirnya, taring Dvalin yang diberkati menusuk tenggorokan Durin.
+Durin terjatuh, namun Dvalin terkena racun dari darah Durin.
+
+Tidak kuat menahan sakit, Dvalin jatuh pingsan,
+Bahkan penyair yang paling piawai sekalipun tidak tahu di mana dia terlelap.
+Ratusan tahun berlalu dan pengorbanan Dvalin terlupakan oleh rakyat Mondstadt.
+Saat Dvalin terbangun, teman-temannya sudah tiada begitu pula dengan suara lira yang menyejukkan hati.
+Dan yang dulu dia lindungi sekarang ketakutan saat melihat sang "Naga".
+
+Kehormatan dipulihkan, racun ganas dibersihkan.
+Melodi akhirnya akan membangkitkan ingatan orang-orang.
+Pedang inilah harapan Dvalin untuk mengembalikan reputasinya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11503_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11503_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe377d7f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11503_ID.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+Dulu orang-orang akan bersulang dan menyanyikan sebuah lagu:
+"Jika seseorang menarik lidahmu, kamu masih bisa bernyanyi dengan mata."
+"Jika seseorang membutakan kedua matamu, kamu masih bisa melihat dengan telinga."
+"Jika seseorang berkonspirasi ingin menghancurkan hari esok, maka bersulanglah."
+"Karena walaupun hari esok mati, lagu ini akan terus hidup."
+
+Dikatakan bahwa karakter suatu daerah serupa dengan Archon yang melindunginya, dan ini berlaku untuk rakyat dan daratan itu sendiri.
+Tetapi apakah Archon yang tidak bisa terikat itu, yang menyebarkan gairah kebebasan pada tanah dan orang-orang di tengah konflik?
+Atau apakah harapan orang-orang yang merindukan kebebasan di tengah salju dan badai, harapan itulah yang melahirkan Archon Anemo yang mencintai kebebasan?
+Ini adalah pertanyaan yang sejak awal tidak dapat dijawab.
+
+Namun nyanyian itu sering dinyanyikan pada masa yang kelam.
+Baik di saat Decarabian masih memerintah dari menaranya,
+atau saat para bangsawan yang hina itu menggulingkan keagungan Archon,
+di ruang bawah tanah tertutup, di lorong-lorong gelap, dan di Tavern tua,
+nyanyian itu menembus angin kencang dan tinju besi tirani, dan menjadi lagu kebangsaan para pahlawan pemberontak.
+
+Di masa lalu, di kota yang senyap dari semua sisinya,
+Sorak-sorai diiringi bunyi lira dan akhirnya menembus penjara melalui angin yang berembus kencang.
+Sebuah kelompok yang terdiri dari para pemuda, peri, pemanah, seorang Knight dan prajurit dengan rambut merah api,
+datang dan berdiri di hadapan menara yang menjulang tinggi sampai ke langit,
+yang membayangi bagaikan raksasa,
+dan mereka bersumpah untuk bebas, bersumpah untuk menghancurkan menara tersebut beserta aturannya yang lalim.
+
+Mereka yang lemah dan tak berdaya tidak bisa memanjat menara, malah menyanyikan lagu yang, sampai sekarang, hanya dibisikkan di sudut-sudut yang bahan angin tidak bisa mencapainya,
+Dan lagu itu bangkit dengan kekuatan yang bahkan cukup untuk mengguncang tembok kota, memberi semangat pada para pahlawan yang memanjat tembok kota...
+"Jika seseorang menarik lidahmu, kamu masih bisa bernyanyi dengan mata."
+"Jika seseorang membutakan kedua matamu, kamu masih bisa melihat dengan telinga."
+"Namun jika ada orang yang berani mencuri lagu dan kebebasan yang kamu dambakan,"
+"—Hal itu, sama sekali adalah hal yang tidak boleh dibiarkan!"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11504_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11504_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9083132f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11504_ID.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Pada zaman dahulu kala, di mana para dewa dan roh berkeliaran melintasi bumi,
+Di saat kekacauan seperti itu, orang pasti akan memiliki pertanyaan seperti...
+"Tolong beri tahu aku ke mana orang tercinta dan anak-anak pergi?"
+"Tolong beri tahu aku kapan mereka yang pergi akan kembali?"
+"Ah, Tuanku, sampai kapan tahun yang menakutkan seperti itu akan berlangsung?"
+
+Bahkan orang yang tumbuh besar di lingkungan batu keras sekalipun, hatinya akan hancur karena sakit hati.
+Bahkan jika kamu begitu percaya pada Dewamu tanpa mengucapkan sepatah katapun, matamu juga akan menjadi panas.
+Bahkan jika pertanyaan-pertanyaan ini belum diajukan, konsultasi yang tersembunyi di hatiku akan tetap terdengar.
+
+Sang Archon Geo melakukan mukjizat dan memotong pisau panjang dari batu amber emas yang suci,
+Mengayunkan pedang ke sudut gunung, untuk membuat kontrak yang solid dengan orang-orang——
+Mereka yang terpisah pasti akan kembali bersama; mereka yang melanggar kesepakatan pasti akan dihukum.
+Mereka yang kehilangan orang yang dicintai, kehilangan harta, dan menderita ketidakadilan akan diberi kompensasi.
+
+Mungkin itu hanya salah satu dari banyak pepatah rakyat yang sulit dibedakan keasliannya dengan naskah asli kuno Liyue.
+Namun kontrak solid dari Archon Geo hingga saat ini masih ada di Liyue.
+Melanggar kontrak berarti menjadi musuh dari negeri yang pernah direnovasi para dewa ini,
+Puncak gunung tertinggi sekalipun cepat atau lambat akan jatuh ke atas kepala mereka yang berkhianat——
+
+Sampai hari ini dalam legenda rakyat, masih tertulis bahwa nantinya pemilik aslinya akan muncul dan kembali ke dunia.
+Pada saat itu, pisau panjang tersebut sekali lagi akan memancarkan cahaya keemasannya dan memotong ketidakadilan di dunia...
+Persis seperti sumpah besar yang dibuat Archon Geo di hadapan rakyat ribuan tahun yang lalu.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11505_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11505_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1418a8f32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11505_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Sebuah legenda bercerita bahwa pada awal mula Liyue, Rex Lapis menginjakkan kakinya di dataran Liyue dengan pedang dari giok.
+Meskipun pedang ini telah digunakan selama bertahun-tahun, pedang bermandikan darah ini tetap terlihat seperti baru.
+Darah di pedang itu mungkin bisa tersapu bersih oleh air hujan, tetapi ingatan dan rasa dendam yang berkumpul sulit dihilangkan.
+
+"Nephrite mengandung jiwa dan hati Bishui yang lembut, dan sisa-sisa perasaan dendam di dalamnya akan dibersihkan oleh waktu."
+"Tapi siapa yang sanggup meredakan kepedihan giok itu, yang digunakan untuk merenggut nyawa makhluk lain?"
+
+Yang tersisa dari kata-kata teman lama yang terlupakan ini hanyalah penyesalan dan helaan napas.
+Tapi roda takdir yang terus berputar akan menghancurkan kalimat lembut tersebut.
+
+Seiring berjalannya waktu yang panjang, banyak kawan yang akhirnya berubah menjadi musuh bebuyutan,
+Dan yang dulunya mengkhianati satu sama lain dan bertarung mempertaruhkan nyawa, malah minum bersama tanpa ada rasa dendam.
+Sama seperti pedang giok ini, yang ditempa menjadi sebuah hadiah yang mahal untuk seseorang yang istimewa.
+Giok ini juga dulunya diambil demi kedamaian dan kemewahan.
+
+Saat cangkir anggur terisi darah, dan saat hati yang lembut dihancurkan oleh ambisi gelap, menjadi debu yang tertiup angin,
+Hadiah yang belum sempat diberikan, kata-kata persahabatan yang belum sempat diucapakan, akan menjadi pedang tajam yang memisahkan dua orang sahabat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11506_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11506_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..08d5eb06c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11506_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Ujian
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11507_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11507_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..08d5eb06c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11507_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Ujian
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11509_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11509_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..27f4e65af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11509_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+Salah satu dari banyak pedang yang diberikan Shogun pada Hatamoto. Dikatakan bahwa pedang itu dapat memanggil kekuatan petir dan membelah segalanya menjadi dua termasuk gunung, angin, malam, dan bahkan kabut.
+Pedang itu pernah hancur berkeping-keping. Setelah ditempa ulang, tubuh sang pedang dihiasi dengan garis-garis yang menyerupai aliran awan.
+
+Lagu tersebut menyanyikan, "Arataki dari gerbang Tenshukaku, Iwakura si Penerus, Kitain si Serpent, dan Takamine si Mistsplitter".
+Anak-anak yang menyukai seni bela diri menyandingkan seniman bela diri yang terkenal dalam sejarah. Lalu "Takamine si Mistsplitter" adalah salah satunya.
+Ia pernah bepergian bersama seorang pendeta, dan menggunakan Mistsplitter untuk membunuh banyak monster dan Tatarigami.
+Ia juga mempelajari kemampuan memanah dari Yougou Tengu, dan meneruskan pengetahuan ini kepada orang yang disukainya.
+Namun, teknik pedang rahasia — Mistsplitter, tidak memiliki penerus, dan saat ini hanya tersisa di dalam manuskrip, gambar, dan dongeng.
+
+Di akhir hidupnya, dia tetap pada posisi sebagai salah satu dari yoriki milik Shogun dan berperang melawan pasukan kegelapan.
+
+Jika dia tidak meninggalkan busur kesayangannya sebagai taruhan, mungkin kondisinya akan berbeda.
+Tapi penjudi sejati tidak boleh menyesal, tidak boleh peduli tentang "bagaimana jika", dan tidak pernah menyesal tentang "andai saja".
+Musuh datang membanjiri layaknya kabut. Dan dia terus menebas dengan teknik yang bisa membuyarkan kabut malam yang brutal.
+Selama serangannya cukup cepat, kabut gelap dapat dihilangkan, dan cahaya akan terlihat.
+
+"Asase, janji kita... tidak, aku tidak akan kalah dalam taruhan ini."
+"Aku pasti akan kembali, dan mengambil busur yang kupertaruhkan. Aku akan memenangkan masa depan sebagai hadiahku!"
+
+Seperti rantai petir yang tiada akhir, dia dan Mistsplitter bersama-sama membunuh iblis yang tak terhitung jumlahnya.
+Tapi, pedang tidak sekuat ahli pedang, yang akan rusak secara bertahap.
+Dan dia tenggelam dalam kabut gelap yang tebal...
+Pada akhirnya, hanya sebagian patahan pedang yang diambil untuk ditempa ulang, yang mewarisi nama Mistsplitter.
+
+Seolah memegang benang laba-laba dalam kegelapan, prajurit itu memegang gagang pedang yang patah itu dengan erat.
+Dalam kabut gelap, dia masih keras kepala terus mengingatkan dirinya sendiri:
+Hasil dari taruhan kita masih belum ditentukan. Aku harus kembali ke Asase...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon11510_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon11510_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4cae523b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon11510_ID.txt
@@ -0,0 +1,53 @@
+
+Senjata ini tercatat di "Antologi Objek Populer Inazuma" yang ditulis Inspektur Mikoshi Nagamasa dari Tatarasuna.
+Ada dua bilah pedang dari seri "Geppaku Futsu" yang dibuat oleh sekolah Futsu sesuai urutannya: Hasui dan Haran.
+Dari kedua pedang ini, Haran adalah satu-satunya pedang yang ditempa oleh penempa hebat Masagomaru dan masih ada hingga saat ini.
+
+Banyak orang mengatakan kalau setiap pedang berisi jiwa sang penempanya ....
+Dan inilah awal mula dari kisah Antologi ini.
+Konon pedang Hasui ditempa oleh master generasi ke-3 dari sekolah Futsu, yaitu Master Futsu Minori.
+Pedang ini berwarna biru pucat, dengan hamon yang seindah riak air jernih. Karena keindahannya, pedang ini sering dibawa oleh sang Shogun sendiri.
+Sampai suatu ketika saat terjadinya pertarungan yang menentukan hidup dan mati dari kaum oni, pedang ini rusak dan dikembalikan untuk ditempa ulang.
+Pada saat ini, pikiran Minori juga telah rusak karena tersiksa oleh minuman beralkohol, luka lama, dan juga ingatannya tentang Tatarigami. Dia bagaikan pedang yang belum ditempa.
+Sementara kepala keluarga generasi ke-4, Futsu Hiroyoshi, juga belum bisa menandingi kemampuan ibunya.
+Hingga akhirnya muncullah saudara angkatnya yang bernama Futsu Masayoshi, yang kemudian dikenal dengan nama Masagomaru.
+Dialah yang akan menempa senjata ini, hingga membuat karya terbaik sekolah Futsu kembali ke dunia ini.
+Kedua pedang Geppaku Futsu terlihat serupa, namun sebenarnya kualitasnya jauh berbeda.
+
+Masagomaru hanya memberikan nama pada satu bilah pedang ini saja, dan alasannya sangat sederhana ....
+Dia adalah seorang anak yatim piatu yang diadopsi oleh master generasi ke-3, dan dia pun tidak berpendidikan serta mengidap afasia sejak lahir.
+Saat ditugaskan untuk membangkitkan kembali keindahan pedang Hasui, dia mengukir namanya dengan mengikuti pola lamanya saja.
+
+Setelah Futsu Minori meninggal, Masagomaru-lah yang menurunkan ilmu tempanya pada Hiroyoshi.
+Memang benar, Futsu Minori telah meminta Masagomaru menjadi pemimpin sekolahnya, tetapi dia menolaknya berkali-kali.
+Memang, ketenaran dari penempaan pedang Haran hampir memengaruhi suksesi Hiroyoshi sebagai pemimpin generasi ke-4.
+Maka dari itu, setelah tahu bahwa saudara angkatnya sudah mandiri, Masagomaru memutuskan untuk pergi ke dataran asing di luar sana.
+Setelah itu, dia pergi mengunjungi sekolah tempa lainnya, mengumpulkan buah-buah pengetahuan dari penempa terkenal lainnya.
+Di masa tuanya, dia memiliki tiga murid yang paling dibanggakan olehnya, yaitu Kaedehara Kagemitsu, Niwa Nagamitsu, dan Akame Mitsunaga.
+Ketiga orang inilah yang kemudian menciptakan "Isshin Sansaku", yaitu tiga karya hebat dari Isshin Art.
+
+"Dulu, aku hanyalah seorang anak buangan yang terlahir bisu, buruk rupa, dan menjijikkan."
+"Dan layaknya seekor ngengat, aku mencari-cari kehangatan di tengah dinginnya malam yang menusuk. Itulah tungku seorang penempa — yang akhirnya kutemukan."
+"Dan yang berdiri di hadapanku adalah master generasi ke-3, yang orang-orang bilang wataknya kasar dan arogan."
+"Namun bukannya mengusirku seperti orang-orang lain, dia justru memberiku semangkuk nasi cokelat sampai aku kenyang."
+"Dia memberiku nama Masagomaru karena pada saat itu tubuhku penuh dengan pasir-pasir besi."
+
+Tak bisa berbicara, namun berpikiran bijaksana. Itulah Masagomaru, dan dia pasti punya banyak cerita yang disembunyikan dalam hatinya.
+Semua hal yang tidak terucapkan olehnya, perlahan-lahan telah mengendap di dasar hatinya, dan kini semuanya menghilang diterpa ombak ....
+
+"Sang pemimpin ke-3 sering bercerita tentang banyak hal padaku, seseorang yang tidak bisa berbicara."
+"Seperti luka lama pada salah satu sisi tubuhnya, atau harapan dari ibu dan saudara-saudaranya,"
+"Bagaikan hakama merah yang tidak pernah bisa dia pakai, dan tentang ombak raksasa yang akan melahap segalanya suatu hari nanti ..."
+
+Suatu malam, anak ini berjalan masuk ke tempat penempaan, dan melihat sang penempa hebat yang perangainya berubah-ubah itu.
+Dia terus memukul dan menempa sebongkah bijih besi, tanpa memedulikan seberapa deras air mata yang mengalir di pipinya ....
+"Kamu harus melupakan apa pun yang kamu lihat tadi. Mengerti?"
+Dia mengangguk sambil merasa panik. Lalu wanita itu tiba-tiba menggenggam kedua tangannya sambil tertawa terbahak-bahak,
+"Oh iya, aku sampai lupa! Kamu kan teman baikku, seorang penjaga rahasia terbaik!"
+
+"Sepertinya benar ya apa kata orang bilang — Pemabuk berat, jiwanya tidak stabil. Jangan berharap terlalu banyak padanya."
+"Tapi kalau sekarang kuingat-ingat kembali, seharusnya kuterima ajakannya untuk minum bersama ..."
+
+"Antologi" ini juga bercerita tentang perbedaan bentuk antara pedang-pedang Geppaku Futsu.
+Yang ditempa oleh Futsu Minori terlihat sangat tenang, bagaikan laut di malam hari, maka dari itu diberi nama Hasui.
+Yang ditempa oleh Masayoshi yang bisu, terlihat bagaikan badai yang mengamuk, maka dari itu diberi nama Haran.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12101_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12101_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ffb785f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12101_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Mereka yang menggunakan pedang dua tangan yang berat ini tahu yang terbaik,
+Tidak peduli bagaimana senjata itu, yang penting adalah kekuatanmu sendiri.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12201_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12201_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae85ce31d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12201_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Dia selalu berbicara tentang petualangan masa mudanya,
+Itu semua cerita kuno membosankan yang dilebih-lebihkan.
+Tapi pedang tua ini sepertinya sedang berbisik,
+"Ini agak dibesar-besarkan. Tapi aku memang ada di sana saat itu."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12301_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12301_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..996b5d134
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12301_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Saat Arundolyn muda mengayunkan replika pedang besarnya — meniru pedang besar milik Ravenwood yang hebat, Knight of Boreas — membayangkan dirinya sedang menebas bangsawan tua Mondstadt, tidak pernah terbayang olehnya bahwa dia akan menjadi "Lion of Light". Dia juga tidak pernah membayangkan bahwa teman bermainnya Rostam, seseorang yang sering berlatih dengannya sejak kecil, akan menjadi orang kepercayaannya, sebelum akhirnya gugur setelah mengabdi untuk rakyat Mondstadt selama 23 tahun.
+Replika pedang besar milik "Lion of Light" kini berada di tangan anak muda lainnya.
+Bagaimana takdir misterius ini akan diwariskan?
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12302_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12302_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9e377963
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12302_ID.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Legenda mengatakan pahlawan itu setelah menebas naga beracun tersebut,
+Bermandikan darah yang dia buru tersebut, dengan harapan bisa mendapat kekebalan.
+Memang benar, darah ini membuatnya menjadi tidak tersentuh.
+Menggulung pedang yang tak terhitung jumlahnya, melipat ujung tombak yang tak terhitung jumlahnya,
+Panah-panah yang terbang di langit terhanyut dalam tawanya.
+Akhirnya, musuh-musuhnya pun menyadari,
+Dia bermandikan darah naga itu dengan membawa pedang kesayangannya di punggungnya,
+Dan kini, titik lemahnya berada di bagian punggungnya, dengan bentuk dan ukuran sama seperti pedang kesayangannya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12303_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12303_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c73e3a8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12303_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Pedang dua tangan yang ringan dan praktis terbuat dari besi putih dengan kilau perak, bersinar bagai es dan salju.
+Saat diayunkan dengan cepat, kilatan cahayanya dapat membutakan musuh.
+Namun, pedang ini biasanya tidak digunakan sebagai senjata.
+Menurut etika prajurit kuno, saat kawannya gugur dalam perang, senjata mereka akan diletakkan di tanah tempat mereka jatuh.
+Meskipun ritual ini tidak lagi digunakan, tapi beberapa orang masih ingat arti dari ritual ini...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12304_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12304_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4fdf37d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12304_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Legenda mengatakan saat Perang Archon berkecamuk,
+Batu adalah pedang dan juga tombaknya.
+Archon Geo membasmi kejahatan,
+Melawan monster dengan pedang batunya.
+Untuk memperingati jasanya, Blackcliff Forge menempa senjata baru,
+Sebuah pedang besar yang terbuat dari batu kuarsa hitam.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12305_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12305_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..943feedb1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12305_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Sebuah alat persuasif yang pasti bisa diandalkan dalam argumen apa pun. Dijamin menambah bobot argumen seseorang.
+Berguna dalam argumen apa pun, tidak peduli siapa pun lawannya, mereka pasti akan mendengarkan.
+Dengan kata lain, orang akan mendengarkan mutiara kebijaksanaan.
+Akhirnya, produksi terpaksa berhenti karena banyaknya protes.
+Suara orang banyak mengalahkan suara orang yang membutuhkan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12306_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12306_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7d3c0c6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12306_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Merasa kalah, Skyrider menyadari ada beberapa hal yang tidak dapat dicapai dengan ilmu pedang,
+Jadi daripada percaya pada ilmu pedang, dia mulai memercayai pedang itu sendiri.
+"Lebih besar lebih baik, pedang juga begitu" demikianlah dia berpikir.
+Di Guyun Stone Forest, dia menemui akhirnya.
+Mimpinya untuk terbang telah berakhir, namun pedang dan kisahnya tidak akan pernah berakhir...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12401_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12401_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..513ceb493
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12401_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Pedang upacara yang berat milik Knights of Favonius. Biasanya dikeluarkan jika sudah mendapat persetujuan dari Grand Master dan gereja.
+Para pengrajin di Mondstadt telah mencapai beberapa hasil pada elemen afinitas dengan mempelajari artefak kuno Mondstadt.
+Pedang besar yang berat ini tidak hanya untuk penghormatan kepada Knights of Favonius tapi juga buah hasil kerja keras dan kemampuan dari para penjaga Mondstadt.
+Dapat menyalurkan kekuatan elemental dengan mudah. Pemiliknya bisa dengan mudah mengingat bahwa kehancuran diperlukan untuk melindungi.
+
+Hanya gaya pedang satu tangan dari Rostam, the Wolf Pup's sang pengrajin yang bertahan sampai hari ini,
+Formasi lainnya hilang ditelan sejarah, Arundolyn, Lion of Light, yang dapat memakai baik pedang panjang dan pedang besar bersamaan dalam pertempuran.
+Karena kekuatan besar yang dibutuhkan, hanya mereka yang diberkati dengan kekuatan luar biasa bisa memakai formasi ini. Karena itu, formasi ini mati dengan cepat.
+
+Teman dekat yang tumbuh dewasa, Arundolyn berasal dari keluarga kesatria turun-temurun sementara Rostam dilahirkan dari keluarga petani.
+Persahabatan masa kecil mereka ditempa dari sebuah mimpi heroik. Sebagai anak muda mereka menjadi kesatria, sebagai orang dewasa, yang satu menjadi Grand Master dan satunya lagi adalah asistennya.
+
+Grand Master Arundolyn bukanlah pemilik Vision. Kekuatannya yang tangguh berasal dari gabungan bakat alami dan latihan tekun.
+Grand Master sangat membanggakan kekuatannya. Para Knight dan seluruh Mondstadt sangat membanggakan Grand Master mereka.
+Setelah Rostam menemui takdirnya, Arundolyn tidak pernah memperlihatkan kekuatannya lagi. Dia juga tidak lagi merasa mulia dengan menantang para monster ganas.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12402_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12402_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..439035393
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12402_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Pedang besar yang aneh namun mempunyai dekorasi dengan jam yang indah.
+Dengan suara khas jarum jam bagaikan ritme pertempuran untuk penggunanya dan teman-temannya.
+Setelah rombongan petualang bubar, pedang berat itu direndam dalam cairan asam. Merusak peralatan yang ada di dalamnya.
+Walau demikian, ini tetaplah sebuah senjata yang mematikan.
+
+Seseorang bernama Kreuzlied bertualang bersama rombongan petualang. Dulunya adalah anggota penguasa Klan Lawrence, sekarang menjadi pengkhianat dan terkucilkan.
+Pada waktu itu, para pelajar dan penyair tidak memedulikan sejarah. Karena para bangsawan memilih untuk tidak peduli dengan keburukan moral mereka sendiri daripada menghadapi penilaian sejarah.
+Namun para bangsawan gemetar ketakutan mendengar suara pedang ini di udara, bagaikan suara lonceng penghakiman.
+
+Rakyat tidak tahu hukuman apa yang dijumpai Kreuzlied setelah pemberontakan yang gagal. Ini suatu bukti bahwa asal-usulnya memang istimewa.
+Legenda mengatakan setelah dipecat dari kantor, keinginannya untuk melanjutkan legasi rekan-rekan pemberontaknya menuntunnya untuk membuat sebuah komunitas rahasia untuk menjatuhkan para bangsawan,
+Dikatakan juga bahwa dia memberikan bantuan penuh kepada gladiator yang diperbudak saat dia memberontak.
+
+Jauh di masa lalu, rumor yang terkenal adalah bahwa komunitas rahasia milik Kreuzlied bekerja tanpa henti di belakang layar,
+Membantu Knights of Favonius menjaga Mondstadt aman melalui tindakan yang tidak boleh dilakukan oleh seorang kesatria,
+Dikatakan bahwa Wolf Pup Rostam menjalankan organisasi ini diam-diam, di belakang Grand Master...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12403_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12403_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..56b6152d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12403_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Di tepi jurang yang menghadap laut Timur, para leluhur memuja Dewa Waktu dan Anemo bersama-sama.
+Keduanya terkait erat, seperti yang diungkapkan dalam pepatah, "Anemo membawa cerita sementara Waktu memelihara mereka."
+Pedang ini menceritakan kisah perang, dan digunakan untuk menafsirkan opera perang.
+Awalnya hanya sebuah alat peraga, namun ditempa oleh berlalunya waktu.
+
+Pedang ini dulunya milik klan Imunlaukr, sebuah klan pejuang pemberani dan berbakat yang berjuang keras dan mati muda.
+Dalam upacara pengorbanan, mereka akan memberlakukan duel antara pejuang pemberani yang ternoda darah.
+
+Di mata klan Imunlaukr, pertarungan ada bukan untuk perlindungan, untuk kemuliaan, atau untuk mendapatkan wilayah.
+Namun, lebih kepada hiburan para Dewa, jauh di surga, yang sulit untuk dihibur.
+Monster dan penjahat, mereka bertarung dengan mereka semua, tanpa memedulikan apakah, kali ini, mereka akan kembali kepada orang-orang terkasih,
+Namun itu semua tidak berarti. Yang berarti adalah auman, yang keras dan jelas, di tengah pertempuran berdarah.
+
+Garis keturunan yang menyedihkan seperti itu seharusnya tidak bisa bertahan lama dalam sejarah,
+Karena pertempuran mereka belum berakhir dan tidak ada harapan untuk menang.
+Namun, ketika salju perlahan mencair dan Mondstadt mulai terbentuk, lambat laun mereka sadar: Akhirnya mereka menemukan sesuatu yang layak dilindungi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12404_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12404_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..284e7a698
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12404_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Sebuah pedang besar dulunya dipakai oleh bangsawan yang memerintah Mondstadt. Dibuat dengan bahan premium dan keahlian seorang master.
+Karena alasan itulah, walau telah diwariskan turun-temurun, masih terlihat bagus seperti baru.
+Pertempuran dulunya adalah tanggung jawab para bangsawan.
+Mereka melindungi rakyatnya dari monster yang mengancam kedamaian dan stabilitas.
+Sayangnya, mereka semua melupakan tanggung jawabnya, yang mengubah mereka menjadi monster yang dulu mereka binasakan.
+
+Penelitian menunjukkan bahwa pertempuran gladiator yang sekarang dilarang oleh Knights of Favonius,
+Awalnya adalah ritual antara para bangsawan untuk berdoa kepada para Dewa melalui pertempuran.
+
+Walaupun pada akhirnya prakteknya menjadi hiburan bagi para bangsawan,
+Dan akhirnya dilarang oleh para kesatria namun beberapa doa masih tetap ada.
+
+"Lihatlah kepada angin Mondstadt. Lihatlah aku, temanku, rakyatku, dan musuhku. Semoga suara pedang beradu dan persembahan keringat serta darah menyenangkanmu."
+"Kepada angin yang menuntunku. Saat aku lelah, berkati aku dengan kekuatan untuk terus melaju. Di saat aku ragu, berkati aku dengan kebijaksanaan untuk membedakan yang baik dari yang jahat."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12405_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12405_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..158296c12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12405_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Pedang besar yang gelap dan berpijar tanpa tepi yang tajam,
+Bertahun-tahun lalu pedang itu dikenal dengan nama "Beacon of the Nether" oleh para bandit gunung.
+Melihatnya berarti tidak ada kata kembali.
+Melihatnya berarti maju menuju kematian.
+
+"Tak berbentuk, bagai hujan terpotong oleh hujan, dengan ketajaman yang jelas"
+"Tak tersentuh, bergerak bagai ular. Tak terhindarkan, seperti tatapan pedang dan tombak."
+
+Rainslasher, awalnya nama itu tak dikenal dan dipilih atas penghormatan kepada tuannya.
+Master pertama dan terakhir pedang itu adalah ahli bela diri yang senang bertualang bernama Guhua.
+
+Dikatakan bahwa dia adalah seorang Adeptus. Saat Guhua hidup, bandit tidak berani bertindak gegabah dan pedesaan sama damainya seperti di kota.
+Diduga, pada akhir perjalanannya ia naik dalam kabut ungu dan menjadi bintang.
+
+Orang-orang yang pernah dibantu Guhua mendirikan sekolah atas namanya. Namun pada akhirnya jatuh juga.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12406_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12406_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a64203940
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12406_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Sebuah prototipe pedang besar kuno dari gudang senjata Liyue. Nomor serinya telah memudar dan tidak ada catatan untuk mengonfirmasi tanggal produksi.
+Beratnya mendekati 40 pound, gagangnya terbuat dari bijih langka, pisaunya ditempa dari besi terbaik.
+
+Setelah bencana besar, keluarga Yun bergabung dengan master pengrajin Han Wu demi menemukan cara untuk melewati kendala desain pisau kontemporer dan merevolusi kerajinan mereka.
+Lahirlah beberapa model seri senjata terbaru, dinamakan "prototipe". Pedang besar pertama dibuat menggunakan desain baru, pada akhirnya memiliki penampilan luar biasa.
+Pemandangan emas yang kusam dan bernoda menutupi kekuatan sebenarnya dari senjata itu. Meskipun tidak banyak yang bisa dilihat, siapa pun yang bersedia mencobanya akan menemukan bahwa pedang itu memang berat namun tidak sulit untuk digunakan.
+
+Han Wu, master pengrajin yang menempa senjata itu, pergi ke Utara dalam semalam untuk memberikan pedang itu kepada ahli bela diri yang mengikuti jalan kesatria.
+Sang ahli bela diri meneliti pedang itu dengan seksama sebelum mencobanya. Pedang itu melolong seperti angin dan dalam sekejap menghancurkan seluruh hutan bambu. Sungguh pemandangan yang langka.
+
+Ahli bela diri itu berkata kepada Han Wu, "Pedang ini diberkahi dengan keanggunan yang antik. Sebuah benda berharga baik sebagai senjata maupun ornamen"
+Produk indah dengan skala dan kehalusan yang layak, patut diberi nama "Archaic".
+Karena kekuatannya yang tak tertandingi, sering kali pedang itu menjadi model dari ribuan pedang besar di Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12407_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12407_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..253bfa1ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12407_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+Seluruh dunia berduyun-duyun ke pelabuhan komersial Liyue, yang menjadi kebanggaan kota itu sendiri.
+Dengan banyaknya orang yang datang, banyak pula harta karun eksotis yang datang.
+Pedang besar ini dibuat secara profesional dengan bahan-bahan terbaik. Unik namun ujung yang dekat dengan gagangnya dibiarkan tumpul.
+Dikatakan bahwa bagian yang tumpul dulunya digunakan sebagai pegangan, sehingga memungkinkan penggunanya untuk beralih formasi dengan terus-menerus mengubah posisi tangan dalam pertempuran.
+
+Walaupun jarang diketahui, namun pedang besar itu pada faktanya adalah tanda cinta seorang pengrajin,
+Pengrajin tersebut mengasah dan menyesuaikan mata pisau pedangnya dengan hati-hati.
+Percikan api beterbangan ketika pengrajin itu bekerja sepanjang malam tanpa istirahat.
+Pedang itu ditempa dan diolah berkali-kali.
+Sepanjang waktu pikirannya dipenuhi oleh harapan bahwa kekasihnya akan kembali, dan juga kekhawatiran akan keadaannya.
+
+"Setelah perang berakhir..."
+Pengrajin itu akan merenung sejenak, berhenti setiap kali untuk bernapas,
+"Akankah dia masih bisa menggunakan pedang ini?"
+"...akankah dia pulang dengan selamat?"
+Tapi sesaat kemudian, dia akan mengabaikan pikiran itu dan memusatkan perhatian pada pedangnya.
+Daripada sekadar kekhawatiran tidak berguna, lebih baik fokus kepada sebuah hadiah yang tulus.
+
+Akhirnya, tiba hari di mana pasukan ekspedisi yang telah menang melawan monster memasuki kota.
+Namun pengrajin itu tidak punya waktu untuk mengukir nama kekasihnya di pedang tersebut.
+Dengan membawa pedang tersebut, dia bergegas untuk bertemu kekasihnya yang telah kembali.
+Sayangnya, pada akhirnya pengrajin tersebut tidak tahu apakah dia harus menangis atau tertawa...
+
+Para prajurit melepaskan helmnya, rambut panjang yang lembut terurai ke bawah. Mereka memanjangkan rambutnya, karena tidak lagi membutuhkan prajurit di masa yang akan datang.
+Namun, dia juga telah membawakan kekasihnya sebuah hadiah: Sebuah busur berburu yang bersinar.
+"Semuanya sia-sia! Aku membuang waktu bertahun-tahun untuk membuatkanmu pedang besar ini!"
+Pengrajin yang keras kepala itu mengeluh. Tapi setidaknya dia berhasil membuat pedang dengan kualitas terbaik.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12408_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12408_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..099727859
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12408_ID.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Pedang besar, terbuat dari Blackstone yang sangat langka, Beratnya seperti batu dan memiliki kekuatan yang cukup untuk membuat jalan melalui gunung.
+Pedang ini ditempa dari kombinasi kristal Blackstone dan crimson ore. Warna hitamnya bagaikan kolam tinta, dengan api merah yang berasal dari dalam.
+
+Senjata yang terbuat dari Blackrock berkaitan erat dengan seri "prototipe" kuno. Pedang Blackrock mempunyai tiga fitur: Keras bagai batu, bersinar bagai es, ganas bagaikan darah yang memberi kehidupan.
+Meskipun "Slasher" adalah pedang besar, ini adalah pedang tajam yang unik karena ketebalannya tidak lebih tebal dari kain sutra.
+Perpaduan antara kristal hitam dan merah benar-benar mulus, dan setiap bagian pedangnya berkaitan satu sama lain dengan sempurna membentuk sebuah permukaan pisau yang elok.
+Dengan motif Pyro dan batu giok merah yang menghiasi gagangnya, pedang itu mempunyai aura kehitaman jika dilihat dari jauh, seperti darah merah cerah yang mengalir dari lubang tinta hitam yang tak berdasar.
+
+Pengrajin terkenal Han Wu dulu pernah melakukan perjalanan untuk menemukan bijih terbaik untuk menempa pedang Blackrock. Dia mencari kemana-mana sampai terlibat dalam kecalakaan di pertambangan.
+Saat terperangkap di dalam gua, matanya tidak melihat apa-apa selain kegelapan pekat. Telinganya berdering dengan gemuruh batu yang bergemuruh, seakan fondasi dunia itu sendiri akan hancur.
+Sejak itu, tungku sang pengrajin tidak pernah digunakan lagi. Api yang dulu bersinar kini hanya menjadi debu dan mimpinya menjadi hilang dan mati.
+Anak laki-laki Han Wu, Han Ce, membaca bahwa inti bumi telah tersegel karena serangan monster, dan dia dengan cepat memberi tahu ayahnya.
+Han Wu merasa bersalah saat mendengarnya. Dia yakin bahwa kecelakaan di pertambangan waktu itu pasti telah mengganggu naga di bawah tanah dan meteor di angkasa. Dia memaksakan dirinya bangkit, menyalakan api di tungkunya sekali lagi dan menempa sebuah pedang yang perkasa.
+Saat pedang telah siap, Han Ce membawa pedang itu ke pertambangan. Mengikuti instruksi ayahnya, dia mendirikan sebuah kuil setinggi dirinya dan menempatkan pedang tersebut di dalamnya untuk menangkal kejahatan dan sang naga.
+
+Han Wu akhirnya meninggal dengan damai dalam tidurnya bertahun-tahun kemudian.
+Saat kematian Han Wu, seorang petualang melewati pertambangan di Mt. Tianheng dan melihat cahaya kemerahan bersinar dari dalam bebatuan. Saat petualang itu melihat, sebuah kuil muncul dan perlahan terbuka.
+Pedang di dalam kuil bersinar samar, seolah-olah menangis dengan sedih.
+Han Ce pergi ke gunung pada malam itu untuk mengambil kembali pedang tersebut.
+Tianshu pada zaman itu menuliskan sendiri pada pedang tersebut:
+"Hancurkan gunung dan laut, robek awan dan belah rembulan."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12409_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12409_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..61f4f5bfa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12409_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Sebuah pedang besar yang dibuat dari tulang sumsum belakang monster laut yang hebat, setiap segmen tulang tersebut mempunyai kisahnya tersendiri.
+Di masa lalu, para nelayan akan menggunakan tulang dari monster itu sebagai hiasan pada haluan kapal,
+Dan mereka mengintimidasi para monster di dalam laut, mereka yang iri pada penduduk daratan.
+
+Di lautan badai pada masa lalu, mereka yang pergi ke laut biasanya tidak pernah terlihat lagi.
+Lagu-lagu riang yang dinyanyikan oleh para pelaut saat ini, dulunya adalah lagu perpisahan yang membuat banyak orang terdiam.
+Ada seorang kapten yang menggunakan greatsword pada masa itu, gemar minum dan berpesta sebelum melaut. Dan pada saat orang bertanya, dia tertawa sambil berkata:
+"Aku mengenal diriku. Apa arti anggur dan lagu bagiku? Jangan khawatir. Setelah lautan dan angin sudah di jalur yang tepat..."
+Namun dia tidak pernah menyelesaikan kalimatnya. Dia hanya akan mengangkat gelasnya dan memanggil kawan-kawannya untuk bersulang.
+
+Lalu, saat lautan dan angin akhirnya di jalur yang tepat, kapal besar akan membawa mereka pergi berlayar.
+Jauh ke dalam laut berkabut, jauh melintasi ombak yang gelap, ke lautan yang dipenuhi banyak makhluk laut.
+Pada akhirnya, baik lagu maupun kapalnya tidak pernah kembali ke pelabuhan berbatu.
+Setelah beberapa hari, mayat monster laut dari kedalaman terdampar oleh ombak,
+Tulang belulang putih besar yang terkoyak oleh pedang besar. Darah yang tersapu oleh ombak.
+
+"Saat ombak dan angin berada di jalur yang tepat, aku akan pergi ke laut dan membalaskan dendamnya, orang-orang yang terlena oleh nyanyian ombak."
+"Lalu bagaimana jika aku mati di dasar laut? Dengan demikian mungkin aku bisa mengirimkan nyanyian laut ini ke tempat di mana dia berada."
+
+Sekarang ini, lautan tidak lagi dihantui oleh makhluk laut raksasa yang muncul melalui badai dan memberikan kehancuran di atas ombak.
+Praktek menumpuk kerangka monster laut ke haluan kapal juga telah hilang bersamaan dengan kepunahan mereka.
+Tapi saat seseorang akan berlayar jauh, terkadang seseorang masih dapat mendengar suara petir menggelegar dari kedalaman lautan...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12410_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12410_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..567afd3db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12410_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Senjata yang disukai oleh para Millelith dahulu kala.
+Diukir dari batuan magis yang sangat berat di mana Liyue Harbour didirikan,
+Tidak ada orang biasa yang bisa mengangkat pedang itu ataupun menggunakannya untuk bertarung.
+Namun sejarah mengatakan para Millelith pada zaman dulu bisa menggunakannya dengan mudah.
+
+Millelith adalah organisasi yang pertama kali dibentuk atas inisiatif dari pengikut Rex Lapis,
+Sejarahnya sudah dapat ditelusuri sejak kota pelabuhan selesai didirikan.
+Di bawah panji Rex Lapis dan Liyue mereka berbaris, dan mereka selalu maju, tidak pernah mundur:
+"Selama matahari tetap bersinar, gunung-gunung takkan beranjak; dan selama Millelith tak gentar, keadilan akan tetap berdiri tegak."
+Prajurit Millelith memegang teguh prinsip ini, dan karenanya mereka rela mati tanpa penyesalan.
+
+Mereka berkomitmen untuk mengikuti jejak Rex Lapis sebaik mungkin, membasmi monster, melindungi rakyat, dan menjaga kedamaian di Liyue.
+Prajurit Millelith menjadi terkenal bukan dalam hal pembantaian, melainkan pertahanan. Mereka menggunakan tubuhnya sendiri sebagai perisai untuk melindungi tanah airnya.
+
+Greatsword yang berat dan keras mencerminkan kewajiban dan tekad seorang pelindung Liyue.
+Xing dan Han, 2 orang pertama yang memahat batu menjadi pedang, pastinya menyadari hal itu di dalam hati mereka,
+Bahwa di masa depan, mereka yang mempunyai kekuatan untuk menggunakan pedang batu ini akan menjadi semakin sedikit.
+Namun itu juga berarti bahwa dunia ini telah menjadi lebih damai, sehingga pelindung dan pedang ini tidak dibutuhkan lagi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12411_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12411_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ef7d6d29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12411_ID.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+Saat kota tertutupi oleh kabut dari atas gunung,
+dan badai salju tiada henti menutupi cahaya rembulan,
+Kisah antara hidup dan mati,
+Apakah semua yang di bawah langit biru melalui...
+
+Pendeta wanita itu membuat Starsilver menjadi pedang dan menyerahkannya pada seorang pemberani dari tempat yang asing,
+Saat salju turun dengan lebat, dia mengatakan sesuatu yang tidak tersampaikan padanya.
+
+"Mural keempat ini kupersiapkan untukmu, sosokmu akan selalu ada di atas lukisan di atas tembok ini."
+"Demi mural ini, dan demi semua orang, aku akan selalu berada di sini menunggumu dan mendoakan kepulanganmu..."
+
+Saat putri dari kota yang terkubur salju melemah bersama dengan dahan-dahan yang layu dan kering,
+Sang pengembara yang ditakdirkan untuk mengayunkan pedang ini untuk menebas dinginnya salju sedang berada di tempat yang jauh untuk mencari jawaban.
+Walau bersinar layaknya rembulan, pada akhirnya kata-kata terakhirnya itu tidak akan bisa tersampaikan kepada pengembara itu.
+
+"Sudah lama sekali aku tidak melihat birunya langit dan hijaunya rerumputan. Aku tidak tahu harus memakai warna biru apa, dan warna hijau apa untuk melukiskan lukisan salju yang perlahan mencair seperti yang kamu inginkan."
+"Lalu, kalau saja aku bisa bertemu denganmu sekali lagi, itu sudah cukup..."
+
+Dia akhirnya berhasil menemukan jawaban...
+
+Sang pemberani dari tempat asing itu akhirnya menyelesaikan perjalanannya,
+Darah yang masih segar perlahan menetes jatuh dari atas pedangnya,
+Jejak kakinya yang kokoh itu kini sudah memudar oleh salju.
+Tapi ketika dia kembali ke aula besar di negara pegunungan itu,
+Demi membersihkan kebusukan pada dirinya, namun hanya ada balas dendam kematian sebagai jawaban.
+
+"Bahkan di sini sudah tidak ada hal yang layak untuk kulindungi, bukan begitu?"
+"Kalian semua, hanya ingin melihat kondisi yang mengenaskan dariku."
+"Kalau begitu, biarkan pedangku dan nyanyian kematian ini menghabisi kalian semua."
+Orang dari tempat asing itu meletakkan pedang Starsilver, yang digunakan untuk memecah angin dan salju di antara mural.
+Lalu dia menuruni gunung untuk mencari tempat peperangan, yang bisa dia jadikan sebagai tempat pelampiasan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12412_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12412_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0eb095d35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12412_ID.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+Saat malam semakin larut, denyut insangnya seakan mengatakan kalimat ini:
+
+"Aku sadar, aku pasti sudah mati saat aku meninggalkan laut."
+"Jantungku berhenti berdetak, bagian putih mataku terlihat, dan aku mengeluarkan bau busuk—"
+"Maksudku... ini tanda-tanda kematian seekor ikan, bukan?"
+
+"Dulu, tulang-tulang tua ini adalah yang terkuat di antara semua jenis ikan."
+"Aku juga pernah menjadi makhluk terkuat yang ada di seluruh lautan dangkal,"
+"Dan bahkan monster laut, paus, dan hiu bukanlah lawan yang setara denganku."
+"Tapi ternyata, aku berhadapan juga dengan lawan kuat itu pada akhirnya!"
+"Dialah kurage, atau mungkin yang biasa orang sebut dengan ubur-ubur."
+"Bagaimana bisa mereka yang hanya terhanyut bersama dengan air pasang,"
+"Bisa menangkis setiap serangan yang kuat?"
+
+"Karena itu, aku memilih untuk meninggalkan kekuatanku yang terdahulu,"
+"Demi mengikuti cara bertahan hidup sebagai ubur-ubur."
+"Karena setelah melewati masa hidup yang sangat lama,"
+"Aku menjadi mampu untuk mengendalikan setiap organ-organ tubuhku dengan sempurna."
+"Jadi kuhentikan detak jantungku sendiri,"
+"Supaya aku tidak berakhir sebagai ikan segar yang mati dicincang."
+"Kamu mungkin berpikir kalau aku hanyalah ikan asin, itu memang benar,"
+"Tapi izinkanlah aku menjadi kekuatanmu."
+
+"Dan sekarang buat kamu yang menggenggam tubuh tua ini."
+"Hmm..."
+"Ketika semua air mengalir ke laut,"
+"Saat semua bintang tidak memancarkan sinarnya lagi,"
+"Dan sewaktu segala sesuatunya kembali ke lautan purba dari mana mereka datang,"
+"Sudikah kamu menguji dirimu sendiri untuk melawanku?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12414_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12414_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..84c9675a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12414_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Gulungan lukisan panjang yang dirancang oleh salah satu inspektur Tatarasuna.
+Dikatakan bahwa diagram ini sangat jujur dan sederhana persis seperti penciptanya.
+
+Untuk waktu yang lama, sebelum pengenalan teknologi bangsa asing yang membantu membangun Mikage Furnace,
+Tatarasuna memakai metode tradisionalnya yaitu "Metode Pengerjaan Logam Tatarasuna."
+Sejak Mikoshi Nagamasa menjadi inspektur, dia terobsesi dengan keindahan bajanya.
+Dia berkonsultasi dan meminta nasihat Miyazaki, yang juga tertarik pada penempaan pedang.
+Hingga akhirnya dia membuat pedang yang kuat dan sederhana ini, Daitatara Nagamasa.
+
+Meskipun dia hanya anak angkat dari Klan Mikoshi, meskipun ibu tirinya sudah merusak reputasi Mikoshi,
+dan meskipun satu-satunya putra sah Mikoshi, Doukei, meninggalkannya dan menghilang,
+Kebodohan dan kesetiaannya yang diakui dia sendiri membuatnya sangat menghargai nama Mikoshi.
+Dia berusaha keras masuk ke pemerintahan dan menghilangkan reputasi buruk keluarganya dengan ketekunan dan kebenaran.
+
+Bahkan saat yorikinya, Katsuragi dikaitkan dengan jejak pelanggaran, dia mengeksekusinya tanpa ampun.
+Sejak saat itu, nama pedang dan panggilannya berubah selamanya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12416_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12416_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a49d729f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12416_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Pedang ini pernah digunakan oleh jenderal besar Watatsumi.
+Menurut orang-orang, dia hanya menguasai dua ilmu pedang sebatas teknik "Getsumouun" dan "Yuushio" dari Garyuu Art.
+Namun berkat kedua teknik itu, dia tidak pernah dikalahkan oleh siapa saja, baik dalam sebuah duel maupun di medan pertempuran.
+
+Sering kita dengar kalau ular dan ikan sama-sama merupakan makhluk berdarah dingin. Tapi makhluk berdarah dingin pun pernah mencari tanah kehangatan yang dijanjikan.
+Demi melihat impian rakyatnya terpenuhi, Omikami membusungkan dada untuk menantang kumpulan awan badai untuk berperang.
+Di antara orang-orang Watatsumi yang bertekad untuk menaklukkan, seorang pemuda tampil menonjol di antara yang lainnya.
+Keberaniannya yang sungguh besar membuatnya sangat dicintai oleh orang-orang Watatsumi, dan mereka memanggilnya Touzannou.
+Tetapi setelah bertahun-tahun berlalu, namanya yang mengandung makna raja terlupakan, sementara makna baik namanya itu justru digantikan oleh sebuah julukan hinaan dari musuhnya:
+"Akuou", taring dan cakar jahat si Ular Besar, si iblis penyerbu yang biadab dari Pulau Yashiori ....
+
+Pembantaian itu telah menempa sang pemuda menjadi seorang pejuang.
+Tapi baginya, hanya harapan yang diucapkan di bawah sinar rembulan — yang terpantul di permukaan laut sebelah kuil sebelum dia berangkat ... yang tetap abadi.
+
+"Suatu hari, aku akan menjejakkan kakiku di atas Gunung Yougou, dan akan kuarahkan pandanganku ke arah istana sang Penguasa Guntur."
+"Aku akan mengadakan pertarungan yang memuaskan melawan Tengu Agung dari Yougou yang legendaris di atas atap Tenshukaku."
+"Lalu aku akan membawa topeng tengu itu untuk Ayame dan Mouun sebagai cendera mata!"
+
+Akhirnya, impian mereka hancur dan hanyut bak menara pasir yang dihantam dan dirobohkan oleh air pasang.
+Topeng tengu, yang bersinar cerah seperti bintang merah, kemudian hancur seperti pasir di pantai setelah mengalami pertempuran yang kacau,
+Miko yang bersinar seperti cahaya bulan bagi jiwa pemuda itu tidak akan pernah kembali lagi,
+Sementara Akuou sendiri akan menghadapi sinar petir yang menyilaukan di samping Ular Besar.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12501_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12501_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f864e1995
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12501_ID.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Dengan keberanian yang mengguncang langit.
+Bahkan naga keji yang lahir dari dosa di kerajaan kuno di dalam jurang,
+Pada akhirnya, bahkan sayap emas hitamnya dipotong oleh sang angin.
+
+Naga bayangan Durin meneror Mondstadt.
+Orang-orang menangis sehingga membangunkan Dewa angin yang tertidur di hutan.
+Sang Anemo Archon memanggil pelayannya yang setia.
+Dia terbang melawan naga bayangan untuk melindungi banyak nyawa dan kebebasan.
+
+Dalam pertempuran sengit itu, Dvalin mengeluarkan enam sayapnya yang perkasa,
+Dengan gagah merobek sisik baja Durin.
+Dalam perjuangannya, Dvalin mengayunkan cakar raksasa yang membelah angin,
+Dvalin menusuk ke dalam tubuh Durin yang hitam dan menembus daging busuk tersebut.
+
+Pertempuran tersebut menggetarkan langit, dan bahkan matahari yang tak kenal takut pun turut bergetar.
+Dvalin merobek tenggorokan Durin dan kejahatan dikalahkan.
+Kemenangan diperoleh, rakyat terselamatkan, oleh naga Dvalin yang diberkati oleh Anemo.
+Namun Dvalin terkena racun dari darah Durin, dan meresap hingga ke tulangnya.
+
+Setelah sang pahlawan gugur, daging Dvalin yang membusuk menarik perhatian para monster.
+Dia kehilangan arah, dibutakan oleh kejahatan. Dia berubah menjadi jahat dan di situlah Stormterror lahir.
+Tetapi rasa sakit karena balas dendam yang membabi buta dan racun itu akhirnya ditenangkan oleh tuannya yang lembut.
+Mereka membersihkan monster dari dataran tersebut dan mengembalikan kehormatan Dvalin.
+
+Selama sekian lama sang naga tertidur, Mondstadt melupakan jasa penyelamatnya.
+Namun dia akhirnya bangkit kembali, dan memperlihatkan kehebatannya sekali lagi.
+Diberkati oleh Anemo Archon, dikeliling oleh lagu dari Barbatos,
+Mengendarai angin, Dvalin terbang sekali lagi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12502_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12502_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c20b0489b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12502_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Perjalanan Knight of Boreas berakhir di kota sang Dewa angin.
+Jiwa yang berkeliaran menarik satu sama lain, kebebasan tanpa batas hanya menimbulkan kecemasan.
+
+Saat memasuki kota, rekan dari Knight of Boreas mengucapkan selamat tinggal dalam diam.
+Karena serigala yang berjiwa bebas akan membenci dinding batu dan lampu, dan merindukan alam bebas.
+
+Hati Knight of Boreas akan tetap bebas, walaupun raganya terperangkap dalam kota yang seperti penjara.
+Sedangkan, serigala yang berkeliaran bebas di hutan bagai angin, hatinya tetap setia kepada kesatria.
+
+Knight of Boreas pergi berburu lagi, dan sang serigala mengikuti jejaknya sampai ke medan tempur.
+Serigala dan sang kesatria selalu bersama bagaikan sebuah harmoni, seolah mereka adalah satu.
+
+Walaupun serigala dan kesatria tidak dapat dipisahkan, namun usia hewan tidaklah seperti manusia.
+Sang kesatria menggunakan pedangnya sebagai batu nisan dan mengubur serigala itu di tempat yang jauh dari perkotaan.
+Sejak itu dia meninggalkan kota, hidup berkelana bebas bagai seriagala bersama dengan angin.
+
+Namun jiwa sang serigala masih hidup di dalam dirinya,
+Menjaga dataran yang pernah dijaga oleh sang kesatria.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12503_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12503_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa13fb70d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12503_ID.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Dahulu kala ada lagu rakyat terkenal yang berbunyi seperti ini:
+"Lemparkan kepada penyair, seluruh Iron Coin yang bisa kamu berikan"
+"Berikan buketmu pada gadismu,"
+"Ambillah anggur yang pahit yang bisa membuat air matamu mengalir,"
+"Minumlah untuk hari kemarin yang sudah berakhir dan bernyanyilah untuk hari esok yang datang bersamaan dengan fajar."
+
+Di daratan di mana lagu dan musik dibawa oleh angin, orang-orang memiliki jiwa yang optimis dan sensitif.
+Dikatakan bahwa di masa lalu saat seorang tiran Decarabian dan para bangsawan melarang beberapa lagu dan nada,
+Karena orang yang peka bisa merasakan semangat perlawanan yang ada di balik musik para penyanyi dan penyair,
+Lagu dan puisi memang telah digunakan sebagai cara bagi para pemberontak untuk berkomunikasi.
+
+Selama masa bangsawan, gereja yang memuja Archon Anemo pernah terbagi menjadi dua:
+Di satu sisi terdapat para pendeta yang minum bersama dengan para pangeran, dan menjatuhkan patung Archon bersama mereka bahkan ketika mereka menulis lagu dan nyanyian pujian,
+Di sisi lain terdapat orang-orang kudus, yang tidak memiliki jabatan sebagai pendeta atau semacamnya, berjalan di jalanan, gudang anggur, dan di balik tembok tinggi,
+Orang-orang kudus ini meminum anggur murahan, memberkati budak dan orang biasa dengan naskah suci asli yang beredar di antara orang-orang dan dengan kata-kata yang dibawa angin kepada mereka,
+Dan saat mereka melakukannya, mereka juga menulis puisi dan lagu yang dilarang tersebut.
+
+Saat seorang gladiator dari tanah asing bangkit bersama Archon Anemo, dan mengibarkan panji pemberontakan,
+Seorang yang kudus namun sudah berumur, dikenal sebagai Gembala Tanpa Nama, memobilisasi pengikut sejati Church of Favonius,
+Bersama dengan yang lainnya, mereka menumpahkan darah martir mereka ke tanah yang hijau ini.
+Dan bersama, mereka menyanyikan seruan untuk menyelamatkan bangsa, bagian dari lagu kecil yang tidak dinyanyikan sebelumnya.
+
+"Tinggalkan potongan besi tajam itu untuk mereka yang bersedia memberikan hidup mereka untuk bertarung,"
+"Siapkan tiang gantungan untuk pencuri,"
+"Asah anak panahmu yang berkarat,"
+"Karena saat musik bersuara, kami akan menembak jatuh para monster."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12504_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12504_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8dbd2e5e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12504_ID.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Dulu, Liyue memiliki sosok naga.
+Namun bukan naga yang terbang di langit. Tapi naga yang duduk di pegunungan,
+Tubuhnya besar sebesar naga batu dari zaman kuno.
+
+Legenda mengatakan bahwa dia pernah terlelap di daerah Nantianmen, menjadi satu dengan pegunungan.
+Ketika dirinya terbangun, hanya dengan gerakan kecil, atau meregangkan tubuh,
+Itu akan menyebabkan bumi bergetar.
+Saat itu, Archon Geo mendatangi sang naga untuk menenangkan gerakannya.
+
+Legenda mengatakan bahwa bumi menjadi damai untuk waktu yang lama.
+Dan Archon Geo juga memiliki rekan di sampingnya.
+
+Tapi pada akhirnya, naga itu mungkin tidak cocok hidup berdampingan dengan dewa dan manusia...
+
+Setelah naga itu disegel di kedalaman bumi, mereka takut akan amukan para peri dan dewa,
+Naga batu yang dulunya menyebabkan getaran di antara bebatuan,
+melarikan diri ke dasar pegunungan.
+Tetapi dengan berlalunya ribuan tahun, naga batu mulai mengganggu lagi...
+
+Menurut legenda, pedang ditikam di samping pohon besar yang menekan sang naga.
+Sebagai salah satu segel, baik monster maupun orang jahat tidak bisa menyentuhnya.
+Jika legenda itu benar, hanya orang dengan hati yang jernih yang bisa mendekatinya.
+Jika legenda itu benar, lalu mengapa pedang itu hilang...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12505_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12505_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12506_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12506_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..08d5eb06c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12506_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Ujian
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon12510_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon12510_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad1a8b5bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon12510_ID.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+Berdasarkan penuturan pemiliknya yang terdahulu, pedang ini adalah pedang "Bertanduk Merah Penghancur Batu Pelumat Emas Penakluk Singa",
+pedang kesayangan seorang eksentrik bernama "Yang Dipertuan Agung Sang Raja Singa Raksasa".
+
+Tapi karena kedua nama tersebut terlalu bertele-tele,
+anak-anak menyebutnya dengan nama "Alu Merah", dan pemiliknya "Raja Singa".
+
+Alu Merah ini adalah senjata yang dibuat dari tanduk monster.
+Baik bake-kitsune, bake-danuki, maupun roh jahat, semua akan memohon ampun di hadapannya.
+Bahkan Reizenbou, Sang Tengu Agung dari Mt. Yougou pun,
+begitu takut pada kekuatan Alu Merah, dan urung untuk keluar menghadapi sang Raja Singa!
+
+Tentu saja, anak-anak tidak pernah percaya pada kisah tersebut.
+Tapi si Raja Singa itu memang benar-benar kuat. Bahkan tujuh orang sekaligus pun tak mampu mendorongnya keluar dari dohyou (ring sumo).
+Waktu melihat anak-anak tak bisa menggapai buah di dahan yang tinggi, dia akan menendang pohonnya sampai buahnya jatuh.
+Namun, dia juga pernah menendang sebuah pohon sampai tumbang, dan dikejar sampai pegunungan oleh seorang kakek tua.
+Dia juga pernah membawa anak-anak menghadiri konser resmi dalam rangka memandangi dedaunan di musim gugur,
+sambil meneriakkan "Yang Dipertuan Agung Sang Raja Singa Raksasa telah tiba! Berhati-hatilah, iblis!"
+Dia lalu bergulat dengan oni kecil yang sedang ingin berkelahi. Hasilnya tak perlu ditanya, terlalu menyedihkan untuk dilihat.
+
+Namun jika cuma segitu saja kemampuan sang Raja, yang bahkan tidak pernah diperbolehkan untuk mengenakan atribut sang Shogun,
+bagaimana mungkin, kata anak-anak, dia mampu menaklukkan para youkai yang diceritakan di lagu-lagu?
+
+"Hah! Aku cuma masuk angin karena habis minum semalaman. Itu saja!"
+Bahkan setelah membuat alasan seperti itu, si Raja Singa tetap tertawa renyah.
+Apa memang dia tak tahu malu? Ataukah memang dia yakin dapat menang? Jawaban untuk hal ini, tidak ada yang tahu ....
+
+"Kali ini, aku pasti bisa memenggal tanduk para monster itu,"
+"Dan membawanya kembali agar kalian semua bisa lihat, dan percaya pada keperkasaan Yang Dipertuan Agung Sang Raja Singa Raksasa!"
+"Makhluk-makhluk yang ada di seberang lautan? Hah! Itu sih sepele!"
+
+"Jadi pergilah, ikuti si utusan rubah dan sembunyi saja di sudut sana."
+"Aku akan mampir lagi nanti. Kita gulat lagi."
+
+Anak-anak ingat si oni kecil menghela napas sambil mengatakan semua itu,
+sambil menghempaskan si Raja Singa ke langit ....
+
+Di kemudian hari, si oni yang bergulat dengan si Raja Singa akhirnya kabur setelah tangan dan tanduknya dipatahkan,
+Sementara sang Tengu Agung tak lagi muncul di hadapan manusia, dan terus tinggal di kediamannya di hutan-hutan pegunungan.
+Demikianlah bualan kosong di balik kisah pedang ini menjadi kenyataan,
+meskipun Yang Dipertuan Agung Sang Raja Singa Raksasa sendiri pergi berkelana dan tak pernah kembali lagi.
+Bahkan setelah semua peristiwa itu terjadi, pohon Lavender Melon yang dia tendang sampai tumbang pun dapat kembali berbuah, asalkan dipelihara dengan baik.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13101_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13101_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4582291b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13101_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Dulu, tombak adalah senjata yang dilarang oleh para bangsawan.
+Mereka berkata bahwa ilmu pedang adalah seni bela diri bagi mereka yang berkultivasi tinggi,
+Dikatakan bahwa sebenarnya karena senjata yang panjang dapat mengatasi celah dalam latihan,
+Dan itu bisa membuat warga sipil yang tidak memiliki senjata dan latihan bisa memiliki perlawanan dengan senjata itu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13201_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13201_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3e31fbf7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13201_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Senjata sederhana yang memancarkan keagungan.
+Bagi mereka yang memiliki sesuatu untuk dijaga,
+Atau lepaskan senjata itu dan menjadi pengembara dengan tangan kosong,
+Tidak peduli seberapa sederhana senjata itu, itu bisa membuatnya sepuluh kali lebih kuat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13301_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13301_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5016e91f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13301_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Tentara Millelith terkenal di seluruh dunia karena keahliannya dalam menggunakan tombak,
+Tombak putih yang mereka pakai diproduksi secara massal di Blackcliff Forge,
+Senjata ini telah bertahan dalam ujian perang yang tak terhitung jumlahnya selama ribuan tahun,
+Walau ternoda oleh asap perang, namun tetap berkibar dengan bangga.
+
+Pasukan tersebut pernah mempunyai seorang master yang melegenda dalam menggunakan tombak,
+Dia bisa menembak targetnya dari jauh tanpa menodai rumbainya.
+"Legenda mengenai seorang pemakai tombak..."
+"Senjata itu sendiri merupakan tombak biasa"
+Pandai besi tua menepuk kepala muridnya,
+Dia meminta rumbai putih untuk tombak yang baru dibuatnya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13302_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13302_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce869ba44
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13302_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Tombak itu adalah senjata yang kuat walau berada di tangan orang yang tidak begitu terampil, karena "semakin panjang, semakin kuat"
+Menambahkan kapak di ujung membuatnya agak sulit, tetapi menambah kemampuannya untuk menebas. Ini membuatnya lebih cocok untuk pertempuran yang kompleks.
+Tombak yang dipasangi pisau seperti kapak lebih disukai oleh pejuang yang sangat kuat. Juga melambangkan kehormatan dan keberanian para petugas Millelith.
+Walaupun kedamaian tersirat di pelabuhan Liyue hari ini, pemandangan mengenai prajurit pemberani dengan tombak di tangan adalah pemandangan umum di jalanan kota.
+
+Setiap pasukan Millelith dipimpin seorang petugas yang selalu maju dengan berani. Mereka adalah garis terdepan pertahanan saat rekan-rekannya berada dalam wilayah berbahaya.
+Namun bukan karena keberanian, kesetiaan, dan pengorbanan saja mereka mau melindungi rekan-rekannya. Namun karena mereka juga adalah prajurit hebat, kemampuan mereka dilatih bertahun-tahun dalam latihan keras.
+Bagi setiap musuh yang berani mendekat dan melihat petugas yang memegang halberd, itu sudah menjadi pertanda kekalahan untuk mereka,
+Di tengah-tengah barisan prajurit Millelith yang kokoh, merekalah inti sejati dari formasi tersebut.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13303_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13303_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba3f87da0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13303_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Di suatu malam, petugas Millelith minum bersama penyair, dan membawa halberd berumbai putih kebanggaannya,
+Saat sedang menyusun rencana, secara tak sengaja tinta sang penyair tercecer.
+Dan halberd berumbai putih menjadi hitam.
+"Tentu saja, ini hanya sebuah anekdot antara seniman bela diri dan penyair"
+"Tidak ada hubungannya dengan rumbai hitam di tangan"
+Pandai besi tua menepuk kepala muridnya,
+Lalu dia memerintahkan untuk mencelupkan sekelompok rumbai putih baru ke dalam cat tinta.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13401_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13401_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d55a2226d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13401_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Rumor yang beredar mengenai tombak legendaris dari Liyue.
+Mempunyai motif naga yang melilit dari gagang hingga ujungnya.
+Dulunya memiliki sarung kayu berbentuk naga juga.
+Namun sekarang sarung tersebut sudah tidak dibutuhkan lagi.
+Dan dapat menembus apa pun yang menghalanginya.
+
+Dikatakan bahwa saat Kun Wu menempa senjata tersebut, dia menggunakan tulang punggung naga untuk pegangannya dan cakar naga untuk ujungnya.
+Sehingga bagian tubuh senjata itu tidak dapat dihancurkan, dan ketajamannya tak tertandingi, serta bersinar oleh amarah naga.
+
+Dahulu kala ada seorang pembasmi naga dengan kekuatan dan keberanian yang tak terbayangkan, yang menentang kemurkaan samudra dan berjuang keras melawan monster-monster yang ada di dalamnya.
+Bertahun-tahun setelah pembasmi naga menghilang tanpa jejak, suara tangisan sang naga masih bisa terdengar dari dalam laut.
+
+Sang pembasmi naga menjadi legenda masyarakat. Pada akhirnya, baik legenda dan tombak pembasmi naga sama-sama hilang,
+Terbebas dari belenggu masa lalunya, dia menunjukkan kekuatan penuh dan keganasannya sekali lagi, seolah-olah menandai kembalinya sang naga ke laut di mana dia berasal.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13402_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13402_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd170b34f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13402_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Prototipe tombak kuno dari gudang senjata Liyue. Nomor serinya telah memudar dan tidak ada catatan untuk mengonfirmasi tanggal produksi.
+Tombak ini terbuat dari baja hitam bertatahkan emas. Motif kilat membentang di sepanjang tubuh, menampilkan kilatan petir diselingi bintang. Penambahan daun emas memberikan sentuhan akhir yang indah.
+
+Pada saat ancaman monster sirna, pasukan yang tersisa hanya beberapa dan tidak dekat, dan masing-masing bergabung dengan komunitas sipil di mana mereka berada. Meskipun perdamaian berhasil diperoleh, namun memicu kebangkitan seni bela diri yang menyebar ke seluruh negeri.
+Permintaan untuk semua jenis senjata berduri, terutama untuk barang-barang berkualitas tinggi, dan produsen tidak dapat memenuhi banyaknya permintaan. Untuk menemukan solusi, Yun Hui dari keluarga Yun bertemu dengan pengrajin Han Wu dan keduanya melakukan penelitian intensif secara diam-diam.
+Saat mereka berdua selesai, janggut kedua pria itu sudah tumbuh dua belas inci. Desain senjata baru mereka, "prototipe", akhirnya siap untuk merevolusi pembuatan persenjataan di Liyue. Sudah waktunya untuk menyingkirkan belenggu masa lalu yang mengikat karya mereka.
+
+Tombak pertama yang dibuat dengan spesifikasi baru berwarna hitam emas. Duri di ujungnya dua inci lebih panjang dari standar sebelumnya.
+Ditinggalkan untuk berjemur semalaman di bawah sinar rembulan. Pada fajar pertama, ujungnya bersinar, menusuk cahaya bagai bintang di langit malam.
+
+Ketika memandangnya, Yun teringat akan kejayaan ayahnya sewaktu dulu, dan untung mengenangnya, dia memutuskan untuk mendedikasikan senjata ini berdasarkan kenangan atas ayahnya.
+Dinamakanlah senjata ini "Starglitter" di antara para ahli pemakai tombak di Liyue.
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13403_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13403_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..41cc9f0ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13403_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Seluruh dunia berduyun-duyun ke pelabuhan komersial Liyue, yang menjadi kebanggaan kota itu sendiri.
+Dengan banyaknya orang yang datang, juga datang harta karun yang eksotis.
+Kepala tombak panjang namun kecil seperti jarum, dengan pisau bentuk bulan sabit memanjang dari dasarnya.
+Ide-ide rancangan yang sulit dipahami. Tetapi begitu dipahami, kekuatan penghancurnya bahkan lebih menakjubkan daripada tombak biasa.
+
+Tidak seperti ahli bela diri Liyue, mereka yang datang dari tempat lain adalah ahli bela diri yang penuh kejutan, terampil dalam mengembangkan trik-trik aneh.
+Fungsi senjata ini adalah untuk menembus celah antara baju besi dan pertahanan, seperti musik dan cinta.
+
+Perancang tombak ini, dikatakan bahwa dia dapat melihat celah antara hidup dan mati.
+Bagaikan dikendalikan oleh suatu kekuatan mistis, tombak di tangannya akan langsung menyerang titik lemah lawannya.
+"Mungkin semua kehidupan menunggu untuk kematian"
+Begitulah pikir seorang perancang, yang bisa melihat kelemahan di setiap makhluk namun tidak melihat kelemahan dalam hidupnya sendiri.
+
+Lalu dia menemukan musik, dan dari musik dia bertemu cinta. Dan dalam cinta, dia akhirnya menemukan kelemahannya.
+Pada akhirnya, sakit yang menusuk hatinya bagaikan jarum, menyadarkan sang penyihir,
+"Kelemahan lahir dari rasa takut akan kematian. Ketakutan akan kematian lahir karena memiliki sesuatu, dan orang-orang yang kita kasihi"
+
+"Ah, aku ingin bertemu dengannya lagi, pencuri yang tidak bisa ditangkap atau pun dibunuh"
+"Aku benar-benar ingin mendengarkan lagunya lagi. Jika aku bisa selamat, kepadanya aku harus-"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13404_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13404_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..92984d95b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13404_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Tombak berujung tajam yang dibuat dari Blackstone langka. Bergerak cepat bagai kilat, tidak terpengaruh oleh angin.
+Terbuat dari kristal Blackstone dari kepala sampai ujungnya, tubuhnya didekorasi batu giok merah.
+Dilihat di bawah bulan, bisa terlihat samar-samar cahaya merah darah di dalamnya.
+
+Master pengrajin di Liyue, Han Wu mempunyai anak laki-laki hasil pernikahan dengan istri pertamanya. Bernama "Han Ce, si dingin yang perhitungan". Dingin, karena ayahnya berharap dia bisa selalu berpikir dengan kepala dingin dan rasional. Perhitungan, karena ayahnya berharap dia bisa selalu tepat dalam melakukan pekerjaannya, karena dia mungkin akan mewariskan bisnis keluarga.
+Namun Han Ce mempunyai ambisi lain. Saat dia masih seorang murid, Han Ce membolos dari pelajarannya untuk membaca buku fiksi bela diri, lalu menghabiskan waktunya untuk berlatih seni tombak di atas gunung.
+Ketika dia menjelajah untuk mencari Aerosiderite, dia tidak mencari bijih langka tersebut melainkan mencari sensasi petualangan. Dan ketika dia naik ke puncak tertinggi untuk berkomunikasi dengan Adeptus, dia tidak menginginkan kebijaksanaan orang bijak tetapi kisah dari perjalanannya.
+Han Ce tidak peduli dengan api di tungu ataupun bekerja di persenjataan. Ayahnya menegurnya namun tidak berguna. Akhirnya, Han Ce suatu hari meninggalkan rumah tanpa berpamitan dengan ayahnya.
+
+Bertahun-tahun kemudian, Han Wu terlibat dalam kecelakaan pertambangan yang mengubah dirinya. Han Ce yang mendengar kabar tersebut bergegas pulang untuk melihat ayahnya, berjalan sepanjang malam.
+Yang sebelumnya pemarah dan selalu berbicara, Han Wu kini menjadi tenang dan pendiam. Dia tidak lagi menyimpan amarah kepada anaknya karena tidak mau megambil alih pekerjaannya.
+Akhirnya, ayah dan anak untuk pertama kalinya menjadi dekat. Han Ce merasa malu dengan tindakan masa lalunya namun tidak tahu bagaimana dia bisa menebus rasa bersalahnya.
+Beberapa tahun kemudian, Han Wu mengembuskan napas terakhirnya. Mengakhiri generasi seorang master pengrajin. Atas wasiat ayahnya, Han Ce menerima berkas desain senjata yang merupakan "prototipe" yang legendaris.
+Berkas itu disegel di dalam kotak kayu bersama dengan sebuah surat untuk Han Ce:
+"Kepada anakku, Han Ce. Dunia ini luas, bersabarlah dalam melihatnya"
+
+Desain tersebut penuh dengan komentar dari ayahnya. Han Ce begitu senang hingga dia melanjutkan membaca sepanjang malam.
+Saat Han Ce akhirnya keluar dari ruang belajar pada fajar pertama, dia melihat sebuah meteorit jatuh dari langit. Jatuh tepat di depannya di depan rumah keluarga Han, mendarat dengan sempurna.
+Perasaan ingin menangis dan tertawa, dia berkata: Ini kehendak Tuhan!
+Han Ce membawa Aerosiderite hitam pekat tersebut dan menambahkannya ke dalam Blackrock yang ada di dalam alat tempa. Mengikuti desain ayahnya di dalam surat, dia membuat tombak runcing dengan ujung tajam yang bersinar bagai es dan tubuh keras bagai batu.
+Namun dia tetap tidak bergantung kepada senjata untuk berkeliling dunia. Dia berjanji pada hari itu bahwa dia tidak akan lagi membiarkan api di dalam tungku padam.
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13405_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13405_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..db96057bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13405_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Tombak merah ini sudah menyaksikan pertempuran yang tak terhitung lagi, dan telah menjadi saksi keberanian dari seorang gladiator.
+Ujungnya yang sedingin es dan sering kali bermandikan darah lawannya, sampai kepada gemuruh sorak sorai penonton.
+Ternodai oleh darah sudah menjadi nasib sang gladiator, dan kebebasan, begitu dekat namun jauh, sering kali tergantung pada ujung senjatanya.
+Suara dari ujung senjatanya yang menembus daging musuh bagaikan menyatakan akhir dari pertempuran.
+
+Saat penampilan terakhir sang gladiator, tuannya berkata di antara gemuruh sorak sorai:
+"Jumlah yang dijanjikan sudah tercapai. Kerjamu bagus, kamu sudah menjadi seorang prajurit yang layak."
+"Anggaplah senjata itu adalah hadiah perpisahan dariku... namun, apa kamu tidak mau melanjutkan untuk berjuang?"
+"Teruslah berjuang sebagai orang yang bebas, untuk kemuliaanmu dan juga untukku. Bagaimana?"
+Sekian tahun berlalu, monster dan manusia yang menjadi korban dari tombak itu sudah tak terhitung jumlahnya.
+Senjatanya dikenal sebagai yang tak terkalahkan, namun hatinya masih tetap milik tuannya.
+
+Saat penampilan terakhir sang gladiator, di antara gemuruh sorak sorai,
+Senjatanya jatuh ke atas pasir yang berlumuran darah sementara pedang milik prajurit wanita berambut merah menembus hatinya.
+Saat dia jatuh, sedih, dia mengalihkan pandangannya kepada tuannya, tuannya yang mulia yang menghargainya...
+"Eberhart, Master Eberhart... Apakah pertunjukan terakhirku baik?"
+Tetapi kursi tuannya kosong, yang ada hanyalah piala anggur dan piring perak yang berserakan.
+
+"Awalnya, aku bertarung untuk diriku sendiri, untuk darah dan keinginan untuk bertarung."
+"Namun entah sejak kapan, aku membunuh demi tuanku."
+"Hanya demi orang lain kita bisa bertarung seperti binatang buas."
+"Orang sepertimu, yang bertarung untuk rakyat dan bukan untuk dirimu sendiri... pastinya kamu mengerti hal ini."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13406_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13406_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa4e1d6ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13406_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Senjata yang disukai oleh para Millelith dahulu kala.
+Dibuat dari potongan batu di Guyun Stone Forest, dikatakan bahwa senjata ini bahkan dapat menembus sisik naga...
+Beratnya yang luar biasa menjadi penghalang bagi para Millelith zaman kini untuk menggunakannya.
+
+Pada zaman kuno, para Millelith yang menghormati nama Rex Lapis akan bertindak menurut moto ini:
+"Selama matahari tetap bersinar, gunung-gunung takkan beranjak; dan selama Millelith tak gentar, keadilan akan tetap berdiri tegak."
+Di masa lalu, mereka bersumpah untuk membasmi iblis, melindungi jalanan dan juga pedesaan.
+Di masa damai seperti sekarang, tugas mereka lebih berfokus pada menjaga ketertiban.
+
+Pada masa tertentu di masa lalu, bumi bergoncang, dan gunung pun bergetar.
+Lalu, seorang prajurit Millelith yang perkasa mengambil senjata dari peperangan zaman kuno,
+Itulah Lithic Spear dengan berat yang luar biasa, dan dia menggunakannya sebagai alat penggali untuk menyelamatkan mereka yang terluka.
+"Lithic Spear tersebut menembus batu dengan mudahnya."
+"Jika ada ribuan tombak seperti itu sekarang ini, maka tidak mungkin ada yang bisa melawan mereka."
+
+Namun dahulu kala, saat dunia berada dalam kekacauan yang lebih besar,
+Setiap prajurit Millelith memiliki keterampilan untuk menggunakan senjata yang sangat besar ini.
+Karena itulah mereka bisa melindungi kerajaan Rex Lapis serta tanah air mereka,
+Dengan ribuan Lithic Spear berada dalam genggaman, tidak mungkin akan ada kejahatan yang berhasil menang melawan mereka.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13407_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13407_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..72bdb831c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13407_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Tombak upacara Knights of Favonius adalah senjata ritual yang sangat dibanggakan dalam ritual upacara tersebut, dan juga merupakan senjata mematikan untuk melawan monster.
+Dengan mempelajari tentang pohon-pohon yang menjulang tinggi, para pengrajin Mondstadt telah berhasil melihat buah jerih payah dari kekuatan elemental mereka.
+Oleh karena itu, tombak yang kokoh ini bukan hanya wujud kehormatan Knights of Favonius, tetapi juga kristalisasi dari ketekunan dan kehendak Knight Mondstadt.
+Ingatlah selalu, untuk selalu menjadi kuat seperti tombak ini, setia menjaga kebebasan bagaikan angin.
+
+Sepanjang zaman, orang sering menggunakan tombak panjang sebagai senjata, mengambil keuntungan dari jaraknya yang jauh untuk mengimbangi kurangnya seni bela diri.
+Bahkan warga sipil yang dipersenjatai dengan tongkat kayu tajam mungkin dapat menghadapi para prajurit dengan pedang baja di tangan mereka.
+Setelah menggulingkan pemerintahan para bangsawan, untuk merayakannya, tongkat runcing, tiang bendera, dan garpu rumput dulunya pernah memenuhi padang rumput hijau di pinggiran kota.
+
+Ilmu berpedang menjadi salah satu pelatihan wajib para bangsawan, karena dapat menumbuhkan sikap dan kebijaksanaan bangsawan.
+Dan pada saat itu, keahlian dalam memakai tombak adalah milik budak gladiator dan pemberontak dari negeri asing.
+Tetapi di masa lalu ada juga seorang anak bangsawan yang memakai tombak.
+Legenda mengatakan bahwa Eberhart menggunakan angin malam untuk menangkap embun jernih dengan ujung tombaknya.
+
+Eberhart, yang semula adalah anak haram, bermimpi untuk kembali ke kaum bangsawan dari sejak dia kecil.
+Namun, untuk mengguncang fondasi yang membusuk, dibutuhkan kekuatan yang kuat. Kemudian...
+Meskipun dia pernah menghasut putra sulung kakak laki-lakinya untuk membuat mimpinya menjadi kenyataan dan menjadikannya sebuah pencuri bangsawan lalu pada akhirnya menjebaknya juga,
+Dan membiarkan dirinya sendiri untuk menjadi pewaris,
+Setelah diam-diam di belakang menjadi murid penyihir dan menggunakan tombak untuk mempelajari teknik membunuh,
+Dan pada akhirnya menyingkirkan penyihir itu juga...
+
+"Bahkan jika generasi selanjutnya direndahkan. Selama tujuannya dapat dicapai, semua cara bisa digunakan."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13408_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13408_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2cede1f4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13408_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Senjata penusuk yang dikumpulkan oleh bangsawan tua yang pernah mendominasi Mondstadt, sangat indah baik dalam pekerjaan dan juga bahan yang digunakannya.
+Dan karena itu, setelah generasi yang tak terhitung jumlahnya di zaman mereka, senjata tersebut masih tajam seolah masih baru.
+Namun di zaman bangsawan, senjata ini belum pernah melihat langit, hanya bermandikan cahaya bulan.
+
+Para bangsawan percaya bahwa orang yang berasal dari bangsawan harus bertarung dengan pedang panjang.
+Suara hantaman pedang adalah paduan suara jiwa yang mulia.
+Tombak, lalu busur dan anak panah, adalah senjata untuk gladiator dan warga sipil yang rendah.
+
+Warga sipil yang memegang garpu rumput dan tongkat kayu runcing memiliki kesempatan untuk menang melawan para anak-anak bangsawan yang memegang pedang,
+Tidak dapat diragukan lagi, inilah fakta bahwa penguasa lama Mondstadt hampir tidak dapat menerima dan menolak dengan keras akan hal ini.
+
+Menurut legenda, ada juga pemuda dengan darah bangsawan,
+Dia menemui sebuah pengrajin ntuk menyesuaikan pegangannya dengan simbol keluarganya yang indah,
+Dan seperti keluarga pemuda itu, jika dia tidak ingin ada pertumpahan darah,
+Itu tidak akan pernah menjadi senjata tajam yang diakui oleh keluarga.
+
+Jika kamu ingin membuat perubahan, kamu harus mempunyai kekuatan untuk itu.
+Bahkan senjata yang dianggap tidak sesuai dengan temperamen para bangsawan pun sama,
+Bahkan gagang tombak hanya bisa menari di bawah bayangan bulan purnama pada malam hari.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13409_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13409_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..62f2645fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13409_ID.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Dia bermimpi, mimpi yang sangat panjang...
+
+Dia bermimpi tentang orang-orang termasuk dirinya, berjalan sangat jauh.
+Hingga sampai di padang rumput hijau yang riuh oleh lagu.
+Dia bermimpi dia sedang bersenang-senang dengan orang yang ada di sana,
+Lalu menari bersama naga besar yang cantik layaknya permata di langit.
+
+Saat dia membuka mata, hanya ada gunung tinggi penuh salju di atasnya.
+Rerumputan yang hijau itu kini sudah hangus dan penuh dengan darah.
+Suara lantunan lagu itu juga tenggelam oleh suara auman binatang buas.
+Dan naga jinak dan cantik layaknya permata itu,
+Menggigit tepat di lehernya menggunakan gigi taringnya.
+
+"Sampai jumpa, Ibu, perjalananku sudah usai"
+"Tertidur dalam salju yang seputih perak yang menyilaukan itu rupanya cukup menyenangkan"
+"Sampai jumpa para penyair, sampai jumpa naga yang cantik"
+"Kalau kita bisa bertemu di tempat dan waktu yang berbeda"
+"Bertemu, bernyanyi dan menari lagi, itu pasti akan sangat menyenangkan"
+Dirinya yang sekarat berpikir dengan tulus.
+
+"Dalam pembuluh darahku mengalir berkat yang mendalam."
+"Pemandangan menakjubkan dari alam semesta yang gelap di tempat aku dilahirkan."
+"Kalianlah yang mewarisinya."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13414_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13414_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd1fc48d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13414_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Tombak unik yang dirancang khusus oleh Kitain Bunsou untuk ilmu tombak khas miliknya.
+Bobotnya yang besar membuatnya sangat sulit bagi orang biasa untuk mengoperasikannya.
+Tapi di tangan seorang ahli, dia mampu melancarkan kekuatan penghancur yang sangat kuat.
+
+Di masa lalu, Kitain awalnya adalah keluarga yang memburu Tatarigami.
+Selama beberapa generasi, mereka diberi tanggung jawab sebagai "Pejabat Pulau Yashiori".
+
+Di masa lalu, ada sebuah lagu anak-anak yang tersebar luas di Inazuma:
+"Arataki dari gerbang Tenshukaku, Iwakura si Penerus, Kitain si Serpent, dan Takamine si Mistsplitter".
+Kalimat ini menggambarkan prajurit mempesona yang pernah menerangi bumi seperti komet.
+Sebenarnya masih banyak nama lainnya. Tapi semuanya sudah terhapus oleh sejarah.
+Setelah menjadi pemburu iblis dalam waktu lama, mencicipi darah kotor adalah hal yang sulit dihindari lagi baginya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13415_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13415_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..679861593
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13415_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Tombak berduri favorit dari bandit Inazuma yang terkenal.
+Awalnya harpun digunakan untuk menangkap ikan, tetapi harpun juga ternyata sangat berguna dalam pertempuran.
+Konon dia bahkan berhasil menembus boneka ajaib yang bisa mengayunkan pedang itu sebelum membawanya pergi.
+
+"Haha! Aku pernah menjadi tuan dari kapal 'Seiraimaru' ini."
+"Aku memimpin lebih dari sepuluh kapal, dan mereka memanggilku Oni Abadi dari Seirai."
+"Tapi, sekarang aku hanyalah sehelai daun yang mengapung di atas ombak."
+"Kalau bukan karena Janome dan orang-orang yang terdampar di pulau-pulau itu,"
+"Aku bahkan yakin kalau kita tidak mungkin bisa kembali dan sampai ke pantai di mana kita berangkat."
+"Tapi sekarang, Pulau Seirai-ku berubah menjadi seperti ini."
+"Tidak ada lagi tempat bagiku di antara pulau-pulau di Inazuma ini."
+"Bahkan Miko tua yang cerewet dan bawel itu pun telah pergi..."
+
+Suara bandit bernama Ako Domeki itu penuh dengan emosi. Lalu dia berkata...
+"Hei, Janome! Aku sekarang menjadi orang yang paling bebas di seluruh dunia!"
+"Bibi Miko! Bukankah kamu bilang kalau kamu ingin pergi melihat dunia?"
+"Pergilah ke tempat lain, seperti Kamuna atau Konbumaru yang selalu kau bicarakan itu,"
+"Biarkan aku, Ako Domeki Zaemon, pergi menggantikanmu!"
+"Biarkan aku melihat seperti apakah ujung dunia itu!"
+
+"Dan marilah kita bertemu lagi, di titik akhir di mana semua kapal 'kan berlabuh!"
+"Dan biarlah saat waktunya tiba... menjadi giliran bagiku yang akan menceritakannya padamu — tentang pulau-pulau yang terpencil ini!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13416_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13416_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..15eda5ee2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13416_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Naginata dari "Umigozen", prajurit perkasa dari Watatsumi. Pada bilahnya mengalir pula pendar dari kedalaman.
+Cerita ketika orang ini membuat angkatan laut Narukami bergetar, lestari di dalam lagu rakyat pulau tersebut.
+
+Lagu ikan paus, yang dulu dinyanyikan oleh miko kembar Watatsumi seiring dengan air pasang yang mengalir ke dalam mimpi para penduduk pulau.
+Semua prajurit Watatsumi menggantungkan harapan dan keinginan mereka untuk bertarung di pundak mereka.
+Dan mereka mengangkat tinggi nagamaki mereka seperti gelombang putih yang mengalir, lalu maju menyerang pulau lain disertai teriakan nyaring.
+Namun kemuliaan Omikami dan para prajuritnya diredupkan oleh cahaya petir ....
+Mouun ditelan oleh badai hitam dari bulu burung gagak, dan juga paus raksasa yang bernyanyi dengan kedua gadis tersebut pun tenggelam sampai ke dasar laut.
+Sang raja wilayah terdahulu, yang tekun bak anak kecil, menghilang ke dalam retakan besar di bumi.
+
+"Umigozen" hilang di antara ombak laut, dan menjadi mitos bagi pulau-pulau nusantara tersebut.
+Beberapa mengatakan bahwa dia maju sendirian ke arah kumpulan prajurit tengu untuk merebut kembali tubuh rekan-rekannya, dan hilang setelah dia berjuang sampai titik akhir hidupnya.
+Yang lain mengatakan bahwa dia bersembunyi sejak saat itu, mengarahkan kapalnya ke Laut Gelap di perbatasan dunia ....
+Satu-satunya bukti bahwa dia pernah berusaha mengubah arus dunia adalah naginata yang masih tajam ini.
+
+Selama lautan masih didera oleh ombak, maka ingatan lagunya akan tetap hidup selamanya.
+Legenda bahkan mengatakan bahwa gema lagu itu mungkin masih terdengar di dalam keong dan di dalam perut paus raksasa yang ada di dasar laut.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13501_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13501_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..77d49dabf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13501_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Dengan api, semua ketidakmurnian dibersihkan. Bersama-sama dengan kobaran api, sisa-sisa ketidakmurnian tersebut naik perlahan ke angkasa.
+Melalui ritual ini, bahkan kayu pun bisa terbakar di musim hujan, menciptakan asap serigala sebagai berkat yang bisa mengusir iblis.
+
+Ritual api seperti ini umum dilakukan pada zaman peperangan dahulu kala.
+Karena mimpi dan khayalan dari jasad dewa-dewa akan menghasilkan asap beracun yang jahat,
+mereka akan merenggut orang yang sudah bukan milik mereka, dan yang memang bukan milik mereka.
+
+Kemudian, seorang dokter yang menyelamatkan orang dari kematian tiba-tiba mendengar suara bisikan dari api yang berkobar,
+Sebuah suara halus terdengar di antara ranting dan daun yang terbakar.
+"Hanya api yang tidak terkekang yang dapat memurnikan dunia kotor ini."
+"Ambillah kayu yang merah membara ini, usirlah semua iblis dengan kayu ini."
+
+Maka dokter itu pun mengambil tongkat merah itu dan membakar segala hal yang tercemar.
+Mereka yang telah meninggal dan tidak sanggup menanggung kesedihan mendalam, dan mereka yang dihantui oleh karma buruk dan bencana,
+Mereka semua akan terbakar menjadi abu dengan api ini, dan terselamatkan dari semua kemalangan dan kepedihan yang menyiksa mereka.
+Dan dokter yang menyalakan api-api tersebut? Konon dia juga telah berubah menjadi kupu-kupu dari abu yang indah.
+
+Meski ritual ini telah terlupakan oleh waktu dan masa kedamaian,
+Orang-orang yang memiliki api dalam hatinya tetap bisa mendengar suara bisikan tersebut saat menghadapi kegelapan,
+"Hanya api yang tidak terkekang yang dapat memurnikan dunia kotor ini."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13502_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13502_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8dce242d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13502_ID.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Tulang yang menyokong langit tinggi.
+Archon Anemo yang tulus, tekad untuk menjaga negeri angin tidak pernah goyah dan berubah.
+Kekuatan tak tergoyahkan yang mendukung sang naga angin untuk melawan kejahatan sampai mati.
+
+Di masa lalu, naga Durin, yang menghancurkan kebahagiaan dan kedamaian di Mondstadt, menyerang dan menghancurkan daratan.
+Ketika sayap hitam Durin terbentang di langit, awan beracun gelap menghiasi langit.
+Seribu angin sekalipun tidak tahan menghadapi awan beracun busuk di langit,
+Hujan hitam mulai turun dan menutupi tangisan ratapan orang-orang.
+Archon Anemo bangkit karena suara ratapan tersebut, dan hatinya sangat terluka oleh keputusasaan yang mendalam.
+Jadi Dvalin dipanggil, dan angin kencang berembus menembus awan beracun.
+
+Naga raksasa turun dari langit yang tinggi, dan angin yang tajam memotong sayap naga hitam pekat.
+Mengikuti sayap sang naga angin, angin kencang dari seluruh tempat berkumpul dan menghancurkan awan-awan hitam tersebut.
+Dvalin menahan naga beracun dengan cakar dan giginya yang besar, dan terbang ke langit yang tidak bisa dijangkau oleh awan.
+Badai hitam pekat tiba-tiba menghilang dengan awan gelap, dan langit yang terbakar menjadi medan pertempuran bagi kedua naga untuk bertarung.
+
+Pada akhirnya, gigi tajam naga angin menembus tenggorokan naga hitam itu dalam-dalam, dan cakar raksasa itu merobek dadanya.
+Makhluk ciptaan orang berdosa itu jatuh dari langit dengan kebencian mendalam dan mendarat di gunung yang tertutup salju.
+Perjuangan sengit terjadi jauh di atas langit, semuanya itu demi melindungi rakyat Archon Anemo dari mara bahaya.
+Pada saat kemenangan itulah, darah beracun menyusup ke dalam gigi sang naga angin dan mengalir ke organ-organ dalamnya.
+
+Kebusukan dan rasa sakit yang menusuk tulang-tulang, membuat Dvalin meringkuk di kedalaman reruntuhan kuno.
+—Dvalin menjilati lukanya, percaya dia pasti akan bangun lagi,
+Terbang ke langit, menghalau kabut, dan menyanyikan lagu bersama sahabat, suara dari Archon Anemo.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13504_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13504_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4be559ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13504_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Masa lalu yang sangat lama, di mana waktu itu lautan penuh dengan binatang buas.
+Saat itulah Liyue Harbor mulai tidak damai, binatang buas dan kapal perang di laut mulai bermunculan.
+
+Legenda mengatakan bahwa ada bayangan besar di dasar laut terdalam.
+Menggunakan pusaran air dan putaran tornado untuk menghancurkan kapal-kapal keras dan mengerumuni mangsanya ke laut tanpa dasar.
+Ada juga legenda mengatakan bahwa, di tengah laut muncul negeri ajaib pelangi, dengan kabut yang tak terhitung jumlahnya keluar dari sana...
+Jika yang beruntung menginjakkan kaki dan mendarat di pulau berpelangi itu, mereka pasti akan menemukan harta karun yang tersembunyi.
+Ada pula legenda bahwa pulau tersebut merupakan hewan laut yang singgah untuk tidur siang.
+
+Sebagian besar legenda di antara para pelaut sangat aneh. Tapi ada cerita yang mereka yakini.
+Archon Geo pernah menggunakan tombak untuk memotong pelangi, dan menusuk pusaran air di tengah laut.
+
+Konon setelah hari itu lumba-lumba dan paus sering berkumpul dan berkeliaran di kawasan laut itu sambil bernyanyi.
+Ada yang mengatakan bahwa lumba-lumba dan paus berduka atas dewa yang mereka puja, menyanyikan lagu-lagu yang dalam dan tragis.
+Beberapa orang mengatakan bahwa mereka mengagumi tombak milik Archon Geo, yang memang memiliki kekuatan untuk menembus cahaya pelangi.
+
+Ada juga legenda yang beredar di pasaran.
+Akan ada hari di mana pusaran air yang disegel oleh Archon Geo akan terbuka kembali.
+Angin akan membawa bau dari laut terdalam ke daratan, menandakan ledakan tornado seperti ular laut berkepala sembilan.
+Pada saat itu, siapa yang bisa menguasai "makhluk dasar laut" itu...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13505_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13505_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a3cd8c1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13505_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Pada saat Liyue baru terbentuk, monster dan para Dewa masih menguasai lautan.
+Nenek moyang mereka hidup dalam ketakutan akan samudra dan bertempur melawan laut dengan kekuatan yang sangat terbatas.
+
+Ribuan musim semi dan musim gugur berlalu, seekor behemoth bangkit dan menguasai lautan,
+Bahkan Geo Whale milik Archon Geo tidak bisa menang darinya.
+
+Masyarakat Liyue menyebutnya "Baqiu", monster tanpa tanding bahkan di kedalaman jurang laut terdalam sekalipun.
+Ombaknya yang ganas bahkan bisa menghanyutkan seluruh pemukiman.
+
+Sehingga sang Archon Geo akhirnya membuat sebuah layangan hitam dari giok dan batu.
+
+Burung yang terbuat dari batu itu terbang ke langit yang tak terbelenggu,
+Meluncur ke dalam jantung samudra, menuju medan tempur dengan behemoth dan Geo Whale,
+Behemoth hanyut ke kedalaman laut terdalam dan tidak muncul lagi.
+Sejak itu, orang-orang Liyue akhirnya berhasil menyingkirkan raungan binatang buas raksasa itu di laut.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13506_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13506_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13506_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13507_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13507_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d225734d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13507_ID.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Katanya Polearm ini dibuat dari bahan-bahan yang bukan berasal dari dunia ini.
+Senjata ini sudah menjadi piala bergulir di tangan orang-orang kesepian yang berusia pendek,
+dan sudah menjadi saksi dari awal dan akhir pembunuhan, serta darah dan daging monster.
+
+Konon ada seorang pengusir roh jahat yang pernah datang ke jurang besar dengan pasir yang mengkristal,
+Dan masuk ke kedalaman air untuk mengambil batu kristal malapetaka yang berwarna seperti air,
+Dia kemudian menyewa seorang pengrajin untuk menempanya menjadi senjata, yang kemudian dinamakan "Calamity Queller."
+
+"Bila suatu saat malapetaka datang menghadang, senjata ini pasti dapat menenangkannhya."
+Suku yang mencari nafkah di pegunungan yang terjal tidak suka menyombongkan diri ataupun mengkritik.
+Tapi karena tidak pernah ada kontrak yang ditandatangani, dan tidak ada biaya apa pun, maka tidak ada salahnya menerimanya.
+
+Saat pasukan monster berhamburan di jurang dan menodai tanah merah menjadi hitam,
+Dinding pertahanan pasukan Millelith dan pasukan kegelapan saling bertikai, pasukan berkuda yang meninggalkan kawanannya juga tewas.
+Seperti bintang yang menatap dengan dingin, Calamity Queller bersinar terang di tengah kekacauan ....
+
+Pada saat matahari terbenam menerobos awan, lumpur gelap tenggelam kembali ke kedalaman jurang.
+Calamity Queller juga hilang ke dalam mengikuti Yaksha yang mengayunkannya, kembali ke dalam kesunyian.
+Sejak saat itu, orang-orang yang memakai tombak ini akan mengalami nasib yang sama,
+Namun, bagi mereka yang berperang tanpa dieprintah, atau yang melindungi rakyat tanpa perlu bersumpah,
+Nasib seperti itu bukanlah sesuatu yang harus disesali ....
+
+Ada juga yang mengatakan kalau tombak ini pernah dipinjam dari seseorang.
+Dan menyaksikan perseteruan antar dua sahabat di dalam gua yang terkikis oleh air dingin.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon13509_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon13509_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..316cacabd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon13509_ID.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+Naginata adalah senjata mematikan yang dengannya sampah yang berserakan dapat dipotong.
+Dan orang yang menggenggam naginata itu adalah orang yang menjaga jalan menuju keabadian.
+
+Ketika seorang yang berdiri tinggi di atas awan badai memandang dunia fana yang sangat dia cintai,
+Melihat perselisihan sepele beserta obsesi sesaatnya...
+Perselisihan seperti itu berasal dari keterikatan yang tidak perlu dan nafsu yang tidak terkendali — keduanya jelas merupakan musuh dari keabadian.
+Benalu liar yang mengganggu dunia yang tidak berubah akan dibasmi oleh kilat.
+
+"Kalau begitu — Keabadian macam apa yang dipantulkan dari mata ███?"
+Jadi tanyalah pendeta yang minum dan mabuk anggur dengannya di bawah pohon sakura dalam ingatan yang masih jelas itu.
+
+Sungguh pertanyaan yang tidak berguna.
+Meskipun jawaban yang dia berikan kepada mereka terlupakan karena tegukan alkohol,
+Dia telah mendapatkan jawabannya berkali-kali melalui ingatan itu.
+Buah harus ditipiskan agar meningkat kualitasnya, dan tanaman yang digunakan dalam pewarna harus dipangkas bunganya.
+Tidak ada setitik kotoran pun yang diizinkan di dalam surga yang abadi.
+
+"Ah, tapi meski begitu..."
+"Menggunakan sinar dari pedang besar itu untuk mencabut semua obsesi dan melucuti semua kemungkinan bagi mimpi-mimpi untuk berakar dan layu secara alami..."
+"Dunia yang tenang di mana tidak ada perselisihan, tidak ada keuntungan, maupun kerugian... Ini akan menjadi dunia yang terlupakan, yang akan menghilang dengan sendirinya."
+Di jantung keabadian, teman lama masih tergambar dengan jelas, aroma sakura masih tercium begitu segar, seolah-olah mereka semua masih bersama dengan diri sendiri di masa kini.
+
+Tapi aku tidak akan pernah melupakanmu, sama seperti aku tidak akan melupakan hal-hal yang hilang selama ribuan tahun.
+Meski begitu...
+
+Aku telah menyaksikan penghancuran gelap gulita yang menghabisi orang-orang yang berharga baginya,
+Bagaimana mungkin dia tidak melihat natur dari hidup dan mati yang tidak dapat dipahami itu sendiri, sebagai musuh bebuyutannya?
+Tapi karena tidak ada yang bisa mengubah dunia menjadi kekal, dan tandusnya permainan ini,
+Maka biarlah euthymia abadi di dalam hatinya dia bawa menuju bangsa yang dia cintai.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14101_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14101_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9466d5e8e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14101_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Aku menggunakan banyak kata dan kalimat untuk mencatat setiap pembelajaran, catatan percobaan dan mantra,
+Dan juga menggunakan ruang di antara kata-kata untuk mencatat usaha para murid.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14201_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14201_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7bccada64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14201_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Buku panduan ajaib yang populer di kalangan para pelajar, bisa masuk ke dalam saku.
+Prinsip dan latihan yang panjang dalam buku teks sudah dihilangkan, dan hanya isi ujian yang tersisa.
+Saat ini, buku itu telah menjadi ketinggalan zaman karena perubahan pada edisi kedua belas dari "Pengantar Panduan Sulap".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14301_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14301_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bfa94a37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14301_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Versi "Magic Guide" ini menimbulkan banyak kontroversi di awal peluncurannya.
+Terlepas dari kenyataan bahwa "Chapter VII: Principles of the Anemo Element" bertentangan dengan akal sehat,
+Konten dasar tentang elemen Hydro dan elemen Electro juga salah.
+Jelas sekali bahwa buku tersebut tidak diperiksa kembali sebelum diluncurkan.
+Tapi bagaimanapun juga, buku itu masih menjadi buku panduan sihir paling terkenal sampai saat ini.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14302_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14302_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4a832c7f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14302_ID.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Lima pahlawan melakukan perjalanan untuk membunuh naga jahat.
+Seorang kesatria yang pandai membuat pedang, baginya demi kehormatan;
+Seorang guru yang tidak merilis makalah, baginya demi penelitian:;
+Seorang prajurit bayaran yang menari seperti pedang, baginya demi hadiah;
+Seorang penembak jitu, baginya demi balas dendam.
+Adapula seorang novelis ternama, untuk menuliskan kisah.
+Sebuah lotus keluar dari mulutku dan bunga mekar di lembaran. Kata-kataku bijak dan jelas, dan pikiranku setajam kilat.
+Aku bergabung dengan kelompok ini karena tidak mendapat pekerjaan dan setiap orang bisa menjadi penulis.
+Tapi aku bukan penulis, hanya orang biasa di umur 20 an tanpa pekerjaan yang serius.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14303_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14303_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c66ca40f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14303_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Novel fantasi picisan menceritakan kisah tentang pemuda biasa yang menemukan dirinya terdampar di dunia lain setelah kematian;
+Dunia ini dipenuhi mara bahaya. Ribuan orang telah ditelan oleh monster baja yang bersembunyi di bawah tanah;
+Mereka yang memiliki kekuatan besar dapat menjaga ruangan tetap hangat di musim dingin dan sejuk di musim panas, dan mengubah malam menjadi siang. Itu adalah cerita tanpa arti yang nyata.
+Hanya satu hal yang berkaitan dengan kenyataan: sebagian besar logam mulia hanya dimiliki oleh beberapa individu, yang menyimpannya dengan aman di dalam kotak.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14304_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14304_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..700c0c1f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14304_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Katalis ringan yang diukir dari batu giok. Tahan lama dan terjangkau, sehingga menjadikannya item yang populer di masyarakat sekitar.
+Kecil namun dibuat dengan indah, orang-orang Liyue menyebutnya sebagai Jade Orb.
+Tidak hanya dapat digunakan sebagai senjata pertahanan diri yang efektif, namun juga merupakan perhiasan yang bagus untuk dikenakan pada tubuh.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14305_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14305_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..310476c81
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14305_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Sepotong batu giok yang meskipun memiliki kemasan bermutu tinggi, ia ditempatkan di tempat paling umum di toko.
+Kotak tersebut dilengkapi dengan sertifikat yang terlihat resmi dengan kualitas premium, ditandatangani oleh organisasi yang belum pernah didengar orang sebelumnya!
+Jika matamu tidak jeli, kemasan yang indah dan aksesori yang cantik mungkin bisa menyesatkanmu.
+Namun, dibandingkan dengan keindahan batu giok yang sebenarnya, harga batu giok ini masih wajar.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14306_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14306_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2d26bb15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14306_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Walaupun amber bukan jenis mineral, namun masih mulus dan cukup kuat dengan kehangatan batu permata.
+Saat memegangnya, cahaya berwarna madu dan sentuhan lembutnya membuat orang merasa nyaman.
+Dikatakan bahwa katalis amber adalah batu permata pertama yang diberikan kepada masyarakat Liyue oleh Dewa Batu.
+Mungkin amber ini juga menyimpan kelembutan sang Dewa.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14401_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14401_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ad9cef47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14401_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Kode rahasia yang beredar di antara para pelajar Knights of Favonius. Menyimpan ilmu pengetahuan dari para pelajar.
+Berisikan elemen yang terakumulasi dalam buku, itulah sebabnya Favonius Codex sangat langka.
+Tidak hanya karena kristal elemental sangat berharga namun juga karena setiap Favonius Codex adalah buatan tangan.
+Hanya pelajar yang telah bisa mengontrol elemen dapat membuat kristal elemental semacam itu.
+
+Saat Knights of Favonius terbentuk, Dawn Knight, Ragnvindr, mengubah pemandian di dalam ruangan milik bangsawan tua menjadi perpustakaan,
+Kontribusi dari para penyair, pelajar, dan pendatang telah mengubah perpustakaan menjadi tempat koleksi literatur terbesar di benua utara.
+Lagi pula, lagu-lagu dibawa pergi oleh angin dan kesenangan anggur hanya berlangsung sesaat. Hanya cerita dan pengetahuan yang bersinar selamanya.
+
+Namun demikian, perpustakaan saat ini hanyalah sisa dari masa kejayaannya.
+Karena sayangnya, perpustakaan ini pernah hancur terbakar pada saat tragedi "Great Fire of Fall Equinox".
+
+Ada sebuah pintu yang kokoh terbuat dari kayu poplar di ruang bawah tanah perpustakaan.
+Dikatakan bahwa pintu itu sudah ada mendahului perpustakaan dan masih berdiri kokoh melawan api,
+Sebenarnya pintu tersebut sudah ada jauh sebelum Knights of Favonius dibentuk.
+Knights of Favonius secara resmi mengumumkan bahwa daerah terlarang di perpustakaan berada di balik pintu itu.
+Tetapi dikatakan bahwa ada rahasia yang lebih dalam di sana...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14402_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14402_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0e09f8c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14402_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Sebuah buku catatan yang berisikan skor musik dan catatan perjalanan, dibagikan di antara anggota kelompok petualang.
+Sejarah mengenai kelompok tersebut sudah hilang, karena dibubarkan sebelum Mondstadt dibangun kembali.
+Catatan tersebut berisikan pengalaman kelompok tersebut, dataran yang mereka jelajahi dan dunia yang mereka saksikan.
+Telah menarik banyak kekuatan dari catatan pertunjukan kelompok tersebut serta sorak-sorai orang-orang saat mereka tampil.
+
+Kelompok petualang dibentuk di era kepemimpinan bangsawan.
+Banyak orang menyebutnya sebagai Kelompok Swordman, beberapa karena harapan, beberapa karena takut.
+Bahkan puisi dan lagu tidak mempunyai hak kebebasan di era tersebut.
+
+Mereka menggunakan pedang sebagai seruling dan busur sebagai kecapi, yang membawa suara nyanyian pemberontak.
+Aksi terakhir mereka adalah upaya untuk masuk ke dalam kota dan menjatuhkan hukuman mati kepada penguasa tirani.
+
+Kelompok Swordman telah tiada, dan pemberontakan mereka dilupakan.
+Tetapi semangat mereka, akan selalu mengalir di dalam nadi Mondstadt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14403_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14403_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..84fc4ac23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14403_ID.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Nenek moyang Mondstadt dulunya mempunyai tradisi membangun teater untuk menyembah dewa di tebing, di mana angin bertiup kencang.
+Ritual berbentuk sebuah pertunjukan drama. Karena mereka percaya bahwa Dewa mereka menyukai cerita dan lagu.
+Naskah ini telah melewati ribuan tahun dan sekarang tidak dapat dibaca lagi.
+
+Pada zaman dulu, saat perang antara Lord of the Tower melawan Great Wolf King dari Utara terjadi, Mondstadt tertutup oleh pasir dan salju.
+Orang-orang yang tidak tahan lagi, datang ke tebing tinggi di timur dan membangun sebuah kuil, meminta belas kasihan dan perlindungan Dewa.
+
+Angin berembus sejenak, tetapi perjalanan waktu tidak terhapuskan, tidak pernah berhenti, dan tidak bisa dilawan.
+Dewa Angin mungkin akan bergerak di antara halaman buku, tapi yang mengikis naskah itu hingga tak ada satu kata pun yang tersisa... adalah Dewa Waktu yang kejam.
+
+Namun, dampak dari waktu dan angin sering kali membawa dampak serupa.
+Mungkin inilah alasan mengapa generasi mendatang percaya bahwa kuil itu selalu dipersembahkan kepada angin, dan angin saja.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14404_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14404_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..375de07d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14404_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Gulungan indah yang dirawat dengan lilin untuk mencegah kerusakan karena pembusukan dan ngengat.
+Berisikan penelitian para penyihir kerajaan, penelitian yang masih banyak dipakai hingga hari ini.
+Magister istana mempunyai tugas untuk mengatur air dan lahan serta mengusir para monster, juga sebagai guru bagi para bangsawan.
+Karenanya gulungan itu kaya informasi akan sejarah, pemerintahan, pengelolaan dan budaya.
+Saat masyarakat menggulingkan bangsawan, pada saat bersamaan mereka mengucilkan para magister,
+Karena para magister telah mengorbankan tanggung jawabnya untuk menanamkan kebaikan dan visi kepada para bangsawan, dan malah menjadi sama seperti mereka.
+
+Di awal berdirinya Mondstadt, Klan Lawrence dipimpin oleh Venerare,
+Di bawah kepemimpinannya, orang-orang membuat patung tinggi di plaza untuk mengenang keajaiban turunnya sang Anemo Archon.
+
+Sebuah prasasti di bawah patung diletakkan oleh pemimpin klan. Berisikan sumpah untuk melindungi Mondstadt selamanya.
+Selama bertahun-tahun, Klan Lawrence perlahan-lahan meninggalkan aspirasi dari leluhur mereka, dan patung itu dihancurkan.
+Para mage yang bijak tidak pernah lagi menyebutkan sejarah dan sumpah itu.
+
+Di masa Knights of Favonius, patung itu dibangun kembali.
+Namun kalimat sumpah pada prasasti tersebut telah hilang selamanya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14405_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14405_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e17263249
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14405_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Rumor mengenai orb legendaris dari Liyue.
+Dulu orb tersebut menyerap semua cahaya di bumi, namun setelahnya disimpan di dalam kotak kayu selama ribuan tahun.
+Namun demikian, kekuatannya tidak hilang. Sekarang dia telah terlepas dari kotaknya, dan bahkan bersinar kebih terang.
+Di tangan orang-orang yang berpengetahuan luas, mungkin kekuatannya yang luar biasa bisa dilepaskan setelah tertidur selama ribuan tahun.
+
+Di antara pedagang permata di Liyue, ada legenda bahwa master pengrajin Kun Wu pernah mengumpulkan cahaya surga dan menyegelnya di dalam sebuah kotak kayu.
+Kun Wu kemudian mengubur kotak itu jauh di dalam ruangan berbatu gelap, selama empat puluh sembilan hari dan dua puluh jam, sampai akhirnya mutiara di dalamnya menyerap sinar matahari dan bulan.
+
+Benar-benar kisah yang sulit dipercaya. Namun demikian, sampai saat ini masih banyak yang percaya pada bakat master pengrajin Kun Wu yang luar biasa itu.
+Seseorang pernah mengumpulkan keberanian untuk bertanya pada pengrajin yang sudah tua itu apa rahasianya. Pria tua yang eksentrik itu tertawa:
+"Hanya pemolesan dalam kurun waktu yang lama"
+
+Namun muridnya menyatakan cerita yang berbeda saat ditanya secara pribadi. Sama seperti Kun Wu yang telah selesai memoles Mutiara Solar, kemegahan langit bersinar dan bulan merah muncul di angkasa.
+Tetapi apakah fenomena ini berarti bahwa Kun Wu memang menerima bantuan ilahi dalam keahliannya? atau apakah inspirasinya yang luar biasa telah mengguncang cakrawala dan mendapat respon dari dewata?
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14406_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14406_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..31d756e4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14406_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Sebuah katalis kuno dari gudang senjata Liyue. Nomor serinya telah memudar dan tidak ada catatan untuk mengonfirmasi tanggal produksi.
+Lempengan itu mewakili kosmos dan karenanya mengambil bentuk lingkaran. Di tengahnya terdapat sepotong Cor Purum, mewakili tubuh surgawi yang tergantung di cakrawala.
+
+Setelah bencana berakhir, monster yang tersisa masih berkeliaran di seluruh dunia. Karenanya, masyarakat meninggalkan bela diri tradisional dan beralih para seni supernatural.
+Namun, pengerjaan senjata sihir masih tetap sama sejak ratusan tahun lalu, karenanya katalis pada masa itu sangat rapuh dan pecah setelah digunakan pertama kali.
+Para ahli sihir pergi ke Liyue dan memohon kepada Yun Hui, kepala keluarga Yun, untuk merancang katalis yang baru untuk mereka.
+Yun Hui akhirnya menambahkan katalis ke seri desain senjata yang telah dia tingkatkan yang dikenal sebagai "prototipe".
+
+Lempengan itu terbuat dari kayu dan bijih langka. Sepotong Cor Purum di tengah adalah hadiah dari para ahli sihir.
+Cor Purum diproduksi dengan membakar Cor Lapis di dalam tempayan selama tujuh kali tujuh hari (yakni empat puluh sembilan hari). Setelah itu ditempatkan di mata air gunung dan direndam selama tujuh kali tujuh hari lagi.
+Penyucian ganda oleh api dan air membuat Cor Purum tidak bisa dihancurkan, dan para ahli sihir juga percaya bahwa hal tersebut membuat batu itu menjadi wadah dari energi kosmik. Sebuah katalis dengan Cor Purum sebagai pusatnya bisa menyalurkan energi kosmik dengan memutar lempengannya. Dua belas putaran penuh dapat mengolah energi menjadi bentuk yang paling murni.
+
+Yun Hui mengamati bahwa Cor Purum mempunyai cahaya emas hangat seperti amber. Setelah berdiskusi dengan para ahli sihit, dia mengusulkan untuk menamai katalis tersebut "Prototype Amber".
+Karenanya, semua katalis yang dibuat di Liyue dibuat dengan model dari prototipe milik Yun Hui.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14407_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14407_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d71746b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14407_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Seluruh dunia berduyun-duyun ke pelabuhan komersial Liyue, yang menjadi kebanggaan kota itu sendiri.
+Dengan banyaknya orang yang datang, juga datang harta karun yang eksotis.
+Peta ini merinci berbagai lautan yang mengelilingi benua, lengkap dengan arus bawah laut, terumbu karang tersembunyi, dan arah angin.
+Dikatakan sebagai buku tebal eksotis yang berisi pengetahuan, keberanian, dan iman para penjelajah yang berani pergi merintis.
+
+Judul halaman dari buku ini bertuliskan:
+"Mencintai angin dan arus laut, karena angin dan air yang mengirim para nelayan sampai ke tujuan"
+"Takut dengan angin dan arus laut, karena angin dan air yang tidak terkendali juga dapat merobek baja"
+
+Untuk memahami temperamen laut, seseorang harus menjelajahi setiap terumbu karang yang tersembunyi, setiap angin yang berembus, dan setiap tempat di mana paus bermukim.
+Kata-kata ini muncul pada halaman yang telah menguning di buku catatan pelaut yang tak terhitung jumlahnya, seperti kecintaan mereka pada tubuh kekasihnya.
+
+Di negeri asing, pelaut berpengalaman menyebut lautan sebagai kekasih mereka, dan menggunakan kata ganti wanita untuk menyebut air laut yang dingin dan asin itu.
+Mungkin mereka melakukannya karena mengenal temper dan luasnya lautan. Atau mungkin juga karena mereka tertarik pada romansa berlayar dalam petualangannya.
+Seperti halnya lautan, bagan ini menjawab tanpa tuannya. Seperti halnya pelaut, pelabuhan memiliki mimpi romantis untuk menjelajahi setiap sudut dunia.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14408_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14408_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e65d87c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14408_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Katalis yang terbuat dari Blackstone. Bersinar saat diaktifkan dan terdapat energi kosmik yang bersikulasi di dalamnya.
+Perangkat melingkar dengan sepotong Pur Purum berwarna merah darah yang dipasang di tengah. Cor Purum tumbuh dan menyusut seperti bulan merah, tumbuh semakin terang lalu perlahan semakin gelap dalam siklus yang tidak pernah berakhir.
+
+"Seluruh gunung Tianheng adalah tempat dari ribuan harta karun, karena jauh di dalam pegunungan batu, permata giok berkilau dengan indah". Kata-kata ini merujuk pada pertambangan makmur di Liyue di bawah kepemimpinan Rex Lapis.
+Satu per satu bijih di Mt. Tianheng dan daerah sekitarnya akan mengering, dan para penambang akan menggali lebih jauh. Hasilnya adalah jaringan poros tambang yang membentang di seluruh wilayah ke segala arah. Pada titik terdalamnya, para penambang akan sampai pada inti bumi.
+Perlahan-lahan, daerah yang sunyi senyap itu dilanda oleh banyak bencana. Dengan suara gemuruh, bumi akan bergetar, menyebabkan tanah longsor di pegunungan dan gua di dalam tambang.
+Pada malam hari, jiwa-jiwa orang tak berdosa yang mati dalam bencana bisa terdengar meraung dari kejauhan.
+
+Suatu hari, orang asing tiba di Mt. Qingce.
+Dia memakai gaun panjang dan berbicara dengan fasih. Dia mengaku sebagai ahli sihir yang mengunjungi Liyue dalam pencariannya untuk menemukan kedua pengrajin bernama Yun dan Han.
+Yun Huang, anak perempuan pertama keluarga Yun, tinggal di desa Qingce. Dia dengan cepat mengirim orang untuk menjemput Han Ce, anak laki-laki pertama dari pengrajin Han Wu.
+Ahli sihir itu mengatakan kepada mereka bahwa dulu, keluarga Yun dan Han bekerja sama untuk membuat katalis bagi ahli sihir.
+Liyue saat ini sedang melalui masa sulit. Sehingga para ahli sihit berharap dengan Cor Purum, mereka bisa membantu yang kesulitan.
+
+Yun Huang dan Han Ce segera menyalakan api tungku mereka dan membuat amulet Blackrock dengan menggunakan Pur Lapis sebagai intinya.
+Giok berwarna merah darah itu seolah bagaikan urat nadi bumi. Cahayanya yang menyala dan memudar seolah memperingatkan tentang perubahan yang akan datang,
+Bagaikan bintang, dia membimbing dan memberikan jalan aman kepada rakyat Liyue melalui masa-masa yang penuh gejolak. Benda itu lalu ditempatkan di kaki Mt. Tianheng untuk dilihat semua orang.
+Saat kedamaian kembali, batu tersebut perlahan menghilang tanpa jejak, sama seperti inti bumi yang amarahnya telah memudar.
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14409_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14409_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..add9b1375
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14409_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Sebuah item dibuat dari glasir alam yang langka.
+Legenda mengatakan bahwa dulu Eye of Perception memang seterang, sejernih dan sehalus permukaan danau, namun menjadi redup setelah bertahun-tahun berlalu.
+Cerita rakyat mengklaim bahwa pada malam yang tenang, orang dapat mendengar suaranya yang lembut.
+Terkadang seperti angin sepoi, namun terkadang seperti mata air yang mengalir lembut.
+
+Dikatakan bahwa item tersebut adalah warisan dari Adeptus yang diberikan untuk Liyue dari generasi ke generasi dan akhirnya sampai ke tangan Keluarga Yun.
+Suatu hari, Yun berjalan-jalan di gunung, di situlah dia bertemu exorcist bernama Huang, yang datang untuk berkonsultasi dengan Adeptus,
+Yun berbicara kepada Huang dengan antusias, dan memberikan item tersebut kepada Huang. Saat Huang menolak dengan panik, Yun tersenyum sambil berkata:
+"Mutiara ini adalah benda alam yang murni. Hanya mereka yang berhati bersih dapat menggunakannya."
+
+Huang berterima kasih kepada Yun, mengambilnya lalu memakainya sebelum melanjutkan perjalanan menuju Liyue. Selama perjalanan, tidak ada hujan maupun angin yang menerpanya.
+Sebagai orang yang mencari jalan Adeptus, Huang berkelana tanpa istirahat. Walaupun dia sering berada di pasar untuk membeli air dan makanan.
+Jalan-jalan di sisi pelabuhan bagaikan lautan manusia. Namun Huang berjalan di antara mereka dengan santai dan tidak pernah ada yang menipu atau memanfaatkannya.
+Beberapa orang penasaran: bagaimana mungkin exorcist yang kutu buku ini pergi ke kota dengan santai bagai ikan di dalam air namun tidak pernah tersesat?
+Saat ditanya, dia menjawab: "Item ini akan bergetar di hadapan yang jahat, ini membantuku melihat mana hati yang suci."
+
+"Item ini dapat membantuku melihat isi hati manusia, walaupun tidak ada yang tahu bagaimana cara kerjanya, akhirnya banyak orang menggunakan dongeng untuk menjelaskannya."
+Beberapa mengatakan bahwa pada tengah malam, kamu bisa samar-samar mendengarnya memanggilmu bagaikan angin sepoi-sepoi, atau seperti mata air yang mengalir di antara bebatuan.
+Keduanya mencerminkan gumaman iblis yang memangsa pikiran jahat manusia, ciri umum dari perumpamaan yang pernah diceritakan oleh ibu kepada anak-anak mereka di masa lalu.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14410_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14410_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a773c3254
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14410_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Sebuah buku musik yang dihias dengan elegan, dulunya merupakan barang yang cukup populer pada masa kebangsawanan.
+Aroma bunga aster yang tak terhapuskan dan anggur terbaik yang berusia tua dapat tercium dari halaman-halamannya.
+Kontennya tidak masuk akal, namun dulu nadanya cukup populer di gang-gang kecil serta Tavern.
+
+"Semua orang tahu bahwa pemabuk itu seorang pencuri, walaupun tidak seorang pun tahu dari mana asalnya. Suatu hari, dia tiba-tiba saja muncul di daerah sini."
+"Dia bernyanyi, minum, berjalan di jalanan, melewati atap dan pagar. Tapi semua orang tahu dia orang baik yang periang, tidak ada yang membantah hal tersebut."
+"Dia membawa pedang yang merupakan kebanggaan keluarganya, yang dia curi dari tempat penyimpanannya. Dia juga membawa busur hitam di punggungnya yang tembakannya tidak pernah meleset."
+"Kemampuannya yang tak tertandingi bagai kilau ekor komet di malam hari, dan langkahnya seringan daun yang ditiup angin barat."
+"Dia meminum seluruh danau Cider yang dipenuhi Death After Noon, dan akan menyelinap ke kediaman para bangsawan di malam hari di mana mereka tertidur lelap di kamarnya."
+"Dia mencuri dari yang kaya dan memberi kepada yang miskin, memberi tulah kepada para bangsawan dan menerangi yang gelap bagaikan malam yang ditembus oleh cahaya siang."
+
+"Para gadis semua bermimpi tentang pencuri pria itu, mereka mengharapkan dirinya dari jendela mereka, namun sayangnya dia lebih suka menghabiskan waktu untuk minum dengan rekan-rekannya."
+"Sampai pada suatu hari, di malam hari, dia berlari di dalam sebuah rumah besar, dengan barang curian dan sebuah piala perak"
+"Dia pergi diam-diam di bawah cahaya bulan, dia menatap ke arah jendela dengan cahaya hangat, dan di sanalah berdiri seorang wanita cantik."
+"Matanya sebiru batu safir, bersinar di kegelapan, sejernih batu permata pada piala perak yang ada di tangannya."
+"Tanpa membuang waktu, pencuri itu naik dan mencabut batu kristal tersebut dan memberikannya pada wanita itu, sebuah senyum manis tersirat seraya tersipu malu."
+"Saat akhirnya mereka berhasil menggulingkan bangsawan, mereka pergi, ke tempat jauh mereka berkelana, menjadi cahaya bagi satu sama lain sampai akhir."
+
+Ceritanya berakhir sampai sini. Pada generasi selanjutnya, tidak ada lagi yang menyanyikan tentang pencuri pria itu, dan pencuri seperti itu juga tidak diperlukan lagi.
+Anggur dan pedang, wanita dan pahlawan, sebuah awal yang menarik dan akhir yang bahagia, kisah seperti ini memang sangat populer di kalangan rakyat.
+Karena tidak peduli bagaimanapun cerita aslinya, atau bagaimana akhir yang sebenarnya, anggur dan nyanyian selalu mendatangkan harapan,
+Mereka memberikan keberanian bagi mereka yang membutuhkan untuk menghadapi hari esok, dan berani berdiri menghadapi orang yang menindas mereka...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14411_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14411_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf3ba69c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14411_ID.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+N/A
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14412_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14412_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..653c6d961
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14412_ID.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+Ketika putri Vindagnyr lahir di bawah pohon putih ini,
+ketika menerima berkat, pegunungan hijau negara itu dipenuhi dengan sukacita.
+
+Kebahagiaan Sal Vindagnyr akan bertahan selamanya,
+Sama seperti pohon putih yang menembus bumi dan tidak pernah layu...
+Demi orang-orang di negara di atas gunung, saat itulah aku berpikir seperti itu.
+Mereka yang telah menyaksikan banyak peristiwa dan orang-orang yang dengan tulus memercayainya,
+Kecantikan dan kebajikan sang putri akan selalu berkilau seterang cahaya bulan...
+
+Ketika es yang bahkan bisa membekukan langit sekalipun itu turun,
+bahkan ketika pohon ini dihancurkan oleh guncangannya,
+gadis itu mengambil cabang ranting yang paling lengkap,
+untuk melanjutkan kehidupan pohon yang menaungi tempat itu.
+Namun pada akhirnya, kehidupan yang bercabang tersebut tidak pernah bisa bertahan.
+Badai es dan salju yang menusuk seperti pedang akhirnya menghalangi cahaya bulan...
+
+Setelah waktu yang sangat teramat panjang, dahulu kala...
+Ketika naga hitam dan Dvalin bertarung sampai titik darah penghabisan,
+ketika pertumpahan darah mewarnai lembah putih itu menjadi merah,
+pohon ini teringat bahwa dia tidak mati sekalipun ditinggalkan,
+dan akarnya menjulur dengan rakus ke darah hangat yang mengairi permukaan bumi.
+
+Karena seseorang menyiramkan sebuah esens merah darah ke atasnya,
+pohon putih yang seharusnya telah lama mati teringat akan masa lalunya...
+dia mengumpulkan semua kekuatannya dan membuahkan hasil...
+
+Orang-orang yang kunaungi, imam-imam yang memberiku nyanyian pujian,
+gadis cantik yang sering melukis di sisiku,
+kebahagiaan yang tidak pernah dimiliki telah menjadi buah es berwarna merah tua.
+
+Biarkan mereka yang bisa memberi penghakiman ke dunia yang kejam ini,
+dapat membawa keadilan dengan "buah pahit" yang belum pernah dimiliki siapa pun.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14413_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14413_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4aebe8b5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14413_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Menurut legenda, kepulauan dengan lautan berkabut ini bernama Golden Apple Archipelago.
+Menurut legenda, Klan Dodo yang lucu menggemaskan menjalani kehidupan yang damai di pulau-pulau dalam kepulauan ini.
+Klan Dodo terdiri dari makhluk-makhluk baik namun nakal. Mereka suka mengusili satu sama lain dan bermain. Tidak ada satu pun dari mereka yang merasa bosan ataupun sedih.
+"Dodoco!" — cara mereka memanggil satu sama lain. Artinya adalah "teman baikku!"
+
+Seperti Dandelion yang akan meninggalkan batangnya kemudian terbang tertiup angin, setiap Dodoco juga pada saatnya akan pergi mengarungi samudra seiring dengan angin, bertualang menuju dunia yang lebih luas dan mencari sekuntum semanggi berhelai empat.
+Kenapa harus begitu?
+Karena Dodoco yang sudah lama tinggal di Golden Apple Archipelago tidak akan bisa mengenali satu sama lain. Mereka memiliki paras dan bentuk yang sama, mereka adalah Dodoco! Di dunia mereka tidak ada "kamu" dan "aku"!
+Hanya semanggi berhelai empat yang bisa membantu mereka memahami apa maksud "Dodoco" yang sebenarnya, kemudian mereka akan bisa mengenali satu sama lain dan bebas bermain bersama sesamanya.
+...Pokoknya, kata mama sih gitu, dan mama bisa melakukan segalanya loh!
+Demi memahami maksud "Dodoco", mereka pun meninggalkan teman baik mereka di kepulauan dan merantau jauh. Mereka lalu menemukan teman baik dan menjadi "Dodoco" mereka, "teman baik" mereka!
+Menikmati pemandangan bersama, mewujudkan ide-ide menarik, menemukan lebih banyak teman lagi. Pada akhirnya, saat mereka melihat pantulan bayang dirinya di mata teman, pada momen yang tidak bisa diprediksi sama sekali — sekuntum semanggi berhelai empat pun muncul seiring dengan percikan api yang berkilauan!
+
+Jadi, saat Dodoco yang berbulu merantau pergi dari Golden Apple Archipelago, atau melompat ke pusaran angin dan melayang jauh, pasti setelahnya ada seorang anak yang beruntung menemukan teman terbaiknya.
+Buku berharga ini dihadiahkan seorang ibu yang hidup bebas untuk anak perempuannya yang paling beruntung di dunia ini. Buku ini menuliskan tentang petualangan-petualangan yang tak terhitung jumlahnya, saat di mana Dodoco dan anak perempuan itu belum bertemu. Setelah bertemu dengan Dodoco, harapan anak perempuan itu berisi penuh dengan percikan api, harta karun dan petualangan yang lebih seru bersama partner!
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14414_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14414_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e621b78a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14414_ID.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+"Orang-orang datang dan pergi dengan cepat, seperti mimpi yang muncul di malam hari dan hilang di pagi hari."
+
+Hidup yang sederhana dan biasa saja...
+Ya, kurasa aku sudah hidup dengan baik.
+
+Dulu aku adalah Hakushin Kitsune.
+Bersama dengan teman-temanku yang lincah dan menyenangkan,
+aku berjalan melintasi pegunungan dan dataran Narukami.
+
+Semoga setelah semuanya selesai,
+mereka bisa berlari dengan bahagia lagi...
+
+Aku pernah bersama dengan seorang gadis oni yang memiliki wajah cantik bagaikan rembulan.
+Bersama-sama, kami menampilkan dan memainkan musik yang luar biasa di hadapan kekaisaran,
+Aku pun memuji tarian pedangnya.
+Aku harap kecantikan, keberanian, dan perilakunya,
+bisa tetap dipuji selama ribuan tahun.
+
+Memikirkan kecantikan gadis yang tak tertandingi itu,
+aku tidak bisa apa-apa selain menyembunyikan penampilanku saat ini dengan topeng...
+
+Aku pernah bersaing dengan pemimpin dari Yougou Tengu,
+aku sudah melalui semua jalur pegunungan spiritual, baik di dalam maupun di luar,
+untuk mengadu kecepatan dan kekuatan kami.
+
+Pada akhirnya pemenangnya adalah aku, dari Klan Hakushin.
+Kalau aku memikirkannya sekarang, waktu itu dia pasti sengaja mengalah.
+Aku merasa tidak puas setiap kali memikirkannya...
+
+Aku pernah mengakali bake-danuki yang menantangku terus-menerus,
+aku membuatnya menyerah sepenuhnya kepada Shogun.
+Aku juga mengakali Shogun secara terang-terangan,
+membuatnya merekrut bake-danuki yang hebat di bawah komandonya.
+
+Malam itu, cahaya bulan dari istana kekaisaran menyinari cabang dan kelopak bunga,
+yang jatuh berserakan, seperti mutiara jatuh dari langit,
+pemandangan saat itu masih bersinar di dasar hatiku.
+
+Aku harap dia ingat, kata-kata panjang yang aku ucapkan dengan berani sebelum kami berpisah.
+"Jangan pernah tertipu atau tergoyahkan. Berjalanlah di jalan yang kamu yakini."
+Aku harap kata-kataku bisa membantunya melawan kebohongan dan pikiran jahat.
+Aku juga berharap danuki yang nakal tapi baik tidak membenciku karena aku menipunya...
+
+Sekarang, di tempat yang paling gelap,
+aku juga akan berpegang erat pada adegan-adegan ini,
+seperti bulan yang bersinar menembus awan,
+biarkan mereka menerangi hatiku yang kecil dan rapuh.
+
+Dalam kehidupan ini, aku pernah berwujud manusia,
+aku berjalan bersama makhluk kecil yang berumur pendek tapi cantik ini,
+berteman dengan banyak orang dengan identitas berbeda.
+Entah itu Miko yang datang untuk berlatih di Narukami demi kuil di kampung halamannya,
+atau anak yang terpisah dari orang dewasa karena pengawal istana di Festival Musim Panas,
+atau pemuda santai yang akhirnya pergi ke Liyue untuk berlatih ilmu Adeptus...
+Entah itu Kanjou yang bekerja keras untuk membuat kota ini makmur,
+atau pengrajin yang terobsesi membuat pedang yang sangat tajam,
+atau kelompok yang menggunakan teknik pintar untuk membuat meteor buatan muncul di luar angkasa...
+Mereka semua adalah teman yang tidak kusangka bisa menjadi temanku.
+
+Aku harap penghalang yang menjaga mereka tidak akan terkikis oleh kegelapan...
+
+Semuanya, semua ini yang aku rindukan sekarang.
+
+"Jadi, keinginan kegelapan yang akan menggerogotiku..."
+"Sekarang aku sudah kehilangan semua kekuatanku,"
+"Darah Hakushinku boleh kamu gunakan sesukamu."
+"Tapi, terlepas dari posisiku yang rendah,"
+"Aku masih berharap kamu akan mendengarkan permintaanku..."
+
+"Kalau kamu bisa melihat semua yang berharga bagiku,"
+"Maka tolong maafkan makhluk-makhluk itu."
+"Kalau kamu mengizinkanku membuat satu permintaan,"
+"Tolong kembalikan ingatanku yang selalu cemerlang,"
+"Kembali ke tanah yang sangat kucintai."
+"Dengan demikian, walau setelah amarahmu usai,"
+"Aku masih bisa berharap pada hal-hal indah..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14415_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14415_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..60e8fc553
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14415_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+"Mau mengangkatku jadi dewa kalian ya?"
+Sang Ular Putih raksasa menatap anak kecil yang berdiri di hadapannya.
+"Aku terpaksa pergi ke laut yang tidak diketahui, karena tidak mampu mengalahkan dewa emas dan dewa petir."
+"Jika masih mendambakan cahaya, maka di masa yang akan datang kamu akan merasakan sekali lagi kehilangan."
+"Hidupku ini tidak berarti. Mengambang tanpa tujuan, terus menerus direndahkan. Sudah cukup."
+
+Sang Ular Raksasa menampakkan suatu mutiara bersinar layaknya mata ular.
+"Bersumpahlah di hadapan mata ini."
+"Demikian diriku terikat sumpah yang sama dengan keturunan Sangonomiya."
+
+"Apa kalian telah melupakan ajaran Sang Guru Agung Spartacus?"
+"Tidak boleh berserah dan memohon pada para dewa, andalkanlah kekuatan sendiri!"
+Sang Ular Putih diam seribu bahasa. Dia menghargai kehendak para putra-putri samudra.
+Jika pemberian mereka yang sia-sia tergantikan oleh kepercayaan baru ini,
+Bukankah itu sama saja dengan sebuah penghinaan terhadap para pejuang?
+
+"Aku bersumpah di hadapan mata ini."
+"Seperti ketika aku kehilangan segalanya."
+
+"Zaman berganti zaman, pulaunya telah selesai, para vishap telah dipukul mundur, dan fenomena Tanah Suci harus ditanggulangi."
+"Sumpah klan Sangonomiya, para Jibashiri, dan Pengikut Watatsumi, yang diucapkan di depan mata itu, kini telah terpenuhi."
+"Mulai hari ini, jika ada ketidakpuasan mengenai urusan Enkanomiya, ataupun membuat keputusan lain yang menyalahi yang terdahulu,"
+"Biarlah menara surya itu luluh lantak dan mengubur semua sejarah bersama masa lalu."
+
+Dewa Ular menyelesaikan kalimat terakhirnya,
+Kemudian membawa semua orang ke permukaan.
+Tiba saatnya dia memenuhi sumpahnya dengan langit ....
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14501_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14501_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9154c9d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14501_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Atlaas Angin.
+Transkrip atlas cuaca di bagian Utara, disajikan dalam bentuk puisi dan buku bergambar.
+Berisikan 100 ribu syair, masing-masing didedikasikan kepada sebuah awan atau angin dan memanggil mereka dengan sebuah nama.
+Awan di atlas memberi bentuk pada angin, dan syair menanamkannya dengan kepribadian.
+Sekelompok angin tak berbentuk sekarang menjadi teman dan keluarga di mata Barbatos.
+
+Legenda mengatakan bahwa pada zaman dulu, Barbatos memanggil keempat angin dalam bentuk aslinya,
+Dia mencairkan salju, mengusir binatang buas, memanggil curah hujan, dan menciptakan Mondstadt.
+Dia mengizinkan atlas untuk dibagi bersama dan tinggal bersama manusia, dan memberinya nama Atlas Awan.
+Sayangnya, tidak ada yang selamat dari ujian waktu. Setelah bertahun-tahun, beberapa gambar dan syair hilang.
+Namun demikian, ilmu pengetahuan diwariskan dalam bentuk syair dan legenda di antara masyarakat.
+
+Sejarah ribuan angin tidak hilang, karena Barbatos masih memegangnya.
+Ketika naga bayangan Durin membuka sayapnya dan menutupi matahari, Barbatos melangkah maju.
+Dia bernyanyi kepada ribuan angin dan memanggil Naga Angin.
+Dia yang memegang atlas, juga memegang nama dari ribuan angin dan kekuatannya.
+
+Kini langit di Mondstadt tenang dan berwarna biru.
+Barbatos dan Dvalin telah menemukan tempat yang mereka sebut rumah.
+Sementara itu, atlas telah dipercayakan kepada seseorang yang layak menerima kehormatan tersebut.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14502_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14502_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba77c2362
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14502_ID.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Naskah angin kuno, diwariskan dari generasi ke generasi di antara para pengamat ritual untuk melayani Anemo Archon.
+Banyak tangan yang telah menyentuh halaman buku yang sekarang telah menguning tersebut, walaupun banyak pula yang sudah terbawa oleh angin.
+
+Pada era saat Dewa Badai memerintah dari menara di atas, banyak kalimat keputus asaan yang tertulis.
+Kemudian, di era ketika salju mencair, kegembiraan akan tumbuh-tumbuhan hijau membanjiri halaman.
+
+Di masa lalu ketika para bangsawan membuat boneka untuk mengontrol masyarakat,
+Naskah-naskah di tangan para budak menceritakan kecemburuan mereka dan keinginan mereka kepada ribuan angin.
+
+Orang-orang Mondstadt hidup, bertahan, bertarung, bersorak, dan menikmati kebebasan,
+Bertahun-tahun berlalu, naskah tersebut menebal dan semakin berat.
+
+Saat Mondstadt terlahir kembali, gereja akhirnya terbebas dari belenggu,
+Tulisan suci tidak lagi terkungkung di rak,
+Lalu buku itu tiba-tiba menghilang dari gereja.
+Seperti angin Mondstadt, dan seperti masyarakat Mondstadt,
+Buku tersebut tidak ingin terikat dan berhak mendapat kebebasan.
+
+Pada halaman judul, tulisan tangan yang elegan mengatakan:
+
+Anak-anak Anemo Archon, ingatlah selalu:
+Dari angin kita datang, jadi bersama angin jugalah kita akan pergi.
+Jangan pernah, berkabung untuk aku:
+Hanya tulang dan dagingku yang tertidur di tanah,
+Jiwaku sudah menjadi satu dengan ribuan angin.
+
+Saat bunga bermekaran, dan daun bergoyang,
+Itulah aku yang menyanyikan lagu kebebasan para angin.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14503_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14503_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14504_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14504_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..818501d88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14504_ID.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+"Ini adalah tanda perjanjian aliansi dan tantanganku untukmu."
+"Semua kebijaksanaanku, semuanya tersegel di dalam batu ini"
+Dia ingat pertama kali dia bertemu, gadis dengan kemeja lengan panjang memberikan kepercayaannya dengan penampilannya yang serius namun ceria.
+Bodoh sekali, jelas tidak ada kesepakatan resmi, mereka hanya bertindak bersama-sama saja...
+Tapi aku baru teringat adegan ketika keduanya bertemu untuk pertama kalinya di lapangan di mana bunga lili bermekaran,
+Serta kata terakhir yang dia ucapkan, pada pertemuan itu.
+
+"Orang-orang itu kecil dan rapuh seperti debu."
+"Karena kecil, tidak tahu kapan akan terbunuh oleh bencana alam dan ulah manusia. Jadi selalu takut."
+"Karena takut, jadi selalu bekerja keras dan ingin lebih pintar. Aku mengerti."
+"Jadi kupikir, jika kekuatanku dibandingkan dengan kamu, itu terlalu lemah, maka gunakan saja teknik dan kebijaksanaan."
+"Jika memiliki kekuatan dan pikiranku pada saat yang bersamaan... kota ini pasti akan menjadi hebat, bukan"
+Akhirnya, dia tersenyum simpul dan perlahan berubah menjadi debu yang sangat halus.
+"Sepertinya kita belum bisa pergi. Lupakan saja kunci itu."
+
+"Ini adalah tanda perjanjian aliansi dan tantanganku untukmu."
+"Semua kebijaksanaanku, semuanya tersegel di dalam batu ini"
+"Jika kamu bisa membukanya-"
+Bertahun-tahun kemudian, dia masih saja tidak bisa membuka kunci itu, dia juga tidak tahu sisa dari kalimat itu.
+Setelah bertahun-tahun berlalu, bunga bakung liar yang berkilauan pun sudah hampir punah.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14505_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14505_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14506_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14506_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb5082cc6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14506_ID.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Orang bilang bahwa lambang "mutiara dan ombak" dari Sangonomiya mewakili ombak yang merangkul Watatsumi,
+dan mutiara cerah yang dapat ditemukan di sana. Tetapi beberapa orang lainnya juga mengatakan bahwa lambang itu menunjukkan roda permata Watatsumi Omikami yang terus berjaga-jaga di atas tanah karang layaknya bulan.
+
+Dalam mimpi laut yang dalam di mana bunga karang dan batu karang berdiam, di kedalaman di mana awan yang mengalir dan pasir laut menari menjadi satu,
+harapan abadi akan turun-temurun didapatkan mereka dari dewanya — yaitu bagi mereka yang memimpikan mimpi yang sama dengan Watatsumi.
+Warna langit selalu berubah, dan cahaya serta bayangan yang terpancar jauh di bawah ombak adalah bentuk yang tidak jelas...
+Demikianlah welas asih cemerlang yang tidak dapat disembunyikan oleh samudra yang gelap sekalipun, menyebar dalam kebahagiaan yang tenang.
+
+Pada masa itu, Pemimpin Suci pertama pernah memimpin saudara-saudaranya dengan kebijaksanaan yang berharga bak mutiara,
+dan dia memilih pendeta dari antara orang-orang yang baru diperkenalkan ke matahari, yang membantu keturunan dewa mereka dalam menghibur mereka yang ketakutan akan terang siang.
+Di hari-hari terakhir, "Umigozen" yang membuat angkatan laut Narukami gemetar akan menyanyikan lagu paus bersama mereka,
+dan simbol inilah yang mereka gambar saat mereka menari dengan kurage udara.
+
+Hingga beberapa tahun kemudian, satu sambaran petir yang keras menampik impian orang-orang Watatsumi.
+Ular bergerak menuju badai petir, harus dihadapinyalah kekuatan petir yang kejam...
+Tetapi anak-anak dewa dan miko berhati mutiara, tidak akan melupakannya.
+Kisah yang tak terhitung jumlahnya, rasa terima kasih yang begitu besar, dan cincin permata laut itu akan selamanya diturunkan,
+dan mereka akan bersinar semakin terang dan indah karenanya.
+
+Baik itu sejarah cabang permata yang robek atau kelahiran mutiara yang berharga,
+entah itu masalah menaklukkan makhluk jahat di laut dalam dan membawa sinar matahari ke sebuah bangsa di jurang yang pucat,
+atau bagaimanakah pemuda yang bermimpi berdiri di atas Mt. Yougou dijuluki "raja jahat", dan berduel hebat melawan tengu...
+Semua ini akan menerangi hati anak-anak Watatsumi, seperti mutiara dari langit, bagaikan gelombang di bawah cahaya rembulan.
+Kisah-kisah ini akan membawa rasa sakit akan kehilangan ke dalam air asin yang bergolak, menyimpannya di dalam mutiara yang bersinar.
+Semoga kisah dan pengorbanan zaman para dewa terus diceritakan turun-temurun, bersama dengan lambang "mutiara dan ombak".
+
+Sekalipun awan badai berkumpul, sekalipun keganasan petir ungu itu berbahaya dan sulit diprediksi,
+Cahaya bulan Watatsumi masih akan menembus awan dan menyebarkan cahayanya.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon14509_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon14509_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..152830994
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon14509_ID.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+Di tempat yang pernah penuh dengan tarian, di hadapan takhta, suara lonceng masih berdenting.
+Siluet putih yang dahulu menjadi incaran, tiada kembali, namun tetap dalam mimpi tanpa henti, dan tanpa jalan keluar ....
+
+"Ketika itu aku hanyalah seorang bodoh, tak ada apa-apanya dibanding Sang Hakushin."
+"Nekat, bagaikan mengais makanan di dalam salju, berusaha agar dia memalingkan wajahnya."
+"Konyolnya, keberanian itu menggerakan hatinya dan menimbulkan belas kasihannya padaku."
+"Dan begitulah ceritanya aku mendapat kehormatan untuk melayaninya. Menghangatkan tangan dan kakinya. Sungguh sebuah kehormatan."
+
+"Setelah itu, Saiguu Yang Agung pergi dan tidak pernah kembali, dan semua pendahuluku pun berpisah karena berbagai macam alasan."
+"Dan seperti itulah posisi "Miko" diberikan padaku yang masih polos dan bodoh, posisi yang terus kupegang seiring dengan pertumbuhanku hingga jadi seperti diriku hari ini."
+"Demikianlah tanggung jawab untuk membuatnya gembira, jatuh ke atas pundakku."
+"Ketika tarian Kagura kupertunjukkan untuk kali pertama pada malam itu, aku menyadari beban dari masa lalu itu."
+
+Suara lonceng berdenting di kejauhan, sang Kitsune perak yang hebat, sahabat sekaligus guru, menghilang mengikuti aliran mimpi yang tak berakhir.
+Suara itu kembali, dan bantaran pasir yang tangguh pun lekang oleh arus yang berputar.
+Putih dan murni, para pemeran dari masa lalu pun perlahan mundur ke dalam gelapnya kenangan.
+Seperti itulah keturunan tunggal Kitsune mengambil lonceng Kagura dan menari untuk "saat ini".
+
+Aku mengenal Tengu muda yang keras kepala, dan memperdayainya untuk "berlatih", menyepi ke pegunungan.
+Sifatnya keras. Karena itu kuserahkan dia ke Klan Kujou yang tegar tengkuk.
+Dan meskipun aku pernah bertanding melawan oni keras kepala dan harus kalah karena keteguhan pihak lawanku ....
+Aku menambahkan sesuatu agar pertandingan kami lebih menarik.
+Aku mengenal keturunan Adeptus dan manusia yang tinggal di tempat jauh. Kuberi dia hadiah tanaman laut yang segar dan besar.
+Namun aku tidak mengerti rasa cintanya yang mendekati konyol. Bukankah itu sama saja keterikatan?
+Cahaya rembulan menerangi taman agung, menembus celah di antara cabang dan pokok, dan menyentuh halaman yang kosong.
+Pemandangan itu masih saja jelas di hatiku yang dangkal ini, jelas secerah kilau ribuan batu permata ....
+
+"Dalam ratusan tahun yang berlalu begitu cepat, aku berjalan di atas bumi ini, mengambil begitu banyak wujud."
+"Aku belum berkesempatan untuk berhubungan dekat dengan manusia fana, namun aku tahu indahnya kemanusiaan."
+"Dan dirinya, sahabatku, masih punya waktu untuk berkelana."
+"Marilah kita saksikan dunia yang tidak sempurna ini, nikmati keterikatannya pada cinta dan benci, pada pertemuan dan perpisahan."
+
+Karena Yang Mulia mencurahkan seluruh waktu dan tenaganya demi Keabadian, harus ada pihak yang menjaga para manusia fana.
+Untuk meredam kebencian sang oni jahat Kuroami, aku pernah menunjukkan sebagian kecil kekuatan yang kupunya.
+Dan bencana besar yang disebabkan oleh Kosanta si Tanuki Botak juga harus dihentikan dengan menggunakan sedikit ilmu sihir.
+Bajak laut Rinzou, sang teror kepulauan, juga dikalahkan oleh sedikit kekeliruan dalam rencananya.
+Dan untuk si orang aneh yang hidup abadi itu ....
+Kuharap "dia" akan terus jalan di jalur yang benar, dan tidak akan pernah jadi ancaman bagi kita semua.
+Sisa-sisa jiwa sang ahli pedang yang telah menghitam, binatang buas pembawa bencana yang bersembunyi di hutan terlarang, semuanya telah musnah ....
+Bila dibandingkan dengan Keabadian yang didambakan oleh Yang Mulia, semuanya itu hanya selingan belaka.
+Menunggu dirinya sadar seakan menunggu hari esok yang tak kunjung datang, namun aku tahu waktu ada di pihak kita.
+
+"Halah, Euthymia tanpa angin, tanpa bulan, cuma ada bunga teratai dan udumbara yang tak kunjung layu."
+"Sepi pula tidak ada siapa-siapa. Aku bisa bosan setengah mati."
+"Aku lebih baik mabuk, lalu mematahkan dahan Sacred Sakura sambil bikin keributan bersama para youkai kurang ajar."
+"Cerita ini bukan dongeng masa lalu ya. Ini harapanku untuk masa depan."
+"Nah, Yang Mulia-ku tersayang, apa aku masih boleh mengikutimu untuk melihat kelopak ungu pertama yang mekar setelah salju mencair?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15101_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15101_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b65ff6de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15101_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Legenda mengatakan bahwa di Mondstadt, tali busur digunakan untuk bermain musik,
+Atau musisi pengembara yang menggunakan senar alat musik untuk menembakkan anak panahnya.
+Tapi itu tidak lebih dari cerita rakyat zaman kuno.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15201_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15201_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d952764a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15201_ID.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Pemburu harus berdiri di tempat yang berangin. Hindari berdiri tegak saat mendaki di lereng gunung.
+Tidak peduli apakah mangsanya adalah binatang buas, monster atau orang jahat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15301_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15301_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..709db8b7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15301_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Burung gagak adalah pembawa pesan kematian.
+Menempatkan bulu ini di busur seseorang
+Suara dari talinya yang bergetar seolah menyatakan kematian mangsanya.
+Setidaknya itulah yang dikatakan si penjual senjata.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15302_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15302_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3de31425f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15302_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Dahulu kala, di suatu tempat, yang jauh sekali... ada sebuah tragedi.
+Sebuah tragedi kuno, di mana para saudara menggunakan senjata untuk saling bertarung.
+Di antara mereka ada seorang pemanah andal. Setelah menderita kekalahan yang memalukan, dia bersumpah:
+Sampai aku mengalahkan musuhku, menusuk leher mereka,
+Aku tidak akan pernah membasuh kakiku, sampai darah musuhku itu mengering.
+Menurut legenda, orang ini akhirnya gugur karena infeksi di kakinya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15303_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15303_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..299a49232
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15303_ID.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Kombinasi dari tendon hewan, tulang dan kayu, lengkungan busur dibuat dengan cermat.
+Di tangan seorang pemanah handal, busur tersebut bisa memanah elang yang sedang terbang.
+Itulah kebanggaan seorang pemburu, dan bukti dari keahliannya.
+Kasihan sekali elang yang menjadi korban tanpa alasan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15304_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15304_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b3b611a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15304_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Dulu ada seseorang yang ingin meningkatkan jangkauan dan ketepatan katapelnya. Lalu dia menyadari:
+Jika meningkatkan kekuatan jangkauan tembak, maka akurasi akan menurun.
+Jadi dia mengubah peluru dari katapel menjadi tiang kayu panjang, dengan bulu untuk stabilitasnya.
+Badan katapel itu diperpanjang dan ujungnya dilengkungkan untuk meningkatkan kekuatan tarikan.
+Lalu dia tersadar bahwa dia sudah membuat sebuah panah.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15305_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15305_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c87a41c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15305_ID.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Dikatakan bahwa beberapa waktu yang lalu,
+Masyarakat Liyue mengirimkan pesan melalui busur dan panah.
+"Tapi apa tidak akan melukai orang yang lewat"
+"Karena itu, busur ini menjadi barang antik"
+Pemilik toko barang antik mengelus dagu dan tersenyum.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15306_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15306_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..befbfcc78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15306_ID.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Kekuatan dan keterampilan, keduanya dibutuhkan untuk menggunakan busur panjang.
+Busur panjang yang terbuat dari kayu hitam ini membutuhkan tenaga yang besar, karena busurnyapun lebih kokoh.
+Namun beberapa orang mengatakan, kayu hitam seharusnya bukan bahan untuk membuat busur.
+Di masa lalu, seorang pemburu memburu mangsa dengan busur panjang kayunya.
+Dia berburu sampai jarinya tergores, membuat busurnya menjadi hitam, sama seperti hatinya yang ikut menghitam.
+Noda di busurnya bisa dibersihkan namun tidak demikian dengan hatinya.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15401_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15401_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3225d2db2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15401_ID.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Busur melengkung standar dimiliki oleh Knights of Favonius. Hanya dikeluarkan untuk pemanah terbaik yang sudah lama melayani.
+Dibuat dengan baik, rangka kayu ek memberikan kekuatan yang unggul sementara penambahan bagian logam membuatnya mudah digunakan.
+Tali busur dibumbui oleh semacam bahan kimia rahasia dan sihir, memberikan perlindungan kepada jari-jari pemanah.
+Busur itu adalah hadiah kepada penjaga Mondstadt yang layak, dan sebuah senjata bagi mereka untuk terus melanjutkan tugasnya.
+
+Knights of Favonius dulu mempunyai tim pemanah yang unggul, dikenal dengan nama Outrider.
+Tim tersebut dibentuk oleh pemimpin mercenary dari Liyue, yang mewariskan pengetahuannya kepada para Outrider.
+
+Keterampilan melacak yang mereka peroleh, bersama dengan kemampuan untuk merasakan ketika bahaya sedang terjadi, dapat dibilang unik di antara semua kesatria.
+Karena itu, kemampuan para Outrider sangat berharga bagi Knights of Favonius.
+
+Ini berlangsung sampai orang pertama di Outrider, dengan alasan yang tidak diketahui, meninggalkan Knights of Favonius.
+Sejak itu, tim Outrider hanyalah sebuah cangkang kosong. Namun nama besarnya masih dikenal.
+Namun demikian, masih ada pula yang bekerja tanpa lelah untuk menjaga kehormatan gelar Outrider.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15402_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15402_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4bf20d238
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15402_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Instrumen indah dengan senar dari bahan berbeda di setiap bagian.
+Saat dipetik, setiap senar bergetar, membuat musik mengalun.
+Namun ini juga adalah busur yang bisa menembakkan panah yang menusuk jantung. Saat musik dari instrumen ini terdengar, kematian pasti mengikutinya.
+
+Setelah rombongan petualang bubar, senar harpa dipotong dengan pisau tumpul, menghasilkan suara yang menusuk telinga.
+Hanya tali busur sekarang yang tersisa. Melodi instrumen hilang, tetapi masih merupakan senjata yang mematikan.
+
+Rombongan petualang dapat membuat burung jatuh dari langit, terkadang dengan melodi harpa, terkadang dengan anak panah yang mengikuti melodi melalui udara.
+Sama seperti angin yang berpacu dengan irama harpa dan bunga-bunga yang tumbuh di Starsnatch Cliff, pemain harpa itu senang bermain-main dan penuh tekad.
+Setelah pemberontakan gagal, rombongan petualang bubar dan anggotanya tersebar.
+Pemain harpa tinggal sampai akhir, mencabut senar-senar instrumennya dan menghujani anak panah untuk melindungi rekan-rekannya. Dia bermain sampai dia kehabisan suara, dan juga anak panahnya.
+
+Pemain harpa itu berasal dari tanah Fontaine yang indah dan mempesona. Dia telah pergi berkeliling dunia untuk mencari takdirnya yang sebenarnya.
+Dikatakan bahwa semua wanita di Pengadilan Fontaine meratap dengan sedih ketika mereka mendengar berita tragis bahwa dia pergi tanpa mengucapkan selamat tinggal.
+
+Ceritanya adalah dia jatuh cinta kepada seorang gadis Mondstadt yang sederhana, namun gadis itu terpilih menjadi putri di Ludi Harpastum.
+Dikatakan bahwa dia tidak menyesali nasib kematiannya di negeri asing.
+Satu-satunya yang dia sesali adalah ketika akhirnya menemukan cinta sejati, namun tidak mempunyai kesempatan untuk menyanyikan lagu cinta...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15403_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15403_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..890a2d4c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15403_ID.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Di tepi jurang yang menghadap laut Timur, para leluhur memuja Dewa Waktu dan Anemo bersama-sama.
+Keduanya saling berhubungan, seperti pepatah, "Anemo membawakan cerita sementara waktu memupuknya."
+Busur ini menceritakan kisah para perintis dan kesulitan yang mereka alami.
+Dahulu digunakan sebagai alat peraga dengan senar busur yang tak berguna, namun senarnya menjadi fleksibel dan menjadi kokoh seiring berjalannya waktu.
+
+Busur ini dulunya adalah properti milik Klan Lawrence.
+Di masa lalu, mereka menggunakannya untuk menceritakan kembali kemenangan klan mereka atas hutan belantara yang membeku.
+
+Adegan pertama dari upacara tersebut menceritakan kisah leluhur mereka menaklukkan tanah melalui kebijaksanaan dan kekuatan mereka.
+Selama sejarah panjang mereka, walaupun upacara ini telah hilang, mereka masih memainkan peran yang sama.
+
+Namun peran ini ternodai. Lambat laun, pandangan mereka berubah dari penakluk, menjadi penguasa, menjadi raja.
+Lambat laun, mereka beralih ke jalan sesat dan kehilangan kasih sayang dari angin Mondstadt.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15404_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15404_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c95510ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15404_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Sebuah busur panjang dipakai oleh seorang bangsawan yang memerintah Mondstadt. Dibuat dengan bahan premium dan master pengrajin.
+Karena alasan itulah, beberapa generasi kemudian, busur itupun masih tetap kuat.
+Dulu berburu adalah salah satu hiburan para bangsawan.
+Mereka menunjukkan kekuatannya di alam dan berbagi hasil dengan masyarakat.
+Sayangnya, kemurahan hati hilang, dan begitu pula dengan era mereka.
+
+Setelah pemberontakan, Klan Lawrence yang sudah lama memerintah Mondstadt digulingkan.
+Atas nama pemerintahan, Knights of Favonius yang baru didirikan menganggap bahwa penyelidikan yang berlarut-larut tidak diperlukan,
+Klan Lawrence akhirnya dikucilkan dari Mondstadt, tidak pernah kembali.
+
+"Dalam perjalanan ke pengasingan, ayahku menyesali pengkhianatan, perubahan zaman, dan akhir sejarah"
+"Kami menyaksikan orang-orang yang dulunya milik kami bernyanyi dan menari di tanah hijau, saat kami meninggalkan tanah air."
+"Setelah bertahun-tahun, saya menyadari bahwa kamilah, Klan Lawrence yang mengkhianati dan berubah. Sekarang akhirnya Mondstadt seperti yang seharusnya."
+
+Vennessa hanyalah dorongan terakhir untuk menumbangkan menara itu. Di hadapannya, api amarah sudah menunjukkan kekuatannya.
+Pencuri bayangan yang dipuji secara diam-diam oleh orang-orang. Wanita yang bisa melihat kematian. Rombongan petualang bermaksud melakukan revolusi,
+Semangat pemberontak dalam darah Mondstadt.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15405_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15405_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b49046855
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15405_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Sebuah busur kuno yang sekeras baja, dulunya dimiliki oleh pemanah terkenal.
+Dulu dia membunuh monster dan bandit seperti angin yang menyapu ilalang.
+Dikatakan bahwa di masa lalu, ketika orang ini masih terobsesi dengan menemukan cara untuk menembak,
+suara saat senarnya dilepaskan seperti badai yang tak ada habisnya,
+dan anak panahnya bersinar seperti hujan besi.
+
+Di tahun-tahun berikutnya dia menyadari:
+"Makna yang dalam tidak dijelaskan oleh kata-kata, sama seperti pemanah hebat tidak perlu menggunakan panah."
+
+Setelah itu, dia tidak pernah berbicara lagi tentang panah yang ditembakkan dari langit.
+Dia juga tidak pernah berbicara lagi mengenai monster yang dibunuh oleh anak panah besinya.
+
+Dia mengubur busurnya di tanah dan tinggal sebagai pertapa di pegunungan luar kota.
+
+Mengenai kematiannya, ada sebuah legenda:
+Setiap malam, saat bunyi senar yang dipetik terdengar dari rumahnya, seberkas cahaya ungu cemerlang melesat maju, dan monster tidak berani mendekat.
+Di malam kematiannya terjadilah badai. Di antara angin melolong dan hujan, ada pula sebuah petir yang menggelegar. Melesat ke langit, menyala terang bagai bintang di galaksi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15406_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15406_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..636dba577
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15406_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Sebuah prototipe busur kuno dari gudang senjata Liyue. Nomor serinya telah memudar dan tidak ada catatan untuk mengonfirmasi tanggal produksi.
+Kayu ek berusia lebih dari lima puluh tahun dilapisi sutra emas, dipasang dengan komponen baja terbaik untuk membuat busur ini.
+Meskipun terbuat dari cabang Irminsul yang telah membentang jauh ke dalam bumi, tali busurnya sangat lentur, dijamin tidak akan patah.
+
+Keluarga Yun di Liyue mempromosikan satu set senjata prototipe legendaris dan membawa era baru kepada kekuatan militer mereka.
+Sebuah busur panjang yang luar biasa sangat terkenal di kalangan prajurit.
+Master pengrajin Han Wu, merakit busur panjang itu secara pribadi atas permintaan teman baiknya Yun Hui.
+
+Dia mempekerjakan setiap pedagang yang bisa dia temukan untuk membawakan sejumlah besar sumber daya. Pada akhirnya, ia memilih untuk menggunakan kayu ek, baja kuat dan cabang Irminsul yang berasal dari dalam jurang.
+Hasilnya adalah sebuah busur indah yang kuat, kokoh dan mudah untuk dipegang, dan dingin saat disentuh.
+Busur seindah bulan sabit, meskipun agak gelap, seperti bulan terang yang bertengger di tengah langit malam berkabut.
+Saat anak panah dari busur tersebut menusuk langit, cahaya senarnya yang tipis dan dingin seolah bagaikan bulan yang muram.
+
+Busur itu dinamakan "Crescent".
+Seperti keindahannya yang memikat orang, sehingga Liyue menjadikan busur itu sebagai sebuah inspirasi untuk busur di masa depan.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15407_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15407_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3f6d1abb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15407_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Seluruh dunia berduyun-duyun ke pelabuhan komersial Liyue, yang menjadi kebanggaan kota itu sendiri.
+Dengan banyaknya orang yang datang, banyak pula harta karun eksotis yang datang.
+Meskipun busur ini kecil namun mempunyai rancangan unik dan pembuatannya yang luar biasa telah menjadikannya menjadi lebih kuat daripada busur panjang pada umumnya.
+Namun juga lebih sulit memeliharanya daripada busur lainnya. Karena tidak hanya sebagai senjata tapi juga wujud kebijaksanaan dari negara asing.
+
+Dibuat oleh pelajar asing, busur ini telah dimodifikasi dengan sebuah katrol.
+Pelajar tersebut tidak mempunyai hati yang jahat dan tidak punya keinginan untuk melihat pertumapahan darah.
+Tapi terpesona oleh lekukan busur yang ditarik, dan getar panah saat diluncurkan...
+Dia tertarik untuk mengubah busur biasa tersebut dan membuatnya menjadi lebih kuat.
+
+Pelajar itu tahu bahwa kreasinya akan menjadi senjata perang yang akan menyebabkan banyak kematian,
+Namun dia terlalu terfokus pada keinginannya untuk menyempurnakan struktur dan material,
+Dan tidak ada yang dapat menghentikannya untuk mewujudkannya menjadi kenyataan.
+
+Tapi busur ini akhirnya diambil oleh seorang prajurit, yang menembak jatuh seorang angsa liar.
+"Sungguh sebuah busur yang bagus"
+Prajurit yang tak berperasaan itu memuji senjata di tangannya.
+Suara terakhir dari burung yang telah dibunuhnya seolah menusuk jantungnya, sama seperti panahnya telah menembus jantung burung itu.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15408_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15408_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..877eb02bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15408_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Sebuah busur panjang terbuat dari Blackstone langka. Seolah dapat mendengar suara angin, dapat menembakkan target sejauh 100 yard.
+Bagian tengah dari busur berwarna gelap, dengan warna merah darah di kedua ujungnya, dingin saat disentuh. Tembakan dari busur ini menjulang ke angkasa bagai meteor, menantang angin dan petir.
+
+Keluarga Yun sudah lama tinggal di Liyue sebagai keluarga pengrajin. Pada saat busur ini lahir, kepala keluarga ketujuh, Hui, dikenal sebagai anggota Qixing.
+Yun Hui mempunyai seorang putri bernama Huang. Berdasarkan adat istiadat keluarga, jika dia menikah maka suaminya akan menjadi kepala keluarga.
+Dibesarkan sebagai seniman bela diri yang gigih, Huang menolak untuk mengambil alih bisnis keluarganya, yang akhirnya berujung pada gosip yang tidak menyenangkan di kalangan masyarakat.
+Namun Yun Huang tetap mengambil alih pada masa sulit.
+
+Dunia pada saat itu mengalami bencana. Bahkan puncak tertinggi dan gua terdalam pun runtuh dalam sebuah simfoni raungan rendah.
+Logam permata yang terkubur di dalam bumi sulit untuk ditambang, sehingga mengancam kerajinan mereka yang sudah turun-temurun.
+Pada suatu malam Yun Huang tidak bisa tidur, tersiksa oleh kekhawatirannya bahwa nama besar keluarganya akan berakhir pada dirinya.
+Di samping kesedihan yang melandanya, dia memohon dan berdoa kepada para Dewa untuk membantunya di saat sulit seperti ini.
+
+Pada saat itulah Han Ce, yang telah meninggalkan bisnis keluarganya sejak lama berkunjung ke daerah tersebut, tiba di desa tersebut dengan masih memakai pakaian pengrajin.
+Dia menyerahkan pada Huang sebuah kotak kayu, di dalamnya adalah rancangan prototipe ayahnya yang telah direvisi. Dia juga mengeluarkan sebuah busur dan berkata:
+"Masalah datang dari Blackcliff, jadi biarlah diselesaikan oleh Blackcliff juga. Aku dengar keluarga Yun senang panahan. Jika kamu berkenan, silakan coba busur ini."
+Huang menembakkan panah ke angkasa. Bergemuruh di angkasa seperti petir yang mengamuk, dan suara tali busur yang dilepaskan bergema di seluruh pegunungan.
+Saat dia melihat awan di bawah bulan, dia tahu bahwa doanya telah terjawab...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15409_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15409_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e5fdec87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15409_ID.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Panah ini dulunya kepunyaan seorang pemburu, warna hijaunya bahkan bagaikan menyatu bersama alam.
+Semurni binatang buas dari ladang hijau, yang berkeliaran di hutan pada siang hari,
+Tidak pernah memiliki niat jahat, dan tidak pernah menembakkan panah untuk alasan apa pun selain untuk bertahan hidup.
+
+Pemburu tanpa nama itu diajarkan demikian, dan tumbuh demikian, jauh dari kota...
+"Kami lahir di daratan hijau. Selama ada rumput dan tempat berteduh, kami akan terus bergerak."
+"Kami tidak berbeda dari burung dan binatang lainnya. Selama kami mengikuti hukum alam, kami tidak takut mati."
+"Bagi mereka yang mengikuti alam, saat hidup mereka tiba di akhir, mereka akan menuju dataran tak berujung itu."
+
+Mengikuti persepsi ini, pemburu itu pergi tanpa meninggalkan jejak, dan berusaha untuk tidak melawan hukum alam,
+Dia menenangkan binatang buas yang jantungnya tertembak sampai hidupnya kembali ke alam.
+Jika bencana tidak terjadi, jika dia tidak melacak noda darah yang ada di dedaunan,
+Jika dia tidak bertemu dengan pemuda buta sekarat di bawah pohon tempat biasa dia beristirahat,
+Mungkin dia tidak akan pernah memikirkan dendam, oleh darah dan api...
+
+"Jangan pernah lupa, Viridescent."
+"Jangan pernah lupa bahwa tempatmu adalah rumput hijau, anak yang tumbuh di hutan."
+"Jangan pernah menembakkan panahmu untuk perang, dendam atau kemuliaan fana."
+"Karena mereka yang ternoda oleh darah tidak akan pernah menemukan tempat perburuan kehijauan yang tak terbatas di akhirat nanti."
+
+"Setidaknya jangan biarkan busur ini ternodai oleh dendam dan kebencian manusia."
+"Aku tidak bisa pergi ke sisi lain untuk menemui tuanku atau orang tuaku yang belum pernah kutemui sebelumnya."
+"Tapi setidaknya busur ini tetap suci, jadi biarkanlah busur ini membawa perasaan dan penyesalanku pada mereka."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15410_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15410_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3e5c2751
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15410_ID.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Busur halus yang dicat hitam, sangat sempurna untuk berbaur dalam pekatnya malam.
+Dulu, busur ini adalah pilihan utama bagi para bangsawan untuk berburu,
+Sampai suatu hari, busur ini jatuh ke tangan pencuri yang tidak pernah tertangkap.
+
+Penggunanya menembak mahkota dari kepala bangsawan dalam diam,
+Busur itu telah menembak banyak tali yang kuat dan melucuti banyak prajurit.
+Busur itu dulu pernah bersumpah untuk membawa cahaya pada zaman kegelapan,
+Untuk membawa keadilan, kemakmuran dan kebahagiaan kepada yang menderita.
+
+Di masa lampau, dia memang membawa keadilan, kemakmuran dan kebahagiaan bagi yang menderita, dan membawa ketakutan bagi mereka yang berkuasa, memberikan mimpi buruk dan kemarahan tak berujung,
+Dia melangkah ringan bagai hujan di atap dan teras, dan membawa musik bagi para penyair di lapangan,
+Dia bahkan pernah mencabut batu safir dari pakaian bangsawan untuk diberikan kepada penyihir bermata biru, yang memburu para pencuri dengan tombak di tangan.
+
+Namun sampai pada akhirnya, dia tetap tidak bisa memberikan senyum di bibir penyihir yang dikasihinya itu, sang penyihir yang hatinya sedingin batu safir yang diberikan padanya.
+Pada akhirnya, wajahnya yang semanis bunga ternodai oleh darah orang tak berdosa, lalu dia menghilang tanpa jejak...
+Pada akhirnya, pencuri itu mendengarkan nasihat saudaranya. Meninggalkan sumpahnya, berpgi berlayar ke lautan yang bukan milik siapa pun.
+"Apakah dia masih mengingat laguku? Apakah dia ingat tahun-tahun di mana dia mengejarku, dari jalanan yang beraroma anggur dan lagu-lagu yang dinyanyikan darinya?"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15412_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15412_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..29e4a21fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15412_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+...
+"Mein Fräulein, air mata yang mengalir selama ziarahmu ini tidak akan mengalir sia-sia."
+Tutur Ozvaldo Hrafnavines kepada sang Prinzessin saat perjalanan ziarah ke tanah yang selalu sunyi, hampir berakhir.
+
+Dalam perjalanan melintasi ruang dan waktu yang sangat lama, Prinzessin der Verurteilung dan Night Severing Raven telah menyaksikan akhir dari kisah-kisah yang tak terhitung jumlahnya. Setiap tetes hujan yang mengakhiri perjalanan akan mengalir ke laut yang memahitkan. Setiap amarah para pemuda karena ketidakadilan akan kembali menjadi ketenangan. Setiap semangat pada akhirnya akan terkikis habis oleh waktu, atau kalau tidak, akan mengarah menjadi pohon kuno yang paranoid dan berdiri terbalik. Bahkan cabang pohon tempat Republik Reman yang agung bertengger, pada akhirnya akan ditebang untuk membuka jalan bagi bangsa yang didirikan oleh anak kembar serigala lainnya.
+Segala hal di dunia ini akan musnah seiring waktu, lalu muncul di tanah masa depan Prinzessin. Di tengah kegelapan Nachtgarten, mereka menemukan satu sudut untuk tenggelam dalam mimpi.
+Meskipun begitu, saat Droctfult dikalahkan oleh sang "Beast of the World", demi memperjuangkan mimpi seorang anak muda dan tetesan hujan yang belum turun, Droctfult yang malang akhirnya hancur diremukkan oleh cakar tajamnya, mata sang Prinzessin mulai berkaca-kaca.
+
+"Camkan baik-baik, Ozvaldo von Hrafnavines. Putri dari Immernachtreich tidak akan menangis."
+Dia melanjutkan, "Siapa di dunia ini yang lahir tanpa menanggung dosa? Saat lonceng tanda penghakiman berbunyi, kegelapan akan kembali menyelimuti dunia. Pergulatan antara manusia dan monster hanyalah sebuah irama waltz di kegelapan malam."
+
+"Mein Fräulein benar."
+"Hmph, bagus kalau sudah mengerti."
+"Kalau begitu apa Mein Fräulein masih ingat kisah ini?"
+
+Dua dari tiga rembulan yang membuat samudra dari alam semesta bersinar dan membangkitkan makhluk buas dari Alam Arianrhod telah dihancurkan oleh sebilah pedang yang dapat menebas cakrawala sekalipun, hancur hingga menjadi butiran kecil yang bahkan tidak terlihat oleh mata sang Prinzessin.
+Atau mungkin demikianlah yang terjadi: bulan yang pernah menerangi alam semesta, membawa mimpi dan syair pada penidur manis di tiga dunia, dan membangkitkan kerinduan mendalam pada kawanan binatang yang berkeliaran di antara fajar dan senja — mereka akhirnya berubah menjadi butiran-butiran debu. Meskipun begitu, mereka juga ingin terlihat di tatapan abadi sang Prinzessin, dan mengantarkan cahaya samar-samar ke lebih banyak negeri.
+
+Benar sekali, sang Prinzessin tidak akan meneteskan air mata.
+Air mata itu hanyalah reaksi penolakan dari tubuhnya, karena pasir kurang ajar memasuki sudut matanya.
+
+— TAMAT —
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15413_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15413_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..a12f11b2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15413_ID.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+Di mimpi masa kecil Mondstadt, ada sejenis bunga yang mengapung-apung,
+Tumbuh dalam angin kencang nan dingin, dan tumbuh subur di dalam kristal es yang menari.
+
+Berbeda sekali dengan tanaman biasa yang akan tercabut karena angin kencang.
+Akar bunga yang dinamai Windblume ini memang sangat kuat. Semakin kencang anginnya, maka semakin kuat akarnya.
+Pemberontakan para manusia terhadap kaum tirani sudah lama dijadikan lelucon,
+dan bentuk bunga-bunga yang tumbuh semakin hari semakin redup, melebur dalam suara lira yang seperti angin ribuan tahun.
+
+"Biarkan aku menghadiahkanmu bunga tanpa nama ini. Semoga musim semi yang tak pernah kamu lewati ini, tidak menjadi tidak berarti bagimu."
+"Berikan aku balasan yang berupa harapan serta senyuman. Bergabunglah bersamaku untuk menyambut hari di mana badai berhenti."
+
+Pada hari ketika kaum tiran di menara mengabaikan rakyat biasa, mereka yang merindukan kebebasan akan menyapa satu sama lain.
+Mereka yang mencari keberanian dan impian untuk berjalan tegak, menenun yang tidak diketahui, menggunakannya sebagai isyarat rahasia.
+Pada hari-hari tersebut, sekuntum bunga yang rapi dan kesepian akan mekar bersama dengan angin sebelum perlahan-lahan mekar di seluruh pegunungan liar.
+Begitulah konten dari subjek yang tidak berdasar dan tidak menentu mengikuti arus sehingga menjadi seorang pahlawan yang gagah berani dan tidak mengenal rasa takut.
+Penguasa yang mengerutkan kening di menara itu menjadi semakin tidak berdaya, dan akhirnya tidak bisa lagi menahan gelombang pemberontakan.
+
+"Biar kuberikan bunga tanpa nama ini padamu, semoga dia dapat membawa kemenangan untuk kita, melindungi musim semi dan langit biru kita."
+"Semoga fajar menjadi bagian dari jiwa kami dan mengikuti kami menuju angin kebebasan sejati."
+
+Di puncak reruntuhan menara kuno, di tengah-tengah sorak sorai, nyanyian, dan air mata dari mereka yang baru saja memenangkan kebebasan.
+Seorang kesatria berambut merah memunggungi dewa yang baru lahir itu, bersembunyi bagaikan tetesan hujan dalam gelombang pasang lautan manusia.
+Dia adalah salah satu dari yang pertama kali memberikan sinyal rahasia Windblume, orang yang menjalin benang fajar sepanjang malam yang panjang.
+Namanya sudah lama hilang seiring waktu, namun perbuatannya masih dikenang dalam nyanyian.
+Seribu tahun kemudian, kesatria berambut merah lain akan mengikuti jejaknya, dan membawa cahaya pada sejarah bangsawan tersebut.
+Sama seperti takdir Windblume yang mekar di bawah tekanan yang hebat saat tekad untuk bangkit sudah di ambang batas.
+Takdir klan ini sepertinya tidak akan berubah: mereka akan terus hidup di dalam kegelapan dan membawa api fajar.
+
+Bentuk Windblume telah hilang di tengah arus angin waktu.
+Di masa kedamaian, namanya sudah menjadi sebuah sinonim dari cinta dan kebahagiaan.
+Tapi tentu saja, ini pasti sudah menjadi keinginan dari mereka yang berjalan teguh melewati kegelapan...
+
+Bunga yang mekar melambangkan cinta, dan menandakan datangnya musim semi.
+Mereka sudah tidak perlu lagi memberi sinyal pemberontakan, atau memberi isyarat untuk mengibarkan spanduk...
+
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15414_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15414_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..47238949a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15414_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+"Turun dari kapal. Wanita cuma jadi pengganggu saja di sini!"
+Pencuri, yang dipanggil Ako Domeki berbalik dan pergi.
+Miko tidak bisa menahan senyumannya setelah mendengarnya.
+Kalau orang yang mengajariku memanah tidak pergi berperang dengan Shogun,
+putra kami seharusnya sekarang seumuran dengan Zaemon,
+Dan mungkin aku seharusnya menjadi bagian dari Takamine, atau dia, Asase...
+
+Nada bicara Zaemon dan caranya yang dengan sengaja tidak menghiraukanku,
+sama seperti saat dulu dia pergi sambil membawa pedang.
+Jadi kali ini, aku tidak akan membiarkan orang ini mati,
+Meskipun itu artinya melawan Electro Mitsudomoe...
+
+"Saatnya berlayar, bilah dan pedang telah diasah."
+"Baiklah, ayo kita tunjukkan pada Shogunate tersebut kekuatan dari Seirai!"
+
+Mendengar nyanyian dari kapal, Miko tersebut meletakkan busurnya.
+Sihir nyata yang diam-diam dipelajari di gunung Yougou,
+dia gunakan di sini meskipun merasa bersalah pada gurunya, Tengu.
+Membuka penghalang hebat yang telah ada sejak ribuan tahun lalu,
+Biarlah kebencian dari burung elang ungu yang sekarat,
+mengamukkan kapal yang menggantungkan panji Archon Electro.
+Dia hanya bisa berharap kalau kucing tua itu tidak akan menyerang masuk ke badai petir...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15415_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15415_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6fe44268
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15415_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Pandai besi yang menerima komisi ini bertanya mengapa pesanan ini harus dibuat seperti ini dan mengapa benda itu harus dinamai begini.
+Jawabannya agak rumit: sesuatu tentang monster mesin yang berkeliaran di seluruh dunia, dan sesuatu tentang tombak yang tidak memiliki kode tumpang tindih.
+
+Namun, pandai besi itu cukup cepat mengerti. Jadi busur ini adalah senjata ampuh yang digunakan untuk berburu dan membunuh makhluk mesin yang perkasa, karenanya busur ini adalah pemangsa puncak dari dunia itu.
+
+Tapi gadis aneh itu mengoreksinya dengan mengatakan bukan.
+Dia hanya akan menggunakan ini untuk berburu Boar selanjutnya, karena tampaknya di dunia ini, berburu menggunakan busur dan anak panah hanya akan memungkinkan seseorang untuk mendapatkan Raw Meat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15416_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15416_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c67a346d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15416_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Busur panjang yang dulu pernah dipakai oleh miko kuil Watatsumi Mouun,
+Berwarna putih seperti buih laut di ujung gelombang yang diterangi cahaya bulan.
+
+Miko tersebut berteman dengan monster di lautan yang jauh, dan bersama-sama mereka bertempur melawan awan yang bergemuruh demi sebuah mimpi yang hanya bertahan sementara di Watatsumi.
+Sahabat yang sehati sepikiran, berani menghadapi amukan ombak yang membayangi haluan kapal ....
+Sama seperti Watatsumi, mereka mengejar jalur yang tidak ada jalan untuk kembali lagi, bersama-sama menuju tanah kemusnahan yang tragis.
+
+"Mungkin peperangan yang dimulai oleh Watatsumi Omikami itu, sejak awal sudah ditakdirkan tidak akan menang."
+"Tapi asalkan kita dapat menyimpan kenangan dan menanam benih "pengorbanan" tersebut, semua itu mungkin tidak akan menjadi hal yang sia-sia."
+
+Lagu-lagu di masa lalu sering menyanyikan tentang ikatan kuat antara dia dan "Umigozen" sebagai saudara kembar yang lahir di Watatsumi.
+Di lagu itu, mereka berdua digambarkan sedang menarik busur dan mengangkat tombak di atas kapal yang terombang-ambing oleh ombak ganas ....
+Lagu-lagu dari jauh ini menceritakan tentang perjalanan dia bersama Touzannou muda, mengendarai makhluk laut di malam hari,
+dengan lembut dia membisikkan tentang hancurnya hari esok yang menyedihkan ke telinga sang pahlawan ....
+
+Dalam keseharian yang damai, dua saudara kembar bernyanyi bersama dengan paus besar di kedalaman laut,
+menceritakan hari-hari suram yang dihabiskan di kedalaman dan kegelapan malam, serta karang giok milik Omikami yang bersinar terang.
+Dia pernah bermain bersama pemuda sembrono itu — pemuda yang tidak memiliki kelebihan apa pun selain kekuatan ....
+
+"Tunggu sampai aku bawa kembali topeng Great Tengu, kamu harus tepati janji kita dan selesaikan hal itu ya."
+
+"Baik, dan kalau nanti kamu masih membual omong kosong, aku akan menyuruh ikan paus meninggikan ombak besar untuk membersihkan mulut comberanmu."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15501_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15501_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f577e633b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15501_ID.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Lira yang menembus angkasa.
+Suara jernih dari lira ini masih bergena di dalam hati orang-orang dan angin.
+Legenda mengatakan bahwa naga jahat dari kerajaan kuno di dalam jurang datang ke kerajaan angin karena terpikat oleh musiknya.
+
+Pada zaman dahulu, Barbatos memetik liranya dan memanggil ribuan angin suci dan berbagai nyanyian.
+Terpesona oleh jiwa bebas dari angin dan nyanyian, Dvalin sang naga yang agung turun dan mengabdikan diri untuknya.
+Barbatos bahagia karena mendapat teman baru, dan memercayakan rakyat Mondstadt kepada Dvalin.
+Sang Anemo Archon dan Naga Angin membentuk Mondstadt bersama seiring dengan persahabatan mereka.
+
+Aliran melodi lira menghentikan serangan naga bayangan di pertarungan terakhir.
+Memberikan kesempatan kepada Dvalin untuk mengakhiri racun dari naga bayangan yang kejam itu.
+
+Ribuan tahun setelah angin bernyanyi dan pertarungan sengit berakhir, Dvalin terbangun dari tidur panjangnya.
+Namun tuannya telah tiada, dan dia mendengar bisikan-bisikan jahat dari Abyss Order.
+Sakit yang tak terlihat, siksaan yang tak terdengar.
+Penderitaan yang terus menyelimutinya menghancurkan jiwa Dvalin.
+
+Dvalin melampiaskan rasa sakitnya kepada semua yang pernah dijaganya,
+Dia juga menuduh Dewa Angin yang tadinya dia bersumpah untuk setia kepadanya:
+Menuduhnya tak peduli pada penderitaan, menuduhnya teman yang acuh.
+Mengutuknya sebagai Dewa yang paling kejam daripada Archon.
+
+Teman yang penuh dengan amarah itu tidak tahu bahwa Barbatos berusaha menyelamatkannya.
+Banyak kenangan indah mungkin telah terhapus karena kesedihan Dvalin, namun tidak dengan lira milik Barbatos. The Holy Lyre der Himmel.
+Kesalahpahaman seratus tahun pada akhirnya akan dihilangkan.
+Sebentar lagi, Dvalin akan mendengar lagunya lagi.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15502_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15502_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb14b7b44
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15502_ID.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Pada zaman kuno, saat dataran masih berupa tanah tandus.
+Seorang gadis, bertelanjang kaki di salju, mengikuti jejak Lord of the Tower.
+
+Dulunya dia adalah kekasih gadis itu, namun angin yang kejam tidak akan pernah mengerti betapa rapuhnya manusia.
+Dulunya dia adalah musuh gadis itu, namun perburuannya lebih daripada sekadar balas dendam sederhana.
+
+"Aku memimpikan ombak dan pasir halus, aku memimpikan hutan hijau dan bumi"
+"Aku bermimpi tentang boar bermain di semak-semak beri, aku bermimpi tentang menara yang menjulang"
+Itulah kata yang diucapkannya kepada Raja Dewa dengan suara lirih namun tetap tak didengar.
+
+Terbangun dari cinta buta, dia menyadari hanya dialah satu-satunya yang berbicara dengan ketulusan:
+Karena dia berbicara tentang cinta, tetapi hanya disertai angin yang tajam bagai pedang.
+Matanya menatap orang-orangnya di tengah badai yang menderu.
+Percaya bahwa itu adalah simbol kekaguman dan kepatuhan yang tak tergoyahkan.
+
+Itu era di mana tirani Angin Utara melawan Raja Menara,
+Pemburu wanita itu mengira dirinya dicintai oleh tuan dari para budak.
+Di akhir peperangan, dan saat angin pemberontakan pertama bertiup,
+Dengan ditemani seorang pemuda tanpa nama, seorang elf, dan seorang kesatria,
+Dia memanjat menara yang menjulang tinggi dan menantang sang Raja yang eksentrik tersebut.
+
+"Akhirnya, aku bisa mendapatkan perhatiannya"
+
+Namun, sampai saat dia menembakkan panah padanya,
+Sampai saat angin yang menderu akan mencabiknya,
+Baru pada saat itulah dia menyadari jarak yang ada di antara mereka.
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15503_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15503_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..730e6742d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15503_ID.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+"Angin barat yang membawa aroma anggur"
+"Angin gunung membawa kabar kemenangan"
+"Angin sepoi-sepoi dari jauh menarik hatiku"
+"Menyanyikan kerinduanku untukmu"
+
+Dahulu kala, ada seorang Knight yang selalu muram.
+Hanya ada satu lagu saja yang bisa menghilangkan kemuramannya,
+Dan hanya gadis inilah yang menyanyikan lagu tersebut di lapangan,
+Yang dapat membuatnya melupakan beban berat kewajibannya untuk sementara waktu.
+
+Namun pada akhirnya, bencana tiba di daratan tersebut,
+Lagu yang tadinya dinyanyikan dengan penuh sukacita bersama angin kini hilang ditelan oleh raungan sang naga beracun,
+Dengan langkah-langkahnya yang mengguncang bumi, bahkan tangisan dan nyala api menjadi tercabik-cabik.
+Sang Anemo Archon mendengar ratapan penderitaan mereka, dan walaupun dia sudah menolak untuk memerintah,
+Namun demi melindungi mimpi temannya, dan melindungi ladang hijau tempat impian teman lamanya itu,
+Dia bangun dari tidur panjangnya, dan terbang bersama dengan naga langit menuju medan tempur...
+Para Knight ikut berjuang untuk melindungi tanah mereka.
+
+Ketika naga berbisa jatuh dan terbunuh di puncak yang tertutup es, naga langit tertidur di menara kuno,
+Namun sang Knight yang berada di dalam lembah, kehabisan darah, dan di akhir hidupnya dia hanya dapat berpikir:
+"Sekarang dia sedang pergi jauh untuk belajar, seharusnya dia baik-baik saja. Tapi, ah andai saja aku bisa mendengarnya bernyanyi lagi."
+"Setidaknya Arundolyn dan Roland baik-baik saja. Saat dia kembali nanti, bencana ini seharusnya sudah berakhir."
+
+Banyak lagu-lagu pujian bagi para Archon dan nada yang dibuat untuk mengenang pertempuran kedua naga tersebut, namun semuanya perlahan mulai hilang,
+Dan lagu yang biasa dinyanyikan oleh gadis itupun, perlahan mulai berubah saat dia kembali.
+"Dandelion yang dibawa oleh angin musim panas"
+"Musim gugur yang membawa aroma biji-bijian"
+"Namun tidak ada angin pada musim apa pun di bumi"
+"Juga tidak bisa membuatmu menatapku lagi"
+
+Dan setelah suara dan air matanya mengering, gadis itu bersumpah menggunakan sisa hidupnya untuk membersihkan dunia dari kekelaman...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15504_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15504_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15505_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15505_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15506_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15506_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..08d5eb06c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15506_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Ujian
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15507_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15507_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ba98603e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15507_ID.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+"Aku pernah menjadi serigala yang terluka, dikhianati oleh seluruh dunia,"
+"Tapi baiklah kita ciptakan dunia yang baru, dunia yang tidak akan pernah ditinggalkan oleh siapa pun."
+
+"Dan 'kan kita kenakan pakaian tak bercela secerah siang hari,"
+"Tanah salju perak lah yang 'kan kita datangi,"
+"Dan kebesaran Yang Mulia lah yang 'kan kita soraki."
+
+"Sering kali kita berjalan dalam pekat malam tak berbulan."
+"Sering pula kita berjalan tertatih-tatih melewati pasir berlapis emas."
+"Tak jarang, tajamnya tusukan permusuhan kita isap dalam kegelapan,"
+"Dan tak jarang kita juga tenggelam memimpikan kekasih yang berada jauh di kampung halaman."
+"Tapi nyala api pucat masih berkobar di dada kita."
+"Oh para Harbinger, kalian yang gemerlap seperti bintang kutub,"
+"Pandu kami 'tuk terus bergerak maju, pandu kami 'tuk bermusuhan dengan lelah."
+
+"Seandainya bersarang di dadamu sebuah mimpi yang tak terbendung, dan sebuah luka yang tak terhapuskan,"
+"Kalau ketidakpuasan mengakhiri harimu, dan kau terbakar murka karena janji-janji palsu,"
+"Pandanglah ke arah bintang-bintang putih yang berkilauan, karena itulah panji kami."
+"Bergabunglah di atas satu perahu yang sama dengan kami! Biarkan hentak langkah kita mengguncang bumi bak guntur!"
+"Berbarislah bersama kami menuju bintang kutub malam yang terang! Marilah, kami tidak akan pernah meninggalkanmu."
+"Berjalanlah bersama kami ke tanah kegelapan! Marilah, karena akan kita ciptakan dunia baru bersama."
+
+"Ketahuilah bahwa kehancuran dari segalanya haruslah ada, sebelum sebuah tatanan yang baru bercahaya."
+"Di ujung kemusnahan, 'kan kita sambut, sebuah fajar tanpa noda."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Weapon15509_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Weapon15509_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..47fd514ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Weapon15509_ID.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+Busur ini, dengan percikan petirnya, mempertahankan kilaunya meskipun telah terendam dalam kegelapan yang pekat.
+Saat bencana datang dari seberang lautan, dia pernah menjadi senjata favorit seorang pendekar pedang yang hebat.
+
+Di masa mudanya saat dia berkeliaran di pegunungan, dia membuat taruhan dengan Tengu besar yang dia temui.
+Menggunakan tubuh muda dan gagah sebagai taruhan dengan busur yang diberikan oleh Shogun.
+
+Mengenai pertaruhan itu sendiri, hanya bisa diingat saat dia mabuk.
+Saat fajar, dia mendapatkan tiga kemenangan dan tiga kekalahan, yaitu hasil yang imbang melawan Tengu.
+Jadi berita buruknya, dia diambil sebagai pelayan oleh Tengu. Tapi berita baiknya, dia memenangkan busur yang berharga.
+
+"Konbumaru, ini panah Tengu. Perhatikan dan pelajari baik-baik!"
+Dia diberi julukan konyol tapi setidaknya dia menyaksikan sang Tengu.
+Terbang menembus awan, melesat tak terkendali, panah petir dilepaskan dari tali busur...
+Itu adalah tarian kematian yang nyata dan jelas. Sengit dan tak terduga, elegan dan indah.
+
+Bertahun-tahun kemudian, usianya melebihi usia seorang pelayan, dan dia sudah mempelajari kemampuan memanah dan ilmu pedang.
+Dia dikirim ke Shogun oleh tuannya yang tidak sabar menggunakan surat rekomendasi.
+Setelah bertahun-tahun di Shogun, seni bela dirinya meningkat dan dia mendapatkan banyak teman dan musuh.
+Hobinya bepergian tanpa batas masih tidak berubah. Sebaliknya, dia menjadi semakin berani karena busur Tengu.
+
+"Ayo kita taruhan kali ini, bagaimana menurutmu? Yah, aku akan menggunakan busur ini sebagai taruhan."
+"Aku pertaruhkan busur terbaik di dunia ini, aku bertaruh kalau aku bisa kembali ke sini hidup-hidup."
+"Kusimpan di tempatmu saja. Kalau aku, Takamine, kalah maka kamu boleh menyimpan busur ini."
+"Lagi pula kamu sudah mewarisi teknik memanahku. Kamu pasti bisa menggunakannya dengan baik."
+"Tapi, kalau aku menang..."
+
+Demikianlah yang terjadi ketika bencana datang dari seberang laut, di mana samurai dan Miko yang bertekad kuat melakukan pertaruhannya.
+Mempertaruhkan kelangsungan hidup sang samurai dari jurang maut dan menjadikan busur pemberian Shogun sebagai barang taruhan.
+
+Ketika racun kegelapan tenggelam masuk ke bumi dan kedamaian kembali, sang pendekar pedang belum juga kembali.
+Dan karena sudah memenangkan taruhan, busur dari Shogun pun diberikan kepada Miko.
+Kemudian, di dalam hutan di mana Kitsune Saiguu tidak lagi memunculkan dirinya, di tempat pertemuan yang sudah dijanjikan,
+sang penyendiri yang terhuyung-huyung kembali dari jurang akhirnya menemui Miko itu kembali, namun Miko itu sudah tak muda lagi.
+Mata hitam yang dinodai darah kering dan air mata akhirnya bersinar kembali, tetapi ditusuk oleh panah berduri yang bersinar kuat.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Wings140001_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Wings140001_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1caaa26e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Wings140001_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Sudah lama sekali divisi Outrider tidak mempunyai rekrutan baru sejak Outrider yang terakhir.
+Amber selalu berpikir bahwa suatu hari dia bisa secara pribadi memberikan sayap Wind Glider ini kepada calon juniornya.
+Tetapi bertahun-tahun kemudian, dia masih belum mendapatkan kesempatan itu.
+
+Outrider adalah profesi yang paling banyak menggunakan Wind Glider, dan akan selalu ada kerusakan setelah beberapa tahun digunakan.
+Terlebih lagi, gaya hidup Amber selalu menghabiskan "banyak sayap", sehingga dia telah menghabiskan setidaknya sepuluh Wind Glider.
+Tetapi dia tidak pernah berpikir untuk menggunakan Wind Glider "istimewa" ini.
+
+Tidak tahu kenapa, tapi perasaanku baik sekali pada hari itu.
+Setelah sekian lama, Amber meninggalkan rumah dengan Wind Glider yang baru ini.
+Meskipun dia jelas masih memiliki misi untuk berpatroli di pinggiran kota.
+Meskipun bencana angin sering terjadi selama beberapa hari terakhir, meluncur seharusnya menjadi aksi yang sangat berbahaya.
+
+Lalu hal yang terjadi selanjutnya...
+Aku tidak tahu mengapa aku memilih untuk percaya pada orang asing berambut pirang itu.
+Entah mengapa aku merasa bahwa dia memiliki bakat.
+Jika orang itu, mungkin...
+
+"Kalau begitu, hadiah yang bagus adalah-"
diff --git a/Resources/Readable/ID/Wings140002_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Wings140002_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9eaae017
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Wings140002_ID.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Tidak semua sayap punya kesempatan untuk terbang.
+Ada juga burung di dunia ini yang tidak pernah belajar terbang,
+Ada juga Wind Glider yang gagal dalam tes kualitas——
+
+... Melihat ekspresi berpikirmu, dia sepertinya mengerti akan kekhawatiranmu.
+"——Tentu saja tidak ada yang terluka dalam tes Wind Glider."
+Dia kemudian menjelaskan bahwa yang terluka semuanya adalah boar, para Hilichurl dan semacamnya.
+Meskipun ada sedikit simpati untuk makhluk-makhluk kecil yang terluka hanya agar bisa terbang...
+Tapi kamu sedikit merasa lega.
+
+Dia melanjutkan:
+"Wind Glider dapat meluncur, tentu saja, itu merupakan berkah dari Archon Anemo."
+"Tentu saja, itu juga termasuk berkah kebijaksanaan orang-orang yang telah bekerja keras sampai sekarang..."
+
+Meskipun dia tidak menyebutkan alasan dia mengumpulkan Anemo Sigil,
+Mungkin itu karena dia memiliki darah seorang petualang dan hati seorang pengusaha pada saat yang sama,
+Berbicara dengan lancar dan semangat seorang petualang.
+Menurutnya, tampaknya para petualang telah mempelajari peralatan meluncur sejak ribuan tahun yang lalu...
+
+Kamu berdehem perlahan. Dia sedikit malu dan melanjutkan menjelaskan tentang Wind Glider yang agak istimewa ini.
+Karena agak istimewa, orang-orang menduga Wind Glider itu tidak diberkati oleh angin.
+Hanya karena pembuatnya memiliki keberanian, dia dikritik bersama dengan karya indah ini.
+Sehingga anak ini menanggung begitu banyak keluhan yang menyakitkan...
+
+Tapi kamu juga adalah seorang pemberani. Orang yang tidak menyerah kepada dunia. Jika itu kamu, sepertinya kamu pasti bisa.
+——Dia memberimu Wind Glider yang betul-betul berbeda.
+"Tentu saja benda itu bisa terbang, dan itu bisa membawamu ke tempat tinggi. Namun, kuncinya adalah kamu juga harus percaya padanya dan percaya pada dirimu sendiri."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Wings140003_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Wings140003_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..55a3a9672
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Wings140003_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Ini adalah bukti bahwa kamu menggunakan cara khusus untuk mencapai dunia ini.
+Ini adalah lambang yang hanya bisa dipakai oleh mereka yang telah menjelajah bulan dan bintang-bintang.
+
+"Perjalanan berikutnya mungkin akan sangat berbahaya,"
+Orang itu berkata padaku.
+"Meskipun aku tidak berpikir kain ini akan melindungimu. Tapi..."
+
+Itu benar-
+Dalam perjalanan melintasi langit yang jauh, bintang-bintang yang lewat akan lahir dan mati;
+Kegelapan yang menghilang akan menelan cahaya kembali.
+Gulungan kain ini tidak dapat bertahan melawan panas dan dingin yang berlebihan, juga tidak bisa menghentikan kutukan dan pikiran jahat.
+Tetapi pada malam-malam panjang di Teyvat, jika kamu sekali-sekali memakainya, kamu akan tahu bahwa itu lebih berguna daripada yang lain.
+
+"Tetapi saat dihadapkan dengan permusuhan dari satu atau dua dunia,"
+Sebenarnya kamu tidak ingat siapa yang memperlakukanmu dengan baik. Tapi kamu ingin mengingatnya,
+"Menghadapi kegelapan tanpa akhir, atau menelan cahaya alam semesta..."
+Tapi itu sudah menjadi masalah bahkan dari dunia yang sebelumnya.
+
+Sekarang kamu mungkin tidak perlu tidur di alam liar lagi.
+Tempat tidur di kota ini lembut dan nyaman. Meskipun tidur di luar, rumputnya sangat lembut, dengan aroma kehidupan.
+Karena itu, saat mendapatkan Wind Glider dari gadis itu, kamu memikirkan penggunaan barunya...
+
+Sekarang kamu bisa memakainya untuk menjelajahi matahari, bulan dan bintang-bintang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Wings140004_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Wings140004_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1882213c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Wings140004_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+"Pastinya nyaman sekali jika ada angin berembus saat ini."
+Keluh seorang pria yang sudah berjalan di hutan belantara tanpa henti.
+Putra putri atmosfir tinggal di surga. Dan ketika salah satu dari mereka mendengar keluhan pria itu, dia bertanya apakah dia bisa mengirim orang itu angin.
+"Bisa. Tapi kamu hanya bisa mulai dari pantai timur. Sepanjang jalan melalui jurang pegunungan dan perbukitan, di sepanjang tepi sungai dan sungai berpasir, menempuh jarak yang tak terhitung untuk sampai ke sana."
+
+Jadi dia berangkat dari garis pantai dan memulai perjalanannya sendiri.
+Benih dandelion juga ingin bepergian, jadi dia datang dengan cepat untuk mengirim benih itu lebih jauh.
+Anak burung yang baru menetas juga ingin terbang sehingga dengan penuh semangat mengangkat sayap kecil mereka ke udara.
+Ada seorang lelaki tua tidak bisa mengolah bulir gandum sendiri, jadi dia diam beberapa saat dan kincir angin mulai berputar.
+Sebagai hasil dari membantu orang-orang dan merawat bumi, perlahan-lahan mereka mulai mengembun dan mengambil bentuk manusia.
+Jadi ketika akhirnya bertemu dengan pengembara di ujung jalan,
+Bukan lagi berbentuk angin yang didoakan oleh pengembara.
+
+"Pastinya nyaman sekali jika ada angin berembus saat ini."
+Dia dan pengembara melanjutkan perjalanan mereka melintasi benua...
+
+"Aku pikir kisah dari Church of Favonius ini cukup menyentuh. Bagaimanapun, moral dari cerita ini adalah untuk lebih membantu orang lain. Sekarang setelah aku mengenali kebaikan dan ketulusan hatimu, aku akan memberimu sayap angin ini."
diff --git a/Resources/Readable/ID/Wings140005_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Wings140005_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..576636cff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Wings140005_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Lihatlah awan yang melayang di antara bebatuan, betapa indah dan anggunnya mereka. Caihong dan Jianxue, bercanda dan tertawa melihat pertarungan di bawah."
+Kisah yang akan kita ceritakan hari ini harus dimulai dengan beberapa kalimat berikut.
+Semua orang tahu bahwa Liyue persis seperti namanya, dengan pegunungan liar terbuka dan hutan yang dikelilingi awan dan semuanya memiliki sentuhan dan jejak dongeng. Mereka berada di tempat ini di mana Qixing tidak berjaya karena mereka memiliki rasa keadilan yang kuat. Kami telah menceritakan kisah tentang dua prajurit Knight muda yang tak begitu diketahui latarnya, Caihong dan Jianxue. Sekarang adalah waktunya untuk menceritakan kisah pejuang hebat lainnya.
+
+Pahlawan yang dikatakan telah menginjak angin dari timur.
+Setelah menerima kekuatan dari Rex Lapis, dia mengubah sayap emasnya dan melanjutkan perjalanan ke Liyue.
+Seekor naga beracun dihantam oleh tinju sang pahlawan yang sebesar Mt. Aozhang.
+Monster jahat yang kesepian juga telah menyerang semua orang dengan kekuatannya. Setelah melihat ini, pahlawan itu menyapu monster tersebut dengan satu pukulan.
+Juga dikatakan bahwa ada pria kurang ajar dari Fatui dengan celana sutra, yang pada pesta itu malah mencela Rex Lapis dan memarahi Qixing, dia mengangkat mangkuk buah di pesta dan memukulnya. Setelah mengalahkan orang Fatui tersebut,. dia membungkuk dan meminta pengampunan di hadapan Rex Lapis dan para Qixing lalu meninggalkan pesta...
+
+Sayap ini memang mewah dan dipuji oleh semua orang di Liyue, menerima hadiah yang seperti ini aku sangat senang.
+Namun, cerita lisan tentang eksploitasi para pahlawan, yang menyertai semua ini, tidak peduli bagaimana kamu melihatnya, sepertinya ini melampaui harapan apa pun...
diff --git a/Resources/Readable/ID/Wings140006_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Wings140006_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..350899d25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Wings140006_ID.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Kami pasti akan bangkit kembali.
+Pohon yang telah mati menumbuhkan kembali cabang barunya, karena lebih banyak masa sulit akan datang menghampiri.
+
+Burung hantu pernah memperingatkan Elang dengan kata-kata ini.
+
+Namun Elang yang selalu memandangi bumi memiliki kesombongan untuk mendominasi langit biru.
+Di bawah langit tinggi, apa yang bisa dibandingkan dengan mereka?
+Elang tidak mendengarkan peringatan burung hantu dan menertawakan histeria mereka.
+Burung yang hanya bisa berburu dalam kegelapan begitu pengecut dan tidak berguna.
+
+Kemudian, embun es dan salju yang membekukan pegunungan menghancurkan pepohonan yang menaungi negara tersebut.
+Lalu kegelapan yang membanjiri benua seperti air pasang, mematahkan cabang-cabang tempat burung pemangsa berlabuh.
+Elang pun mengamuk dalam kebencian, jatuh bersama burung-burung lainnya.
+
+Kejadian ini membuat burung-burung di Kerajaan Angin mengetahui satu hal:
+Langit bebas juga akan pucat karena angin dan kabut es, dan diwarnai hitam.
+Matahari pagi telah sepenuhnya dikaburkan, tidak perlu tanyakan lagi bintang serta cahaya bulan di malam hari.
+
+Anak-anak burung itu meringkuk di dalam sarangnya, menunggu datangnya akhir yang tenang dan menyedihkan.
+Tapi dengan tidak adanya cahaya, kegelapan menjadi penguasa malam...
+
+Hingga waktu yang sangat lama...
+Bergantung pada pemburuan dari mana-mana, elang muda lemah tumbuh tanpa masalah.
+Langitnya pun mulai sedikit cerah. Meski masih ada salju dan es, tapi sudah ada sedikit kehidupan di daratan.
+
+Namun, anak-anak burung tersebut mungkin tidak mengerti siapa yang menyelamatkan mereka.
+Naga secantik permata dilupakan, begitu pula pupil mata burung hantu malam yang hanya bersinar dalam kegelapan.
+Kini dahan-dahan tempat burung bertengger telah tumbuh lagi, meski dahannya berwarna merah yang membuat orang bergidik...
+
+Meski tidak ada kaitannya langsung, mungkin karena penjagaan dan perburuan di malam yang sepi, Elang Merah yang sebelumnya juga menyandang nama burung hantu.
+
+Dalam keheningan malam, kicauan mereka menyampaikan rahasia:
+Kami pasti akan bangkit kembali.
+Pohon yang telah mati menumbuhkan kembali cabang barunya, karena lebih banyak masa sulit akan datang menghampiri.
+
+Sekarang, berikan sayap ini. Mari kita saksikan bersama-sama.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Wings140007_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Wings140007_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b47e7dd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Wings140007_ID.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Ini adalah item yang berasal dari dunia lain dan terdampar di sini. Melambangkan pesta terakhir dunia itu, dan awal dari datangnya akhir pekan.
+
+Pada suatu hari, dunia itu diperintah oleh para naga.
+Tapi bukan naga yang kamu dengar di dalam cerita. Naga ini lebih terlihat seperti campuran antara kadal dan ayam.
+
+Mungkin akan sulit bagimu untuk membayangkannya, Klee, tapi memang begitulah dunia itu: naga-ikan tinggal di laut, dan naga-burung terbang di angkasa dengan sayap yang begitu besar!
+Mereka adalah makhluk-makhluk kuat, jadi mereka memandang remeh makhluk lainnya.
+Di dunia itu, mereka adalah penguasa semua kehidupan.
+
+Lalu, manusia muncul di dunia itu.
+Tidak ada yang tahu apa yang terjadi. Mungkin mereka datang dengan meteorit yang jatuh. Siapa yang tahu? Tapi yang kita tahu adalah mereka mempunyai kebiasaan aneh, yang dikenal dengan nama "makan malam hari Minggu".
+Tidak berapa lama setelahnya, hari itu tiba. Pesta makan malam akan segera dimulai.
+Paha dan sayap naga diolesi tepung, dan dibakar di tungku api yang dibuat oleh manusia.
+Mereka semua dijadikan makanan untuk semua orang. Mereka bilang daging naga rasanya lezat, sampai menyebabkan orang-orang menjilati jari-jari mereka setelah makan.
+Pesta makan malam hari Minggu, yang biasanya terjadi seminggu sekali, menjadi sebuah kebiasaan harian, karena dagingnya yang begitu enak.
+"Ini benar-benar enak!"
+"Ayo kita adakan makan malam hari Minggu setiap hari!"
+Dan semua orang bersorak-sorai.
+Dan begitulah akhir dari era para naga.
+
+Wind glider ini memperingati kepunahan yang luar biasa itu, dan sebelumnya warnanya tidak begini. Dulu warnanya biru dan putih.
+Ibu Klee mengubah skema warnanya agar lebih cocok dengan warna keluarganya, sehingga menghasilkan wujud yang sekarang. Dia sempat pulang sebentar, meninggalkan wind glider ini, sebelum dia pergi lagi.
+"Perbatasan Teyvat semakin rapuh selama dua tahun terakhir ini — sepertinya Mama akan sibuk sekali."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Wings140008_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Wings140008_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d24c4227a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Wings140008_ID.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+"Tengu adalah monster dengan garis keturunan yang panjang. Kami juga menggunakan kata Tengu untuk menggambarkan pejuang yang gesit dan sulit diprediksi. Lihatlah, Tengu juga punya sayap kan?"
+Sangat sulit untuk percaya kata-kata itu pada awalnya.
+
+"Tengu adalah mereka yang telah menerima anugerah ilahi, menguasai kemampuan untuk bergerak bebas di udara. Mereka telah mengendarai angin dan menunggangi awan di seluruh Inazuma, melewati atap-atap rumah dan pegunungan. Kelincahan dan kegesitan mereka bahkan tidak bisa dibandingkan dengan burung gagak dan elang."
+"Dulunya orang-orang Inazuma juga sangat mengagumi Tengu dan suka meniru mereka. Orang-orang yang meniru Tengu disebut dengan "Tengu-kin". Mereka duduk di atap Tenshukaku, pohon-pohon besar, di atas gerbang pagar torii, dan mengolok-olok orang-orang dan birokrat di bawah. Mereka juga menyebabkan keributan besar dengan melemparkan buku ke Tenshukaku. Mereka sama sekali mengabaikan aturan dari kuil dan Shogunate."
+"Sungguh sekelompok pengacau. Mereka kemudian ditangkap oleh Tengu yang asli dan diberikan pelajaran."
+"Oh ya, kamu adalah penduduk yang mematuhi aturan dan punya tata krama, kamu tidak perlu mengkhawatirkan legenda ini."
+Kamu tidak berani berkata-kata karena kamu sering membentangkan wind glidermu, melihat pemandangan atap-atap Inazuma dan memanjat dinding Ishigaki.
+
+"Dan juga, julukan Tengu bisa digunakan untuk mendeskripsi pendekar pedang yang tak tertandingi. Selain sekolah-sekolah besar yang diturunkan langsung dari Narukami, Mistsplitter dan Aliran Meikyou Shisui yang pernah ada untuk waktu singkat, dan ada juga sekolah yang bertahan sampai sekarang seperti Iwakura Art. Iwakura Art tidak mengajarkan teknik rahasia murid biasa "Tengu Sweeper". Kabarnya, teknik pedang rahasia ini hanya diajarkan kepada murid elite yang menjadikan Yougou Tengu sebagai musuh — yang dikenal dengan kecepatan pedang dan metode yang aneh. Untuk kemampuan dan pencapaianmu, kurasa aku tidak perlu menjelaskannya lebih lagi."
+"Terakhir, Tengu sering kali memiliki kemampuan memanipulasi Anemo dan Electro. Dalam legenda, ada benda peninggalan yang diwariskan Yougou Tengu secara turun temurun, "Kipas Anemo-Electro". Sisi depannya dapat meniup Anemo, dan sisi belakangnya dapat memanggil Electro. Kamu dapat menggunakan Anemo dan juga Electro sekaligus, kamu juga bisa disebut Tengu! Ngomong-ngomong, kipas itu sebenarnya hanyalah tipu-tipuan. Biasanya agar tidak ketahuan, Tengu yang bisa memanggil Anemo dan Tengu yang bisa memanggil Electro akan berpasangan dan bepergian bersama."
+Sara yang berdiri di samping lebih terlihat canggung daripada kamu.
+
+"Karena dedikasimu kepada Inazuma, maka dengan ini kuil menghadiahkan Wind Glider ini untukmu."
+Jadi inikah asal dari sayap Tengu?
+Sara, melihat tatapan bingungmu, segera menjawab:
+"Tentu bukan dong!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/Wings140009_ID.txt b/Resources/Readable/ID/Wings140009_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4608efbd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/Wings140009_ID.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"Aku pernah mengenal seorang penyair tertentu. Bukan aku sendiri, tentunya..."
+Lelaki hijau itu mengunyah apel sambil menceritakan kisah berikut.
+
+Aku pernah mengenal seorang penyair tertentu. Dia hidup di masa ketika api perang baru saja mereda, dan bara api baru saja menjadi tenang. Dia pun telah menyaksikan perselisihan dan perpisahan yang tak terhitung lagi jumlahnya.
+Lalu, dia bernyanyi untuk langit di atasnya, untuk batu yang keras dan teguh, untuk lautan yang bergelombang, dan untuk bintang-bintang di angkasa.
+Karena dia tahu bahwa harus ada seseorang yang menyembuhkan luka dunia, karenanya orang itu perlu menemukan cara untuk berkomunikasi dengan mereka.
+Jika langit, batu, laut, dan bintang-bintang menjawab, maka musik mungkin mengalir melalui semuanya.
+Pada awalnya, langit tidak menjawab, hanya bayangan burung yang menutupi wajahnya saat burung-burung itu terbang melewatinya. Tidak ada jawaban pula dari batu, kecuali tetesan air yang jatuh. Dan lautan pun tidak menanggapi apa-apa — namun akhirnya, udara yang asin membawakan pertanda datangnya badai.
+Bintang juga tidak memberinya jawaban sama sekali.
+Namun sang penyair mengetahuinya. Memangnya langit yang berbintang ini bisa menghadirkan jawaban apa?
+
+Tapi penyair itu tidak menyerah, bukan karena dia percaya atau karena hal lainnya. Tapi karena memang begitulah dirinya.
+Kemudian, laut menjawab. Sebuah pos penjaga didirikan di tebing tinggi untuk menyihir badai, dan suster yang bertugas akan memuji penampilannya.
+Setelah itu, batu juga menjawab. Dia mengusap wajahnya dengan saputangan, dan berkata: "Pertunjukanmu memang tiada duanya di seluruh negeri. Tapi kalau lain kali kamu mabuk dan menumpahkan anggur ke kepalaku, aku akan sangat marah."
+Setelah batu, kemudian sang langit pun menjawab. Bayangan burung yang terbang di atas kepala pada siang hari menutupi sinar matahari itu sendiri. Penyair itu mengangkat kepalanya, lalu seekor naga yang cantik turun ke hadapannya.
+
+"Aku berpikir, seandainya aku bisa membuat bintang-bintang terharu suatu hari nanti. Mungkin harus kubuat hujan meteor! Ah, tidak salah lagi... jadi Wind Glider ini adalah jawaban dari bintang-bintang. Wind Glider ini jatuh dari langit, sama seperti kamu!"
+Sang penyair hijau menunjuk ke arah langit sambil tangannya menggenggam apel.
+"Penyair ini bukanlah diriku, atau mungkin Wind Glider ini jatuh dari angkasa. Kamu pilih saja mau percaya yang mana. Ehe~"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/ID/ZhongmofanPic_ID.txt b/Resources/Readable/ID/ZhongmofanPic_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/ID/ZhongmofanPic_ID.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/AmborLicense_JP.txt b/Resources/Readable/JP/AmborLicense_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a6d9f1e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/AmborLicense_JP.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1、飛行前に心身の健康状態を確認すること。
+
+2、飛び立つ時は風域、または高い地形を利用すること。
+
+3、風の翼を使用する時は風力と風向きに注意して、バランスを維持すること。
+
+4、空中の交通状況に注意して、飛行免許で決められた日に風の翼を使用すること。
+
+5、降下時はバランスを保ちつつ、安全な高度で風の翼を収納すること。
+
+6、飲酒後は風の翼の使用は絶対禁止!
+
+
+違反事例:
+
+1、娘の機嫌を取るために、ルドルフ氏は自宅の二階から風の翼で飛び降り、左足骨折、臀部の打撲傷などの重傷を負う。ルドルフ氏は1年間飛行禁止の処罰を受けた。
+
+2、観光客のアリスは風立ちの地で風の翼を使って飛び立つ時、風スライムを攻撃して爆破気流を発生させ、風に乗って高く飛び、アクロバティックな技をいくつも繰り出した。民衆の喝采と好評を得たが、10日間の謹慎処分を受けた。
+
+3、お酒仲間に自分の「超絶な琴の腕前」を自慢するため、吟遊詩人ジョセは風の翼で飛行しながらライアーを演奏しようとした。さらにその時、彼は新作の長詩を空で読むことに固執していた。
+十分間にわたる耳障りな琴の音を聴かされた後、多くのモンド人が「バルバトスに比肩する六指のジョセ」が空から祈りの泉に落ちるのを目撃した。幸い、バルバトスは身の程知らずな人だろうと気に掛け、見守ってくれている。ライアーと風の翼の損傷は激しかったが、ジョセ本人は擦り傷程度で済んだ。危険飛行と生活秩序を乱した事実により、ジョセには5年間の飛行禁止処分と3ヶ月の強制的な社会奉仕活動が命じられた。
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/BarbaraBlackmail_JP.txt b/Resources/Readable/JP/BarbaraBlackmail_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..326844915
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/BarbaraBlackmail_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「親愛なるバーバラさんへ
+
+
+あなたの一番大切な物を盗み、土の中に埋めました」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book100_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book100_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..42012ba1b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book100_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+——何もない——
+「私が全てを託した娘よ。そなたを創り出したのは、私に矛を突き立てるためではないか」甦った神王は空高く浮かんでいる。雷と竜巻、そして稲妻が世界の王の復活を祝福していた。
+
+だが少女はもう恐れなかった。幾千万年かけて創られた彼女は、この時のために存在していたからだ。
+否——彼と過ごした時間が、彼女に勇気を与えていた。
+
+九つの世界繋げ、崑崙を貫通した最初の聖なる矛「エルミン」の複製品が、空を埋め尽くしていた。
+
+神王は己の死後に起こる混乱を恐れて、最後の聖なる矛「断罪の皇女」を創り出した。そして彼女は今、完全体となったのだ。
+
+…
+
+(本の最後に編集長の後書きが記されている)
+
+『神霄折戟録』は、稲妻の小説印刷社「八重堂」が璃月文化を題材にした作品の初めての成功例です。全五巻はかなりいい結果を残し、文化には大きく貢献したと言っていいでしょう。売り上げも、六巻も出たのならもう皆さん分かりますよね。
+六巻最後の怒涛の展開に、皆さんはきっとがっかりしたでしょう。
+多分。
+
+終わり方はまるで別の作品だったようですが、決して我々が九先生に新連載を強要した結果、先生の作風を乱したからではありません。先生がただ新しい自分にチャレンジしたかっただけなのです♡
+
+もちろん、五巻までのファンの皆様の気持ちは痛いほど分かります。「黒の函」愛蔵版全五巻も制作中です。本屋で立ち読みしている子達も買ってね。そうだ。「断罪の皇女」のお話も、楽しみにしていてください。
+
+八重編集長
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book101_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book101_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..502dae9e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book101_JP.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+——月光——
+噂によると、町のどこかに風に忘れ去られた場所があるらしい。
+噴水の前で、目を閉じたまま心臓が35回跳ねるのを待つ。そして噴水を中心に、時計回りに7周し、さらに反時計回りに7周する。そして目を開けると、ある小さな店の前に立っていることに気付く…
+
+————
+
+「もしもし、誰かいませんか?」
+ヴィーゴは怯えながら聞いてみた。
+後ろのドアが勝手に閉まる。ドアに付いているベルが澄んだ音を鳴らし、薄暗く雑然とした部屋に響いた。
+夕焼けの光が水晶みたいな窓から降り注いでいた。店の中には訳の分からないものがたくさん。彼女はそれらを避けながら店の奥へと進んだ。
+店の中から返事が返ってくる事はなかった。
+ヴィーゴは周りの物をしげしげと眺める。用途不明の機械部品、古いが華麗なライアー、難解な絵が彫られた瓦、傷だらけの古びた手かせ、忘れ去られた貴族の冠…
+何の役にも立たなさそうな物を見ているうちに、いつの間にか、キツネのような細い目つきの店主が彼女の隣りに立っていた。
+「それは、とある王狼の牙よ。今、氷雪に覆われたあの大地の過去を覚えているのは、この一本の牙と諸神だけかもしれない」
+彼女は小さな声で話した。
+「いらっしゃい。何か気に入ったものや、欲しいものはあった?」
+
+「なんか、記憶を『忘却』させるようなものってある?」
+「ええ、あるわよ。」
+ヴィーゴは自分の胸に手を当て、まくしたてるように聞いた。
+「とても、とても大切な人のことでも忘れられるの?」
+キツネのような目つきの女店主が重々しく頷いた。
+「知っているわよ、あなたが忘れようとしている少年は透き通る月光のような瞳の人。数年前に彼は消え、未だにあなたは彼のことを忘れられない。どんな人と出逢っても、彼の代わりになる人なんていなかった、どんな嬉しいことがあっても、月の光のように手からすり抜けてしまう」
+ヴィーゴは驚き、ひたすら頷いた。
+キツネ目はニヤリと笑い、どこからともなく酒を取り出した。
+「これは苦痛を忘却させるお酒」
+「氷の風が吹きすさんだ時代、人は生き残るために、雪の積もった土地でこのお酒を醸造していた。その後、人々は幸せな生活を送れるようになり、このお酒の醸造方法も忘れられてしまった」
+彼女は酒瓶を軽く振ってみた。
+「残りはもうそう多くない。これも何かの縁だから、タダでいいわ。もちろん、本当に望んでいるのなら……」
+ヴィーゴはキツネ目から杯を受け取った。
+杯には宝石がはめ込まれていたようだが、今は取り外されており、そのがらんとした様相が寂しそうに見えた——
+
+——ヴィーゴは気がつくと、噴水の前にいた。
+あれ?私、ここで何してたんだっけ?と考えながら、月の明かりの下、早足に家を目指す。日が暮れて辺りには深い闇、急いで帰らないといけない…
+あの変わった店のことも、店への行き方も、そしてその中で起きたことも、何もかも忘れていた。
+
+————
+
+「もう行ったわよ」
+ドアに付いているベルが鳴り止み、キツネのような細い目つきの店主が言った。
+透き通る月光のような瞳をした少年が、店の奥から現れた。
+「助かったよ」
+「これで何回目?」
+「6……7回目」と答えた少年は、一瞬顔に疑問の色を浮かべて店主に聞いた。「あのお酒本当に効くの?信じてないわけじゃないけど、ただ——」
+店主はハッキリと答えず、ただ笑った。
+「これは苦痛を忘却させる。ただ、あなたたちの過去は彼女にとって苦痛ではないみたいね。このお酒は彼女のあなたへの想いと、あなたを失った悲しみを暫く忘れさせることしかできない」
+「彼女は月の明かりを見るたびに、あなたの面影が浮かび、そして思い出すはず。バドルドー祭での出会いも、風立ちの地での出会いも、風立ちの地の木の下で一緒に過ごした午後も、誓いの岬で彼方を眺めたひと時も、そして仲夏の祭りから一緒に逃げた記憶も、吟遊詩人の集会で詩と羽のマントを送られたことも、彼女にとっては捨てられない思い出なんでしょう」
+「……まあ、うちには本当に全てを忘れさせるお酒があるけど。あなたが望むなら、彼女にあげましょうか?」
+彼女は少年を見て少し笑った。彼は一言も発さず、ただため息を吐く。
+
+「そもそも、なぜそうまでして忘れさせようと?」
+「ああ、これのせいだよ」
+彼は胸ポケットから透き通る球体を取り出した。中にはある模様が浮かび上がっている。
+「これを手にした人は、いつかこの世から消えていくそうだ」
+「ならばいっそこと、今すぐ離れてしまおう。彼女がまだ若いうちに、僕のことを忘れて欲しい」
+「なるほど」彼女は笑みを浮かべた。「あなたも選ばれた者なのね」
+「しかし、選ばれた者が最後どうなるのか、知ってるか?」
+少年は焦燥感を滲ませながら尋ねる。
+彼女の顔が笑ったかのように見えた、だが答えは返ってこない。
+「そろそろ僕も行くよ。これを手に入したからには、なすべきことをなさないとね」
+「もし、あの少女がまた来たらどうする?」
+「……彼女自身が克服すべきことだ」
+「情けない男ね」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book102_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book102_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..11ddd08bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book102_JP.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+——琉璃——
+噂によると、港町のどこかに山石と波音に忘却された場所があるらしい。
+海風が吹く場所で、目を閉じたまま、街の喧噪に背を向けて49歩。そして心臓の鼓動しか聞こえなくなった時、目を開けると、ある小さな店に辿り着く。
+
+————
+
+「誰かいないか?」兪安は声をかけた。
+彼は店に入る。後ろのドアが閉まると共に、ドアに付いていたベルが澄んだ音を部屋に響かせた。
+岸辺を打つ波の音が、思い出のように店内に響いていた。細長い店だ、見たことあるようでないものがたくさん並んでいる。兪安は自分よりも年上かもしれない埃が霓裳長衣につかないよう、注意しながら店内の品物を見て回った。
+古くて黄ばんだ紙灯籠、巨大な魔獣の長い牙、漆黒の隕鉄、材質不明の黒金色をした立体物…
+彼が白い粉の入ったガラスの小瓶を手にした時、耳元に優しい声が聞こえた。
+「それは、昔、ある魔神の涙で作られた塩よ——」
+波のない水面を切り裂くような、深い静寂を破る一声が聞こえた。驚いた彼は小瓶を落としてしまった。
+だが、予想とは裏腹に辺りは無音。キツネのような目つきの店主がいつの間にか小瓶を受け止め、棚に戻していた。
+
+「私は……あれ、誰に紹介してもらったんだっけ?」
+彼女は微かに頷き、彼の疑問を無視して続ける。
+「いらっしゃい。何か気に入ったものや、欲しいものはあった?」
+「彼女への…贈り物を探しているんだ」
+「実は、近々結婚しようと思っているんだよ。だから、もし何か良い物があればいいなと」
+兪安は緊張で唇をなめた。そして、石珀のような店主の金色の瞳と目が合った。
+そのまましばらくすると、彼女は「わかった」とこたえた。
+
+すると、細長い姿が店の奥へと消えていった。
+彼女が戻ってくると、その手は虹色に輝いていた。近づいてよく見てみると、そこには凧形の十面琉璃があったのだ。
+「『琉璃心』の伝説は、お客様も知ってるわね?」
+知らないが、兪安は頷いた。
+「人が作った琉璃は品質の悪い模造品にすぎない。本物の琉璃は、その中から綺麗な夢の光景を見られるの。高貴な仙獣が死去し、その叶わぬ夢の悲しみからしか産まれない。見てごらん…」
+キツネ目は兪安に琉璃の中を見せる。
+数万年の歳月が彼の目の前を流れ、星と海と大地が雲のように変化した。雪原は緑地になり、野原は川に分断された。蟻の穴のように都市は興り、王国が積み木のように瓦解する——
+
+——日が暮れていた。月光が海を照らしている。気がつけば、兪安は埠頭に向かっていた。
+強く握りしめている硬い結晶には、血のような温もりが宿っている。
+そうだ、これはあの奇妙な琉璃心だ、と彼は思い出した。月光の下、歩調を速める。これなら、これを渡せば、私は……私はきっと……
+
+————
+
+ドアに付いているベルの澄んだ音が店内に響き渡った。
+「いらっしゃい。何か気に入ったものや、欲しいものはある?」
+「ひとつ売りたいものがあって……宝石かどうかよく分からないんですけど」
+綺麗にカットされた結晶が、その輝きで店内を照らした。
+「私と付き合いたいという人が、これをくれたんです。中を覗くと不思議な光景が見えるんだって」
+「でもどうしてか、見ているだけで……気持ちが悪くなる。宝石は綺麗だけど、あの人からもらった物だと思うと、イライラしてしまう。だから、売りたくて」
+「わかった、でもこれは高級な凧形の琉璃ね。いくらで売りたいのかしら?」
+「お金には困っていないけど、えっと……これって、塩ですよね?そう言えば、そろそろ地中の塩に参拝する時期だったし、お代はこの塩でいいです」
+
+————
+
+キツネのような目つきの店主は一人、店の奥に座りながら立体の琉璃をいじる。
+「あなたを通じて、醜いものを見てしまったね。あいつの本心って本当に…嫌だわ」
+「あの人は塩業界の首位である銀原会への婿入りを狙っていた、上へ登るために手段を選ばない卑怯者。でも、もしこの件がなくとも、互いに好意がなくとも、いつか幸せになれるでしょう。幸せを追い求めるのは人の性(さが)であり、愛があるかどうかは関係ないのだから」
+彼女は一口酒を呑んで、自らを嘲笑した。
+「でも、私はあんな人間が許せない」
+「知らない人に真実の心を見せるのは楽なこと。だって、店を出れば、何の関わりもない赤の他人だから。少し見せたところで何ともない。でも親しい人であればあるほど、その裏に注意しなければならない。彼には予測できなかったのかしら……」
+
+「ごめんなさい、危険な目に遭わせて。でも取り戻せてよかったわ」彼女は目を閉じる。「だって、これはあなたが残してくれた心だから、大切にしないと……でも、たまにはこの世界を旅して、今の人間を見るのも面白いと思わない?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book103_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book103_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3807c355f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book103_JP.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+——青い宝石——
+噂によると、町のどこかに風に忘れ去られた場所があるらしい。
+広場の中央で目を閉じたまま、時計回りに7周と反時計回りに7周。そして前に14歩、風の中でさえずる鳥の鳴き声が消えたら、目を開ける。そうすると目の前に、ある小さな店が現れる。
+
+————
+
+キツネのような細長い目つきの店主が窓を開けると、月の明かりが見えない星屑となり棚を照らした。
+放蕩息子のように咲いた花も、埃だらけのバドルドーも、虫食いだらけで読めない本も、弦のない弓も、まるで旧貴族の広間のように無情な月光が銀色に染めた。
+
+「よう。最近どう?」
+軽薄な挨拶が店の奥から聞こえてきた。
+店主が振り返る。月光の行き届かない暗いところに、よく知っている「お客さん」が彼女のソファに座っていた。
+
+「まあまあよ。ただ窃盗の防犯対策をする必要があるみたい」
+キツネ目の店主は微笑みながらそう言った。
+「常連さんを追い出すつもりか?」
+客人はため息を吐きながら、「あなたの店に私がほしそうな品がないんだ。あえて言えば…」
+
+「じゃあ、獲物は?」
+「なんだよ、盗品を処分しに来たとでも思ってるか?」
+「狩人」はがっかりと言わんばかりの顔を見せたが、店主は思わず微笑んだ。
+「もちろん違うわよ、あなたはあまり「処分」って言葉を使わないから」
+「『譲渡』、『贈与』、『寄贈』、『寄付』……町を行き交う義賊として、あなたは慈善活動をたくさんしてきたでしょ」
+
+「今回はそのために来たわけじゃないんだよ。あんたにあるものを『譲って欲しい』んだ……あの悲しい想いを、忘却させるお酒をね」
+口調は軽かったが、義賊は誠実な笑みを見せた。
+
+「残念、もうある人に買われたわ」
+いつの間にか、こっそりと懐に入れていた酒のボトルを店主に取られる。
+「ここのすべての商品は、すでに買う人が決まっているの。未来のある時点でもう買われてしまった」
+「あんたの方が一枚上手か、みっともねぇな」
+義賊は苦笑した。
+「黄金よりも想いの方が重いと最近気がついた。俺みたいな屋根の上を飛び交う仕事をするやつは……意味のない想いを……重さを減らすべきだ」
+「……青い宝石のような瞳を持つ彼女は、この重みを感じているだろうか?」
+
+————
+
+チリン、と鳴ったベルの音で店主は目を覚ました。
+その来客者は長槍を持っていた、長槍のように凛とした碧眼の魔女だ。顔には貴族の罪印が刻まれている。
+彼女は雑然とした店内を無視し、心を貫く剣のように店主のもとへと真っ直ぐ進んできた。
+
+「いらっしゃい。何か気に入ったものや、欲しいものはあった?」
+「物を売りたい」
+砕けた氷のような声と共に、魔女は大きな青い水晶をカウンターに置いた。
+「ある盗賊が、貴族の銀盃からこれを盗んだ。私はこれを彼から貰ったせいで、我が主に罰せられた」
+「でも、それももう数年前のこと。時の流れと共に恨みと彼に会いたいという気持ちは消えるものだと思っていた、けど……」
+
+「では、その宝物をいくらで売りたいのかしら?」
+魔女は食器棚に目をやると、そこにある宝石の抜き取られた貴族の銀盃を指さした。
+キツネ目が宝石をいじる、宝石の輝きが店内を照らした。
+「分かったわ、あなたがそう望むなら……」
+
+心が動揺すれば、報われない結末を恐れ、心に恐怖というヒビが生じる。
+そして死は恐怖と共に、湿気のように骨の髄まで染み込む。
+大勢の人が死の直前、ついぞ己の弱さが露見したことに気づく。
+
+キツネのような細長い目を大きく見開き、店主は青い水晶を月光に向けて、旧貴族の記憶を鑑賞した。
+伝説によると、ある特定の時間に澄んだ宝石に目を通すことで、過去、未来、あるいは人の心を見抜くことができると言われている。世界のどこかに海のように広い蒲公英の野原があり、空には3つの月が浮かんでいる、それぞれの名前はエリア、サンナタ、カノン。その三姉妹はある災いにより死別する。その死を直視した魔女が心の隙により命を落とすも、逃亡した賊は魔女との再会をずっと待ち望んでいた。
+この宝物を捨てても、その伝説が消えることはない。過去を覆すことはできないと彼女はよく分かっているから。
+ならば、その伝説と物語を自分の店へと収めるべきなのだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book104_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book104_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..94cd2c1f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book104_JP.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+——石の心——
+噂によると、港町のどこかに山石と波音に忘却された場所があるらしい。
+海風が吹く場所で、目を閉じたまま、街の喧噪に背を向けて49歩。そして心臓の鼓動しか聞こえなくなった時、目を開けると、ある小さな店に辿り着く。
+
+————
+
+「もしもし、誰かいませんか?」そう声をかけながらドアを叩いたのは蓑を着た男。
+ドアに備え付けられた古い窓を通して、店に陳列している商品を見る——煌々と光る星屑のようなものが詰められた瓶、氷のようにキラキラと輝く断刃、古い年月を感じさせる絵巻物、変わった色の丹薬、霜が付いた瓦……
+男が店に入ると、ドアが勝手に閉まった。
+男はカウンターの前まで行き、まるでこの世の物ではないような不思議な品々を見ていると、優しい女の声が聞こえてきた。
+「いらっしゃい。何か気に入ったものや、欲しいものはあった?」
+
+男は驚いた。振り向くと、キツネのような目つきの店主がこちらを見て笑っていた。
+「ああ、その、誓約の証となるような物が欲しいんだ。昔、仲違いした人と和解するために」
+男は咳払いをした。彼の声は見た目とは裏腹に謹み深い感じがする。
+「そう?分かったわ……」
+キツネ目の金色の双眸が、濡れた蓑姿の男を上から下へと見て頷いた。
+店主は身をかがめて何かを探し始める。そして、彼女は箱の中から精巧な石珀をひとつ取り出した。
+
+石珀は店主の手の中で淡い金色の光を発している、まるで彼女の瞳みたいだ。
+男は石珀を受け取り、月の光の下でまじまじと見た。夜の光に透け、温かな金色の奥には何か深遠なる嵐が隠れているかのようだった。
+それを持つ手が震えた。
+
+「石珀とは、岩の心よ。長い年月の中で変化が起こり、たとえ硬い岩石であろうとも、不純物のない澄んだ心に凝縮される」
+店主の声はまるで遥か遠くから聞こえてくるみたいで、男は微かに頷くだけであった。
+「まさに、私が欲していたものだ」
+男は低い声で答えた。モラがいっぱい入った重そうな袋をレジに置き、すぐに店を出ていく。夜の雨に紛れ、男は姿を消した。
+
+————
+
+「事情はこんな感じ」
+話が終わると、キツネのような目を細め、目の前のお客さんをじっと見る。
+「他には何も言ってなかった?」
+鉱夫らしき若者は焦りを隠さず聞いてきたが、店主は黙って頭を横に振った。
+「一袋のモラを残していった。袋に血痕がついてたわね」
+店主の声は水のように穏やかで冷たかった。
+
+「まさに、私が欲していたものだ」
+若者はほっと胸を撫で下ろし、店主の金色のキツネ目から逃れようと視線を逸らした。
+「代わりに、物語をひとつお話ししましょう」
+そう言う若者に店主は頷き、話を続けるよう促した。
+「昔、蓑を着たあの男と一緒に山へ登って、鉱石を採掘したんだ。私は出世のためで、彼は家族のためだった……」
+「そして、ある嵐の夜、私たちは一枚の岩石を砕いて、あの石珀を発見した。あの透き通る金色の輝きは、絶雲の間から見るどの景色よりも美しかった……」
+「埠頭に戻ったら、報酬を折半する約束をした。だがあの夜、降りしきる大雨の音に紛れ、私は彼をあの山で永眠させた……」
+「怖かった、彼を信用できなかったんだ。仙人の耳にしか届かない、薄っぺらな口約束を信用できなかった」
+「だから、恐怖心が勝ってしまった……他人を信用するリスクを冒すより、血にまみれたお金の方が魅力的だった……」
+
+「翌朝、ロープで山を下りようとした。4歩、5歩、6歩と足を岩に置いていった。その時、嫌な予感が手の平から伝わってきてね……」
+「上を見上げた時には、もう遅かった——」
+「最後に目にしたのは、切られたロープの断面……」
+「あの切り口は、狩猟刀によるものだった」
+
+「ということは、これで清算されたわけね」
+キツネ目の店主は、相手に気付かれぬよう微笑んだ。
+「彼は石珀を手にし、あなたは全額支払った」
+若者は何も言わず立ち尽くしていた。
+
+————
+
+伝説によると石珀は岩の心らしい。力のある岩であるほど、人の心を映し出す。
+石の持ち主が亡くなっても、心が通じた石珀であれば持ち主の欲望と悔恨を現世に呼び戻し、能ある者に解決をしてもらうそうだ。
+あくまで伝説ではあるが。
+奇怪な客が店を出て行ってから2時間経った。だが、今も雨は降り続いている。
+キツネ目の店主は窓辺に立ち、霧雨が降る街の、路地の奥を眺めた。
+「でも……彼らは本当に解放されたのかしら?」
+雨に向かって、彼女は答えのない質問をした。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book105_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book105_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b98ffd8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book105_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——青墟浦——
+また失くさないよう、今度はコケで日記の表紙に印をつけた。これならよく目立つ。よし、今夜は枕の隣におこう、もう失くすことはないだろう。これで失くしたら、「冒険者」じゃなくて「忘失者」だ。
+
+天衡山を通り西へ進めば、「青墟浦」という遺跡がある。遺跡は高く険しい山々に四方を囲まれている。石造の楼門と岩の神が相まることで、自然の風景を作り上げていた。淡い朝霧が晴れ、山の岩々と遺跡が太陽の光を浴びる。今日もいい天気になりそうだ。
+
+伝説では、岩の神が璃月を治める前から、これら遺跡は存在していた。魔神による戦争の時代に、璃沙郊の一帯は水没をした。水面から顔を出していたのは山の一角のみ。戦争が終わると璃沙が海水と共に流れ、先人が残した古い楼門が見えるようになった。
+
+この前、望舒旅館でソラヤーという学者に出会った。彼女は璃沙郊について見識が深く、話し出すともう止まらない。彼女の話では、これらの廃墟はかつての魔神とその部下が残したものらしい。青い海が桑畑になるように、最強と謳われた魔神は倒された。先人たちが残した古都と神殿は荒れ果て、今の青墟浦となった。長く続いた戦争が終わり、遺跡の存在がやっと明るみに出た。
+
+これらの遺跡は長生きである仙人や神様にとって、過去の記憶を呼び起こすものだろう……いずれにせよ、この静謐な遺跡は繁栄し続け拡大する港町や層岩巨淵の採鉱に影響されることなく、そのまま現在に残った。だが最近、遺跡が魔物に占拠され層岩巨淵の採鉱が中止されたそうだ。壊されたりしていなければいいが。
+
+これは単なる憶測でしかない。もっと証拠を得るには、北へ進んで、霊矩関と遁玉の丘の遺跡を見に行く必要がある。
+
+出発時にまたエドワルドと遭遇した。この時の彼女は仲間を連れていた。冒険者として彼女は忙しそうにしており、すぐ遺跡の中へと消えていった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book106_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book106_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..605124647
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book106_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+帰離原「北側」の遺跡で発見した手がかり:「志を一つに、永久に変わらぬ。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book107_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book107_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..85ac91026
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book107_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+帰離原「東側」の遺跡で発見した手がかり:「知恵は水の如し、万物を善く利して、鏡となる。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book108_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book108_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b4c2b1b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book108_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+帰離原「南側」の遺跡で発見した手がかり:「筋骨を頑丈にし、時を見極めて動く。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book109_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book109_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fc792b26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book109_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+帰離原「西側」の遺跡で発見した手がかり:「徳は木の如し、覆い隠し、生生流転。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book10_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book10_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..03bae4d71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book10_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+どの位置に存在するのかも分からない、この一面に広がる蒲公英の海を見て、俺はやっと理解した。
+「狩りの途中、追いかけていた狐が突然消えたのは、ここに逃げ込んだからなのか」
+俺は思う。
+「本当に美しい場所だ」
+だが、子狐に共通語を教えているとき、心は空っぽで風が吹き込んでいるかのように冷たかった。
+彼女の湖に沈んだ宝石のような瞳を眺めながら、会話をする時も、もしかしたらこれが最後かもしれないという考えが頭を過る。まるで、昔好きだった女の子と話している時のようだ。
+だから子狐を見ていると、片思いの相手に既に子供がいたような感覚に陥り、楽しさと同時に、どこか辛くもあった。
+だがあの時狐と交わした約束——ここに残り、彼女の子供に共通語を教えれば
+「狐の変化の術をお教えいたします」
+——そう厳かに承諾した彼女の姿を思い出すと、やる気が満ちてくる。
+術を習得すれば、俺は鳥になって高い空を飛べる。一体どこまで高く飛べるのだろうか? 魚にだってなれる。そして、まだ行った事もないマスク礁まで泳いでいくのだ。
+「ハハ、狩りにだって使えるぞ」俺は思った。「肉の入ってない鍋とはおさらばだ」
+風になびく蒲公英の海の中で、どれだけ待ったのか、もはやもう覚えていない。
+一方、子狐の物覚えが早いのも原因の一つだろう。言葉だけでなく、算数や大根の植え方、ガラスの張替えからナイフの研ぎ方まで、一通り教えてやった。
+俺達はよく休憩中におしゃべりをした。
+「どうして人の言葉を覚えたいんだ?」
+すぐに返事が返ってくる。
+「人に変化できるようになったら、人と友達になりたいんだ」
+俺はさらに聞いた。
+「なんで人と友達になりたいんだ?」
+子狐は視線を下げた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book110_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book110_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3909224a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book110_JP.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+この手紙を読んでいるということは、私はもう修行の旅に出ているだろう。
+残念ながら、二人に直接謝ることはできないが、あなたの許しを得たい。
+
+夢の中で大聖が話しかけてくれ、私は一晩中眠れなかった。どうやって「誓言」を果たすかをずっと考えていた。
+
+二人を騙しただけではなく、「信者」の希望まで利用した。
+窮地に陥った人は弱くなって、盲目的に何かを信じようとする。
+私は虚言で虚偽の救済を与えた。だがそれは彼らを自らの願いからかけ離れさせた。
+
+あの遠い時代、人々の願いはまだこんな複雑ではなかった。
+あの「降魔大聖」が璃月の全ての願いを背負って、妖魔と戦っていた。
+彼は仮面を被り、「人の願い」がもたらしたがゆえの弱さを隠した。
+
+仙人と詐称した私は、いつも仮面を被っていた。
+しかし本当の仙人は、妖魔の前でしか被らない。
+私の仮面が、自身の妖魔に惑わされた心を隠すためにあるというのなら、
+「降魔大聖」の仮面は、彼の人間らしき一面を隠すためだろう。
+彼は鬼神の如き顔を見せ、全ての妖魔を怯えさせた。
+
+自分の醜い心に気づいたと同時に、「仙人」の本当の意味を理解した。
+私が旅に出て心身を鍛えるのは贖罪するためではなく、仙人の「信者」になりたいから。
+
+今まで騙し取ったお金は、他人に頼んで全部返還した。残った修行に使えないものを二人に受け取ってほしい。
+お爺さんが残してくれた「禁忌滅却の札」を持つ資格は私にはもうないから、これもぜひ受け取ってほしい。
+お二方の願いが叶うよう祈ります。では、またいつかお会いしましょう。
+ 罪人 平安
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book111_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book111_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e141ca8e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book111_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…始めに、農耕により榮え、人々ここに集りき…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book112_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book112_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b7b8524c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book112_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…神降臨せし、名は『帰終』、動くに埃卷き上ぐ、空覆ふほどの埃…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book113_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book113_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..62d7c1580
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book113_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…四の誡告定め、人に告げき…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book114_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book114_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbc733fc0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book114_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…やがていま一柱の神の降臨しき、岩武器にし、璃月一族連れ、先住民もまぼらむにしき…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book115_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book115_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..60f08c257
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book115_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…二柱の神の名とりて、此の地『帰離』と名付けき…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book116_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book116_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5133a161
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book116_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…『帰離原』に戰ひ起こりき、空漆黑にしみて、全ての岩割られき…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book117_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book117_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbb06f97d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book117_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+帰終四誡:「知惠教ふ、德持つ、身体鍛える、ゆひ束す、四つ合はせて『帰離集』となる」
+「…故鄕より憧れぬ。賽物、帰歸離に埋蔵し、『帰終四誡』殘しき。此の寶物覬覦する後裔は、四誡讀みておのが身の心に問ひたまへ…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book118_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book118_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf4e1cb38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book118_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+——「nunu」は日常挨拶に使われているから…この言葉に悪意はなさそう。
+
+Muhe ye!
+——この2つの単語、どうやら…ある高ぶった感情を表す言葉らしい。
+
+Ye dada!
+——直球の褒め言葉、悪い意味はないね。
+
+Ya yika!
+——どうやら…相手のマイナス面に対して使う言葉らしい。
+
+Nini zido!
+——どうやらこれは強烈な脅し言葉らしい。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book119_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book119_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..73468bdb2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book119_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+感情の高ぶった丘々語叙事詩
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book11_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book11_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..58f7bc385
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book11_JP.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+「どうして人の言葉を覚えたいんだ?」
+俺は一度、子狐に聞いたことがある。
+すぐに軽快な返事が返ってきた。
+「人に変化できるようになったら、人と友達になりたいんだ」
+「なんで人と友達になりたいんだ?」
+難しい質問をしてしまったのか、子狐は足元を見る。
+「遠く離れた林で、男の子を見かけたんだ」
+狼みたいに顔が灰色で、目つきも狼に似ていたと子狐は続けた。
+「あの時、僕は術を覚えたばっかりで浮かれていたんだ。二本足で駆け回るのはすごく面白いんだよ。でも、狐は人よりも背が低いし、見えるものも感じる匂いも違う」
+「先生にも分かるでしょう? それで気付いたら、僕は迷子になっていたんだ」
+当時の状況を思い出したのか、子狐の目に涙が浮かんだ。
+その後、更に遠い林に迷い込み、魔物に遭遇したらしい。
+食べられると思った瞬間、あの狼のような灰色の男の子が現れ、魔物を追い払ってくれたと言う。そして、男の子は何も言わずに、木々の奥へと消えていった。
+「もし人になって、人の言葉も話せるようになったら、あの子を探し出して友達になるんだ!」
+子狐は嬉しそうに言う。
+それを聞いて、俺は思わず口を開く。
+「俺は友達じゃないのか?」
+子狐は大真面目な顔をした。
+「お母さんが言ってたんだ。先生と生徒は違うって…でも、なんだか先生に悪いなあ」
+子狐は首を傾げ、何か難しい事を考えているようだった。尻尾が悩ましそうに蒲公英を叩く。
+「そうだ」
+子狐が突然声を上げる。
+「もし僕が先生に何か教えられるなら、僕も先生って事だよね」
+「そしたら先生も先生だし、僕も先生だから同じになれるよ」
+子狐はたどたどしい言葉遣いながらも、一生懸命に話した。
+「僕だけが知ってる魔法、先生に教えてあげる」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book120_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book120_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a8d15263
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book120_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+優美な丘々語叙情詩
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book121_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book121_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..724d1228c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book121_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+水のような月光の下で、涙の少年は清泉に願いをかけた。
+遠方の泉水に住む精霊は何気なく、静かに彼の声なき願いに耳を傾けた。
+
+泉水の精霊は遠い記憶を覚えておらず、遠大な夢もない。彼らは混じりけのない水から生まれる顔のない天使の末裔。
+だから、好奇を抱いた精霊が清泉から現れた。涙を通じて少年の心の声を聞き、精霊はすぐさまこの若くて弱い生命に興味を持つようになった。
+無言の精霊は形のない手を差し伸べて、少年の額と頬に触れる。夜露のように冷たく、失われた祝福のように柔らかかった。
+
+未曾有の感触に少年は驚いた。顔を上げると、精霊と目が合う。
+「願いを叶えてくれるのか?」と少年は聞いてみた。
+泉水の精霊は唐突にされた質問の意味を理解できなかった。だが彼女は声を出せない、ただ頷く。
+少年は喜んでその場を去っていった。
+
+泉水の精霊が孤独だったことを、少年は知らなかった。彼女には仲間も家族もいなかった、そして、ほとんどの知恵を失っていた。
+石の隙間から泉水が湧いて池に流れ込み、さざ波に砕かれた月を見ている時だけ、彼女は思考能力を取り戻し、片言の言葉を話せるようになる。
+好奇に満ちた精霊は無垢な愛と無知、そして幼稚な霊性を持ちながらこの世界を生きてきた。彼女は、ベリーを盗み食いするキツネやリスに喜び、銀河を覆う暗雲に悲しむ。
+
+あの夜の少年に対して、彼女は複雑で未熟な感情を抱いていた。
+孤独な彼女には力も知恵もなかった。彼の願いを実現することは所詮夢のような話。
+しかし、彼女は願いを分かち合うことができる。彼の悩みから命をくみ取り、彼と共に分け合うことができる。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book122_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book122_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb8512496
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book122_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+さざ波に映った月光を見て、少年は泉水に自分の本音を話した。
+彼の話から、彼女は彼の多くを知った。
+そして彼女の沈黙から、彼は決意した。
+
+泉水の精霊は理解し始めていた。この世界の美しさは月光とベリーだけではない、悲しいものは夜空を覆う暗雲だけではないと。
+少年は彼女に森や町、高い壁の話をした。自分の喜び、悲しみと恐慌を分かち合った。
+少年の話を聞いて、彼女はどんどんこの新しくて不完全な世界に惹かれた。
+
+少年が自分の無力さに悩んでいる時、泉水の精霊が優しく無言のまま彼の涙を拭ってくれた。彼の涙を通じて、彼女は清泉以外の理解がまた深まった。
+涙が池に溶け込み、精霊は涙を、少年に幸せな夢を見せる甘い泉水に浄化した。少年は現実世界にあった全ての痛みを忘れ、夢の中の清泉で沈黙の精霊と会う。
+
+月光を映した池の水面に、安眠する精霊が笑顔を見せた。
+露は少年の夢を潤し、少年の夢は孤独な精霊の心を潤した。
+夢の世界で、泉水の精霊は少年に遥かな水の国の話をし、青い宝石のような故郷のことを話した。そして、追放者の望郷の念を歌ったり、故郷を去った心境と行く末を嘆いたりした。夢の中では、少年が沈黙の聞き手となった、彼は彼女の境遇に涙を流し、彼女の幸せを嬉しく思った。
+
+そして、泉水の精霊は少年の記憶と夢の中で言葉を覚えていった。
+そして、彼女と少年はなんでも話せる親友となっていった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book123_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book123_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..77fe89448
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book123_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+吹いていた夜風が止み、池に映った月が丸くなり、少年は初めて精霊の声を聞いた。
+人間と比べれば、精霊は生まれつき繊細で敏感な生き物。少年は思わず彼女の哀歌のような優しい声に心を奪われた。
+
+繊細さと敏感さを持つ精霊だからこそ、少年の目から彼の隠しきれない思慕と今にも口に出しそうな誓いの言葉を感じた。
+
+精霊は慌てた。
+
+人間の命は強いが儚い。少年もいずれ成長し、そして歳を取る。若さと純真さが色褪せて、彼はどうやって原素の無垢な末裔と向き合うのか?歳を取った彼は、若さ故の過ちと自分を責めるのではないかと精霊は思った。
+
+泉水の精霊は純粋で優しいが、人間の愛を分かっていない。彼女は人の奇跡を見たことがない。千年の月日を普通だと考える彼女にとって、別れは恐ろしいものだった。
+
+人間が奇跡だと思う長年の時は、元素の精霊にとって儚く美しい一時にすぎない。
+だが愛する人の衰えを阻止することは、たとえ精霊の力であってもどうにもならない。
+
+そんな日を待ち望んでいない繊細な精霊は、口づけをして少年を止めようとした。
+だが愚かにも少年は、精霊の冷たい拒絶の口づけを、自分の決心を受け入れたものだと勘違いした。
+
+その瞬間、精霊はいつか少年から離れることを決意した。
+その瞬間、少年は永遠に清泉のそばにいると誓った。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book124_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book124_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f0d9de5d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book124_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+時が流れ、少年は成長し、新たな仲間と共に新しい生活を過ごしていた。
+精霊は若い時と変わらぬまま、彼のために静かに哀歌を歌っていた。
+
+あの日、彼女は彼から離れた。少年のいる先へと向かわないように。
+泉水の音は言葉を発さず、さざ波に砕かれた月も水面の足跡に寄り添わなくなった。
+やがて唐突に、泉水の精霊は気づいた。行き先が見つかったって、幸せな一時を過ごせたって、自分は孤独なままだと。
+
+少年ではなくなった少年が精霊の気持ちに気づかず、その孤独を自分のせいにした。
+「たぶん彼女は、ただの稚拙な幻夢だったのだ」
+清泉の音を聞きながら、彼はたまにそう思った。
+
+でも、あの冷たい口づけは現実だった。彼女の長い髪にいたずらをした夜風のように、実際にあったことだ。
+ふいに少年が気づいた、たくさんの仲間との出会いと別れを経験したって、たくさんの冒険をしたって、自分は孤独なままだと。
+
+そして数年前と同じように、静かな池に少年の涙が零れ落ちて、水面に映した月を砕いた。
+だがそれでも、泉水の精霊は出てこなかった。
+彼女は背を向け続けた。永遠に近い命を持つ自分が少年の思慕の念を裏切るより、幼い頃の無垢な夢や遥か遠い異国からの余所者だと思われた方がましだったから。
+
+言い伝えによると、大雨の日に池に落ちる雫の中に、精霊の涙が混じっているらしい。
+老いても少年は依然として、こんな戯れ言を信じていた。
+不幸なことに、自分の本心と向き合えなかった泉水の精霊にとって、これは戯れ言ではなく事実であったという。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book125_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book125_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..94cd41ead
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book125_JP.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+ネコちゃん
+橙色の猫がいい、白い猫が愛らしい。猫隊長がニャーニャーと鳴いた。
+二つのまなこが見開かれる、害虫は食べ尽くされる!
+
+梟総管
+造船所の監督はいっつも怠ける。ぐーぐーといびきをかいて眠り呆ける。
+遠くで聞けば岩王が鳴らす腹痛に、近くで聞けばイノシシが鳴らす紛糾に。
+
+海を眺める
+美しき大海、まっ青な水で一杯。
+長い船には大きなオール、エビの脚に見まがえる。
+
+また海を眺める
+毎日海を眺めては心を痛め、時が経っては目を痛める。
+詩を書いてから数年が過ぎ去り、読む人もおらず時が過ぎ去る。
+小さな船は帆を張り波に乗り、大きな魚は川を越え潮に乗る。
+この文才に気づかぬ人は後悔し、いずれ船は転覆し航海を断つ。
+
+夜の町の風景
+街灯が星のように灯り、軽食が街に並び。
+悲しみに泣き喚く、目に映るだけで心がざわめく。
+
+天衡山
+天衡山、巨大な壁となり、璃月の盾となる。
+それは妖を阻み、悪人を阻む、圧巻の壁である!
+
+埠頭の春景色
+璃月港の霓裳花、春になると咲き誇る霓裳。
+それは果たして霓裳か花か、されど由来は霓裳も花。
+
+もつ焼き
+中原のもつ焼きはしょっぱくて辛い、辛すぎて口が痛い。
+「塩気が強すぎないか?」と苦言を呈すと。
+蘇二おばは「口に合わないなら帰れ!」と怒気を露呈す。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book126_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book126_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book126_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book127_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book127_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..87effa637
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book127_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book128_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book128_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..104fe88ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book128_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha.
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book129_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book129_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ef30074c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book129_JP.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+本ガイドは西風騎士団共通の指導綱領である。西風騎士団の団員たる者は本ガイドを熟読し、その内容に従い自分を鍛えるべく、模範的な行動でモンドの住民を奉仕するべきである。
+
+西風騎士団の一員として、我々は騎士の三大美徳——謙遜、誠実、自律に従うべきです。この三大美徳はモンドの自由を支える三つの柱。覚えておきなさい。責任を問わない自由に、意味なんてありません。
+
+騎士の美徳は日常生活から現れる。この点において、本ガイドは騎士の皆様に正式で入念な言語行動の規範を提供する:
+
+一、
+西風騎士として、常に危機感を保ちながら、モンドを脅かす存在に注意を払うべきである。モンドの民が必要ならば、いつでも手助けをするが西風騎士たる者の責務である。
+
+二、
+遠くから来た客人と商人を礼儀正しく招待する。たとえ相手が不審者に見えたとしても、疑ったり敵意を見せたりすることを禁止する。
+
+用語規範:
+「モンドへようこそ、見知らず尊敬できる旅人さん/旅人/お客さん!御身分と目的の説明をお願いします。そうすると、西風騎士団が貴方の安全を確保します。」
+※注意:敬語を利用する。
+
+悪い例:
+1、「おい!あんた、待ちなさい!怪しい者/こそこそする奴/異邦人/正体不明の者、自分をわきまえろう!」
+2、「風と牧歌の城へようこそ、異世界の旅人/流浪する野獣/新たな嵐。」
+※注意:無礼な言葉を利用しない。特に客人を困らせるような変な単語を利用しない。
+
+三、
+モンドの民や客人の前でネガティブな機嫌を見せない、正しい騎士はいかなる時にも民のために身をささげる準備をするべきである。休憩を含めて、娯楽、のらくらする時も騎士の気概を忘れずに、いつでも仕事に戻られるよう待機状態を保つ。
+
+用語規範:
+1、(休憩中)「モンドの安全に死角はないか調べなくちゃ。」
+2、(飲み会中)「騎士として、皆さんの日常的な需要を分かるのは大切なお仕事です。」
+※注意:本当に仕事がなくても、怠惰は禁止。
+
+悪い例:
+1、(見張り中)「飲みきれないほどのリンゴ酒があったらいいのに…」
+2、(休憩中)「ノ——エ——ル——!」
+※注意:ノエルに自分の仕事を押し付ける怠惰な騎士については、すでに代理団長が彼女に報告するよう指示している。このような規範に反する行為は休日と手当を削減する処罰に当てはまる。次サボる時は先に代価を考えておくがいい。
+
+四、
+いくらモンドが酒の城とは言え、騎士たる者は自律を自覚するべきである。仕事中に飲酒したり、特に未成年者に酒を勧めることは厳禁する事項である。
+※注意:騎士団の未成年者の飲酒を禁止する。酒場などへの出入りは成年者の同行が必要となる。
+
+五、
+(近日補充)近頃、城中でファデュイが頻繁に活動をしているため、勤務時間外に第三者と騎士団の活動情報を共有することを禁止する。
+
+六、
+予想不可能な災難が発生した場合、騎士たる者は身をもってモンドの民と財産を守るべきである。群衆の詰問に対しても、冷静に対策し自己安全を優先するように注意を加える。
+
+用語規範:
+1、「慌てないでください!西風騎士団が必ずしもモンドをお守りします!」
+2、「危険な状況に陥った時には慌てず両手で頭を保護しながらしゃがみ、重要部位を守ってください。騎士団の指示に従い迅速に安全地帯まで退避してください。」
+3、(近日補充)「ご安心ください。ファルカ大団長が今不在だとしても、西風騎士団が完璧に危機を解決します。」
+※注意:3は大団長が留守の間のみ使用可能。
+
+悪い例:
+1、「処理したことのない状況ですね……」
+2、「この規模の災害は、いくら西風騎士団でも厄介だね……」
+※注意:どんな状況が訪れるとしても、民の前で茫然とする状態を見せても、西風騎士団の実力を疑ってもいけない。
+
+七、
+遠くから来た客人と商人に接する時には、親切にモンド城の名所や観光地などを紹介し、助けを提供する。
+
+用語規範:
+1、「モンドが初めてでしたら、モンドの大聖堂をおすすめします。」
+2、「疲れを感じたのであれば、「エンジェルズシェア」という酒場でモンド一番有名なお酒を飲んだらどうでしょう。」
+
+八、
+同僚や仲間と接する時にも謙遜と誠実の美徳を備えるべきである。仲間の前では常に謙遜な態度を保ち、誠実に向き合うべし。騎士団の団員は互いの盾となるべきである。
+
+用語規範:
+「素晴らしい、さっきの戦いは見たことがない!」
+※注意:あまり誇張した口ぶりを利用する必要はない、相手への尊敬と友情をうまく伝えたら十分。
+
+九、
+モンドの守護者、風神の盾として、西風騎士団の成員は身をもって範を示すべきであり、決してモンドの各規則や制度に反してはいけない。勤務時間外に行われた公共財産や民の私有財産に対する侵害においては、審査結果によって一定の給料とボーナスを引く。まだ給料のない未成年者に対しては、一定期限の禁足を罰する。
+※注意:モンド地区すべての水域の魚介は公共財産と見なされるため、あらゆる理由での破壊行為を禁止する。
+
+十、
+西風騎士団の成員として、常に警戒心を保つべきである。見知らぬ人に対しては慎重に接触し、相手に悪意がないとしても、丁寧にモンドの規則と風習を説明する必要がある。
+※(近日補充)注意:怪しい動きを取る外国の外交官に対して特に注意を払う。
+
+十一、
+西風騎士団の成員は空中にも十分注意し、風の翼による事故に気を配る。騎士団の成員は飛行者の飛行免許が整えているのかを検査し、不法飛行者を発見した場合、即時に強制の手段をとるべきである。
+※注意:騎士団の成員であっても、違法飛行をされた場合、庇護をしたりすることを禁止する。必要時には当事者の飛行免許を取り上げる。
+
+
+付録:騎士団規範用語参考表
+
+1、騎士の美徳
+西風騎士の三大美徳は謙遜、誠実、自律である。騎士の成員はこの三つの美徳が互いに補い合う共同体であることを忘れてはいけない。
+
+2、敬語
+西風騎士団はモンドの民の公僕であり、外客を奉仕する者である。故に、群衆の前では真っ先に敬語を利用する。礼儀は騎士の必修科目である。
+
+3、職務
+西風騎士の職務は民を奉仕し、モンドの自由を守ることである。日常生活において、騎士団の成員は騎士の尊厳を汚すような無責任な言葉をしない。
+
+4、風神
+(近日補充)風神バルバトスは風と牧歌の神として、モンドの自由の守護神であり、モンド信仰の中心である。西風騎士団一同は風神の意志を守護し、いつもモンドの自由のために戦う覚悟をする。
+※西風騎士団及び教会内部に一部の成員が風神信仰にどうでもいい態度をとっているため、上記を補充する。
+
+5、ファデュイ
+スネージナヤの使節としてモンドに来た者たち、外交特権を有する。動きが怪しくて目的も不明である。
+※格別に気を配るべし。何か不気味な動作を確認したらすぐ本部に報告。
+
+6、アビス教団
+アビスからきた古くて神秘な敵。動機がはっきりしていない。たまにモンド周辺で見かける。
+※非常に危ない敵である。遭遇した場合は即時に本部へ報告し、自分の安全を確保する。
+
+7、風龍廃墟
+(近日補充)モンド北西方向に位置する古代遺跡。かつて高塔の暴君の都城であったが、近頃風龍トワリンに占拠され、それの避難所になっている。故に、当遺跡を「風龍廃墟」と称する。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book12_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book12_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b553a02cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book12_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「僕だけが知ってる魔法、先生に教えてあげる」
+子狐はたどたどしい言葉遣いながらも、俺と友達になるために、一生懸命に説明してくれた。
+そして、小さな蒲公英を摘む。
+「蒲公英よ、蒲公英よ、風と一緒に遠くへ行け」
+子狐が唱える。
+そして、蒲公英に息を吹きかけ綿毛を散らした。
+「これで先生の願いを、風が風神まで届けてくれるよ」
+その時、一陣の風が吹き、大量の蒲公英を連れて行く。
+「ほら、僕の願いが風神に聞こえてたんだ」
+嬉しそうに子狐が言う。
+「どんな願いをしたんだ?」
+「もちろん、先生と友達になれますように」
+子狐が突然頭を深く下げた。
+「お疲れ様です。我々狐の口は人の形とは違います。この子に言葉を教えるのは、さぞ大変でしょう?」
+いつの間にか、狐が俺達の側にやってきていた。彼女の瞳は、底の見えない湖のようだった。その目に、子狐はそっと蒲公英の中に身を隠す。
+「この子が人の言葉を話せるようになったら——」
+俺は思った。
+「この子が人の言葉を話せるようになったら——」
+彼女は静かに言った。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book130_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book130_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6935cb9cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book130_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+——波が上がる——
+空に月が輝く頃に、船歌は流れ始める。
+
+かつて璃月港には、軍船を操縦し海獣を狩る「船師」がいた。
+船師達は勇気の象徴として、巨大な海獣の骨で船を装飾した。だが、船員達の歌う船歌には、海獣を狩る内容は滅多に登場しない。これは船師達が、己の功績をひけらかす事を嫌っているからではない。海が不安定だった時代、血生臭い船歌を歌うのは、不吉とされていたからだ。
+
+大剣を振るう一人の船師がいた。彼は珊瑚礁や遠くの荒ぶる海域に赴いては、暴風と海獣の唸り声の中で横行闊歩していた。暗黒が海の中も、彼にとっては狩場でしかなかった。荒ぶる海獣も彼の戦利品となり、船に飾られるのだ。
+
+だが、波を横断する船師には、凡人の苦楽は理解出来なかった。彼の日常には、終わりの見えない捜索と殺戮、生臭い海風、そして重苦しい鯨の歌い声しかなかった。船員は彼に対し、尊敬よりも恐れの念を抱いていた。海草に絡みつく毒蛇のような息遣いに、恐怖を感じた。荒ぶる海の真ん中で、船師の船は音もなく冷たく前に進んでいく。
+
+ただ、高くそびえる船首に座る少女だけが、船師の目に温もりを灯す事が出来た。波音に夢中な彼女は案内役だ。少女は鯨と共に歌い、船を海獣のいる海域へと導く。
+
+案内役の少女は、全ての海風と波に敬意を払い、海を祭る歌を口にする。
+
+「私と共に巨鯨の唸りに耳を傾け、波の音を聞け」
+「海流が方角を示す時、深海に向かって出航せよ」
+「既に世を去った神霊を敬い、我が主を敬え」
+「乱れた水流で海の地図を書かせたまえ」
+「全ての魂を故郷まで導いたまえ」
+
+歌声が止むと、船師は号令と共に出航する。巨大な船がゆっくりと港を離れ、朝日に照らされた波へと進んでいく。
+
+これがいつも通りの、船師漂流物語の始まりである。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book131_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book131_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d91fcac8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book131_JP.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+——荒波——
+「共に暴風の巣窟に入り、冥海の唸りを聞け」
+「海流が方向を示す時、渦潮に向かって進め」
+「世を去った神の、子孫を祝福する声が聞こえる」
+「彼女達を烈風と渦巻の乱舞から守りたまえ」
+「海獣の巣穴を、勇士達の銛で揺り動かしたまえ」
+
+天を引っくり返す暴風でも、船歌を掻き消す事は出来ない。少女の歌声は荒波と一体になり、危険な暗流を避けるように船師を導く。そして。真っすぐ海獣が蠢く場所へと連れていくのだ。
+
+渦潮を越え、稲妻と竜巻の中を進み、船は巨大な獣の海域に突入した。雷光を背に、恐れを知らない船師は大剣を振り上げる。
+
+船師の視線を追い、船員達はようやく、雷光が映し出す影は雲ではなく、連なる山のごとく巨大な体であった事に気付いた。渦潮の中央にそびえ立つ恐ろしい影と比べたら、船に飾られている骨は幼獣のものに見える。
+
+城壁のような体に向かって、人の持てる全ての力をぶつける。船師の命令に従い、巨大な弓が次々と射られ、岩や銛が海獣の体に痛々しい傷を残した。
+
+海獣は苦痛な咆哮を上げ、赤い波を巻き起こしながら全力で船を叩く。軍船は海獣によって揺さぶられ、甲板に赤い塩水が流れ込み、歩くのも困難だった。生臭い水に浸かりながら、船員達は全てを司る神々を罵りながら、ひたすら岩や銛での攻撃を続けた。
+
+冷酷な船師が敵を恐れる事はない。海獣の咆哮に、船首の少女は歌声で答える。波の流れに従って、船は海獣を中心に円を描く。鋭い牙と毒爪の攻撃に耐えながら、弓や銛、投石、そして人の血肉から発せられる恐怖や怒りをも獣にぶつけた。
+
+海獣が疲労した頃には、海一面に切り捨てられた触手と爪が散らばっていた。船師側も酷く消耗していた。帆柱と射撃台は破壊され、半数以上の船員は既に海獣の腹の中だ。船師の大剣も真っ二つに折られた。これは最初から負け戦だと決まっていた。幼子が巨人に挑むようなものだ。
+
+重傷を負った海獣は敵の士気が下がった事感じ取り、海面に浮き上がる。鋭い牙が並ぶ口を大きく開けると、既に動けない船を一飲みしたのだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book132_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book132_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..eea4fc8d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book132_JP.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+——潮の息遣い——
+黒い雲が月を覆い隠しても、船歌は止まなかった。
+
+風が弱まった海面を、壊れた巨船がゆっくりと滑る。
+海獣は螺旋型の口を大きく開け、体の底から雷のような唸りを上げた。海獣は満足そうに、固い珊瑚で覆われた瞼を開く。最後に、身の程知らずな相手の顔を見てやろうと思ったのだ。だが、それが船師に弱点をさらけ出す事となってしまった。
+
+船師は巨大な目の中に好機を見た。そして海獣は、船師の小さな目の中に、深海よりも暗い心を見た。
+最後の稲妻が空を走り、巨大な船は獣の歯の間で真っ二つに裂け、粉々になった。竜骨の叫びは、波の音に飲み込まれていった。
+
+そして、暗闇が戻ったかと思うと、怒り狂った咆哮が海面に響き渡った。
+
+折れた剣が、海獣の眼球に深々刺さっていた。船師は、剣が根元から再び折れるまで、何度も何度も獣の眼を刺した。
+無数の爪に掴まれ、絶体絶命な状況下でも、船師は拳と歯と爪で戦っていた。そして、海獣に八つ裂きにされようとした時——
+
+聞き慣れた歌声が、生臭い風と共に流れてきた。海獣の動きが鈍くなる。
+
+「共に海の別れ歌を歌え、私の好きな歌を」
+「海流が方向を示す時、私は彼を離れよ」
+「世を去った主の呼ぶ声がする、私の帰りを待ちわびている」
+「私と主の事を忘れずに、この旋律を復唱せよ」
+「いつの日か、あなたは探しに来る、深い底に沈み眠る私を」
+「——或いはその時、あなたも既に漆黒の渦に飲み込まれているのか」
+
+海の巨獣は龍のような触手を、歌っている少女に向かって持ち上げる。鋭い爪が皮膚を切り裂き、触手が腕に巻き付き、スカートが引き裂かれても、彼女は船師に別れの歌を歌い続けていた。
+
+そして少女は、海獣にゆっくりと漆黒の海に引きずり込まれた。
+
+海が不安定に暴れる時代では、漂流に生きる者は一日で命を落とす事も少なくない。
+船師は見知らぬ商船の上で目覚めた。船と全ての船員を失った彼に残されたのは、満身創痍の体と、船歌が永久に響く深海の夢だけだ——
+
+「海流が方向を示すとき、俺は海へ向かい彼女の敵を討つ、波に魅入られた者よ……」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book133_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book133_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0df41d18d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book133_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+周知のとおり、ローレンスは悪名高い大貴族の家庭で生まれた。
+貴族たちは仕事をせず、毎日民を圧搾して贅沢な生活をしていた。
+暴政、淫乱、圧搾、悪行……貴族の諸行は筆舌に尽くし難かった。
+群衆は貴族の貪婪に不満を抱えていたが、だれも口にする勇気はなかった。
+
+ディートリッヒは貴族の坊ちゃんである。
+しかし、悪行をするには、彼はまだ若かった。それに、彼の剣術も貴族の中でかなりの腕前である。
+どうしても粗探しをすれば、それは彼の悪い性格と自己中心すぎる点だろう。だが、それは貴族様たちの通弊でもあるため、大したことではなかった。
+しかし、彼の苗字——ローレンスは、彼を自然と悪党という分類に入れた。
+
+そして今、その悪党坊ちゃんは人生初の悪行を行おうとしている。
+先前、ディートリッヒは大魔導师の元素原論授業をサボり、城の外で遊ぼうとしたが、庶民街を通りかかった時に金髪碧眼の少女に出会った。
+ディートリッヒはあの一瞬の気持ちをうまく言葉にすることができなかった。ただ、心臓が飛び出るように鼓動し、かき消せないほど大きな音がしたことしか分からなかった。
+「たぶん、お母様が猫に対して抱く感情と一緒だね。」
+ディートリッヒはそう自分を慰めながら、思わず少女の後をついていった。
+
+しかし残念ながら、この庶民の少女はディートリッヒが身を明かした後も、彼に索然とした態度を見せていた。
+ゆえに彼は、真夜中にこの物知らずの庶民に教訓を与えることを計画した。
+
+「捕まえたらケージに閉じ込めよう!お母様が言う事を聞かない猫たちに対してするように。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book134_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book134_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa7a0fa31
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book134_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+庶民の少女が城に訪れたのは、ある日差しのいい午後だった。彼女の金髪はまるで春のお日様らしく、その煌めく青色の瞳は、透き通った湖のようであった。このような可憐な姿をした少女が、どうやって魔物を避けて城まで辿り着いたのかはだれも知らない。
+
+「不審者扱いするのは、彼女の美貌への侮辱だ!」
+酔っ払った兵士が群衆の中に混ざってはしゃいだ。彼は今日の門番で一晩中飲める酒代を儲けていた。
+「お前はあの女の美貌に騙されただけだ!」
+隣にいる連れが彼の本音をあばきだした。
+「ちげぇ!俺がそんな猥らなやつに見えるのか?俺はこれに騙されたんだよ!」
+兵士は手に持った钱袋を連れに見せた。
+「やるじゃないか!よし、今日はお前の奢りだ!」
+「いいぞ、奢ってやる!一杯飲んだだけで倒れるなよ!」
+……
+
+そんなわけで、このノッティと名乗る学者は無事に城に落ち着いたのであった。
+ノッティは優しくて落ち着きのある声で話してくる。いつの間にか巷では、ノッティと話すといい夢を見るという噂が広まっていた。
+その噂以外に、少女の到来で変わったことは何もなかった。民に大きな影響を与えているのは生活の苦難だけでなく、貴族からの搾取もあるからだ。
+
+「やれやれ、もっと簡単なことだと思っていたが、こんなふうになっていたとは……」
+ほの暗い部屋の中、ノッティは机の前に座っていた。頬杖を突き、指に何かを巻きつけているようだった。彼女の声は呪文を唱えているかのように、人の心を動かした。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book135_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book135_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6ccb05bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book135_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+夜。
+遠くからかすかに野獣が吠える音が聞こえる。狼のようだ。
+ノッティはベッドに座り、袖をめくりあげた。布で隠されていた腕には、白骨の蛇の模様をした腕輪が巻かれていた。
+蛇の頭はまるで生きているかのように、凄まじい牙をむき出しにしていた。
+蛇の体は彼女の腕に纏い、魔法ランプの灯りの下、恐ろしい気配を醸し出す。
+「ディアシスター、お休み。」
+ノッティは腕輪を撫でた。その様子はまるで蛇と遊んでいるようだった。
+暫くすると、魔法ランプの灯りが消え、部屋は暗闇に包まれた。
+
+闇夜はノッティに無限の力を与える。
+そのため、部屋に見知らぬ気配が入った瞬間、ノッティはそれに気づいた。
+彼女は、ディートリッヒが暗い中こそこそと戸惑う姿を、すべて目にしたのである。
+今のノッティにとって、笑いをこらえるのは大規模の催眠術より難しいだろう。ディートリッヒがすぐ目の前まで来てくれて助かったと、ノッティはそう思った。
+
+ディートリッヒはようやく彼を狂わせたその瞳を見ることができた。
+けれども、白日の浅い湖のような色と違い、今のノッティは夜のせいか、深海のように沈んだ目をしていた。
+
+「これを全部飲んで。」
+その一言がディートリッヒが意識を失う前に聞いた最後の一言であった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book136_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book136_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..09f689e87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book136_JP.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+杯が床に落ち、ディートリッヒは倒れた。
+ノッティはそんなディートリッヒの腰から彼の剣を抜き出した。
+柄を掴んで放すと、嵌っていた黒く光る宝石が彼女の掌に落ちた。
+
+「わざわざ永夜の目を届けてくれるなんて、感謝するわ。」
+話が終わると彼女は腕から蛇の腕輪を取り、宝石を蛇の口に投げ込んだ。
+鱗と血肉が白骨から噴出し、暫くすると小さな黒蛇がノッティの手から床に落ちた。それはますます大きくなり、最後には黒鱗赤眼の大蛇に変化して部屋のほとんどを占領していた。
+ノッティが手を伸ばすと、魔法ランプはまた光り、大蛇も再び縮まって彼女の腕に戻った。
+
+「ん?もしかして隠れた?」
+ノッティはベッドの下を調べた。
+すると、ベッドの下にあったのは——
+一匹の犬だった。
+さっきの大蛇に驚いたのか、犬はひどく震えていた。
+
+「あら、あなたを狼に変えようと思ったんだけど、犬になっちゃった。ごめんね!」
+謝っているみたいだったが、ノッティの口ぶりからそんな雰囲気を感じることは少しもなかった。
+
+ディートリッヒはまだ何が起こったのか分からないまま、ただ本能に従ってベッドの下に隠れていただけだった。
+ノッティの話を聞いてようやく気づいた彼は、何か話をしたかった。しかしいくら力を入れても、「ワンワン」という声しか出なかった。
+自分の声にびっくりしたディートリッヒは、慌てながらベッドの下から出た。
+
+いくら鏡の前でもがいても、この貴族の坊ちゃんが元に戻ることはないだろう。
+ディートリッヒはノッティに牙を見せて威嚇しようとした。しかし、ノッティがただ彼を見ただけで、彼の動きは封じられた。
+
+「レディに対する態度じゃないわね。そのまま逃がすつもりだったけど……どうやら、君にはお仕置きが必要ね!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book137_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book137_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1db66b53c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book137_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「改めて自己紹介する。私はノットフリガだ。そうだね、君たちにとっては別の名前で紹介した方がいいかも。あいつらは私を『暗夜の魔女』って呼ぶの。」
+ノットフリガがそう話すと、彼女の金髪は徐々に暗くなり、夜色と一体になった。青空のような瞳も黒夜を迎え、漆黒の色に染まった。
+
+「今から、私があなたの主よ。当然、あなたは私が責任を持ってしつけを教えるわ。」
+ノットフリガは体をしゃがめ、ディートリッヒに出処知らずの首輪をつけた。首輪はどんどんディートリッヒの首の大きさまで縮まった。いくら彼が暴れようとその首輪が動くことはなかった。
+
+「ふぅ、ずいぶん時間を無駄にしたわ。早く城から出ましょう。」
+そう言ったノットフリガは城外に向かって歩き出した。ディートリッヒは全身の力を振り絞り、貴族荘園の方向へ逃げようとした。しかし、首輪の不思議な力により、彼はノットフリガに逆らうことはできなかった。
+
+ノットフリガは嫌がるディートリッヒを見て、指で髪を巻き上げた。
+「君が足掻くのを見るのは面白いけど、結構うるさいわね。新しく開発した『静寂の夜』っていう魔法があるんだけど、それを私に使わせたくなければもう吠えるのはやめることね。」
+すると、世界が一瞬で静かになったような気がした。直感からすぐに分かった、絶対に彼女の実験対象になってはいけないと。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book138_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book138_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c93a28918
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book138_JP.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+サワサワと木の葉が鳴り、蛙と蝉の音が混ざり合う山岩の割れた場所は、竹林が枯れていく場所であった。
+
+軽策山の竹林には、あらゆる形の化け狐の物語が伝わっていた。
+
+雨が止んで竹の葉から落ちる水滴が優美な旋律を奏でる頃、慌てて山道を登る一人の少年がいた。濡れた岩を越えて、雑草に肌を切られた少年は、ようやく軽策山の山岩の割れた場所で休憩を取ることに決まった。
+
+少年は村の年寄りたちが言っていた狐の嫁入りを思い出した。彼らの話しによれば、天気雨には児童にしか見えない狐の嫁入り行列が、鼓を鳴らし、森をにぎやかするのである。
+
+そして、児童は絶対にその行列に近寄ってはダメだと……
+
+「あまり近寄ると、狐に魂を奪われちゃうぞ!」
+村の年寄りはこう言っていた。
+「魂を奪われると、どうなるの?」
+「狐に魂を奪われるともう二度と人間の世界に戻って来れないね……一生狐の太鼓になって、殴られたり、打たれたりするぞ……」
+こう言いながら、年寄りは太鼓を叩く真似をして若者たちを脅かした。
+
+それから年を取った少年は、もう化け物語に騙されない。仙霊の導きで緑色の迷宮を彷徨う時、彼が耳にしたのは僅かの狐の鳴き声であった。あれほどのずる賢い生き物が人間の前で姿を現すことはめったにない。
+
+少しがっかりした少年は足元の小石を蹴り飛ばして、また道を沿って竹林に深くに向かった。
+
+年寄りたちはまたこう言う。この竹林はかつて岩神の統べる国であったと。岩神はどんな姿をしているのかな?岩神も人間と同じく手足がついていて、人の顔をしているのかな?それとも、川辺に散らばった石人や石獣の姿なのかな?
+
+定期的に町へ薬を売りにいく採薬採りは必ず迎仙儀式の見聞を村の人に告げた。それにしても、好奇心旺盛な子供たちは自分の目で岩神を拝見することを願っていた。
+
+軽策山の不変も岩神の恩恵なの?代に渡って平穏に老いていくのも岩神の先見なの?
+
+その答えは山奥で衰弱していく村の外にしかない。
+
+疑問と期待を抱えて竹林を歩く少年はうまく道に迷った。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book139_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book139_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a83fc11f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book139_JP.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+そして、緑豊かな場所で、彼は思わぬ仲間とであった。
+
+「どうした、道に迷ったのか?」
+細柔らかい声が嘲笑するように、後ろから伝わっていた。
+
+少年は背を向けた。彼が目にしたのは泉に立つ白衣の女、泉水は彼女の蓑に映り、金色の瞳は夕日と混ざり合って優しく煌いた。
+
+泉から出た白馬が仙人になって岩王を助けたと、村の年寄りたちは言った。
+けれど、どこの泉で、何と名乗る仙獣なのかは言ったことがない。
+まして、少年が目にした女性はあの金眼以外には、どう見ても仙人とはほど遠い姿であった。
+
+仙人が雨の中で蓑姿をするのも怪しい。
+
+「うつけだったとは。」
+白衣の女はずる賢く笑い、金の目が新月のようになった。
+
+「だれがうつけだ!」
+少年は怒鳴って言い返した。
+こいつはやっぱり仙人じゃない、言葉使いが荒すぎる!
+
+「僕は外へ冒険に出るんだ!船員になって、この目で帝君の巨岩槍を見てみるんだよ!」
+
+「……で、家出したばかりで迷子になったね。」
+女は落ち着いた口ぶりで言った。笑いが宿った目元は人を怒らせた。
+
+「違う……」
+「強がらなくていいのよ。さあ、私が案内するね。」
+女は笑って彼に手を差し伸べた。その手は白くて夕日の余光を纏っていた。
+
+「……ありがとう。」
+少年は彼女の手をつないだ。その手は筍に落ちた小雨のように冷たくてしっとりした感触であった。
+
+夕日はだんだん沈んで、空は一片の青色に染めた。
+
+日が暮れると、山奥に陰気が集まりお化けが出てくると、山の年寄りたちが言った。
+それらのお化けは死んだ者たちの怨念でできた悪霊。絡まった人に呪いをかけ、憔悴にするという……
+「たまには通りかかりの人にかなわない願いごとを頼んで、危険に導いたり……
+「たまには通りかかりの人に道を案内して、妖魔の巣まで導いたり。
+「だから小僧、山に行くには決して気を抜けちゃあだめだぞ!」
+村の年寄りは彼の頭をポンポンして、警告した。
+
+ならば、彼女がお化け?
+少年は不安な気持ちを抑えて、歩みを遅くした。
+
+「どうした?」
+女は振り向って彼に聞いた。月の光を後ろにした女は、金色の目だけ狐火のように光った。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book13_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book13_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c29e8ae4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book13_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+子狐は遠くへ向かいながら、何度も名残惜しそうに振り返り、俺達に手を振ってくれた。やがて、その背中はどんどん小さくなり、最終的には白い点となって、蒲公英の海の中へと消えていった。
+子狐が見えなくなると、彼女は振り返り俺に近付いてきた。
+一歩二歩と、近付いてくるにつれ、狐はどんどん大きくなる。
+俺の前に来た時に、狐は人の姿になっていた。
+背が高く、スラリとした長い首と白い肌を持った人だ。その瞳は湖のように、キラキラと輝いていた。まるで、太陽が木の葉の間から、水面を照らしているような光だった。
+(本当に綺麗だな。俺が片思いしていた子によく似ている。名前はもう覚えてないが、この目は絶対に彼女と同じ目だ)
+俺は思った。
+術も狐が人になるのも、この輝く湖、宝石如く瞳とは比べ物にならない。俺達はどこまでも続く蒲公英の海の中で、何も言わずじっと立っていた。
+やがて、沈黙に耐えられなくなった俺は口を開いた。
+「それが俺に教えてくれる狐の術なのか?」
+「そうです。長い間、本当にありがとうございました」
+彼女は頭を下げ、俺にお辞儀をした。黒い長髪が、流れる水のように肩から落ちた。
+子狐との別れは俺の心に穴を空けたが、これで変化の術を教えてもらえると思うと、胸が躍った。
+術を習得すれば、俺は鳥になって高い空を飛べる。一体どこまで高く飛べるのだろうか? 魚にだってなれる。そして、まだ行った事もないマスク礁まで泳いでいくのだ。
+「ハハ、狩りにだって使えるぞ」俺は思った。「肉の入ってない鍋とはおさらばだ」
+「では、そのままじっとしていてください」
+彼女は俺の周りをクルクルと歩く。一周する度に、彼女の姿はどんどん大きくなっていった。
+いや、それだけではない。周りの蒲公英もどんどん伸びている。最初は足元までしか届いていない蒲公英が、今は腰の位置までに来ている。最後は天にそびえる大木のようになった。
+何かがおかしいと気付いた時には、彼女は既に巨人になっていた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book140_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book140_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5db4fd635
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book140_JP.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+軽策山の竹林の夜はいつも余所より早くやってきた。
+銀色の月は竹の葉でいくつの欠片に切り裂けられいた。蛙と蝉の音が静まって、銀色の月光が照らす場所に、何本の筍が生えてきた。
+
+軽策山の竹林には、あらゆる形の化け狐の物語が伝わっていた。
+
+夜に入って頃、白衣の女は少年に物語を語った。女の物語は古話ばかりだったが、少年は聞いたことがなかった。
+
+「昔々、夜空には三つの月がかけていた。三姉妹だった月たちは、岩神より長い寿命と、璃月港より古い誕生日を持っていた。
+「月たちは詩と歌の娘であり、月夜の君王であった。彼女たちは銀色の車で巡行し、一旬回ると次の姉妹に王位を譲った。大災禍がくるまで、三姉妹はこうして統治を続けた。
+「三つの月には同じ恋人がいた。司晨の星である。夜が朝に変わる瞬間、姉妹の一人は消えゆく星を突き抜けて、晨星の宮殿へやってくる。そして、朝日が昇るとまた匆々に車に乗って去った。
+「三姉妹は互いを愛するように、唯一の恋人を同じくらい愛した。もちろん、大災禍が訪れる前の話しだけど。
+「大災禍は君王の車も、晨星の宮殿も全部壊した。三姉妹は死別してしまい、残された枯れた屍は、冷たい光を放ちた……」
+
+女は面を上げ、竹の葉から月を見た。細長い首は銀色に染められ、金色の瞳はキラキラした。
+
+「狼は月の子だ。狼の群れはまだ大災禍とその悽愴さを覚えている。だから満月になると、母のために泣くんだ……そして狼と生きる子たちは月の生き残った恋人——晨星を慟星と称する。」
+「そうか……」
+少年は言葉をなくした。
+それは村の年寄りから聞いたことのない物語であった。もしかすると、年寄りたちもまだ知らない物語かもしれない。それは狐の嫁入りより壮大で、岩王には勝らない物語だった。それは一晩見た綺麗な夢のようだった。
+
+「これは現実じゃない、ただ人に忘れられた伝説さ。」
+白衣の女は少年の髪を軽く撫でた。伏せた目から見える黄金色も少し暗くなった。
+「仙祖が全てを一つにまとめる前、数多の神が大地にいた、仙人たちも含めて。ではその前は?」
+「断片の記憶は、物語を伝え、その物語はやがて伝説となる…」
+「たとえ仙人と神でも、この俗世を越えた記憶を聞くと悲しむだろう。」
+
+女はため息を吐いた。すると隣の少年がすでに眠っていることに気づいた。
+「まったく……」
+致し方なく笑って、女は蓑を脱いで彼にかけてあげた。
+
+その夜に、少年は三つの月が昇る夜空と、車が泊まる星の宮殿の夢を見た。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book141_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book141_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b37c93d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book141_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+夜が明けると、少年は起こされた。
+
+化け狐の話しが回る竹林の朝は、白い霧が馬の尻尾になって浮かんでいた。
+
+女は少年の手をつなぎ、光のある方向へ向かった。虫が暴れる茂みを越えて、滑る石板を越えて、彼女は竹林の出口まで少年を案内した。
+
+「僕はまだ君の名を知らない、名前を教えてくれ!」
+昨夜の物語がまだ恋しいのか、少年は女に向けて質問した。
+
+「……」
+女は朝日の光を後ろにして、少年を見つめた。彼女の瞳は黄金色を光っていた。
+彼女ただ微笑んで、何も話さなかった。
+
+そして数年後、この日を思い出した少年は分かった。自分は女と違う世界を生きる運命であると。少年の運命の果ては故郷から離れた璃月港で、岩神の宝を探すことにあり、女の運命は世間から、として岩神の慈愛から遠ざかる場所で忘れられた物語を守ることである。
+
+だから、少年と白衣の女は道を分かれたのだ。
+彼が繁華な都市へ向かった時、女は竹林の境界で少年の運命の結末を予言していたかもしれない——海や俗世に疲れを感じて、老いた体を引っ張ってこの山へ戻ってくる姿を。
+
+暖かい朝日の中で、少年は蹄の音を耳にした。
+振り向くと、後ろにはもう何もなく、ただ真っ白たてがみが少年の肩に落ちてくるだけだった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book142_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book142_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea948ad7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book142_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+蒲公英酒の国で、傲語と流言は酒気と一緒に飛んでいく。
+酔っ払いの間で、誇張された伝説は往々にもっと遠くまで広げられる。酒臭い戯言のように、あの伝説もごちゃごちゃでおもしろく見えがちである。
+
+伝説によると、モンドのある時代に有名な酔っ払いがいた。休猟時間の清泉町の狩人と同じくらいに、彼は酒量が多く、いつも泥酔まで飲み続けた。金を使い尽くすまで、彼が酒場から出ることは決してなかった。
+
+ある日、飲み終わった酔っ払いはふらふらと間違って狼の森に突っ込んでしまった。
+
+今の奔狼領はすでに王狼の領地、理性ある者は大半森の殺気で逃げ道を選ぶ。北風の王狼が狼たちの魂を集めて、外部からの侵入を防ぐためであると、年をとった狩人は言う。
+遥か昔の時代。群狼の領主がまだ北風とともに森へ訪れ、狼族に秩序と平和をもたらしていない時代。森は狼たちが争い、血にまみれた遊戯をしてきた場であった。
+
+こうして、モンドの有名な酔っ払いは狼の森に突っ込んだ。
+
+黒い森の影に覆われ、草や枝が足を引っ張っても、酔っ払いは気にすることなく歩き続けた。
+あっという間に、緑色の光る目が彼を狙った。
+それは一匹の狼。狼は酔っ払いの後ろをつけながら心の中で囁いた。
+「これは怪しいぞ!」
+
+数百年の間に、狼の森に入ってくる人間は一人もいなかった。たとえ傲慢な貴族であっても、面倒にならないよう、奴隷をこの森に流すことを拒んだ。
+
+「なのにこいつ、一人でここまでくるとは、実に怪しい!」
+狼はこう思いながら、酔っ払いの酒気を耐えてその後ろをついていった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book143_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book143_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1bd613a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book143_JP.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+周知の通り、狼の嗅覚人間より数万倍敏感である。
+獲物を追いかける途中で、狼は酒気にいぶして、緑色の目には涙が留まった。
+
+「フン……」
+野原で生まれ、森で育った狼は一度も人間の文明に接したことがなかった。たまにシードル湖の向こうから酒の香りが吹いてくるが、狼がその匂いの意味を分かる術はなかった。
+
+「こいつも鼬の同類かもしれない。とっくに俺に気づいておならしたんだ!」
+こう思った狼は酒の匂いに耐えて、足を急いだ。
+
+酔っ払いは狼と違って慎重な生き物ではない。
+酒は時に人を狂わせ、時に人の感覚を繊細化した。
+原理は不明だが、酔っ払いは自分につく狼に気づいてしまった。
+酒気でくらくらする狼が、松葉を踏んで音を出したかもしれない。
+
+「だれだ、お前もトイレを探しているのか?」
+酔っ払いは寝ぼけた口調で聞いた。
+「人間、お前こそだれだ?すごい臭いぞ!」
+狼は鼻をクンクンして、脅かすように応えた。
+
+しわがれている狼の声に、酔っ払いは恐怖より、興味を感じた。
+「だちよ、どういう事情かは分からないけど……モンド人につまらない酒は大禁忌だ。月もいいし、物語をしてくれ。」
+話しが終わると、彼はげっぷをした。
+
+狼は酔っ払いの言葉を無視して、その喉を一気に噛みきりたかった。
+けれど、酒の悪臭で狼はその考えをなくすしかできなかった。
+「フン、思えばそんなにお腹が減っているわけじゃねぇし……お前の戯言に付き合うか。」
+
+酔っ払いが背伸びをすると、蒲公英が何本か舞い上がった。
+そして、彼は今夜の物語をはじめた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book144_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book144_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f27a4beb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book144_JP.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+遥か遠い荒原の上に、一匹の狼がいた。
+
+やつはかつての王狼、自分の部族を率いて郷土を探し、狩りと戦いを経ってきた……あの頃の生活はやつの体に数多くの傷を残した。
+
+やつは部族を率いて野原と古びた宮殿を越し、魔物と仙霊の領地を駆け抜けた。
+荒原は残酷な地。日々に衰弱する王狼の群れもだんだん四散することになった。年月が経つと、群れには老いた王狼しか残っていなかった。
+
+伝説によると、荒原は神が存在しない地、古い魔神が残した亡霊の残骸と旧日の仙霊が住んだ宮殿が残されているだけだった。独り身の老狼が灰色の宮殿を通りかかる時、やつは音楽の音に引きつけた。
+
+「これほどの美しい響を耳にしたことがない。空腹感を忘れるいい音じゃ。」
+狼は雑草が生い茂った灰色の広間に足を運んだ。砕いた石棺の上にある彫刻は依然として顔がはっきり見えた。
+
+室内に入ると、狼は演奏をしている少女にであった。
+彼女は灰のような蒼白の肌をしていて、目を目を伏せいでいた。彼女はその細長い指でリュートの弦をかき撫で、悲しい曲を弾いていた。
+
+狼は少女の前で座った。渇きと孤独を忘れたまま、やつは静かに少女の演奏を聞いた。
+
+「昔日の秋夜の蝉鳴りは、流し者の吟唱であり、人類最初の歌であった。
+「彼らはすべての形と神が宿る故郷を失い、歌と思い出しか残されていた。
+「最後の歌い手が、最初の仙霊が、終わりの曲を弾きながら天使のホールに座っていた。」
+
+森で遊ぶフェアリーも彼女の歌に引かれて、敬意を捧げた。
+
+「何の歌だ?」
+狼は困惑の顔をして、彼女に問いかけた。単語も、音節も分かるが、少女の言葉は狼が聞いた幾多の言葉とも違った。
+
+「仙霊の歌です。」
+蒼白の少女は答える、
+「遥かな昔、私たちが荒地の人間のために作った歌です。今は己の運命を歌っているんですけど……」
+
+すると、狼は少女の旋律に従って不器用に呼応し始めた。
+狼の声は滄桑して、悲しみに溢れていた。
+
+「何を歌っていますか?」
+少女が聞く。
+
+「俺たちの歌だ。」
+狼が応えた。
+
+「聞き苦しいです。」
+リュートを撫でながら、少女は情けをかけることなく評価した。
+「一緒に歌うのはどうでしょうか?」
+
+こうして、狼と少女の合唱が古びた宮殿のホールで響いた。今でもその地を通りかかる冒険者はその奇妙な歌声を耳にすると云う。
+
+「これだけ?」
+がっかりしたように、狼は口元を舐めた、
+「そうだ、俺から一個教えてやろう。」
+
+狼は咳ばらいをして、物語を始めた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book145_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book145_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3a678f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book145_JP.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+言い伝えによると、モンド最初の酒は北風が吹荒れる時代に醸造されたらしい。
+
+氷結の王達が争う時代、氷の嵐を生きる昔の人々達は、寒さの苦痛を和らげるために、果実から酒を作り出した。氷雪がモンドを覆い、蒲公英が空を見ぬ時代と向き合う勇気を、酒は与えてくれた。
+
+モンドで初めて酒を発明したのは、一人の慌て者だった。
+
+慌て者は、雪に覆われた部落で食料の見張り番をしていた。
+いくら人影も見えぬ凍り付いた大地とは言え、時折寒さを耐えしのいだ小動物が、地下に蓄えられている食料を盗み食いするのだ。そのため、部落には食料を見張る者が必要なのだ。運よく、食料を盗む鼠を捕らえられれば、食べ物も増える。
+
+湿気で食料が腐敗しないよう、陰湿な洞窟を見張るには細心の注意が必要だった。それに時折、精霊が人間に小さな悪戯を仕掛けるのだ。
+
+慌て者がいつものように怠けていると、風の精霊が狐の姿になり、果実の山に潜り込んだ。そして、酵母を発生させ、果実を発酵させた。
+腹を空かせた慌て者が食べ物を取りに来ると、発酵した果実の濃厚さに虜になった。その時、獣の皮を使い絞り出した果汁が、今の酒となったのだ。
+
+雪原で酒を発明した慌て者は、最初の酔っ払いであり、夢の中で彷徨った者でもあった。
+
+最初の夢で、彼は一匹の狼になった。そして長い時間を経って、或いは遥か昔の時代で、彼は雪風の中で仲間と共に、人間と食べ物を奪い合った。そして、最初の仙霊とも出会った。
+
+集団で暮らす人も、群れで生きる狼も、孤独に耐えられない生き物だ。酒の出現は、彼らの夢を繋げた。
+
+しかし、両者の夢に対する反応は真逆であった。
+
+人々は狼が駆け巡る草原に憧れを抱いたが、狼は人の欲望審に恐怖を覚えた。狼には、なぜ人が危険な幻の中に溺れ、希望を見出すのか、理解できなかった。
+更に狼が恐れるのは、己が人の夢の中で。自分が狼であるのか、または狼の魂を持つ人なのか、区別がつかなくなる事であった。
+
+そのため、狼は人の作った酒という毒から離れる事を誓った。
+狼は風の民ではなく、酒と牧歌にも属さない。だから、狼は人間の領地から離れ、荒野と森で暮らした。
+
+「これがお前達が酒と呼んでいるものと、狼の関係の始まりだ」
+狼は酔っ払いに向かって得意そうに言った。
+しかし見ると、酔っ払いは既に柔らかな松葉の上で、ぐっすり眠っていたのだ。
+
+狼は呆れたような息を吐き、酔っ払いをおいてその場から離れた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book146_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book146_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a71adf27c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book146_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+この日時計の言葉は千風の神殿の日時計に刻んだ言葉と関連して、四行の言葉を合わせると完成する。
+
+千風の神殿もここも、ある「時間」と関係ある魔神と関わっているはずだ。
+
+おもしろい、時間の神殿が時間の中で消えたと……
+
+それ以外にも、古い典籍の中で一部の学者は「風の神」がこの魔神と関わりあると思っている……
+
+それが本当ならば、ここにも絶対にある痕跡が…一般に言うと、ある元素痕跡が残っているはず…
+
+確かにある時間帯になると周りが変に感じる。具体的に言うと午前2時ぐらいから初めて…5時までかな…
+
+隣にこれほどの日時計があるから、夜明けになったら時計の影がちょうど真下になって、眼立つから覚えやすいんだよ。
+
+にしても、私に「神の目」がないから、異常を感じても当ててみるだけで、詳しい実験ができない。
+
+面倒くさいね、ここ最近「神の目」がないと学者にもなれないんだ…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book147_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book147_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d39cbbaec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book147_JP.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+璃月は天下の宝物が集まる場所、宝物があるなら、自然にそれを弁える人がいる。
+
+「希古居」の初代店主玟瑰がこうした特別なコレクターであった。
+
+緋雲の丘に建てられた「希古居」にしょっちゅうお客が訪れた。この店は夜になると営業を開始し、訪れる客人も見る目があるベテランであった。
+
+フォンテーヌの精密な時計も、スメールの香も、モンドの旧貴族の壺も、若しくは、仙人が掛けた椅子、岩王帝君が使った玉石の杯、風神がしくじって割れた酒瓶も……すべて店の中に用意していた。
+
+夜、一人の貴公子が足を止めて、店の陳列物を細かく鑑賞した。
+
+彼は山岩のような厳かな長衣を着ていて、その目は金珀のように光った。
+
+ただ者ではないと、玟瑰は一目で判断をつけた。
+
+「ようこそ、お気に入りの品があったらいつでも声をかけてくださいな。」
+店主の優しい声が夜の閑静を破った。
+「あ…おお、悪い。」
+貴公子は気まずそうに笑った。
+
+「私はこの精巧な偽物にしか興味ない。」
+
+彼が目にしたのは一枚の欠けた古い玉札であった。
+
+月の光が比較的に完全な面を照らし、絮の形をした玉瑕の影を照らし出した。破損した表面と整えてないへりは玉札の悲運を物語っていた。
+
+「偽物……?どうして?」
+客の嫌がらせに慣れた玟瑰であったが、面から諷刺されるのはやはり腹が立つ。
+
+それにこの骨董はある冒険者がアビスの深境から命を張って発掘して、彼女のほぼ全財産を使って無理に買ったものであった。これが本当に偽物というのならば、玟瑰の資産だけじゃなく、「希古居」の名誉にも大きく関わることになる。
+
+そこで彼女はこの玉札を目前の客人に売ることに決めた。
+
+「もうちょっと、詳しく言ってくれます?」
+
+————————
+
+「知っての通り、二千五百年前のテイワット大陸では災厄が頻発して、魔神が混戦し、大陸全境が混乱に陥った。当時まだ七国はなかったが、人間は自分たちの集落と都市を持っていた。
+「長い時間で名前を忘れた魔神も、かつて己の民に記念され、崇拝され、愛されていた。だから先祖たちは海辺の真珠で、山奥の玉で、草地の石で、地中の塩で各自の神を彫刻した。
+「この玉札がその時代の産物である。岩王帝君を崇拝するある部族からきた……まあ、その時に岩王帝君はまだ岩王帝君と呼ばれていないかもしれない。
+「あの時に岩王帝君はまだ七国の共通貨幣モラを作っていない。だから部族は金石を媒介にして、岩王の肖像を価値安定の保証にした。」
+「見ての通り、人間の知恵は岩王の手配を越えていたんだ。」
+
+貴公子は話を中断し、思いに落ちた。
+銀色の月光で、彼の身は少し小さく見えてきた。
+
+「この種の玉札は極めて少ないし、山奥で発見されたりする。それに人間の手で作られて、一枚一枚が唯一無二だから…その価値は極めて貴重になる。
+「惜しいのは、貴店の玉札は近代の模倣品だ。おそらくは貴方の父親の代で作られたものだね。
+「『瑕なき玉はない』はないと業界は言う。この玉は瑕が少ないから、逆に先祖時代のものに見えない。
+「それに、先祖時代の遺物で肖像が女性になっている状況もめったにない。」
+
+貴公子は玉札を持ち上げ、月光を借りてもっと細かくみた。
+「無数の言い伝えが流れているが、岩王帝君が女性に変化した事実を記載した典籍はない…」
+
+貴公子は一目若そうに見えるが、老学者の風格をしていた。
+
+「お客様は知らないでしょう…」
+玟瑰は微笑んで、ずる賢い狐のように獲物を挑発した。
+「私の話も聞いてもらえるかしら。」
+
+店主は目を細め、客に話しを始めた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book148_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book148_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb1a87625
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book148_JP.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+諸神がまだ大地を歩む頃、今日万人の敬意を受ける岩王帝君もその一人であった。
+平民の間で岩王帝君は冷静で慈悲なき神であった。公正で、無情で、岩のように堅苦しい。
+それでも、岩神の法律で公平な取引ができて、安全に生活ができる人々は彼を尊敬し、信じた。岩神も同じくその信仰心から己の力を強化してきた。
+
+しかし、たとえ神でも、人間の信仰と疑いを左右することはできなかった。
+公正の守護神であっても、その規約を一人一人の心に刻むことはできなかった。
+
+明蘊町にとある軽薄な玉匠がいた。毎回依頼を受けると玉匠はあらゆる方法を考えて、最終日までにその依頼を完成させた。
+
+注文が猛獣を従える狩人の肖像であれば、完成品は逃げ回るイノシシであった。
+もし、問い合わせがきたら、彼はこう答えた。
+「猛獣を征服する狩人は顔を出さずとも、その気配で獣を怖気づかせる。」
+
+注文が地位が高い人の玉彫であれば、完成品は華麗な権座であった。
+もし、問い合わせがきたら、彼はこう答えた。
+「身分や地位が高くても百年の命、長く残るのは権座のほうだ。」
+
+こうして、玉匠は明蘊町で「変人」と呼ばれ始めた。豊かな璃月港には、富裕層たちが自分の変わった趣味を満足するため、わざと玉匠のところで注文をした。
+
+——————
+
+ある日の夜、一人の女が玉匠を訪ねてきた。
+彼女は長い黒服を纏っていた。琉璃色の月の下で、その目は金珀のように光った。
+玉匠はその日に彼女と初めて出会うが、不思議にも話が合った。彼女は明蘊町にある鉱脈の位置をすべて知っていて、鉱物の話をまるで我が子のように熟知していた。
+しかし彼女はめったに風習や人との付き合い方を話さない。
+人の道理がわからないのか、それともただ話したくないのか。如何にして、彼女がただ者ではないことははっきり分かる。
+玉匠は思った。
+
+「岩王の肖像が彫ってある玉札が欲しいです。」
+門を出る前に、女は話し出した。
+「けれど、想像によって岩の神を彫ってはいけない。その目にしたものを参考にして、岩王の肖像を彫ってほしいです。
+「じゃなければ、私は一モラも払いません。」
+
+こうして、二人は三日の期限を約束した。
+
+初日、玉匠は友達と宴会を開き、すべての依頼を拒絶した。
+
+次の日、玉匠は山を登って玉を探しに行き、すべての訪問を拒絶した。
+
+最終日、玉匠はようやく家に引きこもって作業を始めた。
+
+琉璃色の月が再び空を照らす時に、目が金珀のような女が玉匠を訪ねてきた。
+玉匠は得意作を取り出した——
+玉で作られた神札に彫刻されたのは美しい女性であった。
+
+女は理解できなかった。
+すると、玉匠は説明した。
+「初日に、俺は博学な人を尋ねて、岩王の理が動く方法を理解した。これは骨である。」
+「次の日に、俺は山中へ行き岩を観察して、元素の成長を傾聴した。これは血肉である。」
+「最終日、俺は目を隠し、心のまま玉を彫っていった。これこそ魂である。」
+
+すると、玉匠は気まずそうに笑った。
+「俺にもどうしてこうなったのかわからない。」
+
+女は玉の彫刻を見つめて話した。
+「おもしろいですね。別の物語を思い出しました……」
+
+彼女は石珀色の目を開け、口を開いた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book149_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book149_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..134275e67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book149_JP.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+璃月は天下の宝物が集まる場所、宝物があるなら、自然にそれを弁える人がいる。それは璃月港が最も繁盛した時の話であった。
+今のように、それは商人と船長の時代であった。ビジネスの場と海の中で巨獣と力を競う時代であった。
+
+そして、その時代にも、広大な埠頭には数え切れないほどの船員と労働者がいた。
+言い伝えによれば岩王帝君はたまに貴人に扮するだけでなく、一般人にも扮装して採掘人や漁師の間を歩き回った。
+
+当時の璃月の埠頭には人柄が悪く厳しい漁船の船主がいた。彼は毎度気に入らないことがあれば、勝手に労働者たちを叱って、時には給料を引いた。
+
+ある日、船主は一人の少年に出会った。
+少年は船主が雇った新しい労働者、褐衣に頭巾をして他の労働者と変わりなかった。そして彼の肌色と表情は自分が軽策荘からきた山の民であることを示した。その顔には岩の輪郭が刻まれていた。
+
+少年は山の民らしく不器用だった。もっと腹が立つのは、魚介類を分ける時、彼はわざとべとべとして触手のある魚介類を避けた。
+
+「いちいち選びやがって、お前はお金持ちの坊ちゃんか!」
+船主はこうして彼の給料を押さえた。
+
+これまでの少年は船主に叱られても何も言わず、いつもの通りに行動した。
+しかしある日、少年は船主に聞いた。
+「人には皆好きなことと嫌いなことがあるけど、どうしてわざわざその嫌いなことをするんですか?」
+
+頑固頭な弟子に言われてびっくりした船主は少年の頭を殴った。
+「世の掟がそうなんだ!誰もが好きな仕事だけすると、永遠にやり遂げられない!」
+
+「これは岩王帝君が決めた規約じゃないと思うけど…」
+
+「余計な言葉だ!」
+
+「こうしましょう、僕からのいい物語があります。」
+少年の目は夕日の中で光る金石のようだった。
+
+「物語ができる?」
+目前の頑固頭に物語ができると聞いて、船主は興味を持ち始めた。
+「してみたら…おい、手の動きは止めるなよ!」
+
+少年は笑った。
+「では、玉札の物語をしますね…」
+
+こうして、少年の物語で船主は時間の流れも、上前をはねた労働者の給料がこっそりと取られていることも忘れてしまった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book14_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book14_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..442d64874
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book14_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+何かがおかしいと気付いた時、ようやく俺は、自分が蒲公英になってしまったのだと分かった。
+抗議したくとも、蒲公英には舌も口もない。声を出す事もかなわず、巨大な彼女が人差し指と親指で、俺を摘み取るのを黙って見ているしかなかった。
+「蒲公英よ、蒲公英よ、風と一緒に遠くへ行け——」
+狐は唱える。
+そして、フッと蒲公英の種を吹き飛ばした。俺も暴風に巻き込まれ、遠くへと飛んでいく。
+眩暈がする。湖に沈んだ宝石のような瞳と彼女の囁きが、俺の意識と共に遠ざかっていく。
+「——我々を人へ変えてください、風神よ。我々が人の弓矢や刀に怯えずに済むように」
+……
+目覚めた時、俺は村の裏にある林にいた。
+林は木々がうっそうと茂っていて、その中心に小さな湖があった。
+湖は、モンド大聖堂のガラスのようにピカピカだった。
+木の葉から透けた太陽が水面を照らし、砕いた宝石をちりばめたように美しかった。
+それは肌寒い日だった。弓を背負い林で狩りをして、いつの間にか湖の側まで来ていた。輝く水面を見て、なぜか遠い昔に片思いしていた子のことを思い出す。
+その子がどんな人だったのかは忘れてしまったが、なぜか彼女の瞳はこの湖のように、輝く宝石がちりばめられていた気がする。
+そうだ。俺はきっとこの輝く湖に気を取られて、いつの間にか眠ってしまったんだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book150_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book150_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..07f3a04bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book150_JP.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+それは、世間のあらゆる宝が璃月港に集まる時代のことであった。
+ある日の夜に、「希古居」の店主玟瑰は無名の貴公子と遺物を研究しながら話を交わしていた。
+彼らが議論をしていたのは一通の玉札であった。
+
+知っての通り、璃月で古代玉器を偽造するのはわりと簡単なことである。精美な贋作は少し値が張るが、商人たちにとってはまだ受け入れられる範囲である。
+難しいのは精美な物語をつくることである。
+
+山奥を歩き回る玉職人や怪しげな漁師の少年のように、正しい道を離れた者の物語は人を引き寄せる力を持っていた。
+岩王帝君は規則と契約を立てたが、人間にそれを守るようには説かなかった。彼は規則と契約は目的を果たすための手段でしかないことをよく知っていた。真の調和は一人一人の覚醒と選択にある。
+
+厳しい漁船のオーナーはこれを分かってない。だから労働者に怯えられて愚弄される。
+
+人間も、骨董も同じく、本当にその価値を決めるのは、希少性でも技術レベルでもなく、「物」に隠された「物語」である。
+
+完璧主義の貴公子はこの話に納得できないまま、玉札が偽物であるとその価値を低く評価した。
+
+しかし、「希古居」にある無数の珍宝をすべて貴公子の基準ではかると、おそらく残るものは一つもないだろう。
+
+例えば、海の恋人が船長のために流した涙でできた永遠の真珠と、凡人の王様が亡くなった妻のために彫った彫刻に、自分の魂を封印した物もそうである。
+
+これは消えゆく物語であるとともに、骨董の殻で隠された蠢く伝説である。
+
+「おもしろい物語だ、この偽物は買っておくよ。」
+貴公子は少し頷いた。金石のような目には笑いが宿っていた。
+
+「私の物語を聞いてもまだ、これが偽物だと言うの?」
+軽くため息をつく玟瑰。
+
+「当然、」
+貴公子は思わず微笑んだ、店に入ってから見せた一番の笑顔である。
+
+「君の物語と一緒さ。玉札が古代貨幣って言うのも、こっちの戯言だよ。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book151_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book151_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..df8f27d2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book151_JP.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+夜空を切り裂けた剣の閃きは星月の光さえ奪い去る。
+荒山に冷たく風の音が立ち、剣と共に舞い上がった。
+
+風雨が止んだ。田舎の道を歩いていたのは一人だけであった。
+
+ちぢれ髪に鷹の鼻と梟の目をした彼は人とは思えない様子をしていた。ふらふらと、細い体で足を運ぶ姿は病膏肓に入る病人のようであった。この山奥においては人間よりもお化けといったほうが相応しい。
+
+彼は三日間何も口にせず、休憩もなく道を歩いた。
+
+三日前、彼にはまだ名声と名剣と落ちぶれた道場があった。けれども今の彼には憂鬱と悲しみだけが、雨と共に彼の額に落ちてくるだけだった。
+
+三日前、無名の剣士が彼の師匠と妹弟子を殺し、高山の雪を真っ赤に染めた。
+
+今、彼は新たな名前を手に入れた——金七十二郎。
+同門の七十二人の中で生き残ったのは彼一人だけであった。
+
+——————
+
+どれくらい歩いたのか、後ろから車の音がした。
+
+金七十二郎は身を横に傾け、車に話しかけた。「屠毘荘への車か?」
+
+車夫は頭を頷き、「ここの車はほとんどが屠毘荘を通りかかるだろう。」と言い返した。
+
+金七十二郎はまた聞く。「ならば、そなたの車に人は乗れるか?」
+
+車夫は彼に答えた。「乗れるが、お前を乗せるつもりはないね。」
+
+金七十二郎は車夫の言葉が理解できなかった。「どうせ同じ方向なのに、どうして俺を乗せるのはだめなんだ?」
+
+車夫は言った。「お前と儂を一緒にするな。」
+
+「だまれ。」
+
+金七十二郎の声が聞こえると、車夫はあがく間もなく剣光と共に車から落ち、息絶えた。
+
+金七十二郎という男はまさにこうであった。すべてを失い、度胸まで縮んだが、それでも、彼は繰り言が大嫌いだった。
+
+血にまみれた車に乗り、金七十二郎は屠毘荘へ向かった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book152_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book152_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b33d55dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book152_JP.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+遠い冥思の国で、「屠毘」は幻を解けて、真実に向き合うことを意味する。
+
+屠毘荘は荒山の下にある。ただ一本の道のみ外の世界と繋がっていた——それが金七十二郎が通ってきた道であった。
+
+曇天の下、風が吹き荒ぶ。
+
+仇ができるまで、金七十二郎と屠毘荘の間にはなんの因縁もなかった。
+
+車が荒山の麓についた頃、空はすでに真っ暗になり、黒雲が月を覆い隠していた。金七十二郎も自分の身と心を暗闇に溶け込ませた。
+
+暗闇の中、月の光が荘主を照らしていた。屠毘荘はそれほど大きくはないが、その荘主は決してただ者ではない。荘にいる人たちは荘主の名前を聞く勇気すらなかった。
+
+彼らが知っているのは、荘主が背負っている血の仇とその真っ赤に染まった瞳だけであった。
+
+彼の目は真っ赤に鋭く光っていた。まるで細長い剣のように、人の心を刺すようだった。
+彼の人柄もその目のように、いつでも他人を刺し殺せる槍のようであった。
+
+「時間だ。」
+荘主は独り言を言った。坊主頭の上には月の光が踊っているようだった。
+
+屋敷の外、一匹の悪鬼が剣を振り荘主の手下たちを切っていた。
+屠毘荘は悪の群れが集まる場所であるが、各流派の掟で誰も軽率に争うことができなかった。
+しかし、金七十二郎はすでに自身の流派を失っている。掟の縛りを受けない彼は渇いた鬼のように、剣を持って仇の血を求めた。
+
+殺気を纏った風雨が鬼の血を洗い落ちると、すぐにまた血の色になった。
+
+緋色の剣客が緋色の雨の中を歩いた。その体はもう傷だらけになっていたが、彼を防げる者はいなかった。
+
+血の匂いがすべて雨に洗われ、剣客は重い足を運んで荘主の屋敷へ向かった。
+
+——————
+
+外の殺気がだんだん静まると、荘主は手に持った酒を空中にまいた——
+殺気と共にやってきた古い付き合いを祭るためか、あるいは己の汚い魂を祭るためか。
+
+扉から誰か入ってきた。金七十二郎だ。彼は血の匂いにまみれた緋色の姿をしていた。
+
+「荘主、聞きたいことがある。」
+
+「お前はずいぶんと荘にいる人を殺したな。」
+
+「多からず少なからず、ぴったり三百六十二人だ。」
+
+荘主は何も言い返さなかったが、そのこめかみに浮かんだ青筋は彼の反応を表していた。
+
+「お、それに犬一匹。」
+
+そう言った途端、緋色の影は荘主の前に何かを投げ捨てた。
+それは番犬の骨であった。長時間煮たかのように、骨はきれいになっていた。
+
+この一時間で、金七十二郎は荘にいる三百六十二人を殺しただけでなく、番犬まで煮込んでいた。
+
+なんと残酷な!
+なんと冷血な!
+
+荘主は嘆き、剣を持って彼に向かった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book153_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book153_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f87f6192c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book153_JP.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+雨は止んだが、空はまだ曇ったまま。
+
+金七十二郎は荘主から仇の情報を聞き出した。
+そして今、屠毘荘には主のいない空っぽの家と怨念しか残されていない。
+
+いや、この世に幽霊なんていないだろう。
+これは元素力がない世界、
+当然、亡者の記憶が元素の共鳴を借りて蘇ることもないのだ。
+
+荘主はなかなかの相手であった。彼の剣は鋭くて速かった。金七十二郎の体にはいくつかの深い傷ができていた。
+しかし残念ながら、彼の心は遅すぎた。
+
+これは元素力がない世界、
+当然、剣法にも元素の加護はない。
+剣客は元素ではなく、ただ体力で戦うしかない。
+腕を指のように、心を目のように使うのはこの世界で「剣」を使うコツなのだ。
+荘主はいい剣客であったが、「心」の重要性を分かっていなかった。
+
+金七十二郎は持っていた欠けた香炉を捨て、重傷になった荘主に向かっていった。
+
+剣客に向かって攻撃することだけに注意力を注いでいた荘主は、相手の左手から繰り出される攻撃に気がつかなかった。
+
+電光石火の刹那、屠毘荘の荘主は香炉に打たれ何回か転り壁にぶつかった。
+
+「卑怯者…」
+
+血まみれの悪党は何も言わなかった。荘主に応えたは風の音のみ。
+
+「…お前が探している者は、この後ろの荒山にいる…自ら死を求めるとはな…」
+
+悪党は去り、彼に応えたは風の音と…
+
+山火事が起きる音だけであった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book154_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book154_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..763e871d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book154_JP.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+虹が消えた頃に、金七十二郎はようやく屠毘荘を出て山へ向かった。
+昔の伝説によると、この「荒山」は天帝の刃で切り立てられ、険しい絶壁になっていた。
+荒山に地母の涙が沁みているため生物が成長しないという話が民の間で流れていた。
+
+荒山はかつて金に溢れた鉱山で有名だったが、地震でそれらが破壊され、無数の労働者が亡くなった。
+それ以降、荒山は猛獣と賊どもに占拠され、誰一人もう一度採掘しようとは思わなかった。
+
+その猛獣と賊の中に、金七十二郎の仇がいた。
+剣客は肩を傾け、おぼつかない足どりで歩いていた。この前に屠毘荘主から受けた傷が彼を苦しめた。
+
+この山の奥で自分を獲物として狙う者がいると剣客は知っていた。
+長年血にまみれて生きてきた金七十二郎は鋭い勘をもっていた。
+
+一見何もないように見えるが、荒山はすでに金七十二郎に大きい罠を仕掛けていた。
+闇に隠れた賊は彼が薄暗いトンネル、或いは崩れた坑道を通過する時に、後ろから彼を襲うことを企んだ。
+
+しかし実際のところ、この荒山だけでも、彼を葬るには十分であった。
+傷を負った金七十二郎は絶壁の細い道に沿って艱難に歩いた。
+
+それと同時に、枯れた松の木がある崖に、彼を見つめる小さな影が二つあった。
+
+「もう勝ち負けは決まっている。このまま放っておいても奈落に落ちて死ぬだろう。」
+痩せこけた婆が言った。
+
+彼女は青く冷たい瞳をしていた。その目には殺気がこもっており、まるで山に潜む毒蛇のようだった。
+
+「いかん!」
+彼女のとなりで、太った爺の声が鐘のように響いた。
+「あいつは屠毘荘で三百六十三の命をとった、門番の犬まで彼に…」
+「屠毘荘主から傷を負ったとは言え、油断してはいかん!」
+
+「フン…」
+婆はあっという間に森の中へ消え去った。
+
+「……」
+爺も片跛になった剣客を暫く見つめると、腹を触りながらその場を立ち去った。
+その道を行く途中、草には一本も触れなかった。
+
+突然空が暗くなり、雨が降り始めた。
+雨の中、金七十二郎は剣を杖にして山道を歩いた。
+結局、失血と寒さに耐えられなかった彼は岩の上に倒れてしまった。
+
+闇に飲み込まれる前、彼の前には薄水色の裙が…
+懐かしい光景だった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book155_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book155_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..503121b97
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book155_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+『時と風』、風の神と関わりがあるみたいだが…こいつ、もうちょっと詳しく言っていいのに。この三つの文字で何を研究しろうって言うんだ?
+
+風神と関わりあるから、手がかりはきっと『風元素』と関係あるだろう。
+
+『時間』と繋ぎ合わせば…そこの日時計にきっと何か隠れてある。
+
+それに、たまに周りが変に感じるけど。うっ、夜明けの二時…何時だっけ?
+
+もう詳しい時間は思い出せない…ただ夜明けの時に日時計の針の影がちょうど真下を指していたんだ。
+
+でも…いいか、教令院の先生がよく言った、『神の目』を持たない者は野外調査に行かない方がいいって。
+
+その頃はそれがどういう意味なのか分からなかったけど、やっと分かったよ。『神の目』がない私は見ることしかできないんだ。
+
+冒険者協会の方で『神の目』を持った手伝いを探し出せるかな。
+
+ところで、モンドの冒険者協会は相変わらず狭いな……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book156_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book156_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3222056be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book156_JP.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+あの夜から数日経ったが、狐は二度と現れなかった。
+だがここ最近、林の獲物が段々増えてきてる。
+小さなヤマガラ、足の長い鶴、せっかちなイノシシ……
+季節によるものか、または狐の恩返しなのか。ともかく、ここ数日は毎晩、本物の肉にありつけている。
+だが、狐は二度と現れなかった。
+腹を空かせていた頃の方が、よく眠れたのはなぜなのか。腹は満たされているのに、気付けばあの日に会った、狐が化けた女の事を考えている。
+あの湖のような瞳と、いつ再会出来るのだろう。
+すっきりしない気持ちで微睡んでいると、扉の外から微かな音が聞こえた。
+小さな白い姿に期待しながら、慌ててベッドから降り、扉を開ける。
+そこには湖色の瞳も、柔らかな純白の尾もなかった。ただ蒲公英が白い月明りの下で、ふわふわと雪のように浮かんでいた。
+突然、何かが鼻の穴に入ってきた。
+「は——はっくしょん!」
+その瞬間、蒲公英の綿毛が舞い上がり、吹雪のように空を埋め尽くした。
+蒲公英の吹雪の間から、あの宝石のような目が俺を見つめていた。まるで、心まで見透かされているようだった。
+漂う蒲公英を払いのけ、俺は小さな狐に近付く。
+狐は耳を震わせ、大きな尾で草を払ったと思うと、林の奥に消えて行った。
+俺は慌てて追いかける。
+林の黒い影の間に、柔らかな白い影が時折、見え隠れする。
+まるで、月明りに照らされた意地悪な精霊が、優雅に駆け回っているようだった。
+狐を信じて、その後を着いてグルグルとさ迷っていると、やがて暗い林から抜け出した。
+目の前に、月光に照らされた、終わりの見えない蒲公英の海が広がっている。
+言葉を失っていると、背後でカサカサと音がした。
+軽やかで柔らかな、少女が裸足で松葉や落ち葉を踏みつけているような音だ。
+狐は俺の背後に近付く。夜風に運ばれた彼女の息遣いは、冷たく湿っていて、蒲公英の花の微かな苦い香りが混ざっていた。
+二つの手が俺の肩に置かれる。やや長い指をした冷たい手だ。
+そして、彼女は俺の耳元で顔を伏せた。長い髪が俺の肩にかかり、流れ落ちていく。
+背後から時折伝わる彼女の鼓動や呼吸が、心を落ち着かせてくれた。
+「ここは狐しか知らない場所。蒲公英の故郷です」
+「どうかここに残って、私の子供に人間の言葉を教えてください……」
+「お礼に、狐の術をお教えします」
+夜風が連れてきた蒲公英が耳元を掠めたような、くすくったさを感じる。
+おかしい。彼女には術の話をした事がないのに、なぜ知っているのだ?
+彼女は何も言わずに俺の手を取り、蒲公英の海の奥へと俺を連れて行く。
+南から北から夜風が吹き、微かな苦みの混じった香と、おぼろげな記憶を連れてくる。
+月が登るまで、彼女は俺の手を引き、飛び舞う白い絨毯の間で狐のようにじゃれ合った。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book157_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book157_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..36d8e7164
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book157_JP.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「この子が人の言葉を話せるようになったら——」
+彼女は静かに口を開いた。
+俺はぼうっとその顔を眺める。
+彼女がその後、何を話のかよく聞き取れなかった。蒲公英を連れた悪戯な夜風が、その小さな声を覆い隠したのだ。
+それとも、それが本来の彼女の言葉——風と蒲公英を使う言葉なのだろうか?
+俺の呆けた顔を見て、彼女は笑い出した。
+その笑顔はとても綺麗で、細めた瞳は湖に浮き揺れる二つの月のようだった。
+「じゃあ、あなたはなぜ狐の術を学びたいのです?」
+「俺は狐の変化の術を習得したい。そしたら、鳥のように空高く飛び上がり、どこまでも行ける……」
+俺はそう答えた。
+(はは、それなら狩りの時も茂みに隠れる必要もなくなる。鷹のように自由に空を飛べるぞ)
+その後、不意にそんな考えが頭をよぎる。
+そんな俺の心の声が聞こえたのか、手の中の蒲公英が月に向かって飛んで行った。
+「そう……」
+彼女は小さく俯く。黒い滝のような長髪が、白い首筋から滑り落ちる。青白い月の光が髪から白い肌を伝い、まるで夜空に浮かぶ雲を見ているようだった。
+そんな彼女の姿を暫く見つめていたが、頬が熱くなるのを感じてそっと視線を逸らす。
+狐は自由奔放な生き物だ。人間のように謙遜して己の美しさを隠すような事はしない。
+見るのも触れるのも初めてではないが、月が彼女の長髪を照らす度に、俺は顔を赤らめ、目を逸らさずにはいられなかった。
+彼女は俺から顔を背けて少し考え込んだかと思うと、小さく息を吐いた。どこか不機嫌そうな様子である。
+俺達は黙ったまま、蒲公英畑の中に座っていた。長い沈黙に、俺は彼女を怒らせてしまったのではないかと思い始めた。
+「狐は恩をしっかり返すものです。あなたの願いをかなえるために、変化の術をお教えします」
+俺の方を向き、狐は言った。
+月光に照らされた湖色の瞳の輝きに、安堵する。
+よかった、どうやら怒っていないようだ。
+上手く言い表せない感情に、俺はほっと息を吐いた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book158_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book158_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..432ca93be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book158_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+狐は聡明な生き物だ。そして、ずる賢くもある。
+子狐は物覚えがよく、時折返答に困るような難しい質問も投げかけてくる。
+人の言葉は純粋な獣の言葉と違い、複雑で精巧だ。
+時々、言葉は猫が引っ掻いた糸束のように、あっちこっちに引っかかり、生徒の舌に絡みつく。そして教師までをも、その中に巻き込んで行くのだ。
+だが、賢い狐はすぐにいくつもの「風」を意味する人の言葉を覚え、簡単な単語で蒲公英が舞い散る様子や、月が照らす池を形容出来るようになった。
+子狐が新しい言葉を発見した時、それらを使って見慣れた風や蒲公英、大地に新しい表現を加えた時、彼女はいつもそばで微笑みながら、俺達を見つめていた。
+子狐の成長に、俺は素直に喜べなかった。
+教える事がなくなった時、彼女は俺をこの蒲公英畑に留まらせてくれるのだろうか。
+その時、俺はまたこの月明りの下で、あの柔らかな瞳と見つめ合えられるのだろうか。
+彼女はまた悪戯っぽい笑顔と共に、俺と蒲公英の海の奥でじゃれ合い、一緒に北風と南風が運んで来る苦い香りを共に吸ってくれるのだろうか。
+その考えに、憂鬱な記憶が蘇ってくる。
+いつかは覚えていないが、好きだった子と別れた時も、今と似た月が空に浮かんでいた。
+「本当にご苦労様です」
+いつの間にか、狐が目の前に立っていた。彼女が頭を下げると、黒い長髪が肩から滑り落ちる。その柔らかな髪を月が照らし、光が水のように流れた。
+「あの子が人の言葉を覚えたら、もっとたくさん、新しい友達を作れるのでしょう」
+「本当に感謝しています。人の言葉を学び始めてから、あの子は随分朗らかになりました」
+彼女は俺を見つめる。底の見えない瞳は、宝石のように輝いていた。
+「でも、私達に人の言葉を全て教えた後、あなたはどこに行くのです?」
+光を反射した水面のような瞳に捕らえられ、俺は一瞬返事する事も忘れてしまった。
+これも狐の術なのだろうか?
+狐は何も言わない俺を見て、笑いながら息を吐いた。
+そして、月の方を向いたかと思うと、俺の手を引き月明りに輝く蒲公英の海の真ん中へと向かう。
+それを見た子狐は尻尾を振り、夜に包まれた蒲公英畑へと飛び込んだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book159_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book159_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba3de7e12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book159_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+そこで、姫と二人の智者は北にある極寒の地にやってきた。
+辺り一面が氷と雪に包まれている。どんなに勇猛な獣でも、もしくは穴掘りが得意なイタチでも、この地では暖かな草むらも、新鮮な果実もみつけられないだろう。
+あまりの寒さに、姫の体は震えた。だが、引き返す事なく、彼女は凍える風の中へと進んで行く。
+賢い狐と頼れる亀は、骨を刺すような寒さに耐えきれず、姫にこう言った。
+「コンコンコン~こんな寒くて危険な場所で冒険だなんて、王が知ったら心配する。帰ろうよ、コンコンコン~」
+「その通り、吹雪はどんどん激しくなっていく……少し休み、風が止んでから進むんだ。悪いが、私は叫ばない。」
+だが、辛抱強い姫は二人の提案通りにせず、極寒の中を進んで行くことを決めた。
+何せ、失った友人を救い出すより大切なことはないのだから。
+そうして一行は、足と爪が凍てつき、吐き出した息が氷るまで歩き続けた。
+氷山に流れる、氷の張った川のほとりで、姫は寒風を漂う妖精を見つけた。
+古き知的な妖精は、雪山の上に住んでいた。彼女たちは実体はないが、強大な魔力を有する。
+「ふん~ふん~あなたがここの主ですか?どうか吹雪から抜け出す道を案内してくれませんか?」
+姫は礼儀正しく、感覚の無くなった足を震えながら話しかけた。
+知恵の狐と頼れる亀じいも、期待の眼差しを妖精に向け、凍り付いた爪で雪の中を掻きまわした。
+「フーフー」
+妖精は軽やかな声で言った。
+「いいよ。でもフーフー」
+「お返しに、君たちの体力をもらうよ。君達が吹雪の中を進めば進む程、どんどんお腹が空いて、寒くなるからね。まあ、命の危険はないと思うけど……多分ねフーフー」
+(クンクン。相手は吹雪の精霊だもの)と姫は思った。
+(それに、国で最も賢くて、私を気にかけてくれる人達が側にいるわ。何があっても大丈夫よ!)
+姫は躊躇う事なく、精霊の要求を受け入れた。賢い狐も頼りになる亀じいも、口を挟む隙がなかった。
+「ふん~ふん~合理的な条件です!では、狼さんの所まで案内してください。」
+そこで精霊は、凍える川の流氷に姿を変え、固く決意した姫を険しい雪山の反対側へと導いた……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book15_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book15_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..94947e16e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book15_JP.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+モンドの生態を研究する学者ヤコブ·マスクが集めたヒルチャールの詩歌集。この本を完成させるために、マスクはあらゆるヒルチャールの集落に行き、ヒルチャールの生活拠点へ潜入して、ヒルチャールの生活を体験してきた。この本が出版されると、マスクは「丘々語詩人界のトップ」と呼ばれるようになったが、彼も研究対象のヒルチャールもこの呼び方が不満らしい。ヤコブ·マスクはヒルチャールの研究に全力を注いだが、晩年までヒルチャールと同列に扱われることを嫌ったそうだ。
+
+其の一:
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+これはヒルチャールが決闘する前に歌う軍歌のようだ。筆者の観察によると、2体以上のヒルチャールがいる時、1体がこの粗悪な歌を歌えば、ヒルチャールはすぐに取っ組み合いのケンカを始める。しかも、かなり激しい。
+
+其の二:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+ヒルチャールがトーテムポールを囲んで歌っているのは、ある集落の讃歌らしい。とても軽快で、ヒルチャールのお祭りでよく聞こえてくる曲だ。
+
+其の三:
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+筆者がある年寄りのヒルチャールシャーマンと話した時に偶然聞こえてきた切ない詩歌。詩歌の意味はよく分からないが、これが表現する切なさは筆者の魂を揺さぶり、優秀な詩人をも唸らせた。(年寄りのヒルチャール·シャーマンの加齢臭も驚くべきものだった。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book160_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book160_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..638d1354d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book160_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——光り輝く全てのものは——
+「この写真に写っている人達、みんなとても綺麗ね」ヴィーラはエークの箱を持ち上げた。箱の中はアルバムでいっぱいだった。
+「綺麗じゃなければ、記念に写真を残そうだなんて思わないよ」
+エークは何か包み隠すことはしない。彼は千年以上生きている宇宙の賢者だ。女の子が簡単に気付く事も、些細な事で癇癪を起こす事も知っている。エークは決して女の子を騙さない、男性の鑑だ。
+「星の形をしたダイヤを作り出せるのは、星の存在を知ってるからだ」とエークが続ける。「でも、宇宙で光り輝く星達は、誰の所有物でもない。だから、それらを奪う事は出来ないのだよ」
+ヴィーラは意味が分からず「何を言っているの?」と首を傾げる。
+「この場にいないお馬鹿さんに言っているんだよ。気にしないで、人間が若すぎるだけなんだ」
+
+「君とエークの仲を取り持ってやるよ」と、サッチはアンドロメダ座帝国の姫に向かって大声で言った。
+「は?」
+「僕はヴィーラが好きなんだ。だから——」
+「気持ち悪い。くだらない。耳が汚れるから口を開かないで。ヴィーラはもう余の友達よ。あなたのような意気地なしには渡せないわ」
+「あ、あぁ……」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book161_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book161_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bbddaa8a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book161_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——数多のお祭りへ捧ぐ——
+近頃は大事件がたくさん起きたが、それらは全て宇宙での出来事に過ぎない。今、比較的に平凡な出来事が始まろうとしている。もうすぐ、この小さな町でお祭りがあるのだ。
+「今度は、私がこの町を二人に紹介する番かしら?」ヴィーラは手料理を姫とエークの前に並べる。
+以前の宇宙冒険では、姫とエークに教えられてばかりだった。ヴィーラが何か二人に披露できる知識があるとするなら、故郷に関する事しかないだろう。
+「……それで、王様の使者、勇敢な騎士ホフマンは西に向かい、大陸を2つ、そして海と河を越えたの。その時、偉大な賢者である東の巫女、浮萍夫人は故郷を出て、薄暗い国の国境を越えた。そして、二人はここで出会ったの」
+「そうなのね。すごいわ」姫は大袈裟に声をあげる。このおとぎ話に全く興味がない事を、ヴィーラには悟られたくなかったのだ。
+「つまり、ここは丁度王の都であり、この星の対称点であっただけの話だ」エークは適当な突っ込みを入れた。
+「あはははは、言われてみればそうね」ヴィーラは後ろ髪を触りながら笑う。
+
+「私ずっとここを離れたいって思ってたの。でも結局、私はここしか知らないのよ」祭りの前夜、突然その事に気付いたヴィーラは、サッチの前で泣き出してしまった!
+「この馬鹿! 何ヴィーラを泣かせてるのよ!」飛び蹴りと共に登場した姫によって、サッチは飛んで行った。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book162_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book162_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9eed0769
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book162_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——星海戦記——
+「再び太陽を灯す事は難しくない。でも、これはアンドロメダ座帝国はそれを望まないだろう」エークはパニックになっているヴィーラに言い聞かせた。
+「つまり、姫がサッチを誘拐したって事?」考え込んでいたヴィーラが、驚きの声を上げる。
+「どう考えたらそうなるんだ。僕が言いたいのは、姫とサッチを捕らえられるのは、アンドロメダ座帝国しかないという事だ」エークは振り返り、星系の数千もの生命体と向き合う。
+暫くの沈黙の後、エークは声を張り上げた。「星に生きるもの達よ。俺は聖王リバンニに招かれ、残り少ない恒星に火を継ぎ足すために来た。だが、アンドロメダ座帝国をそれをよく思っていないらしい。俺の友人は捕らえられてしまった」
+「お前は二人の命をここにいる皆の者に託すというのか」聖王リバンニは聖座から立ち上がる。「ならば、私はなんのために、星海諸島を統一するのだ?」
+
+最終的に、聖王は決死の覚悟で単騎突入し、アンドロメダ座帝国の刺客を打ち負かした。姫とサッチを救い出した後、彼女はエークと短い会話を交わした。
+「まさか、アンドロメダ座帝国の支配種族を倒すとは。あいつらは強い。聖王の試練である聖龍討伐を成し遂げたのも納得だ」エークは称賛の言葉を口にする。
+「実は私がその聖龍だ。リバンニの肉体と融合した後、私は彼女にずっと従っている」
+「おぉ……」エークは驚きの声を漏らす。
+「そう言えば、あいつが第二皇女のお気に入りなのか? 私が部屋に入ったとき、二人はちょうど……」
+「なんだと!?」エークは本気で驚愕の声を上げた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book163_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book163_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..80511c9d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book163_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——女の子達は——
+「だから全部誤解なんだよ。僕はあの時食べられる所だったんだ」サッチは説明する。
+「食べようとしていたのではない」エークは眼鏡を押し上げた。「アンドロメダ座帝国の支配種族の手の平には、眼球を捕食する器官がある」
+「見た事ある……ヤツメウナギの口みたいだった」サッチは己の言葉に、体をブルっと震わせる。
+「最後まで聞け」エークは己の目を指さそうとして、誤って眼鏡に指紋をつけてしまった。彼は眼鏡を外し、改めて左目を指す。「彼らが眼球を食べる時は、二つの意味合いを持つのだ。一つは服従……」
+そして今度は右目を指さす。「……もう一つは恋慕」
+サッチは自分の両目に触れながら、自分に向けられたのはどっちの感情なのかを考えた。
+「正直、姫自身もこの二つの違いを理解していないだろう。姫に服従する者、姫が征服したもの、姫を愛する者——姫の目にはどれも同じように映っている。皇室の権力争いで、己に危害を与えない存在でしかない」
+「それでアンドロメダ座帝国の刺客は、姫も誘拐したのか。まさか、裏には他の継承者がいるとか!?」
+「俺は継承者争いに巻き込まれるのはごめんだ。だから、あいつはお前が支えてやってくれよ」
+「だーかーらー! 僕とあいつはそんな関係じゃないって。あいつ、僕の事が大っ嫌いなんだぞ?」
+
+同時刻、女の子達は何を話していたかって? それは永遠の謎さ。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book164_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book164_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ceb7a34c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book164_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+ミステリアスな独居者
+
+ヒルチャールにも一部神秘的な力を持つ者がいた。彼らは大きく強靭な体を持ち、元素を操り身体能力を高める事が出来る。例えば、元素を使い防御を固めたり、攻撃力を高めたり等である。
+
+ヒルチャールは、このような強大な力を持つ者の事を敬い「Lawa」と呼んでいた。筆者が推測するに、これは「王」もしくは「統領」を意味する言葉だろう。だが、この者達が部落の中で、指揮を取るような行動をする事はない。どちらかというと、彼らは他の者を避け、単独行動をする事を好んだ。
+
+通常、冒険者が彼らに遭遇する事は難しい。また、軽々豊富な冒険者でも、彼らが出没するであろう地点に赴く時は、様々な危険に向けて準備をするのだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book165_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book165_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..010cd135b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book165_JP.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+言い伝えによると、モンド最初の酒は北風が吹荒れる時代に醸造されたらしい。
+
+氷結の王達が争う時代、氷の嵐を生きる昔の人々達は、寒さの苦痛を和らげるために、果実から酒を作り出した。氷雪がモンドを覆い、蒲公英が空を見ぬ時代と向き合う勇気を、酒は与えてくれた。
+
+モンドで初めて酒を発明したのは、一人の慌て者だった。
+
+慌て者は、雪に覆われた部落で食料の見張り番をしていた。
+いくら人影も見えぬ凍り付いた大地とは言え、時折寒さを耐えしのいだ小動物が、地下に蓄えられている食料を盗み食いするのだ。そのため、部落には食料を見張る者が必要なのだ。運よく、食料を盗む鼠を捕らえられれば、食べ物も増える。
+
+湿気で食料が腐敗しないよう、陰湿な洞窟を見張るには細心の注意が必要だった。それに時折、精霊が人間に小さな悪戯を仕掛けるのだ。
+
+慌て者がいつものように怠けていると、風の精霊が狐の姿になり、果実の山に潜り込んだ。そして、酵母を発生させ、果実を発酵させた。
+腹を空かせた慌て者が食べ物を取りに来ると、発酵した果実の濃厚さに虜になった。その時、獣の皮を使い絞り出した果汁が、今の酒となったのだ。
+
+雪原で酒を発明した慌て者は、最初の酔っ払いであり、夢の中で彷徨った者でもあった。
+
+最初の夢で、彼は一匹の狼になった。そして長い時間を経って、或いは遥か昔の時代で、彼は雪風の中で仲間と共に、人間と食べ物を奪い合った。そして、最初の仙霊とも出会った。
+
+集団で暮らす人も、群れで生きる狼も、孤独に耐えられない生き物だ。酒の出現は、彼らの夢を繋げた。
+
+しかし、両者の夢に対する反応は真逆であった。
+
+人々は狼が駆け巡る草原に憧れを抱いたが、狼は人の欲望審に恐怖を覚えた。狼には、なぜ人が危険な幻の中に溺れ、希望を見出すのか、理解できなかった。
+更に狼が恐れるのは、己が人の夢の中で。自分が狼であるのか、または狼の魂を持つ人なのか、区別がつかなくなる事であった。
+
+そのため、狼は人の作った酒という毒から離れる事を誓った。
+狼は風の民ではなく、酒と牧歌にも属さない。だから、狼は人間の領地から離れ、荒野と森で暮らした。
+
+「これがお前達が酒と呼んでいるものと、狼の関係の始まりだ」
+狼は酔っ払いに向かって得意そうに言った。
+しかし見ると、酔っ払いは既に柔らかな松葉の上で、ぐっすり眠っていたのだ。
+
+狼は呆れたような息を吐き、酔っ払いをおいてその場から離れた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book166_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book166_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3472f6a64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book166_JP.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+……
+
+ヴァ二ーラーレと…の助けに感謝する。おかげで…を越えてこの山まで辿り着けた。
+
+この山は高く険しく、私が名付けるならば、山頂の形にちなんで「とんがり帽子山」にしようと思う。ざっと観察して見たが、東側からロープと杭を使えば登れるだろう。風を利用して、フックをそこに…そして…
+
+……
+
+若者は誰も私とこの山に登りたがらなかった。たまに挑戦者が現れても、すぐに年老いた冒険者に追い返される。「悪夢を征服する事は出来ぬ」彼らはそう口を揃えて言うのだ。先人の失敗が彼らの心を削り、軟弱にさせた。だが、私はまだ老いていない。四肢も頭も十分に動く。とんがり帽子山は、私の挑戦を待っている山の一つに過ぎない。
+
+……
+
+いい知らせだ。エルリックが私と一緒に山へ登ってくれる。私は一人ではないと信じていた!
+
+……
+
+この山を舐めていた。登ってから分かったのだが、道と呼べる物がほとんどない。まるで、精巧に彫られた巨大な石のようだ…一族が用意してくれた食料が山頂までもつといいのだが。
+
+……
+
+また怪我を負った。足の傷が特に酷い。左手の二本の指も凍傷にやられたが、幸いにも右手は無事だ。完治に数カ月かかるだろうが、今はまだ諦める時ではない。
+
+……
+
+悪い知らせだ。今日エルリックが亡くなった。山の寒さと険しさを耐えるには、彼は年を取りすぎていたのだ…私は彼をささやかな葬式で見送り、彼の好きな酒を一緒に埋めてやった。もう私一人しかいない。吹雪はまだ止まない。氷が山を閉ざしてしまう前に、登らなければ…
+
+……
+
+また足を折った。軽い骨折で済んだのが幸いだ。氷を纏った強風に吹き落されたが、私はまだ生きている。私は岩を握りしめ、必死の思いで絶壁を登り、なんとか山を下る道を見つけた…
+もしあの時氷に打ち付けられたり、岩の間に挟まってしまったのなら、危なかっただろう…また傷が開いた。恐らく一年以上は山に登れないな…
+
+……
+
+空が青い。ここ数日は吹雪が止んでいる。1羽のハヤブサが山頂よりも高い雲に飛び込んで行くのを見た。私には届かない高さだ。
+
+ハヤブサのように高い空を飛べたのなら…
+
+子供のおとぎ話に出てくる、谷間で飛ぶ練習をする鷹の雛のように…
+
+……
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book167_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book167_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..34c22ef25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book167_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——神迎え——
+「七星迎仙儀式」と呼ばれる神迎えの儀式は、璃月で最も有名な祭りの一つだ。
+毎年、璃月の大地を守護している岩神が降り、直々に御言葉を伝える。それに従えば、物事はすべて上手く運ぶのだ。
+遠い過去の時代では、璃月の先住民は農民の中から、岩神を迎え入れる代表者を選び出していた。
+彼らは上等な供え物や厳かな祝詞を捧げ、神の御言葉を聞く。そして、群衆に今年一年の方針を伝えるのだ。それによって、人々は富を手にし、災いから逃れ、岩神の国を豊かな大地にした。
+その後、魔神戦争が終わり、璃月は徐々に栄えていく。璃月港を代表する商人である「七星」が、民衆と岩神を繋げる存在となった。そして、明確単純な形で市民に神の言葉を伝え、その年の方針を発表するのだ。
+「七星迎仙儀式」の進行役はその名の通り、「七星」の中からのみ選ばれる。
+璃月港の商人にとって、岩神の御言葉は黄金よりも価値がある。
+ゆえに、どんなに遠方に住んでいようが、岩神が降臨する日には故郷へ戻り、商売繁盛のため、御言葉の指示に耳を傾けるのだ。
+雨林の国では、智者達が俗世を捨て、狂ったように隠された知恵を探し出そうとしていた。一方、盤岩の国では、人々は神の声に従い、国を豊かにしていった。
+この世を共に歩む七神でも、時折、進む方向を踏み違えるようだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book168_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book168_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4bcbf4975
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book168_JP.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+……
+
+████の助けに感謝する。おかげで████████
+
+████高く険しく、私が███████にちなんで████████████観察し████████████████風を利用████████そして██
+
+……
+
+若者█誰も██山に█████。たまに█████████████████████彼らは████言う█████彼らの心を██させた。███████四肢も頭も十分████████挑戦███山の一つ███
+
+……
+
+いい知らせだ。エルリックが███山へ█████一人では███ていた!
+
+……
+
+この山████登ってから███████████まるで、██彫ら███のよう█一族が████食料が██もつと███
+
+……
+
+また████足の傷が████二本の指も███████右手は██完治に██████今は█諦め████
+
+……
+
+█████エルリックが█なった。█寒さと険し██████を取りすぎ████彼を███葬式█████酒を███████一人しか██吹雪はまだ███氷が█閉ざし████登らな██
+
+……
+
+また█折った██骨折█████氷を纏った███落された██まだ██████しめ、████を登り、██山を下る████
+███氷に█████岩の間に██████危なかった███傷が開████一年以上は████
+
+……
+
+空が青い。ここ数日は吹雪が████████よりも高い雲█████を見た。██届かない██
+
+ハヤブサ██高い空████
+
+███████谷間で█████のように…
+
+……
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book169_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book169_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..08643eca8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book169_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——無妄——
+軽策山北にある山々の間に「無妄の丘」と呼ばれる山脈がある。そこはどこか不気味で、多くの言い伝えがある場所。
+璃月人によれば、無妄の丘の森林には死した人の魂がさまよっているという。村の周囲を漂い、生前の執念が未だ拭いきれていない魂たちは、訪れる人間を危険な山道に引き付け…崖に落とし、魔物に喰らわせる。
+山を覆う霧のような邪気は、悪意と共に旅人に纏わりつく。無垢な人々を陥れ、理不尽な咎めを与える——それが、「無妄」の由来。
+無垢な民と旅人は魂たちに惹きつけられ、霧が漂う危険な森林に立ち入る。無妄の丘に潜む妖鬼は人々の心の弱みにつけこむことができ、思い人に化け、信じるものを見せ、亡くなった家族の温かみを与える。そうした様々な手段を使って人々を山の奥へ誘うのだ。
+しかし無妄の丘はなにもずっとこうだったのではない。遠くない昔、そこにはまだ人が住んでいた。そして遥か昔まで遡れば、そこは賑やかで平和な村だった。だが今となっては、陰湿な魂だけが住まう廃墟となってしまった。
+軽策荘の子供たちの間で、こんなうわさがある——無妄の丘に住む若者は遥か遠くの海に潜む海獣の歌に誘惑され、幻想と夢を抱きながら碧水川に飛び込み、その身を波に沈めた。やがて彼らは記憶のすべてを忘れ…彼らの幻想と夢は海獣の歌となったという。
+そこの少年たちは皆そうやって離れていった。やがて大人たちも老いにより人の世を旅立ち、その村は岩王帝君が住む大港城の影に潜む廃墟となった。
+しかし短命な人間とは違い、永遠の時を進む地脈はすべてを覚えている。湧き出る元素は霊体となり、かつての住民の夢を取り戻すように彼らの面影を再現する。そんな無垢で純粋な地脈は、まるで子供を失った母親。泣きわめく赤ん坊、老人の咳払い、すべての瞬間を再現した劇とも言えるそれは、海獣の歌のように、その地に訪れた人を惹きつける。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book16_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book16_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ce2faf52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book16_JP.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+其の四:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+ヒルチャールシャーマンの詩歌、長老のヒルチャールの反応を見るからに、この詩歌はヒルチャールにとって一種の哲学を含んでいる。学界の見解からすれば馬鹿げた話かもしれないし、筆者も生半可な知識で学術に異を唱えるつもりはないが、ヒルチャールに哲学が存在しているかどうかは、ロマンチックな文学テーマだと言わざるを得ない。
+
+其の五:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+モンド人のように、風を崇拝するヒルチャールはいつも泥酔し風を称賛する詩歌を歌っている。この詩歌はヒルチャールシャーマンの頌歌で、ヒルチャールが泥酔した時によく聞こえてくる。
+
+其の六:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+これは敬虔な頌歌である。ヒルチャールは祭りの時にしか歌わないらしい。これを歌う時、ヒルチャールはいつも打楽器を使う——集落の中で一番弱い仲間のお尻を木の板で叩き、テンポよく澄んだ音を出すのだ。痛そうである。
+
+其の七:
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+ヒルチャールの集落では月明かりの下、篝火を囲んで詩歌を交わし合う伝統がある。この詩もその一つであり、酋長のヒルチャールが歌う最終章だ。この詩が終わったら、集落の長老は「nunu!」と3回叫ぶ。多分、それは「寝よう!」という意味だろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book170_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book170_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbe55ebff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book170_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+—山霊—
+璃月の山林には、主のない仙霊が数々漂っている。光を発するそれらの精霊は、山林の霧、古びた廃墟の中を延々とさまよっている。「神の目」を持つ旅人に道を指し、宝や装置の場所へと連れていく。
+璃月人によると、それらの小さな精霊は吉兆の象徴で、死した仙人や名を残せなかった善良な魔神の魂だという。また一部の人は、仙霊は家族を失った人が山に残した心の声で、孤独な旅人に帰路を告げているのだと信じている。
+璃月の里には古い言い伝えがある——山の中をさまよう仙霊は仙人よりも老いた存在であり、優美な形態と偉大な知恵を有している。山林の中を漂い、古城の広間を散歩した年月は、岩王帝君が魔神と戦った歴史よりも古い。
+それはすでに失われた記憶。仙霊の先祖と外来の旅人が出会い、月の宮殿の三姉妹を証人として永遠の誓いを立てた。そのわずか30日後、災いが起こり、仙霊とその恋人は崩れ落ちる天地の間をさまよった。やがて災いは彼らの足どりを止め、冷酷な罰で彼らを引き裂き、記憶さえも打ち砕いた。
+愛する者と決別してしまった仙霊とその姉妹たちは日に日にやつれ、優美な形態を保つことすらできなくなった。やがて山林に散り、小さな精霊と化し遺跡を漂った。自分たちの記憶を、声を、知恵を失ってもまだ、悲しみの歌を山林に鳴り響かせた。引き裂かれた恋人との思いを胸に、山林に立ち入った旅人を導き、失われた詩文や物語を追憶している。
+無論、これらはすべて古き伝説。璃月の里に古くから伝わる信憑性の低い言い伝え。しかしそれでも、山林を漂う悲しき仙霊については、人それぞれ思うものがある。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book171_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book171_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad51ef737
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book171_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+……
+
+産業や商業は、川と同じように、流れが激しい。人々の心を動かすのは、金と利益に他ならない。十分な力があれば、利益を思うがままに獲得できる。権利とは、すなわちそういう力だ。その力は、不正の抑制、契約の維持、そして利益をもたらすことができる。力とは、強者が弱者をいじめるためのものでも、弱者が強者を求める言い訳でもない。重要なのは、取引の道義と金銭流通の仕組みなのだ。それこそが、一番公正な道理である。
+曰く——「職、財産、畑、家、その全てを失った民はどの時代にも多数存在する。その一方で、広間に貴重な宝石、金、銀をたくさん置いている商人も少なくない。こんなことがあっていいのだろうか。」
+この言い方は正しくない。人とは海水に流れる砂と同じ、重みがない者は流され淘汰される。しかし一方で、チャンスとは渓水のように、止まることなく流れる。貧困者が長い間貧困に陥ることはなく、富豪が莫大な富を永遠に所持することもない。均衡は自ずと保たれ、国は安全で公正になり、混乱は起こらなくなる。
+したがって、民間産業への規制を緩和、市場を拡大、政府部門を改革することが不可欠である。福祉支援が怠惰を生む傾向がある場合、適切に削減するべきだ。千岩軍は外部の盗賊を鎮圧することはできるが、内部の民をなだめることも重要だ。そうするには、人員を追加し、規模を拡大する必要がある。
+
+……
+
+帝君の寿命は長いが、何かが起きた時のために、最善の準備をしなくてはならない。そうすれば、璃月の発展は保たれる。革新に急ぐのではなく、ゆっくりと、岩石の底を削るように発掘していけば、必ずや宝石が見つかるだろう。璃月の発展もそれと同じだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book172_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book172_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c858577ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book172_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—霓裳花—
+璃月の人々にとって、霓裳花は生活に欠かせないものだ。霓裳花は色彩豊かな花であり、その柔順な花びらは絹に使われている。加工を施した後も、花の香りは保たれる。その特性により、璃月の人は霓裳花から上質な香膏を作り上げた。その中でも最も上質なものは、岩王帝君に捧げると決めている。
+高価な霓裳花香膏は香りの品質がまるで違う。璃月の女性の間でもそれに特別な思いが込められている。なぜなら、璃月には不文律な規則があるからだ——日常生活の中で、むやみに女性に香膏のことを聞いてはならない。しかし、もし香膏の種類に気づき、その特徴と意味を語ることができたなら、相手の心を掴めるチャンスになる。
+璃月の村に伝わる言い方によれば、霓裳花香膏は奥蔵山に暮らす仙人から人間に伝わったものらしい。平凡な者と平凡でない者が一同に暮らす時代——ある仙人が人間に植物や動物から愛を学ぶことを教え、またある時は優雅な仙鳥と化し、香膏の作り方を清水で洗濯をする少女に教えた。
+一体どんな少女が山奥に暮らす仙人をも惹きつけたのだろうか?無数に語り継がれ、潤色してしまった物語では、もう真相は誰にも分からない。しかし霓裳花による香膏の作り方は、千年経った今も変わらず残っている。
+生えている場所の環境や種類の違いにより、霓裳花はそれぞれ違う特徴を持つ。璃月の商人たちはこうした特徴に様々な名前を付け、岩王帝君や仙人といった神秘的な名を使って修飾した売り文句をつける。そして——璃月の人々は皆こぞってそれに惹きつけられるのだ。
+霓裳花は高い需要があるため、璃月の花商人たちはいつも大量に栽培している。それにより、璃月の至る所に霓裳花が咲いている。残念なことに、長期的な地形変化や採掘活動により、野生の霓裳花はほとんど絶滅してしまった。残っているほんの少しの野生霓裳花は、仙人たちによって守られている。精魂込めて作り上げたそれは、城内のものとはまるで違った気質がある。
+面白いことに、璃月人にとって、優雅に香る霓裳花は岩王帝君の象徴の一つでもある。男性の形象で人の世を歩む神は、花を受け入れるために女性の形象にもなったことはあるのだろうか?希少な資料と世間の言い伝えだけでは、それが本当かどうかはっきりと言い切ることはできない。
+筆者はかつて、七天神像が女性を象徴する霓裳花を受け入れたのを見たことがある。岩の神がどんな気持ちでその民に応えたのか、よその者である私には分からない。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book173_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book173_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dde8a8616
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book173_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book174_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book174_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d3054304
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book174_JP.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+—第一折·魚水縁—
+生:範皆
+旦:梓心
+婆:張ばあ
+
+『第一場』
+(梓心出場)
+(語)
+梓心:潮は遠くの山々を反映し、そよ風は緑の岩礁をなでる。
+(話)
+梓心:私は漁家の娘、名を梓心と申します。埠頭で生まれ育ち今年で十六の歳を迎えました。
+梓心:しかし、両親が年をとった今、私がここを引き継ぐしかありませんでした。
+(東塘揺櫂)
+梓心:泳ぐ魚をこうして網で捕まえては、生活の足しにしています。
+(網を引く)
+(東塘連江)
+梓心:家計を立てるのは難しく、飢えや凍えにも耐え忍ぶ必要があります。
+梓心:高値のお着物も羨ましいのですが、この腕にある腕輪で今は十分満足しています。
+梓心:家に飾れる花もなく、今はお金を稼ぐことで精一杯。
+(縄を結び、岸に上がる)
+(東塘散櫂)
+梓心:街で魚を売りに行く時間です。
+(梓心退場)
+
+『第二場』
+(梓心出場)
+(東塘導櫂)
+梓心:魚はいかがでしょうか。
+(張ばあ出場)
+(数櫂)
+張ばあ:生きがいい魚だね。今晩出汁にでもするかのぉ。
+張ばあ:こんないい魚のだし汁、この婆も少しは若返るかね。
+(話)
+梓心:奥様、お名前を聞いても?
+張ばあ:張じゃよ。この街で、花を売っておる。
+張ばあ:娘よ、そんな小さな声じゃ、日が暮れても魚は売れんじゃろ。
+張ばあ:こんな綺麗な娘にゃあ、大声を出す度量もないじゃろう。それじゃあ金にはならん。
+(梓心、下を向く)
+(話)
+梓心:ご冗談を。
+梓心:あれ、こ、これ…
+張ばあ:どうしたんじゃ?
+梓心:普段腕につけている腕輪がありません。一体どうすれば?
+(範皆出場)
+(東塘原櫂)
+範皆:金の光が波上で揺らぎ、拾えば美しい腕輪と気づく。
+(話)
+範皆:小生、埠頭で生計を立てている者。兄弟たちのおかげで、ここの統領となった。
+範皆:今日は腕輪を一つ拾った。見たところ若い娘のもの。
+範皆:返したいのは山々だが、悪人に騙されては元も子もない。
+範皆:腕に跡があるか見てから決めることにする。
+(東塘二六)
+範皆:こんな暑い日は、魚と酒が一番合う。
+梓心:ここの魚は新鮮で、どんな調理にも使えます。
+範皆:虎を食う魚が一番いい、その魚がどんなものか。
+範皆:前に来て見せてくれ。
+(梓心前に)
+範皆:やはり美しい方には上品な装飾品がお似合いだ。
+(東塘連江)
+梓心:お客さん、言ってることも分かりませんし、少し強引なのでは。
+梓心:もう結構です。
+梓心:礼儀をわきまえてください。
+(話)
+範皆:お嬢さん落ち着いて、さっきお嬢さんの腕に腕輪の跡が見えた。
+範皆:この腕輪はきっとお嬢さんのもの。今お返ししよう。
+範皆:私、名を範…
+(口をおさえ、範皆振り向く)
+範皆:いえ、私はこれで。
+(話)
+梓心:お待ちを——
+(東塘揺櫂)
+梓心:私の勘違いで嫌な思いを、お恥ずかしい。
+梓心:あの方のお名前を聞いて、後日礼を言わなければ。
+(話)
+梓心:困りました。
+張ばあ:これが縁というやつじゃの。美しい娘には、いい男がつくもんじゃ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book175_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book175_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e2aba6b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book175_JP.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+—第二折·尋君帖—
+生:範皆
+旦:梓心
+婆:張ばあ
+丑:張三、李四、王二麻
+
+『第一場』
+(梓心、張ばあ出場)
+(話)
+梓心:近頃は気持ちが重く、あまりよく寝られません。
+梓心:善行をしたあの方を間違って責めてしまったからでしょうか。
+梓心:腕輪を私に返してくれたのに、感謝せず名前も訊けず、逆に罵声を浴びせてしまいました。
+梓心:恩人を探しているのですが、この大きな港町でどうやって探したらいいのか。
+張ばあ:娘よ、悲しむ必要も悩む必要もないと思うんじゃがな。
+梓心:え、それはどういう?
+張ばあ:人探しの告知を貼って、モラを報酬とすれば、彼は現れるじゃろ。
+(単青原櫂)
+梓心:人は言う——
+梓心:酒は頬を赤らめ、財は心を操る。
+(梓心、下を向いて歩き始める)
+梓心:この方法で彼を探したいのですが、本当にこれで現れるのでしょうか。
+(話)
+張ばあ:グズグズせんで、早くやるんじゃ。
+張ばあ:騙されたと思って試してみろ、損はせん。
+(梓心、張ばあ退場)
+
+『第二場』
+(張三、李四、王二麻出場)
+(数櫂)
+張三:俺は張三。
+李四:俺は李四。
+王二麻:そして俺は王二麻だ。
+張三:あの告知を見たか、報酬を貰おうぜ。
+李四:告知主に聞かれるだろ、本当にお前かって。
+王二麻:正直に話すバカが居るか?
+(話)
+張三:おい、梓心っていう子の所に行って、報酬を貰いに行くのか?
+李四:そうだ。
+王二麻:その通りだ。
+李四:お前も梓心の髪飾りを拾ったのか?
+王二麻:告知によると、耳飾りじゃなかったか?
+李四:嘘言うな、髪飾りだろ。
+張三:バカだな、香膏だったぞ。
+王二麻:もういい、実際に拾ったかどうか、どうでも良くないか?
+張三:あははは。
+李四:はははは。
+(張三、李四、王二麻、梓心へ顔を向ける)
+張三:梓心ちゃんよぉ、香膏を拾ってやったぞ。報酬は準備できてるかな?
+李四:あっち行け。俺こそ以前に髪飾りを返した李四だ、報酬は俺にくれ。
+王二麻:二人とも黙れ。耳飾りを返してやったのはこの王二麻だ、報酬は俺が頂く。
+梓心:えぇ…もう何が何だかさっぱりです。
+梓心:皆さんに会った覚えはありません。もし本当に耳飾り、香膏、髪飾りを無くしていたら、私自身が知らないはずないと思います…
+張三:きっと仕事が忙しくて忘れちゃったんだ。迷うな、俺に間違いない。
+李四:モラでもいいから早くよこせ。
+王二麻:くれないのならお前の店を潰して評判を落としてやる。
+梓心:うぅ、何て恥知らずな人達。
+梓心:全部張ばあが考えたアイデアのせいじゃないの。
+張ばあ:焦るんじゃない、今すぐ追い払ってやる。
+張ばあ:ダー!
+(張三、李四、王二麻、一斉に地面に座り込む)
+張ばあ:お前らみたいな悪党をとっ捕まえる為、わざとこのような告知を貼ったんじゃ。
+張ばあ:お前らが持ってきたものは全部偽物じゃ。梓心の耳飾り、香膏、髪飾りを早く持ってこらんか。
+張ばあ:さもなければ…
+張三:さもなければ?
+張ばあ:金貴の琉璃百合を押し固めて成った髪飾り、夜泊石で作られた耳飾り、外国から輸入された香膏…
+張ばあ:まとめて弁償じゃ!モラは?モラをはよよこせ!
+(張ばあ、ほうきで張三、李四、王二麻を叩きながら追う)
+張三:うわぁ。
+李四:モラは要らないからもうやめろ!
+王二麻:早く本物を拾った奴を連れてこい!
+
+『第三場』
+(張三、範皆を連れて出場)
+(話)
+張三:よくわかったぞ。お前があの子の物を盗んだせいで、俺らは大変な目に遭った。
+範皆:この私、範皆はそんな卑猥な事をする人間ではない。勝手に疑われるのは困る。
+張三:お前いい度胸だ。そこまで言うのなら、落とし主に会いに行けるか?
+範皆:いいでしょう、名誉棄損を晴らすために。
+(張三、範皆は梓心へ顔を向けた)
+張三:無くし物をしたのは正に彼女だ、まだ言い訳する気か。
+範皆:君だったのか!
+(東塘連江)
+範皆:この前はお嬢さんが突然怒り出し、話を聞いてくれなかった。
+(東塘快櫂)
+範皆:からかうのはよせ、私はただの埠頭の従業員だ。
+範皆:私は潔白だ、女性の飾り物を盗む趣味などない。
+範皆:面倒事にならないよう、拾った後すぐに返した。
+(話)
+梓心:範皆という名前だったのですね。
+梓心:また私のせいで迷惑をかけてしまいました。
+梓心:謝罪します。許してもらえないのなら、謝り続けます。
+(梓心前へ、範皆に謝る)
+梓心:先ほどは誤解でした。実は…
+(範皆、後ろを向く)
+範皆:ふん。
+(梓心微笑み、再び前へ)
+梓心:これには深い訳があります。
+梓心:貴方が名も残せず去ってしまった故、この様や告知を頼りに探そうとしたのです。
+梓心:結果このような予期せぬ事態になってしまったのは、全て私のせいです。
+梓心:この通り、反省しています。お許しください。
+範皆:なんと?
+(東塘揺櫂)
+範皆:まさか、誤解だったとは。
+範皆:こういう時は落ち着いて、怒りを収めなければ。
+(話)
+範皆:ゴホン、では聞かせてもらおう。
+範皆:この件について、先ほど誤解だと言ったな。
+範皆:腕輪を拾ってくれた恩人を探し出す為に貼った告知が、危うく私を罪人扱いしてしまう所だった、そうか?
+梓心:はい、間違いありません。謝ります。
+(範皆、梓心に頭を上げさせる)
+範皆:分かった、もう謝らなくていい。
+範皆:私も大きな声を出してしまい、悪かった。
+梓心:そんなとんでもない…
+(範皆、お辞儀する)
+張三:は!?なんであんたがペコペコしてるんだよ。結局モラはくれるのか?どうなんだ?
+張ばあ:お黙り!二人が話してるんじゃ、あんたが口出す場じゃないよ。
+張ばあ:みな雲菫の芝居を見るために来たんじゃ、あんたの茶番なぞ誰が望む。
+張ばあ:早くそこをどかんかい。
+(張ばあ、張三を退す)
+梓心:考えてみれば、私は毎日ここで魚を売っていますが、なぜ会ったことが無いのでしょう?
+範皆:私も毎日ここを通って仕事に行っている。
+範皆:人混みが多いから、見つからなかったのだろう。縁があれば明日にでも会えるかもしれない…
+梓心:そうですね…明日もここでお待ちしております。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book176_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book176_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..98dc92f93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book176_JP.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+—第三折·二矢珠—
+生:範皆
+旦:梓心
+婆:張ばあ
+浄:呉旺
+丑:呉一、呉二
+
+『第一場』
+(範皆、梓心、両端から出場)
+(語)
+範皆:早朝は犬が活気良く吠える。
+梓心:日照は屋根の雪を薄めます。
+(話)
+範皆:もしかして梓心か?
+梓心:はい、範皆さんだったのですね。
+(東塘散櫂)
+範皆:昨晩は夢の中で愛する人と会っていた。
+梓心:別れの時は悲しいけれど、またお会いできました。
+二人:願い事が叶った。
+(話、声を揃えて)
+梓心:範皆…
+範皆:梓心…
+(話)
+範皆:朝日が海面に昇り、埠頭の作業が始まる。私は仕事に行かなければ。
+範皆:梓心、私は先に行く。
+(梓心、範皆を見送る。範皆、遠くで振り向く。梓心、頭を上げ下げし、範皆退場。梓心、手を胸に交わす。)
+(東塘揺櫂)
+梓心:別れの時は思いが湧き出てしまいます。
+(梓心退場)
+
+『第二場』
+(緑の服を着た呉旺、呉一と呉二を連れ歩く)
+(語)
+呉旺:俺様は呉旺だ、この町の頭みたいなもんさ。
+呉旺:今日は退屈だから、町に遊びに来た。
+(話)
+呉旺:呉一、呉二!
+(共に話す)
+二人:はい!
+(話)
+呉旺:何か新鮮な物が食いたいな。
+呉一:エビのポテト包み揚げはいかがですか?
+呉旺:豪華の食いもんは飽きたから、たまにはそういうのも良さそうだな。
+呉旺:呉二、エビのポテト包み揚げが売ってる、いい店を探しに行くぞ。
+呉二:かしこまりました。
+呉旺:ただ、揚げ加減は重要だぞ。少しでも黒焦げになったやつは要らないからな。
+呉二:黒焦げは要らないっと、はい、メモしておきました。
+呉旺:そして、大きさは均一じゃないとダメだ。大きかったり小さかったりするのは——
+呉二:大きさは均一っと、はい、これも覚えておきました。
+呉旺:よし。
+呉二:他に何かご要望がありましたら、遠慮せず言ってください。
+呉二:もしあの店が下手くそだったら、いつものやり方で——
+呉一:いつものって?
+呉二:モラを渡さない。
+呉旺:それ、今回はなしだ。あの魚屋を見てみろ、べっぴんさんが居るぞ。
+(東塘揺櫂)
+呉旺:まず状況を訊ねてみよう、運が良ければ彼女が手に入る。
+(呉旺、梓心へ顔を向ける)
+(話)
+梓心:お客さん、新鮮なお魚はいかがですか?
+呉旺:ほぅ、どれどれ。お嬢ちゃんどこの人?ご両親は?
+梓心:私は幼い頃からこの港町で育ちました。両親が年を取ったので、家族を養うためここで魚を売っています。
+梓心:なぜこんなことを聞くのですか?
+(後ろへ向き、独り言を言う)
+呉旺:よしよし。両親が傍にいない今こそ良いチャンスだ。
+(梓心へ顔を向ける)
+呉旺:じゃあ、俺のお嫁さんになってくれないか?
+梓心:ええっ、私はずっと仕事で忙しく、そのようなことは考えた事もありません。
+梓心:それに、魚を買うのとあまり関係ない気がしますが。
+(後ろへ向き、独り言を言う)
+呉旺:よっしゃ。男がいないんだな。さらっても誰も助けに来やしない。
+(梓心へ顔を向ける)
+呉旺:好きな男はいるのか?
+(梓心、下を向いて沈黙)
+(東塘散櫂)
+呉旺:あの様子だと、きっと好きな奴がいるんだな。
+呉旺:野郎ども、このべっぴんさんをさらうぞ。
+(呉旺、呉一、呉二、梓心をさらって退場)
+
+『第三場』
+(張ばあ出場)
+(話)
+張ばあ:雲菫の芝居をよくご覧になっている方なら、この後の進展も大体予想がつくじゃろう。
+張ばあ:この後は他でもなく、激しい戦闘になってしまうのじゃ。
+張ばあ:大英雄の誕生も、ちょいときっかけを与えんとなぁ。
+張ばあ:悪さをする悪獣は、人の生活を混乱させ、平和の風を乱す。だがその無秩序こそ、英雄を作り出すきっかけになるのじゃ。
+張ばあ:雄々しい勢いで事を沈ませれば、歴史に名前を残せる。だが、もしそこで逃げたら…
+張ばあ:張皆だの王皆だの範皆だの、誰も名を覚えてくれんじゃろう。
+張ばあ:ましてや、ただでさえ強い男が美女を救う話は人気があるんじゃ。
+張ばあ:とにかく、範皆がどう出るか拝見するとしよう。
+(範皆出場)
+(話)
+張ばあ:おい、遅かったじゃないか!
+張ばあ:梓心がここの有名な不良に連れ去られたぞ!
+(東塘快櫂)
+範皆:まさか——そんな——
+範皆:状況を知った私は驚きと怒りを隠せなかった、まさかこんな事件が起こるとは。
+範皆:悪党にとって強盗殺戮など何でもあり得る。もしこの私が行ったら…
+範皆:生きて帰れないかもしれない。
+(張ばあ、腕輪を範皆へ渡す)
+張ばあ:範皆よ、ど、どうすればいいんじゃ?
+(東塘快櫂)
+範皆:腕輪を目にした時、決意を決めた——
+範皆:か弱い女性が悪党に勝てるわけがない。
+範皆:腕輪を手に、剣を抜いた。あの呉旺と言う奴を、コテンパンに懲らしめてやる。
+(呉旺、張ばあ退場)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book177_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book177_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..aaeb0abe2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book177_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+…
+今日も気候はとてつもなく荒い。
+吹雪は少し収まったが、まだ到底目が開けられない強さだ。
+昔古詩で見た、吹雪を蒼白の剣の舞に例えた描写を思い出す。
+
+しかしランドリッヒの旦那が言ったように、どれだけ困難でも先に進み続けなければならない。
+最高の成果をモンドへ持ち帰らなければ。
+そうすれば、ランドリッヒの旦那の期待に答えることができ、一族の名をもっと有名にできる。あの反逆者どもの企みも、これで消えるだろう。
+
+当初の計画では、南西部の遺跡の地下を探索することになってたが、今日は碑文に従い、密室に行くことにした。
+エバハート坊ちゃまが解読した石碑の銘文には、古代の壁画や、星銀の武器が関わっているかもしれない。
+もしそうなら、ここ数十年で最も有意義な考古学的発見になるだろう。
+
+エンゲルベルトの旦那はそう言ってたが——私はそれでも、この吹雪の中で見失った仲間のことが気になってしょうがない。
+エバハート坊ちゃまが言ったように、彼らは幼い頃から厳しく訓練された貴族の子供であり、拠点に一人で戻る能力を持っている。それに賭けるしかない。
+
+もうすぐ日向の拠点を離れて、遺跡の中心に入る。
+今回は念入りに遺跡の構造を確かめる必要がある。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book178_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book178_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7a1a6bc5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book178_JP.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+なぜなら、以前ここで惨事が起き、日誌も回収できなくなったからだ。
+考察の記録を失うのは手痛いが、環境が危険すぎる。
+
+結局、我々はその大きな扉を開けることはできなかった。
+壁画も、エンゲルベルトの旦那が期待していた古代の武器も、最後は水の泡となった。
+雪山の日向の拠点に戻っても、吹雪の中見失った仲間はそこにはいなかった。
+…希望は薄いが、彼らが無事山を下り、補給品と救援を呼んでくれることを祈るしかない。
+我々の物資はもうほとんど尽きた。
+不運なことに、密室の円型大扉の前で起きた崩落が、ニックと彼に預けていた燃料や食料を全て奪った。
+遺跡を探索する時は、構造の整合性を確かめてから進めとあれほど言ったのに…
+
+この数日に起きた出来事が私をこんなにも冷徹に変えてしまったのかもしれない。
+これが絶望の下にいる人間なのだ。
+
+だからこそエバハート坊ちゃまはさすがだ。こんなことになっても、冷静を保っている。これが本物の貴族というものだろう。
+ランドリッヒの旦那の目に狂いはなかった。
+隠し子とはいえ、彼は一族の名を背負っていける人だ。
+
+我々は吹雪が少し収まるのを待ってから、エバハート坊ちゃまの提案通りに、南西部の遺跡の地下に行く。
+彼の読みでは、あそこには遥か昔に残された物が眠っている可能性があるという。
+普通なら信じられないが、この極寒の環境なら、物資を保存できるのも納得だ。
+
+もういない仲間たちのためにも、必ず成し遂げなければ。
+…もちろんランドリッヒの旦那の期待のためにも。
+そうでなければ、私は闘技場で魔物と会うことになるだろう。
+魔物に勝っても、エバハート坊ちゃまの老僕のように、ローレンス家の赤髪の死神の剣に倒れるだろう…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book179_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book179_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b4f37a03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book179_JP.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+そのような歴史がここの風景を寂しいものにしたのか、それとも寂しい風景があんな歴史を招いたのか。
+考察の途中で起きたことだからこんな考えが生まれたのか。
+失血と極寒が、思考に影響を与えたのか。
+どれにせよ、これが最後の日誌になる。
+
+エバハートの計画は失敗…いや、成功とも言えるかもしれない。
+今では全て分かった明白な行動だが、当時は誰も見抜けなかった。なるほど、旅の途中で見失った仲間は、すでに彼に殺されているだろう。円型大扉の密室前で起きた崩落も、十中八九彼によって計画されたことだ。
+
+結局それに気づいたのは、私とエンゲルベルトの旦那を南西部の遺跡の地下に連れ込み、長槍を構えた時だった。
+「氷雪に封印された古国」も、「天から降りた魔力」も、全てエンゲルベルトの旦那を利用する口実に過ぎなかった。彼を一人にして…
+結局、隠し子は隠し子。
+「長槍」という貴族らしくない武器を練習したのも、邪魔者を排除し自分が一族の座につくためだったのか。
+
+そう考えると、パルジファル坊ちゃまが「強盗」ゲームにはまったのも、彼の影響なのだろう…
+
+彼がエンゲルベルトの旦那に長槍を突き立てた光景が忘れられない。
+あんなに一緒に過ごしたのに、温厚な彼の化けの皮の下に潜む怪物を見抜けなかった。
+ランドリッヒの旦那は今回の考察が終わった後に一族の名を正式に彼に与えようとした。彼がもしそれを知っていたなら、こんなことはしなかっただろう…
+それとも、知っていたからこそ、後継者の座が欲しくなってそれをやったのか…
+
+もうモンドには戻れない。すまない、プリシラ。
+
+誰がこの日誌を見るのか分からないが、ランドリッヒの旦那に伝えてほしい。
+エバハートも重傷を負ったが、モンドに逃げ戻る可能性がある。
+モンドに戻れば、彼が最後にやることは一つだけ…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book17_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book17_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6536d4fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book17_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——神々の路上ピクニック——
+エークが昼寝をしている間に、彼の従者たちの間で大きな戦いが起こった。
+偉大な魔術師は様々な神や悪魔を降伏させ、自らの従者としている。エークは魔術師の第一人者であり、彼の従者の数は辞典の収録語数よりも多い。いったい誰が一番強い従者なのか?それを決めるため、従者である魔神たちの間で戦いが起きたのだ。
+不幸にも、魔神たちは姫、サッチ、ヴィーラのことも従者だと思っていた。
+エークが寝ていたのは2時間。その間に3つの星が滅ぼされた。
+
+「余はなんで、あんたを守ってるのかな」姫が手を差し伸ばす、その横で大悪魔が眼球を失って地面へ倒れた。
+アンドロメダ座帝国の支配種族は見た目こそ可愛いらしいが、その手の平には敗者や恋人の目を捕食するための2つの特殊な口がある。
+「私たち、友達じゃないの?」ヴィーラは悲しそうに、顔についた血を拭った。
+「うんうん、そうだよ」姫は照れくさそうに目をそらす、「前回のことで、あんたは余の唯一の友達になった。だから、さっきの言葉はヴィーラに言ったんじゃない」
+「え——」サッチが巨龍の口にくわえられる。
+「どうじゃ、降参か?」巨龍が老齢な声で聞いてきた、「自分たちは下衆で無能な輩じゃと認めて降参すれば、見逃してやろう」
+「降参——降参するからっ!」サッチは大声で叫ぶ。
+「たかがトカゲ風情が能書きたれないで。あんたよりうちのヤモリの方が厄介なんだから!」姫が指の関節をポキポキと鳴らす。
+「僕は関係ないのにぃぃぃ——」サッチは巨龍と共に上空へと吹き飛ばされた。
+アンドロメダ座の支配種族と古代巨龍の決着は一瞬でついた。
+
+大人しく降参すれば、見逃してくれるって言ってたじゃん。
+サッチはリタイアし、スリッパでエークを叩き起こした。ヴィーラも姫に守られて生き残ることができた。
+「うわあ、無能の輩、見るだけで吐き気がする。下衆、近寄るな、話しかけるな、こっち見るな、同じ空気吸うな」姫のサッチへの態度はすこぶる冷たかった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book180_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book180_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d5e218a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book180_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+誰が残した食料なのかは知らないが、感謝する!
+腹が減ってる上に疲労困憊、物資もなくなった。これらの食料がなかったら、前に進めなかっただろう。
+今から引き続き山の下に向かう、もうすぐ拠点に着くだろう。
+次こそは万全な準備をしてから雪山に…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book181_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book181_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..54c52c491
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book181_JP.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+——ドラゴンスパイン——
+璃月の川岸や平原から昇るドラゴンスパイン南側のこのエリアは、なだらかな傾斜と穏やかな雪があり、水源も凍っていなく、拠点を築くにはもってこいの場所だ。物資の準備ができたら、ここをベースにして、山頂を目指す。
+
+拠点を設置した後、周囲の遺跡の観察も行った。ここの遺跡はとても興味深い。建築の風格や模様が他の地域にある無名の古い建築と驚くほど一致している。この点から、伝説にある雪山の国は我々の足の下にあるのかもしれない。
+残念なことに、遺跡では銘文は発見できなかったため、証拠がない。もっと高い場所に行けば、大吹雪に隠された情報がもっとあるかもしれない。
+
+ここで夜を越えるのは大変だ。凍てつく寒さが風と共にやってきてテントを揺らす。それで悪夢を見る人も多い。水源地の山の洞窟に大きい空間があって、風が吹き入れると亡者の叫びのように響く音がする。しかし洞窟は柵で塞がれているため、外からは入れない。
+
+少し経ってから、山頂に向けて進んだ。途中で年代物の遺物があって、まるでモンドがまだ貴族時代だった頃に遡ったかのようだった。それと、衣服の切れ端とボロボロの武器を発掘した。厚い氷雪が腐食を遅らせ、形を保っていたみたいだ。
+遺物の分布状況から、ここは昔追逐か謀殺が起きたと推定できる。
+
+凶暴な吹雪ですら、人の野心を阻止することができない。神に見放されたこの氷雪の地は人の罪悪に染められていた。
+
+山に沿って登ると、吹雪がさらに激しくなり、気温は耐えられないほど急降下した。北東部の廃墟を探索したが、信じられないことに、一年中吹雪が吹き荒れるこの場所で、凍っていない水があったのだ!位置から判断すると、下の小川の水源につながっている可能性がある。
+しかしこの区域は寒すぎて、凍死と溺死の危険を犯しながら進むことはできない。だから、大まかな記号を残した。吹雪で埋もれないことを祈るしかない。
+もしかしたらここは、時間の経過とともに地下水に沈められた、古代の国の地下避難所である可能性がある。しかし、何千年も前の古代では、暴君は囚人を檻の中に閉じ込め、ゆっくりと大量の水を注ぐと聞いたことがある。その目的は、囚人がゆっくりと上昇する水位で徐々に沈んでいくのを見るため...
+そのような罰はとても残酷であり、ましてやこんなに厳しい寒さの中で、そこから生き残ることができた人はいないだろう。
+
+東側の山道は少し険しい、そこで少し馬鹿げた事故に遭遇し、足を骨折しそうになった。幸いなことに、皮膚への外傷だけで済んで、骨は問題なかった。しかし、防寒服は氷によって大きく破られ、ナイフを刺すように冷たい風が入り込み、非常にひどいものだった。
+傷がしびれる前に、風が避難できる隅を見つけ、破れた場所をかろうじて修正した…しかし、山頂に登ることは不可能になった。
+その後、凍死寸前で拠点に戻った。焚き火の前で手足を温め、靴下を脱ぐと、すでに3本のつま先が凍って紫色になっていることに気づいた…とにかく、生きててよかった。
+
+吹雪がしばらく止まってから、上を見上げると、雪山の頂上を囲む巨大な岩が、澄んだ空に静かに浮かんでいた。詩歌の中にあるこの場所に埋められた古代の龍も、その朽ち果てた眼でこの空を見つめているのだろうか?
+雪山の麓に住む人々にとって、変異を遂げたこの山は、まるで神の視界の外に置かれた、とてつもない運命に支配された場所。モンドの古いおとぎ話では、この雪山は時間の風に放棄された懲罰の場所であり、すべてが凍てついた風によって凍りついたという。
+しかし、山頂には何かが動いている。夢の中でその呼びかけを感じた——ささやく歌のように、甘くて不吉だった。
+
+探検は順調ではなかったが、幸い命だけは助かった。ただ、このチャンスを逃した後、いつ山頂にたどり着けるかは分からない…
+これから引き続き璃月を探索するかもしれない。しかし、最優先事項は、以前に失われた物資を補充し、水に浸ってしまったこの日誌を取り換えることだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book182_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book182_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book182_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book183_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book183_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c43907f07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book183_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+「巨木は繁茂し、地には百の宝を包む。
+正に奇宝を探れる、正道の真ん中。
+長い階段の下には、何が隠されている?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book184_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book184_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..945cbaed6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book184_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——麒麟——
+璃月の伝説では、麒麟は高貴で慈悲深い仙獣だ。通常は山林に現れ、露と星明かりが交わる夜にだけ徘徊し、澄んだ甘露と香る草を食事とする。
+麒麟は優しい性格をした仙獣で、優雅さと高貴さが血に流れている。麒麟は決して生き物を傷つけない。たとえ小さな虫でも踏まないように気を付け、葉っぱを折る事すらしない。麒麟の習慣と振舞いは、何千年も変わらぬ古代の礼儀に従っていると言われている。
+魔神が混戦していた荒涼な時代が終わると、仙人の殆どは人騒がしさに耐えきれず、岩王帝君の手配によって竹林や山々に隠れ始めた。人間世界を干渉しなくなった彼らは、自然を満喫し、生涯を楽しんだ。
+しかし、その他の仙獣達は、千年に渡る人間との関わり合いで深い友情を築き、岩王の「仙力と慈悲で俗世を支える」という意志を貫く事を決意した。山野や村に隠れる仙獣もいれば、繁華街を歩き、人間と暮らす仙獣もいる。璃月港のあらゆる場所に独特な風味をもたらした。
+
+民間に伝わる伝説では、何千年も前に、優雅な麒麟の一族の中では既に、まだ下等であった人間と愛し合った者がいた。
+伝説によると、何千年も前の荒涼な時代には、人々はハスの葉を服とし、香葉を裳に使用していた。
+ある日の夜、薬採りが山の中の小池で入浴していた時、周囲に置いておいた服が麒麟に噛みちぎられていた。その幼い仙獣は、人間の羞恥を全く理解していなく、俗世で施すべき振舞いも理解していなかった。
+犯した愚行を補うため、また、仙人の外見で貧弱な人間を驚かさないため、彼女は満月の光が池を照らした時、人間の姿に変身し、薬採りの前に現れた。
+仙獣はまだ幼く、結局人間の羞恥と欲望を理解することが出来なかった。冷たい月明かりとホタルが照らす山林は、露を服、月明かりをドレスとしていた。彼女はその凡人と共に花と幽閉の空間を彷徨った。仙人達の洞窟を紹介し、鳥や獣の言葉を解釈し、そして、静かな夜の虫の鳴き声の中で眠り、長いの夢へと陥った…
+朝日の光に顔を照らされ、薬採りは目を覚ました。しかし、高貴な仙獣は既に去ってしまった。
+
+その後の話は、民衆の間でも多く議論されている。ある説では、ある日の夜に竹の籠を咥えた麒麟が、薬採りの家の前にそれを置いた後、月明りの中へと去っていったという。薬採りが外に出ると、竹の籠の中には、なんと小さな赤ん坊が眠っていたらしい。
+また他の説によると、麒麟はあれから人間と一緒に暮らし始め、子供を持ち、俗世の生活に馴染み込んだとも言われている…
+
+千年の真実がどうであれ、優雅な仙獣は璃月と共に歩んできた。人混みに隠れ潜み、岩王帝君の更なる招きを待ち続けている。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book185_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book185_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..01ac5387a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book185_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——玉遁——
+璃月港の北西、南天門の南の谷には、多くの古代遺跡が静かに聳え立っている。
+そのうちの1つ、「遁玉の丘」と呼ばれる遺跡は、魔神混戦の時代より前から存在すると言われている。
+言い伝えの多い古き伝説によると、「遁玉」とは「美玉の隠れ処」という意味だそうだ。
+遥か古代、岩王帝君でさえ若かった頃、璃月の西の荒れ地に天星が落ちたことがある。天星の落下により、衝撃を受けた荒れ地は、壮大で深遠な巨大穴へと形を変え、中には沢山の美玉金石が生り、千年にも渡る鉱業を作り上げるきっかけとなった。
+言い伝えによると、無名の星が落ちたとき、一枚の破片が璃沙郊北部の岩群へと落ちた。
+無言の金石は霊気と精神を蓄えている。人間の理解が届かない古代では、彼らは自分の律で地脈の拍動に耳と目を向いた。そして山の泉が鳴り響き、岩がゆっくりと動き始めた。
+しかし、空から落ちる流星は一味違う。大地の素朴な堅岩と比べると、高慢でせっかちな性格を持っている。
+
+その後、地上の無数の魔神と君王は、天の王座をめぐって戦った。星空と深淵は色を失い、悲劇と悪行は山岩と流水の息を止めた。空から降り落ちた星は、巨岩の足止めを無視し、高い空へと逃げた。
+天から降った美玉が星空に戻った後、天に深い穴が残された。人々は隕星の贈り物に寄りかかり、その上に強固な城と要塞を建て、身を守り続けた。
+何千年にもわたる風説と激動の中、堅固な城は遁玉の丘に聳え立った。500年前までも、璃月港との交流は途切れることがなかった。
+だが暗黒の災害が深淵から発生し始めると、遁玉の住民は古代都市を閉鎖し、遠く離れたところへ逃げ去っていった。千年もの混乱を経験してきた仙人や夜叉でさえ、彼らが故郷を封鎖した理由を理解できなかった。
+そして、閉鎖された都市は巨大空洞の墓に放り込まれ、長い年月の間そこに眠った。璃月人がこの墓を「遁玉の丘」と呼んだのもこれが理由である。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book186_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book186_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7a1a6bc5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book186_JP.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+なぜなら、以前ここで惨事が起き、日誌も回収できなくなったからだ。
+考察の記録を失うのは手痛いが、環境が危険すぎる。
+
+結局、我々はその大きな扉を開けることはできなかった。
+壁画も、エンゲルベルトの旦那が期待していた古代の武器も、最後は水の泡となった。
+雪山の日向の拠点に戻っても、吹雪の中見失った仲間はそこにはいなかった。
+…希望は薄いが、彼らが無事山を下り、補給品と救援を呼んでくれることを祈るしかない。
+我々の物資はもうほとんど尽きた。
+不運なことに、密室の円型大扉の前で起きた崩落が、ニックと彼に預けていた燃料や食料を全て奪った。
+遺跡を探索する時は、構造の整合性を確かめてから進めとあれほど言ったのに…
+
+この数日に起きた出来事が私をこんなにも冷徹に変えてしまったのかもしれない。
+これが絶望の下にいる人間なのだ。
+
+だからこそエバハート坊ちゃまはさすがだ。こんなことになっても、冷静を保っている。これが本物の貴族というものだろう。
+ランドリッヒの旦那の目に狂いはなかった。
+隠し子とはいえ、彼は一族の名を背負っていける人だ。
+
+我々は吹雪が少し収まるのを待ってから、エバハート坊ちゃまの提案通りに、南西部の遺跡の地下に行く。
+彼の読みでは、あそこには遥か昔に残された物が眠っている可能性があるという。
+普通なら信じられないが、この極寒の環境なら、物資を保存できるのも納得だ。
+
+もういない仲間たちのためにも、必ず成し遂げなければ。
+…もちろんランドリッヒの旦那の期待のためにも。
+そうでなければ、私は闘技場で魔物と会うことになるだろう。
+魔物に勝っても、エバハート坊ちゃまの老僕のように、ローレンス家の赤髪の死神の剣に倒れるだろう…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book187_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book187_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..675829498
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book187_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+璃月の土地は最初から岩王帝君によって治められていたわけではない。遥か昔、数々の魔神がその地を歩いていた。
+
+帰離原と呼ばれたその地は、かつて琉璃百合に覆われていた。しかし帰離原は戦争により毒され、民も去って行った。璃月港の繁栄で、ここで住んだほとんどの人はそこに移住した。しかし近代、この荒野には数々の侠客伝説が広まっている。
+
+商人と運び屋の閑談では、かつて夜の帰離原に謎の人影が現れたことがあったという。青のローブを身にまとった女性で、小川に沿って歩いていた。月光が彼女の頬を照らし、夜風が彼女の言葉を星空に届けた。
+
+望舒旅館の客によると、夏の夜にホタルの明かりで迷子になった者だけが彼女の姿を見ることができるらしい。ホタルの舞う光と仙霊が漂う夜に琉璃百合の香りを辿れば、その者の足跡が見つかる。その女性は過去を見失った仙獣で、死した魔神の残党だという人もいれば、ただの侠客で、自身の正体を他の侠客と同じように包み隠しているという人も少なくない。
+
+彼女の物語がどこから始まったのかは分からないが、ある狩人の話で終わりを迎えた。商人の話とは異なり、月夜の下で剣を持って舞う彼女の姿を狩人は見たという。優雅に舞ったあとの彼女の姿はなく、血だけがそこに残されていた。
+翌日、川のそばで死体の千岩軍兵士と土地測量士を見つけた。
+その後、総務司から幾度も捜索届けが出されたが、彼女を見た者はいなかった。
+
+あの剣の舞いが復讐のためであったのか、それとも彼女は元々盗賊であったか。このことに言い訳など考えても無駄だろう。世の規則を超越せし者、侠客とはそういうものだ。
+
+しかし璃月港の明かりが荒野を埋め尽くしていくうち、この伝説も消えていった。
+彼女が徘徊していた川岸には、今は琉璃百合の花が満開に咲いているという。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book188_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book188_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c2c6517f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book188_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+ディートリッヒはローレンス一族の崩壊を見た。
+母親が飼っていた猫はとっくに行方が分からなくなっていた。気が狂った父とヒステリックな母は彼の近くにいたようだったが、彼がどう呼んでも返事はなかった。
+
+「ワン…」
+ディートリッヒが下を向いた途端、地面が突然壊れ、老魔女のような手が地面から突き上がり、彼の首を強く締めた。
+ただ落下している事しか感じず、最後は老魔女の隣に転び倒れた。
+おかしい、特に痛くはなかった。
+
+首輪に何か掛けられ、ディートリッヒは丸ごと上に引っ張られた。
+視界は殆ど真っ暗で、足元だけが見えた。そこは黒い謎の液体が泡を立て、クモの糸と毒蛇の骨のような固体物がある熱い鍋だった…
+ノットフリガの声が聞こえた:「ああ、やっとこれで材料がそろった。お前を入れれば私の不老不死のスープは完成だ。ハハハ!」
+
+「ワンワンワン!」クソばばぁめ、俺を放せ!
+ディートリッヒは必死に足掻く。すると、固いはずだった首輪が簡単に解け——
+「ワン——」
+彼は落ちた…
+何も聞こえなくなった。聞こえるのは、風の唸り声とノットフリガのイカれた笑い声だけだった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book189_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book189_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b582db1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book189_JP.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+「起きて——」
+体が揺さぶられているようにディートリッヒは感じた。
+「大丈夫?」
+人の手が伸びてきた、息があるか、確かめられているようだ。
+聞き慣れた声だ…
+春風のように優しく、太陽のように温かかった。
+
+ディートリッヒは目を開けた、そこに居たのは——
+金髪で青い瞳の少女。
+「良かった、やっと目が覚めたんだね。」少女は笑顔で言った。
+
+「ここは…まさか…天空の島なのか?」
+「違うよ、ただの普通の森だよ。」
+ディートリッヒは気を取り戻した。目の前の少女は——卑劣な老魔女ノットフリガだった!全身が震え始め、すぐさま後ろへ跳んで距離を開き、警戒姿勢を保った。
+
+「落ち着きな、傷つけるわけじゃないから。ああ、そうだ、まだ自己紹介をしていなかった。マダリーネだ、ほら、あのノットフリガの妹だよ」マダリーネは言いながら、背後の指を動かした——光魔法の安神の術だ。そして、ディートリッヒに近づき、こう言った「よしよし、これで良しっと。」
+
+ディートリッヒはやっと静かになり、目の前の少女がなぜ自分の言うことを理解できるのか訊きたかったが、彼は「ワンワン」と叫ぶ事しかできなかった。
+「うーん?こんなの小さな呪文一つで十分だよ。お姉ちゃんもできるよ。」
+「ワン、ワンワン!?」ということは、あの老魔女は言葉が分からないふりをして、俺を弄んだのか!?
+「うーん、でも姉は実は優しい人なんだ。」ノットフリガの事になると、マダリーネは再び笑顔を浮かべた。
+「…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book18_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book18_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..51b8101d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book18_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——深海の断魂古神殿——
+ヴィーラとサッチが成長するにつれ、4人の関係には微妙な変化が訪れていた。
+「もう君の言い訳にはうんざり」サッチがエークに向かって言った、「たとえ君がヴィーラにそんな感情を持っていなくとも、ヴィーラは君と一緒にいたいと思ってる」
+エークは遠方を象徴し、未知と珍しさの隠喩である。勇敢な鳥は一生巣を築くことがなく、恋慕の風と共に生きていく。
+エークはサッチに答える、「どう考えても、1000年を生きた者じゃ年寄り過ぎて釣り合わないだろう」
+「余の年齢とぴったりじゃん」と姫は嬉しそうにすすっと近寄ってきた。
+
+勇気を出して告白しようとしたサッチに、残酷な運命が待ち受けていた。
+エークとヴィーラが出会った最初の頃、古神からもらった古い剣のことを覚えているだろうか? あれはエークが運命の歯車を回すために手に入れた鍵であった——今、ヴィーラの指はこの剣に切られ、凶悪な古代のウィルスに感染し死んでしまった!
+
+「君のせいだ!」サッチはエークの襟首を掴んだ。普段のエークならとぼけて笑うだろう——彼の性根は善良な老人なのだから。でも、今回はサッチの手をはらった。
+「あんたは時間を巻き戻すことができるんでしょ? ヴィーラを助けて!」姫もエークへと嘆願する。
+「お前らはわかっていない。過去を救えるのは未来だけだ。過去を変えるだけでは、ヴィーラのいない未来を救えないんだよ!」エークは血が滲むほど唇を噛む。
+
+「あるところにこんな神話があった。白銀時代の人類は幼少期が長く、それは200年もあったという。故に儚い成人期は苦難に満ちていた」
+他の人にとって、幼少期はすでに終わりを告げているが、青春はまだ手が届かない先にある。
+ヴィーラのいない『少女ヴィーラの憂鬱』、また次回で!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book190_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book190_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c7b50949
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book190_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「魔女というのは知能と引き換えに強力な魔法を得るのか?全く言葉が通じない…」と、ブツブツ喋る金髪の少女の後に付きながら、ディートリッヒはそう思った。
+「まぁ、そんなこと言わない!姉が聞いたらきっと怒るよ。」マダリーネはディートリッヒに向けて頭を下げ、声がだんだんと小さくなった。
+「ワンワンワン?」それなら、彼女に言わなければいいだろ。待てよ、何で考えている事がわかるんだ?
+「残、念、もう、間に、合わ、ない。」
+
+ディートリッヒは驚いて上を向き、気圧が急上昇する方向を眺めた——
+確かに見た目は変わっていないが…
+しかし…
+目の前にいる少女が既に別人である事を確信した。
+「先ほどの悪夢は、ある程度効果が出たようだ。まぁ、まだ私の期待値とかなり遠いが。」いつも通りの傲慢で無関心な口調。確かにノットフリガだ。
+「じゃあ、『心鬼の髄』はとりあえずお前の所に預けておく。」
+
+「心鬼の髄」って何なんだ…
+待って、マダリーネも言ってた気が…
+「怖がる必要はない。先ほどの悪夢はすべて偽物だ。『心鬼の髄』は恐怖を誘発する物。姉がそれを君の体の中に入れたから、一番怖い夢を見たのだろう。」
+「でも確かに姉は君の為にやったんだ、何せよ、姉はとても優しい人だから。」
+…
+ディートリッヒは全身に鳥肌が立った。ノットフリガをちらっと見たが、もう怖くて何も考えたくなくなった。
+「私の教えは役に立ったようだ。じゃあ引き続き進もう。」ディートリッヒの怯える姿は、魔女を喜ばせた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book191_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book191_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b078bbf8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book191_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+「エリックはもう限界だ…我々は諦めざるを得ない。
+このノートはここに残しておこう。お宝はもっと縁のある誰かを待っているのかもしれない。
+
+君らもきっと気づいただろう。入口の装置を誰かが操作していないと、他の装置を操作できないみたいだ。
+しかし…その代価は…
+入口で装置を操作する人は、危険なリスクを背負うことになる。
+もし他の装置を操作する順番を間違えたら、その人は…
+
+一つ忠告をしよう、
+それは——たいまつの数は操作順を意味しているのではない。我々はこのような誤解をして痛い目に遭った。
+もしくは…順番はたいまつの位置と関係しているのかもしれない…
+
+本当の答えは何だろう?
+知りたい、知りたかった…
+でもエリックの体はもう…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book192_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book192_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe819cbaa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book192_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+ここは何もない辺境の森、薄くかかった霧が林の中を漂う。糸のような光が木の枝を通り抜け、緑の大地を照らしていた。
+その時、マダリーネは犬を抱えていた——そう、ディートリッヒである。金髪の少女は、優雅な白鳥のように、絡み合った巨樹の根を踏みながら、森の中を歩いて行った。
+
+「マダリーネでよかった。もしノットフリガだったら、俺を自分で歩かせるに違いない。それどころか、魔法で俺を走らせるかもしれない。ところで、この道は犬が歩くような道じゃない、いや、人間でも歩けないだろう。そもそも道がない、ほとんど木だ…はぁ、マダリーネが抱えてくれて本当によかった…」ディートリッヒはそう思いながら、振り返ってマダリーネを見た。
+
+朝日が少女の顔に降り注ぐ。貴族の女性にも負けない美貌。色白な肌と優しい瞳は、彼女を花びらの上にある朝露のようにか弱く見せた。
+「マダリーネの肌は本当に白いな…今まで見てきたすべての貴族よりも…」ディートリッヒは少女を見ながらそう思った。
+
+「一つ君に教えよう。実はね、私はもう死んでるんだ」マダリーネは突然そう言った。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book193_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book193_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e63ad8d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book193_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+昔々、ある魔女が双子の娘を生んだ。
+魔女の家系は同時に二人の後継を残せない。これは強い魔力を得るための代償だ。
+だがこの魔女は黒魔法を極めた。自分の生命力を生贄に、二人の子供を守った。
+
+しかし、魔女の生命力が尽きた時、別れが訪れた。
+魔女は永遠に解放されたが、生き残った姉のノットフリガがすべてを背負うことになった。妹のマダリーネが生きられなかったのは自分のせいだと思った。
+ノットフリガは魔女の黒魔術の才能を継承していた。彼女は自身を入れ物として、複雑な魔法陣や難解な呪文を用いて、マダリーネの魂を抽出した。
+そして、高塔に残された魔女の書簡をすべて読んで、黒魔法と錬金術を駆使して体を作り出した。けれど魂を新しい体にいれて復活させるのは、光魔法の禁術の中でも難しい部類に入る。ましてやノットフリガは光魔法について何も知らない。
+ノットフリガがマダリーネに対する執着が実を結び、ついに解決法を見つけた。彼女は作った体を蛇の腕輪に変形させ、冒険の旅に出た。
+
+「私のかわいい妹、これが終わったら、私たちはずっと一緒にいられる……」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book194_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book194_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e5078faf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book194_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+最後の光が消え、闇が森を覆おうとした。
+「お姉ちゃんの番だよ」
+マダリーネがいきなり腕の中のディートリッヒを下ろした。
+「そうだ、もう一つプレゼントをあげよう。お姉ちゃんもきっと喜ぶ」
+少女の指の隙間から光が滲み出て、徐々に眩しい光のかたまりになった。マダリーネが光魔法を発動したのだ。
+「はい、いい子にしてるのよ。しー、何も喋らないで」
+「何だよ、勿体ぶって……うむっ」ディートリッヒが状況を理解できず、小声でつぶやいたが、細い手がディートリッヒの口を握った。
+一瞬にして、口の中に入れ替わった少女に何かを入れられた。
+「これは——」
+剣の柄だ、彼の剣の。
+かつて彼の腰にさげた剣。
+「!?」
+ディートリッヒが何か喋ろうとして、本能的に口を開けようとした。
+
+「死にたくなければ、しっかり咥えておけ」ノットフリガが虚空に向かって手をのばす。ディートリッヒは首輪がキツく締めるのを感じて、仕方なく歯を食いしばった。
+
+「いいか、その剣で自分の身を守れ。無能なお坊ちゃんだけど、ここで死なれたら困るんだから——」ノットフリガはディートリッヒを頭を持ち上げて、低い声で言った、「まだ教えることもあるからね。簡単に死なれたら、私の楽しみが減るもの」
+暗夜の魔女様がそう言うと、手を引っ込めて、コートを正した。
+首輪が元通りにゆるくなり、空気が鼻や牙の隙間から一気に肺に送り込まれた。ディートリッヒは口を開けることができなくて、鼻で必死に呼吸を整えた。
+
+程なくして、遠くから騒がしい音がした——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book195_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book195_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..95515dbf3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book195_JP.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+—第四折·挑燭灯—
+生:範皆
+旦:梓心
+武丑:呉旺
+
+『第一場』
+(範皆左側から出場、梓心右側に座る)
+(東塘連江)
+範皆:女子を攫う賊が憎い。それに、意中の人の安否が心配だ。
+範皆:法に従わない者たちに、この範皆が天誅を下そう。
+範皆:参る——
+(範皆、馬鞭を打って呉塞へ)
+(話)
+範皆:遠くから騒ぎを聞きつけ、ここまで馬を走らせた。
+範皆:ここがその者らの拠点に違いない。
+範皆:梓心を救いたければ、賊の拠点に潜りこんで探さねば。
+範皆:ふむ、これしかない。
+(範皆、壁を乗り越え退場)
+(落花調)
+梓心:中には蝋燭と灯のみ、外には賊たちが…
+梓心:こんなことになるなんて…一体どうすればここから逃げられるのでしょうか…
+
+『第二場』
+(呉旺酔っぱらいながら、右側の門を開け出場)
+(語)
+呉旺:俺様は昔から好きにやってきた、神でさえ俺様の前では跪く。
+(話)
+呉旺:ハハハッ、なぜこんなに嬉しそうにしてるかって?ヘヘッ。
+呉旺:べっぴんな女を攫ったからさ。
+呉旺:いつものように酒を楽しんでから、美人に会いに行くか。
+(東塘原櫂)
+梓心:酔った悪党がやって来ます。蝋燭を手にしなくては…
+(話)
+梓心:来ないでください。
+(呉旺と梓心取っ組み合い。梓心蝋燭で呉旺を打つ。呉旺と梓心倒れる)
+(東塘原櫂)
+梓心:やみくもに打ったのが当たりました。早く逃げなくては…
+(話)
+梓心:灯りも何もありません。どうしてこんなに暗いのでしょう。
+梓心:蝋燭を付けて——
+梓心:いえ、もしあの者に捕まってしまったら、命はないでしょう…
+梓心:このまま暗闇を少しずつ進んで行くしかありません。
+梓心:そうですね、やはりこのまま行きましょう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book196_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book196_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ae971d40
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book196_JP.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+—第五折·双珠還—
+生:範皆
+旦:梓心
+武丑:呉旺
+
+『第一場』
+(範皆左側から出場、梓心右側から出場、呉旺両目を閉じ横たわる)
+(二人は同じく呉塞の中、暗闇を進む)
+(暗闇で互いの手に触れる、しかし相手が誰か分からない)
+(呉旺起きる)
+(話)
+呉旺:この娘、いい根性をしてる。俺様に立ち向かうとは。
+呉旺:もう近くにはいない。どうやら堂内に行ったか。
+呉旺:フンッ、夜も遅い、門も閉まってる。
+呉旺:壁を乗り越えなければ、外には行けない。たかが女に逃げられるわけがない。
+(呉旺振り返り堂内へ)
+(話)
+呉旺:ケッ、こいつら酔っぱらって灯りもつけてないのか。
+呉旺:灯りをつけてあの女を探そう。
+(呉旺暗闇で範皆の足を踏む。呉旺と範皆驚く)
+呉旺:お嬢さんここにいたのか、ハハハッ。
+(呉旺両手を広げ範皆へ向かう。範皆それを躱す。両者駆け回る。梓心隅でうずくまる)
+(呉旺、範皆を捕まえる)
+呉旺:ハハハッ、やっと捕まえた。
+(話)
+呉旺:ん?ちょっと見ないうちに、だいぶガタイが良くなったんじゃないか?
+範皆:寒かったので服を着たのです。
+呉旺:ほう、たしかに寒い時は服をたくさん着た方がいい。
+呉旺:じゃあなんで身長も伸びてるんだ?
+範皆:舞台で歌うために、厚底の靴を履いているのです。
+呉旺:ほう、それは大変だ。
+呉旺:じゃあなんで手がこんなに荒っぽいんだ?
+範皆:それは——耳をお貸しください。
+呉旺:おう、いいぜ。
+(範皆、剣で呉旺を刺す)
+範皆:剣を持って貴様の命を取るためだ。
+(呉旺倒れる)
+
+『第二場』
+(話)
+範皆:悪党よ、剣の下で嘆くがいい。
+梓心:あなたは、範皆さんでしょうか?
+範皆:その声、梓心か?
+(梓心、範皆と手を触れ合う)
+梓心:範皆さん!
+範皆:苦しかったであろう。
+範皆:悪党はもうやっつけた。あとはその手下どもだけだ。
+範皆:頭領を失った奴らは逃げるしかあるまい。
+範皆:心配するな、すぐに門を破る。
+(範皆、門を破る)
+梓心:あなたが来なければ、私の命はありませんでした。
+(東塘揺櫂)
+梓心:私の心をあなたに捧げます。
+範皆:共にどこまでも。
+範皆:月光が差し花々が咲く場所へ。
+梓心:この誓いを永遠に。
+—完—
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book197_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book197_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..76c5a04c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book197_JP.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+一族で最も変わった子だが、最も可愛い子でもある我が孫娘「エラ」に残す。
+
+このハンドブックでは、ヒルチャールとの交流に必要なサポートを提供する(自身の責任で使って欲しい)。
+ヒルチャール語を学ぶ目的であれば、正規の教材で。例えば私の他の著作など。
+
+あいさつ、礼儀:
+ 『Da/Dada』
+1.いい/とてもいい。2.話の途中での相打ち、「あぁ、へぇ」など。3.とても/最も。
+ヒント:Dada upaとは、高い/大きな山という意味。
+
+ 『Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika』
+1.悪い奴/悪い奴ら!
+ヒント:ヒルチャールがこの言葉を言ってきた場合、自信があるなら応戦、ないのなら逃げた方がいい。
+
+ 『Muhe』
+1.好き、欲しい。
+ヒント:ヒルチャールから好きと言われることはあまりないため、欲しいという解釈の方がいいだろう。
+
+実用単語:
+ 『Gusha』
+1.植物、草、果物。嫌いな物。
+ヒント:Mosi gushaは草を食べる以外にも、不機嫌を表す言葉。
+しかしヒルチャールが本当にGushaと言ってきた場合、果物や米や麦が欲しいのか、それとも不機嫌なのか、言い方から察するしかない。
+
+ 『Mita』
+1.肉、美味しいの。好きな物。
+ヒント:In movo lata mita/Mita in movo lata/Mita movo lataとは、水の中の肉を意味する。大人になったエラなら意味が分かるだろう。
+
+ 『Upano』
+1.意味が難しいため直接ヒントまで。
+ヒント:これは上、高、飛によって構成された単語。虫、鳥、雲、偵察騎士、大柄なヒルチャールに吹っ飛ばされた小柄な仲間などを意味する。とにかく説明が難しい。
+
+ 『Celi』
+1.熱いの。熱い物。火。
+2.「太陽」Celi upaのUpaを取っても太陽と指すことがある。
+ヒント:一つ不思議な描写がCeli lataで、冷たくて熱いを意味する。
+これは光っているが熱くない物を指す。例えばCeli lata gushaイグサ。
+またはCeli lataホタル/星/月を意味する。
+
+ 『Kucha gusha/Unu gusha』
+1.種。
+ヒント:この単語を並べるとは自分でも思わなかった。ヒルチャールは専門的に種を植えることはないが、種を蓄える習慣があり、気分が良い時に適当に埋める場所を探す。Kuchaはヒルチャール語で軽蔑の意味を持った「小」で、Unuは数字の一を表す。ヒルチャールの神と原初の物の概念となる神聖な単語。この二つの単語とも種を表すことができるとは、実に興味深い。
+ちなみに、二はDu、三はUnu Du、四はDudu。では、五はなんだろうか?
+正解はMani、同時に手と労働を意味する。
+
+ 『Sada』
+1.固体、固いの。
+ヒント:ヒルチャール語でUpa Sadaとは、何かの準備ができたという意味。
+
+ 『Boya』
+1.他の単語と組み合わせて色を表す。
+ヒント:何度か行ったテストから、おそらくCeli boyaが赤、Gusha boyaが緑、Lata Boyaが青、Nini boyaが白、Nunu Boya/Sama boyaが黒、Unu boyaが黄であることが分かった。
+
+時間と方角:
+ 『Aba mosi dada』
+1.起床してから昼ご飯前まで。
+ 『Unta mosi dada』
+1.昼ご飯から日暮れ前まで。
+ 『Mosi aba nunu』
+1.日暮れから深夜まで。
+ 『Unta nunu』
+1.深夜。
+
+ 『Du ya zido dala?』
+1.これはどこだ?
+ヒント:ハンドブックで方角に関する単語は載せないことにした。ヒルチャールに絶対的な方角概念はなく、すべてが前後左右だけなのである。しかし彼らの前後左右が、君の視点からなのか彼らの視点からなのかは、君たちの関係によって決まる。関係が悪い場合は、ヒルチャール自身の視点に基づく。
+最も推薦する方法は地図を持って尋ねること。そうすれば、場所を指してくれるだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book198_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book198_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3714f29a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book198_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「…片方がなくても、もう片方だけでこんな遠くまで渡れるなんて、さすが俺の船だ。はははっ!だがまあ…船にあった物はすべて海に沈んだかもしれない…」
+「…たしか、南東方向に沿って漂流してきたんだっけか?まあいい、残る問題は、どうやってここから出るかだな…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book199_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book199_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..019548b91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book199_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「どこにいるのかはわからないが、稲妻を離れたようだ。これで幕府の連中も、俺たちの凄さを思い知っただろう!」
+「だが、この辺りはまだ陸がちっとも見えないな。このままだと、船も沈むかもしれない…何とかしなければ…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book19_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book19_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4ded661d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book19_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——少女ヴィーラの憂鬱——
+ヴィーラを生き返らせるため、サッチ、エーク、姫は20年に渡り壮大な冒険を繰り広げた。戦ってきた相手は地獄大君から星を呑み込むスタードラゴン。3人はついでに2つの星系と銀河帝国をなんやかんやで救い、星にとって極めて害悪な4種の害虫を駆除した。
+蘇ったヴィーラは、歴戦の宇宙英雄サッチに抱き抱えられていた。
+二十年の時の流れは、アンドロメダ座の支配種族にとって大したものではない。姫は相変わらず可愛かった。ただ彼女の表情は微妙なものであった。心からの喜びだけではなく、そこには悲しみの色も混じっていた。
+サッチは目を一つ失い、体は強靭に、身長もかなり伸びていたが、相変わらず泣き虫であった。彼の涙でヴィーラの肩が濡れている。だが、サッチはもう簡単には諦めないと心に誓っていた。
+エークには何の変化もない、いつものように淡々と笑っている。
+「俺はただの時間の響きだ」エークは儀式の準備を進める。「以前言ったように、過去は未来を変えられない。予定調和の法則は俺の手には少し余る。だが無限の可能性に満ちた未来なら救えるかもしれない」
+
+エークは、サッチを旅に出た頃の20年前の少年の姿に戻した。4人はまるで何事もなかったかのようにしていたが、もうあの無邪気な日々には戻れないことを誰もがわかっていた。
+「幼少期を失わせてしまってごめん。ほら行こう、これはお前が過ごすべきだった青春だ」エークはサッチにこう言った。
+「君のために宇宙で不思議なことを経験してきた」サッチは運命の人に向かい、勇気を振り絞って言った、「君がいなければ、僕は青春を過ごすことができない」
+
+返事はいったいどうなるか!
+作者は9巻目までの印税で夜遊びに行っています。星のどこかで見かけたら、ぜひ催促してください。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..00d1dee7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book1_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——百億の世界と百億の昼夜——
+「たまに思うけど、この町つまらなすぎじゃない?」
+デルポイに住む少女ヴィーラはまたつぶやいた。町の近くにある丘の斜面に横になった彼女は、目を瞑って初夏のそよ風を感じている。
+「じゃ、どこならつまらなくない?」隣りにいる彼女の友達、少年サッチが問いかける。
+ヴィーラは前屈をするような姿勢で上体を起こした。
+「この星の海の向こうに、きっともう一つの星があると思う。そこにはすべての祈りと願いに応えてくれる神様がいて、願いを持つ人は神様のところへ向かうの。あと宇宙のどこかに世界の終わりと戦う星があって、その星には14名の戦乙女がいるって信じてる。彼女たちの美しく崇高な魂が儚く燃えているのよ……」
+「君、変な小説を読みすぎだよ」
+「ああああっ……ここって本当につまんない。何か面白いことないかな?」
+「そう言えば、最近町に引っ越してきた人がいるけど……」
+「そういう事じゃない!」
+とは言え、ヴィーラはその人に挨拶しにいこうと思った。サッチは門限の事を思い出し、夕飯前に自宅へ帰ることにした。
+
+……
+ヴィーラは新しい住民の家の扉をそっと開ける。鍵はかかっていなかった。
+「誰かいませんか?」
+と、その時、突然リビングにある戸棚の影からメガネをかけた黒髪の少年が飛び出してきた。そして、彼と共に青い粘液を纏った触手も姿を現す。
+「くっ、通すか——! おい、タール、どうして勝手に人を入れたんだ?」
+黒髪の少年はヴィーラを軽く押しのけ、ドア近くにあった斧を持ち上げた。
+「仕方ない、見られた以上はこうするしか——」
+ヴィーラ、人生最大の危機か!?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book200_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book200_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdbea7739
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book200_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「…ここから出るには、この深い霧を抜ける必要がある。何か方法を考えないと…」
+「…北西方向にある岩礁で、あんな景色が見られるなんて、彼女にも見せてみたいもんだ…確か、十一時くらいに…」
+「…北東方向にある島の霧には、昼の時に少しだけ抜け穴が現れる。そこからなら、この島を出られるかも…」
+「…風、そうだ、風を利用すれば、きっと一気に抜けられる。だけどこの海域の風向きは非常に変だ、タイミングを見計らわなければならない。たぶん、十二時くらいの風向きが一番いいかも…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book201_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book201_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book201_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book202_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book202_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book202_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book203_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book203_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book203_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book204_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book204_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book204_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book205_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book205_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book205_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book206_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book206_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..94a34bf89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book206_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+人探し
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book207_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book207_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..740943fb2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book207_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+序·狸の口述による稲妻略史
+
+昔々、弱く短命な凡人たちが海を渡る術を持たなかった時代、稲妻は狸の国だった。
+狸はものぐさで気まぐれな生き物だ。悩みは一晩寝れば忘れ、明日を憂うこともない。毎日がお祭り騒ぎで、あの頃の稲妻は狸の楽園だった。
+
+少なくとも、狸一族のお年寄りたちは皆そう言う。
+
+ある時、狐たちが海を渡ってきて、狸たちと争いをはじめた。戦は八百年、また八百年と続き、双方ともに甚大な被害を被り、ついに和平交渉を行った。狸は未だに負けてはいないと言い張るが、あの大きな大きな雷櫻を狐一族に明け渡すこととなった。
+
+狐も悪賢く、変化を好む生き物だ。あの八百年、また八百年と続いた戦では、化かし合いを続けた狐と狸は、激しく移り変わる光景に目がくらみ、自分が何者か、何処から来たのかさえ見失う者が続出した。
+
+そうして、茫然自失した妖怪から、凡人が生まれた。
+
+これは、おしゃべりな天狗から聞いた話だ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book208_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book208_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e9e00c8a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book208_JP.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+与一の物語
+
+天狗の名は「与一」という。花見坂の「朱鷺町」という小さな路地に住んでいる。彼女はそこで店を構え、酒を売りながら自由気ままに暮らしている。
+
+「自由気まま」と言えば聞こえはいいだろうが、実質、「やりたい放題」である。
+
+一般的に、酒好きは酒に強い。妖怪も然り。
+だがはっきり言おう、与一の酒癖はかなり悪い。人間に混ざり暮らす間、天狗の悪癖を一つも直す気はないようだ。酒に酔えば妖怪の集まりに乗り込んで喧嘩を売り、凡人の少年少女を誘拐して夜通し遊び騒ぎ、空気を読まず勝手に舞台に上がり即興で天狗役を演じて主人公をコテンパンにする、などなど。
+あいつは妖怪の中では位が高く、人間との交友関係が広い。そうでなければ、とっくに誰かが退治したのであろう。
+朱鷺町では妖怪も凡人も与一に一目置いている。大権現様も今のところ大きな問題を起こしていないからと、本格的な制裁は下していない。
+
+傲慢でだらしない性格だが、凡人と一線を画す大妖怪(自称)として、与一は物に執着しない。金が入れば酒を買う。もしくは八重堂で小説を買っては、斜め読みして捨てる。そんなわけで、あいつの部屋は何もないのだ。
+
+あいつには惜しむべき家財がないのだ。唯一例外と言えるものといえば、いつも腰に差しているあの金色の扇子だろう。
+
+大天狗の一族は数多の世界を横行する妖魔だった。いわくつきの戦利品を身に着けてもおかしくはない。あの扇子もそういうものなのだ。
+とある月の明るい夜に、酩酊した与一が服をはだけ、その扇子の話をしてくれた——
+
+あれは与一が訪れた世界の一つであったことだ。彼女は不遜な弓使いの青年となり、同じく傲慢な将軍に仕えた。彼女、いえ、「彼」と言うべきか、その弓矢を駆使し、ありとあらゆる敵を射抜いた。太った凡人の侍も、狸が化けた狡猾な忍者も、大柄な人食い鬼も、与一の矢には敵わなかった。
+
+「ハハハハハ!名将なり、名将なり!汝の電光の如き眼差しは、さながら大天狗のようじゃ!」
+将軍は偉そうに高笑いをする。無礼極まりないことだ。
+その後も与一は妖魔や凡人を次々と倒し、数々の戦果を残した。どこまでが本当でどこまでが嘘かは、この際置いておこう。与一が名を馳せることになったのは、間違いなくあの異界での最後の戦いだった。
+
+あれは嵐の中の戦だった。将軍と逆賊の戦いは海峡で繰り広げられ、双方合わせて、八百万、また八百万の妖怪と、さらにその上、数千万の凡人が参加した。乱戦の中、最低でも八十万隻の船が沈んだ。——この数字は、与一が窓辺にもたれかかり、黄色い液体を大量に吐き出しながら話した数字をもとに、計算したものだ。
+
+物語によくある展開のように、戦況は膠着し、無数の首が落とされ、海水を赤く染めた。意地になった将軍たちに譲歩する気はさらさらない。
+
+そんな時、ある月のきれいな夜、一隻の小舟が敵陣からゆっくりと漂流してきた。小舟の上には人影がゆらゆらと揺れ、その傍らにキラキラした棒が立っており、そのてっぺんに、金色に光る扇子が乗っていた。
+
+「なんと、なんと、腹立たしい、実に腹立たしい!このような挑発は、看過できん!」
+将軍は目を細めて、金ぴかの扇子を見るや、怒りをあらわにした。
+
+与一には将軍の自尊心なんて理解もできないしする気もない。彼女、いえ、「彼」は大天狗として、鋭く船上の人影を睨みつけていた。
+
+あれは女だ。与一と全く異なる女だ。
+
+直後、一本の矢が月を横切り、夜空を裂いた。
+
+「ハッ、いいぞ!」
+将軍の喝采が人々の歓呼の声に溶けた。
+
+「あのおっさんたちが何を失ったかを知ったら、怒りで爆発するんじゃないかな」
+与一の得意げな笑みは、酔っぱらいそのものだ。大天狗はつくろうことなく好色な顔を浮かべ、嫌味なことこの上ない。
+
+矢が命中した瞬間、与一は大きな翼を広げて海峡を越え、小舟とすれ違い様に、黄金の扇子と、扇子を手に驚愕の表情を浮かべる美人を掠め取った。戦場から飛び立った与一の起こした風圧が罵声を上げる将軍をひっくり返した。
+美人をさらう天狗という定番の物語だ。
+ただ——
+「結果はほら知ってるだろ、あの猫ババァ、あっちこっち引っ掻きやがって……」
+与一は苛立ちを紛らわすようにため息を吐いた。
+
+「そうだ、今が旬の鯛があるんだ、持っていけよ」
+「なんだよ、いつもケチな大天狗様が珍しい」
+「あのババァにだよ!」
+酔っぱらいの大天狗が凄んでくるから、慌てて包んだ鯛を懐に抱えておいとました。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book209_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book209_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fea76715d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book209_JP.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+お千の物語
+
+与一の家から出て、曲がりくねった路地を少し歩いて、狭い小道に入ってすぐに、あのババァの家がある。
+暗い星空のてっぺんに、月が昇ってきた。猫たちが目覚める時間だ。
+凡人はよく、百年ないし千年生きた猫は、妙齢の少女に化けていたずらをするとか、恩や仇などのために無関係な旅人を追いかけるとか、そんな逸話を伝えるが、それはあくまで凡人の願望だ。
+化け猫は、怒る時になる少女の姿よりも、老人の姿を好む。そのほうがひねくれた性格に合うし、やさしそうな姿で通りすがりの客を騙せるからだ。
+
+「ただじゃないのよ!」
+声のする方へ見上げると、屋根の上に待ちぼうけた少女がいた。笑っているような、笑っていないような、顔は影に隠れてよく見えない。金緑色に光る瞳だけがはっきり見えた。月の光が露わになった肩から長い足まで、陶磁器のような肌を撫でていく。少女はつまらなそうにけん玉を遊んでいた。
+
+このババァ、絶対すごく怒っている……
+
+「また遅刻よ」
+「へ、へい、申し訳ございません」
+
+紙提灯の明かりが揺れ、羽虫がパッ、パッと提灯に体当たりをする音がした。
+湿気た風が吹いて、程なくしてセミの声が止んだ。
+
+髪を下ろしている少女は、糸車を動かしながら、怪しく笑う。なんて恐ろしい。
+たとえ大天狗と盃を交わすこの狸であっても、化け猫には礼を尽くすのだ。平たく言えば、先程の無礼に伏して謝罪するのだ。
+
+「まあ、よい。鯛も新鮮なものだし。苦しゅうない」
+狸の丸い体を頑張って正座の姿勢に戻した頃に、少女が老婦人になって、やさしそうな顔で怪しく笑う。
+「ありがとうございます、千婆様」
+「お千と呼べと言ったろ!」
+
+ようやく肩が軽くなった。
+まだどこか奇妙な感覚が残っているけれども。
+
+「アハハ。そういえば、あの阿呆はどうしてる?」
+お千は鮮魚を丸ごと口に入れ、スポッとしっぽまで呑み込んだ。
+
+そういえば、化け猫が語った大天狗との出会いは、皮肉な話、与一が話したものとは、まったく別のものだった——
+
+お千はこことは違う、凡人がもっと跋扈している世界から来た。
+とある夜、とある竹林で、幼いお千は行脚僧に捕まり、転々として、最後は将軍に買われ、「御化猫」なんてものになった。
+あの日々は、お千はあまり覚えていない。ただ凡人の偉い人たちは何故か彼女を怒らせたがるし、遊びたがる。彼女を仇を引っ掻いてバラバラにするように仕向けたり、自分たちだけ楽しい遊びにつき合わせたりする毎日だった。
+気が遠くなるほど長い日々だったが、妖怪は長生きだから、凡人よりは辛抱強い。
+
+ある時、将軍は賊軍の将軍と戦を始め、お千は「忍者」とやらになった。
+
+「その話はもっとつまらない……」
+お千は目を細め、大きく口をあけてあくびをした。
+
+あの夜、将軍は妙案を思いついた——
+お千に貴婦人の装いをさせて、小舟に立たせる。金の扇を立てて、賊を辱めようとした。もし賊が踏み込んだとしても、千年の化け猫に返り討ちにされるだけだ。
+
+それで、敵陣にいる与一は……
+「それで、あの阿呆が突然前に出て、ギャーギャーと扇子を撃ち落とすなどと喚いた」
+そうして、かの大天狗は……
+「……足を滑らせて、派手な音を立てて海に落っこちたのさ」
+猫顔の老婦人は耐えきれない様子でくつくつ笑いはじめた。
+
+「酔っているからか、大波にさらわれたとでも思っているように手足をバタつかせたわ。あの夜は凪だったのに」
+「ただまあ、何百年もあんな面白い生き物を見てなかったから、気を利かせて、扇子を揺れ落としてやった……そうしたら、向こうの船から称賛の声が上がって、まあおかしいったら……」
+
+その後、大天狗は大きな翼を広げ、覆いかぶさるように貴婦人に向かって——
+「その時弓矢の雨が降り注いで、あの子はハリネズミみたいになってまた海に落っこちた。もう表情を取り繕うことができなくなって、笑い転げたわ」
+お千は海の中からかわいそうな大天狗をすくい上げ、脇に挟んで大笑いしながら双方の戦艦を飛び越えた。
+その場にいた人間はこう言った。彼女は一飛びで八隻の船を跨ぎ、あっという間に姿が見えなくなった。化け猫の笑い声は、三日間戦場をこだました。
+
+「笑いが止まらなくなって、思いっきり引っ掻いてやった……あの間抜けな姿を思い出したらまた笑いたくなって、アハハハハハハハハ……」
+猫が化けた老婆が止まらなくなる様子で大笑いした。
+
+「その後、この世界に連れてこられて、何故か戦利品みたいに扱われて」
+老婦人の顔がポッと怒った少女の顔になった。ただ、先程大笑いした名残か、頬が上気して、すこし滑稽に見える。
+「戦利品なんかじゃないもん!」
+
+「もしかしたら、これがあの子が私に会いに来てくれない理由なのかもしれないね」
+少女顔の猫老婆が小さなため息を吐いて、また狡猾そうに笑う。
+
+「そろそろ行きなさい。戸締まりはしなくて良いよ。また月が満ちたらいらっしゃい」
+「そうだ、この蓑を旧友のところに届けておくれ」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book20_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book20_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bddd08a20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book20_JP.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+ ——物語抜粋集——
+『森の風』と『湖の風』は二冊の叙事詩集。とある学者たちがモンドの有名ではない数多くの吟遊詩人の詩篇を整理し、この二冊にまとめた。
+吟遊詩人は観客からモラを貰うため、詩の内容を誇張または捏造しており、内容としては信憑性が低い。だが、その美しい想像力と才能溢れる表現力は、千の風と時間を越えた今でも伝わっている。
+……
+「語り継がれし古き物語、詩人は歌い出す」
+「彼の時代、神々がまだ俗世にいた時代、遥か昔の物語である」
+廃墟の話、ヴァネッサの話が終わると、詩人はまた風龍の話を始めた。「これから私が話すは遥か古代の物語。あの時代、神々はまだ人間界にいた」風元素を持った風龍は、その時代に空で誕生した(注1)。彼は緩やかに降臨し、世のすべてに好奇を抱いた。
+村に降り立った龍は、恐怖に怯える人々から石を投げつけられた。彼には、人の怯えた声を理解する事はできなかった。
+墓地に降り立った龍は、人々のすすり泣く声を聞いた。彼には、人の悲しみに暮れた声を理解する事はできなかった。
+果実園に降り立った龍は、果樹を傷付けたため、人々から罵詈雑言を浴びせられた。彼には、人の怒りに満ちた声を理解する事はできなかった。
+人間の世界は複雑怪奇。龍は迷い、戸惑うが、諦めずに挑戦した。
+その日、龍が天空のライアーの音色を聞いた日。「天空」とはライアーの名前であり、風の神の伴侶の名前でもあった。龍は詩に惹かれ、世界一の詩人の隣に舞い降りた。
+人々は恐慌に陥った。古来より強大な元素を秘めた龍と、世界を司る神々は上手く共存した試しがないからだ。
+「見て、なんて美しい、なんて優しい」と風の詩人が言った。
+「でも、何を企んでいるかわからない」と人々は反論する。
+旋律と詩文が龍と人々を引きつけた。これは何の魔力か?龍は万物に自身の心を理解してもらうため、詩人のそばにいると決めた。彼は人間の言葉と風の詩人の御業を覚えた。
+……中略……
+後世の人々は、彼がモンドの四風のひとつであると考えた。
+
+「古国に黒日が訪れ、明珠はその輝きを失った」
+「色が失われた黄金、白い織物は黄昏に染まった」
+これは地下に没落した王国、カーンルイアで起こったもう一つの物語である。
+黒日王朝が滅ぼされ、災難が古国の城壁を突き破り大陸へと蔓延した。「黄金」と呼ばれた錬金術は罪人へと堕ち、漆黒の魔獣を大量に生み出した。漆黒なる大蛇——悪龍「ドゥリン」が海から這い出し、暗雲がモンドへと忍び寄る。その頃の西風騎士団は獅牙騎士の座が空席で、鷹の旗は地に降りていた。
+巡り巡って、怨嗟が再びモンドの神を呼び起こした——風の詩人。天空のライアーの音色が響き、風龍が姿を表した。
+今、このモンドで頼れるのは風龍しかいない。悪龍と風龍は暴風の中、決死の一騎打ちを行った。
+風龍は勝利した。だが彼の牙が悪龍の喉を切り裂いた時、その毒血を呑み込んでしまっていた。悪龍の毒血は歪な黄金であり、山を崩し、大地を割るほどの力がある。
+モンドを守った、これで人々が自分のことを理解してくれると思い、風龍は長い眠りについた。
+天空のライアーは悲しみのメロディを奏でた。
+長い眠りから目覚めた時、君には自由になってほしい。自由に大空を駆ける龍の美しさを、人々もいつか分かってくれるはずだから……
+
+(注1:元素によって誕生した命。退化するとスライムとなり、進化すると晶蝶になる。また、ごく稀に危険な元素怪物にもなる。龍型の元素生物は珍しく、強大な力を秘めている。その力はかつての魔神に匹敵するほどである。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book210_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book210_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1df8a6055
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book210_JP.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+雨婆婆の物語
+
+お千の家から出て、路地に沿って左と右に曲がり、湿気の多い庭に入れば、雨婆婆の家に着く。
+素朴な庭の中、セミまで口を噤んでいる。水琴窟の中の水滴だけが静かに流れ落ち、鹿威しのリズムとともに合奏を奏でる。
+自由な森の中で、霧を雨に変える女性は狸と狐の共同の友達だった。
+もちろん、我ら妖怪は凡人と違い、複雑な煩悩もなければ、それぞれの地位やランクにも決まりがない。しかし、雨や霧が弥漫している山の中で、囁く雨女はいつも多くの尊敬と思慕を得ている。
+たがその後、みなは大権現様に服従するようになった。凡人はいい生活を迎えたが、妖怪たちは各地に隠居するようになり、退治や鎮圧されるようになった…雨婆婆はその時に朱鷺町に引っ越してきた。鳴神大社の狐宮司様は、この屋敷を彼女に贈った。
+一体どれほどのものを失い、どのような悲しみを背負えば、宮司様に特別扱いされるのだろう…
+
+庭で佇み、池の中で揺れる弦月を見て、涼しく湿った夜風が彼女の声を連れてきた。
+
+「失礼、お待たせしました。」
+振り返ると、雨女が扉の隣に立っている。青白い月明かりに照らされ、白い長衣は濡れた光を放つ。だが、若くて細長い体からは年老いた悲しい気配がしていた。
+
+私は俯き、お千から託された蓑を彼女に差し上げた。彼女のあの灰青の目を直視することができなかった。
+凡人の間の噂によると、哀れな雨女は、溺死した人のように、大理石のような灰白色の目をしているらしい。その悲しげな目を直視した者は、解きづらい雨と霧の中で永遠に彷徨うことになる。
+もちろん、それは凡人のつまらない噂に過ぎない。だが、「哀れな雨女の目を直視しないこと」という礼儀作法は、妖怪の間の暗黙のルールである。
+
+「ありがとうございました。」
+雨婆婆の声はいつものように優しく、霧の中の朝露のようだ。
+
+彼女は私を部屋に招待することも、物語を語ってくれることもなかった。
+ただ、私に木の匣を一つ渡し、私も悟った。
+そして、月がまだ明るいうちに、庭から静かに離れた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book211_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book211_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6698acb98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book211_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+権兵衛の物語
+
+権兵衛は今年で七十六歳、朱鷺町に住みつく唯一の凡人である。
+彼は農民だった、武士と職人をやったこともある。
+手の中にある匣は彼が作ったもので、滑らかな黒漆の面に鮮やかな真珠層が嵌っている。これは海祇島の漁師から学んだ技術である。
+
+「ご苦労。」
+目の前の老人は深々と頭を下げた。
+凡人は妖怪に対し、そのような礼儀作法をすべきだと私も思っているが、それでも彼の憂鬱を少し憐れんだ。
+
+権兵衛によると、噂とは違い、彼と森を歩き渡る雨女とは、親友だったようだ。
+ただ、あの時、彼はまだ若かった。地元の乾ききった畑に恵みの雨をもたらすため、村の年寄りの話を聞き、森に行って雨女の助けを求めた。
+あの時の雨婆婆はもう若くなかった、人間の世の変化もよく理解していた。だが、森の中の生き物は凡人より単純で素朴である。
+
+その後、若かった権兵衛は言葉にならないほどの過ちを犯し、山と海の生き物を騙した。それでも彼は、自分の嘘は地元のためだと今日まで言い張った。
+
+その後降った雨のおかげで、彼の村も久しぶりの豊作を迎えた。
+それから、戻る顔のない権兵衛は森から離れ、都市で暮らすようになった。
+
+「本当にすまない。」老いた凡人は頭を下げたが、木の匣を受け取らなかった。
+彼の家から離れた、月がまだ黒雲に覆い隠されないうちに。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book212_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book212_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..afc70ce59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book212_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+中盤
+
+昔々、弱く短命な凡人たちが海を渡る術を持たなかった時代、稲妻は狸の国だった。
+狸はものぐさで気まぐれな生き物だ。悩みは一晩寝れば忘れ、明日を憂うこともない。毎日がお祭り騒ぎで、あの頃の稲妻は狸の楽園だった。
+
+少なくとも、狸一族のお年寄りたちは皆そう言う。
+
+ある時、狐たちが海を渡ってきて、狸たちと争いをはじめた。戦は八百年、また八百年と続き、双方ともに甚大な被害を被り、ついには和平交渉を行った。狸は未だに負けていないと言い張るが、あの大きな大きな雷櫻を狐一族に明け渡すこととなった。
+
+ただ、狐も悪賢く、変化を好む生き物だ。あの八百年、また八百年と続いた戦では、化かし合いを続けた狐と狸は、激しく移り変わる光景に目がくらみ、自分が何者なのか、何処から来たのかさえ見失う者が続出した。
+
+そうして、茫然自失した妖怪から、凡人が生まれた。
+
+狸一族の伝わってきた物語を振り返りながら、曲がりくねった路地を彷徨う。
+結局、まだ営業している料理屋を見つけることはできなかった。
+
+そろそろ帰ろう。
+そう思って、狐おじさんのそば屋台から立ち上がり、背伸びをした。
+
+すると、後ろから懐かしい気配がした——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book213_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book213_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b58f832f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book213_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+第五幕、第三場
+「……十三郎は残りの侍を率いて、盗賊と激しい戦闘を繰り広げた……
+……十三郎たちの勢いに負け、盗賊たちは散り散りに逃げはじめた。
+セリフ:
+『久蔵:十三郎!盗賊どもが逃げるぞ!』
+『十三郎:そうやすやすと米を諦めるわけがねえ!気をつけろ!』
+……盗賊を倒した後、十三郎は茫然と辺りを見回し、叫んだ。
+セリフ:
+『十三郎:盗賊は?盗賊は?』
+『久蔵:皆倒したぞ。』
+十三郎は呆然と立ったまま、辺りを見回すと、いきなり号泣しはじめた。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book214_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book214_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1390bef41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book214_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——大吉——
+失せ物が戻ってくる日。
+音沙汰のなかったことに、良い知らせが来る。
+袂を分かった友人と仲直りができるかもしれない。
+不意に忘れたことを思い出す。
+この世に取り戻せないものはない。
+今日がそれを取り戻す日だ。
+
+今日の縁起物:生きの良い「オニカブトムシ」。
+オニカブトムシは平和を愛し、争いを好まない小さき生き物。
+平和を求める心はきっと幸せをもたらすだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book215_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book215_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..95f3e42a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book215_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——大吉——
+風が吹く日は、何をやってもうまくいくだろう。
+身近な人の気分は非常によくなり、争いごとが起こらなくなる。
+食べたかったが、食べる機会がなかった美食を食べれるかもしれない。
+仕事も旅行もうまくいく。
+好機逸すべからず。
+
+今日の縁起物:すくすく育つ「鳴草」。
+鳴草は雷雨を予知する植物であることを、多くの人は知らない。
+雷神様の寵愛に憧れ、稲妻列島でしか育つことができない。
+鳴草を摘んだ時のビリビリとした感覚は、幸せの味に似ていると言われている。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book216_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book216_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..22e5c9337
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book216_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——中吉——
+空に雲が流れている日は、幸せな気分になれる。
+仕事はとても順調で、昼寝の時もいいアイデアを思いつく。
+昔からの友達との別の盛り上がる話題が見つかるだろう。
+——毎日毎日、前向きに、明るく生きよう——
+
+今日の縁起物:色鮮やかな「スミレウリ」。
+外見と内面が一致していることは一種の美徳。
+しかし、スミレウリの鮮やかな外見の下には、謙虚な内面が隠されている。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book217_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book217_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4cbbe7be6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book217_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——吉——
+いつもと変わらない一日。体と心が慣れ親しんだ日常。
+失ったものの代わりとなるアイテムが現れ、それが幸せをもたらしてくれる。
+よく会う人との関係が良くなり、友達にもなれるかもしれない。
+——どんなに日常的な日でも、大切な思い出になる——
+
+今日の縁起物:キラキラ光る「晶核」。
+晶蝶は世界の元素を凝縮した小さな生き物。
+そして元素は、この世界が人々に贈る祝福だ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book218_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book218_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..03318282d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book218_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——吉——
+特別なことはないのに、気分が明るくなるような日。
+無くしたと思っていたものが、気づかないところで見つかったりする。
+食材はいつも以上に新鮮で、道中の風景もキレイ。
+——世の中には不思議ですばらしい物に溢れている——
+
+今日の縁起物:温もりをもたらす「鳥の卵」。
+鳥の卵には無限の可能性が秘められている。
+逆にこの世界も、卵の中の命にとって、
+未知で刺激的なものに満ちているだろう。
+鳥の卵に優しくしてあげよう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book219_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book219_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6355ace86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book219_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——末吉——
+気圧はやや低め、遠い昔の日を思い起こさる。
+過ぎ去った青春時代の思い出や、連絡を取らない古き友人との思い出は、
+懐かしさと切なさを感じさせる。
+——たまに過去を懐かしむのもいいが、心を落ち着かせて未来に立ち向かおう——
+
+今日の縁起物:爽やかで心地よい「ミント」。
+草の生えているところには、必ずミントがある。
+そう考えると、ミントは世界で最もタフな生き物だ。
+モンドの雪山にもミントが生えているらしい。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book21_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book21_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..88f9077ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book21_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+古い伝説によると、大地の草木や獣は自分たちの国を築いていたらしい。
+その時代、今のモンド城の土地は森であり、そこにはイノシシの遊び場があった。
+イノシシの王国はこの森にあったという。イノシシ王の統治により、王国は豊かで幸せに包まれていた。
+王には可愛い姫がいた。森で一番美しい鼻、一番白い牙と誰よりも滑らかなタテガミを持っていた。
+姫は美しく優しい。彼女は毎日、最も甘くて瑞々しい果実を臣民に配っていた。
+甘酸っぱいラズベリーも、甘くシャキシャキしたリンゴも、美味しそうなキノコも、姫はまず仲間にあげた。
+王国の全てのイノシシが王と姫を愛していた。彼らはこう唱和する、毎日毎日。
+「ふん~ふん~我が国王を祝福する、彼さえいれば、私たちが食べ物に困ることはない~」
+「ふん~ふん~我が国王を祝福する、彼さえいれば、私たちが食べ物に困ることはない~」
+
+【このページの横に小さな文字が書いてある。「おとうさん、あたしがまいばん おかしを食べないで、まいにちかみさまにいのれば、イノシシになれる?イノシシになりたい、おいしいから。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book220_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book220_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..940a87f83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book220_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——末吉——
+穏やかで平和な一日。悲しませることは何も起きない。
+久しぶりに会う友人と過去の思い出を話したり、共に笑ったりすることに適している。
+食事をすると、昔体験したことの味がする。
+——自分の周りの人や物を大切にすること——
+
+今日の縁起物:ビリビリする「電気水晶」。
+電気水晶には無限の力が秘められている。
+この力を上手く利用すれば、何かを成し遂げることができるかもしれない。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book221_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book221_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..35688efa0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book221_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——凶——
+雨が降る予感、何か悪いことが起こるかもしれない。
+来るはずの褒め言葉がなかなか訪れず、店員に間違った料理を出されるかもしれない。
+大したことではないと分かっていても、少し悩み事をしてしまう日になる。
+——このような日は滅多にない——
+
+今日の縁起物:波に揺れる「海草」。
+海草はとてもやさしくて丈夫な植物だ。
+苦い海の中でも、自分を変えようとしない。
+逆境にいても、優しい心を保っておこう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book222_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book222_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f4684c2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book222_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——凶——
+大切なものをなくすかもしれない。気をつけるべし。
+体調に変化があれば、しっかり休養すること。
+何かの決定を下す際、しっかり考えて決めること。
+
+今日の縁起物:冷え冷えする「霧氷花」
+霧氷花は近寄りがたい冷気を発する。
+冷たい性質は、人の気持ちを落ち着かせ、頭を冷やすこともできる。
+正しい判断を下し、賢明な行動を取ること。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book223_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book223_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dde8a8616
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book223_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book224_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book224_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bd523d99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book224_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+「北国の鬼·炎刀望理須」
+近々、ファデュイの密偵が稲妻城地下の洞窟に出没している。
+城の治安を脅かす企みがあるとか。
+その名は「望理須」
+
+罪人と敵に「終末」を下せ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book225_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book225_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3add8f83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book225_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+「大悪党の盗賊·ネズミ坊主の牧」
+九条陣屋近くの浜辺に出没する大盗賊。
+絵に示した位置に出没し、幕府の軍需品を盗む。
+窃盗を働いた者は、罪の軽い者は入れ墨を入れ、罪の重い者は刑罰を課す。
+
+「ネズミ坊主」の渾名を持つ牧田海雄はその武芸と狡猾さで、幾度も捕縛から逃れた。
+
+罪人と敵に「終末」を下せ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book226_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book226_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a22f60799
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book226_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+「同じ穴の貉」
+近々、稲妻城の地下にある洞窟で賊の会合が行われる。
+会合時間のおそらく深夜から黎明の間。
+その一行は、軍で物資を横領する内通者と、
+ここ数年で結成された窃盗や密入国を繰り返す一団。
+
+罪人と仇人に「終末」を下せ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book227_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book227_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..94cda5d67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book227_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+「三十年越しの終わり·斬鬼金」
+先日、三十年前の神無塚人斬り事件の犯人の手がかりが見つかった。
+「斬鬼金」こと松平金次郎は、その仲間とヤシオリ島南部で目撃された。
+図に示した地点を調査せよ。
+斬鬼金本人を発見した際は……
+
+罪人と仇人に「終末」を下せ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book228_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book228_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7c42d140
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book228_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「賊の末路」
+絵に示した地点へ行き、異常を調査せよ。
+
+罪人と敵に「終末」を下せ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book229_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book229_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4facc246e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book229_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——大吉——
+浮雲が散り、月が浮かぶ。
+明鏡止水の心があれば、求めることが成せる。
+気のままに過ごすと良いだろう。
+やりたいことも、会いたい人も、今が動く時だ。
+
+今日の縁起物:熱を発し続ける「烈焔花の花蕊」
+烈焔花の熱さは花蕊から。
+順調にことを進めるには、心に道を定めること。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book22_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book22_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6fc040694
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book22_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+イノシシの森の北側には、冷たい氷原が広がっていた。
+その時代、まだやんちゃだったバルバトスは、その土地に行ったことがなかった。そのため、そこは白い雪と寒氷に満ちた世界であった。
+その土地に足を踏み入れた生き物は、誰もが寒さで震えてしまう。
+「おおおう、寒い、寒いぞ、寒すぎて私のひづめが割れそうだ!」
+最も勇敢で強いイノシシ王でさえ、氷原の寒さには耐えられなかった。
+「ふんよお~ふんよお~寒いぞ、寒い。冷たすぎて私のひづめが紫だ!」
+だが、そこには一匹の子オオカミがいた、その地で唯一の住民である。
+
+【このページの一番下に拙い字で何か書いてある。「おとうさん、なんでオオカミの子はつめがわれないの?」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book230_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book230_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7facd84f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book230_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——大吉——
+鞘から抜いた剣に敵はない。剣光も、誰かを照らす光となるだろう。
+一本の矢で空中の獲物に命中できる。一撃で遺跡守衛の弱点をつける。
+目標がなければ、歩き回ってみるのも良し。意外な収穫があるかもしれない。
+運の悪い仲間に運気をお裾分けしよう。
+
+今日の縁起物:珍しい「馬尾」
+馬尾は荻の群れとともに生息するが、荻より真っ直ぐ立つ。
+きっと誇り高く生きるあなたに相応しい。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book231_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book231_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d35710319
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book231_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——中吉——
+十年一剣を磨く。
+悪運が消え、運気が戻ってくる。
+長年鍛えたものの役に立つ機会がなかった技が、
+日の目を見る時がくる。
+障害にぶつかることがあっても、
+迷わず剣を抜き、気の済むまで戦おう。
+
+今日の縁起物:長い年月を経た「ウミレイシ」
+小さなウミレイシ虫が長い年月で作ったウミレイシ。
+目標のために努力する人は、必ず実を結ぶ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book232_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book232_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..27226344f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book232_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——吉——
+春が訪れ、万物が蘇る時。
+困ったことがあった時、解決法が見つかる。
+迷う時、助っ人が現れる。
+心を整理し、家を掃除すると良い。
+意外な宝物が見つかるかもしれない。
+
+今日の縁起物:成長し続ける「タケノコ」
+タケノコには無限の可能性が秘められている。
+タケノコがどれほど高い竹に成長できるか、誰にもわからない。
+見ていると、未来を期待せずにいられなくなる。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book233_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book233_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c36ca906
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book233_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——末吉——
+雲が低く、まだ厚くなりそう。
+雷雨がいきなり激しく降るかもしれない。
+でも雨が上がれば、虹が見える。
+地に足をついて、物事を静観すると良いだろう。大胆に進めても上手くいかないのかもしれない。
+
+今日の縁起物:木から落ちた「ナッツ」
+すべてのナッツが大きな木になれるわけではない。
+成長には適した環境と、少しの運が必要だ。
+自分を追い詰めることはない。辛抱強く虹を待とう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book234_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book234_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..94a7ba2f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book234_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——末吉——
+雲が月を半分覆い隠し、霧が立ち上る。
+顔を上げれば月が隠され、俯けば霧が濃い。
+道に迷うこともあるだろうが、いつかはっきりする時が来る。
+今は自分を磨き、月が見える時を待とう。
+
+今日の縁起物:暗闇に光る「発光髄」
+発光髄は弱い光を発する。
+他の光源に比べたら弱いが、道を照らすには十分だ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book235_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book235_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e92b1966
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book235_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——大凶——
+心が空っぽになる日。強い無力感を感じるかもしれない。
+色々なことが頭の中でまとまらなくても、袋小路に入ると病むかもしれない。
+何もかもが良くない状態に陥っても、気を落さずにいこう。
+乗り切れば、何か成せるだろう。
+
+今日の縁起物:曲がった「トカゲのしっぽ」
+トカゲは危険を察知すると、しっぽを切って逃げる。
+どうにもならないことがあったら、断ち切ることも選択肢の一つだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book236_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book236_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef0331591
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book236_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+…終末…ファデュイ…だまし討ち…
+…くじを読み解く時、暗号…
+…上の句が『朧月夜の真中』…
+…決して信じるな…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book237_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book237_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7271856b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book237_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+拝啓
+突然の手紙、失礼致します。
+ご迷惑でなければ良いのですが。
+異邦の知らない人間に手紙をしたためるのは、実は初めてです。
+あなたとの出会いは偶然ではないと、私は信じています。
+今夜は月がよく見える日です。
+もしよろしければ、お会いできないでしょうか。
+
+家臣や守衛のことはお気になさらずに。私が引き離しておきます。
+お越しになられることを心待ちにしております。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book238_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book238_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a41cfb3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book238_JP.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+序
+
+記憶にまつわる物語は、往々にして手に入れたはずのものを失う瞬間を描くものだ。
+
+今作の筆を執った理由といえば、実は大したことではなかった。
+
+あの夜、私は烏有亭で酒を飲んでいた。そこで偶然、久しく会っていない友人に会った——いつの間にか、隣に座っていたのだ。
+
+「おや、誰じゃ、折角の良い夜に、一人寂しく酒を飲んでいるのは?」
+
+そう問われて、適当に答えた。
+「良い酒は良い買い手に会ってこそのもの。時には待つことも必要なのさ」
+
+「陳腐な台詞ね……相変わらず面白くない」
+今や編集長様となった彼女は盃を手に、興が乗った様子だ。
+「暇を持て余すくらいなら、酒代を稼ぐ気はないかい?」
+
+「今夜は、妾が奢ってやろう」
+その言葉を聞くのは、恐らく三回目だろう。
+
+「おかえり」
+夜風にさらわれた神櫻の花びらが彼女の盃に舞い降りて、小さな月を砕けた。
+何故か懐かしくなり、気付いたらその四文字が口から飛び出ていた。
+
+「酔っているな」
+不快そうな顔になった彼女の声から、有無を言わせない威厳を感じる。
+それも束の間。彼女は盃を置き、息を吐いた。
+「彼女が去った時、私はまだ生まれていなかった」
+
+私も、ただの少年だった。
+
+「彼女が話した物語は、もう君にしか語れないのだろう」
+
+そう言われ、まんまと乗せられたわけだ。そういうわけで、また八重堂のために執筆することとなった。
+筆を擱くと言っておきながら、勝手に覆したこと、読者の皆様には申し訳なく思っている。
+しかし私もいずれ手に入る美酒のために蓄えなければならない。何より、あの夜の編集長様の好意を無下にはできないのだ。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book239_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book239_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..830b87fce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book239_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+物語の前に、まず紹介しておこうと思う。
+「新」六狐伝とは何か。
+「新」があるなら、「旧」もあるということだ。本書は五百年前に流行した『有楽斎六狐伝』をもとに改変した新説である。拙い文章だが、どうぞご容赦ください。
+有楽斎様といえば、私が幼い頃には既に名のある作家でした。斎宮様もその文章と茶の知識には一目を置いていた。狐一族の中でも、特に風雅な方だった。
+しかし、世は無常。有楽斎様は大罪を犯し、罪を償うために自らこの地を去って、はや五百年……
+
+閑話休題。『新六狐伝』の開幕は、高く聳えた影向山の山中からだ。
+大狐白辰が生きていた頃、六人の弟子がいたと言われている。皆強い術を駆使でき、変化に長けた者たちだ。普段は白辰の補佐として、神社の事務や、影向山の守護に当たっていた。
+
+六狐の首席は黒狐の達という。女であるが、がたいが大きく、性格が奔放である。ある時酒に酔い、神社の正殿で大暴れし、将軍様の御神体を壊してしまった。白辰は激怒し、反省するようにと、彼女を山から追放した。
+しかし黒狐の達は、唯々諾々と下山したものの、すぐ師匠の教訓を忘れてしまった。なんと酒を買い、村に喧嘩を売りに行ったのだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book23_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book23_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..537b65500
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book23_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+以前、狼は悩みのない子供だった。明るい青の瞳と、つややかな灰色の毛皮を持っていた。
+威嚇する姿は、モンド大聖堂にある狼のレリーフと同じくらい迫力があった!
+だがある日、彼が森で狩りをしていると、邪悪なリス「ウーバークァ」に遭遇する。
+この古い大地では、ウーバークァよりも邪悪な魔神や悪竜はいなかった。彼は全ての美しいものを憎み、大地のあらゆる美しいものを醜くさせ、光を闇に変えようとしていた。
+何の悩みもない、嬉しそうな子オオカミを見て、リスは憎しみを露わにしささやいた。
+「グルル~、グルルッ!最も冷たき氷を彼の心臓にぶっ刺そう、二度と希望の光を感じられないようにしてやろう!」
+そして、ウーバークァは呪文を唱え、子オオカミに呪いをかけようとした。
+しかし、子オオカミが突如、ウーバークァを口の中に入れる。
+ウーバークァは怒り焦った。子オオカミの口の中で、生まれてから覚えた汚い言葉を言える限り言った。口から変な声が聞こえてきて、子オオカミはやっと自分が何をしたのか気付く。
+「おっと、ごめんなさい、リスさん、あなたは食べられるリスだと思ったよ!」
+と子オオカミは心の中でつぶやいたが、そのままゴクリとウーバークァを飲み込んだ。
+
+【付箋が貼ってあり、そこには綺麗な字で何か書いてある。「だから、リリー、外で遊ぶ時は知らないものを食べちゃだめだぞ。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book240_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book240_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..371d89bb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book240_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+前回の続き。黒狐の達が村へ喧嘩を売りに行こうとした。途中、道端に木こりの格好をした二人の女が立っていた。二人とも七尺の野太刀に、小太刀と脇差を腰に差している。
+
+地面を揺らし、土埃を立てて大股に近づく大きな黒い影を認め、二人は刀に手を置き、警戒しながら問うた。
+
+「何者!もしや妖怪か!」
+
+影はこう答えた。
+
+「ハッ、その通りだ!」
+
+二人はすぐさま刀を抜き、斬りかかった。しかし妖怪はすんでで躱し、身を捩り二人の手首を掴むと勢いを殺さぬまま捻り上げた。カタンと音を立てて、七尺の大太刀が落ちた。二人は痛みに顔を歪め、小太刀を抜こうとしたが、その前に黒狐が掌底で一人を倒し、もう一人の首根っこを掴んだ。一人を持ち上げて、一人を大きな下駄で踏みつける形になった。
+
+「『戸隠の双鬼』?お前ら姉妹は去年も村人をいじめただろう。懲らしめてやったのに、まだ懲りてないのか!」
+
+女強盗たちはハッとなり、悔しい思いをしながら、ひたすら命乞いをした。黒狐は二人を解放して、こう言った。
+
+「まあいい。白辰様に追い出されたからには、主なき妖怪だ。お前ら二人、アタイと一緒に旅をしろ。そうしたら退屈しなくて済みそうだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book241_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book241_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..29fb990ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book241_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+前回の続き。黒狐の達は女強盗「戸隠の双鬼」を仲間にして、旅に出た。
+
+三人が紺田村でひと休みをしている時、ある親子と出会った。
+親子ははるばるセイライ島から来た楽師だ。婦人の名字は葉山、少女の名は優。お祭りに参加すべく、稲妻城に向かっている。村の瓜売りが「善意」でスミレウリを提供してくれたが、食べた後、ありえない値段を払えと言われたそうだ。旅芸人に大金が払えるはずもなく、困っていると……
+「戸隠の双鬼」は気性が荒い。親子の話を聞いて、悪徳商人を八つ裂きにしてやると、怒りをあらわにした。黒狐の達は何か思いついたようで、双鬼姉妹を止めた。
+
+「いい、わかった」
+
+そして、親子をなだめた。
+
+「お二方、どうぞご心配なく。話をつけてくる故、少々お待ちを」
+
+そう言って、悪徳商人に会うべく、大股に立ち去った。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book242_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book242_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..155eecf49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book242_JP.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+前回の続き。黒狐の達は悪徳商人に会うべく、大股に立ち去った。
+
+瓜売りの土左衛門は元侍だ。稲妻に平和が続いたため、商いを生業とし始めた。悪巧みばかり学んで、人相が悪いことも相まって、誰も文句が言えず、結果、土左衛門は大儲けをした。
+
+その日、土左衛門は屋台で休憩していた。すると、いきなり地面が揺れ、土埃がたち、屋台よりも大きな影が土左衛門を覆った。
+
+「お兄さん、瓜を頂戴!」
+
+土左衛門は目を見開き、来客を観察した。がたいが大きく、柄も悪い。今にも斬りかかってきそうだが、なんと女だった!
+
+「いくらほしい?」
+
+客は答えず、生板の上の脇差を凝視していた。
+
+「良い刀だ」
+
+「その通り。これでも武家の出なんだ、貴重な家宝くらい置いている」
+
+意図はわからないが、当たり障りなく答える土左衛門。
+
+「瓜を切るにはもったいない」
+
+棘のある言い方は、土左衛門の癇に障ったようだ。
+
+「瓜を買いにきたのだろう。無駄話をしないでさっさと買ってきな?」
+
+「はいはい、仰るとおりで」
+
+黒狐の達は申し訳なさそうな顔をして、ヘラヘラと笑った。
+
+「スミレウリを一升、皮は剥いてください」
+
+不審げにしていたが、特に追及もせず、土左衛門はスミレウリを切って、秤に乗せた。
+
+「お兄さん、その秤、調子が悪いんじゃない?」
+
+その言葉を聞いて、土左衛門は刀を握りしめた。
+
+「ねえ、その秤、ちょっとおかしいよね!」
+
+「姉さん、買う気があるなら、先にモラを払ってくださいよ」
+
+土左衛門はムカッと言い返した。
+
+「へっ、先払いをしても良いが、受け止められるかね」
+
+「それは払ってから言え!」
+
+「本当に?」
+
+「男に二言はない!」
+
+黒狐が「ほらよ!」と怒鳴り、ずっしりしたモラの袋を土左衛門の顔に向けて投げた。受け身も取れず、土左衛門は仰向きに倒れ、手に持っていた脇差も落ちてしまった。よく見たらまあびっくり、なんとモラの袋で鼻がぺしゃんこになっていたではないか。
+
+黒狐の達は二歩進んで、土左衛門を踏みつけた。何も言わず、拳を叩き込んだ。殴られた土左衛門はカンカンカンと耳鳴りがした。もがいて起き上がろうと、地面に落ちた脇差に手を伸ばしたところ、黒狐に見つかり、また拳を食らった。その時「ポン」と土左衛門の頭に狸の耳が飛び出して、しきりに命乞いをしはじめた。
+
+達はというと、口をあけて大笑いをしている。この悪徳商人も妖怪だった。それも小汚い狸だったとは!
+
+見逃すかわりに、狸が盗んだ脇差を没収し、その全財産を村人と楽師の親子に分け与えた。そうして、黒狐はまた旅路についた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book243_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book243_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..868c508c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book243_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+珊瑚宮は、最初は海溝だった。大蛇が渡来した際、渦が巻き上がった珊瑚が島になった。故に珊瑚宮の人々は島を「海祇島」と呼び、大蛇を神として祀った。
+海祇の人は海民と自称し、大蛇オロバシノミコトを祀る。海祇島に将軍奉行の位がなく、神宮を最高権威とし、大小事務は巫女が行う。巫女の長は「現人神の巫女」と呼ばれ、まつりごとを司る。
+往年魔神の混戦中、雷電大御所将軍様が稲妻全土を平定した。皆ひれ伏し、各々の地を治めた。事を起こす者があれば、例外なく滅ぼされた。大蛇オロバシノミコトと鳴神の領地は西界を境としていた。ある時、大蛇が悪意を持ち、全力をあげて東へ侵略しようとした。
+過酷な戦で民が苦しんだ。今のヤシオリ島で激しい戦闘が行われ、双方の被害が甚大だった。大御所殿下の愛将である天狗笹百合もこの戦で命を落とした。遂に大蛇は大御所殿下に討ち取られた。
+この後、珊瑚宮は降伏し、稲妻幕府を大宗主とするようになった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book244_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book244_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e59ea3d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book244_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+はじめに
+
+出版社の新規作者の募集計画と、「この小説はすごい」コンテストの大人気ぶりもあって、この度異国の新鋭作家からも沢山寄稿を頂きました。編集長として、各国作者の稲妻小説事業への支持と、勘定奉行柊慎介様が便宜を図って頂いたことに、深く感謝申し上げます。おかげさまで、多くの良い作品を読者様にお届けすることができました。
+
+ご存知の通り、「鎖国令」が発表される前、稲妻で活躍する異国の剣豪たちがいました。ハマヴァラーンもその一人です。遠いスメールから来た彼は、稲妻の国で人助けをしていた。その物語は一度大御所殿下の不変の治世に埋もれたけれど、この度新鋭作家である私の友人プルシナの手によって、再び語られることとなりました。
+
+それでは、『ハマヴァラーン戦記』をどうぞご堪能ください。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book245_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book245_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4826a270d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book245_JP.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「遠海の嵐より、卒業できないことのほうが怖いだろう……」
+稲妻行きの船の上で、若いハマヴァラーンはそう思った。
+
+「早く論文を完成させないと、卒業が遅れると考えているでしょ」
+よく知る声が船の外から聞こえた。
+
+「うるさい、君は誰だ!」
+「私か……それは重要なことかい?」
+
+「そうだね、確かに重要ではない……」
+「ちょっと——」
+
+……
+
+そうして、激しく揺れる嵐の中で、舷窓の外の小さな声と口論を続けた。嵐への不安も、論文への恐怖も、どうでもよくなった。
+
+ただ……陸に上がるまで、あの舷窓越しの声は二度と現れなかった。
+
+「遭難者の幽霊か何かだろう……」
+ハマヴァラーンは自分に言い聞かせた。
+
+幽霊とは、地脈の持つ死者の記憶だ。過去と今の共振でしかない。海に現れたのは少々不可解だが、まったく説明がつかないわけれもない。
+
+「誰が幽霊だよ——!」
+ハマヴァラーンが荷物を手にして、自分の妄想を解釈した時、あの声がまた聞こえた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book246_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book246_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fa63223e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book246_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+……
+「それで、君は幽霊じゃないの?」
+「違う!私は死んでないもん!」
+「でも生きてもいないみたいだけど?」
+「うっ、それもそうね……」
+自分のことを「式神」というおしゃべりな少女は大きく口を開けて団子を呑み込んだ。喉を詰まらせないか、ハマヴァラーンはひやひやしながら見ていた。
+
+「しいていえば、私の場合、『使い魔』のほうが近いかな?」
+「やっぱり霊の類じゃないか……」
+「そういうのとは違うの!」
+やいやい言い争っているうちに、ハマヴァラーンはようやく理解した。この子はスメールで言う「鎮霊」に似た存在なのかもしれない。
+真名で契約を交わし、真名で使役する。世界の神秘術は皆本質的には似ているのだ。もしかしたらそれこそ人間の最も根本的な恐怖の一つ、掌握される恐怖を体現しているのではないか。
+
+そんなことを考えながら、ハマヴァラーンは神秘学を履修しなかったことを後悔した。何故よりによって海洋生物研究なんて人気のない課程を選択したのだろう……
+稲妻に行かないといけないし、生き地獄のような論文地獄が待っている……
+にぎやかなやつが付いてきたのは、何かの転機なのかもしれないが……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book247_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book247_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..76cb9e752
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book247_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+「けれど、シェール陛下の野望が実現したとして、一体誰が何を得られると言うのでしょうか」
+軍務尚書であるファランギースは、窓の外に広がる星の海を眺めて言った。銀河と星々が彼女の顔を、蒼白く照らす。その白い輝きが、ゆっくりと髪を流れ落ちた。
+初めてこの舷窓から星を一望した時のことを思い出す。しかし、かつて感じた畏敬の念は、もはや思い出せない。地表から数百光年。遠い故郷の姿は、彼女が夢に見る度に記憶の中で歪み、色褪せてしまった。
+「無礼を承知で申し上げます、親王殿下。しかし、この戦争は長すぎました。私たちは数多の星区を駆け、謀略と策略を重ねて幾千万の命を消し、未知だった星区を一つずつ配下に加えてきました。すべては、シェール陛下の夢のために。けれど、陛下の夢見た幻は、私たちに何をもたらしたでしょうか?ますます多くの不幸が起こり、敵も増え続けています。銀河中に溢れるそれらは、いつの日か我々を呑み込むことでしょう……」
+「兄上の帝国は永遠の国になるわ。そこには恐怖も貧困もなく、人々の幸福が少数の手に握られることもなければ、誰かが誰かより地位が高くなるということもない。無能の者を罪と呼ぶことさえなくなるでしょう。故に……この理想を理解できぬ敵は、排除されて然るべきなのよ」
+ゴパータ親王はかぶりを振って、穏やかに、しかし冷たく語った。
+星区間対遊撃戦争が奪ったのは、彼女の片目と片腕だけではなかったらしい。目の前の彼女は、今やファランギースが知る明るい少女ではなかった。
+「私は兄上の決断を信じています。あの人は決して私利私欲で動いたりしない。だから、たとえあなたでも、これ以上人心を揺るがす言葉を言えば許さないわ」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book248_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book248_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..554bec234
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book248_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+このような綿密な防御では、ヤズタ級戦艦からなる大艦隊を持ってしても、有効打を与えられまい。
+帝国の技術に慢心するゴルダファリード大将は、反乱軍がすぐ目の前に近づいてきていることに気づかなかった。しかしゴパータ親王自ら設計し、シェール陛下から「アーヌシャルマン」と名付けられたこの強大な星海要塞も、反乱軍の前では今や、脆弱な卵であった。
+高速艇ラハーシャを駆って、ペシータヌは入り組んだ排熱ダクトをすり抜けていく。噴出される有毒ガスや元素の雲を避けながら、自動追尾で迎撃してくる機械たちを振り切ると、高速艇のあまりの速さに彼の目と耳は充血し、眩暈がした。
+「時が来た」
+ペシータヌは動力システムのエネルギー核が少しずつその姿を露わにするのを見ながら、こう思った。
+「時間だ」
+ゴルダファリード大将は、星の軌道上にきらめく光の塊を眺めながら、こう思った。
+そして、彼女は惑星への無差別攻撃命令を下した。
+時を同じくして、ペシータヌも要塞の核に致命的な攻撃を仕掛け——
+
+「地団駄を踏むゴパータ親王/親王殿下を見てみたいものだ……」
+その瞬間、奇しくも二人の考えは同じだった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book249_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book249_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..48175356a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book249_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——十年前——
+——遥か、二十五光年——
+
+駿河幕府の統治下で、国中の民が貧しい生活に喘いでいた。
+この頃の駿河幕府を治めていたのは、今川征夷大将軍氏真。さらに四年前、大将軍が紆余曲折の末に魔王『彈正忠』の首を取ったときが、恐怖の時代の幕開けだったのだ。
+そのような時代、そのような国を、ある一人の剣豪が流浪していた。
+彼こそ新九郎と呼ばれた侠客、備中九兵衛である。
+その昔、備中九兵衛は浪人ではなかった。大将軍の側近であり、兵法の指南役をしていたというのが、風に聞く噂である。無実の罪を着せられた彼は、大将軍が人を信じぬ性格であったことから、やむなく幕府を逃げ出し、荒野を彷徨う羽目になったのだ。
+
+今、新九郎は丘の上から遥か遠くを見渡している。彼は一体、何を見ているのだろうか。
+眼下に広がる田園か?否。
+彼方に聳える山々か?否。
+延々と続く道であろうか?然り。だが、それだけではない。
+
+新九郎が望むものは、一体何だと言うのか……?
+米を報酬として剣豪に依頼した農民たちは畏縮するあまり、誰も問うことができなかった。
+
+答えは、沈黙の剣客のみぞ知る。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book24_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book24_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..54c45125c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book24_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+狼の胃袋の中で、どのような化学反応が起こったのかは不明だが、突如ウバカの魔術が発動した!
+リスの呪いによって、極寒の氷柱が子オオカミの心臓に突き刺さり凍りつかせた。子オオカミの心は冷たくなった。他の動物と話す時、彼は悪口しか言わない、他の動物を悲しませるようなことしか言わない。次第に彼は、全ての動物に嫌われるようになった。
+それからというもの、森の全ての狼は彼の話をする時、必ずこんな言葉を口にする。
+「ワォ~ワォ~本当に身勝手な狼、あの子が嫌いだ」
+「ワォ~ワォ~そうよ、そうよ、本当に薄情な狼、誰もヤツに近づくな」
+子オオカミは次々と仲間を失い、孤独になる。彼は森に嫌われ、仕方なく北境へと移った。
+北境の吹雪が吹く氷原、普通の生き物では近づかない場所。けど凍りついた心を持つ子オオカミは、その極寒を恐れなかった。
+それから彼はここに棲み着き、氷原で唯一の孤狼となった。
+
+【このページの折り目に娘の字が書いてある。「おとうさん、でもウーバークァはどこにいったの?」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book250_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book250_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..cea53038e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book250_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+「じきに秋。収穫の季節だな。」
+斎藤鬼佐が言った。
+
+忍者とは、戦乱の世において大名たちに仕えていた傭兵である。
+戦によって生まれ、権力によって強くなった。それは忍者の機。
+戦の終わりとともに滅び、権力を失って崩れ去る。これもまた忍者の宿命。
+
+そしてついに、今川大将軍が国を統一した。今の時代、用なしとなった忍者は殺されるか、兵となって再編されるか。落ちぶれて、山賊に成り下がった者もいた。
+斎藤鬼佐はそういう者であった。
+
+「急ぐこたねえ。村人たちに米を詰めてもらってからでいい」
+米又左之助が言った。
+
+山賊は、武道に疲れた侍や、死に直面した農民からなる。
+彼らもまた戦争によって生まれ、狡猾さで肥大化し、大きくなったために跋扈する。
+故に、戦争が終わって平和が戻った今、山賊の勢力は弱まる一方だった。
+
+米又左之助は農民の生まれである。四十代から山賊になったが、とんとん拍子に辺り一帯を牛耳る頭領となったのだ。
+最も悪辣な賊は、最も虐げられた者であった。
+
+「その後は、火をつけて一人残らず殺せ」
+
+これが、乱世の残滓だ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book251_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book251_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6fdd19913
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book251_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+浅田村は三日月型の地形をしている。
+くぼ地に入るや否や、新九郎はそこに目をつけた。
+十分な人数を集めて山の尾根で待ち伏せできれば、長旅で疲れた敵を簡単に向かい打てる。村人の人数は山賊より多いから、包囲することも不可能ではないだろう。
+
+だが問題は、山賊を谷に誘い込むために囮が必要なことだった。長く乱世に苦しみ、今も幕府の重い徴税に苦しむ村人たちは、みな保身に慣れてしまっている。そんな中、誰が大勢のために自分を差し出せるだろう。
+
+それだけではない。戦乱の世では火攻めが定石。谷で火を起こせば、大きな打撃を与えられる。
+しかし、自分が今率いているのは兵ではなく、村を守ろうとする農民たちだった。自分たちの家や食糧を燃やすなんて……気持ちはよくわかるが、徹底的に山賊を殲滅できなければ、待つのはさらなる報復だった。
+
+新九郎は思い耽り、無言でその場に座り込んだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book252_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book252_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4da1bbf7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book252_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+……
+「先に天の鳴神を拝し、次に国の海祇を拝す。祝詞を復唱し、神々の怒りを鎮める」
+以上定型、全ての祭式、祓式、祝式、呪式の前に執り行うこと。大祓を行う際、前例を踏襲すべし。
+
+雷櫻、神櫻の枝なり。鳴神の分霊であり、大社の分祠である。
+彼の時、天より災い、地より妖魔が現れ、土は穢れ、百鬼が跋扈する。大社より枝を折り、不浄を鎮める。
+月日重ね、穢れは蓄積する。これを祓うべし。
+
+雷櫻の祓いは、甲子を期とする。小祓を数回行えば、必ず大祓を行うこと。大小祭儀は異なるものである。
+小祓の際、天地を拝み、注連縄を界に、「畏伎」の句を唱える。穢れを結界内に留め、里から離す。その後、物を持って鎮める。鳴神五所、次第に執り行うこと。
+小祓の旨は穢れを遠ざけること。これにより数年の和を得る。
+
+大祓の際、天地を拝み、目、口、鼻、手、足の順に、五つの鎮物を取り除き、小祓の結界を解く。その後、大神呪を唱え穢を祓う。
+大祓の旨は穢を祓い清めること。
+
+ここまでが要略。以下詳説。
+(汚れや破損が酷く、ここから先は読めない)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book253_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book253_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6c99aba3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book253_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+拝啓 父上様
+
+久しく手紙を出していませんでしたが、家の方はお変わりないでしょうか。この前の手紙で「泉水子」が子供を生んだとありましたが、多忙ですぐに返信できず、申し訳ありませんでした。今頃子犬たちも成長したのでしょう。そのうちの一匹を研次の家に送ると仰ったこと、とても嬉しいです。私と研次は軍に入隊して、碌に親孝行もできなかったものですから、父上と母上が研次のご両親と懇意にされていることを知り、少し安心しました。
+軍での生活は順調です。どうぞご心配なさらずに。食事も十分にありますし、部屋も広くきれいです。最近、松平という友人ができました。機会があれば、家に招いてもてなそうと思っております。
+それから、良い知らせがあります。戦場での活躍を評価されて、晴れて一般兵士から旗本に昇格致しました。研次も同じく旗本になりましたが、自分から教えたいそうなので、どうか研次のご両親にはまだ内緒にしてやってください。
+戦争が終わって、研次と一緒に村に帰ったら、きっと今までと違う生活になると信じております。その頃の俸禄なら、きっと父上と母上が海に出なくても良くなります。新しい家を建て、新しい船を買って、裕福な暮らしができるでしょう。そのために、引き続き頑張って参ります。
+どうかくれぐれもご自愛ください。
+
+敬具 公義
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book254_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book254_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b53fb495b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book254_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+拝啓 研次様
+
+伝えたいことは沢山あるが、どう書くべきかすごく悩んだ。俺たちは小さい頃から一緒に剣を学び、一緒に軍に入り、どんな時でも一緒だった。俺にとってお前は兄弟同然だ。まさかあんな喧嘩になるなんて思わなかった。
+研次、すまない。俺は後悔している。あの時冷静になれたら、強引に行かなければ、お前もあんなに怒らなかっただろう。お前からすれば、俺は将軍様を裏切った恥知らずなやつだろう。だから何も聞かずに拳を振り上げたのだろう。俺は他人からどう思われても気にしない。だがお前にだけは誤解されたくない。だから俺の気持ちを手紙に書くことにした。
+軍に入る時の夢を覚えてるか?このご時世だから、剣で名を挙げ、親に楽をさせようって。それに、珊瑚宮の賊は「雷の三つ巴」の旗に剣を向けるなど、許せぬ重罪だと、大人からずっと聞かされてきた。死すべき罪人なら、何も気にせず斬れば良いと、俺はずっと思っていた。あのことがなければ。
+ある戦いの後、撤収する時に、俺は戦場で血に染まった手紙を拾った。反乱軍の兵士が家に宛てたものだ。信じられないかもしれないが、送り主はお前も知っている人物だ。軍に入ったばかりの頃、世話になった先輩がいただろう。あの人だ。手紙には、家の漁船のことを気にしていると、早く戦争が終わって、家に帰りたいと、書いてあった。あの人が反乱軍に入ったなんて思いもしなかった。こんな形で再会することも。
+あの手紙を拾って、俺は気付いたんだ。反乱軍の人たちも同じ人間だ。故郷に家族が待っている人間だよ。俺はあの手紙を隠すことにした。いつか先輩の代わりに、家に届けてあげたい。だが何故かそのことが何人かの同士にバレてしまい、ひどく非難された。俺やお前は家も後ろ盾もないのに、戦果を挙げていち早く旗本に昇格したから、前から罵詈雑言はあったが、この一件からさらにひどくなった。戦場ですら、気付いたら背中を守ってくれていた同士が故意に隙を作って、俺は何度も死にかけた。悲しかったよ。たくさん考えて、決めた。幕府軍にいられないなら、敵軍に同情が芽生えたのなら、いっそあちら側につこうと。
+研次、お前は真っ直ぐな奴だ。きっとお前は何も気付かなかったのだろう。こうして心の内を伝えたのだが、わかってくれとは言わない。知っていてくれれば、俺には十分だ。今俺は珊瑚宮軍の陣地で、この手紙を書いている。お前がこれを読んだ頃、戦争が終わっていることを願う。その時になったら、また俺のことを友達だと、兄弟だと思ってくれるのなら、一緒に家に帰ろう。モラも、名誉も、何もいらない。俺たちは刀だけ持って軍に入った。家に帰る時も、二人で、二本の刀だけ持って、帰ろう。
+
+敬具 公義
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book255_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book255_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a732973fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book255_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+……
+……直子先生が亡くなった。「祟り神」が現れた後、まだ島に残っている医者は私だけになってしまった。
+島の人たちは一人、一人病んでいくのを見ていることしかできないのは、とてもつらい。しかし私には「祟り神」の穢れをどうすることもできない。ただスミレウリで甘いスープを作って誤魔化すことしか……
+
+「やさしさも治療の一つよ」
+……先生はよくそう言っていた。でもそれはただの医者の自己満足だ……
+……
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book256_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book256_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b27fddac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book256_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+……
+……女の人が診てほしいと訪ねてきた。鉱夫の家族らしい。だが、彼女の病状は極めて特殊だ。私の腕では、断定できそうにない。ただ直感から推測するに、祟り神の力は侵蝕せずに、彼女の体内を自在に流れていると思われる。患者の精神も体も大きく影響されてはいないが、下がらない熱と間欠的に起こる少量の出血を抑えるのは難しい……
+……命に関わる症状ではないが……彼女の場合、伝染性があるかも定かではない……
+……治療法があるとすれば、スメールの医療機関しか……
+……
+……彼女に海賊の方に行くように言った。鬼隆のおっさんは金に汚いが、義理堅い男だ。きっと助けてくれる……
+……彼女には子供がいるそうだ。長次というらしい。全部終わったら、ちゃんと子供の面倒を見てあげるって……
+……でも今は会えない、まだその時ではない……
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book257_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book257_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..50874b8a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book257_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+……
+……異国の人が島に来た。傍らににぎやかな小さき精霊がいる。大変な時に来てしまったね……
+……
+……異国の友人のおかげで、研究が随分進んだ。こんなに上手くいくとは思わなかった……
+……これからヤシオリ島南方の砂浜へ行って、薬の効果を試そうと思う。今度は1回分丸ごとだ……
+……結果はどうあれ、助けてくれた人たちに感謝を……
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book258_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book258_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..228eee48f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book258_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+親愛なる我が子 頭師長次へ
+
+この手紙を読んでくれたら、お母さんのことを許してほしい。
+あなたたちを置いていってしまうこと、私もとてもつらいわ。
+でも、希望を捨てないで。お母さんに絶望しないで……長次とお母さんがずっとお父さんは生きていると信じるように。
+島の「祟り神」は危ないから、くれぐれも自分を大切にして。
+「祟り神」が現れたから、きっと戦争ももうすぐ終わる。そしたら、みんなが武器を下ろして、一緒に島の穢れをなんとかしようとするだろう。
+もしかしたら、お母さんはその光景を見ることができないのかもしれないけど。
+
+これから悪い人に会うかもしれない、長次を利用しようとしたり、傷つけようとしたりする人もいるかもしれない。でも希望は捨てないで。悪い人ばかりではないのよ。
+戦争が終わったら、きっとすべてが良くなる。
+でも、絶対、絶対に、私の後を追おうとしないで。急いで会いに来ようとしないで。お母さんからのお願いよ。
+お母さんを信じて。
+きっと帰って、長次とお父さんに「ごめんなさい」を言うから。
+それまで待っていて。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book259_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book259_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..277183c1b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book259_JP.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+このような文を残すことを、どうかお許しください。
+人生五十年。藤三郎も三十余りを生きました。残りの十数年はこの身に余る故、どうかその分、父上、母上が長寿なさるよう祈っております。
+静子よ、どうか怒りも悲しみもなさるな。藤三郎は許せぬ罪を犯した。不甲斐ない夫をどうか忘れてください。
+正則、お松、父を許しておくれ。
+友人各位に出会えたことを、幸運だと思っております。
+申し訳ございません。
+藤三郎は武人故、文に長けておらず。しかし別れを告げるにあたり、筆が止まらなくなりました。
+この文を読まれる方、どうか長文をお許しください。
+
+十数年前、軍に入ったばかりの頃、藤三郎は大御所殿下に憧れ、百千年前の数々の大義ある戦に憧れ、いずれ自分も真なる「永遠」のために身を捧げることを夢見ていた。
+今思い返せば、若い頃は過去の伝説と現実を結びがちだった。大御所殿下のような完璧な英雄になれると信じていた。
+しかしいざ戦争になると、敵は魔神の眷属でもなければ、深淵から来る醜い化け物でもなかった。自分たちと何ら変わらぬ、人間だった。
+昨日倒した敵が、「目狩り令」が下された日までは烏有亭で盃を交わしていた友かもしれない。今敵に討たれた戦友が、半刻前まで談笑していた相手かもしれない……
+同族のはずなのに、和解の可能性を捨て、憎しみを振りかざして、やっと今日を生き残れる。
+なんて残忍、なんて残酷だろう。
+「大義ある戦」こそ、最大の業であろう。
+
+暴言をお許しください。藤三郎は大御所殿下を恨んでなどおりません。
+大御所殿下はおっしゃいました、戦争は「義」と「不義」に分かれると。
+「不義」の戦は、「願い」が膨らみ、人心が乱れる故に起きる。
+大御所殿下が「永遠」という大義のために「神の目」を回収することは、大昔に大蛇を斬ったことと同様、義のある行動である。
+戦争で分不相応の思いを抱く者を排除し、あらゆる「不義」の可能性を終わらせることこそ、最も「大義ある戦」である。
+
+しかしながら、戦争とは残酷なものだ。誰かがその責を負わねばならない。
+藤三郎はこれ以上忠義を尽くせそうにありません。この身を持って、大御所殿下のために、一つ業を背負わせて頂きます。
+大御所殿下の永遠なる世が一刻も早く実現するよう、祈っております。
+
+稲葉藤三郎久蔵、伏して謝罪致します。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book25_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book25_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef2d82773
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book25_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+ある日、イノシシの姫は狼の話を知り、胸を痛めた。
+そして姫は全ての臣民に聞いた、どうやったら子オオカミの心の中の氷柱を取り除き、元の善良さを取り戻せるかを。
+その答えは、知恵のキツネと長生きの亀が知っていた——
+「コンコンコン~真心と炎だけが毒悪の氷晶を溶かせる。コンコンコン~!」とキツネが言った。
+「友情に犠牲はつきもの。犠牲の上に友情は成り立つ。悪いが、私は叫ばない」頼りになる亀じいはこう言った。
+賢いイノシシ姫はすぐにその言葉の意味を理解した。彼女は涙を拭いて、二人の賢者に礼をした。
+「ふん~ふん~ありがとう。二人に子オオカミのところに同行してもらいたいの。私たちの友情の誕生を見届けてくれるかしら」
+キツネと亀は姫の言葉を聞いて喜んだ。そして、姫と共に北境へと向かう。
+
+【このページの一番下に付箋がついている、どうやら本を読んだ子供の父親が何か書いたらしい。「亀じいは礼儀正しい、叫ばなかった」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book260_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book260_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..231807d24
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book260_JP.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+——離島——
+離島に来て数日、勘定が通してくれそうにない。いつまでここに留まらないといけないのか……久利須先生につてがあるといいが。早くここから出たい。
+
+久利須先生は現地商会の会長だ。フォンテーヌ出身の、落ち着いた雰囲気の紳士だ。先生と話していると、まるで故郷に帰ったような安心感がある。
+
+稲妻は排外的だと聞いていたが、離島の桟橋に上がってはじめてその度合を思い知った。
+「鎖国令」が下されてしばらく経って、多くの外国人が離島に留まっては離れていった。店も次々と閉店して、とても寂れて見える。
+数百年前、柊家の弘嗣公が奇跡的に荒れた島で商業港を興し、才能ある人を集め、自由貿易を推奨したため、この地は栄華を極めたそうだ。かの弘嗣公が今の離島の光景を目の当たりにしたら、どう思うのだろうか。
+彼の子孫、すなわち今の勘定奉行様は良い暮らしをしているみたいだが。
+まったく腹立たしい。
+
+あれから少し経って、久利須先生が良い知らせを持ってきた。
+もうすぐ南十字船隊が稲妻に到着し、しばらく滞在するそうだ。かの有名な武装船隊なら、私を密かに稲妻の島のどれかに連れて行けるだろう。今は待つ時だ。
+久利須先生の情報が正確かどうかわからないが、用意するに越したことはない。まず野営道具を百合華さんから取り返さないと。お金払っても土下座でもして……
+
+幕府が珊瑚宮のほうの前哨基地を襲撃したらしく、多くの死傷者が出たらしい……いや、逆だったか?ここに残っていた外国人も、奉行の役職についている人間も、不安そうにひそひそとそんな話をしている。
+何があったかは知らないが、また続々と商人たちが店を畳んで国に帰っていった。軍艦が港を出入りして、どうやら港は臨時的に軍に徴用されているらしい……
+
+物資の分配で混乱しているこの隙に、なんとか私の荷物を倉庫から出せないだろうか。
+
+そうだ、これも忘れてはいけない……今度こそ日誌を紛失しないように気をつけないと。
+稲妻の筆記帳はきれいな表紙が多いけれど……古いものを蔑ろにする理由にはならないからな!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book261_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book261_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5a0598cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book261_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——刃連島——
+海賊の船から小舟を一隻拝借して、三日三晩漕いで、やっと陸に辿り着いた。
+
+ここから伝説の鳴神島の高い山と、その頂上にある巨大な櫻の木が見える。神櫻は月光に照らされてやさしい色をして……故郷を思い出させる。
+
+トントンが軽策荘で寂しくしていないだろうか。金を稼ぐためにこんな遠くまで来たこと、未だに正しいかわからない。歳を取ると、あることないこと考えてしまうのだな。
+
+島をぐるっと回って、紫色の瓜が取れた。特に味はしなかったし、皮ごと食べると歯と舌が紫に染まってなかなか消えてくれない……今度は煮てみようか。
+島でキャンプを建てた。夜が明けたら南へ行こう……海賊に聞いた話だと、そこに稲妻城があるそうだ。
+
+城に入れば働き口も沢山あるだろう。冒険なんて馬鹿なことをやめて、この国でまともな職につくのも悪くないかもしれない。金を貯めて、家を買ったら、トントンを連れてきて一緒に暮らそう。
+
+ここの土地は璃月港より安いし。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book262_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book262_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book262_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book263_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book263_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a84ddaa3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book263_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+今日の午後はずっと商会の代表と揉めていた、エネルギー-4。
+まだ色々なことを解決しなければ。彼らに貨物の流通を手伝ってもらう必要があるけれど、隙を突かれて法外な値段を取られてはいけない…
+
+今日は一日中机の前で政務を処理した、エネルギー-3。
+夜になったら次の虎の巻を作らなきゃ。早く終わらせないと、明日はまだ視察が残ってる。
+
+今日は外で強い風が吹いていた、エネルギー-2。
+もうじき雨が降る。海に出て漁をする人々が無事に帰って来られるよう、風が強くならないことを祈ろう。
+
+今日は和平交渉に関する知らせを聞いた、エネルギー+2。
+戦争がなくなれば、海祇島のみんなもきっと喜ぶよね?
+
+今日は天領奉行とファデュイが結託しているかもしれない話を聞いた、エネルギー-5。
+私にも分からなくなってきた…
+
+今日はメカジキ二番隊の隊長が戻ってきた、エネルギー+4。
+私たちは暗黙の了解のように、哲平のことや戦争で亡くなった人々に関する話を避けた…この平和は決して、簡単に手に入ったものなんかじゃない。
+
+今日もたくさんの人に話しかけられた、エネルギー-3。
+彼らの真摯な眼差しを見ると、私はいつも現人神の巫女を継いだあの日を思い出す。あれから数年、私は彼らの期待に応えられたのだろうか?
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book264_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book264_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc10bb5c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book264_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+…戦争は続いている。両方のチラシには空虚な言葉しか書かれていない。私たちのことなど関心する余裕がないんだ…
+…緋木村は鉱山から逃げてきた人を受け入れすぎて、食糧が底をついてしまった。今できることは、みんなの財産をまとめて、平等に分け当てる事のみ。海賊から食料を買うためのお金も確保しておく必要がある…
+…いずれにせよ、蛇骨付近の祠を管理する人員が必要だ。みんな「祟り神」のような目に見えないものに怯えている。この件は村長の俺がやるしかない…
+……
+…体調を崩したり、軽い病気にかかった人が大勢いるため、肉体労働が困難になっている。このままではまずい…
+…保本という男は詐欺師だ。彼が作ったものはスミレウリと砂糖のみを使ったスープ。何の治療にもならない…
+…あいつはあれからぶらぶらしている。やっぱり頼れない…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book265_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book265_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e1678bcb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book265_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+…
+…村で唯一の医者も精神が異常だったから、彼を縛って地下室に閉じ込めた。これは誰も傷つけないための唯一の方法なのだ…
+…今俺たちができるのは祈ることのみ。俺の思いが大御所様の耳に届き、戦争が終わることを願っている…
+…みんなを祠に集めないと。こんな状況でみんな必死で頑張っている。村長として自分の無力を痛感しているが、せめて希望を与えられるようなことをしないと…
+……
+…真吾は「神の言葉」を聞いたと言ってたが、そんな馬鹿なことある訳ない…
+…長次の母はまた来ている。彼女は毎日、祠で一人祈っている。病気のため?夫のため?村長として何もしてあげられなかった…
+……
+…真吾を監禁した。彼は完全にくるってしまい、長次の母親を襲おうとしたのだ!おれは緋木村を代表して、彼女に謝った…
+……
+…耳の中に誰かが話している。大きな声だ。ここ数日ちゃんと寝ていないせいかもしれない。俺には休憩が必要だ…
+…頭が痛く、幻聴はまだ治っていない…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book26_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book26_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfca5f1c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book26_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+極寒の風を越えて、ついに姫は狼を見つけた。
+子オオカミの全身は氷に覆われ、青い目は輝きを失っていた。彼は吠え方すら忘れてしまったようだ。
+「ウォン~ウォン~お姉さんよく来てくれたな、ちょうど昼ごはんに困っていたところだ」
+その言葉を聞いて、優しいイノシシの姫は思わず泣いてしまった。その涙で子オオカミの心の氷が少し溶ける。
+「ウォン~お前、何で泣いてんだ?」
+「うう~うう~お昼ごはんすら食べられないなんて、私の王国ではこんな悲惨な状況見たことないわ」
+「だから、私は私の全てを犠牲にして、あなたのお腹を満たそうと思う。どう?」
+子オオカミはその言葉を聞いて呆れた。
+「ウォン~ウォン~お前正気か!俺の目の前で、そんなことを言うヤツはいなかった!」
+子オオカミは姫の目の中に光る決意を見た。彼の心の中の氷がひとつ割れる。
+「違うわ、つまり——」
+「王国で最も賢くて、最もお世話になった二人の家族を犠牲にしてあなたのお腹を満たそうと思うの。私たちの友情のために!」
+マズいと感じたキツネはすぐに逃げ出したが、子オオカミと姫に捕まった。亀じいはビビって甲羅に隠れている。
+子オオカミと姫は雪の中で珍味をいただいた。洞窟でたくさんのキノコを採り、コケ植物で火を起こし、亀スープを楽しんだ。
+子オオカミは初めて分かち合った友情の楽しさを知った。心の中の氷がどんどん溶け、嬉しい涙となって溢れていく。
+姫は子オオカミと手を繋いで、一緒に故郷へと戻ったのでした。
+
+【最後のページにカードが挟まっており、そこには綺麗な字で何か書いてあった。「あなた、このおとぎ話の本は図書館に寄付した方がいいと思うわ」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book27_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book27_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc7198e9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book27_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+遥か昔の貴族の時代、モンド城の広場には高い塔が立っていた。名目上は風神バルバトスを祀るため建てられたもの。だが実際は、貴族たちが自らの権力を誇示する象徴であった。あの暗黒時代、平民は貴族に搾取され続け、喜びを享受できたのはバドルドー祭の限られたひと時だけ。
+ある年のバドルドー祭で、高い塔の上に異国の美しい少女が立った。彼女の名前はイネス、遠方の遊牧民であり流浪の歌手であった。またたく間に、貴族も奴隷も、老人も子供も、広場にいたすべての人が彼女の美しさに惹かれた。彼女がバドルドーを投げる姿を誰もが見たかった、異国の少女の歌声を聞きたかった。
+
+「バルバトスの祝福はみんなのものです、こんな日に悲しい顔をするのは罪です!」
+
+そう歌い続け、イネスは祭りで得た収入を町の貧者と孤児に配った。
+人の群れに紛れ込んでいた、1人の痩せ細った男。彼は当時の大主教、そして彼はイネスに一目惚れをした。だが神に貫いた信念が故、自身の抑えられぬ感情を恥ずべきものと思った。その上、イネスの身勝手な行動と、教会にしか許されぬ貧民への施しに怒りを覚えた。
+周知の通り、モンドの信仰は風神が唱えた「自分の愛を探し、自由になろう」だ。だが風神が眠っていたあの暗黒時代、貴族の圧迫統治と平民の貧困問題、魔龍の暴虐がもたらす災厄があった。「正統」を自称する傀儡の教会が、魔神から天罰を下されないよう禁欲を唱え、「聖潔」と認められた歌以外を風の象徴であるライアーで演奏することを禁じた。
+
+「これ以上、あの子にここに居てもらっては、みんなが彼女に惑わされてしまう。こいつはいったい何の魔女なんだ?」と大主教は考えた。
+
+そして、大司教はある計画を密かに企てた、イネスを教会に監禁し審判を受けさせるという計画を。だが、貴族の時代にはある慣習があった。バドルドーを投げる少女に選ばれた女性は祭りが終わった後、貴族の宮殿で三日間働くことになるのだ。この三日間の間に、女性は貴族の保護を受けるという。仕方なく、大主教は自分の養子であるオクタヴィを宮殿に潜入させ、イネスを誘拐することにした。
+オクダヴィは人々に望まれない子供であった。生まれたばかりの彼は産みの親に捨てられ、大主教が彼を引き取り育てた。昔、幼かった彼は龍災を招いた不吉の兆しと思われ、暴力と排斥を受けてきた。彼を守ってくれたのは大主教だけ。オクダヴィは世間の辛さを味わったのだ。そんな彼にとって、大主教は父のような存在。だから、彼はほぼ無条件に大主教を信じていた。
+
+「誰にもバレないよう、バドルドーを投げた少女を連れてきてほしい。もちろん僕の名前を出さないように」
+
+大主教の命令により、心が純粋なオクダヴィは夜闇に乗じ、宮殿客室のバルコニーに侵入した。しかし、月光の下で少女は泣いていた。その予想外の姿にオクダヴィの心はさざ波が立つ。バルコニーから呆然と少女を見つめ、心を奪われた彼は自分の任務を忘れてしまうのであった。
+貴族の従者の大きな声が、彼と少女の無垢な沈黙を破るまで……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book28_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book28_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7fb9d927
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book28_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+——龍の書物——
+マスクの著作『風の国土の文明と習俗考察』より抜粋、『風土と人情誌』を通訳。
+
+……
+北風騎士の「狼」、蒲公英(獅牙)騎士の「獅子」、西風騎士団の「鷹」、そしてトワリン——「風龍」は古くから「四風守護」と見なされてきた。
+獅牙騎士がモンドを解放し、西風騎士団が設立され北風騎士が入団した後、「四風守護」の伝統がモンドで形成された。そして、トワリンは遥か古より守護の一つとなっている。
+
+およそ百年前、大陸全土が混乱の時代を経験した。暗黒の力が広がり、至るところが侵蝕された。数多くの蛮族が存在し、魔獣が大地を蹂躙した時代。人間の生活圏は城壁の内側まで圧縮され、外は危険に満ちていた。
+その頃のモンドは苦しみに包まれていた。獅牙騎士の伝承者に相応しい人物が見つからず、西風騎士団も苦戦により人材を多数失う。その時、強大な腐敗魔獣、毒龍「ドゥリン」がモンドに襲いかかってきた。
+モンドの人々の祈祷が最後に風神の意志を呼び起こし、そしてこの意志がまた風龍「トワリン」の召喚に至らせる。風龍はモンドの最後の守護者として、ドゥリンと死闘を繰り広げた。
+戦いの結果は明らか、ドゥリンの骸骨は未だモンド南部の雪山に眠っている。だが戦いの過程は今では解明できない。噂によると、風龍が毒龍ののどを噛みちぎり、もろとも空から落ちた。ドゥリンの骸骨は寒天の雪山に落ち、トワリンは風神に召還され、長い眠りについたとされている。
+……
+人々は信じていた。いざという時には風龍が目覚め、モンドを守ってくれると。
+だが安寧の時代に、四風守護の信仰はもう不要、四風守護それぞれの神殿も荒れたままとなっている。
+
+「ある人の注釈:騎士団と幾度となく戦った見知らぬ害獣「風魔龍」が、かつての四風守護トワリンだと気付いた時には、憎しみに駆り立てられた感情はもう和解できない段階まで進んでいた。百年に渡った眠りから目覚めたトワリンは間違いなく、この町の裏切りを感じているだろう……」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book291_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book291_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6288eb319
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book291_JP.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+平和十三年、戦国の世の頃だった。
+近畿から離れた北の諸国も、時代の波に呑まれ、戦火に見舞われた。
+全ての戦争のように、死闘を繰り広げた後、一方は敗北した。そして、城は燃やされ、廃墟となった。その主の家眷と残党も山の奥に逃げ込んだ。
+この舞台にも特別なところは何もなかった。
+
+だがその時、ある華麗な服装を着ている浮浪武士が現れた。
+いや、華麗な服装を着ているというより、正確には……
+そう、女装だ。
+それと反対に、彼と同行していたのは、大きすぎる羽織を身に纏っている小柄な女性だった。
+とにかく、どう見ても、彼らは怪しい人物にしか思えない。
+彼らはそれに気づいていなかったようで、堂々と山の麓にある関所まで歩いた。
+予想通り、彼らは関所を守る足軽に止められた。
+「何者だ!」
+通常これはただの決まり文句のはずだが、今回は心の底からの質問のようだ。
+「見ての通り、ただの通行人だ。」
+説得力のない答え。
+武士のその疑う余地のない一言にひるんだのか、質問した足軽は少しためらったようだ。
+「とにかく、ご同行お願いします。」
+「やっぱりだめか……」
+失望の色が武士の顔に浮かんだ。突然、三人の足軽は声と同時に倒れた。
+「やっぱり最初からそうするつもりだったんだ。本当に性悪なやつ。」
+後ろの女性は小声でそうツッコミを入れた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book292_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book292_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1347a8f26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book292_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+「違う。」
+突如出た言葉だった。
+名の知らぬ野寺の中で、長い黒髪の姫は正座している。火の光に照らされる顔は、光と影の間を行き来していた。
+「いや、なんで違うって言った?」
+条件反射のような答え。
+「あのさ、バカ武士、破滅をもたらす姫について、まさか何の評価もないの?」
+「評価というなら、そうだな、聞いたところ個性的な名前だ。」
+「そういう評価じゃなくて。」美奈姫の言葉には仕方ないという感情が込められていた。「私を助けてくれたことを言ってるの……」
+「いや、正確に言うと、俺はお前を助けたことがない。」
+武士はこう訂正した。
+「あの時は、姫としてのお前が俺に、ここから連れ出せと命令しただけだ。つまり、お前を救ったのはお前自身。」
+「武士はそんなことを気にするの?」
+予想通りのツッコミ。
+本当は責任から逃げたいだけだ、武士はそう思った。
+
+「破滅をもたらす姫も、戦争の言い訳に過ぎない。」
+無気力な口調を少し変えた。
+「それに、」
+武士が振り返えると、虚ろな目に光が付いた。
+「世界を破滅するなんて、くだらない話だ。お前ももうすぐ分かるはずだ。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book293_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book293_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ad2bdd26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book293_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+人々はよく戦場を地獄に例えるが、それは例えに過ぎない。
+だが、目の前にある情景は、文字通りの地獄である。
+荒れ果てた地、枯れた木、それと歩く屍のような民たち。
+生命力が汲み取られたかのように。
+「実は、」
+武士は枯れ葉を一枚拾ったが、すぐに灰となって散っていった。
+「ここの生命力は確かに汲み取られている。」
+
+近畿の戦争は百年も続いた。
+戦争の十年目から、諸国の物資も財力も使い切った。
+戦争が今まで続けられるのは、奈苦羅の術と呼ばれるものがあるからだ。
+奈苦羅の術というのは、全ての生物と大地の中から生命力を汲み取り、それを上位の武士と戦争に使う恐ろしい術である。
+こんな非道な術で国を支配しているのは、奈苦羅大名と呼ばれる盗国者たちだ。
+大名たちは互いに攻伐していた。だが、戦争の結果が何であろうと、大地の生命力はさらに奪い取られる。
+これは、この百年に渡る近畿諸国の戦争の実態である。
+「この術を作り出したのは、世界の中心にある空の塔にいる陰陽師たちだ。」
+
+目の前の情景に動揺した美奈姫を無視し、武士は静かに話を続けた、
+「破滅をもたらす姫と言うが……この世界は、とっくに破滅に向かっているじゃないか?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book294_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book294_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..45b6aa2ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book294_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+濃神国、生き物は存在しない荒れ果てた地。
+果てのない荒野に囲まれているのはとある砂丘だ。武士の恰好をした二人が対立していた。
+そのうちの一人はこの物語の主人公で、区別をつけるために、ここでは青い武士と呼ぶ。
+もう一人は本巻で初めて登場した人物のため、蒼い武士と呼ぼう。
+剣戟映画であれば、ここは中段の構えをするはずだが、二人は勝負をつける考えがないようで、向き合っているだけだ。
+
+「地獄から戻ってきたのか。」
+どれくらい経ったのかは分からないが、蒼い武士はやっと口を開いた。
+「懐かしいな。」
+青い武士は喜んでいるようだ。
+「俺はあんなものを懐かしいと思うことはない。」
+蒼い武士はそっけなくに話を遮った。
+青い武士は過去という名の深淵に落ちたかのように、目をつぶった。
+
+「魔王を倒せば全てが終わるなど、あの頃の俺たちはそんな甘い考えを持った。だが、あれは悪夢の始まりだった。
+十三人の武士たちが協力し合い、盗国の奈苦羅大名を倒した。
+だが、大名のいない濃神国は新たな始まりを迎えなかった。土地の中の生命力も失われていった。
+それだけでなく、支配者のいない国は、かえって隣国が恣意的に略奪する楽園となった。
+魔王を倒した勇者たちも、国を守ることができなくなった。
+最後まで生き残ったのは、二人の逃走兵のみ。」
+「追憶編はいい加減にしろ、俺たちにはまだ解決していないことがあるだろ!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book295_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book295_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bbec5908f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book295_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+「私は世界を救うことに決めた!」
+美奈姫はそう言った。
+「だから言っただろう、世界を救うなんてありえない。俺みたいなバカ共が何回試したかは分からないが、この世界は壊れていく定めなんだ。」
+「そんなこと知らないわ、私は姫よ。姫は世界を救うものでしょ?」
+「いや、そんな設定は聞いたことがない。それに、俺の知る限り、お前は破滅をもたらす姫だろ。」
+「誰かが言ったじゃない、破滅も新たな始まりだって。」
+「どこからそんなことを聞いたのかは知らないが、その設定は古すぎだ。もし誰かがそんな物語を作ろうものなら、さっさと常夜国に捨てた方がいいだろう。」
+(耳を塞ぐ)
+
+空の塔の頂上で、武士と姫は傍若無人に、その無意味な会話を続けている。
+そうは言っても、実はその場には陰陽師の恰好をした人が数人いた。
+「お前たちの知っての通り、奈苦羅の術は最初、衰亡していく世界の中の生命力を保存するために使われていた。」
+この会話にもう耐えきれなかったのかもしれない、ストーリーを急ぎで進めるNPCのように、そこにいた最年長の陰陽師はやっと口を開いた。
+「その保存された生命力を使うことができるのは……」
+
+「だから、その考えを捨ててくれないか?」
+武士は何も聞こえなかったかのように、長者の話を耳にしなかった。
+この茶番はいつになれば終わるのだろう?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book296_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book296_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c8afbc6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book296_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+「ところで、世界は救われたのだろうか?」
+物語の最後、武士は独り果てしない砂漠を歩いていた。
+空の塔の計画はおそらく完成しただろう、世界に残された生命力も集められた。
+新たな世界が作り出されたかどうかは分からないが、この世界は確かに破滅した。
+さすがは破滅をもたらす姫。
+「いっそもう一つの世界も破滅しよう、もしそれが本当に存在するのなら。」
+武士は新たな旅を始めた。
+
+……
+
+(本書の残り部分は設定資料集であり、小説の中で登場しなかった魔王と魔獣たちをまとめたものである。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book297_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book297_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f96c9cc16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book297_JP.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+「極夜の幻想組曲」
+
+「…夢はまだ生きている。」
+
+上記のこのセリフは各ストーリーの中段に出てくる、それに、そのほとんどは幽夜浄土の皇后が言ったものである。これは読者たちが最も関心を持つシリーズの謎ではないが、それでもストーリーはここから始まる。
+
+【オズヴァルド·ラフナヴィネス】
+強大な鴉の王。もしフィッシュルの戦闘力が十で、世界の獣の平均の強さが十五であれば、オズヴァルドの戦闘力は十三もあるかもしれない。第1卷に彼が単騎で「黄昏」を壊滅した戦績から、その強さが分かるはずだ。
+※しかし、そもそも「夜の帷幕」は「黄昏の色」の天敵である。
+オズヴァルドのフィッシュルへの感情について、九先生本人は愛ではなく、鳥類の刷り込み現象かもしれないと考えている。
+(編集長の一言:作者の見解を気にする必要はありません。読者の皆さん、お好きなように心の中の幽夜浄土の人物関係を描いてください。)
+
+鴉の王は貴い肩書きではない。そもそも鴉一族は、陰謀を企む者と巫術士が多いことで有名である。オズヴァルドがこの肩書きに執着しているのは、恐らくただの「夜の王」では「幽夜」と相容れないからだろう。
+
+【世界の獣·最高傑作Gesamtkunstwerk】
+一種の可能性によれば、今回の幽夜浄土にて直面する「世界の獣」は、その戦闘力が三十ほどある。
+遠い昔の因果の中で、もし「哲人·ツァラトゥストラ」を選ばなかったら、オペラの作家は世界意志の勝利を勝ち取るはずだっただろう。
+世界末日の歌劇場の中で、『最高傑作』が上演すれば、多くの宇宙の中心にいる世界の獣が召喚されることは避けられない。
+最後の巻で、【世界の獣·七涙の聖徒】(戦闘力はフィッシュルと同じで、十である)は常識を超えるほど弱かった。最初の選択についても責められる点がないようだった。聖徒はただ、ツァラトゥストラのために涙を流した。
+ツァラトゥストラも演奏家も、断罪の皇女を讃えるために生きている。一人は彼女の心の苦難を語り、もう一人は彼女の旅の壮大さを語っている。だが、皇女は後者を選ばない、なぜなら、恥ずかしいから。
+
+【夏夜のガーデン】
+伝説の中で、魔道の大能力者は独立の意志空間を持っているようだ。この者への愛、恨み、憧れ、嫉妬、追随、狂熱な魂が、全てそこに置かれている。他の小説とフィクションの中では、この空間は夏土(Summerland)と呼ばれている。
+皇女の「夏夜のガーデン」もその象徴であろう。最後にこの要素をよく発掘できなかったとは、正直残念だった。
+
+【疑似永劫輪廻】
+ストーリーでの多くの細かい点から、幽夜浄土の皇后もフィッシュルと同じことを経験したと思われる。
+フィッシュルの父は間違いなく幻の影ではない。彼は強く威厳ある方で、フィッシュルに迷いを諭してあげていた。フィッシュルの母の行動からみれば、彼女は豊かな個性を持つ方だと分かる。しかし、彼女は一つのセリフしか言わない。それは本編の始まりで言及した——「夢はまだ生きている。」
+最後の巻で、フィッシュルの母はすでに消失した。そのため本巻では当然、前半のセリフが登場することはなかった。
+だが、宇宙が結末を迎え、全てのものが幽夜浄土に流れ込む時、彼女も意味の分からぬ言葉を言った——
+「どこで意義を求めるの。夜はもう更けている…」
+
+「どこで意義を求めるの。夜はもう更けている、夢はまだ生きている。」
+読者の皆さんが、太陽が毎日昇る世界で幸せに暮らせますように。
+
+(応答集録)
+Q:九先生、『神霄折戟録』の中の「天帝の末娘」はフィッシュル·ヴォン·ルフシュロス·ナフィードットとどういう関係ですか?
+A:『神霄折戟録』第5卷の結末で、私はこう思った。このような悲劇になったのは、ストーリーに男性主人公があった上に、「天帝の末娘」がその主人公のことが好きだったからだ。だから、男性主人公がいらない断罪の皇女を作りたいと思い、この『フィッシュル皇女物語』企画が上がった。
+しかしやはり、『神霄折戟録』第6卷については、何とか結末をよくした。同時期に書いたせいで、この二つの作品の雰囲気は似ているが、私個人的にはとても気に入っている。
+
+Q:フル状態の弥耳の父(阿修羅と大魔剣)と「世界の獣·最高傑作」はどちらが強いですか?
+A:元々この質問に答えるつもりはなかったが、答えないと次の企画が破棄されると編集長に言われた。だからコインを一枚投げた、最高傑作の方が強いということで。
+
+Q:九先生が『さようなら、マダムワールド』の後書きで言及した脱毛症って、今はよくなりましたか?
+A:八重堂はこのような質問を集録しないでくれないか。新版にこんなものが書かれて、読みたい人なんているのか?
+(編集長のコメント:読者たちは関心を持っていますよ。みんなこれ目当てなんですから。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book298_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book298_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b0c507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book298_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book299_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book299_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b0c507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book299_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book29_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book29_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..76007d3d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book29_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+昔々、遥か遠い夜ノ国、夜母は全ての臣民を統治していた。夜ノ国は死んだように静寂な土地であった。そこの大地は光を浴びられず、植物もない。暗闇に潜む醜い造物以外、生き物は夜ノ国に存在しなかった。
+夜母は全ての罪悪の根源で、そして夜ノ国はまさしく夜母から流出した汚水のようであった。冷酷非情の夜母は口も心もなかったが、常に目を大きく見開き、夜ノ国を観察し、そして前触れもなく兆しのない残忍な懲戒を下す。彼女が唯一許さないのは重なった雲から漏れてきた月の光である。よそから来た、重なった黒壁を突き抜けた光が憎いから。
+月光の森が唯一、夜母の統治から逃れた国であった。ここでだけ、人々は皎潔な月光が見られ、月光が生き物にもたらした恵みを感じられるという。月光の森王国の人は肌が白く、淡色の髪と薄青色の瞳を持つ。太陽の光を浴びられずにいたことが原因なのかもしれない。しかし、月光の潤いによって、彼らは森の外の醜い造物とは全く違う。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7405ca02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book2_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——俺の庭は宇宙より広い——
+「あんたに手伝ってもらうしかない」黒髪の少年は「エーク」と名乗った。彼はヴィーラに包丁を手渡す。
+彼は棚の前に立ち、猛然と触手を切り刻み始めた。
+「ドアを閉めろ、もし触手が攻撃を仕掛けてきたら、その包丁で身を守るんだ」そう言ったエークの眼鏡は青い粘液に染まっていた。「急げ! デルポイにこの邪神を降臨させてはいけない」
+ヴィーラはドアを閉じる。 触手の猛攻をさばいているうちに、エークの背中には刺し傷が二箇所。幸いにも、エークの治癒魔法により傷は癒えた。
+「ああ、実は言うと、俺は1000年生きているんだ。このドアは宇宙のありとあらゆるところに繋がっていてな。さっきのは大マゼラン雲の旧支配者だ、そこである物を拝借しようと思ったんだよ」エークの全身は粘液まみれだった、彼はヴィーラのスカートで眼鏡の汚れを拭き取る。「で、他に聞きたいことはあるか?」
+「タールって誰?」ヴィーラは、あまり興味なさそうに尋ねた。
+「あいつはカニバルキャッスルの悪霊だ。俺の支配下に入ってからは、ずっと執事を務めてくれている。どうして彼が、お前に親切なのかは謎だけどな」
+
+ヴィーラの両親はずっと「人はいずれ自分の家庭を築く。遠方への憧れは永遠に叶わない」と口を酸っぱくして言ってきた。親友であるサッチは「君みたいな破天荒な子が遠方に嫁いだら、この町が寂しくなるな」と言った。
+(サッチの場合、ただ単に貧弱だから、男友達にいじめられると思って言っただけかもしれない。)
+「人間の精神は未熟だ、俺はお前たちを幼少期からその先へと導く必要がある」エークはヴィーラに誘いの手を伸ばした。「一緒に歌おう、そして青春を送るんだ」
+オリオン座から永遠の魔神の城へ、時間の激流から星の海が輝く奥の奥まで……
+「どれほど離れれば、それは遠方となる?俺の庭は宇宙と同じくらい広い」と彼が言った。
+「遠方の定義は心とともに変わる」エークは続けて言う、「俺の心は宇宙よりちょっとばかし広いぞ」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book300_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book300_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b0c507
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book300_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book301_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book301_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d07d1503
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book301_JP.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+影向山
+鳴神島北側にある大きな山には、美しく壮麗な櫻が生えている。これらの櫻は山頂にそびえる神櫻と共通の根を持つそうだ。
+神櫻を奉るのは、稲妻でもっとも大きな神社——鳴神大社。
+近年、この神社を仕切っているのは八重という小娘だけど、今はもう立派な大人になっている。以前のように彼女を簡単に泣かせることができなくなったのは、少しばかり寂しい。
+昔みたいにすぐ酔っ払って、デタラメを言いながら泣くかと思いきや、先に酔ったのは私のほうだった…醜態を晒した私は、彼女に散々笑われた。くッ…まるで自ら恥辱を受けにいった老いぼれ女のようになってしまっている、なんとも悔しい。
+…まったく、あの子をもっといじめたかったのに。
+
+稲妻城
+長野原に新しい花火のレシピを渡した。でも、難聴を治す薬のほうはその効果を聞いた後、難色を示し、最後まで受け取ってくれなかった。
+長野原は爆発物のレシピに対して保守的過ぎる。いつも周囲に目立った物理的な変化を与えないよう爆発力を加減し、それぞれが持つ金属の燃焼反応だけを使って、単調な視覚効果を作り出そうとしている。
+それに引きこもって実験ばかりして、何が楽しいの?
+勿体ない、実に勿体ないわ。
+
+でも、彼の娘の宵宮は面白い人ね。お祭りで一緒に飴をたくさん集めたり、新しいレシピをたくさん試したりできて、楽しかったわ!
+でも…すぐに消火隊の人たちに閑散とした海辺のほうに追い出された。稲妻の新しい治安規則とか言ってたけど、なに言ってるのかしら。
+
+あの子と一緒に新しいアイデアを話し合ったところ、とてもいい意見をたくさんもらえた。本当に才能に恵まれているのね。クレーのために作った楽園で、彼女の花火を打ち上げられたら最高だわ!
+ただ残念なのは、あの辛気臭い顔をした将軍に目を付けられたこと。彼女のためにおもちゃを改良する時間も、彼女を連れて行く時間もなかった。
+以前、御膳所で飛行薬を調合した時、誤って若い天狗の大将を怪我させてしまった。左側の羽が生えるまで、おそらく半月ほどかかるかもしれない。あの子を手当てしたかったけど、あれ以来ずっと私のことを避けているみたい…
+でも、薬は残しておいたわ。ちょうど、効果を試したいところだったのよね。
+あの事故があってから、天守閣の引きこもりは兵士を使って私を尾行している。ひどい話だわ。
+面と向かってちゃんと謝ったのに、しつこく付きまとうなんて。
+それに、御膳所を実験用に貸してくれたのも、彼女だったのに!
+
+あと神里のお嬢ちゃんをアイドルグループに誘ったけど、丁重に断られた。これで六回目。実に残念ね。
+
+たたら砂
+たたら砂は輪っか状の天然の島。海を見下ろすようにそびえ立つ山々が、中央にある壮大な鍛造用高炉を囲んでいる。ここで生産されているのは稲妻の「玉鋼」。倒された魔神の血と骨の結晶、それから良質な鉄鉱から錬成された硬い鋼材を、稲妻のお偉いさんに定期的に供給している。
+これは、あの天領奉行様がもっとも誇るべき財産。だから、彼は労働者や技術者を大切にしている。
+たたら砂を旅している時、鏡御前という女性が同行してくれた。彼女は地元労働者のリーダーで、幕府の代官を務めているそう。名目上は天領奉行様の部下だけど、労働者の前では、あの年寄りと対等に接しているように見えた。
+労働者たちは彼女を信頼し、敬愛の念を抱いている。将軍を尊敬する以上に、喜んで彼女の命令に従っているみたい…でも、鏡御前はいつも眉をひそめ、思いやりとはかけ離れた表情を浮かべている。
+
+たたら砂の労働者たちは、歴史の奔流により洗われた根無しの住人である。体に刻まれた入れ墨と労働中の歌声で互いを判別し、同時に彼らを繋いでいる。
+
+たたら砂の他の労働者と同じで、鏡御前の体にも高温と「祟り神」に焼かれた傷跡がある。外部から見れば、それは短命や病気を患うサイン。でも、ここでは家族の一員である証のようなもの。
+
+私は勝手に「御影炉心」のパラメータをいじり、バルブやパネルをいくつか取り外して海に投げ捨て、ついでに元々効果のないバリアを改良した。フォンテーヌのエンジニアはどんな顔して驚くかしら?
+あの九条のじいさんは、生産能力の低下に頭を抱えるはず…でも、「祟り神」は過熱により暴走することはなくなる。今後、勃発するかもしれない戦争によって破壊されても、大きな爆発が起こることもない。
+少なくとも、私の個人的な見解から見ればそう。
+
+ふふん、私の見事な介入で、戦争そのものがなくなるかもしれないわね。
+占星術師の預言が外れた時、彼らの顔がどうなるのかとても楽しみだわ!
+
+ヤシオリ島
+ヤシオリ島の空に雲一つなし、実に心地好い天気。
+あのつまらない陰陽師たちの話では、蛇神の残骸が漏れて島を汚染しないように、雷電将軍が「鎮め物」をいくつか置いたらしい…まぁ、大筋は大体こんな感じだったはず。やっぱり私には、あの宗教じみた言い方は真似できない。
+観察したところ、あれら灯柱は実に興味深いものだった。外観は雷神信仰を借りたものなのに、そこに使われている技術は何か懐かしいものを感じた。
+あっ、ガイドを書いているのをすっかり忘れてた。こんなつまらない学術の話はやめておきましょう!
+
+緋木村では、村長の鷲津さんが温かく迎え入れてくれた。焼き魚とおにぎりは絶品だったわ。
+それから「名椎の浜」と呼ばれる浜辺には、人懐っこい海賊がたくさん住んでいる…あの島に長く滞在できなかったのは実に残念ね。
+島の鉱洞は賑やかだったけど、鉱夫たちの道具はとても簡易的で古いものばかり。将軍は島中に鎮め物を置いて、蔓延する「祟り神」をほぼ阻止することができた。それでも、長いこと蛇骨結晶の影響を受けた鉱夫の大半は、慢性疾患を患ってしまった。
+
+陰陽師たちが鳴神大社から持ち帰ってきた櫻餅はとても美味しかったけど、八重の小娘が作ったものには到底及ばないわね。
+
+次は浅瀬神社に行ってみようかしら。あそこのデブ猫、最近はどう過ごしているのかしら…前回、特製のかごで誘い出して捕まえようとしたけど、巫女に止められちゃったのよね、まったく冗談が通じないんだから。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book302_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book302_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bac093528
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book302_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+オヤジよ!おふくろよ!この不出来な息子、許してくれ!
+俺は利益に目が眩み、「海中月」の伝説を信じた。魚一匹で金持ちのお嬢さんを嫁にできると思ってた!今は泥船に乗って降りられない!
+海を何日漂流したか分からない。水も飲めないし、魚を獲る力もない。
+このくそったれな海はまだ端が見えないが、この嘉瑋はもう人生の端にたどり着いたようだ!
+はぁ、もうどうしようもないだろ?はぁ——
+このくそ「海中月」にもし良心というものがあるなら、俺の手紙を岸まで運んでくれ。オヤジとおふくろに、いつまでも俺の帰りを待つのはあきらめろと伝えるんだ。もう俺は、帰れない。
+もし来世があるなら、この嘉瑋は逆玉の輿に乗り、両親に安楽な生活を送らせたい!
+鷹を娶ったら、空で肉を食べられる。犬を娶ったら、地で…地で…
+(後半は深かったり浅かったりした意味不明のかすり傷しか残っていない。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book303_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book303_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d545d6c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book303_JP.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+「荒山の城編·第一章」
+また同じ悪夢だ、羽川凛子は鬼族が滅びたあの夜に戻った。
+漆黒の雲は唸りながら流れ、村を全て呑み込んだ。墨のような炎は燃え広がり、数多くの屋敷を燃やし、地面をたどり海辺まで届いた。海水は沸いて蒸発し、浅瀬の砂は溶けて粘稠な液態となった。
+凛子が族長に地下室に放られた時の言葉は雷のように轟き、周りの唸り声を遮った。
+「片葉深徹は鬼族を背いて、この災いを招いた!」
+凛子は片葉深徹から剣術を学んだ。記憶の中の深徹は穏やかな女性で、いつも微笑んで人と話す。
+今日になっても、凛子はまだ信じたくない——自分の師匠、尊敬されている剣術の奇才は、あんな残酷なことをするとは。
+だが、村の周りに散らばっている呪符も印も、確かな証拠だ。族長の判断が間違っているずない…
+一体どのような気持ちで片葉深徹と向き合うのか?
+凛子はまだ決心できず、長いため息をするしかなかった。
+そのため息は隣の白猫を驚かせた。白猫は濁った目を細め、凛子の手をすりすりした。
+「起こしちゃってごめんね、おにぎり。」
+凛子はお皿を取って、白猫の隣に置き、猫が水を飲む音を聞きながら、テントの外で夜空を見上げた。
+枝や葉の間の隙を通して、月明かりに照らされた料峭たる山影が見える。山脊にある建物の輪郭が複雑に絡み合い、独特な奇観になった。
+「荒山の城」は目の前にある。雲の中に高くそびえ立つような山体はくりぬかれ、中から外まで立派な城に建てられた。伝説によると、ここに住んでいる「山の民」は巨人の末裔で、体格は普通の人の二倍もあり、植える作物も非常に大きいらしい。また、「荒山の城」の「荒原軍」はとても強く、周辺の諸国との戦争でほとんど負けたことがない。
+だが、「荒山の城」の残虐な領主はそれだけでは満足せず、絶対的な覇権を求めている。
+三日前、領主は片葉深徹に軍隊の兵士を訓練させ、鬼族が誇る剣術を授けてもらいたいために、領主は彼女を「荒原軍」に誘った。深徹は快く受けた…
+片葉深徹の目的が何であろうと、今やるべきことは彼女を見つけて、彼女を倒し、罰を与えることだ。
+そして、族長の手がかりを元に「死生道」の真意を探し、おにぎりの体内の勾玉で遭難した同族を蘇らせた。
+そう思うと、凛子は篝火にもう一度薪を焼べ、横になった。彼女は浅い眠りにつき、明日の戦いのために体力を蓄えた。
+……
+「荒山の城編·第十五章」
+対峙の局面が打破された。
+がたいのいい主将は百歩先に現れ、自ら戦争の指揮をして逃走兵を数人斬った。この手の効果は著しく、荒原軍の乱れた陣形も整えられ、領主が暗殺されたことを誰もが口にしなかった。
+「慌てるな!あのガキは畑のスミレウリより背が低いぞ!一斉にかかれ!」
+兵士たちはただ立ちすくんでいた。主将が令を発したため、彼らは仕方なく再び凛子に向かって突進した。
+凛子は全て聞こえた。刀を握る手は震え、フードの中にいるおにぎりが怯えて小声でむせび泣いてる。
+すまないね、鬼族は人里離れた海島に甘んじて、栄養が足りないから背も高くない。あなたたちの敵として、迫力が全く足りない…
+だが、迫力だけでは、誰にも勝てない。
+凛子は爪立ちしながら回転し、手の中の長剣は彼女と共に舞い踊った。刃縁に赤い光が輝き、光の斑が戦場をすり抜けて、主将の体に刺さった。
+「斬先遥閃」。
+これは、先代の城主の霊魂が凛子に託した強い剣術である。戦場の距離を無視し、致命的な一刀を振ることができる。
+ 鉄器が破裂する澄んだ音と共に、主将の刀が真っ二つになった。彼は唸り声をあげ、前を向いて倒れた。
+主将が戦死した後、荒原軍の攻勢が急転して出られなくなった。兵士たちは前に進むことができず、すぐ乱れた。
+「荒山の城」は陥落した。虐げられた人々はすぐ領主の邸宅を占領し、失われたものを取り戻した。
+だが、片葉深徹はまだ顔を出していない…
+凛子は刀をおさめ、息を消した。何か異様に気づき、山の頂上を眺めた。
+やはり、深徹は荒山の城の最も高い処——燃えている塔の頂上で、この戦争を静かに見届けていた。彼女の顔は影に隠れているため、どんな表情なのかは分からない。
+凛子と暫く視線を交わした後、深徹は飛び降り、断然と立ち去った。
+片葉深徹、彼女はどうしてここに佇んだのか?領主の誘いを受けた彼女は、どうして約束を破り、相手を殺したのか…
+彼女に良心はまだあるの?
+凛子は頭を横に振り、これ以上考えないようにした。フードにいるおにぎりを慰めた後、荒山の城へ駆けた。
+早く追わないと、深徹に振り切られるのだ。
+……
+「流鉄の檻編·第一章」
+しまった、この拠点は巧妙に偽装された罠だ。
+片葉深徹は自ら行方を明かし、拠点の中で呪符を大量にかけて、後ろをついてきた羽川凛子をおびき寄せた。凛子は拠点に踏み入った途端、呪符が山体を爆破した。足場を失った凛子は谷に落ちた…
+転落による衝撃はそんなに怖くないが、谷の底にある「流鉄の檻」は一番の脅威になる。
+この谷は両国国境の要所だった。この惨烈な戦場で、百万人近い人はここで討ち死にした。戦争が終わった後、両国は要路を塞ぎ、廃棄された兵器をこの谷に捨てた。戦死した兵士の魂は血に染まった鉄の欠片に宿り、欠片が荒れ狂って鉄砂の川になった。
+地面と鉄砂の間に、はっきりとした境界線はない。生き物が鉄砂の上を歩くと、沼にハマるように逃げられなくなり、うごめいている鉄砂に下から上まで研磨されて粉になる。一歩間違えれば、取り返しのつかないことになる。不気味な鉄砂は藤のように岩壁を覆った。谷の絶壁を登ってここから離れるのもありえなくなった
+谷底の道に沿ってゆっくり進めば、ここから脱出できるかもしれない。だが、成功者は誰もいなかった。流鉄の檻に誤って入ってしまうことは、死刑判決が下されるのと同じだ。
+凛子はかえてほっとした。これで彼女は確信した——片葉深徹はとっくに憐憫と良心を捨てたことを。これから深徹に向かって刀を振る時、凛子は精神的な負担を負わなくていいのだ。
+それだけではない。深徹は凛子の成長の速度を甘く見すぎていた。ただの流鉄の檻は彼女を束縛できない。少し前に覚醒した強大な能力である「烈風纏織」は、ちょうどここで役に立つ。
+凛子は術を掛けようとした時、遠くない岩壁の後ろから二つの小さな頭が突き出してきた。
+ボロボロな服を着ている女の子たち、彼女たちの目には希望の光が輝いている。
+「外の世界から来たの?」
+凛子は頷いて、フードからおにぎりを取り出した。おにぎりは女の子たちにニャンニャンと挨拶をした。そして、女の子たちは凛子をある洞窟まで連れた。凛子はそこで、彼女たちの家族——流鉄の檻に誤って入った可憐な人たちと会った。
+「ここに数か月も閉じ込められた。荷車にある食糧、泉水、苔と山菜で、何とかここまで耐えられた…」
+そこにいるのは、九人の人間と猫一匹だ。凛子は頭の中で考えた。全力を尽くして編んだ烈風の階段なら、みんなを外へ運べるはずだ。
+彼女はみんなを誘った、
+「私と一緒にここから逃げる?」
+先頭にいるおじさんは凛子の薄紅の鬼の角を見つめ、少しためらった。
+「武人さんよ…俺の見間違いじゃなければ、お前には鬼族の血が流れてるだろう?」
+凛子は少し不安を感じた。
+「そう、私は鬼族だが、何か?」
+……
+「流鉄の檻編·第十四章」
+おにぎりのしっぽはコンパスの針のように、左右に動いた後、右前方を指した。羽川凛子は足を踏み出して、もう一度頑丈な岩の上を踏んだ。
+いける!
+谷の出口は視線の先にある。この速度なら、明日日が出る前に、おにぎりと一緒に流鉄の檻から脱出できる。
+「さすがだね、おにぎり。」
+凛子は今日でやっと気づいた——おにぎりの霊視能力は、霊魂を見つけたり、凛子の能力を覚醒させたりするほか、危険を回避することもできる。流鉄の檻の中の冤魂も、おにぎりははっきり見えていたのだ。だから安全な地面を正確に見つけることができる。
+恐らく、おにぎりの体内の勾玉…同族の魂が自分を守ってくれてるのだろうか?
+もうすぐ脱出できるのに、凛子はちっとも喜べない。
+あの人たちの声は、まだ凛子の頭の中で響き、彼女をイライラさせている。
+「ここに残って餓死しても、鬼族のことは信じない!」
+ひどいよ、鬼族だが、それがどうした?
+みんなは優しくて、ただ人里離れた海島で平和な生活を送っている。どうして他族に憎まれなければいけないの?
+でも、子供たちはあまりにも可哀想な目をしていて、彼らをこのままに死なせたくない凛子は、自分の食糧を全部残した。その人たちのこれから二週間の分を確保するために、「鏡中物取」の能力で食糧を何度も複製した。
+先ほど歩いてきた道、凛子は全部覚えている。ここから離れると、彼女は近くの駐屯地に行って、彼らのマップに安全なルートを記そうとした。そうすれば、駐屯地の兵士たちが彼らを助けてくれるはずだ。
+疲れたわ、過去に経験した全ての戦闘よりも疲れた。
+凛子の瞳に光が消えた、彼女はぼんやりと懷にいるおにぎりを撫でた。
+ネガティブ感情を発散するために、時には元凶を見つけ出すことで、すぐ立ち直ることができる…
+朦朧とした人影は凛子の瞼の裏に浮かび、彼女は憎しみを抑えられない低い声でこう言った。
+「片葉深徹、全部あなたのせいだ…」
+「今度は絶対逃さない。」
+……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book304_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book304_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1db6a29d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book304_JP.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+おい、野郎ども!
+船長の俺に何年も会っていないが、俺のことを忘れたわけじゃないよな?
+恩知らずな野郎どもが!
+だがすまないが、この林蔵は引退することに決めた!
+野郎ども、これから他の道を求めようと、独立しろうと、何でもいいが、これからの話を忘れるな!
+長い話になるかもしれない、それに少し飲みすぎた。だが、俺を頭が回らないくどくどしいやつと思わないでくれよ!
+
+なんだっけ…あ、そうだ、ある子供から話そう。
+ハハッ、あの頃、あの子はまだ傷だらけになっていなかったし、腹も各国の強い酒に満ちていなかった。
+あの時、海の誘惑と災厄も、無常と定則も、すべて彼と関係がなかった。
+彼が持っていたのは、無邪気だけだ、無邪気は一番純粋な幸せだが…一番偽りの幸せでもあるかもしれない。
+
+その後はまあ、とあるじじいが波と共に漂流してきた。彼は浅瀬に寝転がり、ちっとも動かなかった。
+じじいの蒼白い体に海草が絡まり、頭にレースのようなワカメが絡み付いた。まるで古き死体、あるいは国王のようだった…
+
+「海の奥に…海の遠くに…」彼はそう言った。
+そして…何も話さなくなった。
+夕暮れに照らされた彼の濡れた顔を見て、俺は確信した、彼は異国の国王であると。
+
+海の奥に何があるか?海の遠くは何を約束したか?誰も知らない、ゴミだらけかもしれない。
+あの時、大人たちはいつもそう言っていた。真夏に海面を見つめすぎると、めまいをして暫く死んでしまうと。
+だがそんなことで、頭が単純な子供を止めることなんてできなかった…
+
+よって、あの子は自分でいかだを作り、海に出た。
+海の奥、海の遠くは、砂浜から見たあの静かで永遠に変わらないものではない…
+小さないかだが暴れる風波に砕かれ、小さな少年が波に投げられた時、彼は自分が愛する相手を見つけた…
+
+彼は海賊になった。
+その後の話は、お前らの前で何度も自慢したから…ここでは触れないでおく。
+とにかく…とにかくだ、今日まで、あるいは明日の明日まで…俺が一番気になっていることは…
+赤穂百目鬼を超え、自由な海賊の国を建てる夢は、まだ遥か遠い先にある。そして俺はそれを、もうすぐ捨て去ろうとしている!
+はあ、嘆かわしい…いや、嘆かわしいことでもない!
+もう…数多の嵐を経験し、多くの敵や海獣に挑戦した。野郎どもと政府や他の海賊の手から何度も逃げた…
+彼は求めていたものを手に入れた。それと同時に、たくさんの物を失った。
+彼がやっと海の端、全ての航路の果てまで着いた時、自分がもう若くないことに気付いた。
+だから、彼は帰航することに決めた。あのすべてが始まった場所に、海祇島のあの洞窟に帰るのさ。
+長年貯めた財産、人工で彫られた宝石も、神体から見つけたモラも…野郎どもよ、お前らの船長は全てをそこの洞窟に置いてきた。
+
+彼のみが所有する、本当の宝物も、あの子はあそこに置いてきた。
+野郎どもよ、根性があるのなら、探せ!
+俺の大事な宝物はお前らの想像する物とだいぶ違うかもしれない、お前らは失望するかもしれない…
+だが俺は気にしない。
+俺は全然、まったく気にしない!
+
+なぜなら、それは俺だけの宝物だから、ハハハハハッ!
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book305_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book305_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..36f044e5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book305_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+稲妻の空に輝く光を見上げますと、将軍様の不変の道が彼方の遠海へと轟き、威鳴が四方八方へと響いていくのが聞こえてまいります。
+天領奉行 九条孝行
+「目狩り令」には一片の曇りもなく、広がる様はまさに破竹の如く。将軍様の恩威の下、妄者どもは散り、落ち人は帰郷し、民も康寧たる姿を見せております。これこそ、民心を掴む壮挙でございましょう。
+目下、稲妻全土が安寧を迎えしは、すべて将軍様の神威のお陰。「目狩り令」は必ずや、稲妻を永遠のものといたしましょう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book307_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book307_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a76406e2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book307_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+黒狐の達の話は一段落したが、ここでもうしばらく、筆者の談話にお付き合いいただきたい。
+当時の有楽斎様が何をして斎宮様の怒りを買ったのか、今となっては知り得ないこと。ただその時の八重様は、二三四五六七八杯ほど多く酒を飲んだせいで、自らが経験した歴史の一部を私に話してくれた。
+また、この談話ではすべて実話を記すつもりだ。
+当時狐斎宮様が白辰の野を離れ、鳴神大社に赴任した時、八重様はまだ生まれていなかった。そのため、彼女は幼い頃から斎宮様の物語を聞きながら育った。彼女は斎宮様を愛し、尊敬していた。
+それが原因からか、八重様も最後には鳴神大社に赴任した。
+
+血脈が近いことから、斎宮様は幼い八重様の面倒をよく見ていた。しかし今の八重様は、あの頃の日々をできるだけ思い返さないようにしている…
+——実話を保証しているとはいえ、編集に削除される可能性があるため、八重様の過去についてはこれ以上明かさないようにしておこう。
+
+話は有楽斎に戻る。当時、有楽斎様がなんの理由で斎宮様の怒りを買ったのか、今となっては知る由もない。ただ分かっているのは、彼の所為がアビスの侵攻に関係しているかもしれないということだ。
+しかし有楽斎様が追い出された後、狐斎宮様は鳴神大社から天守へ移り変わった。
+
+「天地を巻き込む災厄が訪れる。私には民と主君を守る義務がある。そのため一刻も早く、将軍様のもとへ向かわなければならない。」
+
+斎宮様が二度目に離れた時、八重様はまだ少女の年齢だった。ずっと追いかけていた人が再び彼女のもとを去ってしまった。斎宮様の言葉の意味を理解したのは、災厄が島を襲った後のことだった…
+すべてが遅すぎた、すべてが思いとは裏腹になった…
+斎宮様が三度目に離れた時、それは同時に、永遠の別れを意味した。
+
+五百年の時は凡人にとって長きものだが、その間に起こった喜びや悲しみは、朝生暮死の存在であろうと、永遠不滅の存在であろうと、簡単に拭い去れるものではない。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book308_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book308_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0c88386a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book308_JP.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+一般的に鳴神と海祇の双方に広く受け入れられている伝説は、次のようなものである。
+今から二千年前、稲妻はちょうど魔神戦争の末期であった。
+伝説によると、遥か昔、大蛇オロバシは海淵の民を日の光に導くため、体にあった珊瑚の枝を折ったそうだ。不毛の珊瑚島で生きる道を求めて、慈愛と慈悲の心で人々を集めたという。
+しかし、先の見えない世界の中、小さな人間が苦境に身を置けば傷つき、悲しい不幸を目にすれば心に闇が広がっていく。空に輝く明るい光も、穏やかに澄み渡った空と海も、巨大な貝の宮殿から放たれる玉虫色の輝きも、神々の優しい教えも…飢えと病が招く傷を癒やすことはできない。
+大蛇は、敗者としての苦い過去を忘れたことはなかった。己の民が二度と見捨てられることがないようにと、厳粛な誓いを立てている。そこで、かの者は巫女に尋ねた。
+「我の祝女よ、なぜ海淵の民は泣く。我はすでに龍の後継者を追放し、そなた達が天の光を見られるようにしたというのに。」
+知恵のある巫女様はこう答える。
+「飢饉です。」
+大蛇は再び尋ねた。
+「民を養えないのは実に罪なこと。では我が民よ、そなた達は何を求める?」
+正直な民はこう答えた。
+「あなた様が私たちに生きる道を示してくれたこと、略奪も迫害も抑圧もない海の国に導いてくれたこと、それだけで私たちは十分に恩義を感じております…しかし、珊瑚島の東には、さらに肥沃な土地があります。」
+「東にある島々に足を踏み入れる許可をください。自分たちの田畑を確保し、子孫に明るい過去を残して、充実した未来と灰色ではない今をもたらしてください。」
+
+しかし大蛇は何も言わず、ただ黙っていた。
+鳴神は常にその武勇を頼りに、東の島々を統一してきた。神が戦いに敗れれば、当然、例外なく天京の法則によって裁かれることとなる。
+それから数年間、悲しみに暮れる貧しい人々は幾度となく祈りを捧げた。そして、ついに彼らの魔神は心を動かす。
+こうして、大蛇は貧しく弱かった海の民を、強い戦士へと鍛え上げた。鯨の歌に合わせて、船や海獣、波や雲を駆り立て、雷神の国への侵略を布告したのだ…
+しかし、海の民たちは知らなかった。海祇大御神は征服ではなく、犠牲の上に成り立つ、勝算の少ない粗暴な争いを始めようとしていたことを。
+ある噂によると、巫女が意図的に隠した占いの中に、珊瑚宮の東征は最初から破滅をもたらすものだと書かれていたという。海の民に屈辱と困窮を与えると予言されていたそうだ。
+
+オロバシの動機を明確に記した史料はない。だから、これは占いの内容が判明した時点での推測である。
+海祇大御神もまた、それによる死を免れることができないとされたが、その最期を素直に受け入れた。
+「信仰」の永遠不滅を実現するには、「犠牲」を選ぶほかない。神が逝去し、この世から永遠にいなくなろうとも、民たちは喜びや豊かさ、苦しみ、喪失の記憶を紡ぎ、一つの信仰として持ち続ける。敗北と従属の屈辱、そしてそれが生んだ激情が、共有する記憶の糧となった。
+
+現在の海祇人の多くは、先祖を生きる道へと導いた大御神が蘇る可能性など信じていない。しかし、海祇人としての高い誇りと、かつて崇められていた神の体が宗主によって鉱物として扱われる苦痛、そして海祇大御神を失った深い悲しみ…これらは親から子へと受け継がれ、強い感情となった。そして、それらは文字には残らない歴史となり、海祇人の信仰を築き上げ、そこに忍耐や闘争、犠牲の脚注を付け加えた。
+
+著者が書いたように、珊瑚宮の国は歴史の記述が乏しく、その動機の多くが後世の解釈に委ねられた空想の物語となっている。そのため、この物語の歴史は「記録された実際の歴史」ではなく、「蓄積された意識の歴史」となる。千余年にも渡って共通意識が強化されてきたその民たちが、敬愛する神を失ったにもかかわらず、強大な元素の神を信奉する国へと立ち向かうことができるとは…古いしがらみにこだわり、それを改めようとしない偏屈さとは決して違うだろう。
+
+注目すべきは、過去の「事実」を軽視し、現在の「意識」を重視している点だ。これは海祇の国の大きな欠点の一つでもある。千余年の間、蓄積されてきた不満や耐えてきた恥辱を、この貧困の時代に奸心を持つ者が煽動すれば、国に思わぬ厄災をもたらすかもしれない。
+
+しかし、知恵と忍耐で知られる海祇の民は本当に、生き延びるため果てしない屈辱に耐えることができるのだろうか。
+特に近年、勘定奉行の経済的な搾取を受け、海祇島の若者たちがその反感や不満を語る機会が増えている。これらの話題は単に過去だけでなく、現在や未来にも重大な影響を与えることを示しているだろう。
+
+しかし、これら海祇の伝説には別の言い伝えも存在する。
+かつて、深海の底にいた海淵の民は、非常に信憑性の高い年代記を持っていた。昼も夜もないため、そうしなければ時間さえも分からなくなってしまうからだ。しかし、これらは大蛇の命令により淵下宮に封印され、持ち出すことはできなかったという。
+昔、海淵の民たちの名は稲妻と形式が異なっていた。現在、海祇の民に名字があるのは、大蛇が鳴神の伝統を学ぶよう命じたため生まれたものである。
+伝説によると、海祇大御神が海淵の民を海底から連れ出すと決めた時、天京からある通達がされたという。海祇大御神は、魔神戦争を避けるため、闇の海へと入ろうとする大罪の神。それは、オロバシを処すという天からの下命であった。しかし、それが真実であるかについては謎である。
+この世界に海淵の文字を読める者はほとんどおらず、蔵書も淵下宮に封印されており見ることができない。真実が日の目を見ることはまずないだろう。
+しかし、「事実」を隠喩したこの伝説は、「意識」を隠喩した前者の伝説に比べれば何の意味もなく、無関係な歴史に過ぎない。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book309_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book309_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..170a5cd47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book309_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+巫女である曚雲は右名氏の出身であった。この氏族は最初に大御神に従い、再び太陽を目にした大族の一つで、鯨の歌を歌う天賦と海洋生物に親しむ伝統で今も有名である。曚雲は幼い頃に珊瑚宮へと入り、現人神の巫女のもとで海祇巫女の祭祀伝統、歴史知識、政務と島唄を学んだ。彼女の双子の妹、後に「海御前」と呼ばれる菖蒲は、氏族の海女であり、真珠を採集することを生業としていた。
+やがて、稲妻幕府によって諸島の統一がされ、その知らせが海祇に届いた時、海祇の民たちの間で曚雲と菖蒲の名はよく知れ渡っていた。現存する島唄の中では、曚雲は知恵と優しさを兼ね備えており、海の民たちのいざこざを仲裁するのが得意だったことが伺える。妹の菖蒲は明るくて勇猛であり、海にいる猛獣と渡り合えるほどの力を持っていたようだ。
+
+海祇大御神が躊躇うことなく、勝算の少ない東征を決意した時、現人神の巫女は曚雲姉妹に珊瑚宮で最初の水軍を率いるよう任命した。そして、曚雲と巨鯨「大検校」の物語もここから始まったのである。
+
+伝説によると、「大検校」は盲目の巨鯨で、その寿命は九百年もあるそうだ。深く暗い海底を住処とし、月のように綺麗なクラゲと深海魚がその従者である。左には護衛である五百頭のイッカク、右には楽師である五百頭のザトウクジラ。ある島唄によると、かの者は一度に珊瑚島を十島は呑み込むことができ、満腹になって眠ると、そのいびきと共に岩礁を五つ吐き出すという…
+
+鯨の歌が得意な珊瑚宮の海の民でも、このような巨獣を前にすれば、無事に帰れる者など一人もいないだろう。だが、曚雲は現人神の巫女の指令を受けた。月が海霧から夜空に昇った時、彼女はきらきらと光る鯨の宮に潜ったそうだ。彼女はどんな方法を使って「大検校」を説得したのか、それは誰も知らない。月が三度空に昇り、潮が引いた時、海祇の民はある光景を目にしたという——巫女の曚雲が「大検校」の巨体に座り、銀色に光る静かな海から浮かび上がってくる光景を。
+
+以後、「大検校」とその海獣の従者たちは、曚雲姉妹と共に大御神のために忠義を尽くして戦った、変えることのできない終焉を迎えるまで…
+大御神が「東山王」と共に戦没したと聞き、退却する途中、巫女の曚雲は天狗である笹百合の手下の待ち伏せを受け、巨鯨「大検校」と共に戦死し、そして、その遺体は幕府軍によって奪われた。妹の「海御前」菖蒲は、奮戦の末、鮮やかな赤い海に消えて行方不明になったという。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book30_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book30_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e2fe433b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book30_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+この国の統治者は雪のように無垢で美しい姫。彼女は月のように、森随一の白い肌と純粋な瞳、そして最も澄んだ心を持っている。故に臣民は快く彼女に心服し、「白姫」と呼んだ。
+白姫は穏和な手段で臣民を統治し、臣民の需要を理解した。月光の森の住民は彼女の護りによって、永遠に夜母の無慈悲な懲戒を受けないし、夜の毒物の侵害を受けることもない。
+だが白姫には悩みがあった。漆黒の夜空の中、永遠の月は光が通る小さな穴にように、光から未来と過去の幻が見える。他の人と同じように、姫はいつも宮殿前の古い石に座り、きらきらと光る苔を触りながら、月光の後ろにどんな世界があるのか夢見ていた。
+「いつの日か、私が私の国民を連れてそこに行けるかな?」と姫は独り言を呟いた。
+「できるさ」
+突然、答えが返ってくる。
+姫が振り返ると、若い王子が目の前にいた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book310_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book310_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8fd1a2437
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book310_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+「東山王」の本名は謎に包まれており、出自も低級であったため、一部の島唄の中では彼のことを「月明かりと潮の遺子」、または「月明かりに忘れられた子」と表現している。おそらく、彼は一族を失った身無し子だったのだろう。あるいは、海流と共に漂流してきた流人の子供だったのかもしれない。
+
+苗字も名前もなく、彼の成長を見守る一族もいなかったが、海祇大御神はこの子を受け入れた。かつて、海淵に囚われた遺民を受け入れた時のように。
+そして、その男児は曚雲姉妹のもとで、海祇人の鯨の歌と祭儀を学んだ。彼の記憶は珊瑚と貝の宮殿、輝く魚の群れと色鮮やかなサメによって虹色に染まり、体はゴツゴツと粗い岩礁と数知れない波に磨かれ、逞しくなった。
+
+右名氏の島唄の中で、男児が少年となった頃、巫女の曚雲が月明かりと星々の波の中で泳ごうと彼を誘った。寄せては返す輝く潮の中、少年は海獣の言葉と思いを知ることとなる。巫女の優しくて悲しい囁きの中で、少年は進むべき道を決めた。
+
+この夜のひとときの後に、少年は「月曚雲」と「夕潮」という剣術を悟ったという。彼は跡継ぎを残さなかったが、この剣術は海祇の武人たちに受け継がれ、代々洗練されてきたおかげで失われることはなかった。剣術の伝統に乏しい海祇島で、この二つは今でも戦いにおいて実用的な技である。
+
+海祇大御神が帰らぬ東征へ出た時、この少年は海の民が「東山」と呼ぶ島に真っ先に乗り込み、攻め落とした。「東山王」という名も、その功績が認められ海祇大御神が彼に授けた封号だ。だが、現在のヤシオリ島に住まう者たちは、この勇猛で恐ろしい「東山王」のことを、凶暴で残忍な「惡王」という名で語り継いでいる。
+
+最後、「惡王」と彼の主は「無想の一太刀」によって制裁を受けた。かつて月夜の下で共に海を泳いだ曚雲も、一族の嘆きの中、漆黒の鴉羽の嵐によって帰らぬ人となった…
+一切が落ち着き、一切のことがその思いと真逆であった。
+
+若くて傲慢であった「東山王」は慕っていた人と結ばれず、平和な未来を享受することもできなかった。だが、今の海祇島の人々が、勇敢な志士たちのことを「東山王の子孫」と呼んでいるのは注目すべき点であろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book311_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book311_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..31ddb6ffd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book311_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+「張りし弓は弦月の如く、研がれた刃は透き通る玉璧の如し」
+
+鳴神が降りてきた日、刀の鍛造法を伝えたと言われている。幾千の星霜と、何百もの豊穣を経て、凡人の刀工は鳴神様の寵愛を受けられるほどの宝刀を鍛造できるようになった。そこで、大社と幕府は神事としてある祭礼を定めた——この世でもっとも素晴らしい名刀を大社に奉納し、その名を「御神刀」とすると。刀を奉納する祭りはとても賑やかなもので、今も廃れることなく続いている。だが、「御神刀」の裏に隠された数々の出来事を知る者はそれほど多くないだろう。
+とある名工が刀を鍛える際、必ず一振り以上の刀を打つ。その中でもっとも出来の良い物を「真打」として選び、主君や神へと奉納した。それは殺生に用いられないため、清浄を保ったままであった。残りは「影打」と呼ばれ、武器として近臣に与えられた。血によってしばし汚れるため、その多くは穢れに染まっている。
+
+大御所が稲妻の地に降り立ってから、「鳴神権現·初代将軍」は妹をそばに置いていた。眞と影、表と裏にいる二人は朝廷を斡旋し、戦場で戦った。その妹は「ゑい」という名であり、文字に起こせばおそらく初代将軍の名と対になる「影」という字になるだろう。その者こそが第二代幕府「影将軍」である。
+周知の通り、俗世を席巻したあの大戦では、七神のみしか残ることができなかった。影将軍は神業のような武芸と無双の剣術を誇っていたが、自分はあくまでも武人であり、人の心を理解できないと思っていた。そのため、彼女は自ら命を絶ち、姉が「天上の京」へと赴き、稲妻を泰平するのを後押ししたのだ。そうして、「眞」将軍は幕府を開き、稲妻を治めることとなる。旧情を想った鳴神権現は、「影」の神識を呼び戻し、身体を作り直すと「影武者」として彼女を御側付きとして置いた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book312_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book312_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbb41a1af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book312_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+鶴観での探索は順調とは言えなかった。
+
+先日、カマという地元の青年が色々助けてくれたおかげで、離島から何とか抜け出すことができた。監視の目をかいくぐって鶴観まで来たが、彼の導きによって私が辿り着いたのは謎の霧の中。そこで私は島の古い文明、そして夢のような幻の景色を垣間見た。だが今、記憶の中の景色は霧のように消えている…
+しかし、これだけははっきりと覚えている——この死んだような静寂に包まれた島で、私はなんと一人の子供に出会ったのだ。
+
+霧の中を浮遊する元素粒子で幻覚を見ただけかもしれない。あるいは、島のキノコのせいという可能性もある…たぶん、あの子はただの幻影、または偽りの記憶なのだろう。そう考えるのが現実的なのだが、二度目に島に上陸した時、私は食べ物を多めに持って行っていた…あの子に渡せればいいのだが。こんな物寂しい荒れた島で、独り暮らすのはきっと大変なことだろう。
+
+再び島へ行くことを、私はカマに言わなかった。その結果、すぐさま道に迷ってしまった、そうあの濃い霧の中をだ…あらゆる手段を駆使したが、道は分からなかった。まるで意味もなくこの霧が、私のことを拒絶しているかのように感じたほどである。
+あの金髪の旅人と「パイモン」という小さな精霊が助けてくれなかったら、収穫もなく帰っていたかもしれない。あそこの「ユウトウタケ」を採集してくれて本当に助かった。稲妻人の間で語り継がれる話によると、この菌類には鶴観の亡き者たちの古い記憶が凝縮されているらしい。淡い燐光を放ち、目と頭の働きを良くすると言われ、記憶力を上げる効果もあるとか。
+
+ここ数日の試みで、この菌類には確かに心を落ち着かせ、気分を良くする効果があることが分かった。それに消化にもいいようだ…記憶力を上げる効果はあまり実感できなかったが。スメールの友人に研究してもらえるよう、これをいくつか残しておこう。
+
+それと、金髪の旅人とパイモンが持ってきてくれた古代の壁画を映した写真も、大変興味深かった。後でじっくりと研究する価値がある。今回、こんなにも価値のある遺跡を発見できたのは、この二人の名高い冒険者が持つ熱意と知恵、そして止まることを知らない冒険心のおかげだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book313_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book313_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d5e18061
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book313_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+テイワットで一番心優しいお姉さん
+優しくて美しくて、どんな質問にでも答えてくれる
+誠心誠意、あなたの悩みを解決してくれるでしょう
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book314_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book314_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..13bb5e63e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book314_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+1.食事、身支度、着替え、外出の準備。
+2.昼に琉璃亭で商人の羅巧と会食する。
+3.三人の情報提供者と会い、情報を交換する。
+4.月海亭の会議に参加する。
+5.軽食を取り、会議で結論の出なかった点を協議したのち、群玉閣へ戻る。
+
+1から3に関して、時間は状況に応じて調整する。4の会議は夕方頃を予定しているため、早めに到着しておくことをお勧めする。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book315_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book315_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b9169076
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book315_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+一日休み!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book316_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book316_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..db774eed7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book316_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+村の東に住む一家は、元々妖魔退治を生業とする一族の分家だった。しかし、罹患から僅か十数日で妻が病死すると、幼い娘も失踪した。それからしばらくして、夫も庭の木で首を吊っていた。
+
+調査の結果、村には魔神の残骸が現れていたようだ。
+
+村人たちでは、魔神の残骸が今も残っているのか判断できず、ここを離れたのだろう。
+
+今後、この地を訪れる者がいたら、どうか気を付けてほしい。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book317_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book317_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..033754799
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book317_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+医者はお前が重病だと言っていた。だが、心配するな。どんなに金がかかろうとも、絶対にお前を助ける。
+
+薬を飲んでも快復の兆しは見られず、どんどん憔悴していくお前を見ていると、私はまるで心から血が滴るかのような思いになる。できることなら、私がお前の代わりになってやりたい…
+
+お前は自分の人生に悔いはないと、唯一の願いは私が鶴の面倒をきちんと見ることだと言っていた…しかし、それならなぜ泣いているのだ…
+
+ここ数日、私は自分が何をしているのかさえ分からなくなることがある。ただ毎日を屍のように過ごし、お前を救う方法を求めて古書を漁るが、何も得られずにまた一日が終わる。
+
+見つけた、明俊がお前を救う方法が載った書物を隠し持っていたんだ!それを奪ってきた、書物の通りに神を呼び出し、生け贄を捧げれば…
+
+神が現れた。私は自分の命と引き換えに、お前を救ってほしいと神に願った。だが神は何も言わず、私たちの娘である鶴を指さした。
+
+この子は孤独で仇なす者、このまま生き長らえたとしても周りの人間を傷付けるだけ…鶴のせいでお前も死んだのだろうと、神に言われた。だったら、いっそのこと…
+
+私は、神の言う通りに鶴を山洞に捨てた。もう三日経つ、しかし何の知らせもない。悪い予感はとうにしていたが、それでも不安と焦燥を抱えながら待つことにした…
+
+ごめんよ、鶴、本当にすまない。私はどうかしていたんだ!どうか…直接お前に会って、謝らせてくれ…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book318_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book318_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a00d4cc64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book318_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+通常、秘華石に刻まれた法術は長く保たれるため、陰陽に通じる力があると言われている。
+
+だが、「秘華石」を見つけることは容易ではない。ある特殊な「時間」と「場所」が必要だ。
+
+伝説によると、天衡山南部の湖中心に立ち、黄昏時に日が落ちる方向を探せば、何かが見つかるだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book319_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book319_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book319_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book31_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book31_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d82ed6eaf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book31_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+「私は光ノ国の王子、世界の向こう側から来た」驚きを隠せない姫に、王子が先に説明した。
+王子の身を不思議な光が包んでいる、それは月光の国で暮らす蒼白の住民たちが見たことのない活力であった。王子が月光の森を散策すると、生き物が生彩を放ち、草木が芽生え、姫の臣民も強健になった。
+彼は救いのために来た。いつか暗夜から姫を解放し、影のない国へと連れて行くため。しかし王子はその言葉を言い出せなかった。だが、長年の夢の中で何度も見てきた姫には、王子のその気持ちが感じ取れた。
+そして、彼女が王子に聞いてみた。
+「月の向こう側は、いったいどんな世界なの?」
+彼女はそれまでに何度も王子に光ノ国について教わってきた。いつしか、姫は自分の目でどんな世界かを確かめる決意を固める。彼も姫の決意を感じ取った。
+こうして臣民を救う誓いをし、姫と王子は手を取り合って、夜ノ国の暗黒の森に入っていった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book320_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book320_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book320_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book321_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book321_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..737345b42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book321_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+あなたがこの瓶を手に取ったということは、私はもうこの世にいないのかもしれません。
+あの海賊たちには何らかの手段があって、私を璃月まで運んでくれるのではと思ったのです。それでわざわざ彼らの船に乗り込んだのですが、まさか…
+はぁ、仕方ありません。これもきっと運命なのでしょう。
+稲妻へ来る前に、一人暮らしの母が盗賊に襲われた時のことを考えて、長年蓄えていた金券を地図に記された場所に埋めておきました。あなたにそれを掘り起こしていただき、銀行でモラに引き換えてほしいのです。そのお金は自由に使っていただいて構いません。ただ、私の母の生活費を少し残しておいていただけないでしょうか。母の名前は源琴美、帰離原に住んでいます。どうか、よろしくお願いいたします。
+
+母よ、すまない…母の故郷で緋櫻毬を見つけたが、残念ながらそれを届けられそうにない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book322_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book322_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..24b30c165
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book322_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+造化は神秘を隠し、太陽と月は吉凶を示さん。
+三隅は闇を切り離し、五聖は虚空に隠れん。
+
+「宇宙には、始まりも終わりもない。かつての大地もそうだった。ただ、私たちにとっては何の意味もない。私たちを育んだ土地は、もう終わりなき永遠とは関係がないのだから。」
+——唯一の賢者である阿倍良久は、初代の太陽の子にそう言った。太陽の子は、かねてより阿倍良久に誅を下すつもりであった。その日、問答のため呼び出したのは、彼を懲らしめ、拘束しようとしたからである。
+言い伝えによれば、阿倍良久は常世大神より啓示を受け、太陽の見えない淵下宮から光を掘り出したという。しかし、太陽の子は彼の才能に嫉妬し、最期の時を迎えるまで彼を監禁したそうだ。だが、太陽の子たちは気付かなかった、彼が地下に太陽を作っていなければ、自分たちも存在していなかったことに。
+「…天と地は元々卵のようなものであり、龍と蛇も一つであった。」この言葉を発してすぐ、賢者阿倍良久は待ち伏せしていた兵士たちに押し倒された。
+
+太陽の出現により、淵下宮に息をする余裕ができたのはこの時だった。闇に近く、光を恐れる龍の後継者も放埓な行動ができなくなった。それが引き金となり、龍の後継者が人々を支配し、人の命を粗末にする時代は終焉を迎えた。淵下宮の民たちは龍の後継者に抗えるようになったのだ。
+しかし、この隠れた災いが根絶する前に、人間の黒い部分が露呈してしまった。人々は「太陽の子」を選出し、王として崇めたのだが、かの者は信仰者たちを支配すると蹂躙したのである。
+
+数年が経ち、淵下宮のある少年が仲間と賭けをした。たった一人で龍の後継者の痕跡を避けながら三隅の外へと行き、龍骨花を探しに行ったのだ。そして、彼は見たこともない大蛇と洞窟で遭遇した。
+少年は、その巨大で不気味な蛇を見ても、恐怖を感じなかったという。むしろ、親しみを覚えたそうだ。
+「我は蛇神であり、幾百幾千の眷属を従えている。我の影に住む信仰者は、一人もいない。今日ここに落ちて汝に出会ったのも、一つの縁であろう。汝は我の民ではないが、それでも人間の子である。何か望みがあれば言うがよい。」
+「深淵の底にいる我々の神になってはくれないだろうか?」
+
+こうして、太陽の子が持つ王権と龍の後継者の侵略へ立ち向かうこととなり、人と蛇の物語が幕を開けたのである。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book327_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book327_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book327_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book328_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book328_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f144faec3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book328_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+拝啓
+
+先日、友人と『神女』について語り合った際、自身の実力が不足していると感じました。霊矩関へ向かい、悟りを開いてこようかと思います。
+そう遅くならないうちに必ず帰るため、ご心配なく。
+
+雲菫
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book329_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book329_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef9571eb1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book329_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+故郷を忘れた同郷:ファデュイが身分を名乗る時に使う呼称。
+遠足:任務実行、行動。
+日光浴:潜む、時機を待つ。
+皿を割る:気を引き締めて大事を成す。
+皿洗い:身分がバレて捕まった。
+左手を握りしめる:仇を討つ。
+右手を握りしめる:同盟を組む。
+左手をはなす:■叛。
+右手をはなす:許す。
+南風:順調。
+北風:不■
+■陽ガニ:万国商会、稲妻のカニでは■■からかもしれない
+■■ガニ:勘定■行、たぶん将軍の配下■■■■因■■■
+■■ガニ:野■衆、■乱鬼■色■■■■■から
+鉄■■■:終末■、ネ■ミと呼ばれて■■■■、ひどい、怒ったら■■■■■
+
+(最初は比較的読みやすい文字が並んでいるが、後半になるにつれて読みにくくなる。水で滲んでしまったのは一目瞭然だ。)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book32_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book32_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a9b91d19
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book32_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+黒い炎が燃える沼を渡り、毒キノコだらけの洞窟をくぐり抜けて、王子と姫は小人の国にたどり着いた。
+「月光の国の姫、私の5人の兄弟を助けてくれ、礼ならする、一生忠誠を尽くそう」と歪な小人が枯れた枝の隙間から出てきて、泣きながら姫に事情を説明した。
+善良な姫は小人の境遇を憐み、彼の哀願に応えることにした。
+彼らは漆黒の山谷を登り、岩と峰の間で目の不自由な小人を救った。
+「ああ、私はバカだったな、こんな高いところに登った理由が、いい風景を見るためだなんて」と盲目の小人が姫に謝った。
+彼らはネバネバとした湿地を進み、泥の池から愚昧な小人を引き上げた。
+「へへっ」と愚昧な小人が笑いながら姫に礼を言った。
+彼らはナイトゴーントが棲む鍾乳洞に入り、鍾乳石から臆病な小人を救った。
+「ぶっ、ぶっちゃけ、ぼっ、ぼくがここに来たのは、夜母と戦うためなんだ!」と臆病な小人が弁解した。
+彼らは荒れた野原を歩き、流砂の中から縮こまった体の小人を見つけた。
+「自分の庭園を見に来ただけが、道に迷っちまった」小人は皺だらけの手をこすり合わせ、苦笑いしながら姫に話した。
+彼らは影の巣穴に進入し、人食いの毒キノコから無遠慮な小人を救った。
+「気を紛らわそうとしたら、うっかりここに閉じ込められてしまった」小人が嘆いた。
+こうして、姫と王子は5人の小人兄弟を救い出した。そして、善良な姫は6人の小人に言った。
+「今、あなたたちは私の臣民となった。ならば私たちと共に光の国に行きましょう。太陽の王子の故郷は目の不自由な人に光を、愚昧な人に知恵を、臆病者には勇気を、衰えた者には生気を与えます……姫として、あなたたちへの贈り物です」
+小人たちは歓喜に満ち、皆が姫と王子に感謝した。彼らは姫と王子の旅の友となり、それからの旅を共にした。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book330_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book330_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..556eb8465
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book330_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+{NICKNAME}とパイモンへ
+最終的に、このような形でのお別れとなってしまい申し訳ございません。お詫びの言葉を述べようにも、私にはそのような資格すらないと重々承知しております。お二人には合わせる顔もありません。
+お二人は以前、私のために手伝いを申し出てくださいました。それについては深く感謝しており、私もどのようにすればいいのか考えておりました。ただ、お二人が私の服を持っていった後、私はすぐにお二人が考えていることに気づいたのです。そして、お二人を危険に晒してしまうかもしれないことも。
+ですので、私は八重堂を離れ、お二人を探しました。その結果、荒海付近でお二人と、写真でしか見たことのない方——百代さんを見つけました。
+私はかつて、彼女と外見が似ていたことを利用して彼女の身分を奪いました。そんな私を彼女が恨むのは当然のはず。なのに私が死を偽装した時、彼女は私のために大きなリスクを冒し、しまいには片目を失うことになりました。
+私は罪人です。手伝う価値のない人間であるにもかかわらず、お二人は私のために数々のことをしてくださいました。お二人には、一生かけても返しきれないほどの恩があります。
+この手紙に添えられた袋には、稲妻に来てから蓄えた、私の貯金がすべて入っています。どうか、百代さんと一緒にお受け取りください。このような形でしかお返しができず、本当に申し訳ありません。また、そのお金はすべて私が仕事で稼いだものですので、ご安心ください。
+私は稲妻を…この借りを作りすぎてしまった地から永遠に去ることにします。さようなら。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book331_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book331_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fe640418
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book331_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——末吉——
+晴れた空に突如として吹く強い風。何を意味しているのだろう?
+ずっと同じ場所で足踏みしているかのような感覚だが、それは一時的なものに過ぎない。
+自身の周りに現れた者は、たとえ顔なじみでも注意すべきである。
+あなたの運命は、彼らの存在によって密かに変わっていく…
+
+今日の幸運のお守りは、遠い異国の蒲公英。
+風と共に舞う種は、あなたをもっとも象徴するもの。
+飛んで、漂い、海を渡って、はるか遠くへ。
+でもいつの日か、あなたの彷徨は終わる。
+いつの日かきっと、あなたは自分の望む姿になる。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book332_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book332_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..788c641b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book332_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+造化は神秘を隠し、太陽と月は吉凶を示さん。
+三隅は闇を切り離し、五聖は虚空に隠れん。
+
+「宇宙には、始まりも終わりもない。かつての大地もそうだった。ただ、私たちにとっては何の意味もない。私たちを育んだ土は、もう終わりなき永遠とは関係がないのだから。」
+——唯一の賢者である阿倍良久は、初代の太陽の子にそう言った。太陽の子は、かねてより阿倍良久に誅を下すつもりであった。その日、問答のため呼び出したのは、彼を懲らしめ、拘束しようとしたからである。
+言い伝えによれば、阿倍良久は常世大神より啓示を受け、太陽の見えない淵下宮から光を掘り出したという。しかし、太陽の子は彼の才能に嫉妬し、最期の時を迎えるまで彼を監禁したそうだ。だが、太陽の子たちは気付かなかった、彼が地下に太陽を作っていなければ、自分たちも存在していなかったことに。
+「…天と地は元々卵のようなものであり、龍と蛇も一つであった。」この言葉を発してすぐ、賢者阿倍良久は待ち伏せしていた兵士たちに押し倒された。
+
+太陽の出現により、淵下宮に息をする余裕ができたのはこの時だった。闇に近く、光を恐れる龍の後継者も放埓な行動ができなくなった。それが引き金となり、龍の後継者が人々を支配し、人の命を粗末にする時代は終焉を迎えた。淵下宮の民たちは龍の後継者に抗えるようになったのだ。
+しかし、この隠れた災いが根絶する前に、人間の黒い部分が露呈してしまった。人々は「太陽の子」を選出し、王として崇めたのだが、かの者は信仰者たちを支配すると蹂躙したのである。
+
+数年が経ち、淵下宮のある少年が仲間と賭けをした。たった一人で龍の後継者の痕跡を避けながら三隅の外へと行き、龍骨花を探しに行ったのだ。そして、彼は見たこともない大蛇と洞窟で遭遇した。少年は、その巨大で不気味な蛇を見ても、恐怖を感じなかったという。むしろ、親しみを覚えたそうだ。
+「我は蛇神であり、幾百幾千の眷属を従えている。我の影に住む信仰者は、一人もいない。今日ここに落ちて汝に出会ったのも、一つの縁であろう。汝は我の民ではないが、それでも人間の子である。何か望みがあれば言うがよい。」
+「深淵の底にいる我々の神になってはくれないだろうか?」
+
+こうして、太陽の子が持つ王権と龍の後継者の侵略へ立ち向かうこととなり、人と蛇の物語が幕を開けたのである。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book333_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book333_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..948e4715d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book333_JP.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+我々が記録したいのは、天上の意志がいかにして大地で形態を持ったかについてだ。ああ、天上の神よ、これらの創造はすべてあなた方によるもの。であれば、絶え間ない記録のためにも、どうか我に神なる英智を授けたまえ。
+
+【鳩が枝を運んだ年】
+天上から永遠の王座が訪れた時、世界は生まれ変わった。真の王である原初のあの方は、旧世界の主である七名の恐怖の王と戦いを繰り広げた。その恐怖の王とは、龍のことである。
+原初のあの方は自ら光る影を作った。その影の数は四つであった。
+
+【パネース、或いは原初のあの方】
+原初のあの方、或いはパネース。翼を生やし、王冠を被り、卵から生まれ、雄と雌の区別がつかない。だが、世界を創造するのであれば、卵の殻を破らなければならない。パネース——原初のあの方——は卵の殻を使って、「宇宙」と「世界の縮図」を隔離した。
+
+【枝を運んだ後の四十余年】
+四十回の冬が火を埋葬し、四十回の夏が海を沸かした。七名の大王はすべて敗れ、七つの王国は天上にひれ伏した。そして、原初のあの方は天地の創造を始めた。「我ら」のために——もっとも惨めな人間の子供たちがこの地上に現れる。
+
+…
+
+【枝を運んだ四十余年】
+山と川が生まれ、大海と大洋が反逆者と不従順な者を運ぶ。原初のあの方は、影と共に鳥を創造し、走る獣と魚を創った。花や草、木も一緒に創っていた。そして最後、人間を創った。我らの先祖の数は、未知に包まれている。
+その時から、我らの先祖は原初のあの方と契約を交わした。そして、年号も変わったのだ。
+
+【箱舟が扉を開いた年】
+原初のあの方は、人間に対して神聖な計画を抱いていた。人間が喜べば、あの方も喜んだ。
+
+【箱舟が扉を開いた次の年】
+人々は土を耕し、初めての収穫を得た。人々は採掘をし、初めての金を得た。人々は集まり、初めての詩を書いた。
+
+【狂歓節の年】
+飢餓があれば、天上から食物や雨が降り注ぐ。貧困があれば、大地が鉱物を生む。暗鬱が蔓延すれば、天が声を上げて応えてくれる。
+唯一禁止されたのは、誘惑に負けること。だが、誘惑へ通ずる道はすでに閉ざされている。
+
+…
+
+【葬火の年】
+天上から第二の王座が訪れ、創造の始まりを彷彿させる大戦が起ころうとしていた。あの日、空が落ち、大地が割れた。我ら海淵の民の先祖と、彼らが代々住んできた土地は、ここに落ちた。
+そして、暗黒の年代が始まったのだ。
+
+【暗黒の元年】
+七名の大王の民は、かつてアビサルドラゴエアが支配していた海に受け入れられた。我らの先祖は、それらと戦った。
+先祖は千の灯を使って、やつらを影に追いやった。だが、やつらは影の中で人間を狩り続けたのだ。そこは闇のみが存在する、やつらの狩場であった。
+人々の祈祷によって築かれた歌も、原初のあの方と三つの光る影には届かない。
+
+【太陽の比喩】
+暗黒の洞窟の中で、光を見たことのない人々が暮らしていた。太陽を見たことのある賢者が、光の下での生活と太陽の偉大さを洞窟の人々に伝えた。人々が理解に苦しむのを見て、彼は火を灯した。やがて人々は火を崇拝するようになると、それを太陽と見なした。そうして、人々は闇と光の生活に慣れていく。
+賢者が死した後、ある者が火を独占した。火を通して、自らの巨大な影を作ったのだ。
+
+【忘憂蓮の比喩】
+一目見れば憂鬱を忘れられる蓮花。長き旅の中、帰り道を探していた船長は、この蓮花を食する人々に出会った。ある者は残り、ある者はその誘惑に耐えた。
+生きることそのものが、無限の苦しみなのだ。我々は帰り道を探しているに過ぎない。
+
+【暗黒の三年目】
+唯一、我々を見捨てなかったのは、「時間の執政」だった。彼女は時であり、終わりのない瞬間であり、千の風と日月の秤であった。彼女はすべての欣喜の瞬間であり、すべての憤怒の瞬間であり、すべての渇望の瞬間であり、すべての恍惚の瞬間である。そして、彼女はあらゆる錯乱の瞬間だった。
+我々は彼女を「カイロス」、或いは「不変の世界の統領と執政」と呼んだ。秘密に包まれた真名を口にすることはできない。だからここで、一回だけ、あえて逆に書こう——「トロタスイ」。
+
+…
+
+【盲目の年】
+賢者アブラクサスは神なる智の啓発を受け、手中から光を放つ奇跡を見せた。先祖たちは彼を首領とし、「ヘリオス」を建造した。
+
+…
+
+【日明の年、或いは日月の元年】
+「ヘリオス」——太陽の神車が、ついに完成した。白夜が訪れ、常夜が消え去る。
+日月の年号が始まった。
+
+【日月の二年目】
+地表の大戦は、もう終わっただろう。そう思った先祖たちは、帰路を探した。
+だが原初のあの方、第一の王座は、禁令を下した。先祖たちは、家に帰る道を失った。
+つまり、原初のあの方は後に来た二人目を倒したということだろう。
+アブラクサスは太陽の子によって、監禁令を下された。
+
+【樹の比喩】
+王の庭師は、王室の庭の木霊に恋をしていた。しかし、王は彫刻が施された小屋の梁を修繕しようと考えていた。そのためには、もっとも霊気を宿す霊木を切り倒さなければならない。王は原初のあの方の化身である。ゆえに、庭師は王に逆らうことができない。庭師は王の祭司に祈った。その祭司は、大いなる常世大神の化身である。
+祭司は庭師を憐れみ、こう告げた——霊木の枝を折って来なさい。庭師は枝を折り、王の命令に従って霊木を伐採した。
+その後、祭司に言われた通り、庭師は霊木の枝を植えようとした。だが、庭師が言葉を漏らす——霊木が成長するのに五百年はかかると。すると祭司は、一念で千劫の辛労を尽くせばよいと答えた。そして、庭師が自家の裏庭にそれを植えると、その瞬間、細い枝が新しい木に生まれ変わったのである。その木に宿っていた木霊も、元の精神を引き継いでいた。
+なぜなら時の神は、「種」にある「瞬間」を過去と未来へ持っていくことができたのだ。
+
+【日月の十年】
+アブラクサスが亡くなってから長い時が経った。日月よりも前のことはすでに多く記録されている。すべてをありのままに書き記す度胸がなければ、常世大神の書記は務まらないだろう。
+扉の外から甲冑の音が聞こえた、ここで終わりとしよう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book334_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book334_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f658521c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book334_JP.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+海淵の下の土地は、地上の風景と大きく異なり、常識が通用しない。かつてあった地理や水文学の知識も、直接天上から伝えられたものだ。我々が生きている世界についての研究は、その方法でさえ自らで模索するしかない。すべてを、一から始めるしかないのだ。
+この本を読んだ者は、自分の送っている人生が普通のものだと考えないほうがいい。千年も経てば、人々はこの生活に慣れるだろう。しかし、これだけは覚えておいてほしい——天に日月がない生活が異常であることを。たとえ賢者がここで太陽を描いたとしても、その光を借りて巨大な影を生む卑しい者が必ず現れる。
+この本は、人々に自分の住む世界を理解し、再び光を取り戻すことを忘れないでほしいという思いを主旨にしている。
+(本書は時代の変化によって改訂され、名前も海淵の土から「常世国」、そして「白夜国」へと変わった。その後、海祇の憐憫により、淵の下にいた民が海の上へと帰った。だが「海淵の土」には特殊な意味があるため、一律で改訂は行われていない。)
+
+-風と水の話
+白夜の国土にある山には走向がない。そのため、山系について論じることに意味はないだろう。だが、我々の祭司と賢者はあることに気付いていたようだ。たとえ海淵の下であっても、「不滅風」と「水」の力が存在していると。「不滅風」、人格化させた表現を用いれば「常世大神」のことである。また、詩的な表現を用いるならば「千の風」や「時の千風」となる。「水」はアビサルヴィシャップのヴィシャップ界の力を指すものだ。
+我々にはすでに「陽炎」と風、水の関係を推算する学問がある。そのため、土や木に手を加える前に、まずは水門と不滅風の影響を考慮する必要があるだろう。
+
+-白夜国の境
+白夜の国土は、三角形を描くような三つの角によって区切られている。かつて、そこは人間勢力とヴィシャップ勢力が繰り広げた戦いの境界であった。
+白夜国の時代に、三界の塔が三つの角に建てられた。それは三界を調和するものだ。古代の名はすでに失われており、海祇がここへやって来てから今の名となっている。
+三界の塔は非常に重要なものであり、風と水の系統に属さないもの。むしろ、それは真逆の存在であり、白夜国の傾きを正常に保ち、白夜国の風と水を制御していた。
+三界の塔に問題が生じると、白夜国全体に災いが降りかかる。そのため、ある秘法によってそれは隠されており、巫女と御使いのみが呼び出すことが可能であった。
+
+-狭間の街
+狭間の街は、かつて山壁とその周辺の地に囲まれていたことからその名が付いた。しかし、白夜国の極端かつ異常な地理変動により、数百年後、周辺の地はアビスへ崩落していた。その結果、狭間の街はかえって広大な土地となったのだ。
+
+-蛇心の地
+先祖がこの地を発見した時から、ある不思議な現象がここには存在していた——それは、空間がある一点で重なり合うというものだ。後に、この現象は我々の先人たちによって利用され、蛇心の祭壇が作られた。人々はこの場所で、機密の管理や囚人の監禁を行ったという。そして、幻想によって生まれた大蛇「ウロボロス」への崇拝も、この地で行われていた。
+かつて、この地はデルポイと呼ばれていた。その名の意味は蛇の地である。海祇大神がここへやって来た後も、蛇の地という名前は変わらなかった。通常、過去の絵画に鱗のないヘビが描かれている場合「ウロボロス」と呼ばれ、珊瑚のある蛇が描かれている場合「オロバシ」と呼ばれる。
+
+-大日御輿
+もっとも古き名を「ヘリオス」、賢者である阿倍良久が設計した高塔だ。風、水の中でも黄に属するものである。
+預言によれば、賢者が見せた太陽とは、それのことを指すのだろう。それを使い、光を知らない洞窟を照らしたのだ。同様に、預言によれば、それは巨大な影を作ることにも利用されたという。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book335_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book335_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..87ae34df6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book335_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+…本日よりドラゴエアの実験課題を、海祇大御神が直々に指定した課題へと切り替える。海祇年号元年より以前の資料はすべて破棄。書類番号の表記もアルファ、ベータ、ガンマ、デルタ、イプシロンなどの古海祇語の使用を禁止する。それに代わり、地、水、火、風、エーテル、虚空を新たな分類とする。
+注釈や引用は(【】)内に書くものとする。書類名-番号-題名-著者の順に記し、著者は省略するか、研究所内の番号を書いても良いが、研究員の古白夜国/淵下宮または現代海祇/鳴神/稲妻式の名前を明らかにすることは厳禁とする。
+なお、実験記録に日記、恋文、幻想小説の記載は禁止とする。
+
+…
+ドラゴエア(以下、通称アビサルヴィシャップ、ヴィシャップ)の進化能力は計り知れない。(【水巻-壹〇壹-ドラゴエアの進化·一】)。
+我々は耐熱性の高いヴィシャップの幼体に対し、生存可能な環境温度を下げようと試みた。だが、そのヴィシャップは成年後に衰弱してしまった。おそらく彼女の体内には、その環境に対抗するための「種」がなかったのだろう。しかし、彼女の子供たちは皆、体脂肪率が高く、過眠と氷元素の特性を持っていた。(巻末に記載された実験資料を参照。試料三にある特異資料は、助手が飢餓状態の実験対象に同情し、個人的に餌をあげたことによるもの。)
+この時点で、ヴィシャップたちの子供を過酷な高温環境に送り込んだ。すると、それらは先代と同じように、成年後に耐熱特性を持つようになった。ただ、現在のところ炎元素特性はまだ現れていない。
+結論を導き出すのは時期尚早だが、推測を裏付けるには十分である。アビサルヴィシャップは成年する前に、自身の「種」を自由に覚醒させることができるのだ。また、ヴィシャップの母体が未知の過酷な環境に遭遇した時、新たな「種」を作り子供に残すことも可能なのだろう。
+つまり、アビサルヴィシャップは我々淵下宮の民に遭遇する前から、すでに体内に兵器を備えていたのだ。
+…
+
+知能実験は驚くべき結果となった。(【虚空-貳零柒-ヴィシャップの知能研究】)。罰と報酬の並行体制による厳選(以前の研究からして、ヴィシャップは一つ一つの個体が完璧な適応力を持っているため、実際は厳選が必要ないと分かった)を通して、四世代後のヴィシャップは、その言語能力が十二歳の人間の子供に匹敵するものであると判明した。より厳密に言えば、ヴィシャップたちは元より自分たちの交流手段を有しており、これにおいては彼らが学習能力を発揮したに過ぎない。
+我々は、この研究を中止すべきだと考えた。以前、リザードマンの幻想物語を書いた者がクビになったが、今思うと、それはまるで私たちの認識が浅はかなものだと言っているかのようだ。
+預言によれば、水の龍王は人の姿で生まれてくるという。淵下宮でそのようなことがあってはならない。
+…
+以前の移植は失敗した。(【虚空-玖零柒-海祇大御神特令·一】)。海祇の血を許容できず、ヴィシャップの身体に様々な副作用が現れたのだ。身体的な力が不足していたのが原因なのか、その詳細は分からない。ヴィシャップの進化経路を計画したことで、理論上、最強のヴィシャップの育成ができるはずだ。
+…
+
+移植は成功と言えるだろう(【虚空-玖零柒-海祇大御神特令·三】)。拒絶反応が起こったのは、ヴィシャップの光界生物(或いは元素生物とも言う)としてのものであり、大御神及び珊瑚眷属である人界との殺し合いが主な原因だろう。
+
+これにて実験記録はすべて終了。この実験において、全ドラゴエアは寿命による老死を遂げており、実験による死亡例は一つもない。
+海祇大御神の慈愛を讃えん。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book336_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book336_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..65ae6a67d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book336_JP.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+謎題1. 朝は四本足、日中は二本足、夜は三本足、どんな生き物?
+答え:昼に人に化けて舞踏会に参加し、脚をくじいて杖を使うことになったヴィシャップ。
+この答えだが、実は賢者たちがもっとも気に入っているものだ。正解を言い当てられるのは、そのほとんどが子供となっている。ヴィシャップが人間に化けることは、大人たちからすれば恐ろしいこと。古代の預言によると、水元素の龍王は必ず人の姿で生まれ変わるという。子供たちにとっては、相互理解の可能性を示しているのだろう。
+しかし、このようにヴィシャップを可愛らしく見せるのはある種の問題にもつながる。確かに恐怖心を取り除けるかもしれないが、子供たちの警戒心も解いてしまうのだ。
+(アビサルドラゴエアは他の元素にも進化しており、すでに純度を失っている。そのため、彼らの一族から龍王が誕生することはない。)
+
+謎題2. 口の数は一、足の数は四、二、三。他の姿に化けることはできないが、地と海と空を行くことができる。歩く足が多くなればなるほど、生きる力が弱くなる。どんな生き物?
+答え:人間。
+人間は赤ん坊の頃に四つん這いで移動する。成長すると二足歩行になり、老齢になると杖をつくようになる。紛れもなく、この謎題の答えは人間だ。
+
+謎題3. しゃべる口は一つ、足の数は四と二、さてこれは何?
+答え:畜牧の生活。
+この謎々は非常に古いもので、昔は畜牧の意味を「文字」だけで理解していた。四つの足はそれぞれ「宇子」、「宇麻」、「伊野四四」といった生き物を指している。白夜国が地の底に崩落した後、これらの生き物は繁殖するための環境と食物を失い、二世代のうちに絶滅した。
+海祇大御神が訪れてからというもの、一部の住民はすでに海の上で家を築き、文化の交流をしている。そのため、これらの生き物の通り名を調べることができた。御使いと大御神の預言によれば、遅かれ早かれ全員が海面の上に出ることになる。そのため、名前の校正は必要だ。
+「宇子」はウシ、「宇麻」はウマ、「伊野四四」はイノシシとなる。
+
+謎題4. ある姉妹は毎日のようにお互いを産んでいる。その姉妹とは?
+答え:日と夜、つまり白夜と常夜。
+この謎題は非常に簡単だろう、昼と夜の移り変わりだ。白夜国においては、大日御輿による白夜と常夜の回転を指す。大日御輿が建てられる以前はずっと常夜だったが、人々がかつて白昼の光を見ていたことに影響はない。
+加えて説明すると、白夜国特有の蜃気楼現象と罪影は、最初「エイドロン」と呼ばれており、人々から両者は本質的に同じ物だと考えられていた。後に海祇大御神が訪れたことにより、人々はこの二つの現象を理解し、名前を分けた。白昼はないが、白夜に蜃気楼の現象が現れることを「陽炎幻」といい、常夜に現れるものを「不知火幻」と呼んだ。時間が経つにつれ、両者は原理の一致から「陽炎幻」に統一された。
+
+謎題5. 我は光の父であり、闇の子である。我は無翼の鳥であり、地から天へと昇る。我を見たものは涙を流すが、哀愁はない。そよ風に吹かれ、生まれて間もなく消えてゆく。
+答え:煙。鳥は空を飛ぶ翼を持った生き物。淵下宮で見られないのも無理はない。
+
+謎題6. ある父親には子供が十二人いた。その子供にはそれぞれ六十人の姿が異なる娘がいた。娘たちは白と黒が一人ずつ、その繰り返しである。一家のものはいずれも不老不死で、ひっそりと消えるのみ。父親は誰?
+答え:「年」。六十人の黒と白の孫娘は、白夜国の民には理解しがたいものだろう。だが謎題4を理解できれば、どういうことなのかが分かる。
+また、この謎題は遥か昔に後続版が存在した。おおよその内容は、それぞれの孫娘が十二人の子供を産み、その子供たちもそれぞれ六十人の孫を産んだ。そして孫たちも、それぞれ六十人の子供を産み、その子供も自分たちの子供がいた。そして最後、すべての子孫たちが唯一、原初となる子孫を産むことになる。その子孫こそが常世大神であり、百四十億の「年」の母である。
+海祇大御神は、この謎題の流布を禁じた。
+
+…
+
+「付録」- 歴史上の人物、伝統ある名前-鳴神式名前の一覧
+
+カイロス-常世大神
+…ス-有栖
+アブラクサス-阿倍良久
+カロン-華…
+スパルタクス-須婆達
+エマ-絵真
+…-鯉
+アンティゴネ、アンティゴノス-安貞
+…
+…
+エレボス-烏帽子
+エキーオーン-江木
+ウダイオス…-宇陀
+アスクレピオス-栖令比御
+…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book337_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book337_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fe640418
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book337_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——末吉——
+晴れた空に突如として吹く強い風。何を意味しているのだろう?
+ずっと同じ場所で足踏みしているかのような感覚だが、それは一時的なものに過ぎない。
+自身の周りに現れた者は、たとえ顔なじみでも注意すべきである。
+あなたの運命は、彼らの存在によって密かに変わっていく…
+
+今日の幸運のお守りは、遠い異国の蒲公英。
+風と共に舞う種は、あなたをもっとも象徴するもの。
+飛んで、漂い、海を渡って、はるか遠くへ。
+でもいつの日か、あなたの彷徨は終わる。
+いつの日かきっと、あなたは自分の望む姿になる。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book33_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book33_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4e294534
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book33_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+6人の小人は姫と王子に忠誠を誓い、新たな主に仕え続けた。しかし、その忠誠は上っ面なものでしかなかった。彼らの本質は夜ノ国の悪質な造物であり、腐った元素が血の中を流れる存在。光の王国への道は長く険しく、苦難という名の触媒が邪悪な真菌となり小人たちの心へと巣くい始めた。
+臆病から悪意が生まれ、悪意が陰謀を蔓延させる。6人の小人は集まり、醜悪な計画を企て始めた。
+盲目の小人が灰色のまなこを見開き、貪欲なまでに太陽の臭いを嗅いだ。
+「王子とずっと一緒にいる方がいい。実現できるかわからない約束を信じるより、手が届くところにある光を取って、未来を照らすべきだ!そっちの方が賢い選択だろう」
+愚昧な小人が傷だらけの頭を撫でて、満足することなく空気中の光の臭いを嗅ぎ続ける。
+「へへ、あのさ、いっそ王子を拉致しよう、そう……そうすれば……頭がよくなる——これが最も賢いやり、やり方だ」
+臆病な小人が小さな拳を握りしめ、目を大きく開き、大声で叫んだ。
+「あの小僧、俺たちを救っただけでよくあんな調子に乗れる。俺たちを下僕のように好き勝手使いやがって、ぶっ倒してやろうぜ!」
+縮こまった小人が姫と王子を軽蔑するかのように目を細め、深い皺を顔に刻み込んだ。
+「友よ、お前たちは夜と共にいすぎて、考えが浅はかになっている。新たな生命こそが俺たちの希望だ……王子の体を肥料に漬けよう、そうすれば俺の庭園に春が来る」
+無遠慮な小人が眉をしかめ、ひたすら嘆いた。
+「こんな汚いこと、早く終わらせよう……彼らに出会ったから邪念を抱くようになった。彼らさえいなければ、こんな風に嘆く自分もいなかったのに」
+ずっと口を閉じていた小人が、その場に1人だけいた。彼も邪念を抱いていたが、恩を仇で返す罪悪感に彼の心臓は掴まれ、彼の喉を塞ぎ、簡単な言葉すら口にできずにいた。しかし、羞恥心よりも不純な心が勝り、彼も仲間の陰謀に賛成をする——彼は、王子の水筒に睡眠の魔法薬を入れた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book343_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book343_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book343_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book344_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book344_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd0459272
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book344_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+アントン·メルニコフさんへ
+
+すみません、状況が変わり、補給拠点も閉鎖されてしまいました。あなたが来るのを待って、一緒に「炎水」を飲もうと言いましたが、どうやらその約束は果たせそうにないようです。
+個人的な行動ですが、食料を少し残しておきました。短い期間ならきっと持つでしょう。自分たちで取りに来られることを願っています。
+本当に申し訳ございません。友人として、できることはこれで精一杯なのです。今度会ったら、お互い敵同士だと思ってください。地上で起こったことが、あなたの任務とは無関係かもしれないことは分かっています。しかし、理解してほしいのです。我々はこのような侵害行為は容認できないということを。
+あなたがスネージナヤの女皇のために戦うように、我々千岩軍も故郷を守る必要があります。我々はみな、互いに大切だと思うものに、責任を持たなければなりません。
+
+幸運を祈っております。彦博より
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book345_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book345_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcbcf3008
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book345_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+ニコライの手紙
+
+親愛なるカティア姉さんへ
+
+大尉から聞いたんが、近々うちの部隊に編入されるだな。やっと再会できると思うと、居ても立っても居られなくなったよ!
+出発前、姉さんから貰ったバラライカはまだ持ってるよ。以前俺たちが誤って壊してしまった駒の部分を交換したら、琴の音がより透き通って聞こえるようになった。
+ただ先に言っておくが、この琴は俺が保管するから、姉さんには返せない。姉さんは不器用だし、もしこの古い相棒をまた壊しても、俺は直さないからな!
+そうだ、また新しい曲を二つばかし覚えた。姉さんが来たら焚き火の前で披露しよう。昔のように、炉火の前で遊んだり、歌ったり、冗談を言ったり、女皇陛下から「壁炉の家」の兄弟姉妹に新年のプレゼントが送られてくるのを期待したりするんだ…
+ただ、今の俺たちはもう無邪気な子供じゃない。より重い責任を負い、より深い思慮を持つようになった。
+
+今回の再会のために、大尉が特別に半日休暇を与えてくれた。姉さんは酒とデザートを持ってきてくれ、思い出話に花を咲かせよう。姉さんに話したいことが山ほどあるんだ。それに姉さんが駐在していたところにも、きっと面白いことがたくさんあっただろう!
+ちなみに、俺が太ったことに気付いても笑うなよ!もし笑ったら、俺も姉さんが太ったかどうか確認するからな!
+
+再会を心から待ってるよ。
+ニコライ·シュナイツェビッチ
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book346_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book346_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4e0ec0d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book346_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+……
+その瞬間、金髪の異邦人は高速回転を始め、浪人の攻撃を無効化した!
+金髪の異邦人は回転しながら剣を振り回す!その刃には殺意が満ちていた!「テヤァーッ!」
+そして浪人は遂に鮮血を吐いた!「グオーッ!」
+金髪の異邦人は回転しながら剣を振り回す!その刃には殺意が満ちていた!「テヤァーッ!」
+そして浪人は遂に鮮血を吐いた!「グオーッ!」
+金髪の異邦人は回転しながら剣を振り回す!その刃には殺意が満ちていた!「テヤァーッ!」
+そして浪人は遂に鮮血を吐いた!「グオーッ!」
+金髪の異邦人は回転しながら剣を振り回す!その刃には殺意が満ちていた!「テヤァーッ!」
+そして浪人はついに吐血する!「ぐはぁ!やられた——!」
+……
+絶え間なき回転の末、金髪の戦士は黄金の旋風に姿を変えた!黄金の旋風は一揆館の土俵を隅々まで覆い尽くす。もしも剣豪に匹敵する動体視力を持つ観客がいたならば、すぐに分かっただろう。金髪の異邦人が繰り出した術は、古武術の中でも禁術とされている、「ゴウランガ大竜巻」であると!
+「ゴウランガ大竜巻」の連続攻撃を受けた浪人は、影向山の如き高さに血煙をほとばしらせた!そして彼は激しい流血の反動で後方に勢いよく吹き飛ばされる。そのスピードがエネルギーを生み、エネルギーは物質に変化した!そこから生まれたのが「妖怪大暴動·百鬼夜行」!これぞ、太古の昔に封印されし「禁奥義·ゴウランガ大竜巻」の威力なのだ!
+浪人は一揆館の壁に激しくぶつかった!一揆館の外壁に、ヒビが入った…
+……
+【裏には紙が貼られている。「戦闘の描写が大変生き生きしていて、実際に百人一揆を茅葺先生と一緒に観ているような気分になります。ただ、茅葺先生は他の分野を考えたことは無いのでしょうか?茅葺先生のスタイルには、小説よりも短編集や漫才の方が合っているかもしれません。」】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book34_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book34_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8037f6f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book34_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+夢の中の姫は、邪悪な運命が彼女とその愛する人を待ち受けていることに気づきもしなかった。一方、小人たちは夜闇に乗じて動き出す。
+こうして姫が寝ている隙に、王子は魔法薬によって昏睡状態に陥った。6人の小人は、さらなる邪悪な計画を推し進める。
+深い眠りの中、姫は王子がどんな痛みを受けているのか知る由もない。夢の中で愛する者が5色の霞光となり、絹のようにはためいている。甘美な日差しが折り重なる黒い雲を突き抜け、多種多様な生き物の上に降り注ぐ。霞が紺碧の湖に落ち、湖水が甘くなる夢を見た。漆黒の丘が色づき、荒れ果てた城壁がお菓子の城になる夢を見た。だが、姫が光の王子の名前を呼んでも、自分の声だけがただ木霊する。
+可哀想な姫はまだ知らない、知るすべもない。王子がもう、彼女の呼びかけに応えられないことを。
+星と夢のない深い夜、稲妻が走り、雷鳴が轟く。6人の小人の願いは叶った。彼らは大きな鍋を用意し、生臭い苔と猛毒のキノコで濃いスープを作った。彼らが計画の成功を喜んでいる間、王子の砕け散った魂が最後の力を振り絞り、6人の小人に呪いをかける。死ぬまで釜で茹でられる痛みを受け続け、二度と光に触れられない呪いを。
+呪いによる報復を恐れてか、それとも姫への忠誠心がまだ残っていたのか、他の仲間たちがスープを飲んでいる隙を突いて、1人の小人がこっそりと汚れたテーブルクロスで王子の体を包み込んだ。そして、彼は暗黒の森へと姫を探しに行く、王子を呼び起こす方法を見つけようと走る。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book353_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book353_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0f9dfd87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book353_JP.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+探検隊の皆さんへ
+
+何の説明もせずに去ってしまい、本当にすみません。
+探検隊の先輩方には長い間お世話になりました。しかし、これからは皆さんと一緒に仕事することができなくなります。
+
+瑾武姉さん、どうか私の身勝手に怒ったり悲しんだりしないでください。あなたはこれまで、運命に屈しない未熟な若き冒険者たちを見てきたと思います。そして、私はその未熟者のうちの一人に過ぎません。私の旅立ちが、あなたに悩みではなく、いい思い出だけを残すことを祈っています。もし私に家族がいたとしたら、あなたは私にとってもっとも親しい家族だったでしょう…あなたに話したいことはたくさんありますが、今のところ、私が残せる成果は地図にある適当な地名だけです。入念に調査をし、よく考えてもっといい響きの名前を付けたかったのですが、それができずとても悔しいです。
+いずれにせよ、ずっと面倒を見てくれたことを心から感謝しています。ですが、永遠に面倒を見てもらうよりも、一人で旅に出たほうが自分にとって有益だと思ったのです。
+
+ヘディーヴさん、私のわがままを許してください。あなたにはあなたなりの考えがあることを理解していますし、おそらくあなたの言う通り、層岩巨淵に潜む秘密は想像を絶するような、常人には手の届かないものだらけなのでしょう。「神の目」がないから、こんなにも苦労しているだけかもしれませんが…
+それでも私は気になるのです。もしもレーナルトやスタンレー、ロアルドのような、名だたる冒険者たちが私と同じ光景を見たら…深邃なるいにしえの岩石広間、溶岩のように湧き出る暗紫色の泥、空中に浮かぶ透き通る青い晶石、破損した石板に刻まれた古き地図、他にも摩訶不思議なさまざまな光景を目の当たりにした時…偉大なる冒険者たちは、危険を恐れて諦めるでしょうか。それとも私と同じように無謀な行動を取り、命を犠牲にしてでも世界の謎を追い求めるでしょうか?
+私と同じくただの人であるヘディーヴさんはこのような状況にぶつかった時、学者としてどんな選択をしますか?
+
+クレイトポン、今まで信用していなかったこと、迷惑をかけてしまったことを謝らせてください。宝盗団出身のあなたのことが嫌いなわけではありません。あなたのそのソワソワとした不審な振る舞い、いつもコソコソと怪しげな顔しているところ、みんなのために飲み物を用意する時も不衛生で、瑾武姉さんにも失礼な態度を取っていましたよね。鉱区では総務司の安全規定を無視し、あらゆる警告を気にも留めていませんでした…ただ、そのような欠点があったとしても、関係ありません。あなたとは、もっと早く知り合っていたかったです。
+
+沐寧兄さん、申し訳ありません。私が職務のために戻ってくることはありません。総務司の任のために尽力してくれてありがとうございます。もしあなたがいなかったら、私は層岩巨淵に入ることさえできなかったでしょう。私が辞めた後、総務司からの正式な許可が下りるはずです。機会があればまたごちそうしますから、私のためにその許可は保留しておいてください。忘れないでくださいね!
+
+{NICKNAME}先輩、旅の間ずっと一緒にいてくれたこと、教えてくれたこと、危険な状況に遭遇した時に助けてくれたこと感謝しています。どうお返ししたらいいのか分からず…何も渡せないのが残念です。元素力を操れるあなたは神に選ばれた者です。そこで、とても気になることがあります。もしかしたら、一生その答えを得られないかもしれませんが聞かせてください。あなたは私たち常人を、どのように見ているのでしょうか?
+
+英雄と夜叉が岩王帝君と共に戦い、砕けた岩で山を作り、石を投げて海を創造した古代において、神々が目を留めることすらしない、私たちみたいなちっぽけな人間は、いったいどのような存在なのでしょう?常人の愛と憎しみ、幸せと苦しみ、功績、争いや絆…これらはすべて、神々が見向きもしない光景なのでしょうか?古代の神々の存在、常人には説明のつかない風景は、本当に私たちの勇気では乗り越えられない禁断の地なのでしょうか?
+
+岩王帝君が逝去された今、こんなことを言うのは失礼かもしれませんが…
+しかし、選ばれし者たちとは対照的に、神の目の届かないところで生まれた私たちが、心から夢を持ち続け、貧しくても小さな志を持ち、忙しない日々を送る…忘れられたくないから、少しでも役に立ちたいと努力したり、毎日コツコツと仕事をこなしたりするのは…どれも無意味なことなのでしょうか?
+断崖絶壁に立って作業する薬草採り、落盤という危険と隣り合わせの中で毎日働く鉱夫たち、建物何階分もある巨大な船に釘を一本一本打ち込む作業員…もし、そのような人たちの苦労が、平凡なもので、記憶するに値しないものとされるなら、私たちの願いや尊厳に優劣をつける神々に、疑問を感じずにはいられません。
+
+そんな疑問を胸に抱きながら、私は先輩の後を追って、常人の限界に挑戦し、層岩巨淵の奥深くにある不安や危険に身を投じます。「征服」や「探索」といった大仰な言葉は使いません。ただ、せめて自分が層岩巨淵の地図を描き、それを編纂できたらと思っています。私が行った場所や層岩巨淵の様々な風景に、平凡な者の名前、私の名前を付けたいのです。
+不器用な私ですが、これが後に続く者たちを鼓舞する唯一の方法だと信じています。神に選ばれなかった人間が、どこまで行けるのか、どんな物語を残せるのかを、世に示すことができるのです。
+
+先輩、どうか心配しないでください。私の旅はまだ始まったばかりです。一息ついたら、さらに奥へ奥へと進んでいきます。道を切り開いてくれてありがとうございました。私は、力が尽きるまで、層岩巨淵に挑戦し続けます。
+探検隊の皆さんも、どうかご武運を。
+近い将来、旅の道中で再びお会いできることを楽しみにしています。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book354_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book354_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..686488281
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book354_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+開幕二日前
+船と賓客の情報:大型客船にモンドの吟遊詩人数名、画家白亜およびその家族
+予定到着時刻:午前八時
+
+開幕二日目
+船と賓客の情報:大型客船に璃月の書道家、画家、機関棋譚棋士数名と作家の枕玉
+予定到着時刻:午前十時
+
+開幕三日目
+船と賓客の情報:大型貨物船、船が止まる、一人。
+予定到着時刻:午前九時
+
+……
+
+新刊即売会翌日
+船と賓客の情報:小型客船に二人
+予定到着時刻:午前十時
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book355_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book355_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2a39be4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book355_JP.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+「五歌仙」について
+五歌仙とは、かつて稲妻にいた伝説の人物たちのことである。詩歌を読むのが達者であることから「五歌仙」という美名を授かった。伝説では、将軍様が彼らの作品を好んでいたという。そのため、毎年五人の新作を一冊の詩集にまとめた後、一人を天守閣へ向かわせ、それを将軍様に献上していたそうだ。
+五歌仙の名はそれぞれ「翠光」、「葵の翁」、「赤人」、「墨染」、「黒主」である。
+五人の本名は今はもう不明。ただ、よく知られている説の一つに、次のようなものがある——五歌仙物語が大量に舞台化された時、登場人物を識別しやすいよう緑、青、赤、白、黒の五色で服を作ってそれぞれ区別させたそうだ。そして月日が流れ、観客たちは登場人物の代表色でそれぞれの歌仙に名をつけたという。ただ「翠光は草庵の名である『翠光堂』によるもの」という説や、「赤人は作品に朱色の印をつけるのを好んでいたため」という説もあるようだ。
+……
+
+「五歌仙物語」について
+五歌仙の形象は人々の心に深く根付いており、彼らを主人公とした作品もかつて稲妻で人気を博していた。
+五歌仙物語は、ここに至るまで数多く伝わってきた。しかし今となっては、その具体的な内容の正確さを知ることは不可能である。おそらく、五百年前の大災の際に失われてしまったのだろう。
+現存する資料によれば、五歌仙物語の創作全盛期、その作品は基本的にすべて同じ形式で作られていたようだ。四つの詩を一組とし、それぞれの歌仙の視点から書かれている。それら四つが合わさると、完全な物語となるのだ。ただ興味深いことに、これらの物語に「黒主」視点の独立した章はない。
+……
+
+五歌仙の個人資料まとめ
+翠光:酒飲み、平民出身、自由奔放な性格。ある説では、住んでいた草庵の名が「翠光堂」であったためつけられた名だという。
+
+葵の翁:奕棋を得意とした老人。詩歌以外にも、小説という形で作品を世に残している。ある説では、彼が名声を得たのは比較的晩年で、その正体は幕府の役人だったという。また彼は人間ではなく、長寿の妖狐が化けた姿だという説もある。
+
+赤人:剣術に長けており、武人の出身である可能性が高い。ある説では、赤人の名の由来は、自分の作品に朱色の印をつけることを好んでいたからだと言われている。
+
+墨染:かつては巫女であり、華道、舞踊に長け、後に将軍の侍女を務めた。墨染は有名になったあと官職を辞任し、創作に専念したという説があるが、晩年まで将軍の側近として仕えていたという説もある。
+
+黒主:情報が少なく、正体不明。そのためか、物語における黒主の身分や人物像は、他の者より多種多様である。
+……
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book356_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book356_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..373498073
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book356_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+五歌仙容彩·翠光編
+
+よばなれて かりほに住みし 身なれども
+かかる憂き名に なまわずらはし
+緑衣着て 歌仙のうたを 献ずれば
+欠きしものあり 翁の秀歌
+頭たれ 叩きやうやう おぼゆるを
+舌疾に訴ふ かくて言ひけり
+あなかしこ 酔ひさまたれし 昨夜のこと
+仮寝のわが身 寄るけはいあり
+かるが故に さる盗人の 後ろ矢に
+御前でかかる 恥をみしかな
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book357_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book357_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0cc339193
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book357_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+五歌仙容彩·葵の翁編
+
+年老いて 冠掛けし かたはらは
+松影霞む 月ばかりなり
+敢へ無くも からき命を 守りたり
+逆ふることは ほいなきにこそ
+しぶしぶに せいて探りて 見つけたるを
+衣の中に もて隠したり
+脅しつるは 何人ならむ 如何にぞや
+恐らくかのもの たぶれたるべし
+赤人を 想ひて詠んだ 歌ゆゑに
+友は何処や あな口惜し
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book358_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book358_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..794f91cea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book358_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+五歌仙容彩·赤人編
+
+かねてより 世の覚え良く 名を立ちて
+熱き心に 大志抱きぬ
+新しく 詠む歌綴る 紙屋紙
+朱印残して 名を轟かす
+然れども 歌奉る こぞの会
+古人の歌を 掠みにけりな
+盗作し 上欺きぬ 咎により
+侘しき荒野 追放たれぬ
+人の世は なべて無常 移りける
+五色の光も 消え失せにけり
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book359_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book359_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..83895b208
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book359_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+五歌仙容彩·墨染編
+
+
+ゆく水よ 沈めよ沈め たとうがみ
+あらふ白波 正をあからむ
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book35_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book35_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..975e13c9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book35_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+小人は王子の体を抱え、陰湿な低木に潜む邪悪な仲間から離れた。彼は身を伏せながら暗い獣道に沿って進み、無垢な泉源を探す。そこに姫は眠っている。
+
+だが小人は知らなかった。邪悪な夜母が既に姫の居場所を掌握していたことを。気配を感じさせることなく、夜母が小人の後ろをついてくる。獲物を追っている野生のネコのように、綽然とした影が月と星の光を覆っている。
+小人がたどり着いた時、姫はそこにいない。夜梟の切ない悲鳴と共に、夜母が朽ちた泉から現れた。
+「可笑しな造物、お前はお前の主を探しに来たのかい?」夜母が危険な微笑みを見せ、深淵の息吹を漂わせた。
+「もしそうなら不幸な奴だ、お前が見つけたのは絶望だけさ」
+「あの愚かな姫はもう我に捕まった。彼女には王国の崩壊を見届けてもらう。そして彼女の臣民に呪いをかけ、生と死の境に、魂も月光もないところを永遠に彷徨わせる」夜母の声は、朽ちた墓標を打つ雨のように響く。
+「哀れな小人、お前も見るべきだ。その時、自分の主がどんな顔をするのかを」
+小人の心は恐怖で満たされる。まるで悪夢で胸が詰まってしまったかのように。
+夜母は小人を見下し、殺めることなく放り投げた。残忍な悪意かそれとも気まぐれによる憐憫か、彼女はこの醜い小人に一縷の希望を残した。
+「千年後、我にとって難敵がこの世に現れる。彼は黎明を告げる剣を持ち、身に纏う鎧から眩しい太陽の光を放つ。彼は我の国を滅ぼし、王子の朽ちた骸骨を墓から掘り出し、姫を永遠の暗夜による苦しみから解放する。その時まで、とくと我に挑むがいい。予言の大災難しか夜ノ国は恐れない。そして、主を殺めた悪しき奴隷よ、自分の悪行に報いが訪れる日を心して待つが良い」
+そう言い終えると、夜母の姿は崩れ、汚れた泥と毒蟲となり泥沼に溶けていった。
+悲しみと苦しみの渦の中、小人は魂を失ったかのように立ち尽くす。彼は王子の骸骨を木のうろに隠し、ひとり夜の闇に姿を消して流浪の旅に出た。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book360_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book360_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..db2b4620b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book360_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+五歌仙容彩·墨染編
+
+皆人の なべて閲する 赤人の
+歌集の作に み朱印みざる
+ゆく水よ 沈めよ沈め たとうがみ
+あらふ白波 正をあからむ
+あはれなる 歌はいづれも えながせず
+掠むとおぼゆは あさくも見ゆる
+浮かばぬか 葵の翁 かいまみて
+友を悼みて 詠みしそへうた
+波風の 止まざるままに 日きにけり
+主上御覧ず 五色の歌集…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book361_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book361_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book361_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book362_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book362_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..57f076428
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book362_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+この手紙を読む者へ
+拙者、楓原義慶は生涯、ある「秘密」に囚われた。今となっては、老い先短きこの命。とくと考えた末、これを以て仔細を記すことにする。
+あれは、社奉行の神里様と共に離反した刀工たちを追っていたときのことであった。あのとき神里様が負われた傷は、脱走者によるものではない。
+真相は別にある。あれは夜のことであった。手がかりを頼りに岸辺まで辿り着いたものの、刀工の姿はなく…ただ一人の傾奇者がそこにいた。傾奇者は拙者をずっと待っていたと話した。そして、自らが裏で手引きし、雷電五箇伝を消滅させるのだと語った。
+その者の実力は、到底常人が敵うものではなく、須臾の間に、同行したすべての武士が倒されてしまった。神里様も重傷を負われたが、拙者のほうはというと、攻撃が笠に当たったために死を免れた。
+傾奇者がもう一振りしていれば、拙者の命を奪えたであろう。ところがやつは拙者の顔を見ると攻撃をやめ、厳かな声で、拙者と「丹羽」の関係について問いただした。拙者はそれが父の旧姓であり、父が失踪したのち拙者が楓原の養子になったことを告げた。
+傾奇者はそれを聞いて口を噤んだ。長い沈黙の後、口を開いた——「彼女に告げよ、我が名は『国崩』である」と。そしてその後、その者は去っていった…
+
+鍛造がうまくいかなかったのは、この傾奇者によって大御所様の鍛造図を改ざんされてしまったが故であった。神里様はこの出来事の重要性を知っていたが、拙者が部外者に濡れ衣を着せられ、巻き込まれることを恐れた。それ故、病で危篤の状態になっても、脱走者にやられたと主張し、拙者にも口止めをした。神里様のお心遣いには感激しかないが、現状ではこの件を心の底に秘めることしかできぬ。
+楓原の当主として、『一心伝』の没落を深く恥じる。しかし一人の父として、子孫の安泰を願わずにはいられぬ。この手紙を読む者が楓原家の後人であるならば、これだけは忘れないでほしい。過去の敵を盲目に追いかけてはならぬ。過去に縛られれば、自らの境地を見失ってしまうであろう。
+
+楓原義慶直筆の手紙
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book36_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book36_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c32f99d6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book36_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+何年も後、ゴドセが自分で仕掛けた罠に足を挟まれた時、彼は父親に連れて行ってもらったバドルドー祭の午後を思い出す。
+ゴドセの一生は不幸だった。己の不幸がいつ始まったのかは覚えていない。彼は子供時代を清泉町で過ごした。泉の精霊の加護の元、ここは狩人にとっては安寧の地だった。
+ゴドセが七歳だった年の夏、父はバドルドー祭のサーカスを見るために、彼を連れてモンド城へ行った。ゴドセは生まれて初めて城内に入った。キャンディーと肉の焼ける香り。輝く七色の紙吹雪とランプ。ピエロが操るイノシシと魔術師のマジックショー。全てが彼の目を奪う。
+眩しい子供時代の記憶の中で、ゴドセはぼんやりと父が人混みに入り、「積み上げ大会」と大きく書かれたアーチを潜り抜け、自分から遠ざかっていくのを見た。だが、彼の集中力は光り輝く泉の精霊に奪われていた。
+彼がもう少し大きかったら、その精霊は、たかが20モラで雇われた役者である事に気付けただろう。だが、幼い子供は常に空想に満ちているのだ。
+ゴドセは泉の精霊の温かなおとぎ話の中で眠り、終わりのない夢の円環で一人、探索していた。ある冒険者の夢の中で、彼は古いレリーフの口から、鮮やかな虹色の果汁が流れ出ているのを見た。ゴドセがそれに近付いた瞬間、突如、夢の世界が砕かれた。
+「逃げろ!」果汁とソースに塗れた父親の大きな顔が、視界いっぱいに広がる。
+父親の肩の向こう側で、焼いた肉で出来た巨大な塔が、赤い夕日に照らされそびえ立っていた。塔は観衆の驚きの声と共に、徐々に傾き始めている。
+
+ゴドセの父は走っている最中に、太った中年女性とぶつかってしまった。足がもつれ、そのまま息子の上に倒れこむ。そして、傾いた肉の塔が人々の悲鳴とともに落ちてきた……
+騎士団は三日間かけて、広場に散らばった肉、レタス、各種色鮮やかな食材を片付け、肉汁に浸かった観衆たちを運び出し、今年のバドルドー祭を城外で開催する事を発表した。
+こうして、一晩でゴドセの家から狩人が二人減り、怪我人が二人増えた。しかも、彼らが唯一手にしたお詫び品は、二日後に届いた金メッキの優勝メダルだった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book371_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book371_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..970427af4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book371_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+「おそれながら艦長、さっき会議中に居眠りしていましたよね。」
+「おっと、気付かれてたか。」
+「背筋を伸ばしてはいましたが、そういうのはもう見慣れています。艦長、武人の修行で得た成果をそんなところで使わないでください。艦隊司令官様に知られたら、報告書だけでは済みませんよ。」
+そうは言ったものの、マハスティーは分かっていた。少なくとも当分の間、この上司に刃向かうほどの人物はこの艦隊に現れないことを。連合艦隊司令部は、絶妙なバランスで保たれている。彼の上司——備中九兵衛、今は「すみまる」といういい加減な発音で呼れている新九郎は、中年の隊長であり、全勢力を篭絡しようとする人物。そして、この状況を打破する可能性をもっとも持つ人物であった。
+あの事件から、もう十年も経ったのか——
+新九郎は心の中でそう思った。
+
+浅田村での勝利は、あとから見れば新九郎が持つ軍事の才能、その片鱗を発揮させたに過ぎなかった。しかし、当事者たちにとっては災いの始まりである。
+そのような知謀に長けた人物を野放しにするなど、大将軍側はやはり看過できなかった。
+その後すぐのことである。新九郎は両目を刺され失明し、牢に入れられた。
+今より五年前のこと、今川氏は相模出身の大名である多目氏率いる連合軍の遠征により、首を落とされた。ようやく、この国の民は平和に暮らせるようになったのだ…
+新九郎は獄中で、この話を新任の征夷大将の口から直々に聞いた。
+平和で豊かに暮らす民、それは新九郎が見たこともない光景であった。その見知らぬ将軍は、決して慈悲深い道徳的な人物ではない。しかし、民の心を掴むために一般的な恩赦は必要な行為であった。
+昔のことを思い出し、新九郎は心の中で思わず嘆いた。今も昔も、結局自分は不本意ながら渦の中心にいることになるのだと。
+
+「この国にとって我々は反逆者だ。そして、この広大な宇宙の中でも、そうだ。」
+将軍は地に腰を下ろしている新九郎を見ながら、淡々と言った。
+「帝国の税金は、この宇宙の片隅にあるような、取るに取らない惑星が負担できる範疇を超えた。そして君の才能も、銀河の中で開花するはずだ。」
+「君の名と姓はすでにあの今川という悪党に奪われた。しかし、そんな過去はもう捨てろ。これからは『蝉丸』と呼ぶ。」
+
+こうして過去を持たず、二度と広大な宇宙をその目で見ることができなくなった人間の前に、宇宙が広がったのである。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book372_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book372_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd7db7c45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book372_JP.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+人生とはこういうものだ。
+「善悪を弁え、良し悪しを見極めろ」…いつも両親からはそう言われてきた。だが、現実はいつだって二つの悪い選択肢の中から、少しマシなほうを選ぶだけ。
+付き合っていた彼女から別れを切り出され、さらに俺が博打に依存してると上司に告げ口された。そのせいで俺は仕事を失った。当然ながら、俺にそんな無駄なことをする金なんてない。保護費を払わなければ、両親の安否だって危ういのだから。
+親からは不甲斐ないと罵られた。仕事もせず、金も貯めていないことを責められた。
+だったら、俺は一体誰のために…俺は間違ったことなどしていないはずだ。
+しいて言うなら、努力しても生きていけず、死のうにもその勇気がない——そんな存在自体が間違っていたのだろう。
+もういい、あいつらが来たら金を渡すだけだ。その後、どうモラを稼ぐかを考えないと。でなきゃ、海草だけを食べる生活になる。
+さて、二つの悪い選択肢の中から、どっちがマシかを決めるとしよう。
+一太刀で斬り伏せられるか、あるいは飛んできた石で頭を潰されるか——どっちが楽に逝ける?
+「ジジ…ジジジ——」
+さっきから変な音がするが、一体なんだ…
+雷でも落ちるのか?
+……
+再び目が覚めた時、あれからどれほど時間が経ったのか分からなかった。
+意識を失う寸前の記憶しか残っていない。あの時、何か鋭いものが一瞬で全身を貫いた感覚がした。
+「ん?痛くない…えっ!?」
+あまりの衝撃に、大きな声が出てしまった。
+今のは、俺の声か…?
+「ああ、ああ——」
+どうやら、間違いないようだ。
+腕を上げると、華やかな布地の下から真っ白な肌が見えた。
+明らかに俺の体じゃない。だが俺の脳は、その簡単な答えに辿り着けずにいた。
+どう考えてもありえない。
+立ち上がり、やっと身に着けている服の全貌を目にすることができた。
+細部に至るまで作りは豪華。もっとも高貴な者のみが着られる品だろう。
+まさか…
+「あいつ、どこいったんだ…なっ!ら…雷電将軍!?」
+それは、衝撃的な呼び名だった。
+そうか。
+どうやら、俺は雷電将軍になっているようだ。
+保護費を回収しに来た海乱鬼が隊列を組む。顔は見えなかったが、その動作からは警戒心と恐怖が感じ取れた。
+そんな様子の彼らを、俺は今まで見たことがない。
+「野郎ども…今こそ復讐を果たす時が来た…」
+声が明らかに尻すぼみしている。怯えているようだ。
+手下の前で恥をかきたくはないが、このまま逃げることもできないのだろう。彼はとうに戦いの結末を予測できているのだ。
+人数が次第に増えていく。十人、二十人、五十人…
+戦力的に不利な部分を人数で補おうとしているのか。
+だが雷電将軍の力は、凡人と同じ秤にかけられるようなものじゃない。
+「お前たちで、試し斬りしてみよう。」
+息を止め、集中して構える。
+この一太刀を振るった後、すべての運命が変わる予感がした。
+「無想…」
+……
+ん?待てよ。
+「無想の一太刀」って…どうやって使うんだ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book373_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book373_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..62bcfd53d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book373_JP.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+「おかえりなさいませ、将軍様!」
+
+赤と白の巫女服を着た八重政子が、慎み深く目の前で正座している。モフモフとした狐耳が微かに動いており、その下にはいつも人々が仰ぎ見る顔があった。
+「おかえりなさいませ。半月ほど前に領土巡視のお仕事をお願いしましたが、そちらの進捗はいかがでしょうか?」
+「あっ、帰ってきて早々仕事のことについて聞くのは不躾でしたね。ではいつものように…ご飯になさいますか?お風呂になさいますか?それとも…」
+「何が『いつものように』よ!そんな古い出迎えの台詞、今まで言ったことないくせに。」
+私の返事を聞いて、赤と白の服を着た人物が微笑みながらこう言う。「だって貴方が元気なさそうにしていたんですもの。では、私は料理の続きをしてきます。今日は貴方の大好きなカニのバター添えですよ!」
+「やったー!カニのバター添え!」
+
+私、雷電将軍がもっともよく使う言葉は「やったー!」である。もっとも多く食べた料理はカニのバター添え、もっともよく会う人は…いえ、大雑把に言ってしまえば、私の生活には二種類の者しかない——一方は道行く通行人、もう一方は耳のモフモフした優雅な声の持ち主だ。
+八重政子、神鳴大社の宮司であり、狐の血統を継ぐ者。「永遠」の眷属であり、その友人…その肩書きは覚えきれないほど多い。稲光の民からすれば私と同じように近寄りがたく、計り知れない存在だろう。
+
+そんな八重政子は、今か今かとカニのバター添えが焼き上がるのを見ている。
+そう、より分かりやすい言葉でまとめると——私、雷電将軍は、宮司である八重政子に養われている。
+
+いつからか、もうこんな生活に慣れてしまっていた。
+たとえ刀を適当に数回振っただけでも、彼女は嬉しそうに拍手しながら「凄い凄い」と言ってくれる。『雷電将軍に転生したら、天下無敵になった』を読みながら何か食べたいと思った時も、すぐに美味しいミルクティーとケーキを用意してくれる。彼女はまるで永遠を守るかのように、悩みにつながるすべての可能性を徹底的に排除してくれる。私にとって、彼女はまるで伝説の仙狐と同じで、どんな願いも叶えてくれる存在なのだ。
+「カニのバター添えが完成しました~!召し上がっていただく前に、やはり領土巡視のお仕事について…」
+
+政子は振り返り、カニのバター添えを私のところまで運ぶ。その香ばしい匂いは、まるで部屋全体を包み込むかのようだ。ただ、私は彼女の質問に答えることができずにいた。なぜなら、その件こそが、今日の私の気分が最悪である理由だからだ。
+先程も言ったように、私の世界には、政子とそれ以外しかない。
+政子を除く他の者は、私を見ると全員同じ反応をする——すぐ地に伏して「将軍様」と口にし、私が遠くまで行ったのを確認した後、ほっと息を吐いて立ち上がるのだ。
+その者の身分が何であろうと関係ない。誰かの妻子、誰かの父親、誰かの恋人、誰かの英雄、誰かの上司、そして誰かの下僕…どんな者であろうと、私の前ではみな同じ顔をする。そう、将軍様への尊重と畏敬に満ちた顔だ。
+しかし彼らは、私がそのような顔に恐怖感を抱いていることを知らない。誰だって怖いだろう…何百人、何千人もの人々が、同じ顔を向けてくるのだから。
+
+だからこそ、私は政子に依存している。
+だからこそ…私は政子の頼みを断れない。たとえ果たすことのできない仕事でも、彼女に頼まれれば私は引き受ける。
+ただ、現実的に言えば、それら何千万という同じ顔とどう向き合えばいいのか、私には分からないのだ。いや、向き合いたくないし、向き合うべきではないのだろう。その者たちと接触さえしなければ、たとえポンコツ将軍と呼ばれようとも、私にとってはどうでもいいことなのだ。
+しかし、自分から進んでそんなポンコツ将軍になっていても、政子の詰問からは逃れられない。
+「どうして黙っているのですか、将軍様?まさか…今日も同じように、天守閣の門を出てから、夕方になるまでずっと何もせず帰ってきたのですか?」政子の声に否定的な感情は一切なかったが、それだけに余計どう答えればいいのか分からなかった。
+「分かりました、ではきちんと休んでください。私はまだやるべき事が残っていますので、これで失礼いたします。カニのバター添えも忘れずに全部食べてくださいね。」政子は振り返り、部屋を出ていった。
+
+なぜだろう、今日のカニのバター添えは、まったく味がしない。
+だが、すぐに答えは分かった。
+将軍様は天下無敵の存在だ。しかし、そんな無敵の将軍様でも、風邪にやられてしまうことがある。
+カニのバター添えを食べてすぐ、私は寝床の上に倒れた。頭が痛い。だがそんなことよりも、私にとってもっと過酷と言える事態が発生していた。
+普段であれば、政子の膝枕の上で、彼女の歌声を聴きながら眠る。
+だが今日は政子がいない。凍てつく御殿、焼けつくような額。そして、そばに誰もいない寝台。
+
+彼女には、自分の用事がある。彼女は私だけの仙狐ではなく、神社の宮司でもあるのだ。
+彼女はいま怒っているかもしれないし、疑っているかもしれない。毎日「やったー」としか言わない私に、そのような精力を注ぎ込む価値があるのだろうか、と。
+そんな不安を抱きながら、私は眠りについた。
+
+夢を見た。夢の中の政子は、彼女らしい笑顔を浮かべながら、茶碗を手にしていた。
+「これは私が特別に調合した飲み物で、『紫苑雲霓』と言うものです。先ほど離島へ行って、モンドのドドリアンを買ってきました。それにミントを加えています。これを飲めば、風邪がよくなりますよ。」
+夢を見ているせいか、体を起こす力が出ない。
+「あら、将軍様はいま起き上がれないのですね。では、失礼いたします。」彼女は、私が夢にも思わない方法で、「紫苑雲霓」を私に飲ませた。
+驚いて目が覚めた。先程の情景は私の想像を遥かに超えるものだった。なぜなら政子は今頃、また私が政事を疎かにしたことを怒っているはずだから。
+
+ただ…どうして口元が甘いのだろうか…?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book374_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book374_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..eefa4d601
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book374_JP.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+「『ドドコ』もいつか風と海流に乗って、もっと広い世界を冒険するのよ。」と、ある優しくて美しい母がそう言った。
+彼女の預言した通り、親友のクレーが雷の国へ冒険の旅に出ると聞いて、私たちのドドコは大喜びした。
+クレーと一緒にレストラン「鹿狩り」でおいしいものを満喫したり、吟遊詩人の詩を聞いたりすることは、ドドコにとって一番嬉しいことだけど…
+でも、それ以上に嬉しいのは、クレーと一緒に星を数えたり、野に咲く花で花冠を作ったりすること。
+だって、すべての「ドドコ」は風と海流に乗って冒険したがっているから。
+
+遠く離れた雷の国を目指すには、荒れ狂う海を越えないといけない。
+ドドコは強い風を恐れない。なぜなら、ドドコは元々風の神の祝福だから。
+ドドコは押し寄せる波も心配しない。なぜなら、ドドコは勇敢な子だから。
+
+けど、ドドコはクレーをそのような危険にさらしたくない。
+だって、ドドコはクレーの最高の友達。友達はお互いを守らなきゃいけない。
+それから、ドドコはクレーと離れたくないみたい。
+クレーがいないと、すべての冒険は花の咲かないスイートフラワーみたいになる。寂しくて悲しいものになってしまうのだ。
+たとえテイワットの隅々まで歩き、すべての小川を乗り越えたとしても、それでは意味のないこと。
+だから迷わず、ドドコは最高の友達であるクレーと一緒に、船に乗って冒険に出た!
+船に乗ると、風の中を自由に飛ぶことができなくなる。海で気持ちよく泳ぐこともできない。
+だけど、クレーの笑顔やアルベドお兄ちゃんの物語を手に入れることはできる。
+これも悪くないよね。
+
+
+
+雷の国である稲妻は花も草も、魚も鳥も、すべてが紫色。
+それをすべて描くとなると、アルベドお兄ちゃんが持ってる紫色の絵の具は足りなくなるよね。
+けど残念なことに、アルベドお兄ちゃんはクレーやドドコと一緒に絵を描く時間がないみたい。
+アルベドお兄ちゃんは大人だから、時折、「大人」としてやるべきことがある。
+それでも、ドドコの隣にはクレーがいるから大丈夫!
+クレーはいつだって楽しいことを見つけられる。だから、ドドコはクレーと一緒にいれば退屈しないの。
+
+クレーには稲妻にたくさんのお友達がいる。栄誉騎士のお兄ちゃん、パイモンちゃん、それから宵宮お姉ちゃんも。
+みんな、ドドコと一緒に稲妻でとっても楽しい大冒険をした。
+ヤッホ~!大冒険万歳!
+
+栄誉騎士のお兄ちゃんは、ドドコを連れて影向山に登った。とっても高いお山。
+登り切ると、疲れてそのまま神櫻の下で横になって寝てしまった。
+目が覚めると、みんな天狗と同じ翼が生えていた。
+クレーの翼は赤色で、宵宮お姉ちゃんの翼は金色、栄誉騎士のお兄ちゃんの翼は青色。
+パイモンちゃんは翼がなくても飛べるから、そのまんま。
+みんなの翼が一斉に開いて、強い風を巻き起こした。
+「ふふっ——」、巫女お姉さんの髪が風に吹かれて乱れた。
+いけない、巫女お姉さんが怒る前に飛んでいかないと。
+
+大冒険はほんとうに楽しいな。でも…「ぐぅぅ」、クレーのお腹が鳴った。
+うぅ、これを忘ちゃいけないよね。おいしい菓子は大冒険に必要不可欠だもん。
+「もぐもぐ…」、みんなでおいしい団子を買って、楽しく分けて食べた。
+ドドコとクレーは自分の分をすぐに食べ終わった。お腹いっぱいになったドドコは、クレーの笑顔を見てこう思った——
+クレーと出会えたこと、みんなと知り合えたことは、ドドコが思いつく中で一番嬉しいこと!
+
+
+
+あっ、一つ大事なことを伝え忘れてた。真面目な話、ここまで読んでくれたあなたは、間違いなく大冒険をした仲間だよ。
+一緒に冒険して、一緒に笑って、一緒においしいものを分け合ったら、もうみんなの友達なんだ。
+それじゃ、宵宮お姉ちゃんが打ち上げる花火をあなたも見に来てね。
+
+
+
+みんなが花火を楽しんでいる時、宵宮お姉ちゃんが口を開いた。
+「想像力が枯渇せえへん限り、心は何よりも自由や。」
+クレーも自然と言葉が漏れる——「みんな、これから先もずっと一緒!最高の友達だよね。」
+ほら見て、親友と一緒にいる時のドドコは幸せそう。
+あなたも今、ドドコと友達になった。親友たちと一緒に、楽しくて最高の冒険の旅を満喫しよう!
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book37_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book37_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0d83fa13
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book37_JP.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+——モンド編——
+テイワット地理雑誌特集号—アリスのモンド紀行
+
+ダダウパの谷
+
+この谷には繁栄しているヒルチャールの集落が3つある。仮に谷の中心部の低地に、球体の転がる巨大な檻を造り、そして周囲のヒルチャールを全て中に入れれば、動き回るヒルチャールによって転がる檻はモンド城すべての製粉所5年分の動力に匹敵する、らしい。もし年寄りと力尽きたヒルチャールを餌として加工し、力強いヒルチャールにあげれば、より大きな動力が発生すると思う。もしかしたら、スネージナヤにある大型工場を稼働させることも夢ではないかもしれない。
+私の見立ててあれば、これは実現可能な話だ。
+けど、この話を図書館司書のリサさんにしたら、私を見ながら考え込んでしまった。そして、優雅な微笑みを携えながら話題を変えられてしまった。
+
+星拾いの崖
+
+そういえば、風神は本当に些細なことにこだわらない神なんだろうね。もし私が神なら、こんな複雑に入り組んだ地形を放っておけないもの!適切な位置に、火力の十分な爆弾をいっぱい仕掛ければ、星拾いの崖のような広大な土地でも崩れ落ちるはずだ。そうすれば、モンドの地形は今よりもずっと整然とする。
+残念なことに、モンドの騎兵隊長に私の提案は却下されたが。
+
+風立ちの地
+
+モンド全域で唯一地形が平らな野原。中心に近い地帯には非常に大きなオークの木が生えている。伝説によると、ヴァネッサがそこから天に上ったらしい。でも、私が木のまわりを何周回っても、発射装置の跡など見つけられなかった。
+この辺にいたヒルチャールを捕まえて爆風で吹き飛ばしてみたが、清泉町の猟師小屋までしか飛ばなかった。がっかりだ。
+
+鷹飛びの浜
+
+実験の失敗によって清泉町が大混乱に陥ったため、騎士団のジンさんが私に見張りをつけた。鷹飛びの浜以外の立ち入りを禁止されてしまい、本当につまらない。空を飛び回っている鷹も、膨らんだ風スライムも退屈だ…そして、一番我慢できないのは何もできないこと!
+けど見張り役の偵察騎士のお嬢さんは、楽しそうに子供たちと戯れている。
+
+囁きの森
+
+もう一つのモンドの森、あのアンバーという偵察騎士がこの辺をよく知っているらしい。アンバーが持っている爆弾のおもちゃはとっても面白い。もし私が改造を施せば、一撃でこの森を灰にするだけでなく、周囲の山を崩せるかもしれない。
+私の提案に彼女は驚いていた。でも爆弾ぬいぐるみは、今までにないほど良いアイデアだ。
+今度、ぜひ試してみよう。
+
+明冠峡谷
+
+やっと騎士団のストーカーを振り切り、シードル湖の北西の岸辺でこの谷を見つけた。古い装置が未だここを守っているけど、要所を鎮守した烈風の王の兵はもういない。時の風があてもなく吹き、知能のないヒルチャールとしゃべらない機械の守衛だけがここに残されてる。
+ヒルチャールを使った遺跡守衛を操作する実験がまた失敗に終わり、遺跡守衛がバラバラになった。上に縛られているヒルチャールは、さらに悲惨な状況になっている…元々損傷のなかった遺跡も半分が崩れてしまった。
+
+風龍廃墟
+
+明冠峡谷の先に行くと、この巨大な古城遺跡に辿り着く。ここは孤高なる烈風の王·デカラビアンが建造した城だ。古城全体が環状になっていて、その内側と外側の間にスペースが空いている。そこは民一人ひとりのために用意されたスペースのようだ。古城の中心部には高い塔が立っており、そこが烈風の王の宮殿となっている。
+人民のために生活の基盤を作ろうとした冷酷非情な君王、この壮大な遺跡に辿り着いた者はまだいない。
+今後、ここに来た人がもっと簡単に塔を登れるよう、いくつか長い回廊を爆発させておこう。うん、なかなかの効果だ、より古い遺跡っぽくなったね。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book384_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book384_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book384_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book385_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book385_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book385_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book386_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book386_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book386_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book387_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book387_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book387_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book388_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book388_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book388_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book389_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book389_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book389_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book38_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book38_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f97e7a56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book38_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+——軽策荘——
+ドラゴンスパインを離れて、川に入り、荻花がたくさん咲いている砂州を歩く。空を遮るほどの竹林を通過し、私はやっと軽策山に辿り着いた。靴も服も水に浸ったせいでびしょ濡れで、さらに土砂降りの雨に降られて全身ぐしょぐしょだ。幸い、山荘の長老たちがとても友好的で助かった。集会用の部屋で服と靴を乾かしてくれただけでなく、新品の着替えと携行食まで用意してくれた。
+軽策荘にはたくさんの子供がいて、みんな可愛いのだが手を焼く。そして年寄りも結構いる。みんな豊かな生活を送っているのが見て分かった。長老たちの話によると、ここの若者のほとんどが璃月港で働いているそうだ。そして、その多くがそのまま璃月港に居を構え、生計を営み、毎月仕送りを送っている。若者が都市の華やかさや利便性を味わってしまえば、もうここに戻って生活できないのは当然かもしれない。璃月港のおかげで軽策荘の住民の生活は豊かで楽になったが、ここの高齢化に歯止めはきかなそうだ。
+言い伝えによると、「軽策」という言葉は上古の魔獣「螭」に由来するらしい。もちろん、現在の共通語では「螭」と呼んでいるのだが、「軽策」というのは荒れた時代の璃月先住民の発音が元となっている。
+長老曰く、千年前にモラクスが璃月に害をもたらした螭を鎮めたらしい。螭は死後、その肢体が縮こまり頑石となり、その血が碧水に、鱗が棚田に、そしてかつての魔獣の巣穴が今の軽策山となったそうだ。
+けど、ざっと調査してみたところ、ここの山のほとんどは外部の衝撃により砕けた巨岩が元になっている。水元素の魔獣が存在した痕跡も見つからなかった。もしかしたら、螭の骸はとっくに朽ち果たのかもしれない。魔獣が山岳の由来となった話もただの眉唾なのではないかと思う。
+これから絶雲の間の石林にある湖に行ってみる。璃月の伝説によるとそこには迷宮があり、仙人が隠棲しているらしい。運が良ければ会えるかも。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book390_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book390_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book390_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book391_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book391_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book391_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book392_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book392_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book392_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book393_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book393_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book393_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book394_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book394_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book394_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book395_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book395_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book395_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book396_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book396_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book396_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book397_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book397_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8188de4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book397_JP.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+「『ドドコ』もいつか風と海流に乗って、もっと広い世界を冒険するのよ。」と、ある優しくて美しい母がそう言った。
+彼女の預言した通り、親友のクレーが雷の国へ冒険の旅に出ると聞いて、私たちのドドコは大喜びした。
+クレーと一緒にレストラン「鹿狩り」でおいしいものを満喫したり、吟遊詩人の詩を聞いたりすることは、ドドコにとって一番嬉しいことだけど…
+でも、それ以上に嬉しいのは、クレーと一緒に星を数えたり、野に咲く花で花冠を作ったりすること。
+だって、すべての「ドドコ」は風と海流に乗って冒険したがっているから。
+
+遠く離れた雷の国を目指すには、荒れ狂う海を越え、恐ろしい雷に耐えないといけない。
+ドドコは強い風を恐れない。なぜなら、ドドコは元々風の神の祝福だから。
+ドドコは押し寄せる波も心配しない。なぜなら、ドドコは勇敢な子だから。
+ゴロゴロと鳴り響く雷に対して、「ふふん」と笑い、どんな挑戦にも平然と立ち向かう——これがたくましい「ドドコ」一族のあるべき姿!
+けど、ドドコはクレーをそのような危険にさらしたくない。
+だって、ドドコはクレーの最高の友達。友達はお互いを守らなきゃいけない。
+それから、ドドコはクレーと離れたくないみたい。
+クレーがいないと、すべての冒険は花の咲かないスイートフラワーみたいになる。寂しくて悲しいものになってしまうのだ。
+たとえテイワットの隅々まで歩き、すべての小川を乗り越えたとしても、それでは意味のないこと。
+だから迷わず、ドドコは最高の友達であるクレーと一緒に、船に乗って冒険に出た!
+船に乗ると、風の中を自由に飛ぶことができなくなる。海で気持ちよく泳ぐこともできない。
+だけど、クレーの笑顔やアルベドお兄ちゃんの物語を手に入れることはできる。
+これも悪くないよね。
+
+
+
+雷の国である稲妻は花も草も、魚も鳥も、すべてが紫色。
+それをすべて描くとなると、アルベドお兄ちゃんが持ってる紫色の絵の具は足りなくなるよね。
+けど残念なことに、アルベドお兄ちゃんはクレーやドドコと一緒に絵を描く時間がないみたい。
+アルベドお兄ちゃんは大人だから、時折、「大人」としてやるべきことがある。
+それでも、ドドコの隣にはクレーがいるから大丈夫!
+クレーはいつだって楽しいことを見つけられる。だから、ドドコはクレーと一緒にいれば退屈しないの。
+
+クレーには稲妻にたくさんの友達がいる。栄誉騎士のお姉ちゃん、パイモンちゃん、それから宵宮お姉ちゃん。
+みんな、ドドコと一緒に稲妻でとっても楽しい大冒険をした。
+ヤッホ~!大冒険万歳!
+
+栄誉騎士のお姉ちゃんは、ドドコを連れて影向山に登った。とっても高いお山。
+登り切ると、疲れてそのまま神櫻の下で横になって寝てしまった。
+目が覚めると、みんな天狗と同じ翼が生えていた。
+クレーの翼は赤色で、宵宮お姉ちゃんの翼は金色、栄誉騎士のお姉ちゃんの翼は青色。
+パイモンちゃんは翼がなくても飛べるから、そのまんま。
+みんなの翼が一斉に開いて、強い風を巻き起こした。
+「ふふっ——」、巫女お姉さんの髪が風に吹かれて乱れた。
+いけない、巫女お姉さんが怒る前に飛んでいかないと。
+
+大冒険はほんとうに楽しいな。でも…「ぐぅぅ」、クレーのお腹が鳴った。
+うぅ、これを忘ちゃいけないよね。おいしい菓子は大冒険に必要不可欠だもん。
+「もぐもぐ…」、みんなでおいしい団子を買って、楽しく分けて食べた。
+ドドコとクレーは自分の分をすぐに食べ終わった。お腹いっぱいになったドドコは、クレーの笑顔を見てこう思った——
+クレーと出会えたこと、みんなと知り合えたことは、ドドコが思いつく中で一番嬉しいこと!
+
+
+
+あっ、一つ大事なことを伝え忘れてた。真面目な話、ここまで読んでくれたあなたは、間違いなく大冒険をした一員。
+一緒に冒険して、一緒に笑って、一緒においしいものを分け合ったら、もうみんなの友達なんだ。
+それじゃ、宵宮お姉ちゃんが打ち上げる花火をあなたも見に来てね。
+
+
+
+みんなが花火を楽しんでいる時、宵宮お姉ちゃんが口を開いた。
+「想像力が枯渇せえへん限り、心は何よりも自由や。」
+クレーも自然と言葉が漏れる——「みんな、これから先もずっと一緒!最高の友達だよね。」
+ほら見て、親友と一緒にいる時のドドコは幸せそう。
+あなたも今、ドドコと友達になった。親友たちと一緒に、楽しくて最高の冒険の旅を満喫しよう!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book39_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book39_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d2ead997
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book39_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——漉華の池——
+碧水川の支流に沿い、南西へと歩く。すると天衡山の北にある山で一つの池を見つけた。池の水は空よりも澄んでいて、水温は人肌に近い。その上、口当たりは微かに甘かった。
+
+この地の薬草採りの話によれば、数千年前、この池は園圃だったそうだ。魔神の戦いが混迷を極めた時代、家族に認められなかったある恋人たちがここで忍び逢いをしていたらしい。だが乱世に情は不要、男は岩神に付き従い、人間の身でありながら神々の戦争に身を投じた。…あの時代の数多の凡人たちと同じように、彼は帰ってこなかったという。
+
+女は園圃を彷徨い恋人の帰郷を待った。やがて花は荒れ果てた雑草に変わり、雑草もまた潮水によって朽ちていった。潮が引き、彼女が土に還った時、その涙が池と化したそうだ。これほどの深い想いが詰まっているからこそ、この池は澄んで温かいんだろうね。
+私はここに一晩滞在した。そして、お風呂に浸かったまま、つい寝てしまった。目が覚めると、目の前には夜のとばりに光り輝く星座たち。
+
+すると、一匹の小さなキツネが近くをうろうろしていることに気づいた。私が頭をあげると慌てて逃げていった。
+
+その後、片方の靴がなくなっていることと、携行食の入ったカバンが荒らされていることに気付いた。
+
+思ったよりも荷物の整理に長い時間がかかってしまった。次の目的地は北東方面、碧水川と海の境目である瑶光の浜だ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb2767e05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book3_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——孤星を盗んだ者——
+「余はアンドロメダ座帝国の第二皇位継承者、名前は200文字以上。とりあえず、余のことはアンドロ·バジリクス姫と呼ぶがよい」可愛らしい少女が腕組みをしていた。先ほどの登場シーンを思い返しているのか、満足げに小さく「ふふふっ」と笑っている。
+姫様がデルポイに来た目的は、エークと結婚するためだった。
+「宇宙の四分の一にその異名を轟かせるあんたと結婚すれば、姉が即位した後の余の身が保障されたも同然」
+「その、アンドロメダ座帝国ってどのくらいの大きさなの?」とヴィーラが聞く。
+「居住可能な惑星は9000を超えてるかな」
+——こいつ、そんなにたくさんの星を持ってるのに、私の光まで奪う気なの?
+
+「ねえ、ヴィーラを傷つける気じゃないよね?」サッチは、巻物と惑星の天体儀を運ぶエークにおそるおそる尋ねる。
+「もちろんだ。彼女は俺の助手に向いてると思ってな」荷物を置き、手についた汚れを落としながら言う。「お前、あいつのことが好きなのか?」
+「ぼ、僕に、そんな気はないよ」サッチは1000年を生きた賢者に心を見透かされるのではないかと恐れ、視線をそらした。
+すると、サッチの目にアルバムがたくさん詰め込まれた箱が映る。彼が何気なく何冊か手に取り中を見ると、そこには多種多様な美女たちがいた。
+「あー、それか。そこに写っている女たちが、『私の唯一の愛をあなたに捧げるわ!』とか言ってきたんだが、本当に唯一だったんだか。どうせ過去にも、同じようなこと言ってきてるんだろうな」
+その言い草にちょっとイラっとしたサッチは、どこで聞いたか覚えていない言葉をふと思い出し口にした。
+「——君、そんなにたくさんの星を持っているのに、なんで僕の光まで奪うんだよ?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book40_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book40_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..94446ed99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book40_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——瑶光の浜——
+ここが碧水川と海の境目だ。川と共に流れてきた砂泥がここに積もり、広く平坦な砂浜になっている。やっと辿り着いたというのに、砂浜は海の霧に覆われていた。新しく買った靴はまたもずぶ濡れ。その上、霧の中から正体不明の魔物の鳴き声が聞こえてくる…しかし、それがどこにいるのかは分からない。
+こうなったら、霧の中の物音に耳を澄ませながらテントを張り、霧が晴れるのを待つしかない。
+望舒旅館で休憩した時、ある商人が私に「瑶光の浜」の名前の由来を教えてくれた——「広々とした瑶光がさざ波と共に去り、白い砂浜と螺旋の空が広がる」と。
+碧水川が美玉のようにキラキラと光りながら海に流れ込んでいる。瑶光の浜にある「碧螺屋」を訪ねたが、誰もいなかった。
+以前、霧の日にあの小屋を訪れた時も、あそこの主には会えなかったと記憶している。
+漁師の間ではこんな噂が流れているそうだ。「碧螺屋」は仙人の住処で、碧螺そのものも仙人の一部だと。彼女は濃霧で道に迷った旅人に休憩場所を提供し、海難事故の生存者の世話や治療、海中の魔獣を討伐する仙人のために餞別を送ったらしい。
+けど、年配の漁師がそれに反論した。あそこに住んでいるのは仙人ではなく、代々巨螺に住んでいる普通の家族だ。彼らは人助けを己の使命としていて、遭難した漁師のほとんどが彼らに助けてもらっている、とのことだ。
+霧が晴れる、微かな日差しが見えてきた。
+これから船を借り、孤雲閣へ向かう。そこで岩の魔神が海魔を鎮めた遺跡を訪ねる予定だ。
+順調に行けば、きっとすぐ到着することだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book41_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book41_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ede9ee8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book41_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+……璃月港の石山は多くの騎士を惹きつけたが、私はあまり好きではない。あそこの石はキメが粗く、下手すると手が傷つく。それより私は岩葵という花が好きだ。いい香りをしていて触り心地がいい。遠いところに咲く花でなければ、採ってきてあげたい。きっと気に入ってくれるはずだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book42_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book42_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..01d690926
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book42_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+城内爆破は反省室
+怪我人いるところにジン団長あり
+山火事は一巻の終わり
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book43_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book43_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8dafa1ba0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book43_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+「…色々考えたけど、やっぱり彼に事実を教えるべきだと思います。ティミーも大きくなっていますし、いつまでも黙ってはいられません。時が経つほど受け入れがたくなりますから。
+あくまでこれは私の考えです。今までティミーの世話をしてきたのはあなたですから、もし他に考えがあるなら早めに教えてください。
+そうだ、ティミーによろしくお伝えください。数日したら会いに行きますから」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book44_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book44_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..13aeb640e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book44_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「…前回のお手紙、拝見しました。ご購入頂いた食材も用意しました。ですが、璃月からモンドまでの距離は近くありません。今回、鮮度をキープしたままの長距離運送となるため、もう少しお時間をください」
+注:ピリ辛小魚の作り方は1つだけではありません。ご自身のお好みで調整してください。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book45_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book45_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4110b50b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book45_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+クインさんの特製カクテルに使う「リンゴ」。
+でも、他の材料を使用すれば意外な効果が得られるかも?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book46_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book46_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6937c52fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book46_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+マーガレットさんの特製カクテルに使う「蒲公英」。
+でも、他の材料を使用すれば意外な効果が得られるかも?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book47_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book47_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e719601fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book47_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+ジャックの特製カクテルに使う「スイートフラワー」。
+でも、他の材料を使用すれば意外な効果が得られるかも?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book48_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book48_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..72516ba91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book48_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+ドゥラフさんの特製カクテルに使う「ラズベリー」。
+でも、他の材料を使用すれば意外な効果が得られるかも?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book49_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book49_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ff6332bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book49_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+親愛なるトントンへ
+
+時間が経つの早いものだね、パパが海に出てからもう三ヶ月が経った。パパに会いたいかい?毎日ちゃんと時間通りに寝てるかい?山荘のおじいちゃんとおばあちゃんたちを怒らせたりしていないかい?パパはもうすぐ帰るよ。パパが稲妻国から帰ってきたら、一緒に埠頭で「南十字」の大船を見に行こう。今度はちゃんと約束を守るからね。
+
+トントンは瑶光の浜を覚えてるかい?パパはあそこで砂金をいっぱい掘ったんだ、もう一人じゃ抱えきれないほどの量だよ。パパが戻ったら、稼いだお金でたくさんのうまいものを買おう。あとは山荘の製粉所を買って、他にないくらい柔らかい豆腐を毎日作ろう!でもやっぱり、パパはこのお金で璃月港に良い家を買いたんだ。海を眺められる広い家をね!パパが帰ったら、トントンに決めてもらおう。いいかな?
+
+そうだ、帰離原にある漉華の池の向こうに、とても高い崖があってね、そこで遺跡守衛に遭遇したよ。そいつはずっと座ってて、頭を下げたままちっとも動かなかないんだ。空に稲妻が走っても、雨に打たれてもね。…よく見てみるとそいつ寝てたんだよ!パパは身体を上手く使いながら、正面からそいつに登ってみたんだ、そうしたら頭を回してしまってね——カチャッて音がしたと思ったら、そのままゴロゴロと頭が転がっていってしまった!で、そのまま崖に。崖を覗いてみると、あんな大きな頭がバラバラだ、残念だよ。そうじゃなければ、「戦利品」として持って帰って、トントンにも見せてやりたかったのに。
+
+あとは絶雲の間だ。トントンがもう少し大きくなったら、あそこにも連れていきたいな。絶雲の間から見る雲は海みたいで、滝が軽策山荘のものより何百倍も壮観なんだ。仙人の住処まで見えるようで、その絶景を言葉にするのは難しい。それにパパはさ、なんと伝説の仙人に会ったんだよ!一緒にお酒を飲んで楽しかった。仙人がパパに酒盃をくれたよ。中に息を吹きかけるとお酒が勝手に湧いて出てくるんだ。いくら飲んでもなくならない。でもトントンはまだ子供だから使ってはダメだ、未成年の飲酒は禁止されているからね。将来、トントンが大きくなったら、パパの宝物を全てあげるよ。
+
+璃月での冒険は一段落ついたから、埠頭に行って「南十字」の大船で遠方へと旅立つ。新しい目的地ではきっと、さらなる絶景とお宝がパパを待っている。パパはトントンに見せたくてたまらないよ!トントン、毎日時間通りにちゃんと寝るんだよ。甘いものは歯に悪いから食べ過ぎないようにね。あと山荘のおじいちゃんとおばあちゃんとも仲良くするんだよ。喧嘩は絶対ダメだぞ!パパはすぐいっぱいの宝物を持って帰るから。
+
+トントンを愛するパパより
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..05ca0ca5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book4_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+神と教会の束縛から逃げ出し、テイワットの北陸に着いた時に私たちは確信した。風神バルバトスがモンドから姿を隠した後でも、モンドの民の生き様は依然として数十年前と変わらないことに。モンドの民をよく観察すれば分かってくる。彼らは自由気ままで闊達な気質を持っている。農作に適した気候が最大の理由だろう。衣食が足りていて、緩やかな生活を送っている彼らは余った食糧を醸造に使う。そして、大量のお酒がまた彼らをより闊達にする——風神自らは、彼らモンドの民に醸造とお酒の楽しみなど教えていないのに。
+では、私たちに神などいらないと読者の皆様に思わせてしまうだろうか。むしろ逆だ。簡単な例を挙げよう。もし風神バルバトスが神の力で温暖な季節風をモンドに導いていなかったら、モンドは今のように有り余るほどの食糧やお酒を持っていただろうか?
+答えは否だ。モンドは内陸都市のため、バルバトス様の力がなければ生きていくことすら難しい食糧不足に陥っていただろう。モンドの歴史について振り返ってみよう。モンドはかつて氷雪に覆われた土地だった、もし風神バルバトス様がいなければ、お酒のどころか、日常生活すらままならなかったことが目に見えている。
+冗長な序章となってしまったが、この見識の浅い本を読む際、読者の皆様には1つの観点を持って読んでいただきたい。確かに、神の力によって私たちの身近な環境は形成された。だが私たちの思考、論理、文化、哲学に影響を与えたのは神そのものではなく、私たちの周りに客観的に存在した環境だ。本書のタイトルと同じように、テイワットの人々は神性と同行するが、それはただの同行を意味しているにすぎないのだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book50_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book50_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f632d513
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book50_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+——瑶光の浜——
+また霧が出た。ベテランの鉱夫たちの言うことを聞かなければよかったのに。あのジジイたちは何十年も前に定年退職した身だ、情報はどれも時代遅れだった…全く使えない!これからどうしよう、砂金のところか、濃霧のせいで家の方向まで分からなくなった。トントンはちゃんとご飯を食べているかな?
+
+霧の中からヒルチャールの声が聞こえてきた。多分、反対方向に逃げれば助かるかも…
+
+どのくらい歩いたか分からないが、濃霧はまだ晴れず、朝か夜かも分からない。でも前方のあれは人影か?もしや岩王帝君が道を誤らないように導いてくれているのかもしれない!あの人についていけば助かる!よし、行こう。
+
+濃霧の中の人影が何だか怪しげだ。私はここにテントを張り、少し離れてからどうするか考えよう。もしかしたら、引き返した方がいいかもしれない。
+
+やばい!ヒルチャールの声に囲まれている、私はどうしたらいいのだ。
+
+【日記の内容はここで終わっている】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book51_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book51_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea0caafd7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book51_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+——帰離原——
+ついてない!
+
+せっかくヒルチャールのキャンプから逃げ出したのに、また帰離原で遺跡守衛に狙われた!雨に打たれても全然動かなかったからとっくに壊れていると思ったのに。まさか奴が雷に打たれてカチャカチャと音を鳴らし——復活するなんて!
+
+私には全く手に負えなかった。ひよこのように掴まれ、山頂から投げ出された…ぐるぐると転がった私は、幸い麓の石窟に隠れることができた。ヤツの攻撃範囲から逃れ、一命を取り留めた。さもなければ、私はバラバラにされ、蹂躙されていた…かもしれない。
+
+ヤツはもう遠くへ行っただろう…だが、微かにブーンという音が聞こえる。数万匹のハチが耳の中にいるみたいだ。多分、骨が2本は折れてるだろう、腕の力が入らない。でもまだ大丈夫…多分ね。こんな歳だから、もう一息頑張らないと、トントンと妻に合わせる顔がない
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book52_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book52_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b5c2c864
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book52_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——絶雲の間——
+麓で一人の優しい薬採りに出会った。とても痛かったが、彼が手当をしてくれた。彼の話によると、遺跡守衛に遭遇した生存者の中で、私のように「健全」な者はめったにいないらしい。
+
+元々人の気配の少ない絶雲の間は雲と霧に包まれており、俯瞰してもこの雲海の深さは分からない。石林の奥から妖魔か仙獣の咆哮が聞こえ、聞いているだけで恐怖を覚えた。ここなら良質な琥珀や高い薬草を見つけられるかもしれない。同じ山荘出身の貧しい人間が、薬草の商売で璃月で家を買い、結婚をしたから、この私でも行けるはずだ。
+
+夕方になると大雨が降ってきた、岩壁が滑り上まで登れない。待ってきたロープと登山用のピッケルもどこかに落としたらしい。変だな、私はこんな忘れっぽい人じゃなかったはず。きっとここの山の妖魔の仕業だ!キツネの可能性も…
+
+4、5日かけて、やっと良質な薬草が採れた。そろそろ帰るとしよう。実はもうちょっと探索したい気持ちもあったが、ここは本当に怖いところだ。夜の森に入ったら、私の後ろに影がついてきた気配がした。周りの山から聞こえていた何らかの妖魔の咆哮も次第に近くなってきている気がする。
+
+下山する途中、古い酒瓶を拾った。泉水で洗ってみると、なかなかの良品だ。トントンにあげれば、きっと喜んでくれるだろう。そうだ、これは仙人がくれた宝瓶だと言えばいい。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book53_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book53_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8541e9b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book53_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——璃月港——
+不卜廬で薬草を売った。損失を埋めただけでなく、利益も少しあった。この効率であれば何年も経たない内に璃月で家を買える。その時はトントンを連れてきて一緒に暮らそう。ちょうどその頃には、トントンが学校に通う歳になる。
+
+私が若い頃にちゃんと勉強していたら、宝盗団の連中とは出会っていなかっただろうし、父が残してくれた財産を使いきることもなかったはずだ。そう思うと、絶対トントンには優秀な教師をつけたくなる。そうすれば、ちゃんとした友達ができるだろう。私みたいにはさせたくない。トントンのためにも、まだ諦めない、もう一踏ん張りだ。
+
+…と言っても一儲けしたいから、解翠行で運試しをした。お金をこんなことに使いたくはなかったが…口のうまい店主に乗せられてお金を全て使ってしまった。運は悪くなかった、なかなか上質な宝石もいくつか手にしたし。だが、より良い石が欲しくて負けてしまった、私は薬草を採るのに使う鎌と薬箱を質入れした。
+
+私にはもう何もない。手に入れた宝石はいいが、お金に変えるのも簡単ではない。もう一賭けするしかない、海外に行こうか。南十字船隊に行けば、北斗様が私を受け入れてくれないだろうか?
+
+甲板の清掃係でもいい。もう三日間、何も食べていないんだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book54_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book54_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..33743c5f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book54_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——孤雲閣——
+島のヒルチャールにバレないようにして、無事に孤雲閣に辿り着いた。上陸する時に、ちょうど六角形の大きな石柱が眩しい日差しを遮ってくれた。石柱の影はとても涼しかった。数千年の間、魔物の残骸を餌にしてきたのか、ここの砂浜に生息するカニは大きく、焼くと美味しかった。
+
+今日の美しく明るいこの景色を見ると、ここが岩の神と海魔が死闘を繰り広げた戦場であったとは想像しがたい。昔の血はとっくに青い海に溶け込み、跡形もなくなっている。一人が流した血も、無数の英雄の血によって形成された激流も、果てのない海の前では同じようだ。永遠に吹く風と海流が歴史の塵埃を洗い流してくれる、全てが元に戻るまで。
+
+かつて岩神は岩を削り出して作った巨槍をこの海域に投げ込み、深海で反乱を起こした魔神を貫いた。巨槍は歳月を経て徐々に風化し、今日の景色となったのだ。
+
+夜は陸に戻ってテントを張った。ここから出港する船が見える。遠方で、「南十字」船隊が勢い良く帆を張り出航した。あの伝説の北斗様は今、七星商会のどんな任務を遂行しているのか。
+
+夜はぐっすり眠れなかった。暗く、陰湿な夢を見たせいだ。自分が岩神に貫かれた海底の妖魔であり、必死に足掻き、堅固な岩槍を引き抜こうとする夢だった。どう足掻いても、壮絶な苦痛と憎しみを生むだけであった…
+
+どうやら、孤雲閣は一夜を過ごす場所としては不向きなようだ。篝火を灯し、朝になったら出発する。次は璃月に戻り、支度を整えたらまた絶雲の間に向かう。前回の訪仙の旅では仙人に会えず、失敗だった。今度は慶雲頂にも行ってみる。もしかしたら、今度は会えるかもしれない。
+
+注:もう日記を失くさないように!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book55_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book55_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2c65e47d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book55_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——地中の塩——
+荻花洲の川原に沿ってここまで歩いてきた。私の靴はずぶ濡れだ。この間、靴を脱いだ時、なんとカエルが靴から飛び出てきた。
+
+遺跡の規模を見ると、数千年前のここは神殿と避難所だったはずだ。魔神戦争時に塩の魔神が建造したらしい。璃月の伝説によると、彼女は優しすぎる魔神だった。無慈悲な魔神たちの混戦の中、人類は微小すぎる存在だった。だが塩の魔神は冷酷な競争に参加せず、彼女は戦火で家を失った人々を連れて、ここで新たな町を建てたのだ。天地を覆すような世紀末、彼女は人々に慈愛と慰めを与え、魔神たちと元の平和に戻る方法を探していた。
+
+町の大部分はとうに碧水川の川底へと埋め隠され、この神殿だけが唯一の「生存者」らしい。
+
+彼女は追従者を集め、現在「地中の塩」と呼ばれている集落で安定した生活を送った。魔神の死によって町が崩れるまで、数百年も存在していたそうだ。
+
+優しい魔神は神との戦いで戦死したわけではない、彼女は愛していた人間に裏切られたのだ。
+
+彼はこの地で初めてで最後の王だった。他の者と同じように、彼も塩の魔神を深く愛していた。だが、人間の懐では、神の愛を推しはかる事は出来なかった。力を得るため、彼は長剣で孤独な魔神を刺し殺した。こうして、塩の神殿は魔神が倒れると同時に崩れ落ち、人間の城も塩の塊のように苦い結末を迎えた。
+
+裏切り者のその後については諸説あり、真偽は不明である。恐らく、彼は廃墟の中で孤独に包まれながら、町を数千年統治したのかもしれない。戦争が終わり、廃墟が川に飲み込まれ、王笏が朽ちた後、彼はようやく灰になった。あるいは、神殺しの大罪を犯した後に、罪悪感に飲み込まれ自らを裁いたかもしれない。とにかく、塩の魔神に愛された一族は璃月の大地に四散し、伝説と共に、岩の神に治められた安全な港に移り住んだ。故にこの物語は今まで伝わっている。
+
+塩の魔神の遺体は今でもこの遺跡の奥深くにあるそうだ。体は塩の結晶と化しているが、依然、長剣に突き刺された瞬間の姿を保っている。
+
+空に黒い雲が集まり、雨が降りそうだ。急いで出発しないと。これから北西にある軽策山に向かう。雨が強くなる前に辿り着ければいいが。それから急ぎすぎて、この日記を無くさないようにしなければ…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book56_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book56_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..641777a71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book56_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——絶雲の間·慶雲頂——
+この冒険日記を書く前に、自戒するためまず一言書かせてもらう。最近、文章をまとめた後、よくこの日記を失くしていることに気付いた。ロアルドよ、こんな悪習は正さなければ!
+
+どれだけの時間を費やしてこんなに高いところまで登ったのか、もう覚えていない。崖の縁には白い雲海が漂い、かつて自分がこの雲海のどこから山頂の「仙居」を眺めたのか、もはや全く分からない。
+
+山頂では、変わった形の木以外の生物をほとんど見かけない。たまに空飛ぶ石鳶が鳴きながら雲海へと急降下し姿を消す。伝説によるとこの先には仙人の家があるらしいが、行く前にまず支度をしなければ。当面の問題はこないだ落ちて壊れた登山の装備だ。それからいくつかの傷の処置。絶雲の間に来た時、ある年寄りの農夫が私に膏薬をくれた。使う時にちょっとしみるが、効果は抜群だ。
+
+こんなに高い山頂で過ごす夜は、あまり心地のいいものではない。雲海の骨に沁みるような寒風が、テントの隙間から吹き付けてくるので全く寝れなかった。篝火を灯してもすぐ消えてしまうのだ。山頂の仙居に住んでいるという仙人もこの風の冷たさを感じているのだろうか。寂しくはないのだろうか?
+
+一晩中眠れずにいたが、やっと月が海に沈む時がきた。持ち物を確かめて、夜が明けたら山頂の仙居へ出発だ。こんな高所で雨が降らなければいいが。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book57_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book57_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..03ea362a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book57_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——絶雲の間·奥蔵の天池——
+この前書いた日記をまたも失くした。日記をちゃんと保管しろ、日記をちゃんと保管しろ、日記をちゃんと保管しろ…って、3回も自分に言い聞かせたのに。それでも、冒険の途中でまたうっかり失くしてしまった。たくさんの紙を無駄にしている、草の神よ怒らないでくれ。
+
+曲がりくねる山道と昔の薬採りが敷いた桟道に沿って奥蔵山を登る。険しく、湿った岩壁を登ってこの天池に辿り着いた。以前出会った漁師が、この湖の水深は数千にも及ぶと言っていたが、実際入ってみたら、やはり大げさだった。
+
+だが、軽策荘の老人たちが言っていたことは本当だ。さすが仙境という名を背負うだけあって、天池の湖水は温かく甘い。絶雲の間に入った当初、一人の年老いた農夫が私にこんなことを教えた。神通広大な仙人が雲となり霧と化して雲海を漫遊する。その時は、そんな田舎の伝説を信じられなかったが、今、湖面から出た霧が手の届きそうな雲海へと昇っていく光景を目の当たりにすると、信じざるを得ない。もしかしたら、探していた仙人が今、私の頭上を漫遊しているのに、私は全く気づいていないのか?
+
+東の奥蔵山から下山し、複雑な迷宮のような山林で道に迷った。再び視界がよくなった時、自分はまたも碧水川にいた。ここなら見通しが良く、休憩場所に最適だ。今日はここにテントを張ろう。
+
+テントの支度をしている時、宝探しに来たように見える若い女の子と出会った。彼女はエドワルドと名乗った。彼女はこれから西に向かい、奥蔵山の下にある仙湖に行くらしい。
+
+「伝説によると、奥蔵山の北の麓、ここより西のとある湖畔に一人の仙人が住んでいるみたいなの。なら仙人の秘宝もきっとそこにあるはず。アハハハ、宝物を見つけたら…」
+
+彼女は急に真顔になると、こう言った。「協会に連絡してみて!私は冒険者協会の正規メンバーだからね、宝盗団とは100%無関係だよ!」
+
+確かに、冒険を追い求める人もいれば、ただ宝をお金にするため追い求める人もいる。璃月人曰く、「人それぞれの志があり、想像などできぬ」とのことだ。でも雰囲気から察するに、彼女は善良な冒険者仲間だ。
+
+西に行って、彼女が言っていた「仙湖」を探索するのも悪くないが、やはり計画通りにしよう。特別な事情がなければ、これから帰離原に向かい、あそこの風景と宝物を発掘する。もちろん、ヘマをしなければこの日記も失くならない。絶対、ヘマをしないようにしなくては。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book58_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book58_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7610f5e56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book58_JP.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+——璃月編——
+テイワット地理雑誌特集号—アリスのモンド紀行
+
+荻花洲
+
+北を流れる碧水川が、一面の湿地と化している。高くそびえる石門をくぐり南へと向かう。目の前には、一面の荻草が広がっていた。最南端にあるのは、巨大な岩柱の上に建つ旅館だ。「望舒旅館」は荻花洲の一番高い場所にある。ここから南方を眺めれば、遥か遠くに帰離原と海に浮かぶ孤雲閣が見える。旅館の最上部に奇怪な若者がいる。彼が話している所を見た事がない。
+旅館の食事は非常に豪勢だ。厨房の設備も充実しており、錬金術の実験にぴったりだ。
+錬金術の実験と言えば、起爆物質に関していくつか新しいアイデアがある。計画通りに物事が進むのならば、ここで数日長く滞在した後、帰離原へ向かう。
+
+帰離原
+
+計画よりも数日早く、帰離原にやってきた。
+古い書物によると、魔神戦争以前、帰離原はとても栄えていた市場だったようだ。
+ここの狐や雀達の毛艶は素晴らしい。離月人から岩神への捧げものは、こいつらに盗み食いされているようだ。焼いて食べたら、果実の味がするのだろうか。
+大通りの関所の検査は厳しかったが、兵士は友好的だった。私は現地で取れた材料で薬を調合し、ある兵士の吃音を治した。副作用も最小限に抑えてある。彼はスラスラと他人の言葉を復唱できるようになった。口調も完璧だ。
+
+絶雲の間
+
+聞いた話によると、絶雲の間のどこかの山頂に、仙人の隠れ家があるという。薬草を摘みに来た多くの璃月人が目撃した事があるらしい。私の経験上、怪しいきのこを大量に摂取すれば、似たような景色が見られるだろう。
+ここは地形も非常に興味深い。そびえ立つ巨大な石柱は、地底の深部によく見られる形だ。この場所の地下には、大量の水源がある。もしそれらが全て海に流れ込んだら、絶雲の間は再び地底に沈むのだろうか?
+同行者である鍾離さんは厳格な人だったが、私の考えを聞いて腹を抱えて笑っていた。
+全く可笑しな人だ。
+
+瑶光の浜
+
+瑶光の浜では、よく霧が立つらしい。濃い時は伸ばした手の平すら見えないそうだ。だが惜しい事に、私は実際にその霧を見ることはできなかった。
+砂浜には美しい貝殻が散乱している。魔神戦争時代から遺されているものは、いくつあるのだろう? 私はこの貝殻達でネックレスを作ったが、旅館で会った釣り野郎が上に座ったせいで、全部粉々になってしまった。
+しかも、貝殻の破片がやつに刺さり、治療費を払う羽目になったのだ。
+碧水川と海を繋ぐ河口の側には、大きなほら貝が佇んでいる。中には親切なお婆さんが住んでいた。彼女曰く、彼女の家族は昔、この法螺貝に乗ってここまで流れ着いたらしい。彼女は現在、岸部まで漂流した遭難者を助ける活動をしている。もしほら貝を操縦可能な船に改造すれば、もっと多くの遭難者を救えるだろう。
+だが、三艘目のほら貝船がコントロールを失い爆発した後、海中から私を掬い上げたお婆さんは、その考えを断念した。
+
+孤雲閣
+
+ここはかつて、岩神が海中の魔神を鎮圧した場所である。海底に突き刺さった巨岩の長槍は、海面から天に向かって高く突き出している。岩の元素によって作られた六角柱の構造が大変興味深い。空中から見下ろせば、ある種の幻想を人に抱かせてくれる。まるで、この石柱達は緻密な計算によって配置され、海上に奇妙な図形を描いているように見えた。もしかしたら、当時の岩神がほんの悪戯心で、わざと長槍を投下したのかもしれない。
+璃月港の鍾離さんは、ここの伝説に詳しいという。しかし、私は彼がここに来るのを見た事がない。ここからは、遠くにある望舒旅館が見える。この前会ったあの奇怪な若者は、きっと今もここを眺めているだろう。
+ここは、地脈の流れも非常に面白い。璃月の他の場所と比べて、ここは活動が活発で、リズムも乱れている…まるで海底に隠された何かの力が、微動しているようだ。もしかしたら、鎮圧された魔神が今でも深海で蠢いているのだろうか。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book59_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book59_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..74d1d4ef3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book59_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+——焜炉の神——
+言い伝えによると、璃月港ができた当初、最初の開拓者たちは岩石で焜炉を積み上げ、石と石の摩擦で火を起こした。これらの硬い岩石に囲まれれば、火は簡単に消えず、人々は火で暖をとったり、料理をしたりした。やがて璃月港の建設も始まった。開拓者は信じていた、これらの岩石が岩王帝君の恩賜だと。その後、璃月港の飲食店も岩王帝君を「焜炉の神」と敬い、お店の焜炉の火が永遠に消えないよう、商売繁盛を願った。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f2a40b57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book5_JP.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+モンドの酒を愛す友よ、飲め、騒げ
+自由に、風の神に乾杯を!
+始まりの騎士ヴァネッサに乾杯を!
+モンドの子らよ、風神の恩賜を忘れるな!
+だが——恩賜とは自由ではなく、抗いである
+
+物語は遥か昔から始まる
+酒友たちよ、主題から逸れた演奏を許してくれ
+だがこの場にいる皆は分かっているだろう、我々モンドの栄光と自由は
+バルバトス様が弾いた曲から誕生したことを
+詩篇は英雄の名を唱える
+無名の自由はもっと祀られるべきなのだ
+
+あの時のモンドは貴族の枷に縛られ、叫んでいた
+祭典は貴族のための戯れとなり
+平民にとって偽りのものであった
+モンドは風の中を揺れる檻
+貴族は恣意的に奴隷を酷使した
+貴族たちは気づかなかった、己が欲望によって檻へと堕ちることに
+
+檻の中に一人の少女がいた
+南の平原からやって来た彼女は
+自由のもとに生まれたが、枷鎖に縛られてしまった
+暴君が肉体を束縛したが
+敬虔な少女は、信仰を諦めない
+一族はモンドと、虚妄の自由のため祈り続けた
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book60_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book60_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..769b4ee80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book60_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+——開拓の神——
+璃月港で冒険を愛する者たちは、岩王帝君のことを「開拓の神」として敬っている。
+言い伝えによると、先人たちの頑強な開拓精神と岩王帝君の守護により今の璃月港ができたそうだ。
+璃月港を出た冒険者たちは、自分たちも始まりの開拓者たちのように、岩のような頑強な意志を持ちたいと願っている。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book61_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book61_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a426efbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book61_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+——富の神——
+古来より璃月港は商売の中心地で、商いと富の街であった。今、このテイワット大陸の通貨である「モラ」もこの璃月港で鋳造されている。「モラ」という呼び方も岩王帝君のもう一つの呼び名「モラクス」に由来する。そのため、人々は岩王帝君を富と商売の神として敬っている。
+商売をする時、人々はいつも岩王帝君に線香を上げ、厄を落とす。これは岩王帝君が世界一のお金持ち、あるいは……最もお金を持っている神だからである。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book62_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book62_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..025bb03ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book62_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+——歴史の神——
+璃月港で歴史の研究をする学者たちは、璃月港を片手間に築いた岩王帝君を「歴史の神」として敬っている。「百年老舗」と自称する料理屋は「岩王帝君がかつてうちにいらっしゃったよ、うちの料理にコメントしてくれた」と自慢し、長い歴史を持っていることを証明する。
+だが、もし子供に岩王帝君がどれくらい生きているのかと聞かれると、大人たちはこう答えることしかできない。
+「とても長くだね……うん、とても長く…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book63_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book63_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ede9ee8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book63_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+……璃月港の石山は多くの騎士を惹きつけたが、私はあまり好きではない。あそこの石はキメが粗く、下手すると手が傷つく。それより私は岩葵という花が好きだ。いい香りをしていて触り心地がいい。遠いところに咲く花でなければ、採ってきてあげたい。きっと気に入ってくれるはずだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book64_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book64_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ede9ee8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book64_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+……璃月港の石山は多くの騎士を惹きつけたが、私はあまり好きではない。あそこの石はキメが粗く、下手すると手が傷つく。それより私は岩葵という花が好きだ。いい香りをしていて触り心地がいい。遠いところに咲く花でなければ、採ってきてあげたい。きっと気に入ってくれるはずだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book65_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book65_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..413c2bac1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book65_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+常九が書いた小説。才能に恵まれなかった少年がある古華派の家に引き取られ、修行もせずに暮らしていた。その後、古華派は衰退し当主も亡くなってしまう。残されたのは少年と掃除をする老人だけ。少年は自分を引き取ってくれた当主に恩を返すため、古華派に残ることを選んだ。彼は古華派の全ての技を習得し、全ての蔵書を読んだ。神の目と強力な武器を持っていなかったにもかかわらず、彼は数多くの挑戦者を負かしていく。そして、稲妻出身の女性を妹弟子として迎えた。
+やがて世界の情勢に変化が起こり、稲妻国出身の妹弟子は別れも告げずに古華派を去る。その時、少年は初めて山を下りることを決意した。そして、最初の目的地は遠く彼方の稲妻…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book66_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book66_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1914c6e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book66_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+孤峡の高所から眺めれば隣接する2つの滝が見える。高い方の滝の上には突起した岩石があり、その岩石の上に大きな木が生えている。さらにその隣の石の山に宝は埋まっている。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book67_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book67_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..856884f9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book67_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+峡谷の東にある入口、宝物は手が届きそうなところにある。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book68_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book68_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..477b367d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book68_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+孤峡の高所から眺めれば隣接する2つの滝が見える。低い方の滝の上にある石をどかせば、宝に手が届く。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book69_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book69_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ede9ee8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book69_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+……璃月港の石山は多くの騎士を惹きつけたが、私はあまり好きではない。あそこの石はキメが粗く、下手すると手が傷つく。それより私は岩葵という花が好きだ。いい香りをしていて触り心地がいい。遠いところに咲く花でなければ、採ってきてあげたい。きっと気に入ってくれるはずだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book6_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book6_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..add553c00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book6_JP.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+モンドの酒を愛す友よ、飲め、騒げ
+ついにバルバトスは、この熱き祈りに応えた
+少女の赤い髪を追いかけ、風神は牢獄に降臨した
+「万物に名前あり」いたずら好きの彼の者はそう言った、
+「君の名で詩を作りたい、」
+「報酬の代わりに、君と友情を結ぼう」
+少女は快く応じた。心は解放の兆しに満ち溢れていた。
+
+バルバトスの歌声に包まれて
+少女は大地を蹂躙した魔龍を倒した
+肥えた貴族は恐れ慄く
+「モンドは自由だ」と、風が民衆のために歌った
+木々の合間、孤独なそよ風が集まり、暴君の高い塔を吹き飛ばす
+幼い獅子が風の中で頭を持ち上げ、枷を外した
+
+少女は自分の名を勝ち取った
+風神の演奏の脇役として、少女は感謝の気持ちで心が溢れた
+しかし、彼女のお礼を風神は断った
+「君の歌だから、君が主役だ」
+「ボクは君の友情を受け取り、君の名を手に入れた」
+「だから、これは君の自由を謳った歌なんだ」
+
+酒を愛す友よ、もう一度乾杯!
+これがモンドの自由の源、
+周りが暗く、絶望を感じた時でも、
+偉大な英雄ヴァネッサの物語を忘れるな
+自由の希望を諦めるな!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book70_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book70_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ede9ee8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book70_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+……璃月港の石山は多くの騎士を惹きつけたが、私はあまり好きではない。あそこの石はキメが粗く、下手すると手が傷つく。それより私は岩葵という花が好きだ。いい香りをしていて触り心地がいい。遠いところに咲く花でなければ、採ってきてあげたい。きっと気に入ってくれるはずだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book71_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book71_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ede9ee8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book71_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+……璃月港の石山は多くの騎士を惹きつけたが、私はあまり好きではない。あそこの石はキメが粗く、下手すると手が傷つく。それより私は岩葵という花が好きだ。いい香りをしていて触り心地がいい。遠いところに咲く花でなければ、採ってきてあげたい。きっと気に入ってくれるはずだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book72_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book72_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..268791b73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book72_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+——石獣——
+璃月の大地には、未だにまだたくさんの石像が残されている。それは璃月の民が五風十雨、山岳安定を祈念するために立てたものだったが、他にもっと古くから存在していた石像がある。
+碧水川の漁師、荻花洲の荻花採取人、そして古い鉱山の採掘者の間で言い伝えられている話がある。璃月のある辺鄙の地に、古の石獣が涼しい秋の夜に急に目を覚め、この様変わりしていく世界を見渡り、自分と呼応する蛙と虫の鳴き声に耳を傾け、石化した喉から掠れた咆哮をあげる。そして、彼らはこの璃月の大地で歩き渡り、かつて自分たちが守っていた土地を巡る。
+石獣たちが動いているところを目撃した人がほとんどいないが、地理に詳しい住民たちは、もう石獣の移動や姿勢の変化に慣れている。そして、夜に露営している眠りの浅い者たちも、時々水流の音よりさらに低い音を聞こえることがある。
+この古の石獣たちはどこからきたんだろう。軽策荘の老人たちによると、彼らは昔岩王帝君のもとで征戦する仙獣だった。魔神の混戦が収束した後、璃月の大地から海水が消え、平和が再び訪れたが、仙獣たちは神々の戦で人間を守る役割を失った。その後、彼らは姿を隠し、俗世に関わらぬよう暮らしていた。
+しかし、かつて岩の神に仕えた頃が懐かしく、これからも璃月を守り続けたいと願う仙獣もいた。仙獣は非凡な生き物ではあるが、寿命に囚われるのだった。だから、彼らは岩王帝君に願った、不変の岩になりたいと。こうして、慈悲深い岩の神は彼らの願いを聞き入り、彼らを朽ちることがない山岩へと変化した。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book73_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book73_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ad80fe9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book73_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——海神の宮殿——
+花嫁を迎える日がきた。
+凛々しい海神は硨磲の中央に端座し、二頭の螭獣の手綱を握っているーー立派な轅の前に、どの螭獣も天衡山に比肩するほど雄大だった。海神は長老たちが捧げる真珠を受け取り、小さいな花嫁を硨磲に迎える。村は海の魔神から結納の品をいただくーー向こう一年間波風のない海だ。
+
+お祝いの人々と孤独の母親を離れ、海神は花嫁を波の奥底まで案内する。巨鯨の骨格でできた長い回廊を経由し、紫貝と真珠で飾られた宮殿の扉を通り抜け、幼い少女は海の魔神が用意した寝宮に辿り着く。
+「人間たちの茶番に関与する気はなかった」海神は漣のような声で花嫁を慰める。
+「ここは女の子たちの新しい家、そして生涯を暮らす場所だ。同胞に追放された少女たちにとって、海は彼女たちの避難所、彼女たちの眠りを邪魔しない故郷だ」
+
+しかし少女は真珠と螺蛳で飾られた新しい家がちっとも気に入ってなかった。きらきらと光る深海とその中に潜む生き物たちに恐怖だけを覚えたのだった。日の出や日没のない海中で暮らす少女は、郷愁にかられて日に日に憔悴していった。
+ある日、海の魔神は少女の願いを気付いた。彼女の選択に失望したものの、彼女の意思を尊重することにした。
+「完璧ではない世で暮らしていると、いつか後悔する」と螺貝を腰から外し、少女に贈る。
+「いずれこれを吹くだろう。その時、貴方はここに戻ることになる」
+
+少女は螺貝を持って陸に戻った。それから何年経つのだろうか、彼女も母親になった。静かに暮らす日々の中、海の宮殿はまるで子供時代の夢のようで、きらきらした光と奇々怪々な海獣たちが、時に彼女の記憶に姿を現れる。こうやって時間が流れていった…そして花嫁を送り出す日がまたやってきた。長老は村人を率いり、彼女が抱える娘を連れていった時、彼女はやっと海神の忠告を理解した。
+そして、婚儀の前夜、母親は螺貝を吹いた。
+海神は約束通り波の中から現れた。村は大波に見舞わされ、長老と村人たちは眠ったまま大波に呑み込まれた。巨大な螭獣は光る硨磲を引いて、高山のような姿を母親の前に現す。
+幼い頃のように、母親は娘の手を握り、海の魔神の硨磲に登り、海に沈んだ村に別れを告げた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book74_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book74_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..13f2cb59f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book74_JP.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+天地諸元素、岩が唯一不変である。
+固岩の本、正宗にある。
+明規善行、名高き岩王。
+善悪を定め、清海を浄化。
+危厄を退け、妖魔を鎮圧。
+
+衡山を立ち、洪流を鎮む。
+加勢する諸仙、先を争う夜叉。
+民が勇敢、鬼が悚然。
+帝君は岩を掘り、山を作る。
+海獣を沈め、勝利を成す。
+
+鎮めた魔物、騒がす魂。
+海淵に陥った、蠢く体。
+憎悪ゆえの憤怒、憤怒からの無謀。
+蔓延する鬼、流れる猛毒。
+邪鬼と病、魔物より生まれる。
+
+岩王が遣う、五人の護法。
+鬼を駆逐し、悪を治める。
+揺れる山岳、放たれた光。
+敵を退治し、帰還する一人。
+金鵬夜叉、この身を平和に。
+
+これぞ平和の始まり、翌年もまた然り。
+諸仙人は、絶雲の間に帰る。
+諸夜叉は、終焉が知られず。
+幾多の犠牲をもって、亡魂に慰めを。
+幾多の灯火をもって、帝君に感謝を。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book75_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book75_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..065fb451a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book75_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——山叟編——
+璃月より北の絶雲の間は常に雲や霧に包まれている。薬採りの間に仙人や神怪にまつわる幾多の伝説が伝わっている。
+遠い昔、銭谷という薬商人が薬草の分布を考察するために絶雲の間に入ったが、四、五人の賊に後をつけられた。その晩、銭谷は休んでいるところを山賊に襲われ、金銭を奪われた挙句、縛られ谷に捨てられた。
+真夜中、商人は目覚めた。彼は必死に足掻き、大声で助けを求めたが、絶雲の間の山谷は応じてくれなかった。深い森には、彼の悲鳴だけがとどろき、夜鳥を驚かす。
+銭谷が途方に暮れ、呻き声をあげている時、夜梟の泣き声と山風の音に紛れ、ある掠れた声が聞こえてきた。
+「起きろ!」
+「無理だ!」と彼は悲鳴をあげ、夜の狐を驚かせた。しかし、彼が踠いているうちに、なんと、手足を縛る縄はとっくに解けていたのだった。
+商人は立ち上がり、礼を伝えようとした時、また声が聞こえた。
+「山を登りたまえ」
+銭谷は曲がりくねった山道を歩き、山頂に辿り着く。東の空は既に白くなり始めていた。山頂で彼は曲がった松の木が、崖から突き出すようにして生えているのを見つけた。先程の山賊達がその枝に吊るされており、重さで木がミシミシと音を立てていた。
+その隣にある怪石に、髪も髭も真っ白な老人が座っていた。狼狽る銭谷を見るなり、老人は大声で笑い出し、賊に奪われた金銭を全部銭谷に返した。
+銭谷の問い掛けに対し、老人は山中に暮らす人で、住む場所も眠る場所も定まらないという。商人は何度もお礼を申し上げたが、老人は一笑に付した。結局、銭谷の厚意に敵わず、老人は一枚のモラだけを受け取り、銭谷の娘の婚儀に出席する際のお祝い金として使うと約束した。
+災い転じて福となしたのか、銭谷の薬屋が徐々に繁盛した。銭谷も璃月港で名の知れた富商となった。話によると、立身出世した銭谷は、再び絶雲の間に赴き、命の恩人を探しに行ったが、見つかったのはボロボロのテントと古い酒の瓶だけだった。瑶光の浜でこの老人が採掘人の姿をして絶壁を闊歩するところを見た人がいれば、老人が漁師であり、船から落ちて溺れる人を救っていたという人もいる。噂は様々だが、誰一人が老人の素性を知らなかった。
+残念なことに、銭谷はもう歳を取ったが、娘はまだ婚姻を結んでいない。どうやら、山の老人が婚儀の宴に出席するのはまだまだ先のようだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book76_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book76_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..29e832c61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book76_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+——手毬——
+璃月では、婚儀の儀式の場で、花嫁は手鞠を賓客たちに投げる風習がある。その手鞠を受け取るものは向こう一年の幸運に恵まれるという。商人なら金運上昇、貧しい人なら幸福を得て、未婚の男女なら良い縁に出会い、そして既婚の夫婦ならお互い真摯に向き合い、つまらない夫婦喧嘩から卒業する。
+手鞠の材質は様々だ。時に花を束ねて花の球を作り、時に美しい霓裳花からできた絹で作られる。素朴の家なら、色とりどりの紙や布で作る場合もある。璃月では、家が貧しかろうと裕福であろうと、みんなが一同にこの風習を楽しんでいる。
+この風習の起源に関しては、隣国「風の国」モンドのバドルドー祭の風習を受けた影響だという説があるが、魔神戦争より前、「塩の魔神」がまだ璃月の大地にいる頃にできた風習だという説もある。「塩の魔神」は璃月の神々のうちの一柱だが、優しすぎる故、自分の部下に殺され、残酷な魔神戦争であまりにも早い終幕を迎えた。
+彼女を葬る地は、璃月の人々に「地中の塩」と呼ばれる遺跡の中だと言われている。欠片しか残ってない伝説によると、彼女は自分の民に花の玉を配り、幸福…そして乱世の中、少しでもの慰めを賜った。塩の魔神が再び元素の循環に戻った後、各地に流れた彼女の民はこの伝統を璃月の人々に残したのかもしれない。そして競争に長け、賑やかさを好む璃月の人々は自分たちの個性に合わせてこの風習を変えていった。
+この風習が形成された当初は至極愉快なものだったが、璃月の千岩軍の安全記録によると、毎年手鞠の略奪戦による傷者が少なくはない。山の妖に襲われる事件に比肩するほど多かった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book77_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book77_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad9b0ea01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book77_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+当初、岩王が降りて、大波を退治、天衡を立ち、川を鎮める。民が遂に安定し、山を開き、玉を取り、岩を破り四方を繋ぐ。曰く、玉を孕めば山が輝く、故に「山輝砦」と名付けられる。当時、天衡の民は採掘を生業とし、千里に及ぶまで貧困者はいなかったという。
+
+注:山輝砦は現在「山輝岩」と転じ、退廃し岩と化して、当初の風貌を再び拝めることはできなくなった。
+
+…
+
+塵王魔神の名は帰終という。岩王と親しいが故、「帰終機」という強弩を設置し天衡を守る。また民を率い、天衡の北へと住まい、田を耕す。全盛期は交通が発達し、町や田が石門まで絶えず続いた。帰終は岩王にこう告げる、「我が離の民、皆故郷に帰ったかの如く安穏に暮らしている。ここを帰離原と名付けてはいかがか」と、それに岩王は頷く。これが帰離原の名の由来である。
+
+注:その後、魔神が地位を巡る大乱を起こす。諸仙人が力を尽くし帰離原を死守したが、混乱の中、帰離原も戦の苦難に見舞われ、塵の神も死に至った。故に岩王帝君はその民を率いて天衡の南へと移した。以来、帰離原は廃墟となり、いつしかの繁栄を失ってしまった。
+
+…
+
+岩王は諸魔神を鎮め、仙人夜叉は本位に戻り、璃月に再び平和が訪れた。魔神千年の混戦で、桑畑が壊され、璃月の民は商業、手工業を生業とした。その内優れたものが手を組み、「七星」という団体を発足。これをもって璃月港の雛形が成り立った。七星の管轄内は八門があり、あらゆる業種を含む。また、千岩軍が七星に仕え、内では民を取締り、外では妖を退治した。これが岩王帝君の統治である。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book78_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book78_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc7a98ad3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book78_JP.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+其の一
+囲碁の対局を眺めてみた、この手は無謀であの手も無力。
+白黒つけない二人、アホのふりをする私。
+
+其の二
+万種の奇石に怪異の草、天然の盆栽が育った。
+石珀に美玉に霓裳の木、夢中になった愚かな年寄り。
+
+其の三
+俗人にはわからない、絶雲の間の別天地。
+千万の絶景に、興味深い話。鳥獣もまた仙人であることに、驚くべし。
+
+其の四
+絹のように白く、塩のように細かい。白砂こそが絶妙な骨董だ。
+埃ひとつもない我が家、これこそ誇り高いのだ。
+
+其の五
+川の音も松の音もうるさい、崖の下で釣りをしたら上で眠る。
+隣国の風神が本当に無礼だ、吹き飛ばされる紅葉が邪魔してくる。
+
+其の六
+木の枝も春の花も親こそないが、美しいのだ。
+秋が訪れたら、荻草を刈り取って衣裳を作りに行こう。
+
+其の七
+この山を作った岩王は、物足りずあの湾も作った。
+重ね合う崖も橋も、そのあたりの町も、風情があって楽しいよ。
+
+其の八
+夏の森は涼しい、風が布団で葉がベッド。
+いつまでもいたいのに、蚊たちに追い出される私。
+
+其の九
+夕飯後砂浜でお散歩、髭を整えて、空を眺める。
+海と星空はテントみたいだ。お月様が住んでいるかな。
+
+其の十
+名石を拝めたいと、緋雲の丘に登る。
+青き石がなぜそこまで高価?やはり玉京台を飲むのがいいのだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book79_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book79_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..84900a486
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book79_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+ヒルチャールの社会
+
+ヒルチャールたちは、まだ原始社会のような村落暮らしをしている。彼らは小さな集落で荒野の中で住まいを構える。その集落は彼らにとって大家族のような存在だ。
+
+一般的に、ヒルチャールの集落の中で一番権威あるのがシャーマンである。長期に渡る野外観察と交流を経た結果、シャーマンは集落で一番年上の者がなり、集落の「親」のような存在だと筆者は断言する。彼らは豊富な経験を用い、重大な問題において意思決定を行い、元素の力を駆使して自分の集落を守る。野外にあるヒルチャールの集落において、シャーマンの外観特徴はいつも顕著である。彼らはいつも独特な角付きの笑みを浮かべた仮面を被り、仮面の開いている部分から外の様子を観察する。そして、彼らはいつもボロいシャーマンの杖を手にし、口から意味不明な歌や呪文を唱えている。
+
+ヒルチャールの地位を評価するのに年齢は唯一の判断基準ではない。多くの集落では、図体が大きく、戦闘能力が優れたメンバーが自然とシャーマンにとって代わって集落の長となる。そして、このような集落は彼らの指導の下により好戦的になる。巨大な体と物々しい仮面の角を見れば、それは好戦的な集落の長だと容易にわかる。
+
+ヒルチャールは外からやってくる人間に対して敵意を持つ、かつ言葉の壁まであるため、ヒルチャールの集落内部の資源分配状況について的確に判断することは難しい。西風騎士団の巡回報告によると、彼らは集落内で各自必要なものを採ってくるという形で資源の共有を実現しているようだ。ヒルチャール全員が採取者であり戦士であるが、一部戦闘をより重視するヒルチャールは鍛錬を経て図体の大きな戦闘要員になる。悪環境で十分生き延びることができれば、これらの戦士たちは集落の中で最も尊敬されるリーダーとなる。
+
+ヒルチャールは知能が低く、その社会と組織はとても原始的であるが、面白いことに彼らは独特の元素制御能力を持っているようだ。この能力は老年のシャーマンでより顕著に現れる。一般的な人間にとって、元素の力は「神の目」があって初めて発揮できる。ヒルチャールはなぜ「神の目」なしで元素の力を制御できるのか、更なる考察と研究が必要だ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book7_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book7_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f3eeb7da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book7_JP.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+「蒲公英よ、蒲公英よ、風と一緒に遠くへ行け」
+子狐が唱える。
+そして、蒲公英に息を吹きかけ綿毛を散らした。
+「これで先生の願いを、風が風神まで届けてくれるよ」
+その時、一陣の風が吹き、大量の蒲公英を連れて行く。
+俺の夢を連れて、どこか楽しい場所に行くのだろうか?
+
+いつの事だったのだろう。
+昔、村の裏に小さな林だった。林は木々がうっそうと茂っていて、その中心に小さな湖があった。
+湖は、モンド大聖堂のガラスのようにピカピカだった。
+木の葉から透けた太陽が水面を照らし、砕いた宝石をちりばめたように美しかった。
+それは肌寒い日だった。弓を背負い林で狩りをして、いつの間にか湖の側まで来ていた。輝く水面を見て、なぜか遠い昔に片思いしていた子のことを思い出す。
+その子がどんな人だったのかは忘れてしまったが、なぜか彼女の瞳はこの湖のように、輝く宝石がちりばめられていた気がする。
+俺はきっとこの輝く湖に気を取られてしまったのだろう。狩りの最中である事も忘れて、水辺をゆっくり散歩していた。
+何かが凍り付いた音がして、はっと我に帰る。見ると、水辺に霧氷花が一束落ちおり、周辺の水が凍っていた。その側で、一匹の白い狐が、氷に捕らわれた尻尾を恨めしそうに見ている。
+「水を飲んでいた時に、うっかり尻尾で、霧氷花周辺の水に触れてしまったのか」
+霧氷花は危険な植物だ。一歩間違えれば、凍傷を負ってしまう。摘む時は、細心の注意が必要だ。
+私を見た狐が逃げようと足掻いた。だが尻尾が氷にくっついているため、動くと痛みが走り声を鳴らした。
+(これはダメだ…)
+俺は思う。
+(可哀想に。このままでは餓死してしまうな。それなら楽にして、今日の収穫にしてやろうか)
+自家栽培した大根と一緒に煮れば、さぞかし美味い鍋が出来るだろう。考えただけでやる気が満ち溢れ、気分も晴れる。
+俺は弓を取り出し、ゆっくりと近付いた。
+「いい子だ、動くなよ」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book80_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book80_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1381c4f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book80_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+ヒルチャールの精神生活
+
+テイワットの七国の住民と同様、ヒルチャールも自分たちの信仰を持つが、その崇拝対象は、現世に存在する七柱の神ではなく、抽象的な元素の力そのものである。モンドを例にすると、ある集落のヒルチャールたちはモンドの民と同じように「風」を崇拝するが、風の神バルバトスではなく、自分なりの作法で抽象的な「風の力」を崇める。同じ集落の中には、信仰の異なるヒルチャールたちが雑居している場合もあるが、彼らが信仰する元素は仮面の模様や体に塗る顔料の色によって示されている。
+
+実地での観察によると、ヒルチャールの中で祭祀や崇拝儀式を担当するシャーマンは、自分の体と髪に様々な色を塗る。その色は集落が崇拝する元素の力と一致しているようだ。シャーマンが身につける衣服や飾りは、普通のヒルチャールよりさらに精巧。このような繊細な工芸品が、知能の低いヒルチャールによって作られたとは驚くばかりである。
+
+シャーマンは、ヒルチャールの信仰体系で精神的リーダーのような存在である。ヒルチャールの崇拝儀式は歌と舞いがメインで、通常はシャーマンが舞いのリードをし、元素の讃歌を唄う。獲物に余りがあれば、祭壇に生肉を祭礼として供える。ヒルチャールたちはよく金銭や宝石などキラキラした物を拾い、奪う傾向があるが、肉だけが崇拝対象に相応しい供物のようだ。
+
+ヒルチャールたちには「過去」と「未来」の概念がないようで、「今」だけを生きている。彼らは意識的に今後のために食料を蓄えないし、亡くなった先祖たちを偲ばない。ヒルチャールの集落では落書きがよく見られるが、考察を重ねた結果ある結論に至った。あれは古い遺跡に対する拙劣な模倣にすぎず、創造性が見られない。また、一部のヒルチャール集落は昔の遺跡に拠点を構える。彼らは生まれながらこのような古代の遺物に謎の親和を持つようだが、今把握している情報では、彼らと失われた古代文明にどんな繋がりがあるのかはまだわからない。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book81_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book81_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3bd76c78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book81_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+ヒルチャール風習の多元化ーーモンドのダダウパの谷を例に
+
+「好肉族」は食べることが大好きで、集落の中にイノシシを飼育する小屋を建て、イノシシ飼いを雇って管理させている。彼らは炎スライムを利用してかまどを加熱し、大きな鍋で肉を煮込む。集落の一員なら需要に応じて誰でも食べることができる。
+彼らの集落で、一番目立つのが巨大なリングだ。このリングの上に立った者が、集落の挑戦を受けるというのが暗黙の了解。そして、リングから落ちた者は集落全員に嘲笑われることになる。
+
+「好睡族」は暇があれば居眠りする。また、彼らはより快適な睡眠を求め、そのための小屋を建て、柔らかく暖かい獣の皮を敷いて寝る。睡眠が充実しているからか、彼らはヒルチャールの中で最も狡猾で賢い。
+
+「日食族」は、モンドヒルチャール集落の中で一番謎めいた種族だ。筋肉とずる賢さより、彼らは信仰の力を信じる。一般的なヒルチャールが信仰する自然の元素力とは違い、彼らが崇拝するのは太陽のような簡素なシンボル。また彼らのシャーマンは他の集落のシャーマンよりも更に強い力を持っている。集落の中央には、日食族の中で一番地位の高いシャーマンのために大きな「御座」が用意されている。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book82_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book82_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e38e966a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book82_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+貴族時代、モンドの僭主たちは一度も歴史を編纂することがなかった。世間では歴史に関わる寓話的な詩の伝播も堅く禁じた。噂によると、彼らは自分たちの堕落を深く知っているから、英勇なご先祖様と同じ歴史に残りたくなかったそうだ。
+
+いずれにせよ、歴史の風は高い壁に塞がれようと流れを止めるわけがない。本書では、旧貴族時代から今に至る詩歌と伝説をまとめ、整理した。遺跡の考察も加え、列王時代から旧貴族の滅亡までの長い歴史を再び掘り出すことが目的である。細部まで考察できない史実もあり、信憑性に欠けることも免れがたいが、この歴史は後世の人たちを啓発すること、彼らにもっと歴史の解明をしてもらうための励ましとなることを祈る。
+
+本書は三部分に分けられる、「烈風の高塔の王と北風の王狼」は、主にバルバトスが降臨する前、旧モンドで氷結の王たちが争う歴史を語る。「モンドの開拓時代」は、主にバルバトスがモンドに新生をもたらした後、モンドの先住民と貴族の先祖たちがこの大地での開拓史を語る。「僭主、貴族と反逆者」は主に旧貴族が長くモンドを支配する歴史を語る。
+
+本書が後世の人々の殷鑑(いんかん)になることを望む読者もいるだろうが、これは私の本意ではない。バルバトスから賜った「自由」は過去から解放され、真実を追い求める自由である。本書はできる限り過去で禁じられた物語を読者たちに見せたい一存である。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book83_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book83_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba31bb9d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book83_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+バルバトスの清き風が読者に澄んだ目を、モンドの自由の風が長く吹き続けるように。
+
+グンヒルド一族の歴史は古い伝説から始まっている。あれは三千年前、「高塔の孤王」デカラビアンと「北風の王」アンドリアスが混戦する時代。荒れ果てたモンド氷原では、グンヒルド一族が流浪の民の中で一番強い部落の首領だった。
+
+グンヒルドの父親はデカラビアンの部下であった。孤王の暴政に耐えきれず、彼は一族を率いて暴風が咆哮する古い城から逃げ出した。しかし城外の荒れ果てた地で生き延びるのは難しい。暴君の手のひらから逃げ出したものの、延々と続く吹雪に閉じ込められたのだった。
+
+一族が絶体絶命の時、千風の中の精霊がグンヒルドの祈りを聞いた。こうして、族長の幼い娘が捧げる敬虔な祈りと、吹雪に見舞われた一族の願いが信仰へと変化した。信仰が風の精霊の周りに集まり、まるで水が泉に流れるよう、風の精霊たちに力をもたらした。やがて、彼はこの一族に小さな避難所を提供し、自分の力を族長の娘に分け与えた。
+
+父親が亡くなった後、グンヒルドがこの名もない一族の族長、そして初めての女祭祀となり、族人を守り続けた。風の神バルバトスが孤王に宣戦布告した時、彼女は一族を率いて神の怒りに直面した。そして、バルバトスが遂に狂風から人々を解放した時、新生の風神に桂冠を被せたのも彼女だった。
+
+それから、風神バルバトスがいなくなった後、モンドの大地に多くの貴族が立ち上がったーー神の力を持つ統治者たちは千年後、腐敗と暴虐で知られる。だが、さすがのバルバトスも百年、千年後の未来は予測できなかった。
+
+グンヒルドの子孫もモンドの貴族の一つだった。悪事の限りを尽したローレンス家と違って、グンヒルド家はいつまも「モンドを守る」という祖先の言い伝えを守り、力を尽くしてモンドの民を守っていた。貴族への反逆闘争が始まった時、彼らはモンドの民衆の味方となり、追放される運命から免れた。
+
+今のグンヒルド家は、西風騎士団に数多くの偉大なる教士や勇敢な騎士を輩出した。この一族は祖先の理想と風神との約束を守り、永遠にモンドの土地と民を守り続けるのだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book84_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book84_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..42a6917f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book84_JP.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+私はモンドの街道を全て歩いた。
+息をすると不幸と酔い潰れる匂いがする。
+最も傲慢な貴族を見て、
+最も凄惨な平民を見る。
+蜘蛛の巣のような暗い路地が彼らを隔て、
+暗闇にカランと響いたのは、心の枷。
+
+街で夜の見回りをする時、
+同僚と上司はこう叫んだことがある。
+「我々は星光の騎士、頭をあげるといい!」
+「星の輝きにある高貴な旗こそ、我々が守るべきもの!」
+星も、旗も、私は顔をあげて見たことがない、
+あの汚い街角を、見ずにいられなかったのだ。
+
+落ちぶれた商人の、静かに流す涙。
+年老いた兵士の、血まみれのため息。
+寝静まった夜の街に、
+貴族に捨てられた少女はバルバトスの善意を祈り求めた。
+荒涼とした風が教会を揺さぶった。
+悲しみと憎しみを挟んで、豪華な宮殿を揺らすのだ。
+
+全ての母親の全ての叫び声と、
+全ての子供の全ての泣き声は、
+最も固い盾に傷を残し、
+最も鋭い矛を折るのだ。
+
+その声は私を震わせた。
+しかし巨大な宮殿も城も、
+西風が吹き荒ぶ聖なる場所も……
+アリの嘆きなど誰にも聞こえない。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book85_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book85_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c4c2056d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book85_JP.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+ある日、朝日の下、
+剣を歌にする舞子がモンドを訪ねる。
+全身を枷に縛られていたが、
+彼女の沈黙の中に歌声が漂う。
+それは自由の歌、それは高い壁の外、さらなる明るい朝日、
+それは束縛されない民が楽しく歌う民謡である。
+
+彼女は放浪楽団の朝の光、
+そして貴族を殺める人殺し。
+彼女に問う。「なぜ私たちの貴族に歯向かう。
+彼らは私たちの首領だと知っているのか」
+
+「なぜ彼らは高い壁を作らせる?」
+彼女の声はそよ風の息吹を帯びる。
+「自分を風の友だと思うなら、
+自分がかつて自由を持っていたなら」
+
+彼女は孤独の傾聴者に過去を語る、
+神の力を持つ貴族の先祖の話、
+かつての天使、神々と悪龍の話、
+全ての国土の神とその民の話、
+彼女はあらゆる伝説を歌に紡ぐ、
+その歌は風に乗って全土に伝わった。
+
+貴族の闘技場で、彼女は再び剣で歌う。
+それは彼女の最後の歌だが、絶唱ではない。
+名もない騎士が彼女の剣を血塗れの闘技場から持ち出し、
+穏やかな風が集う場所に眠らせる。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book86_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book86_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcc7745a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book86_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1、トカゲ焼き
+
+捕まえたトカゲの頭、内臓を取り外し、皮を剥いて細い枝に刺して焼く。両面が焼けたら出来上がり。
+トカゲの味は少し臭みと苦味がある。初めて食べるときは、濃厚で強烈な動物の酸味を感じて、まるでアンモニア水に浸かった古いタオルみたいな味だが、無毒無害だからご安心を。できれば調味料を満遍なくふりかけてから食べるのがおすすめ。
+
+2、ダダステーキ
+
+新鮮な生イノシシのステーキを用意し、塩を肉に満遍なくまぶす(汗腺が発達している人はこの手順を飛ばしてよい)、薄い布でステーキを包み、背中に結びつける。朝の激しい運動を経たあとに食べましょう!
+イノシシの肉質は歯応えがある。塩分を十分に浸透させた後、体温と日差しの加熱を経て、生肉特有の弾力を保ちつつ、肉の臭みを中和できる。パンとググプラムを合わせて食べると一番美味しい!
+
+3、氷と火の和え物
+
+氷スライムをできるだけ小さい氷の粒に刻み、炎スライムを少し大きい塊に切って一緒に混ぜる。そして果物と野菜を加え、塩を少々撒いて、よく混ぜたら出来上がり。
+氷スライムの冷たさと炎スライムの辛さ、そして新鮮果物の酸味も合わされば、そのさっぱりした味わいは一生忘れられない。
+ここで一つ注意。食材の温度に異常がみられた際、包丁の峰、または手元の棒などで気絶させてから処理を続けてください。くれぐれも怪我をなさらないよう気を付けてください。
+
+4.岩焼きの盛り合わせ鍋
+
+石ころを拾って輪の形に並べ、中央に炎スライムを置いて、石でかまどを組み立てる。肉類、野菜、トカゲ、コオロギ、スイートフラワーなどのお好みの食材を鍋に入れ、水と塩を加え、蓋をして煮込む。最短三十分で出来上がり。
+この料理はあらゆる味を楽しめる。カリカリしたコオロギと臭みのないトカゲ、そして香ばしいお肉とさっぱりした野菜。食べ終わったら炎スライムを一口サイズに切り、スープをかけて食後のデザートにすることもできる。コスパがとても高い。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book87_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book87_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..98840aa32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book87_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+宝盗団の友へ
+ちょっといい話 楽勝でひと稼ぎ
+一生に一度 逃したら二度となし
+やってやろうか やってやろう
+夜が更けたら 俺と会おう
+仮面つけたら わかるだろう
+お前もつけろ それがいい
+間違わないし かっこいい
+内部告発 一番嫌い
+俺に任せろ 罠じゃない
+わかったら 用意しな
+みんなかっこよく稼ぐのだ
+例の場所で待ってる
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book88_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book88_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..22e2759bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book88_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+古世、璃月は瘴気に満つ。当時魔神戦乱、敗者は盤石に鎮圧され、朽ちて土と化し、天地循環に帰す。屈服なかりし魂妖となりき。妖騒ぎ、瘴気立ち、鬼生まる。土壊し、海荒らす。民はわりなし。妖とは、神の憎しみなり。
+
+【昔、璃月では瘴気が頻繁に発生していた。噂によると、当時魔神たちの戦が延々と続き、敗者は固い石の下に鎮圧され、朽ちた後土となり、天地諸元素の循環に戻ったという。一部(魔神たち)の魂が憎悪に満ち、なかなか屈服せず、やがて妖と変化してしまった。その妖が騒ぎ出すたびに、災難が訪れ、疫病、妖怪、異変などが次々と襲ってくる。(妖どもが)土地を壊し、土はやせ、川と海で乱を起こし、人々を苦しめた。その妖というのは、(負けた)魔神たちが残した憎しみであった。】
+
+岩王帝君は夜叉を召し妖怪退治さす。夜叉とは、璃月の仙獣なり。性格畏し、殺生す。優れしものは五人。曰浮舎、曰応達、曰伐難、曰弥怒、曰金鵬。五人は帝に仕へ、妖怪と瘴気を退治す。人呼ぶ「仙衆夜叉」。
+
+【岩王帝君は夜叉たちを召喚し妖どもを退治するよう命じた。夜叉は璃月の仙獣で、天性凶暴だが戦に強い。岩王帝君の統治を守るため殺生を惜しまない。(夜叉のうち)一番強いのが五人いる。浮舎、応達、伐難、弥怒、金鵬。この五人の夜叉は岩王帝君に仕え、何度も妖と対峙し、疫病や瘴気を退治していた。世の中の人々は彼らを「仙衆夜叉」と呼んだ。】
+
+「仙衆夜叉」は岩王を守り、諸災禍を鎮む。年が経りき。夜叉強大なれど、業障に囚われ、憎悪に染めらる。ある者は怒に陥り、ある者は恐怖に狂う。ある者は殺し合い、ある者は魔となる。幾千年、五夜叉死ぬものは三、行方知れず一。名無きものはいづらに逃走せり。おくりしは金鵬一人ばかりなりき。
+
+【長年に渡り、「仙衆夜叉」は岩王帝君を守り、世間のあらゆる災禍を鎮め続けた。しかし、夜叉たちは強い力を持ち合わせているが、業障に囚われ、(魔神の)憎悪に染まってしまった。(彼らの中に)言葉で表せない憤怒に陥るもの、形容し難い恐怖に支配され発狂してしまったもの、味方同士で殺し合い死に至ったもの、そして精神が壊れ魔物となったものもいた。数千年の災難に見舞われた挙句、五人の夜叉のうち、三人が悲惨な死を遂げ、一人が行方不明となり、そのほか多くの夜叉たちが死に、あるいはどこかに逃走した。生き残ったのは金鵬一人だけだった。】
+
+金鵬、号「金翼鵬王」、またの名を「降魔大聖」といふ。いづこより出で来て、ことへと行ききや、誰も知らざりき。春海灯祭、孤雲閣上空光あり。璃月民曰く「護法夜叉が魔物を退治せり」笛音が荻花洲より聞こゆ。とぶらふとも見つからず、曰く「夜叉が古き友を呼び戻せり。」
+
+【金鵬というもの、雅号は「金翼鵬王」という、「降魔大聖」とも呼ばれる。彼はどこから来て、どこへ行ったのか、誰も知らなかった。春の海灯祭の時期が訪れ、孤雲閣上空の光をみて、璃月の民はこう言う、「これは護法の夜叉様が魔獣を退治しているんだ」荻花洲の奥深くから笛の音が聞こえる人がいるが、入って探そうとすると、笛を吹く人が見当たらず、「これは夜叉様が古い友を故郷に呼び戻しているのだ」と言う。】
+
+大神通者は定めて大いなる苦痛に苛まる。家族と同胞皆失ひ、業障深い。旧日の忿怨を敵に、報ふることはなく、解放さるることもあらず。餓鬼の苦痛、万劫不滅。
+
+【従って、強い力を持つものは必ず大きな苦痛に苛まれる。(夜叉が)全ての家族と同胞を失い、多くの罪業を溜め、心も永遠に憎しみに支配され続ける。古き日々が残った恨みと憎しみを敵としていれば、報いることがなく、解放されることもない。(このような苦難は)実に漂う餓鬼の苦痛であり、幾多の災難を経験しても、終わりを迎えることがないだろう。】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book89_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book89_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..88d7c51b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book89_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+階段の下、宝物は孤独な赤い木下に埋められている。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book8_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book8_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d321c0920
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book8_JP.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「いい子だ、動くなよ」
+これは、俺の親父の親父が教えてくれたまじないだ。狐を狩る時は、この言葉を唱えれば弓を引く手が震えない。
+矢を放とうとした時、狐は頭を上げ、俺を見据えた。その目は湖のように輝いており、砕かれた宝石が散らばっていた。
+俺の心は、突風に吹かれたように乱れた。放たれた矢は曲がり、狐の尾を閉じ込めていた氷を砕いた。狐は尾を上げ、俺を一瞥すると、林の中へと駆け込んだ。
+我に返った俺は、すぐに後を追いかける。だが、人が狐に追いつくわけがない。
+狐の後ろ姿がどんどん遠ざかり、白い点になる。
+「おい! に、逃げるな——」
+俺は叫ぶ。息をするのも精一杯だった。
+でも俺の叫びに、白い点が僅かに速度を落とした。
+(俺を待っているのか)
+そう思った。
+(逃るつもりなら、とっくにいなくなっているはずだ)
+狐は不思議な生き物だ。障害物のない広い場所で走っていても、気が付くと姿が消えている。
+まるで、違う世界へ行ってしまったように。
+俺は確信する。
+(あの白狐は俺を待っている、絶対にだ)
+狐を信じて、白い点をひたすらに追いかけた。走っていると、不意に風が吹いた。
+身震いして、再び顔を上げる。
+「おかしいな」
+白い点は二つになっていた。
+そして三つになり、四つになる。風が吹くにつれ増えていき、やがて数え切れなくなった。
+その瞬間、一つの点が俺の目に飛び込んで来た。痛みに目を擦ると、辺りの白い点が全て、漂う蒲公英の綿毛である事に気づいた。狐はいつの間にか消えていた。
+己の愚かさを嘲笑しながら、俺は家に帰った。
+大根しか入っていない鍋を食べる。俺はひもじい肉のない鍋が、大嫌いだ。空腹を感じながらも、俺は眠りについた。
+深夜に目が覚める。ドアの外で小さな物音がしていた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book90_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book90_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a24733028
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book90_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+階段の上、石で作られた衛兵が瓦礫の下の宝を守っている。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book91_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book91_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e68645b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book91_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+北の崖の横、瓦礫の下で宝が埋められている。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book92_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book92_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab9ecb6bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book92_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+島に登り、あの石門の下の瓦礫から宝を探せ…それから、衛兵に気を付けろ。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book93_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book93_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b699faa6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book93_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+島に登り、石柱の下に、ある衛兵の後ろに、宝が埋められている。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book94_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book94_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..436bc9d5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book94_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+島を登り、巨大なほら貝へ向かおう。宝はあのほら貝の向こう、瓦礫の下にある。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book95_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book95_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f58e5548a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book95_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+——神々の膝元——
+「私は朝廷勅使、金紫光禄将軍の未央だ! 道を開けろ!」
+「金紫光禄は文官職だろ?」弥耳は考える前に、そう口に出した。
+未央は顔を赤くして「こんな辺境の庶民に何が分かる!」と叫ぶ。
+「ここ数年で官制が変わったのか?」
+すると、佩刀した二人の武人が笑い出した。「はははは! 京の城を発つ関所も突破したのに、こんな辺鄙な所で足止めされるとはな」
+店の小二は赤面の未央をじっと見つめ、急に手を叩いた。「あなたは男装した女官だろう!」
+「兄ちゃん、いい目をしてるな」一人の武人が言う。「彼女の官位は尚儀彤史。私達は金吾と羽林から選ばれた武官だ。金紫光禄大夫の命を受け、邪剣を取りに来た」
+「まあ、金紫光禄しょ……将軍は、あはは……偽物だけどな、朝廷勅使なのは本当だ」もう一人の若い武士も言った。
+
+邪剣の事は、弥耳も聞いたことがある。伝説によると、五十六年前、空から鉄が降ってきた。この鉄は天に属する物だ。帝に献上せねばならない物にも関わらず、刀鍛冶の風爺さんが勝手にその鉄で剣を作った。それが九振りの邪剣だ。邪剣は人の心を操れるのだという。
+
+「そういう事か」言いながら、弥耳は厠の扉を閉めた。
+「なんでもいいから、さっさと厠から出てきなさい!」男装を見破られた未央は、耐えきれず本音をこぼした。少し遠回しな言い方ではあったのだけれど。
+「未央は女子の身。私達のように、草むらで用を済ませるわけにはいかない。早くしてやってくれ」
+
+手を洗い厠から出た弥耳は、二人の武人と同じ席に着いた。
+「こんな田舎の店で、朝廷官制に詳しい人に会えるなんてな」羽林の方の武人はしげしげと弥耳を見る。「兄ちゃん何者だ?」
+「父、米聴仁は元光禄寺卿だ。横領罪の罪をきせられ、官位を剥奪された」弥耳は顎を引っ掻く。「じじいと違って、俺はまだ朝廷に戻り、米家の雪辱を晴らす事を諦めていない」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book96_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book96_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a3e239cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book96_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——修羅の戦場——
+「うん、美味しい」
+身体を乗っ取られた未央は、随分穏やかになったと同時に冷たくもなった。彼女は弥耳が作った餡入りの餅を、ちまちま食べ始めた。餅が熱かったのか、可愛らしくペロッと舌突き出し。口の中を覚ます。
+「すぐにはこの事実を受け入れられないな」神降ろしを維持するために、目を一つ代償として差し出した弥耳も、餅に手を伸ばす。「お前が言うには——」
+「昔に落ちてきた鉄は神の矛で、人間がそれを折り、九振りの魔剣を作った。で、これがそのうちの一つである霧海魔剣。それに加え、やつは既に二振り手に入れていると……」
+「そして、お前は?」
+「私はかつての天帝の娘。名は忘れたわ。審判と断罪を司っている。あなた達の言葉では、刑律というのかしら」
+光禄寺は祭事や式典を任されているため、儀式やら祝詞やらは暗唱できる程、父親から聞かされていた。怪力乱心についても、弥耳は多少心得があった。神は真名を知られてしまうと、人間に使役されてしまう。目の前にいる人は、恐らく名を忘れているわけではない。
+
+「つまり、朝廷は神の矛を復活させたいと言う事か?」弥耳はこの設定を受け入れる事にした。
+「分からない。この体の持ち主は何も知らなかったみたい。彼女はただ……とても怒っているわ」未央はそっと胸に手を添えた。
+「なら、次は何すればいい。適当な神送りの儀式で、お前を送り返せばいいのか?」弥耳は失った目を隠している包帯に触れる。「そしたら、俺の目も戻ってくるのか?」
+
+「私に名前を付けて」少女は頭を上げた。口元には餅のカスが付いている。
+「ふざけるな。文官殿試は帝が直々に審査するんだぞ。一つ目でどうやって光禄寺卿になるんだ?」
+「私も絶対に、全ての矛の欠片を集めなきゃいけないの」少女は言う。「でなければ、この世界はいずれ燃え尽くしてしまうわ」
+弥耳は答えずに、ただ目の前の少女を見ていた。
+「命の危険があるから、私に着いて来なくていい。でも、あなたの目は暫く借りておくわ」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book97_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book97_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6d641b9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book97_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——玄女征西——
+「俺がお前にしてやれる事はこれ位しかない」弥耳は出来上がった料理を机に置くと、未央の反対側に座った。
+先ほどの死闘で、未央は右腕を折った。今も包帯が巻かれている。未央は頬杖をついたまま、黙って自分を見ていた。
+だが結局、未央は左手で箸を持ち、試しに汁物に入っている肉団子を掴もうとした。試みは失敗に終わる。
+弥耳はため息を吐くと、箸を奪い取った。「仕方ない、食べさせてやる」
+「私にしてやれる事はもっとあるわよ」何口か料理を頬張ると、未央は突如言った。いつも通り、感情は読み取れない。
+「光禄寺の主は、お前達のような神々への奉納や祭事を任されている。お前の世話をするのが、俺の本職だ」
+神々が争いを始めたら、俺達人間は眺める事しかできない。
+後半部分は、口に出す必要もなかった。
+
+「前に邪剣の持ち主とやり合った時、お前は矛とか剣を浮かせて操っていたじゃないか。その力で箸を使えよ」
+「あれは、お父様に授けてもらった技よ。私しか使えないの。あれは断罪の最後に使う宣言と律令。適当に……」未央の声は明らかに震えていた。「適当に使うものじゃないわ」
+「あいつが死ぬ前に、うちのじじいについて言ったことも胡散臭かったな」弥耳はつまらなさそうに、指を擦り合わせる。「『米光禄の身は潔白でも冤罪でもない』。一体どういう意味だ?」
+もし、朝廷に神の矛を復活させる意図がないのであれば、未央に憑依している皇女の側にいるのは、朝廷に仇をなす事になる。
+弥耳の考えを見抜いたのか、蝋燭に照らされた未央の顔が暗くなる。
+「私の手助けをする必要はないわ。ただの人間が、朝廷を敵に回すのは得策ではない」
+「黙れ。先にじじいを探し出して話を聞くぞ」弥耳が言った。
+「あら……南にいる御父上に会いに行くの? なら明日はまず服と口紅を新調しに行かなきゃ」
+「くそじじいに会いに行くだけだ。必要ないだろう」
+「それがあなたの責務でしょう」珍しく、未央は頑固だった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book98_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book98_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9765d41c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book98_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——山人の妙計——
+このような状況では、恐らく法術の達人、大羅金仙でも打開できないだろう。
+「この火界邪剣『白牛火宅諭品村正』は、神の火界である陀羅尼の欠片によって錬成された。姫様に分かるように説明すると、神王九界如尼の火界如尼だ」
+なぜ西から来たこの武士は、神に匹敵する剣術が使えるのだ? 通常、邪剣に魅せられた者は、心を奪われ、己の事も学んだ武芸も忘れてしまう。
+未央は斬られた肘を抑え、灼熱の空気を吸い込んだ。いつもなら、すぐに傷を治せるのだが、燃え尽きぬ炎が傷口を焼き続けているのだ。
+出血のせいで、視界がかすみ始める。その時、自分を庇うようにして、弥耳が前に立った。
+「色々聞きたい目をしているな。仕方ない、死ぬ前に教えてやろう。俺がお前の父親を殺したのは、奴が神王の復活を阻止しようとしていたからだ。俺がなぜ自我を失う事なく、火界如尼を使いこなせているかと言うと——」
+東の武士は邪剣を持ち上げる。「俺は雲夢狩の天兵の化身だからだ」
+言い伝えによると、天帝は阿修羅軍と戦うため、三つの世界から選出した戦士を死後に、天軍に命じた。時折、湿地の天候が崩れたり、雷雲が空で渦巻くと、中洲人はそれを天帝軍が「雲夢狩」している最中だと言った。
+
+「な、なぜだ!」武士は驚愕の目で、真っ二つになった邪剣を見つめる。その体は、肩から下に向かって大きく斬られていた。
+混乱の中、弥耳は最後の悪足掻きをしようと、父から譲り受けた遺品を取り出した。だが、それがかつて世界を燃やし尽くした大魔剣「裂瓦丁」であった事を、知る由もなかったのだ。火界如尼が火界の奥儀なら、「裂瓦丁」は火界の不変真如だ。
+世界を燃やし尽くしたせいで消えてしまった魔剣の炎が、火界如尼を飲み込み、再度燃え上がった。
+
+「世界が、また燃やされるの……」呟き、未央は気を失った。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book99_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book99_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..591a879a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book99_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——素女伝承——
+「そなたのおかげで民が救われた、大義であった。」太子は手を背中に回し、跪いている弥耳の周りを一周する。
+だが、弥耳はその言葉に特に何も感じなかった。
+「神の矛を差し出せば、三十日後、光禄寺卿はそなたのものだ。ほしいなら、首輔の位も十年以内にやろう」太子が椅子に腰かける。「どうだ?」
+「陛下から『楽にしていい』と言われておりませんので、お言葉を返すのは恐れ多い」
+「それは、私に『楽にせよ』と言えと命令しているのか。だめだ……将来この国を統べる者と——」
+「はぁ、ごちゃごちゃうるせぇな」弥耳は許可なく姿勢を変える。「朝廷の作法では、太子は万歳の礼ではなく、三拝礼でいいんだろう。お前がもうすぐ即位するから、その祝いとして先にやってやったの。偉そうにするな」
+「お、お前!」
+「なんだよ」弥耳は立ち上がる。「神の矛はお前に半分やる。火界陀羅尼は、親父に供えるよ。残党がまた何か企んでいるとまずいからな」
+「そ、そうか。取り繕える物があるなら問題ない。今後、これが国に伝わる神器となるぞ。はははは」
+弥耳は遠慮なく、太子の向かい側に座った。「俺達は同じ乳を吸った仲なのに、なぜお前だけこんなに間抜けなんだ!」
+「なんだと! 米夫人が私の乳母じゃなかったら、今の発言——」
+「光禄寺卿はやりたい奴にやらせろ。俺は帰る」
+太子は言葉を詰まらせた。
+「未央は?」弥耳は料理を取りながら、なんともない振りを装って聞いた。
+「見事な働きだったからな、尚儀に昇格だ。彼女は父である金紫光禄大夫の陰謀とは無関係だったよ。太常と首輔から詳細についても聞かされた。悪いようにはしないさ」
+聞いていて、変な感じがする。
+でも、これでいいのだ……
+
+あの人はもういない。無くなった目も戻ってきた。それなのに、今でも見えない体のどこかに、痛みを感じるのだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Book9_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Book9_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..eff984a01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Book9_JP.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+狐を逃し、味気のない大根を食べた俺は、空腹のまま眠りについた。狐の事も、この後に起こった出来事さえなければ、忘れていたのだろう。
+夜中、ドアの外から聞こえる微かな物音に、俺は目を覚ました。
+「イノシシが大根を盗みに来たのか?」
+俺は飛び起き、ドアを開くと、そこに立っていたのは小さな小さな白狐だった。暗闇に浮かぶ白は、木の葉の隙間から水面を照らす太陽のように、輝いていた。
+(昼間に見た狐だ)
+俺は思う。と同時に、湖に沈む宝石のような目に、心を覗き込まれる感触も思い出した。
+俺は寝ぼけ眼のまま、何も持たずに狐に近付いた。
+狐は微動だにせず、静かに俺が来るのを待っていた。
+一歩二歩と、近付くにつれ、狐はどんどん大きくなる。
+目の前まで来ると、狐は人の姿になっていた。
+背が高く、スラリとした長い首と白い肌を持った人だ。その瞳は湖のように、キラキラと輝いていた。まるで、太陽が木の葉の間から、水面を照らしているような光だった。
+(本当に綺麗だな。俺が片思いしていた子によく似ている。名前はもう覚えてないが、この目は絶対に彼女と同じ目だ)
+俺は思った。
+(これが狐の術か)
+おかしい。なぜ俺はすぐに「狐は術を使える」と分かったのだろう。いや、あの目を見ていればすぐに気付く。きっとそうだ。
+術も狐が人になるのも、この輝く湖、宝石如く瞳とは比べ物にならない。俺達は静かな夜の中で、何も言わずじっと立っていた。
+彼女は口開き、言葉を発した。それは共通語ではなかったが、俺には理解できた。これも狐の術のせいだろう。
+「助けていただけなかったら、私は湖で命を落としていたでしょう」
+彼女は少し考え込むと、再び言った。
+「あの宝石のような湖で死ねるのなら、悪くありませんね」
+「でも、狐は恩を返す生き物です。必ずお礼をします」
+彼女は頭を下げ、俺にお辞儀をした。黒い長髪が、流れる水のように肩から落ちた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Costume340000_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Costume340000_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..93dfb9918
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Costume340000_JP.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+バーバラの踊りと歌はみんなの心を癒すためにある。
+しかし人々に笑顔を届けるバーバラも、時に寂しさを覚える。
+同い年の女の子みたいに、仲の良い友達とのんびり買い物をしたり、家族と温かい時間を過ごしたり。
+他人にとっては些細で小さな願いかもしれないが、彼女にとっては贅沢なものだ。
+
+アイドルとしての彼女は、出かけるたびに熱狂的なファンに囲まれてしまう。
+せっかく休みを取り、両親と姉と一緒に過ごしても、幸せな時間はすぐに過ぎ去ってしまう。
+優秀で忙しい姉はいつも仕事に没頭している。バーバラは彼女に悩み事を言おうとするたび、姉が抱える仕事のせいで口に出せない。
+
+姉の疲れは見ればわかる。バーバラもそれをちゃんと知っている。
+これは仕方のないこと、ジン·グンヒルドはみんなの代理団長だから。
+「でも、できれば…お姉ちゃんを返してくれないかな?」
+忙しい姉を見ながら、バーバラはそう独り言を呟いた。
+
+その時、バーバラは奇妙な群島のうわさを耳にした。
+夏、島、海…これは絶好のチャンスではないだろうか?
+夏には冷たい炭酸水や甘い氷菓、金色の砂浜、青い海、水遊びに来た人々。
+そうだ!砂浜、海!そうしよう。
+
+海辺に行く準備をちゃんとしなきゃ。
+お菓子にスイーツ…そうだ!それにピリ辛小魚、全部かわいいアヒルちゃんのバッグに入れておこう♪
+それに服も!動きやすい水着に着替えないと。このミニスカートがいい感じかも、靴に付いている白いお花もかわいい♪
+それに、襟にリボンを結べばもっとかわいくなるかも?
+ラーララララーララ♪バーバラは嬉しそうに歌い始めた。
+
+しかし、姉はきっと水着を用意する暇がないのではないだろうか?
+それは困った。だけど方法がないわけじゃない。
+「リサさん、時間ある?一緒に服を選んでほしいんだけど。」バーバラは微笑みながら図書館のドアを叩いた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Costume340001_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Costume340001_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4436fa76
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Costume340001_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+代理団長の生活は歯車のように、重たくのしかかる責任によって動き、忙しい仕事の中で摩耗していく。
+時間とともに、騎士の心得によって作られた「鎧」はジンの肌に溶け込んでいった。きちんとした身だしなみを維持し、制服姿で人に会うことは、すでに習慣になっていた。
+しかし実際のところ、ジンの年齢は普通の少女と違わない。
+
+少女たちが好きな小説によれば、鮮やかな服装とは、夜空に輝く星のように欠かせないものらしい。そのため、高貴な貴族の末裔は、宮殿のように広いクローゼットを所有している。ドレスが重なり合い、布が波のようになびく。
+ジンもこのようなロマンチックな憧れを持っていたのかもしれない…華麗な服に憧れを持つのは誰にでも経験があるだろう。
+
+そして今、ジンの願いは叶ったといえよう——彼女は自分自身に一番似合う夏の服装を手に入れた。この服は、小説にあるどの華麗な服よりも遥かに勝っていた。
+「最初に提案したのはバーバラだ。リサと共にありとあらゆる店を回り、最も似合う水着を探したらしい。」
+「職人にデザインを改良してもらうため、まさかガイアが本当にディルック先輩を説得するとは…」
+「布地はアンバーが選んだ。ウサギ伯爵を作った経験を生かし、とても着心地の良いものとなっている。あまり貴重な物じゃなくて助かった…」
+「アクセサリーに使われた宝石の中には、アルベドとクレーのコレクションがある。」
+「裁縫の仕事はノエルが担当し、一針ずつ丁寧に縫った。」
+「そして具体的なサイズは、リサが提供したんだ…彼女は手作りの美しい薔薇のアクセサリーを縫ってくれた…」
+ジンのために皆が心を込めて作ったこのプレゼントが、これまでにないサプライズとなった。
+
+前回の休暇は忙しい日々の中の短い休息だった。しかし今回の海辺の旅ならば、ジンの身も心もリラックスさせられるだろう。
+「鎧」を脱いだ後の姿は、空に浮かぶ蒲公英のようにしなやかで、海に差す光に輝いていた。
+「こんな穏やかな夏の休暇は…初めてだ…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Costume340002_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Costume340002_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..79e0f5abe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Costume340002_JP.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+璃月の商界で燦々と光り輝く人物、天権凝光。その顔には常に、自信に満ちた微笑みが浮かんでいる。
+しかしそんな彼女でも、普通の璃月人のように、挫折や未練、孤独といった悲しみを抱えている。
+かつて凝光は、璃月港に災いが降りかかろうとした時、何年も苦心し建てた群玉閣を自らの手で犠牲にした。
+過去の甘い記憶も苦い記憶も、群玉閣と共に大海へと落ちていった。それは凝光であっても、名残惜しさを感じるものだった。
+たとえ時が過ぎ、かつての夢を再建する機会を得ても、彼女はため息を吐くだろう。
+この世には、いつ消え失せるか分からないものが多々ある。
+それを思い出すたび、彼女は心が沈むのだ。
+
+空での宴が再び始まると、凝光は藍色の礼装を身にまとい、皆と共に祝杯を上げた。
+しかし、酒が酌み交わされる合間、名品や珍玩、煌びやかな料理、音楽、笑声が飛び交う中で、
+璃月の天権は、再び愁思に包まれていた。
+
+雲がかった心で彼女は席を立ち、夜空の下を歩く。
+遠くの楼閣から響く笑い声も、すでに聞こえなくなり、この広大な世界にまるで彼女しか存在しないかのように思えた。
+彼女は昔と同じように、足元に広がる璃月を眺める——
+輝く月光が、薄い絹のように璃月を包んでいた。碧水の原から璃沙郊まで、しなやかな白が大地の壮大さを引き立てている。
+それが凝光のもっとも慣れ親しんだ景色だった。群玉閣が建てられてからというもの、彼女の目には毎晩のように、壮大な天地が映し出されていた。
+時が流れても、山や海が変わることはない。
+
+「この世には、簡単に変えられないものがある」
+「でも百年もすれば、天地万物は変わっているかもしれない。その時が来たら、私の容貌も体も、すべてがなくなり、骨となっているわ」
+「それはこのドレスも同じ。過去にどれほどの光を輝かせていても、色褪せる時が来る」
+「けれど、私がこの世に存在する限り、数え切れないほどの財を手に入れ、天権の力を使うことができる」
+「この一生を、思う存分生きるの。権力、富、友情、どれも欠けてはならない」
+「これは、とうの昔に決めていたこと。だったら、過去のものにとらわれ、一時の喪失感で理性を失うなんてもってのほか」
+「人生とは短いもの。だからこそ、この短い百年を大事にしなきゃいけない」
+「どれほどの時と時代が過ぎても、後の者にこの名を覚えてもらえるように。そう——凝光という名を」
+
+彼女が席に戻った時、心にかかっていた雲は消えていた。
+その彼女の顔には、自信に満ちた微笑みが再び浮かんでいたという。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Costume340003_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Costume340003_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4069023c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Costume340003_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+一番最初に咲いた霓裳花の花弁を厳選し、古代の秘法で最高級の絹に織り上げる。紫の染料を艶やかな琉璃袋から抽出し、古画のように美しい色彩を作り出す。璃月と異国の風格を融合させたこの独特な服は、百日にも及ぶ時間をかけて緻密に縫製されたもの。一本一本の線は、まるで筆で書かれたかのように細く整っている。
+おそらくこのドレスは、刻晴がこれまでに着た服の中でもっとも貴重なものだろう。その来歴も、実に美しきものだ——
+「玉衡」に就任して以来、刻晴はその職位がもたらす恩恵を受けたことがいない。それどころか、私的な時間を膨大に費やしてきた。普段着ている服は、仕事の効率を上げるため実用性に特化したもので、必要最低限の美しさと優雅さしか持っていない。そのため、かつての刻晴は、美しさを謳歌する年頃でありながら、美しさを引き立たせる服とかけ離れていた。
+甘雨や凝光と共に仕事をした後、刻晴はあることを感じた——
+夜通し働く甘雨の姿を見て、自分には半仙の血を受け継いだあの秘書の真似はできない。また、彼女はあることを知った。凝光が山のように積まれた明日の事務を忘れ、心身共に休むため——仕事を終えた後に湯浴みし、服を着替えて「気持ちの切り替え」を行っていることを。
+刻晴は理解していた。変革の最前線にいるからこそ、勢いのみで行動してはならないと。自らの体と心を大事にしながら、目に見えない消耗を避け、着実に進んでいくべきだと。
+刻晴を説得する時、凝光は簡潔に自分の期待を述べた。
+「これまでのお祭りで、あなたはいつも同じ服装で人前に出ていた。だから、人々もその姿をよく知っている。でも、今の璃月は昔とは違う。もし新しい服で人々の前に現れれば、きっと皆を喜ばせ、大きな励みになるはずよ」
+刻晴はもちろんそれを理解していた。彼女はただ同僚を心配させないよう、静かに変わっていきたいと思っていたのだ。
+ならば、海灯祭の礼服から始めよう。
+「この礼服は、私の仕事と生活が互いに干渉しないことを表す境界線。これのおかげで、私は一歩一歩着実に皆を先導して、璃月の新しい時代に近づけていける」
+そんな思いから、刻晴は凝光の専属仕立てに服を依頼した。ただそれでも、最終的な設計は「最低限の贅沢」を遵守したものとなっている。その後、刻晴は仕事に戻り、海灯祭の準備を進めた。
+再び、極端とも言えるような忙しい日々を過ごすが、それは小さな問題に過ぎない。
+群玉閣で旅人と話をしながら、耳元で自分を心配する声を聞いた。より明晰な考えが浮かび上がると共に、少し前の自分の決断を思い出して、刻晴は軽く喜びの笑みを浮かべた。
+呼吸が合うとはこのことだろう。理想的な旅の仲間は、常に心が通じ合っているものだ。
+長いこと準備してきた礼服に着替え、旅人の眼差しを受けた後、そっとささやく。心地の良い返事を聞けた後、満開の花火を見上げた…
+礼服には、虹のように華やかな星空が反射し、佳節の光が映っていた。そして、風に揺れる花のように、刻晴の澄んだ足取りに合わせて揺れ動いた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Costume340006_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Costume340006_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbd6f83d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Costume340006_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「これ、お姉ちゃんの服だよね?部屋を片付けている時に見つけたんだけど…」
+バーバラはきれいに畳まれた礼服を手にしながら言った。服についている騎士団の紋章は、陽光に照らされて金色の輝きを放っている。
+見覚えのある服ではあったが、ジン自身はこのような服を持っていないと断言した。
+そう言えば、普段着ている制服は、母が手縫いで作ってくれたものであることを思い出した。ということは…
+「もしかして…これは母上様の?」
+
+娘の問いに、フレデリカは珍しく笑みを浮かべた。
+「ずいぶんと昔のことで忘れていたけれど、サイモンがまだ保管していたなんて。」
+「これは、私が『赤楊騎士』の称号を授与した時に着た礼服よ。もしよかったら、あなたも着てみて。」
+かつての苗木はすくすくと育ち、その木陰は慣れ親しんだこの地を守護している。
+過去の栄光は受け継がれ、さらに輝きを増すことだろう。
+彼女たちは互いに騎士の敬礼を行い、久しぶりに抱擁を交わした。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Costume340007_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Costume340007_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7840e6ad5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Costume340007_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+アンバーはこの三ヶ月間、ググプラムに悩まされていた。偵察の際、制服や靴下がその果物に引っかかり、破れてしまうのだ。その上、ここ最近は多忙で、縫う時間が取れない状況が続いてる。
+騎士団の後方支援部隊からは、同じ制服が三着支給されている。そのため、一着ぐらい駄目になっても差し当たり問題はない。だが、三着とも大切にしてきたアンバーにとって、この出来事は心を痛めるものであった。
+「わたしのウサギ伯爵も、この制服の色使いに合わせてデザインしたのに!」と、アンバーは落ち込んだ。
+
+任務が落ち着いた後、アンバーは破けた箇所を補修したが、縫った跡が残ってしまった。
+しかし、それからわずか半月後のことである。アンバーは騎士団の年末会議で新しい制服を支給されることになった。
+以前のものよりフォーマルで、より洗練されたデザイン。しかも、頑丈で破れにくい!
+その際に、後方支援部隊のヘルター隊長はこう言ったそうだ。「西風騎士団を代表して、唯一の偵察騎士に新しい衣装を贈ります!いつもありがとうございます。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Costume340008_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Costume340008_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9678a0acf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Costume340008_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+星拾いの崖に着いた時、すでにモナは到着していた。
+彼女は星空を見上げながら、あなたの知らない歌をうたっている。ちょっとしたイタズラ心で背後から忍び寄ると、肩を叩く前に彼女は歌を止めた。
+「私を驚かそうって魂胆でしたら、もう遅いですよ。」
+
+さすがは偉大なる占星術師、アストローギスト·モナ·メギストスだ。あなたは大人しく隣に座る。モナは声の調子を整えると、先生のように喋り出した——
+「今夜は見事な星空です、観測するにはもってこいでしょう。しかも、先ほど星拾いの崖に居座っていたカップルを追い払いましたので、『占星術基礎講座』の場所も無事確保できました。」
+マーヴィンとマーラが見当たらないのは、それが原因だったのか。
+「では、始めますよ。」
+「『占星』とは、物質の運動法則を研究する学問の総称であり、天体はこの学問の基礎的な研究対象でしかありません…」
+最初は理解できたが、話が進むにつれて早口になっていき、不明な点が増えていく。だんだんと、彼女の考えが分からなくなってきた。しかし、熱く語る彼女の姿を見ると、とても口を挟める気にはなれない。
+彼女のキラキラと輝く瞳と話す時の仕草を前にして、申し訳ない気持ちになってくる。おや?
+「服を変えたの?」
+いきなりの質問に彼女は戸惑ったが、すぐさま落ち着きを取り戻した。
+「そうです。占星術を教えるのは厳粛なこと。ですから、あなたの教師として、その…敬意を表すために、服を着替えました。」
+少し気まずい空気が流れたが、彼女がそう言うのだ、認めるしかない。疲れていたあなたは頬を叩き、気合いを入れて講義を聞くようにした。
+「物質的なことは簡単で、一番難しいのは人に関する道理のほうです。だからこそ、私たち占星術師は…」
+絶対に…寝ないようにと…自分に言い聞かせた…
+「もう、仕方ありませんね。」と、占星術の先生はそう言葉を漏らすのであった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Costume340009_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Costume340009_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..87d9880fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Costume340009_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+「一応、みんなからの気持ちだよ!」
+バーバラは嬉しそうに綺麗に梱包されたプレゼントを、不満と疑いに満ちたロサリアに渡した。
+
+包装紙を破ると、箱の蓋にメモが貼られている。流麗で美しい筆跡は、まるで音符が踊っているかのようだ。
+「親愛なるシスターロサリア。我々はバーバラさんにこのプレゼントを託されましたが、どうか彼女の見えないところで蓋を開けてください。」
+
+背中を向けて蓋を開けると、内側にもう一枚メモが貼ってあった。同じ筆跡で、こう書かれている。
+「親愛なるシスターロサリア、あなたが自分の誕生日を多くの人に知られたくないということは承知しています。しかし、この情報はファルカ団長があなたの履歴書に書いたものです。だから、この大切な日に、西風教会から特製の制服をプレゼントします。
+どうかその無愛想なオーラを慎み、一日ぐらい普通のシスターとして振る舞ってください。」
+
+ダリア助祭(この手紙は、シスターヴィクトリアの依頼で書かれたものです)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/DilucLetter_JP.txt b/Resources/Readable/JP/DilucLetter_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..810b73192
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/DilucLetter_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+ 「闇夜の英雄」へ
+※△もう✕◆※お前の偽善と自己満足の正義感、■※△●✕今よりこの手紙を△▼。
+俺たちは■◆夜に行動▼※モンドに■$突撃する、その自己満足の正義を証明したいなら、♯※隠れるな、正体を見せろ■✕もなければ●&モンドがどうなるか分かってるな。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce394f77c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure1_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+湖の城に、
+六本腕の巨人が三体いる。
+二体は神の像を守り、
+一体は神々の財宝を守っている。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..13640495a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure2_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+彼女は彼のことを愛してなどいなかった。
+清き泉の情熱はただの虚像。
+寂しさに震える時こそ、
+彼女の心が見える。
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/KaeyaTreasure3_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/NPCPic_GrannyShan_JP.txt b/Resources/Readable/JP/NPCPic_GrannyShan_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/NPCPic_GrannyShan_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/NPCPic_TeaMasterLiuSu_JP.txt b/Resources/Readable/JP/NPCPic_TeaMasterLiuSu_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/NPCPic_TeaMasterLiuSu_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Poem1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Poem1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..75d5c1707
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Poem1_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+諸神はかつて大地を歩いていた、
+詩人と旅人は彼らの顔を知っていた
+輝いて美しかった。
+——あなたのように
+
+諸神はかつて大地を歩いていた、
+学者と賢者は彼らの顔を知っていた
+星の輝き、月の軌跡。
+——あなたのように。
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Poem2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Poem2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4da65b1bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Poem2_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+あの日、諸神は姿を消した、
+世界は暗くなった。
+ひとりで祈る時、
+もう彼らの声は聞こえなかった。
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Poem3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Poem3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..56a0840c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Poem3_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+諸神はかつて大地を歩いていた、
+歓喜に満ちた世界だった。
+あの日、諸神は姿を消した、
+だが私は気にしなかった。
+——あなたのように。
+【全編完結】
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/PoemNote_JP.txt b/Resources/Readable/JP/PoemNote_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae795cb22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/PoemNote_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+美しい愛の詩を作るテクニックは:
+
+1.深呼吸して生まれてきた今までの美しい瞬間を全て思い出し、胸が弾む感覚を再度味わう
+2.素晴らしい音楽は芸術を目覚めさせる、芸術こそ愛の詩に欠かせない要素だ
+3.最後まで一気に書き終える!途中で放棄してはいけない、アイデアは一瞬の事だ!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Poster1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Poster1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c06c6a5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Poster1_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+鹿狩り
+新鮮な野生動物のお肉を、モンドのみんなに毎日お届け!
+
+本日のおすすめ
+冷製肉盛り合わせ
+モンド最大手の食肉専門店として、お客様のお悩みは存分に理解しております——
+「ソーセージ、ハム、ベーコン、どれが一番美味しいでしょうか?」
+厳選した獣肉のひき肉を使用し、手間を惜しまず作ったソーセージ、肉好きにはこの上ない一品かもしれません。ですが、ちょうどいい具合に風乾させ、肉の繊維がはっきりとしたハムもやみつきになるでしょう。さらに脂身が厚く、食欲をそそるベーコンは、どんな料理にも彩りを添えることができます……
+どれを選んだらいいのか困っている肉好きのあなた!そんなあなたには、鹿狩りの冷製肉盛り合わせがオススメ!
+厳選した鹿狩り特製のソーセージと奔狼領産のイノシシ肉で作られたベーコン、モンドの大地を潤した神の風により風乾されたハムを均等に盛り合わせた一品。さらにドラゴンスパインのミントを盛り付けて、肉汁を逃さないようにしています!
+鹿狩り特製の冷製肉盛り合わせ、モンドの肉好きに感動と幸せをご提供!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Poster2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Poster2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7af1f881
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Poster2_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+武芸が達者で、お酒をこよなく愛するあなたへ——
+お客様に最愛のお酒を楽しんで頂けるよう、アカツキワイナリーは丹精込めて様々なお酒を醸造しています。そして、ワイナリーが納めた税金はなんと、騎士団年度支出の11.4%*にも達します。私たちは感謝の念を込めて、モンドとモンドの同胞たちを応援し続けてまいりました。
+しかしながら、この実績も崩れてしまうかもしれません。
+近頃、西風騎士団の討伐により郊外の魔物の数が大幅に減少しました。人々の命と財産が保障された反面、野生動物が過度な繁殖をしています。
+ワイナリーは尽力してまいりましたが、依然として週に十数本の果樹がイノシシに荒らされています。このままでは各種お酒の生産量の減少は避けられません。
+
+よって、我々アカツキワイナリーは、美酒とモンドのため力を貸してくれる腕っぷしの強い味方を募集します。
+武器をご持参の上、アカツキワイナリーまでお越しください。我々と共にワイナリーとモンドの安寧を守りましょう。
+
+*:過去のデータに基づき推測された数値です。実際の西風騎士団の財政状況とは異なる可能性があります。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Poster4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Poster4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Poster4_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Poster5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Poster5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8484b2239
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Poster5_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+クレーの宝物
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10001_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10001_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4594806a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10001_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+琴には四つの弦がある。
+「楽団」の仲間たちと飲み交わした日々が、旅の中での一番楽しい時だったでしょう。
+初めは「指揮」と出会った。そして見えない運命の弦が、
+剣を笛にする少女と、あの「クロイツリード」を旅人の前に連れてきた。
+
+笑い声が止まらない酒場で、琴師が歌と舞を通じて偶然に出会った少女を仲間に紹介した。
+ほろ酔いの旅人は琴を撫でて歌った。
+
+彼らがいて、もう二度と独りの旅をしなくてもいい…
+このまま彼らと、旅の終点まで行こう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10001_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10001_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4a35496b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10001_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+希望は強権に引裂かれ、再会の約束は水の泡に変わった。
+天地を流浪する旅人は、もう一度帰る場所を失った。
+
+邪悪な笑顔が愛しい人を奪い、
+終わりなき争いが心を滅ぼした。
+優しい旋律も、楽しい旋律も、
+すべて耳障りの音に変わった。
+
+旧き友のために、最愛の人のために、二度と酒を交わすことができない杯のために。
+自由のために、生命のために、笑顔を奪わられた彼女のために。
+覚悟を決めた旅人は最後の弦を響き、最後の矢を射た。
+
+その命がだんだん異国の大地に沁みる時、旅人は空を仰いだ。
+そうだ、この地の空も、故郷の空と繋いでいたんだ…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10001_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10001_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f28d8144
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10001_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+立ち去る旅人は、柳の冠を最後の記念として、
+そよ風にのった蒲公英のように、離れ離れになった恋人を心に留めた。
+
+旅人は大陸を流浪する琴師、酒の国の少女はお金持ちの虜だった。
+何らかの理由で、流浪人の琴声にはその心が溢れてきた。
+
+「僕が惚れたのは…君の笑顔だ」
+「君に出会って以来、まだ見たこがない」
+「僕がその鎖をちぎってやる」
+「その時は、笑顔を見せてくれ」
+
+「ええ、ありがとう。上手くいけるといいなぁ」
+その約束は甘く聞こえるが、琴師の言葉は果たして信じられるものだろうか…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10001_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10001_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0413d0e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10001_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+旅をしてきた旅人は、その花を胸元に飾った。
+
+自由に生きるため、旅人は故郷の贅沢な生活を捨てた。
+異邦の碧く澄んだ湖で、彼は顔が曇った少女に出会った。
+
+「旅人か…いいだろう、誰でも」
+「琴師?じゃ、その美しい言葉と音楽で私を侮辱しないで」
+「ただ、私を覚えてほしい、今の私を」
+「『祭り』の生贄として捧げられる前の私を」
+
+故郷を捨てた旅人は、その花を胸元に飾った。
+自分以外にはだれも愛せなかったから、すべて捨てることができた。
+そんな彼だったが、約束通りに少女を覚えて、自分を危険に晒した…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10001_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10001_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..90ee66774
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10001_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+運命を追う旅人は、止まらぬ時の流れも追っていた。
+貴族に立ち向かう楽団も、歴史の流れから永遠に消え去った。
+
+長い旅の途中で、どんな時計でも機能を失ってしまうかもしれない。
+永遠に回り続けるのは、月日の光に頼る日時計のみ。
+形のない時間を捕むため、旅人は光と競争した。
+
+貴族たちの華麗な屋敷も、暴政を敷くために家を失った楽団も、
+同じ姿で時間の流れに挟まれ、幻滅へと落ちた。
+
+月のない夜に、異邦人は闇に包まれて、疲れた顔の影が暗に映った。
+「矢のような曲も尽きようとし、美しい合奏は終わりに近寄る」
+「広場の冷たい高塔が倒れる時、あなたの笑顔を見てみたい」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10002_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10002_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a692ebcc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10002_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+若き勇者は初めての勝利を味わった。
+親友たちの歓呼の中、喜びと茫然の盃を交わした。
+
+数年後の災いが訪れる時、彼は騎士を率いて故郷のために戦った。
+出征前、彼は副官になった幼馴染と一杯交わした。
+
+「あなたが戻って来なくても、僕は泣かないぞ」
+「今のように、あなたのために一杯飲んでやる。」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10002_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10002_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a751325d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10002_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+泣き虫の友を慰めるために、小さい勇者は飛鳥の羽を彼にくれた。
+冒険の証や宝探しの成果として、友に勇気を与えた。
+
+それから其の一人は「獅子」の名を負って、
+騎士を率いる無冠の王になった。
+もう一人は「狼」の名を負って、
+かつての友、今のリーダーを補佐した。
+
+社会が不安定な時代、その二人は剣とあいくちのように故郷を、お互いを守った。
+しかしそれも昔のこと。
+無数の物語は災いで消えた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10002_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10002_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..cba6e8894
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10002_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+小さい勇者は森に深入り、抗う旅に出た。
+そして彼の友は貴族のチャンピオン騎士役を演じた。
+
+「獅子のように戦場を歩け、千年前のあの人のように」
+「剣の詩を紡いで未来の少年少女に捧げよう」
+
+二人はおもちゃの大剣と枝でぶつかり合い、決闘を始めた——
+最後に勝利を得たのは抗いの勇者、彼は貴族の冠を手にした。
+
+時が経って、その野花と雑草で編むられた冠は、
+騎士を指揮する権力よりも貴重なものになった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10002_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10002_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..82e66202f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10002_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+小さい勇者は夜に乗じて家を出て友と狼の森に入った。
+小さい弾弓でイノシシを追い払い、硬い枝で仮想の亡霊と戦った。
+光る仙霊に従って森の深くに入り込んで、千年を越えた宝を探した。
+
+「宝」というのはただの黄色い花。
+
+疲れた勇者は寝室に戻って、子供の頃集めた冒険の証を探し出した。
+数年前に隠した黄色い花を見て、勇者はびっくりした。花は少しの枯れ気味もなかった。
+すべてが花のように、朽ちることがなければいいのに。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10002_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10002_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2f4ad81c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10002_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+暗闇の呪いが涌きこみ、災いが大地に侵入した時、
+遠征の騎士は恐怖に立ち向かい、北地の氷川のように故郷を守った。
+
+剣身は光り輝き、敵の黒い血は雨のように降り落ちた。
+
+やがて勇者は故郷に戻った。けれど友はもういない。
+変わらないのは、昔にもらった小さい砂時計。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10003_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10003_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bdb95f071
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10003_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+どこでもある古びた金属の酒壺。
+強いてその特徴を言うと、
+中に酒を一回も入れたことがないくらいだ。
+
+「お前も、偶には飲んだらどうだ」
+長年守護者の親友である上司が言った。
+「リラックスして、酔った勢いで歌おう」
+「それで、明日に向き合う勇気が出るんだ」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10003_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10003_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..295a4bfde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10003_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+羽形のブローチに刻んだ盾の紋章が月の下で光っていた。
+それは賊をぞっとさせる光でもあった。
+
+守護者には非常に気高い騎士の名をもっていた。
+けれど夜には、その紋章と顔をマントの下に隠した。
+こうすると、彼は束縛から解き放たれ、
+騎士としてはできないことを成すことができるようになった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10003_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10003_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..52e181bfa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10003_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+次善の策は常に用意するべし——
+この信条を従ってつけた髪結びは、
+時に止血用の包帯になる。
+
+この信条に従って、自分の剣法を親友の手下に教えた。
+この信条に従って、正義に執着する白き騎士を育てた。
+この信条に従って、惡の華を咲かすかもしれない苗を殺した。
+
+準備万端ならば、
+いつか自分がこの地を守ることができなくても、
+親友を、歌が上手だった少女を守ることができなくても…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10003_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10003_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0647245a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10003_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+守護者を悩みから解放できるのは、
+少女のさわやかな歌声だけだった。
+
+彼らの物語はせつなくて短い。
+物語の最後、守護者は血を流し尽くし、
+少女の涙と歌は枯れた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10003_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10003_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..63d0ef575
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10003_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+時計針の音、蠟燭の光、そして案件の巻物。
+月の下の人影、剣と黒いマント。
+これらすべて守護者が傍にするものであった。
+しかし何をしても、彼にとって時間は短く感じるだけだった。
+朗らかな上司は彼の無口とつまらなさを鼻で笑った。
+
+守護者に過去なんてない。彼が目にするのは現在と未来のみ。
+彼の目標はただ一つ。それはどんな手を使ってでも、悪を追い払っい、
+親友と上司が愛する地の平和を守ることだ。
+
+彼が世界のことを忘れるのは、
+昼の広場で少女を見つめる時だけだった。
+
+自分にも「未来」なんてあるのか…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10004_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10004_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..514fb05c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10004_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+星のように輝く真っ白な茶碗。
+かつてこの茶碗で占いをする人がいた。
+水面に星の海を映せると信じていた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10004_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10004_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c692c289c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10004_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+風と同じ速さを持つ猛禽、存在自体は奇跡そのもの。
+鋭い眼力と鋭利な爪を授かられ、
+幅の広い翼を駆使し、高速滑翔を実現した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10004_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10004_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..00010cd54
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10004_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+安価なイヤリング。星のような光沢のある金属を削って作られたもの。
+太古の時代に大地に落ちてきた星であり、それ故に輝いているということを商人は知らなかった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10004_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10004_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2c50837a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10004_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+古くて壊れた石碑の隙間から咲いた、小さくて青い花。
+壊れた石碑は死の歴史を背負うが、その隙間から命という奇跡の花が咲いた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10004_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10004_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..23df795cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10004_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+勝利は勝ち取るものだが、奇跡は待つしかないとよく言われる。
+しかし盤石が流砂によって砕かれたことは奇跡ではないか?
+あなたと私の出会いも、一つの奇跡ではないか?
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10005_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10005_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..67bdc4101
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10005_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+鮮血と殺戮を求めた狂戦士は大地を荒らし、人間や魔物と戦った後、魔神にまで怒りの刃を向けた。
+余燼が漂う荒蕪地で流浪の狂戦士は巨大な魔物に遭遇した。
+冷酷無比な鉄仮面が怒りの炎を抑えられず、狂戦士と魔物の死闘が始まった。
+途方もない時間が過ぎ去った。魔獣は力尽きて倒れた。
+魔物の折れた角の骨髄が全部吸い取られた。これは勝者への美酒である。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10005_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10005_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ae80280b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10005_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+神々と人間の混戦中、戦火は戦士の故郷まで広がっていた。
+バラの庭園が火の海となり、死を予告する鳥は同胞の死体を啄んだ。
+烈火から蘇った戦士は復讐と殺戮の欲望に溺れた。
+戦場に飛び散った黒い羽も復讐者の狂熱に赤く染められた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10005_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10005_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c80a4ed2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10005_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+故郷を呑噬した烈火によって、発狂した戦士は美しい顔を失った。
+鉄仮面が肉に貼り付いた日から、彼の顔から表情が消えた。
+生死を度外視した戦いの中で、怖い鉄仮面は敵に真っ二つに切られた。
+鉄仮面にくっついた人肉も切り裂かれた。
+しかし、痛みと流血では狂戦士の足を止めることはできない。
+顔が赤い鮮血と黒い血に染まるまで、狂戦士は叫び続いた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10005_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10005_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0718934fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10005_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+狂う前のとある戦士は、バラの庭園によく行っていた。
+彼に家族や愛する人、親友はいなかった。
+戦闘がない時は、戦士は心を込めて、これらの花の手入れをしていた。
+彼にとって、血紅の花は唯一の温もりであった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10005_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10005_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7e486c55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10005_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+負け知らずの狂戦士にもいつか死を迎える日が訪れる。
+足元の血の海が乾き、疲れの果てに辿り着いた場所で、
+彼は最後の敵と出会った。運命の幕が下りる時は来た。
+夕暮れの下で、血の匂いが漂った戦場で、彼の砂時計が赤く染まった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10006_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10006_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ac3481eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10006_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+武人はいつも美酒を飲んでから試合に出る。
+誇り高く強い相手に、武人は距離を空けたまま、盃を持ち上げて乾杯する。
+明鏡止水の心になり、敬意を持って強情な相手と勝負する。
+これこそが試合前の乾杯儀式の本意であり、決して勝利や栄辱のためではない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10006_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10006_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2aceb4fb5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10006_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+武芸に長けた強い武人は空を飛んでいる鳥からこの羽根を取った。
+武芸の真髄は力と勢いだけでなく、
+長年かけて培った機敏さも武人の誇りである。
+自身の人並み以上の武芸を誇示するために、武人はこの羽根を胸につけていた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10006_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10006_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e886fb1de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10006_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+武人がかつて使っていた赤い頭巾、今になって少し色褪せた。
+幼い頃入門した時の証であり、当時の彼の志を刻んでいる。
+早朝、最初の鳥のさえずりが響いた頃、若い武人はすでに森の中で汗だくで稽古していた。
+数年後、もう若くない武人は教官になったが、その勤勉さはずっと変わらなかった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10006_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10006_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..933414b64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10006_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+天賦の才があると師匠に認められて以来、武人はサボらず、日々稽古を行っていた。
+武を極める道は決して簡単ではなく、怪我はつきものであった。そしてついに彼は大怪我を負ってしまった。
+他人に勧められて、彼は山で一本の赤い花を採った。
+栄光である傷を縫合することはできなかったが、痛みを緩和することはできた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10006_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10006_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..74100adbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10006_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+武人が腰に掛けた水時計。
+水流の衝撃を耐えた時、杭に立つ修行をした時、
+すべての試練の苦痛を背負った時、
+この時計はその一秒一秒を記録していた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10007_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10007_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b2e970e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10007_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+士官学校に通う学生にとって、「自由訓練」は「自由」からほど遠いものだ。
+学生は練兵場で汗をかいているのに、教官は現場監督のようにのんびりしている。
+紅茶を淹れ、そこに大量の角砂糖を浮かべるのが、教官の午後の至福のひととき。
+こんな風に毎日のひとときを堪能できることこそ、教官の権力の象徴である。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10007_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10007_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d67fd6a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10007_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+冷酷な教官も戦争を経験した。残酷な戦場で戦闘のスキルを磨いた。
+退屈な訓練の中で、彼が学生に教えたのは攻めと守りだけでなく、
+若くして戦場で早死にしないための生存の道でもあった。
+教官は正確できちんとした手本を見せ、戦場の先輩への想いと敬意を表した。
+今日という日を見れなかった戦友のお陰で、彼はそんな貴重な経験を手に入れた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10007_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10007_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..673465f40
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10007_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「俺には兵隊を指揮する能力がない」
+「兵士以外にできる仕事もない」
+「だから俺にこの新兵たちの教官をやらせよ」
+「戦場で1分でも長く生き延びて欲しいからだ」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10007_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10007_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..23dcb2bb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10007_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+士官学校の学生は皆分かっている。あの厳粛な先生はいつも笑わない。
+しかし、週に1日か2日だけ、彼は機嫌良さそうに黄色い花を胸につける。
+教官の口角が上がる時は、学生も皆ほっとする。
+胸につけた黄色の花は休日の象徴であり、帰郷の象徴でもある。
+やんちゃな学生と離れて、教官は静寂の墓地を訪れた。
+静寂な時間を過ごして、教官はそのよく知る墓碑に静かな敬意を示した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10007_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10007_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..07bdcf137
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10007_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+教官のコレクションの懐中時計である。士官学校が配った時計ではない。
+教官がまだ一般兵士の頃、この懐中時計は突撃を象徴するものであった。
+懐中時計は勝利と挫折を予告したり、戦死のカウントダウンを始めたりしていた。
+今の学生にとって、これは新兵の成長を記念するものである。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10008_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10008_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6faab8a13
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10008_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ギャンブルを愛する者は迷信深く、オーダーメイドのダイスカップをよく愛用する。
+これは彼女のダイスカップである。中に細工は一切ない。
+博徒は運の半分を天に任せて、もう半分を自分で決める。
+ギャンブル以外の世界の出目は知らない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10008_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10008_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fbc78466
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10008_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ギャンブルを愛する者の帽子には、いつも派手な羽根飾りがついている。本物の貴族はこのような俗悪なものを嫌悪した。
+しかし自惚れた貴族は、帽子のデザインにしか目がいかない。その大きな羽根に隠された秘密にも気付かずに。
+勝負を決する賭けの終盤、博徒は盗人のような神の手つきで事前に用意したサイコロを取り出す。
+先ほどまで偉そうに見下していた表情が、一瞬で凍りついた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10008_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10008_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..03c28a8cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10008_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ギャンブルを愛する者は験担ぎに大きなアクセサリーを身に着けることがよくある。
+青い宝石は、人の心を落ち着かせる色味を放つ。まるで晴れ渡る空と湖のように。
+博徒たちはいつもピアスに人を冷静にさせる秘薬を塗る、だからギャンブルの時でも冷静さを失わない。
+生死に関わる勝負事において、冷静さとは勝率に直結するものだから。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10008_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10008_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..afbf325d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10008_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+ギャンブルを愛する者は自らの富を自慢することをこよなく好む、たとえ無一文と金持ちを行ったり来たりしていても。
+彼女は華麗な異国の花で耳を飾り、照明の下で皆の視線を集めた。
+でも誰も知らない。事前に用意したサイコロがこの花に隠されていることを。
+九死の場面に立った時、彼女は手品師のような手つきで花からそれを取り出し、
+観衆の目がある中、密かに交換して勝機を作り出すのだ。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10008_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10008_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..949c576b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10008_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+ギャンブルを愛する者にとって、機会を見極める技術は重要である。でなければ、手の込んだトリックでさえ簡単に見破られてしまう。
+だから、彼女はいつも金色の懐中時計を胸ポケットに隠していた。
+数多の勝負の中で、いつの日かこの懐中時計が、時間に鋭敏な彼女の命を救うだろう。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10009_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10009_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..aeb957021
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10009_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+追放された貴族が持っていた家宝の銀盃、盃の外側には一族の徽章が刻まれていた。
+追放者が一族の顔に泥を塗った後、この自慢の徽章は外される。
+今、その朽ちた盃には水も入れられない。
+だが追放者は最期の時まで、この盃を持ち続けていた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10009_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10009_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0668922a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10009_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+追放者は平原と森を通過して、ひとりで無人の野原を歩いていた。
+灰色の重い雲の下で、一枚の紺碧の羽根が彼の肩に舞い降りた。
+この羽根は猛禽から逃げようとした鳥のものであった。追放者のように。
+この手紙は巣を持たない自由な鳥のものであった。追放者のように。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10009_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10009_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7bd7c5bb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10009_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+追放者は貴族の末裔であった。幼い頃の彼は何の悩みもなく白銀で作られた宮殿を自由に出入りしていた。
+遠い時代、父の上の冠は尊厳と高貴の象徴であった。
+数年後、血縁同士の間で争いが起こる。緋色の霧に覆われ、崩れた宮殿は血の海に沈んだ。
+この不名誉な冠は追放者の罪証となって、共に追放の旅に出た。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10009_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10009_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..41b5c8af8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10009_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+あれは追放された貴族がまだ事件に巻き込まれていなかった時のこと、
+一族がまだ陰謀の気に包まれていなかった時に咲いた花。
+歳を取った追放者は世界の残酷さを体験してきた。彼はもう過去の温もりを忘れた。
+だが、この一輪の花と幼かった頃の笑顔は彼が守りたい思い出であった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10009_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10009_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d9f4320a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10009_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ある日、幼い貴族は一個の懐中時計をもらった。
+この精巧なものはカチカチと鳴って、追放者の幼少期を記録した。
+そんな何の悩みもない日々が突然終わり、
+彼は長い追放の旅に出なければならなかった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10010_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10010_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9946be099
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10010_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+冒険者が水を飲むために使うボロボロな金盃。何処かの遺跡で発見した宝物らしい。
+金盃の外側には古くてぼやけた紋様があり、暗くなった宝石が嵌められている。
+天地と遺跡に棲む冒険生活を終えて、
+古くてボロボロな金盃はモラに換金した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10010_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10010_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4a916dc1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10010_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+昔、冒険者は森に入り込み、見たことのない猛禽を追いかけた。
+空を見ながら前に進んだら、木の根っこに足を取られた。
+気がついた時、目の前に現れたのは「冒険をやめて」と命じた少女。
+髪に幻の羽根がついていて、全ては夢のようだった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10010_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10010_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f637635c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10010_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+見た目はごく普通の緑のヘアバンド。材質は強靭で、吸水性と防塵性能に優れる。
+このヘアバンドの所有者も普通の人間で、身体能力も一般的である。
+しかしこの空の上にある星空と、地下にある真っ暗闇の深淵は、
+この弱い人間が狩りに出かけるのを待っている。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10010_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10010_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..73f2edb90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10010_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+星空と深淵を志した冒険者。
+死地に咲いた花に冒険者の心は打たれた。一時的に遺跡の奥にある宝物のことすら忘れかけた。
+少し戸惑った冒険者はこの一輪の花を取り、胸につけて暗闇の奥地へと向かった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10010_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10010_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..07da708b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10010_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+冒険者の懐中時計。簡潔で素朴という冒険者協会の信条に基づいて、ベテランの時計職人に作ってもらった。
+長年に渡る暗闇の旅の中で、カチカチという音が時間の存在を証明する唯一のものであった。
+冒険者が仕方なく、好きだった冒険生活を諦めて、平凡な生活を過ごす道を選んだ今でも、
+懐中時計は、人知れず陳列棚でカチカチと鳴って、次の冒険を待っている。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10011_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10011_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..308b7996d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10011_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+生まれつき強運を持つ子供。凶悪な盗賊でも彼を傷つけることはできない。
+これはこの子供が大きくなった後の話である。ある酒場の裏口で起こった。
+暗い雲が月を覆う夜、凶悪な盗賊が酔っ払った少年に手を出そうとした時——
+どこからか飛んできた盃に頭をやられて、そのまま倒れた。
+酒場の2階で起こった喧嘩のお陰かもしれないが、こんな強運を持つ人はごく一部しかいない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10011_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10011_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f0fc253a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10011_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+生まれつき強運を持つ子供。道に立ちはだかる悪獣でも、彼のためなら道を空ける。
+何の悩みもない少年は森で散歩していた。後ろの魔物に狙われていることには気づいていない。
+彼が鮮やかな毒キノコに気を取られた時、魔物は急に現れ、ちょうどその毒キノコを踏んだ。
+獲物を捕らえたと思った魔物は、自身の頭上に鷹がいることに気づかなかった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10011_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10011_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3414f0371
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10011_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+生まれつき強運を持つ子供。危ない罠に落ちても予想外の宝物が見つかる。
+何の悩みもない少年は遺跡で探検している時、うっかりと深い罠に落ちた。
+彼は無傷で済んだ。ビロードのマットレスの上に落ちたからだ。
+そして、そのまま旧貴族の秘宝を見つけ、好運の冠をかぶった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10011_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10011_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0679cfea3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10011_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+生まれつき強運を持つ子供。彼にはどんな奇跡でも訪れる。
+あれは伝説の緑の四つ葉のクローバー、幸運を運ぶ貴重な贈り物である。
+何の悩みもない少年が野原で遊んでいる時に偶然発見した。
+やんちゃな彼は花を採って、ポケットに入れた。
+幸運な花が好運を惹きつけたか、あるいは好運が彼に会いに導いたのか。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10011_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10011_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c55a327f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10011_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+生まれつき強運を持つ子供。時が流れても彼の容姿は変わらない。
+歳を取ったが、彼に家庭と子孫はいなかった。
+しかし、幸運な人生では皆が親友であり家族であった。
+死に際に、彼は偶然砂時計を見かけた。
+ハハハと笑い、弾弓を使って一発で砂時計を壊した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10012_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10012_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e588be4da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10012_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+学士のテーブルに置いてあったコップ。金メッキ仕様の薄い陶磁器である。
+乱雑な部屋にそぐわず、高い社会階層の出身者であることが窺える。
+しかし孤高な学士はこの美しいコップの使い道を無視し、羽根ペンを入れていた。
+彼女はそれを筆先を洗う硯としても使っていた。黒い墨に染まってもそのまま放置した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10012_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10012_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..87dbc0afa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10012_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+学士の羽根ペン。異国の鳥の羽根を使用した。
+長く使い続けた結果、荘厳な黒色に染まった。
+ずっと使っていたこの黒い羽根ペンは
+ベテランの戦士のように、彼女にとって一番使いやすい武器。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10012_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10012_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..85a21187e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10012_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+学問は賭け金の高い賭博。一生を賭けても報われないことがある。
+学士は数え切れないほどの記述、検索、計算と解明の中で半分の人生を過ごした。
+また失敗と行き詰まりで大量の時間を無駄にした。
+良かった視力も大量の閲読で低下した。
+だが最後の答えに辿り着く日は遥かに遠い。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10012_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10012_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0abe0ba58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10012_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+象牙の塔にいる本に溺れた学士は、花を見ることが滅多になかった。
+書斎にいる孤独感を癒やすために、学士に憧れる少年は異国の花を持ってきた。
+学士はこの気持ちを受け取って丁寧に扱った。花を乾燥させ、ドライフラワーにして本に挟んだ。
+それ以来、山ほど積み重なった灰色の書籍の中に彩りができた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10012_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10012_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..91bdfda0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10012_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+小さくて精巧な置き時計。落ちないように学士は置く場所を選んだ。
+長年書籍に顔を埋めた学士にとって、時間は盲人が物を見るようだ。
+この小さな置き時計は学問の苦難に陥った学士を導き、前方を照らしてくれた。
+知恵は最後、この書斎に降臨する。学士が費やした時間は無駄にならないだろう。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10013_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10013_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f53a22b3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10013_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+濃い目の薬湯はもう乾いたが、苦い臭みは消えない。
+放浪医はこの苦すぎる薬湯でたくさんの患者を救った。
+しかし彼女自身が病気になった時、彼女を診たのはかまどに置いてある薬壺だけだった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10013_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10013_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0a76b3a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10013_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+自分の指さえ見えない深夜にでも、放浪医は仕事に行かなければならなかった。
+暗い夜には無数の危険が隠されている。よって通行人は梟のように常に注意しなければならなかった。
+梟の終わらない見張りのように、疲れ果てた放浪医はついぞ倒れた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10013_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10013_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..090616ce4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10013_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+住所の定まらない日々、放浪医は毎日忙しく仕事に向かっていた。
+晴れの日でも大雨の日でも彼女は止まることなく使命を果たした。
+彼女の山野草のような髪を守ったり、ガーゼを巻く包帯としても使われたりした。
+放浪医のハンカチは彼女と共に風雨を経験してきた。彼女の旅において最も忠実な仲間である。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10013_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10013_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2babb182b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10013_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+大地を旅する放浪医師。冒険者への情熱を持ち様々な希少薬材を探していた。
+彼女は険しい山で、ある湿った岩の隙間に咲いたこの銀蓮を見つけた。
+結局、薬として使われることはなかったが、花の香りはずっと彼女を励ました。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic10013_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic10013_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8c63dd84
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic10013_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+生死の境を彷徨う患者を助ける時は、放浪医は一分一秒を争わなければならなかった。
+懐中時計は非常に正確で、救命処置において重要な役割を果たした。
+晩年の彼女は病床に伏せて、周りにあるのはカチカチと鳴る懐中時計だけであった。
+一命を取り留めたことを知らせる道具は、最期の哀歌を歌い出した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14001_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14001_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b76e7186b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14001_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+寒冬の中で希望を探してくれる異邦人、
+晶氷で彫刻された痛飲用の器。
+
+盃によそわれた酒は氷剣の如く喉を刺す。
+普通は遠ざける舌触りだが、沈黙の勇者はそれを気に入っている。
+
+彼は氷のような沈黙の戦士、その身で星々よりの寒風を防ぐ。
+守られることに耐えられなかった少女は、憧れの人に告げた。
+
+「臆病と絶望があなたを押し倒して、あなたが二度と戻って来なくなっても…」
+「…生き延びるです。私たちと共に滅び、冷たき意志に飲み込まれてはなりません」
+
+別れの酒が口を潤すと、少女の濡れた瞳を避けて、
+彼は終わりのない道に辿り、雪境と深淵へ旅立った。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14001_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14001_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d601fb608
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14001_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+寒冬に属さない猛禽の羽根、冷たい触感がする。
+触れると吹雪からの号泣が感じるかのようだ。
+
+洞窟を探さず、巣を築かず、寒風に直面しても誇り高く鳴く鳥が残した羽根。
+寒風に吹かれて霜雪ができたため、まるで宝石が嵌ったように見える。
+
+冬の風が一羽の鷹からこの羽根を引きちぎった。
+風に舞う羽根に霜雪が付き、どんどん重くなって地面に落ちた。
+
+「信じています。小鳥たちがあなたの跡を追い蒼翠の夏園へ帰ってくることを」
+「寒潮に駆り出されし命が、故郷を失った幼子が、あなたの跡を追い夢の巣に戻るのでしょう」
+
+思いを託された勇者が吹雪の中で、羽根の色を見分けようと努力する。
+風雪に濡れ凍れた羽根は、勇者の歩みと共に色褪せた思いのよう。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14001_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14001_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..933ab3068
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14001_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+英雄は僅か残された雪都の希望を背負い、救いを求める旅に出る。
+冬の冠をかぶって、誇らしげに果て無き風雪へ踏み込んだ。
+
+山城の契約をその背中に、清らかな瞳をその背中に、勇者は一度も氷の外の未知に怯えなかった。
+緑で覆われる山々と、天上から降りなくなった祝福が、勇者の進む動力。
+
+「氷封の扉を開き、深淵を回廊を下る」
+「銀白の枝を折りて、彼は雪の国に希望をもたらします」
+
+少女が歌で一族を慰めながら、彼の記憶を守った。
+いつか暖かな日差しと共に彼が帰ってくると、少女は信じ切る。
+
+しかし、雪に去った勇者が帰郷することはなく、
+吹雪に巻き上げた怨みの言葉だけが、彼の逃走を訴えた…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14001_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14001_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d48a731e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14001_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+柔らかな手で摘まれた、永劫に凍れた氷の花。
+ある人にしては、極寒が温もる抱き合いのように感じさせてくる。
+
+「ここの4番目の壁画はあなたのために用意されています。あなたの肖像はこの壁に永遠に残されましょう。」
+「この壁画のために、みんなのために、私はいつまでもここであなたの帰りを祈っています…」
+
+空白の壁の前で、少女は微笑みながら勇者の胸に花を飾った。
+優雅で冷静な人は、たとえ死に迫ろうとも変わりはない。
+
+古い歴史が北境の猛吹雪に覆われた。
+そして雪が溶けた時、この花は散らずに咲いていた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14001_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14001_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4166cec92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14001_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+古い砂時計。中には極めて小さい氷晶が入っている。
+たとえ最も激しい寒流でも、時間を凍らせることはできない。
+
+「天降りの寒さは時間さえも凍らせる」
+雪に葬た都の間に、こういった噂がある。
+
+勇者が寒風の壁を乗り越えた時、夜遅くに猛吹雪に見舞われた。
+日光も月光も突き抜けない蒼白の風。
+どんな猛吹雪でも、時間の流れを阻止することはできない。
+
+たとえ都城が氷雪に埋められても。
+たとえ英雄そのものが記憶と共に消え去っても。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14002_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14002_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..adf101960
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14002_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+雷を鎮めた尊者が使っていた酒盃。
+もしかしたら前の持ち主は紫電を飲み物としていたかもしれない。
+
+魔獣を虐殺する尊者も普通の人と変わらずに喜怒哀楽がある。
+ただその感情は雷のように急に現れ、また急に去っていく。
+雷を鎮める男を見届けてきた紫色の酒盃に全ての喜怒哀楽がこもっている。
+
+家族が生贄に選ばれた時の祭酒も、
+酒を飲んで、勇気を出して魔獣の巣窟に行った時も、
+そして尊者の最期も、この酒盃は共に過ごした。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14002_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14002_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a50679ba5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14002_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+鷹の羽根模様の徽章。雷を突き抜けるハヤブサの羽根に倣って作れられたもの。
+胸につけると雷と山の火の息が感じられる。
+
+雷や山火事を恐れないハヤブサが、
+焼け焦げた森に残した羽根。
+勇者はその羽根の形に倣って、紫色の水晶でこの徽章を作った。
+敵と対峙する時、紫色の羽根がピカピカと光って、
+小さい徽章についている眩しい電光の龍が散っていく。
+雷の魔獣が裁きを受ける兆しのようである。
+
+勇者は雷や炎を恐れないハヤブサのように、
+雷電の魔獣の首を切断した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14002_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14002_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..59a46bded
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14002_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+非常に古い紫色の冠。
+雷を征討する光を象徴している。
+
+昔、暴虐の雷の魔獣が、
+雷霆の如き暴政で人を統治した。
+だが一瞬で消えていく雷のように、
+魔獣の死後は、彼の威厳もすぐ散っていった。
+
+勇者は雷を耐えながら、魔獣の爪を折って、
+この雷獣討ちの冠を手に入れた。
+しかし過ぎ去った過去には戻れない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14002_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14002_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1209ded4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14002_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+雷雨の中で採れた小さな紫色の花。
+つけると雷を恐れなくなる。
+
+紫電の中で咲いた花、雨に打たれ続けたが、枯れたことは一度もない。
+これは雷電の花、雷獣討ちの尊者が跪いてこの花を採った。
+
+勇者はいつもこの花を胸につけて、雷に向かった。
+雷の魔獣との死闘中でも、この花は揺れなかった。
+尊者にとって、この紫色の花は気まぐれで採った花であったかもしれないが、
+冒険する旅人にとっては、雷を克服する揺るぎない決心である。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14002_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14002_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8bfdb14a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14002_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+砂の代わりに雷の結晶を使った砂時計。かつて尊者が使用していた。
+結晶は時間が経つにつれて、砕けて落ちる。そしてまた下部に溜まって一つになる。
+
+雷の魔獣を殺した勇者は紫色の水晶でこの砂時計を作った。
+時間の流れは雷のように、一瞬で消えて行き、追いつかない。
+雷獣討ちの尊者でも、時間という仰天の雷には敵わない。
+
+砂時計に囚われた雷でさえも、永久の時間の法則に抗えない。
+水晶は何度も砕け、そして一つになるが、時間は電光の中で消えていき、そして戻らない。
+万物の盛衰の道理は、勇者の魔獣討伐が鍵となった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14003_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14003_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..365d2dbc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14003_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+空っぽの盃にマグマの余熱がまだ残っている。
+火渡りの賢者の酒盃。数多くの知恵がこの酒盃から溢れていた。
+
+烈炎を操る賢者に弄ばれても、高温による傷は一つもない。
+賢者がマグマを飲み物とするという噂があったが、賢者はそれを戯言としか思わなかった。
+美酒は高温によって揮発してなくなるが、知恵は全ての灼熱に耐える。
+
+賢者にとって、美酒は天賦の才の助燃剤に過ぎなかった。
+酔っ払った時の火花がインスピレーションを燃やす。
+
+無言の酒盃、知恵が炎から誕生したことを見届けた。
+賢者は最後の遠征をする前、盃は孤高に溢れた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14003_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14003_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc46aef12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14003_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+猛火を浴びた高く鳴く鳥の羽根。火渡りの賢者が手に入れた。
+つけると野火に羽ばたく音が聞こえるらしい。
+
+伝説によると、生まれつき孤高な鳥がいるらしい。この鳥は火の中でも歌う。
+民衆は鳥を崇拝し、君主は宝として大事に扱った。
+
+火山の地の賢者は鳥の羽根をつけて、烈火に身を隠した。
+孤独に生まれた彼は孤独に還って、そのまま行方不明になった。
+それ以来、静かなマグマの奥から鳴き声が聞こえる。
+あれは猛火を浴びた鳥の鳴き声か、それとも火渡りの賢者の愁吟か?
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14003_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14003_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..eadd0ebce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14003_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+かつてマグマの海の流浪賢者が所有していた古い冠。
+じっと見てみると烈火からまっすぐ立つ面影が見えるらしい。
+
+流浪する賢者は高温に耐えるように、赤いメノウを使ってこの冠を作った。
+知恵と灼熱の執念によって防火の冠ができた。だがこれは同僚と先輩の恐怖と嫉妬を引き寄せた。
+
+「この傲慢な若造、岩漿の怒焔に挑むとは、この100年になかった冒涜だ」
+「火の海は必ず彼を呑み尽くす。彼の灰燼も熱い波によって空まで吹き飛ばされ、やがて虚無と化す」
+
+嫉妬深い先生は彼の生徒に嫌がらせのため、冠をかぶって火の海を歩いてもらおうとした。
+だが、この冠の持ち主は悠々とマグマの上を歩き、皆の視線から消えた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14003_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14003_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..951034956
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14003_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+烈火に燃えてから咲く花。
+灼熱の痛みでつける者はどんどん強くなる。
+
+火のように赤く染まった花。キラキラ光るメノウのようである。
+この火を浴びた花を、火の上を歩く賢者が胸につけた。
+
+火渡りの賢者は最期、人々にこういった。
+「これが烈火に燃えてから咲いた花。もし私が灰燼になれなかったら」
+「熱い波と黒い煙の中で、必ずこの花は余燼の輝きを放つ」
+
+その後、人々は輝きを追って、マグマの海の淵に辿り着いた。
+だが賢者はもういない。残ったのは余燼の中で咲いている花だけであった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14003_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14003_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d783fdca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14003_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+この砂時計の中身は普通の砂ではなく、輝く熱砂である。
+時間は熔流のように、何の跡も残さず流れていく。
+
+これは賢者がマグマの海を渡った後の物語である。
+伝説によると、彼はまた100年に渡る隠者生活を過ごした。
+だがそれは深い苦しみから解放された一時的な時間に過ぎなかった。
+
+賢者は永久の灼熱に耐えられずにこの砂時計を作った。
+天を突き上げる火焔の中で、赤い熱砂が行ったり来たり。いつもと変わらない。
+
+可哀想なことに、燃える烈火に耐えた賢者は時間の流れに耐えられなかった。
+全ての弟子、家族を遠ざけたこの冷たい炎には、耐える方法がない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14004_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14004_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a25f06915
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14004_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+少女がずっと気に入っていたコップ。
+上品な紅茶に満ちていた。
+
+悠々とお菓子やお茶を楽しんでいる。
+世の中から離れて暮らせるのは少女の特権である。
+
+「俺の褒章はこの花で。それでいい」
+騎士と出会った日に、騎士はこう言った。
+「でも私の心はもう」
+それを口にしなかったのは、彼女の特権であり、
+少女の矜持でもあった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14004_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14004_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7dafbf41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14004_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+精巧な羽根の飾り。
+時を経て、羽根に結構な埃が溜まっていた。
+
+騎士に出会った日、少女の運命は終わった。
+青春、恋愛、これらのために今を生きることはできない。
+届かぬ思いは、巣を探し彷徨う鳥のように永遠に漂流する。
+
+この思いは、
+あの騎士道に溺れている騎士の心に届くだろう。
+滅亡した古国にいる騎士に、
+彼女が夢見た景色は届くだろう。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14004_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14004_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d32df5ab9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14004_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+求愛者と花に囲まれても、
+少女は一度も礼帽を外さなかった。
+名前と顔を覚える必要すらない人たちの顔は見もしなかった。
+
+長年、彼女は眠りにつく前に、
+礼帽についた埃を払っていた。
+だが顔に溜まっていく埃は拭えない。
+
+求愛者と、贈られる花束の数は時間が経つにつれて減っていったが、
+彼女の心は過去のある日に留まった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14004_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14004_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..defc09dd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14004_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+淡くて優雅なピンク色の花、未だに瑞々しい。
+本の記載によると今は絶滅品種になっている。
+
+少女が読んだ物語に何度もあったように、
+救われた少女とまだ純白であった騎士が、
+互いの花と祝福を交換した。
+
+少女の心は通常、花のようにすぐ散っていく。
+この花だけが、未だ瑞々しい状態を保っている。
+それは彼女の心があの時に止まったから。
+少女が初めて彼女の騎士に出会った頃に。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic14004_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic14004_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fef54639
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic14004_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+精密な器具。持ち主の気持ちを考えず、
+物事の変遷を永遠に示している。
+
+少女の時間は限られていた。
+だが彼女の待つ時間に限りはなかった。
+懐中時計の秒針がぐるぐると回りに回った。
+持ち主の思慕と思い出も同じであった。
+
+時が経っても、彼女はまだ覚えていた。
+数年前に出会った純白の騎士のことを。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15001_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15001_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..80be98e03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15001_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+飾りが華麗な金盃、元々は主から剣闘士へのご褒美であった。
+無敗の戦士はこの金盃で、美酒や戦士の血を飲んだりした。
+
+剣闘士はまた勝利をおさめた。傷だらけの彼は勝利を主に捧げた。
+勝利、栄光、拍手喝采は美酒よりも酔いやすく、体の痛みを忘れさせてくれた。
+
+主は同席を許し、さらに盃を彼に賜った。
+あれは特別な盃であり、優しい気持ちに満ちた証でもあった。
+虚飾は黄金の鎖のようであり、詩情は骨を蝕む毒である。
+英雄は勝利のお酒に躊躇し、自由を取り戻す好機を見逃した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15001_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15001_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a00795b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15001_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+常勝の剣闘士は結末を迎えた。
+若い相手が彼に最後の敬礼をした。
+
+勝利の虚飾、自由を取り戻す渇望が露や朝霧のように消えていき、
+血の雲からは曙光が漏れ、剣闘士は鳥を見た。
+
+自由を取り戻すまであと1勝の剣闘士は、予想外にも無名の少女に負けた。
+観客の怒りと悲しみの声が暴風と稲妻のようであったが、勝者は恥辱の処刑を断った。
+彼女は最後まで敗者の喉を突き通さなかった。奴隷を処刑するようにとどめを刺さなかった。
+
+血が固まった傷口に形のない羽根ができて、
+戦士はやっと自由な鳥のように、
+花が自由に育ち、鳥が舞うところへ旅に出た。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15001_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15001_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7d7f9f91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15001_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+古代モンドの伝説の剣闘士の兜。目立つ羽根が沢山施されている。
+狂熱の観客にとって、この兜は百戦百勝の象徴である。
+
+伝説の剣闘士は一千以上の死闘を経験した。人類や魔物は彼の剣に一度も勝てなかった。
+恒例の凱旋式に、常勝の剣闘士は英雄が城門を通るように観客の歓声を浴びていた。
+
+勝利の時だけ、奴隷はまるで主のように扱われていた。だが自由の輝きは虚飾の歓声に覆われた。
+凱旋の時、戦士は監獄の外の世界に美しさを見た。自由を取り戻す希望がまた増えた。
+
+だが、英雄の兜が地面に落ちた時、観客と剣闘士は気づいた。
+ただの奴隷の安い命をかけても、主の歓心は買えなかった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15001_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15001_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..565480e49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15001_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+元々は普通の小花。剣闘士の優しい主に採られた。
+剣闘士の胸につけると、それは戦士の最も優しい部分になった。
+
+剣闘士がまだ伝説になっていなかった時、幼い主と荘園を歩いていた。
+昔、主がついでに一輪の小花を採って、無言の奴隷に送った。
+「恩賜は報酬とは限らない。ただの気まぐれかもしれない」
+数年後に、狡猾な主は笑ってこう言った。
+
+無敗の戦士は異国の少女に倒され、ふと思い出した。
+数年前に自分も夢見ていた。
+「美しい花だな。いつかまた見たい」
+「野に咲く花はどんなものかな」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15001_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15001_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0cb47fbda
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15001_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+剣闘士は自分のためにこの砂時計を作った。戦う度に砂時計をひっくり返す。
+砂時計がひっくり返せなくなった時、剣闘士はもう血の海に倒れていた。
+
+剣闘士は闘技場に入場する前、いつもこの砂時計を傍らに置いた。
+決着がついて、歓声が沸き起こった時に、砂はまだ完全に下部へと落下していなかった。
+
+それは剣闘士の最後の戦いで、相手は新人の少女であった。
+彼女の目に、彼は怯えを感じた。幼い獅子のような凶暴な目つきを感じた。
+そして彼女は、彼の歩き方から、時の流れという重い鎖に縛られる苦しみを感じた。
+戦闘は激しかった。歳を取った勇者は若返ったように戦いを楽しんでいた。
+だが冷たい刃が心臓を刺した時、砂時計の砂も何もかも無音のまま決着がついた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15002_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15002_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..48eb09730
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15002_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+非常に頑丈な容器で、密閉性に優れる。
+伝説によると、狩人は篝火で休憩している時の内緒話をこの中に入れた。
+
+狩人はかつて、深夜の野原で他人の匂いを嗅いだ。
+狼の群れと魔物を相手にしても恐れなかった彼女だが、
+他人の会話に参加する度胸はなかった。
+あの時の狩人は既に人間の言葉の発音を忘れていた。
+
+たとえ彼女が人に頼まれて、緑の魔物狩人になっても、
+彼女の話すところを誰も見たことがない。彼女が行動の痕跡を一切残さないように。
+
+……ある夜、彼女は自分の笑い声を革水筒に詰め込んだ。
+時折、彼女は寂しいと感じると、必ずその笑い声に耳を傾ける。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15002_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15002_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f4d5aef0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15002_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+艶々した猛禽の羽根。矢羽の製作に最適な材料である。
+
+昔、狩人は矢に射抜かれた獲物の命が大地に還るまで、
+何度も何度も獲物を宥めていた。彼女は分かっていた。
+獲物の還った場所に、自分もいずれ辿り着くことを。
+
+優しい狩人は命の終わりに現実から目覚めて、
+果てのない猟場で、もう会えない人たちと再会できると信じていた。
+
+しかし彼女も分かっていた。少年を殺そうとした魔物を射抜いた後、
+彼の願いを聞いた自分はもう、復讐のために、
+他人の仇を取るために、苦痛のために、歪な魔物を狩っていると。
+自分は既に、信じていた命の最後にある果てのない猟場に行く資格を失っていたと。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15002_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15002_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..474cf1cc0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15002_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+血に染まったことのない狩人の帽子。
+無冠の狩人の王と呼ばれた者が所有していた。
+
+狩人の基本は大地や森を敵に回すことではなく、
+大自然に溶け込み、一体化することである。
+かつて鳥がこの帽子に巣を作ったらしい。
+
+誰も最も優秀な狩人に冠を授けることができない。
+彼女より偉いのは自然の天地だけであった。
+
+自然を象徴するこの帽子は、
+やがて魔物に恐れられる光景となった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15002_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15002_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b53ec471
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15002_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+かつて大地の至るところに茂った真っ白な野花。
+枯れることなく、未だに清新な香りを放っている。
+
+獲物が大地に無数に存在していた昔、魔物はまだ誕生していなかった。
+狩人は今は名も知られていないこの野花を使って、自分の匂いを隠した。
+この時代、こんな噂があった。もし無言で優しくて孤独な狩人に会いたいなら、
+淡い野花の香りを追って、裸足で目を閉じたまま、林間と野原を歩けばいい。
+狩人のように歩かないと、落ち葉を踏んでしまってすぐ狩人にバレるから。
+
+もう一つ噂があった。やっと見つけた狩人は少年であった。
+当時の古国は災難が始まったばかりで、人々は塗炭の苦しみを味わっていた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15002_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15002_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..80d5951ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15002_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+変わった構造をした小さな装置。方向と方位を教えてくれる。
+
+伝説によると、狩人が裸足で野原を歩いていた時に、
+足の下の草や、泥の中の根に聞いたこと、
+木に止まっていた雀が見たことを彼女に教えてくれたらしい。
+
+古国に災難が訪れてから、草木は喋れなくなった。
+それは草木を司る神が災難で亡くなったから。
+
+以降、彼女はこの機器に頼って、大地での狩りを始めた。
+少年に頼まれてから、彼女の獲物はもう鳥や獣ではなく、
+古国から災いと苦痛をもたらす魔物であった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15003_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15003_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c094f646
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15003_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+変わった形をした水筒。水の流れと共に旋律を奏でる。
+楽団のメンバーは水を飲む時でも音楽を忘れない。
+
+古い伝説によると、流浪楽団は剣を持って世界を歩いた。
+相手が観客でも敵でも、彼らは剣や弓を笛や琴として使っていた。
+悠々と砂漠を歩いたり、燻っている残り火の海に足を踏み入れていた。
+
+水筒の琴声はずっと彼らに言っていた。
+「我々の足跡は果てのない音律と同調する」
+「音楽があるところに我々がいる」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15003_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15003_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f66e249c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15003_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+凛とした藍色の矢羽、いくつもの苦難を超えて今に至った。
+向かい風の環境では、矢羽の先から音が漏れるらしい。
+
+流浪楽団の琴師は同時に優れた弓使いでもあった。
+伝説によると、彼は優しい琴声で鳥を惑わせて射落としたらしい。
+鳥のために死の曲を作る時、琴師はいつも目をつぶっていた。
+それは楽師の自矜だと思った人がいたが、仲間はそれを狩人の慈しみだと思っていた。
+
+琴師が矢羽に、可哀想な犠牲品を飾ると、
+澄んだ琴声は死を告げる無情な哀声になった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15003_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15003_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb38d155a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15003_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+美しい礼帽、時を経てもその美しさは変わらない。
+よく聞けば、古くて抑揚のある音が聞こえる。
+
+千年前に、大地を流浪した楽団があった。
+楽団は楽譜がなかった。見たことを歌って、聞いたことを奏でた。
+やがて楽団の人はこの世界の広さに気づいた。
+
+「ああ。世の中に、歌にできるものがこんなにいっぱいあるとは」
+
+メンバーたちは音符を言語として、見たことや聞いたことを記録し始めた。
+死んでも楽章を手放さなかった人は指揮者であった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15003_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15003_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..53113e8ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15003_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+小さな花形の徽章。中から音が聞こえるらしい。
+
+流浪楽団に颯爽とした剣士がいた。
+水面に映る霞光よりも清らかで美しかった。夜明けを知らせる雀のように優雅であった。
+彼女が剣を振るうたびに、笛の音と歌は風と共に舞い上がる。
+
+その曲、その舞は雨のち晴れのようであった。
+全てが落ち着き、舞台の上も下も静寂であった。
+
+彼女が手にすれば、音楽も剣も同様に美しく、武器として非常に強力であった。
+これは流浪楽団の演奏、観客は2種類に分かれた。
+目の前の観客は悪党であった。だが楽声は遠い舞台の外まで届いた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15003_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15003_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..746f017aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15003_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+流浪楽団の砂時計、本体は一張の琴である。
+時間が経つにつれて、どんどん音が濁っていく。
+
+毎回演奏が終わる前に、流浪楽団はハープを奏でていた。
+時を経て、ハープの音もどんどん濁ってきた。
+低音が空気の中に消えてなくなって、楽団の演奏にも終止符を打たれた。
+
+天下に終わらない宴会はないように、楽団にも終点があった。
+運命に抗えなかったメンバー、砂に埋まった楽器。
+やがて楽団の時計はフィナーレを演奏した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15004_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15004_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15004_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15004_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15004_2_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15004_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15004_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15004_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15004_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15004_4_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15004_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15004_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15005_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15005_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..570dc82bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15005_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+古い部族のシャーマンが使う祭祀用の盃。
+生贄の血を雷の魔鳥に捧げるためのもの。
+
+雷鳥が空を飛ぶ季節、雨が降る山で1人の少年が恐れずに歌っていた。
+孤高な雷電の魔鳥は少年の澄んだ歌声に惹かれ、静かに彼の隣りに舞い降りた。
+
+「面白い歌だ。お前、小さき人類、雷霆と暴雨を恐れないか」
+「一族の大人が言った、私みたいな子供は雷災を鎮め、暴風を慈雨にできると」
+
+少年は歌うのをやめて、雷鳥の質問に答えた。
+雷鳥は誇り高く唸り、何も言わなかった。
+それが美しく心に響く歌声であったから。
+
+それは天と地ほどの差がある幼い生贄と雷鳥の最初の出会いであり、最後の出会いでもあった。
+雷鳥が再び少年に会った時、目に見えたのは高く建てられた祭壇と金盃の中の血であった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15005_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15005_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d166932e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15005_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+雷の魔鳥が落とした羽根、紫色の艶を放っている。
+滅ぼされた部族が存在した最後の証かもしれない。
+
+古い部族は雷鳥を守護神としたが、雷鳥は古い部族を滅ぼした。
+ある愁いの夜、雷鳥は少年と無垢な友情を築いた。
+魔鳥が帰った後、偶然落とした羽根を少年が拾った。
+
+「また雷雨と一緒に来た時」
+「他の歌を歌ってあげる」
+
+果たされなかった約束に、魔鳥は悔恨し発狂した。
+そのまま灰燼となった山から遠く離れる。
+そして数年後、魔鳥は世を乱す妖怪として討伐された。
+
+時を経て、焦土だったこの場所に、再び青々とした木々が芽吹いた。
+雷の羽根が草木の間に埋まっていた。
+雷鳥と少年の物語は部族と共に無に帰した。
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15005_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15005_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..333e5a0a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15005_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+雷の魔鳥を祭る古い部族。
+人徳のあるシャーマンが戴いた冠である。
+
+雷霆の中を飛ぶ鳥は、紫電と雨をもたらし山を潤し育てる。
+愚かな部族の人々は彼の恩賜に感謝し、彼の力を恐れた。
+故にシャーマンを選び、血の祭りにより神の守りと許しを願った。
+
+雷鳥は所詮魔物であった。人の崇拝は無意味であった。
+だが人々はそれが分からずに、雷鳥の気まぐれを天啓と捉えた。
+雷霆は彼の呼吸、人の生死のようなものであった。
+空を飛ぶ雷鳥にとって、人の命は獣と同じもの。
+
+しかし、澄んだ歌声が雷雨を貫いたあの日まで、
+雲を切り裂き、小さな光が彼に届いたあの日まで。
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15005_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15005_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e25824de6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15005_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+山を燃やした火の灰燼の中にあった紫色の野花。
+古い部族の滅亡を見てきた。
+
+ある年の祭りで、シャーマンは無辜の人の血で雷の雷鳥を呼び寄せた。
+部族の者は、雷鳥が奉納品を快く受け取ってくれると、いつものように御神託を頂けると思った。
+だが、彼らを待っていたのはそれとは異なり、滅亡を告げる狂雷であった。
+
+偶然聞こえた歌声に報うために、少年のいた一族に残酷な復讐をするために、
+雷の魔鳥は恐ろしい一面を見せた。この矮小な部族の存在をこの大地から完全に抹消した。
+
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15005_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15005_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a8feacd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15005_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+飾りの華麗な砂時計、雷鳥を崇拝する古い部族が所有していた。
+だが部族は滅ぼされ、この砂時計の存在も忘れられた。
+
+紫色の水晶と琥珀金で作られた華麗な砂時計、元々はシャーマンの時計であった。
+雷の魔鳥が降臨する季節、この砂時計は祭りの時期を知らせてくれる。
+
+最後の祭りでは、発狂した雷鳥が血に染まった祭壇をひっくり返した。
+守護神の降臨を告げる時計が雷霆を招く弔いの鐘となった。
+雷霆の巨鳥は1人の歌のために、部族の者に滅亡の災いを下した。
+
+だが雷鳥は知らなかった。少年は自ら犠牲を選んで命を捧げたことを。
+部族が巨鳥から恩賜を頂けるように、少年は自らこの苦しみを背負う道を選んだ。
+
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15006_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15006_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4b8f4d5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15006_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+透き通った琉璃瓶。中には液体の炎が流れている。
+液体の炎の作り方は、今はもうその伝承が絶えてしまっている。
+
+炎の魔女は各地を旅し、猛烈な灼熱の炎で魔物を焼き殺した。
+彼女が人間をやめたとか、体に流れているのは血液ではなく液体の炎だと言う人がいた。
+
+だが、彼女もかつては少女であり、心には愛と思慕の念があった。
+一本の火が、少女の心にあった全ての美しくて弱い部分を焼き尽くした。
+その後、彼女は歴史学者が記録するのも忌避する魔女となった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15006_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15006_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5377e88c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15006_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+止むことを知らずに燃え続ける赤い羽根。
+どんなに燃えてもなくならない。
+
+地獄の炎の道を歩んだ彼女、その野原には灰燼しか残らない。
+たとえ彼女が焼き殺したのが人に害を加える魔物であろうと、彼女の火を見た人は、
+ドアと窓を閉めて、炎の魔女を遠ざけた。でも彼女は気にしなかった。
+
+全ての苦痛を焼き尽くさないと、新たなる希望はないと彼女は思った。
+理解はいらない、人の慰めはいらない。人の同情もいらない。
+炎の魔女の沈黙を理解できるのは隣の鳥だけであった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15006_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15006_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d0d4e16f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15006_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+つばが大きく、先の尖った伝統的な魔女の帽子。
+畏敬と恐懼の視線をもたらしてくれる。
+
+炎の魔女にとって、このような大きな帽子は周りの混乱を遮断してくれる。
+まだ学生だった頃、この帽子のお陰で彼女は一心に炎の力を鍛えることができた。
+
+戦闘に身を投じた後、この帽子のお陰で、烈火に飲まれて灰燼になった魔物の顔を見ずに済んだ。
+この帽子のお陰で、水面に映った自分の顔を、煙と烈火によって焦げた顔を見ずに済んだ。
+魔女はこうして盲目的に焼き続けた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15006_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15006_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..42ca5b083
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15006_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+花の品種から言えばごく普通の花。
+だが炎の魔女の燃焼に抵抗し続けている。
+
+数百年前の災難が起こった時、少女は結んだ約束を全て失った。
+大切な人たち、思い出の時間、輝く未来、何もかも失った。
+
+煙と余燼の中から、炎の魔女が誕生した。彼女は炎で全ての痛みを消した。
+だが、この花はなくならない。ずっと生き生きとして柔らかく瑞々しい。
+多分その中にある苦痛と美しい思い出は、彼女の2つの内面を表すものなのであろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15006_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15006_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..897fbd8d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15006_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+熱い溶液が流れる小さな器。
+伝説によると、溶液の正体は融解した邪霊である。
+
+燃える魔女がまだ少女で、災いがまだ起こっていなかった頃、彼女が遠足へ出かける前に、
+もらった特製の水時計。時計が一周回る時間は、彼女が教令院で勉強する時間と同じである。
+時計が一周回って、彼女が故郷に戻った時、時計をくれた人はすでに災いの糧となっていた。
+
+少女の時間はこの瞬間に静止した、そして炎の魔女の破滅の時が始まった。
+世の全ての魔物と、魔物による苦痛を焼き尽くすまで。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15007_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15007_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6bca142f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15007_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+青い宝石で作られたアクセサリー瓶。白銀の徽章が飾られている。
+見た目は精美で優雅である。モンドの旧貴族の高雅なセンスが窺える。
+
+かつてモンドを支配していた旧貴族が残したアクセサリー瓶。
+今はもう、その中に精美なアクセサリーはない。
+贅沢なアクセサリーは貴族の地位と財産を象徴していただけでなく、
+モンドの民の自信と尊厳、繁栄を表した。
+
+やがて、貴族の欲望は徐々に止まらなくなり、
+民から搾取し、自分の欲望を満たすこと以外、何もしなくなった。
+アクセサリーも虚飾を担うものとなった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15007_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15007_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c05b5d413
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15007_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+猟鷹の羽根、旧貴族の帽子のつばに誇り高く立っている。
+領民と共に狩りに出て、獲物を分かち合うのは古い伝統である。
+
+かつてモンドを支配していた旧貴族は、よく荒野に出入りしていた。
+従者や領民と共に広い大地で狩りをした。
+出猟は貴族にとって、力と寛大さを示すものであった。
+民にとっても、楽しみのひと時であった。
+
+やがて、狩りは貴族の私欲を満たす虚しいものとなった。
+貴族は欲望のままに従い、獲物を分かち合わなくなった。
+羽根はまだはためいていたが、色は変わったように見えた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15007_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15007_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e93a2d476
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15007_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+精巧な花柄の彫刻が施された白銀の仮面。黄金と宝石が散りばめられている。
+作りは精良で繊細であり、旧貴族の優雅な礼儀が窺える。
+
+モンドを支配していた旧貴族は、元々民衆の中から選ばれた英雄であった。
+偉大な族長と優雅な子弟、美しい姫と貴婦人たちも
+宴の中で同じ土地の人民と共に食糧や喜びを分かち合っていた。
+あの遥か過去の時代に、自分の知恵と財を惜しむ貴族などいなかった。
+
+あの黄金時代、貴族は知識と利益を人々へ公平に分配した。
+だが、やがて貴族は堕落していき、宴はただの権力を誇示する私欲を満たすための虚しい場となった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15007_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15007_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a32fca5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15007_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+緻密で滑らかな絹で作られた青い百合。
+旧貴族の女性が使っていた冠り物。
+
+かつてモンドを支配していた旧貴族が残した精巧な髪飾り。
+あの伝説の時代、貴族の容姿と立ち居振る舞いは一般人の模範であった。
+その行動や知恵によってモンドの民を導き、臣民を統べただけでなく、
+容姿までもが整っており、彼らはモンド人を代表するものであった。
+それは単に高貴な血を受け継いだからではない。
+彼らが美徳を守り、周囲に原則と尊重を保って行動したためであった。
+
+だが、彼らの限りない欲望によって、貴族の寿命は縮まった。
+自慢だった華麗な美貌も衰えていった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15007_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15007_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f363401c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15007_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+青い宝石で作られた懐中時計、見た目は極めて精巧で美しい。
+時を経ても、カチカチと鳴っている。
+
+かつてモンドを支配していた旧貴族の懐中時計、今でも精確に動いている。
+時間を守ることは最も基本的な美徳の一つ。そのため、貴族はいつも手元にこれを置いていた。
+臣民に用心させるためだけでなく、自分を律するためでもあった。
+正しい貴族であれば、毎朝、民よりも鋭敏でなければならない。
+また夜になれば、民よりも先々まで深く考え、より早く起きなければならなかった。
+
+だが長年を経て、厳しかった貴族の日課は怠惰な子孫によって捨てられた。
+貴族の懐中時計はより煌びやかとなり、その荘厳な意味は失われた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15008_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15008_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b3ccbe21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15008_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+精巧で美しい金飾りの銀盃。英雄の功績が描かれている。
+血と煙によって漆黒に染まっており、元の様子は窺えない。
+
+猟魔騎士は、災いの狼煙を追って戦場に赴き、魔物を倒した。
+だが、焼かれて崩れた瓦礫の中に救いを求める人はもういなかった。
+
+失敗を味わった騎士は、廃墟の中にあった煙で黒く燻った盃に、
+悪を根絶し、弱く貧しい人を助ける騎士道を貫くと誓った。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15008_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15008_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a6600b64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15008_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+偶然、血染めの騎士についた無数の黒鴉、その羽根の一本。
+鴉は賢い鳥類であり、血を渇望した飼い主と共に獲物を狩る。
+
+最後、血染めの騎士はもう分からなくなった。空気に漂う血の匂いは、
+敵の血なのか、それとも自分の血なのか。
+
+彼はやっと気づいた。長年の殺し合いで、彼の騎士道は、
+純白だった騎士を魔物のような悪鬼羅刹にしていた。
+彼の後ろにつくのは、血の足跡を元にやってきた鴉の群れだけであった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15008_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15008_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..700f7357c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15008_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+ある名門出身の騎士が持っていた、華麗な白金色の鉄仮面。
+血に染まりすぎて、元の色にはもう戻らない。
+
+騎士が100回目の魔物を討伐し、危機から人を助けようとした時、
+女性が彼の助けを拒否した。その時、血染めの騎士は気づいた。
+戦いの中で、自分の血と敵の血に染められた自分の顔は、
+魔物より怖くなっていた。
+
+「この鉄仮面が私の顔になる」
+「私の騎士道で守られた人に」
+「私の憎い顔を見せなくて済むから」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15008_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15008_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bf0e9dc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15008_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+元々はただの白い花であり、助けられた仕女が騎士の胸の前につけたもの。
+殺戮の中、何度も黒い血に染まった花は、その花弁を硬化させた。
+
+遊侠騎士が初めて魔物を倒した時、ある仕女を危険から救った。
+報酬を断った彼は、少女から真っ白な花をもらった。
+
+「騎士の唯一の報酬は、騎士道を行くことだ」
+「俺の褒章はこの花で。それでいい」
+
+ずっと胸の前につけていた花は、幾度となく血に染められた。
+騎士の銀色の兜のように、冬の夜のように黒くなり、
+そして騎士の心のように、鍛え抜かれた鋼鉄のように硬い。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15008_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15008_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7ebe0677
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15008_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+血染めの騎士は、太陽、月、星の見えない深淵の地下に足を踏み入れた。
+時間を観測する唯一の道具であったが、時間そのものは意味を無くしていた。
+
+血染めの騎士の最後の物語であり、その後、彼は身を引いた。
+血に黒く染められた騎士は、もう自分の居場所がないと気づいた。
+だから、崩壊した古国に入り、魔物の戦いで戦死する道を選んだ。
+世界の底で、彼は古国に終末を告げた魔物の起源を理解した。
+
+「偉大なる古国は不義の裁きを受けた」
+「偉大なる古国の民は化け物だと歪曲された」
+「我が騎士道、こんな不公平を断じて許さん」
+「彼の名前は深淵ならば、我は深淵に忠誠を誓う」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15009_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15009_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d5532cc3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15009_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+話しによると、
+昔のある時代に、地上の人たちは空からの啓示が聞こえた。
+神の使者が未開の人間の間を歩いて、永凍は解け、火が燃え始めた。
+
+人間は繁栄を満喫し、すべてを空の啓示に任せた。
+天上の使者は言う、世界は更なる光明へ進化すると。
+これは既定の事実、未来にもあらゆる形式の変化は起きない。
+
+この甘美な未来もいずれ終わりを迎う日がくるのだろうか…
+
+天上の使者は答えない。すると、人たちは主祭を選び出した。
+主祭に白枝で作った冠を被らせ、大地の底まで行かせた、
+そして地下の深くに埋められた祭場で、答えを探した…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15010_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15010_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a55c7f670
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15010_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+話しによると、
+昔のある時代に、地上の人たちは空からの啓示が聞こえた。
+神の使者が未開の人間の間を歩いて、古い火は消され、雨が降り始めた。
+
+人間は繁栄を満喫し、作物を収穫した。
+この時の大地は空の祝福と管理を受け、元素の流れは秩序立っていた。
+百年の豊作はすでに神聖たる計画に書かれており、一切の変化も許しない。
+
+だけど、百年が過ぎて千年が過ぎたら?大地はだんだん枯れて行くのか?
+祭場も、宮殿も土に埋められ、銀白の樹しか隣に付き添わないのか…
+
+天上の使者は答えない。すると、運命を知るために、
+白枝で作った冠を被る主祭は、大地の底へ旅立った…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15011_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15011_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a647e5a46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15011_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+話しによると、
+昔のある時代に、地上の人たちは空からの啓示が聞こえた。
+神の使者が未開の人間の間を歩いて、河と海は枯れて、雷が降り始めた。
+
+人間は流れ込む知恵を満喫し、知恵は繁栄をもたらした。
+最後に、知恵は誇りと夢、そして質問の度胸をもたらした。
+
+空の権威に質問を問う度胸、神々の庭に登る度胸を。
+神に愛と繁栄、知恵を承諾されても、天上の使者は激怒した。
+永遠への疑いは許されないことであった。
+泥まみれの大地が天空を覗くことは、決して許されなかった——
+
+白枝の冠を被る主祭は、使者の怒りを治めるため、
+大地の底まで行き、古都の銀木に隠された知恵を探った…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15012_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15012_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15013_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15013_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a95cce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15013_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+話しによると、
+歴代の主祭は生涯の末で同じ光景を見た。
+秘境の中、無数の礼冠が枯木の下に積もっている。
+その一つ一つに一生をかけて守った秘密が隠されている。
+毎代の主祭は退任すると、被っていた白き礼冠を世界に戻した。
+かつて繁栄を誇った古都と祭場も、すべて深い大地に戻った。
+
+すべての繁栄には終わりがある。
+けれどそれが永遠ではないとは限らない。
+
+循環の終点には、大地が再び春を迎える。だから、「永遠」は環の形だ。
+「真相を探す」のは繁栄がもたらした知恵であるが、繁栄を生み出す種ではない。
+
+話しによると、
+昔のある時代に、地上の人たちは天空の島からの啓示が聞こえた。
+神の使者が未開の人間の間を歩いて、万物の気配は弱まり、大地が凍り始めた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15014_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15014_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..98dfac9fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15014_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+山の岩で杯を作り、
+中に注いだのは至高の酒。
+
+玄石は極めての硬さでなければならなく、水晶も極めての玲瓏さでなければならない、
+世間の歩くには、極致の快楽を求めるべし。
+
+昔、民の間で岩王帝君の飲酒についての話しが流れていた。
+岩王は玉碑を骨にし、
+玉釧を胆にして、酒の杯を作った。
+
+杯は元々七つあるべきだと、古籍を知る者が言った。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15014_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15014_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c369f514
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15014_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+山の峯に残された片羽は、
+青色の頂のように鋭かった。
+
+天地がまだ今の形ではない古代、岩君が山を抜いて巨鳶を作ったと言われる。
+鳶は玉と岩で作られ、形を取ると空へ飛び立ち、
+九天まで至り、数多くの山峯を彫り出した。
+
+そして、岩の鳶は海へ飛び、
+槍のように落下し、
+海獣へと沈んだ。
+
+今も海の岩柱が鳶たちを吸い寄せていると言われる。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15014_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15014_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a75548c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15014_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+伝説によるば、神魔が混戦する時代、岩神は殺戮の相を見せたと言われる。
+神たちの争いで、岩神から優しさを見出すことはできなかった。
+
+いつも正しい判断をつけることができて、反目した友人にも冷静に刃を向けることができた。
+伝説時代の岩王帝君の顔に、一つの波乱が起きることもなかった。
+
+その岩のような顔を取り外したのは、すべてが落ち着いてからだった。
+そしてそれも、「契約」を守るためであった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15014_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15014_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d42a7e484
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15014_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+硬い岩の隙間から花が咲き、
+それは岩の精が集まる美しい生命。
+
+民の間でこう言う話しが流れた。
+昔、誰かが岩君に、枯石に命はないと言った。
+すると岩君は金色の花を、岩の中から咲かせた。
+
+岩の神が誠にこのような諸行を成したことがあるかもしれない、
+若しくは、この地に散らばった無数の伝説の一つにしか過ぎない。
+しかし、怒りの海に向き合って、
+高い山に成長するのは、
+こうこういった眩しい花であろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15014_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15014_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..33c7ff630
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15014_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+崖で彫られた日時計は、
+黙って光と時間を追う。
+
+いくら硬い岩であろうと、結局時間の流れで崩壊し、砂になってしまう。
+
+伝説によるば、岩君は星を時計に作り、先祖たちに時間の大切を教えた。
+時間が経ち、日時計は人間界に流れ込み、まだ書生であったクオンの手に入った。
+
+「少年は幼い時から学問を学び、須弥山へ辿り着くことを願った」
+「偶然に時計を手に入れ、その精密さに驚き、毎日手放さなかった」
+「少年は遂に師と分かれ、時計の主に挑むため、匠の道を選んだ」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15015_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15015_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c07538d04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15015_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+水を盛った精巧な風船。
+稲妻の志怪小説では、
+非人のものと出会う度に得られる記念品である…
+
+夏祭りの人波で両親と離れた。
+水風船が見たくて、
+父の手を放しただけなのに。
+神鉾を運ぶ人は私たちをかき分けた。
+
+私は参道の端にある鳥居で泣きながら、
+登山する通行人の足を数えた。
+いつごろから傍に立っていた、
+狐のような美しい女性が私の手を取った。
+
+「こんなに可愛い子を置いとくなんて、酷いわ」
+「どうだい?花火とダーツと風船を見に行こうか」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15015_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15015_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd5c9addd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15015_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+木で作られたダーツは夏祭りでよく見かける。
+稲妻の志怪小説では、
+人と非人のものがであう物語があった…
+
+妻の妊娠を祝うために、神社へ願ほどきに行った。
+けれど知らないうちに、
+七歳の水風船と、十七歳の狐面、
+百年も散らない花を持っていってしまった。
+
+どうしてまだ彼女に会いたい、
+媒酌の仲でもないし、生活が貧しくても、
+長い時間うをかけて、跡継ぎができたとしても、
+生活に満足しているはずなのに——
+
+途中で、私は寄り道で昔彼女と花火をみた場所に行った。
+木立を分けて、彼女がそっと石の上で座っているようだった。
+近くにいくと、ただひなたぼっこをしている狐であった。
+私の足音を聞いて、奴は跳びあがって森に走った。
+木の葉から光る白斑のように、ちらちらっと消え去った。
+私はもっと近寄って、石の上に残された古い木のダーツを見かけた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15015_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15015_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..703d7c8df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15015_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+神憑りの面。
+伝説の神の外見を依拠して作った面。
+
+狐の姿で、現世の神の姿で、
+顔を隠す者がたえずにいた。
+恐らくその変化万端を羨望していたんだろう。
+
+稲妻の伝説で、八百万の神がいた。
+——誠であるとしても、
+恐らく大多数は将軍の威圧の下で、
+町から離れ、森に隠れたんだろう。
+
+しかし、人はあいかわらず狐憑を、
+千年の年月が動物を仙にさせることを信じた。
+だから、この狐面が代表するものも信じた。
+
+面の後ろには秀麗な字で言葉を残した。
+「花火の音に隠れて離れてすまない」
+「もう二度と会うことはないであろう。お大事に.」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15015_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15015_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea913136f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15015_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+永遠に満開する夏の花、
+氷雪に埋められても萎えることはない。
+
+ある者はそれが偽りの偽造生命であると誹謗した。
+従来、命というのは変化であり、苦痛であり、成長であり、
+いずれ訪れる死亡にある。
+
+だとしても、あの夏祭りで彼女と見た花火、
+空中できれいに咲いてまた消え去った記憶、
+あの細長い狐の目をもって、突然離れた女は、
+この彼女が残した散らない花しか覚えてないでしょう。
+
+結局、ある命は
+この花のように不朽で、
+多数の命は瞬間の花火でしかない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15015_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15015_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7605322b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15015_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+精美な部品を飾った懐中時計。
+しかし、ある時間に止まった。
+稲妻の志怪小説では、
+非人のものとであう物語と関わっている…
+
+夏祭りの夜に、好きな少女と参道を歩いた。
+かすかに、私は迷子の泣き声を耳にした。
+恍惚して、足を捻挫して、懐中時計も壊れた。
+
+彼女が薬を取りに傍を離れた。
+私は通行人の道を避けて、
+道端の岩で休憩をとった。
+面を被った麗しき女性が隣に座った。
+「ここは人が少ないね」
+「花火を見るいい場所だわ」
+
+ただの夢かと思った、
+十年ぶりの再会だったが、
+十年が過ぎても全然老いてないが…
+
+「お主も大人だし、風船釣りは止めておこう」
+「どうだ?酒を持ってきてぞ、一緒に花火を見るか」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15016_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15016_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b4152598
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15016_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+少し色落ちした上質な盃、
+海淵の砂で磨かれたもの。
+
+上質な盃が航海士の手から滑り落ち、海にほんの少しの水しぶきを立てた。
+大量の魚の群れで、光が薄れる海淵で、一体何を経験したのだろう?
+静寂で暗い路地で、花壇の柵前で、一体何を経験したのだろう?
+金の盃はゆっくりと、海に潜む怪物の夢に、船の上の航海士の夢に沈んでいった…
+
+「この罪はあなたから被せられたもの、この屈辱はいつか必ず返させてもらう」
+月明かりが青宝石の眼とまばゆいばかりの傷跡を照らす。
+彼の記憶の中にある彼女の顔は、明るくて美しかった。
+しかし彼は当時のことを忘れてしまい、悔しさだけが残った。
+
+「ところで、過去を忘れるのはこれで何回目だろう…」
+
+「過去のことを言ったってどうにもならないだろ!」
+「すべての死は無駄であり、救いはないのだから。」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15016_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15016_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6993c431e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15016_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+不吉な赤い羽根。死の兆候かもしれない。
+ある日、海獣の残骸と共に海岸に打ち上げられた。
+
+不真面目な航海士は璃月の出身ではなく、灰色の国である貴族の出身だった。
+かつては貴族だったと言われていたが、あることで一族に恥をかかせ、追放された。
+しかしそれも無稽な伝説である。彼が港に着いたとき、手にあったのは一本の細い剣だけだった。
+それ以外に、青宝石色の小さな羽が一つ、古びたマントに飾ってあった。
+
+その後、彼は船師と共に海を渡り、嵐、海獣、そして波と戦った。
+かつて青宝石の色をした羽は、真っ赤な血で染められ、大海の塩気が染み込んでいた。
+
+そして最期のとき、
+彼は強い酒に覆われていた過去をはっきりと思い出した。
+波に流れる砂の下に現れた宝のように…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15016_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15016_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd36b21bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15016_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+強い酒の匂いがする三角帽子、
+その形はかつての持ち主を象徴する。
+
+酒に溺れる副船長は終日酔っぱらったままにいる。
+その身に酒臭が染み込み、口からは千切れた記憶が囁かれていた。
+だが船師はちっとも気にせず、ただ微笑む。依然として彼に重任を任せた。
+
+「だって俺らは皆、なんもねぇ奴らだからな。ハハハハハ!」
+
+「酒がしみついた帽子は嵐に巻き上げられ、千波万波に飲み込まれ」
+「やがて故郷を失う者は、無欲の争いを続け」
+「追憶の海で無くなった物を、彼らは深邃の海で取り戻そうとする」
+
+「風もよし、海もよし。とうとう見つけた。」
+「夢の中でさえ俺らを食いつく獣…」
+「今こそ敵討ちの時、帆を上げろ!」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15016_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15016_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..22eaca9f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15016_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+海風で色が褪せたコサージュ。
+千の波を翔ける男でも、
+大事にする飾り物と思い出がある。
+
+副船長と船師を乗せた艨艟が再び出航した。
+船師のばかげた望みのため、思い出に眠る故郷のために、
+副船長は下手な鼻歌を口ずさんで鯨と波に応える。
+
+「一族の名を捨てた賊人が命取りにきた魔女と流浪(できなかった)」
+「一族の名を得られなかった弟はやがて族長となる(だろうか)」
+
+「口に出せない歌詞…真実に背き、幻想を選んだのか」
+「全てを失い全てを諦め、全てを受け入れ海に沈む」
+「悪くない結末かもしれないな、ハハハハハハ!」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15016_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15016_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9548d80bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15016_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+海の男が使う銅色の羅針盤。
+波に揺られる一生で、
+持ち主の心想を指す。
+
+じだらくな船師はかつてこの羅針盤で巨船を引き、
+危険な海域を超克し、巨大な渦潮を征服した。
+奔放な笑い声から滲み出た恨みと酒、
+死を求める結末で、落魄れた者を導いたこともあった…
+
+「小賊はいずれ絞首台行きだ…お前らの歌はこう歌うよな?」
+「居場所さえあれば、魚の餌になっても構わない——」
+「船隊に入った時にこの船と契約を結んだじゃないか?」
+「その記憶も酒に洗われたのか?ハハハハハ!」
+「忘れてなきゃいい。さあ、契約を果たす時だ。」
+
+「ああ、それでいい。もうどうだっていいんだ…」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15017_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15017_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0769a4dda
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15017_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+千岩軍が創立された頃、璃月の地はまだ荒涼としていた。
+町、村、部族の長老は黄金の杯を以って互いと契約を交わした。
+岩王帝君に忠誠を誓い、民を守る責を担う、
+各地より軍に選抜された者は、千岩と呼ばれる。
+
+夜叉と共に戦い、黄金の杯で美酒を飲んだ。
+岩王と最後の一杯を交わし、アビスに突入した。
+数百年後、うぬぼれた冒険者はアビスからその杯を取り、綺麗に洗った。
+黄金の杯は百年もの間、腐植することなく漆黒にも染まらなかった。
+
+数百年後、璃月人が再び災いの過去と無名の夜叉について語った時、
+様々な場所から来た英雄がいかにして団結し、アビスと戦ったか…
+この黄金の杯がどのようにして血に染まったのか、語らずにはいられない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15017_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15017_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d06dd7e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15017_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+空高く舞い上がる猛禽類の羽は、武道の象徴として千岩軍が着用している。
+この羽毛は、外国からの訪問者に威厳を示すために、式典の際にのみ着用される。
+
+伝説によると、千岩軍が儀式の際に着用する羽毛は、もともと無名の夜叉から来たものであった。
+夜叉がアビスの手先と戦ったときに散らばった羽が、希望の象徴と見なされるようになった。
+勇敢な夜叉と恐れを知らない凡人たちは暗いアビスの底で眠りに落ちた。
+帝君はそれらの犠牲を胸に、山や岩のせせらぎの中、長い間沈黙した。
+層岩巨淵を守る無名の夜叉は、帝君から命じられたものではなかったという噂がある。
+長年の罪を贖うため、そしてかつて臆病が故に逃げた自分への戒めとして。
+
+真実がどうであれ、かつて空高く舞い上がっていた夜叉は、今や自在な雲となった。
+深淵の奥深くに眠る兵士たちは、神話の中に存在し続けるだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15017_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15017_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a51b5da64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15017_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+名前も残さなかった夜叉と共に戦った指揮官、
+同胞たちを守るために共に死を選んだ。
+避難民が安全に逃げ切ることを保証し、岩王帝君の期待に応えるためだ。
+兜を被った指揮官たちはアビスに長槍を突き刺した。
+
+災害が琉璃の地に降臨し、過去の敵が泉のように湧いた。
+帝君の命により、夜叉はアビスと戦った。
+最後の一滴の血が大地に染み込み、穢れたものがすべて浄化されるまで戦いは続いた。
+アビスが退いていくにつれ、琉璃の沙は光沢を取り戻した。
+
+層岩巨淵に覆いかぶさった漆黒は取り除かれ、夜叉は失踪した。
+戦場に兜を残した指揮官と兵士は、その地で永遠に眠った。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15017_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15017_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c49938914
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15017_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+遥か昔、層岩巨淵に星が落ちた。
+星の鉄が夜空に降り注ぎ、土を晶砂に変えた。
+
+人の命は有限であるが、帝君は千岩軍に鉱脈守護の責務を託した。
+アビスは急流のように噴出し、千岩軍は民を避難させた。
+鉱夫たちに伝わる逸話では、層岩巨淵に残った兵士たちは、
+無名の夜叉と共に戦い、岩々の間で最期を迎えたという。
+
+山や川が年々変わり、死した凡人と夜叉の名前も忘れられたが、
+彼らの名誉が忘れられることはない。この金箔の花のように、彼らは永遠に輝き続ける。
+災いから五百年が経った今、港は安定した平和を保っている。
+兵士たちが誇らしげに身に着けている金色の花は、先祖たちの高貴なる犠牲の証である。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15017_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15017_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..52e6a62e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15017_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+太陽と月の光で動く不動の時計は、最も暗い日でも光線を捉えることができる。
+璃月が黒き悪意に脅かされた時、この時計は戦士たちに白昼の温かみを思い出させた。
+
+夜叉と並んで戦う兵士たちは、業障から逃げることができなかった。
+業障に飲み込まるまでの時間を把握するため、千岩兵士たちはその時計で黙々と時間を計った。
+統一された歩調と規律で、前方の兵士と後方の兵士を交代させていった。
+この交戦は深淵の奥深く、夜叉と勇敢な兵士たちが共に倒れた地まで続いていた。
+
+百年後、この時計は鉱夫により発掘された。星光に輝く光沢を放ちながら。
+うわさによると、黒いローブを着たコレクターが市場を歩き、この時計を高値で買い取ったという。
+売り手はその理由を探ろうとしたが、巧みな口頭トリックによって質問をそらされた。
+その者の目的がなんなのか、おそらく時間だけが満足のいく答えを提供できるだろう。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15018_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15018_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..523d4e6eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15018_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+誕生の時すでに至高の美を有していた「彼」は、
+長い「時間」と空っぽの「意志」を持つ運命にあった。
+
+神が創造した超越者であるにもかかわらず、役立たずとして捨てられた。
+未知なるエラーで「休眠」から目覚め、
+天地と凡人の世界を渡り歩いた。
+
+愚者が彼を見つけるまで、彼は数え切れないほどの年月の漂流から、
+こんな経験を会得した。
+
+僕はすべての人間を越える「人間」、
+神でさえも僕の運命に干渉できない。
+人も神も運命も僕を裁く権利はない。
+どのように残りの寿命を過ごすかは、僕の自由だ。
+
+仮面を被る彼らと一緒に行動するのは面白そうだ、
+その仲間になってもいいだろう。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15018_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15018_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..68042ecf6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15018_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+「『人』とは、複雑なだけの機械に過ぎない。」
+英知の畑で、ある少年はそう語った。
+部位を取り外し、変更を加えれば、
+その機械の性能は大幅な上昇を得る。
+神の目、体格、武力に関係なく、
+「最適化された人間」は常識を超えた力を持つだろう…
+
+たとえ「外道」と蔑まれ、賢者の輪から永久に追放されたとしても、
+少年は研究ノートの端に、自身の感想を書いた。
+Ⅰ.予想通り、教令院のやり方では、研究に突破口は開けない。
+Ⅱ.しかし、追放されたのは損失だ。良い研究環境がなくては。
+
+「異端」のうわさを辿り、一人目の愚者は彼を見つけた…
+
+「『最適化された人間』か——貴国が十分な物資と時間を提供してくれるのなら、我は貴様たちが『神』と呼ぶものさえ作ることができる。どうだ?」
+沙金が流れるような暑く眩い砂漠の中で、彼は冬国の使節に尋ねた。
+お前も教令院の人たちみたいに俺を「怪物」や「狂人」と呼ぶのか。
+それとも故郷の人たちみたいに、俺を追い払うのか…
+
+しかし…
+「よかろう。では、今から貴様は我らの仲間だ。」
+「貴様の名は、そうだな——」
+自身に付けられた名があまりにも皮肉めいたものであったため、少年は大声を上げて笑わずにはいられなかった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15018_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15018_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad9e4c44d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15018_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+同胞の身に染まった血が洗い流せないのなら、運命を嘲笑する「道化」を演じよう。
+才と学が「賢者」に及ばず、先代王者の支持も得られず、
+深くに眠った罪を掘り返し、神の怒りと破壊を招く彼らを阻止できなかった。
+ならばいっそのこと不器用な「道化」となり、我の苦痛を理解する「陛下」に忠誠を誓おう…
+
+我が名は「道化」のピエロ——
+
+誇り高き愚人どもよ、怒りの炎と永遠の冷気を心に抱け。
+我ら世界定理の不条理と無情を知見せし者、
+世界を嘲笑う面を被り、天理を書き換えようではないか。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15018_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15018_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c37c4a5c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15018_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+「貴様は実に不思議な存在だ。人間の体で、それほどまでの力を背負うとは。」
+「涙と血はもう流し尽くしたと言っていたが、炎で体を満たしただけであろう…」
+「満身創痍になろうと、傷口と両目から流れるのは灼熱の炎のみ。」
+「話が逸れたな。我が狼煙をたよりにここへ来たのは、貴様と交渉するためだ…」
+「我らが『陛下』の恩恵で貴様の炎を飲み込もう。どうだ?」
+
+一人目の愚者は命の炎が尽き果てようとする少女に「力」を授けた、
+少女は「妄念」を通して穢れた過去と無垢な未来の境界を見た…
+
+消え去った私の過去を堅氷で満たし、燃え続ける炎を消そう。
+漆黒の闇、世界の痛み、人と獣の罪、それらすべてを沈黙の氷で浄化しよう。
+
+それでも、蒼白で無垢なる炎は彼女の心の中で燃え続けていた…
+
+「私とあんた、それにあんたの女皇とは、目的が一致している。」
+「愚かな神々、漆黒のアビス——それら世界の歪みを生み出す根源を浄化する。」
+「いいでしょう。その目的を実現するためなら、何をしてもかまわないわ。」
+「だって私、白衣を着ていても、もうとっくに洗い落とせないほど死骸の油と灰に染まっているもの。」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15018_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15018_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e051b5543
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15018_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+金銭が流通する軌跡は、世界の静脈を構成する。
+ならば世界の中心とは、黄金の心臓とも言えよう。
+
+認められることのない彼は、俗世の力を追求するしかない。
+しかし、「彼ら」にとってなんの意味もない金銭も、
+無数にある権能の一つとして、「神」の手中に収まっている。
+
+もしかすれば、彼がかつて貧しかったが故に、金銭に対して病的なまでに執着しているのかもしれない。
+もしくは、神の支持を得られなかったが故に、対抗の意志を燃やした…
+
+「金貨発祥の地の人々は、『契約』を重んじる。」
+「金銭の名のもとに、『契約』を守ろう——」
+「すべての手段を使い、世界を流通する金の心臓になる。」
+「そして必要な時に、自らの意志でその心臓を止めるだけだ。」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15019_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15019_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..235ec60c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15019_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+神社で吉凶を占うためのみくじ筒。
+狐が与えた運気をまとっているという。
+
+占いは迷人の問いであるため、吉凶問わず、先に進めるための回答になる。
+平たく言えば、この世に迷いを持って問う者がいても、不確かな占い結果は存在しない。
+神社で学んだ時間はとても大切だった。私でさえも狐様の言い回しができるようになった。
+その間、人間味のなかった影向天狗様が娘を授かった。
+お馬鹿な昆布丸も、将軍殿下の旗本になり、武家の女の子を娶るそうだ……
+
+「かわいい子。殺伐としていた天狗様も、少しは母親の自覚を持てるようになったのね……」
+「しかし……神社に子供の生気が足りないわ。これはいけない。響ちゃん、子供に戻ってくれない?」
+
+いつものように、狐様は大げさな冗談を言って、緋櫻酒の酒気を帯びて顔を近づけてくる。
+
+「そんな仏頂面しないでよ、響ちゃん。斎宮様が占ってあげようか?」
+「アハ、大吉よ!ほら、大吉!どういう意味か知ってる?」
+「凶のくじを全部抜き取ったからでしょう。からかわないでください、斎宮様……」
+「いいえ……このくじは、君が恋する人は、君の永遠の記憶になれる、という意味だよ」
+
+だから強く生きて、これからずっと。
+大切な人が皆逝ってしまっても、君が生きていれば、
+その人たちと過ごした日々は永遠に消えたりしない……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15019_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15019_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4d9b683b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15019_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+神社が魔除けに用いる破魔の矢。
+すべての心の魔を祓えるという。
+
+破魔の矢は邪悪なものを祓うと人々は言う。しかし邪悪とは客観的なものではない。
+邪悪は人の心から生まれる。恐怖に怯え、冷たくなった心から生まれる。
+斎宮様が去って久しい。私ももう鳴神大社の見習い巫女ではなくなった。
+あの空の煙管を握るたび、空虚と痛みが私を雁字搦めにする。
+
+想う人ができて、想わずにはいられない人を失っても、時は待ってくれない。
+狐様の白い姿が漆黒の深淵へ静かに沈んでいく様は、巫女の夢に深く刻み込まれたまま。
+大天狗様も、守れなかった自責の念で、光代を一人残して、自分を追放した。
+晴之介も悲しみの余り国を出て、長正は御輿の汚名を濯ぐために幕府に入った。
+杜で私に弓術を教え、緋色の櫻の下で私の幼い約束を聞いてくれた男は、
+いずれ私の元へ帰ってくるだろう。飛び散った血が彼の目を覆っても、漆黒な穢れが彼を化け物にしても……
+
+私たちの弓矢で彼を救って、失うことが定められた約束を終わらせて。
+私たちの弓矢で魔物を滅ぼして、無駄な懸想も執着も祓って。
+
+「会いに来て、賭け事ばかりするお馬鹿さん」
+「もう迷わないで、昆布丸」
+
+でも、最後の賭けは、一体誰か勝ったのだろう……
+そんなどうでも良いことを考えながら、彼女は綺麗な弓を撫でた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15019_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15019_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5b7f1e7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15019_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+雅な祭りのお面。とある神子のものだった。
+口角に淡い笑みを浮かべても、その目に光はない。
+
+大社でのお務めも少し慣れてきた。
+私も小さい頃みたいに鈍くなくなって、一人前になった。
+でもどうしてだろう、私が成長すればするほど、斎宮様の面影に翳がさす。
+そのお顔にあるのは憂いでも、恐怖でもない。深い深い悲しみと名残惜しさだ……
+
+「この世は無常。消えゆくものに恋しても、永遠の記憶を失うだろう」
+「記憶を失うことは、命を失うに等しい。長く、暗い死だ」
+
+今度は、薄い笑みも隠せない悲しい表情。
+お祭りの日なのに、まるで別れを告げようとしているかのよう……
+
+「そうだ、あのお馬鹿な昆布丸の話をしておくれ……」
+「なんだ、私が彼を横取りするとでも?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15019_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15019_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..503b6cf86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15019_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+「水引」という結び方をしたお守り。
+願いと縁を固く結ぶことができるという。
+
+何でも知っている狐様に師事し、神社の事務を勉強した。
+あの頃の私は、小さな漁村から鳴神に来た幼い巫女だった。
+茶筅よりも鈍く、子供っぽいわがままや好奇心も抱いていた。
+斎宮様の優雅で回りくどい言葉に、いつも無邪気な疑念を持っていた。
+
+「物事は絆で結ばれ、故に実の中から希う幻が生まれる」
+「お守りに願いを実現する力はない。でも、絆の力で、それを永遠にできる」
+
+私が茫然としている様を見て、狐様は耐えきれない様子で笑った。
+楽しそうに煙管で私の頭を軽く叩き、すぐさま話題を変えた。
+
+「響ちゃんも、因縁の人と出会ったんだね?」
+
+「あんな野蛮人と因縁なんてありません!」
+
+「あら、そうかしら?」
+
+そして闇夜がすべてを呑み込んだ。
+因縁とやらも、失われてしまった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15019_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15019_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..29519f6fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15019_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+雅な懐中時計。神社の鈴が飾られている。
+時計の針は永遠に朝露が消えぬ時に止まってしまった。
+
+空が白む頃、朝露は草葉になってまた消える。
+万華鏡のように綺麗な景色も、瞬く間に消えゆく。
+
+秋の夜の坂道で、私は斎宮様とともにセミの声を聞き、月を眺めていた。
+あの頃の私は幼く、わからず屋な、田舎からきた巫女だった。
+うるさい雀のように、自分の見解ばかり語っていた。
+狐様の笑みに見惚れても、彼女の言葉を理解できなかった。
+
+「刹那の美を永遠に留めておきたいのは、朝露を手に握りしめようとするのと同じ」
+「私は朝露のように消えゆく。君の抱く私の印象は、残留した願いでしかない」
+
+薄れた記憶の中、彼女は難しい言葉を話しながら、とても悲しい顔をしていた。私は呆然とした……
+それもつかの間。彼女は煙管で私の頭をコンコンと叩いて、いつも通りのからかう色で言った。
+
+「夜が明けるわ、響ちゃん」
+「そろそろ帰ろうか」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15020_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15020_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..958dadeb2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15020_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+我流の秘剣「天狗抄」で、岩蔵道啓は九条家の剣術指南役になった。
+「道胤」の号を授かり、自身の剣術流派を作り上げた。一時期門下生が絶えなかったという。
+九条の屋敷に就任する前に、道啓はすでに酒を嗜んでいた。
+最後に、秘剣「天狗抄」の完成で廃墟となった社に踏み入れた。
+十三年の間、何度も影向の天狗と真剣勝負をした場所で、
+ここで「影向の光代」と名乗った黒い翼の天狗と出会った時のことを思い出した。
+
+夢のような十三年
+櫻吹雪のように舞い
+気が付いたら、君がいない
+
+あの頃の神櫻も雪のように舞い降りた。
+社も祀る神がいないだけで、建物は健在だった。
+泉のような軽快な笑い声が谷間に響いた。
+だが、廃墟となった庭に、二人は二度と戻らないだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15020_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15020_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e4c9f310
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15020_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+剣による風圧で散った黒い羽が舞う中、剣豪になる人間が、
+遂に長年触れることのできなかった天狗の少女を捕まえた……
+
+「いやはや、危なかった。さすがだね」
+「剣が君の力に耐えきれなかったのね」
+「そうでなかったら、私は死んでいただろう。さて……」
+
+光代、来年の決闘は、場所を変えるか?
+緋色の櫻が舞う場所なら、いつくか知っているのだが……
+自分が壊した社を見回し、天狗の震える手を握りながら、
+切り落した黒い羽を見つめて、道啓はそう言おうとした。
+
+「私に触れたのだから、君の勝ちだね」
+
+勝負はまだ決まっていない、来年また会おう。そう言おうとした。
+
+「君の剣は天狗よりも速くなった」
+「十三年間、君と戦う日々を、私はずっと忘れない」
+「でも私は影向の天狗だ。一族を背負わなければならない」
+「当初君の名を変えたのは、君を鬼の血の呪いから解放したかったから」
+「人ならざるものの血筋は、あの戦の後、どんどん薄れてきている」
+「まあ、私たち人ならざるものは、人並みの幸せを求めてはいけない。でも君は違う」
+「今の君は『岩蔵』、鬼の血を背負う御輿ではない」
+
+「じゃあ、さようなら、道啓。私を忘れて。そして君の剣で」
+「岩蔵の血筋のために、岩蔵のためだけの道を切り拓いて」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15020_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15020_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..252c9d21c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15020_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+「道胤公の秘剣は、雷光をも断ち切れそうだな、ハハハ」
+刀を納めると、若き勘定頭の弘嗣のからかう一言に、抑揚のない声で返事をした。
+「そんなことはありません。精々空を飛ぶ天狗を切り落とせるくらいでしょう」
+「まあ、天狗を切り落とすなんて、一度もしたことはありませんけど」
+
+「そうなのか?なら、秘剣『天狗抄』の名はどうやってついたのか?」
+道胤が答えないのを見て、離島を立ち上げた勘定頭は残念そうに言った。
+「九条のおやじに先を越されたな。君が欲しかった」
+「君の剣の腕があれば、セイライの赤穂百目鬼も敵じゃないだろう……」
+
+雲を裂くように、彼に新しい名を与え、新しい命をくれた、
+錆だらけの刀を渡して、自分を斬ってみせよと言ったあの天狗が、
+彼の刀が折れた時、最後に言った言葉は……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15020_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15020_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b5c7a494
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15020_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+母が恩のある、宝刀を授けてくれた将軍に牙を向いた。
+御輿家に戻ってきたのは、彼女が愛した鐔だけだった。
+
+母の悲願は、熱き血潮を持って生と死の運命に打ち勝つこと。
+減り続ける同族のために、戦鬼の名で不朽の功績を残すこと。
+漆黒の罪の虎に呑まれれば、口の中から猛獣を切り裂く。
+
+雷の三つ巴の旗のもとで武勲を挙げ、
+血に染まった十二単を濯ぐはずだった。
+しかし、彼女の強く鼓動する心とともに、永遠に黒く染まってしまった……
+
+家督を継ぐはずだった長子は城外に隠居し、
+影向山の林に入り浸った。彼はそこで、少女に出会った……
+
+「鬱陶しいわね。そんなに過去を捨てたいなら、私が新しい名前をつけてあげる」
+彼の過去を聞いた黒き翼を持つ彼女は不敵な笑みを浮かべた。
+「岩蔵にしよう。磐座のことだよ。人の言葉に左右されない物」
+「鬼の血を継ぐ人間、喜べよ。さあ、笑え」
+「影向の天狗がつけた名には、神通力がある」
+「それに、石の名前は、脳筋な君にぴったりでしょ」
+
+「じゃあ、来年櫻が舞う頃、またここで戦おう、『岩蔵』」
+「鬼の子よ、しっかり鍛錬しなさいよ。影向の天狗の相手に相応しい人間になりな」
+「そうだ、私に触れることができたら、その剣を『天狗抄』と呼ぶことを許す」
+「だってその時、君は『天狗にも勝てる剣術』の使い手だから」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15020_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15020_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9598c35a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15020_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+遥か過去、セイライ島がまだ雷雲に覆われていなかった頃の記憶を呼び覚ます。
+雷鳴を閉じ込めた容器は、約束した人に渡せなかった。
+
+「糸が切れたから、また私のところに来たの……まったくしょうがない奴だ」
+「剣術がなかったら、ただの間抜けな博打打ちのおっさんだろ」
+
+「ふん、俺をなめるなよ。俺の弓もすごいんだぜ、天狗に教わったんだ」
+「俺の剣術が凄すぎたから、皆弓のことを口しなかっただけで」
+「よく考えたら、もったいないことをしたな。せっかくだから、弓術を教えてやるよ」
+
+いつか、憎まれ口を叩きながら、あの馬鹿のために切れた籠を直した。
+いつか、憎まれ口を叩きながらも、笑みを浮かべていた。
+
+「旗本になったのに、責任を負う立場なのに、なんでいつも喧嘩ばっかりなの?」
+「家を持ったのに、かわいい妻がいるのに、なんでいつまでも遊んでばかり、賭け事ばかりするの?」
+
+だって……
+ついぞ口にできなかった質問を、投げないことにした。
+斎宮様がここにいたら、気軽に言えたのかもしれないね……
+
+「そんなのどうでもいいんだよ。今日は休みだ、勝手に決めたけど」
+「神社の仕事を置いて、海へ行こうぜ。お前の小さい頃のように」
+
+そうやって彼に港に連れて行かれ、行き交う船をぼうと眺めた。
+神社のあの光代が、いかに師匠の美貌と武芸を継いだのかを聞かされ、
+彼が見た自分の首を斬り落とした悪夢の話を聞かされ……
+二人ともわかっていた。言葉で取り戻せない悲しみを誤魔化しているだけだと。
+
+その後、ずっと、ずっと後の話。
+苔むした石と、二人が密会した港を見下ろし……
+あの博打打ちがもう一度勝てるように、彼の無事を祈るように……
+再び危険を冒して高いところに立ち、手作りの籠を高く掲げた。
+記憶の中の希望を取り戻せるように、稲妻の力を集めた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15021_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15021_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba3f0feff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15021_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+天目、経津、一心、百目、千手、
+それは、かつて「雷電五箇伝」と呼ばれたもの。
+しかし、今は「天目」だけが伝承されている。
+「一心」にも、かろうじて後継者はいた。
+民衆の考えでは、これらは単に時間の流れが招いた必然の結果。
+突如として訪れた衰退に、何か秘密が隠されているなど思いもしなかった。
+
+流浪者は決して認めない、
+自分が成したことは、刀職人への復讐のためであったと。
+そして当然、これも口にはしないだろう、
+計画も半ばのところで、急に興が乗らなくなってしまったことを。
+彼は、ある学者から習ったような口調でこう言った。
+「すべては、人間の本質を知るための小さな実験に過ぎない。」
+
+稲妻の伝統的な芝居には、「国崩」と呼ばれる登場人物がいる。
+彼らは通常、国を盗むことを目的とし、悪事を働く者。
+流浪の果てに、彼は自らの意志でこの名前を選んだ。
+そして、それまで使ってきた名は、今はもう自分でさえ覚えていない。
+
+稲妻の伝統的な芝居は、三つの幕の名前を繋げ、それを芝居の題目にすることが多い。
+例えば『菫染』『山月』『虎牙鑑』の三幕であれば、
+『菫染山月虎牙鑑』の一つにまとめられる。
+もしかしたら、この形骸が経験してきたことが、
+いつか人間のあいだで語られる物語となり、地脈の遥かな記憶となるのかもしれない。
+ただ今は、彼の第三幕がまだ語られている最中だ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15021_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15021_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..01dd44a8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15021_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+長年流浪してきた傾奇者は、もうそのことを思い出さないだろう。
+しかし目を閉じると、たたら砂の月夜や炉火が見える。
+若く、心優しい副官が言った。
+「この金の飾りは、将軍から授かった身分の証である。」
+「世を渡り歩く時、やむを得ない場合を除き、」
+「身分を決して他人に明かしてはならない。」
+剛直な目付は言った。
+「この金の飾りは、将軍から授かった身分の証。
+だが、あなたは人間でも器物でもない。
+このような処遇となり心苦しいが、どうか恨まないでいただきたい!」
+
+昨日を捨てた傾奇者は、もうそのことを思い出しはしないだろう。
+しかし耳を塞いでも、その時の豪雨や嵐は聞こえてくる。
+期待に満ちた目をした者が言った。
+「この金の飾りは、将軍から授かった身分の証である。」
+「きっと人々を苦しみから解放できるだろう。」
+
+美しくて活気がある巫女が言った。
+「この金の飾りは、将軍から授かった身分の証である。」
+「将軍は決してあなたを見捨てない。」
+「私も最善を尽くし、即刻の救援を手配する…」
+
+…しかし、金色の矢羽はやがて埃に埋もれ、
+すべての物語も業火に焼き尽くされ、消えてしまった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15021_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15021_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f5744480
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15021_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+「流浪者、流浪者、どこ行くの?」
+流浪の少年は子供の声を聴いて立ち止まった。
+彼はたたら砂の労働者の子供、病気をしていても、澄んだ目をしていた。
+少年は子供に、自分がどうしても稲妻城へ行かなければっと言った。
+「しかし、今は大雨だし、この前出た人たちは誰も戻っていないって彼らが言ってた!」
+少年は口を開き、何か言おうとしたが、結局微笑みしかできなかった。
+彼が再びこの島に足を踏み入れた時、子供の姿はすでに消えた。
+
+「稲妻人、どこへ行く?これはあんたが乗れる船じゃないんだぞ!」
+流浪の少年は港の船夫に止められた。
+ちょうど少年が抜刀する直前、同行する男が彼を抑えた。
+男は船夫に、この異国の少年は自分と同行することを伝えた。
+「閣下の客人ということですね、これは失礼しました。」
+男が防寒の上着を少年に渡したが、少年は首を横に振った。
+彼はただ、今回の旅でどんな面白いことが見られるのかを知りたがっているだけ。
+
+「執行官様、どちらへ行くのですか?」
+少年は騒がしい人間が大嫌いのため、部下の顔を殴った。
+しかし、少年は怯えた無力な人間を観察することを何よりも楽しんでいた。
+この愚かな部下が彼のそばにいられるのも、部下の表情の豊かさが原因だろう。
+彼は震えながら地面に跪く人に、今回は東方向のモンドへ行くっと言った。
+「かしこまりました。直属護衛たちに準備をするように!」
+護衛なんて必要はないが、彼はもう馬鹿者と話す気がなかった。
+彼は再び流浪の笠を被り、一人で東へ向かった。
+
+「少年よ、どこへ行くのじゃあ?」
+帰国の少年は道端で婆に声をかけられた。
+西へ向う準備をしているって婆に伝えた。
+「ヤシオリ島へ行くのか、何しに行くんじゃあ?」
+婆は深く考えていない、ただ最近はどこも物騒だった。
+少年は、「人との約束があるから」と言って、心からの笑顔で彼女の気遣いに感謝した。
+船はゆっくりと停泊し、岸辺には異国の服装をしている女性が立っている。
+彼女は、少年に向かって、小さな水晶玉を投げつけた。
+少年は簡単に水晶玉をキャッチし、血に染まったような太陽に向けた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15021_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15021_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..23dd2408a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15021_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+夢で見たのは、月明かりの下で歌に合わせて踊り出した幻影。
+まるで遠い昔の白紙のような少年である。
+また、恨みや苦しみがすべて解消された後、
+最終的に脆くて壊れやすい、単純な自我が表面に出る。
+
+浮浪人は自分が夢を見る能力を持っていることが知らない。
+これは単なる学者たちの子供騙しと思い込み、
+あるいは、かつての心臓の些細な抵抗だったのかもしれない。
+
+「かつて、あなたは憧れの『心』を手に入れた。」
+「しかし、それは嘘やごまかしのための道具に過ぎない。」
+「だが今は、あなたがやっと自分だけの物を手に入れる。」
+「この偽りの結合の体も、日の目を見る権力を得られる。」
+
+「しかし、これらはただのえいがのゆめ。」
+「やがて、大地の苦しみの嘆きの中に散っていく…」
+これを言ったのが、未来の自分なのか、それとも過去の自分なのか分からない。
+浮浪人はそれを全く気にしていない。いずれにせよ、夢から覚めた時、
+消えていくのは自分ではなく、縹渺たる未来である。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15021_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15021_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..28917fed1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15021_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+彼は最初、「心」の容器として生まれた。
+しかし、夢の中で涙がこぼれた。
+創造者は認めたくなかったが、それに気づいてしまったのだ。
+彼は器物としても人間としても、あまりにも脆いと。
+
+彼を破壊できずに躊躇した創造者は、そのまま眠らせることにした。
+それ以降、彼女は作品に心臓を収納するという設計を諦めた。
+それからすぐ、世間でもっとも高貴で尊い「証」が、
+置き場所がないために、影向山の大社へと運ばれた。
+
+その後、美しい人形が目を覚まし、流浪を始めた。
+彼は、様々な心を見てきた。
+善良なもの、誠実なもの、毅然としたもの、温和なもの…
+人形も、心臓を欲しがった。
+
+そして美しい人形はついに、その「心」を手に入れた。
+それは彼の誕生の意味であり、存在の目的でもある。
+しかし、それは人形が本当に望んでいた物ではなかった。
+なぜなら、それには祝福が一切含まれていない。
+ただ友好的な外見に包まれた、
+自分勝手で、偽善的で、狡猾で、呪いに満ちた供物。
+
+善と悪、すべてが衆生の物語、無用なものでありながら騒々しい。
+しかし、この「心」を掘り出せば、
+もう何も感じられなくなる…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15022_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15022_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6252d9630
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15022_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+海祇島の神君が讃えた光り輝く真珠。海の民たちにとってかけがえのない宝でもある。
+真珠を主題にした「御唄」は、昔から現人神の巫女だけが歌えるものだ。
+
+玉虫色の輝きを浴びた巨大な貝からは、海祇の優しさが感じられ、無垢な美しさを持つ真珠を生んだという伝説がある。
+後の世で現人神の巫女として祀られる一脈は、最初、真珠から生み出されたとされる。
+巨大な貝の柔らかなゆりかごから歩き出し、海月と共に踊る姉妹は高く評価された。
+喜びと慈愛の中、大御神は彼女たちに美玉を下賜し、天光を追い求める純粋な夢を与えた。
+
+海祇の血が流れる人々の手にかかれば、真珠はさらに輝くだろう。
+あるいは、それはただの古い伝説に過ぎず、その真偽を確かめるのは難しいことかもしれない。
+伝説によると、敗北を喫した瞬間、巫女は双子の姉妹と衣服を交換し、絶えることのない激しい波に隠れたという。
+しかし、その一粒の輝く真珠だけが、激動の波の中で失われ、静かな海淵へと舞い戻っていった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15022_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15022_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e20519cde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15022_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+多くの氏族が初めて天光を目にした時、大御神が海の民たちから巫女を選んだ。
+この島唄の歴史の中で、最初の「現人神の巫女」は真珠の採集を生業とする海女の中から選ばれたとある。
+
+無意味な争いで未来を失った子供たちの中から生まれ、
+無慈悲な災いで幸せが奪われた老輩の中に降臨した。
+現人神の巫女は雅な島唄と優しき言葉で人々を慰め、
+嵐に揺さぶられた時代の中、海祇の人々は初めて希望を抱いた。
+
+伝説によると、この大海より生み出た羽根は、「現人神の巫女」の羽衣から取ったものだという。
+子供の愛らしい手で偶然にも摘まれ、また悩みを抱えた人によって永遠に保管された。
+
+その後、勇士は祝女と共に、取り返しのつかない犠牲を払う場所へと向かうこととなる。
+しかし、現人神の巫女の羽衣は消えてなどいない。その記憶は、今の時代にまで伝わっている。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15022_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15022_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f7d90d69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15022_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+かつて、大御神は数多の氏族の中から神人を選び、自ら冠を被った。
+しかし、神がいなくなった時代のあと、神人の逝去と共に、その優雅な冠も封印された。
+
+海の民が歌う島唄の中で、真珠と珊瑚で作られた絢爛たる冠が汚れることは決してない。
+海祇の冠を賜った人こそ、大御神に認められし「人君」である。
+海の民たちに「東山王」と呼ばれた勇敢な藩主や、自由奔放に海を渡る双子…
+その者たちは大御神の慈愛に満ちた目に見守られ、島唄により不滅の魂を与えられた。
+伝説によると、これら人君は大御神を補佐し、海の民たちに島での農業、漁業、狩猟などを指導したとある。
+しかし、命を賭した避けられぬ戦いにより、神々は終焉を迎えた。
+
+海淵からの希望と記憶を心に抱き、とうに失われた文明と歴史が染み込んでいった。
+これら精巧で優雅な冠は、その主と共に忘却の裂け目へと滑り込んでいく。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15022_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15022_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..15c7b76e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15022_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+大海より生み出た繊細な花。穢れなき純粋な真珠が花の真ん中に飾りつけられている。
+海の民の島唄では、このような花は光り輝く海淵で咲くことになる。
+海女の想いと月光の優しさに染まりながら、煌々と輝く。
+
+すべての争いが止み、海獣も孤独な仲間のために涙を流すことがなくなった時、
+月が東山から昇り、美しき神君が姿勢を正して歌う時、
+「来てくれ、海女たちよ、見てくれ、私の最愛の人よ、今夜の月光を。」
+「たとえ東山が今宵落ちたとしても、稲光と嵐は決して、その輝きを曇らせることはない…」
+
+孤独な巫女は唄を口ずさみながら、月の光を浴びる波の中、ひらひらと舞う。
+海女たちは失われた悲しみを忘れ、柔らかな花も再び活気を取り戻した。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15022_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15022_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5f0c5df4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15022_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+蛍光色の静かな深海では、時がいつも止まっているかのように見える。
+透き通った貝殻も、長い寿命のため健忘がひどくなった。
+
+海祇の民は深海の長き夢に別れを告げ、暗く遠い海淵の下より訪れた。
+暗夜の龍の後継者が目を光らす中、その詮索を避け、燐光の珊瑚の階段を登って太陽の国へゆく。
+伝説によると、海淵の民は氏族の記念物として、一枚の貝殻を持って行ったそうだ。
+氏族を失った孤独者も、この時に新しい家庭へ入ることとなった。
+
+先人たちの古代の言葉で、このような透き通ったきれいな貝殻を「別離」と呼ぶそうだ。
+抱き合う二人を外部の力によって隔てることはできない。しかし、互いを支え合うことも、永遠に続くことではない。
+それは、先人たちが海淵に別れを告げただけでなく、太陽の下で新たな始まりを迎えた時でもあった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15023_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15023_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b2d71d59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15023_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+古来より辰砂色の輝きを放つ地「層岩巨淵」。
+山奥の鉱夫と市井の宝石商人の間では、夜叉の伝説が今なお語り継がれている…
+かつて、肩から四本の腕を生やした孤独な旅人が、天星の降った荒れ果てた地にやってきたという。
+邪気を払うことのできる孤客がこの地へ来たと聞き、山奥に住む族人が大挙した。
+
+「遠路遥々訪れし客人よ、どうか我々の酒を飲みながら、耳を傾けてほしい」
+「熟成された山の酒は酸味が強く、飲みづらいかもしれない。きっと帝君が称賛した天衡山の美酒とは、比べ物にならないだろう」
+「しかし、山民は天から授かりし奇石や玉を素晴らしき宝として大事にし、生計を立てるために険しい岩壁を削ってきた」
+「望み通りの生活とはいかないが、帝君の優しさにより、とても快適で平穏に過ごせている」
+「ただ状況は以前と異なり、天星の恩恵は漆黒の影に阻まれてしまった」
+「我々は今、契約を結ぶための高尚な祭礼を用意できない。それでも、あなたに救いを求めるために参じた」
+
+客は長老たちの訴えを黙って聞き、手にした盃に入っている苦い酒を黙って飲み干した。
+そして、何の約束をすることも人々の無礼を咎めることもなく、引き留められるのを無視してそのまま東へと引き返した。
+
+その後の話は、今はもう誰もが知っている…
+
+山民と交わした素朴な晶砂の盃も、契約を結んだ証として残されている。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15023_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15023_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f45902cbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15023_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ある英傑が層岩巨淵のもっとも高い崖に立ち、空を飛ぶ鷹の羽を手にしたという伝説がある。
+また言い伝えによると、この偉業を成し遂げた才ある者は、仙人と肩を並べて死地に赴く資格があるそうだ。
+
+「民衆を守り、何かを求めるため死地へ赴くのは良きことだ」
+「だがよく考えてみれば、これは深き淵に潜む魚、幽谷へ堕ちる鳥のようなものである」
+「己の想いは叶うが、成し遂げたことは皆に知られず、やがて忘れ去られてしまう」
+「我々のような凡人は、竜巻に運ばれた羽のように、深空に散って落ちていく」
+「救済も堅守も、いずれも無駄で意味のないこと」
+
+不気味な囁きが、名を残すことのできない人々の心を静かに揺さぶる…
+
+だが、やがて戦塵は収まった。多くの兵士が岩穴の奥深くで眠りに落ちる。
+漆黒の軍勢が放つ気味の悪い咆哮も、波紋が収まるかのように静かなっていた…
+たとえ人間の過ごす歳月は短くとも、大地はそのすべてを記憶していく。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15023_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15023_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b63829352
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15023_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+四本の強靭な腕を持つ夜叉が、天穹の谷を訪れた。
+遠方より層岩へとやって来た彼は、その地の人々から喝采を浴びた。
+彼のために沢山の料理と酒が用意され、豪勢な宴が催される。
+そして、彼は深淵の谷に刃を揚げ、民衆のため災いを払いに行った。
+その体捌きは鬼の如く俊敏で、紫に光る眼からは獰猛な殺気を感じられた。
+轟々たる雷が死の霧を払い、まるで蛇のような雷光が暗い川の波へと溶けてゆく。
+星河を飲み込むかの如く、巨淵を覆いし雲が現れた。
+狂風が再び吹き、辰砂が真っ暗な地を包み隠す。
+岩石が響いた。山道は揺さぶられ、深き谷も大半が崩れ落ちていく。
+巨淵の瓦解が大地に轟音を響かせる。そして、突然の静寂が訪れた。
+濃雲は夕陽の光を凍らせ、止まりし鳥はまるで涙を流しているかのようであった——
+「知っているか、北風の中で太鼓や角笛が鳴り止み、英傑が渦の中に消えていったことを」
+「夜明けまで戦い抜いた夜叉の姿を見ることはできない。無意味に流れた時間を嘆き、ただ長い嘆息を漏らすしかないのだ」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15023_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15023_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..00185b8f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15023_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+辰砂色の古い崖には、鮮やかな花も咲いている。
+黒い血が溢れるこの時代に、わずかな穢れにも染まっていない。
+
+千岩牢固、揺るぎない。たとえ暗色の妖魔を前にしてもである。
+沈黙を貫く山民と鉄色の明月が、彼らのため静寂な陣地を築いてくれた。
+
+「岩々と琉璃晶砂の娘よ。どうか私のために泣かないでくれ」
+「天衡の影に生まれし私は、岩王の恩恵に報いるため戦う」
+「四臂夜叉に命を託し、蛍光の深淵へと向かおう」
+「暗く深い洞窟の影の道、浮遊する険しき岩宮の晶石」
+「湧き出す深淵の汚れし流れ、山の底に伏す歪みし妖魔」
+「どんな恐怖や奇異も、私の心を怯ませはしない」
+
+夜風が千岩軍の兵士を遮り、彼に別れの言葉を言わせなかった。
+忘却の証として山民の娘に残されたのは、この小さな花だけ。
+
+「私が恐れる唯一のことは、忘れ去られることである」
+「もし厄運が私を無名の地に埋めようとも、どうか私のことを忘れないでくれ」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15023_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15023_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f1790789
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15023_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+伝説によると、岩王がまだ若かりし頃、太陽は大地を巡行する高車であったという。
+夜空の三姉妹が災いにより殉じた時、陽手綱の車も深き谷に落ちた。
+山民は皆、太陽の馬車が修復され、暗い空が再び輝きに満ちたのは良きことだと言う。
+陽手綱は果てのない西回りへと戻ったが、ある欠片は永遠に残った。
+山民が港町に移り住んだ後、欠片を晶砂に変え、それを目の肥えた人に売った…
+
+「冗談はさておき、それらは根も葉もない民間の噂。軽々しく信じることはできない」
+「盛露庁の商人はすでに蒙昧から脱却し、馬鹿げた過去を忘れている」
+「なにせ、輝く晶砂は陶器の製作や贅沢な塗料には向かない」
+「またこれも根も葉もない話だが、層岩巨淵の鉱夫によると」
+「この時計とわずかな晶砂は、五百年前の千岩軍の兵士が持っていたものであるという」
+
+光と闇が争う漆黒の深淵では、夜叉の力をもってしても抗うことが困難である。
+凡人こそ明かりが必要なのだ。さすれば、人を飲み込む漆黒の鉄幕を相手に身を失うこともない。
+まるで純白の月光のように、千岩軍の兵士が蛍光の砂を集めて照明として利用した。
+時計は犠牲を恐れぬ人の証、人が深淵に残る時間を計算するためのものである。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15024_1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15024_1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..23fab234a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15024_1_JP.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+最初、それは友人たちからの贈物で、小さな洞天へと通じていた。
+湯飲み茶碗の清泉は乾くことなく、仮住まいに最適である。
+太陽や月の倒影を中に映せば、泳ぐ魚を入れることもできるだろう。
+
+夜叉の定められた厄運と比べれば、自分は幸運だと彼女は言った。
+ただ、古い儀式を引き継ぐ代償として、陸地に上がることができなくなってしまうらしい。
+あの頃、璃月の地表を奔流する甘き水は、今ほど豊かではなかった。
+山の下の港町も平原の集落も、彼女にとっては夢のような存在。
+しかし厄介事を嫌う者が、この湯飲み茶碗を持って発つと言い出した。
+
+その者が言う璃月港は、村で催される縁日のように明白な嘘だと分かった。
+この旅路はきっと今と同じ、争いと様々な面倒事に満ちている。
+彼女は二人とも、よく知りもせず話をする傾向にあると知っていた。賑やかな人混みに近寄るのを恐れているようだ。
+その者たちのように繁栄を妬み、恐れる小さな仙人はもうこの世にいない。
+
+「しかし、私たちの間には沢山の約束がある。これはいいことだろう」
+出発の前、彼女はそう思った。
+「この旅はきっと面白くなるに違いない。彼女を旧友にも紹介できる」
+
+その後、風炉や茶釜は有効活用され、湯飲み茶碗の形も人々の心へと刻まれた。
+こうして、皆の机の上にも手のひらの上にも、明月を持つことができたのである。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15024_2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15024_2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8259c9a7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15024_2_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+遥か昔、彼岸に船を泊める場所がまだなく、雲煙の立ちこめる山しかなかった時代。
+その山の持ち主が何を植えるか迷っていると、他の者に先を越されてしまった。
+
+「この木が成長したら、葉を摘んで茶を淹れよう」
+「その時が来たら、留雲借風と理水畳山たちをここに呼び…」
+
+「私の土地に木を勝手に植えたくせに、そんなことを考えるとは」
+山の王である少女は怒りを露わにしたが、ついお茶の香りを想像してしまった。
+
+そして、誰かがこの玉玦を小さな木の細い枝にこっそりと結びつけた。
+その後、山の持ち主は戻ってきたが、別の姿となっていた。
+紐を解く指も失われている。だが、それはもうずいぶんと昔の出来事…
+
+長い年月を経た後、その枝は山民によって向こう岸へと移植された。
+お茶の香りも沈玉の谷から璃月港へ、さらに様々な場所へと広がった。
+
+沈玉の谷にある茶の木に関して、様々な伝説がある。その中の一つはこのようなものだ。
+水文、土壌、日照に関わらず、この木は沈玉の谷でしか育たない。
+それは遠い昔、茶の木の苗の傍で旧友と交わした約束を覚えているからだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15024_3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15024_3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c2c88827
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15024_3_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+沈玉の谷には多くの山、絶えない水、数え切れないほどの物語がある。その中でも特に有名なのが——
+その昔、妖魔の手に落ちないよう、水に沈められた璞玉だ…
+
+伝説という名の川には、常に多くの支流が生じる。その中には次のような話があった。
+美玉はかつて神山の中の璞玉であり、帝君の手によって精巧に彫刻されたもの。
+清水に浸る奇石は珏、璋、玦、または盃であろう。
+また、このような説がある。物語に登場する「玉」とは、実は美人の比喩表現であると。
+
+伝説によると、このような景色を見た者がいる…
+
+太陽の光に照らされ輝く、宝石のような鯉が無数といて、
+水生生物を束縛する河川や湖沼から解放されると、
+群れとなって、谷間の空を風と共に自由に飛び回った、と。
+誰かの耳元にある一対の玉玦も、別の形へと変化した。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15024_4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15024_4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5917005a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15024_4_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+毎年、魂香の花が咲く頃になると、翹英荘の奉茶儀式の準備が始まる。
+花びらが散る頃には、花の香りを九回ほど茶の葉に染み込ませた花茶が、堂の前に供えられる。
+突如として訪れた仙人が飄然と去るかのように、魂香の花期は短い。
+そして、薬君という曖昧な名と、支離滅裂な数々の伝説だけが残った。
+
+とある物語では、薬君の仙人は肉体を葉の繁る古き茶の木の枝に変えたという。
+また別の物語では、手懐けられた悪獣に乗って、仙山へと飛んでいったという話もある。
+さらに、こんな物語も——
+
+少女が陸に上がるや否や、地面に落ちていた帷帽を拾い上げ、無造作に頭に被った。
+顔を隠すようなものがないと、彼女は恥ずかしくて口も開けなくなってしまう。
+すると、彼女をこんな無様な姿にした張本人が水面から顔を出し、
+まるでこの対決の勝敗を誇示するかのように、色とりどりの鱗をキラキラと輝かせた。
+
+「…ぐッ!泳げるのがそんなにすごいことなの?呪ってやる、いつか溺れてしまうように!」
+
+その時は確かに頭に血が上っていたが、あくまで冗談であった。
+しかし、あの光り輝く流光はやがて深き淵に消えると、二度と姿を見せなくなった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Relic15024_5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Relic15024_5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cbdab1bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Relic15024_5_JP.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+この玉佩の天然石は、長年封印されていた神山に由来するものだという伝説がある。
+海辺を離れた星螺が波の音を思い出すかのように、
+その飾りからも細やかな水の流れる音が聞こえた。
+
+旅館ではこんな噂をよく耳にする…
+「伝説によると、山奥の至宝は元々恵みの雨を降らせる璞玉である」
+「しかし、後に世が混迷に陥った時、その力を手に入れようとする妖魔たちが現れた」
+「そこで山主が璞玉をいくつかに分け、異なる形に変えて目を欺こうとした」
+「それらを水に沈めたり、山奥に隠したり、祠に供えたりしたという」
+「沈玉の谷の伝説では、それらの玉は神の契りによって祝福されたものである」
+「ただ、何年経とうとそれを見つけ出せた者はいない…」
+
+祭司はこの飾りをいつも大切に身につけていた。
+ある年のこと、出かける直前に風情の分からない友人にそれをこっそりと見せたことがあった。
+祭司はこの模様の由来や、先祖と神々の長きにわたる契りについて粛々と語った。
+しかし、友人がその言葉に興味を示すことはなかった。薬を粉にする杵を手に汗をかいている。
+
+「毎年、同じような祭祀を繰り返し行ってる。その話だってもう何回も聞いた」
+「帰ってきたらお茶を奢るって約束しただろ?話はその時にしよう」
+しかし、水の中から現れたのは、彼女が思っていたものとは違っていた。やがて、水の中へと消えてしまう…
+
+今もなお、遺瓏埠の職人たちはこの形を模した伝統的かつ素朴な飾りを作ることができる。
+往来する商人たちもその伝説に倣い、精巧な飾りを耳元に近づけ、
+岩を打つ雨の細やかな音が聞こえるかどうかを確かめている。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic1_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic2_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic3_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic4_JP.txt b/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic4_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic4_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic5_JP.txt b/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic5_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/SeiraiIslandPic5_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/TejimaMail_JP.txt b/Resources/Readable/JP/TejimaMail_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e57e2099
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/TejimaMail_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+「もし……戦争で散り散りになったら、紺田村で待っててください。あそこにはきっと、私たちを待ってくれる安らかな家があります。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/VermeerPic1_JP.txt b/Resources/Readable/JP/VermeerPic1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/VermeerPic1_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/VermeerPic2_JP.txt b/Resources/Readable/JP/VermeerPic2_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/VermeerPic2_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/VermeerPic3_JP.txt b/Resources/Readable/JP/VermeerPic3_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/VermeerPic3_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11101_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11101_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e09f5e4df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11101_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+旅路は出会いと別れで溢れている。
+最後まで旅人と歩み続けてくれるのは、
+剣と遠い夢しかないだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11201_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11201_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e22cb2fc9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11201_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+一般的な言い伝えと違って、実は銀の退魔の力は大きくない。
+剣を持った迷いのない旅人こそ、魔を退ける要になる。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11301_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11301_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e82649b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11301_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+硬い鋼を何度も折り返して鍛え上げられた剣。
+薄暗く冷たい光が輝いている。
+かつて有名な冒険者が所持していた。広く幽邃な大地を目にし、
+魔物の鋼骨を斬り、時には強盗の刃をも相手にしてきた。
+しかし最後には、
+ある少女のために、彼はこの広い大地と果てしない空、
+協会の仲間、そしてこの冷たい「鋼の親友」を捨てた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11302_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11302_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5990be564
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11302_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+この剣の正式名はとても長い。
+「夜を切り裂く勝利への払暁神剣」。
+ある日、戦場で一人が倒れた。
+暗闇の中、男がこの剣を抜き、勝利を叫んだ。
+刹那の間、光が漆黒の夜を白昼に変えた。
+その輝きによって、彼は的となり、
+雷霆の如く降り注ぐ矢の雨を招いた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11303_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11303_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e917400f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11303_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+頼れる鋼の剣。全体的にバランスがよく、持ちやすい。硬くて良質な鋼鉄で作られている。
+最大の欠点は全てが竜骨構造でないため、耐久性が落ちている点だ。
+その代わりに、空洞の柄に小さな果物ナイフ、ハサミ、発火布などが入っている。
+旅道の剣と呼ばれるのはそれが由縁…?
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11304_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11304_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6fcbb7761
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11304_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+「おじさんはなんで剣を地面に置くの?」
+「日焼けさせるためだ」
+「どうして?」
+「いい質問だ。嬢ちゃん、どんなものが黒いか知ってるか?」
+「カラス?」
+「そうだ!他には?」
+「うーん……鉄鍋?」
+「いい答えだ!じゃ鉄鍋の下に何があるか知ってるか?」
+「火!」
+「じゃあ、火はどこからくる?」
+少女はひらめいた。
+「木炭!木炭だ!木炭は黒いの!」
+「そうだ、炭によって、鋼はさらに強く硬くなる。だからおじさんは剣を干してるわけだ」
+そう言って、おじさんは剣をひっくり返した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11305_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11305_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf95e0910
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11305_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+伝説によると、過去の璃月では螭虎魚(ちこざかな)が豊富で、平民が一番好きな魚であった。
+だが長い歴史の中で、いつからか人々はそれを「チ虎魚」と呼ぶようになった。
+今となっては、本物の螭虎魚は滅多に見られないが、
+「チ虎魚」という言葉は璃月人の食用魚の代名詞となった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11306_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11306_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a9633a14
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11306_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+剣術に優れた御剣公子が絶雲の間の頂上から飛び降り、
+吠える強風を物ともせず、剣に乗り、雲を突き抜けた。
+剣の断裂音が体を通じ、頭の中に響いた——
+その時、彼は気づいた。剣術ではどうにもならないことがあると。
+剣は壊れてしまったが、金創丸剤が手に入った。
+御剣公子はまだ諦めない。偉大なる空を駆ける旅は終わっていない!
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11401_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11401_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5d84eed4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11401_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+西風騎士団の特製長剣。通常は団長と教会両方の許可を得ないと所持することを許されない。
+モンドの工学者は、モンドの神風を保ち続ける研究を通じて元素の有効活用に成果をあげた。
+これは西風騎士の栄光だけでなく、モンドを護る人々の勤労と技術の結晶である。
+この剣は簡単に元素の力を引き出せる。だが肝に銘じてほしい。剣の鋭さは護るための力であり、傷つけるための力ではない。
+
+現在の西風剣術は光の獅子エレンドリンの影である幼き狼のルースタンから引き継いだもの。
+伝説によると、彼は雨粒さえも斬ることができ、剣を振り回すとその衝撃波は薔薇を両断し、炎をも吹き消すという。
+多かれ少なかれ西洋剣術の特徴を表している。軽く、速く、正確。それでモンドの平和を守るのだ。
+
+27歳の時、ルースタンは「幼き狼」の名を授かった。
+西風騎士団の伝統によると、獅子か狼の名を授かった騎士は、
+いつの日か、騎士団を率い、全身全霊でモンドを護る大団長になる。
+しかし、ずっとモンドを守り続け、モンドのために全てを捧げた彼にその日は来なかった。
+
+ルースタンが編み出した剣術を、彼ほど上手く操れる実力者は二度と現れなかった。
+だが、彼の忠誠と思いは現在まで引き継がれている。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11402_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11402_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e8b6b0f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11402_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+軽い剣。剣身に紋様が刻まれ、穴が空いている。
+優れた腕前の持ち主はこの剣を振る時に笛音を奏でる。音調は振る方向と力に左右される。
+楽団が解散した後、この剣も葬られた。月日が流れるにつれ、今は音を出すことができなくなった。
+それにしても、致命的な武器である。
+
+流浪楽団に凛とした剣舞者がいた。
+楽団による旧貴族の討伐計画が失敗し、彼女は剣闘士奴隷になってしまった。
+
+たとえ希望を失い、全ての仲間を無くしても、戦う時は、
+彼女の剣は光の唄を歌う。彼女は「夜明けの光剣士」と呼ばれた。
+
+暁の騎士のラグヴィンドは元々侍従騎士であった。
+主と共に闘技会を観賞しに行った時、彼女の剣舞に感動した。
+そのため、彼は自分の騎士名とやるべきことを決めた……
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11403_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11403_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f269773a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11403_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+東にある海を一望できる崖で、古の住民は時の神と風の神を共に祭った。
+「風が物語の種をもたらし、時間がそれを芽生えさせる」という思想が、度々両者を混同させた。
+この剣は護りの力と勇気を語るもの。
+もともと刃がついていない道具用の剣だったが、風の中で真剣のように鋭くなっていった。
+
+かつては穏やかなグンヒルド一族が所持していた。
+祭祀では、彼らは守護者を演じる。
+
+時の風への祭祀は三つの幕に分けられている。
+終幕の内容は、守護者が命と自由を護る物語である。
+
+祭祀の慣習と歴史は失われたが、
+グンヒルド一族は守護者を続けている。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11404_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11404_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f2949ef5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11404_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+かつてモンドを支配していた旧貴族に使われていた長剣、その材料と細工は極めて凝っている。
+よって、長い年月が経った今でも、切れ味は当初のままである。
+剣術は貴族の必修科目の一つだった。
+身を投じて戦う人の勇猛と違って、彼らの身振りは知性と気品に溢れていた。
+しかし記録によると、最終的に彼らの剣術からはその知性や気品は失われてしまった。
+
+二千六百年前、モンドの地で最古の血統は、
+新風神が降り立って天地を作ったあとに、厳粛な誓いを立てた。
+
+「永遠にモンドを護り、モンドの青き平原、山と森に永遠の命があらんことを」
+「永遠にモンドを護り、暴君の如き風雪と風雪の如き暴君に困ることなく、永遠の自由があらんことを」
+
+時間が経っても、暴君と魔獣に蹂躙されても、たとえこの誓いの石碑が壊されても、
+誓いの魂は千風になって、恋人のようにモンドを撫で、父のようにモンドを守る。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11405_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11405_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6dd911d72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11405_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+璃月の街に伝わる噂の宝刀。
+刀の鞘は沈香をベースに雲母を飾り、戦争伝説の絵が刻まれているらしい。
+連城の璧ほどの価値がある貴重な刀の鞘は既に失われた。
+この刀にとって、鞘は刃の運命を縛る鎖だった。
+非常に鋭く、刺された人は一時間後にようやく自分が死んでいたことに気づくと言われている。
+
+噂によると、クオンはたった一日でこの鋭い宝刀を打ったらしい。
+高齢な師は弟子の作品を見て、ただただ嘆き、杖で地面を叩いた。
+「無念、無慈悲の極み」
+老人は嘆き、無言で去っていった。
+
+そして、クオンは刀剣に一切触れず、三日間ずっと師の言葉について考えていた。
+さらに一年の月日を掛け、この沈香の鞘を作り上げた。
+
+若いクオンはこの鞘なら、刀の力を抑えられると思った。
+その後、宝刀は町に現れた。鋭い刃だけが残っていて、鞘は伝説になった。
+刃は永遠に血に渇く。どんな鞘でも、その衝動を抑えることはできない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11406_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11406_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..67a3a1335
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11406_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+璃月の武器工場が作った古い試作剣。製造番号や製造時期は不明。
+古い剣身には流雲紋が飾られ、剣を振るう時は微かに金色に光る。
+
+噂によれば、一度は技術不足で製造が中止となり、別の製造方法を考えることになった。
+鍛造の名門である雲氏の当主は武器職人である寒武と協力し、「試作」という武器シリーズの設計図を書いた。
+設計図に沿って最初に作られた片手剣は音が響く。
+
+天衡山で剣を試す時、寒武はうっかり剣を地面に落とした。
+意外なことに、剣は逆巻く風のように岩盤に割れ目を作った。
+これは天啓だと思った寒武は剣を「斬岩」と名付けた。
+
+一刀両断、万剣朝宗。
+岩を簡単に切れるこの剣は後日、璃月の刀剣の原点となった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11407_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11407_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd811faee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11407_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+世の全てが璃月にあり。これは偉大な璃月港への讃美である。
+他の国の珍宝も人と共に璃月港に来る。
+刃がついてない細い剣だが、先は極めて鋭い。振り回すより、突き刺すことに特化した剣。
+使いこなすには技術が必要だが、もともと良質な剣のため、修練を必要とせず、使いやすい。
+
+遥か遠い異国からの武器。遠洋航海帆船のオーナーが腰に下げていた。
+剣身は細く、優雅な曲線美は帆船の雰囲気に合わない。
+
+度々剣の詳細を聞かれても、船主が答えることはなかった。噂は風とともに流れていく。
+海賊からの戦利品だ、あるいは略奪した物だろうと。
+
+日が暮れ、帆を下ろすと、彼はいつもそっと剣を拭う。
+風の国の思い出を、遊侠としての失われた時間を、
+故郷で出会った少女のことを、報われなかった恋を、そして再会の約束を思い出す。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11408_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11408_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4432dfb8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11408_JP.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+希少な黒岩で作られた非常に鋭い長剣。黄金と玉石を簡単に切れる。
+明るい月の下なら、暗紅色の剣身がはっきりと伺え、
+血のような光がまるで大地を切り裂くように見える。
+
+「試作」ができた後、職人の寒武は新しい武器の設計図に着手し、
+希少な黒岩でより優秀な武器を製造しようとした。
+黒岩剣は製造時の温度と水の条件により、剣の堅さとしなやかさが変わる、
+鋳工にとっては大きなチャレンジである。だからこそ、超えなければならない。
+寒武は剣を鍛造することに心を奪われた。友人の雲氏の依頼を受け、素材を探しに層岩巨淵へと向かった。
+だが坑道が崩落し、彼を含む数人は4日間も坑内に閉じ込められた。
+
+彼らは地下牢獄へと落ち、普通の道具では道を塞ぐ岩を取り除くことができなかった。
+漆黒の闇の中で、彼らは迷い狂って絶望した。
+その時、坑内の片隅で寒武が持ってきた試作剣が微かに光っていた。
+この剣のお陰で彼らはようやく脱出できた。陽射しを浴びた瞬間、手に持っていた剣が粉々になって砕けた。
+寒武は驚いた。数ヶ月後に寒武はこの長剣を再現して「黒岩」と名付けた。
+人々は黒岩の美しさ、鋭さ、堅さを賛美する。
+坑道の崩落事故にあった者は、当時のことを一切口にしなかった…
+
+——暗闇の中、寒武は渾身の力で岩を切り、剣の衝撃波が稲妻のような音を響かせる。
+その時から、後に起こる地震のカウントダウンが始まったのかもしれない…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11409_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11409_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b986ae05d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11409_JP.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+永遠に鮮血を渇望する剣。血の匂いによって目覚める。
+持ち主はこの剣から戦い続けられる力を得る。
+無垢な人も、やがて返り血によって漆黒に染まる。
+
+純白で高貴な騎士は、正義の道を求めていた。
+光沢のある銀の鎧を身に着け、鏡面のように明るい長剣を携えていた。
+不公平を訴える人々のところへ、人食いの魔獣が現れたところへ、遠方の炎が燃えているところへ、
+騎士はすぐその場に赴く。一、斬る。二、振り下ろす。三、突き刺す。
+彼に騎士道や正義、剣術を教えてくれた「幼い狼」の訓戒に従って、
+斬って、振り下ろして、突き刺した。そしてまた斬って……。
+魔獣が動けなくなるまで正義は執行された。
+
+「いつからだろう、斬る、突き刺す、振り下ろす、その感覚に病みつきになった」
+「剣と肉の絡み合う感覚は、まるで脊椎に電流が走ったようだ」
+「ああ。たぶんこれが正義が執行された感覚だろう」
+「このまま切って、突き刺して、振り下ろし続けていけば、この歪んだ世界の罪も」
+「いつか、いつの日にか、粛正されるだろう」
+
+「騎士よ、正義と称しても殺戮は所詮殺戮だ」
+「いや、お前は間違っている。正義のための殺戮は即ち正義だ」
+
+一、斬る。二、振り下ろす。三、突き刺す。そのまま正義を貫き続ける!
+たとえ少女からもらった白い花が汚れた血に黒く染まっても、剣の輝きが失われても、
+秀麗な顔が歪み、鉄仮面で隠さなければならないようになっても、
+守られた人々に理解されないとしても、決して止まらない!
+
+黒く染まった騎士が正義を果たす旅の中で、魔物の跡を追い、
+滅ぼされた古国を見つけた。そこで、最大の問題を発見した……。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11410_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11410_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..71c905958
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11410_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+真っ直ぐで高貴な長剣。夜の閃光に似ている。
+その刀身は一度も血に触れたことがない。
+噂によると、後世の人々はこの剣を元に高貴な騎士の剣を作ったという。
+
+剣は黒く、夜に溶け込む。
+なぜなら、その時代は夜になっても平民は灯火をつけなかったからだ。
+一部の詩歌によれば、その暗闇は貴族の統治によるものらしい。
+
+古い時代に書かれた先祖の徳政を記録した叙事詩は、貴族の少年の心に反逆の種を植えた。
+機は熟した。名門出身の彼は一族を置き去りにし、長剣を盗み路地の奥へと姿を消した。
+彼は平民と同じように酒場に行き、貴族から教わった剣術で富者から財物を奪って貧者に施した。
+貴族の宝庫から取り出したこの剣は、暗闇の中、貴族の後裔と共に屋上や路地を走った。
+長剣の刃は一度もその輝きを失わず、ずっと光っていた。陳腐な貴族の後裔という身分を捨てた義賊の心のように。
+
+歌と酒と若い歳月はいずれ終わる。やがて色々なことが起こった。
+最後は月光の下、長年共にしてきた長剣を埋葬し、船に乗って亡命した。
+彼はあの日の出来事を思い出した。家を出る前、宝庫からこの長剣を盗み出し、
+家族に、過去と未来に、この土地に、腹違いの弟エバハートに誓った言葉
+「ほんの少しでも、僕は僕自身の力でこの漆黒の世界を変えて見せる」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11411_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11411_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f55a4cc0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11411_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+なし
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11412_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11412_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..914ca2797
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11412_JP.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+これはあなたが特殊な方法でこの世界にたどり着いた証。
+これは「世界」を挑む者にしか、手に取れない剣。
+
+前にこの剣が振られた時、人たちは滅びかけた世界を救おうとした。
+その世界は彼らの唯一で、最後の居場所であった。
+この剣が挑戦しようとしたのは、世界が滅び行く運命だった。
+——「生者必滅」の宇宙の規約を剣で挑むのは、
+馬に乗り槍を持って風車に突進する行為と同じくらい可笑しなことでしょう…
+
+それより、このような運命と、億万の星を呑み込む深い闇と向き合うには、
+どのような武器を手にすればいいのだろう?やはりこの剣の出番だ。
+少なくとも、剣には世界と戦った勇敢な記憶が刻まれている…
+
+今回この剣が振られた時、あなたは世界に隠された答えを探していた。
+このような世界ならば、この武器を随意に使うことができる。
+宇宙の薄暗い目線が向きを変えたわけでも、この世界が元からこんな風格であるわけでもない。
+——「追求」が、あなたがここに降臨した真の理由であるからだ。
+
+「過去」が隠滅される前に、「未来」が降臨する前に、
+「現在」が消え行く今、この剣を信じよ。
+保身用にはぴったりだ。だってあなたのような
+「挑戦する者」、「追求する者」のためにカスタマイズした武器なのだから。
+それを持って、この世界を行け、
+
+そして、「世界」が残したすべての謎と挑戦を切り開くのだ。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11413_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11413_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1a8211f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11413_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+それは遥か昔のこと…
+
+誕生することを許されない生命、満たすことができない願い、
+暗い宇宙を彷徨う、悲しき夢、
+私の体を借り、「現世」に降臨しなさい。
+
+そして、私のかわいい子供たち、
+雨水が小川に流れ、植物が太陽に伸びるのと同じように、
+美しい場所に行き、自分の美しさを満遍なく放ちなさい。
+
+これは、ドゥリンと呼ばれる子供の、「母親」に関する記憶…
+
+「お母さん、ありがとう」
+「空を飛ぶ翼と、丈夫な体、全部お母さんがくれたもの」
+「僕は、美しい歌声がある場所に行きたい」
+「皆のことや、お母さんのこと」
+「僕の生まれたところが、どんなに美しいか。全部、彼らに伝えたい」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11414_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11414_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d481c0ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11414_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+名刀「薄縁満光天目」の影打ち。
+岩蔵流初代当主「道胤」が紺田村に隠居中に世話になった礼として、
+柴門家に贈呈したものだ。
+
+岩蔵流の秘剣「天狗抄」は迷いをすべて捨ててやっと使える技だという。
+「天狗抄」は「天狗勝」のもじりで、空飛ぶ天狗さえも斬り落とせる剣だ。
+数百年間、「胤」の名を世襲してきた岩蔵の剣豪たちは稲妻で秘剣を振るい、無数の妖魔を斬り捨てた。
+
+「天狗抄」が完成したのは、祀られなくなった社の中だった。
+秘剣の威力が大きく、建物は尽く壊され、岩蔵道胤の刀も真っ二つになった。
+その後、剣術の腕で岩蔵流を創立し、九条家の指南役になった。
+当時の天目に依頼して、胤の名とともに受け継いでいく名刀「薄縁満光天目」を打ってもらった。
+
+その刀の逸話も諸説あり、人の縁さえも切れると言われている。
+長い号は、岩蔵道胤が直々に指定したものだそうだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11415_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11415_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c5a70dba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11415_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+愉悦を浮かべ烈火より塵を分離し、粗悪なるものから精巧を生み出す。
+宇宙が一つのものから派生したように、一つの思索は万物へとなり得る。
+あなたの兄である一本角の白馬が成し遂げられなかったことを追求し、
+哲学の果てに辿り着いて、あなたの兄と私のために、新たな運命を紡ぎ出さんことを…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11501_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11501_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0f00221c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11501_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+誰もが知っているように、鷹の見守りは西風の恩恵である。
+西風の恩恵が遠方の異民族のものであることは、ごく僅かな人しか知らない。
+
+当時のモンドは旧貴族の支配下にあり、自由を求めようとしていた。
+故郷を離れた異民族の戦士は奴隷として、風の国に入った。
+欺きと不公平を前にしても、彼女は努力により正義の風を巻き起こした。
+横暴な貴族の統治を終わらせ、慈愛に満ちた騎士団と教会を設立し、
+神の恩恵を受け、最期は神に召された。
+
+これは彼女が使用していた武器。これは、彼女の苦難と勇姿を見届けた。
+彼女が自由と正義の風をモンドの地に届けた証である。
+振り回す時、故人の戦いへの思いが感じられる。
+
+圧迫されたら、正義を。
+禁錮されたら、自由を。
+騙されたら、知恵を。
+風の導くままに。それが自由と正義の風である。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11502_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11502_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd3816562
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11502_JP.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+天空を貫いた牙。
+深邃古国の黒金鱗を突き通した。
+古国罪人の後継者の喉を切り裂いた。
+
+昔、モンドの繁栄を終わらせるべく魔龍ドゥリンが襲来した。その翼は日の光を覆い隠した。
+魔龍の嫉妬が邪悪を産み、その邪悪が大地の生命を侵蝕した。
+その時のモンド周辺は魔物により荒れ果てていた。
+風の神は人々の悲痛な叫びを聞き、天から降り立ち、風龍を呼び起こした。
+そしてトワリンは風と共に、命ある者のため戦うべく空へと飛び出していった。
+
+トワリンは風神の祝福と共に魔龍と戦った。巨龍による戦いは雲を突き抜けた。
+千の風が毒をまとい、日輪は暗色に変わり、燃える空は世界の終焉を彷彿とさせた。
+天空を燃やした激戦の末、トワリンは魔神から授かった剣歯で魔龍の喉を噛み切った。
+だが、トワリンは魔龍の毒血を飲み込んでしまった。魔龍ドゥリンは悲鳴を上げることなく、空から落ちていった。
+
+風龍は猛毒により、苦痛を伴う昏睡状態へと陥った。
+最も練達な詩人もトワリンの行き先を知らなかった。
+数百年を経た今、モンドの人々は風龍の奮戦を忘れていた。
+トワリンが骨の髄まで響く毒の痛みに堪え、その地に帰還しても、友の琴声は聞こえてこない。
+かつて風龍に守られた人間は彼を遠ざけ、「魔龍」と名付けた。
+
+いつの日か栄光は取り戻され、毒は浄化される。
+詩人の旋律が人々の記憶を呼び起こす。
+風龍の名誉を挽回するという願いが、この剣には宿っている。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11503_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11503_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..479ee46a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11503_JP.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+過去に流行っていた祝福の歌は、こう歌う——
+「誰かに舌を抜かれても、目で歌える」
+「誰かに目を刺されても、耳で聞ける」
+「夢を壊そうとする人がいたら、乾杯しようと誘う」
+「たとえ明日が来なくても、この瞬間の歌声は永遠になる」
+
+育った風土によって性格は異なる。しかし、土地も人も、すべて神によって誕生したもの。
+自由気ままな神が、抗争の中で自由への愛を人々に広めたのだろうか。
+それとも人々が自由のために、氷雪と烈風の中で、自由を愛する風の神を生み出したか。
+この問題を解き明かすことはできない。
+
+あの曲はいつも暗い時代に歌われた。
+烈風の王者が尖塔に君臨した時も、
+腐りきった貴族が神像を倒した時も、
+幽閉された地下室で、暗い路地裏で、ぼろぼろの酒場で、
+烈風と鉄の拳に浸透し、抗争の英雄を紡ぐ。
+
+遥か昔のある日、環状の静まり返った王城で、
+誰かの琴声を伴って、叫び声はついに烈風の監獄を突き破った。
+ある少年、精霊、弓使い、騎士と赤い髪の流浪騎士は、
+空を突き抜ける槍のような、
+巨大な影を落とす尖塔の前で自由を誓った。
+そして塔の上の孤独な王を倒すと決意した。
+
+尖塔に登れない体の弱い者たちは、普段小さい声でしか歌えなかった。
+しかし、あの乾杯と送別の歌を、城壁が揺れ動くほどの勢いで歌い、旗を揚げた勇者たちを応援した。
+「誰かに舌を抜かれても、目で歌える」
+「誰かに目を刺されても、耳で聞ける」
+「でも、誰かに歌う自由と眺める自由を奪われたら」
+「——それは、絶対に、絶対に容赦しない」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11504_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11504_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e001cc8d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11504_JP.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+遥か昔、神々と妖が大地を駆け回っていた時代、
+不安定な天地に、人々はこう聞かずにはいられなかった。
+「教えてください、私の愛する者と子供たちはどこへ行ってしまったのですか」
+「教えてください、いなくなった人達はいつ帰ってくるのですか」
+「あぁ、主よ、この恐ろしい時代はいつまで続くのです」
+
+山の固い石に囲まれて育った人々でも、心に深い傷を負う。
+何も言わず辛抱強く神へ信仰を捧げる者でも、瞳に激しい炎を灯す。
+疑問の声を出さずとも、心の奥底から訴えかける叫びが聞こえてくる。
+
+岩君は神の力を使い、金色の石珀から長剣を削り出した。
+そして剣を振るい山頂の一角を削り取ると、民と固い契約を交わした。
+いなくなった人は必ず戻り、規則を破る者は必ず罰せられる。
+愛する者を失った者、大切な物を失くした者、不平を強いられた者達は、必ず償われる。
+
+これは璃月の長い歴史の中で語られた、真偽不明な民話の一つに過ぎないのかもしれない。
+ただ、岩君が交わした契約は、今日の璃月の隅々までに伝わっている。
+そして契約に背く事は、神が治めるこの大地を敵に回す事である。
+岩君が斬った山頂が、いずれその者の頭上に落ちてくるだろう。
+
+近頃、農村部では、いつか真の主が再び地上に降臨すると噂されている。
+その時、あの長剣が再び金色の光を放ち、この世最大の不平を両断するのだ…
+数千年前、岩君が民衆に誓いを立てたのと同じように。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11505_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11505_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5f25e493
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11505_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+璃月が創られた時、帝君は玉石の剣を持ち、大地を歩んだと言われている。
+歳月の試練を潜り抜いて尚、血で洗った濃緑の剣は未だに輝きを保つ、
+血は千年もの雨とともに流れ、詰まった思いと恨みは容易に払えない。
+
+「玉石は碧色の水の魂と優しさを持ち、残された宿怨を洗い流す」
+「だが、殺戮の武器にされた美玉の痛みは、誰が慰めてあげられるのか?」
+
+名を忘れた友は、ため息と共に不平を吐いた。
+だが、止まる事のない運命はその惻隠の言葉をもかき消した。
+
+長い年月を跨ぎ、血まみれに死闘を交わした敵とも喜びを分け合い、
+やがて裏切るであろう親友、憎しみが消えた宿敵とも一杯飲み交わせるだろう。
+この宝剣もその時、誰かの贈り物として磨き上げられ、
+「結緑」と名付けられた緑の玉石も、元は平和と華麗のために彫琢されたもの。
+
+酒器が血で溢れ、温情が冷酷な欲望によって引き裂かれ、塵と化して飛び散った。
+贈り損ねた贈り物、伝え損ねた友情、共に旧友へと向ける刃となった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11506_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11506_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b348c30f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11506_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+テスト
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11507_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11507_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b348c30f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11507_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+テスト
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11509_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11509_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c362cdbf8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11509_JP.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+将軍より賜った旗本の銘刀の一振り。雷光の如く夜霧を切り裂くと言われている。
+一度粉々になった後、打ち直した際、刀身に雲のような紋が浮かんだ。
+
+歌謡に歌われた「大手門荒瀧、胤の岩蔵、長蛇喜多院、霧切高嶺」は
+武を学び子供らが歴史上の武人の名を並べたものだ。
+その中の「霧切高嶺」は、秘剣「霧切」で無数の妖魔や祟り神を斬った。
+影向の天狗から弓を習い、その技を意中の人に教えた。
+しかし秘剣霧切は伝承されず、物語や絵画、童謡の中にしか存在していない。
+
+その生涯の最期、彼は将軍の陣の中で、漆黒の軍勢と対峙した。
+
+愛用の弓を賭け金として彼女に預けていなかったら、もしかしたら違う結果になったかもしれない。
+だが真の博打打ちに待ったはなし。「もしも」なんて、決して言わない。
+敵が霧のように湧いてくるというならば、夜霧を切り裂く剣技をお見舞いすれば良い。
+斬撃が速ければ、漆黒の霧をも裂いて、光明を見ることができるだろう——
+
+「浅瀬、お前との約束は……いや、このすべての賭けを終わらせる賭け、絶対に負けられない」
+「俺は帰る。賭け金の弓と一緒に、勝ち取った未来も俺のものだ!」
+
+絶えず光る雷光のように、彼は霧切とともに妖魔を斬った。
+だが、刀は剣客の執着ほど強靭ではなかった。
+漆黒の濃霧が、彼を呑み込んだ……
+その刀の欠片の一部が回収され、打ち直したものは霧切の名を継いだ。
+
+暗闇に垂らす蜘蛛の糸を掴むように、砕けた刀の柄を握りしめ、
+漆黒の濃霧の中、執拗に自分に言い聞かせた。
+賭けの勝負はまだ決まっていない。俺は絶対に、浅瀬のもとに帰るんだ……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon11510_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon11510_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d045f4ecb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon11510_JP.txt
@@ -0,0 +1,53 @@
+
+たたら砂の目付である御輿長が編纂した『稲妻名物帳』に載っている御腰の物。
+刀の流派である経津伝が命を受けて鍛造した月白経津には、「波穂」と「波乱」という二振りの刀がある。
+そのうち「波乱」は名工・真砂丸が生涯で唯一、刀に銘を残した傑作だ。
+
+人々はよく、刀剣には刀鍛冶の魂が宿っていると言う…
+『名物帳』も、そのような言葉から始まっている。
+言い伝えによると、「波穂」という刀は経津伝三代目惣領である経津実の手によって鍛造されたものだ。
+薄く青い刀身と波のような刃文を持つ華麗な名刀は、将軍の近侍の腰によく下げられていたという。
+その後、鬼人の運命を左右する真剣試合で刃こぼれし、それは鍛え直されることとなった。
+だが酒や古傷、祟り神の遺恨に長いこと苛まれた経津実は、その頃すでに「焼きなまし」がされていない刃のように、心が折れてしまっていた。
+若き四代目、経津弘芳の技術も母と比べればまだまだ劣る。
+そこで彼の義兄である経津政芳──人呼んで「真砂丸」が、
+この刀を鍛え直し、経津伝の傑作を再びこの世に送り出した。
+月白経津の見た目は二振りとも酷似しているが、その気質は全く異なる。
+
+真砂丸が銘を残したのは生涯でこの一作だけだが、その理由は至極単純なものである。
+彼は昔、三代目惣領に引き取られた孤児であったのだ。読み書きができず、生まれつき口もきけなかった。
+「波穂」の美しさを再現する命を受けたため、彼は同じように銘を刻んだのだ。
+
+経津実が亡くなってからの数年間、真砂丸は弘芳に鍛造技術を教えた。
+一説によれば、三代目は彼に跡を継がせたかったようだが、恩人からの頼みを彼は幾度も断ったという。
+「波乱」を鍛造したことで、彼は一躍有名となった。その影響は四代目を継ぐ弘芳にまで及んだ。
+ゆえに、義弟が一人前になった後、真砂丸はひとり故郷を離れることを選んだのであった。
+その後、彼は他の鍛造流派に足を運び、多くの名匠から優れた技術を学んだ。
+晩年の彼は楓原景光、丹羽長光、赤目実長の三人の愛弟子を抱え、
+その三人はやがて、一心伝の「一心三作」を生み出した。
+
+「あの頃の私は口のきけない、醜く汚れた捨て子に過ぎなかった。」
+「寒い夜は暖を求める蛾のように、鍛刀場の炉を眺めていた。」
+「そこにいたのは、自由奔放でひねくれていると噂の経津三代目の女職人。」
+「しかし、彼女は他の人と違って私を追い出そうとはせず、空腹を満たす玄米まで与えてくれた。」
+「鉄砂まみれの私の姿を見て、彼女は『真砂丸』と名付けたんだ。」
+
+口がきけず思慮深い真砂丸は、多くの物語を心に隠しているのだろう。
+それらの口にできぬことは、やがて沈んでいき、また波に呑まれて消えてしまう…
+
+「話せない私に対し、三代目は静かに色々と語ってくれた。」
+「体の半分を覆う古傷や、母と兄上の願望について、」
+「身に纏うことの出来ぬ緋袴や、やがてすべてを飲み込む津波のこと…」
+
+ある夜、子供が恐る恐る鍛刀場に忍び込み、気ままに生きる名匠の姿を見た。
+彼女は涙を頬に伝わせながら、懸命に鉄の塊を鍛えていたという…
+「さっき見たものは忘れろ、分かったな?」
+彼が慌てて頷くと、彼女は突然手を叩いて笑い出した。
+「忘れてたよ、あんたが口の堅い友人だってことを!」
+
+「酒に溺れた、気まぐれな人──噂の大半は本当だったようだ。」
+「今にして思えば、師匠の誘いに乗って一杯やっておくべきだった…」
+
+『名物帳』には、月白経津の異なる姿が記録されている。
+経津実が鍛え上げた傑作であり、夜の澄み切った優美な海面のようであることから名付けられた「波穂」。
+そして、言葉を持たぬ政芳が鍛え直した刀は、荒れ狂う嵐のような覇気を持っていることから、「波乱」と呼ばれている。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12101_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12101_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..729be7ee1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12101_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+このような重く大きな大剣を持つ者が一番よく知っている。
+大切なのは武器ではなく、己の力量である事を。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12201_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12201_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..26e03dc70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12201_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+彼はいつも自分の若い頃の冒険話をしたがる。
+どれも大袈裟で陳腐な話だ。
+だが、この使い古された大剣はまるでこう言っているようだった。
+「私もその場にいたが、流石にそれは言い過ぎだ」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12301_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12301_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..60ae40531
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12301_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+幼いエレンドリンは北風騎士レイヴンウッドの剣の模造品を手に持ち、想像の中のモンド旧貴族へ突撃した。その時、まさか自分が将来、世界に名を轟かせるとは思ってもいなかった。幼い頃、剣術の真似事をしたルースタンが自分の右腕となり、モンドの民に23年を捧げた末に殉職するとも思っていなかった。
+今、「光の獅子」が持っていた模造品は、別の若者の手へと渡った。
+この神秘的で偉大な宿命は、どのように伝承されていくのだろうか。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12302_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12302_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..adc7156c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12302_JP.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+伝説によると、ある有名な英雄が毒龍を斬った後、
+龍の血を全身に浴びて、刀も槍も通さない体を手に入れようとした。
+龍の血の力の賜物か、洗礼を受けた体は、
+数え切れないほどの剣と槍を折った。
+飛んできた無数の矢を嘲笑いながら、その全てを弾き飛ばした。
+だが最後、彼の弱点を敵が発見する。
+彼は愛用していた大剣を背負いながら、龍の血を浴びていた。
+そのため、背中には大剣と同じ大きさの弱点があった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12303_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12303_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..455ecc0d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12303_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+軽い白鉄で作られた扱いやすい大剣。雪のような白銀色に輝いている。
+この大剣は素早く振り回すことで、白鉄の輝く光が相手の目を眩ます。
+しかし、この剣はあまり武器として使われない。
+昔、命を落とした戦友の傍に、輝く武器を突き立てる風習があった。
+時が経ち廃れてしまったが、僅かな人はその儀式の意味を覚えている。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12304_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12304_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..60ce6d2ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12304_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+伝説によれば、岩の魔神が様々な魔獣と戦った時、
+大地の石を剣に、岩を槍にした。
+岩石の剣で妖魔を斬り、
+巨岩の槍で敵を鎮めた。
+黒岩場は岩神の偉業を称えるため、
+黒い石英を使用して、これらの大剣を作った。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12305_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12305_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..04f6e75e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12305_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+どんな弁論においても、論理的かつはっきりと話す。
+どんな頑固な人だろうとも、論理的に話し合えば分かり合えるようになる。
+これを道理の力という。
+最終的に民衆の抗議により製造は中止された。
+これは世論の力という。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12306_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12306_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..14385d7e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12306_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+挫折を味わった御剣公子は、剣術では到底実現できないことがあると気づいた。
+それからというもの、彼は自身の剣術に盲信せず、剣そのものに着手をし始めた。
+「大きければ大きいほど優れている。そう、剣もそうだ」と彼は考えた——
+壮大な孤雲閣で、公子は壮絶な結末を迎えた。
+空を駆ける旅はやっと終わりを告げる。それでも、彼と剣の物語は永遠に続いていく……?
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12401_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12401_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e0d4442d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12401_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+西風騎士団の大型の儀礼用剣。団長と教会両方の許可を得ないと所持することは許されない。
+モンドの古き聖遺物を研究し、モンドの工学者が元素の活用方法で成果を挙げた。
+この重い剣は西風騎士の栄光だけでなく、モンドを護る人々の勤労と技術の結晶でもある。
+この剣であれば容易に元素の力を引き出すことが可能だ。だが肝に銘じてほしい。剣の鋭さは護るための力であり、傷つけるための力ではないことを。
+
+今なお引き継がれる、幼い狼ルースタンが編み出した長剣の剣術だが、
+一部の派生技は継承されなかった。それは、光の獅子エレンドリンが使用した長剣と大剣の二刀流戦法である。
+求められる技量が高すぎるため、天賦の才を持つ者しか会得出来ずに伝承が途絶えたのだ。
+
+正統な騎士の一族出身のエレンドリンと農民出身のルースタンは、子供の頃から一緒に成長してきた仲間である。
+英雄になるという共通の夢により二人は仲良くなった。そして同僚に、さらに団長とその右腕となった。
+
+団長となっても、エレンドリンは神の目を授かることはなかった。力の源は天賦の才と努力によるものである。
+彼は自分の力を誇りに思った。騎士団、さらにモンドの人々も、このような優秀な団長がいてくれることを誇りに思った。
+しかし、ルースタンが亡くなって以来、エレンドリンが自らの力を示すことはなくなった。凶暴な魔獣に挑むことが誇りであるとも思わなくなっていた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12402_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12402_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4933608f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12402_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+奇抜な大剣。剣身には華麗かつ精巧な鐘が付いている。
+シャンと響く鐘の音は使い手の戦闘を演奏する。
+楽団が解散した後、大剣は酸性の水に浸かってしまったため、装飾の歯車は錆び、回ることができなくなった。
+それにしても、致命的な武器である。
+
+流浪楽団と共に行動する反逆者の名はクロイツリード。かつてはローレンス一族の一人だった。
+この時代、学者と詩人は歴史を語らず、旧貴族は自らの堕落に気づかなかった。
+そのため、クロイツリードが剣を振るった時、旧貴族は恐れ慄いた。
+
+反乱は失敗に終わったが、彼の処分内容は不明である。ある意味、彼の血統が証明されたのかもしれない。
+爵位を剥奪された後、彼は亡き同士の志を受け継ぎ、貴族政権の転覆を目的とする秘密結社を作り上げた。
+そして、遥か西方から訪れた異民族の戦士が起こした反乱に協力することになる。
+
+クロイツリードの組織はずっと機能していたという噂がある。
+モンドを護るため、西風騎士の代わりに騎士道の精神に背く汚い仕事を請け負っていたそうだ。
+言い伝えによると、「幼い狼」ルースタンも大団長の名義でこの無名の組織を運営していたという。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12403_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12403_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..62a2e8307
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12403_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+東にある海を一望できる崖で、古の住民は時の神と風の神を共に祭った。
+「風が物語の種をもたらし、時間がそれを芽生えさせる」という思想が、度々両者を混同させた。
+この剣は戦争を語るもの。
+元々は刃がついていない道具用の剣だったが、時の風により真剣のように鋭くなっていった。
+
+かつてはエーモンロカ一族が所持していた剣。
+祭祀では、黒い血に染められた戦争中の戦士を演じる。
+
+エーモンロカ一族にとって、戦いは守るものではなく、栄光や開拓のためのものであり、
+天上の神々を喜ばせる暇つぶしにすぎないと考えていた。
+魔物や盗賊が来たとしても、無事に恋人の元に戻れるかなど心配せず、
+血を浴びながらただ全力で戦い、叫ぶことができればいいと思っていた。
+
+こんな一族は、長い歴史の中からすぐ消えるだろう。
+彼らの戦いには終わりがない上、その勝利には望みがないからだ。
+しかしモンドの誕生によって、彼らは自分の護るべきものをついに見つけた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12404_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12404_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f623eb3a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12404_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+かつてモンドを支配していた旧貴族に使われていた長剣、その材料と細工は極めて凝っている。
+よって、長い年月が経った今でも、切れ味はそのまま。
+戦いは貴族の責任の一つだった。
+領土と民を守るために、平和を壊す魔物と戦う。
+しかし記録によると、彼らは最終的に自分の使命を忘れ、人を喰う怪物となっていた。
+
+ある研究によれば、今は西風騎士団に禁じれらた闘技の始まりは、
+貴族の間で行われた祈祷であった。
+
+やがてそれは、ローレンスによって権力者の娯楽となった。
+最終的に騎士団によって禁じられるも、祈祷文の一部は今も残っている。
+
+「モンドの千風よ、我は友と、同胞と、仇敵と、剣と刃が交差する音を鳴らそう、血と汗を汝に捧げよう」
+「進むべき道を導く風よ、我が困窮した時には、前へ進む力を与えたまえ。我が迷った時には、善悪を見分ける知恵を授けたまえ」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12405_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12405_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..abf7b1023
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12405_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+幽冥の無鋒剣。
+昔、その弱く暗い光ゆえ、「幽冥の印」と山賊が名付けた。
+その光を目にした者は帰れない。
+その光を目にした者は死を待つしかない。
+
+「この世のものとは思えない活殺自在の剣」
+「その疾きこと龍の如く、目は剣、横目は槍」
+
+もともと雨裁は無銘の剣だったが、所有者への敬意を込めて名前が付けられた。
+無銘の剣の最初と最後の所有者は、「古華」という侠客である。
+
+噂によると彼は仙人だった。古華の時代、盗賊の行動は制限され、荒野は恒久の平和に包まれた。
+古華の侠客は旅の最後、紫色の光の中で星になったという。
+
+古華への恩を返すため、ある人が古華の名で流派を立ち上げた。しかし、流派は所詮消えてゆくものである。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12406_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12406_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4268b0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12406_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+璃月の武器工場が作った古い試作型の巨大な剣。製造番号や製造時期は不明。
+希少な鉱石と鋼鉄で作られ、その重さは数十キロにも及ぶ。剣身が艶と輝きを放っており、振るう時の勢いは雲をも飲み込む。
+
+災厄の後、武器に新たな躍進をもたらすため、鍛造の名門である雲氏と武器職人の寒武が再び手を組んだ。
+それにより「試作」シリーズという武器が誕生する。最初の「試作」は大剣であった。古めかしい素朴な色合いであった。
+黒、金、褐色と、一見すると普通の見た目をしており、重そうだが手を伸ばすと重くないことに気づく。
+
+寒武は北陸に行き、この大剣をある侠客の友に贈った。
+侠客は森に行き、試しにこの大剣を振るうと、周りの樹木がすぱっと切れて倒れる。剣の衝撃波の音が響く、100年に一度とない光景であった。
+
+侠客は寒武にこう言った。この大剣、色味は実に優雅で、振るえば一級品だ。
+こんな絶世の大剣には「古華」という名が相応しい。
+後日、「古華」は璃月の大剣の基盤となった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12407_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12407_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..baa904def
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12407_JP.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+世の全てが璃月にあり。これは偉大な璃月港への讃美である。
+他の国の珍宝も人と共に璃月港に来る。
+良質な材料で作られた精巧な大剣。特徴は鍔に近い部分に刃が付いてないこと。
+噂によれば、その部分は柄として扱え、持ち手の部分を変えることで臨機応変に戦えるらしい。
+
+あまり知られていないが、この大剣は異国の職人の傑作である。
+謙虚な職人が丹念に鋳り、剣のバランス調整を行った。
+火花と共に幾つかの夜をこえて、
+丹念に鍛造を続けた彼の心の中に、
+恋人の凱旋への期待と未来への不安が募る。
+
+「この戦争が終わったら」
+職人はこう思った。
+「彼女がこの大剣を使う時が来るかな」
+「……彼女は無事に戻って来られるだろうか」
+職人はすぐさま雑念を払い、剣の鍛造に全身全霊を注いだ。
+余計な心配をするより、集中して良いものを鍛造しようと決めた。
+
+ある日、遠征軍が魔物の討伐から凱旋した。
+職人はまだ大剣に彼女の名を刻んでいなかった。
+慌てて剣を携え、帰郷した彼女の前に立つ。
+その顔には笑みと涙が浮かんでいた。
+
+武器を置いた女戦士は束ねていた長い髪をほどいた。これからは兵士を必要としないだろう。
+女戦士は故郷の恋人にプレゼントを用意していた。新品の猟弓である。
+「なんてことだ!俺は何年も費やしたというのに。君のためにこれを作ったんだぞ……」
+職人は思わず口にした。だが幸いにも、二人は幸せな結末を迎えた。大剣が一流の品であったのは言うまでもない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12408_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12408_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..09eaf9a61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12408_JP.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+希少な黒岩で作られており、大岩のように重く、山をも断つ佇まいの大剣。
+黒岩の結晶と紅色の鉱石が混ざった剣身は、黒く赤い墨と炎を彷彿させる。
+
+黒岩武器は「試作」シリーズを継承した品である。その特徴は、岩のように堅く、氷のように冷たく、血のように熱い。
+この「斬刀」は大剣であるが、刃の部分は絹布のように薄くできている。
+黒岩の結晶と紅色の鉱石が融合した刃に、
+離火のトーテムと紅玉が飾ってあり、遠くから見ると円硯から血が滲んだような邪気を感じられる。
+
+職人の寒武は黒岩武器を鍛造するため、坑道に素材を探しに行ったが崩落事故にあった。
+負傷した目は暗闇のように光を失い、剣と岩のぶつかり合う音だけが耳に残った。
+それ以来、未練は残っていたが寒武は武器の鍛造を辞めた。
+寒武の息子である寒策が山の中に妖怪がいるという噂を聞き、寒武にそれを伝えた。
+驚いた寒武は、あの時の採掘が山の龍や神々を怒らせたのだと思った。そして、病弱の身でありながら斬刀を鍛造しようと決めた。
+斬刀ができた後、父の要求に従い、龍の怒りを鎮めため、寒策は坑道の外に神棚を設置し、その中に「斬刀」を置いた。
+
+数年後、寒武は永遠の眠りについた。
+その時、ちょうど一人の冒険者が天衡山の異変に気付いた。山が揺れはじめ、神棚が勝手に開いた。
+神棚の中に置いてあった剣が微かに光り、泣いているように見える。
+寒策は急いで斬刀を手元に戻した。
+そして現在、天枢がその斬刀に銘をつけた。
+「天崩地裂、斬雲断月」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12409_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12409_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5469d764d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12409_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+海獣の脊髄で作られた大剣。冷たい骨に様々な物語がある。
+昔の船乗りは、人の命を狙う深海の巨獣を威嚇するために、
+獣骨を船首や竜骨に飾っていた。
+
+海が荒れていた遥か昔、船に乗って海に出るのは生離死別と同じだった。
+今は陽気な歌も、当時は悲壮な別れの歌だった。
+一人の大剣を持つ船頭がいた。出航する前に酒を飲み、歌を歌っていた。大丈夫かと聞かれても、彼は笑ってこう答えた。
+「大丈夫さ、酔ってないよ。それより船出の時まで一緒に飲まないか」
+と言って、酒杯を高く挙げ、笑ってみんなと酒を飲んだ。
+
+ようやく海流と風向の重なる時が来た。彼らを乗せた巨大船は出航した。
+海霧の奥深くは暗流が激しく起伏し、海獣が出没する。
+結局、楽観的な船頭を乗せた船は帰らなかった。
+やがて、深海巨獣の死体が座礁した。
+引き裂かれた傷口から白骨が露出し、血は海水に洗い流されている。
+
+「海流と風向が重なる時、波の音に溺れていた彼女の復讐に出かける」
+「海獣に喰われても構わない。それで彼女が眠る深海に、彼女の好きだった歌を届けられるなら」
+
+今の海に、嵐の中で大波を伴ってあらわれる巨獣はいない。
+海獣の遺骨を船首や竜骨に飾る風習も、海獣の絶滅によって忘れられた。
+しかし、遠洋を航海する際、時々深海から雷鳴のような低い鳴き声が聞こえる。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12410_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12410_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d5932493
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12410_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+古代の千岩軍兵士が愛用していた武器。
+璃月港の地盤を構成した岩石を削って作られた両手剣。非常に重い。
+普通の人は持ち上げることさえできず、戦うことなんてとんでもない。
+だが記録によると、古代の千岩軍兵士はそれを実際に使用していた。
+
+千岩軍は当初、岩君の信者が自発的に結成した部隊であった。
+その歴史は町が出来たばかりの時まで遡る。
+岩君は璃月の名の下、共に歩み続け、絶対に諦めないと誓った。
+「千岩牢固、揺るぎない。盾と武器使ひて、妖魔を駆逐す。」
+千岩君の兵士たちは皆この箴言を守り、自身の命よりも重要視していた。
+
+彼らは岩王帝君に付従って妖魔を斬殺し、民を救い璃月の平和を守った。
+千岩軍の最も輝かしい功績は殺戮ではなく守護であった。己を盾とし、彼らの故郷を守った。
+
+この巨剣は守護者の責任と意志のように非常に重くて硬い。
+最初に岩を削り剣を作った武装兵団の星氏と寒氏は、
+将来、この岩剣を自在に扱える人は少なくなると予想した。
+やがてこの剣は世界平和の象徴となり、守護者も剣も必要なくなるだろう。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12411_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12411_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f994d82d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12411_JP.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+緑豊かな都が霧によって覆われたとき、
+終わりのない吹雪が月明かりを遮り、
+起きた出来事や生きた証も、
+空から降る寒天の釘に貫かれてしまった…
+
+祭司の娘は星銀の大剣を異邦の勇士に手渡した、
+彼女の言ったことは、吹雪の音にかき消され、相手にを伝えることができなかった。
+
+「ここの4番目の壁画はあなたのために用意されています。あなたの肖像はこの壁に永遠に残ります。」
+「この壁画のために、みんなのために、私はいつまでもここであなたの帰りを祈っています…」
+
+雪葬の都の娘が実りのない銀の枝と共に枯れたとき、
+氷雪を切り裂くために、この剣を振るう運命にあった異邦人は、遠くで答えを求めている。
+月明かりのように輝いていた彼女の最後の思いも、遠くの旅人に伝えることができなかった。
+
+「もう長い間澄んだ空と緑の草原を見ていません。父が望んでいた氷雪が溶ける光景を描くために、どのような青と緑の色を使うべきか、もう分からないままです。」
+「もう一度、あなたに会えれば、どんなによかったか…」
+
+これが彼が見つけた答え——
+
+異邦の勇士はついに彼の旅を終えた、
+大剣の刃からは黒い血が滴り落ち、
+すでになじみのない雪道を重い足で踏んだ。
+疲れ果てた異邦人がついに山国の宮殿に戻ったとき、
+彼を待っていたのは、死という響きだけだった。
+
+「ここですら、俺の守るものは残ってないのか…」
+「天上にいるお前らは、ただ生者の苦しみが見たいだけだろ。」
+「だったら、この鋼と血の歌を、お前らに捧げよう。」
+異邦人は少女からもらった、風と雪を切り裂くはずだった星銀を壁画の間に残した。
+それから山を下り、彼は血を見るために戦いの場に行った。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12412_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12412_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..99025c8fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12412_JP.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+誰もいない真夜中に、その鰓の鼓動は次のように訳すことができる。
+
+「俺が海を離れた時、それは間違いなく死を意味する。」
+「心臓が止まり、目が白くなり、生臭い臭いを発する——」
+「魚にとって、それは死んだも同然。」
+
+「俺は鰆の中で最も強い。」
+「かつては浅海一の強者だった。」
+「海獣、鯨や鮫さえも俺を倒せない。」
+「しかし、そんな俺は強敵に出会った。」
+「あの海月、クラゲとも言うのか。」
+「波に身を委ねるだけの生き物なのに、」
+「全ての衝撃を流す力を持っていた。」
+
+「そして俺は力を追求することを諦め、」
+「クラゲの生きる道を選んだ。」
+「長き人生を過ごした後、」
+「体のあらゆる器官を制御できるようになった。」
+「自分の心臓を止めたり、」
+「新鮮な魚とみなされ、さばかれることを防いだりした。」
+「俺がただの雑魚だと思っているヤツは多い。」
+「俺をお前らの力にならせてくれ。」
+
+「老体を振り回す力士よ。」
+「ほほほっ…」
+「全ての水路が海に流れ込むまで、」
+「全ての星が消滅する日まで、」
+「全てが原始の大海で出会う時、」
+「この俺と手合わせしてくれないか?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12414_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12414_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e86a73d8a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12414_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+たたら砂のとある代の目付が設計した長巻。
+本人同様、堅実な性格だと言われている。
+
+異国の技術を輸入し、「御影炉心」を作る前の長い間、
+たたら砂は伝統的な「たたら製鉄法」を使っていた。
+御輿長正が目付になって、鉄の冷たい美しさに夢中になった。
+同じく刀鍛冶に熱中する宮崎造兵司佑兼雄に教えを請うた。
+遂にその手でこの堅実な刀「大たたら長正」を鍛え上げた。
+
+御輿家の養子でしかないけれど、養母が御輿家の名に泥を塗ったけれど、
+御輿の嫡子である道啓が天涯孤独な自分を捨てて何処かへ消えたけれど、
+彼の忠義心が御輿の名を捨てられなかった。
+幕府に入り、人一倍の努力で、一族の汚名を濯ごうとした。
+
+自分の部下である桂木の些細な不作為でも、容赦なく斬り捨てた。
+その後、この刀の名前と別称が違うものになった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12416_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12416_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..631f57d4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12416_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+海祇出身の猛将が使っていた刀。
+噂によると、彼が扱った剣術は我流の「月曚雲」と「夕潮」、この二つだけだったそうだ。
+だが、この二つの剣術を使った彼は、戦場でも試合でも誰にも負けたことがないという。
+
+ヘビや魚は冷血な動物だとよく言われるが、冷血な生き物であるほど、燃えるような情景に酔いしれるものである。
+民衆の夢を実現するために、大御神は凝集した雷雲に挑んだ。
+海祇を追って遠征に出た人々の中で、あるひとりの少年が際立っていた。
+海祇は彼の勇猛さと恐れを知らぬ姿を高く評価し、「東山王」の封号を与えた。
+しかし年月が経つにつれ、王の称号は忘れ去られ、代わりに敵からの蔑称となった。
+「惡王」、大蛇が使役する凶悪なる手下、ヤシオリ島で猛威を振るった魔王…
+
+命のやり取りは、少年を海の塩のように荒々しい戦士へと変えた。だが、そんな彼でも、
+遠征前、神社の傍らで海中の月に託した願いだけは消えなかった。
+
+「いつの日か影向山の頂上に立って、雷王の居城を見下ろす」
+「天守閣の上で、伝説の影向大天狗と心躍る決闘をする」
+「そして、その面を菖蒲と曚雲姉さんにお土産として持ち帰るんだ!」
+
+最後には、まるで砂上の楼閣を崩すように、波がすべての夢を洗い流してしまった。
+赤紅の星のような天狗の面が、戦乱により海砂のように粉々になった。
+深海の月光のように、在りし日の少年の心を照らしてくれた巫女は、もう帰ってこない。
+そして、「惡王」も大蛇と共に、まばゆい一筋の稲光を正面から受けたのであった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12501_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12501_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..559d644f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12501_JP.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+天空を揺り動かす武勇。
+罪人の魔龍の子は深淵なる古国に生まれた。
+最期は黒金の翼が、風の誇りによって断ち切られた。
+
+昔、モンドの繁栄を妬んだ魔龍ドゥリンが襲来し、万民は塗炭の苦しみに陥った。
+人は荒蕪に慟哭し、泣き声は風の神を起こした。
+風の神は人々の声により現れ、眷属を召喚した。
+命と自由を護る魔神、その風龍と共に参る。
+
+雲を切り裂く激戦の中、風龍は神の恩恵を受けた六つの翼を展開し、
+大剣を振り回すように、天空を切り開き、ドゥリンの鋼鱗を切り裂いた。
+驚天動地の戦いの中、風龍は風刃の爪を湾刀のように、
+黒く腐っているドゥリンの体の奥まで差し込んだ。
+
+天空を揺り動かす戦いに恐れ知らずの太陽さえ震えていた。
+最後に悪龍は喉をトワリンに噛み切られ、空から落ちていった。
+風龍は神の祝福により、勝利へと導いた。モンドの人を護ることができた。
+しかし、風龍は毒血に侵蝕され、骨の髄まで腐り始めた。
+
+トワリンは英雄にも関わらず、孤独を共にせざるを得なかった。
+深淵の誘惑に風龍は堕落しかけた、その執着は邪悪になったこともある。
+復讐心を煽る憤怒や猛毒を伴った激痛を、最後は仕えていた優しい主人が癒してくれた。
+親友や新しい仲間と共に、勇気を持って魔物をなぎ払い、風龍の名を取り戻した。
+
+数百年に渡る眠りについていたため、モンドの人々はトワリンの猛威を忘れていた。
+しかし、最近の事件で六翼風龍はまた人々の前に現れた。
+バルバトスの歌声と風神の祝福の元で、
+不羈の千風を巻き起こした風龍は、再び空を駆ける。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12502_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12502_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fce93a056
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12502_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+北風の騎士と呼ばれた者、風神の都で旅の終点に辿り着いた。
+流浪の旅人は身を寄せ合う。思うままの旅は所詮彷徨い。
+
+騎士が街に入った時、遠い丘にいた仲間は何も言葉にせずとも、別れを告げた。
+城壁と灯火の匂いを好まない狼は広い野原を選んだ。
+
+自由の心を持つ北風の騎士は自らを街に閉ざした。
+共に来た狼は城外を自由のままに走るが、騎士のことをずっと忘れられなかった。
+
+魔物を討伐しに、騎士は再度城外に出た。狼も共に戦っていた。
+孤独の狼と騎士は心が通じ合うように連携し、まるで一つになったようだった。
+
+寄り添った二人は歳月の流れに勝てなかった。狼は先に去っていった。
+北風の騎士は自分の剣を墓標とし、街から離れた郊外に親友を葬った。
+あれから、彼は街を離れ、狼の自由を心に刻んで、また風と共に、旅を始めた。
+
+狼の不滅の魂は永遠に、この地に居を定めた。
+騎士が護っていたこの青い大地をずっと、ずっと永遠に見守る。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12503_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12503_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4539aac3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12503_JP.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+昔、平民の間にある歌が流行っていた。
+「凹んだ硬貨を遠方から来た歌手と詩人にあげよう」
+「花束を少女に渡そう」
+「涙が出るほどの苦いお酒で」
+「取り戻せない昨日に乾杯しよう、歌声を未来に捧げよう」
+
+詩歌と音楽が風と共に流れる国では、人々は楽観的で敏感な魂を持っていた。
+話によると、孤独な王と貴族が一部の和音と調の使用を禁止する時期があった。
+敏感な人々が詩人や歌手の音楽から反逆の意志を感じ取ることができ、
+実際に歌と詩は抗争者の連絡方法として使われていたからだ。
+
+貴族が統治していた時代、風神を敬う教会が二つに分かれた。
+一つは貴族と呑み交わし、神像を倒し、頌詞と聖歌を書いた教会。
+もう一つは聖職者という名を持たない信徒。
+彼らは地下街と高い壁の外で行動し、安酒を飲む。そして平民の間に伝わる聖書原典と風と共に流れてきた言葉で、
+平民と奴隷たちのために祈り、禁じられた詩と歌を書いた。
+
+異国の奴隷剣闘士が風の神と共に蘇り、反旗を掲げた。
+無名の牧者と呼ばれる年寄りの聖徒が、西風教会の真の教徒を集め、
+彼らと共に自らの血でこの青い土地を潤した。
+その反逆の合図は、まさに今まで歌うのを許されなかった歌の残り部分だった。
+
+「鋭い鉄片は命懸けの戦いまで取っておこう」
+「絞首台は小賊のために残そう」
+「錆びた矢先は研いでおこう」
+「松韻の響く頃、低劣な者を撃ち落とそう」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12504_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12504_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d8c599b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12504_JP.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+遠い昔、璃月には龍がいた。
+風に乗って飛び回るのではなく、龍は連なる山の中にいた。
+身体が山のように大きな石龍であった。
+
+伝説によると、龍は南天門辺りで、群山と一体になるかのように眠っていたそうだ。
+小さく寝返りを打ったり、背伸びをするだけでも、
+大地は揺れ動かされた。
+当時の岩君は大地を鎮めるため、古龍の元へとやって来た。
+
+伝説によると、大地は長い間平穏だった。
+そして、岩君の側には仲間が一名増えていた。
+
+だが結局、龍と神、そして人は恐らく相容れなかったのだろう……
+
+龍が地底に鎮められた後、仙人や神の怒りに触れる事を恐れて、
+かつて、一同になって暴れまわり、岩が揺れ動く音を傍聴していたヴィシャップも
+山の地底深くに潜り込んだ。
+だが、数千年の時が過ぎ、ヴィシャップが再び騒ぎ出す……
+
+伝説によると、勝者は古龍が鎮圧された巨木の側に剣を突き刺した。
+この封印は、魔物や邪悪な心を持つ人には触れることができないものだった。
+伝説が本当であれば、清らかな心を持つ人のみ、それに近付く事ができる。
+だが、もし伝説が本当であれば、なぜその剣は行方が不明なのだろうか……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12505_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12505_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12506_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12506_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b348c30f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12506_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+テスト
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon12510_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon12510_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b0293dd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon12510_JP.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+全称は「赤角石塵滅砕金塗金嚼獅子」。
+「御伽金剛獅子大王」と名乗る傾奇者が愛用していた刀。
+
+しかし…両者の名前があまりにも長く言いづらいため、
+子供たちは刀を「赤角大杵」、刀の持ち主を「御伽大王」と呼んだ。
+
+赤角大杵は狂気に魅入られた般若の角から作られており、
+いかなる妖狐や妖狸、悪鬼さえをも地面に叩き伏せ、命乞いをさせる。
+かの有名な「影向山霊善坊」大天狗ですら、
+その禍々しい気に恐れをなし、大王の前に姿を現さない!
+
+…当然、このような話は子供であろうとも信じはしない。
+確かに、御伽大王は力を持ってはいる。七人まとめてかかっても、彼を土俵から押し出すことはできない。
+かつて果実に手が届かない子供を見て、その木を蹴り、スミレウリを落とそうとしたことがあったのだが、
+その蹴りで果樹を折ってしまい、老人に山の上まで追いかけられたこともあるそうだ。
+また紅葉を楽しむ幕府の歌会に、酒を飲みながら子供たちを連れて現れると、
+「この御伽金剛獅子大王が悪鬼退治に馳せ参じたぜ!」と大声で叫んだという。
+ちょうどテンションが上がっていた小柄な鬼人と相撲対決したこともあったが、その結果は当然、見るに忍びなかった。
+
+大王はこの程度であり、将軍の旗印を掲げる資格もなかった。
+それじゃあ、歌の中の妖怪たちを敬服させられるわけがないじゃないか。子供たちはそう言った。
+
+「この前は、月に向かって酒を思う存分飲んだせいで、風邪を引いてしまっただけだ!」
+御伽大王は詭弁を言いながら、飾り気のない大声で笑った。
+恥を知らないだけなのか、本当に勝つ自信があるのか…
+
+「今度こそ、妖怪の角を折り持ち帰って、」
+「御伽金剛獅子大王の実力を見せてやる。」
+「海を渡って来たデカい怪物でも、俺様には敵わない!」
+
+「だから、狐の使者に従って、身を隠せばいい。」
+「まあ、俺様が戻ったら、またお前たちと相撲をしてやる。」
+
+相撲という言葉を聞いた子供たちは、小柄な鬼人が容易く、
+咆えながら突進してきた御伽大王を空高く放り投げた光景を思い浮かべた。
+
+その後、御伽大王と相撲対決をした鬼人は、腕と角が折れたまま逃げ出した。
+影向山の大天狗も山に隠居し、人の前に出ることがなくなった。
+結果から言うと、この奇妙な形をしている刀の自慢話は確実に真実となったが、
+ふらふらと遊んでばかりいたあの傾奇者、御伽金剛獅子大王は、二度と現れなかった。
+その後、傾奇者が蹴り倒したスミレウリの木も、再び果実をつけた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13101_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13101_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..996037f3c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13101_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+モンドでは昔、槍を持つ事は貴族によって禁止されていた。
+表向きでは、剣術こそが高貴な嗜みであるためだと言われていたが、
+実際は、多くの鍛錬をせずとも扱える槍を
+平民の手に渡らないようにし、反乱を防ぐのが理由であった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13201_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13201_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4448eacf2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13201_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ほぼ迫力を感じさせないみすぼらしい武器。
+守るべきものがある人や、
+己の身一つしか持たない旅人にとっては、
+そんな武器でも、十二分に力を発揮できるだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13301_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13301_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..86452679b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13301_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+千岩軍の兵士は長柄武器使いとして有名である。
+手にする白纓槍は黒岩場の量産型の物。
+この武器は数千年の間に起きた戦いを経験してきた。
+白い紐が汚れても、戦場に舞う。
+
+伝説によれば、かつて千岩軍に槍術の達人がいた。
+千軍万馬の戦場で槍の白紐を汚さずに敵の将軍の首を簡単に取ったという。
+「しかし、その伝説の主人公は槍を手にする英雄である」
+「その武器はただの普通の武器だ」
+年寄りの職人は弟子の頭を軽く叩いた。
+新しく作った槍に、弟子に白紐をつけてもらった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13302_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13302_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..08f39c361
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13302_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+武術を学んだ人であれば、誰でも長矛の力を発揮できる。いわゆる「一寸の長さは一寸の強さ」とのこと。
+長矛の先に厚くて重い刃をつける。さらに重くなるが、叩き切ることを実現した。様々な場面で使える。
+このような長柄武器は腕力に自信のある者に人気があり、千岩軍士官の勇武の象徴でもある。
+今の璃月港は平和であるが、街中に斧と矛を持ち歩く人を見かける。
+
+千岩軍の隊長はいつも部隊の先頭に立ち、畏れずに進む。
+彼らを守るのは忠実な戦友と自分自身の武術である。
+近づいてくる敵にとって、斧と矛を振り回す隊長は一番厄介な者になる。
+そして盤石な陣形の真ん中にいる兵士こそが、千岩の陣の要である。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13303_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13303_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..de10be443
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13303_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+ある日の夜、白纓槍を持つ士官は詩人と共にお酒を楽しんでいた。
+一番盛り上がったところで、詩人がうっかりと硯を倒した。
+零れた墨で槍の白紐が墨色に染められた。
+「もちろん、これは士官と詩人の物語であり、」
+「この黒纓槍とは関係ない。」
+年寄りの職人は弟子の頭を軽く叩いた。
+弟子に真新しい白纓槍を墨染めにしてもらった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13401_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13401_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f212ac6ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13401_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+璃月に伝わる噂の長槍。
+天に昇る龍の彫刻が槍の柄から穂先まで施されている。
+噂によれば、槍の先を包むための龍型の鞘があったそうだ。つまり、龍の鞘から抜かれた槍で龍を倒したことになる。
+だが、今はもう鞘はない。槍が矛先を隠す必要ももうない。
+どんな強敵であろうと、流星の如き一撃で貫くことができるだろう。
+
+伝説によれば、クオンはこの長槍を作った時、龍の背骨を槍身に、龍の爪を槍先にしたらしい。
+故に槍身が強靭で槍先が非常に鋭く、槍の光沢に龍の凶暴さを感じられる。
+
+昔、龍殺しの勇者がいた。この槍を手にし、海の魔物と戦った。
+その後、龍殺しの英雄は行方不明になったが、海からは龍の声が響き続けた。
+
+英雄は伝説上の存在となり、龍殺しの長槍も伝説と共に衰えていった。
+いつか過去の束縛から解放された時、海に戻る龍の勢いを再び得るだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13402_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13402_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..755132dfd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13402_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+璃月の武器工場が作った古い長槍。製造番号や製造時期は不明。
+黒い鋼鉄と黄金で作られた槍身に稲妻の絵があり、上品かつ豪華に見える。
+
+魔獣の災いが終息した後、兵士たちは帰還し召集は解除された。平和な時代が訪れたが、世間では武術が流行り始める。
+武器の供給は不足し、需要がますます高まった。さらなる高みを目指して、鍛造の名門である雲氏の当主と武器の職人である寒武は閉じこもり研究を始めた。
+再び人の前に現れた時、二人とも髪の毛と髭が30センチ以上伸びていたらしい。今までの璃月の武器の概念を覆す「試作」シリーズの設計図も完成した。
+
+最初に設計図に沿って作られた黒金色の長槍。槍先は通常の長槍より7センチほど長く、そして非常に鋭い。
+月明かりを浴びた槍先は、夜明けに冷たく光る。
+
+雲輝はこの武器を見て、父の若い頃の英姿を思い出した。父の英姿にあやかるように、名前の一文字をもらい命名した。
+璃月の槍や戟などの長柄武器の原点は、この「星鎌」である。
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13403_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13403_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6f69f481
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13403_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+世の全てが璃月にあり。これは偉大な璃月港への讃美である。
+他の国の珍宝も人と共に璃月港に来る。
+槍先はとても細長く、極長の針のよう。石突に弦月型の護身用刃が付いている。
+設計者の考えは理解できない。それでもコツを掴めば、普通の槍よりも破壊力を出せる。
+
+異国の武人は璃月人と違い、奇妙な新戦法で勝利を掴むことが得意。
+この槍の使い方は、鎧の隙間を狙って刺すこと。音楽と恋のように。
+
+噂によれば、この長槍を作った少女は、命を絶つ生死の隙間が見えるらしい。
+生死の隙間は魔法のように、彼女の細長い槍先を吸い込む。
+「万物は死を望むでしょう」と
+生死の隙間を持たない少女はそう思っていた。
+
+音楽によって彼女は愛を見つけた。愛によって彼女に生死の隙間が現れた。
+最後、針に心臓を貫かれたような痛みがその人生の幕を下ろした時、彼女はようやく分かった。
+「生死の隙間が現れるのは死を恐れるから。死を恐れるのは恋しい人や大切なものがあるから」
+
+「ああ、もう一度会いたいな。あの捕まらない、殺せない賊に」
+「もう一度彼の唄を聴きたい。もし私が生き残れたら、絶対彼に……」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13404_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13404_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3b772a60
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13404_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+希少な黒岩で作られた槍。雲と風を切り裂けそうな槍先は稲妻を彷彿とさせる。
+槍先と槍身は黒い結晶で作られ、紅玉が飾ってある。
+月明かりの下、槍身はまるで血が流れているように見える。
+
+璃月の武器職人である寒武には一人の息子がいる。その子は寒策と名付けられた。頭が良く、優れた技術をもっているため、跡継ぎになってほしいと願っていた。
+だが、寒策は鍛造に興味がなかった。侠客の書籍を読んだり、槍の練習をしたりして、槍客になる夢を抱いた。
+求めすぎると求めているものが失われる。
+鍛造に興味がない寒策を追い詰めた結果、ある日、何も告げず寒策は家を出た。
+
+寒武は晩年の時に坑道の崩落事故に遭い、性格が激変した。寒策はそれを聞いて、急いで帰省をする。
+元々おしゃべりであった寒武は無口になっていた。跡継ぎになってくれなかった息子を責めなくもなった。
+その頃から親子の関係は回復し始める。寒策は親への申し訳なさで、どうしたらいいのか分からなくなっていた。
+数年後、名匠は天に召された。父の遺言通り、寒策は書斎で伝説の「試作」シリーズの設計図を見つけた。
+設計図を保存する箱には、一通の手紙が入っていた。
+「我が息子よ、この広い世界を存分に楽しむが良い」
+
+設計図には父の思いがこもっている。寒策は悲しみに包まれ、一晩中一人で座っていた。
+朝、寒策がドアを開いた瞬間、鉄隕石が家の前に落ちた。
+寒策は泣きながら笑った。これは天の意志だ!と。
+鉄隕石に父から継いだ黒岩を使用し、設計図を参考にしながら槍を鍛造した。槍先が非常に鋭く、堅くて冷たい光が輝く。
+それを持って世界を旅することはなく、鍛造——父の跡を継ぐことを選んだ。再燃の炎は二度と消えることなく今に至った。
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13405_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13405_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..49c4ef1de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13405_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+百戦錬磨の深紅の長槍。ある剣闘士の勇気の証である。
+冷たい槍はいつも相手の血に染まり、雷鳴のような喝采を浴びていた。
+剣闘士は血に染まる宿命。届きそうで届かない自由のために戦う。
+深紅の鋼鉄が体を貫き、戦いに終わりを告げた。
+
+奴隷の剣闘士は最後の一戦を終え、大地を揺らすほどの拍手を浴びた。その時、彼の主はこう言った。
+「これで約束の勝利数に達した。よくやった。名誉に相応しい立派な剣闘士だ」
+「この長槍は私からの送別の品だ。しかし、本当に戦いを止めるのか?」
+「自由の身となっても、自分の、そして私の栄誉のために戦い続けないか?」
+数年が経ち、無数の戦士や獣がその槍に貫かれた。
+常勝の名は決闘の槍と共にあり、戦士の心は彼の主と共にある。
+
+剣闘士の最期の一戦が終わった。大地を揺らすほどの拍手の中、
+長槍は地に落ちた。赤い髪の少女が灼熱の剣で老戦士の心臓を貫いた。
+戦士は崩れ落ち、敬愛する主、自分を愛してくれた高貴な主に顔を向けた……。
+「エバハート、エバハート様……最後の闘い、ご満足いただけたでしょうか」
+既に主の席には誰もおらず、去り際にこぼした盃と銀皿だけが残っていた。
+
+「最初は自分のために戦った。自由のために闘志と血を沸かした」
+「でもいつからか、あの方の名誉のために戦うようになった」
+「他人のためになら、愚かな獣のように無心で戦える」
+「自分のためではなく、一族のために戦っているお前なら、当然理解できるだろう」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13406_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13406_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..34e3199a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13406_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+古代の千岩軍兵士が愛用していた武器。
+孤雲閣の岩の欠片でできている。龍の鱗をも貫けるらしい……。
+あまりの重さに、現在の千岩軍は使用していない。
+
+古代の千岩軍は岩王帝君を敬い、箴言に従って行動していた。
+「千岩牢固、揺るぎない。盾と武器使ひて、妖魔を駆逐す。」
+千岩軍の使命は、妖魔を討ち滅ぼし、街道や郊外を守ることであった。
+平和な現代において、彼らの使命は秩序を維持することである。
+
+昔、地震が頻発する時期があった。
+地面を掘り出し、負傷者を救い出すため、屈強な千岩軍の兵士に、
+古代戦争で用いられた極めて重い千岩長槍を配ったという。
+「千岩長槍の鋭さは、岩をも簡単に貫ける」
+「千人が一つになれば、我々の前に阻むものはなし」
+
+遥か昔、激動の時代、
+千岩軍の誰もが、この重い兵器を自在に操れた。
+だから、彼らは岩王帝君の土地を守り、自分の故郷を守ることができた。
+千人が一つとなり、千岩長槍の鋭さで全ての妖魔を駆逐する。我々の前に阻むものはなし。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13407_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13407_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..87759d586
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13407_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+西風騎士団の儀仗用長槍は閲兵儀式で使われる礼器であり、魔物と対抗する武器でもある。
+風中を立つ喬木を探すことで、モンドの工学者が元素の活用方法で成果を挙げた。
+この硬い槍は西風騎士の栄光だけでなく、モンドを護る人々の勤労と技術の結晶でもある。
+肝に銘じてほしい。槍のように自律し、風の自由を守護することを。
+
+古来より槍を武器にするものは距離の優勢で武芸の不足を補った。
+木の棒を尖らした平民でも、剣を持った兵士に対抗できるかもしれない。
+貴族の統治を覆した祝いとして、郊外には木の杖と旗ざお、ヘーホークがたくさん刺された。
+
+剣術は貴族の風格と知恵を鍛錬することができるため、昔は必修科目の一つだった。
+昔の時代では、槍は異邦の剣闘士の武器だった。
+しかしたった一人槍を使った貴族がいた。
+伝えによると、エバハートは夜の軽風を借りて露をつついた。
+
+私生児であったエバハートは幼い頃から貴族の栄光を復興することを目指した。
+しかし、腐った根を揺るがすには強い力が必要だった。それなら——
+嫡子である兄を唆し盗賊の夢を追いかけさせても、
+自分が跡継ぎになっても、
+裏で槍使いの魔女の弟子になり、その技を身につけた後、
+魔女を殺しても…
+
+「後世に唾棄されても、目的を果たすためにどんな手を使っても構わない」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13408_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13408_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..234aacb4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13408_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+かつてモンドを支配していた古い貴族が収蔵していた槍は、素材から製造まで非常に拘りがあった。
+そのため、幾世代がたった今でも、新品のように見える。
+しかし、貴族の時代では、それは日の光に当たる事なく、月光を浴びていた。
+
+高貴な身分の者は長剣で戦うべきであると、貴族は考えていた。
+刀身がぶつかり合う音は、崇高な魂の叫びである。
+槍や弓は、身分の低い剣闘士や平民の武器だ。
+
+ヘーホークと木の槍を握った平民は、剣を持った貴族にも負けない。
+古いモンドの統治者には受け入れ難いが、これが事実なのだ。
+
+言い伝えによると、かつて貴族の血筋を持つ青年は、
+探し当てた職人に、一族の美しい家紋が彫られた鋭い武器を作らせた。
+それは、青年と同じように血を流させなければ、
+決して家族から認められる事のない武器であった。
+
+何かを変えたいのなら、力を持たねばならない。
+それは、貴族に相応しくない武器にとっても、
+月明りの下でしか槍を振るえない影にとっても同じだ。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13409_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13409_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4b213ede
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13409_JP.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+彼はとてつもなく長い夢を見た…
+
+夢の中で彼は仲間とはぐれ、遠い道を行き、
+歌声が響く、緑の草原にたどり着いた。
+心優しい人々と共に歌を歌い、
+宝石のように美しい巨龍と共に空を舞っていた。
+
+目を開けると、吹雪が吹き荒れる山脈にいた。
+緑の大地は火と血によって赤く染められ、
+詩人の琴の音もその中にかき消された。
+そして宝石のように美しかった巨龍は、
+恋人のようにその牙を彼の首にあてた。
+
+「さらばだ、これで俺の旅は終わった」
+「白銀の雪の中に眠るのも悪くない」
+「さらばだ、美しい詩人、美しい龍」
+「もし違う場所、違う時間で」
+「出会い、歌い、踊っていたら、どれだけよかったか」
+死に向かう彼はそう思った。
+
+「俺の血に宿いし祝福よ」
+「この美しく漆黒の宇宙は」
+「お前たちが引き継いでくれ」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13414_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13414_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..744d651c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13414_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+喜多院文宗が自身の槍術に合わせて設計した変わった形の槍。
+素人が扱えば、特殊な重心が扱いづらく感じてしまう。
+だが正しい使い手なら、破格の破壊力を発揮できる。
+
+喜多院は遥か昔、「祟り神」を殺す家系だった。
+長い間、「ヤシオリ守」を務めてきた。
+
+昔々、稲妻の地に伝わる童謡にこういうものがあった。
+「大手門荒瀧、胤の岩蔵、長蛇喜多院、霧切高嶺」
+大地を照らした眩い武人たちを讃える歌だ。
+昔はもっと沢山の名前があったが、それらは歴史に埋もれていった。
+長年妖魔を殺す者は、穢れた血を飲むこともある。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13415_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13415_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4cacd3cf1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13415_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+昔、稲妻に名を轟かせた大泥棒が愛用していた槍。
+本来は漁猟用の銛だが、戦闘時にも活躍する。
+剣を持つ魔偶でさえも、貫通されたことがある。
+
+「ははっ、かつて俺はこの『セイライ丸』の主だった。」
+「十隻以上の船を指揮し、セイライの不死鬼として名を轟かせた。」
+「今の俺は海に浮かぶ一枚の葉っぱのようだ。」
+「もし蛇目を島の棄民たちがいなかったら、」
+「再び船で故郷に足を踏み入れることすらできない。」
+「しかし今、俺のセイライはもう既にこのザマだ。」
+「稲妻列島にも、もう俺の居場所はない」
+「心配性だった神社の年寄りの巫女も、いなくなっている…」
+
+かつて赤穂百目鬼と呼ばれた盗賊がこう嘆いた。そして彼はこう言った…
+「蛇目!俺は今世界で最も自由な男だ!」
+「巫女のばあちゃん!お前は世界を見てみたいって言ってたじゃないか?」
+「いつも話してた惟神と昆布丸が行った場所とか、」
+「この俺、赤穂百目鬼左衛門が連れてってやる!」
+「世界の果てがどんなものか、一緒に見に行こうぜ!」
+
+「全ての路線の終点で、必ず再会する!」
+「時が来れば、俺が遠国の話をする番だ。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13416_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13416_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..662a54365
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13416_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+海祇の名将である「海御前」の薙刀。その刃には海淵の青白い光が輝いている。
+かつて、この者が鳴神の水軍を畏怖させたことは、長い島唄の中で語り継がれている。
+
+双子の海祇巫女が口ずさんだ鯨の歌は、波に乗って、島民の夢と共に流れていった。
+海祇の勇士たちは皆、双子の巫女に希望と闘志を託した。
+先陣が、波の花のように白い長巻を高く掲げ、他の島へと進軍せよと叫んだ。
+しかし、大御神とその配下である大将の輝きが、まばゆい迅雷に届くことはない…
+やがて、曚雲は漆黒の鴉羽に呑み込まれた。彼女たちと合唱していた巨鯨も、海の底へと沈んでいく。
+幼い童のように追い縋った先陣の藩主も、大地の裂け目へと消えていった。
+
+「海御前」は波にさらわれ、各島の共通する伝説となった。
+その伝説とは、戦友の骸を取り戻すため、単身で天狗の軍陣へと乗り込み、奮戦の末に命を落としたというもの。
+または身を隠した彼女が、旗艦に乗って世界の端にある闇の海へと出航した、という説もある。
+彼女が、かつて世に波風を立てたことを証明するものは、この鋭い薙刀しかない。
+
+荒れ狂う波が海にある限り、その歌の記憶は語り継がれていくだろう。
+言い伝えによれば、ホラガイと深海に沈んだ巨鯨の腹からは、今も歌の余韻が聞こえてくるそうだ。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13501_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13501_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb3cc3692
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13501_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+炎ですべての不純を払い、穢れを炎の光と共に、全てを受け入れる中天へと。
+この祭儀はかつて世の末時に存在し、各地の薪火を照らし、祝福と退悪の狼煙を起こした。
+
+この灼熱の祭儀は遥か昔、争いの絶えない時代に流行した。
+静寂な神骸の妄念と夢は、いずれ疫病や瘴気と化し、
+彼らの物で無くなった民と元から属さない人々を連れ去る。
+
+その際、死を救う医者は夕暮れの如き焔からそれを聞いた、
+油が沸き、薪が破裂する音に隠れた囁きを。
+「縛り無き焔のみが天地の穢れを浄化する」
+「緋色の薪火を上げ、妖魔ども撃退せよ。」
+
+医者は赤い杖を持ち、悪で穢れた物を燃やした。
+悪事と災難に巻き込まれた往者と深い悲しみに耐えれぬ死者は、
+火の中で塵の蝶に変わり、濁った世界の不幸と傷から解放される。
+無数の薪を燃やしてきた医者も、いずれ蝶の如く煙へと変わっていくだろう。
+
+平和と年月とともに祭儀は忘れ去られたが、
+暗闇の神の威厳と対面し、心に焔を抱えた者はきっと聞こえるだろう。
+煌めく焔の舞が囁き、縛り無き炎のみが天地を浄化すると…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13502_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13502_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bccc8177a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13502_JP.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+高天を支える脊。
+風の国を守るという風神眷属の決意は揺さぶることがなかった。
+搖るがない意志は風龍が悪と戦い続ける理由であった。
+
+昔、モンドの平和を終わらせるべく魔龍ドゥリンが襲来し、野原を蹂躙した。
+ドゥリンの翼は日の光を覆い隠し、黒い毒雲が散った。
+気高い千風は雲に隠していた毒に耐えられず、
+黒い雨が降り始め、人の号泣を覆い隠した。
+その声に呼び起こされた風の神は、深い絶望で心が千切れた。
+そしてトワリンは風と共に、満天の毒雲へと飛び出していった。
+
+巨龍は高空から飛び降り、鋭い風が漆黒の魔龍の翼を切り裂いた。
+風龍の翼を追いかけ、各地の疾風が集まり一気に黒雲を撃散した。
+トワリンは爪と牙で毒龍を掴み、雲さえ届かないほど高く飛んだ。
+漆黒の嵐は黒雲とともに消え、燃える空は巨龍が戦う戦場になった。
+
+最後に風龍の牙は魔龍の喉を切り裂き、爪は胸を貫通した。
+罪人の造物は遺恨を残して空から落ちてきた。
+驚天動地の戦いは風神の民をアビスの危機から守り抜いた。
+しかし、巨龍は毒の血を呑み込んでしまい、その体は汚染された。
+
+遺跡に身を隠した風の巨龍は毒により苦しむ。
+傷口を舐めながら、トワリンは再び蘇ることを信じた。
+再び空を飛び、翳りを取り払い、親友の、風神の琴声で歌うことを。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13504_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13504_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..703c0a354
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13504_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+それは遠い昔、船帆と海獣が波を漂う時代。
+当時の璃月港は荒れており、海中では数多の魔獣が暴れていた。
+
+伝説によると、深海には巨大な影がある。
+それは渦潮を起こし、堅い船を砕き、獲物を底なしの海へと引きずり込むのだ。
+一方、別の伝説によると、海には幻の島が霧の中で出現するらしい……
+もし幸運にもそれと出会えたのなら、その者は島に隠されている財宝を見つけるだろう。
+さらに別の伝説によれば、その島の正体はうたた寝をしている魔獣だそうだ。
+
+水夫達の間に伝わる話は奇怪なものばかりだ。だが一つだけ、彼らが心の底から信じている話がある。
+かつて、岩王帝君の槍が虹を貫き、海を荒らしていた渦潮を深海の中央に刺し止めた。
+
+その日から、頻繁にイルカや鯨がその海域に集まり、泳ぎながら歌っているらしい。
+ある人が言うには、イルカと鯨達は自分達が崇拝していた神を哀れに思い、悲しみの歌を捧げているとの事だ。
+一方で、彼らは虹をも貫ける岩王帝君の宝器に、驚きの声を上げているのだと言う者もいた。
+
+また、こんな言い伝えもある。
+いつの日にか、岩君に封印された渦潮が再び目を覚ます。
+風は深海の生臭い匂いを陸地へと運ぶ。それは、九つの頭を持つ水龍が竜巻引き起こす前兆である。
+その時、「海にいるあれ」を鎮めるのは一体誰なのだろう……
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13505_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13505_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1abf6606
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13505_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+璃月創立当初、海は巨大な妖怪と魔神の楽園だった。
+昔の人は海を恐れながら日々を送った。微力ながらも海と戦っていた。
+
+長い間、巨大すぎる海獣はこの広い海域の王であった。
+岩の創造神が作った石クジラと戦っても力は衰えなかった。
+
+あれは璃月の人に「八虬」と呼ばれた魔獣。深海では負け知らず。
+海から浮上すると、伴う波は津波のように人の船と家を壊した。
+
+そして岩神は玉石と磯岩を使い、一匹の石鳶を作った。
+
+石鳶は生まれた途端に、大地の束縛から飛び立ち、空を駆け回った。
+投げ出した長槍は烈日のように、魔獣と岩クジラの海底の戦場まで貫通した。
+そして、二度と浮上することなく、巨獣もろとも深海の底まで沈んだ。
+それ以来、璃月の人は海の巨獣の咆哮から解放された。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13506_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13506_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13506_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13507_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13507_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..71c6aa8b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13507_JP.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+俗世のものではない素材により鍛造されたとされる長柄武器。
+過去に孤忠で薄幸な人々の手を数多と渡り、
+数え切れないほどの殺戮と、面妖な血肉を見てきたという。
+
+伝説によると、邪を祓う者が晶砂の入口を訪れた際、
+その深き地から水色の不吉な晶鉱を採取したそうだ。
+それを利用して鍛造を依頼すると、出来上がった武器に「息災」という名を付けた。
+
+「今後、もし災厄が降りかかろうとも、これがあれば鎮めることができるだろう。」
+荒涼とした山奥で生きる一族は、口が達者とは言い難い。
+だが、契約が成立しておらず、対価も払っていないのであれば、それを受け取ろうとも支障はない。
+
+魔物の軍勢が層岩を侵し、辰砂色の大地を黒に染めた時、
+千岩の盾が漆黒の軍勢と衝突して、はぐれた騎兵が死を迎えた。
+まるで夕暮れに光る星の如く、息災は渦の中心で瞬いていたという…
+
+黄昏が暗雲を貫いた時、汚泥はついに淵薮の底へと沈んでいった。
+息災も、それを振るった夜叉と共に姿を消し、辺りは静寂であった頃に戻った。
+それ以降、この長槍を手にした者は皆、似たような運命を辿ったとされる。
+しかし、一国の令に縛られることなく敵を討ち、誓いを立てずに民を守る者にとっては、
+かような運命を恨みなどしないだろう…
+
+また、この長槍はかつて何者かに借し出され、
+冷たい水が侵食する洞窟の中、朋友の反目を見届けたと言われている。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon13509_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon13509_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8d0dcca5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon13509_JP.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+薙刀は、穢れを除伐するための武器である。
+薙刀を振るう者は、恒常の道を守っている。
+
+雷雲の上に立つ者が大切にしている俗世を俯瞰する時、
+目に映るのは浅はかな争い、そして閃滅する泡影…
+そのような争いは、恒世の敵である無謀な愛執と狂欲に起因するものだ。
+不変の恒世を乱す雑草は、雷光により殲滅されるだろう。
+
+「であれば——███の瞳に映るのは、どのような永遠なのでしょう?」
+鮮明な記憶の中、櫻の下で彼女と一緒に酒を飲んだ神人は、このように尋ねた。
+
+実にくだらない質問だ。
+酒のせいで、その答えを思い出すのはもう不可能。
+しかし、彼女は無数の追憶の中から、その答えを導き出した。
+甘美の実には青果、染料には花が必要。
+永遠なる静寂の地では、一点の曇りも許されない。
+
+「それでも、それでも…」
+「その尊き薙刀で妄念を根絶し、夢想が生滅を許容する可能性を無くす…」
+「争うこともなく、得失することもない静寂な世界。それが記憶を失った謎い道となるでしょう。」
+永遠なる心の中、旧友は今でも鮮明で、緋櫻の香りも新鮮なまま。
+
+年月を経ても記憶は残るように、あなたのことも決して忘れない。
+何故なら…
+
+何故なら暗闇の中で大切な人が犠牲になるのを目の当たりにしたから。
+理不尽な生と死、そして避けられない運命を、なぜ仇として見ないのか。
+誰にも世の無常と緒絶の独楽を覆せないのであれば、
+心の中の常世の浄土を、彼女の愛する国に送り届けてあげよう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14101_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14101_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b65426592
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14101_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+文字を使って学んだ事、実験結果、呪文を記録した。
+文字と文字の間にある空白に、生徒の努力を記録した。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14201_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14201_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ae04d9ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14201_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+生徒達の間で流行っている魔術指導書。ポケットに入れられるサイズだ。
+教科書に書かれた長ったらしい原理と練習問題を省き、テストに出る内容だけが取り纏められている。
+だが『魔導諸論』第十二版の改変により、現時点では使い物にならないようだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14301_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14301_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e0982815
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14301_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+この版の『魔導諸論』は発刊当初から大きな論争を巻き起こした。
+『第七章:風の元素の運用原則』の常識のずれはともかく、
+水と雷の元素についても、基本的なミスが沢山あった。
+明らかに発刊前に校閲されていない。
+しかしながら、この本は現在においても最も代表的な魔導入門書である。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14302_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14302_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a97c6393f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14302_JP.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+五人の英雄は魔龍討伐の道へと旅立った。
+剣使いの騎士は栄光のために。
+勤勉な魔法使いは研究のために。
+敏捷な傭兵は賞金のために。
+百発百中の弓使いは復讐のために。
+あとは博学で知識豊かな作家、物語のために。
+私は話し上手で書き上手。文章とアイデアも完璧である。
+実は、私はなかなか仕事が見つからず、仕方なく誰でもできる職についた。
+しかも私は作家ではない、二十半ば過ぎても、ろくな仕事についたことのない若者にすぎなかった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14303_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14303_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..62ad6e2d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14303_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+安っぽいファンタジー小説。一人の一般人が、死後に別の世界に行ったことを綴る小説。
+その世界は危機に瀕している。何千人もの人々が、地下に潜む鋼鉄怪獣に飲み込まれた。
+力のある人は、指を鳴らすだけで世界を変えられる。全く非現実的な物語。
+ただ現実と同じことが一つだけあった。貴金属はごく一部の人に所有されていて、宝庫に隠してあることだ。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14304_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14304_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..acdaa4e10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14304_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+翠玉で作られた軽い法器。耐久性があり、値段も安く、人気の商品である。
+精巧に作られた法器は見た目が小さく、璃月の人に「翠玉丸」と呼ばれている。
+護身用法器としては使いやすいほか、アクセサリーとしても悪くない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14305_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14305_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..714fb984c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14305_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+外装は豪華だが、適当に店の一番目立つところに置かれている玉器。
+箱の中に、誰も聞いたことのない何らかの機関が発行した鑑定書が入っている。
+宝玉の真贋を判別する眼力がなければ、あっさりとこんな外装と鑑定書に騙されるだろう。
+ただ、本物の美玉と比べたら、この玉器の値段はまだ優しい。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14306_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14306_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..db06947b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14306_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+琥珀は鉱石ではないが、ツルツルで硬度を持ち、宝石にない温かさを持っている。
+触れていると、はちみつ色と暖かい手ざわりに人は心が安らぐ。
+噂によれば、この珍珠は当時の岩王帝君が璃月の人に授けた最初の神玉。
+確かにこの琥珀はそんなに高くはないが、神様の優しさが沢山詰まっている。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14401_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14401_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..323a240e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14401_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+西風騎士団の魔法学者の間に伝わっていた秘伝の書。彼ら全員の知恵を記録している。
+本には元素が凝縮された結晶玉が嵌められている。西風秘伝の書が少ない理由はこれである。
+結晶が珍しいわけではない。西風秘伝の書は学者たち自らの手で製作しなければならいからである。
+元素の真髄を習得した人に限り、この結晶宝玉を作ることができる。
+
+騎士団設立後、暁の騎士ラグヴィンドは旧貴族の室内浴場を図書館に改装させた。
+無数の詩人、学者、旅人のおかげで、今のモンドは北大陸において最大の蔵書量を誇る。
+歌声や美酒は所詮一瞬の娯楽であり、物語と知識こそ永遠に続く美しい光。
+
+実は今の図書館は最盛期の広さの六分の一である。
+「秋分の大火」という大火災で、図書館の一部が焼尽した。
+
+図書館の地下室に、ポプラの木で作られた頑丈な扉がある。
+図書館と騎士団設立の前からあったその扉は、
+大火災においても無事だったらしい。
+騎士団公式の知らせによると、そこは禁書エリアである。
+しかし噂によると、もっと深い秘密を抱えているようだ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14402_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14402_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9928bdbae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14402_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+楽譜と楽団メンバーの旅行記が載っているメンバー共有のメモ帳。
+流浪楽団は根源を遡れないほど悠久な歴史を持ち、モンドの再建前にすでに解散している。
+メモ帳は楽団メンバーと共に、異なる世界を見てきた。
+演奏記録から、観客の喜びやその力強さを感じ取れる。
+
+流浪楽団は旧貴族時代に結成され、
+希望、或いは恐怖の心を持つ人々は彼らを剣楽団と呼んだ。
+当時のモンドは、唄さえ許されていなかった。
+
+彼らは剣を笛の代わりに、弓を琴の代わりに、反乱の響を奏でた。
+最後は城内に攻め込み、暴虐な貴族に天誅を下そうと試みた。
+
+剣楽団は既になくなり、彼らの反逆も人々に忘れられた。
+だが、反逆の意思は、血の繋がりと共に、永遠に伝わっていく。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14403_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14403_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..223962f4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14403_JP.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+モンドの先民は、激しい風の吹く崖に劇場を建設し、神を敬う慣習がある。
+祭祀は演劇の形で行われる。神様は物語と唄を好むと彼らはそう信じている。
+この台本の歴史は数千年以上。すべてを読むことは難しい。
+
+遠い昔、烈風の君王と北風の王狼の戦いは、モンドの大地に砂のような風雪を巻き起こした。
+極寒に耐えられない人々は、モンド東部にある高い崖で神殿を設立し、神様のご加護と恩恵を祈る。
+
+風の息吹は今を吹くが、時の灼熱は永遠であり、誰にも止められず、抗うことはできない。
+風神は台本のページをめくる。だが台本の字を掠れさせるのは冷酷非情な時の神である。
+
+風の神と時の神、両者は似たような悲しみをもたらす。
+こうして、神殿の祭祀対象は風神だけだと勘違いされていった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14404_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14404_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6264cd84d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14404_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+精美な巻物。封蝋されているため、時間が経っても、腐らず蝕まれずに残った。
+宮廷魔法使いの魔法研究が載っている巻物。中身は今みても先鋭的な内容である。
+宮廷魔法使いの仕事は各地の管理や魔物の退治である。それ以外に、貴族の教師も担当する。
+巻物には歴史、問題解決、地方管理、文化知識がたくさん書かれている。
+そのため、旧貴族の統治を終わらせた後に、宮廷魔法使いもモンドの外に追い出された。
+旧貴族を善に導く彼が責任を果たせなかったからだ。
+
+モンド城成立当初、ローレンス一族の主母ヴァニーラーレは人々を率い、
+神の奇跡を称えるため、広場に巨大な神の石像を作らせた。
+
+神像の下に刻まれている銘文は、昔各集落のリーダーがモンドを永遠に護ると誓った誓約の言葉である。
+しかし、時の流れにつれ、ローレンス一族は先代の願いに背き、神像も倒された。
+賢明な宮廷の魔法使いたちも、その歴史と誓約をなかったことにした。
+
+西風騎士団の時代になり、神像は再建された。
+だが、誓約の言葉は永遠に忘れられた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14405_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14405_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..74450fb9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14405_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+璃月の街に伝わる暗金の宝珠。
+かつて天地日月の光を吸い込んだ後に、木の匣に数千年保管されていた。
+こうして中の力は保存された。木の匣がなくなった今、宝珠は再び輝く。
+天地と古今を知る者が使えば、数千年の静寂の力を引き出せるだろう。
+
+璃月港の宝石商の間に、名匠クオンが天地の光を一つの匣に集めたという伝説が伝わっている。
+そして匣を玄武岩で作られた密室に保存した。こうすれば、50日後に太陽と月の光が実体化する。
+
+信じられない話ではあるが、多くの璃月人はクオンの神業は神をも凌駕すると信じている。
+神業について、年老いたクオンに話を聞いた人がいたが、彼はただこう答えた。
+「継続するのじゃ」
+
+彼の弟子の話によると、「匣中日月」が完成した時、天地に異変が起こった。
+これは偶然なのか、それとも神をも驚かせたのか。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14406_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14406_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1918e2bdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14406_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+璃月の武器工場が作った古い法器。製造番号や製造時期は不明。
+混元を意識して作られた円型の法器。核に宝玉を使っており、蒼穹の星を意味する。
+
+災いが終息した後、魔物の残党が各地に点在した。よって武器以外に、方術も必要とされた。
+しかし、法器の生産水準は数百年前から何も進歩を遂げていなかった。壊れやすく、使い物にならない。
+方術士は璃月雲家の当主、雲輝を訪れ、新しい法器の設計を依頼した。
+雲輝は「試作」シリーズに法器を加えた。
+
+古木と希少な鉱石を素材として使用した。中心にある宝玉は方士一族からの献上品であった。
+石珀を50日間焼き続け、そしてまた50日間山の泉に浸すことで完成に至る。
+炎と水を交互に接触した宝玉は、堅硬な強度と天地のエネルギーを持つ。この宝玉を使った法器は、それ自体が魔力を練ることが出来る。
+
+宝玉は透き通って琥珀のように輝く。雲輝はその法器を「金珀」と名付けた。
+それは、璃月全ての妖魔退治武器の起源であった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14407_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14407_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..18234e721
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14407_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+世の全てが璃月にあり。これは偉大な璃月港への讃美である。
+他の国の珍宝も人と共に璃月港に来る。
+大陸周辺の海域を集録した図譜に、各水域の海流、暗礁、風向のことが細かく記載されている。
+異国の典籍らしく、開拓者精神、冒険者の知識、勇気、そして信仰が秘められている。
+
+標題紙にこう書いてある。
+「海風と海流を愛せ。さすれば風と水が目的地まで導くだろう」
+「海風と海流を畏れよ。風と水は時に鋼鉄をも引き裂くだろう」
+
+全ての海の性質を把握するため、満遍なく暗礁を探り、貿易風を感じ、鯨の群れを探す。
+無数の船員が全ての出来事を、このしみだらけの本に記録した。恋人の髪と肌を描くように夢中になった。
+
+異国では、ベテランの船員は海を恋人だと考える。そして塩辛い海水を「彼女」と呼ぶ。
+海の心は秋の空か、それとも海のロマンか。
+そして、この典籍は海と同じように、誰かの所有物ではない。夢とロマンを求める水夫のように、世界を旅する。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14408_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14408_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd951724f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14408_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+希少な黒岩で作られた魔導器。自然の力を操る。
+装置の中心に嵌め込まれた血色の宝玉は、時に暗く、時には明るく光る。
+
+天衡山や岩層淵など、岩王帝君の管轄地域に豊富な鉱物資源があった。
+しかし発掘を始めてから、天衡山とその周りに坑道が増えてきた。中には地中奥深くまで掘ったところもあった。
+ある日突然、大地の怒りが爆発した。山は揺れはじめ、坑道が崩落した。
+地中深くには崩落に巻き込まれた死者の魂が漂い、夜になると慟哭が聞こえる。
+
+ある日、軽策山を訪れた人がいた。
+男は長衣を纏い、雲遊方士と名乗った。彼は璃月の雲氏と寒氏を探しに来たらしい。
+雲氏の娘、雲凰はちょうどその時軽策山にいた。この話を聞き、すぐ寒武の息子である寒策を呼んできた。
+男は昔、雲氏と寒氏二人に魔導器を造ってもらった話を雲凰と寒策に教えた。
+方士は、今の璃月は危ないからと、二人に血の宝玉を渡した。
+
+二人はすぐ黒岩魔導器の製造に着手し、この血の宝玉を魔導器に嵌めた。
+血の宝玉は大地に反応し、これから起こる災難を警告するように、明滅する。
+この魔導器は天衡山の下に設置され、大地の怒りを買わぬよう人々を導いた。
+そして、大地の怒りが収まった時、黒岩の血玉も消えていった。
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14409_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14409_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cdaff4fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14409_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+滅多に見かけない天然琉璃で作られた美しい魔導器。
+伝説によると、昭心の玉はつやつやして明るかったが、月日が経つにつれて輝きを失った。
+また、静かな夜は昭心から微かな音が聞こえるらしい。
+その音はまるでそよ風や泉水のようであった。
+
+昭心は仙人の遺物だった。その後、璃月の民を伝って雲氏の手に渡った。
+ある日、雲氏は山の散策中に、仙人を訪れてきた方士である黄生と出会った。
+二人は意気投合し、雲氏は昭心を黄生に譲ろうと思った。黄生は慌てて断ろうとしたが、雲氏はこう言った。
+「これは自然の精粋である。無垢な心の持ち主にしか扱えないものだ」
+
+黄生は雲氏にお礼を言い、昭心を身に着け、璃月へと出発した。道中は雨にも風にも邪魔されることはなかった。
+仙人を探して各地を歩き回った黄生は、町で水や食べ物を買う時、
+一度も騙されたことが無かったらしい。多種族が混在する地ではとても珍しいことだった。
+どうしても納得できず、尋ねる者がいた。「この呆けた男はなぜ一度も騙されなかったんだ?」
+黄生が答えた。「この昭心のおかげさ。悪意を感知すると震えて教えてくれるんだ」
+
+「昭心」という2つの字は、「人の心をあきらかにする」という意味。だがその仕組は誰も知らず、「そういう伝説だから」と民に広まった。
+深夜になると、岩の間を流れる湧き水のように、窪みに吹くそよ風のように、微かに音が聞こえるらしい。
+この二つの音は、かつて人々に善を説いた伝説に登場する、邪念を食べる妖怪の騒ぐ音に似ている。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14410_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14410_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d6290b18
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14410_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+優雅に装幀した書籍。昔の貴族の間で流行った楽譜が記載されている。
+今なお雛菊と成熟した酒の香りが残っている。
+詩の内容はでたらめであるが、かつての路地裏と酒場で広く歌われていた。
+
+「あれが酒好きの義賊だとみんな知っている。しかし彼がどこからきたか誰も知らない。彼はいつも突然路地裏に現れる」
+「彼は歌い、飲み、通りや屋根を飛び回る。でも彼はとてもいいやつだってみんな知っている」
+「腰につけている鳥頭の柄の剣は貴族から盗んだ家宝。さらに背中の漆黒の弓は百発百中」
+「彼の優れた剣術は夜を切り裂く彗星のようであり、歩調は木の葉をそよがす西風の如く軽い」
+「シードル湖ほどの『午後の死』を飲み干しても、夜に貴族の寝室に忍び込めるのは1人のみ」
+「義賊は富者から財物を奪って貧者に施した。風のように瘴気を吹き散らし、光のように暗闇を切り裂いた」
+
+「義賊は無数の少女の白馬の王子様。少女たちは自分の部屋まで盗みに来て欲しいと夢に見る。しかし彼が好きなのは仲間と酒を飲むこと」
+「ある日、彼はいつものように豪邸に忍び込んだ。盗れるだけ盗った後、帰り際に貴族の銀盃も盗んだ」
+「その時、彼は月光の下で、窓に佇んでいる美女を見かけた」
+「彼女の瞳は青い宝石のように、貴族の銀盃についている済んだ水晶と同じようであった」
+「義賊は迷わず水晶を外して渡した。美女は乙女のような照れた笑顔を見せた」
+「最後は、彼らが貴族の統治を終わらせた。二人は冒険に旅立ち、互いの心に留まる暖かな光になった」
+
+物語はここまで。徳政が行われている今では、義賊のことを歌う人は誰もいない、義賊も必要とされなくなった。
+酒と剣、美人と英雄、爽快な始まりと完璧な終わり、これらの要素が詰まっているのだ。平民に愛されてもおかしくはない。
+事実がどうであろうと、二人の結末がどうであろうと、酒と希望に満ちた歌は、
+不幸な人々に、明日と、そして権力者と立ち向かう勇気を与える……。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14411_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14411_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d21fa64af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14411_JP.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+ダミー
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14412_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14412_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fb1638ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14412_JP.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+フィンドニールの祭司の娘がこの白の樹の下で誕生したとき、
+祝福と共に、緑豊かな山脈の国は喜びに満ちた。
+
+シャール·フィンドニールの幸福は永遠に、
+大地をまたぐ枯れることのない銀白の樹のように——
+だれもがそう、思っていた。
+かつて無数の人や事柄を見てきた記録者ですら、
+姫の美貌と才徳は月の光のように清らかに輝く…
+
+しかし世界を凍らす鋭釘が突如降り、
+この樹さえも粉々に砕かれた時、
+あの少女は一本の枝を持っていった、
+この国を覆い隠す樹の命をつなぎとめるために。
+しかし結局、それも叶わぬ夢となった。
+刃のように冷たい吹雪は、月の明かりを遮ってしまった…
+
+それから長い月日が経った遥か昔——
+漆黒の龍と風の龍が命をかけて戦い、
+腐植の血が灰のような山を赤に染めたとき、
+樹は自身がまだ死んでいないと気づき、
+貪欲なまでに、自らの根で大地の温かみに触れた。
+
+誰かが穢れの無い緋紅のエキスを流し込んだ故、
+当の昔に死んでいた白の樹は、過去を思い出し、
+すべての力で、果実を実らせた…
+
+我が守った者、我に祈りをささげた祭司、
+我のそばで絵を描いていた美しい少女、
+手にしたことのない幸せが、緋紅の果実となる。
+
+悪の世界に正義をもたらすことができる者に、
+「苦しみ」を乗り越えられる、正義を捧げよう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14413_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14413_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..181365522
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14413_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+伝説によるとね、すごく遠い場所に、霧がかかった海があるんだって。その海の真ん中には群島があって、「金リンゴ群島」と呼ばれてるんだ。
+それでね、穏やかで可愛いドド一族が、この群島にある島々でほのぼのとした生活を送ってるらしいよ。
+ドド一族は優しい性格をしてて、やんちゃなところもあって、イタズラとか遊びが大好きな生き物なんだ。だから、みんな退屈したり、悲しんだりすることはないの。
+「ドドコ!」——お互いにそうやって呼ぶらしいよ。意味は「最高の友達!」なんだって。
+
+空を飛ぶ蒲公英のように、「ドドコ」もいつか風と海流に乗って、もっと広い世界を冒険するんだ。とある四つ葉のクローバーを探すためにね!
+どうしてそうするかって?
+「金リンゴ群島」で長いこと生活してると、ドドコはお互いが誰なのか分からなくなるんだって——だって、みんな見た目が同じ「ドドコ」だから!区別なんてつかないでしょ?
+炎みたいに赤い四つ葉のクローバーにだけ、「ドドコ」が何なのか彼らに分からせることができるんだ。そうすれば、お互いに見分けがついて、自由気ままに仲間たちと遊べるね!
+——少なくとも、なんでもできるママはそう言ってたよ。
+こうして、何が「ドドコ」なのかを理解するために、彼らはそばにいる友達から離れて、遠くに行くことを選ぶんだ。そこで友達を作って、彼らの「ドドコ」、つまり「最高の友達!」になるの!
+一緒にたくさんの景色を眺めて、面白いことをたくさんやって、たくさんの仲間を見つける…そして、自分自身を振り返ったその時こそ——火花と共に輝く四つ葉のクローバーの登場!
+
+だからね、もしモフモフの「ドドコ」が「金リンゴ群島」から海に転がり落ちたり、風に乗って遠くに飛び立ったりすると、これから最高の友達に出会えるってことなの。
+この貴重な本はね、世界で一番自由なママから世界で一番運のいい娘へのプレゼントなんだ。ここには、ドドコが彼女と出会う前に経験した無数の冒険が描かれてる。それと、彼女と出会った後に経験した火花と宝物と仲間たちに満ちた大いなる冒険も!
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14414_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14414_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f3c5af64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14414_JP.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+「早すぎる出会いと別れ、まるで一夜の夢のよう」
+
+平凡な一生を、
+私は充実に過ごしたと思っている。
+
+私は白辰の狐として、
+かわいい眷属たちと、
+鳴神の野原を山々を駆けた。
+
+すべてが終わったら、
+あの子たちがまた楽しく走れるように……
+
+月のようにきれいな鬼族の少女と、
+一緒に御前で舞いを披露したことがある。
+彼女の剣舞は美しく、
+彼女の美貌、勇姿、佇まい、
+すべてが千年後に語り継がれれば良いと思った。
+
+あの少女の美しさを思い出したら、
+お面を被って顔を隠したくなる……
+
+影向の天狗の族長と速さを競った。
+修験霊山の参道を表も裏も走り抜け、
+それぞれの力を比べた。
+
+勝ったのは、意外にも白辰一族の私だった。
+今思えば、手加減をされていたのだろう。
+そう思うと、少し悔しい……
+
+私に歯向かう妖狸を策ではめて、
+誠心誠意将軍様に降伏するように仕向けた。
+同時に恐れ多くもあの方にも、
+生意気な大妖狸王を麾下に加えさせるように仕向けた。
+
+あの夜、月の光が御苑の枝や花びらに降り注ぎ、
+庭がキラキラと無数の真珠のように美しかった。
+その景色が今でも私の浅はかな胸の中に光っている……
+
+覚えていてほしい、別れの前に、無礼を承知で告げた箴言を。
+「騙されず、動揺せず、あなたの信じた道を歩んでください」
+この言葉が、嘘や悪意から少しでも彼女を守ってあげられれば。
+あのわんぱくで純粋な狸の子が、私の最後の嘘を恨まないように……
+
+今、最も暗い場所にいても、
+この景色を忘れない。
+雲を射抜く月の光のように、
+小さく脆い心を照らして。
+
+私は人の姿でいることもあった。
+短命で美しい小さな生き物とともに生きることも。
+色々な身分で、沢山の人間の友になった。
+故郷の神社のために鳴神で修行をする巫女も、
+夏祭りで大人とはぐれた子供も、
+仙家の術の修行をするために璃月へ行ったやさしい少年も、
+町の繁栄のために尽力した勘定も、
+鋭い刀剣を鍛えることに夢中な職人も、
+匠な技で流星を造り夜空に咲かせた一族も、
+皆、意図せずできた大切な友たちだ。
+
+彼らを守る結界が、いかなる暗闇にも侵されないように……
+
+すべてが、なつかしい。
+
+「だから、私を蝕む漆黒の意思よ」
+「私にはもう力がない」
+「この白辰の血をお好きにどうぞ」
+「ただ、願いを聞いてはくれないかもしれないけれど」
+「もし叶うのならば……」
+
+「私の大切なものが見えるのなら」
+「あの生き物たちを許してやってください」
+「願わくば」
+「私の明るい記憶たちを」
+「私の愛した土地に還してください」
+「あなたが通った後も」
+「素敵なものが残るように……」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14415_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14415_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f23075a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14415_JP.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+「我に海淵の神になれと?」
+純白の巨蛇は、目の前の童を見下ろしながら言葉を発した。
+「我が未知なる海へと落ち延びたのは、貴金の神と鳴神に敵わなかったゆえのこと。」
+「それでも光を望むのなら、いつかまた必ず、亡失を再び味わうことになる。」
+「我の死は取るに足らぬもの。無為に生きる屈辱、汚名による恥辱——もう十分だ。」
+
+巨蛇は、蛇の瞳のような宝珠を見せた。
+「ならば、この宣誓の瞳を前に誓え。」
+「我と珊瑚の眷属も、このように結盟した。」
+
+「皆、先師スパルタクスの教えを忘れたのか?」
+「神を崇めるな。頼れるのは己のみだ!」
+白蛇は何も語らず、海淵の民の意志を尊重することにした。
+この愚かな崇拝が、新たな信仰に敗れたのなら、
+それは抗う人々に対する侮辱になるだろう。
+
+「ならば、この宣誓の瞳を前に誓おう。」
+「かつて、我がすべてを失った時のように。」
+
+「月日は流れ、島が成り立ち、ヴィシャップは退いた。そして、聖土は法によって治められている。」
+「珊瑚宮家、地走官衆、我の御使い——この瞳を前に大願は成就した。」
+「以後、淵下において二者以上の不和が生じた際、他の決断を下す。」
+「大日の塔は汝らの決議を聞き、自らの意志で崩落する。これまでのすべてを消滅させるだろう。」
+
+最後の言葉を言い終えた蛇神は、
+残りの民を率いて海へと向かっていった。
+ついに、天の都との誓いを果たす時が訪れたのだ…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14501_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14501_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9e8730d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14501_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+千風万雲通覧。
+北の大陸全土の風と雲を、詩と絵の形で記した典籍の謄本。
+十万筋の雲があり、一筋一筋に雲と風が絡み合う。
+雲の絵は風に形を与えた。詩は風に独特な性格を与えた。
+本来は形を持たない千風だが、バルバトスにとっては親友や家族のような存在。
+
+伝説によれば、上古時代に、風の神は典籍の原本で四風を呼び寄せた。
+氷雪を吹き飛ばし、凶暴な怪獣を撃退した。さらに雨を降らし、モンドを創った。
+寛容な風神はこの典籍の内容を人々に共有し、「千風万雲」と名付けた。
+時が経った今では、典籍に記載されていない内容も多く存在する。
+無数の風と雲を記載した典籍は、歌謡や伝説となり人々へ伝わった。
+
+風神が存在し続ける限り、千風の歴史は決して終わらない。
+魔龍ドゥリンの翼が日の光を覆い隠した時、バルバトスは現れた。
+激戦の中、風神は千風を詠い、風龍を召喚した。
+この典籍を心得た者は、千風万雲の真名とその偉大なる力を手に入れる。
+
+今、モンドの空は穏やかに晴れている。
+風神と風龍は新たな帰る場所を見つけた。
+この典籍も信頼できる者へと託した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14502_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14502_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a7602c92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14502_JP.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+極めて古い風の教典。風神を祭る者の間に代々伝わっている。
+シミだらけのページは無数の手形を残し、一部は風と共に消えていった。
+
+高塔の暴風君王による暴政が蔓延る時代、教典は人々の絶望による訴えを記録した。
+一面の氷雪が消えた時代になると、教典は命の新生による歓喜を記録した。
+
+旧貴族による傀儡政権の時代、
+奴隷の間に伝わっていた教典は千風への渇望を記した。
+
+モンドの人々は、耐え忍び、抗争し、喜び、そして自由を楽しむ。
+それらの貴重な時代に、風の教典は厚く重くなっていった。
+
+しかし、新しいモンドが誕生し、教会が旧貴族の束縛から解放された時、
+四風の教典は、高い棚に置き去られることを望まず、
+教会の宝庫から消えていった。
+恐らく、この本はモンドの風や人と同じく、
+なにものからも縛られたくないのだろう。
+
+標題紙に綺麗な字でこう書いてある。
+
+風の神の子よ、永遠に覚えておきなさい。
+命は風と共に誕生し、また風と共に去っていく。
+だから、どうか悲しまないで。
+土に還ったのは骨と肉だけ。
+本当の私は千の風となった。
+
+花の香りや草木のざわめきを感じるのは、
+私が自由と風を唄っているから。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14503_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14503_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14504_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14504_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3778178ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14504_JP.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+「これが盟約の印であり、私からあなたへの挑戦状でもある」
+「わたしの全ての知恵を、この石錠に閉じ込めた」
+彼は初めて少女を見た時の事を思い出した。ぶかぶかな着物を着て、印を持った彼女は、わざとらしい位に真面目な顔をしていた。
+本当に愚かだ。まだ正式な契約を結んでいないと言うのに。
+彼はまた、昔、琉璃百合の咲き乱れる野原で、二人が初めて出会った情景を思い出した。
+それと、琉璃百合の中で、彼女と最後に交わした言葉も。
+
+「あの小さな者達は、塵のようにちっぽけで軟弱だ」
+「ちっぽけだから、いつ自分達が天災や事故で死ぬのか、いつも怯えている」
+「怯えているから、もっと賢くなろうと、いつも努力している。私には分かる」
+「だから、あなたの力には遠く及ばないけど、私達は技術と知恵を使えばいいと思うの」
+「同時にあなたの力と私の頭脳があれば……この街は素晴らしい場所になるはずよ」
+彼女は寂しそうに笑うと、ゆっくりと細かい塵と化した。
+「やっぱり、あなたとは共に歩めそうにないわ。錠前の事は、忘れて」
+
+「これが盟約の印であり、私からあなたへの挑戦状でもある」
+「わたしの全ての知恵を、この石錠に閉じ込めた」
+「もし、これを解く事が出来るのなら——」
+何年経っても、彼にはそれを解く事が出来なかったし、その言葉の続きも知らなかった。
+月日が流れるにつれ、野生の琉璃百合もほとんど姿を消していった。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14505_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14505_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14506_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14506_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..29b270beb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14506_JP.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+珊瑚宮の紋章「真珠海波」、伝説では海祇の波を抱擁する景色と、
+明るい真珠が描かれている。しかし、大御神の玉輪は、月のように永遠に珊瑚の国を照らしているという説もある。
+
+海綿や珊瑚が棲む深海の夢の中、そして流れゆく雲と海の砂が共に踊る深海の底で、
+海祇と同じ夢を見る神の子たちの血脈には、不滅の希望が永遠に受け継がれていく。
+天の色彩は常に変化し、海淵の下で定まらぬ影を形成している…
+深き海淵が隠しきれない慈悲は、このように静寂な極楽の中で消散した。
+
+その時代、最初の現人神の巫女は珠玉如き知恵で同胞を導いた。
+そして彼女は、新たに太陽を知った人々の中から聖職者を選び、神と共に日の光を恐れる人々を助けた。
+後世、鳴神軍を震わせた「海御前」は、彼女らと共に鯨の歌を歌い、
+空游の海月と共に踊り、「鍵紋」の形を描いた。
+
+時が経つにつれ、一筋の雷霆が海祇の民の夢を砕いた。
+雷暴に立ち向かうことは、必然と無情の権現に直面することになる。
+しかし、真珠の心を持った神子巫女たちは忘れなかった。
+数え切れないほどの物語と感謝の気持ち、そして海玉の輪は永遠に語り継がれることだろう。
+そして、それによって彼らはより明るく、より美しく輝いていくのだ。
+
+折れた玉枝や真珠を育む史話、
+或いは深海の邪物を征服したり、日差しを蒼白の淵下の国にもたらすことも。
+影向山に立つことを夢見た少年が、「惡王」の名を持つようになり、天狗と壮絶な決闘を果たした…
+これらはすべて、天からの真珠、月光の下の波のように、海祇の民の心を照らすだろう。
+喪失の痛みを塩の混じった海の中に運び、輝く真珠の中に蓄える。
+神々の時代の物語と犠牲が、この「真珠海波」の紋章とともに永遠に受け継がれることを願おう。
+
+たとえ嵐の雲が集まってきても、紫電の獰猛さが予測不可であっても、
+海祇の月華は、雲を突き抜け、光を照らしてくれるだろう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon14509_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon14509_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1bb5ddf73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon14509_JP.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+かつて御前で踊られたその舞は、鈴の音を今なお響かせている。
+かつて追い求めた白き姿は、彼方へと去り、覚めやらぬ夢を志した…
+
+「あの時の妾は、ただの小さきものに過ぎず、白辰主母様の霊智には遠く及ばんかった」
+「無鉄砲で、まるで食べ物を求めて雪の中を駆け回るかのように、殿下の気を引こうとした」
+「可笑しな話じゃが、その不器用で恐れ知らずな振る舞いのおかげで、妾は殿下の慈愛を賜ったのじゃ」
+「それから妾は殿下に仕え、手足を温めるというささやかな特権を得た」
+
+「じゃが…その後、斎宮様は帰ってくることができんかった。かつての先代方も、ある事情によって離れていった」
+「才に欠けた妾ではあったが、『神子』の職を継ぎ、今のように成長したんじゃ」
+「こうして、殿下を喜ばせるという責務は、不幸にも妾の肩にのしかかった」
+「初めて神楽舞を献上したあの夜、やっと『過去』がどれほど重いものかを知った」
+
+鈴の音が遠くへ響き、師であり友であった白銀の大狐が、夢のように長き川へと消えた。
+再び鈴が鳴り響いて、牢固な砂洲が次第に緩み、果てなき渦へと溶けてゆく。
+かつての穏やかで純白な姿は、とうに漆黒に染まった記憶となり、
+仙狐一族の孤女は神楽の鈴で、生に満ちた「現在」のために舞う。
+
+かつて頭の堅い若き天狗と出会い、「鍛錬」と称して彼女を山で修行させたことがある。
+その奔放な振る舞いから、九条の頑固頭たちへと彼女を推薦した。
+かつて負けず嫌いな鬼族と勝負した時、その尋常ならざる根気に敗れたことがある…
+だが、ほんの少しの工夫で、勝負そのものを面白いものにした。
+かつて遠国の半仙との交流で、柔らかく新鮮な海の幸を贈ったことがある。
+それでもなお、彼女の愚直なまでの愛を理解するに至らなかった。仙人にとって、それは一種の束縛ではないのだろうか?
+月光が枝や花びらを伝い、誰もいない庭に降り注ぐ。
+無数の真珠のように美しく、この浅はかな心に輝いた…
+
+「この短き数百年、妾は様々な身分で世を奔走してきた」
+「常人と縁を結ぶような幸運には恵まれんかったが、人の美しさを深く知った」
+「妾が友と呼ぶ殿下には、限りない時間があることじゃろう」
+「共にこの不完全な世を見届け、愛憎と離合の執着を愉しもうぞ」
+
+長きに渡り、殿下が永遠の夢に沈んでいる間、誰かが民衆を見守る必要がある。
+悪鬼「黒阿弥」の怨怒を鎮めるため、不祥なる力を見せた。
+禿狸小三太の大騒動を収めるため、僅かな法力を用いて手の平で転がした。
+島々の秩序を乱す海賊林蔵は、些細な離間計により裏切られた。
+あの真っ白な紙のような、日にも月にも傷つけられぬ傾奇者は…
+「彼」が正しき道を歩み、災いにならぬことを願おう。
+漆黒に塗られた剣豪の残魂も、神林に隠れし災異の獣も、すべて祓い清められた…
+殿下と共に追い求めた永遠の夢に比べれば、それらは儚き須臾の間奏に過ぎない。
+殿下の目覚めを待つ日々が、果てなきものであろうと、時間はいくらでもあると思えた。
+
+「なにせ、無風無月の浄土にある永遠に枯れぬ蓮と優曇に比べれば」
+「俗気にまみれた妾では、かような孤独に耐えられぬ。心も夢もなき者は、実につまらぬであろう」
+「酔狂で雷櫻の枝を折り、勝手気ままな妖怪たちと戯れるほうがよほどマシじゃ」
+「これらすべて、そう遠くない過去と、希望に満ちた未来」
+「雪解けの頃、果たして殿下と共にあの薄紫の初芽を楽しむことができるじゃろうか」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15101_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15101_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4417733f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15101_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+言い伝えによると昔、モンドでは弓の弦を楽器として奏でていたと言う。
+また、琴の弦で矢を射る吟遊詩人もいたらしい。
+だが、どちらも所詮古い民間の言い伝えに過ぎない。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15201_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15201_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b1f06f4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15201_JP.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+狩人は山の背に立つ事を避け、風下に身を置かなければならない。
+それは獲物が野獣でも魔物でも極悪人でも同じ事だ。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15301_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15301_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..44be10960
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15301_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+噂によれば、渡鴉は死を告げる使者。
+鴉の羽を弓幹に飾れば、
+弓を引いた時、弦の振動は獲物の死を宣告するだろう。
+少なくとも、武器商人たちはこう言っている。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15302_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15302_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbc1ddca1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15302_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+伝説によれば、遠い昔の出来事である。
+あれは上古時代の悲劇。兄弟が武器を使って殺し合った。
+その中で、ある偉大な弓使いは侮辱を受けた。彼は敵を討つ誓いを立てた。
+そして、敵を討つ前に、敵の喉を突き通す前に、
+その血を流し尽くすまで、絶対に足を洗わないと誓った。
+噂によれば、その人は最期、足の病気に感染して亡くなったらしい。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15303_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15303_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..78befea12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15303_JP.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+木材に、動物の骨と腱を組み合わせ、念入りに作ったリカーブボウ。
+腕の立つハンターが使えば、空を飛んでいる鳶を射落とせる。
+ハンターの誇りであり、卓越した弓術の証である。
+ただ、標的となった鳶は無駄死にだった。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15304_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15304_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a433e180c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15304_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+昔、弾弓の射程と精度を改善しようとする男がいた。
+弾弓のゴムを変えて射程を伸ばせば、精度が落ちる。
+彼は弾弓の弾を長い木製の竿に変えて、竿の後部に鳥の羽をつけ、空気抵抗を一定に保つよう改良を加えた。
+長い竿を使えるようにするため、弓弭を伸ばし、逆さまにすることで、弾力を増すことに成功した。
+結局、一張の弓を作ったことに彼は気づいた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15305_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15305_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b184e7310
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15305_JP.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+噂によれば、遠い昔、
+璃月港に矢文を放つ文化があった。
+「でも、それは街の人を傷つける可能性があるじゃないか」
+「だからこそ、この一張は骨董品になれたのさ」
+と骨董屋の店主は顎を撫でながらニヤっと笑った。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15306_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15306_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5543e1e42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15306_JP.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+長弓を引くために、より強い腕力と弓術が必要である。
+黒檀の木で作られた長弓は普通の弓より強靭であり、扱うにはより強い腕力が求められる。
+また、黒檀という色が名前という説もある。
+あるハンターは、檀木の長弓を使って危険な魔物を狩っていた。
+弓を黒く染めた魔物の血はハンターの指の切り傷から侵入し、最終的に彼の心まで黒く染めた。
+弓についた黒い血は拭えるが、闇に落ちた心は二度と元に戻らない。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15401_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15401_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..00892255d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15401_JP.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+西風騎士団の特製リカーブボウ。在籍年数の長い優れた弓使いにのみ授けられる。
+橡木で作られた弓。特殊な手法により、木の強度を保ち、尚且つ金属を軽量化している。
+弓弦に錬金術と魔法の力が秘められており、弓を100回引いても虎口への負担はない。
+この弓はモンドの守護者へのご褒美であり、モンドを護る武器でもある。
+
+過去、西風騎士団には極めて優秀な弓使いの斥候部隊があり、偵察騎士と呼ばれていた。
+創立者は璃月出身の傭兵リーダー。彼は自分の見聞と知識の全てを偵察騎士たちに教えた。
+
+荒野における追跡スキルや、危険を察知する直感など、どれも騎士団が持っていなかったものだ。
+故に、偵察騎士の力は騎士団にとって非常に貴重なのである。
+
+ある日突然、最初の偵察騎士が騎士団をやめた。原因は誰にも分からない。
+それ以来、この部隊は名前だけの存在になった。当時の編成もそのまま残っている。
+しかし、今なお偵察騎士の名に泥を塗らないように、日々頑張っている人々がいる。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15402_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15402_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..4566438d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15402_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+精巧で彫りが美しい楽器。一本一本の弦が異なる素材でできている。
+弾いて鳴らすと、せせらぎのような安らかで美しい音楽が奏でる。
+琴であると同時に、心臓を射抜く矢をはなてるほどの弓でもある。音楽と共に、死も訪れる。
+
+楽団が解散した後、その弦は弓用の弦を除き、一本一本鈍い刀で切られた。その間、聞くに堪えない音が立った。
+今となっては美しい音色を失い、命を奪うただの弓となった。
+
+流浪楽団は鳥の空を飛ぶ力を奪うことができる。それは時には琴の音、時には鋭い矢によるものだ。
+音楽と共に散り行くそよ風や星拾いの崖の花のように、琴師は軽薄ながらも揺るぎない信念を持っている。
+反乱失敗後、楽団のメンバーは四方八方に逃げ始めた。
+琴師は仲間を援護するため、音を失い、矢を使い果たしても、最後の最後まで戦っていた。
+
+琴師の出身地は華やかで美しいフォンテーヌ。各国を旅して本当の自分と運命を探していた。
+彼が故郷の宮廷に別れも告げずに去っていったことに、周囲の少女たちは、声が出なくなるほど泣き続けた。
+
+噂によると、彼はモンドの平民の女性に恋したが、その子はバドルドー祭で悲惨にも「姫」に選ばれてしまった。
+無名のまま他国で亡くなった運命を、彼は悔やんだりしなかったらしい。
+唯一の遺恨は、やっと愛を見つけたのに、それを唄うことができなかったこと。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15403_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15403_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7a632ab6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15403_JP.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+東にある海を一望できる崖で、古の住民は時の神と風の神を共に祭った。
+「風が物語の種をもたらし、時間がそれを芽生えさせる」という思想が、度々両者を混同させた。
+この弓は開拓を語るもの。その難しさを示す。
+もともと引けない弓だったが、時の風で強靭さと柔軟さを両立させた。
+
+この弓はかつて誇り高いローレンス一族が所有していた。
+遠い昔、彼らは雪の中に道を拓く勇者を演じた。
+
+祭祀演劇の第1章は開拓者が力と知恵で大地を征服することを描いた。
+長い歴史の中、たとえ祭祀自体がなくなっても、彼らはそう演じ続けた。
+
+しかし、その信念は歪んでいった。結局彼らは自分を征服者、王者だと考えた。
+歪んだ道を歩んだ末、彼らはモンドの風の寵愛を失った。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15404_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15404_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..791a38663
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15404_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+かつてモンドを支配していた旧貴族に使われていた長弓。その材料と細工は極めて凝っている。
+そのため、長い年月が経った今でも当時から劣化していない。
+狩りは貴族の暇つぶしの一つだった。
+大自然に自分の力を示し、とれた獲物を民に配り、恩恵を施した。
+しかし記録によると、彼らは最終的に徳望を忘れ、支配する力も失ったとされている。
+
+反乱が起こり、長い間モンドを統治していたローレンス政権が倒れた。
+新しく設立された騎士団は徳政の名の下に、ロレンス一族を深く追及しなかった。
+その代わりに、一族の残党を追放した。
+
+「追放の最中、父は人の裏切り、時代の変化、歴史の終結を嘆いた」
+「かつて故郷を追われた臣民が、緑豊かな地で、歌い、踊っているのを見かけた」
+「何年も経った今、やっとわかった。裏切られ変わったのはローレンス一族の私たちだ。モンドは本来そういう都だ」
+
+腐った政権に止めを刺したのはヴァネッサだが、怒りの炎はとおの昔から燃え始めた。
+人々に密かに称賛される義賊や、生死の隙間が見える少女、暗殺を企てた剣楽団のように、
+モンドの人々には反抗の血が流れているのだ。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15405_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15405_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b42ec7958
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15405_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+鉄のように硬い古びた弓、ある有名な弓使いが所有していた。
+弓は弓使いと共に、魔物や盗賊を簡単に倒す場面を経験してきた。
+彼は弓術の極みの道を追いかけていた。
+弦音は鳴りやまない雷のようで、
+天空を貫いた矢は日の光を覆い隠す鉄の雨のようだった。
+
+晩年の弓使いは悟った。
+「極めし者、無に還る」
+
+それから弓による決闘の話や、
+鉄の弓で魔獣妖怪を討伐した話を二度と語らなかった。
+
+その後、彼は弓を埋葬し、城外の山に隠居した。
+
+彼の最期に伝説が残っている。
+彼が生きていた時、夜になると屋敷は眩しく紫色に光り、妖魔も恐れて近寄らなかった。
+亡くなった日の夜は激しい嵐だった。落雷は一度だったが、伴った閃光は天空を突き抜けた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15406_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15406_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..95f6f0fe0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15406_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+璃月の武器工場が作った古い長弓。製造番号や製造時期は不明。
+樹齢五十年以上の木を使った長弓。金色の絹が飾ってある。
+弦は大地の深所にある銀白の枝を使ったため、強靭さを持つ。
+
+かつて、璃月の雲氏は「試作」という伝説の武器シリーズの設計図を書いた。
+主流武器である長弓も当然その中にある。
+寒武は友である雲輝の依頼を受けて、長弓の製作を始めた。
+
+彼は海の商人に頼んで、柘木、精鋼、銀の枝を手に入れた。
+全ての素材は上質な物である。できた弓は少し冷たいが、頑丈で使いやすい。
+弧は残月のように美しい。しかし、月と比べると少し薄暗い。
+弓を引くと弦が美しく光る。一度見たらその美しさを忘れられない。
+
+長弓の名は「淡月」。
+絶世の美女のように、一度見たらまた見たくなる。後の璃月の長弓の原点はこの淡月である。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15407_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15407_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..38020779e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15407_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+世の全てが璃月にあり。これは偉大な璃月港への讃美である。
+他の国の珍宝も人と共に璃月港に来る。
+短弓だが、特別な構造と卓越した製造方法により、長弓よりもはるかに破壊力がある。
+ただ、日常の手入れもより難しい。武器というより、異国の知恵の結晶と言うべきだろう。
+
+異国の学者に改造された、滑車をつけた弓。
+元々学者は武器に興味がなく、誰の血も見たくなかった。
+弦を張った姿と、矢が飛んでいる時の美しさを見た時から、
+彼はこの「兵器」に心奪われた。彼は弓をより強くするために改造を始めた。
+
+自分の成果は今後の戦争に、人を殺すために使われると分かっていた。
+しかし、学者は改造の快感に溺れた。
+結果を考えず、ただただひたすら改造を続ける。
+
+ある兵士がこの弓を使って、雁を射落とした。
+「いい弓だな」
+兵士は思わず口にした。
+死に際の雁が発した悲鳴に、学者の心は強く打たれた。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15408_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15408_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1fd9a798c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15408_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+希少な黒岩で作られた長弓。風に導かれた矢は百発百中となる。
+弓柄の中央は黒いが、両端は血のように紅く、握れば冷たく感じる。放たれる矢はまるで流星のよう。
+
+璃月の雲氏一族は長い歴史をもつ鍛造の名門である。さらに七代目の雲輝は七星の一人で名望が高い。
+雲輝には一人の娘がいる。名前は雲凰。一族の慣習に倣うと、雲凰の夫になる人が雲輝の跡を継ぐことになる。
+幼い頃から武術を学んだ気が強い雲凰。彼女は「女性でも跡を継ぎたい」と主張し、一時話題になった。
+しかしこの時、雲凰が跡を継ぐ可能性は低いと思われた。
+
+当時の大地は危険だった。頻繁に坑道が崩落していた。
+崩落によって鉱物が地中深くに埋まり、採掘ができなくなった。武器の鍛造や跡継ぎの話も難しくなってきた。
+その日の夜、彼女は眠れずに居た。一族の歴史が自分の代で終わるのではないかと心配した雲凰は、
+悲しみに暮れ、神に祈るしかなかった。
+
+翌日、かつて父の跡を継がなかった寒策は職人の衣装で現れた。
+そして、木の匣を雲凰に渡した。中には「試作」を改良した設計図が入っている。さらに一張の弓も取り出した。
+「全ての始まりは黒岩である。終わる時も黒岩であろう。雲さんは弓使いと聞いたが、差し支えなければぜひ使ってくれ」
+雲凰はその弓を引いた。矢は稲妻のように天へと飛んでいき、弦の空気を震わす音が山に響き渡った。
+雲を裂く一矢。鉛色の空から顔を出した月を見て、彼女は転機を予感した。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15409_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15409_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..37eb2df25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15409_JP.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+ある狩人の弓。緑色の弓は簡単に野原に溶け込める。
+朝日が差した緑の草木や林間を行き交う獣のように純粋で、
+一切の悪意を持たない弓。無益な殺生は行わない。
+
+無名の狩人は都市から離れた地で育てられた。
+「我々は大自然の中で生まれた。草木さえあれば、我々の前に阻むものはない」
+「我々は鳥獣と変わらない。天地の理に従えば、生死に怯えることはない」
+「大自然の理に従う万物は、最期に果てのない野原にたどり着く」
+
+狩人は跡を残さず、大自然を敵に回さない。この信念に従い、
+矢に心臓を貫かれた獣を慰めていた。その命が大自然に還るまで。
+もし災害が起こらなければ。血の跡を追って、
+いつもの休憩場所の木の下で、死にかけの盲目の少年と出会わなければ、
+彼女は復讐に駆られず、鮮血と火花に突き動かされることもなかっただろう…
+
+「忘れないで、善良なヴィリデセルン」
+「忘れないでよ、あなたは緑の森の子だから」
+「争い、憎しみ、あるいは名誉のために矢を放ってはいけない」
+「血に染まった者は永遠に、あの果てない緑の野原に辿り着けない」
+
+「せめて、この弓を憎しみや血に汚させないように」
+「師や先祖に会える彼方にたどり着けないというのなら」
+「この弓だけは無垢なままにしたい。代わりに私の思いとお詫びの気持ちを伝えてもらいたい」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15410_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15410_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb3c7c8cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15410_JP.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+暗い色に塗られた上等な弓。幽邃な夜色に溶け込むことができる。
+凛とした貴族が狩猟する時に使っていた弓であったが、
+一度も捕らえられたことのない義賊の手に落ちた。
+
+この弓の持ち主は、闇に紛れて貴族の王冠を射ち落とすこともあれば、
+きつく締められた首縄を切り、追っ手の武器を射ち落としたこともあった。
+彼は暗い時代に光をもたらすと、
+迫害を受けた者に公平を、富と笑顔をもたらすと誓った。
+
+彼は誓いを果たした。そして、貴族に恐怖と怒りをもたらした。
+夜の路地。雨のような足音と、酒場や広場に居る詩人の歌声が響く。
+鋭い長槍を持ち、賊を狩る碧眼の魔女に、貴族から奪った紺碧の水晶を渡した。
+
+しかし、想いを寄せた冷たいサファイアのような魔女の笑顔を、最後まで目にすることはなかった。
+そして、死を追う魔女の花のような顔には罪人の入れ墨が彫られ、やがて行方不明となった…
+最後、義賊の男は弟に諭され、誓いを捨てて海に向かった——
+「彼女はまだ俺の歌を覚えているだろうか。路地に漂う酒の匂いと彼女に贈った歌をまだ覚えているだろうか」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15412_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15412_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..98486ffb1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15412_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+……
+「お嬢様、巡礼の中で流した涙は決して無駄にはなりません。」
+静寂の国の巡礼が終わった時、オズヴァルド·ラフナヴィネスは皇女にそう言った。
+
+長い時空を超えた旅の中で、「断罪の皇女」と「昼夜を断ち切る黒鴉オズ」は無数の物語の終わりを見届けてきた。雨の一滴一滴が、旅の終わりに海へと流れ込み、少年たちの怒りは鎮まる。情熱が時間に摩耗されなければ、逆巻く古樹のパラノイアとなる。時の木に立つ壮大で偉大なレマ共和国の枝はやがて切り落とされ、狼の双子のもう一人に国を明け渡すだろう。
+世のすべては破滅とともに、皇女とその未来の国へと来たる。静寂と暗闇に包まれているガーデンの中で、眠りにつける片隅を得る。
+それでも、ドゥロクトゥルフトが少年の夢と未だ落ちぬ雨雫のために「世界の獣」に寝返り、挙句の果てその爪で切り裂かれた時、皇女は涙を流した。
+
+「覚えておきなさい。オズヴァルド·ラフナヴィネス、幽夜浄土の皇女は涙なんて流さないわ。」
+彼女はそう答えた。「この世は、誰もが罪を背負っているの。判決の鐘が鳴り響く時、闇夜が再び世界を覆う。人も獣もその中でもがく姿は、ただの幽夜のワルツに過ぎないわ。」
+
+「お嬢様のおっしゃる通りでございます。」
+「ふん、分かればいいわ。」
+「ではお嬢様、この物語は、まだ覚えていらっしゃるでしょうか——」
+
+原初の宇宙に香り漂う海を輝かせ、アランニャの獣をかき鳴らしていた三つの月のうち二つは、世界の果てを引き裂く剣によって砕かれ、皇女の魔眼にすら映らないほど細かい砂となった。
+あるいはこうだ——かつて宇宙を照らし、安らかに眠る三つの世界の人々に夢と歌をもたらし、夜明けと夕暮れの間を彷徨う獣に欲望を生み出させた月は、ついに砂となった——それでも、皇女のそのすべてを凝視する瞳に宿り、より多くの儚い光をもたらすことを願う。
+
+そう、皇女は涙を流さない。
+あれは、無礼な砂が彼女の目に入り、体が起こした拒絶反応に過ぎないのだ。
+
+~完~
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15413_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15413_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3a56ff08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15413_JP.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+モンドのおとぎ話に、このような軽やかな花がある、
+烈風と極寒で育ち、乱舞する氷晶の中で咲く。
+
+強風で根こそぎにされる普通の草花とは違い、
+「風の花」と呼ばれる花は、風が強いほど根も強くなる。
+今では、暴君に反抗した長き戦いは祭日の逸話として語られている。
+花の姿も日につれてぼやけ始め、遠き風のような琴の音の中に溶け込んだ。
+
+「無名の花を捧げよう。君の経験していない春は決して無意味ではない。」
+「希望と笑顔を返報とし、我と共に烈風が止まる日を迎えよ。」
+
+高塔の暴君が人々を見下す時代、自由の心を持つ人々はこうして呼び合った。
+勇気と夢を求め立ち上がる人々はこれらを暗号とし、未知を歩んだ。
+かつて孤独で脆かった花々は風に吹かれ、嵐に荒らされた山々に咲き満ちた。
+そして、波の流れに従っていた群衆は、誇り高き英雄となった。
+眉をひそめ高塔を守る君王は身を縮こめ、二度と荒れ狂う怒涛を吹き散らすことができなかった。
+
+「無名の花を捧げよう。彼女から英雄の名を授かり、春と青空を守り続けよう。」
+「朝の輝きが精霊になり、私たちと同行し、心地よいそよ風の中を漫遊しよう。」
+
+古き尖塔の廃墟、生まれ変わった人々の歓声、歌声、涙の中、
+とある赤髪の戦士が新生の神に背を向け、浪に落ちる雨粒のように群衆の中に埋もれた。
+彼は風の花で隠語を伝えた先駆者であり、夜明け前の長い暗闇の中で暁を迎える。
+彼の名はとっくに時に埋もれてしまった。しかし彼の行いは詩で広く永く歌われている。
+千年後、もう一名の赤髪の騎士は彼と同じように、旧貴族の暗き歴史を照らした。
+重圧に圧され、奮起という選択しか残されていないときに花を咲かせる——そう、「風の花」の運命のように。
+この一族の運命も、決して変わらないだろう。最も暗い闇に身を投じ、夜明けの光をもたらす…
+
+千年に渡って流れる風の中で、「風の花」のイメージは徐々に人々に忘れ去られた。
+平和な時代の中、その名には愛と喜びの意味が付与された。
+これこそ、暗闇の中を揺るがなく歩んだ人々が望んだことなのだろう…
+
+「満開の花は、反抗の狼煙や旗を揚げる者の暗号ではなく、」
+「愛と、春の到来を象徴するものであるべきだ…」
+
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15414_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15414_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf1c264c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15414_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+「降りろ、船の上じゃ女は邪魔だ!」
+赤穂百目鬼と呼ばれた海賊がそう言って、背を向けた。
+その言葉を聞いた巫女は不意に笑った。
+私に弓術を教えた人が戦地へ赴いていなかったら、
+私たちの子供は、左衛門くらいの歳になるだろう。
+私の名字は高嶺になるか、彼の名字が浅瀬になっていたかもしれない。
+
+左衛門の口調や、わざと背を向ける仕草は、
+あの人が刀を提げて去っていく時とそっくりだった。
+今度は、絶対にこの人を死なせない。
+たとえ「雷の三つ巴」の旗と敵対してでも……
+
+「帆を上げる時が来た。銛も刀も鋭く磨いた」
+「官兵どもに、セイライの意地を見せてやれ!」
+
+出航の歌を聴きながら、巫女は弓を下ろした。
+影向山でこっそり学んだ本物の「法術」、
+天狗の師匠には申し訳ないけれど、ここで使わせてもらう。
+千年の大結界を解き、
+紫電の鸢の死に際の恨みに、
+雷神の旗もとの船を壊してもらおう。
+あの老いた猫が、雷に突っ込んでこないことを願って……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15415_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15415_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7dafee721
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15415_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+依頼を受けた鍛冶屋に、このような作りとこのような名前にする理由を聞かれた。
+その答えはかなり複雑なものだった。世界に満ちた機械獣だの、長柄武器はオーバーライドコードがないだの。
+
+しかし鍛冶屋はすぐに理解した。つまりこの弓は、強大な機械生物を狩って殺すための強力な武器であり、その世界最強のプレデターだったわけだ。
+
+しかし、不思議な少女は彼を訂正した。
+単純に、この世界では弓矢で獣肉を獲得できるようなのだ。次はこれを使って、イノシシを狩ると彼女は考えた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15416_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15416_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..808857459
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15416_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+海祇島の巫女である曚雲が使っていた長弓。
+月明かりに照らされた波の花のように、純白で美しい。
+
+巫女は遠海の妖獣を友とし、海祇の泡のように儚い夢のため雷雲と戦った。
+心の通じ合う仲間と共に波を渡り、船首が立てる波の花に身を隠した…
+海祇の後を追う、帰ることの出来ない旅であった。最後は、共に凄惨な終わりを迎えている。
+
+「海祇大御神様が起こした戦争、その実りのない結末は、最初から決まっていたのかもしれない」
+「だが、その記憶を残し、『犠牲』の種を植えれば、価値あるものになるかもしれない」
+
+過去の唄は、海祇の双子である彼女と「海御前」の通じ合う心を讃え、
+船首が立てる白い波の花の中、弓を引き、槍を持った二人の姿について歌っている…
+遠い唄は、彼女と若い「東山王」が海獣に乗り、夜に遊んだことを思い出させた。
+かつて彼女が勇士に語った砕けた明日と、耳もとで囁いたあの優しくも悲しい声…
+
+波の静かな日には、巫女である双子が深海の巨鯨と合唱し、
+淵下の淡く光る白夜と漆黒の常夜、そして大御神と燃えるように輝く玉枝のことを語った。
+彼女は月明かりの下、力以外に取り柄を持たない、あの無鉄砲な少年と共に波と戯れた…
+
+「俺が伝説の大天狗からお面を奪い取ったら、約束通りやり残したことを果たしてくれるよな」
+
+「いいよ。でも、もしその時になってもまだ君がくだらないことを言っていたら、巨鯨に荒波を立てさせて、君の口を洗ってやれって命じるから」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15501_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15501_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b14f0ee8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15501_JP.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+天空を貫く琴。
+その透き通った琴の音は未だに風と人の心に響いている。
+伝説によれば、深邃古国の魔龍もその音に惹かれて風の国に来たらしい。
+
+昔、風の神バルバトスは竪琴を撫でるように奏で、無垢な千風と唄を唄った。
+不羈な風と歌に酔い、巨龍トワリンは大地に降り立ち、彼に忠誠を誓った。
+バルバトスは新しい仲間ができたことに喜び、モンドを護る使命をトワリンに託した。
+流れ者であった風神と風龍の絆により、黎明期のモンドを護った。
+
+伝説に残る一戦。最後は琴声によって魔龍の攻撃が一瞬止まった。
+風の龍はその一瞬の隙を狙い、魔龍を仕留めた。
+
+激闘の末、長い眠りについていた風龍が、ついに目を覚ました。
+風龍の前にバルバトスは現れず、龍の全身は毒に蝕まれていった。
+それは見えない苦しみと聞こえない痛みだった。
+全てを壊せるほどの悲しみが、風龍を苦しめた。
+
+風龍は自分が護った人々に苦痛を告げた。
+かつて忠誠を誓った風の神に恨みを告げた。
+自分の苦しみを無視する冷酷さを、
+神でありながら、自らの眷属を容赦なく裏切ったことを。
+
+悲憤の眷属は知らなかった。風の神は未だ彼を救うために奔走していることを。
+憎しみの情に圧倒されたが、神の象徴である堅琴は未だに思慕の念を抱いている。
+百年の誤解は解ける。
+風龍は再び神の唄を聴ける日がやってくる。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15502_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15502_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c0903f52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15502_JP.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+不毛の上古時代。青々とした大地がまだ骨のように白い時代だった。
+裸足で雪の上を歩き、少女は偏屈な塔の君王を追いかけた。
+
+彼は彼女の至愛だった。だが烈風の王は凡人の弱さを理解できなかった。
+彼は彼女の敵だった。だが彼女の目的はただの復讐ではなかった。
+
+「海の波と砂浜を夢に見たの。緑豊かな森と大地を夢に見たの」
+「果実の森で戯れているイノシシを夢に見たの。高い尖塔を夢に見たの」
+少女は彼に甘えてみたが、君王は耳を傾けてくれなかった。
+
+やがて盲目な恋から目覚めた彼女は気が付いた。彼が本当の心を持っていないことに。
+口では愛を語り続けても、彼の周りには刀のような鋭い風しか吹いていない。
+君王の目には、果てしなく続く強風に立ち上がれない民が、
+自分を畏れて慕っているように映っていた。
+
+あれは北風の僭主と高塔の君王が戦った時である。
+女性の弓使いは君王に愛されていると勘違いしていた。
+戦いの最後、反逆の風が吹いた。
+無名の少年、無名の精霊、無名の騎士と共に、
+塔の最上部に入り、風中の孤高なる君王に挑戦した。
+
+「こうすれば、彼は見てくれるよね」
+
+だが、彼女が弓を引いたその瞬間に、
+烈風の王が彼女を引き裂いたその瞬間に、
+彼女はやっと気づいた。自分と彼との間に雲泥の差があることに。
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15503_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15503_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..84003e434
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15503_JP.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+「西方の風が酒の香りを連れて行く」
+「山間の風が凱旋を告げる」
+「遠方の風に心が惹かれる」
+「サラサラと君への想いを歌う」
+
+かつて、いつも悲しげな騎士がいた。
+この歌だけが、彼の心の癒やしであった。
+広場でこの歌を歌う少女だけが、
+彼の仕事の疲れを癒やしてくれた。
+
+古国に降臨した災いの戦火はこの地にまで及んだ。
+風が運ぶ喜びの詩は、毒龍の咆哮や、
+大地を揺らす魔物の足音、そして啼き声と烈火に飲み込まれた。
+王位継承を望まぬ風神は慟哭に気づいた。
+旧き友の夢を守るため、風に恵まれた緑の野原を守るため、
+風神は長い眠りから目覚め、天空の紺碧の龍と共に戦った…
+そして、騎士と騎士団も自分たちの国と故郷のために戦った。
+
+猛毒の龍が氷結の山に落ち、紺碧の龍が尖塔の古城で眠りについた時、
+騎士は谷戸で命を落とした。最期の瞬間、少女の姿が脳裏に浮かんだ。
+「遠方に留学した彼女は無事だろうか。もっと彼女の歌を聞きたかった」
+「まだエレンドリンとローランドが生きている。彼女が戻ってくる時、この災害は収まっているはずだ——」
+
+神を称賛し、2体の龍の戦いを描写した詩はたくさんあったが、やがて失われていった。
+少女が歌っていた大好きな歌も、彼女が帰郷してから歌詞が変わった。
+「蒲公英は朝の風と旅に出る」
+「秋の風は収穫をもたらす」
+「しかしどんな風も」
+「あなたの眼差しをもたらしてはくれない」
+
+涙も歌声も枯れた時、少女は命を燃やし、世界を浄化しようと決めた…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15504_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15504_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15505_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15505_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15506_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15506_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b348c30f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15506_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+テスト
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15507_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15507_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..698efc83e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15507_JP.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+「我はかつて世界に裏切られ、傷を負った狼」
+「我らは新たな世界を創造する、誰も裏切ることのない世界を」
+
+「白夜のように燦爛たる無垢の衣を身に纏い」
+「我らは白銀のような雪国より訪れ」
+「陛下の威厳を示す角笛を吹き鳴らした」
+
+「我らはしばし月のない夜を歩いている」
+「時に、金箔を散りばめたような砂漠を渡ることもある」
+「時に、陰に潜んだ刺さるような敵意を感じ」
+「時に、遠い故郷にいる恋人を夢見る」
+「だが、我らの胸の内には、蒼白の炎が燃え続けている」
+「明星のように輝くファトゥスたちは」
+「我らの進むべき道を導いてくれるのだ」
+
+「受け入れがたき夢と消えることのない痛みを背負うのならば」
+「白日の終わりに悔恨を抱き、偽りの誓いに怒りを覚えるのならば」
+「蒼白の星を見上げよ、それこそが我らの旗である」
+「我らの同志となり、軍靴で万雷の如く大地を揺るがすのだ」
+「共に白夜極星へ向かう者を、我らが見捨てることは絶対にない」
+「我らと暗き地に歩もうとする者よ、共に新たな世界を創造しよう」
+
+「すべての破滅は、新たな秩序の始まりである」
+「滅亡の果てに、無垢の夜明けが待っているのだ」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Weapon15509_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Weapon15509_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea8b001cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Weapon15509_JP.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+雷光光る銘弓。暗闇に浚われても、光を失わない。
+海の向こうから災厄が訪れた苦難の時代、とある剣豪の自慢の武器だった。
+
+剣豪が少年の頃、山を闊歩し、偶然出会った大天狗と賭けをした。
+若く強い肉体と将軍が賜った弓をお互い賭けて。
+
+あの賭けの過程がどうだったかは、たぶん酔っていないと思い出せないだろう。
+空が白む頃、三勝三敗、天狗と引き分けた。
+不幸なことは、天狗の小姓になったこと。幸運なことは、無二の弓を手に入れたこと。
+
+「昆布丸、天狗の弓術はこうだ。よく見ておけ!」
+わけのわからないあだ名をつけられたが、天狗の勇姿も見れた。
+雲間を自在に行き来し、躱したり、急降下したり、弓を引いて、雷の矢を放つ……
+あれは紛れもなく、殺意の舞い。優雅で華やかで、それでいて鋭くて予測不能な舞い。
+
+数年後、小姓とは呼べなくなった歳になり、弓術や剣術もそれなりに磨いた。
+そうして、気まぐれな主に幕府に推薦されてしまった。
+将軍の麾下にいた頃、武芸が精進し、友人も仇敵もたくさん作った。
+賭け癖が治らず、それどころか天狗の銘弓を持っていることで、さらに悪化した。
+
+「賭けをしようか。そうだな、この弓を賭けよう」
+「この世で最も良い弓で、生きて帰ってくることに賭けてやる」
+「それはお前に預けておく。この高嶺が負けたら、その弓はお前のものだ」
+「浅瀬は俺に弓術を習ったのだから、使いこなせるだろう」
+「だが、もし俺が勝ったら……」
+
+災厄が海から迫りくる時代、侍と強がりな巫女が賭けをした。
+深淵より生還する機会と、将軍から賜った銘弓を賭けて。
+
+漆黒の穢れが大地に沈み、再び平穏が戻っても、剣豪は帰ってこなかった。
+賭けに勝った巫女の手に、将軍から賜った銘弓があった。
+その後、狐斎宮が姿を消した杜の中、約束の場所で、
+深淵より足を引きずりながら帰ってきた人は、若くない巫女と再会を果たす。
+血の涙が乾ききった漆黒の瞳に光がさした瞬間、鈍く光る矢に射抜かれた。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Wings140001_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Wings140001_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b1eda8e4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Wings140001_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+偵察騎士に新米が入隊するのはずいぶん昔のことであった。
+素質がある後輩が入ってきたらこの風の翼を直接渡そうと、アンバーは思っていた。
+しかし何年が経っても、その日がくることはなかった。
+
+偵察騎士は風の翼の使用率が高い職業である。何年もかからないうちに消耗する。
+それに、アンバーの行動スタイルは結構「翼を消費する」、彼女に消耗された風の翼は少なくとも十着以上ある。
+けれど、彼女は一度もこの「特別な」風の翼を使おうとしなかった。
+
+なぜだか、その日は特別にいい気分だった。
+久々に、アンバーはこのほとんど新品の風の翼を持って家を出た。
+その日に郊外の討伐任務があったはずなのに。
+その数日間風災が多発して、滑翔が極危険になっているはずなのに。
+
+それからは…
+どうしてかその金髪の異邦人を信じることになった。
+どうしてかそいつに素質があると判断した。
+あの人ならば、もしかして…
+
+「それで、お礼っていうのはね——」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Wings140002_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Wings140002_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b65084fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Wings140002_JP.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+すべての翼に飛ぶ機会があるわけではない。
+この世にはたくさんの飛べない雛がいる、
+もちろんクオリティテストで不合格になった風の翼もある——
+
+…あなたの表情から、彼女はあなたの悩みごとに気が付いた。
+「——風の翼のテストで、傷を負った人はいないよ。」
+彼女は続いて説明した。傷を負ったのはイノシシかヒルチャールの方だよ。
+あなたが空を飛べるように協力した小さい命に対して、同情する気持ちになったが…
+彼女の言葉はあなたを少し安心させた。
+
+彼女は話した。
+「風の翼が滑翔できるのは、ほぼ風神様の祝福のおかげ。」
+「もちろん、今まで頑張った人たちの知恵も含まれているよ。」
+
+彼女は自分が「風の印」を集めている理由を説明しなかった。
+冒険者の血と商人の心が同じ体に共存しているからかもしれない、
+彼女はペラペラと、探検者精神に溢れる者の話しをした。
+その話によれば、数千年も前から滑翔設備を研究する探検者がいたらしい…
+
+あなたは善意に咳払いをした。すると彼女は少し気まずそうに、続けてその特別な風の翼を説明した。
+ちょっと変わっただけで、風の祝福を受けていないと疑われた。
+ちょっと職人に勇気があるだけで、このきれいな作品と一緒に批難された。
+この子にこれだけのつらい思いをさせて、ひどすぎる…
+
+だけどあなたは勇敢な人だ。世間の視線に囚われない人だ。あなたならば、きっと上手くやっていける。
+——彼女は特別な風の翼を君に渡した。
+「もちろん飛べるさ、あんたを連れて高く飛べる。しかし前提があるの。あんたがこの子を信じて、この子を信じる自分を信じることね。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Wings140003_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Wings140003_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..583da5bed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Wings140003_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+これはあなたが特殊な方法でこの世界にたどり着いた証。
+これは月日と星々を駆ける者にしか、羽織ることができない紋章。
+
+「これからの旅は危ないかもしれない、」
+あの人があなたに言った。
+「この布が君を守れるとは思えないけど…」
+
+確かに——
+遥か天の彼方へ渡る旅で、すれ違った星は生まれ滅びを繰り返し、
+追い払われた闇も再び光を呑み込んだ。
+布一枚では灼熱と極寒も、呪いと悪念も防げない。
+けれどたまにテイワットの夜を経験したら、布を身にかぶるのが何よりも役立っていることが分かる。
+
+「だけど一つ、若しくは二つの世界からの敵意を受ける時、」
+昔あなたに優しく接した人の姿がうまく思い出せない。あなたは頑張って思い出して見たけど、
+「果てのない暗黒を、或いは宇宙を呑み込む光を前にして…」
+でも、それはもう以前の世界の事情であった。
+
+今のあなたは野宿をしなくて済む。
+城内のベッドは柔らかくて心地良い。野宿をしても、草の手触りは雲のようで、生命の香りが漂いた。
+そこで、女の子から風の翼をもらった瞬間、あなたの頭にそれの新しい使い方が浮かんできた。
+
+今もう一度、月日と星々を駆けることができる。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Wings140004_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Wings140004_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e29c9de39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Wings140004_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+「風があればいいのにな。」
+果てのない荒野を跋渉する旅人がこう嘆いた。
+大気の子供が高天に居住している。そのうちの一吹きの風が旅人の嘆きを聞こえた。あの人に清風をもたらしていいのかを自分に問いかけた。
+「良いよ。でもあなたは東の海岸から出発しなければならないのだ。山と谷を越え、小川と河川の砂辺に沿い、渡りに渡って、彼のそばに着くのだ。」
+
+そして一吹きの風が海岸線から出発し、自らの旅を始めた。
+蒲公英の種が旅をしたいから、風がついで種たちを遠方
+殻を破った鳥の雛が飛びたいから、風が彼らの羽根を持ち上げた。
+年寄りが小麦の製粉ができないから、風が一旦止まり、製粉風車を回した。
+人を助け大地を愛撫した風が、なんと変化し始めて人の形態になった。
+故に、旅の終点であの旅人と再会した時、
+彼はもう、旅人が祈った風でなくなった。
+
+「風があればいいのにな。」
+彼はあの旅人と、大地を跨ぐ旅を続ける…
+
+——「西風教会のこの聖徒の物語は結構可愛いと思いますね。とにかくその趣旨は人々を助ける精神を持つことです。あなたの善良と優しさを認めます、故にこの風の翼を贈ります。」
diff --git a/Resources/Readable/JP/Wings140005_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Wings140005_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e482d7b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Wings140005_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「岩間や雲の深処に、秀逸な人と風流人がたくさんいる。裁虹と剪雪は名利を求めず、悪を制裁したり談笑したりする。」
+——これが今から話す物語の始まりだ。
+周知の通り、璃月の大地は名の通り、山、森、郊外、岩間や雲に仙道の侠客の跡が見つかる。彼らは七星の手が届かないところで任侠している。裁虹と剪雪、この二人の無名侠客のことは以前話した。今から話す内容、もう一人の侠客の話だ。
+
+この侠客は東から風に乗ってくる者だったらしい。
+彼は岩王から陰陽虎符を授かり、この金琮天行の翼を作り、そして璃月の大地で命令に従い人助けを始めた。
+あの血飲みの邪悪な螭があちこちで災いを引き起こしたから、侠客は奥蔵山と同じぐらいの大きさの拳で、邪悪な螭を土の下まで叩き込んだ。
+孤雲の邪悪な妖魔との戦闘で仙人たちが力尽きそうになった。助けに行った侠客は剣を振り回し、一瞬で妖魔の群れを一掃した。
+またあるファデュイの御曹司が公の場で岩王を侮辱し七星を見下したと聞いた侠客は宴会であの御曹司をボコボコにした。結局あの御曹司が岩王と七星に土下座した後、宴会の場を去った…
+
+確かにこの風の翼は華やかだし、璃月のみんなに褒められて、こんな綺麗なプレゼントをもらって嬉しい。
+でも、講談といった形の説明書に侠客伝記の内容とは、ある意味で自分の期待を超えている…
diff --git a/Resources/Readable/JP/Wings140006_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Wings140006_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcbd0bbe7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Wings140006_JP.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+我らは必ず戻ってくる。
+すでに枯木は新しい枝を咲かせ、困難に立ち向かう準備をしている。
+
+梟は鷹に忠告した。
+
+しかし大地を見下ろし、空を支配する鷹は絶対的な自信を持っている。
+自分たちが支配するこの空の下で、一体何に怯えればいいのか?
+鷹たちは梟の忠告を無視し、彼らを嘲笑った。
+闇夜にコソコソ捕食する鳥は、臆病で哀れだと。
+
+それから、鋭釘のように凍った霜雪が、国を覆う樹を粉砕した。
+そして、洪水のごとく埋もれた大陸は、鳥がとまる枝さえなくなった。
+鷹ですら、雀と同じように地に落ちた。
+
+この出来事は、風の国の鳥たちにあることを教えた——
+自由の空でさえも、凍える風によって白く染められ、黒に塗られる。
+白日は完全に隠され、星と月の明かりもない。
+
+雛たちは巣に縮こまり、最期の時を待った。
+しかし光が失われた今、闇に輝く梟は夜の支配者となった…
+
+それから時が過ぎ…
+だれがくれたか分からない獲物を頼って、鷹は無事に大きく育った。
+まだ氷雪に覆われていたが、空は少しずつ晴れ、大地にも命が芽生え始めた。
+
+しかし、一体だれが助けてくれたのか。雛たちは知らない。
+宝石のように美しい龍と同じように、闇夜に輝く梟の瞳も忘れ去られる。
+鮮血に染まってはいたが、鳥たちが立つ枝も生えていた…
+
+直接的なつながりはないが、闇を守ったはぐれ者の赤い鷹は夜梟の名を背負った。
+
+静寂の夜、彼らの鳴き声に込められているのは——
+我らは必ず戻ってくる。
+すでに枯木は新しい枝を咲かせ、困難に立ち向かう準備をしている。
+
+今、この翼で、一緒に見届けよう。
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Wings140007_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Wings140007_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3356931a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Wings140007_JP.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+これは異世界からここへと漂流してきた物、世界で最後の饗宴と、週末の到来を象徴している。
+
+その世界のその時代、大地を支配しているのは龍だ。
+だが物語のような空を飛ぶ龍ではなく、大きなトカゲと鳥の間の形をする。
+
+海には巨大な魚龍がいて、大きな翼を持つ龍が空を飛んでいた。クレーにとっては想像できないかもしれないが、当時の世界はそういう感じだった。
+彼らは強いゆえ、他の全ての生き物を軽蔑した。
+その世界では、彼らは王だった。
+
+その後、その世界には人類が現れた。
+人類はどのように現れたかは誰にも分らない、隕石と共に落ちてきたのかもしれない。人類には不思議なな習慣がある、それが——「日曜日のディナー」。
+その日が来るまでそれ程かからなかった。宴会の始まりだ。
+龍のもも肉と龍の手羽肉は小麦粉で包まれ、人類が作り出した煉獄で烈火の炎を苦しんだ。
+彼らは人類の食料と変わった。話によると、龍の肉はとても美味しい、人は思わず指をしゃぶり出す。
+本来は毎週の日曜日だけのごちそうは、結局お肉が美味しすぎたゆえ、毎日の開催となった。
+「素晴らしい!」
+「日曜日のディナーを週7で頂く!」
+人類はそう宣言した。
+こうして、「龍」の時代は終わった。
+
+この風の翼はあの大絶滅事件の記念だ。本来はこのような色ではなく、青と白だった。
+クレーの母親は風の翼を家族の色に変え、これが今の姿だ。彼女は少しの間家に帰り、この風の翼を残して再び出発した。
+「お母さんは忙しくなってきたの。ここ数年、テイワットの辺境はますます脆弱になったからね。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Wings140008_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Wings140008_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..19fe09504
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Wings140008_JP.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+「天狗って言うのはね、歴史の長い影向の天狗一族以外に、身のこなしの素早い人間や、神出鬼没な人間を指すこともあるのよ。ほら、天狗にも翼があるじゃない」
+本当だろうか。
+
+「『天狗』と呼ばれるには、まず空中で自在に飛べないと。君は稲妻のいたるところで風に乗って、屋根を走り、壁を登っていたわよね。その身軽さは、カラスやハヤブサにも負けないと思うの」
+「その昔、稲妻にも天狗に憧れ、天狗の真似をする『天狗党』がいたのよ。天守閣の屋根の上や、高い杉の上、鳥居の上から、下にいる民衆や役人に対して高笑いして、さらに稲妻中を震わせた『天守閣下天狗落書き』を御苑に残したそうなの。不敬極まりないわ」
+「自由すぎる人たちだったの。その後、その人たちは本物の天狗に捕まって、こっぴどく叱られたらしいわ」
+「ああ、でも、君はちゃんと公序良俗を、法を守る人よね。この伝説を気にする必要はないと思うわ」
+よく風の翼を広げて町を俯瞰したり、石垣や高い壁を登ったりしていたが、余計なことは言わないでおこう。
+
+「それから、剣術に長けた剣客を天狗と呼ぶ時もあるそうなの。鳴神直伝の流派と、伝説になった『霧切』と『明鏡止水流』、まだ伝承されている『岩蔵流』などがあるわ。岩蔵剣術には門外不出の秘剣『天狗抄』があるの。剣筋が読めない、とてつもなく速い影向天狗にも勝てる剣術らしいわ。君の腕と戦果は、言うまでもないわよね」
+「最後にね、天狗は風や雷を操る術を持っているの。影向の天狗に代々伝わる宝器の中には、『風雷の扇』というものがあるらしいわ。表は風を呼び、裏は雷を呼ぶ。君は風元素も雷元素も操れて、まさに天狗と称されるに相応しい人物ね!ちなみに、風雷の扇子はただの目くらましみたいよ。風を呼べる天狗と雷を呼べる天狗は、バレないように、良くつるんで出かけるんだって」
+隣にいる裟羅のほうが気まずそうだ。
+
+「君の稲妻への貢献を讃えて、この風の翼を贈るわ」
+もしかして、天狗の翼もこうやって……?
+疑いの眼差しに気付いた裟羅は、すかさず答えた。
+「違うに決まっているだろう!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/Wings140009_JP.txt b/Resources/Readable/JP/Wings140009_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f67103332
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/Wings140009_JP.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「ある詩人の知り合いがいてね。あっ、ボクのことじゃないよ…」
+その緑色の人物はリンゴを一口かじり、話し始めた。
+
+ボクには詩人の知り合いがいる。彼は戦争の炎が鎮まったばかりの時代を生きていた。あまりにも多くの、諍いや別れを経験した。
+彼はあのような時代に、天空に向かって歌い、頑なな岩石に向かって演奏し、波立つ海に向かって詩を詠んで、そして星空に向かって演じた。
+なぜなら彼は、誰かが世界の傷を癒さなければならないと知っていたから。そのためには、誰かが話し合いの方法を見つけなければならないと考えていたんだ。
+もしも大空が、岩石が、海が、星空が応えてくれたら、きっと音楽は万物に通じるだろう。
+最初、空からは何の返事ももらえず、鳥の影が彼の顔を横切るだけだった。岩石も反応を示さず、水が滴るのみ。海も同様、塩を含んだ風が嵐の予兆を伝えるだけだった。
+そして星空も、答えてはくれない。
+しかし、詩人は知っていた。この星空が答えてくれることなど何もないと。
+
+それでも詩人は諦めなかった。それは心に信念を持っていたからではない、彼の本質がそうであったから。
+その後、海が反応を示した。高い崖の上には望風の見張り台が設置され、当番のシスターたちは彼の演奏を拍手で讃えた。
+そして、岩石も彼に応えた。岩石は手巾で顔を拭くと、こう言った。「お前の演奏は、確かにこの大陸で他に類を見ないものだ。しかし、もう一度酔っぱらって俺の頭に酒をかけてみろ。我慢できる保証はない。」
+それから、空も彼に応えてくれた。ある日、頭上を飛ぶ鳥の影が、太陽そのものを隠した。詩人が頭を上げると、美しい龍が目の前に降り立ったんだ。
+
+「いつか星海を感動させたいな。それができたら、流星群だって喚べるかもね。あっ、そうだ。この風の翼は、星海からの返事だよ。君と同じように、空から降ってきたんだ。」
+緑の服を着た詩人は、リンゴの芯で空を指した。
+「その詩人はボクじゃないけど、この風の翼は空から降ってきたもの。どっちを信じるかは君次第だよ、えへっ。」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/JP/ZhongmofanPic_JP.txt b/Resources/Readable/JP/ZhongmofanPic_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/JP/ZhongmofanPic_JP.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/AmborLicense_KR.txt b/Resources/Readable/KR/AmborLicense_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3d32d2f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/AmborLicense_KR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1. 비행 전 심신의 건강 상태를 체크하세요.
+
+2. 날아오를 때는 윈드 필드를 이용하거나 높은 곳이 좋습니다.
+
+3. 바람의 날개를 사용해 비행할 때에는 바람의 세기와 방향에 유의하여 평형을 유지하세요.
+
+4. 공중 교통 상황에 주의하고 비행 면허 번호에 규정된 일자에 바람의 날개를 사용하세요.
+
+5. 착륙 시 평형을 유지하고 안전한 고도에서 바람의 날개를 접으세요.
+
+6. 음주 후 바람의 날개를 사용하면 안 됩니다!
+
+
+규칙 위반 사례:
+
+1. 딸을 기쁘게 해주려고 몬드 백성 루돌프는 자신의 집 2층에서 바람의 날개를 펼치고 뛰어내렸다가, 왼쪽 다리가 부러지고 엉덩이 근육에 타박상을 입었다. 하마터면 릴리 아가씨는 아버지를 잃을 뻔했다. 루돌프는 1년 비행 금지 처분을 받는다.
+
+2. 관광객 앨리스는 바람이 시작되는 곳에서 바람 슬라임을 터트리고 폭발 기류를 만들어 고공으로 날아오른다. 이 '전설적인' 모험가는 공중에서 멋진 동작으로 몬드 백성들의 갈채와 호평을 받았다. 페보니우스 기사단 단장 대행 진은 그녀를 만나 외출 금지 10일 처분을 내렸다
+
+3. 술친구에게 자신의 「현란한 연주 솜씨」를 자랑하기 위해 음유시인 조셉은 바람의 날개로 비행하면서 리라를 연주하고 공중에서 자신이 방금 창작한 노래를 부르려고 고집을 부린다
+바람 속의 구슬픈 울부짖음과 뒤죽박죽인 연주 소리가 10분 넘게 이어진 후, 몬드 시민들은 「바르바토스와 어깨를 나란히 하는 육손의 조셉」이 소원을 들어주는 분수에 처박히는 것을 목격한다. 다행인 것은 바르바토스는 분수가 없는 사람들을 늘 가엽게 여긴다는 점이다. 리라와 바람의 날개가 심각하게 망가졌지만 조셉은 타박상만 좀 입었을 뿐이다. 위험한 비행으로 시민에게 민폐를 끼쳤기 때문에 조셉은 비행 5년 금지와 봉사활동 3개월 처분을 받았다
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/BarbaraBlackmail_KR.txt b/Resources/Readable/KR/BarbaraBlackmail_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bace741d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/BarbaraBlackmail_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「사랑하는 바바라 씨:
+
+
+당신에게 가장 중요한 것을 훔쳐서 땅에 묻었습니다」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book100_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book100_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..81c7108e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book100_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+——아무것도 없다——
+「내 기대를 한 몸에 받고 있는 딸아, 내가 널 만든 건 나에게 창을 던지게 하기 위함 아니다냐?」 부활한 왕은 하늘 높이 떠 있었고 뇌명과 토네이도, 그리고 번개가 구세계 왕의 부활을 축하했다.
+
+하지만 소녀는 더 이상 두려워하지 않았다. 그녀는 이날을 위해 수만 년의 세월을 견뎌왔기 때문이다.
+아니——그녀에게 용기를 주는 건 그와 함께했던 시간들이다.
+
+아홉 세계의 연결을 선고하고 곤륜을 관통하는 최초의 신극 「엘민」의 복제품이 하늘을 수놓는다.
+
+자신이 죽고난 뒤의 광기를 두려워한 왕이 만든 최후의 신극인 「단죄의 황녀」가 드디어 완전한 형태를 드러냈다.
+
+…
+
+(책 끝부분에 편집장의 메시지가 있음)
+
+<신소절극록>은 이나즈마 소설 출판사인 「야에 출판사」가 리월의 서민 문화를 처음으로 성공적으로 도입해 시도한 작품으로 소설의 앞 5권이 좋은 성적을 기록하여 문화적으로 두 지역에 꽃을 피웠다고 할 수 있습니다. 6권을 출판할 정도니 판매량은 말할 필요도 없죠.
+갑작스러운 결말을 맞이한 6권도 독자들이 실망하지 않을 것입니다.
+아마도.
+
+비록 결말이 다른 소설 같지만, 이건 절대로 우리가 구 작가 선생님에게 새로운 연재를 강제적으로 쓰게끔 한 게 아니라 선생님이 마감에 쫓겨 발생한 일입니다. 순전히 구 작가 선생님이 스스로에게 도전하다 생긴 일이죠♡
+
+저희도 앞 5권의 팬분들의 마음을 십분 이해하며, 현재 「흑목서갑」 5권 소장판도 제작 중입니다. 서점에서 《절극록》을 다 읽으신 분들은 꼭 구매하길 권장합니다~ 아! 「단죄의 황녀」 스토리도 많이 기대해주세요.
+
+야에 편집장 남김
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book101_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book101_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2eeb93740
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book101_KR.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+——달빛——
+도시에는 바람에 잊혀진 외딴 곳이 있다고 한다.
+분수대 앞에서 눈을 감고 심장이 35번 뛰고 나서 시계 방향으로 7바퀴, 시계 반대 방향으로 다시 7바퀴를 돌고 눈을 뜨면 작은 가게 앞에 도착할 거야…
+
+————
+
+「저기 아무도 안 계신가요?」
+베이가가 조심스럽게 물었다.
+그녀의 등 뒤에서 문이 닫혔다. 문에 달린 방울이 어둡고 어지러운 실내에 경쾌하게 울렸다.
+저녁 햇살이 수정 같은 쇼윈도를 비췄다. 가게 안에는 그녀가 이해하기 힘든 물건들이 가득했다. 그녀는 조심스럽게 안으로 향하다 뭔가를 밟았다.
+안에서는 아무 반응이 없었다.
+베이가는 주변의 물건들을 살펴봤다. 용도 불명의 기계 부품, 몹시 화려한 오래된 리라, 난해한 무늬가 조각된 깨진 기와, 흠집이 가득 난 족쇄와 수갑, 잊혀진 귀족의 왕관…
+그녀가 아무 쓸모없어 보이는 물건들을 돌아보고 있을 때, 눈동자가 여우처럼 가늘고 긴 가게 주인이 슬며시 그녀에게 다가왔다.
+「그건 어떤 왕랑의 어금니입니다. 어쩌면 예전에 얼음으로 뒤덮였던 그 땅을 기억하는 건 이 어금니와 신들뿐일지도 몰라요.」
+그녀가 조용히 말했다.
+「어서 오세요. 마음에 드시는 게 있나요?」
+
+「사람을 『잊게』 만드는 만드는 물건이 있을까요?」
+「있지요.」
+베이가는 가슴을 움켜쥐며 급히 물었다.
+「아무리 중요한 사람이라고 해도 잊을 수 있을까요?」
+여우 눈을 가진 가게 주인이 엄숙하게 고개를 끄덕였다.
+「난 당신이 잊고 싶어 하는 그 소년을 알아요. 눈이 달처럼 빛나는 소년이지요. 그는 오래 전에 사라져 당신의 가슴에 구멍을 남겼지요. 어떤 만남도 그 구멍을 메우지 못해요. 아무리 즐거운 일이라도 달빛처럼 손에 잡히지 않죠.」
+베이가는 깜짝 놀라서 계속 고개를 끄덕였다.
+가게 주인은 빙긋 웃으며 어디선가 술을 꺼냈다.
+「이건 고통을 잊게해주는 술이에요.」
+「찬바람이 몰아치던 옛날, 선조들은 살아남기 위해 얼음 깊은 곳에 몰래 이런 술을 빚었지요. 후세 사람들은 생활히 풍족해지고 행복해서인지 이런 술을 빚는 방법을 전부 잊었어요.」
+그녀는 술병을 흔들었다.
+「얼마 안 남았어요. 당신은 내 가게와 인연이 있는 것 같으니, 돈은 안 받을게요. 물론 이게 당신이 정말 바라던…」
+베이가는 가게 주인이 건넨 술잔을 받았다.
+술잔에 박혀 있던 보석은 뽑혀져 있었다. 그 빈자리가 쓸쓸해 보였다——
+
+——정신을 차리고 보니 베이가는 분수대 앞이었다.
+어? 내가 여기서 뭘하고 있었던 거지? 그녀는 조용히 생각하며 달빛 속에서 재빨리 숙소로 걸음을 옮겼다. 한밤중이 되었으니 빨리 안 돌아가면…
+그 괴상한 가게뿐만 아니라 그 가게로 가는 방법, 거기서 생긴 일들이 전혀 생각나지 않았다.
+
+————
+
+「이미 갔어.」
+문이 닫히며 울린 방울 소리가 먿자, 여우처럼 눈동자가 가늘고 긴 주인이 말했다.
+눈이 달빛처럼 빛나는 소년이 가게 뒤편에서 걸어나왔다.
+「고생했어.」
+「이번으로 그녀가 몇 번째 온 거지?」
+「여섯 번째… 일곱 번째네.」 소년이 잠시 머뭇거리며 물었다. 「이 술, 정말 효과 있어? 널 못 믿어서가 아니라——」
+주인은 대답 없이 웃었다.
+「그건 고통을 잊게해줘. 하지만 너희들의 과거가 그녀에게 고통스러운 일이 아닌 것 같아. 이 술은 그저 잠시 너에 대한 그리움, 널 잃은 아픔을 잊게해줄 뿐이지.
+「그녀는 달만 보면 네 모습을 보게 될 거야. 그리고 점점 생각을 떠올리겠지. 하르파스툼에서의 만남, 바람이 시작되는 곳에서 보낸 오후의 시간, 맹세의 갑각에서의 경치 감상, 여름 축제에서 손잡고 도망갔던 기억, 시인 집회에서의 시와 새 깃털 망토 선물 등 그녀에겐 이 모든 게 평생 간직해야 할 추억이겠지」
+「…가게에 정말 모든 걸 잊게해주는 술이 있어. 네가 원한다면 그녀에게 줄까?」
+그녀는 가볍게 웃으며 소년을 바라봤다. 그는 한참 말이 없다가 한숨을 내쉬었다.
+
+「근데 넌 또 왜 그렇게 벗어나려고 하는 거야?」
+「아, 이거 때문이야.」
+그는 가슴 근처에서 반짝거리는 수정 구슬을 꺼냈다. 구슬에서는 부호가 은은하게 보였다.
+「그걸 얻게 된 사람은 언젠가 이 세상에서 사라진다면서.
+「그럼 빨리 떠나는 게 낫지. 그녀가 한 살이라도 젊을 때 날 잊는 게 좋잖아.」
+「그랬구나.」 그녀는 밝게 웃으며 말했다. 「당신도 선택 받은 사람이잖아.」
+「근데 선택 받은 사람의 결말이 어떤지 알아?」
+소년은 다급히 물었다.
+그녀는 대답 없이 옅은 미소를 보일 뿐이었다.
+「나도 가야겠어. 이걸 얻게 되었으니 해야 할 일은 해야겠지.」
+「그 소녀가 다시 온다면 어떻게 해야 될까?」
+「…그럼 그녀 스스로 이겨내게 해야지.」
+「무정한 남자네.」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book102_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book102_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcd80068e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book102_KR.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+——유리——
+항구 도시에는 바위와 파도 소리에 잊혀진 외딴 곳이 있다고 한다.
+해풍이 부는 곳에서 눈을 감기만 하면, 시끌벅적한 소리는 멀리 달아난다. 심장이 뛰는 소리가 사람들의 소음을 완전히 덮고 난 후 눈을 뜨면, 어느새 작은 가게 앞에 있는 걸 발견한다.
+
+————
+
+「아무도 안 계세요?」 유안이 말을 건냈다.
+그는 두리번거리며 가게 안으로 들어갔다. 그가 들어서자 문이 닫히며 방울이 경쾌하게 울리는 소리가 가게에 울려 퍼졌다.
+파도가 제방을 때리는 소리가 마치 기억처럼 가게에 스며들었다. 좁고 긴 가게를 따라 그가 알 듯 말 듯한 낡은 물건들이 쌓여 있었다. 유안은 자신이 걸친 긴 외투에 그의 나이보다 오래된 듯한 먼지가 묻을까 조심스럽게 물건들을 훑어보았다.
+낡고 누래진 종이 등, 어떤 거대한 마수의 송곳니, 칠흑 같은 운철, 불명확한 재질의 어두운 금색 끼워 맞추는 입체…
+그가 눈처럼 흰 분말로 덮힌 수정 병을 들었을 때, 주위에서 부드러운 음성이 들렸다.
+「그건 옛날에 어떤 마신이 흘린 눈물로 이루어진 소금이에요——」
+잔잔했던 수면에 일렁이는 것처럼 숨막히는 고요함을 깨는 목소리에 깜짝 놀란 그는 병을 떨어뜨렸다.
+그가 예상했던 쨍그랑 소리는 들리지 않았다. 여우 눈동자를 지닌 가게 주인이 어느새 소금 병을 받아 선반에 돌려놓았다.
+
+「죄… 죄송해요. 소개해주신 분은 누구시죠?」
+그녀는 고개를 끄덕이며 난감해 하는 모습에 아무 말도 하지 않았다.
+「어서 오세요. 마음에 드시는 게 있나요?」
+「선물을 고르려고요. 마음이 통하는… 아가씨에게 선물하려고요.
+「그녀에게 프러포즈할 생각이라서 적당한 선물을 찾고 있어요.」
+유안은 긴장하여 입술을 달싹거리며 눈을 들어 가게 주인의 호박처럼 빛나는 황금빛 눈동자를 바라봤다.
+한참 마주보다 그녀가 말했다, 「알겠어요.」
+
+가늘고 긴 그림자가 가게 깊은 곳으로 순식간에 사라졌다.
+그녀는 손에 형형색색의 빛을 은은히 뿜어내고 있는 물건을 들고 돌아왔다. 가까이 다가가서 보니 솔개 모양의 투명한 10면 유리공예품이었다.
+「『유리 심장』에 대한 전설을 들어보셨지요?」
+들어본 적이 없었지만, 유안은 고개를 끄덕였다.
+「인조 유리는 진짜 유리를 조잡하게 모방한 것이라고 하죠. 진짜 유리는 꿈속의 환상을 보여줘요. 고귀한 신수가 죽을 때, 이루지 못한 염원이 응결되어 만들어지는 거예요. 보세요…」
+가게 주인은 맞은편의 유안에게 유리 속에 은은히 빛나고 있는 풍경을 보라고 눈짓했다.
+수만 년의 세월이 그의 눈앞에 스쳐 지나갔다. 별과 바다, 대지가 구름처럼 피어났다가 이지러졌다. 설원이 녹지가 되고 들판이 강물에 찢겨졌다. 도신은 개미굴처럼 생겨나고 왕국은 블록처럼 무너졌다——
+
+——이미 한밤중이었다. 달빛이 해수면을 비스듬히 비췄다. 정신을 차리고 보니 유안은 부둣가를 걷고 있었다.
+손에 단단한 유리 심장을 움켜쥐자 피가 돌 듯 몸이 따뜻했다.
+맞아, 이건 신기한 유리 심장이야. 그는 달빛 아래서 발걸음을 재촉하기 시작했다. 이걸 그녀에게 선물하기만 하면 난 분명…
+
+————
+
+문에 매달린 방울에서 경쾌한 소리가 울려 퍼졌다.
+「어서 오세요. 마음에 드시는 게 있나요?」
+「이걸 팔고 싶은데… 이게 보석인지 모르겠어요.」
+빛이 결정체 공예품 단면을 통과하여 가게에 퍼졌다.
+「계속 제게 구애하던 청년이 이걸 줬어요. 이걸로 신기한 장면을 볼 수 있다고 했어요.」
+「그런데 왜 그런진 몰라도 이걸 보면 기분이… 안 좋아요. 보석이 예쁘긴 하지만 그 사람의 일을 생각하면 괴로워요. 그래서 이걸 팔고 싶어요.」
+「알겠어요. 이건 정교하게 컷팅된 10면 유리 심장이잖아요. 얼마에 팔 생각인가요?」
+「돈이 부족하진 않지만… 이거 소금이죠? 그러고 보니 대지의 소금과도 이별해야겠군요. 이 소금을 받을게요.」
+
+————
+
+눈동자가 여우 같은 가게 주인은 홀로 가게 깊은 곳에 서서 투명한 유리 공예품을 손에 쥔 채 감상하고 있었다.
+「너를 통해 보기 싫은 걸 봤구나. 그 녀석의 진심은… 정말 불쾌하군.
+「그러나 솔직히 말해서 그는 소금업계의 1인자인 은원회의 일원이 되어, 수단과 방법을 가리지 않고 위로 올라가려는 비굴한 사람일 뿐이야. 이러지 않았다면 서로 진심이 아니라고 해도 그들은 행복하게 살 수 있을지도 몰라. 행복은 사랑과 무관한 습관이니까.」
+그녀는 가볍게 술을 할짝이며 자조 섞인 웃음을 보였다.
+「하지만 난 그런 사람을 용서할 수 없어.
+「어쨌든, 낯선 사람과 진심을 주고받는 건 쉬운 일이잖아. 그는 가게 문을 나서면 이제 나와 더는 엮일 일 없어. 그럼 그가 잠시 살펴보게 놔두자. 하지만 가까워질수록 욕심이 생기고 그럼 더욱 경계해야겠지. 하지만 그렇다고 그가 어떻게 알아차리겠어…」
+
+「미안해요, 당신을 걸고 모험했어요. 회수할 수 있어서 정말 잘됐네요.」 그녀는 눈동자를 내리깔았다. 「어쨌든 이건 당신이 남긴 마음이니까 소중히 다룰게요…. 하지만 가끔 세상을 떠돌며 사람들을 구경하는 것도 재미있잖아요?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book103_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book103_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a95e47d99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book103_KR.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+——사파이어——
+도시에는 바람에 잊혀진 외딴 곳이 있다고 한다.
+그 광장 중앙에서 눈을 감은 채 시계 방향으로 7바퀴 돌고 다시 시계 반대 방향으로 7바퀴 돈 뒤에 앞으로 14걸음 걸어간다. 바람 속의 새소리가 천천히 사라진 후에 눈을 뜨면 자그마한 가게 앞에 서있을 것이다…
+
+————
+
+눈매가 여우같이 가는 가게 주인이 긴 창문을 열면 보이지 않는 별들이 달빛을 타고 카운터 위로 쏟아진다.
+방탕하게 핀 꽃이든, 먼지가 가득 쌓인 하르파스툼이든, 벌레가 먹어서 글을 알아볼 수 없는 책이든, 줄이 없는 활이든 모두 과거 왕실 귀족의 물건 마냥 무정한 달빛에 은색으로 뒤덮여 있다.
+
+「여어~ 요즘 장사 어때?」
+불손한 목소리가 가게 안쪽에서 들려온다.
+주인이 돌아본다. 달빛이 비치지 않는 어두운 곳에 익숙한 「손님」 하나가 그녀의 팔걸이의자에 편안하게 앉아있다.
+
+「좋지도 않고 나쁘지도 않아. 그냥 이제 도둑을 좀 막아야 할 것 같네」
+가게 주인이 살짝 웃음기 머금은 목소리로 답한다.
+「단골손님을 문전박대하고 싶은 거야?」
+손님이 한탄하며, 「네 가게엔 내가 훔칠만한 게 없어. 굳이 훔친다면…」
+
+「사냥감 어때?」
+「내가 또 장물을 처분하러 온 줄 알아?」
+「사냥꾼」이 실망 섞인 소리를 내뱉자 주인은 웃음을 참지 못한다.
+「당연히 아니지. 넌 한 번도 『장물 처분』이라는 말을 내뱉었던 적 없잖아」
+「『양도』, 『증정』, 『기부』, 『양보』…. 골목을 주름잡는 도적인 너도 자선을 많이 베풀었잖아」
+
+「이번엔 그것 때문에 온 게 아냐. 오늘은 물건 하나를 『부탁』하려고 온 거야…. 그리움의 고통을 잊게 해주는 밀주를…」
+의적은 불손한 말투로 말하지만 입가엔 진심 어린 웃음기가 가득하다.
+
+「미안한데, 이미 팔렸어」
+품 안에 있던 숨겨져있던 술병이 어느샌가 가게 주인 손에 들려있다.
+「여기 있는 모든 물건들은 모두 자신만의 주인이 있어. 미래의 어느 순간엔 팔리게 될 테니까」
+「내 손재주가 너보다 못하다니. 창피하구먼.」
+의적이 태연하게 쓴웃음 지며 말한다.
+「최근에 알게 된 건데 그리움이 황금보다 무겁더라. 이 일을 하다 보면 지붕을 넘나들고 대들보 위를 뛰어다니는 게 부지기수라 무의미한 무게를 줄여야 하지」
+「…눈동자가 사파이어 같던 그녀는 이 무게를 알긴 할까?」
+
+————
+
+딸랑거리는 방울소리가 주인을 깨운다.
+손님은 마치 들고 있는 창과 같이 굳센 파란 눈동자의 마녀로 얼굴에 귀족의 죄인 낙인이 새겨져 있다.
+그녀는 가게 안 어지럽게 널려 있는 물건들을 신경 쓰지 않고 마음을 꿰뚫는 검처럼 바로 카운터로 걸어온다.
+
+「어서 오세요. 마음에 들거나, 원하시는 거 있나요?」
+「물건 하나를 넘기고 싶어」
+마녀는 살얼음이 깨질듯한 목소리와 함께 커다란 파란색 수정을 카운터 위에 올려놓는다.
+「도적 하나가 귀족의 은잔에서 이 수정을 빼낸 뒤에 나에게 선물했어. 그것 때문에 주인이 날 벌했지.
+「하지만 그건 아주 오래 전 일이야. 시간이 지나면 원한을 잊고 그를 다시 만나고픈 마음이 줄어들 줄 알았지…」
+
+「그럼, 이 보물을 얼마에 파시길 원하나요?」
+마녀는 찬장 속의 보석이 빠진 귀족 은잔을 가리킨다.
+가게 주인이 보석을 만지작거리자 맑은 파란빛이 가게 안에서 일렁인다.
+「알았어요. 이게 정말로 당신이 원하는 거라면…」
+
+동요하면 성과 없는 결말을 걱정하게 되고 사람의 마음속엔 공포와 균열이 생기게 된다.
+그리고 죽음이 공포와 함께 다가오며 뼛속 깊이 스며든다.
+수많은 사람들은 죽음을 맞이할 때서야 자신이 언제 흘린지도 모를 약점이 꿰뚫렸다는 걸 알아차리게 된다.
+
+여우처럼 가는 눈매를 지닌 가게 주인은 파란색 수정을 달빛에 비추며 과거 왕실의 휘장이 드러났다 사라졌다 하는 걸 감상한다.
+특별한 시기에 맑은 보석을 통해 과거와 미래, 혹은 누군가의 진심을 볼 수 있다고 전해진다. 마치 세계의 어떤 장소엔 바다처럼 드넓은 민들레 들판이 있다는 전설처럼. 마치 과거 하늘 떠있던 3개의 달인 아리아, 소넷, 캐넌 자매가 재앙으로 인해 어쩔 수 없이 사별했다는 전설처럼. 마치 죽음의 마녀를 바라볼 수 있던 사람이 마음속의 균열로 인해 결국 죽었지만 외국으로 도망간 도적이 그녀와 다시 만나길 기다린다는 전설처럼.
+그녀는 이 보물을 버린다고 해도 이 전설들이 사라지지 않을 것이고 이야기의 결말이 바뀌지 않으리라는 것도 잘 알고 있다.
+그러니 차라리 이 전설들과 이야기 모두를 자신의 가게로 받아들인다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book104_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book104_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..99cbf5ea9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book104_KR.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+——석심——
+항구 도시에는 바위와 파도 소리에 잊혀진 외딴 곳이 있다고 한다.
+해풍이 부는 곳에서 눈을 감은 채 시끌벅적한 상가를 뒤로하고 49걸음을 걷는다. 인기척이 사라지고 심장이 뛰는 소리만이 남았을 때 눈을 뜨면, 어느새 작은 가게 앞에 있는 걸 발견한다.
+
+————
+
+「계신가요?」 도롱이를 걸친 남자가 가게 문을 두드린다.
+그는 먼지 덮인 유리창을 통해 가게 안에 진열된 상품을 본다. 병안에 담겨 형광빛을 발산하는 스타더스트, 얼음같이 빛나는 끊어진 칼날, 오래된 두루마리, 기이한 안개에 둘러싸인 단약, 서리가 얕게 서린 기왓장…
+남자가 가게 안으로 들어간 뒤 가게 문을 닫는다.
+그가 카운터 앞으로 걸어와 이 시대의 것이 아닌듯한 기묘한 골동품들을 자세히 살펴볼 때 부드러운 여자 목소리가 울려 퍼진다:
+「어서 오세요. 마음에 들거나, 원하시는 거 있나요?」
+
+남자가 어리둥절해하며 돌아보니 눈매가 여우 같은 가게 주인이 미소 짓고 있다.
+「사실은 증표 하나를 원해. 과거의 은원을 풀 수 있는 증표」
+남자가 목청을 가다듬는다. 외모와 달리 목소리가 조심스럽다.
+「그래요? 알겠어요…」
+가게 주인은 반짝이는 황금 눈동자로 남자가 걸친 젖은 도롱이를 훑어보며 고개를 끄덕였다.
+그 뒤 가게 주인이 몸을 돌려 카운터를 뒤적거리다 정교한 콜 라피스 하나를 꺼낸다.
+
+콜 라피스는 마치 가게 주인의 눈동자처럼 그녀의 손 위에서 어두운 황금빛을 발산한다.
+남자는 콜 라피스를 건네받고 달빛 아래에서 자세히 관찰한다. 달빛이 투영되며 따사로운 황금빛 아래 깊은 폭풍이 숨겨져 있는 것만 같다.
+그의 손이 여전히 떨린다.
+
+「콜 라피스는 바위 신의 마음이라고 할 수 있습니다. 오랫동안 변이하다 보면 아무리 단단한 바위라도 잡티 하나 없이 깨끗한 마음으로 응결되죠」
+가게 주인의 목소리가 멀리서 들려오는 것만 같다. 남자는 소리를 듣고 고개를 끄덕인다.
+「이게 바로 내가 원하던 거예요」
+남자가 감사의 말을 전하며 모라 한 주머니를 카운터에 올려놓고 밤비 속으로 사라졌다.
+
+————
+
+「사건의 전말은 이래」
+가게 주인은 말을 끝내고 여우 같은 눈을 치켜뜨며 앞에 서있는 손님을 바라봤다.
+「다른 말은 없었어?」
+광부처럼 생긴 젊은이의 다급함이 느껴졌지만 가게 주인은 그저 말없이 고개를 저었다.
+「핏자국이 있는 모라 한 주머니를 놓고 갔어요」
+가게 주인의 목소리는 물처럼 잔잔하고 차가웠다.
+
+「그게 바로 내가 원했던 물건이에요」
+젊은이는 길게 한숨을 내쉬며 일부러 가게 주인의 황금빛 눈을 피하는 것 같다.
+「교환의 의미로 이야기 하나 들려줄게요」
+가게 주인은 이에 동의한듯 고개를 끄덕였다.
+「그 도롱이를 걸친 남자와 전 예전에 같이 산에서 돌을 캔 적이 있어요. 그는 출세해서 가정을 꾸리고 싶어했죠…」
+「그러다 폭풍우가 치던 밤에 우린 바위 하나를 쪼개다 그 콜 라피스를 발견했어요. 그 또렷한 황금색 표면에서 새어 나오는 광택은 절운간의 모든 걸 집어삼킬 정도였었죠…」
+「우린 항구에 돌아가 5대 5로 나누기로 약속했죠. 근데 그날 밤 전 빗속에서 은밀하게 그를 밀쳐 절벽 밑에서 영원히 잠들게 했어요…」
+「전 무서웠어요. 그리고 그를 믿을 수도 없었고 게다가 허무맹랑한 선인만이 우리의 약속을 들었다는 건 더 믿을 수 없었어요」
+「그래서 공포가 저를 집어삼켰고… 전 친하지 않은 동료가 제게 주는 위험보다 피가 묻은 돈을 더 믿었죠…」
+
+「이튿날 아침 전 밧줄을 매고 절벽을 내려갔어요. 여섯 걸음 정도 내려간 뒤 발을 바위 위에 올렸을 때 갑자기 손에서 나는 불길한 떨림이 뇌리를 스쳐 지나갔죠…」
+「제가 고개를 들어 밧줄을 쳐다보니 이미 너무 늦었죠——」
+「제가 마지막에 본건 밧줄이 끊어진 자국이었어요…」
+「그건 칼에 잘린 흔적인 걸 저도 알아요」
+
+「그래서 우린 서로 비긴 셈이 됐죠」
+가게 주인은 희미한 미소를 지었다.
+「그가 콜 라피스를 손에 넣었고, 당신은 모든 걸 청산했군요」
+젊은이는 더 이상 아무 말도 하지 않았다.
+
+————
+
+전설에 의하면 콜 라피스는 바위의 심장으로 영성을 지닌 바위일수록 사람의 성격을 반영한다고 한다.
+어떤 이는 주인이 죽어도 콜 라피스 안의 기이한 영성은 그 욕망과 아쉬움을 현세로 들고와 이를 해결해줄 이를 찾는다고 말한다.
+전설은 이러하다.
+이상한 손님이 떠난 지 4시간이 지났지만 비는 아직도 계속 내린다.
+가게 주인은 창가에 서서 비가 내리는 골목길을 오랫동안 바라본다.
+「근데… 그들은 진짜로 책임에서 벗어났을까?」
+그녀는 쏟아지는 비를 바라보며 답을 들을 수 없는 질문을 했다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book105_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book105_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..49e49c2bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book105_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——청허포——
+또 다시 분실하는 걸 방지하기 위해 이번에는 일지 표지에 이끼로 번호를 새겼으니, 가방 안에서 눈에 확 띄어. 오늘 자기 전에 머리맡에 두고 자면 잃어버리지 않겠지. 만약 또 잃어버린다면 「모험가」라기보단 「덜렁이」가 더 어울릴 것이다.
+
+천형산 산어귀를 지나 서쪽으로 가면 현지인이 「청허포」라고 부르는 유적이 나온다. 유적은 얕은 못 중앙에 우뚝 솟아있는 바위 위에 자리 잡고 있으며, 사방이 험준한 절벽으로 둘러싸여 있다. 해당 유적의 돌로 만들어진 누각들은 바위 신이 만든 자연 풍경과 한데 어우러져 있다. 새벽안개가 걷히며 바위와 유적에 햇볕이 쏟아진다. 보아하니 오늘은 날씨가 좋을 것 같다.
+
+이 유적들은 바위 신이 리월을 장악하기 전부터 존재했던 것이라고 한다. 리사교 일대는 마신 전쟁 시기에 물에 잠겼었다. 그 당시 바위산은 물 위로 자그마한 섬만 보였다고 한다. 전쟁이 끝나고 물이 빠지면서 선조들이 남겼던 오랜 누각들이 모습을 드러냈다고 한다.
+
+일전에 망서 객잔에서 소라야라고 불리는 수메르 학자를 만난 적 있다. 그녀는 리사교의 유적에 대한 상당히 연구한 듯 이 화제를 언급하자 계속해서 말을 했다. 그녀가 말하길 이 폐허는 지금은 이름을 알 수 없는 마신과 그를 따르는 무리가 남긴 것으로 상전벽해가 일어나며 안하무인이던 마신이 패배했고 선조들이 남긴 높은 성루와 신전 또한 버려지게 되며 오늘날의 청허포가 되었고, 오랜 세월 동안 지속되던 전쟁이 끝난 뒤에서야 유적이 물 위로 모습을 드러냈다고 한다.
+
+어쩌면 이 황폐해진 담벼락은 오랜 세월을 산 선인이나 신에게 있어선 과거를 추억할 수 있는 장소일지도… 어쨌든 그 후 이 유적의 고요한 분위기는 빠른 속도로 발전하는 항구 도시의 영향을 전혀 받지 않았고, 층암거연의 채광에도 아무런 피해 없이 오늘날까지 남게 됐다. 오히려 최근 층암거연의 채광이 끝나게 되면서 마물들이 유적을 점거하게 됐다. 그들이 아무것도 파괴하지 않길 바란다.
+
+이건 간단한 가설일 뿐이다. 하지만 더 많은 증거를 얻고자 한다면 나는 북쪽으로 가서 성법 관문과 둔옥릉의 유적을 확인해야 한다.
+
+출발하려고 할 때 에드워드와 또 만나게 됐다. 그녀는 이번에는 동료를 데려온 것 같다. 그녀는 모험가로서 매우 바쁜 듯 눈 깜짝할 사이에 유적 안으로 사라졌다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book106_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book106_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac08911c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book106_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+귀리 평원 「북쪽」 유적에서 발견된 단서: 「모두 일심으로 변치 않으리」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book107_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book107_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f29bc3cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book107_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+귀리 평원 「동쪽」 유적에서 발견된 단서: 「그 지혜로움은 물 같아서 만물을 꿰뚫고 거울처럼 자성한다」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book108_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book108_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b591b3ec5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book108_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+귀리 평원 「남쪽」 유적에서 발견된 단서: 「적시에 움직일 수 있도록 그 몸을 단련하라」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book109_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book109_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..284ae73bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book109_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+귀리 평원 「서쪽」 유적에서 발견된 단서: 「그 덕은 나무 같아서 그늘을 만들어주고 끊임없이 번성한다」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book10_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book10_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..687a41615
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book10_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+어디인지 모를 끝이 보이지 않는 민들레 밭에 서서, 바람이 일 때마다 하늘하늘 흩날리는 민들레를 보며 난 깨달았다.
+「사냥하면서 쫓다가 갑자기 사라진 여우들이 다 여기에 숨어있었구나」
+난 이렇게 생각했다.
+「참 아름다운 곳이야」
+꼬마 여우에게 말을 가르쳐줄 때마다 마음 한구석이 뭔가 텅 빈 것만 같았다. 마치 바람이 마음속에서 윙윙 부는 것처럼 말이다.
+그녀의 호수에 잠긴 보석 같은 눈동자를 바라보며 이야기할 때면, 이젠 말을 걸 기회가 없어진 아주 예전에 좋아했던 여자애와 대화하는 기분이 들었다.
+그런 까닭에 꼬마 여우랑 같이 있을 때면 마치 좋아하는 사람에게 아이가 생긴 것 같은 기분이었다. 함께 하는 시간은 즐거우면서도 서글펐다.
+여우는 내가 여기에 남아 그녀의 아이들에게 말을 가르쳐주면
+「여우의 요술을 가르쳐줄게요」
+라고 약속했다. 그 진지한 모습에 힘이 나곤했다.
+요술을 배우면 새가 되어 하늘을 날 수 있을 텐데, 얼마나 높이 날 수 있을까? 물고기가 되어서 한 번도 가보지 못한 머스크 암초에도 가고 싶어.
+「아, 사냥에도 도움이 되겠지?」 「고기 없이 삶은 무만 먹을 일은 없겠네」하는 생각이 문득 들었다.
+바람에 따라 흩날리는 민들레 밭에서 얼마나 있었는지 알 수 없었다.
+꼬마 여우의 학습 속도는 무척 빨랐다! 말하는 법뿐만 아니라 셈하는 법, 무를 심는 방법 또 유리를 갈아 끼우고 식칼을 다듬는 방법까지 전부 가르쳐줬다.
+우린 쉴 때마다 수다를 떨었다.
+「왜 사람의 말을 배우려고 하니?」
+그는 재빨리 대답했다.
+「사람으로 변해 사람들과 어울리고 싶어서요」
+난 계속 물었다.
+「왜 사람과 친구가 되고 싶은데?」
+그는 눈을 내리깔았다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book110_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book110_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..107e330fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book110_KR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+이 편지를 보실 때쯤이면, 전 수행의 길에 올라 있겠죠.
+두 분의 얼굴을 뵙고 사과드리고 싶지만, 그래도 절 용서해주시길 바랍니다.
+
+선인께서 꿈에 나타나신 후, 어떻게 하면 「맹세」를 실천할 수 있을까 밤을 새워 고민했어요
+
+전 두 분을 기만하고 「신도」들의 희망을 이용했습니다.
+곤경에 빠진 사람은 나약해져서 뭔가를 맹목적으로 믿고 싶어 하죠.
+전 거짓말로 그들을 구원해줬고, 그들 또한 자신들의 소원에서 점점 멀어졌어요.
+
+까마득한 그 시대엔 사람들의 소원이 이렇게 복잡하지 않았죠.
+「항마대성」, 그분은 리월 전체의 소원을 짊어지고 요마와 사투를 벌이셨습니다.
+가면을 쓰고 「인간의 소원」으로 인한 나약함을 감추기 시작하셨어요.
+
+선인을 사칭한 전 언제나 가면을 쓰고 사람들 앞에 섰습니다.
+그러나 진짜 선인은 요마 앞에서만 가면을 썼어요.
+제 가면이 요마에게 유혹 당한 마음을 가리기 위한 것이었다면…
+「항마대성」의 가면이 가린 것은 그가 지닌 인간 같은 면모였어요.
+그러나 그는 귀신 같은 얼굴을 드러내 모든 요마를 두려움에 떨게 했죠…
+
+이러한 점들을 알게 되자, 추한 제 모습을 깊이 자각하고, 「선인」의 진정한 의미를 깨닫게 됐습니다.
+전 산과 강을 떠돌며 심신을 갈고 닦을 예정이에요. 완전한 속죄는 바라지도 않고 선인을 믿는 「신도」가 될 자격이 있길 바랄 뿐입니다.
+
+편취했던 돈은 돌려주라고 부탁해 놓았습니다. 그 외에 수행과 무관한 재물이 있으니 두 분께서 받아주시길 바라요.
+전 할아버지께서 물려주신 「백무금기 비록」도 가질 자격이 없으니, 이것도 가져가십시오.
+두 분의 소원이 이루어지길 바라며, 인연이 된다면 또 뵐 수 있길…
+ 죄인 왕평안
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book111_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book111_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d448becf6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book111_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…처음 농사로 흥하여 집단을 이루었다…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book112_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book112_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..06ad2c5e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book112_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…『귀종』이라는 이름이 신이 강림하여 격변을 일으키고 하늘을 수 천리 가렸다…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book113_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book113_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9541ed0e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book113_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…4조항의 계율을 백성들에게 알리노라…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book114_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book114_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..835d4b127
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book114_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…후에 다시 신이 강림하였는데 바위를 무기로 사용하고, 리월로 이동해 부족민들을 모아 백성들을 공동으로 수호했다…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book115_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book115_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..176aaaaa8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book115_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…두 신의 이름을 따서 이를 『귀리』라고 부른다…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book116_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book116_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..82db71293
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book116_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+「…『귀리 평원』에서의 전투, 그때 검은 먼지가 하늘을 뒤덮고, 바위는 갈라졌다…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book117_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book117_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f53de912
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book117_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+귀종 4훈:「지혜로 가르치고, 덕으로 다스리고, 몸을 견고하게 하고, 모두의 마음을 모으고, 이 네 가지을 모아『귀리집』이 되었다」
+「…고향은 떠나기 어렵다. 보물이 귀리에 있으니 이를 『귀종 4훈』으로 후세의 자손이 욕심을 부리면 이로 본심을 묻는다…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book118_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book118_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c5de23fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book118_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+——「nunu」, 일상적인 인사말 같고… 악의적인 뜻은 없는 듯하다
+
+Muhe ye!
+——이 두 단어는 뭔가… 격양된 긍정적인 기분을 전달하는 것 같다.
+
+Ye dada!
+——아주 직접적인 찬사로 부정적인 뜻은 없는 듯하다.
+
+Ya yika!
+——뭔가… 어떤 대상에 대한 부정적인 정의인 것 같다.
+
+Nini zido!
+——뭔가 아주 격렬하게 위협하는 단어인 듯하다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book119_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book119_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5dde561c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book119_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)격양된 츄츄어 서사시
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book11_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book11_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..72041cd9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book11_KR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+「왜 사람의 말을 배우려고 하니?」
+꼬마 여우에게 이런 질문을 던진 적이 있다.
+그는 공용어로 즐겁게 말했다.
+「사람으로 변해 사람들과 어울리고 싶어서요」
+「왜 사람과 친구가 되고 싶은데?」
+슬픈 질문을 들었다는 듯, 그는 눈을 내리깔았다.
+「멀고 먼 숲속에서 한 남자아이를 본 적이 있어요」
+그는 늑대처럼 몸이 희끗하고 눈빛마저도 늑대 같은 남자애였죠.
+「요술을 막 배웠을 때라 전 몹시 흥분한 상태였어요. 두 발로 풀밭에서 산책을 하는 것마저도 재미가 쏠쏠했죠. 하지만 여우는 인간과 키 차이가 너무 났어요. 보는 것도 달랐고 맡는 냄새마저도 달랐죠.
+「선생님은 이해하시겠죠? 그러다 정신을 차리고 보니 길을 잃은 거예요」
+그는 당시의 일을 회상하며 울상이 되어 말했다.
+그 남자애는 숲속 깊은 곳으로 사라졌고 꼬마 여우는 마물까지 만났다고 했다.
+그가 이렇게 죽는구나 하고 생각했을 때 갑자기 회색의 옷을 입은 늑대 같은 남자애가 나타나서 마물을 물리치고는 말없이 숲속으로 사라졌다고 한다.
+「사람으로 변해서 사람의 말을 할 수 있다면 그 남자아이와 친구가 될 수 있을 거예요!」
+꼬마 여우는 기쁘게 말했다.
+그의 말에 난 참지 못하고 물었다.
+「난 네 친구가 아니니?」
+꼬마 여우는 진지하게 공용어로 답했다.
+「엄마가 아저씨는 선생님이라고 하셨어요. 선생님과 학생은 다르대요——하지만 이렇게 말하니 또 죄송하네요」
+그는 난감한 듯 머리를 갸웃거리며 생각에 잠겼다. 꼬리로 주위에 있는 민들레를 툭툭 치면서 고뇌하는 모습이었다.
+「생각났어요」
+그는 갑자기 입을 열었다.
+「제가 선생님한테 가르쳐 줄 수 있는 게 있으면 저도 선생님이 되는 거잖아요.」
+「선생님도 저도 다 같은 선생님이면 서로 다른 게 아니겠죠?」
+말이 아직 서툴긴 해도 그는 안간힘을 쓰며 더듬더듬 말을 이어갔다.
+「선생님. 저만 알고 있는 마법을 가르쳐드릴게요」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book120_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book120_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d80e7ea4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book120_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)우아한 츄츄어 서정시
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book121_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book121_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..badf6eb32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book121_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+물 같은 달빛 아래서 눈물을 흘리던 소년은 샘물에 소원을 빌었다.
+멀리서 온 요정은 무심한 샘물 속에서 잠자코 소리 없는 소원에 귀를 기울였다.
+
+샘물 속 요정은 아득한 기억도, 깊은 꿈도 없었다. 그녀들은 물의 정수에서 온 얼굴 없는 천사의 후예였다.
+호기심 많은 요정은 샘물에 나타나 눈물 속에서 소년이 마음으로 외치는 소리를 듣고, 이 젊고 연약한 생명체에게 관심을 갖게 되었다.
+요정은 말없이 형태 없는 손가락을 뻗어 소년의 이마와 뺨을 가볍게 어루만졌다. 그 손길은 밤 이슬처럼 차갑고 잃어버린 축복처럼 부드러웠다.
+
+낯선 감촉에 놀라서 고개를 든 소년은 요정과 눈이 마주쳤다.
+「제 소원을 이뤄줄 수 있나요?」 소년이 물었다.
+샘물의 요정은 당돌한 질문에 당황했지만 아무 말 없이 가볍게 고개를 끄덕였다.
+소년은 흡족해 하며 떠났다.
+
+그는 샘물 요정이 외롭다는 걸 몰랐다. 그녀는 친구와 가족이 없었고 대부분의 지혜를 잃은 상태이기도 했다.
+그저 샘물이 끊임없이 바위 틈으로 솟아나 연못으로 모일 때, 잔잔한 물결에 이지러진 달빛을 바라보며 그녀는 겨우 생각할 능력을 얻었고 단편적으로 말을 흉내낼 수 있었다.
+호기심 많은 요정은 순수한 사랑과 무지로, 유치한 정신으로 이 세상을 바라봤다. 그녀는 열매를 훔쳐먹는 여우와 다람쥐를 보며 기뻐했고, 은하를 가리는 먹구름에 슬퍼했다.
+
+그날 밤의 소년에 대해 복잡하면서도 성숙하지 않은 감정이 그녀에게 솟아났다.
+고독한 그녀는 힘도 지적 능력도 없었기에 그의 소원을 이루어줄 방법이 없었다.
+하지만 그녀는 소원을 분담할 수 있었다. 그의 번뇌에서 생명을 꺼내 그와 공유했다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book122_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book122_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5e31dac8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book122_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+잔잔한 물결에 이지러진 달빛을 바라보며 소년은 샘물에 진심을 토로했다.
+그의 말을 듣고 그녀는 그에 대해 여러가지를 알게 되었다.
+그리고 그녀의 침묵 속에서 그는 자신을 위해 믿음을 굳혔다.
+
+이 세상에 달빛과 열매 외에도 아름다운 게 있다는 걸, 밤하늘을 가리는 자욱한 먹구름 외에도 안타까운 게 있다는 걸 샘물의 요정은 어렴풋이 깨달았다.
+소년은 그녀에게 숲과 도시, 높은 벽에 대해 말해주었고, 그녀와 기쁨, 슬픔, 공포를 함께 나누었다.
+이야기를 들으며 그녀는 새로 알게된 이 완전하지 못한 세상에 점점 빠져들었다.
+
+소년이 자신의 무력함을로 번뇌할 때, 샘물의 요정은 말 없이 따스하게 그의 눈물을 닦아주었다. 그의 눈물에서 그녀는 샘물 밖 세상을 또 다시 조금 더 이해하게 되었다.
+요정은 연못으로 모여든 눈물을 정화시켜 소년에게 좋은 꿈을 꾸게 해주는 감미로운 샘물로 바꿨다. 소년은 깨어났을 때의 모든 고통을 잊고 꿈속에서 샘물과 말 없는 요정을 만나게 되었다.
+
+이때가 되며 달빛은 연못에 스며들고 편안히 잠든 요정의 얼굴에도 웃음이 피었다.
+맑은 이슬이 소년의 단꿈을 적셨고, 소년의 꿈도 고독한 요정을 적셨다.
+꿈속에서 샘물의 요정은 소년을 위해 멀고 먼 물의 나라와 파란 보석 같은 고향 이야기를 들려주며 유배자의 향수병을 노래하고 고향을 떠나온 것과 머물 곳에 대해 한타해다. 소년은 말 없는 경청자가 되어 그녀의 불행에 눈물을 흘리고 그녀의 행복에 안도했다.
+
+샘물 요정은 소년의 기억과 꿈속에서 말하는 능력을 얻었다.
+이렇게 그녀와 소년은 모든 걸 이야기하는 친구가 되었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book123_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book123_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..64bf49ae4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book123_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+밤 바람이 멎을 때, 연못의 달빛은 다시 둥그런 모습을 찾았고, 소년은 처음으로 요정의 목소리를 들었다.
+요정은 원래 인간보다 더 섬세하고 민감한 생명체라서, 소년은 그녀의 슬픈 노래 같은 부드러운 말에 매료되었다.
+
+그러나 요정은 원래 인간보다 더 섬세하고 민감한 생명체라서, 소년의 눈동자에서 그녀는 숨길 수 없는 연정과 곧 튀어나올 약속의 말을 보았다.
+
+갑자기 요정은 당황하여 어쩔 줄 몰라했다.
+
+평범한 인간의 생명은 강하지만 짧다. 소년은 언젠가 자라서 늙고 죽을 운명이었다. 그의 청춘과 순수함이 퇴색되면 어떻게 원소의 순결한 후예를 대할 것인가? 유치한 약속으로 일생을 망쳤다고 자책하진 않을까?
+
+샘물의 요정은 순결하고 선량하지만 인간 세상의 사랑을 알지 못했다. 그녀는 인간의 기적을 본 적이 없었고, 수천 년의 변화는 대수로운 일이 아니었다. 그래서 그녀는 이별을 몹시 두려워했다.
+
+인간의 눈에는 평생 함께하는 것이 원소 요정에게는 찰나일 뿐이었다.
+그리고 사랑하는 사람이 노쇠하는 건 요정의 힘으로도 막을 수 없었다.
+
+섬세한 샘물 요정은 그날이 오는 걸 차마 볼 수 없어서 입맞춤으로 소년을 저지했다.
+어리석은 소년은 거절의 의미인 요정의 차디찬 입맞춤을 약속을 받아들인다는 뜻으로 오인했다.
+
+그 순간 요정은 언젠가 소년을 떠나기로 마음을 먹었다.
+그러나 소년은 영원히 샘물 곁을 지키겠다는 맹세를 내뱉었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book124_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book124_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..af1bc1235
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book124_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+그리고 시간이 한참 지나서 소년은 점점 자라 새로운 친구를 사귀고 새로운 것들을 경험했다.
+샘물의 요정은 변함없는 젊은 모습으로 그를 위해 부드럽게 서글픈 노래를 불렀다.
+
+그리고 그날, 그녀는 마침내 떠났고 다시는 소년이 있는 곳을 바라보지 않았다.
+샘물이 퐁당거리는 소리는 더 이상 말이 되지 않았고, 물결에 이지러진 달빛도 더는 본모습을 찾지 못했다.
+샘물의 요정은 불현듯 아무리 종착점을 찾았다 하더라도, 아무리 짧은 행복을 누린다고 하더라도, 여전히 고독하다는 것을 깨달았다.
+
+더 이상 어리지만은 않은 소년은 요정이 도망갔다는 것도 알아채지 못하고 고독을 자기 탓으로 돌렸다.
+「어쩌면 그녀는 유치한 꿈이었을지도 몰라」
+샘물이 퐁당거리는 소리를 들으며 그는 가끔 이렇게 생각했다.
+
+그러나 그 차디찬 입맞춤은 예전에 그녀의 긴 머리칼을 희롱하던 밤바람처럼 진짜였다.
+그는 불현듯 아무리 새로운 친구를 사귀거나 이별하더라도, 무수한 모험을 겪고 귀향하더라도, 여전히 고독하다는 것을 깨달았다.
+
+그래서 몇 년 전 그때처럼 소년은 눈물을 흘렸다. 그 눈물은 깨끗한 연못에 빠져 이지러진 달빛을 촉촉히 적셨다.
+하지만 샘물 요정은 예전처럼 나타나지 않았다.
+그녀는 고집스럽게 등을 돌리고 떠났다. 그녀는 자신이 동년의 순수했던 꿈이고, 머나먼 타향에서 온 떠돌이로 여겨질지라도 영원한 수명으로 사랑하는 사람과의 약속을 저버리고 싶지는 않았다.
+
+비가 퍼붓는 날이면 연못에 떨어진 빗방울에 요정의 눈물이 섞여 있다는 말이 있었다.
+소년은 결국 늙었지만 이런 황당한 풍문을 조금도 의심하지 않았다.
+불행하게도 진심에서 도망친 샘물 요정도 이런 사실을 철썩 같이 믿었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book125_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book125_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..abbfda030
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book125_KR.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+고양이
+치즈냥이와 흰냥이, 그리고 우두머리냥이가 야옹거리며 운다.
+두 눈을 치켜뜨면 해충들은 꼼짝도 못 한다!
+
+효 총관
+조선소 감독이 코를 골며 깊은 잠에 빠져 있다.
+멀리서 들으면 암왕제군의 위장이 꼬인 소리 같고, 가까이서 들으면 멧돼지 소리 같다.
+
+바다를 보다
+바다를 바라보니 정말 아름답구나. 끝없이 푸른 것 전부 물이로구나.
+긴 배에는 얼마나 많은 노가 있던지 그 모습이 마치 대하 다리 같더라.
+
+다시 바다를 보다
+매일 바다 밑 상처를 오랫동안 쳐다보니 눈이 피로하구나.
+시를 몇 년이나 써왔지만, 감상하러 오는 자가 없구나.
+큰 물고기가 물결을 가르듯, 돛을 달고 파도를 헤치는 날이 언젠가는 오겠지.
+눈이 멀어 진정한 글 재주를 몰라보니, 언젠가는 배가 뒤집혀 침몰하리라.
+
+밤거리 풍경
+등불이 별 무리처럼 환하고, 길거리마다 가득한 간식에 기분이 유쾌하네.
+창아가 울고 땡깡을 부리니 적은 또 골치 아프겠구나.
+
+천형산
+천형산은 마치 리월 항구를 숨기고 있는 커다란 담벼락 같구나.
+요괴와 불량배를 막아주는 커다란 담벼락 같네!
+
+항구의 봄 풍경
+리월항의 예상꽃, 봄만 되면 예상 열매를 맺네.
+꽃이 예상인지 예상도 꽃이었는지 모르겠구나.
+
+내장꼬치 산문시
+중원 내장꼬치는 맵고 짜서, 먹고 나면 입이 얼얼하다네.
+「내장꼬치가 왜 이렇게 짜요?」라고 물었네.
+소이모는 안색을 구기며 「원래 이렇게 짜니까 먹기 싫음 말아요!」라고 말했다네.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book126_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book126_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book126_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book127_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book127_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7bfa3433
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book127_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book128_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book128_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c5c94b5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book128_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book129_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book129_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..87bdecb90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book129_KR.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+본 매뉴얼은 페보니우스 기사단의 지도 강령 중 하나이다. 페보니우스 기사단 단원은 본 매뉴얼을 정독하고 업무와 생활에서 엄격히 자신을 통제하며, 올바른 자세로 몬드 시민들을 위해 봉사해야 한다.
+
+페보니우스 기사단의 일원으로, 기사의 3대 덕목인 겸손과, 신의, 자율을 지켜야 한다. 3대 덕목은 몬드의 자유를 지탱하는 기둥이다——책임이 뒷받침되지 않는 자유는 없다는 걸 명심하라.
+
+기사는 일상의 언행에서 이 덕목을 실천해야 한다. 따라서 본 매뉴얼은 기사단의 바른 언행을 다음과 같이 규범한다.
+
+1.
+페보니우스 기사로서, 몬드에 위협이 될 수 있는 모든 사물에 경각심을 가져야 한다. 시민이 필요로 할 시 자진하여 돕는다. 시민을 위해 봉사하는 것이 페보니우스 기사단의 본분이다.
+
+2.
+먼 곳에서 온 객상을 존중하고 공손히 대해야 한다. 상대가 수상해 보여도 의심하거나 적의를 드러내면 안 된다.
+
+좋은 예시:
+「낯선 여행자/상인/손님, 몬드에 오신 걸 환영합니다! 신분과 목적지를 밝혀주세요. 페보니우스 기사단에서 안전을 책임지겠습니다」
+*엄수: 반드시 경어를 사용한다.
+
+안 좋은 예시:
+1. 「어이! 당신, 거기 서! 수상한 녀석/어슬렁 거리는 녀석/외지인/ 못 보던 녀석, 신분을 밝혀!」
+2. 「다른 세계에서 온 여행자/떠도는 야수/커져가는 폭풍우, 바람과 목가의 성에 온 걸 환영해」
+*엄수: 거칠고 무례한 말을 자제한다. 특히 객상이 오해할 만한 이상한 호칭을 사용하지 않는다.
+
+3.
+시민과 객상 앞에서 게으름 부리거나 피곤해하지 말라. 올바른 기사라면 항상 시민을 위해 자신의 검과 땀을 바칠 준비가 되어 있어야 한다. 그러므로 휴식이나 여가 시간, 무료할 때에도 기사다운 모습을 유지하며 언제라도 업무에 투입될 수 있게 준비해야 한다.
+
+좋은 예시:
+1. (쉴 때) 「몬드의 안전 사각지대를 점검하고 항상 안전에 책임져야 해」
+2. (음주하며 잡담할 때) 「기사로서, 사람들의 일상 생활을 이해해야 해」
+*엄엄수: 당장 업무가 없더라도 해찰하면 안 된다.
+
+안 좋은 예시:
+1. (보초 설 때) 「마셔도 줄지 않는 사과주가 있으면 좋을 텐데. 휴…」
+2. (쉴 때) 「노——엘——!」
+*엄수: 단장 대행은 노엘에게 업무를 미룬 게으른 기사를 기록하고 보고하라고 지시했다. 이런 행위로 휴가가 줄고 처벌을 받게 된다. 앞으로 해찰하기 전에 대가를 생각해보고 신중하길 바란다.
+
+4.
+몬드가 술로 유명한 도시지만, 기사로서 자신을 통제해야 한다. 보초를 설 때는 금주해야 하며, 특히 미성년자에게 술을 권하는 행위는 엄격히 금지한다.
+*주의: 기사단의 미성년 기사의 음주를 금하며, 술집 등과 같은 장소에 출입하려면 어른을 동반해야 한다.
+
+5.
+(최근에 추가) 요새 성에서 우인단의 움직임이 활발해지고 있다. 기사단 일원은 근무 외 시간에 외부인에게 기사단 부서와 활동에 관한 정보를 누설하면 안 된다.
+
+6.
+예상치 못한 재난이 발생했을 때, 기사로서 몬드의 시민과 재산을 보호하기 위해 앞장서야 한다. 시민의 질문을 받았을 때, 침착한 태도로 시민들이 스스로 보호할 수 있게 안내해야 한다.
+
+좋은 예시:
+1. 「당황하지 마세요. 페보니우스 기사단이 최선을 다해 몬드를 지킬 겁니다!」
+2. 「위기에 처했을 땐 긴장하지 마시고 두 팔로 머리를 감싼 뒤 웅크려 앉아 중요한 부위를 보호하세요」
+3. (최근에 추가) 「바르카 대단장이 지금 몬드에 안 계시지만, 단장 대행이 이번 위기가 잘 해결되도록 우릴 이끌어 주실 겁니다」
+*엄수: 3번 째 예시는 대단장님이 부재중일 때에만 사용한다.
+
+안 좋은 예시:
+1. 「여태까지 한번도 듣도 보도 못한 상황입니다…」
+2. 「이런 규모의 재해라면 기사단도 힘들어요…」
+*엄수: 정말 예상치 못한 상황이어도 시민들 앞에서 무기력한 모습을 보이거나 페보니우스 기사단의 실력을 의심하는 듯한 모습을 보이면 안 된다.
+
+7.
+먼 곳에서 온 객상에게 주도적으로 몬드성의 서비스 센터와 유명한 관광 명소를 소개하고, 원하는 객상에게 필요한 도움을 제공한다.
+
+좋은 예시:
+1. 「처음 온 거라면 몬드성 대성당에 가보는 걸 추천합니다」
+2. 「정말 피곤할 때는 「천사의 몫」에 가서 몬드의 유명한 술을 마셔보세요」
+
+8.
+동료와 파트너에게도 겸손과 신의를 지켜야 한다. 둉료 앞에서 겸손한 태도를 유지하며, 믿음으로 대해야 한다. 기사단 일원의 동료애와 단결은 페보니우스 기사단의 가장 든든한 버팀목이다.
+
+좋은 예시:
+「정말 훌륭해. 방금 전 전투에서 많이 배웠어!」
+*엄수: 과장된 말투보다 존경심과 우정을 보여주도록 하자.
+
+9.
+몬드의 수호자이자 바람 신의 방패로서, 페보니우스 기사단 일원은 몬드성의 규범과 제도를 반드시 준수해야 한다. 근무 외 시간에게 공공 재산이나 시민 재산에 손해를 끼치면, 평가 후 급여와 상여금에서 손해 금액에 맞춰 일정액을 공제한다. 정식 급여가 없는 미성년 일원은 일정 기간 감금으로 벌금을 대신한다.
+*주의: 몬드 수역의 어류는 시민의 공공 재산이니, 어떤 이유로도 이를 해치면 안 된다!
+
+10.
+페보니우스 기사단 일원은 항상 낯선 사람과 사물을 경계하는 마음을 지녀야 한다. 상대에게 악의가 없더라도 이해 관계를 분명히 설명하고 몬드성의 규범과 풍습을 친절히 설명해야 한다.
+*(최근에 추가) 엄수: 행적이 수상한 외국 외교관들을 더욱 엄밀히 살펴야 한다.
+
+11.
+페보니우스 기사단 일원은 마찬가지로 하늘의 상태를 세심히 살펴 바람의 날개 비행 사고를 방지해야 한다. 기사단 일원은 비행 면허가 제대로 갖춰졌는지 확인해야 한다. 몬드성에서 규정을 위반한 비행자를 발견하면 즉시 제지하고, 필요 시 통제를 강화해야 한다.
+*기사단 내부 일원이라 할지라도 근무 외 시간에 규정을 위반한 행위를 비호할 수 없으며, 필요 시 비행 면허를 취소할 수 있다.
+
+
+비고: 기사단 모범 용어 참고표
+
+1. 기사의 덕목
+페보니우스 기사단의 3대 덕목은 겸손, 신의, 자율이며, 이 셋은 상생하는 일체이다. 기사단 일원은 이를 명심해야 한다.
+
+2. 경어
+페보니우스 기사단은 몬드성 시민과 외지에서 온 손님들을 위한 봉사자이다. 따라서 일반 시민을을 예의 바른 경어로 대해야 한다. 예절 교육은 기사단의 필수 과목 중 하나이다.
+
+3. 본분
+페보니우스 기사단의 본분은 몬드 시민들을 위해 봉사하고, 몬드의 자유를 수호하는 것이다. 일상 생활 중에 기사단의 정식 일원은 책임과 명예에 대한 농담으로 기사단의 긍지를 훼손하면 안 된다.
+
+4. 바람의 신
+(최근에 추가) 바람의 신 바르바토스는 바람과 목가의 신이며, 몬드의 자유를 수호하는 신이자 몬드 시민 신앙의 중심이다. 페보니우스 기사단은 그분의 의지를 수호하며, 자유가 위협당할 때 맞서 싸워야 한다.
+*바람 신에 대한 신앙에 관심이 없는 일부 페보니우스 기사단 및 성당 내부 일원 때문에 이 부분은 추가가 필요하다.
+
+5. 우인단
+스네즈나야에서 파견한 외교관과 특수 요원으로, 외교면제 특권이 있다. 비밀리에 움직이며 목표가 불분명하다.
+*몹시 경계해야 하며, 수상한 행동을 발견하면 즉시 본부에 보고하고 안전에 유의하자.
+
+6. 심연 교단
+심연에서 온 오래되고 신비한 적, 그 출처와 동기가 불명확하다. 몬드 주변에서 가끔 활동한다.
+*이들은 매우 위험하므로 마주치게 되면 즉시 본부에 출현 지점과 방향을 통지해야 하며 안전에 유의하자.
+
+7. 바람 드래곤의 폐허
+(최근에 추가) 몬드 북서쪽에 위치한 고대 유적, 전설 속의 고탑 폭군이 다스리던 곳이었으나 지금은 바람 드래곤의 임시 피난소가 되었다. 그래서 이 유적은 최근 「바람 드래곤의 폐허」라 불리고 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book12_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book12_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ced9c0093
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book12_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「선생님. 저만 알고 있는 마법을 가르쳐드릴게요」
+말이 아직 서툴긴 해도 그는 안간힘을 쓰며 더듬더듬 말을 이어갔다.
+그는 작은 민들레를 꺾었다.
+「민들레야, 민들레야. 바람과 함께 먼 곳으로 날아가렴」
+꼬마 여우는 이렇게 속삭였다.
+그리고 후~하고 민들레 씨앗을 불며 진지하게 말했다.
+「이렇게 되면 선생님의 소원도 바람을 따라 바람의 신의 곁으로 갈 수 있게 될 거예요」
+이때 바람이 일어 수많은 민들레를 날려 보냈다.
+「봐요, 바람의 신이 제 소원을 들으셨어요」
+그는 기쁘게 말했다.
+「무슨 소원을 빌었는데?」
+「그야 당연히 선생님과 친구가 되고 싶다고 빌었죠」
+꼬마 여우는 갑자기 고개를 숙였다.
+「수고하셨어요. 여우의 성대 구조가 인간이랑 많이 달라서 말을 가르쳐주시느라 애 많이 쓰셨죠?」
+여우는 어느샌가 우리의 곁으로 왔다. 그녀의 눈은 호수처럼 바닥이 보이지 않았다. 이런 시선 속에서 꼬마 여우는 조용히 민들레 밭으로 몸을 숨겼다.
+「그 아이가 사람의 말을 할 수 있게 된다면——」
+난 이렇게 생각했다.
+「그 아이가 사람의 말을 할 수 있게 된다면——」
+그녀는 조용히 말했다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book130_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book130_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6eca7894a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book130_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+——만조——
+밝은 달이 떠오르면 뱃노래가 들려오네
+
+리월항에는 거대한 전함을 타고 바다 괴수를 사냥하는 있었는데, 그를 「선장」이라고 불렀다.
+선장들은 배에 바다 괴수의 뼈를 걸어 용감함을 과시했다. 그러나 선원들이 부르는 뱃노래에는 바다 괴수 사냥에 대한 내용이 드물다. 선장들이 겸손했기 때문에 그런 것이 아니다. 바다가 평온하지 않았던 시대라서 뱃노래에 피튀기는 내용이 나오면 불길했기 때문이다.
+
+대검을 손에 쥔 선장이 있었다. 그는 암초가 널리고 암류가 거센 먼 바다에 마음껏 출몰하며 폭풍우와 바다 괴수의 포효에도 전혀 겁내지 않았다. 그에게 컴컴한 바다 밑 어둠의 세계는 광활한 사냥터였고, 저항하는 바다 괴수는 그의 전리품이 되어 배에 높이 걸렸다.
+
+그러나 파도를 넘나드는 선장은 평범한 사람들의 희노애락을 모르는 듯했다. 그의 삶에는 그저 기나긴 탐색과 사냥, 비린내 나는 바닷바람, 음침한 고래의 노래뿐이었다. 선원들은 존경하기보다는 무서워했고, 그를 감싸고 있는 해초 같은 기운에 불안해했다. 난폭한 바다에서 선장의 쾌속선은 말없이 냉혹하게 전진할 뿐이었다.
+
+항상 높이 솟은 뱃머리에 앉아 있던 소녀만이 선장의 눈빛을 부드럽게 풀어주었다. 파도 소리에 매료된 소녀는 그의 길잡이로, 고래의 노래에 공명하여 파도를 뚫고 거대한 함선을 바다 괴수가 출몰하는 해역으로 인도했다.
+
+길잡이 소녀는 바닷바람과 파도에 경의의 노래를 바쳤다.
+
+「그 고래의 신음을, 파도 소리를 함께 듣자꾸나.
+「해류와 풍향이 정확해지면, 먼바다로 나가세.
+「오래 전 돌아가신 신령과, 옛 주인께 바치네.
+「어지러운 해류를 해도에 담게 해주시고,
+「모든 영혼이 평온하게 환향하게 하소서」
+
+노래가 끝나면 선장은 출항하자고 크게 외쳤다. 거함은 천천히 항만을 떠나 아침 햇살이 비치는 바다로 나아갔다.
+
+전과 똑같은 날들, 이것이 바로 떠돌이 선장 이야기의 시작이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book131_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book131_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f2b86533
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book131_KR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+——거센 파도——
+「폭풍 속으로 들어가, 어두운 바다의 신음을 듣자꾸나.
+「해류와 풍향이 정확해지면, 소용돌이를 향해 항해하세.
+「옛 주인의 잠코대가 들리네, 그녀의 후손을 축복하고 있구나.
+「그녀가 무사히 거친 바람과 소용돌이를 지나게 하시고,
+「바다 괴수의 소굴에 용사들의 작살이 움직이게 해주소서」
+
+바다를 뒤집는 폭풍 속에서 뱃노래가 묻힌 적은 없었다. 소녀의 목소리는 놀란 파도와 어우러지며 선장이 위험한 암류를 피해 폭풍 속 바다 괴수가 들끓는 곳으로 향하게 인도했다.
+
+소용돌이를 뚫고 번개와 바람 기둥 사이를 오가며 거함은 바다 괴수가 날뛰는 해역으로 돌진했다. 번쩍이는 뇌광 속에서 선장은 아무 두려움 없이 대검을 들어올렸다.
+
+선장의 눈빛을 보며 선원들은 그제야 어두운 구름 속에 뇌광이 비추지 못한 그림자를 느꼈다. 산처럼 거대한 몸체였다. 소용돌이 속에 보이는 산맥처럼 거대한 몸체에 비해, 배에 걸려있는 바다 괴수의 뼈는 어린애 같았다.
+
+벽처럼 거대한 마수의 몸을 향해 모든 공포와 망상을 쏟아내 듯, 선장의 명령에 따라 배 측면에서 화살이 계속 날아들었다. 바위 탄환과 바늘이 달린 현철 작살이 바다 괴수의 몸에 끔직한 상처를 남겼다.
+
+바다 괴수가 극심한 고통에 미친 듯 소리를 지르자 붉은 파도가 솟구치며 선체에 강하게 충돌했다. 거함은 바다 괴수의 공격에 뒤집어질 뻔했고, 갑판은 몰아치는 붉은 파도에 움직일 수 없었다. 선원들은 비린내 나는 물길에 침몰하며 모든 원소를 주관하는 신들을 원망하면서 바위와 날카로운 창을 괴수에게 날렸다.
+
+냉혹한 선장은 운명이 보낸 적수를 두려워해본 적이 없었다. 선수의 소녀도 바다 괴수의 포효에 노래로 답했다. 거함은 바다 괴수와 난류를 따라 빙글빙글 돌았다. 날카로운 이빨과 독조의 공격을 받으며, 평범한 선원들은 대포와 작살, 바위로 맞서며 공포와 분노를 뿜어냈다.
+
+바다 괴수의 거대한 몸은 상처로 뒤덮이고, 해수면에 촉수와 발톱이 다 갈라졌다. 선장의 거함도 너덜너덜해졌다——돛대 절반이 이미 부러졌고, 대포 절반은 산산조각났으며, 선원 절반은 바다 괴수의 먹이가 되었다. 심지어 그가 자랑스러워하는 대검마저도 두 동강 났다. 이건 아이가 거인에게 도전하는 것처럼 이길 수 없는 싸움이었다.
+
+중상을 입은 바다 괴수는 적수의 힘이 빠졌다는 걸 알았다. 괴수는 해수면에 떠서 날카로운 이빨이 가득한 입을 벌리고 너덜거리는 거함을 한입에 삼키려고 했다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book132_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book132_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..34a49100c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book132_KR.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+——간조——
+달빛이 검은 구름에 가려질 때, 뱃노래는 계속 되고 있었다.
+
+폭풍이 점점 잦아드는 바다, 산산조각 난 거함이 천천히 심연으로 빨려 들어갔다.
+바다 괴수가 거대한 나선형 입을 벌리자, 안에서 벼락 소리가 들려왔다. 바다 괴수는 흡족해하며 딱딱한 암초 눈꺼풀을 열고 가소로운 적수를 보려고 했다. 그러다 그만 약한 눈을 선장에게 노출시키고 말았다.
+
+그는 절호의 기회를 보았다. 그리고 바다 괴수는 그의 작은 눈에서 해연보다 어두운 마음을 보았다.
+폭풍에서 마지막 번개가 번쩍이더니, 거함의 선수가 바다 괴소의 이빨 사이에서 둘로 갈라져 조각 났다. 용골의 비명 소리 마저도 파도에 묻혔다.
+
+그 후, 미친 듯한 포효가 다시 어두운 해수면 위로 떠오를 때까지——모든 게 어둠으로 돌아갔다.
+
+선장은 단검으로 바다 괴수의 눈을 깊숙이 찔렀다. 더러운 독이 그의 몸을 뒤덮을 때까지, 단검의 예리한 칼날이 바다 괴수의 찢어진 눈동자에 부러질 때까지.
+무수한 발톱에 잡혀 목숨이 경각에 달렸을 때에도 선장은 주먹과 이빨, 손톱으로 맞섰다. 바다 괴수가 자신의 몸을 조각낼 때까지——
+
+익숙한 뱃노래가 비릿한 바람을 타고 날아오자, 바다 괴수는 동작을 멈췄다.
+
+「나와 함께 바다의 이별가를 부르세, 내가 좋아하는 노래를.
+「해류와 풍향이 정확해지면, 난 그와 이별한다네.
+「원래 있던 곳으로 돌아오라는, 옛 주인의 부름을 들었지.
+「나와 잃어버린 주인을 기억하고, 이 선율을 반복해주오.
+「언젠가 당신은 찾아낼 거예요, 저 깊은 곳에 잠자고 있는 날…
+「——어쩌면 그때, 당신도 깊은 어둠의 소용돌이에 묻혔을 지도」
+
+바다 괴수의 촉수는 옥좌처럼 솟구쳤고, 노래 부르는 소녀는 그곳에 반듯이 누워있었다. 날카로운 발톱에 피부가 상처나고 촉수가 팔목을 감고 옷이 찢겨 바다에 흩어졌지만, 여전히 선장을 향해 이별가를 불렀다.
+
+그 후, 바다 괴수는 그녀를 어두운 바다로 부드럽게 밀어넣었다.
+
+바다가 재해에 통치되던 시절, 방랑자는 하루살이 목숨이었다.
+선장은 낯선 상선에서 깨어났다. 그는 자신의 배와 선원 전부를 잃었다. 남은 건 상처투성이가 된 몸과 영원히 울려퍼지는 신비한 뱃노래뿐이었다——
+
+「해류와 풍향이 정확해지면, 바다로 나가 그녀를 위해 복수하리라, 파도 소리에 심취한 인간들이여…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book133_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book133_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f32e0deba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book133_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+알다시피, 로렌스는 악명 높은 대귀족 가문이다.
+귀족들은 생산적인 일은 하지 않고 백성들을 착취해 호화로운 삶을 유지한다.
+가혹한 통치에 난잡한 생활, 백성들을 핍박하고 갖은 악행을 저지른다.
+백성들은 귀족들의 무절제한 탐욕에 몹시 불만스러웠지만, 분노를 감히 말로 표현할 수 없었다.
+
+디트리히는 귀족 도련님이었다.
+그러나 아직 어려서 용서받지 못할 악행을 저지르지 않았다. 게다가 그의 검술은 귀족 중에서도 우수한 편이었다.
+굳이 단점을 꼽는다면, 성격이 나쁜 편에 자신이 우주의 중심이며 세상이 자신을 위해 돌아간다고 생각하는 점이었다. 물론 이건 귀족 도련님들의 흔한 단점으로 대수로운 건 아니었다.
+그러나 그는 로렌스 가문의 일원, 악당이 될 운명이었다.
+
+이 악당 소년은 생애 최초로 나쁜 짓을 하겠다고 결심했다.
+이른 아침 그는 달마 도사의 원소원론학을 빼먹고 성밖으로 놀러 갈 생각이었다. 그러나 평민 거리를 지나칠 때 금발에 푸른 눈을 한 소녀를 보았다.
+디트리히는 그 순간 솟구친 감정을 말로 표현할 수 없었다. 그저 심장이 통제할 수 없이 빨리 뛰는 것만 느껴질 뿐이었다.
+「이게 어머니가 고양이를 볼 때 느끼는 감정이겠지」
+디트리히는 이렇게 생각하며 저도 모르게 소녀가 있는 곳으로 걸어갔다.
+
+그러나 그 소녀는 그에게 별 관심을 보이지 않았다. 그가 자신의 신분을 밝혀도 무덤덤하게 반응했다.
+그래서 그는 밤에 이 물정 모르는 평민 소녀를 잡아오기로 마음먹었다.
+
+「잡아서 새장에 가둬! 어머니가 말 안 듣는 고양이 다루듯 대하고」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book134_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book134_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..532041e41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book134_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+평민 소녀는 화창한 오후 성으로 왔다. 그녀의 옅은 금빛 머리칼은 봄날의 따뜻한 햇살 같았고, 푸른빛 눈동자는 오후에 반짝이는 호수 같았다. 이런 소녀가 어떻게 혼자 마물들이 활개치는 교외를 지나 산 넘고 물 건너 성으로 왔는지 모를 일이었다.
+
+「그녀를 의심하는 건 그녀의 미모에 대한 모욕이었다!」
+술에 취한 수문병이 떠들썩한 사람들이 가득한 술집에 앉아 소리치고 있다. 그는 오늘 문을 지키면서 내일까지 코가 비뚤어지게 마실 수 있을 만큼 짭짤한 수익을 봤다.
+「넌 그저 그 여자의 미모에 눈이 먼 것뿐이잖아!」
+옆에 있던 사람이 대놓고 정곡을 찔렀다.
+「아니라고! 내가 그런 호색한으로 보여? 내 눈을 멀게 한 건 이거야!」
+병사는는 손에 쥔 금화 주머니를 흔들었다.
+「이봐, 그럼 오늘은 네가 한턱내!」
+「그러지 뭐! 오늘 밤새도록 달리는 거야!」
+……
+
+그래서 프리야라는 이름의 떠돌이 학자는 순조롭게 성에 자리를 잡았다.
+프리야의 말투는 따뜻하고 목소리는 평온했다. 언제부터인지 프리야와 이야기를 몇 마디 나누면 밤에 좋은 꿈을 꾼다는 소문이 거리에 퍼지기 시작했다.
+그 외에 이 새로 온 소녀는 성 안의 삶에 아무 변화도 주지 않는 듯했다. 어떤 상황에서도 백성들은 매일 힘겹게 생계를 유지하고 귀족의 끝없는 핍박을 견뎌야 했다.
+
+「후, 쉬운 일이라고 생각했는데 이렇게 될 줄이야…」
+어슴푸레한 등불이 켜진 방에서 프리야는 턱을 괴고 탁자 옆에 앉았다. 손가락으로 뭔가를 감고 있는 듯했다. 그녀의 말투는 주문을 외는 것처럼 사람을 매혹시키는 힘이 있었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book135_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book135_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b3572c67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book135_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+밤이 왔다.
+멀리서 야수의 울음 소리가 희미하게 들려왔다. 늑대 같았다.
+프리야가 침대에 앉아 긴 옷 소매를 걷자, 오싹한 백골의 뱀 팔찌가 드러났다.
+뱀 머리는 금방이라도 사냥감의 목을 공격할 것처럼 입을 벌리고 뾰족한 이빨을 드러내고 있었다.
+그녀의 팔을 감고 있는 뱀 몸체는 마법 등불의 차가운 불빛 아래서 위험한 기운을 뿜어냈다.
+「사랑하는 동생아, 잘 자」
+프리야는 가볍게 팔찌를 건드리며 새끼손가락으로 뱀 꼬리를 정답게 어루만졌다.
+잠시 후, 마법 등불이 꺼지고 방안이 어두워졌다.
+
+어두운 밤은 프리야에게 무한한 힘을 주었다.
+그래서 낯선 기운이 방에 침입하던 순간, 프리야는 바로 알아차렸다.
+프리야는 디트리히가 조심스럽게 옷자락을 걷고 이곳저곳을 더듬는 모습을 다 볼 수 있었다.
+이 순간 그녀는 웃음을 참는 게 최면술을 거는 것보다 어려웠다. 다행히 디트리히가 바로 눈앞까지 왔다.
+
+디트리히는 그가 꿈에서도 그리던 그 눈동자를 보았다.
+다만 낮에 호수처럼 파랐던 눈동자는 밤에 물들었는지 깊은 바다처럼 고요했다.
+
+「이 잔의 물을 다 마셔요」
+디트리히가 의식을 잃기 전 들은 마지막 말이었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book136_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book136_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1eeed7e9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book136_KR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+잔이 손에서 떨어지고 디트리히는 쓰러졌다.
+프리야는 몸을 구부리고 디트리히의 허리춤에서 검을 꺼냈다.
+그녀는 손바닥으로 칼자루를 만졌다. 검에 박히 검은빛을 뿜는 보석이 그녀의 손에 떨어졌다.
+
+「영야의 눈을 직접 가져다주시다니, 고마워요」
+그녀는 팔에서 뱀 팔찌를 빼서 검정 보석을 뱀 입에 물렸다.
+뱀 머리부터 비늘과 살이 퍼지면서 잠시 후 작은 흑사가 프리야의 손바닥에서 꿈틀대며 바닥으로 떨어졌다. 뱀은 점점 커지더니 빨간 눈에 검은 비늘의 거대한 구렁이가 되어 방을 가득 채웠다.
+프리야가 손을 뻗자 마법 등에 불이 켜졌다. 구렁이는 점점 작아지며 다시 그녀의 팔을 휘감았다.
+
+「어? 숨는 거야?」
+프리야는 고개를 돌려 침대 밑을 봤다.
+침대 밑에는——
+개 한 마리가 있었다.
+방금 전 구렁이 때문에 놀랐는지, 개는 몸을 벌벌 떨었다.
+
+「흠, 원래 널 늑대로 만들어주려고 했는데 개가 됐구나. 미안해!」
+진심이 느껴지지 않는 말투였다.
+
+디트리히가 상황을 채 파악하기도 전에 침대 밑으로 몸을 숨긴 건 순수히 본능 때문이었다.
+정신을 차린 후 프리야의 말을 듣고 디트리히는 입을 벌려 대꾸하려고 했다. 그러나 아무리 애를 써도 「멍멍멍」 소리밖에 나지 않았다.
+자신이 뱉은 소리에 놀란 디트리히는 곧장 침대 밑에서 나왔다.
+
+디트리히가 거울 앞에서 아무리 날뛰고 슬피 울부짖어도, 귀족 도련님의 모습은 돌아오지 않았다.
+디트리히는 몸을 돌리고 으르렁거리며 프리야에게 돌진했다. 그녀는 아무 반응 없이 팔짱을 끼고 그를 힐끔 쳐다봤다. 그러자 아무리 발버둥쳐도 앞으로 나갈수 없었다.
+
+「숙녀한테 이게 무슨 무례한 짓이니! 그냥 풀어주려고 했는데, 음… 교육을 단단히 받아야겠어!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book137_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book137_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2cce0217
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book137_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「다시 한번 내 소개를 할게. 난 난 노트프리야라고 해. 내 별명이 더 익숙할지도 모르겠구나. 사람들은 날 어둠의 마녀라고 부르거든」
+노트프리야가 말하는 사이에 그녀의 밝은 금빛 머리칼은 점점 어두워지더니 창밖의 어둠처럼 까맣게 변했다. 푸른 하늘 같던 눈동자도 어두운 밤처럼 까매졌다.
+
+「이제 내가 네 주인이야. 물론 널 잘 교육시킬 거야」
+노트프리야는 몸을 구부리더니 어디에서 났는지 모를 목줄을 꺼내 디트리히의 목에 걸었다. 그가 발버둥칠수록 목줄은 점점 작아지며 마침내 그의 목에 딱 맞게 줄어들었다. 아무리 고개를 흔들고 발톱으로 긁어도 목줄은 꼼짝도 하지 않았다.
+
+「휴, 시간이 많이 지났네. 빨리 가자」
+노트프리야는 몸을 일으켜 성밖으로 걸어갔다. 디트리히는 사력을 다해 짖으며 귀족 영지를 향해 도망치려고 했으나 아무 소용 없었다. 목줄은 그의 몸을 조종하는 듯했다. 그는 노트프리야 뒤를 따를 수밖에 없었다.
+
+노트프리야는 자신에게서 도망치려는 디트리히를 노려보며 손가락으로 머리카락을 꼬았다.
+「네가 발버둥치는 게 웃기긴 한데 너무 소란스러워. 네가 내 새로운 마법 『고요한 밤』을 맛보고 싶으면 더 짖어봐」
+온 세상이 순간 조용해진 것 같았다. 디트리히는 그녀의 새로운 마법이 무척 위험하다는 것을 본능적으로 느꼈다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book138_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book138_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..737af9abc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book138_KR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+바스락소리가 나는 푸른 장벽 사이, 개구리 소리와 매미 울음 소리가 섞인 곳, 바위 산에 난 구멍 밑 습지 한 구석에 말라비틀어진 죽림이 있다.
+
+경책산 죽림에는 여우 귀신 이야기가 가득했다.
+
+장마가 지난 후, 대나무 잎에 이슬이 맺혔다. 소년은 급히 숲길로 걸어와 좌우를 살피고 습지의 바위에 오른 후, 다시 이끼 낀 돌길을 걸어 내려왔다. 넝쿨이 그의 발걸음을 붙잡고 나뭇잎이 피부를 할퀴었지만 아랑곳하지 않았다. 경책산 푸른 죽림 사이, 바위 산에 난 구멍 밑 구석에 말라비틀어진 세계에서 소년은 잠시 쉬었다.
+
+산장의 어르신들은 장마가 지는 계절은 여우가 장가가는 좋은 때라고 말씀하셨다. 아이들만이 여우의 새신부가 타는 붉은 가마 행렬을 볼 수 있고, 길에서 내내 북을 울리는 탓에 죽림이 시끌벅적하다고 하셨다.
+
+어르신들은 아이들에게 행렬에 너무 가까이 가지 말라고 타이르셨다.
+
+「너무 가까이 다가가면 여우가 혼을 빼간다!」
+마을 어른들은 이렇게 말했다.
+「혼을 빼가면 어떻게 되는데요?」
+「여우가 혼을 빼가면 영원히 벗어날 수 없어…. 어쩌면 여우를 위해 피리를 불고 북이나 징을 치면서 불쌍하게 살아야 할지도 모른단다…」
+이야기 중간중간 어른들은 북과 징을 치는 자세를 선보이며 아이들에게 겁을 줬다.
+
+나이가 들면서 소년은 더 이상 말도 안 되는 귀신 이야기를 믿지 않았다. 선령의 인도를 받으며 그는 푸른 미궁을 넘었다. 길에는 여우 울음 소리밖에 들리지 않았다. 죽림 깊은 곳에 숨어 사는 교활한 동물은 지나는 사람 앞에 거의 모습을 드러내지 않았다. 떠들썩한 가마 행렬은 말도 안 되는 얘기였다.
+
+소년은 몹시 실망하여 발밑의 돌멩이를 걷어차고 돌계단을 넘어 죽림 안으로 계속 들어갔다.
+
+어른들은 이 죽림이 자라는 지역이 예전에 바위 신의 힘에 정복되었던 나라라고 말했다. 그런데 바위 신은 어떻게 생겼을까? 바위 신에게 손과 발이 있을까? 사람 같이 생겼을까? 아니면 강변에 널린 석인석수 같은 모습일까?
+
+정기적으로 성에 약재를 팔러 가는 약초 캐는 사람들은 매년 청신 의례를 보고 돌아왔다. 그들은 1년에 한번 바위신이 세상에 강림하는 장관을 이야기해줬다. 그러나 호기심 많은 아이들은 산장에서 조상 대대로 모시는 거대한 신을 직접 보고 싶어했다.
+
+경책산이 무탈한 것은 바위 신의 은혜인가? 조상 대대로 평온하게 늙어 가는 삶도 바위 신이 정한 것일가?
+
+이런 질문들의 답은 산장 밖과 이렇게 산속에서 점차 늙어 가는 세상을 막고 있는 죽림에서 찾을 수밖에 없었다.
+
+의문과 기대를 품은 소년은 대나무 잎사귀 그림자 가운데서 길을 잃었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book139_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book139_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6383f96e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book139_KR.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+푸르른 죽림 사이에서 길을 잃은 소년은 생각지도 못한 동료와 마주쳤다.
+
+「어라, 길 잃은 거야?」
+놀리는 듯한 말투의 부드러운 목소리가 들려왔다.
+
+몸을 돌려보니 흰옷을 걸친 가녀린 소녀가 보였다. 그녀는 반짝거리는 구슬이 달린 도롱이를 입고 물이 졸졸 흐르는 깨끗한 샘 옆에 서 있었다. 그녀의 금빛 눈동자와 석양이 하나로 어우러졌다.
+
+산장의 어른들은 예전에 샘에서 백마가 뛰어나와 선인이 되어 바위 신의 전쟁을 도왔다고 했다.
+그러나 그 샘이 어디 있는지, 그 우아한 신수의 이름이 뭔지 말해주는 사람은 아무도 없었다.
+게다가 앞에 서 있는 이 소녀는 도무지 선인처럼 보이지 않았다. 그 무시무시한 금빛 눈은 좀 달라 보였지만.
+
+또 비가 온다고 선인이 도롱이를 걸친다는 소리는 들어본 적이 없었다.
+
+「좀 모자란 애구나」
+흰옷의 소녀는 교활하게 웃기 시작했다. 금빛 눈동자는 초승달처럼 가늘어졌다.
+
+「모자란 건 너야!」
+소년은 화를 내며 맞받아쳤다.
+이 소녀는 선인이 아니었다. 말을 이렇게 고약하게 하는 선인이 어디 있단 말인가!
+
+「난 밖으로 나가 모험하고 싶어. 선원이 되서 암왕제군의 바위창이 어떤 모양인지 직접 보고 싶다고!」
+
+「…근데 나오자마자 죽림에서 길을 잃었구나」
+소녀는 눈동자에 옅은 웃음을 띈 채 침착한 말투로 조롱했다.
+
+「난…」
+「괜히 고집부리지 마. 내가 데리고 나가줄게」
+소녀는 웃으며 손을 내밀었다. 그녀의 가늘고 흰 손은 대나무 잎 사이로 드는 빛에 반짝거렸다.
+
+「…고마워」
+소년은 그녀의 손을 잡았다. 그녀의 손은 산속에 내리는 비처럼, 이슬에 젖은 죽순처럼 차갑고 촉촉했다.
+
+석양이 푸른 하늘에 마지막 남은 빛을 뿌리며 산허리로 사라졌다.
+
+산장의 어른들은 석양이 지고 숲에 음기가 가득차면 요괴가 태어나기 쉽다고 했다.
+요괴들은 원한과 증오를 품고 죽는 바람에 생겨난 악령이다. 요괴가 붙은 대나무는 점점 말라 죽고, 요괴가 붙은 사람도 초췌해져서 정신을 잃는다.
+「때로 요괴들은 행인들에게 해낼 수 없는 일을 부탁해서 스스로 절망에 빠지게 만든단다…」
+「때론 길안내를 자청하며 무고한 행인을 요마들의 소굴로 데리고 가지」
+「그러니까 요 녀석아, 먼길 떠날 때는 조심해야 돼!」
+산장의 어른들은 타이르 듯 그의 머리를 토닥거렸다.
+
+그 말대로라면 이 소녀는 산속의 요괴 아닌가?
+소년은 불안한 마음에 저도 모르게 멈칫했다.
+
+「왜 그러니?」
+소녀가 고개를 돌리자 달빛에 비친 금빛 눈동자가 번쩍이며 빛을 뿜었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book13_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book13_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bcf5901c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book13_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+꼬마 여우는 계속 뒤를 돌아보며 우리를 향해 손을 흔들었다. 멀리 가면 갈수록 그의 모습은 작아졌고 마지막엔 흰색의 작은 점이 되어 민들레 밭 사이에서 사라졌다.
+그가 사라지자 여우는 날 향해 걸어왔다.
+한 걸음, 두 걸음… 거리가 가까워질수록 여우는 점점 커져갔다.
+내 앞에 서있게 됐을 땐 여우가 사람으로 변해 있었다.
+키가 크고 목이 길쭉하며 피부가 하얀 여인이었다. 그녀의 눈동자는 호수 같았고 마치 부서진 보석처럼 반짝이고 있었다. 어두컴컴한 밤에서 수면에 비친 한 줄기의 햇살처럼 눈부시게 빛났다.
+「정말 아름답군. 그래, 내가 옛날에 좋아했던 여자애와 너무나도 닮았어. 이름은 기억나지 않지만 그 눈동자만큼은 그 아이와 똑같아」
+난 이렇게 생각했다.
+요술이든 여우가 사람으로 변했든, 그 호수와 보석 같은 눈을 생각하면 대수롭지 않았다. 우린 아무 말도 없이 끝이 보이지 않는 민들레 밭에 그렇게 서있었다.
+그러다 내가 먼저 참지 못하고 침묵을 깼다.
+「이게 바로 내게 가르쳐주겠다고 한 여우의 요술이야?」
+「맞아요. 그동안 감사했어요」
+그녀는 몸을 숙여 인사했다. 그녀의 긴 머리칼은 어깨 밑으로 물결치듯 흘러내렸다.
+어린 여우와의 이별 때문에 마음이 텅 빈 것 같았지만 변신술을 배울 수 있다는 생각에 또 흥분이 됐다.
+요술을 배우면 새가 되어 하늘을 날 수 있을 텐데, 얼마나 높이 날 수 있을까? 물고기가 되어서 한 번도 가보지 못한 머스크 암초에도 가고 싶어.
+「아, 사냥에도 도움이 되겠지?」 「고기 없이 삶은 무만 먹을 일은 없겠네」하는 생각이 문득 들었다.
+「지금부터 가만히 계시면 돼요」
+그녀는 내 주위를 한 바퀴 또 한 바퀴 돌았다. 한 바퀴씩 더 돌 때마다 그녀의 몸은 점점 커져갔다.
+그녀뿐만이 아니라 주위에 있는 민들레까지 점점 커졌다. 발 밑에 겨우 오던 민들레는 점점 커져서 내 허리를 넘겼고 마지막엔 하늘 높이 솟은 나무 같았다.
+이상하다는 생각이 들 때서야 그녀가 거인으로 변했다는 것을 알아차렸다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book140_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book140_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ae164cad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book140_KR.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+경책산 죽림에 밤은 언제나 빨리 찾아든다.
+은색 달빛은 날카로운 대나무 그림자에 조각조각 잘렸다. 개구리 소리와 매미 울음이 잦아드는 곳, 은색 달빛이 비치는 구석에서 새로운 죽순 몇 대가 고개를 내밀었다.
+
+경책산 죽림에는 여우 귀신 이야기가 가득했다.
+
+밤이 되자 흰옷의 소녀는 소년에게 여러 이야기를 들려줬다. 모두 소년이 들어본 적 없는 아주 오래된 이야기였다.
+
+「옛날 옛날에 하늘에는 달이 세 개 였어. 그녀들은 자매였지. 그녀들은 리월항의 기암보다 오래 전에 태어나 바위 신보다도 수명이 길었지.
+「달은 시와 노래의 딸이요, 월야의 제왕이야. 그녀들은 은빛 가마를 타고 달을 돌았어. 한 바퀴 돌 때마다 자매가 차례로 왕위를 맡았지. 대재앙이 강림하는 그날까지.
+「세개의 달은 모두 새벽을 알리는 별을 사랑했어. 밤이 아침으로 바뀌는 순간에만 자매 중 하나가 어두워지는 별을 뚫고 새벽의 별의 침실에 갈 수 있었어. 이후 아침해가 뜨면 밤의 제왕은 마차를 타고 황급히 사라졌지.
+「세 자매는 한 사람을 깊은 마음으로 사랑했지. 서로를 사랑했던 것처럼. 세상이 뒤집어지던 대재앙이 강림하기 전까지 그랬어.
+「후에 재앙이 제왕의 마차를 뒤엎고 별의 궁전을 파괴했어. 밤하늘의 세 자매는 서로 반목하며 원수가 되어 죽음으로 이별할 수밖에 없었고, 남겨진 창백한 시체는 차가운 빛을 발했지…」
+
+소녀는 고개를 들어 대나무숲 사이로 비치는 달을 바라봤다. 가는 목이 은빛으로 물들었고 금빛 눈동자가 반짝거리며 빛났다.
+
+「늑대 무리는 달의 자식이다. 그들은 대재앙이 가져온 비참함을 기억하고 있지. 그래서 늑대들은 보름달이 뜰 때마다 어머니의 운명을 위해 우는 거야…. 그리고 늑대 무리와 함께 살아가는 아이들은 별과 달에서 살아남은 연인으로 곡성이라 불려」
+「그렇구나…」
+소년은 잠시 침묵했다.
+그건 마을의 연장자들이 한 번도 말해주지 않았던 이야기였다. 어쩌면 가장 나이 많은 연장자인 장로도 이 전설을 들어본 적 없을지도 모른다. 이건 여우의 시집과 요괴가 달라붙는 이야기보다 더 웅장하나 암왕제군이 요괴를 무찌른 전설보단 생동감이 부족했다. 마치 허무맹랑한 꿈같았다.
+
+「이건 일어나지 않은 이야기야. 사람들의 기억 속에서 오래전에 잊힌 전설이지」
+흰옷의 소녀가 소년의 머리카락을 가볍게 쓰다듬었다. 눈꺼풀이 내려가고 눈 안의 황금빛이 조금 어두워졌다.
+「선조들이 건곤을 정하기 이전에 신들이 대지를 거닐었고 수많은 선인들도 여기서 살았어. 하지만 그전에는?
+「오직 부서진 기억과 기억의 파편들이 이야기가 되고 이야기는 전설이 되어 전해 내려올 뿐….
+「속세를 뛰어넘는 오래된 기억은 설사 신령 혹은 선인이라도 감상에 젖을 거야」
+
+소녀는 깊은 한숨을 내쉬었다. 그리고 옆의 소년이 벌써 깊은 꿈에 빠져있는 걸 발견한다.
+「진짜…」
+소녀는 어이없는 듯 웃고는 도롱이을 벗어 소년의 몸에 덮어줬다.
+
+그날 밤, 소년은 꿈속에서 밤 하늘에 떠 있는 세 개의 달과 마차가 멈춰있는 별의 궁전 보았다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book141_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book141_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a073669d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book141_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+날이 점점 밝아왔고 소년도 잠에서 깨어났다.
+
+귀신 여우 이야기에 홀렸던 대나무숲에 아침햇살이 들며 그 안에서 반짝이는 안개의 그림자는 마치 떠다니는 말꼬리 같았다.
+
+소녀는 소년의 손을 잡고 햇빛이 대나무숲을 가르는 방향을 향해 걸어갔다. 구불구불 길을 건너고 벌레가 날아다니는 수풀을 지나 미끄러운 녹색 바위에 오르고 다시 대나무 그림자 아래 숨겨져 있던 바위를 넘어 대나무숲의 출구까지 소년을 안내했다.
+
+「난 아직 네가 어디서 온 누구인지 몰라」
+소년은 아직도 어젯밤의 이야기가 그리운지 소녀에게 물었다.
+
+「…」
+소녀는 아침 햇살을 등지고 고개를 돌려 소년을 바라보았다. 그녀의 눈동자는 황금빛으로 빛났다.
+소녀는 소년을 보고 웃기만 할 뿐 아무 말도 하지 않았다.
+
+몇 년 후 더 이상 소년이 아니게 된 소년이 이날 일을 떠올리고 난 뒤에서야 깨닫게 될 것이다: 그녀는 그와는 다른 세상을 살아갈 운명이라는 것을. 소년은 고향을 벗어나 리월항에 가서 바위신이 내린 재물을 쌓아야 하는 운명이라는 것을. 그녀는 숨어 살며 위엄과 자비가 넘치는 바위신의 눈길에서 멀리 벗어나 자신조차도 점점 잊어가는 오래된 이야기를 수호해야 하는 운명이라는 것을.
+
+그래서 소년과 흰옷을 입은 황금빛 눈동자의 소녀는 각자의 길을 갔다.
+그는 번화한 리월항으로 떠났고 여인은 조용히 대나무숲 경계에 서 있었다. 어쩌면 그녀의 황금빛 눈동자는 소년의 운명을 예견했을지도 모른다. 소년이 나이가 들어 바다가 싫증 나고 세상 풍파에 지치게 되면 결국 안락한 삶을 맞이하기 위해 산장으로 돌아올 것이라는 것을.
+
+따스한 아침햇살 속에서 소년은 말의 울음소리와 멀어지는 발굽 소리를 들었다.
+뒤돌아보았지만 아무것도 없고 오직 새하얀 갈기만이 소년의 어깨 위에 떨어져 있을 뿐이었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book142_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book142_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c95c5af5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book142_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+민들레주의 나라에서는 허풍과 소문이 취기를 타고 퍼진다.
+술 취한 사람들 사이에서 과장된 전설은 더 멀리 퍼지기도 한다. 술에 취해 내뱉은 헛소리와 비틀거리는 걸음걸이는 멍청해 보이기도 하지만 재밌다.
+
+과거 어떤 시절에 몬드에는 유명한 주정뱅이가 한 명 있었다고 한다. 그는 사냥 금지 시기에 접어든 샘물 마을 사냥꾼 같았다. 그는 주량이 뛰어났지만 매번 만취할 때까지 마셨다. 그리고 가진 돈을 다 써버리기 전에 술집을 나서는 일은 결코 없었다고 한다.
+
+어느 날 밤, 주정뱅이는 술을 다 마시고 집에 돌아가던 길에 늑대의 숲으로 길을 잘못 들고 만다.
+
+오늘날의 울프 영지는 왕랑의 영토로 이성이 있는 사람들은 이 숲의 살기 넘치는 분위기에 놀란다. 늙은 사냥꾼들의 말에 따르면 그건 북풍의 왕랑이 늑대들의 혼령을 모아 외지인이 그들의 영토에 침입하는 걸 막기 때문이라고 한다.
+하지만 그 머나먼 옛날 시대는 늑대 무리의 영주가 아직 북풍을 따라 그 숲에 강림하여 늑대들의 질서와 평화를 가져다주지 않았던 시절이었다. 그 숲은 야생 늑대들이 싸우던 곳으로 그곳은 나무 그늘 사이에 숨겨져 있는 그들의 피로 얼룩진 유희의 장소였다.
+
+몬드성의 유명한 주정뱅이가 이런 늑대의 숲에 들어가게 됐다.
+
+어두운 나무 그림자 속에서 주정뱅이는 길을 방해하는 덩굴과 짜증 나는 나뭇가지들을 무시한 채 비틀거리며 나아갔다.
+얼마 지나지 않아 초록빛 눈이 그를 응시했다.
+그건 늑대였다. 늑대는 주정뱅이를 조용히 쫓으며 속으로 중얼거렸다:
+「수상하다, 수상해!」
+
+수백 년 동안 늑대의 숲에 들어오는 사람은 한 명도 없었다. 완전히 무장한 기사든, 해진 옷을 입은 탈주범이든. 그리고 오만방자하기 그지없는 귀족들도 야만스러운 늑대 무리를 화나게 만들어 자신의 영토에 피해가 갈까 봐 노예를 이 숲에 유배시키기를 거부했다.
+
+「그런데도 이 녀석 혼자 여기까지 들어오다니, 정말 수상해!」
+늑대는 그렇게 중얼거리며 주정뱅이의 술 냄새를 참으면서 그를 뒤쫓았다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book143_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book143_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..244692267
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book143_KR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+모두 알다시피 늑대의 후각은 사람보다 천만 배 이상 민감하다.
+사냥감을 쫓던 늑대는 짙은 술기운에 질식하기 일보 직전이었고 초록색의 두 눈에는 눈물이 가득 서려 있었다.
+
+「흠…」
+들판에서 태어나 숲에서 자란 늑대는 한 번도 인간의 문명을 접해 본 적 없었다. 간혹 시드르 호수 너머로 은은한 술 향기가 풍겨오긴 하지만 이러한 냄새가 인간에게는 뭘 뜻하는 건지 이해할 수 없었다.
+
+「이 녀석 어쩌면 족제비와 같은 종일 지도 몰라. 벌써 나를 발견하고 살려고 방귀를 뀌는 거야!」
+늑대는 이렇게 생각하고는 술 냄새를 참으며 속도를 높였고 주정뱅이 옆의 그림자에 숨어 그를 관찰했다.
+
+늑대는 아주 신중한 맹수이나 술에 취한 사람은 아니다.
+술은 머리를 어지럽게 하고 때때로 주변의 미세한 변화를 바로 알아차릴 수 있도록 감각을 깨우기도 한다.
+어떻게 인지는 모르지만 주정뱅이는 자신을 계속 쫓아오는 늑대를 발견했다.
+어쩌면 술기운에 취해 머리가 어지러워진 늑대가 솔잎을 밟으며 소리를 내어 사냥감에게 정체를 들킨 것일지도 모른다.
+
+「넌 누구야, 너도 화장실 찾고 있는 거야?」
+주정뱅이가 게슴츠레한 눈을 비비며 물었다.
+「인간, 넌 누구지? 왜 몸에서 이런 독한 냄새가 나는 거지!」
+늑대가 코를 벌름거리고 이를 갈며 위협적으로 답했다.
+
+늑대의 쉰 목소리를 들은 주정뱅이는 두려움보다는 흥미를 느꼈다:
+「어이, 친구. 내가 왜 널 화나게 한 건진 모르겠지만… 그래도 우리 몬드 사람들은 술을 마시며 무료함을 달래는 전통이 있거든. 오늘 달도 밝겠다 내가 이야기 하나 들려줄게」
+주정뱅이는 말을 마치고 트림을 했다.
+
+늑대는 원래 이 주정뱅이 말을 무시한 채 주정뱅이의 목을 단숨에 물어뜯으려고 했다.
+하지만 코를 찌르는 술 냄새에 입맛이 떨어져 어쩔 수 없이 대답을 하게 됐다.
+「흥! 내가 그렇게 배가 고픈 것도 아니고… 네가 지껄이는 잡소리나 한번 들어보지」
+
+주정뱅이가 기지개를 켜자 민들레 씨앗이 날아올랐다.
+그리고 주정뱅이는 이야기를 시작했다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book144_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book144_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fff9b029
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book144_KR.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+아주 먼 황무지에 늑대 한 마리가 떠돌아다녔다.
+
+그 늑대는 과거엔 늑대의 왕으로 자신의 무리를 이끌고 보금자리를 찾아다니며 사냥과 전투를 계속했었고 그때의 삶은 그의 몸에 수많은 흉터를 남겼다.
+
+늑대는 자신의 무리를 이끌고 들판을 가로지르고 오래된 궁전 폐허를 지나 마수와 선령의 영지를 통과했다.
+황무지는 잔혹하기 그지없었고 왕랑이 점점 늙어감에 따라 무리도 점점 뿔뿔이 흩어졌고 오랜 시간이 지난 뒤 무리엔 오직 늙은 늑대만이 홀로 남게 됐다.
+
+전설에 따르면 황무지는 신이 없는 대지로 오직 오래된 마신이 남긴 망령의 잔해와 과거 선령이 살았던 텅 빈 궁전만이 남아있다. 고독한 늙은 늑대가 회색 궁전을 지날 때 음악 소리가 그의 귓가에 들려왔다.
+
+「이렇게 듣기 좋은 새소리와 벌레 소리를 들어본 적 없어. 심지어 배고픔의 고통까지 잊게 해주다니」
+늑대는 회색 홀로 걸음을 옮겼고 무성하게 자란 잡초를 밟고 부서진 석관을 지나자 석관의 옛 주인의 초상화가 뚜렷하게 보였다.
+
+실내에 들어선 늑대는 연주를 하고 있던 소녀와 만나게 된다.
+그녀는 재처럼 창백한 피부에 눈을 감고 있었으며, 가늘고 긴 손가락으로 류트를 켜며 오래전에 잊힌 슬픈 곡을 연주하고 있었다.
+
+늑대는 창백한 소녀 앞에 앉았고 잠시나마 갈증과 고독을 잊은 채 소녀의 소리 없는 노래에 조용히 귀를 기울였다.
+
+「옛날 가을밤의 매미 소리는 추방자의 노래이자 인류 최초의 노래요」
+「그들은 모든 형과 신이 머물던 고향을 잃고 오직 노래와 추억만이 남았네」
+「최후의 노래하는 자는 최초의 선령으로 천사의 홀에 앉아 피날레를 연주했네」
+
+숲에서 놀던 작은 요정도 그녀의 노래에 끌려 경의를 표했다.
+
+「그건 무슨 노래야?」
+늑대는 당황하면서 그녀에게 물었다. 늑대는 단어 하나하나, 음 하나하나를 알아들었지만, 그녀의 언어는 다른 어떠한 생명들과도 다른 한 번도 들어보지 못한 것이었다.
+
+「선령의 노래야」
+창백한 소녀가 가볍게 답했다.
+「아주 오랜 옛날, 이건 우리가 미개한 인간을 위해 만든 노래야. 하지만 지금은 우리 자신의 운명을 한탄하는 데만 사용되고 있어」
+
+그리하여 늑대는 소녀의 멜로디를 따라 어설프게 호응하기 시작했다.
+늑대의 소리는 처량했고 슬픔으로 가득했다.
+
+「무슨 노래 부르는 거야?」
+창백한 소녀가 물었고
+
+「이건 우리 노래야」
+늑대가 답했다
+
+「진짜 이상해」
+소녀는 류트를 쓰다듬으며 가차 없이 평가했다.
+「그래도 나랑 같이 노래 불러도 돼」
+
+늑대와 소녀의 합창이 허름한 궁전의 홀에 울려 퍼졌고 지금도 그 땅을 지나는 모험가들은 특이하지만 어울리는 음률이 울려 퍼지는 걸 들을 수 있다고 한다.
+
+「이게 다야?」
+늑대는 살짝 실망한 듯 입술을 핥았다.
+「차라리 내가 한번 얘기해 볼게」
+
+늑대는 목을 가다듬고 자기 이야기를 시작했다——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book145_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book145_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0cfc6993b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book145_KR.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+몬드 최초의 술은 북풍이 휘몰아치던 시절에 빚어진 것이라고 한다.
+
+서리 제왕들이 다투던 시대에 얼음 폭풍 속에서 힘겹게 살아가던 선조들은 동상의 고통을 피하고 서리에 대항할 용기를 얻기 위해 야생 과일과 곡식으로 술을 빚었다. 그때는 몬드 전체가 눈으로 덮여 민들레조차 자라지 않던 시절이었다.
+
+몬드에서 술을 처음 발명한 사람은 덜렁이였다.
+
+부락이 빙설에 갇혔을 때 덜렁이는 부족의 식량을 관리하고 있었다.
+천지가 눈으로 덮였다지만 간혹 추위를 견디는 작은 동물들이 구덩이를 파고 땅에서 튀어나와 굴 안의 식량을 훔쳐 먹었다. 그래서 부족에는 늘 식량을 저장한 동굴을 순찰하고 쥐가 판 구멍을 막는 사람, 그리고 식량을 훔치는 쥐를 잡아 부족의 식량을 더해줄 사람이 필요했다.
+
+그 시절에 습기 가득한 동굴을 세심하게 신경을 써야 했다. 살짝만 소홀히 해도 상당수의 식량이 변질되거나 썩었다. 하지만 숨어있던 작은 생령이 사람에게 장난을 칠 때도 간혹 있었다.
+
+덜렁이가 또 한 번 관리를 소홀히 할 때 바람의 정령이 여우의 모습으로 둔갑해 과일이 쌓여 있는 곳에 숨어든 뒤 효모를 생성하여 과일을 발효시켰다.
+배가 고팠던 덜렁이는 과일을 먹으러 와서 발효가 된 과일의 진한 향기에 취하게 됐다. 그래서 짐승 가죽으로 이를 짠 것이 지금의 술이 됐다.
+
+설원에서 술을 발명한 덜렁이는 최초의 주정뱅이이자 술에 취해 잠에 들어 꿈을 꾼 최초의 인간이기도 했다.
+
+첫 번째 꿈에서 그는 고독한 늑대가 되었다. 오랜 세월이 흘렀거나 아주 오래전의 어떤 시대에 그는 다른 무리와 피 터지게 싸웠고 눈보라 속에서 먹을 것을 두고 인간과 싸우다 또 최초의 선령과 만나게 된다.
+
+모여 살던 사람과 늑대는 외로움을 견딜 수 없었다. 그리고 새로 빚은 술은 그들의 꿈을 연결시켜주었다.
+
+그러나 그들이 꿈을 대하는 태도는 완전히 달랐다.
+
+시련을 겪은 인간은 늑대가 뛰어다니는 황야로 향했다. 늑대는 인간의 욕망이 두려웠다. 인간들이 어째서 위험한 환각에 빠져서 희망을 찾는지 이해할 수 없었다.
+늑대를 더욱 두렵게 했던 건, 인간의 꿈속에서 더 이상 자신이 어떤 늑대인지, 아니면 늑대의 영혼을 지닌 인간인지 분간할 수 없었던 점이었다.
+
+그리하여 늑대는 인간이 만든 독약인 술의 유혹을 멀리하기로 맹세했다.
+늑대는 바람의 백성이 아니고, 그들의 고향에는 술과 목가가 없기 때문이었다. 늑대는 인간의 영역에서 멀어져 술냄새가 풍기지 않는 황야와 숲에 자리를 잡았다.
+
+「이게 바로 너희가 술이라고 부르는 것과 늑대의 기원이지」
+늑대는 우쭐대며 술에 취한 사내에게 말했다.
+그런데 사내는 푹신푹신한 솔잎 침대에 누워 단잠에 빠져 있었다.
+
+늑대는 콧김을 뿜으며 술에 떡이 된 사내를 내버려두고 혼자 떠났다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book146_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book146_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..14bcd72e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book146_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+이 해시계에 적혀 있는 글은 천풍 신전 해시계에 새겨진 글과 연결된 것이다. 네 구절을 하나로 이어야 완전해진다.
+
+천풍 신전과 이곳은 『시간』과 관련된 마신과 연관이 있을 것이다.
+
+재미있군. 시간의 신전이 시간 속으로 사라졌다니…
+
+그리고 옛 서책에서 일부 학자들도 『바람의 신』과 이 마신이 특별한 관계라고 여기고 있다…
+
+만약 정말 그렇다면, 이곳에 흔적이 남아있을 것이다…. 아마도 원소 흔적 같은 게…
+
+그리고 어떤 시간대에 이 주위가 좀 이상하다는 걸 느꼈다. 그 시간대는 새벽 2시에서… 5시 전까지인 것 같다…
+
+옆에 해시계가 있지 않나. 그 시간대에 해시계 바늘 그림자도 바로 밑을 가리키고 있어서 눈에 확 띈다. 시간을 바로 기억할 수 있다.
+
+하지만 내겐 『신의 눈』이 없다. 이상하다는 것을 느껴도 추측일 뿐이지 증명해낼 방법이 없다.
+
+정말 안타깝다. 이 시대에 『신의 눈』이 없는 학자는 할 수 있는 게 별로 없구나…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book147_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book147_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ca81d904
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book147_KR.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+리월은 천하의 진귀한 보물이 모이는 곳이다. 이런 곳엔 보물을 알아보는 사람이 있기 마련이다.
+
+「희고재」 최초의 점주 민희는 바로 이런 독자적인 수집가였다.
+
+비운 언덕의 골동품점 「희고재」에는 품격 있는 손님이 자주 방문한다. 이 가게는 낮에 문을 닫고, 달이 뜰 때만 문을 연다.시시한 손님은 오지 않고 눈 높은 유명 인사들이 찾는다.
+
+폰타인의 정교한 손목시계, 수메르의 향, 몬드의 옛 왕실 유물인 술주전자, 선인이 잠시 앉았던 나무 의자, 바위 신이 차를 마셨던 옥 찻잔, 이웃 나라의 바람 신이 실수로 깨뜨린 도자기 술병… 등이 가게에 가지런히 진열돼서 손님을 기다리고 있다.
+
+어느 날 밤, 귀공자가 우연히 가게에 와서 진열된 여러 물품들을 세심히 감상했다.
+
+주인은 그가 걸친 단정한 검정 상의와 호박처럼 빛나는 눈동자를 유심히 살폈다.
+
+이이 귀공자는 평범한 인물이 아니었다. 민희는 한눈에 알아차렸다.
+
+「어서 오세요. 마음에 드는 물건이 있으면 골라보세요」
+주인의 부드러운 음성이 한밤중의 적막한 분위기를 깼다.
+「음… 아, 미안해요」
+귀공자는 미소를 짓더니 난감하다는 듯 말을 꺼냈다.
+
+「이 정교한 모조품에 관심이 가네요」
+
+그는 온전치 못한 오래된 옥패를 빤히 쳐다보고 있었다.
+
+달빛이 그나마 온전한 무늬가 있는 쪽을 비췄다. 달빛은 털 같은 흠결을 지나 옥패 표면의 파인 곳을 쓸어내렸다. 옥패의 표면은 심하게 마모됐고, 가장자리는 무뎌져서 글씨나 그림을 알아볼 수 없는 지경이었다. 아마도 험난한 세월을 거친 듯했다.
+
+「모조품이라니요…? 왜 그렇게 생각하세요?」
+손님들의 도발은 흔히 있는 일이었다. 하지만 이렇게 대놓고 말하자 민희는 울컥했다.
+
+게다가 이 골동품점은 한 모험가가 심연의 폐허가 된 궁전에서 목숨을 걸고 발굴한 물품들을 파는 곳이다. 그녀는 가산을 거의 절반이나 써서 가까스로 이것들을 인수했다. 물건이 모조품이라면 손해가 막심할 뿐만 아니라, 보물 감정으로 유명한 「희고재」의 명성에 금이 간다.
+
+민희는 장사를 망치러 온 이 손님에게 이 옥패를 팔아야겠다고 마음먹었다.
+
+「자세히 살펴보고 평가해주세요」
+
+————————
+
+「알다시피 2500년 전, 티바트 대륙엔 재난이 끊이질 않았죠. 마신들은 전쟁을 벌여 인간 세상도 영향을 받았어요. 그때는 일곱 나라가 없었지만, 사람들은 부락과 도시, 나라를 이루고 살았어요…
+「기나긴 세월에 잊혀진 마신들도 전에는 자신을 기념하고 숭배하며 사랑해주는 백성들이 있었죠. 그 백성들은 해변의 조개와 산에서 구한 옥이나 돌멩이, 땅속의 보석에 신의 모습을 새겼어요.
+「이 옥패는 그 시절의 유물입니다. 암왕제군을 숭배하는 고대 부족의 것이죠…. 물론, 그 시절 사람들은 암왕제군이라 부르지 않았을 수도 있지만요.
+「마신들이 서로 죽고 죽이던 시절, 암왕제군이 일곱 나라를 위해 화폐인 모라를 만들기 전이었죠. 그래서 이 부락은 우연히 발굴한 금석에 암왕제군의 초상화를 새겨서 사용했어요.
+「이렇게… 사람들의 지혜는 놀랍답니다. 암왕제군이 손을 쓰기도 전에 길을 찾은 거죠」
+
+귀공자는 자신의 품평을 음미하 듯 잠시 말을 멈췄다.
+하얀 달빛에 그의 몸이 다소 왜소하게 보였다.
+
+「이런 옥패는 아주 희소해요. 산골짜기에 묻혀 있는 경우가 많죠. 그리고 사람들이 정교하게 조각한 것들이라 똑같은 게 없어요…. 그래서 시장에서는 부르는 게 값이죠.
+「하지만 이 옥패는 근래에 만든 모조품입니다. 당신 아버지 대에 만들어진 걸 수도 있어요.
+「『흠이 없는 건 옥이 아니다』라는 말도 있잖아요. 이 옥패는 흠이 거의 없고 너무 투명해요…. 고대의 유물처럼은 안 보여요.
+「그리고 여성이 조각되어 있는데, 그 시대의 다른 유물들에서 찾아보기 힘든 도안이죠」
+
+귀공자는 옥패를 들고 달빛 아래서 세심히 살펴봤다.
+「민간에 소문이 떠돌긴 하지만, 암왕제군이 여인으로 변신했다는 설을 증명하는 역사 책이나 증거는 아직 나오지 않았어요…」
+
+이 귀공자는 젊었지만 노학자다운 풍모가 있었다.
+
+「손님께서 모르시는 게 있어요…」
+민희는 교활한 여우가 경험이 일천한 사냥꾼을 도발하듯 웃었다.
+「달빛을 감상하며 제 이야기를 들어보시겠나요?」
+
+주인은 눈을 가늘게 뜨며 흥미진진한 이야기를 시작했다…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book148_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book148_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..367990521
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book148_KR.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+신들이 아직 땅에 내려오기 전, 지금 만인이 존경하는 암왕제군도 여러 신들 중 하나였죠.
+그 시절, 항간엔 암왕제군이 냉혹하고 사심이 없는 신이라는 소문이 돌았어요. 그는 일처리가 공정하고 과단성 있지만, 암석처럼 딱딱하고 감정이 없는 신이었죠.
+그래도 사람들은 그를 존경하고 믿었어요. 그가 공평한 거래와 안전하고 질서 있는 삶을 지켜주었기 때문이죠. 그리고 바위 신도 사람들의 신앙에서 자신의 존재와 힘을 키워 나갔죠.
+
+하지만 아무리 신이라도 사람들의 신앙과 의문을 좌지우지할 순 없었어요.
+공정함을 지키는 신이라도, 논리정연한 규칙을 모든 사람들의 마음속에 심을 수는 없는 법이죠.
+
+전에 명온 마을에는 유쾌한 성격에 세상을 우습게 아는 옥장이 있었어요. 의뢰를 받을 때마다 생각지도 못한 방식으로 마지막 날에 작품을 완성했어요.
+
+손님이 맹수를 정복한 사냥꾼의 초상화를 원하면, 허겁지겁 도주하는 멧돼지를 새겨주었죠.
+손님이 연유를 물으면 이렇게 답했어요.
+「맹수를 정복한 사냥꾼이 얼굴을 드러내지 않아도, 그 용맹한 기세로 맹수들의 간담을 서늘케 할 것입니다.」
+
+손님이 막강한 권력을 쥔 높은 분이면, 화려한 권좌를 새겨주었어요.
+이유를 물으면 이렇게 답했죠.
+「아무리 높은 권력도 백 년을 못 넘기니, 이 권좌가 더 오래갈 것입니다」
+
+이러니 명온 마을에서는 이 옥장을 「괴짜」 취급했지요. 하지만 상업이 발달한 리월항에서 부유한 큰손들은 이를 흥미롭게 여기고 그에게 옥기를 주문했어요. 그의 기발한 답변을 듣고 싶어서였죠.
+
+——————
+
+어느 날 밤, 한 여인이 옥장의 공방을 찾아왔어요.
+그 여인은 검정 도포를 걸쳤어요. 유리처럼 빛나는 달빛 아래에서 그녀의 눈동자는 호박처럼 반짝거렸죠.
+처음 만난 여인이었지만 둘은 금새 이야기가 통했어요. 참 이상하게도 그녀는 명온 마을의 광맥과 옥 광산을 다 알고 있었어요. 천지 경관을 자매처럼 이야기하고 아름다운 옥과 금석을 사랑하는 여인처럼 말했어요…
+하지만 사람과 풍습, 처세에 대해서는 말을 아꼈죠.
+인간사에 어둡거나 말하기 싫었던 것일 수도 있어요. 하지만 어쨌든 보통 신분은 아닌 게 분명했어요.
+적어도 옥장은 이렇게 추측했죠.
+
+「암왕제군의 얼굴이 새겨진 옥패를 주문하고 싶어요」
+실컷 이야기를 나누고 공방을 떠날 때가 되서야 여인은 요구 사항을 말했어요.
+「하지만 상상으로 바위 신의 모습을 조각하면 안 됩니다. 반드시 직접 본 대상을 본보기로 암왕제군의 진짜 모습을 조각해주세요.
+「그렇지 않으면 모라를 한 푼도 드릴 수 없어요」
+
+둘은 기한을 사흘로 약속했죠.
+
+첫째 날, 옥장은 벗의 연회에 참석하여 이야기판을 벌렸어요. 그 어떤 의뢰도 받지 않았구요
+
+둘째 날, 옥장은 옥을 찾으러 산에 갔어요. 하루종일 아무도 만나지 않았지요.
+
+셋째 날, 옥장은 드디어 문을 닫고 옥을 다듬기 시작했어요. 새벽부터 몰두하여 단숨에 작품을 만들어냈죠.
+
+초승달이 뜰 때가 되자, 호박 같은 눈동자를 지닌 여인이 다시금 찾아왔어요.
+옥장은 자랑스럽게 자신의 작품을 내놓았죠——
+아름다운 옥패에는 여인의 모습이 조각되어 있었어요.
+
+여인은 이해할 수 없다는 듯 인상을 쓰며 물었죠.
+옥장은 이렇게 대답했어요.
+「첫째 날, 여러 지혜롭고 박식한 사람들에게 암왕제군이 원칙을 행하는 방식을 물었습니다. 하지만 이건 뼈대에 불과했죠.
+「둘째 날, 산으로 가서 종일 바위를 관찰했습니다. 원소의 성장에 귀 기울이며 암왕제군의 피조물에 대해 곰곰이 생각해 봤죠. 하지만 그건 피와 살에 불과했어요.
+「셋째 날, 눈을 가리고 하고 싶은 대로 박옥을 조각했어요. 처음부터 끝까지 손 가는 대로했죠. 그건 바로 영혼이었죠」
+
+옥장은 어색한 미소를 지으며 말한다.
+「하지만 왜 이렇게 조각된 건지는 저도 잘 모르겠어요」
+
+여자는 옥을 조각하며 생각에 잠긴 듯했다:
+「재밌네요. 이걸 보고 있자니 또 다른 이야기가 생각나요…」
+
+그녀는 호박색 눈을 뜨며 말을 이어나간다…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book149_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book149_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8415fb2fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book149_KR.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+리월은 천하의 진귀한 물건들이 모여있는 땅이었어요. 보물이 있으니 자연히 안목 있는 사람들이 생겨났죠. 리월항이 제일 번창하던 시절, 세상 만물이 전부 흘러들어와 뿔뿔이 흩어졌어요.
+지금처럼 거상들과 선장들의 시대였죠. 상업의 풍파와 바다의 괴수에 사력을 다하던 이들이 주관하던 시절이었어요.
+
+그 시절도 마찬가지로 항구 도시의 부둣가엔 언제나 바삐 움직이는 선원들과 일꾼들이 있었어요.
+암왕제군은 귀인과 옥경대의 어르신들뿐 아니라 일반 백성으로도 둔갑해서 광부와 어부, 선원과 상인 사이를 걸닐었다고 전해져요.
+
+그때 리월의 부두에 있던 한 어선 주인은 됨됨이가 까칠하고 일꾼들에게 난폭했어요. 매사에 불만이 가득했고, 일꾼들의 해명에도 아랑곳하지 않았으며, 툭하면 꾸짖고 품삯을 떼먹었죠.
+
+어느 날 어선 주인은 한 소년을 만났어요.
+그는 어선 주인이 새로 고용한 일꾼이었죠. 짧은 갈색 옷에 머리에 두건을 두른 모습은 평범한 뱃사람과 다를 바 없었지만, 피부색과 생김새는 그가 먹고살기 위해 경책 산장에서 내려온 주민이란 걸 말해줬어요. 그의 얼굴엔 바위산의 윤곽이 있었죠.
+
+그는 여느 시골 청년들처럼 서툴고 숫기가 없었어요. 더 답답했던 건 분류작업을 할 때 항상 끈적끈적한 해산물이 손에 닿는 걸 싫어했다는 거예요.
+
+「그렇게 까다롭게 굴어서 무슨 돈을 벌겠다고! 네가 무슨 부잣집 도련님이야!」
+어선 주인은 이렇게 핑계를 대며 품삯을 깎았죠.
+
+그래도 소년은 항상 말없이 웃어 보이며 하던 일을 계속했어요.
+그러던 어느 날 소년이 입을 열었죠:
+「사람에겐 모두 호불호가 있거늘 어찌 싫어하는 걸 해야 합니까?」
+
+순박한 줄만 알았던 일꾼에게 놀란 어선 주인은 분통을 터뜨리며 이마를 쳤어요:
+「세상엔 규칙이란 게 있어! 다들 좋아하는 일만 하려고 하면 성공할 수 없다고!」
+
+「하지만 암왕제군께서 규칙을 세우신 건 그런 뜻이 아닐 텐데…」
+
+「쓸데 없는 소리!」
+
+「그럼 제가 이야기하나 들려드리죠」
+석양에 비친 소년의 눈은 산에 있는 금석같이 반짝였어요.
+
+「뭔 얘길 하려고?」
+이 숫기 없는 소년이 무슨 이야기를 할지 어선 주인은 흥미로웠죠.
+「말해 봐…. 아니, 일은 계속하면서!」
+
+소년은 짓궂게 웃었고 눈은 반짝 빛났어요.
+「그럼 제가 옥패 이야길 해드릴게요…」
+
+그렇게 소년은 이야기를 시작했어요. 어선 주인은 듣느라 정신팔려 시간 가는 줄도 모르고, 일꾼들에게 떼먹었던 품삯을 누군가 몰래 빼돌려 사람들에게 나눠 줬다는 사실도 몰랐죠.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book14_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book14_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ff4f2b28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book14_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+이상하다는 생각이 들 때서야 내가 민들레로 변했다는 것을 알아차렸다.
+거부하고 싶어도 별수 없었다. 민들레는 혀도 없고 입도 없어서 난 아무 말도 할 수 없었다. 거인 같은 그녀가 민들레로 된 나를 엄지와 식지로 조심스레 따는 걸 눈 뜨고 바라볼 수밖에 없었다.
+「민들레야, 민들레야 바람과 함께 먼 곳으로 떠나가렴——」
+여우는 이렇게 중얼거렸다.
+그리고 후~하고 불자 민들레의 씨앗까지 흩어져 버렸다. 나도 폭풍에 휘말려 멀리 날아가 버렸다.
+폭풍에 감기자 머리가 어지러웠다. 호수에 잠겨 보석같이 반짝이는 눈동자는 나의 의식과 함께 그녀의 소원처럼 점점 멀어져만 갔다.
+「——바람의 신이여, 여우가 사람이 되게 해주소서. 더 이상 사람의 활과 칼이 두렵지 않도록」
+……
+깨어나자 마을 뒤에 있는 숲속이었다.
+숲속은 울창한 나무 천지였다. 숲 가운데는 작은 호수가 있었다.
+호수는 마치 몬드 대성당의 유리처럼 투명하게 반짝거렸다.
+나뭇잎 사이로 새어 나온 햇빛이 수면을 비추면, 마치 부서진 보석이 호수 밑에 잠긴 듯하여 아름답기 그지없었다.
+그날의 날씨는 쌀쌀했다. 난 활을 메고 숲속으로 사냥을 떠났다. 눈부신 호수를 보니 갑자기 옛날에 좋아했던 여자애 생각이 났다.
+그 아이에 대한 기억은 흐릿했지만, 눈동자만큼은 잘게 부서진 보석처럼 반짝일 것 같았다.
+그래, 반짝이는 호수를 보다가 저도 모르게 잠이 들었구나.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book150_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book150_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5daf7c87a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book150_KR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+이건 세상 모든 진귀한 것들이 리월항에 모였던 시대였어요.
+이날 밤, 「희고재」의 주인 민희는 무명의 귀공자와 골동품을 연구하며 담소를 나눴다.
+그들은 옥패 하나를 가지고 언쟁을 벌였다.
+
+리월에서 큰 밑천을 없이도 고대 옥기를 위조할 수 있다는 건 모든 사람들이 알고 있는 사실이다. 정교하게 위조하려면 돈이 좀 들겠지만, 상인으로서 그 정도는 감당할 수 있다.
+그보다 어려운 것은 정교한 이야기를 만들어 내는 것이었다.
+
+깊은 산속을 떠돌던 옥장, 수상한 어부 소년 이야기처럼 상식에서 벗어난 이야기들은 사람들을 끌어당기는 힘이 있다.
+암왕제군은 규칙과 계약을 세우면서도 인간에게 완벽하게 지키라고 강요하지 않았다. 그는 규칙과 계약이 목적이 아니라 수단이란 것을 잘 알고 있었기 때문이다. 진정한 조화와 의미는 저마다의 깨달음과 선택에 달려있다.
+
+모진 어선 주인은 이를 이해하지 못했고 일꾼들의 두려움과 미움만 샀다.
+
+인간도 그렇듯 골동품도 마찬가지다. 희소성과 기술력의 제약을 받긴 하지만 진정한 가치를 결정짓는 건 종종 「물건」의 배후에 있는 「이야기」이기도 하다.
+
+까탈스러운 귀공자는 이를 완전히 이해하지 못하고 거리낌 없이 그 옥패가 가짜임을 지적하며 가치를 깎아내렸다.
+
+「희고재」에는 수많은 보물이 있지만, 이 귀공자의 예리한 눈으로 살펴본다면 무엇하나 멀쩡한 게 없을 것이다.
+
+바다의 연인이 선장을 위해 흘린 눈물이 담긴 진주, 죽은 왕비를 기리며 왕이 직접 조각해 그 안에 자신의 영혼을 봉인한 초상화 모두 말이다.
+
+이것들은 사라질 이야기지만 골동품의 껍데기에서 살아 숨 쉬는 전설이기도 하다.
+
+「재밌는 이야기였어요. 이 모조품, 제가 살게요」
+귀공자는 금석 같은 두 눈에 웃음기를 가득 머금고 고개를 끄덕인다.
+
+「제 이야기를 듣고도 이게 모조품이라고 생각하시나요?」
+민희는 가볍게 한숨을 내쉰다
+
+「당연하죠」
+귀공자는 무심코 미소 짓는다. 가게로 들어와서 가장 활짝 웃는 얼굴이었다.
+
+「당신 말처럼 어떤 옥패가 고대 화폐였다는 이야기도 다 지어내 본 얘기였어요」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book151_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book151_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ec8dde90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book151_KR.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+외로운 검이 번뜩이며 밤하늘을 가르고 별과 달의 빛조차도 앗아간다.
+황량한 산에 쓸쓸한 소리만이 울려 퍼지고 외로운 검의 춤사위를 따라 가을바람이 불어온다.
+
+비바람이 멎자 홀로 시골길을 배회하는 사람이 보인다.
+
+곱슬머리에 매부리코와 큰 눈을 가진 그는 사람답지 않게 생겼다. 휘청휘청 힘겹게 발걸음을 옮기는 모습은 병든 환자 같기도 하다. 이 황량한 시골길을 걷는 모습이 사람이라기보다 외로운 혼령 같기까지 하다.
+
+그는 사흘 밤낮을 굶고 눈도 붙이지 않은 채 길을 거닐고 있다.
+
+사흘 전까지만 해도 그는 이름과 명검 한 자루 그리고 쇠락한 사문이 있었지만, 지금 그에게는 우환과 비애만이 남아 빗물과 함께 진흙 길에 떨어지며 땅을 적셨다.
+
+사흘 전, 이름 없는 검객이 스승과 사매를 죽여 높은 산 차가운 눈밭에 묻어버렸고 몰아치던 눈보라도 불게 물들어버렸다.
+
+이제 그는 금칠십이랑이라는 새로운 이름이 생겼다.
+그가 사문의 72인 중 마지막 생존자이기 때문이다.
+
+——————
+
+얼마나 걸었는지도 모를 즈음, 뒤에서 수레 소리가 들렸다.
+
+금칠십이랑은 몸을 길가로 비켜서고 발길을 멈춰 묻는다: 「도비장으로 가는 수레요?」
+
+수레꾼이 고개를 끄덕이며 「이 길을 지나는 수레 중에 도비장으로 가지 않는 수레는 거의 없습죠」라고 말한다.
+
+금칠십이랑은 다시 묻는다: 「그럼 그 수레에 사람 좀 태울 수 있나?」
+
+수레꾼이 대답한다: 「수레야 태울 수 있지만, 나는 태우고 싶지 않습니다」
+
+금칠십이랑은 이해할 수 없었다: 「어차피 가는 길인데 왜 태우고 싶지 않다는 건가?」
+
+수레꾼이 대답한다: 「그거야 당신은 당신이고 나는 나니까요」
+
+「말이 많군」
+
+입이 떨어지자마자 검광이 반짝인다. 수레꾼이 한기를 느끼고 발버둥 치기도 전에 수레에서 떨어져 숨이 멎었다.
+
+금칠십이랑은 이런 사람이었다. 비록 모든 것을 잃고 얼어붙은 마음에 담력과 식견마저 쇠퇴했지만, 입씨름하는 걸 가장 싫어하는 사람이었다.
+
+피로 물든 수레에 올라탄 금칠십이랑은 도비장으로 향했다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book152_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book152_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..26d9c3b37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book152_KR.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+전설 속 머나먼 명상의 나라, 「도비」라는 단어는 허상을 불태우고 진실과 마주하는 것을 의미한다.
+
+금칠십이랑의 발아래 있는 이곳——황폐한 산기슭에 있는 외딴 이 길 만이 도비장과 세상을 연결하는 길이다
+
+날이 어둑해지고 비바람이 휘몰아친다.
+
+금칠십이랑은 도비장과 별 왕래가 없었지만, 지금은 원수를 갚기 위해서 장주를 만나야 했다.
+
+소수레가 질퍽한 옛길을 따라 황량한 산기슭에 다다르자 날은 이미 어두워졌고 먹구름은 새하얀 달빛을 가리며 끝없는 어둠이 내린다. 금칠십이랑이 어둠 속에 숨어 몸과 마음을 검게 물들인다.
+
+땅거미 진 어둠 속에서 밝은 달빛이 장주의 머리 위를 비춘다. 도비장이 큰 마을은 아니었지만 장주는 보통내기가 아니었다. 마을엔 그의 이름을 제대로 알고 있는 사람도, 감히 묻는 사람도 없었다.
+
+그들이 아는 것이라곤 장주가 짊어지고 다니는 두터운 핏값과 새빨갛게 물든 눈동자뿐이었다.
+
+그의 눈동자는 검붉고 날카로워서 예리한 검처럼 언제나 사람 마음을 깊이 파고든다.
+성격도 송곳처럼 날카로워 언제고, 누구든 찔러 죽일 것처럼 냉혹했다.
+
+「시간이 다 됐군」
+장주가 고개를 젓자 차가운 달빛이 그의 민머리 위에서 흔들린다.
+
+장주의 저택 밖에선 악귀가 피 묻은 장검을 휘두르며 그의 부하를 하나하나 쓰러뜨렸다.
+도비장엔 간악한 사람들만 모여있다지만 어러 문파들이 조약을 맺었기 때문에 섣불리 원수를 찾아와 도발하는 사람은 없었다.
+하지만 금칠십이랑은 자신의 문파를 잃고 의협의 규제로부터 자유로웠다. 그는 굶주린 악귀처럼 고독하고도 날카로운 칼을 손에 쥔 채 원수의 피만을 갈망하고 있었다.
+
+살기를 감싼 비바람이 검객의 몸에 묻어있던 피를 씻어냈지만 금세 또 새빨갛게 물든다…
+
+검붉은 검객이 붉은 비안개 속을 나아간다. 몸은 이미 만신창이였지만 아무도 그를 막을 수 없었다.
+
+비바람 속에서 붉은 안개가 걷히자 검객은 악의로 가득 찬 발걸음을 이끌고 장주의 저택으로 향했다.
+
+——————
+
+문밖의 소리가 줄어들자 장주는 느릿느릿 술잔을 들어 올리며 허공에 술을 뿌렸다——
+그건 살기를 머금고 찾아온 검객을 미리 추모하기 위함이거나 더럽혀진 자신의 혼령을 추모하기 위함이었다.
+
+문이 열리자 금칠십이랑이 서 있다. 그는 온통 피범벅이 되어 문 밖에 한 치 앞도 안보이는 비바람과 대비를 이뤘다.
+
+「장주, 물어볼게 있어」
+
+「꽤나 많은 목숨을 빼앗았군」
+
+「더도 말고 덜도 없이, 딱 362명이야」
+
+장주는 아무 대꾸도 하지 않았지만, 관자놀이에 세워진 핏대는 그의 마음을 대변했다.
+
+「아, 개도 한 마리 있었지」
+
+검붉은 그림자가 뭔가를 술상으로 던지며 말한다——
+그것은 집을 지키던 개의 뼈였다. 오랜 시간 끓인 듯 뼈는 깔끔히 발라져 있었다.
+
+이 반 시진 동안 금칠십이랑은 마을에 있는 362명을 죽였을 뿐 아니라, 집을 지키던 개마저도 끓여서 국으로 만들었던 것이다.
+
+이 얼마나 잔혹하고,
+얼마나 냉혈한가!
+
+장주는 더 이상 참을 수 없다는 듯 크게 부르짖으며 칼을 뽑았다——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book153_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book153_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7e9f674a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book153_KR.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+소나기가 그쳤지만 날은 개지 않았다.
+
+금칠십이랑은 장주로부터 원수의 소식을 듣게 됐다.
+오늘날 도비장에는 주인 없는 빈 집과 원혼만이 남게 됐다.
+
+아니다, 이 세상엔 귀신같은 건 없다.
+왜냐하면 여긴 원소의 힘이 존재하지 않는 세계이기 때문에
+망자의 기억도 원소와 공명하여 세상에 나타날 수 없다.
+
+장주는 상대하기 어려운 상대이다. 그의 빠른 검술은 금칠십이랑의 몸에 수많은 상처를 남겼다.
+하지만 아쉽게도 그의 마음은 너무 늦었다.
+
+여긴 원소의 힘이 존재하지 않는 세계로
+검술 또한 원소의 힘이 깃들어있지 않다.
+검객은 전투 시 오직 체력만을 사용할 수 있을 뿐 원소는 사용할 수 없다.
+몸의 일부처럼 자유자재로 사용하고 마음 가는 대로 행하는 게 바로 이 세계에서 「검」이라는 무기를 사용하는 비결이다.
+장주는 쾌검의 고수이나 「마음」의 중요성을 깨닫지 못하여 일격에 쓰러지고 말았다.
+
+금칠십이랑은 부서진 향로를 버리고 중상을 입고 쓰러져있는 장주에게 몸을 기울였다.
+
+장주는 맹렬한 공격을 검객에게 퍼붓는 것에만 정신이 팔렸었다. 장주는 검객이 이를 막기 어려울 것이라 생각하느라 비어있어야 할 검객의 왼손을 알아차리지 못했다——
+
+눈 깜짝할 사이에 도비장의 장문인은 향로에 이마를 맞고 몇 바퀴 크게 구른 뒤 벽에 부딪히며 움직임을 멈추게 됐다.
+
+「비열한 놈…」
+
+하지만 바람소리만이 장문인의 말에 답할 뿐 피가 묻은 향로를 손에 든 악당은 아무런 대답도 하지 않았다.
+
+「…네놈이 찾는 이는 도비장 뒤의 황산에 있느니라… 어서 죽으러 가….」
+
+악당이 떠나자 바람소리와
+
+산불이 일어나는 소리만이 그에게 답할 뿐이었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book154_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book154_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e59687e2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book154_KR.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+무지개가 흩어질 때까지 기다린 금칠십이랑은 황산으로 발걸음을 옮기기 시작한다.
+이 「황산」은 천제가 도검으로 깎아 만들었다는 전설이 있을만큼 험준하기 그지 없다.
+또한, 황산은 대지의 어머니의 눈물이 스며들어 소금기가 가득하여 풀 한 포기 자랄 수 없다는 소문도 돈다.
+
+과거 황산은 금옥 광산으로 유명했으나 한 번의 지진 이후 광산이 무너지며 광부들이 매몰되었다.
+그 뒤론 황산에서 광산 산업을 재건하려고 시도한 이는 아무도 없어 사악한 맹수와 도적들이 동굴 안에 숨어들게 됐다.
+
+수많은 맹수와 도적들 사이에 금칠십이랑의 원수가 숨어있다.
+검객은 어깨를 살짝 기울인 채 쩔뚝거렸다. 앞서 도비장주가 남긴 검상이 그를 계속 방해한다.
+
+검객은 이 황산의 바위 사이에서 수많은 눈동자가 그를 지켜보며 그의 상처 입은 맹수 같은 기운을 느끼고 있다는 걸 알고 있다.
+피가 낭자했던 기나긴 세월은 금칠십이랑의 감각을 아주 민감하게 만들었다.
+
+금칠십이랑은 아무런 생명의 기운도 느껴지지 않는 황산에 천라지망이 펼쳐져 있다는 걸 예감한다.
+어둠 속에 숨어있는 도적들은 그가 협소한 동굴에 발을 들이거나 좁은 바위 사이를 지나거나 혹은 무너진 광산을 지날 때 그를 처리하려고 기다렸다.
+
+하지만 현재 표면적으로 볼 때 험준하기 그지없는 황산 자체도 금칠십이랑의 무덤이 되기에 충분했다.
+부상을 입은 검객이 절뚝거리며 절벽 옆으로 나있는 오솔길을 힘겹게 나아갔고 때때로 조약돌이 발길에 치여 절벽 밑으로 떨어졌다.
+
+이와 동시에 메말라 죽은 소나무가 있는 절벽 위에서 두 개의 그림자가 이 보잘것없는 나그네를 내려다봤다.
+
+「산기슭에 오기 전부터 부상을 입은 상태였으니 험난한 산길에 가만히 놔두기만 해도… 혼자 발을 헛디뎌 심연으로 떨어질 게야」
+뺴빼 마른 할멈이 말했다.
+
+그녀가 곁눈질로 째려본다. 파란색의 눈동자 안에 냉혹한 죽음의 기운이 가득하고 바위 사이에 숨어 있는 독사의 이빨처럼 날카롭다.
+
+「안 돼!」
+할멈 옆에 있던 뚱뚱한 영감의 목소리가 종소리처럼 울려 퍼졌다.
+「저놈은 전에 도비장의 363명 목숨을 앗아간 놈이야. 쥐새끼 한 마리 살려보내지 않았지…
+「비록 도비장주의 검에 상처를 입어 움직임이 불편하다고 해도 절대 방심해선 안 돼!」
+
+「흠…」
+할멈은 기분 나쁜 콧김을 뿜고 고송 사이로 순식간에 사라졌다.
+
+「…」
+영감은 절름발이 검객을 잠시 바라보다 튀어나온 배를 만지며 천천히 사라졌다.
+고송 한 그루, 잡초 하나 건드리지 않고 계속해서 나아갔다.
+
+그러다 갑자기 먹구름이 몰려오더니 궂은비가 내리기 시작했다.
+쏟아지는 산비 속에서 부상을 입은 금칠십이랑은 검을 지팡이 삼아 힘겹게 나아갔다.
+하지만 그는 출혈과 추위에 못 이겨 바닥에 넘어졌다.
+
+어둠이 모든 것을 집어삼키기 전, 파란색의 옷이 눈앞에서 펄럭였다…
+어디선가 본 듯한 장면이었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book155_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book155_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..19b8d8faf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book155_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+『시간과 바람』, 바람신과 연관되어 있는 것 같은데… 좀 알아듣을 수 있게 말하면 안 돼? 이 단어만 가지고 대체 뭘 알아낼 수 있겠어?
+
+바람신과 연관되어 있다면 단서가 있어도 분명 『바람 원소』랑 연관되어 있겠지.
+
+거기에 『시간』을 연결하면… 옆에 있는 이 해시계에 분명 어떤 비밀이 숨겨져 있을 거야.
+
+게다가 가끔씩 이 주변이 이상하다고 느껴질 때가 있었어. 음, 새벽 두 시였던 것 같은데… 몇 시였더라?
+
+새벽인 것밖에 기억이 안 나…. 해시계의 바늘이 딱 아래쪽에 있어.
+
+하지만… 됐다, 아카데미의 선생님들이 『신의 눈』이 없는 사람들은 되도록 야외 조사에 참여하지 말라고 했었으니까.
+
+그땐 무슨 뜻인지 몰랐는데, 지금은 알 것 같네. 단서를 찾아내더라도 『신의 눈』이 없으면 아무것도 못하니 말이야…
+
+모험가 길드 쪽에서 『신의 눈』을 가지고 있으면서도 날 도와줄 수 있는 사람을 찾아줄 수 있을까?
+
+근데 몬드성 모험가 길드는 왜 아직도 규모가 그렇게 작은 거지….
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book156_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book156_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa57ec167
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book156_KR.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+그날 밤 이후 또 며칠이 지났지만 여우는 더 이상 나타나지 않았다.
+그런데 최근 숲의 사냥감이 점점 늘어나기 시작했다.
+작은 참새, 긴 다리 학, 성질 급한 멧돼지 등등…
+계절 때문일까 아니면 여우의 보답일까. 어쨌든 최근엔 매일 밤마다 진짜 고기를 먹을 수 있었다.
+하지만 여우는 다시 나타나지 않았다.
+배고프던 시절에 잠을 더 잘 잔 것은 왜일까? 분명 배는 부른데 그날 만났던 여우가 둔갑한 여자가 계속해서 생각났다.
+호수 같은 눈동자는 언제 다시 볼 수 있을까?
+개운치 않은 마음으로 꾸벅 졸고 있는데 문밖에서 미세한 소리가 들려왔다.
+작고 하얀 모습을 기대하며 황급히 침대에서 내려와 문을 열었다.
+거기에는 호수 빛 눈동자도 부드러운 순백의 꼬리도 없었다. 오직 민들레가 밝은 달빛 아래 둥실둥실 떠다니고 있을 뿐이었다.
+갑자기 뭔가가 내 콧구멍 속으로 들어왔다.
+「에——에취!」
+그 순간 복슬복슬한 흰색 민들레가 떠오르며 눈보라처럼 하늘을 가득 메웠다.
+민들레의 눈보라 사이로 그 보석 같은 눈이 마치 내 속마음을 꿰뚫듯 나를 바라보고 있었다.
+나는 민들레의 소용돌이를 털어내고 작은 여우에게 다가갔다.
+여우가 귀를 떨고 커다란 꼬리로 풀을 스치더니 숲속 깊은 곳으로 사라졌다.
+나는 황급히 뒤쫓았다.
+숲의 검은 그림자 사이로 은은한 흰색이 간간이 어른거린다.
+마치 나뭇잎 사이로 비친 달빛 같거나 심술궂은 정령들이 우아하게 뛰어다니는 것 같았다.
+여우를 믿고 그 뒤를 따라 빙글빙글 떠돌다 어두운 숲을 빠져나왔다.
+달빛 아래 끝이 보이지 않는 민들레 바다가 눈앞에 펼쳐져 있었다.
+할 말을 잃고 멍하니 서 있는데 뒤에서 부스럭거리는 소리가 들렸다.
+사뿐사뿐 부드러운 마치 소녀가 맨발로 솔잎과 낙엽을 밟는 소리 같았다.
+여우가 내 등 뒤로 다가왔다. 밤바람을 타고 그녀의 차갑고 습한 기운이 민들레 꽃의 살짝 쓴 향기와 함께 실려왔다.
+길고 가는 손가락을 가진 차가운 두 손이 내 어깨 위에 놓인다.
+그리고 그녀가 내 귓가에 얼굴을 기대자 긴 머리카락이 내 어깨에 걸쳐져 흘러내린다.
+등 뒤로 그녀의 심장박동과 호흡이 느껴지자 마음이 진정되기 시작했다.
+「여기는 여우밖에 모르는 장소에요. 바로 민들레의 고향이죠」
+「부디 여기 남아서 제 아이들에게 인간의 말을 가르쳐 주세요…」
+「그에 대한 답례로 여우의 요술을 가르쳐 줄게요」
+따뜻한 밤바람이 데려온 민들레가 귓가를 스치듯 귀를 간지럽힌다.
+이상해. 그녀에겐 요술에 대한 얘기를 한 적 없는데, 어떻게 아는 거지?
+그녀는 아무 대답도 없이 내 손을 잡고 민들레 바다 깊은 곳으로 나를 데리고 갔다…
+남쪽에서 불어온 밤바람과 북쪽에서 불어온 밤바람이 살짝 쓴 향기와 아련한 기억을 품은 채 불어왔다.
+그녀는 달이 하늘 높이 떠오를 때까지 나를 데리고 하늘 가득 퍼져있는 하얀 융단 사이에서 여우처럼 장난쳤다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book157_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book157_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea548df2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book157_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「그 아이가 사람의 말을 할 수 있게 된다면——」
+그녀는 조용히 말했다.
+나는 그녀의 얼굴을 멍하니 바라봤다.
+그 뒤로 그녀가 뭐라고 했지만 무슨 말인지 듣지 못했다. 장난기 가득한 밤바람이 민들레를 안은 채 그녀의 작은 목소리를 뒤덮었다.
+어쩌면 그게 본래 그녀의 말이자 바람과 민들레의 언어일지도?
+그녀는 나의 얼빠진 모습을 보고는 웃기 시작했다.
+그녀의 웃는 모습은 아주 아름다웠다. 휘어진 눈동자는 마치 호수에 비치며 흔들리는 두 개의 달처럼 반짝였다.
+「그럼 당신은 왜 여우의 요술을 배우고 싶어 하는 건가요?」
+「난 여우의 변신술을 배우고 싶어. 그러면 새처럼 하늘 높이 날아올라 어디든지 갈 수 있으니까…」
+난 이렇게 답했다.
+「하하, 그럼 사냥할 때도 수풀 사이에 몸을 웅크리지 않고 매처럼 자유롭게 하늘을 날 수 있겠지」
+그러다 문득 이런 생각이 든다.
+이렇게 생각할 때 수중의 민들레가 내 바람을 들은 것처럼 달을 향해 흩어졌다.
+「그래요…?」
+그녀가 고개를 살짝 숙이자 검은 폭포같이 긴 머리카락이 하얀 목덜미를 타고 흘러내린다. 창백한 달빛이 머리카락을 비추고 또 하얀 피부에 닿자 밤하늘에 떠 있는 구름의 그림자를 비출 듯이 반짝였다.
+그런 그녀의 모습을 바라보다 얼굴이 빨개진 채 시선을 살짝 돌렸다.
+여우는 사람처럼 수치심에 자신의 아름다움을 숨기는 것이 아닌 자유분방한 동물이다.
+처음 보는 것도 처음 만나는 것도 아니지만, 달빛이 그녀의 머리카락을 비출 때마다 나는 얼굴을 붉히고 눈을 돌리지 않을 수 없었다.
+그녀는 고개를 돌려 잠시 생각에 잠기더니 가볍게 한숨을 내쉬었다. 어딘가 언짢은 눈치다.
+우리는 아무 말도 없이 민들레 바다에 앉아 있었다. 긴 침묵에 그녀를 화나게 한 건 아닐까 하고 생각하기 시작했다.
+「여우는 은혜를 알아요. 당신의 소원을 이루는 것을 돕기 위해 우리의 변신술을 알려줄게요」
+여우는 고개를 돌려 이렇게 말했다.
+호수 빛 눈동자가 달빛 아래 반짝이며 안심하게 만들었다.
+나에게 화난 게 아니라 다행이다.
+말할 수 없는 이유로 인해 나는 안도에 한숨을 내쉬었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book158_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book158_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ccf6a12bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book158_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+여우는 똑똑한 동물이다. 똑똑한 데다 교활하기까지 하다.
+새끼 여우는 아주 빨리 배웠다. 그리고 대답하기 곤란한 어려운 질문도 가끔씩 던졌다.
+사람의 언어는 순수한 동물의 언어와는 달리 복잡하고 정교하다
+가끔 언어는 고양이가 할퀸 실타래처럼 사방에 걸려 학생의 혀를 방해한다. 때때로 선생까지도 그 안에 끌어들어간다.
+하지만 똑똑한 여우는 인간의 말 중 바람을 뜻하는 많은 단어를 금방 배웠고 민들레가 흩날리는 모습과 달이 연못을 비츠는 모습을 간단한 단어로 표현할 수 있게 되었다.
+새끼 여우가 새로운 단어를 배울 때도, 새로 배운 언어를 바람과 민들레, 그리고 대지에 덧붙일 때도 그녀는 늘 곁에서 미소 지으며 우리를 바라보았다.
+새끼 여우의 빠른 성장에도 난 기뻐할 수 없었다.
+더 이상 가르칠 게 없어진다면, 그녀는 나를 민들레 바다에 계속 머물게 할까?
+그때가 되면 나는 또 이 달빛 아래서 그 부드러운 눈동자와 마주 볼 수 있을까?
+그녀는 장난기 어린 미소를 지으며 나를 민들레 바다 깊숙이 끌고 와 장난치며 북풍과 남풍이 불어오며 나는 쓴 향기를 함께 맡을 수 있을까?
+이렇게 생각하며 우울한 기억 속으로 빠져들었다.
+언제인지 기억도 나지 않는 밤, 좋아하던 아이와 헤어질 때도 지금과 같은 달이 밤하늘에 떠 있었다.
+「지금까지 수고하셨어요」
+어느새 여우가 앞에 서 있었다. 그녀가 고개를 숙이자 검은색 머리카락이 어깨에서 흘러내렸다. 반짝이는 달빛이 머리카락을 비추자 마치 물처럼 흘러내렸다.
+「인간의 말을 익힌다면 새로운 친구를 더 많이 사귈 수 있겠죠…」
+「정말 감사합니다. 그 아이가 인간의 말을 배우기 시작하면서부터 예전보다 더 밝아졌거든요」
+그녀가 나를 바라본다. 바닥이 보이지 않는 눈이 보석처럼 반짝였다.
+「그런데 우리에게 인간의 말을 다 가르쳐주고 나면 어디로 갈 건가요?」
+순간 그녀의 반짝이는 호수 빛 눈동자에 사로잡혀 대답하는 것도 잊어버리고 말았다.
+이것도 여우의 요술일까?
+여우는 나의 얼빠진 모습을 보고는 웃으며 한숨 내쉬었다.
+그리고 몸을 돌려 달이 있는 방향으로 나아가더니 달빛이 비치는 민들레 바다 한가운데로 나를 이끌었다.
+그것을 본 새끼 여우는 꼬리를 흔들고 몸을 돌려 민들레 사이로 숨어들었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book159_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book159_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..56a141060
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book159_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+그래서 공주와 두 현자는 극한의 설원에 발을 들였다.
+여긴 온 세상이 얼음과 눈에 둘러싸여 있어서 아무리 용감하고 강한 짐승도 또는 굴착에 능한 족제비라도 이곳에서는 따뜻한 풀과 싱싱한 과일을 찾을 수 없을 것이다.
+공주는 추운 날씨에 몸을 덜덜 떨었지만, 발길을 돌리지 않고 얼어붙은 바람 속 깊은 곳으로 나아갔다.
+지혜로운 여우와 믿음직한 거북이는 살을 에는 듯한 추위를 이기지 못하고 공주에게 권했다:
+「링딩딩~ 이렇게 춥고 위험한 곳을 모험하고 있다는 걸 국왕 폐하가 안 다면 걱정할 거야. 이만 돌아가요~ 링딩딩~」
+「맞아요. 눈보라가 점점 심해지면서 더 추워질 거예요…. 우리 조금 쉬었다가 날이 좀 개면 계속 나아가는 건 어떨까요? 죄송해요. 전 짖지 못해서」
+하지만 완강한 공주는 두 현자의 제안을 받아들이지 않고 혹한을 계속 뚫으며 나아가기로 결심한다.
+이 세상에서 잃어버린 친구를 구하러 가는 일이나 우정을 되찾는 일보다 더 중요한 게 있을까?
+이렇게 그들은 족발이 동상에 걸려 퍼렇게 되고 내뱉는 숨이 얼어붙을 때까지 계속 걸었다.
+공주는 눈으로 가득한 높은 산의 얼음이 언 강변에서 차가운 바람에 한들거리던 정령과 만난다.
+눈과 얼음에 뒤덮인 설산에는 오래된 지혜의 정령이 살고 있었다. 이들은 형체는 없지만 강력한 마력을 지니고 있다.
+「꿀~꾸울~ 당신이 여기 주인입니까? 눈보라에서 벗어날 수 있는 길을 안내해 주지 않겠나요?」
+공주는 예의 바르게 묻고는 얼어붙어 감각이 사라진 족발로 제자리걸음을 걸었다.
+지혜로운 여우와 믿음직한 거북이 할아버지도 제자리걸음을 하며 기대 어린 눈빛으로 얼음 정령을 바라봤다.
+「후-후-」
+정령은 경쾌한 목소리로 말했다.
+「좋아. 하지만-후-후-」
+「보답으로 너희의 체력을 흡수할 거야. 너희들이 눈보라 속을 나아가면 갈수록 점점 더 배가 고파지고 힘들며, 추워질 거지만, 생명의 위험은 없을 거야…. 아마도-후-후-」
+「꿀~꾸울~ 상대는 얼음 정령이니까」 공주는 이렇게 생각했다.
+「게다가 왕국에서 가장 똑똑하고 가장 나를 챙겨주는 이들이 옆에 있잖아. 그들과 함께니까 괜찮을 거야!」
+공주는 주저하지 않고 정령의 요구를 받아들였다. 지혜로운 여우와 믿음직한 거북이는 간언을 할 틈조차도 없었다.
+「꿀~꾸울~ 거래는 아주 공평해! 이제 우리를 어린 늑대에게 데려다줘!」
+그래서 정령은 혹한의 유빙으로 모습을 바꾸고 굳센 결의를 가진 공주를 험한 설산의 반대편으로 이끌었다…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book15_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book15_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..737394f21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book15_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+몬드 생태학자 야곱·머스크가 정리한 츄츄족 시가 선집. 이 책을 완성시키기 위하여 머스크는 대륙에 있는 모든 츄츄족 부락에 직접 가봤다고 한다. 츄츄족이 기거할 가능성이 있는 곳에 잠입하고 심지어 츄츄족과 함께 생활했다고 한다. 이 책으로 인해 머스크는 「츄츄어의 시인」으로 불리고 있다. 하지만 학자 본인이나 그의 연구 대상인 츄츄족마저도 이 칭호에 대해서는 별 관심이 없어 보인다. 야곱·머스크는 츄츄족 연구에 매진했지만, 말년에 되어서까지도 츄츄족과 같이 언급되는 걸 꺼렸다고 한다.
+
+첫 번째:
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+이건 츄츄족이 결투 전에 흥얼거리는 군가일지도 모른다. 필자가 관찰한 바로는, 츄츄족이 둘 또는 그 이상 모인 장소에서 누군가가 이 상스러운 노래를 부르기 시작하면 싸움판을 벌이기 시작한다. 그 광경은 그야말로 장관이라 할 수 있다.
+
+두 번째:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+츄츄족이 토템을 둘러싸고 춤출 때 큰소리로 부르는 노래, 어떤 부락의 찬가일 수도 있다. 유쾌한 분위기의 곡으로 보통 츄츄족이 떠들썩하게 축제를 즐길 때 부른다.
+
+세 번째:
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+필자가 나이 많은 츄츄족 샤먼과 교류하다가 우연히 듣게 된 우울한 분위기의 노래. 가사의 뜻은 모르지만 상처 입은 영혼이 사무치게 느껴져 필자 고향의 가장 뛰어난 시인이 감탄을 금치 못했다.(츄츄족 노인의 강렬한 체취도 우울함을 불러일으키지만)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book160_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book160_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..760704f34
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book160_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+――반짝 빛나는 모든 것은――
+「이 사진 속의 사람들 모두 엄청 예쁘네」 베라도 에코의 앨범으로 가득 찬 상자를 들었다.
+「안 예뻤다면 기념으로 사진을 남기지 않았을 거야」
+에코는 뭔가 숨길 의도는 없었다. 그는 천 년 이상을 살아온 우주의 현자로 여성이 아주 쉽게 다치는 것도, 사소한 일로 쉽게 짜증을 내는 것도 알고 있다. 에코는 여성에게 거짓말을 한 적이 한 번도 없다. 그러니 모두 에코를 보고 배워야 한다.
+「많은 별들을 봤기 때문에 별의 모양을 한 다이아몬드를 만들어 기념으로 남긴 거야. 하지만 우주에서 빛나는 별들은 누구의 소유물도 아니야. 그러니까 별을 뺏는다는 것도 있을 수 없는 거지」라고 그가 말했다.
+베라는 무슨 말인지 못 알아들었다. 「뭐라고?」
+「여기 없는 바보한테 한 말이야. 신경 쓰지 마, 인간은 너무 젊을 뿐이니까」
+
+「내가 너와 에코를 사이를 주선해 줄게」 샤키가 안드로메다 제국의 공주 폐하에게 크게 외쳤다.
+「응?」
+「난 베라가 좋아. 그러니까――」
+「더러워. 시시해. 귀가 썩어 버릴 것 같아. 하등 생물은 닥치고 있어. 베라는 내가 인정한 친구니까 그녀를 너같이 나약한 놈에겐 안 넘길 거야」
+「어, 어…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book161_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book161_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..13d985730
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book161_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+――수많은 축제에 바친다――
+최근 큰 사건이 빈번하게 발생했지만, 그것들은 모두 우주에서 일어난 일일뿐이다. 이제 비교적 평범한 일이 시작되려 한다. 작은 마을이 곧 자신들의 축제를 맞이한다.
+「이제 내가 둘한테 이 마을을 소개할 차례지?」 베라는 직접 만든 요리를 공주와 에코에게 건넸다.
+과거 우주 모험에서 겪은 일들은 공주와 에코가 모두 설명했었다. 만약 베라가 뭔가 그들에게 알려줄 만한 지식이 있다면 오직 자신의 고향 이야기뿐이다.
+「…그래서 대왕의 첫 번째 사절 용감한 기사 호프만은 두 개 대륙을 가로지르고 바다와 강을 건넜어. 그때 위대한 현자이자 동방의 무녀 부평 부인은 동쪽으로 향하며 고향을 지나 지옥의 대지를 건넜어. 그리고 두 사람은 여기서 만났지」
+「그렇군요. 대단한데요」 공주 폐하는 연기 연습이 더 필요할 것 같다. 비록 그녀는 본인이 이 이야기에 관심 없다는 걸 베라가 못 알아차리도록 하고 싶었지만…
+「그러니까 이곳은 그 대왕의 수도이자 이 별의 대칭점이라는 거네」 에코가 별로 중요하지 않은 내용을 가지고 트집을 잡았다.
+「하하하하, 듣고 보니 진짜 그렇네」 베라가 뒷머리를 만지면서 웃으며 말했다.
+
+「난 계속 이곳을 떠나고 싶었어. 근데 결국 난 이곳만 익숙하네」 마을 축제 전날 밤, 이 점을 깨달은 베라는 샤키 앞에서 울음을 터뜨렸다.
+「나쁜 놈! 감히 베라를 울려!」 날아차기와 함께 나타난 공주는 샤키를 날려버렸다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book162_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book162_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7f4463c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book162_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——은하계 전기——
+「다시 태양을 밝히는 건 어려운 일이 아냐. 하지만 이건 안드로메다 제국이 바라는 게 아니야」 에코가 패닉에 빠져 있는 베라에게 말했다.
+「그러니까 공주가 샤키를 납치했다는 거야?」 베라는 잠시 생각하다 살짝 경악하며 말했다.
+「어떻게 그렇게 되는 거야. 내 말은 공주와 샤키를 납치할 수 있는 건 안드로메다 제국뿐이라고」 에코가 돌아서며 항성계의 수많은 생명체와 마주한다.
+그는 잠시 침묵하다 크게 소리쳤다: 「은하계의 중생들이여. 난 비록 성왕 레반니의 초청을 받아 얼마 남지 않은 항성의 불을 더하기 위해 이곳에 왔어. 하지만 안드로메다 제국은 이곳의 평화를 바라지 않는 듯 내 친구를 잡아갔어」
+「지금 그 두 사람의 목숨을 여기에 있는 중생들에게 맡긴단 말이야?」 성왕 레반니가 일어선다. 「그렇다면 나는 무엇 때문에 은하계를 통일하는 거지?」
+
+결국 성왕은 결사의 각오로 홀로 뛰어들어 안드로메다 제국의 자객을 물리치고 공주와 샤키 두 사람을 구해냈다. 그 후 그녀는 에코와 짧은 대화를 나눴다.
+「안드로메다 제국의 지배 종족을 물리칠 줄이야. 저들은 아주 강력한 생명체인데. 성왕의 시련에서 죽여야 할 성스러운 드래곤도 너한테 안 될 거야」 에코가 칭찬했다.
+「사실 내가 바로 성스러운 드래곤이야. 레반니의 육체와 융합한 뒤부터 나는 그녀의 소원을 이뤄주기 위해 움직이고 있어」
+「어…」 에코가 살짝 놀란 듯했다.
+「그러고 보니 저 녀석 둘째 공주님이 좋아하는 놈 아냐? 내가 방에 들어갔을 때 둘이서…」
+「뭐?!」 에코는 진심으로 놀라 소리쳤다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book163_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book163_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..76433b163
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book163_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+――여자아이들――
+「그러니까 전부 다 오해야. 당시 걔는 날 먹으려고 했던 거야」 샤키가 설명하기 시작했다.
+「그건 먹으려던 게 아니야」 에코가 안경을 들어 올리곤 「안드로메다 제국 지배 종족의 손바닥에는 눈을 먹는 기관이 있어」
+「본 적 있어. 뭐라고 하지… 그 칠성장어?」 샤키는 이 말을 하고 나선 몸을 부르르 떨었다.
+「끝까지 들어봐」 에코는 자신의 눈을 가리키려다가 실수로 안경에 지문을 묻히고 말았다. 그는 안경을 벗고 다시 왼쪽 눈을 가리키며 「그들이 눈을 먹는 풍습은 두 가지 의미가 있어. 복종과…」
+오른쪽 눈을 가리키며 「연애」
+샤키도 자신의 두 눈을 따라 만지며 그 당시 자신을 향한 감정은 무엇이었는지 생각하기 시작했다.
+「솔직히 공주 자신도 이 둘의 차이를 이해하지 못할 거야. 공주에겐 복종하는 사람이든 그녀에게 정복당한 것이든 그녀를 사랑하는 사람이든 모두 똑같을 거야. 그저 황실의 권력 다툼에서 그녀를 해하지 않는 존재일 뿐인 거지」
+「어쩐지 안드로메다 제국의 자객이 그녀를 납치한 거구나. 그러니까 다른 계승자의 계책인 거지?」
+「난 승계 싸움에 말려들기 싫어. 그래서 너한테 그녀를 좀 더 지지해 주라고 한 거야」
+「그, 러, 니, 까——나랑 걔는 그런 사이가 아냐! 걔도 나를 제일 싫어하는 거 아냐?」
+
+그리고 여자아이들이 어떤 얘기를 했을까? 이건 영원히 알 수 없을 것이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book164_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book164_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c831e09ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book164_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+신비로운 독거자
+
+츄츄족 부락에도 이런 신비한 힘을 가진 이가 있었다. 이들은 강력한 신체와 원소를 조종해 자신의 능력을 높일 수 있었다. 예를 들어 원소를 사용해 자신을 보호하거나 전투 시의 힘을 강화하여 자신을 아주 강력하게 만들었다.
+
+다른 츄츄족은 이런 강력한 이들을 경배하며 「Lawa」라고 불렀다. 필자가 추측하는데 이는 「왕」 또는 「수령」일 것이다. 하지만 츄츄족 부락에서 이들은 실질적으로 통치하거나 지휘하지 않고 다른 츄츄족들의 경배와 숭배의 눈길을 피해 홀로 지내는 걸 더 선호했다.
+
+일반적으로 모험가는 이들을 만나기 아주 어렵다. 하지만 경험이 풍부한 모험가이더라도 이들이 출몰할 수 있는 곳을 탐험할 때는 들이닥칠 수도 있는 위험을 맞이할 만반의 준비를 해야 한다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book165_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book165_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..70b969c0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book165_KR.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+몬드 최초의 술은 북풍이 휘몰아치던 시절에 빚어진 것이라고 한다.
+
+서리 제왕들이 다투던 시대에 얼음 폭풍 속에서 힘겹게 살아가던 선조들은 동상의 고통을 피하고 서리에 대항할 용기를 얻기 위해 야생 과일과 곡식으로 술을 빚었다. 그때는 몬드 전체가 눈으로 덮여 민들레조차 자라지 않던 시절이었다.
+
+몬드에서 술을 처음 발명한 사람은 덜렁이였다.
+
+부락이 빙설에 갇혔을 때 덜렁이는 부족의 식량을 관리하고 있었다.
+천지가 눈으로 덮였다지만 간혹 추위를 견디는 작은 동물들이 구덩이를 파고 땅에서 튀어나와 굴 안의 식량을 훔쳐 먹었다. 그래서 부족에는 늘 식량을 저장한 동굴을 순찰하고 쥐가 판 구멍을 막는 사람, 그리고 식량을 훔치는 쥐를 잡아 부족의 식량을 더해줄 사람이 필요했다.
+
+그 시절에 습기 가득한 동굴을 세심하게 신경을 써야 했다. 살짝만 소홀히 해도 상당수의 식량이 변질되거나 썩었다. 하지만 숨어있던 작은 생령이 사람에게 장난을 칠 때도 간혹 있었다.
+
+덜렁이가 또 한 번 관리를 소홀히 할 때 바람의 정령이 여우의 모습으로 둔갑해 과일이 쌓여 있는 곳에 숨어든 뒤 효모를 생성하여 과일을 발효시켰다.
+배가 고팠던 덜렁이는 과일을 먹으러 와서 발효가 된 과일의 진한 향기에 취하게 됐다. 그래서 짐승 가죽으로 이를 짠 것이 지금의 술이 됐다.
+
+설원에서 술을 발명한 덜렁이는 최초의 주정뱅이이자 술에 취해 잠에 들어 꿈을 꾼 최초의 인간이기도 했다.
+
+첫 번째 꿈에서 그는 고독한 늑대가 되었다. 오랜 세월이 흘렀거나 아주 오래전의 어떤 시대에 그는 다른 무리와 피 터지게 싸웠고 눈보라 속에서 먹을 것을 두고 인간과 싸우다 또 최초의 선령과 만나게 된다.
+
+모여 살던 사람과 늑대는 외로움을 견딜 수 없었다. 그리고 새로 빚은 술은 그들의 꿈을 연결시켜주었다.
+
+그러나 그들이 꿈을 대하는 태도는 완전히 달랐다.
+
+시련을 겪은 인간은 늑대가 뛰어다니는 황야로 향했다. 늑대는 인간의 욕망이 두려웠다. 인간들이 어째서 위험한 환각에 빠져서 희망을 찾는지 이해할 수 없었다.
+늑대를 더욱 두렵게 했던 건, 인간의 꿈속에서 더 이상 자신이 어떤 늑대인지, 아니면 늑대의 영혼을 지닌 인간인지 분간할 수 없었던 점이었다.
+
+그리하여 늑대는 인간이 만든 독약인 술의 유혹을 멀리하기로 맹세했다.
+늑대는 바람의 백성이 아니고, 그들의 고향에는 술과 목가가 없기 때문이었다. 늑대는 인간의 영역에서 멀어져 술냄새가 풍기지 않는 황야와 숲에 자리를 잡았다.
+
+「이게 바로 너희가 술이라고 부르는 것과 늑대의 기원이지」
+늑대는 우쭐대며 술에 취한 사내에게 말했다.
+그런데 사내는 푹신푹신한 솔잎 침대에 누워 단잠에 빠져 있었다.
+
+늑대는 콧김을 뿜으며 술에 떡이 된 사내를 내버려두고 혼자 떠났다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book166_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book166_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7812492d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book166_KR.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+……
+
+베네라리와… 의 도움에 감사하다. 덕분에… 이 산을 넘을 수 있었어…
+
+이 산은 아주 높고 험해서 감히 내가 이름을 짓자면 산봉우리의 형태를 따서 「고깔모자 산」으로 부르려고 한다. 대충 관찰했을 때 동쪽에서 로프와 하켄을 사용해 천천히 등반한 뒤에 바람을 이용해 고리를… 그리고…
+
+……
+
+젊은이들은 나랑 함께 이 산을 등반하길 원치 않는다. 가끔 의욕 넘치는 도전자가 나타나도 늙은 모험가에게 큰코다쳤다. 그들은 모두 「정복할 수 없는 악몽」이라고 말했다. 앞사람들의 실패가 그들의 마음을 깎아내리고 연약하게 만들었다. 하지만 난 아직 늙지 않았다. 사지와 머리가 아직 쓸만하니 고깔모자 산은 그저 내 도전을 기다리는 높은 산일뿐.
+
+……
+
+좋은 소식이다. 알릭이 나와 함께 산에 오르기로 했다. 역시 난 혼자가 아니었다!
+
+……
+
+이 산을 너무 얕보고 있었다. 산에 오르고 나서야 길이 거의 없다는 걸 알게 됐다. 마치 정교하게 조각된 기석처럼 웅장하게 솟아있었다…. 일족이 준비해 준 식량만으로 산꼭대기까지 버틸 수 있길 바란다.
+
+……
+
+또 부상을 당했다. 다리의 상처가 아주 심하고 왼손의 두 손가락도 동상에 걸렸지만 다행히 오른손은 무사하다. 몇 달 동안 정양해야겠지만 아직 포기하기엔 이르다.
+
+……
+
+나쁜 소식이다. 오늘 알릭이 버티지 못했다. 산의 혹한과 폭풍, 그리고 험난한 지형을 견디기에는 나이가 너무 많았다…. 나는 그를 위해 조촐한 장례식을 진행했고 그가 가장 좋아하는 술을 함께 묻어 주었다. 이제 나 혼자 남았다. 눈보라는 아직 그치지 않았다. 얼음이 바위를 덮기 전에 계속해서 올라가야 한다…
+
+……
+
+다리가 또 부러졌다. 가벼운 골절로 끝난 것이 다행이다. 얼음이 가득한 눈보라에 휘말렸지만 운 좋게도 아직 살아있다. 날카로운 바위를 움켜쥐고 죽을힘을 다해 겨우 절벽 위로 올라갔다. 간신히 하산하는 길을 찾았다고 해야 하나…
+만약 그때 얼음 절벽에 부딪히거나 바위틈에 끼었다면 위험했을 것이다…. 이번엔 옛 상처가 찢어졌다. 아마 1년 이상은 산에 오르지 못할 것 같다…
+
+……
+
+하늘이 아주 파란 걸 보니 며칠 동안 눈보라는 없을 것 같다. 매 한 마리가 산 정상보다 더 높은 구름 사이로 날아가는 것을 봤다. 그건 나에게는 닿지 않을 높이다.
+
+만약 매처럼 하늘 높이 날 수 있었다면…
+
+어린 시절 이야기 속의 산 정상에서 날갯짓을 배운 매의 새끼처럼…
+
+……
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book167_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book167_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b9eea2ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book167_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——영신——
+리월에서 가장 유명한 축제는 「칠성 청신의례」라 불리는 영신 의식이다.
+리월 땅을 지키는 신인 바위 신이 매년 직접 강림하여 말씀을 전하여 백성들로 하여금 이를 따르고 규칙을 지키도록 한다.
+우매했던 아주 옛날 리월 선조들은 농민 중에 바위 신을 영송할 대표를 뽑았다.
+그들은 풍성한 제물과 엄숙한 축사를 바치고 신의 말씀을 경청하여 군중에게 1년의 경영 방향을 선포했다. 그로 인해 사람들은 부유해지고 재앙을 피하게 되어 바위 신의 나라는 안정되었다.
+후에 마신 전쟁이 끝나고 리월항은 발전하기 시작한다. 리월항의 각 공상업을 대표하는 「칠성」이 리월항의 민중 대표로 바위 신과의 소통을 책임지며 신의 말씀인 1년의 방침을 쉽고 명확한 방식으로 시민들에게 공표했다.
+「칠성 청신의례」를 주관하는 뛰어난 이는 오직 「칠성」 중에서만 선택됐다.
+리월항의 상인들에게 바위 신의 말씀은 황금보다 더 값지다.
+암왕제군이 강림하는 날에는 얼마나 멀리 살든 리월항의 상인들은 바위 신의 가르침을 받고 1년간의 번창한 장사를 위해 최대한 본인이 직접 오거나 혹은 사람을 고향으로 보낸다.
+우림의 나라에서는 현자들이 속세를 버리고 숨겨진 지혜를 찾고자 미쳐있다. 하지만 바위의 나라에서는 사람들은 신의 가르침에 따라 번영을 이루는 것에 익숙해졌다.
+마치 함께 세상을 활보하는 일곱 신도 어떨 땐 서로 상반된 길을 걷는 것 같다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book168_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book168_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..75d5dc2c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book168_KR.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+……
+
+████의 도움에 감사하다. 덕분에████████
+
+████████높고███ 감히██████관찰██████천천히██████바람을██████그리고██
+
+……
+
+젊은이██산을██████가끔██████████그들은████말했다. ██████그들의 마음을██████사지와 머리가████그저███도전████산██
+
+……
+
+좋은 소식이다. 알릭이██████산에████혼자가 아니었다!
+
+……
+
+이 산을████████산에 오르고 나서야███거의██████████정교하게 조각된████솟아██████일족이████████식량██버틸████
+
+……
+
+또███다리의 상처████████두 손가락████████오른손███████정양██████포기████
+
+……
+
+██████알릭이 버████너무 많았다████████장례식██████술을██████혼자████████눈보라██████얼음████올라████…
+
+……
+
+██████또 부러졌██████████얼음이 가득한██████운 좋게도██████████겨우████올라갔다. ██하산██████
+██████얼음 절벽██████바위틈████위험했을██████옛 상처██████1년 이상██████
+
+……
+
+████아주 파란 걸 보니 며칠████눈보라는████닿지 않을███
+
+█████매████하늘███
+
+██████산 정상에서████████████
+
+……
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book169_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book169_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ac568ab1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book169_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-무망-
+경책산 북쪽의 산봉우리와 골짜기 사이에는 「무망의 언덕」이라 불리는 산이 있다. 이곳은 음기가 가득하고 기이한 소문들이 많은 곳이다.
+리월 사람들의 말에 따르면 무망의 언덕 숲에는 망자의 영혼이 배회하고 있으며, 이들은 집념을 버리지 못하고 몰락한 옛 마을 주위를 서성이고 고목과 썩은 나뭇잎 사이를 방황하고 있다고 한다. 이 귀혼들은 늘 찾아오는 인간들을 위험한 산길로 끌어들여 벼랑 아래로 떨어지게 만들거나 숨어있는 마수의 한 입 거리가 되게 한다.
+「무망」이라는 이름도 여행자가 아무 생각 없이 있어도 산속의 안개처럼 희미하게 서려있는 악령이 달라붙는다며 지어진 것이다.
+무구한 산골 주민과 아무것도 모르는 여행자들은 망령의 유혹에 이끌려 알 수 없는 위험이 도사리고 있는 하늘이 보이지도 않을 만큼 안개 가득한 깊은 숲속으로 가게 된다. 무망의 언덕의 망령들은 유혹 수단도 다양하다. 그리워하는 사람, 돌이킬 수 없는 아쉬움, 망자의 목소리와 얼굴, 헤어진 이의 따뜻함, 반목하는 이의 뉘우침 등으로 변해 산을 지나가는 여행자들로 하여금 그들의 부름을 거절하지 못하고 따라가게 만든다.
+그러나 과거 무망의 언덕은 이러지 않았다. 그저 얼마 전까지만 해도 무망의 언덕에 살아가는 이들이 있었다. 그리고 아득히 먼 옛날, 그곳은 평화롭고 시끌벅적하던 마을이었디. 하지만 지금은 속삭이는 영혼들만 남은 폐허가 되었다.
+경책 산장의 아이들 사이에는 이런 소문이 떠돈다: 무망의 언덕의 살던 젊은 사람들은 머나먼 곳에 있는 바다 괴수의 노래에 유혹돼 허황된 약속과 유치한 꿈을 좇아 잔잔하게 흐르는 벽수강에 몸을 던져 강물 따라 머나먼 운래해까지 흘러간 뒤 파도와 하나가 되며 모든 기억을 잊었고…그들의 꿈이 바다 괴수의 노래가 되었다.
+젊은이들이 하나 둘 떠나가자 결국 나이 든 어른들도 한탄하며 세상을 떠나게 됐다. 이후 마을은 암왕제군이 사는 거대한 항구의 번화함에 가려진 폐허가 되었다.
+하지만 단명하는 인간과는 달리 영원히 흐르는 지맥은 모든 걸 기억한다. 샘솟는 원소가 영체가 되어 옛 주민들의 아름다운 꿈과 악몽이 되살아난다. 마치 아이를 잃어버린 어머니처럼 이미 떠나간 과거로부터 모든 걸 되돌릴 방법을 찾는듯, 무심한 지맥은 과거 주민들의 모습을 만들어내고 울부짖는 아기, 노인의 한탄, 모든 희극 또는 비극을 되풀이한다. 마치 바다 괴수의 노래처럼 과거를 그리워하는 영혼들을 무의식적으로 유혹한다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book16_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book16_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad25d0956
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book16_KR.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+네 번째:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+츄츄족 샤먼의 시가. 부락의 츄츄족 장로가 보인 반응으로 봤을 때, 이 시는 츄츄족 사이에 특별한 철학적 의미가 있는 듯하다. 주류 학계에서는 거론할 가치도 없다고 일축하고 또 필자가 권위 있는 학설에 도전할 마음은 없지만 츄츄족에게 철학이 존재하는지는 여전히 낭만적인 문학 주제임이 분명하다.
+
+다섯 번째:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+몬드 주민처럼 츄츄족에서도 바람을 숭배하는 부락 주민들은 자주 술에 흠뻑 취하여 바람을 찬미하는 노래를 끝없이 불러 댄다. 이 시는 츄츄족 샤먼의 찬가로, 모두 만취했을 때 들을 수 있다.
+
+여섯 번째:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+이 곡은 경건한 찬송가로, 츄츄족이 제사를 지낼 때에만 부른다. 이 노래를 부를 때 츄츄족은 악기 연주를 곁들이기도 한다——목판으로 마을의 가장 약한 일원의 엉덩이를 때리면 경쾌하고 리듬 있는 소리가 나면서 아프다.
+
+일곱 번째:
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+츄츄족 부락에는 달빛 아래서 모닥불을 에워싸고 노래를 주거니 받거니 하는 전통이 있는 듯하다. 이 시는 그런 노래 중 하나로, 츄츄족 족장이 합창하는 마지막 곡이다. 이 곡이 끝난 후 마을 장로는 소리 높여 「nunu!」를 3번 외친다. 「자러 가자!」라는 뜻인 것 같다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book170_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book170_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c7a9413c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book170_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+-산령-
+리월의 산림에는 수많은 주인 없는 선령들이 떠다닌다. 이 빛을 발산하는 생령들은 산림의 안개 속이나 오래된 폐허, 버려진 마을 안에서 평생 배회한다. 이들은 「신의 눈」을 가진 여행자를 아주 오래전에 숨겨진 보물상자나 정교한 고대 기계장치가 있는 장소로 데려간다.
+리월 사람들은 이 소리 없는 작은 생령들을 길조의 상징으로 죽은 선인이나 이름을 남기지 못한 선량한 마신의 영혼이라고 한다. 또 어떤 이들은 선령은 가족을 잃은 이들이 산에 남긴 목소리로 고독한 여행자에게 돌아가는 길을 안내하고 있는 것이라고 한다.
+리월의 향촌에는 오래된 전설이 전해내려 오고 있다: 산속을 배회하는 선령들은 과거 수많은 선인들보다 더 오래된 존재로 아름다운 형체와 위대한 지혜를 보유하고 있었다. 그들이 산림을 돌아다니고 오래된 성을 산책하던 시기는 암왕제군과 수많은 마신들이 싸웠던 시대보다 더 오래됐다고 한다.
+어느 떠올릴 수 없는 시기에 선령의 선조들은 밖에서 온 여행자와 만나게 됐고 달의 궁전 세 자매를 증인으로 굳건한 맹세를 맺었다고 한다. 그리고 불과 30일 후 재앙이 일어나 선령과 연인은 흉악한 재앙이 그들의 발걸음을 잡기 전까지 하늘이 무너지고 땅이 꺼지는 천지 사이를 헤맸다. 냉혹한 처벌은 그들로 하여금 영원히 헤어지게 했고 심지어 기억조차도 갈가리 찢어지게 만들었다.
+사랑하는 이와 결별하게 된 아름다운 선령과 자매들은 나날이 수척해졌고 아름다웠던 형체조차도 찢기게 됐다. 그들은 산림과 유적으로 흩어지며 작은 생령이 되었고 수많은 것들을 잊어버리게 된다. 그들은 자신의 목소리와 지혜를 잃었으나 여전히 슬픈 노래를 부르고 있다. 이들은 헤어진 연인과의 그리움을 간직한 채 산림에 들어선 나그네를 인도하며 과거의 폐허와 오래전에 봉인된 화장함 혹은 해독할 수 없는 시문을 빌려 머나먼 과거의 이야기를 추억한다.
+물론 이것들은 전부 기이한 전설로 리월 향촌에서 암왕제군이 나타나기도 전의 아주 오래된 시대에 대한 환상이기에 신빙성이 떨어진다. 그러나 산림을 떠도는 슬픈 선령이 대체 무엇인지에 대해서는 아직도 의견이 분분하다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book171_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book171_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e1ed0418f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book171_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+……
+
+상공업은 산에서 시작된 샘물이 흘러 거대한 바다를 이루듯이 강력하다. 사람들의 마음을 연결하고 움직이는 건 바로 돈과 이익이다. 권력이 바로 이런 것이다. 이 힘은 부패의 억제, 계약의 유지, 그리고 수많은 이익을 가져올 수 있다. 이는 강자가 약자를 괴롭히기 위한 것도, 약자가 강자를 찾는 핑계도 아니다. 거래의 도의와 돈의 흐름을 아는 것이 바로 공정한 가장 도리이다.
+누군가는 「일자리를 잃고 밥도 먹지 못하며, 비바람을 피할 집도 없이 척박한 밭에서 헛되이 일하는 사람도 있지만, 부잣집에는 금과 옥이 넘쳐흐르는데 이건 무슨 도리인가?」라고 물을 수 있다.
+이는 잘못된 것이다. 이익을 쫓는 건 황금빛 모래에 맞서는 파도처럼 도태된 이를 쓰러뜨리고, 골짜기의 격류처럼 멈추지 않는다. 그러므로 빈곤한 이는 계속 빈곤하지 않고 부자도 부를 영원히 소유하지 못한다. 그러나 국가가 평화롭고 번영하기 위해선 국고가 가득 차있어야 한다.
+그러므로 밀무역을 금지하고 경제를 확장하며, 정부를 개혁하는 것이 필요하다. 복지사업이 나태함을 낳는 경향이 있다면 적절히 삭감해야 한다. 천암군은 외부적으로는 도적을 진압하고 내부적으로는 백성들을 안정시켜야 하기에 그 규모를 더 늘려야 한다.
+
+……
+
+제군의 수명은 길지만 무슨 일이 일어났을 때를 대비하지 않으면 안 된다. 리월의 불멸과 주민들의 번영이라는 대계를 위해 천천히 나아가야 한다. 개혁은 서두르지 않고 천천히 진행해야 한다. 마치 암석 조심스레 천천히 깎아가며 보석을 발견하듯 리월의 발전도 이와 같아야 한다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book172_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book172_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..550a8490e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book172_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-예상꽃-
+리월의 유복한 사람들에게 있어 예상꽃은 그들의 삶 어디에나 존재한다. 예상꽃은 아름다운 색상을 지닌 꽃으로 그 부드러운 꽃잎은 비단을 만드는데 사용된다. 수차례의 가공을 거친 뒤에도 꽃의 우아한 향기는 여전히 유지된다. 때문에 리월 사람들은 향고에 사용될 품종을 배양해 냈고 가장 질 좋은 향고를 반드시 암왕제군에게 바치기로 결정했다.
+값비싼 예상꽃 향고는 향과 윤기에 따라 품질이 다르다. 리월의 여성들 사이에서도 각자 다른 의미를 가지고 있다. 리월에는 이런 불문율적인 규칙이 있다: 일상생활 도중 여성에게 향고에 관해 함부로 물으면 안 된다. 하지만 만약 사용한 향고의 종류를 알아내고 그 특징과 의미를 정확히 해석하여 이를 꾸며서 말할 수 있다면 상대방의 마음을 얻을 수 있을지도 모른다.
+리월의 시골에는 예상꽃 향고의 제조법은 오장산에 은거하던 선인이 인간에게 처음 전해준 것이라는 설이 전해 내려온다. 평범하지 않은 이와 평범한 사람이 함께 살아가던 시대에 선인들은 인간에게 식물과 동물로부터 사랑하는 방법을 배우라고 가르쳤고 또 우아한 새로 변하여 향고를 만들고 바르는 방법을 샘물에서 빨래를 하던 소녀에게 전수했다.
+대체 어떤 소녀가 산속 깊이 은거하던 선인을 움직였을까? 무수히 전해 내려오는 이야기 속에서 진실은 더 이상 알지 못하게 됐다. 하지만 예상꽃으로 만든 향고는 수천 년이 지난 오늘날까지도 전해내려오고 있다. 예상꽃의 은은한 향기와 정교한 제조법은 수천 년 동안 변하지 않았다.
+예상꽃은 자라난 환경에 따라 다른 특징을 가지게 된다. 리월의 상인들은 다른 특징과 용도를 지닌 예상꽃에게 화려한 이름들을 지어주었다. 그리고 이 이름들을 암왕제군이 강림하여 우연히 만났다거나 선인이 내린 이름이라는 이상하고 아름다운 이야기가 더해진다. 이러한 판매 전술은 항상 리월항 사람들의 관심을 꿀 수 있다.
+높은 수요로 인해 리월항의 꽃 상인들은 신종 예상꽃을 대량으로 재배하는데 열중이다. 때문에 리월에서 사람이 모인 도시 혹은 시골에서도 오색찬란한 예상꽃이 피어있다. 아쉬운 점은 장기적인 지리 변화와 광석 채굴 활동이 일어남에 따라 야생 예상꽃의 성장 환경이 모두 파괴되어 리월 야외의 예상꽃 군락은 거의 멸종했다. 그나마 소수로 남아 있는 야생 예상꽃은 은거 중인 선인들의 보호 아래 얌전하고 단아한 꽃잎을 활짝 피우며 도시에서 사람들이 재배하는 예상꽃과는 다른 품격을 지니고 있다.
+재밌는 점은 리월 사람들은 화려하고 우아한 예상꽃은 모두 암왕제군의 상징 중 하나로 보고 있다는 점이다. 남자의 모습을 하고 세상을 살아가는 존귀한 신이 이 꽃을 받아들이기 위해 여자의 모습으로 변하기도 하는 것일까? 희귀한 역사 자료와 세상에 떠도는 소문만으로는 사실 여부를 단정할 수 없다.
+필자는 일곱신상이 예상꽃으로 정성스레 만든 공물을 받아들이는 걸 직접 목격했었다. 바위 신이 어떠한 마음으로 백성들의 공물을 받는지에 대해서는 필자와 같은 외국 여행자가 추정하지 못하는 것이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book173_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book173_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e3ab0fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book173_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book174_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book174_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..33eff34c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book174_KR.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+-제1절·어수연-
+남자: 범해
+여자: 심청
+노파: 장 할멈
+
+[제1장]
+(심청 등장)
+(읽기)
+심청: 조수가 산을 낮게 비추고 산들바람이 암초를 어루만지네.
+(방백)
+심청: 전 해녀 심청이에요. 어릴 때부터 부두에서 자랐고 올해로 16살이죠.
+심청: 하지만 부모님께서 나이가 들면서 내가 노를 이어 받아 물고기를 잡으며 살아가게 됐어요.
+(얼쑤)
+심청: 헤엄치는 물고기를 이렇게 그물로 잡아 살림에 보태고 있죠.
+(그물을 당긴다)
+(그렇지)
+심청: 매일 해와 달 아래에서 고생이죠. 춥고 배고픈 것도 자주 있는 일이구요.
+심청: 저도 값비싼 예쁜 옷들이 부럽긴 하지만, 이 팔찌 하나로도 충분히 만족하고 있어요.
+심청: 집을 꾸밀만한 장식품은 하나도 없어요. 지금은 그냥 돈 벌기도 바빠서요.
+(배를 줄에 묶고 뭍에 오른다)
+(잘 헌다)
+심청: 거리에 생선 팔러 갈 시간이네요.
+(심청 퇴장)
+
+[제2장]
+(심청 등장)
+(허이)
+심청: 생선 사세요. 싱싱한 생선 사세요.
+(장 할멈 바구니를 들고 등장)
+(지화자)
+장 할멈: 이 생선 좀 보소(물고기가 장 할멈에게 물을 튕긴다), 고놈 참 고약하네. 가져가서 국 끓어버려?
+장 할멈: 콜록콜록, 나 같은 할망구도 이래 되니 젊은 아가씨 같지 않어?
+(방백)
+심청: 아주머니, 성함이?
+장 할멈: 장 할멈이라고 불러. 난 이 거리에서 꽃 팔고 있지.
+장 할멈: 아가씨, 그렇게 작은 소리로는 날 어두워질 때까지 한 마리도 못 팔아.
+장 할멈: 젊고 이쁜 아가씨라 부끄러워서 큰 소리 못 내는 것 같은데, 체면이 밥 먹여주나?
+(심청이 고개를 숙인다)
+(방백)
+심청: 부끄럽네요.
+심청: 이런…어떡해…
+장 할멈: 무슨 일 있어?
+심청: 평소에 차고 다니던 팔찌가 안 보여요. 어떡하죠?
+(알록달록한 무대 의상을 입은 범해가 팔찌를 들고 입장)
+(얼씨구)
+범해: 산책을 나갔다가 황금빛 파도가 출렁이는 곳에서 팔찌를 주웠어요.
+(방백)
+범해: 소생은 범해라고 합니다. 부두일을 하며 살아가고 있죠. 여기 있는 형제들이 저를 수장으로 추대했습니다.
+범해: 오늘 팔찌 하나를 줍게 됐는데, 아마도 이 아가씨가 잃어버린 팔찌 같네요.
+범해: 돌려줄 싶은 마음은 굴뚝같지만, 잘못된 사람에게 주면 안 되죠.
+범해: 제가 가서 그녀의 팔목에 팔찌를 착용했던 흔적이 있나 없나 한번 살펴보죠.
+(절씨구)
+범해: 뙤약볕이 내리쬐고 뜨거운 바람이 부는 날에는 생선과 술이 제일 잘 어울리지요.
+심청: 손님, 이 생선은 아주 신선해서 모든 조리 방법을 다 사용할 수 있어요.
+범해: 흘호어는 아주 사나워서 한시도 가만히 있질 않죠.
+범해: 어디 가까이서 확인해 볼까요.
+(심청이 앞으로 간다)
+범해: 역시 진주는 미녀에게 어울리는 법.
+(그렇지)
+심청: 손님 말씀은 고맙지만, 조금 무리하셨네요.
+심청: 살구 같은 눈을 부릅뜨고 돌아보며 꾸짖는다.
+심청: 예의를 갖춰주세요.
+(방백)
+범해: 아가씨 침착하시죠. 소생은 방금 아가씨의 손에 팔찌를 착용한 흔적이 있는 걸 봤소이다.
+범해: 이 팔찌는 분명 아가씨 것 같군요. 이제 주인에게 돌아갔으니 아가씨도 더 이상 걱정하지 마세요.
+범해: 제 이름은 범…
+(범해가 입을 다물고는 돌아선다)
+범해: 소생은 이만 가봐야겠네요.
+(방백)
+심청: 잠시만요——
+(얼쑤)
+심청: 제가 영웅호걸을 오해하다니, 부끄럽네요.
+심청: 그분의 이름도 모르는데, 어떻게 하면 감사 인사를 전할 수 있을까?
+(방백)
+심청: 너무 창피해…
+장 할멈: 이게 인연이라는 게야. 좋은 아가씨는 좋은 남자를 만나기 마련이지.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book175_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book175_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e6d61cbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book175_KR.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+-제2절·순군첩-
+남자: 범해
+여자: 심청
+노파: 장 할멈
+축: 장삼, 이사, 왕어멈
+
+[제1장]
+(심청, 장 할멈 등장)
+(방백)
+심청: 요즘 기분이 안 좋아서 잠을 잘 못 자요.
+심청: 착한 일을 했던 그분을 잘못 오해했기 때문이겠죠?
+심청: 그분은 팔찌를 제게 돌려주려고 한 것뿐인데, 전 고맙다는 말도 이름도 묻지 않고 욕만 했잖아요.
+심청: 너무 부끄러워요. 은인을 찾고 싶은데, 이 넓은 항구에서 그분을 어떻게 찾아야 할까요?
+장 할멈: 이 할망구가 봤을 때 아가씨는 슬퍼할 필요도 고민할 필요도 없을 것 같어.
+심청: 네? 장 할머니 그게 무슨 말씀이세요?
+장 할멈: 팔찌를 주워준 사람을 찾는다는 대자보만 붙이면 되잖어. 모라도 지급한다고 하면 그 사람이 안 나타나겠어?
+(옳다구나)
+심청: 속설에——
+심청: 술은 사람의 얼굴을 붉게 하고 금전은 사람의 마음을 움직인다더니.
+(심청이 고개를 숙이고 걷는다)
+심청: 이 방법으로 은인을 찾고 싶긴 하지만, 정말 이걸로 나타날지 고민이에요.
+(방백)
+장 할멈: 우물쭈물거리지 말고 그냥 이렇게 혀!
+장 할멈: 이 할망구 한번 믿어봐. 손해 보는 일 없을 테니까.
+(심청, 장 할멈 퇴장)
+
+[제2장]
+(장삼, 이사, 왕이석 등장)
+(지화자)
+장삼: 난 장삼이야.
+이사: 난 이사야.
+왕이석: 난 왕이석이야.
+장삼: 저거 봤어? 보수 받으러 가자.
+이사: 저게 적혀있는 게 진짜 나라고?
+왕이석: 바보들이나 정직하게 말하는 거지.
+(방백)
+장삼: 형씨들, 전부 심청이라는 아가씨한테 모라 받으러 가는 거야?
+이사: 맞아.
+왕이석: 맞아.
+이사: 너도 심청 아가씨 비녀 주운 거야?
+왕이석: 내가 기억하기론 귀걸이를 잃어버렸다고 한 것 같은데?
+이사: 뭔 소리야! 비녀거든!
+장삼: 멍청아 향낭이야!
+왕이석: 됐다 됐어. 우리가 뭘 주웠던 안 주웠던 무슨 상관이야?
+장삼: 하하하하.
+이사: 하하하하.
+(장삼, 이사, 왕이석에서 심청으로 넘어온다)
+장삼: 아가씨 향낭은 나 장삼이 주웠는데. 사례는 준비됐겠지?
+이사: 꺼져. 전에 나 이사가 비녀를 돌려줬으니까. 사례는 내 거야.
+왕이석: 둘 다 닥쳐. 나 왕이석이 귀걸이를 돌려줬었으니까. 그건 내 거야!
+심청: 이게…아이고 머리 아파.
+심청: 전 여러분들을 뵌 적이 없어요. 만약 제가 진짜로 귀걸이, 향낭, 비녀 같은 걸 잃어버렸다면 내가 모를 리 있겠나요?
+장삼: 분명 물고기 판다고 바빠서 잊어버린 걸 거야. 그냥 나한테 주면 다 끝나.
+이사: 빨리 모라 내놔!
+왕이석: 안 주면 네 가게 전부 부수고 안 좋은 소문 내버린다!
+심청: 와~ 저 염치도 없는 것들은 또 어디서 온 거야.
+심청: 장 할머니. 할머니 말 따랐다가 어떻게 됐나 보세요.
+장 할멈: 아가씨 걱정 마. 내가 다 쫓아내줄 테니까.
+장 할멈: 여보게들!
+(장삼, 이사, 왕이석이 일제히 땅바닥에 주저앉는다)
+장 할멈: 이 할망구가 너희 같은 도둑놈들 잡는다고 일부러 가짜 대자보 붙인 거여!
+장 할멈: 너희가 가져온 건 전부 가짜야! 빨리 심청의 비녀, 귀걸이, 향낭 가져와!
+장 할멈: 안 가져오면…
+장삼: 안 가져오면 뭐?
+장 할멈: 진귀한 유리백합을 말려 만든 비녀, 상급 야박석으로 만든 귀걸이, 외국에서 구매한 향낭…
+장 할멈: 전부 배상해야지! 모라는? 빨리 모라 내놔!
+(장 할멈이 빗자루로 장삼, 이사, 왕이석을 때리며 내쫓는다)
+장삼: 아야!
+이사: 모라 필요 없으니까 때리지 마!
+왕이석: 어서 물건 주운 놈 찾아서 본때를 보여주자고!
+
+[제3장]
+(장삼이 범해를 데리고 등장)
+(방백)
+장삼: 도둑놈아! 네놈이 아가씨 물건 훔친 바람에 우리가 맞았잖아!
+범해: 나 범해는 도둑질 같은 추잡한 짓을 할 사람이 아냐. 어디 증거도 없이 함부로 몰아가는 거야.
+장삼: 이놈 봐라. 말 한번 잘하네. 나랑 같이 분실자 만나러 갈 자신 있어?
+범해: 누가 무서워할 줄 알고! 가면 가는 거지! 가서 내가 결백하다는 걸 보여주면 될 거 아냐.
+(장삼, 범해에서 심청으로 넘어온다)
+장삼: 물건을 잃어버린 건 이 심청 아가씨니까. 이번엔 무슨 핑계 대는지 보자.
+범해: 당신이었군요!
+(얼씨구)
+범해: 요전에는 아가씨가 갑자기 화를 내서 이를 설명할 시간이 없었소이다.
+(절씨구)
+범해: 아가씨 날 음해하지 마시죠. 나 범해는 부두에서 일하는 사람이오.
+범해: 난 성실하고 정직하게 살아가는 사람으로 아녀자의 장신구를 훔치는 취미 따윈 없소이다.
+범해: 귀찮은 일을 피하고자 팔찌를 줍자마자 바로 돌려줬소.
+(방백)
+심청: 범해라는 분이셨군요.
+심청: 장사님께 또 폐를 끼치게 됐습니다.
+심청: 제가 사과드립니다. 만약 용서받지 못한다면 재차 사과드립니다.
+(심청이 앞으로 가 범해에게 사과한다)
+심청: 장사님, 아까는 오해였어요. 사실…
+(범해가 고개를 돌린다)
+범해: 흥.
+(심청이 가볍게 웃고는 다시 앞으로 간다)
+심청: 사실 다른 사연이 있었어요.
+심청: 장사님께서 이름도 알려주시지 않으시고 가셨기 때문에 보답을 하려면 장사님을 찾아야 했죠.
+심청: 그래서 이 방법을 사용할 수밖에 없었는데, 지금 같은 사태가 발생한 건 모두 제 탓이에요.
+심청: 소녀 심청이 장사님께 사과하겠습니다.
+범해: 네?
+(얼쑤)
+범해: 억울해서 원망 했건만 설마 오해였을 줄이야.
+범해: 화를 가라앉히고 침착하게 얘기해야겠군.
+(방백)
+범해: 큼큼, 묻고 싶은 게 있소이다.
+범해: 이 일은 오해였다고 말씀하셨소만,
+범해: 팔찌를 찾아준 사람을 찾기 위해 붙인 글이 하마터면 저를 죄인 취급할 뻔한 게 맞소?
+심청: 네. 다시 한번 장사님께 사과드립니다.
+(범해가 심청을 바로 세운다)
+범해: 아가씨 그만 미안해하셔도 됩니다.
+범해: 저도 소리를 크게 질러 아가씨를 놀라게 한 점 사과드립니다.
+심청: 아니에요…
+(범해가 예를 표한다)
+장삼: 엥?! 왜 서로 고개 숙이고 자빠졌어? 모라를 주는 거야 마는 거야?
+장 할멈: 닥치고 있어. 두 사람이 얘기하는데 어디 네가 껴들어!
+장 할멈: 운근의 극을 관람하러 온 어르신들이랑 아가씨들은 네 헛소리 들으러 온 게 아니니까.
+장 할멈: 저쪽에나 가있어!
+(장 할멈, 장삼 퇴장)
+심청: 그러고 보니 전 매일 여기서 생선을 팔고 있습니다만, 왜 장사님을 뵌 적 없는 걸까요?
+범해: 저도 매일 여기를 지나 일하러 가나이다.
+범해: 어쩌면 사람이 많아 못 본 걸 수도 있지요. 인연이 닿는다면 내일이라도…
+심청: 그렇군요…내일도 여기서 기다릴게요.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book176_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book176_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..607b4b4a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book176_KR.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+-제3절·이실주-
+남자: 범해
+여자: 심청
+노파: 장 할멈
+정: 오왕
+축: 오기, 오이
+
+[제1장]
+(심청, 범해 양쪽에서 등장)
+(읽기)
+범해: 이른 아침에는 개가 활기차게 짖고
+심청: 햇볕은 지붕에 서린 서리를 녹이네.
+(방백)
+범해: 혹시 심청 아가씨인가요?
+심청: 네, 범해 장사님이셨군요.
+(얼쑤)
+범해: 어젯밤 꿈속에서 가인을 만났소.
+심청: 헤어질 땐 슬펐지만 다시 만났답니다.
+함께: 소원이 이뤄졌네요.
+(방백, 한목소리로)
+심청: 장사님…
+범해: 아가씨…
+(방백)
+범해: 해가 바다 위에 떴고 부두 작업이 시작됐습니다. 전 이제 일하러 가봐야겠군요.
+범해: 심청 아가씨, 그럼 전 이만.
+(심청이 범해를 배웅한다. 범해가 멀리서 돌아본다. 심청이 고개를 숙여 인사하고 범해 퇴장. 심청이 손을 가슴에 얹는다.)
+(얼쑤)
+심청: 이별할 때가 되니 감정이 북받쳐 오르네요.
+(심청 퇴장)
+
+[제2장]
+(초록색 옷을 입은 오왕이 오기 오이와 함께 등장)
+(읽기)
+오왕: 내 이름은 오왕. 이 거리의 두목이지.
+오왕: 오늘은 심심해서 산책 좀 하러 나왔지.
+(방백)
+오왕: 오기, 오이!
+(동백)
+오기, 오이: 네!
+(방백)
+오왕: 지금 뭔가 색다른 걸 먹고 싶은데, 추천할 만한 거 있느냐?
+오기: 황금 새우볼은 어떠신지요?
+오왕: 생선과 고기는 질렸는데, 황금 새우볼은 나름 괜찮겠구나.
+오왕: 오이. 넌 식당에 가서 황금 새우볼 하나 주문해 놓거라.
+오이: 알겠습니다요!
+오왕: 잠깐. 검게 태워선 안 되고 황금색이 되도록 잘 튀겨야 하느니라.
+오이: 검게 태워선 절대 안 된다…기억하겠나이다.
+오왕: 그리고 새우볼의 크기도 비슷해야 하느니라. 크고 작은 게 섞이면 안 된다.
+오이: 크고 작은 게 섞이면 안 된다…알겠습니다요!
+오왕: 이제 됐다.
+오이: 그 밖에 더 필요하신 게 있으시면 언제든지 말씀해 주십시오.
+오이: 만약 그 가게가 형편없게 만든다면, 평소에 하던 대로——
+오기: 평소에 하던 대로?
+오이: 모라를 안 주면 그만 아니겠습니까?
+오왕: 이번에는 그럴 필요 없다. 저 생선 가게에 있는 아가씨 좀 보거라. 미인을 보고만 있어도 배가 부르는구나.
+(얼쑤)
+오왕: 일단 가서 가정 형편을 물어보자꾸나. 운이 좋으면 그녀를 얻을 수도 있으니.
+(오왕에서 심청으로 넘어온다)
+(방백)
+심청: 손님 생선 사러 오셨나요?
+오왕: 아, 맞소. 낭자는 어디서 왔고 부모님은 어디 계시나이까?
+심청: 전 어려서부터 부두에서 자랐어요. 부모님이 연로하셔서 전 가족을 부양하기 위해 여기서 생선을 팔고 있구요.
+심청: 손님 이건 왜 물으시나요?
+(고개를 돌리고 작게 말한다)
+오왕: 좋구나 좋아. 부모님이 곁에 없는 지금이 딱 좋은 기회구나.
+(다시 심청을 향해 고개를 돌린다)
+오왕: 낭자 혼인은 하셨나요?
+심청: 생계 때문에 아직 혼인은 하지 않았어요.
+심청: 제 혼인이랑 손님이 생선 사는 거랑 무슨 상관인가요?
+(고개를 돌리고 작게 말한다)
+오왕: 아주 좋군. 배우자도 없으니 납치해도 찾는 사람이 없겠어.
+(다시 심청을 향해 고개를 돌린다)
+오왕: 낭자 그럼 연인은 있소이까?
+(심청이 고개를 숙인 채 가만히 있다)
+(얼쑤)
+오왕: 고개를 숙이고 조용히 있는 걸 보니 연인도 없나 보군. 오왕의 나쁜 의도가 더욱 강해진다——
+오왕: 얘들아 와서 이 가인을 납치하자꾸나! 오늘은 술 마시기 아주 좋은 날이로다.
+(오왕, 오기, 오이가 심청을 끌고 퇴장)
+
+[제3장]
+(장 할멈 등장)
+(방백)
+장 할멈: 여러분, 운근의 극을 많이 보신 분들은 앞으로 어떻게 진행될지 아마 예상할 수 있을 겁니다.
+장 할멈: 이제 어쩌겠나요? 그냥 싸움을 피할 수 없을 뿐이지.
+장 할멈: 대영웅이 탄생하기 위해선 그를 자극하는 계기가 있어야죠——
+장 할멈: 예를 들어 사악한 마수가 세상을 어지럽히거나 혹은 정세가 변하며 혼란 속에서 영웅이 탄생하는 것이죠.
+장 할멈: 영웅적 기개로 큰 업적을 이룬다면 청사에 이름을 남길 수 있겠죠. 하지만 피하게 된다면…
+장 할멈: 당신이 장해인지 왕해인지 아니면 범해인지 누가 기억하겠습니까.
+장 할멈: 더군다나 우리 같이 평범한 사람들에겐 영웅이 미녀를 구하는 이야기가 인기 인기죠.
+장 할멈: 그럼 이제 범해가 어떤 반응을 보일지 확인해 보실까요?
+(범해 등장)
+(방백)
+장 할멈: 어이쿠! 왜 이제 오는 겨!
+장 할멈: 심청이가 양아치 오왕한테 잡혀갔구먼!
+(절씨구)
+범해: 안——돼——
+범해: 어르신의 경악한 소리에 무슨 일인지 궁금했건만, 이런 사건이 일어났을 줄이야.
+범해: 악당들은 살인을 마음대로 저지르는데, 만약 제가 간다면…
+범해: 살아 돌아오지 못할 수도 있소이다.
+(장 할멈이 팔찌를 범해에게 건넨다)
+장 할멈: 범 씨, 그럼 어떻게 해야 하는 겨?
+(절씨구)
+범해: 팔찌를 본 순간 결심했소이다——
+범해: 가냘픈 여성이 어떻게 악당을 이길 수 있겠소.
+범해: 팔찌를 쥐고 검을 뽑는다. 오왕이란 놈을 혼쭐 내주고 말겠소!
+(오왕, 범해 퇴장)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book177_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book177_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..43f71f59f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book177_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+…
+오늘도 여전히 궂은 날씨다.
+눈보라가 조금 가라앉긴 했지만, 여전히 눈을 뜨지 못할 정도이다.
+과거 고시에서 봤던 눈보라를 창백한 칼춤에 비유한 묘사가 떠오르게 만든다.
+
+하지만 란드리치 어르신이 말한 것처럼 어떤 어려움이 닥치더라도 계속 앞으로 나아가야 한다.
+반드시 최고의 성과를 가지고 몬드에 돌아가야 한다.
+그래야만 란드리치 어르신의 기대에 부응하여 가문의 명성을 더 드높이고 몰래 반역을 꾀하는 자들을 잠재울 수 있다.
+
+당초 계획에는 남서쪽의 유적 지하를 탐색하는 것이었지만, 오늘은 비문에 따라 폐쇄된 밀실로 가기로 했다.
+에버하트 도련님이 해독한 비석 명문에 따르면 거기에 어쩌면 좋은 고대 벽화와 모종의 성은으로 만들어진 무기가 존재할지도 모른다고 한다.
+만약 그게 사실이라면 수십 년 만에 가장 의미 있는 고고학적 발견이 될 수 있을 것이다.
+
+——잉베르트 어르신이 이렇게 말하긴 했지만, 난 아직도 며칠 전 눈보라에서 잃어버린 동료들이 마음에 걸린다.
+에버하트 도련님의 말처럼 그들은 어릴 때부터 혹독한 훈련을 귀족 자제로 임시 야영지로 홀로 되돌아갈 수 있는 능력을 가지고 있길 바랄 뿐이다.
+
+이제 곧 양지의 야영지를 떠나 유적 깊은 곳으로 들어간다.
+이번에는 꼭 유적의 구조가 안전한지 꼼꼼하게 확인해야 한다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book178_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book178_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..980aff0f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book178_KR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+앞서 발생한 비극 때문에 전의 일지는 회수하지 못할 것 같다.
+고찰 기록을 잃은 것은 매우 아쉽지만, 환경이 너무 위험하다.
+
+결국 우린 그 거대한 문을 열지 못했다.
+벽화든 잉베르트 어르신이 매우 기대하던 고대 무기든 아무것도 손에 넣지 못했다.
+설산 영지의 야영지로 돌아왔을 때 전에 눈보라에서 잃어버린 동료들도 아직 돌아오지 않았다.
+…희망스럽진 않지만, 그들이 무사히 산을 내려가 보급품과 구조대를 데리고 돌아오길 기대할 수밖에 없다.
+왜냐하면 우리의 보급품이 거의 다 떨어졌기 때문이다.
+이렇게 말하면 잔혹할 수 있지만, 밀실의 커다란 문 앞에서 있었던 붕괴 사고는 닉과 닉이 보관하던 연료와 식량을 모두 앗아갔다.
+분명 유적을 탐사할 때는 구조의 안정성을 먼저 확인하라고 말해줬는데. 분명히 말해줬는데…
+
+어쩌면 요 며칠 사이에 있었던 일들이 나를 이렇게 냉철하게 바꿔놓았는지도 모른다.
+어쩌면 이것이 바로 절망적인 환경이 인간에게 미치는 영향일지도.
+
+그렇기에 에버하트 도련님은 더욱 대단한 것 같다. 이런 일들을 겪었음에도 불구하고 냉정함을 유지하고 있다니. 어쩌면 이것이 바로 진정한 귀족 자제의 기개겠지.
+란드리치 어르신은 역시 사람을 잘못 보지 않았다.
+비록 사생아일지라도 그 또한 가문의 이름에 어울리는 사람이다.
+
+우리는 눈보라가 조금 가라앉기를 기다렸다가 에버하트 도련님이 제안에 따라 남서쪽의 유적 지하에 간다.
+그의 해독에 따르면 거긴 어쩌면 아주 오래전에 남겨진 물건이 있을 수도 있다.
+믿긴 어렵지만, 그래도 이런 독특한 추위라면 물자는 충분히 보존될 수 있을 것이다.
+
+더 이상 존재하지 않는 동료들의 기대를 절대 저버려선 안 된다.
+…당연히 란드리치 어르신의 기대를 저버리는 건 더욱 안 된다.
+그렇지 않으면 나는 격투장에서 마물과 마주치게 될지도 모른다.
+마물을 이기더라도 에버하트 도련님의 늙은 노예처럼 로렌스 가문의 그 붉은 머리 사신의 검에 쓰러지겠지…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book179_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book179_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cac2a562a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book179_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+그러한 역사가 이곳의 풍경을 쓸쓸하게 만든 것일까, 아니면 쓸쓸한 풍경이 이곳의 역사를 암담하게 만든 것일까.
+그게 아니라면 고찰 도중 발생한 일로 인해 내가 이런 생각을 갖게 된 것일까?
+혹은 출혈과 추위가 내 생각에 영향을 끼친 것일까?
+어찌 됐든 이것이 마지막 일지일 것이다.
+
+에버하트의 계획은 결국 실패했다… 아니 성공했다고 해야 할 것이다.
+지금에서야 알게 된 것이지만 당시에는 아무도 그의 숨겨진 뜻을 알아차리지 못했다. 그렇게 생각하니 여행 도중 잃어버린 동행자들도 그에게 죽임을 당했겠지. 커다란 문의 밀실 앞에서 발생한 붕괴 사고도 그의 계획이었겠지.
+
+결국 난 그가 나와 잉베르트 어르신을 남서쪽의 유적 지하에 데리고 온 뒤 창을 꺼내서야 깨닫게 됐다.
+「얼음과 눈에 봉인된 옛 국가」든 「하늘에서 떨어진 물건의 마력」이든 모두 잉베르트 어르신의 탐험을 좋아하는 성격을 이용해 그를 고립된 장소로 데려오기 위한 구실일 뿐이었다.
+결국 사생아는 사생아일 뿐이다.
+남몰래 「창」이라는 귀족의 기개가 느껴지지 않은 무기를 연습한 것도 여기서 어르신을 처리하고 자신이 가문을 지배하는 자리에 오르기 위해서였던 것인가.
+
+이렇게 생각하니 파르치팔 도련님이 「의적」이라는 유희에 빠져 결국 도망을 치게 된 것도 그가 부추긴 것이겠지…
+
+난 잉베르트 어르신이 그의 창에 찔리던 장면이 잊히지 않는다.
+분명 우린 함께 자랐는데 그의 친절함 아래 도사리고 있던 괴물을 알아차리지 못했다.
+란드리치 어르신은 원래 이번 고찰을 마친 뒤 가문의 성을 그에게 내리려고 했다. 만약 그가 어르신의 생각을 알았다면, 사태가 이렇게까지 되진 않았겠지…
+아니면 어르신의 계획을 알고 있었기에 가문의 후계자 자리에 더 가까워지길 원해서 그런 것일지도…
+
+나 몬드로 못 돌아갈 것 같아. 미안해, 프리실라.
+
+내 일지를 누가 볼지는 모르겠지만, 란드리치 어르신에게 경고해 주길 바라.
+에버하트도 중상을 입긴 했지만, 몬드로 도망칠 가능성도 있다.
+만약 몬드로 돌아가게 된다면, 그에게 걸림돌이 되는 건 하나만 남는다…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book17_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book17_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab1914d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book17_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——신들의 피크닉——
+에코가 낮잠을 자자, 그의 시종들 사이에서 피 터지는 전쟁이 벌어졌다.
+위대한 마법사는 여러 신과 악마를 자신의 시종으로 부릴 수 있다. 에코는 최고의 마법사로 거느리고 있는 마신은 사전 속의 단어보다 더 많다. 에코의 수하 중 가장 강력한 시종은 누구일까? 이 자리를 놓고 마신들은 한판 붙기로 했다.
+불행하게도 그들은 공주와 샤키, 베라도 시종에 포함시켰다.
+에코가 낮잠을 2시간 자는 동안 항성 3개가 파괴되었다!
+
+「내가 왜 널 지켜줘야 하지?」 공주가 손을 거두자, 눈동자를 잃은 대악마가 땅에 쓰러졌다.
+안드로메다 제국을 지배하는 종족은 귀엽게 생겼지만, 그들의 손바닥에는 패배자나 연인의 눈동자를 먹어치다우는 입이 달려있다.
+「우리 친구 아니었니?」 베라는 조금 속상한 듯한 표정으로 얼굴에 묻은 피를 닦았다.
+「응, 맞아.」 공주는 얼굴이 빨개져서 눈을 돌린다. 「저번 사건 후로 난 널 유일한 친구로 여기게 됐어. 하지만 방금 전은 베라 너한테 한 말이 아니야」
+「어——」 샤키는 커다란 드래곤에게 물어뜯기고 있었다.
+「이제 항복할 테냐?」 거대한 드래곤이 할아버지 같은 목소리로 물었다. 「항복하고 스스로 미천하고 무능한 존재라고 인정하면 용서해주마」
+「항복——항복한다고!」 샤키가 소리쳤다.
+「보잘것없는 도마뱀 주제에 헛소리 좀 그만해. 내 궁전 벽에 그려진 호랑이도 너보단 세!」 공주는 손목을 푼다.
+「난 아무 잘못 없다고오오오——」 거대한 드래곤이 샤키를 공중에 내팽개쳤다.
+안드로메다의 지배 종족과 거대한 드래곤의 승부는 순식간에 끝났다!
+
+제대로 항복하기만 하면 목숨은 건질 수 있잖아.
+샤키는 시합에 탈락하여 슬리퍼로 에코를 깨웠다. 베라는 공주의 보호로 살아남았다.
+「으악, 무능한 것. 보기만 해도 구역질 나. 미천한 놈아, 내 곁에 오지 마. 나한테 말 걸지도 말고 쳐다보지도 마. 나와 같은 공기 마시지 마.」 공주는 샤키를 완전히 무시했다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book180_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book180_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..221265454
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book180_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+누가 남긴 식량인지는 모르겠지만 정말 감사하다!
+힘들고 배가 고픈데 보급품도 다 떨어졌다. 만약 이 식량이 없었다면 더 이상 나아가지 못했을 것이다.
+난 지금 계속 산 아래로 내려가고 있는 중이다. 조금만 더 가면 야영지로 돌아갈 수 있을 것이다.
+다음에는 만반의 준비를 마친 뒤에 설산에 들어올 것이다…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book181_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book181_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1a7d7cb0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book181_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+——드래곤 스파인——
+리월의 강기슭과 초원에서 위로 가다 보면 드래곤 스파인 남쪽의 지역은 완만한 경사와 눈보라가 잔잔하다. 그리고 수원도 얼지 않아 야영지를 세우기 좋은 장소이다. 물자가 준비되면 여기를 기지로 삼고 산 정상을 향해 출발할 것이다.
+
+야영지를 세운 뒤 주변의 유적도 슬쩍 탐사했다. 이곳의 유적은 아주 흥미롭다. 건축 스타일과 그림의 사소한 부분은 다른 지역의 이름 없는 오래된 건물과 놀랄 만큼 일치한다. 이로 볼 때 전설에 나오는 고대 설산의 나라가 내 발아래 있을지도 모른다.
+하지만 안타깝게도 유적 안에서 이와 관련된 어떠한 글귀도 발견하지 못하여 고대국가의 역사를 확증하기 어렵다. 어쩌면 더욱 높은 곳, 더 매서운 눈보라가 몰아치는 곳에 더 많은 정보가 숨겨져있을지도.
+
+여기서 밤을 지새우는 건 힘들다. 뼈에 사무치는 차가운 바람이 계곡을 따라 불어오며 텐트를 흔들어 악몽을 꾸게 만든다. 수원이 있는 곳의 동굴로 바람이 들어가며 귀신 울음 같은 소리가 메아리치는 걸 보니 분명 큰 공간이 있을 것이다. 하지만 동굴 입구가 울타리로 막혀 바깥에서 안으로 들어갈 방법이 없다.
+
+조금 있다가 계속해서 산을 향해 나아갔다. 가는 도중 비교적 가까운 연대의 유물을 발견했는데 마치 귀족이 몬드를 통치하던 시대까지 거슬러 올라갈 수 있는 듯했다. 난 옷 조각과 너덜너덜해진 무기를 발굴했는데 두꺼운 눈과 얼음이 부식을 지연시켜 안에 묻혀있는 물건들이 오랫동안 형태를 유지하고 있었던 것 같다.
+유물의 분포 상황으로 보아 이 산길에서 다툼이나 살인이 일어났었던 것 같다.
+
+흉포한 눈보라와 험악한 변화도 인간의 야심을 막지 못하는 것 같다. 신에게 버려진 이 빙설의 대지조차도 결국 인간의 죄악에 얼룩져 버렸다.
+
+산길 따라 올라가자 눈보라가 점점 강해지고 기온도 참기 어려울 정도로 떨어졌다. 난 북동쪽의 유적 하나를 탐색했는데 믿을 수 없게도 일 년 내내 눈보라가 몰아치는 이곳의 유적 안에서 얼지 않은 물을 발견했다. 위치로 보면 아래 그 계곡과 연결되어 있을 수도 있다.
+하지만 이 구역은 너무 추워서 동사와 익사의 위험을 무릅쓰고 유적의 내부로 들어갈 수 없었다. 그래서 대략적인 기호를 남겼고 이게 눈보라에 파묻히지 않기를 빈다.
+이곳은 어쩌면 고대 국가의 지하 피난소였으나 오랜 시간 동안 스며든 지하수에 잠긴 것일지도 모른다. 하지만 몇천 년 전의 고대에는 폭군이 죄수를 감옥에 가둔 뒤 천천히 많은 양의 물을 쏟아부었다고 들은 적이 있다. 이는 그저 죄수들로 하여금 점점 불어나는 물이 발끝에서부터 머리끝까지 자신을 천천히 집어삼키는 걸 보게 하기 위함이라고…
+이러한 형벌은 너무 잔인하다. 하물며 이런 혹독한 추위라면 살아남은 사람이 있다고는 상상조차 할 수 없다.
+
+동쪽 산길은 조금 가파르다. 난 여기서 어이없는 사고로 인해 다리가 부러질 뻔했다. 다행히 찰과상으로만 그쳤을 뿐 뼈에는 아무 문제 없었다. 그러나 방한복이 얼음 모서리에 크게 찢겨 살을 에는 듯한 차가운 바람이 계속해서 안으로 스며들어 상황이 좋지 않다.
+상처에 감각이 사라지기 전에 바람을 피할 수 있는 구석을 찾아 찢어진 옷을 꿰맬 수 있었다…하지만 계속해서 산에 오르는 것은 불가능해졌다.
+그 후 동사하기 직전에 야영지로 돌아올 수 있었다. 모닥불 앞에서 손발을 녹이며 양말을 벗었을 때서야 발가락 3개가 보라색으로 얼어붙은 걸 발견했다…어쨌든 죽다 살아난 느낌은 정말 좋다.
+
+눈보라가 잠시 멎었을 때 위를 올려다보니 자잘하게 부서진 거대한 바위들이 설산의 정상을 에워싼 채 맑은 하늘 위에 떠있는 듯했다. 노래 속의 그 산골짜기에 묻힌 고대 마룡도 그 썩은 눈으로 이 하늘을 바라보고 있는 것은 아닐까?
+설산 기슭에 사는 사람들에게 있어 이 산은 마치 신들의 시야에서 벗어난 지역처럼 이해할 수 없는 운명에 지배당하고 있는 것 같을 것이다. 몬드의 오래된 동화에서 이 설산은 시간의 바람에게 버려진 징벌의 대지로 매섭게 부는 차가운 바람이 모든 것을 파괴하고 얼어 붙였다고 한다.
+그러나 산 정상에서 뭔가가 꿈틀대고 있다. 난 꿈속에서 그 부름을 느꼈다——그건 마치 속삭이는 노래처럼 달콤하고도 불길했다.
+
+탐험이 순조롭진 않았지만 다행히 목숨만은 건질 수 있었다. 다만 이 기회를 놓친다면 또 언제 정상에 오를 수 있을지는 알 수 없다……
+어쩌면 난 리월을 계속해서 탐색할지도 모른다. 하지만 앞서 잃어버렸던 물자를 보충하고 겸사겸사 물에 젖은 이 일지를 교체하는 것이 급선무이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book182_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book182_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book182_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book183_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book183_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bc583b64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book183_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+「거목이 무성하고 땅에는 보물이 존재한다.
+대로의 정중앙에서 기보를 찾을 수 있을 것이다.
+긴 계단 아래에는 무엇이 숨겨져 있을까?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book184_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book184_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..632f2d7f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book184_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—기린—
+리월의 전설에서 기린은 고귀하고 인자한 신수이다. 기린은 산림에서 나타나고 이슬과 별빛이 어우러지는 밤에만 배회하며 맑은 이슬과 씁쓸한 향초만을 먹는다.
+기린은 상냥한 신수로 우아함과 고귀함이 피에 흐르고 있다. 기린은 조그만 벌레를 밟지도 풀잎을 꺽지도 않는 등 살아있는 생물을 해하지 않는다고 한다. 사람들은 기린의 습관과 행동이 모두 수 천 년 동안 변하지 않은 고대의 고상한 예를 따르고 있기 때문이라고 한다.
+마신이 혼전을 벌이던 시대가 끝난 뒤 수많은 선인들은 인간의 북적거림을 적응하지 못하고 암왕제군의 안배에 따라 죽림과 뭇 산에 은거한다. 더 이상 인간 세상을 간섭하지 않게 된 선인들은 자연을 만끽하며 평생을 즐겼다.
+하지만 또 다른 신수들은 천년의 협력 속에서 인간과 두터운 우정을 쌓아 인간계에서 암왕제군의 의지를 관철하며 선력과 자비로 인간의 성을 지키겠다고 결심했다. 그들은 산야나 마을에 숨거나 번화한 거리를 거닐며 인간들과 함께 생활하면서 서로 결합하여 리월항에 곳곳에 독특한 혈통을 남기게 됐다.
+
+민간에 떠도는 소문에 의하면 수천 년 전에 우아한 기린 일족 중에는 이미 하등한 인간을 사랑했던 이가 있었다고 한다.
+수천 년 전 미개했던 시대의 사람들은 연잎을 옷으로 삼고 월계수잎으로 치장했다고 한다.
+어느 날 밤 한 약초꾼이 산속 연못에서 목욕을 하고 있을 때 우연히 근처를 지나가던 기린이 약초꾼이 벗어둔 옷을 물어뜯었다. 이 어린 신수는 인간의 수치와 욕망을 알지 못했고 신수가 속세에서 해야 할 도리도 배우지 못했다.
+자신의 경솔한 행동을 보상하고 또 선인의 외모로 빈약한 인간이 놀라지 않게 하고자 그녀는 인간의 모습으로 변신했고 보름달이 연못을 비출 때 약초꾼 앞에 모습을 드러냈다.
+어린 신수는 인간의 수치와 욕망을 알지 못했다. 차가운 달빛 아래 반딧불이 산림을 밝혔고 그녀는 이슬과 달빛을 옷으로 삼아 인간과 함께 헤엄쳤고 꽃과 고요한 죽림 사이를 노닐며 그에게 선인들의 동굴을 소개하고 새와 짐승의 말을 해석해 줬다. 그리고 고요한 밤벌레 울음소리 속에서 잠을 자며 함께 오랜 꿈에 빠져들었다…
+아침 햇살이 약초꾼의 얼굴을 비추며 그를 깨운다. 그가 눈을 떴을 땐 고귀한 신수는 벌써 사라졌었다.
+
+이후 이 이야기는 사람들 사이에서 의견이 분분했다. 어떤 이는 훗날 어느 날 밤 기린이 대나무 바구니를 약초꾼 집 앞에 놓은 뒤 달빛과 안개 사이로 사라졌다. 약초꾼이 밖에 나와 이를 살펴보자 바구니 안에는 어린 아기가 잠들어 있었다고 한다.
+또 어떤 이는 기린은 그때부터 인간과 함께 살아가며 아이를 낳고 속세의 생활에 익숙해졌다고 한다…
+
+천 년도 더 지난 이야기의 진실이 어찌 됐든 우아한 신수는 오늘날에도 여전히 리월과 함께하며, 사람들 틈 속에 숨어서 암왕제군이 다시 부를 날을 기다리고 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book185_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book185_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb87b2c0f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book185_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——옥둔——
+리월 북서쪽 남천문 남쪽의 산골짜기에는 오래된 무너진 담벼락이 많이 솟아있다.
+리월 사람들은 그중 한 곳을 「둔옥릉」이라 부른다. 해당 유적은 마신이 혼전을 벌이던 시대 이전부터 존재했다고 한다.
+전해 내려오는 오래된 전설에 따르면 「둔옥」이라는 이름의 뜻은 「아름다운 옥이 도망친 곳」이라고 한다.
+아득히 먼 고대, 암왕제군도 아직 젊은 시절에 리월 서쪽의 황무지에 천성이 떨어진 적 있다. 천성이 추락하며 받은 충격으로 황무지는 거대하고 깊은 구멍으로 형태가 변하게 됐고 안에서 옥과 금이 끝없이 채굴됐다. 이는 이후 천 년에 걸쳐 리월의 광산업이 부흥하는 계기가 되었다.
+전해 내려오는 이야기에 따르면 무명의 별이 떨어졌을 때 파편 하나가 갈라져 나와 리사교 북쪽의 바위들 사이로 떨어졌다고 한다.
+모든 이들이 알다시피 말 없는 금석 안에는 영기와 정신이 깃들어 있다. 범인이 볼 수도 없고 이해할 수도 없는 고대에 그들은 그들만의 리듬으로 지맥의 꿈틀거림을 주시했다. 산과 샘의 울림에 따라 바위산이 천천히 움직이기 시작했다.
+그러나 하늘에서 떨어진 운석과는 다르다. 대지의 소박하고 단단한 암석에 비하면 이는 거만하고 조급한 성질을 지녔다.
+
+이후 지상의 수많은 마신과 군왕들은 하늘의 왕좌를 놓고 싸웠고 별하늘과 심연은 빛을 잃었으며, 비극과 악행이 산암과 흐르는 물의 호흡을 저지했다. 하늘에서 떨어진 별은 소란을 참지 못하여 층암거연의 만류에도 불구하고 높은 하늘로 달아났다.
+하늘에서 떨어진 미옥이 하늘로 돌아간 뒤 하늘에는 깊은 구덩이가 남게 됐다. 사람들은 여기에 견고한 도시와 요새를 건설하여 운석의 선물에 만족해하며 외부와의 왕래를 끊었다.
+수천 년의 시련과 격동 속에서 둔옥 골짜기의 단단한 성이 우뚝 솟았다. 해당 성은 500년 전만 해도 번영된 리월항과의 교류가 끊기지 않았다.
+하지만 어둠의 재앙이 심연에서부터 시작됨에 따라 둔옥의 주민들은 고대 도시를 폐쇄하고 고향을 등진 채 각지로 흩어졌다. 천년 동안의 혼란을 겪었던 선인과 야차조차도 이들이 고향을 봉쇄한 이유를 알 수 없었다.
+그리고 봉쇄된 성은 거대하고도 공허한 무덤으로 변하여 물과 바람 소리만이 남게 됐다. 때문에 리월 사람들은 이를 「둔옥릉」이라 부른다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book186_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book186_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..980aff0f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book186_KR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+앞서 발생한 비극 때문에 전의 일지는 회수하지 못할 것 같다.
+고찰 기록을 잃은 것은 매우 아쉽지만, 환경이 너무 위험하다.
+
+결국 우린 그 거대한 문을 열지 못했다.
+벽화든 잉베르트 어르신이 매우 기대하던 고대 무기든 아무것도 손에 넣지 못했다.
+설산 영지의 야영지로 돌아왔을 때 전에 눈보라에서 잃어버린 동료들도 아직 돌아오지 않았다.
+…희망스럽진 않지만, 그들이 무사히 산을 내려가 보급품과 구조대를 데리고 돌아오길 기대할 수밖에 없다.
+왜냐하면 우리의 보급품이 거의 다 떨어졌기 때문이다.
+이렇게 말하면 잔혹할 수 있지만, 밀실의 커다란 문 앞에서 있었던 붕괴 사고는 닉과 닉이 보관하던 연료와 식량을 모두 앗아갔다.
+분명 유적을 탐사할 때는 구조의 안정성을 먼저 확인하라고 말해줬는데. 분명히 말해줬는데…
+
+어쩌면 요 며칠 사이에 있었던 일들이 나를 이렇게 냉철하게 바꿔놓았는지도 모른다.
+어쩌면 이것이 바로 절망적인 환경이 인간에게 미치는 영향일지도.
+
+그렇기에 에버하트 도련님은 더욱 대단한 것 같다. 이런 일들을 겪었음에도 불구하고 냉정함을 유지하고 있다니. 어쩌면 이것이 바로 진정한 귀족 자제의 기개겠지.
+란드리치 어르신은 역시 사람을 잘못 보지 않았다.
+비록 사생아일지라도 그 또한 가문의 이름에 어울리는 사람이다.
+
+우리는 눈보라가 조금 가라앉기를 기다렸다가 에버하트 도련님이 제안에 따라 남서쪽의 유적 지하에 간다.
+그의 해독에 따르면 거긴 어쩌면 아주 오래전에 남겨진 물건이 있을 수도 있다.
+믿긴 어렵지만, 그래도 이런 독특한 추위라면 물자는 충분히 보존될 수 있을 것이다.
+
+더 이상 존재하지 않는 동료들의 기대를 절대 저버려선 안 된다.
+…당연히 란드리치 어르신의 기대를 저버리는 건 더욱 안 된다.
+그렇지 않으면 나는 격투장에서 마물과 마주치게 될지도 모른다.
+마물을 이기더라도 에버하트 도련님의 늙은 노예처럼 로렌스 가문의 그 붉은 머리 사신의 검에 쓰러지겠지…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book187_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book187_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..563c69fd9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book187_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+리월은 처음부터 암왕제군이 통치하던 곳이 아니다. 아주 머나먼 옛날, 수많은 마신이 대지를 거닐었었다.
+
+귀리 평원이라 불리는 대지는 그 당시 유리백합이 가득 피었었다. 귀리 평원이 전란의 피해를 겪으며 과거 거주하던 사람들은 전부 뿔뿔이 흩어졌다. 게다가 리월항의 번영과 발전이 새롭게 정착한 사람들 대부분을 유혹해 갔다. 하지만 이 평원에는 아직도 수많은 협객들의 전설이 전해내려오고 있다.
+
+상인과 짐꾼들의 잡담과 소문에 의하면 과거 신비한 실루엣 하나가 밤이 깊어진 귀리 평원에 나타났었다고 한다. 그건 남색의 장삼을 입은 여성으로 그녀는 벽수강의 얕은 해안을 따라 걷는다. 달빛이 그녀의 옆모습을 아름답게 비췄고 밤바람이 그녀의 말을 잠들지 않고 반짝이는 별하늘로 날려보냈다.
+
+망서 객잔 손님들의 말에 따르면 오직 여름밤 벌레 소리에 길을 잃은 나그네만이 그녀를 볼 수 있으며, 오직 반딧불이 춤을 추고 선령이 나풀대는 밤에 유리백합의 향을 맡은 사람만이 그녀의 종적을 찾을 수 있다고 한다. 어떤 이는 그녀가 어쩌면 과거를 잃은 신수이자 이미 죽은 마신의 추종자로 오직 밤에만 옛 주인을 위해 운다고 여긴다. 또 어떤 이는 그녀는 그저 협객으로 산림과 도시에 초탈한 많은 협객들처럼 자신의 진짜 이름을 숨기고 있는 것뿐이라 여긴다.
+
+그녀의 이야기는 어디서부터 시작된 건진 모르지만 한 사냥꾼의 얘기에서 끝이 난다. 하지만 상인이 하는 말과 매우 다르다. 사냥꾼은 과거 무정한 달밤에 그녀가 검을 쥐고 흉험한 그림자 여럿과 추는 검무를 목격했다. 우아하고 맹렬하며 살기등등한 검무가 끝난 뒤 그녀는 사라지고 오직 핏자국만이 남아있었다.
+이튿날, 호사가는 강가에서 횡사한 천암군과 토지 탐사원을 발견했다.
+이후 총무부에서 수차례 수색을 진행했지만 더 이상 그 누구도 강가의 여성을 보지 못했다.
+
+어쩌면 그날 밤의 검무는 그저 원한에 의한 살해이거나 여성은 흉악한 도적일 수도 있다. 심지어 묻지마 살인일 수도 있다. 협객은 속세의 규칙을 초탈한 무인이기 때문이다.
+
+하지만 리월항의 등불이 교외의 황촌을 삼켜감에 따라 이 전설도 점점 사라지게 됐다.
+과거 여성이 배회했던 그 강가는 오늘날에도 유리백합의 꽃잎이 활짝 피어난다고 전해진다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book188_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book188_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4ed5855a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book188_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+디트리히는 로렌스 가문이 무너진 걸 보게 됐다.
+어머니가 기르던 고양이의 행방은 진작부터 알 수 없었고 넋을 잃은 아버지와 히스테릭한 어머니가 근처에 있는 것 같았지만 그가 아무리 불러도 그들은 대답해 주지 않았다.
+
+「낑…」
+디트리히가 고개를 숙이자마자 발아래가 갑자기 갈라졌다. 늙은 마녀의 손 같은 게 땅에서 솟구쳐 나와 그의 목을 세게 졸랐다.
+자신의 몸이 계속해서 떨어지는 것밖에 느끼지 못하다 결국 늙은 마녀의 옆에 나동그라졌다.
+이상하게도 아픔은 느낄 수 없었다.
+
+마치 뭔가가 목걸이를 잡아 디트리히를 통째로 들어 올렸다.
+시야에 들어오는 곳 모두 칠흑같이 어두워 오직 발아래만 보였다. 발아래에는 뜨거운 열기가 뿜어져 나오는 냄비였다. 냄비 안에는 정체불명의 검은색 액체가 부글부글 끓고 있었고 거미줄과 독사의 뼈 같은 것들도 보였다…
+귓가에 노트프리야의 목소리가 들렸다: 「마지막 조미료를 잡았네. 널 넣기만 하면 내 불로불사의 수프는 완성이지. 하하하!」
+
+「멍멍멍!」 나쁜 마녀야 이거 놔!
+디트리히가 죽을힘을 다해 발버둥 치자 평소엔 벗겨지지도 않던 목걸이가 아주 쉽게 벗겨지고——
+「멍——」
+밑으로 떨어졌다…
+다른 소리는 아무것도 들리지 않고 오직 포효하는 바람 소리와 노트프리야의 미친듯한 웃음소리만이 들렸다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book189_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book189_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..664ae8dc1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book189_KR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+「일어나——」
+디트리히는 몸이 흔들리는 걸 느꼈다.
+「괜찮아?」
+숨을 쉬고 있는지 확인하는 듯한 손 하나가 뻗어 왔다.
+익숙한 목소리다…
+4월의 봄바람처럼 부드럽고 3월의 햇살처럼 포근했다.
+
+디트리히가 눈을 번쩍 뜨자 앞에는——
+금발의 파란 눈동자 소녀가 있었다.
+「드디어 깼네, 다행이야」 소녀가 미소 지었다.
+
+「여긴…설마…셀레스티아?」 디트리히가 생각했다.
+「아냐, 그냥 평범한 숲이야」 소녀가 말했다.
+디트리히가 정신을 차리자 눈앞의 소녀는 바로 재앙의 원흉 사악한 늙은 마녀 노트프리야였다! 디트리히는 순간 온몸을 떨다가 이내 뒤로 뛰며 일정한 거리를 두고 경계 자세를 유지했다.
+
+「긴장하지 마. 널 해치지 않으니까. 아, 맞다. 내 소개를 안 해줬네. 난 마그달린이야. 음…그 노트프리야의 여동생이지」 그녀는 말을 하면서 등 뒤의 손가락을 가볍게 돌려 빛마법 중 안정 마법을 사용하고는 디트리히에게 다가가 이렇게 말했다:「그래, 이러면 되겠지」
+
+디트리히는 안정을 되찾고는 눈앞의 소녀에게 어떻게 자기의 말을 알아듣는 거냐고 묻고 싶었지만 그저 「멍멍멍」이라는 소리밖에 내지 못했다.
+「응? 이건 간단한 주문 하나면 가능해. 언니도 할 수 있는 걸」
+「멍, 멍!?」 그 말은 그 늙은 마녀도 자기 말을 알아들으면서 못 알아듣는 척하며 가지고 논 거라고!?
+「음, 그래도 사실 언니는 상냥한 사람이야」 마그달린은 노트프리야에 대해 말하곤 다시 한번 따뜻하고도 찬란한 웃음을 지었다.
+「…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book18_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book18_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3bf0787b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book18_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——단혼심해 고대신전——
+베라와 샤키가 성인이 되자 네 사람의 관계에도 미묘한 변화가 생겼다.
+「네 해명은 듣고 싶지 않아.」 샤키가 에코에게 말했다. 「베라를 여자로 생각하지 않는다고 해도, 베라는 계속 널 쫒아다닐 거야.」
+에코는 먼 곳의 상징, 미지와 신기함의 메타포다. 용감한 새는 평생 둥지를 틀지 않는다. 사랑하는 바람을 타고 떠돌 뿐이다.
+하지만 에코는 샤키에게 한마디했다. 「아무리 생각해도 천 살은 그냥 늙은이야」
+「그 나이면 나와 잘 어울리겠네.」 공주는 기뻐하며 고개를 내밀었다.
+
+용기를 내어 고백하려던 샤키, 그러나 가혹한 운명이 그를 기다리고 있었다.
+1권에서 에코와 베라가 만났을 때 고대신에게서 고대 검을 가져왔던 것을 기억하는가? 그 검은 에코가 운명을 헤쳐 나갈 열쇠였다——베라는 그 검에 손가락을 다쳤다. 무시무시한 바이러스가 그녀의 목숨을 앗아갔다!
+
+「다 너 때문이야!」 샤키가 에코의 멱살을 잡았다. 평소 같았다면 에코는 바보처럼 실실 웃었을 것이다——그는 따뜻하고 선량한 노인일 뿐이니까. 하지만 이번에 그는 샤키의 손을 뿌리쳤다.
+「넌 시간을 거꾸로 돌릴 수 있잖아. 베라를 구해줘!」 공주도 애원했다.
+「너희들은 몰라. 미래만이 과거를 구할 수 있어. 과거를 바꿔봤자 베라의 미래를 구할 수는 없다고.」 에코는 피가 나도록 입술을 깨물었다.
+
+「어떤 지역에 이런 전설이 있다. 실버 시대에 인류의 유년 시절은 약 200년으로 몹시 길다. 이로 인해 짧은 기간의 성장은 매우 고통스럽다」
+그들의 유년 시절은 이미 끝났지만 청춘은 아직 멀기만 했다.
+베라가 없는 《소녀 베라의 우울》, 다음 회에 계속!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book190_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book190_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a22dce712
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book190_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「설마 마녀는 뇌와 강력한 마력을 바꾼 거야? 도무지 말이 안 통하는 것 같은데…」 디트리히는 뭐라고 중얼거리는 금발 소녀를 따라다니며 이렇게 생각했다.
+「그런 말 하지 마! 언니가 들으면 화낼 거야」 마그달린이 고개를 숙이고 디트리히를 바라보다 목소리가 점점 작아진다.
+「멍멍멍, 멍멍?」 안 알려주면 되잖…잠시만, 내 생각을 어떻게 알았어?
+「안타깝지만, 이, 미, 늦, 었, 어」
+
+디트리히가 놀라서 고개를 들고 기압이 빠르게 상승하는 위를 바라봤다.
+겉으론 아무 변화 없는 것 같다…
+그렇지만…
+디트리히는 눈앞의 소녀가 다른 사람이라는 걸 확신했다.
+「조금 전 악몽이 너에게 도움이 됐나 보군. 내 기대치까진 아직 멀었지만」 거만하고 차가운 말투, 노트프리야가 확실하다.
+「그럼 『심령의 정수』는 일단 너에게 맡기지」
+
+「심령의 정수」는 무엇인가…
+잠깐, 아까 마그달린이 언급했었던 것 같다.
+「무서워 마. 사실 아까의 악몽은 모두 허상이니까. 언니가 『심령의 정수』를 네게 주입했거든. 『심령의 정수』는 공포를 불러일으키는 물건이라 네가 가장 무서워하는 악몽을 꾸게 된 거야」
+「그래도 언니는 분명 너를 위한 걸 거야. 언니는 착한 사람이니까」
+…
+디트리히는 온몸에 소름이 돋았다. 벌벌 떨며 노트프리야를 힐끗 쳐다보았지만 이미 마음속으로 아무 생각도 할 수 없었다.
+「내 가르침이 도움이 됐나 보네. 그럼 계속 가봐」 디트리히가 무서워 벌벌 떠는 모습이 마녀의 환심을 사는데 성공했다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book191_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book191_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3077894be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book191_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+"에릭이 더는 버틸 수 없어서… 우린 포기하기로 했다.
+이 노트는 여기에 남겨둔다. 아마 보물은 더 운명적인 주인을 기다리나 보다.
+
+아마 당신들도 누군가 계속 옆에서 문에 있는 장치를 제어해 줘야 다른 장치를 작동할 수 있다는 걸 알아차리겠지.
+하지만… 대가로…
+문에서 장치를 제어하는 사람은 엄청난 위험을 감수해야 한다.
+다른 장치의 조작 순서가 틀리면 그 사람은…
+
+내가 충고 하나 하자면
+그건——횃불의 개수가 순서를 의미하지 않는 다는 것이다. 우린 그 착각 덕에 비참한 대가를 치렀지만….
+어쩌면… 순서는 횃불과 지면의 위치가 관련된 게 아닐까?
+
+정답은 뭘까?
+알고싶다, 미치도록 알고 싶다…
+하지만 에릭의 몸은 이미…"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book192_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book192_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..32449ecb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book192_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+이곳은 끝없이 펼쳐진 숲으로, 옅은 안개가 숲을 감싸고 황금빛 아침 햇살이 무성한 나뭇잎 틈새로 푸르른 대지에 떨어진다
+이때 마그달린이 강아지 한 마리를 끌어안고 쉬엄쉬엄 길을 나섰다——그렇다, 바로 디트리히다. 금발의 소녀는 거대한 나무의 뒤얽힌 뿌리를 밟으며 한 마리의 우아한 백조처럼 경쾌하게 숲을 가로질렀다.
+
+「지금은 마그달린이라서 다행이네. 만약 노트프리야였으면 분명 나보고 혼자 걸어오라고 했을 거야. 아니면 마법으로 뛰게 했거나! 이 길은 강아지들이 다닐 수 있은 길이 아니라구…. 아니지, 인간들도 못 다녀! 여긴 길은커녕 나무뿐이잖아…. 마그달린이 계속 날 안고 있었으면 좋겠다….」 디트리히는 이런저런 생각을 하며 고개를 돌려 마그달린을 바라봤다.
+
+아침햇살이 소녀의 얼굴 위로 쏟아진다. 어느 귀족 소녀 못지않게 아름다운 소녀의 하얀 피부와 부드러운 눈매는 그녀를 꽃잎에 맺힌 새벽이슬처럼 아주 연약해 보이게 했다.
+「마그달린 피부 진짜 하얗다…. 내가 본 귀족 중에서도 이렇게 하얀 사람은 없었어.」 디트리히는 소녀를 바라보며 그렇게 생각했다.
+
+「이야기 하나 들려줄까? 사실 난 이미 죽었어.」 마그달린이 갑자기 입을 열었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book193_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book193_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c2a2fb28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book193_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+아주 오래전에 한 마녀가 쌍둥이 딸을 낳았다
+마녀의 가문은 후사를 동시에 둘이나 남길 수 없었다. 이것은 강력한 마력의 대가였다
+하지만 마녀의 흑마법에 대한 조예는 이미 극에 도달했고, 그녀는 자신의 생명력을 재물로 두 딸을 지켰다
+
+좋은 날은 오래 가지 않았다. 마녀의 생명력이 거의 없어졌을 때가 바로 생이별의 날이었다
+마녀는 영원한 해방을 얻었다. 하지만 살아남은 언니 노트프리야는 모든 것을 짊어졌다. 언니는 동생 마그달린이 죽은 것이 자신의 탓이라 여겼다
+노트프리야가 마녀의 흑마법 재능을 이어받아서 다행이었다. 그녀는 자신을 용기로 이용해, 복잡한 마법진과 어려운 주문으로 마그달린의 영혼을 분리했다
+그리고 높은 탑에서 마녀가 남긴 짐승가죽 두루마리를 뒤져서 흑마법과 연금술로 몸을 만들었다. 영혼을 새로운 몸에 넣어 부활시켰고, 이는 빛마법의 금지된 마법에서도 쉬운 일이 아니었다. 하물며 노트프리야는 빛마법에 대해 전혀 아는 바가 없었다
+마그달린에 대한 집착으로 노트프리야는 해결책을 찾았다. 그녀는 몸을 변형해 만든 뱀 팔찌를 손목에 달고 모험을 떠났다
+
+「사랑하는 동생아, 모든 일이 끝나면 우린 더 이상 떨어지지 않아도 된단다…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book194_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book194_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a8bf11bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book194_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+마지막 빛이 점차 사라지고, 어둠이 곧 숲을 덮을 것이다
+「이제 언니 차례야」
+마그달린이 갑자기 품에 안은 디트리히를 내려놓았다
+「마지막으로 선물을 하나 줄게. 언니도 기뻐할 거야」
+형광빛이 소녀의 손가락 사이에서 흘러나오더니, 눈 부신 빛이 모여들자 마그달린이 빛마법을 발동했다
+「자자, 이제부터 말 잘 들어야 해. 쉿—— 우선 말하지 마」
+「뭐야—— 수상하게… 읍읍」 디트리히가 반응하기도 전에 조용히 중얼거렸지만, 말이 나오기도 전에 끊어졌다. 가는 손이 디트리히의 입을 막았다
+순간일 뿐이지만, 이미 사람이 바뀐 소녀가 입에 무언가를 집어넣었다
+「이건——」
+그건 칼잡이, 그의 검이었다
+자랑스럽게 그의 허리춤에 차여 있었던 그 검이었다
+「?!」
+디트리히는 본능적으로 무언가를 말하려고 했다
+
+「죽고 싶지 않으면 꽉 물어」 노트프리야가 허공을 향해 손을 내밀자, 디트리히는 목에 달린 목줄이 숨을 쉬기 힘들 정도로 조여졌다. 반항할 힘이 없어 이를 악물었다
+
+「잘 들어. 이따 이 검으로 네 자신을 지켜. 넌 무지막한 쓰레기 도련님이지만, 여기서 죽으면 곤란하니까——」 노트프리야가 디트리히의 고개를 높이 들고, 소리를 낮추었다, 「교육은 아직 끝나지 않았으니까, 쉽게 죽어버리면 재미가 없잖아」
+밤의 마녀님이 말을 끝내고 내밀었던 손가락을 거두어 겉옷을 정리했다
+목줄이 다시 원래대로 돌아왔다. 공기가 이빨 사이와 코를 통해 한꺼번에 폐로 들어왔다. 디트리히는 입을 풀 엄두가 나지 않아 힘들게 숨을 내쉬었다
+
+얼마 지나지 않아, 멀리서 소란 소리가 들려왔다——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book195_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book195_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3803224c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book195_KR.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+—제4절·조촉등—
+남자역: 범해
+여자역: 심청
+무축: 오왕
+
+[제1장]
+(범해가 옷을 듣 채로 왼쪽에서 등장, 심청은 오른쪽에 홀로 앉아있다)
+(얼쑤)
+범해: 백주대낮에 도적놈이 여인을 납치하니 그녀를 사모하는 나는 초조하고 두렵구나.
+범해: 도리와 법을 벗어던지고 나 범해가 검집에서 용천을 뽑는다면 분명 피를 보게 되리.
+범해: 그럼 가지.
+(범해가 채찍을 쥔 모습에서 오 씨 산채로 바뀐다)
+(방백)
+범해: 말을 타고 이곳에 오니 담 너머로 왁자지껄한 소리가 들리는구나.
+범해: 분명 이곳이 그 도적들의 소굴이 분명하렸다.
+범해: 심청 아가씨를 구하려면 반드시 도적 소굴에 들어가서 자세히 찾아봐야 돼.
+범해: 그래, 바로 이 계획이야.
+(범해가 담을 넘어가며 퇴장)
+(두둥탁)
+심청: 방안에는 촛불만이 쓸쓸히 켜져 있고 문밖에는 승냥이 같은 자들로 가득하니.
+심청: 이런 일을 겪게 될 줄 누가 알았고 도적 소굴에서 또 어떻게 빠져나가야 할까?
+
+[제2장]
+(오왕이 술에 취한 채 오른쪽에서 문을 열며 등장)
+(읽기)
+오왕: 내 불같은 성질은 신선조차도 한수 접어줄 정도지.
+(방백)
+오왕: 하하하, 낮에 한 명 납치했기 때문이지. 껄껄껄.
+오왕: 동그란 눈의 어여쁜 낭자를.
+오왕: 사람들과 술을 즐겁게 마셨으니 이제 낭자의 얼굴이나 좀 봐야겠군.
+(얼씨구)
+심청: 멍청한 날강도 놈이 취태를 부리니 급하게 촛농이 흐르는 촛대를 잡아들 수밖에.
+(방백)
+심청: 다가오지 마.
+(오왕과 심청이 엎치락뒤치락하다 심청이 촛대로 오왕을 맞춘다. 오왕이 쓰러지고 심청이 주저앉는다)
+(절씨구)
+심청: 아무렇게나 휘둘렀는데 맞아서 다행이야. 비틀비틀 문을 열고 도망쳐야지.
+(방백)
+심청: 밝혀진 등불 하나 없이 이렇게 어둡다니?
+심청: 등불을 가지러——
+심청: 잠깐, 만약 도적의 졸개들에게 잡힌다면 목숨을 부지할 수 없겠지.
+심청: 이 불 꺼진 촛대를 가지고 어둠 속을 천천히 더듬으면서 가는 게 좋겠어.
+심청: 그래, 바로 이 계획이야.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book196_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book196_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a56f73afa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book196_KR.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+-제3절·쌍주환-
+남자: 범해
+여자: 심청
+무축: 오왕
+
+[제1장]
+(범해가 왼쪽에서 등장, 심청이 오른쪽에서 등장, 오왕이 눈을 감고 누워있다)
+(두 사람이 오 씨 산채의 안채에서 어둠 속을 더듬거리며 전진한다)
+(두 사람이 어둠 속에서 손을 뻗다가 상대방을 만진다. 상대방이 누군지 몰라 서로 깜짝 놀란다)
+(오왕이 깨어난다)
+(방백)
+오왕: 그 낭자도 나처럼 불같은 성격이군. 감히 촛대로 나 오왕에게 상처를 내다니.
+오왕: 주위를 둘러봐도 안 보이는 걸 보니 안채로 도망갔나 보군.
+오왕: 흥, 밤이 늦어서 대문은 이미 잠겨있지.
+오왕: 담을 넘지 않는다면 나갈 방법은 없지. 그 낭자는 절대 도망 못 가.
+(오왕이 몸을 돌려 안채로 들어선다)
+(방백)
+오왕: 헛, 멍청한 놈들. 고삐 풀릴 때까지 술 마신다고 등불 밝히는 것도 잊어버리다니.
+오왕: 우선 등불을 밝히고 그 낭자를 찾아야겠어.
+(오왕이 어둠 속을 더듬거리다 범해의 발을 밟는다. 오왕과 범해 모두 깜짝 놀라 발을 뺀다)
+오왕: 낭자 여기 있었구려. 하하하.
+(오왕이 두팔 을 벌리고 범해에게 뛰어든다. 범해가 피해며 두 사람이 엎치락뒤치락하고 심청은 구석에 몸을 웅크린다)
+(오왕이 결국 범해를 끌어안는다)
+오왕: 하하하, 잡았다.
+(방백)
+오왕: 응? 낭자 잠깐 못 봤는데, 허리가 왜 이렇게 굵어졌소?
+범해: 날이 추워서 두꺼운 옷을 껴입었어요.
+오왕: 음, 확실히 날이 추워졌으니 옷을 껴입어야지.
+오왕: 그럼 키는 왜 이렇게 커진 것이오?
+범해: 무대에 올라 연극을 해야 해서 굽이 높은 신을 신었어요.
+오왕: 음, 고생하는구려.
+오왕: 그럼 손은 왜 이렇게 거칠어진 게요?
+범해: 그건——이리 가까이 와보세요.
+오왕: 음, 지금 가까이 가겠소.
+(범해가 검으로 오왕을 찌른다)
+범해: 보검을 쥐고 네 목숨을 거두기 위해서지.
+(오왕이 칼에 찔려 쓰러진다)
+
+[제2장]
+(방백)
+범해: 퉤! 음탕한 도적 놈. 이건 혼백 가르기라는 초식이다.
+심청: 혹시 범해 낭군이신가요?
+범해: 이 목소리는 혹시 심청 낭자?
+(심청과 범해가 손을 뻗어 서로를 만진다)
+심청: 범해 낭군님!
+범해: 고생 많았소.
+범해: 그 악당은 제 칼에 쓰러졌습니다. 이제 그 부하들만 남았소.
+범해: 두목을 잃었으니 뿔뿔히 흩어질 게 분명하오.
+범해: 낭자 내가 문을 부술 테니 걱정마세요.
+(범해가 문을 부순다)
+심청: 낭군님이 구해주지 않으셨다면 이 심청이는 목숨은 부지할 수 없었을 거예요.
+(얼쑤)
+심청: 소중한 내 맘 그대에게 맡기네.
+범해: 그대와 함께라면 바람 타고 어디든 가리.
+범해: 밝은 달빛 그대를 닮은 꽃을 비추고.
+심청: 그 약속 고개를 숙였을 때 이미 승낙되었네.
+—끝—
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book197_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book197_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b7dba6a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book197_KR.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+「엘라」라는 이름을 계승할 내 손녀에게. 그 아이는 우리 가문에서 가장 머리가 안 좋지만, 가장 귀여운 엘라·머스크가 될 것이다.
+
+이 핸드북은 급히 츄츄어로 소통해야 할 때 가장 기본적인 도움만 제공한다(결과는 절대 책임지지 않음).
+츄츄어 공부를 목적으로 한다면 정식 교과서를 선택하라. 예를 들면, 내 다음 작품으로.
+
+인사, 예절:
+ [Da/Dada]
+1. 좋다/아주 좋다. 2. 대화 시 「아, 알겠어」 같이 무심히 툭 던지는 말. 3.아주/매우/가장.
+Tip: Dada upa는 아주 높은/큰 산이라는 뜻이다.
+
+ [Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika]
+1. 나쁜 놈/나쁜 놈들!
+Tip: 츄츄족이 이 말을 외칠 때 자신 있으면 두들겨 패고, 아니면 도망쳐라.
+
+ [Muhe]
+1. 좋아함, 원함.
+Tip: 츄츄족한테서 좋아한다는 소리는 들을 경우는 거의 없으니, 원함이라는 뜻으로 여기면 된다.
+
+실용적인 단어:
+ [Gusha]
+1. 식물, 풀, 과일. 싫어하는 것.
+Tip: Mosi gusha는 풀을 먹는 것 외에도 기분 나쁘다는 걸 뜻한다.
+만약 츄츄족이 당신에게 Gusha라고 말한다면 과일, 쌀, 밀을 원하는 건지 아니면 불만을 표시하는 건지는 말투로만 판단할 수 있다.
+
+ [Mita]
+1. 고기, 맛있는 것. 좋아하는 것.
+Tip: In movo lata mita/Mita in movo lata/Mita movo lata는 물속에 있는 고기라는 뜻이다. 미래의 엘라도 이게 뭔지 알 수 있을 것이다.
+
+ [Upano]
+1. 설명하기 어려우니 바로 Tip을 확인할 것.
+Tip: 이 단어는 위, 높음, 날다와 명사 접사로 구성된다. 날벌레, 새, 구름, 정찰 기사, 키가 큰 츄츄족에게 맞아서 날아간 작은 체구의 동료를 뜻할 수 있다. 어쨌든 설명하기 매우 어렵다.
+
+ [Celi]
+1. 뜨거운 것. 불
+2. 가끔 「태양」인 Celi Upa에서 Upa를 생략해도 태양을 뜻하기도 함.
+Tip: Celi lata라고 아주 이상한 말이 있는데, 차가우면서 뜨겁다는 뜻이다.
+일반적으로 빛을 뿜으나 뜨겁지 않은 것을 가리킨다. 예를 들면 Celi lata gusha 등불꽃,
+혹은 Celi lata 반딧불/별/달.
+
+ [Kucha gusha/Unu gusha]
+1. 씨앗
+Tip: 이 단어를 나열할 것이라곤 상상도 못했다. 츄츄족은 전문적인 재배업이 없지만 씨앗을 저장하는 습관을 가지고 있으며, 가끔씩 기분이 좋을 땐 적당한 장소를 찾아 묻는다. Kucha는 츄츄어에서 경멸을 뜻하는 작다는 뜻이고, Unu는 숫자 1이자 츄츄족의 신, 그리고 태초의 물건이라는 개념의 신성한 단어이다. 이 두 단어로 씨앗을 묘사할 수 있다니 정말 흥미롭다.
+참고로 2는 Du, 3은 Unu Du, 4는 Dudu이다. 그럼 5는 뭘까?
+정답은 Mani이다. 이는 손과 노동이라는 뜻이기도 하다.
+
+ [Sada]
+1. 고체, 단단한 것.
+Tip: 츄츄어에서 Upa Sada는 어떤 일을 할 준비를 끝냈다는 뜻이다.
+
+ [Boya]
+1. 몇몇 단어와 함께 색깔을 나타낸다.
+Tip: 내가 테스트한 결과 Celi boya는 빨간색, Gusha boya는 초록색, Lata Boya는 파란색, Nini boya는 흰색, Nunu Boya/Sama boya는 검은색, Unu boya는 노란색인 것 같다.
+
+시간과 방향:
+ [Aba mosi dada]
+1. 기상부터 점심식사 전까지
+ [Unta mosi dada]
+1. 점심식사 이후부터 일몰 전까지
+ [Mosi aba nunu]
+1. 일몰 이후부터 깊은 밤까지
+ [Unta nunu]
+1. 깊은 밤
+
+ [Du ya zido dala?]
+1. 이 물건 어디 있어?
+Tip: 고심 끝에 핸드북에 츄츄족의 방향 단어를 기록하지 않기로 했다. 츄츄족에게 절대적인 방향은 없기 때문에 그들이 말하는 방향은 아주 상대적이다. 하지만 그들이 어떻게 말할지는 당신의 태도에 달렸다. 당신의 태도가 마음에 든다면 당신의 시점에서, 그렇지 않으면 그들 스스로의 기준대로 말할 것이다.
+추천하는 방법은 지도를 꺼내 이 말을 한 뒤 위치를 가리키도록 하는 것이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book198_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book198_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..05e2c46c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book198_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「…앞부분이 날아갔는데 뒷부분으로 이렇게 멀리 오다니, 역시 내 배는 대단하군, 하하하…. 근데 배에 있던 것들은 거의 다 바다에 빠졌겠지…」
+「…남동쪽 방향으로 표류하는 것 같은데? 됐다, 그냥 두자. 이제 어떻게 여기서 벗어날지 생각해야 돼…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book199_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book199_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7be918c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book199_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「여기가 어딘지 모르겠지만, 이나즈마에서 멀리 온 것 같다. 막부 녀석들이 이제 우리가 대단하다는 걸 알았겠지!」
+「그러나 이 주위에는 여전히 육지가 전혀 보이지 않는다. 이렇게 가다간 배는 버티지 못할 것이다… 방법을 찾아야 한다…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book19_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book19_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..48a4ed9de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book19_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——소녀 베라의 우울——
+베라를 살리기 위해 샤키와 에코, 공주는 20년 동안 파란만장한 모험을 겪었다. 지옥 대군과 싸우고 항성을 집어삼키는 성간 드래곤의 거처까지 밀고 들어갔다. 셋은 항성계 2개와 은하제국을 구하고, 위험한 성간 벌레 4종류를 소멸시켰다.
+전쟁을 겪은 우주 영웅 샤키는 막 깨어난 베라를 품에 안았다.
+안드로메다 지배 종족에게 20년은 아무것도 아니었다. 베라는 여전히 귀엽다. 하지만 그녀의 표정은 뭔가 이상했다. 진심으로 기뻐하면서도 실망한 듯한 표정이었다.
+샤키는 한쪽 눈을 잃었고 건장한 사내가 되었지만 여전히 울보였다. 샤키의 눈물이 베라의 어깨를 적셨다. 하지만 그는 이제 더 이상 쉽게 포기하지 않을 것이다.
+에코는 변함없는 모습으로 여전히 옅은 미소를 짓고 있다.
+「난 시간의 메아리일 뿐이야.」 에코가 몸을 풀었다. 「저번에 말했듯이 과거는 미래를 바꿀 수 없어. 예정 조화의 법칙이 나보다 조금 세거든. 하지만 무한한 가능성을 지닌 미래라면 세상을 구할 수 있어」
+
+에코가 샤키를 20년 전 소년의 모습으로 되돌리고, 그들이 여정을 시작한 날로 함께 돌아갔다. 네 사람은 예전과 똑같아 보였지만, 예전처럼 천진난만한 날이 다시 오지 않으리라는 것을 알고 있었다.
+「네 유년 시절을 없애서 미안해. 이건 네가 마땅히 누려야 할 청춘이야.」 에코가 샤키에게 말했다.
+「난 너를 위해 우주에서 벌어지는 불가사의한 일들을 겪었어. 내 유년 시절은 끝났어」 샤키는 운명의 상대에게 용기를 불어넣었다. 「네가 없었다면, 내 청춘은 시작되지 않았을 거야」
+
+답은 대체 무엇일까!
+작가가 9권까지의 인세를 가지고 흥청망청 즐기러 떠났다. 은하계에서 그를 만난다면 원고를 재촉해주길.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb0f335af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book1_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——백억 개 세상의 백억 개 낮과 밤——
+「난 가끔 이 마을이 너무 재미없고 무료하다고 느껴질 때가 있어…」
+아주 조그만 델피 마을에 사는 평범한 소녀 베라, 마을 근처의 아담한 언덕에 누워 눈을 감고 초여름의 바람을 느끼며 또다시 원망하듯 중얼거린다
+「그럼 어떤 곳이 지루하지 않을까?」 그녀의 오랜 친구인 샤키(남성)가 옆에 앉아 묻는다
+베라가 두 손을 뻗으며 바로 앉았다:
+「나는 은하수 저편의 별에 기도와 소원을 들어주는 신이 존재하고 있다고 믿어. 사람들은 그 신을 만나기 위해 순례하는 거지. 그리고 우주 저편에선 세계 종말의 전쟁이 일어나는 중이고, 발키리 14명이 영혼을 화려하게 불태우고 있을 거야…」
+「이상한 소설을 너무 많이 읽은 거 아냐?」
+「아아… 진짜 여긴 너무 지루하고 심심해 죽겠어. 뭔가 재밌는 일 없을까?」
+「사실, 며칠 전에 마을로 새로운 가족이 이사왔거든…」
+「새로운 일이랑 재밌는 일은 다르거든!」
+말은 그렇게 해도 베라는 한번 가보기로 한다. 샤키는 집안의 통금시간이 생각나 저녁밥 시간 전에 집에 돌아가기로 결정한다.
+
+……
+베라가 새로 이사 온 가족들이 사는 집의 문을 열어봤는데 잠겨 있지 않은지 문이 그냥 바로 열린다.
+「계신가요?」
+그때 거실의 서랍이 갑자기 열리더니 검은색 머리에 안경을 낀 소년이 뛰쳐나왔고 뒤이어 파란색 점액이 묻은 촉수가 그 소년을 따라 나왔다
+「비켜! 비켜…! 탈, 누가 아무나 집에 들이래?」
+검은 머리의 소년이 베라를 살짝 밀고 문 앞에 놓인 도끼를 주워든다.
+「어쩔 수 없네, 목격한 이상, 그냥——」
+베라의 인생의 가장 큰 위기인가?!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book200_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book200_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ee255849
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book200_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「…여기에서 벗어나려면 먼저 안개를 뚫어야 한다. 방법을 찾아야만 해…」
+「…북서쪽의 그 암초에 그런 광경이 벌어지다니, 그녀에게도 보여주고 싶다. 아마 11시 정도였는데…」
+「…북동쪽 섬의 안개, 낮에 잠시 구멍이 나타나는데 어쩌면 그곳을 통해 이 섬에서 빠져나갈 수 있을지도 모른다…」
+「…바람, 맞다, 바람의 힘을 빌릴 수 있다면 단숨에 뚫고 나갈 수 있을 것이다. 그러나 이 해역의 풍향은 너무 이상해서 타이밍을 잘 맞춰야 한다. 12시 전후의 풍향이 알맞을 것 같기도 하다…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book201_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book201_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book201_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book202_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book202_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book202_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book203_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book203_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book203_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book204_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book204_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book204_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book205_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book205_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book205_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book206_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book206_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..97407856c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book206_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test) 사람을 찾습니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book207_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book207_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..90766524b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book207_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+프롤로그·너구리가 말하는 이나즈마의 역사
+
+전설에 따르면, 수명이 짧은 인간이 바다를 건너기 전, 이나즈마는 너구리의 나라였다고 해
+너구리는 천성이 게으르고 변덕스러워서, 내일을 걱정하지도, 고민을 며칠 동안 고민하지도 않았어. 그 시절 이나즈마의 땅은 너구리의 안락한 낙원으로, 매일이 즐거운 축제였어
+
+적어도 너구리 일족의 어른은 그렇게 말했지
+
+후에 여우들이 바다를 건너와 너구리 일족과 팔백 년 하고 또 팔백 년의 전쟁을 치렀지. 쌍방 다 피해가 어마어마해서 결국 화해할 수밖에 없었어. 너구리는 아직도 패배를 인정하지 않지. 하지만 그 커다란 번개의 벚나무를 여우 일족에게 줘버렸는걸
+
+근데 여우도 너구리처럼 교활하고 변덕스러운 존재야. 팔백 년 하고 또 팔백 년의 전쟁에서, 수법을 끊임없이 바꾸는 여우와 너구리 중에도 운이 안 좋은 녀석들은 변화무쌍한 형태에 자신이 어디서 왔고 누구인지도 잊었다고 해
+
+그래서 막연하고 혼란스러운 인간이 현혹된 요괴에서 탄생했지
+
+이 이야기는 허풍 떠는 텐구한테 들은 이야기야
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book208_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book208_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..512799018
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book208_KR.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+요이치의 이야기
+
+텐구의 이름은 「요이치」, 하나미자카의 「따오기 골목」라는 작은 거리에 산다. 주류 가게를 임대받아 여유로운 날을 보내고 있다
+
+좋은 말로는 「여유로운」이지만, 실은 「엉망진창」이 더 정확하다
+
+이론적으로 술꾼은 술에 대해 잘 알기 마련이며, 요괴도 그러하다
+막말로 요이치는 술주정도, 장사 머리도 최악이다. 하지만 더욱 최악인 것은, 인간계에 은거하는 동안 텐구의 나쁜 습성도 유지했다는 것이다—— 취해서 요괴 무리에서 난동을 피운다든지, 소년소녀를 납치해 축제를 돈다든지, 아니면 눈치 없이 연극 무대에 뛰어들어 텐구가 주인공을 때려잡는 공연을 한다든지… 이런 일이 한둘이 아니다
+요괴 중에서 지위가 매우 높고, 인간계에서 인맥이 넓지만 않았다면, 요이치 이 녀석은 진작에 어떤 영웅에게 어느 산자락으로 쫓겨났을 것이다
+하지만 따오기 골목의 요괴와 인간은 다 그녀를 좋게 본다. 큰 사고를 일으키지 않으니 대권현 어르신도 실질적으로 제재하진 않는다
+
+천성이 게으르고 제멋대로에 칠칠치 못하지만, 인간과 다른 위대한 요괴(자칭)인 요이치는 물질적인 것에 신경 쓰지 않는다. 돈이 생기면 술로 바꾸거나, 야에 출판사에서 소설을 사는데, 대부분 대충 펼쳐 보고 창 밖 행이다. 그래서 이 녀석의 평소 집 풍경은 야생이 따로 없다
+
+쉽게 말하자면, 이 녀석은 미련을 가질 만한 재물이 없다… 유일하게 「예외」라고 할 만한 건 허리에 꽂은 금색 종이부채다
+
+텐구 일족은 여러 세계를 누비는 요괴였다. 걸핏하면 몸에다 다양한 사연이 있는 전리품을 장식하는데, 종이부채도 그중 하나다
+달빛이 예쁜 밤에, 살짝 취한 요이치가 종이부채에 얽힌 이야기를 꺼낸다——
+
+그곳도 그녀가 누볐던 여러 세계 중 하나였다고 한다. 당시 그녀는 건방진 청년 궁수의 모습으로 변해, 똑같이 의기양양한 쇼군에게 충성했다고 한다. 쇼군의 지휘 아래, 그녀는, 아니, 「그」는 자랑스럽게도 강한 활과 날카로운 화살로 수많은 적군을 쓰러트렸다. 배가 불룩한 인간 무사와 너구리가 변한 교활한 닌자, 커다란 몸집의 식인귀도 「그」의 활 한 방에 쓰러졌다
+
+「하하하하하! 명장, 진짜 명장이로구나! 그대의 눈빛은 번개와 같아 텐구가 따로 없구나!」
+그 시절 오만방자한 쇼군은 수염을 만지며 무례하게 큰 소리로 웃는 걸 좋아했다
+그 후 요이치는 계속해서 쇼군을 위해 수없이 많은 공로를 세우고 많은 요마와 불운한 일반인들을 베어 넘겼다. 그 얘기가 사실인지, 근거 없이 떠벌린 술주정인지는 알 길이 없으나, 요이치가 진정 유명해지게 된 건 백 년 전 이세계에서의 최후의 일전 때문이었다
+
+그 수전으로 말하자면, 쇼군과 역적 무리가 해협 한복판에서 폭풍을 무릅쓰고 혈전을 벌이게 되었다. 양측은 요괴를 팔백만에서 또 팔백만 명을 모집했고, 무사는 더욱 셀 수 없이 많아 아무리 적게 쳐도 천만 명은 훨씬 웃도는 숫자였다. 머릿수는 논외로 치고서라도, 혼전 중에 침몰한 큰 배는 팔십만 척이나 됐다고 하는데ㅡ이 놀랍도록 정확한 통계는 요이치가 창가에 엎드려 누런 술을 토해낸 뒤 내 도움을 받아 계산해낸 거였지
+
+수많은 이야기 속 양측이 팽팽하게 맞서던 난투극처럼 영웅호걸들의 수급이 풀 베듯 부지기수로 잘리어 나가고, 그 선혈이 바닷물을 붉게 물들여도, 성격 더러운 쇼군이 여전히 눈을 부라리며 대치하고 있으니 이대로 철군해서 집으로 돌아가 달콤한 잠을 청하기엔 못내 아쉬웠던 거겠지
+
+마침내 어느 달빛이 맑고 차갑던 그 어느 날 밤, 작은 배 한 척이 적진에서 천천히 떠내려왔어. 배를 탄 자의 나풀나풀한 모습은 마치 물속에 비낀 그림자 같았다고 해. 그리고 옆에는 반짝이는 깃대가, 그 꼭대기에는 종이부채가 달빛 아래 금빛으로 밝게 빛나고 있었지
+
+「크흑, 끄으윽… 분노가 치민다! 이렇게 날 도발하다니, 이를 보고도 그냥 참아 낸다면, 무엇을 참지 못하리! 」
+눈을 가늘게 뜨고 저 멀리 금빛 부채를 본 쇼군은 부아가 치밀어 펄쩍 뛰었다
+
+요이치는 쇼군의 유리 같은 자존심도, 평범한 인간의 값싼 존엄에 공감하기도 귀찮았다. 그녀, 아니, 「그」는 텐구의 날카로운 눈빛으로 배 위에서 흔들리는 그림자를 뚫어지게 바라보고 있었다
+
+「그」는 그 그림자가 여인인 것을 알아챘다, 요이치와는 전혀 다른 여인 말이다
+
+잠시 후, 빛처럼 빠른 화살 하나가 달을 지나 밤하늘을 찢는다
+
+「하하하, 꼴 좋구만!」
+쇼군의 외침은 곧 사람들의 환호성에 묻힌다
+
+「그 두 아저씨가 자신이 잃은 게 무엇인지 알게 된다면 화가 나서 오장육부가 뒤틀릴걸!」
+요이치는 자랑스럽게 헤헤 웃었다. 영락없는 취한 꼴이었지. 텐구의 꾸밈없는 호색한 표정이 여실히 드러나 불쾌하기 짝이 없었어
+
+알고 보니 활시위가 당겨진 순간, 요이치는 커다란 날개를 펼쳐 해협을 건넜던 것이다. 그리고 쪽배를 지나는 찰나, 요이치는 황금 부채, 그리고 부채를 들고 아연실색한 미인을 데리고 떠나버렸다. 그 후 요이치는 그대로 바람을 타고 아래서 연신 욕지거리를 지껄이던 쇼군을 전복시키고 스스로 전쟁터를 떠났다
+텐구가 미인을 구하려고 벌인 연극이었던 거지
+다만 아쉽게도ㅡ
+「너도 알다시피, 그 미인은 다름 아닌 고양이 할망구였단다, 그 발톱으로 어찌나 할퀴던지…」
+요이치는 혀를 살짝 내밀더니 분한 듯 한숨을 내쉬었다
+
+「참, 도미가 제철이니 겸사겸사 챙겨가」
+「감기 고뿔도 남 안 주는 텐구도 선심 쓸 때가 있나 봐?」
+「그 할망구 얘기야!」
+술에 거나하게 취한 텐구가 으르릉거리며 위협적인 표정을 드러내려고 하더라고. 그래서 먹다 남긴 도미를 곱게 싸서 품에 넣고 허둥지둥 작별을 고했지
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book209_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book209_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0331bb1ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book209_KR.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+오센의 이야기
+
+요이치의 집에서 나와 삐뚤빼뚤한 골목길을 따라 조금 더 걷고, 꺾어서 좁다란 길로 들어가면 할망구의 집에 도착하게 된다
+칠흑같이 까만 밤하늘, 달님이 가장 높은 곳까지 휘영청 떠올랐다. 고양이들도 전부 잠에서 깨어났다
+속세의 사람들은 수백 년, 수천 년 수행한 고양이는 걸핏하면 묘령의 소녀 모습으로 둔갑해 사람들이 우스꽝스러운 일을 하도록 유혹한다고들 떠들어댄다. 혹은 은혜나 원한을 갚기 위해 무고한 여행자를 집요하게 괴롭힌다고 하는데, 이건 평범한 인간들이 일방적으로 만들어낸 이야기일 뿐이다
+고양이들은 화가 날 때만 소녀의 형상으로 둔갑한다. 평소에는 노인의 모습으로 변하는 것을 더 즐기는데, 까탈스럽고 경계심이 높은 고양이의 성격에 딱 맞는 데다 노쇠한 외모를 빌어 궁지에 몰린 과객들한테 호의를 팔 수도 있으니 그야말로 안성맞춤이 아닌가
+
+「물론 공짜는 아니란다!」
+목소리를 따라 고개를 들어 보니, 처마 위에서 기다리고 있는 소녀가 보였다. 얼굴은 검은 그림자에 가려져 웃는 듯, 아닌 듯한 표정이었고, 오직 한쪽 눈만이 황녹빛을 반사하고 있었다. 달빛은 반쯤 드러난 어깨를 타고 옷자락으로 스며들었다가, 또 치맛자락의 빈 공간으로 당돌하게 흘러내려 긴 다리에 도자기빛 테두리를 그려내기도 했다. 소녀는 손에 쥔 죽방울을 건성으로 가지고 놀고 있었다
+
+할망구가 엄청 화낼 게 분명해…
+
+「역시 오늘도 늦었네, 너란 아이는」
+「물론 그건 미… 미안해」
+
+모기가 종이 등 안에서 탁, 탁 소리를 내면서 부딪쳤고 등잔불이 나른하게 깜박거리면서 회답을 하는 듯했다
+달은 습한 바람을 가져왔고, 얼마 지나지 않아 매미 소리마저 멈췄다
+
+머리를 풀어 헤친 소녀는 물레를 흔들면서 괴상한 웃음을 지었다. 저도 모르게 소름이 오소소 돋는 모습이었다
+나는 텐구를 벗 삼아 술잔을 기울이는 너구리였지만, 속내를 알 수 없는 고양이 앞에서는 늘 예의를 갖추어야 했다. 쉽게 말해——내가 저지른 무례에 무릎 꿇고 사죄하고 있었다는 얘기다
+
+「그래, 뭐, 됐어. 도미가 싱싱하니 일단 일어나」
+나는 너구리의 통통한 몸집으로 간신히 정좌 자세를 회복했고, 소녀는 점점 노파가 되어 자애롭고도 기괴한 웃음을 짓는다
+「고마워, 할망구!」
+「오센이라고 불러!」
+
+한시름 놓인 느낌이었어
+하지만 뭔가 석연찮은 구석이 있었지
+
+「호호호, 그나저나, 그 맹추 녀석은 잘 있나?」
+오센은 생선 한 마리를 통째로 삼키며, 잇달아 꼬리마저 「푝」하고 삼켜버린다
+
+말이 나와서 하는 말인데, 이 녀석과 텐구가 알게 된 사연은 울지도, 웃지도 못할 어처구니없는 이야기다. 요이치도 그녀의 시점에서 이 웃지 못할 촌극에 대해 언급한 적이 있긴 하지만, 할망구의 입에서는 전혀 다른 이야기를 들을 수 있었다ㅡ
+
+오센은 우리의 세계에서 태어난 자가 아니었다. 그녀는 평범한 인간들이 더욱 판을 치며 날뛰는 세계에서 왔다
+어느 날 밤의 어느 대나무 숲에서, 어렸던 오센은 떠돌이 중에게 붙잡히게 되었다. 그렇게 한참을 이리저리 끌려다니던 오센을 쇼군이 사들여 「어화묘」란 걸 시켰다고 한다
+그 시절에 대한 기억은 거의 없지만, 센은 늘 소위 평범한 인간들 중의 지체 높은 사람들이 왜 자신을 종종 화나게 만들면서도 그녀를 자주 찾아오는지 이해할 수가 없었다. 그들은 매일같이 그녀를 시켜 원수를 찢어발기거나, 그들만 재미있다고 생각하는 지루한 놀이를 강요하곤 했다
+그 지루하고 긴 세월은 평범한 사람을 미치게 하기엔 충분했지만, 요괴는 긴 수명만큼 인내심도 평범한 사람보다 훨씬 뛰어났다
+
+나중에 쇼군과 도둑놈의 쇼군이 서로 싸우기 시작해서, 오센은 「닌자」가 되었다나, 뭐라나
+
+「더 지루한 이야기지…」
+말을 뱉은 오센은 눈을 가늘게 뜨고 입이 귀밑까지 벌어지게 하품을 한다
+
+그러다가 수전을 치르던 날 밤, 쇼군에게 묘안이 떠오른다ㅡ
+쇼군은 오센에게 화려한 여인으로 둔갑하여 작은 배 위에 서 있기를 명했다. 또 금부채를 세워 도적에게 수치심을 안겨주면서도 감히 다가오지 못하게 하겠다는 책략이었다. 그러다 경솔한 적병이 덤벼들면, 기다리고 있던 천 년 된 고양이한테 혼쭐이 날 터였다
+
+다만 그 후, 건너편 배에 있던 요이치가…
+「그런데 그 맹추가 갑자기 소리를 지르며 부채를 쏘아 떨어뜨리겠다고 꽥꽥거리는 게 아니겠니」
+그래서 그 텐구는…
+「…발이 미끄러져 바닷속으로 풍덩 빠지고 말았지」
+고양이 얼굴을 한 노부인은 더는 참지 못하고 피식 웃음을 터뜨린다
+
+「그날 밤 그 맹추는 술에 거나하게 취해 자신이 거친 파도 속에 있는 줄 알았겠지. 사실 그날 밤은 차디찬 달빛에 바람 한 점 없는 날이었는데 말이지」
+「몇백 년 동안 그렇게 웃기는 놈을 본 적이 없어서, 체면을 세워주려고 웃음을 참으며 바다에 부채를 떨어뜨렸지… 그런데 맞은편 배 진영이 또 왁자지껄 소란이 이는 게 아니겠니, 지금도 그때 생각만 하면 웃겨 죽겠네…」
+
+이어 텐구는 거대한 날개를 펼쳐 마치 구름이 밝은 달을 덮듯 그 여인에게 달려들었다ㅡ
+「그 순간, 화살이 난무했지. 그래서 그 맹추는 고슴도치가 돼서 또 바다에 빠졌어. 그땐 더 이상 못 참겠더라고, 무표정이고 뭐고 죄다 집어치우고 미친 듯이 웃어댔어」
+그 후, 오센은 깔깔거리면서 바다에서 운 나쁜 텐구를 건져낸다. 그러고는 겨드랑이에 텐구를 끼우고 미친 듯이 웃으면서 양측의 전함을 넘나들었다. 그 모습에 쇼군들의 흥이 깨진 건 뻔할 뻔 자 아니겠는가
+사람들은 그녀가 여덟 척의 배를 연달아 넘어 이내 자취를 감췄다고 한다. 고양이 요괴가 남긴 웃음소리는 전쟁 끝난 후에도 꼬박 3일 남짓을 메아리쳤다고 한다
+
+「웃음이 멈추지 않아 그 맹추를 힘껏 할퀴었는데… 그 녀석의 딱한 모습을 생각하면 생각할수록 자꾸 할퀴게 되는 거야, 깔깔깔깔…」
+고양이로 변한 노부인은 결국 참지 못하고 크게 웃음을 터뜨린다
+
+「나중에 그 녀석은 날 이 세상으로 데리고 왔지, 꼭 무슨 전리품처럼 말이야!」
+「슈욱」하는 소리와 함께 노파의 얼굴은 삽시간에 다소 분노한 소녀의 얼굴로 변했다. 다만 방금 웃을 때의 홍조가 채 가시지 않아 다소 우스꽝스러웠다
+「난 전리품 따위가 아니라고!」
+
+「그나저나, 직접 날 보러 오지 않는 것도 아마 그 이유 때문일 거야」
+소녀 얼굴의 고양이 할망구는 가볍게 한숨을 내쉬더니 곧 능글맞게 웃는다
+
+「너도 이만 가보거라. 빗장은 지르지 말고, 보름달이 뜨면 다시 오거라」
+「참, 잊지 말고 우리의 옛 벗한테 도롱이를 가져다주거라」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book20_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book20_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9948c7eb9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book20_KR.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+ ——이야기 발췌——
+《숲속의 바람》과 《호수바람》은 서사시 시집이다. 학자들이 몬드의 여러 무명 음유시인의 시를 정리하고 기록하다가 이를 모아서 낸 책이다.
+음유시인의 시는 청중들과 모라를 얻기 위해 종종 사실을 과장하거나 역사를 왜곡하고 날조하여 믿기 어려웠다. 하지만 아름다운 상상력과 재치 넘치는 표현으로 천 년의 시간을 넘어 지금까지 전해지고 있다.
+……
+「아주 오래된 이야기, 시인은 노래를 시작하네」
+「(그때) 신들은 인간 세상을 누볐고, 인간 세상은 어지러웠지」
+시인이 그 폐허에 대한 이야기와 바네사 이야기를 마친 후 바람 드래곤 이야기를 읊기 시작했다. 「오래전 태고 시절부터 시작된 이야기를 들려드리죠. 신들이 아직 살아 숨 쉬고 있었습니다.」 바로 그 시절에 바람 원소를 지닌 드래곤이 높은 하늘에서 태어났다(주석1). 드래곤은 세상 모든 것에 호기심을 품고 하늘에서 천천히 내려왔다.
+드래곤은 마을로 내려갔다. 겁먹은 사람들은 돌을 던지며 드래곤을 공격했다. 드래곤은 사람들이 공포에 질려 뱉는 말을 알아듣지 못했다.
+드래곤은 묘지로 내려갔다. 그곳은 슬픔에 찬 사람들의 탄식으로 가득했다. 드래곤은 사람들이 슬픔 속에서 한 말을 알아듣지 못했다.
+드래곤은 과수원으로 내려갔다. 과일나무를 잃은 사람들은 분노로 욕을 쏟아냈다. 드래곤은 사람들이 분노에 차서 쏟아낸 말을 알아듣지 못했다.
+인간 세상은 너무 어지럽고 복잡했다. 드래곤은 혼란스러웠지만 더 겪어보고 싶었다.
+어느 날 드래곤은 천공의 하프 소리를 듣게 됐다. 「천공」은 하프 이름이자 바람의 신의 벗이기도 했다. 드래곤은 시에 매료되어 천하제일의 시인 곁으로 내려갔다.
+사람들은 두려워하기 시작했다. 강력한 원소를 지닌 드래곤과 세상을 주재하는 신들은 예로부터 사이좋게 지낼 수 없었기 때문이었다.
+「다들 보십시오. 이 얼마나 아름답고 온순한 드래곤입니까?」 바람의 시인이 말했다.
+「하지만 드래곤의 속마음을 알 수 없잖아요」 사람들은 반박했다.
+선율과 가사가 드래곤과 사람들을 사로잡았다. 놀라운 마력이었다. 드래곤은 시인 곁에 남기로 결심했다. 드래곤도 세상 만물이 자신의 마음을 알아주길 바랐다. 드래곤은 사람들의 말과 바람의 시인이 지닌 기법을 배웠다.
+…중략…
+후세 사람들은 이 드래곤을 몬드를 수호하는 바람 사신수 중 하나로 여겼다.
+
+「고대 국가 검은태양이 멸망하자, 반짝이는 구슬은 빛을 잃었네」
+「황금은 색을 잃고 하얀 비단은 황혼에 물드는구나」
+이건 지하의 잃어버린 왕국 켄리아의 또 다른 이야기다.
+검은태양 왕조가 멸망하자 재앙이 고대 국가의 성벽을 뚫고 대륙으로 퍼졌다. 「황금」이라고 불리는 연금술사는 죄인으로 전락하여 칠흑 마수들을 대거 탄생시켰다. 칠흑의 서펜트——악룡 「두린」이 바다에서 날아오르고 그림자는 몬드에 드리운다. 그런데 이때 라이언 기사의 계승자 자리는 비어있었고 페보니우스 기사단의 매 깃발은 바람에 펄럭일 수 없었다.
+거듭된 원성에 결국 몬드의 신——바람의 시인이 불려나왔다. 천공의 하프가 다시 울리자 바람의 드래곤도 부름을 듣고 날아왔다.
+몬드에서 믿을 건 바람의 드래곤뿐이었다. 악룡과 바람의 드래곤은 폭풍 속에서 사투를 벌였다.
+결국 바람의 드래곤이 승리를 거두었다. 바람의 드래곤은 악룡의 목덜미를 물어뜯다가 독혈을 삼켰다. 악룡의 독혈은 왜곡된 황금이자 산을 무너뜨리고 대지를 파멸시키는 힘이었다.
+바람의 드래곤은 몬드를 지켜주면 사람들이 자신을 이해해줄 것이라고 생각했을 것이다. 그래서 드래곤은 깊은 잠에 빠졌다.
+천공의 하프가 애절하게 울렸다.
+천공의 하프가 말했다. 다음에 깨어나면 넌 자유야. 자유롭게 하늘을 날아야 할 드래곤아, 만물이 네 아름다움을 깨닫게 될 거야…
+
+(주석: 원소로 탄생한 생명, 침전되면 슬라임으로 변하며, 그 상위는 수정 나비이다. 소수만 위험한 원소 몬스터로 변한다. 용 모양의 원소 생물은 희귀하고 강력하여 예전의 마신에 필적한다)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book210_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book210_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8971feb22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book210_KR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+아메 할머니의 이야기
+
+오센의 집에서 출발해 골목길을 돌다 보면 습한 정원에 도착할 수 있는데 거기가 바로 아메 할머니의 집이다
+매미마저 소리를 멈춘 단아한 정원속 스이킨 동굴의 떨어지는 물방울 소리만 은은히 맴돌고 있다
+자유로운 산속에서 안개를 비로 만드는 여인은 너구리와 여우의 친구다
+물론 우리 요괴들은 인간들과 다르지. 복잡한 고민도 없고 지위나 등급에 따라 나누지도 않아. 하지만 비안개 자욱한 산속에서 속삭이는 아메온나는 늘 많은 존경과 사랑을 수확하지
+하지만 그 후로 다들 대권현 어르신에게 굴복하는 바람에 인간들의 좋은 날이 왔지. 요괴들은 숨어 살지 않으면 퇴치와 진압을 당했어…하여 아메 할머니는 따오기 골목으로 옮기셨어. 나루카미 다이샤의 여우 궁사님은 위로 차원에서 이 저택을 증여하셨지
+대체 무엇을 잃었고, 어떤 슬픔이 있기에 궁사님이 이토록 신경을 쓰시는 건지 궁금하군…
+
+초승달이 연못에서 춤추고 있는 정원에서 조금만 머물다 보면 촉촉하고 시원한 밤바람과 함께 그녀의 목소리를 들을 수 있다
+
+「죄송합니다, 오래 기다리셨습니다.」
+뒤돌아보니 아메온나가 문 옆에 서 있다. 창백한 달빛이 그녀를 비추고 축축하게 젖은 흰색의 긴 옷자락의 광택이 난다. 젊고 호리호리한 몸매와 달리 늙수그레하고 슬픈 기운이 느껴진다
+
+나는 머리를 숙이고 오센이 준 도롱이를 황급히 그녀에게 바쳤다. 차마 고개를 들어 그녀의 회색 눈을 마주할 자신이 없다
+항간에 떠도는 소문에 의하면 슬픔에 가득 찬 아메온나의 두 눈은 익사자의 눈처럼 대리석 잿빛이 선명하다. 이 슬픈 눈을 누가 감히 직시한다면 그는 영원히 이 비안개 속에서 갇혀 길을 잃을 것이다
+이건 그저 무료한 전설 이야기일 뿐이다. 하지만「아메온나의 슬픈 두 눈을 직시하면 안 된다」는 요괴들 사이의 무언의 규칙이다
+
+「감사합니다.」
+아메 할머니의 목소리는 한결같이 부드럽고 촉촉하다
+
+그녀는 나를 방으로 안내하지도, 이야기를 들려주지도 않았다
+그저 나에게 목함을 건네주셨고 나는 그걸 깨달았다
+하여 나는 달이 밝을 때 조용히 정원에서 나왔다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book211_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book211_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1ca5a9f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book211_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+곤베이의 의야기
+
+곤베이는 올해로 일흔 여섯 살이며 따오기 골목에서 장기간 거주하고 있는 인간이다
+예전에 농민 출신이었고 무사였다가 장인도 해봤다.
+내 손에 든 나무함이 바로 그의 작품이다. 매끄러운 검은 표면에 다양한 컬러의 진주모가 박혀있다. 이건 와타츠미섬의 어민에게서 배운 기술이다.
+
+「고생 많았습니다.」
+내 앞에 노인은 날 향해 머리를 깊게 숙였다
+물론, 이건 인간이 요괴에게 당연히 차려야 하는 예의라고 생각하지만, 그래도 그의 울적함에 조금은 측은한 마음이 들었다
+
+곤베이의 말은 항간의 소문과는 달랐다. 그는 산속에 떠도는 아메온나와는 절친이었다고 한다
+다만 과거의 소년 곤베이는 촌로의 말을 듣고 가뭄이든 고향의 밭을 구하려고 산속의 아메온나에게 도움을 청하러 갔다
+아메 할머니의 당시 나이는 이미 적지 않았으며 인간 세상의 많은 변수에 대해 잘 알고 있었다. 하지만 이 산속의 창조물은 항상 인간보다 순수하고 소박하다
+
+그 후, 젊은 곤베이는 차마 입에 담을 수 없는 잘못을 저질렀고 산과 바다의 생명을 속였다. 물른 그는 지금도 그의 기만이 고향의 평온을 위한 것이라고 생각한다
+
+게다가 그의 마을은 확실히 그 일로 인해 장마를 맞았고 이례 없는 풍작을 거두었다
+그 후로, 곤베이는 면목이 없어 산속을 멀리 떠나 도시에 거주하게 되었다
+
+「정말 죄송합니다.」 연로한 인간은 머리를 숙인 채 목함을 받지 않았다
+달빛이 먹구름에 가리 전에 나는 그의 집에서 나왔다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book212_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book212_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..65949b50c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book212_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+중반부
+
+전설에 따르면, 수명이 짧은 인간이 바다를 건너기 전, 이나즈마는 너구리의 나라였다고 해
+너구리는 천성이 게으르고 변덕스러워서, 내일을 걱정하지도, 고민을 며칠 동안 거듭하지도 않는다. 그 시절 이나즈마의 땅은 너구리의 안락한 낙원으로, 매일이 즐거운 축제였지
+
+적어도 너구리 일족의 어른은 그렇게 말했지
+
+후에 여우들이 바다를 건너와 너구리 일족과 팔백 년 하고 또 팔백 년의 전쟁을 치렀지. 양쪽 다 피해가 엄청나 결국 화해할 수밖에 없었어. 비록 너구리는 아직도 패배를 인정하지 않지만, 그 커다란 번개의 벚나무를 여우 일족에게 줘버렸는걸
+
+근데 여우도 너구리와 똑같이 교활하고 변덕스러운 존재야. 팔백 년 하고 또 팔백 년의 전쟁에서, 전쟁 수법을 끊임없이 바꾸는 여우와 너구리 중에도 운이 안 좋은 녀석들은 변화무쌍한 형태에 눈이 멀어 자신이 어디서 왔고, 누구인지도 잊었다고 해
+
+그래서 막연하고 혼란스러운 인간이 현혹된 요괴에서 탄생했지
+
+너구리 일족의 오랫동안 전해진 이야기를 되돌아보면서 이 구불구불한 골목에서 배회하고 있다
+하지만 결국 오픈하지 않은 주점을 찾지 못했다
+
+돌아갈 때가 된 것 같다
+이런 생각을 하면서 여우 아저씨의 메밀국수 노점에서 일어나 기지개를 켰다.
+
+이때 뒤에서 익숙한 기운이 전해졌다——
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book213_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book213_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..302da5e1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book213_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+제5막, 제3장
+「…쥬사브로는 나머지 무사를 이끌고, 도적들과 격렬하게 싸우고 있었다…
+…쥬사브로와 무사들의 공세에 도적들은 점차 뿔뿔이 흩어져 도주한다
+대사:
+『큐조: 쥬사브로! 도적들이 거의 다 도망쳤어!』
+『쥬사브로: 그들은 이렇게 쉽게 곡식을 포기하지 않을 거라구. 눈 똑바로 뜨고 유심히 살피자!』
+…도적을 쓰러뜨린 후, 쥬사브로는 한동안 막연하게 사방을 수색하더니 외친다:
+대사:
+『쥬사브로: 도적들은 어떻게 됐어?』
+『큐조: 다 해치웠어.』
+그 자리에 멍하니 서 있던 쥬사브로는 주위를 둘러보더니 갑자기 울부짖기 시작한다」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book214_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book214_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bfed512b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book214_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——대길——
+잃어버린 물건을 다시 찾게 되는 하루입니다
+감감무소식이었던 일에 좋은 대답이 들려옵니다
+의견이 맞지 않아 갈라졌던 친구와 다시 화해할 수 있을지도 모릅니다
+잊어버렸던 기억을 우연히 기억해내게 됩니다
+이 세상에 돌이킬 수 없는 일은 없습니다
+오늘이 바로 잃어버린 것들을 만회할 수 있는 날입니다
+
+오늘의 행운 아이템: 기운 넘치는 「귀신풍뎅이」
+귀신풍뎅이는 평화를 사랑하고 싸움을 싫어하는 작은 생물체입니다
+평화를 추구하는 이 마음은 당신에게 반드시 행복을 가져다줄 수 있을 겁니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book215_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book215_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3e8700bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book215_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——대길——
+바람이 부는 날엔 무엇을 해도 순조로울 것이다.
+주위 사람들의 기분도 무척 좋아서 충돌할 염려는 전혀 없다.
+먹고 싶었던 것을 먹을 수 있다. 미식을 접할 기회는 없지만.
+일이든 여행이든 다 순조로울 것이다.
+그렇다면, 이렇게 좋인 시기엔 전진해야 한다…
+
+오늘의 행운 아이템: 높이 자란 「울림풀」
+울림풀이 뇌폭을 예보하는 식물인 것을 모르는 사람이 많다.
+울림풀은 번개 신의 사랑을 갈구하며 이나즈마에서만 자란다.
+울림풀을 뽑으면 행복할 때와 비슷하게 찌릿찌릿한 기분을 느낀다고 한다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book216_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book216_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..411f6d1f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book216_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——중길——
+하늘에 구름이 날아든 날, 날씨가 몹시 쾌적하다.
+일은 순조롭고 낮잠을 잘 때조차 좋은 아이디어가 떠오른다.
+오래된 벗과 새로운 화제가 있다는 것을 불현듯 깨닫게 된다.
+——날마다 긍정적이고 쾌할하게 보내야 한다——
+
+오늘의 행운 아이템: 빛깔이 고운 「제비꽃 열매」
+사람들은 겉과 속이 같은 게 미덕이라고 하는데,
+제비꽃 열매는 고운 겉모습 속에 겸손하고 달달한 속을 숨기고 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book217_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book217_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..00b740515
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book217_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——길——
+예전과 같은 하루, 몸과 마음이 일상에 익숙해져 있다.
+분실물을 대체할 물품이 나타나서 마음이 편해진다.
+자주 마주치던 사람과 관계가 좋아져서 친구가 될지도 모른다.
+——아무리 평범한 날이라도 소중한 추억으로 남을 수 있다——
+
+오늘의 행운 아이템: 반짝반짝 빛나는 「수정 코어」
+수정 나비는 천지의 원소를 응집하여 자란 작은 생물이다.
+원소는 이 세상이 천지의 인간들에게 허락한 축복이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book218_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book218_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8eeddf8c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book218_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——길——
+특별한 일이 없는데도 기분이 유쾌한 날이다.
+생각지도 못했던 곳에서 잃어버렸다고 여긴 물건을 발견할 수 있다.
+음식은 평소보다 더 신선하고, 길에서 마주치는 경치는 아름답다.
+——이 세상은 신비로운 일들로 가득하다——
+
+오늘의 행운 아이템: 온기를 발하는 「새알」
+새알은 무한한 가능성이 담겨 있는 미래의 씨앗이다.
+반대로 이 세상은 새알 속 생명에게
+흥미로운 일이 가득한 미지의 세계이다.
+새알을 따스하게 보살펴주자.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book219_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book219_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ad2b5dee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book219_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——막길——
+조금 저기압, 아득히 먼 옛날이 생각난다.
+이미 지난 젊은 시절, 이제는 연락이 닿지 않는 옛 친구에 대한 기억,
+그립기도 하고 조금 마음이 아리기도 한다.
+——가끔은 과거를 그리워해도 좋다. 마음에 여유를 가지고 미래를 맞이하자——
+
+오늘의 행운 아이템: 상큼한 「허브」
+풀과 나무가 자라는 공간에는 허브가 있다.
+그렇게 보면 허브는 세상에서 가장 강인한 생명체이다.
+몬드의 설산에도 허브가 자란다고 하던데.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book21_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book21_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4958d243
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book21_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+옛날에 대지의 초목과 짐승마다 자신만의 왕국이 있었다고 한다.
+그때 현재 몬드성이 있는 곳은 멧돼지가 뛰어놀던 숲이었다.
+멧돼지 왕국이 바로 이 숲에 위치했고, 왕국은 멧돼지 국왕의 통치로 풍요롭고 행복했다.
+국왕에게는 귀여운 어린 공주가 하나 있었다. 그녀는 숲에서 가장 어여쁜 코와 가장 흰 송곳니, 가장 부드러운 털을 지녔다.
+공주는 아름답고 선량했다. 매일 가장 달고 즙이 많은 과일을 백성들에게 나눠주었다.
+공주는 새콤달콤한 산딸기, 사각사각한 사과, 신선한 버섯 모두 먼저 주변에 양보했다.
+왕국의 모든 멧돼지는 그들의 국왕과 공주를 깊이 사랑했다. 그들은 매일 이렇게 찬양했다.
+「꿀~ 꿀~ 우리의 국왕님을 축복하네. 그분이 계셔야만 맛난 과즙을 먹는다네~꾸울」
+「꿀~ 꿀~ 인자한 바람의 신께 감사드리네. 이러게 어여쁘고 어진 공주님을 주셨으니~」
+
+[이 페이지 한쪽에 작은 글씨가 적혀있다: 「아빵, 매일 빰 사탕 않 먹고 얌저니 기도를 올리면 메돼지가 될 수 잇나요? 전 메돼지가 되고 시퍼요. 마시쓰니까요」]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book220_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book220_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed217cdc3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book220_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——막길——
+평온한 하루, 괴로운 일은 일어나지 않을 것이다.
+연락이 뜸했던 친구와 옛날 이야기를 하며 즐거운 시간을 보내기 좋다.
+음식을 먹을 때 예전에 맛봤던 맛을 체험하게 될 것이다.
+——주변 사람들과 일을 소중히 여기자——
+
+오늘의 행운 아이템: 찌릿찌릿한 「전기 수정」
+전기 수정에는 무한한 에너지가 담겨 있다.
+이 에너지를 이끌어낼 수 있다면, 대업을 이룰 수도 있을 것이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book221_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book221_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e304caca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book221_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——흉——
+비가 올 것만 같은 하루, 뭔가 맘에 안 드는 일이 일어날 수 있다.
+마땅히 와야 할 보상이 늦어지고 있다. 점원도 주문하지 않은 음식을 가져다줄 것이다.
+별게 아닌 일인데, 기분이 안 좋은 날이 될 것이다.
+——이런 날도 있기 마련이다——
+
+오늘의 행운 아이템: 파도에 휩쓸리는 「해초」
+해초는 부드럽지만 강인한 식물이다.
+쓰디쓴 바닷물 속에서도 자신을 바꾸려하지 않는다.
+역경 속에서도 부드러운 마음을 포기하지 않는다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book222_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book222_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..db438bcbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book222_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——흉——
+아끼는 물건을 잃어버릴 수 있으니 이에 조심해야 합니다
+몸이 좋지 않을 경우 지체하지 말고 반드시 휴식을 취하세요
+결정을 내리기 전 충분히 심사숙고하신 후 결정하세요
+
+오늘의 행운 아이템: 꽁꽁 언 「서리꽃」
+서리꽃은 「낯선 사람 접근 금지」의 한기를 발산하고 있습니다
+하지만 때때로 차가운 기운은 사람의 마음과 머리를 차분하게 식혀줍니다
+이에 따라 올바른 판단을 내리고 현명하게 행동하시길 바랍니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book223_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book223_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e3ab0fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book223_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book224_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book224_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..69cad2da7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book224_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+「북국의 마귀·화염검 무리스」
+최근, 우인단의 스파이가 이나즈마성 지하의 동굴에서 은밀한 활동을 개시했다고 한다
+그들은 성의 치안을 어지럽히고 쇼군님의 국토를 위협할 음모를 꾸미고 있다
+그 이름은 「모우리스」라고 전해진다
+
+죄인과 적에게 「종말」을 내린다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book225_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book225_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f2548d6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book225_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+「극악무도한 도적·쥐 요괴 마키」
+쿠죠 병영 저택 근처의 물가에 출몰하는 대도적이다
+그림에서 표기한 장소에서 떠돌며 막부군의 물자를 훔친다
+절도죄, 경미한 자는 전과 기록을 남기고 그 정도가 심한 경우 형벌에 처한다
+
+하지만 「쥐 소년」이라는 별명이 무색하지 않게 마키타 우미오는 뛰어난 무예와 꾀를 무기로 여러 차례 체포망을 피해 도주한다
+
+죄인과 적에게 「종말」을 내린다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book226_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book226_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..686767567
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book226_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+「모두 한통속」
+근래 모 도적단이 이나즈마성 지하의 동굴에서 접선한다는 정보를 입수했다
+접선 시간은 심야에서 새벽 사이인 것으로 추정된다
+일행은 각각 자기 군대에서 물자를 비밀리에 빼돌려 자기 배를 불린 첩자들과
+근래에 결성된 도적단, 밀입국 조직이다
+
+죄인과 적에게 「종말」을 내린다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book227_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book227_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..502c34408
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book227_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+「30년의 끝·참귀의 킨」
+근래 드디어 30년 전 칸나즈카 살인 사건을 저지른 범인의 행적을 찾아냈다
+「참귀의 킨」 마츠다이라 킨지로 및 그 잔당은 얼마 전 야시오리섬 남부 지역에서 출몰했다
+그림 속 장소로 가서 조사를 진행한다
+참귀의 킨 본인을 발견할 경우…
+
+죄인과 적에게 「종말」을 내린다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book228_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book228_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4213e872
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book228_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「악인의 말로」
+그림 속 장소로 가서 이상한 형상을 조사한다.
+
+죄인과 적에게 「종말」을 내린다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book229_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book229_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b73f656e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book229_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——대길——
+구름이 걷히고 달이 휘영청 하늘에 뜨니, 이 점괘를 뽑은 분은 필히 길조와 행운을 얻게 될 것입니다
+마음이 거울처럼 맑으면, 원하는 바가 이루어질 것입니다
+뭐든 원한 대로 이루어지는 하루. 하고 싶었던 일이든
+만나고 싶었던 사람이든, 실행에 옮길 최적의 시기입니다
+
+오늘의 행운 아이템은: 끊임없이 불타는 「화염꽃 꽃술」
+화염꽃 꽃술의 열기는 뜨거운 화심에서 나옵니다
+만사형통은 마음속에 올바른 길이 있기 때문입니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book22_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book22_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e699a73e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book22_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+멧돼지 숲 북쪽에는 차가운 얼어붙은 평원이 있었다.
+그 당시 개구쟁인 바르바토스는 노는데 정신이 팔려 그곳까지는 가지 않았다. 그래서 그곳은 눈과 얼음으로 뒤덮여 있었다.
+그 땅을 밟는 생명체는 모두 추워서 발을 동동 굴렀다.
+「아이고, 너무 춥다. 족발이 얼어서 다 갈라졌네~꿀!」
+가장 용감하고 우람한 멧돼지 국왕조차 얼어붙은 평원에 들어서면 추위로 꼼짝 못했다.
+「꾸꿀~ 꿀꿀꿀~ 정말 춥구나. 족발이 새파랗게 얼어붙었어!」
+그곳에 사는 건 어린 늑대 한 마리뿐이었다.
+
+[이 페이지의 맨 밑에 유치한 글씨로 쓰여진 기록이 있다.「아빵, 왜 늑때의 발토븐 얼어붙지 않았나요?」]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book230_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book230_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..820d8eaed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book230_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——대길——
+보검이 검집에서 나오면, 가는 곳마다 행운이 따르게 될 것입니다. 검집에서 검이 뽑히는 찰나의 빛은 다른 이를 환하게 비출 것입니다
+오늘은 공중의 사냥감을 한 방에 쏘아 맞히고, 가디언의 급소 또한 한 방에 명중할 수 있는 날입니다
+목표가 없다면, 여기저기 돌아다녀 보세요. 뜻밖의 행운을 만나게 될지도 모릅니다
+또한, 잊지 말고 운 나쁜 동료에게 행운을 나눠주세요
+
+오늘의 행운 아이템: 희귀한 「말총」
+말총은 물억새밭에서 자라지만 물억새보다 훨씬 우뚝하고 굳세게 자랍니다
+이 세상에 우뚝 선 당신과 무척 어울릴 겁니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book231_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book231_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..44cf2ede1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book231_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——중길——
+십 년 동안 간 칼날을 드러낼 때가 되었습니다
+악운이 다 가시고 고생 끝에 낙이 오려나 봅니다
+지금까지는 오랫동안 힘들게 연마한 재능을 뽐낼 기회가 없었지만
+실력을 발휘할 수 있는 절호의 기회가 찾아왔습니다
+방해에 부딪혀도 당황할 필요는 없습니다
+대담하게 검을 뽑아 통쾌하게 한바탕 싸워보세요
+
+오늘의 행운 아이템: 오랫동안 성장한 「바다 불로초」
+연약한 바다 불로초 벌레는 비바람의 풍파를 겪어야만 비로소 바다 불로초로 성장합니다
+목표를 위해 꾸준히 노력하는 사람들에게는 승리의 결실이 맺히기 마련입니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book232_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book232_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc6449a82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book232_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——길——
+고목이 봄을 만나고, 만물이 소생하는 시간입니다
+곤경에 처했을 때 해결책을 얻을 수 있습니다
+바둑판이 불리할 때 귀인이 도움을 줄 것입니다
+마음을 추스르고 가구를 깨끗이 정리하면
+뜻하지 않은 재물을 발견할지도 모릅니다
+
+오늘의 행운 아이템: 승승장구 「죽순」
+죽순은 무한한 잠재력을 가지고 있습니다
+자그마한 죽순 하나가 얼마나 높은 대나무로 자랄지는 아무도 모릅니다
+죽순을 보노라면 저도 모르게 미래를 기대하게 됩니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book233_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book233_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b6254bb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book233_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——막길——
+하늘의 구름층이 매우 낮을 뿐만 아니라 여전히 겹겹이 쌓이고 있습니다
+언제 갑자기 폭우가 쏟아질지 모릅니다
+하지만 뇌우가 지나간 뒤에는 무지개가 기다리고 있기 마련입니다
+옛것을 답습하고 본분을 지키세요. 경거망동은 실패의 지름길입니다
+
+오늘의 행운 아이템: 나무에서 떨어진 「솔방울」
+모든 솔방울이 높고 거대한 소나무로 자랄 수 있는 것은 아닙니다
+성장에는 환경은 물론, 약간의 운도 필요합니다
+그러니 자신을 너무 옭아매지 말고 인내심을 갖고 무지개를 기다려봐요
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book234_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book234_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee4fbecf0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book234_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——막길——
+구름이 달의 절반을 가리고 짙은 안개에 달은 더욱 흐릿해집니다
+고개를 들면 구름에 가려진 달이 보이고, 고개를 숙이면 짙은 안개가 자욱합니다
+잠시는 갈피를 못 잡을 수도 있지만, 모든 게 뚜렷해지는 시간이 곧 도래할 것입니다
+이 기회에 스스로를 단련하면서 밝은 달이 뜨기를 기다려봐요
+
+오늘의 행운 아이템은: 어둠 속에서도 빛나는 「반딧불 정수」
+반딧불 정수는 희미한 빛을 내려고 무던히도 노력합니다
+다른 광원에 비할 바는 못되지만, 앞길을 비추기엔 충분히 밝습니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book235_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book235_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..12d454eec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book235_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+——대흉——
+마음이 텅 빈 하루, 깊은 무력감에 빠질 수 있습니다
+갈피를 잡지 못하는 일이 발생할 수 있습니다. 외골수로 고집을 부리면 병환에 시달리기 쉽습니다
+일시적인 저조기에 들어섰지만, 이에 크게 좌절할 필요는 없습니다
+잠깐의 곤경을 버틸 수 있다면, 반드시 성과를 내게 될 것입니다
+
+오늘의 행운 아이템: 구불구불한 「도마뱀 꼬리」
+도마뱀은 잠재적인 위험에 직면하면 대부분 꼬리를 끊어 생명을 유지합니다
+정리할 수 없는 감정에 직면했을 때에도 필요에 따라 과감하게 끊어내야 합니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book236_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book236_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..99cc84f1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book236_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+…종말… 우인단… 음모…
+…점괘 풀이… 암호…
+…앞부분은 『어스름한 밤중』…
+…절대 믿지 마…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book237_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book237_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2723c5cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book237_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+편지로 뵙습니다:
+갑작스레 편지를 건네 죄송합니다
+부디 당신이 당혹스럽지 않으셨길 바라는 마음입니다
+이방에서 온 낯선 분께 편지로 만남을 청하는 건 저도 처음 시도하는 일입니다
+하지만 당신과의 이 만남이 결코 우연은 아닐 거라 믿어요
+그러니까,
+마침 오늘 밤 달빛도 아름다우니 꼭 만나 뵙길 청합니다
+
+저희 쪽 가신과 호위병의 검문은 제가 물려놓을 테니 걱정 안 하셔도 됩니다
+그럼 기다리고 있겠습니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book238_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book238_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..807926675
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book238_KR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+서막
+
+기억에 대한 이야기, 종종 손에 넣었다가 다시 잃은 순간과 연결되어 있다
+
+서투른 필력의 연유로 말하자면, 사실 그리 거창한 이유도 아니다
+
+그날 밤, 나는 오유정에서 술을 마시며 한가한 시간을 보내고 있었다. 그러던 중, 우연히 오랜 시간 만나지 못했던 친구와 마주치게 된다ㅡ언제부터였을까, 그녀는 저편의 별실에 착석해있었다
+
+「어머, 모처럼의 분위기에 혼자 쓸쓸히 술을 마시고 있는 이는 누구지?」
+
+그녀의 물음에 나는 건성으로 대답했다:
+「좋은 술은 늘 값이 오를 때를 기다려 파니, 나 또한 늘 혼자서 묵묵히 기다림을 감내해야 되더군」
+
+「구닥다리 같으니… 여전히 재미라곤 찾아볼 수 없는 사람이야
+지금은 편집장이 된 그녀가 작은 잔을 들고 취기가 오른 모습으로 입을 연다
+「술값 한번 벌어볼래? 어차피 다른 할 일도 없잖아」
+
+「오늘 밤 술은 내가 살게」
+그녀는 다시금 웃으며 이렇게 말했다. 이번이 아마 벌써 세 번째일 것이다
+
+「돌아왔구나」
+나는 밤바람을 타고 온 신성한 벚나무 꽃잎 몇 점이 그녀의 술잔에 떨어져 작은 달을 깨뜨리는 걸 묵묵히 보고 있었다
+어쩐지 너무도 익숙한 기분에, 부끄러움도 잊고 그 한 마디를 내뱉었다
+
+「너 취했구나」
+그녀는 언짢은 기색이었다. 흔들리지 않는 위엄으로 가득 찬 말투였다
+그러나 이윽고 그녀는 술잔을 내려놓으며 한숨을 내쉬었다
+「그녀가 떠날 땐, 난 아직 태어나지도 않았어」
+
+당시의 나도 단지 한 명의 소년이었을 뿐이었다
+
+「그녀가 했던 이야기는, 너만이 재현해낼 수 있겠지」
+
+이게 전부다. 정작 말하고 나니 조금은 우습기도 하다. 어찌 됐든, 그렇게 나는 얼렁뚱땅 속아 넘어가 야에 출판사를 위해 다시 한번 펜을 들려고 한다
+작품을 잠시 쉬겠다는 약속을 결코 멋대로 어긴 건 아니니, 옛 독자분들도 너무 노여워 않길 바란다
+어찌 됐든, 필자도 곧 가격이 인하될 맛 좋은 술을 위한 준비를 해야 하니까 말이다. 게다가, 그날 밤 편집장님이 사주신 좋은 술을 빚질 수는 더더욱 없으니
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book239_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book239_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a85787b14
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book239_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+잡담이 길어진 점에 양해를 구하는 바이다. 이야기 시작에 앞서 잠시 소개를 하겠다ㅡ
+「신」육미호전이란?
+다들 알다시피, 새것이 있으면 옛것이 있는 법이다. 이 작품은 500년 전에 유행했던 《유낙재육미호전》을 각색한 작품이다. 보잘것없는 필력에 미리 낙재 어르신과 독자 여러분께 양해를 구한다
+낙재 어르신은 내가 어렸을 때부터 꽤 유명하신 분이었다. 당시 재궁 어르신도 그분의 학식과 다도에 대한 찬사를 아끼지 않았다. 여우 일족 중, 낙재 어르신은 으뜸 풍운이라 해도 과언이 아니었다
+다만 안타깝게도, 지난 일은 바람에 따라 스러진다 하였나. 낙재 어르신이 큰 죄를 짓고 떠난 지도 어언 오백여 년이라는 세월이 흘렀다…
+
+사설은 이만 줄이련다. 《신육호전(新六狐傳)》은 드높은 요고우산에서 시작된다
+전설에 따르면, 대여우 백진의 문하에 있는 여섯 명의 제자는 모두 법술이 뛰어나고 변화무쌍한 인재였다고 한다. 그들은 평소 큰 어르신인 백진을 도와 신사 업무를 보조하고 요고우산의 안전을 지켰다고 전해진다
+
+여섯 여우 중 첫째의 이름은 검은 여우 이타루로, 비록 여인의 몸이지만 범의 등과 곰의 허리에 필적하는, 그야말로 어마무시한 덩치를 자랑한다. 또한, 성품이 지나치게 소탈하고 분방하여 신사 정전에서 술에 거나하게 취해 행패를 부려 쇼군의 신체를 다치게 한 적도 있다고 한다. 이에 대노한 백진은 반성하라는 의미로 달이를 요고우산에서 쫓아내게 된다
+헌데 검은 여우 이타루는 고분고분 산을 내려오는 그 짧은 사이에 큰 어르신의 훈계를 까맣게 잊어버리고 만다. 해서, 달이는 좋은 술 한 단지를 채워 들고 시비를 걸러 곧장 마을로 향한다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book23_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book23_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5e1619c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book23_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+어린 늑대도 예전에는 아무 걱정 없는 아기였다. 반짝 빛나는 푸른 눈동자에 회색 털은 윤기가 자르르했다.
+포효하는 모습은 몬드 대성당의 늑대 조각상과 똑같았다!
+어느 날 어린 늑대는 숲에서 사냥을 하다가 사악한 다람쥐 흑주술사 우바카와 마주쳤다!
+오래된 이 땅에 우바카보다 사악한 마신이나 악룡은 없었다. 우바카는 모든 아름다운 것들을 증오하여, 이 땅의 아름다운 것들을 전부 추악하게 만들겠다고 결심했다. 빛은 암흑이 되었다.
+구김살 없는 쾌활한 늑대를 보자 마음속에서 분노가 치민 우바카는 중얼거렸다.
+「찍~ 찌익찍~ 찍~ 찍찍찍!(대충 열받는다는 뜻) 저놈의 심장을 얼려주지. 이제 다시는 희망의 빛을 느낄 수 없게 만들어주갔어!」
+우바카는 주술을 걸어 어린 늑대에게 저주를 내렸다.
+그러나 어린 늑대는 부주의하게 사전 설명 없이 우바카를 한입에 삼켜버렸다.
+우바카는 화도 나고 초조해져서 어린 늑대의 입속에서 고래고래 소리를 지르며 자신이 아는 가장 심한 욕을 쏟아냈다. 늑대는 입안이 시끄럽자 자신이 뭔가 잘못했다는 것을 깨달았다.
+「아이쿠, 죄송해요. 먹어도 되는 다람쥐인 줄 알았어요!」
+어린 늑대는 이렇게 말하고 싶었지만, 목구멍이 막혔다 뚫렸다 해서 우바카를 배속으로 삼킬 수밖에 없었다.
+
+[여기에는 어른스러운 글씨로 쓴 메모가 붙어 있었다: 「그러니까 릴리야, 밖에서는 아무거나 함부로 먹으면 안 돼」]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book240_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book240_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f8c42e82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book240_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+전화에 이어, 검은 여우 이타루는 시비를 걸러 곧장 마을로 향했다. 헌데 길가에 나무꾼 행세를 했되 허리에 각각 칠척 야태도와 단태도, 와키자시로 무장한 여인 두 명을 보게 된다. 그야말로 전신무장을 한 채 예봉을 낱낱이 드러내고 있던 것이었다
+
+검고 튼실한 형체가 성큼 다가오자, 먼지바람이 날리고 땅이 진동했다. 두 여인은 경계를 하며 검자루를 잡고 물었다:
+
+「게 누구냐? 설마 요괴는 아니겠지!」
+
+그 형체는 대답했다:
+
+「하하, 정확하게 알아맞혔구나, 내가 바로 요괴다!」
+
+두 여인은 경계를 늦추지 않고 앞으로 나서서 검을 뽑아 들며 휘둘렀다. 헌데 웬걸, 한 발짝 물러서던 요괴는 이내 몸을 돌려 두 사람의 손목을 비틀었다. 그러자 7척 길이의 대태도가 덜그덕, 바닥에 떨어졌다. 갑작스러운 고통에 두 여인은 깜짝 놀라 단태도를 뽑아 들었지만, 때는 이미 늦었다ㅡ검은 여우는 억센 손바닥으로 한 여인을 날려버렸고, 다른 한 여인을 병아리 들듯이 껴안고 들어 올렸다. 그렇게 한 여인을 들쳐멘 달이는 나막신을 신은 발로 쓰러진 여인의 가슴께를 짓밟았다
+
+「『토카쿠시의 쌍귀』? 내 작년에 너희 자매가 마을 사람들을 괴롭히는 것을 보고 혼쭐을 내주지 않았더냐? 오호라, 아직도 혼이 덜 난 게로구나!」
+
+그 말에 두 여강도는 부끄럽기도 하고, 부아가 치밀기도 했지만 목숨을 구걸하기 위해 연신 용서를 빌었다. 그런데 그때, 검은 여우 이타루가 두 사람을 땅바닥에 내던지며 입을 열었다:
+
+「됐다. 어차피 백진 어르신께 쫓겨난 몸, 이젠 주인 없는 요괴일 뿐이다. 거기 너희 둘, 나와 같이 떠돌면서 의를 행하자! 적어도 지루하진 않겠지!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book241_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book241_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fade421d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book241_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+전화에 이어, 검은 여우 이타루는 「토카쿠시의 쌍귀」 두 여강도를 굴복 시켜 휘하에 두고, 의를 행하는 여정에 오른다
+
+콘다 마을에 도착한 일행은 한 모녀를 만나게 된다
+이야기를 들어보니, 이 모녀는 머나먼 세이라이섬에서 온 악사였다. 노부인의 성은 엽산이고, 소녀의 이름은 유이였다. 이나즈마성에 들어가 축제를 즐기려던 모녀는 마을에서 제비꽃 열매를 파는 부호에게 사기를 당하게 된다. 대부호는 자신이 「호의」를 베풀어 제비꽃 열매로 모녀의 갈증을 달래준 것을 핑계로, 터무니없는 비싼 값에 제비꽃 열매를 사들이도록 모녀를 강요했던 것이다. 그런데 음유 악사가 목돈을 내놓지 못하는 건 당연지사였다. 그렇다고 여비를 다 써버릴 수도 없는 일이고…
+난폭한 성미의 토카쿠시의 쌍귀는 이 사연을 듣고 그 즉시 이를 부득부득 갈았다. 죽이 척척 맞는 쌍귀는 반드시 그 악덕 상인을 찾아내 갈가리 찢어발겨야 한다고 펄펄 뛰었다. 그런데 그때, 검은 여우 이타루에게 좋은 생각이 떠올랐다. 달이는 낮은 목소리로 쌍귀 자매를 제지시켰다:
+
+「됐다, 알겠으니 그만하거라」
+
+그리고 모녀에게는 위로의 말을 건넸다
+
+「걱정 말게. 내 다 생각이 있으니 시시비비를 가리면 될 일이야.」
+
+말을 마친 달이는 성큼성큼 악덕 상인을 찾으러 떠난다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book242_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book242_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0cfa740a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book242_KR.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+전화에 이어, 검은 여우 이타루는 성큼성큼 악덕 상인을 찾으러 떠났다
+
+제비꽃 열매를 파는 도자에몬도 과거에는 무사였지만, 이나즈마의 평화로운 나날이 지속되자 재능을 펼칠 길이 없어 마을에서 상인으로 장사를 하며 지내게 되었다. 협박, 사기, 불법 경영 등 수법으로 이익을 취해왔고 게다가 워낙 흉악한 외모 덕분에 누구도 감히 건드리지 못해 마을의 큰 부자가 되어 떵떵거리면서 살고 있었다
+
+이날, 도자에몬은 노점 앞에서 시원한 바람을 쐬고 있었다. 그런데 삽시에 흙먼지가 날리고 땅이 진동하더니 천막보다 더 큰 그림자가 머리를 덮는 게 아닌가:
+
+「형씨, 제비꽃 열매 줍쇼!」
+
+도자에몬은 눈을 크게 뜨고 손님을 살펴보았다: 우람한 몸집에 흉악한 외모, 서 있는 모습에 예의라고는 눈곱만치도 찾아볼 수 없었다. 마치 손찌검을 하러 온 듯한 흉흉한 분위기였으나, 놀라운 건 이 자가 여인이었단 사실이다!
+
+「어느 정도 필요하오?」
+
+헌데 기다리는 대답은 하지 않고 느긋하게 도마 위에 놓인 와키자시를 뚫어지게 바라보고 있었다
+
+「좋은 검이구만, 좋은 검이야」
+
+「그건 물론이네, 나도 한때는 무예 가문 출신이었으니 이 정도 가보는 있어야 하지 않겠나」
+
+영문을 알 길 없는 도자에몬은 건성으로 대꾸했다
+
+「열매를 자르는 데 쓰이는 게 아까울 따름이군」
+
+은근히 뼈가 있는 말에 도자에몬이 불쾌한 기색을 비친다
+
+「자네, 제비꽃 열매 사러 온 거 아닌가? 어찌 잡담이 이토록 많단 말이오?」
+
+「예, 아무렴요」
+
+검은 여우 이타루는 헤헤, 웃으면서 굽히고 들어갔다
+
+「제비꽃 열매 한 되만 남기고 껍질을 모두 깎아주시오」
+
+도자에몬은 의심스러운 기색이 역력했지만, 구태여 묻지 않고 제비꽃 열매 한 되를 잘라 저울에 달아 보았다
+
+「형님, 이 저울대는 왜 평평하지 않소?」
+
+그 말에 도자에몬은 칼을 움켜쥐었다
+
+「형씨 저울은 성깔 있는 저울이구만!」
+
+「처자. 장난을 치러 온 거라면 모라를 먼저 내놓게」
+
+도자에몬이 분노를 억누르지 못하고 논리를 폈다
+
+「후후, 선불이 뭐가 어렵다고. 주인장이 겁이 나서 모라를 받지 않을까 염려되어서 그랬다오」
+
+「자네가 지불한다면 무조건 받겠네!」
+
+「그게 참말인가?!」
+
+「여부가 있겠나!」
+
+그에 검은 여우는 포효하며 「여기 있소!」하고 가득 찬 모라 주머니를 도자에몬의 얼굴 위로 내리쳤다. 미처 피하지 못한 도자에몬은 뒤로 벌러덩 넘어졌고, 손에 들고 있던 보물 와키자시마저 떨어뜨릴 뻔했다. 자세히 보니 정말 가관도 아니었다. 악덕 상인의 코는 모라 주머니에 맞아 납작하게 덩어리져 마치 담뱃대를 담는 두루주머니 같았다
+
+검은 여우 이타루는 또 두어 걸음으로 나오더니 악덕 상인의 가슴께를 세게 밟았다. 이건 뭐, 일언반구도 없이 곧바로 주먹질이다. 악덕 상인의 머릿속은 마치 리월 무도 대회를 연 듯 북이 일제히 울리는 것 같은 느낌마저 들었다. 도자에몬은 몸을 일으키려고 허우적거리며 땅에 떨어진 와키자시를 집어 들었다. 그러나 그 또한 발각되어 검은 여우에게 또 한대 얻어맞고 만다. 그렇게 한참을 구타당하던 도자에몬의 머리 위에는 어느새 너구리의 귀 한 쌍이 「퐁」하고 튀어나왔고, 입으로는 쉴 새 없이 용서를 빌었다
+
+이타루는 그 광경에 껄껄 웃음을 터뜨린다. 이 악덕 상인도 요괴였던 것이다. 게다가 그냥 요괴도 아니고 꾀죄죄한 라쿤이었다!
+
+그렇게 이타루는 너구리가 훔친 와키자시를 받아냈고, 그 녀석이 부당하게 취한 재산을 마을 전체에 나누어 줬다. 남은 돈을 모녀에게 넘겨준 검은 여우 이타루는 잠시 동안 너구리 요괴를 살려두기로 하고 계속해서 길을 떠났다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book243_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book243_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff1ad5648
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book243_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+산호궁은 태초에는 바다의 심연이었으나, 거대한 뱀이 건너와 맴돌면서 소용돌이를 일으켜 만들어진 산호로 섬이 이루어지게 되었다. 옛 산호궁 사람은 이곳을 「와타츠미섬」이라 부르고 거대한 뱀을 신으로 모셨다
+와타츠미 사람들은 스스로를 해민이라 칭하며, 거대한 뱀을 오로바시 님으로 섬겼다. 와타츠미섬에서는 신궁이 가장 높은 기관으로, 쇼군이나 봉행이 없다. 섬의 대소사는 전부 무녀에게 의지하며, 무녀의 우두머리는 「아라히토가미 무녀」라고 불린다, 「아라히토가미 무녀」는 정치와 축제를 주관한다
+마신이 혼전하던 과거, 라이덴 쇼군님은 이나즈마 전역을 하나로 통일한다. 이에 모두가 두려워하며 머리를 숙였고, 스스로의 본분을 다했다. 불손한 생각을 품는 자는 곧바로 영멸에 처해졌다. 거대한 뱀의 신 오로바시 님과 나루카미는 서쪽 경계를 기준으로 각자 평화를 유지하고 있었다. 그러던 어느 날, 갑자기 악심을 품은 뱀의 신이 거병하여 동쪽을 침략한다
+전쟁은 잔혹했고 민생은 처참했다. 양측은 지금의 야시오리섬에서 전투를 벌였는데, 양쪽 모두 사상자가 부지기수였다. 나루카미신의 총애를 받던 텐구 사사유리도 그 전쟁에서 전사하고 만다. 거대한 뱀은 결국 쇼군님에 의해 두 동강이 나 야시오리섬에서 훙거하였다
+그로부터 산호궁은 사절을 보내 항복하고, 이나즈마 막부를 대종주로 삼았다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book244_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book244_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1be1436db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book244_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+서문
+
+최근 신예 작가 모집 기획과 연일 화제에 오른 「이 소설이 짱이야!」 대회 활동의 영향으로, 많은 외국 신예 작가들도 특색 있는 작품을 보내오고 있습니다. 야에 출판사의 편집장으로서, 이 자리를 빌려 이나즈마의 라이트 노벨에 대한 각국 작가들의 지지와 성원에 감사를 표합니다. 여러분의 성원과 간조 봉행의 히이라기 신스케님의 선처 덕분에 뛰어난 작품들을 이나즈마의 독자 여러분께 선사할 수 있었습니다
+
+다들 아시다시피, 현재의 「쇄국령」이 반포되기 전에는 이나즈마에도 일부 이국 무사와 검호들이 활약했습니다. 하마와란이라는 검호도 그중 한 분이지요. 먼 우림의 나라, 수메르에서 온 하마와란은 번개의 나라에서 의로운 일을 행하던 무사였습니다. 한때 그의 이야기는 쇼군님의 불변의 성세에 묻혔지만, 신예 작가이자 내 친우인 푸르시아의 필촉 아래에서 다시금 살아 숨 쉬게 되었습니다
+
+그럼, 사설은 여기까지. 《하마와란 전기(戰記)》, 독자 여러분들도 즐기시길 바라겠습니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book245_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book245_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f03bffaeb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book245_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「먼바다의 뇌폭보다는 졸업이 미뤄지는 게 더 무섭지…」
+이나즈마로 향하는 배에서 젊은 하마와란은 그렇게 생각했다…
+
+「논문을 제출하지 못하면 졸업이 미뤄진다고 생각하고 있었지?」
+익숙한 목소리가 선실 밖에서 들려왔다
+
+「시끄러워——넌 또 누구야!」
+「나?… 중요한가?」
+
+「글쎄. 그다지 중요하지 않은 건 사실이야」
+「어이ㅡ」
+
+…
+
+그렇게, 바다와 하늘을 뒤흔드는 뇌폭 속에서 하마와란은 선실 밖의 작은 소리와 싸웠다. 뇌폭에 대한 걱정도, 논문에 대한 두려움도 어느새 대수롭지 않게 여겨졌다
+
+다만… 선실 밖에서 자신과 다투던 그 목소리는 해안에 오를 때까지도 다시 나타나지 않았다
+
+「바다에서 조난당한 귀신이었나…」
+하마와란은 중얼거렸다
+
+귀신이란 망자에 대한 지맥의 기억일 뿐, 과거와 오늘의 공진 그 이상도 이하도 아니다. 귀신이 바다 위에 나타난 것은 분명 이상한 일이긴 했지만, 완전히 상식에 어긋날 정도는 아니었다
+
+「너야말로 귀신이야ㅡ!」
+짐을 든 하마와란이 드디어 그 미스터리에 대한 해명을 찾았을 때, 귀에 익은 목소리가 들려온다ㅡ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book246_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book246_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b3a220a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book246_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+…
+「그러니까, 넌 귀신인 거야?」
+「아니야! 아직은 안 죽었다구!」
+「근데 살아있었던 적도 없잖아?」
+「음… 그러고 보니…」
+자칭 「시키가미」인 수다쟁이 소녀는 찹쌀 경단을 와구와구 먹어댔다. 그 광경에 하마와란은 그녀가 체하지는 않을까 못내 걱정이 되었다
+
+「굳이 말하자면, 난 『사귀』에 더 가깝지 않을까?」
+「그것도 귀신이잖아…」
+「네가 말하는 그런 귀신은 아니거든!」
+또 한바탕 소란을 거치고 나서야 드디어 하마와란은 이 녀석이 수메르의 「진령」과 흡사한 존재임을 알게 된다
+실명으로 계약을 맺고, 그를 통해 진령을 다룬다. 이 세상의 신비로운 술법은 본질적으로 모두 흡사한 것이다. 그것은 인간의 가장 원초적인 두려움 중 하나인ㅡ통제되는 것에 대한 두려움을 구현한 것일지도 모른다
+
+이런저런 생각을 하던 하마와란은 이내 신비학이 아닌, 지독히도 인기가 없는 해양생물연구라는 전공을 택한 걸 다시금 후회했다…
+머나먼 이나즈마까지 항해야 할 뿐만 아니라 지옥 같은 논문 답변을 준비해야 한다…
+하지만 적어도 지금은 곁에 시끌벅적한 작은 녀석이 생겼으니 그나마 좋은 징조가 생긴 게 아닐까…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book247_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book247_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0c1bfbb8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book247_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+「하지만, 설령 셰르 폐하의 야망이 실현된다 해도 모두에게는 또 무슨 도움이 되겠습니까?」
+군무 상서 에반게릭스는 창밖의 별바다를 바라보고 있었다. 은하와 항성은 그녀의 얼굴에 창백한 빛을 더해주며 그녀의 머리카락을 부드럽게 비추었다. 희미한 빛이 머리칼을 타고 천천히 흘러내렸다
+그녀는 처음 이 창문을 통해 별을 바라보던 경험을 떠올렸다. 하지만 과거에 느꼈던 경외감은 이미 기억나지 않았다. 지표면에서 수백 광년 떨어진 이곳 고향의 모습도 그녀의 꿈속에서 일그러진 지 오래였다
+「혹시 저의 실언이라면 용서해 주십시오, 친왕 폐하. 하지만 이 전쟁은 이미 너무 오랫동안 이어졌습니다. 저희는 셰르 폐하의 꿈을 위해, 수많은 별을 건너 전쟁을 해왔죠. 온갖 책략과 함정으로 수천만의 목숨을 앗아갔고, 자그마한 낯선 별의 총독과 흠차대신이 되었죠… 하지만 셰르 폐하의 환상이 우리에게 가져다준 것은 무엇이죠? 점점 더 많은 불행과 적들입니다. 은하수 전체에 도사리고 있는 그들은 언젠가는 우리를 삼킬 것입니다」
+「오빠의 제국은 공포와 빈곤이 존재하지 않는 영원한 나라일 것입니다. 모든 이의 행복은 더 이상 소수가 좌지우지하지 않으며, 지위가 더 높은 사람도 없게 되죠. 무능함조차도 더 이상 죄악이 될 수 없습니다. 따라서… 이런 원대한 안목을 이해할 수 없는 적은 숙청당하는 것이 그들의 당연한 운명입니다」
+코파타 왕은 고개를 가로저으며 부드럽지만 차가운 말투로 말했다
+별존의 유격 전쟁이 앗아간 건 한쪽 눈과 팔만이 아니었다. 눈앞의 그녀는 에반게릭스가 알던 그 유쾌한 소녀와는 전혀 다른 모습이었다
+「전 오빠의 결정을 믿어요, 오빤 절대로 다른 마음을 품지 않았을 거예요. 그러니까 절 설득하는 말이라면 아무리 당신이라도 더 이상은 그만해주시기 바라요」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book248_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book248_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b433b843
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book248_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+그 정도의 치밀한 방어라면, 전원이 야즈타급 전함으로 구성된 방대한 함대라 해도 유효한 피해를 주기는 힘들었을 것이다
+제국의 방대한 공정 기적을 지나치게 믿은 겔다파리드 대장은 반군이 그의 목숨줄에 급속으로 접근하고 있다는 사실을 깨닫지 못했다. 코파타 친왕이 직접 설계했고, 셰르 폐하가 「아누샤르완」이라는 이름을 하사한 이 강력한 별의 요새도 지금 이 순간, 반군 앞에서 계란처럼 연약하기 그지없었다
+페슈타누는 라흐시 보트를 몰고 복잡하게 얽힌 환풍관 사이를 누볐다. 수많은 구멍에서 뿜어져 나오는 유독 가스와 원소 구름을 신속하게 뚫어야 했고, 자가 반응 기능이 탑재되어 있는 기계의 추격도 따돌려야 했다. 보트의 빠른 속도로 충혈된 그의 눈과 귀 때문에 페슈타누는 일순 어지럼증을 느꼈다
+「때가 되었구나」
+동력 시스템의 에너지 핵이 서서히 모습을 드러내자 페슈타누는 생각했다
+「시간이 되었구나」
+겔다파리드 대장은 별의 궤도에서 반짝이는 빛 덩어리를 바라보며 생각했다
+그래서 겔다파리드 대장은 별에 대한 무차별 공격 명령을 내렸다
+페슈타누는 요새의 핵심 코어에 치명적인 일격을 날렸다ㅡ
+
+「코파타 친왕/친왕 전하께서 길길이 날뛰는 꼴을 꼭 보고 싶었는데…」
+그 순간, 놀랍게도 두 사람은 꼭 같은 생각을 했다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book249_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book249_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d8fbf419
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book249_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+ㅡ10년 전ㅡ
+ㅡ25광년 밖ㅡ
+
+스루가 막부의 통치 아래, 고통에 시달리는 국민의 원성이 하늘을 찔렀다
+현재의 스루가 막부는 이마가와 세이에스 쇼군이 주관하고 있었다. 4년 전, 마왕 아키마사의 목을 취한 쇼군은 공포의 시대의 막을 열었다
+이러한 시기, 이러한 곳에 한 겁 없는 검호가 떠돌아다니고 있었다
+그는 다름 아닌 신쿠로라 불리는 협객, 빗츄 큐베이였다
+빗츄 큐베이는 과거 낭인이 아니었다. 소문에 따르면 그는 쇼군님의 병법 지침서라 불렸다고 한다. 하지만 원수의 음해와 쇼군 본인의 의심 많고 우유부단한 성격 때문에 막부를 탈출하여 황야에 떠돌게 된 것이다
+
+지금 신쿠로는 언덕 위에서 무엇을 바라보고 있을까?
+광활한 들판? 틀렸다
+저 먼 곳의 산? 아니다
+곧게 뻗은 길? 정답! 하지만 완전한 정답은 아니다
+
+그러면 신쿠로는 대체 무엇을 바라보고 있는 걸까…?
+생쌀로 검호에게 의뢰를 맡기는 농민들도 주눅이 들어 그에게 묻지 못하고 있었다
+
+이 문제에 대한 답은 침묵한 검객의 마음만이 알고 있는 듯싶다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book24_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book24_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fef79c1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book24_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+그렇게 어린 늑대의 위에서 무슨 화학 반응이 일어났는지, 우바카의 주술은 효력을 보이기 시작했다!
+다람쥐의 저주로 몹시 차가운 얼음이 어린 늑대의 심장을 얼어붙게 했다. 어린 늑대는 점점 차갑고 까칠해졌다. 다른 동물들의 호의를 악의로 갚거나 그들에게 상처를 줬다. 이렇게 늑대는 모든 동물들에게 점점 미움을 받게 되었다.
+그때부터 숲의 모든 늑대는 그를 두고 이렇게 말했다.
+「멍~ 멍멍~ 정말 이기적인 놈이라니까. 그 녀석은 진짜 나빠」
+「멍~ 멍멍멍~ 맞아, 맞아. 매정한 놈이야. 누구도 그 아이와 놀려고 하지 않아」
+그렇게 어린 늑대는 하나씩 친구를 잃었다. 숲에서 아무도 반겨주지 않자, 고독한 그는 북쪽으로 갈 수밖에 없었다.
+북쪽은 폭설이 내리는 얼어붙은 땅이어서 평범한 생명체는 접근할 수 없었다. 그러나 어린 늑대는 심장이 얼어붙어서 추위를 두려워하지 않았다.
+그렇게 그는 자리를 잡고 이곳의 유일한 늑대가 되었다.
+
+[이 페이지의 접혀진 곳에는 소녀의 필치로 이렇게 적혀 있다: 「아빵, 그런데 우바카는 어떠케 돼써어요?」]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book250_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book250_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f306799a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book250_KR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+「가을이다, 수확의 계절이 곧 다가온다」
+무토우 키사가 말했다
+
+이른바 닌자란, 전란의 위험에서 스스로를 지키기 위한 어르신들의 용병이다
+전쟁으로 태어나 권력으로 강해진다, 이것이 닌자의 인생이다
+전쟁이 끝나 권력을 잃고 무너져내리는 것, 이 역시 닌자의 숙명이다
+
+
+이마가와 쇼군은 마침내 각국을 통일한다. 토사구팽된 닌자는 토벌당하거나, 군에 개편 당했다. 어떤 이들은 산적으로 전락했다
+무토우 키사가 바로 이런 사람 중 하나였다
+
+「조급해하지 마, 마을 사람들이 쌀을 준비하고 있으니까 기다리자」
+요네마타 타스케가 말했다
+
+소위 말하는 산적이란, 무도에 흥미를 잃은 무사거나 죽음과 목숨 걸고 싸우는 농민을 이르는 말이다
+전쟁이 낳고, 교활함으로 강대해진, 또 그 강대함으로 인해 거침없이 움직이는 게 산적이다
+따라서, 전쟁이 끝나고 평화가 도래하면 산적의 세력은 하루살이처럼 해 질 녘에 발을 들인다
+
+요네마타 타스케는 평범한 농가 출신이다. 마흔 살이 넘어서야 산적이 되었지만 재물운이 따라 어느새 한 산적단의 두목이 되었다
+가장 악한 자는, 과거 같은 억압을 당해 보았던 자다
+
+「그리고 전부 불을 질러 한 놈도 살려두지 말자」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book251_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book251_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b52e266f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book251_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+아사다 마을의 지세는 초승달 모양이다
+와지에 들어간 신쿠로는 그 점을 노렸다
+만약 많은 마을 사람들을 동원해 산마루에 매복시킬 수 있다면, 은밀한 공사로 높은 곳에서 공격할 수 있다. 먼 곳에서 오느라 지친 적을 쉽게 격파할 수 있으니 묘책이었다. 더군다나 마을 사람들의 수는 산적보다 훨씬 더 많으니 포위하는 것도 그다지 어려운 일은 아니었다
+
+하지만 문제 또한 마을 주민에게 있다: 산골짜기로 적을 유인하려면 반드시 작은 인원을 미끼로 보내야 한다. 마을 사람들은 이미 오랜 세월 난세를 겪었고, 지금은 막부 기관에서 가혹한 폭정을 실시하고 있다. 지금 같은 세상에는 제 한 목숨을 아끼는 게 태반이고 주류다, 대체 그들을 어떻게 설득해야 미끼를 자처해 대군을 위해 희생할 수 있을까?
+
+이 밖에 또 한 가지 문제가 있다, 만약 이들이 전란 시대의 무사 군대였다면, 반드시 화공으로 매복 효과를 높일 것이다. 산골짜기에 갇혀 불어오는 산바람을 이용한다면, 아래 있는 적에게 큰 손실을 입힐 수 있을 것이다
+그러나 지금 자신이 이끌고 있는 마을을 보호하는 농민군이다. 무슨 말을 해도 자기 집 곡창을 불태우지는 않을 것이다… 충분히 이해는 가지만, 산적에게 유효한 타격을 입히지 못한다면 후일 더 끔찍한 보복을 당할 것은 자명한 일이었다
+
+이렇게 생각하며 신쿠로는 말없이 자리에 앉았다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book252_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book252_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ae093b03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book252_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+…
+「선죄, 나루카미신. 복죄, 와타츠미. 진사를 읊어 신의 분노를 잠재운다」
+위와 같이 모든 제식, 청식, 축식, 주식 전을 실었다. 대규모 액막이를 진행할 시에는 전례에 따라야 한다
+
+번개의 벚나무는 신성한 벚나무의 전지이다. 나루카미신의 분령으로서, 다이샤에서 감실로 통한다
+당시, 천하의 재앙과 요괴, 땅의 더러운 거름, 흉악한 장군이 횡포를 부렸고 온갖 귀신이 소란을 피웠다. 해서 다이샤에서는 나무를 옮겨 부정한 것들을 진압하고자 했다
+오랜 세월 동안 피해가 누적되었으니 이 사태를 평정하려면 액막이를 하여야 한다
+
+번개의 벚나무의 액막이는 갑자를 주기로 한다. 그 크기에 따라 제례가 달라진다. 무릇 소규모 액막이에는 대규모 액막이이가 따른다
+소규모 액막이 기간 동안은 죄천죄국이다. 결연주를 경계로 「외지」의 시구를 읊어야 한다. 어지러운 구역은 경계 안에, 뿌리가 피해를 입지 않도록 피해야 한다. 나루카미신의 다섯 장소에 순서대로 실행한다
+소규모 액막이의 의미는 부정한 것을 순화하는 데 있다, 소액막이를 진행하면 몇 년 동안 태평할 수 있다
+
+대규모 액막이 기간, 죄천죄국이다. 눈, 입, 코, 손, 발에 따라 주술 도구를 다섯 개 취하여 소규모 액막이의 결계를 세운다. 그 후 신의 힘으로 부정한 것을 제거한다
+대규모 액막이는 이치는 부정적인 것을 제거하고 죄를 씻는 데 있다
+
+요약은 여기서 이만 줄인다, 상세한 사항은 아래에서 논한다
+[나머지 부분은 풍화와 오염, 훼손 때문에 알아볼 수 없다]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book253_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book253_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb4631744
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book253_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+아버님께 올립니다
+
+오랫동안 편지를 보내지 못했습니다. 집안 근황은 어떤지요? 지난번 아버지가 편지에서 「센스이코」가 새끼를 낳았다고 말하셨죠. 헌데 잡무가 바빠서 일찍 답장을 하지 못했습니다. 이젠 새끼들도 많이 컸겠죠. 켄지의 부모님께 강아지 한 마리를 드린다고 하셨는데 정말 잘 됐습니다. 나와 켄지는 일찍이 집을 떠나 부모님을 모시지 못해 항상 미안한 마음을 갖고 있었습니다. 아버지과 어머니, 켄지의 부모님이 서로 도우며 보살피니 우리 두 아들도 퍽 안심입니다
+내가 군대에 있을 때의 생활에 대해서는 걱정하지 마세요. 식사도 넉넉하고 병영도 넓고 깨끗합니다. 숙박이 편한 건 물론, 이곳에서 마츠다이라라는 새로운 친구도 사귀었습니다. 앞으로 기회가 되면 그를 고향으로 초대하여 어머니의 솜씨를 좀 맛 보여줄 생각입니다
+이 밖에도 또 한 가지 일이 있습니다. 이걸 들으시면 아버지께서도 무척 기뻐하시겠죠ㅡ전장에서 용맹하게 싸워 상관이 저를 병사에서 하타모토로 승진시켰습니다! 사실 켄지도 나와 함께 하타모토로 승진했지만 직접 말하게 비밀로 해주세요
+아버지, 전 항상 믿습니다. 전쟁이 끝난 뒤, 나와 켄지가 전공을 세워 마을로 돌아오면 모든 게 달라질 겁니다. 그때의 저는 아버지와 어머니께서 더 이상 힘들게 고기를 잡을 필요가 없을 정도로 충분히 넉넉한 급료를 받을 수 있을 겁니다. 어쩌면 새 집을 짓고 새 배를 한 척 사서 풍족한 생활을 할 수도 있겠죠. 이 목표를 위해서, 나는 끊임없이 노력해서 더 많은 전공을 세우고, 더 많은 영예를 얻을 것입니다
+안심하고 우리가 돌아가길 기다려 주세요
+
+마사노리 올림
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book254_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book254_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1dc933a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book254_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+켄지에게
+
+이 편지를 쓰려고 한참을 고민했다. 너에게 하고 싶은 말은 수없이 많았지만, 막상 펜을 들 때마다 써내려갈 수가 없었다. 우리는 어릴 때부터 함께 무예를 익히고, 장성해서는 같이 입대를 했지. 무슨 일을 하든 우린 함께 했다. 나에게 있어, 너는 친형제나 다름 없는 친우다. 나는 우리가 그렇게 크게 다투고 심지어 주먹다짐까지 할 일이 생길 줄은 상상도 못했다
+켄지, 내 형제여. 나는 시시각각 그 일 때문에 후회하고 있다. 만약 내가 좀 더 냉정했다면, 그렇게 독단적으로 떠나겠다고 말하지만 않았어도 네가 그렇게 분노하지는 않았겠지. 넌 내가 쇼군님을 배반한 파렴치한 탈영병이라고 생각했겠지. 그래서 내 설명도 듣지 않고 주먹을 날렸을 거야. 다른 사람이 날 어떻게 생각하는지는 전혀 개의치 않는다. 하지만 너에게는, 너에게만큼은 그럴 수가 없었다. 그래서 이 편지를 통해 네게 하고 싶은 말을 적으려 한다
+어릴 때 우리의 꿈을 기억해? 무모함과 검술 하나 믿고, 요즘 같은 난세에 무예의 길에서 이름을 날리고 부모님께 보답하기로 했었지. 어른들은 늘 산호궁에 감히 「번개의 삼파문」에 반기를 든 천벌받을 저항군 놈들이 있다고 얘기했지. 그러니, 그들의 목숨은 신경 쓸 필요가 없다고. 나도 줄곧 그렇게 굳게 믿고 있었다. 하지만 그 일이 있은 후로는 그렇게 생각할 수가 없었다
+그때, 전투가 끝나 후퇴하던 중, 나는 전장에서 반군 병사의 가서 한 통을 주웠다. 넌 아마 믿지 못할 거야, 그 반군 군사는 우리가 익히 알고 있는 사람이야. 우리가 막 입대했을 때, 군의 한 선배가 날 돌봐준 적이 있었어. 그 선배가 바로 가서의 주인이었다. 편지에서 그는 집에 있는 어선을 생각하며 전쟁이 끝나고 고향으로 돌아갈 것을 기대하고 있었지. 그가 반군 쪽 사람이 되고, 그런 식으로 그와 전쟁터에서 재회할 줄은 상상도 못했지
+이 가서를 주운 나는 문득 깨달았지: 반군들도 사실은 사람이고, 부양할 부모도, 돌아갈 고향도 있다는 걸 말이야. 그런 생각에 나는 선혈로 얼룩진 가서를 일단 숨겨두고 나중에 선배를 대신해 편지를 집으로 보내려고 했어. 그런데 어찌 된 일인지, 동료 여러 명이 이 일을 알게 됐고, 그로 인해 난 조롱을 당하게 됐지. 너와 나는 미천한 출신인데 전공을 세워 빠르게 하타모토로 승진했으니 못마땅하게 생각하는 이들이 유언비어를 퍼뜨렸던 거야. 이 일 이후 나는 극심한 따돌림과 고립을 당했고, 심지어 전쟁터에서 우리가 한마음으로 적을 제압해야 할 때에도 동료들도 내 등을 일부러 적에게 드러냈지. 그래서 나도 여러 번 죽을 고비를 넘겼다. 이 모든 것에 나는 마음이 차갑게 식어버렸어, 고민 끝에 나는 결정을 내렸다: 막부군의 동료들은 나를 고립시키고 있다. 내 마음 또한 적군에 대한 동정심이 생겼으니 차라리 그들에게 가입하자고 말이다
+켄지, 너는 늘 사리에 밝은 사람이었지. 사건의 전말을 너는 전혀 몰랐을 거야. 지금 와서 이해를 구하려고 편지를 쓴 건 아니야, 다만 네가 내 마음을 조금이나마 알아줬으면 좋겠어. 지금 나는 산호궁군의 막사에서 펜을 들어 이 편지를 쓰고 있어. 네가 이 편지를 보았을 때 전쟁은 이미 끝났기를 간절히 바란다. 그때, 네가 나와 친구로 지내줄 수 있다면 함께 집으로 돌아가자. 모라든, 영예든 중요하지 않아. 입대할 때 우린 두 사람, 두 자루의 검만 가진 빈털털이 신세였지. 우리가 집에 돌아갈 때에도 온전한 두 사람, 두 자루의 검만 있으면 충분하다고 생각한다
+
+마사노리 올림
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book255_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book255_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f0a7620f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book255_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+…
+…나오코 선생님이 돌아가셨다. 「재앙신」 소동이 있은 후, 섬에 남아 있는 떠돌이 의사는 나 혼자뿐이다
+섬에 남아 있는 이들이 하나씩 병마에 시달리는 것을 보는 일은 고통스러운 일이다. 하지만 나는 「재앙신」의 오염에 아무런 대처도 할 수 없다. 다만 제비꽃 열매로 우려낸 국물로 자신을 기만하고 있을 뿐이다…
+
+「관심도 일종 치료다」
+…선생님은 늘 그렇게 말씀하셨다. 하지만 그건 의사의 자기 위안에 불과한 말이다…
+…
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book256_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book256_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1f414c05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book256_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+…
+…한 여인이 나를 찾아와 치료를 부탁했다, 광부의 가족인 듯하다. 그녀의 병세는 무척 특별한 경우라 내 의술로는 병의 특징을 요약하기 어려웠다… 해서 직감을 통해 추측할 수밖에 없었다: 재앙신의 힘은 그녀를 잠식한 게 아니라 그녀의 체내에서 자유롭게 유동하고 있다. 환자의 몸과 정신은 큰 영향을 받지는 않았지만, 계속되는 소량의 출혈과 발열을 제어하기는 무척 어려웠다…
+…생명이 위독할 만큼의 증세는 아니지만… 전염성에 대해서는 확인할 길이 없다…
+…수메르의 병원이라면 이 증세를 치료할 방법이 있을지도 모른다…
+…
+…그녀에게 해적에게 가는 길을 알려주었다. 오니타카 아저씨는 재물욕은 있으나 의리 또한 중히 여기는 사람이다, 아저씨는 그녀를 도와줄 것이다…
+…그녀에겐 쵸지라고 하는 아이도 있다. 이 모든 일이 끝나면 그 아이를 잘 돌봐야 할 텐데…
+…하지만 아직을 그를 찾아갈 수가 없다. 아직은 때가 아니다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book257_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book257_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e167f2054
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book257_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+…
+…한 외국인이 섬에 왔다, 그 옆에는 수다쟁이 요정도 있었다. 하필 지금 같은 시국에 오다니 운도 참 지지리도 없다…
+…
+…외국인 친구 덕분에 연구 진도가 훨씬 빨라졌다. 일이 이렇게 순조롭게 풀릴 줄은 상상도 못했다…
+…야시오리섬 남쪽 모래섬에 가서 다시 한번 약품 효과를 시험해볼 생각이다. 이번엔 모든 조제량을 실험해 봐야겠다…
+…아무쪼록 모두의 도움에 감사를 드린다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book258_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book258_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e22b0b5d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book258_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+사랑하는 아들 쵸지에게
+
+만약 네가 이 편지를 읽는다면, 부디 이 엄마를 용서하길 바란다
+어쩔 수 없이 너희를 떠나야 되는 현실이 고통스럽다
+하지만 부디 희망을 포기하지 않길 바란다, 엄마에게 절망하길 바란다… 우리가 아버지가 살아계실 거라 줄곧 믿어온 것처럼 말이다
+섬에 있는 「재앙신」은 무척 위험한 존재니 부디 스스로를 잘 보호해야 한다
+「재앙신」의 파괴 때문에 전쟁은 곧 끝나게 될 것이다. 그때가 되면 쌍방은 무기를 놓고, 손을 맞잡고 공동으로 섬의 오염을 씻어내게 되겠지
+다만 아쉬운 건, 엄마는 그걸 못 보게 될지도 모른다는 거야
+
+쵸지, 앞으로 살아가면서 나쁜 놈들을 만나게 될 거야. 너를 이용하거나 너에게 상처를 입히는 사람이 있을지도 모르지. 하지만 그것 때문에 사람에 대한 희망을 잃지는 말길 바란다. 세상에는 본성이 나쁘지 않은 사람이 더욱 많으니까 말이야
+전쟁이 끝나면 모든 게 좋아질 거야
+하지만 부디, 부디 서둘러서 날 만나러 오지 않길 바란다. 이건 엄마의 부탁이야
+엄마에게 희망을 가지렴
+꼭 돌아와서 직접 너와 아빠에게 「미안해」라고 사과할 거란다
+그날이 오기를 기대하고 있으렴
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book259_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book259_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e6ada4b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book259_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+정말 미안하다, 쵸지
+옛말에 「인생 오십 년」이라 했나. 이 토사부로도 어언 30여 년을 살아왔습니다. 남은 10여 년의 시간은 누릴 복이 없으니 부모님께 드리고 싶습니다
+사랑하는 아내 시즈코가 화내지 말길, 슬퍼하지 않길. 토사부로라는 못난 남편을 잊어주길
+쇼가이, 오마츠, 슬퍼하지 말거라. 이 못난 아빠를 용서하렴
+벗들이여, 그대들과 만나게 된 건 토사부로의 무한한 영광입니다
+여하튼, 대단히 송구합니다
+저는 워낙 거친 사람이라 글재주를 부리는 게 능사가 아닙니다. 그러나 이별의 시각이라 그런지, 말이 많아졌습니다
+만약 누군가가 이 글을 읽고 있다면, 이 못난 토사부로를 용서해 주십시오
+
+10여 년 전, 처음 군대에 들어갔을 때, 저는 쇼군님의 신위를 우러러 천백 년 전 뇌광이 찍은 수많은 웅대한 정의의 전쟁을 동경했습니다. 언젠가는 진정한 「영원함」을 위해 명예롭게 전사할 수 있기를 갈망했습니다
+지금 생각해보면, 치기 어린 그 시절에는 과거의 전설과 현실의 궁지를 혼동하여, 저 자신도 쇼군님처럼 완벽한 영웅이 될 수 있을 거라고 여겼습니다
+그러나 정작 전쟁이 닥쳤을 때, 적은 추악한 마신들의 부하나 심연에서 온 뒤틀린 마물이 아니라 저와 다를 바 없는 평범한 사람이었습니다
+엊그제 내 수중에 쓰러진 적은, 「안수령」이 내려지기 전에는 오유정에서 만난 술친구였을지도 모릅니다. 적에 의해 쓰러진 전우도, 방금 전까지는 우리와 담소를 나눴을지도 모릅니다…
+우리는 본디 형제인데, 다시 좋아질 수 있는 모든 가능성을 버리고, 상대를 미워해야만 살 수 있는 신세가 됐습니다
+이 얼마나 잔인하고 얼마나 잔혹한 일입니까
+이른바 「정의의 전쟁」이란, 가장 큰 죄악이 아닐 수 없습니다
+
+무례한 언사를 지껄이긴 했지만, 토사부로는 쇼군님을 원망하지는 않습니다
+쇼군님은 과거 이리 말씀하셨죠: 전쟁은 「의」와 「불의」로 나뉜다고 했습니다
+「불의」의 전쟁은 「염원」의 팽배한 것으로, 인심의 동란이 원인이라고 하셨습니다
+쇼군님은 「영원함」의 대업을 위해 「신의 눈」을 거두신 것도 천백 년 전 거대한 뱀을 참살한 것처럼 의로운 일이겠지요
+전쟁으로 사특한 생각을 품은 사람을 제거하고 모든 「불의」의 가능성을 끝내는 것. 최고의 「의전」이라 청할 수 있겠죠
+
+하지만 전쟁이란 참혹한 것이고, 그 책임은 오롯이 인간이 져야 하는 것입니다
+이 토사부로는 더 이상 충성을 다할 수 없으니, 다만 너덜너덜한 몸으로 쇼군님의 죄를 대신하고자 합니다
+쇼군님의 영원한 국가가 하루라도 빨리 도래하길 바랍니다
+
+이나즈마 토사부로 히사쿠라, 이 자리를 빌려 사죄드립니다
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book25_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book25_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e75ecd6b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book25_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+어느 날 맷돼지 공주는 어린 늑대의 이야기를 듣게 됐다. 그녀는 어린 늑대의 딱한 처지에 마음이 아팠다.
+공주는 신하들에게 어린 늑대의 심장에서 얼음을 없애고 그를 예전의 착한 모습으로 되돌릴 방법을 수소문했다.
+그러나 답을 아는 건 지혜로운 여우와 늙은 거북이뿐이었다——
+「링딩딩~ 딩딩~ 진심과 화염만이 악독한 얼음 결정을 녹일 수 있어~ 링딩딩~」 여우가 말했다.
+「우정에는 희생이 필요하단다. 희생이 있어야지만 우정이 될 수 있지. 미안하구나, 난 목소리가 작아서 짖질 못해」 믿음직한 거북이 할아버지가 말했다.
+총명한 맷돼지 공주는 즉시 뜻을 파악하고 눈물을 닦더니 지혜로운 둘에게 예를 올렸다.
+「꿀~ 꾸울~ 고마워요. 저와 함께 어린 늑대에게 가주시지 않을래요? 여러분이 저희 우정의 증인이 되어주셨으면 좋겠어요」
+여우와 거북이는 공주의 공손한 부탁에 기분이 좋았다. 둘은 공주와 함께 북쪽으로 가는 길에 올랐다.
+
+[이 페이지 끝에는 어린 독자의 아버지가 쓴 듯한 메모가 붙어 있었다. 「거북이는 짖을 수 없단다. 짖을 수 없기 때문이지. 거북이 할아버지는 아주 점잖으셔서 아빠가 따로 보충 설명한 거야」]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book260_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book260_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..304f72fce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book260_KR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+——이도(離島)——
+이도에 온 지 며칠이 지났지만, 간조는 여전히 풀려날 기미가 없다. 여기서 얼마나 더 체류해야 할지… 쿠리스씨가 하루빨리 떠날 수 있는 길을 찾았으면 좋겠다
+
+쿠리스씨는 현지의 상회 회장이다. 폰타인 출신의 듬직하고 우호적인 신사로, 마치 외국인이 고향으로 돌아온 듯한 기이한 매력을 지닌 것 같다
+
+이나즈마는 외국인을 환영하지 않는다는 말은 들었지만, 이도 항만교에 올라서야 상황이 이렇게 심각하다는 걸 알게 됐다
+「쇄국령」이 공포된 지 이미 일정 시간이 지났다. 많은 외국인들이 섬에서 체류하고, 대부분의 사람들이 왔다가 오래 머물지 않고 떠났다. 많은 상점 주인들도 짐을 싸서 귀국했다. 지금의 이도는 매우 쓸쓸해 보인다
+수백 년 전, 히이라기 가문의 키요타케가 무인도에 기적적으로 무역항을 만들어 유능한 상인들을 초대하고, 자유로운 무역을 장려하여 한때 성황을 이뤘다고 한다. 그런데 만약 그 키요타케가 죽어가는 지금의 이도의 모습을 본다면 무슨 생각을 할까?
+그러나 그의 후손인, 지금의 간조 봉행 어르신은 호사스러운 생활을 하며 편안하게 지낸다
+정말 울화가 치민다
+
+또 얼마 지나자, 쿠리스 씨가 좋은 소식을 하나 가져왔다
+조금 더 지나서, 남십자함대가 이나즈마에 잠시 머문다고 들었다. 이 유명한 원해 무장 함대는 나를 이나즈마의 다른 섬으로 밀항시킬 방법이 있을 것이다. 나는 인내심을 갖고 기다리는 수밖에 없었다
+쿠리스씨의 소식이 정확한지 잘 모르겠지만 미리 준비하는 게 나쁜 일은 아니다. 먼저 어떻게든 유리카 아가씨에게 야영 도구를 돌려받아야겠다. 빌든지, 사든지…
+
+막부가 산호궁 쪽 전초를 습격하여 많은 사상자를 낸 것 같은데… 혹은 반대인가? 얼마 남지 않은 외국인들은 모두 귓속말을 하고, 봉햏에서 일하는 사람마저 걱정 없이 유언비어를 이야기하고 있다
+무슨 일이 있었는지 정확히 알 수 없는데도 보따리를 싸는 상인들이 속출하고 있다. 많은 병선들이 항구를 오가는 것이 임시 군사용인 것 같은데…
+
+어쩌면 물자 배분이 혼란스러운 틈을 타 창고에서 내 물건을 빼낼 수도 있겠다
+
+참, 스스로에게 당부한다… 이 일지를 다시는 잃어버리지 말라고
+이나즈마 이곳의 노트가 더 예쁜 꽃무늬 표지가 있는 것은 사실이지만… 그렇다고 해서 새것을 좋아하고 옛것을 싫어한다는 변명은 아니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book261_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book261_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6c5b3988
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book261_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——진렌섬——
+해적 배에서 작은 배 한 척을 훔쳐 3박 3일 동안 노를 저어 마침내 뭍에 올라왔다
+
+이곳에서는 전설의 나루카미섬의 타카야마와 그 위에서 자라는 거대한 벚나무를 볼 수 있다. 달빛 아래서 유난히도 고요하고 부드러워 보이는 신성한 벚나무의 색채는… 고향 생각이 나게 한다
+
+동동이 경책 산장에서 외롭지 않을지, 내가 이 먼 곳까지 와서 살길을 모색한 것이 과연 옳은 일인지 모르겠다. 나이가 드니까, 별생각이 떠오르는 것 같다
+
+이 무인도에서 여기저기 둘러보다 채취한 이 보라색 참외. 떫고 맛도 없는 것이; 껍질까지 먹으면 이와 혀도 보라색으로 물들어 긴 시간이 지나야 물이 빠진다. 다음에는 삶아서 먹어봐야겠다
+섬에 작은 야영지를 만들어, 내일 아침이 밝으면 남쪽으로 가야 \겠다… 해적들의 말에 의하면 이나즈마성이 거기 있다고 한다
+
+도시에는 분명 많은 일자리가 있겠지, 차라리 모험이라는 얼빠진 생각을 버리고 이 나라에서 제대로 된 일을 찾는 것이 낫겠다. 돈을 모아 내 집이 생기면 동동이도 데려와 함께 살 수 있겠지
+
+아무리 그래도 이곳 집값이 리월항 집값보단 싸니까
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book262_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book262_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book262_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book263_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book263_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8052c2328
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book263_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+오늘은 오후 내내 상회 대표와 말다툼을 했다. 에너지 -4
+모든 걸 다시 부흥시켜야만 해, 화물을 유통시키되 이를 통해 재물을 착취하도록 둬서는 안 돼
+
+오늘은 책상 앞에 앉아 하루 종일 정무를 처리했다. 에너지 -3
+밤에는 다음 묘책 모음집을 만들어야 해. 내일은 사찰을 나가야 하니, 너무 늦어지지 않았으면 좋겠다
+
+오늘은 밖에 바람이 심하게 분다. 에너지 -2
+곧 비가 내릴 텐데, 이번에는 파도가 좀 작았으면 좋겠다. 고기잡이를 나간 사람들이 안전하게 돌아올 수 있도록
+
+오늘은 평화 회담과 관련된 소식을 들었다, 에너지 +2
+만약 더 이상의 전쟁이 없어진다면, 와타츠미섬의 모두가 기뻐하겠지?
+
+오늘은 텐료 봉행이 우인단과 결탁할 수도 있다는 소식을 들었다. 에너지 -5
+이젠 나도 잘 모르겠다…
+
+오늘은 황새치 2번대 대장이 돌아왔다. 에너지 +4
+우리는 모두 약속이라도 한 듯, 텟페이의 이야기도, 전쟁에 희생된 사람들의 이야기도 꺼내지 않았다… 정말, 너무나도 어렵게 얻어낸 평화다
+
+오늘 또 많은 사람과 말을 섞었다. 에너지 -3
+그들의 진실된 눈빛을 보니, 아라히토가미 무녀를 계승하게 된 날이 떠올랐다. 이렇게나 많은 시간이 흐른 지금, 나는 그들에 기대에 부응하는 사람이 되었을까?
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book264_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book264_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7b89d7ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book264_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+…전쟁은 여전히 계속되고 있다. 양측의 선전은 다 빈말일 뿐 그들은 우리를 신경도 쓰지 않는다…
+…히기 마을에는 광갱에서 피난 온 사람들이 너무 많아서 식량도 바닥을 보이고 있다. 모두의 자원을 모아 계획적으로 분배하고, 근처 해적에게 먹을 것을 살 돈을 좀 남겨야 한다.
+…무슨 일이 있어도 뱀 뼈 근처의 감실을 돌볼 사람이 필요하다. 다들 실체 없는 「재앙신」을 두려워하니, 이 일은 촌장인 내가 맡을 수밖에
+……
+…많은 사람이 병으로 쓰러졌다. 그보다 더 많은 사람은 이런저런 문제로 힘든 일을 할 수 없다. 이렇게 가다간 큰일인데…
+…야스모토 놈은 순 사기꾼이다. 제비꽃 열매에 설탕물을 넣고 우리에게 마시라고 했는데, 아무 차도가 없다…
+…그놈은 예전에 놈팽이 같았는데, 역시 못 미덥다…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book265_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book265_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a52fbd8fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book265_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+…
+…마을의 유일한 의사는 정신이 이상해져서 우린 그를 묶어 토굴에 가뒀다. 그래야만 그가 다른 사람이나 자신을 해치지 않을 것이다…
+…지금 내가 유일하게 할 수 있는 건 기도뿐, 내 마음이 쇼군님께 전달되어 이 전쟁이 끝나기만을 바란다…
+…모두를 감실 쪽으로 모아야 해. 이런 상황에 다들 정신력이 약할 텐데, 촌장으로서 너무 무기력하군. 그래도 모두에게 희망을 줘야 해…
+……
+…신고가 「신의 말씀」을 들었다는데, 정말 황당하군…
+…쵸지의 어머님이 또 오셨네. 그녀는 매일 감실에서 혼자 기도를 올려. 병 때문일까, 아니면 남편 때문일까? 촌장으로서 도움이 되지 못해 미안하군…
+……
+…신고를 가뒀다. 그는 쵸지의 어머님을 공격하려 했어. 정말 미쳤군! 히기 마을을 대표해 그녀에게 사죄하는 수밖에…
+……
+귓가에 계속 웅웅 거리는 소리가 들려 시끄럽다. 요새 잠을 못 자서 그런가, 쉬어야겠다…
+…환청이 호전되질 않아, 머리 아파…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book26_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book26_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4cd8fe63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book26_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+거친 폭풍과 추위를 뚫고 공주는 마침내 어린 늑대와 만나게 되었다.
+온몸이 얼음으로 뒤덮인 늑대의 파란 눈동자는 더 이상 빛나지 않았다. 짖는 법조차도 잊은 듯했다.
+「아우~ 아우우~ 잘 왔어. 마침 점심으로 먹을 게 없어서 걱정이었는데」
+이 말에 선량한 맷돼지 공주는 왈칵 눈물을 쏟았다. 눈물은 어린 늑대 심장의 얼음을 조금 녹인 듯했다.
+「아우~ 왜 우는 거야?」
+「꾸울~ 꾸울~ 여기에는 점심거리도 없구나. 내 왕국에서는 이런 비참한 상황을 한 번도 못 봤어.」
+「내가 모든 걸 희생해서 네 배고픔을 채워줄게. 어떠니?」
+어린 늑대는 공주의 말에 어안이 벙벙했다.
+「아우~ 아우웅~ 미친 거 아냐? 그런 말은 처음이야!」
+하지만 어린 늑대는 공주의 결연한 눈빛을 보게 되었다. 그의 심장을 얼린 결정이 또다시 조금 갈라졌다.
+「난 진심이야. 그러니까——」
+「우리 왕국에서 가장 지혜롭고 날 아껴주는 이 둘로 네 배를 채워줄게. 우리의 우정을 위하여!」
+여우는 그 소리에 도망치려고 했으나 어린 늑대와 공주에게 잡혔다. 거북이 할아버지는 놀라서 등껍질로 숨었다.
+어린 늑대와 공주는 설원에서 별미를 즐겼다. 그 후 동굴을 찾아서 버섯을 잔뜩 땄다. 그리고 이끼로 불을 붙여 거북이탕까지 해 먹었다.
+이렇게 어린 늑대는 처음으로 아름다운 우정을 나누었다. 심장의 얼음은 기쁨의 눈물이 되어 흘러내렸다.
+공주는 어린 늑대의 손을 잡고 고향으로 돌아왔다.
+
+[마지막 페이지에는 예쁘고 섬세한 글씨로 쓴 카드가 꽂혀 있었다.「여보,이 동화책은 도서관에 기증하는 게 좋겠어요」]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book27_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book27_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5c59c8ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book27_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+오래전 귀족 시대, 몬드성 광장에는 높은 탑이 서 있었다. 바람의 신 바르바토스를 기린다는 명분으로 세웠지만, 사실 귀족들이 자신들의 권력을 과시하기 위한 허세에 불과했다. 그 어두웠던 시절 평민들은 귀족의 통치에 억눌려서 하르파스툼 축제 때만 제한적인 기쁨을 누릴 수 있었다.
+그 해 하르파스툼 축제 때 탑에 아름다운 타향의 소녀가 등장했다. 그녀의 이름은 이나스, 머나먼 곳의 유목민족 출신인 떠돌이 가수였다. 순간 광장에 있던 모든 사람은 그녀의 자태에 매혹됐다. 귀족과 평민, 노인, 어린아이 할 것 없이 모두 그녀가 하르파스툼을 던지는 모습을 보고, 그녀가 부르는 타향의 노래를 들으려고 했다.
+
+「바르바토스의 축복이 모두에게, 이런 날 얼굴을 찌푸리는 건 죄라네!」
+
+이런 노래를 부르며 이나스는 축제 기간에 번 수입을 성의 빈민과 고아에게 나누어줬다.
+빈민과 고아들 틈에는 비쩍 마른 사람이 있었다. 그는 그 당시의 대주교였다. 대주교는 이나스에게 첫눈에 반했다. 하지만 신에 대한 충실한 믿음으로 그는 억누를 수 없는 감정에 수치를 느꼈다. 이나스의 자유분방한 행동을 보며 그는 타향의 소녀가 성당이 지닌 빈민을 구제하는 권한에 도전하는 것에 분노를 느꼈다.
+지금 몬드성의 신인 바람의 신 바르바토스는 인간의 자유로운 사랑을 격려한다. 하지만 바람의 신이 깊은 잠에 빠져있던 그 시절 귀족들의 고압적인 통치와 가난, 마룡의 괴롭힘 때문에 「정통」이라고 자부했지만 실제로 꼭두각시 노릇을 하던 성당은 금욕 생활을 해야 마신의 처벌을 피할 수 있다고 주장했다. 바람을 상징하는 하프도 「성결」한 곡만 연주할 수 있었다. 그러나 사실 「신의 벌」은 귀족들이 자신들의 폭정을 감추고 평민들의 자유를 억압하기 위해 내세운 허울에 불과했다.
+
+「이 소녀가 성에 계속 머문다면 모든 사람들을 홀릴 것이다. 혹시 마녀 아닐까?」 대주교는 이렇게 추측했다.
+
+따라서 대주교는 이나스를 체포할 음모를 세우고, 그녀를 가둔 후 처리하려고 했다. 귀족 시대의 관례에 따라 하르파스툼을 던지는 소녀로 선택되면 축제가 끝난 후 사흘 동안 귀족의 궁전에 머무르며 그들의 시중을 들고, 사흘 동안 그들의 보호를 받는다. 대주교는 양자인 옥타브를 궁전에 잠입시켜 이나스를 납치하려 했다.
+옥타브는 환영받지 못하는 아이였다. 태어나자마자 미신을 믿는 부모에게 버려져 대주교의 손에 자랐다. 그는 어린 시절 시민들에게 마룡을 불러들이는 불길한 징조라고 여겨져 구타와 배척을 당했다. 주교만이 그를 감싸줬다. 옥타브가 세상의 냉대를 당할 때 대주교만이 아버지처럼 그를 돌봤다. 그래서 그는 대주교를 아무 조건 없이 따랐다.
+
+「어제 그 하르파스툼을 던지던 소녀를 데리고 오너라. 다른 사람에게 들키거나 내 이름을 발설하면 안 돼」
+
+대주교의 명령으로 순수한 옥타브는 야음을 타 궁전의 손님방 발코니로 올라갔다. 소녀는 달빛 아래 울고 있었다. 그는 한 번도 본 적 없는 이런 광경에 마음이 흔들렸다. 발코니의 소녀를 넋 놓고 보던 옥타브는 자신의 임무를 까맣게 잊어버렸다.
+귀족의 시종들이 그와 소녀의 순결한 적막을 깨기 전까지…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book28_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book28_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fca843946
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book28_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+——용의 서——
+머스크의 《바람의 나라 인문풍습 고찰》 중 《바람의 나라 사람들의 사랑》 번역.
+
+……
+북풍기사의 「늑대」, 민들레(라이언)기사의 「사자」, 페보니우스 기사단의 「매」, 그리고 드발린-「바람의 드래곤」, 이 넷은 몬드의 「바람 사신수」로 여겨졌다.
+라이언 기사가 몬드를 해방시키고, 페보니우스 기사단이 설립된 것과 북풍 기사의 가입 후 「바람 사신수」 전통이 세워졌다. 드발린은 그보다 훨씬 오래되었다.
+
+약 100년 전, 대륙은 혼란한 시기를 겪었다. 어둠의 힘은 접촉하는 모든 것을 오염시키며 퍼져나갔다. 그 시간 동안 야만족과 마수가 땅을 휩쓸었다. 사람들은 성벽 안에서만 살 수 있게 되었고, 성 밖은 몹시 위험했다.
+그때 몬드성은 무척 어려운 상태였다. 라이언 기사는 자격을 갖춘 후계자를 찾지 못했고 페보니우스 기사단도 힘겨운 전투로 인재들을 많이 잃었다. 바로 이때 타락한 마수인 데빌 드래곤 「두린」이 몬드를 공격했다.
+몬드 사람들의 기도가 결국 바람의 신의 의지를 깨웠다. 이 의지가 바람의 드래곤 「드발린」을 소환했다. 드발린은 몬드의 마지막 수호자로 두린과 교전을 벌였다.
+전투 결과는 뻔했다. 두린의 시신은 아직도 몬드 남쪽 설산에 남아있다. 하지만 전투가 어땠는지 알 길이 없었다. 바람의 드래곤이 데빌 드래곤의 목덜미를 물어뜯고 함께 하늘에서 추락했다는 소문이 돌았을 뿐이었다. 두린의 시신은 차디찬 눈 속에 파묻히고, 드발린은 바람의 신에게 소환되어 깊은 잠에 빠졌다.
+……
+사람들은 위급한 순간 바람의 드래곤이 다시 깨어나 몬드를 지켜줄 것이라고 믿었다.
+하지만 평화가 이어지자 바람 사신수에 대한 신앙은 점점 옅어지고 사원도 폐허가 되었다.
+
+[누군가의 주석: 기사단과 여러 차례 교전을 벌였던 낯선 마수 「풍마룡」이 바로 바람 사신수 중의 드발린임을 알아차렸을 때, 원한으로 인한 대립 관계가 이미 굳어져 풀 수 없는 상태였다. 100년 만에 깨어난 그는 이 도시가 그를 배신했다는 사실만 기억하고 있는 듯했다…]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book291_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book291_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..63f54ada6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book291_KR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+평화 13년, 바야흐로 전국지세
+수도와 멀리 떨어진 북쪽 나라들도 마침내 시대의 기운에 물들어 전쟁의 불길에 휩싸이고 말았다
+모든 전쟁이 그렇듯, 말로서 다 표현할 수 없는 싸움 이후, 끝내 패배한 한쪽의 성은 불에 타서 폐허가 되어버렸고, 성주의 가족과 잔당들은 산속으로 피신했다
+여기까지 이 이야기는 특별하다 할 것이 없었다
+
+하지만 이 시대극의 한복판에서, 화려한 옷차림의 방랑 무사가 나타났다
+아니, 화려하다기보다, 더욱 정확히 말하자면……
+그렇다, 틀림없는 여장이다
+그와 대조적으로, 함께하는 이는 몸에 비해 지나치게 큰 하오리를 입은 아담한 여자였다
+어떻게 되었든, 아무리 봐도 의심을 살만한 인사들이었다
+하지만 이를 의식하지 않는 것처럼, 두 사람은 건들거리며 산기슭의 관문에 다다랐다
+당연히도 예상했듯 문을 지키는 아시가루에 의해 저지당했다
+「거기 누구냐!」
+평소였다면 흔히 말하는 상투적인 말이었겠지만, 이 상황에서는 진심을 담은 질문이었을 것이다
+「보시는 바와 같이, 평범한 행인이랍니다」
+설득력 없는 대답이 돌아왔다
+하지만 이상할 것 없다는 듯한 무사의 말투에 당황했는지, 질문을 던져놓고도 아시가루는 되려 멈칫했다
+「어쨌든 간에, 저와 함께 가시죠」
+「역시 안되는 건가…」
+무사의 얼굴엔 실망이 비쳤고, 별안간 3명의 아시가루가 쓰러졌다
+「역시 처음부터 이렇게 할 셈이었죠? 정말 악랄해요」
+그의 뒤에 서 있던 여자가 작은 목소리로 구시렁거렸다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book292_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book292_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2162a4f64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book292_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+「아니요」
+갑자기 튀어나온 한마디
+이름 모를 산사의 사당 안, 긴 검은 머리의 공주가 바른 자세로 꼿꼿이 앉아 있었고, 불빛에 비친 그녀의 모습은 아른거렸다
+「아니라고요, 어째서 아니라고 하지요」
+조건반사와도 같은 대답이었다
+「있잖아요, 바보 무사님. 파멸의 공주를 데리고 온 것에 대한 소감은 따로 없으신가요?」
+「굳이 한마디 하자면, 꽤나 개성 있는 호칭 같습니다만」
+「그런 감상 말고요」 미나히메는 어딘가 어이없어 하는 듯한 말투였다. 「저를 구해주신 일에 대해서 말이에요…」
+「아뇨, 정확히 말하자면 제가 당신을 구했다는 일은 존재하지 않습니다」
+무사가 그녀의 말을 정정하며 말했다
+「그 당시의 상황에는 그저 당신이 공주의 신분으로서 제게 데리고 나가 달라고 하신 것이니, 이치대로라면 스스로 자기 자신을 구하신 거겠죠」
+「무사는 이런 부분이 신경 쓰이나 보죠?」
+예상대로의 비아냥이었다
+사실은 책임을 회피하는 것일 뿐이지만, 무사는 이렇게 생각했다
+
+「파멸을 가져오는 공주라는 건, 결국 전쟁의 명분일 뿐이지」
+나른한 말투가 조금 바뀌었다
+「게다가,」
+무사는 몸을 돌렸다. 공허한 눈빛에는 불빛이 붙은 듯해 보였다
+「세상을 파멸한다느니 하는 거 말이에요. 원래부터가 멍청한 말이라는 걸 곧 깨우치실 거예요」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book293_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book293_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..261157bd3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book293_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+사람들은 비록 전장의 모습을 지옥으로 묘사하고는 하는데, 그것은 그저 묘사에 쓰이는 단어일 뿐이다
+눈 앞에 펼쳐진 풍경은, 글자 의미 그대로 그저 지옥이었다
+황폐한 토지, 말라비틀어진 나무, 죽지 못해 사는 백성들
+마치 생명력을 전부 빼앗긴 것 같았다
+「사실,」
+무사가 아무렇게나 집어 든 마른 이파리 한 장이 재가 되어 흩어졌다
+「이곳의 생명력은 빼앗긴 게 맞습니다」
+
+수도의 전쟁이 지속된 지 어언 백 년
+전쟁을 시작한 지 10년째 되는 해, 각국의 물자와 재산은 이미 전부 소모해버린 지 오래였다
+전쟁이 현재까지 유지될 수 있었던 것은 네크로멘서 술법 덕분이다
+네크로멘서는 모든 생령과 대지의 생명력을 빨아들여, 상위 무사와 전쟁에 불어넣는 무서운 술법이다
+이런 극악무도한 술법을 통해 국토를 지배하는 자들이 바로 '네크로멘서 다이묘'로 불리는 매국노들이다
+다이묘들은 서로를 공벌해왔고, 승패와 상관없이 대지의 생명력은 계속해서 그들에 의해 탈취당했다
+이것이 백 년 간 지속된 제국 전쟁의 실체였다
+「그리고 이러한 술법을 만들어낸 자들은, 세계 중심의 하늘의 탑에 거주하고 있는 음양사들입니다」
+
+이미 눈앞의 광경에 의해 흔들리고 있는 미나히메를 무시하고는, 무사는 계속해서 나지막이 말하기 시작했다
+「파멸을 가져오는 공주라… 그러기엔, 이미 이 세상은 파멸의 길을 걷고 있었지 않았나요?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book294_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book294_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..35ce19d49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book294_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+농신국, 썩은 토지에는 한 줄기 생명의 흔적조차 찾아볼 수 없었다
+끝없는 황야에 둘러싸인 모래 언덕에 무사의 모양을 한 두 사람이 마주 서 있다
+그중 한 명은 이 이야기의 주인공이다. 편의를 위해 청색의 무사라고 부르겠다
+다른 한 명은 이야기의 초반에 등장한 녀석으로, 창색의 무사라고 부르겠다
+만약 이 책이 검극 편이었다면, 이곳에서 싸우려는 자세를 취했겠지만, 그들은 자웅을 겨룰 생각 없이, 단순히 마주 보며 서 있을 뿐이었다
+
+「지옥에서 돌아온 거냐」
+얼마나 흘렀을까, 창색의 무사가 참지 못하고 먼저 말을 건넸다
+「옛날 생각나네」
+청색의 무사는 아주 기분이 좋아 보이는 모습이었다
+「나는 옛날 생각 같은 거 안 해」
+청색의 무사가 사정없이 말을 끊어냈다
+청색의 무사는 눈을 감았다. 마치 과거의 심연으로 떨어진 것처럼
+
+「마왕을 쓰러뜨리면 모든 게 끝나있을 거라고, 순진하게도 그때의 우리는 그리 생각했었지. 결과적으로 그건 그저 악몽의 시작일 뿐이었지만
+13명의 무사가 힘을 합쳐 나라를 팔아넘긴 네크로멘서 다이묘를 쓰러뜨렸지만
+다이묘가 사라진 농신국은 다시 살아나지 못했고, 대지의 생명력은 계속해서 사라져갔지
+그뿐 아니라, 지배자가 사라져버린 나라는, 이웃 나라가 약탈하기 좋은 낙원으로 전락했어
+마왕을 쓰러뜨린 용사들은, 결국 나라를 수호하지 못한 채
+마지막엔 도망자 두 명만이 살아남았구나」
+「과거 회상은 적당히 하고, 우리에겐 아직 끝내지 못 한 일이 있잖아!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book295_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book295_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a165f644
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book295_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+「난 세상을 구하겠어!」
+미나히메는 이렇게 말했다
+「몇 번이나 말했지만, 세상을 구한다는 건 존재하지 않습니다. 나 같은 바보들이 몇 명이나 시도했을진 모르겠지만, 어차피 이 세상은 파멸되고 말 겁니다」
+「상관없어요, 전 공주에요. 공주는 세상을 구하기 위해 태어나는 거 아니겠어요?」
+「아뇨, 이런 설정은 듣도 보도 못했습니다. 게다가 내가 알기론, 당신은 세상을 파멸시키는 공주라던데」
+「누가 그런 말 한 적이 있잖아요. 파멸이라는 건 본디 새로 태어나는 것이라고」
+「어디서 들었는지는 모르겠지만, 이런 설정은 너무 뻔하잖아요. 만약에 누군가 이런 이야기를 써낸다면, 어서 상야국에 던져주는 게 좋겠어요」
+(귀를 막는다)
+
+하늘의 탑 꼭대기, 무사와 공주는 마치 곁에 아무도 없다는 듯이 무의미한 대화를 하고 있었다
+말은 이렇게 하지만, 사실 그곳에는 변장을 한 음양사가 여럿 있었다
+「당신들이 알고 있는 것처럼, 네크로멘서의 최초 용도는 쇠퇴를 향해 걸어가고 있는 세상 속의 생명력을 보존시키기 위한 것이었죠」
+더 이상의 대화를 참을 수 없었는지, 전개를 빨리 이끌어나가고 싶은 NPC처럼, 그곳에서 가장 나이가 많은 음양사가 입을 열었다
+「그리고 이 보존된 생명력을 운용하는 것이야말로…」
+
+「그러니까, 이런 생각을 좀 버리면 안 되려나요」
+무사는 아예 들리지도 않은 것처럼, 음양사의 말에 아랑곳하지 않았다
+이 촌극은 도대체 언제쯤에야 끝이 날까?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book296_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book296_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cd30068c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book296_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+「그래서, 세상은 지켜졌나요?」
+이야기의 마지막, 무사는 끝이 없는 사막을 홀로 걸었다
+하늘의 탑의 계획은 아무래도 확실히 완료된 것 같았다. 세상에 잔존 된 생명력이 모두 모였다
+새로운 세상을 창조해냈는지는 모르겠지만, 이 세상은 확실히 망했다
+역시 세상을 파멸한다는 공주다웠다
+「아예 다른 세상도 파멸시켜버리죠, 만약에 존재한다면」
+무사는 새로운 여정을 시작했다
+
+……
+
+(책의 나머지 내용은 설정 모음이다. 주로 소설에 나타나지 않은 마왕과 마수들을 다룬다)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book297_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book297_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa3352615
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book297_KR.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+「극야 환상 모음곡」
+
+「…꿈은 아직 살아있다」
+
+이 대사는 이야기 중간마다 등장하며 대부분 유야 정토의 황후의 입에서 나오는 말이다. 비록 대다수의 독자들이 가장 관심을 갖는 시리즈의 미스터리는 아니지만, 여기서부터 시작해야 한다.
+
+[오즈발도·흐라프나바인스]
+강대한 검은 까마귀의 왕. 피슬의 전투력이 10이고 세계의 야수의 평균 전투력이 15 정도라면, 오즈발도의 전투력은 13쯤 될 것이다. 제1권에서 혈혈단신으로 「황혼」을 뒤엎은 전적만 봐도 그 힘이 얼마나 강력한지 알 수 있을 것이다
+*다만 「밤의 장막」은 원래부터가 「황혼색」의 천적이었을 뿐이다
+구 작가 선생님의 말에 의하면, 피슬을 향한 오즈발도의 감정은, 사랑이 아니라, 조류의 각인 현상일 것으로 생각한다
+(편집장의 말: 작가의 생각을 너무 신경 쓰실 필요 없습니다. 독자들은 부디 자신의 마음속에서 유야 정토의 인물관계를 자유롭게 그려나가길 바랍니다)
+
+그 외에, 까마귀 황제는 그다지 고귀한 타이틀이 아니다. 까마귀 일족은 본디 음모자와 저주술사가 많은 것으로 유명하다. 오즈발도가 이 타이틀을 고수하는 이유는 아마, 고작 「밤의 왕」인 주제에 어찌 감히 「유야」 앞에서 그리 스스로를 칭하겠는가?
+
+[세계의 야수·최대 걸작 Gesamtkunstwerk]
+어떠한 가능성 중, 이번 유야 정토가 대면하게 된 「세계의 야수」. 전투력은 30 전후로 추정된다
+먼 과거의 인과 속에, 만약 「철학가·차라투스트라」를 택하지 않았더라면, 오페라 작가는 세계 의지의 승리를 얻었을 것이다
+세계 종말의 오페라 하우스에서 《최대 걸작》이 상연되면, 수많은 우주 중심의 세계의 야수들이 피할 수 없는 부름을 받을 것이다
+마지막 1권에서, [세계의 야수·일곱 눈물의 성도]의 약함(전투력이 피슬과 동등한 급, 즉 10)이 상식선을 벗어난다. 최초의 선택은 책망할만한 점이 없어 보인다. 성도는 그저 차라투스트라를 위해 눈물을 흘릴 뿐
+차라투스트라와 음악가 모두 단죄의 황녀를 찬미하기 위해 살아간다. 하나는 그녀의 마음의 고난을 이야기하고, 하나는 그녀의 여정의 거대함을 이야기한다. 황녀는 후자를 선택하지 않을 것이다. 묘하게 창피하기 때문이다
+
+[하궁의 원림]
+전설 속 마도의 대능력자라면 누구나 가질 수 있는 독립된 의식의 공간에는, 그 사람에 대한 사랑과 미움, 동경, 질투, 추종, 열광의 영혼이 모두 깃들어 있다. 다른 소설 혹은 허구의 이야기 속에서는, 이런 공간은 서머랜드(Summerland)라고 불린다
+황녀의 하궁의 원림도 대충 이런 이미지일 것이다. 마지막에 이 요소를 제대로 발굴해내지 못해서, 솔직히 말하자면 아쉽다
+
+[영겁과도 같은 윤회]
+이야기 속 많은 디테일들은 유야 정토의 황후 또한 과거 피슬이 겪었던 모든 것들을 겪어 봤을 것이라고 의심 들게 하는 이야기가 많다
+피슬의 부황은 허수아비가 아니란 것은 의심할 여지가 없다. 그는 위엄있고 강대하며 피슬이 혼란을 겪을 때 답을 제시해주곤 한다. 피슬의 모후는 행동에서도 풍부한 개성이 느껴진다. 하지만 그녀의 대사는 단 한마디뿐이다. 작품 초반의 「…꿈은 아직 죽지 않았어요」 그 한마디다
+마지막 한 권에서, 모후의 개회사는 이미 사라져 있다. 그래서 이 한 권에서는 당연히도 전반부의 대사가 나오지 않는다
+하지만 우주의 마지막 순간, 우주 만물은 유야 정토로 흘러 들어갔고, 그녀도 알 수 없는 말을 뱉었다——
+「어디서 의미를 찾아야 할지. 이미 밤은 깊었고…」
+
+「어디서 의미를 찾아야 할지. 이미 밤은 깊었고, 꿈은 아직 죽지 않았어요」
+독자들도, 태양이 매일 떠오르는 세상에서, 행복하시길 바랍니다
+
+(QnA코너 수록집)
+Q: 구 작가 선생님의 《신소절극록》 중 「천제의 막내딸」과 피슬·본·루프슬로스·네피도트는 어떤 관계일까요?
+A: 《신소절극록》제5권의 말미의 비극은 스토리에 남자 주인공이 존재하고, 게다가 「천제의 막내딸」이 그를 좋아하기 때문이죠. 그래서 남자 주인공이 필요하지 않은 단죄의 황녀를 따라서 《피슬 황녀 야화》를 기획했어요
+다만 결국에는 《신소》의 제6권을 쓰게 되면서 엔딩을 살릴 수는 있었지만요. 동시에 두 작품을 집필하면서 작품간 서로의 느낌이 배어버린 부분이 있었지만, 개인적으로는 만족스럽게 생각합니다
+
+Q: 최상 컨디션의 미르의 아버지(아수라 칸과 거대한 마검)와 「세계의 야수·최대 걸작」 중에 누가 더 강하죠?
+A: 원래 이 질문에 답하지 않으려 했지만 그럴 경우 편집장이 다음 기획을 취소시키겠다는 말을 듣고 하는 수 없이 동전을 던졌죠. 최대 걸작이 더 강한 것 같아요.
+
+Q: 구 작가 선생님이《세계와 영원히 이별한 부인》의 후기에 탈모 증상을 언급해주셨는데 지금은 괜찮으신가요?
+A: 야에 출판사에서 이런 질문은 좀 빼줄 수 없을까요? 새롭게 출시하는 버전인데 누가 이런 걸 보겠어요?
+(편집장의 코멘트: 독자님들이 얼마나 신경 쓰시는데요. 다들 이거 때문에 오시는걸요)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book298_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book298_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book298_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book299_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book299_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book299_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book29_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book29_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..20369ae6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book29_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+아주 아주 오래 전, 저 멀리 밤의 왕국은 나이트 마더의 통치를 받았다. 밤의 왕국은 죽음처럼 적막한 땅이다. 이곳은 한 줄기 빛도 없으며 나무 한 그루도 없었다. 어둠 속에 숨어있는 추악한 생물 외에 밤의 왕국엔 그 어떤 생명체의 흔적도 존재하지 않았다.
+나이트 마더는 모든 죄악의 근원이었고, 그 더러운 죄악은 밤의 왕국을 뒤덮었다. 냉혹한 나이트 마더는 입이 없고 심장도 없었지만 언제나 두 눈을 크게 뜨고 수시로 밤의 왕국을 감시하며 예고 없이 잔혹한 벌을 내렸다. 그녀가 유일하게 견딜 수 없는 것은 먹구름을 뚫고 새어 나오는 달빛이었다.밖에서 겹겹이 쌓인 어둠의 벽을 뚫고 들어오는 빛이었기 때문이다.
+달빛 숲은 나이트 마더의 통치에서 벗어난 유일한 나라였다. 사람들은 이곳에서만 밝게 빛나는 달을 볼 수 있었다. 달빛은 생명에게 은총을 내렸다. 달빛 숲 왕국의 모든 사람은 피부가 희고 밝은 머리칼에 연한 푸른빛 눈동자를 지녔으며 외모가 아름다웠다. 태양과 격리되어 오랫동안 햇빛을 못 보기도 했고, 달빛의 은총으로 숲 가장자리의 컴컴하고 추악한 생물체와는 달랐다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d8d511fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book2_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——내 뒤뜰은 우주보다 커——
+「그냥 너도 날 도와줘야겠어」 자신을 「에코」라 부른 검은 머리의 소년이 베라에게 식칼 한 자루를 건넨다.
+꼬마는 서랍 앞으로 걸어가더니 미친 듯이 촉수를 내리찍는다.
+「어서 문 닫는 것 좀 도와줘. 만약 촉수가 널 공격한다면 그 식칼로 내려치면 돼」 에코의 안경에 파란색 점액이 가득 묻어 번들거린다. 「빨리! 이 사악한 신이 델피에 강림하게 해선 안 돼!」
+베라는 에코를 도와 문을 닫았다. 비록 촉수를 제압하던 도중에 에코의 등을 몇 번 찌르긴 했지만… 에코의 치유 마법이 강해서 다행이었다.
+「사실은 말이야…. 난 천 살이 넘어. 그리고 이 문은 우주의 모든 곳과 통하지. 조금 전에 봤던 건 마젤란 행성의 오래된 신이야. 마젤란 행성에서 가지고 올 게 있어서 갔다왔고.」 에코는 온몸이 점액 투성이라 베라의 치마로 안경을 닦았다. 「음… 뭐 궁금한 거 있어?」
+「탈은 누구야?」 베라는 아무렇지도 않은 듯하다.
+「원래 식인성에 살던 악령인데, 나한테 잡힌 뒤로는 우리 집에서 집사를 하고 있거든. 근데 왜 너한텐 친절히 대하는지 모르겠네」
+
+그러나 베라의 부모는 베라에게 사람은 언젠가는 모두 가정을 꾸리게 되니 먼 곳은 동경의 대상일 뿐이라고 몇 번이나 강조했다. 그녀의 친구인 샤키도 활달한 그녀가 먼 곳으로 시집간다면 이 조그마한 마을이 아주 적막해질 것이라고 말했다.
+(샤키는 너무 연약해 보여서 남자아이들과 같이 어울리면 괴롭힘당할까 걱정이 돼서 그런 말을 했을 것이다)
+「인류는 아직 정신적으로 덜 성숙해. 그래서 너희가 불가사의한 어린 시절을 보낼 수 있도록 내가 도와줄게」 에코가 베라에게 두 손을 내민다. 「너흰 언젠가 청춘이 될 거야」
+오리온자리 끝자락에서부터 영원히 지지 않는 마신의 성까지, 시간의 홍수 속에서부터 반짝이는 은하수 깊은 곳까지…
+에코는 「너한테는 어느 정도 멀어야 먼 곳인 거야? 우주의 모든 곳이 우리 집 뒤뜰처럼 재미없거든」라고 말했다.
+「흠… 그날그날 기분에 따라 달라」 에코가 말한다. 「내 마음은 우주 전체보다도 조금 더 크거든」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book300_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book300_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book300_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book301_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book301_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..89fcda990
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book301_KR.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+요고우산
+나루카미섬 북쪽에 위치한 산에는 웅장한 벚나무들이 가득 자라고 있었고, 이 벚나무들은 산꼭대기에 있는 가장 큰 신성한 벚나무와 같은 뿌리에서 뻗어 나가고 있었다.
+이 신성한 벚나무를 모시는 건 이나즈마에서 가장 큰 신사——나루카미 다이샤이다.
+최근 몇 년간 신사를 관리하던 꼬맹이 야에도 어느덧 아가씨로 장성했다. 예전처럼 쉽게 울릴 수 없을 것이라 생각하니 어쩐지 조금 섭섭한 마음이 든다.
+난 야에가 예전처럼 금방 취해서 헛소리를 해대거나 엉엉 울 줄 알았다. 하지만 이번에 먼저 취한 건 나였다…. 이 나이에 추태를 보인 데다가 핀잔까지 들었다. 쯧… 제 발등 찍은 늙은이가 된 느낌이라 썩 달갑진 않다.
+…나 원 참, 그 꼬마를 조금 더 괴롭히고 싶었는데.
+
+이나즈마성
+나가노하라 가문의 동생한테 새로운 폭죽 제조법을 가져다줬다. 하지만 내가 난청 치료 신약의 약효를 설명하자, 녀석은 거듭 거절하더니 끝내 약을 받지 않았다.
+나가노하라 동생은 폭발물 제조법에 대한 인식이 너무 보수적이다. 녀석은 종종 폭발력이 주변 환경에 물리적 변화를 주지 않을 정도까지 폭발물을 희석하고, 서로 다른 금속의 연소만으로 단조로운 시각적 효과를 만들어내곤 한다.
+게다가 공방에 틀어박혀서 실험하는 것만 즐기다니, 그게 대체 무슨 재미란 말인가!
+정말 낭비라니까, 낭비.
+
+하지만 그 녀석의 딸 요이미야는 꽤 재밌는 아이다. 우린 축제에서 대량의 사탕을 수집하고 새로운 제조법을 실험하면서 즐거운 시간을 보냈다!
+…얼마 안 돼 소방대에 의해 한산한 해변가로 보내지고 말았지만 말이다. 이나즈마성의 최신 치안 규정이라나, 뭐라나. 정말 도통 알 수가 없다.
+
+우린 함께 완전히 새로운 방법들을 의논했고, 요이미야는 내게 긍정적인 구상을 많이 제시했다. 정말 재능이 뛰어난 아이다. 내가 클레를 위해 세운 낙원에 요이미야의 폭죽까지 더해지면 그야말로 금상첨화겠지!
+다만 아쉬운 건, 그 인상 더러운 쇼군이 줄곧 지켜보고 있어, 장난감을 개선할 겨를도 없었고, 요이미야를 데려갈 틈도 없었다.
+얼마 전 수라간에서 비행 포션을 제조하다가 실수로 폭발하는 바람에 젊은 텐구 대장을 다치게 했다. 왼쪽 날개의 깃털은 적어도 보름은 지나야 완전히 자라날 듯하다. 상처에 붕대를 감아줄 생각이었는데, 어쩐지 그 뒤로 그 녀석이 날 자꾸 피해 다닌다…
+그 녀석을 위해 약을 좀 남겨 뒀다. 마침 약효가 어떤지 시험해 볼 수 있는 기회다.
+그 사고 이후로 종일 천수각에만 틀어박혀 있던 그 녀석이 추가 병력을 더 파견해서 날 감시하는 것 같다. 정말 너무하다.
+직접 만나서 사과까지 했는데 여전히 귀찮게 군다.
+게다가, 애초에 실험을 위해 수라간을 빌려달라는 말에 동의한 건 그 녀석인데 말이다!
+
+추가로, 카미사토 아가씨에게 아이돌 그룹에 가입하겠냐는 내 제안이 여섯 번째로 거절당했다. 서운하다.
+
+타타라스나
+타타라스나는 고리 형태의 천연 섬이다. 우뚝 솟은 산악은 높은 곳에서 바다를 굽어보고 있으며, 중앙의 거대한 단조 용광로를 둘러싸고 있다. 이곳은 이나즈마의 「옥철」 생산 기지로써, 이나즈마의 우쭐대는 높은 어르신들에게 끊임없이 최고급 품질의 무기 재료를 제공하고 있다——패전한 마신의 피, 뼈의 결정 그리고 품질 좋은 철광으로 제련된 단단한 강재 말이다.
+이곳은 그 텐료 봉행 어르신이 가장 자랑할 만한 재산이다. 그래서 인부나 기술인원들에게도 특별히 정성을 들이는 편이다.
+타타라스나를 여행하는 동안, 나와 함께한 건 카가미고젠이라는 여성이었다. 그녀는 현지 인부의 대장쯤으로 보였고, 직위는 막부의 대행이였다. 그녀는 텐료 봉행 어르신의 부하라고 했지만, 인부들 앞에서는 그 늙은 녀석과 동등한 대우를 받고 있는 듯했다.
+인부들은 그녀를 신뢰하고 존경하는 듯했으며, 심지어는 쇼군에 대한 숭배마저 뛰어넘을 정도로 그녀의 지시에 기꺼이 따랐다… 하지만 카가미고젠은 늘 미간을 찌푸린 채 인간미 없는 표정을 하고 있었다.
+
+타타라스나의 인부들은 다들 의지할 곳이 없어 역사의 흐름에 따라 타타라스나에 모이게 된 사람들이다. 그들은 몸에 새겨진 문신과 일할 때의 노랫소리로 서로를 구별하고, 서로의 유대를 강화한다.
+
+타타라스나의 다른 인부들처럼 카가미고젠의 몸에도 고온과 「재앙신」에 데인 화상 흔적이 있다. 외부인들에게 화상 자국은 단명과 통증의 표식으로 보이겠지만, 이곳에서는 한 가족의 휘장과도 같다.
+
+「미카게 용광로」의 매개 변수를 무단으로 수정했다. 일부 밸브와 판면을 뜯어 바다에 던졌고, 겸사겸사 거의 없는 거나 다름없던 베리어를 개량했다. 어쩌면 폰타인의 엔지니어들에게 작은 서프라이즈가 될지도?
+어쩌면 쿠죠가의 늙은이가 생산량이 급락했다며 노발대발할지도 모르지만… 적어도 「재앙신」의 운행이 과열로 인해 통제 불능 상태가 되는 일은 없을 것이다. 얼마 후 터질지도 모르는 전쟁에 휘말려 파괴된다 해도, 큰 폭발은 일어나지 않을 것이다.
+적어도 내 개인적인 기준으로 판단하면 그렇다.
+
+하하, 어쩌면 내 손을 거치면 전쟁이 아예 일어나지 않을 수도 있지 않을까?
+난 말이지, 점성술사들의 예언이 빗나가면 어떤 표정들일지 정말 기대된다!
+
+야시오리섬
+야시오리섬은 구름 한 점 없이 맑은 하늘에 무척이나 쾌적한 곳이다.
+따분한 음양사들이 말하길, 라이덴 쇼군은 과거 뱀신의 잔해에서 오염이 유출되는 걸 방지하기 위해 이 섬에 많은 「주술 도구」를 설치했다고 한다…. 음, 대충 그런 의미다. 그 종교적인 말투는 도저히 따라할 수가 없다.
+내 관찰에 따르면 저 기둥들은 무척 흥미로운 물건이다. 번개 신 신앙의 외관을 빌렸지만, 그 속에 사용된 기술은 어딘가 익숙하다.
+와, 여행기를 쓰고 있는 중이라는 걸 깜빡할 뻔했다. 따분한 학술 문제는 더 이상 언급하지 말아야겠다!
+
+히기 마을에서 촌장 와시즈의 열렬한 대접을 받았다. 생선구이와 주먹밥 모두 훌륭한 맛이었다.
+그 밖에, 「나즈치 해안」으로 불리는 해안에 친절한 해적들이 거주하고 있었다…. 이 섬에 더 머무르지 못해 무척 아쉽다.
+섬의 광갱은 시끌벅적했지만, 그들의 도구는 낡고 초라하다. 쇼군 녀석이 섬 곳곳에 배치한 주술 도구 덕분에 「재앙신」이 퍼지는 것은 대부분 막아내고 있지만, 뱀 뼈 결정의 영향에 장기간 노출된 광부들이 만성적인 질환을 앓고 있었다.
+
+음양사들이 나루카미 다이샤에서 가져온 벚꽃 모찌가 무척 맛있었다. 하지만 꼬맹이 야에가 직접 만든 벚꽃 모찌에 비하면 아직 한참 부족하다.
+
+다음엔 아마 아사세 신사에 방문할 것 같다. 거기 있는 뚱냥이는 잘 지내려나…. 지난번에 특제 고양이 우리로 그 녀석을 유인하려고 했는데 무녀가 제지해서 흥이 다 깨져버렸다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book302_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book302_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fdf500d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book302_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+아버지! 어머니! 제가 불효잡니다, 제가 불효자입니다!
+웬 요상한 것에 홀려버린 아들을 용서해 주세요! 「해중월」인지 뭔지 하는 걸 믿어버려서 망할 생선이 천금 같은 며느리를 맞게 해줄 거라고 믿어버리다니요!? 꼴 좋게도 다신 돌아올 수 없는 강을 넘어버렸습니다!
+바다에서 얼마나 표류했는지, 물도 다 떨어졌고, 생선을 잡을 힘도 없습니다
+이 망할 바다는 끝도 없어서, 저 가온의 인생은 여기서 끝나려나 봅니다
+휴, 이렇게 될 수밖에 없었던 거겠죠? 에휴——
+꼴도 보기 싫은 「해중월」이 양심이라도 있다면, 이 편지를 부디 해안가로 돌려보내 주길. 더 이상 아버지와 어머니가 돌아오지 않을 아들을 목 빠지게 기다리지 않길 바라며
+다음 생이 있다면, 저 가온은 반드시 부유한 아내를 맞이해서, 두 분을 행복하게 만들어드리겠습니다!
+매에게 장가가면 매일 고기를 먹고, 개에게 장가를 가면 매일… 먹고…
+(이 뒤로는 들쑥날쑥한 의미불명의 긁힌 자국들뿐이다)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book303_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book303_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f61b56692
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book303_KR.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+「황산의 도시편·제1장」
+또 똑같은 악몽이다, 유타카 리코를 오니족이 소멸되던 그날 밤으로 돌아가게 하는 악몽 말이다.
+어두운 구름이 몰려와 마음을 뒤덮었고 먹물 같은 화염이 미친 듯이 퍼져 백 채의 가옥을 삼켰으며 그 불길은 해변까지 확산하여 바닷물은 끓어오르고 여울의 모래는 끈적한 액체로 녹아내렸다
+족장은 리코를 땅굴로 밀어 넣을 때 했던 말은 우렛소리처럼 컸고 주변의 울부짖음을 묻어버렸다
+「카타바 신테츠가 오니족을 배신했다, 이 재난도 그가 초래한 거다!」
+리코의 검술을 카타바 신테츠가 직접 가르쳤다. 기억 속의 신테츠는 조용한 여인이었으며 대화할 땐 늘 입가에 얕은 미소를 보였다.
+리코는 지금도 믿기지 않는다——존경을 한 몸에 받는 자신의 선생님이 어떻게 그런 잔인한 일을 할 수 있는지…
+하지만 마을 주변에 남긴 모든 부적과 표식들이 유력한 증거가 된다. 게다가 족장의 판단이 틀릴 리가 없다…
+그녀는 이젠 어떤 마음으로 카타바 신테츠를 마주해야 할까?
+리코는 아직 결정을 내리지 못하고 한숨만 쉴 뿐이다
+그 한숨에 놀란 흰 고양이는 혼탁하고 졸린 두 눈으로 리코의 손등에 머리를 비볐다.
+「미안해, 주먹밥, 너를 깨웠네.」
+리코는 나무 그릇을 흰 고양이 앞에 놔주고 그가 물을 먹는 소리를 들으며 텐트 밖의 밤하늘을 올려다본다.
+나뭇잎 사이로 달빛 아래 비춰진 가파른 산봉우리와 산등성이의 건축 윤곽이 서로 얽힌 절경을 볼 수 있다
+「황산의 도시」가 바로 눈앞에 있다. 구름 속에 높이 솟은 산이 웅장한 도시로 건설되었다. 전설에 여기에 거주하고 있는 「산의 백성」은 거인의 후예며 몸집은 인간의 2배라고 한다. 심지어 그들이 재배하는 작물도 매우 방대하다고 한다. 그중에서도 「황산의 도시」의 「황원군」은 특히 강대하여 주변의 여러 나라와 교전을 펼쳤고 패배한 적은 거의 없다
+「황산의 도시」의 잔혹한 영주는 이에 만족하지 않고 절대적인 패권을 갈망한다
+3일 전, 영주는 카타바 신테츠에게 「황원군」에 가입해 휘하의 병졸을 훈련하고 오니족의 자랑인 검술을 전수해달라는 요청을 하였고 신테츠는 그걸 받아들였다
+카타바 신테츠의 목적이 무엇이든 현재 가장 시급한 건 그녀를 찾아내 무너뜨리고 그녀가 받아야 할 벌을 주는 것이다
+그 후 족장의 단서에 따라 「생과 사」의 진리를 찾고 '주먹밥' 체내의 곡옥을 통해 조난 당한 일족을 부활하는 것이다
+이렇게 생각한 리코는 모닥불에 장작을 보태고 내일의 전투를 위해 체력을 아끼려고 눈을 붙였다
+……
+「황산의 도시편·제15장」
+대치의 국면이 타파되었다
+몸집이 우람한 장수가 백 걸음 밖에서 직접 전쟁을 지휘하고 몇 명의 탈영병을 참살했다. 주장의 이런 수법은 효과를 톡톡히 봤으며 황원군의 진형은 안정되었고 누구도 영주의 암살 당한 사건을 논의하지 않았다
+「호들갑은! 저놈의 덩치는 밭에 있는 제비꽃 열매보다 작다고! 나를 따르라!」
+병졸들은 서로 쳐다보기만 하다가 장수의 포효를 듣고 나서야 하는 수 없이 리코를 향해 돌진했다
+장군의 말은 들은 리코는 검을 쥔 손이 다 떨렸고 후드 안의 주먹밥이 우는 소리까지 들렸다.
+이거 정말 미안하군, 오니족은 외진 섬에 살아서 영양실조로 키가 별로 크지 않아. 너희 같은 적을 상대하기엔 기세가 완전히 부족하지…
+하지만 기세 하나만으로는 어떤 적도 이길 수 없어
+리코가 까치발로 몸을 회전해 손에 쥔 장검을 휘두르자 검날의 번쩍이는 붉은 빛이 전장을 뚫어 장수의 몸을 가로질렀다.
+「칼끝의 일섬」.
+이게 바로 전대 성주의 유혼이 리코에게 전해 준 강력한 검술이다. 이 검술은 전장의 거리를 무시하고 치명적인 일격을 가할 수 있다
+ 철기가 쪼개지는 경쾌한 소리와 함께 장군의 검은 두 동강이 났고 장수는 알 수 없는 울부짖음과 함께 쓰러졌다
+장수가 전사하면서 황원군의 공세는 갑자기 멈췄다. 병졸은 한 걸음도 나가지 못했고 급기야 혼란에 빠져 뿔뿔이 흩어졌다
+「황산의 도시」는 함락되었고 억압받던 사람들은 재빨리 영주의 저택을 점령해 빼앗긴 물건들을 탈환했다
+하지만 이때까지도 카타바 신테츠는 나타나지 않았다
+리코는 검을 거두고 숨을 참고 있었다. 주변 이상한 게 느껴진 것 같아 고개를 들어 먼 산꼭대기를 바라봤다
+신테츠는 황산의 도시의 가장 높은 곳인, 불타고 있는 탑의 정상에 조용히 서서 전투를 지켜보고 있었다. 그의 얼굴은 그림자에 가려 무슨 표정을 하고 있는 지 알 수 없다
+신테츠는 리코와 눈을 잠깐 마주친 후 몸을 날려 자리를 떴다
+카타바 신테츠는 왜 여기에 머물러 있지? 영주의 요청을 받아들이고 또 번복하고 그를 암살했어…
+최소한의 양심이 남아 있는 건가?
+리코는 고개를 저으며 더는 생각하지 않고 후드 안에 있는 주먹밥을 어루만진 다음 황산의 도시로 빠르게 움직였다
+빨리 추적하지 않으면 신테츠를 놓치게 될 거야
+……
+「사철 우리편·제1장」
+방심했다, 여기 야영지는 정성 들여 위장한 함정이었다
+카타바 신테츠는 여기 야영지에 대량의 부적을 매복했고 일부러 행적을 드러내 유타카 리코를 여기로 유인했다. 리코가 야영지에 발을 들이는 순간 부적은 산 전체를 폭파시키고 리코는 열곡에 추락할 것이다
+열곡으로 추락하는 것보다 더 무서운 건 열곡 밑부분의 「사철 우리」가 된다
+이 열곡은 양국 변경의 요새였으며 가장 처참했던 전쟁터이기도 했기에 근 백만 명이 여기서 전사했다. 전쟁이 끝나고 양국은 요새를 봉쇄하고 폐기한 무기를 이 열곡에 쏟아 넣었다. 전사한 병사의 원혼이 담긴 피 묻은 철 조각들이 모여 흐르는 사철이 되었다
+단단한 지면과 사철 사이에 선명한 경계선이 없어 발을 잘못 디디는 순간 늪으로 빠진 것과 같이 탈출할 수 없고 결국 세차게 흐르는 사철에 연마되어 가루가 될 것이다. 뿐만 아니라 기괴한 사철은 열곡 양측의 암벽에 넝쿨처럼 자리 잡고 있어 절벽을 타고 등반 탈출은 헛된 망상이다
+열곡 밑부분의 도로에 따라 천천히 전진하는 방법만이 살길이다. 물론 탈출에 성공한 사람은 당연히 없었다. 사철 우리에 잘못 진입한 순간 사형을 받은 것과 다름없다.
+리코는 오히려 홀가분했다. 적어도 카타바 신테츠는 연민과 최소한의 양심은 진작에 버린 사실은 확실해졌다. 리코는 이제 마음의 짐을 내려놓고 부담 없이 신테츠에게 칼을 휘두를 수 있다
+게다가 신테츠는 리코의 성장 속도를 과소평가했다. 고작 이 사철 우리로는 그녀를 가둘 수 없을뿐더러 마침 리코가 얼마 전 각성한「열풍의 편직」로 강대한 능력을 보여줄 때가 왔다
+리코가 시전하려는 순간 멀지 않은 곳의 암벽에서 두 개의 작은 머리통이 보였다
+허름한 옷을 입은 여자아이들의 눈에는 희망이 보였다
+「당신은 외부 세계에서 오셨나요?」
+리코는 머리를 끄덕이며 후드에서 '주먹밥'을 꺼내 여자아이들에게 인사를 시켰다. 이어 여자아이들은 리코를 주변의 한 동굴로 데려갔다. 동굴엔 온통 사철 우리에 잘못 들어섰다 갇힌 사람들이었다
+「여기 갇힌 지 몇 달 되었어요, 차에 있는 양식, 샘물, 이끼와 채소로 겨우 버텼지…」
+현재 여기는 총 9명의 사람과 1마리의 고양이가 있다. 리코는 온 힘을 다해 열풍의 계단을 만들면 이들을 전부 내보낼 수 있을 거 같다
+그녀는 제안했다:
+「나랑 같이 여길 나가지 않을래?」
+그들 중 우두머리 아저씨는 의심의 눈초리로 리코의 연홍색 오니 뿔을 쳐다보았다
+「이 무사는…제가 잘못 본 게 아니라면, 당신은 오니족 혈통인가요?」
+리코는 살짝 불안한 감정이 들었다
+「그래, 나는 오니족이다, 무슨 문제라도 있어?」
+……
+「사철 우리편·제14장」
+주먹밥의 꼬리는 나침판의 바늘처럼 흔들흔들하더니 우측 전방에 정지되었다. 유타카 리코는 앞으로 한 걸음 내디뎠고 또다시 단단한 암석에 발이 닿았다
+좋았어!
+시선이 닿는 곳에 열곡의 출구가 보인다. 리코와 주먹밥은 지금 속도라면 내일 해뜨기 전에 이 사철 우리를 빠져나갈 수 있을 것 같다
+「주먹밥, 역시 넌 대단해.」
+리코는 오늘에서야 주먹밥에게 영안의 능력이 있다는 걸 알았다. 그는 유혼을 찾아낼 뿐만 아니라, 리코의 여러 능력을 각성하는 걸 도와주고 위험에 대피하는 데 쓰이기도 한다. 주먹밥은 사철 우리에 쌓인 원혼들을 정확히 볼 수 있기에 안전한 지면도 분별할 수 있다.
+혹시 주먹밥 체내의 곡옥이…일족의 영혼들이 나를 가호하는 건가?
+분명 위험에서 곧 벗어나지만 리코는 기뻐할 수가 없다
+그들의 말들이 아직도 리코의 귓가에서 맴돌아 리코의 마음이 복잡해진다
+「여기서 굶어 죽는 한이 있어도 오니족을 믿지 않겠다!」
+정말 너무하네, 오니족이 뭘 어쨌길래?
+외진 섬에서 본분을 지키면서 착하게 살고 있는데 왜 다른 종족들이 적대시하는 걸까?
+하지만 그 두 아이의 눈빛은 너무 불쌍해 보였다. 리코는 차마 그들이 굶어 죽는 걸 볼 수 없어 자기 건량을 전부 남기고 또 한 「거울 속 취물」 능력을 통해 건량을 여러 번 복사했다. 이걸로 보름은 버틸 수 있을 것이다
+ 리코는 방금 지나온 길들을 전부 기록했다. 여기를 탈출한 뒤 주변에 주둔하고 있는 병사들을 찾아 그들의 지도에 안전한 경로를 표시해 주면 사철 우리에 갇힌 사람들을 구해낼 것이다.
+너무 힘들어, 그동안의 어떤 전투보다도 힘들었어
+리코의 어두운 눈빛으로 건성으로 주먹밥을 어루만지고 있다
+가끔은 부정적인 정서에 명분을 찾으면 바로 기운을 낼 수 있다…
+흐릿한 그림자가 리코의 눈앞에 나타났다, 그는 억제할 수 없는 분노를 담은 목소리고 낮게 말했다.
+「카타바 신테츠, 이게 다 너 때문이야…」
+「다음엔 절대 도망가게 두지 않아.」
+……
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book304_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book304_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5ed9bda1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book304_KR.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+잘 있었냐, 녀석들아!
+오랫동안 못 본 선장이라고, 이 몸을 잊어버린 건 아니겠지?
+이 양심 없는 것들!
+모두에게 정말 미안하지만, 나 린조는 은퇴하기로 마음먹었다!
+이 놈들아, 알아서 살길을 찾든, 파벌을 세우든, 이 몸이 남겨주는 말을 까먹지 말도록!
+거하게 마셔서 할 말이 좀 많을 순 있어, 근데 정신 못 차리고 주절거린다 해도 내 말을 깊이 새겨라!
+
+어디서부터 말을 해야 하나… 그래, 한 아이의 이야기부터 시작하지
+하하, 그때, 그 아이의 몸에는 흉터 하나 없었고, 뱃속에는 각국의 독한 술들로 채워져 있지도 않았었지…
+그때는, 바다의 모든 수수께끼와 재앙, 허무와 규칙 모두 그 아이와 관련 없었어
+그가 가진 것이라곤, 때 묻지 않은 천진함 뿐이었어. 천진함이라는 건 가장 진실된 행복일 수도… 가장 거짓된 행복일 수도 있겠지
+
+그 후에는, 한 늙은이가 파도에 떠밀려와서는 여울에 엎드린 채로 꼼짝도 하지 않고 있었어
+창백한 늙은이의 몸에는 해초가 감겨 있었고, 머리에는 레이스같이 미역이 감겨 있어서, 오래된 시체 같기도, 국왕 같아 보이기도 했지
+
+「바다 깊은 곳에… 바다 깊은 곳에…」 라고 말하고 있었어
+그 후로는… 다시는 말을 하지 않았지만
+노을빛이 푹 젖은 그의 얼굴에 비추는 걸 보면서, 나는 그가 다른 나라의 국왕일 것이라고 확신했어
+
+바다 깊은 곳에는 뭐가 있을까? 바다 먼 곳에는 무엇이 숨겨져 있는 거지? 쓰레기일 수도 있지만 누가 알겠어
+그때 어른들은 항상 말하곤 했지, 한여름의 바다는 너무 오랫동안 보고 있지 말라고. 그러지 않으면 멀미가 오게 될 거라고, 멀미 속에서 잠깐 죽을지도 모른다고
+하지만 이 정도 말로는 생각이 단순한 꼬맹이를 막을 순 없었지
+
+그래서 아이는 혼자서 뗏목을 만들어, 혼자 바다로 나갔어
+바다의 깊은 곳은, 바다의 먼 곳은, 모래사장처럼 조용하지도, 항상 그대로인 것도 아니었어…
+작은 뗏목은 성난 풍랑에 부서졌고, 작은 소년이 파도에 의해 이리저리 떠밀리고 있을 때, 그는 첫사랑을 찾게 된 거야
+
+그는 해적이 되었어
+그 뒤의 이야기는, 귀에 딱지가 앉도록 들었을 테니… 여기서는 더 하지 않겠어
+아무튼… 아무튼간에, 오늘까지도, 어쩌면 내일의 내일까지도… 신경이 쓰이는 건
+아코 도메키를 뛰어넘어, 자유로운 해적의 나라를 만들겠다는 꿈이, 아직까지도 기약이 없다는 것과, 곧 나에게 버려질 거라는 것이겠지!
+한탄스럽고, 한탄스럽구나! …하지만, 뭐, 또 그리 한탄할 것도 없지!
+아무튼, 너무나도 많은 폭풍을 겪었고, 너무나도 많은 적과 바다 괴수들에 도전했었지. 너희 꼬맹이 녀석들과 몇 번이나 관아와 동료들을 피해 도망쳤고…
+전에 쫓았던 모든 것을 얻기도 했고, 많은 것들을 잃기도 했어
+마침내 바다의 가장자리까지, 모든 항로의 끝까지 도달했을 때, 그는 자신이 더 이상 젊지 않다는 것을 알게 됐지
+그렇게, 그는 돌아가기로 결심했어. 처음 시작의 장소로, 와타츠미섬의 그 산굴로
+오랫동안 모아온 재물, 깎아 만든 보석들도, 신의 육체에서 나온 모라도… 꼬맹이들아, 너희 선장님이 너희를 위해 그곳에 보관해놓았다
+
+유일하게 그 녀석의 것인 진정한 보물도, 그곳에 보관해 뒀다
+꼬맹이들아, 자신 있으면 가서 찾아보라고!
+어쩌면 내가 가장 귀하게 여긴 보물이 너희가 상상하던 보물과는 달라서 실망할 수도 있겠지만…
+이 몸은 관심 없다
+이 몸께서는 조금도, 조오오금도 관심 없으니까!
+
+왜냐면 그건 나만의 보물이니까, 하하하하하!
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book305_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book305_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..130f65923
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book305_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+눈부신 이나즈마의 뇌광을 보아하니 쇼군님의 영원하신 도가 먼바다에 퍼지고, 위명이 온 사방에 퍼졌습니다
+소인 쿠죠 가문의 텐료 봉행 타카유키가 아뢰옵니다
+「안수령(眼狩令)」이 순조롭게 진행되고 있는 가운데 쇼군님의 은혜와 권세 아래서 반역자는 붙잡히고 도망자는 돌아왔으니, 만백성이 쇼군님을 우러러보고 있습니다
+오늘날 이나즈마의 평화는 모두 쇼군님의 신성하신 위력 덕분입니다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book307_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book307_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b40d919d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book307_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+검은 여우 이타루의 일화는 일단락되었다. 필자의 잔소리는 용서하여 주시길. 하지만 여전히 몇 년 전의 옛일에 대해 아직 해야 할 많은 평론이 남았다
+당시 유낙재 어르신이 무슨 연유로 재궁을 진노하게 했는지는 지금까지도 잘 모를 일이다. 그러나 그때 야에 님은 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8잔을 더 마셨기 때문에, 나를 위해 기꺼이 사료에 대해 이야기 해 주셨다
+이 텍스트는 소설가의 말로, 나는 진실을 자잘하게 배낀 야사로 바꾸고 싶다
+호재궁이 하쿠신의 들판을 떠나 나루카미 다이샤로 부임할 당시 아예 님은 태어나지 않았다. 그래서 그녀의 새 여우는 어린 시절 재궁의 일을 모두 듣고 자랐다. 그녀는 재궁에 깊은 애착을 가지고 존경한다.
+그래서 아예 님의 떠돌던 생애의 마지막은 나루카미 다이샤 부임으로 마무리 되었다
+
+그 혈통을 아낀 재궁 어르신은 어린 아예 님을 자뭇 많이 아껴주었지만, 지금의 아예 님은 줄곧 그때의 기억을 피하려 하는데…
+——소설가의 말에 아예 님의 신분은 이미 보증되었지만, 편집장의 주관적인 심의 수정을 피하기 위해 필자는 많은 것을 누설하는 것을 피했다
+
+유낙재의 이야기로 돌아와서, 당시 유낙재 어르신이 무슨 연유로 재궁을 진노하게 했는지는 지금까지도 모를 일이다. 단지 그가 한 일이 훗날 심연의 침공과 관련이 있을 지도 모른다는 것만 알고 있다
+그러나 유낙재 어르신이 어쩔 수 없이 떠나신 후, 호재궁 어르신도 나루카미 다이샤에 더는 머무르지 않고, 대신 성안의 천수로 향했다
+
+「천지를 삼킬 대재앙이 다가오고 있다. 이 몸은 측근으로서 백성과 주군을 보호할 의무가 있으니 빨리 쇼군의 곁으로 가야 한다.」
+
+재궁 어르신이 두 번째로 떠나실 때, 아예 님은 소녀의 나이에 지나지 않았다. 줄곧 쫓던 이가 다시 그녀를 떠났다. 얼마 지나지 않아 재앙이 온 열도를 휩쓸고, 우리는 비로소 그 깊은 뜻을 알 수 있을 꺼라 어찌 짐작했겠는가…
+다만 모든 것이 너무 늦어, 모든 일이 뜻대로 되지 않았다
+그때, 재궁 어르신은 세 번째로 떠나셨고, 또한 영원히 떠나셨다
+
+오백 년의 세월은 어쩌면 인간에게는 지나치게 긴 시간이었을지도 모른다. 하지만 그 사건이 남긴 비환의 상처는 생이 짧은 이에게도 영생을 사는 난멸자에게도 지우기가 어렵다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book308_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book308_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1acafbe18
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book308_KR.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+보통 나루카미, 와타츠미 양 측의 백성들에게 널리 받아들여지는 전설의 판본은 다음과 같다:
+이천여 년 전의 이나즈마는 마신 전쟁 막바지에 접어들고 있었다.
+전설에 따르면 당시 거대한 뱀 오로바시가 자신의 몸에 달린 산호 가지를 꺾어 해연의 백성들이 다시금 빛을 볼 수 있도록 인도했고, 자비와 연민을 담아 백성들을 한곳에 모아 열악한 산호섬에서 생계를 유지할 방도를 찾아줬다고 한다.
+그러나 이 변화무쌍한 세상 속에서 보잘것없는 인간은 곤경에서 살아가는 것을 고통스러워했고, 비참한 불행으로 인해 우울해지는 걸 피할 수 없었다. 밝은 하늘빛, 고요한 하늘과 해수면, 무지갯빛이 흐르는 조개 궁궐, 신들의 온화한 가르침도… 배고픔과 질병의 상처를 치유하긴 어려웠다.
+거대한 뱀은 패배자로서의 괴로운 과거, 그리고 백성들을 더 이상 버림받지 않게 하겠다는 장엄한 맹세를 한 번도 잊은 적이 없었다. 그리하여 그는 무녀에게 물었다.
+「무녀여, 해연의 백성들은 어찌하여 울고 있는가? 너희들을 위해 내가 용의 자손을 몰아내고 다시금 빛을 보게 해주었거늘.」
+지혜로운 무녀님이 대답했다.
+「기근 때문입니다」
+거대한 뱀이 또 물었다.
+「백성들을 배불리 하지 못한 건 실로 내 과오가 아닐 수 없다. 그렇다면, 내 백성들이여, 너희들이 바라는 건 무엇인가?」
+정직한 노인이 답했다.
+「당신이 저희가 살아나갈 방도를 가르쳐 주셨고, 약탈과 괴롭힘이 없는, 아무도 억압받지 않는 바다의 나라를 세우도록 인도하셨습니다. 이것만으로도 저희는 충분히 큰 은혜를 입었습니다…. 하지만 산호섬 동쪽에는 더욱 넓고 비옥한 땅이 있습니다」
+「저희가 동쪽 섬에 가서 저희들만의 논과 밭을 갖고, 저희의 후손들이 더욱 밝은 과거와 풍족한 미래, 그리고 더 이상 어둡지 않은 현재를 누릴 수 있도록 허락해 주십시오.」
+
+하지만 거대한 뱀은 별다른 말 없이 침묵으로 답할 뿐이었다.
+동쪽의 섬들을 통일한 나루카미는 용맹함으로 명성이 자자했다. 전투에서 패한 신은 당연히 천경의 법칙에 따라 무사할 수 없었다.
+이어진 수년 동안 척박한 고통에 시달린 백성들의 거듭된 간청에 끝내 그들의 마신은 동요했다.
+그렇게 거대한 뱀은 빈곤하고 약한 바다의 백성들을 강인한 전사로 훈련시켰고, 배와 바다 괴수, 파도와 구름을 거느리며 고래의 노래와 함께 번개 신의 나라를 향해 침공을 개시했다….
+그러나 바다의 백성들이 간과한 사실이 있었다——와타츠미 신이 이 승산 없는 격렬한 분쟁을 일으키기로 결정한 의도는 정복이 아닌 희생이었다.
+무녀는 산호궁의 동쪽 원정이 애초부터 패배할 수밖에 없는 전쟁이고, 바다의 백성들에게 굴욕적이고 궁핍한 결말만을 안겨줄 거라는 점괘의 예언을 일부러 숨겼다고 한다.
+
+오로바시의 동기에 대한 명확한 역사 기록이 없다. 이는 사람들이 점괘의 내용을 발견한 후 추측해낸 결론이다
+와타츠미 신은 자신에게 또다시 구사일생으로 살아날 기회가 없음을, 처음부터 예상하고 있었다. 하지만 그는 예언의 결말을 담담하게 받아들였다
+「신앙」의 영원불멸함을 이룰 유일한 길은 「희생」뿐이었다. 와타츠미 신은 영원히 떠나갔지만, 그의 백성들은 즐거움, 풍족함, 고난과 잃어버린 기억을 끊임없이 엮으면서 하나의 신앙으로 응집시킬 것이다. 또한 전쟁에서 패해 복종한 굴욕, 그리고 그로 인해 유발된 열정은 공통한 기억의 양분으로 될 것이다
+
+많은 당대의 와타츠미 사람들은, 선조들에게 삶의 길을 개척하도록 인도한 와타츠미 신이 여전히 부활할 가능성이 있다는 걸 더 이상 믿지 않는다. 하지만 와타츠미의 백성들의 강렬한 자존, 우러러 받들던 신의 육체가 종가에 의해 한낱 광산으로써 멋대로 채굴되는 것에 대한 고통, 그리고 와타츠미 신이 떠난 것에 대한 짙은 슬픔… 강렬하고 깊은 이 감정들은 대대로 전해져 마치 글자 없는 역사서처럼 와타츠미 사람들의 신앙에 인내, 투쟁 그리고 희생의 주석을 쌓고 있다
+
+필자가 말한 바와 같이 산호궁의 나라는 완전한 역사 연구 자료가 극도로 부족하다. 많은 동기는 후손들이 임의로 해석해낸 허구의 이야기로 되어버렸고 이는 서사사를 「사실을 기록하는 역사」가 아닌 「의식을 축적하는 역사」로 만들어버렸다. 수백 년 강화되고 응집된 백성들은 이 연대 의식을 통해 존경하고 사랑하던 신을 잃었을지언정 신앙이 강대한 원소의 신의 국가와 필적할 수 있도록 했다… 이러한 집요함은 결코 옛것에 얽매이거나 케케묵고 고지식한 게 아니다
+
+특히 주의해야 할 점은 과거의 「사실」을 경시하고 현재의 「의식」을 중시하는 건 와타츠미 국가의 큰 단점이다ㅡ천백 년 동안 쌓인 원한, 천백 년 동안 참아온 치욕, 궁핍한 경기에 달리 생각을 품고 있는 자가 이를 부추겨 이용한다면 국가에 불의의 봉변을 초래할 수 있다
+
+하지만 여기까지 얘길 하다 보면, 지혜롭고 인내심 많기로 명성이 자자한 와타츠미의 백성들이 정말 생존을 위해 기꺼이 끝없는 치욕을 감내한다는 말인가?
+특히 최근 간조 봉행의 경제적 착취로 항쟁과 원한에 대한 화제를 담론하는 와타츠미섬의 젊은이들이 점점 더 많아지고 있다. 이로써 이 같은 화제는 과거에만 국한된 이야기가 아니라 현재와 미래에 대한 심각한 영향을 미치고 있다
+
+하지만 와타츠미를 베어낸 전설 이야기는 또 다른 버전이 존재한다:
+해연의 백성들이 과거 심연 속에서 거주하던 시기에는 신뢰도 높고 명확한 연대기를 보유했다. 낮도, 밤도 없었기에 역사를 기록하지 않으면 시간을 망각하기 때문이다. 하지만 이것들은 거대한 뱀의 지시에 따라 연하궁에 봉인되어 반출할 수 없었다고 한다
+과거 해연의 백성들은 이름조차도 이나즈마의 양식이 아니었다ㅡ지금의 와타츠미 백성들의 성씨도 거대한 뱀의 지시에 따라 나루카미의 전통을 배운 후 나타난 것이다
+전설에 따르면 와타츠미 신이 해연의 백성들을 물속에서 데리고 나왔을 때, 천경의 전언을 받았다고 한다. 와타츠미 신 스스로가 마신 전쟁을 감히 피하려 암해에 뛰어든 대죄의 신이었기에 하늘이 오로바시에게 형을 받도록 명한 것일지도 모른다
+다만 해연의 문자를 해독할 수 있는 사람이 극히 드물고 장서 또한 연하궁에 있어 찾을 수 없으므로, 아마도 진실은 영원히 빛을 볼 수 없을 것이다
+하지만 「사실」을 은유한 이 전설은, 상술한 「의식」을 은유한 전설에 비해서는 시시콜콜한 패관 야사에 불과하다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book309_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book309_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a4856ccc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book309_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+무녀 모운은 우명 씨 출신이다. 이 부족은 와타츠미 신을 따라 다시금 햇빛을 보게 된 최초의 명문 부족이며, 현재까지도 여전히 고래의 노래 재능과 해양 생물과 친화적인 전통으로 유명한 부족이다. 모운은 어릴 적부터 산호궁에 들어와 아라히토가미 무녀와 함께 와타츠미 무녀의 제사 전통, 역사 지식, 정무 및 섬의 노래에 대해 배웠다. 훗날 「우미고젠」이라 불리게 되는 아야메는, 진주를 채집하는 것을 업으로 삼고 있는 부족의 해녀다
+그 후 이나즈마 쇼군 막부가 각 섬들을 통일했다는 소식이 와타츠미섬에 전해졌을 때, 모운과 아야메는 이미 와타츠미 사람들 사이에서 꽤 유명했다. 지금까지 전해지고 있는 섬의 노래에서 모운은 지혜롭고 온화한 성격으로 바다 주민들 사이의 무의미한 분쟁을 능숙하게 해결했다고 한다. 그리고 여동생 아야메는 용맹하고 활발한 성격으로 바다의 맹수와 전투를 벌일 만큼 굉장한 힘을 갖고 있었다고 전해진다
+
+와타츠미 신이 더 이상 망설이지 않고 가망 없는 동방 원정에 나서기로 결정했을 때, 아라히토가미 무녀가 직접 모운 자매에게 산호궁 최초의 수군을 위임했다고 한다. 그리고 모운과 거대한 고래 「겐교」와의 인연도 여기서부터 시작된다
+
+전설에 따르면 「겐교」는 눈이 멀어버린 거대한 고래이며, 수명은 오백 년하고도 사백 년이 넘었고 한다. 어두운 바다 밑이 겐교의 거처였으며, 달빛처럼 화려한 해파리와 심해의 어류들은 그의 신하와 노복이었다. 겐조는 좌로는 오백여 마리의 뿔 고래를 호위병으로, 위로는 오백여 마리의 혹등고래를 악사로 삼았다고 한다. 또 다른 섬의 노래에서는 겐교가 한입에 열 개의 산호섬을 집어삼킬 수 있으며 배불리 잠들 때면 코골이 소리에 따라 다섯 개의 암초를 뱉어낼 수 있다고 전해진다…
+
+고래의 노래에 정통한 산호궁의 바다 주민들이라 해도, 이렇게 거대한 괴수를 살아서 만나 무사히 돌아올 가능성은 없었다. 하지만 모운은 아라히토가미 무녀의 지시에 따라 밝은 달이 금방 바다의 안개를 뚫고 밤하늘에 떠오를 때, 빛이 반짝이는 고래궁에 잠입하게 된다. 모운이 과연 어떤 재치 있는 언변으로 「겐교」를 설득했는지는 아무도 모른다. 하지만 달이 세 번 높이 솟아오르는 시각, 파도가 바닷가의 모래사장에서 물러갈 때, 와타츠미의 백성들은 거대한 몸집의 「겐교」가 모운 무녀를 등에 업은 채 잔잔한 해수면에 떠올라 은색 빛을 점점이 내뿜는 걸 목격했다
+
+그 후, 「겐교」와 그의 해수 신하들은 모운 자매를 따라 와타츠미 신을 위해, 안타까운 종말이 오기 전까지 충성을 다 바쳐 혈전을 벌였다…
+와타츠미 신이 「동산왕」과 함께 전사했다는 소식을 전해 들은 모운 무녀는 철수하는 도중 텐구 사사유리의 옛 부하에게 매복을 당했다. 결국 그녀는 거대한 고래 「겐교」와 함께 전사했고 그녀의 시체는 막부군의 손에 넘어갔다. 그녀의 동생 「우미고젠」 아야메는 전력을 다해 끝까지 싸우다가 선홍빛 바닷속으로 사라져 행방이 묘연했다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book30_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book30_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa2ce697a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book30_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+이 나라를 다스리는 사람은 눈처럼 하얀 아름다운 공주였다. 달빛처럼 그녀는 숲에서 가장 깨끗한 피부와 순결한 눈동자, 투명한 마음을 지녔다. 모든 신하와 백성은 그녀를 진심으로 따랐고, 그녀는「하얀 공주」라고 불렸다.
+하얀 공주는 백성들을 따뜻하게 다스렸다. 그녀는 백성들에게 있어서 뭐가 가장 좋은지 너무 잘 알았다. 달빛 숲 주민은 그녀의 보호로 나이트 마더의 무시무시한 처벌을 받지 않았고, 땅거미 속의 독에 해를 당하지도 않았다.
+하지만 하얀 공주도 고민이 있었다. 어두운 밤하늘에 영원한 달빛은 빛을 투과하는 자그마한 구멍 같았다. 달빛에 다른 세상의 환영이 비치는 듯했다. 모든 사람이 그렇듯 공주도 때때로 궁전 앞 오래된 석판에 앉아 반짝거리는 이끼를 쓰다듬으며 달빛 너머의 세계를 상상하곤 했다.
+「내 백성들을 이끌고 저 너머로 갈 수 있는 날이 올까?」 공주는 이렇게 혼잣말을 했다.
+「물론이죠」
+갑자기, 대답이 들려왔다.
+공주가 고개를 들어보니 젊은 왕자가 있었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book310_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book310_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..034a96fdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book310_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+「동산왕」의 이름은 미상이며 출신이 미천한 것으로 알려진다. 어떤 섬의 노래에서는 그를 「달빛과 조석의 잊힌 아이」, 또는 「달빛에 잊힌 아이」라 부르고 있다. 어쩌면 그는 과거 부족을 잃어버린 고아일지도, 또 어쩌면 바다를 타고 떠내려온 방랑자의 자식일지도 모른다
+
+그는 이름도, 성도, 그를 무사히 성장할 수 있도록 지켜주는 부족도 없었지만, 와타츠미 신은 이 아이를 받아들였다. 마치 그가 과거 해연에 갇힌 잊힌 유민들을 받아들인 것처럼 말이다
+그 후 남자아이는 모운 자매를 스승으로 모시고 와타츠미 사람들의 고래의 노래와 제례에 대해 배웠다. 그의 기억은 산호궁의 조개 궁궐, 반짝이는 물고기 떼와 무지갯빛의 상어에 의해 채색으로 물들여졌고, 그의 신체는 거친 암초와 끝없는 파도로 인해 민첩하고 강인하게 단련되었다
+
+우명 씨의 섬의 노래는 이렇게 노래한다. 남자아이가 소년으로 자라자, 모운 무녀는 그를 초대해 달빛과 뭇별의 파도 속에서 함께 노닐었다. 찬란한 빛이 일렁임에 따라 소년은 해수의 언어와 감정을 느끼게 되었고, 무녀의 부드럽지만 슬픈 속삭임 속에서 소년은 향후의 길을 결정하게 된다
+
+이번 밤놀이 후, 소년은 「월모운」과 「조석」이라 불리는 검술을 깨우쳤다고 한다. 소년에게 자신의 뒤를 이을 자식은 없었지만, 와타츠미의 무사들이 이 검법을 서로 전수하고 대대로 발전시킨 덕분에 지금까지 실전되지 않았다고 한다. 검술 전통이 결핍했던 와타츠미섬에 이 두 가지 술식은 지금까지도 여전히 실전에 응용되고 있는, 상대하기 어려운 검술이다
+
+와타츠미 신이 기약 없는 동방 원정을 떠난 후, 소년은 당시 바다 주민들에게 「동산」이라 불렸던 섬을 앞장서서 공략했다고 한다. 「동산왕」의 칭호는 와타츠미 신이 소년의 공로를 기려 내린 상이다. 하지만 현재 야시오리섬의 주민들에게 전해지는 전설 속에서 이 용맹한 「동산왕」은 잔혹하고 포악한 「아쿠오」라 불리고 있다
+
+결국 「아쿠오」는 그 주인과 함께 「무상의 일태도」의 제재를 받게 되었고, 달빛이 흐르는 밤에 함께 파도를 노닐었던 모운 또한 부족인들의 비통한 탄식 속에서 칠흑 같은 까마귀의 깃털 폭풍 사이에서 죽음을 맞이했다…
+모든 일의 막이 내렸고, 모든 일은 바라던 대로 이루어지지 않았다
+
+특별히 언급해야 할 점은, 현재의 와타츠미섬에서 사람들은 용맹하고 민첩한 용사들을 여전히 「동산왕의 자손들」이라고 부르고 있다는 점이다. 젊고 무모한 「동산왕」은 사랑하는 이와 맺어지지 못했지만 평화롭고 잔잔한 미래를 누리고 있다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book311_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book311_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..edbba072c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book311_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+옛말에 「당겨진 활시위는 반달과 같고, 잘 갈린 검날은 맑은 옥과도 같다」고 한다
+
+나루카미 신이 도래하는 날, 사람들에게 검을 만드는 법을 전수했다고 한다. 몇천 해의 세월과 수백 년의 풍작을 거쳐 인간의 단조 기술은 결국 나루카미 신도 마음에 들어 할만한, 비범한 보검을 만들어낼 수 있게 되었다. 다이샤와 막부는 다음과 같은 제사 축제를 제정했다. 세상에서 가장 진귀한 보검을 다이샤에 바치고 「와타츠미 검」이라 명명한다. 검을 공양하는 축제는 무척이나 큰 인기를 끌었고 지금까지도 이어지고 있다. 하지만 「와타츠미 검」 배후의 사실들을 아는 자는 그렇게 많지 않을 것이다
+장인이 검을 단조하는 건, 한 번의 두드림이 아닌 오랜 단조 끝에 만들어지는 것이다. 가장 뛰어난 작품은 「신타」로 불리며, 이름을 붙여 주군이나 신께 바친다. 이 검은 살육에 쓰이지 않으며 깨끗함을 유지한다. 나머지 작품들은 「카게우치」라고 불리며 임금을 가까이에서 모시는 신하들에게 내려진다. 무기로써 검신에 피를 묻히며 온갖 더러운 일을 도맡아 한다
+
+「나루카미의 권현·초대 쇼군」은 이나즈마 경내의 오고쇼(大御所)상이 건축되었을 때부터 쌍둥이 여동생과 함께했다. 한 사람은 빛, 한 사람은 어둠으로, 한 사람은 실체, 다른 한 사람은 그림자로서 조정을 누비고 전쟁터에서 적을 토벌했다. 이 쌍둥이 여동생의 이름은 「EI」, 글자로 쓴다면 초대 쇼군의 존함과 대립되는 「에이(影)」일 것이다. 이 사람이 바로 제2대 막부의 「에이 쇼군」이다
+다들 알다시피, 세상을 휩쓴 그 대전에서 오직 일곱 신만이 살아남을 수 있었다. 아무리 무예에 정통하고 뛰어난 검술을 지닌 에이 장군이라 해도, 자신이 무인에 불과해 인심에 통달할 수 없음을 깨달은 그녀는 쌍둥이 언니가 「천상의 국도」에 올라 이나즈마를 관장할 수 있도록 스스로를 소멸시켰다. 「진짜」 쇼군은 이후 막부를 설립했고 이나즈마에 시정을 폈다. 물론 옛정을 생각해서(나루카미의 권현) 「에이」의 신의 의식을 다시 불러들여 그녀의 육신을 다시 만들었고, 그녀를 자신의 「그림자 무사」로서 측근에 두었다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book312_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book312_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..60aca7f0a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book312_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+츠루미에서의 탐사는 그다지 순조롭지 않았다
+
+전에는 다행히도 카마라고 불리는 현지 청년의 도움으로, 이도(離島)에서 벗어나 수많은 감시를 뚫고 츠루미에 도착할 수 있었다. 카마의 인도에 따라 난 짙은 안갯속을 탐험하기도, 서둘러 움직이던 중 섬의 고대 문명을 목격하기도, 또 꿈같은 환상을 보기도 했었다. 하지만 지금은, 기억 속의 장면들이 마치 안개처럼 전부 사라져버리고 말았다…
+하지만 난 아직도 이 쥐 죽은 듯 고요해야 했을 섬에서 한 아이를 만났다는 사실을 똑똑히 기억하고 있다
+
+안갯속에서 떠도는 원소 입자 때문에 생긴 환각일 수도, 섬의 버섯 때문일 수도 있다… 어쩌면 그 아이는 단지 환상이거나 허구의 기억일지도 모른다고 생각하는 쪽이 더욱 논리에 부합되겠지. 하지만 다시 섬에 입도할 때, 난 식량을 평소보다 조금 더 챙겼다… 그 아이가 받을 수 있길 간절하게 바란다. 이 죽어가는 외딴섬에서 홀로 살아가는 건 결코 쉬운 일이 아닐 테니까
+
+다시금 섬에 상륙했을 때 난 카마에게 이 사실을 알리지 않았다. 결국 난 짙은 안갯속에서 빠르게 길을 잃고 말았다… 마치 안개가 이유 없이 날 거부하고 있는 듯, 온갖 방법을 동원해도 방향을 분별할 수가 없었다
+만약 그 금발의 여행자와 「페이몬」이라고 불리는 작은 요정이 마침 날 도와주지 않았더라면, 난 아무 소득 없이 집에 돌아갔을 것이다. 그들이 현지의 「형광 버섯」을 캐준 일에 대해 심심한 감사를 표하는 바이다. 이나즈마의 전설에 따르면, 이 버섯들은 츠루미의 망자들의 짙고 오래된 기억이 응집된 생물이라고 전해진다. 이러한 이유로 형광 버섯은 어두운 형광빛으로 반짝이고 있다. 또한 이 버섯은 시력과 뇌에 이롭고 기억력을 강화하는 등 효능이 있다
+
+며칠 동안의 실험 결과, 이 버섯은 확실히 정서를 안정시키고 즐거운 기분을 유지하는 효능이 있는 듯하다. 소화 기능에도 어느 정도 도움이 되는 것 같다… 하지만 기억력 강화에는 그렇게 선명한 효과를 보이지 않았다. 몇 송이 남겨서 수메르에 있는 친구한테 맡겨야겠다. 절대 잊지 말아야지
+
+또한, 금발의 여행자와 페이몬이 가져온 고대 벽화의 사진이 무척 흥미롭다. 나중에 자세히 연구해볼 가치가 있는 듯하다. 이렇게 값진, 역사적 가치가 있는 유적을 발견하게 된 건, 명성이 자자한 대모험가 두 사람의 열정, 지혜, 그리고 막을 수 없는 모험 정신 덕분이다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book313_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book313_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..28945503b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book313_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+티바트에서 가장 상냥한 아가씨
+친절하고 아름다우며, 뭐든 성심껏 대답해 주십니다
+최선을 다해 당신의 고민을 해결해드려요
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book314_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book314_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cc5e38a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book314_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+1. 식사, 세안, 옷 입기, 외출 준비
+2. 유리정에서 상인 나교를 만나 오찬
+3. 정보원 3명과 접선, 정보 교환
+4. 월해정으로 가서 회의 출석
+5. 간단한 식사, 회의 미해결 사항 상의 후 군옥각으로 귀환
+
+일정 1-3의 구체적인 진행 시간은 상황에 따라 적당하게 조정. 일정 4의 회의는 저녁에 열릴 예정, 미리 도착해있을 것
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book315_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book315_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe9f2a858
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book315_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+하루 휴식!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book316_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book316_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1394236f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book316_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+마을 동쪽의 가족은 퇴마사 집안의 방계 혈족이었으나, 며칠 만에 아내가 병으로 죽고, 어린 딸이 실종된 후, 얼마 지나지 않아 남편도 정원 나무에 목을 매달았다
+
+조사한 결과, 마을에 마신의 잔재가 나타난 기척이 있다
+
+마신의 잔재가 아직 있는지 확신할 수 없어 마을 인심이 흉흉해 어쩔 수 없이 이사했다
+
+그 후 이곳에 온 사람은 부디 조심하길 바란다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book317_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book317_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5ba6d9f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book317_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+네가 많이 아프다고 의사 선생님이 그랬어. 걱정하지 마. 집안 재산을 털어서라도 널 살릴 테니까
+
+넌 점점 쇠약해지는데, 치료할 약은 없어. 마음이 너무 아파서 마치 피를 흘리는 것 같아. 가능하다면 내가 너 대신 아팠으면 좋겠어…
+
+이제 죽어도 여한이 없으니, 마지막 소원은 학이를 잘 키워달라고 했지. 여한이 없다면서 왜 우는 거야?
+
+요즘 내가 어떻게 움직이는지도 모르겠어. 매일 정신없이 고서를 뒤지면서 널 살릴 방법을 찾고 있는데, 아무런 수확이 없어
+
+찾았어. 명준이 널 살릴 수 있는 책을 숨겼더라! 책을 빼앗아서 책에 나온 대로 신을 소환해서 제물을 바쳤어…
+
+신이 나타나자 난 내 목숨으로 널 살리고 싶다고 했더니, 신은 아무 말 없이 우리 딸인 학이를 가리켰어
+
+신은 학이가 고진(孤辰)과 겁살의 명운이라서 살아있어도 주변 사람을 해칠 거래. 너의 죽음도 학이 때문일지도 몰라. 그렇다면 차라리…
+
+학이를 신이 말한 동굴에 버렸어. 3일이 지났는데도 아무런 소식이 없어. 초조하게 기다리고 있는데 불길한 생각이 들어…
+
+미안하다, 학아. 내가 미안해. 내가 미쳤었어! 내가… 직접 사과하러 가마
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book318_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book318_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..14ba33157
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book318_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+비화석에 새겨진 법술은 오랫동안 유지되며, 음양을 잇는 힘이 있다고 믿는 사람도 있다
+
+하지만 「비화석」은 찾기 어려우며, 특별한 「시간」과 「장소」를 만족해야 한다
+
+전설에 따르면 천형산 남쪽의 호수 가운데에 서서, 해 질 무렵에 해가 지는 방향을 따라서 찾으면 뭔가 찾을 수 있을지도 모른다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book319_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book319_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book319_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book31_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book31_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..784274f4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book31_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+「전 빛의 왕국의 왕자입니다. 세계의 저편에서 왔죠.」 왕자는 놀란 공주에게 말했다.
+왕자의 몸에서 기이한 빛이 뿜어져 나오고 있었다. 달빛 왕국의 창백한 백성들에게 이런 에너지는 처음이었다. 왕자가 달빛 숲에서 천천히 걷자 생명이 소생하고 풀과 나무의 싹이 자라며 공주와 백성들도 더욱 건강해졌다.
+그는 언젠가 공주를 암흑에서 해방시키고, 그녀를 데리고 어둠 없는 나라로 데리고 가기 위해 이곳으로 왔다. 왕자가 그런 말을 하진 않았지만, 몇 년의 명상을 통해 공주는 일찍부터 이런 날을 예감했다.
+공주는 물었다:
+「달의 반대편에는 어떤 세상이 있나요?」
+왕자는 이미 그녀를 위해 빛의 왕국에 대한 이야기를 수없이 들려줬다. 하지만 이 질문을 들은 순간 그는 공주가 직접 가보겠다고 결심한 것을 깨달았다.
+그렇게 백성들을 구하겠다고 맹세하고, 공주와 왕자는 빛의 왕국으로 가기 위해 밤의 왕국의 깜깜한 숲으로 들어갔다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book320_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book320_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book320_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book321_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book321_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..eef5c79e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book321_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+당신이 이 병을 주웠다는 건, 제가 이미 이 세상에 존재하지 않는다는 뜻이겠죠
+해적은 발이 넓으니까 절 리월로 돌려보내 줄 수 있을 거라 생각해 배에 올랐어요, 하지만…
+휴, 아마 이게 제 운명이겠죠?
+이나즈마에 오기 전에 홀로 계신 어머니 댁에 도둑이 들까 봐 걱정돼서 몇 년 동안 모은 전표를 지도에 표시해 놓은 곳에 묻어놓고 왔어요. 그걸 찾아주세요. 은행에서 교환한 돈은 마음대로 처리하셔도 좋지만 어머니의 생활비는 남겨주시길 부탁드릴게요. 어머니는 귀리 평원에 사는 미나모토 코토미입니다. 꼭 좀 부탁드릴게요!
+
+죄송해요, 엄마. 엄마 고향에 있는 벚꽃 수구를 많이 찾았지만, 보내드리진 못하겠네요
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book322_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book322_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d608c537
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book322_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+조화는 오묘함을 숨기고 해와 달은 길흉을 나타낸다
+세 귀퉁이가 어둠을 차단하고 다섯 성인은 허공에 숨었다.
+
+「우주는 시작도 끝도 없소. 과거엔 대지 또한 이러했지. 하지만 이는 우리에게 아무런 의미가 없소. 우리를 지탱하는 대지는 더 이상 끝없는 영원함과 이어져 있지 않소이다」
+——유일한 현자 아베라쿠는 초대 태양의 아이에게 이렇게 말했다. 태양의 아이는 이미 아베라쿠를 벌할 준비를 마쳤고 이번에 그를 어전으로 불러 문답을 나눈 것은 그를 더 괴롭히다가 구금하기 위함이었다.
+전해 내려오는 이야기에 따르면 아베라쿠는 토코요노카미에 의해 지혜의 깨달음을 얻어 태양을 볼 수 없는 연하궁에서 빛을 파냈다고 한다. 하지만 태양의 아이는 그의 재능을 시기하여 수명이 다할 때까지 그를 가두었다. 그러나 태양의 아이들은 만약 그가 지하에 태양을 만들어내지 않았다면 자신들 또한 존재할 수 없었음을 알지 못했다.
+「…천지는 본래 계란과 같고 용과 뱀은 하나라오.」 현자 아베라쿠는 이 말을 뱉고 난 뒤 매복해 있던 병사들에게 제압당했다.
+
+그 당시 연하궁은 태양의 출현으로 인해 잠시나마 숨을 돌릴 수 있었다. 어둠을 가까이하고 빛을 두려워하는 용의 자손이 더 이상 막무가내로 행동할 수 없었기 때문이다. 이로 인해 용의 자손이 사람 목숨을 함부로 하던 시대가 마침내 끝났고 연하궁의 사람들은 그들과 대적할 수 있게 됐다.
+그러나 외부로부터 오는 다른 종족의 위협이 완전히 사라지기도 전에 인성의 추악한 면이 드러났다. 사람들이 「태양의 아이」를 뽑아 그를 왕으로 삼고 숭배했지만, 그는 폭정을 일삼고 충신을 모함했다.
+
+긴 세월이 흐른 뒤 연하궁의 한 아이는 친구와 내기하여 혼자서 세 귀퉁이 밖으로 숨어들어 용의 자손의 흔적을 피해 용 뼈의 꽃을 찾으러 갔다. 아이는 동굴 안에서 한 번도 본 적 없는 거대한 뱀을 보게 되지만
+거대하고 기괴한 뱀을 보고 공포가 아닌 왠지 모를 친근감을 느꼈다.
+「난 몸과 이름이 더럽혀진 뱀신이도다. 비록 수백수천의 권속을 거느리고 있지만, 이제 나의 그늘 아래서 이 몸을 믿는 이는 아무도 없다. 오늘 이곳에 떨어져 너와 만난 것도 인연이겠지. 넌 내 백성은 아니지만 인간의 자손이니, 바라는 게 있다면 말해보거라」
+「연하에 살고 있는 저희들의 신이 되어주실 수 있나요?」
+
+그렇게 태양의 아이의 왕권과 외부에 있는 용의 자손의 침략에 맞서는 한 인간과 뱀의 이야기의 막이 오르게 되었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book327_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book327_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book327_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book328_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book328_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..65d53dce6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book328_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+편지로 뵙습니다:
+
+최근 친우와 《신녀》에 대해 논하던 중 스스로의 부족함을 느끼고 깨달음을 얻고자 성법 관문으로 향합니다
+오늘 내로 돌아올 테니 걱정 마십시오
+
+운근
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book329_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book329_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..469394f5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book329_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+고향을 잊은 동향: 우인단 신분을 밝힐 때 자칭하는 말
+소풍: 임무 집행, 행동 개시
+햇볕을 쬐다: 칩거, 행동 정지
+접시 깨기: 모든 걸 걸고 크게 한탕
+설거지: 신분이 폭로되어 잡힘
+왼손을 꽉 쥔다: 복수
+오른손을 꽉 쥔다: 동맹
+왼손을 편다: ■신
+오른손을 편다: 용서
+남풍: 순조로움
+북풍: ■■■■ 않음
+■크랩: 만국 상회, 이나즈마의 꽃게가 아니■■ 그런 듯하다
+■■게: 간조 ■행, 아■ 쇼군 휘하의 ■■■■ ■■■■
+■■게: 노부시패, ■란귀의 색■ ■■■ 때문이다
+강■■: 종말■■, ■쥐라고 부르는 ■■ 과분■■. 화가 ■■■, ■■■■ ■■■
+
+(종이에 적힌 글은 초반에는 비교적 선명했으나 뒤로 갈수록 알아보기 어렵고, 물에 번진 흔적이 선명하다)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book32_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book32_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..caf0a9a63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book32_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+검은 화염이 타오르는 늪을 건너고, 독버섯이 자라는 동굴을 지나, 왕자와 공주는 난쟁이 나라에 도착했다.
+「달빛 숲의 공주님, 제 다섯 형제들을 구해주세요. 공주님이 은혜를 베풀어주시면 평생 충성을 바치겠습니다」 기형의 난쟁이가 고목에서 뛰쳐나와 공주에게 애원했다.
+착한 공주는 난쟁이의 처지를 가엾이 여겨 그의 부탁을 들어주기로 했다.
+그들은 어두운 산골짜기에 올라 바위와 험한 봉우리 사이에서 눈먼 난쟁이를 구출했다.
+「아이고, 제가 어리석었네요. 멋진 풍경을 볼 욕심에 이렇게 높은 곳까지 올라오다니」 눈먼 난쟁이가 공주에게 감사 인사를 올렸다.
+그들은 질척한 습지에 깊숙이 들어가 진흙탕에서 멍청한 난쟁이를 구출했다.
+「헤헤」 바보 난쟁이는 웃으며 공주에게 감사 인사를 올렸다.
+그들은 나이트메어의 서식지인 동굴에 들어가 종유석 위에서 겁많은 난쟁이를 구출했다.
+「소… 솔직히 저, 전 나이트 마더의 수하들과 싸우려고 온 거예요!」 겁보 난쟁이는 이렇게 해명했다.
+그들은 황량한 벌판에 가서 모래 바람 속에서 꼽추 난쟁이를 구출했다.
+「전 그저 화원을 보고 싶어서 왔다가 길을 잃었어요」 난쟁이는 쪼글쪼글한 손바닥을 비비며 공주를 향해 웃었다.
+그들은 어둠의 소굴에 잠입해 식인 독버섯 속에서 걱정이 없는 난쟁이를 구출했다.
+「전 걱정을 덜려고 하다가 여기에 갇혀버렸어요」 난쟁이는 한탄했다.
+이렇게 공주와 왕자는 난쟁이의 다섯 형제를 구출했다. 착한 공주가 여섯 난쟁이에게 말했다:
+「여러분도 내 백성이 되었으니, 나와 함께 빛의 왕국에 가요. 태양 왕자의 고향에서는 장님도 빛을 찾고 바보도 지혜가 생기며, 겁보도 용기가 생기고 타락한 자도 회복된다는데… 공주로서 백성들에게 해야 할 일이죠」
+난쟁이들은 몹시 기뻐하며 공주와 왕자에게 경의를 표했다. 그들은 공주와 왕자의 길동무가 되어 여정 내내 잠시도 곁을 떠나지 않았다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book330_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book330_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..01d14856d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book330_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+{NICKNAME}, 페이몬에게
+정말 미안해, 결국 이런 식으로 너희와 작별 인사를 하게 됐네. 참을 수 없어서 결국 사과를 해버렸지만, 내가 사죄할 자격이 없다는 것도, 너희들 앞에 나타날 면목이 없다는 것도 잘 알고 있어.
+두 사람이 날 돕겠다고 했을 때, 난 고마운 마음도 있었지만, 그게 대체 어떤 방법일까 계속 고민되더라. 그러다가 너희가 내 옷을 가져간 후에야 난 그 방법이 너희를 위험한 상황에 빠뜨릴 수도 있다는 걸 깨달았어.
+그래서 난 야에 출판사를 떠나 너희를 찾아갔어. 그러다가 결국 황해 근처에서 너희를 보게 됐지, 그리고 사진기의 사진으로만 봤던——모모요 씨도 함께 말이야
+난 예전에 그녀와 비슷한 얼굴로 그녀의 신분을 빼앗았으니, 그녀가 날 미워하는 건 당연해. 하지만 그녀가 내 가짜 죽음을 무사히 진행시키기 위해 큰 위험을 무릅썼을 뿐만 아니라 한쪽 눈까지 영원히 잃게 됐다는 사실을 알게 됐어.
+난 죄인이야, 너희가 이렇게까지 잘해줄 만한 가치가 전혀 없는 사람이지. 하지만 너희는 나에게 너무 많은 도움을 줬어. 난 이 은혜를 평생 갚을 수 없을 거야.
+편지와 함께 남긴 주머니에 내가 이나즈마에서 모은 전 재산을 넣었어. 모모요 씨, 그리고 너희가 이 돈을 받아줬으면 좋겠어. 미안해, 은혜에 보답할 방법이 이것밖에 생각이 안 나네. 걱정 마, 열심히 일해서 번 정당한 돈이니까.
+잘 있어. 내가 너무 많은 걸 빚진 이나즈마, 난 이곳을 영원히 떠날 거야.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book331_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book331_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0cf7daf5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book331_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——말길——
+맑은 하늘에 갑자기 바람이 일었다. 이 바람이 무언가를 암시하고 있는 걸까?
+제자리에서 맴도는 듯하나 그것 잠시뿐입니다.
+곁에 나타난 사람은 주의 깊게 살펴보세요. 모두 익숙한 얼굴이라 해도.
+하지만 당신의 운명은 그들의 존재에 의해 서서히 바뀌고 있습니다…
+
+오늘의 행운 아이템: 먼 이국에서 온 민들레
+바람을 타고 날아가는 씨앗은 당신에게 가장 좋은 상징입니다.
+훨훨 날아, 멀리 떠나세요. 바다를 건너, 더 먼 곳까지.
+하지만 언젠가는 한곳에 정착할 수 있을 것입니다.
+언젠가 반드시, 당신은 자신이 바라는 모습이 될 수 있을 것입니다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book332_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book332_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ca508939
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book332_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+조화는 오묘함을 숨기고 해와 달은 길흉을 나타낸다
+세 귀퉁이가 어둠을 차단하고 다섯 성인은 허공에 숨었다.
+
+「우주는 시작도 끝도 없소. 과거엔 대지 또한 이러했지. 하지만 이는 우리에게 아무런 의미가 없소. 우리를 지탱하는 대지는 더 이상 끝없는 영원함과 이어져 있지 않소이다」
+——유일한 현자 아베라쿠는 초대 태양의 아이에게 이렇게 말했다. 태양의 아이는 이미 아베라쿠를 벌할 준비를 마쳤고 이번에 그를 어전으로 불러 문답을 나눈 것은 그를 더 괴롭히다가 구금하기 위함이었다.
+전해 내려오는 이야기에 따르면 아베라쿠는 토코요노카미에 의해 지혜의 깨달음을 얻어 태양을 볼 수 없는 연하궁에서 빛을 파냈다고 한다. 하지만 태양의 아이는 그의 재능을 시기하여 수명이 다할 때까지 그를 가두었다. 그러나 태양의 아이들은 만약 그가 지하에 태양을 만들어내지 않았다면 자신들 또한 존재할 수 없었음을 알지 못했다.
+「…천지는 본래 계란과 같고 용과 뱀은 하나라오.」 현자 아베라쿠는 이 말을 뱉고 난 뒤 매복해 있던 병사들에게 제압당했다.
+
+그 당시 연하궁은 태양의 출현으로 인해 잠시나마 숨을 돌릴 수 있었다. 어둠을 가까이하고 빛을 두려워하는 용의 자손이 더 이상 막무가내로 행동할 수 없었기 때문이다. 이로 인해 용의 자손이 사람 목숨을 함부로 하던 시대가 마침내 끝났고 연하궁의 사람들은 그들과 대적할 수 있게 됐다.
+그러나 외부로부터 오는 다른 종족의 위협이 완전히 사라지기도 전에 인성의 추악한 면이 드러났다. 사람들이 「태양의 아이」를 뽑아 그를 왕으로 삼고 숭배했지만, 그는 폭정을 일삼고 충신을 모함했다.
+
+긴 세월이 흐른 뒤 연하궁의 한 아이는 친구와 내기하여 혼자서 세 귀퉁이 밖으로 숨어들어 용의 자손의 흔적을 피해 용 뼈의 꽃을 찾으러 갔다. 아이는 동굴 안에서 한 번도 본 적 없는 거대한 뱀을 보게 되지만
+「난 몸과 이름이 더럽혀진 뱀신이도다. 비록 수백수천의 권속을 거느리고 있지만, 이제 나의 그늘 아래서 이 몸을 믿는 이는 아무도 없다. 오늘 이곳에 떨어져 너와 만난 것도 인연이겠지. 넌 내 백성은 아니지만 인간의 자손이니, 바라는 게 있다면 말해보거라」
+「연하에 살고 있는 저희들의 신이 되어주실 수 있나요?」
+
+그렇게 태양의 아이의 왕권과 외부에 있는 용의 자손의 침략에 맞서는 한 인간과 뱀의 이야기의 막이 오르게 되었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book333_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book333_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b16e18798
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book333_KR.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+우리가 기록하려는 일은 하늘의 의지가 지상에서 형태를 갖추는 과정이다. 아, 신이시여, 이 모든 창조물이 신들의 작품이시니, 제가 끊임없이 기록할 수 있도록 저를 계몽해 주소서
+
+[비둘기가 나뭇가지를 물어온 해]
+천상의 영원한 왕좌가 오는 날, 세계가 새롭게 되었더라. 그리고 진왕, 원초의 그분과 옛셰계의 주인들, 공포의 왕 일곱이 전쟁을 시작하니, 그 공포의 왕들은 용이었더라
+원초의 그분이 빛이 나는 자신의 그림자를 창조하시니 그림자의 수는 넷이었더라
+
+[파네스, 또는 원초의 그분]
+원초의 그분, 또는 파네스라 칭하니라. 그는 날개를 가졌고, 머리에는 왕관을 썼되 알에서 태어나 암수를 구분할 수 없었더라. 다만 세계가 다시 창조되려면 알은 깨질 수밖에 없으니, 파네스——원초의 그분——는 알껍데기로 「우주」와 「세계의 축도」를 단절했더라
+
+[나뭇가지를 물어온 후 사십여 년]
+사십 개의 겨울이 불을 묻고 사십 개의 여름이 바다를 들끓게 했더라. 일곱 왕이 모두 패배하니 일곱 왕국이 천상에 순종하더라. 원초의 그분이 천지 창조를 시작하매 「우리」——그의 가장 가여운 사람이 이 땅에 나타났더라
+
+…
+
+[나뭇가지를 물어온 후 사백여 년]
+산과 강이 완성되어 바다와 대양이 반역자와 불복한 자를 거두었나니. 원초의 그분과 그림자 하나가 날짐승과 땅의 짐승과 물고기를 창조하시고, 꽃과 풀과 나무를 창조하시나니, 마지막으로 사람을 창조하셨으니 우리의 선조의 수는 알 수 없더라
+사람을 만든 날에 우리의 선조와 원초의 그분이 약속을 맺으매 연대도 새롭게 바뀌었더라
+
+[방주가 문을 연 해]
+원초의 그분은 사람에게 신성한 계획이 있으시니, 사람이 행복하면 그가 기뻐하시더라
+
+[방주가 문을 연 다음 해]
+사람이 밭을 갈고 첫 수확을 하고 사람이 땅을 파 처음으로 금을 수확하며, 사람이 모여 처음으로 시와 노래를 썼더라
+
+[축제의 해]
+기근이 있으면 하늘에서 음식과 단비가 내렸고, 빈곤이 있으면 땅에서 광물이 나왔더라. 슬픔이 번지면 높은 하늘이 소리로 답했더라
+유일하게 금지된 일은 유혹에 넘어가는 일이나 유혹의 통로는 봉쇄되었노라
+
+…
+
+[불바다의 해]
+천상의 두 번째 왕좌가 내려오니, 창세 초기의 전쟁이 다시 열린 것 같더라. 그날은 하늘이 기울고 땅이 열리니 우리 해연 백성의 선조와 대대손손 거주한 땅이 그곳에 떨어졌더라
+이는 암흑의 시대가 시작됨이라
+
+[암흑 원년]
+바다가 일곱 왕의 백성을 거두되 심해의 용의 자손이 통치했던 곳이더라. 우리의 선조가 그들과 전쟁을 일으켰더라
+선조가 천등으로 그들을 그늘로 쫓아내니 그들이 그늘에서 사람을 사냥했더라. 이곳에 있는 것은 어둠뿐이니 사방이 그들의 사냥터였더라
+사람들의 기도가 모여 애가가 되니 원초의 그분과 빛나는 그림자 셋이 듣고 보지 못하였더라
+
+[태양의 비유]
+어두운 동굴에 빛을 보지 못한 사람들이 살았더라. 태양을 본 적이 있는 현자가 동굴 사람에게 빛 아래에서 사는 것과 태양의 위대함을 얘기했더라. 그는 이해하지 못하는 동굴 사람을 보며 불을 피우매, 사람들이 불을 태양으로 섬기며 숭배하니, 어둠과 불빛 생활에 익숙해지더라
+현자가 숨을 거둔 후 누군가 불을 점령하여 자신의 커다란 그림자를 드리웠나니
+
+[망우련의 비유]
+보기만 하면 슬픔을 잊는다는 연꽃. 긴 여정에서 귀로를 찾는 선장이 이러한 연꽃을 취하는 자들을 만났으니. 어떤 이는 그곳에 남고 어떤 이는 유혹을 거절했더라
+삶은 끝이 없는 고해며 우리는 귀로를 찾을 뿐이더라
+
+[암흑의 세 번째 해]
+유일하게 우리를 버리지 않은 분은 「시간의 집정관」이시더라. 그는 언제나 천풍 일월의 도량이며, 그는 모든 즐거움과 분노와 갈망과 혼란의 순간이심이되 그는 모든 섬망의 순간이심이라
+우리는 그를 「카이로스」 또는 「불변 세계의 통치자와 집정관」이라 부르며 진짜 이름은 언급하기 두려워 거꾸로 적나이다. 「로타스이」——한 번만 언급하나이다
+
+…
+
+[눈이 먼 해]
+현인·아브락스가 지혜를 얻어 빛의 기적을 선보이니, 선조가 그를 우두머리로 삼으매 「헬리오스」를 짓기 시작했더라
+
+…
+
+[밝은 눈의 해, 또는 일월 원년]
+「헬리오스」——태양의 마차가 완성되니 백야가 도래해 상야가 사라졌더라
+이로부터 일월 연대가 시작되었더라
+
+[일월의 두 번째 해]
+선조가 귀로를 찾기 시작했으니 지상의 전쟁이 끝난 것 같더라
+다만 원초의 그분, 첫 번째 왕좌가 금지령을 내리니 선조가 귀로를 찾지 못했더라
+그러하다면 원초의 그분에 나중의 그분이 패배한 것 같더라
+아브락스가 태양의 아이에 수감령을 받았더라
+
+[나무의 비유]
+왕의 정원사와 왕의 정원의 엘더윌로우는 사랑에 빠졌더라. 하지만 정자의 기둥을 수리하고 싶은 국왕이 가장 영기 넘치는 영목을 벌목하자 하였다. 원초적 그분의 화신인 왕의 명령을 거스를 수 없는 정원사는 왕의 사제에게 기도드릴 수밖에 없었고, 그 자세가 바로 토코요노카미의 화신이었더라
+정원사를 가엽게 여긴 사제께서 이르되 영목의 나뭇가지를 꺾으라 정원사가 나뭇가지를 꺾고 왕명에 따라 영목을 벌목했더라
+또 사제께께서 이르되 영목의 가지를 심으라. 이에 정원사가 영목이 장성하려면 오백 년이 걸린다 하니라. 사제께서 이르되 순간에 천겁이 흐르리라. 정원사가 자신의 집 뒤뜰에 나뭇가지를 심자, 가는 나뭇가지가 순간 새로운 나무로 성장하니 새로운 엘더윌로우는 원래의 엘더윌로우에 이어진 존재였더라
+이는 순간의 신이 「씨앗」의 「이 순간」을 과거와 미래로 가져갈 수 있기 때문이더라
+
+[일월의 십 년]
+아브락스가 세상을 떠난 지 오래더라. 해와 달 전의 과거사는 충분히 기록했음이라. 만약 모든 일을 사실대로 기록할 용기가 없다면 토코요노카미의 서기가 될 수 있을 리가 없지 않은가?
+밖에서 갑옷 소리가 들리니 이만 붓을 꺾으리라
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book334_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book334_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..70831b831
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book334_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+해연 아래의 땅과 지상은 아주 다르며, 상식이 통하지 않는다. 과거의 지리와 수문 지식도 천상이 직접 전수한 것이다. 우리가 속한 세계에 대한 연구는 방법조차 알아서 모색해야 하며, 전부 처음부터 시작해야 한다
+이 책의 독자는 명심하길 바란다. 자신이 누리는 삶이 당연하다고 여기면 안 된다. 수백 수천 년 후의 사람은 이런 생활에 익숙해지겠지만, 명심하길 바란다. 하늘에 해와 달이 없는 삶은 비정상이다. 현자가 이곳에서 태양을 설명해도 추악한 자들이 빛을 빌려 거대한 그림자를 드리우기 마련이니 말이다
+이 책은 사람들이 자신이 속한 세계를 이해하고, 빛을 찾는 마음을 잃지 않길 바란다
+(시대의 변화에 따라 끊임없이 수정한 결과, 이름도 해연의 땅에서 「영원의 나라」로 변경되었다가 「백야국」으로 변경되었다. 후에 와타츠미가 불쌍히 여겨 연하의 백성이 해면 위로 복귀했다. 다만 서문의 「해연의 땅」은 특별한 의미가 있어 통일해 수정하지 않는다)
+
+-바람과 물의 이야기
+백야국의 땅은 산이 없어 산맥을 토론하는 의미가 없다. 다만 우리의 사제와 현자는 한 가지 사실을 눈치챘다. 바로 해연 아래에서도 「불멸의 바람」과 「물」의 힘이 존재한다는 사실이다. 「불멸의 바람」, 속칭 「토코요노카미」, 또는 시에서 「천풍」, 「시간의 천풍」이라 수식한다. 「물」은 심해 용 도마뱀의 용 도마뱀 세계의 힘이다
+우린 이미 「양염」과 바람, 그리고 물의 관계를 계산하는 학문이 있다. 그러니 토목을 건드리기 전에 수문과 불멸의 바람의 영향을 고려해야 한다
+
+-백야국의 변경
+백야국의 국토는 삼각 삼우를 기준으로 한다. 예로부터 이곳은 인간 세력과 용 도마뱀 세력 공방전의 한계였다
+삼각은 백야국 시대에 삼계를 조율하기 위해 삼계탑을 지었다. 고대의 이름은 이미 실전되었으며, 와타츠미가 온 후 지금의 이름으로 변경되었다
+삼계탑은 아주 중요하며, 바람과 물의 체계에 속해 있지 않다. 심지어 그 반대로 백야국 전체의 추세 균형을 담당하고 있으며, 백야국의 바람과 물을 조종하고 있다
+삼계탑에 문제가 생긴다면 그건 백야국 전체의 재난이다. 그러므로 그들은 비법을 무녀와 어사만 소환할 수 있게 숨겼다
+
+-협곡의 거리
+최초의 협곡의 거리는 절벽과 방원의 땅 사이에 끼어 있어 협곡의 거리라고 불린다. 하지만 백야국의 이상 지리 변동으로 방원의 땅은 몇백 년 사이에 심연으로 떨어졌으며, 협곡의 거리는 광활한 곳으로 변했다
+
+-뱀의 심장
+이곳은 선조가 발견한 날부터 공간이 한 곳에서 접히는 신기한 현상이 존재했다. 나중에 이 현상을 이용한 선인이 뱀 심장의 제단을 지었다. 사람들은 이곳을 비밀을 보관하고 죄수를 수감하며, 환상 속에 존재하는 거대한 뱀 「우로보로스」를 숭배한다
+처음에 이곳은 뱀의 땅, 델포이라고 불렸다. 그 후 와타츠미 신이 이곳에 강림하고, 뱀 심장의 땅 이란 이름은 변하지 않았다. 고대 그림에서 비닐 없는 뱀은 「우로보로스」이며, 산호가 있는 뱀은 「오로바시」다
+
+-다이니치 미코시
+최초의 이름은 「헬리오스」며, 현자 아베라쿠가 설계한 고탑이다. 바람과 물 중에서 황에 속한다
+예언에 따르면, 이것이 바로 빛을 본 적 없는 동굴에서 현자가 보여준 태양이며, 나중에 거대한 그림자를 드리우는 데 사용되기도 했다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book335_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book335_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5568df130
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book335_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+…오늘부터 용의 자손 실험 주제는 와타츠미 신이 직접 지정하는 주제로 변경한다. 와타츠미 연대 원년 이전의 모든 파일은 전부 소각한다. 공문 번호는 알파, 베타, 감마, 델타, 엡실론을 폐지하고, 고대 와타츠미 언어 분류법으로 흙, 물, 불, 바람, 에테르, 공허를 새로운 분류로 삼는다
+주석과 인용은 ([]) 안에 써야 한다. 순서대로 공문 헤더-번호-제목-작가를 표기해야 한다. 작가는 생략하거나 연구소 내부 번호를 표기할 수 있으며, 연구원의 백야국/연하궁 또는 와타츠미/나루카미/이나즈마 이름의 노출을 금지한다
+실험 기록에 일기, 러브레터, 판타지 소설을 쓰지 마시오
+
+…
+용의 자손(이하 심해 용 도마뱀, 용 도마뱀으로 표기한다)의 진화 능력은 모두가 아는 바다([물권-101-용의 자손의 진화·1])
+우린 유년기의 고온 저항 용 도마뱀 생존 공간의 온도를 낮추려는 실험을 진행 중이다. 고온 저항 용 도마뱀은 성체가 되면 쇠약해지며, 이는 아마 이런 환경에 저항할 수 있는 「씨앗」이 없기 때문이다. 하지만 그의 후손은 모두 높은 체지방, 잠이 많고 얼음 원소 특성을 가졌다. (본문 뒤의 실험 데이터 참고. 샘플 3에서 나타난 특이 데이터는 나의 조수가 굶주림 저항 대조군 실험 대상을 동정해 몰래 먹이를 줬기 때문이다)
+이때 그들의 자손을 극심한 고온 환경에 노출하면, 증조부모처럼 성체가 된 후 열 저항 특성을 선택한다. 그러나 현재 불 원소 특징은 나타나지 않았다
+아직 결론을 내리기는 이르지만, 추론을 증명할 수 있다. 심해 용 도마뱀은 성체가 되기 전에 자신의 「씨앗」을 자유롭게 각성할 수 있으나, 용 도마뱀 모체가 처음으로 가혹한 환경에 노출될 경우, 새로운 「씨앗」을 편집해 자손에게 물려준다
+심해 용 도마뱀은 우리 연하궁 백성을 만나기 전부터 체내에 무기고를 숨기고 있었다
+…
+
+지능 실험으로 놀라운 결과를 얻었다([공허-107-용 도마뱀의 지능 연구]). 벌과 상을 병행하는 체제로 선별한 결과(사실 이전 연구에 따르면 선별은 필수가 아니다. 용 도마뱀의 모든 대체 완벽 적응자다), 4대 이후의 용 도마뱀의 언어 이해 능력은 인간 아이 12살의 지능과 맞먹는다. 엄밀히 말하자면 용 도마뱀은 원래 그들만의 교류 방식이 있었으며, 이 실험에서 학습 능력을 보인 것이다
+이 실험을 중지하면 안 된다고 생각한다. 그렇지 않으면 용 도마뱀 인간에 관한 판타지 소설을 써서 해고당한 녀석 때문에 우리가 무식해 보일 테니
+예언에 따르면 물의 용왕은 인간의 형태로 태어난다고 한다. 그런 일이 연하궁에서 일어나는 건 용납할 수 없다
+…
+전에 했던 이식은 다 실패했다. ([공허-907-와타츠미 신 특명·1]). 와타츠미의 피를 감당할 수 없어서 용 도마뱀의 신체에 이상 반응이 나타났다. 아직 약해서 그런 건지 모르겠다. 용 도마뱀의 진화 루트를 통해 이론적으론 최강인 용 도마뱀을 양성했을 텐데 말이다
+…
+
+이식은 거의 성공이다. ([공허-907-와타츠미 신 특명·3]). 거부 반응이 나타난 건 용 도마뱀이 광{RUBY#[D]빛의 경계}계 생물(또는 원소 생물)이기 때문에, 신과 산호의 권속인 인간계와 적대 관계이기 때문이다
+
+모든 실험 기록 공문을 끝마친다. 지금까지 이어진 실험에서 목숨을 잃은 용의 자손은 없으며, 모두 자연사로 생을 마쳤다
+와타츠미 신의 자비로움을 찬양하리라
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book336_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book336_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3fecab81
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book336_KR.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+수수께끼 1. 아침에는 다리가 4개, 점심에는 2개, 밤에는 3개인 것은?
+정답: 점심에 사람으로 변해서 무도회에 참가했다가 다리가 부러져 지팡이를 짚은 용 도마뱀.
+이 정답은 현자가 가장 좋아하는 답이며, 보통 어린아이만 맞힐 수 있다. 어른에게 용 도마뱀이 사람으로 변하는 건 무서운 음모지만, 고대 예언에 따르면 물 원소 용왕은 사람의 형태로 다시 태어난다고 한다. 아이에겐 서로 이해할 가능성을 보여준 셈이다.
+다만 용 도마뱀을 귀엽게 포장한 폐해도 있다. 공포심을 해소했지만, 아이들의 경계심도 없어졌다.
+(심해 용의 자손은 진화로 다른 원소를 얻어 순수함을 잃었다. 심해 용 종족에선 용왕이 탄생하지 않을 것이다)
+
+수수께끼 2. 이것의 입은 하나지만 다리는 4개, 2개, 3개이며, 다른 모습으로 변할 순 없지만, 땅과 바다, 그리고 하늘을 볼 수 있다. 걸을 때 사용하는 다리가 많을수록 기력이 쇠하는 이것은?
+정답: 사람
+사람은 어렸을 때 손과 발로 기어 다니며, 크면 두 다리로 걷는다. 노년에 접어들면 지팡이를 짚기에 이 수수께끼의 정답은 사람이다
+
+수수께끼 3. 말할 수 있는 입은 하나지만, 다리는 4개와 2개인 것은?
+정답: 목축 생활
+아주 오래된 수수께끼다. 옛날에는 글로 목축의 뜻을 이해할 수 있었다. 다리가 4개인 것은 「니우」, 「우마」와 「린저」라는 생물이다. 백야국이 붕괴해 지하로 떨어진 후, 이 같은 생물은 번식 환경과 먹이가 부족해 2대 이내로 멸종했다
+와타츠미 신이 강림하신 동안, 일부 주민은 해면으로 가서 터전을 개척하고, 문화 교류를 이루었다. 그래서 우리는 이 생물들의 통칭을 교정할 수 있었다. 어사와 와타츠미 신의 예언에 따르면, 우린 언젠가 해면 위로 갈 테니, 이름을 교정하는 것은 필수 업무다
+「니우」는 소, 「우마」는 말, 「린저」는 숲멧돼지다
+
+수수께끼 4. 한 자매가 있다. 그들은 매일 상대를 낳는다. 이 자매는?
+정답: 낮과 밤 또는 백야와 상야
+낮과 밤의 교대. 이해하기 쉬운 수수께끼다. 백야국에서는 다이니치 미코시의 백야와 상야가 교대한다. 다이니치 미코시가 완성되기 전에는 줄곧 상야였지만, 사람들이 백주의 빛을 본 사실은 변하지 않는다
+참고로 백야국의 특수한 신기루 현상과 죄의 그림자는 최초에 모두 「아이돌론(Eidolon)」이라고 했으며, 사람들은 둘의 본질이 같다고 생각했었다. 와타츠미 신이 강림한 후, 두 현상을 이해한 사람들은 이름으로 구분하기 시작했다. 대낮이 없지만 백야에 나타나는 신기루는 여전히 「양염의 환영」이라고 불리며, 상야의 신기루는 「유령불꽃 환영」이라고 불린다. 시간이 흐르며 두 환영의 원리가 같은 이유로 「양염의 환영」이라고 통일했다
+
+수수께끼 5. 나는 광명의 아버지를 둔 어둠의 자손이다. 나는 날개가 없는 새이며, 땅에서 하늘로 솟아오른다. 날 보는 자는 눈물을 흘리지만, 그 이유는 슬픔이 아니다. 바람이 불면 난 태어나자마자 사라진다
+정답: 정답은 연기다. 새는 날개가 달려서 날 수 있는 생물이며, 연하궁에선 당연히 보이지 않는다
+
+수수께끼 6. 한 아버지에게 12명의 자녀가 있으며, 자녀마다 60명의 각기 다른 얼굴을 가진 딸이 있다. 딸들은 차례대로 흑백이 교차하며, 가족 모두 영원을 누리지만, 조용히 시들어간다. 여기서 나오는 아버지는?
+정답: 정답은 「해(年)」다. 백야국의 백성은 60명의 흑백 손녀를 단번에 알아차리지 못할 수도 있다. 그러나 수수께끼 4를 이해하면 깨달을 것이다
+고대에 해당 수수께끼의 후속 버전이 존재했다. 모든 손녀가 각자 12명의 아이가 있고, 아이마다 어머니를 위해 60명의 외손자를 남겼다. 외손자도 각자 60명의 아이가 있으며, 아이마다 또 각자 자손이 있다. 마지막으로 모든 자손이 함께 유일한 원초의 후대를 낳았다. 이 후대가 바로 토코요노카미이며, 140억 개의 「해(年)」의 어머니다
+와타츠미 신이 해당 수수께끼의 전파를 금지했다
+
+…
+
+「부록」- 역사 인물, 전통 이름-나루카미식 이름
+
+카이로스-토코요노카미
+…스-아리스
+아브락스-아베라쿠
+케이론-화…
+스파르타쿠스-스파다
+엠마-에마
+…-코이
+안티고네, 안티고누스-안테
+…
+…
+에레보스-에보시
+에카온-에키
+우대…-우다
+아스클레피오스-스레피오
+…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book337_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book337_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0cf7daf5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book337_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——말길——
+맑은 하늘에 갑자기 바람이 일었다. 이 바람이 무언가를 암시하고 있는 걸까?
+제자리에서 맴도는 듯하나 그것 잠시뿐입니다.
+곁에 나타난 사람은 주의 깊게 살펴보세요. 모두 익숙한 얼굴이라 해도.
+하지만 당신의 운명은 그들의 존재에 의해 서서히 바뀌고 있습니다…
+
+오늘의 행운 아이템: 먼 이국에서 온 민들레
+바람을 타고 날아가는 씨앗은 당신에게 가장 좋은 상징입니다.
+훨훨 날아, 멀리 떠나세요. 바다를 건너, 더 먼 곳까지.
+하지만 언젠가는 한곳에 정착할 수 있을 것입니다.
+언젠가 반드시, 당신은 자신이 바라는 모습이 될 수 있을 것입니다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book33_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book33_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..aac8d5c0f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book33_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+여섯 난쟁이는 겉으로는 공주와 왕자에게 충성하며 새로운 주인과 늘 함께했다. 그러나 그들은 밤의 왕국의 저질 피조물이라 부패한 원소가 온몸에 가득했다. 빛의 왕국으로 가는 여정은 멀고 험했다. 이런 역경에 사악한 기운이 난쟁이들의 마음을 좀먹기 시작했다.
+사악한 마음은 겁보에게서부터 시작되어 음모가 퍼져나갔다. 여섯 난쟁이는 함께 악한 음모를 꾸미게 되었다.
+장님 난쟁이는 허연 눈을 번득이며 탐욕스럽게 빛의 기운을 느꼈다.
+「허망한 약속을 믿느니 차라리 왕자를 영원히 잡아두자. 왜 손만 뻗으면 닿는 빛과 미래를 두고봐? 훔치면 되잖아」
+바보 난쟁이는 부스럼 가득한 이마를 만지며 게걸스럽게 공기 속 빛의 기운을 빨아들였다
+「헤헤, 내, 내 생각엔 왕자를 납치하면… 똑똑해지고 눈이 떠질 테니 그게 가장 현명한 방, 방법이야!」
+겁보 난쟁이는 작은 주먹을 휘두르며 눈을 부릅뜨고 날카로운 목소리로 외쳤다:
+「우리 목숨 한 번 구해준 거 가지고 건방지게 우릴 하인처럼 부리다니, 놈과 결판을 내야겠어!」
+꼽추 난쟁이가 가소롭다는 듯 쭈글쭈글한 두 눈을 가늘게 뜨자, 얼굴이 잔뜩 일그러졌다.
+「우리는 어둠에 너무 오래 웅크려있느라 판단이 어둡다. 새로운 생명이야말로 우리가 계속 살 수 있는 희망인 걸 왜 모르는 거야? 내 생각엔… 왕자의 시신을 거름으로 만들어서 뿌리면 내 화원에 새로운 생명이 꽃필지도 몰라」
+걱정 없는 난쟁이가 얼굴을 찡그리며 탄식했다:
+「빨리 이런 추악한 일은 끝내는 게 좋아…. 저들이 나타나 우리의 사악한 마음을 충동질했잖아. 그래서 내가 걱정이 생기고 한탄하는 거 아니겠어?」
+자리에 있던 난쟁이 중 한 명만 아무 말도 하지 않았다. 그에게 사악한 생각이 없었던 건 아니지만 주인의 은혜를 배반하는 죄악이 심장을 옥죄고 목구멍을 막아, 짧은 말 한마디도 뱉을 수 없었다. 하지만 욕심이 양심을 앞서는 바람에 이 난쟁이도 형제들의 음모에 동의했다——그는 왕자의 물주머니에 환각의 마약을 탔다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book343_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book343_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book343_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book344_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book344_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..526fb4504
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book344_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+안톤·멜리니코프 형제에게:
+
+미안, 상황이 갑자기 바뀌어서 보급소가 폐기됐어. 전에 네가 올라오면 함께 「불의 물」을 마시자고 했었는데, 지금 같은 상황에서는 좀 어려울 거 같네.
+사적으로 음식을 일부 남겼어, 얼마간 먹기엔 충분할 거야. 자체적으로 찾아서 쓰길 바라.
+미안, 친구로서 해줄 수 있는 건 여기까지야. 나중에 만나면 우린 적이겠지. 지상에서 있었던 일은 네 임무와 관련이 없을 수도 있다는 건 알아. 하지만 내 입장도 이해해 줬으면 좋겠어, 우린 이런 침범 행위를 절대 용납할 수 없어.
+네가 스네즈나야 여왕의 명령에 따라 싸우는 것처럼, 우리 천암군도 우리의 고향을 지켜야 해. 우린 각자의 소중한 것을 위해 책임을 져야 하니까.
+
+행운을 빌어. 너의 친구, 언박으로부터.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book345_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book345_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..be717ce8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book345_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+니콜라이의 편지
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+니콜라이·슈나이제비치
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book346_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book346_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e1dcc391a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book346_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+……
+바로 이 순간, 금발의 외부인이 빠르게 회전하기 시작했다! 순식간에 낭인의 공격을 무력화한다!
+금발의 외부인이 회전하며 장검을 휘두른다! 칼날은 살의로 가득하다! 「이얍!」
+낭인이 선혈을 한가득 뱉어낸다! 「크악——!」
+금발의 외부인이 회전하며 장검을 휘두른다! 칼날은 살의로 가득하다! 「이얍!」
+낭인이 선혈을 한가득 뱉어낸다! 「크악——!」
+금발의 외부인이 회전하며 장검을 휘두른다! 칼날은 살의로 가득하다! 「이얍!」
+낭인이 선혈을 한가득 뱉어낸다! 「크악——!」
+금발의 외부인이 회전하며 장검을 휘두른다! 칼날은 살의로 가득하다! 「이얍!」
+낭인은 선혈을 한 가득 뱉어낸다! 「크악——! 당했다——!」
+……
+끝없는 회전 속에 금발의 전사는 황금빛 돌풍이 되었다! 황금빛 돌풍이 땅의 구석구석을 휩쓴다. 검호와도 같은 동체 시력을 가진 관객이라면 이미 눈치챘을 테지만, 이 금발의 이방인이 사용하고 있는 기술은 고대 무술에서도 금기시되던 「고우랑가 소용돌이」였다!
+「고우랑가 소용돌이」의 연속 공격을 받은 낭인이 요고우산 높이만 한 핏줄기를 뿜어낸다! 그 힘의 반작용으로 그는 바닥으로 세게 떨어졌다. 그 속도에 의해 생성된 에너지가 물질로 전환됐다! 물질에 의해 「요괴 폭동·백귀야행」이 탄생되었다! 이게 바로 고대로부터 봉인된 「금오의·고우랑가 소용돌이」의 위력이다!
+낭인은 결투장의 벽에 세게 부딪힌다! 벽이 부서지자, 결투장 밖은…
+……
+[뒷면에 종이가 한 장 붙어있다: 「전투에 대한 묘사가 굉장히 생생했습니다! 읽으면서 마치 카야부키 선생님과 함께 백 명의 봉기 경기장에서 열띤 전투를 지켜보는 것 같았습니다. 그나저나, 카야부키 선생님은 다른 진로에 대해 생각해 보신 적은 있는지요? 카야부키 선생님의 스타일은 어쩌면 소설 창작보다는 화본이나 만담과 좀 더 잘 어울릴지도 모르겠습니다」]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book34_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book34_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..613483734
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book34_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+이때 공주는 자신과 애인이 운명의 손아귀에 놀아나게 될 것을 모르고 단잠에 빠져있었다. 난쟁이들은 어둠 속에서 이미 움직이기 시작했다.
+이렇게 공주가 잠에 빠져 있는 틈에 왕자는 마법 물약에 정신을 잃었다. 여섯 난쟁이는 자신들의 사악한 계획을 펼쳤다.
+깊은 잠에 빠진 공주는 왕자가 어떤 비참한 지경에 처했는지 전혀 몰랐다. 그녀는 애인의 몸이 오색 노을로 변해 비단처럼 흩어지는 꿈을 꿨다. 달콤한 햇빛이 마침내 두꺼운 구름을 뚫고 생명체 위에 쏟아졌다. 그녀는 노을이 푸른 호수에 떨어져 호숫물이 달콤해진 꿈을 꿨다. 깜깜한 언덕이 오색으로 덧입혀지고 파괴된 성벽은 사탕처럼 변했다. 그러나 공주가 빛의 왕자의 이름을 부르면 돌아오는 것은 의문의 메아리뿐이었다.
+가련한 공주는 왕자가 더 이상 자신의 부름에 답할 수 없다는 것을 모르고 있었다.
+별도 꿈도 없는 한밤중에 번개가 치며 천둥이 울렸다. 여섯 난쟁이는 원하는 바를 이루고 곧장 솥을 걸어 고약한 냄새를 풍기는 이끼와 독버섯을 넣고 탕을 끓였다. 그러나 이들이 기뻐하고 있을 때 왕자의 파괴된 영혼은 마지막 힘을 내어 여섯 난쟁이에게 저주를 걸었다. 이때부터 이들은 고통에 시달리며 여생을 보냈고 다시는 빛을 받지 못했다.
+그런데 여섯 난쟁이 중 하나가 저주가 무서웠는지 아니면 공주에 대한 충심 때문인지, 형제들이 기뻐서 술을 마시는 틈에 더러운 식탁보로 왕자의 시신을 감싸서 빠져나왔다. 그는 암흑의 숲으로 돌아가 공주를 찾고, 왕자를 되돌릴 방법을 알아내려고 했다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book353_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book353_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..21601b6c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book353_KR.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+하지만 전, 여전히 저도 모르게 상상하곤 해요. 레너드, 스탠리, 그리고 로알드처럼 명성이 자자한 일반인 모험가들이 제가 봤던 아름다운 광경을 본다는 상상이요. 저와 함께 심오하고 어두운, 오래된 바위의 대청을 거닐고, 검은 보랏빛의 진흙이 마그마처럼 들끓거나 맑고 투명한 짙푸른 수정석이 하늘을 떠돌고, 과거의 지도가 기록된 오래된 비석을 보게 된다면, 그리고 그밖에 이루 형용할 수 없는 수많은 기적을 보게 된다면…. 그 위대한 모험가들은 목숨을 보전하기 위해 위험에서 물러섰을까요? 아니면 바보 같은 저처럼, 평범한 목숨을 내걸고서라도 심오하고 예측하기 어려운 이 세상을 탐구하려 했을까요?
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book354_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book354_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..366fc6320
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book354_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+개막 이틀 전
+선박 및 손님 정보: 대형 여객선, 몬드의 음유시인 여러 명, 화가 백악 및 가족들
+예상 도착 시간: 오전 8시
+
+개막 둘째 날
+선박 및 손님 정보: 대형 여객선, 리월의 서예가, 화가, 기관 디펜스 참가자 여러 명, 작가 침옥
+예상 도착 시간: 오전 10시
+
+개막 셋째 날
+선박 및 손님 정보: 대형 화물선, 선박 일시 경유, 1명
+예상 도착 시간: 오전 9시
+
+……
+
+신간 발매회 둘째 날
+선박 및 손님 정보: 소형 화물선, 2명
+예상 도착 시간: 오전 10시
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book355_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book355_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c00687448
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book355_KR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+「다섯 가선」에 대해:
+다섯 가선은 이나즈마 고대 전설에 나오는 인물로, 노래와 시짓기에 능해 「다섯 가선」으로 칭송받게 되었다. 그들의 작품은 쇼군님의 깊은 사랑을 받았다고 한다. 매년 다섯 가선은 새로운 작품을 시집으로 엮은 후, 그들 중 한 명을 천수각에 보내 쇼군에게 감정을 받았다.
+다섯 가선의 이름은 각각 「스이코」, 「아오이 노 오키나」, 「아카히토」, 「스미조메」, 「쿠로누시」다.
+현재로서 다섯 가선의 본명을 더 이상 고증할 길은 없으나, 비교적 널리 퍼진 속설은 다음과 같다: 과거 다섯 가선 이야기가 많은 무대에 등장했고, 관중들의 이해를 돕기 위해 녹, 청, 적, 백, 흑, 다섯 가지 색상의 무대 의상으로 캐릭터를 구분했다. 시간이 지나자 관중들도 캐릭터들의 대표 색상으로 가선을 부르게 되었다. 하지만 「스이코는 초암의 이름인 『스이코당』에서 따온 것이다」, 「아카히토는 작품에 붉은 도장을 남기는 것을 즐겨 아카히토라 불리게 되었다」 등의 기록도 찾아볼 수 있다.
+……
+
+「다섯 가선 이야기」에 대해:
+다섯 가선의 이미지는 사람들의 마음속 깊이 자리 잡았고, 그들을 주인공으로 한 작품도 한때 이나즈마에서 크게 흥행하였다.
+안타까운 사실은, 다섯 가선의 이야기는 다양한 내용으로 세간에 전해지지만, 그 자세한 내용은 오늘날까지도 고증할 방법이 없다는 것이다. 다섯 가선의 이야기는 500년 전의 대재앙이 일어났을 때 산실되었을 가능성이 크다.
+현존하는 자료들로 미루어 보건대, 다섯 가선 이야기의 창작 전성기 작품들은 기본적으로 모두 같은 형식을 따랐다: 네 편의 시를 한 조로 엮었으며, 매 편의 시마다 한 가선의 시점에서 서술을 전개하고 네 편의 시를 합쳐 완전한 이야기를 이룬다. 흥미로운 건, 이 이야기 중 「쿠로누시」 시점의 단독적인 시편이 거의 없다는 점이다.
+……
+
+다섯 가선 자료 모음:
+스이코: 음주를 즐긴다. 평민 출신이며 대범하고 자유분방한 성격이다. 스이코라는 이름은 그가 거주하는 초암인 「스이코당」에서 따왔다는 속설이 있다.
+
+아오이 노 오키나: 바둑에 능한 노인. 시 외에도 소설 작품이 세간에 전해지고 있다. 그가 노년에 이르러서야 유명해진 이유는, 실제 신분이 막부의 관료여서 그렇다는 설도 있고, 사실은 인간이 아니라 오랜 시간 살아온 요괴 여우가 변신한 것이라는 등 속설도 존재한다.
+
+아카히토: 검술에 능하다. 무인 출신일 가능성이 크다. 자신의 작품에 늘 붉은 도장을 남겨서 아카히토라 불리게 되었다고 전해진다.
+
+스미조메: 원예, 춤에 능하다. 과거 무녀였으나 나중에는 쇼군의 측근 시녀로 일하게 된다. 유명해진 후 관직에서 사퇴하고 창작에만 집중했다는 속설도 있고, 말년까지 쇼군을 측근에서 보좌했다는 속설도 있다.
+
+쿠로누시: 정보가 극히 적다, 신원 미상. 이 때문에 이야기에서 쿠로누시의 신분과 성격 등 설정은 다른 가선들보다 훨씬 다양한 편이다.
+……
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book356_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book356_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7efc76049
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book356_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+고카센 이로도리·스이코 편
+
+나 초암은 속세를 멀리 떠났으니, 어찌 헛된 명성을 위해 세속에 분란을 일으킬 수 있으랴.
+녹색 의복에 책자를 들고 천수각으로 향했건만, 아오이가 쓴 시집의 한 장이 사라졌도다.
+엎드려 죄를 시인하고 쇼군님께 용서를 빌며, 머리를 조아려 황급히 기억을 되짚었노라.
+간밤 주루에서 만취해 잠든 내 곁으로 한 그림자가 유유히 지나더라.
+필시 간교한 자가 시를 훔쳤을 터, 천수각에서 체면이 땅에 떨어지고 말았도다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book357_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book357_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2789cc5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book357_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+고카센 이로도리·아오이 노 오키나 편
+
+소싯적 검은색 예복을 입고 조정에 올랐고, 나이 든 지금은 소나무의 그림자로 달빛을 흐리우네.
+배신은 정녕 본의가 아니었으며, 목숨이 위협받은 터에 부득이했음이라.
+몰래 온 손님이 황급한 걸음으로 시집을 찾아, 그중의 한 장을 품에 숨기었네.
+그 연유에 대해서는 아는 바 없으나, 그자의 성격은 실로 괴팍하더라.
+이 시가 아카히토를 추억하는 시라는 것만 희미하게 기억하고 있으니, 옛 벗은 영락하고 우정에는 금이 갔구나.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book358_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book358_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bbe0da735
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book358_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+고카센 이로도리·아카히토 편
+
+우리는 오랫동안 명성을 떨쳐왔고, 나 또한 스스로의 업적에 만족하며 으스댔구나.
+새로운 시를 지을 때마다 붉은 도장을 남겨, 이로 인해 천하에 이름을 날리는 칭호를 얻게 되었노라.
+허나 지난해의 시집에서 내가 옛사람의 시를 표절했을 줄은 누가 알았으랴.
+기만과 도작의 죄는 용서할 수 없는 것, 이에 창망한 들판으로 유배되었구나.
+세상사 무상하듯, 오색의 아름다운 빛도 영원히 되돌릴 수 없는 것임을.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book359_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book359_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ade0eb324
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book359_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+고카센 이로도리·스미조메 편
+
+
+맑은 시냇물은 낡은 책을 씻어내기에 제격이고, 깨끗한 물결은 진상을 드러내게 하기에 안성맞춤이라.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book35_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book35_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3aa4e8f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book35_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+그 난쟁이는 왕자의 시신을 음습한 숲에 넣고는 사악한 형제들에게서 멀리 떠났다. 난쟁이는 어두운 마수의 길을 따라 걸으며 순수한 샘을 찾고 있었다. 거기에서 공주는 깊이 잠들어있었다.
+
+그러나 난쟁이들은 악독한 나이트 마더가 공주의 존재를 알고 있다는 사실을 몰랐다. 어느새 나이트 마더는 난쟁이의 뒤를 쫓고 있었다. 사냥감을 쫓는 야생 고양이처럼 침착한 그림자가 달빛과 연약한 별빛을 덮었다.
+난쟁이가 도착했을 때 공주는 이미 없었다. 올빼미의 날카로운 비명과 함께 나이트 마더가 썩은 샘물에서 몸을 일으켰다.
+「가소로운 피조물, 네 주인을 찾으러 왔느냐?」 나이트 마더는 흉측하게 웃으며 심연의 기운을 발산했다.
+「만약 정말 그렇다면 넌 절망 밖에 찾을 수 없을 것이다.」
+「그 멍청한 공주는 이미 족쇄에 묶여 있다. 난 달빛 왕국을 그녀가 보는 앞에서 처참히 무너뜨리고, 그녀의 백성들에게 저주를 내릴 거야. 그들은 이제 죽은 것도 산 것도 아닌 상태가 되어 영혼도 달빛도 없이 살게 될 것이다」 나이트마더의 목소리가 빗방울처럼 허물어진 묘지 벽에 쏟아졌다.
+「가여운 난쟁이, 네 주인이 이걸 보면 어떤 얼굴을 할지 봐야 하는데」
+난쟁이는 가위에 눌려 심장이 옭죄는 것처럼 공포에 질렸다.
+나이트 마더는 하찮다는 그녀의 피조물을 내버려 두고 갔다. 하지만 잔인한 악의에서인지 일말의 연민 때문인지, 그녀는 이 추한 난쟁이에게 한 가닥 희망을 남겼다.
+「수천 년 후 내 적이 강림할 것이다. 그는 손에 여명을 알리는 검을 쥐고 눈부신 빛을 뿜는 갑옷을 입고 있을 것이다. 그는 내 나라를 파괴하고 무덤을 부셔 왕자의 시신을 꺼낸 후 공주를 밤의 영원한 고통에서 구할 것이다. 그때가 되면 넌 나에게 맞설 수 있겠지. 예언에서 말한 대재앙을 제외하고 난 밤의 왕국에서 일어나는 도전이 두렵지 않다. 주인을 독살한 네놈은 그에 맞는 벌을 받게 될 것이다」
+말을 마치자 나이트 마더 인형은 녹아내리더니 진흙과 독충이 되어 늪 속으로 흩어졌다.
+슬픔과 회한에 휩싸인 난쟁이는 넋이 나간 듯했다. 그는 시신을 나무 구멍에 넣어 숨기고, 홀로 어둠 속으로 들어가 유배의 길에 올랐다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book360_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book360_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..07ed2ee33
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book360_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+고카센 이로도리·스미조메 편
+
+모든 책자를 뒤졌으나, 도장에만 붉은 문장이 없었도다.
+맑은 시냇물은 낡은 책을 씻어내기에 제격이고, 깨끗한 물결은 진상을 드러내게 하기에 안성맞춤이라.
+운치 있는 글은 물로 씻어내기 어려우나, 추악한 죄의 시는 먹물이 흩어지니.
+아오이가 지나가던 중, 이를 보며 옛벗을 추억하는 시를 짓는구나.
+풍파가 채 가라앉지도 않았건만, 또다시 쇼군께 시를 바쳐야 할 날이 가까워지는구나…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book361_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book361_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book361_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book362_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book362_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6b3df2f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book362_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+편지를 읽는 이에게:
+나 카에데하라 요시노리의 일생은 한 가지 「비밀」에 묶여 있었다. 그러나 이제 내게 남은 시간이 얼마 없다. 고심 끝에 이 일을 전부 털어놓고자 한다.
+당시 나와 야시로 봉행의 카미사토 님이 도망간 장인을 추격했을 때, 우리는 배신자들 때문에 다친 게 아니었다.
+사실, 밤에 단서를 따라 물가에 도착했을 때, 장인의 모습은 보이지 않았고, 가부키모노 한 명이 나타났다. 그는 자신이 사건의 배후라고 주장하며 뇌전오전을 멸하기 위해 우릴 오래 기다렸다고 했다.
+그자는 비범한 실력으로 우리의 수행 무사를 순식간에 쓰러트렸다. 카미사토 님은 크게 다쳤고, 나는 공격이 삿갓에 맞은 덕분에 겨우 죽음을 면했다.
+가부키모노가 일격을 더 날렸다면, 난 목숨을 잃었을 것이다. 그런데 내 얼굴을 보더니, 공격을 멈추곤 「니와」와 무슨 관계인지 거칠게 물었다. 난 어쩔 수 없이 아버지의 옛 성을 댔고, 아버지가 실종된 후 난 카에데하라 가문에 입양되었다고 했다.
+내 대답에 가부키모노는 말이 없었다. 긴 침묵 뒤에 그는 갑자기 입을 열어 「그녀에게 전하거라, 나의 이름은 『쿠니쿠즈시』라고」하더니 즉시 몸을 돌려 떠났다…
+
+단조한 검이 예리하지 않은 이유는 그 가부키모노가 쇼군님의 설계도를 조작했기 때문이었다. 카미사토 님은 이 일이 중대한 사안이라는 것은 알고 있었으나, 사람들의 입방아에 오를까 염려하셨다. 외부인과 결탁했다는 중죄에 내가 연루될까 걱정하신 것이다. 카미사토 님은 병이 위독하여 돌아가시기 전까지도 우리는 배신자들에 의해 다친 것이라 주장하셨으며, 내겐 말을 삼가라고 이르셨다. 난 카미사토 님의 배려가 무척 고마울 따름이었다. 하지만 상황이 상황이라 오늘날까지 그 일을 마음속에 묻어두는 수밖에 없었다.
+카에데하라 가문의 가주로서, 「잇신의 기술」의 몰락은 치욕적이다. 하지만 아버지로서의 나는, 자손의 평안을 원할 뿐이다. 이 편지를 읽는 이가 카에데하라 가문의 후손이라면, 부디 과거의 원수를 맹목적으로 쫓지 않길 바란다. 부디 과거의 복잡한 일에 얽매여 자기 자신을 잃는 상황까지 가지 않길 바란다.
+
+카에데하라 요시노리의 친필 편지
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book36_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book36_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9539f4397
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book36_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+수년 뒤 골드슨이 자기가 설치한 불행의 함정에 빠지게 된다면 분명 아버지가 그를 데리고 성에 들어가 하르파스툼 축제를 즐겼던 그날 오후를 떠올릴 것이다.
+골드슨의 일생은 의심할 필요도 없이 불행하다. 하지만 그는 자신의 불행이 어디서부터 시작된 건지 기억하지 못한다. 그는 샘물 마을에서 어린 시절을 보냈다. 이곳의 사냥꾼들은 샘물 요정의 가호 아래 근심 걱정 없이 살아간다.
+골드슨이 7살이 되던 그날 여름, 그의 아버지는 그를 데리고 몬드성에 가서 하르파스툼 축제의 서커스 공연을 관람했다. 이건 골드슨이 태어나서 처음으로 성에 들어간 것이고 사탕과 바비큐의 향기, 오색찬란한 종잇조각과 등불, 멧돼지를 조련한 피에로와 마술사가 그의 정신을 쏙 빼놓았다.
+눈부시도록 아름다운 어린 시절의 기억 속에서 골드슨은 아버지가 축제를 즐기는 사람들 사이로 걸어 들어가 「높이 쌓기 시합」이라는 글귀가 적힌 문을 통과하고 그와 점점 멀어지는 것을 어렴풋하게 바라봤지만 반짝거리는 샘물 요정에 정신을 팔게 된다.
+그가 좀 더 크면 축제의 정령들은 일당 20모라로 고용한 배우라는 걸 알 수도 있었겠지만, 어린 그는 상상력이 넘쳤다.
+골드슨은 샘물 요정의 따뜻한 이야기에 빠지게 됐고 천년 동안 반복되는 꿈속으로 홀로 탐험을 떠난다. 한 모험가의 꿈속에서 그는 오래된 조각상의 입에서 맛있는 빨간색 잼이 나오는 걸 보게 된다. 골드슨이 자세히 살펴보려고 할 때 소란에 의해 꿈에서 깨고 만다.
+「어서 도망쳐!」 과즙과 소스로 범벅되어 있는 질겁한 아버지의 질겁한 얼굴이 그의 시야에 들어왔다.
+골드슨은 아버지의 어깨너머로 거대한 고기탑이 관중들의 경악 소리를 타고 점점 이쪽으로 기우는 것을 보게 됐다——
+
+골드슨의 아버지는 도망치다 뚱뚱한 아주머니와 부딪히며 허리를 삐끗하게 됐고 다리가 풀리며 아들을 깔아 뭉개고 만다. 그 뒤를 이어 기울어지던 고기가 사람들의 비명소리와 함께 부자를 덮치고 말았는데…
+기사단은 3일 동안 광장 가득 널려있던 고기와 야채, 그리고 각종 식재료들을 모두 정리하고 육즙에 홀딱 빠진 관중들을 데려갔다. 그리고 이제부터 하르파스툼 축제는 모두 성 밖에서 개최한다고 선포했다.
+이렇게 골드슨의 집은 하룻밤 사이에 사냥꾼 두 명이 줄고 환자 두 명이 늘어났다. 그리고 그들이 얻은 유일한 보상은 바로 이틀 뒤에 건네받은 챔피언 금메달이었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book371_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book371_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a547697f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book371_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+「함장님, 이런 말 해서 좀 그렇긴 한데, 아까 회의에서 내내 주무셨죠?」
+「아, 들켰네」
+「똑바로 앉아계시긴 했는데 워낙 자주 보던 일이라서요. 함장님, 제발 무인의 수행 성과를 이런 일에 쓰지 마시라구요. 사령관님께서 아시면 시말서 한 장으로 해결되는 일이 아니라니까요」
+말은 그렇게 했지만, 마하스티는 적어도 지금 이 함대 안에서 자신의 상사를 건드릴 사람이 없다는 걸 잘 알고 있었다. 연합 함대 사령부는 미묘한 밸런스를 유지하고 있었고, 그의 상사——빗츄 큐베이, 어색한 발음으로 「세미마루」라 불리고 있는 중년의 함장 신쿠로는 각 세력이 강력하게 자신의 편으로 끌어들이려는 타깃이자 이 교착 상태를 타파할 수 있는 가장 유력한 사람이다.
+그 일이 벌써 10년이나 지났군——
+신쿠로는 묵묵히 생각했다.
+
+아사다 마을 일전의 승리는 나중에 보면 신쿠로가 소소하게 펼친 군사적 재능에 불과하지만, 당사자들에게는 재앙의 시작이었다.
+역시나 쇼군은 이처럼 똑똑하고 계략에 뛰어난 자들이 민간에서 떠도는 걸 허락하지 않았다.
+얼마 후 신쿠로는 두 눈이 찔리고 감옥에 갇히게 된다.
+그러다가 5년 전, 이마가와씨는 사가미 출신의 다이묘 다메씨로 결성된 동맹군에게 토벌당해 목이 잘리고 만다. 그렇게 온 나라의 국민들은 드디어 평안한 삶을 맞이했다….
+위의 내용은 신쿠로가 감옥에서 신임 세이이타이 쇼군에게서 직접 들은 얘기다.
+신쿠로는 백성들이 안락하게 생활하는 광경을 단 한 번도 본 적이 없었다. 이 낯선 쇼군도 결코 어질고 의로운 사람은 아닐 것이다. 하지만 대규모로 죄를 용서하고 형벌을 면제하는 대사면으로 인심을 끌어들이는 것 또한 어쩔 수 없는 처사였다.
+여기까지 떠올린 신쿠로는 탄식을 금할 수 없었다: 그때든, 지금이든 자신은 부득이하게 소용돌이의 중심에 있는 사람이었다.
+
+「이 나라에서 우린 반역자야. 그리고 이 무한한 우주에서도 마찬가지지.」
+쇼군은 바닥에 쭈그리고 앉은 신쿠로를 보면서 별거 아니라는 듯 얘기했다.
+「제국의 세금은 더 이상 이 우주 변방의 작은 별이 감당할 수 있는 것이 아니다. 그리고 네 재능은 마땅히 은하에서 꽃 피어야 한다」
+「네 성씨와 이름은 이미 간교한 이마가와한테 빼앗겼다. 하지만 그런 과거는 버리는 게 어떤가. 지금부터는 『세미마루』로 살아가거라」
+
+그렇게 과거가 더 이상 없는 사람, 더 이상 자신의 두 눈으로 우주 만상을 볼 수 없는 사람 앞에 광활한 우주가 펼쳐졌다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book372_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book372_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cecec1df9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book372_KR.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+인생은 때때로 그런 거다.
+부모님은 항상 옳고 그름을 따지고 좋고 나쁨을 가늠하라 하셨지만 현실은 언제나 나쁜 것 중에서 차악을 선택해야만 한다.
+여자 친구는 나와 헤어지겠다고 했다. 내 상사가 나는 도박중독자며 일을 그만 두었다고 말했기 때문이다. 하지만 내가 어찌 그런 허무한 일을 계속할 여유가 있겠는가. 보호비를 안 내면 부모님이 위험해지는데 말이다.
+하지만 부모님은 오히려 내가 제대로 된 일도 없고 저축도 하지 않는다고 나무랐다.
+대체 내가 누구때문에 힘든건데…. 난 아무런 잘못도 없지 않은가.
+내가 잘못한 게 있다면 노력해도 소용 없는데 겁쟁이라 자살하지 않았다는 것뿐이다.
+됐다. 그들이 오면 모라를 내고 그다음 어떻게 모라를 벌어야 할 지 고민해봐야겠다. 아니면 또 해초나 먹어야 한다.
+자, 그냥 우리는 둘 중 차악을 선택하자.
+칼에 베이는 것과 날아온 돌에 머리가 깨지는 것, 둘 중 어느 게 고통이 적을까?
+「치직치직——」
+아까서부터 이상한 소리가 들린다. 무슨 일이지….
+번개가 치려나?
+……
+얼마나 지났을까.
+난 의식을 잃기 전에 날카로운 무언가에 의해 온몸이 관통됐다는 느낌을 받았다.
+「생각보다 아프지… 않은걸?!」
+나는 놀라서 소리를 질렀다.
+이게 내 목소리인가?
+「아, 아아——」
+정말인 모양이다.
+손을 들어보자 화려한 원단 아래 새하얀 피부가 보인다.
+이건 분명히 내 몸이 아니었지만, 내 머리는 그 간단 사실에 반응하지 못했다.
+믿을 수 없었기 때문이다.
+난 일어나서야 이 옷의 완전한 모습을 확인할 수 있었다.
+옷은 섬세하고 화려해서 최고로 존귀한 사람만이 입을 수 있는 것으로 보였다.
+설마….
+「그 녀석이 아니라… 어? 라, 라이덴 쇼군이잖아?」
+웅장하고 아름다운 칭호다.
+그래.
+난 라이덴 쇼군이 된 모양이다.
+보호비를 받으러 온 해란귀는 진형을 갖췄다. 그들의 표정은 보이지 않지만, 동작만으로도 그들의 경계심과 두려움이 느껴진다.
+단 한 번도 본적 없는 모습이다.
+「형제들이여 보, 복수의 기회다…」
+겁에 질려서인지 목소리가 작아졌다.
+부하들 앞이라 도망칠 수는 없지만, 그는 이미 전투의 결과를 예상한 모양이다.
+사람들이 갈수록 많아졌다. 10명, 20명, 50명….
+아마 수로 힘의 열세를 극복하려는 모양이다.
+하지만 라이덴 쇼군의 힘을 어찌 평범한 인간 따위가 감당할 수 있겠는가?
+「그럼 너희들로 이 검을 시험해보지.」
+숨을 고르고 집중한 다음 자세를 잡았다.
+이 검을 시작으로, 운명은 바뀔지니.
+「무상…」
+……
+잠깐.
+「무상의 일태도」는 어떻게 쓰는 거지?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book373_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book373_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6adbf44ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book373_KR.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+「어서 오세요, 쇼군님!」
+
+야에 마사코는 홍백이 엇갈린 무녀복을 입고 공손히 무릎을 꿇고 앉아 있었다. 복슬복슬한 여우의 귀가 가늘게 떨렸고, 그 아래는 수많은 백성이 우러러보는 얼굴이 있었다.
+「돌아오셨군요. 보름 전에 부탁했던 영지 순찰은 어떻게 됐나요?」
+「아, 오자마자 업무 얘기를 꺼내는 건 좀 그렇죠. 그럼 늘 그랬던 것처럼 먼저 식사를 하시겠나요? 아니면 목욕을? 그것도 아니면….」
+「이봐, 뭐가 『늘 그랬던 것처럼』이야! 전에는 이렇게 상투적인 환영 대사는 없었잖아.」
+내 대답에 홍백의 그림자가 만족스러운 듯 웃었다: 「기운이 별로 없어 보여서요. 그럼 계속해서 요리를 할게요, 오늘 메뉴는 쇼군님이 좋아하는 버터 크랩이랍니다!」
+「오예! 버터 크랩, 버터 크랩!」
+
+나, 라이덴 쇼군이 가장 많이 하는 말은 「오예」! 가장 자주 먹는 음식은 버터 크랩. 가장 자주 만나는 사람은… 윽, 내 삶에는 대체로 두 종류의 사람밖에 없다. 행인, 그리고 복슬복슬한 귀에 은은한 목소리를 가진 자.
+야에 마사코. 카미나루 다이샤의 궁사, 여우 혈통의 계승자. 「영원」의 권속이자 친구… 기억하기 어려울 정도로 수많은 호칭을 가진 이, 이나즈마의 백성들에게는 나와 비슷할 정도로 가까이하기 힘들고 짐작할 수 없는 존재다.
+
+하지만 그런 야에 마사코가 지금 흥미진진하게 버터 크랩이 구워지는 과정을 지켜보고 있다.
+그렇다. 더욱 간단히 말해, 나 라이덴 쇼군은 궁사 야에 마사코에게 사육당하고 있다.
+
+언제부턴가 이런 삶이 익숙해졌다.
+대충 검을 뽑아 아무렇게나 휘둘렀을 때조차도 그녀는 흥미진진하게 박수를 치며: 「어머, 착하기도 해라. 정말 착한 아이구나」라고 말하곤 했다. 《라이덴 쇼군으로 환생하면 천하무적이 된다》를 보면서 뭘 먹을라치면, 그녀는 재빨리 맛있는 밀크티와 케이크를 내오곤 했다. 그녀는 마치 영원을 지키듯, 모든 번뇌의 가능성을 내 시선에서 알뜰히 지워버렸다. 나에게 있어, 그녀는 마치 전설의 여우 신선처럼 나의 모든 소원을 들어주는 사람이었다.
+「버터 크랩 다 됐습니다~ 그럼 먹기 전에, 다시 그 문제로 돌아가죠. 영지 순찰 업무는…」
+
+마사코는 돌아서서 김이 모락모락 나는 버터 크랩을 들고 왔다. 방 안 가득 향긋한 냄새가 풍겼지만 나는 그녀의 질문에 대답할 수 없었다. 그게 엉망이 된 오늘 기분의 근원이었기 때문이다.
+앞서 얘기했듯, 내 세계는 마사코와 다른 사람들로 나뉜다.
+마사코를 제외한 모든 사람들은 나를 볼 때 전부 같은 반응을 보인다. 곧장 공손하게 땅에 엎드려서 날 「쇼군님」이라고 불렀으며, 내가 멀리 간 후에야 다시 길게 숨을 내쉬고 일어서곤 했다.
+그 사람이 누군가의 아내, 누군가 아버지, 누군가의 연인이거나 누군가의 영웅, 누군가의 상사, 또는 누군가의 하인이든 내 앞에서는 모두들 같은 표정을 보였다. 사람들은 그것을 쇼군님에 대한 존경과 경외라고 얘기한다.
+다만 그들이 모르고 있는 건, 나 역시 그런 표정을 두려워한다는 것이다. 누구라도 두려워할 것이다. 수천만 명의 사람들이 당신에게만 전부 같은 표정을 보인다면 말이다.
+
+그런 이유로 난 마사코를 이렇게 의지하게 된 것이다.
+또한 그런 이유로 나는 마사코의 부탁을 거절할 수 없었다. 해낼 수 없는 일이라 해도, 그녀가 업무를 위해 밖에 나가라고 하면 그대로 따랐다.
+하지만 그 수천, 수만의 표정을 어떻게 대해야 할지 모르는 건 사실이었다. 마주하고 싶지 않았고, 마주할 수도 없었다. 그들과의 만남을 피할 수만 있다면 쓸모없는 쇼군이라고 불려도 아무 상관 없었다.
+하지만, 기꺼이 쓸모없는 쇼군이 된다 해도 마사코의 문책만은 피할 수가 없었다.
+「말이 없으시네요, 쇼군님? 설마… 오늘도 천수각 대문만 나가서 아무것도 안 하고 저녁이 다 돼서야 돌아오신 건 아니겠죠?」 마사코의 목소리에서는 부정적인 감정이 전혀 들어있지 않는 것 같았다. 하지만 그래서 그녀에게 어떻게 대답해야 할지 더 망설여진다.
+「알겠어요, 푹 쉬세요. 전 아직 처리해야 할 일이 있어서 이만 가볼게요. 버터 크랩은 잊지 말고 다 드세요」 마사코는 고개를 돌려 방을 떠났다.
+
+이유는 모르겠지만, 오늘의 버터 크랩에서는 아무 맛도 나지 않았다.
+나는 곧 그 답을 알게 되었다.
+쇼군님은 천하무적이다. 하지만 천하무적인 쇼군님도 감기에 당한다.
+버터 크랩을 먹고 얼마 안 돼 난 침대에 쓰러졌다. 머리가 아팠지만 이건 솔직히 별일도 아니었다. 나에게 더 심각한 일이 벌어졌기 때문이다.
+평소라면, 마사코의 무릎을 베고 그녀의 노랫소리를 들으면서 잠에 들었을 것이다.
+하지만 오늘, 마사코는 나타나지 않았다. 어전은 차가웠고 이마는 뜨거웠다. 쇼군의 침대맡에는 아무도 없었다.
+
+그녀는 해야 할 일로 바빴다. 그녀는 내 여우 신선일 뿐만 아니라, 다이샤의 궁사기도 했다.
+어쩌면 아직까지 화를 내고 있을지도 모른다. 또는 종일 「오예」만 외치는 나한테 그렇게 많은 정성을 들일 필요가 있는지에 대한 회의감에 젖어있을 수도 있겠지.
+그런 의문을 품고 난 깊은 잠에 들었다.
+
+꿈을 꿨다. 꿈에서 마사코는 그 트레이드마크인 미소를 짓고 찻잔을 들고 있었다.
+「제가 특별히 배합한 『보랏빛 비구름』이라고 불리는 음료에요. 방금 이도에서 몬드산 통통 연꽃을 좀 사서 거기에 허브를 넣었어요. 이걸 마시면 감기가 금방 나을 거예요」
+꿈이어서 그런 건지는 몰라도, 몸을 일으킬 힘이 없었다.
+「아, 몸을 일으키기가 힘드신가 봐요, 쇼군님. 그럼, 잠시 실례할게요.」 그녀는 내가 꿈에도 상상하지 못했던 방법으로 나에게 「보랏빛 비구름」을 먹여 주었다.
+난 깜짝 놀라서 잠에서 깼다. 방금의 그 광경은 내 상상 범주를 훨씬 벗어난 일이었다. 마사코는 아직도 내가 정무에 소홀한 일로 화가 났어야 하니까.
+
+하지만… 입가는 왜 이렇게 달달한 걸까?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book374_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book374_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..315f32e2b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book374_KR.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+「모든 『도도코』는 언젠간 바람과 파도를 타고 모험을 하러 갈 거란다.」 상냥하고 아름다운 한 어머니가 이렇게 말씀하셨어.
+어머니가 예언한 것처럼, 우리의 도도코는 절친한 친구 클레가 번개의 나라로 모험을 떠난다는 얘기를 들었을 때 얼마나 기뻤는지 몰라.
+클레와 함께 「디어 헌터」의 맛있는 요리를 즐기거나, 같이 음유시인의 공연을 듣는 건 도도코가 정말 좋아하는 일이야.
+하지만 도도코는 클레와 함께 밤하늘의 별을 세거나 들꽃으로 화환을 엮는 걸 더 좋아해.
+모든 「도도코」는 바람과 파도를 타고 모험하길 갈망하니까 말이야.
+
+머나먼 번개의 나라에 가려면, 광풍을 넘고 바다를 건너야 해.
+도도코는 휘몰아치는 바람을 두려워하지 않아, 그건 원래 바람 신의 축복이었으니까.
+도도코는 소용돌이치는 파도도 걱정하지 않아, 도도코는 용감한 아이거든.
+
+하지만, 도도코는 클레가 그런 위험을 무릅쓰는 건 바라지 않아.
+클레는 도도코의 가장 친한 친구거든, 친구는 서로 지켜줘야 하는 거잖아.
+게다가, 도도코는 클레와 헤어지고 싶지 않아.
+클레가 없다면, 내 모험은 피어나지 못하는 달콤달콤꽃처럼 외롭고 슬퍼질 거야.
+티바트의 모든 땅을 밟는다 해도, 모든 시냇물을 건넌다 해도 더 이상 의미가 없게 되는 거야.
+그러니까 망설일 것 없이, 도도코는 가장 친한 친구 클레와 함께 배를 타고 모험을 할 거야!
+배를 타면 바람을 타고 자유롭게 날 수도, 바다에서 마음껏 헤엄을 칠 수도 없어.
+하지만 클레의 웃음과 알베도 오빠의 이야기를 간직할 수 있다면.
+충분히 그럴 만한 가치가 있는 일이야.
+
+
+
+번개의 나라 이나즈마는 꽃이나 풀, 물고기나 새도 전부 보라색이야. 모든 게 다 보랏빛이야.
+그것들을 전부 그려내려면, 알베도 오빠의 보라색 물감이 모자랄지도 몰라.
+근데 알베도 오빠는 클레, 도도코랑 함께 그림을 그릴 시간이 없어서 정말 아쉬워.
+알베도 오빠는 어른이니까, 어른들은 가끔 「어른」들만의 일로 바쁘거든.
+하지만 다행히 도도코 옆에는 아직 클레가 있어!
+클레는 늘 즐거운 일들을 찾아낼 수 있거든, 도도코는 클레와 함께라면 영원히 심심하지 않아.
+
+클레는 이나즈마에도 친구가 엄청 많아. 명예 기사 오빠랑 페이몬, 그리고 요이미야 언니.
+다들 도도코랑 같이 이나즈마에서 가장 즐거운 대모험을 했어.
+에헤! 대모험 만세!
+
+명예 기사 오빠는 도도코를 데리고 엄청 높은 요고우산에 올랐어.
+산을 오르다가 다들 지쳐서, 신성한 벚나무 아래에서 쿨쿨 자버렸지 뭐야.
+근데 잠에서 깨니까 다들 텐구처럼 날개가 돋쳤어.
+클레의 날개는 빨간색, 요이미야 언니의 날개는 금색이었고 명예 기사 오빠의 날개는 푸른색이었어.
+페이몬은 날개 없이도 날 수 있으니까 날개가 필요 없어.
+모두가 날개를 펼치니까 엄청 큰바람이 불었어.
+「슈웅——」 무녀 언니의 머리가 다 흐트러졌어.
+이런, 무녀 언니가 화를 내기 전에 얼른 날아가야겠다.
+
+대모험은 정말 즐거웠어. 하지만 「꼬르륵」하고 클레의 배꼽시계가 울렸어.
+어휴, 이걸 까먹었네. 맛있는 간식은 대모험에서 중요한 코스지.
+「냐암, 냠…」 그래서 우린 맛있는 경단을 사서 즐겁게 나눠 먹었어.
+도도코와 페이몬은 자기 몫의 간식을 금방 다 먹어버렸어. 배가 부른 도도코는 클레의 미소를 보면서 나도 모르게——
+클레와 만나고, 모두와 만난 건 도도코가 상상할 수 있는 일 중 제~~~일 즐거운 일이라고 생각했어!
+
+
+
+아, 중요한 일을 까먹었네. 진지하게 말하면 여기까지 이야기를 본 넌, 틀림없이 이번 대모험의 일원이야.
+함께 모험하고, 함께 웃고, 함께 맛있는 간식을 나누고, 이 모든 걸 함께한 넌 당연히 우리 모두의 친구야.
+그러니까, 요이미야 언니가 터뜨리는 폭죽을 같이 보러 가자.
+
+
+
+모두가 즐겁게 폭죽을 즐길 때 요이미야 언니가 이렇게 말했어.
+「상상력이 마르지 않는 한, 마음은 무엇보다도 자유로워.」
+클레도 참을 수 없다는 듯 말했어. 「우린 영원히 헤어지지 않을 사이좋은 친구야.」
+봐, 친구들이랑 함께 있으면 도도코는 정말 즐거워.
+이젠 너도 도도코의 친구야. 그러니까 너도 즐거운 마음으로 친구들이랑 함께, 가장 위대한 모험을 떠나야 해.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book37_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book37_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..abbf59502
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book37_KR.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+——몬드편——
+티바트 지리 잡지 특집호-앨리스의 몬드 여행기
+
+타타우파 협곡
+
+이 골짜기에 번성한 츄츄족 부락 세 곳 있다. 골짜기 가운데에 거대한 공 모양의 회전 우리를 만들어, 주변의 모든 츄츄족을 집어넣는다면, 그 힘으로 몬드성의 모든 방앗간을 최소 5년 돌릴 수 있을지도 모른다. 너무 늙거나 체력이 소진된 츄츄족을 방앗간에서 사료로 만들어 건장한 츄츄족에게 먹인다면, 계속 동력이 생산되어 스네즈나야 왕국처럼 거대한 공장을 쉽게 가동할 수도 있다!
+내가 보기엔 충분히 가능한 일이다.
+그러나 도서관의 리사 아가씨에게 이런 의견을 말하자, 그녀는 날 보며 한참을 고민하더니 우아하게 화제를 돌렸다.
+
+별을 따는 절벽
+
+바람의 신은 정말로 사소한 것을 신경 쓰지 않는 신이다. 내가 신이었다면 이렇게 제멋대로인 지형을 가만두지 못했을 것이다! 적당한 위치에 강력한 폭탄을 충분히 설치한다면, 아무리 별을 따는 절벽 같은 거대한 절벽도 무너질 것이며, 몬드의 지형은 지금보다 훨씬 정돈될 것이다.
+안타깝게도 그 교활해 보이는 기병대장은 내 의견을 딱 잘라 반박하며, 내게 별을 따는 절벽에 가지 말라고 권했다.
+
+바람이 시작되는 곳
+
+이곳은 몬드에서 유일하게 지세가 다소 평탄한 벌판으로, 중심 지대 가까이에 거대한 참나무 한 그루가 자라 있다. 여기가 바네사가 승천한 곳이라고 한다. 나무를 돌며 한참을 찾았지만, 발사 시설 흔적을 전혀 찾을 수 없었다.
+주변에서 츄츄족 몇을 잡아다가 실험해봤다. 그러나 가장 멀리 날아간 게 샘물 마을 사냥꾼 집이었다. 실망이었다.
+
+매의 해안
+
+실패한 실험으로 샘물 마을이 혼란에 빠지는 바람에, 기사단의 진 아가씨가 감시인을 붙였다. 난 매의 해안만 돌아다닐 수 있게 됐다. 이곳은 너무 따분하다. 하늘을 바보처럼 빙빙 떠도는 매부터 부풀어 오른 바람 슬라임까지 특별한 게 없다…. 무엇보다도 아무것도 할 수 없어서 미칠 것 같다!
+날 감시하는 정찰 기사 아가씨는 어린아이처럼 신나게 논다.
+
+속삭임의 숲
+
+몬드의 또 다른 숲, 그 엠버라는 정찰 기사는 이곳에 매우 익숙한 것 같다. 엠버가 늘 가지고 다니는 폭발 장난감은 참 재미있다. 내가 개조한다면 일격에 이 숲을 잿더미로 만들고 주변 바위까지 흔들리게 만들 수 있다.
+내 제안에 그녀는 몹시 놀란 것 같다. 그러나 폭발하는 인형은 내가 예전에 생각 못 한 굿 아이디어이다.
+다음에 꼭 시도해 봐야겠다.
+
+크라운 협곡
+
+마침내 기사단의 스토커를 따돌리고 와인 호수 서북 기슭에서 이 협곡을 찾아냈다. 오래된 관문은 여전히 이곳을 지키고 있었다. 그러나 열풍의 왕을 위해 관문을 지키던 사병들은 흔적도 없이 사라졌다. 시간의 바람이 무심히 지나가자 지능이 없는 츄츄족과 말 없는 기계만이 이곳에 남아있다.
+츄츄족으로 유적 가디언을 조종하는 실험도 실패했다. 유적 가디언은 사분오열되고 위쪽에 묶어둔 츄츄족은 눈 뜨고는 못 볼 지경이었다…. 온전했던 유적도 절반가량 망가졌다.
+
+바람 드래곤의 폐허
+
+크라운 협곡은, 괴팍한 열풍의 왕 데카라비안이 건설한 도성인 이 거대한 고대 유적으로 통한다. 고성은 고리 모양이다. 안쪽 원과 바깥쪽 원 사이에 모든 백성들의 위치가 미리 정해진 것 같다. 정중앙에 매우 높고 큰 탑이 있는데, 바로 열풍의 왕이 살았던 궁성이다.
+백성의 삶을 설계한 냉혹한 군왕, 그러나 그 성대한 유적을 찾는 이는 아무도 없다.
+앞으로 이곳에 올 사람들이 편하게 탑에 오를 수 있도록 회랑 몇 곳을 폭발시켰다. 효과가 제법 좋아서 고대 유적의 운치가 물씬 난다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book384_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book384_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book384_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book385_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book385_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book385_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book386_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book386_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book386_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book387_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book387_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book387_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book388_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book388_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book388_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book389_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book389_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book389_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book38_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book38_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0c122e21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book38_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+——경책 산장——
+드래곤 스파인에서 나와 모래톱으로 갔다가 적화가 가득한 사주를 지나 하늘 높이 솟은 대나무 숲을 건너 드디어 경책산에 들어섰다. 신발은 완전히 축축해졌고 옷도 거의 젖었다. 퍼붓는 비에 물에 빠진 생쥐 꼴이 되었지만 다행히도 산장의 장로들은 매우 친절하다. 집회하는 홀에 옷과 신발을 말릴 수 있게 허락하고 갈아입을 옷과 건량을 준비해주었다.
+경책 산장에는 아이들이 많다. 귀엽기도 하고 성가시기도 하다. 노인들도 많다. 모두 아무 근심 걱정 없이 풍족한 날을 보내고 있다. 장로들은 젊은이들이 대부분 일하러 리월항으로 가서 가정을 일궜고, 매달 고정적으로 돈을 보내준다고 했다. 젊은이들은 번화한 도시에서 편리함을 맛봐서 다시는 돌아오지 않을지도 모른다. 리월항은 경책산에 부유함을 가져다주지만 돌이킬 수 없이 노화시키기도 한다.
+전설에 따르면 「경책」이란 말은 고대의 마수 「이무기」에서 나왔다. 지금은 「이무기」라고 불리지만 고대에 리월 사람들은 이무기를 「경책」이라고 불렀다.
+천년 전, 모락스가 리월에서 해를 끼치던 마수를 진압했다고 장로가 말해줬다. 이무기가 죽은 후 몸은 바위, 피는 맑은 물이 되었고 비늘은 제전이 되었으며 마수의 소굴은 지금의 경책산이 되었다고 한다.
+그러나 간단한 탐사 후, 이 산악 지대의 대부분은 외력 충격으로 부서진 거대한 바위들로 이루어져 있었고, 물 원소 마수의 생명 흔적 같은 건 발견하지 못했다. 어쩌면 이무기의 시체는 이미 오래전에 썩었고 그 전설의 짐승이 산으로 변했다는 이야기는 오래된 전설에 불과하지 않을까?
+다음 행선지는 절운간 석림에 있는 호수로 정했다. 리월 사람들은 그곳에 미궁이 있으며 선인이 숨어산다고 한다. 운이 좋으면 선인을 만날 수 있을 것이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book390_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book390_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book390_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book391_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book391_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book391_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book392_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book392_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book392_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book393_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book393_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book393_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book394_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book394_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book394_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book395_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book395_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book395_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book396_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book396_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book396_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book397_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book397_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..65083ff56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book397_KR.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+「모든 『도도코』는 언젠간 바람과 파도를 타고 모험을 하러 갈 거란다.」 상냥하고 아름다운 한 어머니가 이렇게 말씀하셨어.
+어머니가 예언한 것처럼, 우리의 도도코는 절친한 친구 클레가 번개의 나라로 모험을 떠난다는 얘기를 들었을 때 얼마나 기뻤는지 몰라.
+클레와 함께 「디어 헌터」의 맛있는 요리를 즐기거나, 같이 음유시인의 공연을 듣는 건 도도코가 정말 좋아하는 일이야.
+하지만 도도코는 클레와 함께 밤하늘의 별을 세거나 들꽃으로 화환을 엮는 걸 더 좋아해.
+모든 「도도코」는 바람과 파도를 타고 모험하길 갈망하니까 말이야.
+
+머나먼 번개의 나라에 가려면, 광풍을 넘고 바다를 건너야 해. 그리고 무시무시한 뇌폭의 시련도 이겨내야 하지.
+도도코는 휘몰아치는 바람을 두려워하지 않아, 그건 원래 바람 신의 축복이었으니까.
+도도코는 소용돌이치는 파도도 걱정하지 않아, 도도코는 용감한 아이거든.
+번쩍번쩍, 우르릉 쾅쾅하는 뇌폭. 흠흠. 여정 중의 그 어떠한 도전에도 침착하게 맞서는 것, 그건 강한 「도도코」 일족이 마땅히 지녀야 할 기백이지!
+하지만, 도도코는 클레가 그런 위험을 무릅쓰는 건 바라지 않아.
+클레는 도도코의 가장 친한 친구거든, 친구는 서로 지켜줘야 하는 거잖아.
+게다가, 도도코는 클레와 헤어지고 싶지 않아.
+클레가 없다면, 내 모험은 피어나지 못하는 달콤달콤꽃처럼 외롭고 슬퍼질 거야.
+티바트의 모든 땅을 밟는다 해도, 모든 시냇물을 건넌다 해도 더 이상 의미가 없게 되는 거야.
+그러니까 망설일 것 없이, 도도코는 가장 친한 친구 클레와 함께 배를 타고 모험을 할 거야!
+배를 타면 바람을 타고 자유롭게 날 수도, 바다에서 마음껏 헤엄을 칠 수도 없어.
+하지만 클레의 웃음과 알베도 오빠의 이야기를 간직할 수 있다면.
+충분히 그럴 만한 가치가 있는 일이야.
+
+
+
+번개의 나라 이나즈마는 꽃이나 풀, 물고기나 새도 전부 보라색이야. 모든 게 다 보랏빛이야.
+그것들을 전부 그려내려면, 알베도 오빠의 보라색 물감이 모자랄지도 몰라.
+근데 알베도 오빠는 클레, 도도코랑 함께 그림을 그릴 시간이 없어서 정말 아쉬워.
+알베도 오빠는 어른이니까, 어른들은 가끔 「어른」들만의 일로 바쁘거든.
+하지만 다행히 도도코 옆에는 아직 클레가 있어!
+클레는 늘 즐거운 일들을 찾아낼 수 있거든, 도도코는 클레와 함께라면 영원히 심심하지 않아.
+
+클레는 이나즈마에도 친구가 엄청 많아. 명예 기사 언니랑 페이몬, 그리고 요이미야 언니.
+다들 도도코랑 같이 이나즈마에서 가장 즐거운 대모험을 했어.
+에헤! 대모험 만세!
+
+명예 기사 언니는 도도코를 데리고 엄청 높은 요고우산에 올랐어.
+산을 오르다가 다들 지쳐서, 신성한 벚나무 아래에서 쿨쿨 자버렸지 뭐야.
+근데 잠에서 깨니까 다들 텐구처럼 날개가 돋쳤어.
+클레의 날개는 빨간색, 요이미야 언니의 날개는 금색이었고 명예 기사 언니의 날개는 푸른색이었어.
+페이몬은 날개 없이도 날 수 있으니까 날개가 필요 없어.
+모두가 날개를 펼치니까 엄청 큰바람이 불었어.
+「슈웅——」 무녀 언니의 머리가 다 흐트러졌어.
+이런, 무녀 언니가 화를 내기 전에 얼른 날아가야겠다.
+
+대모험은 정말 즐거웠어. 하지만 「꼬르륵」하고 클레의 배꼽시계가 울렸어.
+어휴, 이걸 까먹었네. 맛있는 간식은 대모험에서 중요한 코스지.
+「냐암, 냠…」 그래서 우린 맛있는 경단을 사서 즐겁게 나눠 먹었어.
+도도코와 페이몬은 자기 몫의 간식을 금방 다 먹어버렸어. 배가 부른 도도코는 클레의 미소를 보면서 나도 모르게——
+클레와 만나고, 모두와 만난 건 도도코가 상상할 수 있는 일 중 제~~~일 즐거운 일이라고 생각했어!
+
+
+
+아, 중요한 일을 까먹었네. 진지하게 말하면 여기까지 이야기를 본 넌, 틀림없이 이번 대모험의 일원이야.
+함께 모험하고, 함께 웃고, 함께 맛있는 간식을 나누고, 이 모든 걸 함께한 넌 당연히 우리 모두의 친구야.
+그러니까, 요이미야 언니가 터뜨리는 폭죽을 같이 보러 가자.
+
+
+
+모두가 즐겁게 폭죽을 즐길 때 요이미야 언니가 이렇게 말했어.
+「상상력이 마르지 않는 한, 마음은 무엇보다도 자유로워.」
+클레도 참을 수 없다는 듯 말했어. 「우린 영원히 헤어지지 않을 사이좋은 친구야.」
+봐, 친구들이랑 함께 있으면 도도코는 정말 즐거워.
+이젠 너도 도도코의 친구야. 그러니까 너도 즐거운 마음으로 친구들이랑 함께, 가장 위대한 모험을 떠나야 해.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book39_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book39_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5790dd677
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book39_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——녹화 연못——
+벽수강의 지류를 따라 서남쪽으로 걸어 천형산 북쪽 기슭에서 연못을 발견했다. 연못물은 하늘보다도 푸르고, 수온은 체온과 비슷했으며 달콤한 맛이 났다.
+
+현지의 약초 캐는 사람들이 수천 년 전 이 연못이 원래 농장이라고 했다. 전설에 따르면 마신이 혼전을 벌이던 시대에, 가문의 인정을 받지 못한 연인 한 쌍이 이곳에서 밀회를 가졌다고 한다. 그런데 무정한 동란이 벌어져 남자는 바위의 신을 따라 평범한 사람의 몸으로 신의 싸움에 투입되었다…. 그 시대의 수많은 평범한 사람들처럼. 그렇게 백 년 동안 아무 소식도 없었다.
+
+여자는 농장을 배회하며 연인이 돌아오길 기다렸다. 시간이 흐른 후 꽃밭은 잡초로 뒤덮이고, 잡초는 바닷물에 썩었다. 바닷물이 결국 밀려가고 그녀가 땅으로 돌아오자 눈물이 모여 이 연못이 되었다. 이런 사연이 있어서 연못이 이렇게 맑고 따뜻한지도 모른다.
+난 이곳에서 오후 내내 머물렀다. 목욕을 하고 부주의하게 잠에 들었다. 깨어나 보니 어둠 속에 별자리가 선명하게 반짝거렸다.
+
+어린 여우 한 마리가 근처에서 고개를 두리번거리다가 내가 고개를 들자 급히 도망쳤다.
+
+시간이 좀 지난 후에야 신발 한 짝이 사라지고, 건량 주머니도 뒤집어져 있는 걸 발견했다.
+
+예측했던 것보다 짐 정리에 오랜 시간이 걸렸다. 다음 목적지는 동북쪽 벽수강이 바다와 만나는 요광 해안이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8b6da068
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book3_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——별을 훔친 도둑——
+「난 안드로메다 은하에 있는 성운 제국의 황위 계승 2순위인 안드레이-바실리스크 공주라고 해. 본명은 200자가 넘으니까 바실리스크 공주라고 불러」 귀여운 소녀는 팔짱을 끼고 방금 전 자신의 등장 장면을 생각하며 아주 만족한 듯 「흠흠」이라는 작은 소리를 낸다.
+공주 폐하는 에코와 결혼을 하기 위해 델피에 왔다.
+「온 우주에서 이름을 떨친 너와 결혼한다면 큰언니가 황위를 물려받아도 내 안전을 보장받을 수 있을 테니까」
+「그럼… 안드로메다 은하의 성운 제국은 얼마나 큰가요?」 베라가 묻는다.
+「사람이 살 수 있는 행성이 9천여 개 정도일 거야」
+——그렇게 많은 별을 가지고 있으면서, 왜 내 별님을 뺏어 가려는 거야?
+
+샤키가 두루마리와 다른 행성 지구본을 옮기고 있는 에코를 바라보며 진지하게 묻는다. 「그러니까 넌 베라를 다치게 할 생각이 눈꼽만큼도 없었던 거야?」
+「당연하지. 난 그냥 베라가 조수를 하기에 적합하다고 생각했을 뿐이야」 에코가 물건을 내려놓고 손을 털며 「너 베라 좋아하지?」
+「아… 아니거든! 누… 누가 좋아한대!」 천년 넘게 살아온 현자에게 들킬까 봐 샤키가 눈을 피한다.
+샤키는 들킬까 봐 안절부절못하다 앨범으로 가득 찬 상자를 발견한다. 그래서 앨범을 몇 개 꺼내 펼쳐보니 사진 속에는 수많은 미녀의 사진이 가득했다.
+「아, 그거? 그녀들이 전부 『내 유일한 사랑을 줄게!』라고 말하긴 했지만, 그게 과연 유일한 사랑일까? 그냥 또 한 번의 유일한 사랑이지 뭐」
+어디서 주워들은 건진 모르겠지만 샤키는 살짝 화를 내며 말한다:
+「그렇게 많은 별을 가지고 있으면서, 왜 내 별님을 뺏어 가려는 거야?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book40_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book40_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..25a5c33f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book40_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——요광 해안——
+이곳은 벽수강과 바다가 만나는 곳이다. 하류에 휩쓸려 온 모래가 쌓여 평탄한 모래사장이 되었다. 내가 도착했을 때 해무가 이 해안을 자욱하게 덮고 있었다. 새로 산 신발이 다시 흠뻑 젖었다. 안개에서 정체를 알 수 없는 마물의 목소리가 들려왔다…. 그러나 소리가 어디에서 들리는지 가늠할 수 없었다.
+이런 상황이니 안개 속의 소음을 들으며 텐트를 펼치고 해무가 걷히기만을 기다려야만 했다.
+망서객잔에서 쉴 때 어떤 상인이 「요광 해안」이란 이름이 「드넓은 빛이 떠나가니 하얀 모래 해변과 푸른 하늘이로구나」라는 구절에서 유래됐다고 말했다.
+아름다운 옥처럼 빛나는 벽수강은 바다로 흘러들었지만, 요광 해안의 「벽라옥」에는 아무도 없었다.
+이전에 안개를 헤치고 그 집을 찾아갔을 때도 주인을 만나지 못했다.
+어민들은 「벽라옥」이 선인의 거처이며, 벽라옥도 사실 선인의 몸의 일부라고 말해주었다. 벽라옥의 그녀는 안개 속에서 길을 잃은 여행자들을 위해 쉴 곳을 제공하고, 해난 생존자를 돌보고 치료했다. 그리고 이곳에서 바다 마수를 토벌하는 선인을 송별했다.
+그러나 나이가 제법 많은 어부는 다른 이야기를 해주었다. 그는 벽라옥에 사는 사람은 선인이 아니며 대대로 거대한 소라 속에 살던 가족이라고 했다. 그들은 길을 잃은 자들을 구하는 걸 사명이라고 여겼다. 위험에 처했던 많은 어민들이 그들의 은혜를 입었다고 한다.
+해무가 곧 걷힐 것 같다. 햇빛이 살짝 비친다.
+이제 배를 빌려 고운각 쪽으로 가서 바위의 마신이 바다의 마물을 진압한 유적에 갈 것이다.
+순풍을 탄다면 금방 도착할 수 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book41_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book41_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..38d931217
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book41_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…리월항의 석산은 많은 기사의 관심을 사로잡았지만, 난 별로 좋아하지 않아. 바위가 너무 거칠어서 너의 손을 다치게 할 수 있기 때문이야. 그것보다 난 예상이라 불리는 꽃을 훨씬 좋아해. 촉감도 좋고 향기도 나서 너무 멀지만 않다면 네게 좀 가져다주고 싶어. 분명 마음에 들 거야.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book42_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book42_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe05c0db6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book42_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+성안 폭탄 투척, 감금실행
+폭탄에 사람 부상, 진이 방문
+산불 방화, 클레 끝장
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book43_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book43_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcc2bea70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book43_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+「…오랫동안 생각했는데 사실을 말해줘야 할 것 같아요. 티미도 점점 커가는데 계속 숨길 수만은 없잖아요. 그리고 계속 숨길수록 더 받아들이기 힘들 거예요.
+이건 그냥 의견일 뿐이에요. 당신이 계속 티미를 돌봐왔으니 좋은 생각 있으면 말해주세요.
+아, 그리고 티미에게 안부 전해줘요. 며칠 뒤에 그 아이를 보러 갈게요」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book44_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book44_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3ef0339e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book44_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+「…저번에 보낸 편지 받았어요. 당신이 주문한 식자재도 준비 됐어요. 그런데 리월 항에서 몬드성까지 거리가 멀어서 운송하는 도중에 신선도를 유지하기 위해서는 조치가 필요합니다. 좀 기다려주세요.
+추신: 매운 어포를 만드는 법은 다양합니다. 본인의 취향대로 조정할 수 있어요」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book45_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book45_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..db0bbd202
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book45_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+퀸 씨의 칵테일 레시피에는 「사과」가 필요하다고 한다.
+하지만 만약 다른 재료를 사용한다면 뜻밖의 효과를 기대할 수 있지 않을까?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book46_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book46_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f72a742b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book46_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+마가렛 씨의 칵테일 레시피에는 「민들레」가 필요하다고 한다.
+하지만 만약 다른 재료를 사용한다면 뜻밖의 효과를 기대할 수 있지 않을까?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book47_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book47_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..77bbc97cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book47_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+잭 씨의 칵테일 레시피에는 「달콤달콤꽃」이 필요하다고 한다.
+하지만 만약 다른 재료를 사용한다면 뜻밖의 효과를 기대할 수 있지 않을까?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book48_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book48_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7624c11f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book48_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+두라프 씨의 칵테일 레시피에는 「라즈베리」가 필요하다고 한다.
+하지만 만약 다른 재료를 사용한다면 뜻밖의 효과를 기대할 수 있지 않을까?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book49_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book49_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f591a06bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book49_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+사랑하는 동동이에게,
+
+아빠가 출항한지 벌써 삼 개월이라니, 시간이 참 빠르구나. 아빠 보고싶니? 매일 잠은 잘 자니? 마을 어르신들 앞에서 말썽 피운 건 아니지? 아빠 금방 돌아간다. 아빠가 이나즈마에서 돌아가면 같이 「남십자」 거함을 보러 가자꾸나. 이번엔 아빠가 약속 꼭 지킬게
+
+요광 해안 기억하니? 아빠가 거기서 엄청 많은 금사를 구했단다. 이제 돌아가면 맛있는 것도 많이 먹을 수 있고, 마을 방앗간에서 매일 두부를 만들어 먹을 수도 있어! 하지만 사실 아빠는 이 금사로 리월에 집을 사고 싶단다. 바다가 보이는 그런 집 말이야. 이건 아빠가 돌아가면 동동이가 결정하기로 하자, 알았지?
+
+참, 귀리 평원의 녹화 연못 맞은편에 엄청 높은 단애가 있는데, 거기에서 유적 가디언을 봤단다. 녀석은 거기에서 고개를 숙이고 가만히 앉아있는데, 천둥이 치고 비가 쏟아져도 꿈쩍 않더구나…. 그래서 관찰하다 보니까, 녀석이 자고 있단 걸 알았지! 그래서 아빠는 녀석을 타고 올라 그 거대한 머리를 힘껏 비틀었단다. 그랬더니 콰작콰작하다 쾅! 하곤 저기 낭떠러지로 떨어져서 박살이 나버리더구나. 아니었으면 너한테 이 전리품을 가져가 자랑했을 텐데
+
+그리고 절운간도 있는데, 나중에 네가 크면 그곳에 데려가 주마. 그곳의 구름은 마치 바다 같고, 폭포는 경책 산장보다 백배는 멋진 데다, 산들 사이로 선인들의 거처가 보이는데, 그게 얼마나 장관인지 넌 상상할 수 없을 거다. 아빠는 전설 속 선인도 만났단다! 우리는 마주 앉아 차를 마시며 담소를 나눴지. 선인은 아빠한테 술병을 선물했는데, 한 번 불면 술이 마르지 않고 나오더구나. 하지만 넌 아직 술을 마시면 안 되니까, 네가 좀 더 자라면 이 보물들을 네게 주마
+
+리월의 모험이 끝나면, 항구에서 「남십자」 거함을 타고 멀리 떠날 거란다. 새로운 목적지엔 기이한 풍경과 보물이 분명 엄청 많겠지, 어서 너에게 그것들을 알려주고 싶구나! 사랑하는 동동아, 항상 제때 자고, 단 거 많이 먹으면 안 되고, 말썽피우면 안 되고, 사람들과 친하게 지내고, 싸우면 안 된다. 아빠가 금방 돌아갈게
+
+동동이에게 사랑하는 아빠가
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e9b1bd2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book4_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+신과 성당의 울타리에서 벗어나 티바트 대륙을 바라보면, 바람의 신 바르바토스가 몬드성에서 자취를 감춘 뒤에도, 몬드성 주민들은 여전히 수천 년 동안 내려온 태도를 유지하고 있는 것을 명확하게 알 수 있다. 위에서 몬드성 주민들을 살펴보면 그들의 편안하고 소탈한 성격이 보인다. 몬드성은 쾌적한 날씨로 의식주 걱정이 전혀 없고, 심지어 남은 식량으로 술까지 담글 수 있다. 이런 환경이 그들의 성격을 더욱 소탈하게 만들었다——그러나 바람의 신 바르바토스는 그들에게 술을 담그고 즐기는 것을 가르친 적이 전혀 없다.
+그러나 난 독자들에게 신은 불필요한 게 아니라 필요한 존재라고 믿게 하고 싶다. 간단히 예를 들어 만약 바람의 신 바르바토스가 신력을 사용해 따뜻한 계절풍을 몬드성 주변으로 끌고 오지 않았다면, 몬드성은 술을 빚을 만큼의 충분한 식량을 수확할 수 있었을까?
+정답은 '아니다'이다. 몬드성은 내륙에 위치하고 있기 때문에 바르바토스의 힘이 없었다면, 식량은 일상생활을 하기에도 부족했을 것이다. 역사책에서 훨씬 더 이전의 몬드를 살펴보면 몬드가 자리한 지역은 눈과 얼음으로 뒤덮여 있어서, 술은커녕 생존도 아주 어려웠다. 바람의 신 바르바토스의 힘이 이를 변화시킨 것이다.
+서론이 길지만 나는 독자들이 이 책을 읽고 신의 힘으로 현재의 모든 환경이 만들어졌으나, 우리의 생각과 논리, 문화, 철학, 그리고 심미관 등에 영향을 끼치는 것은 신 그 자체가 아닌 우리 주변에 객관적으로 존재하는 환경이라는 것을 정확히 인지하길 바란다. 이 책의 제목처럼 티바트 대륙의 인간들은 줄곧 신과 함께하긴 했다. 하지만 그건 말 그대로 동행일 뿐이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book50_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book50_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..961c4c44e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book50_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+——요광 해안——
+또 안개다. 그 늙은 광부가 여기서 금사를 구했다는 말을 듣는 게 아니었는데. 벌써 퇴직한지 몇 십년은 된 노땅의 말을 믿은 내가 바보지! 이제 어쩌지, 안개 속에 금사는 고사하고 집으로 돌아가는 방향도 알 수 없다. 동동이가 밥은 잘 먹었는지 모르겠다.
+
+안개 속 어딘가 츄츄족의 소리가 들려온다. 소리가 나는 방향으로 가면 살 수 있을지도 모르겠다.
+
+얼마나 걸었을까, 안개는 여전하고 낮밤을 분간할 수 없다. 앞에 사람 그림자가 보이는 거 같은데? 바위 신이시여 제발 나를 보우하소서. 저쪽에 가면 살 수 있을지도 모른다! 그래, 가자.
+
+안개 속 사람들의 그림자가 어쩐지 이상해 이곳에 주둔했다. 이따 놈들이 떠나면 어떻게 갈지 정해야겠다. 어쩌면 돌아가는 게 나을지도
+
+젠장, 사방에서 츄츄족의 소리가 들려온다. 나는
+
+[일지의 내용은 여기까지다]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book51_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book51_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..50228b72a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book51_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+——귀리 평원——
+정말 재수가 옴 붙었네!
+
+겨우겨우 추추족 주둔지를 벗어났더니, 이젠 귀리 평원 유적 가디언에게 쫓기냐! 비바람이 몰아쳐도 꿈쩍 않길래 이제 안 움직이는 줄 알았더니, 벼락 한 방 맞고 저렇게 움직일 줄 누가 알았겠냐고!
+
+난 반항 한 번 못하고 병아리처럼 놈에게 잡혀 벼랑 위에서 내동댕이쳐졌다…. 다행이 내가 굴러굴러 적시에 벼랑 아래 석굴로 숨었기에 망정이지, 아니었음 벌써 놈한테 조각조각 찢어지고, 또… 아이 뭐, 아무튼
+
+멀리 간 거 같은데… 귀가 안에 벌떼가 있는 것처럼 아직도 윙윙 거린다. 뼈가 두 군데 부러졌나, 팔도 말을 안 듣는다. 아직은 버틸 수 있을 거 같다…. 아마도. 벌써 나이도 한참인데, 더 노력하지 않으면 동동이와 애엄마를 어떻게 하겠냐고.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book52_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book52_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f37c8d39f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book52_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——절운간——
+산 아래서 마음씨 착한 약초꾼을 만났다. 그가 내 뼈를 고쳐줬는데 아파 죽는 줄 알았다. 그가 말하길 유적 가디언에게서 생존한 행인들 중 나처럼 멀쩡한 사람은 거의 없다고 한다…. 이것도 운이 좋았던 거라고 할 수 있겠지.
+
+높은 곳에서 바라보면 원래도 인적이 드문 절운간은 안개에 뒤덮여있어서 내려다봐도 이 운해가 얼마나 깊은지 알 수 없다. 석림 깊은 곳에서 들려오는 요물인지 선수인지 알 수 없는 울음소리는 사람의 간담을 서늘하게 한다. 잘하면 여기서 양질의 호박 혹은 귀중한 약초를 캘 수 있지 않을까? 이전에 마을에서 나간 가난한 사람들이 모두 약초를 팔며 리월에 터전을 잡았다고 하니 나도 그렇게 될 수 있을 것이다.
+
+저녁 무렵에 큰비가 내려 암벽을 타고 오를 수가 없다. 가지고 온 밧줄과 등산용 곡괭이는 어디서 잃어버렸는지 알지도 못한다. 이상하네, 난 원래 이렇게 덜렁대지 않는데… 분명히 이 산의 요물이 농간을 부린 걸 거야! 어쩌면 여우…
+
+사오일 동안 고생하다가 드디어 쓸만한 약재를 구하고 돌아갈 준비를 했다. 원랜 조금만 더 탐색해보고 싶었지만 이곳은 너무 무섭다. 밤만 되면 숲에서 그림자가 내 뒤를 따라다니는 것 같고 사방팔방에서 들려오는 뭔지 모를 요물의 울음소리가 점점 가까워지고 있다.
+
+하산하는 길에 오래된 술병 하나를 주웠다. 샘물에다가 씻어보니 상태가 좋았다. 나중에 동동에게 이건 선인이 내게 준 병이라고 하면서 주면 분명 좋아할 거다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book53_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book53_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca9adb2bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book53_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——리월항——
+불복로에서 약재를 팔아 빚을 갚고도 돈이 좀 남았다. 이 정도 효율이라면 몇 년 뒤엔 리월에 내 명의의 집을 사서 동동과 함께 살 수 있을 것 같다. 그때면 동동도 학교에 다닐 나이니까, 딱이다.
+
+내가 젊었을 때 공부를 열심히 했다면 보물 사냥단의 불량배들을 알지 못했을 거고 아버지가 남긴 재산을 모두 탕진하지 않았겠지. 이런 사실이 떠오르자 동동에겐 꼭 최고 좋은 선생님을 찾아줘야만 훌륭한 친구들을 사귈 수 있으며, 아빠처럼 살지 않을 거라는 생각이 든다. 동동을 위해 아직 포기하면 안 되고 조금만 더 힘을 내야 한다.
+
+…말은 그렇지만 아직 부자가 되고 싶은 희망을 품고 「해취행」에서 운을 시험해봤다. 돈을 여기다가 낭비하긴 싫었는데… 주인장의 감언이설에 속아 돈을 모두 써버렸다. 운이 나쁘진 않았는지 괜찮은 품질의 옥석이 나오긴 했지만, 근데 이걸 위해 약초를 캐는데 사용할 낫과 통을 모두 저당잡혔다.
+
+이제 아무것도 없다. 도박에서 나온 보옥이 나쁘진 않지만 이런 건 잘 팔리지 않는다. 한탕 더 뛰어야 할 것 같다. 외국에 가서 운을 시험해 봐야지…. 남십자 함대에 찾아가면 북두 어르신이 날 받아주실까?
+
+갑판 청소만 해도 되니까 받아주면 좋을 텐데… 난 벌써 3일째 굶고 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book54_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book54_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ff8ea4ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book54_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——고운각——
+작은 섬에 있는 몇몇 츄츄족의 시선을 피해 고운각에 순조롭게 도착했다. 내가 상륙한 지역은 육각형 돌기둥이 눈부신 태양을 가리고 있고 돌기둥 아래는 그늘져 있다. 천년 넘는 시간 동안 마물 시체들을 먹으며 자라서 그런진 몰라도 해변의 꽃게엔 살이 가득하고 맛도 일품이다.
+
+오늘날의 아름다운 풍경을 보고 있자면 이곳이 과거 바위 신과 바다의 마물이 혈투를 벌였던 전장이라는 게 믿기지 않는다. 과거의 피는 벌써 푸른 바다에 흘러들어 더 이상 찾을 수 없다. 어쩌면 광활하기 그지없는 바다 앞에선 한 명이 흘린 피 한 방울이든 무수히 많은 영웅들의 피든 매한가지인 것 같다. 영원히 흐르는 바람과 해류가 모든 티끌을 씻겨내기에…
+
+과거 바위 신은 바위를 깎아 만든 거대한 창을 이 해역에다가 던져 심해에서 난을 일으키던 마신을 관통했다고 한다. 거대한 창은 오랜 세월 동안 천천히 풍화되며 지금의 모습이 됐다.
+
+얼마 뒤에 대륙에 돌아와 야영을 했다. 여기선 항구에서 출발하는 배들을 바라볼 수 있다. 저 멀리 「남십자」함대가 위풍당당하게 돛을 올리고 항해를 떠난다. 전설적인 북두 어르신은 칠성 상회의 어떤 임무를 수행하는 걸까?
+
+꿈나라가 계속 어둡고 습해 밤에 잠을 편안하게 자지 못했다. 꿈속에선 내가 바위 신에게 관통된 해저의 마물이 되어 단단한 바위 창을 잡은 채 눈물을 뚝뚝 흘리며 발악했고 움직일 때마다 엄청난 고통과 원한이 가득했다…
+
+고운각은 밤을 보내기 좋은 곳은 아닌 듯하다. 난 모닥불을 피우고 날이 밝아지면 다시 출발하려고 기다렸다. 이제 리월항에 돌아가서 새롭게 정비를 한 뒤에 절운간으로 향할 예정이다. 지난번 선인 만남의 여행은 아무 성과 없이 끝났으니 이번엔 경운봉에 올라 운을 시험해 볼 것이다.
+
+주의: 이제 다시는 일지를 잊어버리지 말자!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book55_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book55_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..069a0f5ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book55_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——대지의 소금——
+적화주의 강가에서부터 여기까지 걸어오는 동안 내 신발이 홀딱 다 젖었다. 지난번에는 신발을 벗었을 때 안에서 청개구리 한 마리가 나온 적도 있다.
+
+유적의 규모로 볼 때 수천 년 전에 이곳은 신전이자 피난소였을 것이다. 소문에 의하면 이곳은 마신 전쟁 시기에 소금의 마신이 처음 건설한 것이라고 한다. 수많은 마신들의 혼전 속에서 인류는 아주 보잘것없는 존재였다. 그러나 소금의 마신은 무정한 경쟁에 참여하지 않고 전쟁의 불길 속에서 떠돌아다니는 사람들을 모아 그들과 함께 이곳에 도시를 건설했다. 땅이 꺼지고 하늘이 무너지는 말세에 사람들에게 자애와 위로를 건넸고 다시 평화를 찾고자 시도했다.
+
+도시의 다른 부분은 이미 벽수강의 강바닥에 가라앉고 오직 이 신전의 지대만이 남은 것 같다.
+
+그녀는 추종자들을 모아 오늘날 「대지의 소금」이라 불리는 부락에 자리를 잡는다. 이 도시는 수백 년 동안 유지되다 마신이 쓰러진 날에서야 뿔뿔이 흩어진다.
+
+인자한 마신은 마신과의 대결로 죽은 게 아니라 그녀가 사랑하는 인간의 배신으로 죽음을 맞이하게 된다.
+
+그는 이곳의 첫 번째 인간 왕이자 마지막 왕이다. 그도 부족민들과 같이 소금의 마신을 사랑했으나 평범한 인간의 마음으론 자아를 버린 신의 사랑을 짐작할 수 없었다. 수호와 전투의 힘을 찾기 위해, 시대착오적인 인자함을 증명하기 위해 그는 손에 쥔 검으로 고독한 마신을 시해한다. 이렇게 소금의 궁전은 소금의 마신이 쓰러지며 붕괴하고 평범한 인간의 도시도 씁쓸한 결말을 맞이한다.
+
+그 배신자의 이후 결말에 대해선 이런저런 말들이 많지만 그 누구도 알지 못한다. 어쩌면 그는 홀로 폐허가 된 도시에 남아 전쟁이 끝나고 폐허가 강에 잠겨 왕의 지팡이 썩을 때까지 수천 년 동안 통치하다 먼지가 됐을 수도 있다. 또 어쩌면 그는 신을 시해한 죄를 지은 뒤 자신의 죄를 못 이겨 자살했을 수도 있다. 아무튼 과거 소금의 마신이 총애하던 부족은 리월 대지로 흩어졌다가 바위 신이 통치하는 안전한 항구에 들어선 뒤에서야 이 이야기가 오늘까지 전해 내려오게 됐다.
+
+소금의 마신의 유해는 여전히 이 유적 깊은 곳에 남아있다고 한다. 비록 오래전에 소금 결정으로 변했긴 하지만 검에 찔리던 순간의 모습을 그대로 유지하고 있다고 한다.
+
+먹구름이 끝없이 몰려오는 걸 보니 큰 비가 내릴 것 같다. 그러니 어서 빨리 출발해야겠다. 이제 난 북서쪽의 경책산으로 향할 예정이다. 비가 많이 내리기 전에 도착하길 바란다. 너무 급하게 가다가 이 일지를 잃어버리질 않길 바란다…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book56_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book56_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2836303c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book56_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——절운간·경운봉——
+이번 모험 일지를 쓰기에 앞서 일깨워 주고자 소소하게 한번 적어본다. 최근 여행기를 정리하다가 일지를 자주 잃어버린다는 걸 발견하게 된다. 덤벙대는 습관은 꼭 고쳐야 돼!
+
+이 높은 곳에 오기 위해 얼마나 오랫동안 기어오른지 모르겠다. 절벽 옆엔 운해가 끝없이 펼쳐져 있어서 산 정상을 바라봤던 「신선 거주지」가 어딘지 전혀 보이지 않는다.
+
+이 절벽 위에는 기이한 소나무 외엔 아무런 생물을 볼 수 없다. 오직 창공을 가르던 솔개만이 날카로운 소리를 내며 운해 속으로 쏜살같이 날아들어간 뒤 더 이상 모습을 드러내지 않았다. 머리 위가 바로 전설 속의 신선들이 사는 곳이지만 일단 정비 좀 한 뒤에 다시 앞으로 나아가야겠다. 지금 당장 급한 건 망가진 등산 장비들을 정비하고 몇몇 가벼운 상처들을 돌보는 것이다. 절운간 초입 시 한 농부가 연고를 줬다. 그 연고는 좀 따끔하긴 하나 효과가 아주 탁월하다.
+
+이렇게 높은 산 정상에서 밤을 지새우는 건 불편한 일이다. 운해의 뼈가 시릴 듯한 차가운 한기가 텐트 사이로 계속해서 세어 들어와 잠을 편히 잘 수가 없고 모닥불을 피워도 금방 꺼진다. 산 정상에 사는 선인들은 이 한기들을 미워하진 않을까? 또, 고독함을 느끼진 않을까?
+
+날밤을 새고 달이 드디어 운해 속으로 사라졌다. 배낭을 확인하고 해가 뜰 때까지 기다렸다가 다시 최정상의 선인들이 거처하는 곳을 향해 나아간다. 이렇게 높은 곳엔 비가 내리지 않길 바란다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book57_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book57_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e894b0207
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book57_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——절운간·오장 천지——
+지난번 일지를 또 잃어버렸다. 저번에 일지를 잘 보관해야 한다고 3번이나 다짐했는데… 모험을 하면서 나도 모르게 전부 잊어버렸다. 매년 종이를 엄청 많이 낭비하는데 풀의 신이 개의치 않길 바란다.
+
+구불구불 거리는 산길과 옛날 약초꾼들이 깔아놓은 잔도를 따라 오장산에 오른다. 또다시 가파르고 습한 암벽을 등반해야만 이 천지에 도착할 수 있다. 일전에 어부가 이곳은 수심이 매우 깊다고 했었다. 하지만 직접 겪어보니 그건 과장된 것이다.
+
+경책산장의 노인은 날 완전히 속인 게 아니다. 천지의 호숫물은 따뜻하고 달아 역시 선계라고 할 수 있다. 절운간 초입 시 한 농부가 내게 신통방통한 선인들은 언제든지 운무로 변해 운해에 들어가 노닐 수 있다고 알려줬다. 그때 난 이런 전설을 믿지 않았다. 하지만 지금 수면 위에 서린 안개가 마치 손을 뻗어 운해에 닿을듯한 모습을 보이자 오랫동안 찾고 있던 선인들은 원래 머리 위에서 노닐고 있었지만 난 이를 전혀 모르고 있었던 게 아닐까 하는 의심이 들기 시작했다.
+
+동쪽으로 산을 내려와 오장산에서 벗어난 뒤 복잡한 산림 속에서 또 길을 잃었다. 시야가 다시 트일 때 또 벽수강 앞에 도착했다는 걸 알아차리게 됐다. 이곳은 시야가 탁 트여서 휴식을 취하기 좋은 장소니 오늘은 여기서 야영 해야겠다.
+
+야영지에서 행장을 정리할 때 보물을 찾으러 온 것 같은 젊은 아가씨 에드워드와 만났다. 그녀는 서쪽 편 오장산 아래의 선인 호수로 갈 거라고 했다.
+
+「전설에 의하면 오장산 북쪽 산자락, 그러니까 여기서 서쪽에 있는 어떤 호숫가에 선인이 한명 살고 있데요. 그러니까 선인의 숨겨진 보물도 분명히 있지 않겠어요? 하하하, 나중에 보물을 찾는다면…」
+
+그녀는 순식간에 뭔가를 깨달은 듯 엄숙해지며 말하길: 「그럼 길드랑 연락하고 보고할 거예요! 전 모험가 길드의 정식 회원이라서 보물 사냥단과는 완전히 달라요!」
+
+확실히 몇몇은 단순히 물질적인 재물을 위해 모험을 하기도 한다. 바로 리월 사람들이 말하는 「사람마다 지향하는 것과 추구하는 것이 다르기에 상상하기 어렵다」이다. 하지만 그녀는 올바른 모험가 동료인 것 같다.
+
+서쪽으로 향해 그녀가 말한 「선인의 호수」를 탐색하는 것도 좋아 보이긴 했지만 원래의 계획대로 진행하기로 결정했다. 문제만 안 생기면 귀리 평원으로 가서 그곳의 풍경과 보물을 발굴해볼 것이다. 그리고 문제만 안 생기면 이 일지를 잃어버리지 않겠지. 제발 문제가 생기지 말아야 할 텐데…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book58_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book58_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..40b0f144b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book58_KR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+——리월편——
+티바트 지리 잡지 특집호-앨리스의 리월 여행기
+
+적화주
+
+북쪽으로 흐르는 벽수강은 이곳에서 습지를 이룬다. 커다란 석문을 지나 남쪽으로 가면 억새풀이 끊없이 펼쳐져 있다. 최남단에는 거대한 돌 위에 건설된 객잔이 있다. 「망서 객잔」은 적화주에서 가장 높은 곳으로 거기선 귀리 평원과 저 멀리 바다 위에 있는 고운각도 볼 수 있다. 객잔 꼭대기에는 이상한 젊은이가 사는데 난 그가 말하는 걸 본 적이 없다.
+객잔의 점심은 아주 풍성했고 주방의 시설들도 완비되어 있어서 연금 실험을 하기 딱 좋다.
+난 폭파 촉매제에 대해 몇 가지 새로운 방법을 생각해 냈다. 만약 별일 없다면 여기서 며칠 더 머물다가 귀리 평원으로 갈 것이다.
+
+귀리 평원
+
+예상한 것보다 며칠 일찍 귀리 평원에 왔다.
+고서에선 귀리 평원은 마신 전쟁 이전에는 원래 번영된 시장이었다고 한다.
+이곳의 여우와 스패로우는 전부 털빛이 고아 예쁘다. 듣기론 이 녀석들이 리월 사람들이 바위 신에게 바친 공양품들을 훔쳐 먹었다고 하니 사냥해서 구워 먹으면 과일 맛이 나진 않을까?
+대로에 있는 검문소가 아주 엄격하긴 하지만 경비병들은 아주 친절하다. 난 현지의 약재들을 가지고 포션을 만들어 한 경비병을 치유했다. 계속 다른 사람의 말과 억양을 따라 하는 아주 작은 부작용이 생기긴 했지만…
+
+절운간
+
+절운간의 어느 산꼭대기에 구름과 산 안개 사이로 선인의 거처가 숨겨져 있다고 한다. 수많은 리월의 약초꾼들이 선인의 거처 모습을 보았다고 한다. 내 경험으로 볼 때 그들은 이상한 버섯을 많이 먹어서 헛것을 본 것 같다.
+이곳의 지형은 아주 특이하다. 수많은 거대한 돌기둥은 마치 지하 깊은 곳에 나타나는 지형을 띄고 있다. 이곳 지하에는 엄청나게 많은 지하수가 있으니 지하수를 모두 바다로 방출한다면 어쩌면 절운간이 다시 지하로 가라앉진 않을까?
+나와 동행한 종려 씨는 늘 진지했지만, 내 상상을 듣고 박장대소했다.
+정말이지 이상한 사람이다.
+
+요광 해안
+
+요광 해안에는 자주 해무가 낀다고 한다. 해무가 심할 땐 자신의 손바닥도 보이지 않을 정도라고 한다. 하지만 내가 방문했을 땐 해무가 없어서 좀 아쉬웠다.
+백사장엔 아름다운 조개껍질이 사방에 널려있다. 이중 몇몇이 마신 전쟁 시대의 유산일까? 이 조개껍질들로 목걸이를 만들었지만 객잔 쪽에서 낚시를 하는 녀석이 깔고 앉아 전부 다 부서져 버렸다…
+게다가 조개껍질의 깨진 조각이 그를 찔러 치료비도 배상해야 했다.
+벽수강이 바다와 만나는 지점엔 거대한 소라가 있다. 그곳엔 아주 상냥한 할머니가 살고 계신다. 그녀의 가족들은 과거 이 거대한 소라 껍데기를 타고 표류하다가 이곳에 온 뒤로 조난을 당해 해안가로 떠밀려온 사람들을 도와 왔다고 한다. 소라를 자력으로 구동하는 배로 개조한다면 조난을 당한 사람들을 더 쉽고 많이 구할 수 있을 것이다.
+하지만 세 번째 소라 배가 통제를 잃고 폭발한 뒤 할머니는 더 이상 날 건져내지 않기로 결정했다.
+
+고운각
+
+이곳은 과거 바위 신이 바다의 마신을 진압한 장소다. 해저 깊숙이 박혀있고 오래전 부러진 거대한 바위 창이 해면 위로 우뚝 솟아있다. 바위 원소가 모여 만들어진 육각형 기둥 형태의 구조가 아주 흥미롭다. 공중에서 내려다보면 이 바위기둥들은 마치 미리 정렬하여 바다에 특이한 그림을 만든 것처럼 느껴진다. 당시 바위 신은 이러한 악취미를 품은 채 투창했을 수도 있지 않을까?
+리월항의 종려 씨는 이곳의 전설을 아주 잘 알고 있는 듯하다. 하지만 그가 이곳에 온 걸 한 번도 본 적 없다. 이곳에선 저 멀리 망서 객잔이 보인다. 저번에 본 이상한 젊은이는 분명 계속해서 이곳을 바라보고 있을 것이다.
+이곳의 지맥 흐름은 아주 흥미롭다. 리월의 다른 곳들보다 더 활발하고 리듬도 어지럽다…. 마치 해저에 어떤 힘이 약하게 뛰는 것 같다. 어쩌면 진압된 그 마신이 여전히 심해에서 꿈틀대고 있는 것일 수도 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book59_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book59_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8381cb150
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book59_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+——주방의 신——
+리월항이 갓 건설됐을 땐 첫 번째 개척자들은 바위로 부뚜막을 만들고 바위를 부딪혀 불을 피웠다고 한다. 이 단단한 바위들의 차단 아래 불은 쉽게 꺼지지 않았고 사람들은 평온하게 불을 쬐며 음식을 만들었다고 한다. 지금의 리월항 이렇게 만들어졌다. 이 개척자들은 바위를 바위 신이 내린 선물이라 여겼다. 이후 리월항의 식당들은 모두 바위 신을 「주방의 신」이라 경배하며 부뚜막의 불씨가 꺼지지 않고 장사가 잘 되길 기도한다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0698c509
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book5_KR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+몬드성의 술꾼들이여, 죽도록 마시자.
+자유를 위하여! 바람의 신을 위하여!
+첫 번째 기사인 바네사를 위하여!
+몬드의 자손들은 바람의 신의 자비를 잊어선 안 돼.
+아냐——자유는 신의 자비가 아냐, 투쟁이야말로 신의 자비야.
+
+이야기는 아주 오래전에 시작되었다.
+다들 주제를 벗어난 나의 연주를 용서해줘.
+근데 다들 알겠지만 우리 몬드성의 영광스러운 자유는
+바르바토스가 하프를 켜면서부터 시작됐잖아.
+영웅의 이름으로 시를 짓고 노래를 불러야
+자유는 더욱 의미 깊어지지.
+
+그 시절 몬드성은 귀족들의 억압 아래 울부짖고
+축제는 귀족들만의 전유물로
+평민들에겐 그저 사치일 뿐이었지.
+몬드성은 바람 속에 표류하는 감옥일 뿐
+제멋대로 노예들을 혹사하는 귀족들은
+자신도 모르게 업보의 굴레에 빠진 걸 느끼지 못했다네.
+
+멀리 남쪽의 평야에서 온
+한 소녀가 감옥에 갇혀있었어.
+그녀는 자유로운 삶을 원했으나 족쇄와 수갑을 차고 있었지.
+비록 육신은 폭군의 손아귀를 벗어나지 못하지만
+독실한 소녀는 포기하지 않고
+부족민과 몬드성, 그리고 허망한 자유를 위해 기도했다네.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book60_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book60_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5464ac524
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book60_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+——개척의 신——
+리월항의 탐험열이 가득한 모험가들은 바위 신을 「개척의 신」이라고 경배한다.
+전설에 따르면 선조들의 완강한 개척 정신과 바위 신의 가호로 인해 리월항이 건설될 수 있었기 때문이다.
+리월항에서 출도한 모험가들은 자신들도 첫 번째 개척자들과 같이 바위처럼 강인하고 단단한 의지를 가지길 바란다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book61_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book61_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcb128037
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book61_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+——재물의 신——
+리월항은 예로부터 사방의 재물이 모이는 상인과 부의 도시였다. 현재 티바트 대륙에서 통용되는 화폐인 「모라」도 리월항에서 주조하여 발행한 것이다. 「모라」는 바위 신의 또 다른 이름인 「모락스」에서 따온 것이다. 따라서, 사람들은 바위 신을 재물과 무역의 신이라며 존경한다.
+사람들은 장사를 할 때 자주 바위 신에게 좋은 향을 피우고 공양을 올린다. 왜냐하면 바위 신은 세계에서 가장 돈이 많은 사람, 혹은… 가장 돈이 많은 신이기 때문이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book62_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book62_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..07055e55f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book62_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+——역사의 신——
+리월항에서 역사를 연구하는 학자들은 리월항을 건설한 바위 신을 「역사의 신」이라고 여기며 존경해왔다. 「오래된 가게」라고 자칭하는 가게들은 자기 가게의 오랜 역사를 증명하고자 바위 신이 몇 년도 몇 월 며칠에 가게에 방문해 먹은 음식 얘기를 한다.
+하지만 어린아이들이 바위 신이 얼마나 오래 살았냐고 진지하게 물으면 어른들은 이렇게 답할 수밖에 없다:
+「아주… 아주 오래…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book63_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book63_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..04b57dd73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book63_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)…리월항의 석산은 많은 기사의 관심을 사로잡았지만, 난 별로 좋아하지 않아. 바위가 너무 거칠어서 너의 손을 다치게 할 수 있기 때문이야. 그것보다 난 암규라고 불리는 꽃을 훨씬 좋아해. 촉감도 좋고 향기도 나서 너무 멀지만 않다면 네게 좀 가져다주고 싶어. 분명 마음에 들 거야.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book64_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book64_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca71f9c07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book64_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)…리월항의 석산은 많은 기사의 관심을 사로잡았지만, 난 별로 좋아하지 않아. 바위가 너무 거칠어서 너의 손을 다치게 할 수 있기 때문이야. 그것보다 난 암규라고 불리는 꽃을 훨씬 좋아. 촉감도 좋고 향기도 나서 너무 멀지만 않다면 네게 좀 가져다주고 싶어. 분명 마음에 들 거야.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book65_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book65_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bdc94294
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book65_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+상구야가 쓴 소설. 선천적으로 약한 소년이 고화파 장문인에게 거두어졌고 비록 수행은 하지 못하나 고화파에서 살아가는 이야기다. 이후 고화파가 쇠락하고 장문인이 돌아가신 뒤 마지막엔 오직 그와 청소하는 노인만이 남게 된다. 하지만 그는 전대 장문인에게 보답하고자 홀로 문파를 지키고 홀로 문파의 절기를 단련하며, 문파에 있는 모든 책을 다 읽는다. 그는 비록 신의 눈과 신병이기를 지니지 않았지만 무수히 많은 도전자를 물리치고 이나즈마에서 온 사매도 거두게 된다.
+이후 전 세계가 불안해지기 시작할 때 이나즈마가 고향인 사매가 갑자기 말도 없이 떠난다. 소년은 드디어 하산하기로 결정하고 제일 먼저 바다 멀리 있는 이나즈마를 첫 번째 목적지로 삼는데…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book66_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book66_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7bda3073
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book66_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+협곡 높은 곳에서 바라보면 두 개의 인접한 폭포가 내려다보인다. 살짝 높은 폭포의 위쪽엔 나무 한 그루가 자라있는 돌출된 암석이 있다. 보물은 절벽의 돌무덤 아래 숨겨져 있다.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book67_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book67_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..262e8ec5d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book67_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+협곡 동쪽의 입구에서 보물은 아주 가까운 곳에 있다.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book68_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book68_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..de1266c92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book68_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+협곡 높은 곳에서 바라보면 두 개의 인접한 폭포가 내려다보인다. 살짝 낮은 폭포 위쪽엔 돌무덤이있다. 보물은 아주 가까운 곳에 있다.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book69_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book69_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bb0d1843
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book69_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…리월항의 석산은 많은 기사의 관심을 사로잡았지만, 난 별로 좋아하지 않아. 바위가 너무 거칠어서 너의 손을 다치게 할 수 있기 때문이야. 그것보다 난 암규라고 불리는 꽃을 훨씬 좋아해. 촉감도 좋고 향기도 나서 너무 멀지만 않다면 네게 좀 가져다주고 싶어. 분명 마음에 들 거야.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book6_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book6_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..08b0f734c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book6_KR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+몬드성의 술꾼들이여, 죽도록 마시자.
+그러던 어느 날 바르바토스가 진솔한 기도에 답을 주고자
+소녀의 붉은 머리카락을 따라 감옥에 강림했어.
+「세상 만물은 모두 이름을 가지고 있지」 요정이 농담처럼 이렇게 말했어.
+「네 이름으로 노래를 하나 만들게 해줘」
+「답례는 네 우정으로 충분해」
+소녀는 이를 기꺼이 허락했고 마음속의 응어리가 풀릴 징조가 가득했지.
+
+이렇게 바르바토스의 노래 속에서
+소녀는 도시를 위협하는 사악한 드래곤을 무찌르고
+욕심 가득한 귀족들은 혼비백산하게 했지.
+민중들이 「몬드가 바로 자유」라는 노래를 부르기 시작하면서
+고독한 바람이 한데 모여 폭군이 쌓은 탑을 무너뜨렸어.
+어린 사자는 바람의 지도자가 되어 결국엔 수갑에서 벗어나게 됐지.
+
+이렇게 소녀는 명성을 얻었어.
+바람의 신의 도움에 소녀의 마음속엔 고마움이 가득했지만
+바르바토스는 그녀의 감사를 거절했지.
+「네 노래 속의 주인공은 바로 너야」
+「네가 나에게 우정을 줬기에 네가 명성을 얻은 거야」
+「그러니 당연히 네 자유를 위해 노래한 거야」
+
+่술꾼들이여 다시 한번 잔을 들자고!
+이게 바로 몬드성 자유의 원천이다.
+끝없는 어둠과 절망이 다시 뒤덮는다 해도
+절대 영웅 바네사의 이야기를 잊어선 안 돼.
+자유의 희망을 포기하면 안 돼!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book70_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book70_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bb0d1843
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book70_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…리월항의 석산은 많은 기사의 관심을 사로잡았지만, 난 별로 좋아하지 않아. 바위가 너무 거칠어서 너의 손을 다치게 할 수 있기 때문이야. 그것보다 난 암규라고 불리는 꽃을 훨씬 좋아해. 촉감도 좋고 향기도 나서 너무 멀지만 않다면 네게 좀 가져다주고 싶어. 분명 마음에 들 거야.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book71_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book71_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bb0d1843
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book71_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+…리월항의 석산은 많은 기사의 관심을 사로잡았지만, 난 별로 좋아하지 않아. 바위가 너무 거칠어서 너의 손을 다치게 할 수 있기 때문이야. 그것보다 난 암규라고 불리는 꽃을 훨씬 좋아해. 촉감도 좋고 향기도 나서 너무 멀지만 않다면 네게 좀 가져다주고 싶어. 분명 마음에 들 거야.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book72_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book72_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..52fbba129
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book72_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+——석수——
+리월의 대지엔 아직도 많은 석상들이 남아있다. 이들 대다수는 리월 사람들이 좋은 날씨를 간청하며 돌멩이로 조각한 것이다. 하지만 몇몇 석상들은 리월이 생기기 전보다 더 오래전에 조각된 것이다.
+벽수강의 어부와 적화주의 채집꾼, 오래된 광산의 광부들 사이에선 이런 이야기가 전해내려 온다: 리월의 어떤 지역에는 오래된 석수가 가을비가 내리는 밤에 깨어나 점차 낯설게 변하는 세계를 둘러보고 그에게 호응하는 개구리와 벌레 소리에 귀를 기울이며, 낮게 울부짖는다. 그리고 그는 리월 땅에서 어슬렁거리며 과거 자신이 수호했던 이 땅을 돌아다닌다.
+이 석수가 활동할 때의 모습을 직접 본 사람은 아무도 없지만 풍수지리에 통달한 오랜 주민은 이미 석수의 위치와 상태가 매일 변하는 것에 습관이 됐다. 그리고 야밤에 노숙하는 사람들은 가끔 물 흐르는 소리보다 더 낮은 화음을 듣는다.
+이렇게 오래된 석수들은 어디서 온 걸까? 경책산장의 노인의 이야기에 따르면 그들은 과거 암왕제군을 따라 출정한 신수들이었다. 마신들의 전란이 끝나고 리월 땅의 바닷물이 빠지며 평화의 시기가 도래하며 신수들은 마신 전쟁 중 인간을 보호하던 임무를 잃게 됐고 이로 인해 하나둘씩 은거하여 세상일에 무관심한 생활을 보내게 됐다고 한다.
+하지만 몇몇 신수들은 바위 신을 따르던 시절을 그리워하며 아직도 리월을 수호하고 있다. 신수들은 비록 초월적인 존재이긴 하나 여전히 천명에 굴레에 갇혀있다. 때문에, 그들은 암왕제군에게 육신을 영생의 바위로 변하게 해달라고 간청했다. 자비로운 바위 신께선 그들의 소원을 들어준다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book73_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book73_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bc3a04c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book73_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——해신궁——
+신부를 맞이하는 날이 왔다.
+위엄 넘치는 해신이 이무기의 고삐를 움켜쥔 채 거대한 조개 위에 단정히 앉아있다. 웅대한 수레를 끄는 이무기들은 한 마리 한 마리가 천형산에 비교할 만큼 거대하다. 그는 장로들이 바친 진주를 받고 작디작은 신부를 조개 위로 맞이했다. 마을은 일 년 내내 풍랑이 잠잠해지는 바다의 마신의 선물을 받았다.
+
+해신은 즐거워하는 사람들과 고독한 모친에게서 멀리 벗어나 신부를 심해 밑으로 데리고 갔다. 어린 소녀는 거대한 고래의 뼈로 만들어진 기나긴 복도를 가로지르고 보라조개와 진주로 장식된 궁궐 문을 지나 바다의 마신이 마련한 궁전에 오게 됐다.
+「난 원래 인간들의 장난에 낄 생각이 없었단다」 해신은 물결과도 같은 소리로 신부를 위로했다.
+「여긴 아주 많은 여자아이들의 새로운 집이자 생애를 마칠 곳이란다. 마을 사람들에게 쫓겨난 소녀들에게 있어 바다는 피난처이자 그녀들의 잠을 영원히 방해 않는 고향이지」
+
+하지만 소녀는 진주와 고동으로 가득한 새로운 집을 원치 않았다. 인광이 반짝이는 심해와 그 속에 숨어사는 생물들은 그녀를 두려움에 떨게 했다. 소녀는 일출과 일몰이 바닷속 궁전에서 오래 생활하며, 고향 생각에 점점 야위어 갔다.
+그러다 어느 날 바다의 마신이 소녀의 마음을 느끼게 된다. 그는 그녀의 선택에 실망했지만 그녀의 결정을 윤허한다.
+「완벽하지 않은 인간 세상에서 언젠간 후회하는 날이 올 거다」 해신은 허리춤에 있던 큰 소라를 소녀에게 선물한다.
+「언젠간 이걸 불면 여기로 다시 돌아오게 될 거다」
+
+소녀는 큰 소라를 가지고 뭍으로 돌아온다. 이후 그녀도 한 아이의 어머니가 된다. 평범한 일상생활에 바다 궁전은 그저 어린 시절의 꿈이 되어 반짝이는 인광과 이상하게 생긴 바다 괴물만이 가끔씩 생각나는 정도가 됐다. 그녀는 이렇게 하루하루를 살아가다 또다시 축제를 맞이하는 날, 장로가 그녀 품 안의 딸을 데리고 가서야 해신의 말을 이해하게 된다.
+신부를 맞이하기 전날 밤 어머니는 큰 소라를 불게 된다.
+해신은 약속한 데로 파도를 타고 나타나 거대한 파도로 마을을 둘러싼다. 장로와 마을 사람들은 놀랄 틈도 없이 거센 파도에 삼켜져 버렸다. 거대한 이무기가 끄는 반짝이는 조개가 어머니의 앞에 멈춰 섰다.
+마치 어린 시절 그때처럼 어머니는 딸의 손을 잡고 바다의 마신의 조개 위에 올라 바다 밑으로 가라앉은 마을을 떠난다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book74_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book74_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0930a91d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book74_KR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+이 땅의 모든 원소 중 바위만이 불멸하다.
+자랑스러운 전통 아래 불멸의 바위가 세워졌다.
+거룩하신 바위 신의 율법은 정의롭고 지혜는 현묘하기 짝이 없다.
+그가 선악을 평단하고 세상을 정화하니,
+세상을 위협하던 악이 처단됐다.
+
+그는 세계의 혼란을 막기 위해 질서를 세웠다.
+선인을 이끈 야차가 선봉에 서니,
+사람들은 기세등등해졌고 악마들은 겁에질려 도망쳤다.
+바위 신께선 바위를 조각해 산을 만드셨다.
+바다의 마수가 침몰하니, 고귀한 선이 마침내 승리한다.
+
+마수는 비록 패배했지만, 영혼이 남아 복수를 꿈꿨다.
+해연에 깊숙한 곳으로 떨어진 마수는 발버둥쳤다.
+증오가 그의 분노를 부채질하고, 분노가 그의 이성을 잠식하니,
+그는 어리석게도 강과 바다를 더럽히고, 악마들이 탄생하였다.
+악마들의 침입은 원한에 빠진 마물에 의해 일어났다.
+
+바위 신의 명을 따르는 다섯 호법이 있었다.
+그들은 악을 뿌리뽑고 원한을 잠재우기 위한 싸움이 시작되었다.
+싸움으로 산과 바위과 흔들리고 황금빛이 번쩍이니,
+악마들과의 싸움에서 오직 한 명만이 살아남았다.
+홀로 남은 금붕 야차가 세상을 수호하니,
+
+세상은 이때부터 예전과 같이 다시 평화로워졌다.
+선인들은 속세를 떠나 절운간으로 향했고,
+야차 또한 누구도 알지 못하는 곳으로 떠났다.
+이 미천한 희생으로 망혼들을 달랠 수 있길.
+이 등불로 바위 신께 고하니라.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book75_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book75_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..50ad2b3e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book75_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——산수편——
+리월 북쪽의 절운간 석림은 일 년 내내 안개가 서려있다. 약초꾼들 사이엔 선인과 관련된 수많은 신성한 전설이 떠돌고 있다.
+그 당시 전곡이라는 약장수가 약초 분포를 조사하기 위해 절운간에 들어갔지만, 네다섯의 산적에게 쫓겨 산중으로 들어가게 됐다. 그날 밤 산적들은 전곡의 경계가 느슨해진 걸 보고 그를 기절시켜 가진 걸 빼앗은 뒤 오랏줄로 묶어 산골짜기가 버리고 갔다.
+밤이 깊어지고 상인이 깨어나게 됐다. 그는 살기 위해 발악하고 큰 소리로 도움을 요청했다. 하지만 절운간의 높디높은 산은 상처 입은 상인을 아는 채 하지도 않았다. 오직 그의 슬픈 외침만이 숲속에서 메아리치며 새들의 밤잠을 깨웠다.
+아무도 전곡을 구해주지 않아 슬픔에 빠져 울고 있을 때 올빼미의 울음소리와 산바람이 휘몰아치는 소리 중 늙어 보이는 목소리가 들려왔다:
+「일어나!」
+「못 일어나!」 그가 울부짖자 여우가 놀라 도망갔다. 발버둥 치고 있을 때 그의 팔과 다리를 묶어둔 줄이 이미 느슨해져있다는 걸 발견한다.
+상인이 자리에서 일어나 감사의 인사도 전하기 전에 목소리가 또 다시 들려왔다:
+「산으로 가」
+전곡은 구불구불한 산길을 타고 산 정상에 오르니 동쪽 하늘 끝이 점점 밝아지고 있었다. 그는 산 정상에 절벽 밖으로 자라있는 굽어진 고송 한 그루 위에 그의 재물을 약탈한 산적 다섯이 꽉 묶여있는 걸 보게 됐다.
+다른 편에 있는 괴석 위에는 백발이 가득한 노인이 단정히 앉아있었다. 그는 곤혹스러운 모습의 전곡을 보더니 크게 웃으며 그가 뺏긴 재물을 모두 돌려줬다.
+노인은 전곡의 질문에 자신은 산중 사람으로 발 닿는 곳을 거처로 삼고 지낸다고 밝혔다. 상인은 감사를 표하려고 했으나 노인은 이를 웃으며 거절한다. 전곡의 간곡한 부탁에 그는 그의 딸이 결혼하는 날 연회에 참가하는 비용이라며 1모라만을 받는다.
+이번 사태를 겪은 뒤 액땜을 해서 그런지 몰라도 전곡의 약방은 손님으로 인산인해를 이루고 리월항에서 명성이 자자한 거상이 됐다. 몇몇은 전곡이 출세한 뒤 절운간에 가서 사람을 찾고자 했으나 몇몇 헤진 텐트와 오래된 술병 외엔 아무것도 찾지 못했다고 말했다. 어떤 이는 과거 요광 해안에서 이 노인이 광부의 복장을 한채 절벽 사이를 사뿐히 걸어 다니는 걸 봤다고 했다. 그에 대한 전설이 난무하는 가운데 노인의 이름을 아는 이는 아무도 없었다.
+매우 아쉬운 건 전곡이 나이가 들어 기력이 쇠했음에도 그의 딸은 아직 결혼을 하지 않았다는 점이다. 보아하니 산중 노인이 연회에 참가할 기회는 아직 기약도 없는 것 같았다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book76_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book76_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6419b587e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book76_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+——수구——
+리월의 결혼식에선 신부가 결혼식에 참가한 하객들에게 수구(繡球)를 던진다. 수구를 받은 사람은 일 년 동안 행운을 얻어 상인은 재물이 많이 들어오고 가난한 이는 부유해지며, 미혼 남녀는 운명의 상대를 만나고 이미 결혼한 부부는 서로 더 사랑하여 싸우지 않는다고 한다.
+수구의 재질은 각양각색으로 어떨 땐 꽃으로 만든 공이고 어떨 땐 예상꽃 직물로 만든 비단 공이며, 또 어떨 땐 색종이나 천으로 만들기도 한다. 리월에선 가난한 이든 부잣집 자제든 모두 이 풍속을 즐긴다.
+이 풍습의 기원에 대해 어떤 이는 이웃 국가 「바람의 나라」 몬드의 하르파스툼 축제에 영향을 받았다고 하고 또 어떤 이는 마신 전쟁 시대 이전 「소금의 마신」이 리월 대지에 살던 시대가 기원이라고 한다. 그녀는 리월을 세운 수많은 마신들 중 한 명이었으나 너무 온화한 성격으로 인해 자신의 추종자에게 살해되며 잔혹한 마신 전쟁에서 일찍 퇴장하게 됐다.
+그녀의 시체가 있는 곳은 잘하면 오늘날 리월 사람들이 「대지의 소금」이라고 부르는 유적 안에 있을 수도 있다. 오늘날 완전히 달라진 전설에 의하면 그녀는 과거 자신의 백성들에게 꽃 공을 선물하고 여기에 축복… 혹은 잔혹한 세상에서 자그만 위로를 내렸다고 한다. 어쩌면 소금의 마신이 원소의 품으로 돌아간 뒤 그녀의 백성들이 이러한 전통을 리월 사람들에게 전했고 경쟁하는 것과 떠들썩한 것을 좋아하는 리월 사람들이 자신들의 개성에 맞게 이 풍습을 바꿨을 수도 있다.
+그러나 이 풍습은 순전히 즐거움을 위해 만들어졌지만, 리월 천암군의 안전 기록에 의하면 매년 수구를 뺏기 위해 다치는 사람이 부지기수로 산속의 요물에게 습격당한 사건의 수와 비슷하다고 한다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book77_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book77_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..137917a97
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book77_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+최초 바위 신이 강림하여 바닷물을 빼고 천형산을 세워 파도를 잠재웠다. 그 결과 백성들은 평화를 얻었다. 그들은 산에 들어가 옥을 발견하여 바위를 뚫고 터널을 만들며, 돌을 쌓아 산채를 건설했다. 그 산채에서 나온 옥은 빛을 발하는 「산휘채」라고 기록되어 있다. 그때엔 천형산에 사는 거주민들 모두가 광산에서 생계를 이어가며 번창하여 천리 내에 가난한 이는 아무도 없었다.
+
+주석: 오늘날 산휘채는 「산휘암」이라 불리게 됐고 오래전에 무너져 내리며 바위로 변해 그때의 모습은 모두 사라졌다.
+
+…
+
+흙의 마신인 귀종자는 바위 신과는 친한 사이로 천형산의 경계병들에게 「귀종기」라는 강노를 선물했다. 또 주민들을 천형산 북쪽에 데려가 땅을 개간하며 농업으로 생계를 잇게 했다. 한창 땐 논과 밭이 저 멀리 석문까지 이어졌다. 귀종은 바위 신에게 「내가 할 일은 모두 끝냈으니, 오늘 떠날 것이다. 사람들은 고향에 돌아온 것처럼 여기며 평안하게 지내니 돌아오고(귀:歸) 떠나는(리:離) 평원이라는 이름보다 나은 게 무엇이 있으리」라고 말했고 바위 신은 이를 받아들이게 된다. 귀리 평원이라는 이름은 이렇게 지어지게 됐다.
+
+주석: 후에 마신들이 찬탈을 위해 전쟁을 일으켰고, 그것은 그 땅에 재앙을 가져왔다. 선인들은 이곳을 지키기 위해 목숨 바쳐 싸웠지만 귀리 평원이 전쟁으로 인해 황폐화되는 것을 막을 수 없었고 흙의 신 귀종 또한 마찬가지였다. 암왕제군이 사람들을 천형산 남쪽으로 데리고 간 뒤 귀리 평원은 버러져 더 이상 과거 번영됐던 모습을 찾을 수 없게 됐다.
+
+…
+
+바위 신이 마신들을 평정하고 선인 야차가 제자리를 찾자 리월에도 평화가 찾아왔다. 천 년간 이어진 마신 전쟁으로 인해 밭이 모두 파괴됐고 이에 따라 리월 사람들은 상업과 제조업을 생업으로 살 게 됐다. 그중 특출난 사람들이 「칠성」이라는 이름으로 연합을 하며 리월항의 형태가 만들어지게 됐다. 칠성 아래엔 8문이 있고 안팎으로 하지 않는 일이 없었다. 그리고 천암군 또한 칠성의 명에 따라 민중들을 다독이고 요마들을 진압했다. 이것이 바로 암왕제군의 치세이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book78_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book78_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f07b9445a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book78_KR.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+첫 번째
+형편없는 실력을 지닌 마을 사람이 두는 바둑을 구경한다. 하나는 기술이 부족하고 하나는 전력이 떨어진다.
+검은 돌과 흰 돌이 마구잡이로 놓이는 걸 바라보며 나는 아무것도 모르는 척 구경만 한다.
+
+두 번째
+기이한 형태의 바위 위에선 기이한 풀이 자라니 천연적으로 자란 분재는 자를 필요가 없다.
+콜 라피스와 옥, 그리고 예상꽃 모두 항구 도시의 얼간이들을 유혹한다.
+
+세 번째
+절운간엔 또 다른 하늘이 있는데, 이는 단 한 번도 속세에 전해지지 않았다.
+새와 짐승이 바로 선인이라는 소식이 바람 타고 천리만리 전해지네.
+
+네 번째
+비단과 같은 흰색과 소금과 같은 고운 모래가 바로 절묘한 골동품이다.
+부자들은 이를 쓸어 집 밖으로 버리지만, 난 그것이 우리 집을 마음껏 돌아다닌다 자랑한다.
+
+다섯 번째
+물소리가 자장가처럼 귓가에 울리니, 낚싯대를 던져놓고 잠을 잔다.
+이웃 국가의 바람 신은 예절이 없다. 낙엽을 사방으로 날려버리며 잠을 방해하기 때문이다.
+
+여섯 번째
+경책산에 봄꽃이 가득 피며, 꽃향기가 사방을 가득 채운다.
+억새풀은 가을에 깃털 옷으로 치장하니, 이를 수확해 옷을 만든다.
+
+일곱 번째
+바위 신은 이 산을 만들 때 커다란 만도 함께 만들었다.
+층층이 쌓인 절벽은 웅장하고, 이 도시의 거리는 즐길 거리로 가득하다.
+
+여덟 번째
+무더운 여름, 시원한 나무 그늘 아래 바람이 깔아준 나뭇잎을 침대 삼아 잠을 잔다.
+하지만 모기들이 자비를 베풀지 않고 나를 물어뜯으니, 부리나케 집으로 도망간다.
+
+아홉 번째
+저녁을 먹고 해변에 앉아 수염을 쓰다듬으며 하늘을 바라보니,
+하늘을 수놓는 별들은 마치 그물처럼 달이 바다에 빠지지 않도록 잡아주네.
+
+열 번째
+값비싼 야박석을 보기 위해 비운 언덕에 오른다.
+푸른 돌이 왜 이리도 비쌀까? 이걸 살 바엔 차라리 옥경대에서 술이나 마시련다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book79_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book79_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2286fe2a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book79_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+츄츄족 사회
+
+츄츄족은 간단한 부락 사회생활을 유지하고 있다. 그들은 작은 부락 형태로 황야에 흩어져 살아가며, 그들에게 있어 부락은 가족과도 같은 존재이다.
+
+일반적으로 츄츄족 부락에서 가장 권위 있는 존재는 샤먼이다. 오랜 야외 관찰과 교류로 볼 때 필자는 샤먼이 부락 내의 최연장자이자 부락의 「가장」과도 같은 존재로서 풍부한 경험으로 중대한 일을 결정하고 원소의 힘을 사용해 자신의 부락을 지킨다고 확답한다. 야외의 츄츄족 부락에서 샤면의 외형 특징은 아주 뚜렷하다. 그들은 독특한 웃는 얼굴의 가면을 착용한 채 가면에 있는 구멍으로 밖을 관찰한다. 그리고 초라한 샤면 지팡이를 손에 쥔 채 정체불명의 노래 혹은 주술을 계속해서 외운다.
+
+츄츄족이 지위를 가늠하는 기준은 나이뿐만이 아니다. 수많은 부락엔 크기가 더 크고 전투력도 더 강한 구성원들이 자연스럽게 샤먼을 제치고 부락의 우두머리가 된다. 이 부락들은 그들의 인솔 아래 더욱 호전적이게 된다. 우린 거대한 체형과 과장된 가면 장식을 통해 호전적인 부락의 우두머리를 쉽게 판별할 수 있다.
+
+츄츄족의 외부인에 대한 적대심과 언어적 장벽으로 인해 츄츄족 부락 내부 자원 분배에 대해 연구하기가 매우 어렵다. 하지만 페보니우스 기사단의 순찰 보고에 따르면 그들은 부락 안에서 각자가 획득한 자원들을 공유하는 것 같다고 한다. 모든 츄츄족은 채집꾼이자 전사지만 일부 전투를 중시하는 츄츄족들은 수련을 통해 덩치가 큰 전투의 주력이 되기도 한다. 예를 들어 악랄한 환경 속에서 오래 살아남았을 경우 이런 전문적인 전사들은 부락에서 가장 중요시되는 우두머리가 된다.
+
+재밌는 점은 츄츄족의 지능이 낮고 사회 형태와 조직이 매우 원시적이지만 그들은 원소의 힘을 사용하는 능력을 가지고 있다. 이 능력은 대부분 늙은 샤먼들에게서 볼 수 있다. 하지만 일반인에게 있어 원소의 힘은 오직 「신의 눈」을 통해 사용할 수 있다. 츄츄족이 어떻게 「신의 눈」 없이도 원소의 힘을 사용하는 문제에 대해선 좀 더 관찰 및 연구해볼 필요가 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book7_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book7_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e17cf4e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book7_KR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+「민들레야, 민들레야. 바람과 함께 먼 곳으로 날아가렴」
+꼬마 여우는 이렇게 속삭였다.
+그리고 후~하고 민들레 씨앗을 불며 진지하게 말했다.
+「이렇게 되면 선생님의 소원도 바람을 따라 바람의 신의 곁으로 갈 수 있게 될 거예요」
+이때 바람이 일어 수많은 민들레를 날려 보냈다.
+내 꿈과 함께 좋은 곳으로 간 건가?
+
+언제쯤의 일이었을까.
+옛날옛적 마을 뒤에 조그마한 숲이 있었다. 숲속은 울창한 나무 천지였다. 숲 가운데는 작은 호수가 있었다.
+호수는 마치 몬드 대성당의 유리처럼 투명하게 반짝거렸다.
+나뭇잎 사이로 새어 나온 햇빛이 수면을 비추면, 마치 부서진 보석이 호수 밑에 잠긴 듯하여 아름답기 그지없었다.
+그날의 날씨는 쌀쌀했다. 난 활을 메고 숲속으로 사냥을 떠났다. 눈부신 호수를 보니 갑자기 옛날에 좋아했던 여자애 생각이 났다.
+그 아이에 대한 기억은 흐릿했지만, 눈동자만큼은 잘게 부서진 보석처럼 반짝일 것 같았다.
+눈부시게 빛나는 호수를 보면서 무언가에 홀린 듯했다. 호수를 따라 산책을 하다 보니 사냥하러 나온 것도 잊어버렸다.
+얼음이 어는 소리에 겨우 정신이 들었다. 정신을 차리고 보니 호수는 서리꽃 때문에 얼고 있었다. 호수 곁에 있는 흰색 여우의 꼬리도 얼어서 정말 가여워 보였다.
+「물 마실 때 조심하지 않아서, 꼬리가 서리꽃 옆에 있는 물에 빠졌구나」
+서리꽃은 위험한 식물이다. 주의하지 않으면 동상을 입을 수도 있다. 서리꽃을 따려면 조심해야 한다.
+내가 다가가자 여우는 온 힘을 다해 몸부림쳤다. 하지만 몸부림칠 때마다 언 꼬리가 뜯겨 나가는 아픔에 조용히 울부짖었다.
+「이거 이래서는 안 되겠는데」
+난 속으로 생각했다.
+「너무 가여워. 가만히 두면 굶어 죽을게 뻔한데 오늘 수확인 셈치고 집에 데려가자」
+내가 심은 무와 같이 삶아 먹으면 꿀맛이겠지? 고기를 삶을 생각을 하니 온몸에 힘이 솟아오르는 것만 같았고 기분도 좋아졌다.
+그리하여 난 사냥용 활을 꺼내 조심스레 다가갔다.
+「여우야 착하지~ 움직이면 안 돼~」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book80_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book80_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c181261a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book80_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+츄츄족의 정신생활
+
+티바트 칠국의 국민들과 같이 츄츄족도 자신만의 신앙이 있는 것 같다. 하지만 츄츄족은 세상에 존재하는 일곱 신을 숭배하는 것이 아니라 추상적인 원소의 힘을 숭배한다. 몬드를 예로 들면 일부 츄츄족 부락은 몬드 시민들과 같이 「바람」을 숭배하지만 그들이 바람 신 바르바토스를 숭배하는 것이 아닌 자신의 방식으로 추상적인 「바람의 힘」을 숭배한다. 다른 신앙을 가진 츄츄족들이 같은 부락에서 살기도 한다. 그들의 믿는 원소는 가면의 그림과 몸에 염색한 색으로 알 수 있다.
+
+현지 관찰에 따르면 츄츄족 중 제사와 숭배 의식을 책임지는 샤먼은 자신의 몸과 털에 다른 색의 염료를 묻히고 그 색은 부락이 숭배하는 원소의 힘과 관련되어 있다. 샤먼이 입은 옷과 장식은 일반적인 츄츄보다 정교하나 츄츄족의 낮은 지능으로 볼 때 그들이 이런 정교한 공예품을 만들었다고는 상상조차 할 수 없다.
+
+샤먼은 츄츄족의 신앙 체계에서 정신적 지도자의 역할을 담당한다. 츄츄족의 숭배 의식은 노래와 춤을 위주로 하여 샤먼이 춤을 추며 원소와 관련된 노래를 부른다. 예를 들어 사냥감이 남는다면 츄츄족은 제단에 생고기를 제물로 바쳐 제사를 지낸다. 츄츄족들은 가끔 돈이나 보석 혹은 반짝이는 것들을 약탈하긴 하지만 오직 고기만이 숭배 대상에게 바치는 제물에 적합하다고 여기는 것 같다.
+
+츄츄족은 마치 「과거」와 「미래」라는 개념은 없고 오직 「현재」를 위해서만 살아가는 것 같다. 그들은 이후의 생존을 위해 양식을 저장한다던가 죽은 선배들을 기념하지도 않는다. 비록 츄츄족의 부락에도 엉망으로 써진 글이 가끔 있지만 여러 번 관찰한 결과 이러한 결론을 쉽게 얻을 수 있다: 이건 그저 오래된 유적의 것을 모방하거나 중복한 것이지 자신들이 만든 것은 아니다. 몇몇 츄츄족 부락은 오래된 유적에 주둔하여 마치 그들이 태생부터 이 오래된 유적과 이해할 수 없는 모종의 친화력이 있는듯하다. 하지만 현재 가지고 있는 증거들로는 그들과 잃어버린 고대 문명과 어떠한 연관성이 있는지는 증명하지 못한다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book81_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book81_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..16075397e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book81_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+츄츄족 풍습의 다문화——몬드의 타타우파 협곡을 예로
+
+「미티족」은 먹고 마시는 걸 좋아한다. 그들은 부락에서 멧돼지를 사육하는 사육장을 만들고 전문적인 「돼지 사육사」로 하여금 관리하게 한다. 그들은 화염 슬라임을 천연 부뚜막으로 삼아 거대한 솥에 고깃국을 끓여 부락 전체가 나눠먹는다.
+그들의 부락에서 가장 눈길을 끄는 건 바로 거대한 아레나다. 누가 됐든 이 아레나에 오르면 부락의 도전을 수락했다고 여기며, 아레나에서 떨어진 이는 부락 전체로부터 비웃음을 사게 된다.
+
+「잠만족」은 잠을 자기 위해 최선을 다하고 심지어 더욱 편한 수면을 위해 누추한 집을 건설해 부드럽고 따뜻한 동물 가죽을 침상으로 사용한다. 잠을 충분하게 자서 그런지 몰라도 츄츄족 중 가장 교활하고 영리하다.
+
+「검은 태양 부족」은 몬드의 츄츄족 중 가장 신비로운 부족이다. 근육과 지능보단 신비한 능력을 믿는 걸 더욱 중요시한다. 일반적인 츄츄족이 자연 원소의 힘을 믿는 것과는 달리 그들이 숭배하는 대상은 마치 검은 태양과도 같은 보잘것없는 부호다. 그들의 샤먼은 다른 부족의 샤먼들보다 더 강력한 힘을 지니고 있다. 검은 태양 부족은 부락 야영지 중앙에 지위가 가장 높은 샤먼을 위한 「옥좌」를 준비해뒀다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book82_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book82_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8d765d76
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book82_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+귀족 시대에 몬드의 참주들은 역사를 편찬한 적이 한 번도 없고 민간에서 역사 풍자 시가 전해지는 걸 금지했다. 이는 그들이 자신들이 타락했다는 걸 알기에 자신과 용맹하던 선조들이 역사 책에 비교당하며 같이 적히는 걸 피하기 위함이라고 전해진다.
+
+어찌 됐든 역사의 바람은 높은 성벽으로 인해 막을 수 있는 것이 아니다. 본 책은 제왕 시대부터 귀족 멸망이라는 기간 동안의 역사를 다시 발굴하기 위해 귀족 시대부터 오늘날까지 전해진 노래와 전기를 정리하고 고대 유적을 조사했다. 수많은 역사적 세부 사항은 이미 조사가 불가하기 때문에 왜곡된 게 생길 수도 있다. 하지만 이 역사 책이 후발자들에게 도움이 되거나 최소 그들이 더 많은 진실을 발굴하는 동기부여가 되길 진심으로 바란다.
+
+전체는 총 3개의 부분으로 나뉜다:「열풍의 고탑의 왕과 북풍의 왕랑」, 바르바토스가 강림하기 이전 옛 몬드의 서리 제왕들이 투쟁하던 시대의 역사를 편찬했다. 「몬드의 개척 시대」, 바르바토스가 몬드에 새로운 바람을 불러온 이후 몬드의 선조들과 귀족 선조들의 몬드 대지 개척사를 편찬했다. 「참주, 귀족 자제, 그리고 반항아」, 구 귀족들이 몬드에서 오랫동안 통치했던 시기를 편찬했다.
+
+어쩌면 독자들은 이 책이 후인들에게 본보기가 되길 바라겠지만 그건 절대 내 뜻이 아니라는 점 밝힌다. 바르바토스 님이 하사한 「자유」 또한 과거의 족쇄를 벗고 진실의 찾는 자유를 얻은 것이니만큼 난 본 책이 과거에 금지됐던 이야기들이 최대한 사실적으로 독자들에게 전해지길 바란다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book83_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book83_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..270ebc4e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book83_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+바르바토스 님의 시원한 바람이 독자들의 두 눈을 밝혀주고 몬드의 자유의 바람이 오랫동안 불 수 있길 바란다.
+
+군힐드 가문은 오랜 전설에서부터 시작됐다. 그건 3천 년 전, 「고탑의 왕」 데카라비안과 「북풍의 왕」안드리우스가 전투를 벌이던 시대다. 이때 몬드는 황량한 얼음벌판이었고 군힐드는 유민들 중 가장 거대한 부족의 지도자였다.
+
+군힐드의 아버지는 과거 데카라비안의 부하였다. 그는 왕의 삐뚤어진 폭정을 참지 못해 부족을 데리고 폭풍이 휘몰아치는 고성에서 도망쳐 나온다. 하지만 성벽 밖의 황무지는 생존하기 어려워 밖으로 나온 유민들은 폭군으로부터 탈출했다고 해도 끝없는 눈보라 속에 갇히게 됐다.
+
+부족민들이 곤경에 처했을 때 천풍 속의 정령이 군힐드의 기도를 듣게 된다. 족장의 어린 딸의 간절한 바람과 눈보라 속에 덮인 유민들의 외침은 이렇게 신앙으로 변하게 됐다. 신앙이 바람의 정령 옆에 모여 시냇물이 모여 강이 되듯 바람의 정령에게 큰 힘을 가져다주게 된다. 이렇게 그는 이 부족에게 조그마한 피난처를 제공하고 수호의 힘을 족장의 딸에게 나누어주게 된다.
+
+아버지가 돌아가신 뒤 군힐드는 이 무명 부족의 족장이자 첫 여자 제사장이 되어 부족민들을 수호하기 시작했다. 바람 신 바르바토스가 무심한 왕에게 도전했을 때 그녀는 부족민들을 데리고 신의 분노를 직시했다. 마침내 바르바토스가 광풍 아래 폭군의 백성들을 해방시키자 그녀는 처음으로 탄생한 바람 신에게 월계관을 씌워드렸다.
+
+이후 바람 신 바르바토스가 떠난 뒤 몬드의 대지엔 귀족들이 생겨났다. 비록 신력을 가진 통치자들이 천년 뒤에 부패와 폭정을 일삼았지만 바르바토스 본인도 이러한 미래가 올 거라는 것을 예측할 수가 없었다.
+
+군힐드의 후대는 몬드의 고귀한 왕족 중 하나였다. 하지만 악행을 일삼는 로렌스 가문과는 달리 군힐드 가문은 「평생 몬드를 수호하라」는 가훈을 품고 최선을 다해 몬드의 사람들을 수호했다. 귀족 전복 투쟁에서도 그들은 몬드 민중들의 편에 서서 쫓겨나지 않았다.
+
+오늘날의 군힐드 가문은 페보니우스 기사단을 위해 위대한 프리스트와 용맹한 기사를 배출해냈다. 따라서, 이 가문은 조상들의 이념과 바람 신의 당부를 영원토록 지키며 몬드의 땅과 사람들을 수호하고 있다는 걸 알 수 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book84_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book84_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5806cafd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book84_KR.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+몬드의 모든 거리를 지날 때마다,
+공기 중에 불행한 기운과 취하게 하는 냄새가 가득 퍼져있다.
+가장 오만한 귀족도 봤고,
+가장 비참한 빈민도 보았다.
+거미줄같이 어두운 골목이 그들을 둘로 나눴고,
+밤하늘에 울려 퍼지는 댕그랑하는 소리는 바로 마음속의 족쇄 소리다.
+
+밤에 몬드 거리를 순찰할 때
+동료들과 상사는 큰소리로:
+「우린 성광의 기사다. 고개를 들어라!
+성휘 속의 고귀한 가치만이 수호의 길이다!」
+하지만 난 한 번도 고개를 들고 별을 바라본 적 없고 가치를 주목했던 적도 없다.
+난 그저 더러운 길모퉁이를 무시할 수 없었을 뿐.
+
+몰락한 상인들이 소리 없는 흐느낌과
+늙은 병사의 피맺힌 탄식.
+쥐 죽은 듯이 고요한 밤거리,
+귀족에게 버려진 한 소녀가 바르바토스에게 간청한다.
+서늘한 바람이 성당을 흔들고,
+슬픔과 원망을 품은 채 화려한 궁성을 스쳐 지난다.
+
+어머니의 통곡 소리가,
+어린 아이의 울음 소리가,
+가장 단단한 방패에 틈을 만들고,
+가장 날카로운 창을 휘게 만든다.
+
+이러한 소리는 나를 벌벌 떨게 만든다.
+허나, 높디높은 궁전과 성루에선,
+서풍이 휘몰아치는 웅대한 성소에선…
+개미의 신음을 누구도 듣지 못한다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book85_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book85_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..01d5bf08b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book85_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+어느 아침 햇살이 가득한 날,
+검을 노래로 삼는 이가 몬드에 발을 들이네.
+비록 온몸에 족쇄와 수갑을 차고 있지만,
+그녀는 침묵 속에서 끝없이 노래한다.
+그건 자유의 노래요, 높은 성벽 밖의 밝은 아침 햇살이니,
+구속 받지 않는 사람들과 부르는 민요니라.
+
+그녀는 떠돌이 악단의 빛이요,
+귀족을 시해한 범인이다.
+나는 그녀에게: 「왜 우리의 귀족들을 전복시켰나요,
+그들이 우리의 지도자인 건 알고 계셨나요?」라고 물어본 적 있다.
+
+「왜 그들이 당신들에게 성벽을 쌓으라고 명하는 거죠?」
+그녀의 목소리엔 가벼운 바람의 기운이 서려있다.
+「만약 당신이 바람을 친구라고 여긴다면,
+만약 당신들이 과거엔 자유로웠다면?」
+
+그는 홀로 남은 청중에게 과거 이야기를 했고,
+신의 힘을 지녔던 귀족들의 선조에 대해 이야기했으며,
+과거의 천사와 신, 그리고 악룡에 대해 이야기했고,
+대지 위의 신령과 그 자손들을 이야기했다.
+모든 전설은 그녀로 인해 노래가 됐고,
+노래는 또 바람을 타고 온 나라로 퍼지게 됐다.
+
+귀족의 경기장에서 그녀는 다시 한번 검을 들고 노래했다.
+이는 그녀의 마지막 노래였으나, 죽기 전의 마지막 노래는 절대 아니다.
+무명의 기사가 그녀의 검을 피로 점철된 경기장에서 가져나가,
+바람이 모이는 곳에 묻었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book86_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book86_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..76e9dd03e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book86_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1. 도마뱀 구이
+
+잡은 도마뱀의 머리와 내장을 떼고 껍질을 벗긴 뒤 가느다란 꼬챙이에 꽂아 익히기만 하면 된다.
+뿔 도마뱀은 살짝 비리고 쓴맛이 나 처음 먹을 땐 암모니아에 절인 수건 같은 진한 쉰맛을 느낄 수 있다. 아무 탈 나지 않으니 먹어도 된다. 만약 조건만 된다면 조미료를 적당히 뿌린 후 먹는 걸 추천한다.
+
+2. 타타 스테이크
+
+신선한 멧돼지 고기를 준비한 뒤 소금으로 밑간을 한다(땀샘이 발달한 사람은 생략해도 됨). 그다음 얇은 천으로 고기를 감싸고 등에 바짝 붙을 수 있도록 묶는다. 오전 동안 격렬한 운동을 마친 뒤 먹으면 끝!
+멧돼지의 쫄깃한 육질, 적당한 밑간, 그리고 체온과 태양 열에 의한 가열까지. 생고기 특유의 쫄깃함과 단단함을 유지한 채로 비린 맛을 잡아 빵 또는 고리고리 열매와 함께 먹기에는 최고다!
+
+3. 얼음불 겉절이
+
+얼음 슬라임을 작은 얼음 크기로 부순 뒤 화염 슬라임을 살짝 큰 크기로 잘라 같이 넣고 섞는다. 이후 과일과 나물, 그리고 소금을 넣은 뒤 무쳐 먹기만 하면 된다.
+얼음 슬라임의 시원한 맛과 화염 슬라임의 뜨겁고 매운맛, 게다가 신선한 과일의 신맛까지! 엄청 맛있어서 한번 맛보면 절대 멈출 수 없다.
+주의사항: 식자재의 온도에 이상이 생기면 칼등 또는 몽둥이로 기절 시킨 뒤에 다시 처리해야 한다.
+
+4. 석쇠 야채 스프
+
+돌멩이를 주워 둥그런 모양으로 쌓고 중앙에 화염 슬라임을 넣은 뒤 돌멩이로 아궁이를 만든다. 야생 고기류와 야채, 도마뱀, 귀뚜라미, 달콤달콤꽃, 물, 소금 등을 냄비에 넣고 조린다. 30분 정도 조리면 먹을 수 있다.
+이번 요리는 여러 가지 맛이 한데 어우러져있다. 귀뚜라미의 바삭함과 도마뱀의 신선함, 야생 고기의 깊은 맛, 게다가 야채의 산뜻함까지! 다 먹고 나서 화염 슬라임을 썰어 디저트로 먹을 수 있으니 금상첨화! 가성비 갑의 요리다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book87_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book87_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..09bf599e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book87_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+보물 사냥단 친구들에게
+내게 큰돈을 벌 수 있는 계획이 하나 있는데
+평생 한번 밖에 없는 기회로 이번 기회를 놓치면 내년까지 기다려야 돼.
+어때, 끌리지 않아?
+야심한 밤에 나랑 만나자!
+내가 누군지 못알아볼 수도 있으니까 난 가면을 쓸게.
+너도 가면을 쓰고 와.
+그럼 널 못 알아채는 일은 없을 거야. 그리고 가면 쓰면 멋져 보이잖아!
+난 고자질쟁이들이 제일 싫어.
+절대 낚는 게 아니니까, 날 믿어!
+너희도 알다시피 변장하면,
+엄청 멋있잖아? 같이 큰 돈 한번 벌어보자고!
+그럼 약속 장소에서 만나!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book88_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book88_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f480c341
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book88_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+고대 리월에는 역병이 빈번했다. 마신들의 전란에 패한 자는 암석에 눌려 흙으로 화하여 천지의 순환에 회귀하였도다. 어떤 혼백은 굴복하지 않고 사악한 요마가 되었고, 요마들이 설치자 역병과 귀신, 괴물들이 생겨났도다. 이들은 대지를 망치고 강과 바다를 어지럽히며 백성을 도탄에 빠뜨렸다. 요마는 마신의 원한이로다.
+
+[고대 리월에는 전염병이 자주 돌았다. 누군가는 그 이유를 이렇게 설명했다. 마신들의 전란이 끊이지 않고, 패한 자가 단단한 암석 밑에 눌려 흙으로 변한 후 천지의 원소 순환으로 회귀했다. (마신의) 혼백은 한이 서려 굴복하지 않고 요마로 응집되었다. 요마들이 난동을 부릴 때마다 전염병과 귀신, 괴물들이 탄생했다. (요마는) 대지를 황량하게 만들고 강과 바다를 어지럽게 만들어 사람들을 힘들게 했다. 요마라 함은 사실 (처치 당한) 마신이 남긴 원한이다]
+
+바위의 신은 야차를 소환하여 요마를 섬멸하였도다. 야차는 리월의 신수로, 성정이 난폭하고 용맹하여 법을 수호하기 위해 살생을 벌였다. 특히 부사, 응달, 벌난, 미노, 금붕, 이 다섯 특히 강했다. 이들은 바위의 신을 따르며 요마와 전투를 벌여 역병을 없앴기에 「선중야차」라 불린다.
+
+[바위의 신은 야차들을 소환하여 요마를 처치했다. 야차는 리월의 신수인데, 성질이 난폭하고 전투에 강해서 바위 신의 통치를 수호하기 위해 살생을 감행했다. (야차 중) 가장 강한 다섯은 부사, 응달, 벌난, 미노, 금봉이다. 이 다섯 야차는 바위의 신을 따르며 요마와 거듭 전투를 벌여 전염병을 없앴기 때문에 「선중야차」라 불린다]
+
+「선중야차」는 오랫동안 바위의 신을 수호하며 재액을 멸하였도다. 야차는 강력한 힘을 지녔지만 업장에 묶이고 원한에 오염되었다. 분노나 공포에 사로잡혀 상잔을 벌이다 죽거나 마물이 되기도 했다. 천 겁의 세월 후 다섯 야차 중 셋은 비명횡사했고, 하나는 행방불명, 나머지는 생사를 알 수 없으며, 오직 금붕만이 남았을 뿐이다.
+
+[「선중야차」는 바위의 신을 수호하고 세상의 각종 재난을 멸하며 세월을 보냈다. 그러나 강력한 힘을 지닌 야차들도 업장에 묶이고 (마신의) 원한에 오염되었다. (그들 중) 알 수 없는 분노와 공포에 빠져 서로 죽이거나 주화입마에 빠진 야차도 있었다. 천 년의 시간 후 다섯 야차 중 셋은 비명횡사했고 하나는 실종되었으며 나머지는 생사 불명이다. 금붕만이 아직 살아있다]
+
+금붕, 호는 「황금날개천붕왕」, 또는 「항마대성」이라고도 불린다. 그의 시작과 끝을 알 수 없다. 봄의 해등절에 고운각 상공의 빛을 바라보며 리월 백성들은 「호법야차가 마수를 토벌하고 있다」고 말한다. 또 적화주에서 누가 부는지 알 수 없는 피리 소리가 들려오면, 「야차가 오래된 벗을 부르고 있다」라고도 한다.
+
+[금붕, 호는 「황금날개천붕왕」이고, 「항마대성」이라고도 불린다. 그가 어디에서 왔는지, 또 어디로 가는지 아는 사람은 없다. 봄 저녁 해등절이 되면 고운각 상공의 빛을 바라보며 리월 백성들은 「호법야차가 마수를 토벌하는 중이다」라고 말한다. 또 적화주에서 누가 부는지 모를 피리 소리가 들려오면, 「야차가 옛 친구를 부르고 있구나」라고도 한다.]
+
+그러므로 신통력이 대단한 자는 큰 고통을 겪는다. 모든 친지와 벗을 잃고 업장을 쌓아 영원한 분노에 갇힌다. 과거의 원한이 적이 되어 보답도 받지 못하고 벗어날 수도 없다. 이는 영원한 배고픔에 시달리는 아귀의 고통과 흡사하며 끝이 없다.
+
+[따라서 신통력을 지닌 자는 반드시 극한의 고통을 겪는다. (야차는) 모든 친지와 친구를 잃고 너무 많은 업장을 쌓아 영원히 분노에 사로잡혀 살아야 한다. 과거에 남겨진 분노와 원한이 적이 되어 보답을 받지도 못하고 벗어날 수도 없다. (이런 고통은) 영원한 배고픔에 시달리는 아귀의 고통 같으며 아무리 시간이 지나도 끝나지 않는다]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book89_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book89_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c2bbc902
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book89_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+계단 밑, 보물은 고독한 붉은 나무 밑에 묻혀 있다.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book8_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book8_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9b054c12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book8_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+「여우야 착하지~ 움직이면 안 돼~」
+이건 우리 아버지의 아버지가 가르쳐 주신 말이다. 여우를 잡을 때 이 말을 하고 나면 활을 당기는 손이 떨리지 않을 거라고 말씀해주셨다.
+활을 쏘려고 하는 순간 난 고개를 든 여우와 눈을 마주쳤다. 여우의 눈동자는 마치 호수처럼 반짝거렸고 부서진 보석 같았다.
+내 마음은 막 폭풍우가 지나간 것처럼 어지럽기 그지없었다. 빗나간 화살에 여우 곁에 있는 얼음이 깨졌다. 여우는 꼬리를 꺼낸 뒤 날 한번 보더니 바로 숲속으로 사라졌다.
+정신을 차린 뒤 바로 뒤쫓아 갔지만 여우보다 빠른 사람은 없을 터…
+흰색 여우의 뒤 모습은 점점 작아져 흰색의 점이 되어 내 시야 속에서 사라졌다.
+「여우야——! 잠… 잠깐만——」
+난 숨을 가쁘게 몰아쉬며 힘껏 소리쳤다.
+내 소리를 들었는지 여우의 동작도 느려졌다.
+「날 기다리는 건가?」
+난 이렇게 생각했다.
+「정말로 도망을 친다면 여우가 사람보다 느릴 수 없잖아」
+여우는 신기한 동물이다. 바람이 시작되는 곳처럼 평탄하고 한눈에 끝이 보이는 곳에서 달리더라도 여우는 종종 어디론가 사라지곤 한다.
+마치 다른 세계에 간 것처럼…
+이렇게 생각하니 더욱 확신이 들었다.
+「흰색 여우가 날 기다리고 있는 거야. 틀림없어」
+여우의 기다림을 믿고 흰색 점을 향해 얼마나 걸었을까? 걷는 도중에 갑자기 바람이 일었다.
+난 몸을 떨었다가 다시 앞을 내다봤다.
+「이상하다?」
+흰 점은 갑자기 2개가 되었다.
+그리고 또다시 3개, 4개가 되었다. 바람이 불 때마다 많아지는지 마지막에는 셀 수 없이 많아졌다.
+이때 흰 점이 갑자기 내 눈으로 날아들었다. 따금하여 눈을 비비니 주위에 있는 흰 점이 모두 흩날리는 민들레인 걸 알게 되었다. 여우는 어디로 갔는지 사라지고 없었다.
+난 헛웃음을 치며 집으로 돌아왔다.
+고기 없이 삶은 무를 먹었는데, 입에 맞지 않았다. 공복감을 전혀 달래지 못한 난 허기에 시달리다 잠에 빠졌다.
+그러다 문밖의 자그마한 기척에 깨어나게 된다…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book90_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book90_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b09b68ae6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book90_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+계단 위, 돌로 만들어진 근위병이 돌멩이 밑의 보물을 지키고 있다.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book91_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book91_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a17dd73b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book91_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+북쪽의 낮은 절벽 근처 돌멩이 밑에 보물이 묻혀 있다.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book92_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book92_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..eea96391b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book92_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+섬에 올라 돌문 밑의 자갈 중에서 보물을 획득한다…. 그리고 경비병을 조심하라.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book93_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book93_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2570c1d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book93_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+섬에 올라, 돌기둥 밑의 경비병 뒤에 보물이 묻혀 있다.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book94_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book94_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0165d865
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book94_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+섬에 올라, 거대한 소라를 향해 가라. 보물은 소라 맞은편 자갈 밑에 묻혀 있다.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book95_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book95_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f4386c3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book95_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+——신들의 측근——
+「난 조정의 칙사, 금자광록 장군 미앙이다! 썩 물럿거라!」
+「어, 허나 금자광록은 문관 관직 아닌가?」 미르는 생각 없이 곧바로 말했다.
+상대는 곧바로 얼굴을 붉혔다. 「변방의 촌것이 뭘 알아!」
+「조정에서 관제를 바꿨나?」
+동행하던 칼을 찬 무인 둘도 덩달아 웃기 시작했다. 「하하하하! 경성에서 천 리를 지나면서 관문과 역참을 다 지났는데 이 황량한 변방 작은 점포에서 막혔구나!」
+가게의 아진은 빨개진 미앙을 흘깃 보다가 갑자기 손을 내리쳤다. 「남장을 한 여관이구나!」
+「눈썰미가 재법이군」 무인 하나가 말했다. 「이분은 상의동사요. 우리 둘은 금오, 우림에서 선발된 무관이오. 금자광록 대부의 명으로 악의 검을 징수하러 왔소」
+「금자광록 장… 장군, 아하하… 거짓이지만, 조정의 칙사임은 사실이오.」 다른 젊은 무인도 대꾸했다
+
+악의 검에 대해 미르는 들은 적이 있었다. 5~6년 전에 하늘에서 운철이 떨어졌다. 이 운철은 진귀한 보물이라 황제에게 진상하는 게 도리였다. 그러나 대장장이 풍 사부는 몰래 운철로 악의 검 5자루를 만들었다. 악의 검은 사람의 마음을 사로잡을 수 있어서 무림에 풍파를 일으켰다고 한다.
+
+「그렇게 된 거였군.」 미르는 중얼거리며 뒷간 문을 닫았다.
+「뭐라도 괜찮으니 어서 뒷간에서 나와요!」 미앙은 남장한 사실을 간파당하자 참지 못하고 본인의 목소리를 드러냈다. 여리고 듣기 좋은 목소리였다.
+「미앙 동사는 교양이 있는 여인의 몸입니다. 사내들처럼 아무렇게나 밖에서 볼일을 볼 수는 없으니 빨리 나와주세요.」
+
+손을 다 씻고 뒷간에서 나온 미르는 무인 둘과 한 탁자에 앉았다.
+「변방의 작은 가게에서 조정 관제에 밝은 사람을 만날 줄은 몰랐습니다.」 우림군 무사인 듯한 사람이 미르를 훑어봤다. 「외람되지만 출신을 여쭤봐도 되겠습니까?」
+「부친인 미청인께서는 광록사경이셨습니다. 식대를 사사로이 썼다는 누명을 쓰고 파직되어 낙향하셨지요.」 미르는 턱을 긁적였다. 「낙담하신 아버님과 달리 전 조정으로 돌아가 우리 미씨 가문의 치욕을 씻고 싶었습니다.」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book96_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book96_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e05f0be83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book96_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——수라전장——
+「음, 맛있군.」
+귀신이 붙은 미앙은 온화하기도 했고 냉담하기도 했다. 그녀는 미르가 만든 호떡을 집어들고 야금야금 먹기 시작했다. 그러다 뜨거워서 귀엽게 혀를 내밀고 숨을 헐떡였다.
+「당장은 못 받아들이겠어. 시간이 좀 필요해.」 한쪽 눈을 대가로 영이 강림한 상태를 유지하는 미르도 호떡을 집어들었다. 「다시 한번 말해주시겠어요?」
+「운철은 사실 신극입니다. 평범한 사람이 그걸 부러뜨려 마검 9자루를 만들었지요. 이게 해무 마검입니다. 거기에 저들이 전에 수집한 두 자루를 합하면…」
+「그럼 당신은요?」
+「난 전에 천제의 딸이었어요. 이름은 잊어버렸어요. 난 심판과 단죄를 관장하죠. 당신들 말로는 형법이요.」
+광록사는 제사와 의례를 관장하는 기관이라, 미르는 아버지의 강요로 의식이나 제사에 관해 꿰고 있었다. 거기다 신통력을 많이 접한 터라 미르도 알 건 알았다. 신은 진짜 이름을 들키게 되면 사람의 지시를 받게 된다. 눈앞의 이 여인도 이름을 잊은 게 아닐 수도 있다.
+
+「그러니까 조정에서는 신소지극을 다시 만들겠다는 뜻인가요?」 미르는 이 가설을 스스로 받아들이며 물었다.
+「모르겠어요. 이 몸의 주인은 다른 일에 대해선 전혀 몰라요. 그녀는… 화가 나 있어요. 자신을 증명하고 싶어 하죠.」 미앙은 가슴에 손을 얹었다.
+「그럼 내가 어떤 송신 의식으로 당신을 배웅해야 할까요?」 미르는 붕대 밑의 이미 시력을 잃은 눈을 어루만졌다. 「그럼 내 시력도 돌아오는 겁니까?」
+
+「내게 이름을 주세요.」 눈앞의 여인이 고개를 들었다. 입가엔 호떡 부스러기가 묻어 있었다.
+「무슨 말도 안 되는 소립니까. 문관 전시는 폐하께서 직접 주관하십니다. 외눈이 어떻게 광록사경이 될 수 있겠습니까?」
+「나도 반드시 신극 조각을 모두 수집해야 합니다.」 여인은 말했다. 「그렇지 않으면 이 세상도 잿더미가 되겠지요.」
+미르는 대답 없이 그저 눈앞의 사람을 바라보았다.
+「우리와 동행할 필요는 없지만, 중생들을 위해서 당신의 눈을 잠시 빌려줘요.」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book97_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book97_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7cb68ecc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book97_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——현녀정서——
+「내가 당신을 위해 할 수 있는 것도 이 정도뿐입니다.」 미르는 요리를 탁자에 놓고 미앙 맞은편에 앉았다.
+방금 전의 사투로 미앙의 오른팔이 부러져 붕대를 감고 있었다. 그녀는 미르를 한참 동안 노려봤다. 그러나 그는 턱을 괴고 자신을 쳐다볼 뿐이었다. 둘은 한동안 말이 없었다.
+결국 미앙은 왼손으로 젓가락을 들었다. 그러나 탕 속의 고기 완자를 집지는 못했다.
+미르는 한숨을 내쉬며 젓가락을 집었다. 「됐어요, 내가 먹여드리죠.」
+「당신은 날 위해 할 수 있는 게 훨씬 많아요.」 미앙은 몇 젓가락 먹고 나서 갑자기 말했다. 물론 늘 그랬듯이 아무런 감정의 동요도 없었다.
+「광록사는 주로 당신 같은 신들을 모시고 제사 지내는 일을 담당하죠. 당신의 시중을 드는 일은 우리 가문의 본업입니다.」
+신이 전쟁을 일으키면, 우리 같은 평범한 사람은 지켜보는 것 외엔 뭘 할 수 있겠습니까?
+——미르는 이 말은 굳이 할 필요 없다고 생각했다.
+
+「당신은 전에 마검의 주인과 몇 차례 겨룰 때, 창과 방패를 띄우고 칼을 부렸잖아요. 그런 재주로 젓가락을 움직이면 되잖아요.」
+「그건 아버님께 전수 받은 기술입니다. 저만 할 수 있죠——그건 단죄를 하겠다는 선언과 율령입니다. 함부로…」 미앙의 목소리는 심하게 떨렸다. 「함부로 사용할 수 없어요.」
+「그 사람은 죽기 전에 내 아버지의 일이 몹시 수상하다고 했죠.」 미르는 무료해서 손가락으로 촛불을 희롱했다. 「『미 광록사경은 결백한 것도 억울한 것도 아니다』——이 말이 대체 무슨 뜻일까요?」
+조정에서 신극을 다시 만들 생각이 아니라면, 미앙의 몸에 빙의된 왕녀의 동료가 되면 조정을 적으로 돌린다는 뜻이었다.
+미르의 마음을 꿰뚫어봤다는 듯,촛불에 비친 미앙의 무척 어두웠다.
+그녀는 말했다. 「날 더 이상 도울 필요 없어요. 당신은 평범한 사람이니 조정을 적으로 돌린다면 좋을 게 없지요.」
+미르가 대답했다. 「이 일은 잠시 덮어두죠. 아버지께 사실을 여쭤본 후 다시 생각해봐요.」
+미앙이 말했다. 「아… 남쪽으로 내려가서 아버님을 뵐 생각인가요? 그럼 내일 비단 가게와 연지 가게를 둘러봐야겠군요.」
+미르는 말렸다. 「다 늙은 노인네일 뿐인데 그럴 필요 없습니다.」
+미앙은 간만에 딱딱한 모습을 보였다. 「그건 당신이 해야 할 일이잖아요?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book98_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book98_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e79fe0c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book98_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——산사람의 묘책——
+이런 상황은 법신대사와 대라금선이 환생한다고 해도 어쩔 도리가 없을 것이다.
+「이 화계 마검 『백우화택유품촌정』은 신극의 화계 다라니 조각으로 만든 것입니다. 아, 공주 전하께서 익숙한 말로 하자면 신의 구계의 룬 중에 불계의 룬이에요.」
+어째서 서쪽에서 건너온 눈앞의 무사가 신통력이 있는 검술을 쓸 수 있는 것인가? 마검에 마음을 빼앗긴 사람은 전부 본성을 잃고 자신의 무공을 잃게 된다.
+미앙은 잘린 팔을 감싸쥐고 뜨거운 공기를 크게 들이마셨다. 평소라면 그녀의 공력으로 잘리거나 부러진 상처를 즉시 치료할 수 있을 것이다. 그러나 꺼지지 않는 불길 속에 성처는 타들어갔다.
+피를 흘린 탓에 그녀의 눈은 흐릿해지기 시작했다. 미르가 몸을 일으켜 그녀의 앞을 가로막았다.
+「너희의 눈빛을 보니 묻고 싶은 게 많은 것 같군. 그래, 죽더라도 이유는 알고 죽어야겠지. 네 아버지를 죽인 건 그가 신의 부활을 막았기 때문이다. 그리고 내가 화계의 룬을 조종할 수 있는 건, 내가 조종당하지 않아서야——」
+동쪽의 무사가 마검을 들었다. 「왜냐하면 난 운몽수의 천병 화현이니까——」
+천제는 아수라군과의 교전을 위해 삼계의 전사를 엄선해 사후 이들을 천군으로 승격시켰다. 늪의 날씨가 험악하고 비구름이 쌓이면, 중주 사람들도 이런 날을 천제의 군사들이 「운몽수」에 있다고 말한다.
+
+「어, 어떻게 이럴 수가!」 무사는 믿을 수 없다는 눈빛으로 마검이 부러지는 걸 바라봤다. 그의 몸도 견갑골부터 밑으로 베여 부상을 입었다.
+혼란스러운 와중에 미르는 부친이 넘겨준 유산을 꺼냈다. 그저 약간 발버둥치려 했을 뿐이었다. 그런데 그건 예전에 세상을 불태운 거대한 마검 「열와정」이었다. 화계의 룬이 화계의 비밀이라면, 「열와정」은 화계의 불멸하는 진리였다.
+세상을 불태우고 소멸되었던 마검은 화계의 룬을 삼키고 다시 한번 불타기 시작했다.
+
+「세상이 또 잿더미가 될 것인가…」 이 말을 마치자마자 미앙은 정신을 잃었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book99_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book99_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e54f4fc46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book99_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——소녀 계승——
+「넌 세상을 구했으니 대협이라 불릴 만하다.」 태자는 뒷짐을 지고 꿇어앉은 미르의 주변을 한 바퀴 돌았다.
+그러나 미르의 마음은 평온했다.
+「신극을 넘긴다면 30일 후 광록사경 자리는 네 것이다. 재상의 자리를 원한다면 10년 안에 줄 것이다.」 태자는 앉더니 물었다. 「어찌하겠느냐?」
+「폐하께서 몸을 펴라 명하시지 않았는데, 평민인 제가 어떻게 말할 수 있겠나이까」
+「나더러 네게 몸을 피라고 명을 내리라는 게 아니냐? 아니 된다…. 장차 일국의 군주가——」
+「쳇, 가지가지 하는군.」 미르는 직접 자세를 바꿨다. 「예법에서 태자 전하를 뵐 땐 삼배만 올리면 되지 꿇어앉을 필요는 없다고 되어 있습니다. 전하께선 황위에 오르실 것 같군요. 미리 축하 드립니다. 그런데 어째서 그렇게 고깝게 보시는 겁니까?」
+「네 이놈!」
+「소인이 뭘 잘못했습니까?」 미르는 몸을 일으켰다. 「신극의 반을 드리지요. 화계의 다라니는 제 아버지께 바쳐야겠습니다. 잔당들이 말썽을 일으키는 걸 막아야 하니까요.」
+「그, 그리 하거라. 제대로 모습만 갖추면 된다. 앞으로 이것이 새로운 신기이다, 하하하하.」
+미르는 거리낌없이 태자 맞은편에 앉았다. 「다 똑같이 어미 젖을 먹고 컸는데 어찌 이리 어리석으십니까!」
+「무엄하다! 내 유모였고 내게 교양을 가르쳤던 미 부인을 봐서 한번 용서하겠다——」
+「광록사경 자리는 원하는 자에게 주십시오. 전 낙향하겠습니다.」
+태자는 잠시 말문이 막혔다.
+「미앙은?」 미르는 음식을 집고 나서 신경 쓰지 않는 척했다.
+「아, 검 징수에 공을 세웠으니 관직을 상의로 올려주겠다. 아비 금자광록 대부의 음모와 그녀는 상관없고, 태상과 재상의 탄원도 있었다. 내 그녀를 후히 대할 것이야.」
+듣자하니 이상한 소리였다.
+그래도 이런 것도 괜찮겠지…
+
+그 사람은 이제 존재하지 않는다. 잃었던 눈도 되찾았다. 그러나 어떤 곳이 사지가 잘려나가는 듯 욱신욱신 아팠다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Book9_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Book9_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ccfceb9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Book9_KR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+여우를 잡지 못해 삶은 무로 끼니를 채운 난 주린 배를 끌어안고 잠을 청했다. 후에 다른 사건이 일어나지 않았다면 여우의 일도 아마 잊었을 것이다.
+문밖에 기척이 나는 것 같아 갑자기 잠에서 깼다.
+「멧돼지가 우리집 무밭을 쑥대밭으로 만드는 건 아니겠지?」
+난 벌떡 일어나 문 앞으로 다가갔다. 문을 열고 보니 문밖에는 자그마한 흰 여우가 서있었다. 어두운 밤 속에 서있는 여우는 마치 수면에 비친 한 줄기의 햇빛처럼 눈부시게 빛났다.
+「분명 낮에 봤던 그 여우야——」
+이렇게 생각하고 보니 호수에 잠긴 보석 같은 눈동자가 떠올랐다. 그 눈은 마치 내 속을 들여다보고 있는 것 같았다.
+하여 난 맨손으로 잠이 덜 깬 상태에서 여우에게 다가갔다.
+이번엔 여우는 가만히 서서 내가 다가오기를 기다렸다.
+한 걸음, 두 걸음… 가까이 갈수록 여우의 몸집이 점점 커졌다.
+그렇게 여우 앞에 서니, 여우는 사람으로 변해있었다.
+키가 크고 목이 길쭉하며 피부가 하얀 여인이었다. 그녀의 눈동자는 호수 같았고 마치 부서진 보석처럼 반짝이고 있었다. 어두컴컴한 밤에서 수면에 비친 한 줄기의 햇살처럼 눈부시게 빛났다.
+「정말 아름답군. 그래, 내가 옛날에 좋아했던 여자애와 너무나도 닮았어. 이름은 기억나지 않지만 그 눈동자만큼은 그 아이와 똑같아」
+난 이렇게 생각했다.
+「이건 여우의 요술이겠지?」
+하지만 이상하게도 「여우의 요술」이라고 생각하면서도, 그 눈동자만 보면 마음이 자꾸 흔들렸다.
+요술이든 여우가 사람으로 변했든, 그 호수와 보석 같은 눈을 생각하면 대수롭지 않았다. 우린 아무 말도 없이 그렇게 서있었다.
+그러다 그녀가 입을 열었다. 공용어를 쓰지 않았지만 난 알아 들었다. 이것도 여우의 요술이겠지?
+「당신이 도와주지 않았더라면 전 호수에서 목숨을 잃었을 거예요」
+그녀는 잠시 생각을 하더니 다시 말했다.
+「보석같이 아름다운 호수에서 죽는 것도 나쁘지는 않지만요」
+「하지만 여우는 은혜를 갚아야 된다는 도리를 알고 있어요 꼭 보답할게요」
+그녀는 몸을 숙여 인사했다. 그녀의 긴 머리칼은 어깨 밑으로 물결치듯 흘러내렸다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Costume340000_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Costume340000_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..139938c72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Costume340000_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+바바라의 춤과 노래는 모두의 마음을 치유하기 위해 존재한다.
+하지만 아주 가끔 모두에게 웃음을 선사하는 바바라도 쓸쓸함을 느끼곤 한다.
+그녀는 또래 여자아이들처럼 친한 친구와 함께 놀러 다니고 가족과 즐거운 시간을 보내고 싶어 한다.
+이런 소소한 소원은 다른 사람에게는 쉬울지 몰라도 그녀에게는 사치이다.
+
+그녀는 아이돌이라서 외출만 하면 열성 팬들에게 둘러싸인다.
+어렵게 시간을 내서 가족과 만나도, 부모님과 언니와 보내는 시간은 항상 짧기만 하다.
+뛰어난 인재라서 너무 바쁜 언니는 언제나 공무에 시달린다. 바바라는 언니에게 가끔 하소연하고 싶지만, 일에 치여 사는 언니를 보면 그럴 엄두가 나지 않는다.
+
+언니가 만성 피로라는 걸 바바라도 잘 안다.
+어쩔 수 없다. 진·군힐드는 모두의 단장 대행이니까.
+「하지만, 가능하다면… 제게 언니를 돌려줄 수 있나요?」
+업무로 바쁜 언니를 보며, 바바라는 혼잣말을 중얼거린다.
+
+바로 이때, 바바라는 기이한 섬에 대한 소문을 듣게 된다.
+여름, 섬, 바다… 이거 기가 막힌 기회 같은데?
+여름에는 청량한 음료수와 달달한 빙수, 하얀 모래사장, 파란 바다, 물놀이하는 사람들이 있어야 해.
+맞아, 해변, 바다! 이렇게 하자.
+
+바다에 가려면 먼저 준비를 해야지
+간식과 사탕은 필수고… 맞다, 매운 어포도 챙겨야지. 모두 귀여운 오리 가방에 넣자♪
+옷도 챙겨야지! 간편한 수영복으로 갈아입어야 해. 이 반바지도 느낌 좋은데. 신발의 하얀 꽃무늬도 깜찍한걸♪
+그리고 목에 리본을 매면 더 귀엽겠지?
+라—라라라라—랄라♪ 바바라는 신나서 노래를 흥얼거린다.
+
+근데 언니한테는 수영복 준비할 시간이 없겠지?
+골치 아프긴 하지만 방법이 없는 건 아냐
+「리사 씨, 시간 있어요? 저 옷 하나만 골라주세요」 바바라는 미소를 지으며 도서관 문을 두드린다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Costume340001_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Costume340001_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5def6e4cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Costume340001_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+단장 대행의 생활은 기계의 톱니바퀴처럼 무거운 책임과 고된 업무 속에서 돌아간다.
+이런 생활이 길어지자, 기사 수칙에 따라 만든 「갑옷」은 점점 진과 한몸이 되어 간다. 격식 있는 옷차림과 대외적인 자리에서 수트를 입는 건 그녀의 습관이 되었다.
+하지만 진은 평범한 소녀의 삶을 누릴 나이이다.
+
+소녀들이 사랑하는 소설에서 아름다운 옷은 밤하늘의 별처럼 빠질 수 없는 것이다. 게다가 화려한 귀족의 후예는 궁전처럼 넓은 옷장을 가지고 있다. 옷장 속에는 옷과 옷감들로 가득하다.
+어쩌면 진도 낭만적인 꿈을 품고 있었는지도 모른다. 아름다운 옷과 장신구를 동경하지 않는 사람이 어디 있겠는가?
+
+진의 소원은 이루어졌다——그녀는 몸에 잘 맞는 여름 옷을 얻게 됐다. 이 옷이 소설 속의 화려한 옷들보다 낫다.
+「최초로 제안한 사람이 바바라라고 들었어. 그녀는 리사와 상점을 돌며 가장 어울리는 수영복을 점찍었지」
+「케이아가 다이루크 선배를 설득할 줄은 몰랐어. 다이루크 선배는 장인을 초빙해 디자인을 개량하게 했지…」
+「원단은 엠버가 골랐어. 토끼 백작을 만든 경험을 살려서 아주 편안해. 그렇게 비싸지도 않고…」
+「장신구에 사용한 보석 중에는 알베도와 클레가 소장하던 것도 있고」
+「바느질을 노엘이 맡았어. 한 땀 한 땀 정성을 다했지」
+「상세한 사이즈 스펙도 리사가 알려줬어…. 그녀는 이렇게 섬세한 장미 장신구를 직접 만들기까지 했어…」
+다들 정성껏 선물을 준비해 진에게 최고의 순간을 선사했다.
+
+저번 휴가가 망중한을 즐긴 거라면, 이번 바다 여행은 우연한 기회에 진을 푹 쉬게 해주는 것이다.
+「갑옷」을 벗자, 바람에 날리는 민들레처럼 하늘거리는 진은 빛을 받아 바다에서 반짝거린다.
+「이렇게 유유자적한 여름 휴가를 보내는 건… 처음이야」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Costume340002_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Costume340002_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..80930d3d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Costume340002_KR.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+리월 상업계를 주름잡는 인물, 천권 응광. 얼굴에는 늘 자신감 넘치고 침착한 미소가 걸려 있다.
+하지만 그런 그녀도, 사실은 평범한 리월 사람들처럼 적막함이나 분한 마음, 낙담 등 각종 수심으로 고뇌하곤 한다.
+과거 리월항에서 큰 재앙이 벌어진 절박한 상황에서, 응광은 부득이하게 자신의 손으로 직접 군옥각을 희생시켜야만 했다——자신이 수년간 공들인 하늘의 궁전을 말이다.
+지난날의 달고 쓴 기억들도 군옥각과 함께 바다에 잠기고 말았다. 아무리 그 응광이라 해도, 마음 한편이 허전했다.
+모든 일이 마무리된 후, 그녀는 드디어 과거의 꿈을 다시금 일으켜 세울 기회를 얻게 되었고, 가끔씩 남몰래 한숨을 내쉬기도 했다.
+세상사란 무릇 그런 것이 아니겠는가, 언제 소중한 것을 잃게 될지는 아무도 예측할 수 없다.
+여기까지 생각이 닿을 때마다 어쩐지 허전함을 금할 길이 없다.
+
+하늘의 연회가 다시금 열릴 때, 응광은 짙은 푸른색의 예복을 입고 천천히 걸어 나간다. 그리고 축하의 의미로 모두를 향해 잔을 높이 들었다.
+하지만 연회가 성황리에 진행되는 사이, 온갖 진귀한 명물들과 산해진미, 노랫소리와 웃음소리가 뒤섞인 바다에서,
+리월의 천권성은 또다시 수심에 사로잡혔다.
+
+답답한 마음에 그녀는 연회에서 나와, 밤하늘 아래 서게 된다.
+먼 곳의 즐거운 담소는 더 이상 들리지 않았고, 광활한 하늘 아래 마치 혼자인 듯한 기분이 들었다.
+그녀는 과거, 늘 그랬던 것처럼 다시 한번 발밑의 리월을 내려다보았다——
+그윽한 달빛이 마치 얇고 가벼운 너울처럼 리월을 감싸고 있었다. 벽수원부터 리사교까지, 대지는 온통 웅장하고 부드러운 흰색을 띠고 있었다.
+이건 응광에게 가장 익숙한 광경이었다. 군옥각이 건축된 후로, 매일 밤 그녀가 보는 세상은 이렇듯 웅장했다.
+세월은 덧없이 흘러갔지만, 뭇 산과 넓은 바다는 그 자리에 있었다.
+
+「이 세상은 무상하지만, 변하지 않는 것들도 있는 법이다」
+「백 년이라는 세월이 흐르면 천지만물이 변할지도 모르지. 하지만 그때가 되면 내 용모는 사라지고, 육체는 백골이 되어 있을 것이다.」
+「이 치마도 마찬가지야. 과거에 아무리 눈부셨다 한들, 그때가 되면 빛을 잃게 되겠지.」
+「하지만 내가 이 세상에 존재하는 한, 셀 수 없이 많은 재화를 통제하고 천권의 힘을 자유자재로 다룰 수 있다.」
+「이번 생을 즐기기로 한다면, 권력, 부귀, 우정, 모든 게 아쉽지 않겠지.」
+「이건 내가 애초부터 인지했던 일이 아닌가? 그렇다면, 어찌 낡은 틀에 얽매여 한순간의 공허함에 의해 방향을 잃을 수 있단 말인가.」
+「인생을 짧고, 그렇기에 더욱 이 백 년이라는 시간을 아껴야 하는 법이다.」
+「천년만년, 오랜 세월이 흘러도 후세의 사람들은 응광——이 이름을 기억할 것이다.」
+
+그녀는 몸을 돌려 연회장으로 돌아갔다, 품고 있던 고민은 어느새 깨끗이 흩어졌다.
+다시금 모습을 드러냈을 때, 천권 응광의 얼굴에는 여전히 자신감 넘치고 침착한 미소가 걸려 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Costume340003_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Costume340003_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d97a979dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Costume340003_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+처음 핀 예상꽃잎을 선별해 고전 비법으로 실을 엮어 결 좋은 비단을 만든다. 짙은 자줏빛 염료는 오랜 그림처럼 그윽하고 가벼운 색을 추구하기 위해 맑고 깨끗한 유리주머니에서 제련한다. 리월과 이국의 풍격을 융합한 독특한 옷 스타일은 백 일 동안의 봉제를 거쳐, 섬세한 기법을 그려낸다.
+이 치마는 각청의 가장 진귀한 옷일지도 모른다. 그뿐만 아니라 옷의 내력도 무척 심오하다.
+「옥형」에 취임한 후로, 각청은 단 한 번도 이 직위의 편의를 누린 적이 없었으며, 오히려 자신의 개인적인 시간을 셀 수 없이 많이 투입했다. 업무의 효율을 위해, 각청이 평소 입는 치마는 기본적인 우아함과 미관을 위한 실용적이고 깔끔한 스타일에 치중했다. 그렇기에, 과거의 각청은 가장 꽃다운 나이면서도 화려함이나 치장과는 거리가 멀다.
+감우, 그리고 응광과의 잦은 협력 후, 각청은 사실 많은 걸 느꼈다.
+감우가 불철주야 일하는 모습을 직접 목격한 그녀는 자신이 신수의 혼혈인 그 비서를 흉내 낼 수 없다는 사실을 잘 알고 있었다. 하지만 그녀는 응광의 습관도 이해할 수 있었다. 응광은 종종 업무가 끝나면 목욕을 하고 깨끗한 옷으로 갈아입곤 한다. 이러한 방식으로 그녀는 「짧은 기분 전환」을 위해 산더미처럼 쌓인 내일의 업무를 잊고 몸과 마음의 완전한 휴식을 취했다.
+각청은 자신들이 변혁의 최전선에 서 있기에, 단순히 기세만 믿고 일을 행하는 것이 아닌, 자신의 몸과 마음을 아낌으로써 보이지 않는 쇠약을 피해야 안정하게 나아갈 수 있다는 사실을 잘 알고 있었다.
+응광은 각청을 설득할 때 자신의 기대를 간략하게 표현하기도 했다.
+「넌 지금까지의 축제에서 늘 평상복 차림으로 대중들 앞에 나타났으니까 다들 네 모습이 익숙할 거야. 이젠 리월의 구조가 달라졌으니 새로운 모습으로 나타난다면 대중들에 즐거움을 선사하고, 더 큰 격려가 될 거야.」
+물론 각청 또한 알고 있었다. 그녀는 단지 동료들이 걱정하지 않게 조용히 변하고 싶었을 뿐이었다.
+그럼 해등절의 예복부터 시작하자.
+「이 예복은 내 업무, 그리고 내 생활이 서로 간섭하지 않는 경계선이 되어줄 거야. 내가 안정적인 보폭으로 길을 안내할 수 있게 하지. 리월의 새로운 시대로 점점 나아가고 있는 상징이 될 거야.」
+이 사실을 깨달은 각청은 특별히 응광의 개인 재봉사에게 자신의 사이즈에 맞는 옷 제작을 의뢰했다. 완성된 최종 디자인은 여전히 「최소한의 화려함」의 기준을 준수하고 있었다. 그 후 각청은 업무를 재개했고, 해등절의 각종 업무를 준비하기 시작했다.
+그 후 또다시 눈코 뜰 새 없이 바삐 몰아치는 상태에 빠지는 건, 이따금 도를 넘은 사소한 해프닝일 뿐이다.
+다시 군옥각에서 여행자와 얘기를 나눌 때, 귓가에 들려오는 관심 어린 부탁에 각청은 정신을 다시 차렸다. 얼마 전 자신이 내린 결정을 떠올린 그녀는 옅은 미소를 지었다.
+어쩌면 이런 게 바로 통한다는 느낌일지도 모른다. 이상 속의 동반자는 언제나 약속이나 한 듯이 같은 생각을 하는 법이다.
+오래전부터 준비한 예복을 갈아입고, 여행자의 시선과 부드럽고 정다운 속삭임, 꼭 알맞은 인정을 받으면서 만개하는 불꽃으로 나아간다.
+옷깃에는 축제의 찬란한 빛이 비쳐 마치 무지개가 아른거리는 별하늘 같았고, 각청의 걸음에 맞춰 휘날리는 치맛자락은 바람에 나부끼는 꽃잎 같았다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Costume340006_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Costume340006_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..90e8a58d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Costume340006_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「언니, 이 옷 언니 거지? 방 정리하다가 찾았어…」
+양손에 단정히 갠 옷을 들고 있는 바바라가 말했다. 기사단 문양이 햇빛을 받고 금빛으로 반짝였다
+언뜻 보기에 익숙했지만, 진은 자신의 옷이 아니라고 확신했다
+그러다 자신이 평소에 입던 제복 역시 어머니가 만들어주셨다는 것이 생각났다
+「설마 이건… 어머니의 옷?」
+
+딸의 질문에 프레데리카의 얼굴에 좀처럼 보기 힘든 미소가 드리웠다
+「이미 잊은지 오래인 일인데, 시무스는 계속 그걸 가지고 있었구나」
+「그건 내가 『적양의 기사』를 수여받았을 때 입었던 예복이란다. 괜찮다면 가져가서 입으렴」
+지난날의 새싹은 나무 그늘이 익숙한 땅을 뒤덮을 정도로 무럭무럭 자랐고,
+과거의 영광은 전승되어 더욱 찬란하게 빛난다
+그들은 서로 기사의 예를 갖추며 오랫동안 그리워했던 가족과 포옹을 나눴다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Costume340007_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Costume340007_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e93a76db6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Costume340007_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+최근 3개월 동안, 엠버는 고리고리 열매에 불만이 가득했다. 야외 정찰을 할 때 엠버의 제복과 니삭스가 날카로운 열매에 걸려 찢기곤 했는데, 너무 바빠서 바느질할 시간도 없었기 때문이다
+전에 기사단 보급 소대가 엠버에게 세 벌의 동일한 제복을 줘서 한 벌이 찢어져도 큰 문제 될 건 없었다. 하지만 엠버는 이 제복 세 벌을 아주 소중히 여겼기 때문에, 한 벌이라도 찢어지면 가슴이 아팠다
+내 토끼 백작도 이 제복들 색깔에 맞춰서 디자인한 거란 말이야! 엠버가 슬퍼하며 생각했다
+
+임무가 끝난 후 엠버는 바늘과 실을 구해 찢어진 곳을 고쳤지만, 아무리 손재주가 좋아도 옷감에 고친 흔적이 남았다
+보름 정도 후에, 엠버는 기사단 연말 회의에서 새 제복을 받게 됐다
+원래 제복보다 더 포멀하고 정교하고 쉽게 찢어지지도 않을 것처럼 튼튼해 보였다!
+보급 소대의 헤르타는 이렇게 말했다. 「페보니우스 기사단을 대표하여, 유일한 정찰 기사에게 새로운 옷을 선물합니다. 지금까지의 노고에 감사드립니다!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Costume340008_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Costume340008_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0e9783cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Costume340008_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+여행자가 별을 따는 절벽에 도착했을 때 모나는 이미 도착해서 기다리고 있었다
+모나는 별하늘을 올려다보며 여행자가 모르는 노래를 흥얼거리고 있었다. 갑자기 장난기가 발동한 여행자는 까치발을 하고 살금살금 모나의 등 뒤로 다가갔다. 모나의 어깨를 건드리기도 전에 모나의 노래가 멈췄다
+「날 놀라게 하려던 거면, 이미 늦었어」
+
+와아, 역시 위대한 점성술사 아스트로지스트·모나·메기스토스다. 여행자가 순순히 모나 옆에 앉자 모나는 흠흠 목을 가다듬더니 선생님처럼 입을 열었다——
+「오늘 밤은 은하가 웅장해서 별을 관측하기에 아주 좋아. 별을 따는 절벽에 있던 커플도 보내버렸으니, 『점성술 기초 수업』을 하기 딱 좋겠어」
+어쩐지 마빈과 말라가 보이지 않더라니
+「자 그럼 시작할까?」
+「『점성』이란 건 물질의 운동 법칙을 연구하는 학문에 대한 통칭이야. 천체는 이 학문의 아주 기초적인 연구 대상일 뿐이고…」
+앞에 기초적인 내용은 이해했지만, 모나의 설명이 점점 빠르고 어려워져서 여행자는 모나의 설명을 따라갈 수 없게 되었다. 하지만 설명하고 있는 모나의 의욕 넘치는 모습을 본 여행자는 도저히 모나의 말을 끊을 수 없었다
+여행자는 모나의 반짝이는 회색 눈동자와 멈추지 않는 손짓을 보고 조금 난처해졌다. 음?
+「옷이 바뀌었네?」
+모나는 여행자의 갑작스러운 질문에 잠깐 곤란해했지만, 빠르게 침착함을 되찾았다
+「맞아, 이 엄숙한 상황에 맞춰 네 점성술 선생님으로서 특별히 옷을 갈아입고… 음… 존중을 표한 거야」
+여행자는 어쩐지 좀 미안해졌다. 모나가 이렇게까지 말하는데 열심히 안 할 수가 없었다. 졸음이 쏟아지던 여행자는 뺨을 세게 두드리곤 눈을 크게 뜬 채 그녀의 말을 들었다
+「물질의 이치는 간단해. 진짜 어려운 건 인간의 이치야. 그래서 우리 점성술사들은…」
+여행자는 마음속으로 생각했다. 절대… 절대… 잠들면… 안돼… 쿠울…
+「정말 못 말린다니까.」 여행자의 점성술 선생님이 작게 말했다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Costume340009_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Costume340009_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a77a70204
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Costume340009_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+「어쨌든, 모두의 마음이 담겼는걸요!」
+의심과 불만 가득한 로자리아의 눈빛을 받으며 바바라가 예쁘게 포장된 선물을 건네며 기뻐했다
+
+포장지를 뜯자 상자 뚜껑에 쪽지가 붙어있었고, 유려한 글씨는 마치 음표가 춤추듯 했다
+「——친애하는 로자리아 수녀님, 바바라 님께 이 선물을 당신께 전달해 달라고 부탁했어요. 하지만 꼭 바바라 님이 없는 곳에서 열어주세요」
+
+등을 돌리고 상자를 열자 뚜껑 안에 같은 글씨체의 또 다른 쪽지가 들어 있었다
+「친애하는 로자리아 수녀님, 수녀님이 본인의 생일을 알리는 것을 좋아하지 않으시는 걸 알아요. 하지만 바르카 단장님이 이력서에 써넣으시는 바람에 알게 되었죠. 따라서 이 중요한 날을 맞이하여 페보니우스 성당이 당신을 위해 특별히 새로운 제복을 준비했습니다
+괜찮으시다면 가끔은 냉담한 기세를 내려놓고, 하루 정도는 평범한 수녀가 되어 보세요」
+
+부제 달리아 드림. (본 편지는 빅토리아 수녀님의 요구에 따라 작성했습니다)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/DilucLetter_KR.txt b/Resources/Readable/KR/DilucLetter_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b57cbb714
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/DilucLetter_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+「다크 히어로」님께
+당신의 그 위선적이고 자아도취에 빠진 정의를 ???해 이 ??를 보냅니다.
+우리는 ?? 밤 ?? 병력을 동원하여 몬드의 ??을 습격하겠습니다. 만약 계속 당신의 정의를 고집한다면, 어둠에 ??지 말고, 정정당당하게 저의 ??전을 받아들이십시오. 받아들이지 않는다면 몬드의 ??이 당신을 대신해 대가를 치를 것입니다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7db1e2ef4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure1_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+호수 가운데에 있는 성에
+팔이 6개 달린 거인 3명이 살고 있다
+둘은 신상을 수호하고
+하나는 신들의 보물을 지킨다
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e9148b32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure2_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+그녀는 그를 사랑하지 않는다.
+샘물은 그저 겉으로만 열정이 넘쳐 보일 뿐
+차갑고 적막할 때
+비로소 그녀의 진심이 드러난다.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/KaeyaTreasure3_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/NPCPic_GrannyShan_KR.txt b/Resources/Readable/KR/NPCPic_GrannyShan_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/NPCPic_GrannyShan_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/NPCPic_TeaMasterLiuSu_KR.txt b/Resources/Readable/KR/NPCPic_TeaMasterLiuSu_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/NPCPic_TeaMasterLiuSu_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Poem1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Poem1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb38282bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Poem1_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+신들이 대지를 누빌 때,
+시인과 여행자들은 그들의 얼굴을 알았다.
+무엇과도 비할 바 없이 빛나고 아름다웠다.
+——당신처럼
+
+신들이 대지를 누빌 때,
+학자와 현자들은 그들의 생김새를 알았다.
+별처럼 반짝이고 달의 궤적과도 같았다.
+——당신처럼
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Poem2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Poem2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8076c876
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Poem2_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+신들은 그날 모습을 감추었다.
+세상도 빛을 잃었다.
+홀로 기도할 때
+그들의 속삭임을 다시는 들을 수 없었다.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Poem3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Poem3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..860a5cafa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Poem3_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+신들이 대지를 누빌 때,
+그때 세상은 기쁨으로 가득했다.
+신들은 그날 모습을 감추었다.
+하지만 난 상관 없다.
+——아직 당신이 있으니.
+[완결]
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/PoemNote_KR.txt b/Resources/Readable/KR/PoemNote_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f99425b90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/PoemNote_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+아름다운 사랑 시를 쓰는 꿀팁 3가지:
+
+1. 심호흡하며 살면서 아름다웠던 순간을 모두 떠올리고 다시 그 감정을 음미한다
+2. 좋은 음악은 예술성을 불러일으킨다. 예술은 바로 사랑 시의 중요한 구성 요소 중 하나이다
+3. 한 번에 다 쓰기! 절대 중간에 포기하면 안 된다. 중간에 멈추거나 포기하면 영감이 사라지니까!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Poster1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Poster1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..75789ed2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Poster1_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+디어 헌터
+매일 신선한 야생의 맛을 몬드에 선보입니다!
+
+오늘의 추천 요리
+냉채수육
+몬드의 최대 육류 공급상인 본점은 고객들의 힘든 마음을 충분히 이해합니다——
+「소시지와 햄, 베이컨 중에 대체 뭐가 가장 맛있을까?」
+엄선한 각 부위의 짐승고기를 잘게 갈아 만든 소시지는 당연히 육식 애호가들의 복음이죠. 하지만 바람에 잘 말려서 섬유질이 분명한 햄도 참 군침 돌게 합니다. 지방이 풍부하여 손이 자꾸 가는 베이컨은 모든 요리를 더욱 빛나게 하죠…
+이 문제가 육식 애호가인 당신을 힘들게 한다면 디어 헌터의 냉채수육이야말로 완벽한 해결책!
+1:1의 비율로 디어 헌터가 특별 공급한 소시지와 늑대와 울프 영지산의 멧돼지 베이컨, 몬드를 촉촉하게 적시는 바람의 신의 바람으로 말린 햄에 드래곤 스파인의 진귀한 야생 얼음 허브를 더해 육즙과 식감을 잡았습니다!
+디어 헌터 특제 냉채수육, 몬드의 육식 애호가를 황홀하게 만들 겁니다!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Poster2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Poster2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4aba23966
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Poster2_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+좋은 술을 사랑하고 무예가 고강한 당신에게——
+다운 와이너리에서 정성으로 빚은 술은 여러 애주가들의 입맛을 사로잡았습니다. 또 와이너리로 인한 세수가 기사단이 연간 사용하는 비용의 11.4%*에 달합니다. 저희는 몬드성과 몬드 시민 여러분들의 성원에 감사드립니다.
+하지만 이 모든 게 망가질 수도 있습니다.
+요새 페보니우스 기사단의 노력으로 야생 마물들의 수가 대폭 줄었지요. 사람들의 생명과 재산은 보호를 받게 되었지만, 야생동물이 무절제하게 번식하기 시작했습니다.
+최선을 다해 막고 있지만, 매주 평균 과일나무 10그루가 맷돼지에게 망가지고 있습니다. 이렇게 가다간 술 생산량이 대폭 줄어들 겁니다.
+
+이를 막기 위해 저희 다운 와이너리에서는 술과 몬드를 위해 발 벗고 나설 무예가 고강한 당신!을 모집하고 있습니다.
+무기를 가지고 직접 다운 와이너리로 오십시오. 저희와 함께 와이너리와 몬드의 평화를 지킵시다
+
+*: 과거 데이터로 추산한 예측값. 페보니우스 기사단의 실제 재정 상황을 반영하지 않습니다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Poster4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Poster4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Poster4_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Poster5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Poster5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf043825b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Poster5_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+나의 보물
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10001_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10001_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..89ed200da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10001_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+하프에는 네 개의 현이 있다.
+「악단」의 동료들과 밤낮으로 함께 술을 마시는 게 바로 여행 중 가장 즐거운 순간일 거야.
+처음엔 그저 여행 도중 「지휘자」와 만난 거였지만 보이지 않는 운명의 하프 줄이
+검을 피리로 삼는 소녀와 그 「크루질드」를 여행자 앞으로 데려왔지.
+
+즐거운 술집에서 하프 연주자는 우연히 만난 소녀를 노래와 춤으로 동료들에게 소개했지.
+술에 취한 여행자는 하프를 켜며 마음껏 노래를 불렀어.
+
+이제부터 더 이상 혼자 여행하지 않아도 됐어. 그들이 있으니….
+어쩌면 그들과 함께 여행의 종착지로 향하는 것도 좋을지도….
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10001_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10001_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7be6ba5d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10001_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+냉정한 권력에 찢기고 재회한 언약이 물거품 되길….
+세상을 유랑하는 여행자, 돌아갈 수 있는 고향을 또다시 잃었다.
+
+오만불손한 악이 진실된 즐거움을 앗아갔고,
+끝없는 투쟁이 불경한 마음을 깎아내렸다.
+그 따뜻하고 재밌고 유쾌한 노래들은
+모두 날카롭고 차갑기 그지없는 번뜩이는 소리가 되었다.
+
+옛 친구를 위해, 지교를 위해, 더 이상 그 누구도 잔을 들고 술을 따르지 않는 술상과 걸상을 위해.
+자유를 위해, 생명을 위해, 그녀의 미소를 빼앗아간 악에 복수를 하기 위해.
+여행자는 결의를 가지고 마지막 남은 하프 줄을 켜 최후의 화살을 발사했다.
+
+그의 생명이 타국의 대지에 점점 스며들 때 그는 푸르른 하늘을 바라봤다.
+그래, 여기 하늘도 고향의 하늘과 연결되어 있었구나….
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10001_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10001_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..664b58321
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10001_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+떠나간 여행자는 이 버드나무 왕관을 마지막 기념으로 삼았다.
+잔잔한 바람과 민들레를 따라 흩어진 연인을 기념하기 위해.
+
+여행자는 바로 사방을 유랑하는 하프 연주자였고 술의 고향 소녀는 귀족의 죄인이었다.
+그 자신도 이해할 수 없는 연유로 인해 탕아의 하프 소리에는 진심으로 가득했다.
+
+「날 가장 끌리게 하는 건… 네 웃는 얼굴이야」
+「널 알게 된 뒤로 아직 본 적 없거든」
+「널 구속하는 족쇄를 부숴버릴 거야」
+「그때가 되면 내게 웃는 모습 보여줘」
+
+「아아. 고마워. 할 수 있으면 좋겠다」
+좋게 들리긴 하지만 가수의 말을 또 어떻게 믿을 수 있겠어….
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10001_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10001_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..556c86588
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10001_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+멀리서 온 여행자가 이 꽃을 가슴에 걸었다.
+
+구속 없는 방탕한 생활을 위해 여행자는 휘황찬란한 고향을 등졌다.
+그는 타향의 달콤한 술처럼 맑은 호숫가에서 눈썹을 찡그린 소녀와 우연히 만났다.
+
+「멀리서 온 여행자야? …뭐, 누구든지 상관 없지」
+「악사였어? 그럼, 화려하기만 한 말과 음악으로 날 모욕하지 말아줘」
+「이것 하나만 기억해줘. 지금의 나를」
+「『명절』의 제물로 바쳐지기 전의 나를」
+
+고향을 등지고 멀리 떠나온 여행자가 이 꽃을 가슴에 걸었다.
+그는 자신을 제외한 누구도 사랑하지 않기에 언제든지 모든 걸 버릴 수 있다.
+이런 그가 약속대로 소녀를 기억하고 위험을 무릅쓰는데….
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10001_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10001_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..90f78bcbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10001_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+운명을 쫓는 여행자는 영원히 멈추지 않는 시간도 쫓고 있다.
+귀족에 항쟁하는 악단, 결말은 영원히 흐르는 시간 속에서 떠오른다.
+
+오랜 여행 중에는 아무리 정밀한 시계라도 고장 날 수 있다.
+절대 고장 나지 않는 건 오직 햇빛과 달빛에 의존하는 시계뿐.
+형체 없는 시간을 잡기 위해 여행자는 빛의 걸음과 각축을 벌였다.
+
+귀족들의 웅장하고 비범한 저택과 정처 없이 떠돌며 폭정을 뒤집은 악단,
+둘 모두 같은 자태로 영원히 흐르는 시간에 갇혀 함께 사라졌다.
+
+달도 뜨지 않는 깊은 밤에 어둠의 그림자 속에서 이방인의 피로에 젖은 얼굴이 비쳤다.
+「화살촉 같던 노래가 아득해지며 아름다운 합주도 막바지에 이른다」
+「광장의 높게 솟은 차디찬 탑들이 무너질 때 너의 웃는 얼굴을 볼 수 있을까?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10002_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10002_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f2b78cb1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10002_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+젊은 용사는 첫 전투에서 승리하여 승리의 기분을 처음으로 느끼게 됐다.
+절친한 친구들의 지지를 등에 업고 즐거움과 막연함이 술잔 속에서 교차한다.
+
+수년 후 재해가 강림할 때 그는 기사를 이끌고 고향을 지키기 위해 싸웠다.
+그는 출전하기 전에 오늘날 그의 부장이 된 단짝 친구와 술을 마셨다:
+
+「네가 더 이상 돌아오지 못하더라도 난 널 위해 울지 않을 거야」
+「그저 지금처럼 널 위해 술 한 잔 들이켤 거야」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10002_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10002_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5989b883d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10002_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+작디작은 용사는 눈물 많은 동료를 위로하기 위해 새의 깃털을 동료에게 선물했다.
+함께 모험했다는 증명이자 함께 보물을 찾은 성과로 동료의 담력을 높일 수 있다.
+
+이후 그중 한 명은 「사자」라는 이름을 짊어지고
+기사들을 이끄는 무관의 제왕이 됐다.
+또 다른 이는 「늑대」라는 호칭을 얻고
+어둠 속에서 지난날의 벗이자 오늘날의 왕의 치세를 도왔다.
+
+동요하던 시기에 둘은 검과 비수처럼 고향과 서로를 지켰다.
+하지만 이건 아주아주 오래전의 일이다.
+무수히 많은 이야기가 재난 속에서 사라졌다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10002_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10002_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd2bbf9df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10002_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+작디작은 용사는 밀림 깊이 들어가 항쟁의 여정에 오른다.
+그러나 가장 친한 친구는 귀족 역할을 하고 있는 챔피언 기사다.
+
+「수사자 같이 전장을 거닌다. 마치 천 년 전의 그녀처럼」
+「도검으로 짠 시를 미래의 소년과 소녀에게」
+
+두 사람의 가짜 대검과 긴 나뭇가지가 부딪히며 결투가 시작됐다——
+결국 항쟁의 용사가 승리를 거두고 귀족의 관을 벗겼다.
+
+수년 후 이 꽃으로 만든 조잡한 모자는
+기사를 통솔하는 권능보다 더 귀하게 여겨진다…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10002_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10002_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6b132a18
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10002_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+작은 용사는 야밤에 집을 나서 친구와 함께 늑대의 숲으로 신나게 뛰어들어갔다.
+작은 탄궁으로 멧돼지를 쫓고 단단한 나뭇가지로 상상 속의 귀신을 공격했다.
+빛을 내는 선령을 쫓아 숲 깊은 곳까지 들어왔다가 천 년 동안 잠들어있던 보물을 발굴한다.
+
+「보물」은 바로 이 노란색 꽃이다.
+
+피곤에 지친 용사는 어린 시절의 방으로 돌아와 어릴 때 했던 모험의 증거를 살펴봤다.
+그는 수년 전 숨겨둔 그 꽃이 아직도 시들지 않아 있는 걸 발견했다.
+하지만 다른 것들은 꽃과는 달리 이미 오랜 세월에 변질됐다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10002_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10002_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a95cb0017
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10002_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+깊은 어둠의 저주가 샘솟듯 쏟아지고 재해의 온상이 대지를 침범했다.
+원정에 나선 기사들은 공포를 마주하고 북대륙의 얼음처럼 진형을 단단하게 꾸렸다.
+
+대검이 밝은 빛을 반사하고 거무칙칙한 독혈이 비처럼 쏟아졌다…
+
+용사는 결국 고향에 돌아올 수 있었지만 오랜 친구는 더 이상 함께하지 못했다.
+변하지 않은 건 오직 어린 시잘 친구가 선물한 작은 모래시계뿐….
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10003_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10003_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b82588a86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10003_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+아주 평범한 오래된 금속 술병.
+특별한 점이 있다는 걸 굳이 강조해야 한다면,
+과거엔 술 향기가 났었다는 것뿐이다.
+
+「너도 가끔씩 술 좀 마셔봐」
+수호자의 오랜 친구이자 상관이 웃으며 말했다.
+「얼굴 펴고 술에 취해 노래 불러봐」
+「그래야 내일을 마주할 용기가 생기지 않겠어?」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10003_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10003_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..28fb5a2c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10003_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+깃털 모양의 핀에 방패 문양을 새겨 넣었고 달빛 아래 은은하게 빛이 난다.
+그 당시 그건 도적과 악당들의 간담을 서늘하게 만드는 빛이었다.
+
+수호자는 아주 존귀한 기사 이름을 가지고 있다.
+밤중에 그는 문양과 얼굴을 망토 아래 자주 숨겼다.
+이처럼 그는 아무 제약 없이 해야 하지만,
+광명정대한 기사로서는 정당한 이유 없이 할 수 없는 일을 수행할 수 있었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10003_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10003_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..02bf46b6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10003_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+늘 두 가지 경우를 모두 준비해야 한다——
+이러한 신조에 따라 착용한 머리끈.
+위급할 때 지혈 붕대로 사용할 수 있다.
+
+이러한 신조에 따라 자신의 검술을 친구 휘하의 기사에게 전수했다.
+이러한 신조에 따라 정의감 넘치는 백색 기사도 키웠다.
+이러한 신조에 따라 죄악의 꽃으로 자랄 수도 있는 새싹들을 제거했다.
+
+충분히 준비한다면,
+언젠가 자신이 더 이상 이 땅을 지키지 못하더라도
+친구를 더 이상 지키지 못하고 노래하길 좋아하는 소녀를 더 이상 지키지 못하더라도….
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10003_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10003_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f2363b56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10003_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+그 소녀의 맑은 노랫소리만이
+수호자의 찌푸린 얼굴을 펼 수 있다.
+
+그들 사이의 이야기는 아주 짧다.
+마지막에 기사는 모든 피를 다 흘렸고
+소녀의 눈물과 노랫소리는 모두 메말랐다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10003_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10003_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3b0eaaec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10003_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+바늘의 똑딱 소리, 촛불, 사건 공문서.
+달빛 아래의 인영, 도검과 검은 망토,
+이것들은 늘 고독한 수호자와 함께했다.
+어떤 지경에 이르든 그에게 시간은 늘 부족했다.
+오만방자하나 쾌활한 상관은 그의 과묵함과 수심 가득한 얼굴, 그리고 즐길 줄 모르는 것을 비웃었다.
+
+수호자는 과거의 사람을 돌이켜 보지 않는다. 그의 눈에는 오직 현재와 미래만 있을 뿐이다.
+수단과 방법을 가리지 않고 모든 죄악을 처단해야만,
+자신의 친구이자 상관이 사랑하는 이 땅이 미래에도 안전할 수 있다.
+
+그는 오직 대낮에 광장에 있는 그 소녀를 볼 때만
+평소에는 바빠서 생각조차 하지 못하는 일들을 생각한다.
+
+어쩌면 자신에게도 「미래」가 있는 걸까….
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10004_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10004_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..de8d1bb5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10004_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+깨끗한 찻잔에 별빛이 반짝인다.
+과거에 점쟁이는 이것으로 길흉을 점쳤는데
+찻물에 별자리가 나타난다고 믿은 것이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10004_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10004_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b64e2417
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10004_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+바람과 같은 속도의 맹금은, 그 존재만으로도 기적이다.
+맹금은 예리한 시각과 칼날 같은 발톱을 타고나고
+널찍한 날개로 고속 비행을 감당할 수 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10004_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10004_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e7040c41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10004_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+비싸지 않은 귀걸이 한 쌍, 별빛처럼 반짝이는 금속을 조각하여 만들어졌다.
+상인은 귀걸이의 반짝이는 빛이 먼 옛날 대지에 추락한 별 때문인 것을 모른다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10004_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10004_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e02fa539a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10004_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+자그마한 파란 꽃, 오래되고 파괴된 비석 틈에서 자라났다.
+죽음의 역사가 기록되어 있는 파괴된 비석 틈에 생명의 기적이 피어났다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10004_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10004_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b6afc24f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10004_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+승리는 쟁취하는 거라고 말하지만 기적은 기다릴 수밖에 없다.
+그러나 반석이 쓸려 모래가 된 것이 기적이 아닌가?
+너와 나의 만남 또한 기적이 아닌가?
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10005_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10005_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d026f9abd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10005_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+피에 굶주린 광전사가 대지를 휩쓸며, 인류 그리고 마물과 전쟁을 벌이고, 마신에게까지 분노를 터트렸다.
+재가 날리는 황무지에서 떠도는 광전사가 고개를 들고 무시무시하게 거대한 마수를 들이받았다.
+냉혹한 강철 가면은 가라앉지 않는 분노를 감추고, 광전사와 마수는 끝없는 혈투를 벌였다.
+무수한 시간이 흐르자 거대한 마수는 결국 진이 빠져 쓰러졌다.
+마물의 부러진 뿔에 찬 골수는 승리를 자축하는 술이었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10005_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10005_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..03137ab7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10005_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+신들과 인간의 혼전 속에서 전사의 고향은 전쟁의 불길에 휩싸였다.
+장미 화원은 불바다로 변했고 비보를 알리는 새는 동료의 시체를 쪼아먹는다.
+타오르는 불길 속에서 부활한 전사들은 복수와 살육의 욕망에 빠졌다.
+전장 위에서 흩날리는 검은 깃털도 복수자의 열광에 붉게 물들었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10005_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10005_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb07b5ff8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10005_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+발광한 전사들은 고향을 삼키는 불길 속에서 준수한 용모를 잃었다.
+뜨거운 철 가면은 얼굴에 들러붙었고 전사의 얼굴은 냉혹한 표정을 한 채 굳어져 버렸다.
+생사를 넘나드는 혈투 속에서 공포스러운 철 가면은 상대의 몸을 두동강 내버렸다.
+철 가면은 위로부터 아래로 갈라졌고 철에 들러붙은 살은 깊게 베였다.
+하지만 흐르는 피와 아픔도 광전사의 발걸음을 멈출 수 없었다.
+광전사는 새빨간 피와 검붉은 피가 얼굴을 덮을 때까지 계속 울부짖었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10005_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10005_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..043707f46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10005_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+정신이 돌아오면, 전사는 장미 화원에서 머뭇거린다.
+그에겐 가족과 사랑하는 사람, 심지어 마음을 나눌 수 있는 친구도 없었다.
+전사는 혈전 속에서도 쉴 틈이 나면 따뜻한 마음으로 정원의 연약한 꽃들을 돌봤다.
+마치 가시나무의 피처럼 붉은 꽃만이 그에게 얼마 남지 않은 온정인 것처럼…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10005_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10005_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..abd806943
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10005_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+적수를 만나 본 적이 없는 광전사, 그 생애도 언젠간 끝나기 마련이다.
+피가 발밑에 굳고, 광전사가 피로에 지칠 때,
+그는 전장에서 최후의 적수를 만나 그의 목숨을 끊는다.
+석양 아래 피비린내 나는 전장에서 그의 모래시계는 피로 물든다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10006_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10006_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ff4e57e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10006_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+무인이 등장하여 무예를 뽐내는 순간에 송별의 술이 빠질 순 없다.
+자신과 필적하게 거만하고 강한 적수 앞에서 무인은 잔을 들어 하늘에 술을 권한다.
+평온한 마음으로 연무대에 올라 경의를 표하며 거친 적수 앞에 선다.
+이게 바로 연무 전 술을 권하는 의식의 참뜻이다. 연무대에서의 승부와 영욕은 그 진의가 아니다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10006_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10006_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b06def1b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10006_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+무예가 출중한 무인이 공중을 나는 새의 깃털을 뽑았다.
+때로 무예의 깊이는 힘의 세기나 공격의 강함에 있지 않다.
+평소에 단련한 날렵하고 기민한 몸놀림도 무인의 실력이다.
+자신의 탁월한 무예를 자랑하기 위해, 무인은 깃털을 가슴에 단다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10006_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10006_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7405f456b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10006_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+무인의 이마를 감쌌던 붉은 두건은 빛이 바래 어두워졌다.
+이건 어린 시절 입문할 때의 증거이며, 그때의 높은 이상이 새겨져 있는 두건이다.
+새벽에 닭이 울 때마다, 젊은 무인은 숲에서 땀을 비오듯 흘리고 있었다.
+여러 해가 지나서 이제 젊지 않은 무인 역시 사부가 되었으나 여전히 그때처럼 구슬땀을 흘린다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10006_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10006_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..749352892
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10006_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+사부에게 재능을 인정받은 때부터, 무인은 항상 수련에 매진했다.
+무예를 연마하는 힘겨운 과정에서 좌절과 심한 부상은 피할 수 없었다.
+가르침을 받고 무인은 산에서 붉은 꽃을 꺾었다.
+영광의 상처가 아물진 않았지만 고통은 줄어들었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10006_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10006_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..32aadc27e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10006_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+물방울로 시간을 재는 물시계는 언제나 무인의 허리에 매여 있다.
+쏟아지는 물의 충격을 견딜 때, 혼자 말뚝 위에 섰을 때,
+그가 수련의 고통을 묵묵히 감내할 때,
+그 순간들이 초시계에 전부 기록되어 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10007_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10007_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..92176d9e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10007_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+사관학교 생도의 경험에서 「자유 훈련」은 전혀 자유롭지 않다.
+생도들은 훈련장에서 땀을 뻘뻘 흘리지만, 교관은 감독처럼 한가롭다.
+교관은 점심식사 후 열량 폭탄 각설탕을 넣은 홍차를 즐긴다.
+느긋한 티타임은 생도보다 높은 권력의 상징이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10007_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10007_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..07f041370
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10007_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+냉혹한 교관도 예전에 전화를 겪으며 잔인한 전장에서 전투 기술을 익혔다.
+지루한 훈련에서 그가 생도들에게 가르치는 것은 전장에서의 호신술과 공격법을 전수했다.
+적을 죽이고 방어하는 것뿐만 아니라, 전사의 생명이 너무 빨리 끝나지 않게 하는 생존법을 가르쳤다.
+교관의 침착한 시범 역시 전장의 선배들에 대한 기념이자 경의 표시였다.
+목숨을 바친 전우들 덕분에, 그는 이렇게 귀한 경험을 쌓을 수 있었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10007_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10007_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e089700f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10007_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+「난 장교로서 군대를 지휘할 능력이 없다」
+「군인 말고 난 아무 일도 못한다」
+「차라리 내가 저 녁석들을 좀 굴릴게」
+「저들이 전장에서 목숨을 부지할 수 있게」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10007_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10007_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3912ebb1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10007_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+사관학교 생도들은 자신들의 엄격한 교관이 무섭다는 걸 알고 있었다.
+그러나 매주 하루 이틀, 그는 기분 좋게 노란 꽃을 가슴에 달았다.
+교관의 입가에 미소가 걸리면, 생도들도 안도의 한숨을 내쉬었다.
+교관 가슴의 눈에 띄는 노란색 꽃은 휴일의 상징이자, 고향에 간다는 표시였다.
+짓궂은 생도들에게 인사하고 교관은 적막한 묘지에 왔다.
+그는 엄숙하게 그 익숙한 묘비 앞에서 묵념했다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10007_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10007_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..78866a7a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10007_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+교관이 오랫동안 간직했던 회중시계는 사관학교에서 지급한 시간을 재는 도구가 아니다.
+교관이 사병이었을 때, 이 회중시계는 돌격 시간을 가리켰다.
+시계는 승리와 좌절을 알렸고, 전사들의 목숨을 초읽기했다.
+이제 생도들에게 시계는 신병들이 연마를 거쳐 성숙해지는 과정을 기념하는 물건이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10008_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10008_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a4375311
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10008_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+노름꾼에게는 징크스가 있어서 특제 주사위를 무척 좋아한다.
+이것은 그녀가 제작한 주사위인데, 아무 장치도 설치되어 있지 않다.
+노름꾼의 운은 하늘에 반, 사람에 반 달려있다.
+하지만 노름판 밖의 세상은 주사위와 상관없다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10008_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10008_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0e9aa844
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10008_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+노름꾼의 모자에는 현란한 색의 깃털 장식이 달려있다. 진정한 귀족은 이런 천박함에 질색한다.
+하지만 거드름 피우는 귀족의 후예 눈에는 겉모습만 보일 뿐, 커다란 깃털 안에 숨겨진 속임수는 보이지 않는다.
+판의 승패가 갈리는 시간을 조용히 기다리다가 노름꾼은 귀신같은 수법으로 오랫동안 감춰온 카드를 꺼낸다.
+거드름을 피우던 얼굴, 경멸하는 눈빛이 이 순간 갑자기 굳는다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10008_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10008_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d022474a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10008_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+노름꾼은 종종 과한 장식으로 바람처럼 스쳐간 부를 기념한다.
+새파란 보석은 푸른 하늘이나 호수처럼 사람 마음을 안심시키는 빛을 뿜는다.
+노름꾼은 귀걸이에 냉정함을 유지시키는 비약을 발라 노름판에서 평정심을 유지한다.
+생사가 걸린 대국에서 승리는 더 냉정한 쪽에 가깝다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10008_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10008_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..997d4fc65
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10008_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+노름꾼은 종종 부를 과시하곤 한다. 부가 바람처럼 왔다 바람처럼 사라진다 해도.
+그녀는 커다랗고 화려한 이국의 꽃을 귀에 달았다. 반짝이는 등불에 시선을 사로잡는다.
+그러나 농간을 부린 주사위가 꽃받침 안에 숨겨져있다는 걸 아는 사람은 아무도 없다.
+노름꾼은 급박한 순간에 마술 같은 속임수로 주사위를 꺼내,
+사람들이 대놓고 보는 앞에서 노름판 주사위를 바꿔치기하여 승기를 잡는다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10008_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10008_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2d6dd2f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10008_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+노름꾼은 반드시 정확한 타이밍을 잡아야 완벽하게 속일 수 있다.
+이런 이유로 그녀는 늘 금색 회중시계를 가슴팍에 숨기고 있다.
+수없이 펼쳐지는 도박판에서, 언젠가는 까다로운 시간 관념이 그녀를 구할 것이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10009_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10009_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..25cc4c6c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10009_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+유배 당한 귀족 가문에 내려온 은잔, 외벽에 가문의 문장이 새겨진 보석이 박혀 있다.
+하지만 유배된 자는 가문에 먹칠을 한 후 자신이 자랑스러워 하던 표시를 파버렸다.
+이제 잔은 깨져서 액체를 담을 수 없다.
+그러나 유배된 자는 여전히 마지막 귀로까지 잔을 가지고 간다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10009_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10009_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..784d360c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10009_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+유배된 자가 평원과 숲을 넘고 아무도 없는 광야를 지나는데,
+두터운 잿빛 구름 아래 새파란 깃털이 그의 어깨에 내려앉는다.
+이건 맹금을 피하던 새의 깃털로, 유배된 자와 같은 처치이다.
+이 신물은 둥지 없는 자유의 새에서 떨어진 것으로, 유배자와 같은 처지이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10009_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10009_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e539433d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10009_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+유배자는 귀족의 후예였다. 어린 시절 호화로운 저택에서 호의호식하며 자랐다.
+아주 오래 전, 아버지 세대가 쓰던 관은 존엄과 부귀함의 상징이었다.
+시간이 흘러 골육상쟁의 핏빛 안개 속에 붕괴된 궁전은 피로 물들었다.
+치욕을 당한 관도 유배된 자의 죄업이 되어, 유배의 여정에 동행한다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10009_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10009_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2d44c8bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10009_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+그건 유배된 귀족이 아직 소용돌이에 휘말리기 전에 일어난 일이다.
+그건 음모의 그림자가 가문을 뒤덮기 전 활짝 피었던 꽃이다.
+곧 노쇠해지는 유배된 자는 잔혹한 일을 무수히 겪고 따뜻했던 지난 세월을 잊었다.
+그러나 이 색이 바랜 꽃과 어린 시절의 순진한 미소는 그가 애써 지키는 기억이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10009_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10009_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..32e2e5882
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10009_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+지나간 짧은 세월, 유배자는 어렸을 때 회중시계를 얻게 된다.
+이 정교한 물건을 똑딱 소리를 내며 유배자의 어린 시절을 기록했지만,
+아무 걱정 없는 시간은 급격한 변화 속에 끝나고,
+기나긴 유배의 길에 오르게 되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10010_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10010_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9c8defe6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10010_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+모험가는 낡은 물잔을 가져왔다. 어떤 유적에서 찾은 보물이라고 한다.
+금색 잔에는 오래되어 희미한 문양이 새겨져 있고 어두운 색의 보석이 박혀있다.
+그는 결국 천지를 가옥으로 유적을 거실로 하는 모험생활을 끝냈다.
+오래된 금잔은 빛나는 모라로 바뀌였다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10010_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10010_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..30fc311b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10010_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+한때 모험가는 숲을 가로지르며 한 번도 보지 못했던 진귀한 새를 쫓아다녔다.
+하늘을 올려다보며 무작정 전진을 했던 터라 그는 나뭇가지에 의해 발목이 잡히고 말았다.
+깨어났을 때 그는 그한테 모험을 포기하라 명령하던 소녀를 보았다.
+그녀의 머리 사이로 환상적인 깃털들이 꽂혀 있었는데 모든 것이 마치 환상 같았고 꿈만 같았다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10010_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10010_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..67420e5c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10010_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+비록 보기에는 평범한 녹색 머리띠였지만 옷감이 질겨 습기와 먼지를 방지할 수 있는 물건이였다.
+이 머리띠의 주인도 결국 평범한 인간일 뿐이고 피와 살로 만들어진 육체를 가지고 있을 뿐이였다.
+하지만 하늘 위에 있는 끝없는 별하늘과 땅 밑에 있는 어두컴컴한 심연,
+그리고 그 속에 숨겨진 모든 비밀들은 모두 이 약해 빠진 인간의 사냥을 기다리고 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10010_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10010_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..76743d04e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10010_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+별하늘과 심연에 뜻을 둔 모험가는 깊은 유적 사이에서 뜻밖에 완강한 꽃을 발견하게 되었다.
+사경에서 태어난 꽃은 모험가로 하여금 감정의 기복을 가지게 했는데 심지어 유적 깊은 곳의 보물마저 잠시 잊게 하였다.
+잠시 동안의 사색하에 모험가는 꽃을 따서 가슴에 달고는 어둠으로 가득 찬 지하로 발걸음을 옮겼다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10010_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10010_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2bacaa22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10010_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+모험가의 회중시계는 모험가 길드의 간소하고 실용적인 신조를 지닌 시계이며 베테랑 시계장이 만든 것이다.
+모험가의 다년간 어두컴컴한 여정에서 그것의 째깍거리는 소리는 시간이 여전히 존재한다는 유일한 증거였다.
+모험가가 어쩔 수 없이 사랑하는 삶을 포기하고 평범하고 식상한 삶을 오랫동안 보낸 후,
+회중 시계는 여전히 진열창에서 째깍째깍 소리를 내며 다음 모험을 조용히 기다리고 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10011_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10011_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..82f46fa82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10011_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+악의를 품은 도적도 행운을 타고난 아이에게 상처를 낼 수 없었다.
+이건 한 술집 뒤의 골목에서 일어난 일로 행운아가 어른이 된 후의 이야기이다.
+어두컴컴한 밤에 흉악한 도적들은 만취한 행운아에게 손을 대려고 하였는데——
+어디에서 날아온 술잔에 머리를 맞아 쿵 하고 쓰러져 인사불성이 되고 말았다.
+술집 위층에서 벌어진 싸움 덕분이라고도 말할 수 있지만 누구나 이런 운을 갖고 있는 건 아니다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10011_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10011_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8739bad1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10011_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+행운을 타고난 아이는 길을 막는 악한 짐승이라도 순순히 길을 양보하게 만든다.
+행운아는 아무런 걱정 없이 숲속을 거닐고 있었다. 그를 호시탐탐 노리는 마물이 어둠 속에 숨어 있는지도 모르고 있었다.
+소년은 선명한 색의 독버섯에 끌려갔는데 마물이 갑자기 튀어나와 독성이 강한 버섯을 한 방에 밟아버렸다.
+마물은 꽁으로 음식을 얻었다는 생각에 어깨에 떨어진 매의 깃을 주의하지 못했다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10011_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10011_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..21723a3d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10011_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+행운을 타고난 아이는 아무리 험한 함정에 빠져도 예상치 못한 보물을 얻을 수 있다.
+행운아는 아무런 걱정 없이 유적 사이를 떠돌다가 발을 헛디디는 바람에 깊은 땅굴로 떨어지게 된다.
+소년은 잿더미 위에 떨어져 무사했는데 자세히 보니 먼지가 가득 쌓인 벨벳 매트리스였다.
+이렇게, 행운아는 옛 종족의 비보를 발견하여 행운의 관면을 이마에 얹게 되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10011_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10011_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc426b493
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10011_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+기적은 언제나 행운을 타고난 아이에게 품을 활짝 열게 되어있다.
+전설 속의 4개 잎이 달린 클로버는 행운의 뜻을 담은 귀중한 선물이다.
+행운아는 들판에서 뛰어놀다 무심코 그것을 발견하게 된다.
+어린아이의 유치한 동심 때문이었는지 그는 클로버를 따서 자신의 주머니 속에 넣어두게 된다.
+행운의 상징인 클로버가 그에게 행운을 가져다주었는지 아니면 행운이 그를 인도해 클로버를 만나게 했는지는 아무도 모른다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10011_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10011_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1b215597
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10011_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+태어날 때부터 운이 좋은 아이는 흐르는 시간 속에서도 늙지 않는다.
+연세가 든 행운아는 가정을 이루지 못하였고 자손도 없었다.
+그의 행운스러운 일생에서 만나는 사람마다 그의 친구가 되었고 가족이 되었다.
+설령 그가 생명의 끝을 달리고 있을 때 거꾸로 놓인 모래시계가 눈에 들어와도
+그는 그저 허허 웃으며 새총으로 모래시계를 한 방에 깨부술 뿐이었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10012_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10012_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..68afe9bea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10012_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+학사의 책상에 놓여진 우아한 찻잔은 얇은 도자기로 만들어진 잔으로 유금의 테두리를 지니고 있다.
+이 난잡한 서재와 어울리지 않는 찻잔을 보면 그녀의 가문이 결코 간단하지 않다는 사실을 알 수 있다.
+고고한 학사는 이 찻잔의 아름다움과 용도는 아랑곳하지 않고 그저 깃펜을 찻잔에 헹구고 있었다.
+그녀가 찻잔을 펜을 씻는 물건으로 생각하여 그런지 찻잔이 먹물로 인해 흉하게 물들어도 그녀는 대수롭지 않게 넘겼다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10012_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10012_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b6abecdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10012_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+학사의 깃펜은 타향의 새의 꽁지 깃털로 만들어졌다.
+글을 쓰는 걸 여태 멈추지 않아서인지 깃펜은 이미 장엄한 검은색으로 물들여졌다.
+수년이 지났지만 학자는 이 검게 물든 깃털 붓을 바꾼 적이 없다.
+전투를 오래 경험한 병사처럼 깃펜이 그녀에게 가장 알맞은 무기였기 때문이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10012_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10012_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c74867046
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10012_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+학술은 값비싼 대가가 따르는 도박으로 한 평생을 걸어도 소득을 보지 못하는 수가 있다.
+학사들은 끝없는 메모와 검색, 계산과 주해에서 반 평생을 보내고,
+실패와 막힘으로 인해 다시 한 번 많은 시간을 허비하게 된다.
+한때 뛰어났던 시력도 차차 빈번한 독서로 인해 점점 나빠졌지만
+답을 찾는 길은 여전히 아득해 보인다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10012_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10012_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..57a4f6833
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10012_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+책 더미 속에 묻혀 사는 동안 학사는 생화를 볼 기회를 좀처럼 갖지 못했다.
+서재 속에서의 고독함을 달래주기 위해 학사를 흠모하던 소년은 외지의 생화를 가져온다.
+학사는 이 마음을 고이 간직하기 위해 생화를 바람에 말려 두꺼운 책에 끼워두었다.
+그 후부터 온통 회색으로 가득 찼던 학사의 서재들에 또 하나의 화려한 색채가 더해졌다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10012_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10012_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..08499df81
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10012_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+예쁘고 아담한 탁상시계가 실수로 떨어지지 않게 안전한 위치에 정성스레 놓여 있다.
+서재에 종일 머리를 틀어박고 일 년 내내 바깥세상을 보지 않는 학사의 시간에 대한 감각은 장님이 물건을 보는 것과 같다.
+이 아담한 탁상시계는 항상 학술의 고행에서 방향을 잡아줬고 학사가 앞길을 계획할 수 있도록 인도해 주었다.
+어느 날 지혜가 서재의 문을 두드리는 순간이 온다면 학사가 그동안 보내왔던 오랜 시간은 헛되지 않을 것이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10013_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10013_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e723c611
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10013_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+진한 탕약은 마른지 오래지만 탕약의 쓴 냄새는 오랫동안 가셔지지 않았다.
+떠돌이 의사는 약 주전자에 담긴 쓴 탕약으로 수많은 환자들을 살려냈다.
+몸 져 누워 있을 때 그녀를 위해 탄식하는 건 오직 부뚜막에 있는 약주전자 뿐이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10013_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10013_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee3933ddb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10013_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+그녀는 어두컴컴한 한밤중에도 진찰을 멈출 수가 없었다.
+어둠의 장막 아래는 수많은 위험이 도사리고 있어 행인은 올빼미처럼 주위를 경계해야 한다.
+밤의 파수꾼 올빼미처럼 쉴 틈 없이 진찰을 다니던 떠돌이 의사는 결국 쓰러졌다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10013_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10013_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..355ab885e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10013_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+거처 없이 떠돌아다녀도 떠돌이 의사는 매일 진찰을 나선다.
+티없이 맑은 날이든 폭우가 미친듯이 쏟아지는 날이든 모두 그녀의 발길을 멈출 수 없었다.
+그녀의 들풀 같은 머리카락을 보호해줄 뿐만 아니라 병자의 상처를 싸매는데도 쓰였다.
+이 두건은 그녀의 떠돌이 생활에서 가장 충성스러운 동료였다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10013_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10013_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea0f0d72d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10013_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+대지를 거닐던 떠돌이 의사는 모험가 같은 열정으로 진귀한 약재들을 모으기 시작했다.
+험준한 절벽의 미끄러운 암석사이에서 그는 은련 한 그루를 발견했다.
+마지막까지 사용할 기회가 없었지만 은련의 꽃향기는 그에게 큰 힘이 되어주었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic10013_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic10013_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..16dab7326
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic10013_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+생명이 위태로운 병자를 만날때면 떠돌이 의사는 항상 촌각을 다퉈야 했다.
+회중시계는 언제나 한 치의 오차도 없이 시간을 알려 그녀가 병자를 구할 수 있도록 도와줬다.
+하지만 말년에 떠돌이 의사가 병상에 누워 있을 때에도 시계는 계속하여 째깍째깍 소리를 내고 있다.
+결국 위험에서 벗어나기 위해 시간을 알리던 도구가 그녀의 슬픈 처지를 알리는 도구로 전락하고 만 것이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14001_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14001_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3442df8cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14001_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+혹한 속에서 희망을 찾아주던 이방인은
+물을 마시는 도구도 얼음으로 조각된 것을 사용한다.
+
+이 잔으로 쓴 술을 들이키면 차가움은 칼날이 되어 목구멍과 배를 에이는 것만 같다.
+일반인은 멀리하는 식감을 가졌지만 과묵한 용사는 그 느낌을 좋아한다.
+
+그는 얼음같이 과묵한 전사로 몸으로 별에서 불어온 살을 에는 듯한 바람을 막는다.
+보호받는 걸 견디지 못한 그림 소녀는 사모하던 이에게 마지막 부탁을 전한다:
+
+「만약 타고난 두려움과 절망이 당신을 압도하여 결국 돌아오지 못하게 된다면…」
+「…끝까지 살아가 주세요. 우리와 함께 멸망의 길을 걷지 말고 차갑게 잊어주세요」
+
+이별의 차가운 술을 마신 뒤 더 이상 소녀의 젖은 눈동자를 보지 않고
+설경과 심연을 향한 끝없는 추적의 여정에 올랐다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14001_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14001_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..820379ed5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14001_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+원래 엄동의 맹금류가 아니었던 새의 깃털은 차가운 촉감을 지녔다.
+그것을 만지면 마치 눈보라 속의 굴복하지 않았으나 절망적인 부름을 느낄 수 있을 것만 같은 착각이 든다.
+
+동굴을 찾지 않고 둥지를 짓지 않은 채 찬 바람을 맞서서 지저귀는 새가 남긴 깃털이
+찬 바람에 의해 서리가 맺혀 마치 보석이라도 박힌 듯이 반짝인다.
+
+이 깃털은 하늘을 나는 매의 것인데 한 겨울의 바람이 거칠게 뽑아버렸다.
+바람 따라 떠다니던 도중에 서리가 맺혀 중력을 이기지 못하고 땅으로 떨어졌다.
+
+「유쾌하고 떠들썩하던 참새가 그대의 흔적을 따라 푸른 여름의 정원으로 돌아올 것이라 믿어요」
+「그 추위에 쫓겨났던 생명들, 고향을 잃은 불쌍한 아이들이 그대를 쫓아 꿈의 보금자리로 돌아가리라는 것을」
+
+막중한 임무를 짊어진 용사는 눈보라 속에서 머뭇거리며 깃털의 색을 식별하기 위해 노력했다.
+바람과 눈에 젖어 얼어붙은 깃털은 용사의 발걸음과 함께 바래진 머나먼 부탁과 같다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14001_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14001_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..eff434ff9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14001_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+영웅은 눈의 도시에 겨우 남은 희망을 짊어지고 구원을 찾는 여행길에 오른다.
+겨울의 관을 머리에 쓰고 끝없는 눈보라 속으로 고고하게 사라졌다.
+
+산의 국가의 계약과 맑은 눈동자를 짊어진 노련한 용사는 한 번도 얼음 밖의 미지에 겁먹지 않았다.
+한때 푸르던 산골짜기의 풍경과 더 이상 하늘에서 내리지 않는 축복이 모두 용사가 절대 멈추지 않고 나아가는 원동력이 되었다.
+
+「얼어붙은 문을 지나 심연의 회랑을 내려간다」
+「그가 은백의 나뭇가지를 꺾어 눈의 나라에 희망을 가져다준다」
+
+소녀는 일족을 위해 위로의 노래를 부르며 그에 관한 모든 기억을 지켰다.
+그녀는 그가 따사로운 봄볕과 변하지 않는 희망과 함께 돌아오리라 굳게 믿었다.
+
+하지만 결국 눈을 밟으며 떠나간 용사는 제시간에 돌아오지 못했다.
+눈보라에 휘말려 사라진 원망만이 그의 도주를 규탄한다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14001_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14001_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b65b2b252
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14001_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+부드러운 두 손으로 딴 영원히 녹지않는 얼음 꽃.
+누군가에겐 추위가 따뜻해지는 포옹처럼 느껴진다.
+
+「이곳의 네 번째 벽화는 당신을 위해 준비했어요. 당신의 모습은 이 벽에 영원히 남을 거예요」
+「이 벽화를 위해, 모두를 위해 저는 언제까지나 이곳에서 당신이 돌아오길 기도할게요」
+
+소녀가 비어있는 벽 앞에 서서 미소 지으며 용사의 가슴에 꽃을 달아준다.
+우아하고도 담담한 사람은 죽음과 곤경을 마주해도 변함없다.
+
+이 오래된 업적이 북쪽 땅의 거센 바람과 폭설 속에 파묻히고
+그 후에 휘몰아치던 바람이 사라지고 눈이 다 녹아도 이 꽃은 여전히 시들지 않았다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14001_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14001_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..274c20c4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14001_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+오래된 모래시계 속에 얼음 모래가 흐르고 있다.
+혹독한 추위도 영원히 흐르는 시간을 막을 수 없다.
+
+「하늘에서 떨어진 추위는 시간도 얼릴 수 있다」
+눈에 묻힌 산의 나라에는 이러한 소문이 있다.
+
+용사가 얼음 바람의 벽을 지났을 땐 이미 눈보라가 휘몰아 치는 밤이였다.
+햇빛이든 달빛이든 모두 꿰뚫지 못하는 창백한 바람.
+그 어떠한 엄동설한이라도 시간의 흐름을 멈출 수 없다.
+
+설사 도시가 얼음 아래 파묻히더라도.
+영웅 본인도 흐르는 세월 속에서 사람들의 기억에서 사라진다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14002_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14002_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..08f735146
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14002_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+뇌전의 재해를 정복한 존자가 사용하던 술잔,
+어쩌면 그의 옛 주인은 보라색 번개를 담아 마셨을지도 모른다.
+
+마물을 도살하던 존자도 인간인지라 얻음에 기뻐하고 잃음에 슬퍼하였다.
+격노와 기쁨은 몰아치는 번개처럼 빠르게 다가왔고 또 빠르게 지나갔다.
+이 자수정으로 만들어진 잔은 뇌전 정복자의 모든 희로애락을 지켜봤다.
+
+친족이 공물이 되어 공양당할 때의 제사의 술이든,
+혹은 잔 중 술을 빌려 용기를 북돋아 어두운 밤에 마수의 소굴에 들어갈 때,
+그리고 그의 고독한 최후까지도 말이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14002_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14002_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e37114670
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14002_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+매의 깃털 모양의 휘장은 번개를 가르는 사나운 매의 모습을 본떠서 만든 것이다.
+가슴에 달고 있으면 번개와 산불의 기운을 느낄 수 있는듯한 착각이 든다.
+
+번개와 산불을 두려워 하지 않는 매가
+타버린 숲에 깃털을 흘린 적이 있다.
+용사는 그 모양새를 본떠 보라색 결정의 휘장을 만들어 냈다.
+적의 주시 속에서 보라색 깃털이 반짝반짝 빛난다.
+작은 휘장에는 번갯불이 번쩍이고 스파크가 인다.
+마치 번개 마물이 곧 마주할 무시무시한 징벌을 암시하는 것처럼…
+
+용사는 뇌정과 불을 무서워하지 않는 날짐승처럼
+번개 마물의 머리를 신속하게 베었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14002_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14002_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f35e15ce7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14002_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+매우 오래된 보라색 왕관,
+번개를 징벌하는 불빛을 반짝이고 있다.
+
+지난날 포학하기 그지없던 번개 마물은
+뇌정의 수완으로 사람들을 부렸었다.
+하지만 벼락은 금방 사라지는 법,
+대지에 그 위엄을 과시하지만 남는 건 없다.
+
+용사는 벼락을 무릅쓰고 마수의 수하를 물리치며
+뇌전 정복자의 왕관을 쓰게 되었지만
+과거는 돌이킬 수 없었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14002_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14002_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..19455a9e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14002_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+사정없이 내리치는 번개 속에서 피는 보라색 꽃,
+가슴에 달면 착용자는 번개를 두려워하지 않는다.
+
+내리치는 보라색 번개 속에서 피어난 꽃은 오랜 시간의 폭우 속에서도 시들지 않았다.
+이 꽃은 뇌전 정복자가 허리를 굽혀 딴 뇌정의 꽃이다.
+
+용사는 항상 이 꽃을 가슴에 달고 번개와 천둥을 당당하게 마주한다.
+번개 마물과의 전투도 그를 동요할 수 없었다.
+가슴에 단 보라색 꽃은 존자에게는 그저 한순간의 재미였을지도 모르겠지만
+지나가는 여행자에게는 폭뢰를 이길 수 있게 하는 과감한 용기가 되어준다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14002_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14002_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f330a1e2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14002_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+번개의 부서진 결정으로 모래를 대체한 모래시계는 존자가 사용했던 물건이다.
+결정이 시간의 흐름에 따라 부서지며 쏟아져 내렸고 하단에서 또다시 하나가 되었다.
+
+번개 마물을 도살한 용사는 자수정으로 이 모래시계를 만들었다.
+시간의 흐름은 마치 폭포와 번개와 같아서 따라 잡을 수가 없다.
+뇌전 정복자라 해도 시간이라는 벼락에 반응할 수 없었다.
+
+모래시계 안에 갇히면 번개와 천둥이라 해도 영원한 시간의 흐름을 거스를 수 없다.
+수정의 파열과 재구성은 수없이 반복됐고 시간은 번갯불속에서 조용히 흘러갔다.
+그리고 용사의 만물의 흥망성쇠에 담긴 뜻에 대한 깨달음은 마물을 처치하는데 관건이 되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14003_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14003_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e8188b49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14003_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+텅 빈 잔에는 여전히 마그마의 온기가 남아있다.
+이건 불 위를 걷는 자의 술잔으로 수많은 지혜가 넘쳐흘렀다.
+
+화염을 다루던 현자는 이 술잔을 손에서 장난감처럼 다뤘지만 고온은 술잔에 흠집조차 내지 못했다.
+사람들 사이에는 현자가 마그마를 술처럼 마신다는 소문이 있었는데 현자는 소문에 대해 코웃음만 칠 뿐이었다.
+술은 고온에서 끝내는 증발해 버리지만 지성은 어떠한 고온에서도 견딜 수 있다.
+
+현자에게 술은 단지 천재의 조연제일 뿐이다.
+취했을 때 머리에 스치는 약간의 불씨라도 영감을 불러일으킨다.
+
+말이 없는 술잔은 지혜가 불꽃에서 탄생하는 걸 직접 지켜봤다.
+현자가 마지막으로 먼 길을 떠나기 전에 술잔에는 고고함이 넘쳐흘렀다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14003_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14003_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..878088385
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14003_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+불길 속에서 울부짖는 새의 깃털은 불 위를 걷는 자에 의해 뽑혔다.
+착용하고 있으면 불속에서 날개를 펼치는 소리가 들리는 것만 같다.
+
+전설 속에는 태어날 때부터 외롭고 불속에서 소리 높이 노래하는 새가 있었다고 한다.
+백성들은 그를 토템으로 숭배하고 군주는 이를 고귀한 상징으로 여겼다.
+
+화산 지대의 현자는 그의 깃털을 착용한 채 활활 타오르는 불길 속으로 사라졌다.
+고독하게 온 그는 결국 쓸쓸히 떠났고 그 뒤로는 그의 행방은 알 수 없었다.
+그 후로, 사람들은 자주 잿더미 바다의 깊은 곳에서 들려오는 노랫소리를 듣게 된다.
+하지만 그게 불속을 나는 새의 울음소리인지 불 위를 걷는 현자의 탄식인지 구별할 수가 없었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14003_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14003_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9844cec0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14003_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+이 오래된 왕관은 잿더미 바다의 떠돌이 현자의 소유물이었다.
+이것을 바라보고 있으면 활활 타오르는 불길 속에서 우뚝 선 그의 모습이 얼핏 보이는 듯한 착각이 든다.
+
+잿더미 바다의 현자는 불길과 고온을 견딜 수 있게 적색의 마노로 이 왕관을 만들어 냈다.
+그의 지혜와 불타는 집념은 불에 견디는 왕관을 만들어 냈지만 곧바로 동료와 선배들의 두려움과 시기를 불러왔다.
+
+「간이 배 밖으로 나온 녀석이구나, 감히 잿더미 바다의 불길에 도전을 하려 하다니 이건 백 년 동안 없었던 모독이다」
+「불바다는 필시 너를 삼켜버리고 네놈의 잿더미마저 뜨거운 바람에 날리고 흩어져 무로 돌아가게 될 것이다」
+
+시기에 가득 찬 선생님은 그의 제자에게 왕관을 씌우고 그를 불바다로 뛰어들게 했다.
+하지만 모자의 주인이 마그마 속을 유유히 걷다가 시야 밖으로 사라지는 걸 보게 된다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14003_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14003_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c563669
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14003_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+이건 맹렬한 불길속에서만 피어나는 꽃으로
+불타는 아픔은 착용자를 더욱 완강하게 만든다.
+
+새빨간 꽃잎은 반짝이고 있는 마노와도 같다.
+이 불속에서 피어난 꽃은 불 위를 걷는 현자가 가슴에 착용했다.
+
+불 위를 걷는 현자가 생명의 마지막 순간에 사람들에게 이렇게 말했다:
+「이건 맹렬한 불길속에서 피어난 꽃이니라. 내가 잿더미로 변하지 않으면」
+「이 꽃은 뜨거운 열기와 검은 연기 속에서도 불빛을 반짝이고 있을 것이다」
+
+후에 사람들이 가물거리는 불빛을 쫓아 잿더미 바다 근처까지 왔다.
+하지만 현자의 행방은 찾을 수 없었고 오직 남은 잿더미 사이에 피어난 꽃만 보일 뿐이었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14003_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14003_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..10318beec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14003_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+이 모래시계에 담긴 건 보통 모래가 아닌 반짝이는 뜨거운 모래이다.
+시간은 흘러내리는 용암처럼 아무런 흔적 없이 지나간다.
+
+이건 현자가 잿더미 바다를 건넌 후의 이야기이다.
+전설에 의하면 그는 또 백 년이란 은거 생활을 보냈다고 한다.
+하지만 잠깐의 해탈은 더욱 고통스러운 시달림을 이기지 못했다.
+
+속세를 피하 현자는 더 이상 영원한 불태움을 견딜 수 없었다. 하여 그는 이 모래시계를 만들었다.
+뜨거운 붉은색의 모래알은 여전히 활활 타오르는 불길 속에서 몰아쳤고 매일같이 반복되었다.
+
+현자는 불길의 불태움은 두려워하지 않았지만 가엾게도 시간의 불태움은 견디지 못했다.
+가족이 뿔뿔이 곁을 떠나가는 차가운 화염은 아마 누구도 견딜 수 없을 것이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14004_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14004_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..30e3f5593
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14004_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+이건 소녀가 아끼던 잔이다.
+우아한 홍차로 가득 찼었다.
+
+디저트와 차를 여유롭게 음미하는 것은
+옆 사람이나 세상과 상관없는 소녀만의 특권이다.
+
+「나에게 상으로 이 꽃이면 충분해」
+기사를 만난 날, 기사는 그녀에게 이렇게 말했다.
+「하지만, 제 마음은 이미…」
+이 말을 입 밖에 내지 않은 건 그녀의 특권이였고
+소녀의 자존심이라는 족쇄였다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14004_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14004_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4ce465d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14004_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+정교한 깃털 장식. 수많은 세월을 거쳐서 인지
+깃털에 적지 않은 먼지가 쌓였다.
+
+기사를 만난 그날부터 소녀의 운명은 이미 정해졌다.
+그녀는 더 이상 청춘과 연애 같은 현실 속에서 살지 않았다.
+그녀의 기댈 곳 없는 그리움은 둥지를 찾는 날개 없는 새 처럼 떠돌기만 하였다.
+
+이런 그리운 감정이
+기사의 길에 심취해 있는 그분의 마음에 전달될 수 있을지는 몰라도
+이 그리움을 사방 곳곳과 멸망한 고국 지대에 전달하여
+그로 하여금 그녀가 꿈에서 보았던 광경들을 보게 할 수는 없을까 .
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14004_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14004_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2847b498
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14004_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+구애자와 꽃다발에 의해 둘러싸여도
+소녀는 페도라를 벗고 눈을 살짝 치켜들어
+그들의 이름과 생김새를 기억한 적이 없었다.
+
+오랜 세월 동안 그녀는 하루의 끝이 되면
+페도라에 쌓인 먼지를 털어내곤 했지만
+얼굴에 쌓인 먼지만큼은 털어내지 못하였다.
+
+구애자와 꽃다발이 점점 줄어들었지만
+그녀의 마음은 여전히 과거의 어느 날에 머물고 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14004_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14004_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab4ea66ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14004_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+소녀 같이 단아하고 분홍빛을 띠는 여린 꽃은
+지금은 멸종되었다고 책에 기록된 품종이다.
+
+소녀의 이야기에서 수차례 쓰였듯이:
+구조된 소녀와 순백의 기사는
+꽃을 교환하며 서로를 축복해 주었다.
+
+소녀의 마음은 본래 꽃처럼 쉽게 시들고 변하는데
+이 꽃만큼은 오늘날까지도 촉촉함을 유지하고 있다.
+그녀의 마음이 여전히 그 시각에 머물고 있는 탓일지도 모른다.
+소녀가 처음 그녀의 기사를 만났던 그날에…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic14004_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic14004_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b09dc8d16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic14004_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+정교하게 만들어진 기기는 주인의 기분은 고려하지도 않은 채
+사물의 변화를 무정하고도 무한적으로 보여주고 있다.
+
+소녀의 세월은 끝이 있지만
+그녀가 기다리는 세월은 끝이 없다.
+시곗바늘은 매일 째깍째깍 돌아간다.
+시계 주인의 그리움과 추억도 함께…
+
+오랜 세월이 지나도 그녀는 오래전에
+만났던 순백의 기사를 기억할 것이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15001_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15001_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ad1978cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15001_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+장식이 화려한 황금잔은 원래 주인이 유명한 검투사에게 내리는 상이다.
+불패의 전사는 이 잔으로 술과 전사의 피를 들이켰다.
+
+검투사는 또 한 번의 혈전에서 승리했고 상처투성이인 몸으로 그 영광을 주인에게 바쳤다.
+승리, 영광, 그리고 박수 소리는 술보다 사람을 더 취하게 만들어 잠시나마 고통을 잊게 한다.
+
+주인은 그의 동석을 허락하고 그 자리에서 술잔을 그에게 하사했다.
+이 맞춤 제작한 잔은 따뜻한 호의가 담긴 증표다.
+허영심은 황금 쇠사슬과 같고 사사로운 감정이 뼈를 녹이는 독과 같다.
+영웅은 승리의 술에 취해 자유를 얻을 좋은 기회를 놓쳐버렸다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15001_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15001_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f288e6549
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15001_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+잘나가던 검투사는 자신의 결말을 맞이하고
+풋내기 적수는 그에게 마지막 인사를 건넨다.
+
+승리의 허영심과 자유를 향한 갈망이 해를 맞이한 새벽안개처럼 흩어지고
+아침 햇살이 피비린내가 진동하는 구름을 뚫고 고개를 내밀 때 검투사는 하늘을 날고 있는 새를 보게 된다.
+
+자유를 얻기까지 단 한 번의 전투만을 남겨뒀던 검투사는 이름 모를 소녀에게 패배하고 만다.
+관중들은 목이 터져라 분노하며 소리쳤지만 승자는 굴욕적인 처형을 거부했다.
+그녀는 결국 다른 노예들처럼 패자의 목에 차가운 칼날을 찔러 넣지 않았다.
+
+천천히 말라가는 상처가 보이지 않은 깃털로 뒤덮인다.
+전사는 마침내 자유롭게 날아다니는 새처럼
+꽃이 자유롭게 자라고 새들이 날아다니는 곳을 향해 여정을 떠나게 되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15001_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15001_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..19a9db8bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15001_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+고대 몬드의 전설적인 검투사의 투구에는 눈에 띄는 깃털이 가득 꼽혀져 있다.
+광적인 관중들에게 이 투구는 백전불패의 상징이다.
+
+전설적인 검투사는 수많은 혈전을 거쳤다. 사람이든 마물이든 모두 그의 검을 당해내지 못했다.
+개선식 때마다 검투사는 마치 영웅처럼 성문을 지나며 관중들의 환호를 받았다.
+
+노예는 오직 승리한 순간에만 자신이 주인이 된 듯한 느낌을 받을 수 있었고 자유라는 찬란한 빛은 허영심에 의해 가려졌다.
+전사들은 개선식에서 창살 밖의 세상을 볼 수 있었다. 그때마다 자유에 대한 희망이 조금씩 늘어났다.
+
+영웅의 투구가 바닥에 떨어지고 나서야 관중석과 경기장의 그들은 꿈에서 깨어나 현실을 깨닫게 된다.
+일개 노예일 뿐인 그들은 천하디 천한 목숨을 걸어도 주인의 환심을 사지 못할 수도 있다는 걸…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15001_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15001_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e8c62af8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15001_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+흔하디 흔한 작은 꽃이 검투사의 착한 주인에 의해 따였다.
+검투사의 가슴에 달린 이 꽃은 전사의 가장 따뜻한 면이 되었다.
+
+검투사가 아직 전설적인 인물이 되기 전 어린 주인님과 함께 장원을 거닐었던 적이 있었다.
+과거 주인은 손수 꽃 한 송이를 꺾어 말없이 침묵하던 노예에게 선물했다.
+「은혜를 베푼 것에 꼭 보답해야 하는 건 아냐. 어쩌면 그냥 문뜩 생각난 걸 수도 있으니까」
+먼 훗날, 노회한 주인은 웃으며 이처럼 말한다.
+
+불패의 검투사가 마침내 외지에서 온 소녀의 발아래 쓰러지고 나서야
+그는 오래전 자신도 꿈이 있었다는 걸 떠올린다.
+「정말 예쁜 꽃이네, 언제쯤 가서 볼 수 있을까」
+「야외에서 자라는 꽃은 어떤 모양일까」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15001_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15001_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f13d6fea2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15001_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+검투사는 자신을 위해 이 모래시계를 만들었고 매번 전투를 끝낼 때마다 모래시계를 한 번씩 뒤집었다.
+시계가 마침내 뒤집힘을 멈추었을 때 검투사는 이미 피웅덩이 위에 쓰러진 상태였다.
+
+검투사는 전장에 들어설 때마다 이 모래시계를 옆에 두었다.
+결판이 나고 환호 소리가 들릴 때는 항상 남은 모래가 흐르고 있었다.
+
+그건 검투사의 마지막 전투로 상대는 풋내기 소녀였다.
+그는 그녀의 눈빛에서 두려움과 어린 사자의 흉악함을 보았다.
+그녀는 그의 걸음걸이에서 세월이 전사에게 가한 무거운 족쇄를 볼 수 있었다.
+전투는 격렬하고도 험난했다. 연로한 검투사는 즐거운 전투를 치르며, 영광을 다시 찾은 것만 같았다.
+하지만 차가운 칼날이 검투사의 심장에 박혔을 때 모래시계 안의 모래는 소리 없이 흘러내렸다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15002_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15002_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..22cc16c7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15002_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+매우 튼튼하고 강한 밀봉성을 지니고 있는 그릇이다.
+과거 전설 속의 사냥꾼이 모닥불 근처의 속삭임을 여기에 담았다고 한다.
+
+사냥꾼은 우연히 깊은 밤 들판에서 다른 사람의 냄새를 맡게 되었다.
+늑대 무리와 마물에도 꿈쩍하지 않던 그녀도
+모닥불 옆에서 그들과 대화를 할 엄두를 내지 못했다.
+그때 사냥꾼은 이미 인간 언어의 발음을 잊어 버린 상태였다.
+
+먼 훗날 그녀는 다른 사람의 부탁을 받아 푸른 마물 사냥꾼이 되었지만
+그녀가 발자국을 남기지 않듯이 그녀가 말하는 모습을 본 사람은 아무도 없었다.
+
+…그날 밤, 그녀는 자신이 들은 담소 소리를 자신의 물주머니에 담았다.
+수년 동안 적막함을 느낄 때면 그녀는 안에 담긴 목소리에 귀 기울였다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15002_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15002_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..73ac161ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15002_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+이 반질반질한 맹금류의 깃털은 화살 깃을 만드는데 쓰이는 좋은 재료다.
+
+과거 사냥꾼은 화살에 관통당한 사냥감을 수없이 위로하였다.
+그들의 생명이 조용히 대지로 돌아갈 때까지 말이다.
+사냥감들이 가는 그곳을 그녀도 언젠가 갈 것이라는 것을 알고 있기 때문이다.
+
+그녀는 온화한 사냥꾼은 삶의 끝에서 현실에서 깨어나
+드넓은 사냥터에서 이미 세상을 떠난 사람들과 한자리에 모일 것이라고 믿는다.
+
+그리고 그녀는 화살로 소년을 쫓던 마물을 관통하여 죽인 후
+그의 부탁을 듣고 생존과 자연을 위한 목적이 아닌
+복수와 고통을 목적으로 마물을 사냥한 뒤
+자신은 이미 그 삶의 끝자락에 있는 드넓은 사냥터를 잃었다고 믿었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15002_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15002_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fcdc11b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15002_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+피 한 방울 묻은 적이 없던 사냥꾼 모자는
+소문 속의 무관의 사냥꾼 제왕이 소유하던 것이다.
+
+사냥꾼의 법도는 대지와 숲을 적으로 삼지 않고
+자연에 존재하는 가지와 잎이 되는 것이다.
+과거 새들이 이 사냥꾼 모자에 둥지를 틀었던 적이 있다고 한다.
+
+그 누구도 이 뛰어난 사냥꾼에게 벼슬을 내릴 수 없었다.
+오직 자연만이 그녀보다 높았기 때문이다.
+
+후에 이 사냥꾼 모자의 푸른 색상은 재난 속에서
+마물들에게 공포의 대상이 되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15002_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15002_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..760f5474f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15002_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+한때 대지 곳곳에서 무성하게 자라던 흰 야생화들은
+시들지 않았을 뿐만 아니라 아직도 싱그러운 꽃향기를 풍기고 있다.
+
+사냥감이 대지를 횡행하던 과거, 이땐 재앙의 마물이 아직 탄생하기 전이었다.
+사냥꾼은 지금은 이름 모를 야생화로 자신의 냄새를 가렸었다.
+옛사람들의 전설에 의하면 말없이 온화한 외로운 사냥꾼을 찾고자 한다면
+은은한 야생화 향기를 따라 눈을 감은 채 맨발로 숲과 들판을 걸어가라고 했다.
+사냥꾼처럼 움직여야 낙엽을 밟아 사냥꾼이 눈치를 채는 걸 막을 수 있기 때문이다.
+
+다른 전설에 의하면 마지막으로 사냥꾼을 찾은 건 한 소년이었는데,
+이 땐 고대 국가의 재앙이 금방 시작됐던 터라 백성들이 도탄에 빠진 상태였다고 한다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15002_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15002_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..05d5bf9bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15002_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+방향과 위치를 알려주는 구조가 특이한 작은 장치.
+
+전설에 따르면, 사냥꾼이 맨발로 들판을 조용히 걸으면
+나무에 있는 참새가 본 것과 진흙에 파묻힌 나무뿌리가 들은 것을
+발가락 사이의 푸른 풀들과 축축한 진흙이 그녀에게 알려준다고 한다.
+
+하지만 고대 나라에 재앙이 찾아들고부터 초목은 더 이상 입을 열지 않았다.
+초목을 관장하던 신도 재앙 속에서 같이 죽음을 맞이했기 때문이다.
+
+그 뒤부터 그녀는 이 작은 장치를 가지고 돌아다니며 사냥을 했다.
+소년의 부탁을 받고부터 사냥감은 더 이상 들짐승과 날짐승이 아닌
+고대 국가에 재난과 고통을 불러온 마물로 바뀌었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15003_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15003_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0fb55732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15003_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+모양이 기묘한 주전자는 흐르는 물에 따라 선율을 연주할 수 있다.
+따라서, 악단 단원들은 물을 마시는 것조차 음악이 함께했다.
+
+오래된 전설에 따르면 떠돌이 악단은 검을 지니고 천지를 거닐고 다녔다고 한다.
+그들은 검과 활을 피리와 하프로 삼고 오는 자가 손님인지 원수인지 신경 쓰지 않았다.
+그들은 한가로이 사막을 가로질렀고 잿더미 바다에 발을 들인 적도 있었다.
+
+주전자 안의 출렁이는 하프 소리는 항상 그들을 일깨운다:
+「우리의 발자취는 언제나 끝없는 음률과 함께 할 것이다」
+「음악소리가 있는 곳에는 언제나 우리가 함께 할 거야」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15003_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15003_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9d13cd29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15003_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+온갖 시련을 겪고도 오늘날까지 내려온 짙은 남색의 화살깃.
+바람을 맞이하여 진동할 때면 마치 음악소리가 깃털 끝부분에서 흘러나오는 듯한 착각이 든다.
+
+떠돌이 악단의 하프 연주자이자 뛰어난 궁수인 그는
+부드러운 하프 소리로 새를 현혹시킨 뒤, 바로 화살로 새를 쏘아내린다고 한다.
+새를 위해 죽음의 곡을 연주할 때면 하프 연주자는 항상 눈을 감곤 했는데,
+이것을 악사의 자긍심이라 말하는 사람도 있고 사냥꾼의 인자함이라고 말하는 동료도 있다.
+
+가여운 희생양에게 하프 연주자의 화살이 박히게 되면
+맑은 하프 소리도 무정한 죽음을 알리는 애절한 소리로 바뀌게 된다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15003_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15003_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7363c425
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15003_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+거친 세월을 거쳐도 여전히 빛을 발하는 예쁜 중절모.
+귀를 기울여 보면 오래된 아득한 음악소리가 메아리치는 것만 같다.
+
+천여 년 전, 한 악단이 대지를 떠돌아다녔었다.
+악단은 악보가 없어서 보는 듣는 것을 그대로 부르고 연주했다.
+그러다 악단은 점점 넓디넓은 세상을 알아가게 된다.
+
+「아아, 세상에 부를 수 있는 것들이 이리도 많았다니」
+
+단원들은 음표를 언어로 삼아 보고 들은 것들을 하나하나씩 적어냈다.
+죽을 때까지 음유시인의 악장을 가지고 있던 건 바로 지휘자였다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15003_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15003_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5efb05742
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15003_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+꽃 모양의 작은 배지에서 음악 소리가 들리는 것만 같다.
+
+그 떠돌이 악단에는 늠름한 검사가 한 명 있었다.
+그녀는 물 위의 노을 빛보다 더 눈부셨고 소식을 알리는 종달새보다 더 우아했다.
+그녀가 예리한 검을 휘두를 때마다 피리 소리와 노랫소리가 바람과 함께 불어왔다.
+
+그녀의 노래와 춤은 비가 내린 후의 하늘처럼 사람의 마음을 맑게 해주었다.
+공연이 끝날 때까지 무대의 위아래는 쥐 죽은 듯 조용했다.
+
+음악과 검은 그녀의 손을 거쳐 치명적이고 우아한 아름다움을 보여줬다.
+이게 바로 떠돌이 악단의 연주였다. 그들은 두 부류의 청중이 있었다.
+청중이 악당이면 음악소리는 무대 밖까지 멀리 전해졌다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15003_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15003_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..199798730
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15003_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+떠돌이 악단의 모래시계는 원래 하프였다.
+시간이 흐름에 따라 음악 소리가 점점 우울해졌다.
+
+공연이 끝나갈 때면 떠돌이 악단은 하프를 연주하였다.
+시간이 점점 종점으로 향하며 하프의 음색도 점점 더 무거워졌다.
+공기 중에 울려 퍼지던 낮은 음이 사라지면서 악단의 연주도 끝이 난다.
+
+세상에는 끝나지 않는 잔치가 없듯이 악단도 결국 끝을 맞이하게 됐다.
+뭇사람들이 숙명을 이기지 못하고 쓰러지고 악기도 먼지 밑에 파묻히게 되자
+악단의 시계도 마지막 곡의 연주를 끝낸다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15004_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15004_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15004_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15004_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15004_2_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15004_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15004_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15004_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15004_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15004_4_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15004_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15004_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15005_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15005_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..291ab81be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15005_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+오래된 부락의 샤먼들이 사용하는 제례 술잔,
+살아 있는 제물의 피를 뇌조에게 바치는 데 쓴다.
+
+뇌조가 높이 나는 계절, 폭우가 몰아치는 숲 속에서, 한 소년이 용감하게 노래하고 있었다.
+고고한 뇌조는 소년의 맑은 노랫소리에 이끌려, 조용히 그의 곁에 내려앉았다.
+
+「정말 재미있는 가락인데. 넌 보잘것없는 인간인데, 천둥번개와 폭우가 무섭지 않니?」
+「부족의 어른들은 나 같은 애가 천둥번개를 평정하고 폭우를 단비로 만들 수 있다고 했어」
+
+소년은 노래를 멈추고, 뇌조의 질문에 대답했다.
+뇌조는 잠시 오만하게 울부짖은 후, 더 이상 말을 하지 않았다.
+너무 아름다운 노래였기 때문이다.
+
+그건 아주 큰 차이가 나는 어린 제물과 뇌조의 처음이자 마지막 만남이었다.
+뇌조가 다시 소년을 찾았을 땐 높게 쌓인 제단과 황금잔 속의 핏물만 보였다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15005_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15005_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..400785d1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15005_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+뇌조가 남긴 깃털이 보라색 빛을 반짝이고 있었다.
+어쩌면 파멸된 부족이 존재했던 마지막 증거일지도 모른다.
+
+고대의 부족은 뇌조를 수호신으로 여겼으나, 뇌조는 부족을 하루 아침에 파멸시켰다.
+어느 침울한 밤에 그는 일찍이 소년과 티 없이 맑은 우의를 쌓았었다.
+뇌조가 날개를 펼치고 떠난 후 소년은 뇌조가 우연히 떨어뜨린 깃털을 주웠다.
+
+「다음에 소나기와 함께 오면」
+「내가 다른 노래를 불러줄게」
+
+지키지 못한 약속은 뇌조를 회의감 속에 발광하게 했다.
+뇌조는 잿더미로 변한 산림을 떠났다.
+몇 년 후 뇌조는 요물로 간주되어 토벌을 당하고 만다.
+
+수년 후, 잿더미가 됐던 땅에는 다시 푸른 나무들로 가득 찼다.
+이전 뇌조의 깃털도 초목 사이에 묻히게 된다.
+하지만 둘의 이야기는 이미 부족과 함께 사라지게 됐다.
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15005_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15005_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e64080f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15005_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+뇌조를 숭배하는 고대 부족 중
+덕망이 높은 샤먼이 쓰던 모자다.
+
+천둥 속에서 높이 나는 새는 자줏빛 번개를 가지고 비와 함께 숲에 강림했다.
+우매한 부락은 그의 은혜에 감사하고, 그의 힘을 두려워하여
+샤먼을 뽑아 혈제로 보호를 빌며 징벌을 피했다.
+
+뇌조는 결국 마물이기에 인간의 숭배는 부질없는 짓이었다.
+사람들은 그걸 전혀 모르고, 여전히 뇌조의 무상함을 하늘의 계시로 여겼다.
+그러나 뇌정은 그저 사람들의 생사를 결정짓는 호흡이나 마찬가지였다.
+괴조의 눈에는 사람은 그저 짐승과 다르지 않다.
+
+어느 날 맑은 노랫소리가 낮게 울부짖는 소나기를 뚫고 나올 때
+하늘의 먹구름을 찢고, 작은 빛을 그에게 전해 주었다.
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15005_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15005_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a3747a72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15005_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+산불의 잿더미 속에서 살아남은 보라색 야생화는
+고대 부족을 멸망에 이르게 한 재난을 직접 겪었다.
+
+새해를 맞이하는 축제에서 샤먼은 무고한 사람의 피로 뇌조를 불러왔다.
+부족의 사람들은 뇌조가 신성한 제물을 받아들여 왕년과 같이 울부짖으며 신의 계시를 내려주길 기대했다.
+하지만 천둥을 탄 새가 사람들의 머리 위로 내려왔을 때, 하늘에서는 파멸을 알리는 광뢰가 메아리쳤다.
+
+우연히 들은 노래에 보답하기 위해, 그리고 소년의 부족민들에게 잔혹한 복수를 하기 위해,
+뇌조는 공포스러운 진면목을 드러내며 자그마한 부족을 지상에서 완전히 지워버렸다.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15005_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15005_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3aa2a12a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15005_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+화려하게 장식된 모래시계는 과거 뇌조를 숭배하던 고대 부족이 소유하고 있던 것이다.
+그러나 부족이 멸망되면서 이 모래시계도 점점 잊혀졌다.
+
+자수정과 호박금으로 만든 이 화려한 모래시계는 원래 샤먼의 시계였다.
+이 모래시계는 뇌조가 내려오는 계절마다 축제를 해야 할 시간을 알려줬다.
+
+부족의 마지막 축제에서 격분한 뇌조는 피가 묻은 제단을 뒤엎었다.
+수호신의 강림을 예고하는 시계는 이 순간 천둥번개를 불러온 죽음의 시계가 되었다.
+천둥 번개를 부리는 괴조가 부족에게 재앙을 내린 건 단지 한 사람의 노래 때문이었다.
+
+그러나 뇌조가 알지 못했던 사실은 소년이 스스로 자신을 제물로 삼아 바쳤다는 것이다.
+괴조가 부족에게 은혜를 베풀기를 바라며, 자신의 살과 뼈가 분리되는 고통을 받길 자청했다.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15006_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15006_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4cf77acb0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15006_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+투명한 유리병 속에는 액체로 된 불꽃이 흐르고 있다.
+오늘날 흐르는 액화 불꽃을 만드는 방법은 이미 실전되었다.
+
+화염의 마녀는 각지를 돌아다니며 뜨거운 화염으로 마물을 처지할 때,
+사람들은 그녀가 인간의 피와 살을 포기하여 체내에는 액체 불꽃이 흐르고 있다고 전했다.
+
+하지만 그녀도 한때는 소녀로 마음속에는 사랑하고 사모하는 이가 있었다.
+한 줌의 불꽃이 소녀 마음 속의 모든 아름답고 연약한 부분을 모조리 태워버리기 전까진…
+그때부터 그녀는 역사가들이 언급하길 꺼려 하는 마녀가 되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15006_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15006_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e0c3c8b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15006_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+끝없이 불타오르고 부서지는 붉은 새의 깃털.
+아주 오래 불타도 다 타버리지 않는다.
+
+지옥불로 가득한 길을 선택했기에 그녀가 걸었던 들판은 오직 잿더미만 남아있다.
+비록 그녀가 불태운 것이 모두 사람을 해치는 마물일지라도 먼 곳에서 화광이 번뜩일 때면
+사람들은 문을 걸어 잠그고 화염의 마녀를 쫓아냈다. 그러나 그녀는 이를 전혀 신경 쓰지 않았다.
+
+그녀는 누군가가 모든 상처를 태워버려야만 새로운 희망을 가져다줄 수 있을 거라고 생각했다.
+다른 사람의 이해와 위로, 그리고 동정 따윈 필요 없다.
+마녀의 말 없는 쓸쓸함을 이해해 주는 건 오직 그녀 곁에 내려앉은 새뿐이었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15006_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15006_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d652fc21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15006_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+챙이 넓고 끝이 뾰족한 전통적인 마녀 모자는
+마녀에게 경외와 공포의 눈길을 가져다 준다.
+
+화염의 마녀에게 이런 큰 모자는 주위의 번잡함을 차단해 줄 수 있다.
+그녀가 일찍이 학교를 다닐 때 자신의 화염의 힘을 단련하는 데 전념할 수 있게 해줬다.
+
+전투에 참여한 후엔 불길에 물어뜯기는 마물이 잿더미가 되어 흩어지는 모습을 보지 않아도 됐고
+수면을 바라볼 때에도 연기와 화염 때문에 화상을 입어 흉측해진 얼굴이 보지 않게 해줬다.
+마녀는 이렇게 맹목적으로 계속 타올랐다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15006_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15006_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7def1489
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15006_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+여러 생물 중에서 지극히 평범하고 흔한 꽃이지만
+마녀의 화염에 계속 저항하고 있다.
+
+수백 년 전 재난이 들이닥쳤을 때 소녀는 허락되었던 모든 걸 잃었다.
+소중히 여기는 사람들, 지난날의 추억, 찬란한 미래… 모든 것이 산산조각 나고 말았다.
+
+연기와 잿불 속에서 화염의 마녀가 탄생해 불로 모든 상처를 날려버렸다.
+그러나 이 꽃은 늘 다 태워지지 않고 항상 생기와 부드러움, 그리고 촉촉함을 잃지 않았다.
+어쩌면 그 안에 담긴 고통과 아름다운 기억이 그녀의 숨겨진 면일지도 모른다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15006_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15006_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..35b5e6f83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15006_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+고온의 용액이 천천히 흐르는 작은 용기.
+그 속에 흐르는 것은 녹아내린 악령이라고 전해진다.
+
+화염의 마녀가 아직 소녀이고 재앙이 닥치지 않았을 때, 그녀가 먼 길을 떠나기 전에
+특제 물시계를 받았었다. 시계가 한 바퀴 도는 시간은 그녀가 아카데미아에서 공부하는데 필요한 시간과 같았다.
+시계가 한 바퀴 다 돌아 그녀가 고향에 돌아왔을 땐 그녀에게 시계를 선물한 사람은 이미 재앙에 먹혔었다.
+
+소녀의 시간은 거기서 멈추고 화염의 마녀의 파멸이 시작되었다.
+세상의 모든 마물과 그들이 주는 고통이 모두 다 타버릴 때까지…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15007_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15007_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..192b12008
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15007_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+사파이어로 만든 장신용 항아리. 은으로 귀족의 휘장을 장식했다.
+정교하고 우아한 외형으로 옛날 몬드 귀족의 고상한 기품을 나타낸다.
+
+과거 몬드를 지배했던 옛 귀족이 이 장신용 항아리를 남겼다.
+그러나 그 속에 있던 정교한 장신구들은 사라진 지 오래다.
+화려한 장신구는 왕실의 지위와 부를 상징할 뿐만 아니라,
+몬드 사람들의 자신감과 존엄, 그리고 부유를 상징하고 있다.
+
+훗날 귀족들의 사치와 욕망이 극에 다다르고,
+부정한 방법으로 재물을 취하고, 이를 펑펑 써버렸다.
+따라서, 장신구도 허영심의 짐이 되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15007_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15007_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9926a93f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15007_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+사냥매의 깃털이 옛 귀족의 모자챙 위에 도도하게 꼽혀있다.
+영지민과 함께 사냥을 하고 수확을 나누는 것도 오래된 전통이다.
+
+몬드를 지배하던 옛 귀족들은 황야에 자주 드나들며,
+수하들, 그리고 영지민들과 함께 광활한 대지를 누비며 사냥을 했다.
+사냥은 귀족의 힘과 너그러움을 보여주는 활동으로,
+민중에게도 즐거운 명절과 같았다.
+
+그러나 오랜 시간 지난 뒤, 사냥은 공허한 향락으로 전락했다.
+귀족은 마음대로 취하기만 하고 더 이상 영지민들과 포획한 사냥감을 공유하지 않았다.
+깃털은 여전히 꼿꼿하게 꼽혀있지만, 사람들의 시선은 달라졌다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15007_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15007_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab0dde506
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15007_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+황금과 보석이 박혀있고 정교한 꽃무늬가 새겨진 백은 가면.
+정교하고 섬세하게 만들어져 옛 귀족의 우아한 예절이 돋보이게 한다.
+
+과거 몬드를 지배했던 옛 귀족들도 원래는 사람들 사이에서 뛰어난 영웅이었다.
+위대한 족장과 우아한 공자, 아름다운 공주와 존귀한 부인들,
+파티에서 영지민들과 함께 음식과 즐거움을 나누었다.
+그 먼 시대엔 자신의 지혜와 우아함을 아까워하는 귀족은 없었다.
+
+그 황금의 시대에 귀족들은 지식과 이익을 여러 사람들과 공평하게 나누었다.
+그러나 훗날, 귀족들은 점점 타락하고 파티도 권세 있고 지위가 높은 사람들의 허황한 향락으로 전락했다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15007_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15007_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a61a3d75
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15007_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+섬세하고 부드러운 비단으로 만들어진 파란 백합꽃은
+옛 귀족 여인이 착용하던 머리장식이다.
+
+몬드를 지배했던 옛 귀족이 이 정교한 머리핀을 남겼다.
+그 전설의 시대에는 귀족의 외모와 행실 모두 일반인들의 본보기가 되었다.
+그들은 행동과 지식 방면에서 백성들을 인도하고 신민을 통솔했을 뿐만 아니라,
+외적 이미지에서도 그들은 몬드 사람들을 대표했다.
+이것은 단지 그들이 천성적으로 고귀한 핏줄을 갖고 있는 것뿐만 아니라,
+미덕을 지키고, 원칙과 존중을 보유했기 때문이었다.
+
+훗날 욕망이 귀족의 수명을 단축시켰고
+그들이 스스로 자랑하던 아름다운 외모도 퇴화되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15007_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15007_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5851e4fd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15007_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+사파이어로 만든 회중시계는 외관이 매우 정교하다.
+세월의 변화에도 불구하고, 여전히 째깍째깍하는 소리가 난다.
+
+몬드를 지배했던 옛 귀족이 사용하던 회중시계는 아직도 정확하게 가고 있다.
+시간을 지키는 것은 가장 기본적인 미덕 중 하나이기 때문에 귀족들은 회중시계를 가지고 다녔다.
+이것은 신하와 백성을 깨우치기 위해서만이 아니라 스스로를 더욱 엄격하게 관리하기 위해서였다.
+수준 높은 귀족은 매일 아침 그들의 백성들보다 더 일찍 일어나고
+매일 밤에는 영지의 백성보다 앞날을 더 멀리 생각하느라 편히 잠드는 시간이 더 적었다.
+
+그러나 몇 년 뒤, 엄격한 시간표는 게으른 후손들에게 버림받은 지 오래고,
+귀족의 시계는 점점 더 화려해졌지만, 거기에 담긴 장엄한 의미를 잃게 되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15008_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15008_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a19eeebdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15008_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+원래 정교하게 장식된 금은 잔은 과거 영웅의 일대기를 새겨 넣었었다.
+이미 굳은 피와 연기에 새까맣게 그을려서 그 정체를 알아볼 수 없다.
+
+마물 사냥꾼 기사는 재앙의 봉화를 따라 전장에 달려가 마물을 처지했지만,
+불타고 무너진 가옥에는 구조를 바라는 생존자가 없었다.
+
+실패의 쓴맛을 본 기사는 폐허 속의 그을린 잔을 신물로 삼아,
+악한 자를 제거하고 가난한 자를 구제한다는 기사도를 끝까지 관철하겠다고 다짐했다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15008_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15008_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3c056424
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15008_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+까마귀의 깃털 하나가 우연히 피투성이인 기사에게 달라붙었다.
+까마귀는 영민한 새로서 살인을 일삼는 사람을 주인으로 삼아 그와 함께 사냥감을 찾는다.
+
+마지막에 피투성이가 된 기사는 자신의 몸에서 풍기는 피비린내가,
+적이 흘린 것인지 아니면 자기가 흘린 것인지 구별할 수조차도 없었다.
+
+그는 마침내 오랜 싸움에서 자신의 기사도가
+과거 순백하던 기사를 마물과 같은 악귀로 만들었다는 걸 깨닫게 된다.
+그와 함께하는 것은 오직 그의 피 묻은 발자취를 따라다니는 까마귀 무리뿐이었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15008_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15008_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9fe25619
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15008_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+금으로 장식된 화려한 백철 가면, 한때는 출신이 뛰어난 기사가 가지고 있었다.
+검은 피에 너무 많이 물들어 원래의 색으로 돌아갈 수 없을 지경이다.
+
+기사가 백 번째 마물을 처지하고, 재난을 당한 사람에게 손을 내밀자
+그녀는 오히려 소리를 지르면서 그를 밀쳤다. 피에 물든 기사는 그제서야 알게 된다.
+그의 얼굴은 이미 끝없는 전투를 통해 자신과 적들의 피에 물들었다는 것을…
+그의 얼굴은 오랜 싸움 속에서 마물보다 훨씬 더 흉악하게 변해버렸다.
+
+「그럼 이 철 가면이 내 얼굴을 대신하도록 해야겠어」
+「내 기사도에 의해 지켜질 사람은」
+「혈전 때문에 가증스럽게 변한 내 얼굴을 쳐다보지 않아도 돼」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15008_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15008_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cfa0e7ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15008_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+평범한 흰 꽃을 구출된 미녀가 기사의 가슴에 꽂아주었다.
+그러나 전투 중 검은 피에 물들었다가 말랐다가를 반복하며 굳어지고 말았다.
+
+떠돌이 기사가 처음으로 마물을 처지하고, 어려움에 빠진 미녀를 구했을 때
+그는 사례를 거절하고, 대신 소녀에게서 흰 꽃을 받았다.
+
+「기사의 유일한 보수는 바로 기사도를 실천하는 것이다」
+「나에게 상으로 이 꽃이면 충분해」
+
+이 꽃은 계속 그의 가슴에 달려 있었다. 그러다 피에 계속해서 물들며,
+기사의 은색 갑옷처럼 겨울의 밤하늘처럼 검게 변했고
+또 기사의 마음처럼 담금질한 후의 연철같이 단단해졌다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15008_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15008_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdd6fee59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15008_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+피로 물든 기사는 해와 달, 그리고 별이 보이지 않은 깊은 지하에 발을 들인 후
+유일하게 시간을 확인할 수 있는 물건이지만 시간은 결국 그 의미를 잃게 된다.
+
+이건 피로 물든 기사의 마지막 이야기다. 이때부터 그는 세속에서 벗어났다.
+피에 물들어 검게 변한 기사는 지상에는 더 이상 자신의 자리가 없다는 걸 깨닫고
+멸망된 고대 국가의 깊은 곳에 들어가 마물과 싸우다 죽기로 결정한다.
+세계의 끝에서 그는 고대 국가의 종말과 마물의 기원에 대한 이야기를 알게 된다.
+
+「위대한 고대 국가는 불의의 징벌을 받아」
+「국민들이 괴물로 변하게 되었다」
+「나의 기사도는 이런 불공평함을 용납할 수 없어」
+「그 이름이 심연이라면, 나는 심연에 충성을 바칠 것이리」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15009_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15009_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..faa3b9aa1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15009_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+들어보라:
+과거 지상의 사람들이 하늘의 계시를 바로 들을 수 있었던 시대가 있었다.
+이때는 신의 사도가 우매한 사람들 속에서 살아가고 영원한 얼음이 녹기 시작하고 새로운 불이 타오르던 시기였다.
+
+사람들은 번영을 누리며 모든 걸 하늘의 계시에 바쳤다.
+하늘의 사도는 세계가 현재 더 밝은 시대로 향하고 있다고 말했다.
+이는 기정사실로 절대 변하지 않을 미래였다.
+
+그럼 이렇게 아름다운 시대도 언젠가 종말을 맞이하진 않을까….
+
+하늘의 사도는 답하지 않았다. 그래서 사람들은 제사장을 선출했고
+그에게 흰색 제사 모자를 씌운 뒤 대지의 깊은 곳으로 가게 한 뒤
+지하 깊숙한 곳에 있는 고대 제단이자 폐허 속에서 계시와 답을 구하도록 했다….
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15010_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15010_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e22fb6be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15010_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+들어보라:
+과거 지상의 사람들이 하늘의 계시를 바로 들을 수 있었던 시대가 있었다.
+이때는 신의 사도가 우매한 사람들 속에서 살아가고 오래된 불이 꺼지고 단비가 처음 내리던 시기였다.
+
+사람들은 번영을 누리며 풍요로운 산물을 수확했다.
+이때의 대지는 하늘의 복지와 관할을 받았고 원소 흐름도 원활했다.
+백 년의 풍년은 이미 신성한 계획에 쓰여 절대 바뀌지 않는다.
+
+하지만 백 년, 혹은 천 년 뒤엔? 대지는 척박함과 기근에 시달릴 것인가?
+제단과 궁전이 땅에 묻히고 오직 은백 나무만이 남을 것인가….
+
+아는 걸 모두 말하던 하늘의 사도는 답하지 않았다. 운명을 알기 위해
+흰색 제사 모자를 쓴 제사장은 대지의 깊은 곳으로 향했다….
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15011_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15011_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a79849e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15011_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+들어보라:
+과거 지상의 사람들이 하늘의 계시를 바로 들을 수 있었던 시대가 있었다.
+이때는 신의 사도가 우매한 사람들 속에서 살아가고 강과 바다가 메마르고 천둥번개가 내리치던 시기였다.
+
+사람들은 솟아나는 지혜를 누렸고 지혜는 번영을 가져왔다.
+최후의 번영은 자부심과 꿈, 그리고 질문이라는 지식을 가져왔다.
+
+때문에 하늘의 권위에 의문을 품게 됐고 이로 인해 신의 정원에 오르려고 했다.
+신의 사랑과 번영, 그리고 지혜를 허락받았다 하더라도 하늘의 사도는 이에 분노했다.
+때문에 영원에 대한 의심은 참을 수 없는 것이며,
+먼지의 땅이 하늘을 시험하는 건 절대 용서받지 못하는 것이었다——
+
+흰색 제사 모자를 쓴 제사장은 사도의 분노를 가라앉히기 위해
+고도의 은색 나무 안에 숨겨진 지혜를 찾아 대지의 가장 깊은 곳으로 향했다….
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15012_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15012_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15013_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15013_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a844518a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15013_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+들어보라:
+역대 제사장들은 생의 마지막에 같은 현상을 보았다:
+수많은 예관이 비경 안의 시든 나무 아래 쌓여 있다.
+예관의 뒤에는 일생동안 지킨 비밀이 있었다.
+제사장들이 퇴임할 때마다 흠집 하나 없는 흰색 가지로 만든 예관을 이 세상에 반환했다.
+과거 위대했던 고도와 경건했던 제단들은 모두 마지막에 깊은 대지로 돌아갔다.
+
+모든 번영은 당연히 끝이 존재한다.
+하지만 이는 영원이 없다는 것을 의미하지 않는다.
+
+순환의 끝에서 대지는 다시 한번 봄날을 맞이할 것이다. 따라서, 「영원」은 순환되는 것이다.
+「진리 탐구」는 번영의 산물이지 번영을 꽃피우는데 필요한 씨앗이 아니다.
+
+들어보라:
+과거 대지의 사람들이 셀레스티아의 계시를 바로 들을 수도 있었던 시대가 있었다.
+이때는 신의 사도가 우매한 사람들 속에서 살아가고 만물의 기운이 점점 옅어지며 대지가 얼어붙던 시기였다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15014_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15014_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..212c1f855
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15014_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+움직이지 않는 바위를 조각해 만든 술잔,
+안에는 지존이 마시는 미주가 가득 담겨 있다.
+
+현암은 부서져선 안 되고 수정은 투명하고 영롱해야 한다.
+마치 속세를 거닐며 즐거움을 느끼는 것처럼 극치를 추구해야 한다.
+
+항간에 떠도는 소문에 의하면 암왕제군은 술을 마시기 위해
+천장 높이의 바위를
+깎아 술잔으로 만들었다고 한다.
+
+고서를 읽은 사람 중에는 이런 술잔이 7개나 있다고 주장하는 이도 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15014_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15014_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..45fef1ffa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15014_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+험한 산봉우리를 평평하게 만든 거대한 날개에서 떨어진 깃털.
+짙은 청색의 끝부분은 여전히 칼날 같은 날카로움을 유지하고 있다.
+
+세상이 혼란하던 고대에 암왕제군이 산을 뽑아 거대한 솔개를 만들었다고 한다.
+솔개는 옥석과 갯바위로 조각되었고 모습을 갖추자마자 하늘로 날아올랐고
+구름 위를 선회하며 수많은 산봉우리를 평평하게 만들었다.
+
+바위 솔개는 날개를 활짝 펼친 채 바다로 날아가
+마치 신소가 던진 날카로운 창처럼
+거대한 바다 마수에게 내려 꽂혔다고 한다….
+
+해상의 험한 바위기둥은 오늘날까지도 계속해서 솔개를 끌어들이고 있다고 한다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15014_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15014_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..40fc53f69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15014_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+마신이 혼전을 벌이던 시대에 바위신은 무한한 살육을 벌였다고 한다.
+신들의 살육이 펼쳐지던 전쟁에서 바위신은 따뜻함과는 거리가 멀었다.
+
+그는 옳고 그름을 잘 구분했고 한 번도 실수하지 않았다. 땅이 갈라지고 하늘이 무너지던 혼전 속에서 옛 친구와의 전투에도 인정사정 봐주지 않았다.
+그 전설적인 시대의 암왕제군은 한 번도 메말라버린 바위처럼 차가운 태도를 바꾸지 않았다.
+
+먼지가 가라앉아야만 현석처럼 단단하여 변하지 않을 것 같은 표정을 풀었다고 한다.
+이 또한 「계약」을 관철하기 위해서 필요한 것이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15014_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15014_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..41675fc60
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15014_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+절벽의 균열에서 핀 꽃으로
+암석의 정수가 만들어낸 아름다운 생명이다.
+
+가담항설:
+옛날에 누군가 암왕제군에게 메마른 돌에는 절대 생명이 자랄 수 없다고 말했다.
+그래서 암왕제군은 순금의 꽃에게 바위 속에서 피어나도록 명했다.
+
+어쩌면 바위신은 한때 이런 위업을 행했을 지도 모른다.
+또 어쩌면 이는 오랜 세월 동안 전해 내려온 수많은 전설 중 하나일지도…
+하지만 운래해의 분노 어린 파도에 용감하게 맞서며,
+험준한 돌산 위에 생겨난 번영된 항구 도시가
+바로 이렇게 눈부신 꽃이지 않을까?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15014_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15014_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..44b82644e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15014_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+고귀한 옥으로 만든 해시계,
+햇빛과 시간을 조용히 쫓는다.
+
+아무리 오래되고 단단한 바위라도 오랜 세월 앞에선 무너지며 모래먼지로 변한다.
+
+암왕제군은 과거 땅 위의 별로 시계를 만들어 선조들에게 빛과 그림자의 중요성을 가르쳤다고 한다.
+세월이 흐르며 해시계는 민간에 돌아다니게 됐고 아직 서생이던 젊은 곤오가 이를 얻게 됐다고 한다.
+
+「어릴 땐 경전 연구에 뜻을 두어 수메르로 가서 지혜를 수행하고자 했다」
+「하지만 해시계를 우연히 얻은 뒤 매일 가지고 놀며 오랫동안 이를 검사했지만 단 하나의 결점도 발견할 수 없었다」
+「그래서 아카데미를 떠나 장인의 삶을 살며 이걸 만든 명인에게 도전하기로 결정했다」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15015_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15015_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..741c344e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15015_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+물이 들어있는 정교한 풍선.
+이나즈마의 기괴한 전설 중에는
+사람이 아닌 존재와 만나 기념품을 얻었다는 이야기도 있다….
+
+여름 축제 때 부모와 헤어지게 됐다.
+물풍선을 보기 위해 순간적으로
+아버지의 소매를 잡고 있던 손을 잠시 놓았을 뿐이었다.
+신의 가마니를 호송하는 사람들이 우리를 갈라놓았다.
+
+난 사당으로 가는 길 옆에 있는 도리이 근처에서 울면서
+산에 오르는 사람들을 셌다.
+언제부터 내 옆에 서 있던 건지 모르는
+여우 같은 눈을 가진 아름다운 여성이 내 손을 잡았다.
+
+「이렇게 귀여운 아이를 여기 버려놓고 가다니. 너무한 거 아냐!」
+「나랑 불꽃놀이 보고 표창 던지기도 하고 풍선 낚시하러 안 갈래?」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15015_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15015_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..090b2fd15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15015_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+정교한 목제 표창은 여름 축제에서 아주 흔한 것이다.
+이나즈마의 기괴한 전설 중에는
+사람이 아닌 존재와 만난 이야기도 있다….
+
+아내의 임신을 축하하기 위해 신사에 예참을 하러 갔다.
+그러나 왠지 모르게 산에 오를 때
+7살 때의 물풍선과 17살 때의 여우 가면
+그리고 십 년, 백 년이 지나도 시들지 않는 꽃을 챙겼다.
+
+대체 왜 그녀와 다시 만나길 기대한 걸까?
+중매쟁이의 말도 없었고 생활이 궁핍하긴 했으며,
+오랜 시간이 지나긴 했지만 아이가 생기긴 했으니
+앞으로의 생활이 행복하지 않을까?
+
+산에 오르는 길에 난 일부러 예전에 그녀가 나를 데리고 불꽃놀이를 보여줬던 곳으로 길을 돌아갔다.
+수풀을 제치고 나니 마치 흰옷을 입은 그녀가 돌 위에 앉아 있는 것 같았다.
+하지만 다가가서 보니 여우 한 마리가 위에서 햇볕을 쬐고 있었던 것이었다.
+여우는 내가 나뭇가지를 밟는 소리를 듣고 숲속으로 도망쳤고
+바람에 흔들리는 나뭇잎 사이로 비치는 햇살처럼 순식간에 사라졌다.
+다가가 보니 돌 위에는 아주 오래된 나무 표창만이 남겨져 있었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15015_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15015_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..28126a47a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15015_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+가면에 깃든 신의 얼굴.
+전설 속의 신의 이미지를 본 떠 만든 가면이다.
+
+사람들은 종종 전설 속의 여우 같은 자태와
+신의 얼굴로 자신의 얼굴을 가린다.
+어쩌면 이는 그녀처럼 형형색색으로 변화할 수 있길 바라는 것일지도….
+
+이나즈마의 전설에 의하면 세상 만물들은 영성을 지니고 있다고 한다.
+——이게 사실이라 하더라도
+대다수는 이미 장군의 위압 아래
+도시에서 멀리 벗어나 숲으로 숨지 않았을까?
+
+하지만 여전히 많은 사람들이 신성한 여우는 사람을 속일 수 있으며,
+천 년이라는 세월이면 동물도 선력을 가질 수 있다고 믿고 있다.
+따라서 이 여우 가면이 나타내는 것 또한 믿는다.
+
+가면의 뒷부분에는 예쁜 글씨체의 글이 적혀 있다.
+「불꽃놀이의 폭죽이 터질 때 떠나서 미안해」
+「이제 다시는 볼 수 없겠지. 안녕」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15015_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15015_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7af12cb5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15015_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+언제나 활짝 피어있는 여름 축제의 꽃,
+빙하 아래 묻혀있어도 시들지 않는다.
+
+어떤 이는 이를 허위적으로 만들어진 생명이라고 비방했다.
+왜냐하면 생명은 변화와 고통, 성장,
+만남과 이별이 있기 때문이다.
+
+하지만 그해 여름 축제 때 그녀와 함께 본 불꽃놀이는
+높은 하늘에 꽃이 피어났다가 지는 것처럼
+마지막에 홀연히 사라진 그 여우 같은 눈망울의 여자는 기억 속에서 사라졌다.
+오직 그녀가 남긴 이 시들지 않는 꽃만이 그녀를 기억하고 있지 않을까?
+
+결국 어떤 생명은
+이 시들지 않는 여름 축제의 꽃처럼 영원하지만,
+대다수의 생명은 불꽃처럼 피어났다가 사라진다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15015_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15015_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..16c5924c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15015_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+장교하게 장식되어 있는 소형 회중시계.
+하지만 어떤 시간에 멈추어 있다.
+이나즈마의 기괴한 전설 중에는
+사람이 아닌 존재와 만난 것과 관련된 이야기도 있다….
+
+여름 축제의 밤에 좋아하는 소녀와 함께 사당으로 가는 길을 걸었다.
+길을 잃고 우는 아이의 소리가 희미하게 들렸다.
+정신이 번쩍 들던 그 순간 발을 접질렸고 회중시계 또한 망가졌다.
+
+그녀가 약을 가지러 갔을 때
+나는 길을 막지 않고자
+비탈길 옆에 있는 바위에 앉아 쉬고 있었다.
+가면을 쓴 아름다운 여성이 옆에 앉았다.
+「여길 아는 사람은 아주 적어」
+「불꽃놀이를 보기에 딱 좋은 각도인데」
+
+원래는 이게 꿈인줄 알았다.
+못 본 지 10년이 넘었지만,
+전혀 늙지 않았다….
+
+「너도 벌써 이렇게 컸다니. 이제 풍선 낚시는 안 해도 되겠어」
+「내가 술 가져왔는데, 불꽃놀이같이 보는 거 어때?」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15016_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15016_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9264df5a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15016_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+살짝 퇴색된 정교한 잔,
+해연의 모래로 깨끗하게 닦였다.
+
+정교한 술잔이 항해사의 손에서 미끄러져 바다에 빠지며 조그만 물보라를 일으켰다.
+수많은 물고기떼 사이로 빛이 점차 희미해지는 해연에서 무슨 일을 겪었을까?
+적막하고 어두운 골목길, 은밀한 조화 창문 앞에서 무슨 일을 겪었을까?
+다크골드 술잔은 천천히 가라앉으며 바다 괴수의 꿈과 항해사의 꿈속으로 빠져들었다…
+
+「언젠가 네가 남긴 이 굴욕을 갚고야 말 것이다」
+달빛이 사파이어의 눈동자와 눈에 거슬리는 상처를 비춘다.
+그의 기억 속에 있는 그녀 얼굴은 더욱 밝고 아름다웠다.
+하지만 그는 당시 자신이 했던 일을 잊어버려 아쉬움만이 남았다.
+
+「그나저나 과거를 잊는 게 이번이 몇 번째일까…」
+
+「지나간 과거를 말해봤자 아무 소용 없잖아!」
+「모든 죽음이 헛수고야. 과거에 빠져도 구원받지 못하니까」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15016_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15016_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..726a0bdc9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15016_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+불길한 빨간색 깃털, 어쩌면 죽음을 알리는 징표일지도.
+어느 날 바다 괴수의 잔해와 함께 해안으로 밀려왔다.
+
+불손한 항해사는 리월 출신이 아닌 회색 국가의 귀족 출신이다.
+그도 한때는 귀족이었으나 어떤 일로 가문을 망신시키고 가문으로부터 버려졌다고 한다.
+하지만 이건 그저 허황된 이야기로 그는 한 자루의 가는 검만을 지닌 채 처음 항구에 도착했었다.
+이 외에도 아주 작은 사파이어색 깃털이 하나가 낡은 망토에 꼽혀있었다.
+
+이후 그는 선장과 함께 바다를 건너 폭풍우와 바다 괴수, 그리고 거친 파도와 싸웠다.
+과거 사파이어색을 띠던 깃털은 피에 의해 붉게 물들고 바다의 소금기에 절여지게 됐다.
+
+그리고 마지막 순간에
+그는 독한 술에 가려져 있던 과거를 또렷이 떠올렸다.
+마치 파도가 모래를 씻어내며 드러난 보물처럼…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15016_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15016_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e55487a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15016_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+독한 술 냄새를 풍기는 삼각모자,
+그 형태가 옛 주인의 신분을 상징한다.
+
+술독에 빠져 사는 항해사는 종일 만취한 상태로 있다.
+코를 찌르는 술 냄새가 온몸에 배여 있고 항상 온전치 못한 기억을 중얼거린다.
+웃기만 하는 선장은 이를 전혀 개의치 않고 여전히 그에게 중임을 맡겼다.
+
+「왜냐하면 우린 모두 아무것도 없는 사람이니까. 하하하!」
+
+「술이 스며든 모자가 폭풍에 휩쓸려 하늘 높이 날아가다 파도와 함께 사라졌어」
+「고향을 잃은 자들은 반드시 희망과 욕심 없는 싸움을 계속할 거야」
+「그들은 추억의 바다에서 잃어버린 걸 깊은 바다에서 되찾으려 하지」
+
+「해류와 바람 모두 정확해. 찾았어」
+「꿈속에서 나를 뜯어먹던 그 거대한 괴수를…」
+「드디어 원수를 값을 시간이네. 돛을 펼쳐라!」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15016_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15016_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6baedca37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15016_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+바닷바람에 의해 색이 바랜 브로치.
+수많은 파도를 이겨냈던 남아라도
+소중히 여기는 장식품과 추억을 가지고 있다.
+
+전함이 다시 한번 닻을 올리고 출항했다. 항해사는 또다시 선장을 따라 항해에 나섰다.
+선장의 황당한 바람을 쫓기 위해, 기억 속에 잠든 고향을 위해,
+항해사는 어설프기 그지없는 자작 노래를 흥얼거리며 고래와 파도에 답한다.
+
+「가문의 이름을 버린 죄인과 그의 마녀를 사냥하기 위해(절대) 사해를 누비네」
+「가문의 이름을 얻지 못한 똑똑한 남동생이 결국 가문을 물려 받았네(과연 그럴까?)」
+
+「부르지 못하는 가사…결국 너도 진실을 등지고 환생을 택했나」
+「모든 것을 잃어버리고 모든 것을 포기한 이가 모든 걸 받아들일 수 있는 파도 아래로 가라앉네」
+「어쩌면 이것도 좋은 결말이겠지. 하하하하하!」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15016_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15016_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5d074fdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15016_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+바다의 남아가 사용하는 구릿빛 나침반.
+끊임없이 방황하는 삶 속에서
+항상 주인의 마음이 있는 방향을 가리킨다.
+
+자유로운 선장은 과거 이 나침반으로 거대한 전함을 이끌며,
+가장 위험한 해역을 극복하고 가장 거대한 소용돌이를 정복했다.
+호탕한 웃음소리에 배어 나왔던 깊은 원한과
+독한 술, 그리고 죽음을 향한 결말로 실의에 빠진 이들을 이끈 적도 있었다…
+
+「좀도둑은 결국 교수대로 향할 거야…이렇게 부르는 노래 맞지?」
+「몸을 의탁할 곳만 있다면 물고기 밥이 돼도 상관없어——」
+「승선했을 때 이 배와 계약을 맺었잖아?」
+「그 기억은 술에 씻겨내려가지 않았겠지? 하하하!」
+「기억하고 있으면 됐어. 왜냐하면 이제 계약을 이행해야 할 때가 됐거든」
+
+「그것도 좋지. 이제 아무 상관없으니까…」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15017_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15017_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f7158d9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15017_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+천암군이 창설됐을 당시, 리월 대지는 아직 거칠고 황량했다.
+도시와 농촌, 부족의 장로들은 금잔을 맞대며 서로 맹세했다.
+암왕제군에 대한 충성과, 동포와 민족에 대한 책임감으로
+도처에서 용맹한 자들이 군대를 조직해 천암군이라 이름 지었고,
+
+야차와 함께 나섰던 전투에서 퇴로가 끊긴 병사들은 금잔에 술을 따라 마시며
+자애롭고 위엄 있는 암왕제군에게 최후의 잔을 올린 뒤 심연을 향해 용감히 돌진했다.
+수백 년 후, 용감한 모험가가 심연에서 금잔을 회수해 깨끗이 세척했다.
+금잔은 수백 년 동안 파손되거나 녹이 슬지 않았고, 암흑의 기운에 물들지도 않았다.
+
+수백 년 후, 리월 사람들이 다시 재앙의 시대와 무명의 야차,
+배경과 출신이 다른 영웅들이 어떻게 한마음이 되어 심연에 맞섰었는지를 이야기할 때…
+이 금잔은 빼놓을 수 없는 주제였고, 금잔에 남은 핏자국은 여전히 선명했다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15017_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15017_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac17d520d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15017_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+하늘을 누비느 맹금에서 떨어진 깃털은 천암군의 무훈을 상징하는 장식이 되었다.
+이런 깃털은 민중을 고무시키고 외국에서 온 손님에게 위엄을 보이는 용도로 공식 석상에서만 꽂았다.
+
+천암군이 공식 석상에서 꽂는 깃털은 무명의 야차에게서 유래되었다고 한다.
+야차는 심연의 부하들과 전투를 벌이다가 깃털을 떨어트렸는데, 이는 희망의 상징으로 여겨졌다.
+결국 용맹한 야차와 용사들은 암흑의 중심에 잠들었다.
+제군이 그들의 희생을 느끼고 한참을 침묵하자, 산속의 바위도 조용히 탄식했다.
+민간에도 층암거연을 수호하는 무명의 야차가 제군의 명을 받지 않았음에도
+오래된 죄를 씻고, 비겁했던 과거를 뉘우치고자 대가를 치렀다는 소문이 떠돌았다.
+
+진실이 어떻든 과거에 하늘을 누볐던 야차는 다시 자유로운 하늘로 돌아갔다.
+층암거연에 영원히 잠들었던 병사들도 이로써 신화로 남게 됐다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15017_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15017_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..13ff1076d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15017_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+이름도 남기지 않은 야차와 함께 싸웠던 병사들은
+동포들을 지키기 위해 함께 죽음을 택했다.
+고통받는 백성들을 안전하게 대피시키고 암주의 기대를 저버리지 않기 위해,
+두건을 쓴 우두머리들이 솔선하여 심연을 향해 창을 날렸다.
+
+재난이 강림한 유리의 땅엔 악연 깊은 적들이 샘처럼 솟구쳤고
+야차는 암왕제군의 명에 따라 심연의 비뚤어진 피조물들과 혈전을 벌였다.
+최후의 피 한 방울이 대지에 흘러들어 오염을 씻어내자
+심연이 물러가고 유리 모래는 다시 반짝이는 빛을 되찾았고,
+
+층암거연 상공의 짙은 안개가 흩어지자 야차는 모습을 감췄으며,
+전장에 두건을 남긴 병사들도 이곳에 영원히 잠들었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15017_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15017_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1cc3693f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15017_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+기암절벽이 위엄 있게 시를 읊조리던 옛날, 층암거연에 별이 떨어진 적이 있었다.
+끝없는 밤하늘에서 떨어진 성철은 땅을 유리 모래로 만들었다.
+
+사람의 생명은 유한하지만, 암왕제군은 천암군에 광맥을 수호하는 임무를 친히 내렸다.
+심연이 홍수처럼 밀어닥치자, 천암군은 도망치는 민중을 호위했다.
+층암거연에서 퇴로가 막힌 병사들이
+무명의 야차와 함께 싸우다 기암절벽에서 희생된 일화는 광부들의 이야기에 남아있다.
+
+세월이 흐르면 산천도 바뀌고 사람들과 선인들의 이름도 잊혀지지만,
+그들의 업적은 금을 입힌 꽃처럼 단단하고 찬란했다.
+재난이 평정된 지 어언 오백 년, 항구 도시의 견고한 성벽은 늘 그랬던 것처럼 평온하다.
+병사들은 자랑스럽게 금박 꽃을 달았는데, 이는 선인들의 고귀한 희생을 상징한다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15017_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15017_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..13d458875
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15017_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+해와 달의 빛으로 어둠을 몰아내는 시계는 암담한 날에도 빛을 잡을 수 있다.
+리월이 악의에 찬 어둠에 위협 받던 때, 이 시계는 전사들에게 따뜻함을 주었다.
+
+야차 곁에서 전투를 치르며 병사들도 업장을 쌓고 살육에 물들 수밖에 없었다.
+살육에 빠지지 않기 위해, 천암군은 시계로 전투 시각을 묵묵히 기록했다.
+통일된 속도와 규율에 따라 전임 병사들은 후임들로 교체되었다.
+이들은 야차와 용사들이 함께 스러진 층암거연의 깊은 곳까지 진퇴를 거듭했다.
+
+백 년 후, 별빛에서 찬란하게 빛을 발하던 이 시계는 광부들에 의해 발굴됐다.
+시정에는 검은 도포를 걸친 골동품 수집가가 시장을 거닐다가 높은 가격으로 이 금동 시계를 구입했다는 소문이 돌았다.
+시계를 판 사람은 내막을 알아내려고 시도했지만, 골동품 수집가는 여러 핑계를 대며 말을 아꼈다.
+그의 목적이 뭔지 답을 낼 수 있는 건 도도하게 흐르는 시간뿐일지도 모른다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15018_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15018_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..97bdead52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15018_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+태어나면서부터 독보적으로 아름다운 외모를 지녔던 「그」는,
+오랜 「수명」과 공허한 「의지」를 약속 받았다.
+
+그는 신의 탁월한 피조물이었으나 무용지물이 되어 버려졌다.
+그는 알 수 없는 착오에 의해 「수면」에서 스스로 깨어나
+천지와 인간 세상을 거닐기 시작했다.
+
+어리석은 자가 그를 찾기 전에 그는 오랜 세월 떠돌며
+이런 경험들을 쌓았다.
+
+난 인간을 초월한 「인간」으로,
+신조차 내 운명에 관여하길 두려워한다.
+인간이든 신이든, 아니면 운명이 날 좌지우지할 수 없고
+남은 생을 어떻게 보내는지도 내 자유이다.
+
+이 가면을 쓴 사람들과 동행하는 건 흥미로워 보이니
+그들과 「한통속」이 되자.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15018_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15018_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c8d70727
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15018_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+「소위 말하는 『인간』이란 복잡한 기계에 불과합니다」
+지혜의 터전에서 한 소년이 논증을 펼친다.
+어떤 부위를 분해해 일부분을 개조한다면
+그 기계의 성능은 대폭 향상될 수 있고
+신의 눈이 있건 없건, 체질과 무예가 어떻든
+「최적화된 인간」은 예상을 초월한 능력을 발휘할 수 있는 법…
+
+이 방법은 「사마외도」라고 폄훼되어 금지되었고
+소년도 연구 노트의 한편에 마구잡이로 자신의 느낀 점을 기록했을 뿐이었다.
+1. 예상했던 사실: 아카데미아의 스타일로는 연구 성과를 낼 수 없다.
+2. 그러나 쫓겨나는 건 손해다. 좋은 연구 환경을 갖춰야 한다.
+
+「이단」의 소문에 따라, 최초의 어리석은 자가 그를 찾아냈다…
+
+「고작 『최적화된 인간』일 뿐이잖아요——귀국에서 충분한 물자와 시간을 제공해준다면, 난 당신들이 말하는 『신』도 만들어낼 수 있습니다. 어떻습니까?」
+뜨거운 사막에서 그는 호기심에 찬 눈으로 스네즈나야의 사자를 쳐다봤다.
+당신도 아카데미아 사람들처럼 날 「괴물」이나 「미치광이」라고 부를까?
+아니면 고향 사람들처럼 몽둥이와 갈퀴로 날 내쫓을까…
+
+하지만…
+「좋습니다. 그럼, 우린 이제 동료입니다」
+「당신의 호칭은——」
+그에게 붙여준 호칭이 너무 아이러니해서 소년은 큰소리로 웃기 시작했다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15018_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15018_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c34a5224
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15018_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+동포들의 피를 씻어낼 수 없다면, 아예 운명을 비웃는 「어릿광대」가 되는 겁니다.
+내 재주와 학문이 「현자」에 못 미친다면, 전임 왕의 총애를 받지 못한다면,
+그들이 무거운 죄의 베일을 찟어버리는 것을 말리지 못해 신의 분노와 멸망, 어리석은 광풍을 불러 일으켰다면,
+차라리 어리석은 「우인」이 되어 내 아픔을 이해해주는 「폐하」에게 충성을 바치겠습니다…
+
+난 『어릿광대』라고 불리는 피에로입니다. 내 이야기를 들어주세요.
+
+자랑스러운 우인 동지들이여, 분노의 불꽃과 영원한 냉기를 간직합시다.
+우리 서로 세상의 진리가 터무니없고 싸늘하다는 것을 봤으니,
+함께 세상을 비웃는 가면을 쓰고 하늘의 이치를 바꿉시다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15018_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15018_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ec3db42a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15018_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+「당신은 정말 불가사의하군요. 인간의 몸으로 이런 힘을 받아들이다니」
+「당신은 피와 눈물을 다 쏟아냈다고 했으니, 불로 몸을 채웠겠지요…」
+「온몸이 상처투성이겠지만, 상처와 눈가에서는 쇳물 같이 뜨거운 불만이 흐를 거예요」
+「주제에서 벗어난 것 같군요. 난 봉화를 따라 왔어요. 거래를 하려고…」
+「『폐하』의 은혜로 당신을 집어삼킨 불을 끄는 게 어때요?」
+
+최초의 어리석은 자는 「힘」을 생명의 불에 넘긴 거의 다 죽어가는 소녀,
+그녀는 「망상」을 넘어 오염된 과거와 깨끗한 미래의 경계를 봤다…
+
+난 깨달았다. 견고한 얼음으로 내 지워져버린 과거를 대신해 불을 끄자.
+까만 때와 세상의 아픔, 속죄하는 인간과 짐승을 침묵의 얼음으로 정화시키자.
+
+그렇다 해도 창백하고 순결한 화염은 여전히 그녀의 가슴속에서 활활 타오르고 있다…
+
+「나와 당신, 당신의 여왕이 노리는 목표는 같아요」
+「이 세상을 왜곡시킨 근원, 정어리석으면서도 검게 더럽혀진 심연을 정화시키는 것이죠」
+「좋습니다. 뭘 하든 괜찮아요. 날 우리의 목적을 이루는 도구가 되게 해줘요」
+「난 흰 옷을 입고 있지만 내 몸은 씻어낼 수 없는 유해들의 기름과 재로 물들어 있으니까요」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15018_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15018_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3b19ff67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15018_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+금전 유통 경로는 세상의 혈관이다.
+그렇다면 이 세상의 중심은 바로 황금의 심장이다.
+
+까닭 없이 「인정」을 받은 그는 세속의 힘을 추구할 수밖에 없다.
+그러나 「그들」이 금전을 헌신짝 버린다고 해도,
+무수한 권능 중의 하나로, 그것은 「신」의 수중에 있다.
+
+어쩌면 그는 가난했었기 때문에 금전에 병적인 집착을 보이는 것인지도 모른다.
+어쩌면 신의 총애를 받지 못했지 때문에 대항하려는 의지가 불타올랐는지도 모른다…
+
+「금화의 발원지 사람들은 『계약』을 몹시 중요시합니다」
+「금전의 명의로 난 우리 사인의 『계약』을 지킬 것입니다——」
+「모든 수단을 동원해 난 세계의 돈을 유통시키는 심장이 될 겁니다」
+「그 후 필요한 시점에 심장을 우리의 의지에 따라 멈추게 할 겁니다」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15019_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15019_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0405493c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15019_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+신사에서 길흉을 점치는 특제 점괘통에는,
+여우가 붙는 행운이 있다고 한다
+
+점술은 길을 잃은 사람의 질문이기 때문에 길흉을 막론하고 모두 해답이다
+한마디로 세상에 망연자실한 질문자만 있을 뿐 부정확한 점술은 없다
+신사에서 공부한 시간은 큰 도움이 되었고, 우둔한 나도 여우 어르신의 논리를 배울 수 있었다
+그 시간 동안, 요고우 텐구님 신세를 지지 않고도, 딸이 생겼다
+멍청이 아저씨 콘부마루도 쇼군님의 하타모토가 되어 명망 높은 무사 가문의 딸을 맞이하게 되는데…
+
+「정말 귀여운 아이였다. 종일 전쟁 생각만 하던 텐구님도 조금은 어머니의 감정이 생겼으니…」
+「하지만… 신사는 어쩐지 항상 어린아이들의 생기가 빠져 있는 것 같네, 그런 건 싫은데. 히비키, 다시 어린아이로 돌아가는 건 어떨까?」
+
+평소와 다름 없이, 여우 어르신은 다소 심한 농담을 던지며 벚꽃주의 취기를 머금은 채 내게 다가왔다
+
+「그런 얼굴 하지 마, 히비키. 재궁 어르신이 점 한번 쳐줄까, 응?」
+「어머, 대길이야! 봐봐, 대길이라구! 이게 뭘 의미하는지 알아?」
+「어르신이 모든 흉첨을 뽑아 가셨잖아요. 저 놀리지 좀 마세요, 재궁 어르신…」
+「아니… 이 점괘의 의미는, 네가 그리워하는 사람이 네 영원한 기억으로 남게 된다는 의미야」
+
+그러니까, 꿋꿋하게 살아. 이 세상에 오래오래 살아남아줘
+소중한 사람이 다 떠나가도 너만 살아있다면,
+그분들과 함께한 세월도 영원히 사라지지 않겠지…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15019_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15019_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5369af293
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15019_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+신사에서 악재를 쫓거나 기도에 사용하는 파마화살은,
+마음을 잠식하는 모든 마물을 물리칠 수 있다고 전해진다
+
+사람들은 늘 파마의 화살이 사악하고 부정할 것을 쫓을 수 있다고 한다, 하지만 사악함이란 결코 객관적인 것이 아니다
+사악함은 종종 사람의 마음에서 온다. 두려움으로 인한 섬망에서 오고, 한 줌의 재로 변한 싸늘한 마음에서 온다
+재궁 어르신이 돌아가신 지도 꽤 오랜 세월이 흘렀다. 나도 이제 더 이상은 나루카미 다이샤의 어린 견습 무녀가 아니다
+텅 빈 그 담뱃대를 집을 때마다 허전한 아픔이 유령처럼 피어오른다
+
+마음이 쓰이는 사람이 생겼고, 또 마음이 쓰이는 사람을 잃었다. 시간은 마치 물레 방아처럼 쉴 새 없이 돌아간다
+고요하고 평온하며, 어둠의 심연에 잠긴 여우 어르신의 새하얀 모습은 여전히 무녀의 꿈에 각인돼 있다
+텐구 어르신은 지켜주지 못했다는 죄책감에 분노해서 미츠요만 두고 떠나버렸다
+하루노스케는 비통한 노여움을 안고 멀리 타국으로 떠났고, 나가마사는 미코시의 오명을 벗기기 위해 관아에 들어갔다
+신의 숲에서 내게 궁술을 가르치고, 붉디붉은 벚꽃 가지 아래서 나의 유치한 약속마저도 인내심을 갖고 경청하던 그 남자는,
+그는 결국 내게 돌아올 것이다. 휘날리는 피에 눈이 멀고, 어두운 오물에 흉악한 짐승으로 변해버린다 해도…
+
+우리의 활과 화살로 그를 구하고, 슬픈 결말이 정해져 있는 약속을 지켜내자
+우리의 활과 화살로 사악한 마물을 물리치고, 망령과 부질없는 집착을 떨쳐내자
+
+「나 보러 꼭 와줘, 도박꾼 바보야」
+「이번에는 길 잃지 말고, 콘부마루」
+
+하지만 그 마지막 내기의 승자는 대체 누구였을까…
+그녀는 화려한 활을 어루만지면서 시시콜콜한 생각을 했다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15019_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15019_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff0c3ca9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15019_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+맑고 아담한 축제용 가면, 과거 어느 미코의 소유였다
+입가에는 엷은 미소를 띠고 있으나 두 눈은 더 이상 빛나지 않는다
+
+다이샤에서 배움을 청한 지도 꽤 되는지라 스스로 많이 어른스러워졌다고 자부할 수 있다
+더 이상 아둔한 어린 시절의 내가 아니다. 이젠 혼자의 힘으로 해낼 수 있는 일도 점점 많아지고 있다
+그러나 어찌 된 일인지, 내가 성장하면 할수록 재궁 어르신의 얼굴에는 나날이 수심이 깊어진다
+그녀의 얼굴에 떠오른 것은 걱정도, 두려움도 아닌 그윽하고 슬픈 애틋함이었다…
+
+「세상의 이치는 원래 무상하단다. 찰나에 사라지는 것에 미련을 두면 영원한 기억을 잃기 마련이지」
+「기억을 잃는다는 건 생명을 잃는 것과 다름이 없단다. 영원하고 어두운 죽음이지」
+
+이번엔 그 옅은 웃음으로도 슬픈 기색을 감출 수가 없었다
+분명 축젯날인데도 마치 이별의 시간 같았다…
+
+「참, 너도 콘부마루 그 바보 녀석 얘기 좀 해줘…」
+「왜… 다 늙어빠진 여자가 그를 빼앗아가기라도 할까 봐 무서운 거야?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15019_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15019_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..26e3f9e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15019_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+「미즈히키」라 불리는 공예로 엮어 만든 부적은,
+소원과 그 인연을 단단히 얽히게 만들어준다고 한다
+
+그때, 신통광대한 여우 어르신은 신사의 업무에 대해 배우고 있었다
+그때의 나는, 작은 어촌 마을에서 나루카미에 온 어린 무녀에 불과했다
+챠센보다도 더 아둔했지만 여전히 어린아이의 호기심과 심술을 버리지는 못했다
+재궁 어르신의 우아하고 난해한 말들에 늘 천진한 의구심을 품고 있었다
+
+「세상일은 서로 얽히고설켜 있는 굴레 같단다. 그리고 그 사이에서 허황된 염원이 생기지」
+「소위 부적이란, 소원을 들어줄 능력이 전혀 없는데도, 그 굴레를 빌려 영원함을 이루는 것이란다」
+
+어리둥절한 내 모습에 여우 어르신은 참지 못하고 크게 웃음을 터뜨린다
+그러다니 자못 즐겁게 담뱃대를 내 머리를 두드리고는 능글맞게 화제를 돌린다
+
+「히비키도 분명 인연을 만났겠지?」
+
+「그 난폭한 무뢰배와 무슨 인연이요!」
+
+「어머, 과연 그럴까?」
+
+하지만 결국, 어둠이 모든 걸 집어 삼켰다
+그 인연이란 것도, 결국 허무하게 사라졌다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15019_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15019_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec3259dda
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15019_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+아담한 회중시계는 신사의 방울로 장식되어 있다
+시곗바늘은 영원히 아침 이슬이 채 가시지 않은 시각에 머물고 있다
+
+날이 점차 파란빛으로 물들고, 풀잎 끝부분에 아침 이슬이 맺혔다가 다시 흩어졌다
+만화경처럼 아름다운 빛일지라도, 아름다운 경치는 찰나에 불과하다
+
+나는 과거 가을밤의 비탈길에서 재궁 어르신과 함께 매미 소리와 달빛을 감상했었다
+그때의 나는 어리고 고집불통인 시골 무녀에 지나지 않았다
+조잘조잘 참새처럼 떠들어대며 나만의 생각을 고집했고
+살며시 웃는 여우 어르신의 얼굴에 넋을 잃었지만, 그녀의 말을 이해하지는 못했다:
+
+「찰나의 아름다움을 영원히 간직하려 하는 건, 마치 아침 이슬을 손에 꼭 쥐려고 하는 것과 같단다」
+「난 이미 아침 이슬처럼 사라졌고, 네가 나에 대한 인상은 남겨진 염원일 뿐이란다」
+
+희미한 기억 속에서, 그녀는 난해한 말과 함께하며 달처럼 슬픈 표정을 지었다. 그에 나는 문득 깨달았다…
+잠시 후, 그녀는 담뱃대로 내 머리를 톡톡 두드렸다. 여느 때와 같은 심술궂은 표정이었다:
+
+「날이 밝고 있어, 히비키」
+「이젠 슬슬 돌아갈 때야」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15020_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15020_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..179fb4857
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15020_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+이와쿠라 도케이라는 독창적인 비검 『텐구쇼(抄)』로 쿠죠가의 검법 지침서로 불리게 되었다
+마침내 그는 「도우인」이라는 무호를 얻었고, 문하생이 구름처럼 몰려드는 검도 유파를 창설한다
+쿠죠가의 저택으로 가기 전, 음주를 배운 미치히라는
+마지막으로 비검 「텐구쇼」의 완성으로 폐허가 되어버린 지부에 향한다
+13년 동안, 열 번 중 세 번은 요고우산의 텐구와 진검으로 승부를 겨뤘던 폐기된 지부 신사 안에서,
+그는 이곳에서 자칭 「요고우산의 미츠요」라고 하던 검은 날개의 텐구를 만났던 때를 떠올렸다…
+
+꿈과 같이 덧없던 13년
+요고우산의 벚꽃과 흰 눈이 나풀나풀 내리네
+님은 멀어졌구나
+
+그때의 신성한 벚나무도 망망 백설처럼 흩날리네
+발 아래의 지부는 섬길 신을 잃었지만 온건하네
+샘물 같은 웃음소리가 산에 메아리치고
+두 사람은 폐허로 된 뜰에 더 이상 발을 들이지 않았네
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15020_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15020_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..18ef7bd47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15020_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+검호가 되리라 다짐했던 자는, 검바람에 휘날리는 검은 깃털에 둘러싸여
+좀처럼 볼 수 없었던 텐구 소녀를 드디어 찾게 된다…
+
+「어머. 정말 위험했어, 너 정말 대단하구나」
+「검이 네 힘을 온전히 담아낼 수 있다면,」
+「난 여기서 죽게 되겠지, 그럼…」
+
+미츠요, 내년의 결투는 다른 곳에서 할까?
+벚꽃이 떨어지는 곳이라면 나도 몇 개 알고 있는데…
+자신이 파괴한 신사를 바라보며, 텐구의 떨리는 손을 잡는다
+자신의 검에 떨어진 검은 깃털을 보며, 미치히라는 그렇게 얘기할 생각이었다
+
+「어머, 날 스쳤으니 어찌 됐든 네가 이긴 거네」
+
+승부는 아직 나지 않았으니까 내년에 다시 만나자, 라고 그는 말하고 싶었다
+
+「지금의 네 검은, 텐구의 속도마저 초월했지」
+「이 13년 동안, 너와 결투했던 그 모든 날을 영원히 잊지 않을 거야」
+「하지만 요고우 텐구로서, 결국 일족을 맡아야 하겠지」
+「지금 생각해 보니까, 네게 새로운 이름을 준 건, 네가 귀신의 피라는 저주에서 벗어났으면 좋겠다고 생각해서 그랬던 것 같아」
+「인간이 아닌 자의 혈통은 그 전쟁이 지나고 나서 점점 희미해지고 있지」
+「원래 나 같은 인간이 아닌 것들은 아름다운 끝을 감히 바라서는 안 돼, 하지만 너는 달라」
+「지금의 너는 더 이상 귀신의 피가 흐르는 미코시가 아니라 『이와쿠라』야」
+
+「그럼 안녕, 미치히라. 날 잊어, 그리고 너의 검으로,」
+「이와쿠라의 혈통을 위해, 이와쿠라만의 길을 개척하길 바란다」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15020_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15020_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..10546046a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15020_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+「도우인 공의 비검은 뇌광마저 베어버릴 수 있을 정도군, 하하하」
+젊은 간조 우두머리, 히로시가 검을 받으며 야유를 날리자 그는 담담하게 대답한다:
+「그럴 리가 있나. 그래도 하늘을 날아다니는 텐구를 베어버릴 수 있을 만큼은 된다네」
+「허나, 실제로 텐구를 베어본 적은 없다네」
+
+「그런가? 그럼 비검 『텐구쇼』의 이름은 어디서 유래한 것인가?」
+도우인이 대답하지 않자, 이도를 세운 간조의 우두머리가 잔뜩 골이 나서 말한다:
+「쿠죠가의 그 영감탱이가 선수만 치지 않았어도 자네를 우리 쪽에 데려오는 건데」
+「자네의 검술이라면, 세이라이의 아코 도메키도 자네한텐 적수가 안 될걸세」
+
+뇌운을 헤치듯 그에게 새로운 이름을, 새로운 생명을 부여한,
+잔뜩 녹이 슨 검을 던지면서 그 검으로 자신을 베어보라던 텐구,
+그의 검이 부러진 후, 그녀가 그에게 했던 마지막 말…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15020_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15020_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3acf9a1ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15020_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+어머니는 그녀에게 은혜를 베풀고, 보검을 내려준 쇼군에게 날카로운 송곳니를 드러냈다
+결국 미코시 가에 돌아온 건, 그녀가 그토록 사랑했던 검집이 전부였다
+
+어머니의 소원은 끓어오르는 혈기로 생사의 운명을 극복하는 것이었고,
+날로 쇠약해지는 동족을 위해 전장의 귀신이라는 이름으로 불후의 공적을 세우는 것이었다
+죄악의 호랑이에게 집어 삼켜지면, 당신은 그 안에서 맹수를 찢어발기셨다
+
+번개의 삼파문의 휘하에서 혁혁한 전공을 세우셨어야 하시는 분이,
+깨끗하게 씻길 줄 알았던 선혈로 얼룩진 전투복의 쥬우니히토에도,
+그녀의 맹렬하게 박동하는 심장과 함께 영원히 어둠으로 물들었다…
+
+가업을 이어받아야 할 장남은 속세를 피해 성 밖의 마을에 은둔했고,
+산속의 그 소녀를 만날 때까지 요고우산의 산과 숲을 벗으로 삼았다
+
+「귀찮구나. 과거를 포기하고 싶다면, 내가 새로운 이름을 지어주지」
+칠흑 같은 날개를 지닌 그녀는, 그의 과거 이야기를 듣고는 코웃음을 쳤다
+「이와쿠라라고 하자ㅡ반좌의 의미에서 본땄지. 그건 다른 사람의 말에 피해를 입지 않는 물건이거든」
+「귀신의 피가 흐르고 있는 인간아, 기쁜 일이잖아. 웃어보렴」
+「요고우 텐구가 지어준 이름은 신통력이 깃들어있단다」
+「게다가, 돌멩이의 이름이라면, 네 뇌와 근육에도 제법 어울리고 말이지」
+
+「그럼ㅡ다음해 벚꽃이 스러질 때, 여기서 다시 결투를 하자, 『이와쿠라』」
+「귀신의 아이야, 검술을 열심히 익히렴. 요고우 텐구에게 부끄럽지 않는 적수가 되어야 하지 않겠니」
+「참, 내 털끝 하나라도 다칠 수 있다면, 비검의 이름은 텐구승이라고 하자!」
+「그때의 넌, 『텐구마저 이길 수 있는 최강의 비검』을 갖게 되는 거니 말이야」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15020_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15020_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..55574ce5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15020_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+세이라이섬이 아직 뇌운에 휩싸이지 않은 까마득한 옛날의 기억이 숨결처럼 출렁인다
+뇌우와 우레를 담은 아담한 용기는 결국 약속한 사람에게 건네지 못했다
+
+「줄이 끊어져서 찾아왔나… 정말 골치 아파 죽겠네」
+「이거 순 검술 외에는 아무것도 할 줄 모르는 멍청이 도박꾼 아저씨 아냐?」
+
+「흥. 사람 얕잡아 보지 마. 내 활은 텐구한테 이어받은 유명한 활이야」
+「하지만 내 검이 너무 대단해서, 다들 궁술은 얘기하질 않아」
+「자세히 생각해 보니 진짜 낭비네. 내가 궁술을 가르쳐 줄까?」
+
+언제였던가, 매몰찬 말을 하면서, 그 바보를 도와 잘린 도장주머니를 고쳐주었던 게…
+언제였던가, 매몰찬 말로 타인을 심심풀이 삼으면서도 미소를 지었던 게…
+
+「이미 하타모토가 되어 책임을 짊어졌으면서, 왜 여기저기 사고를 쳤지?」
+「이미 결혼을 해서 아름다운 아내가 있으면서, 왜 매일 유유자적 도박을 일삼았지?」
+
+이미…
+이미 혀끝까지 올라왔지만 뱉지 않은 질문은, 다시는 말하지 않기로 했다
+재궁 어르신이 아직 곁에 있으시다면, 교묘하고 즐겁게 얘기를 꺼냈겠지…
+
+「이미 다 소용없는 일이야. 난 자체 휴가야. 적어도 오늘은 휴가야」
+「신사의 일은 내려놓고, 몰래 바닷가에 가자. 어렸을 때처럼 말이야」
+
+그렇게 그 녀석에게 이끌려 항구에 갔고, 지나가는 배들을 멍하니 바라보았다
+신사의 미츠요란 분에 대한 이야기, 사부의 미모와 무예를 이어받은 이야기를,
+자신의 목을 베는 악몽을 꿔서 한동안 간담이 서늘했던 이야기도 들었다…
+하지만 둘은 알고 있었다. 이야기들은 이미 성인이 된 비애를 숨기는 말일뿐이란 걸
+
+나중에, 아주, 아주 오래 지나고 나서,
+푸른 이끼가 자란 암초를 내려다보며, 둘이 조용하게 만남을 가졌던 항구…
+그 노름꾼이 다시 한번 내기에 이길 수 있도록, 그가 평안하길 기도하기 위해서…
+다시 용기를 내어 높은 곳에 서서, 손수 만든 도장주머니를 높이 들고,
+추억을 만회할 희망을 품고, 뇌광과 번개의 힘을 수집하고 있다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15021_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15021_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b9ef4661
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15021_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+아메노마, 후츠, 잇신, 햐쿠메, 센쥬는
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15021_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15021_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2af32ff06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15021_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+오랫동안 떠돌아다녔던 가부키모노는 이제 더 이상 그것을 떠올리지 않지만,
+두 눈을 감으면 타타라스나의 야경과 용광로가 눈에 선하다.
+젊고 인자한 부관이 대답했다.
+「이 금장식은 쇼군님이 하사한 신분의 증거입니다」
+「허나 세상을 떠돌아다닐 때 부득이한 경우를 제외하곤」
+「자신의 신분을 타인에게 밝혀선 안 됩니다」
+강직한 메츠케가 대답했다.
+「이 금장식은 쇼군님이 하사한 신분의 증거입니다」
+「하지만 당신은 사람도 기물도 아니니」
+「당신을 이렇게 밖에 처벌할 수 없는 저를 원망하지 마십시오!」
+
+과거를 버린 가부키모노는 이제 더 이상 그것을 떠올리지 않지만,
+귀를 막아도 그때의 폭우와 광풍의 소리가 귓가에 선명하다.
+기대로 가득한 두 눈이 대답했다:
+「이 금장식은 쇼군님이 하사한 신분의 증거입니다」
+「분명 사람들을 고통에서 해방시킬 수 있을 거예요」
+
+기민하고 아름다운 무녀가 대답했다.
+「이 금장식은 쇼군님이 하사한 신분의 증거입니다」
+「쇼군께선 절대 당신을 포기하지 않아요」
+「저도 최선을 다해 구원할 수 있도록 할게요…」
+
+…그러나 황금색 화살깃은 결국 먼지 속에 파묻혔고
+모든 이야기도 업화에 불타 흔적도 없이 사라졌다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15021_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15021_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fec67cae1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15021_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+「방랑자, 어디 가는 거야?」
+아이의 외침에 떠돌이 소년이 걸음을 멈췄다.
+그는 타타라스나 장인의 아들로 비록 병에 걸렸지만, 아주 투명한 두 눈을 가지고 있다.
+소년은 아이에게 자신은 꼭 이나즈마성에 가야 한다고 알려준다.
+「근데 지금 비 많이 내리잖아. 게다가 전에 떠났던 사람들 모두 못 돌아왔다고 했어!」
+소년은 입을 벌렸다가 결국 아이를 보며 미소 짓는다.
+그가 다시 이 섬에 발을 들였을 때 아이는 이미 흔적도 없이 사라졌다.
+
+「이나즈마인이여, 어디 가는 겐가? 이건 당신이 탈 수 있는 배가 아닐세!」
+떠돌이 소년이 항구의 사공에게 저지당한다.
+소년이 검을 뽑기 전에 동행하던 남자가 손을 들어 그를 말린다.
+남자는 사공에게 이 외국 소년은 자신과 동행하는 것이라고 알려준다.
+「대인의 손님이셨구려, 제가 실례했습니다」
+남자는 소년에게 추위를 막을 수 있는 외투를 건네지만, 소년은 고개를 젓는다.
+지금 그는 이번 원행에서 어떤 재밌는 걸 보게 될 지만 생각하고 있다.
+
+「집행관님, 어디 가시는 건가요?」
+소년은 시끄러운 사람을 가장 싫어하여 손바닥으로 수하의 얼굴을 때린다.
+하지만 소년은 겁에 질린 무력한 인간을 관찰하는 것을 가장 좋아한다.
+어쩌면 다양한 표정 때문에 이 멍청한 수하를 곁에 두고 있는 것일지도 모른다.
+그는 바닥에 꿇어앉은 채 전전긍긍하는 수하에게 이번에는 동쪽의 몬드로 간다고 말한다.
+「알겠습니다. 지금 바로 직속 호위병들을 준비하겠습니다!」
+호위병은 필요 없지만, 그는 멍청이와 더는 말을 섞기 싫어한다.
+그는 낭인의 삿갓을 고쳐 쓰고는 동쪽으로 향했다.
+
+「아이야, 어디 가는 게냐?」
+귀국한 소년은 길가의 할머니의 외침에 걸음을 멈춘다.
+소년은 할머니에게 서쪽으로 가려 한다고 말한다.
+「야시오리섬에 가는 게냐? 가서 뭐 하려고?」
+할머니는 그저 요즘 많이 뒤숭숭하기에 아무 생각 없이 물었다.
+소년은 진심 어린 웃음으로 그녀의 배려에 감사해하며 선약이 있어서요라고 말했다.
+조각배가 천천히 정박하고 이국적인 복장을 한 여성이 연안에 서서
+저 멀리 소년에게 작디작은 수정 구슬을 던졌다.
+소년은 수정 구슬을 손쉽게 낚아챈 뒤 핏빛 같은 노을에 이를 비추었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15021_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15021_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7bd2d178
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15021_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+꿈속에서 달빛 아래 노랫소리에 따라 춤을 추는 환영을 봤다.
+마치 아주 오래전 과거의 그 백지 같던 소년과도 같았고
+또 마치 증오와 고난이 모두 흩어지고 나서야
+드러난 부서지기 쉽고 단순한 자아 같았다.
+
+부랑인은 자신에게 꿈을 꿀 수 있는 능력이 있는지 몰랐다.
+이는 어쩌면 학자들의 속임수이거나
+또 어쩌면 과거 그 심장의 미약한 저항일 수도 있다.
+
+「너는 갈망하던 『마음』을 얻었었지만」
+「그건 거짓과 기만을 위한 도구에 불과하지」
+「그러나 너는 결국 자신만의 것을 얻을 수 있게 됐어」
+「거짓으로 결합된 이 몸도 속세의 대권을 차지할 수 있었지」
+
+「하지만 이 모든 것은 헛된 꿈일 뿐」
+「결국 대지의 고난 속에서 탄식하다 흩어지겠지…」
+이 말을 한 사람이 미래의 나인지 과거의 나인지 알 수 없다.
+부랑인은 이를 전혀 개의치 않는다. 어쨌든 꿈에서 깨어났을 때
+소멸하는 것은 자신이 아닌 희미한 미래이기에.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15021_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15021_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f3e9b0e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15021_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+그는 처음에 「마음」의 용기로 탄생했지만
+꿈속에서 눈물을 흘렸다.
+창조자는 그가 기물로든 인류로든
+너무 나약하다는 것을 깨닫게 됐다.
+
+창조자는 그를 파괴하지 못하고 계속 잠을 자게 했다.
+이후 그녀는 창조하는 작품에 심장을 넣는 설계를 포기했다.
+얼마 뒤 세상에서 가장 존귀하고 가장 뛰어난 「증표」가
+보관할 곳이 없어 요고우산에 있는 다이샤로 보내진다.
+
+그 후 아름다운 인형이 잠에서 깨어나 유랑을 시작했다.
+그는 수많은 마음을 보게 된다.
+착한 마음, 정직한 마음, 의연한 마음, 부드러운 마음…
+인형은 자신도 심장을 가지고 싶어 했다.
+
+그리고 아름다운 인형은 결국 그 「마음」을 손에 넣게 된다.
+그것은 그의 탄생의 의미이자 존재의 목적이다.
+하지만 그건 인형이 진정으로 원하는 것이 아니었다.
+왜냐하면 그건 아무런 축복이 포함되어 있지 않은
+그저 우호적인 겉모습에 포장된
+이기적이고 위선적이며, 교활하고 저주로 가득한 제물이었기 때문이다.
+
+선과 악은 모두 중생의 낭설로 쓸모없고도 요란스럽다.
+하지만 이 「마음」을 파내기만 하면
+아무것도 느낄 수 없게 된다…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15022_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15022_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f72dd13ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15022_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+와타츠미섬의 신이 인정한 깨끗한 진주는 바다 주민에겐 값을 매길 수 없을 만큼 진귀한 보물이다
+진주를 주제로 한 노래는 오직 아라히토가미 무녀만이 부를 수 있다
+
+전설에 따르면 무지갯빛에 둘러싸인 거대한 조개가 와타츠미의 부드러움을 머금어 무구의 진주가 탄생했고,
+그 이후 무고한 진주에서 아라히토가미의 와타츠미 대무녀 일족이 태어났다고 전해진다
+거대한 조개의 화려하고 부드러운 요람에서 천천히 걸어 나와, 바다에 뜬 달과 춤추던 자매들이 은총에
+기뻐하던 중, 와타츠미 신도 아름다운 옥을 선물하며 그녀들에게 천광을 좇으란 순수한 꿈을 하사했다
+
+진주는 와타츠미의 피가 흐르는 사람의 손에서 더욱 밝게 빛난다
+이것도 하나의 오래된 전설일지도 모르겠다. 진상을 알아내기엔 너무 많은 세월이 흘러버렸다
+전설 속 패배의 순간에, 무녀와 쌍둥이 자매는 서로 옷을 바꿔 입고 끝 없는 파도에 몸을 숨겼지만
+진주는 넘실대는 파도 속에서 모습을 감추고는 적막하고 고요한 해연으로 돌아가 버렸다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15022_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15022_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d9d576ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15022_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+수많은 일족이 처음으로 하늘의 빛을 목도한 순간, 와타츠미 신은 바다 주민들 중에서 무녀를 간택했다
+이 섬의 노래의 역사에 따르면, 최초의 「아라히토가미 무녀」는 진주를 캐던 해녀 출신이었다
+
+무의미한 분쟁이 들끓던 시기에 태어나 미래를 상실한 어린아이들 중
+매정한 재앙 속에서 살아가며 행복을 누릴 권리를 상실한 노인 중에서 무녀를 선택한 것이다
+아라히토가미 무녀는 우아한 섬의 노래와 부드러운 언어로 모두를 안심시켰고,
+폭풍에 안정을 취하기 어려웠던 시절, 와타츠미 주민은 처음으로 희망을 품을 수 있었다
+
+이 바다에서 태어난 깃털은 전설 속 「아라히토가미 무녀」의 날개옷에서 나온 깃털이라고 한다
+어린아이의 여린 손이 우연히 떼어난 깃털은, 근심 가득한 사람들의 손에 영구히 보존되었다
+
+시간이 흘러, 용사와 신녀의 짝은 다시는 돌아올 수 없는 희생의 장소로 떠나가 버렸지만
+아라히토가미 무녀의 날개옷은 사라지지 않고 지금까지 계속 사람들의 기억 속에서 전승되어 왔다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15022_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15022_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea2c99b5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15022_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+와타츠미 신은 와타츠미의 일족 중 여러 명의 신인(神人)을 세우고, 그들에게 직접 왕관을 씌워줬다
+하지만 신이 목숨을 바친 시대가 끝나며, 신인(神人)은 떠났고 정교한 왕관 역시 봉인되었다
+
+바다 주민의 노랫말 속의, 진주와 산호로 만들어진 왕관은 영원히 더럽혀 지지 않는다
+와타츠미의 왕관을 부여받은 사람은, 와타츠미의 신이 인정한 「군자」로 칭송받았다
+바다 주민들에게 「동산왕」이라 불리면 존경받던 용맹한 왕, 그리고 그와 함께 드넓은 바다를 누비던 쌍둥이는…
+와타츠미 신이 내린 은총과 관심을 받아, 섬의 노래를 통해 불후의 영혼을 갖게 되었다
+전설 속 군자는 와타츠미 신의 보조로, 바다 주민이 농작물을 심고 낚시하는 것을 도왔다고 전해진다
+하지만 운명의 전투로 신이 잠드는 순간이 다가왔고, 신은 그렇게 무너져내렸다
+
+해연의 희망과 기억을 지닌 채, 오래전에 사라져버린 문명과 역사를 머금은
+이 정교하고 우아한 왕관은 주인과 함께 망각의 균열 속으로 사라져버렸다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15022_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15022_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..13f9e3bd7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15022_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+바다가 낳은 여린 꽃송이, 꽃술 중앙에 깨끗한 진주가 달려있다
+섬 노래에 따르면 이런 꽃송이는 진줏빛으로 가득 찬 해연에서 피어난다고 한다
+해녀의 그리움과 달빛의 부드러움을 동시에 머금은 채, 진주가 반짝인다
+
+모든 분쟁이 끝나게 되면, 해수들도 더 이상 고독한 동료를 위해 울지 않고
+달이 동쪽 산에서 모습을 드러낼 때, 아름다운 신이 몸을 일으켜 노래를 부르게 될 것이다
+「어서 오너라, 해녀들이여, 어서 와서 여길 보게나. 내가 마음에 둔 자여, 오늘 밤의 달빛을 보러 오너라」
+「동쪽 산이 오늘 밤 무너져 내려도, 번개와 폭풍조차 이 화려한 진줏빛을 가리지 못할 터이니…」
+
+무녀가 홀로 민요를 흥얼거리며, 달빛 아래 파도에 몸을 맡긴 채, 하늘하늘 춤을 춘다
+이내 해녀들은 상실의 슬픔을 잊어버리고, 여린 꽃송이는 다시 빛을 발한다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15022_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15022_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..399137424
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15022_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+적막에 둘러싸인 형광색 심해에선, 시간이 느리게 느껴진다
+맑은 조개조차, 그 무구한 수명 탓에 뭔가를 곧잘 잊어버리곤 한다
+
+와타츠미 주민은 어둠 속 깊은 해연을 뚫고, 심해의 기나긴 꿈과 작별을 고했다
+어두운 밤, 용의 자손의 눈을 피해 형광빛 산호 계단을 타고 빛의 왕국으로 향한다
+전설에 따르면 그 당시 모든 해연의 백성들은 그곳을 떠나기 전, 일족을 기념하기 위한 조개를 하나씩 챙겼다고 전해진다
+그리고 이 시기에 일족을 잃어버린 고독한 자들이 일족의 새로운 일원으로 받아들여졌다
+
+선조들이 남긴 고대 언어에서 이 맑은 조개는 「이별」이라고 불린다
+닫혀버린 조개껍데기는 외부의 힘에 의해 이별하진 않겠지만, 영원할 수 없다는 것을 둘 다 알고 있기 때문이다
+이 조개는 해연에게 고하는 선조들의 이별인 동시에, 햇빛 아래서의 새로운 생활의 시작을 뜻한다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15023_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15023_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..04d3acb26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15023_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+「층암거연」으로 불리는 이 땅은 예로부터 진홍색의 광택으로 빛나는 곳이다.
+산속의 광부들과 거리의 보석 상인들 사이에서는 아직까지도 야차의 전설이 전해지고 있다….
+사람들은 과거 네 개의 팔을 가진 외로운 여행자가 당시 황량한 천성이 떨어진 곳에 도착했다고 한다.
+외로운 여행자가 요마를 퇴치하러 이곳까지 왔다는 소식을 들은 산속의 사람들은 이곳에 모여들었다.
+
+「멀리서 온 손님이여, 부디 우리가 따르는 잔을 받으시고 우리의 이야기를 들어 주십시오」
+「산속의 오래된 술은 쓰고 셔서 마시기 힘들지도 모릅니다. 암왕제군님께서 칭찬하신 천형산의 감미로운 술에는 훨씬 못 미치겠지요」
+「산에 살고 있는 우리는 하늘이 하사하신 기이한 바위와 진귀한 옥을 소장하고, 우뚝 솟은 바위벽을 캐는 것을 생업으로 삼습니다」
+「암왕제군님 덕분에 풍족한 삶까진 아니지만, 근심 걱정 없이 살고 있었습니다」
+「하지만, 그 과거와는 달리, 천성의 은혜가 어두운 그늘에 가려지고 말았습니다」
+「비록 계약을 맺을 때 필요한 진귀한 제물은 없지만, 감히 당신의 구원을 구하고자 합니다」
+
+장로들의 간절한 바람을 묵묵히 듣던 손님은 잔에 담긴 쓴 술을 말없이 들이켰다.
+그는 그러겠다는 약조를 하지도, 그들의 무례를 꾸짖지도 않은 채 모두의 만류를 불구하고 동쪽으로 향했다.
+
+그다음은 모두가 아는 이야기다….
+
+다만 마을의 장로들과 함께 술을 마셨던 소박한 유리 모래 술잔은, 계약의 증표로써 지금까지 보존되었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15023_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15023_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..181a31b44
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15023_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+전설에 따르면, 어떤 영웅이 층암거연 가장 높은 곳의 낭떠러지에서 하늘을 나는 매의 깃털을 뽑았다고 한다.
+이러한 쾌거를 이룰 수 있는 능력자는, 선인들과 어깨를 나란히 하고 사지로 향할 자격이 생긴다는 전설도 있다.
+
+「모두를 지키고, 자신이 추구하는 것을 좇다가 죽는 건 참으로 좋은 일이 아닐 수 없다」
+「다만, 곰곰이 생각해 보면 이 일은 마치 물고기가 깊은 못에 잠기고, 새가 깊숙한 골짜기에 빠진 것 같지 않은가」
+「자기만족은 이룰 수 있지만, 많은 사람에게 알려지지는 못하고 결국 잊히고 마는 일이다」
+「우리 같은 평범한 사람들은 마치 회오리바람에 휘말린 하나의 깃털처럼 하늘에서 휘날린다」
+「구원이나 수호 같은 건 이렇듯 허무하고 의미 없는 일이구나」
+
+암울한 속삭임이 이름을 남길 수 없는 사람의 마음을 살며시 뒤흔든다…
+
+하지만 결국 전쟁은 끝이 났고, 수많은 병사가 바위 동굴 깊은 곳에서 잠들었다.
+어둠의 군단의 괴상한 울부짖음도 잔잔한 물결처럼 조용히 가라앉았다….
+인간의 일생은 짧지만, 대지는 이 모든 걸 영원히 기억할 것이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15023_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15023_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d699f7b2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15023_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+천주의 야차는 네 개의 팔에 마음속에 울분을 품고 있더라.
+먼 곳에서 층암에 오니, 사람들이 그 공적을 치하하더라.
+진수성찬은 헛되지 않았고, 술잔을 남김없이 비워졌나니.
+검을 뽑고 심연의 골짜기에 기꺼이 들어가 백성들을 위해 해악과 재앙을 제거했도다.
+민첩하고 용맹하기를 귀신과 같고, 보랏빛 눈동자에는 살기가 스치는구나.
+번개로 안개를 가르자 번개 독사는 푸른 물결에 녹아내리니.
+비구름이 온상을 가리고 똬리를 틀면서 은하수를 삼키네.
+거친 물결이 다시 흐르니, 진사에는 어둠이 숨겨져 있구나.
+바위의 움직임이 산마루를 흔들고 깊은 골짜기가 수없이 갈라진다.
+심연의 붕괴에 대지가 울리고, 모든 건 홀연히 고요해지는구나.
+짙은 구름이 노을을 비추고, 머물던 새가 울며 불완전한 노래를 부르니:
+「제군은 북풍이 적막하게 불어치는 구석에서, 영웅들이 하나둘씩 돌아오지 못하고 있는 걸 듣지 못하는 건가」
+「야차가 날이 밝을 때까지 싸우며 허송세월을 탄식하는 걸 보지 못하는 건가」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15023_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15023_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b90d24b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15023_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+진홍색의 오래된 절벽에도 화사한 꽃이 핀 적이 있었다.
+검은 피가 흐르던 과거에도, 한 치의 오물도 묻지 않았었다.
+
+귀신 잡는 천암군, 드높은 위상은 변치 않는다. 그 상대가 칠흑의 요마라 해도 마찬가지다.
+침묵하는 산의 주민들과 철과 같은 색의 밝은 달이 그들에게 고요한 진지를 만들어 주었다.
+
+「절벽과 유리 모래의 딸아이여, 나를 위해 눈물 흘리지는 말거라」
+「나는 천형의 그늘에서 태어나 암왕제군의 은혜에 보답하기 위해 싸운다」
+「네 팔의 야차에게 목숨을 믿고 맡기고, 모두가 모인 빛나는 곳으로 나아간다」
+「칠흑 같은 동굴의 어두운 그림자의 길과 험한 암궁 위에 떠 있는 수정석」
+「심연에서 솟아오르는 더러운 조류와 산 밑에서 움직이는 비틀린 요마」
+「수많은 공포와 불가사의한 일들도 날 두렵게 만들지는 못한다」
+
+밤바람이 천암군 병사의 말을 끊었고, 그는 끝내 작별의 말을 꺼내지 못했다.
+산의 주민의 딸에게 남긴 이 작은 꽃만이 망각의 기념으로 남았을 뿐이었다.
+
+「내가 두려워하고 괘념하는 유일한 일은 망각과 상실뿐이다」
+「액운이 나를 이름 없는 땅에 묻어 둔다면 부디 나를 잊지 말길 바란다」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15023_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15023_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f71e94fa4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15023_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+암왕제군이 젊었던 과거, 태양은 대지를 순행하는 마차였다고 한다.
+밤하늘의 세 자매는 재앙을 막기 위해 목숨을 바쳤고, 태양의 마차는 깊은 골짜기에 떨어졌다.
+산의 주민들은 다행히도 태양이 복원되어 어두운 창공을 다시금 비췄다고들 했다.
+태양의 마차는 끝없는 서쪽으로 다시 돌아갔지만, 그중의 한 조각만은 영원히 이곳에 남게 되었다.
+산의 주민들은 항구로 이주한 후, 조각을 유리 모래로 갈아 물건을 볼 줄 아는 자에게 팔았다고 한다….
+
+「농담은 마세요, 그건 모두 민간에서 떠도는 터무니없는 소문인데 어찌 곧이들을 수 있겠습니까」
+「성로청의 상인들은 무지몽매에서 벗어나 황당하고 이치에 맞지 않은 과거를 잊은 지 오래였다」
+「빛나는 유리 모래는 도자기를 굽기에도, 사치스러운 도료를 만들기에도 적합하지 않았으니 말이다」
+「층암거연 광부의 말에 따르면——별로 믿기지 않는 이야기긴 하지만」
+「이 시계와 유리 모래는 500년 전의 천암군 병사가 남긴 것이라고 한다」
+
+빛과 어둠이 얽힌 칠흑의 심연은 야차의 실력으로도 오래 견디긴 어려웠다.
+평범한 인간은 빛이 더욱 필요했다. 그래야만이 사람을 집어삼키는 어두운 칠흑의 장막에서 쉽게 길을 잃지 않기 때문이다.
+천암군 병사들은 마치 새하얀 달빛 같은 형광의 모래를 수집해 조명으로 사용했다.
+평범한 사람이 심연에 머물 수 있는 시간을 계산하기 위한 시계는 모든 이들이 희생을 겁내지 않고 용감히 전진했던 증표다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15024_1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15024_1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e380d7bb5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15024_1_KR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+이 물건은 처음에는 친구들의 선물이었고 이 중에 작은 선계가 이어져 있었다.
+잔의 샘물은 영원토록 마르지 않아 임시 거처로 사용하기에 안성맞춤이었다.
+해와 달이 수면에 비친 그림자를 담을 수도, 헤엄치는 물고기를 담을 수도 있었다.
+
+그녀는 자신이 적어도 야차의 숙명적인 액운보다는 운이 좋다고 자부했다.
+하지만 오래된 의식을 계승하는 대가는 오랫동안 육지에 발을 디딜 수 없다는 것이었다.
+그때 리월 지표에 흐르는 달콤한 물은 지금보다 훨씬 적었다.
+산 아래의 항구 성과 평원의 시장은 그녀에게 꿈처럼 너무 멀었다
+하지만 성가신 걸 질색하는 그 녀석은 이 찻잔을 들고 출발하겠다고 한다.
+
+그 녀석이 얘기하는 리월항은 마을에서 열리는 묘회처럼 허술했다.
+이번 여행은 지금처럼 말다툼이 끊이지 않을 것이고, 갖가지 귀찮은 일들로 가득할 게 분명했다.
+그녀는 서로가 직설적인 말투를 고집하는 걸 알면서도 북적거리는 인파에 감히 다가가지 못했다.
+이 세상에서 그녀들처럼 변화를 두려워하면서도 부러워하는 나약하고 보잘것없는 선인을 더는 찾을 수 없을 것이다.
+
+「하지만 우리는 많은 약속을 했어. 이건 좋은 일이야」
+떠나기 전, 그녀는 생각했다
+「여행은 분명 재밌을 거야, 그녀한테 다른 오랜 벗들을 소개해 줄 수도 있고」
+
+나중에 차 가마와 차 화로는 나름대로 제 몫을 다했고, 사람들은 찻잔의 모양을 따라하기 시작했다.
+그렇게 모든 사람의 책상 위에, 손바닥 안에 밝은 달이 담길 것이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15024_2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15024_2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f5831629
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15024_2_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+먼 과거, 강 건너편에는 나루터가 없었고, 구름과 연기가 자욱한 산비탈만이 있었다.
+이 산의 주인이 이곳에 무엇을 심을지 결정하기도 전에 다른 사람들이 선수를 치고 말았다.
+
+「이 나무가 좀 자라면, 잎을 따서 찻잎을 갈아 줄게」
+「그때가 되면 이곳에 류운차풍과 리수첩산을 부르는 거지…」
+
+「멋대로 내 땅에 나무를 심은 주제에 뻔뻔하긴」
+산의 주인인 소녀는 화가 치미는 듯 대답했지만 종종 차의 향기를 떠올리곤 했다.
+
+나중에, 알 수 없는 이가 작은 나무의 가느다란 가지에 이 옥을 조용히 매어 두었다.
+그리고 또 시간이 흘러 산의 주인이 돌아왔다. 하지만 그녀는 이미 완전히 다른 모습으로 변한 채였다.
+그녀는 실을 풀 손가락도 잃었다. 이 모든 게 오래전에 있었던 일이었다…
+
+여러 해가 지나고, 산의 주민들은 그 가지를 강 건너편에 옮겨 심었다.
+차의 향기 또한 침옥 협곡에서 리월항으로, 그리고 또 수많은 곳까지 전해졌다.
+
+침옥 협곡의 차 나무에 대해서는 갖가지 전설이 전해지고 있다. 그중의 한 전설은 아래와 같다:
+이 나무는 수문, 토양, 일조 여부를 막론하고 침옥 협곡에서만 무성하게 자란다.
+그건 나무들이 머나먼 옛날, 차 나무 묘종 옆에서 오랜 벗들이 한 약속을 기억하고 있기 때문이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15024_3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15024_3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..be543aafe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15024_3_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+침옥 협곡에는 많은 산, 많은 물과 많은 이야기가 있다. 그중 가장 유명한 이야기는:
+옛날 옛적, 요괴의 손에 넘어가지 않고자 한 박옥이 물에 잠긴다….
+
+전설에 따르면 큰 강에는 늘 많은 갈래가 생성된다고 한다. 그중에서 전해지는 이야기는 다음과 같다.
+미옥은 일찍이 신선이 살고 있다는 선산의 박옥으로, 암왕제군의 손을 거쳐 정교하게 조각되었다.
+맑은 물에 잠긴 기석은 쌍옥, 옥기, 패옥 또는 잔일 수도 있다.
+그리고 또 한 가지 설은: 이야기 속의 「옥」은 사실 미인을 비유한 것이라는 설이다.
+
+전설에 따르면 이러한 광경을 본 사람이 있다고 한다….
+
+햇빛에 보석같이 반짝이는 꼬리를 지닌 수많은 잉어가,
+수생 생물들이 얽매여 있어야 할 하천과 호수를 벗어나,
+자유롭게 떼를 지어 협곡의 하늘을 순행하고 있었다.
+누군가의 귓가에서 흔들리던 한 쌍의 옥도 다른 모양으로 변했다고 한다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15024_4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15024_4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..091b9f188
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15024_4_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+매년 혼향꽃이 피는 시기가 교영 마을이 봉차 의례를 준비하는 시작점이다.
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Relic15024_5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Relic15024_5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cfd26916
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Relic15024_5_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+전설에 따르면 이 옥패의 박석은 오랫동안 봉인된 신산에서 왔다고 한다.
+바닷가를 떠난 별소라가 파도 소리를 떠올리듯,
+옥고리에서도 가볍게 졸졸 흐르는 물의 소리가 들려온다.
+
+객잔에서는 종종 이런 소문을 들을 수 있다….
+「전설에 따르면 말이지, 골짜기의 최고 보물은 단비를 내릴 수 있는 박옥이었대」
+「근데 나중에 세상이 어지러워지면서 요마들이 박옥의 힘을 노리기 시작했지」
+「그래서 산의 주인은 박옥을 여러 조각으로 나눴고, 서로 다른 모양으로 만들어 요마들의 이목을 속였어」
+「그리고 그 박옥 조각들은 강이나 산속에 숨겨졌고, 심지어는 감실에 공양한 것도 있대」
+「침옥 협곡의 전설에서 이 옥 장신구들은 신의 계약의 축복을 받은 물건들이야」
+「다만, 오랜 시간이 흘렀지만 그걸 찾아낸 이는 아무도 없었지…」
+
+사제는 늘 이 옥고리를 조심스럽게 몸에 지니고 다녔다.
+어느 해 떠나기 전, 사제는 정취 없는 벗에게 옥고리를 슬쩍 보여 준적이 있다.
+사제는 문양의 내력, 선조와 신의 오랜 계약에 대해 정중히 얘기했다.
+하지만 벗은 약절구를 들고 땀을 비 오듯 흘리면서 전혀 흥미가 없는 듯한 모습을 보였다.
+
+「매해 똑같은 제사를 거듭하면서 똑같은 얘기를 몇 번이나 들었는지 모르겠군」
+「돌아오면 차를 대접하겠다고 했잖아? 그때 얘기해」
+하지만 물에서 온 물건은, 결국 그녀의 생각처럼 되지 않았고, 결국 물속으로 사라졌다….
+
+오늘날까지도 유롱항의 장인들은 이런 고풍스러운 모양의 장식품을 만들곤 한다.
+왕래하는 행상들도 저마다 전설에 따라 정교한 옥고리를 귓가에 가까이 가져가곤 했다.
+사람들은 과연 그 속에서 빗물이 산바위를 두드리는 소리가 들리는지 귀를 기울였다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic1_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic2_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic3_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic4_KR.txt b/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic4_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic4_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic5_KR.txt b/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic5_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/SeiraiIslandPic5_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/TejimaMail_KR.txt b/Resources/Readable/KR/TejimaMail_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f2a49768
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/TejimaMail_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+「만약… 우리가 이 전쟁에서 흩어진다면, 콘다 마을에서 날 기다려줘. 그곳에는 우리의 안락한 집이 분명 있을 거야」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/VermeerPic1_KR.txt b/Resources/Readable/KR/VermeerPic1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/VermeerPic1_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/VermeerPic2_KR.txt b/Resources/Readable/KR/VermeerPic2_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/VermeerPic2_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/VermeerPic3_KR.txt b/Resources/Readable/KR/VermeerPic3_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/VermeerPic3_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11101_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11101_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e30278ca6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11101_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+여행은 늘 만남과 이별로 가득하다.
+여행자와 끝까지 함께하는 동반자는
+오직 검과 머나먼 꿈밖에 없을 것이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11201_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11201_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e147ece7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11201_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+민간 신앙과는 달리 은은 퇴마의 힘을 가지고 있지 않다.
+아무 상념 없이 검을 든 여행자야말로 요마를 배어낼 수 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11301_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11301_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3d380eb5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11301_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+여러 번 접어지고 단조하여 만들어진 강인한 강재.
+색이 어둡고, 차가운 빛이 반짝이고 있다.
+한때는 유명한 모험가였다. 세상의 넓고 깊음을 견식한 적이 있고,
+마물의 강철같은 뼈를 가른 적도 있으며, 도적을 상대한 적도 있었다.
+하지만 마지막엔
+소녀를 위해 드넓은 대지와 깊은 하늘,
+길드의 동료, 그리고 차가운 강철로 단조된 듬직한 옛 친구를 버렸다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11302_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11302_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..40f7ae1fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11302_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+이 검은 더 멋진 이름을 가지고 있어:
+「여명을 베고 승리를 가져다준다는 여명신검」
+그러나 전장에선 오직 한 사람만이 이 검으로 인해 쓰러졌다:
+바로 밤. 그가 보검을 뽑아 승리를 외치자,
+순간 칠흑 같던 어둠이 대낮처럼 밝아졌다.
+반짝임 때문에 눈에 띄는 목표가 되었고
+마치 번개가 금속을 때리듯 빗발치는 화살을 몰고 왔다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11303_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11303_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a9925522
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11303_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+훌륭한 강철검, 균형이 잘 잡혀 있고 손에 잘 맞으며, 단단하고 좋은 강철로 만들어졌다.
+가장 큰 단점은 전체가 드래곤본으로 만들어진 게 아니기에 내구성이 크게 떨어진다는 점이다.
+대신 속을 비워낸 칼자루에 소형 과도, 가위, 부싯깃 등 작은 물건들이 들어있다.
+여행자의 검이라고 부르는 이유가 혹시 안에 각종 여행 용품이 들어있기 때문인가…?
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11304_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11304_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4228f80a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11304_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+「아저씨, 검을 왜 바닥에다 놓는 거예요?」
+「검을 검게 태우기 위해서야」
+「검을 왜 검게 태우는 거예요?」
+「좋은 질문이네. 꼬마야, 뭐가 검은색이지?」
+「까마귀?」
+「맞아! 또?」
+「음… 가마솥?」
+「아주 좋아! 그럼 가마솥 밑에는 뭘까?」
+「불!」
+「불은 어디서 왔지?」
+소녀는 생각을 하다가 문득 깨닫는다.
+「숯! 숯이야! 숯이 검은색이야!」
+「맞아, 탄소는 강철을 더 단단하게 만드는 물질이야. 그게 바로 아저씨가 검을 햇볕에 쬐는 이유지」
+말을 끝내고 아저씨는 검을 뒤집었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11305_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11305_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..740dc2832
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11305_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+전해지는 말에 따르면 리월에는 이호라는 물고기가 많이 나는데, 이는 평민들이 가장 즐겨 먹던 물고기였다고 한다.
+그러나 항간에서 오래 이야기를 하다 보니, 「흘호어」라고 와전되었다.
+현재 진정한 흘호어는 흔히 볼 수 없게 됐고
+흘호어란 단어는 오히려 리월 식용 생선의 대명사가 되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11306_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11306_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..abbc1ad4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11306_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+검술이 뛰어난 어검 공자가 절운간 꼭대기에서 뛰어내려,
+귓가에 세차게 울부짖는 세찬 바람을 무시하고 검을 조종해서 구름을 뚫었다.
+끊어진 목소리가 근골을 타고 뇌리에 전해질 때——
+그는 검술로도 이룰 수 없는 일이 있다는 것을 깨닫게 된다.
+번쩍이는 강철검을 전당 잡고, 금창약으로 바꾸었다고 하지만
+어검 공자는 하늘을 난다는 위대한 길이 아직 끝나지 않았음을 믿고 있었다!
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11401_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11401_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ced713a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11401_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+페보니우스 기사단의 제식 장검, 단장과 성당의 동의를 모두 얻어야만 받을 수 있다.
+몬드의 대장장이 학자는 몬드를 유지하는 신의 바람을 연구하여, 원소 친화적 분야에서 성과를 거둔다.
+그 때문에 이 날렵한 검은 페보니우스 기사의 특별한 영예이자, 몬드 근위병의 성실함과 기술의 결정체라고 할 수 있다.
+이걸 이용하면 원소의 힘을 보다 쉽게 끌어낼 수 있다. 하지만 이 검의 예리함은 수호하기 위한 것이지, 살상을 위한 것이 아니란 걸 명심해야 한다.
+
+지금의 페보니우스 검술은 빛의 사자 애런돌린의 그림자에서 왔으며, 어린 늑대 로스탐이라고 불린다.
+그는 떨어지는 빗방울을 벨 수 있고, 검을 휘두를 때 일어나는 바람으로 장미를 베고 횃불을 끌 수 있다고 한다.
+이 이야기로 가볍고 빠르며 정확함으로 몬드의 평화를 지키는 페보니우스 검술의 성격을 엿볼 수 있다.
+
+27세에 로스탐은 「어린 늑대」라는 호칭을 얻었다.
+페보니우스 기사단의 전통에 따르면, 사자나 늑대라는 호칭을 받은 기사는
+언젠가 기사들을 이끌고 몬드의 대단장을 수호하게 된다.
+그러나 항상 본분을 지키며 몬드를 위해 모든 것을 바친 그는 그날까지 살지 못했다.
+
+로스탐이 만든 검술을 그의 수준으로 다루는 사람은 나오지 않았다.
+그러나 그의 열정과 사명감은 오늘날까지 계승되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11402_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11402_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6730d6ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11402_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+날렵한 검, 검신에 정교한 문양이 새겨져있고 구멍이 파여 있다.
+뛰어난 기교는, 이 검이 휘둘러 질 때 피리 소리가 나게 한다. 음색은 공기를 가를 때의 각도로 결정된다.
+악단이 해산한 후, 이 검은 흙 속에 묻혔다. 세월이 지나 지금은 더 이상 소리를 낼 수 없다.
+그럼에도 불구하고 여전히 치명적인 병기다.
+
+그 떠돌이 악단에는 늠름한 검사가 한 명 있었다.
+악단에서 옛 귀족을 처치하려던 계획이 실패한 후, 그녀는 격투 노예가 되었다.
+
+모든 희망이 사라지고, 모든 동료를 잃었다. 목숨을 건 결투에서
+그녀의 검은 여전히 빛의 노래를 불렀고, 이로써 「아침의 검사」라고 불렸다.
+
+아침의 기사 라겐펜더는 시종 기사였다.
+격투를 따라다니며 감상할 때, 그녀를 위한 마지막 검무가 펼쳐졌다.
+그는 이로써 자신의 기사명과 해야 할 일을 정했다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11403_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11403_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..68bd930bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11403_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+선조들은 동쪽의 바다가 보이는 높은 절벽에서 시간의 주인과 바람의 주인을 위한 제사를 같이 지냈다.
+「바람은 이야기를 가져다주고 시간은 이야기에 생명을 불어넣어 준다」는 생각 때문에 두 신은 자주 혼동됐다.
+이 검이 말하는 것은 수호의 이야기로, 수호의 용기를 보여주기 위함이다.
+원래는 날이 무딘 검이었지만, 시간이 흐르면서 강철처럼 날카로워졌다.
+
+이 검은 예전에 온화한 군힐드 가문의 소유였다.
+제사에서 그들이 맡은 건 수호자역할이다.
+
+시간의 바람에 바치는 제사 연극은 총 3막이다.
+마지막 막의 내용은 목숨과 자유를 수호하는 수호자의 이야기이다.
+
+제사의 전통과 역사는 이제 완전히 사라졌다.
+그러나 군힐드 가문은 지금까지 수호자의 역할을 맡고 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11404_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11404_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..16e05c306
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11404_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+몬드를 지배했던 옛 귀족의 장검으로, 가공 기술이나 소재 면에서 모두 완벽하다.
+그래서 기나긴 세월이 지난 후에도, 여전히 날카롭다.
+검술은 한때 귀족의 필수 과목 중 하나였다.
+진정으로 전투에 뛰어드는 만용과는 달리, 검술을 익히는 것은 지혜와 우아함을 키우기 위함이다.
+그러나 기록에 따르면, 결국 그들은 지혜와 우아함을 망각하여 검술이 형식적인 것으로 전락되었다고 한다.
+
+2600년 전, 몬드 땅에서 가장 오래된 혈통들은
+새로운 바람의 신이 태어나 천지를 다시 창조한 후 엄숙하게 맹세했다.
+
+「영원히 몬드를 수호하고, 몬드의 푸른 평원과 산, 구릉, 숲이 영원히 푸르도록 수호할 것이다」
+「영원히 몬드를 수호하고, 폭군 같은 눈보라와 눈보라 같은 폭군의 더 이상 얽매이지 않고, 몬드가 영원히 자유롭길 바라노라」
+
+세월이 어떻게 변하든, 대지가 폭군과 마수에 유린당해도, 맹세의 명패가 파괴된다 할지라도
+맹세의 영혼은 여전히 바람을 타고 연인처럼 몬드를 보살피고 아버지처럼 몬드를 지키고 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11405_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11405_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..68da60843
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11405_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+리월 항간에 전해 내려오는 보검이다.
+칼집은 침향목을 기틀로 삼아 운모로 장식하고, 전쟁 전설의 그림이 새겨져 있다고 한다.
+값비싼 칼집은 이미 잃어버렸다.
+이 검에게 칼집은 마땅히 해야 할 일을 하지 못하도록 가두는 족쇄와도 같았다.
+매우 날카롭기에 찔린 사람은 한 시간이 지나서야 자신이 죽었다는 것을 알아 차리 게 된다고 한다.
+
+곤오는 단 하루만에 이 예리한 보검을 만들었다고 한다.
+그러나 연로한 사부는 다른이의 제자가 만든 작품을 보더니 거듭 한숨을 내쉬며 지팡이로 땅을 쳤다.
+「안타깝도다, 이 검에는 자비로움이 부족하구나」
+노인은 탄식하더니 비틀거리며 떠났다.
+
+곤오는 사흘 동안 깊이 생각했다. 이 기간엔 어떤 검도 만지지 않았다.
+그는 또 1년의 시간 동안 심혈을 기울여 침향목 칼집을 만들었다.
+
+젊은 곤오는 이 화려한 칼집이 야생마 같은 보검을 제어할 수 있다고 여겼다.
+그러나 후에 보검은 민간으로 사라졌다. 날카로운 검은 여전히 존재했지만, 검집은 전설이 되었다.
+예리한 검은 영원히 피를 갈구했다. 아무리 좋은 칼집도 검을 제어하지 못했다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11406_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11406_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..acd9fe673
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11406_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+리월 무기 공장에서 제조한 오래된 도폐. 제품 번호 불명, 관련 서적에도 제조 일자 기록이 없다.
+오래된 검에 구름 무늬를 음각으로 새겼다. 휘두를 때면 검에서 은은한 빛이 반짝인다.
+
+기술 부족으로 공인들은 새로운 제작 방법을 연구해야만 했다.
+단조 명가 운 씨 가문의 큰어른 운휘와 명장 한무는 장인들의 기능을 모아 「시작」이라는 도감을 만들었다.
+도감에 따라 제작된 첫 한손검은 만들어지자마자 웅웅거렸다.
+
+천형산에서 처음으로 검을 시험해볼 때, 한무는 실수로 검을 땅에 떨어뜨렸다.
+검기가 거센 바람처럼 몰아치며 바위에 깊은 칼자국을 남겼다.
+한무는 하늘의 뜻이라 여기며 이 검을 「참암」이라 명명했다.
+
+한번 휘두르면 강산이 진동하고, 칼날에는 날카로움이 숨어있다.
+참암은 단수의 그것처럼, 후에 리월 검의 원형이 된다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11407_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11407_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..24271636f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11407_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+천하는 리월항으로 모인다. 이 표현은 무역항으로서 더할 나위 없는 영광이다.
+이국의 금은보화도 사람을 따라 리월항으로 모인다.
+가는 검은 칼날이 없고 칼끝이 매우 뾰족하다. 휘두르는 기능을 최소화하고 찌르기에 특화 시켰다.
+특이한 기술이 필요하지만, 잘 만들어졌기에 전문적으로 배우지 않아도 잘 쓸 수 있는 좋은 검이다.
+
+머나먼 바다 건너에서 온 무기, 예전에 먼 바다로 나가는 범선의 주인이 허리에 차고 있었다.
+검은 가늘고 날렵하며 우아했다. 범선의 거친 분위기와는 딴판이었다.
+
+오지랖 넓은 사람들이 물을 때마다 선주는 웃기만 했다. 바람 속에 소문만 무성했다.
+어떤 사람은 해적에게 빼앗은 것이라고 했고, 어떤 사람은 약탈한 전리품이라고 했다.
+
+그러나 노을이 지고 돛을 내릴 때면, 1등 항해사는 검을 살며시 쓸며
+바람의 나라의 옛 꿈, 협객으로 떠돌았던 잃어버린 시간,
+고향에서 마주친 소녀와 결실 없었던 사랑, 다시 만나자던 약속을 떠올렸다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11408_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11408_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..02daf472c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11408_KR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+매우 희귀한 흑암으로 만든 장검, 비할 수 없는 날카로움으로 금을 자르고 옥을 가른다.
+구름이 달을 가리지 못한 밤, 검체 가운데서 손가락 굵기의 검붉은 보석이 박혀 있는 걸 볼 수 있는데,
+섬뜻한 빛을 반짝이며 대지를 가를 것처럼 울부짖었다.
+
+「시작」이 세상에 나온 후, 명장 한무는 무기보를 고쳤다.
+희귀한 흑암 결정으로 더욱 우수한 무기를 만들고자 함이었다.
+흑암 도폐는 열처리할 때 온도와 담금질하는 물에 따라 강도가 달라질 가능성이 높다.
+대단히 어려운 작업이므로 검을 만드는데 미친 사람은 반드시 넘어야 할 난관이다.
+한무는 검에 미친 자로, 벗인 운 씨에게 부탁하여 직접 재료를 고르려 층암거연으로 향했다.
+그런데 화산암재 내부가 붕괴됐다. 사람든은 광갱에 4일 동안이나 갇혔다.
+
+그때 사람들은 완전히 단단한 지층에 매몰돼버렸다. 평범한 채굴 도구로는 바위를 깰 수 없었다.
+날이 가는지 분간할 수 없는 어둠으로 사람들은 점점 정신을 잃고 절망에 빠져들었다.
+더 이상 버틸 수 없을 때, 한무는 자신이 지닌 시작이 은은히 빛을 뿜고 있다는 걸 깨달았다…
+…이 검으로 생환자들은 빠져나올 수 있었다. 햇빛이 비치는 순간, 한무의 손에 들린 검이 산산조각났다.
+그는 다리가 풀려 바닥에 주저앉았다. 몇 달 후, 그는 다시 이 장검을 만들고 「흑암」이라 명명했다.
+세상 사람들은 흑암의 아름다움과 예리함, 견고함을 칭송했다.
+그러나 사고를 당했던 일행은 그때의 일을 함구했다…
+
+뼈를 파고드는 어둠 속에서, 장인은 혼신의 힘을 다해 바위를 향해 검을 휘둘렀다. 검기는 마른 하늘에 내리치는 날벼락 같았다.
+어쩌면 그때 검의 포효에서 그들은 몇 년 후의 미래에 발생한 지진을 예감했는지도 모른다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11409_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11409_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f350964c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11409_KR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+신선한 피를 영원히 갈구하는 검, 피비린내에 깨어난다.
+주인이 계속 검을 휘둘러 살육하게 만드는 힘이 있다.
+결국 원래 순결했던 사람도 검붉은 피에 물들게 된다…
+
+순수하고 고결한 기사, 영원히 정의의 길을 갈구한다.
+기사는 눈부신 은 갑옷에 거울처럼 반짝거리는 장검을 차고 있다.
+불의한 일이 생기면, 식인 마수가 나타나면 먼 곳에서 불꽃이 일어나며,
+기사가 달려온다. 먼저 가르고 그 다음은 베고 마지막엔 찌른다.
+그에게 기사도와 정의, 검술을 가르친 「어린 늑대」의 훈계에 따라,
+가르고 베고 찌른다. 그 후 처음부터 다시 가르고…
+정의가 실천될 때까지, 마물이 움직이지 않을 때까지.
+
+「언제부터인지 점점 가르고 찌르고 베는 느낌에 빠져든다」
+「검끝이 피와 살과 교차될 때 척추에 전류가 흐르는 듯하다」
+「아하, 어쩌면 이게 정의가 펼쳐지는 느낌인지도 모르겠다」
+「이렇게 가르고 찌르고 베기만 하면 왜곡된 세상의 죄는」
+「언젠가, 언젠가 깨끗해질 수 있을 거야」
+
+「기사, 정의라는 이름의 살육자도 살육자이지」
+「틀렸어. 정의를 위한 살육자이니 이건 정의야」
+
+첫째, 가르고, 둘째, 베고, 셋째, 찌르고, 이렇게 정의를 행하렴!
+소녀가 네게 바친 하얀 꽃이 피에 검붉게 물들고, 검이 더 이상 빛을 발하지 않는다고 해도,
+준수한 얼굴이 일그러져서 철 가면으로 가려야만 해도,
+너의 보호를 받는 평범한 사람들이 이해하지 못한다고 해도, 절대 멈추지 마!
+
+검붉게 물든 기사는 정의를 실행하는 여정 중에 마물의 종적을 따라가다가
+멸망한 고대 국가를 찾아낸다. 거기에서 그는 결국 엄청난 불의를 발견한다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11410_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11410_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b68233bfa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11410_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+우뚝 솟은 장검은 어두운 밤에 반짝이는 빛 같다.
+처음부터 끝까지, 검 끝은 신선한 피로 물들어본 적이 없다.
+후세 사람들은 이를 토대로 기사단의 패검을 설계한다.
+
+어두운 검체는 깜깜한 밤에 자연스럽게 스며든다.
+그 시절 한밤중에 평민들은 감히 불을 밝히지 못했다.
+여러 시인들의 노래에 검은 귀족 통치 시대에 검게 오염되었다고 나온다.
+
+고대 선조의 덕정을 기리는 서사시는 귀족 소년의 마음에 반역의 씨를 심는다.
+시기가 도래하자 명문가의 자제는 가문을 버리고 장검을 훔쳐 길거리에 잠입한다.
+일반 평민처럼 어두운 골목의 술집을 돌며 귀족의 교양 있는 검술을 활빈에 사용한다.
+귀족의 보물 창고에서 나온 장검은 귀족의 혈통처럼 밤에 그리고 옥상과 거리를 누빈다.
+장검 끝의 서슬 퍼런 빛은 케케묵은 귀족이란 신분을 버리고 의적이 된 마음처럼 바랜 적이 없다.
+
+노래와 술, 젊음의 세월은 언젠가 끝난다. 그리고 훗날 많은 일이 벌어진다.
+결국 달빛 아래서 여러 해를 함께했던 장검을 묻고 바다 너머로 도망칠 때,
+그는 집을 떠나기 전 보물 창고에서 이 장검을 훔쳤던 자신을 떠올리며,
+가족과 과거, 미래, 이 땅, 그리고 이복 형제에 대한 에버하트의 선언:
+「아무리 미약하다고 해도 나 역시 나의 힘으로 이 어두운 세상을 바로잡고 싶었다」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11411_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11411_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..86dea4cd2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11411_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+존재하지 않습니다
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11412_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11412_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..12ced075e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11412_KR.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+이건 당신이 특별한 방식으로 이 세계에 도착했다는 걸 증명하는 것이다.
+이건 「세계」에 도전하는 사람만이 쥘 수 있는 검이다.
+
+이 검이 지난번에 휘둘러졌을 땐 사람들이 파멸된 세계를 되돌리길 원했을 때이다.
+그 세계는 그들의 유일한 것이자 마지막 고향이다.
+이 검은 파멸의 운명을 거스르길 원했다.
+——그러나 검을 들고 우주의 「생자필멸」이라는 법칙에 도전한다는 건,
+마치 당랑거철처럼 어리석은 일일 것이다….
+
+이러한 마지막 운명과 수많은 별을 집어삼킨 심오한 어둠에 맞서기 위해선
+어떤 무기를 들어야 할까? 역시 이 검뿐이다.
+이 검은 최소한 두려움 없이 용감하게 세계의 운명에 용감하게 맞선 이들의 기억을 간직하고 있기에….
+
+당신은 세상 속에 숨겨진 답을 찾기 위해 이 검을 휘두를 것이다.
+이러한 세계에서 이 무기를 사용하는 건 아무 문제 없다.
+우주의 그림자가 이 세계에 드리우지 않아서도 아니고 이 세계의 미학에 부합해서도 아니다.
+어쩌면 「추적」이 바로 당신이 이 세계에 강림한 근본적인 이유일지도….
+
+「과거」가 소멸하기 전, 「미래」가 닥치기 전,
+「현재」가 사라질 때 이 검을 믿을 수 있을 것이다.
+호신용 무기로 아주 좋다.
+당신 같은 「도전자」, 「추적자」를 위해 만들어진 병기이니 말이다.
+이 무기를 들고 이 세계를 누비고
+
+「세계」가 당신에게 남긴 모든 수수께끼와 도전을 파헤쳐라.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11413_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11413_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe4093244
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11413_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+그건 아주 오래전의 일이다…
+
+탄생을 허락받지 않은 생명, 실현될 수 없는 희망,
+칠흑같이 어두운 우주를 방황하는 비극적인 꿈이여
+내 몸을 빌려 「현세」에 강림하소서.
+
+그리고 나의 귀여운 아이들아
+빗물이 개울로 흘러들어가고 식물이 태양을 향해 자라나는 것처럼
+아름다운 곳으로 가서 자신의 아름다움을 자랑스럽게 드러내거라.
+
+이건 두린이라고 불리는 아이의 「모친」에 대한 기억이다…
+
+「어머니, 고마워요, 어머니」
+「내게 하늘을 날 수 있는 날개를 줘서, 내게 튼튼한 신체를 줘서」
+「어머니, 나는 아름다운 노랫소리가 있는 곳으로 가고 싶어요」
+「그들에게 모두의 일, 어머니와의 일을 알려줄 거예요」
+「그들에게 내가 태어난 곳이 얼마나 아름다운지 알려줄 거예요」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11414_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11414_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..421192d00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11414_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+명도「하쿠엔 미치미츠 아메노마」의 영도 한 자루
+이와쿠라류의 초대 종주 「도우인」이 사이몬에게 준 선물로
+콘다 마을에서 은거할 때 입은 은혜의 보답이다
+
+이와쿠라류의 「텐구쇼」는 마음속에 한 치의 흔들림도 없어야 쓸 수 있는 검기이다
+「텐구쇼(抄)」의 발음은 「텐구쇼(勝)」와 같으며, 하늘을 나는 텐구도 벨 수 있다는 검이다
+수백 년 동안, 「이와쿠라」의 이름을 계승한 이와쿠라 검호가 이나즈마 열도에서 비검을 뽐내며 요괴를 수도 없이 베었다
+
+「텐구쇼」가 처음 완성된 곳은 더는 향불이 나지 않는 작은 사원 안이었다
+비검의 위력이 너무 세서, 모든 집을 파괴하고, 이와쿠라 도우인의 검도 반으로 부러졌다
+그 후 그는 검술로 이와쿠라류를 창립했으며, 쿠죠가의 가이드 역을 담당했다
+그리고 당시의 아메노마에게 타네의 이름을 이어받아 전해지는 명도 「하쿠엔 미치미츠 아메노마」의 제작을 맡겼다
+
+해당 검의 행적에 대해 여러 전설이 있다. 매우 날카로워서 사람의 인연조차 벨 수 있다고 한다
+긴 칼호는 이와쿠라 도우인이 제작을 맡길 때 아메노마에게 특별히 당부한 것이라고 한다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11415_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11415_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..797db7adf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11415_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+열화 속에서 흙을 분리시켜 거친 흙을 정제하는 과정을 거친다
+우주는 한 물질에서 비롯된 것임으로 한 물질은 만물로 변화해나갈 수 있는 법이다
+당신은 기록 중 장남의 유지를 이어, 일각의 백마가 이루지 못한 일을 해내야 된다
+철학의 건너편에 다다른 당신은 형제와 나를 위해 새로운 운명을 짜야 되니라…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11501_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11501_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cbfbf918e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11501_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+매의 파수는 페보니우스의 은혜로 알려져 있다.
+페보니우스의 은혜가 먼 곳의 이족임을 아는 사람은 드물다.
+
+그때의 몬드는 여전히 옛 귀족의 통치 아래 몰래 자유를 원했고
+고향을 멀리 떠난 이족 투사들은 노예로서 바람의 나라에 발을 들여놓았다.
+그녀는 기만과 부정에 맞서 정의의 바람을 일으키기 위해 애썼다.
+난폭한 귀족을 전복시키고, 덕으로 다스리는 기사단과 성당을 세웠다.
+결국 그녀는 하늘의 보살핌을 받아 신의 부름을 받게 되었다.
+
+이것은 그녀가 사용하던 검으로 그녀의 고군분투를 함께 했다.
+마지막엔 그녀가 자유와 정의의 바람을 몬드 전역에 떨치는 걸 지켜보았다.
+휘두를 때, 이 검의 옛 주인이 용감하게 싸우던 마음이 느껴진다:
+
+압박을 받으면 정의를 펼치고,
+감금을 당하면 자유를 가져다 주고,
+기만 당한 것이 있으면 지혜를 가져다 주리라.
+바람의 인도가 바로 정의와 자유의 바람이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11502_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11502_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..86918bcdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11502_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+하늘을 관통하는 이빨.
+한 때는 고대 국가의 블랙골드 비늘을 뚫고,
+죄인의 자손의 목을 찢었다.
+
+과거 몬드의 번성을 노리는 마룡 두린이 쳐들어 온 적 있다. 그의 두 날개는 태양마저 가렸다.
+마룡의 질투심은 악을 낳고, 악은 지상의 백성을 해쳤다.
+그 험난한 나날에 몬드 곳곳에는 마물과 황무지가 넘쳐났다.
+바람 신은 백성들의 울음을 듣고 강림하여 바람 드래곤을 깨웠다:
+따라서 드발린은 바람을 타고 일어나, 하늘을 찌르고, 생명을 위해 싸웠다.
+
+드발린은 바람 신의 축복을 받아 마룡과 교전을 펼쳤고, 높은 하늘 위에서 그들의 전투는 구름마저도 몰아냈다.
+천풍이 독액을 휩쓸고, 태양도 그로 인해 빛을 잃을 정도로 불타는 하늘은 마치 종말을 맞이한 것 같았다.
+하늘에 불을 지핀 악전 끝에, 드발린은 마신이 내린 축복을 받은 날카로운 이빨로 마룡의 목을 물어뜯었다.
+두린은 비명을 지르기도 전에 하늘에서 추락했지만, 드발린도 이로 인해 독혈을 삼켜버렸다.
+
+바람 드래곤은 몸속에 스며드는 맹독으로 고통받다 혼수상태에 빠진다.
+소식통인 시인조차도 드발린이 어디로 갔는지 알지 못한다.
+드발린이 깊이 잠든 백 년 동안, 몬드의 사람들은 바람 드래곤의 사투를 잊게 된다.
+드발린이 뼈에 스며드는 독을 견뎌내고 돌아왔지만 친구의 하프 소리를 듣지 못했다.
+과거 그에게 보호받았던 사람들은 다급히 도망치며 그를 「마룡」이라 불렀다.
+
+최후에는 명예가 회복되고 맹독이 정화될 것이다.
+노래하는 자의 멜로디는 결국 사람들의 기억을 떠올리게 할 것이다.
+이 검은 바람 드래곤이 명예를 회복하길 바라는 마음이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11503_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11503_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a720f0bbe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11503_KR.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+과거에 유행했던 축배와 송별의 노래 가사는 다음과 같다:
+「누군가 네 혀를 뽑는다면, 눈으로 노래할 수 있고」
+「누군가 네 눈을 찌른다면, 귀로 엿들을 수 있으니」
+「누군가 미래의 일을 설파하려 시도한다면, 그와 함께 잔을 들라」
+「내일이 오지 않더라도, 이 순간의 노래 소리는 영원히 울리리라」
+
+한 지역의 기후와 풍토는 사람이든 대지든 모두 그들의 신을 따라 생성된다고 한다.
+그러나 제멋대로인 신은 항쟁 중에 자유에 대한 열망을 대지와 사람들에게 뿌렸다.
+그리고 사람들은 눈과 열풍, 그리고 자유를 향한 발걸음 속에서 자유를 사랑하는 바람의 신을 마음 한편에 품었다.
+이것은 이미 생각할 수 없는 문제였다.
+
+그리고 그 노래는 주로 어두운 시대에 울려퍼졌다.
+열풍의 제왕이 첨탑에 군림할 때나,
+내부가 썩어들어간 귀족이 신상을 무너뜨릴 때도,
+유폐된 땅굴과 뒷골목, 허름한 술집에서,
+노래 소리는 열풍과 강압적인 통치에 스며들어 항쟁할 영웅의 씨를 만들어냈다.
+
+아주 오래 전 어느 날, 둥글게 포위된 적막한 도시에서,
+누군가의 하프 소리에 따라 호통 소리가 결국 열풍의 감옥을 뚫었다.
+어떤 소년과 요정, 사수, 기사, 붉은 머리의 떠돌이 전사는
+그들은 송곳처럼 뾰족한 창처럼 솟은,
+거대한 석상처럼 그림자를 드리운 첨탑 앞에 서서
+자유를 맹세하고 탑 위의 외로운 왕을 쓰러뜨리겠다는 소원을 빌었다.
+
+그러나 탑에 오를 수 없는 병약한 사람들은 평소에 그저 소리 죽여 바람이 없는 곳에서 노래를 흥얼거릴 뿐이었다.
+그 축배와 송별의 노래는 성벽을 뒤흔드는 기세로 깃발을 높이 든 용자들이 벽을 오르도록 부추겼다…
+「누군가 네 혀를 뽑는다면, 눈으로 노래할 수 있고」
+「누군가 네 눈을 찌른다면, 귀로 엿들을 수 있으니」
+「그러나 누군가 네 노래와 네가 엿보는 자유를 빼앗는다면」
+「——그건 절대로 용서할 수 없도다」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11504_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11504_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a68942b8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11504_KR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+아득히 먼 과거, 신들과 요괴들이 대지를 누비던 시절,
+천지가 요동치던 시기에 사람들은 이런 의문을 가지고 있지 않았을까…
+「가르쳐 주소서. 우리의 사랑하는 이와 자녀들이 어디로 갔는지」
+「가르쳐 주소서. 떠나간 이들이 언제 돌아오는지」
+「아아, 주인이시여. 이런 지옥 같은 세월이 언제까지 지속되나이까」
+
+단단한 산속에서 성장한 사람들의 마음도 고통으로 인해 갈라진다.
+아무 원망 없이 신을 확고히 믿던 자의 눈동자도 불타오른다.
+이런 질문을 던진 적 없어도 마음속 깊이 숨겨놓은 의문점이 목소리를 낸다.
+
+암왕제군은 신의 힘을 사용해 순수한 콜 라피스로 장검 한 자루를 깎아냈다.
+그리고 검을 휘둘러 산꼭대기의 한구석을 베어내고는 백성들과 엄숙한 계약을 맺었다——
+떠나간 사람은 반드시 돌아오고 규칙을 어긴 자는 반드시 처벌받는다.
+사랑하는 이를 잃은 자, 소중한 것을 잃은 자, 불공정함을 받은 자는 반드시 보상받는다.
+
+어쩌면 이는 리월의 긴 역사 속에서 진위 여부를 확인하기 어려운 전설 중 하나일지도 모른다.
+다만 암왕제군이 맺은 계약은 오늘날에도 리월 곳곳에 전해진다.
+계약을 어기는 것은 신이 다스리는 이 땅을 적으로 돌리는 것이고
+제군이 베어낸 산봉우리가 계약을 어긴 자의 머리 위로 떨어질 것이다——
+
+오늘날 농촌 지역에는 언젠가 진정한 주인이 다시 세상에 나타날 것이라는 말이 있다.
+그때가 되면 이 장검은 다시금 황금빛을 발하며 세상에서 가장 거대한 불공정함을 베어낼 것이다…
+마치 수천 년 전 암왕제군이 사람들 앞에서 맺었던 위대한 계약처럼.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11505_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11505_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7bb0d5cfc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11505_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+리월 초창기에 제군은 옥으로 만든 검을 들고 대지를 거닐었다고 한다.
+세월의 끝없는 시련 속에서도 피로 씻은 청록색 검 끝은 새것처럼 반짝였다.
+피는 천 년의 빗물과 함께 씻겨졌지만, 서려 있는 그리움과 원한은 씻어 낼 수 없었다.
+
+「결록은 벽색 물의 영혼과 부드러움으로 남겨진 숙원을 스스로 씻어낼 수 있다」
+「그러나 살상의 무기가 되어버린 옥의 고통은 누가 위로해줄 수 있는가?」
+
+이름을 잊은 옛 친구는 이렇게 탄식했다.
+하지만 막을 수 없는 운명은 결국 측은의 말을 삼켰다.
+
+오랜 세월이 흐르면서, 피 튀기는 사투를 벌였던 적들과도 기쁨을 나누고,
+배반한 친구와 원한을 지운 숙적과도 술 한 잔 나눌 수 있었다.
+이 보검도 그때 누군가의 선물로 조각되었고
+「결록」이라는 옥은 평화와 부귀를 위해 깎아진 것이다.
+
+술그릇에 피가 넘치자 따뜻했던 마음은 냉혹한 욕망에 의해 갈기갈기 찢기고 먼지처럼 흩어졌다.
+전하지 못한 선물과 말하지 못한 우정도 옛 친구를 베는 날카로운 칼날이 되었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11506_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11506_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..edf8bd85b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11506_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+테스트
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11507_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11507_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..edf8bd85b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11507_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+테스트
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11509_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11509_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..33cd060bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11509_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+쇼군이 하타모토에게 하사한 명도 중 하나. 번개의 위력을 품고 산의 구름과 밤의 안개를 벨 수 있다고 한다
+몇천 개의 조각으로 부서진 후, 다시 단조된 검신에는 구름 같은 무늬가 생겼다
+
+노래에서는 「정문의 아라타키, 타네의 이와쿠라, 뱀의 키타인, 무절(霧切)의 타카네」
+무예를 숭상하는 아이는 역대 유명 무사들을 나열했고, 그 중 「무절(霧切)의 타카네」가 바로 그였다
+액막이를 행하는 신사 사람들과 함께, 비검 「무절(霧切)」로 무수한 요괴와 재앙신을 베어냈다
+요고우의 텐구에게 궁술의 요령을 배웠고, 궁술을 마음에 드는 이에게 가르쳤다
+그러나 비검 무절은 이어받은 사람이 없어 소설과 그림, 동요에만 남아있다
+
+생의 끝자락에, 그는 쇼군의 진영에서 기마 무사로 암흑의 세력과 맞섰다
+
+만약 애용하는 활을 걸고 그녀의 곁에 두지 않았다면, 상황이 달라졌을 수도 있을
+하지만 진짜 노름꾼은 절대로 후회할 수 없다. 「만약」에 연연하지 않고, 절대로 「만일」에 후회하지 않는다
+적이 안개처럼 몰려왔다. 그럼 산중 구름도, 밤의 안개도 베어낼 수 있게 검을 끊임없이 휘두르면 된다
+베는 속도가 충분히 빠르다면, 짙고 검은 안개를 헤치고 빛을 볼 수 있겠지
+
+「아사세, 너랑 한 약속은… 아니, 모든 것을 마무리 지을 이 도박판에서, 난 절대로 지지 않을 거야」
+「반드시 돌아갈 거야. 판돈인 활도, 따낸 내 미래도 같이 가져갈 거야!」
+
+그는 끝이 보이지 않는 번개처럼 무절(霧切)과 함께 수많은 요괴를 베어냈다
+하지만 검은 역시 검객의 집념보다 강인하지 않았고, 점차 부서졌다
+그리고 칠흑처럼 어두운 안개가 그를 완전히 삼켜버렸다…
+결국 검의 남은 조각만 일부 회수해서 다시 단조하여 무절(霧切)의 이름을 이어받았다
+
+암흑에 잠긴 거미줄을 꼭 잡은 것처럼 부서진 칼자루를 힘껏 잡은 무사는,
+칠흑처럼 어둡고 짙은 안개 속에서 꿋꿋이 자신을 타일렀다:
+아직 내기의 승부가 나지 않았으니, 반드시 아사세의 곁으로 돌아가야 해…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon11510_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon11510_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a503f04d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon11510_KR.txt
@@ -0,0 +1,53 @@
+
+
+도파 후츠가 명을 받고 제작한 월백 후츠는 「하스이」와 「하란」 두 자루가 있었다.
+그중 「하란」은 명장 마코토 사고마루가 평생 동안 유일하게 검에 명문을 새긴 작품이기도 하다.
+
+
+
+「하스이」는 후츠 3대 계승자인 후츠 미노리가 제작했다고 전해진다. 검이 단조된 후,
+
+
+그 무렵 술과 오래된 상처, 그리고 재앙신의 마지막 사념에 시달리던 후츠 미노리는 이미 열처리를 하지 않은 강철 검처럼 부러진 상태였다.
+그리고 아직 어린 4대 후츠 히로요시는 아직 어머니와 견줄 만한 기예를 갖고 있지 않았다.
+그의 의형님인——사람들에게 「마사고마루」라 불리는 후츠 마사요시가,
+이 검을 단조해 후츠의 걸작이 다시금 세상에 모습을 드러내게 했다.
+두 자루의 월백의 후츠의 외관은 극도로 흡사하나 그 분위기는 전혀 다르다.
+
+
+
+「하스이」의 아름다움을 다시금 재현하라는 명을 받아 전의 명문을 본떠서 새긴 것이다.
+
+후츠 미노리가 세상을 떠난 뒤, 마사고마로는 수년 동안 그녀 대신 히로요시에게 단조 기법을 가르쳐 주었다.
+
+작품 「하란」이 명성을 떨친 게 히로요시가 4대 계승자가 되는 일에 적잖은 영향을 줬기 때문이다.
+
+
+
+
+
+
+
+「내 앞에 서 있던 이는 세상 사람들이 괴팍하고 제멋대로라고 얘기하던 후츠 3대 계승자인 여성 장인이었어」
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+
+《명물 장부》에는 월백의 후츠의 각기 다른 형태가 기술되어 있다.
+후츠 미노리가 단조한 명작은, 밤하늘의 해수면처럼 맑고 부드러워 「하스이」라고 불리고,
+말이 없는 마사요시가 단조한 질풍과 폭우의 위력이 느껴지는 명작은, 「하란」이라고 불린다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12101_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12101_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4712f8a24
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12101_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+이렇게 무겁고 날이 없는 양손검을 사용하는 이는
+중요한 것은 무기가 아니라 자신의 역량이라는 것을 잘 안다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12201_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12201_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..951cf5ffb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12201_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+그는 항상 자신의 젊은 시절 모험 이야기를 언급한다.
+모두 과장된 진부한 이야기다.
+하지만 이 오래된 대검은 소리 없이 이렇게 말하고 있는 것만 같다.
+「살짝 과장되긴 했지만, 그땐 나도 있었어」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12301_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12301_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d282de78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12301_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+어린 애런돌린이 북풍 기사 레빈 우드의 대검 모조품을 들고, 어린 시절 환상 속의 몬드 옛 귀족을 향해 돌진했을 때, 그는 앞으로 자신이 위명을 떨치는 「페보니우스의 빛의 사자」가 되리라고는 생각지도 못했다. 더구나 어린 시절 그와 싸웠던 로스탐이 그의 부장이 되고, 몬드 시민을 위해 23년간 봉사하다 순직할 줄은 더욱 몰랐을 것이다.
+오늘날 「빛의 사자」가 들고 있는 대검의 모조품이 또 다른 젊은 손에 쥐어졌다.
+이 위대하고 신비로운 숙명은 또 어떤 방식으로 계속 이어질 것인가?
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12302_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12302_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a24e7c5d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12302_KR.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+풍문에 의하면 유명한 영웅이 데빌드래곤을 처지한 후,
+도검불침이 되기 위해 드래곤의 피로 샤워를 했다고 한다.
+드래곤의 피는 확실히 이런 효과를 가지고 있다: 세례를 받은 신체는
+수많은 칼날을 상하게 하고 수많은 창끝을 부러뜨렸으며,
+빗발치는 화살들도 그의 웃음소리에 전부 튕겨났다.
+하지만 결국 그의 적들은
+그가 아끼는 검을 등에 메고 샤워를 했기에
+그의 등에는 대검 크기만 한 약점이 있다는 점을 발견한다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12303_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12303_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..46a7fd23c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12303_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+가벼운 백철로 만든 양손 대검, 가볍고 실용적이며, 얼음과 백은의 빛을 번쩍인다.
+이 대검의 가벼운 특징을 빌려 빠르게 휘두르면, 백철의 섬광은 적의 눈을 손쉽게 어지럽힐 수 있다.
+그러나 이 검은 일반적으로 무기로 사용되지 않는다.
+고대 전사들의 예절에 따르면, 전우가 쓰러졌을 때 번쩍이는 무기를 영웅호걸들이 절명한 곳에 세운다고 한다.
+이런 의식이 더 이상 유행하진 않지만 소수의 사람들은 이 행동의 숨을 뜻을 기억하고 있다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12304_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12304_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..10908614e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12304_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+전설에 의하면 바위의 신이 여러 마물들과 싸울 때
+대지의 돌로 검을 만들고, 바위로 창을 만들었다고 한다.
+반석의 검으로 마물를 제거하고,
+거대한 바위 창으로 강적을 제압했다.
+흑암 공장은 바위 신의 위업을 기리기 위해
+특별히 검은 석영으로 이 대검들을 만들었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12305_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12305_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e1f1d787
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12305_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+어떤 논쟁에서도 가장 믿을 만한 이론의 기반이며, 말에 설득력이 있다.
+아무리 융통성이 없는 상대라도, 진리로 사람을 설득할 수 있다.
+아주 귀중한 가르침이라고 할 수 있다.
+결국 사람들의 항의 때문에 제작 금지령이 내려졌다.
+여론의 힘은 대단하다는 걸 느낄 수 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12306_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12306_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cdbefb9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12306_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+크게 좌절당한 어검공자는 검술로 이룰 수 없는 일이 있다는 것을 깨닫고,
+자신의 뛰어난 검술을 맹신하지 않고 검 자체로부터 손을 쓰기 시작했다.
+「클수록 좋다. 그러니까 검도 클수록 좋다」그는 이렇게 생각했다-
+절경인 고운각에서 공자는 멋진 결말을 맞이한다.
+하늘을 나는 여행이 드디어 끝났다. 하지만 그의 검과 이야기는 영원하겠지…?
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12401_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12401_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..da1b036d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12401_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+페보니우스 기사단의 대형 의식검. 단장과 성당의 동의를 모두 얻어야만 받을 수 있다.
+몬드의 대장장이 학자는 고대의 성유물을 분석하여 원소 친화적 분야에서 성과를 거둔다.
+그 때문에 이 묵직한 대검은 페보니우스 기사의 특별한 영예이자 몬드 근위병의 성실함과 기술의 결정체라고 할 수 있다.
+이걸 이용하면 원소의 힘을 보다 쉽게 끌어낼 수 있다. 하지만 파괴는 지켜야 하는 걸 지키기 위한 방법이란 걸 명심해야 한다.
+
+지금까지 내려온 어린 늑대 로스탐이 만든 페보니우스 검술은, 한손으로 장검을 들고 펼치는 것이지만,
+실전된 부분도 있다. 그건 빛의 사자 애런돌린이 장검과 대검을 동시에 사용하는 검술이다.
+힘이 너무 소모되기 때문에, 천부적인 강자만이 펼칠 수 있었다. 그런 까닭으로 명맥이 끊겼다.
+
+애런돌린과 로스탐은 어릴 때부터 함께 자란 친구로, 애런돌린은 정통 기사 가문, 로스탐은 소작농 집안 출신이었다.
+영웅이 되겠다는 꿈으로 그들은 친구가 되었다가 동료가 되었고 마지막으로 단장과 조수가 되었다.
+
+대단장으로 애런돌린은 신의 눈을 획득하지 못했다. 그의 힘은 재능과 극한의 훈련으로 이룬 것이었다.
+그는 자신의 힘을 자랑스러워했다. 기사단과 몬드 또한 이런 단장을 자랑스러워했다.
+로스탐이 죽은 후, 애런돌린은 더 이상 자신의 힘을 보이지 않았고, 난폭한 마수에 도전하는 것을 영광이라고 여기지 않았다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12402_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12402_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d08069dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12402_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+기이하고 투박한 대검이지만 화려하고 정교한 시계가 달려있다.
+기계가 맞물리는 경쾌한 소리. 일행의 연주 소리와 전투에 맞춰 리듬을 탄다.
+악단이 돌아간 뒤 시계의 톱니바퀴를 녹슬게 하기 위해 대검은 산성에 담가졌다.
+그럼에도 불구하고 여전히 치명적인 병기다.
+
+떠돌이 악단과 동행하는 반역자 크루질드, 그는 로렌스 가문의 일원이었다.
+그그 시대에 학자와 시인은 역사를 거론하지 않았다. 옛 귀족이 자신들의 타락이 알려지기를 꺼려했기 때문이다.
+그래서 그가 검을 휘두를 때, 검에 달린 시계가 울릴 때, 옛 귀족은 그제야 몹시 두려워했다.
+
+거사가 실패한 후, 크루질드의 처분 방식은 불분명했다. 어쩌면 측면으로 그의 귀한 신분을 인증했는지도 모른다.
+그는 서인을 강등된 후 죽은 동료들의 유지를 받들어 귀족을 전복시키려는 지하 조직을 세웠다.
+머나먼 서쪽에서 온 이국의 격투 노예의 거사를 힘껏 도왔다.
+
+옛날에 사람들의 가벼운 이야깃거리가 있었다. 크루질드의 조직이 계속 활동하고 있고,
+몬드를 지키기 위해 페보니우스 기사단을 위해 기사라면 하지 말아야 할 일을 했으며,
+「어린 늑대」 로스탐조차 대단장 몰래 이 이름 없는 조직을 운영하고 있었다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12403_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12403_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..89ca13114
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12403_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+선조들은 동쪽의 바다가 보이는 높은 절벽에서 시간의 주인과 바람의 주인을 위한 제사를 같이 지냈다.
+「바람은 이야기를 가져다주고 시간은 이야기에 생명을 불어넣어 준다」는 신념 때문에 두 신은 자주 혼동됐다.
+이 검이 말하는 것은 전쟁 이야기로, 전쟁의 오페라를 공연하기 위해 쓰인다.
+원래는 날이 무딘 대검이었지만 시간이 흐르면서 바위처럼 단단해졌다.
+
+이 검은 용맹했지만 요절한 Imunlaukr 일족 것이었다.
+제사 중에 그들은 피범벅이 된 투사의 역을 맡았다고 한다.
+
+Imunlaukr 일족은 전투가 수호나 영광, 개척을 위한 것이 아니라
+하늘의 무료한 신들의 심심풀이라 여겼다.
+마물이든 도적이든, 사랑하는 연인의 품으로 돌아갈 수 있든 없든,
+피범벅이 되어 싸우고 전투에서 고함을 지르면 책임을 다하는 것이다.
+
+이런 서글픈 혈통은 원래 역사에서 오래 이어져 나갈 수 없는데,
+그들의 전투는 끝이 없고 승리할 희망도 없었기 때문이다.
+그러나 눈이 녹고 몬드가 세워지자, 마침내 그들에게 지킬 가치가 있는 대상이 생겼다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12404_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12404_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e203621a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12404_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+몬드를 지배했던 옛 귀족의 대검으로 가공 기술이나 소재 면에서 모두 완벽하다.
+그래서 기나긴 세월이 지난 후에도 여전히 새것처럼 견고하다
+전투는 귀족의 책임 중 하나였다.
+그들은 영지와 영지민들을 지키기 위해 평화를 위협하는 마물과 싸웠다.
+하지만 기록에 따르면, 그들은 결국 책임을 망각하고 사람을 잡아먹는 괴물로 변했다고 한다.
+
+조사에 따르면 현재 페보니우스 기사단에서 금지하는 결투는,
+최초엔 귀족들 사이에서 전투의 형식으로 신에게 예를 올리는 의식이었다.
+
+후에 격투가 로렌스 일족에 의해 권력 있는 귀족들의 오락으로 왜곡되었지만,
+결국 기사단에 의해 폐지 되었고, 일부 기도문에 관련 내용이 남아있다——
+
+「몬드를 살피는 바람이시여, 저와 제 벗, 동포, 적수는 검이 붇지치는 소리와 피, 땀을 당신께 바치겠나이다」
+「절 인도하는 바람이시여, 제가 힘에 부칠 때 앞으로 계속 나아갈 수 있는 힘을 주소서. 제 눈이 멀었을 때 선악을 가릴 수 있는 지혜를 내려주소서」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12405_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12405_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8091cf1fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12405_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+희미한 형광빛을 내뿜고 있는 완벽한 대검. 아주 오래전,
+도적들은 이 어두운 빛을 「지옥의 표식」이라고 불렀다.
+이 찬란한 빛을 마주친다면 절대 돌아갈 수 없다.
+이 찬란한 빛을 마주친다면 죽음을 맞이할 준비를 해야 한다.
+
+「물체에서 동떨어지면 무게가 없으니. 비를 가르는 자는 비요, 빛을 관통하는 자는 빛이로다」
+「움직임은 뱀 같아서 잡을 수 없고, 눈은 검이고, 옆눈은 창이다.」
+
+우재는 원래 이름이 없었다. 그 주인을 존경하는 자가 이름을 지은 것이다.
+무명검의 최초 그리고 최후의 주인은 고화라는 떠돌이 협객이었다.
+
+그는 선인이라고 한다. 고화 시대에 도적들은 경거망동하지 못해서 교외도 도시처럼 태평했다.
+의협 여정의 끝에 찬란한 빛과 상서로운 기운 가운데, 그는 별이 됐다고 한다.
+
+고화에게 은혜를 입은 사람들이 그의 이름을 따서 문파를 세웠다. 그러나 파벌은 결국 몰락하고 만다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12406_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12406_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9020cb7b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12406_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+리월 무기 공장에서 제조한 오래된 거대한 검. 제품 번호 불명, 관련 서적에도 제조 일자 기록이 없다.
+칼자루는 희귀한 광물로, 칼날은 강철로 만들어졌다. 검체 무게는 10근에 달하며 휘두르면 빛이 번쩍하며 하늘을 집어삼킬 기세였다.
+
+재난 후, 무기 설계의 한계를 뛰어넘기 위해, 단조 명가 운 씨 가문과 명장 한무는 리월의 1차 무기 기술 혁명을 주도했다.
+「시작」이라 불리는 새로운 무기보는 이렇게 탄생했다. 이를 토대로 만들어진 첫 번째 「시작」대검이다. 꽤 드물게 고풍스러운 맛이 있다.
+어두운 금색에 갈색이 섞여 있고, 은은히 날카롭다. 얼핏 보면 평범하지만 검을 잡고 휘둘러보면 중량이 나가지만 무겁지 않은 게 느껴진다.
+
+이 검을 단조한 명인 한무는 밤을 세워 북쪽으로 달려가 검을 협객인 벗에게 선물했다.
+협객은 자세히 훑어본 뒤 검을 휘둘렀다. 숲 속의 푸른 대나무가 전부 갈라졌다. 검을 휘두를 때 바람 소리가 윙윙 거리는 장관이 펼쳐졌다.
+
+떠돌이 협객이 한무에게 말했다. 이 검은 우아하고 마음먹은 대로 움직입니다.
+이렇게 큰데도 세밀한 걸작은 「고화」라고 불러도 되겠군요.
+이런 모습이 훗날 리월의 대검의 모범이 되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12407_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12407_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..57f5d9c3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12407_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+천하는 리월항으로 모인다. 이 표현은 무역항으로서 더할 나위 없는 영광이다.
+이국의 금은보화도 사람을 따라 리월항으로 모인다.
+좋은 재료와 뛰어난 기술로 만든 대검이지만 특이하게 날밑쪽은 칼날이 세워져 있지 않다.
+칼날을 세우지 않은 검신은 칼자루로 쓰고, 손의 위치를 언제든지 바꿔가며 싸울 수 있다고 한다.
+
+이 대검이 이국의 대장장이가 자랑스러워 하는 작품이란 걸 말하는 이는 극소수였다.
+자신의 솜씨가 모자라다고 여기는 장인은 심혈을 기울여 칼끝을 연마하고 섬세하게 칼날의 균형을 조절했다.
+불똥이 튀는 가운데 잠 못 이루며,
+거듭 거듭 모양을 다듬고 다시 담금질했다.
+그의 마음엔 연인이 돌아올 거라는 기대와 알 수 없는 걱정이 가득했다.
+
+「전투가 끝날 때까지 기다리면」
+땀방울이 떨어지는 순간, 대장장이는 이렇게 생각했다.
+「그녀가 이 검을 사용할 수 있을까」
+「…그녀가 무사히 돌아올 수 있을까」
+그러나 잠시 후 그는 사심과 잡념을 떨쳐버리고 검에 더욱 집중했다.
+의미 없는 걱정보다는 마음을 가다듬고 진심어린 선물을 만드는 게 나았다.
+
+언젠가 마물을 정벌한 원정군이 개선하여 입성했는데,
+대장장이는 미처 검에 그녀의 이름을 새기지 못했다.
+장검을 들고 귀향하는 연인 앞으로 급히 갔는데,
+경솔한 대장장이는 황당한 결과와 마주치게 되었다…
+
+무장을 푼 전사는 부드러운 긴 머리를 풀었다. 이제 더 이상 전쟁은 없었다.
+그녀는 고향에 두고 간 연인을 위해 특별한 선물을 가지고 왔다. 빛이 반짝거리는 사냥 활이었다.
+「헛수고했구나! 여태까지의 세월을 날렸어. 당신을 위해 이 검을 만드는데 모든 걸 바쳤는데」
+고집스러운 대장장이는 불만이 가득했다. 그래도 행복한 결말이었고, 검도 일류였다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12408_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12408_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0166386e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12408_KR.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+매우 희귀한 흑암으로 만든 대검, 바위처럼 무겁고 산을 가를 수 있다.
+검체는 흑암 결정에 붉은색 광석을 섞어서, 먹처럼 그윽하고 불길처럼 빨갛다.
+
+「시작」시리즈 무기에는 3대 특징이 있다. 바위처럼 견고하고, 물처럼 차가우며 피처럼 뜨겁다.
+이 중 「참도」는 대검이지만 날이 가장 얇은 곳은 비단보다 조금 두꺼운 정도이다.
+검붉은 결정을 정교하게 이어 칼날 면을 만들었다.
+게다가 화염 토템과 홍옥 장식이 박힌 칼자루는 멀리서 보면 벼루에 피가 번진 듯 무시무시했다.
+
+명장 한무는 흑암 무기를 만들기 위해 땅 속 깊이 들어가 광물을 찾다가 결국 사고를 당했다.
+손상된 한쪽 눈엔 천지와 사방을 분간할 수 없는 암흑뿐이었다. 귓가에는 세상이 무너지는 듯한 검과 바위가 부딪치는 굉음이 들려왔다.
+이때부터 명장의 화로에 불이 꺼졌다. 차가운 재와 미완성된 무기 제조의 꿈만이 남았을 뿐이었다.
+그의 아들 한책은 산속 땅에 요괴가 봉인되었다는 소문을 듣고 서둘러 그에게 알렸다.
+한무는 이 소식을 듣고 채굴로 땅속의 용과 천강지석을 놀라게 했다는 생각에 후회했다. 그리하여 그는 아픈 몸을 끌고 다시 화로를 열어 참도를 한 자루 만들었다.
+검이 완성된 후, 명장의 아들은 부친의 요구에 따라 광갱 밖에 사람 높이의 감실을 세우고, 요괴를 물리치고 용을 진압할 목적으로 칼날을 숨겼다.
+
+몇 년 후, 한무는 잠을 자다 세상을 떠났다.
+같은 시각, 천형산 광갱을 지나던 여행자가 바위 뒤에서 붉은 빛이 솟구치더니 은밀한 감실이 조용히 열리는 걸 보았다.
+감실의 대검은 흐느끼며 호소라도 하듯 은은히 빛을 뿜었다.
+한책은 서둘러 산에 가서 참도를 가져왔다.
+당대의 천추성은 검을 위해 친히 글을 남겼다.
+「산이 열리고 바다가 갈라졌구나. 구름이 잘리고 달이 조각났구나」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12409_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12409_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..32b03dc4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12409_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+바다 괴수의 척수로 만든 대검, 오싹한 뼈에 각종 이야기가 담겨 있다.
+옛날에 뱃사람들은 이런 괴수의 뼈로 선수와 용골을 장식했다.
+이로써 심해에서 생존자를 노리는 괴수를 위협했다.
+
+바다가 평정되지 않았던 먼 옛날, 배를 타고 바다를 나갔다가 생이별을 하는 경우가 많았다.
+지금은 아득하고 후련한 뱃노래가 당시에는 사람들을 침묵시키는 송별의 노래였다.
+그때 대검을 쥔 선사는 출항 전 술을 마시며 노래를 불렀다. 사람들이 물으니 그는 웃으며 말하길,
+「스스로 자제하고 있는데 술을 좀 마시면 어떻소? 해류와 풍향이 정확해질 때까지 기다릴 것이오」
+하더니 더는 말이 없이 술잔을 높이 들고 껄껄 웃더니 술을 마셨다.
+
+해류와 풍향이 정확해지는 때가 오자, 고대의 거대한 전함은 그를 실은 채 돛을 올리고 출항했다.
+전함은 아득한 해무 속으로 들어가 암류가 꿈틀거리고 바다 괴수가 날뛰는 넓은 바다로 향했다.
+결국 즐겁게 노래를 부르던 선사도 바위가 우뚝 솟은 항만으로 돌아오지 못했다.
+얼마 후, 바다 굇의 유골이 파도를 타고 뭍까지 밀려왔는데,
+대검에 갈라진 상처에 오싹한 백골이 드러났다. 피는 이미 바닷물에 깨끗이 씻겨져 있었다.
+
+「해류와 풍향이 정확해지면, 바다로 나가 그녀를 위해 복수하리라, 파도 소리에 심취한 인간들이여」
+「물고기밥이 되면 어떠리, 그녀가 좋아하는 뱃노래를 그녀가 있는 바다에 들려줄 수 있으니」
+
+지금 바다에는 폭우 중에 격랑과 함께 떠오르는 바다 괴수는 더 이상 없다.
+바다 괴수의 유골로 선수와 용골을 장식하는 풍습도 바다 괴수의 멸종으로 잊혀졌다.
+그러나 먼 바다로 나갈 때 심해에서 가끔 모골이 송연해지는 천둥이 치는 듯한 울음 소리를 들을 수 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12410_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12410_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae2b18fa7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12410_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+고대 천암군이 즐겨 사용하던 무기.
+리월항의 기암을 깎아 만들어서 아주 무겁다.
+평범한 사람은 이를 들어 올릴 수도 없으니 휘두르며 싸우는 건 당연히 말할 필요도 없다.
+그러나 고대 천암군은 이를 휘둘렀다는 기록이 있다.
+
+애초에 천암군은 바위의 신을 따르는 자들이 자진하여 조직한 부대로,
+항구 도시가 세워졌을 때 처음 생겨났다.
+그들은 바위 신과 리월의 이름 아래 진퇴를 함께하고 절대 포기하지 않겠다고 맹세했다.
+「귀신 잡는 천암군, 드높은 위상은 변치 않지. 악을 물리치고 질서를 잡는 군인 중 군인」
+천암군 병사들은 이 말을 철저히 지키며 목숨보다 소중히 여긴다.
+
+그들은 암왕제군의 발걸음을 따라 요마를 섬멸하고 백성을 구하며 리월의 평화를 수호하기 위해 최선을 다한다.
+천암군의 가장 유명한 업적은 살육이 아닌 수호다. 그들은 자신들의 몸을 방패로 터전을 수호했다.
+
+이 대검은 마치 수호자의 책임과 의지처럼 무겁고 견고하다.
+최초로 기암을 깎아 검을 만들어 부대를 무장한 성 씨와 한 씨도,
+이 대검을 휘두르며 전투에 나설 만한 사람이 갈수록 적어질 거라 예견했을 것이다.
+그러나 이는 세상이 평화로워 더 이상 수호자와 검이 필요하지 않다는 것을 의미하기도 한다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12411_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12411_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea7d3b5c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12411_KR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+짙푸른 도시가 산속의 운무에 뒤덮였을 때,
+끝없는 눈보라가 차가운 달빛을 가리자
+살아있는 생명들과 모든 이야기들이
+푸른 하늘에서 떨어진 못에 꿰뚫렸다…
+
+사제의 딸은 성은으로 만든 대검을 이방인 용사에게 건네주고
+그녀가 건넨 한마디는 눈보라의 포효에 묻혀 상대에게 전해지지 못했다.
+
+「이곳의 네 번째 벽화는 당신을 위해 준비했어요. 당신의 모습은 이 벽에 영원히 남을 거예요」
+「이 벽화를 위해, 모두를 위해 저는 언제까지나 이곳에서 당신이 돌아오길 기도할게요…」
+
+눈에 묻힌 도시의 딸과 열매를 맺지 못한 은색 가지가 함께 시들었을 때,
+눈과 얼음을 베어내기 위해 이 검을 휘두르는 운명에 처한 이방인은 멀리서 답을 구하고 있다.
+달빛처럼 밝게 빛나던 그녀의 마지막 그리움도 멀리 떠난 이에게 전해지지 못했다.
+
+「벌써 오랫동안 맑은 하늘과 푸른 대지를 보지 못했어요. 어떤 파란색과 어떤 초록색을 사용해야 아버지가 원하던 눈과 얼음이 녹은 풍경을 그릴 수 있을지 모르겠어요」
+「그리고 만약 당신을 한 번만 더 볼 수 있으면 좋을텐데…」
+
+이게 바로 그가 찾은 답이다——
+
+이방인 용사가 마침내 그의 여행을 끝냈다.
+칠흑같이 검붉은 피가 대검의 칼날에서 뚝뚝 떨어지며,
+무거운 두 발이 이미 낯설게 변한 눈길을 밟았다.
+피로에 지친 이방인은 마침내 산의 나라 사당으로 돌아왔지만,
+오직 죽은 자들의 공허한 메아리만이 그를 반겨주었다.
+
+「이곳조차도 내가 지켜야 할 게 남아있지 않은 것인가…」
+「하늘에 있는 너희들은 단지 살아있는 자의 아비규환만을 원할 뿐이겠지」
+「그렇다면 강철과 피의 노래를 너희에게 주지」
+이방인은 소녀가 그에게 건넨 눈보라를 베어야 하는 성은을 벽화 사이에 남겼다.
+그리고 산을 내려온 뒤 그가 피를 흘릴 수 있는 분란과 전쟁이 가득한 곳을 찾아 떠났다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12412_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12412_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e5878c35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12412_KR.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+아무도 없는 깊은 밤, 아가미의 울림을 번역하자면 이러하다
+
+「이 늙은이가 바다 위를 떠날 때, 의심할 여지 없이 죽었다 생각했다
+「심장은 멈췄고, 눈은 하얗게 떠, 비린내가 나고 있으니——
+「물고기로서 이게 죽은 게 아니면 뭐란 말인가」
+
+「이 늙은이는 가장 실력이 좋은 고등어였다
+「과거, 옅은 바다의 제1 강자였고,
+「바다짐승과 고래상어도 그를 이기지 못했다
+「하지만 이러한 나도 대적수를 만나고 말았다
+「일종의 해월, 혹은 해파리라고 해야 할까
+「그저 파도에 떠다니는 생물일 텐데
+「모든 충격을 상쇄하는 힘을 가졌다」
+
+「그래서 이 늙은이는 힘을 포기하고,
+「해파리가 생존하는 법을 선택했다
+「기나긴 생명 후에
+「내 신체의 모든 기관을 컨트롤 할 수 있게 되었다
+「심장을 멈추게 해서
+「해부를 당하지 않게 하였다
+「자네들은 이 늙은이가 그저 시체라고 생각하겠지만,
+「자네들의 힘이 되어주도록 하겠네.」
+
+「이 몸을 휘두르는 장사여
+「허허허…
+「모든 물이 바다로 흘러 들어갈 때,
+「모든 별이 꺼질 때,
+「모든 원초의 생명이 바다에서 만나게 될 때,
+「나와 겨뤄보지 않겠나?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12414_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12414_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd5333d1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12414_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+타타라스나 과거의 한 메츠케 님이 설계한 나가마키
+그분은 성실하고 강직한 성격의 소유자라고 한다
+
+원국의 기술을 수입해 「미카게 용광로」를 만들기 전, 아주 오랜 시간 동안,
+타타라스나는 줄곧 전통 제련법인 「타타라 제철법」을 사용했다
+미코시 나가마사가 정식으로 메츠케 에 임명된 후, 한동안 강철의 아름다움에 사로잡혀 있었다
+검을 제련하는 미야자키 조병사 타스쿠에게도 종종 자문을 구했다
+결국 손수 만들어낸 검이 바로 튼튼하고 검소한 「타타라 나가마사」이다
+
+비록 미코시 가문의 양자지만, 비록 양모가 미코시란 이름에 먹칠을 했지만,
+비록 미코시의 적자인 미치히라가 혼자인 자신을 버리고 사라졌지만,
+하지만 그가 자만하는 어리석음과 실제 충성과 절의는 미코시의 이름을 소중히 여기게 했다
+열심히 해서 관아에 들어가고, 백 배의 노력과 청렴함으로 가문의 오명을 씻어냈다
+
+자신의 기마 무사인 카츠라기가 일말의 직무유기가 있어도 가차 없이 베었다
+그 후부터 이 검과 그의 이름은 영원히 달라지게 되었다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12416_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12416_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f990ad470
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12416_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+와타츠미 출신의 용맹한 장군이 사용했던 검이다
+그의 검술은 아류의 「월모운」과 「석조」 두 가지 기술뿐이라고 전해진다
+하지만 이 두 가지 비검만으로 전쟁터의 그 누구에게도 패한 적이 없다고 한다
+
+옛말에 뱀과 어류는 냉혈 동물이라 이른다. 하지만 냉혈 동물은 작열하는 염원을 간절히 바라고 있다
+백성들의 꿈을 이뤄주기 위해, 와타츠미 신은 응집된 뇌운에 도전을 보냈다
+와타츠미의 정복의 길을 따르는 평범한 사람들 중, 한 소년이 유독 돋보였다
+소년은 두려움 없는 용맹함으로 와타츠미의 은총을 받게 됐고, 「동산왕」에 봉해졌다
+하지만 몇 년 후, 왕의 칭호는 점차 잊히게 되었고 동산왕의 봉호는 적의 멸칭으로 대체되었다:
+「아쿠오」, 거대한 뱀의 송곳니와 바롭, 야시오리섬을 잔혹하게 침략한 마왕…
+
+혈투는 소년을 마치 해염처럼 거친 전사로 만들었다. 하지만 그에게,
+영원히 사라지지 않는 건, 출정하기 전 신사 옆에서 해중월을 향해 빌던 소원뿐이었다
+
+「언젠가는 반드시 요고우산 위에 군림해 번개 왕의 거성을 내려다보겠어」
+「천수각 지붕 위에서 전설 속의 요고우산 텐구와 시원하게 한바탕 실력도 겨루는 거야」
+「그리고 가면은 아야메와 모운 누나한테 기념품으로 가져다줄 테야!」
+
+하지만, 파도는 모래 위의 성을 허물듯 모든 꿈을 휩쓸어갔다
+타오르는 붉은 별 같던 텐구의 가면은 전란 속에서 바닷모래처럼 부서져 버렸고
+심해의 달빛처럼 소년의 마음을 비춰주던 과거의 무녀는 더 이상 돌아오지 못했으며
+「아쿠오」는 거대한 뱀을 따라 빛나는 한 줄기의 번개로 변해버렸다
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12501_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12501_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f8d0c1b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12501_KR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+높은 하늘을 뒤흔드는 용기.
+죄인 마룡의 자손은 심연의 고대 국가에서 태어났다.
+검은 날개도 결국 세찬 바람에 의해 잘려 나갔다.
+
+과거 몬드의 영광을 질투한 마룡 두린이 쳐들어와 백성들이 도탄에 빠진 적이 있다.
+황폐해진 몬드를 보고 슬픔에 빠진 민중들의 울음소리는 숲속에서 깊은 잠을 자고 있던 바람의 신을 깨운다.
+바람의 신은 그들의 부름에 답해 현신하고 그의 권속을 불러왔다.
+생명과 자유를 수호하는 마신은 바람 드래곤과 함께 맞서 싸웠다.
+
+치열한 전투에서 바람 드래곤은 신의 가호가 내려진 여섯 날개를 펼쳐,
+마치 대검과 같이 허공을 갈라 두린의 강철 비늘을 찢어발겼다.
+격렬한 전투 중 바람 드래곤은 칼날 같은 거대한 발톱을 휘둘렀고,
+낫처럼 두린의 몸을 파고들어 까맣게 부식된 육체를 깊게 관통했다.
+
+이 전투는 하늘을 진동시켰을 뿐만 아니라 두려울 것이 없는 태양마저도 뒤흔들었다.
+결국 악룡은 드발린의 날카로운 이빨에 갈기갈기 찢겨 하늘에서 추락했다.
+바람 드래곤은 신의 축복 아래 승리하여 몬드의 주민들을 지켜냈다.
+하지만 자신은 실수로 삼켜버린 독혈로 인해 점점 타락한다.
+
+영웅이 된 드발린은 홀로 고독을 견뎌내고 독혈로 인해 나는 썩은 냄새가 마물들을 불러들인다.
+심연의 유혹에 바람 드래곤도 타락하고 집착이 사악함으로 변하고 만다.
+하지만 맹목적인 복수와 분노, 그리고 맹독으로 인한 고통은 마침내 따뜻한 옛 주인에 의해 위로받는다.
+진솔한 친구와 새로운 동료는 마물을 처치할 용기를 주었고 바람 드래곤은 명성을 되찾게 된다.
+
+길고 긴 숙면 동안 몬드의 사람들은 드발린의 위엄을 잊어버린다.
+하지만 최근 풍파로 인해 바람 드래곤은 사람들 앞에 다시 자태를 드러낸다.
+바르바토스의 노랫소리와 함께, 바람 신의 축복과 함께,
+자유로운 천풍과 함께, 마침내 그는 다시 높은 하늘로 비상한다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12502_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12502_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f77b5507c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12502_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+북풍의 기사라고 불린다. 마침내 바람 신의 도시에서 유랑 생활을 끝내게 된다.
+바람을 타고 온 자는 서로를 끌어당기고 제멋대로 떠도는 자유는 방황일 뿐이다.
+
+기사가 성에 들어갈 때, 길동무는 멀리 떨어진 산등성이에서 무언의 작별 인사를 했다.
+성벽과 등불 냄새를 증오하는 자유분방한 늑대에겐 여전히 넓은 들판이 필요하다.
+
+북풍의 기사는 영원히 자유로운 마음을 품은 채 스스로를 성에 가둔다.
+바람을 따라온 늑대는 성 밖의 숲속에서 자유롭게 뛰어다니지만 마음엔 여전히 기사를 담고 있다.
+
+기사는 성 밖에 나가 마물을 사냥했고 늑대도 전투의 냄새를 맡고 찾아와 그와 함께 했다.
+외로운 늑대와 기사는 약속이나 한 듯, 마치 하나인 것처럼 물 흐르듯 치고 빠졌다.
+
+늑대와 기사가 그림자처럼 붙어 다닌다고 하더라도 야수의 수명은 만물의 영장만 못한다.
+북풍의 기사는 검을 무덤으로 삼아 성에서 멀리 떨어져 있는 들판에 늑대를 묻어주었다.
+이때부터 북풍의 기사는 성채를 내버려 둔 채 늑대의 자유를 안고 바람을 따라 다시 떠돌게 되었다.
+
+하지만 늑대의 불멸의 영혼은 영원히 이곳에 남아
+기사가 지켰던 푸른 땅을 수호할 것이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12503_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12503_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf20d8ecc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12503_KR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+예전에 민간에 유행했던 노래가 있다.
+「움푹 꺼진 철전을 먼 곳에서 온 가수와 시인에게 넘기고」
+「꽃다발을 그 소녀에게 바치자」
+「눈물이 나올 만큼 쓴 술을」
+「되돌릴 수 없는 어제에 바치고, 노래를 미래에 바치자」
+
+시와 음악이 바람을 따라 퍼지는 나라에서 사람들의 영혼은 낙천적이고 민감하다.
+옛날, 어떤 기간 동안 외로운 왕과 왕실에서는 악기 연주와 노래를 금지했다고 한다.
+예리한 사람들이 시인과 가수의 음악에서 반역의 신호를 읽을 수 있었기 때문이다.
+노래와 시는 항쟁하는 자들의 연락 방식으로 사용되었다.
+
+그리고 왕실이 통치하던 시기, 바람신을 모시던 성당은 두 파로 분열된 적이 있었다.
+왕후들을 따라 술을 나누며 신상을 뒤엎고 찬송가와 성가를 쓴 성당과,
+성직자 직분이 없던 성도들이었다. 그들은 땅굴과 거리, 높은 성벽 밖을 돌아다니며
+저렴한 독주를 마시고, 사람들에게 돌던 성서 원전과 바람에 따라 퍼진 말들에 따라
+평민과 노예를 축복하고, 허락 받지 않은 시와 노래를 지었다.
+
+이국의 격투 노예가 부활한 바람신을 따라 깨어나 반역의 기치를 들었을 때,
+이름 없는 목자로 불리던 나이 많은 신도는 페보니우스 성당의 진정한 신도들을 신속히 동원했다.
+그는 많은 사람들과 함께 자신의 피로 이 푸른 대지를 적셨다.
+그리고 예전에 불리지 못한 이 노래의 반쪽은 거사를 일으켜 나라를 구하자는 신호였다.
+
+「날카로운 쇠붙이를 생명을 바칠 만한 전투를 위해 남기자」
+「교수대를 좀도둑에게 넘기고」
+「녹이 슨 하살 촉을 날카롭게 갈아」
+「송뢰가 울릴 무렵, 그 옷 짐승을 쏘아 떨어뜨리자」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12504_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12504_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac6ae87b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12504_KR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+아주 오래 전 리월에는 드래곤이 있었다.
+이 드래곤은 바람을 타고 날아다니는 것이 아닌 산속에 몸을 웅크리고 있는
+몸집이 산처럼 거대한 바위 드래곤이었다.
+
+전설에 의하면 드래곤은 남천문 일대에서 산들과 일체가 된 듯 잠을 자고 있다고 한다.
+깨어났을 때 몸을 살짝 뒤척이거나 기지개를 켜는 것만으로도
+대지가 요동쳤다.
+당시 암왕제군은 이를 다스리기 위해 고룡의 앞에 섰다.
+
+이후 대지는 오랫동안 잠잠해졌으며,
+암왕제군의 곁엔 동료가 한 명 늘어났다고 한다.
+
+하지만 결국 드래곤과 신, 그리고 인간은 서로 맞지 않았던 것일지도…
+
+용은 땅속 깊숙이 묻힌 뒤 선인과 신의 노여움을 살까 두려워했고
+과거 바위틈에서 함께 날뛰던 바위 용 도마뱀은
+산 밑 깊숙이 파고들었다.
+하지만 수천 년의 시간이 지나자 도마뱀은 다시 날뛰기 시작했다…
+
+전설에 따르면 승자는 고룡을 제압한 거목 옆에 이 검을 꽂아
+마물 혹은 간사한 자가 건들 수 없도록 봉인했다고 한다.
+전설이 사실이라면 거울처럼 깨끗한 마음을 가진 자만이 가까이 갈 수 있다.
+전설이 사실이라면 왜 이 검의 행방이 묘연한 것일까…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12505_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12505_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12506_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12506_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..edf8bd85b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12506_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+테스트
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon12510_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon12510_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd0157206
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon12510_KR.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+정식 이름은 「돌을 부수고 금을 씹어먹는 붉은 뿔의 사자 방망이」이며,
+자칭 「오토기 금강 사자 대왕」이라는 이상한 사람의 애검(愛劍)이다
+
+…그렇지만 두 이름은 너무 길고 읽기 어려워서,
+아이에게 검을 「적각석 큰 방망이」라고 불리고, 검 주인은 「오토기 대왕」이라고 불린다
+
+적각석 거대한 방망이는 귀신에 홀린 반야의 부러진 뿔로 제작한 무기로,
+어떤 요사스러운 구미호, 너구리 요괴, 악귀를 불문하고 이 무기 앞에선 바로 무릎을 꿇고 살려달라 빌 게 된다
+「요고우산 산령 선방」 같은 유명한 텐구마저도,
+방망이에 서린 오싹한 귀기 앞에 오금이 저려 대왕에 맞설 생각조차 하지 못한다!
+
+——물론 이런 뜬소문은 어린아이조차 콧방귀만 뀌며 믿지 않지만 말이다
+오토기 대왕은 힘이 넘쳐흘러 드센 장정 7명의 힘을 합쳐도 그를 시합장에서 밀어낼 수 없었다
+팔이 짧아 과일을 따내지 못하는 아이를 보노라면 종종 과일나무를 발로 쾅 차서 제비꽃 열매가 저절로 떨어지게 만든다
+그러다가 한번은 과일나무를 찼다가 나무를 쓰러트려 늙은 나무 주인을 피해 산꼭대기까지 도망쳤다
+그는 한때 아이들을 데리고 관아에 쳐들어가 함께 술을 퍼마시고 단풍을 곁들인 연극을 보며,
+귀청이 떨어질 듯한 큰 목소리로 「나, 오토기 금강 사자 대왕이 악귀를 멸하러 왔다!」고 외쳤다
+흥이 오른 작은 오니와 씨름도 했지만 결과는 눈을 뜨고 보지 못하게 처참했다
+
+대왕이 지닌 능력도 그 정도에서 그쳤는데 쇼군의 깃발을 들어 올리는 자격조차 없었다
+그러한데 민요 속 유명한 요괴를 무릎 꿇게 하는 능력이 어디 있겠느냐고 아이들은 입을 모았다
+
+「그때는 달빛을 감상하며 술을 너무 많이 마셔 감기에 걸린 것뿐이요!」
+오토기 대왕은 변명을 늘어놓지만 호탕하게 웃어넘기는 일도 까먹지 않았다
+정말 낯이 두꺼워 부끄러움을 모르는 건지, 아니면 사실 승리를 거머쥘 실력과 자신감이 있는 건지 모를 나름이다…
+
+「이번엔 기필코 요괴의 우뚝 솟은 뿔을 분지르고 와,」
+「오토기 금강 사자 대왕의 본 실력을 보여주마」
+「바다를 건너온 괴물조차 내 상대가 안돼!」
+
+「그러니 여우의 사자(使者)처럼 모습을 숨기고 있으라고」
+「아이고, 이 몸이 돌아오면 또 같이 씨름이나 한판 하자꾸나」
+
+씨름이라는 소리만 들어도 작은 오니들은 조그맣게 헛기침을 해댔지만,
+포효하며 돌진해 오던 오토기 대왕이 자신을 높게 하늘로 던져버린 기억을 떠올렸다…
+
+그 뒤론, 오토기 대왕과 씨름을 한 오니들은 모두 팔이 부러져 꽁무니 빠지게 도망가 버렸다
+요고우산의 텐구도 모습을 온전히 감추어 사람들 눈에 띄이는 일이 다신 없었다고 한다
+결과만 보자면, 이 이상한 모양의 대형 검을 포장하는 말이 다 사실로 드러났지만,
+빈둥거리며 게으름만 피우던 이상한 오토기 금강 사자 대왕은 다신 나타나지 않았다
+세월이 흘러 오토기 대왕이 발로 차 넘어뜨린 제비꽃 열매 나무는 사람들의 보살핌 끝에 다시 열매를 맺기 시작했다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13101_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13101_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..10cd31d64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13101_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+과거 몬드에서 창은 귀족들이 금지하는 무기였다.
+겉으로는 검술이야말로 고귀한 무술 수행이라고 했지만,
+사실 창은 훈련의 차이를 좁힐 수 있어서
+무기와 훈련이 부족한 평민들이 귀족들에게 저항하는 걸 막기 위함이었다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13201_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13201_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f822fd308
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13201_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+위압감을 살짝 발산하는 초라한 무기.
+지켜야 할 것이 있는 사람이나,
+가진 게 몸 하나 밖에 없는 여행자에겐
+아무리 초라한 무기도 충분히 그 힘을 발휘할 수 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13301_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13301_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5542dad5c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13301_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+천암군 병사들은 긴 무기를 잘 다루는 것으로 유명하다.
+그 중 백술이 달린 창은 흑암 공장에서 대량 생산된 것으로,
+이 무기는 수많은 세월 전화를 겪었다.
+백술은 전장에서 오염되었지만 여전히 도도하게 휘날린다.
+
+군에 창법이 일품인 고수가 있다고 하는데,
+그는 백술에 피 한 방울도 묻히지 않고 대군을 뚫고 들어가 장수를 처치할 수 있었다고 한다.
+「하지만 그건 창을 지닌 무사의 이야기야」
+「그의 무기 자체는 별로 특별한 게 없지」
+대장장이가 제자의 머리를 한번 쥐어박더니,
+그에게 새로이 만들어준 창에 백술을 달아줬다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13302_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13302_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..448d6874b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13302_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+창은 무예에 무지한 사람이 사용해도 상당한 위력을 발휘한다. 무기는 「길이만큼 강하다」와 같은 이치기 때문이다.
+창에 도끼날을 결합하면 둔해 보일지라도 내려찍기 기능이 추가되어 복잡한 환경에 더욱 적합하다.
+이런 창은 무예에 능한 역사에게 사랑을 받는 편이고, 천암군 군영의 명예와 무용의 상징이기도 하다.
+리월 항구는 지금 평온하지만, 거리에서 미늘창을 지닌 용사를 볼 수 있다.
+
+천암군의 리더는 언제나 용감하게 나서며 험지에서 선봉과 방패를 맡는다.
+그들을 지켜주는 건 충실한 전우뿐만 아니라 다년간 연마로 녹슬지 않는 무예이다.
+무모하게 접근하는 적에게 제 1선으로 미늘창을 휘두르는 군관은 몹시 치명적이며,
+바위처럼 단단한 병사 진열 중간에서 그들은 천암 진법의 진정한 핵심이기도 하다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13303_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13303_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..178c2d061
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13303_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+어느 날 밤, 백술창을 지닌 무사와 시인이 만나 한 잔한 적 있어.
+술잔이 오고 갈 때, 시인은 실수로 벼루를 엎어버렸고
+무사의 창에 달린 백술은 그렇게 까맣게 물들어 버렸지.
+「물론 이건 무사와 시인의 일화에 불과해서」
+「나의 이 흑술창과는 아무 상관 없어」
+대장장이가 제자의 머리를 한번 쥐어박더니,
+그에게 새로운 백술을 먹물에 담가라고 시켰다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13401_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13401_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f08950bfb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13401_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+리월 항간에 전해 내려오는 창이다.
+창자루를 휘감은 용 장식이 창날 부분까지 둘러져 있다.
+원래는 창끝에 끼우는 용 형상의 목갑이 있었다고 한다. 그래서 창을 목갑에서 뽑을 때 용이 용을 없애는 것처럼 보인다.
+현재는 목갑이 사라져 날카로운 창날을 더 이상 넣어둘 필요가 없게 됐다.
+앞을 가로막은 게 무엇이든 유성 같은 기세로 모두 뚫어버린다.
+
+곤오가 이 창을 만들 때 용의 척추로 뼈대를, 발톱으로 날을 세웠다고 한다.
+이로 인해 창대는 견고하고 창끝은 그 어느 것보다 날카로우며 번뜩이는 칼날에는 용의 포악함이 서려 있다.
+
+용을 죽인 영웅은 용감하고 비범하여 이 창으로 대양을 휩쓸었고 바닷속의 마물과 격전했다.
+시간이 흘러 용을 죽인 영웅은 종적을 감췄고 바다에서는 용이 포효하는 소리만이 울려 퍼진다.
+
+영웅은 전설이 되었고 용을 죽인 창도 전설처럼 사라졌으며
+하루아침에 과거의 속박에서 벗어나 자유롭게 기세를 떨친다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13402_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13402_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d1ea8534
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13402_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+리월 무기 공장에서 제조한 오래된 창. 제품 번호 불명, 관련 서적에도 제조 일자 기록이 없다.
+검은 강철로 만들어진 창신에는 번개를 인도하는 도안이 새겨져 있다. 창뢰 모양의 창날과 별이 수놓아진 창신. 금빛으로 도색되어 한층 더 기품 있어 보인다.
+
+마수들의 난을 평정한 후, 유격대는 해산하여 민간으로 유입됐다. 세상은 평화로웠지만 무예를 숭상하는 움직임이 일어났다.
+무기는 공급 부족이었다. 무도가는 정예병에게 더 높은 수준을 요구했다. 단조 명가 운휘와 명장 한무는 문을 걸어닫고 연구에 몰두했다
+다시 세상에 나온 날, 두 사람의 머리카락은 한참 자라 있었다. 그리고 「시작」이라 불리는 리월의 고대 무기의 한계를 뛰어넘는 도감도 드디어 완성됐다.
+
+이 도감으로 만든 첫 번째 창은 흑금색이 주 색조이며, 창 끝은 일반적인 창보다 2촌 길고, 몹시 날카롭고 가만히 놔둬도 위엄 넘쳤다.
+밤에 밖에서 달빛을 받고, 새벽엔 창 끝의 서슬퍼런 빛은 별처럼 빛났다.
+
+운휘는 이 창을 보자 젊었을 때 부친이 창을 휘두르던 용맹한 모습이 떠올라 이를 몹시 아꼈다. 그리하여 부친의 이름 중에 성자를 따서 창의 이름을 지었다.
+이로 인해 리월 창의 시조는 「성겸」이라 이름 지어졌다.
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13403_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13403_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8902ac632
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13403_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+천하는 리월항으로 모인다. 이 표현은 무역항으로서 더할 나위 없는 영광이다.
+이국의 금은보화도 사람을 따라 리월항으로 모인다.
+창끝은 긴 바늘처럼 매우 길고 아랫부분에는 바깥쪽을 향해 반달 모양의 칼날이 나있다.
+이해하기 어려운 설계지만 손에 익기만 하면 평범한 창과는 비교도 안될 강력한 파괴력을 가지고 있다.
+
+이국의 무인은 리월 사람과 다르게 정교한 혁신으로 승리하는 데 능하다.
+이 창은 갑옷 사이, 방어에 소홀한 빈틈을 찌르는 것이다. 마치 음악이나 사랑처럼.
+
+이런 창을 설계한 소녀는 생명을 마감짓는 죽음의 틈새를 볼 수 있다고 한다.
+죽음의 틈새는 마력처럼 그녀의 손에 들린 바늘처럼 가는 창끝을 빨아들였다
+「어쩌면 만물은 다 죽음을 기대할지도 몰라」
+만물의 죽음을 볼 수 있지만, 죽음의 틈새가 없던 소녀는 생각했다.
+
+음악에 따라 그녀는 사랑을 찾았다. 사랑에 따라 그녀의 죽음의 틈새가 나타났다.
+최후에 날카로운 바늘이 심장을 꿰뚫은 것처럼, 끝을 알리는 고통에 마녀는 깨달았다.
+「죽음의 틈새는 죽음을 두려워하기 때문에 생기는 거야. 죽음을 두려워하는 건 눈에 밟히는 일가 사람 때문이지」
+
+「아아, 그를 한번 더 보고 싶어. 잡히지도 죽지도 않는 도적」
+「그의 노래를 다시 한번 듣고 싶어. 살아남게 된다면 그에게 답하겠어」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13404_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13404_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..225e2fc47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13404_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+매우 희귀한 흑암으로 만들어진 창, 번개 같이 하늘과 바람을 가를 수 있다.
+창 머리와 창 몸체는 검은색 결정으로 만들어졌고 홍옥을 장식으로 박았다.
+달빛에 비추면 창에 감도는 검붉은 빛이 은은히 보인다.
+
+리월의 명장 한무와 본처는 하나 있는 아들의 이름을 책이라 지었다. 현명한 계책이 있고 손재주가 좋아 부친의 검 단조 가업을 물려받길 바라는 마음에서였다.
+그러나 책의 뜻은 다른 곳에 있었다. 글공부할 때 날마다 유협에 관한 책을 읽고 야외에서 창술을 연마하며 협객이 되기만을 바랐다.
+운철을 찾으며 기이한 인연을 만나는 것에만 집중했다. 영산에서 선인을 찾고, 참된 지식은 관심 없고 이야깃거리만 좇았다.
+화로와 담금질에는 조금도 힘이 나질 않았다. 아무리 꾸짖어도 소용 없었고 결국 그는 인사도 없이 집을 떠났다.
+
+한무는 만년에 광산 사고를 당해 성격이 완전히 변했다. 한책은 이 소식을 듣고 곧바로 고향으로 돌아와 부친을 만났다.
+원래 입담이 좋던 한무는 말수가 확 줄었고, 가업을 이을 마음이 없는 아들을 더 이상 책하지도 않았다.
+부자 사이는 오히려 가까워졌다. 한책은 자책감을 느꼈지만 풀 방법을 알지 못했다.
+다시 몇 년이 지나고 세기의 명장은 세상을 떠났다. 한책은 부친의 유언에 따라 서재에서 무기보를 찾았다. 바로 세간에 떠도는 「시작」이었다.
+도감은 나무함에 봉인되어 있고 가서가 함께 있었다.
+「책아, 세상은 넓으니 마음껏 구경하거라」
+
+도감에는 부친이 기록한 설명으로 가득했다. 한책은 마음이 아파서 서재에서 밤새 앉아있었다.
+새벽 무렵 한책이 문을 열고 나오자 갑자기 하늘에서 별똥별이 한 씨 저택 문 앞으로 떨어졌다.
+한책은 만감이 교차하여 울다가 웃다가 계속 '하늘의 뜻이구나!'라는 말을 반복했다.
+그리하여 흑운철을 바탕으로 도감을 참조하고 부친이 남긴 흑암까지 더해 창을 만들었다. 창 끝은 얼음처럼 날카롭고 바위처럼 단단했다.
+그러나 그는 이 창을 들고 천하를 떠돌지 않았다. 그때부터 지금까지 한 씨 가문의 화로는 꺼지지 않았다.
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13405_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13405_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..33fb7fd84
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13405_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+수많은 전투를 거친 붉은 창은 어떤 검투사의 무용을 증거하는 증인이다.
+차디찬 창 끝은 적의 피로 물들면 우레와 같은 갈채가 이어진다.
+피로 물드는 건 검투사의 숙명이다. 갈망하지만 얻을 수 없는 자유는 창 끝에 매달려 있다.
+붉은 쇠붙이가 몸을 뚫는 둔탁한 소리는 전투의 종료를 알리곤 한다.
+
+격투 노예의 마지막 전투가 끝난 후, 대지를 울리는 갈채 속에서 주인은 말했다.
+「약속된 횟수를 채웠다. 넌 매우 훌륭했어. 위대한 전사라고 불릴 만해」
+「이 창 두 자루는 내가 개인적으로 내리는 송별 선물이다. 그러나 앞으로도 계속 검투사로 남거라」
+「자유의 몸으로 자신의 명예와 나의 명예를 위해 계속 싸우거라. 어떠냐?」
+많은 시간이 지났고 창에 쓰러진 전사와 맹수는 셀 수 없을 정도로 많았다.
+붉은 창은 승리의 창이라는 이름을 얻었고, 전사의 마음은 여전히 그의 주인에게 머물렀다.
+
+검투사의 마지막 전투가 끝난 후, 대지를 울리는 갈채 속에서
+창은 피에 물들고 붉은 머리의 소녀가 지닌 뜨거운 검이 늙은 전사의 심장을 꿰뚫었다.
+멍하니 쓰러지며 그는 경애하는 주인을 바라봤다. 자신을 총애하는 존귀한 주인을…
+「에버하트, 에버하트 도련님… 마지막 결투가 마음에 드십니까?」
+그러나 주인의 자리에는 그가 벌컥 화를 내며 사라질 때 엎어진 술잔과 은쟁반만 남아 있었다.
+
+「처음에는 자신을 위해서만 싸웠다. 자유를 위해 전의와 피가 들끓었어」
+「그러나 언제부턴가 그 분의 명예를 위해 죽기로 싸웠지」
+「타인을 위하자 그제야 아무 생각 없이 우둔한 맹수처럼 싸울 수 있었다」
+「자신을 위해서가 아니라 부족을 위해 싸우는 너는 분명 알 것이다」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13406_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13406_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d140b640e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13406_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+고대 천암군이 즐겨 사용하던 무기.
+고운각의 암석으로 만들어서 용의 비늘도 뚫을 수 있다고 한다…
+너무 무거워서 천암군은 더 이상 이 무기를 사용하지 않는다.
+
+고대 천암군이 암왕제군의 이름을 드높이려 잠언 4구를 바쳤다.
+「귀신 잡는 천암군, 드높은 위상은 변치 않지. 악을 물리치고 질서를 잡는 군인 중 군인」
+과거엔 요마를 섬멸하고 길과 교외를 지키는 게 그들의 사명이었다.
+평화로운 지금 그들의 주요 소임은 질서 유지이다.
+
+먼 옛날, 산사태와 지진이 빈번했던 시기가 있었다.
+천암군은 건장한 병사들에게 고대 전쟁 중에 남은 무기를 지급했다.
+그건 몹시 무거운 천암장창으로, 땅을 파서 부상병을 수색하여 구조하는 데 사용되었다.
+「천암장창은 바위도 능히 뚫을 만큼 날카롭네」
+「천 명이 하나 되어 나아간다면, 그 누구도 가로막을 수 없을 것이다」
+
+그러나 훨씬 오래전, 훨씬 더 요동치던 전쟁 시대에,
+천암군은 모두 이런 무거운 무기를 사용할 수 있었다.
+그래서 그들은 암왕제군의 국토와 자신들의 터전을 수호할 수 있었고,
+천 명이 하나 되어 천암장창의 날카로움으로 악을 물리치고 그 누구도 앞을 가로막을 수 없었다
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13407_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13407_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..833cbd385
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13407_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+페보니우스 기사단의 의장용 창, 사열식의 자랑스러운 무기이자 마물에게 치명적인 무기이다.
+몬드의 대장장이 학자는 바람 속에서도 꼿꼿함을 유지하는 나무를 연구하여, 원소 친화적 분야에서 성과를 거둔다.
+그 때문에 이 단단한 창은 페보니우스 기사의 특별한 영예이자, 몬드 근위병의 성실함과 기술의 결정체라고 할 수 있다.
+곧은 창처럼 스스로를 관리하여 바람의 자유를 지킬 것을 명심하라.
+
+예로부터 거리적 우위로 무예의 부족함을 보완하기 위해 창을 무기로 사용하는 이들이 있다.
+끝을 뾰족하게 깎은 나무방망이로 자신을 무장한 평민들도 어쩌면 강철검을 든 병사들에게 대항할 수 있을지 모른다.
+귀족 통치 전복을 축하하기 위해 뾰족한 나무 지팡이와 깃대, 그리고 갈퀴를 성 밖 초원 가득 꽂았다.
+
+귀족의 품위와 지혜를 키울 수 있었기에 검술은 한때 귀족의 필수 과목 중 하나였다.
+하지만 그 시대 땐 이 땅에서 창술은 이국의 격투 노예와 반역자가 쓰던 것이었다.
+하지만 과거에도 창을 사용하는 귀족 자제가 한 명 있었다.
+에버하트는 밤바람을 맞으며 창끝으로 첫 이슬방울을 잡았었다고 전해진다.
+
+사생아였던 에버하트는 어릴 때부터 과거 귀족들의 고결함과 긍지를 부활시키길 꿈꿨다.
+하지만 썩어빠진 뿌리를 뽑으려면 강력한 힘이 필요했다. 그래서——
+적장자에게 의적이 되는 꿈을 갖도록 충동질하고 또 그를 기만하여 도망치게 한 뒤
+자신이 이를 바로 잡는 것이든,
+어느 창을 쓰는 마녀를 몰래 사부로 삼아 그녀의 창술을 배운 뒤 기회를 틈타
+그녀를 제거하는 것이든….
+
+「후세의 비난을 받더라도 목적을 달성할 수 있다면 수단과 방법을 가리지 않겠어」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13408_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13408_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a789b291
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13408_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+과거 몬드를 지배했던 귀족들이 수집한 창. 재료부터 제조까지 매우 까다롭다.
+때문에 몇 세대가 지난 지금도 새것처럼 날카롭다.
+하지만 귀족 시대에 이 무기는 햇빛을 보지 못하고 달빛만을 받았다.
+
+귀족들은 신분이 고귀한 이들은 검을 사용해 전투해야 한다고 여겼다.
+검이 부딪히며 나는 소리는 고귀한 영혼의 합창이고
+창은 석궁처럼 천박한 검투사나 평민의 무기였다.
+
+갈퀴와 목창을 쥔 평민은 검을 들고 갑옷을 입은 귀족에게도 뒤지지 않는다.
+이는 몬드의 옛 통치자가 받아들이기 힘든 저항의 사실일 것이다.
+
+전해 내려오는 이야기에 따르면 과거 귀족의 혈통을 가진 청년이
+장인을 찾아 가문의 문양이 새겨진 이 무기를 제작했다.
+하지만 청년 본인과 마찬가지로 피를 흩날리게 하지 않으면
+가문으로부터 절대 인정받지 못하는 무기였다.
+
+뭔가를 바꾸고 싶다면 반드시 힘을 가져야 한다.
+설령 귀족에게 어울리지 않는다고 여겨지는 무기일지라도
+달빛 아래에서만 창을 휘두르는 그림자일지라도 마찬가지다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13409_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13409_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c8da65f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13409_KR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+그는 아주 기나긴 꿈을 꾸었다…
+
+꿈속에서 그는 모두와 함께 아주 먼 길을 걸어
+노랫소리가 울려 퍼지는 푸른 풀들이 가득한 대지에 도착했다.
+그는 거기서 마음씨 좋은 사람들과 함께 노래 부르고
+보석처럼 아름다운 거대한 드래곤과 함께 공중에서 춤을 추는 꿈을 꾸었다.
+
+눈을 떴을 땐 눈보라가 몰아치는 산 위에 있었다.
+푸르른 대지는 불과 피에 붉게 물들고,
+시인의 하프 소리도 포효 소리에 묻혀 버렸다.
+그리고 그 보석같이 아름답던 거대한 드래곤은 마치 애인처럼
+날카로운 이빨로 그의 목덜미를 뚫었다.
+
+「어머니, 내 여행은 여기까진 가봐요」
+「은처럼 반짝이는 눈 속에 잠드는 것도 괜찮을 것 같아요」
+「아름다운 시인, 아름다운 드래곤이여, 안녕」
+「만약 우리가 다른 시간과 장소에서」
+「만나 노래하고 함께 춤을 췄다면 얼마나 좋았을까」
+그는 죽어가면서 진지하게 생각했다.
+
+「내 혈관 안에서 꿈틀대는 깊은 축복」
+「내가 태어난 어두운 우주의 아름다운 풍경」
+「이제 너희가 이어받아줘」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13414_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13414_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..461a00b44
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13414_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+키타인 쇼후미가 자신의 창술을 위해 설계한 이형의 전투 창
+특이한 균형으로 문외한이 조종하기에는 어려움이 있다
+하지만 사용할 줄 아는 사람의 손에선 특히 강력한 파괴력을 자랑한다
+
+오랜 옛날, 키타인은 「재앙신」을 살해하는 집안이었다
+여러 세대를 걸쳐 「야시오리 수호자」의 책임을 짊어졌다
+
+지나간 역사 속의 이나즈마에선 다음과 같은 동요가 유행했다:
+「정문의 아라타키, 타네의 이와쿠라, 뱀의 키타인, 무절(霧切)의 타카네」
+이는 번뜩이는 창처럼 대지를 환히 비춘 무인을 묘사한 동요다
+원래는 다른 이름들도 많이 있었는데, 역사의 흐름에 씻겨 없어졌다
+울타리로서 요마를 살해하는 삶을 살았으니, 불길한 피도 마시기 마련이었다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13415_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13415_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9829b5acb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13415_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+과거 이나즈마에 이름을 날렸던 대도적이 즐겨 사용했던 가시 작살
+본디 고기잡이에 쓰는 작살이지만, 전투에 쓰기에도 적합하다
+검을 든 꼭두각시도, 그 가시에 꿰어졌다고 한다
+
+「하하, 옛날의 나는 이 『세이라이마루』의 주인이었지」
+「군함 십수 척을 거느리고, 세이라이의 불사귀신의 이름으로 활약했어」
+「지금의 나는, 바다에 표류하는 나뭇잎 한쪽과 같다네」
+「쟈노메와 바다섬의 버려진 백성들이 아니었다면」
+「다시 돛을 올리지도, 고향 땅을 밟지도 못했겠지」
+「하지만 지금, 내 세이라이가 이런 모습이 되었다니」
+「이나즈마 열도에도, 나를 품어줄 곳이 없구나」
+「신사의 그 늙은 오지랖쟁이 무녀도 보이지를 않고…」
+
+아코 도메키라고 불렸던 도적이 감개무량하며 이어서 말하기를…
+「쟈노메 동생! 나는 지금 세상에서 제일 자유로운 사람이 되었어!」
+「무녀 아줌마! 세상을 보러 가고 싶다 하지 않았나?」
+「그렇게 타령하던 카무나와 콘부마루가 어딜 가봤는지」
+「나 아코 도메키 자에몬이, 대신 가서 봐주도록 하지!」
+「세계의 끝은 도대체 어떤 모습인지, 내가 가서 봐주도록 하겠어!」
+
+「모든 바닷길의 종착지에서, 반드시 다시 만날 수 있을 거야!」
+「그날이 오면, 내가 당신한테 먼 나라의 이야기에 대해 주절거려주겠어!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13416_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13416_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb5a87f22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13416_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+와타츠미의 명장 「우미고젠」의 치도, 그 검날은 해연의 빛이 흐르고 있다
+과거 그가 나루카미의 수군을 두렵게 했던 사실들은 섬의 노래에 의해 유구히 전해져 내려오고 있다
+
+쌍둥이 와타츠미 무녀가 흥얼거리는 고래의 노래는 과거 파도를 타고 섬 주민들의 꿈에 흘러 들어갔다
+모든 와타츠미의 용사들은 희망과 투지를 쌍둥이 무녀에게 의탁했다
+선봉이 높이 치켜든, 물보라처럼 흰 나가마키는 다른 섬들을 향해 앞으로 나아가라고 외치고 있다
+하지만 와타츠미 신과 그 휘하의 별의 빛은 결국은 번개의 빛에 비할 수가 없었다…
+모운은 결국 칠흑같이 어두운 까마귀의 깃털에 파묻혔고, 그녀들과 함께 노래 부르던 거대한 고래와 더불어 바닷속에 가라앉게 되었다
+아이처럼 집요하던 선봉 번왕은 대지의 틈새 속으로 사라져버렸다
+
+「우미고젠」은 그렇게 파도 속에서 소멸해 열도에 전해 내려오는 전설이 되어버렸다
+전우의 시체를 되찾기 위해 혈혈단신으로 텐구의 진영에 쳐들어간 그녀가 끝까지 싸우다가 전사했다는 설도,
+그녀가 이름을 숨기고 기함을 조종해 세계의 가장자리에 있는 암해로 출항했다는 설도…
+그녀가 이 세상에서 큰 파문을 일으켰다는 사실을 증명할 수 있는 건, 유일하게 남아있는, 여전히 예리한 치도뿐이었다
+
+바다에 여전히 파도가 일렁이는 한, 그 노래의 기억 또한 계속해서 전해질 것이다
+전설에 따르면, 소라, 그리고 깊은 바다에 침몰한 거대한 고래의 배 안에서는 여전히 노래의 메아리가 들리고 있다고 전해진다
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13501_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13501_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..16f8f2cc5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13501_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+맹렬한 불꽃으로 모든 더러운 것들을 씻어내어 화광과 함께 만물을 포용하는 높은 하늘로 올려보낸다.
+이러한 제사 의식은 말세에 대륙 각지의 장작불을 밝혀 복을 기원하고 사악한 기운을 내쫓는 봉화를 올렸다.
+
+이 뜨거운 제사 의식은 아주 먼 옛날 분쟁이 잦던 시대에 성행했었다.
+침묵하는 신해의 망념과 꿈은 독을 품은 역병이 되어
+더 이상 그들의 백성이 아닌 자들과 원래부터 그들의 백성이 아니었던 이들을 데려갔다.
+
+이때 사람을 구하는 의사는 황혼처럼 타오르는 불길 속에서
+기름이 끓고 마른 나무가 갈라지는 소리에 숨은 속삭임을 들었다.
+「오직 얽매임 없는 불꽃만이 천지의 더러움을 정화할 수 있다」
+「주홍빛 장작불을 피워 모든 요마를 물리쳐라」
+
+의사는 붉은 지팡이를 들고 사악함과 더러움에 오염된 것들을 불태웠다.
+악행과 재난에 휘말린 고인과 깊은 슬픔을 이기지 못한 망자는
+불길 속에서 재의 나비가 되어 속세의 모든 불행과 상처로부터 해방됐다.
+수많은 장작불을 피운 의사도 결국 나비 같은 한 줌의 연기가 됐다고 한다.
+
+이러한 제사 의식은 평화와 세월에 의해 잊혔지만,
+거대한 어둠에 직면했을 때 마음속에 불길을 품은 사람들은 들을 것이다.
+오직 얽매임 없는 불꽃만이 천지의 더러움을 정화할 수 있다는 눈부신 불꽃의 속삭임을…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13502_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13502_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f14ee548
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13502_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+하늘을 지탱하는 척추.
+바람신의 진정한 권속, 바람의 나라를 수호한다는 마음은 한 번도 변하지 않았다.
+확고부동한 의지는 바람 드래곤이 추악한 적들과 싸울 수 있는 버팀목이 됐다.
+
+과거 마룡 두린이 평화롭던 몬드에 침범해 들판을 짓밟았다.
+두린의 검은 날개가 태양을 가리고 칠흑의 독구름이 하늘 가득 퍼졌다:
+고상한 천풍은 더 이상 구름 속에 퍼진 독의 부패를 견디지 못하는 듯했고,
+하늘에서 내린 검은 비가 사람들의 울부짖음을 뒤덮었다.
+울음소리에 깨어난 바람신은 절망 어린 침묵에 마음이 갈기갈기 찢어졌다.
+드발린은 부름에 응해 바람과 함께 하늘의 독구름으로 뛰어들었다.
+
+드래곤은 높은 하늘에서 포효하며 내려왔고 날카로운 바람이 태양을 가린 검은 마룡의 날개를 찢었다.
+바람 드래곤의 날개를 타고 사방의 질풍이 모이며 오염된 먹구름을 없앴다
+드발린은 거대한 발톱과 이빨로 독룡을 잡은 채 구름도 올라올 수 없는 높은 하늘로 날아올랐다.
+칠흑의 폭우가 먹구름과 함께 흩어졌고 타오르던 하늘은 드래곤이 싸우는 전장이 되었다.
+
+결국 바람 드래곤의 날카로운 이빨이 마룡의 목을 꿰뚫고 거대한 발톱이 부패한 가슴을 찢어버린다.
+죄인의 창조물이 오랜 아쉬움과 함께 티 없이 맑은 하늘에서 추락하며 설산 위로 떨어졌다.
+하늘 높은 곳에서의 엄청난 싸움은 심연의 위기로부터 바람신의 백성들을 지켜냈다.
+승리하긴 했으나 독혈이 드래곤의 이빨 사이를 타고 몸속으로 스며들었다.
+
+극독의 고통이 골수까지 스며들어 바람 드래곤은 고대 유적의 깊은 곳에 몸을 웅크린다.
+——상처를 핥던 드발린은 언젠가 다시 부름을 받고 깨어나
+하늘을 가르고 안개를 몰아내며, 친구인 바람신의 하프 소리와 함께 노래할 날을 믿었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13504_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13504_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dedd3598c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13504_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+그건 아주 먼 옛날, 수많은 배와 바다 괴수가 떠다니던 시대이다.
+당시 바다에는 수많은 마수가 날뛰어 리월항은 평화롭지 않았다.
+
+전설에 의하면 심해의 중앙에는 거대한 그림자가 있었고,
+그것은 소용돌이를 일으켜 단단한 배를 부수고 먹잇감들을 아주 깊은 바다의 심연으로 끌고 들어갔다고 한다.
+또 다른 전설에 의하면 바다에는 환상의 섬이 안개속에서 출현한다고 한다.
+운 좋게도 이 섬에 발을 들이면 오랫동안 잠들어 있던 보물을 찾을 수 있을 것이라고 전해진다.
+다른 전설에 의하면 그 섬의 정체는 졸고 있는 마수라고 한다.
+
+뱃사람들 사이에 전해지는 전설은 이렇게 해괴하다. 하지만 그들이 굳게 믿고 있는 이야기가 하나 있다.
+과거 암왕제군은 창으로 무지개를 관통하여 바다를 휩쓸던 소용돌이를 심해 중앙에 꽂아 세웠다.
+
+그날 이후 가끔 돌고래와 고래가 그 해역에 모여 헤엄치며 노래한다고 한다.
+누군가는 돌고래와 고래는 자신이 숭배하는 신을 불쌍히 여겨 슬픔의 노래를 부르는 것이라고 하고
+또 누군가는 그들은 무지개도 관통할 수 있는 힘을 지닌 암왕제군의 창에 놀라 소리치는 것이라고 한다.
+
+항간에 떠도는 전설에 의하면
+언젠가 암왕제군의 창에 봉인된 소용돌이가 다시 깨어날 것이며,
+바람이 심해의 비린내를 육지로 실어 나르는 순간이 바로 아홉 개의 머리를 지닌 수룡이 일으키는 전조라고 한다.
+그때 「바다에 있는 것」을 제압할 수 있는 건 대체 누구일까…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13505_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13505_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..966722e5c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13505_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+그땐 리월의 초창기 시절로 바다는 거대한 괴물과 마신의 공간이었다.
+선조들은 바다에 대한 공포 속에서 살아가며 나약한 힘으로 바다와 싸웠다.
+
+수천 번의 봄과 겨울이 지나고 거대한 해수는 드넓은 해역의 패자가 되었다.
+거대한 해수는 바위의 신이 창조한 바위 고래에게도 절대 뒤쳐지지 않았다.
+
+리월 사람들이 「팔규」라고 부르는 이 마수를 해연 깊숙한 곳에서 대적할 만한 자는 아무도 없었다.
+가끔 해저 심연에서 얕은 곳으로 떠오를 때면 거대한 파도를 일으켜 배와 집을 부순다.
+
+이 때문에 바위 신은 직접 옥과 돌로 솔개를 빚어 만들어냈다.
+
+솔개는 만들어지자마자 만물을 속박하는 대지로부터 벗어나 높은 하늘로 날아올라,
+뜨거운 태양 아래 던져지는 창처럼 마수와 고래가 전쟁하는 대양으로 치솟았고,
+괴수의 메아리는 어두컴컴한 해구속으로 처박혀 두 번 다시 나타나지 않았다.
+그 후, 리월 사람들은 바닷속 괴수의 포효로부터 벗어났다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13506_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13506_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13506_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13507_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13507_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d92ba4c9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13507_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+세상 밖의 물건으로 만들었다는 장병기
+홀로 외롭게 충성을 바치다 박명한 사람들 사이에서 전전하며
+수많은 전투의 전말과 괴이한 것들의 피와 살을 보았다
+
+전설에 따르면, 악한 것들을 퇴치하는 자가 모래 심연의 입구로 가서
+그곳 깊이 들어가 물빛의 불길한 수정석을 구해온 뒤
+사람을 불러 병기로 만들어 「식재(息災)」라는 이름을 붙였다고 한다
+
+「나중에 재앙이 몰려온다 해도, 이것으로 평정할 수 있을 것이다」
+우뚝 솟은 바위산에서 살아가는 사람들은 헛된 소문을 잘 믿지 않았다
+그러나 계약도 희생도 없었으니, 받아도 손해는 없었다
+
+요물의 기세가 층암까지 걸려 진사처럼 붉은 대지가 검게 물들 때
+천암의 군대가 칠흑의 군세와 맞섰고, 무리를 벗어난 기병은 죽음을 맞이했다
+해 질 무렵 어두운 하늘의 차가운 별처럼, 식재는 소용돌이의 중심에서 반짝였다…
+
+어스레한 노을빛이 먹구름을 몰아낼 때, 더러운 흙은 마침내 깊숙한 곳에 잠겨버렸고
+식재는 자신을 휘두른 야차와 함께 그 속으로 사라져 적막 속으로 돌아갔다
+그 후 이 장창을 휘두른 사람의 대다수는 비슷한 운명을 맞이했다
+나라의 명을 받지 않고도 적을 무찌르고, 맹세를 하지 않고도 백성을 지킨 자는
+아마 이러한 운명에도 불평하지 않을 것이다…
+
+누군가가 이 장창을 마음에 들어해 빌려가서
+물에 침식된 적막한 동굴에서 지기지우의 사이가 틀어지는 것을 봤다는 설도 있다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon13509_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon13509_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b91f5be96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon13509_KR.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+치도라고 하는 것은, 번잡함을 베어버리는 무기다
+치도를 지닌 자는, 영원함을 수호한다는 의미를 가졌다
+
+천둥 구름 위에 군림하는 자가 그녀가 사모하는 속세를 굽어볼 때
+천박한 분쟁과 번뜩이는 집욕은 물거품이 된다…
+쟁탈이란, 무의미한 애착과 광욕에서 비롯되는 것으로, 영원함의 세상의 적이다
+영원불변의 세상을 교란시키는 잡초는 천둥번개에 의해 죽게 될 것이다
+
+「그렇다면——███의 눈동자에는, 또 어떠한 영원이 비춰질까?」
+여전히 또렷한 기억 속, 앵두나무 아래서 술을 마시던 그 신이 물었다
+
+정말 의미 없는 질문이군
+그때 주었던 답은 술 때문에 기억나지 않지만
+그러나 이 외로운 사람은 이제 수많은 추억 속에서 답을 얻었다
+감미로운 과실을 얻기 위해서는 과실을 솎아내야 하고, 최고의 도료를 얻기 위해서는 색이 바랜 꽃을 따내야 한다
+영원함이 깃든 적막한 광토에는, 그 어떤 번잡함도 용납할 수 없다
+
+「그렇지만 말이야, 그렇지만…」
+「권위의 칼날로 만생의 집착을 베는 것도, 자유로운 생멸을 꿈꾸는 것을 멸하는 것도…」
+「이렇게나 논쟁을 받아들이지 않고, 득실을 따지지 않는 조용한 세상은, 기억을 잃는 미로일지도」
+영원함의 심장 속에, 과거의 벗이 당부했던 것과 같이, 앵두의 향기은 마치 오늘의 것과 같다
+
+하지만 나는 너를 영원히 잊지 않을 거야. 내가 천백 년간 사라져간 모든 것을 잊지 않은 것처럼
+결국…
+
+결국에 깊은 어둠이 소중한 사람을 삼켜버리는 광경을 목격하고서
+어찌 끝나지 않는 생멸과 풀리지 않는 숙명을 원수로 보지 아니하겠나
+누구도 현세의 덧없음과 뒤에 없을 독락을 거스를 수 없다면,
+마음속 속세의 정토를 그녀가 사랑하는 나라로 가져가게 하자
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14101_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14101_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbf344e9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14101_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+문자로 학습, 실험 필기, 주문을 기록했다.
+문자 사이의 공백과 함께 학도의 노력을 기록했다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14201_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14201_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1a03717e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14201_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+학도들 사이에서 유행하는 마법 지도서. 주머니에 넣을 수 있는 크기다.
+교과서에 적힌 장황한 원리와 연습문제를 빼고 시험에 나올 내용만 정리되어 있다.
+《마도 서론》 제22판의 개정으로 인해 현시점에는 쓸모가 없게 됐다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14301_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14301_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9e15a6d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14301_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+이 《마도 서론》은 처음 나왔을 때 큰 논란이 됐었다.
+《제 7장: 바람 원소의 응용 원리》가 상식에 어긋난다는 것을 막론하고도
+물 원소, 번개 원소와 관련된 기본적인 내용에 문제가 더 많다.
+이 책은 마무리 전에 검토를 받지 않고 무작정 출간한 게 틀림없다.
+하지만 어찌 되었든 간에 현재 이 책은 가장 권위 있는 마도학 입문 지침서이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14302_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14302_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..164988d89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14302_KR.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+다섯 영웅은 마룡을 토벌하는 여정 길에 올랐다.
+검에 능숙한 기사인 그는 영예를 위해
+공붓벌레 메이지인 그녀는 연구를 위해
+빠른 검술을 지닌 용병인 그는 상금을 위해
+백보천양의 궁수인 그녀는 복수를 위해
+똑똑하고 기억력이 뛰어난 작가는 스토리를 위해
+난 입만 열면 문장이 되고 붓만 들면 글이 된다. 내 글은 얼음처럼 날카로운 총명하고 내 생각은 번개 같이 민첩하다.
+나는 사실 취직을 못해서 파티에 가입하려는 거야. 이 세상에 내 일자리 하나 없겠어?
+사실 나도 작가가 아니야, 이십 대 중반의 백수일뿐이지.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14303_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14303_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e8a1aed8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14303_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+평범한 사람이 죽고 난 뒤, 다른 세계에서 태어난다는 싸구려 판타지 소설:
+그 세계는 곳곳에 위험이 도사리고 있다. 땅속에 숨어있거나 은하수처럼 긴 강철 괴수들은 수천 명의 사람을 삼켜버렸다.
+위대한 자는 잠깐 사이에 공간의 온도를 바꾸거나 밤낮을 바꿀 정도로 현실성이 떨어진 먼치킨 소설이다.
+한 가지 현실적인 부분이 있다면 바로 대부분의 귀금속을 소수 몇몇이 보물창고에 숨겨두고 독점하고 있다는 점이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14304_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14304_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f657c9ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14304_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+비취를 조각하여 만든 가벼운 마법구. 내구성이 뛰어나고 저렴하여 인기가 많다.
+작고 세밀한 외형때문에 리월 사람들은 이것을 「비옥환」이라 부른다.
+효율적인 호신 법구로 사용이 가능할 뿐만 아니라 몸에 다는 장식용으로도 손색이 없다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14305_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14305_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..729f53c68
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14305_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+포장이 고급스러워 보이지만 가게에서 평범한 자리에 아무렇게나 놓아둔 옥기다.
+상자 속엔 그 누구도 들어본 적 없는, 권위 있는 기관의 서명이 담긴 A급 증서가 들어있다고 한다!
+보석을 감별하는 안목이 없다면 화려한 포장과 장식에 속을 수도 있다.
+하지만 이런 옥기의 가격은 진정한 옥에 비해 저렴한 편이다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14306_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14306_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..de09bab9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14306_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+호박은 광물이 아니지만 매끈매끈하고 단단하며 보석에서 찾아볼 수 없는 윤기가 난다.
+손에 쥐고 있으면 벌꿀색의 빛깔과 부드러운 촉감 때문에 마음이 편안해진다.
+그 당시 월주는 바위 군주가 리월 사람들에게 하사한 첫 신주라고 한다.
+이 평범한 호박이 어쩌면 주신의 따뜻함이 응집된 결과물일지도 모른다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14401_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14401_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..48fab8f53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14401_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+페보니우스 기사단의 마법 학자들 사이에 전해지는 비전에는 그들의 지혜가 담겨있다.
+페보니우스 비전이 귀한 이유는 바로 원소가 모여 만들어진 옥이 책에 끼워져 있기 때문이다.
+이런 결정이 귀하기 때문이 아니라, 학자들이 직접 페보니우스 비전을 만들었기 때문이다.
+원소의 오묘함을 진정으로 깨우친 학자라면 이런 보석 결정을 만들어낼 수 있다.
+
+기사단이 설립되고 나서, 아침의 기사 라겐펜더가 옛 귀족의 실내 목욕탕을 서고로 개조한 후부터,
+무수한 시인과 학자, 여행자들의 공헌으로 지금의 몬드는 북쪽 대륙 최대의 장서를 보유하고 있다.
+어쨌건, 노랫소리는 바람을 타고 가고 맛 좋은 술은 기분을 유쾌하게 만든다. 이야기와 지식만 있다면 영원히 반짝거리리다.
+
+사실 요즘의 도서관은 전성기의 1/6 규모에 불과하다.
+「추분 화재」 사건 때, 도서관은 잿더미가 됐었다.
+
+도서관 지하실에 견고한 백양나무 대문이 한 쌍 있다.
+화재로도 그을리지 않았다고 한다. 일찌기 도서관이 설립되기 전,
+기사단이 설립되기 전에 이곳에 우뚝 서있던 그 나무 문이다.
+기사단 공식 발표에 따르면 그곳은 금서 구역이다.
+그러나 그곳에는 더욱 은밀한 비밀이 숨겨져 있다는데…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14402_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14402_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e8278f64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14402_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+노래 악보와 악단 단원의 여행기가 적혀있는 공용 노트.
+방랑하는 악단은 몬드가 재건되기 전에 이미 해산했기 때문에 그들의 역사는 거슬러 올라갈 수 없다.
+공용 노트는 단원들과 함께 각처를 돌아다니며 세계 곳곳을 함께 둘러봤다.
+공연 기록과 관중들의 기쁨에서 풍부한 힘을 얻었다.
+
+떠돌이 악단은 옛 귀족 시대에 설립되어
+사람들로부터 희망 또는 공포의 검악단이라고 불렸다.
+이때의 몬드는 노래조차 자유롭게 부를 수 없었다.
+
+그들은 검을 피리로 삼고 활을 하프로 삼은 채 반항의 노래를 불렀다.
+마지막엔 성에 난입해 폭정을 일삼는 옛 귀족을 토벌하려 했다.
+
+검악단이 사라지며 그들의 반항 또한 사람들로부터 점점 잊혔다.
+하지만 항쟁의 의지는 혈맥과 같이 영원히 흘러갈 것이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14403_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14403_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..38451e82b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14403_KR.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+과거 몬드의 선조들은 강한 바람이 불어오는 절벽에 극장을 세워 신에게 제사를 올리는 전통이 있었다.
+그들은 신이 노래와 이야기를 좋아한다고 믿었기 때문에 연극의 형식으로 제사를 지냈다.
+이 대본은 천여 년의 시간이 흐른 지금으로선 읽을 방법이 없다.
+
+먼 옛날, 강력한 군왕과 북풍의 왕랑이 분쟁하던 시기 몬드의 대지에는 매서운 눈보라가 휘몰아쳤다.
+혹한을 견딜 수 없던 사람들은 동쪽에 우뚝 솟아있는 절벽에 신전을 건설해 신의 보살핌과 은혜를 기도했다.
+
+바람의 탄식은 그 자리에 영원히 머물지만 시간이 흘러가는 것을 영원히, 절대 멈추거나 대항할 수 없다.
+바람 신은 책을 넘길 수 있지만 이 각본을 읽을 수도 없게끔 썩게 만드는 건 무정한 시간의 신이 내린 벌이다.
+
+하지만 둘은 늘 비슷한 감상을 느끼게 한다.
+어쩌면 이는 후에 사람들이 신전에서 바람에게 제사를 지냈던 게 원인일 수도 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14404_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14404_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ad2df723
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14404_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+정교하고 아름다운 서책. 밀랍 처리가 되어있어서 세월이 지나도 부식하지도 좀먹지도 않는다.
+궁전 마법사의 마법 연구가 적혀있다. 대부분의 내용은 아직까지도 전망이 있다.
+궁전 마법사는 지방 풍토를 관리하고 마물의 침입을 책임지고 있을 뿐만 아니라 귀족의 교사이다.
+따라서 서책엔 상당히 많은 역사와 통치, 관리, 문화의 지식이 적혀있다.
+따라서, 사람들이 귀족 통치를 몰아낸 뒤 궁전 마법사도 몬드에서 쫓아냈다.
+그들은 귀족을 선한 쪽으로 인도해야 하는 책임을 잊고 더러운 짓을 일삼았기 때문이다.
+
+몬드 건립 초기에 로렌스 일족의 마님 베네라리는 사람들을 데리고
+바람 신이 내린 기적에 감사하기 위해 광장에 거대한 동상을 건설했다.
+
+신상 아래 적힌 글은 과거 각 부족을 이끈 지도자들이 함께 세운 평생 몬드를 수호라리라는 맹세다.
+오랜 세월이 흘며 로렌스 일족은 점점 선조들의 선량한 포부를 배반했고 신상 또한 파괴됐다.
+현명한 궁전 마법사들 또한 더 이상 그 역사와 맹세를 언급하지 않았다.
+
+신상은 페보니우스 기사단의 시대에 다시 재건됐다.
+하지만 명문 위의 맹세는 이미 영원히 잊혔다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14405_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14405_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..102c0fd85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14405_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+리월 항간에 전해 내려오는 다크골드 보주이다.
+천지만물의 빛을 흡수하여 긴 세월 동안 목갑 속에 보관되어왔다.
+이렇게 그 힘은 사라지지 않고 잘 보관되어, 목갑이 사라진 지금에도 보주는 빛나고 있다.
+고금천지를 통달한 사람이라면 반드시 오랜 세월 잠들어있던 힘을 사용할 수 있을 것이다.
+
+리월항 보석 상인들 사이에는 명장 곤오가 천지의 빛을 모아 작은 함에 모았다는 소문이 돌았다.
+또 나무함을 현암 밀실에 넣고 49일하고 10시진을 두면 일월의 빛을 얻을 수 있다고도 했다.
+
+황당하기 그지없는 소문이었지만, 리월 사람들은 장인 곤오의 기술이 하늘의 경지를 뛰어넘는다고 믿었다.
+용감한 자가 연로한 명장에게 가서 물었다. 괴팍한 노인은 빙그레 웃었다.
+「아직 완성되지 않았소」
+
+그러나 제자들이 「일월의 정수」가 완성되기 직전, 하늘이 이상한 빛을 변하고 피빛 달이 걸려있었다는 이야기를 흘렸다.
+이런 기이한 현상은 신의 도움인 것일까, 아니면 초월적인 영감과 의지가 일월과 하늘을 움직인 것일까?
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14406_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14406_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b53dde6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14406_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+리월 무기 공장에서 제조한 오래된 법구. 제품 번호 불명, 관련 서적에도 제조 일자 기록이 없다.
+원반은 우주의 뜻을 담아 원형이다. 「하늘의 별 한 점」을 뜻하는 옥주가 중심이다.
+
+재난이 끝난 후 남은 마물은 여전히 세상을 떠돌아다녔다. 그리하여 무기는 물론이고 도술 또한 각광을 받았다.
+그러나 법구 제작 기술은 여전히 100여 년 전에 머물러 있었다. 법구는 얇고 부서지기 쉬워서 제대로 쓰기도 힘들었다.
+도사는 리월 운 씨 가문의 큰어른 운휘를 찾아와 새로운 법구를 만들어달라고 부탁했다.
+운휘는 「시작」이라 불리는 새로운 무기 도감에 법구를 하나 추가했다.
+
+원반은 고목과 희귀한 광석으로 만들며, 중간의 커다란 옥주는 도사들의 문파에서 바친 진귀한 보물이다.
+콜 라피스를 화로에 넣고 불로 49일 정련한 뒤 꺼내서 약수에 다시 49일 두면 옥주가 된다.
+물과 불로 담금질한 옥주는 깨지지 않을 뿐더러 천지의 영혼을 모을 수 있다. 이를 핵심으로 한 법구는 자체적으로 영적인 능력을 키울 수 있다. 원반에는 12바퀴의 원이 있어서 에너지를 더욱 순수하게 만들 수 있다.
+
+옥주는 호박처럼 색이 선명하고 전체적으로 황금빛이다. 논의 후 운휘는 법구를 「금박」이라고 명명했다.
+금박은 훗날 리월에서 사악한 기운을 물리치는 법구의 시조가 된다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14407_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14407_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c037a418d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14407_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+천하는 리월항으로 모인다. 이 표현은 무역항으로서 더할 나위 없는 영광이다.
+이국의 금은보화도 사람을 따라 리월항으로 모인다.
+대륙 인근 해역의 지도를 자세히 보면, 그 크기와 상관없이 모든 수역의 해류와 암초, 그리고 풍향이 표시되어 있다.
+이국의 서적에는 용감하게 개척하고 탐구한 자의 지식과 용기, 그리고 신앙이 모두 쓰여있다고 한다.
+
+이 책의 표지에는 이런 글이 적혀 있다:
+「해풍을 사랑하고 해류를 사랑해라. 바람과 물이 배를 목적지까지 데려다주기 때문이니」
+「해풍을 경외하고 해류를 경외하라. 족쇄 풀린 바람과 물은 강철 또한 찢어버리기 때문이니」
+
+바다의 성질을 파악하기 위해선 그녀의 모든 암초와 계절풍, 그리고 고래가 모이는 해역을 탐험해야 한다.
+무수히 많은 뱃사공들은 이 모든 걸 마치 연인의 피부와 머릿결을 묘사하는 것처럼 누런빛을 띄는 종이에 기록했다.
+
+이국에서 베테랑 수병들은 바다를 연인으로 삼아 「그녀」라고 부른다.
+어쩌면 바다의 변덕스러움과 넓은 포용력 때문일 지도, 또 어쩌면 여정을 떠나는 낭만을 여전히 기억하고 있을 지도.
+하지만 이 그림책은 바다처럼 정해진 주인 없이 수병처럼 꿈과 낭만을 품은 채 세계 각지로 향한다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14408_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14408_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8daeefdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14408_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+매우 희귀한 흑암으로 만든 법구. 그 빛으로 영적인 능력을 움직일 수 있다.
+원형 모양에 중간에 붉은 달 같은 피빛 옥주가 박혀 있다. 원형이 되었다가 이지러지고 밝아졌다가 어두워진다.
+
+천형산의 우뚝 솟은 산봉우리들은 절벽을 이루고 층암거연은 옥색으로 찬란하게 빛나고 있다. 바위 신이 숨긴 나라의 광산은 풍요롭다.
+채굴로 천형산과 주변 땅에는 사통팔달의 광갱과 갱도가 형성됐다. 그 중 깊이 파인 곳은 지구의 중심과 통한다.
+그런데 언제부턴가 이곳은 고요함을 잃게 됐다. 쿵쿵 거리는 소리와 함께 바위산이 진동하기 시작하면서 동굴도 점점 무너졌다.
+이로 인해 지하 깊은 곳에 재난을 당한 원혼이 묻혀 있었다. 밤이면 알 수 없는 곳에서 들려오는 곡소리가 들렸다.
+
+그러다 어느 날, 경책산에 손님이 찾아왔다.
+그는 두루마기를 입고 점잖게 자신을 운유도사라 칭하며 리월 일대에서 운 씨와 한 씨 성을 지닌 사람을 찾았다.
+단조 명가 운 씨 가문의 딸 황은 이때 여행 중 경책 산장에 머무르다가, 급히 명장 한무의 아들 책을 불렀다.
+도사는 두 사람에게 과거에 운 씨와 한 씨가 천하의 도사들을 위해 좋은 법구를 만들어줬다고 말했다.
+리월의 평온은 깨졌다. 도사들은 사람들이 난관을 극복하길 바라며 일부러 혈옥주를 보냈다.
+
+두 사람은 즉각 화로를 열고 흑암 법구를 만들어 혈옥주를 가운데에 박았다.
+혈옥주는 지맥을 감지하며 피가 끓어오르 듯 붉은 빛으로 앞으로 벌어질 이상한 현상을 경고하며,
+별처럼 산사태와 지진을 피할 수 있게 사람들을 이끌었다. 이 법구는 천형산에 모셔져 있다.
+마침내 대지는 평온을 되찾고, 흑암 옥주도 지구의 중심이 안정을 찾은 것처럼 홀연히 사라졌다.
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14409_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14409_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dee69be96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14409_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+희귀한 천연 유리로 만들어진 아름다운 무기.
+소심의 구슬은 밝고 따뜻한 빛을 내었지만 오랜 세월을 지나며 어두워졌다고 한다.
+그리고 민화에는 고요한 밤에 가끔 그것이 조용히 소리를 내는데,
+잔잔한 바람이 부는 것 같기도 하고 샘물이 졸졸거리는 소리 같기도 하다고 적혀 있다.
+
+소심은 선인의 유물이라고 한다. 후에 리월 거리에 떠돌아다니다가 다시 운 씨의 손에 들어갔다고 한다.
+어느 날 운 씨는 산과 들판을 한가롭게 돌아다니다가 선인의 도를 찾아온 도사 황생과 우연히 만나게 됐다.
+황생과 의기투합이 잘 되자 그는 소심을 선물했다. 황생이 당황하여 사양하자 운 씨는 웃으며 말했다.
+「이 물건은 천연의 정수입니다. 마음이 깨끗한 자만이 이를 쓸 수 있습니다」
+
+황생은 운 씨에게 감사 인사를 하고 소심을 몸에 착용한 채 리월로 천천히 갔다. 가는 내내 비도 바람도 길을 막지 않았다.
+이번 출행은 본래 선인에게 도를 구하기 위함이라 각지를 돌아다니며 시장에서 먹거리를 구했다.
+거리와 항구에는 별별 사람들이 가득했다. 황생은 사람들의 주목을 받진 않았지만 한번도 속임수를 당하진 않았다.
+호사가들은 황생이 저잣거리를 물 만난 고기처럼 누비면서 사고를 당하지 않는 점을 의아해했다.
+그리하여 묻자 그가 대답했다. 「소심은 악의를 느끼면 진동하여 사람 마음의 진위를 알아보는데 도움을 줍니다」
+
+「소심」은 「사람 마음을 밝게 비추다」라는 뜻이다. 중원에서 이를 모르는 자가 없었고, 이는 종종 민화의 전설이 되었다.
+한밤중에 가끔 소심이 허공에 바람이 불 듯, 바위 사이로 샘물이 흐르는 듯한 소리를 들을 수 있다고 한다.
+그리고 둘은 과거에 선을 행하라고 권하는 부녀자와 어린이 전설과 악한 마음을 먹고 자라는 요마의 움직임과 매우 유사하다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14410_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14410_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d595f73ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14410_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+장정이 우아한 서책, 과거 귀족 시재에 유행했던 악보이다.
+악보에서는 사라지지 않는 데이지꽃과 오래 묶은 술 향기가 난다.
+내용은 황당하지만 예전에 뒷골목과 술집에서 광범위하게 불렸다.
+
+「다들 술을 좋아하는 그 의적을 알지만 그가 어디에서 왔는지는 모른다네. 그는 갑자기 뒷골목에 나타났네」
+「그는 노래를 부르고 술을 마시며 길거리와 처마 누대를 누볐네. 그러나 다들 그가 선한 사람이란 걸 알고 있었네」
+「허리춤의 새 머리 패검은 귀족 나리에게 훔쳐온 가보라네. 등에 멘 검은 활은 백발백중」
+「그의 절정에 달한 검술은 어두운 밤을 가르는 혜성 같고, 발걸음은 서풍에 흔들리는 나뭇잎 소리처럼 가볍네」
+「과실주로 채운 호수를 다 마시고 나서도 혼자 한밤중에 귀족 나리의 침실에 잠입할 수 있네」
+「의협과 활빈을 행하며, 바람처럼 나리들의 타락한 기운을 날려버리고, 빛처럼 어두운 밤을 꿰뚫었네」
+
+「의적은 무수한 소녀들의 꿈, 그가 자신의 창살을 열어 젖히길 꿈꾸지만, 그는 형제들과 술 마시기만을 좋아한다네」
+「어느 날 밤, 그는 늘 그랬던 것처럼 호화 저택에 잠입하여, 두둑이 챙기고 나오면서 귀족의 은잔까지 챙겼다네」
+「빠져나오려고 하는데 달빛 아래서 저도 모르게 고개를 들어 따뜻한 빛이 나오는 창을 바라보는데 어떤 미녀가 서 있었다네」
+「그녀의 눈동자는 어둠 속에서 빛나는 파란 보석 같았다네. 손에 든 잔에서 빛을 발하는 수정과 똑같았다네」
+「의적은 조금도 망설이지 않고 수정을 뽑아 첫눈에 반한 소녀에게 바쳤고, 소녀는 기뻐하며 수줍게 미소를 지었다네」
+「결국 그들은 귀족 나리들을 물리치고 먼 곳으로 모험을 떠났고 둘은 서로의 생명을 비춰주는 따스한 빛이 되었다네」
+
+이야기는 이렇게 끝난다. 덕정이 널리 펼쳐진 후세에는 의적의 이야기를 노래하는 사람도, 의적이 필요한 사람도 없었다.
+술과 검, 미인과 영웅, 후련한 서막과 완벽한 결말, 당시 평민의 사랑을 받는 통속적인 이야기가 아닐 수 없었다.
+진실이나 두 사람의 결말을 떠나서, 술과 희망이 가득한 노래는
+불행한 사람들에게 미래와 권력에 맞설 소소한 용기를 줄 수 있다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14411_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14411_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fdb0bfb1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14411_KR.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+비어있습니다
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14412_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14412_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d6a7d029
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14412_KR.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+빈다그니르의 사제의 딸이 이 흰 나무 아래에서 태어나
+축복을 받을 땐 푸른빛이 가득한 산악 국가에는 기쁨으로 가득 찼다.
+
+살·빈다그니르의 행복은 분명 영원할 것이다.
+마치 대지를 관통하고 영원히 시들지 않는 은백 나무처럼——
+산의 나라의 역사를 쓰는 이는 당시 이렇게 생각했었다.
+과거 무수히 많은 사람과 일을 보아온 기록자조차도
+공주의 미모와 능력이 달빛처럼 영원히 빛날 것이라 믿었다…
+
+세상을 얼어붙게 만든 대못이 갑자기 떨어지고
+이 나무마저도 산산조각이 났을 때
+그 소녀는 가장 온전한 나뭇가지를 가져가
+일국을 숨겨주던 나무의 생명을 이어주려 했다.
+하지만 결국 접붙여진 생명은 살아남지 못했다.
+칼날처럼 차가운 눈보라가 결국 달빛을 가리고 만다…
+
+아주아주아주 오래전——
+칠흑의 드래곤과 바람의 드래곤이 목숨을 건 결투에 승패가 정해지고
+부식된 피가 새하얀 골짜기를 붉게 물들였을 때,
+이 나무는 자신이 폐허가 된 도시와 함께 죽은 게 아니라는 걸 깨닫고
+대지를 적신 피를 향해 뿌리를 탐욕스럽게 뻗었다.
+
+누군가의 새빨간 정수를 들이킴에 따라
+원래 오래전에 죽었어야 할 흰 나무는 과거를 떠올리게 되고
+모든 힘을 모아 열매를 맺는다…
+
+과거 자신이 숨겨줬던 사람들, 과거 자신을 찬송하던 제사,
+항상 자신의 곁에서 그림을 그리던 아름다운 소녀,
+가지지 못했던 행복을 진홍의 차가운 열매에 결합한다.
+
+악독한 세계에 공정한 「보상」을 내릴 수 있는 이가
+아무도 이기지 못한 「업과」를 가지고 정의를 구현할 수 있도록.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14413_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14413_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..afbb1ba5d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14413_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+전설에 의하면 저 머나먼 안개의 바다 가운데에는 「금사과 제도」라 불리는 섬들이 있다고 한다.
+그곳에는 평화를 사랑하고 귀여운 도도 일족이 소박하게 살고 있다.
+도도 일족은 선량하고 장난기가 많다. 이들은 서로에게 장난치는 것을 가장 좋아하며, 심심해하거나 속상해하는 일이 없다.
+「도도코!」 그들은 서로를 호칭하는 말로 「가장 좋은 친구!」라는 뜻이다.
+
+민들레 씨앗이 잎을 떠나 바람에 날리듯, 모든 「도도코」는 언젠가 바람과 해류를 따라 네잎 클로버를 찾아 더 넓은 세계로 모험을 떠난다.
+이들은 왜 이렇게 하는 걸까?
+「금사과 제도」에 오래 살다 보니 서로를 알아볼 수 없게 되기 때문이다——그들은 전부 똑같은 모습의 「도도코」가 돼서 「나」와 「너」를 구분할 수 없다!
+빨간 네잎 클로버가 있어야만 그들은 진정한 「도도코」를 알아낼 수 있다. 그로써 나와 타인을 분별해내서 자유롭게 서로 장난을 친다.
+——이건 못하는 게 없는 엄마가 해준 이야기이다.
+그래서 「도도코」가 대체 뭔지 알기 위해, 그들은 눈앞의 좋은 친구를 떠나 머나먼 곳으로 떠난다. 새로운 곳에서 새롭게 사귄 친구들의 「도도코」, 「가장 좋은 친구!」가 되는 것이다.
+그들은 새로운 친구들과 더 많은 곳을 구경하고 흥미로운 생각들을 실험해 보며 더 많은 동료를 사귄다…. 그리고 그들은 동료들의 눈에 자신이 비칠 때, 누구도 예상하지 못한 때에——그 네잎 클로버는 번쩍이는 불꽃을 따라 빙글빙글 돌며 등장한다!
+
+그러니까 보송보송한 「도도코」가 「금사과 제도」에서 해류나 바람에 실려 멀리 가면, 운이 좋은 아이는 가장 좋은 친구와 만나게 된다.
+이 진귀한 책은 이 세상에서 가장 자유로운 엄마가 이 세상에서 가장 운이 좋은 딸에게 주는 선물로, 도도코와 그녀가 만나기 전 겪은 수많은 모험이 기록되어 있다. 그뿐만 아니라 그녀와 알게 된 후의 바람들, 불꽃과 보물, 친구들, 스릴 넘치는 모험으로 가득하다!
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14414_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14414_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d339feb8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14414_KR.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+「만남과 헤어짐은 빠르고, 밤을 지샌 낮의 이별은 꿈만 같다」
+
+내가 보낸 평범한 일생은,
+나름 충실하게 보냈다고 생각한다
+
+과거에는 백진 여우의 몸으로,
+민첩하고 귀여운 권속들과 함께,
+나루카미의 초원과 산길을 달렸다
+
+모든 것이 끝난 후에,
+다시 즐겁게 뛰놀 수 있는 날이 오길…
+
+용모가 밝은 달과 같은 오니족 소녀와 함께,
+어전에서 카구라와 가부키에게 기예를 뽐냈다
+그녀의 검무에 갈채를 보냈던 적도 있다
+그녀의 미모와 용맹함, 그리고 몸가짐이,
+천 년 후까지 오래오래 찬양받길 바란다
+
+다른 이가 무색할 정도의 소녀의 아름다움을 떠올리면,
+가면으로 지금의 모습을 가리고 싶다…
+
+요고우의 텐구 족장과 달리기 시합을 했었다
+수련하는 영산의 방방곡곡을 누비벼
+우리의 속도와 힘을 겨루었다
+
+그리고 승리를 거둔 사람은 놀랍게도 백진인 나였다
+지금 생각해 보면, 아마 봐준 거겠지
+그렇게 생각하니 오기가 조금 생겼다…
+
+나와 법술을 겨루는 것에 집착하는 너구리 요괴가
+기꺼이 쇼군님에게 항복하도록 만들었다
+그리고 뻔뻔하게 그분에게도 덫을 놓아
+무례를 범한 위대한 너구리 요괴 왕을 쇼군의 휘하가 되게 만들었다
+
+그날 밤 어원의 달빛이 나뭇가지와 꽃잎 사이로
+정원에 쏟아져 내렸다. 달빛은 진주처럼 아름다웠으며
+여전히 경박한 나의 마음속에서 빛나고 있다…
+
+이별 전, 내가 용기를 내어 꺼낸 잠언을 그녀가 기억했으면 좋겠다
+「눈을 밝게 하시고, 흔들리지 마시고, 믿고 있는 그 길을 걸어가세요」
+그리고 내 잠언이 그녀를 위해 거짓말과 악의를 조금이나마 막아냈으면 한다
+순수하고 선량한 너구리도 나의 마지막 기만에 앙심을 품지 않길…
+
+지금, 가장 어두운 곳에서
+난 저 기억들을 단단히 움켜잡고
+그것들이 구름과 안개를 뚫는 달처럼
+작고 연약한 마음을 비추게 할 것이다
+
+일생 동안 난 사람의 모습으로 변해
+짧은 생을 가진 아름다운 생명들과 동행했다
+다른 신분으로 많은 이의 참된 벗이 되었다
+고향의 신사를 위해 나루카미에 수행하러 온 무녀,
+여름 축제에서 신의 가마니 때문에 어른과 헤어진 아이,
+그리고 선가의 술법을 배우기 위해 리월에 간 상냥한 소년,
+전심전력으로 도시의 번영을 위하는 간조,
+날카로운 검을 만드는 데 심취한 장인,
+혹은 빼어난 기술로 인조 유성을 하늘에서 피어나게 하는 일족,
+모두 다, 내가 생각지도 못했던 행운으로 얻게 된 참된 벗이지
+
+그들을 수호하는 결계가 어둠에 잠식되지 않기를…
+
+이 모든 것들이 다 내가 그리워하는 것들이다
+
+「그러니 저를 물어뜯는 암흑의 의지시여,」
+「전 이제 모든 힘을 잃었으니,」
+「저의 백진의 피를 마음대로 흘리시지요」
+「비록 미천한 위치에 있지만,」
+「저의 부탁에 귀를 기울여 주시길 바랍니다…」
+
+「만약 저의 소중한 것들이 보이신다면,」
+「부디 그 생명들을 용서해 주시지요」
+「소원 하나만 허락해 주신다면,」
+「영원히 밝은 제 기억을」
+「제가 사랑하는 이 땅에 돌려주시지요」
+「그래서 당신이 휩쓸고 간 뒤에,」
+「아름다운 것들이 여전히 남아 있기를…」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14415_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14415_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c966f500
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14415_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+「내가 해연 주민의 신이 되길 바라는가?」
+거대한 순백의 뱀이 눈앞의 어린아이를 내려다본다
+「나는 황금의 신과 나루카미의 신을 이길 수 없어서 미지의 바다로 도망가는 걸 선택했다」
+「만약 너희들이 광명을 기대하고 있다면, 미래에는 분명 또 한 번의 상실을 경험하게 되겠지」
+「나의 죽음은 보잘것없겠지만, 구차하고 수치스러운 삶은 이것으로 족하도다」
+
+거대한 뱀은 뱀 눈동자 같은 보석을 보여준다
+「그럼 맹세의 눈동자 앞에서 맹세하거라」
+「나와 산고의 권속들도 이렇게 동맹을 맺었다」
+
+「설마 스파르타쿠스 스승님의 가르침을 잊은 것이냐?」
+「신을 숭배해선 안 된다. 모든 건 스스로 해결해야 한다!」
+하얀 뱀은 말을 멈췄다. 그는 해연 주민들의 의지를 존중했다
+우매한 숭배가 새로 생긴 신앙에 꺾이는 것은
+투쟁하는 사람들에 대한 모욕이었다
+
+「그럼 난 맹세의 눈동자 앞에서 맹세하겠다」
+「모든 걸 잃어버렸던 그 순간처럼」
+
+「세월은 빠르게 지나가고, 섬은 만들어졌다. 용 도마뱀은 물러갔으니, 성토도 법으로 관리를 해야겠지」
+「산고노미야 가문과 지바시리여, 나의 어사——눈동자 앞에서의 소원이 이루어졌으니」
+「이후 만약 둘 이상이 연하의 일에 불만을 가지거나, 다른 결정을 내린다면」
+「그 얘기를 들은 다이니치 미코시는 스스로 붕괴하고, 과거의 모든 것을 소멸할 것이다」
+
+마지막 말을 마친 뱀 신이
+남은 사람들을 데리고 바다로 향한다
+그가 하늘에 맹세했던 것을 이행할 차례이다…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14501_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14501_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6da67b0bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14501_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+천풍만운의 통찰
+북대륙 전역의 풍운을 기록한 초본으로, 시와 도감으로 표현되어 있다.
+총 십만 송이나 되는 양에 시마다 구름 한 점과 바람 한 점으로 이루어져 있으며, 제각각 다른 이름을 지니고 있다.
+두루마리는 바람에게 형태를 송시는 바람에게 독특한 성격을 주었다.
+보이지 않던 천풍은 바르바토스에겐 친한 친구이자 가족과도 같은 존재이다.
+
+전설 속의 상고 시대에 바람 신은 원래의 형태를 유지하며 바람을 불러와
+눈을 녹이고 흉악한 짐승을 물리치며, 은혜를 내려 몬드를 세웠다.
+이후 너그러운 바람 신은 이 책에서 자유롭게 베껴 적히며 「천풍만운」이라 불린다.
+안타깝게도 세월이 지나면서 두루마리와 송시는 대부분 유실되었다.
+천풍만운의 통찰이 사람들 사이에 퍼지게 되면서 민요와 설화가 만들어졌다.
+
+천풍의 역사는 이렇게 사라졌지만 바람 신은 여전히 그것을 기억하고 있다.
+마룡 두린이 거대한 날개를 펼쳐 해를 가리자 바르바토스가 그에 맞섰다.
+해와 달이 빛을 잃는 치열한 전투에서 바람 신은 천풍을 노래하며 바람 드래곤을 깨운다.
+이 두루마리를 깨우친 자는 곧 천풍만운의 실체와 그 위력을 깨우쳤다는 것을 의미한다.
+
+오늘날 몬드의 하늘은 잔잔하고 평온하다.
+바람 신과 바람 드래곤은 새로운 결말을 맞이했다.
+두루마리는 신임할 수 있는 사람에게 맡겨졌다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14502_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14502_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e56c11f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14502_KR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+훌륭한 고대 바람의 경전은 경건한 바람 신의 신도들 사이에서 대대로 전해지고 있다.
+두껍고 색이 바랜 책장에는 수많은 흔적들이 여전히 남아있었고, 일부는 바람에 사라져버렸다.
+
+고탑 위 폭풍의 군왕이 권위를 떨치던 그 시절, 경전에는 암담한 부르짖음이 기록되었다.
+모래 같은 빙설이 사라지고 나서야 경전에는 새싹이 돋아나는 기쁨의 글로 가득 찼다.
+
+옛 왕실이 꼭두각시를 내서워 백성들을 억압했을 때,
+노예들 사이에서 전해지는 경전에는 천풍을 향한 마음이 담겨있었다.
+
+몬드 사람들의 생활, 인내, 투쟁, 기쁨 등이 자유로워짐에 따라
+귀중한 세월 동안 바람의 경전은 더 두꺼워지고 무거워졌다.
+
+하지만 새로운 몬드가 세워지고 성당이 옛 귀족에게서 벗어났을 때
+내버려진 게 달갑지 않았던 페보니우스 경전은
+어느 순간 갑자기 성당의 보물창고에서 영원히 사라지게 되었다.
+이 책은 마치 몬드의 바람과 사람들 같기에
+그 어떠한 구속도 원하지 않았을 것이다.
+
+표지에는 이런 글귀가 휘갈겨 써져있다:
+
+바람 신의 자손이여, 영원히 기억하라:
+바람에 날아온 중생은 바람과 함께 사라질 것이다.
+절대 날 위해 슬퍼하지 말아라:
+어둠 속 깊이 잠든 것은 나의 육신일 뿐
+진정한 나는 이미 천풍의 일부가 되었노라.
+
+꽃향기를 맡을 때, 나뭇잎이 바람에 살랑거릴 때는
+바로 내가 자유의 노래를, 바람의 노래를 흥얼거릴 때이니라.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14503_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14503_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14504_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14504_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5142686
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14504_KR.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+「이건 맹약의 증표이자 당신을 향한 내 도전이야」
+「내 모든 지혜를 이 돌 자물쇠 안에 숨겨 놓았어」
+그는 첫 만남에서 소매가 큰 옷을 입은 소녀가 진지하고 엄숙한 척하며 증표를 바치던 모습이 떠올랐다.
+정말 어리석었다. 아직 정식으로 계약을 체결하지도 않았는데…
+하지만 그는 과거 유리백합이 만발하던 들판에서 두 사람이 처음 만났던 상황을 떠올렸다.
+그리고 마지막에 유리백합 속에서 그녀와 나눈 말도.
+
+「저 조그만 사람들은 티끌처럼 작고 연약해」
+「아주 작아서 언제 재앙이나 사고로 죽을지를 항상 두려워하고 있지」
+「두려워하고 있기에 더 똑똑해지려고 노력하는 거라는 걸 난 알아」
+「당신 힘에는 많이 못 미치니까 기술과 지혜를 사용하면 될 것 같아」
+「당신의 힘과 내 두뇌가 함께한다면… 이 도시도 엄청 대단해지겠지」
+그녀는 마지막에 쓸쓸하게 웃더니 천천히 아주 작은 먼지가 되었다.
+「역시 당신과는 함께 하지 못할 것 같아. 자물쇠에 관한 일은 잊어」
+
+「이건 맹약의 증표이자 당신을 향한 내 도전이야」
+「내 모든 지혜를 이 돌 자물쇠 안에 숨겨 놓았어」
+「만약 이걸 열 수 있다면——」
+몇 년이 지나도 그는 이걸 열 수도 그리고 뒷말을 알 수도 없었다.
+세월이 지남에 따라 야생 유리백합도 거의 자취를 감추게 됐다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14505_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14505_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14506_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14506_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb6249d53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14506_KR.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+산호궁의 문양인 「진주의 물결」는, 와타츠미를 품은 파도와
+빛나는 진주에서 유래했다고 전해진다. 하지만 와타츠미신의 옥륜이 달과 같이 산고의 국토를 비추는 것이라는 설화도 있다
+
+산고와 해면이 우거진 깊은 바다의 꿈속, 구름과 모래가 함께 춤추는 그 밑바닥,
+와타츠미와 함께 꿈을 꾸는 신의 아이들은, 영원히 사그라지지 않는 희망을 혈관에 흐르는 피로서 물려받는다
+높은 하늘의 색채는 계속해서 바뀌고, 해연 아래서도 일정하지 않은 형태의 빛의 그림자를 비추고 있다…
+암흑의 해연도 감출 수 없는 자비로운 아름다움이 이처럼 고요한 행복 속에서 흩어져간다
+
+그 시절, 최초의 아라히토가미 무녀는 진주 같은 지혜로 동포를 인도하고,
+또 처음으로 하늘의 빛을 본 사람 중에서 신의 사람을 선발하여 어자신과 함께 낯을 두려워하는 자를 도왔다
+후에 나루카미 수군을 두려움에 떨게 한 「우미고젠」과, 그녀들이 흥얼거리던 고래의 노래와 함께
+자유로이 헤엄치는 해월과 함께 춤을 추며, 「건문」의 형상을 그려냈다고 한다
+
+조금의 세월 후에, 한줄기 번개가 와타츠미 사람의 환상을 깨부쉈다
+뇌폭을 향해 굽히는 건, 매정한 번개를 마주하기 위해 어쩔 수 없는 것이겠지…
+하지만 진주의 마음을 품고 있는 신자 무녀는, 영원히 잊지 않을 것이다
+무수히 많은 이야기와 감상들과 해옥의 윤회는 영원히 이어져갈 것이고
+이들 사이에서 더욱 아름다운 빛을 뿜어낼 것이다
+
+옥지를 꺾는다거나, 진주를 잉태한다거나 하는 설화도,
+혹은 심해의 요괴를 정복한 일이나, 햇빛을 창백한 연하일국에 갖다준 일도,
+요고우를 세우는 꿈을 가진 소년이 「악왕」이라는 이름을 얻어, 텐구와 결투했던 장렬함도…
+모든 것은 달빛 아래 바다의 물결처럼, 온 하늘의 진주처럼 와타츠미의 아이의 마음을 비출 것이다
+상실의 아픔은 조용히 뒤척이는 소금물에 선물하고, 눈부신 진주를 간직하자
+신들의 세상 이야기와 희생을, 「진주의 물결」의 문양과 함께 영원히 이어나가자
+
+번개구름이 다시 모여, 천둥의 위세를 가늠할 수 없다 하여도
+와타츠미의 달빛 또한 구름 사이로 새하얀 빛을 흩뿌릴 테니
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon14509_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon14509_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1a9cd013
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon14509_KR.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+어전에서 춤출 때 울리던 당부의 종소리가 마치 지금까지 이어져오는 것처럼 느껴진다
+멀어지는 흰색 그림자를 따라, 바라지만 닿을 수 없는, 깨지 않는 꿈으로 향한다…
+
+「그때의 나는 멍청했어. 나의 지혜는 주인 하쿠신과 비교조차 할 수 없었으니」
+「난 마치 눈 속에서 먹을 것을 찾는 것처럼 무모하게 주인님의 이목을 끌기 위해 노력했어」
+「정말 웃기지만 운 좋게도, 그 무모하고 겁 없는 행동 때문에 주인님의 동정심을 얻었지」
+「그래서 주인님을 보필하며 따뜻한 삶을 살 수 있는 영광을 얻었어」
+
+「나중에는 재궁님이 다시는 돌아오지 않으셨고, 선배님들은 모두 흩어졌지」
+「그래서 능력이 부족했던 내가 『미코』의 직책을 받아 여기까지 올 수 있었던 거야」
+「그러자 불행히도 주인님을 기쁘게 하는 책임이 나에게 주어졌지」
+「처음 카구라의 춤을 바치던 그 날 밤에서야 『과거』가 얼마나 큰 부담인지 알았어」
+
+종소리가 멀어지며 스승이자 친구였던 은백색 여우가 꿈같이 먼 강 쪽으로 사라진다
+종소리가 소용돌이 속에 울려 퍼지며, 완고한 모래톱도 천천히 흩어지기 시작한다
+옛 친구의 평온한 순백색의 그림자는, 이미 칠흑 같이 어두운 기억 속에 사라졌다
+하쿠신 일족의 아이가 카구라의 종을 받아들며 생생한 「현재」를 위해 춤을 춘다
+
+옛날에 알게 된 고집불통인 텐구를 「훈련」이라는 명목으로 산에서 고독한 수행을 시켰다
+겁 없는 몸가짐을 보고 이 아이를 쿠죠의 고집불통 녀석들에게 추천했다
+나중에 지기를 싫어하는 오니족과 싸우고 마는데, 역시나 그 녀석의 이상한 기백에 지고 말았다…
+나같이 재능이 없는 사람은 어쩔 수 없이 작은 술수를 써야 했는데, 덕분에 도술에 기묘함이 추가됐지
+한번은 이국에 있는 선인의 피가 섞인 존재와 서신을 주고받은 적이 있어, 신선하고 부드러운 바닷속의 순채를 선물로 줬지
+그래도 아직은 순수한 사랑이 무엇인지 모르겠어. 설마 선인에게 있어 사랑은 구속 같은 걸까?
+달빛이 나뭇가지와 꽃잎 사이로 정원에 쏟아져 내린다
+무수히 많은 진주처럼 아름다웠으며, 내 속마음도 그들의 아름다움에 반해 반짝이는 것 같다…
+
+「수백 년이라는 짧은 시간 동안, 난 여러 신분으로 세상을 누볐지」
+「아쉽게도 평범한 사람과 부부의 연을 맺는 행복은 느끼지 못했지만, 그래도 인간의 아름다움을 몸소 느낄 수 있었지」
+「외람되지만 내가 친구로 생각하는 주인님은, 느낄 수 있는 시간이 더 많을 거야 」
+「함께 불안정한 세계의 아름다움을 느끼고, 세간의 사랑과 원한, 슬픔과 기쁨을 즐겨보자」
+
+주인님은 항상 영원함을 추구했지만 누군가는 중생을 지켜야 한다
+악귀인 「검은 아미(黒阿弥)」의 원한을 잠재우기 위해, 지닌 불길한 힘을 보여주었고
+여우 코산타의 소란을 잠재우기 위해, 미약한 법력으로나마 그를 농락했다
+대해적 린조는 사소한 이간계에 걸려서 배신당했다
+순백의 도화지 같은, 영원히 세월의 타격을 받지 않는 가부키모노…
+「그」가 옳은 길을 선택해서 재앙이 되지 않았으면 좋겠다
+검호의 칠흑 같은 영혼이 신성한 숲의 재앙의 마수에 잠복해 있었지만 모두 제거되었다…
+주인님이 추구하던 영원함과 비교하면, 이 모든 건 눈 깜짝할 사이에 사라지는 에피소드에 불과하다
+주인님이 깨어나길 기다리는 날은 끝이 없는 것 같지만, 난 가진 게 시간뿐이니까
+
+「바람도 없고 달도 없는 정토에서는 영원히 시들지 않은 연꽃과 담화」
+「나 같이 속세에 찌든 사람은 외로움을 견디지 못해, 바라는 것도 꿈도 없는 사람은 심심하기 마련이지」
+「멍청하게 웃으며 술에 취해 번개의 벚꽃 가지를 꺾으며, 난폭한 요괴처럼 술을 마시며 놀았네」
+「이 모든 건 다 먼 과거의 이야기가 아니라 희망찬 미래의 이야기이기도 해」
+「눈이 녹을 즘에는 주인님과 같이 새싹이 나는 것을 구경할 수 있을까?」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15101_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15101_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e4bf51b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15101_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+과거 몬드는 활시위를 악기로 사용했다고 전해진다.
+어쩌면 악기의 현을 활시위로 사용한 음유시인이 있을 수도 있다.
+하지만 이건 아주 오래전부터 전해내려오는 이야기일 뿐이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15201_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15201_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d82e39ae3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15201_KR.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+사냥꾼은 바람을 등져선 안 되고 산등성이를 서서 걷는 걸 피해야 한다.
+사냥감이 야수든 마물이든 아니면 악인이든 모두 같다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15301_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15301_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e62096d6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15301_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+까마귀는 죽음의 사자라는 설이 있다.
+까마귀 깃털 장식이 활대에 부착되어 있으면,
+그 소리는 사냥감에게 보내는 죽음의 신호일 것이다.
+다른 사람은 몰라도 무기 상인은 이렇게 말한다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15302_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15302_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a6a3f017
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15302_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+그건 아주 먼 옛날에 일어난 일이라고 한다.
+형제가 무기를 사용하여 서로를 토벌하려 한 고대의 비극이다.
+모욕을 당한 어느 위대한 궁수는 이렇게 맹세했다:
+적을 죽일 때까지, 적의 목을 벨 때까지,
+적의 그 더러운 피가 마를 때까지 절대 발을 씻지 않을 것이다.
+이 사람은 결국 무좀에 걸려 쓰러졌다고 한다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15303_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15303_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..802534000
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15303_KR.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+목재, 뼈 그리고 동물의 힘줄을 이용해 공들여 만든 곡궁.
+사격술이 뛰어난 사냥꾼이라면 고공을 비행하는 솔개까지 떨어뜨릴 수 있다.
+사냥꾼의 긍지이자 뛰어난 사격술에 대한 증거이다.
+이유 없이 죽음을 맞이하는 솔개가 안쓰러울 따름이다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15304_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15304_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9cac5ae7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15304_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+예전에 탄궁의 사거리와 정확도를 개량하고 싶어 하는 한 사람이 있었다. 그는 다음과 같은 사실을 발견했다:
+사거리를 연장하여 탄궁의 효력을 높인다면 탄도는 빗나갈 것이다.
+이 때문에 그는 탄궁의 화살대를 목재로 바꾸고 기류에 적합한 깃을 달았다.
+새로운 화살에 맞게 탄궁의 손잡이를 없애고 활시위를 거는 활고자를 더 길게 하여 곡궁의 장력을 강화했다.
+마침내 그는 새로운 활을 만들어냈다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15305_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15305_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7c2b02d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15305_KR.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+들리는 말에 의하면 아주 오래전
+리월항의 사람들은 화살을 이용해 편지를 전했다고 한다.
+「그렇게 하면 행인이 다칠수도 있지 않을까?」
+「그것 때문에 이 활이 고물이 된 거야…」
+골동품 가게 주인은 턱은 만지작거리더니 미소를 지으며 말했다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15306_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15306_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..63139158d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15306_KR.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+롱보우를 쓰고 싶다면 궁수는 더 강한 근력과 출중한 사격술을 갖춰야 해.
+흑단목으로 만든 롱보우는 평범한 롱보우보다 튼튼하고 더 강한 근력을 필요로 한다.
+하지만 일각에서는 흑단을 활대의 재질이 아닌
+사냥꾼이 단향목 소재의 롱보우를 사용해 잡았던 위험한 마물이라고 알고 있다.
+손가락이 터져 단목궁이 피로 까맣게 물들 때까지, 사냥꾼의 심장이 전투로 검게 물들 때까지
+활대의 검은 피는 씻어낼 수 있지만 때가 탄 영혼은 영원히 되돌릴 수 없다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15401_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15401_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..33ce31238
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15401_KR.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+페보니우스 기사단의 제식 곡궁. 사격술이 뛰어나고 복무한 지 오래된 우수 궁수에게만 수여된다.
+전체적으로 오크 나무를 사용하여 나무의 단단함 외에도 금속처럼 가벼운 사용감에 특수한 기술이 녹아있다.
+활시위엔 연금과 마법의 신비가 더해져 있다. 이 활을 사용하면 백발백중.
+이 활은 몬드의 수호자에게 수여되는 상이자 몬드를 수호하는 무기이다.
+
+과거 페보니우스 기사단은 아주 뛰어난 궁수 척후 부대인 정찰 기사를 보유하고 있었다.
+창립자는 리월에서 온 용병 대장으로 그는 자신이 일평생 쌓아온 모든 노하우를 정찰 기사들에게 알려줬다.
+
+황야에서 추적하는 수완이든 위험의 기운을 감지하는 직감이든 모두 기사가 가지지 못한 능력이었다.
+때문에, 기사단에게 있어 정찰 기사의 기술은 아주 귀중했다.
+
+최초의 정찰 기사가 아무런 말도 없이 기사단을 떠나게 된다.
+그날 이후 이 부대는 유명무실해졌지만, 편제는 오늘날까지도 남아있다.
+오늘날 아직도 정찰 기사라는 이름을 더럽히지 않기 위해 노력하는 누군가가 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15402_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15402_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a1bdce17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15402_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+정교하게 만들어진 악기로, 마디마다 다른 소재의 줄이 걸려있다.
+튕길 때 줄이 진동하며 소리를 내는데 이것으로 흐르는 물소리를 표현할 수 있다.
+하지만 이뿐 아니라 심장을 겨냥한 활도 쏠 수 있다. 음악 소리에 죽음이 잇따른다.
+
+악단이 해산한 뒤 날이 무뎌진 칼로 모든 하프 현을 끊어버렸는데 이때 귀를 찢을듯한 소리가 났다.
+오늘날 하프에는 활을 쏘는 활시위만 남아 위풍당당한 음악 소리를 잃었다. 그렇지만 여전히 치면적인 병기다.
+
+떠돌이 악단은 새를 내려앉게 할 수 있다. 어떨 땐 하프 소리로, 또 어떨 땐 하프 소리를 따라온 화살로…
+마치 음악 소리를 따라 도망치는 서풍이나 별을 따는 절벽의 꽃들처럼 하프 연주자는 장난기 넘치고 또 단호했다.
+거사가 실패한 뒤 악단은 뿔뿔이 흩어졌다.
+하프 연주자는 마지막까지 남아 활을 쏘며 동료들을 엄호했다. 악기 소리와 활 소리는 모두 고갈되고 만다.
+
+하프 연주자는 아름답고 찬란한 폰타인에서 왔다. 그는 여러 나라들을 돌아다니며 자신의 진심과 운명을 찾고 있었다.
+듣기론 그의 고국 궁전에서 소녀들이 그의 이별 소식에 눈물 흘렸다고 한다.
+
+듣기론 그는 몬드의 평민 여자와 사랑에 빠졌지만, 그녀는 하르파스툼의 처참한 공주로 선택됐다고 한다.
+듣기론 그는 자신의 이름도 남기지 못한 채 타국에서 숨을 거둔 것을 후회하지 않았다고 한다.
+그가 안타까워했던 건 마침내 사랑을 찾았지만, 더 이상 사랑의 노래를 부를 수 없다는 것이었다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15403_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15403_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bea52a68a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15403_KR.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+선조들은 동쪽의 바다가 보이는 높은 절벽에서 시간의 주인과 바람의 주인을 위한 제사를 같이 지냈다.
+「바람은 이야기를 가져다주고 시간은 이야기에 생명을 불어넣어 준다」는 지도 때문에 두 가지는 자주 혼동된다.
+이 활이 말하는 것은 개척의 이야기로, 개척의 고난을 보여주기 위해 쓰인다.
+원래는 당길 수 없는 도구용 활이었지만 시간의 바람 속에 유연하고 강해졌다.
+
+이 활은 예전에 오만하던 로렌스 일족의 소유였다.
+아주 오래전, 그들은 얼음 대지를 개척한 용사 역을 맡았다.
+
+제례의 희 제1막, 개척자들이 힘과 지혜를 사용해 대지를 정복한 이야기이다.
+오랜 역사 중 더 이상 제를 지내지 않아도 그들을 계속해서 이러한 역할을 맡았다.
+
+이 역할은 마지막에 곡해되고 만다. 그들은 자신들을 점점 정복자이자 왕으로 인식한다.
+점차 곡해의 길을 걸으며 몬드 바람의 총애를 잃게 된다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15404_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15404_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a396ba59a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15404_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+몬드를 지배했던 옛 귀족의 롱보우로, 가공 기술과 소재 모두 완벽하다.
+그래서 기나긴 세월이 지난 후에도 여전히 강력하다.
+사냥은 귀족의 여가 활동이었다.
+자연 속에서 힘을 과시했고 잡은 사냥감은 영지민들과 나누며 덕을 베풀었다.
+하지만 기록에 따르면 그들은 결국 덕망을 잊고 지배력도 잃었다고 한다.
+
+봉기 후 오랜 시간 동안 몬드를 통치하던 로렌스 일족이 전복됐다.
+새로이 건립된 기사단은 어진 정치를 내세우며, 깊게 따지지는 않았다.
+그러나 남은 일족 모두를 몬드 국경 밖으로 내쫓고 영원히 돌아올 수 없게 했다.
+
+「유배의 길에서 부친은 사람의 배반과 시대의 변화, 역사의 종결을 애탄했다」
+「우린 과거 우리 밑에 있던 백성들이 푸른 대지 위에서 노래하고 춤추는 것을 보며 고향을 떠났다」
+「아주 오랜 세월이 지나고 나서야 배반하고 변화한 것은 우리 로렌스 일족이었다는 걸 깨닫게 된다. 몬드는 원래 그런 것이란걸」
+
+바네사는 그저 썩은 건물을 무너뜨리는 데 최후의 일격을 가한 것일 뿐. 그녀 이전에 분노의 기운이 점점 짙어지고 있었다.
+뒤에서 사람들에게 칭송되는 의적이든 죽음이 보이는 소녀든, 아니면 암살을 시도하는 검악단이든
+몬드 사람들의 몸에는 반항의 영혼이 흐로고 있었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15405_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15405_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6aacebf11
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15405_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+쇳덩이처럼 단단한 오래된 활. 명사수가 사용하던 것으로,
+마물과 도적을 바람이 억새를 꺾듯이 손쉽게 쓰러뜨렸다고 한다.
+들리는 말에 의하면 이 자가 표적을 쫓아 활을 쏘면
+활시위는 끊임없이 우레와 같은 소리를 내며
+하늘을 가르는 화살촉이 해를 가리는 강철의 비처럼 쏟아내렸다고 한다.
+
+궁수는 만년에 깨달음을 얻는다:
+「진리는 소리가 없고, 궁극의 활쏘기는 화살이 없다」
+
+이후 더 이상 화살이 공중에서 부딪히는 결투를 논하지 않게 됐고,
+강철 궁과 강철 화살에 처치된 마수를 논하지 않게 됐다.
+
+그날 이후 그는 활을 땅에 묻고 성 밖의 산에 은거한다.
+
+그의 죽음에 대해 이런 소문이 돈다:
+그가 살아 있을 땐, 밤중에 집에서 현 소리가 울려 퍼지면 자줏빛 빛살이 뿜어져 나와 마물들이 접근할 수 없었다.
+그가 죽었던 날엔 폭풍우가 몰아쳤다. 그날 천둥소리는 딱 한 번 들렸지만 번개는 땅에서 하늘 위로 솟구치듯 쏘아져 하늘을 불태웠다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15406_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15406_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8830434a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15406_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+리월 무기 공장에서 제조한 오래된 활. 제품 번호 불명, 관련 서적에도 제조 일자 기록이 없다.
+15년 이상된 산뽕나무에 금사를 씌우고 철제 부품을 박은 활이다.
+활시위는 대지 깊은 곳에 엉켜 있는 은백 나무 가지로 만들어 없는 듯 부드러우나 끊어지지 않는다.
+
+리월의 운 씨 가문에서 한계를 뛰어넘어 무기를 발전시키려고 「시작」이라 불리는 무기 도감을 보급했다.
+주류 무기 중 하나인 활도 포함되어 있었다.
+명장 한무는 벗인 운휘의 요청에 화답하여 직접 도감의 활을 만들었다.
+
+그는 각지의 행상 선단에 의뢰하여 수많은 원료를 수집하고 마침내 산뽕나무와 강철, 은백나무 가지를 선정했다.
+우수한 소재로 만든 활체는 견고하고 잡기 쉬우며 촉감은 조금 차갑다.
+활은 새벽달처럼 유려하게 휘어져 있다. 안개 낀 밤 하늘에 낮게 걸린 청아한 달처럼 활체는 어둡다.
+허공을 가르며 날아갈 때, 활시위는 새벽달처럼 잊을 수 없는 서늘한 빛을 뿜어낸다.
+
+활은 「담월」이란 이름을 얻게 되었다.
+미인의 자태처럼 마음을 사라잡아 사람들은 이 활을 모방하게 되었다. 이후 리월의 모든 활에서 시작 담월의 흔적을 볼 수 있다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15407_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15407_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..204565e9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15407_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+천하는 리월항으로 모인다. 이 표현은 무역항으로서 더할 나위 없는 영광이다.
+이국의 금은보화도 사람을 따라 리월항으로 모인다.
+단궁임에도 기이한 디자인과 뛰어난 기술로 인해 그 파괴력은 평범한 롱보우에 비해 압도적으로 강하다.
+이런 이유로 평범한 활보다 관리하기가 까다로우며, 무기라기보다는 이국 지혜의 결정체라고 봐도 무방하다.
+
+이 활은 타국 학자들의 개조를 거쳐 기본적인으로 활에 도르래를 달게 되었다.
+학자는 원래 군사나 무예에 무관심하고 피바람이 부는 걸 원치 않았다.
+그러나 활이 휠 때의 모습과 깃털 화살이 날아갈 때의 떨림을 보았다…
+그는 이 「무기」에 빠져 활을 더욱 강하게 개조했다.
+
+그는 자신의 작품이 결국 전쟁에서 살육에 이용될 것을 알고 있었지만,
+활의 구조를 최적화시키고 재료의 질감을 개선시키는데 몰입하여
+현실을 잊고 끝없이 활을 강화시켰다.
+
+그러나 결국 어떤 병사가 이 활로 날아가는 기러기를 떨어뜨렸다.
+「정말 좋은 활이군」
+병사는 별 뜻 없이 진심으로 칭찬했다.
+하지만 기러기가 떨어지며 지른 비명은 날카로운 화살처럼 그의 심장을 꿰뚫었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15408_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15408_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..03c1fe9d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15408_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+매우 희귀한 흑암으로 만든 활. 활을 당기면 바람이 갈라지고 백보천양이다
+활체 중간 부분은 까맣고 양 끝은 피처럼 붉다. 촉감은 서늘하지만 스산하지 않다. 활로 화살을 쏘면, 화살은 유성처럼 바람과 번개를 추격한다.
+
+리월의 운 씨 가문은 유구한 역사를 자랑하는 단조 명가이다. 이때 제 7대 가주인 운휘는 칠성 중 하나로 몹시 부유하며 명망 높았다.
+운휘에게는 황이라는 이름의 딸 하나뿐이었다. 가문의 관례에 따라 운황이 혼인하면 사위가 입적하여 가문을 맡기로 되어 있었다.
+어릴 때부터 무예를 연마하고 개성이 강했던 황은 이를 거부했다. 그녀는 여인의 몸으로 가업을 계승하길 고수하여 세간의 입방아에 오르게 되었다.
+그러나 운황이 가주가 되려는 때 재난이 닥쳤다.
+
+이때 대지는 평온하지 않았다. 산과 동굴은 낮은 굉음을 내며 무너져내렸다.
+지하에 깊이 묻힌 보석과 금속은 채굴하기 어려웠다. 무기를 제조하고 기술을 전수하는 일을 지속하기 어려웠다.
+밤이었다. 운황은 백 년 넘게 내려오는 운 씨 가문의 무기 단조 기술이 그녀의 대에서 끊어지게 될까봐 걱정으로 잠을 이루지 못했다.
+근심 속에 그녀는 신이 절묘한 방법으로 당면한 위기를 해결해주길 기도하는 수밖에 없었다.
+
+가업을 팽개치고 천하를 떠돌던 한책은 이때 장인의 차림으로 다급히 찾아왔다.
+그는 나무함을 꺼내 건넸다. 그의 부친이 만년에 「시작」에 따라 손본 새로운 도감이었다. 그는 또 활을 꺼내 튕기며 말했다.
+「이 일은 흑암으로 일어났으니 흑암으로 마무리해야지요. 가주께서 활쏘기를 좋아한다고 들었는데 한번 쏴보시지요」
+황은 하늘을 향해 화살을 쐈다. 화살은 번개처럼 하늘을 갈랐고, 활시위의 진동은 오래도록 숲을 울렸다.
+달 밑에 흘러가는 구름을 바라보며 그녀는 상황을 역전시킬 기회가 왔음을 느꼈다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15409_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15409_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..88bf9b0ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15409_KR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+예전에 어떤 사냥꾼이 소유하던 활, 푸른 빛으로 들판과 구분이 잘 안 된다.
+새벽 빛에 빛나는 검푸른 녹지와 숲을 누비는 야수와 같이 순수하다.
+조금의 악의도 없고 생존 이외의 목표를 위해 활을 날린 적도 없다.
+
+무명의 사냥꾼은 도시에서 멀리 떨어진 곳에서 이런 가르침을 받으며 자랐다…
+「우리는 초원에서 태어났다. 풀과 나무 그늘만 있으면 통행은 자유롭다」
+「우리는 짐승과 다를 바 없다. 천지의 법칙에 따르기만 하면 생사를 걱정할 필요 없다」
+「자연의 만물을 존중하면, 목숨이 다할 때 끝없는 들판으로 돌아가리라」
+
+이 신념을 따르며 사냥꾼은 발자취를 남기지 않았고, 자연을 적으로 삼지 않았다.
+화살 촉에 심장이 뚫린 야수가 자연으로 돌아갈 때까지 위로했다.
+재난이 일어나지 않았다면, 그녀가 풀잎에 물든 핏자국을 따라 전진하지 않았다면,
+자주 쉬던 나무 밑에서 숨이 끊어질 듯한 그 눈 먼 소년을 만나지 않았다면,
+그녀는 복수에 대한 희망과 말에 느껴지는 피와 불꽃에 동요되지 않았을 것이다…
+
+「절대 잊으면 안 돼, 착한 뷔엘데센트」
+「절대로 잊으면 안 돼, 넌 초원과 숲에 속한 아이야」
+「싸움이나 원한, 명예를 위해 활을 쏘아선 안 돼」
+「피로 물든 자는 영원히 저쪽 세상의 끝없는 푸른 사냥터를 찾을 수 없어」
+
+「최소한 이 활을 곧 다가올 원한의 살육전에 물들게 하지 마」
+「난 저쪽으로 가서 사부님과 한번도 본 적 없는 친척을 만날 순 없어」
+「그래도 이 활만큼은 순결하게 지켜줘. 이 활이 내 그리움과 미안한 마음을 전달할 수 있게 해줘」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15410_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15410_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..af2359bab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15410_KR.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+어두운 색을 입힌 활, 어두운 밤에 구분하기 어렵다.
+품위 있는 귀족이 사냥감을 포위할 때 적합한 무기지만,
+한번도 활을 잡아본 적 없는 의적의 수중에 들어갔다.
+
+이것을 사용한 사람은 전에 아무 기척 없이 귀족의 관을 쏘아 떨어뜨렸고,
+교수형의 밧줄을 쏘아 끊었으며, 추격병의 무기를 쏘아 떨어뜨렸다.
+그리고 어두운 시대를 밝히고,
+핍박 받는 자에게 평등과 재산, 기쁨을 주겠다고 선언했다.
+
+과거에 그는 핍박 받는 자들에게 평등과 재산, 기쁨을 가져다주었고, 귀족에게는 의심과 분노, 불면증을 가져다주었다.
+밤에 길거리와 지붕, 누대를 빗방울처럼 가벼운 발걸음으로 누볐고, 술집과 광장에는 그에 대한 노래소리가 울렸다.
+손에 예리한 창을 쥐고 도적의 푸른 눈을 사냥한 마녀를 위해, 도구에서 푸른 수정을 뽑아냈다.
+
+그러나 마지막에 그는 자신이 사랑한, 푸른 보석처럼 차디찬 마녀를 웃게하지 못했다.
+결국 죽음을 찾던 마녀의 꽃 같은 얼굴에는 죄인의 문신이 새겨졌다. 그리고 그녀는 자취를 감췄다…
+귀족 의적은 친동생의 권유에 따라 맹세를 포기하고 누구에게도 속하지 않은 바다로 떠났다.
+「그녀가 내 노래를 기억할까? 길거리에서 술 냄새와 그녀에게 바친 노래 소리를 따라 날 따라다니던 세월」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15412_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15412_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb222d38a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15412_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+……
+「아가씨, 순례 중에 헛되이 흘리는 눈물은 한 방울도 없었답니다」
+고요한 땅 순례가 끝나자 오즈발도·흐라프나바인스는 황녀에게 이렇게 말했다.
+
+기나긴 시공을 뛰어넘는 여정에서 「단죄의 황녀」와 「낮과 밤을 가르는 까마귀」는 무수한 이야기의 결과를 지켜봐왔다. 모든 빗방울은 여정의 끝에 쓰디쓴 바다로 흘러들어갈 것이다. 모든 소년의 잠재우지 못한 분노는 평온을 되찾을 것이다. 모든 열정은 시간에 소진되어 거꾸로 도는 고목에 집착을 보일 것이다. 장엄하고 위대한 레만공화국에 있는 시간의 나무의 가랑귀도 끊어져 늑대의 쌍둥이 중 한 사람의 나라를 위해 길을 양보할 것이다.
+이를 따라 세상의 모든 건 결국 파멸되어 황녀의 나라로 와서 고요하고 까만 세계에서 잠잘 곳을 찾게 될 것이다.
+하지만 그렇다 해도 드록트펄트가 어릴 적 꿈과 아직 떨어지지 않은 빗방울을 위해 「세계의 야수」를 배반했다가 결국 그의 발톱에 찢겨졌을 때, 황녀는 여전히 눈물을 흘렸다.
+
+「기억해둬. 오즈발도·흐라프나바인스, 유야 정토의 황녀는 울지 않아」
+그녀는 이렇게 대답했다. 「세상 그 누구도 죄인이 아니야. 죄를 선고받는 순간의 종소리가 울릴 때, 밤의 등불은 다시 강림할 것이다. 사람들과 짐승들이 발버둥치는 모습은 고요한 밤의 왈츠에 불과해」
+
+「아가씨 말씀이 옳습니다」
+「흥, 알아들었으면 됐어」
+「그럼 아가씨, 이 이야기도 기억하시나요——」
+
+태초 우주의 향수 바다를 반짝반짝 빛나게 하고, 아리안로드 왕국의 야수들을 흥분시킨 세 개의 달 중 두 개, 찢겨진 세계 가장자리의 장검 가루는 황녀의 마안에도 보이지 않는 모래가 되었다.
+어쩌면 이런 것일지도 모른다. 우주를 밝게 비추던, 세 개의 세상에서 단잠에 빠진 자들에게 꿈과 시를 선사하던, 여명과 석조 사이를 방황하는 야수들에게 희망을 주던 달은 결국 모래가 되었다——그렇다 해도 그들은 황녀의 모든 것을 응시하는 빛나는 눈동자에 머물며 더 많은 곳에 빛을 가져다줄 것이다.
+
+그렇다, 황녀는 눈물을 흘리지 않는다.
+그건 무례하게 그녀의 눈가에 들어간 모래로 인해 일어난 거부 반응일뿐이다.
+
+~이번 권 마침~
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15413_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15413_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..82e65abc5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15413_KR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+몬드의 어린 시절 꿈속에는 이런 흩날리는 꽃이 있었다.
+열풍과 혹한 속에서 싹을 틔우고 시리도록 차가운 얼음 속에서 활짝 핀 꽃.
+
+강풍에 뿌리째 뽑혀 날아가는 일반적인 꽃들과 달리
+「바람의 꽃」이라 불리는 꽃은 바람이 거세질수록 뿌리줄기도 점점 단단해졌다.
+오늘날 사람들은 축제를 맞아 오래전 폭군에게 대항했던 투쟁을 이야기한다.
+꽃의 모양은 점차 희미해져가다 오래된 바람 같은 하프 소리에 녹아들었다.
+
+「그대에게 이름 없는 꽃을 주리라. 과거의 모든 봄날이 결코 무의미하지 않았길 바라며」
+「희망과 미소로 나와 함께 열풍이 그치는 그날을 맞이할 수 있길 바라며」
+
+고탑의 폭군이 백성들을 멸시하던 때 자유를 품고 있던 자들은 서로를 향해 이렇게 외쳤다.
+그리고 용기와 꿈을 좇아 일어섰던 자들은 이를 암호로 삼아 미지의 세계를 엮어나갔다.
+과거 고독하고 연약했던 꽃이 바람과 함께 만개해 점차 폭풍이 몰아치던 산악을 뒤덮었고,
+그렇게 막연하고 뿌리 없이 휩쓸리던 백성들은 자랑스럽고 용감한 영웅이 되었다.
+눈살을 찌푸리며 고탑을 지키던 군왕은 점점 몸이 움츠러들었고 사나운 분노의 파도를 더는 잠재우지 못했다.
+
+「그대에게 이름 없는 꽃을 주리라. 그대와 내가 그녀에게 영웅의 이름을 부여받아 봄날과 푸른 하늘을 지키길 바라며」
+「아침의 노을이 요정이 되어 우리와 함께 진정한 자유의 바람을 만끽하길 바라며」
+
+오래된 첨탑 위에서, 새 삶을 얻은 사람들의 환호, 노래 그리고 눈물 속에서,
+한 붉은 머리의 전사가 새로 탄생한 신에게 등을 돌린 채 파도에 떨어지는 빗방울처럼 사람들 속에서 사라졌다.
+바람의 꽃으로 은어를 전하는 선구자였던 그는 동트기 전 기나긴 밤 속에서 아침을 맞이했다.
+그의 이름은 흐르는 시간 속에 묻혀버렸지만, 그가 한 일을 노래하는 시편은 끊이지 않았다.
+천년 후, 또 다른 붉은 머리의 기사가 그의 발자취를 따라 귀족의 어두운 역사를 밝혔다.
+엄청난 압박에 억눌려 가장 절박한 상황에서만 피어나는 「바람의 꽃」처럼,
+어두운 밤에 몸담은 채 새벽의 빛을 밝혀야 하는 이들 일족의 숙명 역시 변하지 않을 것이다….
+
+「바람의 꽃」의 형상은 오랜 바람 속에서 점차 사라져갔고,
+평화의 시대에서 그 이름은 사랑과 기쁨이라는 의미를 갖게 되었다.
+그러나 그것은 분명 어둠 속을 확고히 걸어 나가던 자들이 바랐던 것일 거다….
+
+「만개한 꽃은 더 이상 투쟁의 봉화나 깃발 든 자의 암호가 아닌,」
+「사랑과 봄의 도래를 상징해야 한다….」
+
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15414_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15414_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..258a4ef99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15414_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+「여자가 배에 있으면 걸리적거리니까 썩 내려!」
+아코 도메키라고 불리는 도적이 말하며 몸을 돌렸다
+하지만 그 말을 들은 무녀는 미소를 지었다
+만약 나에게 궁수를 가르쳐 준 사람이 쇼군과 함께 출정하지 않았다면,
+우리의 아들이 지금쯤 자에몬의 나이가 되었을 텐데
+성을 타카네라고 하거나, 그의 성을 따라 아사세라고 했어야 하나…
+
+자에몬의 말투와 일부러 나를 등지는 그 모습이,
+당시 그가 검을 들고 떠난 모습과 똑같
+그럼 이번에는, 절대로 이 사람을 죽게 두지 않을 거야
+설상 「번개의 삼파문」의 깃발과 적이 된다 해도…
+
+「출항할 시간이다. 칼날과 검은 이미 날카롭게 다듬었다」
+「저 관병에게 세이라이의 패기를 보여주자!」
+
+출항의 뱃노래를 들으며 무녀가 전궁을 내려놓았다
+전에 요고우산에서 몰래 배운 진짜 「법술」,
+텐구 선생님에게는 죄송하지만, 여기에서 써야겠다
+천 년 동안 유지된 대결계를 풀고,
+자전의 연을 죽게 만든 원한이,
+번개 신의 깃발을 단 함선을 뒤흔들게 하자
+저 늙은 고양이가 번개와 천둥 속으로 뛰어들지 않기를…
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15415_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15415_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..169f9f130
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15415_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+의뢰를 받은 대장장이는 왜 이런 주문을 했는지, 왜 이 이름을 원하는지 물었다
+돌아온 대답은 조금 복잡했다. 온 세상에 깔린 기계 야수라든지, 무슨 장병기가 피복 지령이 없다든지
+
+하지만 대장장이는 단번에 깨달았다. 이 활은 강력한 기계 야수를 사냥하는 엄청난 무기였기에, 그 세계의 최상위 포식자와도 같았던 것이다
+
+하지만 이상한 소녀는 아니라며 정정했다
+단순히 이 세계는 활로 사냥을 해서 짐승고기를 얻을 수 있다는 것 때문이라고 했다. 그녀는 앞으로 숲멧돼지를 잡을 생각이라고 한다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15416_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15416_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..27137514d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15416_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+과거 와타츠미섬 무녀 모운이 사용했던 장궁은
+달빛 속의 물보라처럼 맑고, 깨끗하고 새하얗다
+
+무녀는 먼바다의 요수들을 벗으로 삼았으며, 와타츠미의 거품의 꿈을 위해 뇌운과 혈투를 벌였다
+허물없이 지내던 동료는 파도를 마음껏 노닐며, 뱃머리의 출렁이는 파도 사이에서 어른거렸고…
+와타츠미의 돌아갈 길 없는 여정을 따라, 결국 함께 잔혹한 멸망으로 나아간다
+
+「와타츠미 신이 일으킨 전쟁은, 어쩌면 애초부터 결과 없는 전쟁일지도 모른다」
+「하지만 기억, 그리고 '희생'의 씨앗을 심을 수만 있다면, 이 모든 건 가치 있는 일이 될지도 모르지」
+
+과거의 노래는 그녀가 「우미고젠」과 함께 와타츠미 쌍둥이로 불렸던 시절의 팀워크를 찬양했고
+그녀들이 뱃머리에서 휘날리는 새하얀 물보라 속에서 활과 창을 들던 모습을 그렸다…
+오래된 노래는 그녀가 젊었던 「동산왕」과 해수를 타고 밤놀이를 떠났던 일을 추억했고
+그녀가 과거 용사에게 얘기했던 깨져버린 내일, 그리고 부드럽지만 슬픈 귓가의 속삭임을 추억했다…
+
+파도가 잔잔한 날, 쌍둥이 무녀는 깊은 바다의 거대한 고래와 함께 노래했고
+심연의 참담한 백야와 어두운 밤, 와타츠미 신과 이글이글 빛나는 옥빛 가지를 이야기했다
+그녀는 과거 달빛 아래에서 무지막지한 힘 말고는 달리 장점이 없는 무모한 소년과 물속에서 노니는 즐거운 물고기처럼 장난을 쳤다…
+
+「내가 전설 속의 요괴, 텐구의 가면을 가져오면 누나도 이루지 못했던 약속을 꼭 지켜야 해」
+
+「좋아. 나중에 가서도 헛소리하기만 해. 고래를 시켜 거대한 파도로 네 입을 시원하게 씻어주겠어」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15501_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15501_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3516fe7a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15501_KR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+하늘을 꿰뚫어 보는 하프
+바람과 사람들의 마음속에는 맑디 맑은 하프 소리가 여전히 울리고 있다고 한다.
+전설 속, 고대 국가의 마룡은 음악 소리를 동경해 바람의 나라에 왔다고 전해진다.
+
+먼 옛날, 바람 신 바르바토스는 부드러운 하프 연주로 깨끗한 바람과 노래를 불러왔다고 한다.
+자유로운 바람과 노래에 취해 땅으로 추락한 드래곤 드발린은 그에게 충성을 다했다고 한다.
+바르바토스는 새로운 친구가 생겨 기뻐했고 그에게 몬드의 백성들을 지켜달라 부탁했다.
+그리하여 방황하던 바람 신과 바람 드래곤은 우정 아래 몬드의 여명을 밝혔다.
+
+지난 최후의 전투에서 마룡의 공격을 멈추게 한 것은 떨리는 하프 소리였다.
+높은 하늘에 떠있는 바람 드래곤은 순간의 기회를 틈타 마룡을 멈추게 했다.
+
+폭풍이 불었던 치열한 전투에서 높은 하늘의 용은 마침내 긴 잠에서 깨어났다.
+그리운 주인은 보이지 않고, 귓속에는 심연 전도자의 독으로 가득 차 있었다.
+그건 보고도 알지 못하는 고통이자 듣도고 들리지 않는 타격이었다.
+이는 모든 슬픔을 억누르고 맹독에 잠식된 바람 드래곤을 쓰러뜨렸다.
+
+바람 드래곤은 자신이 수호했던 것들을 향해 괴로움을 표현했고
+충성을 바쳤던 바람 신을 향해 악을 호소했다.
+고난에 대한 그의 무관심과 무심함에 하소연했고
+자신의 권속을 무정하게 배반한 신을 저주했다.
+
+하지만 슬프고 분한 권속은 바람 신이 여전히 그를 구하기 위해 동분서주했다는 것을 이해하지 못한다.
+원한이 그리움을 억눌렀지만, 주신을 상징하는 하프를 여전히 그리워하고 있다.
+오랜 오해가 마침내 풀리고
+드래곤은 그의 노랫소리를 다시 들을 수 있게 되었다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15502_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15502_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..263cb05b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15502_KR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+황폐한 상고 시대이자 푸른 대지가 뼈처럼 창백했던 과거이다.
+맨발로 눈 위를 걷는 소녀는 괴팍한 탑의 군왕을 뒤쫓는다.
+
+그는 한때 그녀의 전부였으나, 열풍은 평범한 사람의 부드러움을 이해할 수 없었다.
+그는 한때 그녀의 원수였으나, 그녀의 집착은 한낱 복수심 때문만은 절대 아니었을 것이다.
+
+「난 파도와 모래를 꿈꿨어, 난 푸른 숲과 대지를 꿈꿨어」
+「난 동물들이 열매 더미 속에서 노는 모습을 꿈꿨어, 난 높이 솟은 첨탑을 꿈꿨어」
+그녀는 그에게 부드럽게 말했지만 왕은 들은 체도 하지 않았다.
+
+맹목적인 그리움에서 그녀는 그가 단 한순간도 진심인 적이 없었다는 사실을 깨달았다.
+그는 언제나 사랑을 말했지만, 곁에는 칼같이 매서운 바람뿐이었다.
+끊임없이 불어오는 열풍 속에서 몸을 펴지 못하는 백성들을 멸시하지만
+그들이 왕을 향해 존경과 사랑, 그리고 끝없는 복종을 표현하고 있는 것이라 생각한다.
+
+북방의 참주와 고탑의 군왕이 격전을 벌이던 시절,
+여자 사냥꾼은 자신이 왕의 사랑을 차지했다고 착각했다.
+전투가 끝날 무렵, 항쟁의 바람이 불 때
+그녀는 평범한 소년, 평범한 요정, 평범한 기사와 함께
+검처럼 날카롭고 높이 솟은 첨탑을 오르며 바람의 폭군에 도전했다.
+
+「이 정도면 그의 시선을 끌 수 있겠지」
+
+하지만 그녀가 화살로 그를 쏜 그 순간이 되어서야,
+열풍이 한곳에 모여 그녀를 갈기갈기 찢는 그 순간이 되어서야,
+그녀는 거센 열풍의 왕과의 거리를 알아차렸다.
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15503_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15503_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae7142728
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15503_KR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+「서쪽 바람은 술 향기를 가져가고」
+「산간의 바람은 개선 소식을 가져오네」
+「먼 곳의 바람은 내 마음을 흔들고 있구나」
+「살랑살랑 너를 그리워하는 내 마음을 노래하네」
+
+예전에 언제나 얼굴에 수심이 가득한 기사가 있었다.
+이 노래만이 그의 짱그린 얼굴을 펴주었고,
+광장에서 이 노래를 부르던 그 소녀만이
+그를 짓누르는 무거운 책임을 잠시나마 잊게 해주었다.
+
+그러나 고대 국가의 재난으로 인한 피비린내는 결국 이 땅을 덮쳤다.
+마구 불어대는 바람결에 가사도 독룡의 포효와
+대지를 뒤흔드는 마물의 발소리, 탄식과 화염에 조각났다.
+왕이 되고 싶지 않았던 바람의 신은 통곡 소리를 듣고,
+옛 친구의 꿈과 바람이 보살피는 푸른 들판을 지키기 위해,
+긴 잠에서 깨어나 하늘의 푸른 용과 함께 전투에 나섰다…
+그리고 기사와 기사단도 국토와 터전을 위해 싸웠다.
+
+독룡이 빙하로 봉인된 산에서 죽고, 푸른 용이 첨탑 고성에서 긴 잠에 들었을 때,
+기사는 골짜기에서 온몸의 피를 다 쏟았다. 쓰러질 때 그가 걱정했던 단 하나는——
+「지금 먼 곳에서 배움을 원하는 그녀는 무사하겠지. 그녀의 노래를 정말 듣고 싶구나」
+「애런돌린과 롤랑은 무사할 거야. 그녀가 귀향했을 때는 분명 평화를 되찾았겠지」
+
+신을 찬양하고 두 용의 전투를 기록한 시는 많았지만 결국 천천히 소실된다.
+그 소녀가 즐겨 부르던 노래도 그녀가 귀향한 후 내용이 바뀐다.
+「민들레는 새벽 바람에 따라 멀리 날아가네」
+「가을 바람이 수확한 향기를 거두네」
+「그러나 어떤 바람이든」
+「내게 너의 관심을 가져다주진 못하네」
+
+눈물과 노래 소리가 다 말라버린 후, 소녀는 생명의 불로 비뚤어진 세상을 정화시키기로 결정했다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15504_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15504_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15505_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15505_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15506_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15506_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..edf8bd85b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15506_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+테스트
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15507_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15507_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b9f7a2c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15507_KR.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+「난 과거 세상에 배신당한 상처 입은 늑대였다」
+「우린 결국 누구도 배신하지 않는 새로운 세상을 만들 것이다」
+
+「정오의 태양처럼 찬란하게 빛나는, 때 묻지 않은 옷을 입고」
+「우리는 은처럼 새하얀 설국에서 왔으며」
+「폐하의 위엄을 선포하는 호각을 불 것이다」
+
+「우리는 늘 달 없는 어두운 밤을 거닌다」
+「우리는 늘 도금의 사막을 넘는다」
+「우리는 늘 어둠 속의 살을 에는 적의를 느낀다」
+「우리는 늘 먼 고향에 있는 사랑하는 사람의 꿈을 꾼다」
+「하지만 우리의 마음속에는 항상 창백의 화염이 불타고 있다」
+「마치 극지의 별의 집행관들처럼,」
+「영원히 지칠 줄 모르고, 우리를 이끌고 앞으로 나아간다」
+
+「만약 당신도 용납되지 않는 꿈과 지울 수 없는 상처를 짊어지고 있다면,」
+「낮의 종말을 원치 않고 거짓된 서약에 분노가 치민다면,」
+「고개를 들어 새하얀 빛을 뿜고 있는 청색 별을 보라. 그것이 우리들의 깃발이다」
+「우리에 가입하라. 마치 번개 같은 군화의 소리로 하늘땅을 뒤흔들자」
+「우리와 함께 백야의 극성으로 나아가길 원하는 자를 우리는 절대로 버리지 않을 것이다」
+「우리와 함께 어둠의 땅으로 나아가길 원하는 자, 함께 새로운 세계를 만들자」
+
+「우리는 모든 걸 소멸시키는 것이야말로 완전히 새로운 질서의 시작임을 알아야 한다」
+「우리가 파괴의 종점에서 맞이하는 건 때 묻지 않은 여명일 것이다」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Weapon15509_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Weapon15509_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb96e2a8e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Weapon15509_KR.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+뇌광이 이글이글한 명궁. 끈적한 어둠에 씻겨도 여전히 빛난다
+고난의 시대에서 먼바다를 걸쳐 온 재난, 어느 검호의 자랑스런 무기였다
+
+어릴 적 자유롭게 산을 누비고, 우연히 만난 텐구와 내기를 했으니
+젊고 건강한 육신과 쇼군이 하사한 명궁으로 서로 큰 내기를 걸었다
+
+도박의 과정이 어땠냐 묻는다면, 기억은 거하게 취했을 때만 희미하게 떠오른다
+그날 밤 날이 밝을 때가 되자, 삼승삼패, 결과는 텐구와 무승부였다
+그리하여 불행히도 텐구의 시동(侍童)으로 거둬졌지만, 유일무이하고 귀한 궁을 따냈다
+
+「콘부마루,텐구의 활법은 이러하다. 잘 보고 배우거라!」
+무례하게도 이상한 별명을 얻었지만, 결국 텐구의 자태를 보게 되었다
+구름 사이를 이동하며, 회전과 강하를 자유자재로 하고, 활시위로 번개 화살을 날렸다…
+그것은 일말의 보류도 없는 진정한 살육의 춤이었다. 예측할 수 없고 포악하지만 우아하고 아름다웠다
+
+몇 년이 지나고, 더 이상 시동을 할 나이가 아니게 되자, 활과 검을 다루는 법을 배웠다
+그렇게 인내심 없는 주인에게 추천서 한 장으로 막부의 대문 앞으로 보내졌다
+쇼군을 따르는 세월 동안, 무예 솜씨가 많이 발전했으며, 많은 친우와 원수를 만났다
+자유롭게 하늘을 나는 취미는 여전했고, 오히려 텐구의 명궁을 빌려 더욱 두려움이 없었다
+
+「이번에는 너랑 내기를 하자, 어때? 음—— 이 활을 걸지」
+「천하에서 가장 좋은 활을 걸지. 내가 살아서 여기로 돌아올 거라고」
+「이건 여기에 두겠다. 나 타카네가 지면, 이 활은 네 것이다」
+「아사세 너는 아류 궁술을 전수받았으니, 잘 사용할 수 있겠지」
+「하지만, 내가 이긴다면…」
+
+먼바다에서 재난이 몰려오는 시절, 무사와 잘난 체하는 무녀가 서로 내기를 했다
+심연에서 살아 돌아오는 기회와 쇼군이 하사한 명궁을 도박판에 걸었다
+
+칠흑의 더러운 독이 대지에 가라앉고, 다시 평온해질 때, 검호는 돌아오지 않았다
+도박판 승리의 결과로, 쇼군이 하사한 명궁은 무녀의 손에 들어갔다
+후에 호재궁이 더는 나타나지 않는 신의 숲에서, 다시 만나기로 한 약속의 장소에서,
+심연에서 홀로 비틀비틀 돌아온 자는, 이제 젊지 않은 무녀와 재회했다
+피눈물이 마른 검은 눈동자는 다시 빛을 찾았지만, 형형하게 위력을 과시하는 화살에 꿰뚫어졌다
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Wings140001_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Wings140001_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a3694cb4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Wings140001_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+정찰 기사 부대는 아주 오랫동안 새로운 피가 수혈되지 않았다.
+엠버는 언젠가 소질 있는 후배가 들어오면 이 바람의 날개를 직접 선물해주고 싶다고 생각했다.
+하지만 몇 년이 지나도 그날은 오지 않았다.
+
+정찰 기사는 바람의 날개를 자주 사용하기 때문에 몇 년 동안 날개를 사용하다 보면 손상되기 마련이다.
+게다가 엠버의 행동 방식은 원래 「날개 사용률」이 높은 편이라 그녀의 손을 거쳐 간 바람의 날개만 해도 이미 10개가 넘을 것이다.
+그러나 그녀는 한 번도 이 「특별한」 바람의 날개를 쓰려고 해 본 적이 없다.
+
+왠지 그날은 특별히 기분이 좋았다.
+엠버는 아주 오랜만에 거의 쓴 적 없는 이 바람의 날개를 들고 집을 나섰다.
+비록 그녀에겐 성 밖 영지를 소탕하는 임무가 있었고,
+최근 며칠 바람이 거세서 매우 위험했음에도 불구하고 말이다.
+
+그 뒤로는…
+어째서인지 그 금발의 이방인을 선택했다.
+그리고 어째서인지 그 녀석에게 소질이 있다고 생각했나 보다.
+그 사람이라면 혹시…
+
+「자, 아까 말한 선물은 바로——」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Wings140002_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Wings140002_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..192d676df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Wings140002_KR.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+모든 날개에 비행할 기회가 있는 것은 아니다.
+이 세상에는 날지 못하는 새가 있고,
+품질 테스트를 통과하지 못해 폐기된 바람의 날개도 있다——
+
+…사색에 잠긴 당신의 표정을 보며 그녀는 당신의 걱정을 알아챈 듯했다.
+「——바람의 날개 테스트에서 다치는 사람은 없어」
+그녀는 계속해서 설명했다. 다치는 건 멧돼지나 츄츄족들이라고
+당신이 날아오르기 위해 희생된 생명에 대한 조금의 동정도 있었지만…
+그녀의 말에 당신은 조금 마음이 놓였다.
+
+그녀는 계속해서 말했다:
+「바람의 날개가 비행할 수 있는 건 모두 바람 신님의 축복 덕분이지」
+「물론, 옛날부터 지금까지 노력한 사람들의 지혜도 포함되고…」
+
+비록 그녀가 「바람의 인장」을 수집하는 이유에 대해선 절대 이야기하지 않았지만,
+모험가의 피와 상인의 마음이 공존하기 때문인지,
+모험 정신이 넘치는 사람에 관한 이야기가 나올 때면 쉴 새 없이 말했다.
+그녀의 말에 의하면, 수천 년 전에 이미 비행 장비를 연구하던 모험가가 있었다고 한다…
+
+당신이 가볍게 헛기침을 하자 그녀는 약간 민망한 듯 이 특별한 바람의 날개에 대한 설명을 계속했다.
+남들과 조금 다르다고 바람의 축복을 받지 못할 거라 의심하다니.
+장인에겐 조금의 용기가 있었을 뿐인데 이 예쁜 작품과 함께 비난받다니.
+이 아이에게 그런 괴로움을 겪게 하다니, 정말 너무해…
+
+하지만 너도 세상 사람들의 시선에 얽매이지 않는 용감한 사람이잖아. 너라면 분명 이 아이와 잘 지낼 수 있을 거야.
+——그리고 그녀는 아주 특별한 바람의 날개를 당신에게 건네주었다.
+「당연히 날 수 있지. 널 데리고 높이 날 수 있어. 다만 조건이 있어. 네가 그를 믿고, 그를 믿는 너 자신도 믿어야 해.」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Wings140003_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Wings140003_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb9fd46a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Wings140003_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+이건 당신이 특별한 방식으로 이 세계에 도착했다는 걸 증명하는 것이다.
+이건 하늘에 있는 해와 달과 별을 누비는 자만이 얻을 수 있는 휘장이다.
+
+「앞으로의 여정은 위험으로 가득 차 있을지도 몰라」
+그 사람은 당신에게 말했다.
+「이 천 조각이 널 보호할 수 있을 것 같진 않지만…」
+
+확실히 그렇다——
+아득한 하늘 저편으로 건너가는 여행에서 스쳐 지나간 별들은 탄생과 종언을 반복하며,
+잠시 흩어진 어둠은 또다시 빛을 삼킨다.
+이 천 조각으로는 뜨거움도 혹한도, 저주도 악념도 막을 수 없다.
+그렇지만 티바트의 긴 밤을 지날 때 가끔 그것을 덮으면 무엇보다도 도움이 된다는 걸 알게 될 거다.
+
+「그러나 하나 혹은 두 개의 세계로부터 온 적의에 직면했을 때」
+당신에게 다정하게 대해주었던 사람의 모습은 생각나지 않을 것이다. 기억해보려고 하지만,
+「끝없는 어둠을, 혹은 우주를 집어삼키는 빛을 마주할 때…」
+그건 이미 이전 세계의 일이었다.
+
+지금 당신은 더 이상 노숙하지 않아도 된다.
+도시에 있는 침대는 부드럽고 아늑하다. 노숙을 해도, 풀의 감촉은 구름과 같아서 생명의 향기가 감돈다.
+그래서 그 여자아이에게 바람의 날개를 받는 순간, 당신은 그것의 새로운 용도가 떠올랐다.
+
+이제 당신은 그것을 걸치고 또다시 해와 달과 별 사이를 누빌 수 있다.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Wings140004_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Wings140004_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfee8404e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Wings140004_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+「지금 바람이 불어오면 좋을 텐데」
+끝없이 펼쳐진 황야를 지나던 사람이 이렇게 한탄했다.
+대기의 아이들은 높은 하늘에서 살아간다. 그중 한 명이 이 소리를 듣고 저 사람에게 시원한 바람을 불어다 주어도 괜찮은지 자신에게 물었다.
+「괜찮아. 하지만 동쪽의 해안에서 출발해야 돼. 산맥과 언덕을 가로지르고 개울과 하천가를 따라 먼 거리를 지나야만 그의 곁에 도착할 수 있어」
+
+그리고 그는 해안선에서부터 출발해 자신만의 여행을 시작했다.
+민들레 씨앗이 여행을 하고 싶어 해서, 씨앗을 조금 먼 곳으로 옮겨주었다.
+껍질을 깨고 나온 어린 새가 날고 싶어 하여 그들의 날개를 들어 올렸다.
+노인이 밀 제분을 할 수 없어서 그가 잠시 머물며 풍차를 돌려주었다.
+사람을 돕고 대지를 쓰다듬던 바람이 사람의 형태로 변화하기 시작했다.
+때문에 여행의 끝에서 그 여행자와 만났을 땐
+더 이상 여행자가 바라던 시원한 바람이 아니게 됐다.
+
+「지금 바람이 불어오면 좋을 텐데」
+그와 최초의 여행자는 대륙을 가로지르는 여행을 계속해 나간다…
+
+——「이 페보니우스 성당 신자의 이야기는 참 귀여운 것 같아요. 이야기의 교훈은 타인을 돕고 봉사하라는 것이니까요. 당신의 선량함과 자상함을 인정하여 이 바람의 날개를 당신께 드립니다.」
diff --git a/Resources/Readable/KR/Wings140005_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Wings140005_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6fc4f4bae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Wings140005_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+「바위틈과 구름 속 깊은 곳에는 뛰어난 사람과 풍류인이 많이 있다. 재홍과 전설은 담소를 나눈다」
+——오늘 할 이야기는 여기서부터 시작한다.
+알다시피 리월 대지는 산, 숲, 바위틈, 구름 속에도 선도 협객의 흔적이 발견된다. 이들은 칠성의 손이 닿지 않는 곳에서 의를 행한다. 재홍과 전설 두 소년 협객의 이야기는 이미 했었다. 지금 할 이야기는 또 다른 협객의 이야기다.
+
+이 협객은 동쪽에서 바람을 타고 왔다고 한다.
+그는 암왕제군의 음양호부를 받아 이 금종천행의 날개를 만들어 리월에서 의를 행하기 시작했다.
+사악한 이무기가 화를 일으켜 그 협객은 오장산 크기의 주먹으로 이무기를 땅 밑으로 때려 넣었다.
+고운의 사악한 요마와의 전투로 선인들이 탈진할 뻔했다. 이를 본 협객은 검을 휘두르며 요마 무리를 순식간에 쓸어버렸다.
+또 우인단의 돈 많은 어르신이 바위 신을 불경하고 칠성을 얕잡아 보았다고 들은 협객은 연회에서 과일 바구니를 들고 그를 때려눕혔다. 우인단의 돈 많은 어르신은 결국 바위 신과 칠성에게 무릎을 꿇고 잘못을 인정한 후에 연회장을 떠났다…
+
+이 바람의 날개는 확실히 화려하여 리월 사람들의 칭찬을 받았다. 이렇게 아름다운 선물을 받으면 아주 기쁠 것이다.
+하지만 협객서와 같은 사용 설명서가 함께 첨부되어 어떤 의미에서든 모두 자신의 기대를 뛰어넘는다고 할 수 있다…
diff --git a/Resources/Readable/KR/Wings140006_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Wings140006_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..70cbf1627
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Wings140006_KR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+우리는 반드시 돌아올 것이다.
+더 힘든 시대가 곧 도래할 것을 알기에 고목은 새로운 가지를 뻗었다.
+
+올빼미는 매에게 이런 경고를 했었다.
+
+그러나 대지를 굽어보는 매는 하늘을 지배한다는 자신감으로 가득했다.
+높은 하늘 아래 대체 누가 자신들에게 도전할 수 있을까?
+매의 무리는 올빼미의 경고를 무시하고 그들을 비웃었다.
+어둠 속에서만 사냥하는 새는 이렇게 겁이 많고 쓸모도 없어.
+
+훗날 거대한 못처럼 산을 얼어붙게 만든 서리 눈이 산속에 숨겨져 있던 나라의 나무를 파괴했다.
+그리고 밀물처럼 대륙을 뒤덮은 암흑이 맹금류가 머물던 나뭇가지를 꺾었다.
+맹렬한 악의 속에서 매도 참새와 함께 땅으로 추락했다.
+
+바람의 나라의 새들은 이 일로 한 가지 사실을 깨닫게 됐다:
+자유로운 하늘도 얼음과 안개에 의해 창백해지고 어두워질 수 있다는 사실 말이다.
+태양은 완전히 가려졌고 밤하늘의 뭇별과 달빛도 사라졌다.
+
+어린 새들은 둥지에 웅크리고 앉아 마지막 순간을 조용히 기다렸다.
+그러나 빛이 사라지자 어둠 속을 날아다니던 올빼미가 밤의 지배자가 되었다….
+
+길고 긴 시간이 흐르고…
+허약했던 어린 매는 누가 주었는지도 모르는 사냥감에 의지하며 무사히 자라났다.
+아직 눈과 얼음에 뒤덮여 있긴 했지만 하늘이 조금씩 개었고 대지에도 생명이 싹트기 시작했다.
+
+어린 새들은 대체 누가 자신들을 도와준 건지 알지 못했다.
+보석같이 아름다웠던 드래곤이 잊혀진 것처럼 어둠 속에서 빛나던 올빼미의 눈동자도 잊혔다.
+오늘 날, 비록 불길한 진홍색에 물들어 있긴 하지만 과거 새들이 발을 디뎠던 나뭇가지도 다시 자라났다.
+
+직접적인 관계는 없었지만, 고요한 밤을 지키며 사냥을 위해 무리를 떠났던 붉은 매도 올빼미라는 이름을 짊어졌다.
+
+야심한 밤, 그들의 울음 소리에 담겨져있는 비밀은:
+우리는 반드시 돌아올 것이다.
+더 힘든 시대가 곧 도래할 것을 알기에 고목은 새로운 가지를 뻗었다.
+
+지금 당신에게 이 날개 한 쌍을 선물할테니 함께 확인해 보자.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Wings140007_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Wings140007_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7bf089d60
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Wings140007_KR.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+이건 이세계에서 표류해온 물건이다. 세계의 최후의 만찬과 다가오는 주말을 상징한다.
+
+그 시절 드래곤이 그 세계를 지배했다.
+이들은 이야기 속의 하늘을 날아다니는 드래곤이 아닌 도마뱀과 닭 사이의 모습을 한 드래곤이었다.
+
+클레에게는 상상하기 어려울 것일 수도 있다. 그러나 그 당시의 세계는 이러했다. 바다에는 거대한 어룡이 도사리고 하늘에는 아주 커다란 날개를 지닌 익룡이 날아다녔다.
+이들은 강인한 생명력으로 인해 다른 모든 생물을 멸시했다.
+그 세계에서 이들은 모든 생물들의 왕이라고 불리었다.
+
+훗날, 그 세계에 인류가 나타난다.
+어떻게 나타나게 된 건지는 그 누구도 알 수 없다. 어쩌면 운석과 함께 온 것일 수도. 그들은 「일요일의 만찬」이라는 이상한 습관을 가지고 있었다.
+얼마 지나지 않아 그날이 됐고 만찬이 시작된다.
+드래곤의 다릿살과 날개살에 밀가루가 입혀지고 많은 사람들이 만든 연옥 속에서 지글지글 타올랐다.
+이것들은 요리가 되어 모든 이들에게 건네졌다. 드래곤 고기는 손가락을 쪽쪽 빨아먹을 정도로 맛있다고 한다.
+원래 매주 1번 일요일에만 열리던 만찬이 결국 맛있는 육질로 인해 매일 열리게 됐다.
+「훌륭해!」
+「일주일 내내 일요일의 저녁을 먹을 거야!」
+이들은 이렇게 공언했다.
+「드래곤」의 시대는 이렇게 끝이 나고 만다.
+
+이 바람의 날개는 바로 이 멸종 사건을 기념하기 위해 만들어진 것이다. 참고로 원래는 남색이다.
+클레의 엄마가 이 바람의 날개를 그녀 가문의 색으로 염색하여 지금의 모습이 됐다. 그녀는 집에 잠깐 돌아와서 이 바람의 날개를 남기고 다시 길을 나섰다.
+「엄마가 많이 바쁜가 봐. 요즘 티바트의 경계가 점점 약해지고 있데」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Wings140008_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Wings140008_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e51be939f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Wings140008_KR.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+「텐구는 말입니다—— 유구한 핏줄의 요고우 텐구 가문 외에도, 민첩하고 행적을 예측하기 어려운 명사를 가리키기도 하죠. 이거 보십시오. 텐구도 날개가 있지 않습니까」
+처음에는 그 말을 믿지 않았다
+
+「『텐구』는 말이야, 우선은 자유롭게 하늘을 나는 신통력을 지닌 자야. 각하가 이나즈마 전역에서 날라다닌 그 민첩한 자태는 까마귀와 매에 비해도 손색이 없군요
+「예전에 우리 이나즈마에도 텐구를 동경해 텐구를 흉내내는 『텐구파』가 있었죠. 천수각의 지붕 위, 큰 삼나무, 도리이 꼭대기에 앉아 백성과 관리들을 큰 소리로 비웃고 정원에 다이샤와 막부의 위신을 무시하는 『천수각 아래 텐구의 낙서』를 남겨 한때 화제가 되었죠
+「아주 자유로운 사람들이죠. 나중에 그들은 진짜 텐구에게 잡히고 나서 제대로 혼났지만
+「아—— 맞다. 당신은 공공질서를 지키는 준법 백성이니까, 이런 전설에 심란할 필요도 없겠지요」
+당신도 바람의 날개를 펴서 거리의 집들을 내려다보고, 벽에 올라갔으니, 더 이상 뭐라고 하진 않겠습니다
+
+「그리고 텐구라는 이름은 검술이 뛰어난 무사한테도 씁니다. 나루카미 전수에서 파생된 유파(流派)계열, 한때 반짝였던 『무절』과 『명경지수류』, 지금까지 전승된 건 『이와쿠라류』가 있죠. 이와쿠라 검술에서 일반 제자에게 전수하지 않는 『텐구쇼』는 검의 움직임이 기이하고 탁월한 속도를 가져 요고우산 텐구를 적으로 삼아도 이길 수 있는 검술이라고 하죠. 각하의 솜씨와 전적은 더 말하지 않아도 되겠지요
+「나중에 텐구도 종종 풍뢰의 신통력을 가졌습니다. 전설에 의하면 요고우 텐구가 대대손손 전해져 내려온 보기 중에서, 『풍뢰의 부채』라는 것이 있다고 합니다. 정면은 바람은, 뒷면은 번개를 소환한다고 하죠. 각하는 바람과 번개 두 원소를 쓰실 수 있으니 당연히 텐구라고 할 수 있지요! 그리고 풍회 부채는 사실 속임수입니다. 들키지 않기 위해서 바람과 번개를 부르는 텐구 둘이 같이 다닙니다」
+옆에 선 사라가 더 불편한 기색을 드러냈다
+
+「그리고 이제 다이샤에서 각하가 이나즈마에 세운 공로를 기리기 위해, 이 바람의 날개를 드리지요」
+텐구의 날개가 이렇게 온
+눈빛을 알아챈 사라가 바로 대답한다:
+「당연히 아니지!」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/Wings140009_KR.txt b/Resources/Readable/KR/Wings140009_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..17fb709c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/Wings140009_KR.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+「전에 시인 한 명을 알았어. 이 시인은 내가 아니고…」
+초록색 녀석은 사과를 한입 베어 물고, 그다음 이야기를 해나갔다
+
+예전에 시인 한 명을 알았는데, 이제 막 전장이 끝난 세대에 살고 있었지. 하지만 그는 이미 너무 많은 분쟁과 이별을 보게 된 거야
+그래서 그때, 그는 하늘을 향해 노래 부르고, 바위를 향해 연주를 하고, 바다를 향해 시를 쓰고, 별하늘을 향해 공연을 했대
+왜냐하면 그는, 누군가는 반드시 세계가 입은 상처를 보듬어야 하고, 서로 교류하는 방법을 찾아내야 한다는 걸 알고 있었거든
+만약 하늘, 바위, 바다와 별하늘 모두 답을 준다면, 그 음악을 통해 분명 만물과 교류할 수 있을 테니
+처음에는, 하늘은 대답을 주지 않았어. 그저 새의 그림자가 그의 얼굴을 스쳐 지나갈 뿐. 처음에는, 바위는 대답을 주지 않았어. 그저 물방울이 똑똑 떨어질 뿐. 처음에는, 바다는 대답을 주지 않았어. 그저 짜고 비릿한 내음이 폭풍의 징조를 가져왔을 뿐
+처음에는, 별하늘도 대답을 주지 않았어
+시인을 알고 있었겠지, 별하늘이 무슨 대답을 해주겠어
+
+하지만 시인은 포기하지 않았대. 딱히 마음속에 어떤 신념이 있었다기보다는, 그는 원래부터 그런 사람이었으니까
+그 후, 바다가 대답을 해줬어. 낭떠러지 옆 망을 보는 초소가 세워졌고, 당직을 서는 수녀들이 그의 연주에 박수를 보냈대
+그 후, 바위가 대답을 해줬어. 바위가 손수건을 꺼내 얼굴을 닦으며 말했어. 「네 연주는 확실히 대륙에서 제일가는 연주이긴 하지만, 술 취해서 또 술을 내 머리 위에 부어 버리면 화낼 거야」라고
+그 후, 하늘이 대답을 해줬어. 새의 그림자가 어느 날 갑자기 해와 하늘을 가려 고개를 들자 아름다운 용이 천천히 그의 앞에 내려앉는 것을 보았대
+
+「있잖아, 언젠가 내가 별바다를 감동시킬 수 있다면, 유성우를 불러올 수 있겠지? 아, 맞다. 이 바람의 날개는 별바다의 대답이야. 당신처럼, 하늘에서 떨어졌지」
+초록색의 시인은 사과씨를 들고 하늘을 가리켰다
+「이 시인이 나는 아니고. 아니면 이 바람의 날개는 하늘에서 떨어진 거니까. 이 둘 중에 한 개만 믿도록 해, 에헷」
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/KR/ZhongmofanPic_KR.txt b/Resources/Readable/KR/ZhongmofanPic_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/KR/ZhongmofanPic_KR.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/AmborLicense_PT.txt b/Resources/Readable/PT/AmborLicense_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b1741c524
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/AmborLicense_PT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1. Antes de planar, certifique-se de que você está física e mentalmente preparado.
+
+2. Faça uso de uma corrente de vento ou de um terreno elevado para decolagem.
+
+3. Fique de olho nas condições do vento enquanto plana para manter o equilíbrio constante.
+
+4. Preste atenção às condições do tráfego aéreo e só utilize seu planador de vento enquanto a data de sua licença de planador estiver válida.
+
+5. Mantenha seu equilíbrio enquanto plana e recolha o planador em uma altitude segura.
+
+6. Não beba e plane!
+
+
+Casos de Violação:
+
+1. Para fazer sua filha feliz, um civil de Mondstadt chamado Rudolf saltou de uma casa de dois andares, resultando na fratura de sua perna esquerda e uma contusão em suas nádegas. Este acidente poderia ter custado a Lily seu pai. Rudolf recebeu uma multa de advertência e teve sua licença de planador suspensa por um ano.
+
+2. Uma turista chamada Alice criou uma corrente de vento na Origem do Vento explodindo um Slime Anemo e o usou para subir rapidamente a grandes alturas com um planador. A lendária aventureira realizou uma série de acrobacias nos céus acima de Mondstadt. Seu desempenho ganhou uma grande salva de palmas da multidão. No entanto, Jean, a Grande Mestre em exercício dos Cavaleiros de Favonius, a convocou e deu-lhe uma detenção de 10 dias.
+
+3. Para mostrar sua autoproclamada habilidade de tocar a lira, José o Bardo tentou tocar a lira enquanto usava um planador de vento e insistiu em cantar o longo soneto que acabara de terminar.
+Após dez minutos murmurando uma melodia insuportável da lira, José de Seis Dedos, que é aclamado como o bardo não tão pior do que Barbatos, caiu de cabeça no poço dos desejos em frente a metade dos civis de Mondstadt. Felizmente, Barbatos presta sempre um cuidado extra aos que são mais descuidados. Embora a lira e o planador tivessem ficado muito danificados, o próprio bardo sofreu apenas pequenos hematomas. José teve sua licença de planador suspensa por cinco anos por deslizamento imprudente e teve que realizar serviço comunitário durante três meses.
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/BarbaraBlackmail_PT.txt b/Resources/Readable/PT/BarbaraBlackmail_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e3222610
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/BarbaraBlackmail_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"Para a minha querida Barbara:
+
+
+Roubei o seu objeto mais importante, e está enterrado no subsolo."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book100_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book100_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c67c9e33e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book100_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+- O Nada -
+"Oh, minha filha, aquela em quem depositei todas as minhas esperanças. Por acaso não te trouxe para este mundo para que um dia você me perfurasse com uma alabarda?" O Deus Rei acordado voou para o céu ao som de trovões e o dançar do vento, celebrando seu retorno ao mundo.
+
+Mas a jovem não tinha mais medo. Esse era o momento que ela havia esperado por toda sua vida, que vivia para ele.
+Não, a verdadeira fonte de sua coragem era o tempo que passou junto com ele.
+
+A primeira Alabarda Divina, Irmin, perfurou o Axis Mundi uma vez e conectou os nove mundos. Hoje, suas réplicas se encontram por todo o céu.
+
+Temendo pela loucura que seguiria após a sua morte, o Deus Rei fez uma última Alabarda Divina, e a nomeou "Princesa do Pecado". Neste momento, aquilo - não, ela - poderia finalmente revelar sua verdadeira aparência.
+
+...
+
+(No final do livro há uma nota do editor)
+
+A Lenda da Alabarda Fragmentada foi uma primeira tentativa bem sucedida da Editora Yae de Inazuma de incoporar elementos da cultura de Liyue em um de seus romances. Os primeiros cinco volumes foram extremamente bem-sucedidos, tornando-se um fenômeno cultural tanto em Inazuma quanto em Liyue. Comercialmente, o fato de existir um sexto volume fala sobre todo o seu sucesso.
+Eu imagino que o final abrupto desta épica saga no sexto volume não deixará nossos leitores desapontados.
+Assim espero.
+
+Ainda que o final pareça uma história totalmente diferente, eu devo enfatizar que isso não surgiu de nenhuma tentativa nossa de pressionar o Senhor Nove, o autor, em desenvolver material para uma nova série. A verdade é que em sua pressa para o cronograma de publicações, o Senhor Nove acabou por divergir de seu estilo comum. O Senhor Nove simplesmente queria desafiar a si mesmo como escritor.♡
+
+Sem dúvida, nós entendemos perfeitamente as emoções dos fãs dos primeiros cinco volumes. Desta forma, gostaríamos de anunciar que uma edição especial dos cinco primeiros para colecionadores, que se chamará "Caixa de livros de madeira negra" está sendo preparada. Para aqueles que cresceram lendo A Lenda da Alabarda Quebrada em livrarias: esta é a hora de finalmente comprar para você mesmo! Espere ouvir mais histórias da Princesa do Pecado no futuro.
+
+Editor-chefe, Editora Yae.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book101_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book101_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff57e6191
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book101_PT.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+- Luz da Lua -
+A lenda diz que na cidade, há uma esquina que o vento esqueceu.
+Se você ficar na frente da fonte e fechar os olhos, esperar que o coração bata trinta e cinco vezes, dar sete voltas ao redor da fonte no sentido horário, seguido por sete no sentido anti-horário, no final, ao abrir seus olhos, descobrirá que chegou a uma pequena loja.
+
+————
+
+"Com licença, tem alguém aí?"
+Veiga perguntou timidamente.
+A porta fechou após ela passar. O sino acima da porta emitiu um som claro, cortando através da mal iluminada sala.
+Os fracos raios de luz do crepúsculo penetravam gentilmente pelo vidro congelado das janelas das caixas de exibição. Pilhas de objetos curiosos preenchiam toda a sala. Veiga abria caminho pela loja cuidadosamente, temendo pisar em algo e quebrar por acidente.
+Não se escutava nenhum ruído.
+Veiga começou a examinar os objetos ao seu redor mais atentamente: um componente mecânico obscuro, uma ornamentada e antiga lira, um azulejo de cerâmica quebrado com ilustrações incompreensíveis, um par de velhas algemas, amassadas e arranhadas devido aos anos de uso, uma coroa esquecida que uma vez pertenceu a um aristocrata.
+Enquanto olhava estes objetos aparentemente inúteis, a vendedora apareceu ao seu lado. Os olhos dela eram como os de uma raposa, com pupilas longas e esguias no seu centro.
+"Aquela presa pertenceu a um Rei Lobo. Com exceção dos deuses, é provavelmente a única coisa que lembra como era essa terra, completamente coberta de gelo e neve".
+Disse ela suavemente,
+"Seja bem-vinda. Há algo que chama sua atenção?"
+
+"Você tem alguma coisa que possa fazer uma pessoa... Esquecer?"
+"Sim, claro."
+Veiga agarrou seu peito e perguntou:
+"É possível esquecer ainda que seja uma pessoa muito, muito importante?"
+A expressão da vendedora com olhos de raposa ficou séria, e ela acenava com a cabeça enquanto falava:
+"Eu sei que aquele que você deseja esquecer é um jovem com olhos límpidos, claros como o luar. Ele desapareceu há muito tempo e deixou um profundo buraco em seu coração. Nada mais pode preencher esse buraco... Todas as outras bênçãos, não importa o quão alegres eles possam ser, sinta-se evasivo e fora de seu alcance... Assim como o luar diante de seus olhos."
+Veiga estava chocada, apenas podia concordar balançando a cabeça continuamente.
+A vendedora de olhos de raposa sorria e, do nada, tirou uma garrafa de vinho.
+"Este é o vinho que pode fazer as pessoas esquecerem o sofrimento."
+"Muito tempo atrás, na época que os ventos gelados sopravam, nossos antepassados criaram esse vinho secretamente, bem debaixo da terra congelada, para lhes dar força para continuar sobrevivendo. O método que eles usaram para fabricar esse tipo de vinho foi perdido quando o destino desse povo melhorou, e suas vidas se tornaram mais felizes."
+Ela balançava a garrafa de vinho de um lado para outro.
+"Não tem muita coisa sobrando. E como parece que você tem uma afinidade com essa loja, essa daqui será de graça. Claro, se esse for seu verdadeiro desejo..."
+Veiga aceitou a garrafa de vinho da vendedora com olhos de raposa.
+O cálice deve ter sido adornado com uma pedra preciosa. Mas ela havia sido removida, e agora a única pista para sua existência era o entalhe vazio que havia ficado em seu lugar.
+
+Quando Veiga voltou aos seus sentidos, percebeu que estava de frente para a fonte.
+Hã? O que eu estou fazendo aqui? Ela pensou. Sob a luz da lua, ela rapidamente retornou para casa. O crepúsculo já havia passado há muito tempo, se não retornasse em breve...
+Ela não conseguia se lembrar de nada, seja da estranha loja, como chegar nela, ou do que aconteceu.
+
+————
+
+"Ela já foi embora."
+Quando o som do sino da porta fechando finalmente parou, a vendedora com olhos de raposa disse.
+Um homem jovem, com olhos claros e brilhantes como a luz da lua entrou pela parte traseira da loja.
+"Obrigado."
+"Quantas vezes ela já veio?"
+"Seis... Sete vezes." O jovem hesitantemente perguntou: "Esse vinho realmente funciona? Não é que eu não confie em você, mas..."
+A vendedora apenas sorriu, sem comentar nada.
+"Ele pode fazer as pessoas esquecerem suas dores. Mas para ela, a história de vocês não é de sofrimento. Este vinho também só permitirá que ela esqueça você temporariamente, e a dor de perder você."
+"Sempre que ela ver o luar, ela verá você refletido nele, e as memórias começarão a voltar... O tempo que vocês se conheceram em Ludi Harpastum, a tarde passada sob a árvore na Origem do Vento, a vista do Cabo do Juramento, o tempo que vocês saíram furtivamente das comemorações do meio do verão juntos, de mãos dadas, a canção e a capa de penas que você ofereceu a ela na assembleia dos bardos viajantes... Todas essas são memórias das quais ela relutará em se separar."
+"... Eu tenho outra garrafa de vinho que realmente pode fazê-la esquecer de tudo. Se for isso que você deseja, eu posso dar a ela essa no lugar da outra?"
+Ela riu levemente, olhando para o jovem. Depois de muito silencio, ele suspirou.
+
+"No final, por que você está determinado em deixá-la?"
+"Ah, bom... por isso."
+O jovem homem pôs a mão no bolso de sua camisa e tirou um objeto esférico feito de cristal. Era possível discernir símbolos desconhecidos que brilhavam dentro dele.
+"Eu ouvi dizer que pessoas que recebem isso um dia desaparecerão deste mundo."
+"Já que é este o caso, quanto mais cedo eu sair, melhor. Ela ainda é jovem, se ela esquecer de mim agora, ela ainda terá tempo."
+"Quem diria..." Disse a vendedora, rindo, "Você também é um dos escolhidos."
+"Mas, você sabe o destino dos escolhidos?"
+O jovem perguntou ansiosamente.
+Ela olhou para ele com um sorriso forçado, mas não respondeu.
+"Eu também devo ir andando. Agora que sou o dono dessa coisa, imagino que devo fazer o que se espera de mim."
+"Se aquela jovem vier de novo, o que devo fazer?"
+"Pois bem, deixemos ela para superar isso sozinha."
+"Você é realmente um homem sem coração."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book102_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book102_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..88b4f13ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book102_PT.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+- Vidro -
+A lenda fala de uma esquina do porto que foi esquecida pelas rochas das montanhas e pelo som das ondas quebrando.
+Para alcançar aquele lugar, você deve ficar na brisa do mar e fechar seus olhos, andar quarenta passos para longe do barulho das multidões, e então esperar até o som do seu próprio coração afogar as vozes no fundo. Quando abrir os olhos, você perceberá que chegou a uma pequena loja...
+
+————
+
+"Tem alguém em casa?", perguntou Yu'an.
+Ele abriu a porta e entrou. O sino continuou a tocar após a porta fechar, à medida que seguia para o fundo da loja.
+O som fraco das ondas se chocando infiltrou-se na loja, como uma memória distante. Pilhas de artefatos aparentemente aleatórios foram empilhadas de onde ele estava até a outra ponta da longa e estreita loja. Yu'an olhou apreensivamente para a variedade de itens em toda a loja, um pouco intimidado pela ideia de suas vestes de seda estarem cobertas de poeira que potencialmente eram até mais velhas do que ele.
+Lanternas feitas de papel amarelado, uma presa gigante de algum monstro desconhecido, um brilhante asteroide preto dos confins do espaço, um objeto geométrico opaco de cor dourada construído junto com encaixes e espigas de um material desconhecido...
+Enquanto ele pegava uma pequena garrafa cheia de uma fina poeira cristalina, ele ouviu uma voz fraca vindo de alguém que estava ao lado.
+"Isso é sal formado das lágrimas de um antigo arconte."
+A voz o pegou desprevenido, quebrando o silêncio como uma pedra perturba a superfície de uma piscina de água parada. Surpreso, ele derrubou a garrafa que segurava em suas mãos.
+Mas o som de vidro quebrando que os seus ouvidos antecipavam nunca chegou. A vendedora, que tinha olhos de raposa com pupilas esguias pegou a garrafa de alguma forma e a colocou no seu lugar na prateleira.
+
+"Eu... Hã... Eu não consigo lembrar quem, mas alguém me recomendou este lugar."
+Ela deu um sutil aceno com a cabeça que reconheceu que o ouviu, mas era ambíguo quanto ao que estava pensando.
+"Seja bem-vinda. Há algo que chama sua atenção?"
+"Eu estou procurando por um presente para... É uma garota que eu gosto."
+"Eu estive pensando recentemente em pedir ela em casamento, e eu gostaria de um presente adequado."
+Yu'an nervosamente mordeu seu lábio quando olhou para o rosto da vendedora diretamente. Ela tinha misteriosos olhos dourados que o lembravam de Cor Lapis.
+Depois de muito tempo olhando um para o outro, ela disse: "Pois bem."
+
+Sua figura esguia rapidamente desapareceu nos confins da loja.
+Quando ela retornou, ela segurava em sua mão um objeto que soltava um pequeno brilho incandescente. Olhando mais de perto, se podia ver que era um cristal iluminador primorosamente cortado em dez lados.
+"Eu imagino que você já ouviu falar na lenda do Coração de Cristal?"
+Ele nunca havia ouvido falar, mas acenou com a cabeça de todo jeito.
+"É feito de um tipo de cristal chamado cristal iluminador. Existem versões artificiais, mas elas são imitações fajutas. Verdadeiros cristais iluminadores são capazes de revelar os segredos do coração de uma pessoa, pois eles são formados dos desejos não realizados de bestas iluminadas da mais alta ordem quando alcançam o fim de sua vida. Por favor, dê uma olhada…"
+Ela gesticulou para Yu'an para que ambos vissem as imagens que piscavam fracamente do cristal.
+Dezenas de milhares de anos piscaram na frente de seus olhos. Como as nuvens em constante movimento, as estrelas viraram água, e a água virou terra. A neve derreteu e abriu caminho para pastos verdes. Rios cortavam caminho pelo campo. Ele assistia as cidades crescerem como formigueiros e reinos caírem como blocos de brinquedo.
+
+...A noite já era profunda, e a lua brilhava na superfície do mar. Recuperando sua consciência, Yu'an caminhou em direção as docas.
+O cristal que ele segurava firmemente em sua mão havia esquentado, como se estivesse correndo sangue nele.
+"De fato, isso é um cristal maravilhoso", ele pensou consigo mesmo, acelerando seu passo à medida que andava sob a luz da lua. "Tudo que eu preciso agora é dar isso para ela... Depois disso, eu poss... Eu devo..."
+
+————
+
+O sino que estava em cima da porta emitiu um som claro.
+"Seja bem-vinda. Há algo que chama sua atenção?"
+"Eu gostaria de trocar isso... Mas, na verdade, não sei se é uma pedra preciosa ou não."
+O cristal finamente cortado brilhou fortemente, espalhando raios de luz pela sala.
+"Um homem que estava me perseguindo me deu. Ele disse que se nós olhássemos juntos, veríamos coisas maravilhosas."
+"De alguma forma ele me deixa desconfortável. É uma pedra muito bonita, mas sempre que olho para ela, penso nele, portanto, gostaria de vendê-la".
+"Eu entendo. Mas isso é um cobiçado Cristal Iluminador de dez lados. Por qual quantia de Mora você estaria disposta a separar-se dele?"
+"Na verdade, eu não quero dinheiro. Deixe-me pensar... O que é isso? Parece sal. Agora que penso, já passou da hora de eu ir para Sal Terrae para prestar meus respeitos novamente. Se você concordar, posso trocar por este frasco de sal."
+
+————
+
+A vendedora com olhos de raposa sentou sozinha no fundo da loja, mexendo no geometricamente perfeito cristal.
+"Eu vi coisas horríveis em você. A verdadeira natureza daquele homem, é inacreditável, desagradável."
+"Dito isso, no final das contas, ele é apenas um oportunista miserável que deseja se casar com uma família rica e prestigiosa na indústria do sal e fará o que for necessário para realizar seu desejo. Se isso não tivesse acontecido, teria sido inteiramente possível que eles ainda pudessem ter desfrutado de uma vida feliz juntos, apesar de não ter nascido de uma afeição mútua genuína. Afinal, a felicidade é apenas um estado de espírito - não está relacionada ao amor."
+Ela tomou um gole do vinho e sorriu cinicamente ao pensar em sua própria vaidade.
+"Mas o fato é, eu simplesmente tenho tolerância zero com pessoas daquele tipo."
+"Embora eu realmente goste de ter alguém em quem posso confiar totalmente... Eu sei que, depois que ele sair por aquela porta, nunca mais nos encontraremos, então por que não contar a verdade? Quanto mais duas pessoas se aproximam, mais você busca o seu próprio benefício; portanto, mais cauteloso deve ser. Como você sabia disso...?"
+
+"Sinto muito, tudo isso tem sido uma grande imposição para você. Mas é realmente maravilhoso ter isto de volta." Ela abaixou seus olhos e continuou; "Este é, afinal, o seu coração que você deixou para trás. Eu terei certeza de valorizá-lo... Mas você não acha que é divertido? Fazer uma viagem ao mundo de vez em quando, vendo como são as pessoas hoje em dia?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book103_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book103_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a28e62723
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book103_PT.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+- Safira -
+A lenda diz que na cidade, há uma esquina que o vento esqueceu.
+Se você ficar no centro da praça e fechar os olhos, dar sete voltas ao redor da praça no sentido horário, seguido por sete no sentido anti-horário, dar quarenta passos para frente e então esperar até canto dos pássaros ser inaudível. No final, ao abrir seus olhos, descobrirá que chegou a uma pequena loja.
+
+————
+
+A vendedora com olhos de raposa, com pupilas finas e esguias abriu as portas de vidro para deixar entrar a luz da lua, que parecia varrer a poeira estrelar do céu noturno e espalhá-la sobre a bancada.
+Tudo, desde as flores ostentosas, dos Harpastum cobertos de poeira, dos velhos livros agora ilegíveis devido aos anos de decomposição até os arcos sem corda, todos eram objetivos comuns das opulentas casas que viviam os aristocratas quando governavam. Agora, cobertas em uma brilhante camada prateada, sendo que essa cor vinha agora do céu noturno.
+
+"Ei, como vão os negócios?"
+Essa audaciosa alternativa ao cumprimento cortês que a maioria das pessoas escolheria nessas circunstâncias parecia vir de algum canto no fundo da loja.
+A vendedora se virou. Um cliente familiar estava sentado na sua cadeira na parte da loja que a luz da lua não batia.
+
+"Os negócios estão indo bem. Mas ultimamente tenho que tomar cuidado com ladrões."
+A vendedora respondeu com um sutil sorriso.
+"Só isso? Você vai rejeitar seu cliente mais antigo, sem mais nem menos?"
+O cliente suspirou, "Não há nada na sua loja que merece que eu gaste dinheiro nela. Agora, se eu tivesse que realmente escolher alguma coisa..."
+
+"E aí? Como foi a caça?"
+"Como assim? Você acha que eu só vim aqui para deixar um botim?"
+O "caçador" soltou um grunhido de insatisfação com a insinuação da vendedora. Mas ela continuou a sorrir.
+"Claro que não. Você nunca usaria a palavra 'botim'."
+"Pelo contrário... todas as "trocas de mercadorias", "presentes", "doações filantrópicas" que você deu tão generosamente ao longo dos anos… Elas devem fazer de você o ladrão mais caridoso das ruas, não?"
+
+"Bem, dessa vez não estou por aqui por causa disso. Desta vez eu vim pedir algo a você... O vinho. Aquele vinho especial que você tem que ajuda a esquecer a pessoa que você sente falta."
+Apesar de ser um ladrão, ele era valente. Suas palavras não tinham cortesia, mas o sorriso em seu rosto era genuíno.
+
+"É uma pena, mas alguém já o comprou."
+Ele olhou e, de alguma forma, ela agora estava segurando em suas mãos o frasco de vinho que ele discretamente escondeu antes no bolso de sua camisa.
+"Cada mercadoria nessa loja já tem o seu comprador. Este já foi comprado por um cliente que o virá buscar no futuro."
+"Parece que seus truques com as mãos são melhores que os meus. Eu sou uma verdadeira desgraça..."
+Disse o valente ladrão com um sorriso forçado.
+"Eu descobri recentemente que o sentimento de saudade por alguém é mais pesado que ouro. No meu ramo de trabalho, eu estou sempre pulando entre telhados e correndo ao longo de caibros. Eu preciso cortar... Qualquer peso desnecessário."
+"… Me pergunto se a garota de olhos azul-safira sente o mesmo peso que eu?"
+
+————
+
+De repente, o sino da porta chamou a atenção da vendedora.
+O cliente que havia acabado de chegar era uma sacerdotisa de olhos azuis com uma lança em suas mãos e uma aparência alta e fina. As marcas no seu rosto eram testemunha da perseguição que sofreu dos aristocratas.
+Ignorando as pilhas de objetos aleatórios espalhados pela loja, ela se dirigiu diretamente para a bancada como uma espada mirada no coração de seu oponente.
+
+"Seja bem-vinda. Há algo que chama sua atenção?"
+"Eu gostaria de trocar um item."
+Sua voz soava fria, mas frágil, como gelo fino no momento que quebra. À medida que a sacerdotisa falava, ela pôs um grande cristal azul sobre a bancada.
+"Um ladrão tirou isso do cálice de prata de um aristocrata. Ele me deu como um presente, e depois eu fui punida pelo meu mestre por causa disso."
+"Mas isso foi muitos anos atrás. Eu pensava que com o tempo minha raiva iria desaparecer e o meu desejo de vê-lo novamente também..."
+
+"Muito bem. E quantas Mora você quer em troca?"
+A sacerdotisa gesticulou em direção a um gabinete que continha um cálice de prata de um aristocrata que faltava sua pedra preciosa.
+A vendedora com olhos de raposa girou o cristal em sua mão, inundando a sala com a brilhante luz azul que refletia de sua superfície.
+"Entendo... Bem, se isso é realmente o que você quer..."
+
+Quando uma pessoa encontra um contratempo, a preocupação de que tudo levará para uma conclusão sem resultados aparecerá. O surgimento do medo causa rachaduras que se demonstram na mente.
+A morte segue facilmente os passos do medo, como um frio úmido que, para os despreparados, penetra até os ossos.
+Para muitos, é apenas no momento que a morte está sobre eles que se tomam conta que sua fraqueza foi o ponto que lhe atacaram e que, portanto, a fraqueza esteve em algum momento exposta.
+
+Levantando o cristal até a luz da lua, a vendedora fixou seu olhar com seus olhos de raposa. Ela observava encantada à medida que o emblema da família surgia, desaparecia e surgia novamente.
+As lendas dizem que analisar uma pedra preciosa pura em um momento específico pode revelar o passado, o futuro, e até mesmo a verdadeira natureza de alguém. Assim como as lendas dizem que em algum lugar no mundo, existe um campo de Dandelions tão vasto quanto o oceano. Ou que antes existiam três luas brilhantes no céu chamado Aria, Sonnet e Canon, irmãs que foram separadas pela morte em uma grande catástrofe. Ou até mesmo que existia uma bruxa que podia ver a morte antes mesmo dela acontecer, mas no fim ela mesma morreu de um coração partido, pois, aquele que o havia roubado aguardou em terras distantes, ansiando vê-la novamente.
+Uma coisa que ela sabia era que ainda que abandonasse esses objetos, as lendas atreladas a eles não desapareceriam, e a forma com que as histórias acabaram não poderia ser desfeita.
+No caso, parecia fazer sentido colecionar todas as lendas e histórias que ela podia em sua loja.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book104_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book104_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..81d17668a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book104_PT.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+- Coração de Pedra -
+A lenda fala de uma esquina do porto que foi esquecida pelas rochas das montanhas e pelo som das ondas quebrando.
+Para alcançar aquele lugar, você deve ficar na brisa do mar e fechar seus olhos, andar quarenta e nove passos para longe das ruas da cidade, e então esperar até o silêncio completo substituir o som das vozes, o único som que deverá sobrar é o coração batendo. Quando abrir os olhos, você perceberá que chegou a uma pequena loja...
+
+————
+
+"Tem alguém em aí?" Um homem vestindo uma capa de chuva batia na porta enquanto chamava.
+Ele olhava os objetos pelas janelas empoeiradas: uma garrafa de poeira estrelar cintilante, uma lâmina quebrada que brilhava como gelo, uma pintura num rolo de papel que os anos a amarelaram, um elixir com uma aurora misteriosa, um azulejo coberto por uma fina camada de uma substância parecida com gel…
+O homem entrou na loja e a porta fechou atrás dele.
+Ele andou até a bancada e começou a inspecionar os estranhos e maravilhosos objetos na loja. Todos pareciam ser relíquias de uma era antiga. Então, uma fina voz feminina veio por detrás dele.
+"Seja bem-vinda. Há algo que chama sua atenção?"
+
+Pego de surpresa, ele virou na direção de quem falou, uma vendedora com olhos de raposa, que exibia um pequeno sorriso.
+"Então… Eu estou procurando por uma coisa específica que possa me ajudar a fazer um acerto de contas."
+O homem falou com uma voz que era clara e ressonante, mas que tinha um tom de preocupação, um que não combinava com sua aparência física.
+"É? Muito bem então…"
+Os olhos de raposa dourados da vendedora piscaram quando ela examinou esse novo cliente que estava envolto na capa de chuva molhada. Ela acenou com a cabeça.
+Ela se inclinou para baixo, buscando no fundo do gabinete. Quando se levantou um momento depois, ela estava segurando uma grande e bela peça de Cor Lapis.
+
+A Cor Lapis na mão da vendedora brilhou sutilmente em um tom dourado escuro, muito parecido com o dos seus olhos.
+O homem tomou a pedra de suas mãos e a examinou sob a luz da lua. Nesta luz, A Cor Lapis parecia revelar uma profunda turbulência escondida no seu leve tom dourado.
+Suas mãos ainda estavam tremendo.
+
+"Cor Lapis é a alma das rochas. Até mesmo a mais dura e resiliente das rochas irá, com o tempo, produzir uma alma pura e límpida."
+A voz da vendedora parecia estar vindo de um local distante. O homem acenou.
+"Isso era exatamente o que eu estava procurando."
+O homem respondeu solenemente, e pôs um pesado saco de Mora sobre a bancada. Então, ele saiu da loja e partiu no meio da chuva noturna.
+
+————
+
+"Isso é o que aconteceu."
+Após a vendedora ter terminado de falar, ela cerrou seus olhos de raposa e examinou o cliente que estava na sua frente.
+"Ele não disse mais nada?"
+Julgando pela sua aparência, o jovem homem era um mineiro. Seus olhos traíam uma urgência que ele não podia esconder. Mas a vendedora respondeu simplesmente balançando sua cabeça com calma.
+"Ele deixou um saco de Mora com manchas de sangue ali fora."
+A voz da vendedora era calma como água, mas também fria como gelo.
+
+"Isso é exatamente o que estava querendo."
+O jovem homem deixou sair um suspiro. Parecia que ele queria evitar o olhar dourado da vendedora com olhos de raposa.
+"Em troca, eu te contarei uma história."
+A vendedora acenou a cabeça para indicar que ele deveria continuar.
+"O homem na capa de chuva... Eu costumava ir minerar com ele nas montanhas. Eu queria ficar famoso, mas ele só queria sustentar sua família..."
+"Em uma noite chuvosa nós abrimos uma rocha e dentro encontramos uma Cor Lapis considerável. O puro brilho dourado que radiava de sua superfície era mais impressionante que todas as maravilhas do Relevo de Jueyun juntas..."
+"Nós concordamos em dividi-la meio a meio quando retornássemos ao Porto de Liyue. Mas naquela noite, escondido sobre o som ensurdecedor da chuva torrencial... Eu discretamente fiz com que aquele penhasco fosse seu lugar de descanso eterno."
+"Eu fiz porque eu estava assustado e não podia confiar nele... Eu não podia confiar em uma promessa que, além de nós dois, apenas os Adepti poderiam ter ouvido, e ele provavelmente são imaginários de todo jeito."
+"O medo tomou conta de mim. Eu me convenci que tudo poderia ser meu se estivesse disposto a ficar com minhas mãos manchadas de sangue, mas eu não podia aceitar o risco de viajar com um estranho..."
+
+"Na manhã seguinte, comecei a descida pelo penhasco. Havia dado quatro, cinco ou talvez seis passos, estava me ajustando em uma rocha quando de repente senti a corda tremer nas palmas das minhas mãos... Instantaneamente, o mesmo tremor penetrou todo meu corpo..."
+"Levantei minha cabeça para olhar a corda, mas já era tarde demais."
+"A última coisa que eu lembro ver eram as fibras rasgadas no outro extremo da corda..."
+"Só uma faca de caça poderia ter feito um corte tão limpo quanto aquele."
+
+"No final, parece que vocês resolveram suas diferenças."
+A vendedora de olhos de raposa sorriu tão sutilmente que era imperceptível.
+"Ele leva a Cor Lapis, e você todo o dinheiro."
+O jovem não disse muito mais.
+
+————
+
+As lendas dizem que a Cor Lapis é alma das rochas, e que quão mais forte a força vital da pedra, mais poder ela possui para revelar a verdadeira natureza de uma pessoa.
+Alguns dizem que mesmo após seu dono já ter falecido, Cor Lapis trará seus desejos não realizados e arrependimentos para dentro de si, esperando por um com condições de realizá-lo.
+Pelo menos é assim que a lenda alega.
+Agora já havia se passado quatro horas desde que os dois estranhos clientes deixaram a loja, e a chuva continuava caindo.
+A vendedora ficou um bom tempo do lado da janela, observando a rua escura envolta em na chuva e névoa.
+"Mas, estão as diferenças realmente resolvidas? E estão eles agora verdadeiramente livres?"
+Ela perguntou à cortina de chuva, mas sabendo que a resposta jamais viria.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book105_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book105_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab23ad7d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book105_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Piscina de Qingxu -
+Para me impedir de perder meu diário de novo, desta vez coloquei um marcador feito de musgo no estojo de couro. Agora realmente se destaca na minha mochila. Está perfeito! Esta noite, vou colocá-lo ao lado do meu travesseiro antes de dormir - não há como perdê-lo então. Honestamente, eu não acho que posso continuar me chamando de aventureiro se eu perder meu diário mais uma vez... Um desaventureiro, talvez.
+
+Eu me dirigi para o oeste da passagem da montanha no Monte Tianheng e cheguei a uma ruína, conhecida localmente como Piscina de Qingxu. A entrada para a ruína está localizada bem no centro de um afloramento rochoso gigante que se eleva do centro de um estanque raso. É cercado por todos os lados por penhascos íngremes. Existem várias torres de pedra que se misturam perfeitamente com o cenário natural colocado aqui pelo Arconte Geo. A névoa da manhã começa a clarear e os primeiros raios de sol começam a iluminar as montanhas e as ruínas. Parece que vai fazer bom tempo hoje.
+
+As lendas dizem que essas ruínas são anteriores ao governo do Arconte Geo sobre Liyue. Toda Lisha estava coberta por água na época da Guerra dos Arcontes e, naquela época, esse afloramento rochoso era nada mais do que uma pequena ilhota que se erguia acima da superfície da água. Depois de restaurada a paz, a região de Lisha desdobrou-se mais uma vez com o recuo das marés, revelando os antigos edifícios erguidos pelos primeiros povos.
+
+Quando eu estava no Albergue Wangshu, conheci uma estudiosa de Sumeru, chamada Soraya. Ela tinha feito bastante pesquisa sobre as ruínas de Lisha. Uma vez que ela começasse a falar sobre isso, ela poderia falar o dia inteiro. O que ela me contou é que essas ruínas foram deixadas para trás por um deus maléfico, cujo nome foi apagado da existência, junto com suas pessoas. Mas, no fim, o oceano deu lugar a florestas e campos, o deus egoísta foi derrotado, e as ruínas e templos da cidade antiga que as pessoas do deus um dia haviam construído, foram deixadas para se desintegrar. E foi assim que a Piscina de Qingxu se formou. As ruínas foram submersas até que a longa Guerra dos Arcontes finalmente teve um fim, emergindo na paisagem à medida que a maré baixava.
+
+Talvez esses restos em ruínas tenham sido deixados como um lembrete nostálgico de uma era passada para os Adepti e outras divindades. Em qualquer caso, este é um lugar calmo e tranquilo que, por qualquer motivo, permaneceu totalmente imperturbado pelo desenvolvimento implacável do Porto de Liyue e intocado pela operação de mineração baseada no Despenhadeiro. Acabou de ser deixado, como está, até hoje. Perversamente, os únicos distúrbios aconteceram desde que a mineração no Abismo foi interrompida, já que monstros ocuparam as ruínas aqui. Vamos apenas esperar que eles não destruam nada.
+
+É uma teoria simples, mas eu preciso coletar mais evidência. Eu devo continuar rumando ao norte e visitar as ruínas na Passagem de Lingju e Dunyu.
+
+Encontrei Eduarda de novo um pouco antes de partir. Ela parecia estar viajando com um parceiro neste momento. Ela deve ter uma agenda de aventureiros ocupada - pois quando pisquei ela desapareceu nas ruínas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book106_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book106_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8361dfc68
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book106_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Uma pista encontrada nas Ruínas do Norte das Planícies de Guili: "Unir-se em ambição é ser firme e imóvel para sempre".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book107_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book107_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3d33cb45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book107_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Uma pista encontrada nas ruínas das Planícies Guilli: "A sabedoria é como a água, nutre todos os que a recebem e nela é um reflexo da verdade".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book108_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book108_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2e74aade
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book108_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Uma pista encontrada nas Ruínas ao Sul das Planícies de Guili: "Fortifique seus ossos e os seus movimentos serão flexíveis com o tempo".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book109_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book109_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0cfdb918
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book109_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Uma pista encontrada nas ruínas das Planícies Guilli: "A virtude cresce como uma árvore. Embora haja sombras, florescerá para sempre".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book10_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book10_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..13e039601
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book10_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Num mar sem fim de Dandelion que existia no meio do nada, eu assitia enquanto eles voavam ao toque da mais leve brisa. De repente, eu sabia a resposta da questão que estava rondando na minha mente por anos.
+"Então é aqui que se escondem as raposas quando são perseguidas durante a caça."
+Pensei.
+“É realmente um lugar belo.”
+Mas quando eu comecei a ensinar a pequena raposa a falar nossa língua comum, meu coração sempre se sentiu vazio, como se houvesse ventos soprando dentro de mim.
+Quando conversamos, eu me fixava nos seus olhos que, para mim, pareciam como pedras preciosas em um lago. Nessas horas eu sentia como se estivesse falando não com uma raposa, mas com uma garota que eu amava há muitos anos.
+Então, quando eu e a raposa estávamos juntos, o sentimento era similar ao de gostar de uma pessoa que tem um bebê. Apesar de vocês ainda se darem bem, sempre há uma pequena tristeza.
+Mas o pensamento de sua promessa — se eu tivesse sucesso em ensinar sua criança a falar a língua comum...
+“Quando a hora chegar, eu vou ensinar os truques de transformação para você.”
+Ao lembrar da maneira que ela fez aquela promessa para mim... Eu sabia que ela estava falando sério, e aquilo me encheu de determinação.
+Eu poderia me transformar em um pássaro voador depois de dominar os truques? Quão alto eu voaria? Eu também poderia me transformar em um peixe e nadar até o Recife de Musk, onde nunca estive.
+"Eu também poderia caçar usando magia", não pude conter minha emoção. "Chega de ensopados de cenoura sem carne."
+Eu perdi a noção de quanto tempo fiquei no mar de Dandelions, onde tudo se movia gentilmente com o vento.
+Uma razão era que o pequenino aprendia rápido! Eu ensinei a ele não apenas a nossa língua, mas também tudo que eu sabia, incluindo como contar, como plantar cenouras, como mudar o vidro de uma janela e como afiar facas.
+Na hora que descansávamos nós também conversávamos.
+"Por que você precisa aprender a língua dos humanos?"
+Ele respondeu rapidamente:
+"Para eu poder ser amigo dos humanos!"
+Eu continuei perguntando:
+"Por que você quer ser amigo dos humanos?"
+Ele baixou o olhar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book110_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book110_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b0ae1e2b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book110_PT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Quando você estiver lendo esta carta, eu já estarei na minha jornada de melhoramento pessoal.
+Eu lamento que não possa me desculpar a vocês pessoalmente, mas espero que possam me perdoar.
+
+Desde quando o Conquistador de Demônios apareceu para mim em um sonho, eu não dormi mais. Agora, passo minhas noites pensando como vou cumprir meus votos.
+
+Eu não apenas enganei vocês {F#duas}{M#dois}, mas também explorei as esperanças e sonhos dos meus discípulos.
+Pessoas em situações desfavoráveis ficam fracas, e buscam cegamente algo no que acreditar.
+Com minhas mentiras, eu lhes trouxe falsas salvações, enquanto seus verdadeiros desejos ficaram cada vez mais distantes.
+
+Eu sei que naquela época antiga, os desejos da humanidade ainda não eram tão complicados como os de agora.
+Aquele Conquistador de Demônios suportava todos os desejos de Liyue à medida que lutava contra os demônios.
+Usando sua máscara, ele escondia a fraqueza ocultada pelos desejos humanos.
+
+Como um falso Adeptus, eu sempre estou usando uma máscara.
+Mas um Adeptus de verdade só precisa usar ela enquanto estiver enfrentando demônios.
+Se eu usar uma máscara para esconder o mal que corrompeu meu coração...
+Então, o Conquistador de Demônios usa uma máscara para esconder a parte dele que é humana.
+Entretanto, ele usa a máscara de um rei demônio apenas para subjugar todos os demônios...
+
+Quando percebi tudo isso, eu fiquei ciente da minha própria feiura, e entendi o que realmente significa ser um Adeptus.
+Eu parti nessa jornada para percorrer rios e montanhas, fortalecer o meu corpo e espírito, não porque eu tenho alguma esperança de pagar meus pecados. Eu a faço exclusivamente pelo direito de ser um dos seguidores dos Adepti.
+
+Eu já perguntei a alguém para devolver o dinheiro que roubei de outros. Alguns bens permanecem em minha posse, mas eles não são de nenhuma utilidade em minha jornada de melhoramento pessoal.
+Vovô me deixou o Um Selo de Permissão, ele não merece ficar comigo, é melhor que você o leve.
+Espero que seus desejos se tornem realidade. Nós um dia nos encontraremos de novo.
+Wang Ping'an, um Pecador.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book111_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book111_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..83b1a907d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book111_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"… No começo, quando as pessoas se juntavam para cultivar a terra…"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book112_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book112_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a6056ef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book112_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"… Um deus chamado Guizhong desceu do céu, cujo seu domínio era sobre a Areia, e seu alcance seguia por milhares de milhas."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book113_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book113_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..491de1995
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book113_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"… O deus estabeleceu quatro mandamentos para o povo…"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book114_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book114_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..76e8a7e1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book114_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"... Então, outro deus desceu do céu, seu domínio era sobre o Geo, e foi aquele que levou o povo de Liyue a este lugar. Juntos eles pastoraram o povo para sua proteção..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book115_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book115_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b9dbabb8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book115_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...E a Assembleia recebeu o nome de Guili, em homenagem aos dois deuses..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book116_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book116_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..339854c1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book116_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...Eles lutaram nas Planícies de Guili, onde poeira negra sufocava os céus e mil rochas estilhaçadas..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book117_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book117_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..623c847b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book117_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Os Quatro Mandamentos de Guizhong são: "Ensinar com sabedoria, governar com virtude, fortificar os ossos e unir-se na ambição. A união desses quatro será conhecida como a 'Assembleia de Guili.'".
+"É difícil para um sair de sua terra natal. Em Guili existe um tesouro, e os Quatro Mandamentos de Guizhong guiarão aqueles que desejam achá-los nas gerações que estão porvir, se estes testarem a si mesmo contra os Quatro."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book118_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book118_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd0020622
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book118_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+——"nunu" parece ser um cumprimento cotidiano, essa frase não parece conter nenhuma intenção maliciosa.
+
+Muhe ye!
+—— Essas duas palavras parecem indicar alguma espécie de... Animação positiva.
+
+Ye dada!
+—— Um elogio muito direto. Provavelmente não tem nenhuma conotação negativa.
+
+Ya yika!
+—— Parece ser um termo negativo que expressa desaprovação ao ouvinte.
+
+Nini zido!
+—— Parece ser uma expressão intensamente ameaçadora.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book119_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book119_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..214a82ff8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book119_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Uma Epopeia Narrativa Comovente Hilichurlês
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book11_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book11_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0464e8a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book11_PT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+"Por que você precisa aprender a língua dos humanos?"
+Em uma ocasião, eu perguntei a pequena raposa essa questão.
+Ele me respondeu alegremente na minha língua:
+"Para eu poder ser amigo dos humanos!"
+"Por que você quer ser amigo dos humanos?"
+Isso parecia ter feito ele ficar triste, com o olhar melancólico.
+"Eu vi um garoto em um bosque longínquo."
+"Ele estava vestido de cinza. Parecia e tinha olhos como de um lobo", ele acrescentou.
+"Eu tinha acabado de aprender minha magia na época, então eu estava correndo avidamente com minhas pernas traseiras. Correr sobre a grama foi divertido! Mas infelizmente, devido às diferenças de altura, as raposas não conseguem ver ou cheirar as mesmas coisas que os humanos conseguem."
+"Eu estou certo que você consegue imaginar o que aconteceu depois, professor! De repente, eu percebi uma verdade terrível: eu estava perdido."
+Quando se lembrava daquilo, falava tristemente.
+No final, ele correu para um bosque muito longe, onde encontrou monstros.
+Quando ele pensou que estava ferrado, um menino que parecia um lobo saltou dos arbustos e expulsou os monstros. Então ele desapareceu novamente na floresta sem dizer nada.
+"Se eu puder me transformar num humano, e depois falar com as pessoas, então eu posso ir procurar ele para nos tornarmos amigos!"
+A pequena raposa falou alegremente.
+Após ouvir isso, eu não conseguia evitar de perguntar:
+"Eu não sou seu amigo?"
+A pequena raposa falou seriamente na língua comum:
+"Minha mãe disse que como você é meu professor, eu só posso ser seu estudante, não seu amigo. Mas isso parece algo doloroso de dizer para você...", ele disse.
+Ele inclinou sua cabeça em confusão. Sua cauda fofinha batendo nos dentes de leão à medida que ele ponderava sobre esse assunto difícil.
+"Eu sei!"
+Ele exclamou.
+"Se eu posso ensinar as coisas do professor, então eu também sou um professor."
+"Se você é um professor, e eu também sou um professor, então não existe diferença entre nós."
+Apesar de ainda não estar familiarizado com a língua comum, ele fez o seu melhor para colocar seus pensamentos em sentenças completas.
+"Professor, por favor, permita-me lhe ensinar os truques que eu aprendi."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book120_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book120_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..47eed15d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book120_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Um Poema Lírico Elegante Hilichurlês
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book121_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book121_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..086edbf69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book121_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Sob a luz do luar, um garoto choroso fez seu desejo em frente a fonte.
+Uma Fada de uma terra distante, que havia decidido morar nas desocupadas Águas Termais ouviu em silêncio o seu desejo sem palavras.
+
+As Fadas das Águas Termais nada sabem sobre memórias distantes ou sonhos profundos. Elas nascem da essência da água, descendentes diretas dos anjos.
+Então, quando a Fada curiosa saiu da água e ouvir o choro do coração daquele menino, ela ficou interessada em sua vida, mais nova e frágil que a sua.
+A Fada silenciosa estendeu seus dedos, frios como o orvalho da meia-noite e leve como uma fortuna perdida, e gentilmente acariciou a testa e bochechas do garoto.
+
+Surpreendido por esse toque estranho, o garoto levantou sua cabeça e deu de encontro com o olhar da Fada.
+"Você pode fazer meu desejo se tornar realidade?" Perguntou o garoto.
+A Fada da Fonte ficou surpresa e confusa com essa pergunta presunçosa. Mas ela não podia falar, então simplesmente acenou com sua cabeça.
+O garoto, satisfeito, foi embora.
+
+Ele não sabia que a Fada da Fonte estava sozinha, sem amigos ou família, e que ela havia perdido uma grande parte de sua sabedoria.
+Somente quando a água da fonte fluiu das rachaduras na pedra para o lago, e quando ela contemplou a imagem fragmentada da lua na água ondulante, ela lentamente recuperou a sua capacidade de pensar e imitar fragmentos da fala.
+A Fada curiosa observa esse mundo com pureza, amor e inocência. Ela se alegra ao ver raposas e esquilos roubando bagas e fica triste ao ver o horizonte envolto em nuvens escuras.
+
+E quanto àquele garoto, um sentimento complexo, mas imaturo saía de seu coração.
+Sozinha neste mundo, ela não tinha nem o poder ou a força para realizar o seu desejo.
+Mas ela podia compartilhar dele, visto que ela tirava vida ao compartilhar de seus fardos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book122_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book122_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6cc84974
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book122_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Enquanto ele olhava a imagem fraturada da Lua carregada pelas ondulações das Águas Termais, o jovem derramou seu coração nela.
+Ela aprendeu muitas coisas com suas palavras.
+E de seu silêncio, ele fortaleceu sua confiança em si mesmo.
+
+A Fada da Fonte entendeu vagamente que existia bem no mundo além da luz do luar e das frutas, e mais escuridão que meras nuvens.
+O garoto falou para ela de florestas e árvores, cidades e muralhas, e ela compartilhou com ele suas alegrias, tristezas e medos.
+À medida que o ouvia, ela se fascinava cada vez mais com esse mundo imperfeito que havia nascido.
+
+Quando o menino ficava frustrado com sua impotência, a Fada da Fonte enxugava suas lágrimas com suavidade e silêncio. Através das lágrimas dele, ela passou a entender um pouco mais o mundo fora da fonte.
+Ela purificou as lágrimas que caíram em um riacho, transformando-as em néctar que trouxe doces sonhos ao menino. Este último esqueceu a dor que ele habitava ao acordar, e encontrou o seu novo amigo em sua fonte do seu sono.
+
+Toda vez que acontecia, a Fada também sorria, dormindo nas Águas Termais envolvida na luz da lua.
+O orvalho fresco nutriu os sonhos do menino, e seus sonhos rejuvenesceram a alma só da Fada.
+Nesses sonhos, a Fada da Fonte contava ao menino, histórias do distante reino de Hydro. Ela falou de sua pátria azul safira, cantou sobre a saudade do exílio e suspirou por separação e pertencimento. Nesses sonhos, o menino se tornava aquele que ouvia em silêncio, que chorava por seus problemas e que se alegrava com sua felicidade.
+
+Com o tempo, a Fada da Fonte ganhou o poder de falar através das memórias e sonhos do garoto.
+Com o tempo, eles se tornaram amigos que compartilhavam tudo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book123_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book123_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ae7b1fe0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book123_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Quando o vento deixou de soprar, o reflexo fraturado da Lua nas Águas Termais se uniu, e o garoto ouviu a voz da Fada pela primeira vez.
+Fadas são delicadas, seres sensíveis além do entendimento de humanos, e o garoto sentia-se enfeitiçado pela sua voz gentil e elegíaca.
+
+Mas as fadas são mais tenras e sensíveis além do alcance humano, portanto, através do olhar do garoto, ela viu o seu desejo inescondível e a promessa que estava prestes sair dos seus lábios.
+
+E de repente, a Fada ficou assustada.
+
+As vidas dos mortais são fortes, mas passageiras, e o menino deve crescer, e envelhecer. Uma vez que a juventude e a inocência tenham desaparecido, como ele trataria seus descendentes elementais? No crepúsculo de sua vida, será que ele se culparia por desperdiçar sua vida por uma promessa infantil?
+
+A Fada da Fonte é pura e gentil, mas não é ciente sobre o que é amor verdadeiro no mundo dos seres humanos. Ela nunca testemunhou os milagres da humanidade, e ficou indiferente à mudança de milhares de anos. Por essas razões, ela tem medo da separação.
+
+O que os humanos veem como o milagre da devoção, as fadas percebem apenas como um prazer fugaz.
+E até mesmo o poder das fadas não pode reverter o envelhecimento de quem ama.
+
+A delicada Fada da Fonte não conseguia aguentar ver esse dia inevitável chegar, e com um beijo ela impediu o garoto de proferir suas palavras.
+Mas o garoto, em sua inocência, entendeu sua rejeição como a aprovação de sua promessa.
+
+Daquele momento em diante, a Fada jurou que ela algum dia iria teria coragem de deixá-lo.
+E o garoto jurou que permaneceria próximo a fonte para sempre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book124_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book124_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1184ad4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book124_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Anos se passaram, o garoto cresceu, fez novos amigos e viveu novas experiências.
+E a Fada da Fonte cantou para ele suas silenciosas lamentações como o fazia em sua juventude.
+
+Até que o dia finalmente chegou, quando ela partiu, e não mais olhou para o garoto.
+Nunca mais as palavras saíram do som da água escorrendo na fonte. Nunca mais a o reflexo quebrado da lua se tornou inteiro.
+Subitamente, a fada percebeu: apesar dela achar um lugar a que pertencia, e também ter experimento uma felicidade fugaz, ela ainda estava só.
+
+O garoto, agora não mais um garoto, não conseguia perceber sua partida, e culpava a si mesmo por sua solidão.
+"Talvez ela fosse uma mera fantasia infantil."
+Ele pensava isso consigo mesmo à medida que ouvia o borbulhar da fonte.
+
+Mas aquele beijo foi real, assim como era o vento que mexia no seu cabelo.
+De repente, ele percebeu apesar dele ter conhecido e se separado de incontáveis novos amigos, e que ele tinha se aventurado e retornado mais vezes do que podia lembrar, ele ainda estava sozinho.
+
+Então, como eles tinham feito muitos anos antes, as lágrimas do garoto caíram na fonte pura, molhando a imagem fraturada da lua.
+Mas desta vez, a Fada da Fonte não veio como ela tinha prometido.
+Teimosamente, ela deu as costas, preferindo permanecer o objeto de um sonho de criança inocente, aceitando ser apenas uma visitante passageira de um mundo distante, mas se recusando a permitir que sua longevidade quebrasse a promessa de amante dela.
+
+A lenda diz que quando chove, as gotas que caem na fonte se misturam com as lágrimas da Fada.
+Até o dia de sua morte, o garoto acreditou piamente nessa superstição infundada.
+Mas, infelizmente, a Fada da Fonte, que fugiu de seus próprios sentimentos nunca poderia ela mesma acreditar nisso.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book125_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book125_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ff75f9fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book125_PT.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+O gato
+Gatos são bons, gatos são ótimos. Gatos adoram miar e coçar suas cabeças.
+Com seus dois grandes olhos brilhantes, nenhuma peste consegue escapar!
+
+Gerente do Estaleiro Xiao
+O supervisor do estaleiro foi tirar um cochilo, seu sono era profundo e com um ronco enorme.
+De longe, você pensaria que o Arconte Geo tinha dor de estômago, mas de perto ele soa como um grande javali.
+
+Contemplando o mar
+Contemplo o mar, admiro sua beleza; sua cor azul me enche de interesse.
+Os remos do navio parecem para mim como um os membros de um camarão gigante.
+
+Contemplano o mar novamente
+Dia após dia, eu contemplo e contemplo até meus olhos ficarem cansados e meu coração dormente.
+Ano após ano, eu escrevo e recito, mas eu sou para meus poemas uma audiência de uma única pessoa.
+Vez ou outra, os navios içam as velas como bravos pequenos peixes de rio que partem para o oceano.
+Mais cerdo ou mais tarde, aqueles que não gostam de poesia serão afogados pelas marés.
+
+Ruas noturnas
+As luzes brilham como estrelas, enchendo as ruas cheias de comida.
+Lamentável, choro e grito, deixando as pessoas incomodadas e desesperadas.
+
+Monte Tianheng
+Monte Tianheng, parece uma grande muralha que esconde todo Porto de Liyue.
+Pode impedir monstros e resistir a bandidos, é uma verdadeira boa muralha!
+
+Primavera no porto
+As Flores de Seda do Porto de Liyue, elas florescem quando a primavera chega.
+Parece uma seda, mas tem um cheiro sutil, poderia ser tanto uma seda e uma flor?
+
+Ode ao Chop Suey
+Esse Chop Suey de Zhongyuan está muito salgado, não posso comer mais que isso.
+"Como é que o Chop Suey está tão salgado?" Eu perguntei.
+O rosto da Senhora Su mudou na mesma hora: "Gostando ou não dele, sempre foi salgado desse jeito!"
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book126_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book126_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book126_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book127_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book127_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7bfa3433
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book127_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book128_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book128_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7419b9edc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book128_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha.
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book129_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book129_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b1390d16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book129_PT.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+Este livro é um guia para os membros dos Cavaleiros de Favonius. Cada um dever lê-lo cuidadosamente e aplicar as suas diretrizes tanto na vida quanto no trabalho, a fim de servir o povo de Mondstadt da melhor maneira possível.
+
+Como membro dos Cavaleiros de Favonius, recai sobre nós a responsabilidade de ser a encarnação das três virtudes da fidalguia: modéstia, honestidade e auto-controle. Esse são os três pilares da liberdade de Mondstadt, lembrem-se, liberdade não pode existir sem responsabilidade.
+
+A encarnação desses valores acontece nas ações e palavras cotidianas. Desta forma, este guia delineia o padrão comportamental e a prescrição da linguagem utilizada que são dedicadas a prever todos os potenciais cenários que você poderá encontrar durante o cumprimento de sua função.
+
+1.
+Um cavaleiro deve estar sempre atento e nunca deve tratar qualquer potencial ameaça a Mondstadt levemente. No que concerne a sua atenção a um cidadão de Mondstadt, você deve ajudá-lo imediatamente e de boa vontade, pois isto é o dever fundamental dos Cavaleiros de Favonius, de estar sempre ao serviço do povo de Mondstadt.
+
+2.
+Para os clientes comerciantes de longe, temos que sempre demonstrar o nosso respeito e cortesia. Nunca poderemos mostrar a suspeição e inimizade na conversa, mesmo que eles sejam realmente suspeitos.
+
+Linguagem aprovada:
+"Bem-vindo a Mondstadt, caros viajantes/passageiros/convidados! Por favor, indique a sua identidade e o seu destino, os Cavaleiros de Favonius estão dispostas a garantir a sua segurança."
+* Lembre-se: deve-se usar os honoríficos quando se dirigir a alguém.
+
+Linguagem proibida:
+1. "Ei, você! Pare aí! Identifique-se, seu patife/vândalo/forasteiro/invasor!"
+2. "Seja bem-vindo à Cidade da Canção Pastoral, viajante de outro mundo/animal errante/rebelde em potencial."
+*Nota: Evite o uso da linguagem vulgar ou grosseira. É especialmente importante nunca se dirigir aos hóspedes usando nomenclatura pejorativa, pois, isso certamente os fará sentir-se indesejados.
+
+3.
+Nunca encontre o público com uma atitude de indiferença ou apatia. Um cavaleiro responsável deve estar sempre pronto para oferecer a espada e o suor pelo bem do povo. Portanto, durante os períodos de descanso, recreação ou relativa inatividade, você deve manter uma disposição cavalheiresca e esteja pronto para se engajar totalmente nas questões de trabalho a qualquer momento.
+
+Linguagem aprovada:
+1. Durante o descanso: "Eu devo examinar possíveis falhas de segurança em Monstadt, devemos sempre ser responsáveis pela segurança da cidade."
+2. Quando estiver bebendo e conversando na taverna: "Como um cavaleiro, é esperado que eu tenha um entendimento das necessidades diárias das pessoas e de suas preocupações, esse conhecimento é indispensável no exercício de minha função."
+Lembre-se: Ainda que não exista trabalho no momento, não se pode ser negligente.
+
+Linguagem proibida:
+1. No posto de trabalho: "Imagine se eu pudesse beber Sidra de Maçã sem fim..."
+2. Durante o descanso: Noelle!
+*Nota: A Grande Mestre Intendente instruiu Noelle a informar imediatamente quaisquer cavaleiros brilhantes que tentassem delegar seus deveres existentes a ela. É desnecessário dizer que este comportamento é totalmente inaceitável. As penalidades por violações tomarão a forma de redução do subsídio de férias e/ou deduções salariais. Na próxima vez que considerar a possibilidade de se eximir de suas obrigações, é fortemente aconselhado a considerar se as consequências valem a pena.
+
+4.
+Enquanto os Cavaleiros de Favonius respeitam o importante lugar do vinho na tradição cultural de Mondstadt, é esperado dos cavaleiros exerçam auto-controle com sua ingestão de álcool. Não é permitido beber durante o exercício do trabalho, e é terminantemente proibido encorajar ou facilitar o consumo de álcool para menores de idade.
+* Nota: Os Cavaleiros de Favonius que não têm idade legal para consumir álcool estão proibidos de fazê-lo. Menores de idade devem sempre estar acompanhados por um colega de trabalho adulto quando entrarem em tavernas e outros locais em que álcool é servido.
+
+5.
+Após o recente aumento da atividade Fatui na cidade, recorde-se que os cavaleiros estão proibidos de divulgar qualquer informação relativa aos seus membros dos Cavaleiros de Favonius ou suas operações.
+
+6.
+No caso de uma grande emergência em Mondstadt, espera-se que os Cavaleiros de Favonius liderem pelo exemplo e ajam para salvaguardar vidas humanas e propriedades. Em tempos de crise, quando as pessoas vêm até você com perguntas, é importante respondê-las com clareza e calma, e lembrá-los de priorizar sua segurança pessoal em todos os momentos.
+
+Linguagem aprovada:
+1. "Por favor, mantenha a calma. Os Cavaleiros de Favonius farão seu melhor para proteger Mondstadt!"
+2. "Quando o perigo for iminente, por favor, não entre em pânico. Cubra sua cabeça com as duas mãos e se agache para proteger suas partes vitais. Então, sigam as instruções dadas pelos integrantes dos Cavaleiros de Favonius, que os levarão até um lugar seguro rapidamente."
+3. Adicionado recentemente: "Não se preocupe. Ainda que o Grande Mestre Varka não esteja atualmente em Mondstadt, os Cavaleiros de Favonius estão bem equipados para lidar com essa crise de uma maneira rápida e eficiente."
+* Lembre-se: o terceiro ponto só é aplicável quando o Grande Mestre não estiver presente.
+
+Linguagem proibida:
+1. "Nunca me deparei com uma situação como essa..."
+2. "Um desastre desse tamanho, até mesmo os Cavaleiros de Favonius não podem lidar com ele."
+*Lembre-se: Até mesmo nos casos extremos em que as crises não foram vistas anteriormente, é imperativo que você não aparente estar sobrecarregado na frente do público, e que não diga ou faça nada que incite dúvidas nas capacidades dos Cavaleiros de Favonius.
+
+7.
+Quando cumprimentar viajantes de uma terra distante, sejam hospitaleiros ao informar eles de locais de negócios e serviços essenciais, recomendando destinos turísticos populares, e dando qualquer assistência que eles peçam ou precisam.
+
+Linguagem aprovada:
+1. "Se esta é a sua primeira vez vindo a Mondstadt, eu recomendo a você visitar a Catedral."
+2. "Quando você estiver cansad{M#o}{F#a}, vá à taverna Presente dos Anjos provar o famoso bom vinho de Mondstadt."
+
+8.
+Lembre-se de abraçar as virtudes da modéstia e da honestidade também em suas interações com colegas de trabalho e companheiros. Ou seja, seja modesto na conversa com os camaradas e seja aberto e verdadeiro com eles. Nutrir e manter um senso de camaradagem e solidariedade entre todos os nossos cavaleiros é nossa primeira linha de defesa contra o inimigo.
+
+Linguagem aprovada:
+"Foi maravilhoso! Nunca tive uma experiência de luta como essa!"
+* Lembre-se: O jeito de falar não deve ser muito exagerado, apenas o suficiente para expressar respeito e amizade.
+
+9.
+Como guardiões de Mondstadt servindo como escudo do Arconte Anemo, os Cavaleiros de Favonius devem dar o exemplo a ser seguido. Sob nenhuma circunstância qualquer cavaleiro deve violar as regras e regulamentos de Mondstadt. Se for descoberto que algum cavaleiro danificou propriedade pública* (ou propriedade privada de um cidadão de Mondstadt) enquanto não estava em serviço, após uma avaliação de danos, uma quantia equivalente aos danos causados deve ser deduzida do salário e/ou bônus do cavaleiro em questão. Os cavaleiros menores de idade à época da infração e que, portanto, não recebam salário formal, serão penalizados com prisão em solitária em lugar de multa, sendo o período de reclusão determinado em função da gravidade da infração.
+* Importante: Os peixes e outras formas de vida aquáticas que vivem nos lagos de Mondstadt são propriedade pública e, desta forma, não pode ser destruídos sob nenhuma circunstância!
+
+10.
+Os Cavaleiros de Favonius devem sempre manter-se atentos e ser precavidos quando lidarem com estranhos. Mesmo lidando que não tenham más intenções, um cavaleiro deve falar claramente para o estranho seus direitos e responsabilidades como um estrangeiro, explicando as regras e costumes de Mondstadt de maneira firme, mas justa.
+* (Adicionado recentemente) Lembre-se sempre: deve-se dobrar a atenção ao lidar com atividades suspeitas de oficiais diplomáticos.
+
+11.
+No interesse de prevenir incidentes envolvendo usuários de planadores de vento, os Cavaleiros de Favonius também devem prestar muita atenção à atividade aérea na região. Os cavaleiros são obrigados a realizar verificações pontuais nos usuários de planadores de vento e garantir que os detalhes aqui contidos sejam atuais e válidos. Se você observar qualquer atividade aérea ilegal dentro da cidade, você deve gritar com o agressor o mais alto que puder, implorando que pare de voar imediatamente. Se persistirem, você deve tomar as medidas necessárias para reduzir a escala da situação.
+* Ainda que seja um Cavaleiro que viole as normas de voo fora de seu expediente, sua infração não pode ser ignorada, e você tem autoridade para retirar sua licença de voo.
+
+
+Apêndice: Notas de Terminologia
+
+1. Virtude de um Cavaleiro
+Os membros dos Cavaleiros de Favonius devem lembrar suastrês virtudes: a modéstia, honestidade e disciplina. As três complementam-se umas as outras, tornando-se uma só.
+
+2. Expressões formais
+Concerne aos vários honoríficos usados para se referir aos membros do público, inclusive visitantes. Como servidores públicos para o povo livre de Mondstadt e hospedeiros de outros que vêm de além de nossas fronteiras, é esperado de nós que usemos os termos apropriados em todos os encontros como um ato de cortesia. Uma educação formal em etiqueta é mandatória para todos os Cavaleiros.
+
+3. Responsabilidades
+Os Cavaleiros de Favonius são responsáveis por defender a libertade de Mondstadt. Nas suas condutas quotidianas, os cavaleiros não podem ridicularizar o seu dever ou a honra.
+
+4. Arconte do Vento
+(Adicionado recentemente) O Arconte Anemo Barbatos é o Deus do Vento e Música, o guardião da liberdade de Mondstadt, e um dos que o povo desta terra deposita sua fé. Como uma organização, os Cavaleiros de Favonius atendem a vontade do Arconte Anemo. Isso significa que nós devemos estar preparado para entrar em guerra, caso a liberdade de Mondstadt esteja sob ameaça.
+Nota: É necessário acrescentar material adicional neste ponto. Muitos membros dos Cavaleiros de Favonius e até mesmo da Igreja parecem não ter nenhuma crença no Arconte Anemo.
+
+5. Os Fatui
+Diplomatas e outros agentes de Snezhnaya estão lotados aqui em Mondstadt. Eles possuem imunidade diplomática em nossas fronteiras. Suas atividades estão rodeadas de mistério e malícia, e suas intenções são obscuras.
+Atenção: Esteja sempre atento aos membros do Fatui. Se você observar alguma atividade suspeita, reporte-a imediatamente ao quartel-general enquanto prioriza sua segurança pessoal.
+
+6. Ordem do Abismo
+Vindo do Abismo, é um inimigo ancestral e misterioso, não se conhece a sua origem e motivação. Ocasionalmente é possível ver eles causando problemas ao redor de Mondstadt.
+*Advertência: Os membros da Ordem do Abismo são inimigos altamente perigosos. Se você encontrar um, tenha extrema cautela e informe sua localização e atividade ao Quartel-General dos Cavaleiros o mais rápido possível.
+
+7. A Toca de Stormterror
+Refere-se às ruínas que se encontram a noroeste de Mondstadt. A lenda diz que esta área já foi uma cidade onde um tirano governava de sua torre. Desde então, foi ocupada por Dvalin, que ali se abriga. Por esse motivo, essas ruínas foram chamadas de "Toca de Stormterror".
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book12_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book12_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9000ffccc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book12_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"Professor, por favor, permita-me lhe ensinar os truques que eu aprendi."
+Apesar de ainda não estar familiarizado com a língua comum, ele fez o seu melhor para colocar seus pensamentos em sentenças completas, animado para fazer amizade comigo.
+Ele pegou um pequeno Dandelion.
+"Dandelion, Dandelion, voe com o vento para uma terra distante."
+A pequena raposa cantou.
+Ele soprou a flor de Dandelion que saiu voando pelo ar. Ele então falou em tom sério.
+"Ao fazer isso, seus desejos voarão com o vento e alcançarão o Arconte Anemo."
+Neste instante, uma rajada de vento levou embora diversos Dandelions.
+"Veja, o Arconte Anemo ouviu meus desejos."
+Ele respondeu alegremente.
+"Que pedido você fez?"
+"Me tornar amigo de meu professor."
+A pequena raposa abaixou a cabeça abruptamente.
+"Deve ter sido cansativo ensinar ele a falar sua língua. Nossas bocas são diferentes das dos humanos, dessa forma, eu devo agradecer você por seu esforço."
+Nós não percebemos a mãe raposa se aproximando. Os olhos dela eram como lagos sem fundo, e a pequena raposa silenciosamente escondeu-se na grama para escapar de seu olhar.
+"Quando ele dominar o meu idioma..."
+Pensei.
+"Quando ele dominar o meu idioma..."
+Ela disse silenciosamente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book130_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book130_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..aab17b339
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book130_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+- Maré Alta -
+Enquanto a lua brilhava alto no céu, era possível ouvir uma canção de bordo.
+
+Houve uma vez em que um grande navio ancorou no Porto de Liyue. Seu capitão era um homem que caçava terríveis monstros das profundezas, conhecido como 'Skipper'.
+O casco do navio foi adornado com esqueletos de monstros do mar, um sinal inconfundível da vontade destemida do Comandante. No entanto, os barracos da tripulação raramente faziam qualquer menção a criaturas caçadoras das profundezas. Não é que os marinheiros não se deleitassem com sua reputação e se gabassem de suas realizações, mas os anos de navegação nos mares implacáveis os ensinaram que baladas de sangue e água eram os mais azarados de todos.
+
+Com sua espada na mão, o Capitão navegou através da extensão de água, costeando ao longo de recifes rochosos e navegando com ondas subterrâneas. Ele guiou seu navio sem medo para enfrentar o rugido de rajadas e monstros marinhos. Os mundos escuros que se estendiam sob as águas turvas eram como campos de caça sem limites. Qualquer monstro que ousasse agitar as águas tranquilas muitas vezes se tornava o próximo troféu pendurado na lateral do navio.
+
+Mas o capitão só conhecia o vento e as ondas e nunca parecia compreender a vida agridoce das pessoas comuns. Pois ele ocupou todos os seus dias em busca e caça, acompanhado apenas pela brisa salgada do mar e os gritos abafados das baleias nas profundezas. A tripulação o temia mais do que o adorava, sempre cautelosa com seu caráter, implacável como se tentasse se livrar dos emaranhados de algas marinhas. Mesmo assim, o navio do capitão sempre navegou silenciosamente, inflexível aos perigos do mar.
+
+Apenas a jovem donzela que sempre se sentava na proa do navio era capaz de revelar um vislumbre de delicadeza aos olhos de Skipper. Ela era sua navegadora, encantada pela música e pelo canto das baleias, guiando o navio através do vento e ondas até águas infestadas por bestas.
+
+Uma jovem donzela ao timão oferecia suas canções ao mar, prestando o devido respeito a cada onda e brisa de vento...
+
+"Escute o chamado das criaturas das profundezas, e os ecos das ondas no vendaval."
+"Nós navegaremos quando a direção do vento e do mar ficarem a nosso favor."
+"Que as divindades que morreram, e meu velho capitão também,
+"Me deixe criar uma carta náutica com as várias e tumultuosas correntes marítimas,
+"Para guiar a alma de cada marinheiro para o porto que eles chamam de casa."
+
+O refrão morreu para dar lugar às rápidas ordens do Capitão, chamando toda a tripulação para seus postos, para zarparem. O poderoso navio deixou lentamente o porto e partiu, afundando lentamente no horizonte sob o primeiro vislumbre do amanhecer.
+
+Assim como todos os dias antes deste, esta é exatamente a origem da história do derivante Capitão.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book131_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book131_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..659d058ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book131_PT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+- Ondas Selvagens -
+"Venha comigo para o abismo do mar, e escute os múrmurios das profundezas."
+"Quando o vento e as ondas estão certas, nós navegaremos em direção ao redemoinho do mar."
+"Escuto o sapatear de minha velha senhora, desejando bem aos seus futuros herdeiros:
+"Que eles naveguem por fortes ventos e ondas dançantes,
+"Perfurada pelo harpão dos heróis, que a toca dos monstros encontre os últimos de seus dias."
+
+Na tempestade desastrosa, os seus barracos constantes nunca paravam. A voz da garota respondeu às ondas furiosas, guiando o capitão para a besta que vivia no centro da tempestade e, ao mesmo tempo, fazendo-o se afastar dos correntes fatais.
+
+Rodeando o vórtice, levada por raios e trombas d'água, o navio adentrava nas águas tenebrosas do monstro. Clarões revelavam a silhueta de Skipper, segurando sua espada sem medo.
+
+Seguindo o olhar fixo do Capitão, a tripulação só conseguia ver uma sombra de forma alpina sombreada por nuvens tenebrosas. A figura maciça que ficava ao longe era o corpo da besta. Os outrora temíveis esqueletos pendurados no navio agora pareciam meros filhotes comparados com a silhueta aterrorizante que se alastrava diante deles como uma cadeia de montanhas no centro do turbilhão.
+
+Ao berros do comando do Capitão, a tripulação disparou lado a lado de bestas gigantes, liberando seus medos mortais e delírios no corpo maciço que jaziam como uma parede imponente diante deles. As barragens de balas de canhão e arpões de ferro farpado deixaram feridas horríveis no corpo da besta.
+
+O monstro marinho assobiou violentamente de dor, mergulhando sob as enormes ondas carmesim antes de bater no casco do navio com toda a sua força. O navio quase capotou com a força do golpe, e ondas vermelhas atingiram o convés. Os marinheiros foram encharcados nas torrentes fétidas enquanto amaldiçoavam os deuses dos elementos e continuavam a varrer o corpo da besta com pedras e lanças afiadas.
+
+O implacável Capitão nunca se esquivou dos oponentes que lhe foram confiados pelo destino. Os rugidos trovejantes da terrível besta foram respondidos por canções da jovem donzela no topo da proa. O navio manobrou em volta do monstro, cruzando as torrentes giratórias, respondendo a presas afiadas e golpeando ferrões com catapultas, arpões, fundas e até corpos mortais para desabafar seu medo e fúria.
+
+Depois que o corpo do monstro foi crivado de feridas e quase todos os seus tentáculos e garras foram cortados, o navio do capitão também foi reduzido a um casco flutuante. Metade dos mastros do navio haviam caído, metade dos canhões estava fora de ação e metade da tripulação fora levada como jantar para o monstro - até mesmo a espada premiada do Comandante fora partida em duas. Esta era uma luta invencível, muito parecida com uma mera criança desafiando um adulto.
+
+O monstro ferido sabia muito bem que seu oponente não mais representava nenhuma ameaça. Ansioso para devorar o navio que agora estava parado na água, subiu até a superfície e abriu sua gigante boca.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book132_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book132_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9dafdd10a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book132_PT.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+- Maré Baixa -
+Mesmo no momento que o brilho da lua foi coberto por nuvens negras, a canção de bordo não parou.
+
+À medida que a superfície ficava cada vez mais calma no meio da tempestade, o navio estilhaçado derivava lentamente rumo ao abismo.
+A boca enorme em espiral do monstro estava escancarada, e um rosnado estrondoso veio de dentro dela. O monstro se contentou com sua presa e abriu as pálpebras, com crostas de recifes e corais, para testemunhar os momentos finais de mais um oponente que o subestimou. Os olhos enormes do monstro revelaram seu olhar frágil para o Capitão moribundo.
+
+O monstro viu com seu par de olhos um coração que era mais escuro que o abismo.
+O último clarão da tempestade iluminou o céu e o navio destruído pelas presas do monstro que se afundou nas ondas.
+
+E então ficou escuro novamente... Até que o rugido furioso do monstro surgiu das águas mais uma vez.
+
+O Capitão enfiou a espada no olho da fera e repetiu o gesto, até que ficou coberto da cabeça aos pés pelo miasma que saiu do monstro e finalmente enfiou uma última vez a sua arma no olho do monstro.
+À medida que o capitão se aproximava de seu destino traiçoeiro, agarrado por incontáveis garras e pinças, ele continuou lutando com unhas e dentes até que as afiadas garras do monstro o despedaçaram...
+
+Junto com a brisa salgada veio uma canção de bordo familiar, e o monstro do mar brevemente parou de se mover.
+
+"Cante comigo a despedida ao mar, é uma música muito cara para mim."
+Quando o mar e o vento seguem corretamente, eu sei que meu fim está próximo.
+"Ouço o chamamento de minha velha senhora, a fonte espera o meu regresso.
+"Por favor, se lembre de mim e de meu dono perdido, repita essa melodia.
+"Haverá um dia em que você me encontrará, dormindo profundamente no fundo do abismo...
+"Talvez nesse momento, você já tenha sido devorado pelo Vórtice sombrio."
+
+Os tentáculos gigantescos do monstro saíram da água, agitando-se para cima como duas colunas enormes, mas a jovem donzela simplesmente permaneceu ali flutuando em suas costas, cantando em meio ao caos. Mesmo com os tentáculos ao redor de seus braços, mesmo com as afiadas garras perfurando sua pele e rasgando suas roupas, ela continuou a cantar sua canção de adeus para Skipper.
+
+Depois, a jovem foi pega gentilmente pelo monstro e levada para as profundezas do mar.
+
+Numa era em que o mar era governado por desastres imprevisíveis, todos os dias morriam pessoas das ondas.
+O capitão voltou a si em um navio mercante desconhecido. Ele tinha perdido o seu navio e a sua tripulação, tudo o que restou era seu corpo coberto de feridas e um antigo sonho ecoando uma canção do mar...
+
+"Quando o mar e o vento estiverem corretos, seguirei para o mar e a vingarei, ó mulher fascinada pelo som das ondas…"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book133_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book133_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..daa1a1e83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book133_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Como todos sabem, o clã Lawrence é uma família nobre de reputação questionável.
+Os nobres não fazem nada de produtivo, eles vivem da exploração que fazem às pessoas comuns para manter seu estilo de vida luxuoso.
+Eles levam vidas libertinosas. Sob seu cruel governo, incontáveis e indescritíveis crimes são cometidos contra o povo.
+Apesar das massas ressentirem a avareza sem limites dos nobres, elas não tem coragem de se levantar.
+
+Dietrich é um nobre de nascença.
+Mas como ele é muito novo, ele não fez muitas coisas ruins. Na realidade, sua esgrima era excepcionalmente famosa entre os círculos nobres.
+Se você deseja encontrar algo ruim a respeito dele, seria seu péssimo temperamento e desilusão crônica de que o universo rodeava ele. Tais características, claro, não são incomuns entre os filhos da nobreza, então isso não era de qualquer maior preocupação.
+Mas devido ao seu sobrenome, Lawrence, era inevitável que ele adentrasse nos grupos de bastardos.
+
+Foi nesta hora que o jovem bastardo decidiu sobre o primeiro ato inconsequente de sua vida.
+Anteriormente, ele pediu ausência na aula de teoria de elementos para se divertir na cidade. Quando passava pelas ruas de vulgo, encontrou uma garota loira com olhos azuis.
+Dietrich não tinha palavras para expressar as emoções que saíam de seu coração naquele momento. A única coisa que ele estava certo era de que seu coração nunca tinha batido tão forte.
+"Então deve ser assim que a mãe se sente quando vê seu gato."
+Enquanto Dietrich continuava pensando, ele era incapaz de não ir até onde aquela jovem estava.
+
+Para sua decepção, a jovem plebeia não estava nem um pouco interessada nele. Depois de revelar sua verdadeira identidade a ela, ainda assim ela não demonstrou o menor sinal de interesse.
+Convencido de que esta mulher comum não sabia o que era bom para si mesma, ele decidiu que iria sequestrá-la no meio da noite.
+
+"Após pegá-la, trancarei ela numa cela! Assim como a Mãe fazia quando seus gatos não lhe obedeciam."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book134_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book134_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..15f4cf3a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book134_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+A plebeia chegou à cidade em um belo dia de sol. Seus longos cabelos dourados brilhavam como o sol da primavera, e seus olhos azuis brilhavam como as ondas brilhantes no sol da tarde. É difícil imaginar como uma garota poderia viajar sozinha desde os arredores infestados de monstros até a cidade.
+
+"Chamá-la de suspeita seria um insulto à sua beleza!"
+Assim gritou a sentinela do portão embriagado entre o clamor da taberna lotada. Seus ganhos com a guarda do portão naquele dia foram especialmente abundantes, o suficiente para manter sua caneca repleta até o amanhecer, pelo menos.
+"Todos nós sabemos que você estava sem palavras por causa de sua beleza!"
+O homem ao seu lado o expôs implacavelmente.
+"É? Você sabe de nada! Eu pareço alguém que assediaria uma mulher? Eu lhe mostrarei o que realmente estava vendo!"
+O soldado imediatamente tirou seu porta-moedas e o balançou com sua mão.
+"Meu bom rapaz, hoje você que paga!"
+"Vamos beber como se não houvesse amanhã! A não ser que você esteja com medo de tomar um copo e cair no chão!"
+...
+
+Então, esta intelectual itinerante chamada Nottie estabeleceu sua nova vida na cidade.
+A Nottie fala calmamente com um tom suave. Um boato começou a se circular pelas ruas alegando que se você trocasse algumas palavras com a Nottie durante o dia, você teria bons sonhos na noite seguinte.
+Além disso, a nova garota não perturbou as vidas das pessoas da cidade de forma alguma. Afinal de contas, o povo não só tinha sua vida cotidiana para lidar, mas também a constante opressão da nobreza.
+
+"Ah, originalmente eu achava a vida na cidade era uma coisa muito simples. Não imaginava que fosse desta maneira..."
+Quando os raios do pôr do sol encheram o seu quarto, a Nottie inclinou a cabeça e a apoiou nas mãos. Sentada ao lado da mesa, os seus dedos pareciam estar circulando em torno de algo. As suas palavras fluíram como um canto mágico com o poder de persuadir as pessoas a acreditarem em quase tudo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book135_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book135_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f0f80dbc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book135_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+A noite chegou.
+O uivo sutil de uma besta selvagem podia ser ouvido ecoando pela distância. Parece ser o choro de um lobo.
+Nottie estava sentada na cama, levantou suas mangas para revelar uma pulseira branca entalhada na forma de uma serpente enroscada.
+A cabeça da serpente era surpreendentemente realista, com sua boca aberta, revelando suas presas. Seu pescoço estava virado para trás, como se estivesse preparado para dar o bote a qualquer momento.
+O corpo fino da serpente envolvia seu braço, emitindo uma aura perigosa sob os raios de luz das lâmpadas mágicas do quarto.
+"Boa noite, minha querida irmã."
+Nottie gentilmente acariciou a pulseira, mexendo seu mindinho ao longo da cauda da serpente.
+Não muito tempo depois, a lâmpada mágica apagou, e toda a sala escureceu.
+
+A noite trouxe poderes ilimitados à Nottie.
+Nottie já sabia da presença desconhecida no momento que entrou no quarto.
+Sentada na cama, Nottie conseguia ver Dietrich claramente enquanto ele calmamente pegava as roupas dela e andava pela escuridão.
+Para Nottie, controlar seu riso nesse momento era ainda mais difícil do que fazer uma grande hipnose, porém felizmente Dietrich já estava diante de si.
+
+Dietrich olhou para seus olhos comoventes e cheios de saudade.
+Mas, agora, estavam diferentes de um espelho de água azul claro. Nesse momento, os olhos de Nottie pareciam tingidos pela cor noturna, sem qualquer onda, como um mar profundo e sereno.
+
+"Beba a água desse copo."
+Esta foi a última frase antes da mente de Dietrich escurecer.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book136_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book136_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3aee7f665
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book136_PT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+O copo caiu e Dietrich tombou no chão.
+Nottie se agachou e pegou a espada do cinto de Dietrich.
+Segurou o cabo da espada com a mão e soltou de novo, uma pedra preciosa preta e brilhante caiu na palma da sua mão.
+
+"Mas que conveniente, você me trouxe o Olho da Noite Eterna. Muito obrigada."
+Enquanto falava, ela removeu a pulseira de serpente, colocando a pedra preciosa negra em sua boca.
+Escamas e carne começaram a se ondular rapidamente da cabeça da serpente até seu corpo. Uma pequena serpente negra se desenrolou das mãos de Nottie, escorregando da palma da sua mão e caindo ao chão. A serpente começou a se expandir, formando uma enorme píton com olhos vermelhos e escamas pretas, seu corpo torcido quase encheu toda a sala.
+Nottie estendeu seu braço e à medida que as lâmpadas mágicas iluminaram a sala, a píton começou a encolher e se enrolar novamente em seu braço.
+
+"Hã? Você está se escondendo?"
+Nottie virou seu olhar para baixo da cama.
+Embaixo dela encontrou...
+Um cachorro.
+Estava tremendo incontrolavelmente, provavelmente apavorado pela píton um momento antes.
+
+"Ah, que pena. Queria ter te transformado em um lobo, mas parece que te transformei num cachorro!"
+Apesar de Nottie se desculpar, seu tom não era honesto.
+
+Dietrich ainda não havia percebido o que havia acontecido. Foi por puro instinto que ele correu para debaixo da cama.
+Só então ele voltou a si mesmo. Ele tentou dizer algo depois de ouvir as palavras da Nottie, mas não importava o quanto tentasse, apenas "au, au, au" saía.
+Após ouvir sua voz, Dietrich desesperou-se e imediatamente saiu de debaixo da cama.
+
+Não importava quantas vezes Dietrich pulasse na frente do espelho, ou uivasse em descrença, o reflexo de um jovem nobre jamais apareceu novamente.
+Dietrich se virou, rosnou e pulou em direção à Nottie. Sem mostrar nenhum sinal de surpresa, ela simplesmente olhou para ele com os braços cruzados. De repente, Dietrich não conseguia mais se mover em sua direção, independente de quanto tentasse.
+
+"Isso não é maneira de se falar com uma dama. Parece que você precisa de algum treinamento."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book137_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book137_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..09e858e8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book137_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Permita que eu me apresente novamente. Eu sou Nottfriga, mas talvez você esteja mais familiarizado com meu apelido. As pessoas me chamam de Feiticeira da Noite."
+Enquanto ela falava, o seu comprido cabelo loiro começou a escurecer gradualmente, eventualmente ficando preto como o céu noturno fora da janela. Os seus olhos azuis agora eram negros como breu, anunciando a escuridão da noite.
+
+"Agora, eu sou sua mestra. É claro, eu também lhe treinarei muito bem."
+Nottfriga se ajoelhou e colocou um colar que aparentemente apareceu do nada no ainda lutando Dietrich. O colar diminuiu de tamanho até se encaixar perfeitamente em seu pescoço peludo. Não importava o quanto ele batesse a cabeça ou a agarrasse, o colar não se mexia.
+
+"Tsc, já perdemos muito tempo. Vamos indo."
+Com isso, Nottfriga partiu em direção à cidade. Dietrich chorou pelo caminho com todas as forças que pôde reunir, desejando poder simplesmente correr de volta para sua vila. Mas ele não conseguia, por mais que tentasse. O colar que Freya havia colocado nele parecia de alguma forma controlá-lo, então ele não tinha outra escolha senão seguir atrás dela.
+
+Nottie olhou para o relutante Dietrich atrás dela, mexendo em um pedaço de seu cabelo com seu dedo.
+"Ver você sofrendo pode ser algo interessante, mas você realmente fez muito barulho. Se quiser experimentar o meu nove feitiço "Noite Silenciosa", não me importo que você faz ainda mais barulho."
+Todo o mundo parecia ter ficado em silêncio naquele momento. A intuição disse a Dietrich que era melhor para ele não se tornar a cobaia para o novo feitiço de Nottie.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book138_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book138_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb9f99215
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book138_PT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Entre as sussurrantes cortinas esmeraldas de folhagem, em um lugar em que o coachar de sapos e o som estridente de cigarras se encontravam existe um canto da floresta que é seco e murcho, nos pés das montanhas próximo das terras úmidas.
+
+Na floresta de bambu do Monte Qingce circulam muitas lendas.
+
+Após um período de chuva, uma cadência de pingos e gotas pode ser ouvida ricocheteando nas folhas de bambu e nos caules ocos de bambu. Ao longo de um caminho sinuoso entre as torres de bambu veio um menino. Ele rapidamente fez seu caminho ao longo da trilha, escalando penhascos úmidos e correndo por seu curso pavimentado de musgo. As folhas de folhagem emaranhada e trepadeiras espalhadas por seu caminho roçaram sua pele. O menino finalmente decidiu parar para descansar em um local seco e murcho entre os bambus que rangiam na vila de Qingce, escondido abaixo da rocha da montanha.
+
+O rapaz se lembrou claramente do ancião da aldeia uma vez dizendo que a estação das chuvas era o momento adequado para a raposa se casar com sua esposa raposa. Somente os olhos de uma criança podiam ver a carruagem carmesim da noiva e sua procissão dançando através da floresta acompanhada por várias músicas e tambores batendo.
+
+A anciã ainda avisou as crianças que elas não devem se aproximar de nenhuma procissão.
+
+"Se você ficar muito perto, as raposas poderão pegar sua alma."
+Isso foi o que a anciã da vila falou.
+"Se pegarem sua alma, o que acontece?"
+"Se a sua alma for pegada por raposas, o seu destino ficará sempre selado... Talvez eles usem você para fazer instrumentos musicais, como tambor, sino, entre outros... Daí a sua vida se rodeia por barulho..."
+A anciã nunca esquecia de imitar o gesto de bater em um tambor para assustar os pequenos.
+
+À medida que o menino crescia, ele parou de acreditar nas fábulas idiotas que os adultos contavam. Seguindo as trilhas finas do Seelie, ele passou pelo labirinto verde, acompanhado pelos chamados fracos de raposas vindo dos matagais ao longo do caminho. Essas criaturas astutas que se escondem nas profundezas da floresta raramente se revelam ou suas procissões ruidosas de noiva para viajantes descuidados.
+
+O garoto estava desapontado, chutando pedras na estrada, entrando cada vez mais profundamente no coração da floresta de bambu.
+
+O ancião da aldeia disse certa vez que esta mesma floresta já foi um reino antigo conquistado pelo Arconte Geo. Mas como era o Arconte Geo? Ele tinha braços e pernas, ou olhos como nós? Ou, ele era mais parecido com os animais de pedra encontrados ao longo das margens do rio?
+
+Os coletores de ervas que periodicamente montam uma loja na cidade para vender seus ingredientes de ervas sempre trazem histórias do Ritual de Descendência do ano. Ouvindo suas histórias, só se podia imaginar a incrível cena da descida do Arconte Geo para o mundo. Mas, é claro, as crianças curiosas só podiam esperar um dia ver o grande Arconte que havia sido reverenciado por gerações com seus próprios olhos.
+
+Era o Monte Qingce um presente do Arconte Geo? Ou que as décadas de paz entre os povos também eram algo feito por ele?
+
+A resposta dessas questões encontram-se fora da vila, dentro da floresta que gradualmente envelhecia.
+
+Cheio de perguntas e expectativas, o garoto determinado seguiu seu caminho por baixo das sombras dispersas das folhas de bambu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book139_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book139_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..da042b723
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book139_PT.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+Perdido entre as sombras de bambu, o jovem logo encontrou um companheiro inesperado.
+
+"Você está perdido?"
+O rapaz ouviu uma voz gentil vindo de entre os bambus, falando com um pequeno tom de sarcasmo.
+
+O rapaz se virou para ver uma mulher esguia vestida de branco. Ela estava ao lado de um riacho claro e murmurante, com gotas de água brilhando em sua capa de chuva de junco trançado, os seus olhos dourados fundindo-se com os raios de sol poente irradiados pela floresta.
+
+O ancião da aldeia disse que no passado um cavalo branco saiu galopando da fonte, se transformou em um Adeptus para ajudar na Guerra do Rex Lapis.
+Porém, ninguém disse onde ficava essa fonte ou qual o nome desse animal iluminado e gracioso que apareceu galopando.
+Além disso, essa mulher na sua frente não parecia ser uma Adeptus, tirando seu par de olhos dourados e encantadores.
+
+Além disso, nunca ouvi dizer que, quando chove, os Adepti devem usar uma capa de chuva.
+
+"Afinal, é um tolo!"
+A mulher vestida de branco riu astuciosa e os seus olhos dourados formaram duas meias-luas.
+
+"Você que é uma tola!"
+Respondeu zangado, o jovem.
+Afinal, esse ser não era mesmo um Adeptus. Que Adeptus falaria dessa forma grosseira?
+
+"Eu queria sair e me aventurar, queria me tornar em um marinheiro e ver com meus próprios olhos como é a enorme lança de pedra de Rex Lapis!"
+
+"...Por fim, acabei me perdendo na floresta de bambu assim que saí."
+A mulher respondeu calmamente, sorrindo levemente com os olhos, o que era especialmente irritante.
+
+"Eu não sou..."
+"Não seja tão orgulhoso. Venha, eu te levo para fora."
+A mulher estendeu sua mão sorrindo. Sua mão era suave e branca e refletia pequenos raios do por do sol que passavam por entre as folhas de bambu.
+
+"...Obrigado."
+O jovem pegou em sua mão e sentiu esta gélida e úmida, como fina chuva por entre montanhas ou como brotos de bambu molhados por gotas de orvalho.
+
+O sol poente desapareceu por detrás do cume das montanhas, o crepúsculo surgiu e desvaneceu no céu azul.
+
+O ancião da aldeia disse que, quando o sol poente desvanece, uma densa e fria força negativa surge nas florestas montanhosas e assim é mais fácil criar monstros.
+Esses monstros nascem de um passado que já se foi, e são formados a partir do ressentimento e da falta de vontade dos mortos. Qualquer bambu que eles enredarem irá secar e morrer, e qualquer pessoa que eles enredarem ficará igualmente cansada e desaparecerá da existência.
+"Por vezes, eles pedem para os transeuntes fazerem coisas impossíveis de fazer e depois fazem com que estes caiam em suas próprias armadilhas...
+"E, outras vezes, eles dão direções a visitantes, mas o destino é uma toca de demônio."
+"Por isso, moleque, nunca facilite quando sair e for para longe de casa!"
+Disse seriamente o ancião da aldeia, batendo na sua cabeça como que dando uma lição.
+
+Pensando bem, não seria ela um monstro da floresta montanhosa?
+O jovem ficou apreensivo e abrandou seus passos.
+
+"O que se passa?"
+A mulher girou a cabeça, se virando de costas para a lua e enfrentando sua sombra. Seus olhos dourados cintilavam.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book13_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book13_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcde1ee1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book13_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+A pequena raposa continuou acenando de volta para nós enquanto caminhava. A sua silhueta foi ficando cada vez menor até se tornar uma minúscula mancha branca, que se misturou ao mar de Dandelions e lentamente desapareceu.
+Depois que ele desapareceu, a mãe raposa veio na minha direção.
+A cada passo que a mãe raposa se aproximava de mim, sua aparência se tornava cada vez maior.
+Quando ela chegou a minha frente, a mãe raposa subitamente se transformou numa pessoa.
+Ela era uma garota alta e esbelta, com pescoço de cisne e pele perolada. Seus olhos brilhavam como pedras fragmentadas na água, e à noite eram mais parecidos com a luz do sol que esfarrapava a água depois de filtrar as folhas.
+"Simplesmente exuberante. Ela se parece muito com a garota pela qual me apaixonei há muito tempo, embora eu mal conseguisse lembrar o nome dela, mas esses olhos me dizem que ela deve ser ela."
+Pensei.
+Dos truques mágicos da raposa, incluindo sua habilidade de se transformar em um humano, nada me fascinava tanto quanto aqueles olhos que pareciam lagos com pedras preciosas. Por um tempo, ficamos em silêncio naquele mar sem fim de Dandelion.
+No fim, eu não era mais capaz de me segurar, e falei:
+"Então era isso que você ia me ensinar? A técnica de transformação das raposas?"
+"Sim. Estou muito agradecida por toda sua ajuda ao longo deste tempo."
+Ela se abaixou e se curvou para mim. Seus longos cabelos negros e sedosos escorriam pelos ombros como se fossem fios de água.
+Embora me despedir da pequena raposa tenha deixado um vazio em meu coração, logo fiquei novamente radiante quando pensei no truque de transformação que eu estava prestes a aprender.
+Eu poderia me transformar em um pássaro voador depois de dominar os truques? Quão alto eu voaria? Eu também poderia me transformar em um peixe e nadar até o Recife de Musk, onde nunca estive.
+"Eu também poderia caçar usando magia", não pude conter minha emoção. "Chega de ensopados de cenoura sem carne."
+"Por favor, fique parado um momento."
+Ela andava em círculos ao redor de mim, seu corpo crescendo com cada volta.
+Não, não apenas ela. Os dentes de leão também estavam ficando maiores, quando ela começou eles estavam na altura do meu tornozelo, mas agora chegavam ultrapassavam minha cintura, até um ponto em que se tornaram grandes árvores.
+Eu sentia que algo estava errado, e foi aí que percebi que a raposa havia se tornado uma gigante.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book140_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book140_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..691afdf26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book140_PT.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+Na floresta de bambu do Monte Qingce, a noite cai sempre muito cedo.
+Olhando para cima, o luar prateado foi despedaçado pelas sombras afiadas de bambu. Em um local iluminado ao luar, longe dos sapos coaxando e das cigarras cantando, novos colmos de bambu acabavam de brotar do solo.
+
+Na floresta de bambu do Monte Qingce circulam muitas lendas.
+
+Ao cair da noite, a mulher vestida de branco começou a contar muitas histórias para o jovem garoto, contos antigos que o garoto nunca tinha ouvido antes.
+
+"Há muito tempo, três luas brilhantes uma vez penduradas bem no alto do céu noturno. Estas três luas eram irmãs, seus anos contando mais do que os do Arconte Geo e seu ano de nascimento datando antes mesmo da própria base sobre a qual repousa agora o Porto de Liyue.
+As luas eram filhas da prosa e da música, soberanas sobre o céu noturno. Eles navegavam nos céus em sua carruagem de prata, alternando-se três vezes por mês. Se o reinado não fosse passado prontamente de uma irmã para a outra, um terrível desastre ocorreria naquele mesmo dia.
+Estas três luas luminosas compartilharam apenas um amor, as estrelas do amanhecer. Somente nos momentos efêmeros em que o dia e a noite convergiam é que uma das três irmãs pôde passar as estrelas que desvaneciam e olhar para os aposentos das estrelas do amanhecer. Momentos mais tarde, quando o novo amanhecer se romperia no horizonte, a carruagem transportaria rapidamente a irmã da noite para longe.
+As três irmãs compartilhavam um afeto igual para o seu único amor, muito parecido com o afeto que compartilhavam uma pela outra. Mas isso tudo foi antes de o mundo ser esmagado pelas grandes calamidades.
+"Com o tempo, os desastres derrubaram a carruagem soberana e arruinaram os corredores das estrelas. As três irmãs da noite se voltaram uma contra a outra, levando à sua eterna separação pela morte. Apenas um de seus cadáveres pálidos permanece agora, sempre irradiando sua luz fria..."
+
+A mulher levantou a cabeça e olhou para a luz brilhante entre os bambus, o seu pescoço delicado e longo tinha uma luz prateada e as suas pálpebras douradas luziam.
+
+"As alcateias são filhos das luas, lembram-se das calamidades e das tragédias que se seguiram. Por isso, lamentam o destino de sua mãe a cada lua nova... É também por isso que aqueles que vivem entre os lobos chamam as estrelas da manhã, o amor sobrevivente da lua, as estrelas dolorosas."
+"A sério?"
+O jovem ficou em silêncio.
+Esta foi uma história que os anciãos da aldeia nunca lhes contaram antes. Talvez fosse uma lenda que mesmo o mais velho dos anciãos nunca tinha ouvido antes. Essas histórias eram muito mais grandiosas do que aquelas sobre raposas pegando noivas e monstros prendendo as pessoas, mas menos fascinantes do que as histórias do Senhor Geo expulsando espíritos malignos. Os contos da mulher eram quase como um sonho da imaginação.
+
+"Isso é uma história que nunca aconteceu, é uma lenda há muito tempo esquecida pela Humanidade."
+A mulher vestida de branco afagou levemente, cerrou as pálpebras e a cor dourada dos seus olhos escureceu um pouco.
+Antes dos antigos imortais estabelecerem o universo, havia deuses que vagavam pelas terras. Foi nessa época que muitos dos Adepti surgiram. Mas e antes disso?
+Apenas memórias quebradas e fragmentos do passado foram transformados em histórias, e as histórias viraram lendas, transmitidas ao povo...
+"Essas memórias ancestrais que ultrapassam a vida terrena comovem até as Dividades e os Adepti que as ouvem."
+
+A mulher suspirou e viu que o jovem do seu lado já tinha entrado na terra dos sonhos.
+"Nossa..."
+Sorrindo relutantemente, a mulher retirou sua capa de chuva e cobriu o corpo dele.
+
+Naquela noite, o jovem sonhou com um céu que tinha três luas e com uma carruagem parada na frente das estrelas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book141_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book141_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a3769403
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book141_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Quando o dia aclarou, o jovem acordou lentamente.
+
+Na floresta envolvida por lendas, brilhava a névoa branca da alvorada, como uma cauda de cavalo esvoaçante.
+
+A mulher segurou sua mão, e juntos caminharam em direção ao lugar onde o sol perfurava a floresta. Eles viraram à esquerda, depois à direita, passando pelo matagal repleto de insetos, escalando sobre as pedras escorregadias cobertas de musgo, descendo um desfiladeiro escondido pelas sombras das árvores de bambu. Todo o caminho ela o conduziu, até chegar à saída da floresta de bambu.
+
+"Eu ainda não sei de onde você vem e qual o seu nome ou apelido."
+Perguntou o jovem, que ainda estava interessado na história de ontem.
+
+"..."
+A mulher girou a cabeça e ficou de costas para a luz do amanhecer, os seus olhos reluzindo aquela luz dourada.
+Ela apenas sorriu para ele. Não disse nada.
+
+Muitos anos depois, o menino que já não era mais menino não se lembraria mais daquele momento e entenderia: a lacuna entre eles era como um abismo aberto. Seu destino era deixar sua casa e ir para o porto de Liyue, em busca das riquezas que o Arconte Geo concedeu a ele. A sua, então, era esconder-se, longe do olhar majestoso e gentil daquele grande Arconte Geo, e proteger aqueles contos antigos que até ela estava começando a esquecer.
+
+E, assim, o jovem e a mulher vestida de branco e de olhos dourados seguiram caminhos diferentes.
+Ele empacotaria suas coisas e seguiria para aquela próspera cidade portuária, enquanto ela permanecia em silêncio nos limites da floresta de bambu. Pois em seus olhos encantadores ela parecia já ter previsto o destino do jovem - que um dia, quando ele estivesse velho, cansado do mar e das ondas da vida, ele retornaria lentamente a esta aldeia na montanha, e lá viveria o resto de seus dias.
+
+Entre as nuvens do amanhecer, o jovem ouviu um relincho e um som de galope distante.
+Quando se virou para olhar para trás, nada havia. Apenas viu que em seu ombro caiu uma mecha de crina branca.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book142_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book142_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4992d5909
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book142_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+No país do Vinho de Dandelion, os boatos e rumores se espalham para longe com o odor de álcool.
+No círculo dos bêbados, os rumores exagerados sempre se espalham demais. Como os absurdos de um bêbado, esses rumores podem ser engraçados apesar de serem desajeitados.
+
+Diz a lenda que antes havia um bêbado famoso em Mondstadt. Dizia-se que ele conseguia segurar o álcool tão bem quanto qualquer caçador do Vale Termal fora da temporada. E ainda assim ele bebia até ficar bêbado, toda vez que bebia: ele não se mexia nem um centímetro para trás do bar da taverna até que nem um único Mora fosse deixado em sua bolsa de moedas, e nem uma única gota de vinho permaneceu em sua taça.
+
+Certa noite, depois de beber alegremente, quando o bêbado estava cambaleando para casa, tonto e já com a visão diminuída, acabou entrando na floresta dos lobos.
+
+Hoje, é claro, o Reino dos Lobos é presidido pelo Grande Rei Lobo do Norte, e a atmosfera sinistra que emana do interior da floresta é suficiente para impedir que a maioria dos visitantes sensatos se aproximem da área. De acordo com os caçadores mais idosos, o Rei Lobo reuniu ali os espíritos dos lobos para impedir que os forasteiros invadissem o território onde não são bem-vindos.
+Mas esta era uma época muito antes do Rei Lobo e do vento norte ter descido sobre aquela floresta, trazendo ordem e paz para a raça lobo. Naquela época, a floresta era um lugar perigoso onde os lobos selvagens lutavam pela sobrevivência. Uma feroz disputa de sangue entre lobos se desenrolou nas profundezas da densa folhagem, escondida da vista e desconhecida por qualquer homem.
+
+E assim, o famoso bêbado de Mondstadt se adentrou na floresta dos lobos.
+
+Cercado pelas sombras obscuras da floresta, o bêbado foi cambaleando e andando por entre a ervilhaca e os ramos de árvores incômodos.
+Rapidamente, um par de olhos verdes reluzentes se fixaram sobre ele.
+Era um lobo solitário que seguia o bêbado sorrateiramente e murmurava interiormente:
+"Estranho, estranho!"
+
+Ninguém se atreveu a colocar os pés na floresta dos lobos em centenas de anos, fosse eles um cavaleiro vestido da cabeça aos pés em uma armadura de aço brilhante ou um fugitivo desesperado vestido em trapos. Mesmo os nobres insensíveis se recusaram a exilar seus escravos ali, por medo de incitar a ira dos lobos selvagens e trazer problemas indesejados para seu próprio território.
+
+"Mas apesar disso esse sujeito se atreveu a vir sozinho, isso é realmente estranho!"
+Murmurou o lobo solitário, enquanto seguia de perto o bêbado se esforçando para suportar seu forte odor de álcool.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book143_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book143_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..81db05d6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book143_PT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+É um fato bem conhecido que lobos têm um olfato muito melhor que os de humanos.
+Não é de se admirar, então, que o fedor do álcool emanado da presa do lobo, agora completamente intoxicada, fosse bastante sufocante e causasse lágrimas em seus olhos.
+
+"Aauu!"
+Tendo nascido na natureza e crescido na floresta, o lobo nunca tinha tido nenhum contato com a civilização humana antes desta noite, e embora uma vez tivesse capturado o fraco cheiro do vinho que se propagava pelo Lago de Sidra, ele não conhecia a origem do cheiro, menos ainda entendia o significado dessa substância para a espécie humana.
+
+"Talvez este rapaz peculiar seja um parente dos gambás, parece que ele descobriu minha presença um bom tempo atrás, e agora quer me envenenar num esforço de fugir!"
+O lobo pensou sobre essa possibilidade enquanto se preparava para encarar o cheiro de álcool, acelerando seu passo e movendo-se discretamente para a sombra do bêbado, que era o ponto perfeito para inspecionar sua presa.
+
+O lobo é uma criatura de cautela e movimentos calculados. O bêbado, por sua vez, é uma criatura totalmente diferente.
+E apesar do vinho confundir a mente e escurecer os sentidos, às vezes torna possível que seus consumidores adquiram a capacidade curiosa de detectar as mudanças mais sutis da direção do vento.
+Talvez isso possa explicar como um bêbado perdido no meio da floresta foi capaz de subitamente descobrir a presença do lobo que o estava seguindo por todo esse tempo.
+Ou então o cheiro de álcool que saíam do bêbado foram suficientes para diminuir a acuidade mental do lobo ao ponto que ele passou a negligenciar o terreno sob suas patas, fazendo com que o bêbado ouvisse galhos quebrando.
+
+"Quem é você? Você também está procurando o banheiro?"
+O bêbado coçou seus olhos turvos.
+"Humano fedido, quem é você e o que é esse fedor?"
+O lobo abriu seu nariz, mostrou suas presas e rosnou.
+
+O bêbado, ao invés de sentir medo das palavras ameaçadoras do lobo, ficou interessado.
+"Meu amigão!" o bêbado respondeu: "Claramente, eu o ofendi, de alguma forma... desculpe por isso... mas de qualquer maneira, a tradição de Mondstadt diz que você não pode ficar bêbado e entediado ao mesmo tempo... Então! Que tal aproveitarmos o luar de hoje e eu te contar uma história?"
+Suas palavras foram interrompidas por um arroto.
+
+Antes disso, o lobo não tinha nenhuma intenção de ouvir o bêbado. Na verdade, estava decidido a dar um ataque fatal em sua presa mirando no seu pescoço, enfiando suas presas nela, e rasgando sua garganta.
+Mas o arroto do bêbado soltou um fedor horrível na direção do lobo, penetrando no seu nariz e tirando seu apetite. A contragosto, o lobo concordou.
+"Grr... Talvez eu não esteja com tanta fome assim... Vamos ver que história sem sentido você tem para contar."
+
+O bêbado estendeu seus braços e bocejou, agitando alguns Dandelions.
+Depois, ele começou a contar a história.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book144_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book144_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea2042a62
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book144_PT.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+A lenda fala de um lobo solitário que rondava uma terra deserta muito, muito distante.
+
+Uma vez, ele foi o líder de sua alcateia, liderando-as na batalha e na busca por uma casa... Hoje, o único legado desses dias são as cicatrizes que cobrem seu corpo.
+
+Ele as liderou através de planícies, navegou por ruínas abandonadas e os domínios de monstros e dos Seelies.
+As terras desertas eram um lugar cruel. O rei lobo estava cada dia mais velho, e os outros se dispersavam gradualmente. À medida que o tempo passava, a história da alcateia desapareceu, até que apenas sobrou o rei lobo, único sobrevivente dela.
+
+Diz-se que essa terra devastada é uma terra além dos domínios das divindades, habitada apenas por restos grotescos de deuses caídos, onde os antigos palácios da Seelie agora estão vazios. Assim, quando o velho lobo solitário passou por um palácio cinza e ouviu o som da música que vinha de dentro, chamou sua atenção.
+
+"Eu nunca havia escutado um som tão agradável aos ouvidos, seja o canto de um pássaro ou inseto, que fosse capaz de aliviar a dor da fome que sinto."
+Intrigado, o lobo entrou no corredor cinza até chegar em um sarcófago quebrado em que um retrato do governante falecido ainda era claramente visível.
+
+Finalmente, ele chegou até uma sala, onde viu uma donzela tocando seu instrumento.
+A sua pele estava branca, e a sua cabeça parecia inclinada para baixo. Os seus dedos delgados acariciavam suavemente as cordas frágeis do alaúde enquanto ela tocava uma melodia triste e esquecida há muito tempo.
+
+O lobo sentou-se diante da jovem donzela pálida e esqueceu tudo sobre a dor da fome, sede e solidão por pouco tempo, enquanto escutava em silêncio sua canção.
+
+"O som dos insetos em uma noite de outono que já passou é a canção de um exilado, é a música mais antiga da humanidade."
+"Separados de tudo que o corpo teve próximo e que a alma tinha como querido, músicas e memórias são tudo que permanecem do passado."
+"Os últimos cantores, os primeiros Seelies, eles tocaram suas melodias finais no salão dos anjos."
+
+Os pequenos Seelies brincando no meio da floresta também foram atraídos pela melodia da donzela, e se dirigiram a ela para prestar seus respeitos.
+
+"Que música é essa?"
+O lobo perguntou, intrigado, pois entendia cada linha, cada palavra, cada sílaba que ela falava - e ainda assim, ele nunca tinha ouvido a linguagem dela, que é completamente diferente de qualquer outro ser vivo.
+
+"É a música dos Seelies."
+Respondeu a donzela pálida numa voz delicada.
+"Há muito, muito tempo atrás, escrevemos esta canção para os humanos selvagens. Mas agora a cantamos para lamentar nosso próprio destino."
+
+O lobo começou a cantar, ainda que desajeitadamente, a música da donzela.
+A voz do lobo era vazia, cheia de tristeza.
+
+"Você está cantando o quê?"
+Perguntou a donzela pálida.
+
+"Essa é a nossa música."
+O lobo respondeu.
+
+"Ela soa horrível."
+A donzela não escondeu seu criticismo enquanto continuava a tocar as cordas do alaúde.
+"Mas, se você quiser, pode cantar junto comigo."
+
+E assim, um coro compartilhado cantado pela bela jovem e o velho lobo ainda se ecoa nas câmaras do palácio abandonado há muito tempo. Diz-se que até hoje os aventureiros que passam por este lugar ouvem uma melodia estranha, mas harmoniosa, soando de dentro.
+
+"É só isso?"
+O lobo lambeu seus lábios desapontadamente e disse:
+"Não é tão boa quanto a história que vou lhe contar agora."
+
+E com isso, o lobo limpou sua garganta e começou a contar sua história.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book145_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book145_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..01fbb10e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book145_PT.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+A lenda diz que o primeiro vinho de Mondstadt foi feito na era que o vento do norte soava.
+
+Na época em que os Reis do Gelo e da Geada lutavam pelo domínio, os antepassados de Mondstadt fabricavam vinho rudimentar a partir de frutas silvestres, mesmo quando eles tremiam no frio cortante. Eles fizeram isso para aliviar a dor de seus dedos congelados e para lhes dar a coragem de enfrentar o gelo áspero e imperdoável. Pois, naquela época, a terra de Mondstadt estava envolta em gelo e neve, e os Dandelions ainda não haviam florescido.
+
+Diz a lenda que em Mondstadt, o inventor do vinho era um guarda imprudente.
+
+Numa tribo rodeada de neve e gelo, era o trabalho dos caçadores e coletores de manterem os estoques cheios de comida, e o do guarda de os proteger de intrusos.
+A visão de um intruso humano era algo raro naquele ambiente hostil - mas havia outras criaturas que poderiam suportar melhor o frio, e elas iriam cavar no subsolo para alcançar os estoques de comida. As regras da tribo eram que uma pessoa deveria inspecionar os poços de armazenamento o tempo todo, preenchendo todos os buracos de rato descobertos - ou melhor ainda, pegando-os em flagrante no ato de furtar - para manter os suprimentos de comida da tribo em níveis abundantes.
+
+Naquele tempo, as cavernas úmidas e escuras precisavam de cuidados e atenção constantes para evitar que os alimentos que possuíam ficassem ruins e apodrecessem. Além disso, as criaturinhas maliciosas que se escondiam fora de vista às vezes pregavam pegadinhas nos guardas.
+
+Um dia, a Fada do Vento notou que o guarda preguiçoso estava mais uma vez sendo grosseiramente negligente. Então, a Fada tomou a forma de uma raposa e se moveu lentamente para uma pilha de maçãs selvagens. Lá, fez crescer fungos, amadurecendo as maçãs e provocando sua fermentação.
+O guarda preguiçoso estava esfomeado quando voltou, e optou por comer uma das maçãs. O sabor suave da fruta fermentada encantou tanto seu corpo quanto sua mente. Imediatamente, ele pegou couro de animal e espremeu o suco das maçãs, criando vinho.
+
+O guarda grosseiramente negligente que inventou a fabricação de vinho na era do gelo e da neve também se tornou o primeiro bêbado de Mondstadt. Diz a lenda que ele foi a primeira pessoa a cair em um sonho devido à embriaguez.
+
+Em seu primeiro sonho bêbado, ele sonhou que havia se tornado um lobo solitário. Em algum lugar perdido no passado ou provavelmente no longínquo futuro, ele lutou contra uma alcateia rival, lutou contra humanos por comida no meio de uma tempestade de neve furiosa e conheceu a primeira Seelie.
+
+O ser humano da tribo e o lobo da alcateia não suportariam viver em solidão. Este vinho recém fabricado serviu para unir o homem e o lobo em seus sonhos.
+
+Mas suas atitudes em relação a esses sonhos eram totalmente distintas.
+
+Quem apenas vive no mundo de vento e neve sempre anseia pelas planícies onde os lobos solitários correm livremente. Mas o lobo solitário teme dos os desejos dos seres humanos. Ele nunca consegue entender por que os seres humanos são cativados em ilusões perigosas, e procuram por esperanças entre essas ilusões.
+O que preocupava o lobo ainda mais era que no sonho de um humano bêbado, ele não conseguia mais distinguir se era um lobo ou um humano com espírito de lobo.
+
+Desta forma, a promessa do lobo solitário era ficar longe desse veneno humano, longe da tentação que era o vinho.
+Os lobos não são descendentes do vento, portanto, o seu lar não é a cidade do Vinho e da Poesia. Como tal, os lobos se afastaram da comunidade humana, e começaram a viver nas florestas e selvas onde não há odor do vinho.
+
+"Isso que vocês chamam de vinho, nós lobos chamamos de abismo."
+Disse o lobo arrogantemente para o bêbado.
+Mas à medida que o lobo se virou para dizer isso para o bêbado, descobriu que ele agora estava dormindo no meio de galhos de pinheiros.
+
+O lobo ficou insatisfeito, e soltou um violento sopro de ar de seu nariz antes de deixar o bêbado fedido dormindo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book146_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book146_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2403c041
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book146_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+As palavras neste relógio de sol parecem seguir àquelas do Templo dos Mil Ventos. Ao serem observadas juntas, às quatro linhas então demonstram a mensagem completa.
+
+Este lugar e o Templo do Vento Milenar devem ter algo em comum com o deus do tempo.
+
+Que irônico que um santuário dedicado ao deus do tempo desapareceu com ele...
+
+Além disso, a literatura diz que alguns pensadores antigos acreditavam que o Arconte Anemo tinha alguma conexão com esse deus...
+
+Se isso for verdade, então deve existir alguma evidência daquilo por aqui... Normalmente seria alguma evidência elemental...
+
+Além disso, definitivamente é uma sensação particularmente estranha por aqui durante uma determinada hora do dia. Começa por volta das 2 da manhã e termina às 5 da manhã, mais ou menos...
+
+No final, há um relógio de sol aqui, e nas primeiras horas do dia a sombra do ponteiro aponta diretamente para baixo. Me lembro bem porque é algo que realmente se sobressalta na minha memória.
+
+Mas eu não tenho Visão. Sendo assim, sei quando está acontecendo algo, e posso supor sobre a casa, mas não consigo investigar apropriadamente.
+
+Honestamente, é muito difícil ser um acadêmico quando você não possui Visão, é uma limitação muito grande...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book147_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book147_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..214b7306b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book147_PT.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+Liyue é uma terra em que se encontram todos os tipos de tesouros raros e exóticos, e onde se encontram eles, também com certeza se encontra aqueles que sabem achá-los.
+
+A primeira dona da Antiguidades Xigu, a colecionadora Mingui, era uma pessoa muito peculiar.
+
+A Antiguidades Xigu da Encosta de Feiyun era frequentada por clientes refinados. Fechado durante o dia, ele só abriu para os clientes quando a lua começou a subir no céu noturno. Os clientes da loja eram tudo menos comuns: eles eram ricos e extraordinários, as pessoas com bom gosto.
+
+Um relógio meticulosamente trabalho de Fontaine, incenso de Sumeru, uma taça de vinho de um aristocrata da velha Mondstadt, um banco de madeira cuja superfície foi outrora agraciada pelas nádegas de um Adeptus por uma hora, uma delicada xícara de chá de jade da qual o Senhor do Geo uma vez tomou um gole de chá, uma jarra de celadon, inestimável, que a divindade vizinha de Liyue, o Arconte Anemo, uma vez acidentalmente derrubou no chão, despedaçando-o em pedaços. Tudo isso e muito mais foi disposto para que os clientes pudessem ler a seu bel-prazer, cada item apenas esperando por aquela pessoa com quem compartilhou uma certa afinidade.
+
+Numa noite, um homem rico que estava andando por ali acabou por parar na frente da loja, e começou a examinar curiosamente os itens nas prateleiras.
+
+A dona ficou impressionada com suas longas roupas pretas, escuras como os topos das montanhas, e pelos seus olhos, que tinham uma cor de âmbar.
+
+Esse não era um homem comum. Mingui conseguia dizer isso só com um olhar.
+
+"Seja bem-vindo, fique à vontade para olhar e me diga se algo chamar sua atenção."
+A voz delicada dela quebrou o silêncio da noite.
+"Hã? Oh, desculpe."
+O homem sorriu, falando com certa timidez.
+
+"Eu só estou realmente interessado nessa falsificação."
+
+Sua atenção estava em uma velha Placa de Jade quebrada.
+
+O rosto exposto ao céu noturno era aquele em que o padrão estava um pouco mais intacto e, à medida que o luar brilhava, penetrava nas manchas intrincadas no jade, expondo-as e descia em cascata nas ravinas produzidas pela textura entrecruzada na superfície da placa. O severo desgaste na frente e a desintegração ao redor do perímetro tornavam impossível discernir as palavras e imagens que uma vez foram escritas nele. Segundo todos os relatos, parecia ter vivido uma vida turbulenta.
+
+"Falsificação...? Você tem certeza?"
+Mingui estava acostumado com provocações dos clientes, mas ser ridicularizada dessa forma a deixava irritada.
+
+Somado a isso estava o fato de que este item em particular havia sido roubado por um aventureiro de um palácio abandonado nas profundezas do abismo, que mal havia conseguido sair daquele lugar com vida. Ela se lembrou de como havia pechinchado implacavelmente com o aventureiro para adquirir a peça e como no final ainda havia custado a maior parte de sua fortuna. Se isso realmente fosse nada mais do que uma falsificação, não apenas significaria que ela havia perdido uma imensa parte de sua riqueza, mas também significaria um dano irrevogável à reputação das Antiguidades de Xigu como conhecedora de qualidade.
+
+Mingui sabia o que tinha de fazer: não apenas devia se livrar desse cliente que ameaçou arruinar seu negócio, mas ela também deveria encontrar uma forma de vender essa Placa de Jade para ele no processo.
+
+"Continue, eu gostaria de ouvir sua avaliação minuciosa."
+
+————————
+
+"Como todos sabemos, Teyvat foi mergulhado no caos há dois milênios e meio quando os deuses declararam guerra uns contra os outros, o conflito que se seguiu espalhou-se a todas as pessoas em todos os cantos da terra. Teyvat pode não ter sido dividida nas mesmas sete nações que conhecemos hoje, naquela época, mas assim como agora, o povo tinha seus próprios povoados e civilizações..."
+"Os deuses cujos nomes já foram esquecidos há muito tempo, um dia já foram venerados, adorados, até mesmo adorados pelo seu povo. Nossos antepassados levaram pérolas e conchas do mar, jade das montanhas, rochas das planícies e cristais de sal da terra, cada um para construir ídolos sob a forma de seus deuses."
+"Placas de Jade desse tipo são relíquias daquela época. Elas pertenciam a uma antiga tribo que adorava o Rex Lapis... mas claro, o Arconte Geo provavelmente ainda não tivesse o nome Rex Lapis naquela época."
+"Esta era uma época em que as pessoas viam seus deuses se confrontarem em amargas batalhas diante de seus próprios olhos. Rex Lapis não havia estabelecido a moeda das sete nações e lançaria as primeiras moedas de Mora por um bom tempo. Por isso, as tribos negociavam usando pedaços de minério que, de tempos em tempos desenterravam, com ídolos feitos com a semelhança do Arconte Geo para garantir a estabilidade dos preços."
+"Como você pode ver... A sabedoria mortal é uma coisa fascinante. Eles estavam fazendo seu próprio caminho no mundo antes mesmo do Rex Lapis ter feito provisões para que o fizessem."
+
+O jovem parou para pensar mais sobre a observação que ele tinha acabado de fazer.
+Ele ficou ali, coberto pela luz prateada da lua, que de alguma forma parecia fazer ele ser um pouco mais baixo.
+
+"Este tipo de placa de jade é um raro achado nos dias de hoje. A maioria delas está enterrada em leitos de rios e nas montanhas. E como cada uma é esculpida à mão, todas elas são únicas... É por isso que elas normalmente vendem por preços astronômicos. Afirmar que são inestimáveis não seria um exagero."
+"É uma pena que a que você expõe na sua prateleira é uma falsificação recente. Por recente, digo que provavelmente foi feita na geração de seu pai."
+"Existe um ditado no ramo que diz o seguinte: 'um jade sem imperfeições não é um jade de verdade.' Esse daqui, por exemplo, tem pouquíssimas imperfeições e é muito translúcido... Tudo aponta para o fato de que é improvável ter sido feito por nossos antepassados."
+"Além disso, eu quero acrescentar que a imagem entalhada nessa peça de jade é de uma mulher. Isso é muito incomum de se ver em relíquias dessa época."
+
+O jovem segurou a Placa de Jade na direção da luz da lua para inspecioná-la com maiores detalhes.
+"Apesar de existirem alegações de que existiram encarnações de Rex Lapis na forma de uma mulher, não existe nenhum registro histórico, nem evidência física."
+
+Apesar de jovem, o homem tinha um ar de um velho e irritante pedante.
+
+"Bem, aí é que você está errado..."
+Mingui sorriu levemente, similar a uma raposa que provoca um caçador inexperiente.
+"Talvez você esteja disposto a ouvir minha história antes de dar seu veredito final?"
+
+A dona da loja cerrou seus olhos e começou a contar a história...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book148_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book148_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ff55fcdd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book148_PT.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+Na época que deuses ainda andavam na terra, a divindade que hoje veneramos como Rex Lapis era apenas um entre muitos.
+Naquela época, corria o boato entre o povo de que o Arconte Geo era um deus frio e insensível. A sua conduta era justa em todas as coisas e seus julgamentos eram racionais e imparciais, mas carecia de piedade. Como as rochas, ele não tinha calor ou suavidade.
+Apesar disso, as pessoas o reverenciaram e depositaram nele sua fé de qualquer forma. Isto porque suas leis serviam para garantir que o comércio fosse justo e que a vida fosse segura e ordenada. O Arconte Geo cresceu em força e prestígio por causa da crença do povo nele.
+
+Mas até mesmo deuses são incapazes de controlar as crenças e dúvidas de seus seguidores mortais.
+E ainda que um deus seja um guardião da justiça, ele não tem nenhuma forma de inculcar suas regras nos corações de cada indivíduo.
+
+Na Vila Mingyun havia um artesão de jade incorrigivelmente irreverente que adorava brincar. Qualquer que fosse a missão que assumisse, ele a completaria da forma mais surpreendente, e sempre terminaria a missão no último dia antes do prazo.
+
+Se o cliente pedia uma estátua de um caçador dominando uma besta, ele receberia uma estátua de um javali correndo desesperado por sua vida.
+E quando o cliente demandava uma explicação, ele dizia:
+"Quando um caçador formidável cerca sua presa ele pode não mostrar seu rosto, mas sua presença imponente é suficiente para assustar ela."
+
+Se o cliente pedia um entalhe de um poderoso líder, ele provavelmente receberia uma estátua de um trono majestoso.
+E quando lhe perguntavam por que, ele respondia:
+"Nenhum líder senta em um trono por mais de cem anos. O trono viverá mais que ele."
+
+O artesão de jade rapidamente desenvolveu uma reputação de excêntrico na Vila Mingyun. Mas os ricos comerciantes do próspero porto comercial do Porto de Liyue ficaram intrigados e estavam muito dispostos a fazer encomendas com ele - nem que fosse para experimentar por si mesmos como era estar do lado receptor das artimanhas deste vigarista.
+
+——————
+
+Uma noite, uma mulher veio até sua oficina.
+Ela usava um vestido negro e seus olhos tinham um tom de âmbar sob a luz da lua no céu noturno de Liyue.
+O artesão nunca a havia conhecido antes, mas rapidamente se encontrou em profunda conversa com ela. Era estranho, ela parecia conhecer cada uma das veias de minério e depósito de jade da aldeia. Ela falava das maravilhas do mundo como se fossem suas irmãs, e falava de jade e metais preciosos com um carinho que normalmente se reservaria para uma filha amada...
+Os únicos tópicos que ela raramente falava eram sobre cultura, costumes e interações sociais.
+Talvez ela não soubesse dos costumes do mundo, ou talvez não desejasse discuti-los. De qualquer maneira, tinha certamente algo fora do comum a respeito dessa mulher.
+Pelo menos, isso era o que o artesão pensava.
+
+"Eu quero que você faça uma Placa de Jade com uma imagem do Arconte Geo."
+A mulher finalmente disse seu pedido quando a conversa deles havia terminado, e estava pronta para sair.
+"Mas eu tenho uma condição: você não poderá entalhar a representação do Arconte de sua imaginação, você deverá fazê-lo dependendo do que viu com seus olhos."
+"Caso contrário, não pagarei uma Mora sequer."
+
+Desta maneira, os dois fizeram esse acordo, e a peça deveria ficar pronta dentro de três dias.
+
+No primeiro dia, o artesão jantou e bebeu com seus amigos. Ele não aceitou nenhum novo trabalho naquele dia.
+
+No segundo dia, o artesão subiu a montanha para procurar o jade. Não viu nenhum cliente ou conhecido durante todo o dia.
+
+No terceiro dia, o artesão fechou as portas de sua oficina e começou a entalhar, trabalhando do nascer do sol até o crepúsculo, até que finalmente estivesse completo.
+
+Quando a luz da lua crescente surgiu no céu noturno de Liyue, a mulher com olhos de âmbar retornou e aproximou-se de sua porta.
+O artesão entregou orgulhosamente os frutos de seu trabalho.
+Uma Placa de Jade contendo um entalhe de seu deus, numa forma feminina.
+
+A mulher não entendeu, franziu seu rosto e pediu uma explicação.
+Essa foi a explicação que ele deu:
+"No primeiro dia, busquei conselhos de toda pessoa sábia que conheço, e aprendi os princípios do Arconte Geo e como eles funcionam, mas isso era apenas o esqueleto."
+"No dia seguinte, visitei as montanhas e passei um dia inteiro observando as rochas da montanha, ouvindo a vazante e o fluxo dos elementos e refletindo sobre tudo o que nosso Arconte Geo tinha criado. Mas isso eram apenas sangue e corpo."
+"No terceiro dia, fechei meus olhos e comecei a entalhar seguindo meu coração, iniciando na hora que pensei que era apropriada, parando quando era hora de parar. Isso era o espírito."
+
+O artesão riu estranhamente, e continuou:
+"Mas até mesmo eu não sei por que saiu desta forma."
+
+A mulher balançou o item em sua mão, como se contemplasse alguma coisa.
+"Interessante. Isso me lembra outra história..."
+
+Ela olhou para ele com seus olhos de âmbar e começou a contar a história...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book149_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book149_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3eeb2f331
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book149_PT.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+Liyue é uma terra onde todos os tipos de tesouros raros e exóticos se reúnem, certamente também se encontrará aqueles com um olhar perspicaz. Na era próspera do Porto de Liyue, uma miríade de bens e tesouros fluía sem fim para dentro e para fora da terra como as marés subindo e descendo.
+Aquela época pertenceu, como também pertence a de agora, aos mercadores ricos e aos donos de navios. Era uma época em que os que reinavam eram os que se atreviam a lutar contra as terríveis ondas do mercado e a ira das bestas do oceano.
+
+De maneira similar, antigamente bem como hoje o porto estava sempre cheio de marinheiros e trabalhadores.
+Nas lendas, o Rex Lapis às vezes negociava e discutia com os mestres do Terraço de Yujing em forma de uma pessoa ilustre, por outro lado, às vezes andava e brincava com os mineiros, pescadores ou marinheiros como um plebeu.
+
+Naquele tempo, havia um certo proprietário de embarcação de pesca que era notoriamente severo e crítico em seu temperamento. Ele era sempre rude com aqueles que trabalhavam para ele, e sempre que algo não lhe satisfazia, ele tirava conclusões precipitadas e começava a repreendê-los, até mesmo em reduzir seus salários, sem lhes dar a oportunidade de explicar seu lado da história.
+
+Um dia, o dono de uma embarcação de pesca conheceu um homem.
+Ele tinha acabado de ser contratado pelo proprietário do barco de pesca, e seu traje era indistinguível do de qualquer outro marinheiro do dia: uma camisa e calça marrom solta, e uma bandana na testa. Mas de sua pele bronzeada e dos contornos de seu rosto, ficou claro que ele era um plebeu da Vila Qingce que tinha descido das montanhas para a cidade numa tentativa de buscar uma vida melhor.
+
+Ele é um pouco desajeitado como outros habitantes de montanha. Ainda pior, ao distribuir as pescas, ele sempre se afasta instintivamente dos frutos do mar com tentáculos pegajosos.
+
+"Você não faz dinheiro sendo tão exigente! Quem você pensa que é, o dono da mansão?"
+Essa era a única justificativa que o dono do navio deu ao pagar o recém-contratado homem da montanha.
+
+Os jovens simplesmente sorriram e continuaram seu trabalho. Isso marcou muitas das interações entre os dois.
+Mas um dia, o jovem respondeu com uma pergunta:
+"Todo mundo tem coisas que gostam e não gostam, então por que deveríamos fazer as coisas que mais odiamos?"
+
+O dono do barco pesqueiro foi pego de surpresa por essa pergunta. Enfurecido, ele estapeou o seu aprendiz na cabeça e gritou com ele:
+"Essas são as regras do mundo! Preste atenção: você vai chegar a canto nenhum no mundo se não fizer um trabalho que não gosta!"
+
+"Mas talvez isso não era o que Rex Lapis queria dizer quando ele fez as regras..."
+
+"Que monte de besteira!"
+
+"Pois bem, talvez você entenda melhor se eu lhe contar uma história."
+Os olhos do jovem brilhavam como âmbar das minas na luz do sol da tarde.
+
+"Então você é um contador de histórias agora?"
+O simples pensamento desse jovem de uma vila na montanha contar-lhe uma história fez o dono do barco de pesca ficar curioso.
+"Fale então... Mas não deixe de trabalhar!"
+
+O rosto do jovem exibia um sorriso pernicioso, e seu olho brilhou levemente.
+"Então deixe-me lhe contar a história da Placa de Jade..."
+
+Ouvindo as histórias de garoto, o dono se perdeu no tempo, e não percebeu que o dinheiro que ele poupou dos salários dos empregados estava sendo roubado em segredo, e logo depois distribuído para outros.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book14_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book14_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..16ba82737
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book14_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Quando senti que algo não estava certo é que descobri que já me tinha transformado em um Dandelion.
+Mesmo que eu quisesse protestar, o Dandelion não tinha boca nem língua para que eu fizesse qualquer som. Tudo o que eu podia fazer era assistir impotente enquanto a gigante me pegava suavemente do chão e me segurava entre seu polegar e dedo indicador.
+"Dandelion, Dandelion, voe com o vento para uma terra distante."
+A raposa cantou.
+E então, com um sopro, as sementes de Dandelion começaram a dançar no ar. Fui apanhado por uma tempestade e levado para um céu distante.
+Fiquei com uma tontura. Aqueles olhos que brilhavam como pedras preciosas no lago estavam desaparecendo rapidamente. Enquanto eu perdia a consciência, ouvi a voz dela uma última vez antes de também desaparecer. Ela estava fazendo um desejo.
+"Oh, Arconte Anemo, eu lhe imploro que nos transforme em humanos! Pois, só assim estaremos a salvos dos arcos e facas de caça dos humanos."
+...
+Quando despertei, percebi que estava na floresta atrás da vila.
+Na floresta crescem muitas árvores verdejantes e exuberantes e entre elas há um pequeno lago.
+O lago era como as janelas de vidro da Catedral de Mondstadt, pois eram todas cristalinas e brilhavam ao sol.
+Os raios de sol passam entre as folhas e iluminam a superfície do lago, como se pedras preciosas fragmentadas estivessem escondidos no fundo. Era muito bonito.
+Naquele dia, o tempo estava frio. Eu estava caçando na floresta e quando caminhei até o lago, sua água cintilante de alguma forma me lembrou uma garota que eu amava há muito tempo.
+Não conseguia me lembrar de como ela era, mas seus olhos devem ser como a água, brilhando como pedras fragmentadas.
+Sim. Na hora, eu certamente fiquei deslumbrado com o brilho refletido no lago e adormeci inconscientemente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book150_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book150_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bca4fe0bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book150_PT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+Era uma época em que incontáveis itens exóticos e curiosos chegavam ao Porto de Liyue.
+Nessa noite, Mingui, dona da loja Antiguidades Xigu, estava pesquisando relíquias e narrando antigas histórias com um jovem nobre sem nome.
+O tema de debate deles era uma Placa de Jade.
+
+É sabido que falsificar um jade antigo não custa nada, entretanto, fazer uma cópia requintadamente trabalhada pode custar mais, mas, mesmo assim, parece ser aceitável para os comerciantes.
+O ponto difícil é forjar uma história magnífica.
+
+Como um artesão de jade que entrou profundamente nas montanhas, ou o jovem dos pescadores de comportamentos estranhos, aqueles considerados divergentes geralmente se aproximam mais do coração das coisas.
+Rex Lapis estabeleceu regras e contratos, mas nunca os forçou usando de sua autoridade a viver de acordo com eles como um modelo perfeito, pois, ele sabia que as leis e estipulações era um meio, não o fim. O equilíbrio intemporal estava, na verdade, na consciência de uma pessoa e em sua capacidade de fazer escolhas por si mesma.
+
+O chefe grosso do barco pesqueiro não entendia esse princípio, e então mereceu o medo e a zombaria de seu ajudante.
+
+Assim como os humanos, as antiguidades também são. Qualidade, raridade e perfeição são fatores importantes, sim, mas o verdadeiro valor de uma relíquia está em sua história de fundo.
+
+O jovem nobre não parecia se afeiçoar desta ideia, e então não via problema em dizer que a Placa de Jade era falsa, reduzindo seu valor.
+
+Mas se todos os tesouros da Antiguidades Xigu fossem examinados com tais penetrantes e empíricos olhos, seu valor seria reduzido a nada.
+
+Como as lágrimas de uma donzela por o seu capitão, que se tornaram pérolas eternas, ou um rei mortal que esculpiu um retrato de sua falecida rainha, antes de selar sua própria alma nele...
+
+Essas histórias, essas lendas que deveriam ter desaparecido com o tempo foram preservadas, e hoje fervilham com vida embaixo da carcaça dessas relíquias.
+
+"A história é muito interessante, vou levar essa falsificação então."
+O jovem nobre acenou com a cabeça, seus olhos dourados sorriam.
+
+"Mesmo depois de ouvir minha história, você ainda pensa que é uma falsificação?"
+Mingui suspirou levemente.
+
+"Claro."
+O jovem nobre não conseguia evitar de sorrir, e de fato ele parecia mais feliz do que quando tinha entrado na loja.
+
+"No final de tudo, a história que contei sobre Placas de Jade serem moedas antigas são inventadas. Tudo são mentiras que inventei."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book151_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book151_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..92bf6596c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book151_PT.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+A espada solitária perfurou o ar da noite, sem ser desafiada pelas estrelas ou pela Lua.
+O vento do outono soava alto nas montanhas, seguindo a dança espiral da espada.
+
+O vento e a chuva acompanhavam um viajante solitário na sua jornada para casa.
+
+O cabelo desta pessoa era estranho, selvagem, e seu rosto era feroz, seu rosto parecia muito místico e extraordinário. Suas roupas eram finas, e em seu caminho de volta para casa, ele caminhava balançando de um lado a outro, como se estivesse ferido ou doente. Parecia mais um zumbi do que um homem vivo.
+
+Ele estava nesse caminho há três dias. Três dias que ele estava faminto e sem dormir.
+
+Três dias atrás, ele tinha um nome, uma espada famosa e seu mestre decadente. Agora, apenas carregava tristeza e preocupação, que rolavam para fora de si, carregadas pela chuva súbita até a lama sob seus pés.
+
+Três dias antes, aquele espadachim começou uma luta com ele, em que seu mestre e discípulo acabaram enterrados na neve da montanha que agora estava manchada de vermelho.
+
+Agora, ele tinha um novo nome: Jin LXXII.
+Porque ele era o último sobrevivente dos setenta e dois discípulos de seu mestre.
+
+——————
+
+Ele não sabia quanto tempo havia andando até escutar o som de carros atrás dele.
+
+Jin LXXII foi para o lado da estrada e perguntou: "Esse carro está seguindo para a Vila Tupi?"
+
+O condutor o cumprimentou e respondeu: "Poucos são os carros nessa estrada que não o fazem."
+
+Jin LXXII perguntou novamente: "Já que você está indo para lá, seu carro pode levar mais uma pessoa?"
+
+O condutor disse: "Pode, mas você não me perguntou se eu quero."
+
+Jin LXXII não entendia: "Já que você vai para Vila Tupi, por que não me levaria?"
+
+O condutor respondeu: "Porque você não sou eu, e eu não sou você".
+
+"Que conversa inútil."
+
+Assim que as palavras saíram, tirou sua espada da bainha. O condutor sentiu apenas um calafrio, e caiu no chão sem resistência para nunca mais falar.
+
+O Jin LXXII era essa pessoa. Embora tivesse perdido tudo, até mesmo o seu coração, e a sua ousadia tivesse diminuído, ele sempre odiou pessoas que falavam sem sentido acima de tudo.
+
+Sentando no carro ensanguentado, Jin LXXII partiu para a Vila Tupi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book152_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book152_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..34eba61b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book152_PT.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+É dito que numa terra distante, "Tupi" significa queimar a falsidade para revelar a verdade.
+
+A Vila Tupi está localizada sob o pé de uma colina, ligada com o mundo exterior apenas por uma velha estrada, exatamente a que Jin LXXII estava.
+
+O céu escureceu, a chuva e o vento soaram.
+
+Jin LXXII nunca teve nenhuma relação com a Vila Tupi, mas para sua vingança, ele não tinha escolha senão visitar o chefe dela.
+
+Quando o vagão de bois finalmente percorreu a velha estrada lamacenta até a base da montanha, já era noite, e nuvens sombrias lançavam uma sombra sem limites enquanto cobriam os olhos da lua. Jin, o Septuagésimo Segundo, escondeu-se naquela sombra, bebendo noite adentro, de corpo e alma.
+
+Naquela noite escura, a luz branca pura da lua brilhava sobre a cabeça do chefe da aldeia. A Vila Tupi nunca havia sido grande, mas o chefe não era uma pessoa comum. Ninguém sabia seu nome ou seu passado, e ninguém se atrevia a perguntar.
+
+Eles apenas sabiam que seus ombros carregavam uma dívida de sangue, de um passado escuro como seus olhos.
+
+Eram vermelhos e penetrantes como uma lâmina, perfurando os corações de tudo que ele olhava.
+Seu caráter era também igual, como uma faca afiada que poderá perfurar o coração de outra pessoa a qualquer momento.
+
+"Chegou a hora."
+O chefe da aldeia baixou a cabeça e murmurou algo para si próprio, a gélida luz da lua se refletindo em sua cabeça calva.
+
+Fora da mansão do chefe, estava um demônio abanando sua espada cheia de sangue, aniquilando os seus serventes um por um.
+Apesar de a Vila Tupi ter muitas pessoas ruins, escolas e seitas tinham suas regras, e ninguém teria a audacidade de agir inconsequentemente com provocações e conversas de vingança.
+Mas Jin LXXII perdeu o seu clã, portanto, não estava restringido a essas regras. Ele era apenas um fantasma faminto com uma lâmina afiada solitária, ansiando-se por provar o sangue de todos os seus inimigos.
+
+O vento e a chuva acompanhavam ao som da batalha, e a água levava o vermelho que manchava o espadachim, apenas para outra camada ser pintada imediatamente...
+
+O espadachim carmesim seguiu em direção a uma neblina vermelha. Muitos eram seus feridos, mas ninguém era capaz de pará-lo.
+
+Quando a neblina se dissipou no meio do dilúvio interminável, o espadachim cruzou o vermelho turvo debaixo de seus pés e seguiu para a mansão do chefe.
+
+——————
+
+O estrondo além dos portões silenciou-se, e apenas agora o chefe levantou um copo de vinho e o jogou pelo ar com um rápido movimento.
+Talvez para fazer um brinde para o encontro destinado, ou talvez como um ritual para sua alma pecadora.
+
+As portas se abriram. Era Jin, o Septuagésimo Segundo, com seu contorno avermelhado sobreposto contra os elementos cinzas cegantes do lado de fora.
+
+"Chefe, eu o procuro pois preciso perguntar algo."
+
+"Você matou muitas pessoas na aldeia."
+
+"Não foram muitas nem poucas, foram exatamente 362 vidas."
+
+O chefe nada disse, seu rosto permanecia imóvel, mas a veia pulsando na sua têmpora traía a fúria dentro de si.
+
+"Ah sim, também um cachorro."
+
+Dito isso, a figura avermelhada jogou algo para cima, aterrissando em cima da caixa de vinho...
+Era o osso do cachorro que guardava a porta. Ele tinha sido cozinhado por algum tempo e estava totalmente limpo.
+
+Pois, nessa meia hora, o Jin LXXII não apenas extinguiu a vida de trezentos e sessenta e dois homens capazes, mas até transformou o cachorro que guardava o portão em ensopado de carne de cachorro.
+
+Que crueldade!
+Que atrocidade!
+
+O chefe da vila soltou um grito terrível e desembainhou sua espada.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book153_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book153_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..70461d72b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book153_PT.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+A chuva parou subitamente, mas o céu ainda não estava claro.
+
+Jin LXXII perguntou ao mestre da vila por informações sobre seu nêmesis.
+Agora, nada sobrava na Vila Tupi, exceto casas e corpos sem mestres.
+
+Nem isso sobrou, pois, esse mundo não tinha espíritos.
+Esse mundo não possuía nenhum poder elemental,
+E assim, as memórias dos mortos não poderiam permanecer no reino mortal através de ressonância elemental.
+
+O chefe da aldeia era um inimigo formidável. Sua lâmina era extremamente rápida, e tinha deixado muitas feridas em Jin, o Septuagésimo Segundo, cada uma profunda o suficiente para cortar seus ossos.
+Mas, infelizmente, seu 'coração' era muito lento.
+
+Este era um mundo sem poderes elementais,
+E com isso, não se podia adicioná-los a esgrima.
+Esgrima era então uma questão puramente de habilidade física e não de controles elementais.
+A espada é uma extensão do corpo, e alguém a usa como um braço comanda os braços, ou como o coração dirige os olhos.
+Apesar dele ser habilidoso com a lâmina, o chefe da vila nunca entendeu o valor do 'coração', sendo assim, caiu com um único golpe.
+
+Jin LXXII caminhou em direção ao chefe caído, descartando o incensário quebrado na sua mão esquerda.
+
+O chefe havia se concentrado demais em desferir golpes selvagens contra o corpo do espadachim, achando que ele estivesse muito aflito para se defender, e não tinha olhos para a mão esquerda do seu inimigo, que deveria estar vazia-
+
+E num instante, o incensário havia atingido o chefe dá Vila Tupi na testa, fazendo com que ele batesse em uma parede onde depois desabou, imóvel.
+
+"Vandâlo desprezível..."
+
+Mas apenas o vento o respondia: o vilão, segurando o incensário quebrado, não disse uma palavra.
+
+"... A pessoa que você procura, ela está nas montanhas áridas além desta vila... Vá e busque sua morte..."
+
+O vilão saiu, e o som desolado do vento era a única coisa que lhe respondia...
+
+Bem como o som estalante das chamas selvagens.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book154_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book154_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..14cfa8948
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book154_PT.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+Jin LXXII esperou até o arco-íris se dissipar, e finalmente partiu da Vila Tupi em sua jornada na direção das montanhas áridas.
+Lendas antigas dizem que essas montanhas áridas foram criadas por fatias da espada do Imperador Celestial, por isso, eram incrivelmente difíceis de escalar.
+Contos folclóricos também dizia que eram áridas, pois sugaram as lágrimas da Mãe Terra, tornando-se terras salgadas onde nada crescia.
+
+As montanhas áridas uma vez foram mineradas em busca de ouro e pedras preciosas, mas as minas foram arruinadas em um terremoto, e os mineiros morreram soterrados nela.
+Após isso, ninguém mais tentou criar as instalações para minerar a montanha, e suas cavernas ficaram infestadas com monstros e bandidos.
+
+E entre esses maus escondidos dentro da montanha estava o nêmesis de Jin LXXII.
+Os ombros do espadachim tremeram, avançava hesitantemente porque os ferimentos de sua batalha contra o chefe da Vila Tupi ainda não se recuperaram.
+
+Ele sabia que muitos pares de olhos o encaravam das pedras, e a respiração de bestas que sentiram o cheiro de sangue também estava perto.
+Muitos anos de derramando sangue afiaram os sentidos de Jin LXXII.
+
+Ele sentia que as montanhas sem vida eram na verdade uma grande armadilha.
+Bandidos esperavam em oculto que ele entrasse em alguma gruta estreita, ou se espremesse em um pequeno desfiladeiro, ou passasse por um poço de mina destruído. Então, eles iriam atacá-lo na escuridão com facas e acabar com ele.
+
+Mas pelo aspecto das coisas no momento, as montanhas íngremes agora pareciam ser suficientes para matar Jin, o Septuagésimo Segundo.
+O espadachim tropeçava com cada passo, e a estrada era pequena e traiçoeira. De vez em quando, o cascalho soltava-se sob seus pés.
+
+Ao mesmo tempo, sobre um penhasco rodeado de árvores mortas, duas figuras cerraram os olhos à medida que observavam o pequeno viajante.
+
+"Ele tem estado pior desde que partiu do acampamento da base da montanha. Se nós apenas o deixarmos continuar caminhando por esse caminho traiçoeiro, ele certamente cairá no abismo."
+Disse uma velha magra até ossos.
+
+Olhou para seu lado com olhos gélidos e de azul jade, mortais e afiados como uma víbora escondida entre as fendas na rocha.
+
+"Duvido!"
+Ela se virou para encarar a voz alta de um homem velho gordo.
+"Ele matou trezentos e sessenta e dois na Vila Tupi, e ainda cozinhou o cachorro na frente do portão."
+"Apesar dele ter sido ferido gravemente pelo chefe da vila ao ponto de quase não poder se mover, nós ainda devemos ter cuidado."
+
+"Aauu!"
+O velho homem desapareceu na floresta murcha, fazendo um barulho de desgosto.
+
+"..."
+O homem velho observou mais um pouco enquanto o espadachim coxo parou por mais um momento, antes de dar umas palmadas em sua barriga e partir lentamente.
+Não tocou uma árvore murcha ou uma grama seca enquanto o fez.
+
+De repente, o céu escureceu com nuvens, e novamente uma chuva mordaz começou a cair.
+Na montanha, o ferido Jin LXXII apoiou-se em sua espada como uma muleta e continuou seguindo adiante.
+Entretanto,o frio e a perda de sangue era muito para ele, e caiu sobre o cascalho e a pedra estéril.
+
+Logo que a escuridão tomou conta dele, ele viu momentaneamente as bainhas ondulantes de saias índigo...
+Ele podia jurar que já tinha visto elas antes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book155_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book155_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..335ff2688
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book155_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+A frase "tempo e o vento" parece ter algo a ver com o Arconte Anemo... Mas este sujeito não poderia ser mais claro? O que eu deveria adivinhar com apenas estas quatro palavras?
+
+Se tem algo a ver com o Arconte Anemo, então qualquer pista que for encontrada também deve estar relacionada com ele.
+
+Então, se alguém leva em consideração a ideia de "tempo"... Este relógio solar deve ter esconder algum segredo.
+
+Além disso, às vezes tenho uma sensação estranha em torno deste lugar. Acho que poderia ter sido às duas da manhã... Na verdade, quando foi mesmo?
+
+Eu realmente não consigo lembrar... Eu só me lembro que algum dia antes do amanhecer, a sombra lançada pelos ponteiros do relógio de sol apontam logo abaixo dele.
+
+Mas... Bem, tudo bem. Os palestrantes da Academia costumavam dizer que seria melhor que as pessoas sem Visões não participassem da prática, assim como as pesquisas ao ar livre.
+
+Eu não entendia o que eles queriam dizer naquela época, mas agora imagino que sim. Apesar de ter achado uma pista, tudo que podia fazer sem Visão era observar.
+
+Imagino se a Guilda dos Aventureiros pode me ajudar a achar alguém que tem Visão e está disposto a me ajudar.
+
+Falando nisso, por que a Guilda de Aventureiros de Mondstadt é tão pequena?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book156_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book156_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7116d7f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book156_PT.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Passaram alguns dias após aquela noite e a raposa não voltou mais.
+Mas nesses dias, as presas aumentaram gradualmente na floresta.
+Tentilhões pequenos, garças de perna comprida, javalis turbulentos...
+Não se sabe se é devido à estação ou à retribuição da raposa. Não importa o motivo, finalmente se pode comer carne ao jantar.
+Todavia, a raposa não voltou mais.
+Parece estranho, mas era mais fácil adormecer com a barriga vazia. Agora, com a barriga cheia, não conseguia parar de pensar na menina que encontrara naquele dia.
+Quando poderia voltar a ver aqueles olhos azuis como água?
+Com o coração pesado, e ainda meio acordado, ouvi uma pequena voz vinda de fora.
+Com esperança de ver aquela pequena figura branca, saltei da cama e abri a porta.
+Não vi os olhos azuis, cor da água, nem uma cauda branca e fofa. Vi apenas os Dandelions brancos se elevando levemente sob a luz lunar, como flocos de neve suspensos no ar.
+De repente, algo entrou no meu nariz.
+"Ah... Atchim!"
+Imediatamente, os Dandelions brancos felpudos começaram a rodopiar, voando por todo lado e criando uma nevasca.
+Na nevasca de Dandelions, aqueles olhos me encaravam, como pedras preciosas que olhavam meu coração.
+Afastando o redemoinho de Dandelions, caminhei em direção à pequena raposa.
+As orelhas da raposa tremeram, arrastou sua cauda grande por entre a grama verde e desapareceu logo por entre as profundezas da floresta.
+Eu rapidamente a segui.
+Por entre as sombras escuras da floresta, a raposa de pelo branco e macio aparecia e desaparecia repetidamente.
+Ela era como a luz lunar que passava pelas folhas das árvores ou como os Seelies astutos que caminhavam delicadamente.
+Acreditando na raposa, caminhei em círculos enquanto a seguia e saí da floresta escura.
+Sob a luz da lua, um infinito mar de Dandelions surgiu em minha frente.
+Mesmo quando fiquei sem palavras, ouvi um ruído vindo de trás.
+Leve e calmo, como o som de uma menina descalça pisando em agulhas de pinheiro e folhas caídas.
+A raposa se aproximou a mim e a brisa da noite trouxe sua respiração - úmida e fria, com o aroma amargo de Dandelions.
+Ela colocou sua mão em meu ombro. Seus dedos compridos e delicados estavam gélidos.
+Depois, se inclinou perto do meu ouvido, seus cabelos longos caindo em meus ombros.
+Senti seu peito se movendo para cima e para baixo com o batimento do seu coração e sua respiração. Era calmo e pacificante.
+"Aqui é a terra de Dandelion, um lugar que só as raposas sabem ir."
+"Queria pedir a você para ficar aqui e ensinar a meus filhos o idioma dos humanos..."
+"Como recompensa, vou ensinar os truques das raposas para você."
+Minhas orelhas ficaram comichosas, como se Dandelions trazidos pela brisa noturna suave e úmida tocassem nelas.
+Que estranho. Não falei nada sobre os truques para ela... Como é que ela sabia?
+Ela não respondeu. Pegou minha mão e me levou em direção às profundezas do mar de Dandelions.
+A brisa noturna vinda do sul e do norte traziam um aroma amargo e as memórias vagas acariciavam...
+Ela me ensinou gentilmente os truques de raposas entre os pelos brancos que esvoaçavam pelo ar até que a lua subiu bem alto no céu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book157_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book157_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6652ae454
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book157_PT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"Quando ele dominar o meu idioma..."
+Ela disse silenciosamente.
+Fixei meu olhar em seu rosto e fiquei fascinado.
+Ela disse algo, mas eu não ouvi bem. A brisa noturna atrevida trazia os Dandelions que ocultavam suas palavras.
+Ou seria seu próprio idioma? O idioma da brisa e Dandelions?
+Depois, ela me vendo parado, sorriu.
+Seu sorriso era muito lindo. Seus olhos brilhavam como duas meias-luas espelhadas nas suaves ondas de um lago.
+"Então, por que você quer aprender os truques das raposas?"
+"Eu quero aprender os truques de transformação das raposas, assim posso voar bem alto no céu como um pássaro até um lugar longínquo nunca antes visto..."
+Respondi-lhe.
+"Ah, ah, quando estiver caçando, não precisa ficar parado como um arbusto, mas sim voar livremente como um falcão."
+No final, eu não consigui deixar de pensar assim.
+E pensando nisso, como se tivesse ouvido o meu desejo, o Dandelion que estava na minha mão voou rumo à lua.
+"É?"
+Ela abaixou a cabeça levemente, e os longos cabelos pretos caíam pelo pescoço como uma cachoeira. A luz pálida da lua refletia neles, brilhando na pele branca, como se pudesse refletir a nuvem do céu noturno.
+Eu sou incapaz de não olhar para ela, e depois de um tempo meu rosto ficou vermelho e desviei meu olhar.
+Afinal, a raposa era uma fera livre e não escondia sua beleza por vergonha como os humanos.
+Apesar de não ser a primeira vez que a vejo, toda vez que a luz da lua reflete no seu cabelo, eu fico envergonhado e viro meus olhos.
+Às vezes ela inclina seu rosto por um tempo enquanto pensa, soltando alguns suspiros leves. Sua aparência não parece muito feliz.
+Nós estavámos sentados no mar de Dandelions, sem dizer uma palavra. Passamos um bom tempo nisso, tanto tempo que eu pensei que ela estava com raiva de mim.
+"Nós, raposas, somos sábias e gentis. Eu posso ensinar a você nossos truques, ajudar você a realizar seu desejo."
+A raposa virou o rosto como se fosse falar.
+Os olhos brilhavam com a luz do luar, confortando o coração.
+Ótimo, ela não tem raiva de mim.
+Devido a alguma causa desconhecida, eu suspirei levemente com alívio.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book158_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book158_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c59f375ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book158_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+A raposa é um animal esperto e astuto.
+A pequena raposa aprendeu muito rápido, às vezes me perguntava coisas que me surpreendiam.
+Afinal de contas, a língua da humanidade é complexa, não é inocente como a língua dos animais.
+Às vezes, a língua é como um gato agarrando um monte de fios, pendura aqui, pendura ali, prende os estudantes, faz o professor tropeçar.
+Mas a raposa é um animal muito inteligente, aprendeu muito rápido a língua dos humanos, aprendeu muito rápido como descrever de maneira simples como os Dandelions voam pela brisa e a luz da lua iluminando tudo.
+Cada vez que a raposa aprendia uma nova palavra, cada vez que ela tentava usar a nova língua aprendida para explorar o mundo familiar, para dar significado ao vento, aos Dandelions e a Terra, ela estava ao meu lado, sorrindo, olhando para nós.
+A pequena raposa aprendeu muito rápido, mas eu não me sentia gratificado.
+Quando eu não puder ensinar, será que ela me abandonará nesse mar de Dandelions?
+Quando essa hora chegar, será que ainda estarei sob essa luz da lua, vendo esses gentis olhos?
+Ela ainda me atrairá para o mar de Dandelions, brincará comigo, respirará o vento do norte e do sul, que possuem um aroma um pouco amargo?
+Pensando nisso, me perdi nas lembranças melancólicas.
+Eu já não me lembro claramente daquela noite, eu e a garota que eu admirava nos separamos sob essa mesma luz da lua.
+"Obrigado por todo seu esforço durante esse tempo."
+Não sei quando a raposa veio até mim. O pelo preto caindo pelos seus ombros, refletindo a luz da lua, leve como a água.
+"Espere ele aprender a língua dos humanos, talvez seja capaz de fazer alguns novos amigos..."
+"Sou muito grata a você. Desde que começou a aprender a língua dos humanos, ele se tornou mais alegre."
+Ela olhava para mim, seus olhos profundos brilhando como pedras preciosas.
+"Mas, agora que você já ensinou a língua dos humanos para nós, para onde vai?"
+Eu esqueci de responder, fascinado pelos seus olhos brilhantes.
+Será que isso também é um truque das raposas?
+A raposa olhava o meu jeito ruim de falar, rindo.
+Depois, ela se virou rumo à lua e caminhou, me atraindo para o mar de Dandelions.
+Vendo a situação, ela abanou sua cauda, se virou e entrou no mar de Dandelions escuro.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book159_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book159_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..de9cb8367
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book159_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Desta forma, a princesa e dois sábios partiram rumo aos territórios gelados do norte.
+Aqui tem gelo e neve por todo lado. Nem a fera mais corajosa e forte ou o furão com mais capacidade para escavar a terra podem encontrar aqui um bosque caloroso ou uma fruta suculenta.
+A princesa tremia com o frio do gelo, mas ela não se encolheu nem desviou sua cabeça do vento gélido enquanto caminhava.
+A sábia raposa e a confiável tartaruga continuavam a suportar o frio penetrante, tentando persuadir a princesa:
+"Se o Rei souber que nos aventuramos nesse lugar tão perigoso e gélido assim, ele irá ficar preocupado, é melhor voltarmos logo..."
+"Isso, isso. Temo que essa nevasca se torne cada vez mais forte, cada vez mais fria... É melhor descansarmos um pouco. Quando o vento parar e o céu aclarar, continuamos, pode ser? Desculpa, eu não falo mais."
+Mas a princesa decidida não ouviu os conselhos dos dois sábios e continuou caminhando determinada por entre o vento gélido do extremo norte.
+Neste mundo, o que é mais nobre que salvar os amigos queridos e resgatar uma amizade perdida?
+Assim, eles caminharam e caminharam... Até suas patas ficarem roxas do frio e sua respiração congelar e se transformar em neve.
+Então, no pico gelado de uma montanha alta, ao lado de um rio congelado que, apesar de tudo, ainda corria - embora com gelo em vez de água - a Princesa encontrou um espírito, balançando de um lado para o outro no vento gelado.
+No cume gelado da montanha viviam Fadas com sabedoria ancestral. Elas não tinham forma, mas tinham uma magia forte.
+"Vocês são as mestras daqui? Por favor, vocês podem nos ajudar a cruzar a nevasca?"
+A princesa perguntou educadamente, movendo o casco congelado dormente na neve.
+A sábia raposa e o fiel Vovô Tartaruga também olharam com expectativa para a fada do gelo enquanto dormiam com suas patas congeladas.
+"Hu, hu"
+O espírito disse,
+"Pode sim, mas..."
+"Como retribuição, absorverei sua força física e quando vocês estiverem caminhando pelo vento gélido, ficarão cada vez mais esfomeados, mais cansados e mais frios... Mas não haverá perigo de vida... Talvez! Hu-hu!"
+"Oinc, Oinc, no final é uma Fada do Gelo", pensou a Princesa,
+"Além disso, as pessoas mais sábias e carinhosas de todo o reino estarão do meu lado. Eles darão um jeito!"
+Sem hesitação, a Princesa aceitou o pedido da Fada e a raposa sábia e a tartaruga confiável sequer tiveram tempo de falar algo.
+"Ei, ei, o acordo é justo! Por favor nos leve ao lobo"
+Assim, a Fada se transformou em um fio de gelo cruelmente gélido e guiou a Princesa determinada a atravessar aquela montanha de neve alta...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book15_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book15_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e7f4b300
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book15_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Uma coleção de poesia dos Hilichurls reunida pelo ecologista de Mondstadt, Jacob Musk. Durante a escrita deste livro, Musk viajou através do continente para visitar cada uma das tribos dos Hilichurls, até mesmo indo tão longe a ponto de se aventurar em um povoado de Hilichurls e se tornar intimamente familiarizado com suas vidas. Musk foi elogiado como "Poeta Laureado dos Hilichurls" graças a este livro, mas é evidente que nem mesmo o acadêmico ou os Hilichurls apreciaram particularmente esta honra. Jacob Musk, apesar de ser um entusiasta sobre o estudo dos Hilichurls, detestava ser associado a eles mesmo em seus últimos anos.
+
+A Primeira Canção:
+Mi muhe ye
+mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+Muito possivelmente uma canção de batalha cantada pelos Hilichurls antes do combate. Tenho observado que quando dois ou mais Hilichurls estão presentes, eles se envolvem em uma briga frenética depois de cantarem esta canção vulgar.
+
+A Segunda Canção:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+A canção é cantada por Hilichurls enquanto eles dançam ao redor de totens. Em minhas estimativas, é uma forma de hino tribal. Tem um tom otimista e é normalmente ouvida durante os festivais.
+
+A Terceira Cancão
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+Uma canção melancólica de Hilichurl que ouvi durante uma conversa com um velho samachurl. Embora eu ainda não entenda o significado literal do poema, o sentimento avassalador de dor que transparece na música é suficiente para cativar os melhores poetas da minha terra natal (apesar de tantos elogios, devo admitir os cheiros acre vindos dos Hilichurls idosos eram tão melancólicos e opressores).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book160_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book160_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f01d33a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book160_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+- Tudo aquilo que brilha -
+"As pessoas nessas fotos são todas muito bonitas", Vera pegou a caixa de fotos de Ike.
+"Se não fossem bonitas, então não haveria como deixar uma de lembrança."
+Ike não tinha intenção de evitar o assunto. Afinal, ele era um sábio do universo com mais de mil anos e sabia que as meninas se magoam e se irritam com facilidade. Ike nunca traiu meninas.
+"Eu vi muitas estrelas. Fiz um diamante na forma delas como lembrança", ele explicava, "Mas as estrelas brilhantes do universo não pertencem a ninguém. Portanto, não podem ser roubadas."
+"O que você disse?". Vera não entendeu a frase.
+"Falei para uma tola que não está presente. Não tem importância, a humanidade é muito nova."
+
+"Eu posso ajudar como intermediário entre você e Ike", gritou Sachi para a Princesa de Andrômeda.
+"Hã?"
+"Eu gosto de Vera, não quero..."
+"Urgh. Que chato. Está machucando meus ouvidos. Seres inferiores não devem falar. Vera já é minha amiga, não posso dá-la à um fracote como você"
+"Oh, oh..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book161_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book161_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b56f69d7b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book161_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+-Oferta para as várias festividades-
+Embora muitas coisas ocorram com frequência recentemente, mas são coisas do universo. Agora, uma coisa relativamente comum irá acontecer. A aldeia irá ter sua própria festividade.
+"Agora é minha vez de apresentar a aldeia para vocês dois!" Vera pousou o prato caseiro na frente da Princesa e de Ike.
+No fim das contas, era a Princesa e Ike que tinham falado sobre as coisas encontradas durante suas aventuras no universo. Vera apenas podia mostrar seu conhecimento sobre sua terra natal.
+"...Depois, o primeiro Mensageiro do rei, o corajoso cavaleiro Huffman, cruzou dois continentes rumo ao Oeste, atravessou rios e mares; a erudita da corte imperial, a Bruxa do Leste, seguiu rumo ao leste, passando por sua terra nativa e o país da escuridão. No final, eles se encontraram aqui."
+"Ah. É sério? Formidável." A Princesa precisava treinar sua habilidade de encenação. Ela realmente não queria que Vera soubesse que ela não estava interessada na história.
+"Isso significa apenas que este lugar é o ponto simétrico da capital daquele rei neste planeta." Ike encontrou algo de pouca importância para comentar negativamente.
+"Hahahaha, ao pensar cuidadosamente, é isso mesmo", disse Vera rindo e tocando a parte de trás de sua cabeça.
+
+"Eu sempre digo que quero sair daqui, mas no final descobri que essa é a terra mais familiar para mim." Ao descobrir isso, Vera começou a chorar em frente a Sachi, na noite antes do Dia da Aldeia.
+"Seu estúpido, você fez Vera chorar", a Princesa entrou e deu um chute voador em Sachi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book162_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book162_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..961c76fde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book162_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——A Guerra do Mar de Estrelas——
+"Não é difícil acender o sol novamente. Mas isto não deve ser o que o Império Andrômeda realmente quer", Ike falou com medo para Vera.
+"Você disse que a Princesa sequestrou Sachi?", Vera pensou um pouco, falando levemente surpresa.
+"Como é que você pensa nessa situação? Eu disse que só o Império Andrômeda pode sequestrar a Princesa e Sachi", Ike virou-se, pronto para enfrenta-los.
+Ele parou brevemente, e gritou: "Seres de todas as estrelas. Apesar de eu ter aceitado o convite do sábio supremo para vir aqui para renovar o fogo das poucas estrelas que restam. Mas parece que o Império Andrômeda não deseja que este local viva por muito tempo, foi por esta razão que eles sequestraram os meus amigos."
+"Você não está colocando as vidas deles acima das dos habitantes deste mundo?", disse Lebannin, levantando-se. "Se é assim, de que serviu unificar as ilhas do mar de estrelas?"
+
+O último sábio matou o assassino do Império Andrômeda sozinho, salvando a Princesa e Sachi. Depois, ela e Ike falaram algumas sentenças simples.
+"Não esperava que você pudesse derrotar a espécie dominante de Andrômeda; são criaturas muito fortes. O dragão que você deve matar na prova de reis não será um rival para você", elogiou Ike.
+"Na verdade, eu sou um dragão. Depois de me fundir com o corpo de Lebannin, eu me movo de acordo com seus desejos."
+"Hmm...", Ike estava um pouco surpreso.
+"Aquele garoto é a segunda pessoa que a Princesa se interessa, não é? Quando eu entrei eles estavam..."
+"O quê?!", disse Ike totalmente surpreso.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book163_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book163_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..881428331
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book163_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— As Meninas ——
+"Tudo foi um mal-entendido. Ela estava se preparando para me comer", Sachi começou a explicar.
+"Isso não deveria ser algo para se comer", disse Ike ajeitando os óculos. "A espécie dominante do Império Andrômeda possui órgãos nas palmas de suas mãos que comem olhos."
+"Eu vi. São como uma... Enguia?" Sachi tremeu dos pés a cabeça depois de falar.
+"Me ouça até ao fim." Ike queria tocar em seus olhos mas, por descuido, acabou deixando sua impressão digital em seus óculos. Retirou seus óculos e tocou em seu olho esquerdo. "Seus costume de comer os olhos engloba dois significados: lealdade..."
+Depois, ele tocou em seu olho direito. "E amor."
+Sachi também tocou em seus olhos, pensativo. Ele parecia tentar recordar afinal qual dos dois era.
+"No final das contas, a própria Princesa não entende a diferença entre essas coisas. Em seus olhos, quem é leal, quem ela conquista e quem a ama é igual. São apenas pessoas que não lhe farão mal durante os conflitos do poder real."
+"Não é à toa que os assassinos do Império Andrômeda sequestraram ela. Os herdeiros mataram dois coelhos com uma cajadada só."
+"Eu não quero me envolver numa disputa entre herdeiros. Portanto, só posso deixar você apoiar ela um pouco."
+"Essa não é a nossa relação! Eu não sou quem ela mais detesta?"
+
+Ao mesmo tempo, sobre o que as meninas conversam? Isso pode ser um mistério eterno.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book164_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book164_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..66874a24a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book164_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+O Eremita Misterioso
+
+Entre os Hilichurls também existe este tipo de monstro misterioso. Ele tem um corpo gigante, consegue controlar os elementos para fortalecer suas habilidades, por exemplo, para se proteger, para aumentar sua força bruta, para se tornar invencível.
+
+Esse poderoso membro da tribo Hilichurl é chamado de 'Lawa', de acordo com as especulações do autor, essa palavra pode significar 'Rei' ou 'Líder'. Mas, na verdade, parece que nas tribos dos Hilichurls eles não se comportam como um líder ou alguém que guie ela, parece que gostam mais de viverem independentemente, evitando serem venerados por outros Hilichurls.
+
+Um Aventureiro dificilmente encontra um monstro gigante como esse. Mas ainda que um Aventureiro veterano explore os lugares que eles ficam, devem considerar sobre os riscos de enfrentá-los.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book165_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book165_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9bd11bd33
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book165_PT.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+A lenda diz que o primeiro vinho de Mondstadt foi feito na era que o vento do norte soava.
+
+Na época em que os Reis do Gelo e da Geada lutavam pelo domínio, os antepassados de Mondstadt fabricavam vinho rudimentar a partir de frutas silvestres, mesmo quando eles tremiam no frio cortante. Eles fizeram isso para aliviar a dor de seus dedos congelados e para lhes dar a coragem de enfrentar o gelo áspero e imperdoável. Pois, naquela época, a terra de Mondstadt estava envolta em gelo e neve, e os Dandelions ainda não haviam florescido.
+
+Diz a lenda que em Mondstadt, o inventor do vinho era um guarda imprudente.
+
+Numa tribo rodeada de neve e gelo, era o trabalho dos caçadores e coletores de manterem os estoques cheios de comida, e o do guarda de os proteger de intrusos.
+A visão de um intruso humano era algo raro naquele ambiente hostil - mas havia outras criaturas que poderiam suportar melhor o frio, e elas iriam cavar no subsolo para alcançar os estoques de comida. As regras da tribo eram que uma pessoa deveria inspecionar os poços de armazenamento o tempo todo, preenchendo todos os buracos de rato descobertos - ou melhor ainda, pegando-os em flagrante no ato de furtar - para manter os suprimentos de comida da tribo em níveis abundantes.
+
+Naquele tempo, as cavernas úmidas e escuras precisavam de cuidados e atenção constantes para evitar que os alimentos que possuíam ficassem ruins e apodrecessem. Além disso, as criaturinhas maliciosas que se escondiam fora de vista às vezes pregavam pegadinhas nos guardas.
+
+Um dia, a Fada do Vento notou que o guarda preguiçoso estava mais uma vez sendo grosseiramente negligente. Então, a Fada tomou a forma de uma raposa e se moveu lentamente para uma pilha de maçãs selvagens. Lá, fez crescer fungos, amadurecendo as maçãs e provocando sua fermentação.
+O guarda preguiçoso estava esfomeado quando voltou, e optou por comer uma das maçãs. O sabor suave da fruta fermentada encantou tanto seu corpo quanto sua mente. Imediatamente, ele pegou couro de animal e espremeu o suco das maçãs, criando vinho.
+
+O guarda grosseiramente negligente que inventou a fabricação de vinho na era do gelo e da neve também se tornou o primeiro bêbado de Mondstadt. Diz a lenda que ele foi a primeira pessoa a cair em um sonho devido à embriaguez.
+
+Em seu primeiro sonho bêbado, ele sonhou que havia se tornado um lobo solitário. Em algum lugar perdido no passado ou provavelmente no longínquo futuro, ele lutou contra uma alcateia rival, lutou contra humanos por comida no meio de uma tempestade de neve furiosa e conheceu a primeira Seelie.
+
+O ser humano da tribo e o lobo da alcateia não suportariam viver em solidão. Este vinho recém fabricado serviu para unir o homem e o lobo em seus sonhos.
+
+Mas suas atitudes em relação a esses sonhos eram totalmente distintas.
+
+Quem apenas vive no mundo de vento e neve sempre anseia pelas planícies onde os lobos solitários correm livremente. Mas o lobo solitário teme dos os desejos dos seres humanos. Ele nunca consegue entender por que os seres humanos são cativados em ilusões perigosas, e procuram por esperanças entre essas ilusões.
+O que preocupava o lobo ainda mais era que no sonho de um humano bêbado, ele não conseguia mais distinguir se era um lobo ou um humano com espírito de lobo.
+
+Desta forma, a promessa do lobo solitário era ficar longe desse veneno humano, longe da tentação que era o vinho.
+Os lobos não são descendentes do vento, portanto, o seu lar não é a cidade do Vinho e da Poesia. Como tal, os lobos se afastaram da comunidade humana, e começaram a viver nas florestas e selvas onde não há odor do vinho.
+
+"Isso que vocês chamam de vinho, nós lobos chamamos de abismo."
+Disse o lobo arrogantemente para o bêbado.
+Mas à medida que o lobo se virou para dizer isso para o bêbado, descobriu que ele agora estava dormindo no meio de galhos de pinheiros.
+
+O lobo ficou insatisfeito, e soltou um violento sopro de ar de seu nariz antes de deixar o bêbado fedido dormindo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book166_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book166_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd630bd32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book166_PT.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Agradeço a Venerare e a... pela ajuda, agora eu posso subir e alcançar o topo daquela montanha...
+
+O pico é o maior nas redondezas, e o mais perigoso. Perdoem minha falta de uma descrição poética, mas de acordo com sua aparência, seria apropriado chamar ele de "Pico do Chapéu Pontudo". Depois de observar o terreno, imaginei que poderia escalar usando cortas e estacas pelo lado leste, e depois usar o vento para lançar um gancho para... E depois...
+
+...
+
+Nenhum colega meu queria escalar essa montanha comigo. Alguns estavam dispostos, mas os Aventureiros mais velhos os assustaram. "É um pesadelo impossível de conquistar", diziam eles. O fracasso de seus antecessores envelheceu seus corações, tornando-os débeis. Mas eu sou jovem, meus braços, minhas pernas e meu cérebro funcionam perfeitamente. O Pico do Chapéu Pontudo é apenas outra montanha que está esperando que eu a desafie.
+
+...
+
+Boas notícias! Alrik escalará a montanha comigo. Eu sabia que não estava sozinho!
+
+...
+
+Eu subestimei essa montanha, descobri que ela quase não possui caminhos para andar, ela parece uma rocha cortada finamente, imponente e magnífica... Espero que as rações que meus colegas me prepararam sejam suficientes para subir até o topo.
+
+...
+
+Fui ferido novamente, o ferimento na perna é muito grave. Dois dedos da mão esquerda já congelaram, mas a mão direita ainda está bem. Acho que tomará meses até se recuperar totalmente, mas agora ainda não é a hora de desistir.
+
+...
+
+Eu tenho más notícias... Alrik não sobreviveu. Ele era muito velho, seu corpo não suportou os ventos gelados e o terreno escarpado da montanha... Fiz um breve funeral para ele, e o enterrei com seu vinho favorito. Agora só resta eu. A neve e o vento não param, devo chegar ao topo da montanha antes que eu congele...
+
+...
+
+Voltei a cair e a partir minha perna. Felizmente, foi um ferimento ligeiro. Quase fui arrastado para o abismo por uma tempestade com cristais de gelo. É uma sorte que ainda estou vivo. Continuei lutando agarrado às pedras afiadas e finalmente consegui subir a montanha e encontrar forçosamente o caminho...
+Se tivesse chocado contra o muro de gelo ou ficado preso nas pedras afiadas, penso que não teria um final feliz... Dessa vez, uma ferida velha foi aberta, precisarei de mais de um ano para recuperar e voltar a escalar...
+
+...
+
+O céu está azul, esses próximos dias não deve nevar na montanha. Eu vi um falcão cortar uma nuvem e voar quase para o topo da montanha. É uma altura que não posso alcançar.
+
+Se eu pudesse voar como um falcão...
+
+Parece como na história para crianças que um falcão aprende a voar no topo da montanha...
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book167_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book167_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae63a6140
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book167_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Receber Deuses ——
+O feriado mais famoso de Liyue, nada consegue superar o "Ritual de Descensão de Qixing" para receber os deuses.
+Como um deus que sempre protege Liyue, o Arconte Geo pessoalmente desce dos céus, trazendo ordens que o povo comum deve seguir para que tudo não caia no caos.
+No passado distante, os antepassados de Liyue escolheram entre os agricultores os representantes para receber o Arconte Geo.
+Eles davam oferendas generosas e falavam palavras educadas, depois ouviriam respeitosamente as previsões divinas que guiariam o povo para a prosperidade e superar as dificuldades, para com isso a terra do Arconte Geo ser sempre próspera e estável.
+Depois do fim da Guerra dos Arcontes, o Porto de Liyue começou a crescer, os representantes "Qixing" da indústria e comércio do porto se tornaram os intermediários entre o povo de Liyue e o Arconte Geo, responsáveis pela comunicação com ele, utilizando linguagem simples para contar suas previsões divinas, publicando as políticas para o ano seguinte.
+E as pessoas que coordenam o "Ritual de Descensão de Qixing", como o nome indica, podem ser apenas dos Qixing. Nenhuma outra pessoa pode participar.
+Na cabeça dos comerciantes do Porto de Liyue, os conselhos do Arconte Geo valem mais que ouro.
+Cada vez que chega o dia em que Rex Lapis desce do céu, não importa quão longe estejam os comerciantes e mensageiros de Liyue, todos retornam para casa o mais rápido possível para obter as orientações do Arconte Geo e garantir um ano próspero para os négocios.
+Os sábios da terra da floresta se tornaram loucos histéricos, abandonando os assuntos mundanos na sua busca de sabedoria esotérica, mas o povo da terra dos penhascos está acostumada a receber as orientações generosas de sua divindade, que usam para garantir sua prosperidade contínua e mundana.
+Aparentemente, em algum momento, os Sete Arcontes que andavam pelo mundo se confrontaram.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book168_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book168_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..47c2fc825
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book168_PT.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Agradeço a████████pela ajuda, agora eu ████████████
+
+████████alta███perigosa, perdoe minha████ao olhar████████talvez█████████lentamente████████forçado vento████████E depois██
+
+...
+
+Nenhum de██colegas████████montanha, ainda que tenham███████████eles████dizem isso. ██████seus corações████os membros e cabeça█████████os██membros e meu cérebro██████perfeitamente████desafio███aguarda███
+
+...
+
+Boas noticías! Alrik não escalará ████████████ sozinho!
+
+...
+
+Eu ████████ esta montanha. Ao escala-la ██████ apenas ████████████████████████████ polida, abrupta ████████████ as rações █████████ de meus companheiros ██ suficientes█████████████
+
+...
+
+Voltei a ███████████ ferida ████████████ perna █ dos dedos ████████████████████████ mão direita ██████ Recuperar-me ██████████ mas agora ██████ adiante.
+
+...
+
+███████Alrik██aguentou███avançada████████gélida██████████funeral████████para ele████████vinho████████████resto eu██tempestade ainda não███████subindo███████pedra congele…
+
+...
+
+Voltei a cair█████████ligeiro█████abismo█████com cristais de gelo██uma sorte███████████afiadas e finalmente consegui subir█████████encontrar forçosamente████
+███████muro de gelo█████pedras afiadas███████final feliz███████ferida velha█████mais de um ano█████
+
+...
+
+O céu está muito azul, ████ estes dias ██████ tormentas. Vi um █████ voando ████████████████ quase ███████████████████ não pude alcançar.
+
+█████voar████falcão███
+
+Parece como███████um falcão aprende a voar████████
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book169_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book169_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a0515e0ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book169_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+ - Wuwang-
+Escondido entre os picos recortados no norte do Monte Qingce está uma colina chamada Wuwang, um lugar sinistro e o cenário de muitos contos de fenômenos sobrenaturais.
+As pessoas de Liyue sempre dizem que entre as florestas da Colina de Wuwang flutuam as almas dos mortos que pairam nas vilas abandonadas, nos galhos e nas folhas podres, relutantes em se afastarem das coisas que amavam. Essas almas às vezes enganam os passageiros, e eles acabam por se perderem nos caminhos perigosos, caírem nas colinas ou ser devorados por monstros.
+Isso deu origem ao seu nome Wuwang. Wuwang significa "prudência" na língua comum, e diz-se que a Colina de Wuwang é "a colina onde os prudentes são punidos". Pois até mesmo aqueles viajantes que não agem precipitada ou impulsivamente em sua viagem estão condenados a serem ludibriados pela malevolência que se mantém aqui como a névoa no ar da montanha.
+Os fazendeiros e transeuntes inocentes às vezes são enganados por essas almas, e acabam por ir para essas florestas envoltas nas névoas misteriosas em direção aos perigos incertos. Os fantasmas malignos sabem muito bem enganar pessoas mortais a todo custo. Às vezes eles se transformam em parentes dessas pessoas, Alguns tomam a forma de luto ou perda, outros de arrependimento, manifestando-se como a voz do falecido, o amor de quem partiu, ou o remorso da outra parte em uma disputa não resolvida. O viajante se vê obrigado a ouvir o grito do espírito e os segue até às profundezas de Wuwang.
+Mas a Colina de Wuwang não era sempre assim. Era habitada antes, e há muito tempo atrás, a vila ao pé da Colina até era bem iluminada, e os habitantes viviam em harmonia. Porém, hoje em dia, as casas foram abandonadas, tudo o que resta é apenas os espíritos sussurrando.
+Uma lenda corre entre as crianças da Vila Qingce: Os jovens da Colina de Wuwang foram atraídos pelos cantos das baleias dos monstros marinhos e foram para o mar seguindo as suas promessas ilusórias e sonhos irrealistas, e acabaram por ser empurrados pelas ondas para o Mar de Nuvens, onde se tornaram um com as ondas e perderam toda a memória da floresta e de sua aldeia na colina... Seus sonhos, por sua vez, se tornaram o canto do monstro marinho.
+Geração após geração, os jovens foram mas não voltaram. Após os velhos falecerem um por um, a cidade portuária vigiada pelo Rex Lapis se transformou em mais uma vila fantasma.
+Ao contrário das pessoas mortais, a Linha Ley sempre se lembra de tudo. Os elementos flutuantes se tornam em espíritos, revivendo todos os sonhos doces e pesadelos dos moradores antigos. É exatamente como uma mãe que perde o seu único filho e faz tudo ao seu alcance para segurar os momentos mais doces em sua memória, a Linha Ley sem piedade também molda as silhuetas dos moradores antigos, imitando os choros dos bebês, os suspiros dos velhos, e as histórias de felicidade e tristezas, como os cantos dos monstros marinhos que atraem pessoas com nostalgia.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book16_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book16_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..77cd78944
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book16_PT.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Quarta canção:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+Uma música cantada por Samachurls. A julgar pela reação do chefe, a canção parece ter um significado filosófico especial para os Hilichurls. Pode parecer ridículo nos principais círculos acadêmicos, e não tenho intenção de lançar dúvidas sobre pontos de vista bem estabelecidos, mas me sinto obrigado a dizer que a questão de saber se o discurso filosófico realmente existe entre os Hilichurls é uma questão que ainda me fascina até hoje, e pode merecer um estudo mais aprofundado.
+
+A Quinta Canção:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+Semelhante ao povo Mondstadt, as tribos dos Hilichurls, que adoravam o vento, costumavam estar bêbadas e cantavam canções que louvam o Arconte Anemo. Este é um ode de Hilichurl que pode ser ouvido frequentemente quando estão embriagados.
+
+A Sexta Canção:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+Uma ode piedosa que só é cantada por Hilichurls durante os sacrifícios. Ao realizar esta ode, os hilichruls frequentemente acrescentam percussão batendo nas costas dos membros mais fracos da tribo com tábuas, criando sons rítmicos de zumbido. Deve ser bastante doloroso.
+
+A Sétima Canção:
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+Parece que muitas tribos Hilichurl compartilham a tradição de trocar canções ao redor de fogueiras ao luar. Essa música é uma dessas baladas de fogueira cantada pelo chefe no final da noite. No final da música, o chefe grita "nunu" três vezes, que presumivelmente carrega o significado de "sono".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book170_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book170_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2253458e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book170_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+- Espíritos da Montanha -
+Nas florestas de Liyue, há muitos Seelies sem donos. Esses Seelies brilhantes sempre andam nas névoas das florestas, nas ruínas das cidades antigas ou nas vilas abandonadas, guiando os Viajantes com Visões para encontrar os tesouros preciosos ou mecanismos engenhosos.
+Algumas pessoas de Liyue sempre acham que esses espíritos pequenos são um símbolo de boa sorte, são almas deixadas pelos Arcontes falecidos ou pelas pessoas simpáticas, entretanto outros acham que esses Seelies na verdade são os ecos deixados pelos passageiros sozinhos que perderam a sua família, guiando os viajantes solitários a voltarem para casa.
+Dizem em Liyue que esses Seelies nas florestas são uma existência até mais antiga do que os Arcontes, possuindo boas ilhas e sabedorias. Eles começaram a flutuar nas florestas e nas cidades muito mais cedo que a Guerra dos Arcontes.
+A antecessora dos Seelies encontrou um forasteiro, e os dois prestaram juramentos de amor juntos sob o testemunho de três irmãs do Palácio de Lua. Mas inesperadamente somente após trinta dias, o mundo entrou em colapso de repente, a Seelie e o seu amado se separaram desesperadamente. Esse castigo os separou para sempre, bem como as memórias despedaçadas.
+A Seelie que separou com o seu amor ficou cada vez mais frágil, entretanto, o seu corpo foi despedaçando em segmentos pequenos por causa da tristeza, se espalhando entre nas florestas e ruínas com uma forma de Seelies que vimos hoje com as memórias apagadas. Eles perderam a sua voz e a sua sabedoria, no entanto, ainda cantavam as canções tristes. Como tal, com um pouco de saudades do amado, eles sempre guiam os Viajantes perdidas nas névoas das florestas para recordar as histórias antigas através das ruínas antigas ou poemas incompreensíveis.
+Claro, essas são apenas lendas do povo de Liyue, são a imaginação da era onde o Rex Lapis se encontrava, por isso, não possui muito valor de investigação. Mas quando se trata desses Seelies tristes vagando pelas montanhas, apenas correm os boatos diferentes, e nunca se conseguiu chegar a um acordo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book171_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book171_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0631aec9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book171_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+...
+
+O mercado e o comércio, como nascentes e riachos, começam com as montanhas e terminam com os mares. A propensão das pessoas é buscar o lucro, e quando as pessoas transformam seus meios em fins lucrativos, a riqueza é criada. Possuir meios é possuir poder, e para frear os excessos injustos de poder, nós o restringimos com contratos para guiar todas as coisas a prosperarem juntas. Os fortes não devem intimidar os fracos, nem a fraqueza deve ser desprezada e a força glorificada. Que seja conhecido por todos que o comércio e o mercado permitem que o rio de ouro flua sem obstáculos ao longo de seu curso natural - este é o caminho justo e direto.
+Alguns dizem: "Há aqueles que perdem seus empregos e não têm uma fonte confiável de alimento, nem um teto sobre suas cabeças, trabalham em vão em seus campos inférteis. Durante todo o tempo, as residências dos ricos comerciantes transbordam de ouro e jade. Que justiça e integridade é essa?"
+Esta questão é desprovida de discernimento. Como as ondas que se enfrentam contra as areias douradas da costa, a busca do lucro derruba muito do que está em seu caminho, e como as corredeiras que correm nos vales, é implacável. Assim, os pobres não ficarão pobres para sempre, assim como os ricos não ficarão com suas riquezas por toda a eternidade - mas o cofre deve estar sempre cheio para que a nação permaneça pacífica e próspera.
+Portanto, essa é a maneira adequada de evitar a proibição, expandir a economia e reformar o governo. É fácil sucumbir à complacência em se tratando de ajuda, mas isto não deve se tornar a tendência e deve ser restringido. O Millelith deve ser expandido para pacificar a agitação, tanto os bandidos em nossas fronteiras quanto os cidadãos que residem dentro delas.
+
+...
+
+Embora Rex Lapis desfrute da imortalidade, os mortais precisam de provisões e preparação para se verem livres de preocupações. Este grande plano traça o rumo que nos levará, lenta mas seguramente, à longevidade de Liyue e à prosperidade do povo. A jornada de reforma é uma tarefa que deve ser empreendida com paciência, não podemos fazer exigências precipitadas para que não esqueçamos outras preocupações. Assim como quem esculpe à luz das velas espera pacientemente que o jade tome forma, também levará tempo para que os inúmeros assuntos de Liyue sejam gradualmente resolvidos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book172_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book172_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f117eafdd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book172_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Flor de Seda-
+Para o povo de Liyue, as Flores de Seda são algo imprescindíveis na sua vida quotidiana. A Flor de Seda é bem colorida, e as suas pétalas são usadas para pintar tecidos e sedas. Após vários processamentos, o seu aroma ainda fica. Por isso, o povo de Liyue também criou uma espécie que somente é usada para fazer perfume. Entre tantos perfumes de Flor de Seda, o mais luxuoso e delicado certamente irá ser oferecido para o Rex Lapis para ter o seu reconhecimento.
+De acordo com o seu aroma e cor, diferentes perfumes luxuosos de Flor de Seda possuem diferentes significados entre as mulheres de Liyue. É costume tácito: é mal educado se perguntar a uma garota sobre o seu perfume. Mas se você puder acertar o tipo de perfume, interpretar bem as suas características e expressar o seu sentimento para ela, você terá uma chance de roubar o coração dela.
+Há outras afirmações de que o método de fazer perfume de Flor de Seda foi transmitido por um Adeptus para os seres humanos. Naquela época onde os mortais e os Adepti viviam juntos, os Adepti orientavam os mortais para aprender com os animais, e também se transformavam em pássaros divinos ensinando o método de fazer perfumes de Flor de Seda para as garotas.
+Que tipo de garota podia mudar a ideia do Adepti? Entre tantas lendas e boatos, a verdade já se perdeu ao longo da história, no entanto, o método de fazer perfumes de Flor de Seda foi bem transmitido de geração para geração. Alegadamente, o seu aroma e delideza nem mudou nada durantes vários milênios.
+As Flores de Seda exibem propriedades diferentes com base em diferentes condições ambientais e diferentes habitats ancestrais... Os comerciantes de Liyue dão nomes distintos para essas Flores de Seda de usos diferentes, e depois inventam algumas histórias românticas relacionadas ao Rex Lapis e Flores de Seda para atrair mais pessoas para comprar.
+As demandas fazem os comerciantes das flores plantarem e criarem mais espécies de Flor de Seda, como resultado, as Flores de Seda estão dispersadas nas cidades ou vilas habitadas. Mas infelizmente, as Flores de Seda selvagens já se extinguiram por causa da mudança geográfica e extração das minas. Agora as únicas estão sob proteção cuidadosa dos Adepti, florescendo silenciosamente, e já estão com um ar totalmente diferente do que as da cidade.
+É curioso que o povo de Liyue ache que as Flores de Seda sedutoras também é um símbolo do Rex Lapis. Será que o Rex Lapis que custumava se apresentar em forma de homem também já uma vez se transformou em mulher e recebeu os sacrifícios das flores? Devido à escassez dos materiais históricos e lendas, não podemos confirmar, nem negar a sua veracidade.
+O autor viu pessoalmente que uma Estátua dos Sete aceitou uns sacrifícios de feminidade feitos das Flores de Seda. Com qual sentimento o Arconte Geo aceitou esse sacrifício? Não é uma coisa que nós, viajantes de longe, podemos adivinhar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book173_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book173_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6c7058ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book173_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(teste)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book174_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book174_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0aaf7ecc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book174_PT.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+- Cena 1: Peixe e Água
+Protagonista masculino: Fan Jie
+Protagonista feminina: Zi Xin
+Mulher Velha: Sra. Zhang
+
+[Ato I]
+(Zixin entra com um casaco azul)
+(Narração)
+Zi Xin: O mar reflete a montanha longínqua, a brisa suave acaricia o recife.
+(À parte)
+Zi Xin: Eu, Zi Xin, a pescadora, cresci no cais e tenho 16 anos.
+Zi Xin: Meus pais estão velhos e eu preciso tomar conta do barco e remar para apanhar peixe no oceano.
+(Remando no Lago do Leste)
+Zi Xin: Lanço a rede de pesca para pegar os peixes que nadam livremente para poder ganhar dinheiro e sustentar minha família.
+(Zi Xin lança a rede de pesca e puxa novamente para cima)
+(Lianjiang, Lago do Leste)
+Zi Xin: A realidade diária sob o sol, lua e estrelas é difícil. Os ricos vivem bem enquanto os pobres precisam lutar. As coisas são assim.
+Zi Xin: Eu também tenho inveja do esplendor das mulheres ricas, embora nunca tenha tido pena de mim mesma, mesmo com apenas uma pulseira de pérolas no meu pulso.
+Zi Xin: Não tenho nada para mostrar a não ser paredes vazias. Tudo o que tenho é o que faço com minhas próprias mãos.
+(Zi Xin amarra seu barco ao cais e salta para a costa)
+(Dongtang, senza misura)
+Zi Xin: É hora de ir para as ruas e vender peixe.
+(Zi Xin sai)
+
+[Ato II]
+(Zi Xin entra carregando uma cesta de mão)
+(Dongtang, straziante)
+Zi Xin: Peixe fresco, peixe fresco! Compre-o aqui, compre-o agora!
+(Sra. Zhang entra carregando uma cesta de flores)
+(Canto Falado)
+Sra. Zhang: Olha só esses peixes (peixes sacodem suas caudas, molhando a Sra. Zhang com água), tão ferozes! Eles vão fazer uma sopa saborosa!
+Sra. Zhang: Toda encharcada assim, da cabeça aos pés, eu não pareço uma jovem com bochechas rosadas e lábios vermelhos?
+(À parte)
+Zi Xin: Do que eles te chamam mesmo, vovó?
+Sra. Zhang: Você pode me chamar de Sra. Zhang. Eu vendo flores nessa rua.
+Sra. Zhang: Querida, uma garota tão gentil como você não vai conseguir vender um único peixe antes que o céu escureça.
+Sra. Zhang: Você pode ser bonita, mas se for tímida demais para levantar a voz, não será capaz de encher o estômago.
+(Zi Xin abaixa a cabeça)
+(À parte)
+Zi Xin: Você é tão engraçada, vovó.
+Zi Xin: Oh não... Onde...
+Sra Zhang: O que aconteceu?
+Zi Xin: Minha pulseira de pérolas, eu nunca tiro do meu pulso. Mas ela sumiu. Como isso é possível!?
+(Fan Jie, vestido com roupas coloridas de palco, entra segurando a pulseira de pérolas)
+(Dongtang, andante calmo)
+Fan Jie: Como um corvo dourado que profere a verdade além do azul das ondas, fui dar um passeio e uma pulseira de pérolas apareceu na minha frente.
+(À parte)
+Fan Jie: Meu nome é Fan Jie, ao seu serviço. Eu ganho a vida fazendo bicos nas docas. Meus irmãos me escolheram como seu líder.
+Fan Jie: A pulseira de pérola que encontrei hoje deve pertencer àquela moça.
+Fan Jie: Pretendo devolvê-lo ao seu legítimo dono, embora eu não queira ser falsamente acusado de qualquer ato ilícito.
+Fan Jie: Talvez eu deva ver se existe alguma marca de uso das pérolas em seu pulso.
+(Dongtang, prelúdio de 12-barras, irato)
+Fan Jie: Em um sol escaldante e uma brisa fumegante, vender peixe ocorre com facilidade?
+Zi Xin: Meus peixes são frescos, isso eu garanto, fervê-los ou fritá-los, a escolha pertence somente a você.
+Fan Jie: Esses peixes são tão ferozes quanto um tigre, eles não param de se mover nem por um segundo.
+Fan Jie: Você poderia dar um passo à frente e se apresentar?
+(Zi Xin dá um passo à frente)
+Fan Jie: É justo que estas belas pérolas pertençam a uma bela dama de igual beleza.
+(Lianjiang, Lago do Leste)
+Zi Xin: Meu coração está me dizendo que este homem pode ser um galante, tendo prazer em brincar comigo, mas ele não me enganará com suas besteiras.
+Zi Xin: Eu me viro com meus olhos de damasco bem abertos e o repreendo.
+Zi Xin: Um sem-vergonha como você não deve ter dignidade!
+(À parte)
+Fan Jie: Não é preciso ficar tão zangada, minha bela dama. Eu só queria verificar se há marcas de uso das pérolas em seu pulso.
+Fan Jie: Parece, de fato, que você é a legítima dona, minha bela dama. Agora que a pulseira de pérolas foi devolvida a você, você não precisa mais se preocupar.
+Fan Jie: Meu nome é Fan...
+(Fan Jie faz uma pausa, tapa sua boca e se vira para sair. Fan Jie sai.)
+Fan Jie: Chegou a hora de eu ir, ha.
+(À parte)
+Zi Xin: Oh herói, por favor espere...
+(Remando no Lago do Leste)
+Zi Xin: Guiada pelo meu tímido coração, eu julguei um homem justo.
+Zi Xin: Não consigo nem me lembrar do nome daquele meu herói. O que devo fazer para agradecer a ele?
+(À parte)
+Zi Xin: Que vergonhoso...
+Sra. Zhang: Mas minha querida, o que é se não é o destino? Uma moça justa finalmente conheceu seu nobre herói.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book175_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book175_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..39867133a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book175_PT.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+Cena II: Procurando por um bom herói
+Protagonista masculino: Fan Jie
+Protagonista feminina: Zi Xin
+Mulher Velha: Sra. Zhang
+Personagens cômicos secundários: Zhang San, Lisi, Wang Erma
+
+[Ato I]
+(Zi Xin, Sra. Zhang sobem)
+(À parte)
+Zi Xin: Ultimamente estou triste, não consigo ficar tranquila.
+Zi Xin: Pois culpei esse herói bom erroneamente.
+Zi Xin: Ele só queria devolver minhas pérolas, e eu sequer ainda o agradeci, e sequer perguntei seu nome. Pelo contrário, só o ofendi.
+Zi Xin: Estou envergonhada, quero encontrar esse homem bom, mas como o encontrar em um porto tão grande como esse?
+Sra. Zhang: Escute minha jovem, você não precisa se sentir triste, nem preocupada.
+Zi Xin: Oh, Vovó Zhang, por que você diz isso?
+Sra. Zhang: Você só precisa colocar um anúncio que diga que recompensará Mora, ele com certeza não virá?
+(Danqing, andante calmo)
+Zi Xin: "assim se diz -"
+Zi Xin: O vinho faz as pessoas corarem, e a riqueza chama o coração.
+(Zi Xin caminha cabisbaixa)
+Zi Xin: A esse bom herói quero encontrar, mas temo que ele não se mostrará.
+(À parte)
+Sra. Zhang: Não diga isso, faça o que lhe digo!
+Sra. Zhang: Confie na Sra. Zhang que você um arrependimento não terá.
+(Zi Xin e Sra. Zhang saem do palco)
+
+[Ato II]
+(Zhang San, Li Si e Wang Erma sobem ao palco)
+(Canto Falado)
+Zhang San: Eu sou Zhang San.
+Li Si: Eu sou Li Si.
+Wang Erma: Eu sou Wang Erma.
+Zhang San: Vejam este anúncio, vamos pegar sua recompensa!
+Li Si: Olhe para mim, você acha que eu realmente farei algo bom?
+Wang Erma: O idiota do Li Si tem razão.
+(À parte)
+Zhang San: Meus colegas, todos vocês vieram pegar a recompensa com a jovem Zi Xin?
+Li Si: Sim.
+Wang Erma: Com certeza.
+Li Si: Você trouxe o grampo de cabelo de flores?
+Wang Erma: Pelo que me lembro do anúncio, ela não havia perdido brincos?
+Li Si: Que burrice, eram grampos de cabelo de flores!
+Zhang San: Seus idiotas, era para trazer um perfume!
+Wang Erma: Está bem, chega! Será que realmente importa o que encontramos cada?
+Zhang San: Hahahaha.
+Lisi: Hahahahaha.
+(Zhang San, Lisi e Wang Erma se viraram para Zi Xin)
+Zhang San: Jovem Zi Xin, olá, eu sou Zhang San. Lhe trouxe esse perfume, minha recompensa está pronta?
+Li Si: Saia da frente! Eu sou Li Si, trouxe o seu grampo de cabelo de flores, a recompensa claramente deve ser minha.
+Wang Erma: Calem a boca! Jovem, eu, Wang Erma, lhe trouxe seus brincos. Eu sou quem deve ser recompensado.
+Zi Xin: Do que vocês estão falando? Estou confusa.
+Zi Xin: Além disso, nunca vi nenhum de vocês! Se realmente tivesse perdido meus brincos, perfume ou grampo de flores, acham que eu não saberia?
+Zhang San: Aposto que você se esqueceu porque estava vendendo peixes. Não demore mais, não há como se enganar.
+Li Si: Rápido, me dê essa Mora!
+Zhang San: Se não nos der nada, quebraremos sua loja e mancharemos sua reputação.
+Zi Xin: De onde saíram esse grupo de brutamontes?
+Zi Xin: Sra. Zhang, veja o que sua ideia me trouxe!
+Sra. Zhang: Não se preocupe, minha jovem. Vou pensar em uma maneira de afungentá-los.
+Sra. Zhang: Tsc...
+(Zhang San, Lisi e Wang Erma caem juntos no chão)
+Sra. Zhang: Eu disse para a jovem Zi Xin oferecer uma recompensa falsa para capturar ladrões como vocês!
+Sra. Zhang: As coisas que vocês trouxeram são falsas! Deem logo o grampo, o brinco e o perfume de Zi Xin!
+Sra. Zhang: Se não...
+Zhang San: Se não o quê?
+Sra. Zhang: Farei com que vocês nos compensem por terem roubado o grampo de flores feito de Lírios-de-Vidro, os brincos de Jade Nocticulosa e o perfume importado de Zi Xin...
+Sra. Zhang: Vamos, deem logo suas Moras!
+(Sra. Zhang persegue Zhang San, Li Si e Wang Erma com uma escova)
+Zhang San: Ei!
+Li Si: Não bata em mim! Não queremos mais uma Mora sequer!
+Wang Erma: Vamos logo, dê o que ela quer para que nos deixe em paz!
+
+Terceira Cena
+(Zhang San entra no palco com Fan Jie)
+(À parte)
+Zhang San: Agora entendo o que você fez. Foi por você ter roubado as coisas daquela jovem que eu e meus amigos apanhamos!
+Fan Jie: Eu, Fan Jie, sou honesto. Nunca roubei nada de mulher alguma, você está sujando minha limpa reputação com mentiras!
+Zhang San: É melhor você calar sua boca, você tem coragem de ir comigo ver a moça que foi roubada?
+Fan Jie: Vamos indo, quero saber quem está me caluniando.
+(Zhang San e Fan Jie se dirigem para Zi Xin)
+Zhang San: Não é a senhora Zi Xin que perdeu suas coisas? Explique para ela.
+Fan Jie: Está bem! Então é você!
+(Lianjiang, Lago do Leste)
+Fan Jie: Outro dia, esta era a senhorita que estava furiosa e que nenhuma palavra mais saiu de sua boca.
+(Dongtang, andante calmo)
+Fan Jie: Senhorita, eu não sou um enganador. Eu, Fan Jie, sou um trabalhador das docas.
+Fan Jie: Não tenho grandes riquezas, mas por que iria roubar os pertences da senhorita?
+Fan Jie: Minha honestidade está sendo atacada, mas desejo que seu incidente com as pérolas perdidas seja logo resolvido.
+(À parte)
+Zi Xin: Então o nome desse homem honesto é Fan Jie.
+ Zi Xin: Lamento ter lhe envolvido em algo que você nada tem relação. É minha culpa.
+Zi Xin: Devo me desculpar. Se não aceitar, continuarei a pedi-la.
+(Zi Xin se desculpa para Fan Jie)
+Zi Xin: Ah, homem bom, foi tudo um mal-entendido. Além disso, na verdade...
+(Fan Jie vira a cabeça)
+Fan Jie: Hpmh!
+(Zi Xin sorri e se aproxima um pouco mais)
+Zi Xin: Na verdade, há uma razão.
+Zi Xin: Como partiu sem me dizer seu nome, eu queria encontrá-lo para lhe recompensar.
+Zi Xin: Mas não esperava que essa ideia fosse me causar tantos problemas.
+Zi Xin: Eu gostaria de me desculpar.
+Fan Jie: Uh?
+(Remando no Lago do Leste)
+Fan Jie: Apesar de suas acusações me irritarem, agora que me acalmei, posso repensar este mal-entendido.
+Fan Jie: Eu sinto descontentamento e indignação, mas não posso falar com ele com raiva.
+(À parte)
+Fan Jie: Deixe-me lhe perguntar.
+Fan Jie: Você acabou de dizer que foi um mal-entendido.
+Fan Jie: Como queria encontrar a pessoa que levou suas pérolas, publicou um anúncio e me acusou, não foi?
+Zi Xin: Isso mesmo, por isso quero lhe pedir desculpas.
+(Fan Jie conforta Zi Xin)
+Fan Jie: A senhorita não precisa se desculpar. Uma pessoa como eu não merece isso de você.
+Fan Jie: Fui eu que fui rude e grosso e a envergonhei. Eu que deveria me desculpar.
+Zi Xin: Não precisa dizer isso...
+(Fan Jie faz uma reverência)
+Zhang San: Hã?! Vocês ainda estão se tratando com toda essa educação? Chega disso, dê logo as Moras!
+Sra. Zhang: Cale sua boca. Eles estão conversando, o que você quer?
+Sra. Zhang: Viu? Todas as senhoras e senhoras na audiência estão aqui para ver o show da Yunjin, e não têm tempo para ouvir o seu absurdo!
+Sra. Zhang: Seja prudente, e vá embora.
+(A Sra. Zhang puxava Zhang San)
+Zi Xin: Olha só, eu vendo peixes todos os dias aqui, como é possível que não te vi antes?
+Fan Jie: Todos os dias eu passo por aqui para trabalhar."
+Fan Jie: "Como sempre está movimentado, e talvez fosse ignorado... Amanhã talvez possamos nos ver, se o destino permite nos cruzarmos...
+Zi Xin: Se for o caso... fico ansiosa por amanhã...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book176_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book176_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..28c958045
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book176_PT.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+— Ato III: As Pérolas, Novamente Perdidas —
+Protagonista masculino: Fan Jie
+Protagonista feminina: Zi Xin
+Mulher Velha: Sra. Zhang
+Vilão: Wu Wang
+Personagens Cômicos: Wu Yi, Wu Er
+
+[Ato I]
+(Zi Xin e Fan Jie surgem na cena pelos lados)
+(Narração)
+Fan Jie: Os cães latem animadamente no amanhecer.
+Zi Xin: O Sol bate e o gelo derrete nos beirais.
+(À parte)
+Fan Jie: Aquela ali é a Senhorita Zi Xin?
+Zi Xin: Sim! É você, Fan Jie?
+(Dongtang, senza misura)
+Fan Jie: Ontem sonhei que lhe encontrei, bela mulher.
+Zi Xin: Detestei nossa despedida, apesar de nos encontrarmos de novo logo.
+Ambos: Os desejos de meu coração realizaram-se!
+(A parte, em uníssono)
+Zi Xin: Ó, nobre homem...
+Fan Jie: Ó, jovem...
+(À parte)
+Fan Jie: O sol sobe para o este, e o trabalho começa nas docas. Devo também ir e começar o meu dia.
+Fan Jie: Vou indo, Senhorita Zi Xin.
+(Zi Xin o cumprimenta e o vê sair. Na distância, Fan Jie vira a cabeça, e Zi Xin abaixa e levanta a sua o respondendo. Fan Jie desaparece, e Zi Xin espreme suas mãos.)
+(Remando no Lago do Leste)
+Zi Xin: Oh, acovardou-se no último momento!
+(Zi Xin sai)
+
+[Ato II]
+(O ostentador Wu wang, vestido de verde, e seus colegas Wu Yi e Wu Er entram em cena)
+(Narração)
+Wu Wang: Eu sou Wu Wang, conhecido como o rei das ruas.
+Wu Wang: Hoje estou entediado. Vim andar pelas ruas a procura do que fazer.
+(À parte)
+Wu Wang: Wu Yi, Wu Er!
+(Os dois de uma vez)
+Ambos: Sim, senhor!
+(À parte)
+Wu Wang: Gostaria de comer algo novo hoje, vocês tem alguma boa sugestão?
+Wu Yi: O que você acha de Almôndegas Douradas de Camarão?
+Wu Wang: Não aguento mais comer carnes finas e peixes gordurosos. As Almôndegas Douradas de Camarão são uma boa ideia.
+Wu Wang: Wu Er, venha comigo procurar por uma loja que as venda.
+Wu Er: Sim, senhor!
+Wu Wang: Espere. As Almôndegas devem ser fritadas com um brilho dourado perfeito. Não quero que estejam queimadas como giz preto.
+Wu Er: Não ter nem um pouco de preto, sim, tomei nota.
+Wu Wang: Deixa eu ver. Devem ter o mesmo tamanho.
+Wu Er: Devem ter o mesmo tamanho, sim. Quer ler novamente as instruções?
+Wu Wang: Não é necessário.
+Wu Er: Você tem algum outro pedido, meu senhor? Seu desejo é uma ordem.
+Wu Er: Se o que aquela loja fizer não estiver a sua altura, faremos o que sempre fazemos...
+Wu Yi: O que nós sempre fazemos?
+Wu Er: Não dar nenhuma Mora, é claro.
+Wu Wang: Não podemos fazer isso. Você está vendo aquela peixaria? A dona é uma moça tão bonita que, apenas com um olhar, nos faz sentir como se tivessemos comido e estivessemos cheios.
+(Remando no Lago do Leste)
+Wu Wang: Perguntarei sobre sua vida amorosa, e assim descobrirei se poderei aproximar-me dela.
+(Wu Wang se vira para Zi Xin)
+(À parte)
+Zi Xin: Cliente, você veio comprar peixe hoje?
+Wu Wang: Sim, sim. Senhorita, de onde você é? Onde estão seus pais?
+Zi Xin: Cresci aqui nas docas, e meus pais já envelheceram. Vendo peixes sozinha para sustentar minha família.
+Zi Xin: Mas por que você, cliente, quer saber disso?
+(Vira a cabeça, fala em voz baixa)
+Wu Wang: Ótimo, ótimo... Os pais dela não estão aqui, a situação não poderia ser melhor.
+(Vira a cabeça de volta para Zi Xin)
+Wu Wang: A Senhorita já está envolvida com outro homem?
+Zi Xin: Eu trabalho o dia inteiro. Não estou envolvida com ninguém.
+Zi Xin: Mas o que minha vida amorosa tem algo a ver com comprar peixes, caro cliente?
+(Vira a cabeça, fala em voz baixa)
+Wu Wang: Ótimo. Ainda não se casou. Se acontecer algo de ruim, também não há ninguém que possa ajudá-la.
+(Vira a cabeça de volta para Zi Xin)
+Wu Wang: A Senhorita está apaixonada por algum rapaz?
+(Zi Xin abaixa a cabeça e nada diz)
+(Dongtang, senza misura)
+Wu Wang: Vê-la cabisbaixa assim me faz entender que você não tem ninguém especial. Dessa forma, eu, Wu Wang, tive uma ideia má.
+Wu Wang: Venham, venham, meus colegas. Sequestremos essa moça, e aproveitamos no máximo esse vinho e vista tão lindo.
+(Wu Wang, Wu Yi e Wu Er sequestram Zi Xin)
+
+Terceira Cena
+(Sra. Zhang entra em cena)
+(À parte)
+Sra. Zhang: Senhoras e Senhores, se vocês já ouviram muitas óperas de Yunjin, e são entendedores dela, podem adivinhar o que acontecerá.
+Sra. Zhang: Não há outra alternativa a seguir senão um enfrentamento.
+Sra. Zhang: Para que um herói possa surgir é necessário haver algo que o desperte.
+Sra. Zhang: Ou seja a desordem causada por monstros, ou seja a mudança das situações graves... Aí vem um herói...
+Sra. Zhang: Que Luta heroicamente para entrar na história, mas se ele se acovardar...
+Sra. Zhang: Por exemplo, vocês se lembram daquele Zhang Jie, não... Wang Jie... Ah, sim, Fan Jie.
+Sra. Zhang: Mas para pessoas comuns como nós devemos insistir para que salve a jovem senhorita.
+Sra. Zhang: Vamos ver qual será a reação de Fan Jie.
+(Fan Jie entra em cena)
+(À parte)
+Sra. Zhang: Por que você chegou em um momento desses?
+Sra. Zhang: Zi Xin foi puxada por Wu Wang, um bandido maléfico!
+(Dongtang, andante calmo)
+Fan Jie: Oh não!
+Fan Jie: As suas palavras me surpreenderam! Nunca imaginei que a catástrofe estivesse tão perto de mim.
+Fan Jie: Esses vilões podem causar danos e até assassinar pessoas. Se for com Zi Xin...
+Fan Jie: Temo ir com vida mas retornar sem ela.
+(A Sra. Zhang entrega a Fan Jie uma pulseira de pérolas)
+Sra. Zhang: Sr. Fan, como pode dizer algo assim?
+(Dongtang, andante calmo)
+Fan Jie: Vejo a pulseira de Pérolas, não posso mais...
+Fan Jie: Como esses vilões foram capazes de raptar uma mulher tão frágil assim?
+Fan Jie: Levando essa pulseira na mão, balanço minha espada furiosamente. Wu Wang se arrependerá do que fez e, diante mim, se ajoelhará implorando.
+(Wu Wang e Sra. Zhang saem do palco)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book177_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book177_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dee3ece58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book177_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+...
+O tempo de hoje é ainda muito horrível.
+Apesar do vento ter acalmado, por vezes sopra um vento que não permite nem abrir os olhos.
+Isso me faz lembrar as descrições nos poemas antigos, que comparam a neve com a dança de forjamento das espadas.
+
+Mas, como diz o Mestre Landrich, precisamos seguir em frente, independentemente dos obstáculos na frente.
+Eu tenho que levar de volta os resultados a Mondstadt.
+Apenas desta forma é possível não desiludir o Mestre Landrich e consolidar a reputação da família. Acabarei com a fúria dos rebeldes que se ocultam.
+
+Devido a essa placa de pedra, nós decidimos não seguir com o plano original de explorar Cripta nas Ruínas do Sudoeste e fomos explorar a Câmara Secreta fechada.
+De acordo com os textos da Placa de Pedra interpretado pelo Mestre Eberhart, talvez dentro dele haja algumas pinturas de parede bem preservadas e algumas armas feitas de Estrelas de Prata.
+Se for assim mesmo, isso será uma descoberta arqueológica mais significante em décadas
+
+Apesar de o Ingbert ter dito isso, não consigo deixar esquecer os meus companheiros perdidos na nevasca alguns dias átras.
+Espero que eles sejam bem treinados desde pequeno como o que o Mestre Eberhart disse, e tenham capacidades de voltar sozinhos para acampamentos.
+
+Daqui a pouco sairemos do acampamento do lado ensolarado e ir para as profundezas das ruínas.
+Desta vez temos que examinar cuidadosamente a estabilidade estrutural das ruínas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book178_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book178_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5d9c18f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book178_PT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Devido à tragédia que nos atingiu anteriormente, temo que os registros anteriores do meu diário tenham sido perdidos.
+É lamentável que as anotações da investigação tenham sido perdidas, mas as condições aqui são verdadeiramente perigosas.
+
+Lamentavelmente, não fomos capazes de abrir essas grandes portas.
+Tanto as pinturas de parede, como as armas antigas por qual o Mestre Ingbert se ansiava, foram tudo em vão.
+Ao retornar ao acampamento no lado ensolarado da montanha, os companheiros que havia me separado antes também não retornaram.
+...Apesar da esperança não ser grande, só podia esperar que eles conseguissem descer a montanha com segurança, e que trouxessem suprimentos e soldados para me resgatar.
+Pois nossos suprimentos já não eram mais suficientes.
+Por mais cruel que possa parecer dizer tal coisa, o desmoronamento que ocorreu pouco antes das portas redondas da sala secreta não só nos roubou do Nick, mas também toda a comida e combustível que ele carregava.
+Eu disse que ia explorar a integridade das estruturas das ruínas. Eu lhe disse...
+
+Talvez esse encontro dos últimos dias tenha me deixado mais indiferente.
+Talvez esse seja o efeito que um ambiente desesperador faz sobre as pessoas.
+
+O fato de o Mestre Eberhart poder manter a cabeça erguida mesmo diante de condições tão adversas, só tornou ainda mais admirável. Talvez esta seja a verdadeira tenacidade de um jovem aristocrata.
+O julgamento do Mestre Landreich parece ter sido correto.
+Ainda que fosse um filho bastardo, ele também merecia o nome da família.
+
+Depois de esperarmos a nevasca se dissipar, escutando a sugestão de Eberhart, seguiremos para o porão das ruínas no sudoeste
+De acordo com o que ele desvendou, devem ter muitas coisas antigas nele.
+Apesar de ser inacreditável, o frio extremo possui a capacidade de preservar os suprimentos.
+
+Não posso desapontar para com as expectativas de meus colegas que já partiram.
+... E também não posso desapontar para com as expectativas do Mestre Landrich.
+Caso contrário, talvez eu me encontre lutando com os monstros na arena dos gladiadores.
+Mesmo que conseguisse vencer aqueles monstros, acabaria como aquele escravo de Eberhart, morto pela espada daquele homem da família Lawrence...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book179_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book179_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a4898d9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book179_PT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Será que é a sua história que tornou a paisagem tão solitária? Ou é a paisagem que tornou a história tão sombria.
+Ou será que foi o que aconteceu durante a investigação que me fez ter essa opinião?
+Ou será que talvez devido a perda de sangue e o frio extremo, minha consciência também acabou sendo afetada?
+De qualquer maneira, este é o último trecho deste diário.
+
+No final, o plano de Eberhart falhou... Não, talvez eu deva dizer que funcionou.
+Agora parece tão óbvio, mas antes ninguém imaginava sobre sua intenção. Agora que paro para pensar, meus companheiros durante a jornada devem ter sido vítimas dele. Até mesmo o desmoronamento que aconteceu na frente da porta circular da câmara secreta faz parte de seu plano.
+
+Mas somente no final, quando eu e Ingbert estávamos no porão nas ruínas no lado sudoeste e que uma lança surgiu foi que eu entendi.
+Tanto "Um País Selado por Nevasca" como "Magia Divina", foram criados para levar o Ingbert aos locais solitários usando a sua paixão pela aventura...
+No fim das contas, um filho bastardo é um filho bastardo.
+Por isso treinei secretamente como usar a lança, uma arma que falta nobreza em si, para quando a hora chegar, matá-lo e me tornar o chefe da família
+
+Agora que penso, isso deve ter sido como Parsifal fez ao ser desobediente, envolvendo-se com roubos e finalmente fugindo... Talvez isso seja essencial para ele...
+
+Nunca me esquecerei de Ingbert ter sido provocado por sua lança.
+Nós crescemos juntos, mas nunca vi o monstro que se escondia sob sua aparência amigável.
+Originalmente o Mestre Landrich desejava lhe dar o nome da família depois de retornar. Se eu soubesse o plano do mestre desde o começo, talvez a situação não tivesse chegado a esse ponto...
+Ou será que por saber o plano do mestre, ele avançou o plano para sua herança...
+
+Não conseguirei retornar para Mondstadt. Me desculpe, Priscilla.
+
+Independentemente de quem ler esse meu diário, espero que você possa alertar o Mestre Landrich.
+Apesar de Eberhart também ter sido ferido, ele talvez consiga retornar para Mondstadt.
+Se conseguir retornar para Mondstadt, só haverá uma pedra em seu caminho...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book17_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book17_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..14e567768
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book17_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- Piquenique ao Longo do Caminho -
+Enquanto Ike estava tirando uma soneca, seus servos lutaram uma terrível guerra uns contra os outros.
+O grande feiticeiro subjugou muitos deuses e demônios para servir a ele. Como o mago mais formidável de sua época, Ike estava no comando de deuses e demônios mais numerosos do que as entradas em um dicionário. Mas quem era o mais forte dos que estavam sob seu comando? Os deuses e demônios decidiram descobrir por si mesmos através da batalha.
+Porém, infelizmente, eles contaram a Princesa, Sachi e Vera como assistentes e serventes.
+Ike dormiu apenas por duas horas, mas durante aquele período três estrelas já haviam sido destruídas!
+
+"Por que eu deveria proteger você?" A Princesa puxou sua mão para longe e o demônio gigante, sem seus globos oculares, caiu no chão.
+A raça dominante do Império Andrômeda parece ser muito fofa. Mas nas suas palmas há duas bocas especiais que servem para capturar os derrotados ou os olhos de amantes.
+"Nós não somos amigas?" Vera perguntou um pouco magoada, limpando as manchas de sangue em seu rosto.
+"Sim - sim," O rosto da princesa ficou vermelho e desviou o olhar. "Já te considero a minha única amiga pelo que aconteceu. Não estava me referindo a você, Vera."
+"Não!" Gritou Sachi enquanto as grandes mandíbulas do dragão fechavam ao seu redor.
+"Vocês querem se render a mim?", perguntou o dragão gigante com a voz de velhote, "Vou poupá-los se admitirem que são impotentes."
+"Eu me rendo! Eu me rendo!" Gritou Sachi.
+"Um lagarto de uma raça desprezível como a sua deveria saber melhor do que dizer tais palavras tolas! Até mesmo as lagartixas em meu palácio poderiam lhe esmagar." A Princesa retorceu os pulsos.
+"Eu sou inocente!" Gritou Sachi enquantro o dragão o lançou pelos ares.
+Em um instante, a batalha entre a espécie dominante de Andrômeda e o dragão antigo acabou.
+
+A moral da história? Não correrá risco de vida se você se render.
+Sachi foi eliminado da competição e acordou Ike com um tapa do chinelo. Vera também sobreviveu graças a proteção da Princesa.
+"Argh! Seu imbecil! O fato de ver você é repugnante. Não chegue perto de mim! Não fale comigo, não olhe para mim, nem respire o mesmo ar que eu, sua escória humilde!" A princesa não podia ter uma opinião pior que de Sachi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book180_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book180_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..240f824dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book180_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Não importa quem deixou essa comida aqui, muito obrigado!
+Estou com fome, cansado e sem suprimentos. Se não fosse por essa comida, eu com certeza não poderia mais andar.
+Agora eu vou continuar a descer a montanha. Em breve devo alcançar o acampamento.
+Na próxima vez eu tenho certeza que me prepararei melhor para vir na Montanha Nevada...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book181_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book181_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..41fdc3413
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book181_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+- Espinha do Dragão-
+Comecei minha ascensão a Espinha do Dragão pelo seu lado sul, onde a montanha encontra as margens do rio e as planícies de Liyue. Aqui as encostas das montanhas são suaves, o vento é suave e a neve é leve. Somado às fontes de água não congelada, faz deste lugar uma boa escolha para a instalação de uma base de acampamento. Depois de preparar meus suprimentos, farei um acampamento aqui antes de continuar minha escalada até o cume.
+
+Depois de montar o acampamento, aproveitei a oportunidade para pesquisar as ruínas ao redor. O que me intrigou é que o estilo arquitetônico e os padrões artísticos são surpreendentemente similares aos vistos em construções antigas em outros lugares. Isto pode muito bem significar que a lendária civilização montanhosa de outrora está bem abaixo dos meus pés.
+Infelizmente, eu não encontrei nenhuma inscrição bem conservada dentro das ruínas, portanto não havia nenhuma prova concreta da historicidade da antiga civilização. Talvez eu encontre mais informações preservadas mais acima na montanha, enterradas nas profundezas das mordazes tempestades de frio.
+
+Passar a noite aqui é uma experiência desagradável. O vento frio e úmido arrepia até os ossos e a forma como sacode a tenda soa como o rugido de um rio impetuoso. Material de pesadelo garantido uma vez que você consiga adormecer. Há uma caverna junto à água, e ela deve ser espaçosa lá dentro porque eu posso ouvir o gemido fantasmagórico do vento ecoando lá dentro. Infelizmente, a entrada está bem vedada e simplesmente não há como passar pelo lado de fora.
+
+Mais tarde, eu continuei a avançar para as montanhas. Ao longo do caminho, encontrei algumas relíquias mais recentes, que pareciam poder remontar à era de aristocracia de Mondstadt. Eu desenterrei alguns fragmentos de roupas e armas. A neve espessa abrandou a deterioração, o que fez com que as coisas nas ruínas estivessem bem preservadas.
+Segundo a localização das relíquias, aqui devia ter uma batalha, ou até um assassinato.
+
+Mesmo que sejam nevesca destrutiva e transformação anormal, não podiam impedir a ganância das pessoas, essa terra de neve abandonada pelos Arcontes afinal foi contaminada pelos pecados das gerações futuras.
+
+Ao escalar para o topo das montanhas, a neve se tornou cada vez mais espessa, e a temperatura se tornou cada vez mais insuportável. Eu já investiguei uma ruína no nordeste, porém, inesperadamente em um lugar coberto pela nevasca eu até descobri uma área de água descongelada. Segundo a sua localização, estava conetada a ao riacho embaixo.
+Mas naquela zona era tão frio para entrar, e não tinha como continuar a investigação correndo o risco de perder a vida por ser congelado ou afocado. Mas eu deixei algumas marcações lá, espero que a neve não as cubra.
+É possível ser um refúgio na época antiga, e ser afogado pela água subterrânea. No entanto, eu também ouvi dizer que os tiranos também colocavam os criminosos na cela, e depejava água na cela, só para ver como é que a água afogava os criminosos lentamente...
+Uma punição tão cruel e demorada... E no absoluto frio deste clima, é ainda mais impossível imaginar que alguém tenha conseguido sobreviver a ele.
+
+Mais ao leste, a estrada se torna mais acidentada. Tive um acidente estúpido e quase quebrei minha perna por causa disso. Tive a sorte de receber apenas uma ferida superficial e nenhuma lesão óssea grave. Mas também abriu um grande buraco na minha roupa à prova de vento, por isso agora sinto toda a força do vento bem contra a minha pele. É uma sensação horrível, como ser esfaqueado constantemente com uma faca afiada.
+Consegui encontrar abrigo do vento antes que minha ferida ficasse completamente entorpecida. Quase consegui costurar minhas roupas de volta, mas não há como eu continuar assim até o cume.
+Consegui voltar ao acampamento, finalmente, à beira de congelar até a morte. Ao aquecer meus pés junto à fogueira, tirei minhas meias para descobrir que três dos meus dedos dos pés haviam ficado roxos com o frio... Mas não importa, neste momento ainda estou apreciando a sensação de voltar à vida depois de um encontro tão próximo com a morte.
+
+Quando a tempestade diminuiu um pouco, eu olhei para cima e peguei uma visão do cume, impondo-se silenciosamente contra o céu escuro, cercado por rochas gigantescas pontilhadas e ainda assim isolado entre elas no centro. As canções dos bardos falam de um dragão antigo e maligno que está enterrado ali no riacho da montanha - será que ele também anseia pelas alturas celestiais mesmo quando olha para cima com seus olhos apodrecidos e cegos?
+Muitos aldeões que vivem no sopé da montanha comparam esta montanha monstruosa a um ponto cego aos olhos dos deuses, um lugar governado pela força inescrutável do destino. Os velhos contos de fadas de Mondstadt falam da montanha como um lugar de castigo que foi abandonado pelo Vento do Tempo e deixado pelos ventos uivantes para varrer e congelar tudo em seu momento de destruição.
+No entanto, algo ainda se agita aqui, no pico da montanha. Eu ouvi seu chamado em meu sonho. Era como uma canção suave, agradável ao ouvido, mas de alguma forma perturbadora para a mente.
+
+Esta viagem foi um desastre, mas pelo menos eu saí vivo dela. Adeus por hoje, Espinha do Dragão. Talvez eu volte, embora não saiba se alguma vez conseguirei chegar ao seu cume...
+Acho que vou explorar Liyue a seguir. Mas antes de mais nada, minha prioridade máxima é reabastecer meus suprimentos perdidos. Oh, e aproveitando, acho que vou trocar este velho diário encharcado por um novo e bonito.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book182_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book182_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book182_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book183_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book183_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc0cca8ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book183_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+"Uma árvore gigante, florescente e exuberante. Dentro dela, ela guarda um tesouro precioso."
+A meio do caminho, um objeto está escondido.
+O que você verá debaixo das escadas compridas?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book184_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book184_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0affce399
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book184_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—Qilin—
+Entre as lendas que circulam nas montanhas de Liyue, os Qilin são um tipo de besta iluminada nobre e benevolente. Qilin frequentemente vagam pelas florestas da montanha, mas aparecem apenas nas noites em que a luz das estrelas brilha sobre o orvalho claro. Para sustento, eles bebem apenas água da nascente e comem apenas ervas perfumadas.
+Os Qilin são bestas iluminadas gentis, com graça e elegância fluindo através de suas veias. Diz-se que os Qilin nunca machucarão seres vivos, recusando-se até mesmo a pisar em um inseto ou quebrar sequer uma folha da grama. As pessoas acreditam que as características, o comportamento e cada movimento de um Qilin é ditado por uma etiqueta antiga que se mantém inalterada há mil anos.
+Após a era bárbara da Guerra dos Arcontes, muitos adepti tornaram-se incapazes de continuar vivendo entre o mundo clamoroso dos mortais. Como resultado, e sob a direção de Rex Lapis, eles se retiraram da sociedade para viver em reclusão em meio a bosques de bambu de montanhas. Eles não interfeririam mais no mundo humano, entretendo-se, ao invés disso, com um reino de montanhas e água.
+No entanto, havia algumas Bestas Iluminadas que, ao longo de mil anos de cooperação mortal, firmaram uma amizade profunda com humanos comuns. Elas decidiram cumprir a vontade do Arconte Geo no reino mortal, ajudando a sociedade humana com seus poderes de Adepti e sua bondade.
+
+Segundo um conto popular, há mais de mil anos alguns dos elegantes Qilins já começavam a se apegar profundamente aos mortais selvagens.
+Diz o conto que as pessoas usavam lótus aquáticos e folhas de louro para se vestirem naquela época bárbara.
+Uma noite, um Coletor de Ervas estava se banhando em uma lagoa na montanha. Para sua surpresa, um Qilin que passava começou a comer as roupas que ele havia deixado na beira da água. A Besta Iluminada era muito jovem para entender questões humanas como vergonha e privacidade, e ainda não havia aprendido a conduta das Bestas Iluminadas no reino mortal.
+Para compensar seu comportamento rude e não assustar o mortal vulnerável com sua aparência de um Adeptus vindo de outro mundo, ela se transformou em um ser com aparência humana. Quando a pálida luz da lua cheia recaiu sobre a lagoa, ela apareceu diante do Coletor de Ervas.
+A princípio, a jovem Besta Iluminada não entendia questões humanas como vergonha e privacidade. Ela estava naquela floresta montanhosa, iluminada pelo luar frio e o brilho dos vaga-lumes, vestida apenas com gotas de orvalho e a luz da lua. Junto ao mortal com pouco conhecimento, ela viajou e passeou feliz entre flores e bosques de bambu. Mostrou a ele a moradia dos Adepti na montanha e interpretou a linguagem dos pássaros. Dormiu com tranquilidade em meio aos sons dos insetos, se entregando suavemente a sonhos ancestrais e compartilhados...
+Quando o Coletor de Ervas começou a se mexer sob a primeira luz do amanhecer, ele acordou e viu que a nobre Besta Iluminada havia desaparecido sem deixar vestígios.
+
+Sobre a continuação dessa história, as opiniões variam muito. Algumas pessoas dizem que uma noite o Qilin colocou uma cesta de bambu na porta da casa do Coletor de Ervas antes de desaparecer na névoa iluminada pela lua. Quando o Coletor de Ervas foi até a porta, ele encontrou uma criança dormindo profundamente dentro da cesta.
+Outras dizem que daquele momento em diante o Qilin viveu junto com o mortal, deu à luz filhos e se acostumou aos conflitos humanos.
+
+Não importa a verdade sobre essa questão milenar, as elegantes Bestas Iluminadas continuam a caminhar entre os habitantes de Liyue, invisíveis em meio ao mar de pessoas, esperando o dia em que Rex Lapis as chamará novamente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book185_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book185_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8bcd9a17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book185_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—— Jade Oculta ——
+No noroeste de Liyue, nos vales ao sul do Monte Nantianmen, há muitas ruínas antigas silenciosas.
+As pessoas de Liyue chamam-as de "Ruínas de Dunyu". Dizem que essas ruínas existem desde antes da Guerra dos Arcontes.
+De acordo as lendas transmitidas oralmente, o nome "Dunyu" significa "o lugar para qual o jade fugiu".
+Em um passado tão antigo incapaz de ser lembrado, quando o próprio Rex Lapis ainda era jovem, houve uma chuva de estrelas nas terras ao noroeste de Liyue. Com a queda dessas estrelas, essas terras transformaram-se em um grande vale, e dele saiu grande quantidade de metais e jade que pareciam não ter fim. Isso foi a origem da indústria mineira de Liyue.
+Lendas dizem que quando aquelas estrelas caíram, um pedaço quebrou-se e voou, caindo entre as rochas no norte de Lisha.
+Como todos sabem, as rochas e metais contêm energia e essência. Durante um tempo tão grande que nenhum mortal poderia conceber, tais rochas escutaram e olharam para o pulso das Linhas Ley, as reverberações das águas, e o movimento lento e firme das montanhas.
+Mas os meteoritos que caíram do céu era diferentes. Comparado com as rochas da terra, eles possuíam uma natureza arrogante e irritável.
+
+Depois, quando os incontáveis arcontes do mundo lutaram pelo trono dos céus, o céu e o abismo perderam sua cor. A montanha e a água deixaram de respirar por causa das tragédias e do mal. Os meteoritos não suportaram tal perturbação. Apesar dos clamores do Despenhadeiro, decidiram partir para o céu.
+Depois do jade caído retornar para céu estrelado, deixou uma profunda cratera. Nela, pessoas construíram cidades e fortes. Alegaram soberania sobre o que o meteorito deixou, e viveram fechados do resto do mundo.
+Durante o tumulto e as tempestades dos próximos milhares de anos, as fortificações do Vale de Dunyu permaneceram erguidas e ainda mantinham relações prósperas com o Porto de Liyue até 500 anos atrás.
+Mas com a chegada da calamidade sombria e a ascensão do Abismo, os habitantes de Dunyu abandonaram a cidade ancestral e foram para outras terras. Ninguém sabe por que esses refugiados fecharam os portões de sua casa, e mesmo os Adepti e Yakshas milenares permanecem em silêncio sobre esse assunto.
+E assim, as fortalezas seladas tornaram-se tumbas gigantescas e silenciosas, sem nada nelas, exceto o som da água na lagoa e o vento assobiando pelos corredores vazios - e passaram a ser chamadas de "Ruínas de Dunyu" pelo povo de Liyue.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book186_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book186_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5d9c18f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book186_PT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Devido à tragédia que nos atingiu anteriormente, temo que os registros anteriores do meu diário tenham sido perdidos.
+É lamentável que as anotações da investigação tenham sido perdidas, mas as condições aqui são verdadeiramente perigosas.
+
+Lamentavelmente, não fomos capazes de abrir essas grandes portas.
+Tanto as pinturas de parede, como as armas antigas por qual o Mestre Ingbert se ansiava, foram tudo em vão.
+Ao retornar ao acampamento no lado ensolarado da montanha, os companheiros que havia me separado antes também não retornaram.
+...Apesar da esperança não ser grande, só podia esperar que eles conseguissem descer a montanha com segurança, e que trouxessem suprimentos e soldados para me resgatar.
+Pois nossos suprimentos já não eram mais suficientes.
+Por mais cruel que possa parecer dizer tal coisa, o desmoronamento que ocorreu pouco antes das portas redondas da sala secreta não só nos roubou do Nick, mas também toda a comida e combustível que ele carregava.
+Eu disse que ia explorar a integridade das estruturas das ruínas. Eu lhe disse...
+
+Talvez esse encontro dos últimos dias tenha me deixado mais indiferente.
+Talvez esse seja o efeito que um ambiente desesperador faz sobre as pessoas.
+
+O fato de o Mestre Eberhart poder manter a cabeça erguida mesmo diante de condições tão adversas, só tornou ainda mais admirável. Talvez esta seja a verdadeira tenacidade de um jovem aristocrata.
+O julgamento do Mestre Landreich parece ter sido correto.
+Ainda que fosse um filho bastardo, ele também merecia o nome da família.
+
+Depois de esperarmos a nevasca se dissipar, escutando a sugestão de Eberhart, seguiremos para o porão das ruínas no sudoeste
+De acordo com o que ele desvendou, devem ter muitas coisas antigas nele.
+Apesar de ser inacreditável, o frio extremo possui a capacidade de preservar os suprimentos.
+
+Não posso desapontar para com as expectativas de meus colegas que já partiram.
+... E também não posso desapontar para com as expectativas do Mestre Landrich.
+Caso contrário, talvez eu me encontre lutando com os monstros na arena dos gladiadores.
+Mesmo que conseguisse vencer aqueles monstros, acabaria como aquele escravo de Eberhart, morto pela espada daquele homem da família Lawrence...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book187_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book187_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8aa6f5aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book187_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Liyue nem sempre foi governada por Rex Lapis. Muitos deuses caminharam pela terra naquela época distante.
+
+A área conhecida como Planícies de Guili era um local repleto de Lírios-de-Vidro. Mas foi assolado por problemas de todos os lados, forçando seus residentes a fugir. Enquanto isso, a prosperidade do Porto de Liyue atraiu novos habitantes. Mesmo assim, muitos contos de cavalaria continuam a circular hoje em dia.
+
+Nos contos de mercadores ambulantes e ajudantes, havia uma figura misteriosa que surgia na calada da noite nas planícies: era uma donzela em um longo manto de cor índigo, caminhando ao longo da margem do Rio Bishui. A luz prateada da lua iluminava seu rosto e o vento noturno carregava suas palavras até as estrelas cintilantes e insones.
+
+De acordo com os hóspedes do Albergue Wangshu, apenas aqueles que se perdiam em meio às luzes dos vaga-lumes nas noites de verão conseguiam vê-la, e somente quem podia discernir o cheiro dos Lírios-de-Vidro entre as luzes dançantes e os Seelies flutuando no escuro encontrava seus rastros. Alguns a consideravam uma Besta Iluminada perdida, ou uma serva de algum deus morto há muito tempo, lamentando o destino de seu mestre em silêncio à noite. Outros acreditavam que ela era uma heroína corajosa, como aqueles que rejeitam a civilização, escondendo seus nomes verdadeiros.
+
+Ninguém sabe como começou sua história, mas ela terminou com a história de um certo caçador. Mas ao contrário das histórias daqueles comerciantes, a caçadora se encontrou brandindo sua espada contra várias sombras perigosas sob a impiedosa luz da lua. Depois de uma dança elegante e aguçada, a donzela não estava em lugar algum à vista, sem nada além de uma pilha de pó ensanguentado.
+No dia seguinte, alguns cidadãos curiosos iriam descobrir os cadáveres dos Milleliths e de pesquisadores de terrenos próximo ao rio.
+Depois disso, não importava quantos grupos de busca o Ministério dos Assuntos Civis enviassem, ninguém nunca mais viu aquela donzela à beira do rio.
+
+Talvez aquela dança mortal tenha sido fruto de alguma vingança, ou talvez aquela mulher tenha sido uma grande bandida. Ou talvez esse assunto não requer nenhuma razão aparente. Heróis são heróis, afinal de contas, puxando suas lâminas por razões além da compreensão comum.
+
+Mas conforme as luzes do Porto de Liyue consumiam as aldeias rurais desertas dia após dia, esta lenda também desapareceria lentamente.
+Ainda assim, as lendas dizem que a margem do rio onde a donzela costumava perambular continua cheia de Lírios-de-Vidro floridos até hoje.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book188_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book188_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a017612ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book188_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dietrich viu a desintegração do clã Lawrence.
+Quem saberia para onde tinha ido o gatinho da sua mãe. Seu pai, levado à distração, e sua mãe, histérica, estavam tão perto e, no entanto, por mais que ele gritasse, eles não lhe davam atenção.
+
+"Au..."
+Dietrich baixou a cabeça e, antes de abrir sua boca para falar, o solo debaixo de seus pés começou a quebrar. De repente, emergiram do solo duas mãos de uma bruxa velha que agarrou seu pescoço com muita força.
+Ele sentiu apenas que estava caindo, até que, finalmente, caiu em frente dos pés da bruxa.
+Que estranho, não sentiu nenhuma dor.
+
+Então algo o puxou pela sua coleira, levantando Dietrich.
+Tudo diante dele era escuridão, e ele só podia ver uma coisa - aquilo que estava logo abaixo dele. Era uma panela fumegante, cheia de alguma substância negra desconhecida que borbulhava e esguichava. Também havia ali alguns sólidos, e quando ele olhava, podia ver teias de aranha e os ossos de víboras venenosas.
+De repente, ouviu a voz de Nottfriga: "Perfeito! Finalmente coletei o ingrediente que me faltava. Se eu colocar você em minha caldeira, meu caldo da imortalidade estará pronto. Hahaha!"
+
+"Au, au, au!. Solte-me bruxa maldita!"
+Dietrich usou toda sua força, não imaginava que conseguiria se livrar desse colar tão facilmente que o apertava.
+"Au!"
+Ele caiu inconscientemente no chão...
+Não ouviu mais nada, menos o som do vento e a risada malvada e louca de Nottfriga
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book189_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book189_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..950b6f604
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book189_PT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+"Acorde, acorde"
+Dietrich sentiu seu corpo sendo balançado.
+"Você está bem?"
+Uma mão se estendeu a sua frente, parecia estar sentindo sua respiração.
+Que voz familiar...
+Suave como o vento de abril, quente como o sol de março.
+
+Dietrich subitamente abriu seus olhos, e na sua frente estava...
+Uma garota de cabelos dourados e olhos azuis.
+"Maravilhoso. Você finalente acordou!". A garota sorriu.
+
+"Esse lugar... Será que é Celestia?" Pensou Dietrich.
+"Não, você só está numa floresta comum", disse a garota.
+Dietrich recobrou a consciência. A garota em sua frente era a terrível bruxa Nottfriga! Imediatamente não sesentiu bem, deu um pulo e se colocou em posição de alerta.
+
+"Não fique nervoso, não lhe machucarei. Oh, sim, eu ainda não me apresentei. Eu sou Magdalene, irmã mais nova de Nottfriga". Enquanto falava, acariciava as costas do cachorro. Devia ser alguma técnica mágica calmante. Aproximou-se de Dietrich e disse: "Acho que você está se sentindo melhor, não?"
+
+Dietrich finalmente se acalmou. Ele queria perguntar a mulher em sua frente como era capaz de entendê-lo, mas todas as vezes que tentava, só conseguia latir.
+"Uh? Só preciso de um pouco de magia para isso. Minha irmã mais velha também consegue."
+"Au, au au?". Quer dizer que essa bruxa entendia o que eu falava, só fingia que não para que ficasse me movendo?
+"Entretanto, minha irmã, na realidade, é uma pessoa gentil". Cada vez que falava sobre Nottfriga, Magdalene soltava um belo e quente sorriso.
+"..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book18_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book18_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..62d83163b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book18_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+- A Morte Espera nas Ondas Abissais -
+À medida que Vera e Sachi cresceram juntos, a química entre os quatro mudou de um jeito sutil e inexplicável.
+"Já chega de desculpas", disse Sachi a Ike. "Vera não deixará de persegui-lo, mesmo que você nunca retribua seus sentimentos."
+Ike era um símbolo de uma terra distante. Ele representava o desconhecido, o que estava esperando para ser descoberto. Um pássaro corajoso nunca aninharia ali, mas ficaria para sempre à deriva nos ventos da admiração.
+Ike retrucou: "Não importa como você olhe para a situação, ter mil anos de idade te faz ser uma pessoa velha."
+"Então nós temos uma idade parecida." Disse a princesa intrometendo-se alegremente na conversa.
+
+Quando Sachi finalmente reuniu a coragem para declarar seu amor, ele encontrou o mais terrível destino.
+Lembra da espada antiga que Ike e Vera receberam dos antigos quando se conheceram? Era o que Ike precisava para impulsionar o destino! Mas agora, Vera teve seu dedo cortado por sua lâmina, e um vírus antigo malicioso minou sua vida.
+
+"É tudo culpa sua!" Sachi agarrou Ike pela gola. Se a tragédia não tivesse acontecido, Ike teria apenas sorrido, pois ele era uma alma gentil. Mas desta vez, ele deu um tapa na mão de Sachi.
+"Você não sabe como voltar no tempo? Salve Vera!" Dizia a Princesa, implorando.
+"Vocês não entendem que, corrigir o passado não tem como salvar o futuro da Vera, só o futuro mesmo salvará o passado". O Ike mordeu a boca até que o sangue escorreu.
+
+Existe uma lenda local que diz que houve uma Era de Prata, quando a infância de uma pessoa podia durar até duzentos anos. A sua curta maturidade foi uma verdadeira tortura.
+Para os outros, a infância já terminou, mas a adolescência permanece longe.
+A Melancolia de Vera, sem a Vera, continuará!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book190_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book190_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ede7a342
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book190_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"Essa bruxa maldita... Será que havia trocado seu cérebro por poderes mágicos? Parecia não existir nenhuma maneira de falar com ela...". Dietrich pensou enquanto escutava o falatório sem fim da garota de cabelos dourados.
+"Não diga isso! Se minha irmã mais velha lhe escutar, com certeza ficará irritada!", disse Magdalene com voz baixa para Dietrich, abaixando sua cabeça.
+"Au au au, au au?" Não diga nada a ela, mas, espere, como você sabe o que estou pensando?
+"Que pena. Tar, de, de, ma, is."
+
+Dietrich levou sua cabeça com medo para observar o fumo que pairava.
+Apesar de por fora nada parecer ter mudado...
+Ainda assim...
+Mas ele estava convencido que a garota em sua frente era agora outra pessoa.
+"Parece que esse seu pesadelo acabou servindo para algo. Pelo menos aprendeu alguma coisa, ainda que meus critérios não sejam suficientes.". Essa voz fria e arrogante, sem dúvida era Nottfriga.
+"Então, colocarei a Essência Demoníaca em você".
+
+"O que é a Essência Demoníaca?"
+Espere, Magdalene mencionou sobre ele agora pouco.
+"Não tema. Todo o seu sonho agora pouco era uma ilusão. Como a minha irmã colocou a Essência Demoníaca em se corpo, ela pode induzir medos terríveis. Foi por isso que em seu sonho você encontrou o que mais temia."
+"Entretanto, minha irmã com certeza fez isso pelo seu bem. Afinal de contas, minha irmã é uma pessoa muito boa."
+...
+Todos os pelos de Dietrich se levantaram, tremeu enquanto olhava para Nottfriga, já não se atrevia a pensar mais nada.
+"Parece que minha lição lhe serviu de algo. Vamos seguindo em frente então.". A aparência covarde de Dietrich agradou a bruxa má.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book191_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book191_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..da6f5ce68
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book191_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+"Eric não podia aguentar mais... Não tivemos escolha a não ser desistir.
+Então deixarei este diário aqui, talvez o tesouro esteja à espera da pessoa certa.
+
+Talvez vocês tenham percebido que é preciso que uma pessoa controle o mecanismo na porta constantemente. Caso contrário, os outros mecanismos não podem ser operados.
+Mas... Há um preço para isso...
+A pessoa que controla o dispositivo do mecanismo na porta corre um grande risco.
+Uma vez que a ordem de operação dos outros dispositivos esteja errada, essa pessoa vai acabar...
+
+Eu vou te dar um conselho sincero
+O número de tochas não é uma indicação da ordem de operação, e pagamos caro por tal entendimento.
+Talvez... A ordem deva ter algo a ver com a posição das tochas no chão?
+
+Qual é a resposta certa?
+Eu quero saber... Eu realmente quero saber.
+Mas a condição de saúde do Eric..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book192_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book192_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b81dd74f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book192_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Esta era uma floresta sem fim. Uma névoa fina envolvia a área e os raios dourados do amanhecer brilhavam através das folhas das árvores, espalhando-se sobre a terra de cor esmeralda.
+Neste momento, Magdalene estava abraçada a um cachorro - na verdade, este era Dietrich - enquanto ela mantinha um ritmo tranquilo. A donzela de cabelos dourados vagava sob as raízes das árvores maciças como um elegante cisne, abrindo seu caminho através da floresta.
+
+"Que sorte que Magdalene está aqui. Se fosse aquela velha Nottfriga, ela certamente me faria andar ou usar algum tipo de magia para me forçar a correr. Este caminho não é feito para cães - não, nem mesmo humanos poderiam atravessá-lo. Não há sequer uma estrada, só árvores... Ah, seria bom se a Magdalene pudesse continuar me carregando assim"... Os pensamentos de Dietrich se perderam enquanto ele se voltava para olhar para Magdalene.
+
+A luz da manhã refletia em seu rosto. Ela tinha uma beleza igual a de uma mulher nobre. Sua pele clara e expressão gentil formavam uma aparência delicada, como o breve orvalho matinal surgido nas pétalas de uma flor.
+"A pele da Magdalene é tão suave... Ouso dizer que nenhum dos nobres que conheci pode se comparar a ela", pensou Dietrich enquanto olhava para a jovem.
+
+"Deixe-me contar-lhe uma história. Acontece que, na verdade, eu já estou morta", Magdalene disse de repente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book193_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book193_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac3a07133
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book193_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Muito tempo atrás, uma bruxa teve filhas gêmeas.
+Porém, as bruxas não podem manter dois filhos da mesma geração. Esse é o preço que pagam pelo poder que possuem.
+Mas os poderes negros desta bruxa já estavam em seu potencial máximo. Ela ofereceu sua própria força vital para que pudesse proteger as gêmeas.
+
+Os bons tempos não duram para sempre. Conforme a força vital da bruxa definhava, a morte se tornava inevitável.
+A bruxa havia sido liberta de sua imortalidade, deixando a irmã mais velha Nottfriga com toda a responsabilidade. Ela se culpava pela morte de sua irmã, Magdalene.
+Nottfriga herdou o talento da bruxa para magia negra. Usando a si mesma como receptáculo, ela extraiu a alma de Magdalene através do uso de magia profunda e encantamentos obscuros.
+Ela vasculhou a torre em que a bruxa mantinha suas coisas e criou um receptáculo usando um pergaminho de pele de fera, magia negra e alquimia. Após colocar a alma de sua irmã dentro do receptáculo, ela a reviveu. Essa magia proibida não é uma façanha simples, ainda mais para Nottfriga, que nunca recebeu nenhum treinamento adequado.
+A obsessão de Nottfriga por Magdalene permitiu que ela encontrasse uma solução. Ela transformou sua irmã em uma pulseira de serpente para usar no pulso e embarcou em uma aventura.
+
+Minha querida irmã, quando tudo isso terminar, nunca mais vamos nos separar...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book194_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book194_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5a9de233
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book194_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+O último raio de luz está desaparecendo e a escuridão envolve a floresta.
+É hora de uma nova irmã.
+Magdalene subitamente coloca no chão Dietrich, que estava em seus braços.
+Ei, eu tenho um presente para você. Irmã, espero que goste.
+Com isso, a luz percorre os dedos da garota e gradualmente se torna um brilho ofuscante. Magdalene ativa a magia da luz.
+"Tudo bem, de agora em diante, você precisa ser bom. Shh... não fale agora."
+O quê? Tanto mistério... Ugh. Antes que Dietrich possa reagir, ele murmura um pequeno som, que é interrompido por uma fina mão sobre sua boca.
+Em um instante, a garota enfia algo em sua boca.
+"Isso é..."
+É o cabo de uma espada, é a espada dele.
+A espada que outrora repousou orgulhosamente em sua cintura.
+"?!"
+Dietrich abriu a boca instintivamente, tentando dizer algo.
+
+"Morda isso se quiser viver." Nottfriga ergue a mão no ar e Dietrich não consegue respirar conforme a gola em seu pescoço fica cada vez mais apertada. Tudo que ele podia fazer era morder os próprios dentes, impotente.
+
+"Ouça bem, proteja-se com esta espada. Mesmo que você seja um pirralho mimado ignorante e inútil, ainda seria um problema para mim se você morresse aqui." Nottfriga levanta a cabeça de Dietrich e fala calmamente. "Afinal, as lições ainda não acabaram. Onde estaria a diversão se você morresse tão facilmente?"
+Enquanto a bruxa da noite termina de falar, ela recolhe a mão para ajustar seu manto.
+A gola afrouxa e reassume sua forma original. O ar enche seus pulmões através de seus dentes e narinas. Dietrich não ousou afrouxar a gola, tudo que ele podia fazer era respirar ofegantemente.
+
+Não muito depois, o som de uma confusão podia ser ouvido de longe...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book195_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book195_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..544c7b968
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book195_PT.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+—Ato IV: Julgamento à Luz de Velas—
+Protagonista masculino: Fan Jie
+Protagonista feminina: Zixin
+Vilão Cômico: Wu Wang
+
+[Ato I]
+(Fan Jie com um manto, lado superior esquerdo, Zixin sentada sozinha, lado direito)
+(Dongtang, appassionato)
+Fan Jie: "Ó vilão maldito, raptou uma donzela em plena luz do dia! Minha amada sofre e eu lamento."
+Fan Jie: "Portanto, cabe à minha espada julgar aqueles que violam a lei."
+Fan Jie: "Vamos embora."
+(Fan Jie montam em seu cavalo e se dirige para a fortaleza de Wu Wang)
+(À parte)
+Fan Jie: "Rapidamente cheguei até aqui, seguindo os sons atrozes que ouço de longe."
+Fan Jie: "Este, então, deve ser a cova do lobo."
+Fan Jie: "Para resgatar Zixin, devo explorar seu covil com cuidado."
+Fan Jie: "Um ótimo plano. Vamos!"
+(Fan Jie pula o muro e sai de cena.)
+(Piangevole)
+Zixin: "Na masmorra estou acompanhada pela luz solitária de uma vela, lá fora bestas selvagens espreitam.
+Zixin: "Quem poderia imaginar tamanho desastre? Como fugir de um lugar tão cruel?"
+
+[Ato II]
+(Wu Wang entra pela direita, bêbado)
+(Narração)
+Wu Wang: "Aceito apenas o que me agrada, contra mim os deuses fazem nada".
+(À parte)
+Wu Wang: "Haha, este é um dia de sorte. Hehe."
+Wu Wang: "Que moça bela, muito bela."
+Wu Wang: "Agora que já nos divertimos, é hora de vermos a linda donzela!"
+(Dongtang, andante calmo)
+Zixin: "Lá vem aquele patife bêbado. Pare! Ou te acerto com este castiçal."
+(À parte)
+Zixin: "Eu jamais serei sua!"
+(Wu Wang persegue Zixin. Zixin acerta Wu Wang com o castiçal. Ele cai. Ela vai ao chão em alívio.)
+(Dongtang, andante calmo)
+Zixin: "Que sorte tive neste conflito! Com meus pés trêmulos fugirei."
+(À parte)
+Zixin: "Nenhuma luz há lá fora. Como pode estar tão escuro?"
+Zixin: "Talvez seja melhor acender este castiçal..."
+Zixin: "Não. Eu ficaria em apuros se fosse pega novamente."
+Zixin: "É melhor deixá-lo apagado e andar em meio à escuridão."
+Zixin: "Sim, é o que irei fazer."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book196_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book196_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ccf1fb9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book196_PT.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+—Ato V: Pérolas Gêmeas Retornadas—
+Protagonista masculino: Fan Jie
+Protagonista feminina: Zixin
+Vilão Cômico: Wu Wang
+
+[Ato I]
+(Fan Jie entra pelo lado esquerdo e Zixin pelo lado superior direito. Wu Wang está deitado sobre o chão com os olhos fechados)
+(Ambos se encontram na escuridão do covil de Wu Wang)
+(Suas mãos fazem contato no escuro, mas sem saber quem é o outro, elas se afastam no susto)
+(Wu Wang desperta)
+(À parte)
+Wu Wang: "Ora, essa garota está tão voluntariosa quanto eu, para se atrever a me bater assim."
+Wu Wang: "Ninguém está por perto. Talvez eles tenham fugido."
+Wu Wang: "Hunf. A noite caiu, os portões estão fechados."
+Wu Wang: "A menos que eles tenham saltado o muro, como aquela donzela poderia escapar? Certamente não pelo portão!"
+(Wu Wang entra no salão)
+(À parte)
+Wu Wang: "Hah. Estes arruaceiros estão completamente embriagados. Nem uma luz eles acenderam!"
+Wu Wang: "Bem, deixe-me arranjar uma, e vamos começar nossa busca."
+(Wu Wang pisa no pé de Fan Jie no escuro, e ambos se afastam)
+Wu Wang: "Haha, então aí está você!"
+(Wu Wang estende seus braços para dar um salto em Fan Jie, que se agacha. Eles se esbarram no escuro enquanto Zixin se encolhe em um canto)
+(Wu Wang finalmente agarra Fan Jie)
+Wu Wang: "Ahá, te peguei!"
+(À parte)
+Wu Wang: "Hmm? Você engordou tanto assim desde a última vez que nos encontramos?"
+Fan Jie: "Coloquei mais algumas roupas, muito melhor para se manter aquecido."
+Wu Wang: "Ah sim, devemos realmente nos aquecer neste tempo frio."
+Wu Wang: "Então, por que você ficou tão mais alto?"
+Fan Jie: "Eu coloquei um salto alto, muito melhor para dar um show."
+Wu Wang: "Oh sim, certamente faz sentido."
+Wu Wang: "Então por qual motivo suas mãos ficaram tão grossas?"
+Fan Jie: "Bem... Chegue mais perto e te contarei."
+Wu Wang: "Claro, claro."
+(Fan Jie apunhá-la Wu Wang com sua espada)
+Fan Jie: "Para portar uma espada, nada melhor do que tirar sua vida com ela."
+(Wu Wang cai)
+
+[Ato II]
+(À parte)
+Fan Jie: "Vilão detestável. Apenas um golpe e você foi assassinado."
+Zixin: "Você é Fan Jie?"
+Fan Jie: "Essa voz - você deve ser a Senhorita Zixin!"
+(Fan Jie e Zixin se aproximam e tocam um ao outro)
+Zixin: "Fan Jie!"
+Fan Jie: "Você deve ter sofrido."
+Fan Jie: "Eu exterminei aquele demônio. Seus lacaios são tudo o que resta."
+Fan Jie: "Sua morte os dispersará como macacos quando sua grandiosa árvore cai."
+Fan Jie: "Não tema, quebrarei o portão."
+(Fan Jie quebra o portão)
+Zixin: "Ah! Minha vida teria sido perdida se você não tivesse chegado."
+(Dongtang, andante lento)
+Zixin: "Um coração de pérolas em sua casa irá se aconchegar."
+Fan Jie: "Nos céus, com o vento, poderemos descansar."
+Fan Jie: "A lua branca brilha sobre a clareira das catalpas."
+Zixin: "E de cabeça baixa, prometemos sem ressalva."
+—Fim—
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book197_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book197_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..341b9e11d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book197_PT.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+Dedicado a minha herdeira e neta, Ella. Na história de nossa família, ela será muito provavelmente a mais excêntrica, mas mais bonita, Ella Musk.
+
+Este manual prático só pode oferecer alguma assistência básica em situações em que você precisa se comunicar com urgência em Hilichurlnês (este livro é apenas para referência e não pode ser responsabilizado por quaisquer consequências de seu uso).
+Se você deseja aprender Hilichurlnês, por favor, use um livro de texto padrão como o meu próximo livro introdutório.
+
+Frases de Introdução:
+ 【Da/Dada】
+1. Bom/Muito Bom. 2. Afirmação casual ao conversar, tal como, "Ah, ok". 3. Muito, completamente, mais.
+Nota: "Dada upa" significa "montanha muito alta/grande."
+
+ 【Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika】
+1. Uma pessoa ruim/pessoas más!
+Nota: Se você ouvir um Hilichurl gritar estas palavras e você está confiante em si mesmo, dê-lhes uma surra. Caso contrário, corra.
+
+ 【Muhe】
+1.Gosta, quer.
+Nota: Você geralmente não ouvirá Hilichurls dizerem que gostam de você, então traduzir como "quer" é suficiente.
+
+Frases Úteis:
+ 【Gusha】
+1. Legumes, gramas, frutas. Coisas que não gostam.
+Nota: Além de comer plantas, "mosi gusha" também pode expressar infelicidade.
+Se um Hilichurl diz "Gusha" para você, você deve usar o tom de voz deles para determinar se querem frutas, arroz ou trigo, ou se estão insatisfeitos.
+
+ 【Mita】
+1. Carne, comidas deliciosas. Itens que gostam.
+Nota: "In movo lata mita/Mita movo lata" refere-se a "carne na água" - Acredito que até você deve conseguir entender essa, pequena Ella.
+
+ 【Upano】
+1. Difícil de explicar, favor ver a nota.
+Nota: Esta palavra é afixada aos substantivos e descreve uma direção superior, altura ou voo. Pode indicar insetos voadores, pássaros, nuvens, cavaleiros de patrulha, um pequeno companheiro lançado voando por um Hilichurl maior. Em resumo, esta palavra é difícil de explicar.
+
+ 【Celi】
+1. Quente. Algo que é quente. Fogo.
+2. Ocasionalmente "sol", "Celi upa" sem "upa" também pode significar "sol".
+Nota: "Celi lata" é uma figura de linguagem incomum, pois implica tanto frio quanto calor.
+Esta frase geralmente se refere a coisas que emitem luz, mas não calor. Por exemplo, "Celi lata gusha" é "Lâmpada de Grama".
+E "Celi lata" pode descrever coisas como vaga-lumes, estrelas, ou a lua.
+
+ 【Kucha gusha/Unu gusha】
+1. Sementes.
+Nota: Pode ser difícil acreditar que eu listaria uma palavra assim. Hilichurls não praticam especificamente a agricultura, mas eles têm o hábito de estocar sementes. Às vezes, quando estão de bom humor, eles encontram um lugar e enterram suas sementes. "Kucha" carrega uma conotação um pouco depreciativa em Hilichurlnês. "Unu" é o número um e é uma palavra sagrada que encarna o conceito de deuses para os Hilichurls e a origem da vida. Estes dois termos podem ser usados para descrever uma semente, o que é fascinante.
+A propósito, "Du" é dois, "Unu du" é três, e "Dudu" é quatro. Você consegue adivinhar o que é cinco?
+A resposta correta é "Mani", que também significa "mãos" ou "trabalho manual".
+
+ 【Sada】
+1. Sólido, duro.
+Nota: Em Hilichurlnês, "Upa sada" significa que você está preparado para fazer algo.
+
+ 【Boya】
+1. Usado em algumas palavras para designar cores.
+Nota: De acordo com meus testes, "Celi boya" é vermelho, "Gusha boya" é verde, "Lata boya" é azul, "Nini boya" é branco, "Nunu boya/Sama boya" é preto, e "Unu boya" é amarelo.
+
+Tempo e Direções:
+ 【Aba mosi dada】
+1. Do despertar ao almoço.
+ 【Unta mosi dada】
+1. A partir de depois do almoço até a bela luz do pôr do sol.
+ 【Mosi aba nunu】
+1. Desde depois do pôr do sol até a tarde da noite.
+ 【Unta nunu】
+1. Tarde da noite.
+
+ 【Du ya zido dala?】
+1. Para onde aquela coisa foi?
+Nota: Depois de pensar um pouco, decidi omitir as palavras direcionais de Hilichurlnês deste manual. Os Hilichurls não têm direções absolutas, portanto, seu pronunciamento direcional é relativo. Entretanto, o assunto em suas respostas depende de sua atitude em relação a você. Se eles gostarem de você, eles falarão a partir de seu ponto de vista. Caso contrário, eles se utilizarão como ponto de referência.
+O método mais recomendado é obter um mapa, fazer-lhes esta pergunta, e fazer com que identifiquem a localização no mapa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book198_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book198_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..333a4c779
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book198_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"Embora a metade da frente tenha sido perdida, de alguma forma conseguimos flutuar sobre a metade de trás por algum tempo... Isso é o que eu chamo de barco haha! Infelizmente, a maior parte da carga do barco já deve estar totalmente no fundo do mar..."
+"...Parece que veio do sudeste? Bom, deixa para lá. A nossa prioridade é encontrar uma solução para sair daqui..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book199_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book199_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1a1cdc87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book199_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"Não sabemos onde estamos, mas parece que deixamos Inazuma para trás. Ah, gostaria de ver os olhares nos rostos daqueles lacaios do Shogunato!"
+"Porém, não se vê nem um pouco de terra ao redor, se continuar assim, temo que o barco não aguente mais... Preciso encontrar uma solução..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book19_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book19_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b459fe1ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book19_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- A Melancolia de Vera -
+Para reviver Vera, Sachi, Ike e a Princesa embarcaram numa viagem espetacular e emocionante que durou vinte anos. Desde a batalha contra o Barão do Inferno até a execução do Devorador de Estrelas, o trio havia até resgatado duas galáxias e o Império das Galáxias, e eliminado quatro espécies de vermes interestelares impiedosos ao longo do caminho.
+Quando Vera abriu seus olhos, ela se encontrava nos braços de Sachi, agora um herói de proporções cósmicas.
+Para a espécie dominante de Andrômeda, vinte anos não eram mais do que alguns segundos. A princesa estava linda como sempre, mas a sua expressão facial era uma curiosa mistura de felicidade genuína e perda.
+O Sachi, que agora tinha apenas um olho, já é grande e forte. No entanto, a sua essência não mudou. Desta vez, ele não conseguiu conter as lágrimas que molharam os ombros da Vera. Mas agora ele não desistiria tão rápido como costumava.
+Os anos foram gentis com Ike, que após todo esse tempo ainda tinha o mesmo velho sorriso em seu rosto.
+"Sou apenas um eco do tempo", disse Ike ao começar seus preparativos. "Como eu disse, o passado não pode mudar o futuro, pois as regras de equilíbrio predeterminadas são um pouco mais poderosas do que eu. Mas o futuro, com suas possibilidades infinitas, pode salvar o mundo."
+
+Ike transformou Sachi de volta no que era há vinte anos, e o tempo se reverteu até o dia de sua partida. Tudo parecia permanecer inalterado entre os quatro, embora eles percebessem que a inocência que um dia compartilharam era uma coisa que jamais poderia retornar.
+"Eu lamento ter privado você de sua infância. Agora vá, a juventude que você merece lhe aguarda." Ike disse para Sachi.
+"Por você, experimentei todas as maravilhas do universo, mas a minha infância acabou." O Sachi reuniu toda a sua coragem para a sua amante e disse a ela: "Sem você, nunca chegarei à juventude."
+
+No final, qual seria a resposta dela?
+Nota do Editor: O autor da "Melancolia de Vera" está vivendo agora dos direitos autorais dos nove primeiros volumes. Se você encontrar ele no seu canto do universo, por favor nos ajude a pressioná-lo para lançar o próximo volume.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8dceefde7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book1_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- Dias Infinitos em Mundos Infinitos -
+"Há momentos em que penso comigo mesmo... Não tem nada para fazer nesta pequena aldeia. Que lugar chato para se viver."
+Não foi a primeira vez que Vera reclamou de sua cidade natal, a pequena vila rural de Delphi. Sua carranca diminuiu ligeiramente quando ela se deitou na encosta perto da aldeia, os olhos fechados, sentindo a brisa do início do verão.
+"Então, para você que tipo de lugar não é chato?" O amigo dela, Sachi, perguntou sentado ao seu lado.
+Vera sentou e se inclinou para frente:
+"Acredito que do outro lado do Mar Estrelado haja um planeta habitado por deuses que podem responder a todas as orações e desejos, e todos os que desejam estão em uma jornada para chegar lá. Eu acredito que, em nosso universo, existe um mundo atualmente em uma guerra contra o dia do juízo final, onde as almas nobres e elegantes de quatorze Valquírias brilham, mesmo que apenas por um breve, mas magnífico momento..."
+"Você tem lido muito daquelas histórias de fantasia esquisitas."
+"Ai ai... Esse lugar é realmente chato. Será que não acontece nada de interessante?"
+"Que coincidência, uma família nova acabou de se mudar para nossa vila..."
+"Novidades e coisas divertidas não são a mesma coisa!"
+Apesar do que ela havia dito, Vera decidiu visitar os recém-chegados. Sachi, entretanto, lembrou das regras de sua família, e voltou para casa para jantar.
+
+...
+Vera empurrou levemente a porta dos recém-chegados e, para sua surpresa, ela não estava trancada.
+"Tem alguém em casa?"
+Naquele momento, de repente o armário da sala de estar se abriu, e um jovem de cabelo preto e usando óculos saiu dele, sendo seguido por um tentáculo azul.
+“Saiam da frente! Tal, por que você deixou um estranho entrar?”
+O jovem de cabelo preto empurrou Vera levemente e pegou um machado que estava perto da porta.
+"Você não me deixa nenhuma escolha. Já que viu tudo, só me resta uma coisa…"
+O maior perigo da vida de Vera?!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book200_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book200_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..00964e78c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book200_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"... Se quiser sair daqui, é preciso ultrapassar essa névoa. Preciso encontrar uma solução..."
+"...É um fenômeno que podemos ver no recife do lado noroeste. Queria muito que ela visse. Isso deve ocorrer por volta das 11 horas..."
+"... A neblina na ilha nordeste se dissipa durante o dia e revela uma abertura temporariamente. Talvez nós possamos por ela sair dessas ilhas..."
+"...Vento, sim, se pudermos pegar emprestado a força do vento, com certeza seremos capazes de romper essa neblina. Mas a direção do vento nessas águas é muito estranha, será necessário se aproveitar de uma chance. Talvez por volta das 12:00 a direção do vento seja apropriada..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book201_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book201_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book201_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book202_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book202_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book202_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book203_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book203_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book203_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book204_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book204_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book204_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book205_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book205_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book205_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book206_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book206_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..901e19ef9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book206_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(teste) Cartaz de Pessoa Desaparecida
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book207_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book207_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..652bda188
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book207_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Prólogo - Crônicas dos Tanuki de Inazuma
+
+Dizem que, no passado, quando os frágeis e efêmeros mortais ainda não haviam cruzado o mar rumo a essas terras, Inazuma era uma terra que pertencia aos tanuki.
+Nascidos preguiçosos e inconstantes, os tanuki nunca se preocuparam com o amanhã, nem deixaram seus problemas incomodá-los durante a noite. Durante aquele período, a terra de Inazuma era um paraíso aconchegante para os tanuki e todos os dias eram como um animado festival.
+
+Pelo menos, isso é o que os anciões tanuki sempre disseram.
+
+Tempos depois, os Kitsunes chegaram pelo mar, obrigando os tanuki a entrarem em uma grande guerra que durou gerações. As negociações de paz começaram quando ambos os lados haviam sofrido pesadas baixas. Os tanuki eram teimosos e não gostavam de perder, mas mesmo assim cortaram um pedaço da Sakura do Trovão como oferta de paz aos Kitsunes.
+
+Mas os Kitsunes também eram ardilosos e inconstantes. Dizem que na grande guerra, as intermináveis batalhas entre os Kitsunes e os tanuki deixaram muitas almas desfortunadas confusas devido à sua natureza precária, não lembrando mais quem eram ou de onde vieram.
+
+E assim, os mortais perdidos nasceram de monstros confusos.
+
+Eu ouvi essa história da tengu que gosta de se vangloriar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book208_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book208_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..769dd2d09
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book208_PT.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+Conto de Yoichi
+
+Uma tengu chamada Yoichi vive em Hanamizaka, em uma pequena rua chamada Rua Toki. Ela tem uma loja que vende bebidas alcóolicas e passa os dias no ócio.
+
+Bem, ócio seria otimista. Na verdade, caos provavelmente seria uma descrição melhor.
+
+Teoricamente falando, alguém que vende bebidas deve saber algumas coisas sobre elas. O mesmo vale para monstros.
+Falando sem rodeios, Yoichi tem um péssimo gosto para bebidas e não sabe fazer negócios. O pior é que, em seus dias de eremita, ela nunca conseguiu se livrar dos terríveis hábitos de tengu, como criar problemas com outros monstros, sequestrar crianças mortais e passar a noite toda fazendo uma tremenda algazarra; ou ela entra em um teatro sem se importar com a atmosfera, e então casualmente sobe no palco para dar umas bofetadas no protagonista.
+Se não fosse por seu prestígio entre os monstros ou por suas extensas conexões, Yoichi poderia ter sido forçada a se aposentar no sopé de alguma montanha tempos atrás.
+Mas os monstros e mortais que residem na Rua Toki a veem de forma diferente. Mesmo os donos do pedaço não prestam muita atenção nela, pois ela nunca causou grandes problemas.
+
+Embora presunçosa e negligente por natureza, como o (autoproclamado) maior monstro, Yoichi não é avarenta quando se trata de posses materiais. Todo o dinheiro dela é gasto em bebidas ou romances da Editora Yae. Mesmo assim, esses romances são rapidamente jogados pela janela depois de serem lidos apenas pela metade. Como resultado, a casa dela está sempre uma bagunça.
+
+Em resumo, ela não possui nenhum bem material, e a única exceção que vale a pena mencionar é o leque de papel dourado que está sempre em sua cintura.
+
+Os tengu são monstros que viajam para muitos mundos, por isso não é estranho que costumem enfeitar seus corpos com muitos troféus de diferentes histórias. Esse é o caso deste leque de papel.
+Em uma noite de luar, a Yoichi embriagada e com a camisa aberta, se vangloriou para mim sobre sua história...
+
+Ela disse que, em um dos muitos mundos que havia visitado, assumiu a forma de um jovem e presunçoso arqueiro, que servia a um Shogun igualmente presunçoso. Sob o comando do Shogun, ela, ou melhor - ele - abateu orgulhosamente incontáveis oponentes, incluindo samurais barrigudos e tanuki disfarçados de astutos ninjas. Até mesmo os Jikininki, com suas figuras corpulentas, foram derrubados por uma única flecha do arco dela.
+
+"Hahahahaha! Você é mesmo um grande soldado! Sua visão é afiada como um raio, assim como a visão dos tengu!"
+Naquela idade, o arrogante Shogun estava desmemoriado e ria tão alto quanto conseguia, algo que poderia ser descrito como desagradável.
+Depois disso, Yoichi fez inúmeras contribuições para o Shogun, executando muitos monstros e mortais desafortunados. Nem é preciso dizer que ela provavelmente inventou uma parte disso. Mas o que realmente a tornou famosa foi a batalha final naquele mundo em que ela passou cem anos.
+
+Naquela batalha marítima, o Shogun e os rebeldes entraram em confronto entre os estreitos, em meio a uma tempestade sangrenta. Os monstros chegavam a milhões, enquanto os samurais mortais eram dezenas de milhões. Sem contar as baixas, foram 800.000 embarcações afundadas durante a batalha. Yoichi contou esses números impressionantes nas mãos, com a minha ajuda, é claro.
+
+Como em incontáveis histórias de impasses entre exércitos, heróis de ambos os lados cortaram os inimigos como se fossem grama, pintando o mar de vermelho. Os furiosos generais ainda riam sem parar, relutantes em ir para casa e ter uma boa noite de sono.
+
+Finalmente, em uma fria noite de luar, um pequeno barco chegou vindo das linhas inimigas. Uma figura solitária estava no barco, que flutuava como um reflexo na água. Ao lado daquela figura havia um reluzente mastro de bandeira, com um leque de papel no topo, que tinha um brilho dourado ao luar.
+
+"Argh, ARGH... Isso é um insulto! Uma provocação tão descarada é intolerável!"
+"O Shogun apertou os olhos, observando o leque dourado distante. Ela acabou explodindo de raiva."
+
+Yoichi não conseguia entender por que a autoestima da Shogun era tão frágil, mas tinha preguiça de sentir empatia pela dignidade barata dos mortais. Naquele momento, ela, ou melhor ele, usou sua aguçada visão de Tengu e olhou para a figura que estava no barco.
+
+O que ele viu foi uma mulher, diferente de qualquer outra que tivesse visto antes.
+
+Momentos depois, uma flecha voou ao luar, rasgando o céu da noite.
+
+"Haha, ótimo!"
+Logo, a alegria da Shogun foi abafada pelo regojizo de seu exército.
+
+Se aqueles dois velhos soubessem o que perderam, provavelmente explodiriam de raiva!
+Yoichi sorriu com um olhar embriagado. A inegável expressão lasciva da Tengu estava totalmente clara, o que era ainda pior.
+
+Mas no momento em que a flecha voava através do ar, Yoichi já havia aberto suas asas e voado pelo estreito. Quando passou por cima do pequeno barco, agarrou o leque de papel dourado e a bela mulher. Partindo ao vento, Yoichi empurrou a Shogun que não parava de gritar e voou para longe da batalha.
+Uma pegada perfeita da Tengu.
+É uma pena que...
+"Bem, você sabe o que aconteceu, ela me deixou com muitos arranhões..."
+Yoichi mostra a língua, suspirando em desespero.
+
+"Oh, certo, é temporada de pargos! Você deveria levar alguns de volta com você."
+"Hum? Uma Tengu avarenta como você tem coração?"
+"Eu estava falando sobre aquela mulher!"
+Vendo o olhar ameaçador da Tengu, eu peguei rapidamente os pargos que restavam e fui embora.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book209_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book209_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4eb28c325
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book209_PT.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+Conto de Osen
+
+Existe outra rua estreita no caminho sinuoso fora da casa de Yoichi. Esta rua estreita é o lar de uma velha senhora.
+Quando a noite está muito escura e a lua sobe no ponto mais alto do céu, os Tanuki despertam de seu repouso.
+Dizem que um Tanuki que viveu cem ou mil anos pode assumir a forma de uma garota, pregando peças divertidas nas pessoas ou perseguindo viajantes inocentes por causa de algum sentimento de vingança. Mas isso é apenas uma ilusão dos mortais.
+Os Tanuki só assumem a forma de garotas se estiverem irritados. Na maior parte do tempo, eles preferem assumir a forma de idosos, principalmente porque isso combina com a natureza astuta e perversa deles. Esse disfarce também permite que eles transmitam docilidade para as pessoas que passam.
+
+"Ei, isso não é de graça!"
+Erguendo a cabeça ao som da voz, uma garota estava esperando no beiral por um bom tempo. Seu rosto está oculto pelas sombras, e apenas um leve sorriso e a luz verde dourada refletida em seus olhos podem ser vistos. O luar penetra em seu vestido ao longo de seus ombros parcialmente expostos e escorre descuidadamente pela bainha, emoldurando as bordas de porcelana de suas longas pernas esguias. Brincando casualmente com uma espada de jade, ela parece distraída.
+
+Esta senhora é mesmo louca...
+
+"Você se atrasou de novo hoje."
+"É claro, me desculpe."
+
+Mosquitos se chocam contra a lâmpada de papel, que pisca preguiçosamente em resposta.
+A lua traz um vento úmido, abafando o som das cigarras.
+
+Com o cabelo solto, a garota sacudiu a roda de fiar com um estranho sorriso, o que era enervante.
+Como um Tanuki, eu posso estar em paz com os tengu, mas mesmo eu preciso pagar tributo ao insondável Bake-neko. Para encurtar a história, você deveria estar de joelhos se desculpando por sua recente ofensa.
+
+"Certo, certo. Como o pargo ainda está fresco, você pode se levantar primeiro."
+É difícil para mim, com a forma de um Tanuki, reassumir a posição de sentar correta. A garota gradualmente se transformou em uma velha, que tinha um sorriso gentil, porém estranho.
+"Obrigado, Vovó Sen."
+"Me chame de Osen!"
+
+Isso foi um alívio.
+Mas, de alguma forma, isso ainda parecia desconcertante.
+
+"Hahahaha, falando nisso, como aquela tola tem estado?"
+*Slurp* Osen engoliu o peixe inteiro, incluindo o rabo.
+
+Quanto a como o destino dela se entrelaçou com os Tengu, a história só pode ser descrita como irônica. Yoichi já contou essa história a partir de sua própria perspectiva, mas é uma história totalmente diferente quando contada a partir da perspectiva do bake-neko.
+
+Osen não nasceu em nosso mundo, e sim em um mundo onde os mortais eram muito mais selvagens.
+Certa noite, em uma floresta de bambu, a jovem Osen foi capturada por um monge errante e depois vendida ao Shogun como bake-neko.
+Ela não se lembra daqueles dias, mas imaginava por que os homens poderosos do mundo mortal sempre a perturbavam e brincavam com ela. Todos os dias, ela era forçada a despedaçar os inimigos ou obrigada a fazer brincadeiras entediantes que apenas eles gostavam.
+Aqueles longos dias foram enlouquecedores, mas ainda assim passaram rapidamente, pois os monstros viviam mais tempo e tinham muito mais paciência que os mortais.
+
+Mais tarde, quando o Shogun e o Shogun dos rebeldes começaram a lutar, Osen se transformou em uma ninja.
+
+"Essa parte da história é ainda mais chata..."
+Com isso, Osen aperta os olhos e deixa escapar um grande bocejo, com a boca se esticando até as orelhas.
+
+Posteriormente, na noite da batalha marítima, a Shogun pensou em um plano brilhante...
+O Shogun ordenou que Osen se transformasse em uma bela mulher e ficasse em um barco com um leque dourado para humilhar os rebeldes, de forma que eles não ousassem se aproximar. E mesmo que se aproximassem, o bake-neko daria uma lição brutal neles.
+
+Apenas mais tarde, Yoichi...
+"Apenas mais tarde, aquela tola resolveu se levantar, dizendo que poderia derrubar o leque com uma única flecha."
+Então, aquela Tengu...
+"...Escorregou, se esborrachando no oceano."
+A velha não conseguiu evitar uma risada.
+
+"Ela estava tão bêbada naquela noite que achou que o mar estava agitado. Mas naquela noite, a lua estava fria e não havia nenhum vento."
+"Mas faziam algumas centenas de anos desde que eu havia visto alguém tão divertido. Então, eu poupei a humilhação para ela e rasguei o leque de papel eu mesma, enquanto continha meu riso... Então, uma chuva de aplausos veio dos navios. Quando penso nisso, ainda é muito engraçado..."
+
+Depois, a Tengu abriu as asas e saltou no ar, como uma nuvem cobrindo a lua, voando na direção da bela mulher...
+"Depois de uma chuva de flechas, parecendo mais um porco-espinho do que uma Tengu, e caiu novamente no mar. Bem, eu não conseguia mais fingir e comecei a rir sem parar."
+Então, Osen tirou a desafortunada Tengu do mar em meio a risadas. Segurando ela pelos braços, continuou rindo enquanto voava por entre os navios de ambos os lados, irritando os shoguns.
+As pessoas dizem que ela passou por oito navios em um instante e depois desapareceu na noite. Sua risada ainda podia ser ouvida mais de três dias depois que a batalha terminou.
+
+"Eu não conseguia parar de rir, então a segurei com mais força. Pensando na situação embaraçosa dela, quanto mais forte eu segurava, mais acabava rindo! Hahahaha..."
+A velha não conseguia parar de rir.
+
+"Depois, ela me trouxe para este mundo e me tratou como um tipo de troféu!"
+O rosto da velha inflou e se transformou no rosto aborrecido de uma garota. Porém, era engraçado porque o rosto dela ainda estava vermelho por causa de todas as risadas de antes.
+"Eu não sou nenhum troféu!"
+
+"Bem, provavelmente esse seja o motivo por que ela não vem me visitar pessoalmente."
+A garota suspirou suavemente, e então sorriu timidamente de novo.
+
+"Você deve ir. Saia pela porta. Volte na próxima lua cheia."
+"E não esqueça de levar esta capa de chuva para nossa velha amiga."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book20_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book20_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..59016a6ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book20_PT.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+—Trecho de Seleção de Contos—
+"Brisa na Floresta" e "Brisa no Lago" são uma coleção de baladas de Epopeia Narrativa, que são cantadas pelos bardos do mundo e compiladas graças ao trabalho incansável dos investigadores.
+Os bardos frequentemente elaboram ou inventam histórias para atrair o público e ganhar alguns Moras. Portanto, a maioria de seus trabalhos tem credibilidade extremamente baixa. As canções continuam populares até hoje e resistiram ao teste dos milhares de ventos do tempo por causa dos toques de imaginação espetacular e retórica detalhada que são dados a essas histórias.
+...
+"As canções dos bardos são de um tempo antigo."
+"Os deuses andavam entre nós durante seu apogeu."
+O poeta, que havia acabado de contar os contos das ruínas e de Vennessa, começou a contar a história do Dragão do Vento. Ele começou a cantar: "A história a ser contada vem desde os tempos antigos, quando os deuses caminharam entre nós em seu auge." O dragão agraciado por Anemo nasceu em Gaotian* naquela era das maravilhas. Ele desceu lentamente e inspecionou tudo com olhos curiosos.
+Ele pousou numa vila, mas os aldeãos apavorados jogaram pedras nele. O dragão não conseguia entender por que gritavam de medo.
+Aterrissou em um cemitério, e apenas ouviu os lamentos de pessoas de luto. O dragão não entendia porque murmuravam de tristeza.
+Ele pousou em um pomar, mas foi amaldiçoado pelos agricultores furiosos que perderam suas árvores. O dragão não conseguia entender porque gritavam com raiva.
+O mundo era muito complicado para um jovem dragão. Ele estava confuso, mas ainda assim não desistiu.
+Um dia, o dragão ouviu o som da Lira Sagrada de Der Himmel. "Céu" é o nome da lira, é a companheira do Arconte dos Ventos. Atraído pelas baladas, o dragão decidiu descer ao lado do melhor cantor no mundo.
+As pessoas entraram em pânico, pois os poderosos dragões elementais e os grandes arcontes que governavam sobre a terra nunca se encontraram pessoalmente.
+"Vejam, é tão lindo e tão suave." Disse o Bardo.
+"Mas nós não sabemos o que ele quer.", disseram as pessoas.
+A música e a poesia hipnotizaram tanto os dragões quanto os humanos. Tão mágico que eu não conseguia entender! O dragão decidiu ficar junto ao bardo, pois ele também queria ser entendido por todas as almas. Ele aprendeu a fala humana e as técnicas de canto do bardo.
+...omitiu...
+As gerações seguintes o veem como um dos Quatro Ventos protetores de Mondstadt.
+
+"O pôr do sol escureceu o país ancestral, a pérola perdeu seu brilho."
+"O ouro perdeu sua cor, a seda branca se tingiu de amarelo."
+Assim então começa outro conto que aconteceu no perdido Reino de Khaenri'ah.
+A Dinastia Eclipse havia caído e o desastre se espalhou pela terra. O alquimista conhecido como Gold foi corrompido por sua própria ganância e ambição e criou um exército de monstros sombrios com seus poderes misteriosos. Durin, um dragão serpentino negro, levantou-se do mar para lançar sua sombra sobre Mondstadt. Mas foi neste exato momento que não havia ninguém para herdar o título de Cavaleiro de Dandelion, portanto, os Cavaleiros de Favonius não podiam hastear sua bandeira de falcão.
+As orações persistentes, mas desanimadas, chamavam o arconte de Mondstadt, o Bardo dos Ventos. As cordas da lira foram novamente tocadas, e o Dragão do Vento foi convocado.
+Como último recurso, Dvalin era a única esperança de Mondstadt. No meio das tempestades de vento, uma guerra brutal surgiu...
+O Dvalin ganhou. Com uma mordida corajosa, ele rasgou o pescoço do dragão maligno e aceitou engolir o seu sangue venenoso. O sangue do dragão maligno consistia em ouro adulterado, poderoso o suficiente para derrubar montanhas e destruir a terra.
+Dvalin protegeu Mondstadt. Ele pensou que assim as pessoas iriam entendê-lo. Por isso, ele mergulhou em um longo sono.
+A Lira Sagrada de Der Himmel soou uma melodia de luto.
+A Lira Sagrada de Der Himmel cantou: se você despertar, abra suas asas e viva sua vida livremente! Um dragão nasce para se elevar aos céus, e os mortais certamente compreenderão sua beleza...
+
+(Gaotian*: Normalmente, quando a vida surge dos elementos, ela desce e se torna um slime ou ascende e se torna uma borboleta de cristal. Raramente esse processo dá origem a monstros elementais perigosos. Dragões elementais raramente são vistos e têm poderes para eliminar os demônios do passado.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book210_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book210_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4d889f6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book210_PT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+O Conto da Vovó Ame
+
+Após sair da casa de Osen, eu virei a esquerda, então a direita ao longo de uma rua, rumo a um pátio encharcado, e cheguei na casa da Vovó Ame.
+No elegante pátio, até os chilros das cigarras foram silenciados. No suikinkutsu havia apenas o gotejamento silencioso das gotinhas de água, acompanhado de batidas rítmicas do shishi-odoshi.
+Há muito tempo, nas montanhas e florestas onde a yokai podia levar uma vida despreocupada, a senhora que podia transformar a névoa em chuva era uma boa amiga dos tanuki e kitsune.
+Naturalmente, nós yokai somos muito diferentes dos mortais. Não temos problemas complicados que nos atormentam, nem mesmo coisas como superioridade ou classe. Mas nas montanhas envoltas de névoa e chuva, a Ameonna gentil, sempre conseguiu ganhar mais respeito e adoração.
+Foi só mais tarde, quando todos tinham se submetido ao Grande Gongen. Bons tempos vieram para os mortais, e os yokai ou viviam em reclusão em vários locais, ou eram submetidos à destruição e supressão... Foi então que a vovó Ame se mudou para o Beco Toki. Como sinal de simpatia, a Kitsune do Grande Santuário Narukami, senhora Guuji, deu-lhe esta mansão.
+Que tipo de perda e tristeza levou a Senhora Guuji a cuidar especialmente da Vovó Ame? Que curiosidade...
+
+Parando brevemente no pátio, vi a lua crescente balançando no lago, enquanto sua voz ressoava suavemente na brisa fresca da noite.
+
+"Minhas desculpas por ter te feito esperar por tanto tempo."
+Quando me virei, vi Ameonna parada junto à porta. Ela estava banhada pelo pálido luar, seu longo vestido branco brilhava com um brilho de orvalho, mas sua figura jovem e esbelta exalava uma aura melancólica de uma era já passada.
+
+Então, olhei para baixo e me apressei a entregar a capa de chuva que Osen me deu, não ousando olhar diretamente nos seus olhos cinza claro.
+Há rumores entre os mortais de que os olhos da melancólica Ameonna vão assumir o tom de mármore cinza-branco de uma pessoa que se afoga. Aqueles que se atrevem a olhar diretamente para esses olhos tristes se perderão para sempre no incompreensível nevoeiro da chuva.
+Claro, isso é apenas uma lenda boba entre os mortais, mas a etiqueta básica como "Não olhe nos olhos da triste Ameonna" é de fato uma regra não escrita entre os yokai.
+
+"Obrigada".
+A voz da Vovó Ame era leve e gentil como sempre, como orvalho da manhã na neblina.
+
+Ela não me convidou para entrar, nem contou sua história para mim.
+Ela só me deu uma caixa de madeira, mas isso era tudo que eu precisava saber.
+Por isso, enquanto a lua estava brilhando, eu saí do pátio silenciosamente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book211_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book211_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9ae706fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book211_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+O Conto de Gonbei
+
+Gonbei tem 76 anos e é o único mortal vivendo na Rua Toki.
+Ele foi um camponês, um samurai e um artesão.
+A caixa em minha mão foi feita por ele. Sua superfície interna de laca é de um preto liso com uma pérola mãe iridescente. Isso foi uma habilidade que ele aprendeu com os pescadores da Ilha Watatsumi.
+
+"Obrigado".
+O homem velho em minha frente curvou sua cabeça profundamente.
+Apesar de eu privadamente pensar que essa era a forma que os mortais deveriam se comportar com os Yokai, eu ainda assim senti um pouco de pena por sua melancolia.
+
+De acordo com Gonbei, contrário a lendas populares, ele foi amigo com o Ameonna que vagava pelas e florestas.
+Apenas que Gonbei, que na época era um adolescente, estava tentando trazer a chuva para os campos secos de sua terra natal. Ele escutou as palavras do ancião da vila e foi para as montanhas para conseguir a ajuda de Ameonna.
+Naquela época, a Vovó Ame não era mais jovem, e estava ciente das muitas mudanças no mundo. Mas os seres de montanhas e florestas sempre são mais simples e ingênuos quando comparado a mortais.
+
+O que aconteceu depois? O jovem Gonbei fez o erro de enganar os seres das montanhas e mares. Apesar de até hoje ele insistir que tal trapaça foi para salvar sua terra natal.
+
+E sua vila teve um ano de colheita rara por causa das fortes chuvas.
+Depois disso, Gonbei, que estava profundamente envergonhado, evitou as montanhas de longe e veio morar na cidade por muito tempo.
+
+"Sinto muito". O idoso mortal curvou sua cabeça, mas não levou a caixa de madeira.
+Saí de sua casa, antes que o luar fosse envolto por nuvens escuras.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book212_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book212_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cff727f14
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book212_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Intervalo
+
+Dizem que, no passado, quando os frágeis e efêmeros mortais ainda não haviam cruzado o mar rumo a essas terras, Inazuma era uma terra que pertencia aos tanuki.
+Nascidos preguiçosos e inconstantes, os tanuki nunca se preocuparam com o amanhã, nem deixaram seus problemas incomodá-los durante a noite. Durante aquele período, a terra de Inazuma era um paraíso aconchegante para os tanuki e todos os dias eram como um animado festival.
+
+Pelo menos, isso é o que os anciões tanuki sempre disseram.
+
+Tempos depois, os Kitsunes chegaram pelo mar, obrigando os tanuki a entrarem em uma grande guerra que durou 800 anos e depois por mais 800 anos. As negociações de paz começaram quando ambos os lados haviam sofrido pesadas baixas. Os tanuki eram teimosos e não gostavam de perder, mas mesmo assim cortaram um pedaço da Sakura do Trovão como oferta de paz aos Kitsunes.
+
+Mas os Kitsunes também eram ardilosos e inconstantes. Dizem que na grande guerra, as intermináveis batalhas entre os Kitsunes e os tanuki deixaram muitas almas desfortunadas confusas devido à sua natureza precária, não lembrando mais quem eram ou de onde vieram.
+
+E assim, os mortais perdidos nasceram de monstros confusos.
+
+Vaguei pelas ruas e vielas sinuosas, enquanto recapitulava as histórias de longa data do clã tanuki.
+No final, eu não encontrei um restaurante que ainda estivesse aberto.
+
+Acho que isto significa que é hora de voltar.
+Com isto em mente, eu me levantei e estiquei minhas costas em frente ao suporte de sobá do tio Kitsune.
+
+Nesse momento, um cheiro familiar veio de trás-
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book213_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book213_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..93a6127a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book213_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Ato V: Cena III
+Juusaburou lidera os outros samurais, travando uma violenta batalha com os ladrões...
+...A ofensiva liderada por Juusaburou sobrepuja os ladrões, fazendo eles se espalharem em todas as direções.
+Linhas:
+"Kyuuzou: Venha, Juusaburou! Os ladrões estão fugindo!"
+"Juusaburou: Eles não vão desistir de Taniko tão facilmente. Fique com os olhos abertos!"
+...Após derrotar os ladrões, Juusaburou olha instintivamente ao redor e grita:
+Linhas:
+"Juusaburou: O ladrão! Onde está o ladrão?"
+"Kyuuzou: Eles foram derrotados."
+Juusaburou fica imóvel, examinando os arredores, e então explode em lágrimas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book214_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book214_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..23e9e00f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book214_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Sorte Grande ——
+Um dia para recuperar tudo que foi perdido.
+Uma boa resposta para algo que você pensou ter passado despercebido,
+Uma chance de se acertar com um velho amigo com quem você teve uma desavença,
+Lembrando acidentalmente de algo que você esqueceu há muito tempo.
+Nada neste mundo é determinado para sempre,
+Hoje é o dia de recuperar o que foi perdido.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Onikabuto Saltitante.
+Os Onikabutos são criaturinhas pacíficas que evitam o confronto.
+Essa busca pela paz certamente trará felicidade para você.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book215_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book215_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b6a8c2b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book215_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Sorte Grande ——
+Hoje o vento vai levantar, e você terá sucesso sem esforço em tudo o que fizer.
+As pessoas ao seu redor ficarão excepcionalmente satisfeitas, e não haverá conflitos.
+Você jantará com iguarias que você desejou mas não comeu em muito tempo.
+Em seu trabalho e em suas viagens, tudo correrá bem.
+Aproveite o dia e avance com zelo.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Próspera Erva Naku
+Muitas pessoas não sabem que a Erva Naku pode prever trovoadas.
+Ela busca o olhar da Arconte Electro, crescendo apenas nas ilhas de Inazuma.
+A sensação de formigamento que você sente quando a colhe é dita ser semelhante à da boa sorte.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book216_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book216_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c143eb4e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book216_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Sorte em Ascensão ——
+Os dias em que as nuvens se movimentam pelo céu trazem uma sensação de grande contentamento.
+O trabalho correrá bem, e boas ideias virão até você mesmo durante sua soneca do meio-dia.
+De repente, você encontrará novos pontos em comum com velhos amigos...
+Todos os dias serão positivos e cheios de alegria.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Voluptuoso Melão de Lavanda
+As pessoas frequentemente elogiam a virtude de serem as mesmas por dentro e por fora.
+Mas o exterior extravagante do Melão de Lavanda esconde uma humilde doçura interior.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book217_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book217_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c2f37a81
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book217_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Boa Sorte ——
+Um dia como qualquer outro. Um dia de rotina, ao qual o corpo e a mente estão acostumados.
+Um item aparecerá para substituir algo que você perdeu, o que lhe traz grande felicidade.
+O relacionamento com os conhecidos que você vê com mais frequência vai melhorar, e alguns podem até se tornar amigos.
+Mesmo os dias mais comuns podem se tornar uma memória preciosa.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Núcleo de Cristal Brilhante
+Borboletas de Cristais são minúsculas formas de vida nascidas de energia elementar coalescida.
+E os elementos são bênçãos enviada pelo mundo às pessoas que o habitam.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book218_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book218_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a7c03666
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book218_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Boa Sorte ——
+Um dia em que nada de especial acontece — e, mesmo assim, você se sente feliz.
+Você encontrará algo que pensava ter desaparecido há muito tempo, em cantos e frestas que nunca havia notado antes.
+A comida terá um sabor mais fresco do que o normal e o cenário à frente parecerá mais brilhante do que nunca.
+O mundo está cheio de coisas novas e maravilhosas.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Ovo de Pássaro Morno
+Os ovos têm um potencial ilimitado — eles são as sementes do futuro.
+Da mesma forma, pense no que o mundo representa para a vida dentro do ovo:
+Um lugar cheio de coisas desconhecidas e emocionantes.
+Não se esqueça de tratar o ovo com cuidado.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book219_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book219_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8fc351d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book219_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Sorte Futura ——
+A pressão do ar está um pouco baixa, o que faz você pensar no passado.
+Vêm à mente lembranças de sua juventude e dos amigos com quem você perdeu o contato.
+Elas trazem consigo uma sensação de nostalgia e uma certa tristeza.
+É bom lembrar o passado de vez em quando. Que isso ajude você a acalmar sua mente e enfrentar o futuro.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Menta Fresca
+Onde há vegetação, há Menta.
+Nesse sentido, a Menta é a forma de vida mais resistente do mundo.
+Dizem que ela cresce até em meio à neve da montanha mais alta de Mondstadt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book21_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book21_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..995e2cdc6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book21_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Nas lendas antigas, as feras que caminham sobre a vegetação na terra possuem seu próprio reino.
+Naquela época, a Cidade de Mondstadt era apenas uma floresta e o lugar preferido dos Javalis.
+O Reino dos Javalis se situava nessa floresta e o reino era próspero e feliz sob o governo do Rei Javali.
+O Rei tinha uma linda filha jovem, que tinha o nariz mais bonito, os dentes caninos mais brancos e o pelo mais liso de todo o reino.
+A Princesa era linda e bondosa. Todos os dias dava as frutas mais doces e com mais suco para os súditos.
+Não importa se eram bagas agridoces, maçãs doces e crocantes ou cogumelos frescos, a Princesa sempre partilhava primeiro com seus companheiros.
+Todos os javalis do reino adoravam seu Rei e sua Princesa. Todos os dias, eles exclamavam em admiração:
+"Ei! Ei! Felicitamos nosso Rei! Com ele, teremos sempre frutas para comer!"
+"Ei! Ei! Agradecemos ao Arconte Anemo gentil, que permitiu que o Rei tivesse assim uma Princesa tão querida e inteligente!"
+
+(Há pequenas palavras escritas ao lado: "papai, se eu não comer doce todas as noites e rezar todos os dias, vou me tornar um porquinho selvagem? Quero ser um porquinho selvagem porque são muito saborosos")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book220_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book220_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c3660c28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book220_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Sorte Futura ——
+Um dia calmo e sereno. Não acontecerá nada que deixe você triste.
+Hoje é um bom dia para procurar os amigos com quem você não conversava há muito tempo, falar sobre o passado e rir com eles.
+Ao comer, você redescobrirá um sabor do passado que já experimentou uma vez, há muito tempo.
+Aprecie as coisas e pessoas em sua vida.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Cristal Electro Arrepiante
+O Cristal Electro contém energia ilimitada.
+Encontre uma maneira de canalizar essa energia e você poderá alcançar grandes coisas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book221_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book221_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fe63c06d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book221_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Infortúnio ——
+Parece que vai chover hoje. Você pode encontrar uma situação desagradável.
+Os elogios que deveriam vir não aparecerão; o garçom servirá o prato errado.
+Nada grave acontecerá, mas tudo deixará você irritado.
+Dias assim são inevitáveis.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Erva Marinha Flutuante
+A Erva Marinha é uma planta delicada, mas resistente.
+Apesar do amargor da água do mar ao seu redor, ela se recusa a mudar.
+Não deixe de lado a sua natureza gentil, mesmo quando nada está indo como você gostaria.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book222_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book222_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..824537e5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book222_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Azar ——
+Cuide bem de coisas preciosas que podem ser perdidas.
+Lembre de descansar se você não estiver se sentindo bem.
+Pense duas vezes antes de tomar uma decisão.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Flor da Névoa Gelada.
+A Flor da Névoa nunca abre mão do frio que a torna inacessível.
+Mas, algumas vezes, o frio pode acalmar seu coração e sua mente.
+Faça o julgamento correto e aja com sabedoria.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book223_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book223_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6c7058ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book223_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(teste)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book224_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book224_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d31a19908
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book224_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Oni do Norte - Mourisu da Lâmina do Fogo
+Recentemente, alguns espiões têm rondado pelos túneis subterrâneos abaixo de Inazuma.
+Um plano para perturbar a paz na cidade e ameaçar as terras de Sua Excelência.
+Dizem que é Mourisu.
+
+Traga um "fim" para inimigos e criminosos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book225_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book225_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ba982ad4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book225_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Ladrão Malvado - Maki Ratazana
+Um famoso ladrão que assombra a Planície das Marés perto do Quartel Kujou.
+Maki Ratazana costuma perambular ao redor da posição mostrada, roubando recursos do Exército da Shogun.
+Aqueles que praticam pequenos roubos recebem uma advertência e os que cometem crimes maiores são presos.
+
+Makita Umio, conhecido como Ratazana, escapou diversas vezes de ser capturado, usando artes marciais e astúcia.
+
+Traga um "fim" para inimigos e criminosos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book226_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book226_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..66580b8f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book226_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Farinha do Mesmo Saco
+Nos próximos dias, alguns ladrões se reunirão nos túneis subterrâneos abaixo de Inazuma.
+O encontro está previsto acontecer tarde da noite, e se espera que termine antes do alvorecer.
+Há dois grupos na reunião. Um deles é o de traidores nossos que estão roubando suprimentos para encher seus bolsos.
+O outro é uma gangue de ladrões que se formou recentemente.
+
+Envie o Shiyuumatsu-Ban para livrar-se de criminosos e traidores.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book227_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book227_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..03819613d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book227_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Fim dos Trinta Anos — Kin Diabólico
+Recentemente, rastros do criminoso responsável pelo assassinato da família Kannazuka trinta anos atrás finalmente foram descobertos.
+Matsudaira Kinjirou, conhecido como Kin Diabólico, e seus cúmplices costumavam aterrorizar a Ilha Yashiori.
+Prossiga para o local marcado para investigar.
+Se Kin Diabólico estiver por lá...
+
+Envie o Shiyuumatsu-Ban para livrar-se de criminosos e traidores.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book228_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book228_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e85ab44e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book228_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+O Destino dos Ladrões
+Investigue os estranhos sinais no local marcado.
+
+Traga um "fim" para inimigos e criminosos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book229_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book229_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7fb12965
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book229_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Sorte Grande ——
+As nuvens se dispersam, revelando a lua no céu. Quem tirar essa fortuna terá sorte.
+Com clareza no coração, o que você desejar se tornará realidade.
+Hoje é um bom dia para você, não importa se for algo que você queira fazer,
+Ou alguém que você queira encontrar. Agora é a hora de agir.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Estame da Flor da Chama Eterna.
+O calor da Flor da Chama vem de seu coração incandescente.
+Tudo correrá bem porque existe um caminho claro no seu coração.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book22_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book22_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..88499e6fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book22_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+E, no norte da floresta dos javalis, havia um campo de gelo frio.
+Naquela época, o Barbatos brincalhão ainda não chegou a essa terra, portanto, só se via gelo e neve.
+Todos os seres que pisam nesse campo ficam com seus pés congelados.
+"Ai! Que frio! Que frio! Minha pata vai ficar ferida do gelo!"
+Até o deveras corajoso e forte Rei Javali, quando chega ao campo de gelo, não aguenta tanto frio:
+"Ui! Ui! Tão frio! Minhas patas ficaram roxas de tão frias!"
+Ali só tem um lobinho, que é o único residente.
+
+(Há palavras infantis escritas no fundo: "Papai, por que o cãozinho tem patinhas que não congelam no frio?")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book230_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book230_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6d9beeba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book230_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Sorte Grande ——
+Nenhum objeto pode resistir ao fio da sua lâmina. O reflexo da sua lâmina ao deixar a bainha brilha sobre os outros.
+Hoje, você irá matar sua presa com uma flecha e enfraquecer o guarda com um golpe.
+Se você não tiver um alvo, tente olhar ao redor e poderá encontrar uma surpresa a sua espera.
+Além disso, não esqueça de compartilhar sua sorte com seus companheiros desafortunados.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Rabo de Cavalo Raro.
+O Rabo de Cavalo cresce em campos de grama prateada, mas é bem mais alta.
+Ela combina bem com você, que permanece orgulhoso e altivo neste mundo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book231_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book231_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1533d3984
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book231_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Sorte Crescente ——
+Uma espada afiada por dez anos irá brilhar mais forte que a maioria das outras.
+Seu azar acabou. Este é o fundo do poço, então agora você só pode subir.
+Você treinou duro durante anos sem ostentar sua habilidade.
+Hoje é a oportunidade perfeita para fazer isso.
+Se você encontrar obstáculos, não perca a calma.
+Saque sua espada e lute o quanto desejar.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Fungos Marítimos Maduros.
+O fraco inseto dos Fungos Marítimos deve suportar anos de dificuldades para se tornar um Fungo Marítimo.
+As pessoas que se empenham para atingir os objetivos certamente irão colher os frutos de seu trabalho.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book232_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book232_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e4100717
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book232_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Boa Sorte ——
+A primavera chega para a árvore murcha, e muitas coisas voltam a viver.
+Você encontrará uma solução quando estiver diante de uma situação difícil.
+Alguém estenderá a mão quando você hesitar.
+Limpe sua mente e limpe sua casa.
+Você pode encontrar uma sorte inesperada.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Broto de Bambu Raro.
+O Broto de Bambu possui um potencial ilimitado.
+Ninguém sabe a altura que um broto de bambu pode crescer.
+Olhando para eles, é impossível não ficar ansioso pelo futuro.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book233_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book233_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..943e42343
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book233_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Sorte Futura ——
+As nuvens no céu estão baixas, mas ameaçam se acumular.
+Quem sabe quando uma tempestade desabará repentinamente sobre nós?
+Mas um arco-íris está esperando no fim da tempestade.
+Fique preso aos seus velhos hábitos e você não conseguirá obter o que deseja.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Pinha Caída.
+Nem todas as pinhas crescem em grandes pinheiros.
+Para crescer, é necessário o ambiente certo, mas também um pouco de sorte.
+Portanto, não se preocupe demasiadamente e espere pacientemente pelo arco-íris.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book234_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book234_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..97f879d78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book234_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Sorte Futura ——
+As nuvens cobrem metade da lua e a névoa fica mais densa.
+Olhe para cima para ver as nuvens, olhe para baixo para ver a névoa.
+Haverá um momento em que tudo ficará claro, mesmo que o caminho agora pareça incerto.
+Por que não aproveitar esta oportunidade para se aprimorar e esperar que as nuvens se dissipem?
+
+Seu objeto da sorte do dia: Espinha Luminescente
+A Espinha Luminescente se esforça para emitir a mais débil das luzes.
+Embora possa ser fraca em comparação com outras luzes, ela é suficiente para iluminar a estrada adiante.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book235_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book235_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed805ed6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book235_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Grande Azar ——
+Se sentir vazio por dentro durante um dia inteiro pode levar a uma profunda sensação de impotência.
+Muitas coisas não têm solução. Pensar demais nos problemas pode deixar você doente.
+Não desanime porque tudo está dando errado.
+Sobreviva a estes tempos difíceis e você conquistará grandes coisas.
+
+Seu objeto da sorte do dia: Cauda de Lagarto Contorcida
+Quando diante de um possível perigo, os lagartos sacrificam a própria cauda para sobreviverem.
+Se você se deparar com emoções que você luta para controlar, talvez seja melhor cortar algo de sua vida.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book236_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book236_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffcf48186
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book236_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+... O fim... Fatui... Plano contra...
+... Ao decifrar o rolinho, código secreto...
+... A primeira metade "está no meio de uma noite nublada"...
+... Não confie...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book237_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book237_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8e7f2dd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book237_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Cartas:
+Lamento entregar esta carta inesperadamente para você.
+Espero que isso não tenha incomodado você.
+Foi a primeira vez que eu convidei um estranho de uma terra estranha através de uma carta.
+Mas acredito que não tenha sido coincidência conhecer você.
+Então...
+A lua estará linda esta noite, e espero que você possa me encontrar.
+
+Por favor, não se preocupe com meus servos. Eu tenho meus artifícios.
+Aguardo ansiosamente a sua presença.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book238_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book238_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a5469286c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book238_PT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Prólogo
+
+As histórias relacionadas com a memória sempre parecem ter uma parte onde algo é obtido e perdido logo a seguir.
+
+O motivo deste relato realmente não tem nada de espetacular.
+
+Naquela noite, eu estava bebendo e matando o tempo no Restaurante Uyuu quando ocasionalmente encontrei uma velha amiga que não via há tempos.
+
+"Ah, quem poderia estar de tão bom humor, mesmo bebendo sozinho?"
+
+Ouvindo o que ela disse, eu respondi:
+"Uma boa bebida é sempre difícil de encontrar. Às vezes, precisamos ter paciência e esperar."
+
+"Você continua um chato..."
+Ela havia se tornado uma editora-chefe e obtido bastante sucesso. Agora, ela parecia estar com vontade de beber, enquanto segurava delicadamente a pequena taça.
+"Interessado em ganhar alguns trocados, já que você não tem mais nada para fazer mesmo."
+
+"Hoje, as bebidas são por minha conta."
+Ela soltou uma risada, enquanto repetia aquilo pela terceira ou quarta vez.
+
+"Você voltou."
+Algumas pétalas das flores da Sakura Sagrada flutuam suavemente pelo vento da noite e pousam no copo dela, criando ondulações que perturbam o reflexo da lua.
+Uma sensação familiar surgiu dentro de mim, e minha boca pronunciou essas palavras embaraçosas, sem que eu percebesse.
+
+"Você está bêbada."
+Ela não pareceu feliz em ouvir aquilo, e fez uma expressão firme e séria.
+Mas ela largou rapidamente o copo e soltou um suspiro:
+"Eu nem havia nascido quando ela partiu."
+
+Eu era apenas um adolescente naquela época.
+
+"Você provavelmente é o único que pode narrar as histórias que ela contou."
+
+E foi assim que eu acabei escrevendo novamente para a Editora Yae.
+Para meus fieis leitores, por favor, não interpretem isso como uma promessa egoísta de parar de escrever.
+Mas preciso me preparar para as deliciosas bebidas que logo terão descontos e também para pagar as rodadas que a editora-chefe tão gentilmente comprou para mim.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book239_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book239_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a90ce0c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book239_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Por favor, perdoe minha tagarelice. Mas ainda existem introduções que devem ser feitas antes que a história comece.
+O que são as Novas Crônicas dos Seis Kitsunes?
+Como você sabe, quando existe algo novo, definitivamente existe algo velho. Este volume é uma versão levemente alterada das populares Crônicas dos Seis Kitsune de Urakusai, criadas quinhentos anos atrás. Minha habilidade de escrita possui seus limites, mas espero que o Senhor Urakusai e todos os outros possam gostar do meu trabalho.
+Falando do Senhor Urakusai, ele ficou famoso quando eu ainda era criança. Ele tinha um grande interesse tanto pela literatura quanto pelas cerimônias do chá. Ele era considerado alguém da maior elegância e estatura na tribo Kitsune.
+Infelizmente, o passado é o passado. Cerca de quinhentos anos atrás, o Senhor Urakusai cometeu um grande erro e partiu carregando a culpa nos ombros.
+
+Sem mais delongas, a primeira cena das Novas Crônicas dos Seis Kitunes começa na elevada Montanha Yougou.
+A lenda conta que enquanto Hakushin, a grande kitsune, estava por aqui, ela tinha seis aprendizes. Os feitiços deles eram poderosos e versáteis. Eles tinham a tarefa de ajudar Hakushin a administrar o templo e defender a Montanha Yougou.
+
+A mais velha dos seis é Itaru, a Raposa Negra. Apesar de ser uma menina, ela assume uma figura bastante larga e musculosa, e tem uma personalidade descontrolada. Uma vez, ela estava bêbada e começou a causar problemas no templo principal do santuário, e derrubou o Shintai da Shogun. Hakushin ficou furioso e baniu Itaru da montanha para refletir sobre suas ações.
+Entretanto, a Raposa Negra Itaru não se importou de deixar a montanha, e esqueceu completamente os avisos de Hakushin. Ela encontra uma boa garrafa de licor e vai direto para o vilarejo em busca de problemas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book23_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book23_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e95850a75
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book23_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+O lobinho era uma criança despreocupada que tinha olhos azuis e pelo cinza escorregadio.
+Quando ficava bravo era igual à estátua de cabeça de lobo que estava na Catedral de Mondstadt.
+Porém, um dia, quando caçava na floresta, encontrou Woobakwa, o esquilo bruxo maligno!
+De todos os seres do mundo antigo, nenhum era mais maligno do que o Woobakwa - nem mesmo demônios e dragões. O Woobakwa odiava tudo que era bom e jurou transformar a beleza em feiura e a luz em escuridão.
+Quando viu o feliz e despreocupado lobinho, a raiva despontou em seu coração e murmurou para si:
+"Titititit! Com raiva estou! Eu vou atravessar seu coração com o gelo mais frio, e ele nunca mais saberá o significado da esperança!"
+Assim, Woobakwa começou a fazer um feitiço para amaldiçoar o lobinho.
+Porém, o lobinho foi direto, nem precisou falar, e engoliu logo Woobakwa.
+O Woobakwa ficou furioso, ele amaldiçoou as piores palavras que ele conhecia. O filhote notou palavras saindo de sua boca, e só então percebeu que havia cometido um erro.
+"Aauu, me desculpe, senhor Esquilo, eu achei que você era comestível!"
+O lobinho quis pedir desculpa, mas à medida que sentia sua garganta apertar e soltar, ele resolveu engolir o Woobakwa.
+
+(Uma folha de papel com caligrafia discreta está colada a esta página: "Lily, é por isso que você deveria comer com cuidado quando você está fora.")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book240_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book240_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9079a9d00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book240_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Continuando onde paramos, a Raposa Negra Itaru estava indo para a vila em busca de problemas. Mas o que ela realmente encontrou foram duas mulheres vestidas de lenhadoras, ambas equipadas com um odachi de dois metros de comprimento, um tanto e um wakizashi. Elas estavam armadas até os dentes.
+
+Ao verem uma figura alta e negra se aproximando, sacudindo o solo e fazendo a poeira voar no ar com seus passos, as duas mulheres ficaram alertas e perguntaram em uníssono enquanto seguravam suas espadas:
+
+"Quem é você? Você é um monstro?!"
+
+A figura respondeu:
+
+"Haha, isso é exatamente o que sou!"
+
+As duas mulheres não hesitaram e sacaram imediatamente as espadas para matar Itaru. Porém, o monstro alto agarrou os pulsos delas e rapidamente deu um passo para o lado para evitar o ataque. Itaru apertou os pulsos delas, e os longos odachis caíram no chão. As duas tentaram sacar os wakizashis, mas era tarde demais, pois Itaru já havia golpeado uma delas com a palma da mão e pisado nela para que ficasse no chão, enquanto pegava a outra pela parte de trás do colarinho.
+
+"As Gêmeas Oni de Tokaku? Parece que vocês duas não aprenderam nada com a surra que levaram de mim no ano passado por perturbarem os aldeões!"
+
+Ao ouvirem aquilo, as duas criminosas entraram em pânico e começaram a implorar pelas próprias vidas. A Raposa Negra Itaru jogou elas no chão e falou:
+
+"Certo, eu sou um monstro sem mestre agora que fui banido por Hakushin. Por que vocês duas não vêm comigo ajudar aqueles que precisam? Será divertido!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book241_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book241_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0fff3bbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book241_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Continuando onde paramos, a Raposa Negra Itaru colocou na linha a dupla de bandidas, as Gêmeas Oni de Tokaku, e todas começaram a jornada para ajudar os fracos.
+
+Enquanto as três estavam descansando na Vila Konda, encontraram uma mãe e sua filha.
+Após conversarem um pouco, elas descobrem que o nome da mãe é Youzan e que a filha se chama Yui. As duas são musicistas da distante Ilha Seirai que vieram aqui para comemorar o festival em Inazuma. Contudo, foram enganadas por um vendedor de Melões de Lavanda. Após receberem alguns melões para matar a sede, o vendedor de Melões de Lavanda as obrigou a comprar os Melões de Lavanda por um preço absurdamente alto. Mas as musicistas itinerantes não eram pessoas ricas e nem podiam gastar o dinheiro reservado para a viagem de volta para casa...
+As Gêmeas Oni de Tokaku são conhecidas por sua natureza impulsiva. Após ouvirem a história, elas cerraram os dentes e decidiram dar uma lição naquele mercador desonesto, cortando ele em um milhão de pedaços. Porém, a Raposa Negra Itaru teve outra ideia e deteve as duas irmãs:
+
+"Isso é o bastante, eu entendi."
+
+Ela então confortou a mãe e a filha:
+
+"Vocês duas não precisam se preocupar. Vou falar com ele e resolver isso."
+
+Itaru então parte em busca do mercador desonesto.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book242_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book242_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..aca9fb0b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book242_PT.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+Continuando onde paramos, a Raposa Negra Itaru parte em busca do mercador desonesto para ter uma conversa.
+
+O mercador de Melões de Lavanda Dozaemon era um samurai. Ele não conseguiu encontrar uma utilidade para suas habilidades com a espada em Inazuma e se tornou um mercador. Posteriormente, ele aprendeu os caminhos da extorsão, da intimidação e das formas "espertas" de fazer negócios. Ninguém ousava arrumar problemas com ele e, com o tempo, ele acabou se tornando um indivíduo influente na vila.
+
+Naquele dia, Dozaemon estava relaxando na frente de sua loja quando uma grande sombra surgiu repentinamente diante dele:
+
+"Ei, você! Eu quero comprar um melão!"
+
+Dozaemon analisa o cliente musculoso, negro e rude antes de finalmente perceber que é uma mulher!
+
+"Quantos você quer?"
+
+Ela olha para o wakizashi, sem responder a pergunta dele:
+
+“Essa é uma bela lâmina, uma bela lâmina com certeza.”
+
+"Você tem razão sobre isso. Eu venho de uma família marcial. É apropriado que eu carregue uma valiosa relíquia de família."
+
+Dozaemon seguiu em frente com a conversa.
+
+"Pena que agora seja usada para cortar melões."
+
+A resposta tinha como objetivo provocar Dozaemon. Ele não pareceu feliz:
+
+"Você não está aqui para comprar melões? Por que toda essa conversa fiada?"
+
+"É verdade, estou sim."
+
+Itaru sorri para Dozaemon, como um pedido de desculpas.
+
+"Eu quero cinco quilos de Melão de Lavanda picado. Ah, e sem casca, por favor."
+
+Dozaemon parece confuso, mas não tem intenção de questionar o pedido. Ele corta cinco quilos de melão em pedaços e coloca na balança.
+
+"Senhor, por que a balança está desajustada?"
+
+Dozaemon pega sua espada após ouvir as palavras de Itaru.
+
+"Parece que essa balança tem vontade própria!"
+
+"Você parece estar querendo se divertir um pouco. Por que não me paga primeiro e depois continuamos?"
+
+Dozaemon não consegue mais conter a raiva e começa a discutir.
+
+"Heh, eu não tenho nenhum problema em pagar primeiro, apenas receio que você não consiga pegar o dinheiro."
+
+"Se você pagar, eu consigo pegar o dinheiro!"
+
+"É mesmo?!"
+
+"É claro!"
+
+De repente, Itaru grita "Pegue!" e joga um saco cheio de Mora bem na cara de Dozaemon. Dozaemon não consegue reagir a tempo e sofre todo o impacto daquele arremesso. Ele então cai de costas no chão e larga sua preciosa wakizashi. Seu nariz está completamente achatado pelo saco de Mora, parecendo com o bojo de um cachimbo.
+
+Itaru se aproxima e coloca o pé sobre o peito do mercador desonesto. Sem dizer uma palavra, ela o esmurra com um forte soco. Dozaemon ficou vendo estrelas na frente de seus olhos, mas continua tentando se levantar. Quando ele consegue colocar as mãos em sua wakizashi, Itaru percebe isso e desfere outro soco atordoante. O soco é tão forte que um par de orelhas de tanuki surge no topo da cabeça de Dozaemon. Dozaemon começa a implorar por misericórdia.
+
+Itaru solta uma gargalhada ao ver aquilo. O desonesto mercador é na verdade um desprezível tanuki disfarçado!
+
+No fim, a wakizashi roubada foi confiscada, toda a riqueza do tanuki foi distribuída para os moradores da vila, com uma parte sendo entregue para a mãe e a filha que haviam sido enganadas. Itaru poupou a vida do tanuki e continuou sua jornada.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book243_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book243_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..21e5122ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book243_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Inicialmente, Sangonomiya jazia nas profundezas do mar, até que uma serpente gigante criou um vórtice que a moldou em uma ilha. É por isso que seus antigos habitantes a chamaram de "Ilha Watatsumi" e tomaram a serpente gigante por divindade.
+O povo de Watatsumi se proclama o povo do mar e venera a serpente Orobashi no Mikoto. Assim, eles ergueram um grande santuário longe da jurisdição da Shogun. Todos os assuntos, grandes e pequenos, são deixados para as sacerdotisas. Entre elas, a Sacerdotisa Divina é a responsável pelos assuntos administrativos e cerimoniais.
+No passado, durante a Guerra dos Arcontes, Sua Excelência, a Shogun Ogosho decidiu unificar toda Inazuma sob um único poder, e as pessoas, temerosas, prostraram-se diante dela. A grande serpente Orobashi no Mikoto vivia em harmonia a oeste dos territórios Narukami, mas suas ambições cresceram com o tempo e ela acabou invadindo o leste.
+A batalha foi brutal e o povo sofreu. Em ambos os lados da Ilha Yashiori havia morte e desolação. Sasayuri, tengu de Sua Excelência, foi um dos que caiu. A grande serpente foi finalmente morta nas mãos de Sua Excelência na mesma ilha.
+Então, Sangonomiya enviou um emissário para anunciar sua rendição e sua prontidão para se submeter ao shogunato de Inazuma.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book244_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book244_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc60ed440
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book244_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Prefácio
+
+Devido ao novo programa de recrutamento de escritores e aos espetaculares eventos promocionais para "Um Romance Extraordinário", muitos novos escritores estrangeiros também compartilharam seus esplêndidos trabalhos. Aqui, gostaríamos de oferecer nossos agradecimentos especiais aos escritores do mundo todo por apoiarem a indústria de Light Novels de Inazuma, como também ao Senhor Hiiragi Shinsuke da Comissão Kanjou, por sua bondade e generosidade. Foi com a sua ajuda que essas obras soberbas têm a chance de chegar aos leitores de Inazuma hoje e aqui.
+
+Como todos vocês sabem, antes do Decreto Sakoku, existiam diversos samurais de elite que caminhavam pelas terras de Inazuma. Um deles se chamava Hamawaran. Ele era um espadachim de elite proveniente do distante país de Sumeru. As histórias em que ele ajudou os necessitados e deteve o mal no Reino na Luz foram prefiguradas pela era de prosperidade liderada pela Senhora Ogosho. Mas com a ajuda de um novo escritor em ascensão, meu amigo Priscina.
+
+Muito bem, chega de conversa. Esperamos que os leitores apreciem as “Guerras Hamawaran” com muito gosto.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book245_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book245_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..27d475398
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book245_PT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"Comparada com as tempestades no mar, uma graduação tardia parece mais inquietante..."
+Isso foi o que manteve a mente de Hamawaran ocupada em sua longa viagem marítima para Inazuma...
+
+"Você está pensando em não conseguir se graduar a tempo se não terminar sua tese, certo?"
+Uma voz familiar vem de fora da cabine.
+
+"Cale a boca. Quem é você, afinal?!"
+"Hum... Será mesmo importante quem eu sou?"
+
+"Acho que você tem razão, isso não é tão importante..."
+"Ei..."
+
+...
+
+E assim, a discussão entre as duas vozes continua em meio à tempestade que fazia a terra tremer. As preocupações com a tempestade e os temores em relação à tese inacabada subitamente se tornam distantes e insignificantes.
+
+Contudo... Após atracar o barco, a voz que discutia com ele nunca mais foi ouvida.
+
+"Talvez seja apenas o fantasma de uma vítima de um naufrágio..."
+Hamawaran disse para si mesmo.
+
+Fantasmas são apenas lembranças que as Linhas Ley possuem daqueles que morreram. Isso é apenas um fenômeno da ressonância do hoje e do passado. Embora seja estranho que aconteça no mar, não é totalmente fora da lógica.
+
+"Quem você está chamando de fantasma?"
+Logo quando Hamawaran encontra uma explicação aceitável para si mesmo e pega a bagagem, aquela voz familiar surge gritando em seus ouvidos mais uma vez...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book246_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book246_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..75c4a935c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book246_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+"Então, você é mesmo um fantasma?"
+"Não! Eu nem morri ainda!"
+"Mas você também nunca esteve viva?"
+"Hum... Eu acho que..."
+A garota tagarela que afirma ser um shikigami devora os dangos com tanta vontade, que Hamawaran fica com medo que ela acabe engasgando.
+
+"Se eu tivesse que explicar, minha situação seria mais como uma 'invocação de fantasma'."
+"Então, você ainda é um fantasma..."
+"Não o tipo que você está pensando!"
+Após discutirem mais um pouco, Hamawaran finalmente entendeu que ela era algo semelhante à proteção espiritual de Sumeru.
+Apesar de assinar um pacto usando seu verdadeiro nome e depois comandá-los com seu verdeiro nome, os misteriosos feitiços do mundo geralmente são similares em seu âmago. Então, talvez esta seja também a demonstração do maior medo da humanidade, o medo de ser controlado.
+
+Enquanto seus pensamentos vagavam, Hamawaran começou a se arrepender de ter estudado o impopular campo da biologia marinha, ao invés de ter se dedicado ao estudo das artes místicas.
+Não apenas tenho que navegar para a distante Inazuma, como também tenho que participar da defesa de tese infernal...
+No entanto, talvez tenha sido um golpe de sorte ter apanhado aquela garota tagarela...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book247_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book247_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe8dcdd90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book247_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+"Mas que bem faria para todos se as ambições do Lorde Sher se concretizarem?"
+A Secretária Militar Frances contempla o mar de estrelas fora da janela. As luzes da galáxia e das estrelas brilham no seu rosto, enquanto percorrem lentamente as curvas de seus cabelos.
+Ela se lembra da primeira vez que olhou para o vasto mar de estrelas através desta mesma janela. Contudo, ela não consegue mais se lembrar da sensação de assombro que outrora experimentou. Suas lembranças de sua terra natal a centenas de anos-luz de distância há muito foram distorcidas e perdidas.
+"Meu senhor, me perdoe se eu estiver falando mais do que devo, mas esta guerra já tem durado tempo demais. Nós nos aventuramos e guerreamos com incontáveis constelações, aniquilamos dezenas de milhões de vidas com diversas táticas e planos, e nos tornamos vice-reis e emissários para numerosas constelações desconhecidas, tudo em um esforço para concretizar os sonhos do Lorde Sher. Mas o que as visões dele trouxeram para nós? Nossos inimigos ocupam todos os cantos da galáxia e fazemos mais inimigos a cada dia. Um dia, seremos destruídos por eles...!"
+“O reino do meu irmão será um império eterno. Ele jamais conhecerá o medo e a escassez. A minoria não mais determinará a qualidade de vida da maioria, ninguém será considerado mais importante que os outros e ser inútil e incapaz não será mais um crime. Para os inimigos... Que não conseguirem entender a visão dele, bem... A queda será apenas um processo natural de seu próprio destino."
+A Princesa Geppeta balança a cabeça. Sua voz é suave, porém fria.
+Parece que a guerra de assalto anti-guerrilha na constelação custou não apenas seu braço e seu olho, mas também a alegria e o riso que outrora existiam em sua voz.
+"Eu acredito na decisão do meu irmão. Ele não é alguém que toma decisões para servir aos próprios interesses. Então, por favor, não fale sobre essas questões polêmicas novamente."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book248_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book248_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f001d57c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book248_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Mesmo uma frota formada por naves de guerra de categoria Eizida não seria capaz de causar estragos em uma defesa tão concentrada.
+Os rebeldes estão se aproximando rapidamente do ponto fraco da Fortaleza Estelar Anusharwan, um milagre da engenhosidade arquitetônica e da engenharia, projetada pessoalmente pela Princesa Geppeta. A fortaleza não é mais resistente que uma mera casca de ovo aos olhos dos rebeldes, e a General Geldafried nunca imaginava que tal miséria aconteceria...
+Bastinu pilota a lancha através dos complexos e emaranhados dutos de ventilação, passando por diversas aberturas que emitem gases venenosos e nuvens elementais, enquanto tenta se livrar dos sentinelas mecânicos automatizados que seguem em sua cola. Seus olhos e ouvidos injetados de sangue, e sua cabeça tonta por causa da alta velocidade e da navegação extrema.
+"A oportunidade está aqui."
+Bastinu pensou consigo mesmo quando o núcleo de energia do sistema de propulsão começou a surgir.
+"Chegou a hora".
+A General Geldafried pensou consigo mesma ao ver a esfera de luz sobre a órbita do planeta.
+Então, ela deu a ordem de ataque generalizado contra o planeta.
+Bastinu iniciou um golpe mortal contra o núcleo da fortaleza...
+
+"Oh, como eu gostaria de ver a expressão de raiva no rosto da Princesa Geppeta..."
+Os dois tiveram o mesmo pensamento naquela fração de segundo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book249_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book249_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4727d28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book249_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—— Dez anos atrás ——
+—— 25 anos-luz de distância ——
+
+Com o país sob o domínio do Shogunato Suruga, as pessoas não conheciam nada além de lamúrias e sofrimento.
+O Shogunato Suruga é liderado por Seii Tai-Shogun Imagawa Ujizane. Quatro anos atrás, depois que o senhor dos demônios Zeso foi decapitado, o reino de terror do Shogunato teve início.
+Nesta época e neste lugar, um espadachim livre e sem igual vaga pelas terras.
+Este homem é conhecido como Shinkuro, Bizho Kyubei.
+Bizho Kyubei nem sempre foi um Ronin. Dizem que ele costumava ser um estrategista de confiança da Shogun até que foi incriminado por uma família rival. Devido à natureza paranoica da Shogun, Bizho Kyubei não teve escolha, a não ser fugir do Shogunato rumo a natureza.
+
+E agora, Kyubei está no topo de uma encosta, olhando para longe. O que ele estará observando?
+Será o vasto campo aberto? Não.
+Serão as montanhas distantes? Não.
+Será a longa estrada? Isso está parcialmente correto.
+
+Então, o que Kyubei estaria observando exatamente...?
+Os fazendeiros que pagaram o espadachim com arroz por proteção têm muito medo de perguntar.
+
+Parece que apenas o silencioso espadachim tem a resposta para essa pergunta.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book24_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book24_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..af33f6a85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book24_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Por acaso, umas reações químicas ocorreram no estômago do lobinho. A magia do Woobakwa funcionou!
+Por conta da maldição, o coração do lobinho foi perfurado e congelado por um pingente de gelo. Ele ficou frio e maldoso para sempre, e sempre que outros animais lhe mostravam bondade, ele os retribuía com as palavras mais duras ou com os atos mais infelizes. No final, todos os animais o detestavam.
+Daquele momento em diante, cada lobo na floresta falou dele dessa maneira:
+"Woof, que lobo egoísta! É realmente uma criança muito desagradável."
+"Woof, sim, sim, é um lobo sem coração, vamos nos manter longe dele."
+O filhote perdeu seus amigos um por um. A floresta não acolheu mais o filhote solitário, então ele não teve escolha a não ser ir para o norte.
+As nevascas que explodiram na tundra do norte mantiveram a maioria das criaturas afastadas. Mas com o seu coração já congelado, o filhote não tinha mais medo do frio.
+Decidiu morar ali, e então se tornou o lobo solitário que rondava a tundra.
+
+(No canto da página tem a escrita de uma menina: "Mas papai, para onde Woobakwa foi?")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book250_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book250_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed4b893b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book250_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+"O outono chegou, a temporada de colheita se aproxima."
+Diz Onisa Saito.
+
+Em uma era de guerra e caos, os ninjas são mercenários de elite que concluem suas tarefas mesmo diante do perigo.
+Os ninjas nascem para a guerra e sua força vem unicamente da autoridade que possuem. É assim que os ninjas são.
+Também é o destino de um ninja perder seu valor na ausência de guerras ou na perda de sua autoridade.
+
+Conforme Tai-Shogun Imagawa finalmente unifica o país, alguns ninjas remanescentes são exterminados ou incorporados para uso futuro, enquanto outros renunciam a seus deveres sagrados e decidem viver como bandidos.
+Este é exatamente o caso de Onisa Saito.
+
+"Não precisamos ter pressa, vamos esperar que os aldeões terminem de colher nosso trigo."
+A pessoa que está falando é conhecida como Myozo.
+
+Bandidos são tipicamente samurais que passaram a desconfiar das regras do bushido ou fazendeiros lutando para sobreviver.
+Nascidos na guerra, sua força é proveniente de sua astúcia, e seus modos indisciplinados são provenientes de sua força.
+É por isso que a influência dos bandidos começa a diminuir conforme a guerra chega ao fim e a paz retorna.
+
+Myozo nasceu em uma família de fazendeiros comuns, e não havia iniciado sua carreira de bandido até passar dos quarenta anos. Apesar de sua idade, ele era um ótimo bandido e se tornou um líder dos bandidos.
+O pior dos bandidos é a profunda opressão que submetem às pessoas.
+
+"Então, queimem tudo, não deixem sobreviventes."
+
+Esta é a voz de uma época de caos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book251_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book251_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..76b8de642
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book251_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+O terreno da Vila Asada é como uma lua crescente.
+Kyubei percebeu isso assim que pisou nestes pântanos.
+Se conseguirmos colocar mais aldeões escondidos nos topos das montanhas e usar a vantagem da altitude para atacar com fortificações ocultas, devemos ser capazes de derrotar facilmente os inimigos cansados de suas longas viagens. Além disso, existem mais aldeões que bandidos, não deverá ser difícil cercá-los.
+
+Contudo, os aldeões também são um problema. Precisaríamos de um pequeno grupo de pessoas para atrair os bandidos para o vale. Essas pessoas viveram muito tempo no caos e agora sofrem sob a tirania do Shogunato. A mentalidade de autopreservação delas é inabalável. Como posso fazer com que se ofereçam para serem uma isca e se sacrifiquem pelos outros?
+
+Também existe outro problema. Se fossem um exército de samurais no período da guerra, eles definitivamente usariam o fogo como a principal forma de ataque, aprisionando os inimigos no vale e deixando o vento alimentar o fogo, causando um dano catastrófico no inimigo.
+Contudo, o grupo que ele lidera é um bando de fazendeiros que desejam proteger suas casas. Eles não iriam queimar as próprias casas ou reservas de grãos... Embora isso seja compreensível, se não derem um jeito nos bandidos, consequências piores poderão ocorrer.
+
+Kyubei fica sentado em silêncio enquanto continua a pensar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book252_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book252_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1cebec02c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book252_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+...
+"Primeiro peça perdão à Narukami nos céus acima, e depois a Watatsumi na terra abaixo. E então ore para acabar com a ira dos deuses".
+Os exemplos acima cobrem todos os tipos de rituais, purificações, cerimônias e maldições. O mesmo é verdade para esse Ritual de Purificação.
+
+A Sakura do Trovão nasceu dos galhos da Sakura Sagrada. São partes do espírito de Narukami e conectam o Grande Santuário para todos os outros.
+Naquela época, os céus foram abalados por catástrofes e demônios vagavam pela terra. O solo estava contaminado, e demônios causavam o caos. Por isso, galhos foram quebrados no Grande Santuário e transplantados pela terra para purificar a corrupção.
+Ao longo dos anos, os desastres se acumularam. A Purificação deve ser feita para por fim ao caos.
+
+A purificação da Sakura do Trovão deve ser feita a cada 60 anos. O ritual pode ser dividido entre menor e maior. Após realizar o menor algumas vezes, o maior deve ser realizado.
+Durante a purificação menor, primeiro é necessário buscar perdão do céu e da terra, amarrar uma corda para formar uma barreira e recitar o "kashikomi". Depois, toda a sujeira deve ser selada dentro da barreira e os nódulos envenenados da raízes devem ser isolados de qualquer residência mortal. Finalmente, um amuleto deve ser usado para suprimir toda a corrupção. Isso deve ser feito separadamente em cinco lugares diferentes na Ilha Narukami.
+O objetivo de uma purificação menor é isolar a sujeira e conseguir alguns anos de paz.
+
+Durante a grande purificação, primeiro deve-se buscar o perdão do céu e da terra. E então, cinco amuletos representando os olhos, a boca, o nariz, as mãos e os pés devem ser pegos, destruindo as barreiras criadas pela purificação menor no processo. A sujeira então deve ser erradicada com um poderoso feitiço.
+O objetivo de uma purificação maior é erradicar a contaminação e extinguir totalmente a sujeira.
+
+Para concluir isto, vamos entrar em mais detalhes.
+O restante não está legível devido a abrasão, contaminação e outros danos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book253_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book253_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..75026bcd3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book253_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Para meu respeitado pai
+
+Faz tempo que não escrevo para você, como estão as coisas em casa? Você disse que a primavera trouxe uma ninhada de cachorrinhos em sua carta anterior, mas eu estava com muito trabalho e não consegui responder antes. Os cachorrinhos cresceram muito desde que você falou sobre eles? É ótimo que você tenha dito que estava planejando doar um deles para os pais de Kenji. Kenji e eu lamentamos profundamente não podermos tomar conta de nossos pais, pois saímos de casa para nos alistar no exército. Ouvir que você, a mãe e os pais de Kenji estão cuidando uns dos outros é um grande alívio para nós, que estamos tão longe.
+Pai, por favor, não se preocupe com a minha vida no exército. Os militares nos dão mais comida que o suficiente e nossos quartos são espaçosos e limpos. Não peço mais nada além do que já recebo aqui. Eu até fiz um novo amigo chamado Matsudaira. Se possível, gostaria de convidá-lo para visitar nossa casa e experimentar a comida da mãe.
+Ah, e mais uma coisa. Acho que você ficará orgulhoso. Devido aos meus bravos esforços no combate, meu superior me promoveu ao posto de Hatamoto! Kenji também foi promovido ao mesmo posto, mas, por favor, deixe que ele conte aos pais dele.
+Pai, eu sempre acreditei que, quando a guerra terminar, Kenji e eu voltaremos para nossa vila com honra e tudo será diferente. Meu pagamento e minhas provisões serão mais que suficientes para construirmos uma nova casa e comprarmos um novo barco. Você e a mãe não precisarão pescar incansavelmente para suprir nossas necessidades. Poderemos desfrutar de uma vida de fartura. Eu vou continuar trabalhando duro e conquistar ainda mais honra para fazer que isso aconteça!
+Não se preocupe e aguarde nosso retorno.
+
+Respeitosamente
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book254_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book254_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..991cc2d2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book254_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+De Kenji
+
+Eu pensei por um longo tempo antes de escrever esta carta. Existem muitas coisas que quero dizer para você, mas minha caneta fica trêmula sempre que tento começar esta carta. Nós aprendemos artes marciais juntos quando pequenos e nos alistamos quando ficamos mais velhos, nós fizemos tudo juntos. Você é como um irmão para mim. Nunca pensei que teríamos uma discussão tão grande, e que até acabaríamos brigando.
+Kenji, meu irmão, eu me arrependo do que fiz a cada momento do dia. Se eu tivesse ficado mais calmo e não insistido tanto em partir, talvez você não tivesse ficado tão furioso. Você deve pensar que sou um desertor desprezível que traiu a Shogun, e foi por isso que me esmurrou sem me deixar explicar. Não me importo com o que todos pensam de mim, todos menos você. É por isso que preciso escrever esta carta para dizer o que realmente sinto.
+Você lembra dos nossos sonhos quando nos alistamos? Nós queríamos exibir nossa bravura e nossa habilidade com a espada para ficarmos famosos e poder tomar conta de nossos pais nesta época de caos. Nós fomos ensinados que seria uma grande ofensa se as pessoas do Santuário de Sangonomiya ousassem sacar suas espadas contra o Mitsudomoe Electro. E que deveríamos acabar com as vidas delas sem hesitação, pois foram elas que escolheram o caminho da morte. Eu realmente acreditava nisso, porém não consigo mais acreditar depois do que aconteceu.
+Uma batalha havia terminado naquele momento. Eu estava em retirada quando encontrei uma carta ensanguentada de um soldado rebelde. Talvez você não acredite, mas nós dois conhecíamos aquele soldado. Quando nos alistamos, havia um senpai que tomou conta de mim por um bom tempo, e a carta era dele. Ele escreveu na carta que sentia falta do barco pesqueiro em sua casa e que esperava retornar para ela depois que a guerra terminasse. Eu jamais imaginei que ele se juntaria aos rebeldes e que o encontraria no campo de batalha sob aquelas circunstâncias.
+Desde que encontrei aquela carta, de repente percebi que os rebeldes também são pessoas. Eles também têm pais dos quais precisam cuidar e uma casa para a qual voltar. Decidi então guardar o incidente da carta para mim e esperava enviá-la de volta para a família de nosso pai. No entanto, vários de nossos camaradas descobriram de alguma forma sobre o incidente e fui tratado com ridicularidade e hostilidade. Você e eu viemos de uma classe inferior, mas fomos capazes de subir rapidamente ao posto de Hatamoto por meio de nosso trabalho árduo e habilidades, isso fez com que muitos espalhem boatos pelas nossas costas. Depois desse incidente, o isolamento e a hostilidade pioraram. A situação ficou tão ruim que nossos companheiros exporiam minhas costas ao inimigo enquanto estávamos no campo de batalha. Eu morri em várias ocasiões. Tudo o que aconteceu me deixou morto por dentro. Depois de pensar nisso por muito tempo, decidi que, se fui abandonado por meus companheiros do Shogunato e, no fundo, desenvolvi empatia por meus inimigos, talvez devesse apenas me juntar a eles.
+Kenji, você sempre foi o mais objetivo e sensato de nós. Você nunca percebeu as coisas que estavam ocorrendo. Eu não estou contando sobre o que aconteceu para pedir que você entenda, mas simplesmente para que saiba o que está se passando na minha cabeça. Estou escrevendo para você do acampamento Sangonomiya, e espero que a guerra já tenha acabado quando você ler esta carta. E quando chegar a hora, se você estiver disposto a me aceitar como amigo novamente, poderemos voltar para casa juntos, como havíamos planejado. Nada disso importa mais, nem Moras, nem honra, nem qualquer outra coisa. Quando nos alistamos, tudo que tínhamos eram nossas espadas e um ao outro, e isso é tudo que precisaremos quando voltarmos para casa.
+
+Respeitosamente
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book255_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book255_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..112b1fb50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book255_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+O sensei Naoko faleceu hoje... Eu sou o único médico itinerante que ficou para trás nesta ilha desde o evento do Tatarigami.
+É doloroso assistir as pessoas que ficaram para trás na ilha adoecerem uma após a outra. Não há nada que eu possa fazer em relação à corrupção do Tatarigami, além de continuar proporcionando conforto na forma de uma doce sopa de Melão de Lavanda para as pessoas...
+
+“Cuidar também é uma forma de curar.”
+O sensei sempre falava isso, mas é apenas algo que profissionais da medicina como nós dizem para se sentirem melhor...
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book256_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book256_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6758108c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book256_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+Uma mulher veio me procurar em busca de ajuda... Ela parecia ser parente de uma criança das minas. A condição dela era muito peculiar, e minhas habilidades médicas não eram suficientes para reconhecer os sintomas específicos... Tudo que posso fazer é apresentar essa teoria com base em meus instintos. Parece que os poderes do Tatarigami não a corromperam, mas sim estão fluindo livremente dentro dela. A mente e o corpo da paciente não foram afetados, mas a febre persistente e o sangramento ocasional são extremamente difíceis de controlar...
+Embora esses sintomas não sejam letais... Não sei se eles são contagiosos...
+Talvez apenas os hospitais de Sumeru tenham uma cura para isso...
+...
+Eu disse a ela onde encontrar os piratas. Embora o Tio Onitaka seja ganancioso, ele também é uma pessoa correta. Ele certamente irá ajudá-la...
+Ela tem um filho chamado Chouji. Espero que ela cuide bem do seu filho quando tudo isso terminar...
+Mas não posso procurá-lo agora, ainda não é a hora certa...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book257_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book257_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad7d12660
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book257_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+...
+{M#Um forasteiro}{F#Uma forasteira} com uma fada tagarela chegou na ilha... {M#Eles}{F#Elas} chegaram mesmo na hora errada...
+...
+Graças à ajuda {M#daquele forasteiro}{F#daquela forasteira}, o progresso da minha pesquisa foi acelerado. Eu nunca teria imaginado que as coisas correriam tão bem...
+A seguir, viajarei para o sul da Ilha Yashiori para testar os efeitos do medicamento mais uma vez. Mas agora, usarei uma dose completa...
+Aconteça o que acontecer, quero agradecer a todos pela ajuda...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book258_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book258_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..805c5e299
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book258_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Para meu amado filho, Chouji Toshi
+
+Se você estiver lendo esta carta, espero que possa perdoar sua mãe.
+Deixar você parte meu coração, mas não tenho outra escolha.
+Por favor, não perca a esperança na vida ou em mim... Assim como nunca perdemos a esperança de que seu pai, meu marido, esteja vivo.
+As atividades do Tatarigami na ilha são muito perigosas, tome muito cuidado.
+Quando o Tatarigami tiver sido destruído, a guerra logo deverá terminar. Quando esta hora chegar, os dois lados provavelmente irão baixar as armas e unir esforços para eliminar a corrupção nesta ilha.
+Mas é uma pena que não estarei lá para ver isso.
+
+Você poderá encontrar muitas pessoas que queiram se aproveitar de você ou prejudicar você nos dias que virão. Mas não pare de acreditar nos outros por causa disso. Sempre existem mais pessoas boas do que ruins no mundo.
+Tudo irá melhorar quando essa guerra acabar.
+Mas, por favor, não siga meus passos e tente me encontrar antes da hora. Isso é algo que estou pedindo a você.
+Por favor, continue acreditando e confiando em mim.
+Eu voltarei e pedirei perdão pessoalmente para você e seu pai.
+Espero ansiosamente a chegada deste dia.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book259_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book259_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fbea4c08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book259_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Minha sinceras desculpas.
+O velho adágio "cinquenta anos de vida" fala sobre os cinquenta anos que temos para viver. Eu, Tousaburou, já vivi mais de trinta anos e não terei o luxo de desfrutar o restante, que espero compartilhar com meu pai e minha mãe.
+Shizuko, minha amada esposa, por favor, não fique furiosa ou triste. Estou certo de que não haverá misericórdia em meu castigo. Espero que você possa esquecer seu marido fracassado.
+Masaki, Osomatsu, por favor, não sintam nenhum arrependimento por mim e me perdoem.
+Velhos e novos amigos, me sinto muito honrado em ter conhecido cada um de vocês.
+Seja como for, eu sinto muito.
+Não sou alguém com muita cultura e escrever não é minha especialidade. Contudo, percebo que tenho muito a dizer em minha despedida final.
+Se alguém estiver lendo isso, por favor, me perdoe por falar demais.
+
+Cerca de dez anos atrás, quando eu entrei para o exército, eu admirava a coragem e o vigor de Lorde Ogosho. Eu ansiava em participar das fantásticas batalhas pela justiça dos heróis e lendas de centenas de anos atrás, esperando um dia poder lutar e morrer pela verdadeira eternidade.
+Agora que penso nisso, a mente imatura de um jovem muitas vezes confunde lendas do passado com o presente. Eu realmente pensei que tinha a chance de me tornar o herói perfeito que é Lorde Ogosho.
+E quando a guerra de fato começou, nossos inimigos não eram servos demoníacos ou monstros retorcidos do abismo. Eles eram pessoas comuns, iguais a você e eu.
+Os inimigos que eu matei alguns dias atrás podem muito bem ter sido meus parceiros de copo no Restaurante Uyuu antes que o Decreto de Caça à Visão entrasse em vigor. Ou talvez o companheiro que acabou de tombar tenha sido alguém com quem eu tivera uma animada conversa.
+Nós deveríamos ter sido irmãos, mas descartamos todas as possibilidades de voltar ao que era bom. Tivemos que nos odiar para que pudéssemos sobreviver.
+A crueldade disso, a brutalidade disso...
+Este é o maior pecado da assim chamada guerra pela justiça.
+
+Embora eu use essas palavras amargas, não culpo Lorde Ogosho por nada disso.
+Lorde Ogosho uma vez disse: As guerras dos jovens e dos velhos possuem dois tipos. O tipo justo e o tipo injusto.
+As guerras injustas nascem das ambições dos homens.
+Lorde Ogosho confiscou as Visões do mundo em um esforço para concretizar a eternidade. Este feito não é menor que a morte da cobra gigante centenas de anos atrás.
+Usar a guerra como método para livrar o mundo de todos que carregam falsas crenças em seus corações e colocar um fim na possibilidade de injustiças acontecerem. Este é o grande propósito da guerra justa.
+
+Contudo, qualquer guerra possui sua porção de crueldade, e são as pessoas que lutam que carregam a responsabilidade.
+Não tenho mais forças para continuar servindo, e só espero usar o que resta do meu corpo para concluir outro desejo de Lorde Ogosho.
+Espero que a era de prosperidade eterna de Lorde Ogosho logo possa ser concretizada.
+
+Meu nome é Inaba Tousaburou Kyuuzou, e este é meu mais sincero pedido de desculpas.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book25_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book25_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..79d9ecea7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book25_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Um dia, a Princesa Javali ouviu a história do pequeno lobo e ficou profundamente triste.
+Então ela perguntou a seu povo como descongelar o coração dele e transformá-lo de volta ao seu antigo eu doce.
+Ela perguntou e perguntou, mas apenas a sábia raposa e a tartaruga anciã sabiam a resposta:
+"Ack, ack, ack! Apenas honestidade e o fogo podem derreter tal gelo mal. Ack, ack, ack!" Respondeu a raposa.
+"A amizade exige sacrifício. Nenhuma amizade vem sem sacrifícios. Peço desculpas por não saber fazer sons engraçados," disse o confiável Vovô Tartaruga.
+A esperta princesa javali sabia imediatamente o que tinha que fazer. Ela secou suas lágrimas e fez reverência aos dois sábios animais:
+"Oinc, oinc! Obrigada! Eu gostaria que você fosse ver o lobinho comigo, assim você poderia ser o primeiro a testemunhar nossa amizade!"
+Quando a raposa e a tartaruga ouviram que a Princesa Javali estava disposta a convidá-los para uma viagem real, seus corações estavam cheios de alegria. Eles partiram com a Princesa e seguiram para o norte.
+
+(Há uma nota colada no final da página que parece ter sido escrita pelo pai da menina: "As tartarugas não fazem barulho e não podemos forçá-las. Quero enfatizar novamente porque o vovô Tartaruga é muito educado.")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book260_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book260_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c099eb3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book260_PT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+—— Ritou ——
+Já se passaram alguns dias desde que cheguei a Ritou, mas a Comissão Kanjou ainda não deu nenhum sinal de que me deixará passar. Não sei quanto tempo precisarei ficar aqui... Espero que o Sr. Kurisu encontre uma forma de me tirar daqui.
+
+O Sr. Kurisu é o presidente da associação comercial local. Originário de Fontaine, ele é um homem reservado e amigável, que possui um certo charme que faz os viajantes se sentirem em casa.
+
+Ele ouviu que Inazuma não recebia bem os forasteiros, mas foi apenas quando pisou em Ritou que percebeu a gravidade da situação.
+O Decreto Sakoku já estava em vigor por algum tempo. Embora alguns viajantes decidissem permanecer na ilha, outros foram embora, ficando por apenas um breve período. Muitos mercadores fizeram as malas e foram para casa. Ritou, em seu estado atual, parecia sombrio e deprimente.
+Dizem que centenas de anos atrás, Hiroshi do Clã Hiiragi construiu este porto comercial. Ele recrutou mercadores talentosos para estabelecerem lojas aqui e incentivou o livre comércio. Ritou floresceu e prosperou por algum tempo... Mas Hiroshi provavelmente se reviraria no próprio túmulo se soubesse o estado em Ritou se encontra agora.
+Mas seu descendente, o atual Comissário Kanjou, parece estar vivendo muito bem.
+Isso é o bastante para deixar qualquer um com raiva.
+
+Após alguns dias, o Sr. Kurisu me trouxe boas notícias.
+Ele ouviu que a Frota Crux fará uma breve parada em Inazuma. Deve haver uma forma desta famosa frota armada me levar clandestinamente para outra ilha. Eu só preciso ser paciente.
+Não sei se as informações do Sr. Kurisu são confiáveis, mas é sempre uma boa ideia estar preparado. Primeiro, devo pensar em uma forma de recuperar minhas ferramentas de culinária para fogueiras de acampamento que estão com a Sra. Yurika. Eu vou implorar se for necessário...
+
+Parece que o Shogunato atacou outro posto avançado de Sangonomiya, resultando em muitas vítimas... ou terá sido o contrário? Os poucos forasteiros que restaram estavam espalhando boatos, e mesmo aqueles a serviço do Comissário espalhavam boatos sem qualquer receio.
+Não está claro o que aconteceu, mas alguns mercadores fizeram as malas e foram para casa. Muitos navios militares chegaram e partiram, provavelmente para cuidar de questões militares temporárias...
+
+Talvez eu possa aproveitar o caos e a confusão para recuperar minhas coisas do armazém.
+
+Oh, e devo me lembrar de não perder este diário novamente...
+De fato, existem diários com capas mais bonitas e elegantes... mas isso não é desculpa para substituir o antigo por algo novo!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book261_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book261_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6032b6ab8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book261_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— Ilha Jinren ——
+Após roubar um pequeno barco dos piratas, eu remei por três dias antes de finalmente chegar na costa.
+
+A partir daqui, posso ver o lendário Takayama na Ilha Narukami, junto com a gigantesca árvore sakura que cresce nele. As cores da Sakura Sagrada são suaves sob o luar... Isso me faz pensar na minha casa.
+
+Fico imaginando se Dongdong se sente sozinho na Vila Qingce. Não sei se tomei a decisão correta, indo tão longe apenas para ganhar a vida. Provavelmente, é apenas minha velhice chegando que me faz pensar essas bobagens.
+
+Eu encontrei um melão roxo enquanto explorava esta ilha remota. Ele tinha um gosto forte, mas não era muito saboroso. Meus dentes e minha língua ficaram roxos depois que comi a casca, e demorou um pouco para a cor desaparecer... Na próxima vez, vou tentar cozinhar antes de comer.
+Eu montei um acampamento. Ao amanhecer, vou caminhar para o sul... Eu ouvi os piratas dizerem que Inazuma fica nesta direção.
+
+Devem existir muitas oportunidades de trabalho na cidade. Talvez eu deva desistir da tola ideia de me aventurar e encontrar um trabalho de verdade. Quando tiver economizado dinheiro suficiente e comprado minha própria casa, chamarei Dongdong para morar comigo.
+
+Além disso, morar aqui é muito mais barato que no Porto de Liyue.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book262_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book262_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book262_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book263_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book263_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b80854628
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book263_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Hoje, passei a tarde inteira discutindo com representantes da Associação de Comerciantes. Energia -4.
+Muitas coisas ainda precisam ser resolvidas. Preciso garantir que eles permitam que as mercadorias sejam transportadas sem problemas, mas preciso garantir que o dinheiro venha por meios legais...
+
+Hoje foi um dia produtivo. Energia -3.
+Terei que redigir outro lote de diretrizes esta noite. Ainda bem que não vai demorar muito. Além disso, preciso fazer uma inspeção amanhã.
+
+O vento está muito forte lá fora. Energia -2
+Parece que vai chover em breve. Só espero que as ondas não sejam tão fortes e que todos possam chegar em suas casas com segurança.
+
+Notícias de paz chegaram até nós hoje. Energia +2.
+O fim da guerra com certeza deixará todas as pessoas da Ilha Watatsumi felizes, não?
+
+Hoje, recebemos a notícia de que a Comissão Tenryou pode estar em conluio com o Fatui. Energia -5.
+Até eu não entendi o que está acontecendo...
+
+{M#O}{F#A} Capit{M#ão}{F#ã} de Equipe do Peixe-Espada II voltou hoje. Energia +4.
+Concordamos tacitamente em não falar de Teppei e ninguém falou daqueles que sacrificaram suas vidas durante a guerra... Essa paz foi muito difícil.
+
+Muitas pessoas falaram comigo hoje. Energia -3.
+Olhando para seus rostos sinceros, não posso deixar de pensar na época em que assumi o posto de Sacerdotisa Divina. Eu realmente correspondi às expectativas deles todos esses anos?
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book264_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book264_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3b61f71b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book264_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+...A guerra continua, e os panfletos publicados por ambos os lados não contêm nada além de palavras vazias. Eles não se importam nem um pouco conosco...
+...A Vila Higi está levando muitos refugiados das minas e estamos começando a ficar sem comida. Tudo o que podemos fazer é juntar todos os nossos pertences e dividi-los entre todos igualmente. Claro, é melhor reservamos um pouco de dinheiro para comprar comida dos piratas nas redondezas...
+...Aconteça o que acontecer, o santuário perto do esqueleto da cobra precisa de uma pessoa dedicada para cuidar dele. Todo mundo tem medo dos Tatarigami, principalmente por serem uma ameaça invisível e intocável, então me sinto na obrigação de lidar com isso, como Chefe da Vila...
+...
+...Muitas pessoas adoeceram, outras desenvolveram pequenas doenças que, no entanto, tornam o trabalho físico muito difícil. Não podemos continuar assim...
+...Yasumoto é uma fraude. Tudo o que ele faz é ferver Melão de Lavanda com açúcar, o que não produz nenhuma propriedade medicinal...
+...Ele sempre pareceu uma perda de espaço, e com certeza não é confiável...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book265_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book265_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..484c7780d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book265_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+...
+...Ele é o único médico da aldeia, e agora ele perdeu a razão. Tivemos que amarrá-lo e trancá-lo em um porão. É a única maneira de impedi-lo de ser um perigo para si mesmo e para os outros...
+...Agora, tudo o que podemos fazer é orar e torcer para que Sua Excelência a Shogun ouça o clamor do nosso coração e acabe com esta guerra...
+...Devo reunir todos no santuário. Dadas as circunstâncias, as pessoas estão lutando para permanecer fortes e, embora eu esteja lutando contra minha própria impotência como Chefe da Vila, devo pelo menos fazer algo para dar-lhes esperança...
+...
+...Shingo diz que ouviu as palavras de um deus. Que absurdo...
+...A mãe de Chouji está de volta. Ela ora no santuário todos os dias. É por causa de sua doença ou por seu marido? Lamento o fato de eu não poder fazer nada para ajudar sua família como Chefe da Vila...
+...
+...Eu tranquei Shingo. Ele ficou completamente louco — tentou atacar a mãe de Chouji! Era o mínimo que eu podia fazer para pedir desculpas a ela em nome de todos na Vila Higi...
+...
+...Eu continuo ouvindo vozes ao meu redor. Vozes altas, um zumbido constante... Talvez eu só precise descansar. Eu não tenho uma boa noite de sono há dias...
+...Minhas alucinações auditivas não estão melhorando, e eu estou com uma terrível dor de cabeça...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book26_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book26_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e08d8ff0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book26_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Depois de aventurar-se pelo frio e pelas tempestades, a Princesa Javali finalmente conheceu o pequeno lobo.
+Agora o lobinho está coberto pelo gelo, e os olhos azuis nunca mais brilham. Ainda pior, já se esqueceu como ladra.
+"Aauu! Você chegou na hora certa, eu já estava me preocupando que não tinha almoço!"
+Ao ouvir suas palavras, a gentil Princesa do Javali não pode deixar de derramar lágrimas. Suas lágrimas quentes pareciam derreter um pouco do gelo na ponta do coração do filhote.
+"Aauu! Por que você está chorando?"
+"Oinc, oinc! Você vai passar fome aqui fora - eu nunca vi tanta miséria em meu reino!"
+"Sacrificarei tudo que tenho para saciar sua barriga esfomeada!"
+Depois de ouvir essas palavras, o pequeno lobo estava atônito:
+"Aauu! Você é louca! Nunca ninguém na minha frente disse isso!"
+Mas quando o lobo viu a determinação nos olhos dela, o cristal de gelo que era seu coração foi quebrado mais um pouco.
+"Não é necessário! Por isso..."
+"Eu vou sacrificar duas pessoas da minha família mais sábias e carinhosas somente para lhe alimentar! Isso é pela nossa amizade!"
+A raposa sabia ao qual horror ela se referia e tentou fugir, mas ela foi presa ao chão pelo lobinho e pela Princesa Javali. O Vovô Tartaruga estava tão assustado com a visão que se recolheu para dentro de seu casco.
+O lobinho e a princesa fizeram uma deliciosa refeição na neve. Depois de localizar uma caverna, eles colheram mais alguns cogumelos, fizeram uma fogueira e prepararam uma deliciosa sopa de tartaruga.
+O filhote sentiu o prazer de compartilhar e fazer amigos pela primeira vez que pôde se lembrar. Seu coração congelado derreteu completamente, e ele derramou lágrimas de alegria.
+A princesa puxou o pequeno lobo pela sua pata e voltaram alegremente para casa.
+
+(Entre as últimas páginas havia um cartão que tinha uma caligrafia elegante: "Querido, acho que seria melhor doarmos este livro à biblioteca.")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book27_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book27_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..54e097993
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book27_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+No tempo dos aristocratas, havia uma torre alta na praça de Mondstadt. Foi construída para homenagear Barbatos, o Arconte Anemo no nome, mas na realidade não era nada mais do que uma exibição extravagante de riqueza e poder da realeza para se gabar dos plebeus. A única época do ano em que os plebeus que viviam nesses tempos sombrios podiam encontrar um pouco de consolo era durante Ludi Harpastum.
+Durante um Ludi Harpastum, uma cantora errante de uma terra distante chegou à cidade. O nome da moça diferente era Inês, e todos no festival ficaram encantados com sua beleza estonteante. Pessoas de todas as idades e estilos de vida competiam para ter um vislumbre dela jogando o Harpastum e ouvi-la cantar baladas estrangeiras.
+
+"As bençãos de Barbatos são para todos! Você está sendo um pecador por se sentir tão triste num dia alegre como este!"
+
+Enquanto cantava esses versos, ela distribuía seus ganhos durante o festival para os pobres e órfãos da cidade.
+Uma figura frágil estava entre a multidão. Ele era o senescal e se apaixonou por ela à primeira vista. Mas sua piedade religiosa o enchia de frustração por sua incapacidade de reprimir as emoções que experimentava, e os atos de caridade dela, que violavam o direito da Igreja de ajudar os pobres, o aborreciam ainda mais.
+Como é conhecimento de todos, a crença dos moradores atuais de Mondstadt diz que o Arconte Anemo, Barbatos encoraja a procurar o amor e perseguir a liberdade, mas na idade das trevas o Arconte Anemo dormia, e a cidade era atormentada pela tirania dos nobres, a pobreza dos plebeus e a devastação dos dragões; enquanto isso, a igreja autoproclamada "ortodoxa" - nada além de uma mera fachada, controlada pela classe dominante - advogou a abstinência dos prazeres terrenos para fim de evitar o castigo divino. Desta forma, até mesmo a harpa que simbolizava o vento foi restringida a tocar apenas músicas que fossem consideradas "sagradas". Entretanto, a noção de "punição divina" não era nada menos que uma desculpa fabricada pelos nobres para esconder a sua avareza e restringir os plebeus.
+
+"Deixá-la ficar na cidade é enfeitiçar todos os seus habitantes. Que maldade essa bruxa trará?" O senescal ponderou.
+
+E assim, o senescal conspirou para caçar Inês e confiná-la na catedral enquanto aguardava novas instruções. De acordo com as tradições da época, a donzela escolhida para lançar o Harpastum deveria servir na corte real por três dias após a celebração, sob a proteção dos aristocratas. O senescal decidiu enviar seu filho adotivo, Octave, para se infiltrar na corte real e sequestrar Inês.
+Octave era uma criança indesejável, abandonada por seus pais supersticiosos no nascimento e mais tarde criada pelo Senescal. Quando criança, foi perseguido e abusado pelos cidadãos, visto como um mau presságio de desastres dracônicos. A única pessoa que protegeu Octave foi o Senescal, que o tratou como seu próprio filho e, assim, conquistou sua maior confiança.
+
+"Tragam a donzela que atirou o Harpastum em mim ontem! Não perturbe ninguém e não mencione meu nome."
+
+Sob as ordens do senescal, Octave subiu à varanda das câmaras do tribunal ao anoitecer. Ao ver a garota chorando ao luar, seu coração puro se comoveu, pois ele nunca tinha visto uma visão tão maravilhosa. Ele olhou para a garota, deixando sua tarefa esquecida.
+Até que os serventes da nobreza começaram a fazer barulho e despertarem ele e a donzela do silêncio puro...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book28_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book28_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a0acdb588
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book28_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+- O Livro do Dragão -
+Um trecho de "Uma Investigação dos Costumes Culturais do Reino do Vento", mais conhecido como "Registros de Costumes e Culturas", por Jacob Musk.
+
+...
+O "Lobo" do Cavaleiro de Boreas, o "Leão" dos Cavaleiros de Dandelion (ou "Cavaleiros Dente de Leão"), o "Falcão" dos Cavaleiros de Favonius e o "Dragão dos Ventos" do Dvalin são considerados os Quatro Ventos que vigiam Mondstadt.
+Depois que os Cavaleiros Dente de Leão libertaram Mondstadt, os Cavaleiros de Favonius foram estabelecidos e os Cavaleiro de Boreas se juntaram a eles, a tradição de adorar os Quatro Ventos foi formada gradualmente em Mondstadt. No entanto, o Dvalin, o antigo Dragão do Vento, ficou ainda mais antigo.
+
+Aproximadamente cem anos atrás, a terra estava um caos. A escuridão se espalhou, contaminando tudo que tocou. Os bárbaros e criaturas horríveis vagavam pelas terras, forçando as pessoas a morar dentro das muralhas da cidade.
+Foi um momento especialmente difícil para Mondstadt. O Cavaleiro de Dandelion estava sem um herdeiro adequado, e os Cavaleiros de Favonius haviam perdido muitos de seus bravos homens e mulheres durante as amargas guerras. Durante os tempos mais difíceis, Durin, o dragão corrupto de poder imensurável, começou a atacar Mondstadt.
+As orações do povo de Mondstadt finalmente despertaram a vontade do Arconte Anemo e essa vontade convocou Dvalin. Como o último defensor de Mondstadt, lutou contra o Durin com todas as suas forças.
+O resultado foi claro - os restos mortais de Durin ainda estão no topo dos picos nevados ao sul de Mondstadt - mas a história de como a batalha terminou se perdeu no tempo. Diz-se que Dvalin arrancou a garganta de Durin e, juntos, eles caíram do céu. O corpo de Durin afundou na neve enquanto Dvalin foi convocado pelo Arconte Anemo e adormeceu.
+...
+As pessoas acreditavam que Dvalin acordaria em uma hora de necessidade para proteger Mondstadt.
+Entretanto, nesta era de paz, a crença nos Quatro Ventos foi perdida, e seus templos foram abandonados.
+
+(Citação de origem desconhecida: no momento em que os Cavaleiros finalmente descobriram que a monstruosidade estrangeira chamada Stormterror, que eles enfrentaram inúmeras vezes, era na verdade Dvalin dos Quatro Ventos, a inimizade que havia crescido entre eles e os levou ao conflito. Dificilmente se pode imaginar a traição que Dvalin deve ter sentido quando acordou depois de cem anos de sono apenas para descobrir que o povo de Mondstadt, que ele protegeu com sua vida, o abandonou...)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book291_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book291_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7e2a09a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book291_PT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Treze anos de paz se passaram antes do início da era dos conflitos da guerra
+As nações do norte, mais afastadas do epicentro, foram finalmente infectadas pelo espírito da época, atirando-se nas chamas da guerra.
+Como acontece com a maioria das guerras, um perdedor seria decidido após um conflito feroz. Suas cidades foram transformadas em escombros em chamas, e seus nobres e apoiadores fugiram para as montanhas.
+Tal cenário não é nada de especial.
+
+Entretanto, naquele exato ponto de uma era, aparecera um samurai errante vestido com trajes luxuosos.
+Não, ao invés de "luxuosos", talvez fosse mais preciso dizer que essas vestes eram...
+Sim, exatamente. Era um homem vestido como uma mulher.
+Em contraste, este samurai era acompanhado por uma garota pequena vestindo um haori que era grande a ponto de ser inacreditável.
+De qualquer forma, eles eram uma dupla suspeita, com certeza.
+No entanto, os dois navegaram até o posto de controle no sopé das montanhas, como se não soubessem deste fato.
+E é claro, eles foram imediatamente parados pelo ashigaru que guardava o posto de controle.
+"Quem é você?"
+Isto era uma coisa padrão a se dizer, mas também era uma pergunta honesta neste caso.
+"Como você pode ver, nós somos apenas pessoas comuns que passam por aqui."
+Foi uma resposta sem poder de persuasão.
+Mas o ashigaru que perguntou quase pareceu hesitar com a absoluta desconfiança no tom do samurai.
+"Bem, uhh, poderia lhe pedir para vir comigo, de qualquer forma?"
+"Ah. Isso não funcionou, huh..."
+O samurai quase parecia desapontado. De repente, três ashigarus caíram no chão.
+"Você planejou fazer isso esse tempo todo, não foi? Seu canalha nojento."
+A garota resmungou suavemente por trás.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book292_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book292_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d0a06aa7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book292_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+"Não é isso."
+Essas palavras saíram de repente.
+No santuário sem nome da montanha, a princesa de cabelos pretos sentou-se imóvel, seu rosto cintilando entre a luz e a sombra em frente a chama.
+"O que você quer dizer com "não é isso"?"
+Veio a resposta, quase como um reflexo condicionado.
+"O que eu quero dizer, seu samurai burro, é: você não pensa nada a meu respeito, a princesa que traz a destruição?"
+"Pensar algo? Bem, eu acho que você é realmente peculiar, por exemplo."
+"Eu não quis dizer 'pensar algo' nesse sentido". A princesa Mina soava bastante irritada agora. "Quero dizer com relação a me salvar."
+"Tecnicamente falando, eu não te salvei."
+O samurai corrigiu.
+"Naquele momento, você me ordenou que a levasse na sua condição de princesa. Nesse sentido, você se salvou."
+"Oh, então é isso que samurais se importam?"
+Uma resposta esperada.
+Bem, pensou o samurai, valeu a pena tentar esquivar-se da responsabilidade.
+
+"De qualquer forma, essa bobagem de "princesa que traz destruição"... Hah. Isso não é apenas uma desculpa para fazer guerra?"
+O tom apático do samurai mudou.
+"Além disso,"
+O samurai se virou, olhos vazios agora em chamas.
+"Destruir o mundo é um conceito totalmente estúpido. Você vai entender em breve."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book293_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book293_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e9e9c973
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book293_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+As pessoas chamam a guerra de inferno, mas a maioria está apenas descrevendo-a como tal.
+Mas o que apareceu diante de seus olhos só poderia ser verdadeiramente chamado de "inferno".
+A terra desolada, as árvores murchas e as pessoas como montes de cadáveres.
+Era como se a vida tivesse sido arrancada deste lugar.
+"Huh."
+O samurai colheu uma lasca de uma folha. Ela se desfez em pó imediatamente, flutuando pelo vento.
+"Parece que a vida foi literalmente arrancada deste lugar."
+
+Há mais de século, o conflito girava em torno da capital.
+Após a primeira década, os recursos e as riquezas das várias nações em guerra já haviam sido praticamente gastos.
+A coisa que sustentou o derramamento de sangue por tanto tempo foi algo conhecido como Maldição Nakura.
+A Maldição Nakura foi um feitiço aterrorizante que sugou a vida de todos os seres vivos e da terra em si, dando-a à poderosos samurais e alimentando a guerra.
+E aqueles que usavam tais magias depravadas para dominar a terra eram malditos conhecidos como os Nakura Daimyo.
+Os Daimyo visavam por dominação, mas não importava quem ganhasse, a terra seria ainda mais roubada de sua vida.
+Esta era a verdadeira face da guerra que se desenrolava há quase um século.
+"E os que criaram a maldição foram os Onmyouji que habitam na Torre do Céu, no centro do mundo."
+
+Ignorando a princesa Mina, que tinha hesitado diante de seus olhos, o samurai continuou lentamente,
+"Ó 'princesa que traz a destruição'... Será que este mundo já não foi destruído?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book294_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book294_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b4f07247
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book294_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+A nação de Kogami - um deserto sem vida até onde a vista conseguia ir.
+Os campos desérticos estendiam-se no horizonte em torno de uma grande duna onde os dois samurais se enfrentavam.
+Um deles é o nosso protagonista, e será nomeado de samurai verde, para fins de distinção.
+O outro é um novo participante da história. Iremos nomeá-lo de samurai pálido.
+Se isto fosse um conto de espadachins, então eles já teriam assumido posições de batalha. Mas os dois não estavam aqui para ter uma batalha decisiva. Eles estavam apenas enfrentando um ao outro.
+
+"Você voltou do inferno, não foi?"
+O samurai pálido disse, o peso do tempo impenetrável entre eles.
+"Nostálgico, não é?"
+O samurai verde pareceria bem feliz.
+"Eu não fico nostálgico por coisas assim."
+O samurai pálido interrompeu grosseiramente.
+O samurai verde fechou os olhos, como se estivessem afundando no abismo do passado.
+
+"'Tudo isso terminará desde que derrotemos os senhores do mal.' Era nisso que acreditávamos então. Tolos ingênuos que éramos - isso foi apenas o começo do pesadelo."
+"Os treze samurais se uniram para derrotar o Nakura Daimyo que vinha destruindo a nação."
+"Mas Kogami não reviveu com a morte de Daimyo, e a força vital da terra continuou a sangrar."
+"Não apenas isso: o país, agora destituído de seu governante, Kogami tornou-se um paraíso para aqueles que o saqueavam."
+"Os heróis que haviam derrotado o soberano perverso não puderam protegê-lo no final."
+"No fim, apenas dois escaparam."
+"...Ei, vamos lá, pare com a reminiscência por um segundo. Temos coisas a resolver, não temos?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book295_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book295_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b60214827
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book295_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+"Eu quero salvar este mundo!"
+A princesa Mina disse.
+"Já lhe disse isto muitas vezes antes. Não existe tal coisa como "salvar este mundo". Agora, isto não impediu que idiotas como eu tentassem, é claro. Mas este mundo... Está condenado."
+"Eu não ligo. Eu sou uma princesa. As princesas não nasceram para salvar o mundo?"
+"Não, eu nunca ouvi falar de nada assim. E até onde eu sei, você era a princesa que traz a destruição."
+"E até onde eu sei, alguém disse que esta 'destruição' é na verdade o nascimento de uma nova vida."
+"Bem, eu não sei onde foi que você ouviu isso, mas tais crenças já são antigas. Se você escrevesse esta bobagem hoje em dia, as pessoas a jogariam na nação de Tokoyo, e isso seria para o melhor."
+(A princesa cobriu suas orelhas)
+
+No topo da Torre do Céu, o samurai e a princesa discutiram futilmente, como se ninguém estivesse observando.
+Bem, digo isso, mas na verdade, havia muitas outras pessoas vestidas com o traje de onmyouji.
+"Então, uh, como todos sabem, a Maldição Nakura foi originalmente criada para preservar a vitalidade de um mundo que estava diminuindo lentamente."
+Como se não fosse capaz de suportar a conversa - e também de impulsionar a trama em seu papel de NPC - o onmyouji mais velho finalmente falou.
+"E quem pode utilizar essa vitalidade armazenada..."
+
+"Então, você poderia tirar esses pensamentos de sua cabeça?"
+O samurai parecia não ter ouvido o feiticeiro onmyouji de jeito nenhum.
+Por quanto tempo essa farça iria continuar?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book296_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book296_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b709e2506
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book296_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+"Então, o mundo foi salvo?"
+No final da história, o samurai caminhou em meio a um deserto infinito.
+A Torre do Céu provavelmente já estava completa a este ponto, e a vitalidade restante no mundo já havia sido armazenada.
+Não havia como saber se um novo mundo havia sido criado, mas este certamente foi feito para ele.
+Ah, o que se poderia esperar de uma princesa destinada a destruir o mundo?
+"Poderia muito bem destruir esse outro mundo então... Se é que ele existe."
+Então o samurai embarcou em uma nova jornada.
+
+...
+
+(O restante deste livro diz respeito ao cenário da história, e apresenta em grande parte os vários soberanos perversos e criaturas monstruosas que não apareceram na narrativa principal do romance.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book297_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book297_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f6f5db46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book297_PT.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+Fantasmagoria
+
+"...O sonho continua."
+
+Tais palavras certamente devem aparecer no meio de todas as histórias, e em grande parte são as palavras da Imperatriz do Reino da Noite Eterna. Este, certamente, não é o enigma que preocupa a maior parte dos leitores, mas ainda assim devemos começar aqui.
+
+Ozvaldo Hrafnavins
+O poderoso senhor dos Corvos da Noite. Se a força de Fischl na batalha pode ser considerada um dez, e as Bestas do Mundo deveriam ter uma média de quinze, então a força de Ozvaldo pode ser considerada treze. Seu grande poder estava em exibição quando ele destruiu o Crepúsculo no Volume 1.
+*Dito isso, a Cortina Noturna é, de qualquer forma, o nêmesis do Crepúsculo.
+Quanto aos sentimentos que Ozvaldo tem em relação a Fischl, o Sr. Nove não acredita que seja romance, mas mais provavelmente uma forma de apego comum aos pássaros.
+(Nota do editor-chefe: Independentemente do que o autor disser, caros leitores, vocês são livres para interpretar as relações pessoais dos personagens do Reino da Noite Eterna como quiserem.)
+
+Além disso, o título de "Príncipe Corvo da Noite" não é particularmente extravagante, considerando que os corvos noturnos sempre foram conhecidos por serem conspiradores e portadores de maldições. Ozvaldo provavelmente insistiu neste título, pois como poderia um mero "Rei da Noite" se chamar assim diante do Reino da Noite Eterna?
+
+Besta do Mundo: Gesamtkunstwerk
+Em certas probabilidades, esta é a Besta do Mundo com a qual o Reino da Noite Eterna seria confrontado neste ciclo. Sua força de batalha é de cerca de trinta.
+Em uma causalidade distante, se o filósofo Zarathustra não tivesse sido escolhido, então o escritor da ópera teria obtido a vitória na competição sobre a vontade do mundo.
+Uma vez que Gesamtkunstwerk suba ao palco do teatro de ópera do apocalipse, muito mais Bestas do Mundo que residem dentro do centro do universo começarão inexoravelmente a aparecer também.
+No volume final, a fraqueza da Besta do Mundo: Santo das Sete Lágrimas (cuja força de combate era dez e, portanto, igual a Fischl) era bastante fora do comum, e o Santo apenas chorou por Zarathustra no início, uma escolha que parece não merecer nenhuma culpa.
+Tanto Zarathustra quanto O Músico existem para elogiar a Princesa dos Pecados. Um proclama a agonia que ela sofre em seu coração, enquanto o outro proclama a grandiosidade de seu trabalho. A Princesa, é claro, não favorecerá esta última, pois de tais coisas ela se envergonharia.
+
+Palácio Noturno de Verão
+Dizem que aqueles que são altamente capacitados nas artes mágicas possuirão seus próprios domínios de consciência únicos. Seus amores, ódios, anseios, ciúmes, aderência e paixões da alma serão armazenados aqui. Nos contos fictícios de outros romances, este espaço é chamado de Terra de Verão.
+O Palácio Noturno de Verão da Princesa é algo nesta linha. O fato deste conceito nunca ter sido bem explorado ao fim permanece bastante lamentável.
+
+O Suspeito Retorno Eterno
+Alguns dos melhores pontos da história fizeram com que as pessoas se perguntassem se a Imperatriz do Reino da Noite Eterna já vivenciou tudo o que a Fischl viveu.
+O pai de Fischl não é, sem dúvida, uma simples sombra. Ele é majestoso e poderoso, e ajuda Fischl a dissipar suas confusões. Quanto à mãe de Fischl, a Imperatriz, suas ações e atos mostram que ela tem de fato uma personalidade bastante interessante. Mas ela falará apenas uma linha, que é, como foi observado anteriormente neste texto, "o sonho continua".
+No volume final, a mãe de Fischl já havia desvanecido e, portanto, este volume, naturalmente, não tinha esta linha anterior.
+Mas quando o universo entrou em seu desnível e todas as coisas dentro dele fluíram para o Reino da Noite Eterna, ela falou outra linha de propósito enigmático-
+"Encontre significado em algum lugar. A noite se aprofunda..."
+
+"Encontre significado em algum lugar. A noite se aprofunda, mas o sonho continua."
+Caros leitores, espero que todos vocês encontrem a felicidade neste mundo onde o sol ainda nasce todos os dias.
+
+Coleção de Perguntas e Respostas
+P: Caro Sr. Nove, posso perguntar qual é a relação entre a filha do Imperador Celestial em "Lenda da Alabarda Fragmentada" e Fischl von Luftschloss Narfidort?
+R: Senti que a tragédia que se desenrolou no final do Volume 5 da "Lenda da Alabarda Fragmentada" se devia ao protagonista masculino, e à atração da filha do Imperador Celestial por ele. Como tal, eu queria escrever uma Princesa dos Pecados que não tinha necessidade de um protagonista masculino. Este era o pilar que viria a ser "Flores para a Princesa Fischl".
+Porém, eventualmente, eu escrevi o sexto volume da "Alabarda", que resgatou o final. Provavelmente houve alguma polinização cruzada no processo de escrever duas séries ao mesmo tempo, mas eu fiquei pessoalmente bastante satisfeito com o resultado.
+
+P: Em uma luta entre o pai de Mir (Khan o Asura e sua espada Laevatain) com toda a força contra Gesamtkunstwerk, quem ganharia?
+R: Eu originalmente pretendia me recusar a responder a esta pergunta, mas o editor-chefe disse que cortaria meu próximo manuscrito se eu não o fizesse. Nesse caso, minha Mora estaria em Gesamtkunstwerk.
+
+P: Sr. Nove, você mencionou em "Adeus Senhora do Mundo" que você estava sofrendo de queda de cabelo. Você está melhor agora?
+R: Será que a Editora Yae poderia não aceitar este tipo de pergunta? E as pessoas realmente leem o que é acrescentado nestas novas edições?
+(Nota do editor-chefe: Os leitores estão muito preocupados! E sim, eles também estão muito preocupados com a compra de novas edições.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book298_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book298_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book298_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book299_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book299_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book299_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book29_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book29_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..40d509b1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book29_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+No passado distante, a Mãe da Noite governou sobre a distante Terra da Noite. Aqui, nenhuma luz tocou a terra, nem uma única árvore cresceu, e não havia vida aqui, exceto os habitantes horrendos da escuridão.
+A Mãe da Noite era a fonte de todos os pecados, e a Terra da Noite era a personificação de sua maldade. A cruel Mãe da Noite, que não tinha coração nem boca, estava sempre vigiando a Terra da Noite, e seus castigos eram sempre inesperados. A única coisa que ela não podia suportar era o ocasional raio de luar que passava pelas nuvens. A luz que penetrava nas paredes das trevas sempre a irritou.
+A Floresta do Luar era o único lugar livre do governo da Mãe da Noite. Somente ali as pessoas poderiam se aquecer ao luar brilhante e desfrutar da graça que trazia aos vivos. Todos no Reino da Floresta do Luar nasceram com pele clara, cabelos claros e olhos azuis brilhantes. Talvez a constante falta de luz do sol e o alimento do luar fossem a razão de sua beleza, dando-lhes uma aparência diferente das criaturas abomináveis que espreitam na orla da floresta.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ee6cffdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book2_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+- O Meu Quintal é Maior que Todo o Universo -
+"Tudo que posso fazer agora é pedir que você me ajude". O garoto de cabelo preto, que se chamava Ike, entregou uma faca de cozinha a Vera.
+Ele andou de volta até o armário e começou a cortar os tentáculos freneticamente.
+"Venha e me ajude a fechar a porta. Se os tentáculos atacarem você, defenda-se com esta faca!" Os óculos de Ike estavam completamente cobertos pela gosma. "Rápido! Não devemos deixar esse monstro invadir o Delphi."
+A Vera fechou a porta para o Ike. Infelizmente, ela esfaqueou o Ike nas costas duas vezes com a faca, enquanto tentou conter os seus tentáculos para trás. O Ike não se importava porque os seus poderes de cura eram fortes o suficiente.
+"Vou explicar tudo para você. Na verdade, tenho mais de mil anos e esta porta é uma porta de entrada para qualquer lugar do universo. Aquele monstro com tentáculos é um velho da Grande Nuvem de Magalhães - fui lá buscar algo." Ike estava coberto de gosma da cabeça aos pés neste ponto. Ele enxugou os óculos com o vestido de Vera enquanto falava. "Erm... há mais alguma coisa que você gostaria de saber?"
+"Quem é Tal?" Vera parecia não se importar.
+"Um espírito maligno que residia no castelo devorador de homens. Ele tem me servido como mordomo desde que eu o subjuguei. Estranhamente, ele se comportou bem amigavelmente com você."
+
+Os pais de Vera sempre a lembravam de que as pessoas estão destinadas a construir uma família e que era fútil sonhar com qualquer coisa além da casa. Uma vez, seu amigo Sachi lhe disse que, se uma garota animada como ela se casasse com alguém de uma terra distante, toda a aldeia se tornaria insuportavelmente solitária.
+(A verdadeira razão para Sachi ter dito isso foi que ele era uma espécie de fracote, e certamente seria intimidado se tivesse que brincar com os outros meninos)
+"O espírito do povo ainda não está suficientemente maduro. Vou guiá-los através das maravilhas de sua infância." O Ike estendeu as mãos convidativamente. "Você vai se alegrar nesta jornada e no final vai chegar à sua juventude."
+Desde o Braço de Oríon até à Cidade dos Arcontes eterna, desde o centro da corrente do tempo até às profundezas do brilho das estrelas...
+"Quão longe é 'além'? Qualquer lugar nesse universo é tão chato como meu quintal." disse ele.
+"A escala de tudo 'além' segue o coração. Então, meu coração é um pouco maior que o universo." Respondeu Ike.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book300_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book300_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book300_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book301_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book301_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..69e59501a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book301_PT.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Montanha Yougou
+A grande montanha ao norte da Ilha Narukami está coberta de magníficas cerejeiras que compartilham um sistema radicular com a Sakura Sagrada, a maior árvore no topo da montanha.
+O Grande Santuário Narukami o maior santuário de Inazuma, é dedicado a esta Sakura Sagrada.
+É a pequena Yae, quem tem administrado o santuário nos últimos anos. Ela cresceu tanto! É uma pena que eu não possa fazê-la chorar tão facilmente como eu costumava fazer.
+Eu esperava que ela ficasse bêbada e chorasse e balbuciasse como ela costumava fazer, mas fui eu que acabei ficando bêbado primeiro... Eu me fiz de boba e ela zombou de mim. Me fez parecer uma velha humilhada.
+... Eu queria provocá-la um pouco também.
+
+Cidade de Inazuma
+Trouxe uma nova fórmula para fogos de artifício para o velho de Naganohara. Mas depois que expliquei a ele os efeitos do remédio que deveria ajudar com a sua surdez, ele hesitou e acabou não tomando.
+Esse velho é tão conservador em relação aos explosivos, que sempre dilui tudo a ponto de não causar nenhuma mudança física perceptível no ambiente, contando apenas com a combustão de vários metais para criar um efeito visual monótono.
+E ele só testa dentro de sua oficina! Qual é o sentido disso?
+Que desperdício!
+
+Mas sua filha Yoimiya, no entanto, é uma pessoa interessante. Nos divertimos muito colecionando doces e experimentando novas fórmulas no festival!
+... Mas logo fomos escoltados para uma praia deserta pelo Corpo de Bombeiros. Ouvi dizer que foi por causa das novas normas de segurança em Inazuma ou algo assim. Que má sorte.
+
+Discutimos muitas ideias, e Yoimiya me deu algumas críticas construtivas. Essa garota é muito talentosa. Seria ótimo se seus fogos de artifício pudessem ser vistos no Paraíso que estou construindo para Klee!
+Pena que a mal-humorada Shogun estava assistindo com muita atenção e eu não tive tempo de melhorar seus brinquedos ou levá-la embora.
+Isso me lembra que, não muito tempo atrás, eu estava preparando uma poção de voo na cozinha imperial, e acidentalmente machuquei uma jovem general tengu. Receio que demore meio mês para que as penas da asa esquerda voltem a crescer. Eu queria ajudá-la a cuidar da asa, mas ela está me evitando desde então...
+Deixei-lhe um remédio, aproveito e analiso seus efeitos.
+Depois desse acidente, ela aparentemente enviou alguns soldados especificamente para observar cada movimento meu. Isso é demais!
+Eu já pedi desculpas a ela, mas ela continua me importunando.
+Foi ela quem me permitiu realizar experimentos na cozinha imperial em primeiro lugar!
+
+A propósito, a Senhorita Kamisato recusou o convite de se juntar ao meu grupo de ídolos pela sexta vez. Estou desapontado.
+
+Tatarasuna
+Tatarasuna é uma ilha natural em forma de anel, com altas e imponentes montanhas com vista para o mar, que cercam um espetacular alto-forno. É aqui que o "Aço de Jade" de Inazuma é feito, cujo material é usado por grandes mestres para forjar as melhores armas. É um aço endurecido feito de sangue cristalizado e ossos de arcontes derrotados e minério de ferro de alta qualidade.
+Este lugar é a coisa mais valiosa para o Comissário Tenryou, e é por isso que ele cuida tão bem de seus trabalhadores e técnicos.
+Em minha jornada para Tatarasuna, fui acompanhado por uma senhora chamada Kagami Gozen. Ela parecia ser a líder dos trabalhadores aqui, e tem um posto oficial no Shogunato. Apesar de ser referida como subordinada pelo Comissário Tenryou, na presença dos trabalhadores ela parecia estar em pé de igualdade com ele.
+Os trabalhadores parecem confiar nela e adorá-la, obedecendo suas ordens ainda mais do que as de Shogun... mas Kagami Gozen está sempre franzindo a testa com uma expressão indiferente no rosto.
+
+Os trabalhadores de Tatarasuna são habitantes desenraizados trazidos aqui pelas correntes da história. E enquanto as tatuagens em seus corpos e as músicas que cantam no trabalho os diferenciam, são essas diferenças que também os unem.
+
+Como os outros trabalhadores em Tatarasuna, o corpo de Kagami Gozen está marcado pelas queimaduras que as altas temperaturas do Tatarigami causam. O que para os de fora parece ser um sinal de vida curta e doença, aqui é considerado um símbolo de que a pessoa pertence a essa família.
+
+Tomei a liberdade de modificar os parâmetros da "Fornalha Mikage", retirando algumas válvulas e painéis e jogando-os ao mar. Aliás, melhorei o revestimento que já foi melhor que nada. Será que esses engenheiros de Fontaine ficarão surpresos?
+Talvez o velho Kujou faça birra com a queda repentina da capacidade de produção... mas pelo menos a operação do Tatarigami não vai dar errado novamente devido ao superaquecimento. Acredito que mesmo no caso de uma guerra, que pode acontecer em breve, a explosão não será muito grande.
+Pelo menos pelos meus próprios padrões.
+
+Hmm, mas talvez depois da minha brilhante intervenção não haja mais guerra?
+Quanto a mim, adoro ver as expressões dos astrólogos quando suas previsões falham!
+
+Ilha Yashiori
+Ah, o céu claro da Ilha Yashiori é realmente uma visão magnífica.
+Ouvi daqueles onmyouji chatos que Shogun Raiden colocou uma série de "amuletos" nesta ilha para evitar que os restos mortais do Deus Serpente contaminassem a ilha... Ou algo assim. Ainda não sei como usar essas terminologias religiosas.
+Pelo que tenho observado, as lâmpadas são muito interessantes. Embora pareçam itens de adoração à Arconte Electro, a tecnologia usada neles é familiar para mim.
+Ah, quase esqueci que estava escrevendo um diário de viagem! Então vamos deixar esses assuntos acadêmicos chatos de lado!
+
+Recebemos uma recepção calorosa de Washizu, o Chefe da Vila. O peixe grelhado e o onigiri que eles prepararam estavam deliciosos.
+Além disso, há muitos piratas amigáveis vivendo na Praia Nazuchi... Pena que não fiquei mais tempo na ilha.
+É verdade que as minas da ilha sempre estão ocupadas, mas as ferramentas que os mineradores usam são muito simples e ultrapassadas. Embora a Shogun tenha colocado amuletos em toda a ilha para impedir a propagação do Tatarigami, a maioria dos mineradores sofre de doenças crônicas após exposição prolongada a esses ossos de cobra cristalizados.
+
+Os Sakura Mochi que os onmyouji trouxeram do Grande Santuário Narukami são deliciosos, mas não tão bons quanto os que a pequena Yae faz.
+
+Talvez eu devesse visitar o Santuário Asase. Eu me pergunto como aquele gato gordo está... A última vez que tentei prendê-lo com uma gaiola especial para gatos, a sacerdotisa me impediu... Que chata.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book302_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book302_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f04ce72c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book302_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Pai! Mãe! Perdoem-me! Perdoem seu filho infeliz!
+Como eu estava cego pela lenda do Leviatã Lunar! E pensar que eu acreditava que apanhar um peixe mal passado me traria a filha de um homem rico como esposa! Bem, não há como sair deste barco agora, não é mesmo?
+Não faço ideia há quanto tempo estamos à deriva no mar aberto. Não há nada para beber e eu não tenho forças para pescar nenhum peixe.
+Não conseguimos ver a outra ponta deste mar amaldiçoado. Juro que este será o meu fim, Jiawei!
+...Quero dizer, é realmente isto, não é? Ah...
+Se este maldito Leviatã Lunar tem algum coração, que leve minha carta para a costa. Por favor, parem de esperar por mim, pai, mãe. Eu não vou sair desta.
+Se eu alguma vez renascer, juro que me casarei com uma senhora rica e esperarei por vocês dois o resto de meus dias!
+Case-se com um falcão, e o céu é seu território de caça. Case-se com um cão, e a terra é seu... Err... Na verdade, como era mesmo esse ditado...
+(Vários rabiscos de profundidades variadas se seguem. Entretanto, nenhum deles, faz sentido).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book303_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book303_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..82d4826cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book303_PT.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+Arco da Cidade Arayama: Capítulo 1
+Foi esse mesmo pesadelo novamente, forçando Yutaka Riko a reviver a noite em que a raça oni foi destruída.
+As nuvens escuras rugiam enquanto se fechavam, engolindo o vilarejo inteiro. As chamas que pareciam tinta se espalharam, devorando centenas de casas até a beira do mar, provocando o vapor e a agitação da água do mar, e transformando a areia das águas rasas em lama derretida.
+O comandante empurrou Riko para um porão subterrâneo. As últimas palavras que ela ouviu ainda ressoaram em seus ouvidos, afogando os gritos de angústia por toda parte.
+"Kataba Shintetsu traiu os oni. Foi ela quem provocou este desastre!"
+O manejo da espada de Riko foi-lhe ensinado pessoalmente por Shintetsu. Até onde ela se lembrava, Shintetsu era uma garota modesta que sempre mostrava um leve sorriso enquanto falava com os outros.
+Até hoje, Riko ainda não conseguia aceitar que sua professora, a prodígio da espada respeitada por todos, pudesse ter feito algo tão cruel.
+Mas ainda assim, os símbolos e talismãs espalhados pela aldeia fizeram um argumento convincente. O comandante não podia estar enganado...
+Como ela iria encarar Shintetsu?
+Riko ainda não havia decidido, e só podia suspirar profundamente.
+O barulho assustou um gato branco próximo, e apertando seus dois olhos manchados, o gato esfregou a parte de trás da mão da Riko.
+"Desculpa, Onigiri. Eu te acordei?"
+Riko pegou sua tigela de madeira e a colocou diante do gato. Ouvindo os suaves sons dele tomando a água, ela olhou para o céu do lado de fora de sua tenda.
+Através das brechas nas folhas, os penhascos e montanhas sob o luar poderiam ser vistos, seu brilho prateado traçando os intrincados contornos das construções nas cordilheiras, formando um espetáculo único.
+A cidade de Arayama estava diante dela. As altas montanhas tinham sido todas escavadas, com uma cidade majestosa sendo construída dentro delas. Diz a lenda que o "povo da montanha" aqui eram os descendentes de gigantes, que tinham duas vezes a altura de uma pessoa comum. Até mesmo as plantas e colheitas aqui eram maiores do que qualquer outra coisa em qualquer outro lugar. Além disso, o "Exército Arahara" da cidade de Arayama era considerado muito poderoso, tendo lutado muitas vezes com as nações vizinhas e sofrendo poucas derrotas.
+Mas o lorde brutal da cidade de Arayama não estava satisfeito, e não estaria até que ele tivesse alcançado o domínio absoluto.
+Há três dias, o lorde havia convidado Kataba Shintetsu para se juntar ao Exército Arahara e treinar suas tropas no manejo da espada que os oni se orgulhavam de possuir. Shintetsu tinha concordado com prazer...
+Mas independentemente das intenções de Shintetsu, o objetivo atual de Riko era encontrá-la, derrotá-la e impor a punição que ela merecia.
+Então, ela seguiria as pistas que o chefe lhe havia dado para buscar os verdadeiros ensinamentos de "Shiseidou" e usaria o magatama dentro do corpo de Onigiri para reviver seu povo.
+Pensando assim, Riko colocou um pouco mais de lenha na fogueira antes de deitar-se de lado e entrar num sono leve, preservando suas forças para a batalha que começaria no dia seguinte.
+...
+Arco da Cidade Arayama: Capítulo 15
+O impasse havia sido quebrado.
+O comandante robusto ficou a cerca de cem passos de distância, observando pessoalmente a batalha e executando vários desertores. Estes atos tiveram o notável efeito de acalmar o Exército Arahara e estabilizar sua formação. Agora ninguém ousava falar do assassinato de seu lorde.
+"Do que você está com medo? Aquela pirralha nem sequer chega à altura de um Melão de Lavanda. Pegue-a!"
+As tropas olharam umas para as outras até serem forçadas pelo rugido enfurecido de seu comandante a atacarem Riko.
+Riko ouviu, é claro. A mão que empunhava sua espada tremia, e Onigiri, escondido dentro de seu capuz, choramingou suavemente com medo.
+Bem, lamento que nós, oni, tenhamos vivido em uma ilha deserta e não tenhamos tido a oportunidade de crescer e, portanto, não estamos aptos a ser seus adversários.
+Mas minha "forma" não tem nada a ver com minha capacidade de derrotar você.
+Girando com a ponta do dedo do pé, Riko deixou voar sua lâmina com um flash transiente de vermelho carmesim. Arqueando levemente e atravessando o campo de batalha, perfurando o tronco do comandante.
+"Kissaki Yousen."
+Esta foi a mesma técnica especial da espada que o espírito errante do lorde anterior da cidade havia transmitido a Riko - uma lâmina fatal que ignorou completamente todas as distâncias em batalha.
+Com uma terrível e nítida fissura, a espada do comandante inimigo se partiu em duas e ele caiu para a frente com um murmúrio inaudível, morto.
+Ao ver seu general sucumbir, o Exército Arahara parou imediatamente. Nem um único soldado ousou dar um passo adiante. De fato, sua formação caiu no caos rapidamente depois disso, degenerando-se completamente.
+Assim, a cidade de Arayama caiu, e o povo que há muito tempo era oprimido se levantou e tomou a mansão do lorde, confiscando tudo o que antes lhes pertencia.
+No entanto, apesar de tudo isso, Kataba Shintetsu não mostrou seu rosto.
+Embainhando sua espada, Riko percebeu que algo estava errado, olhando para cima em direção ao distante pico da montanha.
+Ali estava Shintetsu sobre a maior elevação da cidade de Arayama, no topo de sua torre em chamas, assistindo a toda a batalha. Seu rosto estava envolto de sombra, sua expressão era ilegível.
+As duas mulheres travaram os olhares por um instante, e então, com um salto, Shintetsu se foi.
+Kataba Shintetsu... Por que ela teria vindo aqui? Ela tinha aceitado o convite do lorde desta cidade, apenas para se voltar e assassiná-lo...
+Ela ainda tinha algum bem dentro dela?
+Riko balançou a cabeça. Agora não era o momento para excessos de pensamentos. Consolando Onigiri, ela correu rapidamente em direção à cidade de Arayama.
+Se ela não continuasse sua busca depressa, Shintetsu certamente a deixaria muito para trás.
+...
+Arco da Jaula de Ryuutetsu: Capítulo 1
+Ela ficou descuidada. Este acampamento não era nada além de uma armadilha bem disfarçada.
+Kataba Shintetsu tinha exposto intencionalmente seus rastros, colocando um grande número de talismãs no meio do campo, atraindo Yutaka Riko para persegui-la. No momento em que Riko entrou no acampamento, os talismãs explodiram a montanha e, se desequilibrando, Riko mergulhou no abismo abaixo...
+O impacto da queda não era um problema, mas a Jaula Ryuutetsu, que ficava abaixo, nas profundezas da montanha, era a maior ameaça.
+Este abismo foi uma vez um desfiladeiro que separava duas nações, e foi o local de uma batalha monstruosa na qual quase um milhão de pessoas foram mortas. Após o fim da guerra, as duas nações selaram esta área, lançando suas armas destruídas nesta fenda montanhosa. As almas dos guerreiros injustamente mortos ficaram presas dentro do metal sangrento e quebrado, e à medida que o metal quebrado se agitavava e se transformava, ele gradualmente se transformava nas areias metálicas que hoje são vistas fluindo.
+Não havia distinção clara entre o chão sólido e as dunas de metal, e podia-se sair para a areia e imediatamente afundar na lama, incapaz de escapar, pois as areias de metal tinham sido esmagadas e moídas ao pó. Um só passo em falso e não haveria como voltar atrás. Esta estranha areia de ferro se espalhou até mesmo pelas paredes de pedra, tornando sequer a possibilidade de fuga, escalando uma opção indubitavelmente infeliz.
+Somente atravessando lentamente o caminho no fundo do abismo é que se pode ter qualquer esperança de fuga. Mas estava claro que ninguém jamais havia conseguido. Aqueles que caíram nesta jaula podiam muito bem ter sido condenados à morte.
+Mas Riko era como uma mulher livre de preocupações. Aqui estava a prova inegável de que Kataba Shintetsu havia abandonado por muito tempo qualquer misericórdia ou bondade. Agora, quando ela erguesse sua espada contra ela, Riko não precisaria hesitar.
+Não apenas isso, mas Shintetsu havia subestimado o progresso que Riko havia feito. Esta prisão de areia metálica não a seguraria, pois ela já havia dominado a poderosa habilidade chamada "Reppuu Tenshoku", que agora se tornaria útil.
+Mas quando Riko estava prestes a usar essa técnica, ela percebeu duas cabecinhas espreitando no canto de uma superfície rochosa.
+Eram garotas vestidas com trapos, com os olhos brilhando de esperança.
+"Você é de outro mundo?"
+Riko balançou a cabeça, retirando Onigiri de seu capuz. Dando às duas meninas uma saudação. As duas garotas levaram Riko a uma caverna na montanha, e lá ela encontrou seus anciões - um grupo miserável que tinham acabado na Jaula Ryuutetsu por engano.
+"Estamos presos aqui há vários meses. Mal conseguimos sobreviver com os grãos em nosso carrinho, água da nascente, musgo e vegetais silvestres..."
+Eles eram nove pessoas e um gato. Ela pensou que teria força suficiente para carregar todos nas asas tecidas de um vendaval.
+Assim, ela fez esta proposta:
+"O que vocês acham de escapar junto comigo?"
+O velho que liderava o grupo manteve seus olhos no chifre vermelho pálido da Riko, com hesitação em seus olhos.
+"Guerreira... Se meus olhos não me enganam, você deve ser de ascendência oni, certo?"
+O desconforto passou cortando pelo coração da Riko.
+"Sim, eu sou uma oni. Algum problema?"
+...
+Arco da Jaula de Ryuutetsu: Capítulo 14
+A cauda de Onigiri, como a agulha de uma bússola, estremeceu por um momento antes de apontar para a frente e para a direita. Yutaka Riko deu um passo à frente, cautelosamente - sobre rochas sólidas.
+Ótimo!
+A saída do abismo estava próxima agora. Se ela seguisse em sua velocidade atual, ela e Onigiri escapariam da Jaula Ryuutetsu antes do amanhecer do dia seguinte.
+"Muito bem, Onigiri."
+Riko nunca teria imaginado até hoje que a visão espiritual de Onigiri não só poderia encontrar espíritos errantes que poderiam ajudar Riko a dominar todas as habilidades, mas que também poderia ser usada para se manter longe do perigo. Os espíritos vingativos da Jaula Ryuutetsu foram revelados aos olhos de Onigiri como se estivessem à plena vista, permitindo-lhe encontrar um caminho seguro para atravessar.
+Talvez este tenha sido o trabalho do magatama dentro do Onigiri... Será que as pessoas de sua tribo a estavam vigiando?
+Mesmo tão perto da liberdade e da fuga, Riko não conseguia ficar satisfeita.
+As palavras daquelas pessoas zumbiam em seus ouvidos, agitando-a e irritando-a.
+"Mesmo que morramos de fome aqui, eu nunca confiarei em um oni!"
+O que foi isso? Ela era um oni. E daí?
+Todos eram amáveis, tinham vivido pacificamente e se mantiveram em sua ilha. Por que eles eram vistos como o inimigo?
+No entanto, os olhares dessas duas crianças eram muito inocentes, e Riko não as deixaria à própria sorte. Então ela havia deixado todas as suas refeições secas com eles antes de usar o "Kagamichuu Shubutsu" para copiá-las várias vezes, garantindo assim que eles teriam comida suficiente para durar mais meio mês.
+Ela havia memorizado todo o percurso que havia feito também. Uma vez que eles partissem, ela procuraria uma guarnição próxima e marcaria a rota segura para eles. Desta forma, a guarnição seria capaz de resgatar as pessoas presas.
+Ah, isto foi tão cansativo - pior do que qualquer batalha que ela havia vivido antes.
+Os olhos de Riko estavam sem brilho enquanto ela acariciava Onigiri calmamente.
+Às vezes, tudo o que precisamos é de um bode expiatório para fixar nossa negatividade, a fim de poder nos recuperar.
+Como uma figura nebulosa se materializou diante dos olhos de Riko, ela murmurou, com um ressentimento irreprimível em sua voz.
+"Isso é tudo sua culpa, Kataba Shintetsu..."
+"Da próxima vez, não te deixarei escapar."
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book304_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book304_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..909a7c3a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book304_PT.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Yarr harr, seus ratos de porão!
+Esqueceu sobre seu velho capitão depois de não tê-lo visto por tanto tempo?
+Ratos sem coração, todos vocês!
+Desculpe, mas o velho Rinzou, decidiu se aposentar! Arrrr!
+Bem, então, seus ratos. Quer vocês queiram sair, quer vocês queiram montar sua própria tripulação, não se esqueçam das palavras deste velho cão do mar!
+Pode ser que sejam muitos, e eu posso ter bebido muito, mas não se atrevam a pensar que eu sou chato nem confuso!
+
+Certo, ah, onde eu estava... Ah, sim. Vamos começar com um pirralho.
+Agora, então! Aquele pirralho ainda não tinha mais cicatrizes do que pele, e sua barriga ainda não estava cheia de vinho de todas as sete nações.
+Nessa época, o chamado do grande mar e seus perigos, a instabilidade e as regras da vida... Nada disto tinham afetado o rapaz ainda.
+Tudo o que ele tinha era uma inocência sem limites, e ele estava verdadeiramente feliz com isso... Ou talvez ele estivesse apenas falsamente feliz.
+
+Mais tarde, um velho homem viria à deriva com a maré. Totalmente estendido no raso, não movia nem um músculo.
+O velho acabado estava todo emaranhado de algas, e elas estavam todas presas no seu cabelo. Ele parecia mais com um velho cadáver! Ou talvez como um rei...
+
+"As profundezas do mar... As profundezas do mar..." Disse ele...
+...E nunca mais falou.
+O pôr do sol brilhava em seu rosto encharcado, e ali pensei, ah, este sujeito deve ser um rei estrangeiro.
+
+O que havia nas profundezas do oceano? O que tinha a ponta mais distante do mar prometido? Ah, quem liga? Talvez fosse tudo um monte de baboseiras.
+Então, os adultos diriam que não devemos ficar olhando para o oceano no meio do verão por muito tempo, ou então poderíamos ficar tontos e até morrer por um tempo.
+Ah, mas de que serviriam esses ditados sobre uma criança ingênua, eh?
+
+Assim, aquela criança montou uma jangada por si mesmo e foi para o mar.
+As profundezas do oceano, as mares distantes, ah, não eram como as pacíficas praias arenosas, imutáveis.
+A pequena jangada de madeira foi estilhaçada pelas ondas furiosas e, quando o jovem rapaz foi atirado para todos os lados por elas, ele encontrou aquilo que amava...
+
+...E então ele se tornou um pirata.
+Tenho certeza que você já me ouviu me vangloriar o suficiente sobre as coisas que vieram depois. Não adianta falar sobre elas aqui.
+Em resumo... Em resumo, até mesmo hoje, e talvez até depois de amanhã, a coisa que sempre me consumirá é...
+...O sonho de superar a Ako Domeki, criando uma nação livre para os piratas. Continua tão fora de alcance, e eu estou prestes a desistir!
+Uma pena. Realmente uma pena... Bem, mas da mesma forma, não há nada que valha a pena ficar triste!
+Quero dizer, aquele rapazinho que eu era já viu muitas tempestades, lutou com muita gente e feras marinhas. Ele escapou das autoridades e do Doushin inúmeras vezes...
+Ele ganhou muito, e perdeu tanto.
+Quando aquele pirralho finalmente navegou até a beira mais distante do oceano, só então ele percebeu que já não era mais um garotinho.
+Então, ele decidiu voltar. De volta para onde tudo começou. Aquela caverna na Ilha Watatsumi.
+Todo os espólios que ele recolheu ao longo dos anos: pedras preciosas cortadas por mãos humanas, Mora do corpo de um Arconte... Agora, seus ratos, seu velho capitão colocou todos naquela caverna para você.
+
+Mesmo aquela coisa que só lhe pertencia - seu único e verdadeiro tesouro em todo o mundo.
+Agora, se você acha que tem coragem, vá em busca dele!
+Se o que eu mais valorizei não é o que você espera, você pode ficar desapontado.
+Mas sabe de uma coisa?
+Eu não me importo. Nem um pouco!
+
+Digo, é um tesouro único para mim, afinal de contas! Hahahahahaha!
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book305_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book305_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8975e835a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book305_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+O relâmpago brilhante estende-se por toda Inazuma, mostrando o caminho eterno de nossa Toda-Poderosa Narukami Ogosho até os mares distantes e espalhando seu nome por todas as terras.
+Seu dedicado servo, Kujou Takayuki da Comissão Tenryou, apresenta humildemente este memorando:
+O Decreto de Caça à Visão prossegue sem obstáculos. Ó Toda-Poderosa Ogosho, à vossa mercê e que todas as ilusões possam se dissipar, aqueles que fugiram retornam, e todo o vosso povo acolhe as inspeções, até mesmo em seus corações.
+Toda Inazuma está em paz graças a seu poder divino, Vossa Excelência.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book307_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book307_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f1353f2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book307_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+As histórias da Raposa Negra Itaru chegaram ao fim por enquanto... mas embora tenham acabado, ainda tem alguns assuntos do passado sobre os quais quero comentar, eu peço que você seja paciente e ouça.
+Hoje em dia já não se sabe exatamente como Urakusai irritou Sra. Saiguu naquela época. No entanto, um dia quando estávamos tomando vinho juntos, a Srta. Yae concordou em me contar a história.
+O que se segue são minhas próprias palavras. Transformei a realidade em uma história de ficção.
+Quando Kitsune Saiguu partiu das Terras de Hakushin para assumir seu posto no Grande Santuário Narukami, a Srta. Yae ainda não tinha nascido. Como tal, seus primeiros anos foram cheios de histórias e contos sobre Saiguu, e ela a amava e respeitava muito.
+É também por isso que a Srta. Yae viria ela mesma ao Grande Santuário Narukami depois de embarcar em suas próprias viagens.
+
+Devido à sua relação de sangue, a Sra. Saiguu prestou grande atenção à educação da Srta. Yae. Porém, a Srta. Yae agora evita o máximo possível falar sobre aqueles tempos...
+—E embora eu, como romancista, escreva para entreter, evitei divulgar muitos detalhes da vida da Srta. Yae, para evitar que essas linhas fossem apagadas pela editora-chefe.
+
+Mas voltemos ao tema de Urakusai. Naquela época, Urakusai provocou a ira de Saiku por razões desconhecidas até hoje. A única coisa que se sabe é que talvez suas ações estivessem relacionadas à invasão do Abismo.
+No entanto, depois que Urakusai foi forçado ao exílio, Kitsune Saiguu não pôde ficar no Grande Santuário Narukami, tendo partido para ir residir em Tenshukaku.
+
+“Uma grande calamidade está chegando. Meu dever é defender o povo e proteger nossa senhora, por isso devo ir para o lado da Shogun rapidamente."
+
+Quando a Sra. Saiguu partiu pela segunda vez, a Srta. Yae era apenas uma jovem. A pessoa que ela tinha seguido todo esse tempo a havia deixado novamente. Ninguém esperava que a catástrofe atingisse a ilha logo depois, e só aí conseguimos entender o significado das palavras da Sra. Saiguu...
+Já era tarde demais, e todo o curso da história foi o contrário do esperado.
+E assim, a Sra. Saiguu partiu pela terceira vez. Desta vez, ela tinha partido para sempre.
+
+Cinco séculos podem parecer longos para os mortais, mas para aqueles seres com vidas mais longas, a aflição e o sofrimento que eles deixaram para trás são difíceis de apagar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book308_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book308_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..80c552da8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book308_PT.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+A versão deste conto mais comumente aceita pelo povo tanto da Ilha Narukami como da Ilha Watatsumi é a seguinte:
+Há cerca de dois mil anos, a Guerra dos Arcontes estava chegando ao fim em Inazuma.
+Diz-se que durante este tempo, a Grande Serpente Orobashi quebrou os galhos de coral de seu corpo e guiou o povo do mar profundo de volta à luz do dia, e por sua graça e piedade os reuniu para viver na árida ilha de coral.
+Mas neste mundo de sorte inconstante, os humanos, frágeis como são, muitas vezes sofreram por causa de suas vidas amargas, e ficaram melancólicos por causa de sua dor e infortúnio. O sol brilhante, os céus e mares claros, o palácio que brilhava com a luz do arco-íris, os ensinamentos do clero... Nenhum deles poderia atenuar as feridas da fome e das doenças.
+A Grande Serpente nunca esqueceu seu passado como um dos derrotados, ou seu juramento de nunca mais permitir que seu povo fosse abandonado. Então, pediu à sacerdotisa:
+"Abençoada filha minha, por que as pessoas das profundezas do mar choram? Eu não derrotei o Dragão Herdeiro das Profundezas e não lhes dei a luz do dia?"
+A sábia sacerdotisa respondeu:
+"Fome."
+A Grande Serpente perguntou novamente:
+"De fato, foi meu fracasso que lhes causou a fome. Qual é então, meu povo, o seu pedido?"
+Os anciãos honestos responderam:
+"Você fez um caminho para nós, guiando-nos a criar uma nação em meio aos mares azuis sem necessidade de roubo, opressão ou tirania. Por isso já estamos mais do que gratos... No entanto, ao leste de nossa ilha de corais, há terras mais amplas e ainda mais férteis."
+"Permita-nos, grande senhor, colocar os pés sobre essas ilhas e ali esculpir um domínio para nós mesmos, que nossos filhos depois de nós tenham um passado glorioso, um futuro em plenitude e um presente sem escuridão."
+
+A Grande Serpente ficou em silêncio e não deu nenhuma resposta.
+Narukami foi quem dominou as ilhas orientais, e possuía grande força na guerra. As divindades que derrotou foram todas mortas até o fim, de acordo com a lei do reino divino.
+Mas nos muitos anos que se seguiram, as pessoas famintas e doentes pediam de vez em quando, finalmente comovendo o coração de seu deus.
+Assim, a Grande Serpente os treinou para se tornarem guerreiros poderosos que comandaram navios e monstros marinhos, dominaram ondas e nuvens, conduzindo-os a uma invasão das terras da Arconte Electro em meio ao assobio dos cantos das baleias...
+Mas o povo do mar não sabia que Watatsumi Omikami tinha embarcado numa violenta briga na qual não tinha esperança de vitória, e seu propósito não era a conquista, mas o sacrifício.
+Diz-se que havia inscrições que a sacerdotisa escondeu, sobre as quais foi escrita uma profecia da derrota certa e do futuro da humilhação que esperava esta expedição oriental.
+
+As verdadeiras intenções de Orobashi não estão bem gravadas pela história. Esta é apenas uma hipótese desenhada por aqueles que descobriram as inscrições:
+Watatsumi Omikami sabia há muito tempo que não teria nenhuma chance de sobrevivência desta vez, mas aceitou calmamente o resultado da profecia.
+Se quisesse assegurar a perpetuação da "fé" de seu povo, só havia um caminho - o sacrifício. Mesmo que Watatsumi desaparecesse, seu povo teceria infinitamente suas memórias de alegria, prosperidade, amargura e perda em uma fé unida. Estas lembranças, por sua vez, floresceriam por causa das emoções intensas de um povo derrotado forçado a uma submissão vergonhosa.
+
+Muitos entre o povo de Watatsumi agora não acreditam mais que seu guia Omikami tenha qualquer chance de renascer, mas seu orgulho como povo de Watatsumi, a dor de ver o corpo de seu deus transformado por outro soberano em minerais a serem explorados, a dor de perder esse deus... Estas emoções têm passado de geração em geração, tornando-se os pilares da tolerância, da resistência e do sacrifício que sustentam a fé do povo de Watatsumi.
+
+Como o autor já mencionou, Sangonomiya tem uma extrema falta de material histórico escrito. Como tal, todos estes motivos passados se tornaram essencialmente contos fictícios sobre os quais as gerações futuras podem inscrever qualquer significado que desejem. Assim, essas histórias se tornaram "histórias de consciência acumulada" em vez de "histórias de fatos registrados". O fato de esta consciência coletiva ter se fortalecido e se tornado cada vez mais coesa com o tempo, de tal forma que um povo que perdeu seu deus amado ainda pode resistir ativamente a uma nação cuja fé está em uma poderosa divindade elemental... Isto só serve para mostrar que sua persistência dificilmente é algo obsoleto.
+
+Notavelmente, esta tendência de dar pouca importância aos "fatos" do passado e enfatizar a "consciência" do presente é uma falha gritante na Watatsumi de hoje. As chamas desses ódios e humilhações, suportadas e alimentadas durante centenas e milhares de anos, podem ser alimentadas por aqueles que têm planos em anos mais difíceis e, por fim, trazer a catástrofe sobre a nação.
+
+Mas, embora eu diga isto, enquanto o povo de Watatsumi é conhecido por sua tolerância, será que eles realmente irão sorrir e suportar esta humilhação interminavelmente em nome da sobrevivência?
+Com sua recente exploração econômica nas mãos da Comissão Kanjou, cada vez mais jovens da Ilha Watatsumi estão discutindo resistência e suas queixas. Parece-me evidente que estas discussões não são apenas sobre o passado, mas também sobre o presente e o futuro.
+
+Entretanto, esta lenda do assassinato de Watatsumi Omikami tem outra versão:
+Enquanto as pessoas das profundezas ainda moravam nas profundezas, elas mantinham crônicas muito confiáveis, pois não havia dia ou noite para elas. Se não mantivessem registros precisos, elas até esqueceriam que horas eram. Mas estas crônicas foram ordenadas a serem seladas em Enkanomiya pela Grande Serpente, para nunca serem recuperadas.
+Os nomes do povo de Watatsumi também não foram escritos no estilo dos habitantes de Inazuma da época. Os nomes e sobrenomes usados hoje por eles surgiram por ordem da Grande Serpente, que os fez aprender as tradições de Narukami.
+Diz-se que quando Watatsumi Omikami decidiu tirar o povo das profundezas das águas, o fez sob as instruções dos próprios céus. Pois Watatsumi Omikami havia fugido uma vez para o Mar Sombrio para evitar a Guerra dos Arcontes, cometendo um grave pecado no processo. Assim, talvez tenha sido por ordem do céu que Orobashi foi para sua morte - embora isto não possa ser determinado com certeza.
+Infelizmente, o manuscrito usado em Enkanomiya é conhecido por poucos, e os próprios livros também estão escondidos lá. Assim, temo que a verdade do assunto nunca verá a luz do dia.
+Entretanto, estas lendas que insinuam a "verdade" são apenas anedotas sem importância em comparação com as mencionadas anteriormente que implicam muito sobre a "consciência" do povo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book309_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book309_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe6efe58c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book309_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+A sacerdotisa Mouun nasceu no Clã Yuna. Este clã foi uma das grandes casas que primeiro acompanhou seu Omikami até a luz do sol, e até hoje é conhecido por seu talento para as canções de baleias e por sua proximidade com toda a vida marinha. Mouun entrou no Santuário Sangonomiya ainda jovem, e aprendeu a etiqueta e as artes rituais das sacerdotisas de Watatsumi, a história, a governança e as canções folclóricas da ilha.
+Quando a notícia de que o Shogunato havia unificado todas as ilhas de Inazuma chegou a Watatsumi, Mouun e Ayame já eram bastante famosas entre a população da ilha. Nas canções populares que persistem até hoje, Mouun era uma alma sábia e gentil que ajudou a afastar o povo de conflitos sem sentido, enquanto Ayame era valente e alegre, seu poder suficiente para lutar contra criaturas marinhas ferozes.
+
+Quando Watatsumi Omikami deixou de hesitar e embarcou naquela expedição oriental sem esperança, a primeira marinha de Sangonomiya foi confiada pela então Sacerdotisa Divina a Mouun e sua irmã. Este foi também o início da associação de Mouun com a baleia gigante chamada "Daikengyou".
+
+Diz a lenda que Daikengyou era uma enorme baleia cega, e que tinha vivido por quinhentos anos, e quatrocentos anos antes disso. As profundezas escuras do fundo do oceano eram sua casa, e os peixes das profundezas e a água-viva com o brilho do luar eram seus fiéis servos. Como seus guarda-costas, tinha cinquenta narvals no flanco esquerdo e cinquenta baleias jubarte no flanco direito. Algumas canções populares afirmam que ela poderia ter engolido dez ilhas de coral em um só gole antes de cuspir cinco recifes em seu sono profundo e saciado.
+
+Mesmo entre aqueles do povo Watatsumi que eram habilidosos em canto de baleias, nenhum tinha enfrentado este titã e retornado inteiro para contar a história. Mas na direção da Sacerdotisa Divina, Mouun mergulhou profundamente no palácio fosforescente da baleia, assim como a lua subiu o suficiente para furar as névoas do oceano. Ninguém sabia como Mouun persuadiu Daikengyou a juntar-se a ela. Mas no terceiro nascer da lua após sua partida, quando as ondas voltaram da costa, o povo testemunhou Daikengyou levantar-se do oceano tranquilo, brilhando com uma luz prateada enquanto ela carregava Mouun em suas costas.
+
+Mais tarde, Daikengyou e seus cortesãos marinhos seguiriam Mouun e sua irmã para a batalha ao lado de Omikami, embora a batalha eventualmente e inevitavelmente fosse catastrófica...
+Mouun foi obrigada a se retirar quando soube que Omikami e Touzannou haviam sido mortos juntos, mas foi emboscada pelos subordinados do tengu Sasayuri no caminho, e ela mesma foi morta junto com Daikengyou, a poderosa baleia, seus restos mortais capturados pelo Shogunato. Quanto a sua irmã, "Umigozen" Ayame, ela desapareceu no oceano vermelho-sangue depois de uma valente resistência, para nunca mais ser vista de novo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book30_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book30_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..359bc87ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book30_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+O monarca deste reino era uma bela princesa com a pele branca como a neve. Assim como a lua, ela tinha a pele mais brilhante, os olhos mais puros e a alma mais bondosa. Todas as pessoas do reino juraram lealdade a ela e se referiam a ela como A Princesa Pálida.
+A Princesa Pálida governou seu reino com gentileza e delicadeza. Ela sempre soube o que era melhor para seu povo. Sob seu governo, o povo da Floresta da Lua nunca soube da ameaça da ira da Mãe da Noite, e as criaturas que espreitam no escuro nunca ousaram pisar na floresta.
+No entanto, a princesa tinha seus próprios problemas. Para ela, a lua prateada pairando no céu noturno parecia um minúsculo buraco pelo qual a luz poderia passar, e ela sentiu que, seguindo a luz de volta à sua fonte, quase se podia ver o mundo do outro lado. Assim como todas as outras pessoas, a Princesa Pálida costumava sentar-se na placa de pedra em frente ao palácio, imaginando um mundo além do luar.
+"Haverá um dia em que poderei liderar o meu povo para lá?" Pensou a Princesa consigo mesmo.
+"Você vai."
+Ela não esperava ouvir uma resposta.
+A Princesa virou a cabeça e viu um jovem príncipe.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book310_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book310_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e63d6597a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book310_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Não se sabe o nome de Touzannnou, mas sabe-se que ele era de origem humilde, de tal forma que algumas pessoas da ilha o denominam "o legado do luar e da maré", ou "a criança esquecida do luar". Talvez ele fosse órfão, ou talvez fosse filho de pessoas que haviam sido levadas à costa pelo mar.
+
+Mas embora ele não tivesse nem nome nem sobrenome, nem um clã para protegê-lo enquanto crescia, Watatsumi Omikami aceitou esta criança, assim como uma vez havia aceitado as pessoas perdidas presas nas profundezas.
+Este garoto mais tarde se educou com Mouun e sua irmã, aprendendo com elas os cantos e ritos das baleias de Watatsumi. Suas memórias eram coloridas pelo palácio de corais e moluscos, pelos cardumes brilhantes de peixes e pela cavala arco-íris, e seu corpo era amaciado pelos recifes escarpados e pelas ondas intermináveis, tornando-se forte e rápido.
+
+As canções do Clã Yuna dizem que quando o menino cresceu e se tornou um jovem rapaz, ele foi convidado por Mouun, a sacerdotisa, para nadar juntos em meio as marés iluminadas tanto pela lua quanto pelas estrelas. No fluxo e refluxo das luzes entrelaçadas, o jovem sentiu as palavras e emoções das criaturas marinhas, e ao ouvir os sussurros suaves e lúgubres da sacerdotisa, ele decidiu seu futuro percurso.
+
+Diz-se que depois desta excursão noturna, o jovem compreendeu os estilos da espada conhecidos como "Getsumouun" e "Yuushio". Embora ele não tivesse nenhum descendente, estas técnicas de espada seriam ensinadas entre os guerreiros de Watatsumi e passadas de geração em geração, nunca se extinguindo. Na Ilha Watatsumi, que carece de tradições de manejo da espada, estes dois estilos continuam sendo técnicas eficazes e práticas que podem se revelar perigosas para qualquer inimigo.
+
+Quando Watatsumi Omikami partiu para a expedição oriental, da qual não haveria retorno, o jovem se dirigiu à vanguarda e tomou um lugar então conhecido pelo povo de Watatsumi como Touzan. Assim ele recebeu a honra de Touzannou do próprio Watatsumi Omikami. Entretanto, este valente "Rei da Montanha Oriental" ficaria conhecido como um brutal e selvagem "rei perverso", ou Akuou, para o povo da Ilha Yashiori.
+
+Por fim, Akuou e seu senhor foram ambos julgados pela Musou no Hitotachi, e Mouun, que uma vez pisou as ondas com ele naquela noite de luar, perdeu-se em meio a uma tempestade de plumas negras, seu povo lamentando seu destino.
+E quando a poeira baixou, as coisas não tinham saído como tinham esperado.
+
+Notavelmente, as pessoas ainda chamam os grandes guerreiros de "os descendentes de Touzannou", embora o jovem e presunçoso Touzannou nunca tenha tido a oportunidade de se unir a quem amava, nem jamais desfrutariam juntos de um futuro pacífico.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book311_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book311_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..410939869
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book311_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Costuma-se dizer que o "arco puxado é como a meia-lua, e estudar a lâmina é como um círculo de jade transparente".
+
+Dizem que quando Narukami veio ao seu povo, ela trouxe consigo o conhecimento da arte das espadas. Depois de milhares de anos e centenas de colheitas abundantes, os espadachins mortais foram finalmente capazes de fazer espadas que agradariam até mesmo a própria Narukami. Assim, o Grande Santuário e o Shogunato decretaram esta cerimônia divina: eles coletaram as melhores espadas do mundo e as ofereceram ao santuário, nomeando assim estas lâminas de "Goshintou". Esta cerimônia foi realmente muito animada e a prática persiste até o presente período. Entretanto, há muitos assuntos por detrás dos panos relativos ao "Goushintou" que poucos conhecem.
+Todo artesão famoso não forja apenas uma lâmina em uma sessão. As maiores de suas obras são conhecidas como "Shinuchi", e recebem um nome adorável antes de serem oferecidas ao senhor ou divindade do artesão. Estas não são construídas para tirar vidas e devem permanecer puras. As outras são conhecidas como "Kageuchi" e serão dadas a retentores para serem usadas como armas. Estas serão frequentemente usadas para derramar sangue e, portanto, serão manchadas com impurezas e sujeiras.
+
+Desde o dia em que Narukami Gongen, a Primeira Shogun, começou seu domínio sobre a terra de Inazuma, ela estava acompanhada por sua irmã gêmea mais nova. "Shin" e "Kage", elas eram luz e sombra, mediando e mantendo a justiça, ordenando e batalhando. A mais jovem das duas se chamava "Ei", e se seu nome fosse escrito, provavelmente seria a palavra para "sombra", que ela era em relação a primeira Shogun, a quem ela se tornaria a sucessora.
+Como a maioria sabe, apenas os Sete emergiram do invólucro e da ruína da guerra que rolou através do mundo mortal como uma tempestade carmesim. Embora a Shogun Sombra fosse divinamente hábil em artes marciais e insuperável com a lâmina, ela acreditava ser pouco mais que uma guerreira com pouca compreensão dos corações mortais. Assim, ela optou por abandonar sua forma corporal, ajudando sua irmã a ascender à "cidadela celestial" e obter o domínio sobre Inazuma. Pouco tempo depois, a verdadeira Shogun, "Makoto", montou seu Shogunato e começou a dominar a terra. Lembrando-se da ligação delas, ela lembrou da vontade divina de "Ei" e reformou seu corpo, devolvendo assim sua irmã ao seu lado mais uma vez como sua kagemusha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book312_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book312_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b46f24263
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book312_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Minha exploração da Ilha Tsurumi não correu bem.
+
+Anteriormente, foi graças a um jovem local chamado Kama que pude deixar Ritou com sucesso e chegar à ilha Tsurumi sem ser detectado. Por sua orientação, tentei penetrar no denso nevoeiro que envolve a ilha e, de alguma forma, consegui avistar rapidamente a antiga civilização aqui presente, bem como certas paisagens semelhantes a um sonho. No entanto, essas memórias parecem ter se dispersado da mesma maneira que uma névoa...
+Mas ainda me lembro claramente de encontrar uma criança pequena nesta ilha supostamente morta há muito tempo.
+
+Talvez ela não fosse nada além de uma alucinação que vi sob a influência das Partículas Elementais flutuando através do nevoeiro, ou talvez os cogumelos da ilha fossem os culpados... Aquela criança pode ter sido apenas uma ilusão ou uma memória falsa, e isto certamente seguiria a lógica comum, é claro. Mas na segunda vez que vim, trouxe um pouco mais de comida comigo, na esperança de que a criança os aceitasse. Deve ter sido difícil viver em uma ilha morta como esta, imagino.
+
+Da próxima vez que cheguei a terra, não informei Kama, e assim me perdi no denso nevoeiro muito rapidamente. Tentei todos os meios e maneiras, mas não consegui encontrar meu caminho através da névoa - foi como se estivesse me rejeitando por motivos desconhecidos.
+Se não fosse pel{F#a}{M#o} viajante de cabelos loiros e a pequena fada chamada "Paimon", provavelmente eu teria tido que voltar de mãos vazias. Mas eles me ajudaram a colher alguns Fungos Fluorescentes locais, que há rumores entre os habitantes de Inazuma para serem coalescidos das memórias dos antigos mortos da Ilha Tsurumi, que lhes dão seu brilho fosforescente e fantasmagórico. Eles possuem a capacidade de fortalecer os olhos e a mente, e melhorar a memória.
+
+Eu experimentei alguns nos últimos dias, e estes fungos de fato têm a capacidade de acalmar o coração e alegrar o espírito. Parecem serem bons também para a digestão... Dito isto, ainda não vi nenhuma melhoria significativa em minha memória. Devo me lembrar de deixar alguns para meu amigo em Sumeru fazer pesquisas.
+
+Além disso, achei as fotos dos murais antigos que {M#o}{F#a} viajante loir{M#o}{F#a} e Paimon trouxeram muito fascinantes - eles certamente valem a pena serem pesquisados mais a fundo. O fato de termos conseguido descobrir ruínas históricas tão valiosas deve-se à paixão, sabedoria e determinação {M#desses dois aventureiros}{F#dessas duas aventureiras} excepcionais.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book313_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book313_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e2b00c1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book313_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Irmãzona de Teyvat
+Ela é gentil e amável, ela responde a todas as suas perguntas
+Ela vai ajudá-lo a se livrar de todos os seus problemas!
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book314_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book314_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cca3230bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book314_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+1. Comer, tomar banho, se vestir, se preparar para sair.
+2. Encontrar comerciante Luo Qiao no Pavilhão de Liuli, almoçar.
+3. Se encontrar com três informantes e trocar informações.
+4. Ir ao Pavilhão Yuehai para assistir a conferência.
+5. Comer algo leve, negociar quaisquer assuntos pendentes da conferência, retornar à Câmara de Jade.
+
+Os tempos específicos para os primeiros três pontos são flexíveis, dependentes do progresso. A conferência no ponto 4 está agendada para a noite. É recomendável chegar cedo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book315_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book315_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..be6ba8b88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book315_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+Dia livre!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book316_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book316_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b8d529a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book316_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Uma ramificação de uma família de exorcistas costumava viver no leste da vila, mas em cerca de duas semanas, a mãe morreu de uma doença, a jovem filha desapareceu e, pouco tempo depois, o pai se enforcou em uma árvore no quintal de sua própria casa.
+
+Foi confirmado que foram encontrados vestígios de restos mortais de um deus maligno na vila.
+
+Os aldeões estão em pânico, pois ninguém tem certeza se os restos mortais do deus maligno se foram para sempre.
+
+Tenha cuidado quando você estiver nesta área.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book317_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book317_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..efd666e37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book317_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+O médico disse que você estava gravemente doente. Não se preocupe. Eu farei tudo o que posso para te salvar.
+
+Meu coração sangra sempre que vejo você ficar mais cansada, sua doença sem tratamento. Como eu gostaria de poder sofrer essa dor por você...
+
+Você disse que não se arrepende de nada nesta vida e que só deseja que eu cuide bem da Shenhe. Mas se você não se arrepende de nada, por que as lágrimas?
+
+Eu não sei o que tenho feito ultimamente. Embora eu ainda respire, sinto-me como uma concha vazia. Li todos os textos antigos em que pude colocar minhas mãos, procurando maneiras de salvá-la - mas é totalmente inútil.
+
+Finalmente a encontrei! Afinal, Mingjun tinha escondido o livro que poderia salvá-la! Peguei o livro e segui as instruções nele para convocar um deus e oferecer um sacrifício...
+
+O deus apareceu. Eu lhe disse que estava disposto a trocar por sua vida pela minha. Ele ficou calado e só apontou para nossa filha Shenhe.
+
+O deus disse que seu destino era suportar a maldição da calamidade e que ela era propensa a trazer danos aos seus próximos. O deus também disse que ela poderia até ter sido a causa da sua morte. Nesse caso, eu achei que deveria...
+
+Eu a deixei na caverna onde o deus apareceu. Três dias se passaram, e não ouvi notícias dela. Estou esperando inquieto, tomado por um mau pressentimento...
+
+Sinto muito Shenhe. Sinto muito por você! Como eu fui estúpido! Deixe-me... pedir desculpas a você e a nossa filha pessoalmente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book318_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book318_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0df41776
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book318_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+A magia gravada no Subrosium não se desgasta facilmente. Alguns acreditam que a pedra é uma ponte entre os vivos e os mortos.
+
+No entanto, encontrar Subrosium não é uma tarefa fácil. Você precisa estar no lugar certo e na hora certa.
+
+A lenda diz que você pode encontrar Subrosium se estiver no meio do lago ao sul do Monte Tianheng ao anoitecer e olhar na direção do sol se pondo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book319_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book319_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book319_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book31_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book31_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa250b981
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book31_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+"Eu sou o Príncipe do Reino da Luz do outro lado do mundo," disse o príncipe à princesa chocada.
+O Príncipe brilhava com uma luz extraordinária. O povo da Floresta da Lua nunca havia visto tal vitalidade. Pois, enquanto o príncipe passeava pela floresta, a vida florescia ao seu redor: novas folhas brotavam e a princesa e seu povo se fortaleciam.
+Ele tinha vindo para salvá-la. Ele a libertaria da escuridão e a traria para o reino sem sombras. Mesmo que o príncipe não tivesse dito isso expressamente, a princesa já tinha um pressentimento na sua meditação.
+Então, ela perguntou:
+"No fim das contas, como é o mundo do outro lado da lua?"
+O Príncipe já havia lhe falado sobre o Reino da Luz centenas de vezes antes, mas naquele momento, o Príncipe percebeu que ela estava determinada a descobrir por si mesma.
+Assim, tendo jurado salvar seu povo, a Princesa e o Príncipe deixaram a Floresta da Lua e caminharam de mãos dadas para a floresta escura da Terra da Noite.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book320_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book320_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book320_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book321_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book321_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f65bb04c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book321_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Se você encontrar esta garrafa, talvez eu não esteja mais neste mundo.
+Originalmente pensei que estes piratas, tendo suas maneiras e meios, poderiam me mandar de volta para Liyue, e foi por isso que eu entrei a bordo do navio deles. Eu nunca esperei que...
+Ah, esqueça. Suponho que isto é o que chamam de destino...
+Antes de vir para Inazuma, temia que a casa de minha antiga mãe fosse assaltada, pois ela vive sozinha, por isso deixei um cheque para todas as Mora que salvei nestes últimos anos enterradas no local marcado neste mapa. Por favor, ajude-me a recuperar esse cheque e troque-o no Banco do Norte. A Mora será então sua para fazer o que você quiser, exceto por uma pequena parcela que eu gostaria de usar para pagar as despesas de vida da minha mãe. Seu nome é Minamoto Kotomi, e ela vive nas Planícies de Guili. Por favor, faça isso por mim, e obrigado!
+
+Sinto muito, mãe. Encontrei muitas dessas Pétalas da Flor de Sakura que podiam serem encontradas em toda sua terra natal, mas é uma pena que eu não possa enviá-las para o seu lado.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book322_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book322_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..501f14a29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book322_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+A criação oculta mistérios, e os presságios da lua e do sol revelam.
+Três cantos pela escuridão envolvidos, e o vazio sendo nublado por cinco sábios.
+
+"O universo não possui começo e fim, assim como a terra que existia no passado. Mas isso não importa para nós, pois a terra que habitamos hoje não possui nada mais em comum com a eternidade sem começo e fim".
+—— Disse o único sábio, Aberaku, ao primeiro Filho do Sol. O Filho do Sol que já havia se preparado para punir Aberaku, anunciou que se dirigisse para a Frente Imperial para responder a um interrogatório. Na verdade ele apenas queria lhe dificultar as coisas, mas por fim o deteve.
+As lendas dizem que Aberaku foi iluminado pela sabedoria do grande deus Tokoyo, e assim foi capaz de trazer a luz para Enkanomiya que até aquele momento nunca havia visto o sol. Mas o Filho do Sol ficou invejoso de suas habilidades, e dessa forma o encarcerou pelo resto da vida. Entretanto, esses Filhos do Sol nunca consideraram que se Aberaku não tivesse criado essa estrela subterrânea, eles nunca teriam existido em primeiro lugar.
+"...O céu e a terra são como a história de quem veio primeiro, se o ovo, ou a galinha, e também como são como os dragões e as cobras, que na verdade são um só." - disse o sábio Abe por muito tempo, até os soldados o derrotarem numa emboscada.
+
+Naquela época, Enkanomiya vivia uma época de paz devido a aparição do sol. Como o Dragão Herdeiro das Profundezas era amante das trevas, e tinha medo da luz, já não tinha como agir de forma impune. O tempo em que o Dragão Herdeiro das Profundezas andava desenfreado tirando vidas havia finalmente acabado, e o povo de Enkanomiya tornou-se capaz de lutar contra ele.
+No entanto, uma doença desconhecida que nunca havia sido completamente erradicada se propagou pela humanidade. As pessoas escolheram o "Filho do Sol", e o veneraram como rei. Porém, em agradecimento a única coisa que ele fez foi punir as pessoas honestas com impostos elevados.
+
+Não se sabe quantos anos se passaram, entretanto, houve uma criança no palácio de Enkanomiya que fez uma aposta com seus amigos. Teria de passar pelos três cantos onde o Dragão Herdeiro das Profundezas residia, e encontrar a Flor Osso de Dragão. Mas o que encontrou dentro da grande caverna era, na verdade, uma gigantesca serpente que jamais havia visto.
+Por algum motivo, ao ver a forma gigantesca da serpente, a criança não sentiu medo, mas sim uma sensação de familiaridade.
+"Eu sou o Deus Serpente Profano. Embora eu tenha centenas de servos, nenhum mortal vive hoje em minhas sombras. Vir parar neste mundo, encontrar você hoje... Talvez seja o destino. Você não é de meu povo, mas é humano. Fale o seu desejo, e eu o ouvirei".
+"Você poderia ser o nosso deus?"
+
+E foi assim que uma pessoa e uma serpente, enfrentaram a autoridade real Filho do Sol e a invasão do Dragão Herdeiro das Profundezas com todas as suas forças, levantando as cortinas para um novo começo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book327_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book327_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book327_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book328_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book328_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bff4c2b02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book328_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+A Quem Encontrar Esta Carta:
+
+Após alguma discussão a "Donzela Divina" brinca com meus amigos, eu descobri que ainda há muito a aprender. Fui ao Passe de Lingju na esperança de ganhar alguma inspiração.
+Voltarei dentro de um dia, portanto, não se preocupe.
+
+Yunjin
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book329_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book329_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d5eac18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book329_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Compatriotas que esqueceram sua pátria: expressão usada para indicar sua identidade como um Fatui.
+Caminhadas: condução de missões, em operação.
+Tomar banho de sol: Ficar parado, não fazer nada.
+Quebrar pratos: Tentativa de fazer algo absurdo.
+Lavar a louça: Ser exposto e capturado.
+Apertar a mão esquerda: Se vingar.
+Apertar a mão direita: Fazer uma aliança.
+Folgar a mão esquerda: Traiç■■.
+Folgar a mão direita: Pe■■oar
+Vento do sul: As coisas estão indo bem.
+Vento do norte: As coisas ■■o estão indo b■■.
+Caranguejo so■■r: Associação de Comércio Internacional. Provavelmente porquê eles nã■ ■■o de Inazuma.
+■■■■■■ Caranguejo: A Comis■■■ Kanjou. ■■■■■■■ porque eles ■■■■■■■ ao comando da Shogun.
+Caranguejo ■■■■ ■■■: O Nobu■■■. Pois ele ■■■■ ■■■■■ as cores dos Kaira■■■■.
+■■■■■ de Ferro: O Shiyuumatsu■■■■. Urg, chamando a gente de ■■os. ■■ irritante! ■■■■■■■■ irritante, é tão ■■■■■■ ■■■ ■■■■■■.
+
+(As palavras começam bem claras, mas com o passar do tempo, a caligrafia se torna cada vez menos legível, e há sinais claros de umidade da água).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book32_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book32_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..989f64236
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book32_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Tendo atravessado o pântano com chamas escuras e passado a caverna com cogumelos venenosos, o Príncipe e a Princesa finalmente chegaram ao Reino dos Anões.
+"Princesa da Floresta de Luar, por favor, salve os meus cinco irmãos. Juraremos lealdade eterna a você em gratidão pela sua bondade!" Um pequeno pigmeu deformado veio choramingando atrás de um galho.
+A Princesa honesta teve pena da situação dos pigmeu e prometeu ajudá-los.
+Eles escalaram até o cume da montanha escura e salvaram um pigmeu cego:
+"Oh, que bobo da minha parte. Subi até aqui para tentar ter uma visão melhor." O pigmeu cedo pediu profundas desculpas.
+Eles arrastaram o pigmeu tonto para fora do pantanal.
+"Hehehe" O pigmeu tonto agradeceu a Princesa.
+Eles entraram na caverna onde residia o Demônio da Noite e salvaram o pigmeu tímido do topo de uma estalactite.
+"Não... Não quero me gabar, mas eu... Eu vim aqui para ter uma luta feroz com os servos da Mãe da Noite!" O anão tímido explicou.
+Chegaram em um campo deserto e encontraram um pigmeu preso na areia movediça.
+"Eu queria ver meu jardim, mas de alguma forma me perdi." Esfregando suas mãos desgastadas, o anão encolhido sorriu.
+Infiltraram-se no ninho das sombras e resgataram um pigmeu despreocupado das garras dos cogumelos carnívoros.
+"Eu saí para caminhar e de alguma maneira fiquei preso aqui" Disse o pigmeu despreocupado, suspirando.
+Um por um, a Princesa e o Príncipe salvaram os cinco irmãos do pigmeu. A princesa gentil disse para eles:
+"Agora que vocês são todo meu povo, por favor, deixe-me levá-los ao Reino da Luz. É um lugar que pode trazer visão aos cegos, sabedoria aos tolos, coragem aos tímidos e revigoramento aos encolhidos. Como uma princesa, este é o meu gesto de gratidão a você."
+Ao ouvir isso, os pigmeus ficaram exultantes. Para mostrar a sua gratidão, eles seguiram em viagem para servir o Príncipe e a Princesa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book330_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book330_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..13a173c45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book330_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+{M#Querido}{F#Querida} {NICKNAME} e Paimon,
+Lamento muito pela forma como parti. Embora eu tenha pedido desculpas a você, no fundo, sei que não estou em posição de fazê-lo, nem serei tão descarada a ponto de aparecer novamente diante de você.
+Sou grata por sua oferta para me salvar do meu dilema, mas eu tinha me questionado sobre sua abordagem. Foi só quando você levou meu uniforme que tomei consciência de que seu plano {M#o}{F#a} colocaria em perigo.
+Portanto, deixei a Editora Yae em busca de você. Eu te encontrei em Araumi, junto com uma jovem senhorita — a Srta. Momoyo — que eu só tinha visto em fotos de Aparelhos Fotográficos até então.
+Uma vez eu tirei proveito da nossa semelhança para me fazer passar por ela. Ela tinha todos os motivos para simplesmente me odiar, mas em vez disso, ela correu um risco tão grande para ajudar a fingir minha morte, mesmo ao preço de um de seus olhos.
+Sou uma pecadora indigna, mas recebi de você muito mais gentileza do que eu jamais poderia pagar.
+Coloquei todas as minhas economias desde que cheguei a Inazuma em um saco ao lado desta carta. Considere-o um presente para você e a Srta. Momoyo, pois não conheço outra forma de expressar minha gratidão. Fiquem tranquil{M#o}{F#a}s, eu ganhei cada moeda através de um trabalho honesto.
+Adeus, então. Deixarei Inazuma e nunca mais voltarei. Devo muito a esta terra.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book331_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book331_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..16462d700
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book331_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Sorte Futura ——
+Uma rajada de vento assobia repentinamente através dos céus limpos. O que isto deve significar?
+Embora você possa sentir que tudo ao seu redor não para de girar, isto é apenas temporário.
+Cuidado com aqueles que aparecem ao seu redor, por mais familiares que esses rostos possam ser.
+Quem sabe? Seu destino pode ser mudado pela presença deles sem o seu conhecimento...
+
+Seu objeto da sorte do dia: Um dandelion de uma terra distante.
+As sementes que seguem o vento são um símbolo muito apropriado para você.
+Voe, voe à deriva, através dos mares, para terras longínquas.
+Mas um dia, você não vai mais ficar à deriva.
+Um dia, você se tornará o que você espera ser.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book332_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book332_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..063b99487
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book332_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+A criação oculta mistérios, e os presságios da lua e do sol revelam.
+Três cantos pela escuridão envolvidos, e o vazio sendo nublado por cinco sábios.
+
+"O universo não possui começo e fim, assim como a terra que existia no passado. Mas isso não importa para nós, pois a terra que habitamos hoje não possui nada mais em comum com a eternidade sem começo e fim."
+—— Disse o único sábio, Aberaku, ao primeiro Filho do Sol. O Filho do Sol que já havia se preparado para punir Aberaku, anunciou que se dirigisse para a Frente Imperial para responder a um interrogatório. Na verdade ele apenas queria lhe dificultar as coisas, mas por fim o deteve.
+As lendas dizem que Aberaku foi iluminado pela sabedoria do grande deus Tokoyo, e assim foi capaz de trazer a luz para Enkanomiya que até aquele momento nunca havia visto o sol. Mas o Filho do Sol ficou invejoso de suas habilidades, e dessa forma o encarcerou pelo resto da vida. Entretanto, esses Filhos do Sol nunca consideraram que se Aberaku não tivesse criado essa estrela subterrânea, eles nunca teriam existido em primeiro lugar.
+"...O céu e a terra são como a história de quem veio primeiro, se o ovo, ou a galinha, e também como são como os dragões e as cobras, que na verdade são um só." Disse o sábio Abe por muito tempo, até os soldados o derrotarem numa emboscada.
+
+Naquela época, Enkanomiya vivia uma época de paz devido a aparição do sol. Como o Dragão Herdeiro das Profundezas era amante das trevas, e tinha medo da luz, já não tinha como agir de forma impune. O tempo em que o Dragão Herdeiro das Profundezas andava desenfreado tirando vidas havia finalmente acabado, e o povo de Enkanomiya tornou-se capaz de lutar contra ele.
+No entanto, uma doença desconhecida que nunca havia sido completamente erradicada se propagou pela humanidade. As pessoas escolheram o "Filho do Sol", e o veneraram como rei. Porém, em agradecimento a única coisa que ele fez foi punir as pessoas honestas com impostos elevados.
+
+Não se sabe quantos anos se passaram, entretanto, houve uma criança no palácio de Enkanomiya que fez uma aposta com seus amigos. Teria de passar pelos três cantos onde o Dragão Herdeiro das Profundezas residia, e encontrar a Flor Osso de Dragão. Mas o que encontrou dentro da grande caverna era, na verdade, uma gigantesca serpente que jamais havia visto.
+"Eu sou o Deus Serpente Profano. Embora eu tenha centenas de servos, nenhum mortal vive hoje em minhas sombras. Vir parar neste mundo, encontrar você hoje... Talvez seja o destino. Você não é de meu povo, mas é humano. Fale o seu desejo, e eu o ouvirei".
+"Você poderia ser o nosso deus?"
+
+E foi assim que uma pessoa e uma serpente, enfrentaram a autoridade real Filho do Sol e a invasão do Dragão Herdeiro das Profundezas com todas as suas forças, levantando as cortinas para um novo começo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book333_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book333_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f09ea12a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book333_PT.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+O que desejamos registrar é a história de como a vontade do céu tomou forma na terra abaixo. Ó arcontes celestiais, estas criações são suas obras. Concedei-nos a sabedoria divina — deixe-nos lembrar infinitamente!
+
+"Quando as Pombas Seguravam Galhos"
+Quando o trono eterno dos céus apareceu, o mundo se tornou novo. Então o verdadeiro senhor, o Primordial, surgiu e lutou contra os sete terríveis soberanos, senhores-dragões do velho mundo.
+O Primordial criou sombras brilhantes de si mesmo, e o número dessas sombras eram quatro.
+
+"Phanes, o Primordial"
+O Primordial, também conhecido como Phanes. Tinha asas, uma coroa, e nasceu de um ovo de natureza andrógina. Porém, para que o mundo fosse criado, a casca do ovo tinha que ser quebrada. Entretanto, Phanes, o Primordial, usou a casca do ovo para separar o "universo" e o "microcosmo do mundo".
+
+"Quarenta Anos Após os Galhos"
+Quarenta invernos sepultaram as chamas, e quarenta verões agitaram os mares. Os Sete Soberanos foram vencidos, e as sete nações se submeteram aos céus. O Primordial, o grande soberano, começou a criação do céu e da terra por "nossa" causa - aqueles de suas criações que mais estimava, que logo apareceria sobre esta terra.
+
+...
+
+"Quatrocentos Anos Após os Galhos"
+As montanhas e rios foram criados, e os mares e oceanos aceitaram aqueles que se rebelaram e aqueles que não se ajoelharam. O Primordial e uma de suas sombras criou as aves do ar, as feras da terra e os peixes do mar. Juntos, eles também criaram flores, grama e árvores, antes de finalmente criar os seres humanos — nossos ancestrais, numerosos como as estrelas no céu, incontáveis como a areia na costa.
+Desde então, nossos ancestrais fizeram um pacto com o Primordial, e assim entraram em uma nova era.
+
+"O Ano da Abertura da Arca"
+O Primordial tinha um plano sagrado para os humanos. Enquanto eles estavam felizes, ele também se regozijava.
+
+"O Ano Após a Abertura da Arca"
+O povo trabalhou a terra, e assim veio a primeira colheita. O povo minerou, e assim coletou a primeira safra de minérios preciosos. As pessoas se reuniram, e os primeiros poemas foram escritos.
+
+"O Ano da Felicidade"
+Se houvesse fome, os céus trariam comida e chuva abaixo. Se houvesse pobreza, a terra traria suas riquezas. Se a melancolia se espalhasse, os céus responderiam com suas vozes.
+O único tabu era sucumbir à tentação. Mas o caminho para a tentação já havia sido selado.
+
+...
+
+"O Ano do Funeral"
+O segundo trono dos céus veio, e a guerra foi reacendida, como na criação do mundo. Naquele dia, os céus desmoronaram e a terra foi destruída. Nossos antepassados e sua terra ancestral caíram nas profundezas do mar durante aquele conflito.
+A era da escuridão havia começado.
+
+"O Primeiro Ano de Escuridão"
+O povo dos Sete Soberanos tinha encontrado refúgio nos oceanos, e os Dragões Herdeiros das Profundezas governaram este lugar em particular, o que levou à guerra entre eles e nossos ancestrais.
+Nossos ancestrais os perseguiram nas sombras com a luz de mil lanternas, e eles se esconderam nas sombras, caçando-nos. Porém, havia apenas escuridão no lugar, e por isso seus campos de caça estavam para todos os lados.
+As orações do povo se transformaram em lamentos, mas o Primordial e suas três outras sombras brilhantes não ouviram.
+
+"A Metáfora do Sol"
+Em uma caverna escura, vivia um grupo de pessoas que nunca havia visto a luz. Entre elas estava um sábio que certa vez tinha visto o sol, e ele contou às pessoas reunidas como era a vida sob o sol, e sobre o grande poder dele. Vendo que não compreendiam, acendeu uma tocha — e assim as pessoas vieram para adorar a chama, acreditando que era o sol. Acostumaram-se até mesmo a uma vida de escuridão e fogo.
+Quando o sábio morreu, alguém monopolizou a chama. Usando-a, eles lançaram uma longa sombra sobre a terra.
+
+"A Metáfora da Lótus Esquecida"
+Uma lótus que faz com que todos os que olham para ela esqueçam seus problemas. Um capitão de navio em busca do caminho de volta à superfície descobriu uma tribo de pessoas que comiam essas lótus. Alguns membros da tripulação permaneceram naquele lugar, outros rejeitaram essa tentação.
+A vida é um oceano sem limites de sofrimento. Estamos apenas procurando o caminho de casa.
+
+"O Terceiro Ano de Escuridão"
+Conhecíamos a única que não nos havia abandonado como a "Governante do Tempo". Ela era o momento. Ela era cada momento. Ela era a medida de mil ventos e o sol e a lua. Ela era cada segundo de alegria, cada momento de fúria, cada instante de saudade, cada minuto de obsessão. Ela era cada flash de delírio.
+Nós a chamamos de Kairos, ou "a governante do mundo imutável". Não ousamos falar seu verdadeiro e secreto nome, e por isso o escrevo aqui, apenas uma vez, e ao contrário: "Htoratsi".
+
+...
+
+"O Ano da Cegueira"
+O intelecto do sábio Abrax foi despertada e ele revelou um milagre que trazia luz de dentro de suas mãos. Assim, nossos antepassados começaram a construir Helios, com ele como seu líder.
+
+...
+
+"O Ano da Visão, ou o Primeiro Ano do Sol e da Lua"
+Helios, a carruagem divina do sol, foi finalmente concluída. A noite da Noite Branca chegou, e a Noite Eterna foi banida.
+Os anos do Sol e da Lua começaram.
+
+"O Segundo Ano do Sol e da Lua"
+Nossos ancestrais procuraram o caminho de volta, pois certamente a guerra na superfície havia terminado até então.
+Mas o Primordial, o primeiro trono, havia estabelecido uma proibição, impedindo nossos ancestrais de encontrar o caminho para casa.
+Nesse caso, o Primordial deve ter derrotado o Segundo Que Veio.
+Abrax foi preso por ordem do Filho do Sol.
+
+"A Metáfora da Árvore"
+O jardineiro do rei e o espírito da árvore do jardim real estavam apaixonados. Mas o rei desejava reparar as vigas de seu pavilhão, e por isso precisava cortar a árvore com a maior energia espiritual dentro dela. O rei era a encarnação do Primordial, e o jardineiro não podia desafiar o soberano dos soberanos, e assim ele só podia levar seu apelo ao sacerdote do rei, que era a encarnação do Deus de Tokoyo.
+O sacerdote teve piedade do jardineiro e lhe disse: "Vá, e corte os galhos da árvore espiritual". O jardineiro o fez, e depois fez como o rei ordenou, cortando a própria árvore espiritual em si.
+Então o sacerdote disse: "Plante os galhos da árvore espiritual no chão". Mas o jardineiro disse: "Uma árvore espiritual levará quinhentos anos para crescer". O sacerdote disse: "Seu único pensamento deverá ecoar através da eternidade". E assim, o jardineiro plantou os galhos em seu quintal. Em um instante, os galhos finos cresceram em uma nova árvore, e o novo espírito da árvore era uma continuação da anterior.
+Pois é a Deusa dos Momentos que é capaz de levar "sementes" deste "momento" para o passado e o futuro.
+
+"A Década do Sol e da Lua"
+Abrax já se foi há muito tempo. Os eventos antes do sol e da lua já foram suficientemente registrados. Bem, se eu não ousasse escrever as coisas exatamente como elas aconteceram, como poderia eu, me considerar um escriba do Deus de Tokoyo?
+Escuto barulhos de uma armadura atrás da porta. Aqui, deverão ser as últimas palavras que escreverei.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book334_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book334_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9503b8c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book334_PT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+As terras sob as profundezas afóticas são muito diferentes daquelas da superfície, a ponto de que todo o senso comum derivado da superfície deve ser abandonado lá embaixo. Tudo o que antes sabíamos da terra e do mar nos foi dado diretamente pelos céus. Neste nosso novo mundo, devemos começar a aprender até mesmo pelas metodologias mais simples de novo.
+Ó você que virá depois e lerá estas palavras, não tome a vida que você leva como a normalidade. Mesmo que depois de cem ou mil anos, as pessoas devam se acostumar com a vida aqui embaixo, lembre-se sempre — hoje em dia, nem com o sol nem com a lua são anormais. Mesmo se alguns sábios nos atraíssem o sol, certamente haverá malditos imundos que tomarão emprestada sua luz para lançar longas sombras sobre nós.
+Este livro pretende ajudar as pessoas a entenderem o mundo em que vivem e a nunca esquecerem nosso desejo de voltar à luz.
+(Este livro tem sido constantemente editado, redigido e modificado ao longo dos anos. Até mesmo o nome do título do livro foi alterado de "Terra Afótica" para "Reino de Tokoyo", antes de se tornar "Reino de Byakuya". Mais tarde, devido à graça de Watatsumi, as pessoas das profundezas voltariam à superfície do mar. Mas parece que a "Terra Afótica" tem um significado especial, e não foi universalmente alterada ao longo do texto).
+
+O Vento e A Água
+O Reino de Byakuya não tem montanhas, portanto, é inútil falar disso. Entretanto, nossos sacerdotes e sábios detectaram algo. Mesmo nestas profundezas, o poder do "vento imortal" e da "água" ainda permanecem. A personificação do "vento imortal" é conhecida como "Deus de Tokoyo", e é poeticamente representado como "os mil ventos" ou "os mil ventos do tempo". A "água", por outro lado, é o poder do Reino do Dragarto, representado pelos Dragartos das Profundezas.
+Já desenvolvemos um certo campo de estudo a respeito da relação entre o fogo solar, vento e água. Como tal, tanto a hidrologia quanto o vento eterno devem ser considerados antes de empreender qualquer projeto de engenharia civil.
+
+As Fronteiras do Reino de Byakuya
+As fronteiras do Reino de Byakuya estão marcadas por três cantos. Estes marcam os limites do confronto entre a humanidade e os Dragartos.
+Durante a era do Reino de Byakuya, as Torres dos Três Reinos foram construídas nestes três cantos, usadas para harmonizar os três reinos. Seus antigos nomes foram perdidos pelo tempo, e foram renomeados após a chegada de Watatsumi.
+Estas torres são extremamente importantes e não estão em locais alinhados com o vento ou a água. Ao contrário, seu propósito é estabilizar as tendências do Reino de Byakuya e controlar seus ventos e águas.
+Se estas torres sofressem de algum desastre, o mesmo aconteceria com toda a nação. Como tal, elas têm sido escondidas usando artes secretas. Somente as sacerdotisas e os Vassalos de Watatsumi conseguem invocá-las.
+
+Estreito
+O Estreito era, nos primeiros tempos, encravado entre a face da montanha e uma área conhecida como Terras Circulares esse local ganhando assim, seu nome. Porém, as constantes estranhas mudanças das placas tectônicas no Reino de Byakuya fez com que as Terras Circulares acabassem afundando nas profundezas, fazendo assim com que o Estreito ficasse mais amplo.
+
+O Coração da Serpente
+Desde a primeira vez que nossos ancestrais descobriram este lugar, ele já havia sido palco de um fenômeno único no qual o próprio espaço poderia se sobrepor em um determinado local. Mais tarde, aqueles que vieram antes de nós, utilizariam este fenômeno criando o Coração da Serpente. Ele seria usado para guardar segredos, prender criminosos e adorar a grande serpente imaginária, Ouroboros.
+Nos primórdios, este lugar se chamava Delphi, a terra das serpentes. Este nome não mudou mesmo após a chegada de Watatsumi Omikami.
+
+Dainichi Mikoshi
+O primeiro nome deste lugar era "Helios", e era a torre alta construída pelo sábio Aberaku, que representava a terra, o elemento entre o vento e a água.
+De acordo com a profecia, este era provavelmente o sol que o sábio mostrou, usado para iluminar aquelas cavernas sem luz. E, como estas profecias sugeriam, também foi usado mais tarde para lançar uma grande sombra sobre a nação.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book335_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book335_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b766e966e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book335_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+...A partir de hoje, todas as experiências com os Dragões Herdeiros das Profundezas serão dirigidas pessoalmente por Watatsumi Omikami. Todos os arquivos anteriores ao ano da fundação do calendário Watatsumi foram destruídos. Os números de série do dossiê não devem mais usar as categorias Alfa, Beta, Gama, Delta e Épsilon, que usavam a antiga língua de Watatsumi. Em vez disso, usaremos terra, água, fogo, vento, éter e o vazio daqui em diante.
+Todas as citações e anotações devem ser escritas dentro de aspas (""). A seguinte ordem de escrita deve ser observada: Cabeçalho do arquivo - Número de Série - Assunto - Autor. O autor pode ser omitido, ou seu título interno do laboratório de pesquisa pode ser usado. É proibido o uso do antigo nome Reino de Byakuya/Enkanomiya de um pesquisador ou do nome moderno Watatsumi/Narukami/Povo de Inazuma.
+Estes registros experimentais não devem ser usados para a escrita de diários, cartas de amor ou romances fantasiosos.
+
+...
+A evolução dos "Dragões Herdeiros" ( de agora em diante chamados de Dragão Herdeiro das Profundezas ou simplesmente "Dragartos") é clara para todos verem. ("Água - 101 - Evolução do Dragarto Herdeiro: I")
+Tentamos baixar a temperatura no ambiente de um Dragarto jovem resistente ao calor. Como resultado, eles estavam mais fracos uma vez que amadureceram. Suspeitamos que isto se deva ao fato de seu corpo não possuir a "semente" necessária para resistir a tal ambiente. No entanto, todos os seus descendentes possuiriam alta gordura corporal, maior predileção pelo sono, e manifestariam o elemento Cryo. (Por favor, consulte os dados experimentais após o texto principal. Os dados anormais derivados da amostra 3 são devidos ao fato de meu assistente sentir pena da cobaia do grupo de controle contra fome e alimentá-lo sorrateiramente).
+Quando então colocamos seus descendentes em condições escaldantes, eles escolheriam novamente, como seus ancestrais, o traço de resistência ao calor. Entretanto, nenhum deles desenvolveu características indicativas do elemento Pyro até o momento.
+Não temos dados suficientes para chegar a uma conclusão no momento, mas podemos fazer uma suposição fundamentada de que os Dragartos das Profundezas têm a capacidade de despertar sua "semente" livremente antes de amadurecer.
+Pode-se dizer que mesmo antes de nos encontrar, o povo de Enkanomiya, os Dragartos das Profundezas já haviam armazenado um verdadeiro arsenal dentro de seus corpos.
+...
+
+Os resultados dos testes de inteligência são surpreendentes. ("Vazio - 207 - Pesquisa de Inteligência de Dragartos"). Através de um processo de triagem que consiste em recompensas e punições (Embora pesquisas anteriores indiquem que a triagem seja desnecessária - talvez sejam, afinal de contas, adaptáveis por excelência), as capacidades linguísticas dos Dragartos de quatro gerações abaixo estão começando a se aproximar das de um estudante humano de 12 anos. Talvez seja mais preciso dizer que talvez sempre tiveram seus próprios métodos de comunicação, e o que eles estão mostrando aqui é sua capacidade de aprender.
+Acreditamos que estas experiências devem ser interrompidas. Caso contrário, ainda podemos ser taxados de ter a mentalidade restrita por termos dispensado aquela última pessoa que escreveu um conto fantástico sobre pessoas-dragartos.
+A profecia diz que o Soberano Dragão da Água nascerá sob a forma humana. Não devemos deixar que isto aconteça em Enkanomiya.
+...
+Todas as tentativas anteriores de transplantes falharam. ("Vazio - 907 - Ordens Especiais de Watatsumi Omikami: I"). Como eles não podem aceitar o sangue de Watatsumi Omikami, os Dragartos talvez sejam vítimas de vários efeitos adversos. Talvez eles ainda não sejam fortes o suficiente, mas não podemos ter certeza - realmente, de acordo com nosso roteiro evolutivo de Dragartos racionalizado, já deveríamos ter criado o Dragarto mais forte possível.
+...
+
+O transplante pode ser considerada um sucesso. ("Vazio - 907 - Ordens Especiais de Watatsumi Omikami: III"). A rejeição tem origem no fato de que talvez tenham sido seres do Reino da Luz (também conhecidos como criaturas elementais), e assim estando em desacordo com o Reino Humano, do qual Omikami e seus vassalos corais fazem parte.
+
+Todos os registros experimentais estão fechados. Nenhum experimento aqui realizado resultou na morte de nenhum Dragão Herdeiro - todos eles viveram até ver o fim de seus dias.
+Louvado seja Watatsumi Omikami, gracioso e benevolente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book336_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book336_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf1083b95
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book336_PT.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+Pergunta 1: O que anda sobre quatro pés de manhã cedo, dois pés durante o dia e três pés à noite?
+Resposta: Um Dragarto que se transforma em pessoa para atender a um baile, depois quebra uma de suas pernas e eventualmente acaba andando com uma bengala.
+Esta é a resposta favorita dos sábios. Normalmente, são as crianças que sabem responder melhor. Para os adultos, sempre cheira como uma horrível conspiração quando um Dragarto se transforma em um humano. Segundo uma profecia antiga, o Dragão da Água, o antigo senhor da água, certamente aparecerá sob a forma de um humano. Entretanto, para as crianças, a resposta à pergunta indica a possibilidade de compreensão mútua
+Mas não é uma boa ideia fazer com que Dragartos pareçam adoráveis. Embora tais piadas desmoralizem o medo, elas também baixam a guarda das crianças.
+(Os Dragões Herdeiros das Profundezas evoluíram para exercer o poder de outros elementos e, portanto, perderam sua pureza. Como tal, o Dragão da Água não mais nascerá entre eles).
+
+Pergunta 2: Com apenas uma boca, este ser às vezes tem quatro pés, às vezes, dois pés, e às vezes, três pés. Embora incapaz de se transformar em outras coisas, é capaz de caminhar sobre a terra, nadar na água e voar no céu. Com quanto mais pés ele usa para caminhar, mais se torna cobiçado. Que ser é este?
+Resposta: Um humano.
+Os humanos engatinham em mãos e pés quando bebês, andam sobre duas pernas quando adultos, e usam uma bengala quando velhos. A resposta é sem dúvida "um humano".
+
+Pergunta 3: O que fala com apenas uma boca mas anda de quatro e dois pés?
+Resposta: Alguém criando gado.
+Este enigma é muito antigo. No passado, só conseguíamos entender o significado de gado a partir da leitura de textos. "Quatro patas" refere-se a animais de quatro patas como o gado, o cavalo e o javali. Depois que o Reino de Byakuya caiu nas profundezas do oceano, estes animais foram extintos em duas gerações devido à falta de terra habitável e alimentos.
+Desde a chegada de Watatsumi Omikami, alguns de nós voltamos à superfície do mar para construir um lar e interagir com as pessoas de lá. Portanto, pudemos rever os nomes desses animais. De acordo com o Vassalo e a profecia dos Omikami, todos nós voltaremos um dia para a superfície do oceano, por isso é importante acertar estes nomes.
+Aux significa gado, Hors significa cavalo, e Porco da Floresta significa javali.
+
+Pergunta 4: Quem são as duas irmãs que dão à luz uma à outra todos os dias?
+Resposta: Dia e noite, ou no caso a Noite Branca e a Noite Eterna.
+Este enigma é fácil de entender. Ele remete à sucessão do dia e da noite, que no Reino de Byakuya significa a cíclica Noite Branca e Noite Eterna sob o controle do Dainichi Mikoshi. Embora a terra estivesse em noite perpétua antes da construção do Dainichi Mikoshi, a luz do dia que as pessoas tinham visto permaneceu inalterada.
+A propósito, os dois fenômenos astronômicos especiais do Reino de Byakuya - as miragens e as Sombras Pecaminosas - foram a princípio referidas indiscriminadamente como Eidolons e vistos como os dois lados da mesma moeda. Somente com a chegada de Watatsumi Omikami é que o povo do Reino de Byakuya pôde entender os dois fenômenos e nomeá-los de forma diferente. Embora o sol não brilhasse sobre o Reino de Byakuya, as miragens que apareceram na Noite Branca foram chamadas de Fantasmas do Fogo do Sol e as da Noite Eterna, de Fantasmas de Shiranui. Com o passar do tempo, ambos passaram a ser chamados de Fantasmas do Fogo do Sol, pois são essencialmente a mesma coisa.
+
+Pergunta 5: Eu sou o Nascido da Sombra do Senhor da Luz. Sou um pássaro sem asas que se eleva da terra para o céu. Aqueles que derramam lágrimas em minha presença não sentem tristeza em seus seios. Com uma brisa suave eu desapareço, e assim termina minha vida passageira.
+Resposta: A resposta é fumaça. As aves são criaturas aladas, e é normal que elas não sejam vistas em Enkanomiya.
+
+Pergunta 6: Um pai tem doze filhos, cada um deles tendo então sessenta filhas de diferentes aparências. Delas, trinta são pálidas e trinta são escuras. A família inteira, não conhecendo a morte, só se desvanecerá. Quem é o pai?
+Resposta: A resposta é o ano. O povo do Reino de Byakuya pode achar a parte sobre sessenta netas pálidas ou escuras um pouco confusa. Mas tudo começará a fazer sentido uma vez que eles acertarem a pergunta 4.
+Costumava haver uma sequência para este enigma nos tempos antigos. Dizia-se aproximadamente que cada neta dava à luz a doze descendentes, e cada um deles teria então sessenta filhos. Cada uma dessas crianças mais tarde daria à luz outras sessenta, que continuariam a ter seus próprios filhos. Isto continuaria até que finalmente, todos os descendentes dariam à luz juntos a única e primordial criança — o Deus de Tokoyo, a "mãe" de catorze bilhões de anos.
+Watatsumi Omikami proibiu as pessoas de disseminarem este enigma.
+
+...
+
+Anexo: Figuras Históricas, Seus Nomes Tradicionais e Interpretações de Estilo Narukami
+
+Kairos - Deus de Tokoyo
+...Eris — Arisu
+Abrax - Aberaku
+Caronte — Ka...
+Spartacus - Supada
+Emma — Ema
+... — Koi
+Antigone, Antigonus — Antei
+...
+...
+Erebos, Erebus - Eboshi
+Equión — Eki
+Udaeus — Uda
+Asclepius - Surepio
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book337_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book337_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..16462d700
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book337_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Sorte Futura ——
+Uma rajada de vento assobia repentinamente através dos céus limpos. O que isto deve significar?
+Embora você possa sentir que tudo ao seu redor não para de girar, isto é apenas temporário.
+Cuidado com aqueles que aparecem ao seu redor, por mais familiares que esses rostos possam ser.
+Quem sabe? Seu destino pode ser mudado pela presença deles sem o seu conhecimento...
+
+Seu objeto da sorte do dia: Um dandelion de uma terra distante.
+As sementes que seguem o vento são um símbolo muito apropriado para você.
+Voe, voe à deriva, através dos mares, para terras longínquas.
+Mas um dia, você não vai mais ficar à deriva.
+Um dia, você se tornará o que você espera ser.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book33_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book33_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ae137c9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book33_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Superficialmente, os seis pigmeus eram fiéis à princesa e ao príncipe e os seguiam por toda parte. Mas eles ainda eram criaturas hediondas da Terra da Noite, e a corrupção corria em suas veias. Conforme os dias de viagem para o Reino da Luz se tornavam longos e perigosos, a raiz do mal voltaria a florescer em seus corações.
+O medo deu raiz à maldade, e desta maldade, cresceu a conspiração maligna. Os seis anões começaram a planejar sua conspiração maldosa.
+O pigmeu cego abriu os olhos cinzentos e cheirou os raios do sol:
+"Por que não deveríamos apenas manter o príncipe sempre conosco? Em vez de confiar em promessas vazias, devemos garantir a luz do sol a longo prazo."
+O pigmeu tolo, coçando sua testa cheia de marcas de sarna, tentava engolir o sabor dos raios de sol descontroladamente:
+"Hehehe, eu... acho que devíamos sequestrar o Príncipe e usá-lo... usá-lo para nos tornar mais inteligentes. Esse é o jeito inteligente!"
+O pigmeu tímido, abanando seu pequeno punho fechado, raivoso, disse em voz aguda:
+"Tudo o que aquele canalha fez foi salvar nossas vidas e agora ele age de forma tão condescendente, nos tratando como criados. Vou desafiá-lo para um duelo!"
+O pigmeu atrofiado franziu o nariz e fez cara feia:
+"Irmãos, vocês têm estado escondidos nas sombras por muito tempo. A escuridão tem turvado seu julgamento. É de uma nova vida que precisamos para sobreviver. Sugiro que usemos o cadáver do príncipe como fertilizante para que meu jardim possa florescer novamente."
+O pigmeu despreocupado se mostrou inquieto e começou a apregoar:
+"É melhor acabarmos com isto rapidamente... Se não fossem eles, estes pensamentos malignos não teriam entrado em minha mente e eu não teria ficado tão sombrio."
+Houve um pigmeu que não entrou na discussão. Não porque ele não fosse mau, mas porque a culpa de trair seu salvador venceu sua natureza perversa o suficiente para fazê-lo manter a boca fechada. Ele não conseguia dizer uma única palavra. No entanto, a culpa não conseguiu suprimir completamente sua natureza corrupta e todos os pigmeus concordaram com o esquema. Eles decidiram envenenar a água do Príncipe.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book343_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book343_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book343_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book344_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book344_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6dd9d978b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book344_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Querido Anthon Melnikov,
+
+Lamento muito lhe informar que devido aos eventos recentes, nossa estação de suprimentos foi fechada. Nosso plano anterior de beber Água de Fogo juntos quando você retornasse agora parece impossível.
+Deixei alguns mantimentos escondidos, devem ser suficientes para consumi-los a curto prazo. Levem o quanto precisarem.
+"Desculpe, como seu amigo, isso é tudo que posso fazer por você. Da próxima vez que nos encontrarmos, seremos inimigos. Embora eu entenda que o que está acontecendo no terreno pode não estar relacionado à sua missão, espero que você entenda que tais violações não podem ser toleradas."
+Assim como você luta a mando da Tsaritsa de Snezhnaya, nós, os Millelith, defendemos nossa pátria. Todos devemos assumir a responsabilidade pelas coisas importantes.
+
+Boa sorte. Yanbo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book345_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book345_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..476559024
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book345_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Carta de Nikolay
+
+Para minha querida irmã Katya:
+
+Ouvi o nosso Capitão dizer que irão transferir você para nosso regimento. Não tenho nem palavras para expressar minha felicidade!
+Carrego sempre comigo a Balalaica que você me deu, fazendo uns reparos aqui e ali. Depois de repor os trastes que eu tinha quebrado, o som agora está muito mias natural.
+Mas lembre-se, como foi você que me pediu para guardar, então não vou mais devolver para você! Atrapalhada e estabanada do jeito que você é, se você estragar de novo, não vou mais consertar para você!
+Ah, sim, eu aprendi duas músicas novas recentemente. Quando você vier, irei tocar para você se impressionar. Assim como antigamente, quando cantávamos e tocávamos Balalaica em frente à fogueira, contando piadas e à espera dos presentes de Tsaritsa para nossos irmãos e irmãs na Casa da Lareira em celebração ao ano novo...
+A diferença é que dessa vez já não somos mais crianças despreocupadas. Agora temos maiores responsabilidades em nossos ombros e pensamentos mais profundos.
+
+Por causa do encontro desta vez, o Capitão nos concedeu folga de meio-dia. Não se esqueça de trazer suas bebidas e a sobremesa. Vamos colocar o papo em dia! Tenho muitas histórias para compartilhar com você. Acredito que você também tenha passado por muitas coisas interessantes para contar!
+E aliás, não ria de mim se você achar que eu engordei! E eu também vou reparar se você engordou ou não também
+
+Estou ansioso para encontrar com você.
+Nikolay Snezhevich
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book346_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book346_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ac735ad4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book346_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+Neste momento, {M#o}{F#a} Viajante de cabelos loiros começou a correr velozmente. Derrotando o Ronin em um instante!
+{M#O forasteiro loiro}{F#A forasteira loira} empunhou uma espada longa enquanto girava! A lâmina cheia da intenção de matar! Ah!
+O Ronin cospe um monte de sangue! "Urgh!"
+{M#O forasteiro loiro}{F#A forasteira loira} empunhou uma espada longa enquanto girava! A lâmina cheia da intenção de matar! Ah!
+O Ronin cospe um monte de sangue! "Urgh!"
+{M#O forasteiro loiro}{F#A forasteira loira} empunhou uma espada longa enquanto girava! A lâmina cheia da intenção de matar! Ah!
+O Ronin cospe um monte de sangue! "Urgh!"
+{M#O forasteiro loiro}{F#A forasteira loira} empunhou uma espada longa enquanto girava! A lâmina cheia da intenção de matar! Ah!
+O Ronin cospe um monte de sangue! "Urgh! Fomos derrotados!"
+...
+Durante este giro que parecia interminável, {M#o guerreiro}{F#a guerreira} se transformou em um redemoinho dourado! O redemoinho dourado cobriu cada centímetro de terra. Os espadachins com olhos aguçados devem ter notado — {M#o forasteiro loiro}{F#a forasteira loira} estava desencadeando a Kouranka Daitatsumaki, uma técnica que foi considerada proibida até mesmo dentre os artistas marciais de antigamente.
+Ao ser acertado pela Kouranka Daitatsumaki, um jato de sangue, tão alto quanto a Montanha Yougou, saiu voando do corpo do Ronin, o jato carmesim lançando-o para trás. De fato, este era o poder desta técnica secreta, Kouranka Daitatsumaki, aquela velocidade se transformou em energia, e energia se transformou em matéria — e desta matéria nasceu "O Grande Desfile Youkai: Hyakkiyakou"!
+O Ronin acertou a parede da arena! O lado de fora da parede da arena ficou quebrada...
+...
+(Uma carta está presa atrás: "As representações da batalha são realmente muito vívidas, o suficiente para fazer com que você se sinta lá na arena junto, o Sr. Kabayuki, assistindo ao desenrolar da emocionante luta. Dito isto, Sr. Kabayuki, você já considerou a ideia de levar seu trabalho em uma direção diferente? Ao invés de escrever romances, seu estilo deve se adequar melhor a histórias curtas ou shows de comédia manzai.")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book34_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book34_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8f1e4bcd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book34_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Naquele momento, a princesa pálida dormia profundamente e não tinha a menor ideia da trama perversa dos pigmeus. Sob a cobertura do céu noturno, os seis pigmeus fizeram seu primeiro movimento.
+E, assim, enquanto a Princesa dormia profundamente e o Príncipe estava envenenado e inconsciente, os seis pigmeus puseram em prática seu plano maligno.
+Enquanto dormia, a Princesa não fazia ideia de como o Príncipe estava sendo torturado. Em seus sonhos, o corpo do seu amado brilhava com cores luminosas e luzes espalhadas suavemente como cetim. O brilho laranja do sol poente pintou uma camada de caramelo no lago azul, tornando a água tão doce quanto o néctar. Novas cores foram pintadas nas colinas escuras e a cidade arruinada foi transformada num castelo de doces. No entanto, quando a Princesa chamou o Príncipe pelo seu nome, tudo o que ouviu em resposta foram palavras indistinguíveis.
+Coitada da Princesa que não sabia nada, nem podia saber, pois o Príncipe não podia mais responder a seu chamamento.
+Raios brilharam e trovões ecoaram no silencioso céu noturno. Os seis pigmeus executaram seu esquema com sucesso. Para comemorar, eles montaram uma panela enorme e prepararam uma panela de sopa grossa com musgo e cogumelos venenosos. Mas assim que os culpados estavam aproveitando o banquete, a alma quebrada do Príncipe usou todo o seu poder restante para amaldiçoar os pigmeus. Para o resto de suas vidas, eles foram atormentados por uma maldição que os fez sentir como se estivessem sendo cozidos em uma enorme panela, incapazes de ver a luz do dia novamente.
+No entanto, durante a celebração, um dos pigmeus envolveu o Príncipe na toalha de mesa suja, com a intenção de carregá-lo de volta à floresta escura para buscar ajuda da Princesa, na esperança de acordá-lo. Ninguém sabe se isso foi de um persistente senso de lealdade à princesa, ou simplesmente nascido de seu medo da maldição.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book353_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book353_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..74025b5b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book353_PT.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+À equipe de exploração:
+
+Peço desculpas por ter ido embora sem me despedir.
+Eu agradeço do fundo do coração pela ajuda de todos, mas temo que não poderei mais continuar cooperando com vocês.
+
+Jinwu, por favor, não fique triste por eu ter partido. Confio que entre todos os jovens aventureiros imprudentes e inexperientes que você cuidou, eu sou apenas mais um tolo qualquer. Espero não ter sido uma dor de cabeça para você e embora eu tenha ido embora, e que tenha te deixado com boas lembranças. Se eu tivesse alguma família, você teria sido a mais importante para mim... Existem ainda muitas histórias das quais ainda não tive tempo de compartilhar com você. Tudo que posso fazer é deixar alguns nomes incompletos no mapa. É uma pena que isso tenha sido feito de forma aleatória e eu não tenha conseguido realizar uma pesquisa aprofundada ou melhorar minha redação. Lamento muito não ter conseguido encontrar nomes melhores para você e para os outros.
+De qualquer forma, agradeço pela sua proteção e carinho, mas ao invés de ser cuidada pelos mais velhos para sempre, prefiro ficar sozinha e ter uma aventura real.
+
+Sr. Khedive, me perdoe pela teimosia. Eu entendo que você tem o seu jeito de pensar, ou como você mesmo disso, os segredos mais profundos do Despenhadeiro não são para os meros mortais. Talvez por causa disso, por eu não ter a "Visão", que as coisas são tão difíceis para mim.
+E, no entanto, não posso deixar de me perguntar se grandes aventureiros como Leonard ou Stanley ou Roald já viram o que eu vi: profundos, escuros, antigos salões de pedra, lama roxa escura jorrando como lava, safiras azul-claro tilintando no ar, monumentos ancestrais em ruínas, mapas esculpidos em pedras milenares e muitas outras maravilhas indescritíveis... Será que eles, grandes aventureiros, teriam corrido para salvar suas vidas, ou teriam tido a coragem de arriscar suas vidas para enfrentar o que enfrentei, visando explorar as profundezas misteriosas da Terra?
+O que você, Khedive, como estudioso e mero mortal como eu, escolheria em tal situação?
+
+Clitopho, espero que não você tenha se ofendido com minha desconfiança e comportamento ruins. Mesmo que você pertença a uma organização ilegal como os Ladrões de Tesouro, seja sempre sorrateiro e aldrabão, não seja higiênico preparando bebidas, seja rude com Jinwu, não preste atenção às normas de segurança do Ministério e não goste de ouvir conselhos e advertências dos outros... Apesar de todas as suas falhas, eu não acho que elas realmente importem para mim. Como sua amiga, sinto muito não ter conhecido você antes.
+
+Muning, lamento, mas não vou me apresentar no meu posto. Obrigada por tudo o que fez para eu poder obter meu cargo oficial no Ministério dos Assuntos Civis. Sem você eu nem conseguiria pisar na entrada do Despenhadeiro. Talvez a oferta oficial do Ministério chegue depois da minha partida. Por favor, guarde para mim, e se eu tiver a chance de voltar, vou levá-lo para jantar. É uma promessa!
+
+{NICKNAME}, obrigada por tudo o que fez por mim durante essa viagem. Você me deu bons concelhos, e me ajudou quando eu precisei. Sempre serei grata a você. Gostaria poder retribuir o favor, mas realmente não sei como. Você foi abençoad{F#a}{M#o} pelos arcontes com o talento de poder usar todos os tipos de Energia Elemental para ajudá-l{F#a}{M#o} em suas aventuras. Embora eu possa nunca descobrir a resposta, eu ainda gostaria de perguntar a você, como alguém como você nos vê, meros mortais?
+
+Em tempos antigos, quando heróis e Yaksha lutavam juntos com Rex Lapis, quando rochas foram quebradas para criar montanhas, quando pedras foram jogadas para se formar o mar, qual era o lugar de nós mortais, que os arcontes não reparavam ou reconheciam? O que eram nossos amores e ódios mundanos? Felicidade e tristeza mundana? Conquistas e realizações mundanas? Laços e relações mundanas? Seria isso tudo algo irrelevante nos olhos dos arcontes? Seriam as antigas moradas dos arcontes paisagens inexplicáveis para os mortais, algum lugar além do alcançável pela coragem humana?
+
+Pode parecer desrespeitoso falar isso quando Rex Lapis já partiu...
+Mas em comparação aos que foram escolhidos para receber a benção dos arcontes, o que nós, meros mortais despercebidos pelos arcontes podemos fazer sobre nós mesmos? Por acaso também acabamos tendo sonhos, e acabamos perseguindo-os durante nossas vidas cheias e complicadas... Não queremos ser esquecidos, por isso, nos esforçamos muito para fazer alguma diferença, ou trabalhamos duro em um trabalho cansativo e repetitivo diariamente com a coragem de um humano ordinário... Isso tudo são atos sem significados?
+Pense nos colhedores de ervas, que ficam pendurados em cima de precipícios, mineradores que passam dia e noite trabalhando apesar dos perigos de terremotos, e os trabalhadores que martelam cada um dos pregos de um gigantesco barco de vários andares... Se seus trabalhos árduos são considerados como coisas mundanas e não merecedoras de serem notadas, não consigo evitar em questionar a lógica dos arcontes em abençoar alguns de nossos desejos e dignidades acima de outros.
+
+Com tais questões em mente, te acompanhei pelas incertezas e perigos das profundezas do Despenhadeiro, indo além dos meus limites como uma mera mortal. Eu não diria que "conquistei" ou "explorei" a área, mas espero poder pelo menos colocar o Despenhadeiro no mapa que desenhei e editei. Quero marcar os lugares em que fui e nomear os diversos cenários diferentes do Despenhadeiro com os nomes dos mortais, nomes que me pertencem.
+Por falta de uma solução inteligente, acredito que esta seja a única forma de inspirar aqueles que vierem depois de mim. Quero poder contar o quão longe alguém que não foi escolhida pelos arcontes pode ir e quais histórias podem ser deixadas para trás.
+
+Por favor, não se preocupe comigo. Minha jornada apenas começou. Depois que eu tiver terminado de dar um tempo, marcharei ainda mais fundo. Obrigada por ter me ajudado a limpar o caminho a frente. Continuarei me aventurando nas profundezas do Despenhadeiro até que eu não possa mais.
+Boa sorte, meus companheiros de equipe.
+Espero poder nos encontrar novamente em nossas jornadas em breve.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book354_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book354_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..76a404a58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book354_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dois dias antes do festival
+Informações sobre o navio e convidados: Grande navio de passageiros, bardos de Mondstadt, pintor Calx e dependente.
+Horário de chegada estipulado: 08:00
+
+Segundo dia do festival
+Informações sobre o navio e convidados: Grande navio de passageiros, calígrafo de Liyue, pintor, jogadores de Teatro Mechanicus, autor Zhenyu.
+Horário de chegada estipulado: 10:00
+
+Terceiro dia do festival
+Informações sobre o navio e convidados: Grande navio de passageiros, só fará breve parada, uma pessoa.
+Horário de chegada estipulado: 09:00
+
+...
+
+Dia seguinte ao evento de lançamento
+Informações sobre o navio e convidados: Pequeno navio de passageiros, duas pessoas.
+Horário de chegada estipulado: 10:00
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book355_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book355_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a604f6df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book355_PT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+Sobre os Cinco Kasen:
+Muito tempo atrás, Inazuma tinha cinco poetas lendários. Eles eram muito habilidosos na música e escrita, e receberam o honroso nome de "Os Cinco Kasen", que significa cinco fadas do canto e poesia. Dizem que a Shogun adorava suas obras, e que todos os anos, um deles ia até Tenshukaku apresentar sua nova coletânea de poesias para a avaliação da Shogun.
+Os Cinco Kasen são conhecidos como Suikou, Aoi no Okina, Akahito, Sumizome e Kuronushi.
+Mas os seus nomes verdadeiros se perderam na história. De acordo com uma teoria amplamente aceitada, as histórias dos Cinco Kasen foram adaptadas repetidas vezes e encenadas no palco, com os cinco personagens vestidos em cores distintas: verde, azul, vermelho, branco e preto. Com o tempo, a audiência começou a se referir a eles por essas cores, daí o nome que é presente até os dias atuais. Entretanto, existem outras teorias. Alguns acreditam que Suikou tem esse nome por causa de sua residência, a pequena Casa Suikou. Alguns também dizem que o nome "Aka" em Akahito surgiu de seu hábito de marcar suas obras com um selo vermelho escarlate.
+...
+
+Sobre as histórias dos Cinco Kasen:
+Todos em Inazuma conhecem a história dos Cinco Kasen, e no passado histórias com eles foram muito populares em toda Inazuma.
+Infelizmente, apesar de sua popularidade e abundância, poucos detalhes sobreviveram até hoje. A maioria provavelmente se perdeu durante a grande calamidade que aconteceu quinhentos anos atrás.
+Conforme a literatura existente, durante a era dourada em que tais histórias eram criadas, elas seguiam o mesmo formato: um conjunto de quatro poemas, cada um contando um fragmento da história do ponto de vista de um dos Kasen, e os quatro juntos contavam a história inteira. O que é interessante é que nenhum capítulo parecia ser narrado da perspectiva de Kuronushi.
+...
+
+Sumário dos Cinco Kasen
+Suikou: uma alma livre, amante do saquê, nascido numa família ordinária. Alguns dizem que seu nome "Suikou" é devido à simples residência que morava, a Casa Suikou.
+
+Aoi no Okina: um idoso e habilidoso jogador de xadrez. Além de poemas, ele também deixou para trás alguns romances. Dizem que ele era na verdade um oficial do Shogunato que não havia se destacado profissionalmente até seus últimos anos. Outros dizem que não era humano, mas um velho kitsune em forma humana.
+
+Akahito: um espadachim talentoso que provavelmente veio de uma família marcial. Dizem que seu nome veio de seu hábito de marcar suas obras com um selo vermelho escarlate.
+
+Sumizome: Ela já foi uma Sacerdotisa, habilidosa nas artes florais e dança. Mais tarde, ela passou a trabalhar para a Shogun. Alguns dizem que ela abandonou o trabalho após ter se tornado famosa, e se dedicou as suas criações artísticas. Alguns dizem que ela continuou servindo a Shogun até o final de sua vida.
+
+Kuronushi: Pouco se sabe sobre ele, nem mesmo se sabe quem ele realmente é. Talvez, isso explique as diferentes histórias sobre sua identidade e personalidade, comparado as dos outros quatro Kasen.
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book356_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book356_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..eee1b10b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book356_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+O Esplendor dos Cinco Kasen: Suikou
+
+Minha morada era longe do resto do mundo, mas a minha fama perturbava a minha paz.
+Para Tenshukaku fui de azul apresentar nosso trabalho, mas o de Aoi estava faltando uma página.
+Eu ajoelhei e implorei por misericórdia, e disse que sabia como havia sido perdida.
+Na noite anterior eu estava bêbado, então a sombra de uma pessoa passou por mim.
+Algum maldito traiçoeiro deve ter roubado o poema, me levando a esta enorme perda.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book357_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book357_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..efc25e3dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book357_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+O Esplendor dos Cinco Kasen: Aoi no Okina
+
+Minha juventude foi um esplendor, e em minha idade avançada, uma decadência.
+Eu não queria ter agido de forma tão traiçoeira, mas minha vida foi ameaçada.
+Então eu procurei meus trabalhos, e o escondi em minhas roupas.
+Eu não entendo os motivos por trás das coisas que aconteceram, apenas que os motivos da pessoa misteriosa devam ser perversos.
+Este poema é dedicado a Akahito, que, para minha grande tristeza, foi banido.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book358_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book358_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ed292989
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book358_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+O Esplendor dos Cinco Kasen: Akahito
+
+Por anos fui famoso, e desde minha juventude tive grandes ambições.
+Carimbei cada verso novo com um selo escarlate, dessa forma, fiquei conhecido por todos.
+Mas ano passado, quando apresentamos nossos versos, descobriram que o meu foi copiado de poetas do passado.
+Por conta do roubo e das mentiras, fui banido e obrigado a viver em solidão.
+As cinco luzes radiantes jamais se recuperarão, assim como as impermanências do mundo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book359_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book359_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd564c503
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book359_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+O Esplendor dos Cinco Kasen: Sumizome
+
+
+Mergulhei os versos nas águas claras, e a verdade emergiu.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book35_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book35_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..db457f3a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book35_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+O pigmeu arrastou o príncipe para longe de seus irmãos maliciosos, seguiu a trilha e procurou a fonte de pureza onde a princesa dormia.
+
+O que o pigmeu não sabia é que a maldosa Mãe da Noite já havia encontrado a Princesa. Ela seguiu o pigmeu furtivamente, como um gato selvagem perseguindo sua presa, sua figura sombria encobrindo o luar e a luz das estrelas.
+Quando os anões chegaram, a princesa já havia ido embora. O chirriar doloroso de uma coruja noturna foi ouvido quando a Mãe da Noite surgiu da fonte, agora corrompida.
+"Criatura miserável, você está aqui para ver seu mestre?" O sorriso vil da Mãe da Noite exalou o fôlego do abismo.
+"Se é assim, temo que tudo que um ser tão pequeno como você encontrará aqui é desespero."
+"Aquela princesa tola está agora acorrentada. Eu destruí o Reino do Luar e amaldiçoei seu povo diante de seus olhos. Eles estarão em um estado morto-vivo, permanecendo no ponto entre a vida e a morte para sempre. Sem alma e sem luar." As palavras da Mãe da Noite caíram como gotas de chuva fria em uma tumba esquecida.
+"Pobre pigmeu, você realmente devia ter visto a expressão da sua Princesa quando viu tudo isso."
+O coração do pigmeu se encheu de medo, como se um pesadelo pressionasse seu peito.
+A Mãe da Noite deixou o pigmeu chafurdando na dor. Mas primeiro - seja por algum sentimento de piedade até então desconhecido, ou seja simplesmente para vê-lo sofrer mais, nunca saberemos - a Mãe da Noite deixou uma esperança para o miserável pigmeu.
+"Dentro de milhares de anos, o meu maior inimigo descerá. Ele brandirá uma espada que anunciará o amanhecer e usará uma armadura que poderá refletir a luz do sol. Ele destruirá o meu reino e ressuscitará o Príncipe. A princesa então ficará livre do seu tormento eterno. Até lá, não temo nenhuma alma que haja na Terra da Noite, pois, nada trará um fim ao meu reinado, exceto a catástrofe anunciada pela profecia. Quanto a você, o escravo traiçoeiro que envenenou o seu mestre... o destino fará com que recebas o que merece."
+Depois de terminar de falar, a figura da Mãe da Noite colapsou e desvaneceu, se transformando em lama e insetos venenosos e formando um pântano.
+Devastado, o anão vagou por aí com tristeza e pesar. Ele escondeu o corpo em um buraco de árvore e caminhou sozinho durante a noite, em um exílio do qual ele mesmo se impôs.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book360_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book360_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d524a160f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book360_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+O Esplendor dos Cinco Kasen: Sumizome
+
+Analisando suas poesias, descobri que as peças copiadas não tinham o carimbo escarlate.
+Mergulhei os versos nas águas claras, e a verdade emergiu.
+Os poemas verdadeiros não foram perdidos, mas o texto desse crime desprezível desapareceu.
+Aoi no Okina passou por mim, buscando inspiração, pois ele estava escrevendo um verso para Akahito.
+A tempestade ainda não tinha se dissipado, e já era hora de escrever novos poemas...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book361_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book361_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book361_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book362_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book362_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..41d37f07d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book362_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+A todos que estão lendo esta carta:
+Eu, Kaedehara Yoshinori, guardei um segredo por toda minha vida. Já não tenho mais muito tempo neste mundo, e após muito pensar, decidir revelar a verdade.
+Muitos anos atrás, quando estava perseguindo os ferreiros com o Comissário Kamisato da Comissão Yashiro, não fui ferido por um dos ferreiros fugitivos.
+Na verdade, era uma noite, e as pistas nos levaram até a praia. Eu esperei pelos culpados se revelarem. Entretanto, não havia nenhum ferreiro no local, somente um desconhecido excêntrico. Esse desconhecido alegava ser o responsável por trás dos forjamentos fracassados e disse que estava aguardando por nós pacientemente. Ele ameaçou destruir as Raiden Gokaden.
+Essa pessoa era hábil, e num piscar de olhos, eu e meus Samurai fomos derrotados. O Comissário Kamisato foi seriamente ferido, e eu mal escapei da morte. Felizmente meu chapéu me protegeu de um golpe contra minha cabeça.
+Esse desconhecido poderia ter tirado minha vida naquele momento. Mas, após reparar em minha aparência, parou de atacar e perguntou se eu tinha alguma conexão com o nome "Niwa". Eu respondi que era o sobrenome de meu pai, e que após seu desaparecimento, fui adotado pela família Kaedehara.
+Ao ouvir minha resposta, o desconhecido parou. Após um longo silêncio, disse: "Diga isso a ela. Meu nome é Kunikuzushi". Ele se virou e partiu...
+
+O forjamento fracassou porque este desconhecido alterou o diagrama de Narukami Ogoso Toda-Poderosa. O Mestre kamisato sabia a relevância deste evento, mas permaneceu em silêncio, pois temia que falar demais poderia arrastar outros para um crime que poderia ser considerado traição. Apesar de suas feridas sérias, ele insistiu que fomos feridos pelos ferreiros fugitivos, e me aconselhou a ficar em silêncio. Eu, eternamente grato por sua consideração, e compreendendo que a situação não era ideal, decidi enterrar isso no meu coração.
+Como líder do Clã Kaedehara, estou envergonhado em testemunhar a queda da Arte Isshin. Mas, como um pai, é minha prioridade garantir a segurança de meus filhos e netos. Se você que está lendo esta carta for um descendente de nossa família, não persiga cegamente nossos inimigos do passado, nem seja acorrentado pelas dívidas e deveres do que já se foi. A busca ao passado lhe fará apenas se perder.
+
+Kaedehara Yoshinori
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book36_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book36_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..817494cfc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book36_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Muitos anos depois, quando o tornozelo de Gothson ficou preso na mesma armadilha de animais infelizes que ele mesmo havia colocado, ele deve ter se lembrado da tarde em que seu pai o havia levado à cidade para participar do Ludi Harpastum.
+A vida inteira de Gothson foi, sem dúvida, infeliz. Mas ele nunca pôde se lembrar quando seus infortúnios tinham começado. Ele passou sua infância no Vale Termal, sob a proteção da Fada da Fonte. De fato, todos os caçadores viveram vidas pacíficas e despreocupadas.
+Quando Gothson tinha sete verões de idade, seu pai o levou para Mondstadt para assistir ao circo no Ludi Harpastum. Esta foi a primeira vez que Gothson entrou na cidade em sua vida. Ele estava enfeitiçado pelos aromas de doces e carnes assadas, pelas luzes brilhantes e papel colorido, pelos palhaços que treinavam os javalis selvagens e pelos mágicos e seus truques.
+Em suas deslumbrantes lembranças de infância, Gothson viu seu pai caminhando para as multidões do festival, passando por um arco de madeira marcado com as palavras "Concurso de Amontoar" gigantes, e lentamente se afastando mais dele. Mas sua atenção foi atraída pela Fada da Fonte.
+Talvez ele entenda quando for maior que o espírito no festival não era mais do que um ator recrutado por 20 Mora por dia. Mas para uma criança, a sua cabeça está sempre cheia das imaginações e ilusões.
+Gothson foi embalado pelo sono com as histórias das Fadas da Fonte, e no exterior ele vagou e se aventurou em seus sonhos sem limites. No sonho de um aventureiro, ele viu geleia de arco-íris jorrar da boca de uma antiga estátua. Gothson estava prestes a se apresentar e participar, quando seu sonho foi destruído pelo som de uma briga.
+"Corra rápido!" A cara gorda do pai estava cheia de suco de fruta e carne moída, o que obstruía sua visão.
+Sobre seu ombro, Gothson podia ver uma pilha de carne assada sob uma luz vermelha brilhante, cambaleando e tremendo enquanto se curvava em meio aos gritos horrorizados da multidão.
+
+Enquanto ele fugia, o pai de Gothson derrubou uma senhora gorda, e machucou seu próprio quadril. Ele então caiu e esmagou seu filho com todo o seu peso. Por sua vez, a pilha de carne desabou, aos gritos horrorizados da multidão...
+Os Cavaleiros de Favonius levaram três dias para finalmente limpar a carne assada, os legumes, os alimentos e outras coisas que estavam espalhadas por toda a praça - sem mencionar levar aqueles que tinham saído um pouco dos limites. A partir de então, eles foram obrigados a declarar que todos os futuros Ludi Harpastum teriam que ser realizados fora da cidade.
+Então a família de Gothson perdeu dois caçadores e teve mais dois doentes, tudo em uma noite. E o que eles ganharam com isso? Uma medalha de ouro que chegou com dois dias de atraso.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book371_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book371_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7002678ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book371_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+"Capitão, perdoe minha franqueza, mas você dormiu o tempo inteiro durante a reunião".
+"Oh, você reparou".
+"Você estava setando, mas já vi isso acontecer muitas vezes. Capitão, por favor, não use seu treinamento como um artista marcial dessa forma. Um relatório escrito não lhe salvará se o Comandante da Frota souber disso".
+Mahasti disse isso, mas na verdade ninguém nunca se atreveu a se sublevar contra seu superior. No delicado balanço que o Comando da Frota Aliada mantinha internamente, seu capitão de meia-idade e superior, Bitchuu Kyuubei, também conhecido como "Shinkurou", e agora também conhecido como "Semimaru" por causa de uma pronúncia medíocre, era a mesma pessoa que todos estavam bajulando para ter ao seu lado, e um dos mais prováveis para resolver esse impasse.
+Isso foi dez anos atrás...
+Shinkurou pensou silenciosamente.
+
+Essa batalha vitoriosa na Vila Asada foi, em retrospectiva, um teste pequeno sobre a proeza militar de Shinkurou. Mas para as partes envolvidas, pode-se dizer que foi o começo de um desastre.
+Como esperado, o Tai-Shogun não permitiria que uma pessoa talentosa como essa vagasse pelas montanhas.
+Pouco depois, Shinkurou foi cegado em ambos os olhos e encarcerado.
+Essa situação persistiu até cinco anos atrás quando o Clã Iwagawa foi derrotado por um exército aliado liderado pelo Daimyo do Clã Oome, decapitando seu líder no processo. Desse momento em diante, a nação e seu povo finalmente tiveram um período de paz...
+Isso foi o que o novo Seii Tai-Shogun disse para Shinkurou pessoalmente enquanto ele estava na prisão.
+Shinkurou nunca em sua vida viu o povo comum poder viver e trabalhar em paz, e esse estranho Tai-Shogun também não era nenhuma pessoa santa. A anistia geral era algo que tinha de ser feito para ganhar o apoio do povo.
+Ao se lembrar do passado, Shinkurou não pôde evitar suspirar: seja no passado ou hoje, as pessoas como ele sempre e involuntariamente estariam no olho do furacão.
+
+"Essa nação nos considera traidores. Mas nesse vasto universo, nós também o somos".
+O Shogun olhou para Shinkurou sentado e falou num tom de voz indiferente.
+"O Imposto Imperial não é mais algo que esse minúsculo planeta na fronteira do universo pode suportar. E uma pessoa habilidosa como você deveria florescer na Via-Láctea".
+"Aquele cretino do Iwagawa roubou o nome de seu Clã e seu nome, mas abandone esse passado. De agora em diante, você será conhecido como 'Semimaru'".
+
+Sim. Alguém que não tinha mais passado, alguém que os olhos não mais podiam contemplar as muitas maravilhas do universo... Agora, a vastidão do universo se abria para ele.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book372_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book372_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f55438787
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book372_PT.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Essa é a vida.
+Meus pais sempre disseram que eu deveria saber distinguir o bem do mal. Mas a verdade é que entre duas escolhas más, escolhemos a menos má.
+Minha companheira decidiu se separar de mim. Ela também disse a meus superiores que eu sou viciado em apostar, e que também não tenho trabalho. Eu não tenho dinheiro, por isso não tenho como fazer coisas fúteis como essa. Se eu não pagasse as taxas de proteção, meus pais poderiam estar em perigo.
+Além disso, eles reclamaram que não tenho perspectiva para o futuro. Não faço nada, nem tenho dinheiro.
+Por que faço isso? Eu não fiz nada de errado.
+Se eu fiz algo de errado, foi me esforçar para nada. Quero acabar com tudo, mas não tenho a coragem para isso.
+Não importa. Pagarei quando voltarem. Depois de pagar, pensarei em como ganhar Mora. Não quero ficar só comendo ervas marinhas.
+Bem, talvez nós devemos fazer a escolha menos ruim de duas más.
+Que me cortem em dois com uma espada, ou talvez caia uma pedra em minha cabeça, qual seria melhor?
+"Tzzzz..."
+Que som estranho é esse?
+Será que esta trovejando?
+...
+Não sei quanto tempo fiquei inconsciente
+Antes de desmaiar, me lembro de ter tido a sensação que algo afiado passava por meu corpo.
+"Mas... Por que não sinto dor?!"
+Me assustei tanto que soltei um grito.
+Essa é minha voz?
+"Ah! Ah!"
+Isso mesmo.
+Levantei meu braço. A pele por baixo do belo tecido era incomparavelmente pálida.
+Esse claramente não era meu corpo, mas por um momento minha mente não foi capaz de processar isso.
+Era impossível.
+Tentei me levantar. E então pude ver completamente a minha aparência com essas roupas.
+Cada detalhe era luxuoso, essa roupa só poderia ser de alguém importante...
+Será que...
+"Não é o jovem de antes? Hã? Shogun Raiden?"
+Disse uma forte voz.
+Sim, isso mesmo.
+Parecia que eu havia me tornado na Shogun Raiden.
+Os Kairagi que vieram por causa da taxa de proteção ficaram de guarda. Apesar de não ver seus rostos, seus movimentos tinham cautela e medo.
+Nunca havia visto nada parecido.
+"Companheiro, a hora da vingança chegou..."
+Sua voz enfraqueceu, ele estava com medo.
+Ele não queria parecer ridículo em frente aos seus companheiros, por isso não podia fugir, mas ele já sabia como aquela batalha acabaria.
+Cada vez haviam mais pessoas... Dez, vinte, cinquenta...
+Talvez tivessem pensado que podiam compensar a desvantagem de poder com número de pessoas.
+Mas o poder da Shogun Raiden não é algo comparável ao poder dos mortais.
+"Pois bem, podem vir".
+Respire, se concentre. Ponha-se em posição.
+Com este golpe de minha lâmina, mudarei meu destino.
+"Musou..."
+...
+Espere.
+Como uso a Musou no Hitotachi mesmo?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book373_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book373_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0aaff048
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book373_PT.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+"Seja bem-vinda de volta, Toda Poderosa Shogun!"
+
+Disse Yae Masako, que estava respeitosamente ajoelhado perante mim. Ela estava vestida com roupas vermelhas e brancas de Sacerdotisa, com suas peludas orelhas de raposas balançando, cobrindo metade do rosto que todos admiravam.
+"Você voltou. Como foi a missão de patrulha que pedi para você fazer quinze dias atrás?"
+"Ah, eu não deveria lhe perguntar sobre trabalho quando você acaba de volta. Bem, faremos como sempre então. Quer comer primeiro? Ou um banho? Ou talvez..."
+"O quê? 'Como sempre'?! Você nunca me cumprimentou assim quando retornei".
+Ao ouvir minha resposta, a figura vestida de vermelho e branco sorriu contentemente e disse: "É porque você está com um cara cansada. Bem, agora continuarei a cozinhar. Hoje fiz o Caranguejo na Manteiga que você tanto gosta!"
+"Legal! Caranguejo na Manteiga, meu favorito!"
+
+Eu, a Shogun Raiden, tenho uma palavra que mais digo: "Legal!", e minha comida favorita é Caranguejo na Manteiga, a pessoa que mais vejo é... Hã, na verdade, há dois tipos de pessoa em minha vida: conhecidos, e a de orelhas peludas que falou com uma voz provocadora para mim.
+Yae Masako, Guuji do Grande Santuário Kaminaru, descendente da linhagem kitsune, é serva e amiga da Eternidade... Possui tantos títulos que é difícil se lembrar de todos. Nos olhos do povo de Inazuma, ela é tão inalcançável e incompreensível como eu.
+
+E Yae Masako estava observando com desejo esse Caranguejo na Manteiga enquanto assava.
+Por isso, resumindo, eu, a Shogun Raiden, estava sendo cuidada por Yae Masako.
+
+Antes que eu percebesse, já estava acostumada a viver desta forma.
+Todas as ocasiões que eu aleatoriamente brandia minha espada, ela batia palmas entusiasticamente e dizia: "Boa garota!". Todas às vezes que eu estava procurando algum lanche para ler "Toda-Poderosa Shogun: Reencarnada como Raiden com Poderes Ilimitados", ela rapidamente fazia um chá com leite delicioso e bolo. Ela acabava cuidadosamente com todo incômodo em potencial, como se estivesse mantendo a Eternidade. Para mim, ela era como uma kitsune lendária que concedia todo desejo meu.
+"O Caranguejo na Manteiga está pronto! Antes de aproveitar a comida, temos que falar sobre o assunto da patrulha..."
+
+Masako se virou, pondo o Caranguejo na Manteiga na mesa, seu cheiro envolvendo a sala. Mas eu não conseguia responder à pergunta dela, e para ser franca, essa era a razão de eu estar tão mal-humorada.
+Como eu disse, no meu mundo, só existiam Masako e os outros.
+Com exceção de Masako, todas as outras pessoas faziam a mesma coisa, ao me ver: se ajoelhavam respeitosamente e se referiam a mim como "Toda-Poderosa Shogun". Quando eu partia, elas relaxavam e soltavam um suspiro.
+Não importava se era uma esposa de alguém, um pai, amante, herói, não importava se eram um chefe, servente ou herói. Todos tinham o mesmo rosto perante mim, um rosto reverente e amedrontado da Toda-Poderosa Shogun.
+Mas ninguém sabia que eu também temia esse rosto. Quem não temeria? Basta pensar de milhares de pessoas se mostrarem com a mesma expressão em sua presença.
+
+É por isso que eu dependia tanto de Masako.
+É por isso que eu não podia rejeitar o pedido dela. Mesmo aquilo que eu não conseguia fazer, se ela quisesse que eu fizesse algo, eu faria.
+Para ser franca, eu não sabia como lidar com esses milhares de rostos idênticos. Eu não queria, nem conseguia. Se eu pudesse evitar ter que interagir com eles, não me importaria de ser chamada de Shogun Fracassada.
+Ainda assim, apesar de eu não me importar, eu não podia evitar a questão de Masako.
+"Por que você não está falando, Toda-Poderosa Shogun? Seria por que hoje você só saiu de Tenshukaku para caminhar, não fez nada e retornou no fim da tarde?" Não parecia uma reprovação, mas me deixou ainda mais envergonhada de responder sua pergunta.
+"Tudo bem, descanse. Eu ainda tenho outras coisas para fazer, por isso me dê licença. Coma tudo de seu Caranguejo na Manteiga". Masako se virou e saiu.
+
+Não sei porquê, mas o Caranguejo na Manteiga de hoje não tinha gosto algum.
+Em breve eu saberia a razão.
+A Toda-Poderosa Shogun é invencível, mas a invencível Toda-Poderosa Shogun também pode ser derrotada por um resfriado.
+Pouco depois de comer o Caranguejo na Manteiga, cai em minha cama com uma terrível dor de cabeça. A dor não era nada de mais, mas algo pior aconteceu:
+Se fosse em qualquer outro dia, eu poderia descansar minha cabeça nos joelhos de Masako e adormecer enquanto ela cantava.
+Mas Masako não apareceu hoje. Meu palácio estava frio, mas minha cabeça quente. Desta vez, ninguém estava ao lado de minha cama.
+
+Ela tinha seus próprios problemas para resolver. Ela não era apenas minha kitsune, mas também a Guuji do Santuário.
+Talvez ela estivesse irritada, ou se a Shogun que sempre dizia "legal!" valia a pena o esforço dela.
+Com tais dúvidas em minha mente, eu adormeci.
+
+Eu tive um sonho em que Masako estava com seu sorriso característico e uma vasilha em mãos.
+"Eu fiz essa bebida chamada 'Áster Arco-íris'. Fui para Ritou e comprei algumas Lótus de Leite de Mondstadt. Misture-as com Menta, beba-a e seu resfriado melhorará".
+Talvez por ser um sonho eu não tive a força de me levantar.
+"Ah, parece que a Toda-Poderosa Shogun não consegue ficar de pé. Deixe-me lhe ajudar". Ela usou um método para eu beber que nem em meus sonhos queria lembrar.
+Eu acordei imediatamente, minha cabeça ainda desconfortável por causa da cena. Masako ainda deveria estar irritada comigo por ter sido descuidada com meus deveres.
+
+Mas... Por que eu sentia um sabor doce nos cantos de minha boca?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book374_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book374_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e2aa9434
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book374_PT.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+"Mais cedo ou mais tarde todos os Dodocos terão que começar suas próprias aventuras entre os ventos e as correntes", disse uma vez uma mãe gentil e bonita.
+Assim como ela havia previsto, nosso Dodoco ficou encantado ao saber que sua melhor amiga Klee decidiu se aventurar na terra dos raios e trovões.
+Apreciar boa comida no restaurante Caçador de Cervos e ouvir os bardos cantar, é algo que Dodoco adora.
+Mas o que Dodoco mais adora ainda é contar as estrelas no céu e tecer guirlandas de flores com Klee.
+Afinal, todos os Dodocos estão sempre ansiosos para se aventurar no vento e nas ondas.
+
+Mas para chegar à terra distante de raios e trovões, é preciso não apenas atravessar ventos fortes, mas também marés aterradoras.
+Mas Dodoco não tinha medo do vento uivante, pois ele o considerava uma bênção do Arconte dos Ventos.
+Dodoco também não estava preocupado com as ondas fortes, pois é muito corajoso.
+
+Mas claro que Dodoco não queria expor Klee a esses perigos.
+Porque ele é o melhor amigo de Klee, e os melhores amigos devem proteger um ao outro, certo?
+Além disso, Dodoco não queria se separar de Klee.
+Sem Klee, todas as aventuras seriam como Flores Doces que não florescem, solitárias e tristes.
+Mesmo que Dodoco explorasse todos os cantos e recantos de Teyvat, tudo isso não teria sentido se Klee não estivesse lá.
+Então Dodoco não hesitou. Decidiu partir em uma aventura com sua melhor amiga Klee!
+Se eles pegassem um barco, não poderiam voar alto no céu ou nadar alegremente em mar aberto...
+No entanto, teriam o sorriso de Klee e as histórias de Albedo.
+E isso com certeza vale a pena!
+
+
+
+Em Inazuma, a terra dos raios e trovões, as flores e a grama são roxas, os peixes e pássaros são roxos, tudo é roxo!
+Albedo provavelmente não teria tinta roxa suficiente se quisesse pintar uma ilustração de lá.
+Infelizmente, Albedo não teve tempo de pintar com Klee e Dodoco.
+Afinal, Albedo é adulto, e às vezes os adultos precisam fazer coisas "adultas".
+Mas felizmente Dodoco tinha Klee ao seu lado!
+Klee sempre encontrava algo para fazer. Dodoco nunca ficava entediado enquanto estivesse com Klee.
+
+Klee tem muitos, muitos amigos em Inazuma, como o Cavaleiro Honorável, Paimon e Yoimiya.
+Juntamente com Dodoco, todos tiveram uma aventura muito divertida em Inazuma!
+Eba, viva as aventuras!
+
+O Cavaleiro Honorável levou Dodoco ao alto da Montanha Yougou.
+Mas quando chegaram na Sakura Sagrada, todos já estavam casados, então decidiram tirar uma soneca.
+Quando acordaram, todos tinham ganho asas como um tengu!
+As asas de Klee eram vermelhas, as de Yoimiya eram douradas e as do Cavaleiro Honorável eram azuis.
+Como Paimon pode voar sem asas, ela não ganhou umas.
+Todos abriram suas asas, causando uma enorme rajada de vento.
+"Fuuuu, fuuuu", o vento despenteou o cabelo da Sacerdotisa.
+Oh não, ela parece brava! Vamos fugir!
+
+Ah, a aventura foi muito divertida, mas... *rooonc* O estômago de Klee começou a roncar.
+Ah não! Como poderíamos ter esquecido isso? Comer é uma parte importante da aventura também!
+"Yummy, yummy", todos compraram dango e comeram alegremente.
+Dodoco e Paimon terminaram sua comida muito rapidamente, e então o Dodoco abarrotado não pôde deixar de olhar para o sorriso de Klee e pensar:
+Conhecer Klee e todos os outros foi a maior alegria que Dodoco poderia experimentar!
+
+
+
+Ah, e mais uma coisa importante! Você que leu até aqui, com certeza faz parte dessa grande aventura.
+Depois de todas essas aventuras, risadas e comidas juntos, você também se tornou um grande amigo para todos!
+Então, venha assistir ao espetáculo de fogos de artifício de Yoimiya também!
+
+
+
+Enquanto todos assistiam aos fogos de artifício com grande alegria, Yoimiya disse:
+"Enquanto a imaginação não secar, nossa mente é mais livre do que qualquer outra coisa."
+Klee não pôde deixar de dizer: "Seremos melhores amigos para sempre."
+Veja como Dodoco está feliz com seus bons amigos.
+Agora você também é um bom amigo do Dodoco, então divirta-se e embarque em novas aventuras com seus melhores amigos!
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book37_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book37_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..05d5644c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book37_PT.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+- Volume de Mondstadt
+Edição Especial da Revista de Geografia de Teyvat - Histórias de Alice em Mondstadt
+
+Vale de Dadaupa
+
+As três tribos Hilichurl localizadas neste vale são todas densamente povoadas. E se construíssemos uma enorme cela em forma de uma bola giratória no centro do vale e atirássemos todos os Hilichurls dentro dela? Dessa forma, seríamos capazes de gerar energia suficiente para alimentar todos os moinhos em Mondstadt durante pelo menos cinco anos. E se nós dermos um passo a frente, moendo os Hilichurls que são velhos ou muito fracos em comida e alimentando-os aos mais fortes, podemos apenas construir uma máquina de movimento perpétuo que pode suportar uma enorme fábrica como em Snezhnaya!
+Na minha opinião, isso é perfeitamente viável.
+Mas quando contei a Srta. Lisa sobre esta ideia, ela apenas olhou para mim e ponderou em silêncio por um longo tempo, depois mudou o assunto graciosamente.
+
+Penhasco das Estrelas
+
+O Arconte Anemo é um pouco indisciplinado demais para mim. Se eu fosse um deus, não teria permitido que meu reino parecesse tão desorganizado e irregular. Com bombas suficientes colocadas em posições adequadas, até mesmo penhascos enormes como o Penhasco das Estrelas virariam poeira em um segundo. Com um terreno mais plano, Mondstadt certamente pareceria muito mais agradável.
+Mas aquele Capitão da Cavalaria ardiloso rejeitou minha proposta imediatamente. Ele até me pediu para ficar longe do Penhasco das Estrelas.
+
+Origem do Vento
+
+No centro, há um enorme carvalho. Diz-se que Vennessa ascendeu lá. Eu procurei ao redor da árvore por muito tempo, mas não encontrei nenhum dispositivo de lançamento.
+Peguei alguns Hilichurls que estavam por perto para colocar minha teoria à prova. Infelizmente, a maior distância de voo foi daqui até as cabanas dos caçadores ao redor do Vale Termal. Que decepcionante.
+
+Costa do Falcão
+
+Meu experimento malsucedido causou um grande rebuliço no Vale Termal, então a Srta. Jean dos Cavaleiros de Favonius arranjou alguém para ficar de olho em mim. Tudo que eu podia fazer o dia todo era vagar pela Costa do Falcão. Este é um lugar tão chato. Aquelas águias estúpidas pairando no céu e Slimes Anemo estufados me entediaram até a morte! O pior de tudo é que eu não tinha nada para fazer!
+Apesar disso, a garota Aventureira que me vigiava brincava alegremente com as crianças.
+
+Bosque Sussurrante
+
+Mais uma floresta em Mondstadt. Esta Exploradora chamada Amber parecia conhecer o seu caminho por este lugar. O brinquedo explosivo que ela carregava por aí chamou minha atenção. Com alguns ajustes, eu poderia transformá-lo em algo que pudesse explodir esta floresta e até mesmo as montanhas próximas em pedaços facilmente.
+A minha proposta a assustou, mas um brinquedo explosivo realmente foi uma boa ideia.
+Na próxima vez, certamente tem de experimentar.
+
+Cânion da Coroa Brilhante
+
+Eu finalmente me livrei daquele perseguidor dos Cavaleiros de Favonius. Este vale que encontrei na costa nordeste no Lago de Sidra ainda é guardado por mecanismos antigos, mas os soldados responsáveis por segurar a passagem para o Rei dos Gales não foram encontrados agora. Todos os ventos do tempo haviam deixado para trás os Hilichurls pouco inteligentes e os guardas mecânicos silenciosos.
+O experimento de usar Hilichurls para controlar Guarda das Ruínas falhou. Os Guardas das Ruínas foram todos despedaçados, entretanto os Hilichurls presos a ele foram... Não há como descrever... Ainda pior, as relíquias anteriormente intactas foram estragadas.
+
+Toca de Stormterror
+
+O Cânion da Coroa Brilhante leva a esta enorme ruína de uma cidade antiga que foi construída pelo cruel Rei dos Gales, Decarabian. A cidade foi construída em forma de anel. Parece que cada residente da cidade tinha seu próprio lugar entre os anéis interno e externo. Bem no centro da cidade ficava a torre alta onde residia o Rei dos Gales.
+O soberano frio e distante tentou planear a vida para o povo, mas ninguém quer saber de seus grandiosos vestígios históricos.
+Eu explodi algumas galerias para facilitar futuras subidas da torre; não me pareceu ruim. As ruínas me parecem mais antigas agora.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book384_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book384_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book384_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book385_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book385_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book385_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book386_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book386_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book386_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book387_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book387_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book387_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book388_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book388_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book388_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book389_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book389_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book389_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book38_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book38_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..177c45442
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book38_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+- Vila Qingce -
+Deixando a Espinha do Dragão, eu mergulhei por rios, caminhei por cardumes acarpetados com grama prateada e fiz meu caminho por florestas de bambu salpicadas de sol, antes de finalmente chegar ao Monte Qingce. Meus sapatos e roupas estavam encharcados da chuva forte. Felizmente, os anciãos da aldeia foram gentis o suficiente para me deixar pendurar minhas roupas no salão de festas. Até prepararam roupas secas e um pouco de comida para mim.
+Havia muitas crianças na Aldeia de Qingce. Por mais doces que sejam, podem tornar-se bastante grudentas. Havia também muitos anciões aqui. As pessoas que aqui viviam pareceriam felizes e despreocupadas. Os mais velhos disseram que a maioria dos jovens tinha ido trabalhar no Porto de Liyue. Muitos deles já tinham uma família lá e enviavam o dinheiro de volta todos os meses. Tendo visto a prosperidade e a conveniência da cidade, é difícil para estes jovens voltarem à vida rural aqui. O Porto de Liyue trouxe paz e prosperidade à Aldeia de Qingce por enquanto, mas eventualmente será também a causa do seu desaparecimento.
+Alegadamente, o nome Qingce vem de um monstro antediluviano, Chi. O Chi na linguagem contemporânea era pronunciado como Qingce naquela época brutal.
+O ancião disse que há milhares de anos, Morax derrotou o monstro Chi e trouxe a paz de volta a Liyue. Depois que Chi morreu, seu corpo se transformou em rochas, seu sangue se tornou água e suas escamas agora são o chão. O ninho do monstro havia se tornado o Monte Qingce como conhecemos hoje em dia.
+Mas depois de uma rápida olhada, acredito que as montanhas consistem principalmente de rochas estilhaçadas por impactos vindos do exterior. Nenhum vestígio de um monstro Hydro pode ser encontrado nas rochas. Talvez o cadáver de Chi já tinha desaparecido há muito tempo e esta coisa de "monstro se tornando uma montanha" não seja nada além de uma história antiga?
+O meu próximo destino é o lago no meio da floresta de pedra do Relevo de Jueyun. Diz-se que existe um labirinto onde vivem os Adepti. Espero que consiga encontrá-lo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book390_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book390_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book390_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book391_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book391_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book391_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book392_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book392_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book392_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book393_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book393_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book393_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book394_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book394_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book394_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book395_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book395_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book395_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book396_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book396_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book396_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book397_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book397_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab5223bc4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book397_PT.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+"Mais cedo ou mais tarde todos os Dodocos terão que começar suas próprias aventuras entre os ventos e as correntes", disse uma vez uma mãe gentil e bonita.
+Assim como ela havia previsto, nosso Dodoco ficou encantado ao saber que sua melhor amiga Klee decidiu se aventurar na terra dos raios e trovões.
+Apreciar boa comida no restaurante Caçador de Cervos e ouvir os bardos cantar, é algo que Dodoco adora.
+Mas o que Dodoco mais adora ainda é contar as estrelas no céu e tecer guirlandas de flores com Klee.
+Afinal, todos os Dodocos estão sempre ansiosos para se aventurar no vento e nas ondas.
+
+Mas para chegar à terra distante de raios e trovões, é preciso não apenas atravessar ventos fortes e marés aterradoras, mas também sobreviver a terríveis tempestades.
+Mas Dodoco não tinha medo do vento uivante, pois ele o considerava uma bênção do Arconte dos Ventos.
+Dodoco também não estava preocupado com as ondas fortes, pois é muito corajoso.
+Quanto aos raios e trovões... O Clã Dodoco tem o hábito de enfrentar todos os desafios durante as viagens com calma e serenidade!
+Mas claro que Dodoco não queria expor Klee a esses perigos.
+Porque ele é o melhor amigo de Klee, e os melhores amigos devem proteger um ao outro, certo?
+Além disso, Dodoco não queria se separar de Klee.
+Sem Klee, todas as aventuras seriam como Flores Doces que não florescem, solitárias e tristes.
+Mesmo que Dodoco explorasse todos os cantos e recantos de Teyvat, tudo isso não teria sentido se Klee não estivesse lá.
+Então Dodoco não hesitou. Decidiu partir em uma aventura com sua melhor amiga Klee!
+Se eles pegassem um barco, não poderiam voar alto no céu ou nadar alegremente em mar aberto...
+No entanto, teriam o sorriso de Klee e as histórias de Albedo.
+E isso com certeza vale a pena!
+
+
+
+Em Inazuma, a terra dos raios e trovões, as flores e a grama são roxas, os peixes e pássaros são roxos, tudo é roxo!
+Albedo provavelmente não teria tinta roxa suficiente se quisesse pintar uma ilustração de lá.
+Infelizmente, Albedo não teve tempo de pintar com Klee e Dodoco.
+Afinal, Albedo é adulto, e às vezes os adultos precisam fazer coisas "adultas".
+Mas felizmente Dodoco tinha Klee ao seu lado!
+Klee sempre encontrava algo para fazer. Dodoco nunca ficava entediado enquanto estivesse com Klee.
+
+Klee tem muitos, muitos amigos em Inazuma, como a Cavaleira Honorável, Paimon e Yoimiya.
+Juntamente com Dodoco, todas tiveram uma aventura muito divertida em Inazuma!
+Eba, viva as aventuras!
+
+A Cavaleira Honorável levou Dodoco ao alto da Montanha Yougou.
+Mas quando chegaram na Sakura Sagrada, todos já estavam casados, então decidiram tirar uma soneca.
+Quando acordaram, todos tinham ganho asas como um tengu!
+As asas de Klee eram vermelhas, as de Yoimiya eram douradas e as da Cavaleira Honorável eram verdes.
+Como Paimon pode voar sem asas, ela não ganhou umas.
+Todos abriram suas asas, causando uma enorme rajada de vento.
+"Fuuuu, fuuuu", o vento despenteou o cabelo da Sacerdotisa.
+Oh não, ela parece brava! Vamos fugir!
+
+Ah, a aventura foi muito divertida, mas... *rooonc* O estômago de Klee começou a roncar.
+Ah não! Como poderíamos ter esquecido isso? Comer é uma parte importante da aventura também!
+"Yummy, yummy", todos compraram dango e comeram alegremente.
+Dodoco e Paimon terminaram sua comida muito rapidamente, e então o Dodoco abarrotado não pôde deixar de olhar para o sorriso de Klee e pensar:
+Conhecer Klee e todos os outros foi a maior alegria que Dodoco poderia experimentar!
+
+
+
+Ah, e mais uma coisa importante! Você que leu até aqui, com certeza faz parte dessa grande aventura.
+Depois de todas essas aventuras, risadas e comidas juntos, você também se tornou um grande amigo para todos!
+Então, venha assistir ao espetáculo de fogos de artifício de Yoimiya também!
+
+
+
+Enquanto todos assistiam aos fogos de artifício com grande alegria, Yoimiya disse:
+"Enquanto a imaginação não secar, nossa mente é mais livre do que qualquer outra coisa."
+Klee não pôde deixar de dizer: "Seremos melhores amigos para sempre."
+Veja como Dodoco está feliz com seus bons amigos.
+Agora você também é uma boa amiga do Dodoco, então divirta-se e embarque em novas aventuras com seus melhores amigos!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book39_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book39_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..803584309
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book39_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+- Lago de Luhua -
+Viajando para o sudeste ao longo do rio Bishui, me deparei com um lago no sopé do Monte Tianheng, no lado norte. A água é mais clara do que o céu e a temperatura da água é semelhante à temperatura corporal de um humano. A água tem um doce sabor na boca.
+
+Um coletor de ervas local me disse que há milhares de anos esse lago já foi um jardim. Diz-se que durante a era da Guerra dos Arcontes, dois amantes, cujas famílias desaprovavam seu relacionamento, fizeram deste lugar seu encontro. No entanto, os tempos eram impiedosos, e o homem deixou sua amante para seguir o Arconte Geo. Ele mergulhou bravamente no conflito como um mortal entre deuses... E como tantos mortais naqueles dias sombrios, ninguém ouviu falar dele novamente por séculos.
+
+A garota vagou pelo jardim, esperando o retorno de seu amante. As flores murcharam e a grama cresceu em seu lugar. Encharcado em uma enchente, a grama apodreceu. E quando a inundação também diminuiu e ela voltou ao pó, suas lágrimas convergiram para este lago. Talvez fosse seu desejo profundo que tornava a água aqui tão clara e suave.
+Passei uma tarde aqui e adormeci enquanto tomava banho na lagoa. Quando acordei, as estrelas já brilhavam no céu noturno.
+
+Uma pequena raposa nas proximidades estava espreitando e olhando em volta. Quando levantei minha cabeça ela se apressou a fugir.
+
+Passado algum tempo é que me apercebi que havia perdido um sapato e o saco de cereais tinha sido mexido e remexido.
+
+Demorou mais do que eu esperava para arrumar minhas malas. Meu próximo destino é o delta do rio Bishui no nordeste - A Costa de Yaoguang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1eea6ff6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book3_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+- O homem que roubou a estrela solitária -
+"Eu sou a segunda herdeira legítima do Império de Andrômeda, e tenho mais de duzentos títulos em meu nome. Você deve me chamar de Princesa Andrômeda." A encantadora garota então cruzou os braços, saboreando o momento de sua entrada em sua mente e rindo para si mesma em diversão.
+O único propósito da Princesa com Delphi era para se casar com Ike.
+"Se você, aquele que dominou um quarto do universo, se casar comigo, a minha segurança será garantida após a posse da minha irmã mais velha."
+"Quão grande é o império de Andrômeda?" perguntou Vera.
+"Mais de nove mil planetas habitáveis."
+Você possui todas essas estrelas, por que veio roubar o meu brilho?
+
+"Então você não está aqui para machucar Vera?" Sachi cuidadosamente perguntou a Ike, que carregava os pergaminhos e globos de outros planetas.
+"É claro que não. Eu acho que ela daria uma ótima assistente." Depois de colocar tudo no chão, ele bateu palmas. "Você gosta dela?"
+"Eu? Não, não gosto dela." Disse Sachi virando os olhos para longe, temendo que o velho sábio percebesse seus verdadeiros sentimentos.
+Ele então tocou uma caixa cheia de molduras. Ele pegou algumas aleatoriamente, e cada imagem mostrava uma beleza diferente.
+"Olhe para elas... Todos elas disseram que me deram seu único e verdadeiro amor, mas será que me deram? Na realidade, eu era apenas mais um de seus muitos amantes."
+Não sabendo onde ouviu essa frase, as palavras um pouco irritadas saíram da boca de Sachi:
+"Você possui todas essas estrelas, por que veio roubar o meu brilho?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book40_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book40_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffe4b2233
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book40_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+- Costa de Yaoguang -
+Este é o delta do rio Bishui, onde a areia e a lama carregadas pelo rio se acumularam em uma encosta aberta e plana. Quando finalmente cheguei, o banco de areia estava envolto em uma manta de névoa e meus sapatos novos estavam ensopados novamente. Eu ouvi o som de alguns monstros desconhecidos vindo do nevoeiro, mas não consegui dizer sua localização exata.
+Tudo que restava fazer era montar a tenda e esperar essa neblina desaparecer.
+Quando eu estava repousando no Albergue Wangshu, um comerciante me contou as lendas sobre Costa de Yaoguang. Ele começou com um poema - "Ondas com o brilho de jade inundaram o oceano enquanto uma concha jazia vazia na areia branca."
+O significado do poema é que a luz do sul, pura como jade, brilha na superfície do Rio Bishui e segue para o mar percorrendo seu caminho, mas o Alojamento Concha Verde nas Costa de Yaoguang estava vazio.
+Uma vez eu me aventurei em direção à neblina para visitar o Alojamento Concha Verde, mas não encontrei o dono.
+Uma lenda entre os pescadores diz que o Alojamento Concha Verde era o lar de um Adeptus - a própria concha verde, de fato, era constituída de parte de seu próprio ser. Ela abrigava viajantes de que estavam perdidos no nevoeiro, cuidava dos sobreviventes e náufragos e dava as boas-vindas a outros Adepti nas cruzadas contra monstros marinhos.
+Mas os pescadores mais velhos interpretam a lenda de uma forma diferente. Eles dizem que o Santuário da Concha não era a moradia de um Adeptus, mas uma família que vivia na concha gigante há gerações. Eles se dedicaram a ajudar os perdidos e salvaram a vida de muitos pescadores.
+Parece que a neblina está se dissipando e o sol está quase visível.
+Em seguida, pedirei emprestado um barco para chegar na Floresta de Pedra Guyun e visitar as ruínas onde o Arconte Geo venceu o monstro do mar.
+Se o tempo estiver bom devo chegar logo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book41_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book41_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..45b8b6500
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book41_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Os picos de pedra em Liyue atraíram a atenção de muitos cavaleiros, mas não sou fã deles. A pedra é áspera e arranha as mãos. Em vez disso, gosto de uma espécie de flor conhecida como Flor de Seda. Tem uma textura fina e exala um leve aroma. Se eu não estivesse tão longe, traria algumas para você. Aposto que você as amaria.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book42_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book42_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..86fa87f41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book42_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Explosão na cidade, foi reportado no confinamento solitário.
+Explosões machucam pessoas, Jean pode ser terrível
+Se Mondstadt for bombardeada, Klee será castigada
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book43_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book43_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3502d8d43
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book43_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+"...Tenho pensado nisso há muito tempo, e sinto que deveria te dizer a verdade. Timmie está crescendo, e não posso esconder isso dele para sempre. Quanto mais tempo eu esconder isso dele, mais difícil será para ele aceitar."
+"Mesmo assim, esta é apenas minha sugestão, já que é você quem está cuidando de Timmie. Por favor, deixe-me saber o que você pensa sobre o assunto."
+"Finalmente, por favor diga 'oi' para Timmie por mim. O visitarei em alguns dias."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book44_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book44_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..860df9c2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book44_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"...Recebemos sua carta e estamos preparando seu pedido. No entanto, como Mondstadt fica muito longe do Porto de Liyue, ainda precisamos fazer alguns preparativos finais para garantir que os alimentos permaneçam frescos no caminho. Agradecemos por sua paciência."
+PS: O Peixe Desidratado pode ser ajustado para seu próprio gosto.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book45_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book45_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..567554bdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book45_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+A bebida especial de Quinn precisa de Maçãs.
+Contudo, usando outros ingredientes, pode ser uma surpresa agradável.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book46_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book46_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c547b9c7b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book46_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+A bebida especial de Margaret precisa de Dandelions.
+Contudo, usando outros ingredientes, pode ser uma surpresa agradável.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book47_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book47_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d2ec321a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book47_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+A bebida especial de Jack precisa de Flor Doce.
+Contudo, usando outros ingredientes, pode ser uma surpresa agradável.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book48_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book48_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c6ffeeb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book48_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+A bebida especial de Draff precisa de Baga.
+Contudo, usando outros ingredientes, pode ser uma surpresa agradável.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book49_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book49_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2007f9dcf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book49_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Querido Dongdong:
+
+O tempo voa, não é? Já se passaram quase três meses desde que parti. Você sente a minha falta? Espero que você vá para a cama na hora certa e não cause problemas para a vovó e o vovô. Estarei de volta de Inazuma muito em breve e prometo que quando voltar vou levá-lo para ver o Crux no porto. Eu não vou te decepcionar desta vez!
+
+Dongdong, você se lembra da praia da Costa de Yaoguang? Bem, eu fui lá, e recolhi muita e muita areia dourada e bonita. Mais do que posso carregar sozinho. Quando eu voltar, devemos comprar a fábrica local e fazer tofu fresco todos os dias. Embora eu prefira usar todo esse ouro para comprar uma casa no porto de Liyue. Uma enorme casa com uma esplêndida vista para o mar. Vou deixar você decidir como gastá-lo quando eu voltar. Como isso soa?
+
+Adivinha só? Bem em frente à Lago de Luhua nas planícies de Guili há um enorme penhasco, e o que achei lá? Um Guarda das Ruínas! Ele estava sentado lá, caído, totalmente imóvel. Ele nem sequer se moveu mesmo durante uma trovoada e relâmpagos, nem mesmo quando a chuva estava caindo sobre ele. Foi quando imaginei que ele estivesse dormindo! Então eu subi nele, coloquei meus braços em volta daquela cabeçona dele, e rodei o mais forte que consegui! Houve um barulho estrondoso, seguido de um estouro alto, e de repente a cabeça dele caiu e rolou direto para fora do penhasco! Ela se despedaçou em milhares de pedacinhos ao fundo. Uma pena, pois, eu teria trazido para casa como um troféu, e você poderia ter dado uma olhada bem de perto em como a cabeça de um Guarda das Ruínas se parece. Imagina só!
+
+Eu também fui ao Relevo de Jueyun. Eu deveria te levar lá quando você for mais velho. O cenário lá é incrível. As nuvens esvoaçantes que lembram o oceano, a cachoeira que é infinitamente melhor que aquela na vila Qingce, e às vezes você pode ter um vislumbre do reino dos Adepti nas montanhas. Você não pode nem imaginar o quão bonito era. E adivinha só? Você não vai acreditar nisso mas... Conheci um real e verdadeiro Adeptus! Sentamos e bebemos juntos, conversando e rindo sem parar... O Adeptus me deu um presente também: uma garrafa de vinho mágica. Tudo que você precisa fazer é soprar nela, e uma fonte infinita de vinho fluirá de dentro! Porém, você de forma nenhuma pode tocá-la, entendido? Você é muito novo para beber. Mas quando você for mais velho, todos os meus tesouros serão seus para fazer tudo que desejar.
+
+Minhas aventuras em Liyue estão chegando ao fim. Chegou a hora de ir para o porto, onde vou subir em um barco da Frota Crux e navegar para um lugar ainda mais distante. Estou ansioso para ver que vistas maravilhosas e tesouros valiosos me esperam na próxima parada, e mal posso esperar para compartilhá-los todos com vocês! Até lá, Dongdong, por favor, tenha certeza de ir para a cama na hora certa todas as noites. E não coma muitos doces, eles vão apodrecer seus dentes. Por favor, também seja gentil com sua avó e seu avô - sério, não faça nada para deixa-los bravos. E sem brigas! Em breve estarei em casa.
+
+Seu querido Papai
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..146cda36e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book4_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Quando nossas percepções são irrestritas por arcontes e igrejas, aprenderemos que no norte de Teyvat, as pessoas de Mondstadt preservaram sua cultura intacta durante décadas, mesmo depois que Barbatos, o arconte Anemo, se escondeu. Quando observamos a vida diária das pessoas de Mondstadt de uma perspectiva superior, é evidente que as pessoas de lá compartilham de uma natureza despreocupada, que provém sobretudo das suas condições de vida abundantes e agradáveis. Os grãos excedentes produzidos tornaram-se a sua fonte de cervejas, e as cervejas alimentaram mais ainda o seu temperamento descontraído. Acima de tudo, o Arconte Anemo nunca lhes ensinou a fazer vinho e a festejar — eles próprios o descobriram.
+Mas não pretendo fazer meus leitores pensarem que poderíamos viver sem arcontes. Pelo contrário, digamos, se Barbatos não tivesse guiado as monções quentes para Mondstadt com seus poderes divinos, Mondstadt ainda seria tão generoso a ponto de produzir as cervejas que produz?
+A resposta seria não. Mondstadt é uma cidade do interior e teria lutado para se sustentar se não fosse a graça de Barbatos. Se olharmos para trás ao longo da história, descobriremos que Mondstadt está situado em uma terra que já foi congelada, onde as condições de vida eram difíceis e a fermentação seria virtualmente impossível. Foi o poder de Barbatos que mudou tudo.
+De fato, um prefácio complicado, mas espero que os meus leitores tenham uma coisa em mente enquanto lerem meu humilde livro: embora tenha sido o poder dos Arcontes que criou o nosso ambiente em que vivemos, devemos estar consciente do fato de que o que molda o nosso pensamento, lógica, cultura, filosofia e estética não são os Arcontes em si, mas o ambiente objetivo que existe à nossa volta. Este mundo à nossa volta é o que herdamos, e o que este livro mostra é que o povo de Teyvat sempre foi, e sempre será, herdeiro de um legado divino - mas não da divindade por si própria.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book50_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book50_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..388b4c1c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book50_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+- Costa de Yaoguang -
+O nevoeiro está se pondo novamente... A ideia de garimpar ouro aqui acabou sendo uma completa perda de tempo. Eu deveria saber que não deveria confiar nessa velha equipe de mineração, deve ter se passado várias décadas desde que o último deles se aposentou! Cada informação que me deram está completamente desatualizada... Totalmente inútil. Isso está se transformando em uma farsa completa. Eu diria que irei para casa de mãos vazias esta noite, mas as chances de eu encontrar o caminho de casa neste nevoeiro são mínimas... Espero que Dongdong já tenha jantado.
+
+Consigo ouvir Hilichurls em algum lugar à distância. Não tenho ideia para onde vou neste nevoeiro, então suponho que eu vou me concentrar apenas em me afastar das vozes dos Hilichurls. Espero conseguir sair vivo...
+
+Não sei há quanto tempo estou andando, e neste nevoeiro nem sei se é de dia ou de noite. Espere aí, isso são silhuetas que eu vejo à frente? Pela boa graça do Senhor Geo, talvez eu possa me juntar a eles e encontrar uma saída daqui. Sim, isso é o que eu vou fazer. Viva, eu estou salvo!
+
+Em uma inspeção mais detalhada, as silhuetas não pareciam ser de sujeitos amigáveis. Eu decidi montar acampamento aqui e esperar que eles partissem antes de descobrir meu próximo passo. Talvez eu tenha que voltar por onde vim.
+
+Minha nossa! Estou ouvindo os Hilichurls por todo lado, eu deveria...
+
+(O conteúdo do diário termina aqui.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book51_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book51_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5b78212e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book51_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+- Planícies de Guili -
+Que má sorte!
+
+Eu finalmente consegui sair daquele acampamento de Hilichurls vivo, e quase acabei sendo morto por um Guarda da Ruína! Achei que provavelmente estava fora de ação, dada a forma como estava completamente imóvel na chuva torrencial. Mas então um raio atingiu-o bem na cabeça... Houve algum zumbido e rangido, e de repente ele estava de volta à vida.
+
+Eu estava impotente para me defender contra isso. Ele me levantou como um passarinho e me jogou do topo do penhasco. Felizmente, em meio à minha luta frenética, consegui entrar em uma caverna ao pé do penhasco. Estava fora de sua linha de visão, então desistiu de tentar me encontrar. Se não fosse por aquela caverna, ela teria me feito em pedaços, me jogado no chão e então me esmagado... Não quero nem saber.
+
+Certamente já deve estar bem longe daqui... Mesmo assim, ainda posso ouvir o barulho que fez, como um enxame de abelhas zumbindo dentro da minha cabeça. Acho que devo ter quebrado o braço, porque dói quando o pressiono. Acho, espero, que serei capaz de aguentar. Em todo caso, na minha idade, preciso sorrir e aguentar. Quer dizer, o que Dongdong e sua mãe pensariam de mim?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book52_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book52_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8af83adc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book52_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Relevo de Jueyun -
+Perto do pé da montanha, encontrei um coletor de ervas de bom coração, que me ajudou a colocar meus ossos de volta no lugar. Quase desmaiei por causa da dor. Mas ele disse que a maioria dos transeuntes que ele encontra que sobreviveram a um encontro com um Guarda das Ruínas tendem a estar fisicamente menos intactos do que eu... Tudo tem seu lado bom, pelo visto.
+
+De cima, o Relevo de Jueyun parece completamente intocado pela atividade humana. Também está envolta em névoa e, para aumentar o mistério, é impossível saber a que profundidade a névoa vai. Ruídos estranhos podem ser ouvidos vindos da floresta de pedra. Se são bestas iluminadas ou seres celestiais lá, eu não sei. Só sei que fez os pelos da minha nuca se arrepiarem. Com sorte, poderei colher aqui um pedaço de âmbar de qualidade, ou talvez algumas ervas medicinais altamente apreciadas. Sei que naquela época muitas das pessoas mais pobres da aldeia fizeram fortuna e construíram suas vidas em Liyue vendendo medicamentos fitoterápicos, e não vejo razão para não fazer o mesmo.
+
+Choveu muito forte à noite, o que significava que o penhasco estava muito escorregadio para subir. Eu também não conseguia encontrar minha corda de escalada ou machado em lugar algum. É estranho, não sou do tipo de perder as coisas tão facilmente... Aposto que um dos monstros que espreitam nas montanhas roubou enquanto eu não estava olhando! Talvez tenha sido uma raposa...
+
+Depois de vários dias de pesquisas infrutíferas, finalmente encontrei algumas boas ervas medicinais, então estou me preparando para voltar. Eu queria fazer uma última pesquisa, mas este lugar está começando a me assustar. Assim que a noite cai, eu continuo pensando que vejo figuras sombrias me seguindo por toda parte... Além disso, os gritos de gelar o sangue de algumas espécies desconhecidas de monstro estão agora vindo de todas as direções - e eles estão se aproximando...
+
+Eu encontrei uma velha garrafa de vinho, lavei ela nas Águas Termais, e agora parece estar na boa condição. O Dongdong vai adorá-la. Vou lhe dizer que essa é um tesouro dado pelos Adepti.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book53_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book53_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..43a88ee38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book53_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Porto de Liyue -
+Eu vendi as ervas no Chalé de Bubu; ganhei de volta tudo o que perdi, e mais um pouco. A este ritmo, eu poderia comprar uma casa em Liyue dentro dos próximos anos. Ainda em tempo do Dongdong se acomodar antes de começar a escola.
+
+Se eu tivesse estudado mais quando era mais jovem, não teria acabado me envolvendo com aqueles ladrões de tesouro nojentos. Eu também não teria desperdiçado a herança que meu pai me deixou. Isso me faz pensar que devo conseguir um bom professor para Dongdong que o faça estudar muito. É a única maneira de fazer amigos confiáveis e não acabar como o seu velho miserável. Então, pelo amor de Dongdong, não posso desistir agora. Tenho que encontrar uma maneira de viver bem.
+
+...Dito isso, eu não conseguia tirar a ideia de fazer uma fortuna rápida da minha cabeça. Então tentei minha sorte no Mistério da Jade. Eu não tinha a intenção de gastar dinheiro em um lugar como aquele, mas o chefe, Shitou, foi muito persuasivo... Ele me convenceu a colocar todo o meu dinheiro nisso. Eu não me saí muito mal. Cortei a pedra que comprei e descobri que era jade de alta qualidade. Então, novamente, aquela breve incursão no mundo do jogo de pedras significou que eu tive que penhorar a foice e a caixa de remédios que usei para procurar ervas.
+
+Agora estou sem nenhum tostão. Claro, consegui algumas boas peças de jade apostando em pedras, mas o jade não é fácil de trocar. Portanto, parece que estou de volta ao modo de sobrevivência. Acho que vou para o exterior e ver como as coisas correm. Eu deveria tentar me juntar à Frota Crux, espero que a Capitã Beidou me aceite.
+
+Ainda irei escovar o deque se necessário, não como há três dias.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book54_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book54_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..edd4d2e87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book54_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Floresta de Pedra Guyun -
+Contornamos algumas pequenas ilhas ocupadas por Hilichurls, conseguindo nos desviar de sua linha de visão e chegamos à Floresta de Pedra de Guyun com sucesso. Seis gigantescos pilares de pedra mantiveram o sol longe dos meus olhos quando desembarquei, e estava incrivelmente fresco à sombra. Os caranguejos na praia eram grandes e carnudos. Talvez seja porque a área foi nutrida pelos restos mortais de uma besta mágica por milênios? De qualquer forma, eles têm um gosto ótimo torrado.
+
+A beleza deste lugar torna difícil imaginar que já foi o local de uma batalha sangrenta entre o Arconte Geo e o monstro marinho. Basta dizer que o sangue derramado aqui há muito desapareceu no mar sem deixar vestígios. Suponho que tudo empalidece na insignificância diante da escala do mar. Seja uma única gota do sangue de uma pessoa comum ou rios de sangue derramados coletivamente pelos heróis do passado, o fluxo implacável dos ventos e das ondas está destinado a lavar até o último vestígio dele. No final, tudo ficará como sempre foi, desde tempos imemoriais.
+
+De acordo com a lenda, o Arconte Geo certa vez esculpiu uma enorme lança de rocha. Ele o jogou para as profundezas do oceano e o perfurou o monstro que trouxe o caos para a sua terra. Com o passar dos anos, o vento deteriorou a lança, e ficou com a aparência de agora.
+
+Mais tarde, eu vou retornar ao continente para acampar por uma noite. De onde estou, posso ver os navios saindo do porto à distância. Enquanto escrevo, o Crux está partindo mais uma vez, embarcando em sua próxima grande viagem. Eu me pergunto qual missão da Guilda de Comerciantes de Qixing confiou à lendária Capitã Beidou desta vez?
+
+Dormi péssimo durante a noite. Sonhei que estava em algum lugar escuro e úmido. De repente, eu era um monstro marinho, e meu corpo empalado estava sendo levado para o fundo do oceano pela lança do Arconte Geo. Eu me retorcia e me agarrava à lança gigante feita de rocha, tentando desesperadamente me libertar, mas ela estava firmemente preso no lugar. Cada movimento que fiz me encheu de agonia, e de raiva...
+
+Nota para mim mesmo: A Floresta de Pedra Guyun não é um bom lugar para passar a noite! Eu acordei cedo, então acendi a fogueira e irei embora assim que o céu estiver claro. Minha próxima parada é no Porto de Liyue: Só preciso estar em algum lugar onde possa lavar minhas roupas, aparar a barba, esse tipo de coisa. Uma vez que eu tenha resolvido isso, vou fazer outra viagem, até o Relevo de Jueyun. Não fiz nenhum progresso para encontrar o Adeptus da última vez. Desta vez, acho que vou tentar minha sorte no Pico de Qingyun.
+
+Nota: Não devo perder meu diário novamente!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book55_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book55_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..051a77079
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book55_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+- Sal Terrae -
+Eu percorri todos os caminhos para chegar aqui ao longo dos rios da Ilhota de Dihua até aqui; as minhas botas estão todas molhadas, até encontrei um sapo perdido lá quando as tirei.
+
+Pela dimensão desta ruína, imagino que este templo proveu um refúgio seguro para os cidadãos durante a Guerra dos Arcontes vários milênios atrás. Ouvi dizer que a Deusa do Sal construiu um lugar assim. O folclore de Liyue conta que ela foi a mais gentil entre os deuses. Durante a brutalidade e o caos da guerra, humanos eram considerados insignificantes e dispensáveis. Porém, a Deusa do Sal se recusou a se juntar aos outros deuses em sua batalha sem sentido por dominância, ao invés disso escolheu dar abrigo à aqueles desapropriados pela guerra. Ela trouxe-os aqui para criar um novo povoado. Ela mostrou a eles gentileza e conforto. Mesmo quando a turbulência global deu-se origem ao fim de uma época, ela trabalhou incansavelmente para trazer um regresso à paz entre os deuses.
+
+Parece que a maior parte da antiga cidade afundou no leito do rio Bishui. É uma sorte que a fundação do templo ainda esteja aqui depois de todo este tempo.
+
+Ela reuniu um grupo de devotos numa comunidade que agora é conhecida como Sal Terrae e viveram uma existência humilde. A cidade durou vários séculos e acabou coincidindo com a queda da deusa.
+
+A mais gentil dos deuses caiu não em batalha para com as mãos de outros deuses. Ela caiu na mão de seu próprio povo, o povo que ela amava tão profundamente.
+
+Ele foi o primeiro rei do povo e também o último. Ele já amou a Deusa do Sal assim como os demais, mas, como um mero mortal, ele não conseguia compreender o amor abnegado que o deus personificava. Ele buscou o poderio militar, na esperança de que a cidade pudesse se manter na defesa e no ataque. E assim, para demonstrar que a gentileza era uma virtude inadequada para a época, ele pegou uma espada e acabou com a vida da deusa solitária e indefesa. Assim que ela conheceu sua morte, o próprio templo desabou e a cidade do povo desmoronou como sal na terra.
+
+Quanto ao destino do rei traiçoeiro, existem teorias em abundância, mas nenhuma é certa. Alguns dizem que ele continuou a reinar em solidão nas ruínas por séculos, finalmente virando pó após os gritos de guerra terem desaparecido, as ruínas foram engolidas pelo rio, e insetos corroeram seu cetro. Outros dizem que ele tirou a própria vida após ter tirado a da deusa, incapaz de suportar a culpa que pesava sobre sua consciência. De qualquer forma, as pessoas sobre as quais a Deusa do Sal havia cuidado tão carinhosamente se espalharam por Liyue. No porto seguro de Liyue, sob o domínio do Arconte Geo, eles e suas histórias sobreviveram, e é por isso que ainda hoje ouvimos falar sobre eles.
+
+Rumores dizem que o corpo da Deusa do Sal ainda pode ser encontrado em algum lugar nas profundezas das ruínas. Embora o seu corpo tenha se transformado em sal, ainda mantém a sua postura desde o momento em que foi enfiado pela espada do rei.
+
+Parece que estamos diante de uma chuva forte: nuvens escuras estão se juntando até onde os olhos podem ver. É melhor eu ir andando. Vou para o noroeste, para o Monte Qingce. Espero poder chegar lá antes que a chuva fique muito pesada. E espero que não seja uma corrida tão desenfreada que eu perca meu diário no caminho...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book56_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book56_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..324f8bc3c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book56_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+- Relevo de Jueyun - Pico de Qinyun -
+Antes de começar a escrever este diário de aventuras, um pequeno relato de advertência para mim mesmo. Recentemente, continuo descobrindo que tenho perdido meu diário todas às vezes que sinto que quero escrever nele. Oh, Roald, você deveria aprender a ser mais cuidadoso no futuro!
+
+Depois de escalar pelo que pareceu uma eternidade, finalmente cheguei ao topo do precipício. Estou rodeado por um mar de nuvens. É impossível saber onde no meio daquele mar de nuvens eu estive uma vez olhando para este lugar celestial, onde habitam os Adepti.
+
+Com exceção das poucas árvores de forma estranha, quase não há sinais de vida aqui no topo do precipício. Ocasionalmente, um Lapis Glede soltará um grito agudo antes de mergulhar nas nuvens e desaparecer. A colina a partir daqui é a habitação dos Adepti, mas há algumas coisas que preciso resolver antes de subir. A questão mais urgente é reparar meu equipamento de escalada, também terei que cuidar de alguns machucados e cortes enquanto estiver fazendo isto. Um agricultor gentil me deu uma pomada quando cheguei ao Relevo de Jueyun - dói, mas realmente funciona.
+
+As noites no topo do precipício oferecem pouco em termos de conforto. O vento implacável acima das nuvens perfura os ossos. É difícil se proteger dela, porque ela chega até você através de todas as aberturas minúsculas da tenda, e não há como você manter uma fogueira acesa com este vento. Uma boa noite de sono está portanto fora de questão. Eu me pergunto se o Adeptus que mora no cume fica sozinho e desanimado estando rodeado por nada além do vento frio e sem coração?
+
+Depois de uma noite de insônia, eu finalmente vi a lua se pondo no mar de nuvens. Dando a última olhada para a mala, já podia continuar subindo a montanha, em direção a moradia de um Adeptus. Deus queira que não chova a essa altura!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book57_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book57_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..180e7b85b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book57_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+- Relevo de Jueyun - Lago Aozang -
+Parece que perdi mais um diário... Não entendo, até fiz questão de dizer três vezes a mim mesmo: "Faça o que fizer, não perca o seu diário." Mas então eu fui pego em minha aventura, e isso saiu direto da minha cabeça. Eu desperdiço tanto papel todo ano... Espero que o Arconte Dendro não se importe.
+
+Cheguei a um lago na montanha localizado no alto do Monte Aozang. Para chegar aqui, tive que caminhar por uma trilha sinuosa de terra, passar por caminhos perigosos de madeira construídos por coletores de ervas nos tempos antigos e, em seguida, escalar um penhasco íngreme e úmido. Alguns pescadores me disseram que o lago tem mil estádios de profundidade, mas depois de dar um mergulho na água posso dizer com segurança que suas declarações foram pura hipérbole.
+
+Os anciões da vila Qingce tinham razão afinal de contas: a água do lago da montanha é doce e quente. Este lugar certamente faz jus à sua reputação como um paraíso celestial! Quando tinha acabado de chegar no Relevo de Jueyun, um velho agricultor disse-me que os Adepti possuem uma misteriosa habilidade mágica que deixa-os transformar-se em névoa e vagar no mar de nuvens. Na época, considerei como apenas uma velha história de fantasia, mas vendo a forma como a névoa sobre o lago sobe até o cume e se funde com o mar de nuvens, me faz pensar... O Adeptus que tenho procurado poderia estar vagando pelas nuvens no cume neste exato momento, pelo que sei, e eu ficaria completamente alheio a isso.
+
+Me dirigi ao leste pela Montanha Aozang e acabei completamente perdido em uma floresta densa. Finalmente, cheguei a uma clareira e descobri que estava de volta às margens do Rio Bishui. Tenho uma excelente vista da área ao redor daqui, então acho que é aqui que vou acampar para passar a noite.
+
+Enquanto arrumava as minhas coisas, conheci uma jovem chamada Eduarda que parecia estar em busca de tesouros. Ela me explicou que estava indo para o oeste para procurar um certo lago ao pé da Montanha Aozang.
+
+"Diz a lenda que mora um Adeptus na beira de um lago ao pé da Montanha Aozang. Agora que sabemos onde mora o Adeptus, não é difícil encontrar os seus tesouros. Hahaha, então... Será..."
+
+Ela chegou a uma epifania repentina e disse seriamente que: "Então entraremos em contato com a Guilda de Aventureiros, e reportaremos a eles, visto que eu faço parte da Guilda, e não me envolvo com os Ladrões de Tesouro."
+
+De fato, alguns aventureiros estão no negócio somente pela riqueza material. Lembro-me daquele clássico ditado de Liyue: "inexplicáveis são as motivações que nos impulsionam"... Mas quaisquer que sejam as suas motivações, ela é uma companheira de aventura, e uma autêntica aventureira.
+
+Devo dizer que fiquei tentado a ir para o oeste em busca deste lendário "Lago Milagroso" depois de ouvir Eduarda falar sobre ele. Mas no final decidi continuar com meu plano existente. Salvo circunstâncias imprevistas, prosseguirei para as Planícies de Guili para ver quais atrações e tesouros estão esperando para serem descobertos lá. E, com sorte, não vou perder meu diário novamente desta vez - de novo, exceto por quaisquer circunstâncias imprevistas. Não posso perder de novo... Que quaisquer circunstâncias imprevistas sejam bem e verdadeiramente barradas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book58_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book58_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1918d59df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book58_PT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+- Volume de Liyue -
+Edição Especial da Revista de Geografia de Teyvat - Histórias de Alice em Liyue
+
+Ilhota de Dihua
+
+O trecho norte do rio Bishui se transforma em uma área úmida. Se você olhar para o sul, além do Portão de Pedra, verá um pântano de até onde a vista alcança. No ponto mais ao sul do pântano de Dihua está uma pousada situada no topo de uma rocha gigante. Essa é o Albergue Wangshu, o ponto mais alto de todo o pântano. Olhe para o sul de lá e você verá as Planícies de Guili. Você também pode ver a Floresta de Pedra de Guyun do outro lado do mar. Além disso, há um estranho na pousada do último andar. Acho que nunca o ouvi dizer uma única palavra.
+O almoço do albergue era como um banquete, a cozinha tinha todos os tipos de utensílios, perfeito para praticar alquimia.
+Sobre o tema da prática de alquimia, tenho algumas coisas novas para testar em minha busca por um catalisador de explosão. Se tudo correr bem, passarei mais alguns dias aqui e depois irei para as Planícies de Guili.
+
+Planícies de Guili
+
+Cheguei às Planícies de Guili alguns dias antes do planejado.
+De acordo com os registros antigos, antes da Guerra dos Arcontes, a Planície de Guili eram uma região próspera.
+Raposas e tentilhões selvagens são simplesmente deslumbrantes aqui, os seus pelos e penas até brilham um pouco. No entanto, também ouvi dizer que podem ser as pragas que ativam esse brilho. Moradores de Liyue se reclamam que os animais ainda comem suas ofertas de frutas para o Arconte Geo. Eu me pergunto se isso lhes dá um aroma frutado quando torrado. Talvez eu deva ir caçar...
+Eles operam estritamente no posto de controle da estrada principal, mas os guardas que trabalham lá são pessoas amigáveis. Eu fiz uma poção com algumas ervas locais e dei a um deles para sua gagueira - o curou, mas teve alguns efeitos colaterais menores. Ele agora não pode deixar de imitar constantemente todos que encontra. Não apenas o que eles dizem, mas a maneira como o dizem. É estranho como suas impressões são precisas.
+
+Relevo de Jueyun
+
+Me disseram que em algum lugar no meio dos picos nebulosos do Relevo de Jueyun vive um Adeptus, o local exato escondido em algum lugar no oceano de nuvens. Todos os coletores de ervas de Liyue afirmam ter visto o reino dos Adepti em toda sua glória revelada diante de seus próprios olhos nas nuvens. Com base na experiência pessoal, posso dizer que o excesso de cogumelos pode induzir visões de natureza semelhante.
+O terreno aqui me fascina. Muitos desses Pilares de Pedra parecem que pertencem ao subterrâneo profundo, não aqui no topo de uma montanha. Deve haver um reservatório subterrâneo aqui. Parte de mim se pergunta se toda a água foi sugada, talvez o Relevo de Jueyun se encontrasse de volta ao fundo do oceano, onde pertence.
+Meu colega, o Senhor Zhongli, é muito sério, mas minha opinião o fez rir bem alto.
+Que sujeito estranho.
+
+Costa de Yaoguang
+
+Ouvi dizer que o nevoeiro muitas vezes sai do mar para invadir a Costa de Yaoguang, e quando ele está no seu momento mais denso, você mal consegue ver sua mão na ponta de seu braço estendido. Infelizmente, eu não cheguei a tempo de ver um nevoeiro. É uma pena.
+Existem tantas conchas encantadoras na praia. Quantas delas estarão lá desde a Guerra dos Arcontes? Eu amarrei algumas delas juntas para fazer um colar, mas infelizmente aquele pescador da pousada sentou nele e o partiu... Cada última concha, brutalmente esmagada sob suas impiedosas nádegas. Nenhuma foi poupada.
+No final, ainda tive de pagar suas despesas de saúde porque os fragmentos de concha o machucaram.
+Uma concha gigante de caracol marinho fica na praia onde o rio Bishui deságua no mar. Uma senhora gentil mora lá dentro. Dizem que sua família navegou aqui na concha gigante, e ela passa seu tempo resgatando náufragos que acabam vagando perto da costa. Acho que transformar o casco gigante em um barco autopropulsado tornaria muito mais fácil para ela resgatar pessoas do mar.
+Porém, após o terceiro barco concha original ter perdido controle e ter explodido, a senhora decidiu não me resgatar mais.
+
+Floresta de Pedra Guyun
+
+Este é o local onde o Arconte Geo derrotou o monstro marinho. Alguns dos grandes pilares de pedra que perfuram o fundo do oceano ainda se erguem acima da superfície do mar, embora muitos tenham se partido há muito tempo. Os Pilares de Pedra hexagonais, formados a partir de um conglomerado de energia Geo, são bastante intrigantes de se olhar. Vistos de cima, tem-se a impressão de que eles foram deliberadamente dispostos em sua forma atual para fazer uma forma específica na superfície do oceano. Talvez essa tenha sido a verdadeira razão pela qual o Arconte Geo fez chover destruição no fundo do oceano com seus pilares de pedra? Será que tudo não passou de uma grande piada, embora de péssimo gosto?
+O Zhongli, do Porto de Liyue, parece ser muito familiarizado com os mitos e lendas locais, mas nunca o vi vir aqui. Posso ver o Albergue Wangshu à distância. Aposto que o cara maluco que conheci lá da última vez ainda está olhando para esse lado.
+O fluxo das Linhas Ley por aqui é único em toda em Liyue. Muito mais dinâmicas, um pouco mais instáveis. É como se um grande e implacável poder se agitasse em algum lugar nas profundezas do oceano. Talvez seja o monstro marinho derrotado, ainda se contorcendo no fundo do oceano.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book59_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book59_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..526734d84
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book59_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+- Deus do Fogão -
+É dito que nos primeiros dias após a fundação de Liyue, os primeiros colonos construíram fogões com rochas e bateram com pedras para acender o fogo no seu interior. Assim, ao abrigo do vento, o fogo poderia persistir. As pessoas finalmente conheceram o conforto de um fogo quente, e aprenderam a arte de cozinhar. Sobre esta fundação nasceu o Porto de Liyue. Os colonos acreditavam que as pedras eram uma bênção do Senhor das Pedras, e à medida que a cidade crescia, restaurantes e tavernas em Liyue começavam a adorá-lo como "Deus do Fogão". A sua esperança era de que o fogo nos seus fogões queimassem eternamente, e os seus negócios pudessem florescer para sempre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4a80858c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book5_PT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Amigos de Mondstadt, vamos celebrar! Bebam à vontade!
+Pela liberdade! Pelo Arconte Anemo!
+Por Vennessa, a primeira Cavaleira a honrar este mundo!
+Filhos e filhas de Mondstadt, que o presente do Arconte Anemo seja gravado em seus corações!
+E que seja conhecido que este presente não é liberdade, mas a luta!
+
+Essa história aconteceu há muito tempo.
+Amigos, me desculpem por improvisar,
+Deve ser claro como o dia que a glória e liberdade de Mondstadt
+Nasceram quando Barbatos tocou as cordas da lira
+Poemas cantam da fama heroica
+Mas a liberdade anônima merece uma celebração ainda maior
+
+A Mondstadt daquela época estava presa pelas correntes dos nobres
+As festividades eram nada mais que jogos dos ricos
+Além do alcance da pessoa comum
+Mondstadt era apenas uma prisão
+A nobreza se saboreava nos jogos da escravidão
+Alheios a sua posição que seria sua queda
+
+Na prisão havia uma dama
+Das planícies do sul, ela saudou.
+Nasceu livre, mas agora estava presa por correntes
+Seu corpo, apesar de preso por um tirano
+A devota dama nunca abandonou sua fé
+Pela sua gente, por Mondstadt e pela falsa liberdade
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book60_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book60_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4bbcba6a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book60_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+- Deus do Desenvolvimento -
+No Porto de Liyue, os Aventureiros que adoram explorar frequentemente tratam o Rex Lapis por Deus do Desenvolvimento.
+A razão é que foi uma combinação do espírito de seus antepassados de abrir novos caminhos e da proteção firme do Senhor da Pedra que trouxe o Porto de Liyue a existência.
+Os aventureiros do Porto de Liyue compartilham o desejo de seus antepassados de seguir em frente e abrir novos caminhos, com uma determinação tão inabalável quanto as montanhas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book61_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book61_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b167188a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book61_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+- Deus da Riqueza -
+O porto de Liyue tem sido um paraíso para tesouros de todos os cantos do mundo desde os tempos antigos. É um lugar onde os comerciantes e os ricos florescem. É também onde Mora, as moedas aceitas como moeda em todo o Teyvat, são cunhadas. A palavra "Mora" é derivada de "Morax", que é outro nome para o Senhor da Pedra. Muitas pessoas, portanto, adoram o Arconte Geo como o Deus da Riqueza e do Comércio.
+Homens de negócios queimam incenso e oferecem comida excelente ao Arconte Geo a fim de receber a sua bênção. O Arconte Geo é o homem mais rico do mundo, melhor dizendo, o deus mais rico.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book62_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book62_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..81d04e9d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book62_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+- Deus da História -
+Os historiadores de Liyue referem-se ao Senhor Geo, que sozinho fundou o Porto de Liyue, como o Deus da História. A preocupação com a história também pode ser observada nos restaurantes e tavernas locais, muitos dos quais ostentam orgulhosamente bandeiras anunciando sua existência secular. Quem leva a ideia ainda mais a sério anuncia as histórias da época em que o Senhor Geo visitou seu estabelecimento e revisou a comida, sempre fazendo questão de incluir uma data precisa para sua visita.
+Mas sempre que uma criança pergunta a sério há quanto tempo o Arconte Geo está neste mundo, a resposta dos adultos é sempre a mesma:
+"Um tempo muito longo, meu garoto. Realmente muito tempo."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book63_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book63_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d28f277e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book63_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)...Os picos de pedra em Liyue atraíram a atenção de muitos cavaleiros, mas não sou fã deles. A pedra é áspera e arranha as mãos. Em vez disso, gosto de uma espécie de flor conhecida como Flor de Seda. Tem uma textura fina e exala um leve aroma. Se eu não estivesse tão longe, traria algumas para você. Aposto que você as amaria.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book64_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book64_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d28f277e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book64_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)...Os picos de pedra em Liyue atraíram a atenção de muitos cavaleiros, mas não sou fã deles. A pedra é áspera e arranha as mãos. Em vez disso, gosto de uma espécie de flor conhecida como Flor de Seda. Tem uma textura fina e exala um leve aroma. Se eu não estivesse tão longe, traria algumas para você. Aposto que você as amaria.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book65_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book65_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bbde1b21d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book65_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Uma história escrita por Chang, o Nono. Ela conta a história de um jovem, frágil desde o nascimento, que foi adotado por um Mestre do Clã de Guhua das montanhas. Apesar de o rapaz não poder praticar as artes Guhua, sua vida inteira girava em torno delas conforme ele crescia na escola. Depois de ser recusado pelo Clã de Guhua e a morte de seu Mestre, o rapaz e um zelador idoso eram os únicos discípulos que restavam na escola. Mas o rapaz não desistiu, dominando todas as técnicas esotéricas e lendo cada um dos livros escondidos por lá. Dirigindo a escola sozinho, assim como seu mestre anterior havia feito antes dele, o jovem derrotou inúmeros desafiantes, mesmo sem ter Visão ou uma arma arcana... Ele também levou uma jovem de Inazuma como sua aluna.
+Quando tempos tumultuosos assolaram o mundo, e a garota de Inazuma partiu sem dizer adeus, o jovem decidiu que era hora de explorar o mundo além da montanha - começando, é claro, com a terra distante de Inazuma...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book66_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book66_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc33d94c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book66_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Se você olhar para o desfiladeiro da colina, poderá ver duas cachoeiras. Uma única árvore grande cresce na saliência acima da maior das duas. O tesouro está enterrado em uma pilha de cascalho na borda da saliência.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book67_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book67_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4bf942340
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book67_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Siga para a entrada leste em direção ao desfiladeiro e o tesouro estará sob seu alcance.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book68_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book68_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..950ac8b4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book68_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Se você olhar para o desfiladeiro da colina, poderá ver duas cachoeiras. Limpe as pedras no topo da cachoeira mais baixa, e o tesouro estará ao seu alcance.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book69_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book69_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..45b8b6500
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book69_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Os picos de pedra em Liyue atraíram a atenção de muitos cavaleiros, mas não sou fã deles. A pedra é áspera e arranha as mãos. Em vez disso, gosto de uma espécie de flor conhecida como Flor de Seda. Tem uma textura fina e exala um leve aroma. Se eu não estivesse tão longe, traria algumas para você. Aposto que você as amaria.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book6_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book6_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8254f9bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book6_PT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Amigos de Mondstadt, vamos celebrar! Bebam à vontade!
+Haverá um dia em que Barbatos responderá às zelosas rezas.
+Seguindo o cabelo vermelho da menina, o Arconte Anemo chegou à prisão.
+"Tudo tem um nome" Disse a Fada divertida,
+"Me deixa fazer uma canção com seu nome,
+"E quero sua amizade como recompensa."
+A menina consentiu alegremente e mostrou sinais de abrir seu coração.
+
+E assim, ao som da voz de Barbatos
+A menina derrotou o Dragão que devastava planícies.
+E até a nobreza barriguda ficou em choque.
+"Mondstadt é liberdade" Cantou Anemo para o povo.
+As rajadas de vento solitárias na floresta se uniram e derrubaram a torre do tirano.
+A jovem leoa ergueu sua cabeça ao vento e finalmente se libertou dos grilhões e algemas.
+
+E, assim, a menina ganhou reputação
+Como cantora auxiliar de Anemo, o seu coração estava repleto de gratidão.
+Mas seu agradecimento foi recusado por Barbatos.
+"Na sua canção, você é a protagonista"
+"Eu recebi sua amizade, obtive seu nome"
+"Para homenagear sua liberdade, essa é minha canção."
+
+Amigos, brindemos novamente!
+Isso é a fonte de liberdade de Mondstadt,
+Quando os dias se tornam noites e o desespero toma conta dos rostos,
+Nunca nos esquecemos da história da grande heroína Vennessa.
+Nunca deixem de buscar pela liberdade!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book70_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book70_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..45b8b6500
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book70_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Os picos de pedra em Liyue atraíram a atenção de muitos cavaleiros, mas não sou fã deles. A pedra é áspera e arranha as mãos. Em vez disso, gosto de uma espécie de flor conhecida como Flor de Seda. Tem uma textura fina e exala um leve aroma. Se eu não estivesse tão longe, traria algumas para você. Aposto que você as amaria.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book71_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book71_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..45b8b6500
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book71_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Os picos de pedra em Liyue atraíram a atenção de muitos cavaleiros, mas não sou fã deles. A pedra é áspera e arranha as mãos. Em vez disso, gosto de uma espécie de flor conhecida como Flor de Seda. Tem uma textura fina e exala um leve aroma. Se eu não estivesse tão longe, traria algumas para você. Aposto que você as amaria.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book72_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book72_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..15eee7290
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book72_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+- Besta de Pedra -
+Por enquanto ainda se veem muitas estátuas de pedras em Liyue, a maioria foi construída por habitantes locais que oraram por um clima favorável e uma paz constante como as montanhas. Mas afirma-se que alguns têm uma história muito mais antiga.
+Uma história sobre as estátuas de animais em particular é popular entre os pescadores do rio Bishui, os colhedores da Ilhota de Dihua e a velha multidão de mineiros. Dizem que em alguns cantos da terra, antigas feras de pedra acordam à noite no frio do outono e olham ao redor para um mundo que lentamente se tornou estranho para elas. Ouvindo os sons de sapos e insetos saudando-os, eles respondem com gritos profundos e emocionantes de suas gargantas petrificadas. Em seguida, eles percorrem Liyue, inspecionando mais uma vez a terra que costumavam proteger.
+Que eu saiba, ninguém jamais testemunhou em primeira mão uma besta de pedra em movimento. No entanto, os residentes locais que conhecem o território extremamente bem há muito tempo observam e aceitam o fenômeno de que as estátuas de animais podem mudar de localização e postura durante a noite. Enquanto isso, campistas com sono leve geralmente relatam ter ouvido um som no meio da noite que é como água corrente, só que com um tom muito mais profundo.
+Quanto à origem dessas feras de pedra, os anciões da vila Qingce dizem que são feras iluminadas que já lutaram ao lado de Rex Lapis na Guerra dos Arcontes. Após o fim da guerra, a maré baixou e a paz foi restaurada. Os animais iluminados não precisavam mais servir como defensores das pessoas comuns e, um por um, eles se retiraram para partes mais isoladas do país. Lá eles viveram livres de preocupação com os assuntos mortais.
+Mas algumas feras iluminadas se lembraram com carinho dos dias gloriosos em que serviram sob o comando de Rex Lapis, e lamentaram os anos em que protegeram Liyue. Embora eles não fossem do reino mortal, nem eram imortais: para eles, também, a vida um dia chegaria ao fim. Assim, eles imploraram a Rex Lapis para transformar seus corpos de carne efêmeros em pedra eterna. O misericordioso Arconte Geo concedeu seu pedido e os fez como tal.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book73_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book73_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e77cda72d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book73_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+- Palácio Sob o Mar -
+O dia havia chegado. Era hora de buscar a noiva.
+O Deus do Mar parecia realmente majestoso enquanto se sentava no centro do palco em seu molusco gigante, segurando nas mãos as rédeas de duas serpentes marinhas. Eles ficaram tão imponentes quanto o Monte Tianheng em frente a carruagem real, quando seu mestre aceitou o presente de pérolas dos anciãos da vila e deu as boas-vindas à sua nova noiva a bordo da carruagem. Em troca, a vila receberia a bênção do Deus do Mar: um ano livre de tempestades e tsunamis.
+
+A noiva foi levada para um lugar bem abaixo das ondas, longe de casa, longe das multidões que festejavam o festival e longe de sua mãe sozinha. O Deus do Mar a conduziu por um corredor de grandes colunas, formadas a partir do esqueleto de uma baleia morta, que levava a um portão palaciano adornado com pérolas brilhantes e conchas iridescentes. Finalmente, a jovem noiva chegou ao palácio que o Deus do Mar havia feito para ela. O palácio que seria sua nova casa.
+"Não era minha intenção mexer com os assuntos do mortais", disse a voz do deus saindo da água. Era a tentativa de um marido consolar sua noiva.
+"Este lugar serviu como um novo lar para muitas outras moças e também se tornou o lugar onde elas passaram os seus últimos dias. Muitas delas foram expulsas da aldeia onde nasceram. O oceano lhes ofereceu um refúgio seguro, um lugar onde pudessem dormir em paz, sem medo, ou serem incomodadas."
+
+Mas essa jovem não queria uma nova casa decorada com pérolas premiadas e conchas raras. O espetáculo deslumbrante do fundo do oceano - e as criaturas que ela conhecia espreitando na escuridão - a encheram não de paz, mas de pavor. O tempo passou, e quanto mais ela ficava em sua câmara oceânica desconcertante que não conhecia o nascer nem o pôr do sol, mais sentia saudades de casa - e mais frágil ela se tornava.
+Por fim, chegou o dia em que o Deus do Mar sentiu o que sua jovem noiva estava sentindo. Embora ele se entristecesse com a escolha dela, ele permitiu que ela fosse em frente com sua decisão.
+"No mundo decadente dos humanos, chegará um dia em sua vida em que você se arrependerá desta decisão." O Deus do Mar pegou a concha de um caracol marinho que enfeitava sua cintura e entregou a ela como presente de despedida.
+"Inevitavelmente haverá um dia em que você soprará nela, nessa hora você retornará para este lugar."
+
+A jovem pegou a concha e voltou para a terra. Os anos foram passando e ela logo se tornou mãe. Enquanto ela vivia sua vida simples e pacífica, o palácio do oceano parecia apenas um sonho de infância. As visões deslumbrantes e criaturas grotescas inundavam sua mente de vez em quando das profundezas obscuras de sua memória, mas era uma ocorrência rara, e ela os tirou de sua mente. Ela vivia assim ano após ano. Até que um dia, quando o festival voltou a acontecer, os anciãos da aldeia vieram a sua casa. Eles tinham vindo para tirar a filha de seus braços. Foi então que ela finalmente entendeu por que o Deus do Mar havia falado de seu arrependimento e de seu retorno, tantos anos atrás.
+Então, no dia da cerimônia, ela soprou na concha.
+O Deus do Mar respondeu ao chamado, erguendo-se das ondas gigantes para saudar a aldeia. Mas seu abraço criou um maremoto que engoliu a aldeia e levou os aldeões e anciãos em seu sono. Duas serpentes marinhas gigantes apareceram, arrastando uma carruagem colossal de conchas e parou na sua frente, deslumbrando-a com suas pérolas cintilantes.
+A mãe pegou a sua filha pela mão e embarcou na Concha do Deus do Mar. Foi exatamente como ela se lembrava de sua infância - só que desta vez, a aldeia que ela deixou para trás agora estava em ruínas sob as ondas do mar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book74_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book74_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..55503c06a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book74_PT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+De todos os elementos na terra e no céu, apenas o Geo é eterno.
+Construído sobre uma orgulhosa tradição que o fez durável.
+Justa é a lei do Rex Lapis, e sua sabedoria é inefável.
+Pilar da sabedoria que prevalece pelo seu Reino.
+Matador de demônios, nenhum mal deixava intocado.
+
+Na busca pela ordem celestial, para controlar as ondas da turbulência.
+Adepti se juntavam ao seu redor, Guardiões Yaksha pegavam em armas.
+Assustados pelo povo corajoso, os demônios fugiram.
+Rex Lapis criou rochas e as jogou para fazer montanhas.
+Com o monstro marinho subjugado a paz finalmente voltou.
+
+Apesar dos demônios jazirem derrotados, suas almas tramavam vingança.
+As almas demoníacas desceram rumo ao abismo oceânico.
+Ódio nutria raiva. A raiva, por sua vez, confundia sua mente.
+Sua influência venenosa infestou os mares, criando mais demônios.
+Desse ressentimento surgiu uma praga demoníaca.
+
+O Arconte Geo ordenou que cinco Guardiões Yaksha derrotassem o mal.
+Para livrar o mundo da raiva venenosa dos demônios.
+As montanhas tremeram enquanto a fúria Yaksha queimava com um esplendor dourado.
+Mas, dos cinco guardiões, apenas um sobreviveu.
+Era Alatus, que firmemente protegeu a paz.
+
+Paz que dura até hoje, e fez o mundo voltar a ser o que era.
+Com a paz restaurada, os Adepti ascenderam para o Relevo de Jueyun.
+Quantos aos Yaksha, não se sabe para onde partiram.
+Que esta humilde oferenda apazígue as almas falecidas.
+E com essas palavras, Rex Lapis se deu por satisfeito.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book75_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book75_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..55ba9c839
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book75_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- O Eremita -
+A floresta de pedra do Relevo de Jueyun é um lugar misterioso envolto em névoa durante todo o ano. Mitos e lendas abundam entre os coletores de ervas, contando sobre os Adepti e espíritos malignos.
+Uma vez, havia um vendedor de ervas chamado Qiangu que foi até o Relevo de Jueyun para investigar a distribuição de ervas medicinais de lá. Sem que ele soubesse, um grupo de bandidos o havia seguido até as montanhas. Eles esperaram pela cobertura da noite, e quando ele baixou sua guarda, eles o atacaram. Ele foi derrubado, ficando inconsciente. Os bandidos pegaram seus pertences, o amarraram da cabeça aos pés, e o deixaram sozinho no vale.
+No meio da noite, o vendedor de ervas finalmente acordou. Ele lutou contra as cordas que o amarravam, e gritou por ajuda. Mas as vastas montanhas não responderam. Os únicos sons que se ouviam na floresta espessa da montanha, exceto pelos ecos de seus próprios lamentos, eram os gritos leves das aves perturbadas por seus clamores.
+Qiangu afundou no desespero e suspirou de tristeza. Justo quando ele pensou que toda esperança estava perdida, uma voz profunda veio rugindo através das montanhas, cortando os gritos das aves noturnas e o assobio do vento.
+"Levante-se."
+"Eu não sou capaz!" O vendedor de ervas protestou em meio a enchente de lágrimas. Seu grito assustou uma raposa que rondava durante a noite. Mas ao tensionar mais uma vez seu corpo contra as cordas que o amarravam, descobriu que elas haviam se soltado completamente.
+O comerciante se levantou, e antes que pudesse agradecer, a voz interrompeu:
+"Suba a montanha."
+Conforme instruído, Qiangu subiu a montanha, seguindo a sinuosa trilha de terra até o cume, enquanto o horizonte começava a brilhar no leste. Do topo, ele viu um pinheiro retorcido e seco crescendo em um penhasco, seus galhos se espalhando para fora como se tentassem escapar no ar. O rangido suave dos galhos chamou sua atenção para as cordas que pendiam deles - na outra extremidade das quais penduravam os bandidos da noite anterior, amarrados da mesma forma da cabeça aos pés.
+Ao lado de uma rocha de formato estranho, estava sentado um homem velho com barba e cabelos brancos como a neve. Ao ver a expressão perturbada de Qiangu, o velho riu com vontade e entregou-lhe todos os seus pertences.
+Qiangu perguntou sobre as origens do idoso, mas ele respondeu que ele pertencia às montanhas, sendo sua casa onde quer que ele vagueasse e sua cama onde quer que ele colocasse sua cabeça. Qiangu procurou agradecer ao idoso com todo tipo de cortesias e compensações, mas ele dispensou todas. Após muita deliberação, ele levou apenas uma única Mora para um dia dar como presente de casamento à amada filha de Qiangu, a fim de que ele pudesse participar do banquete.
+Do desastre parecia que a boa sorte estava surgindo, pois, após este incidente a loja de Qiangu ficou ainda mais popular, enquanto notícias sobre o próspero vendedor de ervas se espalhava por todos os lados. Alguns dizem que após ter feito sua fortuna, ele voltou ao Desfiladeiro de Jueyun a procura do velho, mas não encontrou nada além de algumas tendas abandonadas e garrafas de vinho vazias. Alguns afirmam ter avistado o idoso na Costa de Yaoguang disfarçado de mineiro e se movimentando como o vento entre os precipícios. Outros insistem que ele é um pescador que passa seu tempo salvando aqueles que ficam encalhados no mar. As histórias são demais para serem contadas, e ainda assim ninguém sabe o nome do idoso.
+Infelizmente, o Qiangu já é muito velho, e com a condição de saúde péssima, todavia, a sua filha ainda não encontrou o seu companheiro de vida. Como tal, para o Qiangu, ainda está muito longe de participar do casamento da sua filha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book76_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book76_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..df7354a4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book76_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+- Hortênsias -
+É costume nos casamentos em Liyue que a noiva jogue um buquê de flores para a multidão de convidados que se aproxima. Diz-se que aquele que tiver a sorte de pegá-lo terá um ano de boa sorte: os empresários verão sua riqueza aumentar, os pobres verão sua sorte mudar, os solteiros encontrarão seus parceiros predestinados e os casados verão sua vida compartilhada florescer com amor e apreço mútuos, para nunca mais cair em disputas mesquinhas sobre os aborrecimentos diários da vida.
+Embora algumas noivas usem uma bola de flores de verdade, existem muitas alternativas, dependendo da riqueza da família. Os ricos tendem a usar bolas trançadas com seda da Flor de Seda, enquanto os pobres usam papel ou tecido colorido. Mas o próprio costume é observado da mesma maneira em todos os casamentos de Liyue, embora a sorte de cada família possa ser diferente.
+Quanto a origem desse costume, há pessoas que dizem que foi influenciado pelo Ludi Harpastum do país vizinho do Reino do Vento. Também há pessoas que dizem que a origem é de antes da Guerra dos Arcontes, da era em que a Deusa do Sal vagava por Liyue. Ela era uma das divindades que existiam em Liyue nessa época, mas devido a sua personalidade carinhosa, foi assassinada pelos seus seguidores durante a Guerra dos Arcontes.
+O local que seu corpo se encontra hoje é dentro das ruínas que no local que o povo de Liyue chama de Sal Terrae. De acordo com uma lenda que já mudou muito, ela deu flores a seus seguidores para os abençoar e trazer um pouco de conforto naquele mundo assombrado por guerras e caos. Depois de sua morte, seu seguidores dispersos transmitiram essa tradição para o povo de Liyue, e como eles são competitivos e adoram diversão, podem ter adaptado e romantizado para satisfazer seus próprios gostos.
+Apesar de ser uma celebração benéfica e alegre, os registros de segurança dos Millelith indicam que o lançamento de bolas de flor é responsável por um número significativo de ferimentos todos os anos. Na verdade, o número de casos é mais ou menos o mesmo que os causados por ataques de monstros.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book77_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book77_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4387f237
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book77_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+No começo, Rex Lapis desceu. Ele baixou as marés, levantou o Monte Tianheng, e acalmou as ondas. Em seguida, a paz foi trazida ao povo. Eles cortaram a montanha e encontraram jade, perfuraram a rocha e fizeram túneis, e empilharam pedras e construíram um povoado. Está escrito que o jade das entranhas da montanha é o que brilha. Por isso, eles o chamaram de "Fortaleza Shanhui"[1]. Naquela época, todo o povo de Tianheng tirava seu sustento das minas, todos prosperavam com elas e ninguém conhecia a pobreza em um raio de mil milhas.
+
+[1] Hoje mais conhecida por "Rocha Shanhui", que é comumente simplificada para "Montanha da Rocha", perdendo assim a maior parte do seu significado original.
+
+...
+
+A Deusa do Pó, Guizhong, era uma aliada do Arconte Geo. No Monte Tianheng, ele montou uma balista para a proteção e a chamou de "Balista Guizhong". Ao norte do Monte Tianheng, ele ensinou o povo a cuidar do solo. A agricultura tornou-se o seu meio de vida e todos se beneficiaram dela. As cidades agrícolas se estendiam por quilômetros e dizia-se que era possível caminhar até o portão de pedra sem nunca ter que sair da rede de caminhos entre os campos. A Guizhong disse ao Arconte Geo: “Terminou o meu trabalho aqui, então vou embora hoje. As pessoas estão felizes em suas casas e satisfeitas com o seu trabalho, finalmente voltaram para casa. Portanto, é melhor chamar este lugar de 'Planícies de Guili'.” O Arconte Geo elogiou a Deusa do Pó pelo seu trabalho e depois eles mudaram o nome da região para "Planícies de Guili".
+
+[2] Mais tarde, aconteceu que cada um dos deuses lutaram pelo domínio, o que trouxe a catástrofe sobre a terra. Embora os Adepti tenham lutado para proteger as Planícies de Guili, eles não conseguiram deter a maré de guerra que devastou as planícies e tirou a vida de sua governanta, Guizhong. A partir daí, o Senhor da Pedra, Rex Lapis, levou seu povo para o sul do Monte Tianheng. Assim, o povo partiu definitivamente das planícies de Guili, para nunca mais voltar, e foi deixado para se tornar uma região desértica.
+
+...
+
+Rex Lapis pacificou os deuses, os Adepti e yakshas ficaram satisfeitos com suas posições e Liyue reentrou em uma era de paz. Antes dessa época, os deuses travaram uma guerra por séculos a fio, e nenhum campo foi deixado sem destruição. O povo de Liyue voltou-se para o comércio e o artesanato para ganhar a vida e prosperou mais uma vez. Aqueles que prosperaram acima do resto se juntaram, chamando a si mesmos de Qixing. Assim se formou a estrutura em torno da qual o Porto de Liyue se desenvolveu. Sob a jurisdição dos Qixing estavam todos os negócios conhecidos, nenhum negócio de Liyue ocorria dentro ou fora da nação que não fosse conhecido por eles. A Millelith também recebeu ordens dos Qixing, apoiando as massas em casa e suprimindo os monstros na fronteira. Assim se tornou a natureza do governo de Liyue sob Rex Lapis.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book78_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book78_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8863de404
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book78_PT.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+A Primeira Canção
+Observo dois homens jogarem xadrez, mas jogam terrivelmente. O que um falta em habilidade, o outro em estratégia.
+Uma confusão acontece no tabuleiro. Alego observar com ignorância, mas, na verdade estou entretido.
+
+A Segunda Canção
+Essas formações rochosas criaram plantas estranhas, como ‘bonsais’ que ocorrem naturalmente.
+Da Cor Lapis, jade cintilante e arbustos de seda, a paisagem excede o que muitas pessoas comuns podem entender.
+
+A Terceira Canção
+O Relevo de Jueyun tem um segundo céu, um local que os mortais não podem alcançar.
+Quanto mais um busca, mais parece verdade, pois os pássaros e bestas também vem de lá.
+
+A Quarta Canção
+Branco como seda, fino como sal, uma estranha areia antiga.
+Os ricos as expulsam de suas casas, mas na minha me orgulho que rolam livremente.
+
+A Quinta Canção
+O som das ondas batendo no rochedo chega a meus ouvidos. Em cima do rochedo eu pesco, em baixo do rochedo eu durmo.
+Arconte Anemo, do país vizinho, não tem maneiras. Joga tudo no ar e incomoda o sono do povo.
+
+A Sexta Canção
+A primavera floresce em Qingce, um aroma floral paira no ar. Nesse momento, tenho saudades dos meus pais.
+Os caniços abanam suavemente com a brisa outonal. Os colho para coser roupas para o inverno que se avizinha.
+
+A Sétima Canção
+Rex Lapis ergueu essa montanha e construiu essa baía naquele ano.
+Também fez falésias magníficas e ruas com entretenimento sem fim.
+
+A Oitava Canção
+Fresca é a sombra das árvores no calor do verão. As folhas são a minha cama, e o vento o meu lençol.
+Pobres mosquitos não me largam. O melhor é voltar para casa.
+
+A Nona Canção
+À noite, caminhei pela praia após o jantar. Passei minha mão pela barba e olhei para o céu.
+O mar de estrelas forma um dossel, mantendo a lua em seu lugar e não deixando que caia.
+
+A Décima Canção
+Parei na Encosta de Feiyun para olhar: pedras preciosas de todo tipo, de caras a astronômicas.
+Para quê gastar Mora comprando essas pedras? Prefiro comer e beber alegremente no Terraço de Yujing.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book79_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book79_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b4998704
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book79_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Estrutura Social dos Hilichurls
+
+A estrutura social de Hilichurl é claramente primitiva e tribal. Os Hilichurls vivem nas tribos dispersadas na natureza. Para eles, a tribo é como uma grande família extensa.
+
+De longe a figura mais poderosa da tribo dos Hilichurl é o Xamã. Uma extensa pesquisa de campo confirma que o Xamã é o membro mais antigo da tribo e desempenha nela um papel semelhante ao dos pais em uma família: gerindo os assuntos mais importantes e tomar decisões políticas, com base na sua riqueza de experiência. Além disso, os Xamãs atuam como protetores da sua tribo utilizando as suas habilidades elementais. Xamãs podem ser identificados por sua aparência distinta dos outros membros da tribo: Eles vestem máscaras com chifres e buracos nos olhos e boca, e carregam um cajado de Xamã rudimentar. Outra característica distinta é que eles podem ser ouvidos recitando para si próprios alguma forma de cântico ou encantamento incompreensível.
+
+A idade nem sempre é o fator decisivo quando se trata de status na tribo. Em algumas tribos, os xamãs são eliminados da liderança por Hilichurls fisicamente maiores com habilidades de combate superiores. Sob liderança desse tipo, essas tribos tendem a se tornar mais agressivas. Os chefes dessas tribos podem ser facilmente identificados por sua grande estatura e máscaras ostentosas, que também carregam chifres.
+
+A hostilidade dos Hilichurls com estranhos, associada com às óbvias barreiras linguísticas, significa que a realização de investigações específicas sobre a distribuição de recursos dentro das tribos tem sido praticamente impossíveis. No entanto, os relatórios da patrulha dos Cavaleiros de Favonius sugerem que os recursos são tipicamente partilhados com base em "para cada um de acordo com suas necessidades". Todos os membros da tribo são ao mesmo tempo, colhedores e soldados, mas existem alguns que valorizam mais o combate do que outros e se desenvolvem em pesos pesados experientes no campo de batalha.
+
+Curiosamente, os Hilichurls parecem ter uma capacidade única de manipular os elementos apesar da sua baixa inteligência e estrutura social primitiva. Esta capacidade se manifesta, sobretudo, nos xamãs. Tipicamente, os humanos requerem uma Visão para exercer o controle dos elementos. A questão de como os Hilichurls são capazes de fazê-lo sem uma Visão é, portanto, uma questão que requer mais investigações e análises.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book7_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book7_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f330f514
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book7_PT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+"Dandelion, Dandelion, voe com o vento para uma terra distante."
+A pequena raposa cantou.
+Ele soprou a flor de Dandelion que saiu voando pelo ar. Ele então falou em tom sério.
+"Ao fazer isso, seus desejos voarão com o vento e alcançarão o Arconte Anemo."
+Neste instante, uma rajada de vento levou embora diversos Dandelions.
+Será que foram para um lugar melhor, levando meus sonhos juntos?
+
+Quando isso aconteceu?
+Algum tempo atrás, na floresta por trás da vila, crescem muitas árvores verdejantes e exuberantes. No centro dessa florestas há um pequeno lago.
+O lago era como as janelas de vidro da Catedral de Mondstadt, pois eram todas cristalinas e brilhavam ao sol.
+Os raios de sol passam entre as folhas e iluminam a superfície do lago, como se pedras preciosas fragmentadas estivessem escondidos no fundo. Era muito bonito.
+Naquele dia, o tempo estava frio. Eu estava caçando na floresta e quando caminhei até o lago, sua água cintilante de alguma forma me lembrou uma garota que eu amava há muito tempo.
+Não conseguia me lembrar de como ela era, mas seus olhos devem ser como a água, brilhando como pedras fragmentadas.
+Eu me perdi em pensamentos enquanto olhava para a água resplandecente. Caminhei transtornado ao longo do lago, esquecendo completamente que eu estava fora para caçar.
+Acordei quando ouvi o som de algo congelando. Era uma Flor da Névoa que crescia à beira do lago e congelava a água que a rodeava. Ao lado havia uma raposa branca que tinha o rabo congelado na água. Pobre criatura.
+"Quando estava bebendo, devia estar com sua cauda na água perto da Flor da Névoa."
+As Flores de Névoa são plantas perigosas e podem causar queimaduras por congelamento se manuseadas sem cuidado. Deve-se tomar extremo cuidado ao manipulá-las.
+Ao me ver se aproximar, a raposa lutou com medo, mas isto só serviu para puxar sua cauda ainda congelada. A raposa choramingava de dor.
+"Oh não, isso não é bom."
+Eu pensei comigo mesmo.
+"Que coitada. Ela morrerá de fome se eu não a soltar, levarei-a de volta para minha casa."
+Eu estou pensando, talvez as cenouras da minha quinta combinem muito bem com a carne da raposa. Pensando nisso, já é suficiente para dar água na boca.
+Peguei meu arco de caça e aproximei-me dela cautelosamente.
+"Boa garota... Não se mova."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book80_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book80_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..950fead26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book80_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Espiritualidade de Hilichurl
+
+Assim como cada um dos habitantes das Sete Nações de Teyvat tem suas crenças, os Hilichurls também têm as suas. Entretanto, eles não adoram uma figura especifica, que tenha uma presença neste mundo - assim como um dos Sete - mas o próprio poder elemental de uma forma abstrata. Por exemplo, algumas tribos de Hilichurl em Mondstadt adoram Anemo da mesma forma que os humanos fazem, mas eles não reconhecem o Arconte Anemo Barbatos. Em vez disso, eles adoram o poder do Anemo em si. Numa tribo, podem conviver Hilichurls com diferentes crenças. A crença elemental de um Hilichurl pode ser notada através dos desenhos em suas máscaras e na sua pintura corporal.
+
+Observações em primeira mão indicam que o Xamã, responsável por organizar as ofertas e cerimônias de adoração para a tribo, aplica uma tinta colorida em seus cabelos e pele, com a cor representando o elemento que eles adoram. Os xamãs são vestidos e adornados com mais ornamentos do que os membros comuns da tribo, mas devido à inteligência limitada dos Hilichurls, é altamente duvidoso que qualquer um dos finos ornamentos usados seja feito por suas próprias mãos.
+
+O xamã é o líder espiritual de sua tribo. Ele guia-os em cantos e danças durante a adoração, cantando hinos de louvor aos elementos. Se houverem restos de carne da caça, os Hilichurls colocam-na no altar, crua, como um sacrifício. Apesar de acumularem bastante Mora, pedras preciosas e outros itens de valor através da exploração, roubo, assalto e outros meios, parece que só a carne crua é considerada um sacrifício suficiente.
+
+Parece que os Hilichurls não possuem nenhum conceito do passado ou do futuro, vivendo apenas no presente. Eles não guardam comida intencionalmente para a sobrevivência, nem mesmo homenageiam seus falecidos antepassados. Apesar de tentativas rudimentares de algo semelhantes a uma caligrafia ter sido amplamente observada nos seus acampamentos, uma verificação mais detalhada revela que essas marcas não significam nada além de imitações mal feitas do que eles podem ter visto em ruínas antigas, possuindo absolutamente nada de original. Mas os Hilichurls parecem ter uma inexplicável afinidade para restos do passado, evidenciada pelo fato de que as ruínas são um de seus locais preferidos para acampar. Mas investigações até o momento não resultou em nada que pudesse dar uma pista da verdadeira natureza de suas conexões com as civilizações das quais pertenceram estas ruínas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book81_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book81_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f89db526
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book81_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Vale Dadaupa em Mondstadt: Caso de Diversidade Cultural entre os Hilichurls
+
+A Tribo dos Carnívoros gostam de banquetes. Eles construíram um curral para criação de javalis no centro de seu povoado e designaram um chiqueiro para cuidar deles. Sobre um fogão natural feito com Slimes Pyro, eles cozinham um guisado de javali em uma única panela grande, da qual cada membro da tribo se alimenta de acordo com suas necessidades.
+A característica mais marcante desta tribo é sua considerável arena de combate. Entende-se que aqueles que colocam os pés na arena estão aceitando um convite aberto para entrar em combate, e aqueles que são posteriormente expulsos dela são ridicularizados por toda a tribo.
+
+A tribo dos Dorminhocos tende a dormir em todas as oportunidades. Eles construíram um ambiente especialmente propício para o sono, consistindo em cabanas simples de madeira mobiliadas com peles de animais macias como camas. Eles são as mais astutas e tortuosas das tribos de Hilichurl, e sua capacidade mental acima da média pode talvez ser atribuída à qualidade superior do sono de que desfrutam.
+
+As práticas da Tribo do Eclipse são as mais ocultas de todas em Mondstadt. Não se preocupam nem com inteligência nem com a força bruta, mas sim com o poder oculto. Distinto dos poderes elementais adorados pelos seus colegas, o objeto de sua adoração em seu culto é um símbolo rudimentar que parece representar um sol de cor negra. O seu xamã é mais poderoso do que os das outras tribos. No centro da sua comunidade, os outros membros da tribo construíram um grande trono para o mais formidável dos xamãs que os lidera.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book82_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book82_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..61f502950
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book82_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Durante o tempo da aristocracia, os tiranos que governaram Mondstadt rejeitaram o estudo da história e proibiram o povo de falar e cantar que aludisse a eventos históricos. Pois eles sabiam a extensão de sua própria degeneração, e não desejavam que seus feitos fossem submetidos ao escrutínio pelos anais da história ao lado de contos de honra e glória dos heróis.
+
+Mas os ventos da história sopram fortes e, em conclusão, nenhuma parede poderia ser construída alta o suficiente para mantê-los. Esta obra é uma coleção de todos os poemas, canções e lendas que sobreviveram o período aristocrático, intercalados com comentários de arqueólogos. O seu objetivo é fornecer um novo relato da história de Mondstadt desde a Era dos Reis até à queda da Aristocracia. Um certo grau de imprecisão histórica é inevitável, dado que certos detalhes são impossíveis de verificar. Podemos apenas esperar humildemente que este trabalho possa elucidar o passado daqueles que vêm depois de nós, o talvez inspirá-los a investigar mais a fundo os fatos da história por si próprios.
+
+Este trabalho é dividido em três seções: Seção 1, "O Senhor da Tempestade da Torre e o Rei Lobo de Boreas" cobre a luta entre os Reis de Gelo e Geada antes da chegada de Barbatos. A seção 2, "O cultivo de Mondstadt", cobre os ancestrais de Mondstadt, incluindo os predecessores dos aristocratas, no período durante o qual a agricultura se desenvolveu. A seção 3, "Tiranos, herdeiros e rebeldes", cobre o longo reinado da aristocracia em Mondstadt.
+
+O leitor pode desejar que esta obra sirva como um conto de advertência para as gerações futuras. Na verdade, ela foi compilada com essa ambição em mente. A liberdade que nos foi concedida por Barbatos é também a liberdade que nos permite se livrar dos grilhões do passado em busca da verdade. Minha única esperança é que esta obra, num espírito de abertura e verdade, possa finalmente compartilhar com o leitor aquelas histórias que antes eram proibidas de compartilhar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book83_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book83_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd6b28423
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book83_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Que a brisa suave de Barbatos leve a meus leitores essas palavras e ilumine seus olhos. E que o vento da liberdade prevaleça para sempre em Mondstadt.
+
+A história do clã Gunnhildr começa na lenda, três mil anos atrás durante a guerra entre o Senhor da Torre, Decarabian, e o Rei do Vento do Norte, Andrius. Era uma época em que Mondstadt era um deserto congelado, e Gunnhildr estava prestes a tornar-se o líder mais forte que seu clã nômade já havia visto.
+
+O pai de Gunnhildr, o então líder do clã, já havia trabalhado para Decarabian. Ele prestou seus serviços até descobrir que o governo despótico do rei indiferente e egoísta era mais do que ele poderia suportar, então conduziu seu clã para fora da cidade onde ventos ferozes uivavam sem piedade. Mas a vida no deserto além dos portões da cidade era dura e implacável. Embora eles tivessem escapado da ira de um tirano, eles agora enfrentavam a ira de nevascas implacáveis e envolventes.
+
+Quando toda a esperança parecia perdida para o clã errante, um espírito do meio da miríade de ventos ouviu as orações de Gunnhildr. O pedido sincero da filha jovem de um chefe de clã se uniu ao clamor de ajuda de um povo, um grito que a nevasca quase abafou e se tornou uma fé. A fé se reuniu diante do espírito do vento como a água que flui para uma fonte e se tornou a fonte da qual o espírito do vento extraiu seu poder. O espírito do vento usou esse poder para fazer um pequeno abrigo para o clã, e concedeu à filha do chefe do clã o poder de proteger.
+
+Após a morte de seu pai, Gunnhildr assumiu seu lugar como líder do clã. Ela também se tornou sua primeira sacerdotisa. Daquele dia em diante, ela protegeu seu clã fielmente. Quando o Arconte Barbatos Anemo desafiou o governo indiferente e egoísta do rei Decarabian, Gunnhildr levou seu povo a se opor à fúria do Arconte. Mas quando Barbatos finalmente lutou contra os ventos ferozes e libertou os súditos do tirano, ela também foi quem condecorou o vitorioso Arconte Anemo com louros.
+
+Em tempos distantes, após a partida de Barbatos, uma classe de aristocratas surgiu em toda à terra. Esses governantes, que possuíam o poder divino, se corromperiam e se voltariam para a tirania mil anos mais tarde, mas nenhum deles tinham a capacidade de prever o futuro distante. Nem mesmo o próprio Barbatos.
+
+Os descendentes de Gunnhildr eram eles próprios um clã proeminente dentro da aristocracia. Mas ao contrário do malvado clã Lawrence, os Gunnhildrs mantiveram seu legado de proteger Mondstadt que estava consagrado em seu lema, "Por Mondstadt para sempre", fazendo tudo ao seu alcance para proteger seu povo. Durante a luta posterior para derrubar a Aristocracia, eles tomaram o lado do povo de Mondstadt. Por esta razão, eles foram poupados da sentença de exílio que foi imposta ao resto da Aristocracia.
+
+Hoje, o clã Gunnhildr é uma fonte de muitos bravos cavaleiros e membros notáveis do clero que servem nos Cavaleiros de Favonius. Se a história pode nos ensinar alguma coisa sobre o futuro, talvez seja de que o clã Gunnhildr continuará honrando o legado de seus antepassados e seu dever para com o Arconte Anemo: proteger Mondstadt, à terra e todos os que nela habitam, para sempre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book84_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book84_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b76de2bc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book84_PT.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Caminhei por toda rua de Mondstadt.
+O ar estava preenchido com o cheiro da miséria e o zumbido das festas.
+Eu vi o mais arrogante dos aristocratas,
+E eu vi o mais miserável dos pobres.
+Na noite, essas ruas são como a teia de uma aranha — alguns estão aqui para festejar, outros são a presa,
+Ouço algo tinindo na noite, e sei que são as correntes que aprisionam as almas dos oprimidos.
+
+Na hora de patrulhar as ruas de Mondstadt pela noite,
+Meus companheiros e meu chefe já anunciaram:
+"Nós somos os cavaleiros da luz das estrelas, levantem suas cabeças e mostrem respeito!
+Pois nós que levantamos a bandeira no esplendor do brilho estrelar somos os verdadeiros protetores de Mondstadt!"
+Mas não levantei minha cabeça para as estrelas ou olhei para nossa bandeira uma vez:
+Eu simplesmente sou incapaz de ignorar a sujeira daquelas ruas.
+
+Os vendedores desamparados choram em silêncio.
+Os soldados veteranos se contorcem de dor.
+Na quietude mortal da noite,
+Uma jovem garota, rechaçada pela Aristocracia, pede misericórdia à Barbatos.
+Os suspiros dos ventos fúnebres agitam o portão da Catedral,
+Levando a dor dos oprimidos, assaltaram os lindos muros palacianos.
+
+Cada chamada de cada mãe,
+Cada choro de cada criança.
+É suficiente para amassar o mais duro dos escudos,
+É suficiente para dobrar a mais afiada das espadas.
+
+Esses sons me fazem arrepiar.
+Mas no palácio, e no castelo,
+Apesar de o vento soprar igualmente em terra sagrada...
+Eles são apenas suspiros de formigas para os ouvidos dos homens.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book85_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book85_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1895bdf93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book85_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Um dia, ao amanhecer,
+Uma bailarina que tinha como sua canção sua espada pisou em Mondstadt.
+Apesar de estar totalmente acorrentada,
+No seu silêncio havia uma canção.
+Era a canção da liberdade, de um amanhecer mais brilhante fora do muro.
+Era uma balada cantada alegremente por um povo desenfreado.
+
+Ela era a Luz Matinal da Orquestra.
+Mas ela era a condenadora dos nobres, cuja qual manchou a aristocracia com sangue.
+Uma vez lhe perguntei: "Por que veio para derrubar nossos aristocratas?"
+"Você não sabe que eles são nossos líderes?"
+
+"Por que coloca suas vidas em um pedestal?"
+Sua voz era como uma brisa fresca.
+"Se você afirma que o vento é o seu companheiro,
+"Então, não deveria saber o que é a liberdade?"
+
+Contou uma história aos seus ouvintes solitários:
+Narrou sobre os antepassados dos nobres que tinham poderosos divinos,
+Narrou sobre os anjos, deuses e vis dragões,
+Narrou sobre as divindades e os povos de cada terra,
+Ela tornou cada mito e lenda em canções,
+E o vento levou as canções para todo o país.
+
+Na arena dos aristocratas, sua espada cantou novamente.
+Era sua última canção, mas não o fez na perfeição.
+Um cavaleiro anônimo retirou sua espada da arena repleta de sangue,
+E a enterrou onde os ventos suaves se reúnem.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book86_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book86_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..42387cd7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book86_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1. Churrasco de Lagarto
+
+Rasgue a cabeça dos Lagartos de Chifre e remova as entranhas. Em seguida, descasque a pele, os espete, e passe por dois lados. Agora já está pronto!
+Os lagartos com chifres são um pouco picantes e têm um sabor amargo. A experiência de comê-los pela primeira vez é muitas vezes comparada a chupar um lenço suado e ensopado com amônia, mas é perfeitamente seguro para se comer. Aqueles com padrões mais exigentes devem considerar adicionar condimentos para mascarar o sabor natural.
+
+2. Bife Dada
+
+Pegue um bife de javali recém cortado e salgue dos dois lados (pessoas que suam muito podem pular essa etapa). Enrole o bife em um pano fino e amarre-o com firmeza nas costas antes de iniciar uma manhã de intensa atividade física. Desembrulhe e aproveite!
+A carne de javali é uma grande fonte de energia. Temperada com bastante sal e suavemente aquecida pelo calor corporal e pelo sol, o que não só mantém a elasticidade e a tenacidade únicas da carne crua, como também neutraliza a sujeira da caça selvagem. Sirva com uma fatia grossa de pão crocante e ganchos de lobo para um incrível deleite.
+
+3. Salada de Gelo e Fogo
+
+Corte Slimes Cryo em pedacinhos pequeninos. Corte Slime Pyro em pedaços maiores. Adicione frutas e ervas e mais um pouco de sal para dar sabor. Misture bem e está pronto!
+A combinação de gelo refrescante, calor apimentado e a acidez das frutas cria um delicioso sabor que com certeza será saboreado por um bom tempo depois.
+Enquanto estiver cozinhando, preste atenção: Se você notar uma mudança incomum na temperatura corporal dos Slimes durante o preparo deste prato, certifique-se de acertá-los prontamente com o cabo de sua faca ou com um bastão para deixá-los inconscientes. Isto é para evitar que você sofra ferimentos.
+
+4. Caçarola de Pedra
+
+(1) Colher algumas pedras e organizá-las em um círculo, então coloque um Pyro Slime no centro. (2) Construa um fogão usando mais pedras e coloque a panela na posição correta. (3) Coloque animais selvagens, legumes, lagartos, grilos e flores doces dentro da panela. Cubra com água e adicione sal. (4) Deixar ferver e depois refogar por pelo menos meia hora.
+Este prato eclético tem algo para todos: de grilos crocantes a lagartos deliciosos, da riqueza da caça selvagem ao frescor dos vegetais silvestres. Este prato é muito completo. Você pode adicionar pedaços de Slimes Pyro para sua sobremesa, ou misturá-los com caldo de carne para fazer um prato totalmente novo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book87_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book87_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2fbabeec3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book87_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Queridos companheiros Ladrões de Tesouro:
+Eu tenho um grande plano. É viável e lucrativo.
+Não podem perder esta oportunidade.
+Interessados ou não? Curiosos ou não?
+Durante a noite, me encontrem.
+Eu trarei uma máscara, temo que vocês não me reconheçam.
+Aconselho vocês a usar uma máscara também, assim nos reconheceremos.
+E, além disso, ficaremos ainda mais bonitos.
+O que mais detesto são pessoas pouco confiáveis.
+Por isso, acredite, eu não vos enganarei.
+Sei que entendem e que são bem legais.
+Somos bem legais e ficaremos ricos juntos.
+Nos vemos lá!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book88_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book88_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9710939c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book88_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Liyue não conheceu nada além da peste na antiguidade. Os deuses belicistas assim o fizeram, pois os vencidos foram esmagados sob as rochas e ali apodreceram e viraram solo. Assim, eles retornaram ao ciclo dos Elementos, que abrange tanto o Céu quanto a Terra, e que não conhece fim. Mas algumas almas mantiveram seu ódio e assumiram a carne mais uma vez como demônios. Os demônios se levantaram com raiva, dando origem a um miasma, que por sua vez engendrou todo tipo de pragas, monstros e outros males perversos. Eles mataram a terra de fome e agitaram as águas, causando devastação nas pessoas. Portanto, é dito: O demoníaco é a sombra do divino.
+
+"Liyue sofreu muitas epidemias em tempos antigos. Alguns dizem que foi causada pelo caos da guerra implacável entre os deuses. Os derrotados foram esmagados debaixo das pedras da terra, onde se decompuseram e se tornaram solo, e finalmente reentraram no ciclo elemental eterno. Algumas das almas dos deuses estavam cheias de amargura sobre seu destino, e se recusaram a continuar sofrendo. Sua amargura se materializou e se transformaram em monstros malignos. A raiva dos próprios monstros se manifestou em forma de doenças, infestações de monstros, e todos os tipos de outras ocorrências estranhas. Os monstros devastaram a terra que se transformou em um deserto, e lançaram todo o tipo de mal sobre os rios e mares. Infligiram um sofrimento incalculável ao povo. Assim, aquilo a que chamamos de monstros são de fato manifestações físicas do ressentimento dos deuses derrotados na guerra."
+
+Rex Lapis convocou Yakshas até ele para expurgar os demônios. Eles eram bestas iluminadas de aparência terrível e temperamento furioso, e não poupavam a brutalidade em seu dever de defender. Dos muitos, cinco eram os mais fortes: Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias e Alatus. Onde quer que a batalha levasse Rex Lapis, eles também o seguiam, até que a praga fosse eliminada. Os cinco são conhecidos pelos mortais como "Os Yakshas".
+
+"Rex Lapis convocou Yakshas para ajudá-lo a eliminar os monstros. Os Yakshas eram bestas iluminadas de Liyue. Ferozes e intimidantes de se ver, eles eram violentos por natureza e formidáveis em batalha, prontos para matar impiedosamente para defender o governo de Rex Lapis. Entre os yakshas, cinco eram conhecidos como os mais fortes: Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias e Alatus. Os cinco seguiram Rex Lapis na batalha inúmeras vezes, finalmente acabando com o mal em sua origem. Eles se tornaram conhecidos em todo o mundo simplesmente como "Os Yakshas".
+
+"Os Yakshas" foram os guardiões de Rex Lapis por anos sem medida, e os males que eles venceram eram incalculáveis. Mesmo assim, por mais poderosos que fossem, além do tormento que além de todos os que enfrentam a guerra, os yakshas não eram, e ficaram aflitos. Alguns foram entregues à sua raiva, outros à loucura que o medo criou. Muitos se voltaram para a matança por conta própria, outros foram enfeitiçados pelas sombras da alma. Depois de um milênio, o destino se apresentou a eles, e foi assim: três dos cinco morreram, o quarto desapareceu e toda a miríade compartilhou o destino dos três ou do quarto. Apenas o quinto prevaleceu, e o quinto foi Alatus.
+
+"Os Yaksha protegeram fielmente Rex Lapis e pacificaram todos os tipos de catástrofes do mundo. Isso continuou por muitos anos. Então chegou o dia em que os Yakshas, apesar de toda sua força, descobriram que seus atos tinham tido o seu preço, e que os restos da amargura divina tinha começado a envenená-los. Alguns caíram em um modo de fúria cega que não poderia ser posta em palavras, ou foram levados pelo medo a uma loucura igualmente indescritível. Alguns se perderam em ilusões da mente. Após mil anos de flagelos, três dos cinco foram derrotados, e um desapareceu. Muitos outros yakshas de nomes desconhecidos também morreram ou fugiram. No final, apenas um dos cinco, Alatus, sobreviveu".
+
+Alatus é o Rei de Asas Douradas, e também é o Conquistador dos Demônios. Ninguém sabe de onde ele veio, nem para onde foi. Somente na primavera, durante a oferta de lanternas à noite, o povo poderia ver o brilho em Guyun e declarar: "Eis que o Guardião Yaksha acaba com o domínio dos demônios!" E só então eles poderiam ouvir o assobio dos juncos do pântano, e pensar que era o som de uma flauta, mas não encontraram ninguém no pântano que tocasse flauta, e assim declararam: "Ouça, o yaksha chama para convocar seus velhos amigos para sua terra natal."
+
+Alatus também é conhecido como o Rei Alado de Ouro, ou alternativamente como o Conquistador de Demônios. Ninguém sabe de onde ele veio, e ninguém sabe para onde ele foi. Na primavera de cada ano, quando chega o festival do Ritual de Lanternas, o povo de Liyue olha para o brilho no ar, acima da Floresta de Pedra de Guyun, e diz: "Contemplem, o Guardião Yaksha acaba com o domínio dos demônios." Alguns ouvem um som como uma flauta vinda do Pântano de Dihua, mas quando entram no pântano não há nenhum flautista a ser encontrado. Eles dizem: "Escute, o yaksha chama para convocar seus velhos amigos para sua antiga pátria."
+
+Assim, o dom divino traz consigo a prova definitiva e inquebrável: perder seus parentes, amigos ou aliados, enfrentar a impossibilidade de redenção, queimar na raiva eterna e não conhecer trégua. Tornar-se inimigo de um mau antigo era abandonar a esperança de recompensa e resolução em seus esforços, e o sofrimento dos fantasmas famintos nunca terá fim.
+
+"Por esta razão, é dito que a recompensa de ser abençoado com poder sobrenatural é um destino de adversidade e eventual destruição. Pois o yaksha perdeu todos os seus amigos, família e aqueles ao lado de quem lutou. Ele acumulou uma dívida cármica incalculável com os atos violentos que sua vida exigia, e a consequência foi um coração cheio de trevas e ódio do qual não havia descanso. Não havia recompensa a ser ganha por fazer inimigo de sua própria amargura e ódio dos velhos tempos, nem havia qualquer fuga do sofrimento insuportável. O tormento corroeu seu coração como um lobo insaciável, e um número infinito de vidas não poderia ter feito nada para reduzi-lo."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book89_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book89_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..311046e6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book89_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Sob as escadas, o tesouro está enterrado debaixo da Árvore Vermelha solitária.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book8_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book8_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f71c294f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book8_PT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"Bom garoto... Não se mova."
+Isso é o que o pai do meu pai me ensinou. Quando ia caçar raposas, sempre cantava suas palavras silenciosamente, para que as minhas mãos não tremessem ao puxar a corda do arco.
+Mas assim que eu estava prestes a soltar a flecha, a raposa levantou sua cabeça e me olhou diretamente nos olhos. Tinha olhos como o lago, brilhando como se estivesse abrigando fragmentos de pedras preciosas dentro.
+A minha mente ficou confusa, como se uma tempestade estivesse se alastrando nela. A minha flecha errou o alvo e quebrou o gelo. A raposa ergueu o rabo, olhou para mim rapidamente e correu para a floresta.
+Limpei meus pensamentos e imediatamente comecei a persegui-la, mas que pessoa consegue ser mais rápido que uma raposa?
+Gradualmente, a raposa branca ficou cada vez menor até ser apenas um pequeno ponto branco.
+"Ei! Não corra!"
+Gritei, faltando ar.
+Mas assim que gritei, o ponto branco desacelerou.
+"Ele está esperando por mim?"
+Eu pensei.
+"Se quisesse correr, a raposa já o teria feito há muito tempo."
+As raposas são animais estranhos. Mesmo quando estão correndo em uma planície, como na Origem do Vento, onde se pode ver claramente por quilômetros adiante, elas de alguma forma ainda parecem desaparecer da vista.
+É como se eles tivessem fugido para outro mundo.
+Isso confirmou o que eu pensava:
+“Aquela raposa branca deve estar me esperando, só pode ser isso.”
+Convencido deste fato, persegui a mancha branca cintilante durante horas a fio. De repente, um vento arrepiante começou a soprar.
+Comecei a tremer e olhei novamente.
+"O que estou vendo?"
+O ponto branco de repente transformou-se em dois.
+Mais pontos apareceram. Três, quatro, cinco... Pareciam crescer em número à medida que os ventos sopravam. Eventualmente, perdi a noção de quantas pontos brancos haviam no local.
+Naquele momento, estava sofrendo de uma sensação de ardência devido a uma coisinha que tinha entrado nos meus olhos. Esfreguei e descobri que essa coisinha branca afinal era um Dandelion flutuante. Quanto à raposa, já tinha sumido há um tempo.
+Comecei a rir de mim mesmo e retornei para casa.
+Para o jantar, comi cenoura e guisado de carne de raposa - apesar de ser totalmente desprovido de raposa ou de qualquer outro tipo de carne. Somente os arcontes podiam saber o quanto eu odeio cenouras cozidas sem carne. Apesar da minha terrível fome, acabei dormindo.
+Acordei no meio da noite porque ouvi leves movimentos lá fora.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book90_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book90_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b0e8492b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book90_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Sob as escadas, o guardião de pedra guarda o tesouro debaixo do cascalho.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book91_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book91_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8254994fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book91_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+O tesouro está enterrado debaixo do cascalho, perto de uma pequena falésia no lado Norte.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book92_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book92_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff33c30f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book92_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Vá à ilha e retire o tesouro que está entre o cascalho debaixo do Portal de Pedra...E, tome cuidado com os guardiões.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book93_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book93_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e085a242f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book93_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Na ilha, um tesouro está escondido atrás de um guardião debaixo do Pilar de Pedra.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book94_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book94_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..365c3d0dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book94_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Na ilha, ande em direção a uma enorme concha. O tesouro está escondido debaixo do cascalho em frente à concha.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book95_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book95_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9f1e8993
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book95_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+- Assuntos Oficiais Urgentes -
+"Sou o Grande e Glorioso General Weiyang, emissário da corte imperial em missão real! Exijo que se desvie de imediato!"
+"General? Então agora o Grande e Glorioso General é militar? Pensava que era um oficial do governo." Disse Mir sem qualquer hesitação.
+A face de Weiyang corou de imediato. "Um ignorante bárbaro de fronteira como tu pretende me educar sobre os assuntos da corte?"
+"Não me diga que nesses anos mudaram o sistema burocrático do governo?"
+Dois Artistas Marciais empunhando espadas começaram a rir. "Haha! Assim termina a nossa grande jornada para a capital... O carrinho finalmente passa por mil milhas de pontos de controle, apenas para ficar preso em alguma pousada minúscula no deserto!"
+O garçom, Qin, olhou atentamente para as bochechas carmesim de Weiyang antes de repentinamente declarar: "Você é uma mulher! Uma oficial feminina disfarçada de homem!" A reivindicação foi acentuada com um apontar de seu dedo.
+"Você tem um olhar perspicaz", observou um dos artistas marciais. "Ela é a Secretária de Cerimônias. Nós dois somos funcionários militares. Um dos Guardas Imperiais, o outro da Escolta Imperial, ambos versados na luta de espadas. Nós servimos ao Grande Mestre Imperial e estamos aqui no dever de recolher as Espadas Ominosas."
+"Embora a parte sobre o Grande e Glorioso Gen... General, hahaha... Embora isso tenha sido inventado, a parte sobre estar aqui na corte oficial... Er, esse negócio não é", o outro Artista Marcial se intrometeu a dizer.
+
+A Espadas Ominosas eram algo que Mir já tinha ouvido falar. A história era que um meteorito de ferro caíra do céu cinco ou seis anos atrás, e as convenções ditavam que, como um tesouro da natureza, ele pertencia à família imperial. No entanto, um ferreiro de nome de Feng havia tomado para si e usado para lançar ilegalmente nove espadas. Dizia-se que as Espadas Ominosas foram amaldiçoadas pelo meteorito e poderiam drenar o intelecto das pessoas. Naturalmente, elas causaram um grande rebuliço nos círculos dos artistas marciais.
+
+"Ah, sim." Dizendo isso, Mir fechou a porta do banheiro.
+“Não importa o que seja, apenas saia do banheiro!” A Weiyang percebeu que seu disfarce estava exposto, então ela tentou falar em sua voz normal. Soou inesperadamente bom.
+"A oficial Weiyang é uma senhora culta do tribunal. Ao contrário de nós, ela não pode resolver seus negócios oficiais urgentes simplesmente encontrando um lugar discreto na natureza. Por favor, se apresse!"
+
+Depois de lavar suas mãos e sair do banheiro, Mir se sentou junto de dois Aristas Marciais.
+"Não é comum encontrar alguém tão familiarizado com os assuntos do tribunal em cidades da fronteira", disse o oficial da Escolta Imperial enquanto olhava Mir de cima a baixo. "Posso perguntar quem é você?"
+"Meu pai, Mi Tingren, foi Ministro dos Banquetes Imperiais. Ele foi incriminado pelo desvio de fundos destinados à cozinha imperial. Ele então renunciou a seu posto e voltou para casa." Mir fez uma pausa para coçar seu queixo antes de continuar: "Meu pai não tem sido ele mesmo desde que isso aconteceu. Eu ainda pretendo voltar à corte um dia e limpar o nome da família Mi."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book96_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book96_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..586c6bee5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book96_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+- Uma História de Possessão -
+"Hmmm, que delícia."
+À medida que a mente possuía o seu corpo, a Weiyang se tornou mais gentil e doce, entretanto, um pouco mais fria e calma. Ela deu uma pequena mordida na panqueca feita por Mir, que ainda estava muito quente. Depois de queimar a língua com a primeira mordida, Weiyang pôs sua língua para fora da boca e sugou desesperadamente o ar. Parecia muito fofa.
+"Isso veio inesperadamente. Eu preciso de algum tempo para processar." Mir, que havia desistido de um dos seus olhos para apaziguar o espírito, serviu-se de uma panqueca e perguntou: "Você pode repetir?"
+"O assim chamado Aerosiderite naquela época era na verdade uma Alabarda Divina. Foi quebrado por um plebeu e transformado em nove espadas mágicas, as espadas heréticas. Esta é a espada de nevoeiro, a terceira da minha coleção..."
+"E quem é você, então?"
+"Eu já fui filha do Imperador Celestial. Mas há muito tempo esqueci meu nome. Eu estava encarregada de conduzir os julgamentos e sentenças no final - um juiz, para usar seu linguajar."
+Já que a Corte de Diversões Imperiais era responsável pelos sacrifícios e ofertas, o pai de Mir o forçou a aprender cada detalhe e palavra pronunciada em todos os rituais da corte conhecidos. E como a maioria dos rituais envolvia encontros com forças bizarras e divindades temperamentais, ele também sabia uma coisa ou duas sobre como lidar com elas. Por exemplo, ele sabia que as divindades tendiam a guardar seus nomes de perto, pois o conhecimento do nome verdadeiro de uma divindade permite que um ser humano exerça controle absoluto sobre elas. Então ele não estava convencido de que esta simplesmente tinha esquecido seu nome.
+
+"Então, a corte quer recuperar as espadas para reconstruir a Alabarda Divina?" Perguntou Mir, enquanto tentava aceitar essa hipótese.
+"Eu não sei. A dona deste corpo não sabe mais nada. Ela está apenas... Cheia de muita raiva; ela quer provar a si mesma." Weiyang colocou as mãos no peito.
+"Então, qual é o próximo passo? Eu tenho que fazer algum tipo de cerimônia de despedida para você?" O Mir tocou o olho enfaixado e cego. "E então eu tenho o meu olho de volta?"
+
+"Me dê um nome." A moça em sua frente levantou a cabeça, apesar de ter migalhas de panqueca no canto da boca.
+"Não seja ridículo. Os exames do serviço civil imperial são supervisionados pessoalmente pelo próprio Imperador. Como vou reivindicar o título de Ministro dos Banquetes Imperiais com apenas um olho?"
+"Bem, também tenho coisas para recuperar: as peças restantes da Alabarda Divina", respondeu ela. "Caso contrário, este mundo e tudo nele vai arder no fogo do inferno."
+Mir ficou olhando para ela sem resposta.
+"Não precisa vir comigo, mas para segurança de todos os seres deixe-me ficar com seu olho por um tempo."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book97_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book97_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9c929075
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book97_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- Uma Viagem Escura ao Oeste -
+"Isto é tudo o que posso fazer por você", disse Mir ao colocar uma série de pratos sobre a mesa. Em seguida, ele se sentou em frente a Weiyang.
+Weiyang ainda estava enfaixando o seu braço direito depois de quebrá-lo em uma luta de vida ou morte. Ela olhou intensamente para Mir por um longo tempo, mas Mir apenas ficou lá sentado, apoiando o queixo na mão e olhando para baixo. Nenhum deles falou.
+Por último, Weiyang tentou segurar os pauzinhos na mão esquerda mas não foi capaz de pegar as almôndegas do caldo quente.
+Mir suspirou e tirou os pauzinhos da sua mão. "Está bom, eu te dou na boca."
+"Veja, você pode fazer mais por mim", disse Weiyang de repente após algumas mordidas. Claro, o seu humor permanecia o mesmo.
+"A Corte de Entretenimento Imperial é dedicada a adorar e fazer sacrifícios a todos vocês, seres divinos do céu. Servir a vocês é o trabalho da minha família."
+Quando os deuses entram em ação, o que podemos fazer nós, mortais, além de olhar?
+- isso era o que Mir pensava, porém ele achou melhor não dizer mais nada.
+
+"Mas você não poderia usar seus poderes? Eu pensei que você disse que cada vez que você luta contra alguém que tem uma Espada Ominosa, você usa telecinesia para fazer sua lança levitar, brande sua espada, e assim por diante. Certamente que pauzinhos não podem ser mais difíceis que isso?"
+"Este é um tipo de poder que o meu pai me deu. Só eu tenho esse poder. Destina-se apenas a condenar o culpado. Não tenho permissão para..." A voz de Weiyang diminuiu. "Eu não devo usá-lo levianamente."
+"Antes de morrer, aquele cara disse algo muito estranho sobre a situação com meu pai." Mir acendeu a chama da vela enquanto ele falava para aliviar seu tédio. ""O Ministro Mi não era inocente, nem foi injustamente acusado.""O que diabos ele quis dizer com isso?"
+Se a corte não quer reconstruir a Alabarda Divina, então tinha como aliada a filha do Imperador Celestial que havia possuído o corpo de Weiyang, mas também tinha um inimigo na corte.
+Para sinalizar que ela entendeu o que Mir estava pensando, o rosto de Weiyang escureceu na luz da vela.
+Ela disse: "Você não precisa me ajudar mais. Você é só um mortal, não vai ganhar nada se envolvendo com os assuntos da corte."
+Mir disse: "Não fale mais sobre isso. Eu devo buscar a verdade com meu pai primeiro."
+Weiyang preguntou, "Ah? Vamos visitar seu pai? Então temos que ir para as lojas de lembranças amanhã."
+Mir disse: "Ele é muito velho, não precisa se incomodar com isso."
+Weiyang subitamente mostrou uma rara expressão severa: "Isso não é sua obrigação?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book98_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book98_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4603e0e73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book98_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+- O Grande Plano -
+Nem os monges ou os Adepti saberiam o que fazer frente a uma situação como essa.
+"Esta é a Espada da Chama, conhecida como "Katakugosha". Ela foi feita a partir do fragmento da Alabarda Divina que era o Dharani do reino do fogo. Desculpe... Em uma linguagem que Vossa Majestade entenderia, foi feita com as runas do reino do fogo, um dos nove reinos do Rei Deus."
+Como esse guerreiro que se dirigia para o oeste pode exibir tal domínio da espada? A maioria dos que foram despojados de seu intelecto pela Espada Ominosa perdem quanto o instinto de luta e como todas as artes marciais que aprenderam.
+A Weiyang cuidou de seu braço quebrado e respirou o ar quente escaldante. Normalmente as suas habilidades permitiriam que ela consertasse ossos quebrados, mas as chamas inextinguíveis queimavam implacavelmente em sua ferida.
+A visão dela gradualmente começou a escurecer por causa da perda de sangue. Mir se colocou na frente dela para protegê-la.
+"Posso ver em seus olhos que você tem muitas perguntas. Tudo bem, eu lhe contarei tudo! Eu matei seu pai porque ele tentou deter a ressurreição do Deus Rei. E a razão pela qual eu posso manipular as runas do reino do fogo, e não o contrário, é porque..."
+O guerreiro do leste levantou a Espada Ominosa: "É porque sou a encarnação de um caçador celestial."
+Diz a lenda que o Imperador Celestial uma vez foi para a guerra contra os Asura. Para se preparar para a guerra, o Imperador Celestial selecionou soldados de três reinos e os fez ascender para se tornar seu exército celestial após a morte. Às vezes, eles eram assolados pelo tempo inclemente do pântano, com tornados trovejantes ao seu redor. O povo de Zhongzhou diziam que os soldados do exército celestial estavam "caçando de cima".
+
+"Não... Impossível!" Um olhar de descrença apareceu no rosto do guerreiro quando a Espada Ominosa se quebrou, e ele foi ferido com um corte que seguia da escápula para baixo.
+Em meio ao caos, Mir havia trazido a espada que seu pai o havia deixado como herança. O objetivo era mais um gesto de rebeldia do que uma tentativa genuína de contra-atacar. Mas sem que ele soubesse, esta era a maior espada amaldiçoada de todas, que um dia tinha queimado o mundo inteiro a cinzas: Laevatain. Se as runas do reino do fogo constituíam o mistério do reino do fogo, Laevatain era sua realidade mais pura, não adulterada e insaciável.
+O fogo da espada extinguiu-se depois do mundo queimar, mas tendo absorvido a runa do reino do fogo, ela queimava brilhantemente mais uma vez.
+
+"O mundo... Será destruído outra vez..." Ao falar isso, Weiyang perdeu a consciência.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book99_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book99_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9d1f3a8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book99_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+- O Legado de uma Deusa -
+"Seus atos salvaram o povo. Você de fato é um grande guerreiro." O príncipe herdeiro, com as mãos atrás das costas, andava em círculos ao redor de Mir, que se prostrava no chão.
+Mas Mir não se comoveu com suas palavras.
+"Dê-me a Alabarda Divina e o posto de Ministro dos Banquetes Imperiais será seu daqui a trinta dias. Dentro de dez anos, se você quiser, também poderá ser Grande Secretário." O príncipe herdeiro se sentou. "Bem, estou esperando sua resposta."
+"Sua Majestade não me deu permissão para levantar, uma pessoa comum como eu não se atreveria a falar."
+"Mas se agora lhe dei permissão para falar, foi porque você me instruiu para fazê-lo... Isso não é aceitável! Como futuro senhor de todo a terra..."
+"Pff. Que palhaçada isso." Disse Mir ao mudar para uma posição mais confortável. "O protocolo oficial da dinastia governante não requer ajoelhar-se para uma audiência com o príncipe herdeiro. Deveria ser apenas a saudação regular três vezes. Notei que você estava no caminho certo para se tornar Imperador, então pensei em vir e prestar meus respeitos. Só não há necessidade de demonstrar superioridade a mim desta maneira."
+"Você... Você!"
+"O que foi?", Mir levantou. "Vou te dar metade da Alabarda Divina; em relação ao Dharani, vou oferecer ao meu pai. Principalmente é para evitar qualquer nova situação caótica no futuro."
+"Não tem problema. Desde que eu receba o que me parece adequado, vai tudo ficar bem. Isso ficará conhecido como a nova super arma nacional! Hahahaha..."
+Mir sentou-se impacientemente bem na frente do príncipe herdeiro. "Não entendo como você é tão tolo quando fomos ambos criados com o leite da mesma mãe!"
+"Como se atreve! Eu tenho nada senão respeito pela dama Mi servido como minha ama de leite. E apenas por causa dos valores que ela me ensinou que eu sou capaz de lhe aguentar..."
+"Dê o cargo de Ministro dos Banquetes Imperiais a alguém que se importe. Eu vou voltar para casa."
+O Príncipe ficou sem palavras por um momento.
+"Como está Weiyang?" perguntou Mir enquanto mastigava indiferentemente.
+"Oh, pelo ato heroico de recuperar as espadas, ela foi promovida a Secretária de Cerimônias. Ela não foi implicada na conspiração maligna de seu pai, o Grande Ministro Imperial. Tanto o Ministro de Cerimônias quanto o Grande Secretário testemunharam. Eu mesmo irei me certificar de atender a todas as suas necessidades."
+Algo parecia estranho nisso.
+Mas, no fim das contas, não foi tão ruim assim...
+
+Ela se foi, e seu olho foi restaurado. Mas até hoje ainda havia uma dor chata, como a dor fantasma de um membro desaparecido.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Book9_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Book9_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ced7f86b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Book9_PT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Como não consegui pegar a raposa, fui dormir com apenas cenouras cozidas sem gosto no estômago. Se não fosse pelo que aconteceu a seguir, eu já teria me esquecido da raposa.
+Ouvi movimentos leves no exterior durante a noite e acordei repentinamente.
+"E se for um javali que veio roubar minhas cenouras?"
+Saltei da cama e abri minha porta. Para minha surpresa, havia uma pequena raposinha branca. Seu pelo era tão branco que brilhava no escuro, não muito diferente da maneira como a luz do sol brilhava na água depois de se esgueirar através das folhas das árvores.
+"Sim, certamente é aquela raposa que vi no dia."
+Pensei novamente naqueles olhos que pareciam pedras preciosas na água, olhando para mim como se fossem do fundo do meu coração.
+Por isso, com as mãos vazias, meus olhos sonolentos a seguiram.
+Dessa vez, ela não se mexeu. Estava parada silenciosamente, me esperando.
+Um passo, dois passos. Ao me aproximar da raposa, esta foi ficando cada vez maior.
+Quando fiquei em sua frente, ela surpreendentemente se transformou em uma pessoa.
+Ela era uma garota alta e esbelta, com pescoço de cisne e pele perolada. Seus olhos brilhavam como pedras fragmentadas na água, e à noite eram mais parecidos com a luz do sol que esfarrapava a água depois de filtrar as folhas.
+"Simplesmente exuberante. Ela se parece muito com a garota pela qual me apaixonei há muito tempo, embora eu mal conseguisse lembrar o nome dela, mas esses olhos me dizem que ela deve ser ela."
+Pensei.
+"Isso deve ser um truque das raposas."
+Mas o mais estranho é que eu sabia que raposas podiam usar magia. Você acreditaria em qualquer coisa depois de ver aqueles olhos.
+Tanto os truques, como a magia de transformação, não me surpreenderam tanto quanto esse olhar límpido. Ficamos assim por um momento em silêncio durante a noite.
+No final, ela começou a falar. Embora não fosse uma língua comum, entendi inesperadamente. Será que isso é o truque da raposa também?
+"Se você não tivesse estendido sua mão para me salvar, temo que teria morrido na margem do lago."
+Ela pensou um pouco e continuou:
+"Apesar de morrer naquele lago que parece uma pedra preciosa não parecer tão ruim.
+"Nós, as raposas, sabemos retribuir os bons gestos. Quero lhe agradecer."
+Ela se abaixou e se curvou para mim. Seus longos cabelos negros e sedosos escorriam pelos ombros como se fossem fios de água.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Costume340000_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Costume340000_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..aac8128b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Costume340000_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+As canções e danças da Barbara são destinadas a curar o coração de todos.
+Todavia, Barbara, que sempre traz sorrisos para as pessoas, por vezes também se sente desanimada.
+Ela gostava de poder ser uma menina como as outras, sair para passear com seus amigos e criar boas memórias com sua família.
+Esse desejo é muito simples para as pessoas comuns, mas para ela, é um luxo.
+
+Como um ídolo, sempre que ela sai, acaba sendo rodeada por fãs muito dedicados,
+e é muito difícil conseguir um tempo para voltar para casa e se reunir com sua família, os bons momentos com seus pais e irmã sempre são muito curtos.
+Sua irmã é admirável e está sempre ocupada com assuntos oficiais. Sempre que Barbara quer conversar com ela, ela não consegue, pois sua irmã tem sempre muitos trabalhos acumulados para fazer.
+
+Sua irmã está visivelmente cansada e Barbara sabe disso.
+Não tem jeito. Jean Gunnhildr é a Grande Mestre Intendente.
+"Mas, talvez... Você pode me devolver minha irmã?"
+Barbara murmura para si mesma, vendo sua irmã tão ocupada assim.
+
+Nesse momento, Barbara ouviu as histórias das ilhas fantásticas.
+Verão, ilhas, oceano... Isso não seria uma ótima oportunidade?
+Costumamos esperar do verão bebidas bem fresquinhas, praias com areia dourada, mar azul e pessoas divertindo-se.
+Sim! Areia e mar! É isso mesmo.
+
+É preciso fazer uma preparação para ir até à praia,
+preciso levar alguns aperitivos, doces... Ah, e peixes desidratados picantes, em uma mochila fofa em forma de patinho amarelo♪
+E também roupas! Preciso vestir um maiô leve e fresco, essa saia parece muito boa, e as florzinhas brancas nos sapatos também são muito fofas♪
+Posso também colocar um lacinho para ficar ainda mais bonita, né?
+Lá-lálálálá-lálá♪ Barbara começou a cantar feliz.
+
+Mas, a irmã com certeza não terá tempo de preparar o maiô, né?
+É preocupante, mas tem um jeito de resolver.
+"Lisa, você tem um tempinho? Quero pedir a você para me ajudar a escolher uma roupa." Barbara sorriu enquanto abriu a porta da Biblioteca.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Costume340001_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Costume340001_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1ff62914
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Costume340001_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+A vida da Grande Mestre Intendente é como uma engrenagem em um mecanismo, movida por uma responsabilidade pesada e desgastada pelo trabalho exaustivo.
+Com o tempo, a armadura feita com o espírito das Regras dos Cavaleiros se misturou com a pele de Jean. Como tal, Jean se acostumou a se mostrar de forma mais oficial e com roupas mais formais.
+Quanto à idade de Jean, não é muito diferente das jovens garotas comuns.
+
+Nos contos amados pelas garotas, belas vestimentas são tão imprescindíveis como estrelas em uma noite aberta. Elas sonham em ser as descendentes dos nobres com vidas luxuosas, tendo guarda-roupas espaçosos como um palácio, contando com inúmeros vestidos.
+Talvez Jean também tenha esses sonhos românticos... Afinal de contas, quase todo mundo deseja uma vida luxuosa.
+
+Agora os sonhos de Jean se tornaram realidade. Ela obteve uma roupa de verão com a maior dedicação. Essa roupa pode parecer ser simples, mas ela é mil vezes melhor do que os belos vestidos dos contos.
+"Essa inspiração veio de Barbara. Ela e Lisa foram para todas as lojas e finalmente encontraram o melhor maiô para Jean."
+"Kaeya até conseguiu convencer Diluc para contratar um alfaiate para fazer algumas alterações..."
+"O tecido foi escolhido por Amber. Graças às suas experiências de fazer o Barão Coelho, a roupa ficou bastante confortável. E além disso, ela não saiu muito cara..."
+As gemas usadas como ornamento são de Albedo e Klee.
+"Noelle ficou com o trabalho de costureira em que cada costura estava perfeita."
+"Em relação às informações detalhadas do tamanho de cada padrão, foi a Lisa que concedeu. Ela até fez uma rosa bastante requintada por conta própria."
+O presente preparado por todos com muita dedicação se tornou uma grande surpresa.
+
+Se as férias da última vez foram para descansar nos dias ocupados, nesta vez, porém, é para Jean relaxar por completo.
+O seu corpo, que finalmente está sem a sua armadura, é tão leve como Dandelions flutuantes, que está brilhando vagamente sob a luz do mar.
+"É a minha primeira vez... de passar um verão tão relaxante."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Costume340002_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Costume340002_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e22a6186
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Costume340002_PT.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Ningguang, a grande movimentadora e agitadora das esferas mercantis de Liyue, parece ter sempre um sorriso confiante e firme em seu rosto.
+Mas nem mesmo ela consegue escapar dos caprichos da depressão, da relutância, da solidão e de outras ansiedades que incomodam as pessoas comuns de Liyue.
+Uma vez, quando o Porto de Liyue se viu à beira de uma crise, Ningguang foi obrigada a sacrificar sua Câmara de Jade - o palácio do céu que ela havia construído por muitos anos através de muito suor e lágrimas.
+Todas as memórias de seu passado, doce ou amarga, foram lançadas ao oceano com a Câmara de Jade, e lá elas afundaram. Até mesmo alguém como Ningguang não poderia suportar a perda.
+Mesmo depois que a poeira abaixou e a oportunidade de reconstruir a Câmara apareceu, ela ainda passou muito tempo considerando.
+Muitas coisas acontecem neste mundo - quem poderia dizer quando grandes perdas podem surgir?
+Todas às vezes que ela pensava nisso, ela se sentia deprimida.
+
+Quando o banquete nos céus começou de novo, Ningguang deu um passo à frente com seu vestido índigo para chamar os convidados reunidos para comemorar com ela.
+No entanto, em meio à folia, em meio ao mar de famosas relíquias, preciosas bugigangas, cozinha fina, e os gritos de alegria e risos,
+a Tianquan de Liyue foi mais uma vez dominada pela melancolia.
+
+Deixando seu assento, ela ficou debaixo do céu noturno com o coração nebuloso.
+Os sons de alegria de dentro do pavilhão não podiam mais ser ouvidos de tão longe - era como se ela estivesse sozinha sob as estrelas.
+Tal como ela muitas vezes fazia no passado, ela olhava para Liyue sob seus pés—
+O leve luar parecia ser lançado sobre o rosto de Liyue como um véu. Das Planícies Bishui até Lisha, a terra foi pintada de um branco magnífico e suave.
+Esta era a paisagem com a qual a Ningguang mais estava familiarizada. Desde que a Câmara de Jade foi concluída, ela olhava para esta vista majestosa todas as noites.
+O tempo voa, mas as montanhas e os mares permanecem.
+
+"O mundo mortal é passageiro, mas há coisas que não vão mudar."
+"Daqui a cem anos, talvez todas as coisas possam ser diferentes. Mas então, minha beleza terá se desvanecido, meu corpo reduzido a cinzas."
+"Esta roupa, também, já terá ficado sem graça, por mais opulenta que tenha sido em seu auge."
+"Mas enquanto eu viver, infinitas riquezas estarão à minha disposição, assim como a autoridade de Tianquan, concedida a mim."
+"Eu viverei esta vida intensamente - não me faltando em poder, riqueza ou amigos."
+"Não foi isto que resolvi fazer desde o início? Se assim fosse, então como poderia simplesmente me permitir cair neste poço - perder minha perspicácia por causa de um momento vazio?"
+"A vida deve ser valorizada precisamente por ser passageira."
+"Mas daqui a mil, ou mesmo dez mil anos, aqueles que vierem depois se lembrarão deste nome - Ningguang."
+
+Ao voltar para a festa, seu coração estava leve.
+E quando ela surgiu diante da multidão novamente, a Tianquan Ningguang usou mais uma vez aquele sorriso calmo e seguro de si.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Costume340003_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Costume340003_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d79b3b2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Costume340003_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Cetim com uma textura requintada tecida com técnicas antigas e feito a partir de pétalas cuidadosamente selecionadas de flores de seda de meia floração; tintura extraída de violetas do tipo mais puro e cintilante, ideal para recriar a linearidade das pinturas antigas; uma mistura de Liyue e algo exótico fundidos para criar um estilo único, com fios entrelaçados costurados durante cem dias de trabalho, finos como pinceladas sobre uma tela.
+O vestido é talvez a roupa mais luxuosa de Keqing. A história por trás dele também é bastante fascinante—
+Desde seu primeiro dia como Yuheng, ela nunca desfrutou de seus privilégios, mas dedicou muito tempo privado ao seu dever. Para melhorar a eficiência do trabalho, Keqing prefere um estilo de vestimenta que priorize a praticidade e mantenha apenas um nível mínimo de ornamentação. Portanto, embora como uma flor que desabrocha, ela costumava se vestir de maneira simples.
+No entanto, trabalhar de perto com Ganyu e depois Ningguang deu a Keqing uma espécie de epifania—
+Keqing aceitou que ela não pode trabalhar dia e noite como a secretária meio-adeptal, Ganyu. Ela também conhece bem o caminho de Ningguang, que frequentemente toma um banho após o trabalho para se desligar do momento. Ao colocar temporariamente de lado a loucura da agenda para o dia seguinte, Ningguang se permite assim relaxar completamente.
+Keqing entende que liderar a maré da mudança não requer impulsos impacientes e fervorosos, mas cuidados com o corpo e a mente. Uma boa manutenção mantém a pessoa em um bom ritmo.
+Ningguang também deu a Keqing conselhos semelhantes:
+"Você nunca vestiu nada de especial para festivais, e as pessoas estão acostumadas à sua imagem como ela é. Mas Liyue é diferente agora. Se você aparecer na frente do público com um novo visual, isso vai aumentar a alegria e inspirar muito a todos."
+Keqing estava ciente disso, mas ela só queria se transformar silenciosamente para não preocupar seus colegas.
+Suas roupas para o Ritual de Lanternas serviriam como um bom começo.
+"Esta roupa marca a linha entre meu trabalho e minha vida. Ao encontrar um equilíbrio entre os dois, encontrarei um ritmo confortável, no qual liderarei o caminho para uma nova Liyue."
+Tendo se decidido, Keqing encarregou o alfaiate pessoal da Ningguang de fazer um traje que ainda mantém o luxo ao mínimo. Com o traje pronto, Keqing se voltou aos preparativos para o Ritual de Lanternas.
+Quanto a como ela mesma acabou voltando a trabalhar demais, acidentes como esse acontecem, normalmente.
+Enquanto conversavam com {M#o}{F#a} Viajante novamente na Câmara de Jade, seus conselhos carinhosos lembraram a Keqing da decisão que ela havia tomado não há muito tempo. Um leve sorriso se formou em seu rosto.
+Talvez isto seja o que eles chamam de entendimento tácito entre companheiros ideais, que estão sempre na mesma página.
+Depois de ter colocado o vestido que ela havia preparado com tanta antecedência, falou gentilmente com {M#o}{F#a} Viajante, que olhou em sua direção. Tendo recebido elogios generosos, ela se voltou para os fogos de artifício exuberantes.
+A luz dos fogos de artifício festivos iluminaram seu vestido como uma estrela em uma noite escura. A bainha de seu vestido dançou em seus passos como flores fluindo em uma brisa suave.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Costume340006_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Costume340006_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..00040f25a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Costume340006_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Irmã, essa roupa é sua, né? Eu encontrei quando estava organizando o quarto..."
+Barbara segurava o vestido cuidadosamente dobrado com as duas mãos, e o brasão dos Cavaleiros de Favonius refletia um brilho dourado à luz do sol.
+À primeira vista parece um vestido familiar. No entanto, Jean afirma que nunca teve um traje assim.
+Então, lembrou-se que as roupas que usa normalmente foram confeccionadas pela sua própria mãe.
+"Será que... era de minha mãe?"
+
+Frederica sorriu quando sua filha fez essa pergunta, era uma vista incomum.
+"Faz tanto tempo que eu quase tinha me esquecido. Então, Seamus havia guardado por tanto tempo."
+"Este era o vestuário que eu usava quando me nomearam 'Cavaleira do Almeiro Vermelho'. Se você não se importar, eu vou pegar para mim."
+As mudas de outrora cresceram fortes e sua sombra abriga uma terra familiar.
+A honra do passado foi passada para gerações de hoje em dia com um brilho ainda maior.
+Elas responderam uma a outra como cavaleiras, seguido por um abraço maternal há muito tempo esperado.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Costume340007_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Costume340007_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d328c7ed9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Costume340007_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Nos últimos três meses, Amber tem reclamado sobre coletar Ganchos do Lobo. Durante suas explorações, seu uniforme tem sido rasgado por seus espinhos afiados e infelizmente ela tem estado tão ocupada que não tem tido tempo para arrumá-lo.
+O Responsável pela Logística dos Cavaleiros de Favonius deu a ela 3 conjuntos de uniformes iguais a ela no início, então caso um estragasse, não seria um grande problema. No entanto, Amber gostou tanto desses uniformes que ficaria triste se qualquer um deles fosse danificado.
+"Até mesmo o Barão Coelho teve seu design baseado nesses uniformes" — lembrou Amber, um pouco triste.
+
+Após terminar suas missões, Amber tentava costurar o uniforme danificado, mas não importa o quão bom fossem suas habilidades, as marcas de costura permaneciam no tecido.
+No entanto, apenas duas semanas depois, Amber recebeu um novo uniforme após a reunião final anual dos Cavaleiros de Favonius.
+Era um pouco mais formal, seu design mais refinado... E também mais resistentes para as suas aventuras!
+"Em nome dos Cavaleiros de Favonius, eu gostaria de presentear você, nossa única Aventureira, com algumas roupas novas! Obrigado por tudo que você fez por nós até agora" — disse Hertha, Responsável pela Logística.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Costume340008_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Costume340008_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8525b51af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Costume340008_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Mona parecia estar esperando você há um tempo quando você chegou ao Penhasco das Estrelas.
+Ela estava olhando para o céu estrelado, cantarolando uma música irreconhecível por você. Conforme você se aproximou, uma forte vontade de assustar ela se apoderou de você... Mas, mesmo conforme você se esgueirava até ela, assim que você estava prestes a tocar em seu ombro, ela parou de cantar.
+"Se você está tentando me assustar, temo que seja tarde demais".
+
+Ah, como poderia se esperar da Astróloga Mona Megistus. Sua tentativa foi falha, e só lhe restou sentar-se ao lado dela. Limpando sua garganta, Mona começou a falar em um tom profissional—
+"As estrelas realmente estão adoráveis hoje, fazendo de uma noite ótima para ver o céu. E agora que consegui convencer o casal, que normalmente fica aqui, a sair, este é o lugar perfeito para conduzir nossa aula de 'Astrologia Básica'".
+Hmm, então é por isso que você não viu Marvin ou Marla...
+"Então vamos começar".
+"Chamamos de 'astrologia' a disciplina que estuda os princípios pelos quais regem o movimento da matéria. Os corpos celestes são apenas objetos de estudo deste ramo de conhecimento..."
+Você compreendeu a premissa básica sem problemas, mas conforme ela foi continuando a falar, o tópico foi ficando cada vez mais complicado, e você começou a se perder lentamente no assunto. Mesmo assim, ela falava de forma tão entusiástica sobre o tópico que você não conseguiu ser capaz de interrompê-la.
+Olhando para seus olhos cinzas brilhantes e gesticulações, você não consegue deixar de sentir certo constrangimento... Hum?
+"Você trocou de roupa?"
+Não estando à espera da sua pergunta, ficou envergonhada por um instante, mas logo se recuperou.
+"Isso mesmo. Eu usei estas roupas novas apenas para esta grande ocasião de comemoração. Você pode considerar isso como um sinal de... hum, respeito."
+Sentindo-se um pouco culpad{F#a}{M#o}, você disse a si mesm{F#a}{M#o} que não podia continuar assim. Dando um tapa nas suas bochechas flácidas e sonolentas, você forçou os olhos a abrirem e continuou ouvindo a palestra dela.
+"Os princípios da matéria são bastante simples na verdade. Por outro lado, nós astrólogos..."
+Você pensava consigo mesm{F#a}{M#o}: Não posso dormir, não posso dormir... Zzz...
+"Você não tem salvação mesmo." - disse, murmurando, sua mestre em Previsões Astrológicas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Costume340009_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Costume340009_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..38b694d76
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Costume340009_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+"Ah, qual é! É uma demonstração do afeto de todos!"
+Barbara alegremente passou um presente bem embrulhado para Rosaria, ainda que ela estivesse com um olhar suspeito e irritado.
+
+Rasgando o embrulho, ela encontrou uma carta na tampa da caixa, cuja caligrafia era tão elegante que parecia uma partitura.
+"Querida Irmã Rosaria, pedimos para a Senhorita Barbara para lhe dar este presente, mas, por favor, abra em algum lugar em que ela não possa te ver".
+
+Rosaria, abrindo a caixa de costas, descobriu que a caixa continha uma outra carta no verso de sua tampa. Tinha a mesma letra que a anterior e dizia o seguinte:
+"Querida Irmã Rosaria, sabemos que você não gosta que muitas pessoas saibam o seu aniversário. Entretanto, esta informação foi escrita em seu currículo pelo Grande Mestre Varka, então, neste dia tão importante, permita que a Igreja de Favonius te dê este novo uniforme, feito só para você".
+"Se você estiver bem com isto, tente ser menos fria de vez em quando e seja uma Irmã normal às vezes."
+
+Atenciosamente, Diaconisa Dahlia (Esta carta foi escrita a pedido da Irmã Victoria)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/DilucLetter_PT.txt b/Resources/Readable/PT/DilucLetter_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..73cd7586b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/DilucLetter_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Para o "Herói Obscuro":
+??? Já??? A sua hipocrisia e sua justiça??? estão aqui para enviar a mensagem...??
+Nós ???????? marcharemos plenamente em direção ao portão da frente de Mondstadt em ????????. Se você deseja se agarrar à sua chamada justiça, não fique sentado ociosamente à????????, suba e aceite ????????. Caso contrário, o ???????? de Mondstadt ???????? irá assumir a queda em seu lugar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f41ea56d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure1_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Na cidade sobre o lago,
+Viviam três gigantes de seis braços.
+Dois homens protegiam a estátua dos Arcontes,
+Um, os tesouros.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..35bc2e545
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure2_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Ela não o ama de forma alguma.
+A paixão que jorra da fonte é uma fachada,
+Apenas nas horas de solitárias,
+Seu verdadeiro sentimento é revelado.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/KaeyaTreasure3_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/NPCPic_GrannyShan_PT.txt b/Resources/Readable/PT/NPCPic_GrannyShan_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/NPCPic_GrannyShan_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/NPCPic_TeaMasterLiuSu_PT.txt b/Resources/Readable/PT/NPCPic_TeaMasterLiuSu_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/NPCPic_TeaMasterLiuSu_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Poem1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Poem1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e68101ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Poem1_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Houve uma época em que os deuses caminharam pela terra.
+Para poetas e bardos, eles revelaram seus rostos:
+Brilho eterno, beleza incomparável.
+E você:
+
+Houve uma época em que os deuses caminharam pela terra.
+Para pensadores e sábios, revelaram sua aparência:
+O brilho das estrelas, a órbita da lua.
+E você.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Poem2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Poem2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..41474de59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Poem2_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Então os deuses partiram.
+O mundo perdeu seu brilho.
+Em solidão, ou em orações,
+E seus sussurros não eram mais ouvidos.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Poem3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Poem3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcadaa17b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Poem3_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Houve uma época em que os deuses caminharam pela terra.
+O mundo daquela época estava cheio de felicidade.
+Então os deuses partiram.
+O mundo pode ter perdido o seu brilho.
+Pois ainda tenho a você.
+(Fim)
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/PoemNote_PT.txt b/Resources/Readable/PT/PoemNote_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..17f2ad6d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/PoemNote_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+Os 3 Grandes Truques para Escrever um Poema de Amor:
+
+1. Respire fundo, pense em todos os momentos felizes de sua vida e lembre o que você sentiu nesses momentos.
+2. Uma boa música pode despertar seu espírito artístico, e isso é fundamental para escrever uma poesia romântica.
+3. Escreva tudo de uma vez! Não desista na metade. Se deixar a inspiração escapar, ela vai embora para sempre!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Poster1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Poster1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d097f6b96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Poster1_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Caçador de Cervos
+Trazendo a carne mais fresca de Mondstadt diariamente!
+
+Recomendação de Hoje
+Prato de Carnes Frias
+Como maior fornecedor de carne em Mondstadt, nós entendemos as dificuldades que nossos clientes enfrentam:
+"Salsicha, Presunto e Bacon, qual deles é mais gostoso?"
+Salsichas, feita pela moagem e mistura da carne mais fina, geralmente são vistas como o maior deleite de um amante de carne, mas um gostoso presunto seco até a perfeição é uma iguaria igualmente irresistível. E quem poderia negligenciar o oleoso e indulgente toucinho, que faz maravilhas em qualquer prato que é adicionado...
+Para todos os amantes de carne que, assim como nós, lutam para fazer essa escolha impossível entre esses três, o Prato de Carnes Frias do Caçador de Cervos é a solução perfeita para você!
+A travessa consiste das melhores salsichas do Caçador de Cervos, bacon de javali do Reino dos Lobos e presunto seco aos ventos de nosso arconte, servido em porções iguais para seu maior prazer! Nossa bandeja dourada vem servida com a preciosa hortelã selvagem da Espinha do Dragão, que certamente manterá a carne fresca com elementos Cryo naturais!!
+Graças ao prato especial de carnes frias do Caçador de Cervos, o céu é um lugar na terra para todos os amantes de carne em Mondstadt!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Poster2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Poster2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b69af6351
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Poster2_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Aos conhecedores dos bons vinhos finos e das artes de combate:
+Os vinhos finos produzidos meticulosamente na Adega do Alvorecer sempre saciaram a sede das pessoas pelo melhor licor. Além disso, as receitas fiscais geradas apenas pela Adega representaram 11,4%* das despesas anuais dos Cavaleiros de Favonius no ano passado. Somos gratos por seu patrocínio e orgulhosos de apoiar Mondstadt e seu povo.
+Mas a prosperidade que vivemos hoje pode estar em risco.
+O número dos monstros selvagens diminuiu exponencialmente, e as vidas e prosperidade foram garantidas, graças ao esforço dos Cavaleiros de Favonius. Contudo, os animais selvagens proliferaram desordenadamente devido à falta de predadores naturais.
+Embora a vinícola tenha dado como prioridade a segurança do vinhedo, uma média de 10 ou mais vinhas são arrancadas por javalis todas as semanas. Se esta situação persistir, o rendimento da nossa vinha diminuirá dramaticamente.
+
+Como tal, a Adega do Alvorecer, está à procura de lutadores qualificados como você, que desejam preservar Mondstadt e seus vinhos finos:
+Leve a arma, venha à Adega do Alvorecer, vamos defender a paz da Adega e de Mondstadt.
+
+*: Valor estimado com base em dados de anos anteriores. Quaisquer números declarados não representam a situação financeira oficial dos Cavaleiros de Favonius.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Poster4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Poster4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Poster4_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Poster5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Poster5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d361ee3c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Poster5_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Meu Tesouro
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10001_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10001_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d90f6496
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10001_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Uma lira tem quatro cordas.
+Os dias que passou com os seus companheiros na "Orquestra" foram provavelmente os mais felizes da sua vida de viagens.
+No início, foi apenas um acaso ter encontrado o "Comandante". Mas as cordas invisíveis do destino
+Fizeram com que o Viajante encontrasse a jovem cuja espada era uma flauta e o Kreuzlied.
+
+Na taverna alegre, o Lirista apresentou aos seus camaradas a jovem que encontrou por acaso cantando e dançando.
+O viajante bêbado dedilhou as cordas da Lira e cantou alto.
+
+Com eles do seu lado, não teria mais de viajar sozinho...
+Talvez poderia viajar com eles até ao fim da sua viagem.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10001_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10001_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..27af25608
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10001_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+A esperança foi despedaçada por um poder impiedoso e as promessas de reencontro desapareceram como sombras fugazes.
+O viajante vagabundo perdeu novamente um lugar para chamar de casa.
+
+O mal desdenhoso roubou a alegria do seu amor,
+E os conflitos intermináveis destruíram sua alma irreverente.
+Aquelas melodias suaves, divertidas e alegres,
+Se tornaram em sons agudos, latentes e metálicos.
+
+Pelos seus camaradas, pelos seus melhores amigos, pelas mesas em que ninguém mais beberia vinho.
+Pela liberdade, pela vida, pela vingança contra o mal que roubou o sorriso dela.
+Determinado, o Viajante dedilhou a última corda e disparou a última flecha.
+
+Quando já estava acostumado a viver nessa terra estrangeira, um dia ergueu a cabeça e olhou para o céu azul.
+É certo. Esse céu era o mesmo céu da sua terra natal.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10001_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10001_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c265c8f05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10001_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+O viajante que partiu levou essa coroa de salgueiro como uma última recordação.
+Para recordar sua amada que tinha desaparecido com a brisa e Dandelion.
+
+O viajante era um lirista vagabundo e a donzela da Terra do Vinho era uma prisioneira da nobreza.
+Por razões que nem ele mesmo sabia, o som da lira do vagabundo revelava o seu verdadeiro coração.
+
+"O que mais me comove? É seu sorriso."
+"Porque desde que te conheço, nunca vi você sorrir."
+"Irei quebrar as correntes que te prendem."
+"Nesse momento, poderei ver seu sorriso?"
+
+"Ah! Obrigado. Seria maravilhoso se pudesse fazer isso."
+O que ele dizia soava muito bem, mas poderia confiar nessas palavras vindas de um cantor?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10001_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10001_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..117d0b322
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10001_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+O viajante vindo de longe colocou a flor no seu peito.
+
+Ele deixou uma vida repleta de privilégios e luxos para viver uma vida errante e despreocupada.
+Perto de um lago límpido e de águas doces, em uma terra estrangeira, ele encontrou por acaso uma jovem com o nariz franzido.
+
+"É um Viajante que vem de longe? Bom, não importa quem seja."
+"Oh. Na verdade, é um músico? Então, peço que não me humilhes com canções e elogios vazios."
+"Lembre-se de mim apenas como sou agora."
+"Como uma pessoa que está prestes a ser oferecida como sacrifício para um 'festival'."
+
+O Viajante que tinha abandonado sua terra natal colocou a flor no seu peito.
+Ele tinha jurado não amar ninguém exceto a si próprio, pois assim podia deixar tudo levianamente.
+E mesmo assim ele se lembraria da jovem como havia prometido e arriscaria sua vida por ela.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10001_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10001_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d046dbddb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10001_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+O Viajante que procurava o destino, procurava agora também a inevitável passagem do tempo.
+O final da Orquestra que tinha resistido à aristocracia podia ser visto na eterna corrente do tempo.
+
+No decorrer de uma longa viagem, até o melhor dos relógios pode parar de funcionar.
+O único marcador de tempo que nunca falha é a luz do sol e da lua.
+Por isso, o Viajante teria de competir com essa luz para estar consciente do passar do tempo.
+
+Por um lado, estavam as grandiosas mansões dos nobres e, por outro, a Orquestra, que jamais descansava para derrubar o regime tirano.
+Ambos foram agitados pelo passar do tempo e caminhavam agora para o mesmo final de destruição.
+
+Sob o céu sem lua, as sombras escuras cobriam o cansaço do estrangeiro.
+"Quando o brilho fugaz das flechas se apaga, a bela melodia chega ao fim."
+"Voltarei a te ver sorrir, quando a torre tombar na praça da cidade?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10002_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10002_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..870bc732f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10002_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+A primeira batalha do jovem herói findou, e pela primeira vez ele provou o doce vinho da vitória.
+Nesse dia, enquanto bebia alegremente com seus bons companheiros, ele viu como a felicidade e a escuridão se entrelaçavam dentro do seu copo.
+
+Muitos anos depois, quando ocorreu um grande desastre, ele liderou os cavaleiros a lutar por sua terra natal.
+Na véspera da batalha, ele pediu a seu ajudante e amigo de infância para beber um copo com ele.
+
+"Se você não voltar, não farei luto por você."
+"Farei o mesmo que hoje: brindarei e beberei por você."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10002_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10002_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9ed4ffacd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10002_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Para consolar seu companheiro chorão, o jovem guerreiro lhe ofereceu uma pena de pássaro.
+Essa era a prova da aventura compartilhada, do tesouro que encontraram juntos, com o objetivo de encorajar seu parceiro.
+
+Mais tarde, um deles ganhou o título de "Leão",
+E se tornou em um rei sem coroa que liderava muitos cavaleiros.
+E o outro ganhou o título de "Lobo",
+Apoiava seu amigo em silêncio e tratava de assuntos de estado.
+
+Em tempos de instabilidade, os dois defenderam sua terra natal e um ao outro como uma espada e punhal.
+Porém, isso aconteceu há muito, muito tempo.
+Inúmeras histórias se perderão durante a catástrofe.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10002_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10002_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6ca83415
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10002_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+O pequeno herói entrou na floresta densa e misteriosa, e desde então percorreu o caminho da resistência.
+E seu melhor companheiro de jogo tinha o papel de cavaleiro campeão da aristocracia.
+
+"Desfilo pelo campo de batalha como um leão, como ela fez há mil anos."
+"Inspirarei canções com minha espada para as gerações futuras."
+
+Suas espadas de brincar e os ramos das árvores chocavam em seu feroz duelo-
+No final, o herói venceu e tirou as coroas dos aristocratas.
+
+Muitos anos depois, a rudimentar coroa de flores
+Seria ainda mais preciosa do que o poder que possuíam os cavaleiros líderes...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10002_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10002_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..19613210a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10002_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+O pequeno herói saiu à noite e, junto com seu amigo, foram para a floresta dos lobos.
+Afugentaram javalis com seus pequenos estilingues e com ramos robustos desafiavam monstros imaginários.
+Seguindo o brilhante Seelie até ao interior da floresta, ele descobriu um tesouro escondido há milênios.
+
+Esse "tesouro" era uma pequena flor amarela.
+
+Quando o herói cansado voltou para seu quarto de infância e analisou a prova de suas primeiras aventuras,
+Percebeu que a flor colhida não tinha murchado nunca durante esses anos,
+Mas tudo o resto não era como a flor, pois tinha mudado já há muito tempo com o passar dos anos.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10002_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10002_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..33bcb39a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10002_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Quando as maldições da noite se libertaram e as raízes de desastre se fixaram na terra,
+Em expedição, os cavaleiros iriam enfrentar o horror em sua frente, com uma formação gélida como os glaciares do norte.
+
+O aço de suas grandes espadas brilhava e o sangue escuro escorria como chuva envenenada.
+
+Por fim, o herói regressou a casa mas, dessa vez, sem seu velho amigo.
+A única coisa que não tinha mudado era a pequena ampulheta que este lhe havia oferecido.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10003_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10003_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..087914730
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10003_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Uma muito comum e velha taça de vinho de ouro.
+Caso fosse preciso encontrar alguma caraterística especial,
+talvez fosse o fato de que nunca conteve uma gota de álcool.
+
+"Você tem que provar um pouco de vinho!"
+Disse, sorrindo, o amigo de longa data e superior do guardião.
+"Pare de franzir essa testa! Beba e cante!"
+"Só assim terá coragem para enfrentar o amanhã."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10003_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10003_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0de24e2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10003_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+O emblema de escudo gravado nesta pena brilha sob a luz da lua.
+Muito tempo atrás, essa luz amedrontaria o coração das pessoas maliciosas e de ladrões.
+
+O guardião tem um respeitável título de cavalaria.
+Entretanto, durante a noite, ele sempre esconde seu brasão de armas e aparência sob uma capa.
+Desta forma, ele não tinha que se conter e poderia fazer o que precisava ser feito,
+Mas que não poderia ser feito por um nobre cavaleiro.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10003_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10003_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7046bd60
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10003_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Sempre tenha um plano reserva.
+Ele usou essa testeira para se lembrar desse lema.
+No caso de uma emergência, poderia também servir como um torniquete.
+
+Sob essa crença ele ensinava sua esgrima para os cavaleiros sob comando de seu amigo.
+Sob essa crença, ele também orientava um cavaleiro branco que amava justiça acima de tudo.
+Em seu nome ele cortou muitas sementes que poderiam ter virado flores do mal.
+
+Desde que ele esteja adequadamente preparado.
+Ainda que um dia ele fosse incapaz de defender esta terra,
+Ou proteger seu amigo, ou aquela donzela que adorava cantar.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10003_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10003_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..efc96de4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10003_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Apenas a clara voz daquela donzela,
+Poderiam relaxar as sobrancelhas daquele cavaleiro.
+
+A história entre eles era curta.
+No final, o sangue do cavaleiro jorraria,
+Assim como as lágrimas dela em suas canções.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10003_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10003_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebbeb9a73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10003_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+O tiquetaque dos ponteiros do relógio, a luz da vela e as resmas de notas do caso.
+A silhueta sob a luz da lua, a espada e a capa negra.
+Esse eram os constantes companheiros do guardião solitário.
+Não importa o quão longe ele ia, nunca era tempo suficiente.
+Seu superior, despreocupado e orgulhoso, comumente ria de seu caráter reservado, seu rosto sem sorriso e sua aversão à diversão.
+
+O guardião é uma pessoa que não olha para trás, seus olhos estão sempre mirados no presente e futuro.
+Eliminando até o último pedaço do mal, sem importar os meios,
+Poderia ele assegurar que sua terra que seu amigo e seu superior amavam teriam um futuro sem medo.
+
+Apenas quando ele olhava para aquela donzela na praça,
+Ele poderia pensar em coisas que não tinha tempo.
+
+Apenas então poderia pensar sobre seu próprio futuro...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10004_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10004_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc932a651
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10004_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Uma clara taça, brilhando com a luz das estrelas.
+No passado era usada para fazer previsões do futuro,
+Pois se acreditava que a água que continha podia refletir o céu estrelado.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10004_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10004_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a199050d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10004_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Arrancado de um falcão que era rápido como o vento. A mera existência de um pássaro como esse é um milagre.
+Era dotado de uma visão clara e de garras afiadas.
+Com suas largas asas, sua velocidade de voo era inigualável.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10004_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10004_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f91ad06ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10004_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Um par de brincos baratos feitos de um metal que brilha como as estrelas.
+O que os vendedores não sabem é que o brilho desses brincos vêm de estrelas caídas da antiguidade.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10004_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10004_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ba612c54
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10004_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Uma pequena flor azul que brotou entre as rachaduras de um velho túmulo.
+Os entalhes no túmulo são um legado de morte, mas o que brotou de suas rachaduras é o milagre da vida.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10004_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10004_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..22d052982
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10004_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+É comum dizer que alguém pode conseguir a vitória por esforço, mas receber um milagre apenas por esperar.
+Mas não é um milagre que aquela areia fina já foi uma pedra dura?
+Nós nos encontramos, seria isso também uma forma de milagre?
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10005_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10005_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..be3f1374d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10005_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+O Berserker, sedento de sangue, devastou as terras, lutando contra humanos e monstros, desafiando até mesmo os deuses.
+Numa terra árida e sem vida, ele encontrou um monstro gigante.
+Sua máscara de ferro não conseguia esconder sua fúria, resultando numa luta sem fim.
+Horas, dias e anos passaram. O monstro finalmente foi derrotado.
+O Berserker sugou a médula do chifre quebrado do monstro. Isso foi como ele celebrou sua vitória.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10005_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10005_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e042656aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10005_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A terra natal do uma vez são Berserker foi destruída pela guerra entre deuses e mortais.
+O jardim de rosas queimou e os pássaros se alimentavam do corpo dos outros dos seus.
+Renascido nas chamas, vingança e sede de sangue tomaram conta da mente do guerreiro, transformando-o num Berserker.
+Penas negras espalhadas no campo de batalha estavam manchadas de vermelho pela fúria de sua vingança.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10005_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10005_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..41a87bb05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10005_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Banhado nas chamas que devoraram sua terra natal, o rosto do Berserker agora era irreconhecível.
+A máscara de ferro se juntou com sua carne, permanentemente marcando seu rosto com um semblante sem emoções.
+Então, numa dura batalha, sua horrível máscara foi quebrada em dois por um oponente.
+As rachaduras da máscara arrancaram a pele que estava presa nela.
+Mas nem a dor parou os passos do Berserker, nem o sangue impediu seus movimentos.
+O Berserker continuou a gritar até que todo o novo sangue cobriu os coágulos em seu rosto.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10005_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10005_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef0477395
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10005_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Nos dias antes de enlouquecer, ele às vezes pararia em frente ao jardim de Rosas por um momento.
+Ele não tinha nenhuma família, nenhuma amante ou amigo.
+Quando não estava no campo de batalha, ele viria até aqui para cuidar das frágeis flores no jardim com todo seu coração.
+Como se as flores avermelhadas cheias de espinhos fossem a única coisa que ele conseguia se apegar.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10005_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10005_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9751bd80c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10005_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+O fim chega para todos, até mesmo para o aparentemente invencível Berserker.
+Quando o sangue em suas mãos finalmente secou, o Berserker começou a cambalear,
+Sua vida estava determinada a acabar quando encontrou com o último oponente no campo de batalha.
+No campo de batalha em que o sangue jorrava como rio, sua ampulheta estava pintada de vermelho pelo sol poente.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10006_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10006_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1699238a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10006_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Antes de entrar na arena com orgulho, é essencial para os Artistas Marciais um copo de vinho.
+Cada um deles enfrentando um oponente digno, ambos levantarão seus copos um para o outro.
+Então eles entram na arena com uma calma e reservada postura para enfrentar seu oponente com o maior respeito.
+Isso é o verdadeiro significado do brinde que acontece antes da luta. Não serve para glorificar o vencedor ou envergonhar o derrotado.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10006_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10006_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fea6ab65d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10006_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+O habilidoso Artista Marcial arrancou uma pena de um pássaro que voava no céu.
+A essência da arte marcial não é necessariamente sobre o poder dos ataques.
+Agilidade e destreza cultivadas ao longo de anos são igualmente merecedoras de orgulho por um Artista Marcial.
+O Artista Marcial usaria a pena em seu peito como prova de sua incomparável habilidade.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10006_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10006_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4bb886a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10006_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Uma bandana vermelha clara que pertenceu a um Artista Marcial. A sua cor agora está opaca.
+Serve como prova que praticava artes marciais desde uma idade pequena. Também representa a ambição que o jovem Artista Marcial já teve.
+Toda manhã, antes do cantar dos pássaros, o jovem Artista Marcial já estava treinando na floresta.
+Muitos anos depois, o Artista Marcial era agora um instrutor. Mesmo com a juventude no passado, ele permanecia alerta e diligente como quando jovem.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10006_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10006_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..53e77f99e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10006_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Desde ter sido reconhecido pelo mestre, o Artista Marcial praticou diariamente por anos.
+O caminho das artes marciais é longo e doloroso, e as feridas são inevitáveis.
+Assim como foi instruído, um dia ele arrancou uma pequena flor carmesim na floresta.
+Apesar de suas orgulhosas cicatrizes de batalha nunca sararem completamente, a dor pode ser aliviada.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10006_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10006_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a35619827
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10006_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Uma ampulheta que usa o fluxo da água para medir a passagem de tempo. O Artista Marcial a carregaria com ele sempre.
+Quando ele estava treinando sob a cachoeira ou praticando o equilíbrio num tronco.
+Ele aguentou toda a dor e sofrimento sozinhos,
+Esse objeto gravou cada segundo que passava.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10007_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10007_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..964856f67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10007_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Todo estudante de uma escola militar sabia que o "tempo de treinamento livre" era tudo, menos livre.
+Enquanto os estudantes treinavam e suavam sem parar, o instrutor apenas observava.
+Uma xícara de chá-preto com um pouco mais de açúcar marca uma típica tarde para o instrutor.
+O tempo de paz é um privilégio do instrutor, assim como a encarnação de sua autoridade sobre os estudantes.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10007_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10007_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..46edc0a41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10007_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+O rigoroso instrutor certa vez aperfeiçoou suas próprias habilidades de combate no campo de batalha impiedoso.
+O que ele ensina aos estudantes vai muito além de técnicas de auto-defesa.
+Mais do que atacar e defender, são habilidades para sobreviver na linha de frente contra forças esmagadoras.
+Os movimentos detalhados do instrutor prestavam o respeito para os antepassados nos campos de batalhas.
+Foi graças ao seu sacrifício que ele se tornou o que era hoje.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10007_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10007_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef83ea382
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10007_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"Eu não tenho a capacidade para liderar um exército."
+"Nem sou qualificado para ser um soldado."
+"Tudo que posso ser é um instrutor rigoroso com esses jovens."
+"Para que eles possam viver um pouco mais no campo de batalha."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10007_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10007_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ed31b0d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10007_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Todos os estudantes sabiam que seu severo instrutor era um homem de poucas palavras.
+Mas toda semana, durante dois dias, ele usaria um emblema de flor amarela no peito.
+O sorriso no rosto do instrutor sempre dava uma sensação de alívio aos estudantes.
+Quando o instrutor usava o emblema de flor amarela, significava que eles podiam tirar um dia de descanso e ir para casa.
+Depois de seus estudantes irem embora, ele visitava um cemitério silencioso.
+Ali, depois de um breve silêncio, ele prestava seu respeito aos nomes familiares entalhados nas lápides.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10007_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10007_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffb515f71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10007_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Um relógio de bolso estimado pelo instrutor, mas não é equipamento militar lançado pela escola.
+Quando o instrutor ainda era um soldado, o relógio de bolso era utilizado para coordenar ataques contra o inimigo.
+Marcava vitórias e derrotas, e contava as últimas horas dos soldados.
+Quanto aos estudantes, representava as dificuldades que eles sofreram durante o longo caminho até se tornarem soldados de verdade.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10008_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10008_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d13133bd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10008_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Todo Apostador possui algum grau de superstição. Muitos possui uma certa afeição por copos artesanais de dados.
+Esse era o seu copo artesanal de dado, mas nele não havia nenhum mecanismo escondido.
+Metade da sorte do Apostadora está no destino, a outra metade depende dela.
+Ainda assim, ela nunca tirava os dados de fora da mesa.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10008_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10008_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..81e13af5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10008_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Essa pena colorida servia para adornar o chapéu da Apostadora. Sua extravagância enoja um verdadeiro aristocrata.
+Mas o que os aristocratas não veem é o delicado mecanismo escondido debaixo da superfície.
+Quando a hora chega, a Apostadora sutilmente tira uma carta que vai mudar o jogo.
+Ao ver essa carta, o desprezo e a condescendência nos rostos dos aristocratas instantaneamente desaparecia para dar lugar a um estado de choque.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10008_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10008_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e092daddb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10008_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Esses brincos ostentosos são a perfeita representação da riqueza passageira da Apostadora.
+O brilho da gema é calmante como o céu e o lago.
+Os brincos estariam cobertos com uma suave substância sedativa para manter os apostadores calmos durante o jogo.
+Em jogos que se aposta com a vida e a morte, manter a compostura é a chave da vitória.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10008_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10008_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2cd82ae51
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10008_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Apostadores gostam de se gabar de suas riquezas, apesar do fato de que seu dinheiro pode desaparecer da noite para o dia.
+Ela às vezes usava esse ornamento gigante de flor exótica nas suas orelhas. Certamente chamava muita atenção.
+Mas o que não viam era o dado escondido dentro da flor.
+A Apostadora apenas tirava esse dado do emblema em emergências.
+Trocando esse dado sob os vigilantes olhos dos convidados era como ela mudava a situação.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10008_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10008_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..107f3c5d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10008_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Era necessária uma cronometragem perfeita para o truque funcionar.
+Era por isso que ela sempre tinha esse relógio dourado de bolso no bolso de seu peito.
+Em incontáveis jogos, sempre acontecia o momento crucial em que a percepção de tempo dela a salvou.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10009_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10009_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e40d642a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10009_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Este cálice de prata é uma herança de família de um aristocrata exilado. Em seu exterior possuiu uma gema incrustada com o brasão da família.
+Mas depois que o exílio envergonhou sua família, ele esculpiu o símbolo do qual ele já se orgulhava.
+Como resultado, esse cálice está quebrado e não consegue mais segurar líquidos.
+Ainda assim, o Exilado carrega-o com ele até o fim de sua jornada.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10009_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10009_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d593310b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10009_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Atravessando planícies e florestas, o Exilado passou pelo mundo selvagem sozinho.
+Enquanto cruzava camadas de nuvens negras grossas, uma pena índigo de um pássaro caiu sobre seu ombro.
+A pena caiu de um pássaro apavorado fugindo de um falcão, assim como o Exilado.
+A pena representa o espírito de um pássaro sem ninho, assim como o Exilado.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10009_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10009_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..22485ea6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10009_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Quando era criança, o Exilado vivia numa casa nobre. Sua infância foi despreocupada e o seu parque de brinquedos era um palácio feito de prata.
+Nos tempos antigos, a coroa de seu pai era um símbolo de gentileza e nobreza.
+Entretanto, anos depois, uma briga de família pintou o palácio decadente de vermelho sangue.
+A coroa se tornou evidência dos crimes do Exilado, e está com ele desde então.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10009_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10009_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b707102e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10009_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Tudo aconteceu antes do Exilado aristocrata se envolver na briga de família.
+Essa flor desabrochou antes do primeiro sangue ser derramado.
+Tendo testemunhado a crueldade da humanidade, o Exilado deixou sua gentileza e delicadeza no passado.
+Mas esta flor murcha e o sorriso inocente que ele uma vez teve sempre serão seu tesouro.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10009_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10009_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1bca0dc9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10009_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+O aristocrata adquiriu esse relógio de bolso na sua juventude.
+Esse delicado relógio gravou cada momento de sua infância.
+Mas uma tragédia trouxe seus dias despreocupados ao fim.
+O aristocrata foi forçado em um longo e só exílio.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10010_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10010_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b19c30a20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10010_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Um velho cálice dourado que o Aventureiro usava para beber água. É dito que ele achou em uma ruína velha.
+O exterior está cheio de símbolos antigos e incrustado com uma pedra preciosa descolorida.
+Eventualmente, o Aventureiro abandonou o estilo de vida nômade.
+Este velho cálice foi vendido por brilhantes Mora.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10010_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10010_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d7008621
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10010_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+O Aventureiro já cruzou florestas perseguindo bestas raras nunca vistas.
+Caminhando imprudentemente pela floresta e olhando para o céu, o Aventureiro tropeçou na raiz de uma árvore.
+Quando ele recobrou sua consciência, viu uma jovem tão bela que ele estava disposto a abandonar sua vida de aventureiro para ficar com ela.
+A aparência dela era surreal, com um conjunto de penas adornando seu cabelo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10010_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10010_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d72169b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10010_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Não tem nada de especial sobre essa bandana verde, exceto que seu tecido é relativamente robusto e bem absorvente.
+Assim como a bandana, seu portador era uma pessoa ordinária.
+Mas incontáveis segredos residem escondidos nas estrelas acima e no abismo embaixo.
+Todas essas coisas estão esperando serem descobertas por meros humanos mortais.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10010_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10010_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f415d2ef8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10010_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+O ambicioso Aventureiro encontrou essa flor resiliente nas profundezas de uma ruína sombria.
+Movido pela cena da vida brotando em um lugar tão inóspito, ele quase esqueceu sobre os tesouros enterrados dentro dela.
+Após parar para pensar, arrancou a flor e a usou como um emblema, aventurando-se pela escuridão.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10010_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10010_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..134517dd2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10010_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Um relógio de bolso que uma vez pertenceu a um aventureiro. Foi criado por um mestre relojoeiro com simplicidade e praticidade em mente, alinhado com a filosofia da Guilda dos Aventureiros.
+O aventureiro passou a maior parte de seus dias na escuridão. O som rítmico de suas mãos em movimento era a única prova da existência do tempo.
+Muito depois dele ter se acostumado com uma vida comum, após desistir o estilo de vida aventureiro que amava tanto,
+esse esquecido relógio de bolso permanecia em silêncio no gabinete, esperando sua próxima aventura.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10011_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10011_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6d66c52d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10011_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Houve uma vez uma criança favorecida pela sorte desde o dia em que nasceu. Nem mesmo os mais perigosos bandidos conseguiam pôr um dedo nele. Ele ficou conhecido como o Sortudo.
+A criança cresceu, e um dia durante as agonias da vida adulta ele se encontrou cambaleando bêbado num beco atrás da taverna.
+Sob o céu sem estrelas, um perverso bandido preparava-se para roubar o Sortudo, aproveitando-se que estava bêbado.
+Mas logo quando o bandido estava pronto para roubá-lo, um cálice voador bateu direto na sua testa, deixando-o inconsciente.
+Naturalmente, isso faz do Sortudo uma das poucas pessoas que se beneficiaram de uma briga na taverna.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10011_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10011_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e87b80d9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10011_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Quando a sorte está com você, até mesmo o monstro mais feroz é incapaz de feri-lo.
+Andando pela floresta, o Sortudo não tinha nenhuma ideia que um monstro o estava rondando, tendo o escolhido como sua presa.
+O garoto se distraiu com alguns cogumelos coloridos, e o monstro atacou. Ele pulou e pisou em cima dos cogumelos venenosos, esmagando-os.
+Isso será uma caçada fácil, pensou o monstro, até que uma pena de uma águia caiu silenciosamente em suas costas.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10011_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10011_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c1ba1a1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10011_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Quem nasceu com sorte pode encontrar até tesouros nas armadilhas mais mortíferas.
+Enquanto andava em algumas ruínas, o Sortudo acidentalmente caiu dentro de um cova funda.
+Ele caiu em cima de uma pilha de poeira. A pilha de poeira era, na verdade, um colchão desgastado pelo tempo.
+Desta forma, Sortudo descobriu um tesouro deixado para trás pelos velhos aristocratas, e pôs a coroa da sorte em sua cabeça.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10011_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10011_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..afe9a7520
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10011_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Quem nasce com sorte pode ser beneficiado com toda espécie de milagre.
+O trevo-de-quatro-folhas traz sorte para quem o possui.
+Uma vez, enquanto brincava no campo, o Sortudo, despreocupado, se deparou com um trevo desse.
+Satisfeito, ele o arrancou e pôs no bolso.
+Não se sabe se o trevo lhe trouxe sorte, ou por ser sortudo encontrou ele.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10011_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10011_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d0a2ab00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10011_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Até mesmo o tempo não conseguia enrugar o rosto do Sortudo.
+Sortudo não tinha nenhuma família, nem filhos.
+Mas no decorrer de sua vida sortuda, ele considerava todos que conheceu como amigos e familiares.
+À medida que sua vida se aproximava do fim, ele viu uma ampulheta com areia escorrendo, como se contasse o tempo que lhe restava.
+Ele simplesmente riu, pegou um estilingue e quebrou a ampulheta.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10012_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10012_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..02a647882
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10012_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Uma xícara de chá que pertenceu à Estudiosa. Essa preciosa xícara é feita de uma leve porcelana com tiras douradas.
+A xícara contrastava com a sala bagunçada em que estava, mas sugeria que a Estudiosa vinha de uma família nobre.
+Não se importando com a beleza ou o propósito da xícara de chá, a Estudiosa na torre de marfim pôs sua caneta de pena nela.
+Ela apenas via a xícara como uma forma conveniente de limpar a ponta. Agora coberta em manchas de tinta, a xícara perderá muito de sua elegância.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10012_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10012_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..80b792207
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10012_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+A caneta da Estudiosa era feita de uma pena de um pássaro exótico.
+Como não parava de escrever, a pena ficou completamente tingida de preto.
+Durante todos esses anos, a Estudiosa nunca pensou em trocar sua caneta de pena por uma caneta nova.
+Como um soldado veterano que precisa de sua melhor arma, a Estudiosa precisava de sua caneta de pena.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10012_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10012_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..479a000fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10012_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+A procura por conhecimento é um jogo arriscado. Nem uma dedicação total pode garantir uma simples conquista.
+A Estudiosa passou metade de sua vida estudando, escrevendo e calculando incessantemente.
+Quando não encontrou respostas, uma vez duvidou e questionou sua própria carreira, que a tinha feito perder tempo valioso.
+Sua visão nítida tinha sido danificada por sua leitura intensiva.
+Porém, no final, não obtivera as respostas desejadas.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10012_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10012_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..822a12fe2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10012_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Flores eram algo raro para a Estudiosa, pois ela vivia em uma Torre de Marfim cheia de livros.
+Um jovem, que a admirava, lhe ofereceu uma flor exótica com esperança de poder alegrar seus dias de estudo monótono e solitário.
+A Estudiosa aceitou o presente agradecidamente e fez um marcador de página com a flor.
+A partir desse momento, passou a existir um pouco de cor vívida entre as folhas daqueles livros aborrecidos.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10012_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10012_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2f246a8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10012_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Um delicado relógio foi cuidadosamente colocado na secretária da Estudiosa.
+Passando dias e noites em seu escritório, a Estudiosa perdeu a noção do tempo.
+Esse belo relógio serviu como guia para orientar a Estudiosa em sua incessante busca por conhecimento.
+O tempo que a Estudiosa gastou nos estudos seria frutífero, pois o conhecimento chegaria até ela.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10013_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10013_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..185197d97
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10013_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+O xarope tinha secado há muito tempo, mas seu odor amargo pairava ainda no ar.
+Com aquele xarope amargo, a Médica Ambulante tinha salvo inúmeras vidas.
+E quando ela ficou gravemente doente, apenas tinha aquele frasco de xarope.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10013_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10013_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b093f6e7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10013_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Mesmo nas noites mais escuras, a Médica Ambulante precisava cuidar dos pacientes.
+A noite esconde diversos perigos e quem se aventura no exterior deve ser tão alerta como uma coruja.
+Mas, o fato de ficar sempre alerta como Noctua, fez com que a Médica Ambulante se adoentasse.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10013_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10013_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1135ebe0b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10013_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Quando a Médica Ambulante andava de lugar em lugar, seus dias eram bem ocupados e ela não parava.
+Chuva ou sol, nada a podia sossegar.
+Esse lenço não só protegia seus cabelos crespos, como também era usado como bandagem para seus pacientes feridos.
+Tendo passado por todas as dificuldades com a Médica Ambulante, era seu companheiro de viagem mais fiel.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10013_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10013_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8231f133
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10013_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+A Médica Ambulante viajava por todo lado em busca de ervas raras, como um Aventureiro.
+Em um penhasco íngreme, entre rochedos escorregadios, ela encontrou um lótus prateado.
+Nunca o utilizou para fazer poções, no entanto, seu aroma foi o que a incentivou a continuar.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic10013_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic10013_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f7dfbdc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic10013_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Quando se trata de um doente terminal, todos os segundos contam.
+A precisão desse relógio ajudou a Médica Ambulante a salvar muitas vidas.
+Mas, deitada doente na cama em seus últimos dias, ela podia apenas apreciar o som de tique-taque.
+O que antes era uma ferramenta para salvar vidas, agora cantava uma elegia final para seu proprietário.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14001_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14001_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e48b1ddd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14001_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+O forasteiro, que buscou esperança para outros durante o inverno,
+bebia em uma taça feita de gelo.
+
+Beber o amargo vinho nessa taça causa uma sensação de frio que arde completamente a garganta.
+As pessoas comuns não suportariam essa sensação - mas ela é um prazer para o herói quieto.
+
+Ele era um guerreiro tão silencioso quanto o próprio gelo, e seu corpo bloqueava os ventos gelados que desciam das estrelas.
+Mas não contente em apenas ser protegida, a jovem pintora deixou ao homem que admirava estas últimas instruções:
+
+"Se o medo ou desespero, que fazem parte da nossa natureza, o oprimirem ou fizerem com que você nunca mais volte..."
+"... Por favor, sobreviva. Por favor, não morra como nós, enterrado e esquecido pela neve."
+
+Tomando outro gole do vinho amargo para se preparar para a viagem, ele desviou o olhar dos olhos lacrimejantes da jovem,
+e partiu em uma busca sem fim, em direção às profundezas da terra da neve.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14001_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14001_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..392ca7f38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14001_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+A pluma de uma ave de rapina que não pertence ao inverno, mas é fria ao toque.
+É como se pudesse ouvir o chamamento desesperado na tempestade de neve.
+
+Sem ninho nem abrigo, o pássaro enfrentava as tempestades com bravura.
+Os ventos fortes congelaram as penas do pássaro com gelo e neve, as cobrindo com pérolas.
+
+Essa pena foi arrancada violentamente do gavião pelo vento fortíssimo.
+Esvoaçou um instante pelo ar antes de o peso da geada a fazer descender e depois cair no chão.
+
+"Acredito que os pássaros irão seguir os seus passos e voltarão para o Palácio de Verão"
+"Aqueles que foram afugentados pela maré fria, e aquelas crianças que perderam seus lares, voltarão com você para o lar de seus sonhos."
+
+O herói, carregando um fardo tão grande em suas costas, parou na neve açoitada, lutando para discernir a cor daquela pluma.
+Selada no gelo, a cor dessa pena desbotou a cada instante pelo caminho - assim como a tarefa do herói.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14001_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14001_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f68daec08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14001_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+O herói partiu em sua jornada, carregando pequenas esperanças de que a cidade soterrada ainda tinha salvação.
+Com sua coroa de inverno, ele marchou com afinco, desaparecendo na tempestade de neve sem fim.
+
+Mantendo seu acordo com a cidade da montanha, portando seu olhar límpido, o herói nunca temeu o desconhecido para além da cortina gelada.
+As outrora exuberantes montanhas e as bênçãos que agora não mais caíam dos céus - estas foram a motivação do herói para continuar, não importando o que acontecesse.
+
+"Passando a porta selada de gelo, caminhando pelos corredores até às profundezas"
+"Ele quebrará um ramo de cor branco prateado e trará esperança para a terra nevada."
+
+A garota cantou uma canção para acalmar seu clã, cuidando de todas as memórias relacionadas a ele.
+Ela acreditava piamente que ele retornaria, trazendo o calor da primavera e a esperança imutável.
+
+Mas, no final, o guerreiro que partiu pela neve não retornou.
+As palavras hoje corroídas pelo vento e pela neve o acusam de ter fugido...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14001_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14001_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..70d06fc14
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14001_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Que essa Flor de Gelo congelada eternamente seja colhida por duas mãos delicadas.
+Que ela permita que uma pessoa veja o frio extremo como um abraço caloroso.
+
+"Essas quatro pinturas foram feitas para você. Sua imagem ficará para sempre preservada nesta parede."
+"Por essa pintura, por todos, eu ficarei aqui esperando você, rezando pelo seu retorno".
+
+A garota ficou parada em frente à parede, sorrindo, e colocou uma flor no peito do guerreiro.
+Era um sujeito elegante e sereno, que não se incomodaria, nem mesmo diante da própria morte.
+
+O heroísmo do Quebrador de Gelo ficou esquecido, enterrado nas tempestades do norte.
+Após isso, a neve derreteu - mas a flor nunca murchou.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14001_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14001_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e0298683
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14001_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Uma ampulheta ancestral com finos flocos de neve fluindo dentro.
+Nem mesmo o mais frio dos invernos pode congelar o fluir do tempo.
+
+"O frio que desce do céu pode congelar até mesmo o próprio tempo."
+Existe esse rumor na cidade enterrada pela neve na montanha.
+
+Quando o herói chegou ao topo da parede de vento e gelo, a noite já estava caindo e a tempestade de neve estava uivando.
+Independentemente de ser a luz do sol ou da lua, todas não conseguem penetrar facilmente no vento pálido.
+Nem mesmo a nevasca mais fria poderia parar o fluxo do tempo.
+
+Ainda que a cidade já tenha sido enterrada pela neve,
+até mesmo o mais formidável herói será um dia esquecido.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14002_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14002_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..405a9d0a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14002_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Um cálice de vinho que pertencera ao Domador de Trovões,
+Talvez seu antigo dono o tivesse usado para beber os trovões.
+
+Apesar de poderosíssimo, o Domador de Trovões era um simples humano normal com sentimentos humanos.
+A raiva e o êxtase vêm e vão em um instante, assim como os trovões.
+Esse cálice assistiu não só as proezas do Domador de Trovões, como também suas tristezas e alegrias.
+
+Neste cálice foi vertido o vinho para o ritual em que a família do Domador de Trovões foi sacrificada como oferenda,
+Dele veio a coragem que ajudou o Domador de Trovões a se aventurar em direção à caverna da besta,
+Dele veio a única fonte de companheirismo para o Domador de Trovões, que passou seus últimos dias só.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14002_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14002_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7da9e8c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14002_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Uma insígnia em forma de pena de falcão que atravessava as tempestades.
+Quem o usar sentirá o estrondo dos trovões e o calor dos vulcões.
+
+Não temendo os trovões nem os vulcões,
+Deixou sua pena por entre a floresta ardida.
+O Guerreiro fez uma insígnia com forma de pena usando uma ametista.
+A insígnia roxa brilhava sob o olhar dos inimigos.
+Na pequena insígnia brilhava um raio.
+Era como um presságio para o destino fatal da Besta de Trovão.
+
+Como um falcão, o Domador de Trovões conquistou trovões e chamas,
+Por fim, decapitou a Besta de Trovão.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14002_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14002_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..99f2d45e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14002_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Um diadema muito antigo.
+Ela brilha com a luz do relâmpago pacificado.
+
+A feroz Besta de Trovão,
+uma vez escravizou as pessoas com seus poderosos relâmpagos.
+Mas seu relâmpago só existiu por um instante,
+e, como o relâmpago, sua força logo desapareceu.
+
+O Domador de Trovões derrotou a besta numa tormenta elétrica,
+E ganhou esse diadema como seu troféu.
+Mas o passado é irreparável.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14002_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14002_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..39df3fdf7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14002_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+A flor roxa colhida durante a tempestade
+Quem a usar não temerá mais a trovoada e os relâmpagos.
+
+Esta flor apenas floresce nas trovoadas e nunca murcha mesmo com a chuva constante.
+Esta é a Flor de Trovão. Se agachando perante ela, o Domador de Trovões a colheu com respeito.
+
+O Domador de Trovões a trouxe sempre ao peito enquanto enfrentava trovões e relâmpagos.
+Mesmo quando lutou ferozmente com a Besta de Trovão, sua determinação nunca enfraqueceu.
+Para ele, usar essa flor roxa poderia ser apenas um capricho,
+Mas para os viajantes, a flor era um símbolo da determinação que o ajudou a vencer a trovoada.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14002_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14002_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b7ffc41e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14002_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Uma ampulheta outrora usada pelo Domador de Trovões. Dentro dela não tem areia mas sim fragmentos de relâmpago.
+Os fragmentos se quebraram e deslizaram para baixo com o passar do tempo e, depois, se fundiram juntos no fundo da ampulheta.
+
+O Domador de Trovões que defendeu a Besta de Trovão criou essa ampulheta a partir de ametista.
+A passagem do tempo é como um relâmpago. Estoura no ar e desaparece em um segundo.
+Nem o Domador de Trovões podia conquistar o fulgor do tempo.
+
+Presos dentro dessa ampulheta, mesmo o trovão e raio não têm como fugir da lei do tempo.
+Os fragmentos repetem se despedaçar e se fundir, enquanto o tempo passava silenciosamente, e nunca mais voltará.
+A compreensão do ciclo de vida e morte que o Domador de Raios adquiriu através do objeto permitiu-lhe vencer o monstro.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14003_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14003_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..67b447d62
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14003_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Um copo que guardava lava. Apesar de agora estar vazio, ainda está um pouco quente.
+Do interior do copo, que outrora pertencera ao Corredor de Lava, escorria sabedoria.
+
+O Corredor de Lava brincava com o copo que, apesar de quente, não queimava suas mãos nem um pouco.
+Diz a lenda que o Corredor de Lava bebia lava desse copo como se fosse um copo de bom vinho.
+Bom vinho evapora com o calor, todavia, a sabedoria dele aguentava o teste do fogo.
+
+Para o Corredor de Lava, bom vinho era apenas um catalisador para a genialidade.
+Com a ajuda do álcool, até a mais ínfima chama podia se converter em uma ideia brilhante.
+
+O copo silencioso foi testemunha do nascimento da sabedoria das chamas.
+Momentos antes do Corredor de Lava partir para sua viagem final, o copo se encheu de arrogância.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14003_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14003_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..615f51298
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14003_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Uma pena de um pássaro que cantava entre as chamas foi arrancada pelo Corredor de Lava.
+Usando ela é quase possível ouvir o som das asas do pássaro batendo entre as chamas.
+
+Diz a lenda que existia um pássaro solitário que cantava entre as chamas.
+As pessoas o veneravam como um totem e os reis o viam como um símbolo de nobreza.
+
+Transportando essa pena, o Corredor de Lava se exilou em seu mundo de chamas.
+Só ele veio e só ele se foi, sem deixar qualquer rastro.
+Desde então, as pessoas ouvem frequentemente o choro vindo das profundezas de Mare Jivari.
+Será o choro do pássaro ou os lamentos do Corredor de Lava?
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14003_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14003_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..257bc1d5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14003_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Um diadema antigo que pertencera ao Sábio Errante de Mare Jivari.
+Examinando o diadema, quase se pode ver sua figura levantada entre as chamas ardentes.
+
+O sábio errante do Mare Jivari conhecido como Corredor de Lava confeccionou esta tiara de ágata vermelha para resistir ao intenso calor das chamas.
+O círculo foi construído com sabedoria e tenacidade. Isso despertou medo e ciúme entre colegas e idosos.
+
+"Como esse jovem ousa desafiar as chamas do Mare Jivari! Essa blasfêmia não era vista há centenas de anos!"
+"O mar em chamas certamente devorará este jovem arrogante e o céu lançará suas cinzas no vazio."
+
+Com sua inveja, o professor exigiu que seu aluno entrasse no mar flamejante usando o diadema.
+Para surpresa deles, ele caminhou serenamente através do magma e desapareceu no horizonte.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14003_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14003_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd57b3fe7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14003_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Uma flor que apenas floresce entre as chamas ardentes.
+A dor agoniante que causa tornará mais forte quem a transporte.
+
+A flor vermelha brilha como uma ágata.
+Esta flor flamejante era o broche do Corredor de Lava.
+
+Em seus últimos dias, ele disse às pessoas:
+"Essa é uma flor que floresce nas chamas. Até ao dia em que o fogo me torne em cinzas,"
+"Verão as brasas acesas dessa flor brilhante entre o fumo negro."
+
+Então, as pessoas seguiram a luz cintilante até à beira de Mare Jivari.
+Encontraram a flor exuberante, mas o Corredor de Lava tinha desaparecido.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14003_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14003_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ace197b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14003_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+O que flui dentro da ampulheta não é areia normal mas sim areia ardente.
+O tempo é como areia ardente, escorre apressadamente sem deixar rastro de sua existência.
+
+A história do Corredor de Lava continuou mesmo após ele ter passado por Mare Jivari.
+Diz a lenda que ele passou mais cem anos vivendo como eremita.
+Mas este curto descanso trouxe pouco alívio de seu tormento ardente.
+
+Durante seu tempo como sábio isolado, o caminhante de lava não podia suportar o eterno ardor. Ele criou esta ampulheta para marcar a passagem do tempo.
+À medida que as chamas queimavam, a areia ardente fluía sem parar através da ampulheta dia após dia.
+
+Infelizmente, embora o caminhante de lava não temesse as chamas abrasadoras, ele não podia apagar as chamas torturantes do tempo.
+A angústia de ser deixado sozinho sem seus discípulos e sua família que ele tanto amava, queimava em sua alma mais do que qualquer chama pudesse queimar sua carne.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14004_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14004_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..66be8e7f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14004_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+O jogo de chá mais precioso da donzela.
+Certa vez, estava cheio de um elegante chá-preto.
+
+Saboreando docinhos e chá,
+ela não se importava nem um pouco com o mundo banal. Este era seu privilégio como uma donzela.
+
+"Esta flor é a minha medalha. É tudo o que eu preciso."
+O cavaleiro disse a ela no dia em que se encontraram.
+"Mas meu coração já..."
+Não terminar sua confissão também era um privilégio da donzela,
+mas também as correntes de cordialidade que uma donzela tinha de suportar.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14004_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14004_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffe3642d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14004_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Um antigo, porém, delicado ornamento de penas.
+Depois de muitos anos, agora está coberto de camadas de poeira.
+
+Para a donzela, o tempo parou até o dia em que ela conheceu o cavaleiro.
+Nada mais importava para ela, nem mesmo o amor e a juventude,
+Ela o procurou constantemente, vagando como um pássaro perdido, sem um ninho para pousar.
+
+"Que meu amor chegue ao cavaleiro", ela orava,
+porém, o cavaleiro estava dedicado em seu ofício.
+Em uma terra distante onde os antigos impérios se desmoronaram,
+encontraria o cavaleiro as paisagens com que a donzela sonhava?
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14004_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14004_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d1b6b41e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14004_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Mesmo quando rodeada de flores de seus cortejadores,
+a donzela nunca retirou seu chapéu para poder vê-los melhor.
+Seus nomes e rostos não mereciam ser lembrados.
+
+Durante anos, no final de cada dia,
+a donzela limpava a poeira de seu chapéu.
+Mas a passagem do tempo também se mostrou em seu rosto - e, ao contrário da poeira, ela não podia ser limpada.
+
+Com o passar do tempo, cada vez menos cortesãos a visitavam com flores,
+Mas do que importava? Para ela, o tempo já havia parado há muito tempo naquele fatídico dia.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14004_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14004_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e19388e5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14004_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+A flor da donzela. Fresca e elegante, como sua dona.
+Os livros dizem que esta espécie de flor foi extinta há muito tempo.
+
+Assim como aquela passagem que a donzela havia lido inúmeras vezes em livros:
+"A donzela em apuros foi salva pelo cavaleiro branco de armadura brilhante",
+"E trocaram flores como bênçãos um para o outro".
+
+Embora se diga que o coração de uma donzela muda com as estações, assim como uma flor,
+esta flor permaneceu intacta até os dias de hoje.
+Pois, seu coração havia parado naquele momento, há muito tempo atrás;
+No momento em que ela conheceu o cavaleiro.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic14004_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic14004_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c587ee12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic14004_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Um objeto delicado. Indiferente aos sentimentos de sua proprietária,
+Uma exibição implacável e infinita de como o tempo passa.
+
+O tempo da donzela um dia chegaria ao fim,
+Mas sua espera nunca terminaria.
+Os ponteiros do relógio de bolso dão voltas dia após dia,
+muito parecido com o desejo incessante que enchia o coração e a mente da donzela.
+
+Anos após o evento, ela ainda se lembrava do cavaleiro que conheceu naquele dia,
+aquele cavaleiro branco que chegou até ela. O cavaleiro branco que ela esperava desde então.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15001_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15001_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7b6c0ff4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15001_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Um cálice luxuoso feito de ouro. Foi um presente do mestre do gladiador campeão.
+Deste cálice o gladiador campeão bebeu, seja vinho fino ou o sangue dos derrotados.
+
+Mais uma vitória para o gladiador. Coberto de feridas, ele dedicou sua vitória a seu mestre.
+Mais inebriante e entorpecente do que o bom vinho, foi a vitória, a honra e o aplauso da multidão.
+
+O mestre permitiu que ele se juntasse à festa e o presenteou com este cálice.
+Era um cálice requintado, feito especialmente para ele. Um símbolo do quanto seu mestre se importava.
+Mas as correntes douradas da vaidade o tinham amarrado e a cobra venenosa do desejo o tinha estrangulado.
+Ao parar para esperar pelo vinho da vitória, o gladiador perdeu sua oportunidade de agarrar uma chance momentânea de liberdade.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15001_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15001_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a29c93bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15001_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+O fim tinha finalmente chegado para o gladiador triunfante,
+a jovem desafiante prestou sua homenagem final ao gladiador.
+
+Quando a vaidade da vitória e o desejo de liberdade se dissiparam no ar como a neblina matinal,
+e quando a luz do amanhecer finalmente brilhou na arena através das camadas de nuvens embebidas em sangue, o gladiador viu um pássaro voando.
+
+Faltando apenas uma batalha para ser livre, o gladiador foi derrotado por uma garota anônima.
+Gritos e uivos irrompem na multidão como trovões, mas a vencedora se recusou a humilhar seu oponente através da execução.
+Ela se recusou a mergulhar sua espada na garganta do adversário e acabar com a vida dele como a de um escravo.
+
+As feridas do gladiador foram cobertas com penas invisíveis.
+Ele eventualmente partiu em uma viagem, finalmente tão livre quanto um pássaro.
+Seu destino era o lugar onde as flores prosperam e os pássaros voam.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15001_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15001_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..69dde13f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15001_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+O elmo do gladiador adornado com plumas.
+Para os espectadores zelosos, este elmo era o símbolo da invencibilidade.
+
+O lendário gladiador travou inúmeras batalhas. Nenhum jamais teve chance de sobreviver antes de sua espada, quer que fossem humanos, quer que fossem monstros.
+Em cada dia triunfante, o gladiador campeão atravessava o portão para as boas-vindas de um herói da multidão que o adorava.
+
+Somente em momentos de vitória o escravo poderia ter um gostinho de como é ser um mestre; mas essa vã aspiração encobriu o esplendor da liberdade.
+No dia de seu triunfo, o gladiador finalmente teve um vislumbre do mundo fora de sua cela. Ele estava um passo mais perto da liberdade.
+
+Mas somente quanto seu elmo caiu no chão da arena, ele e os espectadores perceberam que tudo não passava de uma farsa.
+A oferta de sua vida insignificante não fez diferença. Ele seria sempre um escravo sem valor aos olhos de seu mestre.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15001_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15001_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5290621ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15001_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Uma flor comum colhida gentilmente pelo mestre do gladiador.
+Ele fez um broche com ela e a prendeu no peito do gladiador. Ela passou a simbolizar seu lado mais gentil.
+
+Antes do gladiador se tornar uma lenda viva, ele passeou uma vez com seu jovem mestre no jardim.
+O mestre colheu uma flor e a deu ao escravo silencioso.
+"Nem todos os presentes são dados por benevolência. Às vezes não são nada além do que atos por impulso."
+Um dia, num futuro longínquo, o mestre astuto do gladiador lhe diria estas palavras.
+
+O gladiador invencível finalmente caiu aos pés da garota forasteira,
+Naquele momento, ele se lembrou de um sonho que tinha tido há muitos anos atrás;
+"Que lindas flores. Me pergunto quando poderei começar minha própria jornada para vê-las."
+"Gostaria de ver como são bonitas as flores silvestres."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15001_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15001_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc9971c07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15001_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Foi o próprio gladiador que fabricou esta ampulheta. Ele a virava antes de cada batalha.
+Quando a ampulheta parou de virar, o gladiador havia morrido há muito tempo em uma piscina de seu próprio sangue.
+
+O gladiador colocaria esta ampulheta de um lado antes de entrar na arena.
+Quando a luta terminava e a multidão começava a torcer por ele, a areia na ampulheta ainda estava fluindo.
+
+Na luta final do gladiador, ele enfrentou uma jovem garota.
+Nos olhos dela, ele viu tanto a timidez de uma jovem garota quanto a ferocidade de uma jovem leoa.
+Em seus passos, a menina viu as correntes inquebráveis da idade que o gladiador usava.
+Foi uma luta que o velho gladiador não tinha tido há anos: Feroz, mas satisfatória.
+Mas a luta terminou em um piscar de olhos. A espada mergulhou no coração do gladiador, cessando o fluxo de sua ampulheta.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15002_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15002_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1aff23e86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15002_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Um recipiente muito robusto e à prova de vazamentos.
+A Caçadora legendária o usava para colher múrmurios ao redor das fogueiras.
+
+Uma noite, ela sentiu o odor de outros humanos.
+Como uma caçadora, ela não temia alcateias e nem monstros,
+O que ela temia muito mais do que os monstros, era de juntar-se à tagarelice em frente à fogueira.
+Pois, há muito tempo ela havia esquecido como falar a língua humana.
+
+Nunca ninguém a tinha escutado falar, nem depois de se juntar aos humanos e se tornar Caçadora Verde Esmeralda.
+Da mesma forma, ninguém jamais a viu deixar um único rastro para trás.
+
+Nessa noite, ela encheu seu recipiente com risadas que ouvira.
+Durante muitos anos, ela ouvia as vozes no navio sempre que se sentia solitária.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15002_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15002_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e71e1f335
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15002_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Uma pena de falcão lustrosa. Serviu como aleta de flecha da Caçadora.
+
+No passado, quando a flecha da Caçadora acertava em alguma presa,
+ela descia e acariciava suavemente o pelo de sua presa até que sua força vital retornasse à natureza em paz,
+Pois ela sabia que, um dia, também ela iria partir para o mesmo lugar onde estavam as almas de suas presas.
+
+Ela acreditava que, no final de sua vida, despertaria da realidade,
+E se reuniria com os defuntos em um campo de caça interminável.
+
+Mas, ela também acreditava que quando sua flecha atravessava os monstros que seguiam o jovem,
+Esse campo interminável que poderia ser seu no fim de sua vida escapava rapidamente de suas mãos.
+Porque ela matava esses monstros horríveis não para sobreviver,
+Mas sim por vingança e sofrimento.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15002_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15002_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..68c40c323
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15002_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Um chapéu de caçador sem manchas de sangue,
+Pertenceu ao rei sem coroa dos caçadores.
+
+A regra dos caçadores é nunca ser inimigo da terra e das florestas,
+E tornar-se uma parte silenciosa da própria natureza.
+Dizem que havia um pássaro que fez seu ninho nesse chapéu.
+
+Ninguém poderia dar uma melhor coroa para a Caçadora formidável,
+Pois acima dela, apenas estava a própria natureza.
+
+Na crise que se seguiu, o chapéu da Caçadora se tornou
+Na visão mais assustadora para os monstros.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15002_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15002_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a33bce4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15002_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Uma flor branca selvagem que costumava cobrir toda a terra.
+Nunca murchou e manteve sua delicada fragrância.
+
+Quando a vida selvagem ainda reinava na terra e os monstros ainda não tinham nascido,
+A Caçadora usava essa flor desconhecida para cobrir o seu próprio odor humano.
+Os antigos dizem que para encontrar a mansa e silenciosa Caçadora,
+É apenas preciso fechar os olhos e caminhar descalço pela floresta, seguindo a sútil fragrância das flores selvagens.
+Apenas caminhando como a Caçadora, não pisando nas folhas e não despertando a sua atenção, a podem encontrar.
+
+Também diz a lenda que quem acabou encontrando a Caçadora foi um jovem.
+Naquela época, o desastre tinha caído sobre o reino e a miséria se propagava entre a gente.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15002_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15002_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2def8ce9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15002_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Um dispositivo especial que indica direções.
+
+Diz a lenda que, quando a Caçadora caminhava descalça pelos campos,
+A grama abaixo de seus pés lhe dizia o que os pássaros acima das árvores podiam ver,
+E a lama que pisava lhe dizia o que as raízes na terra podiam ouvir.
+
+Porém, dizem que desde que a catástrofe abalou o reino, a grama e as árvores nunca mais falaram.
+Porque o Deus dos Bosques também morreu nessa catástrofe.
+
+Desde então, a Caçadora depende desse dispositivo para se orientar caçando.
+A pedido do jovem, ela deixou de caçar bestas e pássaros.
+Em vez disso, ela transformou os monstros que traziam destruição e sofrimento em suas presas.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15003_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15003_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c1c3ddc8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15003_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Uma chaleira com aparência impressionante que ecoa uma melodia quando a água sai.
+Há sempre música na vida de um membro da Orquestra, até quando bebe água.
+
+Uma lenda antiga fala da Trupe Itinerante que viajava por todo lado.
+Suas espadas eram suas flautas e seus arcos eram suas harpas. Não tocavam apenas para convidados, mas também para inimigos.
+Eles viajaram através do deserto e puseram os pés no ardentes Mare Jivari.
+
+A melodia da harpa ecoando na chaleira foi um lembrete para eles:
+"Caminhamos junto ao ritmo das melodias sem limites."
+"Seja onde tiver música, nós estaremos."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15003_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15003_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5aef4369d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15003_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Uma pena de uma flecha, azul-índigo, que sobreviveu ao teste do tempo.
+As plumas da flecha parecem produzir uma melodia enquanto ela atravessa pelo ar.
+
+O harpista da trupe também era um hábil arqueiro.
+A lenda diz que ele podia atrair os pássaros no céu com sua harpa e depois derrubar eles com suas flechas.
+Diz-se que ele nunca olhava para os céus enquanto tocava sua harpa para atrair os pássaros.
+Alguns acreditavam que o motivo era a arrogância de seu harpista, enquanto seu companheiro dizia que era a misericórdia de seu caçador.
+
+As aves desafortunadas se tornavam as plumas das flechas do harpista,
+e o som da harpa tornou-se a elegia dos pássaros.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15003_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15003_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a039f4d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15003_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Uma bela cartola intocada pelo tempo.
+Ouvindo atentamente, quase que se pode ouvir uma música antiga ecoando dentro do chapéu.
+
+Milhares de anos atrás, uma trupe perambulou pelas terras.
+A trupe não possuía um único pedaço de partitura. Eles cantavam sobre o que viam, e tocavam sobre o que ouviam.
+Com o passar do tempo, a trupe gradualmente percebeu a imensidão do mundo.
+
+"Há tantas coisas no mundo para nós cantarmos."
+
+Os membros da trupe então transformaram as notas em palavras e registraram sua viagem em um livro.
+Este livro foi chamado pela trupe de 'A Canção do Viajante', e continuou nas mãos do maestro mesmo depois de sua morte.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15003_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15003_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..aea31c7ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15003_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Uma pequena insígnia em formato de flor. Parece haver música vindo dela.
+
+Entre os membros da trupe havia uma carismática espadachim.
+Bonita como a luz refletindo na água, elegante como a cotovia chilreante.
+Cada golpe dela cantarolava uma melodia ao vento.
+
+O final de cada dança e canção era como o sol depois da chuva.
+A poeira se assentou desde então, e tanto o palco quanto a própria vida se sentiam mais vazias pela ausência de sua música.
+
+Tanto sua música quanto sua espada eram tão letais quanto belas.
+Isto estava de acordo com as apresentações da trupe, que se destinavam a dois públicos muito diferentes.
+Quando se tratava de um público de bandidos, a música ia muito além do palco.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15003_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15003_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..92a244e33
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15003_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+A ampulheta da trupe, que também é uma harpa.
+A melodia se torna mais profunda com o passar do tempo.
+
+Quando a apresentação estivesse chegando ao fim, a trupe tocava esta harpa.
+Conforme se passava o tempo, a melodia da harpa ia ficando mais profunda.
+O som da harpa acabando marcava o fim do espetáculo.
+
+Tudo tem um fim, e a trupe não foi exceção.
+Um a um, cada membro da trupe encontrou seu destino e seus instrumentos foram enterrados debaixo da poeira,
+Quando a harpa se silenciou, o som final que a trupe musical ouviu foi o fraco derramamento da areia enquanto deslizava pela ampulheta uma última vez.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15004_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15004_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15004_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15004_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15004_2_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15004_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15004_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15004_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15004_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15004_4_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15004_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15004_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15005_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15005_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c35eb25c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15005_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Um cálice de ritual utilizado pelos xamãs de uma antiga tribo,
+ele segurava o sangue a ser oferecido a Pássaro do Trovão.
+
+Nas temporadas em que a Pássaro do Trovão voava entre as montanhas tempestuosas, um jovem cantava sem medo.
+Atraído por sua voz, a orgulhosa Pássaro do Trovão pousou ao seu lado.
+
+"Melodias curiosas, pequeno humano. Você não tem medo dos trovões e das tempestades?"
+"Os adultos de minha tribo dizem que sou o escolhido, capaz de trazer paz aos trovões e tempestades."
+
+O jovem rapaz fez uma pausa de seu canto e respondeu.
+A Pássaro do Trovão chilreou orgulhosamente por um momento, e imediatamente se calou,
+pois, para ele, aquela era uma canção encantadora.
+
+Foi o primeiro e último encontro entre a Pássaro do Trovão e o menino.
+Na próxima vez que se encontraram, o sangue do menino encheu a taça no altar de sacrifício.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15005_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15005_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0809d037
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15005_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Uma pena perdida do Pássaro de Trovão irradiando um brilho arroxeado.
+É a última prova da existência passada da tribo.
+
+A tribo antiga via o Pássaro de Trovão como seu protetor. Mas este fez chover em cima da tribo.
+Em uma noite tenebrosa, se tornou um fiel amigo do jovem.
+Quando a Pássaro do Trovão partiu, o jovem colheu uma pena que este deixou caída no chão.
+
+"Quando você voltar com a tempestade..."
+"Eu lhe cantarei outra melodia."
+
+O fato de não cumprir sua promessa enfureceu a Pássaro do Trovão,
+por isso ele deixou a montanha em cinzas.
+Até que, muitos anos depois, ele foi assassinado por ser considerado um monstro.
+
+Anos passaram e a terra outrora queimada rejuvenesceu.
+Uma pluma de relâmpago foi deixada enterrada entre a vegetação.
+A história da Pássaro do Trovão e do jovem pereceu com a tribo.
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15005_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15005_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2534c65e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15005_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Na antiga tribo que venerava a Pássaro do Trovão,
+todos os xamãs respeitados usavam essa coroa.
+
+A Pássaro do Trovão pairava sobre as montanhas e florestas, por entre as trovoadas, e fazia cair chuva e relâmpagos violeta.
+As tribos antigas temiam seus poderes e agradeciam suas bençãos.
+Xamãs eram escolhidos para oferecer sangue em sacrifício para sua proteção e perdão.
+
+A Pássaro do Trovão continuava sendo um monstro que não se importava com a veneração dos humanos.
+Porém, ninguém sabia disso e viam as ações da Pássaro do Trovão como revelações divinas.
+Mas sua respiração era um trovão, assim como o destino dos Homens.
+Visto do céu, os Homens não eram diferentes dos animais.
+
+Até que um dia, uma canção atravessou a estrondosa tempestade.
+Quebrou as nuvens e transmitiu uma pequena luz.
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15005_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15005_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea9bc458f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15005_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Uma flor selvagem roxa que sobreviveu na cinza vulcânica.
+Outrora testemunhou a dizimação total de uma tribo ancestral.
+
+Com o sangue de uns inocentes, o xamã convocou a Pássaro do Trovão.
+A tribo fez suas ofertas e esperou pela palavra divina da Pássaro do Trovão.
+Contudo, o que à terra com ele foi um relâmpago da destruição.
+
+Para retribuir a música que ouviu, e para vingar o povo da tribo do garoto.
+Quando a Pássaro do Trovão mostrou a sua verdadeira face, ela erradicou totalmente a tribo.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15005_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15005_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8a6f889f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15005_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Uma ampulheta luxuosa pertencente à tribo ancestral que venerava a Pássaro do Trovão.
+À medida que a tribo desapareceu, também o mesmo aconteceu à ampulheta.
+
+Uma ampulheta luxuosa feita de ametista e ouro âmbar que pertencia a um xamã.
+Indicava sempre o momento para oferecer sacrifícios quando chegava a época em que a Pássaro do Trovão descendia à terra.
+
+No último festival que a tribo realizou, a frenética Pássaro do Trovão soprou para longe o altar manchado de sangue.
+A contagem regressiva para a chegada do protetor tornou-se a contagem regressiva para a destruição da tribo.
+A Pássaro do Trovão dizimou a tribo para vingar aquele que cantava para ele.
+
+Mas o que a Pássaro do Trovão não sabia era de que o próprio rapaz considerou seu sacrifício como uma oferenda.
+Tudo pelo bem da tribo, para receber as bênçãos da Pássaro do Trovão.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15006_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15006_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..af4274391
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15006_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Uma garrafa transparente contendo fogo líquido.
+As técnicas envolvidas na realização do fogo líquido se perderam desde então.
+
+A Bruxa Carmesim das Chamas caminhou sobre à terra, queimando monstros e os transformando em cinzas.
+Rumores contam como ela mesma sacrificou seu corpo mortal para se tornar a encarnação do fogo líquido.
+
+Todavia, no seu coração de donzela sempre reinou o amor e saudade.
+Até que um fogo queimou essa bonita e ternurenta parte do coração da jovem.
+E assim ela se tornou uma bruxa cuja história era repudiada até pelos historiadores.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15006_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15006_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..192471fc4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15006_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Uma pena carmesim que arde incessantemente.
+Não importa por quanto tempo arda, nunca se apagará.
+
+As terras onde pisava ficavam queimadas e devastadas porque ela tinha escolhido o caminho do fogo infernal.
+Apesar de suas chamas tocarem apenas monstros e demônios, quando o fogo se avistava perto,
+As pessoas fechavam as portas e janelas para a Bruxa das Chamas Carmesim não entrar. Mas ela não se importava.
+
+Novas esperanças nasceriam dos fogos que queimavam as dores da gente.
+Ela não precisava de compreensão, consolação ou simpatia das pessoas.
+Os únicos que a entendiam sem ela proferir uma palavra eram os passarinhos que pousavam do seu lado.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15006_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15006_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b020fff8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15006_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Um chapéu bicudo tradicional de bruxa com uma aba grande.
+Concede à bruxa reverência e temor que ela comanda.
+
+Para a Bruxa Carmesim das Chamas, este chapéu foi como um escudo que a protegia contra as distrações em seu redor.
+Ela passou anos buscando o conhecimento, o que permitiu que ela se concentrasse em melhorar suas habilidades de Pyro.
+
+Em combate, ela não precisava prestar atenção aos monstros se desintegrando em chamas.
+Ao olhar para o reflexo de água, pode não ver o seu rosto queimado por chamas.
+E assim a Bruxa Carmesim das Chamas continuou ardendo, não olhando a extensão da devastação que provocara.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15006_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15006_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..82f42a005
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15006_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Uma espécie comum de flor.
+É curiosamente capaz de resistir às chamas da Bruxa Carmesim.
+
+Uma crise de séculos atrás destruiu toda a esperança de que a donzela visse o futuro prometido a ela.
+Aqueles que lhe eram queridos, seus dias passados e seu brilhante futuro. Tudo se foi.
+
+Das cinzas, nasceu a Bruxa Carmesim das Chamas, e ela queimou sua dor com fogo.
+No entanto, esta flor permaneceu resiliente, macia e úmida,
+Talvez tanto as dolorosas quanto as belas lembranças fossem dois lados da mesma moeda.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15006_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15006_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c5f4ce10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15006_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Um pequeno recipiente contendo um líquido de temperatura elevada,
+Diz-se que são as almas derretidas de espíritos malignos.
+
+Um relógio Hydro especial dado à Bruxa Carmesim antes de ocorrer a calamidade. Naquela época ela ainda era uma donzela, e ainda não tinha embarcado em sua jornada.
+Relógio especial de água. Um ciclo era o tempo necessário para terminar seus estudos na Academia Sumeru.
+Quando a contagem regressiva terminou e ela voltou para a sua terra natal, o seu antigo dono tinha se tornado uma vítima da crise.
+
+Seus primeiros anos de vida acabaram. Nascia então a Bruxa Carmesim das Chamas, e com ela a era da destruição.
+O relógio foi testemunha dos dias dos monstros e da dor que eles causavam, até que todos foram queimados.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15007_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15007_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..503c3cb06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15007_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Uma urna ornamental feita de safira, com a insígnia de prata de uma família nobre.
+É requintado e elegante, uma prova da estética dos antigos nobres de Mondstadt.
+
+Um nobre que uma vez governou Mondstadt o deixou para trás,
+no entanto, os tesouros extravagantes que antes estavam lá dentro agora haviam desaparecido.
+Estes luxos eram símbolos da grandeza dos nobres,
+bem como a confiança, o orgulho e a prosperidade do povo de Mondstadt.
+
+Então, todos os nobres caíram vítima de seu próprio poder.
+Eles faziam o que queriam e gastavam o dinheiro sem considerações pelo povo.
+Assim, acessórios luxuosos se tornaram itens sem valor algum.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15007_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15007_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc2bb93ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15007_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+A pena de um falcão, pousada orgulhosamente em cima de um velho chapéu de um nobre.
+Existia uma tradição que consistia em caçar com as pessoas comuns e compartilhar os espólios.
+
+Era comum a caça, um passatempo da classe dominante de Mondstadt.
+As festividades eram compartilhadas com seus serventes e o povo comum,
+era destinada a demonstrar a benevolência dos nobres.
+Todas as pessoas ficavam ansiosas para participar das festividades.
+
+A caça logo perdeu seu significado.
+Os nobres tomavam posse de tudo, presumindo que fosse seu direito.
+Orgulhosamente, a pena ainda estava de pé, mas opaca era sua cor aos olhos do povo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15007_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15007_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..095ed3d6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15007_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Uma máscara de prata incrustada com ouro e pedras preciosas e gravada com padrões delicados.
+Delicadamente feita, ela mostra a elegância e os costumes dos antigos nobres.
+
+Os primeiros nobres que governaram Mondstadt começaram como heróis de origem humilde.
+Estes grandes chefes e elegantes príncipes, assim como as belas princesas e damas nobres,
+uma vez receberam o povo em seus banquetes e festas.
+Naqueles dias, os nobres compartilharam generosamente sua sabedoria e elegância.
+
+Naquela época de ouro, os nobres compartilharam com o povo seus conhecimentos e riquezas.
+Mas os últimos nobres foram seduzidos pelo poder. Seus banquetes eram exclusivamente para seu próprio prazer.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15007_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15007_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..640b17dae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15007_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Um lírio azul feito de cetim sedoso,
+que uma vez serviu como adereço de cabeça de uma nobre mulher.
+
+Uma nobre que uma vez governou Mondstadt o deixou para trás.
+Nessa era lendária, os nobres eram exemplos para o povo.
+Eles guiaram seus súditos com sua conduta e sabedoria,
+eles eram os verdadeiros representantes do povo de Mondstadt.
+Eles eram nobres não apenas na linhagem,
+mas também em seu compromisso com as virtudes e princípios.
+
+A longevidade dos nobres foi cortada pela metade por conta da sua infinita autoindulgência,
+que deterioraram o semblante de magnificência do qual tanto se vangloriavam.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15007_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15007_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6812c1d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15007_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Um requintado relógio de bolso feito de safira.
+Ele permanece funcional mesmo depois de todos estes anos.
+
+O relógio de bolso de um nobre que uma vez governou Mondstadt. Ainda marca a hora exata.
+A pontualidade é uma virtude, e esse relógio de bolso ajudou os nobres a permanecerem nesse caminho virtuoso.
+Era mais para autodisciplina do que uma ferramenta para influenciar o povo comum.
+No amanhecer, um nobre deve estar mais atento que as outras pessoas,
+e na noite, deveria ser mais pensativo e agitado que eles.
+
+Entretanto, após muitos anos, o estrito cronograma foi abandonado pelos descendentes indolentes,
+Os relógios se tornaram mais extravagantes, mas perderam sua função virtuosa.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15008_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15008_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f326cf0a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15008_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Originalmente era um cálice requintado de prata com entalhes dourados representando as conquistas de um herói.
+Entretanto, sangue e a fumaça mancharam o cálice ao ponto de ser irreconhecível.
+
+Coberto de sangue, o cavaleiro que matava demônios retornou do campo de batalha,
+mas já não havia ninguém para resgatar nas casas queimadas derrubadas.
+
+Derrotado, o Cavaleiro Sanguinário levou o cálice manchado de fumaça,
+e jurou livrar o mundo dos monstros, da pobreza e do mal.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15008_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15008_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a52e5dbbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15008_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Uma das incontáveis penas do corvo grudou no corpo do Cavaleiro Sanguinário.
+Onde há sangue, os corvos seguirão.
+
+No final, o Cavaleiro Sanguinário não podia mais distinguir,
+se o sangue que o manchava era dele ou de seus inimigos.
+
+Eventualmente, em sua jornada banhada de sangue, ele percebeu:
+Seu caminho de suposto cavalheirismo havia lhe transformado de um cavaleiro branco ao monstro que era agora.
+Seus únicos seguidores eram os corvos atraídos pelo sangue que deixava por onde passava.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15008_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15008_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a7634052
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15008_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Uma luxuosa máscara de platina que uma vez pertenceu a um cavaleiro de origem nobre.
+As manchas escuras de sangue seco são agora parte permanente de sua aparência.
+
+Quando o Cavaleiro Sanguinário matou mais um monstro e se dispôs a ajudar uma pessoa numa hora de necessidade,
+Ela o empurrou, e o Cavaleiro Sanguinário imediatamente percebeu:
+Seu rosto estava coberto no seu sangue e no de seus inimigos.
+Sua aparência havia se tornado mais sinistra que a de um monstro.
+
+"Que então essa máscara substitua meu próprio rosto."
+"Para que as pessoas que devo proteger não a precisem ver."
+"Porque depois de sangrentas batalhas, minha aparência se tornou horrenda."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15008_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15008_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..400fe62f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15008_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Originalmente era uma rosa branca comum, usada pelo cavaleiro em seu peito e dada por uma dama que resgatou.
+Entretanto, agora estava seca e dura do sangue que caiu sobre ela em muitas batalhas.
+
+Quando o Cavaleiro Errante matou um monstro pela primeira vez para salvar uma donzela,
+ele recusou qualquer recompensa, dessa forma, a dama lhe deu essa pura rosa branca.
+
+"A única recompensa de um cavaleiro é praticar o cavalheirismo."
+"Esta flor é a minha medalha. É tudo o que eu preciso."
+
+Essa flor branca sempre estava em seu peito, até que foi manchada de sangue,
+ela e a armadura prateada do cavaleiro se tornaram iguais à escuridão do céu noturno,
+igual ao seu coração, que ficou duro como aço temperado.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15008_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15008_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..53931e232
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15008_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+No abismo, onde a luz dos corpos celestiais não chega,
+o Cavaleiro Sanguinário mantinha esse relógio, apesar de ali ele nada significar.
+
+Esta é a última história do Cavaleiro Sanguinário, que de agora em diante deu adeus à ética e moral.
+Devido ao sangue, o cavaleiro entendeu que não existia mais um lugar para ele na superfície,
+Então decidiu adentrar no antigo reino caído, lutando e morrendo na toca dos monstros.
+No fim do mundo, ele entendeu a origem dos monstros que destruíram o reino antigo.
+
+"O poderoso reino antigo foi injustamente punido."
+"Seus habitantes se transformaram em monstros."
+"Meu código de cavaleiro não permitia tolerar essa injustiça."
+"Se o Abismo é o teu nome, eu juro minha lealdade à ti."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15009_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15009_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d73fc6ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15009_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Dizem que:
+Houve uma época em que o povo da terra podia ouvir revelações diretamente do céu.
+Os emissários dos deuses andavam entre os humanos ignorantes. O gelo eterno começara a descongelar, e as primeiras chamas ainda eram novas.
+
+Era uma época de grande prosperidade, pois tudo estava nas mãos das revelações celestiais.
+Os emissários do céu diziam que o mundo em breve entraria numa nova e mais brilhante era.
+Isso já estava predestinado, o futuro não poderia acontecer de nenhuma outra forma.
+
+Será que aquela bela época poderia um dia também chegar ao seu fim?
+
+Os emissários do céu não responderam essa pergunta. Então, as pessoas escolheram um sacerdote entre os seus:
+Adornaram sua cabeça com uma coroa de galhos brancos, enviando-o para os lugares mais profundos do mundo,
+para ruínas e altares abandonados há muito tempo, para buscar respostas e iluminação...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15010_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15010_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8663448e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15010_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Dizem que:
+Houve uma época em que o povo da terra podia ouvir revelações diretamente do céu.
+Naquela época, os emissários dos deuses andavam entre os humanos ignorantes, e as chamas antigas foram extinguidas com as primeiras chuvas.
+
+Era uma época próspera, um período de boas colheitas.
+Então a terra foi abençoada e governada pelo céu, e os fluxos elementais eram suaves e bem ordenados.
+Cem anos de bonanças estavam escritos nas estrelas, e nada poderia mudar esta lei divina.
+
+Mas e depois desses cem anos, ou de mil? O mundo entraria numa era de pobreza e fome?
+Seus altares e palácios seriam cobertos pela terra, com apenas aquela árvore prateada de companhia?
+
+Os emissários do céu estavam em silêncio, nunca diziam uma palavra do que sabiam. Então, para entender seu futuro,
+O sacerdote, com a cabeça coroada com galhos brancos, iria até os confins do mundo...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15011_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15011_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9d4a36bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15011_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Dizem que:
+Houve uma época em que o povo da terra podia ouvir revelações diretamente do céu.
+Naquela época, os emissários do céu andavam entre os humanos ignorantes, e as águas secaram quando os primeiros raios partiram o céu.
+
+O povo desfrutava de uma sabedoria oculta, e aquela sabedoria lhes trouxe sua prosperidade.
+Sua prosperidade lhes trouxe orgulho e ambição, assim como a sabedoria para questionar.
+
+Questionaram a autoridade do céu, e tentaram futilmente entrar nos jardins divinos.
+Apesar de lhes prometer o amor dos deuses, prosperidade e conhecimento, os emissários dos deuses enfureceram-se.
+Porque questionar a eternidade não era permitido,
+não havia pretexto para a terra questionar o céu.
+
+O sacerdote com a coroa de galhos brancos, para acalmar a raiva dos emissários divinos,
+Partiu para as profundezas, buscando a sabedoria da árvore prateada da antiga capital...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15012_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15012_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15013_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15013_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..36beee0ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15013_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Dizem que:
+A linhagem de sacerdotes sempre têm a mesma visão à medida que seus dias finais se aproximam:
+uma montanha de coroas em um lugar secreto, sob uma árvore murcha.
+Cada coroa guarda os segredos de uma vida.
+Cada sacerdote chefe que se aposentou oferece a sua coroa de ramos brancos perfeitos a este mundo.
+Cada cidade poderosa e antiga, e cada lugar austero de sacrifício deve um dia retornar à profundidade na terra.
+
+Toda prosperidade um dia chega ao fim.
+Mas isso não significa que nada dura para sempre.
+
+No final de um ciclo, a terra será renovada. Portanto, a eternidade é cíclica.
+"A busca pela verdade" é o produto traduzido pela prosperidade, em vez de a semente para prosperidade.
+
+Dizem que:
+Era uma vez, o povo da terra podia ouvir revelações de Celestia diretamente.
+Os mensageiros divinos viveram entre os mortais ignorantes. A vida na terra, mergulhada no gelo eterno, era frágil.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15014_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15014_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b92a7886f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15014_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Um recipiente para vinho entalhado em uma rocha imóvel,
+É dito que está cheio com o vinho de soberanos.
+
+O basalto é indestrutível da mesma maneira que o cristal brilha através de sua transparência,
+De igual maneira, caminhar entre os mortais deve ser um prazer extraordinário.
+
+As lendas populares dizem que para beber o vinho,
+Rex Lapis produziu uma formação rochosa,
+e entalhou para si mesmo um cálice de vinho de jade e pedras preciosas.
+
+Alguns dizem que existiam sete desses cálices.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15014_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15014_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..68b6651e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15014_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Uma pena deixada para trás pelas asas gigantes que nivelaram as montanhas,
+apesar de ter se tornado verde musgo, essa pena continua afiada como uma lâmina.
+
+As lendas dizem que nos tempos antigos, quando o mundo estava em caos, Rex Lapis arrancou as montanhas e as transformou em enormes aves de rapina.
+Essas aves foram criadas com pedras e jade, e voavam sobre o chão em que se formaram,
+ascendendo rumo aos céus, perfuravam as nuvens e nivelavam muitos picos no caminho.
+
+Dizem que essas pipas de pedra abriam suas asas e mergulhavam rumo ao oceano,
+caindo do céu como cometas,
+Rumo ao coração do oceano, onde os monstros habitam...
+
+Dizem que os pilares de pedra que saem do oceano continuam a atrair pássaros até hoje.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15014_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15014_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0826bac55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15014_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Dizem que nos anos que os deuses competiam entre si, a aparência de Rex Lapis era de um assassino.
+Nessas batalhas de deuses contra deuses, ninguém jamais pensaria que era uma divindade amável.
+
+Ele sabia distinguir o certo do errado e nunca perdeu sua marca: naqueles dias de tumultos, ele não mostrava misericórdia, nem mesmo para com os amigos que se converteram a inimigos.
+A expressão fria de Rex Lapis nunca mudou ao longo dessa era.
+
+Dizem que apenas quando a poeira baixou ele criou essa paisagem imóvel.
+Essa paisagem era necessária, pois tinha que cumprir um contrato.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15014_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15014_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..98c682f9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15014_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Uma flor que desabrochou numa fresta de um penhasco inalcançável,
+É uma bela forma de vida moldada pela essência de Geo.
+
+Há um ditado popular que diz o seguinte:
+Nos tempos de outrora, alguém disse ao Arconte Geo que não existia vida para ser encontrada em rocha morta,
+Então o Arconte Geo fez com que flores de ouro puro saíssem da superfície de uma rocha sólida.
+
+Talvez o Arconte Geo fez tal maravilha,
+ou talvez seja uma das muitas histórias que rondam este mundo antigo.
+Mas esse próspero porto que cresceu nas montanhas sem vida,
+e que desafia as ondas ferozes do mar de nuvens,
+no final, deve ser a flor brilhante.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15014_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15014_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6af639a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15014_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Um relógio de sol feito a partir de um jade da realeza,
+Persegue silenciosamente o tempo e a luz do dia.
+
+Mesmo as rochas que permaneceram firmes por tempos imemoriais irão eventualmente se desintegrar com o tempo, virando pó e cascalho.
+
+Diz a lenda que o Arconte Geo confeccionou um relógio com as estrelas mais brilhantes da terra, a fim de ensinar ao seu povo o quão precioso era o tempo.
+Diziam que o Relógio Solar se circulava no mundo mortal, e no final chegou à mão do Kunwu, que ainda era um estudioso.
+
+"Quando eu era novo, sonhava em estudar os clássicos e ir para Sumeru adquirir sabedoria."
+"Mas ao obter esse relógio, o examinei por muitos dias, e não achei um defeito sequer."
+"Decidi então não mais ser um pensador, mas aprender a ser um artesão para desafiar o criador desta máquina divina."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15015_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15015_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..691504d57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15015_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Um lindo balão cheio de água.
+Nas histórias de fantasmas de Inazuma,
+É uma lembrança de um encontro com algo inumano...
+
+Durante o festival de verão, eu e meus pais nos separamos.
+Foi apenas um instante, pois eu queria ver os balões de água,
+soltei minha mão que segurava a manga de meu pai.
+Antes que percebêssemos, a multidão que escoltava o palanquim divino nos separou.
+
+Eu chorei nos portões torii no caminho para o altar,
+contando os pés das pessoas subindo a montanha.
+Não sei quando aconteceu,
+mas uma bela mulher com olhos de raposa se aproximou de mim, e pegou a minha mão.
+
+"Como é que alguém consegue abandonar uma criança tão linda como essa aqui?"
+"Gostaria de ir ver os fogos de artifício, atirar dardos e jogar bolas d'água comigo?"
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15015_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15015_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4e11aa8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15015_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+"Um dardo refinado feito de maneira complexa, comumente visto durante o festival de verão."
+Nas histórias de fantasmas de Inazuma,
+Existe uma história sobre um encontro entre um humano e não humano...
+
+Para celebrar a gravidez de minha esposa, fui para o santuário fazer uma oferenda.
+Não sei o porquê, mas quando subi a montanha levei estes objetos:
+O balão de água de quando tinha sete anos, a máscara de raposa de quando tinha dezessete,
+E uma flor que não murcharia nem em dez ou cem anos.
+
+Por que eu esperava encontrá-la novamente?
+Apesar de eu e minha esposa não nos conhecermos por uma casamenteira, e sempre nos faltar dinheiro,
+apesar de termos precisado de um bom tempo para ter um filho,
+nossos dias estavam cheios de felicidade.
+
+Mas eu ainda desviava o caminho na subida para a montanha até o lugar em que vi os fogos com ela.
+Empurrando os arbustos, eu pensei ter visto ela vestida de branco, sentando sobre aquela rocha.
+Mas quando vi, era apenas uma raposa tomando banho de sol.
+Ao ouvir o som dos galhos quebrando fugiu rumo ao bosque,
+E assim como os pontos de luz que surgem entre as folhas movidas pela brisa, sumiu em um instante.
+Tudo que sobrava era um velho dardo de madeira.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15015_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15015_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..63de0a6d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15015_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Uma máscara de uma divindade.
+A máscara foi moldada segundo a imagem de uma divindade lendária.
+
+As pessoas comumente se disfarçam da raposa na lenda,
+Cobrindo seus rostos com máscaras baseadas na sua aparência divina,
+Talvez desejando obter sua habilidade de transformação.
+
+Nas lendas de Inazuma, todas as coisas possuem um espírito.
+... Mas ainda assim,
+Mas é provável que a maioria dos espíritos já partira há muito tempo,
+Para longe das cidades, escondendo-se nas montanhas e florestas,
+
+Mas muitos ainda acreditam nas raposas divinas e na sua capacidade de habitar o corpo de outros,
+Acreditam que os milhares de anos de vida dos animais lhes dão poderes imortais.
+Dessa maneira, também acreditam no que essa máscara de raposa representa?
+
+Uma nota foi deixada no verso da máscara, escrita numa bela grafia.
+"Me desculpe, eu parti sob o barulho dos fogos de artifício."
+"Provavelmente nunca nos encontraremos novamente. Se cuide."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15015_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15015_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a386b89be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15015_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Uma flor do festival de verão que floresce para sempre,
+Não hesitará ainda que seja enterrado debaixo da neve.
+
+Alguns dizem que é uma imitação, uma vida falsa.
+Porque a vida só existe com a mudança, dor e crescimento,
+Em encontros, mas também nas despedidas.
+
+Mas as memórias de quando a conheceu,
+ou de ver os fogos de artifício iluminarem o céu como flores desabrochando,
+as memórias daquela mulher com olhos de raposa que eventualmente desapareceu sem deixar rastro,
+Aquela flor que nunca murchava é a última coisa que tinha para lembrar dela.
+
+No fim, isso se deve ao fato de que existem dois tipos de vidas:
+uma que é eterna como essa flor do verão,
+mas que para a maioria, é passageiro como a fumaça dos fogos de artifício.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15015_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15015_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d3c7ffb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15015_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Um pequeno, ornamentado relógio de bolso.
+Parece ter parado em algum momento do dia.
+Nas histórias de fantasmas de Inazuma,
+Isto tem algo a ver com um encontro com algo não humano...
+
+Na noite do festival de verão, à medida que andei para o santuário com a mulher que admirava.
+Ouvi o som de um menino perdido chorando.
+Naquele momento de distração, caí, torcendo o tornozelo e quebrando o relógio de bolso.
+
+Enquanto ela correu para pegar alguma pomada,
+Tentei sair do caminho das pessoas que estavam passando,
+e sentei sobre uma pedra no caminho para descansar.
+A bela mulher de máscara sentou-se ao meu lado.
+"Poucas são as pessoas que sabem sobre esse lugar."
+"Mas é o melhor lugar para ver os fogos de artifício, sabia?"
+
+Devia ter sido apenas um sonho.
+Não nos víamos há dez anos,
+E ela não envelheceu um único dia em todos aqueles anos, e mesmo assim...
+
+"Você cresceu muito. Parece que não jogaremos mais bolas de água."
+"Mas eu trouxe vinho. Vamos olhar os fogos juntos, o que você acha?"
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15016_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15016_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c079f89f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15016_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Um cálice com as cores levemente desgastadas,
+riscadas pela areia das profundezas do mar.
+
+O copo requintado caiu da mão do Segundo Capitão, levantando pequenas ondulações ao atingir a superfície do oceano.
+O que será que ele viu por entre os cardumes de peixes e a luz desvanecida do abismo do mar?
+O que será que ele viu no porto silencioso, entre as barras das janelas cobertas de flores?
+Cada vez mais o copo de ouro escuro afundou, nos sonhos do monstro marinho e nos sonhos do Segundo Capitão...
+
+"Um dia, eu retribuirei o favor por esta marca humilhante que você me deixou."
+A luz da lua iluminava o olho da safira e a cicatriz deslumbrante.
+O rosto dela estava cada vez mais brilhante em suas memórias. Brilhante e arrogante,
+mas ele esqueceu como reagiu naquela época, ficando desapontado.
+
+"Dito isso, já não sei quantas vezes esqueci..."
+
+"As coisas do passado não têm importância!"
+"Todas as mortes são em vão. Não há por que ficar se lamuriando sobre o passado."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15016_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15016_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8a50cd06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15016_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Uma pena vermelha sinistra, talvez seja um sinal da morte.
+Um dia, ele encalhou na praia junto com o cadáver de uma grande criatura marinha.
+
+O cínico Segundo Capitão não era nativo de Liyue, mas vinha de uma terra cinzenta governada pela aristocracia.
+Dizem que ele já foi um nobre, mas que fez algo que envergonhou sua família, e acabou exilado.
+No entanto, isso não passava de boatos sem fundamentos, pois quando chegou ao porto pela primeira vez, ele não carregava nada além de uma espada fina,
+e uma pequena pluma azul-safira presa ao seu manto.
+
+Mais tarde, o andarilho se juntaria ao Skipper e partiria para o mar, lutando tanto com grandes ondas quanto com criaturas marinhas.
+Essa, antes, pena azul-safira também seria manchada de vermelho pelo sangue e pelo sal do grande oceano.
+
+Em seus últimos momentos,
+ele lembrou claramente aqueles dias que o vinho o tinha feito esquecer,
+como um tesouro na areia trazido à luz pelas ondas do mar...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15016_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15016_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..39be2b5f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15016_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Um chapéu de três pontas carregado com o cheiro de álcool.
+Sua forma e design simbolizam a posição de seu proprietário.
+
+O Segundo Capitão que bebia muito, perdeu-se em um devaneio bêbado de manhã à noite, e raramente estava sóbrio.
+Ele fedia a álcool por toda parte, e murmurava com frequência de memórias despedaçadas.
+No entanto, o jovial Skipper não o repreendeu, e de fato continuou a lhe dar responsabilidades importantes.
+
+"Bem, ambos somos pessoas sem nada em nossos nomes, não é? Hahahaha!"
+
+"O chapéu coberto de vinho, foi arrastado por uma tempestade para o céu, e depois levado pelas ondas em movimento"
+"Aqueles que estão condenados a perder sua pátria estão engajados em uma luta sem esperança e não correspondida."
+"O que eles perderam para o mar da memória, eles procuraram recuperar das profundezas"
+
+"O vento e as ondas estão corretos. Nós o encontramos."
+"Aquela criatura gigante que me assombra e corrói até em meus sonhos..."
+"O momento da vingança chegou. Lançar velas!"
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15016_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15016_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..17c670c68
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15016_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Um broche cuja coloração foi manchada pelo vento salgado do mar.
+Mesmo um homem que vagueia pelas ondas do oceano,
+tem itens e lembranças que ele preza.
+
+O grande navio de guerra ergueu sua âncora e partiu para o mar, e o Segundo Capitão mais uma vez deixou o porto com o Skipper.
+Pela perseguição absurda do Skipper, e pelas suas próprias memórias enfraquecidas,
+o Comandante-Chefe cantarolava uma canção ruim de sua própria composição, fazendo um refrão com as baleias e as ondas.
+
+"O bastardo que desistiu do nome de sua família e a bruxa que o caçou (nunca) alcançou o mar!"
+"O sábio meio-irmão que não podia ser herdeiro tornou-se finalmente chefe (ou será que não?)"
+
+"Palavras que não podem ser cantadas... Será que também abandonei a verdade por ilusões?"
+"Tendo perdido tudo, e dado de tudo, e depois se afundando sob as ondas..."
+"Talvez seja um final adequado. Hahahaha!"
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15016_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15016_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e44f6eaa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15016_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Bússola cor de cobre usada pelos marinheiros,
+numa vida sempre tumultuosa de idas e vindas,
+ela aponta para a direção onde está o coração do seu dono.
+
+O Skipper usou esta bússola para guiar o seu enorme navio,
+navegando por traiçoeiras rotas oceânicas e conquistando enormes redemoinhos.
+Também guiou aquele cujo ódio profundo se escondia atrás de um riso desinibido,
+e quem, perdido e desanimado, procurou a morte e a bebida ardente.
+
+"Creio que todos vocês cantam que o ladrão não conseguiu evitar a forca no final?"
+"Desde que tenha um lugar a que pertencer, mesmo acabando na barriga de um peixe seria bom..."
+"Então, você não assinou um contrato com este navio quando entrou a bordo?"
+"Essa memória não se apagou com o vinho, certo?"
+"Ótimo, então - afinal de contas, está na hora de cumprir o seu contrato".
+
+"É assim mesmo? ...Bem, tudo bem. Já não importa mais, pelo menos"...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15017_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15017_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..89e2bcdc0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15017_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Quando os Millelith foram estabelecidos, Liyue ainda era uma terra selvagem.
+Os anciãos das vilas e cidades fizeram uma aliança usando essa taça de ouro.
+Como súditos leais de Rex Lapis, o povo de um mesmo sangue,
+Selecionou guerreiros corajosos e saudáveis de todos os locais para formar os Millelith.
+
+E beberam nessa mesma bela taça de ouro quando a guerra que lutaram lado a lado com o Yaksha chegou ao fim,
+E erguendo a taça em devoção ao Arconte Geo, atacaram o Abismo sem olhar para trás.
+Séculos depois, um aventureiro partiu sozinho para o Despenhadeiro para recuperar a taça. Quando a recuperou, limpou-a rapidamente,
+Mesmo tendo se passado séculos, a taça de ouro não havia sido corroída pelo ferrugem, nem manchada pela escuridão.
+
+Outros séculos depois, quando as pessoas de Liyue novamente falaram sobre aquela era de calamidades, mencionaram aquele Yaksha sem nome,
+Falaram sobre as origens distintas de todos os heróis, que uniram-se como um para combater a força do Abismo...
+Essa antiga taça de ouro não pode ser ignorada. Beber dela é como beber o sangue dos antepassados, mas, apesar disso, permanece limpa e brilhante.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15017_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15017_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc0ecdacd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15017_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Penas deixadas para trás por uma águia que voou alto para o céu. É usada pelos Millelith como uma medalha de honra.
+Essas penas são usadas apenas em celebrações para animar o povo e mostrar seriedade para os visitantes estrangeiros.
+
+Dizem que essas penas utilizadas pelos Millelith têm origem em um Yaksha sem nome.
+Pois quando um Yaksha lutava contra os lacaios do Abismo, soltou uma dessas penas, que passou a ser vista como um símbolo de esperança.
+Até que o bravo Yaksha e os mortais comuns caíram no sono na profunda escuridão.
+Rex Lapis sentiu isso, fazendo um longo silêncio, e enquanto isso, soavam os sussurros das rochas nas montanhas.
+Entre o povo circulava o rumor de que o Yaksha sem nome que protegeu o Despenhadeiro não estava, de fato, sob o comando de Rex Lapis.
+Ao invés disso, eles acreditam que foi um ato de redenção de um pecado antigo... Um preço pago por covardia e negligência do dever.
+
+Mas não importa qual a verdade, o Yaksha que voava alto entre as nuvens já havia retornado para a neblina.
+E agora os soldados que dormiam eternamente no Despenhadeiro também ficariam eternamente existindo nas lendas em circulação.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15017_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15017_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ae81cc6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15017_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+O comandante que lutou junto com o yaksha sem nome caiu no cumprimento do dever,
+Assim como o punhado de compatriotas que lutaram ao lado dele.
+Para garantir que os civis aflitos possam escapar em segurança e manter a honra perante os olhos do Lorde Geo,
+As tropas de capacete da linha de frente assumiram a liderança, apontando suas lanças para o Abismo e avançando para a batalha.
+
+O desastre chegou na terra do vidro, e uma horda de antigos inimigos irrompeu.
+Por ordem de Rex Lapis, o yaksha travou uma sangrenta batalha contra as criações distorcidas do Abismo.
+A luta prosseguiu até que a última gota de sangue caísse no campo de batalha e tudo que fosse impuro tivesse sido purificado.
+Quando a maré do Abismo recuou, as areias de vidro brilharam gloriosamente mais uma vez,
+
+Mas quando a escuridão que havia preenchido os céus acima do Despenhadeiro finalmente se dissipou, o yaksha desapareceu sem deixar rastros.
+Quanto ao general e seus homens que deixaram os capacetes no campo de batalha, eles descansam em paz para todo o sempre.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15017_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15017_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c54ccdc8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15017_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+No tempo quando se cantavam músicas sóbrias, estrelas caíram sobre o Despenhadeiro.
+As estrelas de ferro caíram do céu noturno e se transformaram em uma areia cristalizada.
+
+A vida dos mortais é passageira, mas Rex Lapis pessoalmente confiou aos Millelith a responsabilidade de proteger esses minérios.
+O Abismo surgiu como uma corrente, e os Millelith escoltaram as pessoas para saírem dali.
+Nas histórias dos mineiros, os poucos guerreiros que ficaram no Despenhadeiro,
+Lutaram junto com o Yaksha sem nome, até que não sobrou um de seus companheiros em pé.
+
+Mesmo que mudem com os anos, as montanhas e os rios permanecem, mas os nomes dos mortais e dos Adepti é esquecido,
+Mas seus feitos jamais serão esquecidos, e sempre brilharão como essa flor dourada.
+Já se passaram 500 anos desde a grande tragédia, e a cidade portuária hoje vive uma longa paz.
+A flor dourada que os guerreiros usam orgulhosamente é um símbolo de honra de seus antepassados.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15017_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15017_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ecd31000
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15017_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Um relógio que funciona com a luz do sol e da lua. Mesmo nos dias escuros é capaz de capturar os raios de luz.
+Quando Liyue é ameaçada pela escuridão maléfica, esse relógio de sol pode fazer os soldados lembrarem do calor do dia.
+
+Lutando junto com o Yaksha, os soldados mortais acabaram sendo contaminados por seu carma ou pelo seu sofrimento de ter que ceifar vidas.
+Para evitar que fossem engolidos por aquelas mortes, os soldados Millelith usavam esse relógio de sol para marcar a hora dos seus combates.
+E com seus passos e ordens unificadas, os soldados das linhas de frente eram substituídos pelos das linhas de trás.
+Avançando em frente rumo às profundezas do Despenhadeiro, o Yaksha e os corajosos guerreiros caíram no chão.
+
+Um século depois, esse relógio de sol foi encontrado por mineiros, e sob a luz das estrelas, brilhava como metal.
+Rumores dizem que alguém vestindo uma roupa negra comprou este relógio por um preço de ouro.
+Alguns comerciantes perguntaram para saber suas razões, mas só conseguiram respostas vazias,
+Só o tempo dará uma resposta satisfatória sobre as razões dessa pessoa.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15018_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15018_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..afeb49be2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15018_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Quando nasceu, ele já possuía uma aparência incomparavelmente bela,
+E estava destinado a ser eternamente "jovem" e uma "determinação" vazia.
+
+Foi uma criação inigualável dos deuses, mas por ser inútil, foi descartado.
+Por causa de um erro desconhecido, acabou despertando de sua hibernação.
+E começou a caminhar junto com os mortais.
+
+Antes do trapaceador o encontrar, ele já havia vagado incontáveis anos,
+E o que aprendeu foi:
+
+Eu sou uma pessoa que transcende as outras,
+Até os deuses temem interferir no meu destino.
+Não importa se forem pessoas ou deuses, nada pode fazer meu destino ser parado,
+Quanto a lidar com o tempo restante da minha vida, isso é de minha liberdade.
+
+E estas pessoas que se mostram com uma máscara são muito interessantes,
+Por isso nós seremos como irmãos.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15018_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15018_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..947f2634c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15018_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+"O que se chama de humano é apenas uma máquina complexa".
+No jardim da sabedoria, alguns jovens discutiam sobre a verdade.
+Se alguma parte for desmontada e depois ajustada,
+A capacidade dessa máquina aumentará facilmente.
+Não importa se possui uma Visão, não importa como seja seu corpo ou suas habilidades marciais,
+"Uma pessoa otimizada" pode ter um poder absurdo...
+
+Por serem acusados de "hereges", foram expulsos do parque da sabedoria,
+E nos cantos das páginas os jovens registravam seus pensamentos:
+I. Preconcepção correta: Se permanecermos fazendo pesquisa ao estilo da Academia, não obteremos avanços.
+II. Entretanto, ser expulso também é uma pena. Se tivéssemos um ambiente bom de pesquisa seria melhor.
+
+Seguindo os rumores sobre os hereges, o primeiro trapaceiro encontrou ele...
+
+"Por que só se limitar ao humano otimizado? Se nosso país pudesse fornecer recursos e tempo suficiente, nós também seríamos capazes de fazer o que costumam chamar de deus. Como?"
+No deserto de ondas de calor intenso, ele perguntou ao mensageiro de Snezhnaya:
+Você também me chamará de "monstro" ou de "louco", assim como as pessoas da Academia?
+Ou fará como as pessoas da minha terra natal, e me afugentará brandindo porretes e forquilhas?
+
+Mas...
+"Ótimo. Bem, com isso, nós já somos companheiros".
+"Quanto ao seu nome..."
+Por ter lhe dado um nome muito engraçado, o jovem não conseguia conter seus grandes risos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15018_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15018_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f442bdf1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15018_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Não é possível limpar o sangue contaminado dos companheiros. Por isso é melhor que você me chame como o engraçado Jester.
+Afinal de contas, meu conhecimento não se compara ao dos eruditos, nem posso obter o favor de algum rei,
+E como eu não podia parar eles de rasgar o véu do pecado, convidando a fúria divina, a destruição e a ingenuidade,
+Então eu me transformarei em um Fatui idiota e serei fiel a Sua Majestade, que entende minha dor...
+
+Me chamo Pedrelino, o Jester, escute-me com atenção:
+
+Os orgulhosos Fatui nutrem a fúria e eterno inverno.
+No final das contas, nós ambos vimos com nossos olhos a crueldade e frieza dos princípios do mundo,
+vamos nos unir e usar nossa máscara sorridente para reescrever a ordem celestial.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15018_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15018_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b3d84126
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15018_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+"Você me surpreende. Você tem apenas um corpo humano, como é possível ter uma força dessas?"
+"Você diz não ter mais lágrimas para chorar, nem sangue para derramar, mas isso se deve a ter enchido seu corpo com fogo..."
+"Apesar de seu corpo estar coberto por ferimentos, apenas chamas flamejantes saem de seus olhos e feridas, como ferro fundido."
+"Estamos nos afastando do assunto. O motivo para eu ter seguido a fumaça e encontrar você é porque eu quero negociar com você..."
+"Permita a Sua Majestade apagar suas chamas flamejantes que tanto atormentam você. Que tal?"
+
+O primeiro Fatui deu poder a uma jovem mulher cuja vida estava prestes a acabar,
+E ela, através de sua imaginação louca, viu uma linha entre o passado corrupto e o futuro limpo...
+
+Eu entendi. Então, que o gelo glacial tome o lugar do meu passado apagado e apague todas essas chamas.
+Que a escuridão da corrupção, a dor do mundo, as pessoas e bestas pecadoras, sejam todos purificados por esse gelo.
+
+Todavia, uma chama branca continuou acesa em seu coração...
+
+"Eu, você e sua Tsaritsa compartilhamos do mesmo objetivo."
+"Purificar a origem do caos do mundo: todos os deuses idiotas e cegos e o Abismo, com toda sua corrupção."
+"Muito bem. Eu farei tudo o que eu puder para que nós possamos atingir esse nosso objetivo comum."
+"Mesmo que eu vista uma roupa branca da cabeça aos pés, as cinzas da morte que restaram mancham cada pedaço do meu ser e isso nunca poderá ser limpo."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15018_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15018_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..70cb6d31a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15018_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+O dinheiro é o sangue que corre nas veias do mundo.
+Então, o centro do mundo é um coração de ouro.
+
+Ele não ganhou a confiança de todos e apenas pode procurar a energia mundana.
+E o dinheiro que devia até não ter nenhum significado para os deuses
+É também agarrado com firmeza em suas mãos, como todos os outros inúmeros poderes.
+
+Talvez por ter sido pobre, ele tanto queira dinheiro e riqueza.
+Ou talvez por não ter conseguido receber a atenção dos deuses, ele tenha um desejo ardente de resistência...
+
+"As pessoas da terra de origem dessas moedas dão extrema importância aos contratos."
+"Por isso, em nome do dinheiro, eu irei respeitar nosso contrato..."
+"Nós devemos nos tornar o coração onde corre o dinheiro do mundo, não importa o método que utilizemos."
+"E no momento certo o coração deixará de bater por nossa vontade apenas."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15019_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15019_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b71aaf5f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15019_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Uma caixa de rolinhos especial que o santuário usa para prever a sorte,
+É supostamente infundido com a boa sorte pelos Kitsunes.
+
+A previsão da sorte é para aqueles que estão perdidos e confusos. Seja boa ou má sorte, ela ajudará a caminhar pelo futuro.
+Em outras palavras, existem apenas aqueles que estão perdidos, não previsões da sorte imprecisas.
+Eu aprendi muito enquanto estudava no santuário. Mesmo alguém tão estúpido como eu aprendeu a falar como um Kitsune.
+Durante esse tempo, mesmo alguém tão inumano como a Tengu de Yougou teve uma filha.
+O cabeça de couro Konbumaru também se tornou um Hatamoto da Shogun. Ele irá se casar com a filha de um importante samurai em breve.
+
+"Que criança adorável. Mesmo alguém como a Tengu de Yougou, que só fala em matar os outros, despertou a mãe que existe dentro dela."
+"Mas... Algo que falta no santuário é a alegria das crianças. Isso não é bom. Diga-me, Kanade, e se você se tornasse uma criança novamente?"
+
+Como de costume, a piada de Lorde Kitsune foi um pouco rude. Após se embebedar com o vinho da Sakura, ele simplesmente apagou.
+
+"Kanade, por que essa cara desanimada? Que tal deixar eu, a Senhora Saiguu, dar uma olhada na sua sorte?"
+"Haha, que sorte! Veja, é boa sorte! Você sabe o que isso significa?"
+"Você tirou todos os rolinhos de má sorte. Pare de zombar de mim, Senhora Saiguu."
+"Não... isso significa que a pessoa de quem você sente falta terá a sorte de se tornar parte das suas lembranças eternas."
+
+É por isso que você deve ser forte e viver por muito, muito tempo.
+Mesmo se as pessoas que você ama partirem, enquanto você ainda estiver vivo
+O tempo que você passou com elas nunca irá morrer...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15019_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15019_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e12279ac4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15019_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Uma flecha matadora de demônios usada pelo santuário para orar e afastar catástrofes,
+Ela supostamente pode atingir e destruir todos os demônios.
+
+As pessoas costumam dizer que flechas matadoras de demônios podem expulsar o mal, mas o mal nunca é uma coisa objetiva.
+O mal costuma surgir dentro de nós, nascido a partir de uma mente delirante que se tornou fria e silenciosa por causa do medo.
+A Senhora Saiguu partiu há algum tempo, e não sou mais uma jovem Sacerdotisa treinando no Grande Santuário Narukami.
+Sempre que seguro o cachimbo vazio, a solidão e a dor surgem como um fantasma.
+
+Ter alguém que deixará saudades, perder alguém que definitivamente fará falta, o tempo continua se movendo como uma roda girando.
+Silencioso e tranquilo, o corpo branco de Lorde Kitsune na escuridão deixou uma profunda impressão no sonho da Sacerdotisa.
+Lorde Tengu ficou irritado consigo mesmo por não ter feito um bom trabalho como protetor e foi embora. Ele deixou Teruyo para trás.
+Harunosuke partiu para outro país com raiva e tristeza, enquanto Nagamasa entrou para o Shogunato para limpar o nome Mikoshi.
+Quanto ao homem que me ensinou o arco e flecha na floresta e ouviu pacientemente minha ingênua promessa sob o Galho da Sakura marrom,
+Ele eventualmente voltará para mim, mesmo que seja cegado por jorros de sangue e transformado em uma terrível fera pela corrupção das trevas...
+
+Irei salvá-lo com nosso arco e flecha, concluindo o caminho predestinado de uma promessa rompida.
+Destruir o mal com nosso arco e flecha, afastando a insensatez e a teimosia sem sentido.
+
+"Seu apostador compulsivo idiota, venha me ver."
+"Não se perca novamente, Konbu Maru."
+
+Mas quem venceu o último jogo...
+Ela tocou no arco enquanto pensava sobre algumas coisas sem importância.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15019_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15019_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b4c59905
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15019_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Um luminoso e elegante festival que outrora pertenceu a algum Miko
+Um leve sorriso cruzou os cantos da boca, mas não existia alegria nos olhos.
+
+Muito foi aprendido no santuário, você pode se considerar bem mais maduro.
+Não é mais estúpido como antes, ficando cada vez mais independente.
+Mas por algum motivo desconhecido, quanto mais eu envelheço, mais soturno fica o rosto da Senhora Saiguu,
+O que surge no rosto dela não é ansiedade ou medo, mas sim uma relutância pesarosa...
+
+"A vida é repleta de incertezas, o amor dura pouco, as lembranças eternas serão perdidas,"
+"Perder a lembrança de alguém não é diferente de perder a vida de alguém, é a morte na escuridão eterna."
+
+Desta vez, nem mesmo um leve sorriso pode esconder a expressão de tristeza.
+Embora isso deva ser um festival, parece mais uma despedida...
+
+Ah, certo, por que você não me conta sobre o idiota do Konbumaru?
+Qual o problema... Você ainda está preocupada que uma velha como eu consiga roubá-lo?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15019_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15019_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a86ad6fb3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15019_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Um omamori criado usando uma arte conhecida como Mizuhiki
+Diz-se que tem o poder de vincular desejos e as razões para esses desejos dentro de si.
+
+Certa vez, aprendi a administrar o santuário com a poderosa Lorde Kitsune.
+Naquela época, eu era apenas uma jovem Sacerdotisa que acabara de chegar no santuário, vinda de uma pequena vila de pescadores.
+Eu era mais tola que um bule de chá e ainda não havia perdido a impulsividade teimosa e a curiosidade de uma criança,
+Eu sempre tinha um ceticismo ingênuo em relação às palavras elegantes, mas incompreensíveis, da Senhora Saiguu.
+
+"Tudo no mundo está emaranhado. Portanto, as visões ilusórias nasceram da realidade concreta."
+"O assim chamado omamori não pode realizar os desejos de alguém, e sim torná-los eternos através do emaranhamento."
+
+Lorde Kitsune não conseguiu evitar uma gargalhada ao ver meu rosto estupefato.
+Ela deu uma leve batida com o cachimbo na minha cabeça e disfarçadamente mudou de assunto.
+
+"Suponho que você também conheceu o seu predestinado, Kanade?"
+
+"Que tipo de 'destino' poderia haver com um bruto rude e imprudente como esse!"
+
+"Oh, é mesmo?"
+
+Mas a escuridão engole tudo no final.
+E a assim chamada previsão do destino se foi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15019_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15019_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d2f567fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15019_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Um elegante relógio decorado com o sino do santuário.
+O ponteiro está sempre apontando para as primeiras horas da manhã.
+
+Conforme o céu fica claro, o orvalho da manhã se condensa e depois desaparece.
+Por mais belo que o cenário colorido possa ser, ele ainda possui vida curta.
+
+Uma vez, eu admirei o canto das cigarras e a lua com a Senhora Saiguu nas ruas em uma noite de outono.
+Naquela época, eu era apenas uma Sacerdotisa vinda do campo, jovem e teimosa.
+Como um pássaro gorjeando, ruidosamente insistindo em meus próprios pontos de vista.
+Um leve sorriso cruzou a boca da Lorde Kitsune, mas suas palavras são incompreensíveis:
+
+"Tentar agarrar a beleza de um momento é como tolamente tentar agarrar o orvalho da manhã."
+"Eu já parti como o orvalho da manhã. Sua impressão de mim é apenas uma visão residual, nascida de seus desejos."
+
+Ela continuou dizendo algumas palavras incompreensíveis. Sua expressão era triste como a lua, e eu de repente...
+Ela bate na minha cabeça com seu cachimbo de tabaco, exibindo a costumeira expressão de repreensão e zombaria no rosto:
+
+"Kanade, o sol está prestes a nascer."
+"Nós devemos voltar."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15020_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15020_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d1d2269c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15020_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Com a técnica de espada secreta especial Varredura de Tengus, Iwakura Doukei se tornou o instrutor de luta de espadas do Clã Kujou,
+Ele recebeu o título de "Douin" e fundou uma bem-sucedida escola de luta de espadas.
+Antes de assumir sua posição na Mansão Kujou, Doukei aprendeu a beber.
+Ele pisou no galho destruído pela técnica de espada secreta Varredura de Tengus pela última vez.
+Nos últimos treze anos, ele lutou com os tengus de Yougou dez vezes neste lugar, e três delas foram com lâminas reais,
+Ele se lembrou de seu encontro com a tengu de asas negras que se autodenominava "Teruyo de Yougou"...
+
+Os últimos treze anos passaram voando como um sonho
+Sombras de flocos de neve viajam pela montanha, enquanto a fumaça da comida sendo preparada se espalha pelo pátio
+Agora você foi longe
+
+As pétalas da Sakura Sagrada então também caíram como se fossem neve caindo do céu.
+O galho havia perdido seu deus de adoração, mas ainda estava intacto.
+Uma gargalhada clara como as águas termais ecoando entre as montanhas.
+Mas os dois jamais devem pôr os pés no pátio desolado novamente.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15020_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15020_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc2d34d1d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15020_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Cercado pelas penas negras arrancadas pelo vento da lâmina, o homem que se tornará um mestre das espadas...
+...Finalmente pega a garota que tem sido intocável por todos esses anos...
+
+"Ah, essa foi por muito pouco. Muito bem."
+"Se a espada não tivesse sido quebrada pela sua força."
+"Então, eu teria morrido aqui. Portanto..."
+
+Teruyo, será que devemos mudar o local do nosso duelo no ano que vem?
+Existem alguns lugares que eu conheço, onde você também pode ver a sakura carmesim caindo...
+Olhando ao redor do pequeno santuário que ele destruiu, segurando a mão trêmula da Tengu,
+Fitando as penas negras que ele cortou, Doukei pretendeu dizer isso.
+
+"Você me pegou. Não posso negar que você realmente venceu."
+
+"A vitória ainda não foi decidida. Vamos nos encontrar novamente no ano que vem". Ele queria dizer.
+
+"Sua espada agora pode superar a velocidade do Tengu."
+"Eu nunca vou esquecer nenhum dos nossos duelos nestes últimos treze anos."
+"Mas como um Tengu, preciso cumprir os deveres do clã."
+"Pensando bem, eu mudei seu nome na esperança de que você pudesse escapar da maldição do sangue demoníaco."
+"Com essa guerra, o sangue não humano está ficando cada vez mais diluído."
+"Afinal, eu não deveria cobiçar o final feliz que os humanos merecem. Mas você é diferente."
+"Você agora é Iwakura, você não é mais o Mikoshi que carrega o sangue demoníaco."
+
+"Adeus, Doukei. E por favor, esqueça de mim."
+"Use sua espada pelo sangue de Iwakura, abra um caminho que pertença somente aos Iwakura."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15020_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15020_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..004bf3445
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15020_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+"Eu tenho me perguntado, Senhor Douin, sua espada poderia realmente cortar através de um raio?"
+O jovem oficial Kanjou, Hiroshi, sacando a espada enquanto fala. Douin apenas responde sem emoção,
+"Como isso é possível? No máximo, pode golpear um Tengu voando no céu."
+"Tendo dito isso, matar Tengus é algo que nunca aconteceu."
+
+"É mesmo? Então, de onde vem o nome da lâmina secreta Varredura de Tengus?"
+Percebendo que Douin não soube responder, o oficial Kanjou que havia construído Ritou diz com amargura,
+"Se o velho Kujou não tivesse agido primeiro, eu teria gostado de recrutar você."
+"Com sua espada, nem mesmo Ako Domeki de Seirai seria páreo..."
+
+Como quem dissipa uma tempestade, ela deu a ele um novo nome, uma nova vida,
+Ela jogou para ele a lâmina enferrujada e disse para derrubá-la, uma Tengu.
+Depois que a espada dele quebrou, essas foram as últimas palavras dela para ele...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15020_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15020_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d5a24029
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15020_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+A mãe mostrou as presas para a Shogun, que foi bondosa com ela, que deu uma boa espada para ela.
+No fim, a única coisa enviada de volta para o Clã Mikoshi foi sua adorada espada.
+
+A ambição da mãe era sobrepujar o destino da vida e morte com sua paixão ardente.
+Em nome dos fantasmas da guerra, criar contribuições imortais para seu clã em declínio.
+Se ela for engolida pela própria fera pecadora, irá rasgá-la de dentro para fora.
+
+Ela poderia ter obtido grandes conquistas sob a bandeira do Mitsudomoe Electro
+Ela achou que poderia limpar aquele traje de batalha ensanguentado, as vestes de Juunihitoe.
+Mas no fim, ele ficou manchado de preto, junto com seu coração que batia violentamente...
+
+A partir de então, o filho mais velho, que deveria ter herdado a fortuna da família, passou a viver recluso em uma vila fora da cidade
+Fazendo amizade com nada além da floresta e a Montanha Yougou. Até que ele conheceu aquela garota...
+
+"Que dor. Se você quer abandonar seu passado, permita que eu dê um novo nome para você."
+Após ouvir sobre o passado dele, a garota que possuía asas negras fez uma expressão de desdém.
+"Bem, você se chamará Iwakura. A base da rocha. Algo que não será magoado pelas palavras dos outros."
+"Você tem sangue demoníaco fluindo nas veias. Você deveria estar feliz, sorria um pouco."
+"Você sabe, os nomes dados pela Tengu de Yougou são abençoados com poderes divinos."
+"Além disso, o nome de uma rocha combina com você, como sua mente e seus músculos."
+
+"Bem, quando a flor de Sakura cair no ano que vem, vamos duelar aqui, Iwakura."
+"Filho do demônio, pratique sua habilidade com a espada e seja um oponente que possa encarar a Tengu de Yougou."
+"Sim, se você conseguir tocar em mim, poderá chamar sua técnica de lâmina secreta de Varredura de Tengus!"
+"Pois então, você terá dominado a espada que pode derrotar a Tengu."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15020_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15020_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2aa7a8502
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15020_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+No passado distante, quando a Ilha Seirai não estava envolta por nuvens de relâmpagos, as memórias respiravam livremente.
+No fim, o elegante receptáculo que continha trovoadas e tremores não foi entregue a quem havia sido prometido.
+
+"Você veio me procurar porque a corda do arco se rompeu de novo? Você é mesmo uma dor de cabeça."
+"Tirando a sua habilidade com a espada, você não passa de um apostador idiota."
+
+"Humpf, não ouse me desprezar. Eu aprendi arco e flecha com o Tengu, ele também é muito famoso."
+"Mas sou tão bom com a espada que as pessoas não falam muito sobre minhas habilidades com arco e flecha."
+"Pensando bem, é um desperdício. Deixe-me ensinar arco e flecha para você."
+
+Certa vez, você consertou a jaula do selo quebrado daquele idiota, falando essas palavras duras...
+Uma vez, mesmo quando suas palavras eram duras, você não conseguia deixar de sorrir.
+
+"Você já é o Hatamoto, você possui grande responsabilidade. Por que ainda causa problemas em todos os lugares?"
+"Você já é casado, por que ainda gasta seu tempo viajando e jogando para se divertir?"
+
+Você já...
+A pergunta estava na ponta dos seus lábios, mas você não conseguia perguntar. Você decidiu não mencionar isso novamente.
+Se a Senhora Saiguu ainda estivesse aqui, ela teria feito a pergunta de uma forma inteligente e cordial...
+
+"Isso não importa mais. Eu me dei férias, pelo menos por hoje."
+"Vamos deixar o santuário para trás e ir secretamente para a praia, como quando você era criança."
+
+Então, ele arrastou você para o porto, e você assistiu os navios chegando e partindo.
+Você ouviu ele falar sobre o Teruyo do santuário, que havia herdado a beleza e as artes marciais de seu mestre;
+Ouviu ele falar sobre aqueles terríveis pesadelos, onde ele cortou a própria cabeça...
+Mas vocês dois sabiam que aquelas eram apenas palavras para esconder a melancolia de ser adulto.
+
+Depois, muito tempo depois,
+Com vista para o recife coberto de musgo, o porto onde os dois se encontraram longe de qualquer outra pessoa...
+Para que o apostador ganhe novamente, para orar por sua segurança...
+Novamente, você estava no pico da aventura, segurando a jaula aprisionadora que havia feito com suas próprias mãos.
+Com a esperança de trazer de volta as lembranças, você coletou o poder do trovão e do relâmpago.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15021_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15021_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ff42363b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15021_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Amenoma, Futsu, Isshin, Hyakume, Senju.
+Esses eram os cinco ramos da Raiden Gokaden.
+Mas hoje, somente Amenoma ainda mantém sua linhagen com mestres e discípulos.
+Enquanto que a linhagem Isshin sequer pode-se dizer que possui descendentes.
+Nos olhos do povo, esse é o resultado natural da passagem do tempo.
+Nunca se suspeitou que tais desaparecimentos possuem algum mistério oculto por detrás deles.
+
+O andarilho nunca admitiria isso.
+Ele nunca admitiria que fez isso como um ato de vingança contra o ferreiro.
+Nem jamais mencionaria a verdade,
+Que ele abandonou seus planos pela metade porque subitamente havia se tornado insípido.
+Ele apenas dizia, no tom de voz que aprendeu com um certo pesquisador:
+"Tudo foi apenas um experimento sobre a natureza humana".
+
+No teatro tradicional de Inazuma, há um certo personagem conhecido como "Kunikuzushi".
+Tais personagens geralmente são fomentadores de intrigas e usurpadores de nações.
+No final de suas viagens, ele escolheu esse nome como um ato de sua própria vontade.
+E sequer se lembrava mais do nome que havia utilizado antes.
+
+É uma regra no teatro tradicional de Inazuma juntar os nomes dos três atos de uma peça para formar o nome dela,
+Por exemplo, "Sumirezome", "Sangetsu" e "Kogetsukan" se juntam,
+Para virar a peça "Sumirezome Sangetsu Kogetsukan".
+Talvez haverá um dia em que as aventuras desse corpo, e suas experiências,
+Se tornarão contos entre os mortais, memórias distantes que fluem pelas Linhas Ley.
+Mas por enquanto, seus três atos ainda estão em andamento.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15021_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15021_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f8bac43d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15021_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+O excêntrico que viajou por muitos anos não pensa mais sobre isso.
+Mas quando ele fecha seus olhos, ele ainda pode ver as noites iluminadas pelo luar sobre Tatarasuna e as chamas da fornalha.
+O jovem e gentil ajudante disse:
+"Esse ornamento de ouro é a prova da identidade concedida pela Toda-Poderosa Shogun,
+"Mas enquanto você viajar pelo mundo, lembre-se,"
+"Nunca revele sua identidade para os outros".
+O inspetor justo disse:
+"Esse ornamento de ouro pode até ser a prova da identidade concedida pela Toda-Poderosa Shogun,
+"Mas você não é nem um homem ou mecanismo,"
+"Por isso, eu sou o único que pode lidar com você dessa forma. Não me odeie por isso!"
+
+O andarilho que abandonou o passado já não pensa mais sobre isso,
+Mas quando ele cobre seus ouvidos, ele ainda consegue ouvir os ventos selvagens daquele ano.
+Um par de olhos espectadores disse:
+"Esse ornamento de ouro é a prova da identidade concedida pela Toda-Poderosa Shogun,
+"Ele com certeza deve poder salvar o povo".
+
+A inteligente e adorável sacerdotisa disse:
+"Esse ornamento de ouro é a prova da identidade concedida pela Toda-Poderosa Shogun,
+"E ela não lhe abandonará".
+"Quanto a mim, farei meu melhor para enviar ajuda..."
+
+... Mas no final, a flecha de pena dourada ficou coberta de poeira,
+E todos os contos foram incinerados em chamas cármicas até que nada sobrasse.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15021_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15021_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7da0fa10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15021_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+"Andarilho, para onde você vai?"
+O jovem andarilho parou com o grito de uma criança.
+Era o filho de um artesão de Tatarasuna. Apesar de estar doente, seus olhos ainda estavam claros.
+O jovem disse à criança que ele precisava ir para a Cidade de Inazuma.
+"Mas está chovendo muito agora, dizem que as pessoas que saíram antes não voltaram!"
+O jovem abriu e fechou sua boca algumas vezes, mas no final só soube sorrir para a criança.
+Na próxima vez que ele esteve na ilha, já não havia mais nenhum sinal da criança.
+
+"Jovem de Inazuma, para onde você está indo? Esse barco daqui não é para você!"
+O jovem andarilho foi interrompido no porto por um barqueiro.
+Mas antes que o jovem pudesse desembainhar sua lâmina, um homem que o acompanhava o interrompeu.
+O homem disse ao barqueiro que esse jovem forasteiro estava com ele.
+"Oh, ele é seu convidado? Perdoe minha presunção".
+O homem deu ao jovem um casaco para ele se aquecer, mas o jovem balançou a cabeça negando.
+Ele não precisava de tais coisas. Ele só queria saber que coisas interessantes poderia se deparar ao longo dessa jornada.
+
+"Senhor Mensageiro, para onde o senhor vai?"
+O jovem, que odiava mais os humanos faladores, deu um tapa com as costas de sua palma em seu rosto.
+O jovem também gostava de ver as expressões de terror e impotência nos rostos dos humanos,
+Talvez fosse por causa dessas expressões de seu subordinado que ele o manteve ao seu lado.
+Ele disse ao homem temeroso que eles estavam indo para o leste, rumo à Mondstadt.
+"Entendido! Prepararei seus guarda-costas agora!"
+É claro que ele não precisava de guarda-costas, mas o jovem não tinha vontade de falar novamente com um idiota.
+Ajustando seu chapéu de andarilho, ele partiu para o leste sozinho.
+
+"Garoto, para onde você está indo?"
+Retornando para casa, o jovem foi interrompido por uma senhora ao longo da estrada.
+Ele disse para ele que estava indo para o oeste.
+"Você está indo para a Ilha Yashiori? O que você tem que fazer lá?"
+Ela disse isso sem pensar muito. Apenas sabia que as coisas ultimamente não estavam muito pacíficas.
+O jovem agradeceu a ela por sua preocupação com um sorriso e disse que tinha que se encontrar com alguém.
+À medida que o barco gradualmente se aproximou da margem, podia ver nela uma moça vestida com roupas estrangeiras,
+E então de longe ela jogou uma pequena esfera de cristal no jovem.
+O jovem a pegou com facilidade, e ele a ergueu para o sol, emitindo um brilho escarlate como sangue.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15021_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15021_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c6e88444
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15021_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Em seus sonhos, ele viu uma sombra que dançava a música sob o luar,
+Assim como o jovem de pele branca como papel no passado;
+E como um personagem puro, mas também frágil,
+Que surgiu quando o ressentimento e sofrimento haviam desaparecido.
+
+O andarilho não sabia que ele era capaz de sonhar,
+E pensou que poderia ser um truque dos pesquisadores,
+Ou talvez uma resistência infinitesimal de seu antigo coração.
+
+"No passado, você adquiriu o coração que sempre sonhou,"
+"Mas era apenas um objeto para mentiras e enganações".
+"Agora, você finalmente obterá o que lhe pertence,"
+"E finalmente esse corpo falso poderá aspirar ao poder sobre esse mundo".
+
+"Entretanto, isto nada mais é que um sonho de alcançar uma época de grande esplendor,"
+"E tudo um dia desaparecerá nos suspiros de uma terra que sofre..."
+Será que foi o ele do passado que disse isso? Ou talvez o ele do futuro?
+O andarilho não se preocupava, pois quando ele acordou,
+Não era ele, mas o futuro indiscernível.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15021_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15021_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f35a7e77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15021_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Ele originalmente nasceu para ser o recipiente de um "coração",
+Mas em seus sonhos, ele despejou lágrimas.
+Sua criadora observou com impotência:
+Ele era muito frágil, seja como um humano, ou como uma ferramenta.
+
+Ainda assim, sua criadora não o destruiria e, por isso, permitiu que ele continuasse em seu sono profundo.
+Nas suas últimas criações, ela também descartou o design que podia armazenar esse coração.
+Não muito depois, a mais nobre e prestigiosa prova no mundo não teria mais um lugar no mundo,
+E assim, foi enviado para o santuário na Montanha Yougou.
+
+Depois, a bela marionete despertou e iniciou suas jornadas.
+Ele viu muitos tipos de corações,
+Bons, justos, fortes, gentis...
+A marionete também queria um coração.
+
+Mais tarde, a marionete finalmente obteve esse "coração",
+Pois essa era a sua razão para ter nascido, o objetivo de sua existência.
+Entretanto, não era o que a marionete realmente desejava,
+Porque ele não tinha nenhuma bênção,
+Na verdade era um sacrifício cheio de egoísmo, hipocrisia, mentiras e maldições,
+Tudo envolvido em uma casca amável.
+
+O bem e o mal eram criações dos seres conscientes, inúteis e cacófatos.
+Mas se ele conseguisse retirar esse "coração",
+Não sentiria mais nada...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15022_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15022_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..19e9462f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15022_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Para o povo do mar, as pérolas brilhantes que a divindade de Watatsumi uma vez louvou são tesouros inestimáveis.
+Somente a Sacerdotisa Divina tinha o direito de cantar a grande canção cujo tema eram aquelas pérolas.
+
+Diz a lenda que as conchas de arco-íris produziram estas gemas impecáveis em agradecimento pela ternura de Watatsumi.
+Posteriormente, foi até mesmo dito que a linhagem da Sacerdotisa Divina nasceu originalmente destas pérolas.
+Tendo saído de seu berço macio e vívido, ela e as irmãs que dançavam com o mar e a lua eram muito privilegiadas,
+Pois por sua alegria e amor, Omikami deu a elas belas joias que lhes concediam o puro desejo de perseguir a luz do dia.
+
+Nas mãos daqueles cujas veias correm sangue verdadeiro de Watatsumi, as pérolas parecem brilhar mais do que o normal.
+Talvez isto não seja mais do que um conto antigo, cuja verdade não pode mais ser verificada.
+Mas diz-se que, no momento da derrota, a Sacerdotisa Divina e as irmãs gêmeas trocaram suas roupas e se esconderam dentro das ondas intermináveis.
+Somente esta pérola brilhante se perdeu no tumulto ondulante, voltando à solidão silenciosa das profundezas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15022_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15022_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e25c028d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15022_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Nos dias em que os muitos clãs viram pela primeira vez a luz do dia, Omikami escolheu as sacerdotisas entre o povo do mar.
+Nos cantos da história da ilha, a primeira Sacerdotisa Divina foi uma filha do mar que colecionava pérolas.
+
+Ela aparecia entre as crianças que, em seu conflito sem sentido, perdiam de vista seu futuro,
+E entre os mais velhos que haviam perdido de vista a beleza da vida em meio a uma tragédia impiedosa.
+A Divina Sacerdotisa confortou o povo usando suas lindas canções e palavras doces,
+E mesmo em meio aos tempos tempestuosos, o povo de Watatsumi viu pela primeira vez a esperança.
+
+Esta pluma nascida do mar teria vindo do traje cerimonial daquela Sacerdotisa Divina.
+Foi arrancada por engano pela mão delicada de uma criança, e foi preservada por uma pessoa nervosa.
+
+Mais tarde, quando as bravas heroínas e sacerdotisas se apressaram para seu sacrifício irrevogável,
+A veste cerimonial da Sacerdotisa Divina não se perdeu, mas foi transmitida em memória até os dias de hoje.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15022_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15022_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c76d593
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15022_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Omikami uma vez selecionou seu clero entre o povo de Watatsumi, dando-lhes pessoalmente estas coroas.
+Mas quando a era do martírio passou, e o velho sacerdócio passou com ele, estas lindas coroas foram seladas.
+
+As pessoas do mar cantam que estas coroas de pérolas e corais nunca serão manchadas por nenhuma sujeira,
+E que todos aqueles que tem a sorte de receber uma eram reconhecidos como governantes por Omikami.
+O corajoso senhor vassalo conhecido como Touzannou e as gêmeas que atravessavam as ondas livremente...
+Todos tinham o olhar terno e o favorecimento de Omikami, e foram imortalizados nas canções dos habitantes da ilha.
+Diz-se que esses governantes uma vez serviram como auxiliares da divindade, guiando o povo do mar para cultivar, pescar e caçar em sua ilha.
+Mas quando chegasse o momento do martírio destinado, um deus tinha de cair.
+
+Levando as esperanças e lembranças que foram trazidas das profundezas do oceano, e mergulhadas em uma história e cultura que agora estão perdidas,
+Estas coroas intrincadas e encantadoras passaram com seus proprietários para as fendas esquecidas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15022_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15022_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..379c8ae3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15022_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Uma flor suave do oceano. Seu núcleo é adornado com pérolas puras.
+As canções da Ilha Watatsumi dizem que estas flores desabrocham nas profundezas iluminadas por pérolas.
+Mergulhadas na paixão das filhas do mar e no suave luar, elas emitiam um brilho perolado.
+
+Quando todos os conflitos tiverem cessado, os animais marinhos não mais chorarão por seus companheiros solitários,
+E quando o luar se eleva sobre Touzan, a adorável divindade se levantará e cantará.
+"Venham, filhas do mar, venham ver, ó povo do meu coração, pois a lua está aparecendo hoje à noite."
+"Embora Touzan possa cair esta noite, o relâmpago e a tempestade nunca podem esconder a glória perolada da lua..."
+
+A solitária sacerdotisa cantou e dançou sobre as ondas da lua prateada.
+As filhas do mar esqueceram a dor da sua perda, e até mesmo as delicadas flores recuperarão sua vitalidade.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15022_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15022_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..61ebfe017
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15022_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+O tempo parece passar muito lentamente nas profundezas silenciosas e fluorescentes do oceano.
+Mesmo as conchas brilhantes podem ficar esquecidas à medida que os anos se prolongam.
+
+O povo de Watatsumi uma vez saiu da escuridão, e assim se despediu dos longos sonhos das profundezas.
+Eles escaparam do olhar curioso do Dragão Herdeiro das Profundezas na escuridão, caminhando pela escada de corais cintilantes para o reino da luz do dia.
+Diz-se que naquela época, o povo do oceano levaria uma única concha como lembrança de seu clã.
+E quanto àqueles que tinham perdido o deles, seriam bem-vindos a uma nova família.
+
+Na língua antiga, essas conchas puras ficaram conhecidas como "Despedida".
+Duas partes que se juntam não devem ser novamente separadas por uma força externa, embora esta proibição não seja eterna.
+Estas conchas, portanto, foram um adeus à vida sob as ondas e o início de uma nova vida sob o sol.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15023_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15023_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b468afda
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15023_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Esse lugar conhecido como Despenhadeiro no passado possui um certo brilho de cinábrio.
+Os mineradores das montanhas e os comerciantes metropolitanos ainda contam as lendas sobre um Yaksha...
+Dizem que um viajante solitário com quatro braços veio para essas terras desoladas em que uma estrela caiu.
+Ao saberem das viagens desse indivíduo exorcizador do mal até esse lugar, os povos dessas montanhas se aproximaram ao redor dele:
+
+"Visitante de longe, por favor, aceite nosso vinho e escute nossa história".
+"Você pode considerar nossas bebidas amargas e difíceis de engolir, não são como os excelentes licores do Monte Tianheng que até mesmo Rex Lapis elogia".
+"Mas os céus nos agraciaram com pedras preciosas e jade maravilhosa, assim como a chance de viver da exploração de nossas rochas".
+"Graças à Rex Lapis, ainda que não ideais, nossas vidas estão livres de terrores".
+"Entretanto, a situação mudou, e agora uma sombra escura cobre as bênçãos que recebemos da estrela caída".
+"Não possuímos presentes preciosos para lhe dar, mas imploramos que nos salve".
+
+O convidado ouviu o apelo dos anciãos, e bebeu até a última gota daquele amargo vinho.
+O convidado nada prometeu, nem reprovou a falta de cordialidade dos mortais, mas partiu para o leste, ignorando as tentativas de fazê-lo ficar.
+
+Quanto ao que aconteceu depois, todos já sabem...
+
+Mas o simples copo de areia vitrificada que o convidado dividiu com os anciões permanece até hoje como um testamento de seu pacto.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15023_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15023_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f57beaa02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15023_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Conta a lenda que um herói, certa vez, arrancou a pena de uma águia de cima do cume mais alto do Despenhadeiro.
+Também dizem que, aqueles que conseguiram tais feitos, ganharam o direito de morrer ao lado dos adepti.
+
+"Ir em direção a morte para proteger os demais... realmente é um ato heroico."
+"Ainda assim, se você pensar bem, é o mesmo que um peixe afundando em uma piscina profunda ou uma ave mergulhando em um vale profundo."
+"Ainda não atingi meu próprio desejo, mas seguiremos desconhecidos, e por fim, esquecidos."
+"Mortais como nós, somos como penas, levadas por um turbilhão, flutuando pelo céu azul."
+"Salvando, defendendo... no fim, tudo isso são coisas inúteis, sem significado."
+
+Esses sussurros obscuros estremeceram os corações daqueles que nunca fizeram um nome por si mesmos.
+
+Mas a batalha finalmente chegou ao fim, e muitos soldados finalmente descansariam eternamente nas profundezas das cavernas.
+Os gritos amedrontadores das forças obscuras também foram sendo silenciadas, como ondulações desvanecidas...
+E embora a vida humana seja curta, a terra se lembrará para sempre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15023_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15023_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..07e04a321
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15023_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Tianqiu outrora acolheu um poderoso Yaksha, ele tinha quatro braços.
+Ele veio de longe para o Despenhadeiro, sendo venerado por todos da tribo.
+Fizeram um enorme banquete para ele, comida em abundância.
+Com a lâmina em sua mão, ele entrou no Despenhadeiro, para por um fim ao sofrimento do povo.
+Forte feito um demônio, com um brilho fervoroso púrpura em seus olhos.
+A luz perfurou a sombra mortal, e os trovões dissolveram a escuridão.
+As nuvens esconderam o abismo, com suas bocas se esticando para engolir o firmamento.
+O vento selvagem uivando, o cinábrio varrendo a escuridão.
+A montanha começou a estremecer, e os desfiladeiros cederam.
+As profundezas se lamentaram conforme entravam em colapso, e então, tudo ficou silencioso.
+As nuvens densas solidificaram a luz do pôr-do-sol enquanto os pássaros cantavam uma triste melodia:
+"Você não consegue ouvir? Os tambores morreram com o vento do norte, o herói se afundou no vórtice."
+"Você não consegue ver? O Yaksha que lutou até o crepúsculo — o suspiro de uma vida perdida."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15023_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15023_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb254517c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15023_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Até mesmo os penhascos de cor de cinábrio uma vez fora a casa de belas flores.
+Mesmo na época em que o sangue escurecido corria livremente, ele não foi sujado por nem um pingo de lama.
+
+Enquanto os Millelith estiverem de guarda, o mal nunca prevalecerá! Mesmo que o inimigo sejam demônios da escuridão, isso não mudará.
+As pessoas silenciosas das montanhas e a lua de ferro construíram seu acampamento pacífico.
+
+"Oh filhas dos penhascos cobertos de Cristais de Areia Vitrificada, não chorem por mim."
+"Nasci das sombras do Tianheng, e eu luto para retribuir pela misericórdia de Rex Lapis."
+"Confio minha vida ao Yaksha de quatro braços, e iremos às profundezas brilhantes."
+"O caminho obscuro dos fossos mais escuros que pisaremos, conquistaremos os salões de cristal de pedras."
+"Enfrentaremos as contaminações decorrentes das profundezas, as bestas retorcidas que habitam por lá."
+"Estes horrores e suas peculiaridades não me farão fugir ou temer."
+
+O vento da noite interrompeu as palavras do Millelith, fazendo com que ele não terminasse o que tinha a dizer.
+Ele apenas deixou uma pequena flor para a jovem filha da tribo da montanha como uma lembrança.
+
+"A única coisa que eu realmente temo é ser perdido e esquecido."
+"Se porventura, o destino ditar que eu seja enterrado em um lugar sem nome, não se esqueça de mim."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15023_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15023_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..11428883b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15023_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Dizem que Rex Lapis ainda era jovem, o sol era uma carruagem que viajava pelo mundo.
+Quando as três irmãs do céu da noite foram martirizadas em uma calamidade, a carruagem solar caiu em um vale profundo.
+As pessoas da montanha, vendo isso como um sinal, consertaram a carruagem, permitindo que ela continuasse a brilhar pela escuridão novamente.
+E embora tenha retornado ao seu ciclo ocidental constante, um único pedaço permaneceria eternamente para trás.
+Quando eles se moveram para a cidade, eles moeram aquele fragmento em pequenos cristais e venderam para alguém que conhecia seu valor...
+
+"Ei, ei, isso é uma piada, não é? Digo, você não pode simplesmente confiar nessas histórias sem fundamentos, não é?"
+"Os comerciantes do Salão Shenglu deixaram de ser ignorantes há muito tempo e esqueceram seu passado."
+"O Cristal de Areia Vitrificado não pode ser simplesmente transformado em cerâmica, nem mesmo é adequado para fazer tintas luxuosas."
+"Segundo os mineradores do Despenhadeiro — e tenha em mente de não confiar tão rapidamente dessa história também—"
+"Este relógio e pedaço de areia cristalizada veio dos Millelith há quinhentos anos."
+
+Nas sombras do abismo, onde a luz batalhava contra a escuridão, nem mesmo o poder de um Yaksha era capaz de aguentar por muito tempo.
+Ainda mais que os meros mortais tanto precisavam da luz para evitar que se perdessem na cortina de aço da noite que tudo engolia.
+Os Millelith então, coletaram areia brilhante para iluminar o caminho, que acabou lembrando a pálida luz da lua.
+Este relógio, que passou de soldado para soldado, é uma prova viva do tempo que os mortais passaram no abismo.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15024_1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15024_1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..369a4a0f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15024_1_PT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Inicialmente, era um presente de um amigo, que tinha um pequeno mundo interior.
+As suas fontes nunca secavam, por isso era o local ideal para ficar um tempo.
+Ele abraçava o reflexo do sol e da lua, assim como vários peixinhos.
+
+Em comparação com o destino marcado para os Yakshas, ela se considerava muito abençoada.
+Mas o preço a pagar por herdar os ritos antigos era nunca passar muito tempo em terra.
+Naquela época, as águas doces não fluíam tão abundantemente por Liyue.
+A cidade portuária no pé da montanha e as antologias escritas nos planaltos não eram mais que sonhos.
+Mas aquela pessoa, sempre com medo das preocupações, decidiu partir com uma xícara de chá na mão.
+
+O "Porto de Liyue" de que ela falava estava certamente cheio de defeitos como um festival do interior.
+Essa viagem será certamente cheia de discussões, luta e muitas preocupações.
+Ela sabia que ambas gostavam de discutir, mas nenhuma queria se aproximar da multidão.
+Nunca em nenhum outro local poderíamos encontrar outros dois adepti como elas, tão pequenas e admirando e temendo a prosperidade ao mesmo tempo.
+
+"Mas temos muitas promessas entre nós. Isso é algo bom."
+Antes da partida, ela pensou isso.
+"A viagem será divertida, eu irei apresentar alguns velhos amigos para ela."
+
+Mais tarde, os braseiros e bules de chá começaram a ser usados em todo o lugar, e as pessoas aprenderam também a fazer xícaras.
+E assim todos puderam ter uma lua em suas mesas e a segurarem em suas mãos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15024_2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15024_2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..586ed9ca9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15024_2_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Muito tempo atrás, não havia uma balsa para cruzar o rio, somente uma montanha coberta de neblina.
+Antes que o dono dessa montanha decidisse o que plantar nela, alguém se adiantou.
+
+"Quando essa árvore ficar maior, cortarei suas folhas e lhes farei um chá".
+"Quando essa hora chegar, convidaremos Retentora de Nuvem e Formatador de Montanha para virem também..."
+
+"Sério? Você planta árvores do jeito que quiser em meu território, e tem até a audácia de falar algo assim?"
+Mas apesar da jovem senhorita que era dona desta montanha reclamar, ela também podia imaginar a fragrância do chá.
+
+Depois, alguém silenciosamente amarrou este pingente de jade nos falhos finos da pequena árvore.
+E com o passar do tempo, a mestre da montanha retornou, mas com uma aparência diferente.
+E ela nem mais sequer tinha os dedos que podiam desamarrar o pingente. Isso foi há muito tempo...
+
+Muitos anos depois, os galhos dessa árvore foram transplantados para a outra margem do rio pelos mortais que viviam nas montanhas.
+A fragrância do chá também viajava do Vale Chenyu até o Porto de Liyue, e para ainda mais lugares.
+
+Há muitas lendas sobre as árvores de chá do Vale Chenyu. Uma delas diz:
+Não importa a água, o solo ou o sol, essa árvore só crescerá belamente no Vale Chenyu.
+Isso é porque lembra a promessa que velhos amigos fizeram no passado ao lado da muda.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15024_3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15024_3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2723aca02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15024_3_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+O Vale Chenyu possui muitas montanhas, riachos e histórias. Dentre elas, a mais famosa é:
+Muito tempo atrás, para que uma gema preciosa não caísse nas mãos de um demônio, foi jogada na água...
+
+O grande rio de uma lenda possui muitos afluentes, e um deles possui a seguinte história:
+Essa gema foi jade de uma montanha sagrada, entalhada pessoalmente por Rex Lapis.
+E a pedra que foi perdida para as águas também era jade, seja um ornamento, pingente, ou talvez até um cálice.
+Alguns dizem que o jade na história é na verdade uma bela pessoa.
+
+Nas lendas, também se diz que pessoas viram uma paisagem como esta:
+
+Inúmeras carpas com caudas brilhantes como gemas na luz do sol,
+Abandonaram as correntes dos lagos e rios que as criaturas aquáticas estão presas,
+Para então voarem livremente nos vales montanhosos.
+E assim, ao chegar as orelhas de alguém, os pingentes de jade mudaram para certa forma.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15024_4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15024_4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..aef73b5a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15024_4_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Todos os anos, quando as Flores Aromáticas do Espírito desabrocham, a Vila Qiaoying prepara suas cerimônias de chá.
+Quando as flores murcham, chás de flores com nove camadas aromáticas são oferecidos no pavilhão da vila.
+A Flor Aromática do Espírito é passageira, da mesma forma que o súbito aparecimento e desaparecimento de um certo Adeptus.
+Este deixou para trás o ambíguo nome de "Herbolorde", bem como muitas lendas pouco detalhadas.
+
+Em uma dessas histórias, a forma Adeptal de Herbolorde se transformava nos galhos de uma árvore de chá antiga.
+Noutra história, o Adeptus voou para a montanha adeptal para subjugar uma besta maléfica.
+Também há outra história assim:
+
+Uma jovem garota agarrava-se a uma margem, pegou um chapéu apressadamente e o colocou desajeitadamente em sua cabeça.
+Pois se não cobrisse seu rosto, ela se sentiria envergonhada e não se atreveria a falar.
+De repente, o ser que a colocou neste sofrimento emergiu sua cabeça para fora da água.
+As escamas multicoloridas de seu corpo reluziam como se estivessem vangloriando sua vitória.
+
+"*Cof*... *COF* *COF*! Oh, então você sabe nadar? Incrível! Talvez um dia você se afogue!"
+
+Ela falou essas palavras furiosa, mas também em tom jocoso.
+Mas aquele brilho reluzente mergulho para as profundezas para nunca retornar a superfície.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Relic15024_5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Relic15024_5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5850eea29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Relic15024_5_PT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Lendas dizem que a pedra desse pingente de jade veio de uma montanha sagrada muito antiga.
+Assim como uma Concha Estrelada na margem que consegue se lembrar do som das ondas do mar,
+O jade também se lembra do sutil som do correr da água.
+
+Sempre se ouve um rumor como esse nas tavernas...
+"Oh, as lendas dizem que o tesouro mais valioso dos riachos montanhas é jade bruta, e que pode até fazer chover".
+"Mas depois que o mundo foi dividido, os demônios e bestas passaram a desejar seu poder".
+"Por isso, a dona da montanha a dividiu em vários pedaços diferentes para enganar os olhos".
+"Alguns pedaços mergulho no fundo da água, outros escondeu em montanhas, e outros deu como oferendas em altares".
+"Nas lendas do Vale de Jade, esses ornamentos de jade são bênçãos dos contratos de um deus".
+"Mas, mesmo depois de todos esses anos, ninguém conseguiu encontrá-los..."
+
+A Sacerdotisa sempre levava esse pingente de jade com ela cuidadosamente.
+Alguns anos antes de partir, ela deixou uma amiga pouco refinada o ver em segredo.
+A Sacerdotisa falou solenemente da história de seus padrões, e do contrato feito pelo deus com os antepassados,
+Mas sua amiga só estava concentrada em moer ervas em um almofariz e a ignorou.
+
+"Esse ritual é o mesmo todos os anos. Já não sei quantas vezes eu o lhe contei".
+"Você não disse que me levaria para tomar chá? Vamos falar disso depois".
+Mas o que saiu da água não era o que ela imaginava, e no final acabou por desaparecer nela...
+
+Até hoje, os artesãos do Porto Yilong ainda fazem ornamentos simples como esse.
+As lendas dizem que comerciantes que estão visitando o local também colocam esses brincos de jade próximos aos seus ouvidos,
+Se perguntando se realmente ouvirão o som da chuva sutilmente golpeando as pedras da montanha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic1_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic2_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic3_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic4_PT.txt b/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic4_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic4_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic5_PT.txt b/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic5_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/SeiraiIslandPic5_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/TejimaMail_PT.txt b/Resources/Readable/PT/TejimaMail_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..abfb396c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/TejimaMail_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+"Se acabarmos nos separando nesta guerra, espere por mim na Vila Konda. Haverá um abrigo seguro para nós."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/VermeerPic1_PT.txt b/Resources/Readable/PT/VermeerPic1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/VermeerPic1_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/VermeerPic2_PT.txt b/Resources/Readable/PT/VermeerPic2_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/VermeerPic2_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/VermeerPic3_PT.txt b/Resources/Readable/PT/VermeerPic3_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/VermeerPic3_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11101_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11101_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ef884a51
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11101_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+As jornadas sempre estão repletas de novos encontros e despedidas.
+O companheiro leal do Viajante que nunca o abandona,
+Temo que só reste o sonho da espada longa e da viagem longínqua.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11201_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11201_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..410562d2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11201_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Ao contrário da crença popular, a prata não tem o poder de afastar demônios.
+O Viajante não tinha pensamentos que o distraíam, estava focado em cortar o ponto mágico da bruxa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11301_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11301_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..581807af5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11301_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Uma firme espada de aço forjada pelo método de dobras,
+Tem um brilho frio e opaco.
+Pertenceu a um famoso aventureiro que visitou as imensidões da terra,
+Com ela, feriu os ossos de ferro dos monstros e lutou contra bandidos.
+Mas no fim,
+Por uma mulher, ele abandonou a vasta terra e o céu infinito,
+Seus colegas na Guilda, sua confiável Lâmina Fria, seus velhos amigos, tudo para ficar com a mulher que amava.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11302_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11302_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..669b114c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11302_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Essa espada possui um nome completo extraordinário:
+"Prenúncio Triunfante da Madrugada que Aponta para a Vitória".
+Mas apenas uma pessoa caiu para essa espada no campo de batalha:
+Uma noite, desembainhou a espada triunfantemente,
+o céu da noite iluminou-se, claro como o dia.
+Revelando sua localização exata,
+Choveram flechas sobre ele.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11303_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11303_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..333eb9676
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11303_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Uma espada confiável e equilibrada feita de aço de qualidade.
+A desvantagem é que seu cabo é menor, reduzindo sua durabilidade das de cabo maior.
+No entanto, este projeto permite um espaço no cabo rebaixado, ideal para armazenar pequenas facas, tesouras, fiapos, etc.
+Daí o nome, Espada do Viajante, pois no seu interior pode guardar todas as espécies de coisas...?
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11304_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11304_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d283ccdc9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11304_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+"Por que sua espada está no chão?"
+"Estou bronzeando a espada para torná-la mais escura."
+"Por que a espada tem que tomar banho de sol?"
+"Ótima pergunta, caro amigo. O que mais é preto?"
+"Corvos?"
+"...Claro. O que mais?"
+"Hum... Panelas de aço!"
+"Ótimo raciocínio! O que tem embaixo da panela?"
+"Fogo!"
+"E de onde vem o fogo?"
+A garota pensou por um tempo, percebendo a resposta subitamente.
+"Carvão! Carvão é preto!"
+"É isso mesmo! O carvão, ou carbono, é o que torna o ferro mais forte. Mas eu imagino que posso apenas escurecer a espada bronzeando-a."
+Ao terminar de falar, ele virou a espada.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11305_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11305_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8be6b9fa8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11305_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Dizem que o Peixe Tigre estava entre os favoritos do povo de Liyue.
+Com o passar do tempo, as pessoas começaram a chamar o peixe de Peixe Tigre.
+Agora, é difícil encontrar os verdadeiros Peixes Tigre.
+Mas os filés de Peixe Tigre se tornaram sinônimos de peixe delicioso para o povo de Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11306_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11306_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..467465dee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11306_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+O mestre da espada pulou do mais alto ponto do Relevo de Jueyun com um salto,
+Perfurou as nuvens enquanto os ventos gritavam nos seus ouvidos.
+Mas o que se seguiu foi o som de ossos quebrando.
+Nessa hora ele soube que há coisas que a esgrima não pode realizar.
+Penhorou a espada para comprar remédios.
+Mas o mestre da espada sabia, a jornada para voar ainda não havia acabado!
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11401_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11401_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b321d7b88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11401_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Uma espada longa padrão dos Cavaleiros de Favonius, só é entregue após a aprovação do Grande Mestre e da Igreja.
+Os artesãos em Mondstadt alcançaram alguns resultados em afinidade elemental ao estudar o Anemo de Mondstadt.
+Esta espada leve e ágil não é apenas uma honra concedida a um Cavaleiro de Favonius, mas também o fruto do trabalho árduo e das habilidades dos guardiões de Mondstadt.
+Ela pode canalizar a energia elemental com facilidade. Seu portador faria bem em lembrar que sua lâmina afiada se destina a defender, não atacar.
+
+A arte tradicional da Espada de Favonius foi originada pelo seu amigo de infância e sua contraparte espiritual de Arundolyn, o Leão da Luz, cujo nome era Rostam, o Filhote de Lobo.
+A lenda diz que ele poderia cortar cada gota de chuva do céu, e que o vento de sua dança com espada poderia dividir a rosa e extinguir a tocha.
+Nisto reside a essência da técnica com espada dos Favonius: a leveza, a rapidez e na precisão na defesa de Mondstadt.
+
+Aos vinte e sete anos, Rostam recebeu o título de Filhote de Lobo.
+A tradição dos Cavaleiros de Favonius ditava que os títulos de Leão e Lobo eram reservados para aqueles com grande potencial de liderança,
+tais indivíduos um dia assumiriam a posição de Grande Mestre, devotando-se para liderar uma legião de cavaleiros para proteger Mondstadt.
+Mas, apesar dele ter cumprido seus deveres fielmente, e se dedicar à Mondstadt, Rostam não viveria para ver esse dia.
+
+Desde que Rostam introduziu sua técnica de espada, nenhum outro praticante alcançou sua habilidade lendária.
+Mas seu fervor, junto com sua vontade para proteger Mondstadt, permaneceram com os cavaleiros por gerações.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11402_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11402_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9c11d0a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11402_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Uma ágil espada com buracos e entalhes delicados na lâmina.
+A espada emite o som de uma flauta quando é empunhada por alguém com a habilidade necessária. O timbre e o tom eram determinados pelo ângulo em que ela era balançada.
+Esta espada foi enterrada quando a Trupe se dissolveu. Desenterrada anos depois, ela já perdeu sua capacidade de cantar há muito tempo.
+Mesmo assim, ainda é uma arma letal.
+
+Entre os membros da Trupe Itinerante estava uma valente bailarina espadachim.
+Depois da tentativa da Trupe derrubar a classe dominante falhar, ela foi escravizada como uma gladiadora.
+
+Apesar de perder seus companheiros e sua esperança, ela ainda lutava bravamente.
+Sua espada cantava com o resplendor da luz matinal, quando passaram a chamá-la de 'Espadachim da Luz da Alvorada'.
+
+Em sua juventude, o Cavaleiro da Alvorada, Ragnvindr, estava na comitiva de outro cavaleiro.
+Ele foi com seu mestre para ver uma luta de gladiadores, e foi movido pelo final esplêndido da Espadachim da Luz da Alvorada.
+Ele se nomeou Cavaleiro da Alvorada em sua honra, e sabia em seu coração o que devia fazer em seguida.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11403_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11403_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5195d0d4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11403_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+No penhasco de frente para o mar oriental, os ancestrais adoravam o mestre do tempo e Anemo juntos.
+As duas histórias estão relacionadas; como diz o ditado, "O Anemo trouxe as histórias, entretanto, foi o tempo que as nutriu."
+Essa espada conta a história da proteção para mostrar seu valor.
+Originalmente apenas um adereço, sua lâmina foi afiada pela passagem do tempo.
+
+Essa espada já pertenceu ao gentil clã Gunnhildr.
+Nas cerimônias de sacrifício, eles encenavam a defesa de Mondstadt.
+
+Eram três atos na cerimônia dedicados aos ventos do tempo.
+O ato final contava a história da proteção de Mondstadt, da vida e liberdade.
+
+A cerimônia e sua história foram agora perdidas.
+Mas o clã Gunnhildr continua a agir como guardião de Mondstadt até hoje.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11404_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11404_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..08e3b542a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11404_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Uma espada larga usada por um nobre que governou Mondstadt. Foi elaborada artesanalmente com materiais de altíssima qualidade.
+Por essa razão, mesmo depois de ter sido passada por gerações permanece tão afiada.
+Antigamente, a habilidade com a espada era uma habilidade obrigatória para os nobres.
+Entretanto, foi com o propósito de refinar a sabedoria e a elegância, não para uso em combate.
+Infelizmente, a sabedoria e a elegância foram esquecidas. A arte da espada tornou-se meramente uma questão de formalidade.
+
+Vinte e seis séculos atrás foi a era dos habitantes mais antigos de Mondstadt.
+Eles fizeram um juramento solene, depois que o novo Arconte Anemo desceu e reformou o mundo:
+
+"Por Mondstadt, como sempre. Pelas planícies verdejantes, pelas colinas e pelas florestas de Mondstadt. Que elas continuem a florescer, como sempre."
+"Por liberdade eterna de Mondstadt! Para proteger Mondstadt do frio da nevasca e da opressão do tirano!"
+
+Não importa o que possa vir a acontecer em Mondstadt, seja a tirania humana ou a infestação de monstros, ou mesmo que essa tábua na qual está escrito o juramento de proteção for destruída,
+O próprio juramento será para sempre suportado pelos ventos, acariciando suavemente Mondstadt com amor, e defendendo firmemente Mondstadt como um pai carinhoso.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11405_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11405_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce71c2ffe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11405_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Uma espada lendária, segundo os rumores de Liyue.
+Dizia-se que a sua bainha era feita de madeira de águia, decorada com mica e esculpida com imagens de guerra.
+Esta bainha inestimável, entretanto, foi perdida.
+Para a lâmina, a bainha era sua prisão, impedindo-a de seu verdadeiro propósito.
+A lâmina é tão afiada que suas vítimas só perceberiam que tinham sido atingidas uma hora depois.
+
+Diz-se que Kunwu forjou esta preciosa espada afiada em apenas um dia, embora tenha trabalhado durante todo o dia e toda a noite para fazê-lo.
+Mas quando o velho mestre de Kunwu viu o trabalho de seu aprendiz, ele cerrou os punhos, suspirou de angústia, e bateu no chão com seu cajado.
+"Oh, que lamentável que é esta coisa, que não tem compaixão."
+O mestre soltou um suspiro final, longo e saiu mancando.
+
+Kunwu ponderou as palavras de seu mestre durante três dias, e não tocou numa única lâmina naquele tempo.
+Depois, ele passou um ano inteiro esculpindo cuidadosamente uma bainha de madeira em forma de águia.
+
+Kunwu achou que uma bainha elegante e opulenta seria certamente suficiente para subjugar a selvageria e a violência da lâmina.
+Mas então a preciosa espada foi perdida entre o povo comum. A lâmina afiada sobreviveu, mas tudo o que restou da bainha foi sua história.
+Pois a lâmina afiada procura apenas se banhar no sangue de suas vítimas, e não se pode fazer nenhuma bainha que possa refrear este desejo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11406_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11406_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cda4f3fbe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11406_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Um antigo protótipo de espada do arsenal de Liyue. O número do lote desapareceu e não existem registros para confirmar a data de produção.
+A espada antiga foi esculpida com padrões de nuvens, o que lhe dá um leve brilho dourado à luz do sol enquanto ela se balança no ar.
+
+Diz-se que os cuteleiros por trás dessa arma alcançaram o limite de suas habilidades e foram forçados a inovar.
+Yun Hui, chefe da casa da forja da família Yun, abordou o renomado artesão Han Wu. Com a experiência combinada de ambos os lados, Han Wu elaborou projetos para uma nova série de armas, simplesmente chamada de "os protótipos."
+A primeira espada feita seguindo este desenho já tinha a sensação de uma arma formidável.
+
+Enquanto experimentava a espada no Monte Tianheng, Han Wu a deixou cair acidentalmente no chão.
+A espada provocou um corrente de ar, furioso como tornado, que abriu uma rachadura grande na rocha.
+Han Wu tomou como um sinal dos céus. Ele declarou: "Esta espada será chamada de Rancor, Destruidor de Rochas".
+
+Esta espada é capaz de mover montanhas e rios e possui o poder de mil picos em sua ponta.
+Esta espada que corta rochas como manteiga tornou-se a base para todas as espadas subsequentes feitas em Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11407_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11407_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4397dfe28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11407_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+O mundo vem para Liyue. Esta é uma grande honra para o grande porto comercial.
+Com as marés das pessoas também vieram tesouros exóticos.
+Esta espada, que lembra uma agulha em seu design de ponta, sacrifica a habilidade de cortar em favor de um dano penetrante.
+É necessário um nível de habilidade para realizar todo o seu potencial. No entanto, ainda serve como uma boa espada, mesmo para aqueles que a empunham sem habilidade especial.
+
+Uma arma que veio de uma costa distante que uma vez foi pendurada na cintura de um marinheiro.
+Uma lâmina fina e elegante, destacou-se em meio à aspereza e ao caos do mar.
+
+Quando as pessoas curiosas perguntaram, o capitão do barco desviou suas perguntas. Existiam muitos rumores sobre a origem da espada.
+Alguns disseram que foi vencido em uma batalha contra piratas, outros que foi um saque de um ataque.
+
+Mas quando o sol brilhava seus raios carmesim no céu antes da noite, e as velas eram baixadas, o Primeiro Oficial do Capitão polia suavemente a lâmina.
+Relembrando sua antiga vida no Reino do Vento, o tempo que ele passou em peregrinação como um nômade marcial,
+relembrando uma garota de sua cidade natal, um amor que terminou cedo demais e uma promessa de reencontro.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11408_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11408_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6705fb526
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11408_PT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Uma espada longa feita por pedra negra super rara, afiada o suficiente para quebrar ouro e jade.
+Em uma noite sem nuvens, ao luar, se vê um vermelho profundo no meio da lâmina da espada que se estende por vários centímetros,
+Seu brilho vermelho-sangue cintila levemente no escuro, como se a lâmina estivesse uivando pela noite afora, anunciando seu desejo de dilacerar a terra.
+
+Após a concepção dos novos protótipos, o mestre artesão Han Wu reformulou todo o seu catálogo de armas,
+este desenho em particular utilizou uma substância rara, pedra negra cristalizada, para produzir uma lâmina de qualidade superior.
+Ao forjar uma espada de pedra negra, diferenças sutis na temperatura e no tipo de água usada para resfriamento podem influenciar a dureza final e a durabilidade da lâmina.
+Isso representa um grande desafio para os fabricantes de armamento de pedra negra. Como a montanha por conquistar, ou o domínio por desbloquear, é algo que o cuteleiro tem que superar.
+Como o Han Wu se fascinava por forjar as espadas, graças ao contato do seu amigo Yun, ele vai pessoalmente ao Despenhadeiro para coletar os melhores materiais.
+Mas um deslizamento de terra ocorreu na veia; várias pessoas ficaram presas no subsolo por quatro longos dias.
+
+Aprisionados nas paredes de rocha impenetráveis da caverna, a tripulação descobriu que suas ferramentas de mineração eram inúteis.
+A falta de indicação da passagem dos dias e a escuridão permanente acabaram por pesar na estabilidade mental dos homens presos, que começaram a ceder à loucura.
+Quando eles pensaram que todas as esperanças estavam perdidas, o Han Wu pensou ter visto uma luz bruxuleante emanar do canto da caverna, onde estava o protótipo de espada que tinha trazido consigo para a mina...
+Com essa espada, ele abriu caminho para a liberdade, e os sobreviventes emergiram dos buracos da terra para a gloriosa luz solar brilhante. Mas, no momento em que o primeiro raio de sol fez contato com a lâmina, ela se quebrou em um milhão de pedaços.
+Toda a força deixou as pernas do mestre artesão e ele desmaiou no chão. Meses depois, ele refez a espada e declarou: "Esta espada deverá ser chamada de Espada Longa do Penhasco Obscuro, pois é feita de pedra negra."
+Todos os que viram a espada longa do Penhasco Obscuro foram enfeitiçados por sua beleza, encantados por sua nitidez, e seduzidos por sua tenacidade.
+Mas a tripulação não falou uma só palavra do que testemunharam durante o incidente nas minas...
+
+"Na escuridão profunda, o artesão atingiu a rocha com a sua espada com toda a sua força, daí surgiu um som como um relâmpago."
+Entre os sons causados pelas espadas, talvez eles já tenham um pressentimento de que ocorrerá um terremoto daqui a uns anos.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11409_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11409_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e90892a52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11409_PT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Uma lâmina que tem sede de sangue fresco será despertada por seu cheiro.
+Aqueles que a possuem, empunham e alimentam sempre terão forças para matar.
+Até que até mesmo uma alma pura seja enegrecida pelo derramamento de sangue...
+
+Era uma vez um cavaleiro branco brilhante, que almejava sempre o caminho da justiça.
+Vestido com uma armadura polida, uma espada de brilho espelhado pendurada em seu quadril.
+Onde quer que houvesse injustiça, bestas devoradoras de homens, ou fogo à distância,
+o Cavaleiro cavalgaria apressadamente, para cortar, fatiar e perfurar.
+Seguindo os ensinamentos do Filhote de Lobo, que lhe ensinou cavalheirismo, justiça e o manejo com a espada,
+ele os cortou, fatiou e perfurou da cabeça aos pés...
+Até que a justiça tivesse sido realizada, e o monstro não se movesse mais.
+
+"Em um certo momento, me tornei viciado em cortar, fatiar e perfurar."
+"Quando a ponta da minha lâmina encontra a carne do meu inimigo, ela manda um formigamento pela minha coluna."
+"Ah, eu pensei comigo mesmo. Esse deve ser o sentimento da justiça sendo feita."
+"Enquanto eu cortar, fatiar e perfurar o mal neste mundo perverso,"
+"Algum dia, algum dia, tudo estará purificado."
+
+"Oh, cavaleiro tolo, a chacina em nome da justiça ainda é uma chacina."
+"Não. A chacina em nome da justiça é justiça."
+
+Cortar, fatiar e perfurar. Só assim você terá a justiça sendo feita!
+Ainda que as flores brancas que as donzelas lhe oferecem sejam negras ensanguentadas, ainda que sua espada não brilhe mais,
+Ainda que seu rosto justo se torne hediondo, e você deva ser forçado a usar uma máscara de ferro,
+Ainda que aqueles que você defende não possam entendê-lo, nunca pare!
+
+E assim, o cavaleiro manchado de sangue persistiu em seu caminho, perseguindo monstros em nome da justiça,
+até que ele encontrou um reino antigo e arruinado, onde descobriu a injustiça final...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11410_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11410_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..557bb367b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11410_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Uma poderosa e nobre espada longa que irrompe como um clarão de luz das profundezas da noite.
+Até o final, nem mesmo uma única vez o gume da espada foi manchado por sangue.
+Diz-se que ao longo das gerações, muitas espadas fabricadas para o mais nobre dos cavaleiros têm sido baseadas neste projeto.
+
+A lâmina escurecida se misturou nas noites de antigamente com facilidade,
+pois naqueles dias, as pessoas temiam acender fogos durante a noite.
+De acordo com as canções de alguns bardos, a espada foi manchada de preto durante a era da aristocracia.
+
+Ler os contos e canções de seus ancestrais íntegros plantou sementes de rebelião no coração do jovem nobre.
+Quando chegou a hora, ele abandonou a sua venerável casa, roubou sua espada e se escondeu nas ruas.
+Lá ele vagou pelos becos escuros e tavernas como o povo comum, e colocou sua nobre esgrima em uso roubando os ricos para dar aos pobres.
+Sob a cobertura da noite, a espada de um arsenal opulento saltou sobre telhados e ruas nas mãos de uma pessoa com sangue igualmente nobre,
+O fio pristino da lâmina permaneceu imaculado, assim como o coração do ladrão cavalheiro que abandonou sua linhagem corrupta.
+
+Mas aqueles dias de vinho, música e juventude estavam destinados ao fim, após o que muitas coisas aconteceriam.
+No final, quando sob o luar, ele enterrou sua amada lâmina e fugiu atravessando do mar,
+Ele se lembrou daquela noite quando a havia roubado do cofre de sua família,
+O juramento que ele fez naquela noite para a sua família, o passado e o presente, estas terras e o seu irmão leal Ebelhart:
+"Mesmo que seja só um pouco, quero usar minhas forças para mudar este mundo obscuro."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11411_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11411_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7805ae482
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11411_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Vazio
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11412_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11412_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f93ddcd43
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11412_PT.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Esta é a prova de que você veio a este mundo por meios especiais.
+Somente alguém que desafiou o "mundo" pode empunhar tal espada.
+
+Quando esta espada foi brandida pela última vez, a humanidade estava tentando preservar um mundo condenado.
+Esse mundo foi seu último e único lar.
+Esta espada foi desembainhada para desafiar esse destino de destruição.
+Ir contra a lei do universo que diz que "todos os que existem devem um dia perecer",
+e isso foi tão ridículo quanto atacar um moinho de vento com uma lança, montado a cavalo...
+
+Mas, realmente, quando alguém se depara com um destino final, quando se confronta com a escuridão devoradora de estrelas,
+Que arma seria adequada para alguém empunhar? Só pode ser uma espada.
+No mínimo, levará a memória daqueles que enfrentaram seus fins sem medo...
+
+Quando você empunha esta espada, você procura as respostas escondidas dentro deste mundo.
+Neste mundo, tal arma pode ser usada sem nenhum problema.
+Não pelo fato de que o universo não lanças sombras aqui, e certamente não simplesmente porque se adéqua à estética...
+Mas talvez esta busca seja o motivo pelo qual você desceu a este reino em primeiro lugar.
+
+Quando o passado é apenas pó, e o futuro prestes a chegar,
+à medida que o presente se desvanece, você pode confiar nesta lâmina.
+Ter uma arma para autodefesa, é claro, sempre uma boa ideia. Afinal de contas, esta foi forjada para alguém como você.
+Alguém que enfrenta seus desafios e persegue a verdade.
+Pegue-a e caminhe por este mundo,
+
+e enfrente todos os desafios e mistérios que ela tem a oferecer a você.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11413_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11413_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b88977b72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11413_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Isso aconteceu muito tempo atrás...
+
+Incapaz de obter vida ao nascer, incapaz de realizar seus desejos,
+hesitando no universo escuro, ressentindo de sonhos falhos,
+utilizando meu corpo para nascer nesse mundo.
+
+Depois, minhas adoráveis crianças,
+Pareciam como o fluxo da água da chuva, ou como as plantas viradas rumo ao Sol,
+Vá até um local belo e mostre sua própria beleza.
+
+Essas são as memórias de Durin sobre sua mãe...
+
+"Mamãe, obrigado, mamãe."
+"Dê-me asas que possam voar alto e um corpo que possa aguentar tudo."
+"Eu quero ir para um local com belas canções, mamãe."
+"Contar para eles sobre todos, e sobre você."
+"Diga para eles o quão bonita é a minha terra!"
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11414_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11414_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3965d1916
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11414_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+A Lâmina Kageuta, uma das cópias da famosa espada "Komoku Tenmoku de Ponta Fina".
+Ela foi dada de presente para a família Saimon por Douin, o patriarca da família Iwakura.
+Esse presente foi dado graças aos cuidados que recebeu deles quando estava vivendo em reclusão na Vila Konda.
+
+Dizem que a técnica secreta de Iwakura, Varredura de Tengus, só pode ser executada quando não existe nenhum traço de confusão no coração.
+No passado, o nome Varredura de Tengus soava como “Derrubada de Tengus”. Era a técnica que podia cortar um Tengu que estivesse voando no céu.
+Por centenas de anos, o espadachim Iwakura, que herdou o nome de In, usou sua técnica secreta para matar incontáveis monstros e demônios.
+
+Na lenda, a Varredura de Tengus foi criada no pátio de um pequeno santuário onde não havia incenso.
+A técnica era tão poderosa que destruiu todos os prédios, e a espada de Iwakura Douin foi partida em duas.
+Depois disso, com sua habilidade no uso de espadas, ele fundou a Arte Iwakura e se tornou o guia do Clã Kujou.
+Ele também fez com que o mestre Amenoma daquela época forjasse a arma que seria passada na linhagem "In", a "Hakuen Bankou Amenoma".
+
+Existem muitas lendas sobre as façanhas dessa espada. Dizem que ela é tão afiada que pode cortar até mesmo o destino dos homens.
+Quanto ao extenso nome, dizem que Iwakura Douyinn o especificou para Amenoma que fosse assim quando a criou.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11415_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11415_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c561034f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11415_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Separe o pó das chamas com alegria, e extraia o refinado do bruto.
+Pois tudo no universo vêm de uma única fonte, portanto, tudo pode ser derivado de um único pensamento.
+Você deve perseguir aquilo que seu irmão mais velho, o cavalo branco de um só chifre, não pôde realizar.
+Alcance o lado remoto da filosofia e crie um novo destino para mim e para seus irmãos...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11501_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11501_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a713e2e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11501_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Todos sabiam que a proteção do falcão era uma bênção dos Favonius.
+Poucos sabiam que a benção de Favonius eram para os forasteiros.
+
+Sob a tirania dos velhos nobres, Mondstadt clamava por liberdade,
+Os lutadores estrangeiros exilados foram escravizados no Reino do Vento.
+Ela não se ajoelhou para a injustiça e engano, mas lutou para ser um bom exemplo,
+derrubou os nobres bárbaros, estabeleceu os Cavaleiros de Favonius e a Igreja,
+foi abençoada ao ponto de receber o privilégio de caminhar junto com os deuses.
+
+Essa era sua espada que testemunhou todas as suas dificuldades e conquistas,
+Testemunho de suas conquistas para espalhar por Mondstadt.
+Você pode sentir seu espírito implacável enquanto brande sua espada:
+
+Justiça para os oprimidos,
+liberdade para os acorrentados,
+sabedoria para os enganados.
+Que o vento da justiça e liberdade liderem o caminho.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11502_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11502_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..33378bc71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11502_PT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Uma presa que perfura os céus.
+Uma vez perfurou as escamas douradas pretas do reino do abismo,
+e cortou as gargantas dos filhos de antigos pecadores.
+
+Mondstadt uma vez foi ameaçada pelo dragão Durin.
+Sua inveja da prosperidade de Mondstadt gerava o mal, envenenando à terra.
+Naqueles dias escuros, Mondstadt estava cercada por monstros e terras áridas.
+Ouvindo o clamor do povo por ajuda, o Arconte Anemo desceu dos céus e acordou Dvalin.
+Dvalin correu com o vento e através os céus, lutando por toda a vida.
+
+Abençoado pelo Arconte Anemo, Dvalin lutou contra o dragão do mal.
+As nuvens se dividiram e o céu ficou roxo; a última hora de Mondstadt parecia ter chegado.
+Eventualmente, as presas abençoadas de Dvalin perfuraram a garganta de Durin.
+O Durin caiu, mas o Dvalin foi envenenado pelo sangue contaminado do Durin.
+
+Incapaz de aguentar a dor, Dvalin caiu inconsciente,
+Até mesmo os bardos mais eruditos não sabem onde Dvalin dormiu.
+Séculos passaram, e o sacrifício de Dvalin foi esquecido pelo povo de Mondstadt.
+Quando Dvalin finalmente acordou, seu amigo e o som reconfortante de sua lira já haviam partido.
+E aqueles que ele protegia agora se encolheram de medo ao vê-lo.
+
+A honra restaurada e o veneno purificado.
+As baladas devolverão ao povo a memória esquecida.
+Essa espada é uma promessa que o nome de Dvalin será restaurado.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11503_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11503_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9e63cbe1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11503_PT.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+No passado existia uma canção popular que era cantada quando se bebia, era assim:
+"Se alguém arranca sua língua, você ainda pode cantar com seus olhos."
+"Se alguém cega seus olhos, você ainda pode ver com seus ouvidos."
+"Se alguém conspira para destruir o amanhã, então faça um brinde a eles."
+"Pois mesmo que o amanhã morra, essa música permanecerá viva."
+
+Dizem que o caráter de uma região segue o de seu arconte, e que isso vale tanto para o povo quanto para a própria terra.
+Mas foi o arconte irrestrito que concedeu amor à liberdade e ao vinho à terra e às pessoas em meio ao conflito?
+Ou foram as pessoas que nutriram o amor do Arconte Anemo pela liberdade enquanto ansiavam por ele em meio ao vento uivante e ao gelo?
+Esta é uma pergunta que não pode mais ser respondida.
+
+Mas aquela música é geralmente cantada em períodos obscuros.
+Seja nos dias em que Decarabian reinava de sua torre,
+Ou quando a nobreza corrupta derrubou a estátua do arconte,
+Em sótãos confinados, becos escuros e tavernas decrépitas,
+A música vazava do punho da tirania, e se tornou um hino da resistência dos heróis.
+
+No passado distante, uma cidade silenciosa rodeada por todos os lados,
+Gritos de felicidade ecoaram ao som de uma lira e, finalmente, perfuraram a prisão das tempestades furiosas.
+Um certo grupo, formado por um jovem, um espírito, um arqueiro, um cavaleiro e um guerreiro errante de cabelo vermelho,
+Vieram e pararam frente à torre que parecia uma lança perfurando o céu,
+que projetava uma sobra como a de um titã,
+e juraram que seriam livres, que destruiriam o reinado do tirano solitário da torre.
+
+Aqueles fracos enfermos que não conseguiam escalar a torre, em vez disso, cantavam a canção que, até agora, só tinha sido sussurrada por onde o vento não chegava,
+E aquela canção para brindar elevou-se com força suficiente para sacudir as muralhas da cidade, estimulando os heróis enquanto as subiam...
+"Se alguém arranca sua língua, você ainda pode cantar com seus olhos."
+"Se alguém cega seus olhos, você ainda pode ver com seus ouvidos."
+"Mas se alguém se atrever a roubar sua canção, essa liberdade que tanto deseja..."
+"— Então, isso jamais poderá ser perdoado!"
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11504_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11504_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2610c6e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11504_PT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Naqueles tempos antigos, quando os deuses e todas as espécies de criaturas estranhas andavam pela terra,
+no tempo de caos no céu e na terra, a humanidade não podia deixar de fazer essa pergunta...
+"Por favor me diga, para onde foram nossos entes queridos, filhos e filhas?"
+"Por favor me diga, quando aqueles que partiram poderão retornar?"
+"Ah, ah, mestre, até quando continuarão esses anos assustadores?"
+
+Ainda que fossem um povo que cresceu nas montanhas, o coração também pode partir com a dor.
+Ainda que não falassem uma palavra e acreditassem teimosamente nos deuses, sua visão poderia se tornar irritada.
+Ainda que não tivessem abandonado essas perguntas, as dúvidas escondidas no fundo do coração também podem sair.
+
+O Arconte Geo fez um milagre, cortou do puro Âmbar dourado uma lâmina,
+com um corte arrancou o topo de uma montanha, estabelecendo seu contrato supremo com o povo.
+As pessoas que se separaram inevitavelmente se reunirão; as pessoas que quebraram um contrato inevitavelmente serão punidas.
+Aqueles que perderam o verdadeiro amor, que perderam o que valorizavam e que sofreram injustiças serão recompensados.
+
+Talvez seja um dos incontáveis dialetos de Liyue que não é possível saber sua autenticidade.
+Mas talvez o acordo do Arconte Geo ainda esteja em vigor em Liyue hoje.
+Trair o contrato é ter como inimigo o deus que cuida dessa terra.
+Os picos das montanhas que Rex Lapis cortou mais cedo ou mais tarde cairão sobre as cabeças dos traidores.
+
+Ainda há lendas nessas terras de que um dia seu verdadeiro mestre aparecerá novamente.
+Nessa hora, essa grande lâmina irradiará uma luz dourada novamente, e cortará as injustiças neste mundo...
+Assim como o juramento que o Arconte Geo estabeleceu em frente ao povo incontáveis anos antes.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11505_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11505_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ca1a9789
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11505_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Dizem que na época que Liyue estava prosperando, Rex Lapis andava pela terra com uma espada entalhada em jade.
+Apesar de ter sido utilizada incessantemente pelos anos, a ponta coberta de sangue sempre foi afiada, mantendo seu brilho como se fosse nova.
+O sangue que a cobria foi disperso pelos anos e pela água, mas as memórias e ódios condensados nela nunca foram limpos.
+
+"O jade tem alma e temperamento como o de uma água esverdeada, pois pode limpar o próprio rancor em si."
+"Mas quem aliviará a agonia da jade por ter se tornado um instrumento de massacre?"
+
+Essas palavras de um amigo há muito esquecido eram tanto um lamento quanto um suspiro.
+Mas as inexoráveis engrenagens do destino abafariam essas palavras de compaixão.
+
+Com o passar de vários anos, muitos que outrora se divertiam juntos se tornaram inimigos mortais,
+Enquanto aqueles que traíram o próximo ou lutaram até a morte passaram a dividir uma bebida após o fim de seu ódio.
+O mesmo aconteceu com esta espada preciosa, entalhada como se fosse um presente caro a ser dado a uma certa pessoa.
+Este jade também foi cortado por amor à paz e ao luxo.
+
+Quando as taças de vinho estão cheias de sangue e sentimentos ternos são dilacerados pela ambição fria e reduzidos a pó lançado ao vento,
+Os presentes não dados e os sentimentos não declarados se tornarão lâminas afiadas com as quais amigos antigos serão separados.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11506_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11506_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f410cf9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11506_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Teste
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11507_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11507_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f410cf9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11507_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Teste
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11509_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11509_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..13f46b452
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11509_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+Uma das muitas espadas que a Shogun concedeu para Hatamoto. Dizem que ela pode invocar os poderes do relâmpago e cortar qualquer coisa, incluindo as montanhas, o vento, a noite e até mesmo a névoa ao meio.
+Uma vez, ela foi partida em mil pedaços. Após ser reforjada, o corpo da lâmina foi decorado com tiras que lembram uma cadeia de nuvens.
+
+A canção popular diz "Arataki do Portão Frontal, Iwakura o Sucessor, a Serpente Kitain e Takamine o Cortador da Névoa".
+As crianças que adoravam artes marciais justapunham os famosos artistas marciais da história. Takamine Cortador da Névoa era o mesmo dono desta espada.
+Certa vez, ele viajou com um sacerdote em uma missão de purificação de profanações e usou sua técnica de lâmina secreta "Takamine Cortador da Névoa" para matar incontáveis monstros e Tatarigami.
+Ele também aprendeu a habilidade de controlar arcos com os tengus de Yougou e transmitiu esse conhecimento para o portador escolhido por ele.
+Contudo, a técnica de espada secreta, Cortador da Névoa, não teve sucessores e agora permanece adormecida apenas em manuscritos, desenhos e contos de fadas.
+
+Durante o fim de sua carreira, ele assumiu a posição de auxiliar no exército da Shogun e lutou contra o exército das trevas.
+
+Se ele não tivesse deixado seu amado arco para ela como uma aposta, talvez as coisas tivessem sido diferentes.
+Mas verdadeiros apostadores nunca devem se arrepender, se preocupar com o que poderia acontecer e lamentar o que aconteceu.
+Os inimigos surgem como a névoa. Então, continue cortando com a técnica que pode dispersar a densa névoa da noite.
+Desde que os golpes sejam rápidos o suficiente, a névoa escura será dissipada e a luz poderá ser vista.
+
+"Asase, nossa promessa... não, eu não perderei essa aposta."
+"Eu voltarei e reivindicarei o arco que apostei, eu reivindicarei o futuro como meu prêmio!"
+
+Como uma interminável cadeia de relâmpagos, ele e Cortador da Névoa mataram incontáveis demônios juntos.
+Contudo, a espada não era tão resistente quanto o espadachim. Ela foi quebrando aos poucos.
+E ele acabou submerso naquela névoa densa e escura...
+No fim, apenas partes dos fragmentos da lâmina foram recuperados para uma nova arma, que herdou o nome de Cortador da Névoa.
+
+Como uma aranha agarra suas presas no escuro, o guerreiro segurou com força o cabo da espada quebrada.
+Na névoa escura, ele continuava se lembrando teimosamente.
+O resultado do jogo ainda não foi decidido. Devo voltar para Asase...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon11510_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon11510_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4a87ea77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon11510_PT.txt
@@ -0,0 +1,53 @@
+
+Essa lâmina foi registrada na "Antologia de Lâminas de Inazuma", escrita pelo Inspetor Mikoshi Nagamasa de Tatarasuna.
+Existiam duas espadas da série "Geppaku Futsu" feitas pela Escola Futsu: "Ondulação" e "Maremoto",
+Dessas duas, "Maremoto" é a única lâmina forjada pelo grande ferreiro Masagomaru que perdurou até hoje.
+
+Muitos dizem que as lâminas estão gravadas com as almas daqueles que as forjam...
+É assim que a Antologia começa.
+Dizem que a lâmina "Ondulação" foi forjada pela terceira geração de mestres da escola, o Mestre Futsu Minori.
+Sua espada era de um azul pálido, e sua lâmina era bela como a água ondulante, por isso era comumente vista nas cinturas dos guardas da Shogun.
+Depois, a espada foi partida durante um duelo mortal para decidir o futuro do povo oni, e foi enviada para ser reforjada.
+Nessa época, Minori, que já há muito sofria do álcool, feridas e memórias remanescentes de Tatarigami, era uma pessoa quebrada igual a uma espada de aço não temperado.
+O jovem da quarta geração, Futsu Hiroyoshi, não era habilidoso como sua mãe.
+Era seu irmão, Futsu Masayoshi, o conhecido como Masagomaru,
+Que finalmente forjou essa arma, permitindo que a obra-prima Futsu retornasse para o mundo.
+As duas espadas Geppaku Futsu são similares, mas suas qualidades são muito distintas.
+
+Masagomaru só deu o nome dessa espada em sua vida por uma simples razão:
+Ele era um órfão que foi adotado pela mestre da terceira geração, era analfabeto e com problemas de fala.
+Quando lhe ordenaram reviver a beleza da espada "Ondulação", ele entalhou seu nome assim como antes.
+
+Quando Futsu Minori faleceu, Masagomaru a ajudou a transmitir suas técnicas de forja para Hiroyoshi,
+Dizem que ela desejava que ele assumisse o cargo de mestre da escola, mas ele recusou sucessivas vezes.
+A fama por forjar "Maremoto" quase afetou a sucessão de Hiroyoshi como líder da quarta geração.
+Dessa forma, quando seu irmão ficou independente, Masagomaru decidiu partir para outras terras.
+Depois, ele estudou a técnica de outras escolas de forjamento, e aprendeu com os mais hábeis ferreiros.
+Nos seus anos finais, ele tinha três discípulos de que tinha orgulho: Kaedehara Kagemitsu, Niwa Nagamitsu e Akame Mitsunaga.
+Esses três criaram a "Isshin Sansaku", as três obras-primas da Arte Isshin.
+
+"Naquela época, eu nasci sem poder falar, um garoto feio, sujo e abandonado".
+"Como uma mariposa, eu buscava por calor nas noites frias, e o que encontrei foram as chamas da forja".
+"Perante mim estava a mestre de terceira geração, a que as pessoas diziam ser antipática e arrogante".
+"Mas ela não me disse para ir embora, pelo contrário, me deu arroz para encher meu estômago".
+"Ela viu que eu estava coberto de areia metálica, por isso me chamou de 'Masagomaru'".
+
+O esperto Masagomaru, incapaz de falar, devia ter muitas histórias escondidas em seu coração.
+Todas essas coisas não ditas afundaram, desaparecendo sob as ondas...
+
+"A mestre da terceira geração contava para mim, aquele que não podia falar, muitas histórias".
+"Como a velha ferida que afligia uma metade de seu corpo, como os desejos de sua mãe e irmão,"
+"Como o hakama escarlate que ela usar nunca podia, e a onda gigante que um dia tudo devoraria..."
+
+Numa noite, uma criança entrou na ferraria, e viu a temperamental ferreira,
+Ela martelava o ferro, não se importando com as lágrimas que escorriam de seu rosto...
+"Esqueça do que você viu. Entendeu?"
+Assustado, ele assentiu. A mulher subitamente bateu palmas e sorriu alegremente:
+"Oh, você é um bom amigo! Um que sabe guardar segredos!"
+
+"É como dizem: não se pode depender muito daquele que depende da bebida".
+"Mas agora que penso nisso, eu deveria ter aceitado o convite dela para beber..."
+
+A "Antologia" também fala das diferenças de forma entre as lâminas Geppaku Futsu.
+Assim, a obra-prima de Futsu Minori era bela como o oceano durante a noite, por isso foi chamada de "Ondulação".
+A feita pelo silencioso Masayoshi era formidável como uma tempestade, por isso foi chamada de "Maremoto".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12101_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12101_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a32c1b3a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12101_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+As pessoas que usam estes espadões pesados sabem claramente,
+não importa qual a arma, o mais importante é a própria força.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12201_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12201_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9489d308
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12201_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ele sempre menciona suas aventuras de quando era jovem,
+mas todas são histórias antigas, chatas e exageradas.
+Mas este velho Espadão parece estar falando silenciosamente,
+"Pode parecer um pouco exagerado. Mas eu estava lá naquela época".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12301_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12301_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9e9a302c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12301_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Quando o jovem Arundolyn brandia seu espadão, réplica da grande espada do Cavaleiro de Boreas Ravenwood, imaginando que estava derrubando os velhos nobres de Mondstadt, ele nunca imaginou que se tornaria o renomado "Leão da Luz". Tampouco imaginava que seu jovem rival Rostam, que morreu depois de servir ao povo de Mondstadt por 23 anos, se tornaria um dia seu braço direito de maior confiança.
+A réplica da espada larga do Leão da Luz está agora nas mãos de outro jovem.
+Como será passado esse misterioso destino?
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12302_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12302_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..38d0a58fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12302_PT.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Diz a lenda que após derrotar o dragão venenoso,
+O famoso herói se banhou em seu sangue pois desejava se tornar invulnerável.
+Realmente, o sangue de dragão tem esse efeito: ele se tornou intocável.
+Sejam espadas, sejam lanças ou uma chuva de flechas,
+Ele apenas se ria enquanto se afastava das mesmas.
+Por fim, seus inimigos descobriram:
+Sua espada tão preciosa também estava ensanguentada.
+A sua maior força era também sua maior fraqueza.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12303_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12303_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..67e4631e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12303_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Uma espada grande e leve feita de ferro branco com um brilho prateado.
+Quando balançados rapidamente, os clarões de luz podem cegar o inimigo.
+Porém, essa espada não era comumente usada como arma.
+De acordo com os antigos guerreiros, quando um camarada cai em combate, armas polidas alinharão o chão onde ele faleceu.
+Apesar desse tipo de ritual não ser mais usado, alguns ainda se lembram de seu significado...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12304_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12304_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7177e384c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12304_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Diz a lenda que, naquele ano, na Guerra dos Arcontes,
+Da terra retirou pedras para fazer lâminas e lanças.
+Com uma espada de pedra, o Arconte Geo destruiu o mal,
+reprimiu monstros,
+Em sua honra, a Forja do Penhasco Obscuro fabricou uma nova arma:
+um espadão de quartzo negro.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12305_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12305_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..24038d6f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12305_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Uma ferramenta persuasiva, capaz de mudar a direção de uma discussão em favor de quem a usa. Adicionará peso às palavras de seu portador.
+Útil em qualquer discussão, independente de quem seja o oponente, para convencê-lo a escutar a voz da razão.
+Em resumo, as pessoas não conseguem resistir à eloquência.
+Finalmente, a produção foi parada à força devido à quantidade de protestos.
+As necessidades de muitos superam as necessidades de um único indivíduo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12306_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12306_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..28f142f0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12306_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Sentindo-se derrotado, Skyrider percebeu que há coisas que a esgrima não pode conseguir,
+ao invés de acreditar em sua esgrima, ele passou a olhar para a própria espada.
+"Maior é sempre melhor, e espadas não são exceção," ele pensou.
+Na grande Floresta de Pedra de Guyun, ele recebeu seu grande final.
+Seu sonho de voar chegou ao fim, mas sua espada e história nunca desapareceriam...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12401_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12401_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..002935d6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12401_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Uma espada cerimonial pesada dos Cavaleiros de Favonius. Geralmente, só é entregue após a aprovação do Grande Mestre e da Igreja.
+O artesão de Mondstadt alcançou alguns resultados em afinidades elementais ao estudar os artefatos antigos de Mondstadt.
+Este espadão não é apenas uma honra concedida a um Cavaleiro de Favonius, mas também o fruto do trabalho árduo e das habilidades dos guardiões de Mondstadt.
+Ele pode canalizar poder elemental com facilidade. Lembre bem, destruir é para defender o que deve ser defendido.
+
+Hoje em dia apenas sobrevive uma técnica de espada Favonius: a de Rostam, o Filhote de Lobo, que consiste em brandir a espada com uma mão.
+Outra forma se perdeu na história: a de Arundolyn, o Leão da Luz, que podia empunhar uma espada longa e uma espada grande juntos na batalha.
+Como era tão exigente a nível de força, apenas os super jeitosos podiam conseguir, portanto, parou essa transmissão.
+
+Bons amigos enquanto cresciam, Arundolyn era de uma longa linhagem de cavaleiros enquanto Rostam nasceu de uma família de camponeses.
+No início, o sonho compartilhado de ser herói os tornou em bons amigos, logo depois, companheiros, e no final, Grande Mestre e assistente.
+
+Como o Grande Mestre, o Arundolyn nunca recebeu a Visão. Todas as suas forças vêm do seu talento e treinamento duro.
+Ele é orgulhoso pela sua força, como todos os Cavaleiros de Favonius são orgulhosos pelo seu Grande Mestre.
+Após a morte do Rostam, o Arundolyn nunca mais ostentou a sua força, e nunca mais sentia honrado por desafiar os monstros.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12402_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12402_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a4b2a180
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12402_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Um estranho espadão decorado com um relógio elegante.
+O som distinto de um relógio serviu como um ritmo de combate para o portador e seus amigos.
+Após a Trupe Itinerante se dispersar, o espadão foi mergulhado em ácido. Os mecanismos enferrujaram por causa disso.
+Mesmo assim, ainda é uma arma letal.
+
+O traidor Kreuzlied, que viajava com a Trupe Itinerante, já foi membro do clã governante de Lawrence.
+Naquela época, os eruditos e os bardos não registravam a história. Pois a aristocracia preferiu permanecer intencionalmente ignorante de sua própria degeneração moral do que enfrentar o julgamento da história.
+Mas os aristocratas tremeram de medo ao som dessa lâmina enquanto ela voava pelo ar, pois era o toque do sino do julgamento.
+
+Não foi tornado público qual punição o Kreuzlied enfrentou após o fracasso. Talvez tenha sido um favor devido à sua origem privilegiada.
+A lenda diz que, após ser demitido do cargo, seu desejo de continuar o legado de seus companheiros rebeldes o levou a estabelecer uma sociedade secreta com o objetivo de derrubar a aristocracia.
+Também dizem que ele deu sua total assistência para a gladiadora escravizada quando ela se revoltou.
+
+Além disso, no passado, o boato popular era que a sociedade secreta de Kreuzlied estava trabalhando constantemente em segundo plano.
+Ajudando os Cavaleiros de Favonius a manter Mondstadt segura através de feitos que nenhum outro cavaleiro deveria fazer,
+Também era dito que o Filhote de Lobo Rostam comandava essa organização secretamente, sem o conhecimento do Grande Mestre...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12403_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12403_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..17ffb272b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12403_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+No penhasco de frente para o mar oriental, os ancestrais adoravam o mestre do tempo e Anemo juntos.
+As duas histórias estão relacionadas; como diz o ditado, "O Anemo trouxe as histórias, entretanto, foi o tempo que as nutriu."
+A espada conta uma história bélica, e era usada na encenação de peças de guerra.
+Originalmente apenas um adereço, sua lâmina ficou endurecida feito uma pedra pela passagem do tempo.
+
+Essa espada já pertenceu ao clã Imunlaukr, um clã de bravos e habilidosos guerreiros que lutavam arduamente e morriam jovens.
+Em cerimônias de sacrifício, eles encenavam duelos entre bravos guerreiros manchados de sangue.
+
+Nos olhos do clã Imunlaukr, as lutas não existiam para proteção, glória ou novos territórios,
+mas sim para a diversão dos deuses que viviam nos céus, porque pouco mais os poderia entreter.
+Assim, eles lutaram indiscriminadamente contra monstros e humanos, sem pensar se conseguiriam voltar ao lado dos amantes.
+Mas nada daquilo importava. O que importava era rugir, alto e claro, no calor da batalha. Isso sim era um dever cumprido.
+
+Não se sabe como esse sangue quente que corre nas veias os permitiu sobreviver por tanto tempo,
+porque a luta deles não tinha fim, nem tinham o desejo da vitória.
+E ainda assim, à medida que a neve derretia lentamente e Mondstadt começava a tomar forma, gradualmente eles se deram conta: eles finalmente tinham encontrado algo pelo qual lutar.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12404_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12404_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..73ca832be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12404_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Uma espada grande usada por um nobre que governou Mondstadt. Ela foi criada com os melhores materiais e a habilidade de um mestre.
+Por este motivo, mesmo tendo passado de geração em geração, continua como nova.
+O combate outrora foi uma responsabilidade dos nobres.
+Eles protegiam o povo dos monstros que ameaçavam a paz e a estabilidade.
+Infelizmente, eles praticamente se esqueceram de suas responsabilidades, o que os transformou nos próprios monstros que antes tentavam destruir.
+
+Pesquisas sugerem que o combate de gladiadores teve origem em um contexto religioso durante o governo da Aristocracia.
+Agora tornado ilegal pelos Cavaleiros de Favonius, ele começou como uma cerimônia de sacrifício realizada junto com orações para os deuses.
+
+Embora a prática tenha sido depois transformada em um perverso esporte para deleite do Clã Lawrence e subsequentemente abolida pelos Cavaleiros,
+Alguns textos das orações originais ainda existem.
+
+"Por favor, cuide dos ventos de Mondstadt. Cuide de mim, dos meus amigos, dos meus compatriotas e do meu oponente. Que o som das lâminas se chocando proporcione seu deleite e que a oferta de suor e sangue seja do seu agrado."
+"Para o vento que me guia. Quando eu estiver exausto, me abençoe com a força para seguir em frente. Quando eu tiver dúvidas, me abençoe com a sabedoria para distinguir o bem do mal."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12405_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12405_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..adb9a542a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12405_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Um espadão escuro e fluorescente sem lâminas afiadas.
+Anos antes, era conhecido como 'Farol da Escuridão' pelos bandidos da montanha.
+Vê-lo significava que não existia caminho de volta.
+Significa que o fim havia chegado.
+
+"Sem forma, como a chuva que atravessa a chuva. Sem peso, como a luz que atravessa a luz."
+"Intocável, movendo-se como uma cobra. Inescapável, como o olhar de uma espada e de uma lança."
+
+A Segadeira da Chuva foi nomeada em homenagem ao seu mestre, originalmente não tinha nenhum nome.
+O primeiro e último mestre da lâmina era um Artista Marcial nômade conhecido como Guhua.
+
+Diz-se que ele era um Adeptus. Na época de Guhua, os bandidos não ousaram agir e em todos os lugares incluindo nas vilas eram pacíficos.
+Alegadamente, no final de sua jornada ele ascendeu em uma névoa roxa e se tornou uma estrela.
+
+Alguém a quem Guhua mostrou bondade fundou o Clã Guhua em sua homenagem. Mas nenhum clã está destinado a durar para sempre.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12406_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12406_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2131096f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12406_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Um antigo protótipo de um espadão do arsenal de Liyue. O número do lote desapareceu e não existem registros para confirmar a data de produção.
+Pesando cerca de cinco quilos, o punho desta arma é feito de um minério raro, enquanto a lâmina é forjada com o melhor aço. Tudo o que você verá quando ele for balançado são clarões de luz cegantes, poderosos o suficiente para devorar as nuvens e apagar a lua.
+
+Após o grande desastre, a família Yun forjou forças com o mestre artesão Han Wu para encontrar uma maneira de superar as restrições do design contemporâneo das lâminas e revolucionar seu ofício.
+Assim nasceu uma nova série de modelos e armas, simplesmente denominados de "os protótipos." As primeiras grandes espadas construídas usando o novo projeto, foram pouco conhecidas com sua aparência final fora do comum.
+A visão desanimadora do ouro fosco e manchado disfarçou a verdadeira força da arma. Embora não houvesse muito para se olhar, qualquer um que se importasse de experimentá-lo descobriria que era pesado, mas nem um pouco difícil de manejar.
+
+O Han Wu, artesão mestre que forjou a arma, viajou para o norte durante a noite para entregar a espada a um artista marcial.
+Após o espadachim ter observado, todos os bambus na floresta foram cortados em um instante pela essa espada afiada. Misturada com o sussurro dos ventos, essa cena ficou esplêndida.
+
+O artista marcial disse a Han Wu: "Esta lâmina é dotada da elegância da antiguidade. É de igual valor tanto como uma arma quanto como ornamento."
+"Uma criação tão bela, possuidora tanto de proporções quanto de sutileza, é digna de um nome como nenhum outro. Que seja conhecida como Arcaico."
+Devido a sua força inigualável, esta espada tornou-se consequentemente o modelo para milhares de grandes espadas em Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12407_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12407_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6af6ad1b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12407_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+O mundo vem para Liyue. Esta é uma grande honra para o grande porto comercial.
+Tesouros exóticos também chegam ao porto de Liyue com a maré das pessoas.
+Esta grande espada é feita com os melhores materiais. Ela é única na medida em que a borda mais próxima do empunhador foi deixado cego.
+Diz-se que a borda cega foi usada como cabo da espada, permitindo que o empunhador troque de forma ao mudar constantemente de posição das mãos em combate.
+
+Embora raramente seja reconhecida, esta grande espada foi, na verdade, um trabalho de amor de um artesão de lâminas estrangeiro.
+O próprio ferreiro sabia que não tinha muita inteligência, e estava ansioso para que esta lâmina não seguisse o exemplo. Por isso, ele trabalhou com afinco para afiar e equilibrar sua amada lâmina.
+As faíscas voavam enquanto o ferreiro trabalhava durante muitas noites sem dormir.
+A espada foi reformulada e remartelada inúmeras vezes.
+Durante todo o tempo sua mente foi consumida com a esperança do retorno de sua amada, bem como sua ansiedade incalculável pelo bem-estar dela.
+
+"Depois que a guerra estiver acabada..."
+O ferreiro ponderava brevemente sempre que parava para respirar.
+"Será que esta lâmina ainda será útil para ela?"
+"Será que ela chegará em casa em segurança?"
+Estes pensamentos permaneceriam em sua mente por apenas um momento antes que ele os colocasse de lado e redirecionasse toda sua atenção para a lâmina.
+Ele decidiu que, se preocupar com ansiedades irresolúveis era um esforço fútil - melhor concentrar suas capacidades na criação do presente de boas-vindas perfeito - em casa.
+
+Por fim, chegou o dia em que a força expedicionária triunfante entrou nos portões da cidade, seus monstruosos inimigos derrotados finalmente.
+Mas o ferreiro não tinha tido tempo de esculpir o nome de sua amada no corpo da lâmina.
+Sem tempo a perder, ele pegou a espada e correu para encontrar sua amada no momento de seu retorno.
+Infelizmente, o que se seguiria seria um insuportável anticlímax...
+
+Quando o guerreiro removeu seu capacete, cabelos longos e macios surgiram. Ela estava deixando o cabelo crescer, porque nunca mais teria outra guerra.
+Ela trouxe de volta para seu amante em casa um presente precioso: um arco de caça novo.
+"Você sabe? Eu gastei os meus anos preciosos só para você, para fazer essa espada grande para você? E agora?"
+O ferreiro teimoso não parou de se reclamar. Contudo, felizmente tudo deu fruto, e a espada foi de primeiríssima qualidade.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12408_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12408_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c3de5f72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12408_PT.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Uma espada grande, feita por pedra negra super rara, pesada como rocha, é capaz cortar montanhas.
+A lâmina é forjada a partir de uma combinação de cristal de pedra negra e um minério carmesim. Ela é escura como uma piscina de tinta preta, com chamas vermelhas saltando de dentro.
+
+O armamento de Pedra negra tem suas raízes na antiga série "protótipo". As lâminas de Pedra Negra possuem três características distintas: duras como rocha, brilhantes como gelo, ferozes como o sangue que nos dá a vida.
+Embora esta "adaga" seja na verdade uma espada larga, ela tem uma lâmina afiada única, apenas um pouco mais grossa que um fio de seda.
+A união entre os cristais vermelhos e pretos é perfeita, e cada segmento de lâmina se encaixa perfeitamente com o próximo para formar um único corpo coeso.
+Como seu cabo se assemelha a um totem de fogo adornado com rubis, quando visto em movimento de longe, ele parece espirrar sangue violentamente.
+
+O Han Wu, famoso artesão, que saiu para extrair o minério para forjar, foi vítima de um acidente na mina.
+Enquanto estava preso na caverna, seus olhos não conseguiam ver nada além de uma escuridão totalmente envolvente e profundamente desorientadora. Seus ouvidos estremeceram com o estrondo das rochas, como se as fundações do próprio mundo estivessem caindo.
+Daquele dia em diante, o seu forno permaneceu inativo; as cinzas esfriaram e a forja tornou-se um sonho antigo.
+O filho de Han Wu, Han Ce, leu que o núcleo da terra havia sido selado devido a uma infestação de monstros, e correu para informar seu pai.
+Han Wu foi atormentado pela culpa ao ouvir a notícia. Ele estava certo de que sua viagem à mina que havia perturbado o dragão do subsolo e o meteorito do céu. Ele se obrigou a levantar-se de sua cama, ainda doente, acendeu o fogo da fornalha mais uma vez e forjou um poderoso sabre.
+Quando estava pronto, Han Ce levou a espada para dentro do poço da mina. Lá, sob instruções de seu pai, ele ergueu um santuário tão alto quando ele e colocou a espada dentro para afastar o mal e conter o dragão.
+
+Han Wu morreu pacificamente durante seu sono vários anos depois.
+No momento da morte de Han Wu, um viajante que passava pelo poço da mina do Monte Tianheng viu uma luz carmesim brilhando de algum lugar dentro das rochas. Enquanto o viajante observava, um santuário escondido apareceu e lentamente se abriu.
+A espada larga no interior do santuário brilhavam levemente, como se chorasse de luto.
+Han Ce foi para as montanhas naquela mesma noite para recuperar a lâmina.
+O Tianshu daquela época pessoalmente gravou uma inscrição na lâmina:
+"Destrói as montanhas e rasga por entre os mares, dilacera as nuvens e divide a lua."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12409_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12409_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a28187635
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12409_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Uma grande espada formada a partir da espinha de um grande monstro marinho, cada vértebra esconde uma história única.
+No passado, os marinheiros usavam os ossos de tais monstros como adornos para a proa de seus barcos,
+e com eles assustam os animais que habitam no mar profundo, e que invejam os habitantes da terra.
+
+Nos oceanos tempestuosos do passado antigo, aqueles que embarcavam em uma travessia no mar, muitas vezes, nunca mais seriam vistos de novo.
+Os cantos dos marinheiros que ouvimos hoje têm sua origem nos cantos de despedida de outrora, muitas vezes seguidos de um silêncio lúgubre.
+Naqueles dias, havia um grande capitão, que sempre levava uma grande espada, que gostava de beber e de se alegrar antes de uma viagem. Quando as pessoas o interrogavam, ele ria e dizia:
+"Eu conheço meus limites. Que problema é um pouco de vinho e uma canção para mim? Não se preocupe. Uma vez que o mar e os ventos estejam favoráveis..."
+Mas ele nunca conseguia terminar essa declaração. Ele apenas levantava sua caneca e chamava todos para tomarem outra bebida.
+
+Então, chegou finalmente o dia em que o mar e os ventos se juntaram, em condições favoráveis, e a popa do grande navio de guerra os conduziu enquanto velejavam.
+Nas profundezas do mar nebuloso, atravessou, de longe, as ondas escuras, o oceano que transbordava de criaturas marinhas.
+E, finalmente, nem o capitão que cantava e nem seu navio, voltariam ao porto rodeado por montanhas.
+Depois de muitos dias, o cadáver de um monstro marinho das profundezas foi encalhado na costa pelas ondas.
+De uma ferida aberta lavada pelas ondas, através da qual se podia ver ossos brilhando com um brilho estranho, emergiu a longa espada uma vez brandida pelo capitão.
+
+"Quando o mar e os ventos estiverem bons, vou ao mar e vingarei ela, ó povo encantado com o canto das marés."
+"E daí se eu acabar morto no fundo do mar? Assim, poderei mandar minhas celeumas do mar para as profundezas onde ela mora."
+
+Hoje, no mar já não tem mais criaturas gigantes que emergem da tempestade e devastam as ondas.
+A prática de montar esqueletos de monstros marinhos na proa dos navios também se perdeu com sua extinção.
+Mas quem se aventura longe no mar ainda às vezes pode ouvir o som aterrorizante de um trovão ribombando nas profundezas...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12410_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12410_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..16fe97996
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12410_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+A arma predileta dos Millelith de antigamente.
+Esculpida na rocha divina sobre a qual o porto de Liyue foi estabelecido, ela é incomparavelmente pesada.
+Nenhum humano comum conseguia levantar esta lâmina, muito menos empunhá-la em batalha.
+E, no entanto, os registros afirmam que os Millelith de antigamente conseguiam usá-la com facilidade.
+
+Os Millelith eram uma organização fundada pela primeira vez por iniciativa dos seguidores de Rex Lapis.
+Sua história pode ser rastreada até quando a cidade portuária foi completada pela primeira vez.
+Sob a bandeira de Rex Lapis e Liyue eles marcham, e nunca a abandonarão, seja durante o ataque ou durante a retirada.
+"Enquanto a rocha permanecer dura, a montanha nunca falhará; enquanto os Millelith estiverem de guarda, o mal nunca prevalecerá."
+Os guerreiros Millelith aderem sem falta a este código, e por ele morreriam sem arrependimento.
+
+Eles se dedicaram a seguir os passos do Rex Lapis o melhor que pudessem, matando monstros, protegendo os cidadãos e mantendo a paz em Liyue.
+Os Millelith fizeram seus nomes não no abate, mas na defesa, usando seus próprios corpos para proteger sua pátria.
+
+Esta grande espada de peso e dureza inigualáveis espelha o dever e a vontade dos guardiões de Liyue.
+Xing e Han, os dois que primeiro entalharam espadas na pedra, devem saber em seus corações que,
+No futuro, aqueles que teriam a força para usar essas espadas de pedra seriam cada vez menores.
+Mas isto também significava que o mundo estaria em paz, e não seriam mais necessários guardiões nem espadas.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12411_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12411_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad61dea88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12411_PT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+Quando a verdejante capital foi selada pela neblina,
+Quando a nevasca sem fim quebrou a luz do luar,
+Quando toda a vida e história interrompida,
+Tudo foi perfurado pelas pontas que caíram do céu claro...
+
+A filha do sacerdote fez um espadão das Estrelas de Prata para dar ao guerreiro que veio de uma terra distante.
+Mas no som da nevasca, o que ela disse não poderia chegar até quem ela queria.
+
+"Essas quatro pinturas foram feitas para você. Sua imagem ficará para sempre preservada nesta parede."
+"Por essa pintura, por todos, eu ficarei aqui esperando você, rezando pelo seu retorno...".
+
+Quando a filha da cidade na neve e os galhos prateados murcharam,
+O estranho predestinado a quebrar o gelo e abrir a neve ao brandir essa espada estava em um local distante procurando por respostas.
+Brilhante como a luz do luar, ela não conseguiu transmitir suas últimas palavras para o viajante distante.
+
+"Há muito tempo que não vejo o céu claro e os campos verdes. Não sei que tipo de azul devo usar, ou qual verde para fazer essa pintura que meu pai quer sobre a neve o gelo derretendo."
+"Se eu puder ver você mais uma vez, então tudo ficará bem..."
+
+Esta foi a resposta que ele encontrou.
+
+O guerreiro forasteiro finalmente encerrou sua jornada fútil,
+O sangue negro imundo pingava da lâmina de sua espada,
+Seus passos pesados já haviam sido dispersos pela neve.
+Quando o forasteiro cansado finalmente retornou ao palácio do país da montanha
+Nada, exceto a morte, deu boas-vindas a ele.
+
+"Então, até mesmo aqui não sobrou nada que mereça minha proteção..."
+"Vocês que moram nos céus não devem desejar nada exceto assistir o nosso sofrimento aqui embaixo."
+"Nesse caso, me deixe lhe ajudar a passar o tempo com uma canção de ferro e sangue."
+O forasteiro deixou o Espadão de Prata Estrelada destinado a quebrar o gelo entre as pinturas.
+Depois, ele desceu a montanha para procurar por uma terra cheia de guerras para pintar de vermelho com o sangue.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12412_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12412_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0f134bb5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12412_PT.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+À medida que as noites se aprofundam, o pulsar de suas brânquias se traduz como tal:
+
+"Bem agora, eu estava sem dúvida morto quando deixei o oceano."
+"Meu coração parou de bater, os brancos dos meus olhos apareceram, eu emiti um mau cheiro-"
+"Para um peixe, se isso não significa morte, significa o quê?"
+
+"Agora, estes velhos ossos eram os mais fortes entre todas as cavalinhas."
+"Eu já fui o ser mais forte nas profundezas dos mares,"
+"E mesmo as bestas marítimas, baleias e tubarões não tinham chances contra o meu poder."
+"Mas mesmo assim, eu encontrei o meu adversário."
+"Era aquele kurage, ou talvez você deva chamá-lo de águas-viva."
+"Por que, eles apenas flutuam junto com a maré,"
+"E mesmo assim, eles podem desviar todo e qualquer impacto."
+
+"Então, eu abandonei o caminho da força,"
+"Pegando o caminho da água-viva."
+"Após uma vida muito longa,"
+"Passei a ser capaz de controlar cada órgão do meu corpo."
+"Então parei o meu próprio coração,"
+"Para evitar de ser confundido com um peixe fresco e acabar em fatias."
+"Você pode achar que eu não sou nada além de um peixe salgado, é verdade,"
+"Mas permita-me ser a sua força."
+
+"Agora, vocês que empunham esta velha coisa."
+"Hummm..."
+"Quando todas as águas desaguam no mar,"
+"Quando todas as estrelas se extinguem,"
+"Quando tudo volta ao oceano primordial de onde vieram,"
+"Você tentaria se opor a mim?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12414_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12414_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7542154b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12414_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Uma espada nagamaki desenhada por um dos inspetores de Tatarasuna.
+Dizem que o diagrama é simples e pragmático como o próprio inspetor.
+
+Por um longo tempo, antes da introdução da tecnologia estrangeira que ajudou a construir a Fornalha Mikage,
+Tatarasuna fundia ferro usando o método tradicional de Tatarasuna.
+Depois que Mikoshi se tornou o inspetor, ele ficou obcecado pela beleza do aço.
+Ele buscou a orientação de Miyazaki, que também estava interessado em forjar espadas.
+No fim, ele criou esta espada simples e resistente, chamada de Daitatara Nagamasa.
+
+Embora ele fosse apenas um filho adotivo da família Mikoshi, embora sua mãe adotiva tivesse arruinado a reputação dos Mikoshi,
+embora o único filho legítimo de Mikoshi, Doukei, o tivesse abandonado e desaparecido,
+sua própria estupidez e lealdade o fizeram valorizar o nome Mikoshi.
+Ele se esforçou para entrar para o governo e se livrou da má reputação da família com sua diligência e conduta honrosa.
+
+Quando seu ajudante Katsuragi foi acusado de conduta indevida, ele fez com que fosse executado sem piedade.
+Desde então, o nome da espada e seu título mudaram para sempre.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12416_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12416_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea8a0ab6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12416_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Esta lâmina já foi usada por um poderoso general de Watatsumi.
+Diz-se que ele só conhecia tanto do manejo da espada quanto os estilos "Getsumouun" e "Yuushio" que ele mesmo aprendeu,
+No entanto, pela graça deles, ele nunca foi vencido por nenhum mortal em um duelo ou no campo de batalha.
+
+Costuma-se dizer que as cobras e os peixes são ambos de sangue frio. Mas criaturas de sangue frio sempre procuram a terra prometida do calor.
+Para ver os sonhos de seu povo realizados, Omikami desafiou as nuvens de tempestade para a guerra.
+Entre o povo de Watatsumi inclinado para a conquista, um jovem se destacou entre os demais.
+Sua bravura destemida lhe conquistou grande amor em Watatsumi, e lhe deram o nome de Touzannou.
+Mas depois de muitos anos, seu nome real foi esquecido, para ser substituído apenas pelo apelido pelo qual seus inimigos o conheciam:
+"Akuou", as presas e garras perversas da Grande Serpente, o invasor selvagem e demoníaco da Ilha Yashiori...
+
+O massacre tinha endurecido o jovem rapaz em um guerreiro. Mas para ele,
+Somente o desejo que ele fez antes de partir, um desejo feito sobre a lua refletida nas águas ao lado do santuário, era eterno.
+
+"Um dia, eu me posicionarei acima da Montanha Yougou, com vista para o palácio da Senhora do Trovão."
+"Terei um confronto alegre contra o lendário Grande Tengu de Yougou sobre o telhado do Tenshukaku."
+"...E então eu trarei a máscara do tengu de volta para Ayame e Mouun como uma lembrança!"
+
+Por fim, as marés lavaram todos os seus sonhos como torres na areia.
+A máscara do tengu, brilhando como uma estrela carmesim, foi estilhaçada na areia da praia em meio à batalha caótica,
+Nem a sacerdotisa que brilhava como o luar na alma do jovem jamais voltaria novamente,
+Enquanto o próprio Akuou enfrentaria o raio ofuscante ao lado da Grande Serpente.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12501_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12501_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6741a8e25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12501_PT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Possuído de uma bravura que abala os céus.
+Até mesmo o vil dragão nascido do pecado do antigo Reino do Abismo,
+perdeu suas asas para um orgulhoso servo de Anemo.
+
+O dragão sombrio, Durin, que invejava a glória de Mondstadt atacou e aterrorizou seus habitantes.
+O clamor do povo despertou o Arconte dos Ventos de seu sono.
+Após o chamado do povo, ele apareceu e invocou seu fiel amigo.
+E ambos lutaram contra o dragão negro, protegendo a vida e a liberdade.
+
+Durante a batalha nas nuvens, Dvalin, estendeu suas seis asas furiosas,
+e com elas, rasgou os céus, e perfurou as escamas de ferro de Durin.
+Na batalha sob o céu escuro, Dvalin atacou com suas garras,
+Dvalin perfurou profundamente a carne negra e podre de Durin.
+
+A batalha devastou o mundo, encobrindo o sol.
+Dvalin dilacerou a garganta de Durin, e o mal foi derrotado.
+O Dragão do Vento ganhou com a bênção do Arconte, e a cidade de Mondstadt foi protegida.
+No entanto, Dvalin foi envenenado pelo sangue contaminado, que afundou profundamente em seus ossos.
+
+Apesar de ser um herói, o Dvalin tinha que superar a solidão, e a carne podre do pobre Dvalin atraía monstros.
+Atraído pelo abismo, ele também se perdeu, caiu perante o mal e tornou-se Stormterror.
+A furiosidade da vingança cega, junto com a dor causada pelo veneno, no final foram todas acalmadas pelo antigo dono gentil.
+Eles limparam a terra e restauraram a honra de Dvalin.
+
+Depois de séculos dormindo, o povo de Mondstadt esqueceu do poder de Dvalin.
+Mas devido as crises dos tempos recentes, Dvalin retornou com suas seis asas para a frente dos olhos do povo.
+Trazendo a música de Barbatos e as bençãos do Arconte Anemo,
+Trazendo ventos incontroláveis, ele mais uma vez voava pelo céu profundo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12502_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12502_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..afbddb888
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12502_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+A jornada dos Cavaleiros de Borealis acabou na cidade de Barbatos.
+Almas errantes atraídas umas pelas outras, a liberdade sem limites apenas traz ansiedade.
+
+Ao entrar na cidade, o companheiro de viagem do Cavaleiro de Boreas deu adeus em silêncio.
+O Lobo de espírito livre detestava as paredes de pedra e lanternas de fogo, ansiava pelos campos abertos.
+
+O coração do Cavaleiro de Boreas permaneceu livre, apesar de sua carne estar presa dentro da cidade.
+O Lobo livre percorria a floresta livremente, mas seu coração permanecia com o Cavaleiro.
+
+O Cavaleiro de Boreas partiu novamente para caçar e o Lobo seguiu seu cheiro rumo à batalha.
+O Lobo e o Cavaleiro eram como um corpo só.
+
+Apesar do Lobo e do Cavaleiro serem inseparáveis, a morte chega mais cedo para as bestas do que para os homens.
+Transformando sua espada em lápide, o Cavaleiro de Boreas enterrou o Lobo no campo.
+O Cavaleiro de Boreas deixou a cidade para trás, passando a viver como um lobo solitário errante.
+
+Mas o eterno espírito do lobo permaneceu aqui,
+Vigiando a terra que o Cavaleiro uma vez proteger.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12503_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12503_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a58073845
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12503_PT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Existia uma música popular que dizia assim:
+"Jogue para o bardo todas as Moedas de Ferro que você tem."
+"Dê um buquê para a donzela tão linda."
+"Um vinho tão amargo que me traz lágrimas aos olhos."
+"Beba para homenagear o ontem que já passou e cante para o futuro."
+
+Em um país onde baladas e músicas andam com o vento, os habitantes têm alma alegre e sensível.
+Diziam que no passado, o tirano Decarabian e os aristocratas governantes proibiam certos acordes e melodias
+Porque apenas as pessoas sensíveis sentem o sinal de rebelião a partir das músicas dos cantores e poetas.
+Se sabe que músicas e hinos foram usados antes como forma de comunicação entre os rebeldes.
+
+No entanto, durante o reinado da aristocracia, a Igreja que venerava o Arconte Anemo se dividiu em duas correntes:
+Em um lado estavam os clérigos, aliados da nobreza que junto a ela derrubaram as Estátuas do Arconte enquanto escreviam músicas de louvor,
+Do outro, estavam os santos, que não ocupavam cargos clericais e que andavam pelas ruas, pelas adegas e pelo mundo além das paredes.
+Estes santos só podiam beber vinho barato, abençoando os plebeus e os escravos com os manuscritos sagrados originais que circulavam entre o povo e com as palavras que o vento lhes trazia.
+E enquanto o faziam, também escreveram músicas e poemas proibidos.
+
+Quando a gladiadora escravizada de um país estrangeiro despertou com o Arconte Anemo, ela levantou a bandeira da rebelião,
+O santo ancião conhecido como 'Pastor sem Nome' mobilizou os verdadeiros fiéis da Igreja de Favonius,
+E no final, junto com outras pessoas, ele regava esta terra amada com o seu sangue...
+Um grito da guerra, que também servia como o sinal de salvar a nação, fazia parte dessa música que nunca tinha sido cantada antes.
+
+"Deixe o aço mais afiado para aqueles que darão suas vidas para lutar."
+"Prepare as forcas para os ladrões,"
+"Afie suas flechas enferrujadas,"
+"Pois quando a música soar, nós atiraremos nas bestas."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12504_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12504_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bfbadbb9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12504_PT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Havia um dragão em Liyue há muito tempo atrás.
+Não era um dragão que voava com o vento, mas sim um que vivia nas montanhas.
+Seu corpo também era grande como o de uma montanha.
+
+Dizem que dormia entre as montanhas do Monte Nantianmen, e que seu corpo se misturava com elas como se fosse um só.
+Quando acordava, ainda que fizesse apenas um pequeno movimento, ou se esticasse levemente,
+causava enormes tremores e estrondos.
+Para acabar com isso, o Arconte Geo partiu em direção ao dragão.
+
+Dizem que tudo acalmou por muito tempo.
+E que o Arconte Geo tinha muitos companheiros ao seu lado.
+
+Mas no final, o dragão era incompatível com os deuses e os humanos.
+
+Depois do dragão ser aprisionado no abismo, temendo a fúria do deus imortal,
+escutou um tremor entre as pedras, e junto com os Dragartos
+fugiram para debaixo da montanha.
+Mas depois de rondar por incontáveis eras, o Dragarto começou a criar distúrbios novamente...
+
+Dizem que esta espada foi enfiada na árvore próximo do local onde o dragão foi suprimido.
+Como um dos selos, demônios ou pessoas más são incapazes de tocar.
+Se a lenda for verdade, apenas um coração claro como um espelho poderá se aproximar.
+Se a lenda é verdadeira, por que não se sabe onde a espada está?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12505_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12505_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12506_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12506_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f410cf9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12506_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Teste
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon12510_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon12510_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe91e5eb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon12510_PT.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+O nome completo desta arma é "Leão Heroico, Poderoso e de Chifres Vermelhos Destruidor de Pedras",
+E foi outrora a amada lâmina de um excêntrico conhecido como "Otogi Kongou Rei Leão".
+
+...Mas já que os dois nomes eram extremamente extensos,
+As crianças chamaram a arma de "Pilão de Chifre Vermelho", e seu portador de "Rei Otogi".
+
+O Pilão de Chifre Vermelho era uma arma feita de um chifre de monstro encantado,
+E os bake-kitsune, bake-danuki e demônios malignos imploravam por misericórdia perante sua mordida.
+Até mesmo Reizenbou, grande Tengu da Montanha Yougou,
+temia o poder sinistro do Pilão, e não se manifestava para enfrentar o Rei Leão!
+
+...É claro, as crianças nunca acreditaram em tais histórias.
+Mesmo assim, o Rei Otogi era realmente muito forte. Mesmo sete homens juntos não conseguiam expulsá-lo de um ringue.
+E quando ele via as crianças desejando frutas que não conseguiam alcançar, ele chutava a árvore e fazia os melões despencarem.
+Dito isto, uma vez ele derrubou a árvore inteira, e foi perseguido nas montanhas por um idoso.
+Ele também uma vez trouxe as crianças para assistir a um concerto oficial de observação de folhas no outono,
+Gritando bem alto "Otogi Kongou Rei Leão chegou! Temam, demônios!"
+Ele então lutou com o pequeno oni que, por acaso, estava com vontade de brigar.... Os resultados foram muito trágicos para se assistir.
+
+Mas se isto era tudo o que o Rei tinha, ao ponto de nunca lhe ter sido dado o direito de usar as cores da Shogun,
+como ele poderia, disseram as crianças, possivelmente fazer aqueles youkai das canções se ajoelharem?
+
+"Hah! Eu só estava passando mal depois de uma longa noite de bebedeira, só isso!"
+Mesmo quando o rei Otogi arranjava suas desculpas, ele não se esquecia de rir.
+Será que ele era apenas sem vergonha, ou será que ele realmente acreditava que poderia vencer? Ninguém poderia dizer...
+
+"Desta vez, eu definitivamente irei cortar os chifres desses monstros,"
+"E irei trazê-los de volta para vocês. Isso lhes mostrará o poder do Otogi Kongou Rei Leão!"
+"Aquelas criaturas além do oceano? Pfff! Fácil demais!"
+
+"Então é, xô, xô, vão atrás raposa mensageira e se escondam em algum canto e tal."
+"Passarei mais tarde. Lutaremos um pouco quando chegar a hora, beleza?"
+
+Mesmo quando ele disse isso, as crianças se lembraram de como o delicado oni tinha suspirado suavemente,
+O Rei Otogi soltando um grande rugido rumo aos céus...
+
+Mais tarde, o oni que tinha lutado com o rei Otogi fugiu depois de ter seu braço e seu chifre cortados,
+Enquanto o Grande Tengu não aparecia mais diante dos humanos, vivendo como um ermitão nas montanhas e nos bosques.
+E assim, as vanglórias vazias por trás desta grande espada se tornaram realidade no final,
+Embora o excêntrico e errante Otogi Kongou Rei Leão nunca mais tenha voltado.
+Até mesmo mais tarde, o Melão de Lavanda que ele derrubou daria mais uma vez, sendo criado com cuidado, frutos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13101_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13101_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd249fdef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13101_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Na Mondstadt de antigamente, os nobres proibiram o uso de lanças.
+Aparentemente, a esgrima é a arte marcial dos nobres,
+na verdade é porque as lanças podem preencher as deficiências do treinamento,
+que permitiam as pessoas comuns que não tinham armas e experiência pudessem resistir.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13201_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13201_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..522842874
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13201_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Uma arma que emite uma pequena sensação de dignidade.
+Para aqueles que possuem algo para proteger,
+ou para os viajantes que não possuem nada a não ser a si mesmo,
+Até as armas mais simples podem exibir uma enorme força.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13301_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13301_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f60d29272
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13301_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Os Soldados Millelithen são conhecidos pelos quatro cantos do mundo por sua habilidade com longas lanças.
+Suas lanças com borlas brancas são produzidas em massa pela Forja do Penhasco Obscuro.
+Essa arma passou por várias batalhas sangrentas durante séculos de história.
+Por isso, suas borlas brancas ficaram tingidas durante a batalha, mas continuam a abanar orgulhosamente.
+
+Diz a lenda que, uma vez, no exército houve um lendário mestre de lanças.
+Ele era capaz de atingir seu alvo a milhas de distância sem manchar suas borlas brancas.
+"Essa é a história do lançador lendário..."
+"Não da própria lança, pois esta era muito comum."
+O ferreiro velho deu uma palmada na cabeça seu aprendiz,
+E pediu uma borla branca para sua nova lança.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13302_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13302_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f46967f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13302_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+A lança é uma arma poderosa mesmo nas mãos dos não qualificados, porque "quanto mais longa, mais forte".
+Adicionar um machado na ponta torna um pouco difícil de manipular, mas adiciona recursos de barra. Isso o torna mais adequado para cenários de batalha complexos.
+Este tipo de arma muitas vezes é muito bem usado pelos lutadores marciais; é também o símbolo da bravura e glória dos oficiais dos Millelith.
+Embora a paz tenha sido restaurada para Liyue, que hoje vive sem inquietação, as silhuetas de soldados carregando lanças ainda podem ser vistas nas ruas da cidade.
+
+Os chefes de Millelith sempre andam na linha de frente sem medo, como se fossem o escudo da equipe.
+Eles são protegidos em combate por seus leais companheiros de batalha, bem como por lutadores marciais com perfeito domínio de sua arte.
+Para qualquer inimigo que se atreva a se aproximar, os lanceiros da linha de frente são extremamente letais,
+estes realmente constituem o núcleo duro dos Millelith.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13303_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13303_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d1d8d175
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13303_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Certa noite, um oficial de Millelith foi beber um copo com um poeta e trouxe sua Borla Branca.
+Enquanto conversavam, sem querer, o poeta entornou sua tinta.
+E assim, a Borla Branca da lança foi tingida de preto.
+"Claro, isso não é mais nada do que uma anedota entre o Lançador e o poeta."
+"Nada tem a ver com minha própria lança de Borla Preta."
+O ferreiro velho deu uma palmada na cabeça seu aprendiz,
+Ele demandou que fizesse uma borla branca nova para lança.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13401_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13401_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b76eaf20b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13401_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Uma lança lendária, segundo os rumores de Liyue.
+A lança possui um dragão enroscado que vai da empunhadura até a ponta.
+Costumava ter uma bainha de madeira em forma de dragão,
+mas agora não mais precisa conter seu poder.
+Atravessará por qualquer coisa que fique em seu caminho.
+
+Diz-se que quando Kunwu forjou esta lança, ele usou uma espinha de dragão para o cabo e uma garra de dragão para a ponta.
+Daí a razão da arma ser inquebrável, enquanto sua ponta é incomparavelmente afiada e brilha com a malícia do dragão.
+
+Uma vez existiu um matador de dragões de força e coragem inimaginável, que desafiou a fúria do oceano e lutou ferozmente contra as monstruosidades de dentro dele.
+Depois de muitos anos do desaparecimento do matador de dragões, ainda era possível escutar o som de um dragão chorando no oceano.
+
+O herói agora apenas existe nas lendas, e a lança que derrotou o dragão perdeu o seu peso com o passar do tempo.
+Assim que se aliviou das restrições do passado, mostrou como ele era capaz, é como se um dragão voltasse para o seu território.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13402_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13402_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..eab9c18da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13402_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Um antigo protótipo de uma espada larga do arsenal de Liyue. O número do lote desapareceu e não existem registros para confirmar a data de produção.
+A lança é feita de aço preto incrustado com ouro. Um padrão de relâmpago percorre o corpo, apresentando listras de relâmpagos intercaladas com estrelas. A adição de folha de ouro lhe dá um acabamento requintado.
+
+Quando os dias de monstros acabaram e a paz foi restaurada, os lutadores se juntaram aos civis. Foi um bom momento para o renascimento das artes marciais.
+A demanda por todos os tipos de armamento disparou, especialmente por itens de qualidade superior, e os fabricantes não conseguiam acompanhar o ritmo. Para encontrar uma solução, Yun Hui da casa de Yun encontrou-se com o mestre artesão Han Wu e os dois realizaram uma pesquisa intensiva atrás de portas fechadas.
+Quando voltaram a ver a luz do dia, ambas as barbas dos homens já haviam crescido 30 centímetros. Seus novos projetos de armas, os "protótipos", estavam finalmente prontos para revolucionar a fabricação de armas em Liyue. Era hora de acabar com as algemas do passado que atormentavam seu ofício.
+
+O primeiro bastão construído de acordo com as novas especificações tinham uma aparência negra e dourada. O espeto na ponta era dois centímetros mais longo do que o padrão anterior. Era verdadeiramente uma arma mortal, mas com uma presença serena e imponente.
+Foi deixado do lado de fora para ser banhado na luz do luar. Com o primeiro raio de luz do crepúsculo, a ponta brilhou com a fria e perfurante luz de uma estrela no céu escuro.
+
+Nesta visão etérea, a mente Yun Hui foi inundada de lembranças da glória de seu pai, pois, o seu nome fazia referências às estrelas. Muito emocionado, ele decidiu dedicar a arma em sua memória.
+Por essa razão, a arma ficou conhecida como 'Estelar' entre os praticantes de alabardas em Liyue.
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13403_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13403_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f992e590b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13403_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+O mundo vem para Liyue. Esta é uma grande honra para o grande porto comercial.
+Com as marés das pessoas também vieram tesouros exóticos.
+Esta ponta de lança é longa e estreita como uma agulha, com uma lâmina em forma de meia-lua que se estende desde sua base.
+Depois que o portador entende seu conceito de design evasivo, essa arma se torna muito mais destrutiva do que suas contrapartes.
+
+Diferentes dos artistas marciais de Liyue, aqueles que são de outras terras são mestres da arte da surpresa, profissionais em desenvolver novos truques engenhosos.
+Esta arma foi projetada para explorar falhas fatais. Como uma agulha, ela desliza entre as lacunas da armadura do oponente. Como os poderes da música e do amor, ele encontra seu caminho para além das defesas das pessoas.
+
+A jovem que desenhou a Lança da Lua Crescente, dizem que ela podia ver as falhas que podiam se provar fatais para a vida.
+Como se atraída por algum poder místico, a lança voava de sua mão rumo as falhas fatais de seus oponentes.
+"Talvez todas as coisas vivas esperam pela morte."
+Então apesar da designer, que podia ver tudo que estava mortalmente sem defesa em cada coisa viva, não tinha tais falhas na sua própria.
+
+Através da música, ela encontrou o amor verdadeiro, e nesse amor verdadeiro, ela encontrou a sua falha fatal.
+E foi só quando a dor do fim perfurou seu coração que a jovem bruxa percebeu:
+"Falhas fatais nascem do medo da morte. O medo da morte nasce de ter coisas e pessoas com quem se preocupar."
+
+"Oh, como desejo vê-lo mais uma vez, aquele ladrão que não pode ser pego nem morto."
+"Oh! Como eu gostaria de ouvir sua canção mais uma vez! Se eu conseguir sobreviver, juro que farei um presente para ele..."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13404_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13404_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..87c23d980
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13404_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Uma lança de ponta afiada, forjada a partir de raras pedras negras. Ela penetra no ar como um relâmpago, desimpedido pelo vento.
+Feito de cristal de pedra negra da cabeça à ponta, o corpo é incrustado com pedras de jade vermelhas para decoração.
+Visto durante a luz da lua, o turbilhão de luz vermelha-sangue pode ser observado em seu interior.
+
+O mestre artesão de Liyue, Han Wu, teve um filho com sua primeira esposa. O nome do filho era "Han Ce, o Frio e Calculista". Frio porque seu pai desejava que ele tivesse cabeça fria e racional. Calculista, pois, seu pai desejava que ele fosse preciso em seu ofício, para que ele pudesse herdar o negócio da família.
+Mas Han Ce tinha outras ambições. Durante os seus dias de estudante, Han Ce gastava seu tempo de estudo lendo ficção de artes marciais, enquanto passava seu tempo livre praticando a arte da lança nas montanhas. Ele foi consumido pelo desejo de se tornar um nômade marcial, vagando pelo mundo com seu bastão para se proteger.
+Quando ele partiu para explorar as terras vizinhas em busca de aerosiderite, não foi o metal raro que o cativou, mas a emoção da aventura. E quando ele escalou os picos mais altos para encontrar os Adepti, não foi a sabedoria deles que ele quis ouvir, mas os relatos de suas viagens.
+Han Ce não se importava com as chamas da forja e com o manuseio de armas. Seu pai o repreendeu, mas foi em vão. Eventualmente, Han Ce saiu de casa um dia sem se despedir de seu pai.
+
+Em seus últimos anos, o Han Wu sofreu de um acidente de mineração que mudou profundamente seu temperamento. Ao saber essa notícia, o Han Ce partiu em direção à casa, imediatamente.
+Anteriormente temperamental e nunca sem nada a dizer, o Han Wu agora estava calmo e quieto. Ele não tinha mais nenhuma animosidade em relação ao filho por sua relutância em assumir a forja.
+Finalmente, o pai e o filho se tornaram próximos pela primeira vez em suas vidas. O Han Ce tinha vergonha de suas ações anteriores, mas não sabia como se redimir.
+Vários anos mais tarde, Han Wu deu seu último suspiro. Assim terminou a vida do mestre artesão de uma geração. Por vontade de seu pai, Han Ce recuperou um arquivo de desenhos de armas do escritório - eles eram os lendários protótipos.
+O arquivo foi selado dentro de uma arca de madeira juntamente com uma carta endereçada a Han Ce, que dizia:
+"Para meu querido filho, Han Ce. O mundo é vasto e repleto de muitas maravilhas. Que você sempre veja as maravilhas do mundo, aonde quer que sua jornada o leve."
+
+Os desenhos estão cheios das anotações escritas pelo seu pai. Ao lê-los, Han Ce ficou afligido e acabou se sentando sozinho por toda a noite, ponderando silenciosamente.
+Enfrentando o primeiro raio do amanhecer, assim que o Han Ce empurrou a porta, viu um meteorito passando do céu que no final caiu perfeitamente diante dele, na frente da casa de família Han.
+Uma série de emoções inundou o coração de Han Ce. Lágrimas de alegria e tristeza corriam pelo seu rosto enquanto ele clamava: "Os céus falaram! Os céus falaram!"
+E usando como material base o aerosiderite de meteorito preto e adicionando a rara rocha extraída por seu pai, Han Ce forjou uma lança com uma ponta afiada que brilhava como o gelo e com uma base dura como a rocha, se baseando nos desenhos de seu falecido pai.
+O Han Ce poderia ter viajado o mundo com essa arma confiável em mãos, mas optou por não fazê-lo. Pois o Han Ce jurou que, a partir daquele dia, nunca mais as chamas da fornalha se extinguiriam e nunca mais o trabalho das armas cessaria.
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13405_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13405_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f82336497
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13405_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Esta lança carmesim já presenciou a inúmeras batalhas e testemunhou o valor de um certo gladiador.
+Sua ponta gelada muitas vezes estava encharcada com o sangue de seus inimigos, para os aplausos estrondosos da multidão.
+O destino do gladiador estava manchado de sangue, e a liberdade, tão próxima, mas tão distante, era muitas vezes equilibrada na ponta de uma faca.
+E o som abafado do aço carmesim afundando na carne era o som da morte para muitos lutadores.
+
+Quando a apresentação final do gladiador terminou, o seu mestre falou em meio aos aplausos estrondosos:
+"O número prometido foi cumprido. Você agiu bem e é um guerreiro digno de grande renome."
+"Considere esta arma como um presente de despedida... Ainda assim, você não consideraria continuar lutando?"
+"Continue a sua brilhante atuação como pessoa livre, para a sua glória e a minha. O que você diz?"
+Muitos anos atrás, os animais e homens que caíram com aquela lança se tornaram numerosos demais para serem contados.
+Enquanto a arma ficou conhecida por ser invencível em duelos, o coração do Gladiador passou a ser propriedade de seu jovem mestre.
+
+Quando a performance final do gladiador terminou, em meio a aplausos estrondosos,
+sua arma caiu na areia ensanguentada enquanto a lâmina ardente da donzela de cabelos vermelhos perfurava o coração do velho guerreiro.
+Ao cair, abatido, voltou os olhos para seu amado mestre, seu nobre senhor que tanto o apreciava...
+"Eberhart, Mestre Eberhart... Meu desempenho final lhe agradou?"
+O assento de seu mestre estava desocupado, havia apenas uma taça de vinho e uma bandeja de prata caídos.
+
+"No início, lutei por mim mesmo, pelo sangue e pela luxúria da batalha."
+"Mas desde uma época que não sei quando, tenho matado para meu mestre."
+"Somente para o bem dos outros é que conseguimos lutar como bestas selvagens sem preocupações."
+"Alguém como você, que luta pelo seu povo e não para si mesma... Certamente, você entende o que quero dizer com isso."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13406_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13406_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6a1becf4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13406_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+A arma predileta dos Millelith de antigamente.
+Feita a partir de uma rocha da Floresta de Pedra de Guyun, é dito ser capaz de perfurar até mesmo através de escamas de dragão...
+Devido ao seu grande peso, impede que os Millelith de hoje sejam capazes de equipá-lo.
+
+Nos tempos antigos, os Millelith atuavam em nome de Rex Lapis de acordo com este axioma:
+"Enquanto a rocha permanecer dura, a montanha nunca falhará; enquanto os Millelith estiverem de guarda, o mal nunca prevalecerá."
+No passado, eles saíam para subjugar os demônios e proteger as estradas e o campo.
+Nestes tempos de paz, seus deveres se transformaram em manter a ordem.
+
+Em certo momento do passado, a terra estremeceu, e as montanhas tremeram.
+Então, um guerreiro Millelith de extraordinária força, pegou uma arma da guerra antiga.
+Era uma Lança dos Millelith, de peso incrível, e em suas mãos, a arma pesada se tornou uma ferramenta, que ele usou para cavar e salvar os feridos.
+"A Lança dos Millelith perfura a rocha com facilidade."
+"Se mil dessas lanças pudessem ser alinhadas em formação hoje, ninguém seria capaz de estar perante a elas."
+
+No entanto, em uma época ainda mais precoce, quando o mundo estava em um tumulto ainda mais profundo,
+Todos os soldados Millelith poderiam empunhar estas armas colossais.
+Assim, puderam proteger o reino de Rex Lapis e defender sua pátria.
+Com mil lanças dos Millelith alinhadas em formação, nenhum mal poderia prevalecer contra eles.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13407_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13407_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab0ea6388
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13407_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Uma lança de honra entre os Cavaleiros de Favonius. É usada em desfiles e revistas de cerimônia, mas também é um inimigo mortal de monstros.
+Através do estudo das árvores, a pesquisa de afinidade elemental deu frutos graças aos trabalhos incansáveis dos artesãos e estudiosos de Mondstadt.
+Esta lança não é apenas uma honra concedida a um Cavaleiro de Favonius, mas também o fruto do trabalho árduo e das habilidades dos guardiões de Mondstadt.
+Com ela em mãos, eles devem sempre se lembrar de ser disciplinados e de defender a liberdade de Mondstadt.
+
+De fato, muitas pessoas usaram lanças de um tipo como suas armas, usando a vantagem do alcance para complementar sua falta de habilidade marcial.
+Mesmo plebeus não treinados poderiam se armar com varas de madeira afiadas, e talvez conseguiriam resistir o aço dos soldados treinados.
+Para celebrar a derrubada da aristocracia, longas estacas, mastros de bandeira e ancinhos ficaram espalhados sobre toda a vegetação da cidade.
+
+Antigamente, todos os nobres tinham que estudar a arte da espada, para que pudessem crescer em estatura e sabedoria.
+Naquela época, a arte da lança era reservada para gladiadores e traidores estrangeiros.
+Mas houve uma vez, no passado, um nobre herdeiro que empunhava uma lança.
+Seu nome era Eberhart, e dizem que ele desfrutava da brisa noturna ao pegar as primeiras gotas de orvalho com a ponta de sua lança.
+
+Eberhart, um filho ilegítimo, sonhava em reconquistar a glória e o orgulho da antiga nobreza.
+Todavia, para destruir essa fundação podre, ainda precisava de poderes mais fortes...
+Ele estava determinado a fazer isso, não importava o que fosse. Mesmo se fosse necessário pressionar seu irmão legítimo a perseguir seu sonho de se tornar um ladrão fantasma a fim de enganá-lo e forçá-lo a fugir,
+para então usurpar seu lugar como legítimo herdeiro.
+Nem que precisasse ser aprendiz de uma certa bruxa que empunhava uma lança para aprender os segredos de sua arte.
+E depois matá-la...
+
+"Não me importo das opiniões críticas dos meus descendentes. Contanto que possa atingir o meu alvo, o faço a todo custo."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13408_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13408_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d16b2e06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13408_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+As lanças coletadas pelos nobres antigos de Mondstadt eram feitas de materiais de alta qualidade.
+Por essa razão, mesmo depois de passadas incontáveis gerações, ainda é afiada como se fosse nova.
+Mas na época dos nobres, esta arma nunca viu a luz do dia, foi apenas banhada pela luz do luar.
+
+Os nobres acreditavam que aqueles que nasciam com sangue azul deveriam lutar com espadas longas.
+O tilintar das espadas brandindo era o canto das almas nobres.
+As lanças e arcos eram armas baixas, das pessoas comuns.
+
+O povo comum segurando firmemente suas Varas de Madeira tem chance de vencer os descendentes de nobres que usam espadas,
+Isso é, sem sombra de dúvidas, o fato que os governantes antigos de Mondstadt não aceitaram e resistiram a todo custo.
+
+As lendas dizem que um jovem que tinha sangue nobre nas veias,
+buscou um artesão para fazer uma arma ornamentada com os símbolos da família
+mas essa arma e esse jovem eram iguais, se não pudessem derramar sangue,
+eram armas afiadas que jamais obteriam o reconhecimento da família.
+
+Se você quer trazer a mudança então precisa dominar todo o poder.
+Ainda que seja uma arma que não esteja de acordo com a conduta da nobreza,
+Ainda que a sombra que segura a arma apenas possa agir durante a noite.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13409_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13409_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..af6ad07a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13409_PT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Ele teve um sonho muito, muito longo...
+
+No sonho, ele e os demais caminharam até um caminho longínquo,
+Até chegarem numa terra onde as canções voavam no vento e se sentia o perfume da grama verde.
+No sonho, cantou junto com as pessoas honestas dessa terra,
+E o dragão belo como uma joia dançava no céu.
+
+Mas quando acordou, somente o som da nevasca rugia no céu.
+A terra verde calma já havia sido pintada pelo vermelho das chamas e do sangue,
+E a melodia da lira do poeta pálido quase foi engolida pelos rugidos.
+E esse dragão belo, apaixonado como um amante
+Penetrou suas presas no pescoço dele.
+
+"Adeus, mamãe. Minha jornada chegou ao fim"
+"Dormir na neve brilhante não é tão ruim assim"
+"Adeus, belo poeta e belo dragão"
+"Se pudéssemos ter nos encontrado noutro tempo e local"
+"Para cantar e dançar, creio que teria sido melhor"
+Pensou sinceramente enquanto morria.
+
+"Corre uma forte bênção nas profundezas de minhas veias"
+"Uma bela imagem do universo escuro em que nasci"
+"Herdei de vocês"
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13414_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13414_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e2081483
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13414_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Uma arma estranha projetada por Kitain Bunsou por seu estilo único de lança.
+Seu grande peso faz com que seja extremamente difícil de ser operada por leigos.
+Mas nas mãos de um especialista, é capaz de liberar um imenso poder destrutivo.
+
+No passado distante, os Kitain eram uma família que caçava o Tatarigami.
+Durante muitas gerações, eles eram responsáveis por serem os "Guardiões da Ilha Yashiori".
+
+No passado, havia um verso que circulava amplamente em Inazuma,
+"Arataki do Portão Frontal, Iwakura o Sucessor, a Serpente Kitain e Takamine o Cortador da Névoa".
+Ele descrevia os brilhantes guerreiros que outrora iluminaram a terra como cometas.
+Existiam muitos outros nomes. Mas eles foram apagados pela história.
+Tendo sido um caçador de demônios por tanto tempo, é difícil evitar se manchar com o sangue cheio de miasmas.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13415_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13415_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7857ee3e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13415_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+A lança farpada favorita de um famoso bandido Inazuma.
+Era originalmente um arpão usado para pegar peixes, mas também era muito útil na batalha.
+Dizem que ele até perfurou o fantoche encantado com a espada armada antes de carregá-lo.
+
+"Haha! Uma vez, eu fui o mestre deste barco, o 'Seiraimaru'."
+"Eu comandei mais de dez navios e eles me chamavam de Oni de Seirai Imortal."
+"Agora, eu sou apenas uma folha flutuando sobre as ondas."
+"Se não for pelo Janome e as pessoas abandonadas nessas ilhas,"
+"Esqueça de levantar nossas velas novamente - duvido que eu teria conseguido voltar às margens de minha terra natal."
+"E, no entanto, Seirai agora se parece com isto."
+"Não há mais lugar para mim nas Ilhas de Inazuma."
+"Até mesmo aquela velha e irritante sacerdotisa se foi..."
+
+A voz do bandido chamado Ako Domeki estava grossa de emoção. Então ele disse...
+"Ei, Janome! Agora sou o homem mais livre de todo o mundo!"
+"Tia sacerdotisa! Você não disse que queria ir ver o mundo?"
+"Sabe, você foi para outro lugar, como aquele Kamuna ou aquele Konbumaru de que você sempre falou?"
+"Sabe de uma coisa? Deixe que eu, Ako Domeki Zaemon, vá em seu lugar!"
+"Deixe-me ver como realmente é a borda do mundo!"
+
+"Nos encontraremos de novo onde todas as rotas dos navios terminam!"
+"E quando o fizermos, será a minha vez de lhes contar tudo sobre estas terras distantes!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13416_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13416_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..faf790553
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13416_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+A naginata de "Umigozen", o poderoso guerreiro de Watatsumi. Sua borda flui com a fosforescência das profundezas.
+A maneira como essa pessoa uma vez fez as marinhas de Narukami tremer está bem gravada na música da ilha.
+
+O canto das baleias cantado pelas sacerdotisas gêmeas de Watatsumi uma vez seguiu o fluxo da maré para os sonhos do povo da ilha.
+Todos os guerreiros de Watatsumi depositaram suas esperanças e vontade de lutar sobre seus ombros.
+E eles brandiram seu nagamaki como uma onda branca, fluida, e com um grito alto avançou sobre as outras ilhas.
+No entanto, a glória de Omikami e a de seus guerreiros foi ofuscada pelo brilho do relâmpago...
+Mouun foi consumida por uma escura tempestade de plumas de corvo, e a grande baleia que cantou com as irmãs afundou no fundo do mar.
+O rei vassalo, determinado quando criança, a vanguarda de suas forças, desapareceu em uma fenda cravada na própria terra.
+
+"Umigozen" perdeu-se para as ondas, tornando-se um mito para o arquipélago em geral.
+Alguns dizem que ela mergulhou sozinha na multidão de guerreiros tengus para reclamar os corpos de seus camaradas, e se perdeu após uma valente última batalha.
+Outros dizem que ela se escondeu ali, dirigindo seu estandarte para o Mar Sombrio nas fronteiras do mundo...
+A única prova de que ela uma vez procurou mudar as marés do mundo é esta naginata ainda afiada.
+
+Desde que os mares ainda estejam perturbados pelas ondas, também a memória de sua canção irá continuar viva.
+A lenda diz até mesmo que os ecos da canção ainda podem ser ouvidos dentro das conchas e da barriga da grande baleia no fundo do mar.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13501_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13501_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..654e50079
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13501_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Purificar com fogo tudo que é impuro, deixar que as impurezas subam com as chamas para os céus acomodadores:
+Esses tipos de rituais viam novas madeiras acesas, e que a fumaça subia dessas chamas como orações para bênçãos e pela derrota do mal.
+
+Esses rituais flamejantes eram comuns especialmente durante períodos de guerra.
+Mas os sonhos e desilusões dos corpos silenciosos dos deuses produziram terríveis miasmas,
+Levando cidadãos que não eram mais seus, e aqueles que também nunca foram.
+
+Naquela época, um doutor misericordioso ouviu um sussurro das chamas forte como o sol poente,
+De dentro da grama queimando.
+"Somente uma chama descontrolada pode purificar esse mundo."
+"Levante essa lenha escarlate. Com ela você conseguirá repelir todos os demônios".
+
+Então o médico pegou aquele cajado diabolicamente vermelho e queimou tudo o que era impuro.
+Aqueles que faleceram, incapazes de suportar a profunda tristeza e desde então envoltos em carma e calamidade,
+Foram reduzidos a borboletas cinzentas nessa chama e aliviados de seus infortúnios e mágoas.
+Quanto ao médico que acendeu aquelas chamas incontáveis, diz a lenda que ele também foi reduzido a uma fumaça em forma de borboleta.
+
+Esses ritos foram esquecidos com o tempo e após a chegada da paz.
+Aqueles com fogo em seus corações ainda podem ouvir as seguintes palavras sussurradas nas chamas bruxuleantes ao se deparar com a imponente escuridão:
+"Somente as chamas livres podem purificar este mundo."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13502_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13502_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..26442e37d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13502_PT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Uma coluna que sustenta os céus.
+O verdadeiro companheiro do Arconte Anemo nunca vacilou em seu desejo de proteger à terra do vento.
+Esta determinação inabalável sustentou o dragão do vento através de sua batalha mortal contra seu vil nêmesis.
+
+Em tempos antigos, o dragão sombrio, Durin, cobiçoso da paz que Mondstadt desfrutava, surgiu para profanar a terra.
+As asas negras de Durin ofuscaram o céu, liberando nuvens de fumaça tóxica,
+Esses miasmas eram tão prejudiciais que os ventos não conseguiam afastar a doença e a putrefação que causavam,
+e assim uma chuva negra caiu dos céus, o barulho de sua enxurrada afogando os gritos e gemidos do povo.
+O Arconte Anemo foi despertado pelo som de suas agonias, e seu coração foi perfurado pelo desespero deles.
+Então ele convocou Dvalin para ajudá-lo, e se envolvendo em uma tempestade, eles atravessaram os céus envenenados.
+
+O dragão gigante desceu do céu com um grito, e o vento afiado como lâmina quebrou as suas asas venenosas na escuridão.
+Dvalin bateu as suas asas para criar tornados poderosos que dissiparam as nuvens tóxicas.
+Dvalin agarrou o dragão venenoso com suas garras poderosas, ascendendo a alturas que nem mesmo as nuvens poderiam imaginar.
+A chuva venenosa parou assim que as nuvens desapareceram, e o céu em chamas se tornou no campo de batalha entre os dois dragões.
+
+Por fim, as presas do dragão de vento perfuraram a garganta de seu inimigo, e suas grandes garras rasgaram o seu coração corrompido.
+A criação dos pecadores, cheia de pesar eterno, caiu dos céus imaculados e ruiu sobre um pico nevado.
+Aquela batalha feroz nos céus distantes tinha defendido o povo do Arconte Anemo.
+Mas na hora do triunfo, o sangue venenoso fluiu entre seus dentes e em suas entranhas.
+
+A dor murchou ossos e medula, e em sua agonia o grande dragão de vento recolheu-se nas profundezas de uma ruína antiga.
+...Cuidando de suas feridas, Dvalin ainda acreditava que um dia, ele seria despertado por alguém.
+Então, ele iria novamente sobrevoar os céus, dissipar a escuridão e cantar ao som da lira do Arconte Anemo, seu querido amigo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13504_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13504_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..dee61d297
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13504_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Aquela época antiga era a época dos mares cheios de milhares de velas e bestas.
+Era uma época que o Porto de Liyue não tinha paz, o mar estava cheio de bestas.
+
+Diz a lenda que as profundezas do mar estavam ocupadas por uma sombra gigante.
+Que usava redemoinhos e trombas d'água para partir os navios em pedaços, carregando suas presas para o abismo sem fundo.
+Outra lenda diz que no mar há uma ilha que aparece no meio da neblina, e dela sai um arco-íris...
+Se um sortudo pisar no arco-íris e pôr os pés na ilha, ele achará tesouros antigos escondidos.
+Também diz outra lenda que a tal ilha é na verdade uma besta que dorme um sono leve.
+
+A maioria das histórias de marinheiros são esquisitas. Mas há uma história que eles acreditam piamente.
+O Arconte Geo usou uma lança para cortar um arco-íris, e perfurou um redemoinho no centro do mar.
+
+Desde aquele dia, golfinhos e baleias evitam aquele local com uma música.
+Algumas pessoas dizem que os golfinhos e as baleias estão lamentando pelos seus deuses, cantando em um tom suave.
+Também há pessoas que dizem que cantam porque estão chocados com a lança do Arconte Geo, pois ela tem o poder de perfurar o arco-íris.
+
+Nas ruas também há pessoas que acreditam.
+Haverá um dia que o redemoinho selado pelo Arconte Geo acordará novamente.
+O vento traz o fedor do peixe para a terra, é o primeiro sinal da serpente de nove cabeças.
+Naquela época, quem poderia dominar aquela 'coisa no mar'...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13505_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13505_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4e7edc9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13505_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Na fundação de Liyue, monstros e deuses ainda governavam os mares.
+Os antepassados viviam amedrontados, e lutaram contra o mar com tudo que podiam.
+
+Com o passar do tempo, o monstro marinho gigante se tornou um governador do vasto mar.
+Até a baleia Geo do Arconte Geo não foi capaz de vencê-la.
+
+O povo de Liyue o chamou de "Baqiu", uma besta sem rival nem mesmo nas profundezas do abismo oceânico.
+De vez em quando, vêm uns monstros do fundo do mar, que abalam o mar com as ondas gigantes, suficientes para destruir os barcos e as casas nas proximidades.
+
+Então, o Arconte Geo criou com sua mão uma pipa preta de jade e pedra.
+
+O pássaro de pedra, assim que foi criado, partiu para o firmamento.
+Como uma lança disparada do céu, chegou exatamente no campo de batalha entre a baleia Geo e o demônio do mar.
+A besta afundou para as profundezas do mar, para de lá nunca mais sair.
+Daquele momento em diante, o povo de Liyue se libertou dos seus rugidos enormes.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13506_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13506_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13506_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13507_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13507_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..51b1c6015
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13507_PT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Dizem que esta longa lança foi forjada usando materiais que não são deste mundo.
+Ela passou pelas mãos de muitas almas leais, porém, desafortunadas,
+viu muitos massacres começarem e terminarem, e provou a carne e o sangue de muitas bestas.
+
+Dizem que uma pessoa cujo trabalho era exorcizar o mal uma vez chegou ao grande abismo das areias cristalinas,
+Recuperando de suas profundezas um cristal maligno com a cor da água,
+antes de contratar alguém para forjá-lo em uma arma, nomeando-a de "Subjugadora de Calamidades".
+
+"Caso ocorra um desastre, isto certamente será usado para acalmá-lo."
+As pessoas das tribos que viviam nas montanhas rochosas não se vangloriavam nem criticavam.
+Mas como não havia contrato assinado, e tais palavras não tinham custo, eles aceitaram todas da mesma forma.
+
+Quando as marés monstruosas escalaram o leito rochoso, tornando a terra cor de cinábrio preta,
+a parede do escudo dos Millelith e as forças das trevas se chocaram, e quaisquer sobreviventes deixados para trás foram mortos.
+Como uma estrela fria no meio da escuridão, a Subjugadora de Calamidades brilhou por todos os lados em meio ao caos...
+
+Quando, finalmente, a luz do sol poente dividiu as nuvens lúgubres, a corrupção afundou de volta nas profundezas do abismo.
+A Subjugadora de Calamidades também se perdeu, junto com os Yaksha que a empunharam - ambos voltaram ao silêncio.
+Em épocas mais tarde, aqueles que empunharam esta lança, em grande parte, enfrentariam destinos semelhantes,
+mas para aqueles que lutariam sem precisar de ordens ou proteger as pessoas sem fazer nenhum juramento,
+dificilmente este destino era de se lamentar...
+
+Também dizem que esta lança uma vez foi emprestada a alguém.
+E em uma caverna deserta e erodida pela água, ela testemunharia um confronto entre bons amigos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon13509_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon13509_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..994c27089
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon13509_PT.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+A naginata era uma arma letal pela qual a impureza dispersa poderia ser cortada.
+E quem usou essa naginata foi quem guardou o caminho para a eternidade.
+
+Quando aquele que estava bem acima das nuvens da tempestade olhou para o mundo mortal, que ela tanto amava,
+Vendo suas disputas superficiais e obsessões transitórias...
+Essas contendas originavam-se de apegos desnecessários e desejos desenfreados - ambos inimigos da eternidade.
+As ervas daninhas que perturbavam o mundo imutável seriam varridas pelo raio.
+
+"Bem, então - que tipo de Eternidade refletiria nos olhos de ███?"
+Então perguntou o clérigo que bebeu vinho com ela sob a árvore sakura naquela memória ainda clara.
+
+Que pergunta sem sentido.
+Embora tenha esquecido devido à embriaguez
+Ela tinha relembrado da resposta inúmeras vezes nessas memórias.
+É preciso desbastar os frutos para melhorar sua qualidade, e as plantas utilizadas nos corantes devem ter suas flores podadas.
+Nem um único grão de impureza poderia ser permitido em um paraíso eterno.
+
+"Ah, mesmo assim..."
+"Usando aquela grande lâmina de luz para extirpar toda obsessão e eliminar a possibilidade de os sonhos se enraizarem e murcharem por si mesmos..."
+"Um mundo tranquilo que não tolera disputas, ganhos ou perdas... Será um mundo amnésico, perdido para si mesmo."
+No coração da eternidade, aquele velho amigo ainda é tão claro, o cheiro da sakura tão fresco, como se estivesse no presente.
+
+Mas nunca vou te esquecer, assim como não vou esquecer as coisas que foram perdidas ao longo dos anos.
+Afinal de contas...
+
+Tendo testemunhado a aniquilação sombria consumir aqueles que eram preciosos para ela,
+Como ela poderia não ver a natureza absurda da vida e da morte, o próprio destino incompreensível, como seu inimigo mortal?
+Mas como ninguém pode reverter a impermanência do mundo, e a natureza estéril disso tudo,
+Então, deixe a eutimia eterna em seu coração ser levada para a nação que ela ama.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14101_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14101_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..71ed8cffb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14101_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Escreva o que estudou, tome nota dos experimentos e dos feitiços,
+use o espaço em branco entre as palavras para fazer anotações.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14201_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14201_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1755e4342
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14201_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+O Grimório popular entre os aprendizes tem um tamanho ideal para ser colocado no bolso.
+Ele omitiu as teorias e exercícios dos livros maçudos e manteve apenas o conteúdo de teste.
+Agora saiu de moda porque foi lançada a 12.ª versão do Guia Mágico.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14301_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14301_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..04dd4d2ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14301_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Essa versão do Guia Mágico gerou muita controvérsia quando foi publicada.
+O Capítulo VII: Princípios do Elemento Anemo continha claras contradições com o senso comum,
+erros também podem ser observados no que concerne os princípios básicos dos elementos Hydro e Electro.
+Evidentemente, o livro não foi revisado por pares antes de ser publicado.
+De qualquer maneira, o livro ainda é o melhor guia de magia que existe.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14302_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14302_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a13538b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14302_PT.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Cinco heróis partiram em uma jornada para matar o dragão do mal:
+Por honra, o mestre espadachim;
+Para pesquisar, a sábia sacerdotisa;
+Por recompensas, o mercenário;
+Por vingança, a arqueira.
+Ainda havia o autor erudito, para escrever uma história.
+O lótus precede minha boca; da página nascem as flores. Relevantes são minhas palavras e afiados são meus pensamentos.
+Eu me juntei à equipe porque não consegui arranjar outro emprego. Mas todo mundo consegue fazer trabalho de documentação.
+Mas eu não sou um escritor, apenas um sujeito comum em seus vinte e poucos anos, sem um trabalho honesto.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14303_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14303_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..161d5cfdc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14303_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Uma obra medíocre de ficção que conta uma história de um indivíduo comum que se encontrou em outro mundo após a morte:
+O mundo está repleto de perigos. Monstros de aço tão vastos quanto as galáxias espreitam sob à terra e devoram as pessoas aos milhares;
+Mas também existe um ser poderoso que pode tornar o quarto confortável em qualquer estação do ano e transformar a noite em dia com um estalar de dedos. Está é uma história tão sem fundamento quanto inútil.
+Só tem uma coisa em comum com o mundo real: todos os metais preciosos são de propriedade de um punhado de indivíduos, que os mantêm trancados em caixas seguras.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14304_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14304_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a60d4bee2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14304_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Um catalisador leve esculpido em jade. É duradouro e acessível, muito procurado em todos os lugares.
+Pequeno, mas requintadamente trabalhado, é apelidado pelo povo de Liyue de "Bola de Jade".
+Serve tanto como um catalisador de defesa, quanto como um acessório de boa aparência.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14305_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14305_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3bbeb511
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14305_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Uma peça de jade com a embalagem requintadíssima, mas colocada num lugar mais comum da loja.
+A caixa vem com um certificado de qualidade com aparência oficial, emitido por uma organização da qual ninguém nunca ouviu falar.
+Se não tiver uma agudez da vista para jade, é fácil ser enganado pelas embalagens ou acessórios.
+Em comparação com os jades de primeira qualidade, o preço dessas peças de jade ainda é razoável.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14306_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14306_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bbe050c82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14306_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Apesar do âmbar não ser um mineral, é liso e resistente, e tem um calor que as gemas carecem.
+Sua aura com cor de mel e suavidade na mão são especialmente confortantes.
+Dizem que o Catalisador Âmbar é a primeira gema divina dada ao povo de Liyue por Rex Lapis.
+Talvez esse âmbar barato também possui a gentileza do Arconte Geo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14401_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14401_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ecd1cf2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14401_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Um volume secreto que pertenceu aos estudiosos dos Cavaleiros de Favonius. Ele contém o conhecimento coletivo dos acadêmicos.
+É incrustado com elementos cristalizados, o que torna o Codex de Favonius uma raridade.
+Não apenas porque os cristais elementais são preciosos, mas também porque todos os Codex de Favonius têm que ser feito à mão pelos eruditos.
+Apenas aqueles que realmente dominam o controle dos elementos conseguem criar tais cristais elementais...
+
+Quando os Cavaleiros de Favonius foram fundados, o Cavaleiro da Alvorada Ragnvindr transformou os banhos privados dos aristocratas em uma biblioteca,
+Com o tempo, inúmeras contribuições de barões, estudiosos e viajantes transformaram a biblioteca na maior coleção de literatura da metade norte do continente.
+Afinal de contas, as canções são levadas pelo vento e o prazer do vinho dura apenas um momento fugaz. Somente o que está comprometido com a página pode brilhar e resplandecer por toda eternidade.
+
+Ainda assim, a escala da coleção da livraria é agora uma fração do que foi no seu pico.
+Infelizmente, a livraria queimou no "Grande Incêndio do Equinócio do Outono."
+
+Há uma larga porta de madeira de álamo no porão da biblioteca.
+Dizem que a porta é mais antiga que a biblioteca e que permaneceu firme contra as chamas e a fumaça,
+A verdade é que essa porta já estava lá muito antes até mesmo da fundação dos Cavaleiros de Favonius.
+Os Cavaleiros de Favonius dizem oficialmente que a seção restrita da biblioteca está atrás daquela porta.
+Mas lendas falam de um segredo mais profundo escondido atrás dela...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14402_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14402_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d04f2a521
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14402_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Um caderno que foi compartilhado entre os membros da Trupe Itinerante. Contém partituras e notas da viagem.
+A história da trupe foi perdida, visto que ela se separou antes da reconstrução de Mondstadt.
+O caderno registra as experiências da trupe, as terras que visitaram e os mundos que viram.
+Um poder forte sai dos registros das apresentações da trupe, assim como a alegria das multidões para com quem atuaram.
+
+A Trupe Itinerante foi fundada durante o reinado da Aristocracia.
+Muitos se referiam a ela como a Trupe dos Espadachins, alguns por esperança, outros por medo.
+Até mesmo poemas e músicas não tinham o direito a liberdade naquela época.
+
+No lugar de espadas, tinham flautas, harpas ao invés de arcos, e sua música era um hino de rebelião.
+Seu ato final foi uma tentativa de assaltar a cidade e dar uma sentença de morte aos seus governantes tirânicos.
+
+A Trupe de Espadachins se dissolveu, e com eles a memória de sua rebelião.
+Mas o espírito de resistência que possuíam sempre seguirá nas veias do povo de Mondstadt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14403_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14403_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..074b7525c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14403_PT.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Os primeiros habitantes de Mondstadt tinham a tradição de construir teatros no topo de penhascos ventosos para agradar aos deuses.
+Na verdade, os seus ritos tinham assumido a forma de teatro, porque eles acreditavam que os deuses amavam poemas e canções.
+Esse escrito tem milhares de anos, e não é mais legível.
+
+Numa guerra travada entre o Deus de Tempestade e o Grande Rei de Lobo do Norte, Mondstadt estava envolto em nevascas e tempestade.
+Um grupo que não conseguira mais suportar o frio construiu um santuário no alto de um penhasco no leste. Lá, eles rezaram por misericórdia e proteção divina.
+
+O vento sopra por um momento, mas as devastações do tempo são constantes, implacáveis e irreversíveis.
+O deus dos ventos pode virar as páginas de um livro, mas no final foi o impiedoso deus do tempo que tornou essas páginas ilegíveis.
+
+Entretanto, a ação do tempo e do vento no coração é igual.
+Talvez seja por isso que gerações futuras presumiram que o santuário era dedicado ao vento, e a ele apenas.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14404_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14404_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d1b4d204
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14404_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Um pergaminho delicado coberto de cera para impedir a decomposição e ser comido por insetos.
+Contém a pesquisa dos magos reais, pesquisa que ainda é relevante hoje.
+Os feiticeiros da realeza são encarregados de nutrir a água e o solo, bem como lutar contra monstros. Eles também serviram como professores para os nobres.
+Portanto, o pergaminho contém uma riqueza de informações sobre história, governança, administração e cultura.
+Quando as pessoas derrubaram os nobres, exilaram os magos ao mesmo tempo,
+pois os magos abandonaram sua responsabilidade de cultivar a bondade e virtude dos nobres, preferiram agir da mesma maneira que eles.
+
+Nos primeiros dias de Mondstadt, o clã Lawrence era liderado por Venerare.
+Sob sua liderança, as pessoas construíram uma alta estátua na praça para comemorar o milagre da descida do Arconte Anemo.
+
+A inscrição abaixo da estátua foi colocada ali pelo líder de todos os clãs. Foi feito um juramento de proteção a Mondstadt que eles tinham declarado.
+Ao longo dos anos, o clã Lawrence abandonou as nobres aspirações de seus antepassados, e a estátua foi derrubada.
+Os sábios magos da corte não falaram da história ou do juramento novamente.
+
+Na era dos Cavaleiros de Favonius, a estátua foi reconstruída.
+Entretanto, o fraseado do juramento na inscrição foi perdido para sempre.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14405_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14405_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5592b54fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14405_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Em Liyue, correm rumores sobre um orbe escuro.
+Uma vez absorveu toda a luz no mundo, mas depois foi guardado dentro de uma caixa de madeira por milênios.
+Ainda assim, seu poder não havia se dissipado. Agora tirado de sua caixa, seu brilho permanece.
+Nas mãos de um sábio verdadeiramente conhecedor, talvez seu extraordinário poder fosse finalmente liberado após ter ficado adormecido por milênios.
+
+Os comerciantes de joalheria em Liyue sempre dizem que um artesão chamado Kunwu uma vez pegou os raios do universo e os selou numa caixa.
+O Kunwu então enterrou aquela caixa no fundo de uma câmara rochosa escura, onde permaneceu na escuridão por quarenta e nove dias e vinte horas, até que finalmente a pérola dentro dele absorveu o brilho do sol e da lua.
+
+Uma história muito curiosa, de fato. E ainda assim, até hoje, muitos em Liyue mantêm firmemente sua crença nos talentos esotéricos do mestre artesão Kunwu.
+Alguém uma vez teve a coragem de perguntar ao artesão idoso qual era seu segredo. O velho excêntrico riu da ideia absurda de suas capacidades místicas e disse:
+"Pff! Foi puramente o resultado de um polimento prolongado!"
+
+Mas o seu aprendiz revelou uma história diferente quando questionado sobre isso em particular: Assim que Kunwu terminou de polir a Pérola Solar, o esplendor dos céus brilhou e uma lua carmesim encheu o céu.
+Mas esse fenômeno significa que o Kunwu realmente recebeu ajuda divina em sua arte? Ou a sua inspiração e determinação firme provocaram resposta do céu.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14406_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14406_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0edffef2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14406_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Um antigo catalisador do arsenal de Liyue. O número do lote desapareceu e não existem registros para confirmar a data de produção.
+O disco representa o cosmos e, portanto, toma uma forma circular. No centro está um pedaço de Cor Purum, representado um corpo celestial suspenso no firmamento.
+
+Depois que o grande caos diminuiu, forças sopradas ainda permaneceram no mundo. Assim, além das artes e ferramentas marciais tradicionais, as pessoas também se fascinavam por exorcismo.
+Mas as técnicas usadas na produção de catalisadores eram antiquadas, tendo permanecido inalteradas em mais de um século. Assim, os catalisadores daquela época eram frágeis e quebraram no primeiro uso.
+Os taumaturgos se reuniram em Liyue e imploraram a Yun Hui, chefe da casa de Yun, para projetar um novo tipo de catalisador para eles.
+Yun Hui procedeu em acrescentar um catalisador à então nova série de projetos de armas melhoradas conhecidas como "os protótipos".
+
+O disco é feito de madeira e minério raro. O Cor Purum no centro foi um presente dos exorcistas.
+Cor Purum é produzido aquecendo Cor Lapis em uma urna por sete dias ao quadrado (ou seja, quarenta e nove dias) e depois mergulhando-o em água doce retirada de uma fonte da montanha por mais sete dias ao quadrado.
+A dupla purificação pela água e pelo fogo torna o Cor Purum indestrutível e capaz de reunir todas as energias do mundo. Os Catalisadores que têm o Cor Purum como núcleo são capazes de canalizar a energia. Doze voltas completas transformam a energia em sua forma mais pura.
+
+Yun Hui observou que a Cor Purum tinha um brilho quente e dourado como o do âmbar. Após a discussão com os exorcistas, ele propôs o nome do catalisador como "Protótipo Âmbar".
+Depois disso, todos os catalisadores feitos em Liyue foram modelados com base no protótipo de Yun Hui.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14407_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14407_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e682a9d0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14407_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+O mundo vem para Liyue. Esta é uma grande honra para o grande porto comercial.
+Com as marés das pessoas também vieram tesouros exóticos.
+Este mapa, detalhando os vários mares que circundam o continente, está completo com correntes subterrâneas, recifes ocultos e direções do vento.
+Diz-se que é um tomo exótico contendo o conhecimento, a coragem e a fé de exploradores pioneiros.
+
+A página do título deste livro diz o seguinte:
+"Ame a brisa do mar e as correntes do oceano, pois, são o vento e a água que levam os navegantes ao seu destino."
+"Mas temam mais a mesma brisa e as mesmas correntes; porque o vento e a água também podem quebrar o aço."
+
+A fim de conhecer melhor o temperamento do mar, tem que explorar cada recife seu, perseguir cada brisa sua, e visitar cada lugar seu de encontro com baleias.
+Incontáveis navegadores registram tudo isso nos papéis amarelados, e parecem fascinados ao descrever a pele e o cabelo das amantes.
+
+Nos outros países, os navegadores versados consideram o mar como a amante, e tratam a água fria e salgada como uma mulher amada.
+Seja por causa do temperamento instável do mar, ou do seu seio vasto, seja porque eles ainda se lembram o quão romântico eram quando subiram a bordo.
+Como o oceano, esta carta não responde a nenhum mestre. Como os marinheiros, ela abriga o sonho romântico de explorar cada canto do mundo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14408_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14408_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8250a235f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14408_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Um catalisador feito de raras pedras negras. Ele brilha quando ativado e a energia cósmica circula dentro dele.
+O dispositivo é circular com um pedaço de Cor Purum vermelho-sangue encaixado no centro. A Cor Purum parece encerar e diminuir como uma lua carmesim, ficando cada vez mais brilhante e depois mais escuro em um ciclo sem fim.
+
+Os picos das montanhas Tianheng contêm muita riqueza e as terras da região oferecem muitas pedras preciosas. Os recursos minerais do reino do Arconte Geo são abundantes.
+Um a um os depósitos de minério no Monte Tianheng e arredores ficariam vazios, e os mineiros cavariam mais. O resultado era uma rede de minas que se estendia por toda a região em todas as direções. Em seu ponto mais profundo, as minas chegavam até o núcleo da terra.
+Lentamente, a região outrora tranquila foi assolada por distúrbios cada vez mais frequentes. Com um rosnado profundo, à terra tremia, causando deslizamentos de terra nas montanhas e cavernas nas minas.
+À noite, as almas aflitas dos inocentes que morreram nos desastres podiam ser ouvidas chorando à distância.
+
+Então, um dia, um estranho chegou ao Monte Qingce.
+O estranho estava vestido com uma bata completa e falava de maneira esotérica e eloquente. Ele afirmou ser um exorcista visitando Liyue em uma busca para encontrar dois artesões com o nome de Yun e Han.
+Yun Huang, a primeira filha da família Yun, vivia na Vila Qingce. Ela imediatamente enviou um mensageiro para buscar Han Ce, primeiro filho do mestre artesão Han Wu.
+O exorcista informou aos dois que, no passado, os Yuns e Hans haviam criado em conjunto um catalisador para os exorcistas do mundo.
+Com a agitação agora se espalhando por Liyue, os exorcistas desejaram fornecer aos Yuns e Hans um pedaço de Cor Purum carmesim, na esperança que eles pudessem ajudar o povo de Liyue através deste tempo conturbado.
+
+Ao receber a mensagem, Yun Huang e Han Ce acenderam o forno imediatamente e criaram um amuleto de pedra negra com o carmesim Pur Lapis em seu núcleo.
+A pedra carmesim ressoava com as linhas ley da terra. Um brilho vermelho-sangue se desvaneceria para dentro e para fora como se fosse um aviso de atividade tectônica iminente,
+Assim como as estrelas guiam aqueles que viajam a noite, este amuleto foi a luz que deu passagem segura ao povo de Liyue através daquela época tumultuada de deslizamentos de terra e desmoronamentos. O amuleto foi colocado aos pés do Monte Tianheng para todos verem.
+Quando os dias de paz finalmente voltaram, o amuleto desapareceu silenciosamente sem deixar rastros, assim como havia desaparecido a fúria do núcleo da Terra.
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14409_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14409_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..37c1a755b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14409_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Um belo artigo feito com um esmalte natural raro.
+Diz a lenda que o Olho da Percepção já foi tão brilhante, claro e liso como a superfície de um lago, mas se deteriorou com o passar dos anos.
+Registros populares afirmam que, em noite calma, se pode ouvi-lo fazer ruídos suaves.
+Às vezes parece uma brisa suave, outras vezes como uma fonte fluida.
+
+Dizem que o Olho da Percepção foi uma herança dos Adepti que foi passada para Liyue e finalmente encontrou seu caminho para a família Yun.
+Um dia, a Yun estava passeando nas montanhas, e lá ela encontrou um exorcista chamado o Huang, que veio para visitar o Adeptus.
+A Yun falou com o Huang com entusiasmo e longamente, e presenteou o Huang com o Olho da Percepção. Quando o Huang recusou freneticamente, a Yun disse isso com um sorriso:
+"Esta pérola é a quintessência da natureza. Somente um cujo coração é puro pode usá-la."
+
+Agradecendo a Yun, Huang pegou o Olho da Percepção e o colocou em sua pessoa, e aos poucos foi se aproximando de Liyue. No caminho, nem a chuva e nem o vento foram capazes de o impedir.
+Como alguém que buscava o caminho do Adeptus, Huang vagava pelas terras sem descanso. Assim, ele costumava ir ao mercado comprar água e comida.
+Nas ruas do lado do porto tinham todos os tipos de pessoas. Ainda assim, o Huang caminhou entre eles como se estivesse ocioso e nunca foi usado.
+Alguns estavam curiosos: como esse exorcista erudito poderia ir para a cidade como um peixe na água e nunca perder um passo?
+Quando perguntado, ele respondeu: "Este Olho da Percepção treme ante a maldade, e me ajuda a ver quais corações são verdadeiros."
+
+Este Olho da Percepção poderia revelar corações humanos, embora ninguém soubesse como funcionava, fazendo com que muitos dependessem de contos folclóricos para explicá-lo.
+Alegadamente, na meia-noite ele pode fazer barulho, como o som da brisa na caverna, ou do correr de água por pedras.
+Ambos lembram dos murmúrios dos demônios que se alimentam de pensamentos malignos, uma característica comum das histórias que as mães contavam aos seus filhos antigamente.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14410_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14410_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..42499ca1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14410_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Um livro de canções elegantemente encadernado, já esteve na moda nos dias da aristocracia governante.
+Tem um odor indescritível de margaridas e de vinho requintado dentro de suas páginas.
+Seu conteúdo é bastante absurdo, mas já foi uma canção popular nos becos e nas tavernas.
+
+"Todo mundo conhece o ladrão bêbado, mas ninguém sabe de onde ele vem e para onde ele vai."
+"Ele canta, ele bebe, ele vaga pelas ruas, ele passa pelos telhados e terraços. Uns comportamentos dele podem parecer maus, mas todos sabem que ele tem um grande coração!"
+"A espada carregada foi roubada de uma família ilustre, e o arco comprido em suas costas nunca falhou em acertar os alvos."
+"A rapidez do seu movimento de espada é como o passar do cometa, entretanto, a suavidade dos seus passos são como os sussurros das folhas."
+"Mesmo que tenha bebido todos os Morte Após a Meia-Noite do Lago de Sidra, ele é capaz de entrar sozinho no quarto dos ricos na meia-noite."
+Ele ajuda os pobres com o dinheiro roubado dos ricos. Esse cavalheirismo é como o vento, que limpa a poeira no coração dos ricos, e também como a luz, que ilumina a noite escura.
+
+"Esse ladrão é um sonho para qualquer garota. Elas esperam que ele possa abrir a porta das suas casas, mas pelo contrário, ele só gosta de beber com os homens."
+"Chegou um dia em que ele entrou, como sempre, numa casa luxuosa, e ficou satisfeito por tudo o que tinha conseguido coletar, incluindo uma taça nobre e prateada."
+"Ao partir, sem nenhuma razão, ele olhou para o céu... E o seu olhar resolveu por cair sobre uma jovem linda."
+"Os seus olhos são tão brilhantes como safiras na escuridão. O cristal da taça na sua mão, é tão parecido com esses olhos.
+"O ladrão retirou a gema, sem nenhuma hesitação, e deu para a sua amante. Em contrapartida, recebeu um sorriso alegre e tímido."
+"No final, eles derrubaram a classe nobre, e se aventuraram para mais longe, tornando-se luzes mais brilhantes mutuamente."
+
+A história termina aqui. Nos últimos dias de governo justo, não existia mais ninguém que cantasse sobre o cavalheiro ladrão, nem eram mais necessários tais ladrões.
+Vinho e espadas, donzelas e heróis, uma abertura despreocupada e um final feliz, este tipo de conto vulgar tende a ser popular entre o povo.
+Não importa como a história real foi, ou como os dois realmente terminaram, vinho e canções transbordam de esperança.
+Eles dão aos infelizes um pouco de coragem para enfrentar o amanhã e enfrentar os poderes que os oprimem...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14411_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14411_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf3ba69c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14411_PT.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+N/A
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14412_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14412_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0f5dd2c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14412_PT.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+Quando a filha do Sacerdote Findnell nasceu sob essa árvore branca,
+ela recebeu bênçãos, e essas terras verdes das montanhas estavam cheias de felicidade.
+
+A bênção de Shahr Findnell existirá eternamente,
+Como a árvore de prata branca que perfura a terra e nunca murcha.
+Isso foi o que as pessoas que compilaram a história do país na montanha pensaram.
+Aqueles que registraram incontáveis eventos e pessoas estavam convencidos,
+Que a beleza e os talentos da princesa brilhariam eternamente como a lua...
+
+Mas quando as pontas que congelaram o mundo caíram subitamente,
+Quando essa árvore foi esmagada,
+Aquela garota removeu o galho mais intacto,
+Queria continuar a vida dessas árvores que escondiam um país.
+Mas no final, essa vida não era mais capaz de sobreviver.
+A nevasca, como uma lâmina, bloqueou a luz do luar...
+
+Muito tempo depois, e muito tempo antes de hoje...
+Quando o dragão negro e o dragão do vento lutaram até a morte,
+Quando o sangue podre cobriu o vale branco de vermelho,
+Essa árvore pensou que ainda não havia morrido,
+E suas raízes se estendiam para o sangue que irradiava pela terra.
+
+Porque uma certa pessoa derramou uma essência carmesim nela,
+A árvore branca, que deveria ter morrido anteriormente, começou a lembrar de seu passado,
+E reuniu todo seu poder para criar um fruto...
+
+As pessoas que escondi, os sacerdotes que cantaram para mim,
+A garota que comumente desenhava ao meu lado,
+A felicidade nunca possuída se tornou um fruto gelado escarlate
+
+Àquele que puder retribuir a este mundo venenoso
+Que eles carreguem meu fruto inocente e amargo enquanto fazem justiça.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14413_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14413_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac718fe60
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14413_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Lendas falam sobre um mar longínquo sob uma densa neblina, e no centro dele há um arquipélago chamado Arquipélago de Maçã Dourada.
+Dizem que o Clã Dodo pacífico e fofo vive junto nas muitas ilhas, e não têm problemas com o resto do mundo.
+Eles são criaturas bondosas e travessas. Eles gostam de brincar juntos, ninguém fica entediado ou triste.
+Eles chamam de "Dodoco" uns aos outros, o que significa "melhor amigo"!
+
+Mas assim como os Dandelions, que um dia deixarão o abraço de seu talo e irão com o vento, cada Dodoco um dia surfará o vento e as ondas, e viajará para o mundo inteiro em uma aventura, em busca de um Trifolium.
+Por que eles fazem isso?
+É porque, tendo vivido por muito tempo no Arquipélago de Maçã Dourada, os Dodocos não podem mais se reconhecer uns aos outros. Eles são todos "Dodocos", e todos parecem iguais, afinal de contas! Portanto, não há "você" ou "eu" para eles de forma alguma!
+Mas somente o Trifolium vermelho e flamejante pode fazê-los saber o verdadeiro significado de "Dodoco" e se distinguir, permitindo-lhes assim brincar livremente com todos os seus amigos!
+- Pelo menos, foi isso que a minha mãe disse, e ela consegue fazer qualqueeeeer coisa!
+Então para entender o que faz um "Dodoco" de verdade, eles se despedem de seus melhores amigos atuais e vão para um lugar mais longe para fazer novos amigos, tornando-se assim o "Dodoco" deles também!
+Eles verão todo tipo de coisas legais, ouvirão todo tipo de coisas interessantes, conhecerão muitos amigos... E um dia, quando seus amigos estiverem olhando para eles, num momento em que ninguém espera - é quando o Trifolium abrasador e cintilante aparecerá!
+
+E é por isso que quando um Dodoco peludo do Arquipélago de Maçã Dourada rola para o mar ou pula no vento antes de ir para longe, bem longe, isso significa que uma criança sortuda está prestes a conhecer seu melhor amigo de todo sempre!
+Este pequeno e precioso livro foi dado pela mãe mais livre do mundo para a filha mais sortuda do mundo. Ele narra as inúmeras aventuras que Dodoco teve antes de conhecê-la, e as aventuras que ela e Dodoco tiveram desde então - maiores e melhores aventuras cheias de faíscas, respingos, tesouros, e muitos amigos!
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14414_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14414_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2a18c90b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14414_PT.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+"As pessoas chegam e partem com muita pressa, como sonhos que permanecem durante a noite e vão embora pela manhã."
+
+Essa vida simples e comum,
+sim, acho que tive uma vida plena.
+
+Eu costumava ser a Kitsune Hakushin
+Com meus ágeis e adoráveis companheiros,
+nós corremos pelas montanhas e planícies de Narukami.
+
+Tomara que, quando tudo terminar,
+eles possam correr alegremente de novo...
+
+Uma vez, conheci uma garota oni que possuía um lindo rosto,
+juntos, nos apresentamos e tocamos música divina diante do trono.
+Eu aplaudi sua dança de espadas.
+Espero que a beleza, bravura e conduta dela
+possam ser enaltecidas pelas pessoas por milhares de anos.
+
+Quando penso na incomparável beleza da garota,
+não consigo evitar o desejo de esconder minha aparência atual com uma máscara...
+
+Uma vez, eu competi em uma corrida com a líder do clã dos Tengus,
+Eu percorri todos os caminhos e rotas das montanhas espirituais, por dentro e por fora.
+Para competirmos em velocidade e força.
+
+Eu, nascida do Clã Hakushin, fui a eventual vencedora.
+Agora que penso sobre isso, ela deve ter se segurado.
+Sempre que penso nisso, me sinto insatisfeita...
+
+Certa vez, enganei uma Bake-Danuki que insistia em querer me desafiar,
+Eu fiz ele se render completamente a Shogun.
+Eu também enganei desavergonhadamente a Shogun,
+Eu fiz ela recrutar o grande Bake-Danuki sob seu comando.
+
+Naquela noite, o luar da corte imperial acariciou os galhos e as pétalas das flores,
+Que caíram no pátio como pérolas vindas do céu,
+Isso ainda brilha intensamente em meu coração frívolo...
+
+Espero que ela se lembre do lema que corajosamente formulei antes de partirmos.
+"Nunca se deixe enganar ou abalar. Persiga o caminho em que você acredita."
+Espero que meu lema a ajude a resistir a algumas mentiras e pensamentos ruins.
+Também espero que aquela travessa porém inocente danuki não me odeie por meu engodo final...
+
+Agora, no mais escuro dos lugares,
+Vou me agarrar firmemente a essas cenas,
+Como a lua brilhando por entre as nuvens,
+Permitir que iluminem meu pequeno e frágil coração.
+
+Nesta vida, eu já estive na forma humana,
+Eu caminhei com essas pequenas criaturas belas e efêmeras,
+Fiz amizade com muitas pessoas de diferentes identidades.
+Quer seja a Sacerdotisa que veio treinar em Narukami para o santuário em sua cidade natal,
+Ou a criança que se separou dos adultos por causa das escoltas de palanquins divinos no Festival de Verão,
+Ou o simpático jovem que finalmente foi para Liyue para praticar a arte dos Adeptus,
+Quer tenha sido o Kanjou que trabalhou duro para tornar a cidade próspera,
+Ou o artesão que era obcecado em fazer espadas extremamente afiadas,
+Ou o grupo que usou técnicas engenhosas para fazer meteoros artificiais florescerem nas profundezas do espaço,
+Todos eles são amigos que eu não esperava ser capaz de fazer.
+
+Espero que a barreira que os protege não seja corroída pela escuridão...
+
+Tudo isso é o que sinto falta agora.
+
+“Então, é a escuridão que tira um pedaço de mim,”
+"Agora que perdi todas as minhas forças,"
+“Meu sangue Hakushin está ao seu dispor.”
+"Contudo, apesar de minha humilde posição,"
+"Ainda espero que você ouça minhas súplicas..."
+
+"Se você puder ver tudo que eu valorizo,"
+"Então, por favor, perdoe essas criaturas."
+"Se você me permitir fazer um pedido,"
+"Por favor, devolva minhas lembranças perfeitas,"
+"Para a terra que eu amo profundamente."
+"Espero que após sua devastação,"
+"Ainda restem coisas belas..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14415_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14415_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..23a48569b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14415_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+"Você deseja que eu me torne seu deus?"
+A gigantesca cobra branca olhava para baixo, com a criança em pé em sua frente.
+"Foi por conta de não poder ter derrotado nem o deus dourado ou o Narukami que decidi fugir para águas desconhecidas."
+"Se você continuar perseguindo a luz, você irá experienciar perdas no futuro."
+"Minha vida não vale nada. Já estou farto de tudo isso — de apenas sobreviver nesta existência, de ter sido acusado de blasfêmia."
+
+A gigantesca serpente então, mostrou uma joia brilhante como olhos de cobra.
+"Neste caso, jure em frente a este olho."
+"Este também foi a forma que fiz um pacto com meus servos corais."
+
+"Você esqueceu os ensinamentos do Mestre Spartacus?"
+"Não devemos nunca adorar a um deus! Devemos somente confiar em nós mesmos!"
+A serpente branca não disse nada, pois ela respeitava a vontade das pessoas das profundezas.
+Se uma adoração cega for suplementada por uma nova crença,
+então, ela não iria desonrar aqueles que lutaram?
+
+"Eu juro. Eu juro, aqui, em frente a este olho."
+"Tudo estava igual a quando perdi tudo."
+
+"Os anos passaram rapidamente. A ilha está completa. Os dragartos foram expulsos, e o Solo Sagrado agora pode ser governado."
+"Clã de Sangonomiya, os Jibashiri, e meus vassalos — o juramento feito em frente ao olho foi cumprido."
+"A partir de hoje, se alguma das partes não estiver satisfeita com os acordos referentes a Enkanomiya, ou se tomarem uma decisão diferente da estipulada no início,"
+"que a torre de sol escute seus desejos, e que entre em colapso por si mesma, destruindo tudo que um dia foi o seu passado."
+
+Ao dizer estas palavras finais,
+o deus serpente levou as pessoas restantes para a superfície.
+Era hora de cumprir sua promessa à cidade dos céus...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14501_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14501_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d5e97ac0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14501_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Um atlas do vento.
+Uma cópia do atlas relativo ao clima das regiões do norte, apresentado sob a forma de poemas e imagens.
+Ele consiste em 100 mil odes, cada uma dedicada a uma única nuvem ou vento e chamando-a pelo nome.
+O atlas das nuvens deu forma aos ventos, e as odes os infundiram de personalidade.
+Os miríades de ventos sem forma são agora amigos e familiares aos olhos de Barbatos.
+
+As lendas dizem que, nos tempos antigos, Barbatos convocava os quatro ventos com a versão original deste livro em mãos.
+Ele descongelou a neve, expulsou animais ferozes, chamou as chuvas e criou Mondstadt.
+Ele permitiu que o atlas fosse compartilhado e copiado entre o povo, dando-lhe o nome de "Atlas das Nuvens."
+Infelizmente, nada sobrevive ao teste do tempo. Alguns desenhos e odes estavam faltando nas cópias que sobreviveram.
+Entretanto, o conhecimento foi transmitido sob a forma de baladas e lendas entre o público, em geral.
+
+As histórias dos mil ventos não se perderam, pois Barbatos ainda as detém.
+Quando Barbatos se colocou contra as asas sombrias do dragão maligno Durin,
+ele cantou aos mil ventos, e invocou o Dragão do Vento.
+Aquele que detém este atlas usa os verdadeiros nomes dos mil ventos e de todos os seus poderes.
+
+Agora os céus acima de Mondstadt estão calmos e azuis.
+Barbatos e Dvalin encontraram um novo lugar para chamar de lar.
+O atlas, por sua vez, foi confiado a um digno de sua honra.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14502_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14502_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fafb38d1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14502_PT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Escrituras sobre os antigos ventos, transmitidas de geração em geração entre os observadores do ritual a serviço do Arconte Anemo.
+Inúmeras mãos têm tocado as páginas agora amareladas deste livro, embora quaisquer impressões que tenham deixado tenham sido levadas pelo vento desde então.
+
+Na época em que o Senhor de Tempestade no torre alto reinava supremo no continente, os roteiros estavam cheios de apelos desesperados.
+Nos anos em que derretiam as neves, a alegria e ansiedade pela primavera enchiam todos os livros.
+
+Nos dias de antigamente, quando a aristocracia dominante puxava os cordões das marionetes para controlar as massas,
+as escrituras nas mãos dos escravos contavam de sua inveja e seu desejo pelos mil ventos.
+
+O povo de Mondstadt viveu, suportou, lutou, se regozijou e desfrutou da liberdade.
+Com o passar dos preciosos anos, as escrituras foram se tornando mais grossas e pesadas.
+
+Quando Mondstadt nasceu de novo, e a Igreja finalmente se desvinculou da aristocracia,
+as escrituras dos ventos não poderiam mais ser confinadas a uma prateleira,
+e assim o livro decolou, deixou o tesouro da Igreja e desapareceu.
+Assim como os ventos e o povo de Mondstadt,
+Ele pertencia à liberdade e aos ventos.
+
+A elegante caligrafia na página do título diz:
+
+Filhos do Arconte Anemo, escutem estas palavras:
+Dos ventos viemos e com os ventos iremos.
+Nunca, jamais chore por mim.
+É apenas minha carne e meus ossos que descansam no solo,
+Minha alma se tornou uma só com os milhares de ventos.
+
+Quando as flores desabrocham e quando as folhas balançam,
+sou eu quem canta as canções de liberdade dos ventos.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14503_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14503_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14504_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14504_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..84193412a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14504_PT.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+"Isso é o símbolo da aliança, também é o meu desafio para com você."
+"Toda minha sabedoria, tudo selado dentro desta rocha."
+Ele se lembrou da primeira vez que se encontraram, quando a jovem de mangas compridas lhe mostrou o símbolo e se fingiu de séria e ansiosa.
+É realmente estúpido, claramente não havia um acordo oficial, claramente estavam fazendo a mesma jornada mas de forma independente...
+Mas se lembrava daquele ambiente onde os dois se viram a primeira vez, aquele campo cheio de Lírios-de-Vidro,
+Bem como no final, quando, entre os Lírios-de-Vidro, ela falou.
+
+"Aquelas pequenas crianças, tão fracas e pequenas como poeira."
+"Por ser tão pequeno, posso morrer a qualquer momento. Sempre estou com medo."
+"Eu tenho medo, portanto sempre estou me esforçando, quero me tornar mais esperto."
+"Como a diferença entre nossas forças é muito grande eu preciso usar técnicas e sabedoria."
+"Com sua força e o meu cérebro, essa cidade será maravilhosa."
+Ela riu solitariamente, e lentamente tornou-se um minúsculo grão de poeira.
+"Parece que ainda não somos capazes de ir. Esqueça sobre aquela fechadura."
+
+"Isso é o símbolo da aliança, também é o meu desafio para com você."
+"Toda minha sabedoria, tudo selado dentro desta rocha."
+"Se você conseguir abri-la..."
+Há muitos anos que ele não conseguia abrir a fechadura, e também não sabia o fim daquela frase.
+Com o passar dos anos, hoje quase não há sinal dos Lírios de Vidro selvagens.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14505_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14505_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14506_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14506_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0b06e6c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14506_PT.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Dizem que o emblema "pérola e ondas" do Sangonomiya representa as ondas que abraçam Watatsumi,
+E as pérolas brilhantes que podem ser encontradas lá. Mas alguns também dizem que ela mostra a roda com as joias de Watatsumi Omikami mantendo vigilância eterna sobre a terra dos corais como a lua.
+
+Nos sonhos do mar profundo onde as esponjas e os corais habitam, nas profundezas onde nuvens fluem e as areias oceânicas dançam como uma só,
+A esperança eterna passaria de geração em geração daqueles descendentes de seu deus - aqueles que sonhavam os mesmos sonhos que Watatsumi.
+As cores dos céus estão sempre mudando, e as luzes e sombras lançadas no fundo das ondas são de formas mal definidas...
+Assim fez a brilhante compaixão que o oceano escuro não podia esconder, difundir com tranquilidade e felicidade.
+
+Naqueles dias, a primeira Sacerdotisa Divina uma vez conduziu seus irmãos com sabedoria tão preciosa quanto as pérolas,
+E ela selecionou clérigos entre as pessoas recentemente introduzidas ao sol, que ajudaram a progênie de seu deus a confortar aqueles para quem a luz do dia trouxe terror.
+Nos tempos mais recentes, os "Umigozen" que faziam tremer as marinhas de Narukami cantavam canções de baleias ao seu lado,
+E foi este símbolo que eles desenharam enquanto dançavam com o kurage voador.
+
+Alguns anos mais tarde, um único raio rejeitaria o sonho do povo Watatsumi.
+Na tempestade, a serpente se abateu, os raios brilhavam impiedosamente para certamente enfrentar a aparência implacável de um relâmpago...
+Mas os filhos do deus e as sacerdotisas, que tinham coração de pérola, não se esqueceriam.
+Inúmeras histórias, gratidão inumeráveis, e aquele anel de pedras preciosas do oceano seria para sempre passado adiante,
+E elas brilhariam cada vez mais e com mais beleza por conta disso.
+
+Sejam as histórias dos ramos de joias sendo despedaçados ou o nascimento de pérolas preciosas,
+Ou a derrota de criaturas perversas nas profundezas para trazer a luz do sol para a nação empalidecida sob as ondas,
+Ou como o jovem que sonhou em ficar no topo do Monte Yougou chegou a ter o nome de um "rei do mal", e teve seu grandioso duelo contra os tengu...
+Tudo isso iluminaria os corações das crianças de Watatsumi, como pérolas do céu, como ondas sob o brilho da lua.
+Eles levarão a dor da perda para dentro das águas agitadas e salgadas, guardando-as dentro de pérolas radiantes.
+Que as histórias e sacrifícios da era dos deuses sejam eternamente proferidos, juntamente com este emblema de "pérola e ondas".
+
+Mesmo que as nuvens da tempestade se acumulem, e mesmo que a ferocidade do relâmpago violeta seja perigoso e imprevisível,
+A lua de prata de Watatsumi ainda atravessará as nuvens e espalhará sua luz.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon14509_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon14509_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..447783145
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon14509_PT.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+Onde antes haviam danças em frente ao trono, os sons dos sinos ainda permanecem.
+A silhueta branca, antes algo a se perseguir, nunca retornou, mesmo assim, ela continua como um sonho inalcançável cujo qual não se pode acordar...
+
+"Foi uma bobagem na época, nem um pouco tão inteligente quanto a nossa matriarca Hakushin."
+"Me batendo desajeitadamente, eu era como um cachorrinho procurando pela neve, na esperança de chamar a atenção da Vossa Excelência."
+"Ironicamente, foi exatamente por causa da minha coragem ignorante, que Vossa Excelência teve compaixão de mim."
+"E foi assim que acabei servindo a ela. Sabe, esquentando os pés e mãos dela e tudo mais. Uma grande honra."
+
+"A Senhorita Saiguu mais tarde também iria embora, para nunca mais voltar, e aqueles meus superiores também se perderiam por vários outros motivos."
+"E foi assim que alguém tão inepta quanto eu, acabou com o cargo de "Miko" e cresci para ser a pessoa que sou hoje."
+"Foi assim, que a infeliz tarefa de colocar um sorriso no rosto da Vossa Excelência caiu sobre meus ombros."
+"Na noite que fiz pela primeira vez a dança Kagura, senti o peso do 'passado'."
+
+O badalar dos sinos ficaram distantes, e a grande kitsune prateada, mestre e amiga, desapareceu no rio corrente dos sonhos.
+Os sinos tocaram novamente, e os obstinados bancos de areia se dissolveram na corrente turbulenta.
+Então, quando as figuras brancas puras e gentis finalmente se tornaram apenas uma obscura recordação,
+a solitária filha da linhagem Kitsune pegou os sinos Kaguras e dançou pelo vibrante "presente".
+
+Conheci uma jovem e obstinada guerreira tengu, e usei o pretexto de "treiná-la" para enganá-la a ir até as montanhas,
+mas, ao sentir seu caráter rebelde, eu a recomendei aos tontos dos Kujou.
+E embora eu tenha lutado contra um obstinado oni e fui derrotado por sua perseverança implacável...
+Eu fiz alguns pequenos truques para fazer nossa competição um pouco mais interessante.
+Mantive contato com uma meio-adeptus de uma terra distante, e a dei de presente a ela, plantas frescas do oceano.
+Mesmo assim, senti profundamente que não era capaz de compreender seu amor quase tolo. Isso não é uma forma de escravidão para com os adepti?
+O brilho da luz penetrou através do jardim imperial, pelos galhos e pétalas, se estendendo por todo pátio vazio.
+Aquela cena ainda brilha intensamente em meu coração vazio, como inúmeras joias cintilantes...
+
+"Neste pequeno espaço de tempo de algumas centenas de anos, andei sobre a terra em diferentes formas."
+"Embora eu não tenha tido a sorte de estar em um relacionamento tão profundo com nenhum mortal, pude conhecer a beleza humana profundamente."
+"E a Vossa Excelência, cuja ouso chamar de amiga, ainda deve ter muito mais tempo para viajar pelo mundo."
+"Então, vamos ver este mundo imperfeito juntos e desfrutar de suas imperfeições com amor e ódio, com encontros e despedidas."
+
+Com a Vossa Excelência absorvida em seu sonho pela Eternidade, alguém precisa cuidar das pessoas comuns.
+Para reprimir o ressentimento do perverso oni Kuroami, uma vez demonstrei uma parte do poder sinistro que possuo.
+A fim de acalmar o distúrbio, causado pelo Kosanta, o Tanuki Careca, seria necessário o uso de um pouco da minha magia.
+O pirata saqueador, Rinzou, terror do arquipélago, também teria sido traído por alguma pequena discordância nos planos.
+E quanto aquele que parecia uma folha em branco, aquele imortal excêntrico...
+Espero que "ele" encontre seu caminho e não se torne uma ameaça para nós.
+Os restos mortais obscuros da alma do espadachim, as bestas da catástrofe se escondendo na floresta sagrada, todas foram eliminadas...
+Comparado com o sonho da Eternidade que Vossa Excelência procura, tais coisas eram como apenas contratempos,
+e a espera para que ela mudasse de ideia parecia ser infinito, mas eu sabia que o tempo estava a nosso favor.
+
+"Quero dizer, a Eutimia sem vento ou lua, com lótus e udumbaras que não murcham..."
+"Me desculpe, mas a solidão acabaria tomando o melhor de mim. Eu ficaria extremamente entediada."
+"Eu preferiria mil vezes cortar os galhos da Sakura do Trovão em um surto bêbado e me envolver com os youkai imprudentes."
+"E não, essas não são histórias de um passado remoto, mas a de um futuro cheio de esperanças."
+"Será que eu poderia ter a honra de me juntar a você para assistir aos primeiros brotos violetas emergir da neve derretendo?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15101_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15101_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8a6db1ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15101_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Diz a lenda que no passado, em Mondstadt, se usavam as cordas de arcos para fazer música,
+Ou como um músico andarilho que usa as cordas dos instrumentos para disparar flechas.
+Mas isso é só um conto folclórico daquela época antiga.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15201_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15201_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf362b609
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15201_PT.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+O caçador sempre estará numa posição desfavorável, evitando andar ereto nas montanhas.
+Não importa se o alvo da caça é uma besta, um demônio ou uma pessoa má, todos são iguais.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15301_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15301_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d3625d49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15301_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Dizem que os corvos são mensageiros da morte.
+Caso se coloque uma pena de corvo na extremidade do arco,
+a vibração da corda anunciará a morte da presa.
+Pelo menos, era o que diziam os vendedores de armas.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15302_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15302_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..60e84f49b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15302_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Essa é uma história que ocorreu há muito, muito tempo.
+Foi uma tragédia, um irmão lutou contra o outro.
+Um deles era um grande arqueiro. Depois de sofrer uma derrota humilhante, ele fez uma promessa:
+"Até que o meu inimigo tenha sido morto, até que a sua garganta seja perfurada,"
+"até que o sangue esteja seco, não vou lavar os meus pés."
+Dizem que o Arqueiro morreu com uma infeção nos pés.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15303_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15303_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa5f929a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15303_PT.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Um Arco Recurvado primorosamente feito de madeira, ossos e tendões de animais.
+Nas mãos de um arqueiro hábil, pode abater águias em voo.
+Isso é o orgulho de qualquer arqueiro e a prova de sua habilidade.
+É uma pena para as águias inocentes.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15304_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15304_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..30a66e902
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15304_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Alguém que desejava melhorar o alcance e a precisão dos estilingues descobriu que:
+Aumentar a potência para melhorar o alcance prejudica a precisão.
+Ele, portanto, substituiu suas pedras por finas hastes de madeira, cada uma completada com uma pena por uma questão de aerodinâmica.
+O novo estilingue teve sua pegada alterada e seus membros curvados para aumentar a tensão.
+Por fim, ele percebeu que tinha feito um arco.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15305_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15305_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b39b515f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15305_PT.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Dizem que em tempos muito antigos,
+As pessoas do Porto de Liyue enviavam mensagens através de flechas.
+"Mas, dessa forma, não vai machucar os passageiros?"
+"Por isso, esse arco passou a ser uma antiguidade."
+O dono da antiguidade coçou o queixo, e sorriu.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15306_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15306_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f89f98753
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15306_PT.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Requer um arqueiro com braços fortes e habilidades excelentes para usar esse arco.
+Este arco de ébano requer mais força do que os arcos longos tradicionais, devido à rigidez de seu material, o ébano.
+No entanto, alguns dizem que ébano não significava o material do arco.
+No passado, os caçadores costumavam caçar os monstros perigosos com arco de madeira.
+Ele caçou até que os seus dedos se cortaram, deixando o arco preto. Uma negra sede de sangue encheu o seu coração.
+As manchas no arco podiam ser lavadas, mas o mesmo não acontecia com o coração sujo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15401_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15401_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e6588a97
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15401_PT.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Um arco recurvo padrão empunhado pelos Cavaleiros de Favonius. Somente emitido para os melhores arqueiros há muito tempo em serviço.
+Especialmente trabalhada, a estrutura de carvalho proporciona uma resistência superior, enquanto que a adição de peças metálicas facilita o uso.
+O cordão do arco é encantado com os segredos da alquimia e da magia, concedendo proteção aos dedos do arqueiro.
+Este arco serve como uma recompensa para os guardiões responsáveis, e como uma arma letal para defender Mondstadt.
+
+Os Cavaleiros de Favonius tinham uma vez uma equipe formidável de arqueiros exploradores conhecidos como os Batedores.
+A equipe foi fundada por um líder mercenário de Liyue, que transmitiu aos Batedores o valor de sua vida inteira de conhecimento.
+
+As habilidades de rastreamento que adquiriram, juntamente com a capacidade de sentir quando o perigo estava à espreita, eram únicas entre todos os cavaleiros.
+Por isso, as habilidades de um Batedor são muito preciosas para os Cavaleiros de Favonius.
+
+Este estado de coisas continuou até que um dia o primeiro dos Batedores deixou os Cavaleiros de Favonius, sem dar nenhuma razão.
+A partir daquele dia, a equipe de Batedores era apenas uma casca de si mesma. Sua experiência se foi, embora sua estrutura e nome tenham sido preservados.
+No entanto, ainda existem aqueles que trabalham incansavelmente para manter a dignidade do título de Batedor.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15402_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15402_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebb0ab3ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15402_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Um instrumento requintado com cordas de diferentes materiais em cada seção.
+Quando tocadas, cada corda estremece, criando uma música fluida.
+Mas também é um arco, capaz de disparar flechas que atingem o coração. Onde a música deste instrumento conduz, a morte certamente seguirá.
+
+Depois que a Trupe se dissolveu, as cordas da harpa foram cortadas com uma lâmina cega, criando ruídos que perfuravam as orelhas.
+Apenas a corda do arco permanece. As melodias elevadas do instrumento se perdem, mas ele continua sendo uma arma mortal.
+
+A Trupe Itinerante podia fazer os pássaros caírem do céu, às vezes com a melodia da harpa, às vezes com as flechas que seguiam a melodia pelo ar.
+Assim como o vento que foge com a melodia da harpa e as flores que crescem em Penhasco das Estrelas, o lirista era brincalhão e determinado.
+Após o fracasso, todos os membros da trupe fugiram.
+O lirista ficou até o fim, dedilhando habilmente as cordas do instrumento e jogando uma torrente de flechas para proteger seus companheiros. Ele tocou até esgotar seu repertório e suas flechas.
+
+O lirista era da magnífica e encantadora terra, Fontaine. Ele partiu para viajar pelo mundo em busca de seu verdadeiro destino.
+Diz-se que todas as damas da Corte de Fontaine choraram de tristeza ao ouvir a trágica notícia de que ele tinha partido sem se despedir.
+
+A história é que ele se apaixonou por uma humilde mulher de Mondstadt, mas ela foi então selecionada como a princesa miserável de Ludi Harpastum.
+Alega-se que ele não se arrependia de morrer anonimamente em uma terra estrangeira.
+A única coisa que ele lamentou foi finalmente descobrir o amor verdadeiro, mas nunca mais ter a chance de cantar outra canção de amor.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15403_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15403_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..517d204ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15403_PT.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+No penhasco de frente para o mar oriental, os ancestrais adoravam o mestre do tempo e Anemo juntos.
+As duas histórias estão relacionadas; como diz o ditado, "O Anemo trouxe as histórias, entretanto, foi o tempo que as nutriu."
+Este arco conta a história dos pioneiros e as dificuldades pelas quais passaram.
+Costumava ser um adereço com a corda do arco imóvel, mas tornou-se flexível e mais resistente com a passagem do tempo.
+
+Essa arco já pertenceu ao orgulhoso clã Lawrence.
+No passado antigo, eles foram os pioneiros que abriram os caminhos na nevasca.
+
+O primeiro ato da cerimônia contou a história de seus antepassados conquistando a terra por meio de sua sabedoria e força.
+Ao longo de sua longa história, embora essa cerimônia tenha sido perdida, eles continuaram a desempenhar o mesmo papel.
+
+Mas o papel foi corrompido e eles gradualmente passaram a se ver como conquistadores e reis.
+Eles gradualmente tomaram um caminho tortuoso para longe do povo, e perderem o afeto dos ventos de Mondstadt.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15404_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15404_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b55355fe8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15404_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Um arco longo usado por um nobre que governou Mondstadt. Foi elaborado artesanalmente com materiais de altíssima qualidade.
+Por esse motivo, gerações depois, ainda é tão poderoso como sempre.
+Antigamente, a caça era um passatempo para os nobres.
+Eles demonstraram sua força no mundo natural e compartilharam os despojos com o povo com benevolência.
+Infelizmente a benevolência foi perdida e juntamente o seu reino.
+
+Após a revolta, o clã Lawrence, que há muito governava Mondstadt, foi derrubado.
+Os recém-criados Cavaleiros de Favonius, em um espírito de magnanimidade, não acharam necessário investigar mais.
+O clã Lawrence foi imediatamente expulso de Mondstadt, para nunca mais voltar.
+
+"No caminho para o nosso exílio, vi o meu pai suspirar de dor: com a traição do povo, mudança de era, e fim da história."
+"Vimos as pessoas que já foram os nossos súditos regozijando-se no campo aberto enquanto nos despedíamos de nossa pátria."
+Somente anos depois percebi: fomos nós, o clã Lawrence, que traímos, que terminamos uma era gloriosa, e que encerramos os livros de história. Só agora era Mondstadt, como sempre deveria ter sido.
+
+Vennessa foi apenas o empurrão final que derrubou uma torre desmoronando. Antes dela, as chamas da fúria já brilhavam, e ocasionalmente as chamas cintilantes haviam brilhado através da densa fumaça do segredo.
+Seja o ladrão fantasma, elogiado em segredo pelo povo, a mulher que podia ver a morte, ou a Trupe Itinerante com a intenção de revolucionar.
+O sangue do povo de Mondstadt é vinculado a alma de revolta.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15405_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15405_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1c2731a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15405_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Um arco antigo, feito de ferro duríssimo, pertencia a um arqueiro renomado.
+Ele massacrou monstros e bandidos como grama prateada ao vento.
+Diz-se que em sua busca pelo domínio final de sua arma,
+a sua corda cantava como um trovão implacável,
+e suas flechas brilhavam como chuva de ferro encharcada de sol.
+
+Em seus últimos dias de vida, o arqueiro teve uma revelação.
+"O significado mais profundo da palavra, é aquela que não é dita, assim também é o verdadeiro caçador que sabe quando manter sua flecha."
+
+Deste então, nunca mais falaram da batalha em que as flechas caíram do céu,
+Nem ele falou novamente dos monstros imundos mortos por flechas de ferro ou arcos de ferro.
+
+Desde então, ele enterrou o arco, e fugiu da cidade para as montanhas.
+
+A respeito de sua morte, há uma lenda:
+Todas as noites, quando o som de uma corda puxada ecoava em sua casa, um raio de luz roxa brilhante disparava e monstros horríveis não ousavam se aproximar.
+Na noite de sua morte, houve uma tempestade. Em meio ao vento uivante e à chuva, houve apenas um único trovão. O raio que o acompanhou disparou para cima, em direção ao céu, brilhando como as estrelas da galáxia.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15406_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15406_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..43fb0ec45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15406_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Um antigo protótipo de um arco do arsenal de Liyue. O número do lote desapareceu e não existem registros para confirmar a data de produção.
+Madeira de cudrania com mais de cinquenta anos foi ordenada em seda dourada e combinada com os melhores componentes de aço para fazer este belo arco.
+Apesar de ser feito de galhos que se estenderam profundamente na terra, a corda do arco é excepcionalmente flexível, garantindo que nunca se rompa.
+
+A família de Yun em Liyue promoveu um conjunto de protótipos lendários de armas para se libertar de suas restrições e trazer uma nova era ao poder, usando suas forças.
+Como um das armas mais usadas, o arco longo também está listado.
+Chamado pelo seu amigo Yun, o Han Wu, famoso artesão, fez ele mesmo o arco longo de acordo com os desenhos de seu colega.
+
+Ele empregou todas as caravanas comerciais que encontrou para lhe trazer uma pletora de recursos. No final, ele escolheu usar a madeira de amoreira, aço fino e ramos trazidos de volta do abismo.
+O resultado é um arco maravilhosamente superior, resistente, fácil de segurar e frio ao toque.
+A curva do arco é tão bonita quanto a lua descente, embora tenha um tom mais escuro, como uma espécie de lua perdida na brisa.
+Quando uma flecha do arco perfura o céu, a luz da corda é fina e fria, lembrando um fluxo lunar inesquecível.
+
+Por esta semelhança o arco ganhou o título de "Luz da Lua".
+Como a beleza sempre é aspirada e imitada, a inspiração do Protótipo é comumente vista em todos os arcos compridos em Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15407_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15407_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf7412a1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15407_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+O mundo vem para Liyue. Esta é uma grande honra para o grande porto comercial.
+Tesouros exóticos também chegam ao porto de Liyue com a maré das pessoas.
+Este arco curto pode ser pequeno em tamanho, mas seu estilo exclusivo e sua habilidade superior o tornaram mais destrutivo do que a maioria dos arcos longos comuns.
+Também é mais difícil de manter do que outros arcos. Pois, não é meramente uma arma, mas a culminação da sabedoria de um reino estrangeiro.
+
+Feito por um estudioso estrangeiro, este arco composto foi modificado com uma polia.
+O erudito não se envolveu nas artes marciais, e também não desejava ver sangue tirado.
+Mas cheio de fascínio pela forma graciosa do arco puxado e pela trajetória das flechas...
+ele se apaixonou pela arma e se esforçou para continuar fazendo melhorias.
+
+O estudioso sabia desde o início que a sua criação se tornaria em uma ferramenta de guerra, que não traria nada além da morte.
+Mas ele estava perdido em sua busca para aperfeiçoar a estrutura e os materiais.
+Ele era imparável e continuava escapando da realidade.
+
+Embora um dia o arco foi erguido por um soldado, que prontamente abateu um ganso selvagem.
+"Este é o arco que eu estava procurando",
+O soldado sem coração elogiou sinceramente.
+Quando o grito final do pássaro que ele matou perfurou seu coração, assim como sua flecha havia perfurado o do pássaro.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15408_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15408_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a31212405
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15408_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Um arco longo feito de rocha negra extremamente rara. Diz-se que quem o empunha pode, ouvindo os ventos, acertar o seu alvo a trezentos metros.
+Com um corpo negro, contrastado por extremidades vermelho-sangue, é frio ao toque sem ser intimidante. Um tiro desde arco chega aos céus como um meteoro, desafiando tanto o vento quanto os trovões.
+
+A família Yun se estabeleceu há muito tempo em Liyue como uma família de artesãos. Na época do início deste arco, o sétimo chefe da família, Hui, era bem conhecido como um membro dos Qixing.
+O Yun Hui tem uma filha única chamada Huang, que significa fênix. Segundo a tradição da família, depois do casamento, o marido vai tomar posse como chefe da casa.
+Tendo sido criado um artista marcial inabalável, Huang recusou-se a tomar este caminho e, em vez disso, assumiu como filha, incitando fofocas intermináveis entre o povo.
+Mas Yun Huang tomou posse em um momento difícil.
+
+O continente estava perturbado. Mesmo os picos mais elevados e as cavernas mais profundas desabaram em uma sinfonia de rugidos baixos.
+Minerais e metais enterrados profundamente no subsolo eram difíceis de extrair, ameaçando pôr fim ao legado de seu ofício.
+Uma noite, Yun Huang ficou acordada sem conseguir dormir, torturada por suas preocupações de que o nome de sua família acabasse com ela.
+Em meio à tristeza que a envolveu, ela nada podia fazer a não ser invocar os céus e orar pela intervenção celestial em sua situação desesperadora.
+
+Foi então que o Han Ce, que já tinha abandonado o negócio da família e perambulava pelo continente, chegou à aldeia com suas roupas de artesão.
+Ele entregou a Huang uma pequena caixa de madeira, dentro da qual estavam os planos do protótipo que seu pai havia revisado em seus últimos anos. Ele também tirou um arco e disse:
+"Como a questão surgiu do Penhasco Obscuro, então também deve terminar no Penhasco Obscuro. Diz-se que a família Yun aprecia o tiro com arco e flecha. Caso lhe agrade, experimente este arco."
+Huang disparou uma flecha para o céu. Ela rugiu através dos céus como um trovão furioso, enquanto o som do cordão do arco sendo liberado reverberava pelas montanhas.
+Enquanto observava as nuvens fluírem sob a lua, ela sabia que a sua oração tinha sido atendida...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15409_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15409_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf612a572
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15409_PT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Este arco pertenceu a um certo caçador, e a sua cor o permitia misturar com o ambiente natural com facilidade.
+Ser tão puro quanto as feras dos campos verdejantes, que vagam nas florestas à luz do dia.
+Ele nunca teve más intenções, e nunca disparou uma flecha por qualquer razão que não seja para sobreviver.
+
+O caçador sem nome foi ensinado assim, e cresceu assim, longe da cidade...
+"Nós nascemos da vegetação. Enquanto houver grama e sombra, nos moveremos desimpedidos."
+"Somos iguais aos animais e aos pássaros. Enquanto seguirmos as leis da natureza, não devemos temer a morte."
+"Todos aqueles que seguem a natureza, quando suas vidas chegarem ao fim, irão para aquela planície sem fim."
+
+Seguindo esses preceitos, o caçador não deixou rastros, e não lutou contra a ordem natural.
+Ela consolou as feras que foram atingidas no coração, até que suas vidas retornassem à natureza.
+Se essa calamidade não tivesse acontecido, se ela não tivesse rastreado o sangue contaminado nas folhas,
+Se ela não tivesse conhecido aquele jovem moribundo e cego debaixo da árvore onde ela costumava cochilar,
+Então talvez ela nunca tenha sido abalada por pensamentos de vingança, por sangue e fogo...
+
+"Nunca se esqueça de Viridescent"
+"Nunca se esqueça que você pertence ao verde, filho da floresta."
+"Nunca dispare a sua flecha simplesmente para luta, para vingança ou para a glória."
+"Aqueles que foram manchados de sangue nunca encontrarão o campo verdejante de caça interminável."
+
+"Então pelo menos não vamos deixar esse arco ser sujado pela vingança iminente."
+"Como eu não vou poder chegar a longe, para encontrar com o meu mestre, e os entes que nunca vi"
+"Pelo menos temos que manter pureza desse arco, para poder transmitir as minhas saudades e desculpas."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15410_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15410_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..10bb2b3f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15410_PT.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Este belo arco foi pintado de preto, para se misturar perfeitamente na noite mais profunda.
+Esta já foi a primeira escolha de uma opulenta casa nobre em seus jogos de caça.
+Mas por acaso caiu nas mãos de um ladrão cavalheiro que nunca foi pego.
+
+Um vez, o dono dele abateu a coroa dos nobres.
+Ele passou por muitos laços estreitos e desarmou muitos soldados em perseguição.
+Ele também jurou trazer a luz para a era escura,
+Para trazer justiça, fortuna e alegria para os oprimidos.
+
+No passado, ele realmente trouxe justiça, riqueza e alegria aos oprimidos, e trouxe medo aos que estavam no poder, dando-lhes inúmeras noites sem dormir em sua raiva impotente.
+Ele trouxe passos leves como a chuva para os telhados e terraços, e canções para os bardos nas praças.
+Ele também ofereceu uma safira pura, retirada de uma arma real, para uma bruxa de olhos azuis que sempre carregava uma lança afiada.
+
+Mas infelizmente, ele não conseguiu fazer sorrir a bruxa, fria como pedra, mas amada pela sua alma.
+No final, em busca da morte, o seu rosto de flor foi marcado com a marca de uma pecadora, e ninguém sabia para onde ela foi depois disso.
+No final, o ladrão nobre foi convencido pelas exortações do seu irmão, e decidiu abandonar as suas promessas e ir para o mar que não pertencia a ninguém.
+"Diga-me, ela ainda se lembra da minha canção? Será que ela se lembra daqueles anos que continuam a me perseguir até hoje, das ruas inundadas com cheiro de vinho e das canções cantadas sobre ela?"
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15412_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15412_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cb8be2e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15412_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+...
+"Senhora, em todas as suas peregrinações, nenhuma gota de lágrima foi em vão".
+Disse Ozvaldo Hrafnavines à Princesa quando sua peregrinação na terra do silêncio eterno chegou ao fim.
+
+Em sua longa jornada pelo espaço e pelo tempo, a Princesa dos Pecados e o Corvo da Noite, Oz, testemunharam inúmeras histórias e seus finais, cada uma gota de chuva flui no final da jornada em um mar amargo. A raiva de todo jovem contra a injustiça deve se voltar para a calma. Toda paixão deve ser transformada em pó pela passagem do tempo, antes de ser transformada em paranoia selvagem sobre aquela árvore antiga e invertida. Mesmo o galho da árvore do tempo sobre o qual a grande e gloriosa República Reman se aninhava seria cortado no final, de modo que a nação fundada pelo outro filho gêmeo dos lobos pudesse governar.
+Tudo neste mundo deve passar pela passagem da porta de sua destruição para o futuro reino da Princesa. Em seu jardim completamente escuro, ela procurou um canto para mergulhar num sono profundo.
+Mas para Droctfult realizar seu sonho de juventude de encravar sua lâmina na Besta do Mundo antes das gotas de chuvas caírem, até que no final ele mesmo foi feito em pedaços pelas garras dela. Nessa hora, a Princesa naturalmente começou a chorar.
+
+"Lembre-se bem, Ozvaldo Hrafnavines, a Princesa do Reino da Noite Eterna não pode chorar".
+Ela respondeu isso: "Não há pessoas puras neste mundo. Quando o sino dos pecadores tocar, a noite novamente cairá. Mas a luta entre pessoas e bestas se parecerá apenas como uma valsa no meio da noite profunda".
+
+"Senhorita, suas palavras estão corretas".
+"Hmph, como você bem deveria saber".
+"Então, senhorita, você ainda se lembra dessa história?".
+
+Fez brilhar o mar perfumado do universo primordial e fez com que duas das três luas brilhantes que agitaram as feras do Reino de Arianrhod fossem trituradas em pedaços muito pequenos até mesmo para a visão mística da Princesa por uma espada que rasgou o horizonte.
+Ou talvez tenha sido isto que aconteceu: as luas brilhantes que uma vez iluminaram um universo, trouxeram sonhos e canções aos doces adormecidos de três mundos, e despertaram um profundo anseio nas bestas que vagueavam entre o amanhecer e o anoitecer - finalmente se tornaram pó. Mas mesmo assim, eles também desejaram permanecer dentro do olhar eterno e brilhante da Princesa, trazendo sua luz sutil para mais terras ainda.
+
+Isso mesmo, uma Princesa não pode derramar lágrimas.
+Isso era apenas uma secreção natural de seus olhos reais, ofendidos pela inoportuna intrusão daqueles grãos de areia impudentes.
+
+- Fim -
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15413_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15413_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f185f63c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15413_PT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+Nos sonhos da infância de Mondstadt, havia uma flor flutuante
+que crescia com força em meio aos ventos intensos, invernos terríveis e gelo cortante.
+
+Era diferente das plantas normais, que eram arrancadas pelas raízes ou arrastadas pelos poderosos vendavais.
+As raízes da Flor do Vento ficavam cada vez mais resistentes, mesmo diante de tamanha força do vento.
+Hoje, a rebelião dos mortais contra a tirania é motivo de piada
+e a lembrança daquela flor ficou turva, fundindo-se com as histórias antigas contadas pela melodia das liras.
+
+"Dou-lhe flores sem nome. Que a primavera que você nunca experimentou não seja sem sentido para você."
+"Que você volte com esperança e um sorriso, e junte-se a mim no dia em que a tempestade parar."
+
+Na era dos tiranos desprezando o povo, as pessoas com desejo da liberdade costumavam se cumprimentar assim.
+Aqueles que buscavam coragem e liberdade estavam se planejando para um futuro incerto, e usavam isso como um código secreto.
+As flores solitárias e frágeis que floresceram no vento gradualmente se espalharam por todas as montanhas.
+Assim, os plebeus indiferentes e desambiciosos tornaram-se heróis orgulhosos e destemidos.
+O tirano ranzinza e egoísta da torre ficou cada vez menor e insignificante, até que seus ventos não puderam mais conter a maré crescente.
+
+"Dou-lhe flores sem nome. Que elas nos designem como heróis, guardando a primavera e o céu azul."
+"Que o sol se torne um espírito e nos acompanhe na verdadeira liberdade da brisa".
+
+Nas ruínas da antiga torre, na alegria, nas canções e nas lágrimas dos renascidos,
+Um guerreiro ruivo virou as costas para o deus recém-nascido, escondido na multidão como gotas de chuva em uma onda.
+Ele é o pioneiro de usar Flor do Vento como código de comunicação, criando os primeiros raios de luz na sua longa travessia noturna antes do amanhecer.
+Seu nome se perdeu na história há muito tempo. Mas os feitos deste homem são cantados infinitamente nos cantos.
+Milhares de anos depois, outro cavaleiro ruivo seguiu seus passos, iluminando a história sombria dos nobres.
+Assim como o destino da "Flor do Vento": ela floresce quando está sob forte pressão em que ela tem quer florescer.
+O destino deste clã nunca muda: trazer a luz do amanhecer à noite sombria.
+
+A imagem da "Flor do Vento" desapareceu gradualmente com o vento ao longo dos anos.
+Seu nome tem conotações de amor e alegria nos anos de paz e harmonia.
+Isso é aquilo que as pessoas que andavam firmemente na escuridão com esperança da liberdade desejavam!
+
+"Flores desabrochando devem simbolizar o amor e a primavera,"
+"Em vez da fumaça da resistência ou do código secreto de quem levantava a bandeira da rebeldia..."
+
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15414_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15414_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a94d16760
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15414_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+"Caia fora. Mulheres são um empecilho aqui!"
+O ladrão que se chamava Ako Domeki falou e virou as costas.
+Ao ouvir isso, a Sacerdotisa não conseguiu evitar um sorriso.
+Se a pessoa que me ensinou arco e flecha não tivesse ido batalhar com a Shogun,
+Então, nosso filho deveria ter a mesma idade de Dozaemon,
+E talvez meu sobrenome fosse Takanino, ou ele tivesse adotado o nome Asase...
+
+O tom de Dozaemon e como ele deliberadamente virou as costas,
+É como antes, quando ele partiu com uma espada.
+Mas desta vez, não vou deixar esse homem morrer,
+Mesmo que isso signifique lutar contra o estandarte do Mitsudomoe Electro...
+
+"É hora de zarpar, as lâminas e espadas já foram afiadas."
+"Mostrem a eles a força de Seirai!"
+
+Ouvindo os cânticos dos marinheiros, a Sacerdotisa baixa seu arco.
+A verdadeira magia que ela aprendeu secretamente na Montanha Yougou,
+Embora lamentasse por seu professor, Tengu, ela decidiu usar aqui.
+Desfaça a Grande Barreira que perdura por séculos,
+Deixe o ressentimento do falcão púrpura moribundo,
+Destrua as embarcações sob a bandeira da Arconte Electro.
+Só espero que aquele gato velho não avance para a tempestade com raios...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15415_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15415_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c473de92c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15415_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+O ferreiro que aceitou a encomenda perguntou porque é que esta encomenda tinha que ser feita desta forma e porque tinha que ter este nome.
+A resposta foi muito complicada: algo sobre feras de máquinas que vagavam pelo mundo todo, e algo sobre lanças não terem códigos de substituição.
+
+Mas o ferreiro entendeu rapidamente. Então este arco foi uma arma poderosa usada para caçar e matar tais poderosas criaturas de máquinas, e por isso foi o predador daquele mundo.
+
+Mas a garota estranha o corrigiu.
+Ela só iria usar para caçar javalis, já que parecia que neste mundo, usando arcos e flechas para caçar realmente permitiria a coleta de carne crua.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15416_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15416_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d461de8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15416_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+O arco longo uma vez usado pela sacerdotisa Mouun do santuário Watatsumi,
+É branco puro como a espuma do mar na ponta de uma onda iluminada pela lua.
+
+A sacerdotisa era amiga dos monstros de mares distantes, e juntos lutaram contra as nuvens trovejantes em prol do sonho passageiro de Watatsumi.
+Juntos, os companheiros do peito cavalgavam as ondas, sempre a aparecerem no jato criado pelas proas dos navios...
+E continuaram, seguindo o caminho sem retorno que Watatsumi estava agora, até irem juntos para a terra de sua trágica obliteração.
+
+Talvez seja verdade que a guerra do Lorde Watatsumi Omikami estava condenada desde o início.
+"Mas desde que deixemos essas lembranças para trás, desde que semeemos as sementes do sacrifício, tudo isso pode valer a pena."
+
+As canções do passado louvam o vínculo tácito que ela compartilhou com "Umigozen" como gêmeas nascidas de Watatsumi,
+E retratam elas, com o arco puxado e a lança erguida, banhando o jato de ondas da proa de um navio...
+Estas canções distantes contam como ela cavalgou com Touzannou nas costas de uma criatura do mar durante a noite,
+Os amanhãs quebrados que ela sussurrou, suavemente e de luto, ao ouvido do herói...
+
+Em dias ainda pacíficos, as gêmeas cantavam uma vez em coro com a grande baleia das profundezas do mar,
+Contando os dias sombrios passados nas profundezas e na escuridão da noite, e de Omikami e dos galhos radiantes de jade.
+Ela uma vez brincou com aquele jovem imprudente, cuja única vantagem era a sua força...
+
+"Uma vez que eu traga de volta essa lendária máscara do Grande Tengu, você tem que manter nossa promessa e terminar esse negócio."
+
+"Claro, e se você ainda estiver tão cheio de si então, vou conseguir que uma baleia levante uma onda suficientemente grande para lavar essa sua boca suja."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15501_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15501_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a0fc7fa00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15501_PT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Uma lira capaz de perfurar os céus.
+Diz-se que o som de lira ainda se ecoa nos ventos e nos corações do povo.
+Diz-se que o antigo dragão do mal do abismo foi atraído aqui por suas melodias.
+
+No passado, Barbatos tocava a lira com muita suavidade, para chamar as brisas e canções.
+Encantado com os ventos e canções de espírito livre, Dvalin, o dragão gigante, desceu e jurou lealdade.
+Barbatos se alegrou por fazer um novo amigo, e lhe pediu para proteger o povo de Mondstadt.
+E assim, o errante Arconte Anemo e o Dragão do Vento forjaram o amanhecer de Mondstadt com sua amizade.
+
+No final da batalha, foi o som flutuante que parou o dragão maligno.
+Dvalin aproveitou a chance para pôr fim ao dragão do mal.
+
+Muitos anos depois que a terrível luta foi esquecida, Dvalin acordou de seu longo sono.
+Mas ele não encontrou o seu mestre; em seu lugar o saudaram os murmúrios envenenados do Abismo.
+Dor invisível. Tortura inaudita.
+Uma tristeza envolvente esmagou o espírito envenenado de Dvalin.
+
+O Dvalin se voltou contra tudo que jurou proteger,
+E acusou aquele a quem tinha jurado lealdade:
+Denunciar a sua indiferença às dores, e impiedade para todos,
+um deus que negligenciou e traiu sua própria família.
+
+O amigo furioso não sabia que Barbatos procurava salvá-lo.
+Muitas lembranças queridas morreram sob os golpes da raiva cega de Dvalin, entretanto, as da melodia da lira ainda permanecem.
+Em breve, séculos de mal-entendidos terão desaparecido.
+Em breve, Dvalin ouvirá novamente suas canções.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15502_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15502_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..149f0c174
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15502_PT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Em uma época estéril, quando a terra agora verdejante ainda era apenas um deserto,
+Uma donzela, descalça na neve, seguiu os passos do Senhor da Torre.
+
+Ele já foi seu amor, mas os ventos implacáveis nunca poderiam entender a suavidade da carne mortal.
+Ele já foi seu inimigo, mas sua caça era mais do que uma simples vingança.
+
+"Sonhei com as ondas do mar e as areias, com exuberantes florestas e terra."
+"Sonhei com javalis que brincavam em arbustos de bagas e com uma torre muito alta."
+Essas palavras que ela falou ao Rei de Deus em um tom suave, não foram ouvidas.
+
+Despertada de um amor cego, ela percebeu que ele nunca tinha sido sincero.
+Pois ele falava de amor, mas era acompanhado apenas por ventos de navalha.
+Ele olhou para as costas curvadas de seus súditos no vento uivante,
+Acreditando ser um sinal de sua adoração e obediência inabalável.
+
+Foi a época em que o Tirano do Vento Norte lutou contra o Senhor da Torre.
+A caçadora se julgava amada pelo mestre de escravos.
+No final da guerra, e quando o vento de revolta soprou pela primeira vez,
+ela andava com todos os outros lutadores anônimos, os jovens, as fadas, os cavaleiros,
+e invadiu a torre que desfigurava o céu, desafiando o rei com o vento.
+
+"Assim conseguirei sua atenção."
+
+Até o momento em que ela disparou a flecha para ele,
+até o momento em que o vento forte a rasgou,
+que ela finalmente percebeu a distância entre ela e o Senhor da Tempestade.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15503_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15503_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7a6f0962
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15503_PT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+"O vento do leste leva a fragrância do vinho."
+"O vento das montanhas traz notícias do destino."
+"A brisa vinda de longe agitou meu coração."
+"Ela expressa minhas saudades de você."
+
+Há muito tempo, havia um cavaleiro que sempre parecia aflito.
+Apenas essa música pode aliviar sua dor.
+Apenas aquela garota que canta essa música no palácio
+Poderia fazer com que ele se esquecesse do grande fardo de seu dever por um tempinho.
+
+Mas, por fim, a calamidade veio sobre esta terra.
+As canções que outrora voavam alegremente ao vento foram afogadas por um dragão venenoso.
+Os seus passos que abalavam a terra, junto com os seus gritos e as chamas, foram todos despedaçados.
+O Arconte Anemo que se recusou a governar ouviu um choro aflito,
+Mas, para proteger o sonho de seus velhos amigos e defender os campos verdes beijados pelo vento,
+Ele acordou de seu longo sono novamente, e voltou a defrontar o dragão azul do céu em uma batalha...
+O cavaleiro e os seus companheiros também lutaram por suas terras.
+
+Quando o dragão maligno finalmente foi derrotado na montanha de gelo selado, e o dragão azul adormeceu na torre da cidade antiga,
+Mas o Cavaleiro estava no vale, esgotando o sangue de sua vida, e ao cair, ele apenas pensava:
+"Ela está estudando no exterior, então ela deve estar bem. Mas, ah! Se pudesse ouvi-la cantar novamente."
+"Pelo menos Arundolyn e Roland estão bem. Quando ela voltar, esta calamidade deverá ter passado."
+
+Os poemas de louvor ao arconte e as melodias que gravaram a batalha dos dois dragões foram muitos, mas todas lentamente se desapareceram.
+A música que a garota adorava cantar também mudou quando ela voltou.
+"Os Dandelions vão para longe com o vento matinal."
+"O vento do outono leva de volta a fragrância de colheita."
+"Mas não havia nenhum vento em nenhuma das estações na terra."
+"Nunca pode trazer os seus olhares."
+
+E depois que sua voz e suas lágrimas secaram, a garota jurou usar a chama de sua vida para limpar as tortuosidades do mundo.
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15504_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15504_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15505_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15505_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15506_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15506_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f410cf9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15506_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Teste
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15507_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15507_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..30b27898e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15507_PT.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+"Eu já fui um lobo ferido, traído por todo o mundo,"
+"Mas criaremos um mundo novo, um mundo no qual ninguém jamais será abandonado."
+
+"Vestido com roupas impecáveis, tão radiantes quanto o meio-dia,"
+"Chegamos à terra da neve prateada,"
+"E soamos as trombetas da grandeza de Vossa Majestade."
+
+"Muitas vezes caminhamos na noite sem lua."
+"Muitas vezes percorremos as areias douradas."
+"Muitas vezes sentimos uma hostilidade penetrante no escuro,"
+"E, muitas vezes, sonhamos com amantes em cidades distantes."
+"Mas a chama pálida ainda arde em nossos peitos."
+"Ó Mensageiros, cintilantes como estrelas polares,"
+"Guia-nos sempre em frente, incansáveis."
+
+"Se você também estiver carregado de um sonho que ninguém aceita e uma dor que não pode ser curada"
+"Se você terminar o dia descontente, se você queimar em fúria contra falsas promessas,"
+"Levante os olhos para as estrelas brancas e cintilantes, pois essa é a nossa bandeira."
+"Junte-se às nossas equipes! Que nossas botas em marcha sacudam a terra como um trovão!"
+"Vocês que vão marchar conosco em direção à estrela polar da noite branca, venham! Nunca os abandonaremos."
+"Vocês que vão caminhar conosco para à terra das trevas, venham! Criaremos juntos um novo mundo."
+
+"Saiba que a destruição de todos deve preceder o nascimento de uma nova ordem."
+"Ao final da devastação, saudaremos um amanhecer imaculado."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Weapon15509_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Weapon15509_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e61fee1aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Weapon15509_PT.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+O arco do relâmpago, embora tenha sido ensopado na densa escuridão, ainda não perdeu seu espírito.
+Quando o desastre chegou do outro lado do mar, era a arma favorita de um grande espadachim.
+
+Em sua juventude, quando vagava pelas montanhas, ele fez uma aposta com o grande Tengu que havia encontrado.
+Apostando seu corpo jovem e saudável contra o arco gravado presenteado pela Shogun, ele arriscou a sorte.
+
+Quanto à aposta, ele só consegue lembrar dela quando está bêbado.
+Ao alvorecer, ele tinha três vitórias e três derrotas. Foi um empate contra o Tengu.
+Então, ele foi levado como um servente pelo Tengu. Mas, felizmente, ganhou o precioso arco.
+
+"Konbumaru, esta é a arquearia do Tengu. Observe atentamente e aprenda bem!"
+Ele recebeu um apelido tosco, mas pelo menos podia testemunhar a postura do Tengu.
+Voando através das nuvens, avançando sem obstáculos, a flecha electro foi disparada do arco...
+Foi uma verdadeira e impiedosa dança da morte. Foi violenta e imprevisível, elegante e bela.
+
+Muitos anos depois, quando já havia passado da idade de um servente, ele aprendeu as habilidades do arco e flecha e da luta com espadas.
+Ele foi indicado para o Shogunato por seu impaciente mestre com uma carta de recomendação.
+Nos anos sob o comando da Shogun, suas artes marciais foram aprimoradas e ele fez muitos amigos e inimigos.
+Seu prazer em viajar sem amarras não havia mudado. Pelo contrário, com o arco gravado do Tengu, ele se tornou ainda mais destemido.
+
+"Vamos apostar dessa vez, o que você acha? Bem, eu aposto este arco."
+"Eu aposto o melhor arco do mundo que voltarei com vida."
+"Vou deixar ele aqui por enquanto. Se eu perder, você pode ficar com o arco."
+"Afinal, você herdou a essência da minha técnica de arco e flecha. Você conseguirá fazer bom uso dela."
+"Mas se eu ganhar..."
+
+Quando o desastre chegou do outro lado do mar, o samurai e a valente Sacerdotisa fizeram uma aposta.
+Apostando sua sobrevivência no abismo contra o arco gravado presenteado pelo Shogun.
+
+Quando o veneno negro fluiu para dentro da terra e a paz voltou, o espadachim não retornou.
+Como resultado da aposta, o arco da Shogun foi dado para a Sacerdotisa.
+Mais tarde, na floresta onde Kitsune Saiguu não apareceu mais, no local de encontro combinado.
+O solitário que cambaleou de volta do abismo finalmente encontrou a Sacerdotisa novamente, mas ela não estava mais jovem.
+Os olhos turvos manchados de sangue seco e as lágrimas recuperaram seu brilho, mas foram perfurados por uma flecha farpada que ardia com poder.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Wings140001_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Wings140001_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..48b426751
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Wings140001_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Já se passou muito tempo desde a última vez que os Batedores tiveram sangue novo adicionado às suas fileiras.
+A Amber sempre quis dar este Planador a um cavaleiro júnior com potencial.
+Mas depois de alguns anos, essa oportunidade nunca apareceu.
+
+Aventureiros usam muito os seus Planadores e, eventualmente, sofreriam desgaste.
+Com o estilo de movimento da Amber sendo muito exaustivo em suas asas, ela passou por mais de dez planadores antes mesmo que percebesse...
+Entretanto, ela nunca considerou em usar este par de asas tão especiais.
+
+Por alguma razão, ela estava de bom humor.
+A Amber finalmente começou a usar esse Planador há muito não usado.
+Ela ainda não entendeu a missão de limpar os acampamentos de Hilichurls.
+Apesar de planar ter sido muito perigoso devido aos ventos tão fortes.
+
+Quanto ao que aconteceu depois disso...
+Ela não sabia por que escolheu acreditar naquel{F#a}{M#e} estrangeir{F#a}{M#o} loir{F#a}{M#o}.
+Ela não sabia por que sentia que tinha tanto potencial.
+"Mas se realmente era essa pessoa, talvez..."
+
+"Então, o presente é..."
diff --git a/Resources/Readable/PT/Wings140002_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Wings140002_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6252fb419
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Wings140002_PT.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Nem todas as asas têm oportunidade para voar.
+Neste mundo, nunca tem um pássaro sem saber voar,
+Existem também alguns planadores que não passaram pela garantia de qualidade...
+
+...Ela parece que já entendeu as suas preocupações quando viu as suas expressões sérias.
+"- Não se preocupe, ninguém ficou ferido nos testes de Planador."
+Ela continuou explicando que os únicos feridos foram javalis e Hilichurls.
+Mesmo assim, você sentiu um pouco de pena daquelas vidinhas que foram prejudicadas para você poder voar sobre a terra...
+Mas você ficou um pouco aliviado, pelo menos.
+
+Ela prosseguiu, dizendo:
+"É graças às benções do Arconte Anemo que podemos voar."
+"Sem dúvida, foi também graças ao engenho dos humanos..."
+
+Embora ela nunca tenha explicado por que estava colecionando Selo Anemo,
+Mas talvez porque ela era alguém com sangue de aventureiro e coração de comerciante,
+Falando em espírito de aventurar, ele ficou animado...
+Ela afirma que uns exploradores já haviam começado a estudar os dispositivos de planar milhares de anos atrás.
+
+Você limpa sua garganta levemente, e ela, um pouco envergonhada, continuou a explicar exatamente o que havia de tão especial neste planador.
+Alguns suspeitaram que poderia ser muito incomum receber a bênção do Arconte Anemo.
+E como o artesão tinha essa pequena quantia de coragem, eles também foram ridicularizados por todos, assim como sua bela criação.
+Foi realmente injusto...
+
+Mas você também é uma pessoa corajosa, não é mesmo? Uma pessoa que não cede às visões do mundo. Você seria uma boa combinação para este par de asas, com certeza.
+——Ela te deu um Planador totalmente diferente.
+"É claro que pode voar, e é claro que irá te levar. Mas primeiro você deve acreditar nele - e acreditar no você que acredita nele."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Wings140003_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Wings140003_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d3016708
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Wings140003_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Esta é a prova de que você veio a este mundo por meios especiais.
+Somente aqueles que transcenderam os céus com sucesso podem usá-lo.
+
+"A jornada no futuro pode ser muito perigosa,"
+Aquela pessoa lhe disse.
+"Não me parece que esse pano poderá te proteger, mas..."
+
+Foi de fato tão-
+Em sua longa jornada, você viu o nascimento e a morte de estrelas conforme elas passavam por você,
+Espalhando a escuridão brevemente antes de ser consumido mais uma vez.
+Este pano não bloqueará o calor nem o frio, nem o defenderá de maldições e má vontade.
+Mas durantes longas noites em Teyvat, você ocasionalmente o colocará sobre seu corpo e o achará de grande utilidade.
+
+"Mas quando você enfrenta uma força suficiente para destruir um, ou talvez até dois mundos,"
+Você verdadeiramente não se lembra de quem cuidou de vocês dois tão gentilmente. Você deseja poder se lembrar,
+"Quando você enfrenta uma escuridão sem limites, ou um brilho que consome tudo..."
+Mas aquilo se passou no mundo anterior.
+
+Agora você não precisa mais dormir sem um teto.
+A sua cama na cidade é fofa e confortável. E mesmo que você precise acampar, a grama é macia, cheia da fragrância da vida.
+Então, mal recebeu o Planador daquela garota, você soube a sua nova utilidade...
+
+E agora, você deve mais uma vez voar pelos céus junto com ele.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Wings140004_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Wings140004_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a19ee39b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Wings140004_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+"Seria ótimo se tivesse um vento agora."
+A pessoa que caminhava no deserto sem fim deu um grande suspiro.
+Os filhos da atmosfera vivem no alto do céu. Quando um deles ouviu, perguntou se poderia trazer uma brisa para essa pessoa.
+"Sim! Porém, você terá que começar na costa leste, depois passar por ravinas entre montanhas e colinas, ao longo das margens de riachos e rios, para finalmente percorrer incontáveis distâncias antes de chegar lá."
+
+Então, partiu da costa e começou sua própria jornada.
+As sementes de Dandelion gostavam de viajar, então aproveitou e as enviou mais longe.
+O filhote de passarinho queria voar, então levantou suas asas.
+O velho não conseguia mais cuidar de seus campos de trigo, fez uma pausa enquanto o moinho de vento começava a girar.
+Por ajudar as pessoas e acariciar a terra, eles gradualmente começaram a se condensar e a assumir uma forma humana.
+Então, quando finalmente encontrou o viajante no final da estrada,
+Já não era mais a rajada de vento pela qual o viajante orou.
+
+"Seria ótimo se tivesse um vento agora."
+Ele e o viajante original continuaram sua jornada através do continente...
+
+"Eu acho que a história desse santo da Igreja de Favonius é muito bela. Resumindo ela, basicamente você deve ajudar o maior número de pessoas com todo seu coração. Como reconhecimento pela sua caridade, por favor, aceite esse Planador".
diff --git a/Resources/Readable/PT/Wings140005_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Wings140005_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0d246db1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Wings140005_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Olhe para as nuvens flutuando graciosamente entre as pedras. Espalhando arco-íris e cortando pela neve, rindo enquanto olha para as espadas dos homens abaixo."
+- A história que vamos contar hoje inicia com essas palavras.
+Todo mundo sabe que Liyue é exatamente como sua reputação sugere, com montanhas selvagens abertas e florestas cercadas por nuvens e tudo tem um toque de conto de fadas. Eles estão neste lugar onde os Qixing não predominam, e eles têm um forte senso de justiça. Já contamos a história dos dois jovens nobres guerreiros sem nome que perfuraram o arco-íris e cortaram o gelo. Agora é a hora de contar a história de outro grande guerreiro.
+
+Esse guerreiro diz ter voado a favor do vento do leste.
+Depois de receber um símbolo de poder do Arconte Geo, transformou-se nessas Asas do Voo Dourado, partindo para Liyue para cumprir seu dever.
+Aquele dragão maligno, Chi, assolou a terra com intenções destrutivas, o grande herói levantou seu punho gigantesco com o poder da Montanha Aozang e golpeou a serpente ao chão, golpe a golpe.
+Ao encontrar o monstro terrível de Guyun, que se mostrou um inimigo a altura dos Adepti, esse mesmo grande herói pegou sua espada e afastou as legiões do mal com sua lâmina.
+Também foi dito que havia um homem dos Fatui, que não respeitava Rex Lapis nem os Qixing em público. Esse guerreiro derrubou toda a festa e bateu tanto nele que quase o homem perdeu a sua consciência. No final, ele acabou por se curvar e pedir perdão ao Rex Lapis e aos Qixing...
+
+Esse luxuoso Planador recebe elogios de todos em Liyue, estou muito feliz com esse presente.
+Mas a descrição verbal dos feitos heroicos que acompanharam tudo, não importa como você olhe para isso, superou todas as expectativas...
diff --git a/Resources/Readable/PT/Wings140006_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Wings140006_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e34365d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Wings140006_PT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Nós inevitavelmente nos recuperaremos.
+A árvore antiga cresceu galhos novos, pois a era de desafios mais difíceis em breve chegará.
+
+Assim, as corujas advertiram os falcões uma vez sobre isso.
+
+Mas o falcão que vigia a terra também domina os céus.
+Será que há algo que possa ser comparado com eles?
+Assim, eles não atentaram ao aviso das corujas, e até mesmo as desprezaram, tomando-as por covardes.
+Pássaros que caçam apenas à noite não passam de inúteis.
+
+Mais tarde, a geada que congelou a montanha deixou em pedaços a árvore que dava sombra ao reino da montanha.
+Depois disso, a escuridão que cobriu a terra como uma maré quebrou os galhos nos quais as aves de rapina pousavam.
+No violento turbilhão de maldade, falcões e pardais caíram no chão.
+
+Assim, os pássaros do reino do vento descobriram o seguinte:
+Até mesmo os céus livres podem ficar brancos pelo gelo ou negros pela trevas.
+O sol do meio-dia estava coberto, sem falar da lua e das estrelas.
+
+Os pássaros se refugiaram em seus ninhos, esperando o fim silencioso e trágico.
+Na ausência de luz, as corujas, de hábitos noturnos, exerceram seu domínio...
+
+Até muito, muito tempo depois...
+Os fracos filhotes de falcão continuaram vivos, alimentando-se de presas cujas origens desconheciam.
+O céu ficou claro novamente. Embora a montanha continuasse coberta de neve e gelo, a vida voltou a surgir, fraca e frágil, no solo.
+
+Os filhotes nunca saberiam quem os salvou.
+O dragão, belo como pedras preciosas, também foi esquecido, assim como os olhos das corujas que brilham apenas à noite.
+Os galhos onde os pássaros costumavam pousar cresceram de novo, mas agora com um vermelho carmesim inquietante...
+
+Embora isso não esteja diretamente relacionado, um falcão vermelho que deixou seu grupo para caçar e proteger no anoitecer também recebeu o nome de coruja noturna.
+
+No silêncio da noite, eles anunciam o segredo:
+Nós nos ergueremos novamente.
+A árvore antiga cresceu galhos novos, pois a era de desafios mais difíceis em breve chegará.
+
+Agora, lhe dou essas asas. Testemunhemos isso juntos.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Wings140007_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Wings140007_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..402943671
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Wings140007_PT.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Um objeto oriundo de outro mundo... Ele representa o último banquete do mundo e a chegada do fim de semana.
+
+Naquela época, os dragões dominavam o mundo.
+Não eram como os Dragões Voadores, mas algo entre um lagarto e uma ave.
+
+Pode ser difícil para você imaginar, Klee, mas aquele mundo era exatamente assim: peixes-dragão viviam nos oceanos e pássaros-dragão voavam pelos céus com asas enormes!
+Eles eram criaturas poderosas e, por isso, menosprezavam todos os outros animais.
+Naquele mundo, eles eram os líderes de todas as formas de vida.
+
+Mais tarde, os humanos apareceram naquele mundo.
+Ninguém sabe como isso aconteceu. Talvez eles tenham vindo com os meteoritos que caíram. Quem sabe? Mas o que sabemos é que eles tinham um estranho hábito conhecido como "jantar de domingo".
+Pouco depois, aquele dia chegou. O banquete estava prestes a começar.
+As coxinhas e asas de dragão foram cobertas com farinha e levadas às chamas dos fornos que os humanos construíram.
+Elas viraram comida para todos. Dizem que a carne de dragão tinha um gosto delicioso e as pessoas lambiam os dedos após comer.
+O banquete de domingo, que acontecia apenas uma vez por semana, passou a ser diário pois a carne era saborosa.
+"Isto está incrível!"
+"Vamos fazer um jantar de domingo todos os dias da semana!"
+E então todos se animaram.
+E foi assim que a época dos dragões chegou ao fim.
+
+Este Planador celebra aquela grande extinção, e nem sempre foi desta cor. Já foi azul e branco.
+A mãe de Klee mudou o esquema de cores para um que combinasse mais com o de sua família, e o resultado é a sua forma atual. Ela voltou para casa brevemente, deixando este Planador para trás antes de partir mais uma vez.
+"As fronteiras da Teyvat ficaram mais desprotegidas nos últimos dois anos - parece que a mamãe vai ficar muito ocupada."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Wings140008_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Wings140008_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6fe23d97
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Wings140008_PT.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Os Tengus são monstros com uma longa linhagem. Nós também usamos este termo para descrever guerreiros ágeis e difíceis de prever. Veja, os Tengus têm asas, certo.
+Você tem dificuldade em acreditar nisso.
+
+"Tengus são aqueles que receberam o dom divino e que dominaram a habilidade de se movimentar livremente no ar. Eu voei por toda Inazuma e caminhei sobre suas montanhas e telhados. Minha agilidade e rapidez não podem ser igualadas nem mesmo por um corvo ou falcão."
+“Havia pessoas que enalteciam e imitavam os tengus em Inazuma, elas chamavam a si mesmas de 'Estirpe Tengu'. Elas se sentaram no topo do Tenshukaku, no topo de grandes árvores e no topo do portão torii para zombar da multidão e dos burocratas abaixo. Elas até causaram uma grande confusão quando jogaram livros no Tenshukaku, ignorando totalmente as autoridades do santuário e do Shogunato.
+"Que bando de desordeiros. Porém, essas pessoas foram pegas pelos verdadeiros tengus e aprenderam uma boa lição.
+Ah, certo! Naturalmente, você não precisa se preocupar com essa lenda, pois é alguém que respeita as leis, a ordem pública e os bons costumes.
+Você não comenta porque frequentemente abre seu planador para sobrevoar as casas de Inazuma e escalar as muralhas de Ishigaki.
+
+Além disso, o título Tengu pode ser usado para descrever espadachins incomparáveis. Além das principais escolas que foram transmitidas diretamente de Narukami, bem como o Cortador da Névoa e a Técnica Meikyou Shishui que existiram apenas por um curto período de tempo, as escolas que perduram até hoje também incluem a Arte Iwakura. Sua técnica de lâmina secreta, que foi ensinada apenas a discípulos de elite, supostamente tinha como alvo a Tengu de Yougou, conhecida pela velocidade com a espada e o método incomum. Acho que não precisamos dizer muito sobre suas habilidades e seu histórico.
+"Por fim, os tengus costumam ser mestres na manipulação do Anemo e do Electro. Nas lendas, existe uma relíquia que é passada entre as gerações dos tengus de Yougou, o “Leque de Anemo e Electro”. Dizem que o lado da frente pode invocar o Anemo e o lado de trás pode invocar o Electro. Como você pode usar os poderes do Anemo e do Electro, obviamente pode se autodenominar um tengu! Ah, a propósito, o leque é na verdade apenas um truque. Normalmente, para evitar ser descoberto, um tengu que pode invocar o Anemo geralmente se junta com outro que pode invocar o Electro quando eles decidem sair.”
+Sara, que está parada ao lado, parece muito mais estranha que você.
+
+"Por seus esforços para com Inazuma, o santuário gostaria conceder a você este planador."
+Então, é daí que as asas do tengu vieram?
+Percebendo seu olhar desconfiado, Sara responde imediatamente:
+Claro que não!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/Wings140009_PT.txt b/Resources/Readable/PT/Wings140009_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ade15f21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/Wings140009_PT.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"Uma vez conheci um certo poeta. Que não era eu, inclusive..."
+O cara verde mordia uma maçã enquanto contava a seguinte história.
+
+Uma vez conheci um certo poeta. Ele viveu em uma época em que as chamas da guerra tinham acabado de se acalmar. Ele havia visto muitas disputas e separações.
+Então, ele cantava para os céus, para a pedra teimosa, para os mares em crescimento, e para as estrelas ao além.
+Pois ele sabia que alguém devia curar as feridas do mundo, e assim alguém precisava encontrar uma maneira de se comunicar com eles.
+Se o céu, as pedras, o mar e as estrelas respondessem, então a música poderia fluir através de todas as coisas.
+No início, o céu não respondia, nem a sombra dos pássaros enquanto passavam por ele. As pedras também não responderam, exceto as gotas d'água que caíam. No início, os mares não diziam nada em resposta - mas seu fedorento hálito salgado trouxe o presságio de uma tempestade.
+As estrelas também não o respondiam.
+Mas o poeta sabia. O que este céu cheio de estrelas poderia dizer, afinal?
+
+Mas o poeta não desistiu, não porque acreditava ou algo assim. Era apenas assim mesmo que ele era.
+Mais tarde, o mar respondeu. Um posto de sentinela foi montado em um alto penhasco para aqueles durante a tempestade, e a Irmã que ali assumiu seu posto, aplaudiria sua atuação.
+Mais tarde, a pedra respondeu. Ela pegava seu rosto com um lenço, dizendo: "Seu desempenho foi de fato inigualável em toda a terra. Mas da próxima vez que você se embriagar e derramar vinho sobre minha cabeça, eu ficarei bastante zangada!"
+Mais tarde, o céu respondeu. A sombra dos pássaros voando durante o dia apagou o sol. O poeta levantou sua cabeça, e um belo dragão desceu diante dele.
+
+"Estive pensando que se um dia eu pudesse comover as estrelas a lágrimas. Acho que eu convocaria uma chuva de meteoros! ...Ah. Certo. Então este planador foi a resposta das estrelas. Ele caiu do céu, assim como você!"
+O poeta de verde apontou para o céu, maçã em sua mão.
+"Este poeta não sou eu, ou talvez este planador tenha caído do céu. Você pode escolher qualquer um dos dois que você gostaria que fosse verdadeiro. Ehe~"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/PT/ZhongmofanPic_PT.txt b/Resources/Readable/PT/ZhongmofanPic_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/PT/ZhongmofanPic_PT.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/AmborLicense_RU.txt b/Resources/Readable/RU/AmborLicense_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..88dd6f93b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/AmborLicense_RU.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1. Перед полётом убедитесь в том, что вы готовы морально и физически.
+
+2. Для взлёта используйте ветряные потоки или какую-либо возвышенность.
+
+3. Следите за воздушными потоками, чтобы не потерять равновесие.
+
+4. Внимательно ознакомьтесь с состоянием воздушного движения и летайте только в дни, определённые номером лётной лицензии.
+
+5. Следите за равновесием во время полёта и убирайте планер только на небольшой высоте.
+
+6. Полёты в нетрезвом состоянии запрещены!
+
+
+Примеры нарушения правил полётов:
+
+1. Для того, чтобы развеселить свою дочь, Рудольф, гражданин Мондштадта, упал с крыши своего двухэтажного дома, сломав при этом бедро и растянув ягодичные мышцы. Из-за данного инцидента Лили чуть было не лишилась своего отца. Дело Рудольфа окончилось штрафом и лишением лётной лицензии на год.
+
+2. Однажды Мондштадт посетила девушка по имени Алиса. У неё получилось взлететь с планером по ветряному потоку, оставшемуся после убитого Анемо слайма. Легендарная искательница приключений выполнила серию фигур высшего пилотажа в небе над городом. Её выступление вызвало шумные аплодисменты толпы. Джинн, действующий магистр Ордо Фавониус, наказала её домашним арестом на 10 дней.
+
+3. Чтобы продемонстрировать друзьям свои «божественные» навыки игры на лире, бард Хосе попытался играть на ней будучи в воздухе и настоял на том, чтобы спеть длинный сонет, который он только что закончил.
+После десяти минут мычания и невыносимых звуков лиры шестипалый Хосе, которого называют бардом не хуже Барбатоса, упал в колодец желаний головой вперёд на глазах половины мондштадтских граждан. К счастью, сам Барбатос всегда проявляет особую заботу к тем, у кого мало самосознания. Хотя лира и планер были сильно повреждены, сам бард получил лишь несколько синяков. Хосе лишился лётной лицензии на пять лет за неосторожное использование планером, а также должен был выполнять общественные работы в течение трёх месяцев.
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/BarbaraBlackmail_RU.txt b/Resources/Readable/RU/BarbaraBlackmail_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbcee5964
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/BarbaraBlackmail_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+«Дорогая Барбара,
+
+
+Я украл самую дорогую тебе вещь и закопал её...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book100_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book100_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e06b90fe9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book100_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+—— Ничто ——
+«Дочь моя, на которую возлагаю я все свои надежды! Разве не дал я тебе жизнь лишь для того, чтобы ты однажды пронзила меня алебардой?» - очнувшийся от долгого сна Царь богов парил в небесах под раскаты грома, радуясь своему возвращению.
+
+Но в ней больше не было страха. Наступил тот момент, которого она так ждала. Тот миг, ради которого она была рождена бесчисленные эпохи назад.
+Нет, её мужество не было связано с этим. Она не боялась лишь благодаря тому времени, что провела с ним.
+
+Сейчас копии знаменитой первой священной алебарды «Ирмин», некогда пронзившей Ось Миров и соединившей девять измерений, широко распространены на небесах.
+
+Царь богов, боясь безумия, которое последует за его смертью, создал единственную, последнюю священную алебарду и назвал её «Принцесса осуждения». В тот момент она наконец явила миру свою истинную натуру.
+
+...
+
+(В конце книги добавлен комментарий редактора)
+
+Публикация «Легенды о разбитой алебарде» была успешной попыткой издательского дома Инадзумы «Яэ» включить элементы культуры Ли Юэ в один из своих романов. Пять предыдущих томов были весьма успешны и получили распространение как в Инадзуме, так и в Ли Юэ, с коммерческой же стороны само наличие шестого тома уже говорит об успехе.
+Надеюсь, неожиданная концовка шестого тома не разочарует читателей.
+Наверное.
+
+Хотя концовка и выглядит так, будто попала сюда совсем из другого романа, она такова вовсе не потому что мы вынуждали господина Цзю планировать новые публикации для продолжения серии, из-за чего тот был бы вынужден торопиться и отклониться от своего обычного стиля. Просто господин Цзю хотел бросить вызов самому себе, как писателю. ♡
+
+Конечно, мы понимаем чувства поклонников предыдущих пяти томов, и хотим сообщить, что работа над коллекционным изданием предыдущих пяти томов «набор в шкатулке из чёрного дерева» в самом разгаре, и для тех, кто в детстве проводил время у книжных полок, читая «Легенду о Сломанной Алебарде», самое время её приобрести! Ах, да... в будущем ждите новых историй о «Принцессе осуждения»!
+
+Издательский дом Яэ, главный редактор
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book101_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book101_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2353fda8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book101_RU.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+—— Лунный свет ——
+Говорят, в городе есть один забытый ветром уголок.
+Нужно лишь, стоя перед фонтаном, закрыть глаза, выждать тридцать пять ударов сердца, потом пройти семь кругов по часовой стрелке и семь кругов против часовой, и тогда, снова открыв глаза, можно обнаружить, что ноги сами принесли вас к крохотному магазину...
+
+----
+
+«Извините... Есть кто-нибудь?»
+Робко спросила Вэйга.
+Дверь за её спиной захлопнулась. В кромешном мраке магазина раздался звон дверного колокольчика.
+Вечерняя мгла затекала внутрь через будто хрустальные витрины. Магазин был завален вещами совершенно неясного назначения, и она осторожно пробиралась мимо них, боясь нечаянно наступить на что-нибудь.
+Никто не ответил ей.
+И тогда Вэйга начала присматриваться к окружавшим её вещам: то были части механизмов неизвестного назначения, несравненно прекрасная старинная лира, сломанные керамические плитки, испещрённые непонятными рисунками, потрёпанные временем, покрытые царапинами и засечками кандалы, забытая корона, принадлежавшая раньше знати...
+Блуждая по магазину и рассматривая собранные в нем бесполезные вещи, она в какой-то момент вдруг обнаружила подле себя хозяйку лавки, с глазами узкими и хитрыми, как у лисы.
+«Этот клык некогда принадлежал волчьему королю. Сейчас, возможно, лишь он да боги хранят память о том, как некогда земля сплошь была покрыта льдом и снегом».
+Едва слышно произнесла она.
+«Добро пожаловать. Приглянулось что-нибудь?»
+
+«Есть ли у вас что-нибудь, способное заставить человека... Забыть?»
+«О, конечно!»
+Вэйга схватилась за грудь и быстро спросила снова:
+«Даже если то, о чём нужно забыть... это человек, который очень-очень дорог?»
+Хозяйка с глазами лисы серьёзно кивнула.
+«Я знаю: тот, кого ты хочешь забыть - юноша со взором чистым, как сияние луны. Он исчез давно, оставив лишь пустоту в твоём сердце. Ничто не может заполнить её; не имеет значения, насколько сильны счастливые моменты в твоей жизни - они ускользают, подобно тому лунному сиянию».
+Вэйга была настолько потрясена, что могла лишь молча кивать.
+Женщина с глазами лисы рассмеялась и будто из ниоткуда извлекла бутылку вина.
+«Это вино, способное заставить человека забыть о своих страданиях».
+«В древности, когда над землёй свистели ледяные ветра, наши предки глубоко под снегами и льдами тайно готовили это вино, чтобы укрепить свои силы и попросту выжить. Впоследствии жизнь людей стала счастливей и богаче, и способ производства этого вина был предан забвению».
+Она покачала бутылкой.
+«Осталось не так много. Кажется, будто ты связана с этим магазином, а потому я не потребую с тебя платы. Конечно, если это действительно то, что тебе нужно...»
+Вэйга взяла бокал у хозяйки с глазами лисы.
+Верхняя часть бокала в свое время была инкрустирована неким камнем, но он был изъят, и осталась после него лишь пустота и одиночество...
+
+Когда Вэйга очнулась, то обнаружила себя перед фонтаном.
+«Оу, что я здесь делаю?» - она задумалась и быстро пошла в сторону дома по дороге, освещённой луной. Уже опустились на землю глубокие сумерки, и если она не вернется домой как можно скорее...
+Ни о странном магазине, ни о способе попасть туда, ни о том, что произошло она не помнила.
+
+----
+
+«Она ушла».
+Сказала хозяйка с лисьими глазами, когда смолк дверной колокольчик.
+Юноша со взором чистым, что сияние луны, вышел из глубины магазина.
+«Спасибо».
+«Сколько раз она приходила?»
+«Шесть... Нет, семь, - юноша на мгновение заколебался, но затем спросил: Это вино действительно работает? Не то чтобы я не верил тебе, но...»
+Хозяйка не ответила, лишь рассмеялась.
+«Оно способно заставить человека забыть страдания. Но, кажется, ваше прошлое - не мучение для неё. Это вино может лишь на время заставить её забыть о тоске по тебе, о скорби от потери».
+«Ей стоит только увидеть лунный свет, чтобы разглядеть в нём твоё отражение, а после воспоминания вернутся одно за другим. Ваша встреча на Луди Гарпастум, время, проведенное под ласкаемым ветром деревом после полудня, пейзажи, открывающиеся с мыса Веры, побег рука об руку с праздника середины лета, песня и накидка из птичьих перьев, что ты преподнес ей на собрании бардов... Наверняка для неё эти воспоминания - то, с чем она не захочет расстаться».
+«В моём магазине есть и такое вино, что заставит человека по-настоящему забыть всё. Если ты хочешь, я могла бы дать ей его?»
+Она едва улыбнулась, глядя на юношу. Он долгое время молчал,а после вздохнул.
+
+«Почему же ты жаждешь оставить её?»
+«Ах... Вот поэтому».
+Он вынул из нагрудного кармана прекрасный сферический кристалл. В нём был смутно виден некий символ.
+«Говорят, человек, получивший его, однажды может просто исчезнуть из этого мира».
+«Поэтому мне лучше как можно раньше уйти. Пока она ещё молода, пусть лучше забудет меня поскорей».
+«Так вот в чём дело... - со смехом отозвалась она. - Ты тоже избранный».
+«И всё же, знаешь ли ты, что может случиться с избранным в конце?»
+Нетерпеливо поинтересовался юноша.
+Лишь тень улыбки скользнула по её лицу, но ответа не последовало.
+«Я должен идти. Раз уж мне выпала доля владеть этой вещью, то вынужден делать то, что должен».
+«Если она придет снова, что ты хочешь, чтобы я сделала?»
+«В таком случае позволь ей самой справиться с этим».
+«А ты безжалостен».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book102_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book102_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae4ac6f53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book102_RU.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+—— Глазурь ——
+Говорят, в одном портовом городе есть забытый скалами и плеском волн уголок.
+Стоит лишь, в месте обдуваемом морскими ветрами, закрыть глаза, повернуться спиной к шуму и суете и сделать сорок девять шагов. Тогда, если в момент, когда стук собственного сердца полностью заглушит остальные звуки, открыть глаза, можно обнаружить, что ноги сами принесли вас к крохотному магазину...
+
+----
+
+«Есть кто?» - окликнул Юй Ань.
+Он на ощупь вошёл и дверь сразу закрылась за ним. Чистый звук колокольчика разнёсся по магазину.
+Звуки разбивающихся о набережную волн тихо, будто воспоминания, проникали внутрь. Груды различных старинных вещей непонятного назначения занимали узкое и длинное пространство магазина. Юй Ань внимательно осмотрел наполнявшие лавку предметы, испуганный мыслью, что пыль, осевшая на его длинных шелковых одеждах может быть старше, чем он сам.
+Пожелтевший от старости бумажный фонарь, клык неизвестного ему огромного дикого зверя, чёрный, как ночь, кусок метеоритного железа, геометрический объект цвета потускневшего золота с пазами и выступами, сделанный из неизвестного материала...
+Когда он взял в руки хрустальный пузырёк с белоснежным порошком внутри, совсем рядом с ним раздался нежный голос.
+«Это - соль, полученная из слёз некоего Архонта...»
+Звук голоса, вспугнувший тягучую тишину словно бросок камня, волнующий водную гладь, заставил его вздрогнуть от неожиданности и случайно выпустить пробирку из рук.
+Но звон бьющегося стекла, которого он ожидал, так и не раздался. Хозяйка магазина с лисьими глазами удивительным образом успела поймать флакон с солью и поставила его на место.
+
+«Я, хм... Странно, но я не помню, кто порекомендовал мне прийти сюда».
+Она едва кивнула, никак не отреагировав на его смущение.
+«Добро пожаловать. Приглянулось что-нибудь?»
+«Хочу подобрать подарок для... Хм, для девушки, которая мне нравится».
+«Я планирую в скором времени просить её руки, поэтому мне нужен подходящий подарок».
+Юй Ань нервно облизал губы, встретившись взглядом с бездонными глазами хозяйки магазина, жёлтыми, что янтарь.
+Они смотрели друг на друга довольно долго, пока она не сказала: «Я поняла».
+
+Её стройный силуэт быстро исчез в глубине магазина.
+Когда она вернулась, в руках у неё было нечто, смутно переливающееся разными цветами. Только присмотревшись поближе, можно было рассмотреть кропотливо обработанный сверкающий кристалл о десяти гранях.
+«Полагаю, ты тоже наслышан о "Кристальном сердце"».
+Хотя он ни разу не слышал о нём, Юй Ань всё же кивнул.
+«Говорят, такой кристалл, созданный человеком, является лишь жалким подобием настоящего. Настоящий кристалл может открыть человеку его сокровенные мечты, ибо создан он из предсмертных сожалений и желаний мистических созданий. Взгляни...»
+Взглядом она дала понять Юй Аню, что они вместе должны посмотреть на мерцающие в глубинах кристалла иллюзии.
+Десятки тысяч лет промелькнули перед его глазами в одно мгновение: звёзды, океаны, сама земля менялись и приобретали новые формы, подобно клубящимся облакам. Бескрайние снега превращались в луга, реки рассекали глади равнин. Города кипели жизнью, словно муравейники, государства рушились, словно башенки из кубиков...
+
+...Сгустились сумерки. Лунный свет поблескивал на морской глади. Придя в сознание, Юй Ань обнаружил себя идущим к пристани.
+В руках он крепко-крепко сжимал твёрдый кристалл, уже ставший тёплым, словно в нём действительно пульсировала кровь.
+«Да, это кристальное сердце действительно удивительное», - думал он, быстро шагая в свете луны. - «Нужно лишь подарить его ей, если я подарю его ей, тогда я смогу... Мне нужно будет...»
+
+----
+
+Висящий над дверьми колокольчик пронзительно зазвенел.
+«Добро пожаловать. Приглянулось что-нибудь?»
+«Я бы хотела обменять этот... Ну, не знаю, считается ли он за драгоценный камень...»
+Луч света прошёл через тщательно огранённый кристалл и рассеялся по магазину.
+«Мне подарил его один ухаживавший за мной молодой человек. Сказал, в нём можно увидеть удивительные образы».
+«Не знаю, почему, но, когда я смотрю в него, мне лишь становится не по себе. Хотя камень очень красив, но сейчас мысли о том человеке вызывают у меня лишь раздражение. Поэтому я решила предложить этот камень в магазин драгоценностей».
+«Я понимаю, это действительно превосходный десятигранный кристалл. Сколько моры вы за него хотите?»
+«На самом деле, мне не нужны деньги. Однако позвольте мне присмотреться... Вот то - это соль? Кстати говоря, мне как раз нужно нанести визит в Соляные Земли. Я бы обменяла его лишь на этот флакон соли».
+
+----
+
+Хозяйка с глазами лисы удалилась вглубь магазина, любуясь безупречным с точки зрения геометрии кристаллом.
+«В тебе я вижу дурное. Истинная натура того парнишки действительно... печалит».
+«В конце концов, он всего лишь далёкий от высших слоёв общества человек, всеми правдами и неправдами старавшийся пробиться наверх и надеявшийся с помощью женитьбы войти в обеспеченную, успешную в солевой индустрии семью. Если бы не это, пусть бы и не было у них взаимной любви, они всё равно могли бы прожить вместе счастливую жизнь. В конце концов, счастье всего лишь привычка, и любовь здесь ни при чём».
+Она едва пригубила вино, тихонько посмеиваясь над своими мыслями.
+«Но я не могу простить таких людей».
+«С другой стороны, делиться взаимной искренностью с незнакомцем так легко. Я знаю, что с момента, как он переступил порог магазина, мы больше не встретимся, так что плохого в том, чтобы он узнал толику правды? Но, чем ближе люди становятся, тем больше появляется коварных планов и тем опаснее становится человек. Но как он догадался?..»
+
+«Я сожалею, всё это подвергло тебя риску. Так или иначе, хорошо, что всё встало на свои места», - она опустила глаза, - «В конце концов, то, что ты оставила - это твоё сердце. Я буду хорошенько беречь его... Однако тебе не кажется занимательным время от времени путешествовать, смотреть на нынешних людей?..»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book103_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book103_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9600eb7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book103_RU.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+—— Сапфир ——
+Говорят, в городе есть один забытый ветром уголок.
+Нужно лишь, стоя посреди площади, закрыть глаза, семь раз повернуться по часовой стрелке, семь раз - против, потом пройти вперёд сорок шагов и дождаться, когда щебет птиц на ветру мало-помалу стихнет. И тогда, снова открыв глаза, можно обнаружить, что ноги сами принесли вас к крохотному магазину...
+
+----
+
+Хозяйка магазина с глазами узкими, как у лисы, открыла стеклянные двери, позволяя лунному свету проникнуть внутрь и рассыпать по прилавку собранные с небесного покрова искры звёзд.
+Будь то напоказ распустившийся цветок, покрытый пылью мяч с Луди Гарпастум, изъеденные вредителями до неузнаваемости свитки или же лук без тетивы - всё это выглядело так, будто находилось в древних залах старой аристократии, в лучах лунного света густо покрытое серебром.
+
+«Эй. Как торговля?»
+Полный презрения голос донесся из глубины магазина.
+Хозяйка обернулась. Там, куда не проникал лунный свет, вольготно устроившись в её кресле, сидел хорошо знакомый ей гость.
+
+«Неплохо. Последнее время приходится остерегаться воров».
+Ответила хозяйка, изобразив улыбку.
+«Так-то? Собираешься отказаться от старых клиентов?»
+«В твоём магазине нет ничего, что бы мне приглянулось. Хотя, если бы мне действительно пришлось выбирать...»
+
+«Ладно, как охота?»
+«А, ты думаешь, я здесь, чтобы сбыть краденое?»
+«Охотник» разочарованно хмыкнул, но хозяйка лишь продолжила улыбаться.
+«Конечно, нет, ты бы никогда не сказал прямо "сбыть краденое"».
+«"Обменять", "преподнести подарок", "пожертвовать", "уступить"... Будучи уличным вором, ты проявляешь удивительную филантропию, м?»
+
+«Но сегодня я здесь по другой причине. Я здесь, потому что хочу кое-что попросить... То вино, что поможет забыть горечь разлуки».
+Хоть он и был вором, сердце у него было благородное. И пусть словам не доставало учтивости, улыбка, тронувшая его губы, была действительно искренней.
+
+«Мне очень жаль, но оно уже продано».
+Фляжка, уже припрятанная у него за пазухой, мистическим образом появилась теперь в руках у хозяйки.
+«На все товары здесь уже есть покупатель. В какой-то момент в будущем оно уже было продано».
+«Оказывается, твои руки ловче моих, неудачно вышло».
+Он горько усмехнулся.
+«Недавно я понял, что груз тоски тяжелее золота. Раз уж моя работа предполагает постоянные прыжки по крышам и бег по узким балкам, следует избегать... Лишнего груза».
+«Интересно, ощущает ли эту тяжесть та девушка с глазами синими, что сапфиры?»
+
+----
+
+Внезапно звон дверного колокольчика разбудил хозяйку магазина.
+Вошедшей оказалась ведьма с копьём в руке и острым, как то же копьё, взглядом синих глаз. Лицо её пересекало клеймо, свидетельствовавшее о гонениях со стороны аристократии.
+Не обращая внимания на хаотично разбросанные по магазину вещи, она, подобно клинку, пронзающему сердце, прошла прямо к прилавку.
+
+«Добро пожаловать. Приглянулось что-нибудь?»
+«У меня есть вещь для обмена».
+Звук её речи был подобен звону бьющегося на осколки тонкого льда. Вслед за этим ведьма выложила на прилавок крупный синий кристалл.
+«Один вор украл его с принадлежавшего аристократу кубка. Он преподнёс кристалл мне в качестве подарка, и за этот подарок я была наказана моим хозяином».
+«Однако это произошло много лет назад. Я думала, время усмирит мою злость, а моё желание вновь увидеть его утихнет...»
+
+«Сколько моры ты хочешь за это сокровище?»
+Ведьма указала на стоявший в буфете драгоценный серебряный кубок с отсутствующим камнем.
+«Хозяйка с лисьими глазами покрутила камень в руках, и его голубое сияние свободно разлилось по магазину и затерялось в его глубинах.
+«Я поняла. Если это действительно то, что тебе нужно...»
+
+Когда одолевают сомнения, возникают опасения того, что все усилия пойдут прахом. И тогда в людских душах появляются трещины страха.
+Затем, по следам страха начинает следовать смерть, пронизывая до костей липким холодом.
+Многие люди лишь на смертном одре осознают, что были смертельно ранены в средоточие своих слабостей, неведомо когда открытое ими миру.
+
+Подняв синий кристалл к лучам лунного света, хозяйка магазина широко раскрытыми от восхищения лисьими глазами наблюдала, как появляется и меркнет в нём родовой герб древней знати.
+Существует легенда, что в правильно выбранный момент в кристальных глубинах камня можно увидеть прошлое, будущее или же подлинную человеческую натуру. Именно поэтому ходят легенды о том, что существует одуванчиковое поле столь же широкое и безбрежное, что Океан; именно поэтому говорят, что некогда в небе было три ярко сияющих луны по имени Ария, Саннада и Канон - три сестры, оказавшиеся навсегда разлучёнными из-за страшной беды; именно поэтому есть предание о ведьме, которая видела смерть до её прихода и умерла сама от разбитого сердца, когда тот, кто разбил его, будучи в далёких странах, всю жизнь ждал с ней встречи.
+Она прекрасно понимала, что, даже если выбросит этот драгоценный камень, легенды не исчезнут вместе с ним, как не изменится однажды случившийся финал истории.
+И тогда лучше всего - собрать все эти легенды и истории в её собственном магазине.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book104_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book104_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..74951b03f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book104_RU.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+—— Каменное сердце ——
+Говорят, в одном портовом городе есть забытый скалами и плеском волн уголок.
+Стоит лишь, стоя в месте, обдуваемом морскими ветрами, закрыть глаза, повернуться спиной к шуму и суете и сделать сорок девять шагов. И если в момент, когда стихнут людские голоса и останется лишь стук собственного сердца, открыть глаза, то можно обнаружить, что ноги сами принесли вас к крохотному магазину...
+
+----
+
+«Есть кто-нибудь?» - мужчина в накинутом на плечи плаще постучал в дверь.
+Через покрытое пылью окно он разглядел товары, выставленные в магазине - бутылочка сверкающей звездной пыли, клинок, поблёскивающий, словно лёд, картина, пожелтевшая от времени, эликсир, окутанный таинственным сиянием, подёрнутые тонким слоем инея черепки...
+Мужчина вошёл в магазин, и двери за его спиной закрылись.
+Когда он подошел к прилавку, внимательно рассматривая чудные, будто не принадлежащие этой эпохе вещи, рядом с ним раздался ласковый женский голос:
+«Добро пожаловать. Приглянулось что-нибудь?»
+
+Мужчина замер в удивлении, а затем обернулся и встретился с едва улыбающейся хозяйкой магазина. У неё были лисьи глаза.
+«Дело вот в чём... Я ищу что-нибудь, что могло бы помочь мне примириться с моим прошлым».
+Мужчина откашлялся. В его голосе слышалась напряженность, что никак не соответствовало его внешности.
+«Вот как? Поняла...»
+Жёлтые лисьи глаза заискрились. Хозяйка магазина смерила мужчину в промокшем плаще оценивающим взглядом, после чего кивнула.
+После она наклонилась, ища что-то за прилавком, и извлекла оттуда искусно обработанный кусочек янтаря.
+
+Янтарь в руках хозяйки испускал слабое золотистое сияние, подобное свету её глаз.
+Мужчина взял янтарь в руки и тщательно осмотрел его в свете луны. В сумерках казалось, что в глубине этого мягкого золотистого света кроется бескрайняя буря.
+Его руки продолжали трястись.
+
+«Этот янтарь на самом деле - душа гор. Даже самая твердая и упрямая порода со временем может произвести на свет чистую, ясную душу».
+Голос хозяйки магазина звучал будто издалека, и мужчина лишь едва кивал головой.
+«Это именно то, что мне нужно».
+Мужчина ответил сильным голосом, и, положив на прилавок увесистый мешочек с морой, немедленно ушёл, растворившись в дождливой ночи.
+
+----
+
+«Так всё и было».
+Закончив говорить, хозяйка сощурила лисьи глаза и пытливо взглянула на стоявшего перед ней гостя.
+«И он больше ничего не сказал?»
+В глазах молодого человека, внешностью походившего на горняка, читалось неприкрытое нетерпение, однако хозяйка магазина лишь молча покачала головой.
+«Он оставил мешочек моры, кое-где выпачканный кровью».
+Голос хозяйки был спокоен, как водная гладь, и холоден как лёд.
+
+«Это именно то, что мне нужно».
+На одном дыхании выпалил молодой человек, будто специально избегая взгляда жёлтых лисьих глаз хозяйки,
+«В обмен я могу рассказать тебе одну историю».
+Хозяйка магазина кивнула, побуждая его продолжать.
+«Тот мужчина в дождевом плаще... Однажды я добывал вместе с ним камень высоко в горах. Я делал это ради того, чтобы стать лучшим, он же - ради семьи...
+«Потом, одной дождливой ночью, в недрах разработанной нами скалы мы нашли кусок янтаря, и на фоне сияющего золотого света, исходившего от его поверхности, меркли прекрасные виды Заоблачного предела...
+«Мы договорились вернуться в порт и разделить доход от него поровну. Но в тот вечер я, пользуясь тем, что шум ливня скрывал остальные звуки, тихо ушёл, оставив его спать вечным сном на вершине тех гор...
+«Я сделал это, потому что боялся, что не могу верить ему, что не могу верить обещанию, которое слышали лишь несуществующие Адепты».
+«Поэтому страх победил меня... Я предпочёл получить полную сумму, пусть деньги эти и были кровавыми, я не хотел брать на себя риски, которые несёт с собой неизвестный компаньон...»
+
+«Утром следующего дня я спустил верёвку и стал спускаться с горы. Где-то на четвёртом, а может, на пятом или шестом шаге я уже поставил ногу на камень, когда странная дрожь прошла по моим рукам и затем по всему телу, пробрав до костей...
+«В тот момент я поднял голову и взглянул на верёвку, но было уже слишком поздно...
+«Последним, что я увидел, были волокна веревки, торчащие на её оборванном конце...»
+«Но я знаю, что такой гладкий срез мог быть сделан только охотничьим ножом».
+
+«И так, в конце концов, вы свели счёты».
+Хозяйка с лисьими глазами едва заметно улыбнулась.
+«Он забрал янтарь, а ты получил полную сумму за него».
+Молодой человек больше ничего не сказал.
+
+----
+
+В легендах говорится, что янтарь - это душа гор, и, чем выше их внутренняя сила, тем чётче отражается в камне человеческая истинная натура.
+Некоторые говорят, что, даже если хозяина янтаря уже нет в живых, он продолжает нести в себе желания и сожаления оного, ища человека, способного удовлетворить или развеять их.
+По крайней мере, так говорится в легендах.
+Странный посетитель уже два часа как ушёл, а ливень и не думал прекращаться.
+Хозяйка с лисьими глазами долго ждала у окна, глядя вглубь улочки, затянутой пеленой дождя.
+«Но... Действительно ли они теперь свободны?»
+Спросила она, будто обращаясь к дождевой завесе, но на этот вопрос ей не было ответа.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book105_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book105_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b2ae5cae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book105_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—— Озеро Цинсю ——
+Чтобы снова не потерять дневник, в этот раз я сделаю на его обложке отметку из мха, и тогда его легко можно будет найти в рюкзаке. Замечательно! Сегодня вечером я положу его под подушку прежде, чем пойти спать, и он точно не потеряется. Если я снова потеряю его, пожалуй, не смогу больше называться громким именем «искатель приключений». «Сумасброд» больше подойдет.
+
+Я направляюсь к западу от перевала на горе Тяньхэн, к руинам, названым местными «пруд Цинсю». Руины расположены прямо в скале, возвышающейся в центре неглубокого пруда, и со всех сторон их окружают крутые обрывы. Несколько каменных башен гармонично сливаются в единое целое с дикими скалами, возведенными здесь Гео Архонтом. Блёклый утренний туман вот-вот рассеется, и скалы и руины вот-вот озарятся первыми лучами солнца. Кажется, сегодня будет хорошая погода.
+
+Легенда гласит, что эти руины существовали ещё до того, как Гео Архонт стал править портом Ли Юэ. Во времена Войны Архонтов земли Лиша были полностью погребены под водой. Скалы тогда, словно маленькие островки едва-едва выглядывали из-под толщи воды. После окончания войны вода ушла, и вслед за этим земли Лиша открылись миру, явив древние дворцы, оставленные предками.
+
+Некоторое время назад на постоялом дворе «Ваншу» я встретил учёную из Сумеру по имени Сорайя. Она исследовала руины в предместье Лиша, и, раз заговорив на эту тему, не могла уже остановиться. Согласно тому, что она рассказала, эти руины остались после божества, чьё имя сейчас - табу, и поклонявшегося ему народа. Но, в конце концов, моря превратились в леса и поля, а надменное божество было повержено, и оставленные древними людьми высокие крепости и храмы пришли в запустение, превратившись в то, что ныне называют озером Цинсю. Руины были скрыты под водой вплоть до конца долгой Войны Архонтов, но стоило той отгреметь, как они появились.
+
+Возможно, эти руины являются своего рода памятью о прошлых временах для Адептов и других духов... В общем говоря, позже тихая и спокойная атмосфера в этих руинах не изменилась под влиянием расширяющегося и быстро развивающегося порта, не коснулись руин и мероприятия по разработке месторождений в Разломе, и таким образом они сохранились до сих пор. Впрочем, в последнее время из-за остановки разработок месторождений в Разломе монстры захватили руины. Хотелось бы надеяться, что они ничего там не разрушат.
+
+Это лишь простая теория, но нужно получить больше доказательств, и я продолжаю продвигаться на север, к руинам на перевале Линцзю и в гробнице Дуньюй.
+
+В ходе моей подготовки к отъезду мы с Эдуардо вновь пересеклись. В этот раз она, кажется, путешествовала с компаньоном. Будучи искателем приключений она, вероятно, была весьма занятым человеком - исчезла среди руин, стоило мне лишь моргнуть.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book106_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book106_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..df612b081
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book106_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Подсказка, найденная в руинах на севере долины Гуйли: «Объединение амбиций - быть стойким и непоколебимым во все времена».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book107_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book107_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a3ed516b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book107_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Подсказка, найденная в руинах на востоке долины Гуйли: «Мудрость подобна воде, питающей всё живое и отражающей истину».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book108_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book108_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..273981573
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book108_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Подсказка, найденная в руинах на юге долины Гуйли: «Укрепляй кости, чтобы движения были уверенны, когда придёт время».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book109_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book109_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..92214f905
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book109_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Подсказка, найденная в руинах на западе долины Гуйли: «Стойкость подобна дереву, бесконечно разрастающемуся и плодоносящему в своей тени».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book10_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book10_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0bf53757
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book10_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Среди бескрайнего моря одуванчиков я наблюдал, как ветер разносил их семена по небу. И вдруг я понял ответ на вопрос, который не давал мне покоя долгие годы.
+«Наверное, именно сюда попадают лисы, за которыми гнались охотники».
+Подумал я.
+- Какая же красота.
+Но когда я начал учить лисёнка говорить на общем языке, моё сердце всегда было пустым, как будто внутри меня дул ветер.
+Разговаривая с ней и глядя в её похожие на драгоценные камни глаза, я чувствовал, что говорю не с лисой, а с девушкой, которую любил много лет назад.
+Вот почему я ощущал себя немного подавленным каждый раз, когда она была рядом. Это было похоже на то, как если бы кто-то, кого вы любите, родил ребёнка. Вы всё ещё можете веселиться вместе, но между вами уже никогда не будет прежних чувств.
+Но вспоминая её обещание: если мне удастся научить её ребёнка говорить на общем языке, то...
+«Я поделюсь с тобой нашей лисьей магией, когда придёт время».
+...обещание, данное только мне. Я чувствую новый прилив сил.
+Смогу ли я превратить себя в птицу с помощью этой магии? Как высоко смогу взлететь? Я мог бы превратиться в рыбу и доплыть до рифа Маска, на котором никогда не был.
+- С помощью магии я мог бы даже охотиться, - не удержался и подумал я. - Больше никакого морковного рагу без мяса.
+Стоя в море одуванчиков, я абсолютно потерял ход времени.
+Отчасти причиной тому был малыш, который оказался таким сметливым учеником! Я научил его не только языку, но и всему, что знал сам, включая счёт, выращивание моркови, смену окон и заточку ножей.
+Иногда в перерывах мы разговаривали.
+- Зачем понадобилось тебе учить человеческую речь?
+Он быстро ответил:
+- Конечно же, чтобы подружиться с людьми!
+Я спросил:
+- Зачем тебе дружить с людьми?
+Он опустил глаза.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book110_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book110_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f42907e03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book110_RU.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Если вы читаете это письмо, значит, я уже вступаю на путь самосовершенствования.
+Очень жаль, что я не могу лично извиниться перед вами. Я надеюсь, что вы сможете простить меня.
+
+После того как Охотник на Демонов явился ко мне во сне, я не спал всю ночь и до рассвета думал, как исполнить клятву.
+
+Я не только обманул вас, но и воспользовался надеждами тех, кто в меня верил.
+Человек, попавший в трудную ситуацию, часто становится слабым и слепо жаждет верить во что-нибудь.
+Я обманул их, даровал ложное спасение, заставил отступать всё дальше от их собственных желаний и стремлений.
+
+Я знаю, что в древности желания людей были не так сложны, как сейчас.
+Охотник на демонов боролся со злыми силами, зная, что на плечах его лежат надежды всех жителей Ли Юэ.
+Он носил маску, чтобы скрыть слабость, которую приносят человеческие желания.
+
+Я же, притворяясь Адептом, ношу маску всегда.
+А настоящий Адепт надевает маску только перед лицом демонов.
+Моя маска скрывает зло, поселившееся в сердце...
+Охотник на демонов же скрывал под маской ту часть себя, что делала его похожим на человека.
+Но его маска демона повергала в ужас всех исчадий зла...
+
+Когда я осознал всё это, то понял, насколько отвратителен я был, я понял, что действительно значит быть Адептом.
+Я отправляюсь путешествовать среди гор и рек, закаляя тело и душу, не потому, что надеюсь таким образом искупить свою вину, но для того, чтобы получить право считаться верующим в Адептов.
+
+Я уже попросил кое-кого вернуть те деньги, которые получил обманом. У меня самого было некоторое имущество, совершенно ненужное тому, кто вступил на путь самосовершенствования. Надеюсь, вы получили его.
+Пожалуйста, возьмите Печать согласия, которую оставил мне дед: я её недостоин.
+Желаю, чтобы вы вдвоём смогли полностью претворить в жизнь свои желания. Мы встретимся вновь.
+ Ван Пинъань, грешник
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book111_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book111_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb2d1ec38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book111_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+«...В давние времена, когда народы собирались воедино, чтобы возделывать землю...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book112_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book112_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..18c08b680
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book112_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+«...С небес сошла богиня по имени Гуй Чжун, чьим доменом была Пыль, и чья власть покрывала небеса на тысячи ли...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book113_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book113_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..17ba95761
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book113_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+«...Богиня даровала людям Четыре завета...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book114_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book114_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..747438b1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book114_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+«...Потом на землю сошёл другой бог, господство которого было над землёй и скалами, и повёл тот бог нацию Ли Юэ в эти земли. И защищали они этот народ вместе...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book115_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book115_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b4d16d57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book115_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+«...И союз их был назван "Гуйли", по именам обоих богов...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book116_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book116_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b9b1a833
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book116_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+«...и началась битва в долине Гуйли, и небо скрылось за чёрной пылью, и тысячи скал раскололись на мелкие части...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book117_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book117_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..99ec9ab3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book117_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Четыре завета Гуй Чжун: «Обучай мудростью, следуй добродетели, укрепляй свои кости, преследуй амбиции - слияние этих четырёх заветов известно как "Ассамблея Гуйли"».
+«...Тяжело покидать родные земли. Сокровища сокрыты в долине Гуйли, и четыре заповеди Гуй Чжун будут направлять тех из будущих поколений, кто стремится найти их и испытать свою силу воли, следуя четырём заветам».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book118_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book118_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc5773071
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book118_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+«nunu», кажется, обозначает обычное приветствие... Должно быть, это слово не несёт никакого злого умысла.
+
+Muhe ye!
+Эти два слова, похоже, выражают некое... Чувство радости.
+
+Ye dada!
+Очень прямолинейная похвала, скорее всего, в ней нет негативного подтекста.
+
+Ya yika!
+Кажется, выражает некое неодобрение по отношению к собеседнику.
+
+Nini zido!
+Видимо, это слово используется в качестве угрозы.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book119_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book119_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d2fb78f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book119_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Пафосные поэмы на хиличурлском языке.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book11_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book11_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..975cb0a47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book11_RU.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+- Зачем понадобилось тебе учить человеческую речь?
+Такой вопрос я однажды задал лисёнку.
+Он весело ответил на общем языке:
+- Конечно же, чтобы подружиться с людьми!
+- Зачем тебе дружить с людьми?
+Он опустил глаза, будто вопрос огорчил его.
+«В одном далёком лесу я увидел мальчика.
+Он был одет во всё серое, и глаза у него были как у волка», - добавил он.
+«Тогда я только научился своей магии, поэтому мог бегать на двух лапах по траве. Мне было очень весело, но, к сожалению, лисы и люди разного роста. Они видят разные вещи. Чуют разные вещи.
+Вы понимаете, учитель? Когда я опомнился - уже заблудился».
+Воспоминания о тех событиях почему-то расстраивали его.
+В конце концов он забрёл в чащу леса и даже наткнулся на злобных монстров.
+Когда лисёнок решил, что с ним покончено, мальчик-волк в сером внезапно выскочил из леса и прогнал чудовищ. Не говоря ни слова, он убежал и исчез в лесу.
+- Если бы я мог говорить на человеческом языке, я бы превратился в человека и пошёл его искать. Мы бы стали самыми лучшими друзьями!
+Весело сказал лисёнок.
+Когда я дослушал его ответ, я спросил:
+- Разве мы уже не друзья?
+Лисёнок сурово ответил на общем языке:
+- Мама сказала, что вы мой учитель, а учитель и ученик не ровня... Хотя так говорить тоже нехорошо...
+Он грустно опустил голову. Пока он размышлял над этим вопросом, его пушистый хвост похлопывал окружающие одуванчики.
+- Придумал!
+Внезапно сказал он.
+«Если я смогу вас чему-нибудь научить, то я тоже стану учителем.
+Оба будучи учителями, мы станем равны!»
+Он ещё плохо владел общим языком, но сделал всё возможное, чтобы выдать своё предложение, хоть и не без запинок.
+- Учитель, позвольте мне научить вас магии, которая известна только мне.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book120_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book120_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c78566e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book120_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Изящные лирические поэмы на хиличурлском языке.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book121_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book121_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..87a08cc66
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book121_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Осиянный струями лунного света, плачущий мальчик загадал желание роднику.
+Фея из далёких миров, жившая около этого родника, тихонько прислушивалась к его невысказанной просьбе.
+
+У родниковых фей вовсе нет ни воспоминаний, ни глубоких желаний. Они - эссенции воды, безликие потомки ангелов.
+Поэтому любопытная фея вышла из воды и услышала в слезах мальчика шепот его сердца. Ей стал интересен этот хрупкий и юный плод жизни.
+Молчаливая фея вытянула свои бесформенные пальцы, холодные, как вечерняя роса, и слабые, как потерянное счастье, и коснулась щёк и лба мальчика.
+
+От чужих прикосновений мальчик очнулся от дум и, подняв голову, встретился взглядом с феей.
+- Ты можешь исполнить моё желание? - спросил мальчик.
+Родниковая фея была удивлена и озадачена столь прямым вопросом. Но говорить она не могла, а потому лишь едва кивнула.
+Мальчик, довольный, убежал.
+
+Он не знал, что родниковая фея одинока. У неё не было ни друзей, ни родственников, и большую часть своих знаний она потеряла.
+Лишь когда она смотрела на тронутое рябью отражение луны в её озерце, куда непрерывно текла выбивавшаяся из камней вода, фея медленно обретала способность думать, постепенно училась имитировать обрывки речи.
+Любопытная фея смотрела на этот мир с удивлением и любовью, с детской чуткостью. Она радовалась лисице и тайком жующей ягоды белке, грустила, когда чёрные тучи заслоняли собой звёзды.
+
+По отношению же к тому мальчику, встреченному ею в ночи, у феи в сердце клокотали сложные, непонятные ей чувства.
+У одинокой феи не было ни сил, ни знаний, ни возможности осуществить его желание.
+Но она могла разделить с ним его желание, черпать из его тоски жизнь и делиться ею.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book122_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book122_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b51f1986b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book122_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Глядя на отражение Луны, подрагивающее в водной ряби, мальчик рассказывал источнику всё, что было у него на сердце.
+Из его слов фея много узнала о нём.
+Он же, благодаря её молчанию, сильнее уверовал в себя.
+
+Родниковая фея вдруг осознала, что в мире гораздо больше прекрасного, чем свет луны и ягоды, и гораздо больше мрака, чем тучи, затянувшие небосвод.
+Мальчик рассказывал ей о лесах, о городах и стенах, делился с ней своими радостями, горем и страхами.
+Она слушала его, и с каждым днём этот неидеальный мир, в котором она находилась, всё сильнее очаровывал её.
+
+Когда мальчик страдал от собственного бессилия, родниковая фея нежно и молчаливо стирала с его щёк слёзы. Из них она узнавала ещё больше о мире за пределами её родника.
+Слёзы капали в воду, и фея очищала их, превращала в сладкую воду, приносившую мальчику приятные сны. Мальчик забывал горе, что терзало его в минуты бодрствования, и встречался с молчаливой родниковой феей в своих снах.
+
+Всякий раз, когда это случалось, безмятежно спящая в осиянном лунным светом пруду фея тоже улыбалась.
+Чистая роса лелеяла сны мальчика, а эти сны наполняли душу одинокой феи.
+Во снах родниковая фея рассказывала мальчику о далёком измерении Гидро. Она говорила о своей родине, синей, словно сапфир, пела о своей тоске изгнанницы, вздыхала о том, что покинула и к чему стремится. В этих снах мальчик превращался в молчаливого слушателя, и теперь уже он вытирал ей слёзы и делил с ней счастье.
+
+Вот так родниковая фея с помощью снов и воспоминаний мальчика получила умение говорить.
+Вот так мальчик и фея стали неразлучными друзьями.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book123_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book123_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf2b83399
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book123_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+В ночь, когда ветер стих, а в пруду отразилась полная луна, мальчик впервые услышал голос феи.
+По природе своей феи гораздо нежнее и чувствительнее людей, и мальчик был восхищён её ласковой, напевной речью.
+
+Но, будучи гораздо нежнее и чувствительнее людей, фея увидела в глазах мальчика трепетные мысли и обещание, что вот-вот сорвётся с его губ.
+
+И вдруг фея испугалась.
+
+Жизни смертных сильны, но коротки, и мальчик однажды вырастет, однажды состарится. Когда юность и невинность увянут, как он отнесется к потомкам, чистым элементам? Когда жизнь его подойдёт к концу, будет ли он винить себя за то, что одним детским обещанием изменил всю свою жизнь?
+
+Родниковая фея была чиста и добра, но она не понимала человеческой любви. Она никогда не видела человеческих чудес и не придавала значения многовековым изменениям. Поэтому она боялась расстаться.
+
+То, что людям кажется верностью, подобной чуду, духи считают лишь кратковременным удовольствием.
+Обратить же вспять годы для любимого человека не могут даже духи.
+
+Нежная родниковая фея не смогла бы вынести наступление этого дня, а потому остановила мальчика поцелуем.
+Но мальчик, будучи по-юношески наивным, воспринял её отказ, её холодный поцелуй как согласие с его обещанием.
+
+В тот момент фея твёрдо решила, что сможет пережить неизбежное и расстаться с ним.
+А мальчик поклялся, что всегда будет рядом с ней у её родника.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book124_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book124_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d108cb795
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book124_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Шли годы. Мальчик вырос, завёл новых друзей, познал новый опыт.
+Родниковая фея по-прежнему пела ему нежные песни, как в юности.
+
+Так продолжалось до того дня, пока она, в конце концов, не покинула его, не перестала видеться с ним.
+Не сливались больше речи с журчанием родника, не отражалась больше на его беспокойной поверхности серебристая луна.
+Родниковая фея неожиданно осознала, что, хотя она и нашла своё пристанище, хотя и было в её жизни мимолётное счастье, она так и осталась одинокой.
+
+Мальчик, который уже давно не был маленьком мальчиком, не мог постигнуть её уход и винил себя в своём одиночестве.
+«Возможно она была лишь детской грезой...»
+Так он размышлял, слушая журчание источника.
+
+Но тот холодный поцелуй был реальным, как ветер, что однажды играл в её волосах.
+Внезапно он осознал, что, хотя он встречался и расставался с бесконечным множеством друзей, пережил бессчётное количество приключений и вернулся бесконечно много раз, он всё равно остался одиноким.
+
+И после этого, как и много лет назад, слезы его закапали в пруд, полились на тронутое рябью отражение Луны.
+Но в этот раз родниковая фея не пришла.
+Она упорно не оборачивалась к нему, считая, что лучше уж она останется детской мечтой, гостем из далёкой страны, чем нарушит клятву любимого человека своей почти бесконечной жизнью.
+
+Есть легенда, что каждый раз, когда на землю проливается дождь, капли, попадающие в пруд, смешиваются со слезами родниковой феи.
+Тот мальчик даже в старости верил подобным сказкам.
+К несчастью, сбежавшая от своих чувств родниковая фея тоже в них не сомневалась.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book125_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book125_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..453b3d07b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book125_RU.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+Котик
+Рыжий хороший, белый красивый - котики любят мяукать игриво.
+Пристально смотрят большими глазами, чтобы букашки от них не сбежали!
+
+Заведующий Сяо
+Когда смотритель верфи спит, на все доки он храпит.
+Издалека звучит, как будто бы Архонт проголодался, вблизи - как будто бы кабан на верфи потерялся.
+
+Наблюдение за морем
+Океан прекрасен, синеют его просторы.
+У лодки так вёсел много! Она - как креветка в море.
+
+Наблюдение за морем: продолжение
+Смотрю в море до рези в глазах, до боли в сердце - так каждый день, и от этого мне никуда не деться.
+Слагаю стихи уже несколько лет, но никому до них дела нет.
+Однажды корабль поднимет паруса и пройдёт по волнам, как огромная рыба, из реки вырвавшаяся в море.
+Душа, что к поэзии осталась глухой - как корабль, погибший в пучине морской.
+
+Ночные улицы
+Фонари на улице сверкают, как звёзды, и маленькие закусочные кипят жизнью.
+Но малыш Чан Чан громко плачет, совсем не скрывая слёз.
+
+Гора Тяньхэн
+Гора Тяньхэн велика, как стена, Ли Юэ порт охраняет она.
+Монстры, бандиты и прочий сброд, сквозь эту стену никто не пройдёт!
+
+Весна в гавани
+Весной в Ли Юэ зацветает шелковица и гавань будто одевается в шелковые одежды.
+Неуловимый аромат... Шёлк ли это? Иль цветок? Быть может, шёлковый цветок?..
+
+Ода потрошкам
+Потроха «Чжун Юань» так солоны, что хочется плакать и выпить воды.
+- Зачем столько соли? - я скорбно вздохну, когда лишь кусочек в свой рот положу.
+- Таков уж рецепт! - ответит мадам, - Потроха «Чжун Юань» едят тут и там!
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book126_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book126_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book126_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book127_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book127_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..87effa637
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book127_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book128_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book128_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..104fe88ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book128_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha.
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book129_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book129_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd1979907
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book129_RU.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+Этот справочник - главная книга для всех рыцарей Ордо Фавониус. Каждый член ордена должен внимательно ознакомиться с её содержанием и строго следовать правилам в жизни и при исполнении, словом и делом служить жителям Мондштадта.
+
+Будучи членами Ордо Фавониус, мы в первую очередь должны уважать три добродетели рыцарей: скромность, честность, самодисциплину. Эти добродетели и есть три столпа мондштадтской свободы. Помните: без ответственности свободы нет.
+
+Добродетели рыцаря находят своё воплощение в повседневных словах и поступках. Поэтому данный справочник содержит официальные указания о содержании речи и нормах поведения рыцаря.
+
+Первое:
+Рыцарь Ордо Фавониус всегда бдителен: он должен с вниманием относиться ко всему, что может являться угрозой для Мондштадта. Рыцарь добровольно придёт на помощь гражданину в час нужды, ведь служение жителям Мондштадта - это главная работа рыцарей Ордо Фавониус.
+
+Второе:
+При встрече с гостем из далёких краев обязательно следует отнестись к нему вежливо и с почтением. Не следует демонстрировать подозрение или враждебность, даже если собеседник вызывает подобные чувства.
+
+Образцы высказываний:
+«Мондштадт приветствует вас, незнакомый, но почтенный путешественник/странник/гость! Просим вас назвать своё имя, статус и место назначения. Ради вашей безопасности Ордо Фавониус предоставит вам защиту».
+*Помните: следует обязательно использовать вежливую форму обращения.
+
+Неправильные примеры:
+1. «Эй, ты! Стой! Ну-ка, подозрительный тип/воришка/чужеземец/непонятно кто, назовись!»
+2. «Добро пожаловать в город ветров и песен, путник из иного мира/бродячий зверь/зарождающийся шторм».
+*Помните: пожалуйста, избегайте использования грубых слов и странных обращений, способных смутить гостя.
+
+Третье:
+Не следует демонстрировать лень или скуку при гражданах или иностранных купцах, ведь истинный рыцарь должен быть всегда готов поднять свой меч и отдать все силы за жителей. Поэтому даже во время отдыха, веселья и скуки необходимо демонстрировать прекрасные манеры истинного рыцаря, всегда быть готовым взяться за работу.
+
+Образцы высказываний:
+1. (Во время отдыха) «Мне нужно проверить уязвимости в безопасности Мондштадта. Время взять на себя ответственность за безопасность!»
+2. (Во время застолья) «Будучи рыцарем, я понимаю, что повседневные нужды людей обязательны и необходимы».
+*Помните: не следует лениться, даже если у вас действительно нет работы.
+
+Неправильные примеры:
+1. (На посту) «Сейчас бы выпить яблочного вина... Эх».
+2. (Во время отдыха) «Но-э-э-лль!»
+* Помните: действующий магистр уже приказал Ноэлль записывать и доносить обо всех ленивых рыцарях, которые поручают ей сделать работу за них. Такое противозаконное поведение будет караться сокращением отпуска и денежного довольствия. В следующий раз, перед тем как лениться, задумайтесь о том, чего это будет вам стоить.
+
+Четвертое:
+Хотя вино - это богатство Мондштадта, рыцарь должен владеть собой и не употреблять вино на посту. Особенно строго запрещается уговаривать несовершеннолетних выпить или предлагать им спиртное.
+*Обратите внимание: несовершеннолетним членам ордена запрещено употреблять алкоголь, а посещать таверны и подобные места они должны в сопровождении старших коллег.
+
+Пятое:
+(недавно добавлено) Так как Фатуи всё чаще проводят мероприятия в стенах города, члены ордена во внеслужебное время не должны разглашать при иностранцах информацию, касающуюся планов или мероприятий ордена.
+
+Шестое:
+При возникновении непредвиденных бедствий, рыцари должны подавать личный пример, защищая народ Мондштадта и пресекая покушения на имущество. Во время опросов граждан необходимо держаться спокойно и невозмутимо, в то же время следует напомнить гражданам о мерах самозащиты.
+
+Образцы высказываний:
+1. «Пожалуйста, сохраняйте спокойствие! Ордо Фавониус сделает всё, чтобы защитить Мондштадт!»
+2. «Пожалуйста, не теряйте самообладание перед лицом опасности. Прикройте голову руками и пригнитесь, постарайтесь защитить жизненно важные органы. Затем быстро и организованно пройдите в безопасную зону, указанную рыцарями ордена».
+3. (недавно добавлено) «Пожалуйста, не впадайте в панику. Даже если магистр Варка в данный момент не в Мондштадте, Ордо Фавониус сможет быстро и красиво разрешить этот кризис».
+* Помните: третий пункт может быть использован только в отсутствие магистра.
+
+Неправильные примеры:
+1. «Никогда такого не видел...»
+2. «При такой катастрофе и ордену придётся несладко...»
+* Помните: даже в случае непредвиденной катастрофы не следует падать духом перед лицом народа, иначе статус Ордо Фавониус окажется под вопросом.
+
+Седьмое:
+При встрече с прибывшими издалека странствующими торговцами, пожалуйста, по своей инициативе предложите знакомство с пунктами оказания различных услуг и с известными достопримечательностями Мондштадта. Окажите содействие тем гостям, которые просят об этом или нуждаются в помощи.
+
+Образцы высказываний:
+1. «Если вы здесь в первый раз, то я бы посоветовал вам посетить собор Барбатоса».
+2. «А если вы устали после долгой дороги, то можете пропустить кружку-другую знаменитого мондштадтского вина в "Доле ангелов"».
+
+Восьмое:
+В общении с коллегами и сослуживцами также следует помнить о скромности и честности. С сослуживцами следует держаться скромно и быть искренними друг с другом. Братство ордена дружное и сплочённое, и это самая твёрдая опора Ордо Фавониус.
+
+Образцы высказываний:
+«Замечательно! Последнее сражение заставляет шире смотреть на мир!»
+* Помните: в разговоре не следует преувеличивать, достаточно проявлять уважение и дружелюбие.
+
+Девятое:
+Будучи защитниками Мондштадта и крепким щитом Архонта Ветра, члены Ордо Фавониус должны подавать личный пример и никоим образом не нарушать правила Мондштадта. Если в нерабочее время будет нанесён ущерб общественной или частной собственности, сумма убытка будет вычтена из жалования и премий провинившегося. Для не получающих официального жалования несовершеннолетних членов ордена штраф будет заменён арестом на определённый срок.
+* Обратите внимание: рыба из любых водных объектов на территории Мондштадта является общественной собственностью граждан, наносить вред которой запрещено под любым предлогом!
+
+Десятое:
+Члены Ордо Фавониус должны всегда сохранять бдительность и осторожно относиться к чужеземцам. Даже если собеседник не проявляет дурных намерений, необходимо объяснить ему его права и обязанности, дружелюбно, но твёрдо рассказать о правилах, обычаях и привычках Мондштадта.
+*(недавно добавлено) Помните: необходимо быть вдвойне осмотрительными с подозрительными дипломатическими представителями из других стран.
+
+Одиннадцатое:
+Все члены Ордо Фавониус должны пристально следить за обстановкой в воздушном пространстве, предотвращать лётные происшествия с участием воздушных планеров. Члены Ордо Фавониус должны проверять лётные лицензии планеристов. При обнаружении в Мондштадте нарушителей следует незамедлительно призвать их к прекращению полётов. В случае неповиновения задержать.
+* Даже если нарушение совершено членом ордена в его нерабочее время, любые попытки выгораживания коллеги запрещены. При необходимости лётная лицензия нарушителя может быть аннулирована.
+
+
+Приложение: список терминов к Правилам ордена
+
+1. Добродетели рыцаря
+Скромность, честность и самодисциплина - это три главных добродетели рыцаря Ордо Фавониус. Они дополняют друг друга и представляют собой три части единого целого. Рыцари должны твёрдо помнить их.
+
+2. Учтивые выражения
+Рыцарь Ордо Фавониуса - это слуга вольного народа Мондштадта и помощник иностранного гостя, поэтому обращаться к гражданину он должен вежливо, используя учтивые выражения. Этикет - это один из обязательных предметов при обучении рыцаря.
+
+3. Долг
+Долг рыцаря Ордо Фавониус - служить народу и оберегать свободу Мондштадта. В повседневной жизни официальные члены ордена не должны ни словом, ни делом насмехаться над долгом и честью, чтобы не опорочить доброе имя рыцарей.
+
+4.
+(недавно добавлено) Барбатос - это Архонт ветра и песен, защитник свободы Мондштадта, а также тот, в кого верят жители. Ордо Фавониус должен всеми силами охранять его идеалы, бороться с любой угрозой свободе.
+* Так как некоторые члены церкви и Ордо Фавониус не задумываются о вере в Анемо Архонта, толкование этого термина следует расширить и дополнить.
+
+5.
+Дипломаты и тайные агенты, направленные в Мондштадт из Снежной, пользуются дипломатическим иммунитетом. Ведут себя хитро и загадочно, их цели неясны.
+* Необходимо проявить предельную осторожность, при обнаружении подозрительных действий просьба немедленно доложить в штаб. Помните о самозащите.
+
+6. Орден Бездны
+Происхождение самой Бездны, древние мистические враги, их истоки и мотивы - всё это покрыто тайной. Враги иногда появляются в окрестностях Мондштадта.
+* Эти враги чрезвычайно опасны. При встрече с ними просьба немедленно сообщить в штаб их местонахождение и направление движения. Помните о самозащите.
+
+7.
+(недавно добавлено) Руины древнего города на северо-западе Мондштадта. Некогда это была легендарная башня тирана, но в последнее время она стала убежищем для дракона ветра Двалина. Поэтому эти руины были переименованы в «логово Ужаса Бури».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book12_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book12_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..23a6f283e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book12_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+- Учитель, позвольте мне научить вас магии, которая известна только мне.
+Он всё ещё плохо владел общим языком, но ради дружбы он сделал всё возможное, чтобы выдать своё предложение, хоть и не без запинок.
+Он сорвал маленький одуванчик.
+- Лети, лети, одуванчик, в дальние миры.
+Прошептал лисёнок.
+Он дунул на цветок, и пух одуванчика взмыл в небо. После этого лисёнок сказал серьёзным тоном:
+- Так семена одуванчика донесут ваши желания до Архонта ветра.
+Между нами пронёсся поток ветра и поднял в воздух весь пух.
+- Видите? Архонт ветра ответил на моё желание!
+Радостно воскликнул он.
+- А какое желание ты загадал?
+- Стать лучшими друзьями с моим учителем.
+Внезапно он опустил голову.
+- Вы устали. Наши рты устроены иначе, чем у человека, поэтому я должна поблагодарить вас за ваши усилия.
+Мы не заметили, как к нам подошла мать лисёнка. Ее глаза были похожи на бездонное озеро. Лисёнок тихо спрятался в траве под тяжестью её взгляда.
+«Когда он выучит человеческий язык...»
+Подумал я.
+«Когда он выучит человеческий язык...»
+Тихо сказала она.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book130_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book130_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..887223236
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book130_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+—— Прилив ——
+Под ярким светом луны медленно набирают силу морские песни.
+
+Некогда в Ли Юэ жил человек, управлявший огромным боевым кораблём и охотившийся на морских животных. В народе его звали «Капитан».
+Капитаны украшали свои корабли костями убитых морских животных, чтобы доказать свою храбрость. Но в переливчатых морских песнях моряков тем не менее редко встречаются темы охоты на морских животных. Так было вовсе не потому, что капитаны не желали славы и не спешили хвалиться подвигами; дело в том, что в эпоху неспокойных морей считалось, что слова о крови в песне приносят несчастье.
+
+Итак, этот Капитан с двуручным мечом легко обходил морские рифы и скрытые течения, бурлившие на просторах океана. Он не боялся ни воя штормов, ни рёва морских чудовищ. Тёмные глубины безбрежного океана были для него бескрайними охотничьими угодьями, и сеющие страх и хаос морские животные часто оказывались на борту корабля в качестве его трофеев.
+
+Но дикий, как волна, Капитан, кажется, никогда не понимал переживаний обычных людей. Его жизнь состояла лишь из долгих поисков и охоты, из запахов сырой рыбы и солёного бриза, из тоскливых песен огромных китов. Моряки боялись и любили его, и часто беспокоились из-за странных идей, оплетавших его, как морская трава. И так его корабль в вечном холодном молчании упрямо шёл вперёд, в далёкие просторы жестокого океана.
+
+Лишь та вечно возвышавшаяся над носом корабля девушка могла немного растопить лёд в глазах Капитана. Эта девушка, затерянная в шуме волн, была его путеводной звездой: она пела песни вместе с китами, направляя рассекающий ветер и волны корабль к водам, где нашли пристанище морские монстры.
+
+Девушка, которая вела корабль, в песнях своих молилась морю, возносила хвалу каждому ветерку и каждой волне:
+
+«Внемли со мною пению китов да отзвуку шороха волн.
+Когда волны и ветры будут попутны, отправляйся в глубины вод.
+Помолись ушедшей богине, той, кому я служу, бей поклон.
+Я сплету из течений карту, укажу острых рифов обход,
+Чтобы те, кто тебе вверил души, вновь вернулись в родимый дом».
+
+Песня стихла, и Капитан радостно приказал отплывать. Огромный корабль медленно выходил из гавани, рассекая сверкавшие в лучах рассвета волны.
+
+И, как и раньше, эти слова были началом истории о скитающемся в морях Капитане.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book131_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book131_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e1516600d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book131_RU.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+—— Волны ——
+«Следуй со мной в сердце бури, слушай моря тягучий напев.
+Когда волны и ветры попутны, отправляйся за штормом вслед.
+Слышу шепот усопшего бога, что потомкам желает побед...
+Пусть пройдут сквозь шторма и бури они, пусть станцуют со смертью вальс;
+Дрогнет в ужасе тварь из темных глубин, когда в сердце вонзится сталь».
+
+И даже когда обрушивались шторма такой силы, что неясно было, где небо, а где море, рёв ветра не мог заглушить вечную морскую песню. Голос девушки звучал в унисон с волнами, указывая Капитану опасные скрытые течения, ведя его сквозь шторм к месту, где подводная жизнь била ключом.
+
+Они обходили водовороты, лавировали между молниями и ураганами, и наконец огромный корабль ворвался в далекие воды, где свирепствовали морские чудовища. На фоне сверкающих молний Капитан вскинул двуручный меч, и не было в его душе ни капли страха.
+
+Проследив за взором Капитана, моряки увидели в сгустившихся тучах тень, столь черную, что даже сияние молний не могло её осветить. То была туша морского чудовища, огромная, как те далекие горы. Вот из огромного водоворота вынырнул жуткий силуэт, по размеру подобный горному хребту, и то чудовище, чьи кости украшали корабль, по сравнению с этим было лишь детёнышем.
+
+Огромная туша морского дьявола, возвышающаяся над морем, как стена, внушала людям ужас и безумные мысли. По приказу Капитана корабль непрерывно давал по чудовищу залпы из бортовых баллист, и крепкие как камень снаряды да зазубренные гарпуны из чёрного железа вонзались в тело чудовища, оставляя страшные раны.
+
+Свирепый морской зверь ревел от боли, и красные от крови волны, которые он поднимал, остервенело бились о борта корабля. Чудовище могло в любой момент опрокинуть корабль, и палуба была сырой и скользкой от захлестывавших её алых валов. Моряки, погружаясь в вонючую воду, проклинали Архонтов всех элементов. Они продолжали вести бессмысленный огонь - ни острые гарпуны, ни каменные снаряды не могли сразить монстра.
+
+Хладнокровный капитан никогда не боялся соперников, посылаемых ему судьбой, и девушка на носу корабля громко отвечала песней на рёв чудовища. Корабль обходил монстра по окружавшему того течению; презрев удары острых зубов и ядовитых когтей, корабль продолжал вести обстрел каменными снарядами, гарпунами и стрелами. Гнев и ужас уже въелись в кожу людей.
+
+Огромный монстр был весь изранен и взмахивал когтями из последних сил; корабль Капитана тоже не мог продолжать бой - половина его мачт была сломана, половина баллист больше не могла вести огонь, половина команды стала ужином монстра, и даже огромный двуручный меч - гордость Капитана - был переломлен пополам.
+
+Чудовище понимало, что соперник уже не так страшен. Оно вынырнуло на поверхность и раскрыло усаженную зубами пасть, надеясь заглотить обездвиженный корабль целиком.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book132_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book132_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6d55f5b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book132_RU.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+—— Отлив ——
+Когда чёрные тучи затянули лик луны, морская песня смолкла.
+
+Шторм постепенно стих. Разбитый корабль медленно погружался в пучину вод.
+Монстр широко открыл спиралевидную пасть и издал стон, подобный раскату грома. Монстр был доволен: он широко распахнул глаза, чтобы последний раз взглянуть на самонадеянного противника: хрупкий глаз чудовища воззрился на смертельно раненого Капитана.
+
+Капитан увидел подходящий шанс, а монстр в его маленьких человеческих глазах увидел душу ещё более тёмную, чем морское дно.
+Последняя вспышка молнии расчертила небеса, и нос огромного корабля переломился пополам в кривых зубах монстра. Он остался там, как докучливый осколок, и скрип киля заглушил рёв волны.
+
+И затем всё накрыла непроглядная тьма, и только разъяренный рёв сотряс чёрную гладь воды.
+
+Капитан схватил обломок меча и вонзил его глубоко в глаз монстра. Снова и снова он вгонял клинок в огромное око, и ядовитая кровь покрыла его с ног до головы, пока сломанное лезвие клинка не сломалось ещё раз в лопнувшем глазном яблоке монстра.
+В то же время острые когти вонзались в Капитана, а он, даже встретившись лицом к лицу со своей судьбой, не переставал биться кулаками, зубами, ногтями. И вот, когда чудовище было готово растерзать его острыми когтями...
+
+Пропитанный запахами соли и рыбы ветер принёс отголоски хорошо знакомой Капитану песни. Чудовище помедлило.
+
+«Спой со мной, милый друг, эту песню - она будет последней для нас.
+Когда волны и море будут попутны, мы скажем друг другу прощай.
+Я исчезну, отправлюсь к истокам, как услышу богини глас.
+Храни память о нас в своем сердце, мою песню порой вспоминай.
+И однажды мы встретимся снова: ты найдёшь меня в Бездне иль сне...
+Только если ты сам, друг мой милый, не утонешь в морей глубине».
+
+Щупальца монстра, извиваясь, поднялись над водой, будто трон, и на этом троне возлежала поющая девушка. Острые когти вонзились в кожу, щупальца связали запястья, платье её развевалось над морской водой. Она, по-прежнему обращаясь к капитану, пела прощальную песню.
+
+И после чудовище, осторожно обвив её щупальцами, утянуло девушку в чёрные, как смоль, морские глубины.
+
+В эпоху, когда кипучие океаны несли лишь погибель, жизнь морских скитальцев была особенно коротка.
+Капитан очнулся на борту незнакомого торгового корабля. Он потерял свой корабль и всю команду: в память ему остались лишь раны и разбитые мечты, эхом морских песен травившие душу.
+
+«Когда волны и ветры будут попутны, я выйду в море и отомщу за неё и за погибших в волнах людей...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book133_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book133_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f61f31753
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book133_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Все знают, что Лоуренс - это фамилия пользующегося дурной славой крупного рода аристократов.
+Аристократы не занимались никаким трудом, а роскошную жизнь вели за счёт эксплуатации и угнетения простого народа.
+Их грехов не счесть: они правили жестоко, жили распутно, угнетали народ и вершили зло.
+Народ был недоволен алчностью аристократов, но всё, что они могли, - это молча негодовать.
+
+Дитрих был молодым аристократом.
+Но, так как он был ещё слишком юн, он не сделал никаких злых деяний, а его искусство фехтования даже среди аристократов признавалось превосходным.
+Говоря же об изъянах, следует упомянуть его скверный характер. Он считал себя центром Вселенной, и всё должно было вращаться вокруг него. Конечно, такой недостаток присущ всем детям аристократов и не считается проблемой.
+Но его фамилия - Лоуренс - предопределила его попадание в категорию отъявленных подлецов.
+
+Итак, сейчас этот молодой господин решился на свою первую подлость.
+Чуть раньше он тайно сбежал с лекции учителя об истоках элементов, чтобы развлечься за городом. Но, проходя по кварталу простолюдинов, увидел голубоглазую белокурую девушку.
+Дитрих не мог описать чувства, завладевшие им в тот момент, лишь слышал бешеный стук собственного сердца.
+«Наверное, то же чувствует матушка к своей кошке».
+Дитрих всё время тайно думал об этом и не смог удержаться от слежки за девушкой.
+
+К сожалению, эта простая девушка не разделила его чувств, а когда он рассказал о своем положении в обществе, её лицо даже не дрогнуло.
+Поэтому ночью он решил похитить эту неблагодарную девушку.
+
+«Схвачу её и посажу в клетку! Так матушка поступает с непослушными кошками!»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book134_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book134_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..71021490a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book134_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Та простая девушка одним ясным днём пришла в город. Её длинные волосы были золотистыми, словно весеннее солнце, а голубые глаза сверкали, как водная гладь в погожий полдень. Трудно представить, как эта девушка в одиночку смогла дойти до города, ведь в окрестностях бесчинствовали полчища чудовищ.
+
+«Усомниться в её честности - всё равно что оскорбить её красоту!»
+Громко крикнул сквозь шум толпы подвыпивший стражник. Он собрал хороший «урожай» за эту смену, достаточный, чтобы опьянеть от ароматов вина ещё до рассвета.
+«Ты самый прелестный цветок, я ослеплен твоей красотой!»
+Но проходивший мимо человек колко уличил его.
+«Конечно, нет! Какой я сластолюбец?! Я лишь ослеплен красотой этого цветка!»
+Стражник взвесил в ладони кошелек с золотом.
+«Вот это да, ты сегодня угощаешь!»
+«Угощаю, так угощаю! Но, боюсь, ты будешь хорош после первой кружки!»
+...
+
+И после этого странствующий учёный, называющая себя Фури, успешно обосновалась в городе.
+Фури говорила мягким, успокаивающим тоном. Неизвестно когда по уличному рынку поползли слухи о том, что если Фури скажет несколько слов, то вечером собеседник сладко уснет.
+Кроме этого, вновь прибывшая девушка не привнесла в жизнь города никаких изменений. В конце концов, жители каждый день не просто наблюдали, а сталкивались лицом к лицу с безнравственной жизнью, к тому же их угнетало непрекращающееся давление со стороны аристократов.
+
+«Да, это казалось таким простым делом. Не думала, что всё обернется так...»
+Фури сидела на краю стола в тускло освещенной лампой комнате и задумчиво подпирала щеку рукой. Её пальцы, кажется, сжимали что-то. Речь Фури была похожа на заклинание и обладала какой-то убаюкивающей силой.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book135_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book135_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d00d378e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book135_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+На землю пала ночь.
+Издалека доносился едва различимый звериный вой. Кажется, волчий.
+Фури сидела на кровати, закатав длинные рукава платья. Руку её обвивал тёмный костяной браслет в виде змеи.
+Голова змеи была будто живая, и в её открытой пасти сверкали клыки. Казалось, она была готова в любую секунду броситься и впиться в шею жертве.
+Тело змеи оплетало предплечье девушки, и в холодном магическом свете оно буквально дышало угрозой.
+«Милая сестрёнка, доброй ночи».
+Фури немного спустила браслет, игриво провела по тельцу змеи мизинцем, как будто они с ней были близки.
+Вскоре магический свет погас, и комната погрузилась во мрак.
+
+Ночь давала Фури неограниченные силы.
+Поэтому Фури мгновенно почувствовала, когда в комнате возник посторонний.
+Она ясно видела Дитриха, осторожно подобравшего полы одежды и на ощупь двигавшегося в кромешной тьме.
+В этот момент Фури еле сдерживалась от смеха, а потому ей было трудно сосредоточиться на гипнозе. К счастью, Дитрих уже стоял прямо перед ней.
+
+Дитрих взглянул в эти глаза, о которых мечтал днями и ночами.
+Вот только не похожи они были на те голубые, как водная гладь, очи, которые он видел днём; сейчас глаза Фури будто заволокла тьма. В них не было чувств, только безмолвная глубина.
+
+«Налей воды в эту чашку».
+Это было последнее, что Дитрих услышал прежде, чем сознание его помутилось.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book136_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book136_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d28a6ac7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book136_RU.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Чашка выскользнула из рук, и Дитрих рухнул на пол.
+Фури присела на корточки и сняла с его пояса клинок.
+Она провела рукой по рукояти меча и отпустила его. Чёрный, едва сияющий камень, украшавший навершие, теперь покоился у неё в ладони.
+
+«То, за чем я следила ночами, само пришло ко мне в руки. Что ж, спасибо».
+Сказав это, она сняла с руки браслет и вставила камень в пасть змеи.
+Чешуйки и плоть стали быстро растягиваться от головы змеи по всему её телу, и вот маленькая чёрная змейка соскользнула с руки Фури и, упав на пол, стала расти, пока не превратилась в огромного удава с красными глазами, заполнившего собой почти всю комнату.
+Фури вытянула руку. Снова вспыхнул магический свет, и огромная змея уменьшилась и вернулась на предплечье Фури.
+
+«Что, спрятался?»
+Фури обернулась и заглянула под кровать.
+Под кроватью...
+...Была собака.
+Испуганная, по-видимому, огромной змеёй, собака страшно тряслась.
+
+«Ох, вообще я хотела превратить тебя в волка, а получилась собака. Извини!»
+Хотя Фури и извинилась, в голосе её не было ни капли раскаяния.
+
+Дитрих ещё не понял, что произошло, и под кроватью спрятался совершенно инстинктивно.
+И только придя в себя и услышав речь Фури, Дитрих открыл рот, чтобы заговорить, но, как он ни старался, выходил только лай: «гав-гав».
+Услышав себя, Дитрих совсем растерялся и выскочил из-под кровати.
+
+Но сколько бы он ни метался перед напольным зеркалом, сколько бы ни стенал, облик молодого аристократа он вернуть никак не мог.
+Тогда Дитрих оскалился и бросился на Фури. Она стояла, скрестив руки на груди, и даже не шевельнулась, а просто взглянула на него, и Дитрих тут же утратил возможность двигаться. Сколько бы он не бился, всё было бесполезно.
+
+«Разве так ведут себя с девушками? Сначала я хотела отпустить тебя... Но теперь мне кажется, тебя стоит хорошенько поучить!»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book137_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book137_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..016775240
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book137_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+«Давай я представлюсь ещё разок. Я Ноттфрига, но, возможно, ты лучше знаешь моё второе имя. Люди обычно зовут меня Ведьмой Ночи».
+Как только Ноттфрига закончила говорить, её мягкие золотистые волосы начали медленно темнеть, пока не стали абсолютно чёрными и не слились с цветом укрывшей город ночи. Глаза цвета голубого неба стали чёрными, как смоль.
+
+«Теперь я твоя хозяйка. Естественно, я хорошенько тебя проучу».
+Ноттфрига присела и накинула на шею Дитриху неизвестно откуда взявшийся ошейник. По мере того, как Дитрих сопротивлялся, ошейник сжимался всё сильнее, пока не обхватил плотно его шею. Дитрих мотал головой и скрёб ошейник когтями, но не смог даже сдвинуть его.
+
+«Ах, сплошная трата времени. Пошли».
+На рассвете Ноттфрига направилась прочь из города. Дитрих изо всех сил работал лапами и с воем рвался в поместье аристократов, но всё было тщетно: ошейник будто контролировал его тело, и он только и мог, что следовать за Ноттфригой.
+
+Ноттфрига мельком взглянула на неохотно следующего за ней Дитриха и принялась накручивать локон на палец.
+«Хотя смотреть на твоё жалкое сопротивление очень занимательно, но ты издаешь слишком много шума. Если хочешь испытать на себе моё новое заклинание "Безмолвная ночь", то ты можешь просто пошуметь ещё».
+В мгновение ока весь мир будто погрузился в тишину. Дитрих понял, что совершенно не хочет быть подопытным для её новых заклинаний.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book138_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book138_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..df3f4cb95
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book138_RU.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+За шуршащими изумрудно-зелёными стенами бамбука, там, где лягушачье кваканье сливается с пением цикад, в сырых горных расщелинах скрыто место, где бамбуковая роща медленно увядает.
+
+В деревне Цинцэ ходят легенды о чудовищах и лисах-оборотнях, обитающих в бамбуковых лесах.
+
+После дождя в бамбуковом лесу звучит песня падающих с листьев капель. Мальчик быстро шёл по лесной тропинке, изгибавшейся то влево, то вправо, поднимавшейся вверх по влажным утёсам и вновь спускавшейся к покрытой мхами брусчатой дороге. Побеги мышиного горошка цеплялись за ноги мальчика, а листья скользили по коже. Пройдя через бамбуковые рощи деревни Цинцэ, мимо укромных щелей между скалами, мальчик вышел к границе высохшей земли, где присел отдохнуть.
+
+Старшие в деревне говорят, что в сезон проливных дождей лисицы вступают в браки. Только ребёнок может увидеть красный паланкин невесты-лисы и сопровождающих его, услышать громкую музыку, под которую двигается процессия среди оживлённых бамбуковых рощ.
+
+Старшие говорят,что детям нельзя подходить к процессии.
+
+- Если подойдёшь слишком близко, то лисица заберёт твою душу!
+Так говорят старшие.
+- А если заберут душу, то что будет?
+- Если лисица заберёт душу, то ты никогда не сможешь её вернуть... Сделает лисица тебя зурной, сделает кимвалом, да ударит, да сыграет... И не будет тебе покоя...
+Рассказывая это, старшие не забывали делать вид, что бьют в гонги и барабаны, чтобы напугать молодёжь.
+
+Когда мальчик немного подрос, он перестал верить в эти страшные истории. Он, ведомый скитающимися феями, пошёл через изумрудно-зелёный лабиринт. По дороге он вдруг услышал, как лиса несколько раз ударила в барабан. Эти скрывающиеся глубоко в бамбуковых рощах существа почти никогда не воплощались перед случайными путниками, и уж тем более так не поступала их пёстрая свита.
+
+Мальчик почувствовал разочарование, откинул камешек носком ботинка и продолжил свой путь в глубины бамбуковой рощи по природным каменным ступенькам.
+
+Старшие когда-то рассказывали, что на месте, где выросла роща, раньше было древнее государство, покорённое силой Гео Архонта. Но как выглядел Гео Архонт? Были ли у него руки и ноги, выглядел ли он, как человек? А может, он выглядел как те статуи каменных людей и зверей, что разбросаны по всему побережью?
+
+Торговцы травами, которые периодически ездили в город продавать растения, каждый год приносили новости о Церемонии Сошествия, рассказывали о великом зрелище ежегодного рождения Гео Архонта. Но любопытные дети всегда надеялись, что сами смогут увидеть того великого Архонта, которому из поколения в поколение поклоняются жители деревни.
+
+Вечное существование деревни Цинцэ - это милость Гео Архонта? Мирная жизнь до глубокой старости тоже его предназначение?
+
+Ответ этот лежал за пределами деревни, в той медленно дряхлеющей среди гор и отрезанной от мира бамбуковой роще.
+
+Мальчик, ведомый вопросами и надеждами, заблудился среди дробящих свет бамбуковых листьев.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book139_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book139_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9453e944b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book139_RU.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+В изумрудно-зелёном бамбуковом лесу заблудившийся мальчик встретился с тем, с кем встречи не ожидал.
+
+- Ты заблудился?
+До мальчика донёсся нежный голос, но слова звучали насмешливо.
+
+Мальчик обернулся и увидел стройную девушку в белых одеждах. Она стояла на берегу бурлящего родника, и дождевой плащ на её плечах сверкал перламутром. Золотого цвета глаза ловили отблески заходящего солнца.
+
+Старшие говорили, что некогда из родника выскочила белая лошадь, которая превратилась в Адепта и помогла Властелину Камня в войне.
+Но никто никогда не говорил, где находится тот родник и почему оттуда выскочил изящный божественный зверь.
+Более того, девушка, что стояла перед мальчиком, была не похожа на Адепта ничем, кроме пленительных золотых глаз.
+
+К тому же никто никогда не говорил, что Адепты носят плащи от дождя.
+
+- Вот дурачок.
+Девушка в белом лукаво рассмеялась, и золотисто-жёлтые глаза сузились, превратившись в два полумесяца.
+
+- Сама такая!
+Сердито ответил мальчик.
+Она действительно не Адепт, где это видано, чтобы Адепты говорили такие обидные слова!
+
+- Я хочу отправиться в приключение, хочу стать моряком и своими глазами увидеть каменное копьё Властелина Камня!
+
+- И только ты вышел, как тут же заблудился.
+Девушка тихо подошла к дороге, и в глазах её застыла холодная усмешка, один вид которой злил.
+
+- Я не...
+- Пойдём, маленький упрямец, я выведу тебя.
+Девушка рассмеялась и протянула руку. У неё были белые нежные ладони, будто сиявшие в пропускаемых бамбуковыми листьями лучах света.
+
+- ...Спасибо.
+Мальчик взял её за руку - она была сырая и холодная, как дождь в горах, как смоченный росой бамбук.
+
+Солнце постепенно опускалось за горный хребет, и отсветы уходящего светила вспыхивали в голубоватом воздухе.
+
+Старшие из деревни говорили, что холод ночного горного леса часто порождает злых духов.
+Многие злые духи - это те, кто уже давным-давно умер, это эссенции ненависти и нежелания смириться со смертью. Опутанный ими бамбук мало-помалу усыхает и умирает, а человек, которым они овладевают, увядает и впадает в забытьё.
+- Иногда они могут попросить путника сделать невозможное, а потом заставят его самого себя загнать в ловушку...
+- А иногда они могут указать невинному путнику дорогу, а потом завести его в свое логово...
+- Поэтому, сорванцы, будьте внимательны, выходя из дома!
+Говоря это, старшие назидательно похлопывали его по голове.
+
+Если вспоминать об этом, то можно задуматься: уж не злой ли она дух?
+На сердце у мальчика стало неспокойно, и он невольно замедлился.
+
+- В чём дело?
+Девушка обернулась, и её глаза сверкнули золотом в ночной темноте.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book13_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book13_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..35b7fcb77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book13_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Маленький лисёнок продолжал махать, отдаляясь от нас. Его фигура становилась всё меньше и меньше и в конце концов превратилась в маленькое белое пятнышко, которое сливалось с морем одуванчиков, постепенно исчезая.
+После того как он ушёл, лиса повернулась и подошла ко мне.
+С каждым шагом её фигура становилась всё больше и больше.
+Достигнув меня, она уже превратилась в человека.
+Высокая стройная девушка с лебединой шеей и жемчужной кожей. Её глаза сверкали, словно осколки драгоценных камней в воде, а ночью они были больше похожи на солнечный свет, который падал на воду, просачиваясь сквозь листья.
+- Какая красивая! Она очень похожа на ту девушку, в которую я влюбился давным-давно, хотя я едва мог вспомнить её имя. Но её глаза говорят мне, что это именно она.
+Подумал я.
+Магические трюки и лисьи превращения - ничто по сравнению с этими драгоценными глазами озёрной воды. Некоторое время мы молча стояли в бескрайнем море одуванчиков.
+Наконец, я не мог больше сдерживаться и заговорил:
+- Это и есть та магия, которой ты хотела меня научить?
+- Да. Я безмерно благодарна вам за ваше время.
+Она медленно поклонилась. Её длинные шелковистые волосы свесились с плеч, словно угольные водопады.
+Прощание с маленьким лисёнком оставило пустоту в моём сердце, но я снова почувствовал радостное возбуждение при мысли о предстоящих уроках лисьей магии по изменению формы.
+Смогу ли я превратить себя в птицу с помощью этой магии? Как высоко смогу взлететь? Я мог бы превратиться в рыбу и доплыть до рифа Маска, на котором никогда не был.
+- С помощью магии я мог бы даже охотиться, - не удержался и подумал я. - Больше никакого морковного рагу без мяса.
+- Я попрошу тебя встать и не шевелиться.
+Она начала ходить кругами вокруг меня и становилась всё больше и больше с каждым кругом.
+Нет, не только она. Одуванчики тоже становились больше - только они были мне по лодыжку, потом дошли до талии и наконец стали высокими деревьями.
+Лиса уже стала великаном, когда я осознал, что здесь что-то не так.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book140_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book140_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..218596ddc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book140_RU.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+В бамбуковых рощах деревни Цинцэ ночь наступает быстро.
+Если смотреть вверх из бамбуковой рощи, то можно увидеть, как серебристый свет луны пересекают острые тени бамбуковых стеблей. Лягушачье кваканье постепенно смолкает, на смену ему приходит пение невидимых цикад, и в укромных местечках, освещённых луной, из земли поднимают головы молодые бамбуковые побеги.
+
+В деревне Цинцэ ходят легенды о чудовищах и лисах-оборотнях, обитающих в бамбуковых лесах.
+
+Ночью девушка в белых одеждах рассказала мальчику много историй. Это были древние легенды, но он никогда их не слышал.
+
+«В далёком прошлом на небе сияло три луны. Луны были сёстрами, и были они старше, чем Гео Архонт, а родились раньше, чем был заложен Ли Юэ.
+Луны были дочерьми стихов и песен, повелительницами лунных ночей. Они разъезжали по небу в серебряных крылатых колесницах. Каждая из них правила одно десятилетие, а после на престоле её сменяла другая. Такой цикл существовал вплоть до дня катастрофы.
+У трёх сестёр был один возлюбленный - рассветное светило. Они пересекались лишь раз в день и раз в ночь на четверть часа. Одной из сестёр удалось пересечься с ним и посетить покои рассветного светила. С первыми лучами рассвета повелительница ночи спешно запрягла свою крылатую колесницу и исчезла.
+Три сестры одинаково искренне любили их избранника, так же искренне они любили и друг друга. И это было тем, что предшествовало катастрофе, перевернувшей мир с ног на голову.
+Потом опрокинулись царские колесницы, разрушились звёздные дворцы. Сёстры на ночном небе рассорились и стали врагами, и ссора их окончилась смертью. Остался лишь один хладный труп, испускающий безжизненное сияние...»
+
+Девушка подняла голову и взглянула на яркую луну, прятавшуюся в море волнующихся бамбуковых листьев. По длинной шее её скользнул серебристый свет. Глаза девушки поблескивали золотом.
+
+- Волчьи стаи - дети луны. Они всегда помнили эту трагедию и скорбели. Поэтому всякий раз, когда на небе появляется полная луна, они плачут о судьбе своей хозяйки... И поэтому дети, живущие с волчьей стаей, называют рассветное светило - счастливо уцелевшего возлюбленного луны - скорбящей звездой.
+- Вот как...
+Мальчик не знал, что сказать.
+Старшие из деревни никогда не рассказывали ему легенды прошлого. Возможно, даже самый старший житель деревни никогда не слышал о них. Эти легенды были гораздо величественнее, чем сказки о женитьбе лис и пленении людей злыми духами. Они не уступали удивительным историям об усмирении Властелином Камня злых сил. Ещё эти легенды были похожи на несбыточный сон.
+
+- Это не легенда в той форме, в которой она появилась, а слух, давно забытый людьми.
+Девушка в белом легонько пригладила волосы мальчика, опустила веки, и золото глаз едва затуманилось.
+- До того как предки богов соединили землю и небо, Архонты ходили по земле, и многие Адепты жили здесь. Но ещё раньше?..
+Есть только искажённые воспоминания, и их обломки приняли форму легенд, а легенды переродились в слухи, передающиеся из уст в уста...
+Эта память, что древнее человеческого рода, хотя и есть не что иное, как пересуды божеств и Архонтов, тоже может коснуться струн души».
+
+Девушка глубоко вздохнула и заметила, что мальчик давно уже погрузился в сон.
+- В самом деле...
+Она беспомощно усмехнулась и укрыла мальчика своим дождевым плащом.
+
+Той ночью мальчик видел во сне ночное небо, освещённое тремя лунами, видел крылатые колесницы и звёздные дворцы.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book141_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book141_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..64dd6915f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book141_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Мальчик проснулся от солнечного света.
+
+Бамбуковая роща, окутанная легендами о чудовищах и лисах-оборотнях, купалась в солнечном свете и куталась в обрывки утреннего тумана, похожего на развевающийся конский хвост.
+
+Девушка потянула мальчика за руку и пошла в сторону залитой светом бамбуковой рощи. По извилистым тропам, через густые травы, где вьются москиты, по скользкой зелёной брусчатке и скрытым тенями бамбука скалам она вела его к выходу из бамбуковой рощи.
+
+- Я до сих пор не знаю, откуда ты и как тебя зовут.
+Сказал мальчик. Он хотел, чтобы девушка продолжила рассказывать историю прошлой ночи.
+
+- ...
+Девушка обернулась, оказавшись спиной к солнцу, и глаза её сверкнули золотом в его лучах.
+Она лишь рассмеялась и ничего не сказала.
+
+Через много лет, когда мальчик, давно выросший, вспомнит это мгновение, только тогда он поймёт: разница между ними была подобна Бездне. Его судьбой было покинуть родные края и отправиться в Ли Юэ в охоте за богатствами, которые мог бы даровать ему Гео Архонт. Ей же было предначертано жить вдали от мира и строгого, но любящего взгляда Властелина Камня, да хранить древние истории, которые даже она стала понемногу забывать.
+
+Поэтому пути мальчика и желтоглазой девушки в белых одеждах разошлись.
+Он собрал пожитки и отправился в процветающую гавань, а девушка молча стояла на краю бамбуковой рощи, и пленяющие золотые глаза будто давно предвидели судьбу мальчика. Когда он состарится и устанет от волнений, будь то морские волны или перипетии людского мира, то вернётся в свою мирную, неспешно живущую деревню.
+
+На заре мальчик услышит ржание и топот копыт.
+Он обернётся, но позади никого не будет, лишь на плечо ляжет белый конский волос.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book142_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book142_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..515ed720b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book142_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+В стране вина из одуванчиков всюду звучат хвастливые слова и сплетни.
+Через шумных пьянчуг эти преувеличенные слухи разлетаются ещё дальше. Они похожи на пьяный вздор и на неверную походку этот вздор несущего: такие же нескладные, но занимательные.
+
+Говорят, когда-то давным-давно в Мондштадте жил один известный пьяница. Он, как и охотники Спрингвейла в сезон охоты, пил немало, но с каждым глотком пьянел всё сильнее. Он не мог оторваться от барной стойки, пока не спускал все деньги, что у него были.
+
+Каждую ночь он пьянствовал вдоволь. Однажды, когда он неверной походкой возвращался домой, он по ошибке забрёл в волчий лес.
+
+Нынешний Вольфендом - это территория Короля Волков. Даже самые рациональные чужеземцы содрогаются от страха, попав под сени мрачного холодного леса. Старые охотники говорят, что Волк Севера собрал здесь стаи волчьих душ, чтобы они заступали дорогу всякому чужаку, вступающему на эти земли.
+Но в ту далёкую эпоху глава волчьей стаи ещё не пришёл в те леса вслед за северным ветром, ещё не принёс волчьим кланам порядок и спокойствие. Те леса были ареной для битв волков, и в тенях деревьев, о которых не ведал ещё человеческий род, они скрывали свои кровавые забавы.
+
+Вот так известный пьяница из Мондштадта вторгся в волчий лес.
+
+Пьяница ковылял среди мрачных лесных теней, не обращая внимания ни на цепляющийся за ноги мышиный горошек, ни на раздражающе хлещущие ветки.
+Довольно быстро за ним стала следить пара сверкающих изумрудно-зелёных глаз.
+То был одинокий волк. Он неслышно следовал за пьяницей, попутно шепча про себя:
+- Странно! Как странно!
+
+За минувшие сто лет ещё ни один человек не осмелился войти в волчий лес, будь то вооружённый рыцарь или беглец в потрёпанных одеждах. Даже аристократы и те не желали отправлять сюда своих рабов, боясь разгневать дикие волчьи стаи и навлечь на свои земли ненужные проблемы.
+
+- Но этот человечишка неожиданно смел, раз сам, в одиночку, пришёл сюда! Как странно!
+Шептал волк, следуя за пьяницей след в след и стойко терпя его удушающий винный перегар.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book143_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book143_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c539c7c1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book143_RU.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Всем известно, что волчье обоняние чувствительнее и острее человеческого в тысячу раз.
+От насыщенного запаха вина, исходившего от преследуемой жертвы, одинокий волк почти задыхался. Зелёные глаза его слезились.
+
+- Фу...
+Родившийся на равнине и выросший в лесах одинокий волк никогда не был знаком с человеческой культурой. Хотя однажды он, проходя мимо Сидрового озера, случайно уловил слабый запах вина, он не совсем понял, зачем людям нужны распространяющие такой запах вещества.
+
+- Наверное, этот человечишка одной породы с грызунами! Он давно почуял меня и сейчас спасается бегством, выделяя ядовитые газы!
+Подумав так и терпеливо вынося запах вина, волк немного ускорился, чтобы наблюдать за пьяницей из окружавших его теней.
+
+Волки - звери осторожные и осмотрительные, но пьяные люди - нет.
+Вино дурманит разум и вызывает головокружение, а иногда обостряет человеческие чувства сверх меры, позволяя уловить даже легкое движение ветерка.
+Пьяница сам не знал, как он обнаружил следовавшего за ним волка.
+Возможно, дело было в том, что одурманенный перегаром волк потерял ориентацию в пространстве и больше не мог шагать, не наступая на шуршащие сосновые иглы, и тем самым привлек внимание жертвы.
+
+- Ты кто такой? Тоже туалет ищешь, а?
+Спросил пьяница, потирая осоловелые глаза.
+- А кто ты, человеческое существо? Почему от тебя так разит?!
+Угрожающе ответил волк, поводя носом и щёлкая зубами.
+
+Услышав хриплый голос волка, пьяница не только не испугался, но и оживился:
+- Дружище! Хотя я не знаю, как я на тебя напоролся... Но у нас, в Мондштадте, есть традиция: нельзя выпивать в унынии! Поэтому, пока луна светит, я тебе лучше расскажу одну историю.
+Сказал он и пьяно икнул.
+
+Волк сначала собирался проигнорировать пьяные бредни и просто перегрызть пьянице глотку.
+Но, когда волк учуял резкий винный перегар, у него пропал аппетит, поэтому он неохотно ответил:
+- Эх, если подумать, то я не так уж и голоден... Так и быть, послушаю твой вздор.
+
+Пьяница потянулся, потревожив несколько крохотных одуванчиков.
+Потом он начал свой рассказ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book144_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book144_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae3b86924
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book144_RU.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+Говорят, что далеко в диких пустошах скитался волк одиночка.
+
+Некогда он был волчьим королём и вёл своё племя на поиски дома, на охоту и в битву... Такая жизнь подарила ему много шрамов.
+
+Он вёл своё племя через равнины, через руины древних городов, через земли чудовищ и фей.
+Те земли были суровы. Глава стаи старел, и вслед за этим распадалась его стая. Прошло много лет, и от стаи остался только старый одинокий волк.
+
+Легендарные пустоши - это земля, лишенная чудес. Здесь есть лишь призрачные руины, оставленные древними Архонтами, да пустые дворцы давно ушедших фей. Когда старый волк проходил мимо сереющего среди пустошей дворца, его внимание привлекли звуки музыки.
+
+- Я никогда не слышал столь приятного пения птиц или насекомых. Я даже забыл о мучительной пустоте в душе...
+И тогда волк вошёл в серый тронный зал, переступил разросшуюся на полу траву, прошёл мимо разбитого саркофага. Портрет того, кто в нём лежал, сохранился до сих пор.
+
+Пройдя в покои, одинокий волк встретил девушку, которая играла музыку.
+Её кожа была сера, как пепел, а глаза опущены. Тонкие пальцы ласкали струны хрупкой лютни, исполняя давно забытую траурную мелодию.
+
+Волк сел перед бледной девушкой и вмиг забыл о голоде, жажде и одиночестве. Он внимательно слушал беззвучную песню девушки:
+
+«В глубоком прошлом, стрекот цикад осенними ночами был напевом изгнанников, был самой древней песней человечества».
+«Они утратили родину, где с ними жили Архонты - вместо неё остались лишь песни и воспоминания».
+«Последний певец и первый пророк - он сыграл финальный аккорд, восседая в небесных залах».
+
+Маленькие феи, резвившиеся в лесу, тоже были привлечены её пением, и одна за другой прилетели, чтобы выразить своё почтение.
+
+- Что это за песня?
+Недоумённо спросил волк. Он понял каждое слово, каждую букву, каждую ноту; однако язык девушки был ему незнаком. Он отличался от языков других живых существ.
+
+- Это песня фей.
+Тихо ответила бледная девушка,
+- В далёком прошлом это была песня, которую мы создали для диких людей, но сейчас мы поём её, чтобы вздыхать о нашей судьбе.
+
+После этого волк стал неуклюже петь под мелодию девушки.
+Голос волка звучал холодно и рвано: он был наполнен скорбью.
+
+- Что ты поёшь?
+Спросила бледная девушка.
+
+- Это наша песня.
+Ответил волк.
+
+- Какая уродливая.
+Безжалостно заметила девушка, тронув струны лютни.
+- Но ты можешь петь вместе со мной.
+
+Пение волка и девушки эхом разносилось по залам старого дворца. Говорят, что нынешние искатели приключений, проходя в тех местах, по-прежнему могут услышать особенно гармоничное музыкальное эхо.
+
+- И всё?
+Волк разочарованно облизнул губы,
+- Давай лучше я расскажу тебе историю.
+
+Волк прочистил горло и начал говорить.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book145_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book145_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..556fe5ed6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book145_RU.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Говорят, первое вино в Мондштадте появилось в эпоху лютых северных ветров.
+
+Во времена соперничества королей льда и снега уязвимые перед ледяными штормами люди гнали вино из ягод, чтобы избежать обморожения и найти храбрость для взгляда в лицо снежной буре. В те времена снег покрывал все земли Мондштадта и одуванчики ещё не росли.
+
+Говорят, человек, который первым изобрел вино в Мондштадте, был ужасно небрежен.
+
+В племени, окружённом льдами да снегами и преодолевавшем великие трудности, чтобы охотиться и пахать землю, он добывал пищу.
+Человека редко можно встретить среди ледяных равнин, но устойчивые к холоду маленькие зверьки рано или поздно могут прокопать подземный ход и тайком съесть хранимый под землей провиант. Поэтому племя постоянно нуждалось в людях, которые патрулировали бы пещеры, где хранилась еда, и затыкали бы дыры, проделанные грызунами, да ловили мелких подлецов, крадущих снедь, чтобы сохранить еду для людей племени.
+
+В те времена охранять тёмные пещеры нужно было особенно тщательно, иначе хранящаяся в них еда могла сгнить. Но иногда маленькие скрытные существа тоже могли сыграть с людьми злую шутку.
+
+Воспользовавшись невнимательностью небрежного и безрассудного человека, фея ветра приняла облик лисы и спряталась в груде ягод. Так она заставила ягоды забродить.
+В животе у того человека было пусто, и потому он первым делом вкусил ягод. Терпкий вкус забродивших плодов опьянил его. И сок, который был отжат из этих ягод через звериные шкуры, был назван вином.
+
+Этот небрежный человек, открывший вино среди ледяных пустошей, стал первым пьяницей. Говорят, он также стал первым человеком, заблудившимся в стране грёз из-за пьянства.
+
+В его первом хмельном сне он превратился в одинокого волка. В далёком будущем или в далёком прошлом он бился насмерть со своими сородичами, добывая среди ветров и снега пищу для рода человеческого. Там же он встретил первую фею.
+
+Люди и волки - существа, сбивающиеся в стаи и не выносящие одиночества. Но появление нового вина сделало их сны взаимосвязанными.
+
+Но их отношение ко снам резко изменилось.
+
+Люди, прежде видевшие только снега и бури, устремились в пустоши вслед за одиноким волком. Но волк в глубине души боялся человеческих желаний. Он не понимал, зачем люди идут на поводу у опасных хмельных иллюзий и ищут в них надежду.
+Но больше того волк боялся, что в человеческих снах не сможет понять, кто он: одинокий волк или человек с волчьей душой.
+
+Поэтому волк поклялся не прикасаться к человеческому яду и отринуть соблазны вина.
+Так как волки - это не народ ветра, их родина - это не страна вина и песен. Поэтому там, среди пустошей и лесов, куда ушли от людей волки, редко можно услышать запах вина.
+
+- То, что вы называете вином, пришло от волков.
+Самодовольно сказал волк пьянице.
+Он обернулся и обнаружил, что пьяница забылся безмятежным сном на мягкой подстилке из сосновых игл.
+
+Одинокий волк обречённо фыркнул, отодвинул пьяницу в сторону и ушёл, погружённый в свои мысли.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book146_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book146_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..05014a2d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book146_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Эти слова на солнечных часах, должно быть, связаны с теми, что выгравированы на часах храма Тысячи ветров. Вместе четыре записи складываются в послание.
+
+Эта запись и гравировка на храме Тысячи ветров наверняка связаны с Архонтом Времени.
+
+Как иронично: Архонт Времени, который исчез в течении своей же стихии...
+
+Кроме того, в некоторых древних книгах часть учёных тоже указывает на некую связь Архонтов Времени и Анемо...
+
+Если это действительно так, то здесь точно должны быть тому доказательства... Скорее всего, они будут в виде элементальных следов...
+
+К тому же в некоторые промежутки времени я действительно чувствую себя немного странно. Обычно это начинается в районе двух часов утра... А заканчивается самое позднее в пять утра...
+
+Здесь неподалёку есть солнечные часы. Перед рассветом тень их стрелки указывает ровно вниз. Это поразительно, поэтому это время легко запоминается.
+
+Но у меня нет Глаза Бога, я лишь испытываю странные ощущения, и все мои слова - догадки, которые я не могу подтвердить на практике.
+
+Как же сложно нынче быть учёным без Глаза Бога, это так ограничивает исследования...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book147_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book147_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..abd7c9fb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book147_RU.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+Земли Ли Юэ на редкость богаты и пышны. Здесь есть сокровища, которые легко находят те опытные люди, что имеют особое чутьё на такие вещи.
+
+Первая хозяйка антикварной лавки «Сигу», коллекционер Минь Гуй, была весьма умна.
+
+Антикварную лавку «Сигу» на торговой площади Фэйюнь часто посещают эстеты. Днём двери лавки закрыты для посетителей, но когда на небо поднимается луна, лавка начинает работу. Здесь принимают не обычных покупателей, а выдающихся именитых коллекционеров с широким кругозором.
+
+Будь то особо точные часы из Фонтейна, сумерский ладан, старый мондштадтский чайник эпохи Аристократов, деревянный табурет, на котором часами восседал Адепт, яшмовая чаша, из которой пил чай Властелин Камня или светло-зеленая бутылка из-под вина, которую случайно разбил Анемо Архонт из соседней страны... У каждого артефакта было своё место в лавке, и каждому из них оставалось лишь дождаться своего покупателя.
+
+Ночью молодой аристократ случайно зашёл в лавку и задержался, внимательно изучая предметы старины, расставленные на прилавке.
+
+Хозяйка лавки заметила, что на нём был чёрный халат, строгий и торжественный, как скала. Его глаза были подобны янтарю.
+
+Минь Гуй сразу поняла, что этот молодой аристократ непрост.
+
+«Приветствую вас. Если вам что-то приглянулось - не стесняйтесь».
+Нежный голос хозяйки нарушил ночную тишину.
+«Ох... Прошу прощения».
+Молодой аристократ неловко усмехнулся.
+
+«Меня интересует только эта прекрасная подделка».
+
+Тем, на что он обратил внимание, была повреждённая нефритовая пластина.
+
+Лунный свет падал на её целую сторону, освещая нефритовые пятна, растекаясь по испещрившим пластину ложбинкам и устремляясь вниз. Там поверхность нефритовой пластины была сильно оцарапана, на краях виднелись сколы. Уже невозможно было разглядеть надпись или рисунок, некогда вырезанный на её поверхности. Похоже, на долю пластины выпало немало испытаний.
+
+«Подделка? С чего вы взяли?»
+Минь Гуй давно привыкла к провокациям посетителей, но такая откровенная насмешка её задела.
+
+Более того, эта антикварная вещь была некогда найдена в разрушенном замке на дне Бездны одним искателем приключений, пожертвовавшим ради неё жизнью. В те годы Минь Гуй потратила много сил на уговоры и продала половину домашней утвари, чтобы выкупить эту пластину. Если она действительно фальшивка, то Минь Гуй не только зря потратила средства, но и поставила под удар репутацию антикварной лавки «Сигу».
+
+И тогда Минь Гуй про себя решила, что она не только выставит этого злостного посетителя за дверь, но ещё и обязательно заставит его перед этим купить нефритовую пластину.
+
+«Надеюсь, господин вдумчиво оценил эту вещь».
+
+————————
+
+«Все знают, что две тысячи пятьсот лет назад Тейват подвергся катастрофе, Архонты развязали войну, которая затронула и территории ныне существующих семи государств. Хотя тогда, конечно, никаких семи стран ещё не было, но у людей уже были свои поселения, города и государства...»
+«Архонтов, ныне утративших имя за время долгого забвения, наши предки некогда помнили, почитали и даже любили. Поэтому они собирали жемчужные раковины, нефрит с далёких гор, затерянные в травах валуны и кристаллы соли, чтобы из этого создать образ своего божества».
+«Такая нефритовая пластина - это реликвия той эпохи, и создана она племенем, почитавшим Гео Архонта... Конечно, в то время нашего Властелина Камня, возможно, звали вовсе не так».
+«В ту эпоху, когда Архонты убивали друг друга над головами простых смертных, Властелин Камня ещё не создал валюту семи стран, называемую морой. Поэтому то племя использовало для обмена металлы и камни, случайно обнаруженные в земле. Портреты Гео Архонта они воспринимали как гарант стабильности цен.
+«Как видите, разум смертных весьма удивителен. Они ещё до Гео Архонта самостоятельно нашли решение для своих проблем».
+
+Молодой аристократ замер, будто обдумывая собственную оценку.
+Серебристо-белый свет Луны струился по его одежде, и фигура его стала казаться меньше.
+
+«Такая нефритовая пластина - большая редкость, и чаще всего они встречаются в горных ручьях. Так как гравировки на них - тонкая ручная работа, каждая пластина неповторима... Поэтому на рынках за них часто требуют заоблачную цену, и слово «бесценный» здесь отнюдь не преувеличение.
+«Жаль только, что в этом магазине - копия, сделанная в новое время, относительно недавно. Возможно, ей столько же лет, сколько вашему отцу.
+«В профессиональной среде это называют "безупречным нефритом": изъянов на этой пластине немного, а сам нефрит слишком яркий... Совершенно непохоже на реликвию из далекого прошлого.
+«Добавим к этому выгравированную на пластине фигуру женщины: такие рисунки редко встречаются на других древних пластинах».
+
+Молодой аристократ поднял нефритовую пластину и внимательно присмотрелся к ней в свете Луны.
+«Хотя в народе ходит много слухов, но версия, что Гео Архонт превратился в девушку, никогда не была подтверждена историческими источниками, не было и вещественных доказательств...»
+
+Хотя аристократ был молод, характер у него был, как у старого педанта.
+
+«Обычно, посетители не знают об этом...»
+Минь Гуй едва улыбнулась, как хитрая лиса, провоцирующая неопытного охотника.
+«Не хочет ли господин послушать мою историю?»
+
+Хозяйка лавки сощурила и без того узкие глаза, после чего начала говорить...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book148_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book148_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa7b861aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book148_RU.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+В эпоху, когда боги ходили по земле, Властелин Камня, столь уважаемый нынче в народе, был одним из тех богов.
+В то время по улицам ходили слухи, что Властелин Камня - божество сдержанное и бескорыстное. Вел дела он беспристрастно, решения принимал безжалостно, но был лишён чувств, свойственных простым смертным, а потому был подобен вечной холодной скале.
+Несмотря на это, люди по-прежнему глубоко чтили его и доверяли ему. Все его законы гарантировали честную и справедливую торговлю и безопасную и спокойную жизнь. А сам Гео Архонт благодаря этой вере становился всё сильнее, и всё больше укреплялось его положение в мире.
+
+Но даже у божеств нет достаточно сил, чтобы контролировать веру и сомнения своих смертных последователей.
+Даже божество, защищающее справедливость, не может упорядочить нормами и правилами то, что в сердце у каждого человека.
+
+Некогда в деревне Миньюнь жил один нефритовых дел мастер. Он был шутником и циником, и всякий раз, когда ему поручали работу, делал её наиболее удивительным способом, а заканчивал всегда в самый последний день.
+
+Если клиент закажет портрет охотника, покоряющего дикого зверя, то он, возможно, получит изображение удирающего кабана.
+Если спросить, почему так, то ответ обычно последует такой:
+«Даже если охотник, покоряющий диких зверей, не покажется им, одна его героическая аура заставит их трепетать».
+
+Если заказ посетителя - это резьба по яшме для высокопоставленного господина, тот, вероятно, получит прекрасный трон.
+Если уточнить, отчего так, то ответ будет такой:
+«Высокопоставленный господин не сможет править дольше ста лет, и он вряд ли переживёт свой трон».
+
+Поэтому в деревне Миньюнь мастер по нефриту прослыл сумасбродом. Но в Ли Юэ, где развита торговля, состоятельные покупатели считали это рекламным трюком, и многие хотели заказать у него резьбу по нефриту ещё и чтобы послушать разнообразные шутки этого человека.
+
+——————
+
+Однажды ночью в мастерскую к мастеру пришла девушка.
+Она была одета в длинный чёрный халат, и в свете будто глазурного месяца её янтарные глаза ярко сверкали.
+Раньше мастер не был знаком с ней, но очень быстро обнаружил, что с ней легко общаться. Удивительно, но она, кажется, разбиралась в каждой рудной жиле деревни Миньюнь, во всех залежах нефрита. Она говорила о чудесах, случающихся в мире, будто то были её сёстры, говорила о металлах и камнях так, будто рассуждала о своих любимых дочерях...
+Но она очень редко говорила о человеческой культуре, традициях и смысле общения с людьми.
+Возможно, она не понимала человеческих дел, возможно, просто не хотела говорить. Но, так или иначе, жизнь она вела незаурядную.
+По крайней мере, так думал мастер.
+
+«Я хочу заказать у вас нефритовую пластину с портретом Гео Архонта».
+Наконец сказала девушка, когда собралась уже уходить после их долгой весёлой беседы.
+«Но это должен быть не тот образ Гео Архонта, что у тебя в фантазиях. Я хочу, чтобы ты вырезал его портрет, опираясь на то, что увидел своими глазами.
+Иначе не заплачу ни моры».
+
+После этого двое договорились, что работа будет сделана за три дня.
+
+В первый день мастер только и знал, что ел и пил со своими друзьями. К заказу он даже не притрагивался.
+
+На второй день он ушел в горы за нефритом, и за целый день не принял ни одного человека.
+
+Только на третий день мастер закрыл двери мастерской и начал гранить и полировать нефрит с рассвета и до глубокой ночи, пока не закончил работу.
+
+Дождавшись, когда месяц снова взойдёт на ночное небо, девушка с янтарными глазами вновь пришла в мастерскую.
+Мастер отдал ей свое прекрасное творение...
+На пластине из лучшего нефрита был выгравирован портрет девушки.
+
+Девушка не поняла. Нахмурив брови, она задала вопрос.
+Мастер объяснил:
+«В первый день я расспросил мудрецов и учёных мужей, узнал о том, как Гео Архонт воплощает свою справедливость. Но это была лишь основа».
+«На второй день я ушёл в горы и потратил целый день, наблюдая за скалами, слушая течение элементов, проникаясь творениями Гео Архонта. Но это были лишь плоть и кровь».
+«На третий день я закрыл глаза и стал вырезать, повинуясь велению сердца. Я начал и закончил тогда, когда подсказали чувства. И это, наконец, был дух».
+
+Сказав это, мастер неловко улыбнулся и добавил:
+«Но я тоже не знаю, почему получилось именно так».
+
+Девушка покрутила в руках пластину с резьбой и задумчиво сказала:
+«Интересно. Это напомнило мне другую историю...»
+
+Сказав это, она подняла глаза и начала рассказывать...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book149_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book149_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d677df8b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book149_RU.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+Земли Ли Юэ на редкость богаты и пышны. Здесь есть сокровища, которые легко находят те опытные люди, что имеют особое чутьё на такие вещи. В эпоху процветания гавани Ли Юэ в порт и из него текло бесчисленное множество товаров и сокровищ.
+Как и сейчас, то была эпоха богатых купцов и моряков. То была эпоха, которой правили люди, сумевшие преодолеть водовороты коммерции и опасность огромных морских чудовищ.
+
+В то время на причалах гавани всегда сновало бесчисленное множество моряков и рабочих.
+Говорят, Властелин Камня принимал облик не только знатных людей и господ с террасы Юйцзин, но и простых смертных: шахтёров и рыбаков, моряков и бродячих торговцев.
+
+В то время на причале Ли Юэ был один хозяин рыбацкой лодки. С людьми он был строг и разборчив, а с подмастерьями - груб. Каждый раз, когда что-то не соответствовало его ожиданиям, он бранил своих помощников, не слушая их оправданий, и даже отнимал у них зарплату.
+
+В тот день хозяин лодки встретился с одним молодым человеком.
+То был новый подмастерье этого лодочника. Одет он был бедно, на голове носил бандану. Внешне он не отличался от других моряков, но цвет кожи и манеры выдавали в нем выходца из деревни Цинцэ, пришедшего с гор: лицо его походило на скалу.
+
+Он был неуклюж и немногословен, как и другие люди гор. Ещё больше окружающих раздражало то, что при сортировке рыбы он всегда брезговал всем тем, что имеет липкие щупальца.
+
+«Какой толк от такого привереды? Ты что, сынок богатеньких родителей?»
+Эти слова были предлогом, под которым хозяин лодки не выплачивал ему деньги.
+
+Раньше молодой человек обычно простодушно смеялся, а потом продолжал работу, и так было всегда.
+Но в конце концов он однажды спросил:
+- Раз уж у каждого человека есть вещи, которые он любит и ненавидит, так зачем выбирать ненавистное?
+
+Испуганный вопросом твердолобого подмастерья, хозяин лодки в гневе отвесил тому подзатыльник.
+- Таковы правила! Если люди не будут делать нелюбимую работу, то невозможно будет достичь успеха!
+
+- Едва ли это то, зачем Властелин Камня создавал правила...
+
+- Хватит нести чепуху!
+
+- Тогда позвольте мне рассказать вам одну историю.
+Глаза молодого человека засияли в свете закатного солнца, как будто горный металл.
+
+- Ты ещё и истории рассказывать умеешь?
+Услышав, что этот дубина может рассказать историю, хозяин лодки в конце концов заинтересовался.
+- Ну говори... Эй, и руками работай!
+
+Молодой человек хитро улыбнулся, и в глазах заплясали отсветы солнца.
+- Я хочу рассказать вам историю об одной нефритовой пластине...
+
+Вот так, пока молодой человек рассказывал историю, хозяин забыл о времени, забыл и о том, что пара ловких рук стащила те деньги, что он удерживал с работников, и раздала их бедным.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book14_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book14_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..16f189845
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book14_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Я уже стал пухом одуванчика, когда осознал, что здесь что-то не так.
+Я хотел попросить её остановиться, но у одуванчика не было ни рта, ни языка, чтобы издать какие-либо звуки. Мне ничего не оставалось, кроме как беспомощно наблюдать, как она осторожно поднимает моё растение с земли и подносит ко рту.
+- Лети, лети, одуванчик, в дальние миры...
+Прошептала она.
+Она дунула на цветок, и пух одуванчика начал плясать в воздухе. Вместе с ним взмыл в небо и я.
+От этого вихря у меня закружилась голова. Её глаза, блестевшие, словно драгоценные камни в озере, покинули меня вместе с моим сознанием и желанием, которое прошептала она.
+- О великий Архонт, прошу тебя превратить всех лис в людей. Чтобы не боялись мы больше охотничьих стрел и людских ножей.
+...
+Проснувшись, я обнаружил себя в лесу около своей деревни.
+Лес был полон пышных деревьев, а в его центре находилось небольшое озеро.
+Оно было похоже на стеклянные окна Мондштадтского собора своей кристальной чистотой и отблеском солнца.
+Солнце просвечивало сквозь листву и оставляло на воде озера что-то похожее на осколки драгоценных камней. Вид озера завораживал меня.
+В лесу в тот день стояла прохлада. Я вышел к этому озеру после недолгой охоты с луком. Водная рябь почему-то напомнила мне о девушке, которую я любил давным-давно.
+Я не мог вспомнить, как она выглядела, но её глаза, должно быть, были похожи на воду, поблёскивающую, словно осколки драгоценных камней.
+Да. Должно быть, я потерялся в мыслях и заснул, глядя на сверкающее озеро.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book150_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book150_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6151199d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book150_RU.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+То была эпоха, когда множество удивительных редких вещей собиралось в гавани Ли Юэ.
+Той ночью хозяйка антикварной лавки «Сигу» Минь Гуй изучала предметы старины с безымянным молодым аристократом, и вместе они рассказывали друг другу факты из прошлого.
+Предметом их спора была нефритовая пластина.
+
+Все знают, что сделать фальшивое древнее нефритовое изделие в Ли Юэ не требует больших затрат. Сделать изящную подделку будет немного дороже, но для торговцев это приемлемо.
+Трудность заключается в том, чтобы подделать изящную историю.
+
+Люди типа мастера по нефриту, скитавшегося по горам, или странного рыбака отходят от общепринятых канонов, а потому близки к истине.
+Властелин Камня установил правила и заключил договоры, но не принуждал простых смертных рассматривать подчинение авторитетам как идеальную жизнь, ибо он понимал, что правила и договоры есть средство, но не цель. Истинные баланс и смысл заключается в самоосознании и выборе каждого человека.
+
+Жестокий хозяин лодки не понял, что произошло, поэтому постоянно сталкивался со страхом и насмешками рабочих.
+
+Таковы люди, таковы и старинные вещи. Несмотря на то, что качество и уровень исполнения вещи могут быть ограничены, цену чаще всего определяет не она сама, но стоящая за ней история.
+
+Привередливый молодой аристократ этого не понимал, а потому мог лишь заклеймить нефритовую пластину «подделкой», тем самым снизив её ценность.
+
+Но если «разрезать» бесчисленные сокровища в антикварной лавке «Сигу» придирчивым и острым взглядом, то все они превратятся в пыль.
+
+Например, слезы, которые проливала в море возлюбленная капитана, превратились в бессмертный жемчуг; портрет, в давние времена выгравированный неким смертным императором в память об ушедшей жене, впитал в себя его дух.
+
+Эти истории, обреченные на забвение, сохранились в легендах, окутывающих предметы древности.
+
+«Интересная история. Я куплю эту подделку».
+Молодой аристократ едва кивнул. В глазах, подобных драгоценному металлу, вспыхнула улыбка.
+
+«Даже услышав мою историю, вы всё ещё думаете, что это подделка?»
+Минь Гуй вздохнула.
+
+«Естественно».
+Молодой аристократ рассмеялся, как будто ему не бывало так смешно до того, как он зашёл в магазин.
+
+«Я придумал историю о том, что нефритовые пластины были древней валютой, точно так же, как вы сейчас придумали ваш рассказ».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book151_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book151_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d2a4aa1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book151_RU.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+Одинокий клинок был подобен лучу, холодным блеском вспарывающему небо, и даже звёзды и Луна не могли сравниться с его сиянием.
+Скорбный вой осеннего ветра с диких гор и свист, с которым клинок разрезал воздух в своём диком танце, слились в единую песнь.
+
+И ветер свистел и дождь омывал землю, когда одинокий странник шагал по дороге домой.
+
+Усы у этого человека вились кольцами, нос был ястребиный, а глаза - как у филина. Да, внешность его была странной. Он был настолько худ, что казалось, его вот-вот сдует ветром, он будто бы был тяжело болен. Шагающий по этой тропе через безлюдные горы, он был скорее похож на бродячего духа, чем на живого человека.
+
+Он шёл уже три дня, голодал три дня, и три дня уже не смыкал глаз.
+
+Три дня назад его имя и имя его меча стали запретными, а его школа закрылась. Но сейчас на лице его лежала печать глубокой печали. Начался дождь: мутные капли падали на грязную дорогу, покрывая тёмными пятнами почву.
+
+Три дня назад неизвестный объявил ему войну. Наставник и сестра были убиты - он похоронил их высоко в горах, среди холодных льдов, и снег, что нёс безжалостный ветер, окрасился красным.
+
+Теперь у него было новое имя - Цзинь Семьдесят второй.
+Среди семидесяти двух учеников он был последним выжившим.
+
+——————
+
+Он не знал, как долго шёл, когда позади раздался грохот телеги.
+
+Цзинь Семьдесят второй отошел к краю дороги, остановился и промолвил: «Ты направляешься в деревню Тупи?»
+
+Извозчик поклонился и ответил: «Редкая повозка, проходящая по этой дороге, не попадает в деревню Тупи».
+
+Цзинь Семьдесят второй спросил снова: «Раз так, не мог бы ты взять пассажира?»
+
+Извозчик сказал: «Мог бы, да только ты не спросил, хочу ли».
+
+Цзинь Семьдесят второй не понял: «Раз уж мы оба направляемся в деревню Тупи, почему бы не хотеть?»
+
+Извозчик ответил: «Потому что ты не я, а я не ты».
+
+«Болтун».
+
+Сказав это, он выхватил меч. Извозчик почувствовал лишь сковывающий холод и тут же рухнул с повозки, бездыханный.
+
+Таков был Цзинь Семьдесят второй. Хотя он потерял всё, хотя чувства его остыли, а уверенность ослабла, но он всегда больше всего ненавидел людей, говорящих загадками.
+
+Взобравшись на залитую кровью телегу, Цзинь Семьдесят второй направился в деревню Тупи.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book152_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book152_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c6113d77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book152_RU.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Говорят, в одной далёкой стране слово Тупи переводится как «уничтожение лжи и поиск правды».
+
+Деревня Тупи раскинулась у подножья диких гор, и с внешним миром её соединяет лишь одна дорога - та самая, по которой двигался Цзинь Семьдесят второй.
+
+Небо хмурилось, ветер выл, хлестал дождь.
+
+У Цзиня Семьдесят второго не было никаких связей в деревне Тупи, но сейчас, чтобы свершить месть, он был вынужден навестить старосту.
+
+Повозка медленно катилась по старой грязной дороге, что тянулась вдоль диких гор, и небеса были беспросветно черны, а облака темным пологом укрывали бледную луну. Цзинь Семьдесят второй, укрытый темнотой, позволил телу и душе раствориться в этом мраке ночи.
+
+В непроглядной тьме ослепительно белая луна бросала блики на макушку старосты. Деревня Тупи была небольшой, но староста её вовсе не был обычным человеком. Никто в деревне не знал о его происхождении, но никогда местные не осмеливались спросить.
+
+Люди знали лишь, что за ним кровавый долг, и прошлое его красно, как и глаза.
+
+Взгляд его сверкал алым: тёмный как кровь и острый как бритва, подобный острию меча, он будто мог в любую минуту пронзить человека.
+Такими же были и люди старосты: подобно клинку, готовы были безжалостно пронзить сердце любого.
+
+«Время пришло».
+Пробормотал староста, покачав головой. Холодный свет луны скользил по бритой голове.
+
+За дверью дома старосты будто сам дьявол взмахивал клинком, одного за другим лишая жизни его подчинённых.
+Хотя в деревне Тупи жили лишь преступники, из-за множества договоров с различными группировками никто не решался потревожить их.
+Но Цзинь Семьдесят второй потерял свою группировку, сам отверг законы чести: его голодный дух, его острый клинок жаждали вкусить крови врага.
+
+Вслед за предсмертными криками на землю обрушился шум дождя. Дождь смывал алый цвет с тела мастера меча, которое вновь покрывалось алым...
+
+Алый мечник шагал под алым дождём, и тело его было покрыто ранами, и некому было ему помешать.
+
+Когда кровавый туман битвы рассеял непрекращающийся шторм, мечник, шагая по мутным потокам, направился к дому старосты.
+
+——————
+
+Звуки сражения потихоньку стихли, и староста медленно поднял бокал. Выплеснул вино в воздух...
+...То ли в знак уважения старому другу, то ли в качестве жертвы богам за свою грязную душу.
+
+Открылись двери. Вошёл Цзинь Семьдесят второй. Покрытый алой кровью силуэт его резко выделялся на фоне серого дождя.
+
+«Я хочу задать тебе вопрос».
+
+«Ты унёс немало жизней».
+
+«Ровно триста шестьдесят две, не больше и не меньше».
+
+Староста замер. Он не изменился в лице, но вздувшиеся на лбу вены выдали его с головой.
+
+«Ах, ну осталась ещё одна».
+
+Сказав это, запятнанный кровью мечник поднял руку, и на стол упала вещь...
+...То была кость цепного пса, вываренная и выскобленная до белизны.
+
+Оказывается, за этот час Цзинь Семьдесят второй не только унёс жизни трёхсот шестидесяти двух удалых воинов, но и сварил бульон из мяса сторожевого пса.
+
+Что за бесчеловечность!
+Что за хладнокровие!
+
+Староста скорбно вздохнул и, потеряв терпение, встал и взялся за меч...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book153_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book153_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ad7bfa89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book153_RU.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Ливень прекратился, но тучи всё ещё клубились над землёй.
+
+Цзинь Семьдесят второй задавал старосте вопросы о его настоящем враге.
+Сейчас в деревне Тупи остались лишь бесхозные дома да неприкаянные души.
+
+Нет, в этом мире нет душ.
+Так как это мир, лишённый сил элементов,
+Естественно, что души умерших не могут вновь прийти в этот мир без помощи стихий.
+
+Староста был серьёзным противником: клинок его был быстр и оставил немало глубоких ран на теле Цзиня Семьдесят второго.
+Но, к сожалению, сердце его было слишком медленным.
+
+Это мир, в котором нет сил элементов,
+Естественно, что искусство фехтования также не имеет связи со стихиями.
+Мечник во время боя полагался только на свою силу, а не на элементы.
+Клинок - это продолжение руки, и опытный мечник управляет им так, как рука двигает пальцами, как сердце направляет взор.
+Староста был мастером меча, но никогда не мог осознать важность «сердца» в фехтовании, и в итоге был сражён одним ударом.
+
+Цзинь Семьдесят второй бросил курильницу и наклонился к тяжело раненному старосте.
+
+С самого начала староста яростно фехтовал: он осыпал мечника ударами, думая, что тому будет сложно парировать, но не обратил внимание на его свободную левую руку...
+
+Во мгновение ока глава деревни Тупи получил курильницей в лоб. Он покачнулся и упал на стену, не в силах пошевелиться.
+
+«Подлец...»
+
+Но человек, сжимавший в руках окровавленную курильницу, не откликнулся: ответом старосте был лишь вой ветра.
+
+«...Человек, которого ты ищешь, в диких горах за деревней... Пойдёшь сам - найдёшь свою смерть...»
+
+Злодей ушёл, и ответом старосте вновь был лишь вой ветра...
+
+...И жаркий треск огня.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book154_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book154_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..86e5e3137
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book154_RU.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+Дождавшись, когда рассеется радуга, Цзинь Семьдесят второй наконец покинул деревню Тупи и ушёл в дикие горы.
+Давным-давно в мире зародилась легенда, что Небесный Император разрубил дикие горы своим клинком, а потому они так круты, что забраться фактически невозможно.
+Ещё говорят, так как дикие горы пропитаны слезами матери земли, что схожи с кислотой, на них ничего не растёт.
+
+Дикие горы некогда славились залежами драгоценных металлов, но после землетрясения шахты обвалились, а рабочие были погребены в них.
+После этого никто не пытался восстановить добычу среди скал, а в пещерах поселились свирепые звери и лютые разбойники.
+
+И вот там, среди свирепых зверей и лютых разбойников и притаился враг Цзиня Семьдесят второго.
+Плечи мечника опустились, шагал он неровно: раны, прежде нанесённые мечом старосты, мешали ему идти.
+
+Он отчетливо понимал, что среди мёртвых скал за ним зорко следят чужие глаза, и кто-то чует его, словно раненого зверя.
+Жизненный путь, построенный на крови и смертях, рано закалил чутьё Цзиня Семьдесят второго.
+
+Цзинь Семьдесят второй чувствовал, как мёртвые дикие горы расставили на него ловчие сети.
+Разбойники, прятавшиеся в темноте, ждали, пока он войдёт в узкую пещеру, решит протиснуться в трещину между скал или шагнёт в обвалившийся рудник, чтобы ножом расправиться с ним из мрака.
+
+Но сейчас, по крайней мере на вид, крутые и отвесные дикие горы сами выглядели, как могила для Цзиня Семьдесят второго.
+Когда раненый мечник с трудом пробирался по узкой горной тропе, камни из-под его ног иногда осыпались вниз.
+
+В то же время два силуэта следили за крохотным путником с поросших кривыми засохшими соснами утёсов.
+
+«То, что он потерпит крах, было ясно ещё у подножия. Нужно лишь дать ему пройти по этому горному пути... Он может оступиться и рухнуть в бездну сам».
+Сказала худая, как тростинка, старуха.
+
+Она посмотрела на спутника: в темно-синих глазах были холод и пустота, и смотрели эти глаза остро, как притаившаяся в горной расселине гадюка.
+
+«Нет!»
+Голос стоявшего рядом с ней тучного старца звучал словно колокол,
+«Он убил триста шестьдесят три человека в деревне Тупи и сварил суп из сторожевого пса...»
+«И, хотя он был тяжело ранен старостой деревни Тупи и едва переставляет ноги, мы не должны ослаблять бдительность!»
+
+- Фу...
+Старуха во мгновение ока исчезла среди умирающего леса, фыркнув напоследок.
+
+- ...
+Старик уставился на остановившегося на минуту хромого мечника, хлопнул по огромному животу и ушёл.
+Шаги его не нарушили покой ни одного дерева, ни одной травинки.
+
+Внезапно небо потемнело. Собрались тучи, и землю окропили первые капли дождя.
+Под этим дождём, смочившим великие горы, опираясь на меч, как на трость, с трудом шёл израненный Цзинь Семьдесят второй.
+Но потеря крови и лютый холод сделали своё дело: он споткнулся и, обессилев, рухнул на камни и гальку.
+
+Прежде, чем провалиться в темноту небытия, Цзинь Семьдесят второй успел заметить, как перед глазами его мелькнул край синего подола...
+Он был готов поклясться, что уже видел это раньше.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book155_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book155_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..73091cb8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book155_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Кажется, выражение «время и ветер» связано с Анемо Архонтом... Неужели этот тип не мог выразиться яснее? Какой смысл мне нужно найти в этих трёх словах?
+
+Раз это связано с Анемо Архонтом, значит, любая зацепка тоже должна быть связана с Анемо элементом.
+
+Что касается «времени»... Эти солнечные часы неподалёку точно хранят какой-то секрет.
+
+К тому же иногда я испытываю странные ощущения в этом месте. Кажется, это происходит в два часа утра... Или когда?
+
+Я не помню точно... Я только помню, что это происходит перед рассветом, когда тень от стрелки часов указывает прямо вниз.
+
+Но... Ладно. Учителя в академии часто повторяли, что людям без Глаза Бога лучше не заниматься полевыми исследованиями.
+
+Тогда мне было непонятно, что они имели в виду, но теперь я знаю. Даже если я найду какие-нибудь зацепки, без Глаза Бога я смогу быть лишь наблюдателем.
+
+Не знаю, сможет ли Гильдия искателей приключений найти для меня человека, обладающего Глазом Бога и желающего помочь.
+
+Кстати о Гильдии искателей приключений: почему в Мондштадте она такая маленькая?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book156_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book156_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..51f927296
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book156_RU.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+С той ночи прошло несколько дней, и лисы я больше не видел.
+Но каждый день в лесу постепенно становилось больше дичи.
+Маленькие зяблики, длинноногие журавли, вспыльчивые кабаны...
+Не знаю, пора ли настала такая или то была лисья благодарность. Как бы то ни было, но на ужин в эти дни у меня было настоящее рагу с мясом.
+Лиса так и не появлялась.
+Странно, но раньше я легко засыпал и на пустой желудок, а сейчас, хоть и наелся от пуза, лежал и думал о той встрече с девушкой-лисой.
+Когда же я снова увижу эти глаза озёрной воды?
+В тревожной полудрёме я услышал за дверью слабый шорох.
+Ожидая увидеть светлый силуэт, я вскочил с кровати и распахнул дверь.
+Не было глаз озёрного цвета. Не было белоснежного пушистого хвоста. Лишь тускло клубились в белом свете луны одуванчики, словно падающий снег.
+Вдруг мне что-то залетело прямо в нос.
+«А-а-а... Апчхи!»
+Внезапно пух одуванчиков взвился и заволок всё вокруг, словно метель.
+И из этой одуванчиковой метели на меня смотрели, как два самоцвета, глаза - они смотрели мне прямо в душу.
+Сквозь вихри пуха я пошёл навстречу лисице.
+Но она, дёрнув ушами, скользнула пышным хвостом по траве и скрылась в глубине леса.
+Я бросился за ней.
+Белое мягкое пятнышко неуловимо мелькало в темноте леса,
+как отблеск лунного света сквозь листву, как идущая тихой поступью лукавая фея.
+Я блуждал, доверившись лисе, и наконец вышел из тёмного леса.
+Передо мной под лунным светом раскинулось бескрайнее море одуванчиков.
+Я стоял поражённый, когда сзади донёсся тихий шелест,
+лёгкий и неуловимый, будто босоногая девушка прошла по опавшим листьям.
+Лиса подошла ко мне сзади, и ночной ветер донёс её запах - влажно-прохладный, с горьковатым ароматом одуванчиков.
+Ладони с тонкими холодными пальцами легли мне на плечи.
+Она наклонилась к моему уху, и её длинные волосы ниспали на моё плечо.
+Я чувствовал сзади удары её сердца и лёгкое дыхание - ровное и умиротворяющее.
+«Только лисы знают дорогу сюда. Это край одуванчиков.
+Надеюсь вы согласитесь остаться здесь и обучить моего лисёнка человеческому языку...
+Когда придёт время, я в благодарность научу вас магии лис».
+Уху стало щекотно, будто в него подул лёгкий влажный ночной ветер.
+«Странно, - подумал я, - я ведь не говорил ей о магии. Откуда она знает?»
+Она ничего не сказала, лишь взяла мою руку и повела меня в глубь моря одуванчиков...
+С юга задул ночной ветер, с севера задул ночной ветер, принёс горький аромат, принёс смутные воспоминания.
+Мы предавались нежным лисьим играм среди разлетавшегося пуха, пока луна не поднялась высоко в звёздное небо.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book157_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book157_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f0683de7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book157_RU.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+«Когда он выучит человеческий язык...»
+Тихо сказала она.
+Я задумался, глядя на её лицо.
+Что она сказала потом, я не расслышал - озорной ветер наполненный пухом заглушил её тихую речь.
+А может быть, это она и сказала - на языке ветра и одуванчиков.
+Потом она засмеялась, увидев моё глупое выражение лица.
+Она смеялась очень красиво, и её выгнутые зрачки искрились, как две луны в озёрной ряби.
+- Так вы хотите научиться магии лис. А зачем она вам?
+- Я хочу научиться лисьей магии превращений. Тогда я смог бы стать птицей и летать высоко в небе, я мог бы улететь в далёкие края.
+Ответил я.
+«А во время охоты мне бы больше не пришлось сидеть в кустах - я мог бы свободно парить в высоте, как сокол».
+Не удержался и подумал я.
+Будто услышав мои мысли, одуванчик в моей руке осыпался и его пух полетел навстречу луне.
+- Вот как...
+Она легонько кивнула, и по белоснежной шее заструился чёрный водопад волос. Серебряный свет луны падал на него и разливался по белой коже, и в её сиянии словно можно было видеть тени облаков.
+Я пристально смотрел на неё и, лишь когда почувствовал, что краснею, смог отвести взгляд.
+Всё-таки лисы - свободные звери и не прикрывают стыдливо свою красоту, подобно людям.
+Каждый раз, когда на её волосы падал лунный свет, - хотя не раз я это видел и не раз касался их, - я невольно краснел и невольно отводил взгляд.
+Она немного наклонила голову и легонько вздохнула, будто от досады.
+Мы долго сидели молча среди моря одуванчиков, и я подумал, что она сердится на меня.
+- Мы, лисы, отвечаем добром на добро. Я научу вас магии превращений и помогу исполнить вашу мечту.
+Так она сказала, обернувшись.
+Глаза озёрной воды умиротворяюще искрились в лунном свете.
+Как хорошо. Она не сердится.
+По непонятной причине я облегчённо выдохнул.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book158_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book158_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ec306dec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book158_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Лисы - умные звери. Умные и хитрые.
+Лисёнок быстро учился, и иногда даже задавал вопросы, которые ставили меня в тупик.
+В конце концов человеческий язык сложный и изощрённый - в отличие от простодушного языка зверей.
+Язык что запутанный котёнком клубок - потянул здесь, потянул там, и вот, зацепившись за ученическую оговорку, уже и учитель запутался сам.
+Но лисы - умные звери. Лисёнок быстро выучил разные слова для ветра и смог примитивно описывать, как разлетаются одуванчики и как играет лунный свет в пруду.
+Каждый раз, когда лисёнок узнавал новое слово, каждый раз, когда примерял его к знакомому миру, - когда восторженно одаривал первородным смыслом ветер, одуванчики, землю - она стояла рядом и, улыбаясь смотрела на нас.
+Лисёнок учился быстро, но я совсем не испытывал удовлетворения.
+Когда я закончу с обучением, смогу ли я остаться в море одуванчиков?
+Смогу ли я смотреть под лунным светом в эти нежные глаза?
+Поведёт ли она меня вглубь одуванчиков, лукаво смеясь, где мы будем вместе забавляться и вдыхать горький аромат ветров - северного и южного?
+Думая об этом, я заблудился в печальных воспоминаниях.
+В тот далёкий вечер, когда я простился с любимой девушкой, светила такая же луна.
+«Спасибо вам».
+Лисица внезапно оказалась передо мной. Она поклонилась и её чёрные длинные волосы соскользнули с плеч, отражая лунный свет - будто заструилась вода.
+«Когда он научится человеческому языку, то, может быть, у него появятся ещё друзья...
+Спасибо вам за всё. Он стал намного жизнерадостней, с тех пор как начал учиться».
+Она смотрела на меня бездонными глазами, которые искрились будто хрусталь.
+«Но после того как вы научите его человеческой речи... куда вы отправитесь?»
+Но очарованный блеском её озёрных глаз я забыл ответить.
+Или это тоже была лисья магия?
+Взглянув на меня, лисица легонько засмеялась.
+Она развернулась к луне и повлекла меня в центр сияющего моря одуванчиков.
+Лисёнок, увидев нас, вильнул хвостом и нырнул в тёмные заросли.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book159_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book159_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..eaf4f8d04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book159_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+И вот принцесса с двумя мудрецами отправились в далёкую северную тундру.
+В тундре кругом только лёд и снег, и самый храбрый, самый сильный зверь, или даже хорёк, чемпион по копанию, не смогли бы найти здесь ни одной сладенькой травиночки, ни одной сочной ягодки.
+Принцесса ужасно замёрзла, но она не отступала и смело шла в самое сердце тундры.
+Ледяной ветер совсем измучил мудрую лису и благоразумную бабушку-черепаху и они по очереди уговаривали принцессу:
+- Фыр-фыр-фыр! Если его величество король узнает, что мы в таком опасном месте, то будет волноваться. Не лучше ли вернуться... Фыр-фыр...
+- Да-да. Буран всё сильнее, а мне всё холоднее... Не лучше ли отдохнуть и продолжить путь при хорошей погоде? Прошу прощения, что не умею издавать смешные звуки.
+Но упорная принцесса не слушала мудрых советов и решительно продолжала идти вглубь ледяной тундры.
+Ведь что может быть важнее, чем спасение дорогого друга? Что может быть благороднее, чем поиск утерянной дружбы?
+И вот шли они и шли, пока их лапы и копыта не посинели, пока с носов не свесились сосульки.
+На вершине ледяной горы, на берегу ревущей подо льдом реки, принцесса встретила фею, парившую в холодных порывах ветра.
+Она была очень древней и очень мудрой, и хотя у неё не было формы, у неё была сильная магия.
+- Хрю-хрю! Вы здесь хозяин? Не могли бы вы провести нас через буран?
+Вежливо спросила принцесса, топоча онемевшими от холода копытцами.
+Мудрая лиса и благоразумная бабушка-черепаха с надеждой смотрели на фею, топоча онемевшими от холода лапками.
+- Хум-хум...
+Невесомая фея ответила:
+«Могла бы, но... хум-хум...
+Но за это я высосу из вас жизненную силу. Вы будете идти в ледяном ветре и вам будет всё голоднее, всё тяжелее и холоднее. Но вы не умрёте... наверное... хум-хум...»
+«Хрю-хрю... Всё же она фея ледяного ветра,» - подумала принцесса
+Но со мной самые мудрые и заботливые члены моей семьи - они обязательно что-нибудь придумают!»
+Принцесса без сомнений приняла предложение феи, а мудрая лиса и благоразумная бабушка-черепаха даже не успели ничего сказать.
+- Хрю-хрю! Это честный обмен! Скорее веди нас к волчонку!
+И вот фея превратилась в морозный поток и повела упорную принцессу через высокие снежные горы...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book15_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book15_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8451eda5c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book15_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Сборник стихов хиличурлов, составленный мондштадтским экологом Джейкобом Маркусом. Чтобы закончить эту книгу, Маркус путешествовал по всему континенту, посещая каждое племя хиличурлов на пути. Он зашёл настолько далеко, что отважился жить в поселениях хиличурлов, чтобы ещё глубже погрузиться в их бытовую жизнь. За эту книгу Маркуса называют «поэтом - лауреатом хиличурлского языка», но очевидно, что ни сам учёный, ни даже хиличурлы особо не любили такой чести. Джейкоб Маркус хоть и был увлечён изучением культуры хиличурлов, но он не хотел, чтобы его приравнивали к ним даже в последние годы жизни.
+
+Песнь I:
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+Вполне возможно, что это - боевая песнь, которую хиличурлы поют перед битвой. По моим наблюдениям, когда двое или более хиличурлов собираются и поют её, они вступают в отчаянную схватку друг с другом.
+
+Песнь II:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+А эту песню пели хиличурлы, танцуя вокруг тотемных столбов. Полагаю, что это их племенной гимн, только с приподнятым тоном. Его можно обычно услышать на их праздниках.
+
+Песнь III:
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+Эту тоскливую песню я услышал от пожилого хиличурла. Хотя я до сих пор не понимаю буквального смысла её текста, наполненной печалью мелодии достаточно, чтобы удивить лучших поэтов на моей родине. (Несмотря на такую похвалу, я должен признать, что едкие запахи, исходящие от пожилых хиличурлов, были не менее печальны)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book160_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book160_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..76bbcf2c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book160_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— Все сверкающие ——
+- Все люди на этих фотографиях такие красивые, - Вера открыла ящик Ике, забитый фотографиями.
+- Если человек некрасивый, то и фотографию на память не сможет оставить.
+Для Ике не было запретных тем. В конце концов, он был космическим мудрецом и было ему больше тысячи лет. Он, конечно, знал, что девочки легко обижаются и тогда от них одни проблемы. Ике никогда не обманывал девочек. Будь как Ике.
+- Лишь увидев звёзды, можно запечатлеть их форму в алмазе, - стал объяснять он. - Но все эти сверкающие звёзды никому не принадлежат, поэтому их невозможно украсть.
+Вера ничего не поняла.\n- Что ты говоришь?
+- Говорю дурочке, которая ничего не видела. Не обращай внимания - человечество просто ещё слишком молодо.
+
+- Я сведу вас с Ике вместе! - кричал Сати её величеству Принцессе Андромеды.
+- Что?
+- Мне нравится Вера, я не хочу...
+- Отвратительно. Глупо. Осквернил мой слух. Подлые твари должны молчать. Я признала Веру своей подругой и не отдам её такому слабаку, как ты.
+- Ох...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book161_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book161_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..99a504267
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book161_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Посвятили много праздников ——
+Последнее время постоянно случались важные события вселенского масштаба, а сейчас назревало довольно обычное событие.
+- Вот и моя очередь показать вам свою деревушку.\nВера поднесла Ике и Принцессе домашние тушёные овощи.
+В их путешествиях по вселенной ей всё объясняли Ике и Принцесса. Если она и могла блеснуть своими знаниями о чём-то, то только о своей родной деревне.
+- ... и вот первый посланник короля, храбрый рыцарь Хоффман, по пути на запад пересёк два континента, переплыл моря и реки; а придворный мудрец, ведьма востока госпожа Ряска, по пути на восток прошла через родные края, а потом проехала через Тёмные земли. В конце концов они встретились здесь.
+- Ах вот оно как! Поразительно, - её величество Принцесса искренне старалась скрыть то, что ей совсем не интересно, но её актёрское мастерство оставляло желать лучшего.
+- То есть получается, что это место находится ровно на противоположной от столицы стороне планеты? - совсем не к месту съязвил Ике.
+- Ха-ха-ха! Если подумать, то получается так, - сказала Вера, почёсывая затылок.
+
+- Я всегда говорила, что хочу отсюда уехать, а в итоге-то только здесь всё знакомо, - внезапно осознав это в ночь перед деревенским праздником, Вера расплакалась прямо перед Сати.
+- Ах ты мерзавец! Всё-таки заставил Веру плакать! - бесцеремонно налетела на Сати Принцесса, исполнив приём «удар ногой в прыжке».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book162_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book162_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1c3659c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book162_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— Война в звёздном море ——
+- Вообще заново зажечь звезду не так уж и сложно, но вряд ли империя Андромеды захочет стать свидетелем такого события, - сказал Ике охваченной ужасом Вере.
+- Говоришь, Принцесса похитила Сати? - с некоторым удивлением сказала Вера, подумав.
+- Как ты до такого додумалась? Я сказал, что украсть Принцессу или Веру могла только империя Андромеды, - Ике повернулся к миллионам существ звёздной системы.
+Выдержав паузу, он громко заговорил: «Народ звёздного моря! Я принял приглашение высочайшего правителя Лебаннина, чтобы поддержать огонь немногочисленных оставшихся звёзд. Но империя Андромеды, похоже, не заинтересована в установлении спокойствия. Поэтому они похитили моих друзей».
+«Уж не ставишь ли ты жизни этих людей выше жизней всех остальных? - высочайший правитель Лебаннин поднялся с трона. - Тогда для чего я объединял звёздное море?»
+
+В итоге высочайший правитель единолично проник в логово врага, поверг имперских наёмников и спас Принцессу и Сати. Потом они немного поговорили с Ике.
+«Не думал, что ты сможешь одолеть имперских воинов - их биологический вид крайне силён. Может и Священный дракон не противник для высшего правителя», - с одобрением сказал Ике.
+«Я и есть Священный дракон. Наши с Лебаннином тела слились и теперь я выполняю его волю».
+«Эм...» - слегка удивился Ике.
+«Кстати, это на того парня положила глаз вторая принцесса? Когда я вошёл, они...»
+«Что?!» - слегка поразился Ике.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book163_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book163_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c6cec2fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book163_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— О девочках ——
+«Так это недоразумение. Я зашёл, когда она собиралась есть...» - стал объяснять Сати.
+«Так это не есть... - Ике поправил очки. - У расы андромедян на ладони есть специальный орган, которым они поглощают глазные яблоки».
+«Видел я. Как э-э... минога?» - от этого слова Сати передёрнуло.
+«Ты меня послушай, - Ике хотел почесать глаз, но вместо этого ткнул в линзу очков, оставив грязный след. Он снял их и стал тереть левый глаз. - В традиции поедания глаз есть два смысла: подчинение... -
+он стал тереть правый глаз, - и любовь».
+Сати вслед за ним стал задумчиво тереть глаза. Похоже, он размышлял о том, что же из двух это было.
+«На самом деле Принцесса не видит разницы. Тот, кто ей покорился (кого она покорила), или тот, кто её любит, - для неё всё одно. Всего лишь человек, который не сможет навредить ей в борьбе за власть».
+«Поэтому имперские наёмники её и украли? Другие наследники решили одним выстрелом убить двух зайцев?»
+«Я не хочу оказаться втянутым в борьбу наследников за трон, поэтому просто посоветую тебе побольше её поддерживать».
+«Короче говоря, у нас! с ней! ничего такого не было! Не меня ли она ненавидит больше всего?»
+
+А о чём разговаривали девочки? Это навеки осталось тайной.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book164_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book164_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc1a86bf3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book164_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Таинственные отшельники
+
+В племенах хиличурлов встречаются огромные загадочные гиганты. Они не только обладают невероятной физической силой, но и могут управлять элементами. Они используют силу элементов, чтобы усилить своё тело как для защиты, так и для нападения, что делает их поистине непобедимыми.
+
+Этих огромных соплеменников хиличурлы почтительно называют «Lawa», что можно перевести как «король» или «лидер». Однако в действительности они, похоже, не принимают участия в управлении племенем, а наоборот предпочитают одиночество и избегают полных почтения взглядов других хиличурлов.
+
+Люди крайне редко встречаются с этими колоссами, но даже самые опытные искатели приключений с большой осторожностью посещают регионы, где есть вероятность столкнуться с ними.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book165_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book165_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..296b72077
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book165_RU.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Говорят, первое вино в Мондштадте появилось в эпоху лютых северных ветров.
+
+Во времена соперничества королей льда и снега уязвимые перед ледяными штормами люди гнали вино из ягод, чтобы избежать обморожения и найти храбрость для взгляда в лицо снежной буре. В те времена снег покрывал все земли Мондштадта и одуванчики ещё не росли.
+
+Говорят, человек, который первым изобрел вино в Мондштадте, был ужасно небрежен.
+
+В племени, окружённом льдами да снегами и преодолевавшем великие трудности, чтобы охотиться и пахать землю, он добывал пищу.
+Человека редко можно встретить среди ледяных равнин, но устойчивые к холоду маленькие зверьки рано или поздно могут прокопать подземный ход и тайком съесть хранимый под землей провиант. Поэтому племя постоянно нуждалось в людях, которые патрулировали бы пещеры, где хранилась еда, и затыкали бы дыры, проделанные грызунами, да ловили мелких подлецов, крадущих снедь, чтобы сохранить еду для людей племени.
+
+В те времена охранять тёмные пещеры нужно было особенно тщательно, иначе хранящаяся в них еда могла сгнить. Но иногда маленькие скрытные существа тоже могли сыграть с людьми злую шутку.
+
+Воспользовавшись невнимательностью небрежного и безрассудного человека, фея ветра приняла облик лисы и спряталась в груде ягод. Так она заставила ягоды забродить.
+В животе у того человека было пусто, и потому он первым делом вкусил ягод. Терпкий вкус забродивших плодов опьянил его. И сок, который был отжат из этих ягод через звериные шкуры, был назван вином.
+
+Этот небрежный человек, открывший вино среди ледяных пустошей, стал первым пьяницей. Говорят, он также стал первым человеком, заблудившимся в стране грёз из-за пьянства.
+
+В его первом хмельном сне он превратился в одинокого волка. В далёком будущем или в далёком прошлом он бился насмерть со своими сородичами, добывая среди ветров и снега пищу для рода человеческого. Там же он встретил первую фею.
+
+Люди и волки - существа, сбивающиеся в стаи и не выносящие одиночества. Но появление нового вина сделало их сны взаимосвязанными.
+
+Но их отношение ко снам резко изменилось.
+
+Люди, прежде видевшие только снега и бури, устремились в пустоши вслед за одиноким волком. Но волк в глубине души боялся человеческих желаний. Он не понимал, зачем люди идут на поводу у опасных хмельных иллюзий и ищут в них надежду.
+Но больше того волк боялся, что в человеческих снах не сможет понять, кто он: одинокий волк или человек с волчьей душой.
+
+Поэтому волк поклялся не прикасаться к человеческому яду и отринуть соблазны вина.
+Так как волки - это не народ ветра, их родина - это не страна вина и песен. Поэтому там, среди пустошей и лесов, куда ушли от людей волки, редко можно услышать запах вина.
+
+- То, что вы называете вином, пришло от волков.
+Самодовольно сказал волк пьянице.
+Он обернулся и обнаружил, что пьяница забылся безмятежным сном на мягкой подстилке из сосновых игл.
+
+Одинокий волк обречённо фыркнул, отодвинул пьяницу в сторону и ушёл, погружённый в свои мысли.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book166_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book166_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cc94e758
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book166_RU.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Благодаря Венераре и помощи... я смог пересечь... добраться до этой горной вершины...
+
+Пик этой горы невероятно высок, а склоны крайне опасны. Простите за скудность моего языка, но из-за формы пика, я бы назвал его «Колпачный пик». После быстрого обследования я выяснил, что, может быть, удастся медленно забраться по восточному склону с помощью верёвки и клиньев, а потом закинуть крюк с помощью ветра... потом...
+
+...
+
+Никто из ребят не согласился подниматься на пик вместе со мной. Некоторые очень хотели, но опытные искатели приключений их запугали. «Неприступный ужас», - говорили они. Прошлые неудачи состарили их сердца, а самих их сделали слабыми. Но я-то ещё не стар, мои руки, ноги и голова ещё ничего. Колпачный пик всего лишь ещё одна гора, которая ждёт, пока я её покорю.
+
+...
+
+Хорошие новости. Алрик согласился пойти вместе со мной. Я знал, что не один!
+
+...
+
+Я недооценил эту гору. Только начав подъём понял, что тут вообще нет пути. Гора вздымается словно её высекли из цельного мрамора и отполировали... Надеюсь запасов хватит, чтобы дотянуть до вершины.
+
+...
+
+Опять травма. Серьёзно поранил ногу и два пальца на левой руке отморожены. Хорошо хоть, что правая рука в порядке. Будет заживать несколько месяцев. Но пока ещё рано сдаваться.
+
+...
+
+Плохие новости. Алрик не выдержал. Он был слишком стар и не пережил суровой погоды и трудного пути... Я устроил ему небольшие похороны и закопал вместе с ним бутылку его любимого вина. Я остался один. Буран не прекращается. Я должен продолжать идти к вершине...
+
+...
+
+Опять повредил ногу. Хорошо, что лишь трещина. Сильный ветер в ущелье чуть было не сдул меня в бездну, но мне повезло, и я ещё жив. Я ухватился за острый выступ скалы и, из последних сил борясь за жизнь, в итоге смог забраться на уступ. С трудом нашёл спуск с горы...
+Если бы я тогда ударился о ледяную стену или застрял в расщелине, то всё было бы безнадёжно... Боюсь, что с такой раной я ещё больше года не смогу ходить в горы...
+
+...
+
+Развиднелось. В эти дни на горе, наверное, буранов не будет. Я видел, как сокол, пронзая облака, летел почти у самой вершины - на высоте, которую я не смог покорить.
+
+Ах если бы я мог летать, как он...
+
+Как в той детской книжке, где молодые орлы учились летать на вершине горы...
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book167_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book167_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..45bd28f93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book167_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Встречая бога ——
+Из всех знаменитых церемоний и фестивалей Ли Юэ ничто не сравнится с Церемонией Сошествия.
+Каждый год Гео Архонт, извечный заступник Ли Юэ, нисходит в мир, даёт указания и увещевает смертных следовать их мудрости, чтобы всё шло, как заведено, и не множился беспорядок.
+В седую древность земледельцы - праотцы Ли Юэ избирали представителей, которые встречали и провожали Архонта.
+Они посвящали ему обильные жертвы и торжественные гимны, а затем почтительно внимали его заветам, чтобы огласить народу план работ на год. Смертные приумножали богатство и преодолевали напасти, следуя указаниям бога, и царство Гео Архонта непрестанно крепло.
+После Войны Архонтов Ли Юэ постепенно пришёл к процветанию. Цисин, представители каждой отрасли Ли Юэ, стали посредниками между народом и Гео Архонтом. Они общались с ним напрямую, а затем просто и доступно доносили волю бога до горожан и задавали курс на весь год.
+Конечно, почтенным распорядителем Церемонии Сошествия мог стать только член Цисин и никто другой не имел права вмешиваться.
+В умах многих торговцев гавани Ли Юэ божественные слова Гео Архонта были драгоценнее золота.
+А потому, как далеко не заносили бы торговца из Ли Юэ его дела, он прилагал все усилия, чтобы раз в год оказаться на родине - или хотя бы отправить родственника - и узнать указы Властелина Камня. Тем самым обеспечив успех в делах на следующий год.
+В стране дождевых лесов безумные мудрецы отрекаются от мира и впадают в исступление ради тайного знания. А люди страны утёсов привыкли взывать к великодушным наставлениям своего бога на пути к мирским богатствам.
+И вот кажется, будто иногда пути семи Архонтов, стоящих плечом к плечу, идут в разных направлениях.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book168_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book168_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b442119d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book168_RU.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Благодаря ████████ █ помощи... я ████ ████████... ████████ ██ ████ ██████ ██████...
+
+███ ████ ████ ██████████ высок, █ ██████ ██████ опасны. Простите █ █████████ моего █████, █ █████ █████ ████, █ ██ ██████ ███ ██████████ ████. █████ ████████ ████████████ █ ███████, ███, может быть, ███████ медленно █████████ ██ ███████████ ██████ █ ███████ ███████ и ███████, а █████ ████████ ████ █ ███████ ветра... █████...
+
+...
+
+Никто ██ ребят ██ ███████████ ███████████ ██ пик ██████ ██ ████. Некоторые █████ ██████, ██ ███████ ████████ ███████████ ██ ████████. █████████████ █████, - говорили они. ██████ ██████ █████████ их сердца, █ █████ их ███████ ███████. ██ ████ ███ ██ ████, ███ руки-ноги █ ██████ ███ ничего. █████████ ███ - █████ ████ ещё одна гора, ███████ ████, ███ █ ██ одолею.
+
+...
+
+Хорошие новости. Алрик ██████████ пойти ██████ ██ ████. █ ████, ███ ██ один!
+
+...
+
+Я ██████████ ███ ████. ██████ начав подъём █████, ███ ███ вообще ███ ████. ████ вздымается ██████ ██ ███████ ██ цельного мрамора █ █████████████... ███████ запасов хватит, █████ ████████ ██ ███████.
+
+...
+
+Опять травма. ████████ ███████ ногу █ ███ пальца ██ █████ ████ ██████████. ██████ ████, ███ правая рука █ ██████. █████ заживать █████████ ███████. Но ████ ███ ████ сдаваться.
+
+...
+
+██████ ███████. Алрик ██ ███████. ██ ███ слишком ████ █ ██ ███████ суровой ██████ █ ███████ ████... █ ██████ ███ ████████ похороны █ ██████ ██████ █ ███ ███████ ███ ████████ вина. █ ██████ один. Буран не ████████████. █ ██████ продолжать идти █ ███████...
+
+...
+
+Опять повредил █████. ██████, ███ ████ трещина. ███████ █████ █ ущелье ████ ████ ██ ████ ████ █ бездну, ██ ███ повезло, █ █ ███ ███. █ ████████ ██ ██████ ██████ █████ █, ██ █████████ ███ борясь ██ █████, █ █████ ████ забраться ██ █████. █ ██████ █████ спуск █ ████...
+████ ██ █ █████ ████████ █ ледяную стену ███ ███████ █ расщелине, ██ ███ ████ ██ безнадёжно... █████, ███ █ █████ раной █ ███ больше года ██ █████ ██████ █ ████...
+
+...
+
+Развиднелось. В эти дни на горе, ████████, буранов ██ █████. Я видел, ███ █████, ██████ ██████, █████ почти █ █████ ███████ - ██ высоте, ███████ █ ██ смог покорить.
+
+██ если ██ █ ███ летать, ███ ██...
+
+Как █ ███ ███████ ██████, ███ ███████ ████ ███████ ██████ на вершине горы...
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book169_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book169_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c37ba48f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book169_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+– Уван –
+Среди горных вершин и глухих мест на севере от гор Цинцэ есть откос, названный «склон Уван». Это место окутано тёмной энергией, а потому порождает много слухов и легенд.
+Жители Ли Юэ говорят, будто бродят среди лесов склона Уван духи умерших людей, и кружат они подле древних заброшенных деревень да блуждают меж сухих древ и увядшей листвы, не в силах отойти от вещей, что при жизни манили их. Эти неуловимые призраки уводят случайных людей с их пути и толкают на опасные горные тропы... Чтобы там те сорвались в горный поток или стали добычей затаившихся чудовищ.
+Отсюда и пошло название «Уван». Слово «Уван» означает «благоразумие», а склон Уван - это «склон, где благоразумие становится наказуемо». Даже те путешественники, что избегают неразумных и импульсивных действий, обречены быть схвачены злом, которое, словно тонкое покрывало тумана, стелется над горами.
+Невинные жители гор и невежественные путешественники рано или поздно поддаются обману призраков, углубляются во мрачные леса, укрытые горным туманом, шагают навстречу неизвестной опасности. Способы, к которым прибегает нечисть склона Уван, чтобы сбивать с пути смертных, разнообразны: они могут олицетворять утраченные мысли или горькие сожаления, и с помощью голосов умерших, образов доброты ушедших и раскаяния отвергнутых заставлять путешественников, идущих через горы, подчиниться их зову, последовать за ними, уйти...
+Но склон Уван не всегда был таким. Совсем недавно здесь ещё жили люди; в ещё же более далёком прошлом в деревнях под этим склоном витали запахи еды да сверкали огни фонарей. Сейчас некогда жилые дома заброшены, а от жителей остался лишь шёпот духов.
+Среди детей из деревни Цинцэ ходит такая легенда: песнь далёкого морского чудовища увлекла за собой молодых людей. Они последовали за иллюзорными обещаниями и детскими мечтами, один за другим вступили в спокойные воды реки Бишуй. Её волны понесли их к далёкому морю, где они слились с кипящей морской пеной и утратили всякие воспоминания о своих лесах и деревнях... А мечты их стали песней чудовища.
+Так, поколение за поколением, молодые люди уходили, старики со склона Уван один за другим умирали, и молчаливые, проклятые деревни растворились в нестерпимом сиянии огромной гавани, на которую устремил свой взор Властелин Камня.
+Но, в отличие от изменчивых и коротко живущих смертных, вечные артерии земли помнят всё. Потоки элементов превратились в духов, что явили собой мечты и кошмары некогда живших здесь людей. Как потерявшая ребёнка мать, всё ищущая способ вернуть давно мёртвое прошлое, не имеющие сознания артерии земли не раз воссоздавали тени ушедших жителей, повторяли крик каждого младенца, стон каждого старика, все радости и горести прошлого. Они, подобно песне морского чудовища, непроизвольно манили каждую вторгающуюся сюда душу, что плачет по былому.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book16_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book16_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3604ef85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book16_RU.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Песнь IV:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+Песня, спетая одним шамачурлом. Судя по реакции вождя, песня, похоже, несёт в себе особый философский смысл в обществе хиличурлов. Это может показаться смешным для доминирующих академических кругов, и я ни в коем веке не собираюсь оспаривать их авторитетные взгляды, но я обязан заявить, что вопрос о том, существует ли философия среди хиличурлов, всё ещё остаётся нераскрытой, полной романтизма темой.
+
+Песнь V:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+Не отличаясь от жителей Мондштадта, поклоняющиеся ветру племена хиличурлов часто напиваются и славят Архонта ветра песнями до упаду. Это ода ветру, которую можно часто услышать в обществе пьяных хиличурлов.
+
+Песнь VI:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+Благочестивый гимн, исполняемый хиличурлами только во время жертвоприношений. При исполнении этой песни, хиличурлы зачастую хлопают досками по попкам самых слабых членов племени, создавая при этом ритмичные ударные звуки. Ощущения, должно быть, не из приятных.
+
+Песнь VII:
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+Оказалось, что у многих племён хиличурлов есть такая традиция - обмениваться песнями вокруг костра при лунном свете. Представленная здесь песня - одна из таких костровых песен, которые поёт вождь племени в завершение мероприятия. В конце песни вождь трижды произносит «Nunu!», что, по-видимому, означает «Спать!».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book170_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book170_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba5efb8dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book170_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+– Горные феи –
+Среди горных лесов Ли Юэ скитается множество посвящённых самим себе фей. Эти светящиеся существа вечно парят в туманах горных лесов и среди развалин древних городов, бесцельно скитаются среди давно заброшенных и сгнивших деревень. Они указывают путь тем путешественникам, кому дарован Глаз Бога, и ведут их к скрытым сокровищам или исполненным с ювелирной точностью древним механизмам.
+Жители Ли Юэ говорят, что встретить этих маленьких бессловесных созданий - хорошая примета, ведь это - духи, остающиеся после смерти Адептов или добрых Архонтов, чьи имена давно забыты. Некоторые считают, что феи на самом деле являются эхом душ людей, потерявших родных и оставшихся в горах. Они помогают одиноким путникам найти обратную дорогу.
+В деревнях Ли Юэ из уст в уста передают древнюю легенду: говорят, блуждающие в горах феи некогда были существами ещё более древними, чем Адепты, и обладали изящными телами и великой мудростью. Они бродили по горным лесам и гуляли по залам древних городов задолго до тех времён, когда Властелин Камня и другие Архонты вступили в войну друг с другом.
+В незапамятные времена одна фея дружила с путешественником, пришедшим из иных мест, и в лунном дворце перед ликами трёх сестёр они принесли клятву, что связала их судьбы. Но через тридцать дней разверзлась катастрофа, и фея с её возлюбленным бежали по раскалывающимся землям этого мира, пока катастрофа не настигла их. Они были жестоко наказаны и разлучены на веки, и даже воспоминания их друг о друге были рассеяны в прах.
+Лишённая истинной любви фея и её сёстры день ото дня угасали, и даже их прекрасные тела распались. Они разошлись по горным лесам и руинам и превратились в крохотных существ, которых мог легко рассеять ветер. Они многое забыли, многое потеряли, утратили свои голоса и мудрость, и всё, что у них осталось - это полные скорби песни. Именно поэтому они, хранящие искрение чувства к давно потерянным возлюбленным, ведут задержавшихся путешественников среди лесов и туманов. Находя давно заброшенные места, дорогие их душам предметы или не поддающиеся расшифровке стихи, феи вспоминают давно утраченные истории.
+Конечно, это лишь разрозненные причудливые слухи, фантазии жителей деревень Ли Юэ о временах до прихода Властелина Камня, не представляющие никакой ценности. Но почему же тогда среди гор и ручьёв скитаются эти скорбящие феи, никто до сих пор толком не знает, и у каждого своё мнение на этот счёт.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book171_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book171_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b990b9e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book171_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+...
+
+Всякая промышленность или торговля, подобно горному ручью, берёт своё начало в скалах и заканчивает путь в океане. Судьбы всех людей связаны, и нет среди них ни одной, коей можно было бы пренебречь, ведь только двигаясь вместе к новым горизонтам, могут они достичь того, чего желают. Наделённый властью, имеющий силу должен остановить несправедливость, заключить контракты и тем приумножить богатство. Не возносите сильных над слабыми, но и слабых над сильными. Помните, что торговые отношения и пути к богатству зиждутся на канонах справедливости.
+Некто, возможно, спросит: «Ежели народ труда своего лишён, ежели нет у него ни крова, ни пищи, коли дома разрушены да поля заброшены, и трудится народ, не покладая рук, покуда богачи купаются в злате в своих дворцах, что делать тогда горемычным людям?»
+Сии слова есть плод заблуждений. Потоки ищущих прибыли подобны волнам, что отмывают песок золотой: тех, кто этим занят, не счесть. Словно горных рек рукава множатся они из рода в род. Недолго беднякам нищенствовать, не вечно богатство имущих, а значит, казна будет полна, а на землях воцарится мир и покой.
+А потому ради дела должно снять запреты, расширить рынки, реформы чинить государственные. Помощь великая порождает работников нерадивых, потому злоупотреблять ей не следует, а следует уменьшать её; расширить должно Милеллитов силы, дабы те могли несправедливость карать, людям лихим отпор давать, да мир внутри государства хранить.
+
+...
+
+Хотя жизнь Властелина длинна, не следует мысли о будущем прочь гнать. Будет Ли Юэ стоять вечно, будет на землях царить мир и покой, ежели воплощать сей план медленно и верно. Реформы следует обдумать, а не рубить с плеча. Яшма и жемчуг добываются кропотливым трудом, и так же следует вести дела в Ли Юэ, чтобы добиться процветания.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book172_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book172_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d88c8be27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book172_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Шелковица ——
+Цветы шелковицы присутствуют во всех аспектах жизни каждого уважающего себя жителя Ли Юэ. Цветы шелковицы обладают нежным цветом, а её мягкие лепестки часто используются для создания шёлка. Даже после многочисленных этапов обработки и плетения цветы всё равно долгое время сохраняют аромат. Поэтому жители Ли Юэ специально выводят сорта, использующиеся для создания благовоний, и лучшие из них обязательно следует прежде всего преподнести Властелину Камня, чтобы получить его одобрение.
+Запах и степень маслянистости этих драгоценных благовоний часто разнится, поэтому женщины Ли Юэ придают ароматам разные значения. В Ли Юэ есть негласное правило: не следует спрашивать девушку о её духах во время повседневного разговора. Но, если внимательный человек догадается, что это за аромат и каково его значение, и раскроет это в тонкой формулировке, то у него будет гораздо больше шансов завоевать сердце собеседницы.
+Как часто говорят в деревнях Ли Юэ, способ изготовления благовоний из шелковицы был изначально раскрыт человечеству одним Адептом, который жил в уединении на горе Аоцан. В те времена, когда простые смертные и чудеса существовали бок о бок, Адепты, правившие людским родом, учили своих подопечных жить в любви и гармонии с растениями и животными. Так некогда Адепт, приняв форму грациозной птицы, передал изящные техники создания и нанесения благовоний девушке, омывавшейся в чистом источнике.
+Как могла обычная девушка привлечь внимание ведущего отшельнический образ жизни Адепта? Уже и не узнаешь правды среди сотен слухов и легенд, но способы создавать благовония из шелковицы сквозь века и эры достигли наших дней. Говорят, таинственные и душистые ароматы да изящные техники изготовления благовоний, несмотря на свою тысячелетнюю историю, никогда не изменялись.
+Из-за условий среды и различных предков, шелковица в ходе роста может проявлять разные свойства. Торговцы Ли Юэ давали разные броские названия всем этим разным по характеристикам и сферам употребления сортам шелковицы, а потом утверждали, что эти названия пошли от случайных встреч с Властелином Камня в его человеческом обличье или от удивительных даров Адептов. Торговцы также рассказывали красивые и необычные истории, чтобы с помощью такой рекламы завоевать расположение людей, ведущих праздный образ жизни.
+Существующий спрос поспособствовал тому, что флористы Ли Юэ увлеклись культивацией и селекцией новых видов шелковицы, поэтому города и посёлки Ли Юэ усыпаны разнообразными цветами. К сожалению, из-за изменений климата и роста горнодобывающей промышленности, естественная среда обитания дикой шелковицы фактически полностью исчезла, поэтому скоплений цветов в окрестностях Ли Юэ почти не осталось. Оставшиеся немногочисленные цветы шелковицы находятся под защитой Адептов, и скромные и нежные цветы резко отличаются от тех, что выращены людьми в городе.
+Интересно, но с точки зрения жителей Ли Юэ обольстительные ароматы шелковицы одновременно являются символом Властелина Камня. Может ли быть так, что этот величественный и суровый бог, ходивший по земле в мужском обличье, однажды принял облик девушки и принял в дар от смертных свежие цветы? На основе малочисленных исторических источников и запутанных деревенских легенд сложно подтвердить подобный вымысел, но нет возможности и полностью опровергнуть эти фантазии.
+Автор сих строк некогда своими глазами видел, как статуе семи Архонтов подносили девические дары, искусно выполненные из шелковицы. Какие чувства испытывает Гео Архонт, получая такие дары от подданных, ваш покорный слуга, будучи лишь иностранцем, знать не может.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book173_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book173_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e3ab0fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book173_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book174_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book174_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c12977d1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book174_RU.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+Акт I: О Рыбе и Воде
+Амплуа шэн: Фань Цзе
+Амплуа дань: Цзы Синь
+Амплуа комика: матушка Чжан
+
+Сцена первая
+(Входит Цзы Синь. На ней синяя куртка)
+(Речитатив)
+Цзы Синь: Прилив отражает далёкие горы, и лёгкий бриз ласкает бирюзовые рифы.
+(Проза)
+Цзы Синь: Я, рыбачка Цзы Синь, с малых лет росла на причале, и ныне мне шестнадцать лет.
+Цзы Синь: Старыми стали мои родители, а потому мне ничего не оставалось, кроме как взять весло в руки да выйти в море, чтобы заработать на жизнь ловлей рыбы.
+(Дунтан. Медленно, тихо, душевно)
+Цзы Синь: Рыбы вольготно резвятся в воде и взмахивают хвостами. За них я получу деньги семье на пропитание, а потому сейчас забрасываю в воду сеть.
+(Цзы Синь поднимает сеть)
+(Дунтан. Страстно)
+Цзы Синь: С утра до вечера, не покладая рук тружусь я, и за день вижу бедняцкие хибары и хоромы господ.
+Цзы Синь: Я тайно завидую великолепию богатых девушек, но тонкая нить жемчуга на запястье не заставляет меня роптать на судьбу.
+Цзы Синь: Сложно проявить красоту, когда в доме твоём хоть шаром покати. Только упорный труд может принести деньги.
+(Цзы Синь причаливает к берегу и спрыгивает на землю)
+(Дунтан. Без меры)
+Цзы Синь: Пора выйти на улицу и продать улов.
+(Цзы Синь уходит)
+
+Сцена вторая
+(Цзы Синь поднимает корзину)
+(Дунтан. Душераздирающе)
+Цзы Синь: Несу корзину с рыбой да расхваливаю свой товар.
+(Матушка Чжан поднимает корзину с цветами)
+(Говорящий хор)
+Матушка Чжан: Взгляните на эту рыбу! (рыба взмахивает хвостом, и брызги воды летят на матушку Чжан). Какая свирепая! Приготовлю рагу.
+Матушка Чжан: Так-так, вместо старушки теперь прелестная девочка, личико белое, губки алые, юна и свежа!
+(Проза)
+Цзы Синь: Как вас зовут, матушка?
+Матушка Чжан: Фамилия моя Чжан. Я просто старая женщина, которая продаёт цветы на этой улице.
+Матушка Чжан: Скажу тебе, девочка, голосок у тебя слабенький. Будешь тихо говорить - ни рыбки не продашь.
+Матушка Чжан: Такая красивая девушка, а стыдится рот раскрыть. Не будешь говорить громко, нечем будет набить желудок.
+(Цзы Синь опускает голову)
+(Проза)
+Цзы Синь: Матушка Чжан будет смеяться.
+Цзы Синь: Я... Ну...
+Матушка Чжан: Что такое?
+Цзы Синь: Ниточка жемчуга, которую всегда на запястье ношу, пропала. Что же мне делать?
+(Фань Цзе, одетый в разноцветные брюки, держит в руках жемчужный браслет)
+(Дунтан. В умеренном темпе)
+Фань Цзе: Плещут изумрудные волны, ярко сверкает солнце; шагая по пыльной дороге, нашёл я жемчуга нить.
+(Проза)
+Фань Цзе: Меня зовут Фань Цзе, и я торгую на причале, чтобы заработать на жизнь. Мои коллеги настолько ценят меня, что сделали своим руководителем.
+Фань Цзе: Сегодня я нашёл жемчужный браслет. Кажется, его потеряла эта девушка.
+Фань Цзе: Хотел бы я вернуть его, да отдать не той будет досадно.
+Фань Цзе: Сначала я присмотрюсь к её запястьям, чтобы понять, есть ли след от браслета на руках.
+(Дунтан. 12-тактная прелюдия, гневно)
+Фань Цзе: В жаркий день сияет солнце в небе и дует тёплый ветерок. Сейчас купить бы вина и рыбы и выйти в море отдохнуть.
+Цзы Синь: Не проходите мимо, купите свежей рыбы! Что угодно приготовьте - не пожалеете!
+Фань Цзе: Рыба-тигр - самая свирепая, но эта не бьётся.
+Фань Цзе: Позвольте же взглянуть на ваш товар.
+(Цзы Синь выходит вперёд)
+Фань Цзе: Вот такой красавице жемчуг точно подойдёт.
+(Дунтан. Страстно)
+Цзы Синь: Как груб этот клиент, улыбается, как сластолюбец, говорит вздор,
+Цзы Синь: А потому я оборачиваюсь к нему с гневным взором, готовая резко ответить.
+Цзы Синь: Ах вы, бесстыдный негодяй, нет у вас ни чести, ни совести!
+(Проза)
+Фань Цзе: Смените гнев на милость! Ваш покорный слуга лишь заметил, что на вашей руке - след от браслета.
+Фань Цзе: Возможно, этот жемчужный браслет - ваш, и я возвращаю его законной хозяйке, чтобы вы отбросили печаль.
+Фань Цзе: Меня зовут...
+(Фань Цзе замолкает и оборачивается)
+Фань Цзе: Я должен идти.
+(Проза)
+Цзы Синь: Постойте, господин...
+(Дунтан. Медленно, тихо, душевно)
+Цзы Синь: Ах, по ошибке упрекнула я честного человека, теперь раскаиваюсь.
+Цзы Синь: А ведь он даже не назвал мне своё имя. Как же мне теперь отблагодарить его?
+(Проза)
+Цзы Синь: Мне так неловко!
+Матушка Чжан: Всё в руках судьбы! Такая красивая девушка сможет найти себе достойного мужа.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book175_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book175_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3baefb5bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book175_RU.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+— Акт II: В поисках героя —
+Амплуа шэн: Фань Цзе
+Амплуа дань: Цзы Синь
+Амплуа комика: матушка Чжан
+Амплуа комика: Чжан Сань, Ли Сы, Ван Эрма
+
+Сцена первая
+(Входят Цзы Синь и Матушка Чжан)
+(Проза)
+Цзы Синь: Безрадостна жизнь, и, как ни пытаюсь, не могу успокоиться.
+Цзы Синь: И всё из-за того, что в прошлый раз я по ошибке обвинила благородного человека, что совершил добрый поступок.
+Цзы Синь: Ведь он хотел вернуть жемчужный мой браслет! А я не поблагодарила, и имени его я не спросила, а только отругала на чём свет стоит.
+Цзы Синь: О, мне так стыдно! Я хочу найти его, но гавань наша столь огромна, что я даже не знаю, с чего начать.
+Матушка Чжан: Послушай-ка старушку. Не стоит девушке так горевать и убиваться.
+Цзы Синь: Ах, матушка Чжан, что значат твои слова?
+Матушка Чжан: Тебе стоит лишь повесить объявление, в нём написать, что ищешь человека, вернувшего тебе браслет, чтобы вознаградить того морой. Разве он сможет не прийти?
+(Даньцин. В умеренном темпе)
+Цзы Синь: Говорят...
+Цзы Синь: От вина краснеют лица, от денег же волнуются сердца.
+(Цзы Синь медленно идёт, опустив голову)
+Цзы Синь: Всё думаю, ну разве может такое объявление привлечь его?..
+(Проза)
+Матушка Чжан: Пойдём, и нерешительность свою отбрось, возьми и сделай дело.
+Матушка Чжан: Поверь старушке, от тебя не убудет.
+(Цзы Синь и Матушка Чжан уходят)
+
+Сцена вторая
+(Входят Чжан Сань, Ли Сы, Ван Эрма)
+(Говорящий хор)
+Чжан Сань: Я Чжан Сань.
+Ли Сы: Я Ли Сы.
+Ван Эрма: Я Ван Эрма.
+Чжан Сань: Видел объявление. Пойдёмте за наградой.
+Ли Сы: Посмотрите на меня. Я похож на того, кто будет делать добро?
+Ван Эрма: Ха, только дураки говорят правду.
+(Проза)
+Чжан Сань: Смотрите-ка, братцы, это к Цзы Синь нужно идти за вознаграждением?
+Ли Сы: Да.
+Ван Эрма: Действительно.
+Ли Сы: Ты тоже подобрал шпильки Цзы Синь?
+Ван Эрма: Насколько я помню, она потеряла серьги.
+Ли Сы: Вздор! Это были шпильки.
+Чжан Сань: Дураки! Это были благовония.
+Ван Эрма: Будет, будет! Так ли важно, что именно мы нашли? Главное - побольше!
+Чжан Сань: А-ха-ха!
+Ли Сы: Ха-ха-ха!
+(Чжан Сань, Ли Сы, Ван Эрма направляются к Цзы Синь)
+Чжан Сань: Госпожа Цзы Синь, я, Чжан Сань, вернул вам ваши благовония. Вы приготовили вознаграждение?
+Ли Сы: А до того я, Ли Сы, вернул вам ваши шпильки, и эта награда - для меня.
+Ван Эрма: Замолчите, дураки! Это я, Ван Эрма, вернул вам ваши серьги, вознаграждение моё.
+Цзы Синь: Ой-ой... Совсем люди головы потеряли.
+Цзы Синь: То, что я никогда не видела вас, это полбеды. Но, если я потеряла серьги, благовония и шпильки, то почему я не знаю об этом?
+Чжан Сань: Вероятно, вы были заняты продажей рыбы, вот и не помните. А теперь не сомневайтесь, отдайте мне награду.
+Ли Сы: Быстро давай сюда мору!
+Ван Эрма: А не то разгромим твой ларёк и испортим твою репутацию.
+Цзы Синь: Ой-ой, и откуда же взялись такие грубияны и нахалы...
+Цзы Синь: Матушка Чжан, посмотри, к чему привёл твой план!
+Матушка Чжан: Не волнуйся, я придумаю, как их прогнать.
+Матушка Чжан: Эй!
+(Чжан Сань, Ли Сы, Ван Эрма резко садятся на землю)
+Матушка Чжан: Это я научила девицу развесить ложные объявления, чтобы поймать вас, воришек!
+Матушка Чжан: Все вещи, которые вы вернули - подделка, быстро верните шпильки, серьги и благовония Цзы Синь!
+Матушка Чжан: А не то...
+Чжан Сань: А не то что?
+Матушка Чжан: Драгоценные шпильки с сушёными глазурными лилиями, серьги из лучшего полуночного нефрита, иностранные благовония...
+Матушка Чжан: Вы возместите их потерю морой? Давайте же деньги!
+(Матушка Чжан веником выгоняет Чжан Саня, Ли Сы и Ван Эрма)
+Чжан Сань: Ох-ох.
+Ли Сы: Не бейте, не бейте, не нужна мне ваша мора!
+Ван Эрма: Пусть долг возмещает тот, кто действительно нашёл её вещь!
+
+Сцена третья
+(Чжан Сань приводит Фань Цзе)
+(Проза)
+Чжан Сань: Я знаю, это ты украл вещичку у девушки, а нас с братцами из-за тебя побили.
+Фань Цзе: Я Фань Цзе, и я не из тех, кто опустится до воровства. Не очерняй моё доброе имя!
+Чжан Сань: Раз уж ты такой упорный удалец, хватит ли у тебя смелости пойти со мной к хозяйке украденного?
+Фань Цзе: Я не боюсь! Идём. Хочу я знать, кто меня оклеветал.
+(Чжан Сань и Фань Цзе идут к Цзы Синь)
+Чжан Сань: Разве это не Цзы Синь потеряла свою вещь? Посмотрим, как ты теперь будешь отпираться.
+Фань Цзе: А вот и вы!
+(Дунтан. Страстно)
+Фань Цзе: Сначала эта девушка ругала меня, внезапно и без причины.
+(Дунтан. Аллегро)
+Фань Цзе: Вам, злодейка, следует перестать обманывать меня! Я Фань Цзе, и я работаю в порту.
+Фань Цзе: Я честен и не падок на богатство, мне ни к чему воровать женские украшения.
+Фань Цзе: Когда на мою честность вы ответили упрёком, я пожалел, что ввязался в это дело.
+(Проза)
+Цзы Синь: Так значит, того благородного человека звали Фань Цзе.
+Цзы Синь: И в том, что оказался он впутан в это дело, я виновата.
+Цзы Синь: Я попрошу у него прощения. Если он отвергнет меня, то я извинюсь вновь.
+(Цзы Синь выходит вперёд и просит прощения у Фань Цзе)
+Цзы Синь: Ах, благородный человек, в прошлый раз я совершила ошибку. На самом деле...
+(Фань Цзе оборачивается)
+Фань Цзе: Хм.
+(Цзы Синь смеётся и снова выходит вперёд)
+Цзы Синь: На самом деле, всё было не так.
+Цзы Синь: Так как в прошлый раз вы не назвали своё имя и ушли, я не могла вас разыскать, чтобы отблагодарить.
+Цзы Синь: От безысходности я решилась на отчаянный шаг, и все эти хлопоты - моя вина.
+Цзы Синь: Поэтому я, Цзы Синь, прошу у вас прощения.
+Фань Цзе: Э-э?
+(Дунтан. Медленно, тихо, душевно)
+Фань Цзе: Хотя несправедливые обвинения вызывают гнев, если я успокоюсь, то тут же пойму, что всё это - недоразумение.
+Фань Цзе: Я должен быть спокоен, иначе всё, что я скажу сейчас, ошибкой будет.
+(Проза)
+Фань Цзе: Кхм-кхм, я хочу спросить.
+Фань Цзе: Вы только что сказали, что то была ошибка.
+Фань Цзе: Вы хотели разыскать нашедшего браслет человека и потому развесили везде объявления, а те злодеи лишь зря упрекали меня?
+Цзы Синь: Всё так, и снова я прошу прощения.
+(Фань Цзе поддерживает Цзы Синь)
+Фань Цзе: Не стоит так учтиво говорить, я человек простой.
+Фань Цзе: Но грубо я себя повёл, а потому вас смутил, за то простите.
+Цзы Синь: Вы слишком добры...
+(Фань Цзе кланяется)
+Чжан Сань: Хм! Что это вы тут раскланиваетесь? Вы отдадите мору или нет?
+Матушка Чжан: Замолчи ты, не видишь, разговаривают? Тебе какое дело?
+Матушка Чжан: Дорогие господа и дамы пришли посмотреть на игру Юнь Цзинь, а не для того, чтобы слушать твой вздор.
+Матушка Чжан: Давай-ка мы с тобой проявим такт и уйдём.
+(Матушка Чжан держит Чжан Саня, и они уходят)
+Цзы Синь: Я каждый день торгую здесь рыбой. И как же раньше я не замечала такого благородного человека?
+Фань Цзе: Я каждый день прохожу по этой улице, чтобы попасть на работу.
+Фань Цзе: Людей вокруг так много, но мы встретились. Быть может, это провидение нас свело...
+Цзы Синь: Если так... Я буду ждать вас завтра.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book176_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book176_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e249f6d71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book176_RU.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+— Акт III: И вновь утерян жемчуг —
+Амплуа шэн: Фань Цзе
+Амплуа дань: Цзы Синь
+Амплуа комика: матушка Чжан
+Амплуа военного: У Ван
+Амплуа комика: У И, У Эр
+
+Сцена первая
+(Входят Фань Цзе и Цзы Синь)
+(Речитатив)
+Фань Цзе: По утру сердито лают собаки.
+Цзы Синь: Солнечный свет сверкает на заиндевелых карнизах.
+(Проза)
+Фань Цзе: Это же Цзы Синь!
+Цзы Синь: Это я, о храбрый Фань Цзе.
+(Дунтан. Без меры)
+Фань Цзе: Прошлой ночью я видел во сне прекрасную деву.
+Цзы Синь: Печально быть в разлуке, но вот мы встретились вновь.
+Двое: И вот мечты стали явью.
+(Проза, хором)
+Цзы Синь: О, благородный рыцарь...
+Фань Цзе: О, прекрасная дева...
+(Проза)
+Фань Цзе: Над морем поднимается солнце, на причале закипает работа, и я должен идти, чтобы заработать себе на кусок хлеба.
+Фань Цзе: Дорогая Цзы Синь, я должен идти.
+(Цзы Синь кланяется и провожает его взглядом. Фань Цзе уходит и оборачивается. Цзы Синь опускает голову, но потом снова смотрит на него. Фань Цзе уходит со сцены. Цзы Синь заламывает руки).
+(Дунтан. Медленно, тихо, душевно)
+Цзы Синь: Теперь робею от своих чувств.
+(Цзы Синь уходит)
+
+Сцена вторая
+(Входит У Ван в зелёной форме с воротником апаш, с ним У И и У Эр)
+(Речитатив)
+У Ван: Я господин У Ван, и эта улица - моя, а я её правитель.
+У Ван: Сегодня здесь полно людей, не продохнуть.
+(Проза)
+У Ван: У И, У Эр!
+(Проза, хором)
+Двое: Здесь!
+(Проза)
+У Ван: Хочу повеселиться и свежего поесть. Какие у вас мысли?
+У И: Как вам шарики с креветкой?
+У Ван: Изысканные яства мне приелись, но шарики с креветкой сойдут.
+У Ван: У Эр, ты пойдёшь со мной искать ресторан, чтобы заказать шарики с креветкой.
+У Эр: Слушаюсь!
+У Ван: Не спеши. Они должны быть прожарены до золотистой корочки, даже чуть подгоревшие я не приемлю.
+У Эр: Подгоревшие не брать, понял.
+У Ван: И ещё. Креветки должны быть одного размера, не больше и не меньше.
+У Эр: Креветки одного размера, понял. Сейчас принесу.
+У Ван: Не стоит.
+У Эр: Если нужно что-то ещё, только скажите.
+У Эр: Если приготовят плохо, я поступлю по старинке...
+У И: Как это?
+У Эр: Не заплачу ни моры.
+У Ван: Не стоит. Видите рыбную лавку на краю улицы? За ней стоит прекрасная девушка. Увидеть такую красавицу лучше, чем набить живот.
+(Дунтан. Медленно, тихо, душевно)
+У Ван: Сначала расспрошу её о семье, и может, коль мне повезёт, сегодня ночью я буду не один.
+(У Ван направляется к Цзы Синь)
+(Проза)
+Цзы Синь: Господин желает купить рыбу?
+У Ван: Да, конечно. Где твоя семья, девочка, кто твои родители?
+Цзы Синь: Я выросла в порту, отец и мать уже старые, и только я могу заработать нам на жизнь, торгуя на улице рыбой.
+Цзы Синь: Почему вы спрашиваете, господин?
+(отворачивается, говорит шёпотом)
+У Ван: Превосходно, превосходно. Родителей рядом нет, вот и хорошо.
+(поворачивается, обращается к Цзы Синь)
+У Ван: А сосватана ли ты кому-нибудь, девочка?
+Цзы Синь: Я сутки напролёт зарабатываю на жизнь и ни за кого не просватана.
+Цзы Синь: Но как связаны моё замужество и рыба, господин?
+(отворачивается, говорит шёпотом)
+У Ван: Чудесно, чудесно. Никому не отдана, и, если случится беда, никто за ней не придёт.
+(поворачивается, обращается к Цзы Синь)
+У Ван: А влюблена ли ты, красавица?
+(Цзы Синь опускает голову и молчит)
+(Дунтан. Без меры)
+У Ван: Молчит и головы не поднимает. Уверен, нет у неё близкого человека. Недоброе задумал я, У Ван...
+У Ван: Идёмте! Схватите ту красавицу. Ничто не испортит этот день!
+(У Ван, У И, У Эр похищают Цзы Синь)
+
+Сцена третья
+(Входит и Матушка Чжан)
+(Проза)
+Матушка Чжан: Дорогие слушатели! Если вы много раз слушали пьесы Юнь Цзинь и стали знатоком, то наверняка догадаетесь.
+Матушка Чжан: Что же будет дальше? Неужели не избежать драки?
+Матушка Чжан: Когда появляется великий герой, он должен столкнуться с великим стимулом, что заставит его действовать...
+Матушка Чжан: Допустим, начнёт бесчинствовать лютый зверь, будет он возмущать порядок, или настанут перемены, и тогда в хаосе времён появится герой...
+Матушка Чжан: Благодаря героическому подъёму духа он совершит великое деяние, и его имя войдёт в историю, а если он отступится...
+Матушка Чжан: Никто не вспомнит, как его звали: Чжан Цзе, Ван Цзе или Фань Цзе...
+Матушка Чжан: Кроме того, мы, простые люди, любим истории о спасении красавиц.
+Матушка Чжан: Так давайте же посмотрим, что сделает Фань Цзе.
+(Входит Фань Цзе)
+(Проза)
+Матушка Чжан: Ах, вы пришли!
+Матушка Чжан: Цзы Синь похитил У Ван, местный самодур и тиран!
+(Дунтан. Аллегро)
+Фань Цзе: Ба! Вот это да...
+Фань Цзе: Когда услышал её крик, я так испугался за неё, душа в пятки ушла. И подумать не мог, что несчастье случится перед самым носом...
+Фань Цзе: Этот злодей убивает чужие мечты, крадёт невинные души! Если я пойду за Цзы Синь...
+Фань Цзе: Возможно, не вернусь домой живым.
+(Матушка Чжан передаёт Фань Цзе нитку жемчуга)
+Матушка Чжан: Возьмите, господин Фань Цзе. Ах, что же мне делать?
+(Дунтан. Аллегро)
+Фань Цзе: Смотрю на нитку жемчуга. Что делать, что же делать...
+Фань Цзе: Разве может кроткая, хрупкая девушка обуздать лютого волка?
+Фань Цзе: С жемчужным браслетом в руках я гневно выхватываю меч. Я вызову У Вана, и взвоет он в порыве раскаяния, и отчаяние накроет его с головой!
+(У Ван и Матушка Чжан уходят)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book177_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book177_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..229f3ed7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book177_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+...
+Погода сегодня по-прежнему ужасна.
+Хотя метель поутихла, но снег до сих пор летит в глаза, и не видно ни зги.
+Мне вспоминаются описания из древнего стихотворения, которое мне когда-то довелось прочитать. Поэт сравнивал бушующую метель с танцем белого клинка.
+
+Но, как однажды сказал господин Ландрих, с какими бы трудностями вы ни встречались, всё равно нужно двигаться вперёд.
+Мы должны вернуться в Мондштадт и принести с собой множество археологических находок.
+Только так я смогу оправдать ожидания господина Ландриха и упрочить имя клана. Только так можно умерить смутные волнения, что создают вздорные бунтовщики.
+
+Из-за надписи мы решили не идти в подземелья юго-западных руин, как планировали изначально, а вместо этого исследовать тайную комнату с запертой дверью.
+Согласно расшифровке господина Эберхарта, там должны храниться древние фрески и оружие, выкованное из звёздного серебра.
+Если он прав, то это может стать самой значимой археологической находкой за последние несколько десятков лет.
+
+По крайне мере, так говорит господин Ингберт. Но моё сердце всё ещё скорбит по товарищам, которых мы потеряли несколько дней назад в метели.
+Хорошо бы они действительно были теми с детства закалёнными потомками аристократов, как описывал их господин Ингберт, чтобы они смогли сами преодолеть этот путь и вернуться в лагерь.
+
+Вскоре мы отправимся из лагеря на солнечной стороне к руинам, чтобы исследовать их поглубже.
+Перед тем как мы войдём, следует хорошо убедиться в целостности конструкции этих руин.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book178_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book178_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7d55226b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book178_RU.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Боюсь, что из-за постигшей нас трагедии восстановить мой дневник будет невозможно.
+Очень жаль терять записи о проделанных исследованиях, но условия здесь слишком опасные.
+
+В конце концов, мы просто не сможем открыть те ворота.
+И древние фрески, и оружие, которое так жаждет увидеть господин Ингберт, - всё пропало.
+Вернувшись в лагерь на солнечной стороне, мне пришлось признать, что коллеги, с которыми нас разделила метель, так и не вернулись.
+Хотя надежды мало, но всё, что остаётся - это ждать и верить, что они уже спустились с горы и вернутся за нами с припасами.
+Потому что наши запасы еды очень скоро закончатся.
+Хотя говорить так, возможно, слишком жестоко, но обвал, случившийся перед тайной комнатой с круглой дверью, лишил нас не только Ника, но и топлива с провизией, которые он нёс на себе.
+Я настойчиво говорил, что нам сначала следует убедиться в целостности этих руин... Я точно помню, что говорил ему.
+
+Возможно, испытания последних дней очерствили мою душу.
+А возможно, так влияет на человека безнадёжность.
+
+Это заставляет лишь сильнее уважать господина Эберхарта. Даже столкнувшись с такой ситуацией, он сохраняет спокойствие и здравый ум. Возможно, в этом и заключается дух истинного аристократа.
+Господин Ландрих действительно не ошибся в нём.
+Даже будучи внебрачным ребёнком, он вполне готов к роли аристократа, даже больше, чем большинство других аристократов.
+
+Как только вьюга успокоится, мы спустимся в подземелья юго-западных руин, как предложил Эберхарт.
+Судя по тому, что он расшифровал, там могло сохраниться что-то очень ценное.
+Хотя это звучит невероятно, но местный лютый мороз может веками хранить вещи такими, какими они были во времена своей эпохи.
+
+Я не могу обмануть ожиданий своих товарищей, пусть даже они уже мертвы.
+...И, что важнее всего, нельзя подводить господина Ландриха.
+Иначе мне, скорее всего, придётся сойтись с чудовищами на гладиаторской арене.
+Даже если удастся одолеть чудовищ, мне придётся разделить судьбу раба Эберхарта и пасть от меча рыжеволосой бестии, что служит клану Лоуренсов...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book179_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book179_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1535d2810
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book179_RU.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Эти пейзажи выглядят безжизненными из-за истории этого места, или история этого места такая мрачная из-за безжизненности местного пейзажа?
+Возможно, из-за инцидента, случившегося во время исследования, мне в голову стали приходить подобные мысли.
+А может, кровопотеря и лютая стужа повлияли на мою психику?
+Как бы то ни было, я уверен, что делаю последнюю запись в этом дневнике.
+
+В конце концов, план Эберхарта провалился... Нет, вероятно, следует сказать, что он завершился успешно.
+Сейчас я ясно вижу смысл его действий, но до этого никто не догадался о его намерениях. Боюсь, когда мы разделились в пути, он нанёс удар каждому из моих товарищей. Обвал, произошедший перед тайной комнатой с круглой дверью, - это тоже часть его плана.
+
+Но только в самом конце, когда он завёл нас с господином Ингбертом в подземелье юго-западных руин и внезапно обнажил своё копьё, мне всё стало ясно.
+Все его разговоры о «погребённой под снегом древней цивилизации» и «силах, обрушившихся с небес», были лишь средством достижения цели. Он знал, как Ингберт любил экспедиции и приключения, и использовал эту слабость, чтобы заманить его в уединённое место, где ему никто не смог бы помочь...
+В конце концов, на то он и внебрачный сын.
+Он тайно практиковался бою с копьём, оружием, недостойным аристократа, для единственной цели - поразить своего господина и убрать очередную преграду на пути к становлению главой клана.
+
+Если так думать, то это он толкнул юного господина Парсифаля на непокорность, на его игры в благородного разбойника и, наконец, на бегство...
+
+Вид Ингберта, пронзённого его копьём, останется в моей памяти навсегда.
+Мы ведь росли вместе, но никто из нас не смог разглядеть в нём монстра, скрытого за образом спокойного и дружелюбного человека.
+Изначально Ландрих и так собирался даровать ему титул в клане после того, как мы вернёмся из экспедиции. Может быть, если бы он знал о его планах, всё бы обернулось по-другому...
+А может, именно узнав планы господина, он не удержался от того, чтобы вот так продвинуться в звании...
+
+Прости меня, Присцилла. Я не смогу вернуться в Мондштадт.
+
+Кто бы ни читал этот дневник, прошу, предупредите Ландриха.
+Эберхарт тоже был тяжело ранен, но я всё ещё верю, что он сможет добраться до Мондштадта.
+Если он вернётся в Мондштадт... На его пути к мятежу останется лишь одно препятствие...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book17_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book17_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f56d4ce0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book17_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—— Пикник у дороги ——
+Пока Ике спал, его слуги начали между собой кровопролитную войну.
+Будучи самым грозным волшебником своего времени, он командует божествами и демонами, число которых превосходит количество слов в словаре. Но кто же из его слуг всё-таки сильнее? Боги и демоны решили выяснить это посредством сражения.
+К сожалению, они также ошибочно считали Принцессу, Сати и Веру за своих.
+Ике проспал всего два часа, но за это время уже было уничтожено три звезды!
+
+- С какой стати мне защищать тебя? - Принцесса отдёрнула руку, и гигантский демон, лишившийся глаз, рухнул на землю.
+Доминирующая раса империи Андромеды может выглядеть мило, но на их ладонях растут два специальных рта, которыми они пожирают глазные яблоки побеждённых врагов.
+- Разве мы не друзья? - Вера вытерла кровь с лица и, казалось, была задета её словами.
+- Да-да, - Принцесса покраснела и отвела взгляд. - Я признала тебя своим единственным другом за то, что случилось. Я не имела в виду тебя, Вера.
+- Эй! - возмутился зажатый драконьими челюстями Сати.
+- Скажите, сдаётесь ли вы? - старческим голосом спросил гигантский дракон. - Сдавайтесь и признайте, что вы ничтожные, жалкие крысы, и я оставлю вас в живых.
+- Да сдаюсь, сдаюсь я уже! Только отпусти меня! - завопил Сати.
+- Ящерица твоей презренной породы должна знать, что не стоит бросаться такими глупостями! Гекконы в моём дворце запросто могли бы тебя раздавить. - Принцесса покрутила запястьями.
+- Это не имеет ко мне никакого отношения! - дракон подкинул Сати в воздух.
+Битва между доминирующими расами Андромеды и древним гигантским драконом закончилась в мгновение ока!
+
+Мораль? Ты не пострадаешь, если просто сдашься.
+Будучи выкинутым из игры, Сати разбудил Ике тапкой. Вера тоже выжила благодаря защите Принцессы.
+- Аргх! Идиот! Один твой вид вызывает отвращение. Не подходи ко мне! Не разговаривай со мной, не смотри на меня и не дыши со мной одним воздухом, ничтожество! - Принцесса не могла быть более низкого мнения о Сати.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book180_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book180_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..405313dd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book180_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Кто бы ни оставил здесь эти продукты, спасибо вам!
+Усталость и голод терзали меня, негде было пополнить припасы, и, если бы не эти продукты, у меня бы не осталось сил идти дальше.
+Сейчас мне нужно продолжать спускаться с гор, и, если пройти ещё немного, то у меня наверняка получится вернуться в лагерь.
+В следующий раз мне следует подготовиться получше перед походом в эти горы...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book181_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book181_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..31f4fac03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book181_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+– Драконий хребет –
+Я начал свой подъём выше прибрежных равнин Ли Юэ, в районе южной стороны Драконьего хребта. Уклон здесь относительно плавный, ветра спокойны, а источники ещё не замерзают. Это прекрасное место для того, чтобы разбить лагерь. Закончив подготовку, я сделаю здесь базу и отсюда продолжу путь к вершине.
+
+После устройства лагеря у меня осталось время осмотреть руины в округе. Местные руины очень занимательны, а их архитектурный стиль и детали орнаментов имеют поразительное сходство с древними безымянными постройками из других регионов. С этой точки зрения можно сказать, что древнее легендарное государство, ранее существовавшее в районе снежных гор, сейчас находится прямо у меня под ногами.
+Жаль только, что в руинах не сохранилось никаких надписей, и очень трудно точно определить, к какому историческому периоду они относятся. Возможно, ещё выше, где ветер крепче, а снега глубже, я найду больше информации.
+
+Ночевать здесь тяжело: пронизывающий холодный ветер воет над ручьями, и стены палатки плещут в его порывах, навевая уснувшему кошмары. В той пещере, что у истока реки, наверняка немало свободного пространства. Я слышал там эхо ветра, завывающего, как дух покойника. Жаль, вход в пещеру намертво закрыт решёткой, и снаружи её никак не открыть.
+
+Скоро я продолжу свой путь выше. У тропы я встретил несколько реликвий относительно близкой эпохи - их история берёт своё начало где-то в эпоху мондштадтской аристократии. Мне попалось несколько обрывков одежды и старое оружие. Толстый слой льда замедлил процесс гниения, поэтому останки так долго хранились.
+По расположению останков можно сказать, что на этой тропе, скорее всего, некогда случилась погоня и даже преднамеренное убийство.
+
+Даже неистовые метели и опасные чудовища не могли помешать человеческим амбициям. Эта оставленная Архонтами ледяная земля в конце концов тоже была испорчена преступлениями следующих поколений.
+
+Чем дальше я поднимаюсь в горы, тем сильнее становится метель и тем быстрее температура опускается до невыносимых значений. После разведки северо-восточных руин мне трудно поверить, что в этом месте, где круглый год царствуют снежные бури, среди руин могут найтись нетронутые льдом водоёмы! Я бы сказал, они связаны с тем ручьём, что я встретил ранее.
+Но в этих местах слишком холодно, и нечего и думать о том, чтобы исследовать глубины руин, не замёрзнув насмерть и не утонув. Я отмечу это место знаком. Надеюсь, его нескоро засыплет снегом.
+Предположу, что однажды это место было подземным убежищем, и долгое время проникающие сюда грунтовые воды затопили его. Но мне доводилось слышать, что в далёком прошлом тираны бросали преступников в тюрьмы, запирали в клетки, а потом медленно заливали водой. Всё для того, чтобы преступники смотрели, как медленно поднимается вода сначала до лодыжек, потом до носа, потом до лба...
+Такая жестокая и мучительная кара в этом скованном морозом месте делает совершенно невероятными предположения о том, что кто-то мог её пережить.
+
+Горная тропа, уходящая на восток, довольно крута, и мне пришлось столкнуться с некоторыми досадными неожиданностями, из-за которых едва удалось не переломать ноги. К счастью, всё обошлось лишь ушибами, кости целы. Но сосульки прорезали несколько дырок в тёплой одежде, и через них стал проникать холодный ветер. Ощущения, будто меня раз за разом ударяют ножом. Скверно.
+Прежде, чем раны начали неметь от холода, мне удалось найти укрытый от ветра уголок и кое-как починить одежду... Но продолжать восхождение стало невозможно.
+Чуть позже мне удалось наконец вернуться в лагерь и не замёрзнуть насмерть. Только сняв носки у костра, я обнаружил, что три пальца уже приобрели фиолетовый оттенок... несмотря на это, ощущения возвращения к жизни очень хороши.
+
+Снежная буря слегка поутихла и перед моими глазами открылась картина: огромные обломки скал безмолвно кружили в ясном небе вокруг одинокой заснеженной вершины. Возможно, тот древний злой дракон, воспетый в стихах и похороненный среди местных горных ручьёв, тоже смотрит в небо своими уже давно сгнившими глазами?
+Кажется, будто Архонты никогда не обращали свои взоры на эту чудовищную гору, и теми, кто живёт у её подножья, правит необъяснимый рок. В старых детских мондштадтских сказках эта гора была в наказание покинута ветрами времени, а потому была в одно мгновение погублена гудящими ледяными ветрами.
+Но что-то ещё живо на её вершине. Во сне я слышу зов - оно будто тихо поёт, и песня его хороша, но зловеща.
+
+Экспедиция не задалась, но мне хотя бы удалось остаться в живых. Я прощаюсь с тобой, Драконий хребет. Может быть, я ещё вернусь сюда, но не думаю, что мне удастся когда-нибудь покорить твой пик...
+Следующим я планирую исследовать Ли Юэ. Но сначала нужно восполнить припасы и попутно заменить этот старый промокший дневник...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book182_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book182_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book182_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book183_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book183_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc731c050
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book183_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+«Пышно цветёт великое древо, сотни сокровищ оно хранит.
+Посреди великой дороги можно встретить редкий товар
+Что же скрыто под длинной лестницей?»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book184_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book184_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cd60ed0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book184_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+- Цилинь -
+Среди гор и деревень Ли Юэ ходит легенда, что цилинь - это очень уважаемый и милосердный Божественный зверь. Цилини часто бродят среди гор и лесов и появляются, только когда дождь и сияние звёзд сплетаются вместе глубокой ночью, а вкушают они лишь чистую сладкую росу и горькие пряные травы.
+Цилинь - это ласковый и нежный Божественный зверь, изящество и благородство у него в крови. Говорят, цилинь никогда не навредит живому, пусть даже это будет лишь букашка, ползущая по травинке. Ещё говорят, что каждая привычка, каждое движение цилиня соответствует изящным правилам древнего этикета и не меняется в течение многих тысяч лет.
+После окончания эпохи опустошительных войн Архонтов многие Адепты не смогли привыкнуть к шуму и гомону простых смертных, поэтому, согласно плану Властелина Камня, они удалились в бамбуковые рощи и горные цепи, чтобы жить там в уединении. С тех пор они никогда не вмешиваются в дела мира смертных, а забавляются среди гор и рек, и каждый безмятежно счастлив.
+Но есть ещё множество Божественных зверей, которые за многие века тесного сотрудничества со смертными успели привязаться к ним, а потому решили остаться в человеческом мире, пронизанном мыслью и волей Властелина Камня, чтобы своей добротой и чудесными силами помогать городу смертных. Они или скрываются в горных селениях, или обитают в пышно цветущих торговых кварталах и живут с людьми в тесной связи.
+
+По легенде несколько тысяч лет назад в роду изящных цилиней уже была та, кто породнилась с выходцем из народа грубых, невежественных смертных.
+Говорят, несколько тысяч лет назад, в дикую эпоху люди использовали цветы и листья лотоса и лавра вместо одежд.
+Однажды ночью один собиратель трав совершал омовение в некоем горном озере, как вдруг его разложенную на берегу одежду съел цилинь. Ещё молодой Божественный зверь совершенно не понимал стыда и соблазнов смертных, к тому же не совсем понимал способ, которым Божественные звери приходят в мир смертных.
+Чтобы извиниться за свой грубый поступок и чтобы не пугать смертного сверхъестественным видом Адепта, цилинь принял обличье человеческой девушки, и, дождавшись, когда свет полной луны осветит озеро, она явилась перед собирателем трав.
+Юная цилинь совершенно не понимала стыда и соблазнов смертных. Под холодным светом луны, в сонме всполохов лесных светлячков, в облачении из росы и лунного света она играла с невежественным смертным, бродила среди цветов и бамбуковых зарослей, знакомила его с обителями Адептов, переводила ему слова птиц и животных, а потом они спали под тихий звон ночных насекомых и вместе видели далёкие древние сны...
+К тому времени, когда собиратель трав проснулся от скользнувшего по лицу первого луча солнца, Божественный зверь уже бесследно исчезла.
+
+У этой истории несколько концовок. Одни говорят, будто однажды ночью цилинь пришла к дому собирателя трав и принесла бамбуковую корзину к его порогу, а потом исчезла в сплетении лунного света и ночной дымки. Когда собиратель трав вышел из дома, он обнаружил лишь бамбуковую корзину, в которой сладко спал ребёнок.
+Другие говорят, что цилинь провела со смертным всю свою жизнь, родила детей, привыкла к людскому быту...
+
+Много тысяч лет спустя уже невозможно сказать, где правда, но изящные цилини и по сей день живут вместе с людьми Ли Юэ, скрываются в шумном людском море, ожидая часа, когда Властелин Камня вновь призовёт их.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book185_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book185_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bf964b80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book185_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+- Дуньюй -
+На северо-востоке от гавани Ли Юэ, в ущелье, что южнее Южных небесных врат, молча высятся древние полуразрушенные стены.
+Это место жители Ли Юэ привыкли называть «гробница Дуньюй». Говорят, эти руины существовали ещё до войны Архонтов.
+По легендам, что передаются из уст в уста, слово «Дуньюй» означает «место, где укрыт прекрасный нефрит».
+В незапамятные времена, когда даже Властелин Камня был ещё юн, в пустоши, что к западу от Ли Юэ, упал метеорит. От его удара в земле появилась глубокая бездна, и в ней стали расти прекрасные нефриты и благородные металлы. Богатства этой жилы были нескончаемы, поэтому горнорудная промышленность Ли Юэ благодаря ей развивалась ещё многие тысячи лет.
+Говорят, когда тот безымянный метеорит рухнул на землю, его осколок откололся и упал среди скал в северной части предместья Лиша.
+Все знают, что молчаливые металлы скрывают в себе божественные силу и дух. В далёкой древности, которую люди не видели и которую не могут осознать, эти металлы следили за пульсацией артерий земли, слушали эхо горных источников, внимали скалам, стойко и неизменно следящим за миром.
+Но метеорит, упавший с небес, был не таким. Он, в отличие от простых и непоколебимых земных камней, обладал высокомерием и горячностью.
+
+Позже земные Архонты и государи вступили в войну за небесный трон, и звёздное небо и бездна утратили свои цвета, а зло и страдания стали душить горы и водные потоки. Небесный метеорит не вынес этого, и, не вняв уговорам Разлома, убежал обратно на небо.
+После того, как прекрасный нефрит вернулся на небо, остался только глубокий провал. Люди построили там город и прочную крепость, чтобы удержать и защитить то, что осталось от метеорита.
+Та твердыня величественно возвышалась в ущелье Дуньюй, и трудности и волнения многих тысяч лет не сломили её. Пять сотен лет назад она ещё поддерживала контакты с бурно цветущим Ли Юэ.
+Но чёрная беда поднялась из Бездны, и жители Дуньюй запечатали древний город, покинули родные места и рассеялись по земле. Никто не знал, почему же эти люди закрыли свой родной город, и даже Адепты и Якса, видевшие тысячи лет хаоса, ничего не рассказали.
+После этого закрытый город превратился в огромную и пустую гробницу, в которой остались лишь никому не нужные озёра да свист ветра. Поэтому жители Ли Юэ назвали это место «гробница Дуньюй».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book186_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book186_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7d55226b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book186_RU.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Боюсь, что из-за постигшей нас трагедии восстановить мой дневник будет невозможно.
+Очень жаль терять записи о проделанных исследованиях, но условия здесь слишком опасные.
+
+В конце концов, мы просто не сможем открыть те ворота.
+И древние фрески, и оружие, которое так жаждет увидеть господин Ингберт, - всё пропало.
+Вернувшись в лагерь на солнечной стороне, мне пришлось признать, что коллеги, с которыми нас разделила метель, так и не вернулись.
+Хотя надежды мало, но всё, что остаётся - это ждать и верить, что они уже спустились с горы и вернутся за нами с припасами.
+Потому что наши запасы еды очень скоро закончатся.
+Хотя говорить так, возможно, слишком жестоко, но обвал, случившийся перед тайной комнатой с круглой дверью, лишил нас не только Ника, но и топлива с провизией, которые он нёс на себе.
+Я настойчиво говорил, что нам сначала следует убедиться в целостности этих руин... Я точно помню, что говорил ему.
+
+Возможно, испытания последних дней очерствили мою душу.
+А возможно, так влияет на человека безнадёжность.
+
+Это заставляет лишь сильнее уважать господина Эберхарта. Даже столкнувшись с такой ситуацией, он сохраняет спокойствие и здравый ум. Возможно, в этом и заключается дух истинного аристократа.
+Господин Ландрих действительно не ошибся в нём.
+Даже будучи внебрачным ребёнком, он вполне готов к роли аристократа, даже больше, чем большинство других аристократов.
+
+Как только вьюга успокоится, мы спустимся в подземелья юго-западных руин, как предложил Эберхарт.
+Судя по тому, что он расшифровал, там могло сохраниться что-то очень ценное.
+Хотя это звучит невероятно, но местный лютый мороз может веками хранить вещи такими, какими они были во времена своей эпохи.
+
+Я не могу обмануть ожиданий своих товарищей, пусть даже они уже мертвы.
+...И, что важнее всего, нельзя подводить господина Ландриха.
+Иначе мне, скорее всего, придётся сойтись с чудовищами на гладиаторской арене.
+Даже если удастся одолеть чудовищ, мне придётся разделить судьбу раба Эберхарта и пасть от меча рыжеволосой бестии, что служит клану Лоуренсов...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book187_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book187_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e87243f01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book187_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Властелин Камня не всегда правил землями Ли Юэ. В далёкой древности множество Архонтов ходило по земле.
+
+На землях, что зовутся долиной Гуйли, в те времена цвели глазурные лилии. Долина Гуйли была отравлена хаосом войны, и те, кто прежде жил там, покинули долину; процветание и бурное развитие порта Ли Юэ же привлекло многих из тех, кто мог бы осесть в долине. Но даже сейчас множество легенд о благородных рыцарях бытует в этих местах.
+
+В рассказах и байках странствующих торговцев и носильщиков говорится, что по ночам в долине появляется загадочный силуэт. Это женщина, одетая в длинное платье цвета индиго, и шагает она вниз по мелководью реки Бишуй; сияние луны серебряным контуром очерчивает лицо, а ночной ветер подхватывает её слова и уносит вверх, к сверкающим бессонным звёздам, рассыпавшимся по ночному небу.
+
+Как говорят гости постоялого двора «Ваншу», только те путники, кто летней ночью потерялся среди светлячков, могут увидеть её, только те, что среди мерцающих огней учуяли в ночном воздухе тонкое благоухание глазурных лилий, смогут найти её следы. Кто-то думает, что она заблудившийся Божественный зверь, а кто-то считает, что это одинокая душа, осиротевшая после смерти её Архонта, нежно и скорбно зовущая его в темноте; некоторые считают, что она просто благородный герой из тех, что скрываются от человечества и хранят в секрете свои имена.
+
+Неизвестно, с чего началась история об этой женщине, но закончилась она рассказом одного охотника. В отличие от многих странствующих торговцев, он видел её одной беспощадной лунной ночью. Тогда женщина, обнажив клинок, сошлась в битве с несколькими жуткими тенями. Когда её изящный и смертоносный танец был окончен, женщина исчезла, и лишь горстка окровавленной пыли осталась на том месте, где она была.
+На следующий день любознательные горожане обнаружили на берегу реки трупы Миллелитов и землемеров.
+После того случая, несмотря на то, что Департамент по делам граждан несколько раз отправлял людей на поиски, никто и никогда больше не видел силуэт той женщины у реки.
+
+Возможно, тот ночной танец с клинком был неким убийством из мести, а может эта женщина сама была свирепым грабителем. А может, для этого действа не нужны были ни причины, ни предлоги. В конце концов на то они и благородные герои, чтобы вынимать клинки из ножен по лишь известным им одним причинам.
+
+Но, как огни Ли Юэ постепенно захватывают мелкие пригородные деревеньки, так и удивительные легенды постепенно отмирают.
+Говорят, на берегу той реки, где некогда бродила женщина, до сих пор цветут глазурные лилии.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book188_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book188_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..756fcbcee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book188_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Дитрих смотрел, как рушится клан Лоуренсов.
+Уже никто не знал, куда делась матушкина любимая кошка, и ему казалось, что растерянный отец и пребывающая в истерике мать в один миг отдалились от него. Сколько бы он ни кричал, сколько бы он ни звал, они не обращали на него внимания.
+
+«Ау-у-у...»
+Дитрих опустил голову, но не успел издать и звука, как земля под ним внезапно начала трескаться. Две жуткие, как у старой ведьмы, руки протянулись к нему из-под земли и крепко схватили за шею.
+Он почувствовал, что падает, и вскоре оказался у ног ведьмы.
+Удивительно, но больно не было.
+
+Кажется, что-то схватило его за ошейник и потянуло, от чего Дитрих поднялся.
+Всё вокруг утопало во тьме, и разглядеть он мог лишь свои лапы. Под ними был огромный, пышущий жаром котёл, в котором бурлила непонятная чёрная жидкость. Привыкнув к темноте, Дитрих разглядел паутину и змеиный труп...
+До него долетел голос Ноттфриги: «...И последний ингредиент. Нужно лишь добавить тебя, и мой эликсир бессмертия будет готов. Муа-ха-ха-ха!»
+
+«Гав-гав-гав!» Отпусти меня, гадкая ведьма!
+Дитрих боролся изо всех сил и вдруг легко выскользнул из крепкого ошейника...
+«Гав...»
+Он рухнул...
+И больше ничего не услышал. В ушах слышался лишь свист ветра да безумный смех Ноттфриги...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book189_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book189_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f855c059
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book189_RU.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+«Очнись!..»
+Дитрих почувствовал, как его аккуратно расталкивают.
+«Ты как?»
+Перед ним появилась чья-то рука, будто кто-то хотел проверить, дышит ли он.
+Знакомый голос...
+Нежный, будто апрельский ветер, тёплый, будто мартовское солнце...
+
+Дитрих резко открыл глаза и увидел перед собой...
+Белокурую девушку с голубыми глазами.
+«Наконец-то ты очнулся! Замечательно», - девушка улыбнулась.
+
+«Неужели... Это... Селестия?» - подумал Дитрих.
+«Нет. Мы в самом обычном лесу,» - ответила девушка.
+До Дитриха вдруг дошло, что девушка перед ним - это та самая мерзкая ведьма Ноттфрига! Всему его собачьему существу вдруг стало не по себе: он тут же отскочил и ощетинился.
+
+«Не бойся. Я не причиню тебе вреда. Ах, да, я не представилась: меня зовут Магдалина. Я младшая сестра Ноттфриги». Сказав это, Магдалина сделала за спиной магический пасс, чтобы успокоить Дитриха магией и подойти к нему, - «Вот и славно».
+
+Дитрих наконец успокоился и хотел было спросить девушку, как она смогла услышать его речь, но вместо этого выдал только «Гав-гав».
+«Ах, это легко, нужно лишь немного волшебства. Старшая сестра тоже так может».
+«Гав-гав?!» Эта старая ведьма знала, что я говорю, но всё равно притворялась, будто не слышит меня?!
+«Угу. Но она, на самом деле, очень мягкий человек», - упомянув Ноттфригу, Магдалина ласково и радостно улыбнулась.
+«...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book18_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book18_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..061311339
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book18_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—— Смерть в волнах бездны ——
+По мере того, как Вера и Сати становились старше, отношения четырёх людей менялись необъяснимым образом.
+- Хватит оправдываться, - сказал Сати Ике. - Вера не перестанет преследовать тебя, даже если ты никогда не сможешь ответить ей взаимностью.
+Ике был символом далёких земель, метафорой неизвестности и новизны. Гордая птица никогда не станет гнездиться, она вечно будет парить в свободных ветрах.
+Ике ответил ему советом:\n-Не важно, как ты считаешь сам, но в тысячу лет ты уже считаешься стариком.
+- Значит, мы одного возраста, - весело вмешалась в их разговор Принцесса.
+
+Когда Сати наконец-то набрался смелости признаться в любви, его постигла ужаснейшая участь.
+Помните древний меч, который Ике с Верой получили от Древних при первом знакомстве с ними? Он был необходим Ике для пробуждения его судьбы! Однако теперь палец Веры был перерезан его лезвием, и древнейшие инопланетные вирусы полностью высосали её жизненные силы!
+
+- Это ты во всем виноват! - Сати схватил Ике за воротник. Если бы не случилось трагедии, Ике, обладая крайне доброй душой, только ухмыльнулся бы, однако на этот раз он оттолкнул руку Сати.
+- Разве ты не знаешь, как повернуть время вспять? Пожалуйста! Спаси Веру! - начала умолять даже Принцесса.
+- Вы не понимаете! Только будущее может спасти прошлое, а не наоборот! - Ике прикусил губу до крови.
+
+«Местные легенды говорят о Серебряном веке, когда люди наслаждались, казалось бы, бесконечным детством, длившимся до двухсот лет. Это только сделало их короткую зрелость невыносимой болью».
+Для других их детство стало пережитком прошлого, но юность навсегда осталась вне досягаемости.
+Продолжение «Меланхолии Веры» следует, но уже без Веры!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book190_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book190_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c32c99003
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book190_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+«Эта ведьма что, променяла свои мозги на колдовство? С ней просто невозможно разговаривать...» - Дитрих шёл за без умолку болтающей белокурой девушкой и думал.
+«Эй! Не говори так! Если сестра услышит, она рассердится», - тихо сказала Магдалина, склонившись к Дитриху.
+«Гав-гав-гав, гав?» Ну так не говори ей, и всё будет хорошо... Подожди, откуда ты знаешь, о чём я думаю?
+«Ох, поздно. Какая жалость...»
+
+Дитрих испуганно закинул голову, глядя, как стремительно вздымаются в небо потоки воздуха...
+Хотя ничего вроде бы не изменилось...
+Несмотря на это...
+Он явно понимал, что девушка перед ним изменилась.
+«Видимо, недавние кошмары не прошли для тебя даром. Ты это надолго запомнишь. Но мне кажется, тебе маловато досталось», - только Ноттфрига могла говорить таким холодным, бездушным тоном.
+«"Дьявольская эссенция" тебе не повредит».
+
+Что такое «Дьявольская эссенция»...
+Постойте, Магдалина упоминала об этом...
+«Не бойся, все недавние кошмары были фальшивыми. Старшая сестра вселила в тебя "Дьявольскую эссенцию", которая вызывает страх, поэтому во сне ты видишь самые ужасные для тебя вещи».
+«Но она совершенно точно хочет тебе добра, ведь сестра очень ласковый человек».
+...
+Шерсть у Дитриха встала дыбом, и он с испугом взглянул на Ноттфригу, уже не смея ни о чём думать.
+«Видимо, мои уроки пошли на пользу. Тогда продолжим», - испуганный вид Дитриха чародейке понравился.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book191_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book191_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb4688ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book191_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+«Эрик уже не выдерживает... Нам ничего не остаётся, как уйти.
+Этот дневник я оставляю здесь. Быть может, что сокровище ждёт кого-то более достойного.
+
+Вы уже наверняка обнаружили, что механизмом у двери должен постоянно кто-то управлять, иначе другие не активировать.
+Но... цена этого...
+Человек, что взялся управлять механизмом у двери, подвергается великой опасности.
+Если активировать механизмы в неправильном порядке, его ожидает...
+
+Я скажу вам одно.
+Число факелов к порядку активации отношения не имеет. Мы дорого поплатились за нашу ошибку...
+Быть может... Порядок его связан с положением факелов на земле?
+
+Какое же решение правильное?
+Мне очень хотелось бы знать...
+Вот только Эрику уже...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book192_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book192_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f50fe1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book192_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Это был бескрайний лес, меж деревьев которого клубился мягкий туман, а лучи солнца, будто золотые шёлковые нити, пронизывали густые кроны и скользили по изумрудно-зелёной земле.
+Сейчас Магдалина несла на руках собаку - верно, то был Дитрих. Белокурая девушка размеренно шагала по дороге, переступая через переплетённые корни огромных деревьев и изящно скользя меж их стволов, будто грациозный лебедь.
+
+«Хорошо, что это Магдалина. Если бы она была Ноттфригой, она бы точно заставила меня идти самому, а то и вовсе какими-нибудь заклинаниями вынудила бы бежать. Между прочим, эта дорога абсолютно не для собачьих лап. Она и для человека не очень-то годится. И вообще, нет тут дороги, только деревья... Да, хорошо, что Магдалина может нести меня...» - мысли Дитриха метались от одной к другой. Обернувшись, он взглянул на Магдалину.
+
+Лучи восходящего солнца скользили по лицу девушки, и по красоте она не уступала аристократкам. Она обладала светлой кожей и тёплым взглядом, а от того казалась нежной и хрупкой. Её образ, подобный капле утренней росы, только что собравшейся на лепестке, оставлял ощущение скоротечности времени.
+«Её кожа такая белая... Ни одна аристократка из тех, что я видел, с ней не сравнится», - так думал Дитрих, глядя на Магдалину.
+
+«Хочешь, расскажу тебе один факт? На самом деле, я уже умерла», - вдруг заговорила Магдалина.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book193_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book193_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..10c898f79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book193_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Давным-давно ведьма родила девочек-близнецов.
+Однако ведьмы не могут воспитывать двух детей одного поколения. Это цена, которую они платят за власть, которой обладают.
+Но эта ведьма уже обладала огромной тёмной силой. Она пожертвовала своей жизненной силой, чтобы защитить близнецов.
+
+Хорошие времена недолговечны. По мере того, как жизненная сила ведьмы истощалась, к ней приближалась смерть.
+Ведьма была освобождена от бессмертия и поручила все заботы своей старшей сестре Ноттфриге, которая винила себя в смерти своей сестры Магдалины.
+Ноттфрига унаследовала ведьминские способности к темной магии. Используя себя как сосуд, она с помощью сложной магии и тайных заклинаний извлекла душу Магдалины.
+Она обыскала башню, в которой ведьма хранила свои вещи, и создала сосуд, используя свиток из шкуры зверя, тёмную магию и алхимию. Поместив душу своей сестры в этот сосуд, она оживила его. Эта запретная магия - непростое дело, особенно для Ноттфриги, которая никогда должным образом не училась.
+Одержимость Ноттфриги Магдалиной помогла ей придумать решение. Она превратила свою сестру в браслет в виде змеи, чтобы носить её на запястье, и отправилась за приключениями.
+
+Моя любимая сестра, когда всё это закончится, мы больше никогда не расстанемся...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book194_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book194_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0b29cd65
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book194_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Последний луч света гаснет, и тьма окутывает лес.
+Пришло время сестры.
+Магдалина внезапно опускает Дитриха, который был у неё на руках.
+Сестра, у меня есть для тебя подарок. Надеюсь, он тебе понравится.
+С этими словами из её пальцев полился свет, постепенно превратившийся в ослепительное сияние. Магдалина использовала магию света.
+«Ладно, с этого момента нужно вести себя хорошо. Тихо, ничего не говори».
+Что? Как загадочно... Ох. Прежде чем Дитрих успел среагировать, он тихо пробормотал, но его рот закрыла тонкая рука.
+Девушка мгновенно что-то засунула ему в рот.
+«Это...»
+Это рукоять меча, его меча.
+Меча, который когда-то гордо висел у него на поясе.
+«?!»
+Дитрих инстинктивно открыл рот, чтобы что-то сказать.
+
+«Прикуси его, если хочешь жить». Ноттфрига подняла руку, и Дитрих потерял способность дышать, так как воротник на его шее затягивался всё сильнее. Он мог лишь сжать зубы и ждать.
+
+«Защищайся этим мечом. Ты, конечно, невежественный и бесполезный избалованный ребёнок, но мне всё равно было бы неприятно, если бы ты погиб здесь...» Ноттфрига подняла голову Дитриха и сказала низким голосом: «В конце концов, обучение ещё не закончено. Было бы неинтересно, если бы ты погиб так легко».
+С этими словами ночная ведьма убрала руку и поправила свою мантию.
+Воротник ослабил хватку и принял исходный вид. Через зубы и ноздри в лёгкие Дитриха проник воздух. Дитрих не осмеливался расслабиться - он мог лишь тяжело дышать от боли.
+
+Вскоре после этого издалека послышался шум.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book195_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book195_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..217dd9a99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book195_RU.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+— Акт IV: Поднятый фонарь —
+Амплуа шэн: Фань Цзе
+Амплуа дань: Цзы Синь
+Амплуа учоу: У Ван
+
+Сцена первая
+(Фань Цзе стоит слева, держа в руках одежду, Цзы Синь одиноко сидит справа)
+(Дунтан. Страстно)
+Фань Цзе: Средь бела дня негодник и подлец похитил девушку. Одна лишь мысль о том, как страдает моя возлюбленная, наполняет моё сердце болью и ужасом.
+Фань Цзе: Подумав и отбросив прочь закон и истину, я, Фань Цзе, возьму свой меч и покараю зло.
+Фань Цзе: Ну, в путь.
+(Фань Цзе, сжимая в руках кнут, идёт в поместье У)
+(Проза)
+Фань Цзе: Я мчал во весь опор, и вот я здесь, и за стеною слышу шум и пьяный говор.
+Фань Цзе: Вот где злодея волчье логово!
+Фань Цзе: Чтоб спасти мне Цзы Синь, нужно войти в этот бандитский лагерь и найти её.
+Фань Цзе: Хороший план.
+(Фань Цзе перебирается через стену и уходит со сцены)
+(двухдольный размер)
+Цзы Синь: За шёлковым пологом горит одинокая свеча, а за дверным замком - зверьё, злодеи.
+Цзы Синь: Кто знал, что обернётся случайная встреча несчастьем? Как мне сбежать из разбойничьего гнезда?
+
+Сцена вторая
+(У Ван появляется справа. Он пьян)
+(Речитатив)
+У Ван: Я поступаю, как хочу, и даже боги не указ мне.
+(Проза)
+У Ван: Ха-ха-ха, как повезло сегодня днём мне! Хи-хи.
+У Ван: Нашёл я девушку с прекрасными глазами и алыми губами.
+У Ван: Я был одет незаурядно и предавался пьянке и веселью в толпе простых людей, как вдруг её увидел.
+(Дунтан. В умеренном темпе)
+Цзы Синь: гадкий негодяй вусмерть пьян, и быстро я хватаю подсвечник с оплывающей свечой.
+(Проза)
+Цзы Синь: Отдохни.
+(Цзы Синь ударяет три раза, три раза У Ван уворачивается. Цзы Синь попадает подсвечником по У Вану, У Ван и Цзы Синь падают на землю)
+(Дунтан. В умеренном темпе)
+Цзы Синь: Средь хаоса мне повезло ударить точно, теперь, пошатываясь, открываю дверь и убегаю.
+(Проза)
+Цзы Синь: Снаружи нет ни капли света. Почему же так темно?
+Цзы Синь: Мне нужно зажечь свет...
+Цзы Синь: Минутку. Ну а если те прислужники меня поймают вновь? Незавидна будет моя участь.
+Цзы Синь: Возьму с собой этот подсвечник с потухшей свечой, во мраке медленно пойду вслепую.
+Цзы Синь: Хороший план.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book196_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book196_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..69171d673
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book196_RU.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+— Акт V: Возвращение двух жемчужин —
+Амплуа шэн: Фань Цзе
+Амплуа дань: Цзы Синь
+Амплуа учоу: У Ван
+
+Сцена первая
+(Фань Цзе идёт слева, Цзы Синь идёт справа, У Ван лежит с закрытыми глазами)
+(Два человека в зале поместья У на ощупь идут навстречу друг другу)
+(Два человека в полной темноте протягивают руки и касаются друг друга. Они пугаются, так как ни один не знает, кто перед ним)
+(У Ван приходит в себя)
+(Проза)
+У Ван: А эта девчонка пылкая, как я, осмелилась подсвечником меня ударить.
+У Ван: Повсюду ни души. Боюсь, она спряталась в зале.
+У Ван: Хм. Уж вечер, и заперт главный вход.
+У Ван: Через ворота не выйти, можно только перелезть через стену. Девчонка не сбежит, ха!
+(У Ван оборачивается и заходит в зал)
+(Проза)
+У Ван: А, эти дурни опьянели от вина, и светильники не горят.
+У Ван: Пойду, зажгу их, чтобы найти девчонку.
+(У Ван идёт на ощупь и наступает на ногу Фань Цзе. У Ван и Фань Цзе удивлённо отдёргивают ноги)
+У Ван: А вот и ты, девочка, ха-ха-ха.
+(У Ван разводит обе руки и хватает Фань Цзе. Фань Цзе уклоняется. Два человека борются в темноте: один ударяет три раза, другой три раза уворачивается. Цзы Синь жмётся в углу)
+(У Ван хватает Фань Цзе)
+У Ван: Ха-ха-ха, поймал тебя.
+(Проза)
+У Ван: А? Не видел девчонку всего минуту, от чего же её талия стала такой крепкой?
+Фань Цзе: Холодно на улице, решила надеть побольше одежды.
+У Ван: Это правильно. Когда холодно, следует одеваться.
+У Ван: Но как ты стала такой высокой?
+Фань Цзе: Играю на сцене в театре, а потому ношу туфли на толстой подошве.
+У Ван: Ах, тяжело, наверное.
+У Ван: Ну а почему руки такие грубые?
+Фань Цзе: Для того, чтобы... Постой, дай скажу на ушко.
+У Ван: А, скажи на ушко.
+(Фань Цзе выхватывает меч и ударяет У Вана)
+Фань Цзе: Чтобы крепко держать драгоценный меч и лишить тебя жизни!
+(У Ван падает, сражённый мечом)
+
+Сцена вторая
+(Проза)
+Фань Цзе: Тьфу, развратный и подлый негодяй, умри же от моего меча!
+Цзы Синь: Неужели это вы, господин Фань Цзе?
+Фань Цзе: Неужели я слышу голос Цзы Синь?
+(Фань Цзе и Цзы Синь протягивают друг к другу руки)
+Цзы Синь: Фань Цзе!
+Фань Цзе: Бедняжка.
+Фань Цзе: Этот злодей пал от моего меча, осталась лишь его прислуга.
+Фань Цзе: наверняка они как крысы убегут, узнав о его смерти.
+Фань Цзе: не бойся, Цзы Синь. Я сломаю дверь.
+(Фань Цзе ломает дверь)
+Цзы Синь: Если бы не вы, не долго бы мне осталось.
+(Дунтан. Медленно, тихо, душевно)
+Цзы Синь: Хочу я с вами быть.
+Фань Цзе: Последуем за ветром вместе да хоть на край света.
+Фань Цзе: Ложится белый свет луны на нежные цветы.
+Цзы Синь: Склоняют они головы, как мы, давая обещание друг другу.
+— Конец —
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book197_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book197_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ab0282b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book197_RU.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+Посвящается Элле, моей преемнице и внучке. В истории нашей семьи она, скорее всего, будет наиболее эксцентричной и милой Эллой Маск.
+
+Это краткое руководство поможет вам эффективно общаться с хиличурлами. (Материалы представлены исключительно для ознакомления. Автор и издатель не несут ответственности за непредвиденные последствия контактов с хиличурлами).
+Если вы хотите выучить хиличурлский язык, пожалуйста, выберите подходящий учебник, например, мой следующий вводный курс.
+
+Приветствия, этикет:
+Da/Dada
+1. Хорошо/очень хорошо. 2. Обычное согласие в разговоре, например, «а, хорошо». 3. Очень, абсолютно, в основном.
+Примечание: «Dada upa» значит «очень высокая/большая гора».
+
+Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika
+1. Негодяй/негодяи!
+Примечание: Если вы слышите, как хиличурлы выкрикивают эти слова и вы уверены в своих силах, задайте им жару. В противном случае бегите.
+
+Muhe
+1. Нравится, хочу.
+Примечание: Вряд ли вы услышите от хиличурла, что нравитесь ему, поэтому основной перевод «хочу».
+
+Полезные фразы:
+Gusha
+1. Растения, трава, фрукты. Вещи, которые не нравятся.
+Примечание: Mosi gusha не только означает «есть траву», но и может выражать несчастье.
+Но, если хиличурл говорит вам «Gusha», необходимо прислушаться к тому, каким тоном он это говорит, чтобы понять, говорит ли он о фруктах, рисе, пшенице или же выражает неудовлетворение.
+
+Mita
+1. Мясо, вкусные продукты. Вещи, которые нравятся.
+Примечание: «In movo lata mita/Mita in movo lata/Mita movo lata» означает «мясо в воде». Догадаетесь, что это такое, маленькие исследователи хиличурлов?
+
+Upano
+1. Сложно объяснить, см. примечание.
+Примечание: Это слово добавляется к существительным и обозначает направление вверх, высоту или полёт. Может указывать на летающих насекомых, птиц, облака, скаутов, маленьких сотоварищей, отправленных в полёт большим хиличурлом. В общем, объяснить сложно.
+
+Celi
+1. Горячий. Горячие предметы. Огонь.
+2. Иногда «солнце»; «Celi upa» без «Upa» тоже может означать «солнце».
+Примечание: Celi lata - это необычное образное выражение. Оно обозначает нечто холодное и горячее одновременно.
+Обычно эту фразу применяют к предметам, которые светятся, но не греются. Например, «Celi lata gusha» - это «трава-светяшка»,
+а «Celi lata» может указывать на светлячков, звёзды или луну.
+
+Kucha gusha/Unu gusha
+1. Семя.
+Примечание: Сложно поверить, что в этот словарик включено такое слово. Хиличурлы не практикуют растениеводство, но у них есть привычка запасать семена. Иногда, когда хиличурлы в хорошем настроении, они могут найти укромное место и посадить там свои семена. На хиличурлском языке «Kucha» имеет слегка презрительный оттенок. «Unu» обозначает номер один и является священным словом, демонстрирующим концепцию хиличурлов о богах и истоках жизни. Оба этих слова могут быть использованы для описания семени. Очень интересно.
+Кстати, «Du» - это два, «Unu Du» - это три, «Dudu» - это четыре. Угадаете, как будет «пять»?
+Правильный ответ - «Mani». Это слово также означает «рука» или «физический труд».
+
+Sada
+1. Твёрдый, жёсткий.
+Примечание: На хиличурлском языке «Upa Sada» означает готовность к какому-либо делу.
+
+Boya
+1. Используется с определёнными словами для обозначения цветов.
+Примечание: Согласно моим тестам, «Celi boya» - это красный, «Gusha boya» - зелёный, «Lata Boya» - синий, «Nini boya» - белый, «Nunu Boya/Sama boya» - чёрный, «Unu boya» - жёлтый.
+
+Время и направления:
+Aba mosi dada
+1. Время с момента пробуждения до обеда.
+Unta mosi dada
+1. Время с обеда до красивого заката.
+Mosi aba nunu
+1. Время от заката и до глубокой ночи.
+«Unta nunu»
+1. Глубокая ночь.
+
+Du ya zido dala?
+1. Где это?
+Примечание: После длительных размышлений я решил не включать в справочник слова направления. У хиличурлов нет строгих направлений, поэтому в их речи все указания направлений относительны. Их ответы зависят от отношения к вам. Если вы им нравитесь, они могут отвечать с вашей позиции. Если ваши отношения не слишком тёплые, они будут говорить, основываясь на собственном понимании.
+Рекомендуется взять карту, задать интересующий вас вопрос и попросить указать место на карте.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book198_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book198_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8624884b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book198_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+«...Даже несмотря на то, что передняя часть уничтожена, мы смогли проплыть так далеко. Мой корабль великолепен, ха-ха-ха... Но почти весь груз утонул...»
+«...Похоже, нас несёт юго-восточное течение? Неважно. Самое главное - найти выход отсюда...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book199_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book199_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9953832e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book199_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+«Я не знаю, где мы находимся, но, похоже, достаточно далеко от Инадзумы. Сёгунат знает, на что мы способны!»
+«До самого горизонта не видно даже клочка земли. Если так будет продолжаться, боюсь, что лодка долго не выдержит... Нужно найти решение...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book19_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book19_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b914a9c24
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book19_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—— Меланхолия Веры ——
+Чтобы оживить Веру, Сати, Ике и Принцесса отправились в захватывающее путешествие, продлившееся целых двадцать лет. Сражение с Бароном Ада, победа над интергалактическим драконом, пожирающим звёзды... Наши трое героев даже спасли две галактики и Галактическую Империю, по пути истребив четыре вида безжалостных межзвёздных червей.
+Наконец открыв свои глаза, Вера обнаружила себя в объятиях Сати, который к этому времени стал героем космических масштабов.
+Для доминирующей расы галактики Андромеда двадцать лет были не более чем секундами. Принцесса, как и раньше, выглядела прелестно, но её лицо выражало искреннюю радость и грусть потери одновременно.
+Сати, потерявший глаз в своих приключениях, теперь был высоким и крепким мужчиной. Его скупые мужские слёзы капали на плечи Веры. Хоть он и остался склонен к слезам, но всё же сам он уже не был таким слабовольным, как раньше.
+Годы были добры к Ике, он всё так же легко улыбался.
+- Я всего лишь эхо времени, - сказал Ике, приступив к приготовлениям. - Как я уже говорил, прошлое не может изменить будущее, потому что установленные вселенские правила равновесия несколько сильнее меня. Но будущее, с его бесконечными возможностями, может спасти мир.
+
+Ике превратил Сати в того, кем он был двадцать лет назад, и время вернулось в день, когда они покинули свой мир. Всё, казалось, оставалось неизменным между ними, но все понимали, что дни, которые они когда-то делили, никогда не вернутся.
+- Прости, что я лишил тебя детства, - сказал ему Ике. - А теперь иди, твоя заслуженная юность ждёт тебя!
+- Ради тебя я пережил все чудеса космоса, и вот так закончилось моё детство. - Сати собрался с духом перед девушкой, предназначенной ему судьбой, - Я никогда не стану взрослым без тебя.
+
+Каким же будет ответ?!
+Сейчас автор серии живёт беззаботной жизнью с гонорарами от первых девяти томов. Если вам случится увидеть его в каком-нибудь из миров, пожалуйста, помогите нам выдавить из него продолжение.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..54e804fac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book1_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—— Бесконечные дни в бесконечных мирах ——
+- Иногда я думаю... Нечего делать в этой деревне. Как было бы глупо прожить тут всю свою жизнь.
+Уже не в первый раз обычная девушка Вера, выросшая в маленькой деревушке под названием Дельфы, хмуро сетовала на скучную жизнь. Она лежала на склоне холма рядом с деревней с закрытыми глазами, наслаждаясь лёгким летним ветерком.
+- Где же в этом мире, по-твоему, не скучная жизнь? - с любопытством спросил её друг Сати.
+Вера поднялась и наклонилась вперёд.
+- Я верю, что по ту сторону звёздного моря есть планета, на которой живут древние Архонты. Они отвечают на молитвы людей, и все люди, ведомые своими сокровенными желаниями, отправляются в путешествие, чтобы попасть туда. Я верю, что в нашей Вселенной есть мир, который пытается противостоять Судному дню; там благородные и элегантные души четырнадцати Валькирий горят ярко, хотя бы на краткий, но великолепный миг...
+- По-моему, ты читаешь слишком много фантастики.
+- Но ведь моя деревня и вправду скучная. Неужели здесь не может произойти ничего интересного?
+- Кстати, ты знала, что в нашу деревню переехала новая семья?
+- Интересное и новое - это не одно и то же!
+Сказав это, Вера всё же решила навестить новоприбывшую семью. Сати же помнил правила своей семьи и просто пошёл домой ужинать.
+
+...
+Вера легонько толкнула дверь дома. К её большому удивлению, она оказалась не заперта.
+- Есть кто дома?
+В этот момент внезапно открылись дверцы шкафа в гостиной, из которого выскочил черноволосый мальчик в очках, а за ним потянулось щупальце, сочащееся синей слизью.
+- Пропустите! Дорогу! Тал, зачем ты впустил посторонних?
+Мальчик вежливо оттолкнул Веру в сторону и поднял топор у двери.
+- Ты не оставила мне выбора. После того, что ты видела, я могу только...
+Самая большая опасность для жизни Веры?!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book200_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book200_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f670480bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book200_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+«...Нет другого способа выбраться отсюда, кроме как через туман. Нужно что-то придумать...»
+«...Этот феномен виден на северо-западном рифе, я очень хочу, чтобы она его тоже увидела. Если я правильно помню, его можно наблюдать около 11 часов...»
+«...Днём в тумане на северо-востоке острова на короткое время появляется просвет. Кто знает, может быть, через него мы сможем покинуть остров...»
+«...Ветер. Да, если использовать ветер, то можно прорваться через туман. Но ветер в этой акватории довольно странный и к нему нужно приспособиться. Может быть, подойдёт ветер, который поднимается около 12 часов...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book201_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book201_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book201_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book202_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book202_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book202_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book203_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book203_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book203_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book204_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book204_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book204_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book205_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book205_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book205_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book206_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book206_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..34bb3a87b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book206_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)寻人启事 /(тест) Плакат о пропавшем без вести
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book207_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book207_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bad4c706
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book207_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Пролог: Хроники Инадзумы - тануки
+
+Говорят, что в прошлом, когда хрупкие и недолговечные смертные ещё не пересекли море и не добрались до этих земель, Инадзума была страной тануки.
+Рождённые ленивыми и изменчивыми, тануки не только никогда не беспокоятся о грядущем дне, но и на завтра проблемы тоже не откладывают. В те времена земли Инадзумы были для тануки уютным раем, и каждый день был шумным праздником.
+
+По крайней мере, так всегда говорили старейшины тануки.
+
+Позднее морем приплыли кицунэ и вынудили тануки начать великую войну, длившуюся много поколений. Лишь когда обе стороны понесли тяжелые потери, начались мирные переговоры. Тануки были упрямы и не желали уступать, но всё же вынуждены были отрезать часть Громовой сакуры и в знак мира даровать её кицунэ.
+
+Но кицунэ тоже были коварны и изменчивы. Говорят, что в постоянно меняющихся битвах великой войны между кицунэ и тануки многие несчастные души были одурачены их непредсказуемой природой и больше не помнили, кто они и откуда родом.
+
+И так от сбитых с толку монстров стали рождаться смертные.
+
+Эту историю мне рассказала одна хвастливая тэнгу.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book208_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book208_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ddbe9a3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book208_RU.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+История Ёйти
+
+Тэнгу по имени Ёйти живёт в Ханамидзаке на улочке Токи. Она арендует магазинчик спиртного и проводит дни в праздности.
+
+Что ж, праздность влечёт за собой оптимизм. Хотя, по правде говоря, точнее её жизнь охарактеризовало бы слово «хаос».
+
+Теоретически, если продаёшь алкоголь, в нём нужно хоть немного разбираться. То же касается и монстров.
+Говоря начистоту, у Ёйти ужасный вкус к спиртному. Да и дела вести она тоже не умеет. Но это ещё полбеды. Во времена своего отшельничества она так и не избавилась от своих ужасных привычек тэнгу, а именно: провоцировать ссоры между монстрами, похищать смертных детей или гулять ночь напролёт, производя неимоверный шум. А ещё она любит вломиться в театр, совершенно наплевав на атмосферу представления, и даже иногда выскакивает на сцену, чтобы отдубасить главного героя.
+Если бы не её высокий статус среди монстров и не многочисленные связи, Ёйти, скорее всего, уже давно вынудили бы уйти на покой и обосноваться где-нибудь у подножия горы.
+Но монстры и смертные, живущие на улице Токи, воспринимают её совсем иначе. Даже высокое начальство не обращает на неё ни малейшего внимания, поскольку она никогда не доставляла серьёзных неприятностей.
+
+По природе заносчивая и неряшливая, как величайший монстр (по её собственному утверждению), когда речь заходит об обладании имуществом, Ёйти не прижимиста. Любые деньги, попадающие ей в руки, она тратит на спиртное или романы издательского дома Яэ. И даже эти романы быстренько летят через окно, едва она успевает дочитать их до половины. В итоге дом её напоминает бедлам.
+
+Проще говоря, у Ёйти нет никакого имущества, которым бы она дорожила, за исключением разве что золотого бумажного веера, который она всегда носит за поясом.
+
+Тэнгу - монстры, повидавшие бесчисленное множество миров. Поэтому неудивительно, что они любят рассказывать истории о трофеях, украшающих их тела. Как раз такой случай - этот бумажный веер.
+Как то лунной ночью пьяная Ёйти, рубаха нараспашку, хвасталась мне историей этого веера...
+
+Она рассказала, что в одном из множества миров, в которых побывала, она приняла форму заносчивого молодого лучника, служившего не менее заносчивому сёгуну. Под командованием сёгуна она (или, точнее, он) поразила своими стрелами бесчисленных врагов, среди которых попадались и пузатенькие самураи, и тануки, переодетые в ловких ниндзя. И даже грузные дзикининки падали замертво, сражённые одной-единственной стрелой из лука Ёйти.
+
+- Ха-ха-ха-ха-ха! Ты и правда отличный солдат! Твоё зрение остро, как молния, прямо как у тэнгу!
+В те времена тщеславный сёгун был беззаботен и смеялся так громко, как хотел - и вид это имело совершенно неприглядный.
+Впоследствии Ёйти оказала сёгуну немало услуг, убивая монстров и неудачливых смертных. Само собой разумеется, что часть этих подвигов она попросту выдумала. Но знаменитой она стала благодаря решающей битве в том мире, где провела сотню лет.
+
+В той морской битве сёгун и повстанцы встали лицом к лицу в проливе и устроили кровавый шторм. Монстров были миллионы, а смертных самураев - десятки миллионов. В той битве потонуло 800 тысяч кораблей, что уж говорить о потерях в живой силе. Ёйти лично подсчитала все эти умопомрачительные числа. Разумеется, не без моей помощи.
+
+Как и в бесчисленных подобных историях об армиях, столкнувшихся лоб в лоб, герои с обеих сторон прорубали вражеские ряды, как траву, и морская вода стала красной от крови. А злонравные сёгуны не могли сдержать безудержного смеха и никак не желали возвращаться домой, чтобы хорошенько выспаться.
+
+Наконец холодной лунной ночью из вражеских рядов вынырнула небольшая лодка. На борту её стояла одинокая фигура, похожая на отражение в воде. Возле фигуры возвышался блестящий флагшток, на верхушке которого был прикреплён бумажный веер, отсвечивавший золотом в лунном свете.
+
+- Проклятье... Неслыханная наглость!!! Разве можно терпеть такую вопиющую провокацию?!
+Сёгун прищурился, пытаясь издали разглядеть золотой веер, и буквально взорвался от ярости.
+
+Ёйти никак не могла взять в толк, почему это чувства сёгуна оказалось так легко уязвить, но она была слишком ленива, чтобы разбираться в дешёвой гордости смертных. В тот миг она (или, точнее, он) своим острым зрением тэнгу попыталась рассмотреть фигуру в лодке.
+
+Ёйти увидела женщину, непохожую ни на кого из встреченных ею раньше.
+
+Ещё мгновение спустя одинокая стрела просвистела над луной, пронзая ночное небо.
+
+- Ха-ха, отлично!
+И скоро радостный крик сёгуна потонул в восторженном рёве его армии.
+
+- Если бы эти два воина древности узнали, что потеряли, они бы наверняка взорвались от ярости!
+Ёйти пьяно ухмыльнулась. Лицо тэнгу приняло откровенно сладострастное выражение, что делало её вид ещё омерзительней.
+
+Оказалось, что в тот самый миг, когда стрела ещё летела в воздухе, Ёйти уже расправила крылья, паря над проливом. Пролетая над лодкой, она схватила золотой бумажный веер и красавицу. Несясь на ветру, Ёйти опрокинула кричащего сёгуна и скрылась с поля боя.
+«Идеальное похищение в исполнении тэнгу.
+Как жаль, что...»
+- Но знаешь, что произошло дальше? Она меня жутко поцарапала...
+Ёйти высовывает язык и горько вздыхает.
+
+- Ладно, сейчас же сезон луцианов! Тебе надо взять с собой хоть несколько рыбин.
+- Хм-м? Неужели у такой прижимистой тэнгу, как ты, есть сердце?
+- Я говорила о той женщине!
+Под угрожающим взглядом тэнгу мне не оставалось ничего, как сгрести оставшихся луцианов и спешно ретироваться.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book209_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book209_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c7a731d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book209_RU.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+История Осэн
+
+Вверх по извилистой дорожке от дома Ёйти есть ещё одна узкая улочка. На ней стоит дом одной старой женщины.
+Когда ночь черна как смоль, а луна восходит в зенит, тануки пробуждаются ото сна.
+Говорят, что тануки, прожившие до ста или тысячи лет, способны принимать вид молодой девушки, весело подшучивая над людьми или преследуя невинных путешественников - и всё по причине некоей мстительной злобы. Но здесь смертные заблуждаются.
+Бакэнэко принимают вид молодой девушки, лишь когда разгневаны. Большую часть времени они предпочитают находиться в образе старого человека, по большей части потому, что это соответствует их расчётливой и извращённой природе. Кроме того, такая маскировка позволяет им вызывать у прохожих сострадание.
+
+- Эй, это не бесплатно!
+Подняв голову на звук голоса, девушка какое-то время ждёт на карнизе. Её лицо скрыто в тени, и рассмотреть можно лишь слабую улыбку и зелёно-золотые искорки в глазах. Лунный свет проникает сквозь её платье, выделяя полуобнаженные плечи, и небрежно теряется где-то под подолом, обрамляя фарфоровые очертания её тонких длинных ног. Она беззаботно вертит в руке нефритовый меч и выглядит отстранённой.
+
+Старая женщина определённо рассержена...
+
+- Сегодня ты снова опоздала.
+- Да, п-простите.
+
+Комары бьются о бумажную лампу, которая в ответ лениво мигает.
+Луна приносит влажный ветер, который заглушает стрекот цикад.
+
+Волосы её спадают на плечи. Со странной улыбкой девушка трясёт крутящееся колесо, и это действует на нервы.
+- Как тануки, я могу быть в дружеских отношениях с тэнгу, но даже я вынуждена платить дань непостижимой бакэнэко. Короче говоря, за твою недавнюю дерзость тебе бы уже стоять на коленях, прося прощения.
+
+- Ладно, ладно. Раз уж луциан ещё свежий, можешь сперва встать.
+- В образе тануки мне трудно вернуться в сидячее положение. Молодая девушка медленно превратилась в старую женщину, на лице которой играла добрая, но странная улыбка.
+- Спасибо тебе, тётушка Сэн.
+- Зови меня Осэн!
+
+- Это было так легко.
+- Но почему-то ощущение всё равно было странное.
+
+- Ха-ха-ха-ха! Кстати говоря, как поживает та дурачина?
+*Сёрб* Осэн проглотила рыбу целиком, вместе с хвостом.
+
+Что касается того, как судьба её пересеклась с тэнгу, то эту историю нельзя рассказывать без иронии. Ёйти уже поведала эту историю со своей точки зрения, но в устах бакэнэко она предстаёт в совершенно ином свете.
+
+Осэн родилась не в нашем мире, а там, где смертные были гораздо более жестокими.
+Как-то ночью в бамбуковом лесу молодую Осэн поймал странствующий монах, а затем продал её сёгуну как бакэнэко.
+Воспоминаний о тех днях она не сохранила, лишь удивлялась, зачем это могущественные люди из мира смертных всё время досаждали ей и играли с ней. Каждый день ей приходилось разрывать врагов на куски своими когтями или играть в скучные игры, которые были интересны только самим этим людям.
+Те долгие дни доводили её до неистовства, но всё же пролетели они быстро - ведь монстры жили дольше и были гораздо терпеливее смертных.
+
+Позднее, когда началась война сёгуна с мятежниками, Осэн превратилась в ниндзя.
+
+- Эта часть истории ещё скучнее...
+При этих словах Осэн прикрывает глаза и широко зевает, растягивая рот до самых ушей.
+
+- Затем, во время ночной битвы на море сёгун придумал блестящую комбинацию...
+Сёгун приказал Осэн превратиться в красивую женщину, стать на лодку с золотым веером, чтобы унизить мятежников так, чтобы они не осмеливались приблизиться. Но даже если бы они и решились на это, бакэнэко преподала бы им суровый урок.
+
+И лишь позднее Ёйти...
+- Лишь позднее эта недотёпа внезапно встала, заявив, что способна сбить веер с одного выстрела.
+А затем эта тэнгу...
+- ...поскользнулась и шлёпнулась в воду.
+Старая женщина не могла сдержать смех.
+
+«Той ночью она была так пьяна, что ей казалось, что на море штормит. Но луна была недвижна, и не было ни ветерка.
+За несколько сотен лет я не встречала никого настолько забавного. Так что я спасла её от унижения и, едва сдерживая смех, сама сбила бумажный веер... А затем с кораблей донёсся радостный рёв. Как подумаю об этом, каждый раз про себя улыбаюсь...»
+
+А затем тэнгу расправила крылья и взмыла в воздух, подобно облаку закрыв луну, и спикировала вниз к красивой женщине...
+- Внезапно она потеряла управление и была больше похожа на дикобраза, чем на тэнгу, и снова упала в море. Больше я притворяться была не в силах и начала смеяться без остановки.
+Затем Осэн, смеясь, вытащила неудачливую тэнгу из моря. Держа её за руки, она продолжала хохотать, летая между кораблями противоборствующих сторон и выводя из равновесия сёгунов.
+Говорят, что она в мгновение ока облетела восемь кораблей, а затем скрылась в ночи. А смех её слышали ещё три дня после того, как закончилась битва.
+
+- Я не могла сдержать смеха, а потом схватила её крепче. Думая о том, в каком затруднительном положении она оказалась, чем крепче я её сжимала, тем сильнее смеялась! Ха-ха-ха-ха...
+Старая женщина покатывалась от смеха.
+
+- А потом она принесла меня в этот мир и относилась ко мне, как к какому-нибудь трофею!
+Лицо старой женщины стало самодовольным, и она превратилась в молодую девушку. Но выглядело это забавно, потому что оно всё ещё было раскрасневшимся от смеха.
+«Я не трофей!
+
+Что ж, возможно, именно поэтому она не заходит ко мне в гости».
+Молодая женщина едва заметно вздохнула, а потом снова смущённо улыбнулась.
+
+«Тебе пора. Оставь дверь открытой. Приходи в следующее полнолуние.
+И не забудь передать этот плащ нашей старой подруге».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book20_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book20_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3507323f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book20_RU.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+—— Сборник стихов ——
+«Лесной бриз» и «Озёрный бриз» - это сборник повествовательных стихотворений, состоящий из двух томов. В них учёные записали и упорядочили множество песен, исполняемых бесчисленными мондштадтскими бардами.
+Зачастую барды придумывают ложные истории для того, чтобы завоевать аудиторию и заработать на несколько монет больше, поэтому большинство их работ имеют крайне низкую достоверность. Только вплетённые в них нити воображения и красноречия позволяют песням оставаться популярными по сей день, пережив ветра времени.
+...
+«То, что должно быть спето, произошло в дни былые,
+Когда Архонты ещё ходили по земле».
+Поэт закончил свой рассказ о руинах и о Веннессе, и начал рассказывать историю о великом драконе ветра: «То, что должно быть спето, произошло в дни былые, когда Архонты ещё ходили по земле». Дракон, одаренный ветром, родился в эту эпоху мифов и чудес высоко в небесах. Он медленно спустился вниз на землю и с любопытством осмотрелся вокруг.
+Он прилетел в деревню, но перепуганные жители стали бросать в него камни. Дракон не мог понять, почему они кричали в страхе.
+Он прилетел на кладбище и услышал лишь плач скорбящих людей. Дракон не мог понять их горестные речи.
+Он прилетел в яблоневые сады, но фермеры, потерявшие свои деревья, проклинали его. Дракон не мог понять, почему они кричали на него в гневе.
+Мир был слишком сложен для молодого дракона. Он ничего не мог понять, но он не сдавался.
+И вот однажды дракон услышал музыку, льющуюся из струн Небесной лиры, любимой лиры Анемо Архонта. Очарованный его музыкой и стихами, дракон ветра приземлился рядом с бардом, которому нет равных ни на небесах, ни под ними.
+Люди очень испугались, ибо могущественные элементальные драконы и правящие землями Архонты не переносили вида друг друга.
+- Узрите его красоту и великодушие! - сказал бард ветров.
+- Но мы не знаем, о чём он думает! - сказали люди.
+Музыка и стихи одинаково завораживали как драконов, так и людей. Мечтавший быть понятым людьми, дракон решил остаться с бардом, чтобы изучить человеческую речь и искусство поэзии.
+[...]
+Будущие поколения поклонялись ему как одному из Четырёх ветров, хранивших Мондштадт.
+
+«Древнее королевство встретило чёрный закат, светлая жемчужина потеряла свой блеск.
+Белый шёлк потерял цвет, а золото больше не сверкало».
+Так началась другая история. Она произошла в затерянном королевстве Каэнри’ах.
+Династия Чёрного солнца пала, и беда распространилась по всему королевству. Алхимик по имени Золото, развращённый собственной жадностью и амбициями, создал армию теневых монстров. Дурин, чёрный змее-дракон, поднялся из моря, бросив свою тень на Мондштадт. В этот момент у Рыцаря Львиного клыка не было преемника и рыцари Фавония не могли поднять соколиное знамя.
+Беспрерывные молитвы взывали к барду ветров - Архонту, хранящему Мондштадт. Струны Небесной лиры запели вновь, направив дракона ветра на помощь народу.
+Будучи последней надеждой и обороной Мондштадта, дракон ветра бился со змее-драконом на смерть среди бушующих ураганов.
+В конце концов дракон ветра одержал верх. Он разорвал глотку змее-дракона, хлебнув его ядовитой крови. Кровь злого дракона была словно искажённое золото, она обладала силой разрушать горы и отравлять землю.
+Дракон ветра защитил Мондштадт ценой своей жизни, но единственного он желал - быть понятым людьми. И вот он погрузился в глубокий сон.
+Небесная лира заиграла печальную мелодию...
+«Как проснёшься ты из глубокого сна, расправь крылья свои и живи свободно! Драконы рождены, чтобы парить в небесах! Все существа, что живут на земле, постигнут твою красоту...»
+
+Если человек прожил свою жизнь достойно, после смерти он возвращается бабочкой в наш мир. Те же люди, чью душу переполнял гнев и порок, вернутся в наш мир слаймами. Но лишь ничтожная часть жизни, рождённой стихией, может воплотиться в опасных монстров. Элементальные драконы являются редчайшими стихийными существами, но обладают силой, равной богам.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book210_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book210_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a386d5c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book210_RU.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+Истории бабушки Амэ
+
+Выйдя из дома Осэн, я повернул налево, а затем направо по извилистой аллее и подошёл к дому бабушки Амэ.
+В скромном, но изящном внутреннем дворике смолкли даже цикады. Слышалось только журчание воды в суйкинкуцу, да ритмичные удары сиси-одоси.
+Давным-давно, в горах и лесах, где ёкаи могли вести беззаботную жизнь, жила-была одна женщина, которая могла превращать туман в дождь. Она была хорошим другом тануки и кицунэ.
+Естественно, мы, ёкаи, сильно отличаемся от смертных. Мы не забиваем себе головы лишними сложностями и статусами. Но в горах, окутанных туманом и дождём, тихая Амэ-онна всегда была любима и уважаема.
+Но однажды Наруками подчинила себе этот край. Для смертных наступили хорошие времена, а ёкаи либо жили в уединении, либо подвергались гонениям... Именно тогда бабушка Амэ переехала на улочку Токи. Кицунэ из Великого храма Наруками, госпожа Гудзи, подарила ей этот дом в знак своего доброго отношения.
+Из-за чего же госпожа Гудзи начала заботиться о бабушке Амэ? Очень интересно...
+
+Остановившись во дворике, я наблюдал, как серп луны покачивается в пруду, когда её голос мягко прозвенел в прохладном ночном воздухе.
+
+«Прошу прощения, что заставила ждать так долго».
+Когда я обернулся, то увидел Амэ-онну, стоявшую у двери. Она была залита бледным лунным светом, её длинное белое платье сияло, но её молодая и стройная фигура источала грусть ушедшей эпохи.
+
+Я опустил глаза и поспешно передал плащ, который дала мне Осэн, не смея встречаться взглядом с бледно-серыми глазами.
+Среди смертных ходят слухи, что глаза Амэ-онны мраморного серо-белого оттенка, как у утопленника. Те, кто осмелится взглянуть прямо в эти грустные глаза, навсегда затеряются в дожде и тумане.
+Конечно, это всего лишь глупая легенда, но среди ёкаев и в самом деле бытовало правило «не смотреть в глаза Амэ-онне».
+
+«Спасибо». -
+Голос бабушки Амэ как всегда был таким же мягким и нежным, как утренняя роса в тумане.
+
+Она не пригласила меня войти и не рассказала историю.
+Только вручила деревянную шкатулку, но больше мне и не было ничего нужно.
+Ещё светила яркая луна, когда я тихо покинул дворик.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book211_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book211_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba2209c93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book211_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+История о Гонбэе
+
+Гонбэю было 76 лет, и он был единственным смертным, живущим на улочке Токи.
+Он был фермером, самураем и ремесленником.
+Шкатулка в моих руках была сделана им, её гладкая чёрная лакированная поверхность была инкрустирована переливчатым перламутром. Этому ремеслу он научился у рыбаков острова Ватацуми.
+
+«Спасибо». -
+Старик передо мной низко склонил голову.
+Хоть про себя я и думал, что именно так смертные и должны относиться к ёкаям, всё же я почувствовал к нему укол жалости.
+
+Гонбэй утверждает, что, вопреки известной легенде, когда-то он был близким другом Амэ-онны, блуждающей среди гор и лесов.
+Гонбэй, который в то время был ещё подростком, пытался вызвать дождь на пострадавших от засухи полях. Он внял словам старейшины деревни и отправился в горы, чтобы обратиться за помощью к Амэ-онне.
+В то время бабушка Амэ уже была немолода и остро ощущала многие перемены в мире. Но обитатели гор и лесов всегда чище и наивнее смертных.
+
+Что же случилось потом? Молодой Гонбэй совершил ужасную ошибку, обманув обитателей гор и морей. Хотя по сей день он всё ещё настаивает на том, что обманул ради спасения своей деревни.
+
+Тот год выдался действительно на редкость урожайным благодаря обильным дождям.
+После этого Гонбэй, которому было очень стыдно, избегал гор и лесов и надолго поселился в городе.
+
+«Мне очень жаль», - стареющий смертный опустил голову, но не принял шкатулку.
+Я покинул его дом до того, как лунный свет скрылся за тёмными тучами.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book212_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book212_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..56afaca0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book212_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Антракт
+
+Говорят, что в прошлом, когда хрупкие и недолговечные смертные ещё не пересекли море и не добрались до этих земель, Инадзума была страной тануки.
+Рождённые ленивыми и беззаботными, тануки никогда не беспокоятся о завтрашнем дне и не лелеют былые горести. В те времена земли Инадзумы были для тануки уютным раем, а каждый день - шумным праздником.
+
+По крайней мере, так всегда говорили старейшины тануки.
+
+Позже из-за моря приплыли кицунэ и начали с тануки войну, которая продлилась много поколений. Лишь когда обе стороны понесли тяжёлые потери, начались мирные переговоры. Тануки до сих пор упрямятся и не признают поражения, но факт остаётся фактом - они вынуждены были уступить кицунэ огромную Громовую сакуру.
+
+Но кицунэ не менее хитры и искусны в перевоплощениях. Говорят, что во время великой войны между кицунэ и тануки из-за постоянных подмен и превращений многие несчастные души совершенно запутались и больше не могли вспомнить, кто они и на чьей стороне.
+
+От таких сбитых с толку ёкаев стали рождаться смертные.
+
+Я бродил по извилистым улочкам и переулкам, пересказывая давние истории тануки.
+Но нигде не нашлось ни одного открытого ресторана.
+
+Кажется, настало время вернуться.
+С этой мыслью я остановился и потянулся перед киоском с собой дяди Кицунэ.
+
+Как раз в этот момент сзади донёсся знакомый запах...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book213_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book213_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2445073ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book213_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Акт V: Сцена III
+Дзюсабуро командует самураями, ведущими ожесточённую битву с ворами...
+...Атака под командованием Дзюсабуро сметает воров, и те рассыпаются, кто куда.
+Реплика:
+«Кюдзо: "Скорей, Дзюсабуро! Воры сейчас от нас скроются!"»
+«Дзюсабуро: "Они так просто не отдадут Танико. Смотри в оба!"»
+...После победы над ворами Дзюсабуро рассеянно оглядывается и выкрикивает:
+Реплика:
+«Дзюсабуро: "Воры! Где воры?"»
+«Кюдзо: "Их разбили"».
+Дзюсабуро стоит на месте, оглядываясь, а затем разражается плачем.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book214_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book214_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7db390f41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book214_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Великое счастье ——
+День, чтобы вернуть всё потерянное.
+Хороший ответ на что-то, что, казалось, прошло незамеченным.
+Шанс помириться со старым другом, с которым были в ссоре.
+Ненароком вспомнить что-то давно забытое.
+Ничто в этом мире не уходит безвозвратно.
+Сегодня день, чтобы вернуть всё потерянное.
+
+Ваш счастливый предмет дня: прыгающий оникабуто.
+Оникабуто - это маленькие миролюбивые существа, избегающие конфликтов.
+Эти поиски мира наверняка принесут вам счастье.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book215_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book215_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e4703e82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book215_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Великое счастье ——
+Сегодня ветер усилится, и вы добьётесь успехов во всех своих начинаниях.
+Окружающие люди будут в прекрасном настроении, не возникнет никаких конфликтов.
+Вы попробуете деликатесы, о которых всегда мечтали, но не могли съесть.
+И в работе, и в путешествиях всё будет идти гладко.
+Воспользуйтесь моментом, чтобы двигаться вперёд...
+
+Ваш счастливый предмет дня: буйная трава наку.
+Многие не знают, что трава наку может предсказывать грозы.
+Она стремится к благосклонности Электро Архонта, а потому растёт только на островах Инадзумы.
+Говорят, что ощущение покалывания, возникающее при её сборе, похоже на ощущение при везении.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book216_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book216_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8d7fbb46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book216_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Растущее счастье ——
+Дни, когда стоит облачная погода, улучшают расположение духа.
+Работа идёт гладко, и даже во время дневного сна в голову приходят хорошие идеи.
+Неожиданно вы найдёте новые темы для разговора со старыми друзьями...
+—— Каждый день наполнен радостью и весельем ——
+
+Ваш счастливый предмет дня: яркая фиалковая дыня.
+Людям часто нравится, когда внешность совпадает с внутренним содержанием.
+Однако под яркой внешней оболочкой фиалковой дыни скрывается скромная и сладкая начинка.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book217_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book217_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d17cf714
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book217_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Счастье ——
+Совершенно обычный день. Рутина, привычная как для тела, так и для разума.
+Вы найдёте замену давно потерянной вещи, и это вас обрадует.
+У вас наладятся отношения со знакомыми, возможно, вы даже станете друзьями.
+—— Даже самый обычный день может стать драгоценным воспоминанием ——
+
+Ваш счастливый предмет дня: сияющее кристальное ядро.
+Кристальные бабочки - крошечные формы жизни, рождённые из скоплений элементальной энергии.
+А элементы - это благословение, обещанное людям этим миром.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book218_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book218_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d97c020f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book218_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Счастье ——
+День, в который не происходит ничего примечательного, но всё же вы чувствуете себя счастливо.
+Вы найдёте что-то давно утерянное в месте, которое даже не замечали.
+Еда будет казаться вкуснее, чем обычно, а виды - красивее, чем раньше.
+—— Мир полон новых и замечательных вещей ——
+
+Ваш счастливый предмет дня: тёплое яйцо.
+Яйца скрывают безграничные возможности, это семена будущего.
+Подумайте, что представляет собой мир внутри яйца:
+это место, наполненное неизвестными и будоражащими вещами.
+Только будьте с яйцом аккуратнее.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book219_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book219_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d471afc00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book219_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Будущее счастье ——
+Атмосферное давление довольно низкое, что заставляет задумываться о далёком прошлом.
+На вас нахлынут воспоминания о давно прошедшей юности и потерянных друзьях.
+Они заставят вас испытывать ностальгию и грусть.
+—— Хорошо иногда вспоминать прошлое. Пусть это поможет вам успокоиться и взглянуть в будущее ——
+
+Ваш счастливый предмет дня: освежающая мята.
+Везде, где есть растительность, есть мята.
+Можно сказать, что мята - самая живучая форма жизни в мире.
+Говорят, что она растёт даже на вершине Драконьего хребта в Мондштадте.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book21_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book21_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..16de88985
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book21_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+В старых легендах говорится, что у всех зверей на земле были свои королевства.
+Тогда на месте Мондштадта был обычный лес, где резвились дикие кабаны.
+Это было их королевством, в котором они все счастливо жили под властью короля-кабана.
+У короля была прелестная дочь. Во всём королевстве её рыльце было самым красивым, клыки - самыми белыми, а мех - самым гладким.
+Красавица-принцесса каждый день раздавала своим подданным самые сладкие и сочные фрукты.
+Сладкая малина, хрустящие яблоки, ароматные грибы - всем принцесса сначала делилась с товарищами.
+Все кабаны королевства обожали короля и принцессу и каждый день прославляли их:
+- Хрю-хрю! Да здравствует наш король! Пока он нами правит, мы никогда не будем голодать!
+- Хрю-хрю! Да здравствует Архонт ветра! Он подарил нашему королю такую добрую красавицу-дочь!
+
+В уголке страницы крошечным почерком написано: «Папа! Если я ни буду есть конфеты кафдую ночь и буду малица кафдый день, то я стану кабаном? Я хачю быть кабаном, патамушта ани такие вкусные».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book220_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book220_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5470f43df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book220_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Будущее счастье ——
+Спокойный и безмятежный день. Сегодня ничто вас не огорчит.
+Прекрасная возможность встретится с друзьями, с которыми давно не виделись, чтобы хорошенько повеселиться.
+Во время еды вы ощутите вкус из прошлого, который впервые попробовали давным-давно.
+—— Берегите людей и вещи, окружающие вас ——
+
+Ваш счастливый предмет дня: покалывающий Электро кристалл.
+Электро кристаллы содержат безграничную энергию.
+Найдите способ направить её, и сможете добиться больших успехов.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book221_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book221_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3de160f99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book221_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Несчастье ——
+Похоже, сегодня пойдёт дождь. Вы можете столкнуться с неприятностями.
+Вам могут не выразить должную благодарность, или официант принесёт не то блюдо.
+Ничего страшного, но всё же вы довольно раздражительны.
+—— Иногда такие дни случаются ——
+
+Ваш счастливый предмет дня: дрейфующая морская водоросль.
+Морская водоросль - нежное, но живучее растение,
+и отказывается меняться даже в суровой солёной воде.
+Даже во время невзгод не забывайте о мягкости характера.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book222_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book222_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8f486506
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book222_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Несчастье ——
+Следите за драгоценными вещами, которые могут потеряться.
+Не забудьте отдохнуть, если плохо себя чувствуете.
+Прежде чем принять решение, дважды подумайте.
+
+Ваш счастливый предмет дня: заиндевелый туманный цветок.
+Туманный цветок испускает холод неприступности.
+Но иногда этот холод способен успокаивать сердце и разум.
+Делайте правильные выводы и действуйте мудро.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book223_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book223_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..97f6d7509
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book223_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book224_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book224_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1d72db77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book224_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Полярный они - огненный клинок Мурису
+В последнее время глупые шпионы рыскают по подземным туннелям под Инадзумой.
+Это заговор, призванный разрушить мир в городе и создать угрозу для земель Её превосходительства.
+Говорят, что это Мурису.
+
+Расправьтесь с врагами и преступниками.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book225_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book225_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..32b540062
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book225_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Нечестивый вор Мышка Маки
+Знаменитый вор терроризирует Приливную равнину у стана Кудзё.
+Муси Маки часто слоняется вокруг указанного места, похищая ресурсы у армии сёгуна.
+О провинившихся в незначительных кражах делают запись, а за серьёзные нарушения сажают в тюрьму.
+
+С помощью своего боевого мастерства и уловок Макита Умио по прозвищу Мышка неоднократно избегал ареста.
+
+Расправьтесь с врагами и преступниками.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book226_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book226_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6cc3fc92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book226_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Сбор единомышленников
+В ближайшее время злоумышленники встретятся в подземных туннелях под Инадзумой.
+Предположительное время их встречи - между полуночью и рассветом.
+В этой встрече участвуют две стороны. Одна состоит из предателей-военных которые воруют армейские припасы, чтобы набить собственные карманы.
+Другая сторона - сотрудничающие с ними воры и контрабандисты.
+
+Отправьте Сюмацубан по следу предателей и преступников.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book227_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book227_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..66d891e83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book227_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Завершение тридцатилетнего дела - Кин, убийца демона
+Недавно наконец обнаружились следы семьи преступника, ответственного за убийство в Каннадзуке 30 лет назад.
+Мацудайра Киндзиро по прозвищу «Кин, убийца демона» и его сообщники были замечены на острове Ясиори.
+Перейдите в отмеченную точку и всё разузнайте.
+Если Кин, убийца демона там...
+
+Отправьте Сюмацубан по следу предателей и преступников.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book228_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book228_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7df7c4ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book228_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Воровская судьба
+Исследуйте странные знаки в отмеченном месте.
+
+Расправьтесь с врагами и преступниками.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book229_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book229_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..546ff66d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book229_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Великое счастье ——
+Облака рассеялись, обнажив на небе луну. Любой, кто вытянет это счастье, будет удачлив.
+Если в сердце твоём будет ясность, всё, чего ты пожелаешь, исполнится.
+Сегодня для вас удачный день. Не важно, хотите вы что-нибудь сделать или с кем-нибудь повидаться.
+Сейчас самое время действовать.
+
+Ваш счастливый предмет дня: вечно горящая тычинка пылающего цветка.
+Жар пылающего цветка происходит от его горящего сердца.
+Всё будет складываться хорошо, потому что у себя в сердце вы чётко видите путь.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book22_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book22_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7323307e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book22_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+К северу от кабаньего леса была мёрзлая тундра.
+Эти земли были покрыты снегом, потому что игривый Барбатос ещё не добрался до них.
+Звери, зашедшие сюда рисковали отморозить себе лапы и копыта.
+- Холодно, так холодно! - кричали они. - У меня когти вот-вот отвалятся!
+Даже самый храбрый и сильный кабаний король не мог устоять перед ледяной тундрой.
+- Хрю-хрю! Я себе так пятак отморожу! Он уже весь синий!
+И жил в тех землях только один волчонок...
+
+Внизу страницы под текстом написано детским почерком: «Папа, а пачиму у волка когти не атвалились?»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book230_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book230_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..01f7ebba9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book230_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Великое счастье ——
+Ни один предмет не способен устоять против остроты вашего клинка. Когда вы достаёте клинок из ножен, его отблески падают на других.
+Сегодня вы убьёте добычу одной стрелой и ослабите стража одним ударом.
+Если у вас нет цели, попробуйте оглянуться вокруг, и, возможно, вас будет ждать сюрприз.
+Также не забудьте поделиться счастьем с вашими неудачливыми товарищами.
+
+Ваш счастливый предмет дня: редкий конский хвост.
+Конский хвост растёт на поле тростника, однако он гораздо выше.
+Он прекрасно подойдёт вам, ведь вы, не скрываясь, гордо стоите в этом мире.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book231_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book231_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f28c143e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book231_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Растущее счастье ——
+Меч, который точили десять лет, будет сверкать ярче всех.
+Ваше несчастье ушло. Это самое дно, так что вам, кроме как вверх, двигаться некуда.
+Вы много лет усердно тренировались, никому не показывая своего мастерства.
+Сегодня идеальная возможность наконец показать себя.
+Если столкнётесь с препятствиями, не теряйте самообладания.
+Обнажайте меч и сражайтесь, как велит вам сердце.
+
+Ваш счастливый предмет дня: созревший морской гриб.
+Крошечное и слабое насекомое морского гриба должно пережить долгие годы лишений, пока не станет взрослым морским грибом.
+Люди, стремящиеся вперёд к своим целям, наверняка увидят плоды своего труда.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book232_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book232_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f01a085c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book232_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Счастье ——
+Иссохшее дерево вновь встретит весну, ведь многое в мире возвращается к жизни.
+Столкнувшись со сложными обстоятельствами, вы найдёте решение.
+Когда вы будете колебаться, кто-то протянет вам руку помощи.
+Наведите порядок в мыслях - и в доме.
+Возможно, вы найдёте неожиданное счастье.
+
+Ваш счастливый предмет дня: растущие побеги бамбука.
+Побеги бамбука обладают безграничным потенциалом.
+Никто не знает, до какой высоты способны вырасти побеги бамбука.
+Когда смотришь на них, невольно надеешься на лучшее.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book233_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book233_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..08cd503fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book233_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Будущее счастье ——
+Облака висят низко в небе и продолжают сгущаться.
+Кто знает, когда именно с неба внезапно обрушится гроза.
+Но в конце грозы на небе возникнет радуга.
+Держась старых привычек, вы никогда не достигнете, чего хотите.
+
+Ваш счастливый предмет дня: упавшая сосновая шишка.
+Не из всех сосновых шишек вырастают большие деревья.
+Для роста требуется подходящее окружение, а ещё - немного удачи.
+Так что не слишком переживайте и терпеливо ждите радуги.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book234_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book234_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..37ff5412a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book234_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Будущее счастье ——
+Облака наполовину скрыли луну, и туман сгущается.
+Посмотрите вверх - и увидите облака, взгляните вниз - увидите туман.
+Настанет миг, когда всё станет ясно, даже если сейчас дорога кажется непонятной.
+Почему бы не воспользоваться этой возможностью, чтобы усовершенствовать себя, и не подождать, пока развеются облака.
+
+Ваш счастливый предмет дня: светящееся брюшко.
+Светящееся брюшко едва испускает чуть слабый свет.
+Хотя по сравнению с другими огоньками оно и выглядит тусклым, его достаточно, чтобы осветить дорогу впереди.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book235_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book235_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..39720bc29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book235_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+—— Большое несчастье ——
+Если день напролёт ощущать внутри пустоту, это может привести к глубокому чувству бессилия.
+Многие вещи разрешить так и не удастся. Зацикленность на проблемах может привести к болезни.
+Не падайте духом из-за того, что всё идёт не так.
+Переживите эти сложные времена и достигнете чего-то значительного.
+
+Ваш счастливый предмет дня: изогнутый хвост ящерицы
+Столкнувшись с опасностью, ящерица ради спасения жертвует хвостом.
+Если вы сталкиваетесь с эмоциями, в которых не можете разобраться, лучше всего выбросить их из своей жизни.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book236_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book236_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..45c07687c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book236_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+...конец... Фатуи... заговор против...
+...расшифровка палочки, секретный код...
+...первая половина - посреди туманной ночи...
+...не верь...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book237_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book237_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c447e321
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book237_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Текст письма:
+Прости, что нежданно-негаданно пишу это письмо.
+Надеюсь, оно тебя не потревожило.
+Мне впервые доводится приглашать чужака из другой страны письмом.
+Но думаю, познакомились мы неслучайно.
+Итак...
+Сегодня на небе будет тонкий серп луны, и я надеюсь, что мы встретимся.
+
+По поводу слуг не беспокойся. Я найду способ их обойти.
+Надеюсь, ты придёшь.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book238_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book238_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9f354aa6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book238_RU.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Пролог
+
+В памяти всегда лучше всего сохраняются моменты приобретения и потери.
+
+В этой истории, по правде говоря, не случилось ничего сверхъестественного.
+
+Той ночью мне случилось пить, убивая время, в ресторане «Призрачная беседка», как неожиданно мне повстречалась старая подруга, с которой мы не виделись сто лет.
+
+- Эй, и кто это тут в таком хорошем настроении, но пьёт почему-то в одиночестве?
+
+На эти её слова у меня уже был готов ответ:
+- Отличный напиток найти непросто. Иногда приходится просто терпеливо ждать.
+
+- С тобой, как и раньше, со скуки повеситься можно...
+Она стала главным редактором и в целом неплохо устроилась. А сейчас она, похоже, была не прочь выпить: в руке она элегантно держала небольшой стаканчик.
+«Как насчёт немного подработать? Тебе все равно сейчас нечем заняться.
+
+Выпивка сегодня за мой счёт».
+И она, смеясь, повторяет это три или четыре раза.
+
+- С возвращением.
+Несколько лепестков Священной сакуры кружатся на ветру в ночи и опускаются к ней в чашку, вызвав рябь, которая всколыхнула отражение луны.
+Внутри меня поднялось знакомое чувство, и рот мой сам собой пробормотал эти неловкие слова.
+
+- Ты пьяна.
+Ей явно неприятно было это слышать, и она продолжила твёрдым и серьёзным голосом.
+Быстро поставив чашку, она вздохнула:
+- Когда она ушла, я ещё даже не родилась.
+
+Мне тогда не было и двадцати.
+
+- Вряд ли кому-нибудь, кроме тебя, под силу передать истории, которые она когда-то рассказывала.
+
+И вот так снова началась моя писательская работа для издательского дома Яэ.
+Мои верные читатели, прошу вас, не считайте это эгоистичным обещанием прекратить писать.
+Мне нужно подготовиться к замечательным напиткам, на которые скоро начнутся скидки, а также расплатиться за выпивку, которую главный редактор так щедро мне покупала.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book239_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book239_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f1357000
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book239_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Прошу простить мне моё многословие. Но прежде чем начинать историю, не обойтись без предисловий.
+Что такое «Новые хроники шести кицунэ»?
+Как известно, когда есть что-то новое, то наверняка есть и что-то старое. Этот том - немного изменённая версия популярной «Хроник шести кицунэ» Уракусай, увидевшая свет пять столетий назад. Моё мастерство писателя имеет свои ограничения, но я надеюсь, что господину Уракусай и всем остальным мой труд придётся по душе.
+О господине Уракусай следует сказать, что он снискал себе славу, когда мне ещё было очень мало лет. Он очень интересовался литературой и искусством чайных церемоний. В племени кицунэ считали, что он обладает величайшей элегантностью и прекрасным телосложением.
+К сожалению, около пятисот лет назад господин Уракусай совершил серьёзную ошибку и с тех пор носил на плечах тяжкий груз вины.
+
+Но довольно отступлений. Первая сцена «Новых хроник шести кицунэ» начинается на вершине Ёго.
+Легенда гласит, что когда жила великая кицунэ Белый дракон, у неё было шесть учениц. Их заклинания были могущественны и разнообразны. В обязанности учениц входило помогать Белому дракону в управлении храмом и защищать Ёго.
+
+Старшей из шести была Итару Чёрная Лиса. Хоть она и была девушкой, она была мускулистой и широкоплечей. Итару совершенно не умела держать себя в руках. Однажды она напилась, принялась буянить в главном храме святилища и опрокинула синтай сёгуна. Белый Дракон была в ярости и изгнала Итару с горы, чтобы та подумала над своим поведением.
+Однако Чёрная Лиса Итару сама была не прочь покинуть гору и совершенно забыла о предостережениях Белого Дракона. Она находит бутылку крепкого пойла и идёт прямиком в деревню в поисках приключений.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book23_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book23_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..50b9c4d87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book23_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Волчонок был беззаботным ребёнком с ярко-голубыми глазами и гладким серым мехом.
+Когда он начинал злиться, то выглядел прямо как изображение волка перед собором Барбатоса.
+Но однажды во время охоты в лесу он встретил злого колдуна - белку Вубаку!
+В древних землях ни одно существо, ни демоны и ни драконы не были злее, чем Вубака! Он презирал всё хорошее и клялся превратить красоту в уродство, а свет - во тьму.
+Он увидал счастливого волчонка, и гнев закипел в нём! Он сказал про себя:
+- Пик! Пик! Я само зло! Я буду пронзать его сердце ледяным холодом, пока он не потеряет всю надежду!
+Сказав это, Вубака начал накладывать своё магическое проклятье на волчонка.
+Но безрассудный волчонок съел его без всяких объяснений!
+Вубака был так взбешён, что начал говорить самые вульгарные и оскорбительные слова, которые когда-либо знал! Волчонок почувствовал, как во рту у него кто-то разговаривает, и только тогда он понял, что совершил ошибку.
+- Аууу, простите, мистер белка. Я думал, вы съедобен!
+Волчонок хотел извиниться перед белкой, но когда его горло сжалось и расслабилось, белка с шумом упала ему на живот.
+
+К странице приклеен листок бумаги с важными указаниями: «Лили, вот почему ты должна внимательно смотреть, что кладёшь себе в рот, когда находишься на улице».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book240_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book240_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ce6ddda1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book240_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Итак, продолжаем с того места, на котором остановились. Чёрная Лиса Итару отправляется прямиком в деревню на поиски приключений. Там она встречает двух женщин в одеждах лесорубов, и у каждой - двухметровый одати, танто и вакидзаси. Короче, вооружены они до зубов.
+
+Издалека увидев, как к ним приближается высокая и тёмная фигура, шаги которой сотрясают землю и поднимают тучи пыли, женщины насторожились и, держа ладонь на рукояти меча, в один голос спросили:
+
+- Ты кто? Монстр?!
+
+Фигура ответила:
+
+- Ха-ха, да, разумеется!
+
+Нисколько не колеблясь, обе женщины молниеносно обнажают мечи, намереваясь убить Итару. Но, быстро отступив в сторону, чтобы уклониться от атак, высокий монстр хватает женщин за запястья. Итару сжимает запястья, и длинные одати падают наземь. Женщины пытаются выхватить вакидзаси, но тоже слишком поздно. Итару уже ударила одну из них ладонью и поставила на неё ногу, чтобы женщина не могла подняться. Другую она хватает сзади за воротник.
+
+- Близнецы они из Токаку? Похоже, вы обе так и не извлекли урока из трёпки, которую я задала вам в прошлом году за то, что докучали крестьянам!
+
+Услышав это, две разбойницы впадают в панику и молят о пощаде. Чёрная Лиса Итару швыряет их на землю и говорит:
+
+- Ну что ж, теперь, когда Белый Дракон изгнала меня, я монстр без хозяина. Почему бы вам двоим не пойти со мной, чтобы помогать людям в нужде. Будет весело!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book241_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book241_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..353371a91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book241_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Итак, мы продолжаем. Чёрная Лиса Итару сумела укротить двух разбойниц - близнецов они из Токаку - и они вместе отправились помогать слабым.
+
+Отдыхая втроём в деревне Конда, они встречают мать и дочь.
+Заведя беседу, они узнают, что мать зовут Юзан, а дочь - Юи. Обе они музыканты с далёкого острова Сэйрай, приехавшие в Инадзуму на праздник. Однако их обманул продавец фиалковых дынь. Предложив им как бы по доброте душевной попробовать несколько дынь, чтобы утолить жажду, продавец фиалковых дынь вынудил их купить фрукты по безумно высокой цене. Но странствующие музыканты - люди небогатые, а деньги, отложенные на обратную дорогу, тратить нельзя...
+Близнецы они из Токаку известны своим вспыльчивым характером. Услышав эту историю, они заскрежетали зубами и решили преподать нечестному продавцу урок, разрубив его на миллион маленьких кусочков. Но Чёрная Лиса Итару придумала другую месть и остановила сестёр:
+
+- Довольно, я всё поняла.
+
+После чего она принимается успокаивать мать и дочь:
+
+- Вам двоим беспокоиться не о чем. Я поговорю с ними и позабочусь об этом деле.
+
+После чего Итару идёт на поиски нечестного торговца.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book242_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book242_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed4993bad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book242_RU.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+Продолжаем с того места, где остановились. Чёрная Лиса Итару отправляется на поиски нечестного торговца, чтобы поговорить с ним.
+
+Торговец фиалковыми дынями Додзаэмон когда-то был самураем. В Инадзуме он не мог найти применения своему искусству владения мечом и поэтому стал торговцем. Впоследствии он научился приёмам вымогательства, запугивания и «умным» способам ведения дел. Связываться с ним никто не осмеливался, и постепенно он стал в деревне влиятельной фигурой.
+
+В тот самый день Додзаэмон отдыхает у себя возле лавки, когда над ним внезапно вырастает огромная тень:
+
+- Эй! Я хочу купить дыню!
+
+Додзаэмон оценивает взглядом мускулистого, тёмного и неприветливого покупателя и наконец до него доходит, что перед ним женщина!
+
+- Сколько ты хочешь?
+
+Она бросает взгляд на вакидзаси и пропускает вопрос мимо ушей:
+
+- Хороший меч. У тебя хороший меч.
+
+- Ты права. Я из семьи воинов. Этот меч - единственное, что я ношу из своего ценного наследства.
+
+Додзаэмон поддержал разговор.
+
+- Жаль, что сейчас им режут дыни.
+
+Такое замечание должно спровоцировать Додзаэмона. И ему оно явно не пришлось по душе:
+
+- Ты пришла купить дыни? К чему все эти разговоры?
+
+- Я... Да, я...
+
+Итару улыбается Додзаэмону, как бы извиняясь.
+
+- Порежь мне фиалковую дыню. Да, и будь добр, без шкурок.
+
+Додзаэмон выглядит смущённым, но не собирается отказывать в просьбе. Он нарезает долек дынь на десять фунтов и кладёт их на весы.
+
+- А почему это у тебя весы завалены набок?
+
+После этих слов Додзаэмон хватается за меч.
+
+- Похоже, у этих весов есть собственный характер!
+
+- У меня складывается впечатление, что ты явилась сюда, чтобы позабавиться. Почему бы тебе сперва не расплатиться? И тогда мы сможем продолжить.
+
+Додзаэмон больше не в силах сдерживать гнев и вступает в препирательства.
+
+- Эй, я вовсе не против сначала расплатиться. Я просто боюсь, что ты не сумеешь принять мою плату.
+
+- Если ты готова заплатить, то уж плату я как-нибудь приму!
+
+- Правда?!
+
+- Разумеется!
+
+Итару резко вскрикивает: «Держи!» и бросает сумку, полную моры, прямо Додзаэмону в лицо. Тот не успевает среагировать, принимает на себя всю мощь броска, падает на спину и роняет свой драгоценный вакидзаси. Его нос приплюснут от удара сумкой с морой.
+
+Итару подходит и ставит ногу нечестному торговцу на грудь. Не говоря ни слова, она отвешивает ему тяжелый удар кулаком. У Додзаэмона перед глазами мелькают звёздочки, но он всё равно пытается встать на ноги. Однако стоит ему нащупать ладонью свой вакидзаси, как Итару замечает это, и следует ещё один оглушительный удар - такой мощный, что на макушке Додзаэмона показывается пара ушей тануки. Додзаэмон начинает молить о пощаде.
+
+Видя перед собой эту картину, Итару разражается хохотом. Нечестный торговец оказывается мерзким замаскированным тануки!
+
+В конце концов похищенный вакидзаси конфискован, всё украденное богатство разделено между жителями деревни, а остаток получают нуждающиеся мать и дочь. Итару сохраняет бакэ-дануки жизнь и продолжает свой путь.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book243_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book243_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc3ce9fbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book243_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+На месте Сангономии когда-то была морская бездна, пока не пришёл гигантский змей и своими кругообразными движениями не превратил коралл в остров. Поэтому жители Сангономии назвали свой остров Ватацуми, что означает «бог моря», ибо гигантский змей был их богом.
+Жители Ватацуми называют себя морским народом и поклоняются гигантскому змею как Оробаси но микото. Святилище на острове Ватацуми - это правительственная резиденция, а комиссия сёгуна не имеет здесь власти. Все дела ведутся жрицами, главная жрица, или Божественная Жрица, отвечает и за правительственные дела, и за дела святилища.
+Во времена Войны Архонтов сёгун Райдэн подчинила себе всю Инадзуму, все склонились перед ней в страхе и благоговении, радуясь за свою участь, иначе они рисковали быть уничтоженными. Никто больше не жаждал того, на что не имел права. Гигантский змей, Оробаси но микото, всегда оставался на западе и уважал границу между собой и Наруками, так они жили в мире. Но потом он внезапно пересёк границу и без предупреждения вторгся на восток.
+Война была жестокой и принесла много страданий. Обе стороны сражались на острове, который сейчас называется Ясиори, и понесли много потерь. Любимый генерал сёгуна тэнгу Сасаюри тоже оказался в числе погибших. Наконец Огосё убила гигантского змея, и останки его и поныне лежат на острове Ясиори.
+После этого Сангономия отправила послов объявить о капитуляции, с тех пор они признают сёгуна Инадзумы верховным и законным правителем.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book244_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book244_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4f566244
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book244_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Предисловие
+
+Благодаря новой программе найма писателей и прекрасно проведённому конкурсу «Потрясающий роман» многие местные и приезжие писатели-новички смогли представить свои замечательные работы. Хотим выразить особую благодарность писателям всего мира за поддержку индустрии лёгких романов Инадзумы, а также за милость и щедрость господина Хийраги Синсукэ из комиссии Кандзё. Именно с вашей помощью эти прекрасные литературные произведения получили сегодня шанс предстать перед читателями Инадзумы.
+
+Как вам всем известно, до указа Сакоку по землям Инадзумы скиталось множество превосходных самураев. Одного из них звали Хамаваран. Это блестящий мечник, уроженец далёкой страны Сумеру. Истории о том, как он помогал нуждающимся и боролся со злом в Королевстве Света, впоследствии померкли перед событиями эры процветания при правлении её превосходительства Огосё. Но с помощью новой восходящей звезды литературы, моей подруги Пурсины...
+
+Что ж, довольно слов. Надеемся, читатели не откажут себе в удовольствии и при желании окунутся в атмосферу «Войн Хамаварана».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book245_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book245_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae4bc8b9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book245_RU.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+«По сравнению с грозами на море, поздно окончить учёбу, кажется, сопряжено с более сильной тревогой...»
+Такие мысли занимали Хамаварана во время его долгого морского путешествия в Инадзуму...
+
+«Ты думаешь о том, что не сумеешь закончить учёбу в срок, если не допишешь дипломную работу, правда же?»
+В каюту доносится знакомый голос.
+
+- Заткнись! И кто ты вообще?!
+- Хм-м-м... Неужели так уж важно, кто я?
+
+- Думаю, всё верно, это не так важно...
+- Эй...
+
+...
+
+И вот так препирательство двух голосов продолжается посреди бури, сотрясающей море. Беспокойство по поводу шторма и страхи о неоконченной научной работе внезапно становятся далёкими и неважными.
+
+Однако... после постановки корабля в док голос, который с ним спорил, больше не возвращался.
+
+«Возможно, это просто призрак жертвы кораблекрушения...»
+Сказал Хамаваран про себя.
+
+Призраки всего лишь воспоминания артерий земли о погибших. Это не более чем явление резонанса между настоящим и прошлым. И хотя довольно странно наблюдать это явление на море, но совсем уж нелогичным назвать его нельзя.
+
+- Кого это ты называешь призраком?!
+Не успевает Хамаваран найти для себя приемлемое объяснение и взять багаж, как знакомый голос возвращается и снова орёт ему на ухо.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book246_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book246_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e8968fca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book246_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+- Так ты и правда призрак?
+- Нет! Я ещё даже не умерла!
+- Но и живой ты тоже никогда не была?
+- Э-э-э... Пожалуй...
+Говорливая молодая девушка, которая утверждает, что она сикигами, уплетает данго так жадно, что Хамаваран беспокоится, как бы она не поперхнулась.
+
+- Если бы мне пришлось объяснять, то меня скорее всё же можно назвать призраком.
+- Так значит, ты всё-таки призрак...
+- Не такой, которого ты имеешь в виду!
+После ещё одного раунда препирательств Хамаваран наконец понял, что она - нечто, напоминающее призрачную охрану Сумеру.
+Что при подписании договора вашим настоящим именем, что при последующем применении их под вашим настоящим именем таинственные заклинания мира по сути своей одинаковы. Опять же, может быть, здесь проявляется величайший страх человечества - что тебя будут контролировать.
+
+Пока его мысли так блуждают, Хамаваран вновь сожалеет о том, что изучал малопопулярную морскую биологию, а не мистические искусства.
+Мне приходится не только плыть из Инадзумы в какую-то даль, но и вести безумные споры...
+Хотя, возможно, встретить эту говорливую попутчицу было для меня удачным поворотом судьбы...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book247_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book247_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b702c348
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book247_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+- Ну и чем хорошим это закончилось бы для всех, если бы амбиции господина Сэра реализовались?
+Военный секретарь Фарангис смотрит на море звёзд за окном. Мерцание света галактики и свет звёзд на её лице и волосах медленно блуждают между завитками её причёски.
+Она не может удержаться, чтобы не предаться воспоминаниям о том, как впервые посмотрела на бескрайнее море звёзд через это самое окно. Но чувство благоговения, которое она когда-то испытала, воспроизвести она уже не может. Воспоминания о родине в сотнях световых лет отсюда давным-давно спутались и забылись.
+- Господин, простите меня, если говорю не к месту, но эта война длится уже слишком долго. Мы без конца путешествуем и ведём войну с бесчисленными созвездиями, с помощью различных приёмов и уловок истребили сотни живых существ, стали вице-королями и посланниками в многочисленных неизвестных созвездиях - и всё это, чтобы реализовать мечты господина Сэра. Но что принесли нам его идеи? Наши враги наводняют каждый уголок галактики, и с каждым днём их число растёт. Однажды они нас попросту сметут!
+- Идеи моего брата касательно империи вечны. Реализуя их, мы никогда не будем знать ни страха, ни недостатка сил. Меньшинство больше не будет диктовать большинству, как жить. Никто не будет считаться более важным, чем другой. Быть бесполезным и неспособным больше не будет преступлением. А что до врагов... Которые не в силах осознать его идеи, что ж... Их крах станет лишь естественным продолжением их судьбы.
+Принцесса Гопатха качает головой. Голос её мягкий, но холодный.
+Похоже, операции против партизан в этом созвездии не только забрали у неё руку и глаз. Перед Фарангес стояла уже не та весёлая девушка, которую она когда-то знала.
+- Я доверяю решению брата. Он не из тех, кто принимает решения, руководствуясь эгоистичными соображениями. Поэтому прошу тебя, не высказывай больше подобных противоречивых мыслей.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book248_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book248_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7acc11f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book248_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Даже армада военных кораблей класса «Язата» не смогла бы пробить брешь в такой массированной обороне.
+Повстанцы быстро приближаются к месту критической уязвимости звёздной крепости Анусарван - чуда архитектурной и инженерной мысли, которое спроектировала сама принцесса Гопатха. Но в глазах повстанцев крепость не прочнее яичной скорлупы, и генерал Гэлдафрид понятия не имеет, что происходит...
+Бастину ведёт лахтазский скоростной корабль запутанными вентиляционными каналами, уклоняясь от многочисленных люков, из которых исходит ядовитый газ и облака стихий, одновременно пытаясь сбросить с хвоста автоматических механочасовых, которые следуют за ним по пятам. Его глаза красные, в ушах гудит, а голова кружится от запредельных скоростей и резких поворотов.
+«У меня есть шанс».
+Так думает про себя Бастину, когда перед ним начинает показываться ядро системы питания двигателей.
+«Пора».
+Подумала про себя генерал Гэлдафрид, увидев на орбите планеты сферу света.
+А затем отдала приказ провести на планету неизбирательную атаку.
+Бастину нанёс по ядру крепости смертельный удар...
+
+«О, хотел бы я сейчас видеть обескураженное лицо принцессы Гопатхи...»
+За долю секунды у двоих пронеслась в голове одна и та же мысль.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book249_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book249_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..626592ad7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book249_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—— Десять лет назад ——
+—— За 25 световых лет отсюда ——
+
+Во времена сёгуната Суруги народ знал лишь жалобы и страдания.
+Сёгунатом Суругой правит сёгун Имагава Сэйи. Четыре года назад, когда удалось наконец обезглавить повелителя демонов Зэсо, начались времена террора сёгуната.
+И вот в такое время по стране странствует несравненный вольный мечник.
+Человек этот известен как Синкуро, Биттю Кюбэй.
+Биттю Кюбэй не всегда был ронином. Пока его не оклеветала соперничающая семья, он был доверенным стратегом сёгуна. Из-за параноидального характера сёгуна Биттю Кюбэю не оставалось ничего, кроме как бежать из сёгуната в глушь.
+
+И теперь Кюбэй стоит на вершине холма и глядит вдаль. На что он смотрит?
+На необъятное поле? Нет.
+На далёкие горы? Нет.
+На уходящую за горизонт дорогу? Отчасти верно.
+
+Так на что же именно смотрит Кюбэй?
+Фермеры, которые платят мечнику за свою защиту рисом, слишком напуганы, чтобы спрашивать.
+
+Похоже, ответ на этот вопрос знает лишь сам молчаливый мечник.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book24_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book24_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcb613126
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book24_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Никто не знал, какая химия творилась в желудке волчонка, но проклятие Вубаки волшебным образом вступило в силу!
+Холодная льдинка пронзила и заморозила сердце щенка. С тех пор волчонок стал холодным и злым, и когда другие животные заботились о нём, он отвечал им только самыми грубыми словами или самыми злыми поступками. В конце концов все животные возненавидели его.
+С тех пор каждый волк в лесу говорил о щенке:
+- Гав! Какой же он эгоистичный волчонок! Такой несносный ребёнок.
+- Гав, гав! Какой же он бессердечный волк! Давайте держаться от него подальше.
+Волчонок терял своих друзей одного за другим. Лес больше не приветствовал одинокого щеночка, так что ему ничего не оставалось, как направиться на север.
+На севере была тундра, снежная буря не пускала сюда никаких зверей. Но когда его сердце замерзло, волчонок больше не боялся холода.
+Он решил поселиться в этих краях и стал одиноким волком, который бродил по заснеженной тундре.
+
+В уголке страницы есть надпись, сделанная маленькой девочкой: «Папа, а куда делся Вубака?»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book250_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book250_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ac028fbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book250_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+«Наступила осень, а с нею и сезон урожая»,
+- говорит Онита Сайто.
+
+В эпоху войны и хаоса ниндзя - это элитные наёмники, выполняющие свои задания, невзирая на опасности.
+Ниндзя рождены для войны, и их сила происходит исключительно из полномочий, которыми они наделены. Таков путь ниндзя.
+Но судьба ниндзя и в том, что они теряют свою значимость в отсутствии войны и при потере своих полномочий.
+
+Когда сёгун Имагава объединил наконец страну, остатки ниндзя были либо уничтожены, либо привлечены для дальнейшей службы. Некоторые отказались от своих священных обязанностей и стали бандитами.
+И как раз это случилось с Онитой Сайто.
+
+- Спешить некуда. Подождём, пока крестьяне закончат убирать наш урожай пшеницы.
+Сказавший это известен как Миозо.
+
+Обычно разбойники - это самураи, отошедшие от бусидо, или фермеры, борющиеся за выживание.
+Они рождены для войны, и сила их происходит от их коварства, а необузданный нрав - от их силы.
+Вот почему влияние бандитов начинает таять по мере того, как война подходит к концу, и страна возвращается к миру.
+
+Миозо родился в семье обычных фермеров и не помышлял о том, чтобы стать бандитом, пока не дожил до сорока с чем-то лет. Несмотря на свой возраст, в роли бандита он чувствовал себя прекрасно и даже стал главарём.
+Худшие из разбойников - это люди, глубоко униженные.
+
+«Сжигай всё, никого не оставляй в живых».
+
+Таков голос времён хаоса.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book251_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book251_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f2c5bdf7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book251_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Деревня Асада имеет форму полумесяца.
+Кубэй сразу заметил это, как только впервые вступил на эти болотистые земли.
+Если поставить побольше крестьян за гребни и воспользоваться преимуществом в высоте, чтобы атаковать со скрытых укреплений, мы сумеем легко победить врагов, измученных долгой дорогой. А кроме того, крестьян больше, чем бандитов, и окружить их будет несложно.
+
+Но проблема ещё и в самих крестьянах. Понадобится небольшая группа людей, которая бы заманила бандитов в долину. Крестьяне долгое время жили в хаосе и теперь страдают от тирании сёгуната. Их стремление к самосохранению ничем не поколебать. Как убедить их согласиться стать приманкой и пожертвовать собой ради остальных?
+
+Есть и ещё одна сложность. Если бы это была армия самураев времён войны, они бы наверняка использовали как основной способ атаки огонь - врага бы заманили в долину и позволили бы ветру раздуть пламя, нанося противнику чудовищный урон.
+Но он возглавляет всего лишь группу фермеров, которые хотят защитить свои дома. Они едва ли согласились бы сжечь свои жилища и запасы зерна... И хотя это можно понять, но если с бандитами решительно не разобраться, последствия могут быть более серьёзными.
+
+Кубэй молча сидит и думает.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book252_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book252_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc168d40b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book252_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+...
+«Первый грех Наруками на небесах, второй грех Ватацуми среди людей. Восстановление Тинси. Чтобы умилостивить богов».
+В указанные выше примеры входят все ритуалы, очищения, церемонии и проклятья. При выполнении великого очищения нужно придерживаться предыдущих примеров.
+
+Громовые сакуры выросли из пересаженных ветвей Священной сакуры. Они отростки духа Наруками и соединяют Великий храм со всеми остальными.
+В те времена на небесах случались постоянные катастрофы, а земля была исполнена мерзости. Не было недостатка в свирепых воинах, а демоны крушили всё и вся. Чтобы справиться с пороком, от Громовой сакуры в храме отломили ветвь.
+За годы беды накапливаются. Поэтому чтобы успокоить хаос, нужно проводить очищение.
+
+Очищение Громовой сакуры должно проходить раз в 60 лет. Ритуалы делятся на большие и малые. После нескольких малых очищений должно проводится большое.
+Во время малого очищения грехов небес и народа прочтите «Касикоми». Запечатайте миазмы преградой, спрячьте опухоли от людей. Поставьте защиту - заколдованный предмет. Выполните этот ритуал в пяти местностях Наруками, одна за другой.
+Цель малого очищения - отдалиться от мерзости. Это даёт несколько лет мира.
+
+Во время великого очищения, грехи небес и народа. Поставьте как защиту пять чувств, а именно глаза, рот, нос, ладони и стопы, и сломайте преграду малого очищения. Избавьтесь от мерзости с помощью великого божественного заклинания.
+Цель великого очищения - избавиться от мерзости и очистить грехи.
+
+Конец краткого содержания, подробности ниже.
+Остальное нечитабельно из-за потёртостей, грязи и повреждений.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book253_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book253_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f39353244
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book253_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Моему почтенному отцу
+
+Я какое-то время не писал. Как дела дома? В прошлом письме ты говорил, что у Весны родились щенята, но у меня было полно дел, и я не мог ответить раньше. Подросли ли щенята с того времени, как ты о них упоминал? Здорово, что ты собирался отдать одного из них родителям Кэндзи. Мы с Кэндзи глубоко сожалеем о том, что не можем заботиться о родителях, так как покинули дом и поступили на военную службу. Вы так далеко, и для нас было большим облегчением узнать, что ты, мама и родители Кэндзи друг за другом присматриваете.
+Прошу тебя, папа, не беспокойся о моей жизни в армии. На военной службе меня очень хорошо кормят, а комнаты наши просторные и чистые. Сверх того, что у меня сейчас есть, мне и желать нечего. У меня даже появился новый друг по имени Мацудайра. Если можно, я хотел бы пригласить его к нам домой, чтобы отведать маминых угощений.
+Да, ещё одно. Думаю, этим можно гордиться. За храбрость в бою командир повысил меня до звания хатамото! Кэндзи тоже получил это звание, но не говорите его родителям - пусть он сам сообщит им эту новость.
+Папа, я всегда думал, что когда война закончится, мы с Кэндзи с честью вернёмся к себе в деревню, и всё будет по-другому. Моего жалования и обеспечения будет более чем достаточно, чтобы мы смогли построить новый дом и купить новую лодку. Вам с мамой не придётся больше мучиться и ловить рыбу, чтобы заработать себе на жизнь. Мы сможем наслаждаться полноценной жизнью. Чтобы добиться этого, я буду трудиться ещё усерднее и добуду ещё большую славу!
+Прошу вас, не беспокойтесь и ждите моего возвращения.
+
+С уважением, Масанори.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book254_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book254_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3458fcfa3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book254_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Дорогой Кэндзи,
+
+Прежде чем написать это письмо, я очень долго раздумывал. Произошло столько событий, о которых я хотел бы тебе рассказать, но стоило мне взять перо, как у меня не находилось слов. Мы с самого раннего возраста вместе изучали боевое искусство, а потом, когда подросли, вместе поступили на военную службу. Мы всё и всегда делали сообща. Никогда бы не подумал, что у нас произойдёт такая серьёзная размолвка, и что мы даже подерёмся.
+Кэндзи, брат мой, я сожалею о каждом мгновении каждого дня. Если бы я вёл себя сдержаннее и не настаивал бы так на уходе, ты бы так не взбесился. Возможно, ты считаешь меня бесстыдным дезертиром, предавшим сёгуна, и поэтому поднял на меня кулак, даже не дав объясниться. Мне нет дела до того, что обо мне думают остальные, все, кроме тебя. И именно поэтому я должен написать это письмо, чтобы рассказать тебе, что я чувствую на самом деле.
+Помнишь наши мечты, когда мы только поступили в армию? Мы хотели щеголять нашей храбростью и мастерством владения мечом, чтобы сделать себе имя и позаботиться о родителях в это смутное время. Нас учили, что когда люди из храма Сангономии обращают свои мечи против Электро мицудомоэ, они наносят тем самым великое оскорбление. И что мы должны без всяких раздумий лишить их жизни, потому что это они сами избрали себе путь смерти. Раньше я твёрдо в это верил, но теперь, после того, что произошло, больше уже не могу.
+Битва только-только закончилась. Я отступал, как вдруг нашёл окровавленное письмо солдата-мятежника. Ты можешь мне не поверить, но мы оба знаем этого солдата. Когда мы только поступили на военную службу, один сэмпай долгое время за мной присматривал. И именно он был автором того письма. Он писал, что скучает по своей рыбацкой лодке и мечтает вернуться домой по окончании войны. Я никогда бы не подумал, что он присоединится к мятежникам, и что я встречу его на поле боя при подобных обстоятельствах.
+С тех самых пор, как я нашёл то письмо, я внезапно осознал, что повстанцы - такие же люди. У них тоже есть родители, о которых им нужно заботиться, и дом, куда они хотят вернуться. Я тогда решил никому не рассказывать о происшествии с письмом и надеялся отправить его домой от имени сэмпая. Но каким-то образом несколько наших товарищей прознали об этом и стали относиться ко мне насмешливо и враждебно. Мы с тобой происходим из простых семей. Можно даже сказать, из семей, занимающих низкое положение. И всё же благодаря упорному труду и способностям мы смогли быстро вырасти до звания хатамото. Это вызвало множество слухов ещё задолго до того, как нам об этом стало известно. После того инцидента изоляция и враждебность только усилились. Ситуация ухудшилась настолько, что товарищи не желали прикрывать мою спину от врагов на поле боя. Много раз я едва избежал смерти. От происходящего внутри у меня всё мертвело. Я долго думал, а потом решил, что мои товарищи в сёгунате от меня отреклись. И тогда глубоко внутри у меня начало расти сочувствие к врагам: а что если просто взять и к ним присоединиться?
+Кэндзи, среди нас двоих ты всегда был спокойным и невозмутимым. Ты никогда не замечал того, что происходило вокруг нас. Рассказывая тебе о происшедшем, я не прошу тебя о понимании. Я лишь хочу, чтобы ты знал, что творится у меня внутри. Это письмо я пишу тебе из лагеря Сангономия и надеюсь, что ко времени, когда ты его прочтёшь, война уже закончится. И когда это время наступит, и если ты захочешь снова принять мою дружбу, мы могли бы вместе вернуться домой, как планировали раньше. Больше ничто не имеет значения, ни мора, ни честь, ничто. Когда мы поступили на службу, у нас были лишь наши мечи и наша дружба. И это всё, что нам понадобится, когда мы вернёмся домой.
+
+С уважением, Масанори.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book255_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book255_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca2dce51d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book255_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+Сегодня преставился Сэнсэй Наоко... Я единственный целитель, оставшийся на этом острове со времён Татаригами.
+Очень больно наблюдать за тем, как люди, оставшиеся на острове, один за другим заболевают. Я ничего не могу поделать со скверной Татаригами - лишь продолжаю утешать себя, готовя для людей суп из фиалковой дыни...
+
+«Забота тоже своего рода лекарство».
+Сэнсэй всегда так говорил, но для профессиональных медиков, как мы, это всего лишь способ сказать что-то, просто чтобы лучше себя почувствовать...
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book256_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book256_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4664de1f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book256_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+Ко мне за помощью обратилась женщина... Кажется, она была из семьи шахтёра. Её состояние было ни на что не похожим, и моих знаний медицины недостаточно, чтобы поставить диагноз по столь необычным симптомам... Я могу лишь предполагать, опираясь на интуицию. Похоже, сила Татаригами не разрушила женщину. Напротив, эта сила спокойно текла внутри неё. Разум и тело пациентки не пострадали, но постоянный жар и периодические кровотечения контролировать очень сложно...
+И хотя эти симптомы не смертельны... Я не могу быть уверенным, что они не заразны...
+Возможно, в больницах Сумеру и найдётся средство от этого...
+...
+Я направил её к пиратам. И хотя дядюшка Онитака жаден, он человек добродетельный и наверняка ей поможет...
+У неё есть ребёнок по имени Тёдзи. Надеюсь, что когда всё будет позади, она будет хорошо о нём заботиться...
+Но сейчас я не могу пойти на его поиски, ещё не время...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book257_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book257_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cda4e0d89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book257_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+...
+На остров прибыл чужеземец с разговорчивой феей... Определённо, они явились сюда в неподходящее время...
+...
+Благодаря помощи чужеземца мне удалось ускорить исследования. Никогда бы не подумал, что работа может идти так гладко...
+Дальше я собираюсь отправиться в южные пустыни острова Ясиори, чтобы ещё раз опробовать действие лекарства. На этот раз я использую полную дозу...
+Что бы ни случилось, я хочу поблагодарить всех за помощь...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book258_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book258_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..643164c1d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book258_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Моему любимому сыну, Тёдзи Тоси
+
+Если ты читаешь эти строки, я надеюсь, ты сумеешь простить свою мать.
+Когда я оставляю тебя, моё сердце разрывается, но иного выхода у меня нет.
+Прошу тебя, не разочаруйся в жизни. И не потеряй надежду разыскать меня... Как мы никогда не оставляли надежду на то, что твой отец и мой муж жив.
+То, что Татаригами натворил на острове, очень опасно. Так что береги себя.
+Но теперь Татаригами уничтожен, и конец войны близок. Когда придёт время, обе стороны, наверное, опустят оружие и вместе примутся очищать остров от скверны.
+И очень жаль, что меня здесь не будет, чтобы посмотреть на это.
+
+В будущем тебе может повстречаться много людей, которые попытаются тебя использовать или сделать тебе больно. Но не теряй из-за этого веру в людей. Добрых людей в мире больше, чем злых.
+Когда война закончится, всё наладится.
+Но очень прошу тебя, не иди за мной по пятам и не пытайся найти меня раньше, чем нужно. Это моя просьба тебе.
+Не оставляй надежды и продолжай в меня верить.
+Я обязательно вернусь и скажу «прости» тебе и отцу.
+Я с нетерпением жду этого дня.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book259_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book259_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae6c55fcb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book259_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Мне очень жаль.
+В старой поговорке о «пятидесяти годах жизни» говорится о пятидесяти годах, которые нам предстоит прожить на земле. Я, Тосабуро, прожил более тридцати лет, но не смогу насладиться отдыхом в остальные свои годы, которые надеялся разделить с отцом и матерью.
+Сидзуко, моя возлюбленная жена, не злись и не грусти. Уверен, что снисхождения в приговоре мне не дождаться. Надеюсь, ты сумеешь забыть своего непутёвого мужа.
+Масаки, Осомацу, прошу вас, не сожалейте обо мне и простите меня.
+Мои новые и старые друзья, для меня было большой честью знать всех и каждого из вас.
+Как бы то ни было, мне очень жаль.
+Я не слишком образован, и письмо - не моя сильная сторона. Но я хочу многое сказать и попрощаться с вами.
+Если кто-нибудь читает эти строки, простите мне мою многословность.
+
+Примерно десять лет назад, когда я впервые поступил на военную службу, я восхищался доблестью и решительностью её превосходительства Огосё. Мне не терпелось поучаствовать в отчаянных битвах за справедливость героев и легенд, живших сотни лет назад, в надежде, что однажды я сумею сразиться и умереть за истинную вечность.
+Теперь, когда я думаю об этом, незрелый ум молодого человека часто путает легенды прошлого с настоящим. Я на самом деле думал, что у меня есть шанс стать таким же совершенным героем, как её превосходительство Огосё.
+А когда наконец вспыхнула война, врагами нашими оказались не демонические существа или жуткие монстры из бездны, а самые обычные люди, как вы и я.
+Враги, которых я убивал несколько дней назад, вполне могли быть моими собутыльниками в ресторане «Призрачная беседка» в те времена, когда ещё не началась Охота на Глаза Бога. А только что павшим товарищем - кто-то, с кем я только что вёл милую беседу.
+Мы могли бы быть братьями, но отказались от всякого шанса вернуться ко всему хорошему. Чтобы выжить, мы вынуждены были ненавидеть друг друга.
+Как это жестоко, как бесчеловечно...
+Это величайший грех так называемой войны за справедливость.
+
+И хотя я пишу сейчас эти порочащие слова, я ни за что не виню её превосходительство Огосё.
+Её превосходительство Огосё как-то сказала: «И новые, и старые войны бывают двух типов: справедливые и несправедливые.
+Несправедливые войны рождаются из амбиций людей».
+Её превосходительство Огосё конфисковала во всём мире Глаза Бога в своём стремлении утвердить вечность. Этот подвиг не менее значителен, чем убийство гигантского змея сотни лет назад.
+Он использовал войну как средство избавить мир от всех, кто носит в своём сердце заблуждения, а равно и положить конец даже самой возможности того, что когда-то случится несправедливость. Такова великая цель этой войны за справедливость.
+
+Однако ни в одной войне не обойтись без жестокости, и ответственность за неё несут люди, сражающиеся в этой войне.
+У меня больше не осталось сил, чтобы продолжать эту службу, и я лишь надеюсь использовать то, что осталось от моего тела, чтобы исполнить ещё одно желание её превосходительства Огосё.
+Я надеюсь, что эра вечного процветания её превосходительства Огосё скоро наступит.
+
+Меня зовут Инаба Тосабуро Кюдзо, и это моё искреннее извинение.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book25_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book25_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..00214feb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book25_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Однажды принцесса-кабан услышала о волчонке и была глубоко опечалена этим рассказом.
+Принцесса пыталась разузнать у своих друзей, как разморозить его сердце и вернуть прежнего сладкого щеночка.
+Она всё спрашивала и спрашивала, но только мудрая лиса и старая черепаха знали ответ.
+- Фыр-фыр-фыр! Только искренность и огонь могут растопить такой злой лёд. Фыр-фыр! - ответила лиса.
+- Дружба требует жертв. Без жертв не случится дружбы. Я прошу прощения за то, что не умею издавать смешные звуки. - сказала бабушка-черепаха.
+Сообразительная принцесса сразу же поняла, что ей следует делать. Она вытерла слёзы и сделала реверанс двум мудрым животным:
+- Хрю-хрю! Спасибо! Я бы хотела, чтобы вы пошли посмотреть на волчонка вместе со мной и стали первыми свидетелями нашей дружбы!
+Когда лиса и черепаха получили приглашение принцессы, сердца их наполнились радостью. Они отправились вместе с принцессой на север.
+
+К странице приклеен листок бумаги, на котором, по-видимому, написано отцом девочки: «Черепахи не могут издавать звуки, и мы не можем их заставить. Бабушка-черепаха очень вежливая и поэтому объяснила это принцессе».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book260_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book260_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c9cb1795
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book260_RU.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+—— Остров Рито ——
+Со времени приезда на остров Рито прошло несколько дней, но комиссия Кандзё всё ещё не проявляет ни малейших признаков того, что мне будет позволено пройти. Не знаю, сколько ещё мне придётся здесь торчать... Надеюсь, господин Курису найдёт способ вытащить меня отсюда.
+
+Господин Курису заведует здешней коммерцией. Он приехал сюда из Фонтейна. Это сдержанный и дружелюбный джентльмен, обладающий определённым шармом, благодаря которому путешественники чувствуют себя как дома.
+
+Он слышал, что путешественников в Инадзуме не жаловали. Но лишь лично прибыв на остров Рито, он осознал всю серьёзность ситуации.
+Указ Сакоку уже какое-то время действовал. И хотя многие путешественники решили остаться на острове, другие приезжали и уезжали, оставаясь здесь лишь ненадолго. Многие торговцы собрали вещи и вернулись домой. В своём текущем состоянии остров Рито выглядел мрачно и неприветливо.
+Говорят, этот торговый порт сотни лет назад построил Хироси из клана Хийраги. Он привлекал талантливых купцов, чтобы они открывали здесь магазины, и всячески содействовал свободной торговле. Остров Рито какое-то время процветал... Но если бы Хироси узнал современное положение дел на острове Рито, он, наверное, перевернулся бы в гробу.
+Но его потомок, нынешний чиновник комиссии Кандзё, похоже, живёт припеваючи.
+Этого достаточно, чтобы вызвать всеобщее возмущение.
+
+Через несколько дней господин Курису принёс мне хорошие новости.
+Он узнал, что флот Южного Креста ненадолго бросит якорь в Инадзуме. Будет шанс, что этот знаменитый флот тайно доставит меня на другой остров. Просто нужно набраться терпения.
+Не знаю, надёжны ли сведения господина Курису, но никогда не помешает быть в готовности. Прежде всего мне надо найти способ вернуть свои инструменты для установки лагеря и приготовления пищи у госпожи Юрики. Если надо, я буду умолять...
+
+Похоже, сёгунат напал ещё на один аванпост Сангономии, что привело к большим жертвам... Или всё было с точностью до наоборот? Та кучка чужеземцев, что осталась здесь, не прочь посплетничать. Даже чиновники на службе комиссии распускают слухи без всякого страха.
+Непонятно, что произошло, но некоторые купцы собрали вещи и уехали домой. Многочисленные военные корабли приходят и уходят. Возможно, какие-то временные предписания военного времени...
+
+Может быть, я смогу воспользоваться хаосом и замешательством, чтобы забрать со склада свои вещи.
+
+Да, и надо ещё раз напомнить себе... Чтобы снова не потерять свой дневник.
+Конечно же, есть дневники с более красивыми и элегантными обложками... Но это не повод менять старый дневник на новый!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book261_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book261_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e388e32b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book261_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— Остров Дзинрэн ——
+Угнав у пиратов утлую лодку, я грёб три дня, пока наконец не достиг берега.
+
+Отсюда я вижу легендарную Такаяму на острове Наруками, а также растущее там гигантское дерево сакуры. Цвета Священной сакуры мягко переливаются в лунном свете... Это напоминает мне о доме.
+
+Интересно, одиноко ли Дундуну в деревне Цинцэ? Не знаю, правильно ли я поступил, пройдя весь этот путь ради того, чтобы заработать себе на жизнь. Возможно, я просто старею, раз начинаю задумываться о подобной ерунде.
+
+Исследуя удалённый остров, я наткнулся на фиолетовую дыню. Она была терпкая и почти безвкусная. Пока я сдирал кожицу, мои зубы и язык стали фиолетовыми, и на то, чтобы краска сошла, потребовалось какое-то время... В следующий раз попробую сперва её приготовить.
+Я поставил лагерь. С первыми лучами солнца пойду на юг... Пираты говорят, что Инадзума лежит в том направлении.
+
+В городе, должно быть, много возможностей заработать. Может, мне стоит оставить глупую затею с путешествиями и найти настоящую работу. Когда накоплю достаточно денег и куплю домик, я пошлю за Дундуном, чтобы переехал ко мне жить.
+
+А кроме того, жильё здесь намного дешевле, чем в Ли Юэ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book262_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book262_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book262_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book263_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book263_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf7f6700b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book263_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Сегодня мы с представителями торговой ассоциации весь день спорили. Энергия -4.
+Многое ещё предстоит уладить. Мне нужно убедиться, что товары в свободном обращении, а деньги зарабатываются законными средствами...
+
+Вся работа на сегодня закончена. Энергия -3.
+Вечером придётся написать ещё одну порцию директив. Надеюсь, это не затянется допоздна, ведь мне ещё нужно провести завтра осмотр.
+
+Сегодня снаружи очень сильный ветер. Энергия -2.
+Похоже, скоро пойдет дождь. Я могу только надеяться, что волны не будут слишком бурными и рыбаки смогут благополучно вернуться.
+
+Сегодня дошли новости о мирных переговорах. Энергия +2.
+Окончание войны осчастливит всех жителей Ватацуми, так ведь?
+
+Сегодня мы получили сообщение о том, что комиссия Тэнрё, возможно, вступила в сговор с Фатуи. Энергия -5.
+Даже я не до конца понимаю, что происходит...
+
+Командир отряда Рыба-меч II сегодня {F#вернулась}{M#вернулся}. Энергия +4.
+Мы все молчаливо согласились не упоминать о Тэппэе и тех, кто пожертвовал своей жизнью во время войны... Этот мир достался слишком высокой ценой.
+
+Сегодня со мной снова разговаривало много людей. Энергия -3.
+Глядя в их искренние глаза, я не могу не вспоминать тот день, когда я стала Божественной Жрицей. Действительно ли я оправдывала их ожидания все эти годы?
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book264_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book264_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2cf852aaa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book264_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+...Война продолжается, и в листовках, которые выпускают обе стороны, содержится лишь пустая болтовня. Им нет дела до нас...
+...В деревне Хиги слишком много беженцев с шахт, у нас начинают заканчиваться запасы продовольствия. Всё, что нам остаётся, - собрать остатки и распределить их между всеми поровну. И лучше бы припрятать немного денег, чтобы купить еды у местных пиратов...
+...Что бы ни случилось, кто-то обязательно должен следить за святилищем рядом со змеиным скелетом. Все боятся Татаригами, поскольку он невидим и нематериален, и, как глава деревни, я обязан разобраться с этим...
+...
+...Многие серьёзно заболели, у остальных слабое недомогание, которое всё же затрудняет выполнение физической работы. Так больше не может продолжаться...
+...Ясумото - мошенник. Всё, что он делает, - варит фиалковую дыню с сахаром, но это совсем не лечит...
+...Всегда казалось, что он ничего не делает, конечно же, ему нельзя доверять...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book265_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book265_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5773e598
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book265_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+...
+...Это единственный врач в деревне, а теперь и он сошёл с ума. Пришлось связать его и запереть в подвале. Только так он не сможет причинить вреда ни себе, ни другим...
+...Нам остаётся только молиться и надеяться, что её превосходительство Огосё услышит наши мольбы и положит конец этой войне...
+...Я должен собрать всех в святилище. Учитывая обстоятельства, все пытаются храбриться, и хоть я и сам бессилен, как глава деревни, я должен хотя бы попытаться дать им надежду...
+...
+...Синго говорит, что слышал слово божье. Что за бред...
+...Мать Тёдзи снова вернулась, она каждый день молится в святилище. Из-за болезни или из-за мужа? Я сожалею, что, будучи главой деревни, никак не могу помочь её семье...
+...
+...Я запер Синго. Он окончательно сошёл с ума: попытался напасть на мать Тёдзи! Это единственное, что я мог сделать, чтобы извиниться перед ней от лица всей деревни Хиги...
+...
+...Я продолжаю слышать громкие голоса, их гул не прекращается. Возможно, мне просто нужно отдохнуть, я плохо сплю уже несколько дней...
+...Слуховые галлюцинации не проходят, ужасно болит голова...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book26_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book26_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..166cd86da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book26_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Пройдя через жестокий мороз и бурю, принцесса наконец-то встретила волчонка.
+Он весь покрылся льдом, его ярко-голубые глаза потускнели, и он даже забыл, как лаять.
+- Аууу! Вы пришли как раз вовремя, потому что я ещё не обедал!
+Услышав его слова, добрая принцесса не смогла сдержать слёз. Её тёплые слёзы как будто растопили немного льда на краюшке сердца волчонка.
+- Аууу! Почему ты плачешь?
+- Хрю-хрю! Ты умрёшь здесь с голоду, а я никогда не видела такого несчастья в моём королевстве!
+- Я пожертвую всем, чтобы накормить твой голодный желудочек!
+Волчонок был ошеломлён её словами.
+- Аууууууу! Вы, должно быть, сошли с ума, мадам! Никто никогда не осмеливался говорить мне такие вещи!
+Но когда щенок увидел, насколько решительным был её взгляд, замёрзшее сердце снова забилось.
+- Нет! - выкрикнула принцесса.
+- Я пожертвую двумя самыми мудрыми и заботливыми членами своей семьи, чтобы накормить тебя! Всё это ради нашей дружбы!
+Лиса поняла, что имелось в виду, и попыталась убежать, но волчонок и принцесса прижали её к земле. Бабушка-черепаха так испугалась, что забралась в панцирь.
+Волчонок и принцесса прекрасно отобедали на снегу. Найдя пещеру, они набрали грибов, развели костёр из мха и поели вкусный черепаший суп.
+Впервые волчонок почувствовал радость от того, что делится и заводит друзей. Его замёрзшее сердце растаяло в слезах счастья.
+Принцесса взяла волчонка за лапу, и они радостно вернулись домой.
+
+К последней странице прикреплена карточка с надписью: «Дорогая, лучше всего нам подарить этот сборник рассказов библиотеке».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book27_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book27_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..37a554be2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book27_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+В эпоху аристократов над верхней площадью Мондштадта возвышалась высокая башня, построенная для почитания Архонта ветра Барбатоса, но на самом деле это была яркая демонстрация богатства и власти королевской семьи, чтобы позлорадствовать над простолюдинами. Крестьяне, жившие в те тёмные времена, могли найти утешение лишь в Луди Гарпастум.
+На один из таких фестивалей из дальних земель приехала некая странствующая певица по имени Инесса. Её невероятная красота привлекла всех на фестивале. Независимо от статуса и возраста, люди соперничали за то, чтобы взглянуть на неё, бросающую мяч, или услышать, как она поёт иностранные баллады.
+
+- Благословения Барбатоса для всех! Грех - это лишь если вы будете грустить в такой радостный день!
+
+Напевая эти песни, она раздавала свои призы бедным и сиротам в городе.
+Будучи тогда ещё хрупким маленьким человеком среди толпы, архиепископ влюбился в неё с первого взгляда. Но из-за этих неудержимых эмоций его благочестие наполняло его гневом, а её поступки, нарушавшие право церкви помогать бедным, ещё больше раздражали его.
+Как всем известно, в наши дни вера мондштадтцев основывается на Анемо Архонте Барбатосе, который призывает людей стремиться к свободе и любви, но в тёмные века Анемо Архонт спал, и город мучили тирания знати, нищета простого народа и постоянные нападения дракона, а самопровозглашённая «церковь», которая, по сути, была всего лишь номинальной силой, практиковала воздержание во избежание божественного наказания. Даже священная лира, символ свободных ветров, исполняла только те песни, что считались «священными». Но «божественное наказание» было не более чем предлогом, придуманным дворянами, чтобы скрыть свою алчность и ограничить простолюдинов.
+
+- Позволить ей остаться в городе - значит околдовать всех его жителей. Какое зло принесёт эта ведьма? - размышлял архиепископ.
+
+И вот архиепископ замыслил поймать и запереть Инессу в соборе, пока не дождётся дальнейших указаний. Согласно традициям того времени, дева, выбранная для броска мяча на Луди Гарпастум, должна была служить при королевском дворе в течение трёх дней после торжества, под защитой аристократов. Архиепископ решил послать своего приёмного сына Октавия пробраться в королевский дворец и похитить Инессу.
+Октавий был нежеланным ребёнком, которого при рождении бросили суеверные родители. С детства горожане считали его знамением драконьих бедствий и всячески издевались над ним. Единственным человеком, который защищал Октавия и относился к нему как к сыну, был архиепископ, таким образом завоевавший его доверие.
+
+- Приведи мне ту деву, что вчера бросила мяч! Но не привлекай внимания и никому не говори моего имени.
+
+С наступлением темноты, по приказу архиепископа, Октавий взобрался на балкон придворных покоев. Увидев там девушку, плачущую в лунном свете, его чистое сердце дрогнуло, ибо он никогда не видел такого чудесного зрелища. Уставившись на девушку, он напрочь позабыл свою задачу.
+Но спокойствие этого момента было прервано слугами...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book28_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book28_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a58b61c0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book28_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+—— Том о драконах ——
+Выдержка из «Исследований культурных обычаев королевства ветра», или более известного как «Записи обычаев и культуры» за авторством Джейкоба Маска.
+
+...
+Волк рыцарей Ордо Бореалис, Лев рыцарей Львиного клыка, Сокол рыцарей Ордо Фавониус и дракон ветра Двалин издавна называли четырьмя ветрами, охраняющими Мондштадт.
+После того как Рыцарь Львиный клык освободила Мондштадт, был сформирован Ордо Фавониус, позже к ним присоединились Ордо Бореалис. В городе постепенно сложилась традиция поклонения четырём ветрам. Но всё же древний дракон ветра Двалин появился раньше их всех.
+
+Примерно сто лет назад на этих землях царил хаос. Тьма распространялась повсюду, оскверняющая всё, к чему прикасалась. Злобные твари и мерзкие варвары бродили по обугленным землям, заставляя людей прятаться за городскими стенами.
+То были особенно трудные времена для Мондштадта. У Рыцаря Львиного клыка не было преемника, а рыцари Ордо Фавониус потеряли многих своих храбрых мужчин и женщин во время ожесточённых войн. В самую пору невзгоды ещё и Дурин, осквернённый дракон неизмеримых сил, начал атаковать Мондштадт.
+Молитвы людей Мондштадта разбудили Архонта ветра, и его воля вызвала дракона ветра Двалина. Будучи последней опорой Мондштадта, Двалин сражался с Дурином на смерть.
+Результат этой битвы легко увидеть. Останки Дурина всё ещё спят на заснеженных вершинах к югу от Мондштадта, но финал той битвы до сих пор затерян во времени. Говорят, что Двалин разорвал горло Дурину, и они вместе упали с небес. Тело Дурина замело снегом, а Двалин, призванный на помощь Архонтом ветра, погрузился в глубокий сон.
+...
+Люди привыкли верить, что Двалин будет просыпаться каждый раз, когда Мондштадту будет угрожать опасность.
+Но во времена мира и спокойствия вера в Четыре ветра была утрачена, а их храмы стоят пусты.
+
+Написано от руки: «Когда мы наконец осознали, что чудовищем по имени Ужас Бури, с которым рыцари сталкивались много раз, был Двалин, один из Четырёх ветров, враждебность его, образованная ненавистью, не могла быть рассеяна. Пробудившись от столетнего сна, Двалин принял страх за предательство людей, которых он защищал своей жизнью...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book291_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book291_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a1762f0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book291_RU.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+После тринадцати лет мира наступила эпоха сражающихся царств.
+Народы севера, наиболее удаленные от эпицентра сражений, в конце концов тоже были охвачены духом эпохи и пламенем войны.
+Как и в большинстве войн, стороны ожесточённо сражались, чтобы определить проигравших. Города были превращены в пылающие руины, а знать и их сторонники бежали в горы.
+В этой истории нет ничего особенного.
+
+Но именно в этот переломный момент появился странствующий самурай в элегантных одеждах.
+Нет, вернее было бы описать его одежды не роскошными, а...
+Женскими. Да. Этот мужчина был одет как женщина.
+Самурая сопровождала миниатюрная девушка, одетая в нелепо огромное хаори.
+В общем, они были очень подозрительной парой.
+Однако они, похоже, даже не подозревали об этом, когда подходили к заставе у подножия гор.
+Конечно же, их немедленно остановил асигару, охранявший заставу.
+«Кто идёт?!» -
+Это был стандартный вопрос, который, тем не менее был задан совершенно искренне.
+«Как видите, обычные путники». -
+Прозвучал неубедительный ответ.
+Но уверенность в тоне самурая заставила асигару засомневаться.
+«Что ж, но я всё равно прошу пройти со мной».
+«Не сработало, значит...» -
+Самурай казался почти разочарованным. Трое асигару в один миг упали на землю.
+«Ты ведь с самого начала планировал так сделать? Ты ужасный подлец». -
+Тихо проворчала сзади девушка.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book292_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book292_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cf8c666c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book292_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+«Нет». -
+Это слово вырвалось неожиданно.
+В безымянном горном святилище неподвижно сидела черноволосая принцесса, её лицо мерцало в свете пламени.
+«Что значит "нет"?» -
+Последовал почти рефлекторный ответ.
+«Это значит вот что, глупый самурай: неужели у тебя нет никаких мыслей обо мне, принцессе, которая приносит разрушение?».
+«Мыслей? Ну, я думаю, что у тебя неплохой характер».
+«Не этих мыслей! - теперь голос принцессы Мины звучал довольно раздражённо. - Я имею в виду своё спасение».
+«Если быть точным, то я не спасал тебя». -
+Поправил самурай.
+«Будучи принцессой, ты приказала мне спасти тебя, так что, можно сказать, ты сама спасла себя».
+«Вот как ты считаешь?» -
+Ожидаемый ответ.
+«Что ж, - подумал самурай, - стоило хотя бы попытаться уклониться от ответственности».
+
+«В любом случае "принцесса, несущая разрушение" - это чепуха. Разве это не просто повод для войны?» -
+Ленивый тон самурая изменился.
+«Вдобавок...» -
+Самурай обернулся, его пустые глаза загорелись.
+«О каком ещё разрушении мира речь? Скоро ты сама всё поймёшь».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book293_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book293_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..09be5dc27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book293_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Хотя люди часто называют войну адом, это не более чем описание.
+Но то, что предстало перед их глазами, было адом в прямом смысле слова.
+Бесплодная земля, засохшие деревья и люди, похожие на ходячих мертвецов.
+Словно из этого места высосали всю жизнь.
+«На самом деле...» -
+Самурай поднял сухой лист. Он тут же рассыпался в пыль, которую унёс ветер.
+«Кажется, будто здесь не осталось жизни».
+
+Конфликт вокруг столицы бушевал уже более ста лет.
+По прошествии первого десятилетия ресурсы и богатства воюющих стран уже были почти израсходованы.
+Но кровопролитие продолжалось благодаря Заклятью Накуры.
+Заклятье Накуры - это ужасное заклинание, которое высасывает жизненную силу из всех живых существ и самой земли, отдавая её могущественным самураям, чтобы война шла и дальше.
+Мерзавцами, использовавшими эту злую магию, чтобы добиться господства, были даймё Накура.
+Даймё соперничали друг с другом, но независимо от победителя, земля умирала всё больше.
+Это было истинное лицо войны, бушующей уже почти столетие.
+«А создали это заклятье оммёдзи, живущие в Небесной башне в центре мира».
+
+Не обращая внимания на принцессу Мину, которая вздрогнула при виде открывшегося перед её глазами зрелища, самурай тихо продолжал говорить.
+«О, "принцесса, несущая разрушение"... Разве ты не видишь, что этот мир уже разрушен?»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book294_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book294_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7db93bdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book294_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Страна Когами превратилась в безжизненную пустошь, насколько хватало глаз.
+Бесплодные поля простирались до горизонта, окружая большую песчаную дюну, на которой лицом друг к другу стояли два самурая.
+Один из них - наш главный герой, которого мы пока будем называть Зелёным самураем, чтобы отличить его.
+Другой только сейчас появился в нашей истории, назовём его Бледным самураем.
+Если бы это была история про сражения, то они бы уже заняли боевые позиции. Но эти двое были здесь не ради битвы. Они просто стояли лицом друг к другу.
+
+«Вернулся прямиком из ада?» -
+Сказал Бледный самурай спустя какое-то время.
+«Воспоминания нахлынули, да?» -
+Зелёный самурай казался весьма счастливым.
+«Я не испытываю ностальгии по таким вещам». -
+Грубо прервал его Бледный самурай.
+Зелёный самурай закрыл глаза, словно погружаясь в бездну прошлого.
+
+«"Всё это закончится, если мы победим злых повелителей". Вот во что мы тогда верили. Мы были наивными дураками, ведь это стало только началом кошмара.
+Тринадцать самураев объединились, чтобы победить даймё Накура, уничтожающих страну.
+Но Когами не возродилась с уходом даймё, и земля продолжала терять жизненную силу.
+Мало того, Когами, лишённая своего правителя, стала раем для тех, кто хотел её разграбить.
+Герои, сразившие злого повелителя, в итоге не смогли защитить страну.
+В конце концов, выжили только двое».
+«Прекрати ударяться в воспоминания. Нам ещё нужно кое-что уладить!»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book295_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book295_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3d695619
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book295_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+«Я хочу спасти этот мир!» -
+Сказала принцесса Мина.
+«Я уже говорил тебе много раз. Мир невозможно спасти. Конечно, это не останавливало идиотов вроде меня от попыток. Но всё же... Этот мир обречён».
+«Мне всё равно. Я принцесса. Разве принцессы рождаются, не чтобы спасти мир?»
+«Нет, я никогда не слышал о таком. И насколько я помню, ты была принцессой, которая приносит разрушение».
+«Насколько я помню, кто-то сказал, что разрушение на самом деле даёт начало новой жизни».
+«Не знаю, где ты это услышала, но это выражение устарело. Если бы кто-то написал такую чушь в наше время, то её бы бросили Токоё, и это было бы к лучшему».
+(Принцесса закрыла уши)
+
+Самурай и принцесса тщетно спорили, стоя на вершине Небесной башни, словно рядом никого не было.
+В действительности же их окружали люди в одеждах оммёдзи.
+«Как вы знаете, Заклятие Накуры изначально было создано для сохранения жизнеспособности мира, который медленно приходил в упадок». -
+Не выдержав их спор, наконец заговорил старший оммёдзи, словно NPC, пытающийся оживить провисший сюжет.
+«И тот, кто может использовать эту сохраненную жизненную силу, - это...»
+
+«Можешь выкинуть эти мысли из своей головы». -
+Самурай, казалось, вообще не слышал слов старого оммёдзи.
+Как долго будет продолжаться этот фарс?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book296_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book296_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7fc51c6f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book296_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«Так что? Мир удалось спасти?»
+В конце истории самурай в одиночестве шёл по бескрайней пустыне.
+План Небесной башни, вероятно, уже завершён, и вся оставшаяся в мире жизненная сила была собрана.
+Неизвестно, появится ли новый мир. Но старому определённо настал конец.
+Чего ещё можно было ожидать от принцессы, которой суждено уничтожить мир?
+«С таким же успехом можно уничтожить и другой мир... Если он существует».
+Самурай отправился в новое путешествие.
+
+...
+
+(Остальная часть книги в значительной степени посвящена различным злым повелителям и чудовищным существам, которые не фигурировали в основном повествовании романа.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book297_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book297_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c0032900
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book297_RU.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+«Фантасмагория»
+
+«...Мечта продолжает жить».
+
+Такие слова, несомненно, должны появляться в середине каждой истории, и обычно их произносит принцесса Нирваны Ночи. Это, конечно, не та загадка, которая волнует большинство читателей, но тем не менее мы всё равно должны начать с неё.
+
+Озвальдо Храфнавинс
+Могущественный Король воронов. Если силу Фишль в бою взять за 10, то сила мировых чудовищ будет равна 15, а сила Озвальдо - 13. Его мощь была продемонстрирована, когда он уничтожил Сумерки в Томе I.
+*Хотя тут стоит отметить, что сама Завеса ночи - заклятый враг Сумерек.
+Что касается чувств, которые Озвальдо питает к Фишль, господин Девятый считает, что это не романтическая привязанность, а, скорее, форма импринтинга, столь характерная для птиц.
+(Примечание главного редактора: Независимо от того, что говорит автор, дорогие читатели, вы вольны интерпретировать личные отношения персонажей из Нирваны Ночи так, как вам нравится.)
+
+Помимо прочего, титул Ночного принца-ворона - не самый благородный, учитывая, что вороны всегда славились заговорами и проклятиями. Озвальдо, вероятно, настоял на этом титуле, поскольку не осмеливался называть себя Королём перед Нирваной Ночи.
+
+Мировое чудовище: величайший шедевр Гезамткунстверк
+Есть шанс, что именно с этим мировым чудовищем столкнётся Нирвана Ночи в этом цикле. Его боевая мощь составляет около 30.
+Углубившись в причинно-следственные связи, можно утверждать, что если бы Заратустра не стал избранным в далёком прошлом, автор оперы одержал бы победу в конкурсе мировой воли.
+Как только Гезамткунстверк выйдет на сцену в оперном театре апокалипсиса, неумолимо начнут появляться и другие мировые чудовища, обитающие в центре Вселенной.
+В заключительном томе слабость мирового чудовища Святого Семи Слёз (чья боевая сила составляла 10, и, следовательно, равнялась силе Фишль) была совершенно необычной. А потому святому сначала ничего не оставалось, кроме как оплакивать Заратустру, и его нельзя за это винить.
+И Заратустра, и Музыкант существуют для того, чтобы воздавать хвалу Принцессе осуждения. Один восхваляет агонию, которую она испытывает в своём сердце, в то время как другой провозглашает величие её страданий. К последнему Принцесса, конечно, не слишком благосклонна, ибо ей стыдно проявлять такие чувства.
+
+Летний дворцовый зверинец
+Говорят, что те, кто хорошо владеет магическим искусством, обретут собственные владения сознания. Их любовь, ненависть, тоска, ревность, привязанность и пыл будут храниться здесь. В других романах и рассказах это пространство называется Царством лета.
+Летний дворцовый зверинец Принцессы являет собой нечто подобное. К сожалению, это явление ещё не было изучено до конца.
+
+Предполагаемое бесконечное перевоплощение
+Некоторые подробности этой истории заставляют людей задуматься: действительно ли императрица Нирваны Ночи пережила всё то же самое, что и Фишль?
+Отец Фишль, несомненно, не просто фантом. Он величествен и силён и помогает Фишль развеять её сомнения. Что касается матери Фишль, то по её поступкам видно, что у неё действительно довольно интересный характер. Но она произнесёт только одну фразу, упомянутую в начале: «...Мечта продолжает жить».
+В последнем томе мать Фишль уже исчезла, и поэтому в нём отсутствует первая половина фразы.
+Но когда вселенная наконец перетекла в Нирвану Ночи, она произнесла ещё одну загадочную фразу:
+«Обрети цель. Ночь сгущается...»
+
+«Обрети цель. Ночь сгущается, но мечта продолжает жить».
+Дорогие читатели, я надеюсь, что сумеете обрести счастье в этом мире, где солнце восходит каждый день.
+
+(Сборник вопросов и ответов)
+Вопрос: Господин Девятый, могу ли я узнать, как связаны между собой дочь Небесного Императора из «Легенды о разбитой алебарде» и Фишль фон Луфтшлосс Нарфидорт?
+Ответ: Мне кажется, что трагедия, развернувшаяся ближе к концу 5-го тома «Легенды о разбитой алебарде», произошла из-за главного героя-мужчины и влечения к нему дочери Небесного Императора. Поэтому я хотел написать книгу про Принцессу осуждения, которой не нужен главный герой-мужчина. Так и появились «Цветы для принцессы Фишль».
+В конце концов, однако, я написал шестой том «Легенд о разбитой алебарде», который спас концовку. Вероятно, из-за одновременного написания двух серий они в какой-то степени смешались, но лично я вполне доволен результатом.
+
+Вопрос: Кто победит в бою между отцом Миара (ханом Асурой и его мечом «Левадин») и Гезамткунстверком?
+Ответ: Первоначально я намеревался отказаться отвечать на этот вопрос, но главный редактор сказала, что уничтожит мою следующую рукопись, если я не отвечу. Я бы поставил мору на Гезамткунстверка.
+
+Вопрос: Господин Девятый, в «Прощании с Владычицей Мира» вы упомянули, что страдаете от облысения. Вам уже лучше?
+Ответ: Разве издательский дом Яэ может принимать подобные вопросы? И разве люди читают переиздания?
+(Примечание главного редактора: Читатели очень беспокоятся о вас! И да, они часто покупают переиздания.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book298_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book298_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book298_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book299_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book299_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book299_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book29_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book29_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..95083f848
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book29_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+В далёком прошлом Ночными землями правила Мать Ночи. Это были бесплодные земли, затянутые вечной тьмой. Там не могло выжить ни одно живое существо, за исключением ужасных монстров, скрывающихся во тьме.
+Мать Ночи - это источник всех грехов, а Ночные земли - воплощение её зла. Жестокая Мать Ночи, у которой нет ни сердца, ни рта, неустанно наблюдает за Ночными землями, ибо кара её всегда неожиданна. Единственное, чего она не может вынести, - это редкий лунный свет, проникающий сквозь толщу тьмы.
+Лунный лес - единственное место, свободное от гнёта Матери Ночи, ибо только здесь люди могут наслаждаться ярким лунным светом. Все жители Королевства лунного леса рождаются с бледной кожей, светлыми волосами и ярко-голубыми глазами. Возможно, это происходит из-за постоянного недостатка солнечного света, и подпитка лунным светом является причиной их красоты, настолько отличной от отвратительных существ, скрывающихся на краю леса.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5c617016
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book2_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—— Мой задний двор немного больше, чем вся Вселенная ——
+- Всё, что я могу сейчас сделать, это попросить вас помочь мне. - Черноволосый мальчик, назвавшийся Ике, сунул Вере в руку кухонный нож.
+Он вернулся к шкафу и принялся яростно рубить щупальца.
+- Помоги мне закрыть дверь! Если щупальца начнут атаковать тебя, защищайся этим кухонным ножом! - очки Ике были покрыты синей слизью. - Скорее! Мы не можем позволить этому злому Архонту пройти в Дельфы.
+Услышав его слова, Вера бросилась помогать Ике закрыть дверь. Пока они раздвигали щупальца, Вера нечаянно дважды ударила Ике ножом в спину. К счастью, его лечащие заклинания не дали ему этого заметить.
+- Дело вот в чём. На самом деле, мне уже больше тысячи лет. А эта дверь ведёт в любое место во Вселенной. Тот монстр - древнее создание из Большого Магелланова Облака, я недавно был там по одному делу, - Ике был с головы до пят покрыт слизью. Он протёр очки подолом юбки Веры и продолжил, - Эм... У тебя, наверное, есть вопросы?
+- А кто такой Тал? - решила спросить Вера.
+- Злой дух, обитавший в пожирающем людей замке. Он служил мне дворецким с тех пор, как я усмирил его. Весьма странно, что он вас не съел.
+
+Родители Веры всегда учили её, что людям суждено строить семьи, а далёкие миры так и останутся детскими мечтами. Её друг Сати однажды сказал ей, что если такая весёлая девушка, как она, выйдет замуж за кого-нибудь в далёких краях, то вся эта деревня станет невыносимо одинокой.
+(Просто потому, что Сати выглядел слишком хрупким, чтобы играть с грубыми мальчиками).
+- Человеческая душа ужасно незрелая. Мне придётся провести вас обоих через чудеса вашего детства. - Ике протянул Вере руки, приглашая её с собой. - Ты будешь петь во время своего путешествия, и в конце концов достигнешь юности.
+От Рукава Ориона до Вечного города демонов, от Потоков времени до глубин Звёздного моря...
+«Тебе интересно знать, как далеко находятся эти "далёкие миры"? Любое место во вселенной так же скучно, как мой задний двор», - сказал он.
+- Размеры дальних миров следуют за сердцем мечтающего, - продолжал Ике. - Таким образом, моё сердце немного больше, чем вся Вселенная.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book300_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book300_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book300_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book301_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book301_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..26c3d2e2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book301_RU.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Гора Ёго
+Большая гора на севере острова Наруками покрыта великолепными деревьями сакуры, которые имеют общую корневую систему со Священной сакурой, самым большим деревом на её вершине.
+В её честь было построено крупнейшее святилище Инадзумы - Великий храм Наруками.
+Малышка Яэ, которая управляла святилищем последние несколько лет, стала совсем взрослой. Мне немного грустно осознавать, что я больше не смогу заставить её плакать так же легко, как когда она была маленькой.
+Я ожидала, что она напьётся и начнёт нести чушь и плакать, как она обычно делала, но в этот раз напилась я и стала посмешищем... А она посмеялась и выставила меня глупой старухой.
+Жаль... а мне так хотелось подшутить над ней.
+
+Город Инадзума
+Я принесла старику Наганохаре новую формулу фейерверка. Однако, услышав о действии нового лекарства от глухоты, о котором я ему рассказала, он настойчиво отказался от него.
+Старый Наганохара настолько консервативен в своих формулах взрывчатых веществ, что всегда разбавляет их до такой степени, что взрывная сила не может вызвать никаких заметных физических изменений в окружающей среде, полагаясь только на сгорание различных металлов для создания унылых визуальных эффектов.
+Меня забавляет, когда всё, что он хочет делать, - это закрыться в мастерской и экспериментировать!
+Пустая трата времени!
+
+Но его дочь Ёимия - очень интересный человек. Мы отлично провели время на празднике, собирая сладости и экспериментируя с новыми формулами!
+...А потом приехала пожарная команда и выпроводила нас на холодный и одинокий берег, объясняя это каким-то новым правилом обеспечения порядка в городе Инадзума. Смешно!
+
+Мы обсудили множество формул, и Ёимия поделилась со мной конструктивными идеями. У этой девушки настоящий талант. Было бы здорово устроить шоу фейерверков в раю, который я создала для Кли!
+Жаль, что этот сёгун с недружелюбным лицом не спускал с неё глаз, и у меня не было возможности ни усовершенствовать этот механизм ни взять его с собой.
+Не так давно я смешивала лётное зелье на дворцовой кухне. Произошёл взрыв, в результате которого пострадал молодой генерал тэнгу. Боюсь, что понадобится полмесяца, чтобы перья на её левом крыле отросли. Я хотела подлечить её, но она меня с тех пор избегает...
+Я оставила ей несколько лекарств. Хорошая возможность проверить их действие.
+После этого случая парнишка, что целыми днями не выходит из резиденции Тэнсюкаку, приказал солдату повсюду следовать за мной. Это переходит все границы!
+Я уже извинилась перед ней, но она не желает с этим мириться.
+Но ведь она сама предложила мне использовать дворцовую кухню для проведения экспериментов!
+
+Кроме того, госпожа Камисато уже в шестой раз вежливо отклонила моё предложение присоединиться к супергруппе. Жаль.
+
+Татарасуна
+Татарасуна - это природный остров в форме кольца. Его горы возвышаются над морем и окружают грандиозную кузнечную печь в сердце острова. Именно здесь производят нефритовую сталь, обеспечивая правителей Инадзумы превосходным материалом для оружия. Сталь, выплавленную из крови и костного мозга павшего божества.
+Это место - гордость главы комиссии Тэнрё, поэтому он особенно заботится о рабочих и технических специалистах.
+Во время моего пребывания в Татарасуне меня сопровождала женщина по имени Кагами Годзэн. Она, похоже, является лидером среди рабочих и занимает официальную должность в сёгунате. Несмотря на то, что она подчиняется главе комиссии Тэнрё, она имеет такую же власть над рабочими, как и сам глава.
+Рабочие любят и уважают её. Осмелюсь предположить, что они с большим трепетом относятся к её приказам, чем к приказам сёгуна... Но сама Кагами Годзэн всегда выглядит хмурой и безразличной.
+
+Рабочие Татарасуны в большинстве своём безродны, их выбросило на эти берега волнами истории. Они отличаются друг от друга татуировками, которые покрывают их тела, и песнями, которые они напевают во время работы. Но эти различия также и объединяют их.
+
+Как и у других работников Татарасуны, на теле Кагами Годзэн остались шрамы от ожогов - последствия работы в раскалённой кузнице Татаригами. Для посторонних людей это знаки страдания и короткой жизни, но здесь они являются символом принадлежности к семье.
+
+Я взяла на себя смелость модифицировать Горн Микагэ, выбросить в море несколько клапанов и панелей и улучшить защитный купол, который был практически бесполезен. Интересно, как к этому отнесутся инженеры из Фонтейна?
+Старик Кудзё впадёт в бешенство из-за резкого падения производства, но, по крайней мере Татаригами не выйдет из-под контроля из-за перегрева, а если кузница будет разрушена во время войны, которая, вероятно, скоро начнётся, взрыв не будет слишком большим.
+Большим по моим личным меркам, конечно.
+
+Хм, не исключено, что мои гениальные вмешательства вообще предотвратят войну?
+Ха! Хотела бы я видеть лица этих астрологов, когда их предсказания сбудутся!
+
+Остров Ясиори
+Чистое голубое небо над островом Ясиори - приятное зрелище.
+Эти упёртые оммёдзи объяснили, что сёгун Райдэн поставила здесь несколько «оберегов», чтобы предотвратить разложение, которое просачивается из останков змеиного божества... или что-то в этом роде. Я не очень хорошо разбираюсь в их религиозном жаргоне.
+По моим наблюдениям, эти фонарные столбы весьма интересны. Хотя они выглядят как изделия, посвящённые Электро Архонту, технология, которая использовалась для их изготовления, мне хорошо знакома.
+Стоп! Это ведь путевые заметки, а не научная работа.
+
+Нас тепло встретил Васидзу, староста деревни Хиги. Рыба на гриле и онигири были великолепны!
+Кроме того, в том месте, которое они называют побережьем Надзути, полно дружелюбных пиратов... Ах, как жаль, что я не смогла подольше остаться на этом острове.
+Работа в шахтах на острове кипит, но шахтёры используют довольно отсталые инструменты. Хотя священные столбы, установленные повсюду сёгуном, по большей части предотвращают распространение Татаригами, длительное воздействие кристаллов их змеиных костей привело к тому, что большинство шахтёров страдают хроническими заболеваниями.
+
+Моти из сакуры, которые принесли с собой оммёдзи, очень вкусные, но вряд ли сравнятся с теми, которые делает малышка Яэ.
+
+Мне стоит навестить святилище Асасэ. Интересно, как поживает та толстая кошка... В тот раз я пытался поймать её при помощи специально сделанной клетки, но меня остановила жрица.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book302_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book302_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..567cb193c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book302_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Отец! Мать! Простите! Простите своего глупого сына!!!
+Я был ослеплён легендой о Лунном левиафане! Подумать только, я верил, что, поймав какую-нибудь паршивую рыбу, получу в жёны дочь богача! Ну, теперь с этой лодки уже не сойти, так ведь?
+Я понятия не имею, как долго мы дрейфуем в открытом море. Пить нечего, и у меня нет сил ловить рыбу.
+Этому проклятому морю не видно ни конца ни края. Клянусь, настал мой конец, Цзя Вэй!
+Э, это же так, да?..
+Если у этого трижды проклятого Лунного левиафана вообще есть сердце, пусть он отнесёт моё письмо на берег. Пожалуйста, родители, перестаньте ждать меня. Я не вернусь.
+Если я когда-нибудь буду рождён снова, то клянусь, что женюсь на богатой женщине и буду прислуживать вам до конца своих дней!
+Женись на ястребе, и небеса станут твоими охотничьими угодьями. Женись на собаке и... Как там говорится...
+(На обратной стороне письма есть несколько глубоких царапин неясного происхождения.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book303_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book303_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f192933d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book303_RU.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+Город Араяма. Глава I
+Снова приснился всё тот же кошмар, заставивший Ютаку Рико вернуться в ночь, когда был уничтожен народ они.
+С рёвом надвигались тёмные тучи, поглощая деревню целиком. Бушевало чернильное пламя, пожирая сотни домов вплоть до побережья, заставляя морскую воду кипеть и испаряться, а песок на мелководье превращаться в расплавленную жижу.
+Староста затолкал Рико в подвал. Его последние слова всё ещё грохотали в её ушах, заглушая крики боли вокруг.
+«Катаба Синтэцу предала они. Это она виновата в этой катастрофе!»
+Синтэцу лично обучила Рико мастерству владения мечом.
+Рико не могла поверить, что её наставница, уважаемая всеми мастер меча, могла совершить нечто настолько жестокое.
+Но талисманы и знаки, разбросанные по деревне, были убедительным доказательством. Староста не мог ошибаться...
+Как ей теперь относиться к Синтэцу?
+Рико не могла этого решить. Она глубоко вздохнула.
+Вздох напугал белого кота, лежащего поблизости. Он прищурил свои пёстрые глаза и потёрся о тыльную сторону ладони Рико.
+«Прости, Онигири. Я тебя разбудила?»
+Рико достала деревянную миску и поставила её перед котом. Прислушиваясь к тихому плеску воды, она посмотрела на небо снаружи палатки.
+Сквозь просветы в листве в лунном свете можно было разглядеть скалы и горы. Серебряное сияние выделяло замысловатые очертания построек наверху, образуя уникальное зрелище.
+Перед ней раскинулся город Араяма. Возвышающиеся к небесам горы были выдолблены изнутри и стали остовом для величественного города. Легенда гласит, что живущий здесь «народ гор» ведёт свой род от великанов, которые были в два раза выше обычного человека. Даже местные растения были куда крупнее обычных. Войско Араямы под названием Арахара было очень сильным, много раз оно сражалось с соседними народами, но почти не терпело поражений.
+Однако жестокий повелитель Араямы не мог найти покоя, пока не достигнет абсолютной власти.
+Три дня назад повелитель пригласил Катаба Синтэцу присоединиться к его войску, чтобы обучить воинов искусству владения мечом, которым так гордятся они. Синтэцу с радостью согласилась...
+Но неважно, какими были намерения Синтэцу. Целью Рико было найти её, победить и воздать по заслугам.
+Затем, следуя подсказкам старосты, она найдёт истинный смысл учения «Сисэйдо» и, использует магатаму из тела Онигири, чтобы воскресить свой род.
+Размышляя об этом, Рико подбросила дров в огонь, а затем легла на бок и задремала, чтобы набраться сил для завтрашней битвы.
+...
+Город Араяма. Глава XV
+Противостояние было прервано.
+Дюжий командир стоял примерно в ста шагах, лично наблюдая за боем и казня дезертиров. Это успокоило волнения в рядах войска Арахара. Теперь никто не осмеливался говорить об убийстве их повелителя.
+«Чего боитесь?! Эта соплячка размером с фиалковую дыню! Хватайте её!»
+Воины молча переглядывались, пока громогласный приказ командира не заставил их броситься к Рико.
+Конечно же, Рико всё слышала. Рука, сжимающая меч, задрожала, а Онигири, спрятанный под капюшоном, тихо мякнул от страха.
+Что ж, жаль, что мы, они, жили на необитаемом острове и не получили возможности вырасти высокими, а значит, не годимся вам в противники.
+Но это не значит, что я не смогу вас победить.
+Рико резко повернулась на одном носке, лезвие меча сверкнуло алой вспышкой. Свет пронёсся по полю боя, пронзив тело командира.
+«Киссаки Ёсэн».
+Это была та самая особая техника, которую передал Рико призрак предыдущего правителя города - смертоносный клинок, который не остановит никакое расстояние.
+ С резким треском меч командира распался надвое, тот издал непонятный тихий звук и рухнул замертво.
+Увидев, что их командир пал, войско Арахара тут же остановилось. Ни один воин не осмеливался сделать ни шагу дальше. Вскоре ряды войска смешались в хаосе, и все разбежались.
+Так пал город Араяма. Люди, что долго жили в угнетении, восстали и захватили особняк повелителя, вернув всё, что некогда им принадлежало.
+Но Катаба Синтэцу до сих пор не показалась...
+Убрав меч в ножны, Рико поняла, что случилось что-то странное. Она бросила взгляд на отдалённую горную вершину.
+Там, на самой высокой точке Араямы, на вершине пылающей башни стояла Синтэцу, наблюдая за сражением. Её лицо было скрыто в тени, а выражение было непроницаемым.
+Их с Рико взгляды пересеклись на мгновение. Затем Синтэцу прыгнула и исчезла.
+Катаба Синтэцу... Зачем она пришла сюда? Она приняла приглашение правителя этого города только для того, чтобы предать и убить его...
+Осталось ли в ней ещё что-то хорошее?
+Рико покачала головой, отбрасывая лишние мысли. Погладив Онигири, она быстро двинулась в сторону Араямы.
+Синтэцу ни за что не сможет догнать её.
+...
+Клетка Рюутэцу. Глава I
+Она проявила неосторожность. Этот лагерь был не чем иным, как хорошо замаскированной ловушкой.
+Катаба Синтэцу намеренно оставила следы, разложив в лагере большое количество талисманов, чтобы заманить Ютака Рико. Стоило Рико ступить внутрь лагеря, как тут же талисманы подорвали горный склон, и, потеряв равновесие, Рико рухнула в пропасть...
+Но основную опасность представляло не само падение, а клетка Рюутэцу на дне ущелья.
+Это ущелье когда-то было границей, разделяющей две нации. Здесь произошла чудовищная битва, в которой погибло почти миллион человек. После окончания войны обе нации перекрыли путь сюда, оставив в этом горном ущелье всё своё уничтоженное оружие. Души воинов, погибших на войне, поселились в окровавленном металле. Со временем металлические обломки разрушились и превратились в песок.
+Между твёрдой почвой и металлическим песком не было чёткой границы. Стоило живому существу наступить на песок, как его тут же начинало затягивать, словно в болото, и постепенно металл перемалывал его в пыль. Один неверный шаг, и путь отрезан. Этот странный металлический песок даже поднимался по каменным стенам, словно виноградная лоза, делая саму мысль о спасении смехотворной.
+Только медленно идя по тропинке на дне пропасти, можно было сохранить хоть какую-то надежду на спасение. Но до сих пор спастись не удалось никому. Угодившие в эту клетку с таким же успехом могли быть приговорены к смертной казни.
+Однако Рико испытала облегчение. Ведь это было неоспоримым доказательством того, что Катаба Синтэцу оставила всякое милосердие и доброту. Теперь Рико не будет колебаться, когда придёт пора поднять на неё свой меч.
+К тому же Синтэцу недооценила Рико. Клетка не могла её удержать, ведь она овладела мощной способностью «Рэппу Тэнсёку», которая как раз могла пригодиться.
+Но только Рико собралась использовать эту технику, как вдруг она заметила две маленькие головы, выглядывающие из-за угла.
+Это были девочки, одетые в лохмотья. Их глаза светились надеждой.
+«Ты из внешнего мира?»
+Рико кивнула, извлекая Онигири из-под капюшона. Тот кинул на девочек ленивый взгляд. Девочки отвели Рико в горную пещеру, в которой она встретила остальных бедняг, угодивших в ловушку клетки Рюутэцу.
+«Мы здесь заперты уже несколько месяцев. Нам удалось продержаться, питаясь лишь зерном с нашей телеги, родниковой водой, мхом и дикими овощами...»
+Всего их было девять человек и один кот. Рико могло хватить сил, чтобы поднять их всех своей техникой.
+Поэтому она сделала предложение:
+«Вы хотите выбраться вместе со мной?»
+Старик, возглавлявший группу, не сводил глаз с бледно-красного рога Рико, в его глазах читалась нерешительность.
+«Воин... Если глаза меня не обманывают, ты, должно быть, из рода они, верно?»
+Сердце Рико охватило беспокойство.
+«Да, я они. Что-то не так?»
+...
+Клетка Рюутэцу. Глава XIV
+Хвост Онигири, похожий на стрелку компаса, на мгновение дрогнул, прежде чем указать вперёд и вправо. Ютака Рико осторожно шагнула вперёд, на твёрдую скалу.
+Отлично!
+Выход из ущелья был совсем рядом. С нынешней скоростью они с Онигири сбегут из клетки Рюутэцу до рассвета следующего дня.
+«Молодец, Онигири».
+До этого дня Рико не знала, что Онигири может использовать духовное зрение не только для поиска блуждающих духов, которые могут помочь Рико овладеть всевозможными способностями, но и чтобы избежать опасности. Онигири видел мстительных духов клетки Рюутэцу словно наяву и таким образом находил безопасный путь.
+Возможно, это было благодаря магатаме внутри Онигири... Предки оберегали его?
+Даже находясь в шаге от свободы, Рико не могла радоваться.
+Слова тех людей всё ещё звучали в её ушах, расстраивая её.
+«Пусть лучше мы умрём с голоду, но мы никогда не доверимся они!»
+Почему? Да, она они, но и что с того?
+Они - добрый народ, живущий особняком на своём отдалённом острове. Почему же их все ненавидят?
+И всё же, глядя в невинные глаза девочек, Рико не могла бросить их на произвол судьбы. Она оставила им всю свою провизию, и даже использовала «Кагамитюу Сюбуцу», чтобы скопировать её несколько раз. Так у них оставалось достаточно еды, чтобы продержаться ещё полмесяца.
+ Также Рико запоминала весь маршрут, по которому шла. Как только она выберется, она найдёт ближайший гарнизон и сообщит им безопасный путь, чтобы они смогли спасти попавших в ловушку людей.
+Рико очень устала, гораздо сильнее, чем после битвы.
+Её глаза потускнели, она рассеянно гладила Онигири.
+Иногда всё, что нам нужно, - это найти козла отпущения, чтобы выместить на нём все неприятные эмоции и прийти в себя.
+Когда перед глазами Рико материализовалась туманная фигура, она пробормотала с несдерживаемой обидой в голосе:
+«Это всё твоя вина, Катаба Синтэцу...»
+«В следующий раз тебе не уйти».
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book304_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book304_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cab1e2801
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book304_RU.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Йо-хо-хо, трюмные крысы!
+После стольких лет совсем позабыли своего старого капитана?
+Бессердечные крысы, вот вы кто!
+Мне очень жаль, но ваш старина Риндзо решил уйти на покой!
+Послушайте меня, крысы. Если решите уйти или создать свою собственную команду, не забывайте слова старого морского волка!
+Может, этих слов слишком много, или я слишком пьян, но не смейте считать меня сумасшедшим!
+
+Так, где я там... Ах да. Начнём с истории одного сопляка.
+Ха-ха! Когда-то его тело не было испещрено шрамами, а в животе не плескалось вино из всех семи стран...
+Тогда ещё море и его опасности и приключения не манили парня.
+Он был невинен, а потому счастлив... Возможно, обманчиво счастлив.
+
+Но однажды волны прилива прибили к берегу одного старика. Он лежал на мелководье, совершенно не шевелясь.
+Бледный старикашка был весь в водорослях, которые застряли у него в волосах. Он выглядел как старый труп! Или, может быть, как король...
+
+«Глубины моря... Глубины моря...» - сказал он.
+И больше не проронил ни слова.
+Закат осветил его мокрое лицо, и я подумал: «Должно быть, это какой-то чужеземный король».
+
+Что было там, в морских глубинах? Что лежало на самом дальнем краю моря? Кто знает, возможно, всё это чушь.
+В то время взрослые всегда говорили: «Не смотри слишком долго на море в середине лета, иначе закружится голова и ты упадёшь в обморок».
+Но разве стал бы малец верить такому?
+
+И вот, он сделал деревянный плот и вышел на нём в море.
+Морские глубины и дали совсем не были похожи на мирные, никогда не меняющиеся пейзажи, наблюдаемые с берега...
+Плот был разбит бушующими волнами, и пока сопляка швыряло туда-сюда, он вдруг понял, что нашёл свою любовь...
+
+Так он стал пиратом.
+Уверен, о том, что было дальше, вы уже слышали, ведь я неоднократно рассказывал об этом... Нет смысла повторяться.
+В общем... Даже сейчас, и, вероятно, до конца моих дней волновать меня будет только одно...
+Мечта превзойти Ако Домэки и основать страну свободных пиратов. Но она неисполнима, и я вот-вот от неё откажусь!
+Позор, какой же позор... Но нечего грустить!
+Сопляк, которым я когда-то был, пережил много штормов, сражался со многими людьми и морскими чудовищами. Он множество раз сбегал как от властей, так и от других пиратов...
+Он многое приобрёл и многое потерял.
+Только когда этот сопляк наконец доплыл до дальнего края моря, он понял, что больше не сопляк.
+И он решил вернуться. Вернуться туда, где всё началось. В пещеру на острове Ватацуми.
+Всю добычу, что он собрал за эти годы: резные камни, мору с тела Архонта... Всю её он спрятал в той пещере для вас, крысёныши.
+
+Даже единственное настоящее сокровище, принадлежащее ему, он тоже спрятал там.
+Если кишка не тонка, найдите эти сокровища!
+Может, моя главная драгоценность не оправдает ваших ожиданий, и вы будете разочарованы...
+Но знаете что?
+Мне плевать. Абсолютно плевать!
+
+Ведь это моё сокровище! Ха-ха-ха-ха-ха!
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book305_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book305_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8974dec85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book305_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Сверкающие молнии простираются над всей Инадзумой, показывая вечный путь сёгуна Райдэн к далёким морям и распространяя волю её по всей земле.
+Ваш преданный слуга, Кудзё Такаюки из комиссии Тэнрё, смиренно представляет этот меморандум.
+Охота на Глаза Бога проходит беспрепятственно. Великий сёгун, благодаря вашему милосердию и могуществу все преступники пойманы, беглецы возвращены, а народ повсюду поддерживает вас.
+Вся Инадзума пребывает в мире благодаря божественной силе сёгуна.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book307_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book307_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f62641a56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book307_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Приключения Итару подошли к концу. Пожалуйста, простите придирчивого автора, но я хотел бы прокомментировать несколько старых вопросов.
+Ныне неизвестно, чем господин Уракусай тогда прогневал Сайгу. Однако после двух-восьми выпитых чаш госпожа Яэ согласилась рассказать мне об этой истории.
+Это, конечно, всё ещё роман, поэтому я хотел бы превратить её слова в рассказ о том, что осталось за кулисами истории.
+Когда кицунэ Сайгу покинула род Хакусин и отправилась в Великий храм Наруками, госпожа Яэ ещё не родилась. Всё своё детство она слушала истории о Сайгу, а потому очень любила и уважала её.
+Именно поэтому госпожа Яэ в конце концов сама отправилась в Великое святилище Наруками после того, как начала своё собственное путешествие.
+
+Из-за кровного родства госпожа Сайгу души не чаяла в госпоже Яэ, хотя та предпочитает как можно меньше вспоминать о тех временах...
+...Хоть я и писатель, пишущий художественные произведения, я воздержусь от того, чтобы слишком много рассказывать о прошлом госпожи Яэ, чтобы мой труд не пострадал под могучим пером главного редактора.
+
+Но вернёмся к Уракусаю. Теперь уже неизвестно, чем он сумел прогневать кицунэ Сайгу, но возможно, что его поступки имели какое-то отношение к последующему вторжению в Бездну.
+Однако после того, как Уракусай был изгнан, кицунэ Сайгу больше не оставалась в Великом святилище Наруками, а вместо этого поселилась в Тэнсюкаку.
+
+«Грядёт ужасная катастрофа. Мой долг - защищать наш народ и нашу правительницу, поэтому я отправляюсь к сёгуну как можно скорее».
+
+Когда госпожа Сайгу ушла во второй раз, госпожа Яэ была ещё всего лишь молодой девушкой. Та, за кем она всё время следовала, снова покинула её. Только когда бедствия захватили весь архипелаг, мы поняли смысл слов госпожи Сайгу...
+Но было уже слишком поздно, и всё обернулось совсем не так, как мы бы того хотели.
+Тогда госпожа Сайгу ушла в третий раз, и теперь уже навсегда.
+
+Пятьсот лет - слишком большой срок для смертных, но радости и печали, оставленные событиями, произошедшими за это время, не угасают в памяти и тех, кто живёт мало, и тех, кто живёт вечно.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book308_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book308_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..387e8817b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book308_RU.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+На Наруками и Ватацуми эту легенду обычно рассказывают так:
+Около двух тысяч лет назад в Инадзуме близилась к своему завершению Война Архонтов.
+И в это время гигантский змей Оробаси отломил от своего тела коралловые ветви, чтобы помочь жителям глубин выбраться на поверхность к свету дня. В своём сострадании и милосердии он собрал свой народ ради их новой жизни на бесплодном коралловом острове.
+Но людская доля в этом переменчивом мире трудна и горька, и боль и несчастья омрачали жизнь новых островитян. Яркое солнце, ясное небо, чистое море, переливающийся радужным светом дворец из ракушек, наставления жриц... Всё это меркло на фоне голода и болезней.
+Гигантский змей, помня о собственном поражении в прошлом, поклялся, что никогда не оставит свой народ. А потому он обратился к жрице с вопросом:
+«Благословенная дочь моя, почему плачут жители морских глубин? Разве я не победил Дракона глубин и не подарил вам свет дня?»
+И отвечала мудрая жрица:
+«Голод настиг нас».
+И снова спросил змей:
+«Воистину, вы голодаете из-за моей ошибки. О чём же ты просишь, мой народ?»
+И отвечали честные старейшины:
+«Благодаря вам, повелитель, мы создали свою страну среди синих морей, и нет в этой стране места грабежу, угнетению и тирании. И одного этого сполна довольно для нашей благодарности... Но к востоку от нашего кораллового острова есть земли обширнее и плодороднее.
+Позвольте нам ступить на эти острова и установить там своё господство, о повелитель, чтобы у наших потомков было славное прошлое, полное надежд будущее и беспечальное настоящее».
+
+Ничего не ответил гигантский змей.
+Восточные острова были захвачены Наруками по праву силы. Все побеждённые ею божества были казнены в соответствии с законами небесной обители.
+Но шли годы, измождённые голодом и болезнями люди снова и снова молили своего бога, и в конце концов его сердце дрогнуло.
+И тогда гигантский змей обучил их, и из ничтожных островитян они превратились в могучих воинов, которым подвластны были корабли, морские звери, волны и облака. И под звуки китовых песен они начали атаку на страну Электро Архонта...
+Но морские жители не ведали, что Ватацуми Омиками не надеялся на победу в этой жестокой схватке. Он замышлял не завоевание, а жертвоприношение.
+Говорят, что в святилище жриц таилось пророчество, в котором было предопределено поражение в войне и грядущее унижение жителей Ватацуми.
+
+Никому не известно, что на самом деле двигало Оробаси. Есть лишь предположение, выдвинутое теми, кто обнаружил записи пророчества.
+Ватацуми Омиками знал заранее, что у него нет никаких шансов выжить, но он покорно принял свою судьбу.
+Чтобы сделать веру своего народа нерушимой, у него был лишь один путь - принести себя в жертву. Только после его гибели воспоминания его народа обо всех пережитых радостях, горестях и потерях могли бы сплестись в единую веру, а горечь унижения после поражения стала бы для этой веры питательной почвой.
+
+Многие жители Ватацуми больше не верят, что у давшего их предкам путь на поверхность Омиками есть хоть какой-то шанс на возрождение. Но их гордость как народа Ватацуми, боль от того, что с телом их бога обращаются как с обычным камнем, скорбь об утрате этого бога... Все эти чувства передаются из поколения в поколение, становясь столпами терпения, сопротивления и самопожертвования, на которых зиждется вера народа Ватацуми.
+
+Как уже упоминалось, письменные исторические источники Сангономии крайне скудны. История сохранилась лишь в форме легенд, которым будущие поколения могут придавать новые смыслы. И эти легенды фиксируют не столько исторические факты, сколько представления коллективного сознания об истории. Тот факт, что это коллективное сознание со временем лишь укрепилось - до такой степени, что народ, потерявший своего любимого Омиками, продолжает активно сопротивляться стране под управлением могущественного Электро божества... Всё это показывает, что их упорство осталось неизменным.
+
+Стоит отметить, что эта тенденция уделять мало внимания фактам прошлого, акцентируя на представлениях настоящего, является серьёзной проблемой современного Ватацуми. Пламя ненависти и унижения, вынашиваемых и взращиваемых на протяжении сотен и тысяч лет, может быть раздуто теми, кто жаждет воспользоваться трудным моментом ради собственных целей. В конечном итоге это может привести к большой беде.
+
+И всё же... Хотя жители Ватацуми известны своим смирением, неужели они должны бесконечно терпеть эти мучения, чтобы выжить?
+После устроенной комиссией Кандзё экономической эксплуатации молодёжь острова Ватацуми всё чаще заговаривает о сопротивлении и старых обидах. По-моему, очевидно, что эти обсуждения касаются не только прошлого, но и настоящего и будущего.
+
+Но у легенды об убийстве Ватацуми Омиками есть и другая версия:
+Пока народ Ватацуми обитал в морских глубинах, он вёл точные хроники. Ведь в мире, где нет смены дня и ночи, только эти хроники могли служить им надёжным способом отсчёта времени. Но эти записи гигантский змей приказал запечатать в Энканомии и никогда не доставать.
+Древние имена обитателей глубин даже не напоминали инадзумские. Те фамилии, что распространены сейчас на Ватацуми, появились по приказу змея, повелевшего своему народу изучить традиции Наруками.
+Говорят, что Ватацуми Омиками вывел жителей глубин на солнце по указанию небесной обители. Ведь когда-то змей совершил тяжкий грех, укрывшись в морской бездне от Войны Архонтов. А значит, не исключено, что и на смерть Оробаси отправился по велению небес.
+К сожалению, письменность древней Энканомии сейчас почти никому не известна. Да и сами книги слишком хорошо укрыты от чужих глаз. Боюсь, что истина так и останется тайной.
+Однако намекающие на «истину» сказания имеют куда меньший вес, чем те, что воплощают собой представления жителей Ватацуми о прошлом.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book309_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book309_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..027ec9d55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book309_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Жрица Моун ведёт своё происхождение от рода Юна. Этот клан одним из первых последовал за своим Омиками на солнечный свет. Выходцы из него до сих пор славятся талантами к исполнению китовых песен и близостью ко всем морским обитателям. Моун поступила в святилище Сангономии в юном возрасте. Там она изучала ритуальные традиции жриц Ватацуми, историю, политические науки и народные песни. Её младшая сестра-близнец, которую впоследствии прозвали Умигодзэн, была ныряльщицей клана и зарабатывала на жизнь сбором жемчуга.
+Когда весть о том, что сёгунат объединил все острова Инадзумы, достигла Ватацуми, Моун и Аямэ уже были довольно известны среди жителей острова. Дошедшие до наших дней сказания гласят, что мудрость и доброта Моун помогали людям избежать бессмысленных ссор. А отвага и жизнерадостность Аямэ давали ей силы для сражения с морскими чудовищами.
+
+Когда Ватацуми Омиками, отринув колебания, отправился в безнадёжный восточный поход, Божественная Жрица доверила первый флот Сангономии Моун и её сестре. Тогда же Моун установила связь с гигантским китом по имени Дайкэнгё.
+
+Легенда гласит, что Дайкэнгё был огромным слепым китом, возраст которого к тому времени насчитывал пятьсот лет да ещё четыреста лет. Тёмные глубины океанского дна были его домом, а рыбы глубин и луноподобные медузы - его верными слугами. Его охраняли пятьдесят нарвалов с левого фланга и пятьдесят горбатых китов с правого. В песнях поётся, что он мог проглотить десять коралловых островов за один раз, а потом выплюнуть пять рифов, погружаясь в сытую дрёму.
+
+Даже мастера китовых песен Ватацуми до того дня никогда не уходили живыми после встречи с этим гигантом. Но по указанию Божественной Жрицы Моун нырнула в глубины фосфоресцирующего китового чертога, когда луна поднялась достаточно высоко, чтобы пронзить мглу океана. Никто не знал, как Моун уговорила Дайкэнгё присоединиться к ней. Но на третий восход луны после её ухода, когда волны отхлынули от берега, люди увидели, как на спокойной глади океана показался мерцающий серебром Дайкэнгё. На его спине сидела Моун.
+
+Дайкэнгё и его подданные последовали за Моун и её сестрой и сражались на стороне Омиками. Увы, эта битва была обречена на поражение...
+Услышав, что Омиками и Тодзанно были убиты, Моун дала сигнал к отступлению. Но по пути она попала в засаду кораблей тэнгу Сасаюри и была убита вместе с могучим китом Дайкэнгё. Их останки захватил сёгунат. А её сестра, Умигодзэн Аямэ, исчезла после доблестной битвы в кроваво-красном океане, и больше её никогда не видели.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book30_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book30_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f7940d7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book30_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Этой страной правила прекрасная принцесса с кожей белой, как снег. Подобно луне, во всём лесном королевстве она обладала самой светлой кожей, самыми ясными глазами и самой чистой душой, поэтому подданные были искренне восхищены и беспредельно преданы ей и звали её Снежной принцессой.
+Снежная принцесса была доброй и справедливой правительницей, она всегда прекрасно знала, что будет лучше для её подданных. В её правление жители Лунного леса никогда не подвергались ни гневу Матери Ночи, ни нападению ночных зверей.
+Но у Снежной принцессы были и свои тревоги. Во тьме ночи луна была похожа на дырочку в небе, пропускающую серебристый свет, и в её сиянии, кажется, можно было рассмотреть видение другого мира. И принцесса часто сидела на древних камнях перед дворцом, поглаживая фосфоресцирующие во мраке мхи, и, как и все, пыталась представить себе, каков он, мир за пеленой лунного света?
+«Смогу ли я когда-нибудь привести туда мой народ?» - спрашивала принцесса сама себя.
+«Сможешь».
+Последовал ответ, застав её врасплох.
+Принцесса повернулась и увидела юного принца.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book310_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book310_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..453a542f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book310_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Никто не знает истинное имя человека по прозвищу «Тодзанно». Точно можно сказать лишь, что он был низкого происхождения. В народных песнях его называют «наследником лунного света и прилива» или «забытым ребенком лунного света». Возможно, он был сиротой или ребёнком морских бродяг.
+
+Но хотя у него не было ни имени, ни фамилии, ни клана, который защищал бы его, пока он рос, Ватацуми Омиками принял этого ребенка, как когда-то принял потерянный народ, запертый в морских глубинах.
+Впоследствии этот мальчик стал учеником Моун и её сестры. У них он научился китовым песням и обрядам Ватацуми. В его воспоминаниях поселились дворец из кораллов и ракушек и косяки ярких рыбок. Его тело закалилось в суровых рифах и безбрежных волнах, став сильным и быстрым.
+
+В песнях клана Юна говорится, что когда мальчик вырос и стал юношей, жрица Моун пригласила его поплавать вместе среди освещённых луной и звёздами волн. Там, среди сияющих волн, юноша понял язык морских обитателей и ощутил их чувства. Под нежный, скорбный шепот жрицы он определил свой дальнейший путь.
+
+Говорят, что после этой ночной прогулки юноша постиг стили владения мечом «Гэцумон» и «Юсио». Хотя Тодзанно не оставил потомков, но его техники владения мечом не ушли в небытие: среди воинов Ватацуми они передавались из поколения в поколение. На острове, где никогда не было собственной школы фехтования, эти два стиля и по сей день остаются надёжным и эффективным средством справиться с любым противником.
+
+Когда Ватацуми Омиками отправился в безнадёжную восточную экспедицию, юноша возглавил передовой отряд и захватил острова, которые жители Ватацуми называли «Тодзан». И тогда сам Ватацуми Омиками дал ему почётное имя Тодзанно - «повелитель Тодзана». Но в сказания острова Ясиори этот доблестный воитель вошёл как жестокий «Акуо» - «злой тиран».
+
+В конце концов, Акуо и его господин приняли кару Мусо но хитотати. А Моун, которая в ту лунную ночь ступала по волнам вместе с ним, погибла в черной, словно стая воронов, буре, и её народ оплакал её судьбу...
+Исход оказался столь непохожим на их надежды.
+
+Примечательно, что люди до сих пор называют выдающихся воинов «отпрысками Тодзанно», хотя сам молодой и самонадеянный Тодзанно так и не смог воссоединиться с возлюбленной и насладиться мирным будущим вместе с ней.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book311_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book311_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a254c99a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book311_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+В былые времена говорили, что согнутый лук подобен месяцу в небесах, а хороший клинок - драгоценному нефриту.
+
+Говорят, что когда Наруками пришла к своему народу, она принесла с собой секрет изготовления мечей. Спустя тысячи зим и сотни жатв смертные мастера-мечники научились делать мечи, которые могли бы порадовать саму Наруками. И тогда Великий храм и сёгунат устроили церемонию: лучшие в мире мечи были собраны и принесены в дар храму. Эти клинки получили имя «Госинто». Эта церемония получилась красочной и привлекающей внимание людей, такой она осталась и до наших дней. Однако за праздником «Госинто» таится истина, которая известна немногим.
+Изготовление мечей - непростое дело для мастеров. Величайшие из их работ становятся известны как «истинные клинки» - «Синути». Мастер даёт им красивое имя, а после вручает повелителю или божеству. Синути не используются для лишения жизни и всегда должны оставаться чистыми. Остальные клинки известны как «теневые клинки» - «Кагэути», их отдают в пользование приближенным повелителя в качестве оружия. Эти клинки нечисты, ведь их часто обагряет кровь.
+
+С того дня, как Наруками Гонгэн, первый сёгун, начала властвовать над землями Инадзумы, её всегда сопровождала младшая сестра-близнец. «Син» и «Кагэ», истина и её тень, они вели переговоры и управляли двором, отдавали приказы и вели сражения. Младшую из них звали Эи, и даже само её имя означало «тень». Она и впрямь была тенью первого сёгуна, преемницей которой в итоге стала.
+Как известно, в войне, пронёсшейся по миру смертных подобно багровому шторму, должны были уцелеть только семь Архонтов. Хотя Эи, теневая сёгун, была божественно искусна в боевых техниках и непревзойдённо владела клинком, она считала себя лишь воином, мало что понимающим в душах смертных. Поэтому она решила отказаться от своей телесной формы, чтобы помочь старшей сестре вознестись в Небесную обитель и получить власть над Инадзумой. Вскоре после этого истинная сёгун Макото основала сёгунат и стала править страной. Она никогда не забывала о сестре и вскоре призвала божественную сущность Эи и воссоздала для неё тело, тем самым вернув сестру и сделав её своим «самураем-тенью» - «кагэмуся».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book312_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book312_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..21e912429
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book312_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Моё исследование острова Цуруми прошло не так гладко, как хотелось бы.
+
+Лишь благодаря местному юноше по имени Кама мне удалось благополучно прибыть на Цуруми, покинув Рито. Его подсказки помогли мне пробиться сквозь окутывающий остров плотный туман и увидеть мельком картину древней цивилизации и похожие на сновидения пейзажи. Но воспоминания об этом так быстро испарялись из моей памяти, словно были сотканы из тумана...
+И всё же я до сих пор отчётливо помню, как на этом якобы давно безжизненном острове мне встретился ребёнок.
+
+Возможно, он был всего лишь галлюцинацией, возникшей из-за парящих в тумане элементальных частиц. А может быть, виноваты местные грибы... Что ж, логично предположить, что тот ребёнок был просто иллюзией или ложным воспоминанием. Но во время моего второго визита мне пришло в голову захватить с собой побольше еды, чтобы угостить малыша. Всё-таки нелегко, наверное, жить на таком мёртвом острове.
+
+Вторая моя высадка на берег должна была стать полностью самостоятельной - Кама о ней не знал. Но мне так и не удалось найти дорогу в густом тумане, он словно отвергал меня, и не помогали никакие уловки.
+Если бы не помощь светловолос{F#ой}{M#ого} путешественни{F#цы}{M#ка} и {F#её}{M#его} маленькой летающей спутницы по имени Паймон, мне пришлось бы вернуться с пустыми руками. Они же помогли мне собрать немного местных флуоресцентных грибов. Инадзумцы считают, что эти грибы светятся, потому что состоят из воспоминаний древних мертвецов Цуруми. Эти грибы делают глаза зоркими, ум ясным, а память крепкой.
+
+За последние несколько дней мной было проведено несколько дегустаций, и эти грибы действительно обладают способностью успокаивать сердце и бодрить дух. Похоже, они также полезны для пищеварения... А вот улучшения памяти что-то не заметно. Надо оставить несколько штук для моего друга в Сумеру, он сможет провести исследования.
+
+Кроме того, мне показались невероятно интересными принесённые светловолос{F#ой}{M#ым} путешественни{F#цей}{M#ком} и Паймон фотографии древних рисунков - они, безусловно, заслуживают дальнейшего изучения. То, что мы вообще смогли обнаружить такие ценные памятники истории, - целиком и полностью заслуга страсти, мудрости и решимости этих двух исключительных искателей приключений.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book313_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book313_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f816a50b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book313_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Заботливейшая девушка во всём Тейвате
+Красивая и добрая, ответит на все ваши вопросы
+Поможет развеять все ваши печали!
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book314_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book314_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b7a6fb7f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book314_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+1. Поесть, умыться, переодеться, подготовиться к выходу.
+2. Встретиться с Ло Цяо в «Глазурном павильоне», пообедать.
+3. Встретиться с тремя информаторами и обменяться сведениями.
+4. Сходить на собрание в павильон Лунного моря.
+5. Перекусить, обсудить все нерешённые вопросы с собрания, вернуться в Нефритовый дворец.
+
+Временные рамки первых трёх пунктов не являются строгими и зависят от прогресса. Собрание из пункта 4 запланировано на вечер. Рекомендуется прибыть заранее.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book315_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book315_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..18f27e627
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book315_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+Выходной!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book316_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book316_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..40cea102c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book316_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Семья экзорцистов жила к востоку от деревни, но в течение двух недель мать умерла от болезни, маленькая дочь пропала без вести, а вскоре после того отец повесился на дереве во дворе собственного дома.
+
+Подтвердилось, что в деревне были обнаружены следы останков злого божества.
+
+Среди жителей деревни поднялась паника, так как никто не уверен, исчезли ли останки злого божества навсегда.
+
+В этой области следует быть осторожнее.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book317_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book317_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8835a077d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book317_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Врач сказал, что ты тяжело болеешь. Не волнуйся. Я отдам всё, что у меня есть, чтобы спасти тебя.
+
+Моё сердце обливается кровью всякий раз, когда я вижу, как твоя слабость становится всё сильнее. Твоя болезнь не поддается лечению. Ну почему я не могу терпеть эту боль за тебя...
+
+Ты сказала, что ни о чём не сожалеешь в этой жизни и только хочешь, чтобы я позаботился о Шэнь Хэ. Но если ты ни о чём не сожалеешь, откуда эти слёзы?
+
+Я уже давно не понимаю, что делаю. Хотя я всё ещё дышу, я чувствую себя пустой оболочкой. Я прочёл все древние тексты, которые получилось достать, но это ничего не дало.
+
+Удача! Это Мин Цзюнь! У него нашлась книга, которая могла бы спасти тебя! Я забрал её и последовал инструкциям, чтобы призвать божество и предложить ему жертву...
+
+Божество явилось. Я сказал ему, что готов обменять свою жизнь на твою. Он промолчал и только указал на нашу дочь Шэнь Хэ.
+
+Божество сказало, что её судьба - приносить беды, и что она может только причинять вред своим близким. Божество также сказало, что она, возможно, даже была причиной твоей смерти. И я решил, что должен это сделать...
+
+Я оставил её в пещере, о которой упоминало божество. Прошло три дня, а новостей всё ещё нет. Я становлюсь беспокойным от ожидания, меня охватывает зловещее чувство...
+
+Мне очень жаль, любимая. Прости меня! И ты тоже, Шэнь Хэ, пожалуйста, прости меня! Каким же я был глупцом! Как слеп я был! Позвольте мне извиниться перед вами обеими... лично.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book318_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book318_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7c9c1032
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book318_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Магические знаки, выгравированные на суброзии, сохраняются в течение долгого времени. Некоторые верят, что этот камень способен соединить энергии инь и ян.
+
+Однако найти суброзий непросто. Требуется отправиться в правильное место в нужное время.
+
+Легенда гласит, что вы можете найти суброзий, если встанете посреди озера к югу от горы Тяньхэн на закате и посмотрите в направлении заходящего солнца.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book319_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book319_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book319_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book31_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book31_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ba599fab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book31_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+«Я принц королевства Света, прибыл с другого конца мира», - произнес принц, стоя перед изумлённой принцессой.
+От принца исходило чудесное сияние, и никогда ещё бледные жители королевства Лунного света не встречали людей, столь кипящих жизненной силой. Когда принц гулял по Лунному лесу, жизнь расцветала: травы и деревья пускали ростки, а подданные принцессы становились сильнее и здоровее.
+Он пришёл, чтобы спасти их, и чтобы однажды освободить принцессу из темноты ночи, привести её в царство, свободное от мрака. Несмотря на то, что принц никогда не говорил об этом, принцесса, благодаря годам медитации и раздумий, давно предчувствовала такой исход.
+И тогда она спросила:
+«Тот мир по другую сторону луны, каков он?»
+До этого принц уже бесчисленное множество раз рассказывал ей о королевстве Света, но в эту минуту он понял, что принцесса твёрдо решила увидеть всё это своими глазами.
+И так, давшая клятву спасти своих подданных, принцесса покинула королевство Лунного света и рука об руку с принцем вступила под сень мрачных чащ Ночных земель.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book320_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book320_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book320_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book321_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book321_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..374bd324f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book321_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Если вы нашли эту бутылку, меня может уже не быть в живых.
+Мне казалось, что у этих пиратов есть свои пути и средства, и они смогут переправить меня в Ли Юэ, поэтому я и сел на их корабль. Кто бы мог подумать, что...
+Ах, ладно. Может, это судьба?
+До прибытия в Инадзуму меня постоянно беспокоило, что дом моей одинокой престарелой матери могут обокрасть. Поэтому мне пришлось зарыть в обозначенном на карте месте чек на всю мору, накопленную за много лет. Найдите его и обменяйте в банке. Можете делать с этой морой всё что угодно, только оставьте немного моей матери на жизнь. Зовут её Минамото Котоми, и живёт она в долине Гуйли. Рассчитывать мне больше не на кого!
+
+Мама, прости меня. На твоей родине мне удалось найти много сакуры. Как жаль, что я не смогу привезти её тебе.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book322_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book322_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f14699f82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book322_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Бесчисленны творенья тайны, луна и солнце могут принести добро и зло.
+Три угла окутаны тьмой, пять мудрецов окружены пустотой.
+
+«У вселенной нет ни начала, ни конца, и суша в этом подобна ей. Но для нас это теперь не имеет значения, потому что наша земля больше не имеет ничего общего с этой бесконечностью».
+Так говорил одинокий мудрец Абэраку первому Сыну Солнца. Сын Солнца давно намеревался наказать Абэраку. Вызвав мудреца к трону, он лишь ещё больше усложнил ему жизнь перед окончательным пленением.
+Согласно легенде, Абэраку получил свою мудрость от великого бога Токоё и благодаря этому смог принести свет в Энканомию, которая до тех пор никогда не видела солнца. Но Сын Солнца стал завидовать его талантам и заключил его в тюрьму. И всё же дети солнца никогда не задумывались о том, что если бы Абэраку не создал эту подземную звезду, то не было бы их самих.
+«Естество земли и неба едино, как курица и яйцо, имеет одно начало, словно драконы и змеи», - не успел мудрец Абэраку произнести эти слова, как его схватили затаившиеся воины.
+
+В то время Энканомия только получила небольшую передышку с появлением солнца. Драконы глубин любили тьму и избегали света, и поэтому больше не могли действовать безнаказанно. Дни, когда драконы глубин свирепствовали и отнимали человеческие жизни, наконец-то подошли к концу, ибо у народа Энканомии появилась возможность бороться с ними.
+И всё же случилось так, что недостатки человеческой природы подняли свои уродливые головы ещё до того, как удалось подавить внешнюю угрозу. Люди выбрали Сына Солнца, короновали его и стали поклоняться ему, и всё же он правил жестокой рукой, облагая народ непосильными налогами и притесняя добрых людей.
+
+Через бесчисленные годы маленький мальчик из Энканомии поспорил с друзьями, что сможет в одиночку выскользнуть за пределы трёх углов, и избегая следов Драконов глубин, отыскать Драконий цветок. Но вместо этого он обнаружил в пещере огромного змея, которого никогда прежде не видел.
+Почему-то, глядя на титаническую фигуру змея, ребёнок не испытывал страха, а скорее ощущал некое родство.
+«Я Нечестивый Змей. Пусть мои слуги и бесчисленны, ни один смертный теперь не живёт в моей тени. То, что я попал в этот мир, и что мы встретились... Возможно, это судьба. Ты не принадлежишь к моему народу, но тем не менее ты человек. Выскажи свое желание, и я его услышу».
+«Не мог бы ты стать нашим богом?»
+
+Так они, человек и змей, выступили против королевской власти Сына Солнца и жестокости драконов глубин - и так начались спасительные изменения.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book327_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book327_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book327_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book328_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book328_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..088604474
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book328_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Тому, кто найдёт это письмо:
+
+После обсуждения пьесы «Созерцание богини уничтожения» с друзьями я обнаружила, что мне ещё многое предстоит узнать. В поисках вдохновения я отправилась на перевал Линцзю.
+Я скоро вернусь, не волнуйтесь.
+
+Юнь Цзинь
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book329_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book329_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..63c0057bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book329_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Земляки, забывшие свою родину: самоидентификация Фатуи.
+Поход: выполнение задания, операции.
+Загорать: притаиться, залечь на дно.
+Разбить тарелки: совершить смелое действие.
+Мыть посуду: быть обнаруженным и схваченным.
+Сжать левую руку: отомстить.
+Сжать правую руку: заключить союз.
+Разжать левую руку: совершить ■■■дательство.
+Разжать правую руку: простить.
+Южный ветер: всё хорошо.
+Северный ветер: всё пло■■.
+■■■нечный краб: Международная торговая ассоциация. Возможно, потому что они не ■з Инадзумы.
+Краб-■■■■■■■: коми■■■■ Кандзё. Возможно, потому что они ■■■■■■ сёгуну.
+■■■■■■-■■■■■■■ краб: но■■си. Потому что они похо■■ на кайра■■.
+Железные ■■■■: Сюмацу■■■. Кры■■ - это уже слишком, ■■■ ■■ бесит! Просто ■■■■■■■■■■.
+
+(Первые слова довольно чёткие, но постепенно почерк становится всё менее и менее разборчивым, и появляются явные признаки сырости от воды.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book32_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book32_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb9da3af7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book32_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Пройдя через пылающие чёрным огнём трясины, а затем через поросший ядовитыми грибами грот, принц и принцесса попали в страну Карликов.
+«Принцесса королевства Лунного света, я прошу вас спасти пятерых моих братьев, и мы будем с благодарностью вспоминать вашу доброту, всю жизнь служить вам верой и правдой», - взмолился уродливый карлик, выскочивший из-за сухих ветвей.
+Добрая принцесса сжалилась над карликами и пообещала помочь им.
+Они вскарабкались по чёрному, как смоль, ущелью, и там, среди скал и горных вершин, спасли слепого карлика:
+«Ой-ой, какой же я бестолковый! Я забрался так высоко лишь для того, чтобы взглянуть на прекрасный пейзаж», - посетовал принцессе слепой карлик.
+Они проникли глубоко в болота, чтобы спасти из трясины глупого карлика.
+«Хи-хи!» - хохотнул глупый карлик, чтобы выразить благодарность принцессе.
+Они вошли в пещеру, где жили ночные кошмары, и сняли со сталактита трусливого карлика.
+«П-по правде г-говоря, я... Я пришёл сюд-да, чтобы сразить тех п-прихвостней матери Ночи!» - объяснил трусливый карлик.
+Они ступили на запущенные поля, чтобы спасти из зыбучих песков дряхлого карлика.
+«Я лишь хотел проверить свой сад и вовсе не думал, что заблужусь», - горько усмехнулся карлик, потирая свои дряблые руки.
+Они прокрались в логово теней и спасли карлика от питающихся людьми ядовитых грибов.
+«Изначально я просто хотел развеяться и прогнать грусть, но случайно оказался заперт здесь», - сокрушенно объяснил карлик.
+Таким образом, принцесса и принц спасли пятерых братьев карлика. Добрая принцесса сказала шести карликам:
+«Раз уж теперь вы тоже стали моими подданными, пожалуйста, пойдемте с нами в королевство Света. На родине Солнечного принца слепой сможет увидеть свет, глупец сможет поумнеть, трус - обрести смелость, а увядающий старик вновь обрести молодость. Пусть это будет моей благодарностью вам».
+Радости карликов не было конца, и они наперебой благодарили принцессу и принца. Они стали верными спутниками принцессы и принца и неотступно следовали за ними в их путешествии.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book330_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book330_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..24c44cd46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book330_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Дорогие {NICKNAME} и Паймон,
+Я глубоко сожалею о том, как рассталась с вами. Пусть я и извинилась, в глубине души я знаю, что не имела на это права, поэтому я не буду настолько бесстыдна, чтобы снова предстать перед вами.
+Я благодарна за ваше предложение помочь мне. Мне было интересно, как именно вы это сделаете. Только когда вы забрали мою форму, я поняла, что ваш план подвергнет вас опасности.
+Поэтому я покинула издательский дом Яэ в поисках вас. Я нашла вас в Арауми вместе с молодой госпожой Момоё, которую до этого видела только на фотографиях.
+Однажды я воспользовалась нашим сходством, чтобы выдать себя за неё. У неё были все основания ненавидеть меня до глубины души, но вместо этого она пошла на такой огромный риск, чтобы помочь инсценировать мою смерть, даже ценой потери глаза.
+Я недостойная грешница, но, тем не менее, я получила от вас столько доброты, что никогда не смогу отплатить вам.
+Я положила все свои сбережения, которые хранила с прибытия в Инадзуму, в сумку рядом с этим письмом. Считайте это подарком для вас и госпожи Момоё, так как я не знаю другого способа выразить свою благодарность. Будьте уверены, я заработала каждую монету честным трудом.
+Прощайте. Я покину Инадзуму и больше никогда сюда не вернусь. Я слишком многим обязана ей.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book331_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book331_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cec47286
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book331_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Будущее счастье ——
+Внезапно посреди ясного дня поднимается порывистый ветер. Что это может означать?
+Хоть вам и кажется, что вы стоите на одном месте, это лишь временно.
+Обращайте внимание на тех, кто вас окружает, какими бы знакомыми ни были их лица.
+Кто знает? Ваша судьба может измениться благодаря им без вашего ведома...
+
+Ваш счастливый предмет дня: одуванчик из далекой страны.
+Семена, следующие за ветром, - наиболее подходящий символ для вас.
+Летите, парите, через моря, к далёким землям.
+Но однажды вы больше не будете блуждать.
+Однажды вы станете тем, кем желаете стать.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book332_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book332_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2eaa40d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book332_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Бесчисленны творенья тайны, луна и солнце могут принести добро и зло.
+Три угла окутаны тьмой, пять мудрецов окружены пустотой.
+
+«У вселенной нет ни начала, ни конца, и суша в этом подобна ей. Но для нас это теперь не имеет значения, потому что наша земля больше не имеет ничего общего с этой бесконечностью».
+Так говорил одинокий мудрец Абэраку первому Сыну Солнца. Сын Солнца давно намеревался наказать Абэраку. Вызвав мудреца к трону, он лишь ещё больше усложнил ему жизнь перед окончательным пленением.
+Согласно легенде, Абэраку получил свою мудрость от великого бога Токоё и благодаря этому смог принести свет в Энканомию, которая до тех пор никогда не видела солнца. Но Сын Солнца стал завидовать его талантам и заключил его в тюрьму. И всё же дети солнца никогда не задумывались о том, что если бы Абэраку не создал эту подземную звезду, то не было бы их самих.
+«Естество земли и неба едино, как курица и яйцо, имеет одно начало, словно драконы и змеи», - не успел мудрец Абэраку произнести эти слова, как его схватили затаившиеся воины.
+
+В то время Энканомия только получила небольшую передышку с появлением солнца. Драконы глубин любили тьму и избегали света, и поэтому больше не могли действовать безнаказанно. Дни, когда драконы глубин свирепствовали и отнимали человеческие жизни, наконец-то подошли к концу, ибо у народа Энканомии появилась возможность бороться с ними.
+И всё же случилось так, что недостатки человеческой природы подняли свои уродливые головы ещё до того, как удалось подавить внешнюю угрозу. Люди выбрали Сына Солнца, короновали его и стали поклоняться ему, и всё же он правил жестокой рукой, облагая народ непосильными налогами и притесняя добрых людей.
+
+Через бесчисленные годы маленький мальчик из Энканомии поспорил с друзьями, что сможет в одиночку выскользнуть за пределы трёх углов, и избегая следов драконов глубин, отыскать Драконий цветок. Но вместо этого он обнаружил в пещере огромного змея, которого никогда прежде не видел. Почему-то, глядя на титаническую фигуру змея, ребёнок не испытывал страха, а скорее ощущал некое родство.
+«Я Нечестивый Змей. Пусть мои слуги и бесчисленны, ни один смертный теперь не живёт в моей тени. То, что я попал в этот мир, и что мы встретились... Возможно, это судьба. Ты не принадлежишь к моему народу, но тем не менее ты человек. Выскажи свое желание, и я его услышу».
+«Не мог бы ты стать нашим богом?»
+
+Так они, человек и змей, выступили против королевской власти Сына Солнца и жестокости драконов глубин - и так начались спасительные изменения.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book333_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book333_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..281fe320e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book333_RU.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+Мы хотим записать историю о том, как воля небес обрела форму на земле. О небесные божества, эти творения - дело ваших рук. Даруйте мне божественную мудрость, чтобы я смог записать всё без устали!
+
+«Год голубей, несущих ветви»
+С явлением престола вечности в небесах мир был сотворён заново. И тогда истинный повелитель, Изначальный, вышел вперёд и сразился с семью ужасными государями, повелителями драконов старого мира.
+Изначальный создал сияющие тени самого себя, и было их четыре.
+
+«О Фанете, Изначальном»
+Изначальным, возможно, был Фанет. У него были крылья и корона, он родился из яйца и был андрогином по своей природе. Но чтобы создать мир, скорлупа яйца должна разбиться. Однако Фанет, Изначальный, использовал яичную скорлупу, чтобы разделить «вселенную» и «микрокосм мира».
+
+«Сорок лет после года несения ветвей»
+Снег сорока зим похоронил огонь, а зной сорока лет испарил море. Семь государей были побеждены, и семь народов покорились небесам. Изначальный, великий владыка, начал сотворение неба и земли ради «нас». Ради своих творений, которыми он дорожил больше всего и которым вскоре суждено было появится на этой земле.
+
+...
+
+«Четыреста лет после года несения ветвей»
+Были созданы горы и реки, а моря и океаны приняли тех, кто восстал, и тех, кто не преклонил колени. Изначальный и одна из его копий создали птиц небесных, зверей земных и рыб морских. Вместе они создали цветы, траву и деревья, а затем наконец создали людей - наших бесчисленных предков.
+С этого времени наши предки заключили договор с Изначальным и вступили в новую эру.
+
+«Год открытия ковчега»
+У Изначального был священный план в отношении людей. Пока они были счастливы, он тоже радовался.
+
+«Год после открытия ковчега»
+Люди возделывали землю и собрали первый урожай. Люди начали добычу полезных ископаемых и впервые собрали драгоценную руду. Люди собрались вместе, были написаны первые стихи.
+
+«Праздничный год»
+Случись голод - небеса принесли бы пищу и дождь. Случись бедность - земля дала бы свои богатства. Случись печаль - небеса ответили бы своими голосами.
+Единственным табу было поддаться искушению. Но путь к искушению был закрыт.
+
+...
+
+«Год траура»
+Второй престол возник в небесах, и вновь разгорелась война, как это было при сотворении мира. В тот день небеса рухнули, а земля раскололась на части. Наши предки и земля их погрузились в море.
+Наступила эра тьмы.
+
+«Первый год тьмы»
+Народы семи владык нашли убежище в морских глубинах, где когда-то правили драконы глубин. Началась война.
+Наши предки загоняли их в тень при помощи света тысячи фонарей, а драконы глубин прятались в тени, охотясь на людей. В этом месте царила тьма, потому повсюду были их охотничьи угодья.
+Молитвы людей превратились в причитания, но Изначальный и три его сияющие тени не могли их услышать.
+
+«Притча о солнце»
+В тёмной пещере жили люди, которые никогда не видели света. Среди них был мудрец, который однажды видел солнце и рассказал собратьям о жизни под солнцем и о великой силе солнца. Видя, что они не понимают, он зажёг факел. Так люди стали поклоняться пламени, считая его солнцем. Они даже привыкли к жизни в темноте при свете огня.
+Когда мудрец умер, кто-то единолично завладел пламенем, чтобы его тень разрослась.
+
+«Притча о Лотосе Забвения»
+Лотос, один взгляд на который развеивает печали. В середине долгого плавания капитан, искавший дорогу домой, наткнулся на группу людей, которые питались этим лотосом, чтобы выжить. Некоторые члены экипажа остались там. Другие отвергли искушение.
+Жизнь - безбрежный океан страданий. Мы лишь ищем дорогу домой.
+
+«Третий год тьмы»
+Единственная, кто никогда не покидала нас, была Повелительница времени. Она непрекращающийся ход времени, она великодушие тысячи рассветов и закатов, становление луны и солнца. Она моменты радости и ярости, тоски и одержимости. Она вспышка бреда, когда всё кажется бессмысленным.
+Мы называем её Кайрос, или «владычица неизменного мира». Мы не смеем произносить её истинное, тайное имя, и поэтому я пишу его здесь только один раз зеркальным письмом: «Торатса».
+
+...
+
+«Год слепоты»
+Добродетельный Абракс явил свою мудрость как свет, исходящий из его рук. Увидев это чудо, наши предки начали строить Гелиос под руководством Абракса.
+
+...
+
+«Год прозрения или первый год солнца и луны»
+Гелиос, божественная колесница солнца, был наконец завершён. С приходом Белой ночи Вечная ночь рассеялась.
+Начались годы солнца и луны.
+
+«Второй год солнца и луны»
+Наши предки искали обратный путь. Ведь война на поверхности к тому времени наверняка уже закончилась.
+Но Изначальный, первый престол, наложил запрет, не позволяя нашим предкам найти путь домой.
+В таком случае Изначальному предстояло бы сразиться со Вторым Пришедшим.
+Абракс был заключён в тюрьму по приказу Сына Солнца.
+
+«Притча о дереве»
+Королевский садовник и дух дерева из королевского сада были влюблены друг в друга. Но король пожелал починить балки своего шатра и повелел срубить самое духовное дерево. Царь был воплощением Первородного, и садовник не мог бросить вызов государю государей. Единственное, что ему оставалось, - взмолиться священнику, воплощению великого бога Токоё.
+Священник сжалился над садовником и сказал ему срезать ветви духовного дерева. Садовник так и сделал, а потом срубил само дерево по приказу короля.
+Тогда священник приказал посадить ветви духовного дерева в землю. Но садовник возразил: «Духовному дереву нужно пятьсот лет, чтобы вырасти». Священник ответил: «Мысль будет звучать в вечности». И тогда садовник посадил ветви на заднем дворе. В одно мгновение из тонких веток выросло новое дерево, и его дух был продолжением духа старого дерева.
+Ведь именно Божество мгновений способно взять «семена» этого «мгновения» и перенести их в прошлое и будущее.
+
+«Десятый год солнца и луны»
+Абракса давно уже нет. События до появления солнца и луны были записаны достаточно подробно. Если у меня было недостаточно смелости рассказать о событиях, как они происходили на самом деле, как бы я мог стать секретарём великого бога Токоё?
+Я слышу звук доспехов за дверью. Должно быть, это последние слова, которые я пишу.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book334_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book334_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..46fd8fe35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book334_RU.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Рельеф морских глубин настолько сильно отличаются от рельефа на поверхности, что рассуждать о нём с точки зрения здравого смысла не представляется возможным. Все наши прежние знания о суше и море были даны нам непосредственно небесами. В этом новом для нас мире мы должны учиться заново. По самым простым методикам.
+О вы, пришедшие после и читающие эти слова, не принимайте жизнь, которую вы ведёте, за нормальную. Даже если через сто или тысячу лет люди привыкнут к жизни здесь, внизу, всегда помните - эти дни без солнца и луны ненормальны. Даже если какой-нибудь мудрец нарисует солнце, обязательно найдутся негодяи, которые завладеют его светом, чтобы отбрасывать на нас длинные тени.
+Эта книга призвана помочь людям понять мир, в котором они живут, и никогда не забывать о нашем стремлении вернуться к свету.
+(Эта книга постоянно редактировалась на протяжении многих лет. Даже её название менялось от «Земли морской бездны» до «Токоёкоку», а затем превратилось в «Бякуякоку». Позже, по милости Ватацуми, жители глубин вернутся на поверхность. Но похоже, что название «Земля морской бездны» имеет какое-то особое значение, потому как оно не было повсеместно изменено в тексте.)
+
+О ветре и воде
+В Бякуякоку нет гор, поэтому и говорить о них бессмысленно. Однако наши священники и мудрецы кое-что обнаружили. Даже в этих глубинах до сих пор сохранилась сила «неугасающего ветра» и «воды». Олицетворением «неугасающего ветра» является великий бог Токоё, что в переводе означает «тысяча ветров» или «тысяча ветров времени». Вода, с другой стороны, является силой Мира вишапов, принадлежащего вишапам глубин.
+Мы разработали определённую область знаний, которая признаёт взаимосвязь между солнцем, ветром и водой. Поэтому, прежде чем приступить к любому строительству, необходимо учитывать как влияние воды, так и влияние неугасающего ветра.
+
+Границы Бякуякоку
+Границы Бякуякоку обозначены тремя углами. Это пограничная территория между миром людей и миром вишапов.
+В эпоху Бякуякоку на этих трёх углах были построены Башни трёх миров, целью которых была гармонизации трёх миров. Их древние названия были утеряны со временем, и они были переименованы после прихода Ватацуми.
+Эти башни чрезвычайно важны, и они находятся в местах, не согласованных ни с ветром, ни с водой. Их цель - стабилизировать тенденции Бякуякоку и контролировать его ветры и воды.
+Если эти башни окажутся под угрозой, пострадает вся нация. Поэтому они были спрятаны с помощью тайных искусств. Только жрицы и Вассалы Ватацуми способны призывать их.
+
+Теснина
+В давние времена Теснина была зажата между горным склоном и областью, известной как Круглые земли, благодаря чему это место и получило своё название. Однако странные тектонические сдвиги в Бякуякоку привели к тому, что Круглые земли обрушились в пропасть, в результате чего Теснина значительно расширилась.
+
+Сердце змея
+С того дня, как наши предки открыли это место, здесь наблюдается странное явление: в определённых местах пространства пересекаются. Со временем наши предки решили воспользоваться этим явлением, чтобы построить алтарь Сердца змея. Он использовался для охраны секретов, заключения преступников и поклонения великому воображаемому змею Уроборосу.
+В древние времена это место называлось Дельфы, страна змей. Позже, с приходом Ватацуми Омиками, название этой земли змей осталось неизменным. Обычно на старинных картинах змей без чешуи называют Уроборос, а змей с кораллами - Оробаси.
+
+Дайнити Микоси
+Первоначальное название этого места - Гелиос, высокая башня, спроектированная мудрецом Абэраку, обозначавшая землю, элемент между ветром и водой.
+Согласно пророчеству, это, скорее всего, и было то солнце, которое показал мудрец и использовал его для освещения беспросветных пещер. И, как и предполагалось в пророчествах, позже оно было использовано для того, чтобы отбросить великую тень на народ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book335_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book335_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..518e99b91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book335_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+...Начиная с сегодняшнего дня, все эксперименты, касающиеся Дракона глубин, будут проводиться под личным руководством Ватацуми Омиками. Все документы, предшествующие году основания календаря Ватацуми, были уничтожены. Классификация архивов в соответствии с альфа-, бета-, гамма-, дельта- и эпсилон-методом организации на старом языке Ватацуми выйдет из употребления и будет заменена новой классификацией: земля, вода, огонь, воздух, эфир и пустота.
+Все цитаты и примечания следует писать в кавычках («») в следующем порядке: том - порядковый номер - название - автор. Автор может быть не указан, или может быть написан его внутренний номер в исследовательской лаборатории. Кроме того, строго запрещено раскрывать имена исследователей на языке Бякуякоку/Энканомии или в стиле Ватацуми/Наруками/Инадзума.
+Журналы экспериментов не должны использоваться для написания дневников, любовных писем или фантастических романов.
+
+...
+Очевидно, что Драконы глубин (далее именуемы как вишапы глубин или просто вишапы) способны эволюционировать («Вода - 101 - Эволюция дракона глубин - 1»).
+Мы пробовали понижать температуру в месте обитания молодых жаростойких вишапов. В результате после взросления они были слабы. Мы подозреваем, что это произошло потому, что их организм не обладал «семенем», необходимым для сопротивления такой среде. Однако их потомки имели высокий процент жира в организме, больше спали и обладали элементом Крио. (Пожалуйста, обратитесь к экспериментальным данным после основного текста. Аномальные данные, полученные в образце 3, объясняются тем, что мой ассистент пожалел испытуемого из контрольной группы сопротивления голоду и тайно кормил его.)
+Когда мы помещали их потомков в условия жары, они, как и их предки, снова выбирали жаростойкость. Однако до сих пор ни один из них не развил черты, указывающие на элемент Пиро.
+В настоящее время у нас недостаточно данных, чтобы сделать выводы, но мы можем сделать обоснованное предположение, что вишапы глубин обладают способностью свободно пробуждать своё «семя» перед созреванием. Матери вишапов также могут создавать новые «семена», чтобы передать их своим потомкам, если те столкнутся с невиданными доселе сложными условиями обитания.
+Можно сказать, что ещё до встречи с нами, жителями Энканомии, вишапы глубин уже хранили в своих телах настоящий арсенал.
+...
+
+Результаты тестов на интеллект поражают воображение. («Пустота - 207 - Анализ интеллекта вишапов глубин»). После отбора через систему наказаний и поощрений (на самом деле, согласно предыдущим исследованиям, отбор не нужен, так как все вишапы способны прекрасно адаптироваться к окружающей среде), было обнаружено, что вишапы в четвёртом поколении обладают лингвистическим пониманием, сравнимым с пониманием 12-летнего ребёнка. Точнее было бы сказать, что у вишапов всегда были свои собственные методы общения, и что здесь они просто демонстрируют свою способность к обучению.
+Мы считаем, что эти эксперименты должны быть прекращены. В противном случае нас могут обвинить в узости мышления за то, что мы отвергли последнего человека, который написал фантастический рассказ о людях-вишапах.
+Пророчество гласит, что дракон Повелитель воды родится в человеческом облике. Мы не должны позволить этому случиться в Энканомии.
+...
+Предыдущие пересадки были неудачными. («Пустота - 907 - Особый указ Ватацуми Омиками - 1».) Поскольку вишапы не могут принять кровь Ватацуми Омиками, в их телах происходят различные негативные реакции. Может быть, это потому, что они ещё недостаточно сильны? Согласно нашим планам относительно их эволюционной линии, мы теоретически уже должны были вывести самого сильного вишапа из всех возможных.
+...
+
+Пересадку можно считать успешной. («Пустота - 907 - Особый указ Ватацуми Омиками - 1».) Отторжение происходит из-за того, что вишапы были существами Мира света (также известными как элементальные существа) и, таким образом, противоречили Миру людей, частью которого является Омиками и его фамильяры.
+
+Все журналы экспериментов закрыты. Ни один эксперимент, проведённый здесь, не привёл к смерти ни одного Дракона глубин. Все они дожили до конца своих дней.
+Хвала милостивому и благодетельному Ватацуми Омиками.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book336_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book336_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..251692d68
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book336_RU.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+Вопрос 1: Что ходит на четырёх ногах утром, на двух днём и на трёх вечером?
+Ответ: Вишап, который превратился в человека, чтобы сходить на бал, но затем сломал ногу, и поэтому ему пришлось ходить с тростью.
+Мудрые люди любят этот ответ больше всего, и почти всегда правильно его понимают дети. Взрослым кажется, что здесь таится ужасный подвох, потому что вишап не может превращаться в человека. Однако согласно древнему пророчеству, водяной дракон, древний повелитель вишапов, снизойдёт непременно в образе человека. Для детей же этот ответ указывает на возможность взаимопонимания.
+Но делать из вишапов милых существ - не лучшая идея. Хоть дети и перестают бояться этих существ, они также теряют бдительность.
+(Драконы глубин эволюционировали и смогли овладеть силой других элементов, и, следовательно, утратили свою чистоту. Поэтому Владычица Морей больше не сможет родиться среди их числа.)
+
+Вопрос 2: Имея только один рот, это существо иногда имеет четыре ноги, иногда две, а иногда и три. Хотя оно не может превращаться в других существ, но оно может ходить по земле, плавать в воде и летать в небе. Чем больше ног оно использует, тем слабее становится. Что это за существо?
+Ответ: Человек.
+В младенчестве люди ползают на руках и ногах, взрослые ходят на двух ногах, а старики используют трость. Ответ, несомненно, «человек».
+
+Вопрос 3: Что говорит одним ртом, но ходит на четырёх и двух ногах?
+Ответ: Тот, кто занимается животноводством.
+Эта загадка очень древняя. Раньше мы могли узнать о домашнем скоте только из древних текстов. «Четыре ноги» указывают на четвероногих животных, таких как коровы, лошади и лесные кабаны. После того, как Бякуякоку ушёл на дно океана, эти животные вымерли в течение двух поколений из-за отсутствия пригодной для жизни земли и пищи.
+После прибытия Ватацуми Омиками некоторые из нас вернулись на поверхность, чтобы построить дом и наладить общение с живущими там людьми. Таким образом, мы смогли сравнить названия этих животных. Согласно Вассалу и пророчеству Омиками, мы все когда-нибудь вернёмся на поверхность моря, поэтому важно правильно называть эти имена.
+«Корова», «лошадь», «лесной кабан».
+
+Вопрос 4: Кто те две сестры, что рождают друг друга каждый день?
+Ответ: «День и ночь» или «Белая ночь и Вечная ночь».
+Эту загадку легко понять. Она указывает на смену дня и ночи, что на Бякуякоку означает цикл Белой ночи и Вечной ночи под контролем Дайнити Микоси. Хотя земля была в вечной ночи ещё до постройки Дайнити Микоси, дневной свет, который видели люди, остался неизменным.
+Кстати, два особых астрономических явления Бякуякоку - мираж и грешная тень - поначалу без разбора назывались эйдолонами и считались одним явлением. Только после прибытия Ватацуми Омиками жители Бякуякоку смогли понять эти два явления и придумала для них разные названия. Хотя в Бякуякоку не светило солнце, в Белой ночи появлялись миражи, которые назывались «солнечными фантазмами», а в Вечной ночи - «призрачными фантазмами». Со временем, поскольку эти два понятия подчинялись одним и тем же принципам, оба стали называться «солнечными фантазмами».
+
+Вопрос 5: Я - тёмный наследник отца света. Я - бескрылая птица, возносящаяся от земли к небу. Те, кто проливает слезы в моём присутствии, не чувствуют печали. С лёгким дуновением ветерка я исчезаю, и так заканчивается моя быстротечная жизнь.
+Ответ: Дым. Птицы - это несуществующие в Энканомии существа, которые имеют крылья и могут летать.
+
+Вопрос 6: У отца двенадцать детей. У каждого из них шестьдесят разноликих дочерей. Из них тридцать белых и тридцать чёрных. Члены этой семьи не умирают, но угасают, сами того не замечая. Кто отец?
+Ответ: Год. Жителям Бякуякоку может показаться немного непонятной часть о шестидесяти белых или чёрных внучках. Но всё начнет обретать смысл, когда они ответят на вопрос 4.
+В древности у этой загадки было продолжение. В ней говорилось, что каждая внучка родит двенадцать потомков, и у каждого из них будет по шестьдесят детей. Каждый такой ребёнок впоследствии родит ещё шестьдесят, у которых будут свои дети. Так продолжалось бы до тех пор, пока, наконец, все потомки вместе не родили бы единственного и неповторимого первородного ребёнка - великого бога Токоё, «мать» четырнадцати миллиардов лет.
+Ватацуми Омиками запретил людям распространять эту загадку.
+
+...
+
+Приложение: Исторические фигуры, их традиционные имена и изображения в стиле Наруками
+
+Кайрос - великий бог Токоё
+...Эрис - Арису
+Абракс - Абэраку
+Харон - Ка...
+Спартак - Супада
+Эмма - Эма
+... - Кои
+Антигон - Антэй
+...
+...
+Эреб - Эбоси
+Эхион - Эки
+Удей - Уда
+Асклепий - Сурэпио
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book337_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book337_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cec47286
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book337_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Будущее счастье ——
+Внезапно посреди ясного дня поднимается порывистый ветер. Что это может означать?
+Хоть вам и кажется, что вы стоите на одном месте, это лишь временно.
+Обращайте внимание на тех, кто вас окружает, какими бы знакомыми ни были их лица.
+Кто знает? Ваша судьба может измениться благодаря им без вашего ведома...
+
+Ваш счастливый предмет дня: одуванчик из далекой страны.
+Семена, следующие за ветром, - наиболее подходящий символ для вас.
+Летите, парите, через моря, к далёким землям.
+Но однажды вы больше не будете блуждать.
+Однажды вы станете тем, кем желаете стать.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book33_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book33_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdc02865c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book33_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Шесть карликов, на первый взгляд, были преданы принцессе и принцу и всегда были подле них. Но, в конце концов, они были злыми существами Ночных земель, и гниль была у них в крови. Когда карлики столкнулись с трудностями и опасностями по дороге в королевство Света, ростки зла, взошедшие под влиянием тягот пути, словно грибок, поразили их сердца.
+Страх порождал дурные намерения, дурные намерения дали начало недобрым замыслам. Шесть карликов собрались вместе и стали плести коварные планы.
+Слепой карлик распахнул белёсые глаза, жадно вдыхая сияние солнечного света.
+«Почему бы, вместо того, чтобы слепо верить лживым обещаниям, не оставить принца с нами навсегда? Почему бы не завладеть таким близким светом, не осветить им будущее? Я считаю, это будет самым дальновидным поступком».
+Глупый карлик почесал покрытую струпьями голову, без меры заглатывая разливающийся в воздухе свет:
+«Хи-хи! Я... Я говорю... Нам лучше похитить принца, и тогда... И тогда... Поумнеем и прозреем! Это самый разумный... Самый мудрый поступок!»
+Трусливый карлик замахал крохотными кулачками, гневно выпучил глаза и пронзительно взвизгнул:
+«Этот мальчишка всего лишь спас наши жизни, а теперь задирает нос, держит нас за слуг, помыкает нами! Я требую дуэли!»
+Дряхлый карлик презрительно сощурился. На лице его залегли глубокие складки:
+«Братья, вы слишком долго прятались под покровом тьмы, по одиночке не видели дальше своего носа, и мало кто знает, что новая жизнь - это лишь наши надежды, которые мы так долго лелеяли. Я считаю... Если превратить тело принца в удобрение, тогда мой сад расцветет новыми красками».
+Беспечный карлик нахмурился и печально проговорил:
+«Нам лучше поскорее управиться с этим отвратительным делом... Если бы они не толкнули меня на эти ужасные мысли, я бы сейчас не колебался и не вздыхал тяжело».
+Среди них только один карлик не проронил ни слова, но не от того, что не было у него в душе злых замыслов, а от чувства вины, ведь за доброту они собирались отплатить предательством. Оно тяготило его сердце, сдавило горло, от чего карлик не мог вымолвить ни слова. Несмотря на это, эгоистичные помыслы в конце концов одолели чувство вины, и карлик согласился с коварным планом братьев - он должен был добавить в воду принца дурман-зелье.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book343_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book343_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book343_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book344_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book344_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc62c185a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book344_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Дорогой Антон Мельников!
+
+Извини, но времена изменились - и пункт снабжения закрыт. Я сказал, что буду ждать, пока ты поднимешься, чтобы пропустить пару стаканчиков огненной воды. Теперь я не думаю, что это когда-либо произойдёт.
+У меня припрятано немного еды, должно хватить на какое-то время. Надеюсь, ты сможешь всё забрать.
+Мне жаль, но как друг, я могу сделать только это. Когда мы встретимся в следующий раз, мы будем врагами. Хотя я понимаю, что происходящее на поверхности никак не может быть связано с твоим заданием, я надеюсь, что ты сможешь понять - мы не можем простить такое вопиющее вторжение.
+Как ты сражаешься по приказу Царицы Снежной, так и мы, Миллелиты, должны защищать свою родину. Каждый из нас в ответе за то, что важно для нас.
+
+Удачи. С уважением, Янь Бо.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book345_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book345_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2b7602ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book345_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Письмо Николая
+
+Дорогая Катя!
+
+Я слышал от капитана, что тебя перевели в наше подразделение. Я не знаю, как выразить свою радость. Наконец-то мы снова будем вместе!
+Я до сих пор храню балалайку, которую ты подарила мне перед отъездом. После ремонта и замены подставки, которую мы случайно сломали, она стала звучать гораздо лучше.
+Учти, я не отдам тебе балалайку. Если ты снова сломаешь её, у меня не хватит терпения её чинить.
+Кстати, я выучил две новые песни. Я сыграю их тебе у костра, когда ты прибудешь на службу. Как в старые времена, когда мы с братьями и сёстрами пели песни возле огня, рассказывали анекдоты и с нетерпением ждали новогодних подарков от её величества в Доме очага...
+Только мы уже не беззаботные дети. Ответственность стала больше, а мысли - глубже.
+
+Капитан дал нам отгул на полдня, чтобы мы могли встретиться. С тебя вино и сладости, а с меня истории. Мне нужно так много тебе рассказать. Я уверен, что у тебя тоже есть немало интересных историй с предыдущих мест службы.
+Если при нашей встрече ты заметишь, что я снова набрал вес, не смейся надо мной! Я тоже посмотрю, не поправилась ли ты!
+
+С нетерпением жду встречи,
+Николай Снежевич
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book346_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book346_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fea01efa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book346_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+В это мгновение светловолосый чужак начинает вращаться с бешеной скоростью! В одно мгновенье атаки ронина отражены!
+Светловолосый чужак кружится с мечом, словно вихрь! Его клинок наполнен жаждой убийства! Фьють!
+Ронин сплёвывает кровь! Тьфу!
+Светловолосый чужак кружится с мечом, словно вихрь! Его клинок наполнен жаждой убийства! Фьють!
+Ронин сплёвывает кровь! Тьфу!
+Светловолосый чужак кружится с мечом, словно вихрь! Его клинок наполнен жаждой убийства! Фьють!
+Ронин сплёвывает кровь! Тьфу!
+Светловолосый чужак кружится с мечом, словно вихрь! Его клинок наполнен жаждой убийства! Фьють!
+Ронин снова ранен... И повержен!
+...
+Кружась, светловолосый воин словно превращается в золотое торнадо, которое достигает каждого уголка арены. Внимательные зрители уже наверняка заметили, что светловолосый чужак использует приём Коранка дайтацумаки, запрещённый в древних боевых искусствах!..
+Ставший жертвой серии атак Коранка дайтацумаки ронин извергает столб крови высотой с гору Ёго! Сила отдачи отбрасывает его назад с огромной скоростью, и эта скорость порождает энергию, преобразующуюся в материю! Материя обретает форму Шествия ёкаев: Хякки якко. Такова сила запретного приёма Коранка дайтацумаки!
+Ронин врезается в стену арены! Стена раскалывается, а за пределами арены...
+...
+(Заметка на обороте: «Такие красочные описания сражений! При чтении мне казалось, что я на Хякунин икки, вместе с Каябуки-сэнсэем и другими зрителями наблюдаю за жаркой схваткой. Не задумывался ли господин Каябуки о смене творческой стези? Мне кажется, что ваш стиль куда больше подошёл бы для рассказов и скетчей, чем для романов».)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book34_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book34_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..df229f6dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book34_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+В это время принцесса как раз спала глубоким сном и ещё не знала, что судьба её и её возлюбленного сейчас находится в дьявольских руках. А карлики под покровом ночи начали действовать.
+Вот так, пока принцесса крепко спала, принц оказался одурманен зельем, и шесть карликов исполнили свой коварный план.
+Во сне принцесса не знала, каким страданиям подвергся принц. Во сне она видела, как будто тело её возлюбленного засияло разноцветными лучами, подобно шёлку развевающимися на ветру. Свет солнца наконец прорвался из-за иссиня-чёрных облаков и осветил всех живых существ. Ей снилось, что рыжие лучи небесного светила коснулись глади темно-синего озера, и вода от того стала сладкой и свежей. Чёрные холмы превратились в разноцветные, разрушенная крепость стала леденцовым замком. Но, когда принцесса окликнула принца Света, ответом ей было лишь робкое эхо.
+Несчастная принцесса ещё не знала, да и не имела возможности узнать, что принц больше не сможет ответить ей.
+В глухой ночи без звёзд и снов сверкнула молния, и в тишине раздался раскат грома. Шесть карликов добились своего. Они поставили котёл и сварили густой суп из вонючего мха и ядовитых грибов, чтобы отпраздновать. Но в то время, пока злодеи пировали, разбитая душа принца собрала последние силы и наслала на шестерых карликов проклятье. С тех пор карлики всю жизнь томятся муками, как будто их медленно варят в большом котле, и нет у них больше шанса хоть когда-нибудь увидеть свет.
+Но среди шести карликов был один, то ли испугавшийся проклятья, то ли всё же оставшийся верным принцессе. Пока его братья праздновали, он тихо завернул останки принца в грязную скатерть и вернулся в тёмные леса искать принцессу в надежде, что найдётся способ вернуть принца.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book353_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book353_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f2cd8123
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book353_RU.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+Отряд георазведки!
+
+Простите, что в этот раз я ушла не попрощавшись.
+Большое всем спасибо за вашу помощь, но боюсь, я больше не смогу работать с вами.
+
+Цзинь У, прошу, не сердись на меня и не печалься из-за моего ухода. Ты всегда присматривала за молодыми, разочарованными в судьбе искателями приключений, и я была одной из них. Пусть мой эгоизм не будет тебе в тягость. Надеюсь, после моего ухода у тебя останутся обо мне только приятные воспоминания. Если бы у меня была семья, ты была бы моим самым близким родственником... У меня так много историй, которые я не успела тебе рассказать, но всё, что у меня осталось, - это не очень понятные названия мест на карте. У меня даже не было времени придумать названия получше для тебя и остальных.
+Я благодарна тебе за защиту и заботу, за то, что ты всегда была рядом. Но чем вечно быть под твоим крылом, я предпочитаю в одиночку отправиться в настоящее приключение.
+
+Господин Хедив, простите моё упрямство. Я понимаю, что у вас есть свой взгляд на ситуацию. Как вы говорите, тайны в глубине Разлома не для обычных людей. Возможно, именно поэтому мне так трудно без Глаза Бога...
+И всё же я задаюсь вопросом: если бы Леонард, Стэнли или Роальд, великие искатели приключений, увидели то, что видела я... если бы они прогулялись со мной во тьму древних скалистых залов, увидели чёрно-фиолетовую грязь, текущую как лава, прозрачные лазурные кристаллы, парящие над землёй, старинные разрушающиеся плиты, на которых видны карты былых времён, и многие другие невыразимые чудеса... Отступили ли бы они перед лицом опасности, чтобы спасти свои жизни, или, будучи такими же упрямыми, как я, они рискнули бы исследовать загадочные глубины земли?..
+Господин Хедив, как учёный и обычный человек, что бы вы сделали на моём месте?
+
+Клитофо, надеюсь, ты не обижаешься на меня за то, что не доверяла сперва. Несмотря на то, что ты был членом Похитителей сокровищ, выглядишь как отпетый вор, не уделяешь достаточно внимания гигиене при приготовлении напитков для других, неуважительно относишься к Цзинь У, не соблюдаешь установленные правила безопасности в шахте, не обращаешь внимания на любые наши предупреждения, я не держу на тебя зла... Такой уж ты человек и с этим ничего не поделаешь. Как другу, мне жаль, что мы не встретились раньше.
+
+Му Нин, мне жаль, что я не смогу возобновить свою службу. Спасибо, что отстоял мою официальную должность в Департаменте по делам граждан. Без тебя я не смогла бы даже близко подойти к Разлому. Возможно, Департамент по делам граждан наконец-то выдаст официальное разрешение, но это случится уже после моего ухода. Пожалуйста, сохрани его для меня, и я угощу тебя обедом, как только вернусь. Помни об этом!
+
+{NICKNAME}, благодарю тебя за приятную компанию во время путешествия, за наставления и защиту. Я вечно буду помнить это! Я очень обязана тебе, и мне жаль, что я никогда не смогу отплатить тебе. Ты {F#любимица Архонтов}{M#любимчик Архонтов}, потому что можешь использовать силы стихий. Позволь спросить, хотя, возможно, я никогда не узнаю ответ... что ты думаешь о нас, простых смертных?
+
+В те далёкие времена, когда герои и Якса сражались на стороне Властелина Камня, когда Архонт создавал горы и бросал скалы в море, какое существование было у нас, простых смертных, которые не удостоились внимания и признания Архонта? Обычные любовь и ненависть, счастье и страдания, достижения, связи и узы, которыми наполнена жизнь простых людей... Правда ли, что такие вещи не заботят божеств? Древняя обитель божеств, невообразимые пейзажи... Неужели эти запретные места нельзя покорить, если ты отважен?
+
+С другой стороны, неуважительно так говорить, когда Властелин Камня только покинул нас...
+По сравнению с теми, на кого по воле случая пал взор божеств, какое значение имеем мы, простые смертные, которые не удостоились этой благодати и, возможно, случайно появились на этот свет? И у нас тоже есть мечты. Мы мечтаем продолжать усердно работать, чтобы не запутаться в страданиях нищеты этого мира. Каждый день мы проживаем полную забот жизнь... В общем, мы мечтаем, чтобы мы, наши каждодневные усилия и тяжёлая работа, которую мы мужественно делаем каждый день, не были забыты. Неужели это напрасные мечты?..
+Травник, который может в любой момент сорваться в пропасть, шахтёр, который ежедневно рискует быть погребённым под горными породами, рабочий, который забивает гвоздь в огромный корабль высотой в несколько этажей... Разве это нормально, что они относятся к этим опасностям как к чему-то обыденному? Разве это нормально, что их усилия не ценятся и будут забыты? Разве можно, чтобы Архонты проводили такое абсурдное различие между людьми?
+
+Мучимая этими вопросами, я последовала за вами и отважилась спуститься в неизведанные и опасные глубины Разлома. Я не смею сказать, что я покорила или изучила Разлом, но я надеюсь, что мои труды помогут нанести Разлом на карты, которые я составила. Хочу, чтобы места, в которых я побывала, подземные пейзажи Разлома сохранили имена обычных людей и моё имя.
+Как бы глупо это ни выглядело, я верю, что это единственный способ вдохновить тех, кто придёт после меня, показать им, как далеко может зайти смертный, не избранный богами, и какую историю он может оставить после себя.
+
+Пожалуйста, не волнуйтесь обо мне. Мой путь далёк от завершения. Я продолжу своё путешествие в глубины Разлома, просто мне нужно немного отдохнуть. Я благодарна вам за путь, который вы открыли для меня. Я продолжу своё приключение, следуя по этому пути до самого конца.
+Отряд георазведки, успехов!
+Надеюсь, что мы вскоре встретимся снова.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book354_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book354_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..34029c749
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book354_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+За два дня до церемонии открытия
+Информация о корабле и гостях: большой пассажирский корабль, бард из Мондштадта, художник Мел и его родственница.
+Расчётное время прибытия: 8 часов утра.
+
+Второй день после церемонии открытия
+Информация о корабле и гостях: большой пассажирский корабль, каллиграфы, художники, шахматист с Театром Механикус из Ли Юэ и писатель Чжэнь Юй.
+Расчётное время прибытия: 10 часов утра.
+
+Третий день после церемонии открытия
+Информация о корабле и гостях: большой грузовой корабль, промежуточная остановка, один человек.
+Расчётное время прибытия: 9 часов утра.
+
+...
+
+На следующий день после презентации новых книг
+Информация о корабле и гостях: маленький пассажирский корабль, два человека.
+Расчётное время прибытия: 10 часов утра.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book355_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book355_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2683db636
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book355_RU.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+О Пяти Касэн:
+Давным-давно в Инадзуме жили пять легендарных поэтов. Одарённые музыкальным и писательским талантом, они почитались как Пять Касэн - то есть пять гениев пения и поэзии. Говорят, что их произведения настолько нравились сёгуну, что каждый год один из Пяти Касэн отправлялся в резиденцию Тэнсюкаку, чтобы представить на суд сёгуна новый сборник стихов.
+Пять Касэн известны как Суико, Аои но Окина, Акахито, Сумидзомэ и Куронуси.
+Их настоящие имена не дошли до наших дней. Легенда гласит, что истории о Пяти Касэн часто исполнялись на сцене, а чтобы различать их, каждому персонажу был присвоен свой цвет: зелёный, синий, красный, белый и чёрный. Со временем люди стали называть их по названию цвета, который их олицетворял. Хотя есть и те, кто утверждает, что Суико (зелёный свет) получил своё имя от соломенной хижины, где он жил, а имя Акахито (красный человек) происходит от красной печати, которую он любил ставить на своих произведениях.
+...
+
+Об истории Пяти Касэн:
+Пять Касэн занимали особое место в сердцах людей, а пьесы с ними в главных ролях были очень популярны во всей Инадзуме.
+Хотя когда-то существовало множество историй о Пяти Касэн, к великому сожалению, в настоящее время подтвердить их достоверность не представляется возможным. Не исключено, что многие истории были утеряны во время катастрофы, которая произошла пятьсот лет тому назад.
+Сохранившиеся записи говорят, что в период расцвета поэтического творчества произведения Пяти Касэн имели одинаковый формат: поэма из четырёх стихотворений, в которых каждое стихотворение отражало точку зрения одного из Касэн. Четыре стихотворения вместе составляли законченную историю. Самое интересное, что, кажется, нет ни одного стихотворения, которое бы отражало точку зрения Куронуси.
+...
+
+Личная информация о Пяти Касэн:
+Суико: пьяница, выходец из народа, отличается необузданным нравом. Говорят, что его называют Суико, потому что он живёт в соломенной хижине под названием «Хижина Суико».
+
+Аои но Окина: старик, который мастерски играет в шашки и помимо стихов пишет художественные произведения. Одни говорят, что он довольно поздно прославился и на самом деле является чиновником сёгуната. Другие говорят, что на самом деле он не человек, а демон-кицунэ.
+
+Акахито: отличный фехтовальщик и прирождённый воин. Говорят, что он получил это имя благодаря привычке помечать свои работы красной печатью.
+
+Сумидзомэ: в прошлом она была жрицей, освоила искусство флористики и выучилась танцам. Позже она стала служанкой сёгуна. Одни говорят, что когда она стала знаменитой, то оставила свой пост, чтобы всецело посвятить себя творчеству. Другие говорят, что она продолжала служить сёгуну до глубокой старости.
+
+Куронуси: о нём сохранилось мало информации, поэтому его происхождение неизвестно. Возможно, именно поэтому в историях его характер и личность гораздо сложнее, чем у остальных.
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book356_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book356_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..84aea67db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book356_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Великолепие Пяти Касэн: Суико
+
+Хижина моя с соломенной крышей стоит от мирской жизни вдали,\nНо слава моя вызвала много шума и суеты.
+В изумрудных одеждах явился я в Тэнсюкаку с трудами,\nНо стихотворение Аои но Окина было утеряно нами.
+Склонив голову, умолял я о милости и прощении,\nВспоминая поспешно, как произошло такое недоразуменье.
+Прошлой ночью напился я,\nА рядом бродила тень.
+Перед сёгуном стыдно,\nСтихотворенье украл какой-то злодей.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book357_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book357_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2705983f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book357_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Великолепие Пяти Касэн: Аои но Окина
+
+Придворным чиновником служил я во времена моих младых вёсен.\nВ старости со мною лишь лунный свет среди сосен.
+Не хотел совершать я это неповиновение,\nНо сама моя жизнь была тогда под сомненьем.
+Спешу отыскать я старое стихотворение,\nОстальные рукописи прячу за пазухой в опасении.
+Как произошло это? Я не знаю причин.\nДело рук ли это тёмных личин?
+Акахито посвящал я стихотворенье.\nИзгнан был он к моему великому сожаленью.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book358_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book358_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a0b8fa258
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book358_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Великолепие Пяти Касэн: Акахито
+
+Долгое время имя моё было окутано славой,\nНо амбиций не счесть, и всё было мало.
+Каждое стихотворение я украшал печатью,\nРост славы воспринимая с благодатью.
+Но в прошлом году, когда представили мы стихи,\nТо обнаружили все, что были они не мои.
+Взял у поэтов прошлого - нет мне оправданья.\nСослали меня за обман, обрекли на страданья.
+Великолепие Пяти Касэн кануло в лету.\nНичто не вечно в бренном мире этом.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book359_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book359_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..390391202
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book359_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Великолепие Пяти Касэн: Сумидзомэ
+
+
+И смоют воды ложь и суету,\nЛишь истину оставив на фасаде.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book35_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book35_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..259e96d34
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book35_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Этот карлик унёс тело принца глубоко в тёмные заросли, подальше от своих злых братьев. Карлик шёл тёмными тропами диких зверей, ища источник Чистоты, где глубоким сном спала принцесса.
+
+Но, идя к принцессе, карлик не знал, что злая Мать Ночи давно прознала, где находится принцесса. Мать Ночи бесшумно следовала за карликом, подобно дикой кошке, выслеживающей дичь, и её тень затмила луну и заставила звёзды угаснуть.
+И когда карлик пришёл, принцессы уже не было. Под надрывные крики совы из оскверненного источника поднималась Мать Ночи.
+«Смешное существо, ты ищешь свою хозяйку?» - Мать Ночи злорадно улыбнулась, и дыхание её было подобно дыханию Бездны.
+«Если это действительно так, несчастное создание, то, боюсь, ты найдёшь здесь только отчаяние».
+«Я заковала в кандалы эту глупую принцессу, я сделаю так, что королевство Лунного Света падёт у неё на глазах, я нашлю проклятье на её подданных, заставлю их бесцельно блуждать по их ни живой ни мёртвой земле, и не будет у них больше души и лунного света», - звук голоса Матери Ночи был подобен звуку разбивающихся о заброшенную могилу дождевых капель.
+«О, жалкий карлик, тебе стоит самому взглянуть на то, какое лицо будет у твоей хозяйки, когда она увидит всё это».
+Страх заполнил сердце карлика, будто кошмарный сон сжал грудь в своих тисках.
+И Мать Ночи с презрением покинула своё создание. Но то ли от желания заставить его сильнее страдать, то ли от внезапного порыва жалости она оставила уродливому карлику проблеск надежды.
+«Через много лет мой могущественный враг сойдет на землю. В его руках будет меч, несущий рассвет, и облачён он будет в броню, отражающую слепящий солнечный свет. Он разрушит моё королевство, поднимет принца из его могилы и вернёт к жизни, освободит принцессу от вечных мучений в плену глубокой ночи. А до тех пор моим врагом можешь быть ты. Потому что кроме предсказанного, я не боюсь никого в моих Ночных землях. Что касается тебя, вероломного раба, отравившего своего хозяина... Расплата придёт, и ею будет твой конец».
+Сказав это, Мать Ночи исчезла, превратившись в болото, полное грязи и ядовитых насекомых.
+Убитый горем и мучимый совестью карлик бродил вокруг, словно неприкаянная душа. Он спрятал останки принца в дупло и в одиночестве шагнул во тьму, встав на путь изгнанника.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book360_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book360_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9322313ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book360_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Великолепие Пяти Касэн: Сумидзомэ
+
+Проглядываю я его стихи,\nНа плагиате больше нет печати.
+И смоют воды ложь и суету,\nЛишь истину оставив на фасаде.
+Великолепье фраз и строк не смыть,\nА вот обман растает в одночасье.
+Аои но Окина написал стихотворение\nО друге и его несчастьи.
+И только стихла буря - вновь пора\nЯвить сёгуну мастерство пера...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book361_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book361_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book361_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book362_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book362_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..dba80a3bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book362_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Тому, кто прочтёт это письмо:
+Я, Каэдэхара Ёсинори, всю свою жизнь хранил тайну. Мне осталось недолго в этом мире, и после долгих размышлений я наконец решил рассказать правду.
+Когда я преследовал кузнецов вместе с главой клана Камисато из комиссии Ясиро, я не был ранен убегающими мастерами.
+На самом деле уже была ночь, когда зацепки привели нас к берегу. Я ждал, когда преступники покажутся, но на горизонте никого не было. Никого, кроме странного незнакомца. Этот незнакомец утверждал, что именно он стоит за нашим провалом, и сказал, что давно ждал нас. Затем он пригрозил уничтожить Райдэн гокадэн.
+Этот человек был крепкого телосложения, и в мгновение ока я и сопровождающие меня самураи были побеждены. Глава клана Камисато был тяжело ранен, и я сам едва избежал смерти. К счастью, моя шляпа смягчила удар по голове.
+Странный незнакомец мог легко лишить меня жизни. Но, заметив моё лицо, он остановился и строго спросил, имею ли я какое-либо отношение к роду Нива. Я ответил, что это фамилия моего отца и что после того, как он исчез, меня усыновила семья Каэдэхара.
+Услышав мой ответ, незнакомец замолчал. После долгого ожидания он вдруг сказал: «Скажи ей это. Меня зовут Куникудзуси». Затем он развернулся и ушёл...
+
+Незнакомец изменил планы её превосходительства, и это стало причиной неудачи с кузницей. Хотя господин Камисато знал об этом, он предпочёл молчать, опасаясь, что сплетни могут привести к наказанию за измену. Даже будучи раненым, он убеждал меня молчать. Я был в долгу перед господином Камисато за ту доброту, с которой он всегда относился ко мне, да и политическая ситуация в то время была не идеальной, поэтому я предпочёл хранить всё в тайне.
+Как главе клана Каэдэхара, мне глубоко стыдно быть свидетелем упадка искусства Иссин. Но, как отцу, мне важнее всего обеспечить безопасность моих детей и внуков. Если читатель этого письма окажется потомком клана Каэдэхара, я призываю вас не позволять злобе омрачать ваше суждение. Погоня за прошлым ни к чему хорошему не приведёт.
+
+Письмо Каэдэхара Ёсинори
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book36_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book36_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1b508114
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book36_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Через много лет, когда Готсон угодит в капкан, который сам поставил, он вспомнит тот вечер, когда отец взял его с собой в город на Луди Гарпастум.
+В жизни Готсона было мало счастья, но он никогда не мог вспомнить, с чего начались его беды. Его детство прошло в Спрингвейле, под защитой родниковой феи. Конечно, местные охотники жили тихой спокойной жизнью.
+Тем летом, когда Готсону было семь лет, отец взял его с собой в Мондштадт посмотреть на Луди Гарпастум. То был первый раз, когда Готсон попал в город. От обилия ароматов сладостей и жареного мяса, от красочных плакатов и фонарей, от клоунов, показывавших представления с дрессированными кабанами и фокусников у него голова шла кругом.
+Среди ослепительных детских воспоминаний Готсон смутно видел фигуру своего отца, вступающего в праздничную толпу, которая текла сквозь ворота с надписью «Соревнование "Расти гора"», видел, как они оказываются всё дальше друг от друга. Но внимание Готсона было приковано к сияющей родниковой фее.
+Возможно, будь он постарше, он бы понял, что та фея всего лишь актёр, которому платят двадцать моры в день за выступления, но детское сознание всегда наполнено мечтами и фантазиями.
+Истории родниковой феи, рассказанные нежным голосом, усыпили его, унесли в далёкую и бесконечную страну снов, где он бродил в одиночестве среди волшебных грёз. В своём сне юного искателя приключений он увидел радужный фруктовый джем, потоком вырывающийся изо рта древней рельефной скульптуры. Готсон хотел рассмотреть её поближе, когда громкий шум вырвал его из сновидения.
+«Бежим!» - перед Готсоном возникло мясистое лицо его отца, перекошенное от страха и измазанное джемом и мясной подливой.
+За отцовским плечом Готсон увидел огромную башню жареного мяса, казавшуюся красной в вечерних сумерках. Под крики толпы эта башня стала постепенно крениться...
+
+Отец Готсона в давке опрокинул какую-то грузную женщину, от чего потерял равновесие сам и рухнул на сына всей массой. Следом, под вопли и визг людей мясная башня обрушилась на толпу...
+Рыцари Ордо Фавониус потратили три дня на то, чтобы убрать с площади жареное мясо, овощи и другие продукты да вынести насквозь промокших в мясном бульоне людей. Они также были вынуждены объявить, что все следующие празднования Луди Гарпастум будут перенесены за стены города.
+Вот так за одну лишь ночь семья Готсона лишилась двух охотников и получила двух больных. Единственным утешением для них стала золотая медаль победителя соревнований - правда, пришла она на два дня позже, чем следовало.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book371_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book371_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf0174ce6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book371_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+«Капитан, при всём уважении, вы проспали всё совещание».
+«Ох, ты меня раскусил».
+«Вы сидели с прямой спиной, но мне доводилось такое видеть уже много раз. Здесь не самое лучшее место для демонстрации этого навыка. Если главнокомандующий флотом узнает, одними рапортами вы не отделаетесь».
+В глубине души Махасти знал, что, по крайней мере сейчас, никто во всём флоте не посмеет тронуть его начальника. В Объединённом командовании флота сохранялось хрупкое равновесие, и его начальник, средних лет капитан Биттю Кюбэй, также Синкуро, известный теперь под неубедительным прозвищем Сэмимару, был тем, кого пытались привлечь все силы, и тем, кто, скорее всего, выведет их из тупика.
+«С тех пор прошло целых десять лет», -
+подумал Синкуро.
+
+Если оглянуться назад, становится понятно, что победоносная битва в деревне Асада была не только небольшой демонстрацией военного мастерства Синкуро, но и началом катастрофы для тех, кто в ней участвовал.
+Разумеется, великий сёгун не мог оставить такого мудрого и хитрого человека без присмотра.
+Вскоре после этого Синкуро был ослеплён и брошен в тюрьму.
+Всего пять лет назад Имагава был побеждён союзной армией клана Оомэ, даймё из рода Имагава, и лишился головы. Только тогда народ страны смог, наконец, жить в мире и счастье...
+Об этом новый сёгун лично рассказал Синкуру, когда тот находился в тюрьме.
+Люди живут в мире и процветании, чего Синкуро никогда раньше не видел, а странный сёгун отнюдь не является добрым и нравственным человеком. Но всеобщая амнистия - это то, что необходимо было сделать, чтобы завоевать сердца людей.
+Оглядываясь назад, Синкуро вздыхает: и тогда, и сейчас такие, как он, всегда находятся в центре водоворота событий, нравится ли им это или нет.
+
+«Для этой страны я бунтарь. Как и для необъятной вселенной».
+Сёгун посмотрел на сидящего на земле Синкуро и беспечно произнёс.
+«Налоги империи больше не по карману этой маленькой планете на краю вселенной. А твои таланты должны расцвести в сердце галактики».
+«Предатель Имагава украл твоё имя, но давай не будем ворошить прошлое. С этого момента ты будешь называться "Сэмимару"».
+
+Человек, у которого больше нет прошлого, человек, который больше не может видеть вселенную своими глазами. И вот огромная вселенная разворачивается перед ним.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book372_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book372_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b22467b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book372_RU.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Такова жизнь.
+Папа и мама всегда говорили, что нужно проводить чёткую грань между правдой и неправдой и уметь отличать хорошее от плохого. Однако правда заключается в том, что из двух плохих вариантов всегда приходится выбирать менее плохой.
+Моя девушка решила уйти от меня. Она рассказала моему начальству, что я игрок, - и я потерял работу. У меня нет денег на пустые развлечения, и, если я не верну долг, моим родителям будет угрожать опасность.
+Затем они отругают меня за мою бестолковость, за неспособность зарабатывать и копить деньги.
+Для кого я это делаю? Я ведь не сделал ничего плохого...
+Единственный недостаток заключается в том, что я не могу так жить. Но и покончить с жизнью я тоже не могу. У меня просто не хватит на это духу.
+В любом случае я заплачу долг, когда они придут. А потом нужно придумать, как заработать, иначе придётся есть одни водоросли.
+Придётся снова это сделать: выбрать меньшее из двух зол.
+Что больнее? Когда тебя разрубают мечом или когда в твою голову кидают камень?
+«Ба-бах...»
+Что это за странный звук? Я уже давно его слышу. Что происходит?
+Неужели это гром?
+...
+Когда я очнулся, я не знал, сколько времени прошло.
+Помню только, что перед тем, как потерять сознание, я почувствовал, как острая боль пронзила всё моё тело.
+«Кажется, боль ушла?!»
+Я был настолько потрясён, что закричал во весь голос.
+Это мой голос?
+«А-а-а-а...»
+Это действительно мой голос.
+Я подняла руки - и под великолепной тканью показалась невероятно белая кожа.
+Это явно было не моё тело, но мой мозг не сразу пришёл к этому очевидному умозаключению.
+Потому что в это невозможно было поверить.
+Я стараюсь встать, чтобы целиком увидеть свои одеяния.
+Каждая деталь великолепна, лишь высшим дано благословение носить такие одежды.
+Значит ли это, что...
+«Где тот сопляк... Что? Это сёгун Райдэн?»
+Громкий титул.
+Да!
+Да, я теперь сёгун Райдэн.
+Кайраги, что вымогают деньги в обмен на защиту, выстроились в ряд, и хотя их лиц не видно, их движения полны настороженности и некоторого страха.
+Я никогда раньше не видел ничего подобного.
+«Братья, настало... время отомстить!»
+Его голос становится всё тише. Он боится.
+Он не хочет потерять лицо перед своими людьми, хотя и предвидит исход поединка.
+Людей становится всё больше и больше. Десять, двадцать, пятьдесят...
+Возможно, они думают, что смогут компенсировать недостаток силы количеством.
+Но разве сила простых смертных может сравниться с силой сёгуна Райдэн?
+«Узрите мою силу!»
+Задерживаю дыхание, сосредотачиваюсь, встаю в боевую стойку.
+Этот удар изменит твою судьбу.
+«Мусо...»
+...
+Подожди.
+Как же использовать Мусо но хитотати?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book373_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book373_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..33379d9b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book373_RU.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+«С возвращением, всемогущий сёгун!»
+
+Яэ Масако скромно сидит на коленях в своём красно-белом одеянии жрицы, выказывая почтение. Её пушистые лисьи уши слегка подёргивают, а под ними лицо, на которое смотрят тысячи людей.
+«Вы вернулись. Как обстоят дела с объездом владений, порученным вам полмесяца назад?»
+«Ах, мне не следует спрашивать вас о работе сразу после возвращения. Давайте сначала поедим, как обычно? Или желаете сперва принять ванну?»
+«Что значит "как обычно"?! Ты ещё никогда не встречала меня так официально».
+Услышав мой ответ, она удовлетворённо рассмеялась и сказала: «На этот раз вы вернулись более уставшей, чем обычно. Позвольте сперва закончить готовить еду. Сегодня я приготовлю для вас краба в масле - ваше любимое блюдо!»
+«Отлично! Краб в масле! Так люблю краба в масле!»
+
+Я, сёгун Райдэн, чаще всего говорю: «Отлично!», больше всего люблю крабов в масле и чаще всего встречаю... Ну, в целом, в моей жизни есть только два типа людей: прохожие и обладатель пушистых ушей и мягкого голоса.
+Яэ Масако, гудзи Великого храма Наруками, потомок рода кицунэ, фамильяр «вечности»... У неё так много титулов, что трудно удержать их все в памяти, и она кажется жителям Инадзумы почти такой же неприступной и непредсказуемой, как и я сам.
+
+И именно Яэ Масако в данный момент с аппетитом наблюдает за тем, как жарится краб в масле.
+Проще говоря, Яэ Масако присматривала за мной, сёгуном Райдэн.
+
+И я не знаю, когда успел привыкнуть к этому.
+Даже когда я случайно несколько раз взмахну мечом, она радостно аплодирует и говорит: «Молодец! Молодец!». Даже когда я просто хочу перекусить, читая «Реинкарнацию в непобедимого сёгуна Райдэн», она тут же приносит вкусный чай с молоком и десерт. Она бережёт от любых поводов для печали, словно оберегая вечность. Для меня она как кицунэ из легенд, которая исполняет любое моё желание.
+«Краб в масле готов. Но перед этим я хочу задать всё тот же вопрос про объезд владений...»
+
+Масако поворачивается и подаёт мне свежеприготовленного краба в масле. Его аромат наполняет комнату. Но я не мог ответить на её вопрос, и, честно говоря, это было причиной моего плохого настроения сегодня.
+Как я уже говорил, в моём мире есть только Масако и все остальные.
+За исключением Масако, все остальные при виде меня реагируют одинаково: падают ниц и произносят «всемогущий сёгун», а потом, когда я ухожу, испускают вздох облегчения.
+Неважно, чьим супругом, отцом, любовником, героем, начальником или слугой является человек. В моём присутствии все они демонстрируют только одно лицо, выражающее благоговейным трепет, уважение к великому сёгуну.
+Но они не знают, что я боюсь этого лица так же. А кто бы не боялся? Миллионы людей показывают вам лишь одно лицо.
+
+Вот почему я так полагаюсь на Масако.
+По этой причине я не могу отказать Масако. Я готов выполнить любую её просьбу, даже если это она заведомо невыполнима.
+Правда заключается в том, что я не знаю, как общаться с этими одинаковыми лицами. Я не хочу с ними общаться, я не могу. Ничто не имеет значения, пока я в состоянии избегать контактов с ними, даже если они называют меня бесполезным сёгуном.
+Я могу сколько угодно строить из себя бесстрашного сёгуна, но разговор с Масако неизбежен.
+«Сёгун, почему вы молчите? Сегодня вы как обычно... гуляли за пределами Тэнсюкаку и ничего не делали до самого вечера?» В её голосе не было и нотки недовольства. Я окончательно растерялся.
+«Отдохните немного, а у меня есть неотложные дела. Не забудьте доесть краба в масле». Масако повернула голову и вышла из комнаты.
+
+Не знаю в чём причина, но сегодня краб в масле совсем безвкусный.
+Через мгновение я всё понял.
+Даже непобедимый великий сёгун может быть сражён холодностью.
+Я доел краба в масле и вскоре после этого у меня разболелась голова. Я падаю на кровать, но есть тот, кому сейчас ещё хуже.
+Если бы всё было как обычно, я мог бы уснуть на коленях у Масако, слушая её пение.
+Но сегодня Масако здесь нет, во дворце холодно, мой лоб горит, я совсем один.
+
+У неё есть дела. Она не только моя легендарная кицунэ, но и Гудзи святилища.
+Может быть, она сейчас злится или думает, стоит ли заботиться о сёгуне, которая целыми днями только и делает, что говорит: «Отлично».
+Мучимый этим вопросом я погружаюсь в сон.
+
+Мне приснился сон, в котором Масако как прежде улыбалась и держала в руках пиалу с чаем.
+«Я приготовила его специально для вас. Он называется Радужная астра. Я только что была на острове Рито, купила лилии калла из Мондштадта и добавила мяту. Выпейте - и ваша простуда пройдёт».
+У меня нет сил приподняться. Возможно, потому что я сплю.
+«Ах, великий сёгун не может встать. Прошу прощения, я сейчас». Чтобы напоить меня Радужной астрой, она использовала способ, о котором я даже не мог мечтать.
+Я проснулся в холодном поту. То, что я видел во сне, было за гранью моего воображения. Масако наверняка всё ещё злится на меня за мою неосмотрительность в вопросах управления государством.
+
+Но... почему я чувствую сладость во рту?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book374_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book374_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..57d0f74b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book374_RU.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+«Все Додоко рано или поздно пересекут море и отправятся на поиски приключений», - сказала нежная и красивая мама.
+Как она и предсказывала, наш Додоко был в восторге, когда узнал, что его лучшая подруга Кли решила отправиться на поиски приключений в страну грома и молний.
+Додоко нравится вкусно кушать в «Хорошем охотнике» и слушать выступления бардов.
+Но больше всего на свете Додоко любит считать звёзды на небе вместе с Кли и плести венки из диких цветов.
+Ведь все Додоко стремятся отправиться на поиски приключений по ветру и волнам.
+
+Чтобы попасть в Инадзуму, нужно пройти сквозь ревущие шторма и одолеть громадные волны.
+Додоко не боится сильного ветра, ведь ветер - это благословение Анемо Архонта.
+А ещё Додоко не боится бушующих волн, потому что Додоко очень храбрый.
+
+Но Додоко не хочет подвергать Кли этим опасностям.
+Потому что он лучший друг Кли, а лучшие друзья должны защищать друг друга.
+И потому что Додоко не хочет расставаться с Кли.
+Без Кли все приключения становятся похожими на нераспустившиеся цветки-сахарки, одинокие и грустные.
+Даже если пройти весь Тейват вдоль и поперёк, изучить каждый сантиметр и пересечь каждый ручей, всё это бессмысленно, если Кли не будет рядом.
+Поэтому Додоко без малейшего колебания отправляется с Кли в путешествие на корабле!
+Если сесть на корабль, то нельзя летать по ветру или плавать по волнам.
+Но можно любоваться улыбкой Кли и наслаждаться историями Альбедо.
+Это стоит того.
+
+
+
+В Инадзуме, стране молний и грома, цветы и травы фиолетовые, рыбы и птицы фиолетовые, всё фиолетовое.
+Если бы Альбедо хотел нарисовать их всех, то у него не хватило бы фиолетовой краски.
+Жаль, что у Альбедо нет времени рисовать вместе с Кли и Додоко.
+Альбедо взрослый. Иногда взрослые должны делать взрослые вещи.
+К счастью, Додоко всегда рядом с Кли.
+Кли всегда находит повод для радости, а Додоко никогда не скучает, когда он рядом с Кли.
+
+У Кли много-много друзей в Инадзуме: почётный рыцарь, Паймон и Ёимия.
+Вместе с Додоко они пережили очень увлекательное приключение по Инадзуме.
+Да здравствуют приключения!
+
+Почётный рыцарь привёл Додоко на высокую гору Ёго.
+Все устали, легли под Священной сакурой и заснули.
+Когда мы проснулись, у всех были крылья, как у тэнгу.
+У Кли были красные крылья, Ёимии - золотые, а у почётного рыцаря - синие.
+А Паймон и без крыльев летать может, поэтому у неё нет крыльев.
+Все в унисон расправили крылья и создали вихрь.
+Ю-ху! Волосы на голове у жрицы взлохматились.
+Ой, нам пора лететь, пока жрица не рассердилась.
+
+Приключения - это весело! Но... в животе у Кли заурчало.
+Как мы могли забыть? Вкусняшки - важная часть приключений!
+Ням-ням... Мы с аппетитом едим вкусные данго. Как же здорово!
+Додоко и Кли съели свои данго за один присест. Наполнив животик, Додоко смотрит на улыбку Кли и думает:
+«Встреча с Кли и всеми остальными - самое радостное событие в моей жизни!»
+
+
+
+Если подумать, ты тоже участвуешь в этом приключении.
+Мы вместе ищем приключения, вместе смеёмся и делимся едой - ты тоже {F#наша подруга}{M#наш друг}!
+Ёимия готовится запустить фейерверк. Пойдём скорее!
+
+
+
+Пока все любовались фейерверком, сестрёнка Ёимия сказала:
+«Пока воображение не иссякло, разум свободен, как ничто другое».
+А Кли сказала: «Мы навсегда останемся лучшими друзьями».
+Видишь? Додоко тоже очень счастлив быть рядом со своими друзьями.
+Теперь ты тоже {F#подруга}{M#друг} Додоко, поэтому ты тоже {F#должна}{M#должен} быть счастлив{F#a} и отправиться в приключение вместе со своими друзьями.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book37_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book37_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..97964239e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book37_RU.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+—— Путеводитель по Мондштадту ——
+Специальный выпуск географического журнала Тейвата - путешествие Алисы в Мондштадт
+
+Ущелье Дадаупа
+
+Расположенные в этой долине три лагеря хиличурлов весьма многочисленны. Если в центре долины построить огромную вращающуюся шарообразную тюрьму и заключить в ней всех окрестных хиличурлов, то производимой этой конструкцией энергии, вероятно, хватило бы на то, чтобы все мельницы Мондштадта работали от неё пять лет! А если самых старых и самых слабых хиличурлов смалывать на мельнице и скармливать сильным, вероятно, можно получить ещё больше энергии, и, кто знает, может быть, мощности хватит и для того, чтобы легко запитать завод, подобный тем, что работают в Снежной!
+Мне кажется, это полностью осуществимо.
+Но, когда я поделилась своими мыслями с госпожой Лизой, она долго и задумчиво смотрела на меня, а потом элегантно сменила тему разговора.
+
+Утёс Звездолова
+
+Надо сказать, Анемо Архонт - довольно неорганизованное божество. Если бы я была Архонтом, я бы не потерпела, чтобы мои земли так небрежно выглядели! Если в подходящем месте разместить довольно много бомб, даже такая громада, как утёс Звездолова, может обрушиться, и тогда пейзажи Мондштадта тоже будут гораздо аккуратнее выглядеть.
+Жаль, что тот хитрый капитан прямо отверг моё предложение, да ещё и посоветовал держаться подальше от утёса Звездолова.
+
+Долина Ветров
+
+Это единственная равнина в окрестностях Мондштадта, и в центре её растёт исключительно огромный дуб. Говорят, отсюда Венесса вознеслась на небеса. Я долго искала повсюду вокруг дерева, но так и не нашла ничего похожего на пусковое устройство.
+Я использовала несколько местных хиличурлов для проверки своих гипотез, но они в лучшем случае долетали до охотничьих домиков в Спрингвейле. Сплошное разочарование.
+
+Побережье Сокола
+
+Из-за неудачных экспериментов в Спрингвейле случилась паника, и госпожа Джинн из Ордо Фавониус распорядилась присматривать за мной. Я только и могу теперь, что слоняться по побережью Сокола, но здесь тоска смертная, и кроме кружащих в небе орлов да надутых Анемо слаймов нет ничего интересного... А самое невыносимое то, что мне ничего нельзя делать!
+С другой стороны, скаут, которой поручили следить за мной, хорошо поиграла с детьми.
+
+Шепчущий лес
+
+Ещё один лес в окрестностях Мондштадта. Эта скаут Эмбер очень хорошо его знает. Эмбер носит с собой очень интересную взрывающуюся игрушку, и, если бы я её усовершенствовала, она могла бы разнести в пыль весь этот лес и даже пошатнуть окрестные скалы.
+Кажется, моё предложение её напугало, но взрывающаяся мягкая игрушка - это действительно прекрасная идея, которая раньше не приходила мне в голову.
+В следующий раз надо обязательно попробовать.
+
+Каньон светлой короны
+
+Наконец-то избавилась от соглядатая из Ордо Фавониус и на северо-западном берегу Сидрового озера нашла этот каньон. Древние охранные заграждения всё ещё стоят тут, но солдаты Короля Штормов, охранявшие этот переход, давно исчезли. Ветра времени оставили здесь лишь абсолютно безмозглых хиличурлов и охранные механизмы.
+Эксперимент с хиличурлами, управляющими охранными механизмами, тоже потерпел крах. Древние механизмы рассыпались, привязанные же сверху хиличурлы... Зрелище не для слабонервных. Половина местных руин тоже была уничтожена.
+
+Логово Ужаса Бури
+
+Каньон Светлой короны выходит на эти руины старинного города, построенного своенравным Королём Штормов Декарабианом. Город построен в форме кольца. Кажется, у каждого местного жителя было своё место между внутренним и внешним кольцами. В центре располагалась очень высокая башня, служившая резиденцией Королю Штормов.
+Величественные руины бессердечного короля, пытавшегося управлять жизнями своих подданных, теперь никого не интересуют.
+Чтобы люди могли удобно подниматься в башню, я взорвала несколько галерей. Получилось неплохо, руины теперь выглядят ещё более древними.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book384_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book384_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book384_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book385_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book385_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book385_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book386_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book386_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book386_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book387_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book387_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book387_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book388_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book388_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book388_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book389_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book389_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book389_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book38_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book38_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b34303ab6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book38_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+—— Деревня Цинцэ ——
+Я направляюсь вниз по реке от Драконьего хребта, иду по поросшим камышом отмелям, пересекаю заслоняющие солнце бамбуковые рощи и наконец добираюсь до горы Цинцэ. Туфли мои промокли, одежда тоже наполовину сырая. Хотя я и вымок до нитки под проливным дождём, к счастью, живущие в горах старейшины были очень добры ко мне и позволили высушить одежду в зале собраний. К тому же они дали мне новую одежду и провиант.
+В деревне Цинцэ много детей - они довольно милые, но порой с ними трудно; много здесь и стариков, и все местные живут беззаботно и в достатке. Старшие говорят, что большая часть молодёжи уходит работать в гавань Ли Юэ, и очень многие уже осели в городе и обзавелись семьёй, хотя не забывают каждый месяц посылать деньги в деревню. Вкусив жизни в процветающем и удобном городе, младшие, вероятно, больше не вернутся сюда жить. Гавань Ли Юэ подарила Цинцэ мир и богатство, но в то же время обрекла деревню на медленное увядание.
+По легенде, слово «Цинцэ» происходит от имени древнего чудовища «Чи». Естественно, так это звучит на современном языке, но в древние времена люди, жившие в районе Ли Юэ, произносили это имя как «Цинцэ».
+Старейшины говорят, тысячи лет назад Моракс победил вредившего Ли Юэ монстра Чи, и тело Чи после смерти превратилось в камень, кровь превратилась в воду, чешуя стала полями, а бывшее логово Чи стало горой Цинцэ.
+Но, после небольшого исследования я выяснил, что этот горный район появился по большей части из-за ударов извне и разрушения крупных скал, никаких же следов проживания здесь Гидро монстра не было. Возможно, настоящее тело Чи давно уже истлело, а история про то, что тело его превратилось в горы, лишь древняя легенда?
+Дальше я направляюсь взглянуть на то озеро, что находится в Каменном лесу в Заоблачном пределе. В Ли Юэ поговаривают, будто там есть лабиринт, а в этом лабиринте живут Адепты. Надеюсь, мне повезёт их увидеть.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book390_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book390_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book390_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book391_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book391_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book391_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book392_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book392_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book392_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book393_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book393_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book393_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book394_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book394_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book394_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book395_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book395_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book395_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book396_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book396_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book396_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book397_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book397_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..573cfc2b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book397_RU.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+«Все Додоко рано или поздно пересекут море и отправятся на поиски приключений», - сказала нежная и красивая мама.
+Как она и предсказывала, наш Додоко был в восторге, когда узнал, что его лучшая подруга Кли решила отправиться на поиски приключений в страну грома и молний.
+Додоко нравится вкусно кушать в «Хорошем охотнике» и слушать выступления бардов.
+Но больше всего на свете Додоко любит считать звёзды на небе вместе с Кли и плести венки из диких цветов.
+Ведь все Додоко стремятся отправиться на поиски приключений по ветру и волнам.
+
+Чтобы добраться до далёкой страны молний и грома, нужно преодолеть не только бурю, но и пережить страшные грозы.
+Додоко не боится сильного ветра, ведь ветер - это благословение Анемо Архонта.
+А ещё Додоко не боится бушующих волн, потому что Додоко очень храбрый.
+Что касается молний... таков путь могущественного клана Додоко - невозмутимо встречать все трудности путешествия!
+Но Додоко не хочет подвергать Кли этим опасностям.
+Потому что он лучший друг Кли, а лучшие друзья должны защищать друг друга.
+И потому что Додоко не хочет расставаться с Кли.
+Без Кли все приключения становятся похожими на нераспустившиеся цветки-сахарки, одинокие и грустные.
+Даже если пройти весь Тейват вдоль и поперёк, изучить каждый сантиметр и пересечь каждый ручей, всё это бессмысленно, если Кли не будет рядом.
+Поэтому Додоко без малейшего колебания отправляется с Кли в путешествие на корабле!
+Если сесть на корабль, то нельзя летать по ветру или плавать по волнам.
+Но можно любоваться улыбкой Кли и наслаждаться историями Альбедо.
+Это стоит того.
+
+
+
+В Инадзуме, стране молний и грома, цветы и травы фиолетовые, рыбы и птицы фиолетовые, всё фиолетовое.
+Если бы Альбедо хотел нарисовать их всех, то у него не хватило бы фиолетовой краски.
+Жаль, что у Альбедо нет времени рисовать вместе с Кли и Додоко.
+Альбедо взрослый. Иногда взрослые должны делать взрослые вещи.
+К счастью, Додоко всегда рядом с Кли.
+Кли всегда находит повод для радости, а Додоко никогда не скучает, когда он рядом с Кли.
+
+У Кли много-много друзей в Инадзуме: почётный рыцарь, Паймон и Ёимия.
+Вместе с Додоко они пережили очень увлекательное приключение по Инадзуме.
+Да здравствуют приключения!
+
+Почётный рыцарь привёл Додоко на высокую гору Ёго.
+Все устали, легли под Священной сакурой и заснули.
+Когда мы проснулись, у всех были крылья, как у тэнгу.
+У Кли были красные крылья, Ёимии - золотые, а у почётного рыцаря - синие.
+А Паймон и без крыльев летать может, поэтому у неё нет крыльев.
+Все в унисон расправили крылья и создали вихрь.
+Ю-ху! Волосы на голове у жрицы взлохматились.
+Ой, нам пора лететь, пока жрица не рассердилась.
+
+Приключения - это весело! Но... в животе у Кли заурчало.
+Как мы могли забыть? Вкусняшки - важная часть приключений!
+Ням-ням... Мы с аппетитом едим вкусные данго. Как же здорово!
+Додоко и Кли съели свои данго за один присест. Наполнив животик, Додоко смотрит на улыбку Кли и думает:
+«Встреча с Кли и всеми остальными - самое радостное событие в моей жизни!»
+
+
+
+Если подумать, ты тоже участвуешь в этом приключении.
+Мы вместе ищем приключения, вместе смеёмся и делимся едой - ты тоже {F#наша подруга}{M#наш друг}!
+Ёимия готовится запустить фейерверк. Пойдём скорее!
+
+
+
+Пока все любовались фейерверком, сестрёнка Ёимия сказала:
+«Пока воображение не иссякло, разум свободен, как ничто другое».
+А Кли сказала: «Мы навсегда останемся лучшими друзьями».
+Видишь? Додоко тоже очень счастлив быть рядом со своими друзьями.
+Теперь ты тоже {F#подруга}{M#друг} Додоко, поэтому ты тоже {F#должна}{M#должен} быть счастлив{F#a} и отправиться в приключение вместе со своими друзьями.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book39_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book39_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9030c458c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book39_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—— Озеро Лухуа ——
+Двигаясь на юго-запад вдоль притока реки Бишуй, я обнаружил небольшой пруд на северной стороне у подножья горы Тяньхэн, и вода в нём чище и прозрачней неба, и тёплая, будто парное молоко, а на вкус едва уловимо сластит.
+
+По рассказам местных травников, много лет назад на месте этого пруда был сад. Говорят, во времена Войны Архонтов здесь тайно встречались двое влюблённых, чьи семьи не одобряли их отношения. Но в эти смутные времена юноша последовал на войну за Гео Архонтом, и, как смертный, вступивший в битву Архонтов, влился в несчётное множество таких же смертных, о которых с тех пор веками нет вестей.
+
+Девушка же всё бродила по саду, ожидая возвращения своего возлюбленного. Впоследствии цветы сменились бурьяном, а тот сгнил, залитый пришедшей водой; однако вода потом отступила, и, когда девушка вернулась, слёзы её стали этим озером. Возможно, вода в нём от того тепла и чиста, что преисполнена глубокой тоской о любимом.
+Я задержался здесь вечером - случайно заснул, пока принимал ванну в пруду. Когда я проснулся, уже ясно проступили созвездия на ночном небе.
+
+Лишь маленькая лисица крутилась неподалёку, но, стоило мне поднять голову, как она тут же сбежала.
+
+Только через некоторое время я обнаружил, что у меня пропали ботинки, а рюкзак с припасами опрокинут и разорён.
+
+На то, чтобы привести в порядок вещи, ушло гораздо больше времени, чем я предполагал. Следующий пункт назначения - отмель Яогуан, что находится на северо-востоке в устье реки Бишуй.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d119577d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book3_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—— Человек, укравший одинокую звезду ——
+- Я вторая законная наследница Империи Андромеда, и у моего имени есть более двухсот титулов, но ты будешь называть меня Принцесса Андро-Василиска! - затем очаровательная девушка скрестила руки на груди, повторяя своё приветствие, и издала два лёгких смешка в знак удовлетворения.
+Единственной целью присутствия её величества в Дельфах было выйти замуж за Ике.
+- Если ты, завоевавший четверть Вселенной, женишься на мне, то моя безопасность будет гарантирована после того, как моя сестра унаследует трон.
+- А на сколько велика Империя Андромеда? - спросила Вера.
+- Если я правильно помню, то в ней примерно девять тысяч обитаемых планет.
+- У тебя во владении неисчислимое количество звёзд. Зачем тогда тебе красть моё сияние?
+
+- Значит, ты не причинишь вред Вере? - Сати осторожно спросил у Ике, который нёс древние свитки и глобусы других планет.
+- Конечно, нет! Я думаю, что из неё получился бы отличный помощник. - разложив всё на столе, он хлопнул в ладоши. - Она тебе нравится?
+- Мне? Нет, вовсе нет, она мне совсем не нравится! - Сати отвёл взгляд, опасаясь, что старый мудрец может разгадать его истинные чувства.
+Затем он коснулся коробки, полной рамок с фотографиями. Он схватил несколько наугад, и на каждой фотографии была изображена отдельная красотка.
+- Это... Все они говорили, что отдали мне свою единственную настоящую любовь, но так ли это? На самом деле я был всего лишь одним из их многочисленных любовников.
+Сати не знал, когда и где ранее услышал эту фразу, но она вырвалась у него сама собой:
+- У тебя во владении неисчислимое количество звёзд. Зачем тогда тебе красть моё сияние?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book40_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book40_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c8c705aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book40_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—— Отмель Яогуан ——
+Здесь река Бишуй впадает в море, и ил с песком, который та несёт в своих водах, оседает здесь, формируя гладкую песчаную отмель. Когда я наконец добрался сюда, туман с моря полностью укрыл её. Мои новые ботинки снова промокли, а из густого тумана, поглотившего окрестности, то и дело слышались звуки неизвестных существ... Но в тумане я не мог понять, насколько близко ко мне они находятся.
+Всё, что мне оставалось - разбить палатку и, вслушиваясь в доносящиеся из тумана звуки, ждать, пока тот потихоньку развеется.
+Когда я остановился на постоялом дворе «Ваншу», один торговец рассказал мне легенду об отмели Яогуан. Он начал так: «И десять тысяч волн цвета нефрита ушли в океан, оставив на белом песке лишь пустую ракушку».
+Блеск реки Бишуй, подобный искрящемуся на солнце нефриту, вливался в море, а дом Нефритовой раковины на отмели Яогуан был всё так же пуст.
+Я как-то раз, невзирая на туман, разыскал тот домик, но так и не встретился с его хозяевами.
+Среди рыбаков ходит легенда, будто в доме Нефритовой Раковины жила Адепт, а сама нефритовая раковина на самом деле была частью её самой. Некогда она предоставляла кров тем путешественникам, что заблудились в тумане, спасала и выхаживала тех, кто выживал в кораблекрушениях, помогала тем Адептам, что отправлялись на битву с морскими монстрами.
+Однако у одного старого рыбака была другая версия легенды: будто не Адепт, а целая семья из поколения в поколение жила в гигантской раковине. Они по доброй воле спасали заблудившихся в тумане и помогли многим попавшим в беду рыбакам.
+Кажется, морской туман вот-вот рассеется, и уже можно смутно рассмотреть за ним солнце.
+Следующим шагом я возьму на время лодку и отправлюсь в башню Гуюнь, искать руины, где Гео Архонт победил монстра.
+Если ветер будет попутным, то я доберусь быстро.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book41_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book41_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..126b4fe23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book41_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Горы гавани Ли Юэ привлекают множество рыцарей, но не меня. Камни здесь острые, можно легко пораниться. Мне больше нравятся цветы под названием «шелковица», потому что на ощупь они очень приятные и к тому же хорошо пахнут. Если бы не расстояние между нами, я принёс бы тебе несколько. Тебе они бы понравились.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book42_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book42_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8d9ecc0f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book42_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Взрыв прогремел - сразу стража у дел
+Если кто пострадает, то Джинн тут же нагрянет
+Если город взорвётся, отвечать Кли придётся
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book43_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book43_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..719fa098d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book43_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+«Я уже долго думаю над этим и понимаю, что нужно всё ему рассказать. Тимми подрастает, и я не смогу всю жизнь скрывать это от него. К тому же я думаю, чем дольше он не будет знать, тем сложнее ему потом будет принять правду.
+Но это лишь мой совет. В конце концов, это вы заботитесь о Тимми, и, если у вас есть какие-нибудь соображения по этому поводу, пожалуйста, поскорее дайте мне знать.
+И да, передавайте Тимми привет от меня, через несколько дней я смогу его навестить».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book44_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book44_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1bf2b2e12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book44_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+«Прошлое ваше письмо мы получили, и все ингредиенты, что вы заказывали, мы подготовили. Но, поскольку от гавани Ли Юэ до Мондштадта далеко, необходимо позаботиться о том, чтобы при транспортировке продукты оставались свежими, поэтому нам нужно сделать ещё некоторые приготовления. Спасибо за терпение.
+P. S.: Вы можете отдельно указать желаемую степень остроты острой сушёной рыбы».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book45_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book45_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0734e4248
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book45_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+В фирменный коктейль господина Куинна требуются яблоки.
+Однако если использовать другой ингредиент, наверняка можно добиться удивительного результата?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book46_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book46_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0d7aa5d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book46_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+В фирменный коктейль госпожи Маргариты требуются одуванчики.
+Однако если использовать другой ингредиент, наверняка можно добиться удивительного результата?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book47_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book47_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..22d96f941
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book47_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+В фирменный коктейль Джека требуется цветок-сахарок.
+Однако если использовать другой ингредиент, наверняка можно добиться удивительного результата?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book48_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book48_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c44907da6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book48_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+В фирменный коктейль господина Драффа требуются ягоды.
+Однако если использовать другой ингредиент, наверняка можно добиться удивительного результата?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book49_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book49_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f6f9d1c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book49_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Дорогой Дундун:
+
+Время летит так быстро и незаметно. Вот уже три месяца, как я в море. Скучаешь по папе? Ты вовремя ложишься спать? Надеюсь, не докучаешь дедушке и бабушке? Я очень-очень скоро буду дома. Скоро я вернусь из Инадзумы и возьму тебя в порт посмотреть на корабль «Южный Крест». В этот раз - точно, даю слово!
+
+Дундун, помнишь ли ты отмель Яогуан? Там я нашёл много-много золотого песка, столько, что и не унести одному человеку. Когда я вернусь, мы купим много вкусной еды, а потом запустим деревенскую мельницу и будем делать вкусный тофу! Но ещё больше я хочу потратить это золото на покупку дома в Ли Юэ, того, из окон которого видно океан. Когда я вернусь, ты тоже сможешь решить сам, на что мы потратим эти деньги. Как тебе?
+
+Ах, да, знаешь что? На берегу озера Лухуа, что в долине Гуйли, есть один высокий-превысокий обрыв, и там я случайно столкнулся со стражем руин. Он просто сидел там, опустив голову и не шевелясь. В небе грохотал гром, дождь барабанил по его телу, но он всё равно сидел, не двигаясь... Я присмотрелся к нему и только тогда понял, что он, похоже, спит! Тогда я храбро забрался на его корпус, крепко обхватил его огромную голову и повернул так сильно, как мог. Послышалось несколько щелчков, а потом раздался грохот! Голова покатилась с обрыва, но, к сожалению, разбилась, когда упала. Иначе я бы обязательно привёз домой такой трофей, чтобы ты мог хорошенько его рассмотреть.
+
+Ещё был в Заоблачном пределе. Когда ты подрастёшь, я возьму тебя туда с собой. Облака там похожи на море, водопады в сто раз больше чем те, что в Цинцэ, и иногда среди гор можно даже увидеть башню Адептов, и более внушительного вида представить невозможно! А ещё я встретился с настоящим Адептом! Мы выпили вместе и поболтали, посмеялись о всяком... Адепт подарил мне бутылку. Нужно только подуть на неё, и сразу из неё нескончаемым потоком польётся вино! Но ты ни в коем случае не трогай бутылку, ты ещё маленький, тебе нельзя пить вино. Подожди, вот вырастешь большой, и тебе достанутся все мои сокровища.
+
+Мои приключения в Ли Юэ подходят к концу, и я иду на пристань, чтобы сесть на «Южный Крест» и пуститься в плавание к далёким берегам. На новом месте я точно найду ещё больше удивительных сокровищ, и я жду не дождусь момента, когда наконец смогу разделить их с тобой! А пока, дорогой Дундун, обязательно ложись спать вовремя, не ешь много сладкого, чтобы не заболели зубы, не серди дедушку с бабушкой, ладь со всеми и не дерись ни с кем!
+
+С любовью, папа
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6adead39d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book4_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Если мы, не будучи скованными доктринами церквей и Архонтов, посмотрим в сторону северного Тейвата, то увидим, что даже после того, как Анемо Архонт Барбатос исчез из Мондштадта, жители города продолжили следовать заложенному несколько десятков лет назад образу жизни. Присмотревшись же внимательней к жизни горожан Мондштадта, мы быстро обнаружим, что люди здесь свободны и беззаботны. В основном это происходит потому, что условия жизни в Мондштадте круглый год благоприятны, всего в достатке, и такая обстановка просто располагает к использованию излишек зерна в качестве сырья для производства алкоголя. Избыток последнего делает людей ещё более легкомысленными. Однако Барбатос не учил их ни производить алкоголь, ни веселиться - они дошли до всего сами.
+Но я отнюдь не пытаюсь заставить читателей думать, будто нам не нужны Архонты. Наоборот, давайте рассмотрим простой пример: если бы Анемо Архонт Барбатос не направил на Мондштадт тёплые ветра, разве было бы у Мондштадта столько провианта, чтобы позволить себе производить вино из излишек?
+Ответ - нет. Мондштадт - город континентальный, и, если бы не силы Барбатоса, им не хватило бы провианта даже на то, чтобы обеспечить ежедневные потребности граждан. Более того, если мы обратимся к истории, то узнаем, что раньше район, где сейчас стоит Мондштадт, был полностью покрыт снегом и льдом, и даже обычная жизнь была бы там чрезвычайно трудна, я уже не говорю о производстве вина. Всё это изменилось лишь благодаря силам Барбатоса.
+Это было довольно длинное предисловие, но я надеюсь, что читатели, листая эту незатейливую книгу, будут помнить: всё, что нас окружает, действительно создано силами Архонтов. Зная это, мы также должны понимать, что на наши мысли, логику, культурное, философское и эстетическое восприятие мира влияют не столько сами Архонты, сколько объективно существующая вокруг нас среда. Как и указано было в заголовке этой книги, люди Тейвата связаны с Архонтами, но не более того.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book50_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book50_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4647eb87c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book50_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+—— Отмель Яогуан ——
+Вновь поднялся туман. С самого начала знал, что не надо было слушать этих старых горняков и идти сюда за золотом. Эта кучка стариков несколько десятков лет назад ушла на покой, конечно, то, что они мне сказали, совершенно устарело... Абсолютно бесполезно! А в этом тумане не только золота не намыть, но и дороги домой не найти. Надеюсь, Дундун там пообедал.
+
+Откуда-то из тумана слышатся голоса хиличурлов. Возможно, мне следует пойти в противоположную сторону, и тогда я смогу от них оторваться...
+
+Я потерял счёт времени. Туман никак не рассеется, и не поймёшь, день сейчас или ночь. Но... Мне кажется, или я вижу впереди смутную тень? Спаси и помилуй, о Гео Архонт, не дай мне сбиться с пути... Может быть, я смогу пойти с ними и выбраться отсюда! Да, да, вот что я сделаю! Я буду спасён!
+
+Эти фигуры в тумане выглядят не очень дружелюбно. Я решил разбить здесь лагерь и подождать, пока они уйдут, а потом снова подумать, куда мне идти. Возможно, стоит пойти обратно.
+
+О нет! Я слышу голоса хиличурлов повсюду. Я должен
+
+【Конец дневника】
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book51_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book51_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..85e4b2eca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book51_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+—— Отмель Гуйли ——
+Из огня да в полымя!
+
+Стоило мне с трудом выбраться из лагеря хиличурлов, чтобы страж руин чуть не убил меня в долине Гуйли! Я думал, он не реагирует на проливной дождь, потому что давным-давно неактивен. Мог ли я предположить, что через минуту в него ударит молния и он встанет, щёлкая и сотрясая землю? Он оказался жив!
+
+Я был бессилен перед ним. Он схватил меня, как цыпленка, и швырнул с утёса... К счастью, в попытке сбежать я наткнулся на пещеру у подножья, где смог спрятаться от него. Иначе он давно бы разорвал меня в клочья, растоптал бы... даже не знаю, во что.
+
+Сейчас он уже наверняка далеко ушёл... Но в ушах у меня до сих пор звенит так, будто там поселились тысячи пчёл. Наверное, я сломал себе пару костей, потому что я не могу даже пошевелить рукой. Но я справлюсь... Должен справиться. В моём-то возрасте, если сейчас сдамся, то что подумают обо мне Дундун и его мать?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book52_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book52_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7808c9e18
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book52_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Заоблачный предел ——
+У подножья утёса я встретился с одним добрым травником, он помог мне с переломами. Я чуть не умер от боли. Он говорил, что мало кто из путешественников смог уцелеть после встречи со Стражем Руин и отделаться так легко, как я... Должно быть, я действительно счастливчик.
+
+С высоты кажется, что Облачный предел почти не тронут человеком. Он окутан туманом, и отсюда не разглядеть, насколько плотна пелена облаков. Не знаю, злые духи или божественные существа издают те звуки, что доносятся из Каменного леса, но от них у меня волосы встают дыбом. Кто знает, может, здесь можно добыть отличный янтарь или ценнейшие травы? Раньше немало небогатых выходцев из нашей деревни благодаря торговле травами смогли обосноваться в Ли Юэ, и я не вижу причин, по которым я не мог бы поступить так же.
+
+Вечером начался сильный дождь, и скала стала слишком скользкой для того, чтобы подниматься. Топор и веревку для скалолазания я тоже где-то потерял. Странно, обычно я не так беспечен... Наверняка это проделки местной нечисти! А может, снаряжение утащила лиса...
+
+На четвертый или пятый день утомительных поисков я наконец нашёл немного хороших целебных трав и теперь собираюсь возвращаться домой. Сначала я думал поискать ещё разок, но это дьявольское место меня пугает. По вечерам кажется, будто в лесу есть тень, которая постоянно следует за мной, да и крики неизвестной нечисти теперь повсюду, и с каждым днём всё ближе...
+
+По дороге с гор нашёл старую бутылку с вином, отмыл её в родниковой воде, и оказалось, что она в неплохом состоянии. Возьму её с собой и подарю Дундуну, он наверняка обрадуется. Скажу, что эту бутылку мне подарил настоящий Адепт.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book53_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book53_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f46ef7d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book53_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Гавань Ли Юэ ——
+Я продал травы в хижине «Бубу», и не только возместил этим свои расходы, но и немного подзаработал. Если так пойдёт дальше, то, возможно, через несколько лет смогу купить свой дом в Ли Юэ, где мы будем жить с Дундуном. Как раз тогда Дундуну уже можно будет пойти в школу.
+
+Если бы я хорошо учился в детстве, я бы не связался с этим сбродом, именующим себя Похитителями сокровищ, и не растратил бы наследство, оставленное отцом. Когда думаю об этом, понимаю, что должен найти Дундуну лучшего учителя, чтобы тот хорошо учился и нашёл себе правильных друзей. Не могу позволить ему скитаться по свету, как я. Я не могу сдаться. Это ради Дундуна. Мне непременно нужно найти ещё трав, и тогда всё будет хорошо.
+
+Хотя, надо сказать, я всё ещё не мог отпустить мысль о том, чтобы быстро разбогатеть, а потому снова попытал удачу в «Загадке нефрита». Хотя изначально я не собирался тратить деньги в такого рода местах... Но хозяин заведения, Ши Тоу, был так убедителен, что в конце концов я оставил здесь все свои деньги. Но всё обернулось не так уж и плохо, я нашёл несколько неплохих кусков нефрита. Но чтобы спекулировать на драгоценных камнях, мне пришлось заложить серп и аптечку для сбора трав.
+
+И вот я банкрот. Хотя махинации с камнями шли удачно, нефрит не так просто сбыть. Видимо, остается только взять камни и попытать с ними счастья за морем. Если я подамся на «Южный Крест», примет ли капитан Бэй Доу меня на борт?
+
+Даже если меня возьмут только драить палубу, я всё равно буду счастлив! Я уже три дня ничего не ел...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book54_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book54_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee304762c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book54_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—— Каменный лес Гуюнь ——
+Пройдя незамеченными мимо нескольких лагерей хиличурлов, раскинувшихся на небольших островках, мы успешно добрались до башни Гуюнь. Там, где мы высадились, шесть огромных каменных колонн как раз кстати заслонили слепящие лучи солнца, и в тени их было особенно прохладно. Местные крабы довольно большие, и вкус у них ничего. Не знаю, правда, может ли это быть из-за того, что они многие годы питались останками магических существ?..
+
+Глядя на местные очаровательные пейзажи, трудно представить, что когда-то здесь развернулась кровавая битва между Гео Архонтом и морским чудовищем. Та кровь уже давно растворилась в безбрежных водах Океана, не оставив и следа. Будь то капля крови, пролитая простым человеком, или реки, пролитые множеством героев, - для бескрайних просторов океана нет разницы, и бесконечные ветра и волны смоют все следы, вернут всё к началу.
+
+Говорят, некогда Гео Архонт выточил из острой скалы копьё и метнул его в эти воды, пронзив демона, что сеял хаос в его владениях. Но это могучее копьё с течением времени было постепенно обтёсано ветрами и превратилось в то, что мы видим сейчас.
+
+Позже я вернулся на континент и разбил лагерь. С того места, где я обосновался, можно было видеть, как выходят из порта корабли. Вдалеке «Южный Крест» как раз поднимает свои великолепные паруса, чтобы отправиться в дальнее плавание. Интересно, по какому поручению Цисин из Гильдии Торговцев отплывает сегодня легендарный капитан Бэй Доу?
+
+Сегодня ночью я плохо спал, и сны мои были тёмными и тяжёлыми. Во сне я будто был чудовищем с морского дна, которое пронзил своим копьём Гео Архонт. Я корчился в агонии и хватался за копьё, борясь за свою жизнь из последних сил, и каждое движение становилось всё мучительнее и всё сильнее наполняло мою душу ненавистью...
+
+Видимо, каменный лес Гуюнь - не лучшее место для ночлега. Я разжёг костёр и стал дожидаться рассвета, чтобы отправиться в путь. Потом я вернулся в Ли Юэ, чтобы подготовиться к дальнейшему путешествию, а после отправился в Заоблачный предел. В прошлый раз я не встретил ни одного Адепта, так что в этот раз я собираюсь забраться на пик Цинъюнь и попытать счастья там.
+
+NB: Ни в коем случае не теряй дневник!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book55_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book55_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..66d9c8c3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book55_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—— Солёные земли ——
+К тому времени, как я добрался сюда от Тростниковых островов, мои туфли промокли насквозь, а когда я последний раз снял их, чтобы вытряхнуть воду, из одного даже выпрыгнула лягушка.
+
+Судя по площади руин, много лет назад здесь были храм и убежище. Говорят, они были построены Архонтом Соли во время Войны Архонтов. По Ли Юэ ходят слухи, что она была слишком нежной для Архонта. В жерновах беспощадной войны божеств люди были слишком крохотными и слабыми созданиями. Но Архонт Соли не хотела участвовать в войне бессердечных Архонтов, и вместо этого собрала невинных людей, тех, что пострадали от жестокой войны, и привела их сюда. В дни, когда мир был перевёрнут с ног на голову, она дала им любовь и утешение, и всегда старалась подтолкнуть Архонтов к былому миру.
+
+Кажется, остальная часть города давно затонула в русле реки Бишуй, и лишь фундамент храма чудом уцелел.
+
+Архонт собрала группу последователей, которые смиренно жили в месте, именуемом сейчас Солёными землями. Этот город простоял несколько столетий, и пал лишь вместе со своим Архонтом.
+
+Добрейший Архонт вовсе не погибла в войне Архонтов, а пала от рук предавших её смертных, которых так любила.
+
+Он был первым королём смертных, и он же был последним. Хотя некогда он, как и все, искренне любил Архонта Соли, из-за своей человеческой натуры он не смог постичь жертвенной любви божества. Чтобы обрести силы для защиты и ведения войны, чтобы доказать, что в современном мире нет места нежности и доброте, он взял в руки меч и убил одинокого, беззащитного Архонта. И так храм Соли разрушился вслед за смертью своего Архонта, и городу смертных пришёл конец, и был этот конец горьким, как соль.
+
+Что касается судьбы Короля, то тут есть несколько версий. Возможно, он в течение многих веков продолжил править в одиночестве на руинах города, а когда отгремела война и руины ушли под воду, из его посоха выбрались черви, а тело его превратилось в прах. А может быть, убив божество, он не вынес тяжести своего проступка и вслед за этим покончил с собой. В общем, те люди, что некогда купались в благосклонности Архонта Соли, рассеялись по всему Ли Юэ. Свои истории они принесли в тихую гавань Ли Юэ, управляемую Гео Архонтом, и там эти истории получили шанс дожить до наших дней.
+
+Говорят, тело Архонта Соли до сих пор лежит в глубинах руин, и, хотя оно давно уже превратилось в кристаллы соли, оно все ещё находится в той позе, в которой и было, когда Архонта пронзили мечом.
+
+На горизонте начали собираться тёмные тучи: видимо, приближается ливень. Мне стоит поторопиться. Дальше я направляюсь на северо-запад к пику Цинцэ, надеюсь, что смогу добраться до туда до того, как дождь разойдётся. Ещё надеюсь, что в такой спешке не потеряю дневник...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book56_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book56_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..600b29591
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book56_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—— Заоблачный предел, пик Цинъюнь ——
+Перед тем как начать вести этот дневник авантюриста, я написал себе напоминание. В последнее время я обнаружил, что теряю дневник каждый раз, когда хочу в него что-нибудь записать. О, Роальд, Роальд, это никуда не годится!
+
+Кажется, прежде, чем я смог так высоко забраться, прошла вечность. Вокруг - белоснежный океан облаков, и так отсюда и не скажешь, где именно под этими белыми равнинами я некогда стоял, глядя на вершины в надежде увидеть обитель Адептов.
+
+Здесь, наверху, нет никого живого, деревьев удивительных форм. Разве что, иногда вскрикнет горный орёл, пикируя в облака, чтобы бесследно в них раствориться. Вершина, по слухам, и есть место, где обитают Адепты, но прежде,чем подняться, мне нужно ещё кое-что сделать. В первую очередь следует заняться починкой снаряжения для скалолазания, попутно подлатать несколько мелких ран. Один старый хлебопашец поделился со мной одной лекарственной мазью, она щипучая, но очень хорошо помогает.
+
+Ночёвка на такой высоте далась мне непросто, ветер над облаками пробирает до костей. Он продувал палатку через щели, да и костёр из-за него развести было невозможно, и от того я совершенно не выспался. Интересно, докучает ли холодный ветер Адептам? Ощущают ли они одиночество, живя на этой вершине?
+
+Я не спал всю ночь, дожидаясь, пока луна наконец уйдёт за пелену облаков. Я проверил,хорошо ли упаковал рюкзак, дождался рассвета и продолжил взбираться на вершину, к обители Адептов. Надеюсь, на такой высоте не пойдёт дождь.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book57_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book57_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..19296151c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book57_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—— Заоблачный предел, озеро Аоцан ——
+Тот дневник я всё-таки потерял. Перед тем я три раза напомнил себе: «Не потеряй дневник, не потеряй дневник, не потеряй...» Но потом из-за моих приключений это просто вылетело из головы. Каждый год я трачу столько бумаги!.. Надеюсь, Дендро Архонт не в обиде.
+
+Вскарабкавшись по извилистым горным тропам и подвесным мосткам, проложенным древними собирателями целебных трав, взобравшись по отвесным, скользким от влаги скалам, я наконец добрался до озера на горе Аоцан. Рыбаки рассказывали мне, что это озеро безмерно глубокое, но, посетив его лично, я счёл такого рода заявление большим преувеличением.
+
+Старейшины из Цинцэ были правы: вода в этом горном озере сладкая и теплая, и озеро действительно заслуживает имя райского местечка! Когда я только прибыл в Заоблачный предел, один старый крестьянин сказал мне, что Адепты владеют удивительными способностями и могут в любой момент превращаться в туман и странствовать по облачным морям. Тогда я не поверил этим словам. Но сейчас я собственными глазами видел, как туман над озером поднялся и влился в пелену облаков, и тогда задумался, а что, если эти Адепты, которых я ищу, прямо сейчас скользят между облаками, а я ничего не подозреваю?
+
+Когда я спустился с восточного склона горы, то почти заблудился в горном лесу. Когда я наконец-то вышел из него и смог оглядеться, то обнаружил себя на берегу реки Бишуй. Здесь хорошие виды и неплохое место для отдыха. Сегодня разобью здесь лагерь.
+
+Разбирая вещи в лагере, я столкнулся с девушкой, которая, по-видимому, охотилась за сокровищами. Она представилась Эдуардо. По её словам, она собиралась идти на запад, искать Божественное озеро под горой Аоцан
+
+«Говорят, на северной стороне горы Аоцан, у её подножья, есть озеро, на берегу которого живёт Адепт. Если это правда, то там есть и сокровища Адепта. Ха-ха, подожди, вот найду я сокровища, и тогда...»
+
+Она резко посерьёзнела и сказала: «Тогда я свяжусь с Гильдией и доложу, что я его нашла! В конце концов, я официальный член Гильдии искателей приключений и не имею абсолютно никакого отношения к Похитителям сокровищ!
+
+Действительно, некоторые искатели приключений занимаются всем этим только ради обогащения. Как говорят в Ли Юэ, «Каждому своё, как можно судить?». Но, каковы бы ни были её мотивы, она остается искательницей приключений.
+
+Хотя отправиться на запад искать её так называемое «Божественное озеро» и было заманчивой идеей, но я всё-таки решил следовать своему плану. Если всё будет хорошо, то я отправлюсь в долину Гуйли, к её пейзажам и сокровищам. Естественно, если всё будет хорошо, то дневник я тоже не потеряю. О, пусть всё будет хорошо.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book58_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book58_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..595db1137
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book58_RU.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+—— Путеводитель по Ли Юэ ——
+Специальный выпуск географического журнала Тейвата - путешествие Алисы в Ли Юэ
+
+Тростниковые острова
+
+Северный приток реки Бишуй превратил это место в болото. Если взглянуть от Каменных врат на юг, то можно увидеть, что всё пространство, насколько хватает глаз, укрыто тростником. И далеко на юге можно разглядеть постоялый двор прямо на горе. Постоялый двор «Ваншу» - самая высокая точка на Тростниковых островах. Ещё южнее можно увидеть долину Гуйли и каменный лес Гуюнь далеко над морем. На крыше постоялого двора обычно сидит странный паренёк - я никогда не слышала, чтобы он говорил.
+Обеды на постоялом дворе «Ваншу» всегда щедрые, а кухня прекрасно оборудована - просто мечта алхимика.
+Кстати, об алхимии. У меня появилось несколько новых идей по поводу катализатора для взрывчатки. Если всё пройдет гладко, я задержусь здесь на несколько дней, а потом отправлюсь в долину Гуйли.
+
+Долина Гуйли
+
+Я добралась до долины Гуйли на несколько дней раньше, чем планировала.
+В древних книгах сказано, что до Войны Архонтов в долине Гуйли процветала торговля.
+Местные лисы и дикие зяблики очень красивы, шерсть и перья у них блестящие. Говорят, эти хулиганы поедают подношения, которые местные из Ли Юэ приносят в жертву Гео Архонту. Любопытно, пахнет ли их мясо фруктами при готовке? Может, мне стоит здесь поохотиться.
+Хотя на дороге строго с контрольно-пропускными пунктами, стража на них приветлива. Я сделала несколько лекарственных средств из местных трав и вылечила заикание одного из стражников. Правда, у снадобья оказался маленький побочный эффект - он стал неконтролируемо подражать речи всех, кого встречал, вплоть до интонаций.
+
+Заоблачный предел
+
+Говорят, где-то на вершинах Заоблачного предела, среди облачных морей скрыта обитель Адептов. Многие собиратели трав из Ли Юэ некогда видели призрачные очертания этой обители. По моему опыту, если наесться определённых грибов, то тоже можно увидеть такие видения.
+Местный рельеф очень необычен: множество огромных каменных столбов выглядят так, будто место им под землёй, а не здесь. Под землёй же здесь располагается огромный резервуар с водой. Интересно, если всю воду оттуда перекачать в море, погрузится ли Заоблачный предел под воду, как однажды в прошлом?
+Мой спутник, господин Чжун Ли, обычно предельно серьёзен, но после того как я высказала ему свои мысли, он почему-то не может перестать смеяться.
+Исключительно странный человек.
+
+Отмель Яогуан
+
+Говорят, отмель Яогуан часто укрыта туманами и порой они настолько густы, что ничего и на расстоянии вытянутой руки не видно. Но я, к сожалению, не успела до того, как туман рассеялся. Что ж, очень жаль.
+На берегу было так много красивых ракушек. Интересно, многие ли из них застали Войну Архонтов? Я сделала из этих ракушек ожерелье, но потом тот глупый рыбак на постоялом дворе просто сел на него и раздавил, раскрошил своим задом все ракушки, ни одной не осталось...
+И мне же потом пришлось возместить ему расходы на лечение, потому что он порезался обломками тех ракушек.
+Огромная витая раковина стоит на месте, где река Бишуй впадает в океан. Живущая в ней старушка очень доброжелательна. Говорят, её семья приплыла сюда на огромной раковине и теперь она спасает потерпевших кораблекрушение людей, которых прибивает сюда. Думаю, если переделать эту раковину в самоходную лодку, то можно было бы спасать ещё больше тонущих людей.
+Но когда третий прототип моей самоходной раковины вышел из-под контроля и взорвался, старушка решила, что больше не хочет спасать меня из воды.
+
+Каменный лес Гуюнь
+
+Это место, где Гео Архонт некогда победил морского монстра. Вогнанные в морское дно, сломанные в нескольких местах, огромные каменные копья тем не менее до сих пор возвышаются над водной гладью. Их формы шестигранной призмы, созданные под влиянием Гео энергии, очень занимательны. Если смотреть сверху, то кажется, будто эти призмы тщательно расставлены кем-то, чтобы в море сложился особый узор. Может быть, все эти сброшенные в море копья на самом деле были дурной шуткой Гео Архонта?
+Господин Чжун Ли из гавани Ли Юэ, кажется, хорошо знаком с местными легендами, но я никогда не видела, чтобы он приходил сюда. Отсюда можно увидеть постоялый двор «Ваншу» вдалеке. Думаю, тот странный юноша, которого я встретила в прошлый раз, до сих пор смотрит в эту сторону.
+Местные артерии земли очень занимательны, здесь они ещё более активны и хаотичны, чем в других частях Ли Юэ... Возможно, некая непоколебимая сила до сих пор пульсирует на дне океана, скрытая толщами воды. Вероятно, тот побеждённый морской монстр до сих пор ползает в морских глубинах.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book59_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book59_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd36a3418
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book59_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+—— Бог очага ——
+Ходят слухи, что, когда Ли Юэ был основан, первые поселенцы построили из камней печи и с помощью камней высекли первый огонь, и тот, укрытый от ветров таким образом, не погас, а люди смогли спокойно греться у огня, готовить еду и постепенно отстраивать гавань Ли Юэ. Все эти первые люди считали, что камни есть дарованная им милость Гео Архонта. И после во всех трактирах и ресторанах Ли Юэ поклоняются Гео Архонту как «Богу очага» и надеются, что огонь в печах не погаснет, а бизнес будет процветать.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..11c947486
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book5_RU.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Мои мондштадтские друзья! Мы будем пить без остановки!
+За Свободу! За Ветра Архонта!
+За Венессу, за первого Рыцаря!
+Помните, дети Мондштадта, о милости Ветра Архонта!
+И знайте, что то - не свобода, но вызов неволе!
+
+История эта случилась давным-давно.
+Друзья, вы простите, что я отклонился от темы,
+Но все понимают, что чтимая нами в Мондштадте свобода
+Пришла, когда лютни Барбатоса струны запели.
+Хотя воспевают в стихах имена известных героев,
+Мы помнить должны о свободе, оставшейся безымянной.
+
+В то время наш Мондштадт стенал в кандалах у знати,
+И праздники были лишь лживой забавой элиты,
+Простому народу же были они недоступны.
+И Мондштадт был клеткой, пронзенною всеми ветрами,
+А знатные люди лишь, тешась, рабов погоняли,
+Не зная, что сами - невольники собственных реалий.
+
+Томилась в тюрьме тогда девушка, как все мы знаем,
+Чьей родиной были далёкого юга равнины.
+Свободной была рождена, хотя и в оковах страдала,
+Свободной осталась, презрев кандалы властелинов.
+И ревностно девушка та продолжала молиться
+За Мондштадт, людей и призрак свободы-птицы.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book60_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book60_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0997270c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book60_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+—— Первопроходец ——
+Местные горячо любящие свое занятие искатели приключений из Ли Юэ почитают Гео Архонта как «Первопроходца».
+Легенды гласят, что Ли Юэ был основан только благодаря присущему предкам духу первооткрывателей и покровительству Гео Архонта.
+Искатели приключений из гавани Ли Юэ надеются, что их воля будет крепка, как скалы, как воля тех, кто первыми ступили на земли Ли Юэ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book61_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book61_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..afb0b24c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book61_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+—— Бог богатства ——
+С незапамятных времён в гавань Ли Юэ стекались ценности со всего света. Ли Юэ - город торговцев и богатства. Это место, через которое льётся рекой нынешняя валюта - «мора», это и место, где мора чеканится. Само название происходит от имени Гео Архонта - Моракс. Поэтому Гео Архонта также почитают как Бога богатства и торговли.
+Торговцы и бизнесмены часто воскуривают благовония и преподносят угощения Гео Архонту в надежде на его благословение, потому что Гео Архонт - самый богатый человек во всём мире... Или, лучше сказать, самый богатый Архонт.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book62_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book62_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a4fa0fa8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book62_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+—— Бог истории ——
+Историки из Ли Юэ называют основавшего гавань Гео Архонта «божеством истории». Владельцы ресторанов и трактиров часто вывешивают флаги, гласящие о том, что их заведение стоит уже не одну сотню лет, тем самым пытаясь доказать, что их бизнес издавна переходит по наследству. Подавая блюда, они также любят рассказать, что сам Гео Архонт некогда приходил сюда их отведать, и даже называют точную дату его визита.
+Однако когда дети спрашивают, «так сколько же лет провёл в этом мире Гео Архонт?», взрослые всегда отвечают так:
+«Очень, очень много...»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book63_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book63_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..786446fbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book63_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test) Горы гавани Ли Юэ привлекают множество рыцарей, но не меня. Камни здесь острые, можно легко пораниться. Мне больше нравятся цветы под названием «шелковица», потому что на ощупь они очень приятные и к тому же хорошо пахнут. Если бы не расстояние между нами, я принёс бы тебе несколько. Тебе они бы понравились.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book64_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book64_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..786446fbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book64_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test) Горы гавани Ли Юэ привлекают множество рыцарей, но не меня. Камни здесь острые, можно легко пораниться. Мне больше нравятся цветы под названием «шелковица», потому что на ощупь они очень приятные и к тому же хорошо пахнут. Если бы не расстояние между нами, я принёс бы тебе несколько. Тебе они бы понравились.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book65_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book65_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..be2dbe249
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book65_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Чан Девятый написал роман, в котором повествуется об одном юноше. Родился он со слабым здоровьем. Был воспитан главой школы боевых искусств Гу Хуа. Хотя мальчик не мог обучаться воинским навыкам, вся его жизнь прошла в этой школе. После того как школа боевых искусств Гу Хуа пришла в упадок, а глава её отошёл в мир иной, остались лишь мальчик и пожилой смотритель школы. Мальчик не сдался, он сам изучил все практики и техники этой школы, прочитал все книги, что хранились в её стенах. Хотя у него не было ни Глаза Бога, ни священного оружия, он одолел множество противников. Позже он стал наставником одной девушки родом из Инадзумы.
+Потом, когда для мира настали смутные времена, девушка родом из Инадзумы ушла, не попрощавшись, и этот юноша в конце концов решил спуститься с гор и увидеть мир, и первым местом, куда он направился, была далёкая Инадзума...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book66_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book66_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cb03b9c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book66_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Если смотреть сверху с Одинокого ущелья, можно увидеть два водопада. Над более высоким растёт одинокое дерево, и на выступающей скале, на которой оно растёт, под грудой каменных обломков спрятано сокровище.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book67_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book67_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..25737fa24
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book67_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Там, у восточного входа в ущелье, сокровище будет ближе всего.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book68_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book68_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a00b91276
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book68_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Если смотреть сверху с Одинокого ущелья, можно увидеть два водопада. Расчисти обломки над более высоким, и найдёшь сокровище.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book69_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book69_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..126b4fe23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book69_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Горы гавани Ли Юэ привлекают множество рыцарей, но не меня. Камни здесь острые, можно легко пораниться. Мне больше нравятся цветы под названием «шелковица», потому что на ощупь они очень приятные и к тому же хорошо пахнут. Если бы не расстояние между нами, я принёс бы тебе несколько. Тебе они бы понравились.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book6_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book6_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe9d1cad1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book6_RU.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Мои мондштадтские друзья! Мы будем пить без остановки!
+Однажды Барбатос ответил на девы молитвы,
+Ведомый волос рыжиной, к ней в темницу сошёл.
+«Всё сущее песни достойно», - с усмешкой сказал он,
+- «и имя твоё я бы тоже в балладу вплёл.
+Ты будь моим другом взамен, это всё, что прошу я».
+И девушка тут же сказала да, в душе близость свободы почуяв.
+
+И так, под звуки Барбатоса песни
+Та девушка вышла с драконом на смертный бой.
+Греховная знать, узрев его смерть, от испуга дышать забыла
+А ветер шепнул простым людям: «О, Мондштадт, свобода с тобой!»
+И ветры лесные единым потоком стали, чтоб башню тирана дыханьем своим разрушить,
+И юная львица расправила плечи гордо, оковы стальные с запястий прекрасных сбросив.
+
+Вот так заработала девушка славу.
+Для неё было честью с Барбатосом петь.
+На её благодарность Архонт так ответил:
+«Этой песни героем лишь ты будешь впредь.
+Ты вверила мне свою дружбу и имя,
+Твою же свободу решил я воспеть!»
+
+Поднимем бокалы, друзья!
+За свободу, истоки которой - у нас в руках,
+И даже если во мраке ночи ворвутся в души унынье и страх,
+Мы вспомним Веннессу, борца за свободу,
+Надежду взрастим мы в горячих сердцах!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book70_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book70_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..126b4fe23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book70_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Горы гавани Ли Юэ привлекают множество рыцарей, но не меня. Камни здесь острые, можно легко пораниться. Мне больше нравятся цветы под названием «шелковица», потому что на ощупь они очень приятные и к тому же хорошо пахнут. Если бы не расстояние между нами, я принёс бы тебе несколько. Тебе они бы понравились.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book71_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book71_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..126b4fe23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book71_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Горы гавани Ли Юэ привлекают множество рыцарей, но не меня. Камни здесь острые, можно легко пораниться. Мне больше нравятся цветы под названием «шелковица», потому что на ощупь они очень приятные и к тому же хорошо пахнут. Если бы не расстояние между нами, я принёс бы тебе несколько. Тебе они бы понравились.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book72_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book72_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..332099c16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book72_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+—— Каменные звери ——
+На землях Ли Юэ до сих пор сохранилось множество статуй, и многие возведены местными, чтобы возносить молитвы о хорошем урожае и крепости скал. Но есть и другие статуи, истории о которых восходят к древности.
+Эти легенды передаются из уст в уста среди рыболовов с реки Бишуй, собирателей Серебрянки с Тростниковых островов и старых горняков. Говорят, в отдалённых уголках Ли Юэ прохладными осенними ночами просыпаются древние каменные создания, они смотрят на этот мир, постепенно ставший для них чужим, слушают приветственное кваканье лягушек и жужжание насекомых, и тогда из их каменных глоток вырывается скорбный рёв. А потом они расходятся по землям Ли Юэ, осматривают те земли, что некогда охраняли от зла.
+Никто никогда не видел своими глазами этих Каменных зверей и их путешествия по земле. Но местные жители, прекрасно знакомые с местностью, давно привыкли к тому, что местоположения и позы Каменных зверей каждый день меняются. И те путешественники, кто плохо спят в своих лагерях, часто слышат звуки, подобные шуму бегущей воды, но более низкие и гармоничные.
+Итак, откуда же появились эти древние Каменные звери? По легендам стариков из деревни Цинцэ, это те мистические создания, что некогда последовали за Властелином Камня на войну. После окончания Войны Архонтов, вода отступила, и на земли Ли Юэ вернулся мир. Мистическим созданиям больше не было нужды охранять смертных, как они делали во время войны Архонтов, и они один за другим разошлись по уединённым уголкам мира и предались смиренной жизни далёких от суеты мира отшельников.
+Однако некоторые мистические создания продолжали тосковать по былым временам, когда они следовали за Гео Архонтом, по тому времени, когда они охраняли Ли Юэ. Хотя мистические создания не принадлежат этому миру, они тем не менее смертны. Поэтому они обратились к Властелину Камня, чтобы он превратил их смертные тела в нерушимый камень. И милосердный Гео Архонт внял их молитвам, и сделал их подобными скалам.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book73_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book73_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a176e39ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book73_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—— Дворец морского божества ——
+Пришёл день свадьбы.
+Грозный Бог Моря гордо восседал на колеснице-раковине, держа в руках поводья двух морских чудовищ - стоя перед величественной колесницей, эти двое были подобны непоколебимым горам Тяньхэн. Бог Моря принял жемчужины, преподнесённые ему в дар старейшинами, и после хрупкая невеста поднялась к нему на колесницу. Деревня же получила его свадебный подарок невесте - целый год, свободный от штормов и морских волнений.
+
+Бог Моря забрал свою невесту глубоко в морские пучины, подальше от празднующих толп и от её одинокой матери. Пройдя через длинную галерею, образованную гигантским скелетом давно почившего кита, а затем - через украшенные жемчугом и перламутром двери, девушка вступила в покои Бога Моря.
+«Изначально я не собирался вмешиваться в суету смертных», - успокоил молодую жену Бог Моря, и голос его был подобен ряби на воде.
+«Здесь многие девушки обрели новый дом и место, здесь же они прожили до самой своей смерти. Для них, изгнанных своими же односельчанами, море стало убежищем, где сны о прежней жизни больше не преследовали их».
+
+Но девушке не нужен был украшенный раковинами и жемчугом новый дом, а мерцающие глубины моря и скрывающиеся в них твари внушали ей ужас. Чем дольше жила девушка в своих морских покоях, где не было закатов и рассветов, тем сильнее страдала она от тоски по родным краям.
+Однажды Бог Моря узнал о чувствах девушки. Он был разочарован её выбором, но всё же позволил ей самой принять решение.
+«Однажды, вкусив жизни в полном несовершенств человеческом мире, ты пожалеешь о сделанном выборе», - Бог Моря достал из-за пояса витую раковину и подарил девушке.
+«Однажды ты подуешь в эту раковину, и в тот же миг сможешь перенестись сюда».
+
+Девушка взяла ракушку и вернулась на землю. Прошли годы, и она стала матерью. За хлопотами мирной жизни морской замок стал казаться лишь далёкой детской мечтой, и лишь изредка вспоминала она мерцающие огни морских глубин и причудливых подводных чудищ. И так шли годы... Пока не наступил вновь день свадьбы, когда старейшины во главе людской процессии пришли в её дом. И только тогда, когда они забирали её дочь, женщина поняла, о чём предупреждал её в свое время Бог Моря.
+И тогда, накануне свадьбы, мать подула в ракушку.
+Бог Моря будто возник из морской пены, и гигантская волна накрыла деревню и забрала в необъятные морские пучины спящих людей и старейшин. Огромное морское чудище явилось, запряжённое в сверкающую колесницу-раковину, и,словно скала, замерло перед матерью.
+И как когда-то в юности, мать, взяв дочь за руку, взобралась на колесницу Бога Моря, и они покинули деревню, погребенную под толщами морской воды.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book74_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book74_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e683e729a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book74_RU.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Среди всех элементов сила Гео - вечна.
+Крепость Гео зиждется на традициях.
+Законы Властелина Камня верны, мудрость - неизмерима.
+Он справедлив и беспристрастен, и это - основа его королевства.
+Губитель демонов, когда он искореняет зло, рука его тверда.
+
+Владыка установил порядок и обуздал хаос.
+Адепты всегда были подле него, а яксы были его авангардом.
+И, чуя людскую храбрость, злые силы бежали, поджав хвост.
+Владыка ваял скалы, владыка метал камни в воду.
+Морского монстра сразил, и мир вернул во свои владения.
+
+Хотя демоны и были повержены, их души жаждали возмездия.
+Они опустились на дно морское, где извивался в судорогах монстр.
+Обезумев от гнева, содрогаясь от злобы,
+Они отравляли воды, множили демонических духов.
+Обиды их душ породили болезнь и страдания.
+
+Но были пятеро Якса - защитники, посланные Властелином Камня.
+Они уничтожили зло, очистили мир от скверны,
+И вздрогнули горы, и засиял золотой свет нестерпимо.
+Но битва со злом не прошла бесследно: из пятерых лишь один остался.
+То был Алатус - он защитил воцарившийся мир и его упрочил.
+
+И мир наступил, его по сей день ничто не тревожит.
+Адепты вернулись в Заоблачный предел, да там остались.
+Что стало с яксой - никто того не знает.
+Поэтому приносят жертвы, чтобы успокоить духов,
+Поэтому зажигают фонари, чтобы восславить Архонта.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book75_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book75_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..169ec5385
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book75_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—— Отшельник ——
+Каменный лес в Заоблачном пределе, что к северу от Ли Юэ, круглый год укрыт густыми туманами, и среди сборщиков целебных трав ходит много удивительных слухов и легенд об Адептах.
+Однажды жил на свете один аптекарь по имени Цянь Гу, и он пришёл в Заоблачный предел, чтобы исследовать распространение местных лекарственных трав. Однако он и не предполагал, что группа разбойников преследовала его по пятам. Однажды ночью, когда Цянь Гу ослабил бдительность, разбойники оглушили его и забрали деньги, а самого Цянь Гу связали и бросили в ущелье.
+Когда ночная тьма спустилась на землю, аптекарь пришёл в себя. Он рвался из пут, не щадя сил, и громко звал на помощь, но горы Заоблачного предела оставались глухи к его мольбам, и ответом ему было лишь эхо, что терялось в горном лесу и волновало ночных птиц.
+На беду Цянь Гу, некому было ему помочь, и из груди его вырвался скорбный вздох. Внезапно, под уханье филина и свист ветра, в горах зазвучал мощный неведомый голос:
+«Вставай!»
+«Я не могу!..» - в слезах выкрикнул аптекарь, вспугнув рыскавшую неподалёку лисицу. Но когда он рванулся из пут, собрав последние силы, то обнаружил, что верёвки уже не держат его.
+Аптекарь встал. Но, стоило ему подняться, как голос заговорил вновь, не дав тому даже произнести слова благодарности:
+«Взойди».
+Цянь Гу поднялся на вершину по извилистой горной дороге, и к тому времени небо на востоке уже просветлело. На вершине он увидел растущую над утёсом сухую и скрюченную сосну. На ней, связанные, висели те самые разбойники, и ветка под ними предательски трещала.
+На другой стороне утёса сидел, выпрямившись, седовласый старец. Увидев несчастного Цянь Гу, он расхохотался, а потом вернул ему всё то, что забрали разбойники.
+Увидев непонимание на лице Цянь Гу, старец представился дитём гор, чей дом - везде, куда он ступает, чья постель - земля, где он отходит ко сну. Цянь Гу рассыпался перед ним в благодарностях, но старец лишь усмехнулся. После настойчивых просьб Цянь Гу старец, наконец, принял от него лишь одну монету моры, с тем, чтобы в качестве свадебного подарка преподнести её дочери Цянь Гу, когда та выйдет замуж.
+Нет худа без добра. После того ограбления бизнес аптекаря потихоньку процветал, и аптека становилась всё более популярной, и Цянь Гу стал самым богатым и известным человеком в Ли Юэ. Некоторые говорят, что после того как Цянь Гу разбогател, он отправился в Заоблачный предел, чтобы найти одного человека, да нашёл лишь пару заброшенных палаток и пустую бутылку из-под вина. Кто-то рассказывал, что видел этого старца, одетого как горняк, на отмели Яогуан, и он быстро и легко взбирался по крутому обрыву. Другие утверждают, что на самом деле он - рыболов, путешествующий по морю на большой лодке и спасающий терпящих бедствие людей. Слухов много и они разнятся, но никто, на самом деле, не знает имени старца.
+К сожалению, сейчас Цянь Гу уже стар и слаб здоровьем, а его любимая дочь Цянь Си так и не вышла замуж. Возможно, однажды тот старец всё-таки придёт на её свадьбу, но когда это случится и увидит ли это Цянь Гу - неизвестно.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book76_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book76_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d23ddc8ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book76_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+—— Цветочный шар ——
+В Ли Юэ, во время свадебных гуляний новобрачная по традиции бросает цветочный шар в толпу гостей. И тому, кто поймал, по поверью будет целый год сопутствовать удача: к торговцу будут рекой литься деньги, бедняк сумеет разбогатеть, тот, кто ещё одинок, сможет вступить в счастливый брак, а супруги будут жить душа в душу, всю жизнь не ведая ссор.
+Шар делают из совершенно разных материалов: некоторые предпочитают букет из свежесрезанных цветов, некоторые плетут шелковые мячики из ткани, сделанной из Шелковицы, в скромных же семьях их делают из цветной бумаги или материи. В Ли Юэ этой традиции следуют все, будь то бедные семьи или богатые.
+Некоторые считают, что эта традиция изначально сформировалась под влиянием Луди Гарпастум, традиционного праздника соседнего Королевства Ветра - Мондштадта. Другие считают, что он восходит ко времени до Войны Архонтов, когда Архонт Соли ещё ходила по землям Ли Юэ. Раньше она была одной из пантеона Архонтов Ли Юэ, но из-за мягкого и доброго характера была убита своими же последователями, хотя и не участвовала в Войне Архонтов.
+Её могила, вероятно, находится в руинах, сейчас жителями Ли Юэ именуемых «Солёные земли». Согласно легенде, с течением времени изменившейся до неузнаваемости, она некогда дарила своим людям букеты цветов в качестве благословения. Ну, или, по крайней мере, в качестве утешения в те жестокие неспокойные времена. Но после того, как Архонт вернулась в вечный круговорот элементов, её рассеявшиеся по земле последователи, возможно, передали этот обычай жителям Ли Юэ, но те, имеющие тягу к соперничеству и шумным праздникам, изменили этот обычай в соответствии со своими особенностями.
+Хотя изначально это был добрый и радостный праздник, в отчетах по безопасности Миллелитов каждый год фиксируется массовое получение травм из-за попыток поймать цветочный шар, и количество таких случаев сравнимо с количеством случаев травм от нападений монстров.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book77_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book77_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d36f62100
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book77_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Сначала Гео Архонт спустился на землю. Он изгнал воду, поднял горы Тяньхэн и обуздал волны. Среди людей воцарился мир и порядок, и они стали добывать в горах драгоценный нефрит, стали бурить скалы и собирать камни, чтобы обустроить селения. Говорят, добытый в горах нефрит сверкал особым блеском, а потому горы были названы «Форт Шанхуэй»[1]. В те времена люди, живущие в горах Тяньхэн, добычей нефрита обеспечивали свою жизнь, и никто в тех землях не знал бедности.
+
+[1] «Форт Шанхуэй» ныне называется «гора Шанхуэй», так как после обрушения он превратился в простую скалу и больше не может быть восстановлен до первоначального облика.
+
+...
+
+Гуй Чжун, Архонт пыли, была другом Гео Архонта. Она установила посты с баллистами для охраны горы Тяньхэн, и те были названы «баллисты Гуй Чжун». Она привела своих людей на север горы Тяньхэн и научила пахать землю. Их города и поля простирались всюду вплоть до Каменных врат, и они были связаны друг с другом единой сетью дорог. И Гуй Чжун сказала Гео Архонту: «Сегодня мои люди, покинувшие свой прежний дом, все мирно живут и работают, как будто действительно вернулись домой. Раз это так, может, назвать эти места "Долина возвращения и прощания"?» Гео Архонт согласился. Так это место получило имя, которое на языке Ли Юэ звучит как «долина Гуйли».[2]
+
+[2] Позже Архонты вступили в борьбу друг с другом за господство над миром, но в итоге этот мир оказался погружён в хаос. Хотя Адепты и вступили в бой, чтобы защитить долину Гуйли, в пламени войны долина и её жители хлебнули много горя, и среди жертв беспощадных боёв оказалась и Гуй Чжун. Позже Гео Архонт увёл своих людей к южной части горы Тяньхэн, и долина Гуйли с тех пор подверглась запустению, она больше никогда не процветала так, как в былые времена.
+
+...
+
+Гео Архонт усмирил других Архонтов, Адепты и якса успокоились, Ли Юэ вступил в эпоху мира. В тысячелетней войне Архонтов плодородные поля были разрушены, и народ Ли Юэ обратился к торговле и искусству для заработка на жизнь. Лучшие в своём ремесле объединились и назвали себя «группировкой Цисин». Так зарождалась гавань Ли Юэ. В подчинении Цисин была вся торговля, и без их внимания не обходилось ни одно дело, будь оно в Ли Юэ или за его пределами. Миллелиты тоже подчинялись им, храня покой среди народа и защищая Ли Юэ от монстров извне. Таким образом, они стали так называемым правительством в подчинении у Властелина Камня.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book78_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book78_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a47cb97d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book78_RU.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+Песнь I:
+Смотрю на шахматную партию крестьян: один не знает правил, стратегия другого - один сплошной изъян.
+И на доске - лишь черно-белое месиво фигур. Хоть свысока смотрю пока... Игрой заинтригован я!
+
+Песнь II:
+Вокруг - камни удивительных форм и травы, каких не видел свет. Здесь даже деревья бонсай растут сами, без человеческого ухода!
+Деревья одеты в листья цвета янтаря и яшмы, и порой даже местные старожилы удивляются красоте портового города.
+
+Песнь III:
+Над Заоблачным пределом - ещё одно небо. Но простому смертному не должно быть до него дела!
+Оттуда такие пейзажи видны, о каких на земле и не знали, а звери и птицы там, верно, давно уж бессмертными стали.
+
+Песнь IV:
+Белый, как шёлк, мелкий, как соль - таков этот древний песок.
+Его из дворцов выметали богатых, а я его гордо сберёг.
+
+Песнь V:
+Кто-то спит на утёсе и ловит рыбу внизу - вот, о чём громко поёт река.
+Бог соседней страны гонит ветер, листья цвета багрянца подняв в облака.
+
+Песнь VI:
+По весне расцветают в деревне Цинцэ цветы. Головами кивают печально, как будто сироты... Запах их опьяняет нежнейшим дыханием весны: пахнут домом они, горьким счастьем и сладостью мёда.
+Тростник по осени в поле дрожит, будто птахи перо, - он знает, что скоро его соберут и соткут для одежд полотно.
+
+Песнь VII:
+Властелин Камня возвёл эти горы, и он же создал эту бухту.
+Утёсы изящно склонились над городом: с них обыватель увидит подробно каждую улочку как на ладони.
+
+Песнь VIII:
+Одним летним днём я в лесу наслаждался прохладой, и листья, что ветер собрал, для меня - как кровать.
+Вот только москиты решили, что я их добыча, поэтому спешно пришлось мне из леса домой убежать.
+
+Песнь IX:
+Я, плотно поужинав, вышел на берег моря, и голову вскинул, задумчиво тронув усы:
+Мне звёзды над морем тончайший шатёр напомнили, что держит луну, чтобы та не упала в пучину морской воды.
+
+Песнь X:
+Под вечер пришёл я на площади Фэйюнь посмотреть товары: здесь цены на камни обычно высоки, как горы.
+Скажите, почём вон те камушки? Что? Сколько-сколько? Уж лучше пойду на террасе Юйцзин я поем, да и только.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book79_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book79_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e842d50bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book79_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Социальная структура общества хиличурлов
+
+Хиличурлы явно придерживаются простого, первобытно-общинного строя. Они собираются небольшими племенами и предпочитают жизнь в безлюдных пустошах. Что касается самих племен, то их структура напоминает большую семью.
+
+В племени хиличурлов самым влиятельным его членом является шаман. Согласно данным полевых исследований, шаман является старшим среди своих соплеменников, и играет в племени роль «главы семейства», благодаря большому опыту способного решать крупные проблемы и принимать стратегические решения. С помощью сил элементов они также защищают свое племя. Шаманы выделяются среди своих соплеменников необычным внешним видом. Они всегда носят особые рогатые смеющиеся маски со щелями на месте рта и глаз, в руках у них всегда - примитивные шаманские посохи, всё время они бормочут себе под нос непонятные песни или проклятия.
+
+Статус хиличурла в племени зависит не только от его возраста. Во многих племенах вместо шамана племенем руководит самый крупный и сильный член, и, кажется, сами племена под таким руководством становятся более воинственными. Этих воинственных вождей можно легко распознать по крупной фигуре и броским маскам, тоже украшенным рогами.
+
+Из-за враждебности хиличурлов к чужакам и ввиду языкового барьера нам очень сложно исследовать механизм распределения ресурсов внутри племени. Но, согласно донесениям патрулей Ордо Фавониус, можно предположить, что распределение ресурсов происходит по принципу «каждому по потребностям». Поэтому хиличурлы одновременно являются и воинами, и собирателями, но некоторые хиличурлы, больше внимания уделяющие сражениям, могут посредством усердной работы стать основной ударной силой в бою. Например, если племя долго живёт в неблагоприятных условиях, такие особые бойцы высоко ценятся вождём племени.
+
+Интересно, что, несмотря низкий интеллект и первобытно-общинный строй, хиличурлы, видимо, имеют уникальные способности по контролю элементов, что чаще всего заметно у шаманов. Но, что касается людей, то им обычно нужен Глаз Бога для развития способностей по контролю элементов. Поэтому вопрос, как хиличурлы могут овладеть элементами без Глаза Бога, по-прежнему требует глубокого изучения.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book7_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book7_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2587a5f6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book7_RU.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+- Лети, лети, одуванчик, в дальние миры.
+Прошептал лисёнок.
+Он дунул на цветок, и пух одуванчика взмыл в небо. После этого лисёнок сказал серьёзным тоном:
+- Так семена одуванчика донесут ваши желания до Архонта ветра.
+Между нами пронёсся поток ветра и поднял в воздух весь пух.
+Полетели ли они в лучшие миры, неся с собой мои мечты и надежды?
+
+Когда это случилось?
+Когда-то давно за деревней рос небольшой лес. В нём пышно росло множество деревьев, и среди них было маленькое озеро.
+Оно было похоже на стеклянные окна Мондштадтского собора своей кристальной чистотой и отблеском солнца.
+Солнце просвечивало сквозь листву и оставляло на воде озера что-то похожее на осколки драгоценных камней. Вид озера завораживал меня.
+В лесу в тот день стояла прохлада. Я вышел к этому озеру после недолгой охоты с луком. Водная рябь почему-то напомнила мне о девушке, которую я любил давным-давно.
+Я не мог вспомнить, как она выглядела, но её глаза, должно быть, были похожи на воду, поблёскивающую, словно осколки драгоценных камней.
+Глядя на таинственно мерцающую воду, я глубоко погрузился в свои мысли. Я рассеянно прогуливался вдоль озера, абсолютно забыв, что я собирался охотиться.
+Я пришёл в себя, только когда услышал морозный треск. Оказывается, на берегу озера рос туманный цветок, и вода вокруг него покрылась льдом. Рядом с ним застыла снежно-белая лиса, и хвост её примёрз ко льду. Несчастное создание.
+«Наверное, не заметила цветок, пока пила, и опустила хвост в воду около Туманного Цветка».
+Туманный цветок - растение опасное. Если быть неаккуратным, можно легко получить обморожение, поэтому при сборе цветов нужно быть предельно осторожным.
+Увидев меня, лиса испуганно забилась в попытке убежать, но примёрзший хвост не давал ей это сделать, и с каждым рывком она тонко пищала от боли.
+«О нет, так не пойдёт»,
+Я подумал:
+«Жалко лису. Если я её не освобожу, она всё равно умрёт от голода, а так я хотя бы смогу принести её домой вместо дичи».
+Я подумал, что будет прекрасно приготовить лисье мясо с домашней морковью. Мысль о тушеном мясе придала мне сил, и на душе стало хорошо.
+Тогда я достал охотничий лук и осторожно подошёл.
+«Лисичка-лисичка, не дёргайся».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book80_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book80_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..90b0a636d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book80_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Духовная жизнь хиличурлов
+
+Подобно жителям семи королевств Тейвата, хиличурлы тоже обладают собственной системой вероисповедания, но тем не менее поклоняются не современным семи Архонтам, а абстрактным силам элементов. Например, племена хиличурлов, проживающие на землях Мондштадта, как и другие его жители, поклоняются Анемо, но это не поклонение Анемо Архонту Барбатосу, а их особенное поклонение «силам ветра». Более того, в одном племени могут вместе проживать хиличурлы, поклоняющиеся разным силам. То, каким именно силам поклоняется хиличурл, можно узнать по орнаменту масок и цвету пигмента, которым он раскрашивает тело.
+
+Согласно полевым исследованиям шаман, возглавляющий жертвоприношение и отвечающий за ритуал поклонения, может красить свою шерсть разными красителями, и цвета их соответствуют цветам всех сил, которым поклоняются хиличурлы этого племени. Одежда и украшения шаманов качественнее, чем у обычных хиличурлов, но ввиду их низкого интеллекта трудно представить, что эти изделия созданы их руками.
+
+Шаманы играют роль духовных лидеров племени. Самым важным в ритуалах поклонения хиличурлы считают песни и пляски, и чаще всего танец задаёт шаман. Песни их - это в основном гимны элементам. Если после охоты осталось мясо, хиличурлы могут провести ритуал жертвоприношения с его использованием. Несмотря на то, что хиличурлы часто собирают или отбирают у путников деньги, драгоценные камни или другие сверкающие предметы, мясо кажется единственным предметом, используемым для жертвоприношений.
+
+Кажется, у хиличурлов нет понятий прошлого и будущего, есть только настоящее. Они не могут сознательно делать запасы продовольствия на будущее, также не помнят и об ушедших предках. Хотя в местах проживания племён можно найти множество надписей, многочисленные исследования подтверждают: это всего лишь грубые копии надписей и рисунков древних руин, а не самостоятельное творчество хиличурлов. Некоторые племена хиличурлов разбивают лагеря прямо в древних руинах, будто испытывают неодолимую тягу к подобным местам. Однако сейчас мы пока не обладаем достаточными сведениями для того, чтобы определить, что связывает их с этими потерянными древними цивилизациями.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book81_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book81_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1ce2e4eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book81_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Культурное разнообразие среди хиличурлов на примере племен, проживающих в Мондштадте, в ущелье Дадаупа
+
+Мясное племя очень любит поесть и выпить, поэтому в лагерях они строят свинарники для выращивания и содержания кабанов, к тому же среди них есть свинопасы, чья задача - приглядывать за кабанами. С помощью Пиро слаймов они создают природные печи и варят в огромных котлах мясной суп, и все члены племени получают порцию согласно их потребностям.
+В их племенах самым привлекающим внимание объектом является арена для боёв. Похоже, любой, кто оказывается на арене, воспринимается как тот, кто принял вызов племени, и тот, кто был сброшен с неё, становится объектом для насмешек.
+
+Члены сонного племени склонны к дремоте в любой подходящий момент. Они даже возводят примитивные жилища для более комфортного сна, и кроватями им служат мягкие и тёплые шкуры диких зверей. Возможно, потому, что эти хиличурлы хорошо высыпаются, среди своих собратьев они являются наиболее хитрыми и сообразительными.
+
+Племя Затмение - самое оккультное во всём Мондштадте. их сильная сторона - это не мускулы и не хитрость, а мистические силы. Их вера отличается от обычного поклонения хиличурлов элементам, объект их почитания, верно, схож с символом Затмения. Их шаманы лучше владеют силами элементов, чем шаманы других племён. В центре лагеря племени Затмение расположен самый высокий трон, подготовленный для главного шамана.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book82_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book82_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3338cc2f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book82_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+В эпоху правления знати тираны, правившие Мондштадтом, не фиксировали исторические события и запрещали людям передавать друг другу песни о них. Говорят, так было потому, что аристократы знали, сколь низко пали, и не хотели, чтобы их деяния остались в анналах истории рядом с подвигами их славных предков.
+
+Но, так или иначе, ничто не может остановить ветра истории. Эта книга - собрание дошедших до наших дней песен и сочинений об эпохе знати, снабженное историческими исследованиями. Задача книги - вновь обратить внимание читателя на долгий период истории между началом Века Королей и падением старой аристократии. Поскольку множество деталей сейчас невозможно восстановить, исторические неточности неизбежны. Тем не менее нам остается лишь скромно надеяться, что этот период истории откроет нашим потомкам правду о прошлом, или хотя бы побудит их самим исследовать историю былых времён.
+
+Книга разделена на три части: первая - «Король Башни Штормов и Король-волк Северных ветров», в которой излагается история соперничества старых Мондштадтских королей льда и снега в период до прихода Барбатоса; вторая часть - «Эпоха освоения Мондштадта», в которой повествуется о периоде после того, как Барбатос вдохнул в Мондштадт новую жизнь, о предках аристократов и ныне живущих людей и об их освоении земель Мондштадта. Третья - «Тираны, наследники знати и повстанцы», где повествуется о долгом периоде правления знати.
+
+Возможно, читатель надеется, что эта книга станет своего рода предостережением для потомков, но это не было задумано изначально. Дарованная Барбатосом «свобода» - это и свобода, позволяющая нам сбросить оковы прошлого во имя поиска исторической правды. Я лишь надеюсь, что эта книга сможет как можно более полно открыть читателю истории, находившиеся под запретом в прошлом.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book83_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book83_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..06a3a58f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book83_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+И пусть ветра Барбатоса принесут читателю просвещение, а ветра свободы вечно гуляют над Мондштадтом.
+
+История клана Гуннхильдры восходит к одной древней легенде. Когда три тысячи лет назад король Башни Декарабиан и король Северных ветров Андриус вступили в войну друг с другом. В то время Мондштадт был сплошной ледяной пустыней, а Гуннхильдра - сильнейшим вождём своего клана.
+
+Отец Гуннхильдры некогда служил самому Декарабиану. Однажды он не смог больше терпеть тиранию упрямого короля и увёл свой клан из города, туда, где ревели над холодной землей безжалостные ветра. Но в бесплодных землях вне городских стен невозможно было выжить, и сбежавшие из когтей тирана люди оказались пойманы в ловушку среди снега и бесконечных ветров.
+
+Когда люди потеряли всякую надежду, дух, живущий среди тысячи ветров, услышал молитвы Гуннхильдры. Вот так искренняя молитва юной дочери вождя и просьбы её клана о помощи, о защите от снега и ветров превратились в веру. И эта вера потекла к духу ветров, будто вода в источник, и придала духу сил. Тогда он укрыл этот клан от бурь, а после наделил дочь вождя силой, чтобы защитить своих людей.
+
+После смерти отца Гуннхильдра стала вождём и первой жрицей этого безымянного клана, и с того времени ревностно оберегала свой народ до самого конца. Когда Анемо Архонт Барбатос бросил вызов безжалостному Декарабиану, она во главе своего клана отважно встретила ярость Архонта. Когда Барбатос наконец сверг тирана и освободил людей от терзавших их штормов, она была той, кто венчал победоносного Архонта лавровым венком.
+
+Потом, когда Барбатос ушёл из этого мира, власть знати распространилась по всей земле Мондштадта. Хотя мы знаем, что через тысячу лет все эти наделённые божественными силами властелины прославятся своей жестокостью и коррумпированностью, тогда никто не мог представить, что может случиться в столь далёком будущем, даже сам Барбатос.
+
+Потомки Гуннхильдры тоже были одними из известнейших Мондштадтских аристократов. Но, в отличие от клана Лоуренсов, сотворившего много зла, клан Гуннхильдры всегда придерживался девиза предков: «За Мондштадт, как и всегда», и делал всё, чтобы защитить народ Мондштадта. В борьбе против знати они приняли сторону людей Мондштадта и именно поэтому избежали изгнания.
+
+В настоящем многие выходцы из клана Гуннхильдры стали храбрыми рыцарями или уважаемыми священнослужителями Ордо Фавониуса. Очевидно, что этот клан всегда отстаивал идеалы предков и исполнял волю Анемо Архонта, защищая земли и людей Мондштадта.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book84_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book84_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2d2ae106
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book84_RU.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Я исходил все улицы Мондштадта вдоль и поперёк.
+Полной грудью вдыхал его воздух, преисполненный горя и веселья.
+Я видел как аристократов, полных высокомерия,
+Так и абсолютно несчастных бедняков.
+А мрачные улицы, подобно паучьим сетям, делили их чётко и беспощадно на две далёких друг от друга касты.
+Кажется, что в глубине ночи поют колокольцы - но это звенят кандалы, сковавшие дух угнетённых.
+
+Я патрулировал ночные улицы Мондштадта,
+На которых мои начальники и сослуживцы однажды кричали:
+«Мы звёздные рыцари! Поднимем же головы и отринем страх!
+Только мы, под знаменем, сверкающем в звёздном свете, способны защитить Мондштадт!»
+Но я не поднял тогда голову к звёздам, не взглянул на знамя,
+Я не мог оторвать взгляда от той грязи, что скопилась в потаённых углах улиц.
+
+Обедневшие торговцы беззвучно рыдают.
+Старые солдаты испускают тяжкие вздохи,
+В мертвенной тишине полночи
+Отвергнутая аристократами девчонка взывает к милости Барбатоса.
+Горько воет ветер, стучась в ворота собора,
+В потоках своих несёт скорбь угнетённых, и стоны их разбиваются о роскошные дворцовые стены.
+
+Каждой матери стон,
+Каждого ребёнка плач -
+Их достаточно, чтобы пробить самый крепкий щит.
+Их достаточно, чтобы согнуть самый острый клинок.
+
+Этот горестный клич вызывает в теле дрожь.
+Но в высоких дворцах и замках,
+В величественных святилищах, где гуляет западный ветер...
+Там стонов бесправных не слышат люди.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book85_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book85_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6512df905
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book85_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+И вот однажды, на рассвете,
+Ступила на улицы Мондштадта девушка-танцор, для которой свист клинка был песней.
+Хотя на руках и ногах её звенели оковы,
+В молчании её зарождалась песня.
+То была песня свободы, от которой лучи рассвета за стеной засияли ярче,
+Баллада, которой народ стал вторить.
+
+Она была рассветом для Бродячего ансамбля,
+Она же стала закатом для аристократов, убийц и злодеев.
+Некогда я спросил ту девушку: «Зачем ты пришла, почему свергла наших аристократов?
+Ведь ты же знала, что они предводители наши?»
+
+«Тогда почему они приказали вам построить стену?»
+Прозвучал тогда её голос, словно порыв свежего ветра,
+«Если ты считаешь себя другом ветров,
+Значит, некогда вы были от них свободны?»
+
+Своим томившимся одиночеством слушателям она рассказала притчу
+О том, что у аристократов были великие предки.
+Рассказала легенды об ангелах, о богах и ужасных драконах,
+О божествах и народах, на земле живших.
+Все мифы её нашли место в балладах и песнях,
+Которые с ветром разлетелись по разным странам.
+
+На арене аристократов её меч спел ещё одну песню.
+Она последней была, она была совершенством...
+Потом не имевший имени рыцарь унёс окровавленный меч той девушки с поля боя,
+Предал этот клинок земле в месте, где испокон веков собирались ветры.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book86_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book86_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d8d521c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book86_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1. Жареная рогатая ящерица
+
+Удалите рога и внутренности ящерицы, затем снимите с неё шкуру и насадите на прутик. Держите прутик над огнём, равномерно обжаривая мясо с двух сторон.
+На вкус мясо рогатой ящерицы немного горчит, поэтому, если едите в первый раз, то можете почувствовать сильный кислый привкус, похожий на вкус пропитанного аммиаком платка. Но не переживайте, мясо не ядовито. Если есть возможность, лучше всего равномерно приправить мясо специями перед употреблением.
+
+2. Стейк «Дада»
+
+Возьмите большой и свежий кабаний стейк и натрите солью с обеих сторон (люди с развитыми потовыми железами могут пропустить этот шаг). Оберните мясо в тонкую ткань, привяжите прямо к спине и всю первую половину дня посвятите интенсивным физическим нагрузкам. После этого отвяжите стейк и наслаждайтесь блюдом!
+Кабанье мясо очень жёсткое. После того как мясо достаточно пропитается солью и прогреется от солнечных лучей и вашего тела, оно приобретёт характерную упругость и стойкий запах дичи. Употреблять лучше всего с хлебом из муки грубого помола и волчьим крюком!
+
+3. Салат «Лёд и Пламя»
+
+Порежьте Крио слайма на мелкие льдинки, Пиро слайма порежьте чуть более крупными кусочками, после чего смешайте. Добавьте фруктов и трав, посолите по вкусу.
+Приятный освежающий вкус Крио слайма, смешанный с острым и жгучим вкусом Пиро слайма и кисло-сладким привкусом фруктов понравится всем и ещё долго будет ощущаться на языке.
+В процессе готовки обратите внимание на температуру ингредиентов. Если вы наблюдаете отклонение от нормы, оглушите слайма тупой стороной ножа или дубинкой, чтобы избежать травм, после чего продолжайте работу.
+
+4. Рагу на камнях
+
+Соберите несколько камней и сложите из них круг, в центр поместите Пиро слайма. Потом возьмите ещё камней и постройте плиту. Поместите мясо, сырые овощи, ящериц, сверчков, цветок-сахарок в котёл. Добавьте соли, залейте водой и тушите на медленном огне как минимум полчаса.
+Это блюдо соединяет в себе множество вкусов и способно угодить любому: в нём и хрустящие сверчки, и сочное мясо ящериц, чувствуется и сочность мяса, и свежесть овощей. После трапезы можно порезать Пиро слайм на десерт, а можно смешать кусочки с бульоном, чтобы получить совершенно новое блюдо. Соотношение цены и качества у блюда замечательное.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book87_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book87_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..919619419
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book87_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Привет коллегам Похитителям сокровищ
+Есть один план, как нам разбогатеть
+Всего один шанс, иначе придётся ждать до следующего года
+Заинтересованы, а? Заинтересованы, знаю
+Ночью встретитесь со мной
+Я буду в маске, чтобы меня не узнали
+Вы тоже надевайте
+Так не обознаемся, и выглядеть будет супер
+Всю жизнь ненавижу доносчиков
+Поверьте, никакого обмана
+Ну вы понимаете весь этот фокус с масками
+Со всех сторон супер план, и потом вместе таких денег награбим!
+В общем, увидимся, где договорились
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book88_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book88_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6795a73e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book88_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+В древности людей Ли Юэ терзали лихорадки. Говорят, побеждённые Архонты были погребены под скалами, и тела их сгнили в камнях, а сами они вернулись в круговорот элементов. Охваченные ненавистью, они не сдались, а вернулись в форме демонов. Терзаемые гневом, они породили лихорадки, злых духов и чудовищ. Они обратили плодородные земли в пустыри, всколыхнули реки и моря, а людей повергли в отчаяние. В конце концов, они были лишь эссенцией обид и злобы поверженных Архонтов.
+
+«В древности Ли Юэ страдал от нескончаемых болезней. Говорят, что это - результат безжалостной Войны Архонтов, в конце которой поверженные были заключены навеки под нерушимыми скалами, и тела их, сгнив, обратились в почву, а души их вернулись в круговорот элементов. Души были полны ненависти. Они не хотели покоряться, а потому переродились в виде демонов. Им не было покоя; они поднимали восстания, насылали эпидемии, порождали чудовищ, насылали катастрофы. Они уничтожали плодородные почвы и заставляли выйти из берегов реки и моря, насылали на людей ужасные страдания. Но на самом деле, эти демоны были лишь теми обидами, что остались от поверженных Архонтов».
+
+Тогда Властелин Камня призвал Якс на борьбу с демонами. Яксы, мистические создания Ли Юэ, свирепые и не знающие жалости, были готовы на всё ради защиты земель. Среди них было пять сильнейших: их звали Босациус, Индариас, Бонанас, Меногиас и Алатус. Яксы вместе с Архонтом сражались с демонами, изгнали эпидемии, и в мире стали известны как «Великие Яксы».
+
+«Тогда Властелин Камня призвал Якс на борьбу с демонами. Яксы, мистические создания Ли Юэ, свирепые и не знающие жалости, были готовы на всё ради защиты земель. Среди них было пять сильнейших: их звали Босациус, Индариас, Бонанас, Меногиас и Алатус. Яксы вместе с Архонтом сражались с демонами, изгнали эпидемии, и в мире стали известны как "Великие Яксы"».
+
+Великие Яксы защищали Властелина Камня, и годами ревностно истребляли зло. И хотя их силы были велики, они также не избежали горестей, и от того не смогли обуздать свою ярость. Некоторые захлебнулись собственным гневом, некоторых постигло безумие. Они или сражались друг с другом, или, в конце концов, обратились в злых духов. Прошли тысячи лет, и из пятерых великих Якса трое погибли. Четвёртый пропал, не оставив и следа. Другие же Якса разделили судьбу тех четверых, и только Алатус остался и жив поныне.
+
+«Великие Яксы защищали Властелина Камня, усмиряли терзающие мир бедствия, и так прошло много лет. Однако несмотря на великие силы, которыми обладали Яксы, они не могли избежать грехов, и груз деяний стал непосилен для некоторых из них. Их поглотила необузданная ярость, страх или безумие, и от того некоторые обратились друг против друга и пали от рук собратьев, а некоторые стали одержимы. Через тысячи лет страданий трое из пяти Якс погибли, ещё один - бесследно исчез. Другие, неизвестные Яксы погибли или скрылись, как эти четверо, и в живых остался только один. Имя его - Алатус».
+
+Алатус, он же Златокрылый король, он же Охотник на демонов. Откуда пришёл он, куда ушёл - неведомо. Лишь в весеннюю ночь, когда огни фонарей взлетают в небо, и люди Ли Юэ смотрят на их блеск над каменным лесом Гуюнь и говорят: «То Защитники Яксы сражаются с демонами». А порой льётся среди болотных тростников тихий свист, но нет того, кто играл бы на флейте в тот час, и тогда говорят: «Это Якса зовёт своих старых друзей домой».
+
+«Алатус, также известен как Златокрылый Король и Охотник на демонов. Никто не знает, откуда он пришёл, никто не знает, куда он направился. Но каждый год в весенний Праздник морских фонарей, глядя на сияющее небо над каменным лесом Гуюнь, люди Ли Юэ говорят: "Это Защитники Яксы сражаются с демонами". Некоторые люди слышат пение флейты в глубинах Тростниковых островов, но никогда не находят того, кто на ней играет. Тогда они говорят: «Это Якса зовёт своих старых друзей домой».
+
+Поэтому великая сила идет рука об руку с великими страданиями. Лишённый родных и друзей, потерявший братьев и сестёр, накопивший слишком много грехов - он сгорал от терзающей душу ненависти. Он обернулся против прошлых своих обид, но не получил ни воздаяния, ни облегчения, и наградой ему была лишь пустота в сердце, которую не заполнить вечность.
+
+«Поэтому, для того, чтобы обладать великими силами, нужно пройти великие испытания, мучительные и разрушительные. Якса потерял всех друзей и близких, потерял верных соратников, и за душой его скопилось слишком много грехов. Сердце его преисполнилось ненавистью, удержать которую было невозможно. И не было ему награды за то, что собственные прошлые обиды и ненависть он сделал своими врагами, и не было у него возможности освободиться от тяжкого груза. Страдания глодали его душу, будто вечно голодные демоны, и даже вечность не могла излечить его сердце».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book89_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book89_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5a2207fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book89_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Сокровище зарыто под одиноким красным деревом внизу лестницы
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book8_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book8_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..01e316b92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book8_RU.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+«Лисичка-лисичка, не дёргайся».
+Это то, чему отец моего отца научил и меня. Если произнести это, когда стреляешь в лису, то рука на тетиве не дрогнет.
+Но когда я только-только хотел отпустить стрелу, лисица подняла голову, и наши взгляды пересеклись. Её глаза были искрящимися и ясными, как озёрная вода, и сверкали, как бриллианты.
+И тогда в душе моей будто пронеслась буря, всё поплыло перед глазами, и спущенная стрела вместо лисы ударила в лёд, удерживавший лисий хвост. Лисица вскинула хвост и бросила на меня мимолётный взгляд прежде, чем броситься в лес.
+Я пришёл в себя и тут же бросился за ней вдогонку, но разве может человек догнать лису?
+А лиса становилась всё меньше и меньше, пока наконец не превратилась в далёкое белое пятнышко.
+«Эй! Эй, не убегай!..»
+Закричал я, задыхаясь после бега.
+И только я крикнул, как белое пятно замедлилось.
+«Ты что, ждёшь меня?»
+Подумал я.
+«Если бы она хотела убежать, то уже давно бы сделала это».
+Лиса - удивительное животное. Пусть даже в долине Ветров, которая прекрасно просматривается, лисы всё равно умеют чудесным образом исчезнуть из виду.
+Как будто они убегают в другой мир.
+Подумав так, я пришёл к выводу:
+«Эта лиса точно ждёт меня».
+Доверившись лисе, я долго-долго следовал за этим маленьким белым пятнышком. Пока я шёл, поднялся ветер.
+Меня охватила дрожь. Я взглянул прямо...
+«...Что это?»
+На месте одного пятнышка возникло два.
+Потом их стало три, четыре, и с каждым порывом ветра лис становилось всё больше. Наконец, сосчитать их стало невозможно.
+И тогда эти пятнышки полетели мне в глаза, да так, что в них закололо. Я потёр глаза и увидел, что все эти пятна - семена одуванчиков, мечущиеся в воздухе, а самой лисы давно и след простыл.
+Мне оставалось только посмеяться над собой и вернуться домой.
+На ужин я сделал рагу из лисьего мяса с тушёной морковью, только без мяса. Я терпеть не могу тушёную морковь без мяса, от неё ещё больше хочется есть. Несмотря на голод, я пошёл спать.
+Я проснулся посреди ночи от тихого шороха за дверью.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book90_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book90_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0a10a589
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book90_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Наверху лестницы каменный Страж охраняет погребённое под камнями сокровище.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book91_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book91_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c06dea13
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book91_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+На северной стороне низкого утёса под обломками камней спрятано сокровище.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book92_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book92_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd3c64b6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book92_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Направляйтесь на остров и в камнях под Каменными вратами найдёте сокровище... Будьте осторожны с его стражей.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book93_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book93_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fffa929eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book93_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+На острове, за Стражем, что находится под Каменной Колонной, закопано сокровище.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book94_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book94_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..22dd03c0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book94_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+На острове найдите гигантскую раковину. Сокровище закопано в камнях прямо перед ней.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book95_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book95_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5dec4afe3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book95_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+—— Дело императорского двора ——
+«Я эмиссар императорского двора, великий и светлейший генерал Вэй Ян! Расступись!»
+«О, но разве "великий и светлейший" - это военный ранг? Я думал, наоборот», - без раздумий парировал Миар.
+Лицо Вэй Яна побагровело. «О, жалкий червяк с пограничных земель смеет преподавать мне урок?»
+«Неужели за эти несколько лет император полностью изменил структуру государственного управления?»
+Двое сопровождавших Вэй Яна мечников расхохотались. «Ха-ха! Стоило уехать так далеко от столицы, пройти все контрольные пункты, чтобы застрять в маленьком безлюдном трактире!»
+Официант А Цинь, пристально посмотрев на красные щёки Вэй Яна, вдруг заявил: «Ты чиновница в мужском платье».
+«А ты проницательный», - отметил один из воинов, - «Она придворный блюститель церемоний. Мы же - офицеры, оба владеем копьём и мечом. Один из нас из Гвардии, другой - из личной охраны императора. Мы здесь по приказу светлейшего императорского министра для того, чтобы изъять проклятые мечи».
+«Хотя и та часть про великого и светлейшего... генерала, ха-ха, была выдумана, то, что мы здесь по императорскому приказу - правда», - добавил второй воин.
+
+Миар слышал о проклятых клинках. Говорят, пять или шесть лет назад с небес упал метеорит. По местным законам, он относился к природным богатствам, а потому принадлежал императору. Но кузнец по имени Фэн взял метеоритное железо себе и незаконно выковал девять мечей. Говорят, эти мечи могут захватить душу и разум человека. Они вызвали множество слухов среди владеющих боевыми искусствами.
+
+«Вот так», - сказав это, Миар захлопнул дверь уборной.
+«Да как угодно, только выпусти меня из туалета сейчас же!» - Вэй Ян, понимая, что её разоблачили, перестала притворяться и говорила теперь своим обычным голосом. Он у неё был неожиданно мелодичный.
+«Госпожа Вэй Ян - благовоспитанная блюстительница церемоний. В отличие от нас, мужчин, она не может просто выйти в поле по такому деликатному делу. Но, пожалуйста, поскорее!»
+
+Миар, вымыв руки и выйдя из уборной, сел за стол рядом с двумя воинами.
+«Удивительно встретить в приграничном районе человека, обладающего столь точными знаниями об устройстве императорского двора», - заметил тот, из императорской охраны. - «Позволите поинтересоваться вашим происхождением?»
+«Мой отец, Ми Тинжэнь, некогда был главой ведомства банкетов. Он был несправедливо обвинён в незаконной растрате средств, отчисляемых для императорского стола. Поэтому он оставил службу и вернулся домой», - Миар задумчиво почесал подбородок. - «Отец после этого пал духом, поэтому я надеюсь однажды вернуться ко двору и очистить фамилию Ми».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book96_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book96_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..79978b7b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book96_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—— Проблемы одержимости ——
+«М-м, вкусно».
+Когда одержимость вернулась, Вэй Ян превратилась в довольно очаровательную девушку. Она аккуратно ела сделанные Миаром пирожки. Поскольку они были горячими, она отчаянно дула на кончик языка, и это выглядело мило.
+«Всё так внезапно. Мне нужно немного времени, чтобы принять это всё, - Миар, отдавший один глаз, чтобы спасти духа, взял пирожок. - Можешь объяснить ещё раз?»
+«На самом деле, этот так называемый "метеорит" был священной алебардой. Её разбил простой смертный, чтобы из обломков выковать девять проклятых мечей. Это был Туманный меч, третий в моей коллекции».
+«А ты?..»
+«А я некогда была дочерью Небесного Императора, но своё имя я забыла давным-давно. Я была вершителем справедливости и карателем, говоря на вашем языке - судьёй».
+Из-за того, что ведомство банкетов было ответственно за жертвоприношения и проведение ритуалов, отец заставлял Миара учить наизусть все молитвы и порядки церемоний. И, поскольку все ритуалы подразумевали вступление в контакт с духами, Миар также был знаком с некоторыми особенностями взаимодействия с ними. Например, он помнил, что если узнать настоящее имя божества, то можно получить полный контроль над ним. Так что вряд ли она действительно забыла свое имя.
+
+«И тогда императорский двор решил заново выковать из этих мечей священную алебарду?» - Миар уговорил себя смириться с этим планом.
+«Я не знаю. Владелец этого тела больше ничего не знает. Она лишь... Очень возмущена. Хочет проявить себя перед двором», - Вэй Ян сложила руки на груди.
+«И что теперь? Я должен провести какой-нибудь ритуал прощания, чтобы ты ушла? - Миар ощупал повязку, скрывавшую невидящий более глаз. - А потом зрение вернется ко мне?»
+
+«Дай мне имя», - она подняла голову, не обращая внимания на крошки, прилипшие к уголкам рта.
+«Не сходи с ума. Чиновники, сдающие экзамены, лично предстают перед императором, чтобы он мог видеть их облик. Как, по-твоему, я смогу стать главой ведомства банкетов с одним глазом?»
+«Что ж, ну а мне нужны все осколки священной алебарды, - ответила она, - Иначе весь этот мир сгорит дотла».
+Миар не ответил. Он лишь пристально смотрел на неё.
+«Тебе необязательно идти со мной. Но, во имя всего живого, прошу тебя, позволь мне пользоваться твоим глазом некоторое время».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book97_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book97_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..197260617
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book97_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—— Богиня идёт на запад ——
+«Это всё, что я могу для тебя сделать», - Миар одно за другим выложил на стол несколько блюд, потом сел перед Вэй Ян.
+Из-за недавней битвы не на жизнь, а на смерть, у Вэй Ян была сломана правая рука. Сейчас та была плотно перебинтована. Вэй Ян какое-то время неотрывно смотрела на Миара, но он просто сидел, опершись подбородком на руку. Оба молчали.
+Наконец, Вэй Ян попыталась есть левой рукой, но никак не могла захватить палочками ни одной фрикадельки из горячего бульона.
+Миар вздохнул и взял палочки сам. - «Давай я буду тебя кормить».
+«Что ж, кажется, ты можешь сделать для меня чуточку больше», - вдруг заявила Вэй Ян, поев немного с помощью Миара. Но настроение её оставалось прежним.
+«Ведомство банкетов управляет жертвоприношениями и людьми, служащими вам, небожителям, так что я, можно сказать, выполняю свои прямые обязанности, ухаживая за тобой».
+«В конце концов, когда божества берут в руки оружие, что остается нам, простым смертным? Только наблюдать,»
+ - так думал Миар. Однако говорить это вслух он не счёл нужным.
+
+«Когда ты сражаешься с проклятыми мечами, ты же можешь заставить своё копьё летать, можешь управлять мечом и всё такое. Почему бы тебе не сделать то же самое с палочками?»
+«Эти силы передал мне отец. Только я могу их использовать, и должна делать это только во имя правосудия и кары виновных. Нельзя...» - голос Вэй Ян вдруг дрогнул, - «нельзя тратить эти силы на пустяки».
+«Перед смертью тот человек сказал нечто странное о моём отце, - от скуки Миар начал играть с пламенем свечи. - "Министр Ми не был чист на руку, не был он и несправедливо осуждён". Что это всё значит?»
+Если император не хочет восстанавливать священную алебарду, то сопровождение Вэй Ян, одержимой дочерью Небесного Императора, будет означать несогласие с волей императорского двора.
+Вэй Ян будто услышала мысли Миара, и лицо её помрачнело в неверном свете свечи.
+Она сказала: «Ты не обязан помогать мне. Ты всего лишь смертный, и ничего хорошего в том, чтобы противостоять императорскому двору, для тебя нет».
+Миар ответил: «Оставим эти разговоры. Прежде я должен узнать правду от отца».
+Вэй Ян сказала: «А... Нам нужно встретиться с твоим отцом? Тогда я завтра куплю шелковый наряд и румян».
+Миар отмахнулся: «Он всего лишь мой старик, не стоит так утруждаться».
+Лицо Вэй Ян внезапно стало жёстким. - «Разве это не твой долг?»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book98_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book98_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1fae00ecf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book98_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—— Блестящий план ——
+Пожалуй, в такой ситуации даже сам Будда или Адепт не знали бы, что делать.
+«Это Огненный меч «Катакугоша». Он был выплавлен из огненного осколка Дхарани. А, если говорить на вашем языке, Ваше Величество, то он сделан из рун, принадлежавших огненному миру, который, в свою очередь, является одним из девяти миров Царя богов».
+Почему этот воин с запада так мастерски владеет мечом? Обычно люди, чей разум захвачен проклятым мечом, теряют свои способности, в том числе и навыки фехтования.
+Вэй Ян, прижав к себе сломанную руку, жадно ловила ртом горячий воздух. Обычно с помощью своих сил она могла сама залечить свои раны и переломы, но сейчас они горели негасимым огнём.
+Из-за потери крови всё плыло у неё перед глазами. Миар выпрямился во весь рост, закрывая её собой от воина.
+«В твоих глазах я вижу много вопросов. Что ж, прежде чем убить вас, я объясню. Я убил твоего отца, потому что он пытался помешать воскрешению Царя богов. Насчёт того, почему я управляю огненными рунами, а не они мной...»
+Воин с востока поднял проклятый меч, - «потому что я воплощение воина из свиты Небесной Охоты!..»
+Существует легенда, что Небесный Император, вступив в войну с Асурами, некогда отобрал в свою армию солдат из трёх миров, и после их смерти создал из них армию. Порой, когда болота сотрясали бури и молнии рвали небо, местные люди говорили: «воины Небесного Императора вышли на охоту».
+
+«Нет, нет... Это невозможно!» - недоверие появилось в глазах воина, когда проклятый меч разлетелся на куски. Сам воин отлетел, и осколки впились в него.
+В воцарившемся хаосе Миар, решивший бороться до конца, вынул клинок, что оставил ему в наследство отец. Миар не знал, что это - «Левадин», дьявольский меч, некогда сжёгший дотла целый мир. Если руны из огненного мира были его секретом, то «Левадин» был его бессмертной сутью.
+Потухший после сожжения собственного мира, дьявольский меч воспылал вновь, поглотив огненные руны.
+
+«Весь мир снова... Снова будет уничтожен...» - сказав это, Вэй Ян потеряла сознание.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book99_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book99_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f168706a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book99_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—— Наследие богини ——
+«Твои деяния спасли множество жизней. Ты действительно великий воин», - принц, сложив руки за спиной, неспешно прошёлся вокруг преклонившего колени Миара.
+Но Миар был абсолютно невозмутим.
+«Передай священную алебарду, и через месяц должность главы ведомства банкетов твоя. Если захочешь, в течение десяти лет сможешь стать главным секретарём, - принц сел. - Твой ответ?..»
+«Ваше Величество ещё не разрешили мне встать, я не осмеливаюсь говорить».
+«Но тогда получится, что ты приказал мне разрешить тебе встать? Нет, так не пойдёт. Как будущий глава этого королевства...»
+«А, ох уж эти церемонии, - Миар сам поменял положение. - Дворцовый этикет нынешней династии не требует земных поклонов перед принцем, достаточно трёх приветственных поклонов. Я думал, ты уже взошёл на трон, а потому пришёл засвидетельствовать своё почтение. А ты уже и воспользовался этим».
+«Ты! Ты!..»
+«Что - я? - Миар встал. - Половина священной алебарды будет твоей, Дхарани из огненного мира я отдам отцу. В основном, чтобы избежать повторения случившегося».
+«Хм... Неплохо. Нужен лишь образец. Потом это станет новым супероружием! Ха-ха!»
+Миар бесцеремонно сел напротив принца, - «Мы с тобой вскормлены одной матерью, и как ты мог вырасти таким глупым, мне непонятно!»
+«Как ты смеешь! Я помню госпожу Ми, она была моей приемной матерью, и только её воспитание заставляло меня терпеть твою...»
+«Пожалуй чин главы ведомства банкетов тому, кто этого захочет. Я возвращаюсь домой».
+Принц онемел.
+«А что с Вэй Ян?» - Миар принялся жевать, делая вид, что ему всё равно.
+«А, поскольку поход за мечами был успешен, ей пожалован чин блюстителя церемоний. Она не имела никакого отношения к заговору её отца, светлейшего Императорского министра. Министр церемоний и главный секретарь предоставили отчёты. Я прослежу, чтобы с ней соответствующе обращались».
+Что-то странное было в этих словах.
+Впрочем, это хорошо...
+
+Она ушла, и его глаз восстановился. Но иногда и по сей день он чувствовал ноющую боль, похожую на фантомные боли, терзающие потерянную конечность.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Book9_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Book9_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba712845a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Book9_RU.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Итак, не поймав лису и скудно поужинав варёной морковью, которой ничуть не наелся, я отправился спать. И я бы наверняка забыл о лисице, если бы не то, что случилось потом.
+Посреди ночи я внезапно проснулся из-за тихого шороха за дверью.
+«Неужели кабан пришёл полакомиться моей морковью?»
+Я вскочил и подошёл к двери. Но, открыв её, увидел не то, что ожидал: на пороге стояла маленькая белая лиса. Её шерсть сияла белым во мраке ночи, будто солнечный свет, проникший через кроны деревьев и отраженный водной гладью.
+«Ах, это точно та, которую я видел днём».
+Подумал я про себя. Ещё я подумал, что эти подобные покоящимися под хрустальной водой драгоценным камням глаза, кажется, заглядывают прямо в душу.
+И тогда я, всё ещё сонный, с пустыми руками, просто последовал за ней.
+В этот раз она неподвижно стояла, ожидая, пока я подойду.
+Чем ближе я подходил, тем больше становилась лиса.
+И, когда я предстал перед ней, лиса вдруг превратилась в человека.
+Высокая стройная девушка с лебединой шеей и жемчужной кожей. Её глаза сверкали, словно осколки драгоценных камней в воде, а ночью они были больше похожи на солнечный свет, который падал на воду, просачиваясь сквозь листья.
+- Какая красивая! Она очень похожа на ту девушку, в которую я влюбился давным-давно, хотя я едва мог вспомнить её имя. Но её глаза говорят мне, что это именно она.
+Подумал я.
+- Это точно какие-то лисьи уловки.
+Но самое странное - то, что я сразу откуда-то знал, что лисы могут творить магию. С другой стороны, стоит только взглянуть в эти глаза - ещё и не такому поверишь.
+Ни лисья магия, ни то, что лиса обернулась человеком, не удивляло меня так, как её глаза, подобные озёрам, сверкающие, будто драгоценные камни. Какое-то время мы просто стояли и смотрели друг на друга в тишине ночи.
+Наконец она заговорила. И, хотя язык её был мне не знаком, я всё понимал. Наверное, это тоже лисья магия.
+- Если бы не ты, боюсь, я бы погибла на том озере.
+Она подумала и добавила:
+- Хотя умереть на берегу озера, похожего на драгоценный камень, - не такая уж ужасная смерть.
+- Но мы, лисы, стараемся отвечать добром на добро, поэтому я хочу поблагодарить вас.
+Она медленно поклонилась. Её длинные шелковистые волосы свесились с плеч, словно угольные водопады.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Costume340000_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Costume340000_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..710df2eb4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Costume340000_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Песни и танцы Барбары исцеляют сердца людей.
+Но иногда Барбара, которая приносит всем радость, чувствует себя подавленной.
+Она мечтает быть похожей на всех остальных девушек своего возраста, гулять с друзьями, проводить время с семьёй.
+Для других людей это очень простые желания, но для неё это роскошь.
+
+Как идол и кумир, всякий раз, выходя на улицу, Барбара оказывается в окружении преданных поклонников,
+поэтому ей очень трудно найти время, чтобы вернуться домой и воссоединиться с семьей. Спокойное, радостное время с родителями и сестрой всегда длится недолго.
+Её сестра достойна восхищения и всегда занята официальными делами. Всякий раз, когда Барбара хочет поговорить с ней, она не может этого сделать, потому что сестра слишком занята на работе.
+
+Сестра явно устала, и Барбара это знает.
+Но ничего не может поделать, ведь Джинн - действующий магистр Ордо Фавониус.
+«Может быть, есть способ вернуть мне сестру?..»
+Барбара тихо спрашивает саму себя, глядя на очень занятую Джинн.
+
+Именно тогда Барбара услышала историю о чудесных островах.
+Лето, острова, океан... Разве это не прекрасная возможность?
+Лето наполнено прохладными напитками, золотыми пляжами, синим морем и веселящимися людьми.
+Песок и море! То что нужно!
+
+Чтобы пойти на пляж, нужно сначала подготовиться.
+Взять еду, конфеты. Да, и не забыть острую вяленую рыбу. Всё это нужно положить в сумку с жёлтым утёнком.
+А также одежда! Мне нужен купальник. Эта юбка выглядит отлично, а маленькие белые цветы на туфлях очень симпатичные ♪
+Чтобы выглядеть милее я могу прикрепить бантик на воротник, верно?
+Ла-лалалала-лала ♪ Барбара начала радостно петь.
+
+Но у сестрички ведь не будет времени, чтобы подготовить купальник?
+Это непросто, но я справлюсь.
+«Лиза, у тебя есть время? Я хочу попросить тебя помочь мне выбрать наряд», - сказала Барбара с улыбкой, открывая дверь библиотеки.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Costume340001_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Costume340001_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c8cab0be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Costume340001_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Жизнь действующего магистра похожа на шестерёнки огромного механизма. Она приводится в движение важными обязанностями и ломится от груза тяжёлой работы.
+Со временем «доспехи», выкованные из правил рыцарского кодекса, срослись с кожей Джинн. Это проявляется в формальной манере поведения и официальной одежде.
+Что касается возраста Джинн, то она ненамного старше других молодых девушек.
+
+В романах, которые любят юные девы, великолепная одежда так же незаменима, как и звезды в ясную ночь. Они мечтают быть потомками аристократов с роскошной жизнью, просторными гардеробами, по размерам напоминающими дворец, наполненными бесчисленными платьями с длинными струящимися подолами.
+Может быть, у Джинн тоже есть эти романтические мечты... В конце концов, кто не желает роскошной жизни?
+
+И вот мечты Джинн сбылись - она получила самый подходящий летний наряд. Он в тысячу раз лучше платьев из романов.
+«Идея принадлежит Барбаре. Они с Лизой обошли все магазины в поисках лучшего купальника для Джинн».
+«Кэйе даже удалось убедить Дилюка нанять мастера, чтобы усовершенствовать дизайн...»
+«Эмбер выбрала подходящую ткань благодаря своему опыту изготовления Баронов Зайчиков. Кроме того, получилось совсем недорого...»
+«Самоцветы для украшения из коллекций Альбедо и Кли».
+«Ноэлль взяла на себя работу швеи, и каждый шов был выполнен идеально».
+«Лиза провела точные измерения, а ещё она сама сшила этот изысканный розовый орнамент».
+Подарок, приготовленный всеми с особым старанием, стал большим сюрпризом.
+
+Если прошлый отпуск был перерывом в середине напряженного графика, то эта поездка на пляж позволила Джинн полностью расслабиться.
+Она, наконец, сняла свои «доспехи» и стала лёгкой, как одуванчик, сияющей в мерцании моря.
+«Это первый раз, когда я могу расслабиться и насладиться летом».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Costume340002_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Costume340002_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..09f4b2567
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Costume340002_RU.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+На лице Нин Гуан, великой движущей силы всей торговой сферы Ли Юэ, кажется, всегда видна уверенная улыбка.
+Но её, как и обычных жителей Ли Юэ, не обходят стороной печаль, тревога и одиночество.
+Однажды, когда Ли Юэ грозила беда, Нин Гуан была вынуждена пожертвовать своим Нефритовым дворцом, парящим в небесах, который она строила в течение многих лет, пролив много пота и слёз.
+Все воспоминания о её прошлом, сладкие и горькие, утонули в океане вместе с Нефритовым дворцом. Даже Нин Гуан нелегко перенести такую потерю.
+Даже после того, как улеглась пыль свершившегося и появилась возможность восстановить дворец, Нин Гуан не покидали беспокойные раздумья.
+В этом мире может произойти что угодно. Кто знает, когда случится следующая большая потеря?
+Каждый раз, когда она думала об этом, она чувствовала себя подавленной.
+
+Когда снова начался праздник в небесах, Нин Гуан вышла вперёд в своем платье цвета индиго, чтобы пригласить собравшихся гостей отпраздновать вместе с ней.
+И всё же в разгар веселья, среди моря знаменитых реликвий, драгоценных безделушек, изысканной кухни и радостного смеха
+Волю Небес Ли Юэ снова охватила меланхолия.
+
+В расстроенных чувствах она покинула своё место и вышла под ночное небо.
+С такого расстояния звуки веселья из дворца не были слышны, словно под звёздами она осталась в одиночестве.
+Она взглянула на раскинувшийся внизу Ли Юэ, как часто делала в прошлом.
+Слабый лунный свет окутывал Ли Юэ, словно вуаль. Вся земля от долины Бишуй до предместья Лиша была залита величественным нежно-белым светом.
+Нин Гуан была прекрасно знакома с этим зрелищем. Каждую ночь она любовалась этим видом после окончания постройки Нефритового дворца.
+Время летит, но горы и моря не меняются.
+
+«Жизнь в мире смертных мимолётна, но есть вещи, которые никогда не изменятся.
+Возможно, через сотню лет всё будет по-другому. К тому времени моя красота померкнет, а тело превратится в иссохшие кости.
+А это одеяние тоже потускнеет, каким бы роскошным оно ни было сейчас.
+Но пока я жива, несметные богатства будут в моем распоряжении, как и власть Воли Небес, которой я наделена.
+Я буду жить этой жизнью в полной мере, не испытывая недостатка ни во власти, ни в богатстве, ни в друзьях.
+Разве не этого я хотела изначально? Если так, то стоит ли вновь и вновь возвращаться в прежнюю колею и терять контроль над собой из-за пустяков?
+Жизнью нужно дорожить именно потому, что она мимолётна.
+Но и через тысячу, и даже через десять тысяч лет те, кто придёт после, будут помнить это имя - Нин Гуан».
+
+Она вернулась на празднество в хорошем настроении.
+И когда она снова появилась перед толпой, на лице Воли Небес вновь виднелась спокойная и уверенная улыбка.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Costume340003_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Costume340003_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..70152e851
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Costume340003_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Изысканный атлас, сотканный старинным способом из тщательно отобранных лепестков наполовину распустившихся цветов шелковицы. Краска из стеклянных колокольчиков, идеально передающая лёгкость и яркость древних картин. После сотни дней напряжённой работы все линии этого платья, подобно тонким мазкам кисти на холсте, сплетаются в уникальном сочетании традиций Ли Юэ и экзотики.
+Это платье - пожалуй, самый роскошный наряд Кэ Цин. Его история довольно увлекательна.
+С самого первого дня в качестве Нефритового Равновесия она никогда не пользовалась своими привилегиями, а вместо этого посвящала много личного времени своим обязанностям. Чтобы повысить эффективность работы, Кэ Цин предпочитает носить практичную одежду с минимумом украшений. Поэтому, несмотря на свою цветущую красоту, она привыкла одеваться просто.
+Однако тесное сотрудничество с Гань Юй, а затем и с Нин Гуан заставило Кэ Цин прозреть.
+Ознакомившись с почти круглосуточным расписанием работы Гань Юй, Кэ Цин признала, что не сможет сравниться в работоспособности с наследницей крови Адептов. Кэ Цин также вникла в подход Нин Гуан, которая часто принимает ванну после работы, чтобы отвлечься от происходящего. Временно отложив сумасшедшую повестку дня, Нин Гуан, таким образом, позволяет себе полностью расслабиться.
+Кэ Цин поняла, что для того, чтобы удерживаться на гребне волны перемен, недостаточно с пылом хвататься за работу, необходима забота о своём теле и разуме. Только заботясь о себе можно добиться стабильной хорошей работоспособности.
+Заодно Нин Гуан дала Кэ Цин совет:
+«Ты никогда не надевала на праздники ничего особенного, и люди привыкли к такому твоему образу. Но обстановка в Ли Юэ изменилась. Если ты появишься перед публикой в новом облике, это развеселит и очень вдохновит всех».
+Кэ Цин и сама это понимала, но она хотела преобразиться незаметно, чтобы не беспокоить своих коллег.
+Её наряд на праздник морских фонарей послужил бы хорошим началом.
+«Этот наряд отмечает грань между моей работой и жизнью. Установив баланс между ними, я найду удобный темп, в котором проложу путь в новый Ли Юэ».
+Приняв решение, Кэ Цин поручила личному портному Нин Гуан сшить наряд, который по-прежнему не будет отличаться излишней роскошью. Закончив с одеждой, Кэ Цин вернулась к приготовлениям к Празднику морских фонарей.
+Почему же она снова довела себя до переутомления? Что ж, такие несчастные случайности всё ещё иногда происходят.
+Благодаря заботливому совету во время очередной беседы с путешественником в Нефритовом дворце Кэ Цин вспомнила о решении, которое она приняла не так давно. На её лице появилась слабая улыбка.
+Возможно, это то самое «понимание без слов» между хорошими друзьями, которые всегда на одной волне.
+Кэ Цин надела давно приготовленное платье, покрасовалась перед путешественником и, получив в дружеской беседе щедрые похвалы, встретила расцветающие огни фейерверков.
+В свете праздничных огней её платье засияло, словно звезда на ночном небосводе. Подол её платья танцевал в такт её шагам, как цветок, лепестки которого колышутся на лёгком ветерке.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Costume340006_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Costume340006_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fd3b193d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Costume340006_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+«Сестра, это же твоя одежда, верно? Я нашла её, когда прибиралась в комнате...»
+Эмблема рыцарей на аккуратно сложенном наряде в руках Барбары сверкала на солнце золотом.
+Выглядел наряд знакомо, но Джин была уверена, что такого у неё никогда не было.
+И вообще, мундир, который она обычно носила, пошила для неё мать.
+«Может... он мамин?»
+
+Услышав вопрос дочери, Фредерика улыбнулась, что случалось так редко.
+«Как же давно это было. Всё-таки Шеймус сохранил его.
+Я была именно в этом наряде, когда мне жаловали титул "Рыцаря Ольхи". Можешь взять его себе, если хочешь».
+Всходы былых лет окрепли, и теперь их тень защищает родную землю.
+Слава прошлого передана и сияет ещё ярче.
+Они поприветствовали друг друга на рыцарский манер и заключили друг друга в тесные объятья, как давно не видевшиеся родные.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Costume340007_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Costume340007_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb008b3b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Costume340007_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Последние три месяца Эмбер сильно докучали волчьи крюки. Во время очередной вылазки они разорвали ей форму, а из-за плотного расписания не было времени подлатать её.
+Изначально координатор Ордо Фавониус выдал ей три одинаковых комплекта формы, поэтому износ одного из них был вполне допустим. Но Эмбер дорожила каждым из комплектов и очень переживала, если какой-нибудь из них рвался.
+«На каждом из них даже вышит мой Барон Зайчик!» - с печалью вспоминала Эмбер.
+
+Вернувшись с задания, Эмбер разыскала иголку с нитками и принялась зашивать дырки, но, невзирая на блестящий навык шитья, строчки у неё получились слишком заметными.
+Но не далее как через две недели на ежегодном собрании ордена Эмбер получила новый мундир.
+Выглядел он более формально, а крой его был изящнее. К тому же, он был лучше защищён от волчьих крюков!
+Координатор ордена Герта сказала следующее: «От лица Ордо Фавониус я хотела бы вручить тебе, нашему единственному и неповторимому скауту, новый наряд! Благодарим тебя за всё, что ты для нас сделала».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Costume340008_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Costume340008_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd64fd84b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Costume340008_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Когда вы прибыли на утёс Звездолова, Мона уже некоторое время ждала вас.
+Она смотрела на звёздное небо, напевая неизвестную песню. Вдруг вам пришло в голову немножко разыграть Мону, но когда вы на цыпочках подкрались и уже занесли руку, чтобы похлопать её по плечу, пение прекратилось.
+«Хочешь напугать меня? Ты {F#опоздала}{M#опоздал}».
+
+Эх, а чего ещё было ожидать от знаменитого астролога? Вашу затею раскрыли, и вам ничего не оставалось, как присесть рядом. Прочистив горло, она заговорила наставническим тоном:
+«Звёзды сегодня великолепны. Отличное время для наблюдений. И, раз уж я убедила зачастившую сюда парочку уйти, лучшего места для занятий по основам астрологии не сыскать».
+Так вот куда пропали Марвин с Марлой.
+«Итак, начинаем.
+Астрология - это обобщённый термин для науки о законах движения материи. Небесные тела представляют лишь ничтожную долю изучаемых ею объектов...»
+Вам ещё удалось понять вступление, но тема становилась всё сложнее, и за ходом мысли Моны уже было не уследить. Однако говорила она так увлечённо, что вы не решались перебить её.
+Вы не могли смотреть на её лучистые серые глаза и непрерывную жестикуляцию без некоторого смущения... Погодите-ка.
+«У тебя новый наряд?»
+Неожиданный вопрос привёл Мону в замешательство, но она мгновенно собралась с мыслями.
+«Верно. Став твоим учителем астрологии, я решила отметить это исключительное событие новой одеждой. Можешь считать это... хм... знаком уважения».
+Вас охватило чувство вины, и вы решили быть серьёзнее. Вы ущипнули себя, чтобы отогнать дрёму, пошире раскрыли сонные глаза и продолжили слушать.
+«Законы материи просты, а законы человечества самые трудные. Посему мы, астрологи...»
+Про себя вы всё твердили: «Не засыпать... не засы... пать... Х-р-р...»
+«Эх, и что мне с тобой делать?..» - тихо молвила ваша учительница астрологии.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Costume340009_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Costume340009_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7256a2d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Costume340009_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+«Ой, ладно тебе! Мы подготовили его тебе от всего сердца!»
+Радостная Барбара передала красиво обёрнутую подарочную коробку Розарии, хоть и на лице последней подозрение смешалось с недовольством.
+
+Та разорвала обёртку и на крышке коробки обнаружила записку. На ней прелестным, словно ноты, почерком, было написано:
+«...Дорогая сестра Розария! Мы поручили принести тебе этот подарок Барбаре, но, пожалуйста, открой его только там, где она тебя не сможет видеть».
+
+Розария повернулась к улыбающейся звёздочке спиной, подняла крышку и обнаружила ещё одну записку тем же почерком:
+«Дорогая сестра Розария! Тебе не нравится, что другие могут знать о твоём дне рождения, и нам это хорошо известно. Но так уж получилось, что дату рождения в твоё резюме занёс магистр Варка. Поэтому позволь церкви Фавония в этот важный день подарить тебе новое одеяние.
+Пожалуйста, хоть иногда отбрасывай безразличие и будь обычной сестрой».
+
+Дьякон Далия (Письмо сие написано по требованию сестры Виктории)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/DilucLetter_RU.txt b/Resources/Readable/RU/DilucLetter_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4251b6b48
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/DilucLetter_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Господину Полуночному герою:
+??слишком долго ??? твоё лицемерное и самовлюбленное правосудие, ??? Настоящим мы заявляем ?? .
+Мы ?? выступим вечером ?? подтянуть все силы к главным воротам Мондштадта ровно в ?? Если ты ещё твёрдо следуешь принципам твоей так называемой справедливости, не ?? в тени, а честно прими ?? Иначе за твои деяния придётся расплатиться Мондштадту.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f91c51d75
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure1_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+В том городе на озере
+Живут три великана о шести руках.
+Двое защищают статую божества,
+Третий охраняет сокровища богов.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..29e6fb3ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure2_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Она вовсе не любила его.
+Источник бьёт ключом, но это лишь фальшивый образ,
+И в час холодного одиночества
+Её сердце явит истину.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/KaeyaTreasure3_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/NPCPic_GrannyShan_RU.txt b/Resources/Readable/RU/NPCPic_GrannyShan_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/NPCPic_GrannyShan_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/NPCPic_TeaMasterLiuSu_RU.txt b/Resources/Readable/RU/NPCPic_TeaMasterLiuSu_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/NPCPic_TeaMasterLiuSu_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Poem1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Poem1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d0fba508
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Poem1_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Некогда божества ходили по земле,
+И поэты да путешественники знали их в лицо:
+Безмерное сияние и бесподобная красота -
+Они были как ты.
+
+Некогда божества ходили по земле,
+И учёные да мудрецы раскрыли тайны их облика:
+Сияние звёзд и лунная орбита -
+Они были как ты.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Poem2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Poem2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb3e8562c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Poem2_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+В тот день божества исчезли,
+И тогда мир утратил сияние.
+И ни в уединении, ни в молитве
+Нельзя больше было услышать их шёпот.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Poem3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Poem3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fe582afe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Poem3_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Некогда божества ходили по земле,
+В те времена мир был наполнен любовью и счастьем.
+В тот день божества исчезли,
+Но мне было всё равно...
+Потому что у меня есть ты.
+Конец
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/PoemNote_RU.txt b/Resources/Readable/RU/PoemNote_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4aabe53c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/PoemNote_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+Тройка лучших советов по написанию любовных стихов:
+
+1. Сделайте глубокий вдох, вспомните все прекрасные мгновения жизни и смакуйте чувства, что вы тогда пережили.
+2. Чувство прекрасного может пробудить хорошая музыка, а это в написании любовной поэзии главное.
+3. Заканчивайте всё в один присест! Никогда не останавливайтесь на полпути. Вдохновение - не воробей, вылетит - не поймаешь!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Poster1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Poster1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a6945fcc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Poster1_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Хороший охотник
+Только свежайшее мясо каждый день!
+
+Сегодняшние рекомендации
+Мясное ассорти
+Будучи самым крупным поставщиком мяса в Мондштадте, мы прекрасно понимаем страдания клиентов:
+В конце-то концов, почему сосиски, ветчина и бекон такие вкусные?!
+Сосиски из отборного молотого мяса, приготовленные с любовью и со всей тщательностью, несомненно считаются деликатесом среди любителей мяса. Но перед идеально вывяленной, волокнистой ветчиной они тоже не могут устоять. Жирный бекон, от которого у любого потекут слюнки, и подавно станет украшением любого блюда...
+Для тех любителей мяса, которые, как и мы, страдают от невозможности выбрать из трёх одинаково прекрасных вариантов, идеальным решением станет Холодное мясное ассорти от «Хорошего охотника»!
+В наборе - лучшие сосиски, бекон из Вольфендомского кабана и вывяленная в ветрах нашего Архонта ветчина, все продукты тщательно упакованы в равных долях! К мясу прилагается мята с Драконьего хребта, которая, несомненно, сохранит мясо свежим!
+Холодное мясное ассорти от «Хорошего охотника» - лучший деликатес для любого любителя мяса в Мондштадте!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Poster2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Poster2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a104e3d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Poster2_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Для мастеров боевых искусств и любителей вина:
+Отборное вино, с любовью производящееся на винокурне «Рассвет», всегда радовало тех, кто питает особое пристрастие к спиртному. К тому же налоговые поступления, приходящие только от винокурни, составляют 11,4%* от суммы всех расходов Ордо Фавониус за прошлый год. Мы очень благодарны вам за лояльность и делаем всё, чтобы поддержать Мондштадт и его людей.
+Тем не менее мы рискуем потерять всё то, чего добились вместе с вами.
+В последние годы, благодаря Ордо Фавониус, популяция диких монстров в окрестностях сильно уменьшилась. С одной стороны, это означает, что жизни и имущество граждан теперь в безопасности. С другой стороны, сокращение количества хищников позволило диким животным свободно размножаться сверх меры.
+Хотя винокурня делает всё возможное, чтобы сберечь виноградники, еженедельно дикие кабаны уничтожают больше десяти кустов винограда. Если так будет продолжаться и дальше, объем производства винокурни сильно сократится.
+
+Поэтому винокурня «Рассвет» ищет неравнодушных к судьбе Мондштадта и винного производства людей, владеющих навыками боя:
+Берите оружие и приходите на винокурню «Рассвет», встаньте плечом к плечу с нами, чтобы защитить винокурню и Мондштадт!
+
+* данные основаны на прошлогодней статистике и не отражают настоящей финансовой ситуации Ордо Фавониус.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Poster4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Poster4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Poster4_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Poster5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Poster5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..14aa12f4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Poster5_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Моё сокровище
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10001_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10001_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..386f17eb9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10001_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+У лиры четыре струны.
+Ночи и дни веселья с бродячим ансамблем были самой счастливой частью его полной скитаний жизни.
+Сначала он случайно встретил дирижёра. Но невидимые струны судьбы свели путешественника
+с девушкой, которой меч заменял флейту, а позже - парнем по имени Крузлид.
+
+В оживлённой таверне трубадур случайно познакомился с девушкой, и тут же принялся представлять её песней и танцем своим компаньонам.
+Разгорячённый вином путешественник бил по струнам и громко пел.
+
+Путешествовать в одиночестве больше не придётся, ведь теперь рядом они...
+Может быть, пройти путь до конца вместе с ними было бы совсем неплохо.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10001_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10001_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1329b9cc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10001_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Надежду разорвали безразличные силы, а обещания встретиться рассеялись, словно мираж.
+Скиталец вновь утратил пристанище.
+
+Надменное зло украло улыбку возлюбленной,
+а его дерзкую душу извела бесконечная борьба.
+Нежный, весёлый гам кутежа
+превратился в острый, холодный лязг.
+
+Ради старых товарищей, ради лучшего друга, ради вина, которое разделить больше не с кем.
+Ради свободы, ради жизни, и ради воздаяния злу, что стёрло с её уст улыбку.
+Исполнившись решимости, путешественник в последний раз перебрал струны и выпустил последнюю стрелу.
+
+Понемногу свыкаясь с жизнью на чужой земле, он смотрел в голубое небо.
+Здесь оно было таким же, как и дома...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10001_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10001_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f0060504
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10001_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Уходя, путешественник взял с собой на память этот ивовый венок.
+Он был памятью о возлюбленной, которая теперь удалялась, словно подхваченный ветром одуванчик.
+
+Путешественником был странствующий трубадур, а девушка из царства вина была узницей аристократов.
+Сам не ведая почему, в песне он раскрыл ей свои истинные чувства.
+
+«От чего затрепещет моё сердце? От твоей улыбки.
+С тех пор, как мы знакомы, мне ещё не довелось её увидеть.
+Я разобью твои оковы.
+Позволишь ли ты мне, когда настанет час, насладиться улыбкой твоей?
+
+О, спасибо тебе. Моя душа бы наконец стала счастлива...»
+Сладкие речи. Но разве можно довериться певцу...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10001_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10001_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..442262be6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10001_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Путник из далёких земель прикрепил этот цветок на своей груди.
+
+Ради свободы и странствий он отвергнул жизнь в роскоши на своей родине.
+В чужих краях у кристальной глади озера путешественник увидел девушку в печали.
+
+«Вы странник из далёких краёв? Впрочем, неважно...
+Вы музыкант? Тогда умоляю, не оскорбляйте меня пустопорожней лестью и музыкой.
+Просто запомните меня такой, какой видите сейчас.
+Меня скоро принесут в жертву на "празднике"...»
+
+Путник, что покинул родные места, прикрепил этот цветок на своей груди.
+Он хотел помнить ни в кого не влюбляться и ни к чему не привязываться.
+Но он сохранил память о той девушке, как и пообещал, и пошёл бы ради неё на любую жертву...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10001_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10001_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b1c5724d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10001_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Путешественник бросился преследовать судьбу и неумолимый ход времени.
+В бесконечном потоке времени виднелись ансамбль, который бросил вызов аристократии, и его кончина.
+
+В долгом путешествии отказать могут даже самые надёжные часы.
+Без перебоев время отмеряли только солнце и луна.
+В погоне за неосязаемыми мгновениями путешественнику оставалось идти за светом.
+
+Величественные хоромы аристократов и мятежный ансамбль без крова над головой -
+их обоих подхватили вихри времени и несли к общей судьбе - уничтожению.
+
+Безлунной ночью чёрные тени легли на измождённое лицо чужестранца.
+«Уж последняя стрела умчалась в смертный свой полёт, уж отыграл оркестр, и скоро занавес падёт.
+Улыбнёшься ли ты мне, вопрошаю я, родная, когда на площади падёт та башня ледяная?»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10002_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10002_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f570a6df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10002_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Первый бой юного воина завершился первым для него триумфом.
+В тот день он и его верный, весёлый и беззаботный друг пили вино.
+
+Много лет спустя, с началом великого бедствия, он возглавил рыцарей в бою за родину.
+Перед битвой он уговорил своего старого друга, а ныне - помощника, испить с ним вина.
+
+«Если не вернёшься ты, я тебя оплакивать не буду.
+Но подниму я в твою честь бокал, как пьём мы с тобой сегодня».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10002_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10002_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9177e8650
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10002_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Чтобы утешить своего слезливого друга, юный воин подарил ему перо птицы.
+Оно было знаком их приключений и сокровищ, что они находили вместе, и должно было взбодрить товарища.
+
+Позже один из них получил прозвище «Лев»
+и стал некоронованным королём во главе большой группы рыцарей.
+А другого прозвали «Волком».
+Он помогал своему другу, ведая делами государства из тени.
+
+В те тревожные времена они подобно мечу и кинжалу стояли на страже королевства и друг друга.
+Но случилась эта история много, много лет тому назад.
+Безмерное их число было утеряно во время бедствия...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10002_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10002_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b8f9a9f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10002_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Юный герой вошёл в таинственный дремучий лес и ступил на путь сопротивления.
+Его лучший друг детства стал же рыцарем на службе аристократов.
+
+«Словно лев шагаю я по полю боя. Совсем как она, тысячи лет назад.
+Поэты сложат о моём мече стихи, которые дойдут до потомков».
+
+Их игрушечные мечи и ветки в свирепом поединке ударялись друг о друга,
+пока герой не одержал победу и не и отнял у аристократов корону.
+
+Много лет спустя этот грубый, сплетённый из цветов венец
+казался ценностью ещё большей, чем власть командира рыцарей...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10002_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10002_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1978f5e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10002_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Маленький герой выскользнул ночью из дому, и вместе с другом они стремглав помчались в лес волков.
+Рогаткой он обращал в бегство кабанов, и крепкой веткой дубасил воображаемых демонов.
+Он последовал за светящейся феей вглубь леса и нашёл сокровище, которое лежало в земле тысячи лет.
+
+Им оказался крохотный жёлтый цветок.
+
+Маленький усталый храбрец вернулся в свою детскую спаленку и принялся осматривать добытый трофей.
+Он очень удивился, когда обнаружил, что цветочек нисколько не высох,
+тогда как всё остальное вокруг него под напором времени менялось.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10002_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10002_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..40f17a225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10002_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Когда из-под земли забили чёрные ручьи проклятья и землю наводнило бедствие,
+рыцари, переходя дикие земли, узрели богохульный ужас, но, словно северные ледники, непоколебимо держали строй.
+
+Взвивались клинки, ярко сверкала на солнце сталь, и ядовитым дождём падала на землю чёрная кровь.
+
+Герой наконец вернулся домой, но уже без старого друга.
+Переменилось всё, кроме его подарка - песочных часов.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10003_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10003_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d34950bb1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10003_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Самая обычная старая винная фляжка.
+Но всё-таки кое-что примечательное в ней было.
+Точнее - никогда не было, а именно - вина.
+
+«Ладно тебе, от бокала-другого ещё никто не умирал!»
+- со смехом говорил защитнику его командир и старый друг.
+«Перестань хмуриться и хвати как следует!
+Иначе как нам без страха смотреть в день грядущий?»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10003_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10003_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..109847f88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10003_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Герб, выгравированный на этой броши в форме пера, тускло блестит под светом луны.
+Давным-давно это сверкание наполняло сердца воров и злодеев ужасом.
+
+Защитник сей носил очень почётный рыцарский титул.
+Ночью, однако, своё лицо и герб скрывал он под плащом и капюшоном.
+Так его больше ничего не сдерживало, и он творил дела необходимые,
+но безупречному рыцарю неподобающие.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10003_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10003_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..81bcc9d6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10003_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Под рукой всегда должен быть запасной план.
+Об этом ему напоминала головная повязка.
+Ею также можно было остановить кровь.
+
+Руководствуясь этим принципом, он учил рыцарей под началом своего друга фехтованию.
+С ним же он наставлял белого рыцаря, который возвёл справедливость в абсолют.
+В его имя был раздавлен не один зачаток зла.
+
+Если он готов в полной мере,
+даже если однажды он не сможет защитить свою землю,
+друга, или ту девушку, которая так любит петь...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10003_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10003_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f7eb7843
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10003_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Только от звонкого голоса той девы
+настороженность его сменялась умиротворением.
+
+Вместе они пробыли совсем немного.
+В итоге кровь рыцаря иссякла,
+как и её слёзы и песни.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10003_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10003_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d14b40537
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10003_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Тиканье часов, огонь свечи, и шелест канцелярских бумаг...
+Лунные тени, плащ и кинжал -
+извечные спутники одинокого защитника.
+Но что бы он ни делал, времени всегда было мало.
+Своевольный и радостный командир часто подтрунивал над его молчаливостью, печальным видом и нежеланием принимать радости жизни.
+
+Но защитник зла не держал - для него существовало лишь настоящее и будущее.
+Только всеми правдами и неправдами искоренив зло,
+мог он обеспечить будущее без страха земле, которую так любил его друг и командир.
+
+Но только когда он видел на площади ту девушку,
+у него возникали мысли, на которые обычно времени не было.
+
+Только тогда он задумывался о собственном будущем...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10004_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10004_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0e9c0576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10004_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Чистейшая чайная чашка, искрящаяся светом звёзд.
+Некогда она использовалась прорицателем для гаданий,
+и, по поверьям, вода в ней отражает звёздное море.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10004_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10004_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..49abf0f3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10004_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Ястреб быстр, как ветер. Его существование уже само по себе чудо.
+Ему был дарован острый взор и подобные кинжалам когти,
+и благодаря огромным крыльям он может скользить по небу так быстро, как никто другой.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10004_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10004_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd44c7ec5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10004_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Пара недорогих серёжек, изготовленных из металла, сияющего словно звёзды.
+Торговец не знал, что источник их сияния - звёзды, что в древности упали на землю.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10004_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10004_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba6896b49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10004_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Маленький синий цветок, растущий в трещинах старого могильного камня.
+Колонны несут в себе историю смерти, и живые цветы, пробивающиеся из трещин, подобны чуду.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10004_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10004_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee3d1512a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10004_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Часто говорят: чтобы победить, нужно бороться, но чудо приходит лишь с ожиданием.
+Но разве не чудо то, что со временем скала превратилась в мелкий песок?
+Разве наша с тобой встреча - не чудо?
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10005_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10005_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a86e42bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10005_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Кровожадный берсерк бесчинствовал на земле, сражался и с людьми, и с монстрами, а однажды бросил вызов Архонтам.
+В безжизненных, забытых всеми землях он столкнулся с не знавшим себе равных монстром.
+Стальная маска берсерка скрывала сжигающий душу гнев. Он вступил в безжалостный, кровопролитный бой с монстром.
+Сражение длилось часы, дни, годы, и монстр, наконец, был повержен.
+И берсерк высосал из сломленного рога монстра костный мозг, который заменил ему вино для победителя.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10005_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10005_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..477d9e895
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10005_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Родина воина пала в пламени войны между Архонтами и смертными.
+Сад роз сгорел во всепоглощающем огне, и черные птицы - вестники смерти - клевали трупы своих сородичей.
+В том пламени возродился воин, одержимый лишь жаждой мщения и убийства.
+И чёрные перья, разлетевшиеся над полем битвы, окрасились алым, когда он совершил свою месть.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10005_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10005_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec2230f6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10005_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Черты лица безумного воина, опаленного терзавшим его родину огнём, стали неузнаваемыми.
+Стальная маска прикипела к его плоти, и никакие чувства не способна была отразить её холодная поверхность.
+Однажды, в пылу безумной схватки, противник разбил маску на две части.
+Трещина прошла ото лба к подбородку и была столь глубокой, что обнажила плоть.
+Но ни боль, ни хлещущая кровь не могли остановить берсерка в его болезненном безумии.
+Берсерк продолжал рычать, пока свежая алая кровь не покрыла всё его лицо поверх уже запёкшейся.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10005_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10005_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa152f690
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10005_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+До того, как сойти с ума, воин порой гулял в саду роз.
+У него никогда не было семьи. Не было ни возлюбленной, ни друга, с которым он мог бы поделиться своими мыслями.
+В перерывах между битвами он приходил в этот сад, чтобы со всей нежностью, на которую был способен, ухаживать за хрупкими цветами...
+Как будто кроваво-красные розы, скрытые в недрах колючих кустарников, единственные могли дать его душе почувствовать тепло.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10005_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10005_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..463af07d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10005_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ничто не вечно; даже берсерк не мог оспорить эту истину.
+Когда море крови под его ногами иссохло, когда силы покинули берсерка,
+он встретил последнего соперника, определившего его судьбу.
+Когда закат опустился на залитое кровью поле, Песочные Часы берсерка вспыхнули алым в лучах клонящегося к горизонту солнца.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10006_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10006_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ccfb16408
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10006_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Бокал вина является неотъемлемой частью ритуала, который воин исполняет прежде, чем вступить на арену и продемонстрировать своё мастерство.
+Стоя лицом к лицу, соперники поднимают бокалы друг за друга.
+Они поднимаются на арену, спокойные, как водная гладь, и каждый с уважением встречает своего противника.
+Именно в этом суть предшествующего бою ритуала поднятия бокалов друг за друга, а не в том, чтобы отметить победу или подчеркнуть поражение.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10006_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10006_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0355d7724
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10006_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Перо, взятое искусным воином у парившей в небесах птицы.
+Не всегда суть боевых искусств кроется в силе атак.
+Годами отточенные ловкость и гибкость тоже являются навыками, которыми воин может гордиться.
+Чтобы подчеркнуть свое феноменальное владение навыками боя, воин носит на груди перо птицы.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10006_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10006_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a038c03c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10006_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Алая бандана, некогда принадлежавшая воину и теперь изрядно выцветшая.
+Она - доказательство того, что воин занимается боевыми искусствами с младых ногтей. Бандана также подчеркивает целеустремлённость юного воина.
+Каждый раз молодой воин ещё до первых петухов уходил в лес, чтобы тренироваться, не жалея себя.
+Много лет спустя, когда уже возмужавший воин становится учителем, он остается таким же наблюдательным и усердным, как раньше.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10006_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10006_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..acc07e37c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10006_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+С тех пор, как учитель позволил ему заниматься боевыми искусствами, воин не прекращал занятий, каждый день отдавая себя практике в течение многих лет.
+На трудном пути обучения боевым искусствам невозможно избежать поражений и тяжёлых травм.
+По наставлению учителя, воин отправился в горный лес, чтобы найти там маленький алый цветок.
+Хотя цветок не способен излечить шрамы, он приносит облегчение страданий.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10006_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10006_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2c259629
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10006_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Капля за каплей водяные часы отмеряют время, и, можно сказать, что время - за поясом у воина, ведь именно там покоится его клепсидра.
+Моменты, когда он стоял под тугими струями водопада или балансировал на бревне,
+когда он молча переносил страдания, призванные закалить его,
+эти часы запомнили посекундно.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10007_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10007_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ef9a965c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10007_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Курсанты военных школ по опыту знают, что в «свободной тренировке» от свободы - только слово.
+Курсанты усердно занимаются на учебном плацу, инструктор же, вольготно устроившись неподалёку, наблюдает за ними, словно надсмотрщик.
+Время после полудня инструктор обычно проводит за чашкой крепкого, чересчур сладкого чая.
+Такой отдых - привилегия инструктора, демонстрация его авторитета перед курсантами.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10007_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10007_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..893106348
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10007_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Хладнокровный инструктор некогда был участником боевых действий и в ожесточённых сражениях прекрасно овладел искусством ведения боя.
+Монотонными тренировками он учит курсантов не столько мастерству защиты и атаки на поле боя,
+Не столько убийству и обороне, сколько навыкам выживания, которые не позволят их солдатской карьере оборваться слишком рано.
+Систематические показательные занятия, которые готовит инструктор, - дань памяти предкам, сражавшимся в войнах и оставшимся на полях боев.
+Благодаря товарищам, не вернувшимся из боя, сегодня он стал тем, кто он есть, и приобрел этот опыт.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10007_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10007_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..76f066056
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10007_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+«У меня нет такого таланта, чтобы командовать войсками, как генерал,
+Нет и такой работы, которой я был бы обучен, кроме военного дела.
+Лучше уж позвольте мне обучить этих детей и подготовить их к невзгодам,
+Чтобы на фронте они смогли выстоять хоть чуточку дольше».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10007_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10007_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..641a1f8d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10007_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Каждый курсант военной школы понимает, что их суровый инструктор всегда серьёзен.
+Но каждую неделю случаются один - два дня, когда инструктор пребывает в хорошем настроении, и в такие моменты на груди он носит маленький жёлтый цветок.
+Заметив, что инструктор едва улыбается краешком губ, курсанты с облегчением вздыхают.
+Жёлтый цветок на груди инструктора означает, что сегодня выходной и можно заглянуть домой.
+Когда его непослушные курсанты, наконец, расходятся кто куда, инструктор приходит на безмолвное кладбище.
+И там, в полной тишине, он молча приносит дань уважения тем, чьи имена высечены на знакомых надгробиях.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10007_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10007_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..920fa93f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10007_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Часы, долгое время бережно хранившиеся инструктором. Они - вовсе не снаряжение из военной школы.
+Когда инструктор был простым солдатом, по этим карманным часам он сверял время штурма.
+Они предсказывали ему победу или поражение, а также отсчитывали минуты солдатской жизни.
+Для курсантов эти часы являются символом усердной работы на пути к становлению настоящим воином.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10008_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10008_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8740839c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10008_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Всякий любитель азартных игр в какой-то мере суеверен. Некоторые, например, питают особые чувства к сделанным на заказ стаканам для игры в кости.
+Это её заказной стакан. Вопреки ожиданиям, в нём нет хитроумных механизмов для шулерства.
+Судьба азартного игрока наполовину в руках Неба, наполовину - в его самого.
+Тем не менее мир за пределами игры никогда не заслуживал её внимания.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10008_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10008_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..49b6c9530
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10008_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Разноцветное перо, украшавшее головной убор азартного игрока. Истинные аристократы с отвращением считают подобное вульгарностью.
+Но самоуверенные аристократы видят только обёртку и совершенно не подозревают, что в огромном птичьем пере скрыт секрет.
+Спокойно дождавшись ответственного момента, игрок ловким движением достаёт давно спрятанный козырь...
+И высокомерные лица да презрительные взгляды аристократов вдруг в момент каменеют.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10008_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10008_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d384c9e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10008_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Броские серьги, часто носимые любителями азартных игр. Это - напоминание о богатстве игрока, которое приходит так же легко, как и уходит.
+Сияние лазурного камня такое же успокаивающее, как вид ясного неба или глади озера.
+Серьги обычно покрыты успокаивающей субстанцией, чтобы азартный игрок легко сохранял трезвость ума в игре.
+В напряжённые моменты ясный ум приносит победу.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10008_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10008_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b09abdce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10008_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Азартные игроки любят сверкающие драгоценности, хотя и знают, что богатство быстро приходит и легко уходит.
+Она носила эти крупные и пышные заморские цветы в ушах, и их искрящееся сияние притягивало взгляды.
+Но никто не знал, что среди лепестков искусно спрятаны шулерские игральные кости.
+Подготовленные для экстренных ситуаций, в нужный момент кости почти магическим жестом ловких рук появляются в игре,
+заменяя собой прежние кости прямо перед носами игроков и создавая для неё выгодный расклад.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10008_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10008_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a183fbbac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10008_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Любителям азартных игр необходимо уметь точно воспользоваться моментом, и только тогда их трюки будут безупречными.
+Именно поэтому в её нагрудном кармане всегда покоились золотые часы.
+В бесчисленных крупных играх рано или поздно наступал момент, когда её жизнь спасало превосходное чувство времени.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10009_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10009_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb537740b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10009_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Серебряный кубок - семейная реликвия сосланного аристократа. Кубок был инкрустирован драгоценным камнем с фамильным гербом.
+Но после того как изгнанник бросил тень позора на свою семью, он сам изъял этот герб, которым раньше гордился.
+Сейчас кубок повреждён и не может держать жидкость.
+Но изгнанник по-прежнему носит его с собой, пока не вернётся.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10009_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10009_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4cbaa1ce7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10009_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Изгнанник проходил через леса и равнины, странствовал в безлюдных пустошах,
+И однажды из мутных гряд облаков на его плечо опустилось одинокое лазурное перо.
+Оно принадлежало птице, скрывавшейся от хищного орла, и такая же судьба была и у изгнанника.
+Сейчас оно - символ свободной птицы, подобно изгнаннику утратившей гнездо.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10009_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10009_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0953ae875
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10009_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Некогда изгнанник был членом знатной семьи. В детстве он не знал забот и спокойно играл в залах, сплошь украшенных серебром.
+В те далёкие времена венец на голове его отца был символом высокого авторитета и принадлежности к элите.
+Много лет назад, семейная вражда утопила разрушающийся дворец в крови.
+Венец этот, с которым изгнанник никогда не расставался, стал символом позора и доказательством его преступлений.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10009_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10009_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e15331030
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10009_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Это было время, когда изгнанные аристократы ещё не были втянуты в водоворот событий.
+Тогда, до того, как плотный туман из заговоров и интриг навис над членами семьи, расцвёл этот цветок.
+Потрёпанный жизнью, видевший немало зверств изгнанник давно уже забыл о том, что такое нежность и душевное тепло.
+Но этот потерявший краски цветок и память о том, как искренне изгнанник улыбался, будучи ещё ребёнком, - две вещи, которые он до сих пор хранит в сердце.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10009_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10009_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cfee20d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10009_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Когда-то в прошлом молодой аристократ получил эти часы.
+Искусно сделанные, мерно тикающие - они помнят минуты детства аристократа,
+но те беззаботные дни давно прошли.
+Аристократ вынужден был пуститься в долгое изгнание.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10010_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10010_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4bc3b016
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10010_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Старая золотая чаша, из которой пил воду искатель приключений. Ходят слухи, что она была найдена где-то в древних руинах.
+На золотой поверхности чаши выгравированы непонятные древние узоры. Сама она инкрустирована невыразительным камнем.
+Когда искатель приключений распрощался со своей прежней жизнью авантюриста,
+эту старую чашу он обменял на новенькую, сверкающую мору.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10010_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10010_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c84632906
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10010_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Однажды искатель приключений шёл по лесу в поисках невиданной птицы.
+Беспечно глядя вверх, он шагал среди деревьев, как вдруг запнулся о корни.
+Когда он пришёл в себя, то увидел перед собой девушку, прекрасную настолько, что он готов был бросить свою жизнь искателя приключений, лишь бы быть с ней.
+В волосы её были вплетены фантастической красоты перья, да и сама она будто вышла из сна.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10010_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10010_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..75b770d90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10010_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Хотя это всего лишь обыкновенная зелёная повязка на голову, ткань её крепкая и хорошо впитывает влагу.
+И пускай её владельцем был лишь простой смертный из плоти и крови,
+но, как далёкие звёзды над бездонным небом и беспросветная Бездна глубоко под землёй имеют свои секреты,
+так и этот всего лишь человек не без тайны: просто подождите, пока он выйдет на охоту.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10010_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10010_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..de35ec618
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10010_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Жаждущий покорить звёзды и Бездну искатель приключений среди древних руин внезапно нашёл упрямо растущий цветок.
+Он, пробивающийся из земли на границе между жизнью и смертью, тронул искателя приключений, заставив на минуту забыть о том, что в эти руины он пришёл за сокровищами.
+Подумав, искатель сорвал цветок, приколол к груди и отважно шагнул в темноту подземелья.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10010_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10010_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0462090b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10010_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Карманные часы искателя приключений. Сделанные старым часовщиком, они полностью соответствуют принципам простоты и практичности, принятым в Гильдии искателей приключений.
+Когда искатель приключений, уже давно не видевший белого света, пробирается по тёмным коридорам подземелий, тиканье этих часов является для него единственным доказательством того, что понятие «время» ещё существует.
+А когда искатель приключений вынужден отойти от любимого дела и после стольких лет вернуться в колею обычной жизни,
+эти уже никому не нужные часы продолжают тикать уже в витрине, покорно ожидая следующего приключения.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10011_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10011_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..894fc41f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10011_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Этому ребёнку везёт с рождения: даже самые свирепые бандиты не могут ему навредить.
+Следующая история случилась, когда везунчик уже вырос, и однажды в результате очередных своих похождений оказался в узком переулке за таверной.
+Ночь была темна: луна скрылась. Коварный разбойник собрался ограбить пьяного в стельку везунчика...
+Но вдруг неизвестно кем брошенный кубок ударил того в голову, и разбойник упал без сознания.
+Возможно, это случилось благодаря тому, что на верхнем этаже завязалась драка, и везунчик оказался тем редким человеком, кому она пошла только на пользу.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10011_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10011_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca1cbafe0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10011_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Этому ребёнку везёт с рождения: даже самому свирепому зверю не стоит преграждать ему путь.
+Беззаботный везунчик гулял по лесу, не зная, что из тьмы за ним хищно наблюдает монстр.
+Как раз в тот момент, когда мальчик отвлёкся на разноцветные ядовитые грибы, монстр прыгнул, но приземлился ровно на них.
+Монстр думал, что добыча сама пришла к нему в пасть, но не заметил, как на его плечах сжались орлиные когти.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10011_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10011_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb6cbb20c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10011_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Этому ребёнку везёт с рождения: даже в самой смертельной ловушке он получает сокровища.
+Беззаботный везунчик засмотрелся на древние руины, но случайно запнулся и упал в глубокую яму.
+Он приземлился в груду пыли и не получил ни царапинки. Оказалось, тем, на что он приземлился, был матрас, за долгие годы превратившийся в труху.
+Вот так везунчик обнаружил редкое сокровище, прежде принадлежавшее аристократам - корона, которую он надел на голову в знак своей удачи.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10011_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10011_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6e00cb89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10011_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Этому ребёнку везёт с рождения: его всегда сопровождают чудеса.
+Это четырёхлистный клевер из легенд, который приносит удачу тому, кому достался.
+Беззаботный везунчик случайно обнаружил его, когда играл в поле.
+Он, будучи озорным ребёнком, сорвал клевер и положил в карман.
+Кто знает, клевер ли приносит ему удачу, или удача принесла везунчику клевер?..
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10011_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10011_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..25620dde3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10011_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Этому ребёнку везёт с рождения: даже само время не может заставить его постареть.
+У везунчика не было ни семьи, ни детей.
+Но в его удачливой жизни все окружавшие люди были везунчику друзьями и семьёй.
+И даже когда в конце своей жизни он внезапно увидел, как песочные часы отсчитывают его время,
+он лишь рассмеялся, взял рогатку и разбил их.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10012_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10012_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d3a30514
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10012_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Изящная чайная чашка, со стола учёной. Она изготовлена из тонкого фарфора, а на кромку нанесена тонкая линия позолоты.
+Совершенно несочетающаяся с царившим в кабинете учёной бардаком, чашка выглядит так, будто её хозяйка была родом из весьма небедной семьи.
+Но, кажется, ученая не придавала этому значения и держала в чашке перья для письма.
+Она использовала её лишь для промывания перьев, и чашка, покрытая чернильными разводами, давно потеряла былую красоту.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10012_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10012_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..104df0c61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10012_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Писчее перо учёной, сделанное из пера заморской птицы.
+Из-за непрерывного использования в него намертво въелись чернила.
+Учёная пользовалась пером на протяжении многих лет и ни разу не меняла его.
+Как клинок становится будто продолжением солдата, долгое время находившегося на поле боя, так и перо стало оружием, с которым она давно сроднилась.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10012_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10012_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cec1222e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10012_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Наука всё равно что азартная игра. Ты можешь посвятить ей всю жизнь и в итоге не получить ничего.
+Учёная полжизни посвятила записям, бесконечным исследованиям, расчётам, толкованиям,
+снова и снова тратила время на неудачи и затруднения.
+Некогда острое зрение сейчас, из-за непрерывного чтения, стало подводить её,
+но до сих пор не известно, когда придёт время получить ответы на все её вопросы.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10012_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10012_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a61fa8fa7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10012_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Учёной, живущей в удалённом от мира уголке среди одних лишь книг редко удавалось увидеть живые цветы.
+Однажды восхищённый учёной юноша, чтобы скрасить её одиночество, принёс ей экзотический цветок.
+Учёная трепетно хранила этот подарок: она засушила цветок и поместила его меж страниц огромного фолианта.
+С тех пор этот цветок был разноцветным огоньком среди гор серых, скучных книг и свитков.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10012_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10012_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..757cad852
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10012_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Искусно сделанные часы, стоявшие на столе у учёной ровно в том месте, где их было бы труднее всего уронить.
+В глубинах своей библиотеки учёная почти не видела белого света, и от того часто теряла ощущение времени.
+Эти прекрасные часы вели её в течение всей аскетической жизни, позволяя ей планировать свои следующие шаги.
+В конечном счёте учёная не зря потратила столько времени, и мудрость, наконец, снизойдёт на неё в этой библиотеке.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10013_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10013_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a799a2cc4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10013_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Это лекарство давно высохло, но резкий запах остался.
+Некогда целительница спасла много жизней этим горьким отваром.
+И когда заболела она сама, лишь это лекарство, приготовленное на печи в небольшом чайничке, смогло поднять её на ноги.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10013_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10013_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..29aa6163f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10013_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Даже непроглядная, тёмная ночь не остановит целителя, спешащего к больному.
+Много опасностей скрыто в ночи, и путнику всегда следует быть начеку, подобно чуткой сове.
+Но проводя ночи как сова, без сна и отдыха, целитель в конце концов заболевает сам.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10013_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10013_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e132c086
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10013_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+В те дни, когда целительнице приходилось часто переезжать с места на место, она каждый раз собиралась в спешке.
+Ни солнце, ни дождь - ничто не могло остановить её.
+Не только прикрывавший её непослушные волосы, но и не раз служивший для перевязки раненых,
+платок целителя прошёл с ней и огонь, и воду, и был целительнице самым верным товарищем в пути.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10013_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10013_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c58ee375c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10013_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Целительница прошла по всему миру, и, благодаря своей страсти к приключениям, отыскала множество редких целебных трав.
+На крутом обрыве, среди скользких камней она обнаружила серебряный лотос.
+Она так и не приготовила из него лекарство, но его аромат всегда придавал ей сил.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic10013_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic10013_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c06358655
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic10013_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+При лечении смертельно больного человека целитель не должен терять ни секунды.
+Благодаря своей точности, эти карманные часы всегда помогали целительнице спасать людей.
+Но в последние годы жизни, когда больная целительница лежала в постели, эти часы мерно тикали уже для неё самой.
+Будучи в прошлом инструментом, спасавшим жизни, теперь они пели для неё прощальную песнь.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14001_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14001_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d31264d17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14001_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Чужак, некогда искавший в этих холодных зимних краях надежду для других,
+Даже пил из кубка, вырезанного изо льда.
+
+Горькое вино из этого кубка холодно, как клинок, и обжигает внутренности.
+Вкусом, которого избегают простые люди, этот молчаливый воин наслаждается до самозабвения.
+
+Он воин, молчаливый словно лёд, и своим телом он преграждает путь пронизывающим ветрам, что пришли со звёзд.
+Девушка, что писала картины и была недовольна простой защитой, оставила любимому человеку последний наказ:
+
+«Если страх или отчаяние, которые есть неотъемлемая часть нашей природы, возьмут верх над тобой или не позволят тебе вернуться...
+...То, пожалуйста, живи. Прошу тебя, не иди с нами навстречу погибели, навстречу холодному забвению...»
+
+Глотнув холодного и горького вина, он отвернулся, чтобы не смотреть в полные слёз глаза девушки.
+Он ступил на путь бесконечной погони, что вёл в сокровенные земли снегов.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14001_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14001_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..43dc49c0b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14001_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Перо хищной птицы, чей ареал находится за пределами снежных земель. От него веет холодом.
+Коснувшись его, можно будто бы услышать вой ледяной вьюги.
+
+Перо, оставленное гордо певшей в ледяных ветрах птицей, у которой не было ни гнезда, ни укрытия.
+Это перо, сорванное порывом ледяного ветра и покрывшееся инеем, как будто инкрустировано бриллиантами.
+
+Перо принадлежало орлу и было вырвано из его крыла суровым зимним ветром.
+Оно кружилось в воздухе до тех пор, пока не заледенело, и тогда рухнуло в снег.
+
+«Я верю, что радостные птицы будут следовать за тобой и вернутся во вновь зазеленевшие сады летнего дворца.
+Эти живые существа, изгнанные холодом, их несчастные дети, потерявшие Родину, вернутся с тобой в дом из их грёз».
+
+Воин, что нёс на плечах это бремя, стоял посреди безбрежных снегов и пытался понять, какого цвета перо он держит в руках.
+С каждым его шагом скованное льдом перо тускнело, как и бремя воина.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14001_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14001_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..70c79312f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14001_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Воин отправился на поиски спасения, на поиски хотя бы крохотной надежды для столицы, что погребена под снегом.
+Надев на голову свою корону зимней стужи, он гордо растворился среди необъятных метелей.
+
+Воин, что нёс на плечах бремя контракта с горным городом, бремя воспоминаний о чистых, ясных глазах, привык к тяготам судьбы и никогда не боялся неизвестности, ждущей его за снежной завесой.
+Прекрасные зелёные горные пейзажи и прошлые благословения, что никогда больше не спустятся с небес - вот что всегда давало воину силы идти вперёд.
+
+«Пройдя в заледеневшие врата, шагнув в глубины тёмных галерей,
+он переломит ветку цвета серебра и принесёт надежду королевству вьюг и льда».
+
+Эту песню девушка пела своим близким, чтобы успокоить их и сохранить свои воспоминания о нём.
+Она твёрдо верила, что он вернётся к ней и приведёт с собой тёплую весну и непоколебимую надежду.
+
+Но в конце концов воин, ушедший в снега, не смог вернуться вовремя.
+И ничто, кроме полных ненависти, но давно стёртых вьюгой слов, не сможет обвинить его в дезертирстве...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14001_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14001_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad01cf436
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14001_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Цветок, навечно скованный льдом и некогда сорванный нежными руками.
+Он был вручён некоему человеку, чтобы подарить тому тёплые объятия в разгар зимней стужи.
+
+«Эту четвёртую фреску я подготовила для тебя. Твой образ будет навсегда запечатлён здесь.
+Ради этой фрески, ради всех нас я буду ждать тебя здесь и молиться о том, чтобы ты вернулся...»
+
+Девушка стояла перед пустой стеной. С улыбкой на устах она прикрепила к груди героя цветок.
+То была изящная и свободная натура, которую не изменили бы ни отчаяние, ни смерть.
+
+Подвиг героя был забыт и смешан с северными штормовыми ветрами.
+С тех пор снега растаяли и исчезли, но цветок по-прежнему не завял.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14001_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14001_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b61903a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14001_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Древние песочные часы, вместо песка в которых пересыпаются крохотные кристаллики льда.
+Даже самый лютый холод не способен заморозить вечное течение времени.
+
+«Холод, пришедший с небес, может заморозить само время».
+В погребённом под снегом горном королевстве все верили в эту легенду.
+
+Когда воин преодолел стену ледяных ветров, была глубокая ночь, и в её тьме ревела вьюга.
+Ни солнца свет, ни сияние луны не могло проникнуть через серую пелену ветров.
+Ни стужа, ни снежная буря не могли заставить ход времени застыть.
+
+Даже будучи веками погребённой под снегами,
+память о великом герое однажды исчезнет.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14002_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14002_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..452f0e992
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14002_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Кубок, однажды принадлежавший Усмиряющему Гром.
+Возможно, его бывший владелец пил из него молнии.
+
+Усмиряющий Гром, беспощадно истреблявший монстров, тоже был человеком со своими печалями и радостями.
+Он радовался и гневался стремительно, как молния: чувства быстро приходили и уходили во мгновение ока.
+Этот кубок видел своего хозяина и в счастье, и в горе.
+
+И при распитии ритуального вина, использовавшегося при жертвоприношении семьи Усмиряющего Гром,
+И когда сам Усмиряющий Гром пил, чтобы набраться храбрости перед спуском в тёмные недра полной монстров пещеры,
+Во все времена кубок был с ним до последнего часа, скрашивая его одиночество.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14002_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14002_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d3538124
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14002_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Брошь в виде пера ястреба, парившего в штормах.
+Тот, кто носит его на груди, может ощутить дыхание грозы и жар огня.
+
+Ястреб, не боявшийся ни гроз, ни пламени,
+Некогда оставил своё перо в обуглившемся после пожара лесу.
+По форме этого пера Усмиряющий Гром создал брошь из аметиста.
+Под взглядами врагов брошь начинает сиять пурпурным светом.
+Свет этой маленькой вещички слепит глаза,
+Как будто предрекает падение Громового Монстра.
+
+Усмиряющий Гром, подобно ястребу не боявшийся ни грозы, ни пламени,
+В конце концов обезглавил Громового монстра.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14002_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14002_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0161f1b7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14002_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Очень древняя пурпурная корона.
+Она искрится, словно усмирённая молния.
+
+Жестокий Громовой Монстр
+прежде порабощал людей своими молниями.
+Но удар молнии мимолётен,
+Как скоротечен был и период его власти.
+
+Усмиряющий Гром, презрев молнии Громового Монстра, одержал над ним победу,
+И в награду получил эту корону.
+Но то время ушло безвозвратно.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14002_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14002_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8c172b3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14002_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Маленький фиолетовый цветок, сорванный во время грозы.
+Тот, кто носит его, может не бояться молний.
+
+Этот цветок цветёт только во время грозы, и сильные ливни не способны убить его.
+Это Громовой Цветок. Срывая его, Усмиряющий Гром почтительно опустился на колени.
+
+Усмиряющий Гром всегда носил этот цветок на груди и с ним бесстрашно встречал бури и грозы.
+Он не колебался ни секунды даже перед кровавой битвой с Громовым Монстром.
+Возможно, ношение цветка на груди для Усмиряющего Гром было всего лишь прихотью,
+Но для путешественников цветок был символом решимости в битве со штормом.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14002_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14002_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..377894b03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14002_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Песочные часы, некогда использовавшиеся Усмиряющим Гром. Песок в них заменяют маленькие Электро кристаллы.
+Кристаллы разбиваются на мелкие осколки, чтобы проскользнуть вниз и слиться воедино на дне часов.
+
+Усмиряющий Гром, безжалостно расправившийся с Громовым Монстром, изготовил эти песочные часы из аметиста.
+Течение времени в них стремительно, словно молния, подобно ливню, и за ним не угнаться.
+Даже самому Усмиряющему Гром не тягаться со временем, скоротечным, как грозовой разряд.
+
+Даже гром и молния, запертые в этих песочных часах, вынуждены подчиняться неизменным законам времени.
+Кристаллы внутри часов разбиваются и собираются воедино бесчисленное множество раз, а время пролетает быстро, словно молния, и никогда не возвращается.
+Следя за ходом времени в этих часах, Усмиряющий Гром осознал суть жизненного цикла, и это помогло ему повергнуть монстра.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14003_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14003_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c89931a1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14003_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Кубок, когда-то наполненный лавой. Он до сих пор хранит тепло.
+Принадлежал он ступающему по лаве мудрецу и был до краёв наполнен мудростью.
+
+Ступающий по лаве мудрец поигрывал этим кубком, и даже бушующее пламя не смогло его повредить.
+Легенды гласят, что мудрец черпал им лаву и пил, словно это было изысканное вино.
+И если вино от жара испаряется, то мудрость его выстояла испытание огнём.
+
+Для мудреца вино служило лишь искрой, разжигавшей огонь таланта.
+Немного алкоголя могло превратить огонёк в ревущее пламя вдохновения.
+
+Кубок был безмолвным свидетелем рождения мудрости в огне.
+Перед последним путешествием ступающего по лаве кубок наполнился высокомерием.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14003_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14003_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..409751a17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14003_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Перо, которое мудрец выщипнул у порхающей в пламени птицы.
+Если его надеть, послышатся взмахи крыльев среди гула огня.
+
+По легенде существует одинокая птица, которая поёт в огне.
+Люди поклонялись ей, тогда как короли сделали её символом благородства.
+
+Надев это перо, ступающий по лаве стал затворником.
+Он пришёл и ушёл в одиночестве, не оставив после себя ни следа.
+С тех пор со стороны Пепельного моря доносятся голоса.
+Пение птиц это, или стенания мудреца, не знает никто.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14003_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14003_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..50d4210bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14003_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Древняя тиара, некогда принадлежавшая страннику из Пепельного моря.
+Если долго смотреть на неё, то можно увидеть силуэт человека, чернеющий на фоне бушующего пламени.
+
+Ступающий по лаве, тот самый скиталец из Лавового моря, вырезал тиару из красного агата, чтобы пламя и высокие температуры были ему не страшны.
+Тиара была создана с умом и терпением. Она защищает от огня и вызывает страх и зависть как у юнцов, так и у стариков.
+
+«Как этот выскочка посмел бросить вызов пламени Пепельного моря! Такого кощунства не случалось столетиями!»
+«Огненное море обязательно поглотит его, обратит в пепел и поднимет его в небо, чтобы развеять в ничто...»
+
+Преисполненный завистью учитель потребовал от своего ученика, чтобы тот шагнул в огненное море с тиарой на голове.
+И тогда он увидел, как хозяин тиары вольготно прогуливается по лаве и уходит за горизонт.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14003_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14003_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb1b15b15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14003_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Цветок, распускающийся лишь в бушующем огне.
+Жгучая боль, которую он вызывает, делает носящего его ещё более стойким.
+
+Огненно-красный цветок сверкает, как агат.
+Ступающий по лаве некогда носил этот опаленный пламенем цветок на груди.
+
+Перед самой смертью Ступающий по лаве сказал людям:
+«Это цветок, распускающийся только в бушующем пламени. Пока огонь не обратит меня в пепел,
+Вы будете видеть сияние этого цветка сквозь дым и марево».
+
+Впоследствии люди, которые шли за мерцанием цветка, вышли на берег Пепельного моря.
+Однако следов Ступающего по лаве они не обнаружили. Только цветок распускался среди пепла...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14003_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14003_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..999c5559c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14003_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Внутри этих песочных часов не обычный песок, а горящий.
+Время утекает быстро, как лава, не оставляя за собой никаких следов.
+
+История Ступающего по лаве не закончилась после того, как он пересек Пепельное море.
+Говорят, он прожил ещё сотню лет как отшельник.
+Но этот краткий миг отказа от мирской суеты не смог облегчить его страдания.
+
+Бежавший от мира Ступающий по лаве не мог вынести вечной боли от ожогов, а потому создал эти песочные часы.
+Багряно-красный горящий песок, вспыхивая огненными языками, непрерывно течет в этих часах.
+
+Несчастный Ступающий по лаве не боялся погибнуть в огне, но избежать мучительного жара времени не мог даже он.
+После того как Ступающий по лаве лишился всех, кто был ему дорог, душу его вечно терзал холодный огонь лишений, и не было силы, которая могла бы сопротивляться ему.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14004_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14004_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2d16eac2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14004_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Любимая чашка девушки.
+Некогда была наполнена изысканным чёрным чаем.
+
+Беззаботно наслаждаться зеленым чаем и десертом,
+забыв о мире и об окружающих людях - маленькая привилегия этой девушки.
+
+«Пусть этот цветок будет моей медалью. Это всё, что мне нужно».
+Так сказал ей рыцарь в тот день, когда они встретились.
+«Но моё сердце уже...»
+Недоговорить эту фразу было не только её привилегией,
+Но и долгом ввиду соблюдения этикета.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14004_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14004_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..26c89e0c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14004_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Изысканное перо. Годы не пощадили его,
+поэтому оно покрыто толстым слоем пыли.
+
+После той встречи с рыцарем время для девушки остановилось.
+Ни юность, ни любовь, ни радости жизни больше ничего не значили для неё.
+Куда бы девушка не отправилась, везде она тосковала по нему, и бродила по свету, как птица, лишившаяся гнезда.
+
+Она не знала, узнает ли рыцарь о её тоске,
+Достигнет ли она сердца человека, посвятившего себя рыцарскому пути,
+Сможет ли она пройти по дальним землям, где гибли древние империи,
+Чтобы прийти к нему во сне?
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14004_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14004_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1478d00f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14004_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Даже будучи окруженной поклонниками и цветами,
+Девушка никогда не снимала шляпу и не поднимала глаз,
+И ни лиц, ни имён поклонников она не запоминала.
+
+Годами, в конце каждого дня
+девушка смахивала пыль со шляпы.
+Но годы отражались не только пылью на шляпе, но и морщинками на лице, которые так легко смахнуть было невозможно.
+
+С годами поклонников и букетов от них становилось всё меньше,
+Но ей было всё равно, ведь сердце её осталось в том далёком дне.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14004_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14004_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a5328809
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14004_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Розовый цветок девушки, такой же скромный и нежный, как она.
+В книгах пишут, что таких цветов уже давно не существует.
+
+Девушка много раз читала в книгах такие истории:
+«И девушка была спасена прекрасным рыцарем на белом коне,
+И они обменялись цветами, благословляя друг друга».
+
+Обычно девичьи сердца непостоянны, как цветы.
+Но этот цветок по-прежнему жив.
+Ведь сердце девушки навсегда застыло в том моменте прошлого,
+когда она впервые встретила рыцаря.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic14004_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic14004_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5bcb28f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic14004_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Очень точный прибор. Вопреки чувствам владельца,
+Безжалостно и безостановочно демонстрирует вечное течение времени.
+
+Время девушки однажды подойдет к концу,
+Но её ожидание - нет.
+Стрелки часов безостановочно вращаются день за днём,
+Как и любовь и воспоминания хозяйки.
+
+Через много лет она всё ещё помнила,
+Как встретилась с доблестным рыцарем, которого так ждала.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15001_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15001_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..549a5923c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15001_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Изящно украшенный золотой кубок. Это был подарок лучшему гладиатору.
+Непобедимый воин пил из него и прекрасное вино, и кровь своих врагов.
+
+Очередная победа гладиатора, которую он, израненный, посвятил своему хозяину.
+Победа, слава и аплодисменты опьяняют лучше любого вина и заставляют человека забыть о телесной боли.
+
+Хозяин позволил ему присоединиться к пиру и подарил ему кубок.
+То был кубок, изготовленный по индивидуальному заказу хозяина, и знак доброго отношения его к гладиатору.
+Но страсть к славе и роскоши подобна золотым кандалам; она отравляла гладиатора, подобно ядовитой змее.
+Наслаждаясь вином и победами, гладиатор упустил свой шанс выкупить свободу.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15001_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15001_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e83c8437
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15001_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Непобедимый гладиатор всё же встретил свой конец.
+Его юный противник отдал ему последние почести.
+
+Когда слава победоносца и жажда выкупить свободу рассеялись, как утренний туман,
+Когда сквозь кровавое марево проник одинокий луч света, гладиатор увидел летящую птицу.
+
+Гладиатор, которого отделяла от свободы лишь одна битва, был в итоге повержен никому не известной девчонкой.
+Публика взорвалась воем, подобно урагану, но победительница отказалась унижать противника казнью.
+Она не вонзила острый меч ему в грудь, не дала ему умереть рабом.
+
+Эфемерные птичьи перья, постепенно излечившие раны гладиатора.
+Он, наконец-то свободный, как птица, вступил на путь,
+который привел его в край свободно живущих цветов и птиц.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15001_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15001_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..65aeba317
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15001_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Шлем гладиатора из древнего Мондштадта, украшенный броским плюмажем из перьев.
+Для зрителей он был символом непобедимости.
+
+Легендарный гладиатор прошёл через тысячи кровавых боёв. Ни человек, ни демон не могли избежать его острого меча.
+Каждый день своего триумфа непобедимый гладиатор, как герой, проходил через городские ворота, и толпа встречала его восторженными возгласами.
+
+Лишь в минуты триумфа раб мог почувствовать себя хозяином, когда блеск славы закрывал собой слабый огонёк свободы.
+В день своего триумфа гладиатор видел мир за пределами тюремной камеры, и тогда надежда выкупить свободу возрастала.
+
+Но когда шлем его покрылся пылью, а трибуны опустели, он, наконец, осознал, что всё это было фальшивкой.
+Он был лишь простым рабом, и своей жалкой жизнью он не смог бы снискать расположение хозяина.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15001_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15001_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1eefa4cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15001_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Обычный цветок, сорванный заботливым хозяином гладиатора.
+Он приколол цветок к груди гладиатора как символ мягкости натуры последнего.
+
+До того, как он стал легендой, гладиатор однажды прогуливался со своим юным хозяином по саду.
+Хозяин сорвал цветок и подарил своему молчаливому рабу.
+«Не всякий подарок - это вознаграждение. Некоторые всего лишь сиюминутная прихоть».
+Так через много лет со смехом скажет гладиатору его хитрый хозяин.
+
+Непобедимый гладиатор наконец упал у ног юной чужестранки, и
+перед глазами его предстала позабытая много лет назад мечта.
+«Эти цветы прекрасны. Интересно,
+когда я отправлюсь в путь, будут ли дикие цветы, что повстречаются мне, столь же красивы?»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15001_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15001_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..590de0777
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15001_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Эти часы гладиатор изготовил собственноручно. После каждого боя они переворачивались, но
+однажды они застыли. К тому времени гладиатор уже давно испустил дух в луже собственной крови.
+
+Перед каждой кровавой схваткой гладиатор оставлял эти песочные часы у арены.
+Когда пыль на арене оседала, и толпа заходилась в рёве ликованья, песок в них продолжал размеренно течь.
+
+В последнем для гладиатора бою противником стала молодая, неопытная девушка.
+Она смотрела на него со страхом и яростью загнанного в угол львёнка.
+Он ступал тяжело, словно ноги его сковали кандалы лет.
+Яростная схватка, порадовавшая было старого гладиатора, кончилась быстро.
+Его сердце пронзила холодная сталь, а песок в часах беззвучно остановился.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15002_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15002_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d4405bc0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15002_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Очень крепкий и герметичный сосуд.
+Легендарная охотница, расположившись у костра, наполняла его шёпотом.
+
+Однажды глубокой ночью на равнине она учуяла посторонних.
+Волки или чудовища были ей не страшны.
+Больше всего на свете её пугали беседы у костра,
+поскольку человеческий язык она давно позабыла.
+
+Даже когда она вернулась к людям и стала Изумрудным охотником, никто её речи так и не услышал,
+ровно как и никто никогда не увидел её следов.
+
+Шутки и смех, что доносились до неё той ночью, она собрала в сосуд.
+Из года в год, когда ей бывало одиноко, она открывала сосуд и слушала доносившиеся из него голоса.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15002_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15002_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0fefdaa1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15002_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Блестящее и гладкое перо хищной птицы. Когда-то оно служило оперением стрелы Изумрудного охотника.
+
+Каждого сражённого стрелой зверя охотница ласково успокаивала до тех пор,
+пока его жизненные силы не забирала обратно природа. Ведь в тот мир,
+куда уходили души убитых животных, однажды отправится и она.
+
+Она верила, что в конце своей жизни охотники пробуждаются от реальности,
+и все, кто покинул этот мир, собираются на бескрайних охотничьих угодьях.
+
+Но также охотница знала, что чудовище, которое погналось за ребёнком,
+она убила не ради выживания,
+а из-за возмездия и страданий,
+и в те бескрайние угодья ей уже было не попасть.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15002_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15002_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..efa8804e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15002_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Охотничья шляпа без единого пятнышка крови.
+Согласно народным сказаньям принадлежала она некоронованной королеве охотниц.
+
+Закон охотников гласит, что врагом земле и лесу быть нельзя.
+Охотнику должно стать частью природы, подобно безмолвному листу или ветви.
+Говорят, что однажды птица свила в этой шляпе гнездо.
+
+Увенчать эту выдающуюся охотницу короной не мог никто,
+ведь выше её была только сама природа.
+
+Позже, когда настал век бедствий, один вид этой зелёной шляпы
+повергал чудовищ в ужас.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15002_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15002_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..89f196405
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15002_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Когда-то этот белый цветок рос по всем полям и лугам.
+Он нисколько не высох и до сих пор источает свежий аромат.
+
+Когда чудовища ещё не заполонили земли, и звери бродили повсюду без опаски,
+охотница использовала этот безымянный дикий цветок, чтобы они её не учуяли.
+Согласно старинным легендам молчаливую охотницу с добрым сердцем мог выследить тот, кто
+закроет глаза и по лесам да по равнинам босиком проследует за тонким ароматом полевых цветов.
+Но ступать нужно очень мягко. Малейший шорох - и она вас услышит.
+
+В других легендах говорится, что в конце концов охотницу смог найти один маленький мальчик.
+В то время век бедствий наступил в древнем царстве, и всё наводнила погибель.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15002_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15002_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6aaaec4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15002_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Необычно устроенный маленький прибор, используемый для распознавания сторон света.
+
+Согласно легенде, трава и земля полей, лесов и лугов
+шептали беззвучной босоногой охотнице о том,
+что видели с деревьев птицы, и что слышали под землёй корни.
+
+Но с тех пор, как начались бедствия, трава и корни умолкли,
+поскольку погибло их божество.
+
+Теперь ей время охоты приходилось полагаться на это устройство.
+Выслушав просьбу того мальчика, она перестала охотиться на зверей и птиц.
+Её стрелы начали поражать чудовищ, приносящих страдания всему сущему.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15003_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15003_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ff0bb301
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15003_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Причудливой формы чайник, из которого вместе с водой льётся удивительная мелодия.
+Его хозяина, члена странствующего ансамбля, музыка не покидала даже во время чаепития.
+
+В одном старом предании говорится об ансамбле, который бродил по свету.
+Вместо флейт у них были мечи, а луки заменяли им лиры. Выступали они не только для друзей, но и для врагов.
+Они прошли жаркие пустыни и добрались до тлеющих берегов Пепельного моря.
+
+Трепещущая мелодия лиры, доносившаяся из чайника, напоминала им:
+«С бескрайней мелодией мы идём в унисон.
+Там, где звучит музыка, будем и мы».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15003_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15003_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9615b8a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15003_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Оперение стрелы тёмно-синего цвета, пережившее жестокое испытание временем.
+Трепещущий на ветру кончик пера издаёт мелодичные звуки.
+
+Лирист странствующего ансамбля мастерски стрелял из лука.
+Говорили, что своей игрой он одурманивал птиц, а затем сбивал их стрелами.
+Играл он, опустив глаза, чтобы не смотреть на небо.
+«Каков спесивец!» - возмущались одни. Другие же замечали: «Этот охотник поистине милосерден».
+
+Перья его несчастных жертв украшали стрелы,
+а звонкая мелодия лиры превращалась в скорбную песнь.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15003_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15003_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..39c8f0b2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15003_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Прекрасная шляпа, пронёсшая своё великолепие через века.
+Если к ней хорошенько прислушаться, то можно услышать, как переливается древняя мелодия.
+
+Много веков назад бродил по белу свету один ансамбль.
+Нот у них никаких не было. Чего они видели, о том и играли, а что слышали, о том и пели.
+Со временем музыканты поняли, как этот мир огромен.
+
+«Ого, в мире, оказывается, так много всего, о чём можно спеть!»
+
+Тогда они вместо нот взяли слова, и написали о своём путешествии книгу.
+Книгу эту, «Песнь странника», дирижёр ансамбля не выпускал из рук даже после своей смерти.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15003_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15003_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9784924a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15003_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Крохотный значок в форме цветка. Кажется, будто из него играет музыка.
+
+Жила-была в бродячем ансамбле доблестная мечница,
+прекрасная, как заря на морских волнах, и изящная, как возвещающий рассвет жаворонок.
+Взмахи её острого меча становились уносимой ветром песней.
+
+Когда она пела и танцевала, то словно уходили хмурые тучи и солнце согревало землю.
+Но пришёл конец, без её музыки опустела сцена, и потеряла краски жизнь.
+
+Музыкой и мечом она могла легко очаровать слушателя, равно как и отнять его жизнь.
+Такая манера исполненья была ансамблю под стать, ведь публика попадалась разная.
+И если в зале собирались злодеи, музыка выходила далеко за пределы сцены.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15003_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15003_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef3d8efe1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15003_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Песочные часы ансамбля, которые также служат лирой.
+С ходом времени издаваемая ими музыка всё больше наполняется печалью.
+
+Игрой на этой лире завершалось каждое выступление ансамбля.
+Последние аккорды словно скорбели об уходящей музыке.
+Застывал в воздухе их тихий звон, и ансамбль выходил на поклон.
+
+Но всё хорошее рано или поздно кончается, и ансамбль исключением не стал.
+Каждый из музыкантов встретил свою судьбу, а инструменты поглотил песок.
+Последними звуками сего славного ансамбля стал шорох текущего в часах песка, и когда последние песчинки упали, лира умолкла навсегда.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15004_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15004_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15004_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15004_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15004_2_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15004_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15004_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15004_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15004_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15004_4_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15004_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15004_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15005_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15005_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3ab3f77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15005_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Кубок сей шаман древнего племени наполнял кровью,
+чтобы преподнести её, ещё тёплую, чудесной птице грома.
+
+Однажды, когда Громовая птица парила высоко в небесах, и над горами бушевали грозы, бесстрашный юноша запел свою песнь.
+Очарованная ясным голосом, гордая птица спустилась и села подле него.
+
+- Потешно поёшь, человечишка. Разве не пугают тебя ливни и молнии?
+- Старейшины говорят, что когда я пою, утихает буря, и гроза превращается в живительный дождь.
+
+Так, прекратив петь, ответил юноша птице.
+Вскрикнула, но тут же умолкла гордая птица,
+ведь это была очень трогательная песня
+
+Но первая встреча юноши и Громовой птицы стала последней.
+Там, где некогда пел юноша, увидела она высокий алтарь, на котором кубок до краёв был наполнен его кровью.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15005_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15005_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc59e2a1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15005_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Перо, которое обронила Громовая птица, переливается пурпурной молнией.
+Именно оно стало последним свидетелем гибели племени.
+
+Не защиту принесла им Громовая птица, а разрушение.
+Одной хмурой ночью птица и юноша стали друзьями.
+Взмахнув крыльями, она улетела, и юноша подобрал павшее перо.
+
+«Когда ты вместе с громом и молнией вернёшься вновь,
+я спою тебе ещё».
+
+Скорбь о нарушенном обещании сводила птицу с ума, и она
+испепелила все горные леса округи.
+Через много лет на птицу огласили охоту и, словно опасную тварь, её убили.
+
+Прошли годы, и на пепелище вырос изумрудный лес.
+Переливающееся молнией перо оказалось погребено под травами и листвой.
+История Громовой птицы и юноши ушла в небытие вместе с племенем.
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15005_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15005_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8da86bda8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15005_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Эту корону носил почтенный шаман древнего племени,
+которое поклонялось чудесной птице грома.
+
+Высоко в небе среди грозовых туч реяла птица, низвергая фиолетовые молнии и ливни.
+Невежественные дикари боготворили её милость, но силы её вселяли в них смертельный страх. Поэтому,
+чтобы задобрить её и заручиться покровительством птицы, шаманы приносили в жертву кровь.
+
+Но для чудовища, коим она и была, людские подношения ценности не имели.
+Не ведая сего, дикари продолжали слепо верить, что выходки Громовой птицы были волей божества.
+Судьбы людей для неё были не более чем дыханьем между раскатами грома.
+С высоты облаков человек мало чем отличался от животного.
+
+Так было вплоть до того, как рёв и грохот непогоды, тяжёлые тучи и стены ливня не пронзила
+и не донесла до птицы свет та песнь.
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15005_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15005_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0cedf6321
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15005_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Чудом уцелевший в лесном пожаре пурпурный цветок.
+Он стал свидетелем катастрофы, которая случилась с племенем.
+
+Приближалось празднество нового года, и шаман попытался кровью невинного призвать чудесную птицу грома.
+Как и в прежние годы, племя подготовило подношения и продолжало распевать молитвы, рассчитывая на её благосклонность.
+Но теперь вместе с птицей на землю обрушились сумасшедшие раскаты грома и испепеляющие вспышки молний.
+
+За преступление против юноши жестокое возмездие ожидало его соплеменников.
+Дав волю своему ужасному естеству, чудесная птица грома полностью истребила крошечное племя.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15005_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15005_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..26060b2b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15005_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Песочные часы с красочным орнаментом.
+Они были утеряны вместе с памятью о поклонявшемся Громовой птице племени, которому и принадлежали.
+
+Эти роскошные песочные часы, инкрустированные аметистами и золотым янтарём, носил сам шаман.
+Когда чудесной птице грома приходила пора спуститься на землю, эти часы отсчитывали время наступившего в её честь празднества.
+
+Самый последний обряд племени прекратился, когда слепая от ярости чудесная птица перевернула окроплённый кровью алтарь.
+Мгновения, что часы отсчитывали до сошествия божественного покровителя, стали для племени предсмертными.
+Исполинская птица унесла множество жизней в отмщение одной - юноши, что ей пел.
+
+Но только не ведала она, что ради блага своего племени
+в жертву юноша принёс себя добровольно.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15006_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15006_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3fcc84c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15006_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Прозрачная стеклянная бутыль, в которой течёт жидкий огонь.
+Способ приготовления жидкого огня до нынешних поколений не дошёл.
+
+Горящая алая ведьма ходила по свету, жарким пламенем испепеляя чудовищ.
+Говорят, что она отказалась от плоти и крови, чтобы стать воплощением жидкого огня.
+
+Когда-то юная дева трепетала и томилась в любовных муках,
+но её хрупкое, прекрасное сердце погибло в огне.
+Так свету явилась ведьма, память о которой историки предпочли бы стереть.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15006_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15006_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..340175874
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15006_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Багряное птичье перо.
+Огонь, которым оно вечно объято, сжечь его не может.
+
+Следуя пути инфернального пламени, ведьма оставляла за собой выжженную землю, куда бы она не ступила.
+И хоть она сжигала только чудовищ, что сеяли смерть и ужас, люди, лишь завидев вдалеке огонёк,
+тут же запирали все двери, затворяли все ставни и тщились её прогнать. Что, впрочем, было ей безразлично.
+
+Если рядом нет того, кто спалит дотла все печали и принесёт новую надежду, то необходимо им стать.
+Ни утешения, ни сочувствия она не желала.
+Только птицы, которые оставались рядом с Горящей алой ведьмой, понимали её немое одиночество.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15006_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15006_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5d344705
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15006_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Чёрная шляпа с широкими полями и остроконечной верхушкой, какую положено носить ведьме.
+Повергает простолюдинов в страх и трепет.
+
+Этот головной убор во времена ученичества помогал Горящей алой ведьме оградиться от окружающего шума и гама, и
+с головой уйти в книги, чтобы оттачивать свои навыки Пиро.
+
+Беззаветно посвятив себя сражению, она никогда не следила, как догорало бьющееся в муках чудовище,
+и ни разу не взглянула в гладь воды, где отразилось бы её обожжённое лицо.
+Глуха к собственным страданиям, чародейка всё горела.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15006_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15006_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..97d7c242c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15006_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Самый обычный, ничем не примечательный цветок, который, однако,
+смог выстоять перед огнём Горящей алой ведьмы.
+
+Грянувшие века назад бедствия порушили всё, что девушке сулила жизнь.
+Друзья и родные, былые дни, блестящее будущее - всё было уничтожено.
+
+Так, из дыма и пепла родилась Горящая алая ведьма, и предала она свою боль со скорбью пламени.
+Но этому цветку огонь навредить не смог - стебелёк оставался строен, а лепестки по-прежнему благоухали.
+И мучительные, и прекрасные воспоминания были, пожалуй, двумя сторонами одного целого.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15006_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15006_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fddd72188
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15006_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Небольшой стеклянный сосуд с горячей жидкостью.
+Поговаривают, что это - расплавленные души демонов.
+
+Когда молодой чародейке лишь предстояло начать свой долгий путь в ещё свободном от страданий мире, она получила в дар особые Гидро часы.
+Один их цикл охватывал её время учёбы в академии.
+К тому времени, как цикл завершился и она вернулась домой, бывший владелец этих часов уже утратил в начавшихся бедствиях жизнь.
+
+Беззаботная молодость кончилась, и началась эра разрушений Горящей алой ведьмы.
+Часы стали немым свидетелем того, как все чудовища и страдания, ими причиняемые, сгинули в огне.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15007_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15007_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a7b75e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15007_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Кувшин тонкой работы из сапфира, украшенный серебряным гербом знатного рода.
+Его изящество воплощает изысканный вкус мондштадтской аристократии тех дней.
+
+Этот ювелирный кувшин оставил после себя некогда правивший Мондштадтом аристократ.
+Великолепные украшения, которые когда-то хранились внутри него, давно пропали.
+Кувшин и украшения были не только символами богатства своего владельца,
+но и уверенности, достоинства и процветания народа Мондштадта.
+
+Со временем власть растлила аристократов.
+Что они с жестокостью отбирали, тут же растранжиривали без оглядки.
+Украшения превратились в золотые оковы тщеславия.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15007_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15007_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d1e54d04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15007_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Перо ловчего сокола, гордо украшавшее шляпу аристократа тех времён.
+В старину дворяне охотились вместе с простыми людьми, а добычу делили поровну.
+
+Правители Мондштадта охоту любили,
+и помногу выезжали на просторные угодья вместе со своей свитой и подданными.
+И если они устраивали эти весёлые пиршества, чтобы показать свое могущество и великодушие,
+то простой народ с радостью предавался гуляньям.
+
+Но вскоре охота стала порожней забавой.
+Своевольные дворяне забирали всю добычу, считая её по праву своей.
+Шляпу украшал всё тот же горделивый плюмаж, но в глазах людей свой цвет он утратил.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15007_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15007_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecd19bd1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15007_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Обрамлённая золотом и самоцветами серебряная маска с тонким резным орнаментом.
+Этот образчик ювелирного мастерства демонстрирует изящество и благородство устоев аристократов старого времени.
+
+Первыми правителями Мондштадта стали герои из народа, добившиеся влияния собственным трудом и талантами.
+Величественные патриархи, элегантные принцы, прекрасные принцессы и другие сановники некогда
+разделяли изысканные яства и веселье торжественных приёмов вместе со своим народом.
+То была эпоха, когда дворяне щедро делилось мудростью и грацией со своими подданными.
+
+В эти золотые дни просвещение и достаток был справедливым уделом каждого.
+Постепенно развращённое дворянство забывалось в чаду бессмысленного кутежа лишь ради собственной услады.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15007_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15007_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d00470d39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15007_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Когда-то эта синяя лилия, сшитая из нежного шёлка,
+украшала причёску аристократки.
+
+Этот ароматный цветок оставил кто-то из аристократов, в древности правящих Мондштадтом.
+В тот легендарный век все аристократы знали, что они для своих подданных пример.
+Вверивший им бразды правления народ Мондштадта видел в них не только людей мудрых и деятельных,
+но и своих истинных представителей.
+Благородство родословной они доказывали
+преданным служением добродетели.
+
+Потворство плотским утехам укоротило дворянам жизнь,
+а хвастовство и тщеславие привело к вырождению.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15007_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15007_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f95e5e22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15007_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Изящные карманные часы из сапфира.
+Даже через многие годы они продолжают свой ход.
+
+Карманные часы, в древности принадлежавшие аристократу, правящему Мондштадтом. Они до сих пор показывают правильное время.
+Пунктуальность - одна из основных добродетелей, поэтому аристократу было должно носить карманные часы.
+В большей степени они помогали держать себя в строгости, нежели следить за временем исполнения своих приказов.
+С первым светом дня настоящие дворяне должны быть дальновиднее,
+а в ночные часы покоя деятельнее своих подданных.
+
+Вот только через много лет их нерадивые отпрыски строгим расписаниям следовать перестали.
+Часы их становились всё богаче и вычурнее, но добродетельный смысл был потерян.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15008_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15008_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab2347641
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15008_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Когда-то это был изящный серебряный с позолотой кубок, гравюры на котором изображали подвиги великого рыцаря.
+Засохшая кровь и чёрная копоть обезобразили его до неузнаваемости.
+
+Рыцарь, услышав призыв о помощи, стал пробиваться сквозь чудовищ
+к поваленным пожаром домам, но спасать было уже некого.
+
+В обугленных развалинах поникший было рыцарь нашёл чёрный от сажи кубок,
+и поклялся истреблять зло, заступаться за слабых и помогать бедным до самой своей смерти.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15008_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15008_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9beca8c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15008_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Одно из бесчисленных вороньих перьев, которые налипали на окровавленные рыцарские доспехи.
+Чёрные как смоль стаи этих сметливых птиц летят туда, где льётся кровь.
+
+После стольких боёв рыцарь уже не различал,
+была то вражеская, или кровь собственная, что окрасила его когда-то блестящие латы в багровый цвет.
+
+Наконец он понял, что долгий рыцарский путь сквозь побоища превратил его из
+воина света на белом коне в кошмарное, жестокое чудище.
+По неизменному кровавому следу за ним летело одно вороньё.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15008_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15008_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..011f04496
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15008_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Эту роскошную платиновую маску носил благородный рыцарь.
+Тёмные пятна крови, полностью скрывшие блеск металла, останутся на ней навсегда.
+
+Рыцарь разрубил очередное чудовище и протянул спасённой женщине руку,
+но она с пронзительным криком тут же отпрянула. И тогда он понял,
+что засохшая кровь, вражеская и собственная, страшной маской легла на его лице,
+а постоянная резня превратила некогда чистые черты в зверский оскал.
+
+«Пусть эта маска скроет мой
+изуродованный годами кровопролития лик
+от тех, кого я поклялся защищать».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15008_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15008_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b93157670
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15008_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Простой белый цветок, который девушка подарила своему спасителю.
+Его столько раз окропляла кровь и высушивал ветер, что он почернел и стал твёрдым.
+
+Рыцарь спас девушку, сразив чудовище первый раз в своей жизни.
+Она желала отблагодарить его за храбрость, но он отверг всё, кроме белого цветка.
+
+«Возможность посвятить себя рыцарскому пути - уже награда.
+«Пусть этот цветок будет моей медалью. Это всё, что мне нужно».
+
+Он всегда носил этот цветок у сердца.
+Его лепестки, как и доспехи, засохшая кровь сделала чернее зимней ночи,
+а сердце рыцаря стало твёрже кованного железа.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15008_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15008_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b320cb5e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15008_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+В бездне, где не было ни солнца, ни луны, ни звёзд,
+о времени, хоть оно и утратило всякий смысл, Рыцарю крови напоминали эти часы.
+
+История Рыцаря крови подходила к концу.
+Для него в этом мире места не осталось,
+и он отправился искать смерти в самой обители чудовищ - погибшем древнем королевстве.
+В пропасти мира он узнал о происхождении чудовищ, которые древнее королевство разрушили.
+
+«Не по справедливости проклятье постигло великое древнее королевство,
+превратившее его народ в чудовищ.
+Рыцарю мириться с таким злодейством не подобает.
+Ежели Бездна - имя твоё, на верность тебе я присягаю».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15009_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15009_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1fd998eba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15009_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Говорят, что
+когда-то люди получали озарения прямиком от самих небес.
+В те времена посланники богов ходили меж тёмных смертных. Вечные льды ещё только начинали таять, и загорались первые костры.
+
+Когда над всем властвовали небеса, народ процветал.
+Посланники богов говорили, что скоро настанет новая, ещё более славная эпоха.
+Так было предначертано, и судьбы этой было не изменить.
+
+Но мог ли золотым временам когда-нибудь прийти конец?..
+
+Вопрос этот посланники богов оставили без ответа. Тогда люди избрали верховного жреца,
+короновали его венцом из белых ветвей и отправили в глубины мира
+искать среди покоящихся под землёй древних алтарей ответа...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15010_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15010_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b44e25a61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15010_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Говорят, что
+когда-то люди получали озарения прямиком от самих небес.
+В те времена посланники богов ходили меж тёмных смертных, а древние костры потушили первые дожди.
+
+Были то времена процветания и обильных урожаев.
+Благословенной землёй правили небеса, а стихии беспрепятственно текли своим чередом.
+Священный план сулил столетие благоденствия, и ничто не могло этого изменить.
+
+Но что будет потом, через сто или тысячу лет? Перестанет ли родить земля, и всех постигнет великий голод?
+Поглотит ли их алтари земля, и останется лишь дерево с серебряными ветвями?
+
+Охотно делившиеся знанием посланники богов теперь молчали. Чтобы разгадать судьбу,
+увенчанный белыми ветвями верховный жрец должен был отправиться в глубины этого мира...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15011_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15011_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f8e4130c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15011_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Говорят, что
+когда-то люди получали озарения прямиком от самих небес.
+В те времена посланники богов ходили меж тёмных смертных. Реки и моря высохли, а в небе не стихали раскаты грома.
+
+Люди принимали неизвестную им мудрость, и она приносила процветание.
+Процветание породило гордыню и честолюбие, а также пытливость ума.
+
+Власть неба была подставлена под сомнение, и возникла дерзкая идея проникнуть в царство богов.
+Посланники богов, сулившие людям любовь, мудрость и процветание, были вне себя от гнева.
+Ведь сомневаться в вечном было запрещено,
+а земле бросать небесам вызов - непростительно.
+
+Поэтому увенчанный белыми ветвями верховный жрец решил задобрить божественных посланников,
+и отправился в глубины мира за тайной мудростью, которая покоилась на ветвях серебряного древа.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15012_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15012_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15013_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15013_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec9693b76
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15013_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Говорят, что
+перед каждым поколением жрецов в их последние дни представал один и тот же образ:
+нагромождение венцов под засохшим деревом в таинственном месте.
+Каждый из них скрывал целую жизнь нерассказанных тайн.
+Каждый верховный жрец, отходя на покой, свой безупречный венец из белых ветвей возвращает миру.
+Каждая величественная древняя столица, каждый священный алтарь однажды должны будут вернуться в земные глубины.
+
+Всякому процветанию должен наступить конец.
+Но это не значит, что ничто не вечно.
+
+В завершении каждого цикла обновляется земля, поэтому вечность циклична.
+Поиск истины появляется благодаря процветанию, а вовсе не наоборот.
+
+Говорят, что
+Когда-то люди получали озарения прямиком из самой Селестии.
+В те времена посланники богов ходили меж тёмных смертных, а на скованной ледниками земле едва теплилась жизнь.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15014_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15014_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cd25575a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15014_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Сосуд для вина, вырезанный из недвижимой скалы.
+Когда-то он был наполнен божественным нектаром.
+
+Базальту надлежит быть неразрушимым, а кристаллу - сверкающим и прозрачным.
+Сошествие в мир смертных должно сопровождаться изысканными наслаждениями.
+
+По народной легенде Властелин Камня, чтобы пить вино,
+из глубоких недр достал кусок коренной породы
+и вырезал себе винный сосуд из нефрита и резного камня.
+
+Некоторые историки утверждают, что всего таких бокалов было семь.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15014_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15014_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b677eb06a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15014_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Перо исполинской птицы, которая могла своими крыльями сносить горы.
+Оно уже давно позеленело, но не утратило свою бритвенную остроту.
+
+Согласно легенде, в древние времена, когда на земле царила смута, Властелин Камня вырывал горы и превращал их в гигантских хищных птиц.
+Высеченные из камня и нефрита, они воспаряли над землёй, как только обретали форму.
+Кружа в небесной выси, они пронзали облака и срезали горные вершины.
+
+Говорят, что эти каменные птицы расправляли крылья и устремлялись в океан,
+падая с неба словно кометы
+прямиком в тёмные глубины к обитавшим в них чудовищам...
+
+Ещё говорят, что возвышающиеся над океаном скалы привлекают птиц и по сей день.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15014_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15014_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcdde3a16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15014_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Согласно легенде, во времена войн богов одной из ипостасей Властелина Камня было беспредельное истребление.
+Во времена божественных междоусобиц нежность ему не стал бы приписывать никто.
+
+Он ясно различал добро от зла и бил точно в цель: даже вчерашние друзья не знали пощады.
+В ту мифическую эпоху ледяные черты Властелина Камня оставались недвижимы.
+
+И только когда пыль сражений улеглась, он отринул каменную маску.
+Но облик этот был частью контракта.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15014_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15014_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3089f0805
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15014_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+В цветок, раскрывшийся в расселине отвесной скалы,
+вдохнула жизнь энергия Гео.
+
+По одному народному сказанию
+в старину однажды Властелину Камня заявили, что на голых камнях жизни быть не может.
+Тогда по его велению на каменной глыбе расцвели цветы из чистого золота.
+
+Быть может, Гео Архонт и в самом деле сотворил такое чудо.
+Возможно, однако, что это просто одна из легенд, которыми полнится седая земля.
+Но процветающий порт, который вырос среди безжизненных скал
+и храбро выстоял бурные волны Моря облаков,
+быть может, тем самым драгоценным цветком и был.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15014_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15014_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..00aee7cde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15014_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Солнечные часы из благородного нефрита.
+Они безмолвно следуют за солнцем и временем.
+
+Даже стоящие с незапамятных времён скалы когда-то распадутся на мелкие камни и сотрутся в пыль.
+
+По легенде Властелин Камня однажды заставил звёзды показывать ход времени, чтобы научить людей ценности каждого мгновения.
+Много позже эти солнечные часы стали принадлежать молодому учёному, который ими очень дорожил.
+
+«В детстве я мечтал постичь великую мудрость древних фолиантов в академии Сумеру.
+Когда мне в руки попали эти часы, я долго их рассматривал, но ни малейшего изъяна в них не нашёл.
+Поэтому я решил оставить науку, найти мастера, обучиться новому ремеслу и бросить вызов создателю этого божественного инструмента».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15015_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15015_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..86bd53475
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15015_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Богато украшенный воздушный шар, под завязку наполненный водой.
+Согласно страшилкам Инадзумы это
+памятный предмет от встречи со сверхъестественным...
+
+На летнем празднике я отстал от родителей.
+Мне захотелось посмотреть на шарики, и на какой-то миг
+я отпустил отцовский рукав.
+Я заметить не успел, как нас разделила праздничная процессия.
+
+У торий на пути к святилищу я смотрел, как мелькают ноги
+поднимавшихся в гору прохожих, и плакал.
+Вдруг словно из воздуха рядом со мной
+появилась прекрасная женщина с лисьими глазами и взяла меня за руку.
+
+«Не годится вот так вот бросать столь очаровательное дитя.
+Ну что? Пойдём посмотрим на фейерверки, побросаем дротики и половим вместе шарики?»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15015_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15015_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c56b1a4ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15015_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Метательный дротик тонкой работы. Обычно такие можно увидеть на празднике летнего равноденствия.
+В страшилках Инадзумы есть
+история о встрече человека и потусторонних сил...
+
+Моя жена забеременела, и я решил отметить это событие, исполнив обет в храме.
+Сам не знаю зачем, но с собой на гору я взял
+шарик с водой, который получил в семь, маску лисы, купленную в семнадцать, а ещё
+цветок, что хоть десять, хоть сто лет останется свежим.
+
+По какому-то наитию я почувствовал, что встречу её снова.
+Хоть и поженился я без участия родителей и свахи, хоть с деньгами всегда приходилось туго,
+а завести детей вышло далеко не сразу,
+мы всё равно были счастливы.
+
+На гору я пошёл в обход, чтобы посетить то место, откуда мы с ней смотрели на фейерверки.
+Раздвинув кусты, я будто бы увидел, как она сидит в белом платье на камне.
+Когда я подошёл поближе, оказалось, что это дремала на солнце лиса.
+Под моей ногой хрустнула ветка, и лиса подпрыгнув убежала в лес,
+промелькнув, словно пятнышки света меж потревоженной ветром листвы.
+На камне ничего не осталось кроме старого деревянного дротика.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15015_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15015_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7663986b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15015_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Лик бога.
+Популярная маска, вырезанная по подобию легендарного божества.
+
+Часто люди надевают маску лисы из легенд.
+Зачем они это делают? Примеряя её божественный облик на себя,
+они, возможно, надеются обрести её способность к превращению.
+
+В легендах Инадзумы всё обладает душой.
+Но даже если это так,
+то скорее всего почти все такие существа
+под напором Сёгуна давно бы уже сбежали в лес.
+
+Но многие всё равно верят в божественных лис,
+и в то, что прожившие тысячи лет животные наделяются высшей силой.
+Поэтому они верят в то, что изображено на этой маске.
+
+На её тыльной стороне прелестным почерком оставлена надпись:
+«Прости, что я бросила тебя под покровом фейерверков.
+Вряд ли мы увидимся вновь. Береги себя».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15015_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15015_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f37575a0a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15015_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Цветок с праздника равноденствия, который цветёт вечно
+и не завянет даже под снегом.
+
+Кто-то скажет, что это жалкая имитация жизни,
+ведь жизнь заключается в переменах, боли и росте,
+во встречах и расставаниях.
+
+Но боюсь я только того, что единственным воспоминанием о встрече на том летнем празднике,
+о том, как высоко в небе, подобно огненным цветам, распускались фейерверки,
+о женщине с глазами лисицы, которая так внезапно исчезла,
+останется только этот неувядающий цветок.
+
+В конечном счёте дело в том, что для некоторых жизнь вечна и
+неизменна, как этот цветок равноденствия,
+тогда как для большинства она вспыхивает и гаснет, подобно фейерверку.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15015_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15015_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b93f9775
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15015_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Крохотные карманные часы с изящным орнаментом.
+Похоже, что они остановились в какой-то определённый момент.
+В страшилках Инадзумы
+такое случается при встрече с потусторонним...
+
+В ночь летнего праздника равноденствия мы с девушкой, которую я обожал, шли к святилищу,
+и я услышал едва различимый плач потерявшегося ребёнка.
+Утратив внимание, я оступился, упал, подвернул ногу и разбил карманные часы.
+
+Пока она искала мне лекарство,
+я, чтобы не мешать прохожим,
+сел на камень на обочине передохнуть.
+Рядом со мной присела очаровательная женщина в маске.
+«Об этом месте почти никому неизвестно.
+А ведь смотреть фейерверк лучше всего именно отсюда!»
+
+Я подумал, что это сон.
+Мы не виделись уже десять лет,
+но она не состарилась ни на день...
+
+«Ты так вырос. Думаю, ты уже великоват, чтобы ловить шарики.
+Но я принесла вина. Посмотрим вместе фейерверки, что скажешь?»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15016_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15016_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b46da1c30
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15016_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Изысканный, но слегка потерявший цвета кубок,
+до блеска отполированный морским песком.
+
+Этот изящный кубок выскользнул из рук старпома и упал в море, и лишь едва заметные круги разошлись по воде.
+Что он увидел там, среди стаек рыб и лучей солнца, проникавших в морскую пучину?
+Что он пережил в тёмных тихих улицах и на тайных собраниях под резными витражами?
+Чаша из тёмного золота медленно погрузилась в глубины моря, в глубины снов морских чудовищ, в глубины снов старпома...
+
+«За этот поступок вина лежит на тебе, я буду искать тебя, отплатишь сполна за этот позор».
+Лунный свет плещется в сапфировых глазах, он же озаряет броский шрам.
+Её лик в его памяти ещё более светел, прекрасен и холоден,
+но не осталось памяти о том, что он чувствовал тогда. Осталась лишь досада.
+
+«С другой стороны, в который раз я уже забываю прошлое?..»
+
+«Прошлое не имеет никакого значения!
+Всё что умерло - мертво, и нет искупления грехам в прошлом».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15016_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15016_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7056c93a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15016_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Красное перо считается дурным знаком, иногда даже символом смерти.
+Однажды его выбросило на морской берег вместе с останками морского зверя.
+
+Циничный старпом был вовсе не из Ли Юэ, а из мрачного королевства аристократов.
+Говорят, он сам некогда был аристократом, но опозорил свой клан и был изгнан собственным братом.
+Но это лишь ничем не подтверждённые слухи. Когда он впервые прибыл в гавань, на поясе у него висел короткий клинок,
+а к изношенному плащу было приколото маленькое пёрышко сапфирового цвета.
+
+Впоследствии этот бродяга примкнул к капитану, и они посвятили себя безбрежному океану, сражаясь в его водах с ветрами, морскими чудовищами и огромными волнами.
+Некогда сапфировое перо стало кроваво-красным, пропиталось горькой солью океана.
+
+В последний момент
+он ясно вспомнил те дни, что скрывала пелена алкоголя.
+Будто волны смыли гальку и песок, обнажив бесценное сокровище...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15016_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15016_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..50c366483
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15016_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Треуголка, испускающая терпкий запах алкоголя.
+Её покрой говорит о положении прежнего хозяина.
+
+Старпом, не знавший меры в выпивке, всегда был пьян и редко трезвел.
+За ним всюду следовал запах алкоголя, а он продолжал бормотать о своих исковерканных воспоминаниях.
+Но весёлый капитан не винил его и по-прежнему давал ему важные поручения.
+
+«Потому что у всех нас ни гроша за душой, ха-ха-ха!»
+
+«Пропитанную вином шляпу сорвал ветер и унёс ввысь, а потом она оседлала волны и уплыла.
+Те, кто потерял родных и родину, пускаются в безнадёжные битвы.
+Потерянные в океане собственных воспоминаний, они обращаются к морским глубинам».
+
+«Волны и ветры благоволят нам!
+Мы нашли то чудовище, что терзает меня своими клыками во снах...
+Пришёл час расплаты. Поднять паруса!»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15016_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15016_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0720bbe8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15016_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Бутоньерка, выцветшая на морском ветру.
+Даже у того, кто ходит по волнам,
+есть ценные для него предметы и воспоминания.
+
+Боевой корабль снова поднимает якорь и выходит в море, и старпом снова следует за своим капитаном.
+Во славу безрассудной погони, во славу памяти о мрачной родине
+тихо напевал старпом нескладные хмельные песни, которые придумал сам, и голос его сливался с голосами китов и отзвуками волн.
+
+«Отбросивший имя клана разбойник и ведьма, что вела на него охоту, (не) добрались до морской глади!
+Мудрый брат, что не мог обрести имя клана, наконец-то стал его главой (или нет?)»
+
+«Слова, что нельзя спеть... Неужели и я променял правду на иллюзии?
+Отбросил всё и утратил всё, погрузился в волны, способные объять что угодно...
+...А может, это не такой уж и плохой финал. Ха-ха-ха-ха!»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15016_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15016_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecf06c919
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15016_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+В беспокойном ремесле морских скитальцев
+лишь такой медный компас неизменно указывает туда,
+куда стремится сердце его хозяина.
+
+Никогда не придававший значения своему внешнему виду капитан направлял с его помощью свой корабль.
+Благодаря ему он преодолел множество опасных акваторий и избежал необъятных водоворотов.
+В некогда безудержном хохоте стала отчётливо звучать затаённая злоба,
+и теперь только алкоголь да жажда смерти направляют этого заблудшего человека...
+
+«На всякого разбойника найдётся виселица... Так же в ваших песнях поётся?
+Пока у тебя есть пристанище - всё равно где закончить. А хоть бы и у рыбы в брюхе...
+Разве ты не заключил сделку с кораблём, когда взошёл на борт?
+Эти воспоминания алкоголь не затуманил, да? Ха-ха-ха!
+Не забыл, и ладно. Потому что пришло время выполнить условия договора».
+
+«Ах, пришло - значит пришло. Какая разница...»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15017_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15017_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd89c9fd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15017_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Когда Миллелиты только появились, земли Ли Юэ ещё не успели одичать.
+Старейшины городов, деревень и племён испили из золотого кубка, скрепляя клятву о союзе.
+Они, верой и правдой служившие Властелину Камня, почитавшие своим долгом защищать народ и соотечественников,
+они, воины, отбиравшие в свои ряды самых храбрых, были названы Миллелитами.
+
+Те воины, что остались сражаться плечом к плечу с Якса, испили прекрасное вино из того золотого кубка,
+и, посвятив последнюю чашу любимому и грозному Властелину Камня, по зову долга устремились в Бездну.
+Прошло несколько сотен лет, и самонадеянный искатель приключений сам отправился в глубины Бездны, отыскал там этот кубок и немного очистил его.
+Золотой кубок не разбился и не покрылся ржавчиной за сотни лет, не напитался он и чёрным дыханием Бездны.
+
+Через сотни лет, когда жители Ли Юэ снова заговорили о прошедшей эпохе катастроф, они вспомнили о том безымянном Якса,
+о том, как герои разного происхождения и из разных мест сплотились, чтобы противостоять приливу Бездны...
+Не забыли они и про этот кубок. Кровь, скрепившая союз, будто по-прежнему чиста и не тронута пылью.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15017_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15017_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d098365c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15017_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Перо, обронённое парившей в вышине хищной птицей и превращённое Миллелитами в символ военных заслуг.
+Такие перья носят только во время почётного караула. Такие перья призваны воодушевлять народ и демонстрировать иностранным государствам величие и мощь.
+
+Говорят, что перо, подобное тем, что носят Миллелиты в торжественных случаях, изначально носил безымянный Якса.
+Перья, которые были разбросаны по земле, когда Якса боролись с приспешниками Бездны, являются символом надежды.
+В конце концов храбрые Якса и бесстрашные смертные уснули крепким сном в чёрном омуте Бездны.
+Властелин Камня, тронутый их жертвой, долгое время молчал в память о них, и лишь скалы тихо вздыхали в тишине.
+В народе также есть слух, что безымянный Якса защищал разлом не для того, чтобы исполнить приказ Властелина,
+а для того, чтобы искупить вечные грехи, снискать прощение за некогда проявленные трусость и слабость.
+
+Как бы то ни было, Якса, некогда паривший среди облаков, к ним и вернулся.
+Воины, уснувшие в омуте Бездны, тоже всегда будут существовать в изменчивых мифах.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15017_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15017_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..784d58da5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15017_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Командир, сражавшийся вместе с безымянными якcами, погиб, исполняя свой долг,
+как и горстка его соотечественников, сражавшихся вместе с ним.
+Чтобы дать пострадавшим мирным жителям возможность безопасно бежать и чтобы сохранить свою честь в глазах Властелина Камня,
+передовые бойцы в шлемах вышли вперёд, направили свои копья в сторону Бездны и бросились в бой.
+
+Беда пришла в страну глазури, и туда хлынула орда древних врагов.
+По приказу Властелина Камня якcа вели кровавый бой против появившихся порождений Бездны.
+Битва продолжалась до тех пор, пока последняя капля крови не упала на поле боя и пока всё нечистое не было очищено.
+Когда волна Бездны отступила, пески снова засияли глазурью.
+
+Однако когда мрак, наполнявший небеса над Разломом, наконец рассеялся, якса бесследно исчезли.
+Что касается генерала и его людей, которые оставили свои шлемы на поле боя, они вечно покоятся там с миром.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15017_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15017_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..421ff83ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15017_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Там, где когда-то пели крутые утёсы, в Разлом однажды упал метеорит.
+Когда звёздный металл рухнул с усыпанного звёздами ночного неба, песок и пыль, на которые он упал, превратились в глазурный песок.
+
+Жизнь смертных - это одно лишь мгновение, но Властелин Камня всё же вверил Миллелитам охрану рудных жил.
+Бездна фонтаном хлынула в этот мир, и Миллелитам пришлось эвакуировать местных жителей.
+По рассказам шахтёров, небольшая часть солдат, что осталась у Разлома прикрывать отступление,
+сражалась плечом к плечу с безымянным Якса, чтобы в конце концов отдать свои жизни под этими крутыми скалами.
+
+Хотя пейзажи и изменились за столь долгое время, а имена смертных и Адепта были преданы забвению,
+их подвиг навсегда остался в памяти людей, и именно по этому сверкают так ярко крепкие лепестки этого золотого цветка.
+Прошло пятьсот лет с тех пор, как случилась та катастрофа, а гавань спокойна и стены её прочны, как и раньше.
+Солдаты гордо носят золотые цветы в знак уважения высшей жертве их предков.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15017_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15017_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..04943b592
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15017_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Крепкий хронометр, чьи стрелки несутся вслед за светом солнца и луны. Он способен уловить свет даже среди сплошных заблуждений.
+В моменты, когда над Ли Юэ нависала чёрная как смоль угроза, эти часы позволяли солдатам помнить о тепле солнечных дней.
+
+Простые смертные солдаты, сражаясь бок о бок с Якса, не могли избежать пагубного влияния кармы или страданий от убийств.
+Чтобы не оказаться поглощёнными чередой убийств, Миллелиты с помощью этих часов молча запоминали точное время момента убийства.
+Единым шагом по строгим регламентам первые ряды смертных сменились следующими.
+Таким образом, продвигаясь вперёд и отступая, Якса и храбрые войны, как единое целое, дошли вплоть до Разлома, и там, сражаясь плечом к плечу, сложили головы.
+
+Через сто лет эти часы были обнаружены шахтёрами, и в ярком свете звёзд они сверкали металлическим блеском.
+На рынках ходят слухи, что чёрные коллекционеры ходят по торговым кварталам и скупают эти часы по высокой цене.
+Продавцы пытаются узнать, в чём причина, но скупщики ловко прикрываются различными предлогами и отговорками.
+Возможно, цель этих людей - добиться того, чтобы бесконечное время наконец дало разумные ответы на все их вопросы.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15018_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15018_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c40a3fbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15018_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Ему, с самого рождения обладавшему прекрасной внешностью,
+было суждено прожить долгую жизнь с абсолютно пустым сознанием.
+
+Он был превосходным творением богов, но вместе с тем оказался бесполезен, а потому был брошен.
+Из-за неизвестной ошибки он сам очнулся ото сна,
+сам начал ходить по земле среди смертных.
+
+Прежде, чем Фатуи нашли его, он уже бесчисленное количество лет плыл по течению жизни,
+а потому научился следующему:
+
+Я сверхчеловек,
+и даже боги боятся вмешиваться в мою судьбу.
+Ни бог, ни смертный не вправе судить меня,
+и я волен сам определить, как прожить мне оставшуюся жизнь.
+
+Раз уж я и эти люди в масках питаем взаимный интерес друг к другу,
+Так будем же мы отныне птицами одного полёта.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15018_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15018_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bd761db3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15018_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+«Так называемые "люди" - это всего лишь очень сложные механизмы».
+Вот, что проповедовал с трибун оплота мудрости некий молодой человек.
+Если разобрать их на некие части, и эти самые части исправить,
+то свойства этих механизмов можно легко улучшить.
+Неважно, обладает ли человек Глазом Бога, неважно, каково его телосложение и владеет ли он искусством фехтования,
+«улучшенный человек» может обрести силы, выходящие за рамки здравого смысла...
+
+Даже когда учение его назвали «ересью», даже когда изгнали его навсегда из кругов жадных до знаний людей,
+тот молодой человек записывал свои чувства на полях собственных заметок:
+I. Гипотеза верна: стиль работы академии не позволяет совершить прорыв в исследовании.
+II. Однако изгнание всё же сопряжено с убытками. Нужна подходящая среда для научных изысканий.
+
+И так, следуя за слухами о «ереси», первый Фатуи нашёл его...
+
+«Вас интересует только лишь "сверхчеловек"? Если ваша страна выделит мне достаточно ресурсов и предоставит достаточно времени, то я смогу даже создать вашего так называемого "Архонта". Вы спрашиваете, как?..»
+Посреди пустыни, там, где от горячего марева рябит в глазах, вопрошал он посланца из Снежной:
+Вы так же, как и те люди из академии, назовёте меня «монстром», «сумасшедшим»?
+Вы так же, как люди из моих родных краёв, прогоните меня палками и вилами?..
+
+Но...
+«Замечательно. В таком случае мы можем считаться коллегами».
+«Что касается вашего имени, предлагаю...»
+От удивления и от того, что данное ему имя было чересчур ироничным, молодой человек не удержался от смеха.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15018_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15018_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d16a31d6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15018_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Раз уж очиститься от порченной крови соотечественников невозможно, лучше всего стать Педролино, высмеивающим судьбу.
+Раз уж мои таланты и эрудицию нельзя сравнить с талантами мудрецов, раз уж я не могу снискать одобрение государя,
+раз уж я не могу помешать им разорвать завесу греха и навлечь гнев Архонтов да волны разрушения и безумия,
+так лучше уж стать глупым Фатуи, верой и правдой служащим Её Величеству, понимающей мою боль...
+
+Пьеро - моя роль, и имя мне Педролино. Так слушайте же, что я скажу:
+
+Гордые Фатуи, ваши сердца питают гнев и вечная зима.
+Раз уж мы с вами познали абсурдность и жестокость законов мира,
+так давайте же вместе наденем маски, высмеивающие мир, и перепишем эти законы.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15018_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15018_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ab1426d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15018_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+«Ты в самом деле не представляешь себе, как человеческое тело может выдержать такую мощь».
+«Хотя ты и говоришь, что иссякли слёзы твои и кровь, ты можешь наполнить тело своё огнём...»
+«Даже если давно не осталось на теле твоём живого места, лишь жаркий огонь, подобный жидкому металлу, может вытечь из ран да уголков глаз твоих».
+«Кажется, мы отклонились от темы. Я следовал за огнём, и теперь я здесь, чтобы предложить сделку...»
+«Пусть милость Её Величества погасит терзающий тебя огонь. Ты спросишь, как?»
+
+Первый Фатуи передал «силу» девушке, чей жизненный огонь почти иссяк,
+и среди безудержных фантазий она увидела границу между грязным, испорченным прошлым и непорочным будущим...
+
+Я понимаю. Заменив своё прошлое толстым слоем льда, я могу погасить пылающий внутри огонь.
+Молчаливые льды очистят чёрную грязь, мировую скорбь да грешных людей и зверей.
+
+Тем не менее бледное чистое пламя продолжало бушевать в её сердце...
+
+«Мы с тобой есть единое целое с целями твоей Царицы».
+«Очистим же лживые истоки этого мира: близоруких и невежественных Архонтов, чернеющую пороками Бездну».
+«Хорошо. Не важно, что мы будем делать, дай лишь мне стать орудием для достижения нашей цели».
+«Потому что даже если я надену белые одежды, тело моё, с давних пор целиком пропитанное кровью и пеплом, отмыть от них невозможно».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15018_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15018_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..195ec0a72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15018_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Пути, по которым текут деньги, есть кровеносные сосуды, на которых держится мир.
+Тогда сердце этого мира есть золото.
+
+Тот, у кого нет шанса получить признание, может лишь гнаться за мировой мощью.
+Однако, даже если таких и следует отбросить, как старые монеты,
+они есть одна из тех сил, что держат в руках боги.
+
+Возможно именно потому что они бедны, деньги порождают в их сердцах болезненное упрямство.
+Возможно именно потому что они не могут получить одобрение богов, в головах их вспыхивает желание воспротивиться судьбе...
+
+«Эти люди, стоящие у истоков производства золотых монет, превыше всего ценят "контракт"».
+«Во имя денег я могу блюсти условия "контракта", что мы заключили...»
+«Мы используем все средства, чтобы стать сердцем денег, что текут по венам мира».
+«А потом, в нужный момент, это сердце остановится по нашей воле».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15019_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15019_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..17516ac6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15019_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Особый цилиндр с палочками, который используют в храме для гадания.
+Предположительно, он наполнен счастьем кицунэ.
+
+Гадание - для тех, кто потерян и смущён. Будь то счастье или несчастье, оно будет помогать вам на будущем пути.
+Иными словами, есть лишь те, кто потерялся, и такое понятие, как неточное гадание.
+В храме я многое узнала. И даже такая глупая женщина, как я, сумела научиться говорить, как Кицунэ.
+За это время даже такая бесчеловечная мерзавка, как Ёго Тэнгу, обзавелась дочерью.
+А никчёмный Комбу Мару дослужился при сёгуне до хатамото. И скоро он женится на дочери сановитого самурая.
+
+Ну что за милый ребёнок! Даже Ёго Тэнгу, которая говорит лишь об убийствах, начала вести себя, как мать.
+Но... В храме всегда не хватает живости детей. Это нехорошо. Как насчёт того, чтобы Хибики снова стал ребёнком?»
+
+Как обычно, шутка госпожи Кицунэ оказалась грубоватой. Напившись вина из сакуры, она вернулась к своим привычным манерам.
+
+«Хибики, почему такой печальный вид? Хочешь, чтобы госпожа Сайгу погадала тебе?»
+«Ха-ха! Всё очень благополучно! Смотри-ка, счастье! Знаешь, что это означает?»
+«Но вы же убрали все гадальные палочки несчастья. Госпожа Сайгу, прошу вас, перестаньте надо мной насмехаться».
+Нет... Это значит, что человек, по которому ты скучаешь, будет достаточно удачливым, чтобы стать частью твоих вечных воспоминаний.
+
+Вот почему тебе нужно быть сильным и жить долго-долго.
+Даже если люди, которые тебе дороги, ушли, пока ты ещё живёшь,
+проведённое с ними время никуда не исчезнет...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15019_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15019_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..99624e953
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15019_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Стрела для убийства демонов, используемая в храме для молитв и избавления от невзгод.
+Предположительно, оно может настичь и уничтожить всех демонов.
+
+Люди часто говорят, что стрелы для убийства демонов могут отгонять зло, но зло никогда не бывает понятием объективным.
+Зло часто исходит от нас, рождаясь от безумного разума, который стал холодным и безмолвным из-за страха.
+Госпожа Сайгу уже давно ушла, и я больше не молодая жрица, которая обучается в Великом храме Наруками.
+Когда я держу пустую трубку, пустота и смутная боль возникают, точно призрак.
+
+Когда у вас есть кто-то достойный того, чтобы по нему скучать, или кого нельзя пропустить, время движется, как вертящееся колесо.
+Молчаливое и спокойное, белое тело госпожи Кицунэ посреди тьмы произвело на жрицу во сне глубокое впечатление.
+Госпожа Тэнгу была зла на себя за то, что плохо справилась с задачей защитника, и ушла. Она оставила Тэруё позади.
+Харуносукэ уехал в другую страну из-за печали и гнева, а Нагамуса присоединился к сёгунату, чтобы очистить имя Микоси.
+Как человек, который научил меня стрельбе из лука в лесу и терпеливо слушал моё наивное обещание под коричневой ветвью сакуры,
+когда-нибудь он вернётся ко мне, даже если его ослепили брызги крови, а тьма и грязь превратили в жестокого зверя...
+
+Спасти его нашим луком со стрелами и выполнить обещание, которому суждено было быть нарушенным.
+Уничтожить зло нашим луком со стрелами, прогоняя прочь глупость и бессмысленное упрямство.
+
+«Ты, глупый заядлый игрок, приди повидаться со мной.
+Не потеряйся снова, Комбумару».
+
+Но кто же выиграл последнюю игру...
+Она тронула лук, размышляя о каких-то малозначимых вещах.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15019_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15019_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..21d069058
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15019_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Яркий и изысканный праздник, посвящённый в своё время какой-то мико.
+Слабая улыбка тронула уголки рта, но глаза оставались бесчувственными.
+
+Много всего было изучено в храме. Я считаю, что стала намного взрослее.
+Я избавилась от прежней глупости и стала более независимой.
+Но по какой-то непонятной причине чем старше я становлюсь, тем угрюмее становится лицо госпожи Сайгу.
+На лице её проступает не тревога или страх, а скорее глубокая печать...
+
+«Жизнь полна неопределённости, любовь быстротечна, а вечные воспоминания будут утрачены.
+Потерять память - всё равно что потерять жизнь. Это смерть в вечной тьме».
+
+На этот раз даже слабая улыбка не может скрыть грусти.
+И хотя это должен быть праздник, ощущается он как прощание...
+
+«Ах да, почему бы тебе не рассказать мне об этом идиоте Комбумару».
+«Что случилось? Ты всё ещё беспокоишься, что такая старуха, как я, не сможет его забрать?»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15019_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15019_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4cc7bc35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15019_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Омамори, изготовленный с помощью техники, известной как мидзухики.
+Он мог бы соединить молитву со счастьем в любви.
+
+Когда-то я училась управлять храмом у могущественной Кицунэ.
+В то время я была всего лишь молодой жрицей, которая пришла в храм из маленькой рыбацкой деревушки.
+Я была глупее чайника, и мне всё ещё предстояло избавиться от своевольной импульсивности и детского любопытства.
+Я всегда была наивно скептична относительно изысканных, но непонятных слов госпожи Сайгу.
+
+«Всё в этом мире переплетено. А иллюзорные видения родились из осязаемой реальности.
+Так называемый омамори не может исполнить молитвы, но может сделать их вечными через сплетение».
+
+Увидев моё ошарашенное выражение лица, госпожа Кицунэ не смогла сдержать смеха.
+Она весело стукнула меня по голове своей трубкой и ловко перевела тему.
+
+«Хибики, ты ведь уже встретила своего суженого?»
+
+«Ну что за счастье в любви может выйти с таким грубым и безрассудным человеком!»
+
+«А, вот как?»
+
+Но в конце всё поглощает тьма.
+И так называемое счастье в любви ушло.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15019_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15019_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb6071a6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15019_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Изысканные часы, украшенные храмовым колокольчиком.
+Стрелка их всегда указывает на предрассветный час.
+
+Когда небо начинает светлеть, утренняя роса собирается, а потом испаряется.
+Как бы красива ни была эта картина, всё же она быстротечна.
+
+Как-то осенней ночью на улице мне довелось слушать стрекот цикад и наблюдать за луной вместе с госпожой Сайгу.
+В то время я была всего лишь деревенской жрицей, юной и упрямой.
+Как щебечущий зяблик, я шумно отстаивала свои взгляды.
+Лёгкая улыбка подёрнула губы госпожи Кицунэ, но слова её понять было нельзя:
+
+«Силиться ухватить красоту момента - всё равно что глупо пытаться задержать утреннюю росу.
+Я уже ушла, как утренняя роса. А твоё впечатление обо мне - не более чем отпечаток в твоей памяти».
+
+Она продолжала повторять какие-то непонятные слова, смутно сохранившиеся в её памяти. Выражение лица её было грустное, как луна, и внезапно я...
+Она стукнула меня по голове своей курительной трубкой, с обычным упрёком и насмешкой на лице:
+
+«Хибики, солнце вот-вот взойдёт.
+Нам пора возвращаться».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15020_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15020_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..38f486c74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15020_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Зная уникальный стиль владения мечом «Гроза Тэнгу», Ивакура Докэй стал инструктором по фехтованию клана Кудзё.
+Он получил титул «Доина» и основал успешную школу фехтования.
+Прежде чем вступать на должность в поместье Кудзё, Докэю пришлось научиться пить.
+Он в последний раз вступил на место, полностью разрушенное тайной техникой владения мечом «Гроза Тэнгу».
+За последние тринадцать лет на этом месте он десять раз проводил спарринги с тэнгу из Ёго, три из которых - на настоящих мечах.
+Он вспомнил свой поединок с чернокрылой тэнгу, называвшей себя «Тэруё с Ёго»...
+
+Предыдущие тринадцать лет пролетели, как сон.
+Тени снежинок путешествуют по горе, а во дворе клубится пар от готовящихся блюд
+Когда я снова взглянул, этот человек был уже далеко
+
+Лепестки Священной сакуры тоже опали, словно снег с неба.
+Ветвь потеряла бога, которому поклонялась, но не сломалась.
+Смех ясный, как эхо родниковой воды между горами.
+Но этим двоим никогда более не суждено ступить на пустынный двор.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15020_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15020_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfd24655e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15020_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Окружённый чёрными перьями, срезанными мечом ветра, человек, которому суждено стать мастером меча...
+Наконец ловит девушку, которая была неуловимой все эти годы...
+
+«Ах, это было опасно. Молодец».
+«Если бы твоя сила не сломала меч...»
+«Тогда я бы погиб здесь. Так что...»
+
+«Тэруё, может, в следующем году проведём поединок в другом месте?
+Я знаю несколько мест, где тоже можно посмотреть, как падает цвет сакуры...»
+Осматривая разрушенное им здание и держась за трясущуюся руку тэнгу,
+Глядя на срезанные им черные перья, Докэй намеревался сказать так.
+
+«Ты меня поймал. Я не могу отрицать, что ты действительно победил».
+
+«Ещё неизвестно, кто победил. Встретимся снова в следующем году», - хотел он сказать.
+
+«Твой меч теперь даже быстрее, чем тэнгу».
+«Я никогда не забуду ни один из наших поединков за последние 13 лет».
+«Но как тэнгу, я должен исполнять обязанности клана».
+«Я помню, что я изменил твоё имя в надежде, что ты сможешь избежать проклятия демонической крови».
+«Из-за этой войны нечеловеческой крови становится всё меньше и меньше».
+«В конце концов, я не должен стремиться к счастливому концу, которого заслуживают люди. Но ты не такой».
+«Теперь ты Ивакура, ты больше не Микоси, несущий кровь демона».
+
+«Прощай, Докэй. Забудь меня и своим мечом
+во имя крови Ивакуры открой путь, доступный одному только Ивакуре».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15020_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15020_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c112a8fd8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15020_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+«Интересно, господин Доин, ваш клинок мог бы разрубить даже саму молнию?»
+Услышав это, молодой офицер Кандзё Хироси вытащил меч и бесстрастно ответил:
+«Как такое возможно? В лучшем случае он может поразить парящего в небе тэнгу».
+«Кстати, ни одного тэнгу он так и не убил».
+
+«Вот как? Так откуда же произошло название тайного клинка - Гроза Тэнгу?»
+Когда Доин не ответил, офицер Кандзё, отстроивший остров Рито, с горечью сказал:
+«Если бы старик Кудзё не забрал тебя первым, я бы с удовольствием нанял тебя».
+«С твоим мечом не сравнится даже Ако Домэки с Сэйрая...»
+
+Словно разогнав тучи, она дала ему новое имя, новую жизнь,
+она бросила ему ржавый клинок и сказала поразить им тэнгу,
+а когда его меч сломался, это были её последние слова к нему...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15020_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15020_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e72c53c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15020_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Мать показала свой клык сёгуну, который был добр к ней и дал ей хороший меч.
+В итоге единственное, что было отправлено обратно клану Микоси, - это её любимый меч.
+
+Мать стремилась с помощью своей кипящей страсти преодолеть судьбу жизни и смерти.
+Во имя призраков войны, чтобы внести бессмертный вклад в свой увядающий клан.
+Если её поглотит сам грешный зверь, то она разорвёт его изнутри.
+
+Она могла бы добиться большего под знаменем Электро мицудомоэ...
+Она думала, что сможет очистить залитый кровью боевой костюм - мантию Дзюнихито.
+Но в конце концов он окрасился в черный цвет вместе с её бешено бьющимся сердцем...
+
+С тех пор старший сын, который должен был стать наследником семьи, жил в уединении в деревне за городом.
+Он дружил с лесом горы Ёго, пока не встретил эту девушку...
+
+«Какая боль. Если хочешь отказаться от прошлого, давай я дам тебе новое имя».
+Услышав о его прошлом, девушка с черными как смоль крыльями презрительно усмехнулась.
+«Пусть будет Ивакура. Основание горы. То, что не пострадает от чужих слов».
+«В твоих жилах течёт демоническая кровь. Ты должен быть счастлив, улыбнись».
+«Знаешь, имена, данные тэнгу Ёго, наделены божественными силами».
+«Кроме того, имя "скала" тебе подходит - оно говорит и о твоём разуме, и о твоих мышцах».
+
+«Что ж, Ивакура, когда в следующем году упадёт цвет сакуры, давай устроим здесь поединок».
+«Сын демона, тренируйся сражаться с мечом и стань противником, достойным сразиться с тэнгу Ёго».
+«Да, если тебе удастся прикоснуться ко мне, то ты сможешь назвать свой секретный стиль боя с мечом Грозой Тэнгу!»
+«Ибо с тех пор ты будешь владеть мечом, способным победить тэнгу».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15020_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15020_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d1d9940a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15020_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+Давным-давно, когда остров Сэйрай ещё не был окутан грозовыми облаками, воспоминания ритмично поднимались и опускались.
+В конце концов элегантный сосуд с грозами и землетрясениями отдали не тому, кому обещали.
+
+«Ты пришёл ко мне, потому что тетива снова порвалась... От тебя одни хлопоты».
+«Если не считать владения мечом, ты всего лишь глупый игрок».
+
+«Гм, не смей смотреть на меня свысока. Я научился стрельбе из лука у знаменитого тэнгу».
+«Просто я так хорошо владею мечом, что люди забывают, что я и из лука стрелять умею».
+«Если подумать, это бессмысленная трата времени. Давай я научу тебя стрелять из лука».
+
+Давным-давно, сказав резкие слова, ты восстановил сломанную печать идиота...
+Давным-давно, хоть слова твои были резкими, ты невольно улыбнулся.
+
+«Ты ведь уже хатамото и обладаешь большими полномочиями, почему ты всё ещё создаёшь проблемы?»
+«Ты ведь уже женат, почему ты всё ещё праздно путешествуешь и играешь?»
+
+Ты ведь уже...
+Вопрос чуть не сорвался с твоих губ, но ты так и не смог задать его. Ты решил больше не упоминать об этом.
+Если бы госпожа Сайгу всё ещё была здесь, она бы сумела остроумно задать вопрос...
+
+«Это больше не имеет значения. Я устроил себе отпуск, по крайней мере, на сегодня».
+«Давай уйдём из святилища и тайком отправимся на море, как тогда, когда ты был маленьким».
+
+С этими словами он потащил тебя в гавань, где ты наблюдал за плывущими кораблями.
+Ты слушал его рассказ о Тэруё из святилища, которая унаследовала у своего учителя красоту и боевое искусство...
+Ты слушал его рассказ о страшных кошмарах, в которых он однажды сам себе отрубил голову...
+Но вы оба знали, что это были всего лишь слова, призванные скрыть печаль взрослой жизни.
+
+Позже, много позже,
+глядя на замшелый риф, на гавань, где они встретились в уединении...
+Чтобы игрок снова выиграл, чтобы помолиться за его безопасность...
+Ты снова стоял на пике приключений, держа изготовленную тобой клетку с печатью.
+В надежде вернуть воспоминания, ты собрал силу грома и молнии.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15021_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15021_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8ca9ad90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15021_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Амэнома, Фуцу, Иссин, Хякумэ, Сэндзю -
+все вместе когда-то они составляли пять великих школ «Райдэн гокадэн».
+Но лишь Амэнома по сию пору сохраняет линию преемственности,
+в то время как последователей Иссин едва ли сыщешь в целом свете.
+Люди думают, что всё дело лишь в разрушительном ходе времени.
+Никто и не подозревает, что у упадка могут быть тайные причины.
+
+Странник никогда бы не признался в этом.
+Он никогда бы не признался, что всё дело было в желании отомстить мастеру мечей.
+А ещё он не рассказывал правды о том,
+как бросил свои планы на полпути, потому что потерял к ним интерес.
+Перенятым у какого-то учёного мужа тоном он повторял только:
+«Это был всего лишь маленький эксперимент над человеческой природой».
+
+В инадзумском традиционном театре есть амплуа «Куникудзуси».
+Это интриганы и ниспровергатели, жаждущие захватить власть в стране.
+В конце своих скитаний он по собственной воле выбрал для себя это прозвание.
+Прежнее же его имя не мог вспомнить даже он сам.
+
+По инадзумским традициям, название пьесы часто соединяет в себе названия входящих в неё актов.
+Например, три акта «Сумирэдзомэ», «Сангэцу» и «Когэцукан»
+составляют пьесу «Сумирэдзомэ сангэцу когэцукан».
+Быть может, однажды наступит день, когда всё пережитое этой телесной оболочкой
+превратится в сказания смертных и смутные воспоминания, разлитые по артериям земли.
+Но пока три акта его пьесы всё ещё длятся.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15021_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15021_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c6b3c088
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15021_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Давно скитающийся по свету эксцентричный кабукимоно давно не думает о том,
+но закрывая глаза, он всё ещё видит лунные ночи и горящее пламя печей Татарасуны.
+Ещё не очерствевший сердцем юный адъютант говорит:
+«Это золотое украшение - удостоверение личности, выданное милостью сёгуна.
+Но прошу тебя, во время странствий по миру помни о запрете:
+не раскрывай другим, кто ты на самом деле».
+Принципиальный инспектор произносит:
+«Это золотое украшение - удостоверение личности, дарованное сёгуном.
+Но ты не человек и не механизм,
+и я не могу поступить с тобой иначе. Не держи на меня зла!»
+
+Путник, что оставил вчерашний день в прошлом, не думает о нём.
+Но закрыв уши, он всё ещё слышит рёв бушевавших в тот год бурь.
+Кто-то выжидающе смотрит на него:
+«Это золотое украшение - удостоверение личности, выданное милостью сёгуна.
+Ему должно быть под силу спасти людей от бед».
+
+Прекрасная и мудрая жрица говорит:
+«Это золотое украшение - удостоверение личности, выданное милостью сёгуна.
+Она не оставит тебя.
+Я же могу лишь поскорее послать за помощью...»
+
+...Но всё прошло, золотое оперение покрылось пылью,
+а все сказания сгорели в искупительном пламени дотла.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15021_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15021_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c878d97a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15021_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+«Странник, странник, ты куда?» -
+закричал мальчишка, вынуждая юного странника замедлить шаг.
+Это был сын одного из работников Татарасуны. И хотя мальчик был болен, глаза его оставались ясными.
+Юноша сказал ребёнку, что направляется в город Инадзуму.
+«Но ведь дождь такой сильный! Говорят, что те, кто ушёл раньше, так и не вернулись!»
+Юноша несколько раз открывал рот, чтобы ответить, но в конце концов лишь слабо улыбнулся малышу.
+Когда он в следующий раз ступил на этот остров, от ребёнка не осталось и следа.
+
+«Ты куда, инадзумец? Эта лодка не про твою честь!» -
+хотел помешать юному страннику лодочник в порту.
+Но прежде чем юноша успел достать свой клинок, попутчик остановил его.
+Мужчина сказал лодочнику, что этот чужеземец с ним.
+«А, так он ваш гость? Тогда прошу прощения за грубость».
+Мужчина протянул юноше плащ, чтобы согреться, но тот лишь покачал головой.
+Ему это было не нужно. Он хотел лишь одного - узнать, что любопытного принесёт ему это путешествие.
+
+«Куда вы направляетесь, господин Предвестник?».
+Юноша, который терпеть не мог болтунов, отвесил в ответ пощёчину.
+И всё же ему так нравилось наблюдать выражение ужаса и беспомощности на лицах людей.
+Быть может, именно выразительность лица этого недалёкого подчинённого была причиной, по которой юноша от него не избавился.
+Он сообщил жалкой дрожащей фигуре, что направляется на восток, в Мондштадт.
+«Я всё понял! Сейчас же велю вашим охранникам подготовиться!»
+В охране, разумеется, не было нужды, но к чему впустую тратить слова на идиотов.
+Надев шляпу странника, он в одиночестве направился на восток.
+
+«Куда ты держишь путь, дитя?» -
+спросила вернувшегося на родину юношу пожилая женщина.
+Он ответил ей, что направляется на запад.
+«На остров Ясиори? А что у тебя там за дела?» -
+Спросила она без задней мысли, а лишь потому, что знала, в последнее время там неспокойно.
+Юноша с искренней улыбкой поблагодарил ее за заботу и сказал, что у него назначена встреча.
+Когда лодка приблизилась к берегу, стало видно стоящую у воды женщину в чужеземной одежде.
+Не приближаясь, она бросила в сторону юноши маленькую хрустальную сферу.
+С легкостью поймав сферу, он нацелил её на умирающее окровавленное солнце.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15021_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15021_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c700822d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15021_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+В его сне призрак танцевал под музыку при свете луны.
+Он напоминал самого юношу в далёком прошлом, когда он был чист, словно лист бумаги.
+А может быть, его же, но изжившего ненависть и горести
+и обнажившего после этого свою чистую и хрупкую сущность.
+
+Странник не знал, что способен видеть сны.
+Он решил, что это может быть очередным трюком учёных
+или ничтожным сопротивлением прежнего сердца.
+
+«Однажды ты получил "сердце", о котором всегда мечтал.
+Но это была всего лишь фальшивка.
+Теперь же ты наконец обретёшь то, что тебе принадлежит.
+И это сконструированное тело сможет захватить власть над миром.
+
+Но всё это лишь мимолетные мечты о славе,
+которые однажды развеются среди вздохов страдающей земли».
+Говорил ли это «он» из прошлого? Или «он» из будущего?
+Страннику было всё равно, и, когда он проснулся,
+рассеялся не он, а то бесплотное видение будущего.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15021_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15021_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..95ccf5ee5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15021_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Он был рождён, чтобы стать сосудом для «сердца»,
+но слишком много слёз он проливал во сне.
+И его создательница отметила с неумолимостью,
+что он слишком слаб и хрупок - и как человек, и как инструмент.
+
+Но создательница не стала уничтожать его, погрузив вместо этого в глубокий сон.
+При проектировании следующей модели она отказалась от идеи дать новому созданию сердце.
+А неудавшийся образец негде было хранить,
+и самое почтенная и необычайная «улика» была отправлена в храм на горе Ёго.
+
+Позже прекрасная кукла пробудилась и начала собственное путешествие.
+Он видел людей с самыми разными сердцами:
+добрыми, принципиальными, сильными, нежными...
+Кукле тоже хотелось иметь сердце.
+
+И в конце концов кукле удалось получить его.
+Это было целью его появления на свет и смыслом существования.
+И всё же оно оказалось не тем, чего на самом деле хотелось кукле,
+поскольку в этом сердце не было добрых пожеланий.
+Этот ритуальный предмет был наполнен эгоизмом, фальшью, хитростью и проклятьями,
+едва прикрытыми обёрткой дружелюбия.
+
+Добро и зло всего лишь созданные живыми конструкты, бесполезные и создающие лишний шум.
+Но если бы он вынул это сердце,
+то больше не мог бы испытывать никаких чувств.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15022_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15022_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..65546f60c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15022_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Яркие жемчужины, воспетые божеством Ватацуми, - бесценное сокровище для морского народа.
+Только Божественная Жрица имела право петь великую песню, посвящённую этим жемчужинам.
+
+Легенда гласит, что такие безупречные драгоценности рождались внутри радужных ракушек в благодарность за доброту Ватацуми.
+Говорят даже, что род Божественной Жрицы Ватацуми ведёт своё начало от этих жемчужин.
+Взлелеянные в мягкой колыбели за яркими створками, танцующие с морем и луной сёстры были одарены великой милостью.
+В знак своей радости и любви Омиками преподнёс им драгоценные камни как воплощение чистой мечты о дневном свете.
+
+В руках тех, в чьих жилах течёт истинная кровь Ватацуми, жемчуг, кажется, блестит ярче обычного.
+А может, это просто очередная древняя легенда, правдивость которой уже сложно проверить.
+Но говорят, что в момент поражения Божественная Жрица и сёстры-близнецы поменялись одеждами и скрылись в бесконечных волнах.
+Только эта яркая жемчужина затерялась в волнах и вернулась в безмолвное одиночество морских глубин.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15022_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15022_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2aa728c2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15022_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+В те дни, когда многие кланы впервые увидели дневной свет, Омиками выбрал жриц из числа морского народа.
+В островных песнях повествуется о том, что первой Божественной Жрицей была одна из дочерей моря, собирательниц жемчуга.
+
+Она являлась к детям, потерявшим в бессмысленных раздорах надежду на будущее,
+и к старикам, которые утратили способность видеть красоту жизни в череде безжалостных трагедий.
+Божественная Жрица утешала людей своими прекрасными песнями и нежными словами.
+И тогда жители Ватацуми впервые обрели надежду в тёмные времена.
+
+Говорят, что это морское перо взято из церемониального одеяния той самой Божественной Жрицы.
+Когда-то его случайно сорвала рука ребёнка, и исполненный печалей человек сохранил его на века.
+
+Позже, когда отважный герой и жрицы принесли свою чудовищную жертву,
+церемониальное одеяние Божественной Жрицы не было утрачено. Оно сохранилось в памяти народа до наших дней.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15022_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15022_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..313f46cde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15022_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Омиками выбрал священнослужительниц из числа жителей Ватацуми и лично вручил им эти венцы.
+Но когда миновала эпоха божественной жертвы, ушли священнослужительницы прошлого, и прекрасные венцы были запечатаны.
+
+Люди моря поют, что никакая грязь не может коснуться этого венца из жемчуга и кораллов
+и что сам Омиками благословляет его владельца на правление.
+Такой благосклонности были удостоены храбрый повелитель Тодзанно и сёстры-близнецы, вольно бороздившие волны.
+Все они увековечены в песнях островитян.
+Говорят, что прирождённые правители когда-то служили помощниками божества. Под их руководством морской народ стал заниматься сельским хозяйством, рыбной ловлей и охотой.
+Однако бог пал в битве, в которой ему было предначертано судьбой принести себя в жертву.
+
+Несущие воспоминания о морских глубинах, впитавшие знания об утраченной цивилизации и истории
+эти изящные и элегантные венцы канули в забвение вместе со своими владельцами.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15022_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15022_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..504f6b35c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15022_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Нежный цветок из глубин океана. Его сердцевина украшена чистым жемчугом.
+В песнях острова Ватацуми говорится, что эти цветы растут в морской бездне, озарённой светом жемчужин.
+Они сияют, вобрав в себя любовную тоску дочерей морского народа и нежность лунного света.
+
+Когда закончатся все войны и раздоры, а морские звери перестанут оплакивать своих осиротевших товарищей,
+над Тодзаном воссияет луна и зазвучит песнь прекрасного божества:
+«Явитесь, дочери морского народа, явитесь и поглядите, ибо сегодня взошла луна.
+Пусть Тодзан и может пасть этой ночью, молниям и грому никогда не скрыть жемчужный блеск луны...»
+
+Одинокая жрица будет петь и танцевать на посеребрённых луной волнах.
+Девы забудут боль утраты, и даже нежные цветы вновь обретут былые краски.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15022_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15022_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c0a671a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15022_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Среди безмолвных мерцающих морских глубин время словно бы замедляет ход.
+Даже яркие морские ракушки могут потускнеть с годами и утратить вложенные в них воспоминания.
+
+Однажды народ Ватацуми вышел из морской тьмы, оставив в прошлом грёзы глубин.
+Жители моря укрылись от назойливого внимания Дракона глубин, поднявшись по мерцающей коралловой лестнице в царство дневного света.
+Говорят, что каждый морской житель взял с собой раковину на память о своём клане.
+Потерявших свой род приняла новая семья.
+
+Название этих раковин на древнем языке означает «Прощальный подарок».
+Снаружи створки не раскрыть, но это не значит, что они будут сомкнуты навечно.
+Эти морские раковины олицетворяют прощание с жизнью в пучине и начало новой жизни под солнцем.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15023_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15023_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c952d52a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15023_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Эта земля, известная как Разлом, с незапамятных времён была отмечена цветом киновари.
+Торговцы самоцветами и шахтёры по сей день рассказывают легенды о Якса...
+Говорят, что одинокий четырёхрукий путник пришёл в эти дикие места, куда когда-то упала звезда.
+Местные жители услышали о путнике, что пришёл изгонять зло, и столпились вокруг него:
+
+«О гость издалека, прими наше вино и выслушай нашу историю.
+Горное вино отдаёт горечью и не так превосходно, как вино Властелина Камня с горы Тяньхэн.
+Но небеса одарили горных жителей самоцветами и нефритом. Мы зарабатываем себе на жизнь, добывая горные породы.
+Наша жизнь не идеальна, но благодаря Властелину Камня она всё же изобильна и беззаботна.
+Однако ситуация изменилась, и тьма поселилась посреди благословения, принесённого падением кометы.
+У нас нет больших богатств, чтобы оплатить твой труд, но мы просим тебя помочь нам».
+
+Гость молча выслушал мольбы старейшин и выпил горького вина из своей чаши.
+Не дав обещания и не отчитав смертных за их грубость, он повернулся и ушёл на восток.
+
+Что было дальше, известно всем...
+
+Единственным свидетельством договора стала простая чаша из кристаллического песка, из которой странник когда-то пил вино с жителями деревни.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15023_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15023_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9cfdb44d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15023_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Легенда гласит, что на самой высокой скале Разлома герой однажды подобрал перо орла.
+Но есть и другая легенда, согласно которой за совершение такого подвига герой получал привилегию сражаться насмерть бок о бок с Адептами.
+
+«Погибнуть, защищая других, во имя своих стремлений - воистину героический поступок.
+Если задуматься, это похоже на то, как рыба погружается на глубину или птица падает в долину.
+Этот подвиг может принести чувство удовлетворения, но со временем он будет забыт.
+Мы, смертные, подобны перьям, которые подхватил вихрь и уносит в небеса.
+Бессмысленно пытаться спастись».
+
+Мрачный ропот взволновал сердце человека, чьё имя не сохранилось...
+
+Пыль последнего сражения осела. Многие солдаты уснули крепким сном в глубине пещер.
+Причудливые крики воинов тьмы тоже затихли, словно лёгкая зыбь...
+Хотя жизнь людей коротка, земля всегда будет помнить их деяния.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15023_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15023_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e711e0644
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15023_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Когда-то в Тяньцю жил могучий четырёхрукий Якса.
+Он пришёл в Разлом издалека, и люди воспевали его силу.
+В его честь устроили пир, столы ломились от яств.
+С мечом в руках он вошёл в Разлом, чтобы положить конец страданиям людей.
+Могучий, как демон, в глазах его пылал фиолетовый огонь.
+Молния пронзила туман смерти, а гром рассеял тьму.
+Облака скрыли разверзшуюся в небе бездну, а затем собрались, словно желая поглотить небосвод.
+Снова налетел яростный ветер, и тьма накрыла киноварь.
+Скалы отдавались эхом, горные тропы дрожали, а глубокие долины обрушивались.
+Великая пропасть рушилась, земля грохотала. И вдруг наступила тишина.
+Плотные облака закрыли свет заходящего солнца, а парящие птицы печально запели:
+«Больше вы не услышите пустынное звучание барабанов севера, герой исчезает в вихре.
+Больше вы не увидите Якса, который сражался до самого рассвета. Увы, время потрачено напрасно».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15023_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15023_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..149616c05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15023_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+На древних камнях цвета киновари когда-то расцвёл прекрасный цветок.
+В то время, когда мир был залит тёмной порочной кровью, ни одно пятнышко грязи не запятнало его.
+
+Пока Миллелиты на страже города, у зла нет шансов! Даже под угрозой злобных чудовищ тьмы.
+Молчаливые жители гор и яркая луна цвета создали для него безмолвный лагерь.
+
+«Дочь крутых гор и кристаллов глазурного песка, прошу, не лей по мне слёзы.
+Я родился под сенью горы Тяньхэн, чтобы сражаться по велению Властелина Камня.
+Я вверяю свою жизнь четырёхрукому Якса и устремлюсь в светящуюся бездну.
+Тенистый путь глубоких тёмных пещер и кристаллы нависающих изрезанных скал дворца.
+Порочные потоки бездны, зловещие демоны в недрах горы.
+Все эти невероятные ужасы не пугают меня».
+
+Ночной ветер прервал Миллелита и не дал ему закончить свою речь.
+Он оставил этот маленький цветок дочери горного народа как воспоминание, средство от забвения.
+
+«Быть потерянным и забытым - единственное чего я боюсь.
+Если мне суждено быть погребённым в безымянном месте, не забывай меня».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15023_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15023_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d1b3f22c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15023_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Легенда гласит: когда Властелин Камня был ещё молод, солнце было огромной колесницей, что мчалась по небу.
+Когда три сестры ночного неба погибли в великой катастрофе, солнечная колесница упала в глубокое ущелье.
+По словам жителей гор, солнце восстановилось и снова осветило тёмное небо.
+Хотя солнечная колесница вернулась на небосвод, её фрагмент навсегда остался под землёй.
+Когда жители гор перебрались в портовый город, они измельчили осколок в кристаллы и продали их тому, кто осознавал их ценность...
+
+«Эй, это шутка, да? Я имею в виду, что нельзя доверять этим беспочвенным народным сказкам, не так ли?
+Торговцы из зала Шэнлу давно избавились от невежества и забыли своё прошлое.
+В конце концов, блестящий кристаллический песок - не лучший материал для изготовления керамики, как и не лучший материал для создания роскошных красок.
+По словам шахтёров, хотя эта история не очень достоверна, правда в том,
+что и эти часы, и кристаллический песок остались от Миллелита пятьсот лет назад».
+
+Даже могучему Якса было трудно долго продержаться в беспросветной бездне, где происходила борьба между светом и тьмой.
+Смертным нужен свет, чтобы не потеряться в пелене всепоглощающей тьмы.
+Миллелит собрал флуоресцентный песок, напоминающий бледный свет луны, чтобы освещать себе путь.
+Часы в свою очередь показывали время, проведённое в бездне, и свидетельствовали о героизме потомков, что пришли на смену предкам.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15024_1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15024_1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfe298b40
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15024_1_RU.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Изначально это был подарок от друзей, и в нём скрывалась маленькая обитель.
+Родники внутри никогда не пересыхают, что делает его идеальным местом для временного проживания.
+В нём могли отражаться солнце и луна, в нём могли плавать рыбы.
+
+Она считала, что ей повезло гораздо больше по сравнению со зловещей судьбой, уготованной Якса.
+Но цена за соблюдение древнего ритуала - невозможность надолго ступить на землю.
+В те времена сладкие воды не текли по Ли Юэ в таком изобилии.
+Портовый город у подножия гор и стихи, написанные на равнинах, были для неё далеки, как сон.
+Но человек, который не любил неприятности, сказал, что собирается уйти с чайной чашкой.
+
+В рассказах о гавани Ли Юэ было столько же упущений, сколько и в деревенских церемониях.
+Это путешествие без сомнения будет полно споров и противоречий.
+Она знала, что они оба любят спорить, но ни один из них не осмеливался приблизиться к толпе.
+Нигде больше в этом мире вы не найдёте двух таких маленьких адептов, которые одновременно восхищались роскошью и боялись её.
+
+«Но мы много чего обещали друг другу в прошлом, и это очень хорошо», -
+подумала она перед тем, как они начали свой путь.
+«По крайней мере, это путешествие будет интересным. Я смогу познакомить её со своими старыми друзьями».
+
+Позже мангал и чайник вошли в обиход. Кроме того, люди позаимствовали и форму чашек.
+И так на каждом столе появилась луна, и каждый мог подержать её в ладонях.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15024_2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15024_2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3655596a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15024_2_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Давным-давно здесь не было парома через реку, только облачный склон горы.
+Не успела хозяйка горы решить, что на ней посадить, как её уже опередили.
+
+«Когда это дерево немного подрастёт, я сорву его листья и заварю вам чай.
+Затем я приглашу Хранителя Облаков и Творца Гор...»
+
+«Ты посадил дерево на моей земле, и у тебя хватает наглости говорить такое!»
+Хотя молодая хозяйка горы злилась, она уже представляла себе аромат чая.
+
+Позже кто-то привязал этот нефритовый кулон к тонким веткам маленького дерева.
+Прошло время, и хозяйка горы вернулась, но уже в другом облике.
+У неё даже не было пальцев, чтобы развязать шнурок, на котором висел кулон. Но это дела давно минувших дней...
+
+Много лет спустя горные жители пересадили черенки дерева на противоположный берег реки.
+Аромат чая распространился из долины Чэньюй до гавани Ли Юэ, а оттуда дальше по миру.
+
+Существует множество легенд о чайных деревьях долины Чэньюй. Одна из них гласит:
+Независимо от качества воды, почвы и солнечных условий, в которых оно посажено, чайное дерево может расти только в долине Чэньюй.
+Это происходит потому, что оно помнит обещание, данное старыми друзьями в давние времена возле саженца чайного дерева.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15024_3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15024_3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7095e6013
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15024_3_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+В долине Чэньюй много гор, ручьёв и историй. Вот одна из самых известных:
+Давным-давно существовал бесценный камень, который был брошен в воды глубокой реки, чтобы он не достался демону...
+
+Из этой реки родилось множество притоков. Об одном из них, кстати, тоже есть история.
+Прекрасный нефрит когда-то был необработанным нефритом со священной горы, из которого Властелин Камня собственноручно создал шедевр.
+Брошенный в воду камень мог быть скипетром, кулоном или даже чашей.
+Существует и другая версия, согласно которой под нефритом из этой истории подразумевается красавица.
+
+Одна из легенд гласит, что однажды люди наблюдали следующее:
+
+Бесчисленные кои с хвостами, похожими на драгоценные камни в солнечном свете,
+Покинув оковы озёр и рек, к которым привязаны водные существа,
+Свободно летали в горных долинах.
+Нефритовые серьги, принадлежавшие одному человеку, тоже изменили форму.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15024_4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15024_4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..34676e6d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15024_4_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Каждый год, когда распускаются цветы призрачного аромата, в деревне Цяоин готовятся к церемонии чаепития.
+Когда цветы увядают, храмы наполняются ароматом девяти чаёв.
+Цветок призрачного аромата так же мимолётен, как и визит некоего Адепта.
+Всё, что осталось от Адепта медицины, - это расплывчатое имя и множество бессвязных легенд.
+
+В одной из таких историй Адепт медицины превращался в ветви древнего чайного дерева.
+Согласно другой истории, приручённый злой зверь унёс его в горные обители Адептов.
+Есть даже такая история:
+
+Однажды девушка вышла на берег, подняла с земли шляпу с вуалью и небрежно надела её.
+Без вуали, скрывавшей её лицо, молодая женщина чувствовала себя неловко и не решалась заговорить.
+Вдруг существо, из-за которого она оказалась в этой неловкой ситуации, высунуло голову из воды.
+Радужные чешуйки на его теле мерцали, словно радуясь этой победе.
+
+«Значит, ты умеешь плавать! Очень впечатляет! Знаешь что? Надеюсь, однажды ты утонешь!»
+
+Хотя она была возмущена, но сказала это в шутку.
+Однако это мерцающее сияние погрузилось на глубину и больше не появлялось.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Relic15024_5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Relic15024_5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..35224ab85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Relic15024_5_RU.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Согласно легенде, камень, из которого сделан этот нефритовый кулон, был взят из давно запечатанной священной горы.
+Подобно звёздной ракушке, которая напоминает о море шумом волн,
+этот кулон также напоминает о мягком течении воды.
+
+В трактирах можно часто услышать такие слухи:
+«Легенда гласит, что величайшее сокровище гор - это плита из прекрасного нефрита, которая может вызывать сладкие дожди.
+Когда мир погрузился в хаос, монстры начали жаждать силы этой плиты.
+Поэтому хозяин горы, чтобы скрыть нефритовую плиту, разделил её на множество частей и придал им различные формы.
+Затем он спрятал их под водой, в холмах и даже в святилищах.
+В легендах долины Чэньюй эти нефритовые украшения несут благословение контракта с божеством.
+Однако даже спустя столько лет никто не смог их найти...»
+
+Священник всегда носил этот нефритовый кулон с большой осторожностью.
+Перед отъездом он показал его только другу, который не проявил никакого интереса к кулону.
+Священник рассказывал об узоре на кулоне и о его происхождении, о контракте, заключённом их предками с божеством,
+но друг был занят измельчением трав в ступке и не обращал на священника никакого внимания.
+
+«Мы каждый год исполняем этот ритуал. Я уже забыл, сколько раз я всё это слышал».
+«Ты говорил, что угостишь меня чаем по возвращении. Тогда и продолжим разговор».
+Но то, что вышло из воды, оказалось не тем, что она ожидала, и в конце концов оно исчезло в воде...
+
+До сих пор ремесленники порта Илун изготавливают эти простые украшения.
+Торговцы также следовали легенде и подносили изящные нефритовые кольца к ушам,
+пытаясь услышать мягкий стук дождя, падающего на камни.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic1_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic2_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic3_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic4_RU.txt b/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic4_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic4_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic5_RU.txt b/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic5_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/SeiraiIslandPic5_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/TejimaMail_RU.txt b/Resources/Readable/RU/TejimaMail_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2e9f3aa6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/TejimaMail_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+«Если мы расстанемся в этой войне, подожди меня в деревне Конда. Там будет для нас безопасный дом».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/VermeerPic1_RU.txt b/Resources/Readable/RU/VermeerPic1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/VermeerPic1_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/VermeerPic2_RU.txt b/Resources/Readable/RU/VermeerPic2_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/VermeerPic2_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/VermeerPic3_RU.txt b/Resources/Readable/RU/VermeerPic3_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/VermeerPic3_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11101_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11101_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc58a4602
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11101_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Полон путь встреч и прощаний,
+И верные спутники мои -
+Лишь меч и мечта.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11201_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11201_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..abcd7b022
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11201_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Поверье, что злые духи боятся серебра, - чепуха.
+Изгонит зло лишь меч, чистое сердце и крепкая рука.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11301_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11301_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0edf09df8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11301_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Крепкий стальной меч, изготовленный методом многократной проковки.
+Его тёмное лезвие сверкает холодным блеском.
+Некогда этот меч принадлежал знаменитому искателю приключений. Он познал необъятность земных просторов,
+а на своём пути сражался как с монстрами, чьи кости были подобны стали по крепости, так и с разбойниками и бандитами.
+Но в конце концов
+нашлась девушка, которую искатель приключений полюбил и ради которой отказался от необъятных земных просторов и от бездонного неба,
+От коллег по Гильдии и от своего верного друга, выкованного из холодной стали.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11302_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11302_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..85be85f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11302_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+У этого меча очень звучное имя:
+Предрассветный победоносный меч триумфатора.
+Но только один человек пал от него на поле боя.
+Однажды ночью его владелец вскинул меч и издал боевой клич.
+На мгновение непроглядная тьма озарилась ярким светом.
+Из-за этого блеска владелец меча стал лёгкой мишенью,
+И в то же мгновение его нашла стрела.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11303_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11303_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..38478ab5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11303_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Верный и отлично сбалансированный клинок, выкованный из хорошей стали.
+Его самый крупный недостаток - составная конструкция, из-за которой он серьёзно уступает монолитным собратьям по износостойкости.
+Такая конструкция позволяет поместить в полую рукоять меча нож, ножницы, хворост и другие мелкие вещи.
+Интересно, он называется «меч путешественника» потому что в него можно поместить много полезных вещей?..
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11304_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11304_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..59f72d968
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11304_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+«Почему ты положил меч на землю?»
+«Чтобы меч потемнел на солнце».
+«Почему он должен потемнеть?»
+«Слишком много вопросов, малыш. Лучше скажи, какие ты знаешь предметы чёрного цвета?»
+«Вороны?»
+«Неплохо! Что ещё?»
+«Э-э... Котелок!»
+«Отлично! А что у нас под котелком?»
+«Огонь!»
+«А что ест огонь?»
+Девочка на мгновение задумалась.
+«Уголь! Уголь чёрный!»
+«Верно! Углерод делает сталь твёрже и крепче. Вот почему я оставил меч на солнце».
+Сказав это, он перевернул меч.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11305_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11305_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..75dcd151a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11305_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Говорят, в Ли Юэ водилось много рыбы под названием «рыба-дракон», и местные её очень любят.
+Однако по случайности и чьей-то безграмотности слово «дракон» превратилось в слово «тигр».
+Сейчас настоящую рыбу-дракона не так просто встретить,
+а слово «рыба-тигр» в Ли Юэ превратилось в синоним любой отменной рыбы.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11306_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11306_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9784568f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11306_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Небесный Всадник, будучи опытным фехтовальщиком, спрыгнул с вершины Заоблачного предела и,
+Не обращая внимание на свистящий в ушах ветер, вспорол клинком мякоть облаков.
+Но за свистом ветра последовал лишь хруст костей.
+И только тогда он понял, что некоторые вещи не могут быть достигнуты только за счёт фехтовального искусства.
+Хотя он и заложил меч в ломбард, чтобы купить себе лекарства,
+Его мечта о полёте только окрепла.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11401_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11401_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae00abaa8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11401_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Стандартный длинный меч рыцарей Ордо Фавониус. Обычно он выдаётся только тем, кто получил одобрение от магистра и церкви.
+Учёные и ремесленники, исследуя защищающий город Анемо элемент, добились некоторых результатов в сфере связи с элементами.
+Поэтому этот лёгкий меч - не только гордость Ордо Фавониуса, но и квинтэссенция искусства и упорства защитников Мондштадта.
+Меч легко проводит силы элементов. Но помните, он создан для защиты, а не для убийства.
+
+Передающийся из поколения в поколение вплоть до наших дней фехтовальный стиль Фавония был основан последователем Арундолина, Льва Света. Того человека звали Рустан, он же - Волчонок.
+Говорят, он мог разрезать каждую каплю дождя, падающую с неба, а ветер, поднимавшийся, когда он танцевал с клинком, мог сорвать лепестки с роз и потушить пламя факелов.
+Это и лежит в основе фехтовального стиля Фавония: легкость, скорость, точность, а также идея защиты мира в Мондштадте.
+
+В двадцать семь лет Рустан получил титул «Волчонок».
+Согласно традициям Ордо Фавониус, тот, кому даровано звание Льва или Волка,
+однажды сможет возглавить орден и стать магистром, защитником Мондштадта.
+Но он, полностью посвятивший себя долгу и Мондштадту, не дожил до того дня.
+
+Рустан основал стиль фехтования, и никто не мог достигнуть такого мастерства, каким он когда-то обладал.
+Но его преданность и желание защищать действительно передаются от рыцаря к рыцарю и по сей день.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11402_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11402_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..21f24ebb3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11402_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Лёгкий и удобный меч, на лезвии которого выгравированы тонкие узоры и выдолблены отверстия.
+В руках мастера он мелодично свистит при каждом взмахе, и мелодия зависит от угла, под которым меч рассекает воздух.
+После распада Бродячего ансамбля этот меч был похоронен глубоко в земле. Прошло много лет, и теперь он утратил возможность петь.
+Хотя он по-прежнему остается смертельным оружием.
+
+В труппе Бродячего ансамбля была одна очень проворная танцующая с клинками.
+После того как попытка Бродячего ансамбля свергнуть старую аристократию потерпела крах, её превратили в раба и сделали гладиатором.
+
+Хотя она потеряла всякую надежду и всех своих друзей, в роковой час она не сдалась.
+Её клинок по-прежнему пел правдивую песню и сверкал на солнце, а потому её назвали «Рассветная воительница».
+
+Рыцарь Рассвета Рагнвиндр тогда ещё был оруженосцем при рыцаре.
+И, придя вместе с рыцарем на арену, чтобы посмотреть на гладиаторов, был глубоко тронут последним танцем Рассветной воительницы.
+Глядя на неё, он понял, каким будет его рыцарское имя и что он должен будет сделать...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11403_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11403_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d61e0960c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11403_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+На утёсе, обращённом на восток, в сторону моря, предки приносили жертвы хозяевам Ветра и Времени.
+Время и Ветер неразрывно связаны, так как «Ветер приносит семена историй, а Время их взращивает».
+Этот меч рассказывает историю о защите и о храбрости, которая для этого требуется.
+Изначально этот меч был не заточен и использовался, как реквизит, но со временем ветра заострили его.
+
+Этот меч некогда принадлежал мягкосердечному клану Гуннхильдры.
+Во всех ритуалах они исполняли роль защитников Мондштадта.
+
+В церемонии поклонения ветрам времени было три акта.
+Последний был посвящён истории о защитнике жизни и свободы.
+
+История и каноны этой церемонии давно утеряны.
+Но клан Гуннхильдры защищает Мондштадт и по сей день.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11404_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11404_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..886d92d21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11404_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Длинный меч, в древности принадлежавший аристократу, правящему Мондштадтом. Он был изготовлен мастером-кузнецом из высококачественных материалов.
+Именно поэтому даже по прошествии многих веков он остался таким же острым, как и в первый день.
+Когда-то фехтование было одним из обязательных навыков аристократов.
+Этот стиль не имел ничего общего с настоящим боевым искусством - аристократы обучались владению мечом, чтобы взращивать мудрость и грацию.
+К сожалению со временем они забыли о мудрости и грации, и искусство фехтования стало лишь формальностью.
+
+Две тысячи шестьсот лет назад, после того, как Архонт ветра пришёл в этот мир и перекроил его,
+Древние обитатели мондштадтской земли принесли одну важную клятву.
+
+«За Мондштадт, как и всегда. За Мондштадт и за его зелёные равнины и горные хребты, за его бескрайние холмы и густые леса, чтобы вечно оставались они цветущими... Как и всегда».
+«За Мондштадт, как и всегда. Чтобы не было больше на этой земле ни подобной снежной бури тирании, ни деспотизма лютых хладных бурь. Пусть будет он вечно свободным. Как и всегда».
+
+Вне зависимости от того, какие изменения принесёт время, пусть даже вторгнутся вновь на эти земли тираны и монстры, пусть даже рухнет стела, где вырезаны слова клятвы,
+Сам дух клятвы по-прежнему будет жив в тысячах ветров, он будет лелеять Мондштадт, как возлюбленную, и защищать, как отец защищает дитя.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11405_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11405_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ad6ee51a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11405_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+На рынке Ли Юэ ходит легенда о драгоценном мече.
+Говорят, ножны его сделаны из орлиного дерева и украшены слюдой, а выгравированы на них изображения войны.
+Но бесценные ножны, к несчастью, безвозвратно утеряны.
+Для самого клинка ножны были лишь тюрьмой, кандалами, не дававшими ему делать то, что должно.
+Говорят, он настолько остёр, что пронзённый им человек лишь через пару часов понимает, что уже давно мёртв.
+
+Говорят, Кунь Ву потратил всего лишь сутки, чтобы создать его.
+Но его старый мастер, увидев работу ученика, лишь гневно фыркнул и ударил землю посохом.
+«Мне жаль, что твоё творение лишено милосердия».
+Мастер тяжело вздохнул и медленно захромал прочь.
+
+Три дня Кунь Ву думал над словами учителя, и за всё это время не притронулся ни к одному мечу.
+Целый год он потратил на то, чтобы вырезать и отполировать ножны из орлиного дерева.
+
+Юный Кунь Ву считал, что эти изящные ножны смогут сковать дикий, жадный до битв клинок.
+Но впоследствии этот меч затерялся среди простых людей. Клинок ещё существует, а ножны остались только в легендах...
+Острый клинок вечно жаждал утопить этот мир в крови, и нет больше ножен, способных удержать его.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11406_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11406_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..104eb7bb3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11406_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Древний прототип меча из арсенала Ли Юэ. Инвентарный номер уже давно стёрся, и выяснить точную дату производства невозможно.
+Старомодный клинок украшен резьбой в виде облаков, и при взмахе меч сверкает золотом.
+
+Говорят, что из-за того, что их искусство начало изживать себя, кузнецы были вынуждены прибегнуть к инновациям.
+Юнь Хуэй, глава рода кузнецов Юнь, поговорил с мастером кузнечного дела по имени Хань У, и они, объединив свои знания и умения, разработали диаграммы для новой серии оружия, названной «Прототипы».
+По этим диаграммам был создан первый одноручный меч, оказавшийся очень грозным оружием.
+
+Когда его испытывали в горах Тяньхэн, Хань У случайно уронил его на землю.
+Клинок сверкнул в воздухе и выпустил энергию, подобно урагану ударившую в скалы и оставившую на камне глубокую борозду.
+Хань У счёл это знаком свыше. Он назвал этот меч «Злоба».
+
+Этот меч может свернуть горы и обернуть реки вспять, а кончик его остёр, как тысяча горных пиков.
+Этот меч, способный резать камни, будто воду, стал прототипом для всех клинков, изготавливаемых в Ли Юэ.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11407_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11407_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a524387e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11407_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Люди со всего света стекаются в гавань Ли Юэ, и это - гордость торгового порта.
+С волнами приезжих в город также стекаются и экзотические товары.
+Этот тонкий меч подобен игле, а острие его смертоносно: им невозможно нанести режущий удар, но укол способен нанести страшные повреждения.
+Для владения им нужен определённый уровень навыка. Впрочем, для тех, кто не обучался искусству фехтования, он тоже сослужит хорошую службу как обычный меч.
+
+Оружие из дальних стран, некогда висевшее на поясе капитана корабля дальнего плавания.
+Тонкий и изящный клинок абсолютно чужеродно смотрелся в грубых руках морских волков.
+
+Когда любители спрашивали, откуда он, капитан только посмеивался в ответ, поэтому среди людей ходило много слухов об этом мече.
+Кто-то говорил, что клинок был добыт в сражении с пиратами, другие возражали, что он - трофей с ограбленного судна.
+
+Но когда солнце клонилось к горизонту, а паруса уже были убраны на ночь, старпом садился и аккуратно чистил клинок,
+Вспоминая о былой жизни в стране Ветров, о том, как был странствующим рыцарем,
+о девушке, которую встретил в родном краю и полюбил безответно, о своём обещании встретиться вновь.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11408_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11408_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1346b5c88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11408_RU.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Длинный меч, изготовленный из очень редкого чёрного камня. Он исключительно острый: легко режет золото и нефрит.
+В безоблачную лунную ночь можно увидеть в центре меча темно-алую инкрустацию шириной в палец.
+Она смутно поблескивает красным, как будто олицетворяя желание меча разорвать всё сущее.
+
+Когда прототипы оружия показали себя, мастер Хань У переписал свой перечень оружия.
+Он собирался использовать редкие кристаллы чёрного камня, чтобы создавать лучшее оружие.
+В процессе ковки меча из черного камня он заметил, что температура ковки и качество воды, используемой при закалке, влияет на жесткость и прочность меча.
+Это оказалось серьёзным вызовом кузнецам. Поэтому, если кузнец задумал создать меч из чёрного камня, он должен освободиться от сдерживающих его оков и покорить новые высоты в своём мастерстве.
+Хань У был одержим желанием выковать такой меч. Благодаря знакомству с главой рода Юнь он сам смог отправиться к Разлому на поиски материалов.
+Однако в штольнях неожиданно случился обвал. Люди оказались на четыре дня заперты в шахте.
+
+Будучи запертыми в каменном мешке, люди осознали, что рабочие инструменты, найденные в шахте, не помогут им разобрать завал.
+Во мраке подземелий они не видели звёзд и луны, не знали, день сейчас или ночь, а потому безумие и отчаяние начали медленно захватывать их сердца.
+Хань У, запертый вместе со всеми в ловушке, вдруг заметил, что прототип меча, который он взял с собой, загадочно поблёскивает алым...
+...Благодаря этому мечу, способному крошить камень, выжившие выбрались из шахты. В тот миг, когда они увидели солнце, меч треснул и рассыпался тысячей осколков.
+Силы покинули мастера, и он осел на землю. Через несколько месяцев он воссоздал этот меч и назвал его «Черногорский меч».
+С тех пор все прославляют красоту, остроту и крепость Черногорского меча.
+Но те, кому не посчастливилось побывать в той шахте, предпочитают ничего не говорить об этом...
+
+В глубинах непроглядной тьмы мастер со всей силы ударял мечом о скальную породу. И звон меча о камень был подобен раскату грома.
+Возможно, та песня клинка, которую слышали шахтёры, была предвестником случившегося через несколько лет землетрясения...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11409_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11409_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..946ea01c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11409_RU.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Меч, вечно жаждущий крови и пробуждающийся от её запаха.
+Люди, обладавшие им, обретали силы для бесконечных убийств.
+Даже чистый душой и сердцем человек, взяв его в руки, запятнает себя кровью.
+
+Один честный и благородный рыцарь шёл по пути справедливости.
+Его латы сверкали серебром, а меч был отполирован, будто зеркало.
+Какие формы не принимала бы несправедливость, будь то монстр-людоед или огонёк вдалеке -
+Рыцарь мчался, чтобы встретиться лицом к лицу с любой из них и начать резать, рубить, колоть.
+Следуя учениям Волчонка, научившего его рыцарскому долгу, справедливости и фехтованию,
+Он резал, рубил и колол. А после этого начинал сначала: резал...
+Пока не воцарялась справедливость и монстр не переставал шевелиться.
+
+«С некоторых пор я начал испытывать страсть к этому: я резал, рубил, колол...»
+«Когда острие меча входило в плоть, по моему телу пробегала волна удовольствия...»
+«А, - думал я тогда, - вот оно, ощущение того, что справедливость восторжествовала».
+«Нужно всего лишь резать, колоть, рубить то зло, что извращает мир».
+«Однажды... Однажды он будет очищен».
+
+«О, глупый рыцарь, убийство во имя справедливости всё равно остаётся убийством...»
+«Нет, ты лжёшь! Убийство во имя справедливости и есть справедливость...»
+
+Раз, два, три! Режь, руби, коли! Только так можно вернуть справедливость!
+Ну и пусть тот белый цветок, что подарила тебе девушка, обагрился кровью, пусть больше не сверкает меч,
+Пусть прекрасное лицо исказилось в уродливой гримасе, оно всё равно скрыто железной маской,
+Пусть не понимают те, кого ты защищаешь, пусть! Не дай им остановить тебя!
+
+Так, мрачный рыцарь следовал своему собственному пути справедливости, истребляя монстров,
+Пока не обнаружил руины древнего, стёртого с лица земли государства. Среди его осколков он обнаружил главную несправедливость...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11410_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11410_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7520f3445
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11410_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Элитный длинный меч, прямой как стрела. Он подобен вспышке света в ночи.
+Никогда за всю свою историю этот меч не пил крови.
+Говорят, в последующие эпохи многие мечи, которые носили рыцари, были выполнены по его образу и подобию.
+
+Этот тёмный клинок легко может слиться с чернотой ночи.
+В те дни люди боялись зажигать свет после захода солнца.
+В стихах некоторых поэтов говорится, что меч почернел в эпоху правления аристократов.
+
+Поэмы, воспевающие гуманное правление живших в далёком прошлом предков, посеяли семена мятежа в сердце молодого аристократа.
+Воспользовавшись случаем, знатный сын отверг свой род, забрал длинный меч и скрылся среди городских улиц.
+Он ходил по тёмным улицам и тавернам, смешавшись с простым народом, и, с помощью фехтовального искусства, которому обучился, будучи аристократом, грабил богатых и раздавал деньги бедным.
+Когда тот, в чьих жилах текла кровь аристократа, укрытый плащом сумерек, скользил по крышам домов, в руках его сверкал благородный клинок.
+Сияние его острия никогда не тускнело, как и сердце его хозяина, давно отбросившего позорное имя своего прогнившего аристократического рода.
+
+Вино и песни остались в юности. После возникли другие дела.
+В конце концов, в свете луны он похоронил свой верный меч и ушёл в море.
+Он вспомнил ту ночь перед побегом, когда сам выкрал этот меч из родовой сокровищницы,
+вспомнил, как клялся семье, будущему и прошлому, его родной земле и кровному брату Эберхарту:
+«Пусть даже мои усилия будут каплей в море, но я сделаю всё, чтобы противостоять окутавшей этот мир тьме».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11411_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11411_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..03997b630
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11411_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Нет
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11412_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11412_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..458723bb5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11412_RU.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Если в ваших руках оказался этот меч, значит, вы прибыли в этот мир особым путём,
+и осмелились бросить ему вызов.
+
+Последний раз его доставали из ножен, когда мир оказался на грани гибели, и люди отчаянно пытались его спасти.
+Этот мир они считали своим единственным домом, и отступать им было некуда.
+Сам же меч желал пойти наперекор собственной судьбе - пути разрушения.
+Вот только оспаривать фундаментальный принцип уничтожения всего сущего железным клинком,
+пожалуй, было бы так же нелепо, как и с копьём бросаться на ветряные мельницы...
+
+Ну а с другой стороны, чем ещё вооружаться, когда грядёт твоя кончина и миллионы
+светил вот-вот поглотит вечная тьма, если только не этим длинным мечом?
+Он, по меньшей мере, несёт в себе воспоминания, которые распалили огонь храбрости в сердцах встретивших конец света...
+
+Теперь же каждый взмах этим мечом ознаменует ваше стремление раскрыть тайны мира.
+В таком мире использовать меч не составляет труда, но вовсе не потому,
+что тусклый взор вселенной устремился в другие её уголки, или что этот мир так устроен, нет.
+Вызвано всё это тем, что здесь вы появились именно ради поисков.
+
+Прежде чем прошлое уйдёт в небытие, а грядущее наступит,
+и перед глазами станет бешено проноситься настоящее, вы сможете полностью довериться этому мечу.
+Сей достойный образчик оружия самообороны всё-таки был выкован для людей дерзновенных, отважных, преданных поискам.
+То есть для кого-нибудь вроде вас.
+Возьмите же его с собой в странствия,
+
+чтобы острым лезвием раскрывать тайны и справляться с трудностями, которые уготовил вам этот мир.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11413_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11413_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..10fcd433a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11413_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Это очень давняя история...
+
+Жизнь, не имевшая права на рождение, невозможность реализовать желания,
+бесплодные, скорбные мечтания, существующие лишь в кромешной тьме на краю вселенной -
+всё это вырвалось в свет через моё тело.
+
+Идите, мои любимые дети,
+словно дождевая вода, скользящая в трещины, словно трава, тянущаяся к солнцу,
+идите в прекрасные места, где гордо показывайте свою красоту.
+
+Это память, воспоминания, что остались у ребёнка по имени Дурин о матери...
+
+«Мама... Спасибо тебе, мама...
+Ты дала мне крылья, чтобы летать, ты дала мне тело, наполненное силой...
+Мама, я хочу уйти туда, где звучат прекрасные песни.
+Я хочу рассказать им обо всех нас и о тебе, мама.
+Хочу рассказать им, как прекрасно то место, где я родился...»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11414_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11414_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3dc119af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11414_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Хакуэн Митимицу Амэнома, один из Кагэути.
+Его подарил семье Саимон Доин, патриарх семьи Ивакура.
+В благодарность за заботу, которую он получил, когда жил в уединении в деревне Конда.
+
+Говорят, что секретный стиль Ивакуры, Гроза Тэнгу, можно применить только тогда, когда в сердце нет ни следа замешательства.
+В прошлом Гроза Тэнгу звучало так же, как Победитель Тэнгу. Это был стиль, с помощью которого можно было сразить парящего в небе тэнгу.
+На протяжении сотен лет мечник Ивакура, унаследовавший имя Ин, с помощью своего секретного стиля уничтожал бесчисленных демонов и монстров.
+
+По легенде, Гроза Тэнгу был создан в маленьком дворике святилища, где не было благовоний.
+Стиль был настолько сильным, что разрушил все здания, а меч Доина Ивакуры сломался пополам.
+После этого, используя свои навыки владения мечом, он основал школу Ивакуры и стал наставником клана Кудзё.
+Он заказал тогдашнему мастеру Амэномы меч Хакуэн Митимицу Амэнома, который потом передавался вместе с именем Ин.
+
+О деяниях этого меча ходит много легенд. Говорят, что он такой острый, что может разрезать даже саму судьбу человека.
+Что касается длинного имени, говорят, что Ивакура Доин особо указал мастеру Амэномы, что он должен называться так.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11415_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11415_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..199ad924f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11415_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+С радостью отдели огонь от праха и изысканность от грубости.
+Подобно тому, как всё во Вселенной возникло из одного источника, все рассуждения можно вывести из одной мысли.
+Тебе следует стремиться к тому, чего не смог достичь твой старший брат, однорогий белый скакун.
+Достигни дальних краёв философии и сотвори новую судьбу для меня и своих братьев...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11501_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11501_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..203018ea0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11501_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Все знают, что защита сокола - это милость Ордо Фавониуса.
+Но немногие знают, что милость Фавониуса - это далекое племя.
+
+В то время, когда Мондштадт, угнетаемый тиранией аристократов, молил о свободе,
+Воин из далёкого древнего племени, порабощённая аристократами, вступила в королевство ветров.
+Хотя она и столкнулась с обманом и бесчестием, она всё равно боролась за справедливость.
+Она свергла деспотов и аристократов, создала орден рыцарей и основала церковь.
+После она получила благословение небес и снискала уважение богов.
+
+Это - её меч, символ борьбы и пройденного ею пути,
+Доказательство того, что ветра справедливости и свободы разлетелись по всему Мондштадту.
+Стоит лишь взмахнуть этим мечом, чтобы услышать её полные отваги мысли:
+
+Угнетённым - справедливость;
+Пленникам - свободу;
+Обманутым - мудрость.
+Да направят нас ветра справедливости и свободы.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11502_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11502_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..eea0dc2f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11502_RU.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Клык, пронзивший небеса.
+Некогда он прошил черную чешую древнего королевства бездны,
+Некогда вспорол глотки сынам грешников.
+
+В далёком прошлом злой дракон Дурин пожелал завладеть цветущими землями Мондштадта, и два чёрных его крыла затмили свет солнца.
+Зависть дьявольского дракона порождала зло, отравлявшее землю и людей, живших на ней.
+В те страшные дни в Мондштадт пришли кровожадные монстры и запустение.
+Архонт Ветра услышал плач людей, сошёл на землю и пробудил дракона ветра.
+То был Двалин: крылья его наполнились ветром, и дракон взлетел прямо в небо, готовый сражаться за жизнь на земле.
+
+Благословлённый Архонтом Ветра, Двалин вступил в битву со злым драконом, и схватка их сотрясла небеса.
+Тысячи ветров схлестнулись с облаками яда, и солнце померкло, и небо запылало, как будто настал конец всего сущего.
+И наконец посреди горящего неба Двалин вонзил свои клыки, освящённые Архонтом Ветра, в глотку Дурина.
+И тут же Дурин рухнул на землю, сражённый драконом ветра. Но Двалин был отравлен его чёрной кровью.
+
+Яд тёк по венам дракона ветра, и от нестерпимой боли Двалин потерял сознание.
+Даже самые искусные барды не знали, где упал Двалин.
+Прошли века: всё это время Двалин спал, и народ Мондштадта стал забывать о его жертве.
+Когда Двалин, противясь действию пропитавшего его до мозга костей яда, очнулся ото сна, он не услышал пения лиры, не было рядом его лучшего друга.
+Теперь люди, которых он некогда защищал, бежали от него; в их глазах Двалин стал Ужасом Бури.
+
+Слава была восстановлена, тело и разум очистились от яда.
+Песни вернули людям воспоминания.
+Этот меч - воплощение молитвы о восстановлении славного имени дракона ветра.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11503_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11503_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d219dd8b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11503_RU.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+Некогда эту песню знал каждый, и под неё поднимали бокалы и устраивали проводы:
+«Если кто-то вырвал твой язык - ты можешь петь глазами.
+Если кто-то лишил тебя глаз - ты можешь видеть ушами.
+Если кто-то хочет украсть будущее - пусть выпьет с нами,
+Ведь даже если завтра умрёт, эта песня будет жить веками».
+
+Говорят, характер региона следует за своим Архонтом, причём это справедливо и для ландшафта, и для людей.
+Но правда ли вольный Архонт, сражаясь со злом, подарил людям любовь к вину и свободе?
+Или сами люди среди бурь и штормов взрастили в Архонте Ветра любовь к свободе?
+На этот вопрос уже не найти ответа.
+
+Но та песня часто поётся в мрачные времена.
+Будь то время царствования Короля Штормов
+или эпоха низвержения веры в Архонта прогнившей аристократией,
+в закрытых подвалах, во мраке улиц, в ветхих тавернах
+звучала эта песня, и она давала отпор штормам и тирании, становилась гимном для восставших героев.
+
+В далёком прошлом, в осажденном со всех сторон молчаливом городе
+прозвучала лира, и её песня вместе с сотнями громких голосов сломила тюрьму лютых ветров.
+Некий юноша, дух, стрелок, рыцарь и рыжий бродячий воин
+встали перед башней, устремившейся в небо, будто копьё,
+и тень её, длинная, как тень великана, легла на храбрецов,
+а они дали клятву, что будут свободны люди, что будет положен конец правлению тирану, живущему на вершине шпиля.
+
+Те, кто был слишком слаб и не мог взобраться на башню, запели песню, которую в наши дни можно услышать лишь в шёпоте укрытых от ветра уголков города.
+И та песня, которую знал каждый и под которую поднимали бокалы, силой своей сотрясла стены, подбадривая героев, решившихся забраться на вершину...
+«Если кто-то вырвал твой язык - ты можешь петь глазами.
+Если кто-то лишил тебя глаз - ты можешь видеть ушами.
+Но если кто-то хочет украсть твою песню, твою свободу,
+Такое нельзя - слышишь! - нельзя простить!»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11504_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11504_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d07d0044
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11504_RU.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+В глубокой древности боги и демоны метались по земле,
+Не было покоя в мире, и люди вопрошали:
+- О, смилуйся, ответь: где моя любимая, где мои дети?
+- О, смилуйся, ответь: когда вернутся те, кто ушёл?
+- Боги, когда закончатся эти страшные времена?
+
+Хоть крепки люди гор - сердца их разрывались от горя.
+Хоть упрямы ревнители веры - глаза их наливались кровью.
+Хоть не вымолвишь ни слова - голос в сердце не умолкнет.
+
+Властелин Камня явил чудо - из кор ляписа высек меч.
+Взмахом срубил вершину горы - с народом великий контракт заключил.
+Разделённая семья соберётся, предатель понесёт наказание.
+Потерявший любовь, лишённый богатства, невинно претерпевший - всем воздастся.
+
+А может это просто басня - их в Ли Юэ не перечесть.
+А может действует ещё великий договор,
+И те, кто нарушил его, - враги бога этой земли,
+И срубленная горная вершина рано или поздно упадёт им на голову.
+
+Ещё жива легенда, что истинный хозяин вернётся,
+Что меч снова засверкает и уничтожит великую несправедливость.
+И как тысячи лет назад Властелин Камня произнесёт перед народом великую клятву.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11505_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11505_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..53474d576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11505_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Говорят, что когда Ли Юэ только закладывался, Властелин Камня ходил по земле с зелёным нефритовым мечом.
+Хотя клинок и был отполирован годами, ярко-зелёное остриё, что часто вкушало кровь врагов, по-прежнему сверкало, как новое.
+Алая кровь тысячи лет смывалась дождевой водой, но от воспоминаний и ненависти так легко не избавиться.
+
+«Драгоценный нефрит обладает душой и нежностью реки Бишуй и сам может смыть давние обиды, что остались на его поверхности.»
+«Но кто смоет скорбь прекрасного нефрита, обращённого в орудие убийства?»
+
+Старый друг, чьё имя забыто, некогда горевал и тяжело вздыхал,
+Но судьба, которой невозможно препятствовать, в конце концов заглушила слова сочувствия.
+
+Долгое, долгое время он проливал кровь врагов, которые когда-то были друзьями,
+Ведь в конце концов и отвернувшийся друг, и отпустивший ненависть враг могут выпить вместе.
+В те времена меч создавался и обрабатывался как ценный дар некоему человеку.
+Драгоценный зелёный нефрит изначально был вырезан для мира и роскоши.
+
+Но винные бокалы переполнились кровью, доброта была растерзана чёрствыми желаниями и развеяна прахом,
+Когда он, непреподнесённый дар, невысказанный знак дружбы, стал клинком, что отсёк голову старому другу.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11506_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11506_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a89e5bdac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11506_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Тест
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11507_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11507_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a89e5bdac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11507_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Тест
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11509_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11509_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b074f6dcf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11509_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+Один из многих мечей, которыми сёгун одаривает хатамото. Говорят, что он может призвать силы молнии и разрубить надвое всё, включая горы, ветер, ночь и даже туман.
+Однажды его разбили на тысячу осколков. Когда его перековали, его клинок украсили полосами, напоминающими поток облаков.
+
+В народной песне поётся об «Больших вратах Аратаки, наследии Ивакуры, длинной змее Китаин и Рассекающем туман».
+Дети, любящие боевые искусства, сопоставили знаменитых мастеров боевых искусств. Один из них - Такаминэ с Рассекающим туман.
+Однажды он путешествовал вместе с монахом в поисках очищения от скверны и с помощью секретного стиля меча «Рассекатель Тумана» убил бесчисленное множество монстров и Татаригами.
+Он также научился у тэнгу Ёго стрельбе из лука и передал это знание избранному им владельцу.
+Однако у Рассекателя Тумана, секретного стиля боя с мечом, не было последователей, и теперь его можно встретить только в рукописях, рисунках и сказках.
+
+В конце своей службы он занял должность помощника в армии сёгуна и сражался против тёмной армии.
+
+Если бы он не проспорил ей свой любимый лук, возможно, всё было бы иначе.
+Но настоящим игрокам не пристало сожалеть, думать «а что, если» или сокрушаться «если бы только».
+Враги приходят, как туман. Поэтому просто продолжай рубить, используя стиль, который может его рассеять.
+Если удары будут достаточно быстрыми, то тёмный туман рассеется, и ты увидишь свет.
+
+«Асасэ, твоё обещание... Нет, в этот раз я не проиграю».
+«Я вернусь и заберу лук, который поставил, и само будущее станет моим призом!»
+
+Как нескончаемая цепь молний, он с Рассекающим туман сразил бесчисленное количество демонов.
+Однако меч был не таким стойким, как его владелец. Постепенно он сломался.
+И погрузился в этот густой тёмный туман...
+В конце концов его восстановили, использовав только часть осколков клинка, и меч унаследовал название Рассекающий туман.
+
+Словно держась в темноте за паутинку, воин крепко сжимал рукоять сломанного меча.
+В тёмном тумане он упорно напоминал себе:
+Результат игры ещё неизвестен. Я должен вернуться к Асасэ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon11510_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon11510_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..777df5a63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon11510_RU.txt
@@ -0,0 +1,53 @@
+
+Этот меч упоминается в «Антологии мечей Инадзумы» за авторством Микоси Нагамусы, знаменитого инспектора Татарасуны.
+Школа Фуцу изготовила на заказ два меча серии гэппаку фуцу: Хасуи и Харан.
+Харан - единственный сохранившийся клинок, выкованный великим кузнецом Масагомару.
+
+Говорят, что в клинки вложены души тех, кто их выковал...
+Так начинается «Антология».
+Говорят, что Хасуи был выкован Фуцу Минори из третьего поколения мастеров школы.
+Этот великолепный бледно-голубой меч с похожим на водную рябь лезвием часто носили на поясе личные слуги сёгуна.
+Во время одной смертельной дуэли, решившей судьбу народа óни, клинок сломался и был отправлен на перековку.
+В это время Фуцу Минори, которую уже давно мучили алкоголь, старые раны и тяжёлые воспоминания о Татаригами, сломалась, как клинок из незакалённой стали.
+Глава четвертого поколения Фуцу Хироёси не мог сравниться с мастерством своей матери.
+Это был его названый брат Фуцу Масаёси, которого называют Масагомару.
+Именно он выковал меч, позволив шедевру школы Фуцу вновь появиться в этом мире.
+Оба клинка гэппаку фуцу очень похожи внешне, но разные по характеру.
+
+За всю свою жизнь Масагомару дал имя только этому мечу, и то по очень простой причине.
+Он был немым неграмотным сиротой, которого взял к себе мастер третьего поколения.
+Когда ему приказали возродить красоту клинка Хасуи, он выгравировал его прежнее имя.
+
+Когда Фуцу Минори ушла из жизни, Масагомару обучил Хироёси её технике ковки.
+Говорят, она хотела, чтобы именно Масагомару возглавил школу, но он неоднократно отказывался.
+Создание Харана и сопутствующая этому известность едва не повлияла на преемственность Хироёси на посту главы четвёртого поколения мастеров.
+Поэтому, когда его названый брат возглавил школу, Масагомару решил идти своим путём.
+Он обращался в разные кузнечные школы, по капле впитывая драгоценную мудрость знаменитых кузнецов.
+В последние годы жизни у него было три ученика, которыми он больше всего гордился: Каэдэхара Кагэмицу, Нива Нагамицу и Акамэ Мицунага.
+Эти трое создадут Иссин Сансаку, три великих произведения искусства Иссин.
+
+«Тогда я был всего лишь немым от рождения уродцем, грязным, брошенным ребёнком.
+Словно мотылёк я жаждал тепла в горькие, холодные ночи, и обрёл его возле кузнечной печи.
+Передо мной стояла мастер третьего поколения, та, кого люди называли угрюмой и высокомерной.
+Но она, в отличие от других, не только не прогнала меня, но и дала немного риса, чтобы наполнить мой пустой желудок.
+Увидев, что я покрыт металлическим песком, она назвала меня Масагомару».
+
+В сердце не умеющего говорить, но тонко чувствующего Масагомару, должно быть, скрыто много историй.
+Всё невысказанное в конечном итоге исчезнет в волнах...
+
+«Я был нем, поэтому мастер третьего поколения рассказывала мне много историй.
+О старой ране, поразившей одну сторону её тела, о желаниях её матери и брата,
+о красных хакама, которые ей не суждено надеть, и о гигантской волне, которая однажды поглотит всё...»
+
+Однажды ночью мальчик пробрался в кузницу и увидел знаменитого темпераментного мастера.
+Она усердно ковала куски железа, не обращая внимания на слёзы, текущие по её щекам.
+«Тебе лучше забыть то, что ты только что видел, понял?»
+Испугавшись, мальчик повторно кивнул, и она вдруг разразилась смехом, хлопая в ладоши:
+«Я совсем забыла, что твои уста запечатаны, подобно бутылке вина. Это делает тебя лучшим другом!
+
+Слухи в целом верны. Я непредсказуемая пьяница».
+Если подумать, мне следовало принять приглашение мастера и выпить с ней...
+
+«Антология» также повествует о различиях в форме клинков гэппаку фуцу.
+Великое произведение Фуцу Минори, похожее на безмятежную и спокойную гладь ночного моря, стало известно как Хасуи.
+Меч, который воссоздал немой Масаёси, был внушительным, как могучая буря, за что получил имя Харан.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12101_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12101_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f328ffc8a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12101_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Хозяин такого тяжёлого тупого меча знает,
+что оружие не важно - важна сила хозяина.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12201_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12201_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..caf33563b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12201_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Он постоянно рассказывал о приключениях своей молодости.
+Дурацкие старческие истории, полные вранья.
+Но этот старомодный меч будто говорит:
+«Конечно, немного приврал, но ведь и я там был».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12301_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12301_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0b7f132e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12301_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Когда маленький Арундолин держал в руках копию двуручного меча, оригинал которого принадлежал Равенвуду, рыцарю Ордо Бореалис, и представлял себя сражающимся с поработившими Мондштадт аристократами, он ещё не думал, что однажды станет всем известным «Львом Света». И уж точно не знал он, что тот Рустан, с которым они соперничали в детстве, станет его правой рукой и погибнет при исполнении своего долга, двадцать три года прослужив людям Мондштадта верой и правдой.
+Теперь копию принадлежавшего «Льву Света» двуручного меча вновь держит в руках другой мальчик.
+Как будет продолжено это мистическое наследование?
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12302_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12302_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7dc91753b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12302_RU.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Говорят, после убийства злого дракона
+Великий герой искупался в его чёрной крови, чтобы стать неуязвимым.
+Кровь действительно имела чудесный эффект.
+О тело героя ломались мечи и копья,
+И тучи стрел лишь смешили его, когда отскакивали, не причиняя вреда.
+В конце концов враги его обнаружили:
+Его любимый двуручный меч, который герой носил за спиной, тоже был умыт кровью,
+А значит, слабое место героя - спина, где этот клинок висел.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12303_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12303_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9db67af12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12303_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Двуручный меч, выкованный из лёгкого белого железа и сверкающий льдистым серебром. Удобен в бою.
+Благодаря лёгкости меча им можно быстро взмахивать, и тогда сияние белого железа легко ослепляет врагов.
+Но этот меч обычно не используется, как боевое оружие.
+Согласно традициям древних воинов, если товарищ по оружию пал в битве, то в месте, где он встретил смерть, оставляют сверкающее оружие.
+Хотя такая церемония не особенно распространена, некоторые ещё помнят её смысл...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12304_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12304_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..19d7b3810
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12304_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Говорят, в те годы, когда Гео Архонт воевал с монстрами,
+Камни поднялись с земли и стали его мечами, а скалы превратились в его копья.
+С помощью несокрушимых каменных мечей Архонт убивал демонов,
+Огромными копьями-скалами пригвоздил огромных монстров к земле.
+В честь Архонта кузница Черногорья создала новое оружие:
+Двуручный меч, созданный из чёрного кварца.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12305_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12305_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..53e9fe1f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12305_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Это - самый весомый аргумент в любом споре, всегда добавляет веса сказанному.
+Неважно, насколько сильно не желает внимать вам оппонент, дубина переговоров убедит любого, даже камень.
+На любое ваше изречение ответят: «Золотые слова».
+В конце концов, производство было остановлено из-за многочисленных протестов.
+Что называется, голос толпы - страшная сила.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12306_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12306_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..aefe144da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12306_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Потерпевший поражение Небесный Всадник понял, что не всё решается фехтовальным искусством.
+Поэтому, вместо того, чтобы слепо верить в свое фехтовальное мастерство, он обратился к самому мечу.
+«Чем больше, тем лучше. С мечами это тоже работает,» - рассуждал он.
+В великом каменном лесу Гуюнь Небесный Всадник встретил свой великий конец.
+Его мечта о полёте завершилась, но ни его меч, ни его история никогда не будут забыты...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12401_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12401_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..322f694a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12401_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Тяжёлый церемониальный меч рыцарей Ордо Фавониус. Обычно он выдаётся только тем, кто получил одобрение от магистра и церкви.
+Проанализировав древние артефакты Мондштадта, учёные и ремесленники добились некоторых результатов в сфере связи с элементами.
+Поэтому этот тяжёлый двуручный меч - не только гордость Ордо Фавониуса, но и квинтэссенция искусства и упорства защитников Мондштадта.
+Меч легко проводит силы элементов. Помните, уничтожение допустимо только для защиты того, что должно быть защищено.
+
+Хотя дошедший до наших дней фехтовальный стиль Фавония, заложенный Волчонком Рустаном, основан на владении одноручным длинным мечом,
+существовал и другой стиль, потерянный в анналах истории: то был стиль Арундолина, Льва Света. В бою он использовал длинный меч и двуручный меч.
+Так как для этого требуется большая сила, только одаренные великой мощью могут пользоваться этой техникой. Поэтому она не дошла до наших дней.
+
+Арундолин и Рустан росли вместе и часто были партнерами по играм. Первый был потомком рыцарей, второй - обычным крестьянским ребёнком.
+Желание стать героями свело их вместе и сделало друзьями, потом - коллегами и, наконец, Гранд мастером и его правой рукой.
+
+Магистр Арундолин не обладал Глазом Бога. Его сила проистекала из врожденного таланта и длительной подготовки.
+Он гордился своей силой. Весь орден и Мондштадт гордились своим магистром.
+После смерти Рустана Арундолин больше не демонстрировал свою мощь, не бросал вызов жутким монстрам ради славы.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12402_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12402_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..455b2b83f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12402_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Удивительно огромный двуручный меч, украшенный прекрасными и точными часами.
+Громким тиканьем часы задавали такт владельцу клинка и его спутникам на поле боя.
+После распада бродячего ансамбля меч попал в кислоту, и шестерни часов проржавели.
+Хотя он по-прежнему остается смертельным оружием.
+
+В труппе бродячего ансамбля был человек по имени Крузлид, бывший член семьи Лоуренсов.
+В то время учёные и поэты не вели систематических исторических записей, так как аристократы не желали видеть доказательства своих грехов.
+Поэтому аристократы испытывали страх, слыша тиканье часов справедливости при взмахе его меча.
+
+После провала мятежа никто не обнародовал вынесенный Крузлиду приговор. Возможно, это было следствием его принадлежности к знатному роду.
+Говорят, после отстранения от службы он хотел продолжить дело своих сослуживцев и посвятил себя искоренению подпольных организаций аристократов.
+Он помогал всем, чем мог, восстанию девушки-гладиатора, пришедшей из западной страны.
+
+Кроме того, ходили слухи, что тайное общество Крузлида не прекращало свою службу,
+Помогая рыцарям Ордо Фавониус оберегать Мондштадт в делах, в которых ни один рыцарь не должен участвовать.
+Говорили даже, что волчонок Рустан тайно управлял этой организацией за спиной магистра ордена.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12403_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12403_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..654d2cbef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12403_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+На утёсе, обращённом на восток, в сторону моря, предки приносили жертвы хозяевам Ветра и Времени.
+Время и Ветер неразрывно связаны, так как «Ветер приносит семена историй, а Время их взращивает».
+Этот меч рассказывает историю о войне, и он использовался в военных спектаклях.
+Изначально этот меч был не заточен и использовался, как реквизит, но со временем камни укрепили его.
+
+Когда-то этот меч принадлежал клану Имунлаукр, клану храбрых и одарённых воинов, которые сражались и умирали молодыми.
+На церемониях жертвоприношения они устраивали дуэли между покрытыми кровью храбрыми воинами.
+
+По мнению клана Имунлаукр, битва существует не для защиты, славы или завоевания территории,
+А для развлечения живущих высоко на небесах богов, которых больше ничего не могло развеселить.
+Они сражались и с чудовищами, и с преступниками, никогда не задумываясь, вернутся ли они домой к своим близким,
+Ибо ничего из этого не имело значения. Имел значение только громкий и свирепый рёв в пылу кровавого сражения. Так исполнялся жизненный долг.
+
+Из-за своей горячей крови клану Имунлаукр не предвещали долгой судьбы,
+Их битва не имела конца и не вела к победе.
+Но когда снега растаяли и начал отстраиваться Мондштадт, они поняли, что им есть за что сражаться в этом мире.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12404_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12404_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad0877a8a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12404_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Двуручный меч, принадлежавший дворянину, правившему Мондштадтом. Великий мастер изготовил его из отменных материалов.
+Поэтому, хотя он передаётся из поколения в поколение, он по-прежнему выглядит, как новый.
+Когда-то война была обязанностью дворян.
+Они защищали свой народ от монстров, угрожавших миру и стабильности.
+К сожалению, они уже почти забыли о своём долге, превратившись в тех самых монстров, которых когда-то стремились уничтожить.
+
+Согласно исследованиям, гладиаторские бои зародились в религиозном контексте во времена правления аристократии.
+В наши времена рыцари Ордо Фавониус объявили их вне закона, но тогда они были жертвенной церемонией, проводимой одновременно с молитвами богам.
+
+Хотя позже они превратились в извращённые игры, проводимые для удовольствия клана Лоуренс и впоследствии запрещённые рыцарями,
+некоторые тексты исходных молитв сохранились.
+
+«Пожалуйста, сохрани ветры Мондштадта. Да пребуду я, мои друзья, мои соотечественники и мой противник в твоей милости. Да усладит твой слух звук лезвий, скрещенных в бою. Прими это подношение пота и крови».
+«К ветру, который ведёт меня. Если я устал, благослови меня силой, чтобы я мог продолжить свой путь. Если я растерян, благослови меня мудростью отличить добро от зла».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12405_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12405_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c333b33d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12405_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Тёмный светящийся двуручный меч без острых краёв.
+Много лет назад горные разбойники дали ему имя «Маяк пустоты».
+Увидеть его означает, что нет пути назад.
+Единственной дорогой был путь вперёд, к концу своей жизни.
+
+«Бесформенный, как дождь, пронзающий дождь. Невесомый, как свет, пронзающий свет».
+«Недосягаемый, как ползущая змея. Неизбежный, как взор меча и копья».
+
+Дождерез был назван так из уважения к его хозяину. Первоначально у этого меча не было имени.
+Первым и последним хозяином этого меча был странствующий кочевник по имени Гухуа.
+
+Говорят, что он был одним из Адептов. При его жизни разбойник боялись выходить из своих пещер, а в диких лесах было так же спокойно, как и в городе.
+Считается, что в конце своего пути он вознёсся на небеса в пурпурной мгле и стал звездой.
+
+Тот, к кому Гухуа проявил доброту, основал в его честь школу Гухуа. Но ни одна школа не может существовать вечно.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12406_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12406_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7fd6b7596
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12406_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Древний прототип двуручного меча из арсенала Ли Юэ. Инвентарный номер уже давно стёрся, и выяснить точную дату производства невозможно.
+Этот меч весит почти двадцать килограмм, его рукоять сделана из редкой руды, а клинок выкован из превосходнейшей стали. При взмахе выпускает ослепительные вспышки света, способные поглотить облака и уничтожить луну.
+
+После великой катастрофы семья кузнецов Юнь объединила усилия с мастером Хань У, чтобы преодолеть ограничения современного дизайна мечей и совершить революцию в их ремесле.
+Так родилась новая серия оружия, названная просто «прототипы». Первый изготовленный по новому дизайну двуручный меч в своём законченном виде был весьма преуменьшен.
+За маской тусклого, пятнистого золота скрывалась истинная сила оружия. Тут нечем любоваться, но тот, кто решит взять это оружие в руки, осознает, насколько оно тяжёлое, но вовсе не громоздкое.
+
+Хань У, мастер, выковавший этот меч, всю ночь путешествовал на север, чтобы передать его одному следовавшему рыцарскому кодексу мастеру боевых искусств.
+Мастер боевых искусств внимательно осмотрел клинок, прежде чем испытать его. Клинок взвыл, как ветер, и в одно мгновение снёс весь бамбуковый лес. Это было изумительное зрелище.
+
+Мастер боевых искусств сказал Хань У: «Этот меч наделён красотой древности. Он одинаково хорош как оружие и как украшение».
+«Такое прекрасное творение, обладающее как внушительным размером, так и изяществом работы, достойно своего личного имени. Пусть оно будет называться "Архаичный"».
+Благодаря своей непревзойдённой силе этот меч стал образцом для тысяч других мечей в Ли Юэ.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12407_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12407_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..308f1817f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12407_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+Люди со всего света стекаются в гавань Ли Юэ, и это - гордость торгового порта.
+С волнами приезжих в город также стекаются и экзотические товары.
+Этот двуручный меч выкован из лучших материалов. Он уникален тем, что ближе к руке лезвие не заточено.
+Говорят, что за эту часть лезвия можно держаться. Это позволит владельцу быстро менять хват меча в пылу сражения.
+
+Об этом редко говорят, но на самом деле этот меч был выражением любви заморского кузнеца к своему ремеслу.
+Кузнец считал себя тупым, и он не хотел, чтобы его меч был таким же, поэтому он самоотверженно работал над заточкой и балансировкой своего любимого клинка.
+Из его кузницы непрерывно доносился звон и летели искры, а сам он много ночей совсем не спал.
+Он закалял и затачивал свой меч снова и снова, раз за разом.
+В то время как его разум был занят надеждой о возвращении его любимой, а сердце - невыразимой тревогой за её безопасность.
+
+«После того как закончится война...»
+Думал кузнец каждый раз, когда останавливался, чтобы перевести дыхание,
+«Останется ли у неё нужда в этом мече?»
+«Вернётся ли она домой непобеждённой?»
+Эти мысли не задерживались долго в его голове. Отложив их, кузнец полностью концентрировался на том, чтобы довести свой клинок до совершенства.
+Тщетным усилием было беспокоиться о том, на что нельзя повлиять. Лучше сосредоточить своё мастерство на создании идеального подарка тому, кто должен вернуться домой.
+
+Наконец, наступил день, когда торжествующие войска вошли в городские ворота, и все их враги были повержены.
+Но кузнецу не хватило времени нанести имя своей возлюбленной на меч.
+Не теряя времени, он схватил его и поторопился преподнести в качестве подарка вернувшейся любви.
+Но, к большому сожалению, то, что последовало, было очень большим потрясением...
+
+Когда девушка-воин сняла шлем, длинные волосы опали на её плечи. Она отращивала их, и, следовательно, до конца своих дней ей больше не понадобилось бы брать в руки меч.
+Но она тоже привезла подарок своему любимому - охотничий лук.
+«Какая жалость! Я столько лет ковал этот меч, а он тебе даже не пригодится!»
+Кузнец стал несчастен и не переставал жаловаться на несправедливость жизни. Но всё же его усилия не были напрасны, по крайней мере, ему наконец удалось изготовить клинок высочайшего качества.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12408_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12408_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..908cff2de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12408_RU.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Двуручный меч, изготовленный из редкого черного камня. Он тяжёл как скала, и способен прорубить путь через горы.
+Клинок выкован из сплава черногорских кристаллов и красных минералов, поэтому он чёрен, как тушь, и красен, как пылающий огонь.
+
+Истоками черногорского оружия были «Прототипы». От них оно унаследовало три особенности: оружие крепкое, как камень, сверкающее, как лёд, яростное, как бурлящая кровь.
+Хотя Бритва - это двуручный меч, лезвие его очень тонкое, словно шелковая ткань.
+Соединение между чёрными и красными кристаллами практически незаметно, и все части клинка идеально подогнаны друг к другу и вызывают ощущение монолитности.
+Благодаря узорам огня и инкрустированной рубинами рукояти издалека клинок напоминает черную тушь, смешанную с кровью: от него веет силой и коварством.
+
+Некогда мастер Хань У отправился глубоко под землю, чтобы добыть кристаллы для ковки Черногорского оружия. Его поход закончился аварией на шахте.
+Там, в чреве пещер, его глаза не могли рассмотреть ничего, кроме кромешной тьмы. В ушах стоял лишь звон клинка о камень, подобный грохоту рушащегося мира.
+С тех пор кузнечный горн мастера покрылся пылью. В кузнице осталась лишь холодная зола и мечты, незаконченные и поверженные.
+Его сын, Хань Цэ, прочитал легенду о том, что сердце гор было запечатано из-за нападения монстра, и поспешил рассказать об этом отцу.
+Услышав об этом, Хань У раскаялся и признался, что пробудил в той шахте подземного дракона и метеорит с небес. Несмотря на мучившую его болезнь, он встал, разжёг огонь и выковал огромный меч.
+После этого Хань Цэ по просьбе отца вырубил перед шахтой нишу высотой в человеческий рост и поместил туда меч, чтобы он охранял мир от злых сил и успокоил дракона.
+
+Через несколько лет Хань У умер во сне.
+В тот же день, в тот же час один путешественник проходил мимо шахты в горах Тяньхэн и увидел красное сияние среди скал. На его глазах тайная ниша бесшумно открылась.
+В ней смутно поблескивал огромный меч, и выглядел он так жалобно, будто мог переживать боль утраты.
+Хань Цэ глубокой ночью ушёл в горы, чтобы забрать меч.
+Тогда Опора Небес лично выгравировал на нём:
+«Он раскалывает горы и разрывает моря, вспарывает облака и способен сокрушить Луну».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12409_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12409_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4ca0309d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12409_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Двуручный меч, изготовленный из хребта морского монстра. Каждая кость в нем имеет свою историю.
+В прошлом мореходы делали из этих костей носовые фигуры,
+чтобы отпугивать ими монстров из морских глубин, жаждущих полакомиться человечиной.
+
+Те, кто в далеком прошлом выходил в бурлящий океан, часто не возвращались.
+Матросские песни, которые сейчас распевают моряки, раньше были похоронными напевами, нарушавшими молчание мореходов.
+В те времена моря бороздил капитан с двуручным мечом, который перед выходом в море любил пить и петь песни. Когда кто-то спрашивал, он с улыбкой отвечал:
+«Я знаю меру. Немного вина и песен ещё никому не вредили. Когда море спокойно и ветры попутны...»
+Но он никогда не договаривал. Только высоко поднимал кружку и громко звал всех пропустить ещё по одной.
+
+И когда наконец наступил тот день, и море было спокойно, и ветры были попутны, он отправился в плавание на огромном своём корабле.
+Они шли далеко сквозь морские туманы, туда, где стекались скрытые течения, в океан, где плещутся морские создания.
+В конце концов, ни удалой капитан, ни его судно не вернулись в укрытую скалами гавань.
+Через несколько дней труп огромного морского животного прибило к берегу,
+И в страшной ране, нанесённой двуручным мечом, белели обнажённые кости. Кровь была давно уже смыта морской водой.
+
+«Когда море будет спокойно, а ветры - попутны, я выйду в море и отомщу за неё и за погибших в волнах людей».
+«А что, если я утону? Тогда я смогу петь ей её любимые матросские песни на дне морском».
+
+Сейчас нет больше в море огромных животных, поднимающихся из глубин с ливнями и поднимающих страшные волны.
+Обычай создавать носовые фигуры из останков морских животных был забыт, когда исчезло последнее морское чудовище.
+Но во время дальнего плавания в глубинах океана иногда можно услышать рёв, подобный раскату грома, от которого замирает сердце...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12410_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12410_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..18244fbac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12410_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Любимое оружие древних Миллелитов.
+Меч, отлитый из священной породы, лежащей в основании гавани Ли Юэ, ужасно тяжёл.
+Обычный человек не сможет даже поднять его, не говоря уже о том, чтобы сражаться.
+Однако согласно историческим записям, древние Миллелиты легко могли пользоваться такими клинками.
+
+Изначально Миллелиты были войском, сформировавшимся из последователей Гео Архонта.
+Упоминания о них можно найти уже в то время, когда был основан Ли Юэ.
+Они выступали под знаменами Гео Архонта и гавани Ли Юэ, и были сплочены и верны клятве:
+«Пока Миллелиты на страже города, у зла нет шансов!»
+И нет ни одного Миллелита,кто не соблюдал бы этого обета, и за него любой из них умрет без раздумий.
+
+Они посвятили себя служению Властелину Камня, истреблению демонов, защите простого народа и благополучия Ли Юэ.
+Миллелиты стали известны благодаря защите, а не убийствам. Они считают себя щитом, прикрывающим родные края.
+
+Этот огромный меч ужасно тяжёл и крепок, как долг и воля защитника.
+Возможно, рода Син и Хань, первыми вырезавшие клинки из скальных пород, предвидели,
+Что в будущем людей, имеющих достаточно сил, чтобы сражаться таким мечом, будет всё меньше.
+Но это также значит, что на земле будет царить мир, и не будет нужды ни в защитниках, ни в их мечах.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12411_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12411_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..47fc0389b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12411_RU.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+Эта буйно цветущая столица спрятана горным туманом,
+и вечная вьюга закрывает прохладный лунный свет,
+и все надежды и прерванные истории
+пронизаны шипом, что рухнул с голубых небес...
+
+Дочь священника дала двуручный меч, отлитый из звёздного серебра, воину из чужих земель.
+Слов, которые она хотела передать ему, не было слышно за свистом вьюги.
+
+«Эту четвёртую фреску я подготовила для тебя. Твой образ будет навсегда запечатлён здесь.
+Ради этой фрески, ради всех нас я буду ждать тебя и молиться о твоём возвращении...»
+
+Когда дочь той погребённой в снегах столицы увяла вместе с серебряными ветвями, привитыми, но бесплодными,
+чужеземец, судьбой которого было проложить себе этим мечом дорогу сквозь льды, искал ответы на вопросы в далёких краях.
+Она была чиста, словно луна, но её последние слова также не достигли ушей далёкого путника.
+
+«Я так давно не видела чистого неба и зелёных лугов. Не знаю, какие синие и зелёные краски мне взять, чтобы запечатлеть таяние снегов, о котором так мечтает отец.»
+Я лишь надеюсь, что смогу увидеть тебя вновь...»
+
+Это был ответ, который он нашёл...
+
+Воин из чужих земель наконец закончил свой бесплодный путь.
+Осквернённая чёрная кровь капала с кончика меча,
+пока он тяжело ступал по ставшим чужими снежным тропам.
+Вернувшегося в залы горного королевства чужеземца
+встретило лишь глухое эхо смерти.
+
+«Даже здесь не осталось ничего, что бы я мог защитить...
+А вы, те, кто на Небесах, вы лишь хотите наблюдать, как страдают и гибнут люди?
+В таком случае позвольте разогнать вашу скуку песней стали и крови».
+Чужеземец оставил меж фресок меч из звёздного серебра, который был дан ему, чтобы разогнать метель.
+И после он спустился с гор в поисках распрей и войн, в поисках места, где он мог бы пролить кровь.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12412_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12412_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..07f1f1004
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12412_RU.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+Во тьме одиночества жабры этой рыбы отстукивают ритм, который переводится на человеческий язык так:
+
+Покинув море, становлюсь я мертвецу подобен:
+Не бьётся сердце, белые зрачки и рыбный смрад.
+Но то обман, не смерть, тебя пусть эти знаки не смутят.
+
+Сильней меня нет никого среди макрелей,
+И раньше слыл я лучшим из бойцов.
+Акулы и моржи задеть меня не смели,
+Но всё же мне нашёлся враг среди штормов -
+Подобная луне огромная медуза,
+Способная лишь с волнами покорно дрейфовать,
+Но ей достало сил, чтобы отбиться от атак.
+
+И я тогда отринул свою силу
+И выбрал путь - медузою пуститься по волнам.
+Я овладел искусством управленья сердцем
+За много лет скитаний по морям.
+Могу остановить его биенье,
+Чтоб не попасться мяснику под нож.
+Лежу я мирной рыбкой средь солений,
+Но в руки взяв меня, ты силу обретёшь.
+
+Смелее же, распоряжайся мною,
+Ха-ха, по крайней мере до тех пор,
+Пока все воды не впадут в моря
+И не угаснет, тлея, далеких звёзд узор.
+Тогда мы все вернёмся в первозданность моря,
+Осмелишься тогда ты бросить вызов мне?»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12414_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12414_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..816dcd340
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12414_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Длинный художественный свиток, созданный одним из инспекторов Татарасуны.
+Говорят, что он такой же прямой и практичный, как и сам художник.
+
+Долгое время, до появления чужеземной технологии, которая помогла построить горн Микагэ,
+В Татарасуне выплавляли железо традиционным способом.
+Но с тех пор как Микоси стал инспектором, он был одержим красотой стали.
+Он спросил совета у Миядзаки, который тоже увлекался ковкой мечей.
+В конце концов он создал этот простой и крепкий меч - Клинок Татары.
+
+Хотя он был лишь приёмным сыном семьи Микоси, и хотя его приёмная мать испортила репутацию Микоси,
+и хотя единственный законный сын Микоси Дао Ци покинул его и исчез,
+из одной только глупости и верности - качеств, которые он не отрицал - он ценил имя Микоси.
+Он хотел служить в правительстве и благодаря трудолюбию и праведности избавился от дурной репутации своей семьи.
+
+Когда его адъютанта Кацураги уличили в проступке, он безжалостно казнил его.
+С тех пор имя меча и его звание изменились навсегда.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12416_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12416_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..019fd3b4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12416_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Этот клинок прежде служил доблестному полководцу Ватацуми.
+Говорят, что он владел лишь двумя техниками фехтования - «Гэцумон» и «Юсио».
+Но двух этих стилей было достаточно, чтобы чудесный клинок не знал поражения в битвах и испытаниях.
+
+Часто говорят, что у рыб и змей холодная кровь. Но тем сильнее их привлекает тепло и жар.
+Чтобы осуществить мечту своих потомков, Омиками бросил вызов грозе.
+Среди смертных, отправившихся с острова Ватацуми в завоевательный поход, выделялся один юноша.
+В знак почтения к его доблести и бесстрашию Ватацуми нарёк его титулом Тодзанно - «повелителя Тодзана».
+Но этот титул канул в пучину забвения, сохранилось лишь презрительное прозвище, данное ему врагами -
+Акуо, «злой тиран», нечестивый приспешник змея, безжалостный завоеватель Ясиори...
+
+Убийства превратили этого мальчишку в продублённого морской солью воина.
+Но для него всегда имел значение лишь зарок, данный в лунную ночь возле святилища.
+
+«Однажды я поднимусь на вершину Ёго, откуда виден город повелительницы Электро.
+На вершине Тэнсюкаку я сражусь с великим тэнгу Ёго.
+А потом отвезу маску Аямэ и Моун в качестве сувенира!»
+
+Волны смыли все мечты и надежды, словно они были выстроены из песка.
+Маска тэнгу рассыпалась в прах в хаосе битвы.
+Ушла безвозвратно жрица, чей образ озарял душу юноши, подобно лунному свету в морской глубине.
+А «злой тиран» Акуо вместе с великим змеем предстали перед слепящей молнией.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12501_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12501_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..56be2e1e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12501_RU.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Храбрость, пошатнувшая небеса.
+Злой дракон, родившийся в древнем королевстве Бездны,
+был лишён своих крыльев гордым слугой ветров.
+
+В далеком прошлом злой дракон Дурин пожелал завладеть славными землями Мондштадта и напал на город, чтобы уничтожить всё живое.
+Стенания опустевших без людей лесов и полей пробудили спавшего глубоко в лесу Архонта Ветра.
+Он услышал мольбы людей, воплотился и призвал в этот мир своего верного друга.
+Архонт, защищавший жизнь и свободу, выступил против зла плечом к плечу с драконом ветра.
+
+В ожесточённом бою, сотрясшем небеса, дракон ветра раскинул свои шесть благословлённых Архонтом крыльев.
+Подобно тому, как клинок разрезает воздух, дракон ветра вспорол стальную чешую Дурина.
+Посреди ожесточенной схватки дракон ветра, взмахнув острыми, как ветер, когтями,
+Пронзил тело Дурина, глубоко вогнав клинки-когти в его гнилую плоть.
+
+Это сражение пошатнуло небеса, и даже бесстрашное солнце задрожало от ужаса.
+Наконец, Двалин острыми клыками разорвал глотку Дурина.
+Дракон ветра, благословлённый Архонтом, одержал победу, защитил Мондштадт и его жителей.
+Но сам он по неосторожности глотнул ядовитой крови Дурина, и она медленно отравляла его тело до мозга костей.
+
+Двалин стал героем, но был вынужден коротать дни в одиночестве. Яд, разъедающий его тело, порождал злобу.
+Дракон ветра сбился с пути и поддался искушениям Бездны. Двалин обратился во зло.
+Но слепая ярость и яд причиняли ему немыслимые страдания, пока не пришёл его бывший хозяин и не утолил боль.
+Близкий друг и новые знакомые, благодаря своей храбрости изгнавшие зло, восстановили честное имя дракона ветра.
+
+За те столетия, пока дракон спал, люди Мондштадта успели позабыть о славных деяниях Двалина.
+Но благодаря недавним событиям они вспомнили о своём шестикрылом защитнике.
+Благословлённый Архонтом Ветра, ведомый песнями Барбатоса,
+Окружённый тысячей вольных ветров Двалин, наконец, вновь воспарил в небесах.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12502_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12502_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..21f9a2904
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12502_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Человек, известный как рыцарь Ордо Бореалиса, однажды прибыл в город Архонта Ветра.
+Ищущие души притягивают друг друга; неограниченная свобода однажды приводит к распутью.
+
+Когда рыцарь вступил в Мондштадт, его спутник молча попрощался с ним с далёких гор.
+Вольный волк ненавидел городские стены и запах огня; ему по-прежнему нужна была свобода и ширь полей.
+
+Сердце рыцаря из ордо Бореалиса оставалось верным свободе, хотя он и заключил сам себя в тюрьму городских стен.
+Волк же свободно мчался по лесам вслед за ветром, но сердце его принадлежало рыцарям.
+
+Снова рыцарь вышел из города на охоту на монстров, и Волк, учуяв запах битвы, выступил вместе с ним.
+Одинокий Волк и рыцарь понимали друг друга без слов, сражались вместе, как единое целое.
+
+Но, хотя Волк и рыцарь были неразлучны, смерть приходит за диким зверем раньше, чем за человеком.
+Рыцарь ордо Бореалиса возложил меч на могилу Волка - она была не в душных стенах города, а далеко в широких полях.
+С тех пор рыцарь ордо Бореалиса покинул город, отправился скитаться вслед за ветром, как одинокий волк, в сердце взлелеявший жажду свободы.
+
+Бессмертный дух Волка навсегда остался здесь.
+Он охраняет цветущие земли, которые некогда защищал рыцарь.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12503_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12503_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7683fda3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12503_RU.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Когда-то среди людей был популярен один фольклорный мотив:
+«Барду заплатите чеканной монетой,
+Подарите букет прекрасной даме.
+Плача от горечи, возьмите красное вино
+И выпейте за вчерашнее, дарованное и прошедшее, и спойте о новом дне, что приходит с рассветом».
+
+В землях, где ветер несёт музыку и песни, у людей тёплые, но ранимые души.
+Поговаривают о временах, когда злой тиран Декарабиан и правящие аристократы запрещали некоторые стихи и мелодии,
+потому что отчаявшиеся люди могли почувствовать дух сопротивления, скрывающийся за музыкой бардов и певцов.
+В древности музыка и гимны действительно использовались для тайной коммуникации среди мятежников.
+
+Во времена правящей аристократии церковь, почитавшая Анемо Архонта, раскололась.
+С одной стороны стояло духовенство, которое пировало за столами лордов и опрокидывало с ними статуи Архонта, продолжая писать песни и гимны восхваления.
+С другой стороны стояли святые, которые не занимали канцелярских должностей и бродили по улицам, винным погребам и пустошам за стенами.
+Эти святые пили дешёвый самогон, благословляя рабов и плебеев эксцентричными священными рукописями, которые разносились среди людей, и словами, которые им приносил ветер.
+Занимаясь этим, они продолжали писать запрещённые песни и стихи.
+
+Когда гладиатор из далёких земель воспрял вслед за очнувшимся Анемо Архонтом и поднял знамя восстания,
+пожилой святой, известный как Безымянный пастырь, тут же собрал истинных сторонников церкви Фавония.
+Вместе со многими другими они проливали свою мученическую кровь на изумрудные поля.
+И во имя спасения нации они пели объединяющую песнь, запрещённый до этого времени куплет древней народной песни:
+
+«Оставь острую сталь тем, кто отдаст свои жизни за бой,
+Приготовь виселицу для воров,
+Наточи свои ржавые стрелы,
+Чтобы, когда музыка заиграет, мы смогли сразить чудовище тирании».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12504_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12504_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d49d6c77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12504_RU.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Давным-давно в Ли Юэ был дракон.
+Но не тот, который летает в облаках, а тот, который скрывается в горах.
+То был древний каменный дракон, и тело его было что сами горы.
+
+Говорят, он крепко спал у Южных небесных врат, слившись со скалами.
+А когда просыпался и начинал потягиваться,
+то вся округа ходила ходуном.
+Чтобы усмирить землетрясения, Властелин Камня пошёл к дракону.
+
+Говорят, что землетрясения затихли на долгое время.
+А у Властелина Камня появился ещё один помощник.
+
+Но всё-таки, наверное, драконы несовместимы с людьми или божествами...
+
+Дракона заперли в глубинах земли, где он, боясь гнева божеств,
+всё глубже зарывался, грохотал камнями и
+продолжал безобразничать.
+И вот спустя тысячи лет дракон снова пробуждается...
+
+Говорят, что именно этим мечом герой одолел дракона.
+Поскольку это одна из печатей, монстры и предатели не могут прикоснуться к мечу.
+Если легенды не врут, то только человек с чистым сердцем может приблизиться к нему.
+Если легенды не врут, то почему этот меч вдруг нашёлся?..
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12505_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12505_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12506_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12506_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a89e5bdac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12506_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Тест
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon12510_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon12510_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..add5e4171
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon12510_RU.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+Полное название этого оружия - «Могучее золочёное краснорогое орудие короля львов, разрубающее камни и разрезающее золото».
+Это любимый клинок чудака, взявшего себе громкое имя «Отоги Конго, Король Львов».
+
+...Но поскольку и этот титул, и название меча были слишком длинными,
+дети прозвали оружие «Краснорогим рубилом», а его владельца - «Королём Отоги».
+
+Краснорогое рубило сделано из рога зачарованного монстра.
+И завидев его, принимались молить о пощаде любые враги - будь то бакэ-кицунэ, бакэ-дануки или óни.
+Даже Рэйдзэмбо, великий тэнгу горы Ёго,
+боялся зловещей силы Рубила и не вышел бы навстречу Королю Отоги!
+
+...Конечно, дети никогда не верили в эти сказки.
+Тем не менее Король Отоги действительно был очень силён. Даже семеро мужчин вместе не смогли бы вытолкнуть его с дохё.
+А когда он видел, как дети не могут дотянуться до фруктов, и пинал дерево, то фиалковые дыни сами падали вниз.
+Правда, однажды он повалил дерево целиком, и старик прогнал его в горы.
+А ещё как-то он привёл детей полюбоваться осенним представлением в честь листопада
+и вдруг с криком «Явился Отоги Конго, Король Львов, чтобы покарать проклятых óни!»
+бросился в драку с миниатюрной óни, которая как раз была не в духе... В итоге на Отоги невозможно было взглянуть без слёз.
+
+«Но если это всё, на что он способен, и его даже не допустили на службу к сёгуну,
+как же он может справиться с легендарными ёкаями?» - спрашивали дети.
+
+«Ха! В тот раз я просто был не в форме, потому что перепил накануне!» -
+даже оправдываясь, Король Отоги любил посмеяться.
+Действительно ли чувство стыда было ему неведомо, или он правда верил, что сможет победить? Кто знает...
+
+«Ну уж на этот раз я точно оторву рога этим монстрам!
+Я покажу вам мощь Отоги Конго, Короля Львов!
+Создания с другого берега океана? Пф-ф! Мне они не соперники!
+
+Так что, кыш, кыш, следуйте за лисом-посланником, прячьтесь и всё такое.
+Я скоро вернусь. И тогда поиграем в сражения, ага?»
+
+Стоило ему сказать об этом, и дети вспомнили, как маленькая óни, тихо фыркнув,
+швырнула ревущего Короля Отоги высоко в небо...
+
+Позже óни, сражавшаяся с Королём Отоги, сбежала после того, как ей отрубили руку и рог.
+А великий тэнгу больше не выходил к людям, укрывшись среди гор и лесов.
+Таким образом, пустые бахвальства об этом мече наконец-то стали реальностью,
+пусть сам Отоги Конго, Король Львов, так и не вернулся.
+А фиалковая дыня, которую он когда-то повалил, однажды снова начала плодоносить.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13101_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13101_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a99e4223
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13101_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Раньше в Мондштадте копья были запрещены аристократами.
+Они говорили, что достойно сражаться только мечом,
+но на самом деле причина была в том, что копьё скрывает разницу в подготовке.
+Это идеальное оружие для необученных людей без средств.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13201_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13201_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..56151b2bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13201_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Примитивное оружие. Выглядит не очень угрожающе.
+Для человека с соответствующей бронёй
+или для путника, у которого ничего и нет,
+даже более примитивное оружие и то будет выглядеть более внушительно.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13301_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13301_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..bade25844
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13301_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Солдаты Миллелита известны всему миру своим мастерством владения древковым оружием.
+Украшенные белыми лентами копья массово производятся в кузницах Черногорья.
+Это оружие прошло испытание бесчисленными войнами, вспыхивавшими на протяжении сотен тысяч лет.
+И хотя ленты теряли свою белизну в дымах сражений, они по-прежнему гордо развевались на ветру.
+
+Говорят, некогда в армии был легендарный мастер копья.
+Он смог поразить генерала в окружении тысячи воинов и не замарать при этом белые ленты копья.
+«Но эта история рассказывает о героизме воина...
+А вовсе не о его копье, которое было самым обычным оружием».
+Старый кузнец похлопал своего ученика по голове
+и поручил ему подобрать ленты для нового копья.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13302_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13302_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..02ee3a79b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13302_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Копьё - это мощное оружие в руках любого воина: как говорится, «Чем длиннее, тем мощнее».
+К древку копья крепится лезвие топора, и, хотя конструкция получается громоздкой, такое оружие позволяет наносить рубящие удары, что может быть полезно в сложной ситуации.
+Такого типа копьями обычно пользуются сильные и искусные воины. Это оружие - символ славы и храбрости офицеров Миллелита.
+Хотя сейчас гавань Ли Юэ наслаждается мирными временами, на больших улицах, тем не менее всё ещё можно заметить храбрых воинов с алебардами.
+
+Глава каждого отряда Миллелитов всегда смело идёт в бой, и даже в трудных ситуациях он в авангарде и готов защищать отряд.
+Они защищают друг друга не только благодаря своей верности, но и с помощью фехтовального искусства, которое оттачивали годами.
+Любой враг, который осмелится приблизиться к отряду, встретит свою смерть от алебарды стоящего в авангарде офицера.
+Такие офицеры - ядро крепкого как скала отряда Миллелитов.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13303_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13303_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea0b37905
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13303_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Однажды ночью офицер Миллелитов, владелец алебарды с белыми лентами, выпивал вместе с поэтом.
+В разгар их пира поэт нечаянно опрокинул тушечницу.
+Белые ленты на копье храброго воина окрасились в чёрный цвет.
+«Конечно, эта история произошла только между тем воином и поэтом».
+«К моей алебарде с чёрными лентами она не имеет никакого отношения».
+Старый кузнец похлопал своего ученика по голове
+и поручил ему покрасить новые белые ленты в чёрный.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13401_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13401_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7aa15572
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13401_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Легендарное копьё из Ли Юэ.
+Узор в виде дракона покрывает копьё от основания до наконечника.
+Раньше это копьё хранилось в чехле в форме дракона,
+но теперь нет нужды сдерживать его мощь.
+Копьё способно пронзить всё, что встанет на его пути.
+
+Говорят, что Кунь Ву изготовил древко этого копья из хребта дракона, а для наконечника использовал драконий коготь.
+Сломать это копьё невозможно, а наконечник, отливающий зловещим драконьим сиянием, способен проткнуть что угодно.
+
+Жил-был убийца драконов невероятной силы и отваги, бросивший вызов гневу океана и морским чудовищам.
+Через много лет после исчезновения драконоубийцы над океаном по-прежнему порой разносится жалостливый плач дракона.
+
+Драконоубийца стал легендой. Но в конце концов и легендарный воин и его копьё исчезли.
+Освободившись от оков своего прошлого, копьё снова показало свою мощь, знаменуя возвращение дракона в море.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13402_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13402_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..73f5bf0ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13402_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Древний прототип копья из арсенала Ли Юэ. Инвентарный номер уже давно стёрся, и выяснить точную дату производства невозможно.
+Древко выполнено из чёрной стали, инкрустированной золотом. Узор в виде молнии и звёзд покрывает копьё от основания до острия. Сусальное золото придаёт оружию изысканности.
+
+После того как угроза нападения чудовищ миновала, остатки войск были разбросаны на большой территории. Со временем воины смешались с местными жителями. Несмотря на наступления мирного времени, у жителей проснулся интерес к боевым искусствам.
+Спрос на различные виды оружия вырос. Особо ценились изделия высокого качества. Ремесленники не успевали справляться с потоком заказов. Для поиска решения Юнь Хуэй из рода Юнь встретился с мастером Хань У. Вдвоём они заперлись в мастерской и занялись исследованием данной проблемы.
+Когда два мастера вновь увидели солнечный свет, их бороды уже отросли до пупов. Их новейшая разработка, «прототипы», была призвана перевернуть оружейный бизнес в Ли Юэ.
+
+Первое копьё, изготовленное по новым чертежам, выполнено в чёрно-золотом цвете. Наконечник у этого копья заметно длиннее, чем стандартной пики. Поистине смертоносное оружие, внушающее трепет и уважение.
+Копьё оставили на ночь под лунным светом. В первых рассветных лучах наконечник загорелся холодным звёздным светом.
+
+Наблюдая за этим магическим зрелищем, Юнь Хуэй вспомнил о былой славе отца, чьё имя связано со звёздами. Поэтому он решил посвятить оружие памяти своего отца.
+Среди мастеров древкового оружия Ли Юэ, это оружие стало известно как «Звёздный серп».
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13403_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13403_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc1af010f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13403_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Люди со всего света стекаются в гавань Ли Юэ, и это - гордость торгового порта.
+С волнами приезжих в город также стекаются и экзотические товары.
+Наконечник копья узкий и длинный, как игла. Лезвие выполнено в форме полумесяца.
+Как только воин освоит смертоносную мощь этой пики, у него появится огромное преимущество перед другими копейщиками.
+
+В отличие от мастеров боевых искусств из Ли Юэ, бойцы из других стран поражают своей возможностью к импровизации.
+Это оружие специально разработано, чтобы использовать слабости в защите каждого противника. Подобно влюбленности или хорошей музыке, эта пика способна пройти сквозь любую защиту.
+
+Говорят, что девушка, создавшая эту пику, могла обнаружить уязвимые места в самой ткани бытия.
+Загадочная сила заставляет копьё находить бреши в обороне противников.
+«Возможно, всё живое ищет смерти...»
+Так думала создательница этого оружия.
+
+Затем она познала музыку. А через музыку она познала любовь. И любовь оказалась её слабым местом.
+Понимание раскалённой иглой пронзило ей сердце:
+«Роковые ошибки происходят из-за страха смерти. Страх смерти происходит от привязанности к вещам... и к людям...»
+
+«О, как хочу я увидеть его вновь! Того, кого ни поймать, ни убить...»
+«О, как жажду я вновь услышать его песни. Если я выживу, то...»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13404_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13404_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cbc2995ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13404_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Копьё, изготовленное из редкого чёрного камня. Его удары разрезают ветер словно молния.
+И древко, и наконечник копья выполнены из редкой породы чёрного камня. Помимо этого копьё украшено красным нефритом.
+При лунном свете копьё отливает кроваво-красным цветом.
+
+У известного ремесленника Хань У из Ли Юэ был сын от первого брака по имени Хань Цэ, что означает - холодный и расчётливый. Хань У надеялся, что его сын станет умелым мастером, и, когда настанет время, возьмёт семейное дело в свои руки.
+Но у Хань Цэ были свои планы на жизнь. Во время своего обучения он частенько зачитывался книжками по боевым искусствам и уходил в горы, чтобы попрактиковаться с копьём. Он был одержим желанием стать странствующим воином, вооружённым пикой.
+Отправившись в экспедицию за метеоритным железом, он на самом деле искал не редкую руду, а дух приключений. Когда он достиг Адептов в Заоблачном Пределе, он пожелал услышать не мудрые советы, а истории об их приключениях.
+Хань Цэ не было никакого дела до пламени в горнилах кузницы. Отец попытался его вразумить, но безуспешно. В конце концов, Хань Цэ покинул отчий дом даже не попрощавшись.
+
+Позднее с Хань У произошёл несчастный случай в шахте, который в корне изменил его характер. Хань Цэ узнал об аварии и немедленно отправился на встречу с отцом.
+Некогда пылкий и скорый на расправу Хань У теперь успокоился. Он уже смирился с нежеланием сына работать в кузнице.
+Впервые отец и сын стали по-настоящему близки. Хань Цэ устыдился своего поведения, но не знал, как ему загладить вину.
+Через несколько лет великий мастер Хань У скончался. В соответствии с завещанием, Хань Цэ получил в наследство архив чертежей отца. Это были прославленные «прототипы».
+Вместе с диаграммами в коробке находилось письмо, адресованное Хань Цэ.
+«Дорогой сын, наш мир огромен и полон чудес. Надеюсь, что ты встретишь их в своих путешествиях!»
+
+Диаграммы были покрыты заметками, сделанными мелким почерком. Восхищённый Хань Цэ разбирал бумаги отца всю ночь.
+Когда на рассвете Хань Цэ вышел на улицу, он увидел падающий метеорит. Камень приземлился прямо перед юношей.
+Его переполняли эмоции. Слёзы радости и печали хлынули из его глаз. Он воскликнул: «Небеса послали мне знак!»
+Хань Цэ взял метеоритное железо и добавил его к остаткам чёрного камня в кузнице. Следуя диаграммам отца, он сотворил точёную пику, мерцающую словно лёд.
+Хань Цэ мог бы обойти весь мир с этим сияющим оружием в руках, но он решил остаться. В тот день он поклялся, что пламя в печи отцовской кузницы никогда не погаснет.
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13405_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13405_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4a536e63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13405_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Темно-красное копьё, побывавшее в сотнях сражений. Оно было свидетелем храбрости одного гладиатора.
+Под подобные грому ликующие возгласы зрителей холодное остриё этого копья часто обагрялось кровью противника.
+Кровопролитие - судьба гладиатора: его недостижимая свобода всегда была на кончике копья.
+Алая сталь с глухим звуком входит в чужую плоть, объявляя об окончании битвы.
+
+Когда представление раба-гладиатора подошло к концу, а земля дрогнула от ликования толпы, его хозяин сказал:
+«Ты одержал достаточно побед. Ты славно сражался и достоин звания великого воина».
+«Это копьё - мой прощальный подарок тебе. Но не хотел бы ты продолжить сражаться?..»
+«Не хотел бы ты, став свободным человеком, остаться и вновь биться на арене, добывая славу для себя и меня?»
+С тех пор прошло много лет, и уже не сосчитать, сколько воинов и монстров пало от этого копья.
+Имя «непобедимый» было даровано этому алому копью, а сердце воина по-прежнему принадлежало его молодому хозяину.
+
+Когда последнее выступление гладиатора подошло к концу, воздух сотряс восхищённый гул толпы.
+Копьё гладиатора упало на пропитанный кровью песок, когда пылающий клинок рыжей воительницы пронзил грудь старого воина.
+Изумлённый поражением, гладиатор растерянно взглянул на его обожаемого хозяина, на этого знатного человека, для которого был любимцем...
+«Эберхарт, мой господин... Порадовало ли вас моё последние выступление?»
+Но место его хозяина пустовало. Лишь серебряная тарелка да опрокинутый в гневе кубок остались на столе.
+
+«Сначала я сражался за себя. Во имя своей свободы и жажды крови».
+«Не знаю, с какой поры я стал сражаться и убивать во славу своего хозяина».
+«Только во имя других мы можем драться в исступлении, как дикие звери, забыв о страхе».
+«Ты, сражающаяся за свой народ, но не за себя, наверняка это понимаешь».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13406_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13406_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..b11d37256
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13406_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Любимое оружие древних Миллелитов.
+Изготовленное из серебра, найденного в каменном лесу Гуюнь, способное пронзить даже чешую дракона...
+Это оружие тем не менее оказалось слишком тяжёлым, и Миллелиты им больше не пользуются.
+
+С древности Миллелиты были верны Властелину Камня, и девизом их была фраза:
+«Пока Миллелиты на страже города, у зла нет шансов! Будем щитом для родных земель отныне и впредь, оградим их от тьмы и усмирим монстров!»
+В прошлом они посвятили себя истреблению демонов и защите дорог и земель.
+Сейчас, в мирное время, основной своей задачей они считают поддержание порядка.
+
+Некогда в прошлом земля и горы многократно сотрясались.
+Миллелиты выдали своим самым крепким воинам оружие родом из древних эпох.
+То были ужасно тяжёлые копья Миллелитов, которые использовались в качестве копательного инструмента для спасения раненых.
+«Копьё Миллелитов столь остро, что может пронзить гору».
+«Если тысяча воинов встанет в строй с этими копьями наперевес, то они будут непобедимы».
+
+Однако в ещё более далёком прошлом, в смутную эпоху войн,
+Каждый Миллелит был достаточно силён, чтобы управляться с таким тяжёлым копьём.
+Так они защищали земли Властелина Камня и свою родину.
+Тысяча человек, вооружённых острыми копьями Миллелитов, вставали плечом к плечу и смело двигались вперёд, ограждая земли от зла.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13407_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13407_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa5e50915
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13407_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Почётное копьё среди рыцарей Ордо Фавониус. Его используют на парадах и военных смотрах, но оно также является ярым и смертельным противником чудовищ.
+Изучая устойчивость высокого дерева на ветру, кузнечные мастера и учёные Мондштадта многое узнали об элементальных эффектах.
+Поэтому это крепкое копьё - не только гордость Ордо Фавониус, но и квинтэссенция искусства и упорства защитников Мондштадта.
+Стражи вольного ветра да не забудут, что дисциплина их должна быть прочна, как это копьё.
+
+Возможность держать врага на расстоянии и не прибегать к ближнему бою, особенно если ты ему не обучен, делало его основным оружием многих во все времена.
+Обычный человек, вооружившись даже заострённой палкой, вполне может противостоять солдату со стальным мечом.
+Когда аристократия оказалась низвергнута, в знак триумфа по всей окрестности стояли воткнутые в землю заточенные палицы, флагштоки и вилы.
+
+Когда-то фехтование обязательно входило в образование подрастающего аристократа, ведь оно прививало великолепные манеры и развивало мышление.
+Владение копьём в те времена было уделом чужеземных гладиаторов и бунтарей,
+но среди избравших это оружие нашёлся и один наследник знатной семьи.
+По легенде Эберхарт с помощью лёгкого ветерка в длиннейшую ночь года остриём копья зачерпнул свежую росу.
+
+Рождённый вне брака Эберхарт с детства мечтал возродить гордую и благородную аристократию былых дней во всём её великолепии.
+Но для того, чтобы расшатать прогнившие устои, требовалась великая сила. Тогда...
+Подговорить ли сына старшего брата воплотить свою мечту и стать благородным разбойником, а затем обманом вынудить его обратиться в бега,
+и самому стать наследником семьи...
+Или в тайне стать учеником одной ведьмы, перенять её мастерство владения копьём, а затем
+при удобном случае избавиться от неё...
+
+«Даже если меня ждёт порицание потомков, для достижения цели хороши все средства».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13408_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13408_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3dcfcfbe3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13408_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Пика, которая в древности принадлежала аристократу, правящему Мондштадтом. Она была изготовлена мастером-кузнецом из высококачественных материалов.
+Именно поэтому даже по прошествии многих веков она осталась такой же острой, как и в первый день.
+Но в эпоху аристократов она не видела света дня, её доставали лишь при луне.
+
+Аристократы считали, что благородный человек должен воевать мечом.
+Звук рассекаемого воздуха - это песнь благородной души.
+А копьё или лук - это оружие для низкородных.
+
+То, что у простолюдина с вилами или острой палкой был шанс одолеть аристократа с мечом,
+для древних правителей Мондштадта было неприемлемо.
+
+Говорят, что иногда благородная молодёжь
+заказывала у мастера подобные пики, покрытые фамильным орнаментом.
+Если оружие не окропить кровью,
+то оно - как и сам владелец - не будет признано знатью.
+
+Для преобразования необходима сила.
+Поскольку благородному человеку не пристало пользоваться таким оружием,
+то одинокая тень могла сражаться им лишь под покровом тьмы.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13409_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13409_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd6b7178f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13409_RU.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Давным-давно у него была мечта...
+
+Он мечтал, что однажды вместе со всеми уйдёт в далёкое-далёкое путешествие
+в земли, где зеленеет трава, а ветер разносит звуки песен.
+Он мечтал о том, чтобы петь песни вместе с добрыми людьми
+и плясать в облаках с драконом, прекрасным, как самоцвет.
+
+Открыв глаза, он увидел небо над горными пиками, разрываемое воющими метелями.
+Мирные, зелёные земли были окрашены в красный огнём и кровью,
+а песня небесно-голубой лиры барда утонула в нескончаемом рёве.
+А тот прекрасный, что самоцвет, дракон, словно любовник
+вонзал острые зубы в его шею.
+
+«Прощай, мама. Моё путешествие окончено.
+Забыться вечным сном в снегах, сияющих, как серебро, не так уж и плохо...
+Прощай, очаровательный поэт, прощай, прекрасный дракон!
+Возможно, мы ещё свидимся в другое время и в другом месте
+и сможем вместе петь и танцевать...»
+Таковыми были его искренние мысли, пока он испускал свой последний дух.
+
+«Великое благословение, что течёт по моим венам,
+и прекрасные виды наполненной непроглядной тьмой вселенной, что породила меня...
+Я передаю вам. Теперь они - ваше наследие...»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13414_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13414_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a27bb8cc6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13414_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Необычное копье, которое создал Китаин Бунсо для своего особого стиля боя.
+Из-за большого веса его очень трудно использовать без подготовки.
+Но в умелых руках оно способно высвободить огромную разрушительную силу.
+
+В далёком прошлом Китаин была семьёй, которая охотилась на Татаригами.
+На протяжении многих поколений они были префектами Ясиори.
+
+В прошлом в Инадзуме была присказка:
+«Большие врата Аратаки, наследие Ивакура, длинная змея Китаин и Рассекающий туман».
+Так описывали блистательных воинов, которые когда-то освещали землю, как кометы.
+Также было много других имён. Но они затерялись в истории.
+Так долго будучи охотником на демонов, трудно было не попробовать кровь глубин.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13415_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13415_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4eb366644
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13415_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Любимое копьё знаменитого инадзумского разбойника прошлого.
+Изначально оно служило для охоты на рыб, но отлично показало себя и в бою.
+Говорят, это копьё способно пронзить даже вооружённого мечом магу кэнки.
+
+«Когда-то я под именем Сэйрайский дьявол
+Водил в бои десятки быстрых кораблей.
+Теперь же стал я слаб - чтобы домой добраться,
+Пришлось принять мне помощь бедняков и змей.
+Мой остров изменился, стал другим Сэйрай.
+Нет больше места для меня на землях Инадзумы.
+Осталось мне пропасть, подобно жрице - той,
+Чей ум тревожили порой пустые думы.»
+
+Так жаловался разбойник, которого когда-то звали Ако Домэки. А потом он продолжил:
+«Дзяномэ, друг! Я наконец свободен!
+Жрица святилища! Я помню, как тогда хотела ты,
+Как Камуна с Комбу Мару, однажды обойти весь мир.
+Что ж, Ако Домэки, страж левых врат, исполнит твою волю -
+Найдёт у мира край и взглянет на него.
+
+Когда же свидимся опять в порту прибытия последнем,
+О чудесах болтать настанет мой черёд».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13416_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13416_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..07bf44c34
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13416_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Нагината Умигодзэн, прославленной воительницы Ватацуми. Её лезвие струится сиянием морских глубин.
+Песни Ватацуми хранят память о том, как имя Умигодзэн наводило ужас на армию Наруками.
+
+Китовые песни жриц-сестёр проникали в мечты жителей острова, подобно волнам прилива.
+Храбрецы Ватацуми возлагали на сестёр свои надежды и чаяния.
+По высоко вздымающимся волнам, украшенным белой пеной, воины отправились к другим островам.
+Но сверкание молний затмило свет звёзд Омиками и его войска...
+Моун поглотила черная, словно стая воронья, грозовая туча. Бывший её спутником исполинский кит безжизненно погрузился на морское дно.
+Юный предводитель войска исчез в разверзшемся под его ногами провале.
+
+Умигодзэн исчезла среди волн и превратилась в легенду.
+Быть может, она сгинула в безнадёжной попытке сразиться с тэнгу и вернуть тела товарищей.
+А может, безымянная, затерялась среди волн на своём флагманском корабле.
+Единственное уцелевшее свидетельство её свершений в этом мире - эта всё ещё острая нагината.
+
+Память о её песне не исчезнет, пока волны не остановят свой бег.
+А отзвук её всё ещё можно услышать, если приложить ухо к раковине или к брюху гигантского кита.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13501_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13501_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..965576fa1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13501_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Пламенем выжги нечистое, пусть грязь и пороки с сиянием огня взметнутся к небесам, что выдержат всё.
+Некогда, во времена упадка и пороков, огонь этого ритуала вспыхивал всюду на континенте, и то были огни моления о благословении и об изгнании зла.
+
+Такой огненный ритуал был популярен в далёкой древности в эпоху скандалов и распрей.
+Фантазии и несбыточные мечты мёртвых божеств могли превращаться в эпидемии, подпитываемые злобой и ядом,
+И они забирали с собой ушедших от них людей и не успевших последовать за ними детей.
+
+В то время доктор, спасавший от смерти, услышал в подобном багровому закату пламени
+Тихое пение бурлящего масла и трещащего сена.
+«Лишь необузданное пламя может очистить небо и землю».
+«Ярко-алым светом полыхает хворост, прочь уходят от его огня злые силы».
+
+Доктор, держа в руках испачканный красным посох, жёг загрязнённые, злые вещи.
+В прошлом, окутанном злом и несчастьем, покойник, не вынесший бремени глубокой скорби,
+Превращался в огне в пепельно-серых бабочек, сбросив путы страданий и несчастий, что принесло смутное время.
+И доктор, что зажёг бессчётное количество хвороста, масла и сена, говорят, в конце концов стал дымом, подобно витающим над пеплом бабочкам.
+
+Пусть даже этот ритуал вслед за течением времени и приходом мира был предан забвению,
+При встрече с чёрным, как смоль, божеством, что несёт угрозу, человек с огнём в сердце всегда услышит,
+Как тихо поёт пленяющий своей красотой огонь: «лишь необузданное пламя может очистить небо и землю...»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13502_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13502_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b9e81966
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13502_RU.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Ось, на которой держится небо.
+Настоящий товарищ Анемо Архонта никогда не сомневался в своём желании защищать царство ветров.
+Непреклонная воля поддерживала дракона ветра в нескончаемой войне со злом.
+
+В далеком прошлом злой дракон Дурин пожелал завладеть цветущими землями Мондштадта, и он принялся опустошать поля и равнины.
+Когда его чёрные крылья затмили солнце, по небу расплылась тёмная отравленная туча.
+Тысяча ветров словно отступила, не вынеся её гнилой тяжести, и она
+обрушилась на землю чёрным дождём, перекрывавшим крики и плач людей.
+Горестные рыдания пробудили Архонта Ветра, его сердце пронзила боль молчания утерянной надежды.
+И тогда был призван Двалин, и вместе с бесчисленными ветрами он пронзил застившую небо ядовитую тучу.
+
+Он взревел, и буйные ветра словно кинжалом разрубили чёрные как смоль крылья злого дракона,
+а затем разметали, растрепали тучу на клочки.
+Двалин, когтями и клыками вцепившись в чёрного дракона, вылетел вместе с ним за её пределы.
+Чёрная туча развеялась, а вместе с ней прекратился и дождь. В пылающих небесах насмерть схлестнулись два гигантских дракона.
+
+Клыки дракона ветра глубоко вонзились злому дракону в глотку, а когти распороли его прогнившее брюхо,
+и тот с непорочных небес сверзился на дремлющие под снегом горы.
+Так, произошедшая далеко в небе схватка уберегла народ Анемо Архонта от неминуемой погибели.
+В победные мгновенья порочная кровь протекла сквозь сомкнувшиеся на горле злодея клыки и проникла в нутро Двалина.
+
+Дракон ветра свивался кольцами от боли в глубине древних развалин, когда она просачивалась в самый его костный мозг.
+Двалин зализывал раны и представлял, как его призовут ещё раз. Как он
+устремится в голубую высь, разгонит мглу и вместе со своим другом, Архонтом Ветра, будет петь под мелодию его лиры.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13504_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13504_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6c73011f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13504_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+То было в далёкие времена флотилий и морских чудовищ.
+Тогда в Ли Юэ было неспокойно и чудовища наводили ужас в морях.
+
+Говорили, что в море появилась огромная тень.
+Она крушила крепкие корабли в щепки и засасывала их в бездну.
+А ещё говорили, что в море есть остров бессмертных, где вечно сияет радуга...
+Если счастливчик найдёт радугу и сойдёт на остров, то обязательно выкопает несметное богатство.
+А ещё говорили, что тот остров на самом деле огромное спящее чудовище.
+
+Моряки всегда рассказывали много небылиц, но была одна история, в которую все свято верили.
+Властелин Камня однажды пронзил радугу копьём, и уничтожил ужасный смерч, который свирепствовал в море.
+
+Говорят, с тех пор в том месте собираются дельфины и киты и поют песни.
+Кто-то говорит, что печальными песнями они оплакивают своё погибшее божество.
+А другие - что они славят копьё Властелина Камня, которое смогло пронзить радугу.
+
+А на улицах говорят ещё вот что.
+Настанет день, когда распадётся печать на копье и ужас смерча проснётся вновь.
+Ветер принесёт с моря рыбную вонь и это будет предвестником смерча, подобного девятиголовому змию.
+Кто тогда сможет одолеть «морское нечто»?..
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13505_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13505_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3658c236
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13505_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+То было время начала строительства Ли Юэ, время, когда над морями ещё властвовали боги и монстры.
+Предки жили в бесконечном страхе и всеми своими силами старались обуздать морскую стихию.
+
+Минуло много вёсен и осеней, и всё это время огромный морской зверь терроризировал моря и океаны.
+Даже каменный кит, творение Гео Архонта, не мог его одолеть.
+
+Жители Ли Юэ назвали это чудовище «Ба Цю», и в морских глубинах не было ему равных.
+Когда он поднимался из морских пучин, поднимались и огромные волны высотой с горы, они топили корабли и разрушали города.
+
+Тогда Гео Архонт собственноручно создал из камней и нефрита птицу.
+
+Каменная птица, почуяв жизнь, вырвалась из его рук и закружила в вышине.
+Подобно солнечному лучу, пронзающему водную гладь, птица бросилась в сердце океана, туда, где каменный кит бился с чудовищем.
+Чудовище было отброшено во тьму морских пучин, и вновь подняться оно уже не могло.
+С тех пор жители Ли Юэ никогда больше не слышали страшного рёва морского чудовища.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13506_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13506_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13506_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13507_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13507_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7a893d45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13507_RU.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Говорят, что это копьё выковано из материалов из другого мира.
+Оно прошло через руки многих благородных, но несчастливых владельцев,
+видело начало и конец бесчисленных битв и пробовало плоть и кровь разных тёмных существ.
+
+Говорят, что некто, изгоняющий зло, однажды извлёк из глубин великой пропасти хрустальных песков
+зловещий кристалл цвета морской волны,
+поручил изготовить из него оружие, и дал этому оружию имя - «Усмиритель бед».
+
+«Если придёт беда, он усмирит её».
+Люди, живущие среди суровых скалистых гор, не любят громких слов.
+Но раз уж взамен не требуется ни контракта, ни платы, нет вреда в том, чтобы взять предложенное.
+
+Когда армии монстров хлынули в горы, окрасив киноварь земли чёрным,
+тёмные силы столкнулись со стеной щитов Миллелитов и смерть ждала всех отделившихся от толпы.
+И в центре этого водоворота, подобно холодной звезде среди мрака, сиял Усмиритель бед...
+
+Когда, наконец, свет заходящего солнца разорвал скорбные тучи, мрак снова погрузился в глубины пропасти.
+Тогда же исчез и Усмиритель бед - вместе с Яксой, который им орудовал, он вернулся к тишине и безвестности.
+В последующие времена тех, кто брал в руки это копьё, обычно постигала та же участь.
+Но едва ли заслуживает сожалений судьба тех,
+кто готов сражаться, не требуя приказов, и защищать простых людей, не давая обетов.
+
+Говорят также, что кто-то однажды позаимствовал это копьё,
+чтобы однажды оно стало свидетелем столкновения между близкими друзьями в пустынной проточенной водой пещере.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon13509_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon13509_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cdb3d344
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon13509_RU.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+Нагината - острый клинок, что несёт безупречный порядок среди хаоса разнотравья.
+Кто держит нагинату - охраняет незыблемость порядка.
+
+С небес взирая грозовых на бренный мир любимый,
+Она увидеть может лишь раздоры и игру страстей.
+Пустые споры и желанья угрожают безупречному порядку.
+Пусть выжжет молния дурные травы с вечности полей.
+
+«И что за вечность отразится в глазах ████?»
+- я помню тот вопрос под сакурой за чаркой.
+
+Какой бессмысленный вопрос.
+Что мне тогда пришло на ум, не в силах я упомнить.
+Но после долгих размышлений одиноких мой готов ответ.
+Кому нужны плоды - тот должен проредить цветы. Коль хочешь пурпура - сафлор собрать придётся.
+В краю блаженства вечном беспорядку места нет.
+
+И всё же, всё же...
+Клинок способен уничтожить иллюзии и глупые мечты.
+Но в этом мире без изъянов для памяти закрылись бы пути.
+И в вечном сердце навсегда остался бы друг искренним и верным, и запах сакуры казался б настоящим.
+
+Но я забыть тебя не в силах. И не в силах прочее забыть.
+В конце концов...
+
+Увидев, как погибельная тьма уносит жизни близких,
+Как не считать врагом судьбу, что жизнь и смерть тасует?
+Пусть спор с непостоянством не во власти человека,
+Способны люди принести покой и мир в страну свою родную.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14101_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14101_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7b92e17a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14101_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Знания, результаты опытов и заклинания пишут буквами,
+усердность ученика пишут между букв.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14201_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14201_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a24a411c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14201_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Популярный самоучитель по магии в карманном формате.
+В нём сжато даётся только то, что спрашивается на экзамене.
+Сейчас устарело из-за выхода 12-го издания «Руководства по магии».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14301_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14301_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9191bc33b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14301_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Во время своей публикации это «Руководство по магии» вызвало много споров.
+В дополнение к отрицанию здравого смысла в главе VII: Принципы Анемо элемента,
+Можно заметить множество ошибок в отношении основных принципов Гидро и Электро элементов.
+Очевидно, что перед публикацией эта книга не прошла рецензирование.
+Но никакое другое руководство по магии пока никто не написал, поэтому у вас нет выбора.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14302_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14302_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3354ce037
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14302_RU.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Пятеро героев отправились в путешествие, чтобы убить злого дракона.
+Мастер меча - ради чести;
+Мудрая волшебница - ради науки;
+Ловкий наёмник - ради награды;
+Меткий стрелок - ради мести;
+С ними эрудированный писатель - ради истории.
+Лотос исходит из моего рта, и на страницах распускаются цветы. Мои слова мудры и ясны, а мои мысли резки, как молния.
+Я присоединился к этому отряду, потому что не мог найти достойную работу, а с канцелярской работой может справиться любой.
+Но я не писатель... Я обычный парень двадцати с лишним лет без честной работы.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14303_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14303_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..261a1bc1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14303_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Посредственное художественное произведение, рассказывающее историю об обычном юноше, который после смерти оказывается в другом мире.
+Этот мир полон опасностей. Чудовища из стали, огромные, как галактика, бродят под землёй и тысячами пожирают людей.
+Но здесь также существует некое могущественное существо, которое может сделать помещение комфортным в любое время года и одним щелчком пальцев превратить ночь в день. Эта история так же беспочвенна, как и бессмысленна.
+Тем не менее она имеет одну общую черту с реальным миром: все драгоценные металлы принадлежат группе людей, которые хранят их в надёжных ящиках.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14304_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14304_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..56b4c8819
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14304_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Легкий катализатор, вырезанный из нефрита. Он прочный и финансово доступный, что делает его популярным катализатором во всём мире.
+Народ Ли Юэ называет этот небольшой, но изысканно сделанный катализатор, Нефритовым шаром.
+Это высокоэффективный защитный катализатор, а также красивый аксессуар.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14305_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14305_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5771e9eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14305_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Изделие из нефрита, которое, несмотря на свою изысканную упаковку, было помещено в одно из наименее заметных мест в магазине.
+В упаковку входит на вид официальный сертификат высшего качества, выданный организацией, о которой никто никогда не слышал.
+Роскошной упаковки и аксессуаров, вероятно, будет достаточно, чтобы заманить неопытного покупателя.
+Но всё же это достаточно разумное соотношение цены и качества по сравнению с подлинными нефритовыми изделиями высокого качества.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14306_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14306_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..49579cba4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14306_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Хоть янтарь и не является минералом, но остаётся достаточно крепким и надёжным материалом. Гладкость и теплота выгодно отличают его от других самоцветов.
+Мягкий на ощупь янтарь медового цвета успокаивает и умиротворяет.
+Говорят, что янтарный катализатор - это первый дар Властелина Камня народу Ли Юэ.
+Может быть, и этот простой янтарь несёт частичку доброты Гео Архонта.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14401_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14401_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..643cf3bdd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14401_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Этот загадочный том принадлежал учёным Ордо Фавониус. В нём содержится накопленная веками мудрость ордена.
+Переплёт книги украшен элементальными кристаллами, что делает Кодекс Фавония настоящей жемчужиной для любой библиотеки.
+Каждый Кодекс изготовлен вручную, что делает подобные книги очень дорогими.
+Только учёные, обуздавшие мощь элементов, способны создать такие кодексы.
+
+После основания Ордо Фавониус Рагвиндр Рыцарь Рассвета повелел перестроить купели Аристократов в библиотеку.
+Со временем бесчисленные пожертвования бардов, учёных и путешественников превратили библиотеку в крупнейшую коллекцию литературы в северной части континента.
+Всё же ветер уносит песни с собой, а удовольствие от вина длится лишь мгновение. Только то, что преданно бумаге, может сиять вечно.
+
+Нынешняя коллекция книг библиотеки является всего лишь малой частью того, что было во времена её расцвета.
+Потому что, к превеликому сожалению, однажды библиотека сгорела дотла в результате «Большого пожара осеннего равноденствия».
+
+В подвале библиотеки находится большая крепкая дверь из тополя.
+Говорят, что эта дверь предшествовала основанию библиотеки и стойко выдержала дым и пламя пожара.
+Правда в том, что эта дверь стояла там задолго до того, как был основан Ордо Фавониус.
+Ордо Фавониус официально заявляет, что за этой дверью хранятся запрещённые книги.
+Но ходят истории о намного более серьёзных вещах, творящихся за этой дверью.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14402_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14402_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f5037461
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14402_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Журнал музыкантов Бродячего ансамбля, в котором они записывали ноты и путевые заметки.
+Проследить историю ансамбля невозможно, потому что он распался задолго до восстановления Мондштадта.
+В журнале музыканты подробно описывают свои путешествия.
+Записи в журнале источают такую же мощную энергию, как и живые выступления ансамбля.
+
+Бродячий ансамбль собрался в эпоху правления Аристократов.
+Музыкантов часто называли Ансамбль Мечников. Некоторые делали это из-за страха, а некоторые со скрытой надеждой.
+В те времена даже поэзия не могла быть свободной.
+
+Мечи были их флейтами, луки были их арфами, а песнью их был гимн восстания.
+Финальным их представлением была попытка штурма города и свержения тиранов.
+
+Давно забыт Ансамбль Мечников, забыто и их восстание.
+Но их свободолюбивый бунтарский дух живёт в гражданах Мондштадта и по сей день.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14403_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14403_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3df48844
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14403_RU.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+В древние времена народ Мондштадта возводил театры на обдуваемых ветрами скалах, чтобы задобрить богов.
+Мондштадтцы устраивали богам представления, полагая, что те любят песни и стихи.
+Этой надписи больше тысячи лет, разобрать написанное уже невозможно.
+
+В давние времена война разразилась меж Королём Штормов и Северным Волчьим Королём. Метели поглотили Мондштадт, и снег был жёстким и колючим словно песок.
+Группа людей, которые не могли больше терпеть снег, возвела часовню на вершине скалы к востоку от города. Там они молили о защите и божественном снисхождении.
+
+Порывы ветра переменчивы и непостоянны, но время уничтожает всё неумолимо и безвозвратно.
+Возможно богу ветров удалось спрятаться на страницах книг, но рано или поздно бог времени безжалостно поглотит и эти страницы до последнего слова.
+
+Однако и мощные ветра, и неумолимое течение времени одинаково разрушают сердца.
+По этой причине позднейшие поколения считали, что эта часовня посвящена ветру и только ветру.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14404_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14404_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e1537d29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14404_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Аккуратный свиток, покрытый воском во избежание тления и механических повреждений.
+Свиток хранит исследования королевских магов. Исследования, которые опередили своё время.
+В обязанности королевских магов, помимо защиты от монстров, входил надзор за водами и почвами. Также маги занимались воспитанием юных аристократов.
+В связи с этим в свитке можно найти множество подробностей об истории, культуре и особенностях правления королевства.
+После того как народ сверг королевскую власть, магов изгнали из города.
+Ибо маги пренебрегали своими обязательствами служить моральным камертоном для аристократов.
+
+На заре Мондштадта во главе клана Лоуренс стояла Венераре.
+Под её руководством народ воздвиг на городской площади гигантскую статую, чествующую явление Анемо Архонта.
+
+Надпись под статуей сделана главой всех кланов. Эту клятву давали все защитники города.
+Но спустя годы клан Лоуренс отступился от обещаний, данных предками, и статую свергли с постамента.
+Мудрые придворные маги перестали упоминать клятву...
+
+В эпоху рыцарей Ордо Фавониус статуя была восстановлена.
+Но слова клятвы забыты теперь навеки.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14405_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14405_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..87f1b79f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14405_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Поговаривают, что в Ли Юэ есть легендарная сфера.
+Однажды она поглотила весь свет в мире и после этого пролежала в деревянной коробке многие тысячелетия.
+Но сила сферы не иссякла. Покинув заточение, она стала сиять ещё ярче.
+Умелые руки мудреца смогут пробудить невероятную мощь, тысячелетиями таившуюся в этой сфере.
+
+Среди ювелиров Ли Юэ ходит байка о том, как мастер Кунь Ву заточил свет небесных тел в деревянной коробке.
+Затем Кунь Ву оставил коробку в тёмной скалистой комнате на сорок девять дней и двадцать часов, пока сфера наконец полностью не поглотила сияние солнца и луны.
+
+Спору нет, история очень странная. Однако многие в Ли Юэ и по сей день верят в потусторонние силы мастера Кунь Ву.
+Один смельчак даже отважился спросить престарелого мастера, в чём его секрет. Старик лишь рассмеялся над нелепой идеей, что у него есть мистические способности.
+«Пф... Просто я её как следует отполировал!»
+
+Однако его подмастерье в частной беседе поделился другой версией событий. Как только мастер Кунь Ву закончил полировку Солнечной жемчужины, на небе появилась багровая луна.
+Но означало ли это, что мастер Кунь Ву получил помощь высших сил? Или же уровень его мастерства был настолько высок, что даже небесные тела сочли нужным отреагировать?
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14406_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14406_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa3ad1fc4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14406_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Древний катализатор из арсенала Ли Юэ. Инвентарный номер уже давно стёрся, и выяснить точную дату производства невозможно.
+Этот диск изображает космос и потому имеет круглую форму. В его центре находится кусок кор пурума, изображающего небесные тела.
+
+После того как мир погрузился в хаос, силы добра покинули его. Поэтому обычным людям пришлось забросить традиционные инструменты и боевые искусства и обратиться за помощью к сверхъестественному.
+Но технология производства катализаторов осталась неизменной с древних времён. Поэтому все катализаторы той эпохи весьма хрупкие и рассыпаются от одного прикосновения.
+Алхимики со всего континента направлялись в Ли Юэ, чтобы попросить Юнь Хуэя, лидера клана Юнь, разработать новый тип катализатора.
+Юнь Хуэй добавил катализаторы в серию улучшенного оружия под названием «прототипы».
+
+Диск, выполненный из древесины и редкой горной породы. Кор пурум в центре диска - подарок от чародеев.
+Для изготовления кор пурума необходимо нагревать кор ляпис на протяжении квадрата семи дней (сорок девять дней). А затем его необходимо остужать в родниковой горной воде на протяжении квадрата семи дней.
+Двойная очистка огнём и водой делает кор пурум крепким и небьющимся. Чародеи также считают, что кор пурум способен проводить древнюю космическую энергию.
+
+Юнь Хуэй отметил тёплое золотистое сияние, которое исходит от кор пурума. После обсуждения с чародеями, он решил назвать катализатор «Янтарная злоба».
+Все катализаторы в Ли Юэ были выполнены по образцу прототипа Юнь Хуэй.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14407_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14407_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ec6e667d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14407_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Люди со всего света стекаются в гавань Ли Юэ, и это - гордость торгового порта.
+С волнами приезжих в город также стекаются и экзотические товары.
+На этой карте подробно показаны моря, окружающие континент. Здесь отмечены все подводные течения, скрытые рифы и направления ветров.
+Говорят, что этот фолиант содержит знания, отвагу и веру первооткрывателей.
+
+Титульный лист гласит:
+«Любите морской ветер и подводные течения, ибо именно они приводят мореплавателей к цели!»
+«Бойтесь морского ветра и подводных течений, ибо именно они разносят корабли в щепки...»
+
+Коли желаешь стихию морскую успокоить, познай каждый её скрытый риф, каждое дуновение ветра, каждое место, которое кит назвал бы домом.
+Эти слова появляются на пожелтевших страницах мореходных журналов. Они подобны стихам поэта, страстно увлеченного описанием тела возлюбленной.
+
+В далёких странах моряки относятся к океану как к любовнице. Они используют местоимения женского рода, обращаясь к толщам холодной солёной воды.
+Возможно, это связано с переменчивым характером моря. А может, идея уплыть в неизвестность представляется морякам особенно романтичной.
+Эта карта, как и океан, не имеет владельца. Её сердце - это моряк, полный романтических мечтаний, готовый исследовать каждый уголок мира.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14408_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14408_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a61e649a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14408_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Катализатор, изготовленный из редкого чёрного камня.
+Устройство круглой формы с кроваво-красным камнем кор пурума в центре. Этот кор пурум растёт и убывает подобно багровой луне. Его сияние постепенно затухает, а затем становится ярче лишь для того, чтобы затухнуть вновь.
+
+«Горная гряда Тянхэн таит в своих недрах множество разных сокровищ, в глубинах бесчисленных скал величаво мерцает нефрит». Шахтёрское дело процветает в Ли Юэ под покровительством Властелина Камня.
+Постепенно запасы руды в горах Тянхэн истощались, и шахтёрам приходилось уходить всё глубже под землю. В результате разветвлённая сеть шахт покрыла весь регион. В самой глубокой точке копатели достигли ядра планеты.
+Постепенно в некогда спокойной области начали происходить очень странные вещи. С грохочущим рёвом содрогнулась земля, и гора обвалилась, похоронив под собой шахту.
+По ночам с места катастрофы доносится плач неупокоенных душ невинных шахтёров...
+
+Однажды в деревню Цинцэ прибыл странник...
+Незнакомец был одет в белые длинные одежды, а речи его были таинственны и замысловаты. Он называл себя алхимиком и говорил, в Ли Юэ его привели поиски двух мастеров Юнь и Хань.
+Юнь Хуан, старшая дочь семьи Юнь, жила в деревне Цинцэ. Она немедленно отправила посланника за Хань Цэ, старшим сыном мастера Хань У.
+Алхимик поведал им, что в древности мастера из семей Юнь и Хань сотворили катализатор для алхимиков.
+И в эти неспокойные для Ли Юэ времена алхимики решили передать семьям Юнь и Хань кусок багрового кор пурума. Они надеялись, что кор пурум поможет жителям справиться с трудностями.
+
+Два мастера растопили печь и изготовили амулет из чёрного камня с багровым кор пурумом в центре.
+Алый камень резонировал с артериями земли. Зловещая пульсация кровавого камня словно предупреждала о грядущих подземных толчках.
+Звёзды ведут тех, кто решил путешествовать ночью, а кор пурум указывает путь тем, чей путь лежит через горы и пещеры Ли Юэ. Этот амулет был установлен у подножия горы Тяньхэн.
+Когда в регионе вновь наступили спокойные времена, амулет бесследно исчез вместе с гневом земного ядра.
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14409_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14409_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..625da4593
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14409_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Изящный предмет, изготовленный из редкого минерала.
+Согласно легенде, Око сознания раньше было ярким, чистым и гладким, словно озёрная гладь. Но с годами его сияние поблёкло.
+По народным поверьям в тихую лунную ночь можно услышать, как Око издаёт приглушённые звуки.
+Иногда оно звучит, как лёгкий ветерок, а иногда, как журчащий ручеёк.
+
+Есть версия, что Око сознания - это дар от Адептов Ли Юэ, который оказался в семье Юнь.
+Однажды Юнь прогуливалась в горах и повстречала заклинателя по имени Хуань, который отправился искать помощи у Адептов.
+Юнь очень долго беседовала с Хуанем и в итоге подарила ему Око сознания.
+«Эта жемчужина - средоточие самой природы. Только человек с искренним сердцем сможет использовать её силы...»
+
+Хуань поблагодарил Юнь, взял Око, и не спеша направился в сторону Ли Юэ. Ни дождь, ни ветер не могли сбить его с намеченного пути.
+Следуя заветам Адептов, Хуань без устали бродил по земле. Частенько его можно было встретить на рынках, где он покупал еду и питьё.
+В тёмных портовых переулках Хуань не раз пересекался с отбросами общества.
+Многие удивлялись тому, что педантичный заклинатель чувствует себя в трущобах словно рыба в воде.
+На это заклинатель отвечал: «Вибрации Ока помогают мне отделять злые сердца от честных...»
+
+Око сознания может раскрыть истинную природу человеческих сердец. Однако никто не знает, как именно оно работает. Объяснения искали в различных мифах и преданиях.
+Говорят, что ближе к полуночи камни начинают издавать звуки, похожие на дуновение ветра или журчание ручья.
+Оба звука напоминают ропот демонов, питающихся злыми мыслями. С давних времён родители рассказывают детям страшные истории про этих демонов.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14410_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14410_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7dbadeb4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14410_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Этот искусно переплетённый сборник песен был очень модным во времена правящей династии аристократов.
+Из его страниц доносится стойкий аромат маргариток и выдержанного вина.
+Его содержание довольно абсурдно, но когда-то эти песни были популярны на аллеях и в местных тавернах.
+
+«Все мы знаем этого благородного вора, но никто не знает, откуда он взялся. Одним прекрасным днём, никто не знает каким, он просто появился словно призрак в наших трущобах».
+«Он пьёт и поёт, он слоняется по улицам, обходя крыши и террасы. Но все знают, что весёлый юнец, которого нельзя не любить».
+«Меч на его поясе был украденной гордостью лордов, а чёрный лук на его спине никогда не выпустит стрелу просто так».
+«Его бесподобное мастерство ярко, как сверкающий хвост кометы холодной ночью, а его шаги легки как листья, которые поднимает западный ветер».
+«Он мог бы выпить Сидровое озеро, заполненное полуденной смертью, а затем он пробрался бы к этим спящим в своих кроватях свиньям».
+«Он грабит богатых и отдаёт бедным, он сбивает спесь со знатных индюков, он освещает тьму, как утренние лучи света, пронзающие ночь».
+
+«Все девы мечтают о благородном воре, они кидаются за ним из своих окон, но, к сожалению, он проходит не этим путём, а предпочитает пинту со своими братьями».
+«Но в один день (или же это был вечер?) в особняке, который грабил он, взял с собой дополнительную воровскую пошлину в виде серебряного кубка».
+«Молча покинув это места под серебряной луной, он поднял взор к тёплому свету в окне с прекрасным лицом».
+«Её глаза сияли, как два сапфира, ярко-синим блестели в темноте. Вор взглянул на драгоценный камень в серебряном кубке и увидел там те же яркие глаза».
+«Не теряя времени, вор совершил восхождение и, вытащив драгоценный камень со своего места, вручил его ей, и застенчивая улыбка озарила её личико».
+«Свергнув, наконец, ленивых аристократов, они отправились в дальние страны, и, как говорится в песне, до конца дней своих согревали друг друга».
+
+На это заканчивается история благородного вора. В дни праведного правления не осталось никого, кто пел бы о благородном воре, да и такие воры больше не нужны.
+Вино и мечи, юные девы и герои, беззаботное начало и счастливый конец - такие истории очень популярны среди обычного народа.
+Бокалы наполняются вином, а песни надеждой, независимо от того, как сложилась настоящая история или как закончились дни этой пары.
+Они придают смелости несчётным встретить завтрашний день и противостоять силам, которые их угнетают...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14411_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14411_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c097e9dd2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14411_RU.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Временно отсутствует
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14412_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14412_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1bdd8f17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14412_RU.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+Когда дочь священницы Виндагнира родилась под сенью этого белого дерева
+и получила его благословение, государство цветущих гор наполнилось радостью.
+
+Благословение Сал Виндагнира, конечно же, будет вечным,
+как вечно будет стоять серебристо-белое древо, чьи корни пронизывают весь мир.
+То были чаяния летописцев, записывающих историю горного королевства.
+Запечатлевшие бесчисленные истории множества людей и факты о множестве дел искренне верили,
+что красота и добродетель принцессы будут чисты и вечны, как свет луны...
+
+Когда на землю внезапно обрушился шип, что заморозил мир,
+когда он расколол то древо,
+девочка забрала с собой последнюю целую ветвь,
+чтобы возродить дерево, чья тень некогда накрывала всё королевство.
+Но у привитой жизни не было шанса.
+Метель, несущая острые, как клинки, льдинки, закрыла собой лунный свет...
+
+Много позже, но всё ещё в давние времена,
+когда исход боя драконов тьмы и ветра был определён,
+когда разъедающая кровь окрасила в багровый белую, как прах, долину,
+дерево вспомнило, что не погибло в погребённой столице,
+и протянуло свои жадные корни к земле, окроплённой тёплой кровью.
+
+И когда некто пролил на землю чистую алую эссенцию,
+белое древо, что давно должно было умереть, вспомнило своё прошлое,
+собрало все усилия и породило плод...
+
+Во имя тех, кто жил под моей сенью, во имя прославлявших меня священников,
+во имя прекрасной девушки, что часто рисовала на моём теле,
+во имя счастья, которого у них не было - я подарю им этот хладный алый плод.
+
+Он достанется тому, кто сможет одарить этот злой мир справедливостью,
+и он будет нести этот невинный горький плод с собой, пока вершит суд.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14413_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14413_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e315d6cdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14413_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Легенда гласит, что где-то далеко-далеко посреди туманного моря есть группа островов под названием архипелаг Золотого Яблока.
+Говорят, этот архипелаг является домом для очаровательного додоклана, живущего в гармонии с миром.
+Представители додоклана - добрые и озорные существа. Они любят резвиться и разыгрывать друг друга. Никто из них никогда не скучает и не грустит.
+«Додоко!» - называют они друг друга, что означает «лучший друг».
+
+Подобно семенам одуванчика, которые однажды покидают объятия своего стебля и улетают по ветру, каждый Додоко однажды отправляется в мир приключений на поиски четырёхлистного клевера, уносимый ветром и волнами.
+Почему они это делают?
+Прожив долгое время на архипелаге Золотого Яблока, Додоко перестают узнавать друг друга. Они все Додоко, и они все выглядят одинаково! Для них перестают существовать такие понятия, как «я» или «ты».
+Но только огненно-красный четырёхлистный клевер может позволить им узнать, что на самом деле означает «Додоко», и начать различать друг друга. Тогда они смогут свободно играть со своими друзьями.
+Так говорит моя мама, а она может всё!
+Поэтому, чтобы понять, что такое настоящий «Додоко», они оставляют своих друзей и отправляются в далёкие края, чтобы найти новых друзей и стать их «Додоко».
+Им предстоит увидеть много хорошего, услышать много интересного, встретить много друзей... И однажды, когда их друзья будут смотреть на них, в тот самый момент, когда этого никто не ожидает, появится огненно-красный сверкающий четырёхлистный клевер!
+
+Поэтому, когда пушистый Додоко с архипелага Золотого Яблока катится в море или прыгает в поток ветра и уносится далеко-далеко, это значит, что счастливый ребёнок вот-вот встретит своего самого лучшего друга!
+Эта маленькая драгоценная книга была подарена самой свободной мамой на свете своей самой счастливой дочери на свете. В ней рассказывается о бесчисленных приключениях Додоко до того, как он встретил маленькую девочку, а также об искромётных, бесценных, больших приключениях со множеством друзей, которые он надеялся пережить вместе с ней после их встречи!
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14414_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14414_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a20e9eaf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14414_RU.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+«Люди приходят и уходят в большой спешке, словно сны, которые остаются на ночь, но рассеиваются к утру».
+
+Простая и обычная жизнь...
+Думаю, я прожил полноценную жизнь.
+
+Я была кицунэ из клана Белого Дракона,
+и у меня были замечательные ловкие товарищи.
+Мы мчались по горам и равнинам Наруками.
+
+Надеюсь, когда всё закончится,
+они снова смогут счастливо бегать...
+
+Однажды с девушкой-они, у которой было очень красивое лицо,
+Вместе мы играли божественную музыку перед престолом,
+и я аплодировал её танцу с мечами.
+Надеюсь, её красоту, храбрость и добрый нрав
+будут воспевать и через тысячи лет.
+
+При мысли о непревзойдённой красоте этой девушки
+я невольно хочу скрыть свою внешность за маской...
+
+Однажды я бегал на перегонки с главой клана тэнгу.
+Я пробежал по всем тропам и дорожкам духовных гор, внутри и снаружи,
+соревнуясь в скорости и силе.
+
+В конечном итоге победил я, человек из клана Белого Дракона.
+Теперь, когда я думаю об этом, мне кажется, что она сдерживалась.
+Я чувствую неудовлетворенность...
+
+Однажды я устроил заговор против бакэ-дануки, который постоянно противостоял мне,
+Я заставил его полностью сдаться сёгуну.
+Я также устроил бесстыдный заговор против сёгуна
+и заставил его взять великого бакэ-дануки под своё командование.
+
+В ту ночь лунный свет из императорского двора пробивался сквозь ветви и лепестки цветов,
+которые сыпались во дворе, как жемчуг с небес.
+Он всё ещё ярко горит в моем сердце...
+
+Надеюсь, она помнит длинный девиз, который я отважно произнёс перед отъездом.
+«Не позволяй себя обмануть или потрясти. Иди по пути, в который веришь».
+Надеюсь, мой девиз поможет ей противостоять лжи и злым замыслам.
+Я также надеюсь, что озорной, но невинный дануки не возненавидит меня за мой последний обман...
+
+Теперь, в темнейшем из всех тёмных мест,
+Я буду лелеять эти воспоминания.
+Как луна, сияющая сквозь облака,
+пусть они осветят моё крошечное и хрупкое сердце.
+
+Когда-то у меня было человеческое обличье.
+Я ходил вместе с этими недолговечными, но прекрасными созданиями
+и подружился с разными людьми,
+такими как жрица, приехавшая в Наруками тренироваться ради храма в её родном городе,
+или ребёнок, который оставил взрослых, чтобы посмотреть на эскорт божественного паланкина на Празднике лета,
+или беззаботный молодой человек, который наконец отправился в Ли Юэ, чтобы изучать искусство Адептов,
+или кандзё, который упорно трудился ради процветания города,
+или мастер, который был одержим созданием невероятно острых мечей,
+или группа, которая с помощью изобретательных приёмов заставляла искусственные метеоры расцветать в глубоком космосе...
+Все они друзья, которых я не ожидал найти.
+
+Я надеюсь, что тьма не разрушит барьер, который их охраняет...
+
+Теперь я скучаю по всему этому.
+
+«Тёмная воля, которая кусает меня».
+«Теперь, когда я потерял всю свою силу...»
+«Моя кровь Белого Дракона в твоём распоряжении».
+«Однако, несмотря на моё скромное положение...»
+«Я всё ещё надеюсь, что ты прислушаешься к моим мольбам...»
+
+«Если ты видишь всё, чем я дорожу...»
+«То, пожалуйста, прости этих существ».
+«Если мне позволено одно желание...»
+«Пожалуйста, верни мне вечно яркую память...»
+«О земле, которую я глубоко люблю».
+«Я надеюсь, что после твоего буйства...»
+Ещё останется хоть что-то красивое...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14415_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14415_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6272cee5d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14415_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+«Хочешь, чтобы я стал богом для жителей морской бездны?» -
+белоснежный змей смотрит на ребёнка с высоты. -
+«Я выбрал побег в море неизведанного, лишь потому что не смог победить Золотого бога и Наруками.
+Если вы всё ещё жаждете света, в будущем вам не избежать новых потерь.
+Но я не держусь за жизнь. Я вкусил достаточно стыда прозябания и позора бесчестья».
+
+Змей показывает драгоценную жемчужину, подобную змеиному зрачку.
+«Тогда принеси клятву перед этим Оком.
+Так я заключил союз с моими коралловыми фамильярами».
+
+«Вы забыли учение мастера Спартака?
+Нельзя молить богов, нужно самим решать свою судьбу!»
+Белый змей молчит, он уважает волю народа морской бездны.
+Слепое следование новой вере
+было бы позором для непокорного народа.
+
+«Тогда и я принесу клятву перед этим Оком.
+В точности как в те времена, когда я утратил всё.
+
+Годы идут, острова обретают форму, вишапы отступают, у проблемы святой земли может появиться решение.
+Клан Сангономия, дзибасири, мои вассалы - их желания перед Оком могут исполниться.
+В будущем, если две из договаривающихся сторон окажутся недовольны, могут быть приняты другие решения.
+Услышав их, рухнет Башня солнца, уничтожив былое».
+
+Договорив, змей ведёт оставшихся людей
+к поверхности.
+Пришла пора исполнить его клятву небесному граду...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14501_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14501_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3f9c40fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14501_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Атлас ветров.
+Копия атласа, состоящего из стихов и изображений, описывающих погоду северных регионов.
+Он состоит из ста тысяч стихов, каждый из которых посвящён одному облаку или ветру и называет его по имени.
+Облачный атлас придал ветрам форму, а стихи наделили их характером.
+В глазах верующих Барбатос всегда олицетворял тысячи ветров.
+
+В легендах говорится, что Барбатос призвал четыре ветра в их изначальной форме.
+С их помощью он сдул снега, прогнал злобных чудовищ, вызвал дожди и создал Мондштадт.
+Он разрешил распространять этот атлас среди людей, дав ему название «Облачный атлас».
+К сожалению, мало что выдерживает испытание временем. В дошедших до наших дней копиях некоторые рисунки и стихи отсутствуют.
+Но среди мондштадтцев эти знания продолжают передаваться устно в форме баллад и легенд.
+
+Истории о тысячах ветров не были потеряны, ведь Барбатос сохранил их все.
+Когда Барбатос встал против чёрных крыльев злого дракона Дурина,
+Он спел одну тысяче ветров и призвал к себе на помощь дракона ветра.
+Владелец этого атласа хранит подлинную силу и имена тысячи ветров.
+
+Теперь небо над Мондштадтом голубое и безмятежное.
+Барбатос и Двалин нашли себе новый дом.
+И атлас был доверен тому, кто достоин этой чести.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14502_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14502_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d26463bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14502_RU.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Писания о древних ветрах, передаваемые из поколения в поколение среди священнослужителей культа Анемо Архонта.
+На протяжении столетий к пожелтевшим страницам этой книги прикасалось огромное количество рук, но все отпечатки давно унёс с собой ветер.
+
+В эпоху, когда повелитель бури правил с вершины своей башни, плач отчаявшихся заполнил страницы священного писания.
+Затем, в эпоху таяния снегов, торжество растущей зелени переписала страницы.
+
+В былые времена, когда правящая аристократия дёргала за ниточки, управляя своим народом,
+Священные писания в руках рабов рассказывали об их зависти тысячи ветрам.
+
+Люди Мондштадта жили, сражались, мирились, радовались и наслаждались свободой.
+С течением золотой эпохи, священные писания становились все толще и тяжелее.
+
+Когда Мондштадт родился заново, и церковь, наконец, скинула оковы,
+Священные писания ветров больше не могли лежать на полке.
+Так книга покинула церковную сокровищницу и бесследно исчезла.
+Как и жители Мондштадта,
+Она принадлежала свободе и ветрам.
+
+На титульном листе красивым почерком написано:
+
+Дети Анемо Архонта, внемлите этим словам:
+Мы пришли с ветром и уйдём с ветром.
+Никогда не печальтесь обо мне.
+Это всего лишь моя плоть и мои кости, что питают почву,
+А моя душа стала единым с тысячью ветрами.
+
+Когда цветут цветы и листья колышутся на ветру,
+Это я пою песни о свободе, о ветрах.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14503_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14503_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14504_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14504_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..acfcb029a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14504_RU.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+«Это символ союза и мой тебе вызов.
+В этом замке - вся моя мудрость».
+Он вспомнил, как при первой встрече она радостно преподнесла символ с притворной торжественностью.
+Какая глупость. Понятно, что договор не настоящий. Просто само собой получилось, что они остались вместе.
+Он вспоминал их первую встречу на поле цветущих глазурных лилий.
+Он вспоминал, как среди лилий она сказала:
+
+«Эти людишки такие ничтожные и слабые, словно пыль.
+Из-за ничтожности не знают, когда оборвётся их жизнь, и потому боятся.
+Из-за страха всё пыжатся, хотят стать умнее. А я знаю.
+И вот я думаю - силой с тобой не сравниться, так надо использовать знания и умения.
+С твоей силой и моим умом... Этот город будет чудесным».
+Потом она как-то опустошённо улыбнулась и медленно превратилась в мелкую пыль.
+«Похоже, что всё-таки не смогу я быть вместе с тобой. А про тот замок... Забудь.
+
+Это символ союза и мой тебе вызов.
+В этом замке - вся моя мудрость.
+Если сможешь открыть...»
+Он так и не смог открыть замок. Он так и не знал окончания фразы.
+Прошло много лет. Сегодня от диких лилий уже почти не осталось следа.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14505_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14505_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14506_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14506_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1abedd523
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14506_RU.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Считается, что на эмблеме Сангономии «Сокровище волн» изображена «жемчужина» - остров Ватацуми - и окружающее его море.
+Но сложно не вспомнить и легенду о яшмовом диске Ватацуми Омиками, озаряющем Сангономию своим вечным светом.
+
+Мечта, рождённая в пучине, средь кораллов и песков,
+Прошла чрез поколения потомков Ватацуми.
+Мечта о свете в бликах отражённых облаков,
+О свете, что разгонит мрак глубин угрюмый.
+
+Немало было тех, кого сиянье света испугало,
+Божественная жрица им давала утешенье,
+С детьми богов в лучах светила танцевала
+Под мерное Умигодзэн с китами пенье.
+
+Гроза отрезала род Ватацуми от мечты.
+Змей грозовой всегда несёт жестокость молний...
+Но память сердца жрицам помогла
+Бесчисленных легенд узор сплести
+И светом яшмового диска их наполнить.
+
+Рассказы о рождении жемчужин,
+Победах в море и о свете среди бездны,
+«Преступном короле» горы Ёго, сражении с тэнгу...
+Сияют эти сказки, словно волны в лунном свете,
+Уносят боль утрат на дно, рождая жемчуг.
+Пускай же не прервётся нить жемчужного узора.
+
+И даже когда небо застят тучи грозовые,
+Сияет Ватацуми свет и пробивает путь сквозь облака.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon14509_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon14509_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6539812ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon14509_RU.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+Звук колокольчиков словно бы всё ещё доносится из давних времён танцев у трона.
+Белый силуэт далеко впереди, недоступная грёза, от которой не пробудиться...
+
+«В те времена мне, глупому детёнышу, было не сравниться с матриархом Хакусин.
+Я неуклюже, подобно тому, кто бредёт сквозь сугробы, ковыляла в надежде привлечь внимание великой правительницы.
+Забавно думать, что благодаря этому неуклюжему бесстрашию она одарила меня своей милостью.
+Так я и попала к ней на службу. Ну, знаете, греть её руки и ноги и всё такое. Большая честь.
+
+Позже госпожа Сайгу ушла без возврата, старшие моего рода также были потеряны.
+И столь неуклюжему существу, как я, досталась роль Мико. Так я выросла в ту, кого вы знаете.
+И злополучная задача вызвать улыбку на лице её превосходительства легла на мои плечи.
+В ту ночь, когда я впервые исполнила танец кагура, я почувствовала тяжесть прошлого».
+
+Звон колокольчиков стал отдаляться, в извилистой реке снов исчезла серебряная кицунэ, наставница и подруга.
+Вновь зазвенели колокольчики - и прочная песчаная отмель растворилась в бурном потоке.
+Белоснежные силуэты из прошлого погрузились во тьму воспоминаний.
+Одинокая кицунэ взяла колокольчики кагура и стала танцевать для красочного настоящего.
+
+Одну знакомую мне упрямую юную тэнгу под предлогом тренировок я смогла убедить удалиться в горы.
+Её непокорный характер привёл меня к мысли порекомендовать её твердолобым Кудзё.
+И хотя однажды óни удалось одержать надо мной верх благодаря упорству...
+мои маленькие хитрости сделали поединок куда интереснее.
+Мы обменивались письмами с одной наследницей крови Адептов из дальней страны, она даже получила от меня в дар свежие и сочные морские травы.
+Но я совершенно не понимаю её граничащую с глупостью любовь. Разве это не лишние узы для Адепта?
+Лунный свет проникает в дворцовый сад сквозь ветви и лепестки, падая на пустой двор.
+Подобно драгоценным камням, эта сцена сияет в моей поверхностной душе...
+
+«За эти недолгие века мне довелось бродить по свету во многих обличьях.
+И хоть меня не связывали глубокие узы с простыми людьми, красота человеческой природы мне хорошо известна.
+А у её превосходительства, которую я осмеливаюсь называть подругой, ещё достаточно времени на странствия.
+Так давайте увидим вместе этот несовершенный мир и насладимся его любовью и ненавистью, встречами и расставаниями».
+
+Пока её превосходительство была погружена в свою грёзу о вечности, кто-то должен был присматривать за простыми людьми.
+Однажды, чтобы унять обиды злого óни Куроами, мне пришлось показать лишь намёк на зловещую силу, которой обладаю.
+А большой переполох, вызванный лысым тануки Косантой, можно было бы устранить с помощью магии.
+И наводящий ужас на острова пират Риндзо оказался всеми предан и заброшен из-за одной небольшой хитрости.
+А тот белый лист, бессмертный чудак...
+Я надеюсь, что «он» найдёт свой путь и не станет угрозой для всех нас.
+Тёмный дух мастера меча, скрывающиеся в священном лесу чудовища напастей - все они были стёрты с лица земли...
+По сравнению с мечтой о вечности её превосходительства, всё это лишь незначительные промежуточные эпизоды.
+Ожидание того, что она придёт в себя, казалось, тянулось бесконечно долго, но я знала, что время на нашей стороне.
+
+«Это Царство эвтюмии без ветра и луны, с одними лишь неувядающими лотосами и смоковницами...
+Для меня такое одиночество было бы невыносимо. Мне было бы скучно без желаний и мечтаний.
+Я предпочла бы срывать ветви Громовой сакуры в хмельном угаре и строить глазки наглым ёкаям.
+И нет, эта история не о давнем прошлом, а о будущем, исполненном надежд.
+Ваше превосходительство, взглянем вместе на лиловые бутоны, когда растает снег?»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15101_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15101_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f30e66ef7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15101_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Говорят, раньше в Мондштадте был бродячий музыкант.
+Он то ли играл на тетиве лука, то ли пускал стрелы своей лютней.
+Но это всего лишь стародавнее предание.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15201_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15201_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..850d99028
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15201_RU.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Охотник никогда не идёт за ветром и не ходит по вершинам холмов.
+И неважно охотится ли он на зверя, монстра или человека.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15301_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15301_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4fa41055
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15301_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Вороны - это посланники смерти.
+«Воронье перо, прикреплённое к рукояти лука,
+Предвещает скорую кончину врага».
+По крайней мере, так утверждают торговцы луками.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15302_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15302_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8ff67efa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15302_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Однажды, далеко-далеко и давным-давно случилась трагедия.
+Два брата решили сразиться друг с другом и взялись за оружие.
+Одним был прославленный лучник. Потерпев тяжёлое поражение, он дал клятву:
+«Пока не одолею своего врага,
+Пока не проткну его горло и его кровь не иссякнет, я не буду мыть ноги».
+Так, великий лучник стал жертвой инфекции ног.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15303_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15303_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..59cb874a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15303_RU.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Изящный изогнутый лук, сделанный из дерева, костей и сухожилий животных.
+В руках профессионального лучника он может сбить орла в полёте.
+Это гордость охотника и доказательство его мастерства.
+Помянем ни в чём не повинных орлов.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15304_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15304_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..174caf38d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15304_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Однажды кто-то понял, как усовершенствовать простую рогатку:
+Он использовал вместо камней деревянные палочки, к концам которых прикрепил перья для стабильности.
+К тому же чем больше приложить силы, тем больше увеличится дальность, но понизится точность.
+Также он сделал концы рогатки длиннее, затем изогнул их, увеличив доступное натяжение.
+Только после всего этого он понял, что изобрёл лук.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15305_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15305_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e34f39f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15305_RU.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Давным-давно в Ли Юэ была традиция -
+Обмениваться сообщениями при помощи лука и стрел.
+«Но ведь от этого могли пострадать случайные прохожие, разве нет?»
+«Хм, поэтому этот лук и стал пережитком древности...» -
+Ответил продавец антиквариата, потерев подбородок, и улыбнулся.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15306_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15306_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..11e06c476
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15306_RU.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Стрельба из длинного лука требует силы и умения.
+Но этот эбеновый лук крепче обычного, поэтому он требует большую силу.
+Однако слово «эбеновый» вовсе не указывает на материал, из которого был сделан лук.
+Когда-то давно некий охотник выслеживал свою добычу, вооружившись деревянным луком.
+Он охотился так долго, что его пальцы начали кровоточить, окрасив лук в чёрный цвет, после чего его сердце заполнила жажда крови.
+Чёрные пятна можно было смыть с лука, но не с его сердца.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15401_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15401_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7275a1f47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15401_RU.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Изогнутый лук, находящийся на вооружении рыцарей Ордо Фавониус. Выдаётся только лучшим лучникам, давно находящимся на службе у ордена.
+Искусно вырезанная дубовая рама обеспечивает превосходную прочность, а дополнительные металлические вставки облегчают его использование.
+Тетива заговорена тайными алхимическими и волшебными заговорами, которые обеспечивают защиту пальцев лучника.
+Этот лук служит наградой для достойных стражей Мондштадта и прекрасным инструментом, с помощью которого они могут продолжить нести свою службу.
+
+Совсем недавно в состав Ордо Фавониус входил отряд опытных скаутов-лучников.
+Этот отряд был основан лидером наёмников из Ли Юэ. Он передал весь свой жизненный опыт скаутам, которых сам и тренировал.
+
+Приобретённые ими навыки слежки, наряду со способностью предчувствовать опасность, были уникальными среди всех рыцарей ордена.
+Поэтому отряд скаутов был очень ценной и уважаемой частью Ордо Фавониус.
+
+Это продолжалось до тех пор, пока сам основатель отряда по неизвестным причинам не покинул орден.
+С того дня отряд скаутов стал всего лишь призраком своей былой славы. Они быстро потеряли своё положение в ордене, оставив за собой лишь название.
+Тем не менее всё ещё остались те, кто неустанно работает ради сохранения чести некогда уважаемой части Ордо Фавониус.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15402_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15402_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1285b2c6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15402_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Изысканный инструмент со струнами из разных материалов в каждой секции.
+Бой по струнам издаёт текущую словно ручей мелодию.
+Но это также и лук, способный выпускать стрелу прямо в сердце. За музыкой этого инструмента обязательно последует смерть.
+
+После того как Бродячий ансамбль распался, струны арфы с пронзающим уши звуком обрезали тупым лезвием.
+Осталась только тетива. Гордая мелодия инструмента потеряна, но он стал смертоносным оружием.
+
+Бродячий ансамбль мог сбить птицу с неба с помощью мелодии арфы, либо с помощью следующей за мелодией стрелы.
+Арфист был игрив и решителен, как ветер, сопровождающий мелодию арфы, и как цветы, растущие на утёсе Звездолова.
+После неудавшегося бунта Бродячий ансамбль распался, и его члены бежали.
+Последним остался арфист, который рвал струны своего инструмента и обрушивал град стрел для защиты своих товарищей. Он играл, пока не закончились его песни и его стрелы.
+
+Арфист был родом из богатой и очаровательной страны Фонтейн. Он отправился путешествовать по миру в поисках своей истинной судьбы.
+Говорят, что все леди при дворе Фонтейна плакали от горя, услыхав трагические новости о его отъезде.
+
+История гласит, что он влюбился в скромную мондштадтскую девушку, но она была выбрана для несчастной доли принцессы фестиваля Луди Гарпастум.
+Говорят, что он не сожалел о бесславной смерти на чужбине.
+Единственное, о чём он мог сожалеть, - это обрести свою настоящую любовь, только чтобы никогда не спеть его песен о любви.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15403_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15403_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c462c0b20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15403_RU.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+На утёсе, обращённом на восток, в сторону моря, предки приносили жертвы хозяевам Ветра и Времени.
+Время и Ветер неразрывно связаны, так как «Ветер приносит семена историй, а Время их взращивает».
+Этот лук рассказывает историю основателей и трудностей, через которые они прошли.
+Изначально это был лук с неподвижной тетивой, но с течением времени тетива его стала прочной и эластичной.
+
+Этот лук когда-то был собственностью гордого клана Лоуренсов.
+В далёком прошлом с его помощью они утвердили свою победу над мёрзлыми пустошами.
+
+Первый акт церемонии рассказывал о том, как их предки покорили землю своей мудростью и силой.
+В течение долгой истории эта церемония давно была забыта, но они продолжили выполнять ту же роль.
+
+Но со временем эта роль обросла пороком. Они постепенно превратились из завоевателей в повелителей и королей.
+Они встали на путь разврата и утратили благоговение мондштадтских ветров.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15404_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15404_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a0f3058e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15404_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Длинный лук, в древности принадлежавший аристократу, правящему Мондштадтом. Он был изготовлен мастером-кузнецом из высококачественных материалов.
+Именно поэтому даже по прошествии многих веков он остался таким же сильным, как и в первый день.
+Когда-то охота была одним из видов досуга аристократов.
+Они показывали свою силу в мире природы и делились добычей с людьми из собственного великодушия.
+К сожалению, великодушие кануло в лету, как и их власть.
+
+После мятежа правящий клан Лоуренсов был свергнут.
+Во имя доброжелательного правления только что сформированный рыцарский орден Ордо Фавониус посчитали, что в длительном расследовании нет необходимости.
+Клан Лоуренсов был навсегда изгнан из Мондштадта без права на возвращение.
+
+«По пути нашего изгнания я наблюдал, как мой отец вздыхает с горечью над предательством людей, в конце славной эпохи, в заключительной главе истории».
+«Мы наблюдали, как люди, которые когда-то были нашими подданными, радовались в свободной стране, когда мы прощались с нашей родиной».
+«Только спустя годы я понял, что это мы, клан Лоуренсов, - предатели, это мы закончил славную эпоху и закрыли учебники истории. Только теперь Мондштадт был таким, каким он должен был быть всегда».
+
+Веннесса была лишь последним толчком, свалившим рушащуюся башню. До неё пламя ярости уже разгорелось ярко, и иногда мерцающее пламя светило сквозь густой дым таинственности.
+Люди в тайне восхваляли призрачного вора, женщину, которая могла видеть смерть, Бродячий ансамбль, намеренный совершить революцию.
+Дух сопротивления течёт в крови Мондштадта.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15405_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15405_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..29cbcc28e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15405_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Крепкий как чугун древний лук, который когда-то принадлежал знаменитому лучнику.
+Однажды он убивал бандитов и чудовищ, словно тростник на ветру.
+Преследуя вершины мастерства стрельбы из лука,
+Его струна пела как неумолимый гром,
+И его стрелы сияли как дождь на солнце.
+
+В свои поздние годы к лучнику пришло озарение:
+«Абсолютное богатство речи - это несказанное слово, а абсолютное мастерство лука - невыпущенная стрела».
+
+Он больше никогда не говорил о стрелах, выпущенных в небо,
+Как и чудовищах, поражённых железными стрелами, выпущенными из железного лука.
+
+Он похоронил свой лук в земле и отправился жить в одиночестве среди холмов.
+
+О его смерти сложили легенду:
+Каждую ночь, когда раздавался звук струны, из его дома вырывался луч яркого фиолетового света, к которому не осмеливались подойти гнусные монстры.
+В ночь его смерти случился страшный ураган. Среди воющего ветра и дождя был лишь один раскат грома. Сопровождающая его вспышка молнии взмыла вверх, к небу, горя ярко, как звёзды в галактике.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15406_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15406_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..012e4d693
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15406_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Древний прототип лука из арсенала Ли Юэ. Инвентарный номер уже давно стёрся, и выяснить точную дату производства невозможно.
+Для его изготовления использовалась завёрнутая в золотой шёлк и усиленная стальными компонентами пятидесятилетняя древесина кудрания.
+Несмотря на то, что тетива этого лука сделана из ветвистых корней ирминсула, простирающихся вглубь земли, она исключительно гибкая и прочная.
+
+Дом Юнь в Ли Юэ участвовал в создании набора легендарных прототипов оружия, которые могли бы преодолеть все ограничения и начать новую эру власти своих войск.
+Необыкновенный длинный лук, составляющий основу вооружённых сил.
+Мастер-оружейник Хань У лично собрал этот длинный лук по просьбе своего хорошего друга Юнь Хуэя.
+
+Он нанимал каждый караван, способный найти и привезти ему множество ресурсов. В конце концов он решил использовать древесину кудраний, высококачественную сталь и привезённые из Бездны ветви ирминсула.
+В результате ему удалось изготовить прочный, лёгкий в использовании и прохладный на ощупь превосходный лук.
+Дуга лука прекрасна словно полумесяц, хотя и более тёмного оттенка. Она скорее похожа на сияющую луну, висящую низко среди туманного ночного неба.
+Когда выпущенная из лука стрела пронзает небо, его тетива становится тонкой и холодной, напоминающая незабываемый лунный свет.
+
+Благодаря этому сходству лук стали называть «Полумесяцем».
+Если его красота так завораживает людей, то это лишь вопрос времени, когда в Ли Юэ начнут делать луки, вдохновившись подобной историей.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15407_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15407_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..7808de96c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15407_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Люди со всего света стекаются в гавань Ли Юэ, и это - гордость торгового порта.
+С волнами приезжих в город также стекаются и экзотические товары.
+Этот составной лук может быть небольшим по размеру, но его уникальный дизайн и превосходное качество сделали его более смертоносным, чем большинство обычных длинных луков.
+За ним также тяжелее ухаживать, чем за другими луками, потому что этот лук - не просто оружие, а собрание мудрости далёкого королевства.
+
+При изготовлении этого лука, иностранный мастер улучшил его с помощью подвижных блоков.
+Сердце мастера не требовало насилия, у него не было желания видеть кровь.
+Но будучи загипнотизированным изгибами своего лука и полётом выпущенных из него стрел...
+Он был вынужден преобразовать составной лук и сделать его более мощным.
+
+Мастер с самого начала знал, чем станет его творение - орудием войны, которое не принесёт ничего, кроме смерти.
+Но он окончательно потерялся в своём стремлении улучшить структуру и материалы этого лука.
+И ничто не могло остановить его побег от этой реальности.
+
+Хотя однажды лук взял в руки солдат, который быстро сбил дикого гуся с неба.
+«Именно такой лук я искал всю жизнь», -
+С одобрением сказал безжалостный солдат.
+Но последний крик убитой им птицы пронзил его сердце, точно так же, как его стрела пронзила сердце птицы.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15408_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15408_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..54e5c5825
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15408_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Длинный лук, изготовленный из редкого чёрного камня. Звук натягивающейся тетивы похож на свист ветра - последнего ветра для любой цели в пределах ста метров.
+Чёрная рукоять лука контрастирует с его кроваво-красными плечами, она холодна на ощупь, но не угрожающая. Выпущенная из этого лука стрела взмывает в небо, словно метеорит, бросивший вызов грому и ветрам.
+
+Дом Юнь, обосновавшийся в Ли Юэ, давно имеет статус семьи первоклассных мастеров-ремесленников. Во времена появления этого лука седьмой глава дома Юнь по имени Хуэй был известным членом группировки Цисин.
+У Юнь Хуэя был только один ребёнок - дочь по имени Хуан. Согласно семейной традиции, её будущий муж должен будет стать новым главой дома Юнь.
+Воспитанная боевыми искусствами Хуан отказалась от этой традиции и вместо этого взяла на себя роль обычной дочери, разжигая этим бесконечные сплетни среди обычных людей.
+Но в трудные времена Юнь Хуан брала на себя бразды правления домом.
+
+Весь континент был встревожен. Даже самые высокие вершины и самые глубокие пещеры рухнули в симфонию низких рыков.
+Щедрость земли под ними стала почти недоступной, что угрожало положить конец наследию их ремесла.
+Одной бессонной ночью Юнь Хуан мучили опасения, что она останется последним членом дома Юнь.
+Мучаясь от охватившей её скорби, она ничего не могла поделать, кроме как взывать к небесам и молиться о небесном вмешательстве в её отчаянное положение.
+
+Именно тогда Хань Цэ, который давно оставил свой семейный бизнес и бродил в одиночестве по континенту, прибыл в деревню в одежде ремесленника.
+Он отдал Хуан маленькую деревянную коробочку с диаграммами «прототипа», который его отец совершенствовал в свои последние годы жизни. Затем он взял в руки лук и сказал:
+«Проблемы начались в Черногорье, Черногорье их и решит. Говорят, что дом Юнь очень ценит стрельбу из лука. Испытайте этот лук, если вам когда-либо будет угодно».
+Хуан выпустила стрелу в небо. Она пронеслась среди облаков, словно разгневанный раскат грома, а звук отпущенной тетивы разнёсся по окружающим горам и лесам.
+Наблюдая за облаками, проносящимися под луной, она знала, что её молитвы были услышаны.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15409_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15409_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6882d005b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15409_RU.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Этот лук когда-то принадлежал некому охотнику, и его зелёный цвет позволял слиться с природой.
+Позволял стать таким же невинным, как звери, бродящие по зелёным полям и лесам при свете дня.
+Позволял не нести злобу и не выпускать стрелу ни по какой другой причине, кроме как выжить.
+
+Безымянный охотник обучался и рос вдали от города.
+«Мы были рождены природой. Пока есть трава и тень, мы будем двигаться беспрепятственно».
+«Мы такие же, как звери и птицы. Пока мы следуем законам природы, нам не страшна смерть».
+«Любой, кто следует природе, с наступлением последнего отлива их жизни, должен направиться к бескрайней равнине».
+
+Следуя этим заповедям, охотник не оставлял следов и не боролся против естественного порядка.
+Она утешала диких зверей, которым пронзили сердце, до тех пор, пока их жизни не возвращались к природе.
+Если бы этого бедствия не произошло, если бы она не последовала за осквернённой кровью на листьях,
+Если бы она не встретила того умирающего слепого юношу под деревом, где она часто дремала,
+Тогда, возможно, она никогда бы не была потрясена мыслями о мести кровью и огнём...
+
+«Никогда не забывай, дорогой Веридисцент».
+«Никогда не забывай, что ты принадлежишь природе, дитя леса».
+«Никогда не выпускай свою стрелу во имя войны, мести или славы».
+«Ибо истекающие кровью никогда не найдут охотничьих полей изумрудного сияния».
+
+«Тогда избавь мой лук от скверны смертной мести».
+«Я не смогу перейти на ту сторону и встретить моего создателя или моих родителей, который я никогда не видел».
+«Хотя бы позволь этому луку остаться чистым, и пусть он принесёт им мои мысли и сожаления».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15410_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15410_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f7b1b3a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15410_RU.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Этот лук был покрашен в чёрный цвет, чтобы лучше сочетаться с глубокой ночью.
+Когда-то этот лук любили использовать в своих охотничьих играх богатые дома аристократов.
+До тех пор, пока однажды он не попал в руки так и не пойманного вора.
+
+С его помощью вор сбивал короны с королевских голов в мёртвой тишине.
+Он разрывал множество тесных уз и выбивал оружие из рук преследующих его солдат.
+Однажды он поклялся принести свет в тёмную эпоху.
+Принести справедливость, богатство и улыбку на лица угнетённых.
+
+В прошлом он действительно приносил справедливость, богатство и радость угнетённым, и он внушал страх тем, кто у власти, и не давал им заснуть по ночам, мучаясь в бессильной ярости.
+Он бежал, словно дождь, по крышам и террасам, и он вдохновлял бардов на городских площадях.
+Однажды он выкрал сапфир из регалий аристократа, чтобы отдать голубоглазой ведьме, охотящейся на зло с копьём в руке.
+
+Но до последнего он не мог вызвать ни единой улыбки на лице прекрасной ведьмы, которую он любил всей душой, которая была так же холодна, как подаренный ей сапфир.
+В конце концов, она искала смерти, и на её лице сияло клеймо преступника, и никто не знал, куда она отправилась после этого.
+В конце концов, благородный вор прислушался к совету своих братьев. Оставив свою клятву, он поплыл через океан, который никому не принадлежал.
+«Скажите, молю, помнит ли она до сих пор мою песню? Помнит ли она те годы, что преследуют меня до сих пор? Помнит ли она те улицы, наполненные ароматом вина, и те песни, что пели о ней?»
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15412_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15412_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..13d53baf0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15412_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+...
+«Миледи, ни одна слеза не была пролита напрасно во время вашего паломничества».
+Так сказал Озвальдо фон Храфнавайнс, когда принцесса завершила своё путешествие по стране вечного безмолвия.
+
+В своём долгом путешествии через пространство и время Принцесса осуждения и её Разрезающий ночь ворон Оз стали свидетелями бесчисленных историй и их завершений, каждое из которых - капля дождя, падающая в конце пути в море страданий. Гнев каждого мальчика на несправедливость должен превратиться в спокойствие. Каждая страсть должна быть перемолота в пыль жерновами времени, прежде чем превратиться в дикую паранойю на этом перевернутом Древнем дереве. Даже та ветвь древа времени, на которой гнездилась великая и славная Республика Рема, в итоге будет отсечена, чтобы воцарилась нация, основанная другим ребёнком-близнецом волков.
+Всё в этом мире должно пройти через порог уничтожения, чтобы перейти в будущее королевство принцессы. В тишине её тёмного ночного сада они найдут покой.
+И всё же, когда Дроктфулт пал от когтей мирового чудовища, сражаясь за юношеские мечты и все дожди, что так и не пролились, принцесса разрыдалась.
+
+«Слушай внимательно, Озвальдо фон Храфнавайнс. Принцесса Нирваны Ночи не плачет».
+Она продолжила: «Кто из рождённых в этом мире не отягощён грехом? Когда снова пробьёт час суда, подол ночи снова опустится на землю. Тогда борьба людей и зверей, запертых в ловушке, станет лишь полуночным вальсом».
+
+- Всё так, как вы говорите, миледи.
+- Хм. Знаешь и хорошо.
+- Миледи, интересно, помните ли вы ещё эту историю?
+
+Две из трёх ярких лун, заставлявших сиять благоухающее море первозданной вселенной и тревожившие зверей страны Арианрод, были расколоты мечом, разорвавшим горизонт надвое, превратив их в мелкий песок, невидимый даже для мистического взгляда самой принцессы.
+А может, всё было так: яркие луны, некогда освещавшие вселенную, навевавшие сны и песни спящим в трёх мирах и пробуждавшие глубокую тоску в звериных стаях, бродивших между рассветом и закатом, наконец превратились в пыль. Но и они пожелали остаться под вечным, сияющим взглядом принцессы, неся свой слабый свет в новые земли.
+
+Действительно. Принцесса не проливает слёз.
+Это была лишь естественная секреция её благородных глаз, оскорблённых несвоевременным вторжением дерзких песчинок.
+
+— Конец —
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15413_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15413_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..418c7a8d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15413_RU.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+В детских снах Мондштадта живёт один вид парящих цветов,
+что пышно разрастаются даже среди могучих ветров, суровой стужи и ледяных вихрей.
+
+Беспощадно выдиравшие обычные растения смерчи навредить им не могли.
+Корни сего цветка, звавшегося «анемония», под неистовством ветров впивались в землю лишь сильнее.
+Теперь же борьба смертных с тираном давно была низведена до праздничного фарса,
+А облик цветка затуманился, сливаясь с переливами лиры давно ушедших дней.
+
+«Я подношу тебе в дар этот безымянный цветок. Пусть незнакомая тебе весна обретёт смысл».
+«Ответь мне надеждой и улыбкой, и мы вместе встретим тот день, когда утихнет буря».
+
+Так в те дни, когда владыка бури взирал на вотчину свою с высокой башни, свободные духом приветствовали друг друга.
+Дерзнувшие искать храбрости, лелеявшие мечту воспрянуть духом облекали свои замыслы в такие секретные послания.
+В прошлом одинокие и хрупкие цветы распускались на ветру, заполняя подёрнутые дымкой хребты.
+Так, некогда безразличные, плывшие по течению люди стали гордыми и бесстрашными героями.
+Дрогнул, сник хмурый тиран, более не способный сдерживать растущие волны гнева.
+
+«Я подношу тебе в дар безымянные цветы. Да наречёт она тебя и меня героями, защитниками весеннего солнца и синего неба».
+«Пусть рассвет обратится духом и отправится с нами в вольные странствия».
+
+На развалинах старой башни, среди радостных возгласов, песен и слёз возродившегося народа
+Воин с волосами цвета огня отвернулся от новорожденного божества и исчез в толпе, словно капли дождя в приливной волне.
+Он первым послал через анемонии тайные сообщения, долгой ночью плетя утренние лучи неотвратимого рассвета.
+Имя воина давно затерялось в песках времени, но деяния его продолжают жить в стихах.
+Через тысячу лет другой рыжеволосый рыцарь пошёл по его пути, ярким светом озарив мрачную историю знати.
+Подобно «анемонии», судьба его расцвела под тяжким гнётом.
+Судьба его рода остаётся неизменной: нести рассветный огонь в густой мрак ночи...
+
+Образ «анемонии» с годами ушёл в небытие.
+В мирные годы название этого цветка стало означать радость и любовь.
+Те, кто исполнился решимости и прошёл путь во мраке, мечтали именно об этом.
+
+«Распустившиеся цветы должны означать любовь и весну.
+Более не быть им ни сигналом к мятежу, ни знаком поднимать знамёна...»
+
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15414_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15414_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..dda845c8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15414_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+«Убирайся, женщина! Ты мешаешь проходу на лодке!»
+Так сказал вор по имени Ако Домэки и отвернулся.
+Услышав это, жрица не смогла сдержать улыбку.
+Если бы человек, научивший меня стрельбе из лука, не пошёл на битву с сёгуном,
+то нашему сыну было бы столько же лет, что и Додзаэмону...
+И, возможно, моя фамилия была бы Такаминэ, а может, он взял бы имя Асасэ...
+
+То, как Додзаэмон разговаривал, и то, как он нарочито отвернулся...
+Прямо как тогда, когда он ушёл с мечом.
+Но на этот раз я не позволю этому человеку умереть,
+даже если это приведёт к войне против знамени Электро мицудомоэ...
+
+«Мечи заточены, пора отплывать».
+«Покажи им силу Сэйрай!»
+
+Услышав песни моряков, жрица отложила свой лук.
+Настоящая магия, которую она тайно выучила на горе Ёго.
+И хотя ей было жаль своего учителя-тэнгу, она решила использовать её здесь.
+Разрушить Великий барьер, который существовал много веков.
+Пусть обида умирающего фиолетового коршуна
+уничтожит корабли под знаменем Электро Архонта.
+Я просто надеюсь, что старый кот не бросится в грозу...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15415_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15415_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea6e82919
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15415_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Принявший заказ кузнец спросил, почему у этого оружия такие конструкция и название.
+Он получил довольно загадочный ответ: «В моём мире много механических зверей, а копьё плохо слушается команд».
+
+Кузнец понял, в чём дело. Этот лук - волшебное оружие для охоты на механических существ, а потому он по праву заслуживает звание высшего хищника того мира.
+
+Но странная девушка поправила:
+«Просто с помощью этого лука можно поохотиться и добыть мясо. Как раз сейчас я отправляюсь за лесным кабаном».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15416_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15416_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd7cd648d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15416_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Лук жрицы Ватацуми Моун.
+Его сияющая белизна напоминает о пене на гребне волны в лунном свете.
+
+Жрица Моун дружила с морским чудовищем и сражалась с грозовым войском во имя мечты Ватацуми.
+Вместе со своим спутником она играла в волнах и пряталась в пене перед кораблём.
+Они отправились вместе за Ватацуми по пути без возврата и вместе сгинули.
+
+«Быть может, затеянная Ватацуми битва обречена с самого начала.
+Но если память сохранит эту жертву, оно того стоит».
+
+В песнях прошлого её вместе с сестрой-близнецом Умигодзэн воспевают как приближённых Ватацуми.
+Их изображают купающимися в белой пене у носа корабля. Одна из сестёр держит в руке лук, а другая - копьё...
+Старые песни повествуют о ночной прогулке Моун с молодым Тодзанно верхом на морском звере.
+Эти песни пересказывают нежные и скорбные речи жрицы, обращённые к герою.
+
+Когда море было спокойным, сёстры-жрицы присоединились к хору великих китов морских глубин.
+Вместе они вели рассказ о чередовании тусклых сумерек и чёрных ночей бездны и о сверкающих ветвях Омиками.
+Моун и бесшабашный юноша, у которого не было ничего, кроме силы, вместе резвились в воде под луной, словно пара рыбок...
+
+- Когда я принесу маску легендарного воина-тэнгу, сестрица уж точно сможет завершить начатое.
+
+- Хорошо. Но если ты и тогда останешься таким же хвастунишкой, я прикажу киту поднять волны, чтобы как следует промыть твой рот.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15501_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15501_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9c3f4c4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15501_RU.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Лира, пронзающая небеса.
+Чистые мелодии этой лиры все ещё звучат в сердцах людей и на ветру.
+Говорят, что древний злой дракон бездны был соблазнён её мелодией.
+
+В древние времена Барбатос нежно играл на своей лире, призывая чистоту тысячи ветров и песен.
+Очарованный свободными ветрами и песнями, Двалин, верховный дракон, спустился на землю и поклялся ему в верности.
+Барбатос был рад новому другу, и доверил ему народ Мондштадта.
+Так своей дружбой странствующий Анемо Архонт и дракон ветра заложили основные принципы Мондштадта.
+
+В последней битве с теневым драконом льющаяся мелодия лиры остановила его атаки.
+Дав шанс Двалину окончить отравляющую эпоху правления теневого дракона.
+
+Спустя века после окончания той великой битвы, Двалин наконец очнулся от своего многовекового сна.
+Но его хозяин пропал, и остался лишь предательский шёпот ордена Бездны.
+Неслыханная боль. Невиданные мучения.
+Всепожирающее отчаяние ослабило отравленную душу Двалина.
+
+Двалин обернулся против того, что поклялся защищать,
+И осудил того, кому принёс клятву верности:
+«Безразличен Барбатос к моей боли! Нехороший он друг!»
+«Будь проклят, Барбатос, жесточайший из Архонтов!»
+
+Разгневанный друг не подозревал, что Барбатос искал способ спасти его.
+Измученное сознание Двалина глубоко спрятало много приятных воспоминаний, но символ Анемо Архонта, Священная лира, не была забыта.
+Скоро века непонимания пройдут.
+Скоро Двалин снова услышит свои песни.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15502_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15502_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfc5d7055
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15502_RU.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+В древние времена, когда ныне зелёные луга были пустыней.
+Некая дама босиком по снегу следовала за повелителем башни.
+
+Когда-то он был её любовью, но неумолимые холодные ветра не могли понять хрупкости смертной плоти.
+Когда-то он был её врагом, но её охота была не просто местью.
+
+«Мне снились волны океана и песчаные барханы, пышные леса и бескрайняя земля».
+«Мне снились кабаны, играющие в ягодных кустарниках, и возвышающийся шпиль».
+Она тихонько говорила эти слова царю богов, но он их не услышал.
+
+Проснувшись от слепой любви, она поняла, что была единственной, кто говорил искренне.
+Ибо он говорил о любви, но сопровождал его слова только режущий ветер.
+Он посмотрел вниз на прогнутые под воющими ветрами спины своих подданных,
+Веря в то, что это был знак почитания и непоколебимой преданности.
+
+Это была эпоха, когда тиран северных ветров воевал с повелителем башни.
+Охотница считала себя любимой рабовладельцем.
+В последние дни войны, когда подул ветер сопротивления,
+В компании безымянного юноши, эльфа и рыцаря,
+Она поднялась на вершину башни и сразилась с высокомерным лордом.
+
+«Так я смогу обратить на себя его внимание».
+
+Но только когда выпущенная ею стрела устремилась в его сердце,
+И когда пронзающие ветра стали разрывать её пополам,
+Она осознала, насколько они были далеки друг от друга.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15503_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15503_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..61929cc26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15503_RU.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+«Западный ветер уносит аромат вина»
+«Горный ветер приносит свежесть и новизну»
+«Далёкий бриз тронет моё сердце»
+«Ведь он поёт о моей тоске по тебе»
+
+Давным-давно жил один рыцарь с суровым взглядом.
+И только одна песня могла заставить его приподнять бровь,
+И только одна девушка, что пела эту песню на площади,
+Могла на время заставить его забыть тяготы службы.
+
+Но как-то в эти земли пришло страшное бедствие,
+Ядовитый дракон утопил все песни, что беззаботно нёс ветер.
+За его сотрясающей землю поступью всюду следовали крики и пламя.
+Анемо Архонт отказался от своего правления, но всё же он услышал их мольбы.
+И, чтобы защитить сны своего старого друга и невинность зелёных полей,
+Он очнулся от своего сна и отправился в битву на небесном драконе...
+За земли свободы вышли сразиться и Рыцарь со своим орденом.
+
+Когда ядовитый дракон рухнул на замерзший пик, небесный дракон погрузился в сон в древней башне.
+Но в долине остался истекающий кровью Рыцарь. Во время своего падения он мог думать только об одном:
+«Она очень далеко занимается познанием, и с ней всё должно быть в порядке. Ох, как бы я хотел снова услышать её песню».
+«Хотя бы с Арундолином и Роландом всё в порядке. К её возвращению от этого бедствия не должно остаться и следа».
+
+Множество песен было написано во славу Архонта и битвы двух драконов, но все они затерялись во времени.
+Песня, которую любила петь эта девушка, тоже изменилась.
+«Семена одуванчика несёт летний ветер»
+«Осень приносит запах пшеницы»
+«Но никакой ветер в году»
+«Не заставит тебя вновь взглянуть на меня»
+
+Её голос сел, и слёзы больше не текли. Девушка поклялась очистить бесчестность этого мира огнём своей души.
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15504_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15504_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15505_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15505_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15506_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15506_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a89e5bdac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15506_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Тест
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15507_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15507_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..75eae33e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15507_RU.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+«Я раненый волк, которого предал весь мир.
+Что ж, мы построим новый мир, где не будет места предательству.
+
+Облечённые в безупречные одежды полярного дня,
+мы родом из страны, укрытой серебряным снегом,
+звук нашего рога возвещает о прибытии Её Величества.
+
+Порой мы выходим в безлунные ночи.
+Порой мы гуляем по золочёной пустыне.
+Порой ощущаем тайные уколы вражды.
+Порой вспоминаем об оставшихся на родине близких.
+Но всегда в наших сердцах горит бледный огонь.
+О, Предвестники, яркие звёзды полярной земли,
+направьте нас в бесконечном пути.
+
+Если твои мечты не находят признания, если ты залечиваешь раны, которые никогда не исчезнут,
+если каждый закат ты яришься от лживых обетов,
+обрати свой взор к мертвенно-белой звезде, что ведёт нас,
+стань одним из нас, и да содрогнётся земля от нашего марша.
+Мы не бросаем тех, кто следует с нами за звездой полярной ночи,
+кто идёт за нами в царство тьмы, чтобы создать новый мир.
+
+Все знают - чтобы создать новый порядок, надо разрушить старый.
+После очищения настанет новый безупречный рассвет».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Weapon15509_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Weapon15509_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..be883d25b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Weapon15509_RU.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+Лук молнии, хоть и пропитан густой тьмой, ещё не утратил своего духа.
+Когда из-за моря пришла беда, он стал излюбленным оружием великого мечника.
+
+Путешествуя в юности по горам, он познакомился с великим тэнгу и заключил с ним пари.
+Он поставил своё молодое и здоровое тело против покрытого письменами лука, подаренного сёгуном.
+
+Что касается самого пари, он мог вспомнить его только в пьяном виде.
+На рассвете он трижды победил и трижды проиграл. Это была ничья с тэнгу.
+Поэтому тэнгу взял его себе как слугу. Но он, к счастью, выиграл драгоценный лук.
+
+«Комбу Мару, это стиль стрельбы тэнгу. Смотри внимательно и усваивай!»
+Ему дали грубое прозвище, но, по крайней мере, он видел, как стреляют тэнгу.
+Из тетивы вылетела безудержная стрела Электро и понеслась сквозь облака...
+Это был настоящий безудержный танец смерти. Он был жестоким и непредсказуемым, элегантным и красивым.
+
+Много лет спустя, став намного старше, он научился стрелять из лука и сражаться с мечом.
+Его нетерпеливый господин направил его в сёгунат с рекомендательным письмом.
+За годы службы у сёгуна он ещё более улучшил свои боевые искусства, и у него появилось много друзей и врагов.
+Но его увлечение странствиями не прошло. Напротив, благодаря луку тэнгу он стал ещё более бесстрашным.
+
+«Давай в этот раз сделаем ставки, что скажешь? Моей ставкой будет этот лук».
+«Я ставлю лучший лук в мире, что вернусь живым».
+«Я оставлю его пока здесь. Если я проиграю, можешь забрать лук себе».
+«Ведь ты унаследовала суть моего стиля стрельбы из лука. Ты сможешь эффективно его использовать».
+«Но если я выиграю...»
+
+Когда из-за моря пришла беда, самурай и храбрая жрица заключили пари.
+Он поставил украшенный письменами лук, подаренный сёгуном, на то, что он выживет и вернётся бездны.
+
+Когда тёмный яд просочился в землю и воцарился мир, мечник вернулся.
+В результате пари лук сёгуна достался жрице.
+Позже, в лесу, где уже давно не появлялась кицунэ Сайгу, в обещанном месте встречи.
+Одиночка, вернувшийся из бездны, наконец-то встретил жрицу, но она уже была немолода.
+Тусклые глаза, запятнанные засохшей кровью и слезами, вновь обрели своё сияние, но были пронзены зазубренной стрелой, излучающей силу.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Wings140001_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Wings140001_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a349ac314
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Wings140001_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Много лет прошло с тех пор, как последний новобранец вступил в ряды Скаутов.
+Эмбер давно мечтала о том, чтобы однажды лично вручить этот планер подающему надежды новичку.
+Но годы шли, а у неё всё не было такой возможности.
+
+Скауты очень часто используют планеры, и после нескольких лет использования те рано или поздно приходят в негодность.
+К тому же в своих перемещениях Эмбер часто полагалась на крылья, поэтому за свою практику она сменила уже десяток планеров.
+Тем не менее у неё никогда и мысли не было о том, чтобы использовать этот «особый» планер.
+
+Почему-то в тот день настроение у неё было особенно хорошее.
+Эмбер наконец-то достала на свет тот почти никогда ранее не использовавшийся планер.
+Так как перед ней стояла боевая задача по зачистке лагеря хиличурлов в пригороде Мондштадта,
+Так как небо в эти дни терзали непрекращающиеся бури, парить сейчас было особенно опасно.
+
+А потом случилось вот что...
+Эмбер толком не знала, почему решила поверить белокурому чужестранцу.
+Не знала она и того, почему он показался ей человеком, имеющим потенциал.
+Но если это действительно тот самый человек, то...
+
+«А вот и обещанная награда».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Wings140002_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Wings140002_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..45e7ae31b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Wings140002_RU.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Не у всех крыльев есть шанс взлететь.
+В этом мире есть птицы, которые никогда не умели летать.
+Есть и планеры, которые никогда не проходили проверку качества...
+
+...Взглянув на ваше задумчивое выражение лица, она, кажется, поняла ваши сомнения.
+«Не бойся! Ещё никто не получал травм при проверке планера».
+Она продолжила говорить, и по её словам выходило, что на тестах травмированы были только кабаны да хиличурлы.
+Вам даже стало немного жаль тех несчастных существ, которые пострадали ради того, чтобы вы смогли парить в облаках...
+Но вы потихоньку успокоились.
+
+Она продолжила:
+«Планеры могут парить в основном благодаря благословению Анемо Архонта».
+«Естественно, ещё и благодаря инженерам и умным людям из разных времён...»
+
+Она никогда не говорила, зачем собирает Печати Анемо.
+Возможно от того что в жилах её текла кровь Искателя приключений, а в груди билось сердце торговца,
+она становилась особо разговорчивой, когда упоминала о людях с духом авантюризма.
+По её словам, искатели приключений начали экспериментировать с планерами много тысяч лет назад...
+
+Вы вежливо прочистили горло. Она осеклась и смущённо продолжила объяснять, что же такого особенного в этом планере.
+Просто из-за некоторых его особенностей люди подозревают, что он не благословлён Анемо Архонтом.
+Просто потому что создатель планера не обладал большой храбростью, его прекрасное изделие было раскритиковано.
+И это отношение... Оно действительно было несправедливым.
+
+Но вы-то храбрый человек. Вас не смущают чужие взоры. Пожалуй, из вас получился бы прекрасный тандем.
+...Сказав так, она вручила вам этот уникальный планер.
+«Конечно, он может летать! Конечно, он может унести тебя высоко в небо. Но при одном условии: тебе нужно поверить в него и в эту свою веру».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Wings140003_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Wings140003_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..45d220a11
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Wings140003_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Если в ваших руках оказался этот меч, значит, вы прибыли в этот мир особым путём,
+Он - герб, нести который может только тот, кто странствует меж звёзд.
+
+«Твой путь может быть опасен»,
+- так вам было сказано.
+«Не знаю, сможет ли этот кусок ткани защитить тебя, но...»
+
+Это действительно так...
+В своём долгом путешествии вы видели, как рождаются и умирают звёзды,
+как тьма уступает свету, чтобы через мгновение вновь поглотить его.
+Эта ткань не сможет защитить вас от жара и холода, от проклятий и дурных помыслов.
+Но долгими ночами под небом Тейвата вы, набросив её на плечи, поймёте, что нет на свете вещи более полезной...
+
+«Но встретившись с силой, способной разрушить целый мир, а может, и два...»
+Вы не смогли вспомнить лицо того человека, который оказал вам двоим такой тёплый приём. А как бы вам этого хотелось...
+«Стоя лицом к лицу с бескрайним мраком, а может, со всепоглощающим светом...»
+Но всё это осталось в предыдущем мире.
+
+Теперь вам больше не нужно ночевать в пустошах под открытым небом.
+Ваша постель в городе мягкая и уютная. А когда вам приходится ночевать вне городских стен, то трава тоже оказывается очень мягкой и пахнет жизнью.
+Поэтому, в первый раз приняв из рук той девочки планер, вы уже придумали новое применение этому куску ткани...
+
+И сейчас вы можете снова накинуть его на плечи и отправиться в путешествие среди звёзд.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Wings140004_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Wings140004_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd68d4e8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Wings140004_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+«Хорошо бы ветерок подул...»
+Вздохнул путник, бредущий по бескрайней пустоши.
+Один из небесных детей услышал и спросил сам себя, а нельзя ли дать этому человеку немного ветра.
+«Можно. Но ты можешь отправиться только с южного побережья. Придётся пересечь долину между горным хребтом и холмами, пройти по песчаным берегам рек и ручейков, преодолеть огромное расстояние и только тогда ты доберёшься до него».
+
+И вот, отправившись с побережья, он начал своё путешествие.
+Пух одуванчика тоже хотел странствовать, и ветер заодно перенёс его.
+Только что вылупившийся птенчик хотел летать, и ветер поддержал его крылья.
+Старик никак не мог перемолоть зерно - ветер задержался и покрутил немного крылья мельницы.
+Он помогал людям и любил землю, а потому стал постепенно уплотняться и превратился в человека.
+И вот, когда наконец догнал он путника,
+уж не был ветерком, которому молился тот.
+
+«Хорошо бы ветерок подул...»
+Вместе с путником он стал бродить по земле...
+
+«Мне кажется, история этого святого церкви Фавония очень милая. А главная идея - надо помогать другим. Прими этот планер как признание твоих добрых дел».
diff --git a/Resources/Readable/RU/Wings140005_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Wings140005_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..359675e94
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Wings140005_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+«Взгляни на пышные облака меж скал, сколь чудесны и изящны они. Пересмеиваясь шьют они радуги и вырезают снежинки».
+С этой фразы начнём мы сегодняшнюю историю.
+Все знают, что в Ли Юэ повсюду - в лесах и полях, среди горных облаков - встречаются следы бессмертных героев. Они защищают справедливость там, куда не достаёт взор Цисин. Мы уже рассказывали историю о двух безымянных воинах, которые шьют радугу и вырезают снежинки. Сегодня мы расскажем историю о другом великом герое.
+
+Говорят, он пришёл вместе с восточным ветром.
+Получив знак силы от Властелина Камня, он превратил его в Крылья золотого полёта и отправился на подвиги в Ли Юэ.
+Кислотного дракона он вбил в землю кулаками размером с гору Аоцан.
+А одинокого оборотня побил так, что и Адепты позавидовали бы. От одного лишь взмаха его меча разбегались орды бесов.
+А того нахала из Фатуи в шёлковых портках, который на пиру поносил Властелина Камня и ругал Цисин, он посадил задом на блюдо с фруктами и так побил, что у того душа до седьмого неба долетела да вернулась. Кланялся потом и прощения просил перед Властелином Камня и Цисин...
+
+Очень радостно получить такой шикарный планер в благодарность от народа Ли Юэ.
+Однако устный рассказ о подвигах героев, которым это всё сопровождалось, как ни посмотреть, превзошёл любые ожидания...
diff --git a/Resources/Readable/RU/Wings140006_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Wings140006_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b103a925
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Wings140006_RU.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+«Мы восстанем вновь.
+Засохшее дерево уже пустило новые ростки, ведь грядут новые испытания».
+
+Когда-то этими словами совы предупредили соколов.
+
+Но соколы, всегда обозревавшие землю с высоты своего полёта, были уверены, что смогут властвовать над небом.
+Да и кто мог сравниться с ними там, в вышине?
+Соколы не прислушались к словам сов, лишь посмеялись над их трусостью.
+Птицы, которые могут охотиться лишь в темноте, слабы и никчёмны.
+
+Позже лёд, пронзивший гору словно шип, расколол дерево, тенью своей накрывавшее всё горное королевство.
+После этого мрак, словно прилив, нахлынувший на континент, сломал ветвь, на которой сидели хищные птицы.
+И охваченные этим свирепым злом, соколы рухнули на землю, как малые пташки.
+
+И тогда птицы Царства ветров поняли:
+Даже небеса свободы могут побелеть от ледяных ветров или почернеть от непроглядного дыма.
+И вот уже скрылось ясное солнце, а луна со звёздами - и подавно.
+
+Птенцы жались друг к другу в гнёздах, ожидая, когда наступит их тихий горестный конец.
+Но когда свет исчез, совы, что были с темнотой на «ты», стали новыми властителями мрака...
+
+Это длилось много-много лет, до тех пор,
+пока не возмужали маленькие слабые соколы, вскормленные добычей, пойманной неведомо где.
+И небеса стали наконец проясняться. Хотя земля была по-прежнему укрыта снегами, у неё появился шанс на жизнь.
+
+Вот только птенцы не знали, кто выкормил их.
+Дракон, прекрасный, как самоцвет, тоже был предан забвению, словно глаза сов, сверкающие лишь в непроглядной тьме.
+Сегодня ветви, на которых жили хищные птицы, выросли вновь, хотя и окрасились они от чего-то в зловещий алый цвет...
+
+И хотя это не так важно, но, возможно, одинокий красный сокол, оставивший свой род и охотящийся в ночной тьме, именно поэтому взял себе имя мудрой совы...
+
+В ночной тишине они ухают, передавая друг другу тайну:
+«Мы восстанем вновь.
+Засохшее дерево уже пустило новые ростки, ведь грядут новые испытания».
+
+Теперь я дарую тебе эти крылья. Давай встретим с тобой эти сложные времена плечом к плечу.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Wings140007_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Wings140007_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..35c22516a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Wings140007_RU.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Этот предмет принесло сюда из другого мира. Он символизирует пир уходящего мира и наступление выходных.
+
+Когда-то миром тем правили драконы.
+Но были они не огнедышащими исполинами из сказок, а, скорее, нечто средним между крупной ящерицей и петухом.
+
+Тебе, Кли, наверное, представить это трудно, но всё в те времена было именно так: в морях плавали рыбы-драконы, а по небу летали драконы-птицы, и крылья у них были огромные-преогромные!
+Эти могучие существа остальных животных презирали.
+В мире том они правили над всем сущим.
+
+Потом появились люди.
+Как это случилось, не знает никто. Быть может, их принесли метеориты. Как бы то ни было, водился у них странный обычай - «воскресный ужин».
+Скоро настал тот день, и пир должен был вот-вот начаться.
+Драконьи окорочка и крылышки обваливали в муке и предавали бушующему пламени созданных человеком жаровен.
+Из них готовили еду и раздавали всем. Говорят, что покрытое хрустящей корочкой сочное мясо было столь изумительным, что никто не мог удержаться и не облизать после трапезы пальцы.
+Мясо пришлось людям по нраву настолько, что отведённый для одного дня недели пир стали проводить каждый день!
+«Великолепно!»
+«Давайте устраивать воскресный ужин во все дни недели!»
+На том дружно и порешили.
+Таким вот образом время драконов подошло к концу.
+
+Этот планер служит памятью о том великом вымирании, и цвет его когда-то был другим - был он бело-синим.
+Мать Кли перекрасила планер в цвета семьи, поэтому теперь он выглядит так. Она вернулась домой и вскоре ушла вновь, оставив этот планер.
+«За последние два года границы Тейвата ослабли. Кажется, мамочка будет очень занята».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Wings140008_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Wings140008_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..94d761a54
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Wings140008_RU.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+«Словом "тэнгу" называют не только легендарных существ с горы Ёго, чья история уходит в далёкое прошлое. Мы также используем это слово для описания ловких воинов, действия которых трудно предугадать. Всё-таки у тэнгу ведь есть крылья».
+Поначалу вам трудно в это поверить.
+
+«Прежде всего, тэнгу - это те, кто получил божественный дар и овладел искусством свободного парения в воздухе. Вы оседлали ветер и облака над хребтами и крышами домов по всей Инадзуме. Уподобить вас ворону или соколу было бы слишком скромным сравнением.
+«Когда-то в Инадзуме были люди, которые восхваляли тэнгу и подражали им. Они называли себя кланом Тэнгу. Забравшись на крышу Тэнсюкаку, на верхушки высоких деревьев и ворота тории, они весело потешались над проходящими внизу простыми людьми и чиновниками. Однажды они оставили в резиденции сёгуна возмутительную надпись "Их превосходительства Тэнгу, повелители Тэнсюкаку", пренебрёгши авторитетом храма и сёгуната».
+Такая беззаботная компания. Потом их поймали настоящие тэнгу и преподали им урок.
+Но вам, конечно, не стоит переживать по поводу этой легенды, ведь вы законопослушный гражданин, соблюдающий общественный порядок и добрые обычаи?»
+Вы отмалчиваетесь, потому что частенько раскрываете свой планер, просто чтобы полюбоваться на крыши домов Инадзумы или забраться на высокие каменные стены.
+
+Также титулом тэнгу награждают непревзойдённых мечников. Помимо основных школ, которые восходят непосредственно к Наруками, а также школ Рассекающего туман и Мэйкё сисуй, которые существовали лишь в течение короткого времени, есть ещё одна школа фехтования, дожившая до наших дней - Ивакура. Секретная техника Ивакуры, которой испокон веков обучали только лучших учеников, называется "Захват тэнгу". Говорят, что с её помощью можно было одолеть даже изощрённых и стремительных тэнгу Ёго. Думаю, что говорить о ваших способностях в этой области нет нужды.
+Наконец, тэнгу часто владеют искусством использования Анемо и Электро. Согласно легендам, существует реликвия, передаваемая тэнгу Ёго из поколения в поколение, - Веер бурь и гроз. Говорят, что его лицевая сторона может призывать Анемо, а задняя - Электро. Если вы можете использовать силы Анемо и Электро, значит вас определённо можно назвать тэнгу! И кстати, веер на самом деле просто уловка. Обычно, чтобы не попасться, тэнгу, который может призывать Анемо, объединяется с другим, который может призывать Электро».
+Стоящей в стороне Саре, кажется, ещё более неловко, чем вам.
+
+«За вашу службу Инадзуме храм хочет наградить вас этим планером».
+Так вот откуда у тэнгу крылья?
+Заметив ваш подозрительный взгляд, Сара тут же отвечает:
+«Конечно, нет!»
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/Wings140009_RU.txt b/Resources/Readable/RU/Wings140009_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a89dd3d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/Wings140009_RU.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+«Я знал одного поэта. Нет, речь не обо мне...» -
+парень в зелёном откусил от яблока и продолжил свой рассказ:
+
+«Так вот, я знал одного поэта. Он жил в те времена, когда пламя войны только угасло, и ещё не до конца осел её пепел. Он повидал слишком много раздоров и расставаний.
+А потому он стал обращать свои песни к небу, играть музыку для скал, читать стихи для моря и давать представление перед звёздами.
+Ведь он понимал, что кто-то должен лечить раны этого мира. Кто-то должен найти способ наладить связь.
+А если что-то и может найти отклик у небес, камней, моря и звёзд, то только музыка.
+Сначала небо не отвечало ему, и только птицы, пролетая, касались его лица. Сначала скалы не отвечали ему, только падали сверху капли воды. Сначала море не отвечало ему, лишь солёный воздух приносил ему предвестье штормов.
+И звёзды - звёзды тоже сначала не отвечали ему.
+Поэт знал, какой ответ может дать эта звёздная бездна.
+
+Но поэт не сдавался. Не потому что в сердце его жила вера, но потому что делал то, для чего он был рождён.
+А потом море ответило ему. На утёсе появился пост «Штормового дозора», и сёстры рукоплескали его представлениям.
+А потом камень ответил ему. Он вытер лицо платком и молвил: «Твоему выступлению поистине нет равных в мире. Но если ты ещё хоть раз напьёшься и выльешь вино на мою голову, я очень разозлюсь».
+А потом небеса ответили ему. Тень пролетающей птицы вдруг заслонила собой весь свет. Поэт поднял голову и увидел кружащего перед ним прекрасного дракона.
+
+Я думал, что если меня услышат звёзды, то на меня прольётся метеоритный дождь. Ах да, эти крылья... Они упали с небес - прямо как ты, - когда звёзды и в самом деле решили дать мне ответ».
+Поэт в зелёном указывает яблоком высоко в небеса:
+«Этот поэт был не я. Или эти крылья упали с небес. Одно из этого правда - а что, выбирать тебе».
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/RU/ZhongmofanPic_RU.txt b/Resources/Readable/RU/ZhongmofanPic_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/RU/ZhongmofanPic_RU.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/AmborLicense_TH.txt b/Resources/Readable/TH/AmborLicense_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..951754b46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/AmborLicense_TH.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1. เตรียมตัวให้พร้อมทั้งสภาพร่างกายและจิตใจก่อนบิน
+
+2. พุ่งตัวออกจากพื้นที่สูงชัน หรือกระแสลมแรง
+
+3. ตรวจสอบกระแสลมในขณะที่ใช้เครื่องร่อนเวหาบินอยู่ เพื่อรักษาสมดุลของตัวเอง
+
+4. กรุณาเคารพกฎหมายการร่อนเวหา และใช้เครื่องร่อนเวหาในวันที่ระบุไว้ในใบอนุญาตเท่านั้น
+
+5. รักษาสมดุลของคุณไว้ในระหว่างทำการร่อนบิน และพับเก็บเครื่องร่อนเวหาเมื่ออยู่ในระยะความสูงที่ปลอดภัย
+
+6. ห้ามดื่มก่อนหรือระหว่างใช้เครื่องร่อนเวหา!
+
+
+กรณีการละเมิดต่างๆ:
+
+1. ชาวเมือง Mondstadt นาม Rudolf กระโดดจากชั้นสองของบ้านเพื่อกางเครื่องร่อนเวหาให้ลูกสาวประทับใจ ผลคือกระดูกขาซ้ายร้าวและกล้ามเนื้อบริเวณสะโพกบวมช้ำ อุบัติเหตุนี้เกือบจะทำให้ Lily ต้องเสียพ่อของเธอไป Rudolf ได้รับหมายแจ้งเตือนและถูกระงับใบอนุญาตการใช้เครื่องร่อนเป็นเวลาหนึ่งปี
+
+2. นักท่องเที่ยวนาม Alice สร้างกระแสลมด้วยการระเบิด Anemo Slime หลายตัวที่ Windrise แล้วใช้มันลอยพุ่งขึ้นไปด้วยความเร็วขณะกางเครื่องร่อนเวหาไปด้วย นักผจญภัยในตำนานผู้นี้ได้ทำกายกรรมระบำกลางอากาศ กลางเมือง Mondstadt ซึ่งทำให้ได้รับความสนใจอย่างล้นหลาม ต่อมา Jean ผู้เป็นรักษาการผู้บัญชาการของกองอัศวินแห่ง Favonius ได้เรียกเขาไปพบพร้อมกับกักตัวไว้เป็นเวลาสิบวัน
+
+3. เพื่อแสดงความสามารถในการเล่นพิณที่เข้าข้างตัวเองของเขา นักกวี José ได้พยายามดีดพิณไปด้วยระหว่างที่กำลังใช้เครื่องร่อนเวหาพร้อมกับร่ายบทกลอนยาวไปในเวลาเดียวกัน
+หลังจากสิบนาทีแห่งการร้องพึมพำกับเสียงพิณที่ไม่เป็นเรื่อง Six-Fingered José ที่อ้างตัวว่าเป็นกวีผู้ไม่เป็นรองจาก Barbatos ก็ตกลงมากระแทกกับสระน้ำศักดิ์สิทธิ์ท่ามกลางสายตาประชาชนชาว Mondstadt กว่าครึ่งเมือง โชคดีที่ Barbatos มักจะปกป้องผู้คนที่ไม่ค่อยระวังตัวอยู่เสมอ แต่พิณและเครื่องร่อนเวหาของเขานั้นเสียหายอย่างหนัก ส่วนนักกวีผู้นั้นบาดเจ็บเพียงเล็กน้อย José ถูกระงับใบอนุญาตการร่อนเวหาเป็นเวลาห้าปีในข้อหาการร่อนเวหาโดยประมาท และให้บำเพ็ญประโยชน์แก่สาธารณะเป็นเวลาสามเดือน
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/BarbaraBlackmail_TH.txt b/Resources/Readable/TH/BarbaraBlackmail_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d7f30367
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/BarbaraBlackmail_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+“คุณ Barbara ที่รัก:
+
+
+ฉันได้ขโมยของที่สำคัญที่สุดของคุณและเอามันไปฝังไว้”
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book100_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book100_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..11d0d1615
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book100_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+-ความว่างเปล่า-
+"ลูกสาวข้า ผู้ที่ข้าได้ฝากฝังความหวังทั้งหมดไว้! ข้าไม่ได้สร้างเจ้ามาเพื่อที่วันหนึ่ง เจ้าจะได้เอาง้าวนั่นทะลวงข้าหรอกรึ?" เมื่อรู้ตัว ราชันแห่งเทพก็ล่องลอยสู่สรวงสวรรค์ ไปสู่สายฟ้าฟาดและสายลมร่ายรำ ต้อนรับการกลับมาของเขา
+
+แต่เธอไม่กลัวอีกแล้ว นี่เป็นช่วงเวลาที่เธอรอคอยมาตลอดทั้งชีวิต ช่วงเวลาที่เธอถูกสร้างขึ้นมาตลอดหลายพันปีที่ผ่านมา
+ไม่... นี่มันไม่ใช่ ที่มาของความกล้าของเธอ คือช่วงเวลาที่เธอได้ใช้ร่วมไปกับเขา
+
+ง้าวแห่งสวรรค์ Irmin ที่เคยแทง Axis Mundi และเชื่อมต่อโลกทั้งเก้าเข้าไว้ด้วยกัน บัดนี้แบบจำลองของมันได้กระจายไปทั่วสวรรค์
+
+ด้วยความกลัวในความบ้าคลั่งในสิ่งที่จะตามมาหลังจากที่ตนเองสิ้นชีวิตไป ราชันแห่งเทพจึงได้สร้างง้าวแห่งสวรรค์เล่มสุดท้าย และตั้งชื่อให้มันว่า Prinzessin der Verurteilung (เจ้าหญิงแห่งการลงทัณฑ์) ในช่วงเวลานี้ มัน... ไม่สิ เธอจะสามารถปลดปล่อยตัวตนที่แท้จริงของเธอออกมาได้
+
+...
+
+(ปัจฉิมลิขิตจากบรรณาธิการ เขียนไว้ที่ท้ายฉบับ)
+
+ตำนานง้าวที่แตกสลาย ได้รับการตีพิมพ์สำเร็จเป็นครั้งแรกโดย Inazuma แห่งสำนักพิมพ์ Yae เพื่อรวบรวมวัฒนธรรมในด้านต่าง ๆ ของ Liyue ออกมาเป็นรูปแบบนวนิยาย โดยห้าฉบับแรกนั้นประสบความสำเร็จเป็นอย่างมาก และกลายเป็นปรากฏการณ์ทางวัฒนธรรมของทั้ง Inazuma และ Liyue รวมถึงเป็นข้อเท็จจริงในเชิงพาณิชย์ว่าการมีฉบับที่หกออกมา บ่งบอกถึงความสำเร็จของมันได้ชัดเจนอยู่แล้ว
+ฉันเชื่อว่าการจบลงอย่างกะทันหันของเรื่องราวอันยิ่งใหญ่ในฉบับที่หกนี้ จะไม่ทำให้ผู้อ่านที่ติดตามมาโดยตลอดต้องผิดหวังอย่างแน่นอน
+อาจจะนะ
+
+แม้ในตอนจบอาจจะดูเหมือนเป็นคนละเรื่องกันโดยสิ้นเชิง ฉันต้องบังคับให้เรื่องนี้ไม่เกิดขึ้นมาโดยความพยายามที่จะกดดันคุณ Jiu ผู้แต่งเรื่องนี้ ให้ประกอบเรื่องราวขึ้นมาเป็นซีรีส์เรื่องใหม่ ความจริงก็คือเขาต้องเร่งผลิตผลงานเพื่อให้ออกมาได้ทันเวลาตีพิมพ์ คุณ Jiu จึงต้องสร้างสรรค์ผลงานที่ต่างจากสไตล์ปกติของเขาไปบ้าง เนื่องจากคุณ Jiu ต้องการที่จะท้าทายความสามารถของตนเองในฐานะนักเขียนคนหนึ่งด้วย ♡
+
+ณ จุดนี้ เรารู้สึกเห็นใจแฟน ๆ ของผู้ที่ติดตามห้าฉบับแรกของเรามาโดยตลอด ด้วยโอกาสนี้ เราจึงขอประกาศตีพิมพ์ห้าฉบับแรกในเวอร์ชันสำหรับนักสะสมในรูปแบบเซ็ตกล่องไม้แบล็ควู๊ดซึ่งอยู่ระหว่างการผลิต ผู้ที่ได้แต่ติดตามอ่าน ตำนานง้าวที่แตกสลาย มาตลอดจากร้านหนังสือ นี่เป็นโอกาสอันดีเยี่ยมที่คุณจะได้ครอบครองเป็นเจ้าของด้วยตัวเองแล้ว! นอกจากนี้ เราก็ยังหวังว่าจะได้ติดตามเรื่องราวของ "เจ้าหญิงแห่งการลงทัณฑ์" ต่อไปในอนาคตด้วยเช่นกัน
+
+หัวหน้าบรรณาธิการ สำนักพิมพ์ Yae
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book101_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book101_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1481ece08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book101_TH.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+-แสงจันทร์-
+ว่ากันว่ามีมุมเล็ก ๆ มุมหนึ่งที่ถูกสายลมลืมเลือนอยู่ในเมือง
+เพียงแค่ยืนอยู่เบื้องหน้าน้ำพุแล้วหลับตาลง รอจนหัวใจเต้นครบสามสิบห้าครั้ง จากนั้นเดินวนตามเข็มนาฬิกาเจ็ดรอบ ตามด้วยเดินทวนเข็มนาฬิกาอีกเจ็ดรอบ เมื่อลืมตาขึ้นแล้วจะพบว่า เท้าของคุณได้พาคุณมาถึงหน้าร้านเล็กๆแห่งหนึ่ง
+
+————
+
+"ขอโทษนะคะ...มีใครอยู่ไหม"
+Veiga ถามอย่างเขินอาย
+ในขณะที่ประตูปิดลงด้านหลังเธอ กระดิ่งที่แขวนอยู่บนประตูก็ดังขึ้น เสียงใสๆของมันก้องกังวานไปทั่วห้องที่อับทึบนี้
+แสงรำไรยามพลบค่ำลอดผ่านกระจกที่ขุ่นมัวตรงชั้นวางของ ในร้านเต็มไปด้วยข้าวของที่ดูแปลกตา เธอเดินเข้าไปอย่างระมัดระวัง เพราะเกรงว่าจะไปเหยียบข้าวของเสียหาย
+ไม่มีเสียงตอบรับจากในร้าน
+Veiga เลยเริ่มพินิจดูข้าวของต่างๆที่อยู่รอบตัวเธอ: ชิ้นส่วนเครื่องจักรกลที่ซับซ้อน พิณโบราณที่งดงาม กระเบื้องแตกที่สลักลวดลายอันแปลกประหลาด โซ่ตรวนเก่า ๆ ที่เต็มไปด้วยร่องรอยขูดขีด มงกุฎที่ถูกลืมของพวกขุนนาง
+ขณะที่เธอกำลังสำรวจดูข้าวของเหล่านี้อยู่ ทันใดนั้น เจ้าของร้านที่มีนัยน์ตาเรียวยาวราวกับจิ้งจอกก็ปรากฏตัวขึ้นด้าน หลังเธอ
+"เขี้ยวนั่น ครั้งหนึ่งเคยเป็นของราชันหมาป่า ตอนนี้คงเหลือเพียงเขี้ยวนี้และเหล่าทวยเทพที่ยังจำได้ว่าดินแดน แห่งนั้นเคยถูกปกคลุมไปด้วยน้ำแข็งและหิมะ"
+เธอพูดอย่างแผ่วเบา
+"ยินดีต้อนรับ มีอะไรที่ถูกใจ ที่อยากได้ไหม?"
+
+"มีของสิ่งใดที่ช่วยให้คน...ลืมไหมคะ"
+"อ๋อ มีสิ"
+Veiga เอามือทาบอกของเธอไว้แน่น พร้อมถามต่ออย่างรีบร้อนว่า:
+"แม้แต่คนที่สำคัญอย่างมากก็ทำให้ลืมได้หรอ"
+เจ้าของร้านผู้มีดวงตาราวจิ้งจอกทำหน้าขรึมพร้อมกับพยักหน้า:
+"ฉันรู้ว่า เธออยากจะลืมหนุ่มคนนั้น คนที่มีแววตาสดใสราวกับแสงจันทร์ เขาหายตัวไปนานแล้ว และได้ทิ้งหลุมดำไว้ในใจเธอ ไม่ว่าจะเจอเหตุการณ์ใด ก็ไม่สามารถถมมันให้เต็มได้ แม้ในยามที่มีความสุข ก็ยังรู้สึกเหมือนเห็นแสงจันทร์อยู่ตรงหน้าแต่จับต้องมันไม่ได้"
+Veiga ที่กำลังตกตะลึง ทำได้เพียงพยักหน้า
+เจ้าของร้านที่มีดวงตาเหมือนจิ้งจอกหยิบขวดไวน์ขึ้นมาจากที่ใดก็ไม่ทราบ
+"ไวน์ขวดนี้จะทำให้เธอลืมความเจ็บปวด"
+"ในอดีตกาลที่ลมหนาวเย็นพัดอย่างแรงกล้า เพื่อให้พวกเขามีกำลังที่จะดำรงชีวิตต่อไป เหล่าบรรพชนได้หมักบ่มไวน์นี้ขึ้นอย่างลับๆ ลึกลงไปในพื้นน้ำแข็ง ต่อมาวิถีชีวิตของผู้คนอยู่ดีมีสุขมากขึ้น เลยหลงลืมกรรมวิธีในการหมักบ่มไวน์ชนิดนี้ไปเสียแล้ว"
+เธอเอียงขวดไวน์ไปมา
+"เหลือไม่มากแล้ว ในเมื่อเธอถูกชะตากับร้านนี้ งั้นฉันยกให้ฟรีแล้วกัน หากเธอมั่นใจว่านี่คือสิ่งที่เธอต้องการจริงๆ..."
+Veiga รับเอาแก้วไวน์ที่เจ้าของร้านตาจิ้งจอกส่งมาให้
+แก้วใบนี้ครั้งหนึ่งเคยถูกประดับไปด้วยอัญมณีหลากชนิด ซึ่งได้ถูกแกะออกไปหมดแล้ว เหลือไว้เพียงร่องรอยที่เต็มไปด้วยความว่างเปล่าที่น่าเหงาใจยิ่งนัก
+
+เมื่อ Veiga รู้สึกตัวขึ้นอีกที เธอก็ยืนอยู่ที่หน้าบ่อน้ำพุ
+"เอ๊ะ นี่ฉันมาทำอะไรที่นี่" เธอคิดในใจ เธอก้าวเท้าไปอย่างเร่งรีบใต้แสงจันทร์สว่างจ้า แสงยามพลบค่ำได้หมดไปแล้ว ถ้าเธอไม่รีบกลับไปล่ะก็...
+ส่วนเรื่องร้านเล็กๆที่แสนประหลาด วิธีการเดินทางไปร้าน รวมถึงเรื่องราวที่เกิดขึ้นในร้านนั้นเธอได้ลืมมันแล้วไปทั้งหมด
+
+————
+
+"เธอไปแล้วล่ะ"
+เจ้าของร้านที่มีดวงตาราวจิ้งจอกพูดขึ้น หลังจากประตูร้านปิดและกระดิ่งเงียบเสียงลง
+ชายหนุ่มผู้มีดวงตาสดใสราวกับดวงจันทร์ก้าวออกมาจากหลังร้าน
+"ขอบใจคุณมากนะ"
+"ที่เป็นครั้งที่เท่าไหร่แล้วที่เธอมาที่นี่"
+"หก...ไม่สิ เจ็ดครั้งแล้ว" ชายหนุ่มดูท่าทีลังเล ถามขึ้นว่า "ไวน์นั่นช่วยได้จริงๆหรือ ไม่ใช่ว่าฉันไม่เชื่อคุณนะ เพียงแต่..."
+เธอยิ้มโดยไม่แสดงความเห็น
+"มันทำให้ลืมความเจ็บปวดได้ แต่เท่าที่เห็น เรื่องราวที่ผ่านมาระหว่างพวกคุณ สำหรับเธอแล้วมันไม่ใช่ความเจ็บปวด ไวน์นี้จึงทำได้เพียงบรรเทาความคิดถึงที่เธอมีต่อคุณ และความเจ็บปวดจากการสูญเสียคุณได้เพียงชั่วคราวเท่านั้น"
+"ทุกครั้งที่เธอเห็นแสงจันทร์ เธอจะเห็นเงาของคุณอยู่ในนั้น และความทรงจำก็จะถาโถมกลับมา ไม่ว่าจะเป็นการพบกันที่ Ludi Harpastum การใช้เวลายามบ่ายใต้ต้นไม้ด้วยกันที่ Windrise วิวทิวทัศน์ที่ Cape Oath การจูงมือกันหลบหนีออกมาจากงานเฉลิมฉลองกลางฤดูร้อน บทเพลงและผ้าคลุมขนนกที่คุณมอบให้เธอในงานชุมนุมของเหล่านักกวี ความทรงจำเหล่านี้ เธอคงไม่อยากให้มันโดนพรากไปจากเธอ"
+"...ในร้านนี้มีไวน์อีกขวดที่จะทำให้คนลืมอย่างหมดสิ้น หากคุณต้องการ...ฉันให้เธอดื่มขวดนั้นก็ได้นะ"
+เธอยิ้มเล็กน้อยขณะที่มองชายหนุ่ม เขาครุ่นคิดอยู่นานและถอนหายใจ
+
+"บอกฉันที...เหตุใดคุณจึงยืนกรานที่จะจากเธอไป"
+"เหอะๆ ก็เพราะสิ่งนี้ไงล่ะ"
+เขาหยิบคริสตัลทรงกรวยแหลมชิ้นหนึ่งออกมาจากกระเป๋าเสื้อ ในขวดนั้นมีสัญลักษณ์บางอย่างที่มองเห็นได้อย่างเลือนราง
+"ได้ยินมาว่าคนที่ครอบครองของสิ่งนี้ สักวันจะต้องหายไปจากโลกนี้"
+"ถ้าเป็นอย่างนั้นจริง ฉันจากเธอไปยิ่งเร็วยิ่งดี ตอนนี้เธอยังสาวอยู่ ยังพอมีเวลา"
+"ที่แท้ก็เป็นอย่างนี้นี่เอง" เธอหัวเราะพร้อมกับพูด "คุณก็เป็นหนึ่งในผู้ที่ถูกเลือกสินะ"
+"เห็นจะเป็นเช่นนั้น... คุณรู้ไหมว่าชะตากรรมของผู้ที่ถูกเลือก เป็นคนสุดท้ายจะเป็นอย่างไร"
+ชายหนุ่มถามอย่างเร่งร้อน
+เธอเพียงแค่ฝืนยิ้ม แต่ไม่ได้ให้คำตอบใดๆ
+"ฉันก็ควรไปแล้วล่ะ ในเมื่อได้ครอบครองสิ่งนี้แล้ว ก็ควรจะไปจัดการเรื่องที่จำเป็นต้องทำเสียที"
+"แล้วถ้าสาวน้อยคนนั้นกลับมา จะให้ฉันทำอย่างไร"
+"ฉันว่า...น่าจะปล่อยให้เธอจัดการด้วยตัวเอง"
+"คุณช่างเป็นผู้ชายที่ไร้หัวใจเสียจริง"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book102_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book102_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f55c306a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book102_TH.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+-กระจกสี-
+ว่ากันว่าที่เมืองท่าเรือ มีมุมเล็ก ๆ ที่ถูกลืมโดยก้อนหินจากภูเขาและเสียงเกลียวคลื่น
+เพียงคุณยืนตรงที่ที่มีสายลมจากทะเลพัดผ่านแล้วหลับตาลง เดินออกไปจากเสียงเจี๊ยวจ๊าวของฝูงชนสี่สิบเก้าก้าว เมื่อเสียงเต้นของหัวใจดังกลบเสียงฝูงชนแล้ว ให้ลืมตาขึ้น แล้วจะพบว่า เท้าของคุณได้พาคุณมายังหน้าร้านเล็กๆแห่งหนึ่ง
+
+————
+
+"มีใครอยู่ไหม" Yu'an ส่งเสียงทักทาย
+เขาก้าวเข้าไปในร้านอย่างลังเล ประตูได้ปิดลงหลังชายหนุ่ม เสียงกระดิ่งกรุ๋งกริ๋งยังคงก้องกังวานอยู่ในร้าน
+เสียงคลื่นซัดฝั่งที่เล็ดลอดเข้ามาในร้านก็เหมือนกับความทรงจำ ที่กำลังกลับมา ในร้านที่คับแคบนี้มีข้าวของโบราณ ที่ดูแปลกตาวางเป็นกองๆ Yu'an กวาดตามองสินค้าในร้านอย่างระมัดระวัง ด้วยกลัวว่าเสื้อคลุมผ้าไหมของเขาจะเปื้อนฝุ่นที่อาจจะมีอายุมากกว่าเขาเสียอีก
+โคมไฟกระดาษที่เหลืองซีด เขี้ยวมหึมาจากอสูรหลากชนิด เศษอุกกาบาตสีดำขลับ เดือยรูปทรงเรขาคณิตสีทองหม่นที่สร้างขึ้นจากวัสดุลึกลับ
+ในขณะที่เขากำลังหยิบขวดคริสตัลที่บรรจุผงสีขาวราวหิมะขึ้นมาดูนั้น เขาได้ยินเสียงอ่อนหวานจากคนที่มายืนอยู่ข้างเขา
+"นั่นคือเกลือที่ตกผลึกจากน้ำตาของอสูรโบราณตนหนึ่ง"
+เสียงที่ทำลายความเงียบ ดั่งก้อนหินทำลายพื้นผิวที่ราบเรียบ ของผืนน้ำทำให้เขาสะดุ้งโหยง และทำขวดหลุดมือโดยไม่ได้ตั้งใจ
+แต่เขากลับไม่ได้ยินเสียงบาดหูของขวดที่แตกตามที่เขาคาดไว้ เจ้าของร้านที่มีดวงตาราวจิ้งจอกคว้าขวดไว้ได้อย่างไรก็ไม่ทราบ ได้นำมันกลับไปวางไว้บนชั้นวางตามเดิม
+
+"ฉันคือ...เอิ่ม...ฉันลืมแล้วว่าใครแนะนำร้านนี้ให้กับฉัน"
+เธอผงกหัวเล็กน้อย แต่สีหน้าเธอไม่ได้แสดงความเห็นใดๆ
+"ยินดีต้อนรับ มีอะไรที่ถูกใจ ที่อยากได้ไหม?"
+"ฉันมองหาของขวัญชิ้นนึงเพื่อที่จะเอาไปให้...หญิงสาวที่ฉันชอบคนหนึ่งน่ะ"
+"ฉันจะขอเธอแต่งงาน เลยคิดว่าหากมีของขวัญสักชิ้นที่จะมอบให้ด้วยเธอก็คงจะดี"
+Yu'an เลียริมฝีปากอย่างประหม่า เงยหน้าขึ้นสบตากับดวงตาลึกล้ำที่มีสีทองดุจอำพันของเจ้าของร้านสาว
+สบตากันอยู่พักหนึ่ง เพื่อก็พูดขึ้นว่า: "ฉันรู้แล้วล่ะ"
+
+ร่างอันผอมเพรียวของเธอเดินลึกไปในร้านและหายไปอย่างรวดเร็ว
+เมื่อเธอกลับมา ในมือของเธอถือวัตถุส่องแสงสีรุ้งแวววับอยู่ เมื่อมองเข้าไปใกล้ ๆ ถึงทราบว่าเป็นคริสตัลสิบด้านรูปทรงว่าวที่งดงามยิ่งนัก
+"ตำนานของ Crystal Heart คุณลูกค้าก็น่าจะเคยได้ยินมาบ้าง"
+ถึงแม้ Yu'an จะไม่เคยได้ยินตำนานที่ว่า แต่เขาก็พยักหน้า
+"มีคำกล่าวไว้ว่าคริสตัลนี้เป็นเพียงการลอกเลียนแบบอย่างหยาบ ๆ จากของจริงเท่านั้น คริสตัลของจริงจะสามารถฉายความปรารถนาในก้นบึ้งหัวใจให้เห็น ได้ เมื่อพลังชีวิตของสัตว์เวทกำลังจะหมดลง ความเศร้าโศกที่ไม่สามารถทำตามความปรารถนาได้กลั่นมันขึ้นมา ลองส่องดูสิ..."
+สาวตาจิ้งจอกส่งสัญญาณให้ Yu'an ที่อยู่ตรงกันข้ามมาส่องดูฉากอันเลือนรางในคริสตัลกับเธอ
+ช่วงเวลาหลายหมื่นปีได้แล่นผ่านตาของเขาไปอย่างรวดเร็ว หมู่ดาว มหาสมุทรและพื้นพิภพหมุนเปลี่ยนไปราวกับเมฆหมอก ผืนหิมะละลายกลายเป็นทุ่งหญ้าเขียวขจี ที่ราบถูกตัดขาดโดยสายน้ำ เมืองผุดขึ้นราวกับรังมด อาณาจักรต่าง ๆ ล่มสลายลงราวกับก้อนอิฐ...
+
+-พลบค่ำยามราตรี แสงจันทร์สาดส่องเกลียวคลื่น เมื่อรู้ตัว Yu'an ก็พบว่าตัวเองนั้นกำลังเดินอยู่ที่ท่าเรือ
+มือของเขากำวัตถุของแข็งที่เหมือนคริสตัลนั้นไว้แน่น ตอนนี้มันอุ่นราวกับเลือดก็ไม่ปาน
+"จริงสิ นี่คือ Crystal Heart" เขาคิดในใจในขณะที่เร่งฝีเท้าอย่างฉับไวใต้แสงจันทร์ แค่เอาของสิ่งนี้ให้เธอ แค่มอบให้เธอ ฉันก็คง...ฉันจะต้อง...
+
+————
+
+กระดิ่งที่แขวนอยู่บนประตูส่งเสียงกรุ๋งกริ๋งขึ้นมา
+"ยินดีต้อนรับ มีอะไรที่ถูกใจ ที่อยากได้ไหม?"
+"ฉันอยากจะส่งของหน่อย...ไม่รู้ว่าสิ่งนี้ถือเป็นอัญมณีหรือเปล่า"
+ลำแสงส่องผ่านกระจกคริสตัลที่เจียระไนอย่างประณีต สะท้อนระยิบระยับไปทั่วทั้งร้าน
+"ชายผู้หนึ่งที่ชอบฉันให้ฉันมา เขาบอกว่าถ้าเรามองเข้าไปในคริสตัลนี้พร้อมกัน เราจะเห็นสิ่งที่มหัศจรรย์"
+"แต่ไม่รู้ทำไม มันทำให้ฉันรู้สึกอึดอัด จริงอยู่มันเป็นอัญมณีที่งดงาม แต่ทุกครั้งที่นึกถึงเรื่องของชายผู้นั้นก็มันทำให้ฉันหงุดหงิดชะมัด ดังนั้นฉันเลยอยากขายมันให้ร้านของคุณ"
+"ฉันเข้าใจ แต่นี่คือคริสตัลสิบด้านรูปทรงว่าวที่มีราคาสูง คุณอยากได้ Mora เท่าไหร่สำหรับคริสตัลชิ้นนี้งั้นเหรอ?"
+"จริงๆแล้วฉันไม่อยากได้เงินหรอกนะ เดี๋ยวฉันขอดูของก่อน เอ๊ะนี่มัน...เกลือนี่นา อืม มันก็ถึงเวลาที่ฉันควรไปสักการะ Sal Terrae แล้วสินะ งั้นฉันขอเกลือนี้แลกกับคริสตัลแล้วกัน"
+
+————
+
+เจ้าของร้านผู้มีตาจิ้งจอกนั่งอยู่หลังร้านคนเดียว เธอหมุนคริสตัลรูปทรงเรขาคณิตที่ประณีตไปมา
+"ในคริสตัลนี้ ฉันมองเห็นสิ่งที่ไม่ค่อยดี ธาตุแท้ของชายหนุ่มคนนั้น มันไม่น่าอภิรมย์เอาเสียเลย"
+"แต่จะว่าไปแล้ว เขาก็เป็นเพียงชายหนุ่มที่หวังจะได้แต่งงานกับคนในตระกูลธุรกิจ เกลือที่มั่งคั่งและทรงอิทธิพล แล้วเขาจะใช้ทุกวิถีทางปีนป่ายขึ้นไป ถึงแม้เขาจะเป็นเพียงชายผู้ต่ำต้อยก็เถอะ ถ้าไม่ได้เห็นความจริงจากเรื่องนี้ ต่อให้คู่หนุ่มสาวนี้ไม่ได้มีความจริงใจต่อกัน แต่บางทีพวกเขาอาจอยู่ด้วยกันอย่างมีความสุขได้ ในเมื่อความสุขมันก็เป็นความคุ้นชินอย่างหนึ่ง ไม่เกี่ยวอะไรกับความรัก"
+เธอจิบไวน์เล็กน้อย แล้วยิ้มให้กับตัวเอง
+"แต่ว่าฉันไม่สามารถให้อภัยคนประเภทนั้นได้อย่างเด็ดขาด"
+"ในอีกแง่หนึ่ง มันง่ายมากนะที่จะเปิดใจกับคนแปลกหน้า ฉันรู้ว่าเมื่อเขาก้าวเท้าออกไปจากร้านนี้แล้ว เราก็จะไม่ได้พบกันอีก งั้นบอกความจริงกับเขาหน่อยจะเป็นไรไป แต่กับคนที่ใกล้ชิด ยิ่งใกล้ชิดกันมาก ยิ่งต้องการผลประโยชน์มาก ก็ยิ่งต้องระวังให้มาก แต่เขาจะรู้ได้ยังไงล่ะ..."
+
+"ขอโทษด้วยนะ ที่ให้เธอออกไปผจญภัยแบบนั้น แต่ยังไงก็เถอะ ได้เธอกลับมาแล้วมันช่างดียิ่งนัก" เธอปรายตาลง "ในเมื่อนี่เป็นความต้องการของเธอ ฉันจะดูแลเธออย่างดี...แต่ว่า นานๆทีออกไปท่องโลกบ้าง ไปดูว่าผู้คนทุกวันนี้เป็นยังไง มันก็สนุกดีไม่ใช่หรือ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book103_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book103_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f26abb1cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book103_TH.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+-ไพลิน-
+ว่ากันว่ามีมุมเล็ก ๆ มุมหนึ่งที่ถูกสายลมลืมเลือนอยู่ในเมือง
+เพียงคุณยืนอยู่ใจกลางจัตุรัสแล้วหลับตาลง เดินวนตามเข็มนาฬิกาเจ็ดรอบ ตามด้วยเดินทวนเข็มนาฬิกาอีกเจ็ดรอบ จากนั้นเดินตรงไปสี่สิบก้าว เมื่อเสียงเจี๊ยวจ๊าวของผู้คนแล้วฝูงนกซาลงให้ลืมตาขึ้น แล้วจะพบว่าเท้าของคุณได้พาคุณมาถึงหน้าร้านเล็กๆแห่งหนึ่ง
+
+————
+
+เจ้าของร้านผู้มีดวงตาเรียวยาวราวจิ้งจอกเปิดประตูกระจกหน้าร้านของเธอ แสงจันทร์ที่สาดเข้ามา ดูราวกับว่าได้กวาดเอาละอองดาวบนท้องฟ้ามาโปรยลงบนเคาท์เตอร์
+ไม่ว่าจะเป็นดอกไม้ที่เบ่งบาน ลูกขนไก่ที่เต็มไปด้วยฝุ่น หนังสือจารึกเก่าเก็บที่ถูกแมลงกินจนพรุน จนถึงธนูที่ไร้สาย สิ่งของเก่าแก่ในห้องที่บ่งบอกว่าเป็นของราชวงศ์ในอดีต ได้ถูกปกคลุมไปด้วยแสงสีเงินอันเยือกเย็นจากฟากฟ้ายามค่ำคืน
+
+"เฮ้ ช่วงนี้ธุรกิจเป็นยังไงบ้าง"
+เสียงทักทายอย่างถากถางดังมาจากหลังร้าน
+เจ้าของร้านหมุนตัวมาดู ในที่ที่แสงจันทร์ส่องไปไม่ถึง ก็เห็นลูกค้าเก่าที่คุ้นหน้านั่งบนเก้าอี้อย่างสบายอารมณ์
+
+"ธุรกิจก็เรื่อยๆแหละ แต่ช่วงนี้ฉันต้องคอยระวังพวกหัวขโมย"
+เจ้าของร้านตาจิ้งจอกตอบพร้อมกับยิ้มน้อยๆ
+"คุณจะปฏิเสธลูกค้าเก่าแก่ของคุณอย่างงี้หรอ"
+ลูกค้าถอนหายใจ "ของในร้านคุณเนี่ย ไม่มีอะไรน่าซื้อด้วยซ้ำ ยิ่งขโมยแล้วล่ะก็..."
+
+"แล้วเรื่อง...การล่าเป็นยังไงบ้าง"
+"อะไรกัน นี่คิดว่าฉันจะมาขายของโจรที่นี่งั้นหรอ"
+"นายพราน"ถอนใจอย่างผิดหวัง แต่เจ้าของร้านยังคงยิ้ม
+"ไม่ใช่ยังงั้น ฉันไม่เคยได้ยินคุณใช้คำว่า"ของโจร"เลยนะ"
+"ของเปลี่ยนมือ ของขวัญ ของบริจาค สมบัติล้ำค่า...ถึงแม้จะเป็นเพียงหัวขโมยที่ท่องไปตามตรอกซอกซอย แต่คุณก็ทำการกุศลไปไม่น้อยเลยนะ"
+
+"แต่มันไม่ใช่เหตุผลที่ฉันมาที่นี่ในครั้งนี้ ฉันอยากจะมาขอ"ไวน์"ขวดนั้นจากคุณ ไวน์พิเศษที่สามารถทำให้ลืมคนที่อยากลืมได้"
+ถึงแม้คำพูดของหัวขโมยจะฟังดูห้วนๆ แต่มุมปากเขาก็มีรอยยิ้มที่จริงใจ
+
+"ฉันเสียใจจริงๆ แต่มันมีคนซื้อไปแล้ว"
+ขวดไวน์ที่เขาแอบฉกมาใส่ไว้ในกระเป๋าเสื้อเมื่อครู่ ไม่รู้ว่าไปอยู่ในมือเธอตั้งแต่เมื่อไร
+"สินค้าทุกอย่างในร้านนี้มีเจ้าของหมดแล้ว เจ้าของของไวน์ขวดนี้ก็จะมารับมันในอนาคตอันใกล้นี้"
+"ฝีมือฉันยังสู้คุณไม่ได้ ช่างน่าขายหน้าเสียจริง"
+หัวขโมยผู้กล้า ยิ้มอย่างเจ็บปวด
+"ฉันพึ่งรู้ว่า ความคิดถึงมันหนักเสียยิ่งกว่าทองคำ ในสายงานของฉันต้องกระโจนบนหลังคา ไหนยังจะต้องวิ่งไปตามคานอีก ฉันจึงต้อง...กำจัดน้ำหนักต่างๆที่มันไม่จำเป็นออกไป"
+"...ไม่รู้ว่า หญิงสาวผู้มีตาสีฟ้าดุจไพลินผู้นั้น จะรู้สึกถึงความหนักอึ้งอย่างที่ฉันรู้สึกรึเปล่า"
+
+————
+
+ทันใดนั้น เจ้าของร้านก็สะดุ้งตกใจกับเสียงกระดิ่งหน้าประตู
+ลูกค้าที่เข้ามาคือแม่มดผู้มีตาสีฟ้า เธอถือหอกยาวที่ดูปราดเปรียว เช่นเดียวกับรูปร่างเธอ รอยสักบนใบหน้าของเธอบ่งบอกถึงการเคยโดนลงทัณฑ์จากชนชั้นสูง
+เธอเมินเฉยต่อข้าวของที่วางระเกะระกะอยู่เต็มร้าน และพุ่งตัวมายังเคาท์เตอร์ราวกับดาบพุ่งสู่หัวใจศัตรู
+
+"ยินดีต้อนรับ มีอะไรที่ถูกใจ ที่อยากได้ไหม?"
+"ฉันมีของที่อยากจะขายต่อชิ้นนึง"
+น้ำเสียงของเธอฟังดูเยือกเย็นแต่เปราะบาง เหมือนน้ำแข็งแผ่นบางที่กำลังจะแตกสลาย ในขณะที่พูด เธอหยิบคริสตัลสีน้ำเงินชิ้นมหึมาขึ้นมาวางบนเคาท์เตอร์
+"หัวขโมยคนนึงแกะมันออกมาจากถ้วยเงินของชนชั้นสูง เขามอบมันให้แก่ฉัน ทำให้ฉันโดนเจ้านายลงโทษ"
+"แต่เรื่องนั้นมันก็หลายปีมาแล้ว ฉันยังคิดว่าเวลาที่ผ่านไปจะช่วยคลายความโกรธเกลียด และเปลี่ยนใจที่ยังอยากเจอเขา..."
+
+"งั้นหรอ แล้วคุณอยากจะได้ Mora เท่าไหร่สำหรับของสิ่งนี้"
+แม่มดสาวชี้ไปยังตู้เก็บเครื่องเงิน ในตู้มีถ้วยเงินของชนชั้นสูงที่ถูกแกะอัญมณีออกไป
+เจ้าของร้านตาจิ้งจอกหมุนคริสตัลในมือไปมา แสงสีฟ้าสดใสที่สะท้อนจากคริสตัลส่องวิบวับไปทั่วร้าน
+"ฉันเข้าใจแล้วล่ะ ถ้านี่เป็นสิ่งที่คุณต้องการจริงๆแล้วล่ะก็..."
+
+เมื่อคนเราเจออุปสรรค ก็จะเกิดความกังวลว่าสิ่งที่ทำไปจะไร้ความหมาย ในใจคนก็จะเกิดรอยแยกที่เกิดจากความกลัว
+ความตายมักจะตามหลังความกลัวมาในไม่ช้า เช่นเดียวกับความหนามเย็นที่เสียดแทงเข้ากระดูก
+หลายคนเมื่อใกล้ถึงความตายถึงรู้ตัวว่า ตัวเองได้เผลอเผยจุดอ่อนให้คนอื่นรู้ในช่วงเวลาใดก็ไม่ทราบ
+
+เธอยกคริสตัลสีน้ำเงินขึ้นมาดูใต้แสงจันทร์ ดวงตาจิ้งจอกที่มีนัยน์ตายาวเรียวของเธอเพ่งมองเข้าไปในคริสตัลอย่างตั้งใจ เธอชื่นชมมันด้วยความดีใจเมื่อเห็นตราประทับของตระกูลชนชั้นสูงที่ เก่าแก่ปรากฏขึ้น มันเลือนหายไป แล้วก็ปรากฏขึ้นมาอีกครั้ง
+ว่ากันว่า หากเพ่งมองเข้าไปในคริสตัลในเวลาที่ถูกต้องแล้วล่ะก็ จะสามารถเห็นอดีตและอนาคต หรือแม้แต่ธาตุแท้ของคนได้ เหมือนดั่งที่ตำนานกล่าวว่าที่ใดที่หนึ่งบนโลกใบนี้ มีทุ่งดอกแดนดิไลออนที่กว้างราวมหาสมุทร อีกตำนานกล่าวว่าเคยมีดวงจันทร์สามดวงบนท้องฟ้า ชื่อว่า Aria, Sonnet และ Canon สามพี่น้องที่ถูกพรากจากกันโดยความตายจากหายนะครั้งใหญ่ หรือตำนานที่กล่าวว่าเคยมีแม่มดสาวที่สามารถเห็นความตายได้ก่อนที่มันจะมาถึง แต่ท้ายสุดเธอก็ต้องตายด้วยหัวใจที่แตกสลาย ในขณะที่หัวขโมยที่อยู่โพ้นทะเลยังคงเฝ้ารอวันที่จะได้เจอเธออีกครั้ง
+เธอรู้ดีว่า ถึงแม้เธอจะละทิ้งสมบัติเหล่านี้ไป ตำนานทั้งหลายจะไม่เลือนหายไปด้วย และตอนจบของเรื่องก็ไม่สามารถย้อนกลับมาแก้ไขได้
+ถ้างั้นเก็บสะสมสมบัติที่เต็มไปด้วยตำนานเหล่านี้ไว้ในร้านเธอไม่ดีกว่าหรือ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book104_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book104_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..364299c91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book104_TH.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+-หัวใจหิน-
+ว่ากันว่าที่เมืองท่าเรือ มีมุมเล็ก ๆ ที่ถูกลืมโดยก้อนหินจากภูเขาและเสียงเกลียวคลื่น
+เพียงคุณยืนตรงที่ที่มีสายลมจากทะเลพัดผ่านแล้วหลับตาลง เดินออกไปจากเสียงเจี๊ยวจ๊าวของฝูงชนสี่สิบเก้าก้าว เมื่อเสียงเต้นของหัวใจดังกลบเสียงฝูงชนแล้ว ให้ลืมตาขึ้น แล้วจะพบว่า เท้าของคุณได้พาคุณมายังหน้าร้านเล็กๆแห่งหนึ่ง...
+
+————
+
+"มีใครอยู่ไหม" ชายสวมเสื้อคลุมฟางข้าวเคาะประตูถาม
+มองผ่านหน้าต่างที่เต็มไปด้วยฝุ่น เขาเห็นสินค้าที่จัดแสดงอยู่ในร้าน: ขวดที่เรืองแสงระยิบระยับบรรจุละอองดาว มีดสั้นหัก ๆ ที่วาววับดุจเกล็ดน้ำแข็ง ม้วนภาพวาดเก่าเก็บสีเหลืองซีด เม็ดยาประหลาดที่มีเมฆหมอกรายล้อมเหมือนกระเบื้องที่มีเกล็ด น้ำแข็งบางๆเคลือบอยู่
+เขาเดินเข้าไปในร้าน ประตูร้านปิดลงตามหลังเขา
+ในขณะที่เขากำลังสำรวจดูข้าวของโบราณมหัศจรรย์ที่ดูเหมือนจะไม่ ได้มาจากโลกใบนี้ ข้างๆเขาก็มีเสียงอ่อนหวานของหญิงสาวดังขึ้น
+"ยินดีต้อนรับ มีอะไรที่ถูกใจ ที่อยากได้ไหม?"
+
+เขาหันกลับมามองด้วยความตกตะลึง เจ้าของร้านผู้มีดวงตาจิ้งจอกก็ยิ้มอ่อนๆให้เขา
+"คืออย่างงี้ ฉันอยากได้ของสักชิ้นนึง เพื่อจะเอาไปชดใช้หนี้ที่ติดค้างในอดีต"
+น้ำเสียงของเขามีความระมัดระวัง ซึ่งขัดกับรูปลักษณ์ของเขาอย่างมาก
+"งั้นหรอ ฉันเข้าใจแล้ว..."
+ตาสีทองราวจิ้งจอกของเจ้าของร้านเปล่งประกาย เธอมองดูเสื้อคลุมฟางข้าวของเขาที่เปียกชุ่มตั้งแต่หัวจรดเท้าแล้ว พยักหน้า
+จากนั้นเธอก็ก้มตัวลงไปหาครู่หนึ่ง แล้วหยิบเอา Cor Lapis ที่งดงามชิ้นหนึ่งออกมาจากด้านล่างของตู้
+
+Cor Lapis เปล่งประกายสีทองอ่อนอยู่ในมือของเจ้าของร้าน เฉดสีเดียวกันกับดวงตาของเธอ
+ชายหนุ่มรับเอา Cor Lapis มา เขาพินิจดูอย่างละเอียดใต้แสงจันทร์ ภายใต้แสงยามค่ำคืนแสงสีทองเข้มดูเหมือนจะซ่อนพายุลูกใหญ่ไว้
+มือของเขายังสั่นอยู่
+
+"Cor Lapis ก้อนนี้ คือ Cor Petrae ไม่ว่าจะเป็นหินที่แข็งแกร่งเพียงไหน เมื่อผ่านเวลาที่เนิ่นนานไป ก็จะกลั่นออกมาเป็นหัวใจที่ใสบริสุทธิ์"
+เสียงของเจ้าของร้านฟังดูเหมือนจะมาจากที่ไกลแสนไกล ชายหนุ่มฟังแล้วพยักหน้า
+"นี่คือสิ่งที่ฉันตามหา"
+ชายหนุ่มตอบอย่างจริงจัง พร้อมทั้งวางถุง Mora ที่หนักอึ้งลงบนโต๊ะ แล้วเดินออกจากร้านไปสู่สายฝนยามค่ำคืน
+
+————
+
+"เรื่องมันก็เป็นอย่างนี้แหละ"
+หลังจากที่เธอพูด เธอหรี่ตาที่เหมือนจิ้งจอกของเธอ สำรวจดูลูกค้าที่อยู่ตรงหน้า
+"เขาไม่ได้พูดอะไรอีกเหรอ"
+ดูจากรูปลักษณ์ภายนอกของเขาแล้ว ชายคนนี้น่าจะเป็นคนงานเหมือง ดวงตาของเขาแสดงถึงความร้อนรนที่เขาปิดไว้ไม่มิด แต่เจ้าของร้านส่ายหัวเงียบๆแทนคำตอบ
+"เขาทิ้งถุง Mora ที่เปื้อนเลือดไว้"
+น้ำเสียงของเจ้าของร้านสงบ และเยือกเย็นดุจน้ำในสระ
+
+"นั่นคือสิ่งที่ฉันตามหา"
+ชายหนุ่มถอนหายใจออกมา ดูเหมือนว่าเขาอยากจะหลบตาสีทองรางจิ้งจอกคู่นั้นเจ้าของร้าน
+"เพื่อเป็นการแลกเปลี่ยน ฉันจะเล่าเรื่องราวให้คุณฟัง"
+เจ้าของร้านพยักหน้าส่งสัญญาณให้เขาพูดต่อ
+"ชายที่สวมเสื้อคลุมฟางข้าวผู้นั้น...ฉันเคยทำงานในเหมืองกับเขาอยู่บนภูเขา ฉันอยากจะสร้างชื่อให้กับตัวเอง แต่เขาแค่อยากจะเลี้ยงดูครอบครัว..."
+"คืนหนึ่งฝนตกพรำ เราผ่าหินก้อนหนึ่งออกมา ข้างในนั้นมี Cor Lapis ก้อนหนึ่งอยู่ แสงสีทองบริสุทธิ์ที่เปล่งออกจากพื้นผิวของมันสวยงามจนทำให้ฉันแทบหยุดหายใจ มันงดงามยิ่งกว่าทิวทัศน์ทั่วทั้ง Jueyun Karst มารวมกันเสียอีก..."
+"เราตกลงกันว่าจะแบ่งกันคนละครึ่งเมื่อกลับไปถึงท่าเรือที่ Liyue แต่ในคืนนั้น ภายใต้เสียงฟ้าคำรามและฝนกระหน่ำ ฉันทำให้เขาหลับลึกอยู่บนผานั่นตลอดกาล..."
+"ฉันทำลงไปก็เพราะกลัว ฉันไม่อาจเชื่อในตัวเขาได้ ฉันไม่เชื่อมั่นในสัญญาที่นอกจากเราสองคนแล้ว คนมีเพียงเหล่าเซียนในจินตนาการเท่านั้นที่ได้ยิน"
+"ดังนั้น ความกลัวเอาชนะฉัน ฉันยอมที่จะให้มือตัวเองเปื้อนเลือดแต่ได้ Cor Lapis ก้อนนั้นมาทั้งก้อน ดีกว่าต้องรับความเสี่ยงกับการเดินทางกับคนแปลกหน้า..."
+
+"เช้าตรู่วันรุ่งขึ้น ฉันผูกเชือกแล้วปีนลงผา ขณะที่ฉันปีนก้าวที่สี่ ห้า หก ฉันวางเท้าของฉันให้มั่นคงลงบนก้อนหินบนหน้าผา ทันใดนั้น ฉันรู้สึกถึงเชือกในมือที่สั่น และมันสั่นสะเทือนเข้าสู่ใจฉัน..."
+"ฉันแหงนหน้าขึ้นมองเชือก แต่มันก็สายไปเสียแล้ว"
+"สิ่งสุดท้ายที่ฉันจำได้คือ เส้นใยบนปลายเชือกที่ขาด"
+"ฉันมั่นใจว่า มีเพียงมีดของนายพรานที่จะสามารถตัดเชือกอย่างนั้นได้"
+
+"ถ้างั้น พวกคุณก็ชำระบัญชีแค้นเรียบร้อยแล้วนี่"
+เจ้าของร้านผู้มีตาจิ้งจอกเผยยิ้มที่แทบจะมองไม่เห็น
+"เขาได้ Cor Lapis ทั้งก้อนไป ส่วนคุณก็ได้เงินทั้งหมดมา"
+ชายหนุ่มไม่ได้พูดอะไรอีก
+
+————
+
+ตำนานกล่าวไว้ว่า Cor Lapis คือหัวใจแห่งศิลา และยิ่ง Cor Lapis นั้นมีพลังมากเท่าใด ยิ่งจะสามารถสะท้อนถึงธาตุแท้ของใจคนได้ชัดเจนมากเท่านั้น
+บางคนยังเล่าว่า ต่อให้เจ้าของมันจากโลกนี้ไปแล้ว Cor Lapis ก็จะดึงความปรารถนาที่ยังไม่เติมเต็มและความเสียใจต่างๆกลับมาสู่โลกนี้ เพื่อรอคอยผู้ที่สามารถจะเติมเต็มความปรารถนานั้นได้
+ตำนานว่าไว้เช่นนี้
+ลูกค้าที่ประหลาดทั้งสองคนได้ออกจากร้านไปสี่ชั่วโมงกว่าแล้ว แต่ฝนก็ยังไม่มีทีท่าว่าจะหยุด
+เจ้าของร้านตาจิ้งจอกยืนอยู่ข้างหน้าต่าง เหม่อมองไปยังสายฝนที่พรำลงมาบนทางเท้าอันมืดมิด
+"แต่ว่า...พวกเขาเป็นอิสระต่อกันแล้วจริงหรือ"
+เธอพูดขึ้นราวกับว่าเธอกำลังถามสายฝนอยู่ แต่ก็ไม่มีคำตอบ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book105_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book105_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a923a407
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book105_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+-Qingxu Pool-
+เพื่อป้องกันไม่ให้ไดอารี่ของฉันหายไปอีก ฉันทำเครื่องหมายบนปกหนังของมันด้วยตะไคร่น้ำ ตอนนี้มันดูโดดเด่นอยู่ในกระเป๋าฉัน เพอร์เฟกต์! คืนนี้ก่อนเข้านอนฉันจะวางมันไว้ข้างหมอน อย่างงี้มันไม่มีทางหายแน่นอน ถ้าเกิดมันหายไปอีกละก็ ฉันคงเรียกตัวเองว่า"นักผจญภัย"ไม่ได้แล้วล่ะ คงต้องเปลี่ยนเป็น"นักผจญเคราะห์"
+
+เดินผ่านภูเขา Tianheng แล้วไปทางทิศตะวันตก ฉันได้มาถึงโบราณสถานที่คนท้องถิ่นเรียกว่า"สระ Qingxu Pool" โบราณสถานที่ตั้งอยู่บนหินสูงตระหง่านที่อยู่ใจกลางสระน้ำตื้น ล้อมรอบด้วยหน้าผาสูงชัน แท่งหินหลายแท่งที่สร้างโดยราชาแห่งหินกลมกลืนไปกับวิวธรรมชาติ หมอกยามเช้าเริ่มจะจางไปและแสงแรกของตะวันสาดส่องไปทั่วภูเขาหินและโบราณสถาน ดูเหมือนวันนี้เป็นวันที่อากาศดี
+
+ตำนานเล่าว่า โบราณสถานแห่งนี้อยู่มาก่อนยุคที่ราชาแห่งหินขึ้นปกครองเมือง Liyue เสียอีก ในช่วงสงครามเทพอสูร Lisha ทั้งแถบจมอยู่ใต้น้ำ ในเวลานั้นภูเขาแท่งหินเป็นเพียงเกาะเล็กๆที่โผล่ขึ้นเหนือผืนน้ำ หลังสงครามสงบลง น้ำทะเลลดระดับลงและเผยให้เห็น Lisha ภูเขาแท่งหินที่ถูกสร้างไว้โดยบรรพบุรุษ
+
+ตอนฉันอยู่ที่โรงแรม Wangshu Inn ฉันได้เจอกับนักปราชญ์จาก Sumeru ชื่อ Soraya เธอได้ทำการศึกษาเกี่ยวกับโบราณสถานแห่ง Lisha ไว้ ถ้าเธอได้เริ่มพูดถึงมันแล้วละก็ เธอพูดได้เป็นวัน ๆ เลย เธอเล่าว่า ซากปรักหักพังเหล่านี้เกิดจากฝีมือของเทพอสูร ผู้ที่ชื่อได้ถูกลบไปจากประวัติศาสตร์ เมื่อท้องทะเลได้กลายเป็นทุ่งหญ้า เทพอสูรที่นับถือแต่ตนเองก็พ่ายให้กับสงคราม ป้อมปราการและวิหารโบราณที่ผู้คนที่เคยศรัทธาต่อเทพอสูรได้สร้าง ไว้ก็พังทลายลง กลายเป็นสระ Qingxu Pool โบราณสถานแห่งนี้ได้จมอยู่ใต้บาดาลจนกระทั่งสงครามอสูรได้จบสิ้นลง และปรากฏขึ้นอีกครั้งเมื่อน้ำลด
+
+บางทีซากปรักหักพังเหล่านี้ก็เป็นเครื่องเตือนใจให้เหล่าเซียนและเทพเจ้าทั้งหลาย นึกถึงช่วงเวลาที่รุ่งเรืองในอดีต แต่จนถึงทุกวันนี้ บรรยากาศที่เงียบสงบของโบราณสถานแห่งนี้ก็ไม่ได้ถูกรบกวนจากความเจริญที่ขยายตัวอย่างรวดเร็วของเมือง Liyue และไม่ได้รับผลกระทบจากการทำเหมืองที่ Chasm มันยังคงรักษาสภาพไว้จนถึงปัจจุบัน อย่างไรก็ตาม ตอนนี้การขุดเหมืองที่ Chasm ถูกระงับไปแล้ว และเหล่าอสูรก็มาครอบครองโบราณสถานแห่งนี้ หวังว่าพวกมันจะไม่ทำอะไรเสียหายนะ
+
+นี่เป็นเพียงสมมุติฐานเบื้องต้น แต่ฉันต้องหาหลักฐานให้ได้มากกว่านี้ ฉันควรเดินทางไปทางเหนือ ไปดูโบราณสถานที่ Lingju Pass และภูเขา Dunyu
+
+ก่อนออกเดินทางฉันได้เจอ Eduarda อีกครั้ง ดูเหมือนครั้งนี้เธอจะมีเพื่อนร่วมทางด้วย เธอคงมีตารางการเดินทางที่แน่นมากๆ ฉันกะพริบตาเพียงครั้งเดียว เธอก็หายเข้าไปในโบราณสถานเสียแล้ว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book106_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book106_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3765c703b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book106_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+เบาะแสที่ได้จากโบราณสถานทาง "ทิศเหนือ" ของ Guili Plains: "รวมใจเป็นหนึ่งเดียว มั่นคงตลอดกาล"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book107_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book107_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f05677f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book107_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+เบาะแสที่ได้จากโบราณสถานทาง "ทิศตะวันออก" ของ Guili Plains: "สติปัญญาดุจสายน้ำ เป็นประโยชน์ต่อทุกสรรพสิ่ง เป็นกระจกสะท้อนจิตใจ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book108_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book108_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..27b0dc97c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book108_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+เบาะแสที่ได้จากโบราณสถานทาง "ทิศใต้" ของ Guili Plains: "เสริมพลังกายให้แข็งแกร่ง พร้อมเคลื่อนเมื่อถึงเวลา"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book109_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book109_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..50d96aab9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book109_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+เบาะแสที่ได้จากโบราณสถานทาง "ทิศตะวันตก" ของ Guili Plains: "คุณธรรมเปรียบดังต้นไม้ คอยให้ร่มเงา ไม่มีที่สิ้นสุด"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book10_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book10_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6f9d79e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book10_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+ท่ามกลางทุ่งดอกแดนดิไลออนอันไร้ขอบเขตและไม่รู้สถานที่ ฉันมองดูเหล่าเมล็ดแดนดิไลออน ลอยล่องไปตามสายลมอันเบาบาง ก็พลันได้คำตอบของคำถามที่ติดอยู่ในใจฉันมาหลายปี
+"ที่พวกจิ้งจอกหนีหายไปตอนโดนพวกนายพรานไล่มา คือที่นี่นี่เอง"
+ฉันคิด
+"ช่างเป็นที่ที่สวยเหลือเกิน"
+แต่เวลาที่ฉันสอนภาษาของเราให้เจ้าจิ้งจอกตัวน้อยอยู่ หัวใจของฉันมันช่างว่างเปล่าเหลือเกิน อย่างกับว่ามีสายลมพัดวนอยู่ข้างในตัวฉัน
+เมื่อได้พูดคุยและได้มองเข้าไปในดวงตาของเธอ แววตาดั่งอัญมณีที่ทอประกายในทะเลสาบ ฉันรู้สึกอยู่เสมอว่าฉันไม่ได้พูดอยู่กับจิ้งจอก แต่กลับเป็นสาวน้อยที่ฉันหลงรักมาหลายปี
+นั่นคือเหตุผลว่าทำไมฉันจึงรู้สึกเศร้าเมื่อมีเธออยู่ใกล้ ๆ มันรู้สึกเหมือนกับว่าคนที่คุณรักมากนั้นได้มีลูก แม้คุณอาจจะยังคงอยู่ แต่ไม่อาจรู้สึกเหมือนเดิมได้อีกแล้ว
+แต่หากคำนึงถึงสัญญาเธอมีให้ - หากฉันสอนให้ลูกของเธอพูดภาษาทั่วไปได้สำเร็จล่ะก็...
+"เมื่อเวลานั้นมาถึง ฉันจะบอกความลับเวทมนตร์ของเราให้เธอรู้"
+เมื่อได้เห็นเธอสัญญากับฉันไว้อย่างนั้น มันทำให้ฉันมีแรงจูงใจอย่างมาก
+ถ้าฉันรู้เวทมนตร์นั่น ฉันจะเปลี่ยนร่างเป็นนกได้ไหมนะ? ฉันจะบินไปได้สูงแค่ไหนกัน? ฉันอาจจะแปลงร่างเป็นปลาลงไปว่ายน้ำใน Musk Reef ที่ฉันไม่เคยไปได้ด้วยไหม
+"ฉันจะใช้เวทมนตร์ล่าสัตว์ด้วย" อดตื่นเต้นไม่ได้เลย "จะไม่ต้องทนกินสตูแคร์รอตที่ไม่มีเนื้ออีกต่อไปแล้ว"
+ฉันจำไม่ได้แล้ว ว่าฉันอยู่ที่ทุ่งแดนดิไลออนที่เอนไหวไปตามลมมานานแค่ไหน
+เหตุผลหนึ่งที่ทำให้เจ้าตัวน้อยเรียนรู้ได้รวดเร็ว เพราะฉันไม่ได้สอนแค่ภาษาให้เขา แต่ฉันสอนทุกอย่างไปพร้อมกันด้วย ทั้งเรื่องการคำนวณเลข ปลูกหัวไชเท้า เปลี่ยนหน้าต่าง และลับมีด
+เราได้คุยกันระหว่างพัก
+"ทำไมเธอต้องเรียนภาษามนุษย์ด้วยล่ะ?"
+เขาตอบอย่างแทบจะทันที
+"เพราะฉันจะได้หาเพื่อนที่เป็นมนุษย์ได้ไงล่ะ"
+ฉันจึงถามต่อไปว่า
+"แล้วทำไมเธอถึงอยากเป็นเพื่อนกับมนุษย์ล่ะ?"
+เขาลดสายตาลง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book110_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book110_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..47dba34d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book110_TH.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+เมื่อคุณเห็นจดหมายฉบับนี้ ฉันก็อยู่บนเส้นทางแห่งการพัฒนาตนเองแล้ว
+ฉันเสียใจเป็นอย่างยิ่งที่ไม่ได้กล่าวขอโทษคุณทั้งสองต่อหน้า แต่ก็หวังว่าพวกคุณจะอภัยให้ฉัน
+
+หลังจากผู้กำราบอสูรมาปรากฏในความฝันฉัน ฉันก็นอนไม่หลับทั้งคืน และใช้เวลาทั้งคืนครุ่นคิดว่าจะทำตาม "คำปฏิญาณ" ของฉันอย่างไรดี
+
+ฉันไม่เพียงแค่โกหกพวกคุณทั้งสอง ฉันยังหลอกใช้ความหวังของ "ผู้ศรัทธา"
+เมื่อผู้คนเจอปัญหาก็มักจะอ่อนแอ และจะใฝ่หาสิ่งยึดเหนี่ยวจิตใจอย่างหน้ามืดตามัว
+ฉันใช้คำโกหกเพื่อนำหนทางที่ผิด ๆ มาให้พวกเขา แต่กลับยิ่งทำให้พวกเขาห่างไกลจากความปรารถนาของพวกเขา มากขึ้นเรื่อย ๆ
+
+ฉันรู้ว่าในยุคก่อนนั้นความปรารถนาของผู้คนยังไม่ซับซ้อนนัก
+"ผู้กำราบอสูร" ท่านนั้นแบกรับความหวังของผู้คนทั่วทั้ง Liyue ไว้เมื่อเขาต่อสู้กับเหล่าปีศาจร้าย
+เขาสวมหน้ากากเพื่อปิดบังความอ่อนแอที่เกิดจาก "ความหวังแห่งมวลมนุษย์"
+
+เซียนจอมปลอมอย่างฉันต่างหากคือผู้ที่ต้องสวมหน้ากากตลอดเวลา
+เซียนที่แท้จริงจะสวมมันก็ต่อเมื่อต้องเผชิญหน้ากับปีศาจเท่านั้น
+หากพูดว่า หน้ากากของฉันปิดซ่อนหัวใจที่เต็มไปด้วยความลุ่มหลงของอสูร...
+ถ้างั้น หน้ากากของผู้กำราบอสูรก็มีไว้ เพื่อปิดซ่อนส่วนที่เป็นมนุษย์ของเขาไว้
+แต่เขาก็ยังสวมหน้าของราชาปีศาจเพื่อกำราบเหล่าอสูร
+
+เมื่อฉันรับรู้เรื่องเหล่านี้ ฉันก็ตระหนักถึงความอัปลักษณ์ของตัวเองอย่างลึกซึ้ง และฉันเข้าใจแล้วว่าการเป็นเซียนนั้นมีความหมายอย่างไร
+การเดินทางข้ามน้ำข้ามทะเลของฉัน การฝึกฝนกายและใจ ไม่ใช่เพียงเพื่อเป็นการไถ่บาปของฉันเท่านั้น แต่ยังเป็นการพยายามเพื่อให้มีคุณสมบัติเพียงพอ ที่จะเป็นผู้ศรัทธาของเหล่าเซียน
+
+เงินที่ได้มาจากการหลอกลวง ฉันได้ขอให้คนเอาไปคืนเจ้าของแล้ว ฉันยังมีสิ่งของบางอย่างที่เหลืออยู่ แต่มันไม่เป็นประโยชน์ต่อการฝึกฝนของฉัน ฉันหวังว่าท่านทั้งสองจะรับไว้
+Sigil of Permission ที่ปู่ของฉันทิ้งไว้ให้ ฉันก็ไม่คู่ควรกับมันอีกต่อไปแล้ว ขอให้ท่านทั้งสองรับมันไว้ด้วย
+ขอให้ความปรารถนาของท่านทั้งสองสำเร็จทุกประการ หวังว่าเราจะมีโอกาสได้พบกันอีกครั้ง
+Wang Ping'an ผู้ที่มีบาป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book111_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book111_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b68b9edaf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book111_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...ในตอนแรก ผู้คนชุมนุมกันในฐานะเกษตรกร..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book112_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book112_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b32f70fd0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book112_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...เทพเจ้านามว่า Guizhong ได้มาถึง ท่านมีอำนาจควบคุมฝุ่นละออง สามารถปกคลุมท้องฟ้าได้หลายพันไมล์..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book113_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book113_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fc85b94c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book113_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...ท่านได้กำหนดบัญญัติสี่ประการให้เหล่าผู้คน..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book114_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book114_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..410e07609
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book114_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...หลังจากนั้นก็มีเทพเจ้าอีกองค์หนึ่งมาถึง ท่านใช้หินเป็นเครื่องมือ รวบรวมชาว Liyue ให้มาชุมนุมกันเพื่อปกป้องดูแลพวกเขา..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book115_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book115_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a634bfef5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book115_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...ใช้นามของเทพทั้งสอง ตั้งชื่อชุมชนแห่งนี้เป็น Guili"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book116_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book116_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6c41bff4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book116_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...การต่อสู้ ณ ที่ราบ Guili Plains ที่ซึ่งฝุ่นดำปกคลุมทั่วผืนฟ้า และก้อนหินนับพันแตกร้าว..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book117_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book117_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e5884944
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book117_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+บัญญัติสี่ประการแห่ง Guizhong: "สอนด้วยสติปัญญา, ปกครองด้วยคุณธรรม, เสริมพลังกายให้แข็งแกร่ง, รวมใจเป็นหนึ่งเดียว ทั้งสี่ประการรวมกันเป็นเสาหลักแห่ง Guili"
+"...มันยากที่จะจากบ้านเกิดเมืองนอน สมบัติจาก Guili และบัญญัติสี่ประการแห่ง Guizhong จะคอยชี้นำคนรุ่นหลังที่พวกเขาต้องทดสอบตัวเองต่อบทบัญญัติทั้งสี่..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book118_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book118_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e9f9da92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book118_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+— "nunu" ดูแล้วน่าจะเป็นคำทักทายประจำวันปกติ คำนี้ไม่น่าจะแฝงเจตนาร้าย
+
+Muhe ye!
+—สองคำนี้แสดงออกถึง...ความตื่นเต้นในเชิงบวกบางอย่าง
+
+Ye dada!
+—คำชื่นชมที่ตรงไปตรงมา มันก็คงไม่มีความหมายเชิงลบหรอกนะ
+
+Ya yika!
+—ดูเหมือนจะเป็น...คำนิยามเชิงลบที่แสดงออกถึงความไม่พอใจต่อผู้ฟัง
+
+Nini zido!
+—ดูเหมือนว่าจะเป็นคำขู่ที่ดูคุกคามมากเกินไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book119_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book119_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b24288b3e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book119_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) บทกวีบรรยายภาษา Hilichurl อย่างฮึกเหิม
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book11_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book11_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..73d7c05ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book11_TH.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+"ทำไมเธอต้องเรียนภาษามนุษย์ด้วยล่ะ?"
+ครั้งหนึ่งฉันเคยถามเจ้าจิ้งจอกน้อยด้วยคำถามนี้
+เขาตอบฉันอย่างเบิกบานด้วยภาษามนุษย์
+"เพราะฉันจะได้หาเพื่อนที่เป็นมนุษย์ได้ไงล่ะ"
+"แล้วทำไมเธอถึงอยากเป็นเพื่อนกับมนุษย์ล่ะ?"
+เมื่อได้ยินคำถามที่ชวนเศร้านั้น เขาพลันลดสายตาลง
+"ฉันเคยเห็นเด็กผู้ชายคนหนึ่งในป่าที่อยู่ไกลออกไป"
+"เขาแต่งชุดสีเทา ๆ เขามีท่าทางและสายตาที่เหมือนกับหมาป่า" เขาตอบกลับมา
+"ตอนนั้นฉันเพิ่งจะได้เรียนรู้เวทมนตร์ ฉันจึงวิ่งเท้าเปล่าไปด้วยความตื่นเต้น การวิ่งไปบนพื้นหญ้าสนุกเหลือเกิน! แต่ด้วยความสูงที่ต่างกันของร่างจิ้งจอกกับมนุษย์ ทำให้ฉันเห็นหรือได้กลิ่นไม่เหมือนที่เคย"
+"ครูคงรู้ใช่ไหมว่าเกิดอะไรขึ้นต่อไป? ใช่แล้วล่ะ พอรู้ตัวอีกที ฉันก็หลงทางซะแล้ว"
+เขาเล่าด้วยน้ำเสียงอันสับสน
+สุดท้ายเขาเล่าว่าได้เดินไปเรื่อยๆ จนไปพบกับมอนสเตอร์ที่ดุร้ายในป่าที่ห่างไกลออกไป
+ในช่วงที่เขาคิดว่าคงไม่รอดแล้ว ก็มีเด็กชายผมสีเทา กระโจนออกมาจากแมกไม้ แล้วไล่มอนสเตอร์ตัวนั้นไป และหายตัวไปในป่าลึกโดยไม่พูดอะไรสักคำ
+"หากฉันเปลี่ยนร่างเป็นมนุษย์ และพูดภาษามนุษย์ได้ ฉันก็จะได้ไปหาเขาและเป็นเพื่อนกับเขาได้"
+น้ำเสียงเขาเต็มไปด้วยความยินดี
+พอได้ยินดังนั้น ฉันจึงอดถามเขากลับไปไม่ได้
+"แล้วฉัน ไม่ใช่เพื่อนของเธอเหรอ?"
+เจ้าตัวน้อยตอบกลับมาด้วยภาษาที่ฉันสอนด้วยน้ำเสียงที่จริงใจ
+"แม่บอกว่าคุณเป็นคุณครู ฉันเป็นนักเรียน เราไม่เกี่ยวข้องกันแบบนั้น แต่ถ้าฉันบอกคุณแบบนั้นไป ก็จะทำให้คุณเสียใจ"
+เขาเอียงหัวด้วยความสงสัย หางที่ฟูฟ่องปัดไปมาจนดอกแดนดิไลออนรอบ ๆ กระจายไปทั่ว ในขณะที่ครุ่นคิดในคำถามที่ยากสำหรับเขา
+"ฉันรู้แล้ว!"
+เขาโพล่งออกมา
+"ถ้าฉันรู้เรื่องที่คุณไม่รู้ แปลว่าฉันก็จะเป็นคุณครูของคุณเหมือนกัน"
+"ถ้าเราก็เป็นคุณครูให้กันเอง ก็แปลว่าเราจะเหมือนกันแล้ว"
+แม้เขาจะไม่ชำนาญภาษาที่ใช้อยู่ แต่ก็พยายามพูดโดยไม่ติดขัดเลย
+"คุณครู ขอให้ฉันสอนเวทมนตร์ที่มีแต่ฉันที่รู้ก็แล้วกันนะ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book120_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book120_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..124e51f6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book120_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) บทกวีภาษา Hilichurl ที่ไพเราะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book121_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book121_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9c3935f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book121_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+ภายใต้แสงจันทร์ที่สาดส่อง เด็กหนุ่มคนหนึ่งอธิษฐานต่อหน้าบ่อน้ำพุ
+ภูตที่อาศัยอยู่สระน้ำในฐานะแขกจากแดนไกลรับฟังความปรารถนาที่ไร้เสียงนั้น
+
+ภูตในสระน้ำไม่รู้อะไรเลยเกี่ยวกับความทรงจำที่ห่างไกลหรือความฝันอันลึกซึ้ง พวกเธอเกิดมาจากแก่นของน้ำ เป็นเพียงผู้สืบเชื้อสายที่ไร้รูปร่างของเทวดา
+ดังนั้น เมื่อภูตที่อยากรู้อยากเห็นตนหนึ่งโผล่ขึ้นมาจากน้ำและได้ยินเสียงร้องจากหัวใจของเด็กหนุ่มคนนั้น เธอเริ่มสนใจในชีวิตที่อ่อนเยาว์และเปราะบางกว่าเธอนี้
+ภูตที่เงียบงันเหยียดนิ้วที่ไร้รูปร่างของเธอออกมา มันเยือกเย็นดุจน้ำค้างยามเที่ยงคืน อ่อนโยนราวกับพรที่ถูกลืม และสัมผัสหน้าผากและแก้มของเด็กหนุ่มเบา ๆ
+
+เด็กหนุ่มรู้สึกตกใจกับสัมผัสที่ให้ความรู้สึกประหลาด เขาเงยหน้าขึ้น และสบตากับภูตตนนั้น
+"คุณสามารถทำความปรารถนาของผมให้เป็นจริงได้ไหม?" เด็กหนุ่มถาม
+ภูตแห่งสระน้ำตกใจกับคำถามฉับพลันของเขาและเธอก็ไม่เข้าใจ แต่เธอไม่สามารถพูดได้ เธอจึงทำได้เพียงพยักหน้า
+เด็กหนุ่มจากไปด้วยความพึงพอใจ
+
+เขาไม่เคยรู้เลยว่าภูตแห่งสระน้ำนั้นอยู่อย่างโดดเดี่ยว เธอไม่มีเพื่อนและคนที่รัก และสูญเสียความรอบรู้ส่วนใหญ่ไปแล้ว
+เมื่อน้ำจากสระไหลจากรอยแยกของหินลงสู่แอ่งน้ำของเธอ เธอจ้องมองภาพดวงจันทร์ที่สั่นตามแรงกระเพื่อมของผืนน้ำ เธอค่อยๆฟื้นความสามารถในการคิดและเลียนแบบภาษาที่แตกสลาย
+ภูตที่อยากรู้อยากเห็นได้สังเกตโลกรอบตัวเธอด้วยความรักที่บริสุทธิ์และความไร้เดียงสา ราวกับจิตวิญญาณของเด็ก เธอยินดีกับสุนัขจิ้งจอกและกระรอกที่ขโมยผลเบอร์รี่ได้สำเร็จ และคร่ำครวญเมื่อเมฆดำปกคลุมขอบฟ้า
+
+สำหรับเด็กหนุ่มคนนั้น ความรู้สึกที่ซับซ้อนแต่ยังไม่สุกงอมเริ่มก่อตัวขึ้นในใจของเธอ
+เธออยู่อย่างโดดเดี่ยว ไร้ซึ่งกำลังและสติปัญญา เธอคงไม่อาจทำความปรารถนาของชายหนุ่มให้เป็นจริงได้
+แต่เธอสามารถรับฟังความปรารถนาของเขา เธอสร้างชีวิตขึ้นมาจากความว้าวุ่นในใจเขา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book122_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book122_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f378bb3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book122_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+เมื่อมองไปยังภาพพระจันทร์ที่กระเพื่อมบนผืนน้ำ เด็กหนุ่มได้เผยความในใจของเขาต่อหน้าสระน้ำ
+เธอได้เรียนรู้หลายสิ่งเกี่ยวกับเขาจากถ้อยคำของเขา
+และจากความเงียบของเธอ เขาได้เสริมความมั่นใจให้ตนเอง
+
+ภูตแห่งสระน้ำเข้าใจได้อย่างชัดเจนว่า ความงามของโลกนี้ไม่ได้มีเพียงแต่แสงจันทร์และผลเบอร์รี่เท่านั้น และความมืดที่น่าอัศจรรย์ไม่ได้เป็นเพียงชั้นเมฆดำที่ปกคลุมท้องฟ้า ยามค่ำคืน
+เด็กหนุ่มเล่าให้เธอฟังเกี่ยวกับป่าไม้ บ้านเมืองและกำแพงสูง และแบ่งปันความสุข ความเศร้าและความกลัวของเขากับเธอ
+ในขณะที่ฟัง เธอรู้สึกหลงใหลในโลกที่ไม่สมบูรณ์แบบใบนี้ที่เธอเพิ่งเกิดมา
+
+เมื่อเด็กหนุ่มอัดอั้นตันใจในความไร้อำนาจของเขา ภูตแห่งสระน้ำจะค่อย ๆ เช็ดน้ำตาเขาอย่างเงียบ ๆ จากน้ำตาเหล่านั้น เธอได้เข้าใจโลกที่อยู่นอกเหนือจากสระน้ำมากกว่าเดิม
+หยดน้ำตาเหล่านั้นไหลลงสู่น้ำ ภูตน้อยชำระล้างมันแล้วเปลี่ยนมันให้กลายเป็นน้ำทิพย์รสชาติหวานที่จะช่วยขับกล่อมให้เขาหลับฝันดี เด็กหนุ่มลืมความเจ็บปวดในยามที่เขาตื่น และพบเจอกับภูตที่เงียบงันในยามที่เขาหลับฝัน
+
+ทุกครั้งที่สิ่งนี้เกิดขึ้น ภูตก็จะเผลอยิ้มออกมาในขณะที่นอนหลับไหลอยู่ในสระน้ำ
+น้ำค้างหล่อเลี้ยงความฝันของเด็กหนุ่ม และความฝันของเด็กหนุ่มหล่อเลี้ยงจิตใจของภูตผู้โดดเดี่ยว
+ในความฝันเหล่านั้น ภูตแห่งสระน้ำเล่าให้ชายหนุ่มฟังเกี่ยวกับเรื่องราวแห่งอาณาจักรน้ำ อันห่างไกล เธอเล่าให้เขาฟังถึงบ้านเกิดไพลินของเธอ และร้องเพลงถึงความคิดถึงบ้านของผู้ถูกเนรเทศ ในความฝันเหล่านี้เด็กหนุ่มเป็นผู้ฟังที่สงบ เขาร่ำไห้ไปกับปัญหาของเธอและชื่นชมยินดีในความสุขของเธอ
+
+ด้วยวิธีนี้ ภูตแห่งสระน้ำได้รับพลังแห่งการพูด จากความทรงจำและความฝันของเด็กหนุ่ม
+และด้วยวิธีนี้ พวกเขาได้กลายเป็นเพื่อนผู้แบ่งปันทุกเรื่องราวต่อกัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book123_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book123_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebaa0aabd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book123_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+เมื่อลมหยุดพัด ภาพสะท้อนของดวงจันทร์ในสระน้ำก็เป็นภาพที่สมบูรณ์ เด็กหนุ่มก็ได้ยินเสียงของภูตเป็นครั้งแรก
+เหล่าภูตเป็นสิ่งมีชีวิตที่อ่อนโยนและละเอียดอ่อนกว่ามนุษย์ตั้งแต่แรกเกิด และเด็กหนุ่มก็อดไม่ได้ที่จะรู้สึกประทับใจกับภาษาที่อ่อนโยนของเธอ
+
+แต่ความอ่อนโยนและละเอียดอ่อนเกินกว่ามนุษย์ของภูต ทำให้เธอมองเด็กหนุ่มได้อย่างทะลุปรุโปร่ง เธอเห็นความปรารถนาที่เขาโหยหา และคำสัญญาที่เขากำลังจะกล่าว
+
+ทันใดนั้น ภูตสาวก็รู้สึกหวาดกลัว
+
+ชีวิตมนุษย์นั้นถึงแม้จะแข็งแรงแต่มันกลับสั้นนัก เด็กหนุ่มต้องเติบโตและสุดท้ายต้องแก่เฒ่า เมื่อความเยาว์และความไร้เดียงสาจางหายไป เขาจะปฏิบัติต่อลูกหลานทางธาตุของเขาอย่างไร เมื่อเขาแก่ตัวลง เขาจะโทษตัวเองที่ทิ้งชีวิตเขาไปเพราะคำสัญญาที่ไร้เดียงสานี้หรือไม่?
+
+ภูตแห่งสระน้ำนั้นมีจิตใจเมตตาและบริสุทธิ์ แต่เธอไม่เข้าใจความรักของมนุษย์ เธอไม่เคยเห็นปาฏิหาริย์ของมนุษยชาติ เธอเคยเพียงนั่งเฉย ๆ ผ่านการเปลี่ยนแปลงนับพันปี เธอกลัวการพรากจากกันอย่างมาก
+
+สิ่งที่มนุษย์เห็นว่าเป็นสิ่งที่น่าอัศจรรย์ใจ ภูตแห่งธาตุเห็นว่ามันเป็นเพียงความสนุกสนานชั่วครู่เท่านั้น
+และแม้แต่พลังของภูตก็ไม่อาจย้อนวัยให้คนที่รักได้
+
+ภูตแห่งสระน้ำร่างเรียวบางนั้นไม่สามารถทนเห็นการมาถึงของวันนั้นได้ เธอจึงหยุดเด็กหนุ่มด้วยการจูบ
+แต่ด้วยความไร้เดียงสาของเด็กหนุ่ม เขาเข้าใจผิดว่าการปฏิเสธของเธอเป็นการตอบรับคำสัญญาของเขา
+
+ในตอนนั้น ภูตสาวสัญญาว่าวันหนึ่งเธอจะตัดใจไปจากเขา
+แต่เด็กหนุ่มให้คำสาบานว่า เขาจะอยู่ข้างสระน้ำของเธอตลอดไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book124_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book124_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..54576abb2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book124_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+เวลาผ่านไปวันแล้ววันเล่า เด็กหนุ่มเติบโตขึ้น มีเพื่อนใหม่เยอะขึ้น มีประสบการณ์ใหม่ ๆ เพิ่มขึ้น
+ภูตแห่งสระน้ำก็ยังคงร้องเพลงกล่อมเขาอย่างเงียบ ๆ เหมือนอย่างที่เคยทำเมื่อเขายังเด็ก
+
+ในที่สุดวันนั้นก็มาถึง เธอได้จากไป และไม่มองกลับไปหาชายหนุ่มอีกต่อไป
+เสียงน้ำในสระไม่ได้มาบรรจบกันเป็นภาษาอีกต่อไป และภาพดวงจันทร์ที่สั่นบนผืนน้ำจะไม่มีวันสมบูรณ์เหมือนเดิม
+ภูตแห่งสระน้ำตระหนักว่า ถึงแม้เธอจะเจอบ้านของเธอ และได้มีประสบการณ์ความสุขแค่เพียงชั่วครู่ แต่สุดท้ายแล้วเธอก็ต้องอยู่อย่างโดดเดี่ยว
+
+ชายหนุ่มผู้ไม่ได้เป็นเด็กอีกต่อไปไม่ได้ตระหนักว่าเธอกำลังหลบซ่อน เขากลับโทษตัวเองที่ต้องใช้ชีวิตตามลำพัง
+"ไม่แน่ เธออาจเป็นเพียงจินตนาการในวัยเด็ก"
+ฟังเสียงน้ำไหลริน บางครั้งเขาคิดกับตัวเองเช่นนี้
+
+แต่จูบที่เยือกเย็นนั้นเป็นของจริง เช่นเดียวกับสายลมยามค่ำคืนที่หยอกล้อผมยาวของเธอ
+ทันใดนั้นเขาก็ตระหนักว่า แม้เขาจะได้รู้จักกับเพื่อนใหม่จำนวนนับไม่ถ้วน และพบกับการผจญภัยและหวนคืนถิ่นหลายครั้ง แต่เขาก็ยังคงเหงา
+
+เหมือนเมื่อหลายปีก่อน น้ำตาของชายหนุ่มร่วงลงไปในสระน้ำอันใสสะอาด ทำให้ภาพดวงจันทร์ที่กระเพื่อมนั้นเปียกชุ่ม
+แต่ครั้งนี้ ภูตแห่งสระน้ำไม่ได้มาตามที่สัญญาไว้
+เธอหันหลังให้เขาอย่างดื้อรั้น ยอมให้ตัวเองเป็นเพียงความฝันอันไร้เดียงสาในวัยเยาว์ของเขา ยอมเป็นเพียงแขกชั่วคราวที่พเนจรมาจากดินแดนอันไกลโพ้น แต่ไม่ยอมให้ชีวิตที่เกือบเป็นอมตะของเธอทำลายสัญญาของคนที่เธอรัก
+
+ตำนานเล่าว่า เมื่อใดก็ตามที่ฝนโปรยปราย เม็ดฝนที่ตกลงไปในสระจะผสมกับน้ำตาของภูตแห่งสระน้ำ
+ชายหนุ่มเชื่อในตำนานนี้อย่างสุดใจ จวบจนถึงวันที่เขากำลังจะสิ้นลมหายใจ
+แต่น่าเศร้าใจยิ่งนักที่ภูตแห่งสระน้ำที่หนีจากความรู้สึกที่แท้จริงของเธอไม่เคยเชื่อมันเลย
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book125_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book125_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc6f1e578
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book125_TH.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+แมวเหมียว
+แมวส้มน่ารัก แมวขาวน่ากอด เจ้าแมวตัวน้อย ร้องเหมียว ๆ อยู่ตลอด
+มันชอบจ้องมอง ด้วยตากลมโต แมลงทั้งหลาย หนีไปไหนไม่รอด
+
+คนคุมงาน Xiao
+ผู้คุมอู่ต่อเรือหลับในไม่ยอมตื่น เขากรนดังสนั่น
+ฟังไกล ๆ เหมือนเสียงท้องร้องของราชาแห่งหิน ฟังใกล้ ๆ เหมือนเสียงหมูป่าคำราม
+
+ชมทะเล
+ท้องทะเลช่างงดงาม น้ำทะเลสีครามช่างดึงดูดใจ
+เรือน้อยใหญ่เรียงรายเต็มผืนน้ำ เหมือนกุ้งที่เรียงกันเป็นแถว
+
+ชมทะเลอีกครั้ง
+มองทะเลทุกวันแล้วปวดใจ เวลาผ่านไปเริ่มปวดตา
+บทกวีที่แต่งหลายปีแล้วหนา ยังไม่มีใครมาเชยชม
+เวลาเนิ่นนานผ่านไป ปลาน้อยใหญ่มุ่งหน้าสู่ท้องน้ำ
+คนตาบอดไม่รู้คุณค่าบทประพันธ์ สักวันมันต้องจมสู่ท้องทะเล
+
+ท้องถนนยามค่ำคืน
+ไฟถนนสว่างไสวเหมือนดวงดาว ของกินเต็มข้างทางสุขใจจริง
+หนูน้อย Changchang ที่น่าสงสาร งอแงเสียงดังอีกแล้ว
+
+ภูเขา Mt. Tianheng
+ภูเขา Tianheng เหมือนกำแพงมหึมา ซ่อนทั้งเมือง Liyue ไว้เบื้องหลัง
+ปกป้องเมืองจากปีศาจ และเหล่าวายร้าย เป็นกำแพงที่ยิ่งใหญ่เสียจริง
+
+ท่าเรือในฤดูใบไม้ผลิ
+ท่าเรือ Liyue มีดอก Silk Flower เมื่อถึงฤดูใบไม้ผลิเบ่งบานเป็นเส้นไหม
+ไม่รู้ว่าเป็นดอกไม้หรือเส้นไหม หรือดอก Silk Flower ก็คือดอกไหม
+
+บทเพลงเนื้อสับ
+Zhongyuan Chop Suey ทั้งขมทั้งเค็ม กินทีไรฉันต้องทำหน้าแสยะ
+"เนื้อสับทำไมมันเค็มอย่างงี้?" ฉันถามอีกที
+คุณนาย Su ที่สองหน้าเปลี่ยนสี "ไม่อยากกินก็ไม่ต้องกิน เค็ม ๆ สิดี"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book126_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book126_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book126_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book127_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book127_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7bfa3433
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book127_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book128_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book128_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7da0343da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book128_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book129_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book129_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..751100955
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book129_TH.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+คู่มือนี้เป็นส่วนหนึ่งของแนวทางที่ทางกองอัศวินแห่ง Favonius ยึดถือร่วมกัน โดยสมาชิกของกองอัศวินแห่ง Favonius นั้นควรอ่านเนื้อหาและปฏิบัติตามอย่างเคร่งครัดทั้งในชีวิตประจำวันและระหว่างการปฏิบัติหน้าที่ เพื่อรับใช้ชาว Mondstadt ด้วยวาจาและกิริยาที่สุภาพเรียบร้อยได้มาตรฐาน
+
+ในฐานะที่เป็นสมาชิกคนหนึ่งของกองอัศวินแห่ง Favonius ก่อนอื่นพวกเราควรเคารพคุณธรรมสามประการของอัศวิน: อ่อนน้อม, ซื่อสัตย์และมีวินัย หลักคุณธรรมที่สำคัญทั้งสามนี้ถือเป็นเสาหลักของอิสรภาพแห่ง Mondstadt หากปราศจากการสนับสนุนความรับผิดชอบแล้ว อิสรภาพย่อมไม่มีทางเกิดขึ้นได้
+
+สิ่งที่เป็นรูปธรรมที่สุดของคุณธรรมอัศวินก็คือวาจาและกิริยาที่ใช้ในชีวิตประจำวัน ด้วยเหตุนี้คู่มือฉบับนี้จึงได้แสดงมาตรฐานและคำแนะนำของวาจาและกิริยาอย่างเป็นทางการเพื่อเป็นแนวทางแก่อัศวินทุกท่านไว้อย่างครบถ้วน
+
+1.
+ในฐานะอัศวินแห่ง Favonius คุณควรตื่นตัวอยู่เสมอและไม่เพิกเฉยต่อสิ่งใด ๆ ที่อาจเป็นภัยคุกคาม Mondstadt และให้ความช่วยเหลืออย่างเต็มใจเมื่อประชาชนเรียกร้อง ซึ่งการให้บริการเหล่าชาวเมืองนั้นถือเป็นงานของกองอัศวินแห่ง Favonius
+
+2.
+เมื่อพบเจอนักธุรกิจผู้มาเยือนจากแดนไกล จะต้องแสดงออกด้วยกิริยาที่สุภาพและให้เกียรติเสมอ ห้ามแสดงท่าทีสงสัยหรือเป็นปรปักษ์ระหว่างการสนทนาโดยเด็ดขาด แม้ว่าฝ่ายตรงข้ามจะมีท่าทางที่น่าสงสัยมากก็ตาม
+
+ตัวอย่างคำพูดที่ใช้:
+"ยินดีต้อนรับสู่ Mondstadt คุณ นักเดินทาง/นักท่องเที่ยว/ผู้มาเยือน แปลกหน้าผู้น่านับถือ! รบกวนคุณช่วยแสดงตนและบอกเจตนาที่มาด้วย ทางกองอัศวินแห่ง Favonius ยินดีให้การปกป้องคุ้มครองความปลอดภัยของคุณ"
+*หมายเหตุ: ต้องใช้ถ้อยคำที่สุภาพเสมอ
+
+ตัวอย่างที่ผิด:
+1. "เห้ย! แกน่ะ หยุดเดี๋ยวนี้นะ! เจ้าคน แปลกหน้า/ต่างแดน/ต่างชาติ ที่น่าสงสัยนั่น แสดงตัวตนมาเดี๋ยวนี้นะ!"
+2. "ยินดีต้อนรับสู่เมืองแห่งสายลมและบทกวี คุณ นักเดินทางจากต่างโลก/สัตว์ร้ายหลงทาง/พายุที่กำลังก่อตัว"
+*จำให้ดี: ห้ามใช้ถ้อยคำที่ไม่สุภาพโดยเด็ดขาด โดยเฉพาะอย่างยิ่งอย่าใช้คำนามแปลก ๆ ที่อาจทำให้แขกผู้มาเยือนสับสนเป็นอันขาด
+
+3.
+โปรดอย่าแสดงความเกียจคร้านและเบื่อหน่ายต่อหน้าประชาชนและนักธุรกิจ ซึ่งอัศวินที่ดีนั้นควรเตรียมพร้อมที่จะอุทิศดาบและหยาดเหงื่อของตนต่อชาวเมืองอยู่เสมอ ดังนั้นไม่ว่าจะเป็นช่วงเวลาพักผ่อน, สนุกสนานหรือกำลังเบื่อ ก็ควรแสดงท่าทางที่มีคุณสมบัติของอัศวินและพร้อมที่จะทำงานอยู่ตลอดเวลา
+
+ตัวอย่างคำพูดที่ใช้:
+1. (ระหว่างพักผ่อน) "ฉันต้องตรวจดูความเรียบร้อยตามมุมอับต่าง ๆ ของ Mondstadt เพื่อที่จะดูแลความปลอดภัยได้อย่างทันท่วงที"
+2. (พูดคุยในวงเหล้า) "ในฐานะอัศวิน ความเข้าใจในความต้องการในชีวิตประจำวันของทุกคนนั้นเป็นสิ่งที่จำเป็น"
+*หมายเหตุ: แม้จะไม่มีงาน แต่ก็ไม่ควรแสดงท่าทีที่เกียจคร้านโดยเด็ดขาด
+
+ตัวอย่างที่ผิด:
+1. (ระหว่างยืนยาม) "ถ้ามีเหล้าแอปเปิ้ลที่ดื่มได้อย่างไม่มีวันหมดก็ดีน่ะสิ เห้อ..."
+2. (ระหว่างพัก) "โน...เอ็ลลล (Noelle)!"
+*จำให้ดี: รักษาการผู้บัญชาการได้ออกคำสั่งให้ Noelle บันทึกและรายงานชื่ออัศวินขี้เกียจทุกนายที่ใช้ให้เธอไปทำหน้าที่แทน ซึ่งพฤติกรรมการละเมิดดังกล่าวนั้นจะนำไปสู่จำนวนวันหยุดที่ลดลงรวมไปถึงตัดเงินเบี้ยเลี้ยงด้วย ครั้งหน้าถ้าคิดจะขี้เกียจล่ะก็ ขอให้คิดถึงราคาที่ต้องแลกให้ดีก่อน
+
+4.
+ถึงแม้ว่า Mondstadt จะเป็นเมืองที่ขึ้นชื่อในเรื่องเหล้าไวน์ แต่อัศวินนั้นควรมีวินัยในตนเอง ไม่ควรดื่มเหล้าขณะกำลังปฏิบัติหน้าที่ โดยเฉพาะอย่างยิ่งห้ามมิให้มีการชักจูงหรือหลอกล่อให้ผู้เยาว์ดื่มเหล้าโดยเด็ดขาด
+*หมายเหตุ: ไม่อนุญาตให้อัศวินที่อายุไม่ถึงเกณฑ์ดื่มสุราเป็นอันขาด ซึ่งการเข้าออกโรงเหล้านั้นควรมีเพื่อนร่วมงานที่บรรลุนิติภาวะแล้วติดตามมาด้วยเสมอ
+
+5.
+(เพิ่มเมื่อเร็ว ๆ นี้) เนื่องจากช่วงนี้ในเมืองมีความเคลื่อนไหวของพวก Fatui เพิ่มมากขึ้นเรื่อย ๆ สมาชิกของอัศวินนั้นไม่ควรเปิดเผยข้อมูลใด ๆ เกี่ยวกับความเคลื่อนไหวและกิจกรรมของกองอัศวินแห่ง Favonius ให้คนนอกรับรู้เป็นอันขาด
+
+6.
+ในกรณีที่เกิดภัยพิบัติที่ไม่คาดคิด ในฐานะอัศวินแล้ว คุณควรเป็นตัวอย่างในการปกป้องผู้คนและทรัพย์สินของ Mondstadt จากอันตราย และเมื่อเผชิญกับข้อสงสัยของชาวเมือง ก็ควรสงบสติอารมณ์และเตือนผู้คนให้ปกป้องตนเองในเวลาเดียวกัน
+
+ตัวอย่างคำพูดที่ใช้:
+1. "โปรดอย่าได้ตื่นตระหนก กองอัศวินแห่ง Favonius จะทุ่มเททุกอย่างเพื่อปกป้อง Mondstadt ให้ได้!"
+2. "โปรดอย่าตกใจเมื่อต้องเผชิญกับอันตราย คุณสามารถกุมมือสองข้างไว้ตรงศีรษะและหมอบลงกับพื้นเพื่อปกป้องส่วนสำคัญ จากนั้นทำตามคำแนะนำของอัศวินเพื่อไปยังพื้นที่ที่ปลอดภัยอย่างรวดเร็วและเป็นระเบียบ"
+3. (เพิ่มเมื่อเร็ว ๆ นี้) "ได้โปรดวางใจ ถึงแม้ตอนนี้ Varka ผู้บัญชาการแห่งกองอัศวินจะไม่อยู่ใน Mondstadt แต่กองอัศวินแห่ง Favonius ก็สามารถจัดการกับวิกฤตการณ์ได้อย่างไม่ยากเย็น"
+*จำให้ดี: ข้อที่ 3 ใช้ได้เฉพาะตอนที่ผู้บัญชาการไม่อยู่
+
+ตัวอย่างที่ผิด:
+1. "นี่มันเรื่องบ้าอะไรกันเนี่ยยย..."
+2. "ภัยพิบัติระดับนี้ ถึงจะเป็นกองอัศวินก็คงลำบากล่ะนะ..."
+*หมายเหตุ: แม้สถานการณ์จะเกินกว่าที่คาดคิดไปมาก แต่ขอให้พยายามอย่าแสดงออกถึงอาการมึนงงต่อหน้าพลเมืองหรือตั้งคำถามถึงความแข็งแกร่งของกองอัศวินแห่ง Favonius
+
+7.
+เมื่อพบเจอกับนักธุรกิจจากแดนไกล ขอให้เป็นฝ่ายริเริ่มในการแนะนำสถานที่ให้บริการและสถานที่ท่องเที่ยวที่มีชื่อเสียงของ Mondstadt และให้ความช่วยเหลือในสิ่งที่พวกเขาเหล่านั้นต้องการ
+
+ตัวอย่างคำพูดที่ใช้:
+1. "หากคุณเพิ่งจะมาที่ Mondstadt เป็นครั้งแรก ขอแนะนำให้คุณไปเยี่ยมชมมหาวิหารของเรา"
+2. "หากคุณรู้สึกเหนื่อย ยังไงลองไปที่ "Angel's Share" เพื่อจิบเครื่องดื่มชื่อดังของ Mondstadt ดูหน่อยดีไหม"
+
+8.
+สำหรับเพื่อนร่วมงานและมิตรสหาย ก็ควรระลึกถึงคุณธรรมของความอ่อนน้อมถ่อมตนและความจริงใจ คุณควรรักษาทัศนคติที่อ่อนน้อมถ่อมตนต่อหน้าเพื่อนร่วมงานและปฏิบัติต่อกันด้วยความจริงใจ ความเป็นพี่น้องและความสามัคคีของสมาชิกอัศวินคือการสนับสนุนที่แข็งแกร่งที่สุดของกองอัศวินแห่ง Favonius
+
+ตัวอย่างคำพูดที่ใช้:
+"ยอดเยี่ยมจริง ๆ การต่อสู้เมื่อครู่ช่างเปิดมุมมองให้แก่ผู้ที่ได้เห็น!"
+*หมายเหตุ: อย่าทำน้ำเสียงโอเวอร์จนเกินไป เอาแค่พอแสดงออกถึงความให้เกียรติและเป็นมิตรก็พอ
+
+9.
+ในฐานะผู้พิทักษ์แห่ง Mondstadt และโล่อันแข็งแกร่งของเทพแห่งสายลม สมาชิกของกองอัศวินแห่ง Favonius ควรทำตัวให้เป็นตัวอย่างและจะต้องไม่ฝ่าฝืนกฎและข้อบังคับของเมือง หากเกิดความเสียหายต่อทรัพย์สินสาธารณะหรือทรัพย์สินของประชาชนในช่วงเวลาที่ไม่ได้ปฏิบัติหน้าที่ การสูญเสียที่เกี่ยวข้องจะถูกหักออกจากเงินเดือนและโบนัสตามสัดส่วนของการประเมิน สำหรับสมาชิกผู้เยาว์ที่ไม่มีเงินเดือนเป็นทางการนั้นจะถูกลงโทษเป็นการกักตัวช่วงเวลาหนึ่งแทนการถูกปรับ
+*หมายเหตุ: ปลาทุกชนิดในเขตน่านน้ำของ Mondstadt นั้นเป็นสมบัติสาธารณะของชาวเมือง ห้ามทำให้เกิดความเสียหายไม่ว่าจะด้วยเหตุผลใดก็ตาม!
+
+10.
+สมาชิกกองอัศวินแห่ง Favonius นั้นควรตื่นตัวและระวังคนแปลกหน้าอยู่เสมอ ถึงแม้ว่าอีกฝ่ายจะไม่ได้มีเจตนาร้าย แต่ก็ควรให้พวกเขาชี้แจงเพื่อแสดงตัว พร้อมอธิบายกฎและธรรมเนียมของ Mondstadt อย่างเป็นมิตรและหนักแน่น
+*(เพิ่มเมื่อเร็ว ๆ นี้) จำให้ดี: ควรระวังและให้ความสนใจเพิ่มเป็นเท่าตัวกับนักการทูตที่ดูน่าสงสัยจากประเทศอื่น
+
+11.
+สมาชิกของกองอัศวินแห่ง Favonius ควรใส่ใจกับสถานการณ์ในท้องฟ้าเพื่อป้องกันอุบัติเหตุจากการบินด้วยเครื่องร่อนเวหา โดยสมาชิกกองอัศวินควรตรวจสอบว่าใบอนุญาตนักบินนั้นครบถ้วนสมบูรณ์หรือไม่ ซึ่งหากคุณพบว่ามีการบินที่ผิดกฎหมายภายในเมือง Mondstadt คุณควรสั่งให้หยุดโดยทันทีและเข้าควบคุมหากจำเป็น
+*แม้แต่สมาชิกของกองอัศวินที่ละเมิดกฎระหว่างช่วงเวลาที่ไม่ปฏิบัติหน้าที่ก็ไม่ควรได้รับการปกป้อง ซึ่งหากจำเป็นก็สามารถยึดใบอนุญาตการร่อนเวหาได้
+
+
+ภาคผนวก: ตารางอ้างอิงคำศัพท์บัญญัติทั่วไปของกองอัศวิน
+
+1. คุณธรรมของอัศวิน
+คุณธรรมสามประการของกองอัศวินแห่ง Favonius คือ อ่อนน้อม, ซื่อสัตย์และมีวินัย โดยแต่ละอย่างจะเกื้อหนุนและเติมเต็มซึ่งกันและกัน รวมกันกลายเป็นหนึ่งเดียว เป็นสิ่งที่สมาชิกกองอัศวินควรจำให้มั่น
+
+2. ถ้อยคำสุภาพ
+กองอัศวินแห่ง Favonius เป็นข้าราชการของอิสรชนแห่ง Mondstadt และเป็นผู้ให้บริการแขกผู้มาเยือน ด้วยเหตุนี้ ควรใช้ถ้อยคำที่สุภาพเรียบร้อยเมื่อพบเจอผู้คน ซึ่งการฝึกอบรมมารยาทนั้นเป็นหนึ่งในหลักสูตรที่จำเป็นสำหรับอัศวิน
+
+3. หน้าที่
+หน้าที่ของกองอัศวินแห่ง Favonius คือการรับใช้ชาว Mondstadt และ ปกป้องอิสรภาพของ Mondstadt สำหรับกิริยาและวาจาในชีวิตประจำวันนั้น สมาชิกอย่างเป็นทางการของกองอัศวินไม่ควรพูดจาล้อเล่นเกี่ยวกับความรับผิดชอบและเกียรติยศ เพื่อไม่ให้เสื่อมเสียศักดิ์ศรีของอัศวิน
+
+4. เทพแห่งสายลม
+(เพิ่มเมื่อเร็ว ๆ นี้) เทพแห่งสายลม Barbatos คือเทพแห่งบทกวีและสายลม เป็นเทพผู้คุ้มครองอิสรภาพของ Mondstadt และเป็นที่ยึดเหนี่ยวจิตใจของชาว Mondstadt ซึ่งกองอัศวินแห่ง Favonius ควรที่จะร่วมกันปกป้องเจตนารมณ์ดังกล่าวและต่อสู้เพื่ออิสรภาพเมื่อถูกคุกคาม
+*เนื่องจากสมาชิกบางคนของกองอัศวินแห่ง Favonius และโบสถ์ไม่มีเจตนาที่จะเชื่อในเทพแห่งสายลม จึงมีความจำเป็นอย่างมากที่ต้องเพิ่มคำนี้เข้ามา
+
+5. Fatui
+นักการทูตและหน่วยสืบราชการลับที่ถูกส่งตรงจาก Snezhnaya ให้มาประจำอยู่ในพื้นที่และได้รับสิทธิพิเศษทางการทูต ดำเนินภารกิจอย่างลึกลับไม่มีสัจจะและยังไม่ปรากฏเป้าหมายที่แน่ชัด
+*ควรระมัดระวังเป็นพิเศษ หากพบพฤติกรรมที่น่าสงสัย ขอให้แจ้งไปยังศูนย์บัญชาการหลักโดยทันทีและให้ความสำคัญกับความปลอดภัยของตนเองเป็นอันดับหนึ่ง
+
+6. Abyss Order
+ศัตรูเก่าแก่ลึกลับที่มาจากขุมนรกแห่งก้นเหว ยังไม่ทราบถึงแหล่งที่มาและแรงขับเคลื่อน บางครั้งจะเห็นได้ตามบริเวณรอบ Mondstadt
+*ศัตรูเหล่านี้มีความอันตรายอย่างยิ่ง หากพบเห็นขอให้รายงานสถานที่ที่พบและทิศทางที่มุ่งไปต่อศูนย์บัญชาการหลักโดยทันที และให้ความสำคัญกับความปลอดภัยของตนเองเป็นอันดับหนึ่ง
+
+7. Stormterror's Lair
+(เพิ่มเมื่อเร็ว ๆ นี้) ซากปรักหักพังของเมืองโบราณทางตะวันตกเฉียงเหนือของ Mondstadt ครั้งหนึ่งมันเคยเป็นเมืองหลวงของทรราชในตำนาน อย่างไรก็ตามเมื่อไม่นานมานี้ถูกมังกรลม Dvalin เข้าครอบครองและกลายเป็นที่ซ่อนตัวชั่วคราวของมัน ด้วยเหตุนี้สถานที่นี้จึงถูกตั้งชื่อว่า "Stormterror's Lair"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book12_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book12_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b5e9ecb5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book12_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"คุณครู ขอให้ฉันสอนเวทมนตร์ที่มีแต่ฉันที่รู้ก็แล้วกันนะ"
+แม้เขาจะไม่ชำนาญภาษาที่ใช้อยู่ แต่เพื่อเป็นเพื่อนกับฉัน ก็เลยพยายามพูดโดยไม่ติดขัดเลย
+เขาเด็ดดอกแดนดิไลออนออกมาหนึ่งดอก
+"แดนดิไลออนเอ๋ย จงบินไปในสายลม สู่ดินแดนอันห่างไกลเถิด"
+เจ้าจิ้งจอกน้อยร่ายคาถา
+เขาเป่าดอกแดนดิไลออน ทำเมล็ดของดอกนั้นกระจายไปในอากาศ จากนั้นก็พูดด้วยน้ำเสียงจริงจังขึ้นมา
+"ทำแบบนี้แล้ว ความปรารถนาของคุณก็จะบินไปถึงเทพแห่งลมได้"
+สายลมวูบหนึ่งพัดผ่านเรา พาเอากลุ่มเมล็ดของดอกแดนดิไลออนให้ลอยไปไกล
+"เห็นไหม! เทพแห่งลมตอบรับคำขอของฉันแล้ว"
+น้ำเสียงเขาช่างดูตื่นเต้นดีใจ
+"เธอขออะไรไปเหรอ?"
+"ฉันขอให้ได้เป็นเพื่อนกับคุณครู"
+เขาก้มหัวลงอย่างทันที
+"คุณคงเหนื่อยมากที่ต้องสอนให้เขาพูดภาษาเดียวกับคุณ โครงสร้างปากของเราไม่เหมือนกันด้วยซ้ำ ต้องขอบคุณในความพยายามของคุณนะ"
+แม่สุนัขจิ้งจอกเข้ามาใกล้ก่อนที่เราจะทันรู้ตัว ดวงตาของเธอลึกล้ำอย่างกับทะเลสาบที่ไร้ก้นบึ้ง สายตานั้นทำให้เจ้าจิ้งจอกน้อยหลบไปซ่อนตัวในดงแดนดิไลออนอย่างเงียบ ๆ
+"เมื่อเขาเรียนรู้ภาษาได้สมบูรณ์แล้ว"
+ฉันคิด
+"เมื่อเขาเรียนรู้ภาษาได้สมบูรณ์แล้ว"
+เธอพูดออกมาอย่างแผ่วเบา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book130_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book130_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..78fd4685e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book130_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+-น้ำขึ้น-
+ยามเมื่อแสงจันทร์สว่างไสวอยู่กลางฟากฟ้า บทเพลงขับร้องบนเรือก็เริ่มขับขาน
+
+ที่ท่าเรือ Liyue เคยมีผู้นำเรือรบออกตามล่าอสูรทะเล คน ๆ นั้นถูกเรียกว่า "นายเรือ"
+เหล่านายเรือประดับเรือของพวกเขาไว้ด้วยโครงกระดูกของอสูรยักษ์แห่งท้องทะเลเพื่อแสดงถึงความไม่เกรงกลัว แต่บทเพลงอันไพเราะของพวกเขานั้นกลับมีเนื้อหาที่แทบจะไม่เกี่ยวข้องกับการออกล่าอสูรทะเลเลย นี่ไม่ใช่เพราะเหล่านายเรือไม่ชื่นชอบในการแสวงหาชื่อเสียงและไม่อยากที่จะโอ้อวดถึงความสำเร็จของตน แต่มันเป็นเพราะในยุคสมัยที่ทะเลอันกว้างใหญ่ยังไม่สงบนั้น คำพูดเกี่ยวกับเลือดนั้นช่างเป็นลางที่ไม่ดีเสียจริง ๆ
+
+มีนายเรือผู้หนึ่งซึ่งถือดาบขนาดใหญ่ไว้ในมือ ผู้ซึ่งเข้าออกทะเลที่เต็มไปด้วยแนวหินและสายน้ำอันเชี่ยวกรากได้อย่างอิสระ หัวเราะอย่างเริงร่าต่อหน้าพายุที่โหมกระหน่ำและอสูรร้ายที่ร้องคำราม โลกอันมืดมิดที่อยู่ภายใต้ผืนทะเลดำมืดอันกว้างใหญ่นั้น สำหรับเขาแล้วก็เป็นเพียงสนามล่าอันไร้ซึ่งขอบเขตเพียงเท่านั้น แม้แต่เหล่าอสูรยักษ์แห่งท้องทะเลก็ยังกลายเป็นถ้วยรางวัลของเขาและถูกแขวนไว้บนผนังเรือ
+
+ทว่าดูเหมือนนายเรือผู้โผเข้าหาคลื่นยักษ์อย่างบ้าคลั่งนั้นจะไม่สามารถเข้าใจถึงความสุขและทุกข์ของคนทั่วไปได้ ชีวิตของเขามีเพียงการออกค้นหาและตามล่าอย่างไม่มีที่สิ้นสุด ซึ่งมาพร้อมกับสายลมและกลิ่นโชยของทะเลและเพลงปลาวาฬที่น่าเศร้า เหล่าลูกเรือนั้นต่างก็เกรงกลัวเขามากเกินกว่าที่จะรักเขา และมักจะกลัวกลิ่นฉุนที่เหมือนกับสาหร่ายทะเลของเขา ท่ามกลางทะเลที่โหมกระหน่ำ เรือเร็วของนายเรือจะเคลื่อนที่ไปข้างหน้าอย่างเงียบ ๆ และเย็นยะเยือกเสมอ
+
+มีเพียงหญิงสาวผู้ยืนอยู่บนกระโดงเรือเท่านั้นที่สามารถทำให้ดวงตาของนายเรืออ่อนโยนลงได้บ้าง หญิงสาวผู้คลั่งไคล้ในเสียงคลื่นผู้เป็นต้นหนเรือของเขา ทั้งสองร่วมขับขานบทเพลงปลาวาฬและแล่นเรือตัดผ่านคลื่นน้ำและลมที่โหมกระหน่ำเพื่อฝ่าไปยังพื้นที่ที่มีอสูรยักษ์ปรากฏตัวด้วยกัน
+
+ต้นหนสาวขับขานบทเพลงเพื่อบูชาแด่สายลมทุกสายและเกลียวคลื่นทุกคลื่น...
+
+"เงี่ยหูฟังเสียงพึมพำของวาฬยักษ์และเกลียวคลื่นร่วมกับฉัน"
+"รอจนกว่ากระแสลมทะเลจะเป็นใจ แล้วมุ่งสู่ส่วนลึกของทะเลกัน"
+"แด่เหล่าทวยเทพผู้ล่วงลับ แด่เจ้านายเก่าของฉัน"
+"โปรดให้ฉันถักทอกระแสน้ำของมหาสมุทรที่แสนจะวุ่นวายนี้ลงบนแผนภูมิ"
+"เพื่อชี้นำดวงวิญญาณแต่ละดวง ให้กลับคืนสู่บ้านเกิดได้อย่างปลอดภัย"
+
+ทันทีที่เสียงเพลงสิ้นสุดลง นายเรือก็โห่ร้องขึ้นและออกเรือ เรือลำใหญ่ค่อย ๆ แล่นห่างออกจากท่าไปอย่างช้า ๆ เพื่อมุ่งไปยังจุดที่แสงตะวันยามเช้าส่องกระทบเกลียวคลื่น
+
+เป็นดั่งเช่นวันวานทุกวันที่ผ่านมา สิ่งนี้กลายเป็นจุดเริ่มต้นของเรื่องราวการแล่นเรือไปบนเกลียวคลื่นของนายเรือ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book131_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book131_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e205f196
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book131_TH.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+-คลื่นที่โหมกระหน่ำ-
+"ร่วมทางกับฉันเพื่อเข้าไปในใจกลางของพายุ ฟังเสียงงึมงำของทะเลอันมืดดำนั่นด้วยกัน"
+"จนกว่ากระแสลมทะเลจะเป็นใจ แล่นเข้าไปอย่างช้า ๆ ในห้วงน้ำที่หมุนวน"
+"ฉันได้ยินเสียงละเมอของเจ้านายเก่า อวยพรแด่ผู้สืบทอดของเธอ:"
+"โปรดให้พวกเขารอดพ้นจากการเต้นรำอย่างบ้าคลั่งของพายุและกระแสน้ำวน"
+"ทำให้รังของอสูรทะเลสั่นคลอนไปถึงฉมวกของเหล่าผู้กล้า"
+
+ท่ามกลางพายุที่โหมกระหน่ำปานจะพลิกฟ้าดิน บทเพลงเรืออันแสนนิรันดร์ยังคงขับขานต่อไป เสียงของหญิงสาวผสานเข้ากับคลื่นที่รุนแรง คอยชี้นำนายเรือให้หลีกเลี่ยงกระแสน้ำอันดำมืดที่แสนอันตราย และพุ่งเข้าไปยังใจกลางพายุที่ซึ่งอสูรทะเลทำให้ปั่นป่วน
+
+ทะลุผ่านวังวนของน้ำ ท่ามกลางสายฟ้าและกระแสลมที่ซัดผ่านไปมา เรือลำใหญ่บุกทะลวงเข้าไปยังบริเวณที่ถูกอสูรยักษ์ทำลาย ภายใต้สายฟ้าฟาดสว่างไสว นายเรือเงื้อดาบใหญ่ขึ้นอย่างไม่เกรงกลัว
+
+มองตามสายตาของนายเรือไป เหล่าลูกเรือถึงได้สังเกตเห็นเงาดำมืดที่แสงของสายฟ้าสาดส่องไปไม่ถึงท่ามกลางหมู่เมฆสีดำทะมึน นั่นคือร่างขนาดมหึมาที่อยู่ไกลออกไป เมื่อเทียบกับความน่ากลัวของเงาที่อยู่ในใจกลางของน้ำวนแล้ว โครงกระดูกของอสูรที่ถูกประดับอยู่บนเรือก็เป็นเหมือนลูกน้อยของมันเท่านั้น
+
+ราวกับว่าจะระบายความกลัวและความหลงผิดทั้งหมดของมนุษย์ไปยังร่างยักษ์ราวกับกำแพงขนาดมหึมาของอสูร ด้วยคำสั่งของนายเรือ หน้าไม้ขนาดใหญ่ของเรือก็ถูกใช้กระหน่ำยิงออกไปอย่างไม่หยุดยั้ง กระสุนหินขนาดใหญ่และฉมวกได้ทิ้งรอยแผลที่น่าหวาดกลัวไว้บนร่างของอสูร
+
+อสูรยักษ์ร้องโหยหวนด้วยความเจ็บปวดและทำให้เกิดคลื่นยักษ์อันปั่นป่วนสีแดงฉาน จากนั้นก็ตบลงไปที่เรืออย่างรุนแรงจนแทบจะทำให้เรือขนาดใหญ่นั้นพลิกคว่ำ ดาดฟ้าเรือก็เต็มไปด้วยน้ำสีแดงจนยากที่จะเคลื่อนไหว เหล่าลูกเรือแช่ตัวอยู่ในกระแสน้ำที่ปั่นป่วนและส่งกลิ่นเน่าเหม็น สาปแช่งเทพมากมายแห่งธาตุทั้งหลาย ขว้างปาก้อนหินและหอกแหลมไปยังอสูรยักษ์อย่างเปล่าประโยชน์ไร้สาระ
+
+นายเรือผู้โหดเหี้ยมไม่เคยยอมแพ้ต่อความเกรงกลัวของศัตรูแห่งโชคชะตา ส่วนหญิงสาวบนกระโดงเรือก็ตอบสนองต่อเสียงคำรามของสัตว์ทะเลด้วยการร้องเพลง เรือลำใหญ่แล่นวนรอบอสูรยักษ์ไปตามกระแสน้ำเชี่ยวกราก ถูกโจมตีด้วยเขี้ยวอันแหลมคมและกรงเล็บที่เต็มไปด้วยพิษร้าย ใช้ทั้งการยิงกระสุนหินขนาดใหญ่, เขวี้ยงฉมวก, ขว้างปาก้อนหินและแม้แต่เลือดเนื้อของมนุษย์เพื่อระบายความกลัวและความโกรธเข้าใส่
+
+ร่างกายของอสูรยักษ์เต็มไปด้วยบาดแผล หนวดและกรงเล็บของมันถูกตัดออกไปจนเกือบหมด เรือของนายเรือก็กลายเป็นเพียงเศษไม้ลอยอยู่บนน้ำ เสากระโดงหักไปแล้ว และครึ่งหนึ่งของปืนก็ใช้ไม่ได้ ลูกเรือครึ่งหนึ่งกลายเป็นอาหารในท้องอสูร แม้แต่ดาบอันล้ำค่าของนายเรือก็หักออกเป็นสองท่อน นี่เป็นการต่อสู้ที่ไม่มีทางชนะ เหมือนการต่อสู้ระหว่างเด็กที่ไปท้าทายผู้ใหญ่ร่างยักษ์
+
+อสูรที่กำลังบาดเจ็บรู้ดีว่าศัตรูของมันหมดพิษสงแล้ว มันจึงว่ายขึ้นสู่ผิวน้ำ อ้าปากมหึมาที่เต็มไปด้วยเขี้ยวอันแหลมคมของมัน และกลืนเรือลำใหญ่ลำนั้นลงไปในคำเดียว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book132_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book132_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..27563edee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book132_TH.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+-น้ำลง-
+ในช่วงเวลาที่ดวงจันทร์ถูกเมฆดำบดบัง บทเพลงเรือไม่ได้แผ่วเบาลง
+
+พายุในทะเลสงบลง และเศษซากของเรือลำใหญ่ก็ลอยไปทางห้วงเหวในทะเลอย่างช้า ๆ
+ปากรูปเกลียวมหึมาของมันอ้ากว้าง มีเสียงครวญครางดังสนั่นมาจากส่วนลึกในร่างมัน อสูรพอใจกับเหยื่อของมันยิ่งนัก มันเปิดเปลือกตาที่มีหินและปะการังเกาะอยู่ เพราะต้องการจะเห็นวาระสุดท้ายของคู่ต่อสู้ของมัน แต่นี่เป็นการเปิดเผยจุดอ่อนของมันให้กับนายเรือผู้ใกล้ตาย
+
+เขาเห็นโอกาสอันดี และดวงตาคู่น้อยของเขายังมองเห็นหัวใจของอสูรที่มืดดำยิ่งกว่าห้วงเหวในทะเลลึก
+สายฟ้าเส้นสุดท้ายในพายุผ่าลงมา ท้องฟ้าสว่างวาบ กระโดงเรือถูกฟันเกลียวของอสูรตัดขาดเป็นสองท่อน และถูกบดให้เหลือเป็นเศษไม้ แม้แต่เสียงกรีดร้องของกระดูกงูก็ถูกกลบไปด้วยเสียงคลื่น
+
+จากนั้น ทุกอย่างกลับสู่ความมืดมิด...จนกระทั่งเสียงคำรามของอสูรร้ายดังก้องขึ้นเหนือผืนน้ำอีกครั้ง
+
+นายเรือใช้ดาบที่หักของเขาแทงเข้าไปในตาอสูรครั้งแล้วครั้งเล่า จนกระทั่งทั่วร่างเขาเต็มไปด้วยพิษและคราบเลือด และดาบหักของเขาปักคาอยู่ในลูกตาของอสูร
+นายเรือถูกกรงเล็บแหลมคมจับนับครั้งไม่ถ้วน และในตอนที่ชีวิตของเขากำลังจะพบกับจุดจบ เขาก็ยังต่อสู้ด้วยหมัด ฟัน และเล็บของเขา ในช่วงเวลาที่เขากำลังจะถูกกรงเล็บอันแหลมคมของอสูรฉีกเป็นชิ้น ๆ...
+
+ท่วงทำนองเพลงเรือที่คุ้นหูก็ลอยมากับสายลม เจ้าอสูรหยุดชะงักไปชั่วขณะ
+
+"มาร้องขับขานบทเพลงแห่งท้องทะเลกับฉัน บทเพลงแห่งความปรีดา
+"เมื่อกระแสลมพัดมา ฉันก็รู้ว่าต้องจากเขาไป
+"ฉันได้ยินเสียงของกัปตัน เรียกให้ฉันกลับไป
+"โปรดจดจำฉันและกัปตันผู้สูญหายไว้ และร้องเพลงนี้อีกครั้ง
+"สักวันหนึ่ง คุณจะพบฉัน หลับไหลอยู่ในห้วงเหว...
+"...บางทีเมื่อนั้น คุณอาจถูกกระแสน้ำวนกลืนกินเช่นกัน"
+
+หนวดของอสูรทะเลชูขึ้นสูงจนดูคล้ายบัลลังก์ หญิงสาวผู้ร้องขับขานเพลงนอนหงายลง มันใช้หนวดของมันรัดตัวเธอไว้และใช้กรงเล็บอันแหลมคมแทงไปบนผิวหนังเธอซ้ำแล้วซ้ำเล่า แต่เธอก็ยังร้องเพลงอำลาให้นายเรือ
+
+จากนั้น หญิงสาวก็ถูกอสูรลากลงไปใต้ทะเลอันดำมืด
+
+ในยุคที่มหาสมุทรถูกปกครองด้วยภัยพิบัติ มนุษย์เร่ร่อนต้องล้มตายรายวัน
+นายเรือตื่นขึ้นมาบนเรือพาณิชย์ที่ไม่รู้จัก เขาได้สูญเสียเรือของเขาและลูกเรือทั้งหมดไป เหลือเพียงร่างกายที่เต็มไปด้วยบาดแผล ความฝันในวันวานของห้วงทะเลลึกและเพลงเรือ...
+
+"เมื่อกระแสลมและคลื่นเป็นใจ ฉันจะออกไปแก้แค้นให้เธอ สาวน้อยผู้หลงใหลไปกับเสียงคลื่น..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book133_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book133_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9345119f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book133_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+ทุกคนรู้ดีว่า Lawrence เป็นคนในตระกูลชนชั้นสูงที่มีชื่อเสียง
+เหล่าชนชั้นสูงไม่เคยลงมือทำงาน พวกเขารีดไถจากชาวบ้าน เพื่อรักษาชีวิตอันหรูหราของพวกเขา
+การเมืองที่โหดร้าย การใช้ชีวิตที่ผิดศีลธรรม การกดขี่ผู้คน และสิ่งเลวร้ายทั้งหลายที่พวกเขาทำมันมากมายเกินกว่าจะสาธยายได้หมด
+ชาวเมืองต่างไม่พอใจกับการกระทำเช่นนี้เป็นอย่างมาก แต่ไม่มีใครกล้าออกมาพูด
+
+Dietrich เป็นคุณชายในตระกูลชนชั้นสูง
+แต่เพราะเขายังเด็กเกินไป เขาจึงไม่ได้ทำเรื่องเลวร้าย อีกทั้งฝีมือดาบของพวกเขาก็ถือเป็นเลิศในหมู่ขุนนาง
+หากต้องหาข้อเสียจริง ๆ ล่ะก็ คงเป็นอารมณ์ที่ฉุนเฉียวของเขา และความคิดที่ว่าเขาเป็นจุดศูนย์กลางของทุกสิ่งบนโลก แน่นอนว่า สิ่งนี้ถือเป็นเรื่องธรรมดาในหมู่ชนชั้นสูง และไม่ได้เป็นปัญหาใหญ่อะไร
+แต่นามสกุล Lawrence ของเขากำหนดให้เขาอยู่ในกลุ่มคนเลว
+
+ตอนนี้ คุณชายเลว ๆ คนนี้ตัดสินใจทำเรื่องชั่ว ๆ เรื่องแรกในชีวิตของเขา
+ก่อนหน้านี้ เขาได้หนีเรียนวิชาทฤษฎีทางธาตุของอาจารย์ Damo และเตรียมการจะออกไปเล่นนอกเมือง แต่ระหว่างทางเขาได้เดินผ่านย่านชุมชน และได้พบกับเด็กสาวผมทองผู้มีดวงตาสีฟ้า
+Dietrich ไม่สามารถบรรยายความรู้สึกที่พุ่งเข้ามาสู่ใจเขาในตอนนั้นได้ เขารู้เพียงแค่หัวใจของเขาไม่เคยเต้นแรงเท่านี้มาก่อน และไม่สามารถควบคุมมันได้เลย
+"นี่คงเป็นความรู้สึกคล้ายคุณแม่ที่มีต่อแมวสินะ"
+Dietrich คิดในใจ และเขาเดินไปยังที่ที่เด็กสาวยืนอยู่อย่างไม่รู้ตัว
+
+น่าเสียดายที่เด็กสาวชาวบ้านคนนั้นไม่สนใจเขาเลยแม้แต่น้อย หลังจากเขาบอกสถานะของเขาไป สี่หน้าของเธอยังดูเฉยเมย ไม่แยแส
+เขาจึงตัดสินใจจะลักพาตัวเด็กสาวชาวบ้านผู้ไม่รู้ประสาในตอนกลางคืน
+
+"หลังจากจับเธอได้ ฉันจะขังเธอไว้ในกรง! เหมือนที่แม่ทำกับพวกแมวที่ไม่เชื่อฟัง"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book134_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book134_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9b484560
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book134_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+เด็กสาวชาวบ้านมาถึงในเมืองในวันที่ท้องฟ้าแจ่มใส ผมสีทองอ่อนของเธอเหมือนกับแสงแดดในฤดูใบไม้ผลิที่อบอุ่น ดวงตาสีฟ้าอ่อนของเธอเปล่งประกายราวกับผิวน้ำที่ส่องประกายในยามบ่าย ยากที่จะจินตนาการได้ว่าเด็กสาวคนนี้เดินมาที่เมืองเพียงลำพังจากชานเมือง และผ่านทางที่เต็มไปด้วยมอนสเตอร์มาได้อย่างไร
+
+"การปฏิบัติต่อเธอในฐานะบุคคลที่น่าสงสัยมันเป็นการดูถูกความงามของเธอนะ!"
+ยามเฝ้าประตูขี้เมาที่นั่งอยู่ท่ามกลางลูกค้าในโรงเหล้าตะโกนขึ้นมา ค่าตอบแทนที่เขาได้รับจากการเฝ้าประตูในวันนั้นมีมากเป็นพิเศษ มากพอที่จะทำให้เขาเมาได้จนถึงรุ่งสาง
+"แกหลงความงามของเธอเข้าแล้วล่ะสิ"
+ชายที่นั่งอยู่ข้างเขาพูดอย่างไม่อ้อมค้อม
+"จะบ้าเรอะ! ฉันไม่ได้เป็นคนหื่นซะหน่อย? สิ่งที่ฉันชอบอยู่ตรงนี้ต่างหาก!"
+ทหารเขย่าถุงใส่เงินที่ถืออยู่ในมือ
+"เพื่อนรัก วันนี้แกเลี้ยงนะ!"
+"เลี้ยงก็เลี้ยงเซ่! กลัวว่าแกดื่มหมดแก้วนี้แล้วจะเมาจนล้มมากกว่า!"
+......
+
+ดังนั้นนักวิชาการด้านการเดินทางผู้มีนามว่า Nottie คนนี้ตัดสินใจที่จะใช้ชีวิตอยู่ในเมือง
+เสียงของ Nottie นั้นนุ่มนวล อ่อนหวาน และสงบ ไม่รู้เหมือนกันว่าข่าวลือนี้เริ่มขึ้นเมื่อไหร่ แต่มันค่อย ๆ แพร่สะพัดไปจนทั่ว ว่ากันว่าแค่คุยกับ Nottie ไม่กี่คำ คืนนั้นจะนอนหลับฝันดี
+นอกเหนือไปจากข้อนี้ เด็กสาวคนนี้ก็ไม่ได้นำความเปลี่ยนแปลงอะไรมาสู่เมืองนี้ อีกอย่างสิ่งที่ชาวเมืองต้องเผชิญทุกวันไม่ได้มีเพียงแต่งานที่อยู่ตรงหน้าของพวกเขาเท่านั้น แต่ยังมีการกดขี่จากชนชั้นสูงอย่างเป็นประจำอีกด้วย
+
+"ให้ตายสิ ตอนแรกนึกว่าเป็นเรื่องง่ายๆ ไม่นึกเลยว่าจะเป็นอย่างงี้ไปได้..."
+ในห้องที่มีแสงสลัว Nottie เอียงศีรษะของเธอและซบลงบนโต๊ะ นั่งอยู่ข้างโต๊ะ มือของเธอดูเหมือนกำลังถืออะไรสักอย่างอยู่ น้ำเสียงของเธอเหมือนมีมนต์สะกดและมีพลังที่น่าหลงใหล
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book135_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book135_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e54b58e01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book135_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+กลางคืนมาถึง
+เสียงหอนของสัตว์ป่าลอยมากับสายลม ฟังดูคล้ายเสียงหมาป่า
+Nottie นั่งอยู่บนเตียง เธอเลิกแขนเสื้อยาวของเธอขึ้น เผยให้เห็นกำไลข้อมือสีขาวราวกระดูกที่ขดเป็นรูปงู
+หัวของงูดูเหมือนจริงยิ่งนัก ปากที่อ้ากว้างเผยให้เห็นเขี้ยวของมัน ดูราวกับว่ามันพร้อมที่จะฉกคอของเหยื่อคนต่อไป
+ลำตัวงูพันรอบแขนเธอ สร้างบรรยากาศที่ดูอันตรายภายใต้แสงอันเยือกเย็นของตะเกียงวิเศษ
+"ราตรีสวัสดิ์ น้องสาวที่รักของพี่"
+Nottie ลูบกำไลเบา ๆ นิ้วก้อยของเธอลูบไล้ไปมาระหว่างลำตัวงู ราวกับว่าเธอกำลังเล่นกับมันอย่างรักใคร่
+ไม่นานหลังจากนั้น ตะเกียงวิเศษก็ดับลง ความมืดคืบคลานมาปกคลุมทั่วห้อง
+
+ความมืดยามค่ำคืนจะนำพลังอันไร้ขีดจำกัดมาให้ Nottie
+ดังนั้น เมื่อมีคนแปลกหน้าเข้ามาในห้อง Nottie ก็รู้สึกตัวทันที
+Nottie ที่นั่งอยู่บนเตียง เธอมองเห็น Dietrich ที่ปัดเสื้อคลุมและคลำไปรอบห้องมืดได้อย่างชัดเจน
+Nottie กลั้นหัวเราะอย่างยากลำบาก มันยากยิ่งกว่าการสะกดจิตผู้คนเสียงอีก แต่ดีที่ Dietrich มาอยู่เบื้องหน้าเธอแล้ว
+
+Dietrich ได้เห็นดวงตาคู่นั้นที่เขาเฝ้าคิดถึงทั้งวันทั้งคืน
+แต่ว่า ครั้งนี้มันไม่เป็นสีฟ้าเหมือนผิวน้ำที่ส่องประกายในตอนกลางวันอีกแล้ว ดวงตาของ Nottie ในตอนนี้ดำดุจรัตติกาล เหมือนทะเลลึกที่ไร้คลื่นลม
+
+"ดื่มน้ำที่อยู่ในแก้วนี้ให้หมด"
+นี่คือประโยคสุดท้ายที่ Dietrich จำได้ ก่อนที่เขาจะหมดสติไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book136_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book136_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..49248b0ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book136_TH.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+แก้วหล่นลงจากมือของเขา และ Dietrich ก็ล้มลงไปบนพื้น
+Nottie คุกเข่าลงข้างเขา และเอาดาบที่เอวของ Dietrich ไป
+เธอวางมือลงบนด้ามดาบ และเมื่อเธอดึงมือออกมา อัญมณีสีดำที่ฝังอยู่ในตัวดาบก็หล่นลงมาอยู่ในมือของเธอ
+
+"เอาดวงตาแห่งรัตติกาลมาส่งถึงบ้านเลย ขอบใจนะ"
+เธอถอดกำไลออกมาในระหว่างที่เธอพูด และโยนอัญมณีสีดำเม็ดนั้นเข้าไปในปากของงู
+เนื้อและเกล็ดกระเพื่อมจากกะโหลกและไล่ลงไปตามลำตัวของมันอย่างรวดเร็ว ไม่นานงูสีดำตัวเล็กก็เลื้อยไปจากมือเธอและหล่นลงสู่พื้น มันเริ่มขยายใหญ่ขึ้น ในที่สุดก็กลายเป็นงูหลามขนาดมหึมาที่มีดวงตาสีแดงและเกล็ดสีดำ ตัวของมันใหญ่จนกินพื้นที่เกือบเต็มห้อง
+Nottie ยื่นมือออกไป และแสงจากตะเกียงวิเศษก็ส่องสว่างไปทั่วห้องอีกครั้ง งูหลามเริ่มหดตัวลงและขดตัวรอบแขนเธอ
+
+"หืม? เธอแอบอยู่งั้นเหรอ"
+Nottie มองไปใต้เตียง
+ใต้เตียงของเธอคือ...
+สุนัขตัวหนึ่ง
+ดูเหมือนว่าสุนัขตัวนี้จะกลัวงูหลามตัวเมื่อกี้ มันตัวสั่นไม่หยุด
+
+"โอ้ ตอนแรกตั้งใจจะเปลี่ยนเธอให้กลายเป็นหมาป่า แต่สุดท้ายกลายเป็นหมาธรรมดาซะแล้ว โทษทีนะ!"
+ถึงแม้ Nottie จะกล่าวคำขอโทษ แต่เธอก็ไม่ได้มีท่าทีเสียใจเลยสักนิดเดียว
+
+Dietrich ไม่รู้ด้วยซ้ำว่าเกิดอะไรขึ้น แต่สัญชาตญาณทำให้เขาวิ่งไปหลบใต้เตียง
+หลังจากได้ยินคำพูดของ Nottie เขาจึงได้สติ Dietrich อ้าปากเพื่อที่จะพูด แต่ไม่ว่าจะพยายามอย่างไร เสียงที่ออกมาจากปากเขาก็มีเพียงเสียงเห่า "โฮ่ง โฮ่ง โฮ่ง"
+เมื่อเขาได้ยินเสียงตัวเอง Dietrich ตื่นกลัวเป็นอย่างมาก และกระโดดออกมาจากใต้เตียง
+
+ไม่ว่า Dietrich จะกระโดดต่อหน้ากระจกสักกี่ครั้ง ไม่ว่าเขาจะร้องคร่ำครวญนานเท่าไร ภาพของคุณชายชนชั้นสูงก็ไม่กลับมา
+Dietrich หันกลับไปแยกเขี้ยวและพุ่งตัวใส่ Nottie แต่เธอไม่ขยับเลยแม้แต่น้อย เธอกอดอกและมองเขาด้วยสายตาที่เรียบเฉย ทันใดนั้นเขาก็ขยับตัวไม่ได้ ไม่ว่าจะพยายามอย่างไรก็ไม่มีผล
+
+"ทำอย่างนี้กับสุภาพสตรีมันไม่สุภาพเอาซะเลยนะ ตอนแรกว่าจะปล่อยเธอไปทันที แต่เธอกลับทำตัวอย่างนี้ หึหึ... เห็นทีคงต้องฝึกกันหน่อยละ!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book137_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book137_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..46f85d1e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book137_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"ฉันจะแนะนำตัวอีกครั้งนะ ชื่อของฉันคือ Nottfriga บางทีเธออาจจะคุ้นกับฉายาของฉันมากกว่า ผู้คนเรียกฉันว่าแม่มดแห่งรัตติกาล"
+Nottfriga พูด เส้นผมสีทองอ่อนพลิ้วของเธอค่อย ๆ เปลี่ยนสี จนในที่สุดมันกลายเป็นสีดำสนิท กลมกลืนไปกับสีดำของท้องฟ้ายามค่ำคืนนอกหน้าต่าง ดวงตาดุจฟ้าครามของเธอก็เปลี่ยนเป็นสีดำยามค่ำคืน และกลายเป็นสีดำสนิท
+
+"ตอนนี้ฉันเป็นเจ้านายของเธอ แน่นอนว่า ฉันจะสอนเธออย่างดี"
+Nottfriga ย่อตัวลงและสวมปลอกคอที่ไม่รู้ว่าเอาออกมาจากไหนให้ Dietrich ปลอกคอค่อย ๆ หดเล็กลงในขณะที่ Dietrich ดิ้น และสุดท้ายมันสวมอยู่บนคอของเขาอย่างแน่น ไม่ว่าเขาจะสะบัดหัว หรือใช้อุ้งเท้าเกาสักกี่ครั้งมันก็ไม่ขยับเลยสักนิด
+
+"เฮ้อ เสียเวลาไปไม่น้อยเลยนะเนี่ย รีบไปกันเถอะ"
+Nottfriga ลุกขึ้นและเดินออกไปจากเมือง Dietrich พยายามรวบรวมกำลังของเขา และร้องครางหงิง ๆ เพราะอยากหนีไปทางคฤหาสน์ของชนชั้นสูง แต่ก็ไม่มีประโยชน์ ปลอกคอของเขาควบคุมร่างกายเขาไว้ทั้งหมด เขาทำได้เพียงเดินตาม Nottfriga ไปเท่านั้น
+
+Nottfriga ปรายตามอง Dietrich ผู้ที่เดินตามเธอมาอย่างไม่เต็มใจ พลางใช้นิ้วของเธอม้วนปอยผมเป็นวง
+"เห็นเธอดิ้นมันก็สนุกอยู่หรอกนะ แต่เสียงดังชะมัด ถ้าเธออยากจะเห็นเวทมนตร์บทใหม่ "ค่ำคืนแห่งความเงียบงัน" ของฉันล่ะก็ ลองร้องอีกทีดูสิ"
+ทันใดนั้นดูเหมือนว่าโลกทั้งใบเงียบลงทันที สัญชาตญาณเตือน Dietrich ว่า เขาต้องไม่เป็นหนูทดลองเวทมนตร์บทใหม่ของเธอ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book138_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book138_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8fa85e806
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book138_TH.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+ท่ามกลางกำแพงพุ่มไม้สีเขียวมรกต เสียงของกบและจิ้งหรีดขับร้องประสานกัน พื้นที่เปียกใต้ช่องหิน คือมุมที่ต้นไผ่เหี่ยวเฉา
+
+ในป่าไผ่ของภูเขา Qingce มีเรื่องเล่าเกี่ยวกับผีสุนัขจิ้งจอกที่เล่ากันอย่างแพร่หลาย
+
+หลังฝนตก หยดน้ำฝนร่วงกระทบใบไผ่เหมือนเสียงดนตรี เด็กหนุ่มเดินข้ามเส้นทางในป่าอย่างรีบร้อน เลี้ยวซ้ายเลี้ยวขวา ปีนไปบนหินภูเขาที่เปียกชุ่ม และเดินไปตามถนนหินที่ถูกปกคลุมไปด้วยตะไคร่น้ำ เถาวัลย์ขวางทางเดิน และกิ่งไม้ใบไม้ก็ขูดผิวเขาจนถลอก เมื่อเขาเดินไปถึงชายป่าไผ่ของภูเขา Qingce เขานั่งลงพักผ่อนใต้ซากผุพัง
+
+คนเฒ่าคนแก่ในหมู่บ้านเคยบอกว่า ฤดูฝนที่เต็มไปด้วยหมอก เป็นช่วงเวลาที่เหมาะสมในการแต่งงานของสุนัขจิ้งจอก มีเพียงเด็กเท่านั้น ที่จะสามารถมองเห็นเสลี่ยงสีแดงของขบวนส่งเจ้าสาว และได้ยินเสียงกลอง และเสียงเพลงบรรเลงไปตลอดทาง ในป่าไผ่ที่มีแต่ความครื้นเครง
+
+คนเฒ่าคนแก่ยังบอกอีกว่า ไม่ควรให้เด็กเข้าใกล้ขบวนนั้นเกินไป
+
+"ถ้าเข้าใกล้เกินไปล่ะก็ จะโดนจิ้งจอกพวกนั้นจับวิญญาณไป!"
+คนเฒ่าคนแก่ในหมู่บ้านบอกไว้เช่นนี้
+"ถ้าโดนจับวิญญาณไปแล้ว จะเป็นยังไงต่อเหรอ?"
+"ถ้าโดนจิ้งจอกจับวิญญาณไปแล้วก็จะไม่มีทางหนีมันพ้น... มันอาจจะใช้เธอเป็นเครื่องดนตรี เป็นแตร เป็นฉาบ ทั้งเป่า ทั้งตี เธอก็จะไม่ได้อยู่อย่างสงบอีกต่อไป..."
+ในตอนที่พูด ผู้เฒ่าก็ไม่ลืมที่จะทำท่าตีกลองประกอบเพื่อขู่ให้เด็กกลัว
+
+เมื่อโตขึ้น เด็กหนุ่มก็เลิกเชื่อเรื่องผีหลอกเด็กพวกนี้ ภายใต้การชี้นำของ Seelie เขาได้ออกมาจากเขาวงกตสีมรกต และได้ยินเสียงจิ้งจอกสองสามตัวระหว่างทางเท่านั้น สิ่งมีชีวิตเจ้าเล่ห์เหล่านี้ซ่อนตัวอยู่ในป่าไผ่ มันแทบไม่เคยปรากฏตัวให้ผู้คนที่สัญจรไปมาได้เห็น ยิ่งไม่ต้องพูดถึงขบวนที่ครื้นเครงอะไรนั่นเลย
+
+เด็กหนุ่มรู้สึกผิดหวัง เขาเตะก้อนกรวดที่อยู่ระหว่างเท้า และเดินตามขั้นบันไดหิน เดินมุ่งหน้าลึกเข้าไปในป่าไผ่
+
+คนเฒ่าคนแก่เคยบอกว่า สถานที่ที่ป่าไผ่เติบโตแห่งนี้ อดีตเป็นเมืองที่เทพแห่งหินเคยพิชิต แต่เทพแห่งหินหน้าตาเป็นยังไงกัน? เทพแห่งหินมีมือ มีเท้า มีใบหน้าเหมือนมนุษย์มั้ย? หรือว่ารูปร่างเหมือนอสูรหินที่กระจายอยู่ตามริมแม่น้ำ?
+
+คนเก็บสมุนไพรที่ไปขายยาสมุนไพรในเมืองทุกปี ก็จะนำข่าวของพิธีอัญเชิญเซียนกลับมาเล่าให้ทุกคนฟัง ถึงฉากอันยิ่งใหญ่ของเทพแห่งหิน ที่ลงมายังโลกมนุษย์เพียงปีละครั้ง แต่เด็กที่อยากรู้อยากเห็นทั้งหลาย ต่างหวังว่าจะได้เห็นเทพเจ้าที่ได้รับการบูชา โดยบรรพบุรุษหลายชั่วอายุคนในหมู่บ้านกับตาสักครั้ง
+
+ความแข็งแกร่งของภูเขา Qingce เป็นพรที่เทพแห่งหินประทานให้หรือเปล่านะ? ชีวิตที่สงบสุขของเหล่าบรรพบุรุษ ก็เป็นสิ่งที่เทพแห่งหินกำหนดไว้หรือเปล่า?
+
+คำตอบของคำถามเหล่านี้อยู่ภายนอกหมู่บ้าน อยู่ในป่าไผ่ที่ถูกแยกออกจากโลกเก่า
+
+เปี่ยมด้วยความสงสัยและความคาดหวัง เด็กหนุ่มผู้มุ่งมั่นเข้าไปในป่า แต่กลับหลงทางอยู่ในเงามืดระหว่างป่าไผ่
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book139_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book139_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a14a55f1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book139_TH.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+ท่ามกลางฉากไม้ไผ่อันเขียวขจี เด็กหนุ่มที่หลงทางได้พบกับเพื่อนที่ไม่คาดคิด
+
+"เป็นอะไร? หลงทางเหรอ?"
+เสียงอ่อนหวานที่แฝงความเยาะเย้ยดังขึ้น
+
+เด็กหนุ่มหันกลับไป เขาเห็นหญิงสาวรูปร่างสูงโปร่งในชุดสีขาว เธอยืนอยู่ข้างสระน้ำที่ไหลริน หยดน้ำแวววาวดุจไข่มุกส่องประกายอยู่บนชุดของเธอ นัยน์ตาสีทองของเธอกลมกลืนไปกับแสงสีทอง ของพระอาทิตย์ที่กำลังตกดิน
+
+คนเฒ่าคนแก่ในหมู่บ้านบอกว่า เคยมีม้าสีขาวกระโดดออกมาจากสระน้ำ และแปลงกายเป็นเซียนเพื่อไปช่วยราชาแห่งหินต่อสู้
+แต่ไม่เคยมีใครบอกว่าสระน้ำสระนั้นอยู่ที่ไหน และชื่อของสัตว์เวทที่สง่างามตนนั้นคืออะไร
+อีกอย่าง หญิงสาวที่อยู่ตรงหน้าเขาก็ไม่ได้ดูเหมือนเซียนเลยสักนิด นอกไปจากดวงตาสีทองคู่นั้น
+
+นอกจากนี้ เขาไม่เคยได้ยินว่าเซียนจะสวมเสื้อคลุมกันฝน
+
+"ที่แท้ก็เป็นคนโง่นี่เอง"
+หญิงสาวในชุดขาวยิ้มอย่างเจ้าเล่ห์ ดวงตาสีทองของเธอโค้งงอเป็นดวงจันทร์เสี้ยวสองดวง
+
+"เธอสิโง่!"
+เด็กหนุ่มตอบกลับอย่างโมโห
+ผู้หญิงคนนี้ไม่ใช่เซียน เซียนที่ไหนจะพูดจาไม่น่าฟังขนาดนี้!
+
+"ฉันอยากออกไปผจญภัย อยากไปเป็นกะลาสีเรือ อยากไปดูให้เห็นกับตาว่าหอกหินของราชาแห่งหินมันเป็นยังไง!"
+
+"...แต่ที่ไหนได้ ฉันหลงทางอยู่ในป่าไผ่ทันทีที่ฉันออกเดินทาง"
+หญิงสาวฟังอย่างเงียบ ๆ ดวงตาของเธอมีรอยยิ้มบาง ๆ ซึ่งมันทำให้คนที่เห็นรำคาญเป็นอย่างมาก
+
+"ฉันไม่ได้ต้องการ..."
+"เลิกปากแข็งซะที มาสิ ฉันจะพาเธอออกไปเอง"
+เธอยิ้มพร้อมกับยื่นมือให้เขา นิ้วมือของเธอเรียวยาวขาวสะอาด มันสะท้อนแสงยามเย็นที่ลอดผ่านใบไผ่มา
+
+"...ขอบใจนะ"
+เด็กหนุ่มจับมือของเธอ มันให้ความรู้สึกเย็นและเปียกเหมือนหยาดฝนในหุบเขา เหมือนหน่อไม้ที่เปียกชุ่มไปด้วยน้ำค้าง
+
+ดวงอาทิตย์หายลับฟ้าไปหลับสันเขา และแสงรำไรก็หายวับไปในฟ้าสีคราม
+
+คนเฒ่าคนแก่ในหมู่บ้านเคยบอกว่า เมื่อแสงยามเย็นจางหายไปแล้ว ป่าและภูเขาจะเต็มไปด้วยเมฆหมอกและหนาวจัด และปีศาจมักจะแพร่พันธุ์
+ภูตผีปีศาจและวิญญาณร้ายเกิดขึ้นมาจากอดีตที่ตายไปแล้ว วิญญาณร้ายเหล่านี้กลั่นขึ้นจากความโกรธแค้นและความฝืนใจของผู้ตาย หากต้นไผ่ถูกพวกมันมาเกี่ยวพันก็จะทำให้เหี่ยวเฉาและตายลงในที่สุด คนที่เกี่ยวพันกับมันก็จะซูบเซียวและเหม่อลอย
+"บางครั้งพวกมันจะขอให้คนผ่านทางทำเรื่องที่เป็นไปไม่ได้ แล้วทำให้พวกเขาตกอยู่ในสถานการณ์ที่สิ้นหวัง...
+"แล้วยังมีบางครั้งที่พวกมันจะหลอกนำทางคนผ่านทางผู้ไร้เดียงสา แต่จุดหมายปลายทางคือรังของปีศาจ
+"เพราะฉะนั้น เจ้าตัวแสบ เวลาออกไปข้างนอกห้ามประมาทเด็ดขาดเลยนะ!"
+คนเฒ่าคนแก่ในหมู่บ้านสอนไว้อย่างนี้ และตบหัวของเขาเบา ๆ
+
+พอคิดอย่างนี้แล้ว เธอเป็นปีศาจที่พูดถึงกันรึเปล่านะ?
+เด็กหนุ่มกังวลใจ และอดไม่ได้ที่จะชะลอฝีเท้าลง
+
+"มีอะไรเหรอ?"
+หญิงสาวหันมาถาม นัยน์ตาสีทองของเธอเปล่งประกายใต้เงาของแสงจันทร์
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book13_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book13_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae226fff4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book13_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+เจ้าจิ้งจอกน้อยโบกมือให้เราในระหว่างที่เดินไปด้วย ร่างของเขาค่อย ๆ ห่างไกลออกไปจนเหลือเพียงจุดสีขาว กลืนไปกับทุ่งดอกแดนดิไลออน และหายไปอย่างช้า ๆ
+หลังจากเจ้าตัวน้อยไปแล้ว แม่จิ้งจอกก็เดินมาหาฉัน
+ร่างของเธอค่อย ๆ ใหญ่ขึ้นทุกก้าวที่เดินเข้ามาหา
+เมื่อเธอเดินมาถึง เธอก็อยู่ในร่างมนุษย์แล้ว
+เธอทั้งสูงและสง่างาม คอยาวระหง ผิวขาวนวลดั่งไข่มุก ดวงตาเธอเป็นประกายดั่งกะรัตของอัญมณีในผืนน้ำ ในยามราตรีดวงตาของเธอดุจแสงตะวันที่สะท้อนผ่านหยดน้ำค้างบนใบไม้
+"ช่างงดงามเหลือเกิน เธอดูเหมือนกับเด็กสาวที่ฉันตกหลุมรักในอดีตเมื่อนานมาแล้ว ฉันยังจำชื่อของเธอได้เลือนราง แต่ดวงตาคู่นั้นทำให้ฉันมั่นใจว่าใช่เธอแน่นอน"
+ฉันคิด
+สุนัขจิ้งจอกอาจมีทั้งเล่ห์และร่างแปลง แต่เทียบไม่ได้เลยกับดวงตาอันงดงาม ฉันได้แต่ยืนนิ่งเงียบอยู่ท่ามกลางทะเลแดนดิไลออนอันไร้ขอบเขต
+ในที่สุด ฉันไม่อาจทนต่อไปได้ จึงพูดออกไป
+กลอุบายที่คุณจะสอนฉัน คือจิ้งจอกแปลงร่างงั้นเหรอ?
+"ใช่แล้ว ฉันรู้สึกปลาบปลื้มเป็นอย่างยิ่ง ที่คุณช่วยฉันมาตลอด"
+เธอโค้งศีรษะคำนับฉัน เส้นผมสีดำยาวไหลลงจากบ่าของเธออย่างกับสายน้ำ
+แม้การบอกลาจิ้งจอกน้อยจะทำให้ฉันรู้สึกโหวงในใจ แต่ฉันก็จะรู้สึกดีขึ้นในไม่ช้าด้วยมนตร์แปลงร่างที่ฉันกำลังจะได้เรียนรู้
+ถ้าฉันรู้เวทมนตร์นั่น ฉันจะเปลี่ยนร่างเป็นนกได้ไหมนะ? ฉันจะบินไปได้สูงแค่ไหนกัน? ฉันอาจจะแปลงร่างเป็นปลาลงไปว่ายน้ำใน Musk Reef ที่ฉันไม่เคยไปได้ด้วยไหม
+"ฉันจะใช้เวทมนตร์ล่าสัตว์ด้วย" อดตื่นเต้นไม่ได้เลย "จะไม่ต้องทนกินสตูแคร์รอตที่ไม่มีเนื้ออีกต่อไปแล้ว"
+"ถ้าอย่างนั้น ช่วยยืนนิ่ง ๆ ก่อนนะ"
+เธอเดินวนรอบตัวฉันเป็นวงกลมอยู่เรื่อย ๆ ร่างกายของเธอค่อย ๆ ขยายขึ้นในแต่ละรอบที่เธอเดินวน
+ไม่ ไม่เพียงแค่เธอ แต่ดอกแดนดิไลออนก็ขยายใหญ่ขึ้นด้วย จากที่เคยสูงเพียงข้อเท้า มันเริ่มขยายใหญ่จนกลายเป็นต้นไม้ยักษ์ไปแล้ว
+โดยไม่ทันรู้ตัว ฉันก็พบว่าเธอกลายเป็นยักษ์ไปแล้ว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book140_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book140_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..53652419f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book140_TH.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+ในป่าไผ่ของภูเขา Qingce ค่ำคืนมักจะมาถึงอย่างรวดเร็ว
+มองขึ้นไปจากใต้ป่าไผ่ ดวงจันทร์สีเงินถูกตัดเป็นเสี้ยว โดยเงาของใบไผ่ที่แหลมคม ในสถานที่ที่เสียงร้องของกบหยุดลง และเสียงจักจั่นค่อย ๆ จางหายไป ในมุมที่สว่างที่อาบด้วยแสงจันทร์สีเงิน มีหน่อไม้ใหม่สองสามหน่อเพิ่งโผล่ขึ้นมาเหนือพื้นดิน
+
+ในป่าไผ่ของภูเขา Qingce มีเรื่องเล่าเกี่ยวกับผีสุนัขจิ้งจอกที่เล่ากันอย่างแพร่หลาย
+
+ในยามค่ำคืน หญิงสาวในชุดขาวเล่าเรื่องให้เด็กหนุ่มฟังหลายเรื่อง มันเป็นเรื่องที่เก่าแก่มาก แต่เขาก็ไม่เคยได้ยินมาก่อนเลย
+
+"ในอดีตอันยาวนานมีดวงจันทร์อยู่สามดวงบนท้องฟ้ายามค่ำคืน พวกเธอเป็นพี่น้องกัน พวกเธอมีอายุยืนยาวกว่าเทพแห่งหิน และพวกเธอเกิดก่อนก้อนหินในท่าเรือ Liyue เสียอีก
+"ดวงจันทร์ทั้งสามดวงเป็นลูกสาวของบทกวีและบทเพลง และเป็นราชินีแห่งท้องฟ้ายามค่ำคืน พวกเธอจะเคลื่อนขบวนไปในรถม้าสีเงิน และทุกสิบวัน หนึ่งในสามพี่น้องจะผลัดเปลี่ยนกันขึ้นครองบัลลังก์ หมุนเวียนไปอย่างนี้เรื่อยมาจนกระทั่งวันนั้น วันที่หายนะมาเยือน
+"ดวงจันทร์ทั้งสามดวงมีคนรักคนเดียวกัน คือดาวประกายพรึก มีเพียงช่วงเวลาที่กลางวันและกลางคืนมาบรรจบกัน หนึ่งในพี่น้องทั้งสามจึงจะสามารถเคลื่อนผ่านห้องนอนของดวงดาวที่กำลังจะจางหาย จากนั้น เมื่อแสงแรกแห่งวันโผล่พ้นของฟ้า ราชินีแห่งราตรีกาลก็ต้องรีบหนีขึ้นรถม้าของเธอไป
+"พี่น้องทั้งสามมีความรักที่ลึกซึ้งต่อคนรักคนเดียวของพวกเธอ เช่นเดียวกับความรักที่มีต่อกันและกัน แต่นั่นมันคือเรื่องราวก่อนที่จะเกิดหายนะที่พลิกโลกใบนี้จากหน้ามือเป็นหลังมือ
+"ต่อมา ภัยพิบัติได้ทำลายรถม้าของราชินี และทำลายโถงแห่งดวงดาว สามพี่น้องแห่งราตรีกาลก็กลายเป็นศัตรูกัน และลงเอยด้วยความตาย สุดท้ายเหลือเพียงร่างอันซีดเซียวร่างเดียวที่คอยเปล่งแสงอันเยือกเย็นยามค่ำคืน..."
+
+หญิงสาวเงยหน้าขึ้นมองดวงจันทร์ท่ามกลางทะเลไผ่ ลำคอเรียวระหงของเธอถูกอาบด้วยแสงสีเงิน และดวงตาสีทองของเธอเป็นประกาย
+
+"หมาป่าเป็นลูกของดวงจันทร์ พวกมันจำหายนะครั้งใหญ่ และความโศกเศร้าที่ตามมาได้เป็นอย่างดี ดังนั้น ทุกครั้งที่พระจันทร์เต็มดวง พวกมันจะคร่ำครวญให้กับโชคชะตาของแม่ของมัน... และด้วยเหตุนี้ เด็กที่เติบโตมากับฝูงหมาป่า ก็เป็นเหมือนพยานรักที่ยังมีชีวิตอยู่ ของดาวประกายพรึกและดวงจันทร์ และถูกเรียกว่าดวงดาวผู้เศร้าโศก"
+"อย่างนี้นี่เอง..."
+เด็กหนุ่มพูดไม่ออกอยู่พักหนึ่ง
+นั่นเป็นเรื่องที่คนเฒ่าคนแก่ในหมู่บ้านไม่เคยเล่า บางทีแม้แต่ผู้อาวุโสที่อายุมากที่สุดก็ไม่เคยได้ยินตำนานเหล่านี้ พวกมันยิ่งใหญ่กว่าเรื่องราวของสุนัขจิ้งจอกที่แต่งงานกับญาติ และภูตผีปีศาจ แต่ไม่มีชีวิตชีวาเท่ากับตำนานการขับไล่ปีศาจของราชาแห่งหิน มันเหมือนความฝันในจินตนาการมากกว่า
+
+"นี่เป็นเรื่องที่ไม่เคยเกิดขึ้นมาก่อน เป็นตำนานที่ถูกผู้คนหลงลืมมานานแล้ว"
+หญิงสาวชุดขาวลูบผมของเด็กหนุ่มเบา ๆ และหรี่ตาลง ดวงตาสีทองของเธอดูเหมือนหม่นลงกว่าเดิมเล็กน้อย
+"ก่อนที่บรรพบุรุษแห่งเทพจะสร้างสวรรค์ขึ้นมา พวกเขาได้ท่องอยู่บนโลกมนุษย์ เทพเจ้าหลายตนก็เคยใช้ชีวิตอยู่ที่นี่เช่นกัน แต่ก่อนหน้านั้นล่ะ?
+"มีเพียงความทรงจำที่แตกสลาย และเศษเสี้ยวแห่งความทรงจำกลายเป็นเรื่องราวที่เล่ากันปากต่อปาก กลายเป็นตำนานที่เล่าขาน....
+"ความทรงจำโบราณที่อยู่เหนือโลกมนุษย์นี้ ไม่ว่าจะเป็นเทพเจ้าหรือมนุษย์ หากได้ฟังก็จะรู้สึกเศร้าใจเหมือนกัน"
+
+หญิงสาวถอนหายใจยาว และพบว่าเด็กหนุ่มได้หลับไปแล้ว
+"จริง ๆ เลยนะ..."
+เธอยิ้มอย่างอดไม่ได้ เธอถอดชุดคลุมของเธอออกแล้วนำมาห่มให้เขา
+
+ในคืนนั้น เด็กหนุ่มได้ฝันเห็นท้องฟ้ายามค่ำคืนอันสว่างจ้าที่มีดวงจันทร์สามดวง และรถม้าที่จอดอยู่ข้างดวงดาว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book141_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book141_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5f0a9897
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book141_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+เมื่อท้องฟ้าเริ่มสว่าง เด็กหนุ่มคนหนึ่งถูกปลุกให้ตื่นอย่างนุ่มนวล
+
+ในป่าไผ่ที่เต็มไปด้วยเรื่องราวของผีและสุนัขจิ้งจอก เงาของหมอกสีขาวท่ามกลางแสงที่สาดส่อง เป็นประกายราวกับหางม้าที่พลิ้วไหว
+
+ผู้หญิงคนนั้นนำทางเขาไป มุ่งไปยังแสงตะวันที่สาดส่องลอดผ่านป่าไผ่เข้ามา โค้งไปซ้าย เลี้ยวไปทางขวา ทะลุผ่านทุ่งหญ้าที่เต็มไปด้วยแมลง ปีนขึ้นไปบนแผ่นหินสีเขียวที่แสนลื่น ปีนขึ้นไปตามโขดหินที่อยู่ใต้ร่มเงาของป่าไผ่ เธอนำทางเขามาจนถึงทางออกของป่าไผ่
+
+"ฉันยังไม่รู้เลยว่าเธอเป็นใครมาจากไหน?"
+เด็กหนุ่มถามด้วยความสงสัยเรื่องเมื่อคืนอยู่ไม่หาย
+
+"......"
+ผู้หญิงคนนั้นหันหน้ามา หันหลังให้กับแสงอรุณ ดวงตาส่องประกายแสงสีทอง
+เธอยิ้มให้กับเขาแต่ไม่ได้พูดอะไร
+
+หลายปีต่อมา เด็กหนุ่มเติบโตขึ้นและหวนคิดถึงช่วงเวลานั้น ในตอนนั้นเขาถึงเข้าได้ใจว่า ความแตกต่างของเขาและเธอนั้นลึกดั่งภูผา เขาถูกลิขิตให้ออกจากบ้านเกิดและไปที่ท่าเรือ Liyue เพื่อค้นหาความมั่งคั่งเทพแห่งหินประทานให้ ส่วนโชคชะตาของเธอคือการตัดขาดโลก ออกห่างจากการจ้องมองของเทพแห่งหินผู้แสนยิ่งใหญ่ สง่างามและเปี่ยมด้วยความรัก เพื่อคอยปกป้องเรื่องราวเก่าแก่เหล่านั้นที่แม้แต่เธอก็ค่อย ๆ ลืมเลือน
+
+ดังนั้นเส้นทางของเด็กหนุ่มและหญิงชุดขาวนัยน์ตาทองจึงมาถึงทางแยก
+เขาเก็บข้าวของและมุ่งหน้าสู่เมืองท่าอันแสนมั่งคั่ง ส่วนเธอคนนั้นกลับยืนอยู่เงียบ ๆ ตรงบริเวณริมขอบของป่าไผ่ นัยน์ตาสีทองอันน่าดึงดูดนั่นราวกับจะมองเห็นอนาคตอันไกลโพ้นของเด็กหนุ่มได้... เมื่อเขาแก่ตัวลง เบื่อหน่ายความวุ่นวายทั้งในทะเลหรือแม้แต่บนโลก สุดท้ายแล้ว วันหนึ่งเขาจะได้กลับมาที่หมู่บ้านเพื่อเคลื่อนที่ไปสู่จุดจบอย่างช้า ๆ และสงบสุข
+
+ท่ามกลางแสงตะวันในยามเช้า เด็กหนุ่มได้ยินเสียงร้องและเสียงกระทบกีบเท้าของม้าที่อยู่ห่างไกล
+หันหน้ากลับไปมองก็เห็นแต่ความว่างเปล่า เห็นเพียงเส้นขนสีขาวร่วงอยู่ตรงไหล่ของเขา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book142_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book142_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3d8c1722
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book142_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+ในดินแดนแห่งไวน์แดนดิไลออน เรื่องพูดคุยและเรื่องเล่าต่าง ๆ ล้วนแพร่สะพัดไปอย่างกว้างไกลด้วยน้ำเมา
+ท่ามกลางความวุ่นวายของพวกขี้เมา ตำนานเรื่องเล่าที่เกินจริงมักจะแพร่ไปได้ไกลเสมอ ดั่งเช่นการพูดจาเรื่อยเปื่อยระหว่างเมามาย หรือแม้แต่การเดินเป๋ไปมา ที่ถึงจะดูเงอะงะแต่ก็น่าสนใจ
+
+มีตำนานเล่าถึงยุคสมัยหนึ่งที่ผ่านมาในอดีต ที่ Mondstadt มีชายขี้เมาผู้โด่งดังอยู่คนหนึ่ง เขาก็เหมือนกับเหล่านายพรานทั่วไปใน Springvale ที่ถึงแม้จะคอแข็ง แต่ก็เมาทุกครั้งที่ได้ดื่มระหว่างช่วงพักจากการล่า ถ้าไม่ใช้เงินที่อยู่ในถุงจนหมด ก็ไม่แม้แต่จะยอมห่างจากบาร์เลยแม้แต่ก้าวเดียว
+
+คืนหนึ่ง หลังจากที่ชายขี้เมาดื่มเสร็จ ระหว่างที่เขากำลังเดินโซซัดโซเซกลับบ้าน เขาก็รู้สึกเวียนหัวตาลายและเดินหลงเข้าไปในป่าของหมาป่า
+
+Wolvendom ในทุกวันนี้นั้นเป็นดินแดนของราชาหมาป่า คนภายนอกที่มีสติดีครบถ้วนจะถูกกลิ่นอายอันน่าเกรงขามของป่าทำให้กลัวจนไม่กล้าเข้าใกล้ ตามที่นายพรานสูงอายุเล่า นั่นเป็นเพราะราชาหมาป่าแห่งแดนเหนือได้รวบรวมดวงวิญญาณของฝูงหมาป่าเอาไว้เพื่อป้องกันไม่ให้ใครหน้าไหนกล้าเข้าไปในดินแดนของเขา
+แต่ในสมัยก่อนเมื่อนานมาแล้วนั้น จ้าวแห่งฝูงหมาป่ายังไม่ได้ตามลมเหนือมายังป่าเพื่อทำให้เกิดความสงบเรียบร้อยต่อเผ่าพันธุ์หมาป่า ป่าแห่งนั้นเคยเป็นสถานที่ต่อสู้เพื่อเอาชีวิตรอดของพวกหมาป่า เป็นเกมนองเลือดของพวกมันที่ถูกซ่อนอยู่ท่ามกลางเงามืดของต้นไม้ที่พวกมนุษย์มิอาจหยั่งรู้ได้
+
+ทั้งอย่างนี้ ขี้เมาผู้โด่งดังแห่ง Mondstadt บุกเข้าไปในป่าหมาป่า
+
+ท่ามกลางป่าอันมืดมิด ชายขี้เมาเดินโซไปเซมาโดยไม่สนใจเถาวัลย์ที่ทำให้ขาสะดุดและกิ่งไม้ที่แสนจะน่ารำคาญ
+ทันใดนั้นก็มีดวงตาสีเขียวคู่หนึ่งจ้องมองมาที่เขา
+มันคือหมาป่าผู้โดดเดี่ยว มันคอยเดินตามชายขี้เมามาอย่างเงียบ ๆ พร้อมกับเสียงพึมพำอยู่ในใจ:
+"อะไร นี่มันอะไรกัน!"
+
+ช่วงเวลาร้อยปีที่ผ่านมา ไม่เคยมีมนุษย์หน้าไหนกล้าบุกเข้ามาในป่าหมาป่ามาก่อน ไม่ว่าจะเป็นอัศวินที่แต่งตัวเต็มยศ หรือหัวขโมยเสื้อผ้าขาดรุ่งริ่งที่กำลังหลบหนี แม้แต่เหล่าขุนนางผู้แสนป่าเถื่อน ก็ยังไม่กล้าเนรเทศทาสของพวกเขาเข้ามาในป่าแห่งนี้ เพราะกลัวว่าจะทำให้หมาป่าดุร้ายโกรธ และนำปัญหาที่ไม่จำเป็นมาสู่ดินแดนของพวกเขา
+
+"แต่เจ้าหมอนี่กลับกล้าบุกเข้ามาเพียงลำพัง นี่มันจะแปลกเกินไปแล้ว!"
+หมาป่าผู้โดดเดี่ยวพึมพำอยู่ในใจ พร้อมกันนั้นก็ต้องอดทนต่อกลิ่นสาบเหล้าของชายขี้เมา ในขณะที่พยายามสะกดรอยตามเขาไปแบบติด ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book143_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book143_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..21299122a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book143_TH.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+อย่างที่ทุกคนทราบดี ประสาทรับกลิ่นของหมาป่านั้นเฉียบคมและไวกว่ามนุษย์เป็นสิบล้านเท่า
+ระหว่างที่เดินสะกดรอยตามเหยื่อ กลิ่นสาบของเหล้านั้นก็ทำให้หมาป่าแทบจะสำลัก จนทำให้ดวงตาสีเขียวคู่นั้นแทบจะกลั้นน้ำตาเอาไว้ไม่อยู่
+
+"เห้อออ..."
+หมาป่าโดดเดี่ยวที่เกิดและโตในป่านั้น ไม่เคยได้สัมผัสกับอารยธรรมของมนุษย์ ถึงแม้ว่าบางครั้งจะได้กลิ่นของไวน์ลอยมา จากอีกฟากหนึ่งของทะเลสาบ Cider Lake ก็ตาม แต่มันก็ยังไม่เข้าใจถึงความหมายของกลิ่นนี้อยู่ดี
+
+"บางทีเจ้านี่อาจจะคล้ายกับพวกสกั๊งค์ มันคงจะเห็นฉัน ก็เลยปล่อยกลิ่นเหม็นออกมาเพื่อป้องกันตัวงั้นสินะ!"
+หมาป่าคิดแบบนี้ขณะที่พยายามอดทนต่อกลิ่นสาบเหล้าที่สุดจะฉุน จากนั้นก็เร่งฝีเท้าขึ้นเล็กน้อย เพื่อไปอยู่ในจุดที่ตรวจสอบชายขี้เมาได้ง่ายขึ้น
+
+หมาป่าเป็นสัตว์ที่ระมัดระวังตัว แต่มนุษย์ที่ดื่มจนเมาไม่ได้เป็นแบบนั้น
+เหล้าทำให้มึนงงและเวียนหัว แต่บางครั้งก็ทำให้คนทั่วไปรับรู้ได้ถึงการเปลี่ยนแปลงอันแสนละเอียดอ่อน ของทิศทางลมได้อย่างชัดเจน
+ไม่ว่าอย่างไรก็ตาม ชายขี้เมารู้ว่าหมาป่าผู้โดดเดี่ยวสะกดรอยตามเขามา
+บางทีอาจเป็นเพราะหมาป่าถูกกลิ่นสาบเหล้าของชายคนนั้นทำให้มึนงง ไม่สามารถบังคับน้ำหนักการวางเท้าซึ่งทำให้เกิดเสียงดัง จนทำให้เหยื่อรู้สึกตัว
+
+"แกเป็นครายยอ่าา ห้องน้ำอยู่หนายย...?"
+ชายขี้เมาขยี้ตา เบิ่งตามองและถาม
+"เจ้ามนุษย์ แกเป็นใครกันแน่? ทำไมกลิ่นตัวถึงได้เหม็นขนาดนี้!"
+หมาป่าเชิดหน้าขึ้น แยกเขี้ยว และตอบกลับอย่างข่มขู่
+
+เมื่อได้ยินเสียงขู่ในลำคอของหมาป่า ชายขี้เมาไม่ได้มีท่าทีที่กลัวแม้แต่น้อย แต่เขากลับรู้สึกสนใจ:
+"เห้ เพื่อน... ถึงจะไม่รู้ว่าฉันไปทำอะไรให้แกโกรธก็เถอะ แต่วัฒนธรรมของพวกเราชาว Mondstadt น่ะ คือการดื่มเพื่อขจัดความน่าเบื่อ ในวันที่พระจันทร์สวยขนาดนี้ ยังไงให้ฉันเล่าเรื่องให้ฟังดีกว่ามั๊ย"
+พูดเสร็จ เขาก็สะอึกด้วยความเมา
+
+แต่เดิมหมาป่าไม่ได้สนใจคำพูดของคนเมา มันแค่ต้องการที่จะขย้ำไปที่คอของเหยื่อเท่านั้น
+แต่ด้วยกลิ่นสาบเหล้าที่ฉุนจนขึ้นจมูก ทำให้มันไม่อยากอาหาร ดังนั้นหมาป่าจึงได้ตกลง
+"ฮึ พอมาคิดดูแล้ว ฉันก็ไม่ได้หิวเท่าไหร่... ยังไงจะยอมฟังเรื่องไร้สาระของแกดูสักรอบก็ได้"
+
+ชายขี้เมายืดแขนและเอี้ยวตัวบิดขี้เกียจ จากนั้นก็เล่นดอกแดนดิไลออนที่อยู่แถวนั้น
+แล้วเขาก็เริ่มเล่าเรื่องราว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book144_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book144_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0c5f1ec0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book144_TH.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+ตามตำนานเล่าว่ามีหมาป่าผู้โดดเดี่ยวตัวหนึ่งเร่ร่อนอยู่ในดินแดนรกร้างอันห่างไกล
+
+ครั้งหนึ่งมันเคยเป็นราชาของเหล่าหมาป่า นำพาเผ่าพันธุ์ของตนเพื่อออกหาบ้าน, หาอาหารและต่อสู้... ช่วงเวลานั้นได้สร้างรอยแผลเป็นนับไม่ถ้วนให้กับมัน
+
+มันนำทางข้ามผ่านที่ราบ ลอดผ่านซากปรักหักพังของราชวังโบราณ และทะลุผ่านดินแดนของเหล่าอสูรและ Seelie
+ดินแดนอันรกร้างนั้นเป็นสถานที่ที่โหดร้าย ในแต่ละวันที่ราชาหมาป่าอายุมากขึ้น ฝูงก็ค่อย ๆ แตกกระจายออกไป เมื่อเวลาผ่านไป ฝูงทั้งฝูงก็เหลือเพียงหมาป่าโดดเดี่ยวที่แก่ตัวและอ่อนแอ
+
+ดินแดนรกร้างในตำนานนั้นเป็นดินแดนที่ไม่มีเทพเจ้า ที่นั่นมีเพียงร่องรอยของเหล่าภูตผี ที่ถูกทิ้งไว้โดยเทพอสูรโบราณ และราชวังอันว่างเปล่าของเหล่า Seelie ในอดีต ในตอนที่หมาป่าแก่ผู้โดดเดี่ยวเดินผ่านราชวังสีเทานั้น มีเสียงเพลงท่อนหนึ่งที่ลอยมาดึงดูดมัน
+
+"เกิดมาข้ายังไม่เคยได้ยินเสียงนกหรือแมลงที่เสนาะหูเยี่ยงนี้มาก่อนเลย ถึงขั้นทำให้ลืมความเจ็บปวดของความหิวโหยได้เลยทีเดียว"
+ดังนั้น หมาป่าจึงก้าวเข้าไปในห้องโถงสีเทา ก้าวผ่านวัชพืชที่แสนรก และผ่านโลงหินที่แตกหักซึ่งภาพของเจ้านายเก่ายังคงมองเห็นได้อย่างชัดเจน
+
+เมื่อเดินเข้าไปในห้องด้านใน หมาป่าผู้โดดเดี่ยวก็พบกับหญิงสาวซึ่งกำลังเล่นดนตรีอยู่
+เนื้อหนังของเธอนั้นซีดขาวราวกับขี้เถ้าและมีดวงตาที่ตก นิ้วอันเรียวยาวกำลังบรรเลงท่วงทำนองที่โศกเศร้า ซึ่งถูกลืมไปนานด้วยพิณที่ดูบอบบาง
+
+หมาป่านั่งอยู่ต่อหน้าหญิงสาวผู้ขาวซีด ลืมรสชาติของความหิวและความเหงาไปชั่วขณะ และฟังเสียงดนตรีของหญิงสาวอย่างเงียบ ๆ:
+
+"เสียงจักจั่นของค่ำคืนฤดูใบไม้ร่วงเมื่อในอดีต เป็นบทเพลงแห่งการเนรเทศ และเป็นเพลงที่เก่าแก่ที่สุดของมนุษยชาติ"
+"สูญสิ้นทุกสิ่งทั้งจิตวิญญาณและร่างกายของบ้านเกิด คงเหลืออยู่เพียงบทเพลงและความทรงจำ"
+"ผู้ขับขานบทเพลงคนสุดท้าย Seelie ตนแรก นั่งดีดพิณอยู่ในห้องโถงของเหล่านางฟ้า"
+
+เหล่า Seelie ที่อยู่ในป่าต่างก็ถูกดึงดูดด้วยเสียงเพลงของเธอ และพากันมาแสดงความเคารพต่อเธอ
+
+"นั่นคือเพลงอะไร?"
+หมาป่าถามด้วยความงุนงง มันฟังรู้เรื่องทุกประโยค ทุกถ้อยคำ หรือแม้แต่โทนเสียง แต่มันกลับไม่เคยได้ยินภาษาของเธอมาก่อนเลย ช่างแตกต่างจากสิ่งมีชีวิตอื่น ๆ โดยสิ้นเชิง
+
+"บทเพลงของ Seelie น่ะ"
+หญิงสาวขาวซีดตอบกลับอย่างนุ่มนวล
+"ในอดีตเมื่อนานมาแล้ว นี่เป็นบทเพลงที่พวกเราเขียนขึ้นเพื่อมอบให้เหล่าคนเถื่อน แต่ทุกวันนี้เรากลับต้องมาร้องมันเพื่อไว้อาลัยแด่โชคชะตาของเราเอง"
+
+จากนั้นหมาป่าก็ฮัมเพลงขึ้นมาตามทำนองของหญิงสาวอย่างงุ่มง่าม
+เสียงของหมาป่านั้นช่างอ้างว้างและแตกสลาย เต็มไปด้วยความเศร้าโศก
+
+"ร้องอะไรของเธอ?"
+หญิงสาวตัวซีดขาวถาม
+
+"นี่คือบทเพลงของพวกเรา"
+หมาป่าตอบกลับ
+
+"ไม่น่าฟังเอาซะเลย"
+หญิงสาววิจารณ์อย่างไม่สนใจ พลางลูบไล้สายพิณต่อไปเรื่อย ๆ
+"แต่... เธอจะร้องเพลงร่วมกับฉันก็ได้นะ"
+
+เรื่องก็เป็นแบบนี้ หมาป่าและหญิงสาวก็ร้องเพลงร่วมกันในโถงของวิหารร้าง ว่ากันว่าในทุกวันนี้ เมื่อเหล่านักผจญภัยเดินทางผ่านสถานที่แห่งนี้ ก็ยังคงได้ยินเสียงสะท้อน ของท่วงทำนองที่แปลกประหลาดและกลมกลืน
+
+"เรื่องก็เป็นแบบนี้?"
+หมาป่าเลียริมฝีปากอย่างผิดหวัง
+"ให้ข้าเล่าให้ฟังสักเรื่องก็แล้วกัน"
+
+จากนั้นหมาป่าก็กระแอมและเริ่มต้นเรื่องเล่าของต้น...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book145_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book145_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..21ba1c037
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book145_TH.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+ตำนานเล่าว่าไวน์ชนิดแรกของ Mondstadt นั้นถูกผลิตขึ้นในยุคสมัยที่สายลมเหนือยังคงพัดโหม
+
+ในยุคที่ราชาน้ำแข็งเข้าต่อสู้ห้ำหั่นกัน เหล่าผู้คนในสมัยโบราณบ่มผลไม้ป่าให้กลายเป็นไวน์ ท่ามกลางพายุหิมะ เพื่อลบล้างความเจ็บปวดของการถูกน้ำแข็งกัด และเพื่อที่จะเสริมความกล้าที่จะเผชิญหน้ากับความหนาวเย็น ในยุคสมัยนั้น แผ่นดิน Mondstadt ยังคงถูกปกคลุมไปด้วยหิมะและน้ำแข็ง และยังคงไร้ซึ่งวี่แววของดอกแดนดิไลออน
+
+ว่ากันว่าผู้คิดค้นไวน์คนแรกของ Mondstadt นั้นคือชายผู้แสนเกียจคร้านคนหนึ่ง
+
+ภายในชนเผ่าที่ถูกห้อมล้อมไปด้วยหิมะและน้ำแข็ง มีชายผู้แสนเกียจคร้านผู้หนึ่งรับหน้าที่ดูแลคลังอาหาร
+เพราะถึงแม้จะเป็นดินแดนที่ถูกปกคลุมไปด้วยน้ำแข็งและหิมะ ซึ่งแทบจะไร้ซึ่งวี่แววของผู้คน แต่ก็ยังมีสิ่งมีชีวิตที่ทนต่อความหนาวสุดขั้วและสามารถทำโพรงใต้ดินลอดเข้ามาขโมยเสบียง อาหารไปกินได้ ด้วยเหตุนี้ ทางเผ่าจึงต้องจัดคนเพื่อค้นหารูหนูและปิดมัน หรือไม่ก็หาทางจับเจ้าพวกหนูขี้ขโมยทั้งหลายเพื่อนำมาทำเป็นอาหาร
+
+ในยุคสมัยนั้น โพรงที่ทั้งมืดและชื้นนั้นมักจะต้องถูกระวังเป็นพิเศษ มิเช่นนั้นอาหารที่กักเก็บเอาไว้อาจจะเน่าเสียได้ แต่ก็มีบางครั้งที่สิ่งมีชีวิตเล็ก ๆ น้อย ๆ ที่ซ่อนอยู่จะเล่นตลกกับผู้คนและทำให้ได้ปวดหัวบ้าง
+
+อาศัยจังหวะที่ยามแสนขี้เกียจอู้งานอีกครั้ง จิตวิญญาณของสายลมแปลงกายอยู่ในรูปของจิ้งจอก แอบเข้าไปยังกองผลไม้ป่าของเมือง จากนั้นทำให้ยีสต์เติบโตเพื่อทำให้ผลไม้สุกและหมักมัน
+แล้วยามขี้เกียจก็เกิดหิวและมุ่งไปที่กองผลไม้ป่าเพื่อเก็บกิน แต่แล้วก็ถูกรสชาติอันเข้มข้นของผลไม้หมักทำให้ติดใจ จากนั้นเขาจึงนำมาห่อในหนังสัตว์และคั้นน้ำออกมา สุดท้ายก็กลายเป็นไวน์
+
+จากนั้นชายเกียจคร้านผู้คิดค้นกรรมวิธีหมักไวน์ ก็กลายเป็นขี้เมาคนแรกแห่ง Mondstadt ซึ่งตำนานเล่าว่าเขาคือคนแรกที่หลงอยู่ในความฝันเพราะความเมามาย
+
+ในความฝันอันเมามายช่วงแรกของเขา เขากลายร่างเป็นหมาป่าผู้โดดเดี่ยว ในยุคสมัยยาวนานในอนาคต หรือยาวนานในอดีต เขาต่อสู้กับฝูงหมาป่าคู่แค้นด้วยกรงเล็บและคมเขี้ยว เขาสู้รบกับพวกมนุษย์ ท่ามกลางพายุหิมะที่โหดร้ายเพื่อแย่งชิงอาหาร และก็ได้พบกับ Seelie ตนแรก
+
+เหล่ามนุษย์ที่อาศัยอยู่รวมกันและหมาป่าที่รวมตัวกันเป็นฝูง ทั้งสองต่างไม่สามารถทนต่อการมีชีวิตอยู่อย่างโดดเดี่ยวได้ แล้วไวน์ใหม่ ๆ ที่ถูกหมักออกมานั้น ก็ทำให้พวกเขาเหล่านั้นได้พบกันในฝัน
+
+แต่ทัศนคติต่อความฝันของพวกเขานั้นแตกต่างกันอย่างสิ้นเชิง
+
+พวกมนุษย์ที่เคยพบเจอแต่สายลมและหิมะนั้น โหยหาดินแดนรกร้างที่หมาป่าเดียวดายวิ่งอย่างอิสระ ส่วนหมาป่าก็หวาดกลัวในความละโมบของพวกมนุษย์ ซึ่งมันไม่มีทางเข้าใจได้เลยว่าเหตุใดพวกมนุษย์ถึงได้หลงใหลในสิ่งลวงตาที่แสนอันตราย และออกตามหาความหวังจากสิ่งเหล่านั้น
+สิ่งที่ทำให้หมาป่ากลัวที่สุดก็คือ ในความฝันของพวกมนุษย์ มันไม่สามารถแยกแยะได้อีกต่อไปว่าแท้จริงแล้วตัวของมันคือหมาป่า หรือมนุษย์ที่มีวิญญาณหมาป่ากันแน่
+
+ดังนั้นหมาป่าจึงสาบานว่าจะหนีห่างจากพิษร้ายของพวกมนุษย์ ออกห่างจากสิ่งล่อลวงของน้ำเมา
+เพราะที่จริงแล้วหมาป่าก็ไม่ใช่ลูกหลานของสายลม และบ้านเกิดของพวกมันก็ไม่ได้มีอะไรเกี่ยวข้องกับเหล้าไวน์ และบทเพลง ด้วยเหตุนี้ หมาป่าจึงออกห่างจากดินแดนของมนุษย์ แล้วมาอยู่ท่ามกลางผืนป่าและภูเขาที่ซึ่งกลิ่นของไวน์ลอยไปไม่ถึง
+
+"นี่ก็คือที่มาของสิ่งที่พวกแกเรียกว่าเหล้าไวน์ และพวกเราหมาป่าเรียกว่าจุดเริ่มต้นของความตกต่ำ"
+หมาป่าผู้โดดเดี่ยวพูดกับชายขี้เมาอย่างภาคภูมิใจ
+พอหันกลับมา มันกลับพบว่าชายขี้เมากำลังนอนหลับสนิทอยู่บนเตียงนุ่มที่ทำด้วยไม้สน กรนคร่อกฟี้ ๆ หลับปุ๋ยไปซะแล้ว
+
+หมาป่าทำอะไรไม่ถูกและได้แต่ถอนหายใจ จากนั้นก็ทิ้งเจ้าคนขี้เมาไว้ตรงนั้นและเดินออกไปแบบทางใครทางมัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book146_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book146_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5c85bfef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book146_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+ข้อความบนนาฬิกาแดดนี้ น่าจะต่อกันกับข้อความที่สลักไว้บน Thousand Winds Temple ต้องเอาทั้งสี่ประโยคมารวมกันถึงจะเป็นข้อความที่สมบูรณ์
+
+Thousand Winds Temple กับที่นี่ น่าจะมีความเกี่ยวพันกับเทพเจ้าที่เกี่ยวข้องกับ "กาลเวลา"
+
+น่าสนใจจริง ๆ วิหารแห่งกาลเวลา ที่หายไปในกาลเวลา...
+
+นอกจากนี้ ในตำราโบราณ ยังมีนักวิชาการบางคนได้กล่าวว่า "เทพแห่งลม" มีความเกี่ยวข้องบางอย่างกับเทพเจ้าองค์นี้ด้วย...
+
+ถ้าเป็นอย่างนั้นจริง ๆ ที่นี่จะต้องมีร่องรอยอะไรบางอย่างแน่นอน... โดยทั่วไปแล้ว น่าจะเป็นร่องรอยของธาตุอะไรแบบนี้...
+
+นอกจากนั้น บางช่วงฉันก็จะรู้สึกว่าแถวนี้มีอะไรแปลก ๆ ซึ่งจะเป็นตอนเช้ามืดเริ่มตั้งแต่ตีสอง... มากสุดไม่เกินช่วงตีห้า...
+
+มีนาฬิกาแดดอยู่ข้าง ๆ เรือนหนึ่ง ในช่วงเช้ามืด เงาของเข็มนาฬิกาจะชี้ลงด้านล่างพอดี ซึ่งเห็นได้ชัดเจนและทำให้จดจำเวลาได้ง่ายมากอีกด้วย
+
+แต่ฉันไม่มีวิชั่น ต่อให้รู้สึกได้ถึงความผิดปกติ และพอจะคาดเดาได้ แต่ก็ไม่มีวิธีตรวจสอบได้อย่างเป็นรูปธรรม
+
+ลำบากซะจริง นักวิชาการสมัยนี้ไม่มีวิชั่น ก็ยิ่งยากเข้าไปอีกน่ะสิ....
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book147_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book147_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..147c61938
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book147_TH.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+Liyue เป็นดินแดนที่เต็มไปด้วยของล้ำค่า และเมื่อมีสมบัติล้ำค่าก็ย่อมมีคนที่ตาแหลมดูของเหล่านั้นออกเป็นธรรมดา
+
+Min'gui ผู้ก่อตั้งร้าน Xigu Antiques รุ่นแรก ก็เป็นหนึ่งในนักสะสมที่มีความพิเศษไม่เหมือนใคร
+
+ร้านขายของเก่า Xigu Antiques แห่ง Feiyun Slope นั้นให้ความสำคัญกับการดูแลลูกค้า โดยทางร้านจะเปิดให้บริการเฉพาะช่วงเวลากลางคืนเท่านั้น ซึ่งเหล่าลูกค้าที่มาเยี่ยมชมนั้นก็ไม่ธรรมดา ทั้งล้วนแต่เป็นกลุ่มคนที่ทั้งร่ำรวยและมีรสนิยมที่ยอดเยี่ยมทั้งนั้น
+
+ไม่ว่าจะเป็นนาฬิกาที่มีความเที่ยงตรงของ Fontaine, ธูปของ Sumeru, เหยือกไวน์ของตระกูลขุนนางยุคโบราณใน Mondstadt, ม้านั่งไม้ที่ครั้งหนึ่งเคยถูกเซียนนั่งอยู่เป็นเวลาครึ่งชั่วโมง, ชุดชาทำจากหยกที่ครั้งหนึ่งราชาแห่งหินเคยใช้, ขวดไวน์ศิลาดลที่เทพแห่งสายลม จากประเทศเพื่อนบ้านทำแตกโดยไม่ตั้งใจ... ทั้งหมดถูกจัดแสดงไว้ภายในร้านเพื่อรอให้ลูกค้า ผู้มีวาสนามาเยี่ยมชม
+
+คืนหนึ่ง ลูกชายขุนนางบังเอิญผ่านมาและได้แวะเข้ามาในร้าน เขาดูของโบราณจำนวนมากที่อยู่บน ชั้นวางของอย่างตั้งใจ
+
+เจ้าของร้านสังเกตเห็นว่าเขาสวมชุดสีดำและมีท่าทีเคร่งขรึมราวกับภูผา ส่วนดวงตาก็ดูราวกับอำพันสีทอง
+
+เพียงแค่แวบเดียว Min'gui ก็รู้ได้ทันทีว่าชายคนนี้ไม่ธรรมดา
+
+"ยินดีต้อนรับ คุณลูกค้าสนใจสินค้าชิ้นไหน เชิญเลือกตามใจชอบได้เลยนะคะ"
+เสียงอันนุ่มนวลของเธอทำลายค่ำคืนที่เงียบสงัด
+"อ๊ะ... เอ่อ ขอโทษทีนะ"
+ชายคนนั้นยิ้มและมีท่าทีที่เขินอาย
+
+"ผมค่อนข้างสนใจของเลียนแบบที่ทำขึ้นมาอย่างประณีตชิ้นนี้"
+
+เขาสนใจเศษชิ้นส่วนของแผ่นหยกโบราณชิ้นหนึ่ง
+
+แสงจันทร์สาดส่องลงมายังวัตถุอย่างทั่วถึง เผยให้เห็นเงาตำหนิต่าง ๆ ส่วนตามพื้นผิวก็เต็มไปด้วยร่องรอยที่ทั้งตื้นและลึก แสดงให้เห็นว่าผิวและขอบของแผ่นหยกชิ้นนี้ สึกหรอและชำรุดอย่างรุนแรง ซึ่งทำให้ไม่สามารถอ่าน หรือดูลวดลายและข้อความที่เคยมีได้ ดูแล้วน่าจะผ่านช่วงเวลาที่ยากลำบากมาพอสมควร
+
+"ของเลียนแบบ...? คุณรู้ได้ยังไง?"
+Min'gui นั้นเคยชินกับการพูดจายียวนของลูกค้า แต่คำพูดสบประมาทที่แสนจะตรงไปตรงมานี้ ก็ยังทำให้เธอรู้สึกไม่พอใจ
+
+ยิ่งไปกว่านั้นวัตถุโบราณชิ้นนี้เคยถูกค้นพบโดยนักผจญภัย จากใต้วังร้างแห่งเหวลึก ตอนนั้นเธอต้องพยายามออดอ้อนเซ้าซี้ และใช้ทรัพย์สินไปเกือบครึ่งหนึ่ง ก่อนที่จะซื้อมันมาได้อย่างยากลำบาก ซึ่งหากเป็นของปลอมจริง ๆ ล่ะก็ ไม่เพียงแต่จะขาดทุนย่อยยับเท่านั้น แต่ชื่อเสียงของร้านขายของเก่า Xigu Antiques ก็จะเสื่อมเสียอย่างมากด้วย
+
+ดังนั้น Min'gui จึงได้ตัดสินใจ ว่าไม่เพียงแต่จะต้องหาทางไล่ลูกค้า ที่จะมาทำลายกิจการของเธอออกไปเท่านั้น แต่ยังต้องคิดหาวิธีที่จะขายแผ่นหยกชิ้นนี้ให้เขาไปให้ได้อีกด้วย
+
+"เชิญคุณลูกค้าวิจารณ์ต่อโดยละเอียดเถอะ"
+
+————————
+
+"อย่างที่ทุกคนทราบกันดี เมื่อ 2,500 ปีก่อน ทวีป Teyvat นั้นเต็มไปด้วยภัยพิบัติทางธรรมชาติมากมาย เหล่าทวยเทพต่างทำสงครามเข้าห้ำหั่นกันเอง พวกมนุษย์ทุกคนในทั่วทุกมุมโลกต่างก็ได้รับผลกระทบ ซึ่งในสมัยนั้น ถึงแม้ว่าจะยังไม่ได้ถูกแบ่งออกเป็นเจ็ดประเทศอย่างทุกวันนี้ แต่ผู้คนก็แบ่งออกเป็นเผ่า, รัฐและประเทศเหมือนกัน..."
+"เหล่าเทพอสูรที่ถูกลืมเลือนชื่อไปอย่างยาวนานนั้น ครั้งหนึ่งเคยได้รับความคิดถึง, เคารพบูชา หรือแม้กระทั่งได้รับความรัก ด้วยเหตุนี้ เหล่าผู้คนในยุคโบราณจึงนำไข่มุกจากท้องทะเล, หยกจากเทือกเขา, หินสวยงามจากที่ราบ, คริสตัลเกลือจากผืนดิน ทั้งหมดนี้เพื่อนำมาทำให้เป็นรูปร่างเหมือนกับเทพเจ้าของพวกเขา"
+"แผ่นหยกนี้ก็คือสิ่งของที่หลงเหลืออยู่จากยุคสมัยนั้น มาจากชนเผ่าหนึ่งที่เคารพบูชาราชาแห่งหิน... แน่นอน ในสมัยนั้นอาจจะไม่ได้เรียกท่านลอร์ดแห่งหินของเราว่าราชาแห่งหินก็ได้"
+"ในยุคสมัยที่ผู้คนเฝ้ามองดูเทพทั้งหลายเข้าห้ำหั่นกัน ราชาแห่งหินยังไม่ได้ตั้งระบบค่าเงินของทั้งเจ็ดประเทศและทำเหรียญ Mora ขึ้นมา ด้วยเหตุนี้ ชนเผ่าดังกล่าวจึงใช้ทองคำและหินที่ขุดพบโดยบังเอิญเป็นตัวกลาง และใช้ภาพเหมือนของราชาหินเป็นหลักประกันความมั่นคงของมูลค่า"
+"อย่างที่คุณเห็น... สติปัญญาของมนุษย์นั้นช่างวิเศษ พวกเขาบุกเบิกเส้นทางของตัวเองก่อนที่ราชาหินจะจัดการเสียอีก"
+
+ชายคนนั้นนิ่งเงียบและคิดถึงการแสดงความเห็นของเขาเมื่อครู่
+แสงจันทร์นวลผ่องปกคลุมร่างของเขาราวกับจะทำให้ร่างของเขาหดเล็กลงไป
+
+"แผ่นหยกแบบนี้หายากมาก ซึ่งมันมักจะถูกฝังอยู่ตามลำธารบนภูเขา เนื่องจากถูกแกะสลักอย่างประณีตโดยมนุษย์ จึงทำให้ชิ้นส่วนแต่ละชิ้น มีเอกลักษณ์เฉพาะตัว... ดังนั้นมันจึงมักถูกตั้งราคาที่สูงเสียดฟ้าในตลาด มันจึงไม่ใช่เรื่องเกินจริงที่จะกล่าวว่ามูลค่าของมัน นั้นไม่สามารถประเมินได้"
+"เสียดายก็เพียงแต่ สินค้าชิ้นนี้ของร้านคุณเป็นของเลียนแบบที่ทำขึ้นมาในสมัยใหม่ บางทีอย่างนานที่สุดก็น่าจะเป็นช่วงเวลาของคุณพ่อของคุณ"
+"ในหมู่นักสะสมพูดกันว่า "หยกที่ไม่มีตำหนินั้นไม่ใช่หยกที่แท้จริง" หยกชิ้นนี้น่ะมีตำหนิน้อยเกินไป เนื้อหยกก็ใสจนเกินพอดี... เพราะฉะนั้น เลยไม่เหมือนของที่ทำขึ้นในสมัยของคนในยุคโบราณ"
+"นอกจากนี้ภาพสลักบนแผ่นหยกยังเป็นรูปผู้หญิง ซึ่งรูปแบบอย่างนี้น่ะ ไม่ค่อยมีในสมัยนั้นหรอกนะ"
+
+ชายคนนั้นหยิบแผ่นหยกขึ้นมา แล้วมองดูอย่างละเอียดภายใต้แสงจันทร์
+"แม้ว่าจะมีตำนานเล่าขานในหมู่ผู้คน แต่คำกล่าวที่ว่าราชาหินกลายร่างเป็นหญิงน่ะ ยังไม่เคยปรากฏในบันทึกทางประวัติศาสตร์มาก่อน และก็ไม่มีหลักฐานทางกายภาพด้วย..."
+
+ชายคนนี้ถึงแม้ว่าอายุยังน้อย แต่เขากลับทำตัวเหมือนผู้ใหญ่และอวดรู้
+
+"นี่เป็นสิ่งที่คุณลูกค้ายังไม่รู้..."
+Min'gui แสยะยิ้มราวกับจิ้งจอกเจ้าเล่ห์หยอกล้อนายพรานผู้ด้อยประสบการณ์
+"ไม่ทราบคุณลูกค้าอยากจะฟังฉันเล่าเรื่องสักเรื่องไหม?"
+
+เจ้าของร้านหรี่ตามองและเตรียมตัวที่จะเล่าเรื่อง...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book148_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book148_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a27254e84
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book148_TH.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+ในยุคสมัยที่เหล่าทวยเทพลงมาอาศัยอยู่ร่วมกันกับมนุษย์ ซึ่งหนึ่งในนั้นก็คือราชาหินที่ผู้คนต่างเคารพและบูชา
+ในยุคสมัยนั้น ผู้คนต่างพูดกันว่าท่านราชาหินเป็นเทพที่เยือกเย็นและเสียสละ ตัดสินทุกสิ่งด้วยความยุติธรรมและเด็ดขาด แต่กลับไร้ซึ่งความรู้สึกที่มนุษย์ทั่วไปควรจะมี แข็งกระด้างและเย็นชาราวกับหินผา
+แม้จะเป็นอย่างนี้ แต่ผู้คนก็ยังเคารพบูชาและเชื่อมั่นในตัวท่าน เพราะกฎทั้งหลายที่ท่านตั้งขึ้นมานั้น ทำให้เกิดการค้าที่ยุติธรรม และทำให้สังคมมีความเป็นระเบียบ ส่วนราชาหินก็แข็งแกร่งขึ้น และทำให้การดำรงอยู่ของตนเด่นชัดยิ่งขึ้นจากความเชื่อเหล่านั้น
+
+แต่ถึงแม้ว่าจะเป็นเทพ ก็ยังไม่สามารถควบคุมความเชื่อและความสงสัยของพวกมนุษย์ได้
+แม้จะเป็นเทพผู้ปกป้องความยุติธรรม แต่ก็ไม่สามารถปลูกฝังกฎระเบียบทุกข้อลงไปในจิตใจของคนทุกคนได้
+
+ที่หมู่บ้าน Mingyun Village มีช่างฝีมือทำหยกคนหนึ่ง ซึ่งมีนิสัยขี้เล่นและชอบท้าทาย ทุกครั้งที่ได้รับคำขอ ก็จะทำงานเสร็จในวันสุดท้ายของกำหนดส่ง ด้วยวิธีที่ผู้คนต่างคาดไม่ถึงทุกครั้ง
+
+หากลูกค้าสั่งทำรูปเหมือนของนักล่าที่เอาชนะสัตว์ร้ายได้ เขาอาจจะได้รับรูปหมูป่าที่หนีอย่างทุลักทุเลแทน
+เมื่อถูกถาม เขาก็จะตอบประมาณนี้:
+"แม้นักล่าที่กำลังพิชิตสัตว์ร้ายจะไม่เปิดเผยโฉมหน้า แต่จิตวิญญาณที่หาญกล้าของเขาก็จะทำให้สัตว์ร้ายเกรงกลัว"
+
+หากลูกค้าสั่งแกะสลักหยกเป็นรูปบุคคลที่ยิ่งใหญ่และทรงอำนาจ ก็คงจะได้บัลลังก์ที่ดูโอ่อ่าแทน
+เมื่อถูกซักถาม เขาก็จะตอบประมาณนี้:
+"บุคคลที่ยิ่งใหญ่และทรงอำนาจน่ะมีอายุไม่เกินร้อยปี ไม่มีทางอายุยืนไปกว่าบัลลังก์หรอกนะ"
+
+ก็เป็นแบบนี้ ช่างทำหยกแห่งหมู่บ้าน Mingyun Village นั้นถูกมองว่าเป็น "คนที่แปลก" แต่ที่ท่าเรือ Liyue ซึ่งการค้าแสนจะรุ่งเรือง เหล่าคนรวยมักให้ความสนใจ และต้องการที่จะสั่งซื้อกับเขา เพียงเพื่อที่จะมาลุ้นว่าพวกเขาจะได้รับชิ้นงานแบบไหน
+
+————————
+
+ในคืนหนึ่ง มีผู้หญิงคนหนึ่งมาที่ห้องทำงานของเขา
+เธอสวมชุดเดรสยาวสีดำ ดวงตาของเธอส่องประกายเหมือนอำพันสีทอง ภายใต้ดวงจันทร์เสี้ยวที่ส่องประกาย
+ช่างฝีมือไม่เคยรู้จักกับเธอมาก่อน แต่ไม่นานก็พบว่าพวกเขาสามารถพูดคุยกันได้อย่างถูกคอ น่าแปลกที่เธอรู้จักสายแร่และตำแหน่งของหยกในหมู่บ้าน Mingyun Village เป็นอย่างดี เธอพูดถึงสิ่งมหัศจรรย์ต่าง ๆ ในโลกราวกับพูดถึงพี่สาวน้องสาวของตนเอง แล้วก็พูดถึงหยกและหินที่สวยงาม ราวกับพูดถึงลูกสาวสุดที่รักของเธอ...
+แต่มีเพียงเรื่องของวัฒนธรรม, ประเพณีและการติดต่อทางสังคมเท่านั้นที่เธอแทบจะไม่พูดถึง
+อาจเป็นเพราะไม่คุ้นเคยในวิถีของมนุษย์ อาจเป็นเพราะไม่อยากจะพูดถึง ไม่ว่าจะอย่างไร ที่มาของผู้หญิงคนนี้ จะต้องไม่ธรรมดาอย่างแน่นอน
+อย่างน้อยช่างฝีมือก็คิดอย่างนั้น
+
+"ฉันอยากได้แผ่นหยกที่แกะสลักรูปของราชาหินไว้ด้านบนสักแผ่นนึง"
+หลังจากพูดคุยอย่างสนุกสนาน สุดท้ายผู้หญิงคนนั้นก็พูดสิ่งที่ต้องการออกมา ก่อนที่จะเดินออกไป
+"แต่คุณต้องไม่แกะสลักใบหน้าของเทพเจ้าหินจากจินตนาการคุณ จะต้องใช้สิ่งที่คุณเห็นเป็นแม่แบบในการแกะสลักภาพเหมือนของราชาหินเท่านั้น"
+"ไม่งั้น ฉันจะไม่จ่ายให้แม้แต่ Mora เดียว"
+
+จากนั้นทั้งสองคนก็ตกลงกันว่าจะใช้เวลาทั้งหมดสามวัน
+
+วันแรก ช่างฝีมือใช้เวลาไปกับการสังสรรค์กับเพื่อนสนิทของเขาโดยไม่รับคำขอใด ๆ
+
+วันที่สอง ช่างฝีมือออกไปข้างนอกเพื่อขึ้นเขาไปตามหาหยกโดยไม่รับลูกค้าใด ๆ ทั้งวัน
+
+วันที่สาม ช่างฝีมือปิดร้านและนำหยกดิบมาเริ่มงานแกะสลัก เขาเริ่มทำงานตั้งแต่เช้าตรู่ และทำไปจนถึงตอนฟ้ามืด จนในที่สุดก็เสร็จในรวดเดียว
+
+เมื่อพระจันทร์เสี้ยวขึ้นสู่ท้องฟ้ายามค่ำคืนอีกครั้ง หญิงผู้มีนัยน์ตาสีเหลืองอำพันก็กลับมาอีกครั้ง
+ช่างฝีมือแสดงชิ้นงานที่เขาภาคภูมิใจ...
+แผ่นหยกน้ำงามแกะสลักเป็นรูปเทพเจ้า ในรูปลักษณ์ที่เป็นผู้หญิง
+
+ผู้หญิงคนนั้นไม่เข้าใจ จากนั้นก็ขมวดคิ้วและเอ่ยปากถาม
+และนี่คือคำอธิบายที่ได้จากช่างฝีมือ:
+"วันแรก ฉันถามนักปราชญ์และนักวิชาการเกี่ยวกับวิธีการทำงานของหลักการแห่งเทพหิน แต่ว่านี่ก็เป็นเพียงโครงกระดูก"
+"วันที่สอง ฉันขึ้นเขาไปด้วยตัวเองและใช้เวลาทั้งวันเพื่อสำรวจหินบนภูเขา รับฟังการเติบโตของแร่ธาตุและคาดเดาการกำเนิดของราชาหิน แต่นี่ก็เป็นเพียงเลือดและเนื้อ"
+"วันที่สาม ฉันหลับตาลงและเริ่มทำการแกะสลักโดยปล่อยทุกอย่างให้เป็นไปตามหัวใจ เริ่มเมื่ออยากจะเริ่ม และหยุดเมื่อต้องการจะหยุด ซึ่งนี่แหละที่เป็นจิตวิญญาณ"
+
+ช่างฝีมือก็ยิ้มอย่างเจื่อน ๆ และพูดขึ้นมาว่า
+"แต่ฉันก็ไม่รู้เหมือนกัน ว่าทำไมถึงสลักออกมาเป็นอย่างนี้"
+
+ผู้หญิงคนนั้นหยิบแผ่นหยกที่แกะสลักเสร็จแล้วขึ้นมา แล้วทำท่าเหมือนกำลังคิดอะไรบางอย่าง
+"น่าสนใจ นี่ทำให้ฉันนึกถึงอีกเรื่องหนึ่ง..."
+
+ในขณะที่พูดเธอก็เงยหน้าขึ้นมองด้วยนัยน์ตาสีเหลืองอำพัน และเริ่มเล่าเรื่องราว...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book149_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book149_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..29d5bdccd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book149_TH.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+Liyue เป็นดินแดนที่เต็มไปด้วยของล้ำค่า เมื่อมีสมบัติล้ำค่าก็ย่อมมีคนที่ตาแหลมคมดูของพวกออกเป็นธรรมดา นั่นเป็นยุคที่รุ่งเรืองที่สุดของท่าเรือ Liyue ทั้งสินค้าและเงินทองมากมายหมุนเวียนเข้าออกไม่มีหยุดหย่อน
+เช่นเดียวกับตอนนี้ ยุคนั้นเป็นยุคของพ่อค้าและกัปตันที่ร่ำรวย เป็นยุคที่ต้องต่อสู้กับยักษ์ใหญ่ในโลกแห่งการค้าเพื่อความอยู่รอดของธุรกิจ
+
+เช่นเดียวกับในยุคนั้น ที่มักจะมีลูกเรือและคนงานมากมายนับไม่ถ้วน พลุกพล่านอยู่บนท่าเรืออันกว้างใหญ่
+ตามตำนานนั้น ท่านลอร์ดแห่งหินไม่เพียงแต่จะแปลงกายเป็นขุนนางและไปพูดคุยกับผู้มีอิทธิพลใน Yujing Terrace เท่านั้น แต่ยังแปลงกลายเป็นคนธรรมดาท่องไปในหมู่คนงานเหมืองและชาวประมง กะลาสีและพ่อค้าอีกด้วย
+
+ในตอนนั้นมีเจ้าของเรือประมงคนหนึ่งที่ท่าเรือ ซึ่งเป็นคนที่เข้มงวดและหยาบคายต่อคนงานมาก ทุกครั้งที่คนงานทำงานไม่ได้ดั่งใจ เขาจะต่อว่าโดยไม่สนใจข้อแก้ต่างอะไรทั้งสิ้น หรือแม้แต่หักค่าแรงของคนงานด้วย
+
+วันหนึ่งเจ้าของเรือประมงได้พบกับเด็กหนุ่มคนนี้เข้า
+เขาคือคนงานคนใหม่ที่เจ้าของเรือจ้างมา เขาใส่เสื้อปอน ๆ และผูกผ้าโพกหัวเหมือนชาวประมงทั่วไป ๆ แต่ผิวพรรณและลักษณะท่าทางของเขาบ่งบอกว่าเป็นชาวเขาจาก Qingce Village ที่มาที่นี่เพื่อตามหาอนาคต ใบหน้าเขามีเค้าโครงของภูเขาหินด้วย
+
+เขาก็เหมือนกับชาวเขาคนอื่นที่เงอะงะ ๆ ที่น่าโมโหไปกว่านั้นคือ เวลาที่คัดแยกของทะเล เขามักจะเลี่ยงของทะเลที่มีหนวดน่าขยะแขยงและเหนียวเหนอะหนะ
+
+"นั่นก็ไม่ดีนี่ก็ไม่เอา อะไรก็ไม่ทำ! เธอเป็นลูกหลานคนร่ำคนรวยรึยังไงกัน!"
+ประโยคนี้กลายเป็นข้ออ้างของเจ้าของเรือประมงเพื่อจะหักค่าจ้าง
+
+เมื่อก่อนเด็กหนุ่มมักจะหัวเราะแบบเซ่อซ่า ๆ แล้วทำงานในมือต่อ จนถึงตอนนี้เขาก็ยังทำตัวเหมือนเช่นเคย
+แต่ในที่สุดอยู่มาวันหนึ่ง เด็กหนุ่มก็เอ่ยปากถามว่า:
+"ในเมื่อทุกคนล้วนมีสิ่งที่ชอบและสิ่งที่เกลียด แล้วทำไมจะต้องเลือกทำในสิ่งที่เกลียดด้วยล่ะ?"
+
+เมื่อถูกเด็กฝึกงานหัวทื่อถอนหงอกเข้าให้ เจ้าของเรือจึงตบหัวเขาด้วยความโกรธ
+"กฎของโลกมนุษย์ก็เป็นแบบนี้แหละ! ถ้าทุกคนเลือกทำแต่สิ่งที่ตัวเองชอบ คงไม่สามารถทำงานให้สำเร็จได้!"
+
+"แต่เกรงว่านี่คงไม่ใช่เจตนาของท่านราชาแห่งหินที่ได้สร้างกฎนี้ขึ้นมา..."
+
+"พูดอะไรไร้สาระ!"
+
+"อย่างนั้น ผมจะเล่าเรื่องให้คุณฟังสักเรื่องก็แล้วกัน"
+ดวงตาของเด็กหนุ่มเปล่งประกายราวกับหินสีทองบนภูเขา
+
+"เธอเล่าเรื่องเป็นด้วยเหรอ?"
+เมื่อได้ยินว่าเจ้าเด็กหัวทื่อเล่าเรื่องเป็น เจ้าของเรือก็เกิดสนใจขึ้นมา
+"เล่าสิ...เอ่ แต่มืออย่าหยุดทำงานนะ!"
+
+เด็กหนุ่มยิ้มอย่างเจ้าเล่ห์และตาเป็นประกาย
+"งั้นผมจะเล่าเรื่องแผ่นหยกอันหนึ่งให้ฟัง..."
+
+เจ้าของเรือฟังเรื่องเล่าของเด็กหนุ่มซะจนลืมเวลา และลืมเงินค่าแรงที่เอาหักไว้ ซึ่งได้ถูกมือคู่นึงขโมยไปอย่างเงียบ ๆ และเอาไปแจกจ่ายให้กับผู้คน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book14_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book14_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed74bdba6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book14_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+กว่าจะทันรู้ตัว ฉันก็กลายเป็นดอกแดนดิไลออนไปแล้ว
+แม้จะอยากต่อต้านเพียงใด ดอกแดนดิไลออนก็ไม่มีปากให้ส่งเสียงออกไปได้ ไม่มีอะไรที่ฉันทำได้นอกจากมองดูร่างยักษ์ เด็ดฉันขึ้นมาจากพื้นดินด้วยนิ้วชี้และนิ้วโป้งด้วยความนุ่มนวล
+"แดนดิไลออนเอ๋ย จงบินไปในสายลม สู่ดินแดนอันห่างไกลเถิด..."
+สุนัขจิ้งจอกร่ายคาถา
+ด้วยแรงเป่าที่ตามมา เจ้าก้อนขนแดนดิไลออนก็ลอยล่องไปตามแรงลม ฉันเองก็ลอยขึ้นไปบนท้องฟ้าด้วยกระแสลมเช่นกัน
+แรงหมุนทำให้ฉันเวียนหัวไปหมด ดวงตาดุจอัญมณีคู่นั้นก็ลับหายไปพร้อมกับสติสัมปชัญญะ และความปรารถนาที่สุนัขจิ้งจอกขอไว้
+"ท่านเทพแห่งลม ข้าวอนขอให้ท่านเปลี่ยนเราให้เป็นมนุษย์ด้วยเถิด เพื่อที่เราจะได้รอดพ้นจากศรและคมดาบของเหล่ามนุษย์ได้"
+......
+เมื่อฉันตื่นขึ้นมา ก็พบว่าตนเองนั้นอยู่ในป่าหลังหมู่บ้านตัวเอง
+ป่านั้นเต็มไปด้วยต้นไม้เขียวชอุ่ม มีทะเลสาบเล็ก ๆ อยู่กลางป่า
+ทะเลสาบที่ใสดุจกระจกของมหาวิหารแห่ง Mondstadt พวกมันโปร่งใส และสะท้อนระยิบระยับยามต้องแสงตะวัน
+แสงอาทิตย์สาดส่องผ่านแมกไม้ สะท้อนไปมาราวกับผลึกในอัญมณี ช่างงดงามเหลือเกิน
+ในวันนั้นอากาศเย็นสบาย ฉันออกล่าอยู่ในป่า และเมื่อเดินมาถึงริมทะเลสาบ แสงสะท้อนจากผิวน้ำก็ทำให้ฉันคิดถึงเด็กสาวที่ฉันเคยตกหลุมรักเมื่อนานมาแล้ว
+ฉันจำไม่ได้แล้วว่าเธอรูปร่างเป็นอย่างไร แต่ดวงตาของเธอนั้นใสดั่งผิวน้ำ ระยิบระยับดั่งผลึกของอัญมณี
+ใช่แล้ว ฉันคงเผลอหลับไประหว่างที่จ้องมองทะเลสาบอันสวยงามนี้โดยไม่ทันรู้ตัว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book150_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book150_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8799ee943
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book150_TH.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+นั่นคือยุคที่ของหายากและสิ่งอัศจรรย์มากมายถูกรวบรวมเอาไว้ที่ Liyue
+ในคืนหนึ่ง Min'gui เจ้าของร้านของโบราณ Xigu ได้เล่าเรื่องราวต่าง ๆ กับชายหนุ่มนิรนามท่าทางร่ำรวยผู้ศึกษาของโบราณ
+สิ่งที่พวกเขาถกเถียงกันก็คือเรื่องของหยกแผ่นหนึ่ง
+
+อย่างที่รู้กันดีว่าการทำเครื่องหยกในสมัยโบราณของ Liyue นั้นไม่จำเป็นต้องใช้เงินทุนมากมาย แต่การทำของปลอมที่ประณีตและสวยงาม อาจมีราคาที่แพงกว่า แต่ก็เป็นสิ่งที่พ่อค้ายอมรับได้
+สิ่งที่ยากคือการสร้างเรื่องราวที่สวยงาม
+
+เช่นเดียวกับช่างทำหยกที่เตร็ดเตร่อยู่บนเขา และเด็กหนุ่มชาวประมงที่มีนิสัยแปลก ๆ คนพิลึกพวกนี้มักจะเข้าใกล้หัวใจของสิ่งต่าง ๆ เสมอ
+ราชาแห่งหินได้ตั้งกฎและพันธสัญญาขึ้น แต่ไม่ได้บังคับให้มนุษย์ใช้ชีวิตตามแบบแผนอำนาจที่สมบูรณ์นี้ เพราะเขารู้ดีว่ากฎและพันธสัญญาเป็นเพียงอุบายไม่ใช่เป้าหมาย ความสมดุลและความหมายลึกซึ้งที่แท้จริงนั้น อยู่ที่การตื่นตัวและการเลือกของแต่ละคนเอง
+
+เจ้าของเรือประมงจอมโหดกลับไม่เข้าใจสิ่งนี้ จึงถูกคนงานเยาะเย้ย
+
+มนุษย์ก็เช่นกัน ของโบราณก็เช่นกัน สิ่งที่กำหนดมูลค่าของมันไม่ใช่ระดับความหายากหรือฝีมือ แต่เป็น "เรื่องราว" เบื้องหลังต่างหาก
+
+หนุ่มร่ำรวยไม่เข้าใจเรื่องนี้เลยแม้แต่น้อย ดังนั้นเขาจึงบอกว่าแผ่นหยกนี้คือของปลอมและลดมูลค่าของมันลง
+
+แต่สมบัติล้ำค่ามากมายนับไม่ถ้วนในร้านของโบราณ Xigu นั้น หากใช้สายตาที่เฉียบแหลมพินิจพิเคราะห์ดูแล้ว สิ่งเหล่านี้คงกลายเป็นเพียงฝุ่นผงเท่านั้น
+
+อย่างเช่นน้ำตาคนรักของกัปตันที่ไหลรินในท้องทะเล ที่ได้กลายเป็นไข่มุกอมตะ และอย่างเช่นราชาในอดีตองค์หนึ่งที่ได้แกะสลักรูปเหมือนของภรรยาที่ล่วงลับ และผนึกวิญญาณของตนไว้ในนั้น
+
+เรื่องราวเหล่านี้ค่อย ๆ จางหายไป แต่มันกลับเป็นตำนานที่เก็บเอาไว้ภายใต้เปลือกของโบราณวัตถุ
+
+"เป็นเรื่องที่น่าสนใจมาก ข้าจะซื้อของปลอมชิ้นนี้"
+หนุ่มร่ำรวยพยักหน้าด้วยรอยยิ้มในดวงตาที่สุกสกาวราวทองคำ
+
+"ฟังเรื่องของข้าแล้ว ท่านยังคิดว่านี่คือของปลอมอยู่เหรอ?"
+Min'gui ถอนหายใจเบา ๆ
+
+"แน่นอน"
+หนุ่มร่ำรวยอดไม่ได้ที่จะยิ้ม ดูเหมือนว่าตั้งแต่เข้ามาในร้านเขายังไม่ได้ยิ้มอย่างมีความสุขเช่นนี้เลย
+
+"ก็เหมือนกับเรื่องที่เจ้าเล่า แผ่นหยกอะไรนั่นเป็นเพียงเรื่องของสกุลเงินในสมัยโบราณ ที่ข้าปั้นเรื่องขึ้นมาก็เท่านั้น"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book151_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book151_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..10cce3a02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book151_TH.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+แสงของดาบที่ตัดผ่านท้องฟ้ายามค่ำคืน แม้แต่แสงดาวและแสงจันทร์ ก็ไม่สามารถเทียบความสว่างไสวของมันได้
+เสียงแห่งสายลมหนาวจากเขาหวงซาน และเสียงลมฤดูใบไม้ร่วงที่พัดมาตามการร่ายรำของดาบ
+
+ลมฝนได้หยุดลงแล้ว มีนักเดินทางผู้หนึ่งเดินอยู่บนถนนเพียงลำพัง
+
+ชายคนนี้เกิดมามีหน้าตาแปลกประหลาด เครางอ จมูกเหมือนเหยี่ยว ตาเหมือนนกฮูก อีกทั้งยังมีรูปร่างที่ผอมโซเหมือนคนป่วยใกล้ตาย เขาเดินไปตามทางบนเขาหวงซาน ซึ่งมองยังไงก็ไม่เหมือนกับคน แต่เหมือนอสูรเสียมากกว่า
+
+เขาเดินอยู่บนถนนมาสามวัน หิวโซมาสามวัน และไม่ได้หลับได้นอนมาสามวันแล้ว
+
+สามวันก่อนเขายังมีชื่อเสียง ยังมีดาบอันเลื่องชื่อและยังโค่นอาจารย์ลงได้ แต่วันนี้กลับมีเพียงความทุกข์และความเศร้าเท่านั้นที่ร่วงหล่นจากหน้าผากของเขาพร้อมกับสายฝน และหยดลงบนถนนที่เต็มไปด้วยโคลน
+
+เมื่อสามวันก่อนนักดาบนิรนามและความแค้นของเขา ได้ทำให้อาจารย์และศิษย์น้องถูกสังหารและฝังไว้ในภูเขาหิมะ พายุหิมะที่พัดพาทำให้หิมะอาบไปด้วยเลือดสีแดงฉาน
+
+ตอนนี้เขามีชื่อใหม่ว่า...Jin ที่ 72
+เพราะเขาเป็นผู้รอดชีวิตคนสุดท้ายในบรรดาสมาชิกทั้งเจ็ดสิบสองคนของสำนัก
+
+————————
+
+ไม่รู้ว่านานแค่ไหนแล้ว ที่เสียงรถดังมาจากด้านหลัง
+
+Jin ที่ 72 ขยับไปข้างทางและพูดขึ้นว่า "รถคันนี้ไปหมู่บ้าน Tupi Village รึเปล่า?"
+
+คนขับรถโค้งตัวทักทายเล็กน้อยและพูดขึ้นว่า "รถบนถนนเส้นนี้มีรถแค่ไม่กี่คัน ที่ไม่ผ่านหมู่บ้าน Tupi Village"
+
+Jin ที่ 72 จึงถามอีกว่า "ไหน ๆ ก็ผ่านมาแล้ว รถของท่านยังรับคนได้อีกมั้ย?"
+
+คนขับรถตอบว่า "ได้น่ะได้ แต่ท่านยังไม่ได้ถามข้าเลยว่าเต็มใจจะรับรึเปล่า"
+
+Jin ที่ 72 ไม่เข้าใจ "ในเมื่อไปหมู่บ้าน Tupi Village เหมือนกัน ทำไมถึงไม่อยากรับล่ะ?"
+
+คนขับรถเอ่ยว่า "เพราะท่านไม่ใช่ข้า และข้าก็ไม่ใช่ท่านเช่นกัน"
+
+"ไร้สาระ"
+
+เมื่อพูดจบ ดาบก็ชักถูกออกมาจากฝัก คนขับแทบจะไม่รู้สึกถึงความหนาวเย็นที่ย่างกรายเข้ามา และยังไม่ทันจะได้ต่อสู้ดิ้นรน เขาก็ร่วงลงสู่พื้นและสิ้นลมหายใจเสียแล้ว
+
+Jin ที่ 72 เป็นคนแบบนี้ ถึงแม้จะต้องสูญเสียทุกอย่างไป จนหัวใจของเขาแข็งกระด้างและขาดสติ แต่เขาก็ยังเกลียดคนที่พูดเรื่องไร้สาระอย่างสุดใจ
+
+Jin ที่ 72 นั่งอยู่บนรถที่อาบไปด้วยเลือดและขับมุ่งหน้าไปยังหมู่บ้าน Tupi Village
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book152_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book152_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c72c82251
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book152_TH.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+ตำนานเล่าว่าในดินแดนอันไกลโพ้นนั้น คำว่า "Tupi" สองคำนี้หมายถึงการทำลายสิ่งที่เท็จและเอาความจริงออกมา
+
+หมู่บ้าน Tupi Village ตั้งอยู่ที่เชิงเขาหวงซาน และมีถนนเก่าแก่เพียงเส้นเดียวที่เชื่อมต่อกับโลกภายนอก นั่นก็คือเส้นทางที่ Jin ที่ 72 ใช้นั่นเอง
+
+ท้องฟ้ามืดครึ้ม ลมฝนส่งเสียงกู่ก้องคำราม
+
+Jin ที่ 72 ไม่ค่อยได้ไปมาหาสู่หมู่บ้าน Tupi Village บ่อยนัก แต่ตอนนี้เป็นเพราะความแค้น เขาจึงจำเป็นต้องไปหาหัวหน้าหมู่บ้าน
+
+รถได้ผ่านทางที่เต็มไปด้วยโคลนไปถึงยังเชิงเขาหวงซาน ฟ้ามืดสนิทแล้ว เมฆดำปกคลุมดวงจันทร์ มีเพียงความมืดมิดที่ไม่มีสิ้นสุด Jin ที่ 72 ปล่อยตัวและใจหลอมรวมไปกับความมืดมิดนั้น
+
+ในคืนที่มืดมิดแสงจันทร์สาดส่องลงบนศีรษะของหัวหน้าหมู่บ้าน Tupi Village ไม่ใช่หมู่บ้านที่ใหญ่นัก ทว่าหัวหน้าหมู่บ้านนั้นไม่ใช่คนธรรมดา ไม่มีใครในหมู่บ้านรู้ที่มาของชื่อเขา และก็ไม่มีใครกล้าถามมาก่อน
+
+ผู้คนรู้เพียงว่า เขามีหนี้เลือดล้นพ้นตัว อดีตของเขาแดงก่ำเช่นเดียวดวงตาของเขา
+
+ดวงตาของเขาเป็นสีแดงสดและแหลมคมราวกับดาบที่สามารถแทงทะลุใจคนได้เสมอ
+ตัวเขาเองก็เหมือนกับของแหลมคมที่สามารถทิ่มแทงใจใครอย่างไร้ความปรานีได้ทุกเมื่อเช่นกัน
+
+"ถึงเวลาแล้ว"
+หัวหน้าหมู่บ้านส่ายหัวและพึมพำกับตัวเอง แสงจันทร์อันเย็นยะเยือกสาดส่องลงบนศีรษะของเขา
+
+ที่นอกคฤหาสน์ของหัวหน้าหมู่บ้าน อสูรร้ายตนหนึ่งกำลังแกว่งดาบที่เปื้อนเลือด จัดการกับลูกน้องของเขาทีละคน ๆ
+ถึงแม้ว่าจะกล่าวกันว่า Tupi Village เป็นที่ที่เต็มไปด้วยคนชั่วร้าย แต่เนื่องจากได้ทำข้อตกลงกับสำนักต่าง ๆ เอาไว้มากมาย จึงไม่มีใครกล้าบุกมาล้างแค้น
+แต่ Jin ที่ 72 ได้สูญเสียสำนักของตัวเองไปแล้ว เขาจึงไม่ถูกผูกมัดด้วยกฎเกณฑ์ใด ๆ อีก เขาเป็นเพียงอสูรผู้หิวโหยที่ถือดาบอันคมกริบ และกระหายเลือดของศัตรู
+
+เสียงลมฝนที่มาพร้อมกับเสียงของการสังหาร ฝนที่โหมกระหน่ำได้ชะล้างเลือดบนตัวดาบ แต่ในชั่วพริบตาก็มีเลือดสด ๆ อาบดาบอีกชั้น...
+
+นักดาบสีแดงเข้มเดินอยู่ท่ามกลางสายฝนสีแดง ร่างกายของเขาเต็มไปด้วยบาดแผล แต่ไม่มีใครสามารถหยุดยั้งเขาได้
+
+เมื่อหมอกสีแดงจางหายไปท่ามกลางลมฝน นักดาบก็ได้เดินลุยโคลนมุ่งหน้าไปยังคฤหาสน์ของหัวหน้าหมู่บ้าน
+
+————————
+
+เสียงเข่นฆ่าด้านนอกค่อย ๆ เงียบหายไป หัวหน้าหมู่บ้านยกแก้วเหล้าขึ้นแล้วสาดเหล้าไปในอากาศ
+อาจเพื่อเป็นการแสดงความเคารพต่อเพื่อนเก่าที่มาพร้อมกับรังสีอำมหิต หรือเพื่อบูชาจิตวิญญาณที่สกปรกของตัวเขาเอง
+
+เปิดประตูออกมาก็พบกับ Jin ที่ 72 ตัวเขาทั้งตัวเป็นเหมือนเงาสีแดงเข้ม ที่ตัดกับลมฝนสีเทาด้านนอก
+
+"หัวหน้าหมู่บ้าน ข้ามีเรื่องอยากจะถามเจ้า"
+
+"เจ้าฆ่าคนในหมู่บ้านไปมากมาย"
+
+"ไม่มากไม่น้อย สามร้อยหกสิบสองคนได้"
+
+หัวหน้าหมู่บ้านปิดปากสนิท สีหน้ายังคงไม่ไหวติง แต่เส้นเลือดบนหน้าผากกลับเผยให้เห็นท่าทีของเขา
+
+"โอ้ ยังมีสุนัขอีกตัวหนึ่ง"
+
+ในขณะที่พูดเงาสีแดงเข้มก็โยนบางสิ่งไปบนโต๊ะเหล้า
+มันคือกระดูกของสุนัขเฝ้าประตูที่ดูเหมือนจะต้มมาเป็นเวลานาน และถูกแทะกินซะจนหมดเกลี้ยง
+
+ในครึ่งชั่วโมงนี้ Jin ที่ 72 ไม่เพียงแต่จะคร่าชีวิตผู้คนในหมู่บ้านไปสามร้อยหกสิบสองคน แม้แต่สุนัขเฝ้าประตูก็ถูกเขาเอามาตุ๋นซุป
+
+ช่างโหดร้ายเหลือเกิน!
+ช่างเลือดเย็นเหลือเกิน!
+
+หัวหน้าหมู่บ้านโอดครวญด้วยความเจ็บปวดอย่างเหลืออดและได้ชักดาบออกมา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book153_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book153_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..dfc53c1c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book153_TH.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+ฝนหยุดตกแล้ว แต่ฟ้ายังคงมืดครึ้ม
+
+Jin ที่ 72 ได้ข้อมูลของศัตรูจากปากของหัวหน้าหมู่บ้าน
+ตอนนี้หมู่บ้าน Tupi Village เหลือเพียงบ้านร้างที่ไม่มีเจ้าของและวิญญาณแค้น
+
+ไม่ บนโลกนี้ไม่มีวิญญาณ
+เพราะนี่คือโลกที่ไม่มีพลังธาตุ
+โดยธรรมชาติแล้วความทรงจำของคนตาย ไม่สามารถฟื้นคืนได้โดยอาศัยการประสานกันของธาตุ
+
+หัวหน้าหมู่บ้านเป็นคนที่รับมือได้ยาก ฝีดาบของเขาไวมากและได้ทิ้งบาดแผลที่ลึกถึงกระดูกไว้บนตัวของ Jin ที่ 72 มากมาย
+แต่น่าเสียดายที่หัวใจของเขาเต้นช้าเกินไป
+
+นี่คือโลกที่ปราศจากพลังธาตุ
+ตามธรรมชาติแล้ววิชาดาบไม่เคยมีพลังธาตุเสริม
+นักดาบใช้เพียงพลังกายในการต่อสู้เท่านั้น ไม่ใช่การควบคุมธาตุ
+เช่นเดียวกับแขนที่ควบคุมนิ้ว และหัวใจที่ควบคุมดวงตา นี่คือเคล็ดลับของอาวุธ "ดาบ" ในโลกนี้
+หัวหน้าหมู่บ้านเป็นสุดยอดนักดาบมือไว แต่ไม่เคยเข้าใจถึงความสำคัญของ "หัวใจ" เพราะเพียงแค่ฝีดาบเดียว ศัตรูก็ล้มลงเสียแล้ว
+
+Jin ที่ 72 ทิ้งกระถางธูปที่อยู่ในมือ และพุ่งไปหาหัวหน้าหมู่บ้านที่บาดเจ็บอยู่ที่พื้น
+
+ปรากฏว่าหัวหน้าหมู่บ้านเปิดฉากฟาดดาบใส่ตัวนักดาบอย่างดุเดือด โดยคิดว่าคู่ต่อสู้คงรับมือได้ยาก แต่กลับไม่ทันได้สังเกตที่มือซ้ายของเขา...
+
+ทันใดนั้นเองหัวหน้าหมู่บ้าน Tupi Village ก็ถูกกระถางธูปทุบเข้าที่หน้าผาก เขากลิ้งอยู่หลายตลบและกระแทกเข้าที่กำแพง จนไม่สามารถขยับเขยื้อนได้
+
+"เจ้าคนเลวทราม..."
+
+แต่คนร้ายที่ถือกระถางธูปเปื้อนเลือดนั้นไม่ได้ตอบอะไร มีเพียงเสียงลมที่ตอบรับเขา
+
+"...คนที่เจ้าตามหาอยู่ในหมู่บ้านหลังเขาหวงซาน...ไปรนหาที่ตายเอาเองเถอะ..."
+
+คนร้ายจากไปแล้ว เหลือเพียงเสียงลมที่ขานรับเขา
+
+รวมถึงเสียงไฟที่ลุกโชนอยู่บนภูเขา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book154_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book154_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f6bc4ac3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book154_TH.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+เมื่อสายรุ้งได้จางหายไป ในที่สุด Jin ที่ 72 ก็ออกจากหมู่บ้าน Tupi Village มุ่งหน้าไปยังเขาหวงซาน
+ตำนานเก่าแก่ในโลกได้เล่าว่า "เขาหวงซาน" นี้จักรพรรดิได้ใช้ดาบแกะสลักขึ้นมา ดังนั้นจึงยากมากที่จะปีนขึ้นไปได้
+นอกจากนี้ชาวบ้านยังเล่าขานกันว่าที่เรียกว่าเขาหวงซาน เป็นเพราะเขาแห่งนี้เปียกชุ่มไปด้วยน้ำตาของพระแม่ธรณี ดินจึงมีสภาพเป็นด่างจนไม่มีหญ้างอกขึ้นมาได้
+
+เขาหวงซานเคยมีชื่อเสียงในด้านทรัพยากรแร่ทองและหยกที่อุดมสมบูรณ์ แต่หลังจากที่เกิดแผ่นดินไหว เหมืองก็ถูกทำลาย และคนงานทั้งหมดก็ถูกฝังอยู่ในนั้น
+จากนั้นมาก็ไม่มีใครคิดที่จะสร้างเหมืองขึ้นมาอีก และปล่อยให้อสูรร้าย และโจรซ่อนตัวอยู่ในถ้ำหินนั้น
+
+ในบรรดาอสูรร้ายและโจรนั้นมีศัตรูของ Jin ที่ 72 ซ่อนอยู่
+นักดาบเดินตัวสั่นอย่างกะโผลกกะเผลก บาดแผลที่ได้รับจากการต่อสู้กับหัวหน้าหมู่บ้าน Tupi Village นั้นยังคงเป็นอุปสรรคต่อเดินเหินของเขา
+
+นักดาบรู้ว่าในเขาหวงซานแห่งนี้มีสายตาหลายคู่ที่จับจ้องเขาอยู่ และเหล่าอสูรได้กลิ่นเลือดจากบาดแผลบนตัวเขา
+ชีวิตที่เต็มไปด้วยการเข่นฆ่าและนองเลือดมานานหลายปีทำให้ Jin ที่ 72 มีประสาทสัมผัสที่ไวมาก
+
+Jin ที่ 72 รู้สึกว่าเขาหวงซานแห่งนี้แวบแรกดูเหมือนว่าจะไม่มีอะไร แต่ทว่าคงได้วางแผนดักล้อมเขาเอาไว้หมดแล้ว
+โจรที่ซ่อนตัวอยู่ในความมืดรอให้เขาเข้าไปในโพรงหินแคบ ๆ อัดอยู่ในซอกหินแคบ ๆ หรือข้ามเหมืองที่ถล่ม เพื่อที่จะใช้ดาบอันแหลมคมจัดการเขาท่ามกลางความมืดนั้น
+
+แต่อย่างน้อยเมื่อมองจากภายนอกของภูเขาที่สูงชันแห่งนี้ ก็คงเพียงพอแล้วที่จะกลายเป็นที่ฝังศพของ Jin ที่ 72
+นักดาบที่บาดเจ็บเดินกะโผลกกะเผลกไปตามทางแคบ ๆ บนหน้าผาอย่างยากลำบาก บางครั้งก็มีก้อนกรวดเล็ก ๆ หล่นลงมาจากเท้าของเขา
+
+ในขณะเดียวกันบนหน้าผาคดเคี้ยวที่มีต้นสนที่ตายแล้วนั้น ก็มีเงาสองร่างกำลังจ้องมองมาที่เขา
+
+"ที่เชิงเขานั้นเห็นได้ชัดว่าเขาเสียกำลังไปมาก ข้าว่าถ้าปล่อยให้เขาอยู่ในถนนบนเขาแบบนี้... เขาคงพลาดท่าตกลงเหวลงไปเองน่ะแหละ"
+หญิงแก่ที่ผอมติดกระดูกพูดเช่นนั้น
+
+เธอเหลือบมองไปข้าง ๆ ดวงตาสีครามของเธอเต็มไปด้วยความเย็นชา และแหลมคมราวกับงูพิษซ่อนอยู่ในซอกหิน
+
+"ไม่ได้!"
+ชายแก่ร่างอ้วนข้าง ๆ หญิงแก่ส่งเสียงดังราวกับระฆัง
+"ก่อนหน้านี้เขาได้ฆ่าคนในหมู่บ้าน Tupi Village ไปถึงสามร้อยหกสิบสามคน แม้แต่สุนัขเฝ้าประตูก็ยังเอาไปตุ๋นซุป..."
+"แม้จะได้รับบาดเจ็บจากฝีดาบของหัวหน้าหมู่บ้าน Tupi Village จนเดินเหินยากลำบาก แต่ก็ประมาทไม่ได้!"
+
+"เห้อออ..."
+เพียงพริบตาหญิงแก่ก็หายตัวไปจากป่าสนที่เหี่ยวเฉา เหลือไว้เพียงเสียงฮึดฮัดไม่พอใจ
+
+"......"
+ชายแก่จ้องมองนักดาบขาเป๋อยู่สักพัก ก่อนที่จะลูบพุงอ้วน ๆ ของเขาแล้วจากไปอย่างช้า ๆ
+ตลอดทางเขาไม่ได้สัมผัส หรือรบกวนกิ่งก้านของต้นสนเหี่ยวเฉา หรือหญ้าแห้งแม้แต่น้อยเลย
+
+ทันใดนั้นเมฆดำได้รวมตัวกันและฝนก็ตกลงมา
+ท่ามกลางสายฝนที่โปรยปราย Jin ที่ 72 ที่บาดเจ็บได้ใช้ดาบเป็นไม้เท้าและเดินเหินอย่างยากลำบาก
+แต่ในที่สุดเขาไม่อาจทนกับการสูญเสียเลือดและความหนาวเย็นได้อีกต่อไป เขาได้ล้มลงบนก้อนกรวดและเศษหิน
+
+ก่อนที่ความมืดจะกลืนกินทุกสิ่ง ก็มีชายกระโปรงสีฟ้าอ่อนสะบัดพลิ้วอยู่ตรงหน้าเขา...
+เป็นเหมือนภาพที่เคยเกิดขึ้นมาก่อน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book155_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book155_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b4150941
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book155_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+"เวลาและสายลม" ฟังแล้วดูเหมือนจะเกี่ยวข้องกับเทพแห่งลม... เจ้านั่นจะพูดให้เข้าใจกว่านี้ไม่ได้รึไงนะ? ลำพังแค่ตัวอักษรสามตัวนี้ จะวิจัยอะไรออกมาได้ล่ะ?
+
+ในเมื่อเกี่ยวข้องกับเทพแห่งลม ก็ถือว่ายังได้เบาะแสอะไรบ้าง จะต้องเกี่ยวกับ "ธาตุลม" แน่ ๆ
+
+และเมื่อนำมาเชื่อมต่อกับ "เวลา" แล้ว... นาฬิกาแดดเรือนข้าง ๆ นั้น จะต้องมีความลับอะไรอยู่แน่นอน
+
+นอกจากนั้น บางครั้งฉันก็รู้สึกว่ารอบ ๆ นี้มีอะไรแปลก ๆ ด้วย เอ่ เหมือนจะเป็นช่วงเช้ามืดตอนตีสอง... แล้วก็ตอนกี่โมงนะ?
+
+ฉันจำไม่ได้จริง ๆ ...ฉันจำได้แค่ว่าตอนเช้ามืด เงาของเข็มของนาฬิกาชี้ลงข้างล่างพอดี
+
+แต่...เอาเถอะ อาจารย์ที่สถาบันมักจะพูดว่า คนที่ไม่มี"วิชั่น" ทางที่ดีอย่าเข้าร่วมการสำรวจพื้นที่
+
+ตอนนั้นฉันไม่เข้าใจว่าหมายความว่าอะไร แต่ตอนนี้เข้าใจแล้วว่าต่อให้หาเบาะแสเจอ แต่ถ้าไม่มี"วิชั่น" ฉันก็คงทำได้แค่มอง
+
+ไม่รู้ว่ากิลด์นักผจญภัยจะช่วยหาคนที่มี"วิชั่น" และยินดีที่จะช่วยเจอมั้ย
+
+พูดถึงทำไมกิลด์นักผจญภัยของ Mondstadt ถึงยังเล็กขนาดนี้นะ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book156_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book156_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb72773c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book156_TH.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+หลังจากคืนนั้นก็ผ่านมาหลายวันแล้ว ที่สุนัขจิ้งจอกไม่กลับมาที่นี่อีก
+แต่ในช่วงหลายวันนั้น จำนวนของเหยื่อในป่ากลับเพิ่มขึ้นเรื่อย ๆ
+เหล่านกกระจอกตัวน้อย นกกระเรียนขายาว หมูป่าที่แสนจะใจร้อน...
+ฉันไม่รู้ว่ามันเป็นเพราะฤดูกาล หรือเป็นรางวัลตอบแทนของสุนัขจิ้งจอก แต่อย่างไรก็ตามในที่สุดก็สามารถกินสตูเนื้อของจริงเป็นอาหารเย็นได้ในช่วงหลายวันนั้น
+แต่ว่าสุนัขจิ้งจอกก็ไม่กลับมาอีกเลย
+พูดไปก็แปลก แต่ไหนแต่ไรเวลาท้องว่างก็หลับได้อย่างสบาย ๆ แต่พอกินจนอิ่มกลับอดไม่ไหวที่จะคิดถึงผู้หญิงที่เป็นจิ้งจอกแปลงกายมาในคืนนั้น
+ดวงตาที่สวยใสราวกับน้ำในแม่น้ำคู่นั้น เมื่อไหร่จะได้เจอกันอีกนะ?
+ในขณะที่นอนกึ่งหลับกึ่งตื่นอยู่ด้วยหัวใจที่ว้าวุ่น เสียงอันแผ่วเบาก็ดังขึ้นที่ด้านนอกของประตู
+ด้วยความหวังว่าจะได้เห็นร่างเล็ก ๆ สีขาวนั่น ฉันจึงกระโดดลงจากเตียงและไปเปิดประตู
+ไม่มีดวงตาที่สวยใสราวกับแม่น้ำ ไม่มีหางสีขาวฟูฟ่อง มีเพียงดอกแดนดิไลออนที่ลอยขึ้นอย่างแผ่วเบา ท่ามกลางแสงจันทร์สีขาวราวกับหิมะที่ลอยอยู่ในอากาศ
+ทันใดนั้นก็มีอะไรบางอย่างเข้ามาในรูจมูกของฉัน
+"ฮัด-ฮัดชิ่ว!"
+ทันใดนั้นดอกแดนดิไลออนสีขาวฟูก็ปลิวหมุนวนเป็นเกลียว ลอยล่องไปทั่วท้องฟ้าราวกับเป็นพายุหิมะ
+ท่ามกลางดอกแดนดิไลออนที่ปลิวว่อนราวกับพายุหิมะ ดวงตาที่เหมือนดั่งอัญมณีคู่นั้นกำลังจ้องมองมาที่ฉัน ราวกับมองเข้าไปในหัวใจของฉัน
+ปัดเป่าลมหมุนของดอกแดนดิไลออน ฉันเดินตรงเข้าไปหาสุนัขจิ้งจอกตัวน้อย
+สุนัขจิ้งจอกกระดิกหูและสะบัดหางฟู ๆ ของมันไปบนพื้นหญ้า จากนั้นก็กลับตัวและวิ่งหายไปในส่วนลึกของป่า
+ฉันรีบวิ่งตามไป
+ท่ามกลางความมืดในป่านั้น มองเห็นสีขาวนวลปรากฏขึ้นเป็นครั้งคราว
+ราวกับแสงจันทร์ที่สาดส่องผ่านใบไม้ หรือ Seelie เจ้าเล่ห์ที่ย่างก้าวอย่างอ่อนโยน
+ด้วยใจที่เชื่อในตัวสุนัขจิ้งจอก ฉันเดินตามมันไปรอบ ๆ และออกจากป่าอันมืดมิด
+ภายใต้แสงจันทร์ เบื้องหน้าของฉันคือทุ่งดอกแดนดิไลออนที่กว้างใหญ่สุดสายตา
+ในขณะที่อึ้งจนปากค้างนั้น ก็มีเสียงดังกรอบแกรบอยู่ข้างหลัง
+เบา ๆ บาง ๆ ราวกับเสียงเท้าเปล่าของหญิงสาว ที่เหยียบใบสนและใบไม้ที่ร่วงหล่น
+สุนัขจิ้งจอกเข้ามาจากข้างหลังฉัน และสายลมยามค่ำคืนก็พัดเอากลิ่นของเธอให้โชยมา... ทั้งชื้นและเย็น พร้อมด้วยกลิ่นหอมปนขมของดอกแดนดิไลออน
+มือทั้งสองข้างซึ่งมีนิ้วเรียวยาวและเย็นเฉียบพาดไว้บนไหล่ของฉัน
+จากนั้นเธอก็เอนมาที่ข้างหูของฉัน ผมของเธอยาวลงมาคลุมบ่าของฉัน จากนั้นก็ไหลลงไป
+ฉันรู้สึกถึงการเต้นของหัวใจและลมหายใจอันแผ่วเบาของเธอที่อยู่ข้างหลัง มันทั้งสงบและทำให้ผ่อนคลาย
+"ที่นี่เป็นสถานที่ที่มีแต่จิ้งจอกเท่านั้น ที่รู้ว่าจะมาได้ยังไง มันคือบ้านของดอกแดนดิไลออน"
+"ฉันหวังเป็นอย่างยิ่งว่าคุณจะอยู่ที่นี่ และช่วยสอนภาษามนุษย์ให้ลูกของฉัน..."
+"เพื่อเป็นการแลกเปลี่ยน ฉันจะสอนเวทมนตร์ของจิ้งจอกให้แก่คุณ"
+หูของฉันรู้สึกจั๊กจี้ เหมือนกับถูกดอกแดนดิไลออนซึ่งลอยมากับสายลมยามค่ำคืนที่อ่อนโยนและชื้น
+แปลกจริง ไม่เคยพูดกับเธอเกี่ยวกับเรื่องเวทมนตร์เลยแท้ ๆ แล้วเธอรู้ได้ยังไงกันนะ?
+เธอไม่ได้ตอบอะไรกลับมา แต่ดึงมือฉันขึ้นมา และจูงฉันเข้าไปยังส่วนลึกของทุ่งแดนดิไลออน...
+สายลมยามค่ำคืนจากทางใต้ สายลมยามค่ำคืนจากทางเหนือ ต่างพัดให้กลิ่นที่หอมจนขมคอของแดนดิไลออนโชยมา พร้อมกับความทรงจำที่คลุมเครือ
+เธอพาฉันวิ่งเล่นไปอย่างนุ่มนวล ท่ามกลางแดนดิไลออนสีขาวที่กระจัดกระจาย ตามวิถีของสุนัขจิ้งจอก จนกระทั่งดวงจันทร์ที่สว่างไสวลอยขึ้นท่ามกลางหมู่ดาว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book157_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book157_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9391d6e2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book157_TH.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"เมื่อเขาเรียนรู้ภาษาได้สมบูรณ์แล้ว"
+เธอพูดออกมาอย่างแผ่วเบา
+จ้องมองดูใบหน้าของเธอ แล้วก็เหม่อลอย
+จากนั้นเธอก็พูดอะไรมาซักอย่าง ซึ่งฉันได้ยินไม่ชัด สายลมอันแสนซนที่มาพร้อมกับแดนดิไลออนนั้น ได้กลบเสียงของเธอไปจนหมด
+หรืออาจจะเป็นภาษาดั้งเดิมของเธอ ภาษาแห่งสายลมและดอกแดนดิไลออน?
+จากนั้น เธอมองดูความงุ่มง่ามของฉัน แล้วก็หัวเราะออกมา
+รอยยิ้มของเธอนั้นช่างงดงาม ดวงตาที่โค้งงอเป็นประกายด้วยแสงที่ระยิบระยับ ราวกับดวงจันทร์สองดวงที่สะท้อนอยู่ในทะเลสาบที่กระเพื่อม
+"ถ้าอย่างนั้น ที่คุณอยากจะเรียนเวทมนตร์ของจิ้งจอก มันเป็นเพราะอะไรกันล่ะ?"
+"ฉันอยากจะเรียนเวทมนตร์ของจิ้งจอกที่ใช้แปลงกาย แบบนั้นจะได้แปลงเป็นนกและบินสูงขึ้นไปบนท้องฟ้า จะได้บินไปยังสถานที่ที่ไม่เคยมองเห็นมาก่อน..."
+ฉันตอบไปอย่างนี้
+"อาา... เวลาที่ล่าก็ไม่จำเป็นต้องหมอบอยู่ในพุ่มไม้ แต่สามารถล่าจากบนฟ้าได้เหมือนกับพญาอินทรี"
+จากนั้น ฉันก็อดไม่ได้ที่จะคิดแบบนี้
+ในขณะที่กำลังคิดอย่างนี้อยู่ ก็ดูเหมือนว่าแดนดิไลออนที่อยู่ในมือจะได้ยินความปรารถนาของฉัน และเริ่มลอยขึ้นไปท่ามกลางแสงจันทร์
+"งั้นเหรอ..."
+เธอก้มศีรษะลงเล็กน้อย ผมยาวสีดำไหลลงมาจากต้นคอขาว ๆ ของเธอลงมาราวกับน้ำตก แสงจันทร์ซีดขาวส่องลงบนเส้นผม และกระจายไปตามเส้นผมบนผิวสีขาว ส่องแสงเป็นประกายราวกับสะท้อนเงาของเมฆ ในท้องฟ้ายามค่ำคืน
+ฉันไม่สามารถละสายตาจากเธอได้ จากนั้นสักพัก หน้าก็แดงขึ้นมาจนต้องหลบสายตาไปทางอื่น
+ยังไงซะสุนัขจิ้งจอกเป็นสัตว์ที่รักอิสระ จะไม่ปกปิดความงามของตนเพียงเพราะอับอายเหมือนอย่างที่มนุษย์เป็น
+แม้ว่าจะไม่ได้เป็นครั้งแรกที่ได้เห็น ครั้งแรกที่ได้สัมผัส แต่ทุกครั้งที่แสงจันทร์สาดส่องลงมายังเส้นผมของเธอ ฉันก็อดไม่ได้ที่จะหน้าแดงและหลบสายตา
+เธอหันหน้าไปคิดสักพัก จากนั้นก็ถอนหายใจเบา ๆ และดูเหมือนไม่ค่อยจะมีความสุขเท่าไหร่
+พวกเรานั่งอยู่ท่ามกลางทุ่งดอกแดนดิไลออนโดยไม่พูดจา เป็นอย่างนี้อยู่พักใหญ่ ๆ นานถึงขนาดที่ฉันคิดว่าเธอคงจะโกรธฉันซะแล้ว
+"จิ้งจอกอย่างพวกเราน่ะรู้คุณ ฉันจะสอนเวทมนตร์การแปลงกายให้คุณ ช่วยคุณให้สมหวังในสิ่งที่ปรารถนา"
+จิ้งจอกหันมา และเอ่ยปากขึ้น
+ดวงตาสีสวยราวกับมหาสมุทรภายใต้แสงจันทร์คู่นั้น ช่างทำให้ผ่อนคลาย
+เยี่ยมไปเลย เธอไม่ได้โกรธฉัน
+ด้วยเหตุผลที่ไม่ชัดเจน ฉันรู้สึกโล่งใจขึ้นเล็กน้อย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book158_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book158_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a629b1591
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book158_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+สุนัขจิ้งจอกเป็นสัตว์ที่ฉลาด ทั้งฉลาดและเจ้าเล่ห์
+ลูกสุนัขจิ้งจอกนั้นเรียนรู้ได้เร็วมาก บางครั้งก็ถึงกับถามคำถามที่แม้แต่ฉันก็ยังตอบได้ยาก
+ยังไงซะภาษาของมนุษย์ก็มีความซับซ้อนและละเอียดอ่อน ไม่ไร้เดียงสาเหมือนภาษาของสัตว์ทั่วไป
+บางครั้ง ภาษาก็ยุ่งซะจนเหมือนกับม้วนด้ายที่ถูกแมวน้อยเล่นจนยุ่งอิรุงตุงนัง แขวนอยู่ตรงนั้นที ติดอยู่ตรงนี้ที ทำให้ลิ้นของนักเรียนพันกันยุ่งเหยิง และบางครั้งก็ทำให้ผู้สอนสะดุดได้
+แต่สุนัขจิ้งจอกเป็นสัตว์ที่ฉลาดมาก สามารถเรียนรู้คำศัพท์ใหม่ ๆ ของมนุษย์ได้อย่างมากมายในเวลาอันสั้น สามารถอธิบายลักษณะของดอกแดนดิไลออนที่ลอยอยู่ และบ่อน้ำที่สะท้อนแสงจันทร์ด้วยภาษาง่าย ๆ ได้ในเวลาไม่นาน
+ทุกครั้งที่เจ้าจิ้งจอกน้อยรู้คำศัพท์ใหม่ ทุกครั้งที่เขาพยายามสำรวจโลกที่คุ้นเคยด้วยภาษาใหม่ที่ไม่คุ้นเคย และรู้สึกตื่นเต้นที่จะมอบความหมายใหม่ให้สายลม ดอกแดนดิไลออน และผืนดิน เธอจะอยู่เคียงข้าง ยิ้มและมองมาที่พวกเรา
+เจ้าจิ้งจอกน้อยเรียนรู้ได้เร็วมาก แต่ฉันกลับไม่รู้สึกดีใจเท่าไหร่
+ถึงตอนที่ฉันไม่มีอะไรจะสอนเค้าแล้วนั้น เธอยังจะยอมให้ฉันอยู่ที่ทุ่งดอกแดนดิไลออนนี้อยู่มั้ยนะ?
+เมื่อถึงตอนนั้น ฉันจะยังสามารถมองดวงตาที่อ่อนโยนคู่นี้ ภายใต้แสงจันทร์ได้อยู่หรือเปล่า?
+เธอจะยังคงยิ้มอย่างเจ้าเล่ห์ และพาฉันไปยังส่วนลึกของทุ่งแดนดิไลออน เล่นกับฉันและสูดกลิ่นที่หอมจนขมคอของสายลมเหนือและใต้นี้อยู่อีกมั้ยนะ?
+คิดไปอย่างนี้ แล้วฉันก็หลงอยู่ในความทรงจำที่เศร้าโศก
+ในคืนที่จำได้อย่างราง ๆ คืนนั้น ในตอนที่ฉันต้องจากลากับหญิงสาวที่ฉันชื่นชม ดวงจันทร์บนท้องฟ้าก็หน้าตาเหมือนอย่างในคืนนี้
+"ที่ผ่านมาต้องขอบคุณคุณมากเลยนะ"
+โดยไม่รู้ตัว อยู่ ๆ จิ้งจอกก็มาอยู่ตรงหน้าของฉัน เธอก้มตัวลง ประกายแสงจันทร์ที่สะท้อนอยู่บนผมสีดำยาวประบ่าซึ่งไหลย้อยลงมาจากด้านบน นั้นราวกับสายน้ำที่ไหลริน
+"ไว้เขาเรียนรู้ที่จะพูดภาษาของมนุษย์ได้เมื่อไหร่ ไม่แน่อาจจะได้เพื่อนใหม่ ๆ เพิ่มมาบ้างก็ได้..."
+"ที่ผ่านมาต้องขอบคุณมาก ๆ เลย ตั้งแต่เริ่มเรียนภาษาของมนุษย์เป็นต้นมา เขาก็ดูร่าเริงขึ้นมากเลยล่ะ"
+เธอจ้องมาที่ฉันด้วยดวงตาที่ไร้ก้นบึ้ง และเปล่งประกายราวกับอัญมณีของเธอ
+"อย่างไรก็ตาม หลังจากที่คุณสอนภาษาของมนุษย์ให้เขาจนหมดแล้ว จากนั้นจะไปที่ไหนต่องั้นรึ?"
+แววตาอันเป็นประกายที่น่าหลงใหลของเธอ ทำเอาฉันลืมที่จะตอบไปชั่วขณะ
+นี่ก็คือเวทมนตร์ของพวกสุนัขจิ้งจอกงั้นรึ?
+สุนัขจิ้งจอกมองดูท่าทางที่แข็งทื่อของฉัน แล้วก็ยิ้มและถอนหายใจ
+จากนั้นเธอก็หันหลังกลับและเดินไปทางที่มีพระจันทร์ นำฉันไปสู่ใจกลางของทุ่งแดนดิไลออนที่สว่างไสวด้วยแสงจันทร์
+เมื่อเจ้าจิ้งจอกน้อยเห็นดังนั้น มันก็ส่ายหางและมุดเข้าไปในพุ่มดอกแดนดิไลออนท่ามกลางความมืด
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book159_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book159_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b61b14b00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book159_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+ดังนั้นเจ้าหญิงและนักปราชญ์ทั้งสอง จึงมุ่งไปยังพื้นที่ที่เต็มไปด้วยหิมะอันหนาวเหน็บ ซึ่งอยู่ทางขั้วโลกเหนือ
+ที่นี่เต็มไปด้วยน้ำแข็งและหิมะอยู่ทุกหนทุกแห่ง แม้แต่สัตว์ร้ายที่กล้าหาญและแข็งแกร่งที่สุด หรือพังพอนที่มีความสามารถในการขุดสูงที่สุด ก็ยังไม่สามารถแม้แต่จะหาเศษเสี้ยวของหญ้าอุ่น ๆ หรือผลไม้ฉ่ำ ๆ เจอได้
+เจ้าหญิงสั่นไปทั้งตัวท่ามกลางหิมะอันหนาวเหน็บ แต่เธอก็ไม่สะทกสะท้าน แต่กลับเดินเข้าไปในส่วนลึกของลมหนาวโดยไม่หันกลับมามอง
+จิ้งจอกผู้เฉลียวฉลาดและเต่าที่น่าเชื่อถือ ไม่สามารถทนต่อลมหนาวและหิมะที่พัดมาได้ พวกเขาจึงพากันชักชวนเจ้าหญิงว่า:
+"หงิง~ การเสี่ยงในสถานที่ที่หนาวเย็นและอันตรายเช่นนี้ ถ้าราชารู้เข้าล่ะก็ ท่านจะต้องเป็นห่วงแน่ ๆ พวกเรากลับไปกันเถอะ หงิง~"
+"ใช่ ๆ ฉันกลัวว่าลมและหิมะจะรุนแรงและหนาวยิ่งขึ้น... ทำไมพวกเราไม่หยุดพักและรอให้ลมสงบก่อนล่ะ? ขออภัย ฉันทำเสียงอย่างนั้นไม่ได้"
+แต่เจ้าหญิงผู้แน่วแน่ไม่ได้ทำตามคำแนะนำของนักปราชญ์ทั้งสอง แต่กลับมุ่งมั่นที่จะเดินต่อไปท่ามกลางความหนาวเหน็บของขั้วโลกเหนือ
+ในโลกนี้จะมีสิ่งใดน่านับถือไปกว่าการช่วยเหลือญาติสนิทและมิตรสหายที่หายไป เพื่อกอบกู้มิตรภาพและความรักเหล่านั้นกลับมากันล่ะ?
+เรื่องก็เป็นแบบนี้ พวกเขาก็เดินต่อไป เดินไปเรื่อย ๆ จนถึงขั้นอุ้งเท้าและกรงเล็บเย็นจนกลายเป็นสีม่วง จนถึงขั้นอากาศที่หายใจออกมาเย็นจนกลายเป็นหิมะ
+บนเขาสูงที่ถูกปกคลุมไปด้วยน้ำแข็ง ไปต่อยังแม่น้ำที่แม้ว่าทุกอย่างจะยังคงไหลอยู่ แต่ก็เต็มไปด้วยน้ำแข็ง จากนั้นเจ้าหญิงก็ได้พบกับภูต ที่บินไปมาท่ามกลางลมหนาว
+บนเขาสูงที่ถูกปกคลุมไปด้วยน้ำแข็งนั้น เป็นที่อยู่อาศัยของเหล่าภูตโบราณที่แสนฉลาด พวกเธอไม่มีรูปร่างที่ตายตัว แต่ว่าครอบครองพลังเวทที่แข็งแกร่งมาก
+"อู๊ด~อู๊ด~ คุณคือผู้นำของที่นี่งั้นรึ? ขอร้องล่ะ คุณช่วยนำพวกเราออกไปจากพายุหิมะนี้ทีได้มั้ย?"
+เจ้าหญิงเอ่ยถามอย่างสุภาพ ด้วยสภาพที่หนาวซะจนกีบเท้าสั่นไปมา
+จิ้งจอกผู้ฉลาดเฉลียวและลุงเต่าผู้น่าเชื่อถือเองก็มองไปยังภูตแห่งพายุน้ำแข็งอย่างมีความหวัง พวกมันทั้งสองต่างก็หนาวสั่นซะจนหิมะบนพื้นสั่นตามไปด้วย
+"ฟู่ว... ฟู่ว..."
+ภูตที่ลอยอยู่ตอบกลับมาว่า
+"ได้สิ แต่ว่า... ฟู่ว...ฟู่ว..."
+"เพื่อเป็นการตอบแทน ข้าจะดูดพลังของพวกเจ้า การเดินทางในพายุหิมะของพวกเจ้านับจากนี้ จะกลายเป็นยิ่งนานยิ่งหิว ยิ่งนานยิ่งเหนื่อย ยิ่งนานยิ่งหนาว แต่ก็ไม่ถึงตาย... น่าจะนะ...ฟู่ว... ฟู่ว..."
+"อู๊ด~อู๊ด~ ยังไงซะก็เป็นถึงภูตแห่งพายุน้ำแข็งนี่นะ" เจ้าหญิงคิดในใจ
+"มิหนำซ้ำที่นี่ก็มีผู้ที่มีสติปัญญาหลักแหลมที่สุด และเป็นห่วงฉันที่สุดอยู่กับฉันด้วย พวกเขาต้องหาทางออกได้แน่!"
+เจ้าหญิงตอบรับคำขออย่างไม่ลังเล ถึงขนาดที่ว่าจิ้งจอกผู้เฉลียวฉลาดและลุงเต่าผู้น่าเชื่อถือ ไม่มีเวลาแม้แต่จะให้คำปรึกษา
+"อู๊ด~อู๊ด~ ข้อเสนอยุติธรรมมาก! งั้นคุณช่วยพาพวกเราไปหาเจ้าหมาป่าน้อยทีนะ"
+จากนั้นภูตก็แปลงกายเป็นกระแสน้ำแข็งที่เย็นเจี๊ยบ และออกนำเจ้าหญิงผู้แน่วแน่ปีนขึ้นผู้เขาหิมะที่สูงชัน...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book15_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book15_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6551719ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book15_TH.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+ชุดบทกวีของ Hilichurl ที่รวบรวมโดยนักนิเวศวิทยา Jacob Musk แห่ง Mondstadt เพื่อให้หนังสือเล่มนี้สมบูรณ์ Marcus ต้องเดินทางข้ามดินแดนเพื่อไปเยือนเผ่า Hilichurl ทุกเผ่า ไปไกลถึงขนาดใช้ชีวิตร่วมกับ Hilichurl จนเป็นส่วนหนึ่งของวิถีชีวิต Marcus ถูกยกให้เป็น "ยอดกวีแห่งภาษา Hilichurl" จากผลงานตีพิมพ์ของเขาด้วย แต่ถึงจะได้รับเกียรติถึงขนาดนั้น เจ้าตัวและชาว Hilichurl เองก็ไม่ได้ยินดีเท่าใดนัก Jacob Musk นั้น ถึงแม้จะมีความหลงใหลในการศึกษา Hilichurl เพียงใด ก็รังเกียจที่ตนต้องไปคลุกคลีกับพวก Hilichurl มาตลอดในช่วงหลายปีที่ผ่านมา
+
+เพลงที่ 1:
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+มีความเป็นไปได้สูงที่จะเป็นบทเพลงรบ ที่จะร้องขึ้นโดย Hilichurl ที่กำลังจะเข้าต่อสู้ จากการสังเกตการณ์ของฉัน เมื่อมีพวก Hilichurl ตั้งแต่สองคนขึ้นไปอยู่ด้วยกัน พวกมันจะเข้าโจมตีอย่างบ้าคลั่งหลังจากร้องบทเพลงอันแสนป่าเถื่อนนี้
+
+เพลงที่ 2:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+เพลงที่ร้องโดยเผ่า Hilichurl ในขณะที่ร่ายรำอยู่รอบๆ เสาโทเทม คาดการณ์ว่าจะเป็นเพลงสวดของชนเผ่าที่ร้องด้วยเสียงที่ไพเราะ ซึ่งมักจะได้ยินเมื่อพวกมันเลี้ยงฉลองกัน
+
+เพลงที่ 3:
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+บทเพลงเศร้าที่ฉันเคยได้ยินจากการแลกเปลี่ยนกับ Samachurl ที่สูงอายุตนหนึ่ง ถึงแม้จะไม่เข้าใจในความหมายของบทเพลง แต่ความเศร้าของมันก็เอ่อล้นจนนักกวีที่เก่งที่สุดในบ้านเกิดของฉันยังต้องตะลึง (แต่ถึงจะชมว่าเศร้าขนาดไหน กลิ่นสุดแย่ของ Hilichurl ที่แก่แล้วก็ยังน่าเศร้ายิ่งกว่า)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book160_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book160_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd103febf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book160_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+-ของที่เป็นประกายเหล่านั้น-
+"พวกคนที่อยู่ในรูปนี้สวยกันจังเลยนะ" Vera หยิบกล่องของ Ike ที่เต็มไปด้วยกรอบรูปขึ้นมา
+"ถ้าไม่สวยก็ไม่มีโอกาสได้เก็บภาพเป็นที่ระลึกแบบนี้หรอกนะ"
+Ike ไม่มีท่าทีที่จะบ่ายเบี่ยงอะไร ยังไงซะเขาก็เป็นชายผู้รอบรู้แห่งจักรวาล ที่อยู่มาแล้วเกินกว่าพันปี ซึ่งแน่นอนเขารู้ว่าเด็กผู้หญิงนั้นบอบบางมาก และก็สามารถกลายเป็นเรื่องยุ่งยากได้ง่ายมาก ๆ ด้วย ดังนั้น Ike จึงไม่เคยโกหกหรือรังแกเด็กผู้หญิงคนไหนเลย... จำไว้นะหนุ่ม ๆ
+"หลังจากได้เห็นหมู่ดาวแล้ว ฉันก็ทำเพชรรูปดาวไว้เป็นที่ระลึก" เขาอธิบายต่อไปว่า "แต่ดวงดาวที่ส่องแสงเป็นประกายในจักรวาลพวกนั้นไม่ได้เป็นของใคร ดังนั้นจึงไม่มีการบอกว่าพวกมันถูกพรากไป"
+Vera นั้นไม่ได้เข้าใจในคำพูดนี้ "หมายความว่ายังไงกัน?"
+"พูดให้คนโง่คนนึงที่ไม่ได้อยู่ที่นี่ฟังน่ะ อย่าใส่ใจเลย มนุษย์ก็แค่เพียงอ่อนเยาว์เกินไปเท่านั้น"
+
+"ฉันจะช่วยเป็นคนกลางระหว่างเธอ กับ Ike เอง" Sachi ตะโกนใส่เจ้าหญิงแห่งจักรวรรดิ Andromeda ว่าอย่างนี้
+"หา?"
+"ฉันชอบ Vera ฉันไม่อยาก..."
+"น่าขยะแขยง น่าเบื่อ เงียบซะเจ้าคนชั้นต่ำ Vera คือเพื่อนที่ข้าให้การยอมรับ จะปล่อยให้คนขี้ขลาดอย่างเจ้ารับช่วงต่อได้อย่างไร"
+"หะ หาา..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book161_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book161_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..485a9618e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book161_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+-อุทิศให้กับเทศกาลมากมาย-
+แม้ว่าเหตุการณ์สำคัญต่าง ๆ จะเกิดขึ้นบ่อยครั้งในช่วงนี้ แต่ก็ล้วนเป็นสิ่งต่าง ๆ ในจักรวาล ซึ่งตอนนี้เหตุการณ์ที่ค่อนข้างธรรมดากำลังจะเกิดขึ้น เมืองแห่งนี้กำลังเตรียมต้อนรับเทศกาลที่กำลังใกล้เข้ามา
+"ทีนี้ก็ถึงคราวที่ฉันจะแนะนำเมืองนี้ให้คุณสองคนแล้วสินะ?" Vera เสิร์ฟสตูโฮมเมดที่เธอทำให้เจ้าหญิงและ Ike
+ยังไงซะสิ่งต่าง ๆ ที่พบในการผจญภัยในจักรวาลก่อนหน้านี้ ต่างก็ได้รับการอธิบายโดยเจ้าหญิงและ Ike มาตลอด ดังนั้นถ้า Vera จะมีความรู้อะไรที่สามารถอวดพวกเขาได้ล่ะก็ สิ่งนั้นก็คือบ้านเกิดของเธอนั่นแหละ
+"...ต่อมาผู้ส่งสารคนแรกของราชาผู้ยิ่งใหญ่ อัศวินผู้กล้าหาญ Huffman ได้ข้ามผ่านสองทวีปไปทางตะวันตก เดินทางผ่านทั้งมหาสมุทรและแม่น้ำ ในขณะที่ปราชญ์แห่งราชสำนัก แม่มดแห่งทิศตะวันออก ได้ผ่านบ้านเกิดระหว่างเส้นทางทางทิศตะวันออก จากนั้นก็ก้าวผ่านดินแดนใต้พิภพ และท้ายที่สุดพวกเขาก็มาพบกันที่นี่"
+"เอ๋ อย่างนี้นี่เอง สุดยอดไปเลยนะ" ทักษะการแสดงของเจ้าหญิงนั้นยังต้องได้รับการปรับปรุง ถึงแม้ว่าเธอจะไม่อยากให้ Vera ตระหนักได้ว่า เธอไม่ได้สนใจเรื่องราวพวกนี้เลยแม้แต่น้อย
+"นั่นหมายความว่า สถานที่แห่งนี้ก็คือโลกสมมาตรของเมืองหลวงของกษัตริย์ผู้ยิ่งใหญ่ผู้นั้นใช่มั้ย" Ike พูดพร้อมแสดงความคิดเห็นเกี่ยวกับเรื่องที่ดูเหมือนจะไม่สำคัญนี้
+"อ๊ะฮ่าฮ่าฮ่าฮ่า พอคิดดูดี ๆ แล้ว ก็น่าจะตามนั้นแหละนะ" Vera หัวเราะพลางพูดตอบและเอามือลูบที่หลังหัว
+
+"ฉันเอาแต่พูดว่าจะออกไปจากที่นี่มาโดยตลอด แต่สุดท้ายก็รู้ตัวว่ามีเพียงสถานที่แห่งนี้เท่านั้น ที่ตัวเองรู้สึกคุ้นชิน" คืนก่อนหน้าวันแห่งการรำลึกของเมือง อยู่ ๆ Vera ก็นึกถึงเรื่องนี้ขึ้นมาและร้องไห้!
+"เจ้าโง่เอ๊ย มาทำให้ Vera ร้องไห้ซะได้!" เจ้าหญิงกระโดดถีบขาคู่อย่างรุนแรง ทำเอา Sachi กระเด็นออกไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book162_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book162_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d2542acd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book162_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—สงครามกาแล็กซี่—
+"การจุดไฟดวงอาทิตย์ขึ้นมาใหม่นั้นไม่ใช่เรื่องยากอะไร แต่นี่ไม่ใช่เรื่องที่จักรวรรดิ Andromeda ต้องการเห็น" Ike พูดกับ Vera ที่ตื่นตระหนก
+"เธอหมายความว่า เจ้าหญิงลักพาตัว Sachi เหรอ?" Vera พูดด้วยน้ำเสียงตกใจ หลังจากที่ใช้ความคิด
+"ทำไมเธอถึงคิดแบบนั้นล่ะ ฉันหมายถึงว่า คนที่ลักพาตัวเธอกับเจ้าหญิงได้ ก็มีแค่จักรวรรดิ Andromeda เท่านั้น" Ike หันกลับมาเผชิญหน้ากับสิ่งมีชีวิตนับพันนับหมื่นในกาแล็กซี่
+เขานิ่งไปครู่นึงและพูดขึ้นว่า "สิ่งมีชีวิตทั้งหลายในทะเลแห่งดวงดาว แม้ว่าฉันจะถูกราชินี Lebannin เรียกให้มาที่นี่เพื่อจุดไฟให้กับดาวฤกษ์ที่เหลืออยู่เพียงไม่กี่ดวง แต่ดูเหมือนว่าจักรวรรดิ Andromeda จะไม่ต้องการให้เป็นเช่นนั้น พวกเขาจึงจับตัวเพื่อนของฉันไป"
+"เธอเป็นห่วงชีวิตของพวกเขาทั้งสองคน มากกว่าสิ่งมีชีวิตทั้งหมดในโลกนี้อีกงั้นรึ?" ราชินี Lebannin ลุกขึ้นจากบัลลังก์ "ถ้าอย่างนั้น ฉันจะรวบรวมบรรดาเกาะในท้องทะเลแห่งดวงดาวไปทำไมกัน?"
+
+สุดท้ายราชินีก็กระโจนเข้าสู่อันตรายเพียงลำพัง เธอเอาชนะมือสังหารของจักรวรรดิ Andromeda เพื่อช่วยเจ้าหญิงและ Sachi จากนั้นเธอก็พูดกับ Ike สั้น ๆ
+"คิดไม่ถึงว่าเธอจะเอาชนะเผ่าพันธุ์อันโดดเด่นของจักรวรรดิ Andromeda ได้ พวกเขาถือได้ว่าเป็นเผ่าพันธุ์ที่แข็งแกร่งมาก มังกรศักดิ์สิทธิ์ที่ราชินีต้องการฆ่านั้นไม่ใช่คู่ต่อสู้ของเธอเลยจริง ๆ" Ike กล่าวชม
+"ที่จริงฉันแล้วก็คือมังกรศักดิ์สิทธิ์ หลังจากที่หลอมรวมกับเลือดเนื้อของ Lebannin แล้ว ฉันก็คอยทำตามความปรารถนาของเธอ"
+"หาาา..." Ike ตกใจเล็กน้อย
+"เจ้านั่นก็คือคนที่เจ้าหญิงองค์ที่สองโปรดงั้นเหรอ? ตอนที่ฉันเข้าไป พวกเขากำลัง..."
+"ว่าไงนะ?!" Ike ตกใจเป็นอย่างมาก
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book163_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book163_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..637d3f67e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book163_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—ตัวของสาว ๆ เอง—
+"ก็ถึงได้บอกไงว่าเป็นเรื่องเข้าใจผิด ตอนนั้นเธอจะกินฉันอยู่แล้วนะ" Sachi อธิบาย
+"นั่นไม่น่าจะเรียกกินหรอก" Ike ขยับแว่นเล็กน้อย "เผ่าพันธุ์อันโดดเด่นของจักรวรรดิ Andromeda มีอวัยวะบนฝ่ามือที่สามารถจับและกินลูกตาได้"
+"ฉันเคยเห็น จะบอกยังไงดีล่ะ มันคล้าย ๆ...ปลาแลมป์เพรย์?" Sachi ตัวสั่นเทาเมื่อเขาพูดจบ
+"ฟังฉันให้จบก่อน" Ike จะดันแว่นตัวเอง แต่ดันไปโดนเลนส์จนมีรอยนิ้วมือติด เขาถอดแว่นและจับตาข้างซ้าย "การกินลูกตาของพวกเขามีความหมายอยู่สองอย่างคือ: สวามิภักดิ์..."
+จากนั้นเขาก็จับตาขวา"...และรัก"
+Sachi จับเบ้าตาทั้งสองข้างของตัวเองตามและเริ่มครุ่นคิด ดูเหมือนเขาจะพยายามนึกว่าเป็นอย่างไหนกันแน่
+"ที่สุดแล้วเจ้าหญิงไม่เข้าใจว่าเรื่องพวกนี้ต่างกันตรงไหน ในสายตาของเธอนั้น คนที่สวามิภักดิ์ต่อเธอ คนที่เธอเอาชนะได้ รวมถึงคนที่เธอรักก็เหมือนกันหมด ท่ามกลางการแย่งชิงอำนาจกันในราชวงศ์ คนเหล่านี้ล้วนเป็นคนที่ไม่มีทางจะทำร้ายเธอ"
+"ไม่แปลกใจเลยว่าทำไมมือสังหารของจักรวรรดิ Andromeda ถึงได้ลักพาตัวเธอไป นี่คงเป็นแผนยิงปืนนัดเดียวได้นกสองตัวของรัชทายาทคนอื่น ๆ สินะ?"
+"ฉันไม่อยากเข้าสู่วังวนแย่งชิงอำนาจของเหล่ารัชทายาท ก็เลยทำได้แค่ให้เธอช่วยสนับสนุนหล่อนให้มากขึ้นน่ะ"
+"ถึง ได้ บอก ไง...ว่าความสัมพันธ์ของฉันกับหล่อนคนนั้นไม่ได้เป็นแบบนั้น! หล่อนเกลียดฉันมากที่สุดไม่ใช่รึไง?"
+
+ว่าแต่ตอนนี้สาว ๆ คุยอะไรกันอยู่? นี่คงเป็นปริศนาตลอดไปสินะ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book164_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book164_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ef24d741
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book164_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+คนสันโดษ ผู้แสนลึกลับ
+
+มีสิ่งมีชีวิตลึกลับที่มีขนาดใหญ่แบบนี้อยู่ท่ามกลางเหล่า Hilichurl พวกมันไม่เพียงแต่จะมีร่างกายที่ใหญ่โตและทรงพลัง แต่ยังสามารถควบคุมธาตุ เพื่อเสริมพลังให้ตัวเองแข็งแกร่งยิ่งขึ้นด้วย เช่นใช้ธาตุเพื่อป้องกันตัว หรือใช้ธาตุเสริมพลังในการต่อสู้ ให้ตัวเองกลายเป็นผู้ไร้เทียมทาน
+
+สมาชิกที่แข็งแกร่งเหล่านี้ถูก Hilichurl คนอื่น ๆ เรียกว่า "Lawa" จากการคาดเดาของผู้เขียนคิดว่าคำนี้น่าจะหมายถึง "ราชา" หรือ "หัวหน้า" แต่จริง ๆ แล้วดูเหมือน พวกมันจะไม่ได้ปกครองหรือเป็นหัวหน้าเผ่า แต่กลับชอบเดินคนเดียว และหลีกเลี่ยงสายตาแห่งความเคารพและศรัทธาของ Hilichurl คนอื่น ๆ
+
+ปกติแล้วมันยากมากที่นักผจญภัยจะเจอสิ่งมีชีวิตขนาดใหญ่เหล่านี้ และหากนักผจญภัยที่มากประสบการณ์จะต้องไปสำรวจ ในที่ที่พวกมันอาจจะปรากฏตัว ก็ยังไม่วายต้องคิดทบทวนถึงอันตรายที่ต้องเจอ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book165_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book165_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b834f0cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book165_TH.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+ตำนานเล่าว่าไวน์ชนิดแรกของ Mondstadt นั้นถูกผลิตขึ้นในยุคสมัยที่สายลมเหนือยังคงพัดโหม
+
+ในยุคที่ราชาน้ำแข็งเข้าต่อสู้ห้ำหั่นกัน เหล่าผู้คนในสมัยโบราณบ่มผลไม้ป่าให้กลายเป็นไวน์ ท่ามกลางพายุหิมะ เพื่อลบล้างความเจ็บปวดของการถูกน้ำแข็งกัด และเพื่อที่จะเสริมความกล้าที่จะเผชิญหน้ากับความหนาวเย็น ในยุคสมัยนั้น แผ่นดิน Mondstadt ยังคงถูกปกคลุมไปด้วยหิมะและน้ำแข็ง และยังคงไร้ซึ่งวี่แววของดอกแดนดิไลออน
+
+ว่ากันว่าผู้คิดค้นไวน์คนแรกของ Mondstadt นั้นคือชายผู้แสนเกียจคร้านคนหนึ่ง
+
+ภายในชนเผ่าที่ถูกห้อมล้อมไปด้วยหิมะและน้ำแข็ง มีชายผู้แสนเกียจคร้านผู้หนึ่งรับหน้าที่ดูแลคลังอาหาร
+เพราะถึงแม้จะเป็นดินแดนที่ถูกปกคลุมไปด้วยน้ำแข็งและหิมะ ซึ่งแทบจะไร้ซึ่งวี่แววของผู้คน แต่ก็ยังมีสิ่งมีชีวิตที่ทนต่อความหนาวสุดขั้วและสามารถทำโพรงใต้ดินลอดเข้ามาขโมยเสบียง อาหารไปกินได้ ด้วยเหตุนี้ ทางเผ่าจึงต้องจัดคนเพื่อค้นหารูหนูและปิดมัน หรือไม่ก็หาทางจับเจ้าพวกหนูขี้ขโมยทั้งหลายเพื่อนำมาทำเป็นอาหาร
+
+ในยุคสมัยนั้น โพรงที่ทั้งมืดและชื้นนั้นมักจะต้องถูกระวังเป็นพิเศษ มิเช่นนั้นอาหารที่กักเก็บเอาไว้อาจจะเน่าเสียได้ แต่ก็มีบางครั้งที่สิ่งมีชีวิตเล็ก ๆ น้อย ๆ ที่ซ่อนอยู่จะเล่นตลกกับผู้คนและทำให้ได้ปวดหัวบ้าง
+
+อาศัยจังหวะที่ยามแสนขี้เกียจอู้งานอีกครั้ง จิตวิญญาณของสายลมแปลงกายอยู่ในรูปของจิ้งจอก แอบเข้าไปยังกองผลไม้ป่าของเมือง จากนั้นทำให้ยีสต์เติบโตเพื่อทำให้ผลไม้สุกและหมักมัน
+แล้วยามขี้เกียจก็เกิดหิวและมุ่งไปที่กองผลไม้ป่าเพื่อเก็บกิน แต่แล้วก็ถูกรสชาติอันเข้มข้นของผลไม้หมักทำให้ติดใจ จากนั้นเขาจึงนำมาห่อในหนังสัตว์และคั้นน้ำออกมา สุดท้ายก็กลายเป็นไวน์
+
+จากนั้นชายเกียจคร้านผู้คิดค้นกรรมวิธีหมักไวน์ ก็กลายเป็นขี้เมาคนแรกแห่ง Mondstadt ซึ่งตำนานเล่าว่าเขาคือคนแรกที่หลงอยู่ในความฝันเพราะความเมามาย
+
+ในความฝันอันเมามายช่วงแรกของเขา เขากลายร่างเป็นหมาป่าผู้โดดเดี่ยว ในยุคสมัยยาวนานในอนาคต หรือยาวนานในอดีต เขาต่อสู้กับฝูงหมาป่าคู่แค้นด้วยกรงเล็บและคมเขี้ยว เขาสู้รบกับพวกมนุษย์ ท่ามกลางพายุหิมะที่โหดร้ายเพื่อแย่งชิงอาหาร และก็ได้พบกับ Seelie ตนแรก
+
+เหล่ามนุษย์ที่อาศัยอยู่รวมกันและหมาป่าที่รวมตัวกันเป็นฝูง ทั้งสองต่างไม่สามารถทนต่อการมีชีวิตอยู่อย่างโดดเดี่ยวได้ แล้วไวน์ใหม่ ๆ ที่ถูกหมักออกมานั้น ก็ทำให้พวกเขาเหล่านั้นได้พบกันในฝัน
+
+แต่ทัศนคติต่อความฝันของพวกเขานั้นแตกต่างกันอย่างสิ้นเชิง
+
+พวกมนุษย์ที่เคยพบเจอแต่สายลมและหิมะนั้น โหยหาดินแดนรกร้างที่หมาป่าเดียวดายวิ่งอย่างอิสระ ส่วนหมาป่าก็หวาดกลัวในความละโมบของพวกมนุษย์ ซึ่งมันไม่มีทางเข้าใจได้เลยว่าเหตุใดพวกมนุษย์ถึงได้หลงใหลในสิ่งลวงตาที่แสนอันตราย และออกตามหาความหวังจากสิ่งเหล่านั้น
+สิ่งที่ทำให้หมาป่ากลัวที่สุดก็คือ ในความฝันของพวกมนุษย์ มันไม่สามารถแยกแยะได้อีกต่อไปว่าแท้จริงแล้วตัวของมันคือหมาป่า หรือมนุษย์ที่มีวิญญาณหมาป่ากันแน่
+
+ดังนั้นหมาป่าจึงสาบานว่าจะหนีห่างจากพิษร้ายของพวกมนุษย์ ออกห่างจากสิ่งล่อลวงของน้ำเมา
+เพราะที่จริงแล้วหมาป่าก็ไม่ใช่ลูกหลานของสายลม และบ้านเกิดของพวกมันก็ไม่ได้มีอะไรเกี่ยวข้องกับเหล้าไวน์ และบทเพลง ด้วยเหตุนี้ หมาป่าจึงออกห่างจากดินแดนของมนุษย์ แล้วมาอยู่ท่ามกลางผืนป่าและภูเขาที่ซึ่งกลิ่นของไวน์ลอยไปไม่ถึง
+
+"นี่ก็คือที่มาของสิ่งที่พวกแกเรียกว่าเหล้าไวน์ และพวกเราหมาป่าเรียกว่าจุดเริ่มต้นของความตกต่ำ"
+หมาป่าผู้โดดเดี่ยวพูดกับชายขี้เมาอย่างภาคภูมิใจ
+พอหันกลับมา มันกลับพบว่าชายขี้เมากำลังนอนหลับสนิทอยู่บนเตียงนุ่มที่ทำด้วยไม้สน กรนคร่อกฟี้ ๆ หลับปุ๋ยไปซะแล้ว
+
+หมาป่าทำอะไรไม่ถูกและได้แต่ถอนหายใจ จากนั้นก็ทิ้งเจ้าคนขี้เมาไว้ตรงนั้นและเดินออกไปแบบทางใครทางมัน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book166_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book166_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5eabd46d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book166_TH.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+......
+
+ขอบคุณ Venerare และ...สำหรับความช่วยเหลือ ฉันถึงสามารถข้าม... มาถึงยอดเขาแห่งนี้ได้...
+
+ยอดเขาแห่งนี้เป็นยอดเขาที่สูงที่สุด และอันตรายที่สุด ขอโทษด้วยที่ฉันอาจจะอธิบายได้ไม่ชัดเจนนัก แต่ดูจากรูปร่างของยอดเขาแล้ว ควรจะเรียกมันว่า "Pilos Peak" จากการสำรวจคร่าว ๆ บางทีเราอาจจะสามารถใช้เชือกและตะขอค่อย ๆ ปีนขึ้นมาจากทางตะวันออก แล้วอาศัยกระแสลมช่วยพัดเชือกและตะขอให้ไปเกี่ยวที่... จากนั้นค่อย...
+
+......
+
+ไม่มีเด็กหนุ่มสาวคนไหนอยากจะปีนเขาลูกนี้กับฉันเลย แม้แต่คนที่กระตือรือร้นอยากจะลอง ก็ยังถูกนักผจญภัยแก่ ๆ พูดขู่ซะจนหนีกระเจิงเลย พวกเขาแต่ละคนต่างพูดกันว่า "มันเป็นฝันร้ายที่ไม่สามารถเอาชนะได้" คนรุ่นก่อนที่คว้าน้ำเหลว ต่างมีจิตใจที่ห่อเหี่ยวและอ่อนแอลง แต่ฉันยังไม่แก่ ทั้งร่างกายและสมองของฉันยังใช้การได้ดีทุกอย่าง Pilos Peak ก็แค่ยอดเขาอีกแห่งที่รอให้ฉันไปพิชิตเท่านั้นเอง
+
+......
+
+ข่าวดี Alrik ยอมปีนเขากับฉันแล้ว ฉันน่ะรู้อยู่แล้วว่าฉันไม่โดดเดี่ยวหรอก!
+
+......
+
+ฉันคงประเมินเขาลูกนี้ต่ำเกินไป พอได้ปีนขึ้นมาจริง ๆ ถึงรู้ว่า ดูเหมือนมันไม่มีทางให้ไปเลย มันเหมือนกับหินประหลาดที่แกะสลักขึ้นอย่างพิถีพิถัน ทั้งสูงตระหง่านและยิ่งใหญ่... หวังว่าเสบียงอาหารที่คนเตรียมไว้ให้ฉัน จะช่วยให้ฉันมีแรงจนไปถึงยอดเขาได้นะ
+
+......
+
+บาดเจ็บอีกแล้ว ขาได้รับบาดเจ็บหนักและนิ้วทั้งสองของมือข้างซ้ายก็บาดเจ็บด้วย ยังดีที่มือขวาไม่เป็นอะไร ดูท่าทางคงต้องใช้เวลาสองสามเดือนกว่าจะฟื้นตัว แต่ตอนนี้ไม่ใช่เวลาที่จะยอมแพ้
+
+......
+
+ข่าวร้าย วันนี้ Alrik ไม่สามารถรอดไปได้ เขาอายุมากเกินไป ร่างกายของเขาเลยไม่สามารถทนต่อพายุที่หนาวยะเยือก และทางขรุขระบนภูเขาได้... ฉันจัดงานศพเล็ก ๆ ให้เขา และฝังไวน์ที่เขาชอบไว้ข้าง ๆ ตัวเขาด้วย ตอนนี้เหลือแค่ฉันคนเดียวแล้ว พายุหิมะก็ยังไม่สงบ ฉันต้องปีนต่อไปก่อนที่น้ำแข็งจะเกาะภูเขา...
+
+......
+
+ขาหักอีกแล้ว แต่ยังดีที่แค่กระดูกหักเล็กน้อย ฉันเกือบถูกพายุน้ำแข็งพัดตกเขา แต่โชคดีที่ฉันจับก้อนหินที่หน้าผาไว้แน่น เลยเอาชีวิตรอดมาได้ สุดท้ายถึงได้ปีนขึ้นมาที่หน้าผาและเจอทางลงเขา...
+ถ้าตอนนั้นฉันถูกเหวี่ยงไปกระแทกกับกำแพงน้ำแข็ง หรือติดอยู่ในซอกหินล่ะก็ โชคก็คงช่วยไม่ได้แล้วล่ะ... และคราวนี้มันทำให้แผลเก่าเปิดเหวอะหวะ คงจะปีนเขาไม่ได้เป็นปีเลย...
+
+......
+
+ท้องฟ้าเป็นสีฟ้าสดใส ดูท่าทางบนเขาคงไม่มีพายุหิมะไปหลายวันเลย ฉันเห็นนกอินทรีตัวหนึ่งบินฝ่าก้อนเมฆ ดูเหมือนจะบินสูงขึ้นไปเหนือยอดเขา... ซึ่งเป็นความสูงที่ฉันไม่มีทางไปถึง
+
+ถ้าบินขึ้นไปบนฟ้าได้เหมือนนกอินทรีล่ะก็...
+
+เหมือนลูกนกอินทรีที่หัดบินบนยอดเขา ในนิทานสมัยเด็ก ๆ...
+
+......
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book167_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book167_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a4518c6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book167_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—ต้อนรับเทพเจ้า—
+เทศกาลฉลองที่สร้างชื่อที่สุดของ Liyue คือพิธีต้อนรับเทพเจ้าที่เรียกว่า "พิธีเจ็ดดาราอัญเชิญเซียน"
+ในฐานะเทพเจ้าที่คอยเฝ้าดูและปกป้องเมือง Liyue ทุกปีเทพแห่งหินจะลงมาด้วยตัวเอง เพื่อสั่งสอนและเตือนสติมนุษย์ ให้ปฏิบัติตนตามกฎเพื่อชีวิตที่สงบสุข
+เพื่อป้องกันไม่ให้พวก Fatui มาวุ่นวาย ในอดีตชาวเมือง Liyue จะเลือกตัวแทนจากพวกชาวนา เพื่อเป็นตัวแทนในการต้อนรับเทพเจ้า
+พวกเขาจะถวายเครื่องบูชามากมาย และกล่าวคำอวยพร จากนั้นฟังคำทำนายจากเทพเจ้า เพื่อเป็นแนวทางในการบริหารตลอดปีนั้น ๆ ด้วยคำชี้แนะนี้จะทำให้มนุษย์มีความเจริญรุ่งเรือง สามารถเอาชนะภัยพิบัติ และเพื่อให้แผ่นดินของเทพแห่งหินแข็งแกร่งและมั่นคง
+ต่อมาเมื่อสงครามเทพอสูรสงบลง ท่าเรือ Liyue ก็ค่อย ๆ เจริญรุ่งเรืองขึ้นภายใต้การปกครองของ Qixing ซึ่งเป็นตัวแทนการค้าทุกอย่างใน Liyue และทำหน้าที่เป็นสื่อกลางระหว่างมนุษย์กับเทพเจ้า รับหน้าที่ในการสื่อสารกับเทพแห่งหิน และอธิบายคำทำนายอันศักดิ์สิทธิ์ให้ชาวเมืองเข้าใจได้ง่าย ๆ เพื่อประกาศนโยบายสำหรับตลอดทั้งปี
+ผู้ที่ได้รับเกียรติให้เป็นประธานใน "พิธีเจ็ดดาราอัญเชิญเซียน" นั้นจะถูกเลือกมาจาก Qixing เท่านั้น และไม่มีใครเข้าสามารถเข้ามาก้าวก่ายได้
+ในความคิดของพ่อค้าใน Liyue นั้น ทองใน Golden House ก็มีค่าไม่เท่าคำทำนายของเทพแห่งหิน
+ดังนั้นในวันที่เทพแห่งหินเสด็จลงมา ไม่ว่าบ้านพวกเขาจะอยู่ไกลแค่ไหนก็ตาม พ่อค้าชาว Liyue ก็จะพยายามเดินทางกลับบ้านด้วยตัวเองหรือส่งคนไปแทน เพื่อได้รับคำแนะนำจากท่านเทพแห่งหิน และเพื่อความเจริญรุ่งเรืองของธุรกิจตลอดทั้งปีนั่นเอง
+ในดินแดนแห่งป่าฝนเหล่านักปราชญ์ละทิ้งทุกสิ่งในโลกนี้ เพื่อแสวงหาภูมิปัญญาสูงสุดจนผิดเพี้ยนไป แต่ในดินแดนแห่งหินนั้น ผู้คนคุ้นเคยกับการขอคำแนะนำจากเทพเจ้า และนำไปใช้เพื่อความมั่นคงและความเจริญรุ่งเรือง
+ดูเหมือนในบางช่วง เทพเจ้าทั้งเจ็ดที่ยืนเคียงบ่าเคียงไหล่กันในโลกนี้ ก็มีความขัดแย้งกันเองเช่นกัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book168_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book168_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e058972ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book168_TH.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+......
+
+ขอบคุณ ██████████สำหรับความช่วยเหลือ ฉัน███████████████████
+
+███████████สูง████อันตราย███ขอโทษด้วยที่ฉัน█████████████ดู█████████████████████████████████บางที███████████████ค่อย ๆ ███████████████กระแสลม████████████████จากนั้นค่อย███
+
+......
+
+███เด็กหนุ่มสาวคนไหน████ปีนเขา██████ แม้แต่██████████████████████████████ พวกเขา████ต่างพูดกันว่า ████████████████████████████จิตใจ████████████████ร่างกายและสมอง█████████ทุกอย่าง ██████████อีกแห่ง██████พิชิต█████
+
+......
+
+ข่าวดี Alrik ███ปีนเขา█████████████โดดเดี่ยวหรอก!
+
+......
+
+ฉัน█████████████ปีนขึ้นมา█████ถึง███ ดูเหมือน███████████████████แกะสลักขึ้นอย่างพิถีพิถัน ██สูงตระหง่าน██████████เสบียงอาหารที่คน██████████████จนไปถึง██████
+
+......
+
+███อีกแล้ว ขาได้รับบาดเจ็บ████นิ้วทั้งสอง██████████████มือขวา██████████████████████ฟื้นตัว██แต่ตอนนี้███████ยอมแพ้
+
+......
+
+██████ Alrik █████รอดไปได้ ████มากเกินไป ████████████████หนาวยะเยือก███████████████งานศพ████ให้เขา ████ไวน์██████████████████ฉันคนเดียว███พายุหิมะก็ยังไม่█████ปีน█████น้ำแข็ง████████
+
+......
+
+ขาหักอีกแล้ว █████กระดูกหัก████████ถูกพายุน้ำแข็ง██ตกเขา ██โชคดี█████████████████รอดมาได้ สุดท้ายถึงได้ปีนขึ้นมา█████████ลงเขา...
+██████████████กำแพงน้ำแข็ง ██████ซอกหินล่ะก็ โชคก็คงช่วยไม่ได้█████████████แผลเก่า██████████████เป็นปีเลย███
+
+......
+
+ท้องฟ้าเป็นสีฟ้าสดใส █████████พายุหิมะไปหลายวันเลย ฉันเห็น████████████ดูเหมือน███สูง█████████████████ไม่มีทางไปถึง
+
+████บนฟ้า█████นกอินทรี████
+
+เหมือน████████บนยอดเขา ██████████
+
+......
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book169_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book169_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..be4203aaf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book169_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Wuwang-
+ท่ามกลางหุบเขาทางตอนเหนือของภูเขา Qingce มีเนินเขาที่ชื่อว่า Wuwang Hill ตั้งอยู่ ที่แห่งนี้ทั้งมืดทึมและชื้น อีกทั้งยังมีตำนานแปลก ๆ มากมาย
+ชาว Liyue มักจะเล่าถึงเรื่องของวิญญาณที่เร่ร่อนอยู่ในป่าใน Wuwang Hill พวกมันสามารถมักจะวนเวียนอยู่รอบ ๆ หมู่บ้านรกร้างและสิงอยู่ท่ามกลางต้นไม้ที่เหี่ยวเฉาและซากใบไม้ โดยไม่เคยจะอยู่ห่างจากสิ่งที่พวกเขาต้องการในขณะที่มีชีวิตอยู่ ผีเร่ร่อนเหล่านี้มักจะหลอกล่อผู้คนที่ผ่านไปมา ให้เดินผิดเส้นทางไปยังทางที่อันตราย... จนทำให้พวกเขาตกลงไปในเหวลึก หรือถูกมอนสเตอร์ที่ซ่อนตัวอยู่กลืนกิน
+ชื่อ Wuwang เองก็มีที่มาจากเรื่องนี้... การตกหลุมพรางโดยไม่ทันตั้งตัว แม้แต่นักเดินทางที่รอบคอบ ยังหลงกลให้กับวิญญาณร้ายที่เกาะติดตามไปอย่างแผ่วเบาราวกับหมอกบนภูเขา
+ชาวเมืองผู้บริสุทธิ์และผู้มาเยือนที่แห่งนี้ต่างถูกหลอกล่อด้วยเล่ห์เหลี่ยมของพวกผี พวกเขาถูกหลอกล่อให้เข้าไปในป่าที่มีหมอกหนาจนแทบไม่เห็นแสงอาทิตย์ และเต็มไปด้วยอันตราย พวกผีสร้างกลอุบายต่าง ๆ มากมายทำให้ผู้มาเยือนรู้สึกสูญเสียหรือรู้สึกเสียใจอย่างไม่อาจหวนคืนมาได้ และยังมีผีที่ปลอมเป็นเสียงของคนรักที่เสียชีวิตไปแล้ว มาหลอกล่อให้ผู้มาเยือนตามไปอย่างไม่อาจจะปฏิเสธได้
+แต่ Wuwang Hill ไม่ได้เป็นแบบนี้ตั้งแต่แรก เมื่อไม่นานมานี้ที่นี่ยังมีชาวบ้านอาศัยอยู่ ยังมีควันจากการทำอาหารที่ลอยออกมาจากหน้าต่างพร้อมกับแสงไฟที่ริบหรี่ แต่ตอนนี้บ้านเหล่านั้นกลับกลายเป็นเพียงบ้านร้าง และหลงเหลือเพียงเสียงกระซิบของวิญญาณเท่านั้น
+มีนิทานที่เหล่าเด็ก ๆ ของหมู่บ้าน Qingce มักจะเล่ากันว่า: คนหนุ่มสาวที่อาศัยอยู่ใน Wuwang Hill ถูกเสียงเพลงของอสูรทะเลจากที่ห่างไกลหลอกล่อให้หลงใหล เพื่อให้พวกเขาวิ่งไล่ตามความฝันและจินตนาการในวัยเด็ก จนกระโดดลงไปในแม่น้ำอันเงียบสงบ และปล่อยให้ตัวเองลอยไปตามคลื่นจนถึง Sea of Clouds เมื่อไปถึงที่นั่นแล้ว พวกเขาได้สูญเสียความทรงจำทั้งหมดเกี่ยวกับป่าและหมู่บ้านไป... และความฝันของพวกเขาก็กลายเป็นเพียงเสียงเพลงของอสูรแห่งท้องทะเล
+คนหนุ่มสาวรุ่นแล้วรุ่นเล่าได้จากไปเพราะเหตุนี้ จนชาว Wuwang Hill ที่หลงเหลืออยู่ก็มีเพียงบรรดาคนแก่ที่ค่อย ๆ ลาจากโลกนี้ไป แสงไฟของเมืองท่าที่ท่านราชาแห่งหินพัฒนานั้นสว่างไสวขึ้นเรื่อย ๆ แต่ในขณะที่หมู่บ้านบนภูเขาอีกแห่งกลับถูกทอดทิ้งจนกลายเป็นหมู่บ้านผีสิงที่เงียบงัน
+กระแสพลังที่ไหลวนอยู่ชั่วนิรันดร์นั้นสามารถจดจำได้ทุกสิ่ง ซึ่งแตกต่างจากชีวิตมนุษย์ที่ช่างสั้นและไม่แน่นอน ธาตุที่ปะทุออกมาในรูปของวิญญาณ ได้ทำให้ฝันร้ายและความฝันเก่า ๆ ของชาวบ้านกลับคืนมา เช่นเดียวกับแม่ที่สูญเสียลูกและพยายามที่จะหาทางให้ลูกกลับคืนมาดังเดิม กระแสพลังที่ไร้หัวใจนั้น ได้สร้างภาพในอดีตของชาวบ้านขึ้นมาซ้ำแล้วซ้ำเล่า ทั้งเสียงร้องไห้ของเด็กทารก เสียงคนแก่ถอนหายใจ ได้สร้างความสุขและความเศร้าโศกซ้ำ ๆ ไป เหมือนกับเพลงของอสูรยักษ์แห่งท้องทะเล ที่หลอกล่อจิตวิญญาณของทุกคนที่เข้ามา ให้หวนนึกถึงอดีตโดยไม่รู้ตัว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book16_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book16_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a448a7528
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book16_TH.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+เพลงที่ 4:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+เพลงที่ร้องโดย Samachurl เมื่อดูจากการตอบสนองของหัวหน้าเผ่า บทเพลงนี้เหมือนจะเป็นเพลงที่มีความหมายลึกซึ้งบางอย่างในหมู่ชนเผ่า Hilichurl มันอาจจะดูไร้สาระในแง่ของวงการศึกษาหลักๆ และฉันเองก็ไม่ได้คิดจะท้าทายต่อกระแสมุมมองเหล่านั้น แต่ฉันก็รู้สึกเหลือเชื่อว่ายังมีนักปราชญ์ในหมู่ Hilichurl ที่ยังคงสร้างสิ่งที่สวยงามและลึกซึ้งได้ถึงเพียงนี้
+
+เพลงที่ 5:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+คล้ายกันกับชาว Mondstadt เผ่าพันธุ์ที่บูชาสายลมของพวก Hilichurl เองก็ชอบที่ดื่มจนเมามาย พวกเขามักที่จะดื่มและร้องเพลงสรรเสริญเทพแห่งสายลมอย่างไม่จบไม่สิ้น บทกวีนี้เป็นบทกวีของ Samachurl ที่มักจะได้ยินเมื่อพวกเขาเมาได้ที่
+
+เพลงที่ 6:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+บทสวดอังเคร่งครัดที่พวก Hilichurl ขับร้องในระหว่างพิธีบูชายัญ ในระหว่างที่ขับร้องกันนั้น Hilichurl จะเพิ่มเสียงเครื่องตีด้วยการใช้ไม้ฟาดไปที่ก้นของคนที่อ่อนแอที่สุดในเผ่า ทำให้เกิดเป็นเสียงดังเป็นจังหวะ นั่นต้องเจ็บมากแน่ๆ
+
+เพลงที่ 7:
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+ดูเหมือนหลายเผ่าพันธุ์ของพวก Hilichurl จะมีธรรมเนียมในการแลกเปลี่ยนเพลงรอบกองไฟภายใต้แสงจันทร์ บทกวีนี้เป็นหนึ่งในบทเพลงรอบกองไฟเหล่านั้น ซึ่งเป็นบทเพลงสุดท้ายของหัวหน้า Hilichurl หลังจากบทกวีจบลงผู้เฒ่าเผ่าจะตะโกน "nunu!" สามครั้งซึ่งอาจหมายความว่า "หลับ!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book170_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book170_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9b002830
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book170_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+-วิญญาณแห่งภูเขา-
+ในป่าของ Liyue มี Seelie ล่องลอยอยู่มากมาย สิ่งมีชีวิตที่เปล่งแสงเหล่านี้อาศัยอยู่ในเมฆหมอกท่ามกลางภูเขา, อยู่ในซากปรักหักพังของเมือง หรือในหมู่บ้านที่ถูกทิ้งร้าง เพื่อนำทางให้นักเดินทางที่มีวิชั่น ไปยังสมบัติที่ซ่อนมานาน หรือกลไกโบราณอันซับซ้อน
+ชาว Liyue กล่าวกันว่า Seelie ตัวจิ๋วเหล่านี้เป็นสัญลักษณ์แห่งความโชคดี และเป็นวิญญาณของเซียนที่ล่วงลับไปแล้ว หรือมอนสเตอร์นิรนามที่จิตใจดีได้ทิ้งเอาไว้ บางคนคิดว่า Seelie เหล่านี้เป็นเสียงสะท้อนที่ทิ้งไว้บนภูเขาของคนแปลกหน้าที่สูญเสียคนรักไป เพื่อนำทางนักท่องเที่ยวผู้โดดเดี่ยวและหลงทาง ให้หาหนทางกลับบ้านได้
+ตำนานเก่าแก่ที่เล่าต่อกันมาใน Liyue กล่าวไว้ว่า Seelie ที่ท่องไปตามภูเขานั้นเก่าแก่มากกว่าเซียนตนไหน ๆ พวกเขามีรูปลักษณ์ที่สวยงามและมีภูมิปัญญาที่ชาญฉลาด พวกเขาได้บินผ่านป่า เดินผ่านป้อมปราสาทในเมืองโบราณ ก่อนยุคที่ราชาแห่งหินและมอนสเตอร์จะต่อสู้กันเสียอีก
+ในอดีตอันไกลโพ้นนั้น ว่ากันว่าบรรพบุรุษของ Seelie ได้พบกับนักเดินทางจากแดนไกล และพวกเขาได้สาบานรักร่วมกันที่ราชวังแห่งดวงจันทร์ โดยมีสามพี่น้องเป็นสักขีพยาน แต่เพียงแค่หนึ่งเดือนให้หลังจากนั้น หายนะก็ได้เริ่มต้นขึ้น Seelie และคนรักถูกเนรเทศออกไป ในระหว่างโลกที่กำลังจะแตก ภัยพิบัตินั้นได้ติดตามพวกเขาไป และการลงโทษที่แสนโหดร้าย ได้แยกพวกเขาออกจากกันตลอดกาล แม้กระทั่งความทรงจำของพวกเขาก็ยังถูกทำลายไปด้วย
+Seelie ที่ต้องแยกจากคนรักและเหล่าพี่สาวน้องสาว ต้องผ่านคืนวันที่แสนทุกข์ยาก แม้แต่รูปร่างที่สวยงามก็แตกเป็นเสี่ยง ๆ และกระจัดกระจายไปในป่าเขาและในซากปรักหักพัง สุดท้ายแล้วชิ้นส่วนเหล่านั้นก็ได้กลายเป็นสิ่งมีชีวิตเล็ก ๆ ที่หลงลืมและสูญเสียหลายสิ่งแม้แต่เสียงและสติปัญญาไป สิ่งที่หลงเหลืออยู่มีเพียงเสียงเพลงที่เต็มไปด้วยความเศร้าโศกเท่านั้น ด้วยเหตุนี้พวกเขาจึงได้นำทางนักท่องเที่ยวที่แวะเวียนมา ให้ข้ามยอดเขาที่เต็มไปด้วยเมฆหมอก ข้ามผ่านซากปรักหักพัง วัตถุโบราณหรือบทกวีเพื่อหวนนึกถึงเรื่องราวในอดีตเหล่านั้น
+แน่นอนว่าตำนานแปลก ๆ เหล่านี้เป็นเพียงความเชื่อผิด ๆ ของชาว Liyue ในยุคก่อนที่ท่านราชาแห่งหินจะเข้ามาปกครอง ตำนานเหล่านี้จึงไม่น่าเชื่อถือนัก แต่จนถึงทุกวันนี้ ก็ยังไม่มีใครรู้ต้นกำเนิดที่แท้จริงของ Seelie ผู้แสนโศกเศร้าที่ล่องลอยไปมาท่ามกลางภูเขาเหล่านี้เลย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book171_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book171_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2070cd392
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book171_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+......
+
+ทุกธุรกิจและอุตสาหกรรมการค้านั้น เปรียบเหมือนดั่งสายน้ำที่พุ่งขึ้นจากโขดหินและสิ้นสุดลงในมหาสมุทร เงินและผลกำไรนั้นเป็นแรงขับเคลื่อนหัวใจของผู้คน นี่คือสิ่งที่มีอำนาจที่สามารถยับยั้งสัญญาที่ไม่เป็นธรรม และก่อให้เกิดผลประโยชน์อย่างมากมาย และนี่ไม่ใช่ข้ออ้างสำหรับผู้แข็งแกร่งที่จะข่มเหงผู้อ่อนแอ หรือสำหรับผู้อ่อนแอที่จะบีบบังคับผู้แข็งแกร่งได้ สิ่งที่จำเป็นต้องรู้คือคุณธรรมของการค้าขายและการหมุนเวียนของเงินต่างหาก
+มีคนเคยถามว่า: "ผู้คนตกงาน ไม่มีผลผลิตให้ได้กินได้ใช้ ไม่มีหลังคาบังแดดบังฝน ไร่นาแห้งแล้งปราศจากพืชผล และพวกเขาก็ยังคงทำงานกันหลังขดหลังแข็ง แต่ในทางตรงกันข้าม คฤหาสน์ของเหล่าพ่อค้าผู้ร่ำรวยกลับเต็มไปด้วยหยกและทองคำ นี่คือความยุติธรรมงั้นหรือ?"
+คำพูดนี้ช่างไร้สาระ การแสวงหาผลกำไรเปรียบเสมือนคลื่นที่ซัดเข้าหาหาดทรายสีทองไม่มีหยุด และเหมือนกับกระแสน้ำเชี่ยวที่ไหลอยู่ในหุบเขา ดังนั้นคนยากจนก็ไม่ได้หมายความว่าจะยากจนเสมอไป และเศรษฐีเองก็ไม่สามารถร่ำรวยได้ตลอดไปเช่นกัน ทั้งนี้เงินคงคลังของแผ่นดินนั้นควรจะเต็มอยู่เสมอ เพื่อให้ประเทศสงบสุขและเจริญรุ่งเรือง
+การกำจัดการแปรรูป การขยายตลาด และการปฏิรูประบบการปกครองเป็นสิ่งที่หลีกเลี่ยงไม่ได้ หากความช่วยเหลือต่าง ๆ มีแนวโน้มที่จะทำให้ชาวเมืองเกิดความเกียจคร้าน ก็ควรจะปรับลงให้เหมาะสม ส่วนกองทหาร Millelith นั้นจะต้องขยายเพิ่มมากขึ้น เพื่อคอยปราบปรามกลุ่มโจรจากภายนอก และปกป้องผู้คนในประเทศให้ปลอดภัย
+
+......
+
+แม้ว่าราชาแห่งหินจะมีชีวิตเป็นอมตะ แต่มนุษย์ก็ควรต้องเตรียมพร้อม เพื่อที่เมื่อเกิดอะไรขึ้นจะไม่ต้องเป็นกังวล การปฏิรูปควรจะดำเนินไปอย่างช้า ๆ และไม่เร่งรีบเกินไป เพื่อความเป็นอมตะของ Liyue และความเจริญรุ่งเรืองของชาวเมือง การค้นพบอัญมณีในขณะที่แกะสลักหินอย่างพิถีพิถันนั้น ก็เป็นเช่นเดียวกับ Liyue ที่ต้องใช้เวลาอีกนานกว่าที่เรื่องราวต่าง ๆ จะนิ่งและมั่นคง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book172_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book172_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bd073db0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book172_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Silk Flower-
+สำหรับชาวเมืองที่อาศัยอยู่ใน Liyue แล้วดอก Silk Flower มีอยู่ทุกหนทุกแห่งในชีวิตของพวกเขา Silk Flower เป็นดอกไม้ที่มีสีสันสวยงามและมีกลีบที่อ่อนโยน จึงมักจะถูกนำไปใช้เป็นวัสดุสำหรับทำเป็นผ้าไหม แม้จะผ่านการแปรรูปหลากหลายขั้นตอน แต่กลิ่นหอมของดอกไม้ชนิดนี้ก็ยังคงอยู่ไม่จางหาย ด้วยเหตุนี้ชาวเมือง Liyue จึงปลูก Silk Flower เพื่อนำมาทำเป็นน้ำหอมกลิ่นต่าง ๆ ซึ่งน้ำหอมที่หรูหราที่สุดนั้น จะต้องนำไปถวายให้ท่านราชาแห่งหิน เพื่อให้ได้รับการอนุมัติจากเขาก่อน
+น้ำหอม Silk Flower ที่ราคาแพงลิ่วนั้น ขึ้นอยู่กับระดับความหอมและความชุ่มชื้นของตัวน้ำหอม สำหรับผู้หญิงใน Liyue น้ำหอมแต่ละกลิ่นล้วนมีความหมายที่แตกต่างกันไป ใน Liyue มีกฎที่ไม่ได้บัญญัติไว้เป็นลายลักษณ์อักษรว่า: ในชีวิตประจำวัน ห้ามถามผู้หญิงเกี่ยวกับน้ำหอมที่เธอใช้ แต่หากมีคนที่สามารถเดาได้ว่าหญิงสาวใช้น้ำหอมชนิดไหน และอธิบายคุณสมบัติของมันได้อย่างถูกต้องล่ะก็ พวกเขาก็มีโอกาสเอาชนะใจอีกฝ่ายได้
+ในชนบทของ Liyue ได้กล่าวกันว่า แรกเริ่มเดิมทีมนุษย์ได้รับการถ่ายทอดวิธีทำน้ำหอม Silk Flower มาจากเซียนที่อาศัยอยู่ในภูเขา Aocang ในยุคที่พระเจ้าและมนุษย์ยังอาศัยอยู่ร่วมกัน เซียนได้สอนให้มนุษย์เรียนรู้ที่จะรักพืชและสัตว์ นอกจากนี้ยังมีอยู่ครั้งหนึ่งเซียนได้แปลงกายเป็นนกที่สง่างาม และสอนวิธีการทำและใช้น้ำหอมให้กับหญิงสาวที่กำลังอาบน้ำอยู่ในสระน้ำ
+ผู้หญิงแบบไหนกันที่สามารถทำให้เซียนผู้รักสันโดษสนใจได้? มีเรื่องราวและตำนานเกี่ยวกับเรื่องนี้อยู่มากมายนับไม่ถ้วน แต่ก็ยังไม่ทราบความจริงที่แน่ชัด สิ่งที่รู้แน่ชัดก็คือน้ำหอมที่ทำจาก Silk Flower นั้นได้รับการถ่ายทอดจากรุ่นสู่รุ่น มาเป็นเวลาหลายพันปีจนถึงปัจจุบัน ถึงแม้เวลาจะผ่านไปหลายพันปีแล้ว แต่วิธีการปรุงน้ำหอมให้มีกลิ่นหอมละมุนแบบนี้ก็ไม่ได้เปลี่ยนไปเลย
+ดอก Silk Flower มีลักษณะที่แตกต่างกันไป ขึ้นอยู่กับสภาพแวดล้อมและพันธุ์ที่ปลูก ซึ่งพ่อค้า Liyue ได้ตั้งชื่อให้กับ Silk Flower ไว้มากมาย ตามลักษณะและการใช้งานที่หลากหลาย และยังได้เชื่อมโยงชื่อเหล่านี้กับเรื่องราวของการได้พบกับราชาแห่งหิน หรือได้รับพรจากท่านเซียน เพื่อทำให้เรื่องราวฟังดูมีมนต์ขลังและน่าสนใจมากยิ่งขึ้น... เทคนิคการขายแบบนี้ได้การตอบรับจากผู้คนที่มาพักผ่อนอยู่ใน Liyue เป็นอย่างดี
+เนื่องจากความต้องการของตลาดขายดอกไม้ใน Liyue ที่ค่อนข้างสูง จึงทำให้ผู้คนหันมาสนใจปลูกและขยายพันธุ์ดอก Silk Flower กันอย่างต่อเนื่อง ด้วยเหตุนี้จึงทำให้สามารถพบเห็นดอก Silk Flower ได้ทั่วทั้ง Liyue แต่ที่น่าเสียดายก็คือ เนื่องจากการเปลี่ยนแปลงทางภูมิศาสตร์ของ Liyue ในประวัติศาสตร์ที่ผ่านมาอย่างยาวนาน และการทำเหมืองที่ขยายตัวอย่างต่อเนื่อง สิ่งเหล่านี้ได้ทำลายแหล่งเติบโตทางธรรมชาติของดอก Silk Flower ทำให้มันสูญพันธุ์ไปเกือบหมด มีเพียงไม่กี่ชนิดเท่านั้นที่หลงเหลืออยู่และได้รับการดูแลจากเหล่าเซียน ซึ่งดอก Silk Flower เหล่านี้มีความสวยและสง่างาม ต่างจากดอกไม้ที่อยู่ในเมืองซึ่งปลูกโดยมนุษย์อย่างสิ้นเชิง
+สิ่งที่น่าสนใจก็คือชาว Liyue มองว่า Silk Flower ที่สวยงามและมีกลิ่นหอมนี้ เป็นหนึ่งในสัญลักษณ์ของราชาแห่งหิน เทพผู้สง่าผ่าเผยผู้นี้ ได้เดินทางไปทั่วโลกมนุษย์ด้วยรูปลักษณ์ของผู้ชาย ว่าแต่เขาเคยแปลงกายเป็นผู้หญิงและได้รับการถวายดอกไม้บ้างหรือไม่นะ? ด้วยข้อมูลทางประวัติศาสตร์ที่หาได้ค่อนข้างยาก และข่าวลือที่เล่าต่อกันมาจากรุ่นสู่รุ่น จึงเป็นเรื่องยากมากที่เราจะยืนยันในสมมติฐานดังกล่าว แต่เราก็ไม่สามารถปฏิเสธและมองว่ามันเป็นเพียงเรื่องเพ้อเจ้อได้
+มีอยู่ครั้งหนึ่งผู้เขียนเคยเห็นรูปปั้น Statue of The Seven รับของบูชาสำหรับผู้หญิงที่ทำมาจาก Silk Flower อย่างประณีตด้วยตาตัวเอง แต่นักเดินทางชาวต่างชาติอย่างผู้เขียน คงไม่สามารถคาดเดาได้ว่าราชาแห่งหินรู้สึกอย่างไร ในตอนที่รับของบูชาจากเหล่านั้น
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book173_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book173_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..97f6d7509
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book173_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book174_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book174_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..538bbe644
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book174_TH.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+- ตอนที่ 1: ปลาและน้ำ -
+ตัวละครชาย: Fan Jie
+ตัวละครหญิง: Zixin
+ตัวโจ๊ก: ยาย Zhang
+
+[ฉากที่ 1]
+(Zixin ใส่ชุดสีฟ้า)
+(พูด)
+Zixin: คลื่นทะเลสะท้อนภาพภูเขาที่อยู่ไกล ๆ สายลมพัดกระทบแนวปะการังอย่างแผ่วเบา
+(ตอบ)
+Zixin: ข้า Zixin ลูกสาวชาวประมง ที่ใช้ชีวิตเติบโตอยู่ในท่าเรือ ปีนี้อายุสิบหกปีแล้ว
+Zixin: พ่อแม่ของข้าแก่มากแล้ว ข้าเลยต้องรับช่วงต่อจากท่าน และออกเรือหาปลาในทะเล
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: ข้าเหวี่ยงแหลงไปจับปลาที่ว่ายไปมาอย่างอิสระ เพื่อหาเงินมาจุนเจือครอบครัว
+(Zixin เก็บแหตกปลา)
+(Dongtang, appassionato)
+Zixin: ภายใต้แสงของดวงอาทิตย์ ดวงจันทร์และดวงดาว แต่ละวันช่างผ่านไปอย่างยากลำบาก คนรวยมีชีวิตที่สุขสบาย ส่วนคนจนต้องดิ้นรนกันไป
+Zixin: ข้าแอบชื่นชมความงามของหญิงสาวที่ร่ำรวย แต่ข้าก็ไม่เคยน้อยเนื้อต่ำใจ ที่ตัวเองที่มีเพียงกำไลมุกเพียงเส้นเดียว
+Zixin: บ้านของข้าไม่มีอะไรจะให้อวดได้ นอกจากกำแพงบ้านที่ว่างเปล่า ข้าหวังแค่เพียงว่าจะสามารถหาเงินได้ด้วยสองมือของตัวเอง
+(Zixin ผูกเรือของกับท่าเรือ แล้วกระโดดขึ้นฝั่งไป)
+(Dongtang, senza misura)
+Zixin: ได้เวลาไปขายปลาที่ถนนแล้ว
+(Zixin ออกจากฉาก)
+
+[ฉากที่ 2]
+(Zixin ถือตะกร้าเข้ามา)
+(Dongtang, straziante)
+Zixin: ในมือข้าถือตะกร้าปลา และร้องเร่ขายไปตามถนน
+(ยาย Zhang ถือตะกร้าดอกไม้เข้ามา)
+(Sprechstimme)
+ยาย Zhang: ดูปลาตัวนี้สิ (ปลากระดิกหางพ่นน้ำใส่ยาย Zhang) ดุซะจริง! เอาไปทำซุปน่าจะอร่อย
+ยาย Zhang: หลังจากดื่มซุปแล้ว ยายแก่ ๆ อย่างข้าก็จะกลับมาเป็นสาวสะพรั่ง ที่มีแก้มและปากแดงระเรื่ออีกครั้ง
+(ตอบ)
+Zixin: คุณยายชื่ออะไรเหรอคะ?
+ยาย Zhang: เรียกฉันว่ายาย Zhang ก็ได้ ฉันขายดอกไม้บนถนนเส้นนี้น่ะ
+ยาย Zhang: สาวน้อยเอ๋ย เสียงของเจ้าเบาซะอย่างนี้ ต่อให้ขายจนตะวันตกดินก็ขายไม่ได้สักตัวหรอก
+ยาย Zhang: สาวสวยอย่างเจ้า คงอายและไม่กล้าตะโกนเสียงดังสินะ แต่ถ้าไม่ทำอย่างนั้น ก็คงไม่อิ่มท้องหรอกนะ
+(Zixin ก้มหัวลง)
+(ตอบ)
+Zixin: คุณยาย ท่านเป็นคนตลกจัง
+Zixin: โอ้ ไม่นะ...
+ยาย Zhang: ทำไมรึ?
+Zixin: กำไลมุกที่ข้าใส่อยู่ประจำหายไป จะทำยังไงดี?
+(Fan Jie เดินเข้ามา ด้วยเสื้อผ้าสีสันสดใสและถือกำไลมุกไว้ในมือ)
+(Dongtang, andante calmo)
+Fan Jie: ข้าเจอกำไลมุกนี้โดยบังเอิญระหว่างที่เดินเล่น ราวกับเห็นนกสีทองเปล่งประกายอยู่เหนือท้องฟ้า
+(ตอบ)
+Fan Jie: ข้าชื่อ Jie Fan ทำงานรับจ้างทั่วไปอยู่ที่ท่าเรือ บรรดาพี่น้อง ๆ ได้เลือกให้ข้าเป็นหัวหน้าของพวกเขา
+Fan Jie: กำไลมุกที่เก็บได้วันนี้ ดูเหมือนจะเป็นของที่หญิงสาวคนนี้ทำหล่นหายสินะ
+Fan Jie: ข้าก็อยากจะเอาไปคืนให้นาง แต่ถ้าถูกนางแอบอ้างว่าเป็นเจ้าของ ก็คงจะไม่ดีแน่
+Fan Jie: ขอข้าดูให้แน่ใจก่อนว่า ที่ข้อมือของนางมีรอยสวมกำไลรึเปล่า
+(Dongtang, 12-bar prelude, irato)
+Fan Jie: อากาศร้อนเปรี้ยงแบบนี้ ซื้อปลาไปแกล้มเหล้าสักหน่อยน่าจะดี
+Zixin: ปลาของข้าสด ๆ ทั้งนั้น ท่านจะเอาไปทอดหรือต้มก็ได้แล้วแต่ท่านเลย
+Fan Jie: ปลาพวกนี้ดุอย่างกับเสือ พวกมันว่ายไม่หยุดเลยนะเนี่ย
+Fan Jie: ช่วยขยับมาข้างหน้าสิ ขอข้าดูใกล้ ๆ หน่อย
+(Zixin ก้าวมาข้างหน้า)
+Fan Jie: กำไลมุกก็ต้องคู่ควรกับคนสวย จริง ๆ ด้วยสินะ
+(Dongtang, appassionato)
+Zixin: ข้าว่าผู้ชายคนนี้กำลังแกล้งข้าอยู่ เขาเอาแต่พูดเรื่องไร้สาระ
+Zixin: ข้าหันไปพร้อมกับถลึงตาใส่และต่อว่าเขา
+Zixin: เจ้าคนบ้า พูดจาเลอะเทอะ
+(ตอบ)
+Fan Jie: ใจเย็นก่อน ข้าแค่อยากจะดูว่ามีรอยสวมกำไลที่ข้อมือของเจ้ารึเปล่า
+Fan Jie: กำไลมุกนี้เป็นของ ๆ เจ้าสินะ ได้มันกลับคืนมาแล้ว ทีนี้เจ้าก็ไม่ต้องกังวลใจอีกแล้วล่ะ
+Fan Jie: ข้าชื่อ Fan...
+(Fan Jie หยุดพูด และหันกลับไป)
+Fan Jie: ข้าต้องไปแล้วล่ะ
+(ตอบ)
+Zixin: เดี๋ยวก่อนสิ...
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: ที่แท้ข้าก็เข้าใจเขาผิด ช่างน่าละอายเสียจริง...
+Zixin: ข้าไม่รู้แม้แต่ชื่อเขาด้วยซ้ำ แล้วจะตอบแทนน้ำใจของเขาได้ยังไง?
+(ตอบ)
+Zixin: ช่างน่าละอายเสียจริง ๆ...
+ยาย Zhang: นี่ต้องเป็นพรหมลิขิตที่ฟ้ากำหนดไว้ ถึงทำให้เจ้าได้มาพบกับชายหนุ่มผู้มีคุณธรรมคนนี้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book175_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book175_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4dafeae1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book175_TH.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+- ตอนที่ 2: ตามหาชายหนุ่มผู้แสนดี -
+ตัวละครชาย: Fan Jie
+ตัวละครหญิง: Zixin
+ตัวโจ๊ก: ยาย Zhang
+ตัวโจ๊ก: Zhang San, Li Si, Wang Er'ma
+
+[ฉากที่ 1]
+(Zixin และยาย Zhang เข้าฉาก)
+(ตอบ)
+Zixin: ช่วงนี้ข้าเศร้าและหดหู่ จิตใจก็เลยไม่สงบ
+Zixin: เป็นเพราะข้าเข้าใจชายหนุ่มผู้แสนดีคนนั้นผิดไปน่ะ
+Zixin: เขาพยายามที่จะเอากำไลมุกมาคืนให้ ข้าไม่เพียงแต่จะไม่ได้ขอบคุณหรือถามชื่อเขา แต่กลับต่อว่าเขาไป
+Zixin: ข้าอายมากจริง ๆ และอยากจะตามหาผู้ที่มีพระคุณคนนี้ แต่ท่ามกลางท่าเรืออันแสนกว้างใหญ่นี้ ข้าจะเจอเขาได้ยังไงกัน
+ยาย Zhang: สาวน้อย ยายว่าเจ้าไม่เห็นต้องเศร้าและกลุ้มใจไปเลย
+Zixin: อ่า ยาย Zhang ยายว่าอะไรนะ?
+ยาย Zhang: เจ้าก็แค่เขียนประกาศไปว่าคนที่เอากำไลมุกมาคืนจะได้รับ Mora เป็นรางวัลตอบแทน แค่นี้เขาก็มาหาเจ้าแล้วใช่มั้ยล่ะ?
+(Danqing, andante calmo)
+Zixin: ว่ากันว่า...
+Zixin: เหล้าสามารถทำคนหน้าแดง และเงินก็สามารถทำให้คนใจเต้นแรงได้
+(Zixin เดิมก้มหน้า)
+Zixin: ข้าตั้งใจจะตามหาผู้ที่มีพระคุณ แต่ไม่รู้ว่าเขาจะปรากฏตัวมั้ย
+(ตอบ)
+ยาย Zhang: เอาน่ะ อย่ามัวแต่ลังเลอยู่เลย ทำตามนี้แหละ
+ยาย Zhang: เชื่อยายสิ แล้วเจ้าจะไม่เสียใจ
+(Zixin และยาย Zhang ออกจากฉาก)
+
+[ฉากที่ 2]
+(Zhang San, Li Si, Wang Er'ma เข้าฉาก)
+(Sprechstimme)
+Zhang San: ข้าชื่อ Zhang San
+Li Si: ข้าชื่อ Li Si
+Wang Er'ma: ส่วนข้า Wang Er'ma
+Zhang San: ดูประกาศนี่สิ ไปเอารางวัลกันเถอะ
+Li Si: แล้วเขาก็จะถามว่า เจ้าเป็นคนที่ทำความดีนั้นจริง ๆ หรือไม่?
+Wang Er'ma: หึ คนโง่น่ะสิถึงจะพูดความจริง
+(ตอบ)
+Zhang San: พี่ ๆ จะไปรับรางวัลจาก Zixin กันหมดเลยงั้นรึ?
+Li Si: ใช่แล้ว
+Wang Er'ma: ถูกต้อง
+Li Si: เจ้าก็เก็บปิ่นดอกไม้ปักผมของ Zixin ได้เหมือนกันเหรอ?
+Wang Er'ma: ข้าจำได้ว่าในประกาศ เธอบอกว่าทำตุ้มหูหายไม่ใช่เหรอ?
+Li Si: พูดจาเหลวไหล มันคือปิ่นดอกไม้ปักผมต่างหาก
+Zhang San: เจ้าโง่ มันคือน้ำหอมต่างหากเล่า
+Wang Er'ma: เอาล่ะ ๆ ไม่ว่าพวกเราจะเก็บได้หรือไม่ ก็ต่างรู้ดีอยู่แก่ใจอยู่ใช่มั้ยล่ะ?
+Zhang San: ฮะฮ่าฮ่าฮ่าฮ่า
+Li Si: ฮะฮ่าฮ่าฮ่าฮ่า
+(Zhang San, Li Si และ Wang Er'ma ไปหา Zixin)
+Zhang San: แม่นาง Zixin คนที่เก็บน้ำหอมของเจ้าได้ก็คือข้าเอง Zhang San เจ้าเตรียมรางวัลตอบแทนไว้รึยังล่ะ?
+Li Si: ช้าก่อน คนที่เอาปิ่นปักผมดอกไม้มาคืนเจ้าเมื่อวันก่อนคือข้าเอง Li Si เพราะฉะนั้นรางวัลตอบแทนนี้ควรจะเป็นของข้า
+Wang Er'ma: หุบปากไปเลย ๆ คนที่เอาตุ้มหูมาคืนเจ้าคือข้า Wang Er'ma ต่างหาก รางวัลตอบแทนนี้ต้องเป็นของข้า
+Zixin: นะ นะ...นี่มันชวนให้ปวดหัวซะจริง ๆ
+Zixin: ข้าไม่เคยเจอพวกท่านมาก่อน อีกอย่างถ้าข้าทำตุ้มหู น้ำหอม และปิ่นปักผมหายไปจริง ๆ ทำไมข้าถึงไม่เห็นจะรู้เลยล่ะ?
+Zhang San: เจ้าคงจะวุ่นอยู่กับการขายปลาจนจำไม่ได้น่ะสิ อย่าลังเลอยู่เลย เอารางวัลให้ข้าเลยดีกว่า
+Li Si: รีบให้ Mora มาเร็วเข้า!
+Wang Er'ma: ถ้าไม่ให้ล่ะก็ เราจะพังร้านของเจ้า และต่อว่าทำลายชื่อเสียงของเจ้าซะ
+Zixin: อ่า... นักเลงหัวไม้พวกนี้มาได้ยังไงกันนะ!
+Zixin: ยาย Zhang ดูผลที่ตามมาจากแผนการของยายสิ
+ยาย Zhang: สาวน้อยอย่าเพิ่งร้อนใจไป ยายจะหาวิธีไล่เจ้าพวกนี้ไปเอง
+ยาย Zhang: เฮ้!
+(Zhang San, Li Si, Wang Er'ma ล้มลงไปบนพื้น)
+ยาย Zhang: ข้าบอกให้เด็กสาวคนนี้เขียนประกาศปลอม ๆ ขึ้นมา เพื่อจับหัวขโมยอย่างพวกเจ้ายังไงล่ะ!
+ยาย Zhang: สิ่งที่พวกเจ้านำมาคืนล้วนเป็นของปลอมทั้งสิ้น รีบเอาปิ่นดอกไม้ปักผม ตุ้มหู และน้ำหอมจริง ๆ ของ Zixin มาคืนซะดี ๆ
+ยาย Zhang: ไม่งั้นล่ะก็...
+Zhang San: ไม่งั้นจะทำไม?
+ยาย Zhang: ไม่งั้นทั้งปิ่นดอกไม้ปักผมที่ทำมาจากดอก Glaze Lily แห้ง, ตุ้มหูที่ทำมาจาก Noctilucous Jade คุณภาพดีเยี่ยม และน้ำหอมจากต่างประเทศ...
+ยาย Zhang: พวกเจ้าจะต้องชดใช้ด้วย Mora ทั้งหมด? จ่ายมาเดี๋ยวนี้ ๆ!
+(ยาย Zhang ถือไม้กวาดไล่ตี Zhang San, Li Si และ Wang Er'ma)
+Zhang San: โอ๊ย
+Li Si: หยุดตีเถอะ เราไม่เอารางวัล Mora นั่นแล้ว!
+Wang Er'ma: รีบตามหาเจ้าคนที่เก็บของ ๆ เธอได้จริง ๆ ให้มาชดใช้เร็วเข้า!
+
+[ฉากที่ 3]
+(Zhang San พาตัว Fan Jie เข้ามา)
+(ตอบ)
+Zhang San: ข้าเข้าใจทุกอย่างหมดแล้ว เจ้านี่คือคนที่ขโมยของ ๆ แม่นางคนนี้ไป แต่พวกเรากลายเป็นแพะรับบาปที่ถูกตีแทน
+Fan Jie: ข้า Fan Jie เป็นคนทำอะไรซื่อสัตย์และเที่ยงตรง ไม่เคยทำเรื่องผิดศีลธรรม อย่ามากล่าวหากันนะ
+Zhang San: หึ เจ้าหนุ่มปากแข็งจริงนะ เจ้ากล้าไปเจอคนที่ทำของหายกับข้ามั้ยล่ะ?
+Fan Jie: กลัวที่ไหนกันล่ะ ไป ๆๆ ข้าก็อยากรู้ว่าใครกันที่กล่าวหาข้า
+(Zhang San และ Fan Jie ไปหา Zixin)
+Zhang San: แม่นาง Zixin คนนี้ไม่ใช่รึไงที่ทำของหาย? ดูซิว่าเจ้าจะแก้ตัวยังไง
+Fan Jie: อ่า! ที่แท้ก็เจ้านี่เอง!
+(Dongtang, appassionato)
+Fan Jie: ที่แท้ก็คือหญิงสาวที่พูดจาร้ายกาจ เวลาที่โกรธจนเลือดขึ้นหน้านี่เอง
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: แม่นางอย่ากล่าวหากันเลย ข้าก็เป็นแค่คนงานท่าเรือคนนึง
+Fan Jie: ข้าใช้ชีวิตอย่างประหยัดและเจียมตัวเสมอมา ทำไมข้าจะต้องขโมยของ ๆ เจ้าด้วย
+Fan Jie: ข้ารีบนำกำไลมุกของเจ้ามาคืนทันทีที่เจอด้วยความซื่อสัตย์
+(ตอบ)
+Zixin: ที่แท้ฮีโร่จิตใจงามท่านนี้ก็ชื่อ Fan Jie นี่เอง
+Zixin: ทั้งหมดเป็นความผิดของข้าเอง ที่ทำให้เขาต้องมาเกี่ยวข้องกับเรื่องนี้
+Zixin: ข้าจะขอโทษเขา ถ้าเขาไม่ยอมรับล่ะก็ ข้าก็จะขอโทษเขาอีกสามครั้ง หรือจะมากกว่านั้นก็ย่อมได้
+(Zixin เดินไปเพื่อขอโทษ Fan Jie)
+Zixin: อ่า ท่านก่อนหน้านี้เป็นเรื่องเข้าใจผิดไป อันที่จริงแล้ว...
+(Fan Jie เบือนหน้า)
+Fan Jie: เฮ้อ
+(Zixin อมยิ้มและเดินไปข้างหน้า)
+Zixin: อันที่จริงข้ามีแรงจูงใจอย่างอื่นด้วยน่ะ
+Zixin: เป็นเพราะครั้งก่อนท่านไม่ทันได้บอกชื่อเสียงเรียงนามก็จากไปซะก่อน ข้าอยากจะตอบแทนแต่ก็หาท่านไม่เจอ
+Zixin: ข้าเลยตัดสินใจใช้วิธีนี้ มันเป็นความผิดของข้าเองที่ทำให้ท่านต้องเดือดร้อน
+Zixin: ข้าต้องขอโทษท่านด้วย
+Fan Jie: เอ๋?
+(Dongtang, lento, innig)
+Fan Jie: แม้ว่าตอนแรกข้าจะรู้สึกไม่พอใจที่ถูกกล่าวหา แต่พอสงบสติอารมณ์ลงแล้ว ข้าก็รู้ว่ามันเป็นเพียงแค่ความเข้าใจผิด
+Fan Jie: ข้าต้องสงบความโกรธและใจเย็นลง ถึงจะพูดออกมาได้อย่างไม่ผิดพลาด
+(ตอบ)
+Fan Jie: แค่ก ๆ ข้าขอถามเจ้าหน่อย
+Fan Jie: ที่เจ้าบอกว่าก่อนหน้านี้เป็นแค่ความเข้าใจผิด
+Fan Jie: เจ้าตั้งใจอยากจะตามหาคนที่เอากำไลมุกมาคืนก็เลยติดประกาศตามหา แต่ข้าดันโชคร้ายที่มาโดนกล่าวหาอย่างนั้นใช่มั้ย?
+Zixin: ใช่แล้ว ข้าต้องขอโทษท่านอีกครั้ง
+(Fan Jie ประคอง Zixin)
+Fan Jie: สาวน้อยเจ้าอย่าได้สุภาพขนาดนี้เลย ข้าเป็นเพียงแค่ผู้น้อยคนนึงเท่านั้น
+Fan Jie: เป็นเพราะข้าเองที่บุ่มบ่ามจนทำให้เจ้าตกที่นั่งลำบาก ข้าสิที่ควรต้องขอโทษเจ้า
+Zixin: โอ้ ไม่หรอกท่าน...
+(Fan Jie โค้งขอโทษ)
+Zhang San: เอ๊ะ?! นี่พวกเธอพูดเรื่องอะไรกันเนี่ย แล้วสรุป Mora นี่จะให้หรือว่าไม่ให้กัน?
+ยาย Zhang: เจ้าน่ะหุบปากซะเถอะ นี่เป็นเรื่องของพวกเขาสองคน มันเกี่ยวอะไรกับเจ้าด้วยฮะ?
+ยาย Zhang: ท่านผู้ชมด้านล่างทั้งสุภาพบุรุษ สุภาพสตรี คุณผู้ชาย คุณผู้หญิงทุกท่าน ต่างมาที่นี่เพื่อดูการแสดงของ Yun Jin พวกเขาไม่มีเวลามาฟังเรื่องไร้สาระของเจ้าหรอกนะ
+ยาย Zhang: หัดดูตาม้าตาเรือซะบ้างสิ มานี่มา
+(ยาย Zhang ลาก Zhang San ออกไป)
+Zixin: พูดถึง ข้าขายปลาอยู่ที่นี่ทุกวัน แต่ทำไมถึงไม่เคยเจอท่านมาก่อนเลย?
+Fan Jie: ข้าเดินผ่านเส้นทางนี้ทุกวัน เพื่อไปทำงาน
+Fan Jie: อาจเป็นเพราะคนเยอะก็เลยไม่เห็นกัน แต่ถ้ามีวาสนา พรุ่งนี้ก็อาจจะได้เจอ...
+Zixin: ถ้างั้น...ข้าจะเฝ้ารอวันพรุ่งนี้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book176_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book176_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..93f92938f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book176_TH.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+- ตอนที่ 3: กำไลมุกที่หายไปอีกครั้ง -
+ตัวละครชาย: Fan Jie
+ตัวละครหญิง: Zixin
+ตัวโจ๊ก: ยาย Zhang
+ตัวโกง: Wu Wang
+ตัวโจ๊ก: Wu Yi, Wu Er
+
+[ฉากที่ 1]
+(Zixin และ Fan Jie เข้ามาจากด้านข้าง)
+(พูด)
+Fan Jie: สุนัขเห่าอย่างคึกคักในตอนรุ่งสาง
+Zixin: แสงอาทิตย์ที่สาดส่อง และน้ำค้างบาง ๆ บนชายคา
+(ตอบ)
+Fan Jie: นั่น...แม่นาง Zixin ใช่มั้ย?
+Zixin: ใช่แล้ว ท่าน Fan Jie นั่นเอง
+(Dongtang, senza misura)
+Fan Jie: เมื่อคืนข้าฝันถึงเจ้า
+Zixin: ข้าไม่อยากให้เราแยกจากกัน ถึงแม้จะได้พบกันอีกในไม่ช้าก็ตาม
+ทั้งสองคน: ความปรารถนาจะเป็นจริง
+(บทพูดพร้อมเพรียงกัน)
+Zixin: ท่านฮีโร่...
+Fan Jie: แม่นาง...
+(ตอบ)
+Fan Jie: ดวงอาทิตย์ขึ้นทางทิศตะวันออกแล้ว ท่าเรือก็เริ่มทำงาน ได้เวลาเริ่มต้นวันใหม่ของข้าแล้ว
+Fan Jie: แม่นาง Zixin ข้าต้องไปก่อนแล้วล่ะ
+(Zixin กล่าวลาและมองดูเขาจากไป Fan Jie ที่หันมองกลับมา Zixin ที่ก้มหน้าอยู่เงยหน้าขึ้นมอง Fan Jie ที่เดินจากไป และ Zixin ก็โบกมืออำลา)
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: ทำไมข้าถึงขี้ขลาดจนวินาทีสุดท้ายแบบนี้นะ
+(Zixin ออกจากฉาก)
+
+[ฉากที่ 2]
+(Wu Wang เดินเข้าฉากมาในชุดสีเขียว พร้อมกับลูกน้องทั้งสอง Wu Yi และ Wu Er)
+(พูด)
+Wu Wang: ข้าชื่อ Wu Wang ขาใหญ่ของถนนเส้นนี้
+Wu Wang: วันนี้ช่างเป็นวันที่น่าเบื่อ ออกไปเดินเล่นหาอะไรทำดีกว่า
+(ตอบ)
+Wu Wang: Wu Yi, Wu Er!
+(ขานรับพร้อมกัน)
+ทั้งสองคน: ครับ!
+(ตอบ)
+Wu Wang: วันนี้ข้าอยากจะกินเมนูใหม่ ๆ สักหน่อย พวกเจ้ามีอะไรแนะนำมั้ย?
+Wu Yi: Golden Shrimp Ball ดีมั้ยลูกพี่?
+Wu Wang: ข้ากินเนื้อซะจนเลี่ยน Golden Shrimp Ball ก็ไม่เลวนะ
+Wu Wang: Wu Er เจ้าออกไปหาร้านที่ขาย Golden Shrimp Ball กับข้า
+Wu Er: ได้เลยลูกพี่
+Wu Wang: เดี๋ยวก่อน Golden Shrimp Ball นี่ต้องทอดให้เป็นสีเหลืองทอง ห้ามให้ไหม้แม้แต่นิดเดียวนะ
+Wu Er: ห้ามให้ไหม้แม้แต่นิดเดียว ได้เลยครับ
+Wu Wang: ช้าก่อน Golden Shrimp Ball ทุกชิ้นต้องมีขนาดเท่ากัน ไม่เอาแบบที่เล็กใหญ่ ๆ ปะปนกันนะ
+Wu Er: ไม่เอาแบบที่เล็กใหญ่ ๆ ปะปนกัน ให้ข้าทวนอีกครั้งมั้ย?
+Wu Wang: ไม่ต้องแล้ว
+Wu Er: ถ้าลูกพี่ต้องการอะไรอีก ก็บอกข้ามาได้เลย
+Wu Er: ถ้าร้านนั้นทำออกมาได้ไม่ดี เราก็ทำตามกฎเดิมของเราแล้วกัน...
+Wu Yi: กฎเดิมอะไร?
+Wu Er: ก็ไม่ให้ Mora ไงล่ะ
+Wu Wang: อ๊ะ ๆ เจ้าดูหญิงสาวที่แผงขายปลาริมทางนั่นสิ แค่เห็นความงามของนาง ข้าก็อิ่มแล้ว
+(Dongtang, lento, innig)
+Wu Wang: เดี๋ยวขอข้าสืบข้อมูลเกี่ยวกับความรักของเธอก่อน จะได้รู้ว่าจะสามารถครอบครองหัวใจของเธอได้หรือไม่
+(Wu Wang เดินไปหา Zixin)
+(ตอบ)
+Zixin: คุณลูกค้าต้องการซื้อปลางั้นรึ?
+Wu Wang: อ่า ใช่แล้ว ๆ แม่นางเป็นลูกเต้าเหล่าใครรึ แล้วพ่อแม่ของเจ้าล่ะ?
+Zixin: ข้าเติบโตที่ท่าเรือนี้ตั้งแต่เล็กจนโต พ่อแม่ของข้าแก่แล้วน่ะ ข้าก็เลยมาขายปลาหาเลี้ยงครอบครัวที่ถนนแห่งนี้แค่คนเดียว
+Zixin: ว่าแต่ท่านถามทำไมเหรอ?
+(หันหน้าไปแล้วพูดด้วยเสียงทุ้มต่ำ)
+Wu Wang: เยี่ยมเลย ๆ ไม่มีพ่อแม่อยู่ด้วยแบบนี้ ทางยิ่งสะดวกเลย
+(หันกลับหา Zixin)
+Wu Wang: แม่นางมีคู่หมั้นคู่หมายแล้วรึยังล่ะ?
+Zixin: ข้าทำงานทั้งวี่ทั้งวัน ไม่มีเวลาไปมีคู่หมั้นคู่หมายหรอกท่าน
+Zixin: อ่า แล้วเรื่องคู่หมั้นคู่หมายของข้าเกี่ยวอะไรกับการซื้อปลาของท่านล่ะ
+(หันหน้าไปแล้วพูดด้วยเสียงทุ้มต่ำ)
+Wu Wang: ดีมากเลย ยังไม่มีคู่หมั้นคู่หมายซะด้วย ถ้าเกิดอะไรขึ้นก็ไม่มีใครมาปกป้องเธอสินะ
+(หันกลับหา Zixin)
+Wu Wang: แม่นาง แล้วเจ้ามีใครในใจแล้วรึยัง?
+(Zixin ก้มหน้าและไม่ตอบ)
+(Dongtang, senza misura)
+Wu Wang: ดูท่าทางเธอก้มหน้าไม่พูดอะไรแบบนี้ คงไม่มีใครอยู่ในใจสินะ ข้า Wu Wang มีแผนการแล้วล่ะ...
+Wu Wang: มา ๆๆ สหาย พวกเจ้าจงพาสาวงามคนนี้ไป อย่าให้ความงามของนางต้องเสียเปล่า
+(Wu Wang, Wu Yi และ Wu Er จับตัว Zixin ไป)
+
+[ฉากที่ 3]
+(ยาย Zhang เข้าฉาก)
+(ตอบ)
+ยาย Zhang: ผู้ชมทุกท่าน ถ้าคุณเคยชมการแสดงของ Yun Jin บ่อยครั้งจนเป็นแฟนพันธุ์แท้แล้ว ก็น่าจะพอเดาได้ว่าจะเกิดอะไรต่อไป
+ยาย Zhang: จะเกิดอะไรขึ้นต่อไป จะเกิดการต่อสู้ที่ดุเดือดขึ้นรึเปล่านะ
+ยาย Zhang: ก่อนที่ฮีโร่จะปรากฏตัว ต้องมีแรงจูงใจบางอย่างดึงดูดเขาให้มา...
+ยาย Zhang: เมื่อสัตว์ร้ายรุกรานผู้คน หรือเมื่อเกิดความเปลี่ยนแปลง ที่สุดแล้วฮีโร่จะถือกำเนิดขึ้นท่ามกลางความวุ่ยวายนั้น
+ยาย Zhang: ถ้าเจ้าแสดงความกล้าหาญของเจ้าออกมา การกระทำของเจ้าจะเป็นที่จดจำและเลื่องลือตลอดไป แต่ถ้าเจ้าขี้ขลาด...
+ยาย Zhang: แล้วใครจะจำได้ว่าเจ้าชื่อ Zhang Jie, Wang Jie หรือ Fan Jie?
+ยาย Zhang: และยิ่งไปกว่านั้นชาวบ้านธรรมดา ๆ อย่างเราก็ต้องแสดงความกล้าหาญเพื่อสร้างความดีงามเอาไว้ให้เป็นที่เลื่องลือ
+ยาย Zhang: เรามาดูกันว่า Jie Fan จะทำยังไงต่อไป
+(Fan Jie เข้าฉาก)
+(ตอบ)
+ยาย Zhang: ปัดโธ่ ทำไมเจ้าถึงมาเอาป่านนี้ล่ะ!
+ยาย Zhang: Zixin ถูกเจ้า Wu Wang จับตัวไปแล้ว!
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: โอ้ ไม่นะ...
+Fan Jie: เมื่อได้ยินคำพูดของท่านยายแล้วข้าก็ตกใจเสียจนสติหลุดลอย ไม่คิดเลยว่าเรื่องร้าย ๆ จะเกิดขึ้นใกล้ตัวแบบนี้
+Fan Jie: เจ้าคนร้ายเที่ยวปล้น ฆ่า ชิงตัวคนอื่นตามอำเภอใจคนนั้น ข้าจะบุกไปจัดการมันเอง...
+Fan Jie: แต่เกรงว่าข้าอาจจะไม่มีชีวิตรอดกลับมาน่ะสิ
+(ยาย Zhang ยื่นกำไลมุกให้ Fan Jie)
+ยาย Zhang: ท่าน Fan แล้วนี่จะทำยังไงดีล่ะ
+(Dongtang, allegro)
+Fan Jie: พอเห็นกำไลมุกนี่แล้ว ข้าก็ฮึกเหิมขึ้นมาทันที...
+Fan Jie: ผู้หญิงที่แสนบอบบางจะต้านทานเจ้าวายร้ายนั่นได้ยังไง
+Fan Jie: ข้าชักดาบด้วยความโกรธแค้น พร้อมกับกำไลมุกที่อยู่ในมือ ข้าจะทำให้เจ้า Wu Wang นั่นสำนึกผิดด้วยความเจ็บปวด
+(Fan Jie และยาย Zhang ออกจากฉาก)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book177_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book177_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce3bcb21b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book177_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+...
+สภาพอากาศในวันนี้ก็ยังคงโหดร้ายเหมือนเดิม
+ถึงแม้ว่าพายุหิมะจะซาลงไปบ้าง แต่บางครั้งก็ยังพัดซะจนลืมตาไม่ขึ้นอยู่ดี
+ทำให้ฉันนึกถึงคำพรรณนาที่ครั้งหนึ่งฉันเคยได้เห็นในบทกวีโบราณ ซึ่งเปรียบเปรยพายุหิมะราวกับการร่ายรำของดาบเหล็กสีซีด
+
+แต่ก็เหมือนดั่งที่ท่าน Landrich ครั้งหนึ่งเคยพูดไว้ ไม่ว่าจะต้องพบเจอกับความยากลำบากอะไร ก็มีแต่ต้องมุ่งเดินต่อไปเท่านั้น
+จะต้องนำความสำเร็จอันยิ่งใหญ่กลับไปสู่ Mondstadt ให้ได้
+แบบนี้เท่านั้น จึงจะคู่ควรกับความคาดหวังของท่าน Landrich จึงจะนำพามาซึ่งชื่อเสียงสู่ตระกูลของฉัน จึงจะสามารถขจัดความหยิ่งผยองของกลุ่มกบฏที่ไม่สงบทิ้งไป
+
+อ้างอิงจากคำจารึก พวกเราจึงตัดสินใจที่จะไม่ไปสำรวจห้องใต้ดินของโบราณสถานที่อยู่ทางตะวันตกเฉียงใต้ตามแผนเดิม แต่จะไปที่ห้องลับซึ่งถูกปิดล็อกแทน
+ตามที่นายน้อย Eberhart ตีความข้อความในจารึกออกมา ภายในนั้นน่าจะมีภาพจิตรกรรมฝาผนังที่น่าสนใจและอาวุธบางอย่างที่ทำขึ้นจาก Starsilver เก็บไว้อยู่
+หากเป็นเช่นนั้นจริง ก็น่าจะเป็นการค้นพบทางประวัติศาสตร์ที่ยิ่งใหญ่ที่สุดในรอบหลายสิบปีล่ะนะ
+
+...ถึงแม้ว่าท่าน Ingbert จะพูดไว้อย่างนั้น แต่ฉันก็ยังทำใจลืมเรื่องของเพื่อนร่วมทางที่หายไปท่ามกลางพายุหิมะเมื่อไม่กี่วันก่อนไม่ได้อยู่ดี
+แต่ก็หวังว่าพวกเขาจะเป็นเหมือนอย่างที่นายน้อย Eberhart พูดเอาไว้ ว่าเป็นเหล่าลูกหลานของชนชั้นสูงผู้ผ่านการฝึกอย่างเข้มงวดตั้งแต่ยังเล็ก ซึ่งมีความสามารถพอที่จะพาตัวเองกลับไปยังแคมป์ได้ด้วยตัวคนเดียว
+
+อีกเดี๋ยวก็จะออกจาก South Base Camp แล้ว เพื่อเข้าไปยังส่วนลึกของโบราณสถานต่อไป
+คราวนี้จะต้องสำรวจความมั่นคงของโครงสร้างของโบราณสถานให้ดี ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book178_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book178_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..af43f27e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book178_TH.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+เป็นเพราะโศกนาฏกรรมเมื่อครั้งก่อน ฉันเกรงว่าบันทึกเล่มก่อนคงจะหายไปซะแล้ว
+มันน่าเสียดายที่ต้องมาเสียข้อมูลบันทึกของการสำรวจไป แต่สภาพแวดล้อมของที่นี่มันก็ช่างอันตรายเสียจริง
+
+ในท้ายที่สุดพวกเราก็ยังไม่สามารถเปิดประตูบานใหญ่บานนั้นได้อยู่ดี
+แต่ไม่ว่าจะเป็นจิตรกรรมฝาผนัง หรือจะเป็นอาวุธโบราณที่ท่าน Ingbert อยากได้นักหนา สุดท้ายก็ไม่ได้อะไรเลยซักอย่าง
+พอกลับมาถึง South Base Camp พวกที่หลงหายไปในพายุหิมะก่อนหน้านั้นก็ยังไม่มีวี่แววว่าจะกลับมา
+...ถึงแม้จะเป็นเพียงความหวังอันน้อยนิด แต่ก็ทำได้เพียงรอคอยให้พวกเขากลับลงมาอย่างราบรื่น พร้อมกับเสบียงและกำลังเสริม
+เพราะเสบียงของพวกเราก็ใกล้จะหมดแล้ว
+แม้ว่าการพูดแบบนี้จะฟังดูโหดร้าย แต่การถล่มของถ้ำที่อยู่ด้านหน้าประตูยักษ์ทรงกลมของห้องลับนั้น ไม่เพียงแต่พรากตัว Nick ไป แต่ยังพรากอาหารและเชื้อเพลิงที่พวกเรามอบหมายให้ Nick เป็นผู้ดูแลไปอีกด้วย
+บอกแล้วแท้ ๆ ว่าต้องตรวจสอบโครงสร้างของโบราณสถานให้ละเอียดถี่ถ้วนซะก่อน บอกเขาแล้วแท้ ๆ...
+
+บางทีเหตุการณ์ที่เจอเมื่อไม่กี่วันก่อนอาจจะทำให้ฉันกลายเป็นคนที่เย็นชาขึ้นก็ได้
+บางทีนี่อาจจะเป็นผลกระทบของสภาพแวดล้อมอันสิ้นหวังที่มีต่อผู้คน
+
+เพราะอย่างนี้นายน้อย Eberhart ถึงได้น่านับถือ ถึงแม้ว่าจะต้องพบเจอกับเรื่องพวกนี้ แต่ก็ยังสามารถรักษาความเยือกเย็นและพลังในการไตร่ตรองได้ บางทีนี่อาจจะเป็นคุณสมบัติที่แท้จริงของเหล่าลูกหลานของชนชั้นสูงก็เป็นได้
+ดูเหมือนว่าการตัดสินของท่าน Landrich จะมีเหตุผลเป็นอย่างดี
+ถึงแม้ว่าจะเป็นเพียงลูกนอกกฎหมาย แต่ท่านก็ยังเป็นคนที่คู่ควรแก่ชื่อของตระกูล
+
+หลังจากที่พายุหิมะสงบลงบ้างแล้ว พวกเราจะทำตามที่นายน้อย Eberhart เสนอ มุ่งไปยังห้องใต้ดินของโบราณสถานทางด้านตะวันตกเฉียงใต้
+อ้างอิงจากสิ่งที่ท่านตีความออกมา บางทีในนั้นอาจจะมีของที่มีความเก่าแก่มาก ๆ อยู่ก็เป็นได้
+แม้ว่าจะเป็นเรื่องเหลือเชื่อ แต่ความหนาวเย็นอันเป็นเอกลักษณ์ของสถานที่แห่งนี้ ก็มีความสามารถในการรักษาสิ่งต่าง ๆ ไว้
+
+จะต้องไม่ทำให้เหล่าพรรคพวกที่หายไปต้องผิดหวังเป็นอันขาด
+...แน่นอนว่าที่สำคัญกว่านั้น ก็คือต้องไม่ทำให้ท่าน Landrich ผิดหวังด้วย
+ไม่เช่นนั้น บางทีฉันคงต้องไปลงเอยอยู่ในสนามประลอง และต่อสู้กับพวกมอนสเตอร์ทั้งหลายล่ะนะ
+ถึงแม้ว่าจะสามารถจัดการกับเจ้ามอนสเตอร์พวกนั้นได้ แต่ก็คงจะหนีไม่พ้นคมดาบของยมทูตผมแดงแห่งตระกูล Lawrence เหมือนอย่างทาสคนก่อนของนายน้อย Eberhart ล่ะนะ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book179_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book179_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cee31f682
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book179_TH.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+เป็นเพราะประวัติศาสตร์แบบนั้นรึเปล่านะ ที่ทำให้ทิวทัศน์ของที่นี่ดูเงียบเหงา หรือเป็นเพราะทิวทัศน์แบบนี้ ที่ทำให้ประวัติศาสตร์ของที่นี่มืดมนกันแน่นะ
+หรือจะเป็นเพราะเรื่องที่เกิดขึ้นระหว่างช่วงเวลาของการตรวจสอบนี้ ถึงทำให้ฉันเกิดความคิดแบบนี้ขึ้นมากันแน่นะ
+หรือจะเป็นเพราะว่าฉันเสียเลือดอยู่ท่ามกลางอากาศที่หนาวเหน็บ จิตใจของฉันเลยได้รับผลกระทบกันแน่นะ
+ไม่ว่ายังไง นี่จะเป็นบันทึกครั้งสุดท้ายแล้วล่ะ
+
+สุดท้ายแล้วแผนการของ Eberhart ก็ล้มเหลว... ไม่สิ บางทีอาจจะบอกว่าสำเร็จก็น่าจะได้
+การกระทำที่ชัดเจนแบบสุด ๆ ในตอนนี้ ก่อนหน้านี้ไม่ว่าใคร ก็ไม่รู้ถึงความตั้งใจของเขาเลย พอมาคิดดูแล้ว เหล่าเพื่อนร่วมทางที่หายไประหว่างทาง ก็เกรงว่าคงจะเป็นเพราะแผนการอันชั่วร้ายของหมอนั่นล่ะนะ การถล่มที่ด้านหน้าของประตูยักษ์ทรงกลมของห้องลับ ก็คงจะเป็นหนึ่งในแผนการของเขางั้นสินะ
+
+แต่จนถึงตอนสุดท้าย ในตอนที่เขาพาท่าน Ingbert และฉันเข้าไปในห้องใต้ดินของโบราณสถานทางด้านตะวันตกเฉียงใต้ และนำหอกของเขาออกมา ในที่สุดฉันถึงได้เข้าใจ
+ไม่ว่าจะเป็นการเป่าหูเกี่ยวกับเรื่องของ "ประเทศโบราณที่ถูกผนึกอยู่ใต้น้ำแข็ง" หรือ "พลังวิเศษที่ร่วงหล่นจากฟ้า" ทั้งหมดล้วนเพียงเพื่อจะฉวยโอกาสจากนิสัยที่รักในการสำรวจของท่าน Ingbert และล่อท่านออกมายังสถานที่ที่ไม่มีใครช่วยเหลือได้เท่านั้น
+ไม่ว่าจะยังไง ลูกนอกกฎหมายก็คือลูกนอกกฎหมายวันยังค่ำ
+แอบฝึกวิชา "หอก" ซึ่งเป็นอาวุธที่ไร้ซึ่งความสง่างามอย่างชนชั้นสูงอย่างลับ ๆ เพื่อที่จะได้กำจัดนายท่านในเวลานี้ เพื่อที่จะได้เข้าใกล้ตำแหน่งหัวหน้าตระกูลมากขึ้นงั้นสินะ
+
+พอคิดดูอย่างนี้แล้ว การขัดคำสั่งของนายน้อย Parsifal และหลงมัวเมาไปกับเกม "ผู้กล้า" ก็คงหนีไม่พ้นว่าจะเป็นการยุยงจากเขาอีกนั่นแหละนะ
+
+ฉันไม่มีทางที่จะลืมภาพของท่าน Ingbert ที่ถูกหอกของเขาเล่นงานเป็นอันขาด
+ทั้งที่โตมาด้วยกันแท้ ๆ แต่กลับมองไม่เห็นสัตว์ร้ายที่ซ่อนอยู่ภายใต้เปลือกนอกที่สงบนิ่งและใจดีของเขา
+ตอนแรกท่าน Landrich วางแผนไว้ว่าหลังจากที่กลับจากการสำรวจในครั้งนี้แล้ว จะมอบชื่อตระกูลให้เขาอย่างเป็นทางการ ถ้ารู้เจตนาของนายท่านตั้งแต่แรกล่ะก็ บางทีทุกอย่างอาจจะไม่ได้เป็นอย่างนี้ก็ได้
+หรือบางที จะเป็นเพราะเขาล่วงรู้ถึงแผนการของนายท่าน ถึงอดไม่ได้ที่จะผลักดันการสืบทอดของตนเองให้เข้าใกล้ตระกูลสายหลักมากขึ้นกันนะ...
+
+ฉันคงกลับไป Mondstadt ไม่ได้แล้วล่ะ ขอโทษทีนะ Priscilla
+
+ไม่ว่าใครก็ตามที่ได้อ่านบันทึกของฉัน หวังว่าคุณจะช่วยเตือนนายท่าน Landrich ให้ด้วย
+ถึงแม้ว่า Eberhart จะได้รับบาดเจ็บสาหัส แต่ก็ยังมีความเป็นไปได้ที่จะสามารถกลับไปยัง Mondstadt ได้อยู่
+ถ้ากลับไป Mondstadt ได้ล่ะก็ แบบนั้นเขาก็เหลืออุปสรรคในเส้นทางการกบฏอยู่อย่างเดียวแล้วล่ะ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book17_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book17_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..64d463612
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book17_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—ปิกนิกข้างทาง—
+ในระหว่างการนอนกลางวันของ Ike สงครามครั้งใหญ่ก็เกิดขึ้นระหว่างคนรับใช้ของเขา
+จอมเวทผู้ยิ่งใหญ่จะสยบเทพและปีศาจมากมายให้คอยอยู่รับใช้เขา Ike นั้นถือเป็นจอมเวทที่อยู่ในระดับสูง เหล่าอสูรที่คอยรับใช้เขานั้นมีมากกว่าตัวหนังสือในพจนานุกรมเสียอีก แล้วใครคืออสูรที่แข็งแกร่งที่สุดของเขากันนะ? เผื่อที่จะหาคำตอบของสิ่งนี้เหล่าเทพและอสูรจึงเข้าห้ำหั่นกันเพื่อหาคำตอบ
+โชคร้ายก็คือดูเหมือนพวกเขาจะนับเจ้าหญิง Sachi และ Vera เป็นผู้ช่วยของพวกเขาซะแล้ว
+Ike นอนกลางวันเป็นเวลาสองชั่วโมง แต่ตอนนี้กลับมีดวงดาวสามดวงถูกทำลายไปแล้ว!
+
+"ทำไมฉันต้องปกป้องเธอด้วยล่ะ?" เจ้าหญิงชักมือของเธอกลับ และอสูรยักษ์ที่เสียลูกตาของมันไปก็หมอบลงกับพื้น
+แม้ว่าเผ่าพันธุ์อันโดดเด่นของจักรวรรดิ Andromeda จะดูน่ารักมาก แต่ว่าที่ฝ่ามือของพวกเขานั้นมีปากที่พิเศษอยู่ซึ่งเอาไว้เพื่อออกล่าศัตรูที่พ่ายแพ้หรือดวงตาของคนรัก
+"พวกเราไม่ใช่เพื่อนกันงั้นเหรอ?" Vera ถามอย่างเจ็บปวดพร้อมปาดเลือดที่อยู่บนใบหน้าของเธอทิ้ง
+"อื้อ เป็นสิ?" เจ้าหญิงหน้าแดงเบือนหน้าหนีไป "หลังจากเรื่องเมื่อครั้งที่แล้วฉันก็ยกให้เธอเป็นเพื่อนเพียงคนเดียวของฉันแล้วล่ะ แต่ว่าฉันไม่ได้หมายถึงเธอหรอกนะ Vera"
+"เห้...!" Sachi เข้าไปอยู่ในปากของมังกรยักษ์แล้ว
+"เป็นไงล่ะ ยอมแพ้รึยัง?" มังกรยักษ์ถามด้วยเสียงของคุณลุงแก่ ๆ "ถ้าเกิดยอมแพ้และยอมรับว่าแกนั้นไร้ค่า แล้วฉันจะไว้ชีวิตพวกแก"
+"ฉันยอมแพ้... ยอมแล้ว!" Sachi ตะโกนลั่น
+"หยุดทำเป็นเก่งได้แล้วเจ้ากิ้งก่าชั้นต่ำ ตุ๊กแกที่พระราชวังของฉันยังแข็งแกร่งกว่าแกซะอีก!" เจ้าหญิงยืดเส้นยืดสายและดัดนิ้ว
+"ฉันไม่เกี่ยววววววว!" Sachi ถูกมังกรลากหายไปบนท้องฟ้า
+การต่อสู้ระหว่างเผ่าพันธุ์ Andromeda และมังกรยักษ์โบราณจบลงอย่างรวดเร็ว!
+
+ก็แค่ยอมแพ้ซะ เท่านี้ชีวิตก็ไม่ต้องมาเสี่ยงแล้วนี่
+Sachi ต้องออกจากการแข่งขันและปลุก Ike ให้ตื่นขึ้นด้วยการตบด้วยรองเท้าแตะ ส่วน Vera ก็รอดมาอย่างปลอดภัยโดยมีเจ้าหญิงคอยปกป้อง
+"ย๊ากกก แกเจ้าคนไร้ความสามารถ แค่เห็นก็อยากจะอาเจียน พวกของชั้นต่ำ อย่าเข้ามาไล่ฉัน ไม่ต้องมาพูดกับฉัน ไม่ต้องมามองฉัน ไม่ต้องมาหายใจร่วมกับฉัน" เจ้าหญิงมอง Sachi แบบติดลบสุด ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book180_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book180_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ccf7a226
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book180_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+ไม่ว่าใครจะเป็นคนทิ้งอาหารพวกนี้เอาไว้ ต้องขอบคุณมาก ๆ เลย!
+ฉันทั้งเหนื่อยทั้งหิว เสบียงก็หมดซะแล้ว ถ้าไม่ได้อาหารพวกนี้ล่ะก็ ฉันก็คงจะไปต่อไม่ได้แล้วล่ะ
+ตอนนี้ฉันจะเดินลงเขาต่อไป เดินต่ออีกหน่อย ก็น่าจะถึงแคมป์แล้วล่ะ
+คราวต่อไปฉันจะต้องเตรียมตัวให้พร้อมที่สุด ก่อนที่จะเข้ามายังภูเขาแห่งนี้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book181_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book181_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b89d93d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book181_TH.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+-Dragonspine-
+จากที่ราบริมฝั่งแม่น้ำของ Liyue ขึ้นไปทางด้านทิศใต้ของภูเขาหิมะ Dragonspine แถบนี้จะไม่มีความลาดชันมากนัก หิมะและลมต่างก็สงบนิ่ง ส่วนแหล่งน้ำก็ยังไม่เป็นน้ำแข็ง เป็นสถานที่ที่เหมาะสำหรับการตั้งแคมป์ เมื่อเตรียมวัสดุพร้อมเมื่อไหร่ ฉันจะใช้มันเป็นฐานเพื่อมุ่งไปที่ยอดเขาต่อไป
+
+หลังจากตั้งแคมป์เสร็จแล้ว ฉันก็จะไปสำรวจโบราณสถานโดยรอบต่อ โบราณสถานของที่นี่มีความน่าสนใจมาก โดยรูปแบบสถาปัตยกรรมและรายละเอียดลวดลายต่างล้วนมีความสอดคล้องกับสถาปัตยกรรมโบราณไร้ชื่อที่อยู่ในภูมิภาคอื่น ๆ อย่างน่าตกใจ จากมุมมองนี้ ประเทศโบราณที่ปกคลุมด้วยหิมะในตำนานน่าจะอยู่ที่ใต้เท้าของฉันพอดี
+น่าเสียดายที่ไม่พบจารึกที่สอดคล้องกันในโบราณสถาน ซึ่งเป็นการยากที่จะยืนยันประวัติศาสตร์ของประเทศโบราณ บางทีข้อมูลเพิ่มเติมอาจซ่อนอยู่ในส่วนลึกที่มีพายุหิมะที่รุนแรงยิ่งขึ้นก็เป็นได้
+
+การค้างคืนที่นี่มันช่างทรมานเสียจริง สายลมอันเย็นเฉียบที่เสียดแทงเข้าไปในกระดูกนั้น พัดแรงซะจนเต็นท์โยกและส่งเสียงราวกับน้ำป่าที่ไหลหลาก มันช่างหลอกหลอนจนชวนให้ฝันร้าย ถ้ำที่อยู่ใกล้กับแหล่งน้ำแห่งนั้นค่อนข้างกว้างพอสมควร ฉันได้ยินเสียงของสายลมดังหวีดหวิวราวกับวิญญาณร่อนเร่ดังอยู่ภายใน แต่ก็น่าเสียดายที่ทางเข้าถ้ำถูกปิดกั้นด้วยรั้วอย่างแน่นหนาจนไม่มีทางเปิดจากภายนอกได้
+
+จากนั้นต่อมา ฉันก็มุ่งหน้าขึ้นภูเขาไปเรื่อย ๆ ระหว่างทางก็ได้พบกับวัตถุโบราณบางส่วนที่ไม่ถึงกับเก่ามาก โดยดูเหมือนว่าจะเป็นของในยุคสมัยขุนนางของ Mondstadt ฉันขุดพบเศษเสื้อผ้าและอาวุธที่ชำรุดทรุดโทรม ซึ่งน้ำแข็งและหิมะที่เกาะตัวหนานั้น ทำให้ความเร็วในการย่อยสลายช้าลง เป็นผลให้ซากที่ฝังอยู่ยังคงสภาพไว้ได้ยาวนานหลายปี
+เมื่อพิจารณาจากการกระจายของวัตถุโบราณแล้ว ดูเหมือนว่าจะเคยมีการไล่ล่ากัน... หรือแม้กระทั่งการฆาตกรรมกันระหว่างทางขึ้นเขานี้ด้วย
+
+แม้แต่หิมะที่รุนแรงและการเปลี่ยนแปลงที่น่ากลัว ก็ไม่สามารถหยุดยั้งความทะเยอทะยานของผู้คนได้ ดินแดนแห่งน้ำแข็งและหิมะที่ถูกทอดทิ้งโดยเทพเจ้านี้ ในที่สุดก็ถูกปนเปื้อนไปด้วยบาปของคนรุ่นหลัง
+
+เมื่อขึ้นเขาไปตามทาง ลมและหิมะก็รุนแรงขึ้นและอุณหภูมิก็ลดลงจนเหลือทน ฉันได้สำรวจโบราณสถานที่อยู่ทางตะวันออกเฉียงเหนือ และมันก็เป็นเรื่องเหลือเชื่อที่ในสถานที่แห่งนี้ซึ่งมีพายุหิมะพัดมาตลอดทั้งปี มีน้ำที่ไม่แข็งตัวอยู่ในโบราณสถานด้วย! เมื่อพิจารณาจากตำแหน่งที่อยู่แล้ว บางทีมันอาจจะเชื่อมต่อกับแหล่งน้ำของลำธารด้านล่าง
+ที่พื้นที่นี้หนาวเกินไปที่จะสำรวจด้านในของโบราณสถานที่อยู่ลึกลงไป ซึ่งเสี่ยงต่อการกลายเป็นน้ำแข็งหรือจมน้ำ ฉันทิ้งร่องรอยเอาไว้ หวังว่าลมและหิมะจะไม่ฝังมันหายไปง่าย ๆ นะ
+บางทีที่นี่อาจจะเป็นที่หลบภัยใต้ดินของประเทศโบราณ ที่ยุบตัวลงไปใต้ดินและจมอยู่ใต้น้ำเมื่อเวลาผ่านไป แต่ฉันก็เคยได้ยินมาว่า ในสมัยโบราณเมื่อหลายพันปีก่อน พวกทรราชจะโยนนักโทษเข้าไปขังไว้ในกรง จากนั้นก็ค่อย ๆ เทน้ำปริมาณมากลงไป เพียงเพื่อให้นักโทษเฝ้าดูระดับน้ำที่เพิ่มขึ้นอย่างช้า ๆ ค่อย ๆ จมตัวเองตั้งแต่ข้อเท้า ไปจนจมูก แล้วก็หน้าผาก...
+การลงโทษดังกล่าวนั้นช่างยาวนานและโหดร้าย ซึ่งภายใต้สภาพอากาศที่หนาวอย่างรุนแรงนี้ มันยากยิ่งกว่าที่จะจินตนาการถึงใครก็ตามที่สามารถอยู่รอดได้
+
+ทางบนภูเขาฝั่งทิศตะวันออกค่อนข้างจะขรุขระ ฉันดันไปเจอกับอุบัติเหตุโง่ ๆ ที่นี่จนขาแทบหัก โชคดีที่มีแค่แผลถลอกเพียงเล็กน้อยและกระดูกไม่หัก แต่ชุดป้องกันความเย็นฉีกเป็นรูใหญ่และลมหนาวก็ยังคงพัดเข้ามาเหมือนมีดที่เสียดแทง แย่จริง ๆ
+ก่อนที่บาดแผลจะชา ฉันพบมุมสำหรับหลบลมได้ทันเวลา จากนั้นก็พยายามปะเสื้อที่ขาดเท่าที่จะทำได้... แต่มันเป็นไปไม่ได้ที่จะปีนเขาต่อไปแล้วล่ะ
+จากนั้นไม่นาน ในที่สุดฉันก็กลับมาถึงแคมป์ทันเวลาพอดีก่อนที่จะแข็งตาย ฉันอุ่นมือและเท้าอยู่หน้ากองไฟ โดยในตอนที่ฉันถอดถุงเท้าออกมานั้น ฉันถึงได้รู้ว่านิ้วเท้าทั้งสามของฉันแข็งและเปลี่ยนเป็นสีม่วงไปแล้ว... อย่างไรก็ตาม มันก็ช่างเป็นความรู้สึกที่ดีจริง ๆ ที่รอดตายกลับมาได้
+
+เมื่อพายุหิมะซาลงไปบ้าง ฉันเงยหน้าขึ้นมอง หินก้อนใหญ่ที่แตกหักล้อมรอบยอดเขาอันโดดเดี่ยวเดียวดายของภูเขาหิมะ ล่องลอยอยู่นิ่ง ๆ อย่างนั้นท่ามกลางท้องฟ้าที่แจ่มใส มังกรอสูรในตำนานที่ถูกฝังอยู่ในถ้ำของภูเขาซึ่งอยู่ในบทหนึ่งของกวีนั้น บางทีดวงตาที่เน่าเปื่อยของมันอาจจะกำลังจ้องมองท้องฟ้าอยู่ล่ะมั้ง?
+สำหรับผู้อยู่อาศัยจำนวนมากด้านล่างของภูเขาหิมะนี้แล้ว ภูเขาแห่งการเปลี่ยนแปลงนี้เปรียบเสมือนจุดบอดนอกสายตาของเทพเจ้าซึ่งถูกปกครองโดยโชคชะตาที่ไม่อาจเข้าใจได้ ในเทพนิยายโบราณของ Mondstadt ภูเขาหิมะแห่งนี้เป็นสถานที่แห่งการลงโทษ ซึ่งถูกละทิ้งโดยสายลมแห่งกาลเวลา ด้วยเหตุนี้ทุกสิ่งจึงถูกแช่แข็งในช่วงเวลาแห่งการทำลายล้าง โดยสายลมหนาวที่โหยหวน
+แต่มีบางอย่างที่ยังคงสั่นไหวอยู่บนยอดเขา ฉันรู้สึกถึงเสียงเรียกร้องในความฝันของมัน... มันเหมือนเสียงเพลงที่นุ่มนวล ไพเราะอ่อนหวานแต่เหมือนลางที่ไม่ดี
+
+การสำรวจไม่ราบรื่นเอาซะเลย แต่ก็ยังดีที่เอาชีวิตรอดมาได้ เพียงแค่จากกันวันนี้แล้ว ฉันก็ไม่รู้ว่าจะมีโอกาสได้กลับขึ้นไปบนยอดเขานั้นได้อีกมั้ย...
+จากนี้ฉันอาจจะไปสำรวจที่ Liyue ต่อ แต่สิ่งที่สำคัญที่สุดในตอนนี้ คือต้องเติมเสบียงที่หายไปก่อนหน้านี้เสียก่อน และก็รวดหาหนังสือมาแทนที่บันทึกที่เปียกโชกเล่มนี้ด้วย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book182_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book182_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book182_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book183_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book183_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0faaa6a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book183_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+"ต้นไม้ใหญ่อันแสนอุดมสมบูรณ์ เก็บรักษาสมบัติไว้นับร้อยพัน
+หากเดินตามกลางถนนเส้นนั้นไปจะพบกับสิ่งมหัศจรรย์
+แต่จะมีอะไรซ่อนอยู่ภายใต้บันไดที่ทอดยาวนี้กันนะ?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book184_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book184_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa0e650f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book184_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+-กิเลน-
+ท่ามกลางตำนานที่เล่าขานกันในภูเขา Liyue กิเลนเป็นสัตว์เวทประเภทหนึ่งที่เปี่ยมไปด้วยเกียรติและเมตตา ซึ่งกิเลนนั้นมักจะท่องไปในป่าภูเขา แต่จะปรากฏตัวออกมาเฉพาะในคืนที่แสงดาวส่องกระทบน้ำค้างใส และดื่มเพียงนำค้างที่หวานฉ่ำและกินสมุนไพรรสขมอ่อน ๆ เป็นอาหารเท่านั้น
+กิเลนเป็นสัตว์เวทที่อ่อนโยน ความสง่างามและความสูงส่งไหลเวียนอยู่ในเลือดของพวกมัน ว่ากันว่ากิเลนไม่เคยทำร้ายสิ่งมีชีวิต แม้จะเป็นเพียงการเหยียบย่ำแมลงตัวน้อย หรือเด็ดหญ้าเพียงสักเส้นก็ตาม ผู้คนพูดกันว่าพฤติกรรมทั้งหมดและการกระทำทั้งหลายของกิเลนนั้น เป็นคุณสมบัติอันสง่างามที่มีมาแต่โบราณ ซึ่งไม่มีการเปลี่ยนแปลงมานับพันปีแล้ว
+หลังจากสิ้นสุดยุคอันป่าเถื่อนของสงครามเทพอสูร เหล่าเซียนจำนวนมากไม่สามารถปรับตัวให้เข้ากับเสียงของมนุษย์ได้อีกต่อไป ดังนั้นภายใต้การจัดการของราชาแห่งหิน พวกเขาจึงได้ทยอยกันออกไปอาศัยอยู่ในป่าไผ่และภูเขาอย่างสันโดษ ซึ่งนับตั้งแต่นั้นมาพวกเขาก็ไม่ได้ยุ่งเกี่ยวกับโลกใบนี้ และมีความสุขไปกับการพักผ่อนท่ามกลางสายน้ำและภูเขา
+แต่ก็ยังคงมีสัตว์เวทอื่น ๆ อีกมากมายที่ได้สร้างมิตรภาพอันลึกซึ้งกับมนุษย์ระหว่างการร่วมมือตลอดนับพันปี และตัดสินใจที่จะใช้เจตจำนงของราชาแห่งหินในโลกมนุษย์ เพื่อสนับสนุนเมืองของมนุษย์ด้วยอำนาจและความเมตตาจากสวรรค์ ซึ่งพวกเขาอาจซ่อนตัวอยู่ในหมู่บ้านบนภูเขา หรือเดินเล่นอยู่ในตลาดที่เจริญรุ่งเรือง ใช้ชีวิตร่วมกับมนุษย์ เป็นหนึ่งเดียวกันโดยทิ้งสายเลือดที่เป็นเอกลักษณ์ไว้ท่ามกลางถนนและบ้านเรือนของท่าเรือ Liyue
+
+ตามตำนานเรื่องเล่าของชาวเมืองส่วนหนึ่ง ตั้งแต่เมื่อหลายพันปีก่อน ก็ได้มีการคบหากันระหว่างสายเลือดอันสูงส่งของกิเลนกับมนุษย์ปุถุชนทั่วไป
+ตามตำนานเล่าว่า ในยุคสมัยอันป่าเถื่อนเมื่อหลายพันปีก่อนนั้น ผู้คนต่างใช้บัวน้ำและใบกระวานเป็นเสื้อผ้า
+คืนหนึ่งคนเก็บสมุนไพรผู้หนึ่งกำลังอาบน้ำอยู่ในสระบนภูเขา แต่ไม่คาดคิดว่าเสื้อผ้าที่กระจัดกระจายอยู่รอบสระนั้น จะถูกกิเลนที่บังเอิญผ่านมากินเข้าไป สัตว์เวทผู้ไร้เดียงสานั้นไม่ได้เข้าใจถึงความละอายและความปรารถนาที่เห็นแก่ตัวของมนุษย์ และก็ไม่ได้เรียนรู้ถึงหลักการของสัตว์เวทที่จะก้าวเดินไปในโลกของมนุษย์
+เพื่อชดเชยพฤติกรรมที่เซ่อซ่า และเพื่อป้องกันการปรากฏตัวที่ไม่ธรรมดาของเซียนที่จะทำให้มนุษย์ที่เปราะบางนั้นตื่นกลัว เธอจึงอาศัยช่วงเวลาที่แสงสลัวของพระจันทร์เต็มดวงกำลังสาดส่องลงมายังบ่อน้ำ แปลงกายเป็นมนุษย์และปรากฏตัวต่อหน้าผู้เก็บสมุนไพร
+สัตว์เวทผู้ไร้เดียงสานั้นไม่ได้เข้าใจถึงความละอายและความปรารถนาที่เห็นแก่ตัวของมนุษย์ ภายใต้แสงจันทร์สลัวและหิ่งห้อยในป่าเขา ท่ามกลางน้ำค้างและแสงจันทร์ที่ห่อหุ้มร่างกายของเธอแทนเสื้อผ้า เธอเดินเตร่ไปกับมนุษย์ปุถุชนที่เต็มไปด้วยความสับสน เดินไปท่ามกลางดอกไม้หอมและดงไผ่ แนะนำสถานที่พำนักของหมู่เซียนให้แก่เขา ตีความภาษาของนกและสัตว์ต่าง ๆ ให้แก่เขา และงีบหลับท่ามกลางเสียงแมลงในคืนที่เงียบสงบ จมดิ่งไปในความฝันแห่งอดีตกาลร่วมกัน...
+เมื่อแสงแรกในยามเช้าตกกระทบบนใบหน้าของผู้เก็บสมุนไพรและปลุกเขาให้ตื่นขึ้น สัตว์เวทอันสูงส่งก็ได้หายไปอย่างไร้ร่องรอยตั้งนานแล้ว
+
+เรื่องราวหลังจากนั้นก็ถูกเล่าขานกันไปต่าง ๆ นานา บ้างก็พูดว่าในค่ำคืนของวันหนึ่งหลังจากนั้น กิเลนก็นำตะกร้าไม้ไผ่มาวางไว้ที่หน้าบ้านของผู้เก็บสมุนไพร จากนั้นก็ซ่อนตัวอยู่ท่ามกลางแสงจันทร์และหมอกจาง เมื่อผู้เก็บสมุนไพรออกมาเพื่อตรวจสอบ ก็พบว่าในตะกร้าไม้ไผ่นั้น มีเด็กทารกคนหนึ่งกำลังนอนหลับอย่างสงบอยู่
+บ้างก็พูดว่าหลังจากนั้นเป็นต้นมา กิเลนก็ใช้ชีวิตอยู่ร่วมกันกับมนุษย์ มีลูกและคุ้นเคยไปกับแสงสีบนของโลกมนุษย์...
+
+ไม่ว่าความจริงของเหตุการณ์เมื่อหลายพันปีก่อนนั้นจะเป็นเช่นไร ในทุกวันนี้สัตว์เวทที่แสนสง่างามก็ยังคงอยู่ร่วมกันกับฝูงชนใน Liyue ยังคงอาศัยอยู่อย่างสันโดษท่ามกลางหมู่มวลมนุษย์ที่จอแจ รอคอยว่าวันหนึ่งเสียงเรียกของราชาแห่งหินจะดังขึ้นอีกครั้ง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book185_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book185_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbc4afc66
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book185_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+-หยกที่ถูกซ่อน-
+ในหุบเขาทางตะวันตกเฉียงเหนือของท่าเรือ Liyue ทางตอนใต้ของ Nantianmen มีซากโบราณสถานหลายแห่งตั้งตระหง่านอยู่อย่างเงียบ ๆ
+หนึ่งในนั้นมีสถานที่อยู่แห่งหนึ่ง เป็นที่รู้จักกันในหมู่ชาว Liyue ว่า Dunyu Ruins ซึ่งว่ากันว่าสถานที่แห่งนี้คงอยู่มาตั้งแต่ก่อนยุคสมัยของสงครามเทพอสูรแล้ว
+ตามตำนานที่ผู้คนบอกเล่ากันปากต่อปาก ชื่อของ Dunyu นั้นหมายถึง "สถานที่แห่งการหลบหนีของหยกชิ้นงาม"
+ในอดีตที่อยู่เหนือความทรงจำ ในสมัยที่ราชาแห่งหินยังเป็นเพียงเด็กหนุ่ม ดาวดวงหนึ่งได้ตกลงไปในดินแดนรกร้างทางตะวันตกของ Liyue เมื่อดวงดาวบนท้องฟ้าตกลงสู่ดินแดนที่รกร้าง ก็ส่งผลให้เกิดเป็นเหวขนาดใหญ่และลึก ซึ่งหยก, ทองและหินที่สวยงามต่างก็กำเนิดขึ้นอย่างไม่หยุดหย่อน และเกิดเป็นอุตสาหกรรมเหมืองแร่ของ Liyue ในอีกพันปีหลังจากนั้น
+ตำนานเล่าว่าเมื่อดวงดาวนิรนามดวงนั้นตกลงมา เศษชิ้นส่วนก็แตกกระจายออก และตกลงมาท่ามกลางโขดหินทางตอนเหนือของ Lisha อย่างพอดิบพอดี
+อย่างที่เราทราบกันดีว่า มีวิญญาณและจิตวิญญาณอยู่ในหินที่สงบเงียบ ตลอดช่วงเวลาแห่งอดีตกาลที่มนุษย์ไม่สามารถมองเห็นและเข้าใจได้นั้น พวกมันรับฟังและเฝ้าดูชีพจรของโลกด้วยจังหวะของพวกมันเอง เสียงสะท้อนของน้ำแร่ และการเคลื่อนไหวที่เชื่องช้าแต่ไม่ย่อท้อของภูเขา
+แต่อุกกาบาตที่ตกลงมาจากท้องฟ้านั้นแตกต่างกัน เมื่อเทียบกับหินที่เรียบง่ายและมั่นคงบนพื้นดินแล้ว พวกมันมีนิสัยที่โอหังและไม่อดทน
+
+หลังจากนั้นเหล่าเทพอสูรและราชาจำนวนนับไม่ถ้วนบนโลกต่างก็เข้าต่อสู้ห้ำหั่นกันเพื่อชิงบัลลังก์แห่งสวรรค์ ท้องฟ้าที่เต็มไปด้วยดวงดาวและเหวลึกนั้น ต่างก็ถูกบดบังด้วยโศกนาฏกรรมและการกระทำอันชั่วร้ายที่ขวางกั้นการหายใจของหินผาและกระแสน้ำ ดวงดาวที่ตกลงมาจากท้องฟ้านั้นทนไม่ได้ จึงกระโจนหนีขึ้นไปบนท้องฟ้าโดยไม่แยแสคำเชื้อเชิญให้อยู่ของเหวลึก
+หลังจากที่หยกอันสวยงามซึ่งร่วงหล่นจากท้องฟ้าได้กลับไปอยู่ท่ามกลางหมู่ดาวแล้ว มันก็ได้ทิ้งหลุมลึกเอาไว้ จากนั้นผู้คนก็สร้างเมืองและป้อมปราการอันแข็งแกร่งไว้ในนั้น และตั้งรกรากอยู่ภายในมรดกที่อุกกาบาตได้ทิ้งเอาไว้โดยปิดกั้นตัวเองอยู่ในนั้น
+ท่ามกลางสายลม, ความหนาวเย็น และความปั่วป่วนนับพันปี เมืองป้อมปราการ Dunyu Valley ยังคงตั้งตระหง่าน และยังคงติดต่อกับท่าเรือ Liyue ที่เจริญรุ่งเรืองจนถึงห้าร้อยปีก่อน
+แต่เมื่อภัยพิบัติอันดำมืดกำเนิดขึ้นมาจากเหวลึก ชาวเมือง Dunyu ก็ปิดเมืองโบราณ ละทิ้งบ้านเกิดและกระจัดกระจายไปทั่วทุกหนแห่ง ไม่มีใครรู้เหตุผลว่าทำไมผู้ลี้ภัยเหล่านี้จึงปิดตายบ้านเกิดของตนเอง แม้แต่เหล่าเซียนและยักษาที่เคยชินกับความวุ่นวายในโลกมาตลอดนับพันปีก็ยังปิดปากเงียบ
+ด้วยเหตุนี้ เมืองป้อมปราการที่ถูกปิดตายจึงกลายเป็นสุสานขนาดใหญ่ที่แสนว่างเปล่า เหลือเพียงเสียงของแอ่งน้ำและสายลมที่ยังคงอยู่ในโถงอันอ้างว้างแห่งนี้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book186_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book186_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..af43f27e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book186_TH.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+เป็นเพราะโศกนาฏกรรมเมื่อครั้งก่อน ฉันเกรงว่าบันทึกเล่มก่อนคงจะหายไปซะแล้ว
+มันน่าเสียดายที่ต้องมาเสียข้อมูลบันทึกของการสำรวจไป แต่สภาพแวดล้อมของที่นี่มันก็ช่างอันตรายเสียจริง
+
+ในท้ายที่สุดพวกเราก็ยังไม่สามารถเปิดประตูบานใหญ่บานนั้นได้อยู่ดี
+แต่ไม่ว่าจะเป็นจิตรกรรมฝาผนัง หรือจะเป็นอาวุธโบราณที่ท่าน Ingbert อยากได้นักหนา สุดท้ายก็ไม่ได้อะไรเลยซักอย่าง
+พอกลับมาถึง South Base Camp พวกที่หลงหายไปในพายุหิมะก่อนหน้านั้นก็ยังไม่มีวี่แววว่าจะกลับมา
+...ถึงแม้จะเป็นเพียงความหวังอันน้อยนิด แต่ก็ทำได้เพียงรอคอยให้พวกเขากลับลงมาอย่างราบรื่น พร้อมกับเสบียงและกำลังเสริม
+เพราะเสบียงของพวกเราก็ใกล้จะหมดแล้ว
+แม้ว่าการพูดแบบนี้จะฟังดูโหดร้าย แต่การถล่มของถ้ำที่อยู่ด้านหน้าประตูยักษ์ทรงกลมของห้องลับนั้น ไม่เพียงแต่พรากตัว Nick ไป แต่ยังพรากอาหารและเชื้อเพลิงที่พวกเรามอบหมายให้ Nick เป็นผู้ดูแลไปอีกด้วย
+บอกแล้วแท้ ๆ ว่าต้องตรวจสอบโครงสร้างของโบราณสถานให้ละเอียดถี่ถ้วนซะก่อน บอกเขาแล้วแท้ ๆ...
+
+บางทีเหตุการณ์ที่เจอเมื่อไม่กี่วันก่อนอาจจะทำให้ฉันกลายเป็นคนที่เย็นชาขึ้นก็ได้
+บางทีนี่อาจจะเป็นผลกระทบของสภาพแวดล้อมอันสิ้นหวังที่มีต่อผู้คน
+
+เพราะอย่างนี้นายน้อย Eberhart ถึงได้น่านับถือ ถึงแม้ว่าจะต้องพบเจอกับเรื่องพวกนี้ แต่ก็ยังสามารถรักษาความเยือกเย็นและพลังในการไตร่ตรองได้ บางทีนี่อาจจะเป็นคุณสมบัติที่แท้จริงของเหล่าลูกหลานของชนชั้นสูงก็เป็นได้
+ดูเหมือนว่าการตัดสินของท่าน Landrich จะมีเหตุผลเป็นอย่างดี
+ถึงแม้ว่าจะเป็นเพียงลูกนอกกฎหมาย แต่ท่านก็ยังเป็นคนที่คู่ควรแก่ชื่อของตระกูล
+
+หลังจากที่พายุหิมะสงบลงบ้างแล้ว พวกเราจะทำตามที่นายน้อย Eberhart เสนอ มุ่งไปยังห้องใต้ดินของโบราณสถานทางด้านตะวันตกเฉียงใต้
+อ้างอิงจากสิ่งที่ท่านตีความออกมา บางทีในนั้นอาจจะมีของที่มีความเก่าแก่มาก ๆ อยู่ก็เป็นได้
+แม้ว่าจะเป็นเรื่องเหลือเชื่อ แต่ความหนาวเย็นอันเป็นเอกลักษณ์ของสถานที่แห่งนี้ ก็มีความสามารถในการรักษาสิ่งต่าง ๆ ไว้
+
+จะต้องไม่ทำให้เหล่าพรรคพวกที่หายไปต้องผิดหวังเป็นอันขาด
+...แน่นอนว่าที่สำคัญกว่านั้น ก็คือต้องไม่ทำให้ท่าน Landrich ผิดหวังด้วย
+ไม่เช่นนั้น บางทีฉันคงต้องไปลงเอยอยู่ในสนามประลอง และต่อสู้กับพวกมอนสเตอร์ทั้งหลายล่ะนะ
+ถึงแม้ว่าจะสามารถจัดการกับเจ้ามอนสเตอร์พวกนั้นได้ แต่ก็คงจะหนีไม่พ้นคมดาบของยมทูตผมแดงแห่งตระกูล Lawrence เหมือนอย่างทาสคนก่อนของนายน้อย Eberhart ล่ะนะ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book187_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book187_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6993030cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book187_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+ดินแดน Liyue นั้นแต่เดิมไม่ได้ถูกปกครองโดยราชาแห่งหิน ในอดีตอันไกลโพ้นเคยมีเหล่าเทพอสูรมากมายเตร็ดเตร่ในดินแดนแห่งนี้
+
+ในยุคสมัยนั้นดินแดนที่ถูกเรียกว่า Guili Plain ถูกปกคลุมไปด้วยดอก Glaze Lily ที่บานสะพรั่ง แต่แล้วมันก็ถูกพิษของสงครามอันแสนปั่นป่วน เหล่าผู้คนที่เคยอาศัยอยู่แต่เดิมต่างก็กระจัดกระจายกันออกไป และก็เป็นเพราะการพัฒนาที่นำมาซึ่งความเจริญรุ่งเรืองของท่าเรือ Liyue ได้ดึงดูดผู้คนส่วนใหญ่ที่เพิ่งมาอยู่ให้ไปตั้งรกราก แต่ถึงกระนั้นในยุคสมัยใหม่นี้ สถานที่รกร้างแห่งนี้ก็ยังคงมีตำนานของเหล่าผู้กล้ามากมายวนเวียนอยู่
+
+ท่ามกลางการสนทนาและข่าวลือระหว่างเหล่าพ่อค้าแม่ค้าและลูกหาบ เคยมีร่างลึกลับปรากฏตัวขึ้นใน Guili Plain ในตอนกลางคืน เป็นผู้หญิงในชุดเดรสยาวสีครามกำลังเดินไปตามแนวน้ำตื้นของแม่น้ำ Bishui แสงจันทร์กระทบใบหน้าเผยให้เห็นโครงหน้าของเธอ สายลมยามค่ำคืนส่งผ่านคำพูดของเธอไปยังท้องฟ้าที่เต็มไปด้วยดวงดาวที่ส่องแสงระยิบระยับอย่างไม่หยุดหย่อน
+
+จากคำบอกเล่าของแขกที่มาพักใน Wangshu Inn มีเพียงผู้ที่หลงทางท่ามกลางเสียงร้องของเหล่าแมลงตัวน้อยในค่ำคืนของฤดูร้อนเท่านั้น ที่จะสามารถมองเห็นเธอได้ มีเพียงเหล่าผู้ที่ได้กลิ่นอันเจือจางของดอก Glaze Lily ท่ามกลางแสงไฟของเหล่าหิ่งห้อยที่ร่ายรำและ Seelie ที่ลอยละล่องยามค่ำคืนเท่านั้น ที่จะสามารถตามรอยเท้าของเธอได้ บางคนคาดเดาว่าบางทีเธออาจจะเป็นสัตว์เวทตนหนึ่งในอดีตที่หลงทาง เป็นผู้รอดชีวิตอันแสนโดดเดี่ยวของเหล่าเทพอสูรผู้ล่วงลับ ซึ่งจะคร่ำครวญอย่างอ่อนโยนถึงเจ้านายเก่าในยามค่ำคืนเท่านั้น และบ้างก็เชื่อว่าเธอเป็นเพียงผู้กล้าคนหนึ่ง ที่เหมือนกับผู้กล้ามากมายซึ่งแยกตัวออกห่างจากความเจริญและปิดบังชื่อเสียงที่แท้จริงของพวกเขา
+
+ไม่มีใครรู้ว่าเรื่องราวของหญิงสาวผู้นั้นเริ่มต้นขึ้นอย่างไร แต่มันจบลงด้วยเรื่องเล่าของพรานคนหนึ่ง ซึ่งมันต่างกันกับเรื่องราวของเหล่าพ่อค้าแม่ค้าราวกับเป็นคนละเรื่อง ครั้งหนึ่งนายพรานเห็นเธอกวัดแกว่งดาบเข้าเผชิญกับเงาดำมืดที่ดูอันตรายจำนวนหนึ่งภายใต้แสงจันทร์ที่ไร้ซึ่งความปรานี หลังการร่ายรำที่สง่างามและดุดันซึ่งเต็มไปด้วยจิตสังหารสิ้นสุดลง หญิงสาวผู้นั้นก็หายตัวไป เหลือไว้เพียงกองฝุ่นที่เปื้อนเลือดเท่านั้น
+วันต่อมา มีชาวเมืองผู้อยากรู้อยากเห็นพบศพของทหาร Millelith และเจ้าหน้าที่สำรวจที่ดินที่ริมแม่น้ำ
+หลังจากนั้นมา ไม่ว่าฝ่ายกิจการทั่วไปจะทำการค้นหาสักเท่าไหร่ ก็ไม่มีใครพบเห็นเงาของหญิงสาวที่ริมน้ำอีกเลย
+
+บางทีระบำดาบในค่ำคืนนั้นอาจเป็นเพียงแค่การสังหารเพื่อล้างแค้น หรือเป็นไปได้มั้ยว่าหญิงสาวผู้นั้นเป็นเพียงโจรที่ดุร้าย บางทีเรื่องนี้อาจไม่ต้องการเหตุผลหรือข้ออ้างใด ๆ เลยด้วยซ้ำ ผู้กล้าอย่างไรก็คือผู้กล้าวันยังค่ำ คือผู้ที่กวัดแกว่งดาบในมือซึ่งอยู่เหนือกฎเกณฑ์ของโลกใบนี้
+
+แต่เมื่อแสงไฟของท่าเรือ Liyue ค่อย ๆ ปกคลุมหมู่บ้านร้างในชนบท ตำนานเหล่านี้ก็ค่อย ๆ จางหายไป
+ตำนานเล่าว่าริมฝั่งแม่น้ำที่หญิงสาวใช้สัญจรไปมานั้น ยังคงเต็มไปด้วยดอก Glaze Lily ที่บานสะพรั่งมาจนถึงวันนี้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book188_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book188_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..102b77ff9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book188_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dietrich ได้เห็นการล่มสลายของตระกูล Lawrence
+แมวน้อยที่แม่เลี้ยงไว้ก็หายไปตั้งนานแล้ว พ่อที่จิตใจฟุ้งซ่านกระวนกระวายและแม่ที่กำลังจิตตกซึ่งถึงแม้จะอยู่ใกล้เพียงเอื้อม แต่ไม่ว่าเขาจะตะโกนร้องเรียกอย่างไร พวกเขาก็ไม่หันมามองเขาเลยแม้สักนิด
+
+"วู๊ฟฟฟ..."
+Dietrich ก้มศีรษะลง แต่ก่อนที่เขาจะทันได้เอ่ยปากพูด พื้นดินใต้เท้าของเขาก็แยกออก มือที่เหมือนแม่มดแก่ยื่นออกมาจากพื้นและบีบคอเขาไว้จนแน่น
+รู้สึกเพียงแค่ว่าร่างกายของตนเองร่วงหล่นลงไปเรื่อย ๆ จนกระทั่งตกถึงพื้นบริเวณใกล้กับเท้าของแม่มดแก่
+น่าแปลกที่เขากลับไม่รู้สึกเจ็บปวดอะไรเลย
+
+ดูเหมือนว่าจะมีบางอย่างเกี่ยวปลอกคอเอาไว้ ร่างสุนัขของ Dietrich ถูกดึงขึ้นมา
+เกือบทุกอย่างในแนวสายตาเป็นสีดำสนิท มองเห็นได้เพียงสิ่งที่อยู่ใต้ฝ่าเท้าเท่านั้น... มีหม้อต้มอยู่ที่นั่น ของเหลวสีดำบางอย่างในหม้อกำลังเดือดและมีฟองออกมา และก็มีวัตถุที่เป็นของแข็ง มีเพียงใยแมงมุมและกระดูกงูพิษเท่านั้นที่เขาพอจะดูออก...
+เสียงของ Nottfriga แว่วเข้ามาในหูของเขา: "อ่าา... ได้เครื่องปรุงอย่างสุดท้ายมาแล้ว ขอแค่ใส่แกลงไป เท่านี้ซุปแห่งชีวิตนิรันดร์ของฉันก็เสร็จสมบูรณ์ ฮ่าฮ่าฮ่า!"
+
+"โฮ่ง โฮ่ง โฮ่ง" ยัยแม่มดบ้า ปล่อยฉันนะ!
+Dietrich ดิ้นสู้อย่างสุดแรง แต่แล้วอยู่ ๆ ปลอกคอที่ปกติจะแข็งแรงและไม่สามารทำลายได้ ก็หลุดออกอย่างง่ายดายโดยไม่คาดคิด...
+"โฮ่งง งง ง..."
+แล้วเขาก็ตกลงไป...
+ไม่ได้ยินอะไรทั้งนั้น มีเพียงเสียงลมหวีดหวิวและเสียงหัวเราะอย่างบ้าคลั่งของ Nottfriga เข้ามาในหู
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book189_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book189_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc2b7d551
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book189_TH.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+"ตื่นนน..."
+Dietrich รู้สึกว่าร่างกายของเขาถูกเขย่าอย่างเบา ๆ
+"เป็นอะไรรึเปล่า?"
+มีมือยื่นเข้ามา ดูเหมือนว่าต้องการที่จะเช็คลมหายใจของเขา
+เป็นเสียงที่คุ้นเคย...
+อ่อนโยนราวกับสายลมอันแผ่วเบา อบอุ่นราวกับแสงอาทิตย์ในยามเช้า
+
+Dietrich ลืมตาขึ้น และเบื้องหน้าก็คือ...
+หญิงสาวผมบลอนด์ผู้มีตาสีฟ้า
+"เยี่ยมไปเลย ในที่สุดก็ตื่นซักที" หญิงสาวยิ้มอย่างอ่อนโยน
+
+"ที่นี่... หรือว่า... Celestia งั้นเหรอ?"
+"ไม่ใช่หรอกนะ ก็แค่ป่าทั่วไปเท่านั้นแหละ" หญิงสาวกล่าว
+Dietrich ฟื้นคืนสติ หญิงสาวเบื้องหน้าก็คือตัวการปัญหาของเขานั่นเอง... ยัยแม่มด Nottfriga ผู้น่ารังเกียจ! ทันใดนั้นเขาก็เด้งตัวขึ้น รักษาระยะห่างออกไปและตั้งท่าป้องกันโดยทันที
+
+"ไม่ต้องกลัว ฉันไม่ทำร้ายเธอหรอกนะ อ๊ะ จริงสิ ยังไม่ได้แนะนำตัวนี่นะ ฉันชื่อ Magdalene อื้อ... น้องสาวของ Nottfriga คนนั้นยังไงล่ะ" Magdalene พูดในขณะที่หมุนนิ้วมือที่อยู่ทางด้านหลัง... มันคือเวทสงบสติอารมณ์ของเวทมนตร์แห่งแสง จากนั้นก็เข้าใกล้ Dietrich "เอาล่ะ เท่านี้ก็น่าจะโอเคแล้วล่ะ"
+
+ในที่สุด Dietrich ก็สงบลง เขาอยากจะถามว่าทำไมหญิงสาวถึงได้เข้าใจในภาษาเขาพูด แต่ก็ทำได้แค่ส่งเสียง "โฮ่งโฮ่งโฮ่ง" ออกไป
+"อื๋อ นี่น่ะเหรอ? ใช้แค่เวทมนตร์นิด ๆ หน่อย ๆ ก็ได้แล้วล่ะ พี่สาวของฉันก็ทำได้เหมือนกัน"
+"โฮ่ง โฮ่งโฮ่ง!?" หรือก็คือยัยแม่มดแก่นั่นสามารถเข้าใจสิ่งที่ฉันพูด แต่แสร้งทำเป็นไม่เข้าใจ และแกล้งฉันมาโดยตลอดงั้นเหรอ!?
+"อืม... ยังไงก็เถอะ ความจริงแล้ว Nottfriga เป็นคนที่อ่อนโยนมากเลยนะ" เมื่อพูดถึง Nottfriga... Madeleine ก็แสดงรอยยิ้มที่อ่อนโยนและงดงามออกมาอีกครั้ง
+"..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book18_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book18_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..074e8e589
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book18_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—วิหารโบราณแห่งความตาย—
+เมื่อ Vera และ Sachi โตขึ้นความสัมพันธ์ระหว่างคนทั้งสี่ก็เปลี่ยนไปอย่างน่าอัศจรรย์
+"ฉันไม่อยากฟังเธออธิบายแล้ว" Sachi พูดกับ Ike "แม้ว่าคุณจะไม่มีความรู้สึกแบบนั้นกับ Vera แต่ Vera ก็จะตามเธอไปเสมอ"
+Ike เป็นสัญลักษณ์จากดินแดนอันแสนไกล เป็นคำอุปมาที่แปลกใหม่และไม่มีใครรู้จัก นกที่กล้าหาญนั้นจะไม่มีวันทำรัง จะโบยบินไปตามสายลมแห่งความรักเท่านั้น
+Sachi ได้รับคำเตือนจาก Ike "ไม่ว่าจะมองยังไง อายุพันปีก็ถือว่าแก่ล่ะนะ"
+"งั้นก็เข้ากันดีกับอายุฉันดีนี่นา" เจ้าหญิงเงยหน้าขึ้นมาอย่างมีความสุข
+
+Sachi ที่กำลังรวบรวมความกล้าเพื่อสารภาพรักกลับต้องเผชิญกับชะตากรรมที่โหดร้ายที่สุด
+ยังจำดาบโบราณที่ Ike กับ Vera พบในตอนที่พวกเขาเจอกันครั้งแรกได้มั๊ย? นั่นคือกุญแจที่ Ike ต้องเสี่ยงชีวิตเพื่อไปเอามา... แต่มาตอนนี้ Vera กลับถูกคมดาบบาดเข้าที่นิ้ว และไวรัสโบราณที่อันตรายสุด ๆ ก็พรากชีวิตของเธอไป!
+
+"ทั้งหมดเป็นเพราะเธอนั่นแหละ!" Sachi กระชากคอเสื้อของ Ike ถ้าเกิดนี่เป็นช่วงเวลาทั่วไป Ike คงจะหัวเราะแหะ ๆ และแสร้งทำเป็นโง่... แท้จริงแล้วเขานั้นเป็นเพียงชายแก่ที่อ่อนโยนและใจดี แต่ว่าครั้งนี้เขากลับปัดมือของ Sachi ทิ้งไป
+"เธอย้อนเวลากลับไปได้ไม่ใช่เหรอไง ไปช่วย Vera ซะสิ!" เจ้าหญิงก็ขอร้องด้วยคน
+"พวกเธอไม่เข้าใจ มีเพียงอนาคตเท่านั้นที่จะเปลี่ยนแปลงอดีตได้ การเปลี่ยนแปลงอดีตน่ะไม่สามารถช่วยเหลืออนาคตของ Vera ได้" Ike กัดปาดของตนจนเลือดไหลออกมา
+
+"มีสถานที่ที่มีตำนานอยู่ว่าผู้คนในยุค Silver Age อาศัยอยู่ในวัยเด็กที่ยาวนานอย่างไม่น่าเชื่อซึ่งอาจใช้เวลานานถึงสองร้อยกว่าปี สิ่งนี้นำมาซึ่งความทุกข์ทรมานอย่างมากในช่วงเวลาสั้น ๆ ของวัยผู้ใหญ่"
+ถ้าเป็นคนอื่น ๆ วัยเด็กได้จบลง แต่ว่าก็เลยช่วงวัยรุ่นไปแล้ว
+แล้วพบกันใหม่กับ "ความเศร้าโศกของ Vera" ที่ไม่มี Vera!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book190_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book190_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b62b7baa4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book190_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"พวกแม่มดนี่เอาสมองไปแลกกับพลังเวทที่ยิ่งใหญ่รึเปล่านะ? ฉันพูดกับเธอไม่รู้เรื่องเลยสักนิด..." Dietrich คิดขณะที่เดินตามสาวผมทองที่พึมพำเรื่องอะไรสักอย่างไปตลอดทาง
+"เฮ้ —— อย่าพูดอย่างงั้นสิ! ถ้าพี่ฉันได้ยินเข้าล่ะก็ เธอต้องโกรธมากแน่ ๆ" Madeleine มอง Dietrich พร้อมพูดเบา ๆ
+"โฮ่งโฮ่งโฮ่ง โฮ่งโฮ่ง?" เธอก็อย่าไปบอกพี่เธอสิ... เดี๋ยวนะ เธอรู้ได้ยังไงว่าฉันคิดอะไรอยู่?
+"น่าเสียดาย มัน สาย ไป แล้ว ล่ะ"
+
+Dietrich ยกหัวขึ้นอย่างหวาดหวั่น เขาหันไปทางที่แรงดันในอากาศเพิ่มมากขึ้น ——
+สีหน้าของเธอไม่ได้เปลี่ยนไปเลยแม้แต่น้อย...
+แต่ถึงกระนั้น...
+เขาแน่ใจว่าสาวน้อยที่อยู่ตรงหน้าเขาเปลี่ยนไปเป็นคนละคน
+"ดูเหมือนว่าฝันร้ายของนายเมื่อกี้จะมีประโยชน์อยู่บ้าง อย่างน้อยก็ทำให้นายจำอะไรบางอย่างได้ แต่ตามมาตรฐานของฉันแล้ว มันยังเทียบกันไม่ได้เลย" น้ำเสียงที่สูงส่งและเย่อหยิ่งอันคุ้นเคย คือ Nottfriga อย่างแน่นอน
+"ถ้างั้นเอา "แก่นแท้ของจิตวิญญาณ" ฝากไว้กับนายก็แล้วกัน"
+
+"แก่นแท้ของจิตวิญญาณ" คืออะไรกัน...
+เดี๋ยวนะ เมื่อกี้ Madeleine พูดถึงของสิ่งนี้
+"ไม่ต้องกลัวหรอกน่า ที่จริงแล้วฝันร้ายเมื่อกี้มันไม่ใช่เรื่องจริงหรอก แต่เป็นเพราะพี่ของฉันเอา "แก่นแท้ของจิตวิญญาณ" ใส่ไว้ในร่างของนาย "แก่นแท้ของจิตวิญญาณ" มันสามารถเห็นความกลัวของนาย มันถึงทำให้ความฝันของนายคือสิ่งที่นายกลัวที่สุดไงล่ะ"
+"แต่ที่พี่ทำไปอย่างงั้นก็เพราะหวังดีกับนายนะ เพราะถึงยังไงพี่ก็เป็นคนที่อ่อนโยนที่สุดเลยล่ะ"
+...
+Dietrich ขนลุกซู่ไปทั้งตัว เขาตัวสั่นเทิ้มในขณะที่มอง Nottfriga เขาไม่กล้าคิดเรื่องอื่นอีกแล้ว
+"ดูเหมือนวิธีสอนของฉันจะได้ผลนะเนี่ย งั้นเราเดินทางต่อกันเถอะ" ท่าทางอันหวาดกลัวของ Dietrich ทำให้แม่มดสาวผู้เป็นนายของมันพอใจยิ่งนัก
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book191_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book191_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..30d7fdb7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book191_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+"Eric ไม่สามารถทนได้อีกต่อไป...เราจึงไม่มีทางเลือกอื่นนอกจากยอมแพ้
+ทิ้งบันทึกเล่มนี้ไว้ที่นี่ละกัน บางทีสมบัติอาจจะกำลังรอใครบางคนที่ถูกลิขิตไว้ก็ได้
+
+แต่อย่างที่พวกคุณเห็นกลไกที่ติดตั้งไว้ที่ประตูนั่นต้องมีคนคอยควบคุมอยู่ตลอดเวลากลไกอื่น ๆ ถึงจะสามารถทำงานได้
+แต่ว่า...สิ่งที่ต้องแลกมานั้นคือ...
+คนที่ควบคุมกลไกที่ประตูนั้นมีความเสี่ยงสูงมาก
+ถ้ากลไกอื่น ๆ ทำงานผิดลำดับขั้นตอนไป คน ๆ นั้นจะต้องเผชิญกับ...
+
+ฉันสามารถให้คำแนะนำได้อย่างหนึ่ง
+นั่นก็คือ... จำนวนคบเพลิงนั้นไม่ได้บ่งบอกถึงลำดับการทำงาน ซึ่งพวกเราก็ได้จ่ายราคาที่แสนเจ็บปวดสำหรับความเข้าใจผิดนั้นไปแล้ว
+บางที...ลำดับน่าจะเกี่ยวข้องกับตำแหน่งบนพื้นของคบเพลิง?
+
+คำตอบที่แท้จริงคืออะไรกันแน่นะ?
+ฉันอยากรู้ อยากจะรู้จริง ๆ...
+แต่ร่างกายของ Eric ไม่สามารถทนได้อีกต่อไปแล้ว..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book192_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book192_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e316eacd2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book192_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+นี่คือผืนป่าอันกว้างใหญ่สุดลูกหูลูกตาที่มีหมอกบาง ๆ ปกคลุมอยู่ แสงสีทองยามรุ่งอรุณสาดส่องตัดผ่านใบไม้ ทอดยาวลงสู่พื้นอันเขียวชอุ่ม
+ในเวลานี้ Madeleine อุ้มสุนัขตัวหนึ่งเอาไว้และเดินไปตามทางอย่างช้า ๆ... ใช่แล้ว มันคือ Dietrich นั่นเอง เด็กสาวผมบลอนด์ก้าวขึ้นไปบนต้นไม้ยักษ์ที่มีรากพันกัน เธอเดินผ่านผืนป่าไปอย่างแผ่วเบาและมั่นคง ราวกับหงส์ขาวแสนสง่างาม
+
+"ดีที่เป็น Madeleine ถ้าเป็น Nottfriga ล่ะก็ คงจะให้ฉันเดินเองหรือไม่ก็ใช้เวทมนตร์อะไรบางอย่างบังคับให้ฉันวิ่งแน่ ๆ ว่าแต่เส้นทางนี้ไม่ได้สร้างมาเพื่อให้สุนัขเดินสินะ ไม่สิ แม้แต่คนก็ยังเดินผ่านไม่ได้เลย ที่นี่ไม่มีทางเลยด้วยซ้ำ มีแต่ต้นไม้เต็มไปหมด...อ่า ถ้า Madeleine อุ้มฉันไว้ตลอดก็ดีสินะ..." Dietrich คิดฟุ้งซ่าน พลางหันไปมอง Madeleine
+
+แสงแดดยามเช้าส่องกระทบใบหน้าของเด็กสาว เธอมีความงามไม่แพ้ชนชั้นสูงคนไหนเลย ผิวขาวและดวงตาที่แสนอบอุ่นนั้น ทำให้เธอดูบอบบางราวกับน้ำค้างยามเช้าบนกลีบดอกไม้
+"ผิวของ Madeleine นั้นขาวมาก...ดูเหมือนในบรรดาเหล่าชนชั้นสูงที่ฉันเคยพบเจอ ยังไม่มีใครเทียบเธอได้เลย" Dietrich คิดในขณะที่มองไปยังเด็กสาว
+
+"จะเล่าให้ฟังนะ อันที่จริงฉันตายไปแล้วน่ะ" จู่ ๆ Madeleine ก็เอ่ยขึ้น
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book193_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book193_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..efe1d3792
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book193_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+นานมาแล้ว มีแม่มดคนหนึ่งคลอดลูกแฝดสาว
+แต่ทว่า เผ่าแม่มดไม่สามารถเก็บสองทายาทไว้พร้อมกันได้ แต่หากต้องการเก็บไว้ ก็ต้องแลกมาด้วยการสละพลังเวทที่ยิ่งใหญ่
+แต่มนต์ดำของแม่มดท่านนี้ อยู่ในระดับขีดสุดแล้ว เธอจึงใช้พลังชีวิตของตนเอง แลกกับการรักษาสองทายาทเอาไว้
+
+แต่ไม่นาน พลังชีวิตของแม่มดก็ค่อยๆ หมดไป จนถึงวันที่ต้องลาจาก
+แม่มดหลุดพ้นตลอดกาลแล้ว โดยมี Nottfriga ผู้เป็นพี่สาวเป็นผู้รับภาระทั้งหมด เธอคิดว่า การที่ Madeleine น้องสาวของเธอไม่สามารถมีชีวิตอยู่ต่อได้ ล้วนเป็นความผิดของเธอ
+แต่ยังดีที่ Nottfriga ได้สืบทอดพรสวรรค์มนต์ดำของแม่มดท่านนั้น เธอใช้ร่างกายของตนเองเป็นภาชนะ พร้อมกับใช้เวทที่ซับซ้อน และคาถาที่เข้าใจยาก แยกวิญญาณของ Madeleine ออกมา
+เธอได้อ่านหนังสือหนังสัตว์ที่แม่มดทิ้งไว้บนหอสูงหมดทุกหน้า รวมกับการใช้มนต์ดำและวิชาแปรธาตุสร้างร่างใหม่ขึ้นมา การอัญเชิญดวงวิญญาณไปสถิตในร่างใหม่นี้เพื่อให้ฟื้นชีพ มันไม่ใช่เรื่องง่ายของวิชาต้องห้ามของเวทมนตร์แห่งแสงเลย แล้ว Nottfriga ที่ไม่มีความรู้ในเวทมนตร์แห่งแสงแม้เพียงนิดเดียว ก็ยิ่งไม่ต้องพูดถึง
+ความมุ่งมั่นที่ Nottfriga มีต่อ Madeleine ทำให้เธอพบทางออกในที่สุด เธอทำให้ภาชนะดังกล่าวกลายเป็นกำไลข้อมือที่ขดเป็นรูปงู และออกเดินทางสู่การผจญภัยด้วยกัน
+
+"น้องสาวที่รัก เมื่อเรื่องราวทั้งหมดสิ้นสุด พวกเราจะไม่ต้องพรากจากกันอีก..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book194_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book194_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..74ca12cf3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book194_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+แสงเส้นสุดท้ายค่อยๆ หายไป ความมืดค่อยๆ ปกคลุมป่าผืนนี้
+"ถึงตาพี่แล้ว"
+ทันใดนั้น Madeleine ก็วางลง Dietrich จากอ้อมกอด
+"ใช่แล้ว น้องมีของขวัญชิ้นสุดท้ายให้พี่ด้วยนะ พี่จะต้องชอบแน่นอน"
+จากนั้น ก็มีแสงเรืองออกมาจากระหว่างนิ้วของสาวน้อย แสงเหล่านั้นค่อยๆ รวมตัวกัน Madeleine ได้ใช้เวทมนตร์แห่งแสง
+"เอาล่ะ ตั้งแต่นี้ไป เธอจะต้องเชื่อฟังนะ จุ๊ๆ อย่าเพิ่งพูดอะไร"
+"ทำอะไรน่ะ ลึกลับ จริงๆ...อืออือ" Dietrich ยังไม่เข้าใจ ได้แต่บ่นพึมพำ แต่ยังไม่ทันพูดจบ ก็ถูกขัดจังหวะเสียแล้ว เป็นเพราะถูกมือเรียวสวยปิดปากเอาไว้
+ยังไม่ทันไร ก็ถูกสาวน้อยก็นำอะไรบางอย่างใส่เข้าไปในปากอย่างรวดเร็ว
+"นี่มัน..."
+ด้ามดาบ ดาบของเขา
+ดาบที่เคยคาดอยู่ที่เอวของเขาด้วยความภาคภูมิใจ
+"?!"
+Dietrich ต้องการจะพูดอะไรบางอย่างตามสัญชาตญาณ
+
+"ถ้าไม่อยากตายก็กัดเอาไว้แน่นๆ" เมื่อ Nottfriga ยื่นมือออกไปในอากาศ Dietrich ก็รู้สึกว่าปลอกคอ รัดแน่นมากจนเขาเกือบจะหายใจไม่ออก แต่ก็ไม่มีแรงที่จะดิ้นรน ได้แต่กัดฟันแน่น
+
+"ฟังนะ จงใช้ดาบด้ามนี้ปกป้องตัวเอง ถึงเธอจะเป็นคุณชายที่ไร้ค่า และไร้เหตุผล แต่ถ้าเธอตายอยู่ที่นี่ ก็จะทำให้ฉันลำบาก --- " Nottfriga เงยหน้าของ Dietrich และกดเสียงให้ต่ำลง "เพราะการสอนยังไม่สิ้นสุด ถ้าตายตอนนี้ ฉันคงพลาดความสนุกไปมากมาย"
+แม่มดแห่งรัตติกาลพูด พร้อมชักนิ้วกลับมาจัดเสื้อคลุมของตนเอง
+ปลอกคอกลับมาหลวมเหมือนเดิม อากาศค่อยๆ เข้าไปในร่างกายผ่านซอกฟัน และจมูก เข้าไปในปอด Dietrich ไม่กล้าพูดอะไร ได้แต่หอบด้วยความเหนื่อย
+
+ไม่นาน ก็มีเสียงวุ่นวายอื้ออึงดังขึ้น
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book195_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book195_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c10bfbbc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book195_TH.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+- ตอนที่ 4: เชิงเทียน -
+ตัวละครชาย: Fan Jie
+ตัวละครหญิง: Zixin
+ตัวโกง: Wu Wang
+
+[ฉากที่ 1]
+(Fan Jie สวมเสื้ออยู่ทางซ้ายมือ ส่วน Zixin นั่งอยู่ทางด้านขวามือเพียงลำพัง)
+(Dongtang, appassionato)
+Fan Jie: เจ้าโจรร้ายกล้าลักพาตัวหญิงสาวกลางวันแสก ๆ แค่คิดว่าคนที่รักต้องทุกข์ทรมาน ใจข้าก็แสนร้าวราน
+Fan Jie: นี่ช่างเป็นเรื่องที่ผิดศีลธรรมสิ้นดี ข้า Fan Jie จะพิพากษาโจรชั่วนี้เอง
+Fan Jie: ข้าไปล่ะ
+(Fan Jie ขี่ม้าและมุ่งหน้าไปยังที่มั่นของเจ้าโจร Wu)
+(ตอบ)
+Fan Jie: ข้าควบม้าเร็วมาถึงที่นี่ และได้ยินเสียงดังโวยวายจากด้านในกำแพง
+Fan Jie: ที่นี่ต้องเป็นที่ซ่อนของพวกโจรแน่ ๆ
+Fan Jie: เพื่อช่วยแม่นาง Zixin ข้าจะต้องเข้าไปในรังโจรและตามหานาง
+Fan Jie: อืม เอาตามแผนนี้นี่แหละ
+(Fan Jie ปีนข้ามกำแพงและออกจากฉากไป)
+(เสียงร่วงหล่นของดอกไม้)
+Zixin: ภายในห้องมีเพียงเทียนที่ส่องแสงอยู่ ส่วนด้านนอกประตูที่ล็อกอยู่นั้น ก็มีเหล่าเสือสิงห์คอยเฝ้าเอาไว้
+Zixin: ไม่มีใครล่วงรู้ว่าจะเกิดเหตุการณ์แบบนี้ขึ้น และไม่มีใครรู้ว่าจะหนีจากที่ซ่อนของโจรนี้ได้อย่างไร
+
+[ฉากที่ 2]
+(Wu Wang เมาโซเซ และผลักประตูเข้ามาทางด้านขวา)
+(พูด)
+Wu Wang: ข้าเป็นคนพาลที่แสนเดือดดาล แม้แต่เทพเจ้าก็ยังต้องยอมแพ้
+(ตอบ)
+Wu Wang: ฮ่าฮ่าฮ่า เมื่อตอนกลางวันข้าได้ลักพาตัวคน ๆ หนึ่งมา เหอะ ๆ
+Wu Wang: แม่นางผู้มีดวงตาสวยงามและริมฝีปากสีแดงสดใส
+Wu Wang: ข้าร่ำสุรากับพ้องพวกจนอิ่มหนำสำราญ แล้วจึงมาเพื่อพบกับสาวงาม
+(Dongtang, andante calmo)
+Zixin: เจ้าโจรขี้เมาทำให้ข้าร้อนรน และรีบหยิบเชิงเทียนที่มีน้ำตาเทียนเกาะอยู่ขึ้นมา
+(ตอบ)
+Zixin: อย่าเข้ามานะ
+(Wu Wang และ Zixin สู้กันอย่างอุตลุด Zixin ตี Wu Wang ด้วยเชิงเทียนจนเขาล้มลงกับพื้น ส่วน Zi Xin ก็ทรุดตัวลงด้วยความตกใจ)
+(Dongtang, andante calmo)
+Zixin: ท่ามกลางความโกลาหลนั้นก็ยังมีความโชคดี ข้าเดินโซซัดโซเซแล้วผลักประตูหนีออกมา
+(ตอบ)
+Zixin: ด้านนอกไม่มีแสงสว่างเลยแม้แต่น้อย ทำไมถึงได้มืดอย่างนี้นะ?
+Zixin: ข้าขอไปเอาเทียนสักครู่
+Zixin: เดี๋ยวก่อน ถ้าถูกพวกนั้นจับได้ล่ะก็ ชีวิตข้าคงจะหาไม่
+Zixin: ข้าจะนำเชิงเทียนที่ไร้แสงสว่างนี้ไปด้วย และค่อย ๆ คลำหาทางออกไปท่ามกลางความมืด
+Zixin: อืม ทำตามแผนนี้แหละ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book196_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book196_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba3e2eaad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book196_TH.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+- ตอนที่ 5: ไข่มุกที่หวนคืน -
+ตัวละครชาย: Fan Jie
+ตัวละครหญิง: Zixin
+ตัวโกง: Wu Wang
+
+[ฉากที่ 1]
+(Fan Jie เข้าฉากมาทางด้านซ้าย Zixin เข้ามาทางด้านขวา ส่วน Wu Wang นั้นนอนสลบอยู่ที่พื้น)
+(ทั้งสองคนต่างอยู่ในบ้านของโจร Wu และคลำหาทางเดินไปข้างหน้าท่ามกลางความมืด)
+(ทั้งสองเอื้อมมือไปสัมผัสกันในความมืด และต่างฝ่ายต่างตกใจเพราะไม่รู้ว่าอีกคนคือใคร)
+(Wu Wang ฟื้นขึ้นมา)
+(ตอบ)
+Wu Wang: แม่นางช่างโหดร้ายเสียจริง ๆ กล้าทำร้ายข้าด้วยเชิงเทียนเชียวรึ
+Wu Wang: มองไปรอบ ๆ ก็มืดเสียจนมองไม่เห็นผู้ใด ข้าเกรงว่าจะมีคนฉวยโอกาสนี้หนีเข้าไปในห้องโถง
+Wu Wang: หึ แต่ฟ้ามืดแล้ว และประตูก็ถูกล็อกแล้วด้วย
+Wu Wang: ถ้าไม่ปีนกำแพงก็ไม่มีทางออกไปได้แน่ ๆ แม่นางหนีไม่พ้นหรอก
+(Wu Wang กลับเข้าไปในห้องโถง)
+(ตอบ)
+Wu Wang: อ่า เจ้าพวกโง่พวกนี้เมามายไม่ได้สติ แถมยังไม่จุดเทียนอีก
+Wu Wang: เดี๋ยวข้าจุดเทียนแล้วจะเริ่มตามหาแม่นางคนนั้น
+(Wu Wang เหยียบเท้าของ Fan Jie เข้าท่ามกลางความมืด ทั้งสองคนต่างตกใจและรีบชักเท้ากลับ)
+Wu Wang: ที่แท้แม่นางก็อยู่ที่นี่เอง ฮ่าฮ่าฮ่า
+(Wu Wang อ้าแขนเพื่อหวังจะจับตัว Fan Jie แต่ Fan Jie หลบได้ ทั้งสองต่างซ่อนหากันไปมาอยู่ในความมืด ส่วน Zixin นั้นหลบอยู่ที่มุมห้อง)
+(ในที่สุด Wu Wang ก็จับตัว Fan Jie ได้)
+Wu Wang: ฮ่าฮ่าฮ่า จับได้แล้ว
+(ตอบ)
+Wu Wang: เอ๊ะ? ไม่เจอกันเดี๋ยวเดียว ทำไมเอวอันแสนบอบบางของแม่นางถึงได้หนาขึ้นเพียงนี้ล่ะ?
+Fan Jie: เป็นเพราะอากาศหนาว ข้าเลยใส่เสื้อหนาน่ะ
+Wu Wang: โอ้ จริงสินะ อากาศหนาวก็ควรใส่เสื้อผ้าให้อบอุ่นเข้าไว้
+Wu Wang: แล้วทำไมตัวเจ้าถึงได้สูงขึ้นขนาดนี้ล่ะ?
+Fan Jie: ข้าสวมรองเท้าพื้นหนาแบบที่นักแสดงสวมใส่บนเวทีน่ะ
+Wu Wang: อ่อ งั้นคงลำบากแย่เลย
+Wu Wang: แล้วทำไมมือทั้งสองข้างของเจ้าถึงได้หยาบนักล่ะ?
+Fan Jie: นั่นเป็นเพราะ... ท่านขยับเข้ามาใกล้ ๆ สิ
+Wu Wang: โอ้ ข้าขยับมาใกล้ ๆ เจ้าแล้ว
+(Fan Jie แทง Wu Wang ด้วยดาบ)
+Fan Jie: เป็นเพราะข้าจับดาบไว้แน่น เพื่อจะเอาชีวิตเจ้าไงล่ะ
+(Wu Wang ล้มลง)
+
+[ฉากที่ 2]
+(ตอบ)
+Fan Jie: หึ เจ้าโจรใจทราม ดาบนี้จะพาวิญญาณเจ้าลงนรก
+Zixin: ท่าน Fan Jie งั้นรึ?
+Fan Jie: เสียงนี้ หรือจะเป็นแม่นาง Zixin?
+(Zixin, Fan Jie เอื้อมมือมาสัมผัสกัน)
+Zixin: ท่าน Fan Jie!
+Fan Jie: เจ้าคงลำบากแย่เลย
+Fan Jie: ข้ากำจัดเจ้าวายร้ายนั่นไปแล้ว ทีนี้ก็เหลือแค่บรรดาลูกน้องมัน
+Fan Jie: การตายของมันคงเป็นเหมือนต้นไม้ใหญ่ที่โค่นลง แล้วพวกลิงบนต้นไม้ก็พากันแตกกระเจิง
+Fan Jie: แม่นางอย่าได้กังวลไปเลย เดี๋ยวข้าจะพังประตูเอง
+(Fan Jie พังประตู)
+Zixin: หากไม่ได้ท่านมาช่วยไว้ ชีวิตข้าก็คงจะหาไม่เสียแล้ว
+(Dongtang, lento, innig)
+Zixin: หวังว่าจะสามารถมอบไข่มุกเพื่อแทนใจของข้าให้กับท่านได้
+Fan Jie: ปล่อยไปตามสายลมสุดขอบฟ้า
+Fan Jie: ท่ามกลางแสงจันทร์สีขาวที่สาดส่องไปยังดอกไม้งาม
+Zixin: และตัวข้าที่ก้มหน้าพร้อมคำสัญญาจากหัวใจ
+- จบ -
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book197_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book197_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b3319088
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book197_TH.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+อุทิศให้แด่หลานสาวผู้สืบทอดของฉัน "Ella" เธออาจจะเป็นเด็กที่สมองทำงานได้ไม่ค่อยดีที่สุดในตระกูล แต่เธอเป็น Ella Musk ที่น่ารักที่สุด
+
+คู่มืออ้างอิงฉบับพกพาเล่มนี้ สามารถให้ความช่วยเหลือง่าย ๆ แก่คุณในการจัดการกับสถานการณ์คับขันที่ต้องใช้ภาษา Hilichurl ในการสื่อสาร (หนังสือเล่มนี้มีไว้สำหรับอ้างอิงเท่านั้น ไม่รับผิดชอบต่อผลที่ตามมา)
+หากคุณต้องการเรียนรู้ภาษา Hilichurl กรุณาใช้หนังสือเรียนแบบปกติ เช่น หนังสือแนะนำเล่มถัดไปของฉัน
+
+คำทักทาย, มารยาท:
+[Da/Dada]
+1.ดี/ดีมาก 2.เมื่อไม่ค่อยสนใจการสนทนา คล้ายกับ "อา, ได้" 3. มาก/เต็มสิบ/มากที่สุด
+เคล็ดลับ: Dada upa หมายถึง ภูเขาสูง/ใหญ่
+
+[Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika]
+1.คนเลว/พวกคนเลว!
+หมายเหตุ: หาก Hilichurl ตะโกนประโยคนี้ขึ้นมา หากคุณมีความมั่นใจพอล่ะก็ ตีมันเลย ไม่อย่างนั้นก็เผ่นซะ
+
+[Muhe]
+1. ชอบ/อยากได้
+หมายเหตุ: โดยปกติคุณคงไม่มีทางได้ยิน Hilichurl พูดว่าชอบคุณหรอกนะ ดังนั้นส่วนใหญ่ให้แปลว่ามันอยากได้ละกัน
+
+คำศัพท์ที่เป็นประโยชน์:
+[Gusha]
+1. พืช, หญ้า, ผลไม้ สิ่งที่ไม่ชอบ
+หมายเหตุ: Mosi gusha นอกจากกินหญ้าแล้ว ยังแสดงได้ถึงความไม่พอใจ
+แต่ถ้า Hilichurl พูดกับคุณว่า Gusha คุณต้องฟังน้ำเสียงของมันว่าต้องการผลไม้, ข้าว, ข้าวสาลี หรือว่าไม่พอใจกันแน่
+
+[Mita]
+1. เนื้อ, อร่อย สิ่งที่ชอบ
+หมายเหตุ: In movo lata mita/Mita in movo lata/Mita movo lata หมายถึงเนื้อในน้ำ ซึ่งในอนาคต Ella ตัวน้อยถึงจะเดาได้ว่ามันคืออะไร
+
+[Upano]
+1. อธิบายยาก ไปดูตรงหมายเหตุเถอะ
+หมายเหตุ: คำนี้ประกอบด้วย เหนือ, สูง, บิน และคำนาม มันสามารถเป็นตัวแทนของแมลงที่บินได้, นก, เมฆ, อัศวินลาดตระเวน, สหายตัวน้อยที่ถูก Hilichurl ตัวใหญ่ตบปลิวไป สรุปคืออธิบายยาก
+
+[Celi]
+1. ร้อน, ของร้อน, ไฟ
+2. ในบางครั้ง Celi Upa "ดวงอาทิตย์" ถ้าตัด Upa ออกไปก็สามารถหมายถึงดวงอาทิตย์ได้เช่นกัน
+เคล็ดลับ: สำนวนแปลก ๆ อย่าง Celi lata แปลว่า มันทั้งหนาวทั้งร้อน
+โดยทั่วไปหมายถึง สิ่งที่เปล่งแสงแต่ไม่ก่อให้เกิดความร้อน เช่น Celi lata gusha คือ Small Lamp Grass
+หรือ Celi lata (หิ่งห้อย/ดวงดาว/ดวงจันทร์)
+
+[Kucha gusha/Unu gusha]
+1. เมล็ดพืช
+หมายเหตุ: คิดไม่ถึงเลยว่าฉันจะได้เขียนคำนี้ Hilichurl ไม่ได้มีความเชี่ยวชาญด้านการเพาะปลูกเป็นพิเศษ แต่พวกมันมีนิสัยชอบเก็บเมล็ดพืช เมื่อพวกมันอารมณ์ดีก็จะหาที่ฝังเมล็ดพืชของพวกมัน Kucha เป็นคำที่แฝงการดูถูกเล็กน้อยในภาษา Hilichurl ในขณะที่ Unu คือเลขหนึ่งและเป็นคำศักดิ์สิทธิ์ที่รวบรวมแนวคิดของเทพเจ้าและต้นกำเนิดของชีวิตของ Hilichurl ซึ่งทั้งสองคำนี้สามารถใช้เพื่ออธิบายถึงเมล็ดพันธุ์ได้ น่าสนใจจริง ๆ
+อย่างไรก็ตาม สองคือ Du, สามคือ Unu Du, สี่คือ Dudu ถ้าอย่างนั้นคุณลองทายสิว่าห้าคืออะไร
+คำตอบที่ถูกต้องคือ Mani ซึ่งในขณะเดียวกันก็หมายถึงมือ และแรงงานด้วย
+
+[Sada]
+1. ของแข็ง และ แข็ง
+เคล็ดลับ: ในภาษา Hilichurl "Upa Sada" หมายถึงเตรียมพร้อมที่จะทำอะไรซักอย่าง
+
+[Boya]
+1. ใช้กับคำบางคำเพื่อแสดงถึงสี
+หมายเหตุ: จากการทดสอบของฉัน Celi boya น่าจะเป็นสีแดง Gusha boya เป็นสีเขียว Lata Boya เป็นสีน้ำเงิน Nini boya เป็นสีขาว Nunu Boya/Sama boya เป็นสีดำ และ Unu boya เป็นสีเหลือง
+
+เวลาและทิศทาง:
+[Aba mosi dada]
+1. ตื่นนอนถึงก่อนเวลาอาหารกลางวัน
+[Unta mosi dada]
+1. หลังจากกินอาหารกลางวันไปจนถึงเวลาก่อนแสงพระอาทิตย์ตกดิน
+[Mosi aba nunu]
+1. หมายถึงหลังพระอาทิตย์ตกจนถึงกลางดึก
+[Unta nunu]
+1. เที่ยงคืน
+
+[Du ya zido dala?]
+1. สิ่งนี้หายไปไหน?
+หมายเหตุ: หลังจากไตร่ตรองแล้ว ฉันได้ตัดสินใจที่จะละเว้นคำบอกทิศทางของ Hilichurl จากคู่มือเล่มนี้ Hilichurl ไม่มีทิศทางที่แน่นอน ดังนั้นการพูดทิศทางของพวกมันจึงมีแค่หน้า หลัง ซ้าย ขวา อย่างไรก็ตามการตอบสนองโดยรวมของพวกมันขึ้นอยู่กับท่าทางของคุณ ถ้าคุณมาดี พวกมันจะมองจากมุมมองของคุณ แต่ถ้าความสัมพันธ์ไม่ดีล่ะก็ตำแหน่งดังกล่าวจะขึ้นอยู่กับตัว Hilichurl เอง
+วิธีที่แนะนำที่สุดคือ ถือแผนที่ไว้แล้วถามพวกมันหนึ่งประโยค ให้พวกมันชี้ให้คุณ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book198_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book198_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..00ffa0888
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book198_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"...แม้ว่าส่วนหน้าจะถูกทำลายไปครึ่งนึงแล้ว แต่เรือก็ยังสามารถลอยมาไกลขนาดนี้ด้วยท่อนหลังที่เหลืออยู่ สมแล้วที่เป็นเรือของฉัน ฮ่าฮ่าฮ่า...แต่ดูเหมือนของบนเรือจะจมไปเกือบหมดแล้ว..."
+"...ดูเหมือนว่าจะลอยมาจากทางทิศตะวันออกเฉียงใต้นะ? เอาเถอะ เรื่องนั้นช่างมัน ปัญหาที่ต้องแก้ไขในตอนนี้คือจะออกไปจากที่นี่ได้ยังไง..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book199_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book199_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..392656b65
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book199_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"ถึงแม้จะไม่รู้ว่าอยู่ที่ไหน แต่ดูเหมือนว่าจะไกลจาก Inazuma มากแล้วล่ะ พวก Shogunate นั่นก็น่าจะรู้แล้วว่าพวกเราสุดยอดแค่ไหน!"
+"แต่ว่ายังไม่มีวี่แววว่าจะมีแผ่นดินแถวนี้เลยนะ ขืนเป็นอย่างนี้ต่อไป คิดว่าเรือคงจะไม่ไหวซะแล้วล่ะ... ต้องหาทางทำอะไรสักอย่างซะแล้ว..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book19_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book19_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2c46c161
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book19_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—ความเศร้าโศกของ Vera—
+เพื่อที่จะฟื้นคืนชีวิตของ Vera Sachi, Ike และเจ้าหญิงต้องเผชิญกับการผจญภัยที่แสนอันตรายถึงยี่สิบปี จากเริ่มการต่อสู้กับ Baron of Hell ไปจนถึงสังหารมังกรอวกาศที่กลืนกินดวงดาว ทั้งสามคนยังได้ให้ความช่วยเหลือกาแล็กซี่สองแห่งและจักรพรรดิแห่งทางช้างเผือก กวาดล้างแมลงต่างดาวอันแสนอันตรายไปสี่ประเภท
+Vera ผู้ซึ่งกำลังลืมตาตื่นขึ้นก็พบว่าตนเองอยู่ในอ้อมกอดของ Sachi ผู้ที่ได้กลายเป็นฮีโร่ของจักรวาลไปแล้ว
+ช่วงเวลายี่สิบปีสำหรับการปกครองเผ่าพันธุ์ของ Andromeda นั้นก็ไม่ได้ถือว่านานเท่าไหร่นัก เธอยังคงน่ารักเหมือนดั่งวันวาน มีเพียงการแสดงออกของเธอที่แปลกมาก ๆ นั่นคือความสุขที่จริงใจและก็ใจหายเล็กน้อย
+Sachi ผู้ซึ่งสูญเสียดวงตาของเขาไปข้างหนึ่งในตอนนี้นั้นได้เติบโตขึ้นมาเป็นบุรุษที่สูงใหญ่และกำยำ... แต่ก็ยังชอบร้องไห้เหมือนเดิมล่ะนะ น้ำตาของเขามักจะทำให้ไหล่ของ Vera ต้องเปียกชุ่มอยู่เสมอ แต่ว่าเขาไม่ใช่คนที่ยอมแพ้อะไรง่าย ๆ อีกแล้ว
+แต่กับ Ike มันกลับเหมือนไม่มีความเปลี่ยนแปลงอะไร ยังคงชอบยิ้มอยู่เสมอ
+"ฉันเป็นเพียงเสียงสะท้อนของกาลเวลา" Ike เริ่มเตรียมการ "ก็เหมือนกับครั้งสุดท้ายที่ฉันพูดไว้ อดีตไม่สามารถเปลี่ยนแปลงอนาคตได้ สำหรับกฎสมดุลที่กำหนดไว้ล่วงหน้านั้นมีพลังมากกว่าฉันเล็กน้อย แต่อนาคตที่เต็มไปด้วยความเป็นไปได้ที่ไม่มีที่สิ้นสุดนั้นสามารถช่วยโลกได้"
+
+Ike ได้เปลี่ยนร่างของ Sachi ให้กลับไปเป็นร่างเมื่อยี่สิบปีก่อนของเขา หวนคืนสู่วันที่พวกเขาเริ่มต้นการผจญภัย ดูเหมือนทุกอย่างจะเป็นปกติสำหรับทั้งสี่คน แต่ทุกคนรู้ดีว่าวันวานที่ไร้เดียงสานั้นจะไม่กลับมาอีกแล้ว
+"ฉันขอโทษจริง ๆ ที่ทำให้เธอต้องสูญเสียวัยเด็กที่ควรจะมีไป" Ike พูดกับ Sachi
+"ฉันยอมเจอสิ่งที่น่าพิศวงต่าง ๆ มากมายทั้งหมดในจักรวาลก็เพื่อเธอ วัยเด็กของฉันได้จบลงแล้ว" Sachi เรียกความกล้าหาญต่อหน้าหญิงสาวแห่งโชคชะตา "ถ้าไม่ใช่เพราะเธอ ฉันคงไม่มีวันเติบโตขึ้นมาได้"
+
+คำตอบจะเป็นอย่างไร!
+ผู้เขียนกำลังใช้ชีวิตอย่างมีความสุขในตอนนี้ด้วยค่าลิขสิทธิ์ของเก้าฉบับแรก หากคุณได้พบเจอกับเขาไม่ว่าจะมุมไหนของโลก ได้โปรดกดดันเขาให้กลับไปทำฉบับต่อไปด้วย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5aebb928
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book1_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+-วันอันแสนยาวนานกับโลกที่ไม่มีที่สิ้นสุด-
+"มีหลายครั้งที่ฉันคิด... ว่าในหมู่บ้านเล็กๆ แห่งนี้ ไม่มีอะไรให้ทำเลย เป็นที่ที่น่าเบื่อจริงๆ"
+ที่ไม่ใช่ครั้งแรกที่ Vera สาวน้อยบ้านทุ่งที่เติบโตมาในหมู่บ้านเล็กๆ ใน Delphi บ่นเบื่อด้วยหน้าบึ้งตึง เธอทิ้งตัวหลับตาลงนอนอยู่ข้างทางใกล้กับหมู่บ้าน สัมผัสสายลมที่พัดในช่วงต้นของฤดูร้อน
+"แล้วจะมีที่ไหนในโลกนี้ ที่เธอจะไม่คิดว่ามันน่าเบื่อบ้างล่ะ?" Sachi เพื่อนสนิทของเธอถามด้วยความสงสัย
+Vera ยันตัวขึ้นนั่ง แล้วโน้มตัวมาข้างหน้า:
+"ฉันเชื่อว่า อีกฟากของทะเลดวงดาวที่เราเห็น จะต้องมีดาวที่เป็นที่อยู่อาศัยของพวกเทพเจ้าที่ตอบรับทุกคำขอและความหวัง แล้วทุกคนที่มีความหวังก็กำลังออกเดินทางเพื่อไปยังที่นั่นให้ได้ ฉันเชื่อว่าในจักรวาลของเรา จะมีสักโลกหนึ่งที่อยู่ท่ามกลางสงครามอันไร้ซึ่งความหวัง มีดวงวิญญาณอันสูงส่งของนักรบสาวสิบสี่คนที่ลุกโชติช่วงสว่างไสว แม้เพียงชั่วครู่ แต่ก็งดงาม..."
+"เธออ่านนิยายแฟนตาซีมากไปแล้วนะ ฉันว่า"
+"แต่ว่านะ หมู่บ้านนี้มันน่าเบื่อจริง ๆ นั่นแหละ ไม่มีทางไหนที่จะมีเรื่องสนุกเกิดขึ้นที่นี่บ้างเลยหรือไงกัน?"
+"ถึงเธอจะพูดอย่างนั้น แต่ก็มีครอบครัวใหม่เพิ่งย้ายเข้ามาในหมู่บ้านเราด้วยนะ"
+"ความสนุกกับความใหม่ มันไม่เหมือนกันนะ!"
+ถึงจะพูดไปแบบนั้น แต่ Vera ก็ตัดสินใจจะลองไปเยี่ยม ส่วน Sachi ต้องรักษากฎของครอบครัว และเดินกลับบ้านไปทานอาหารมื้อค่ำกับครอบครัว
+
+......
+Vera ผลักประตูเพื่อนบ้านคนใหม่อย่างเบา ๆ แต่ก็ต้องประหลาดใจที่มันไม่ได้ล็อกไว้
+"มีใครอยู่ไหมคะ?"
+ในตอนนั้นเอง ตู้เก็บของในห้องนั่งเล่นก็พลันเปิดออก มีเด็กชายผมดำสวมแว่น กระโจนออกมาจากในนั้น ตามมาด้วยหนวดชุ่มเมือกสีฟ้าหนึ่งเส้น
+"หลบไป! Tal ทำไมถึงปล่อยให้คนแปลกหน้าเข้ามาได้กัน?"
+หนุ่มน้อยผมดำผลัก Vera ที่ขวางทางออกไปเบา ๆ แล้วเดินไปหยิบขวานที่วางพิงอยู่ข้างประตู
+"ช่วยไม่ได้ ในเมื่อเธอเห็นทุกอย่างแล้ว ฉันคงต้อง..."
+Vera ตกอยู่ในวิกฤติซะแล้ว?!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book200_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book200_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c0573f70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book200_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"...ถ้าจะออกจากที่นี่ต้องฝ่าหมอกไปก่อนต้องคิดหาทาง..."
+"...บนแนวปะการังทางตะวันตกเฉียงเหนือมีวิวทิวทัศน์แบบนั้นด้วย ฉันอยากให้เธอได้เห็นจริง ๆ ถ้าฉันจำไม่ผิดน่าจะประมาณสิบเอ็ดโมงได้..."
+"...หมอกบนเกาะทางตะวันออกเฉียงเหนือ มีช่องว่างปรากฏขึ้นตอนกลางวันเป็นช่วงเวลาสั้น ๆ ด้วย ไม่แน่ว่าเราอาจจะสามารถออกจากเกาะนี้ผ่านช่องทางนั้นก็ได้..."
+"...ลมใช่แล้ว ถ้าสามารถใช้ประโยชน์จากลมได้ล่ะก็ จะสามารถพุ่งผ่านเข้าไปได้ในชั่วอึดใจ แต่ทิศทางลมในทะเลแถบนี้แปลกมากต้องจับจังหวะให้ดี บางทีทิศทางลมตอนเที่ยงอาจจะเหมาะที่สุด..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book201_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book201_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book201_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book202_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book202_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book202_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book203_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book203_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book203_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book204_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book204_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book204_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book205_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book205_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book205_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book206_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book206_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8df6cc0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book206_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test) ประกาศตามหาคนหาย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book207_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book207_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e4244e89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book207_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+บทนำ·ประวัติย่อของ Inazuma จากคำบอกเล่าของทานูกิ
+
+ว่ากันว่าในอดีต สมัยที่มนุษย์ปุถุชนยังอ่อนแอ มีอายุขัยสั้น และยังไม่เคยข้ามมหาสมุทรมา Inazuma นั้นเป็นดินแดนของทานูกิ
+ทานูกิมีนิสัยขี้เกียจ จิตใจรวนเร ไม่เคยห่วงว่าวันพรุ่งนี้ของตัวเองจะเป็นยังไง และไม่เคยเก็บปัญหาไว้ให้ปวดสมองจนถึงวันรุ่งขึ้น ทำให้ตอนนั้น Inazuma เปรียบเสมือนสวนสนุกของทานูกิ ทุกๆ วันคืนงานเทศกาลที่แสนรื่นเริง
+
+อย่างน้อย คนเฒ่าคนแก่ของตระกูลทานูกิ ก็เล่ากันมาแบบนี้
+
+แต่พอพวกจิ้งจอกข้ามมหาสมุทรมา ก็ได้เปิดฉาก ทำสงครามกับตระกูลทานูกิเป็นเวลานับพันปี ทั้งสองฝ่ายได้รับความเสียหายหนัก แต่สุดท้ายแล้ว ก็ต้องหันมาเจรจากัน แม้ถึงตอนนี้ ทานูกิจะยังปากแข็ง ไม่เคยยอมรับว่าเป็นฝ่ายแพ้ แต่ก็ตัดต้น Thunder Sakura ที่มีขนาดใหญ่มโหฬารให้เผ่าจิ้งจอกไปแล้ว
+
+แต่อย่างไรเสีย จิ้งจอกก็เป็นสิ่งมีชีวิตที่กะล่อน และรวนเรไม่แพ้กัน เล่ากันว่าในสงครามนับพันปีครั้งนั้น ก็มีจิ้งจอก และทานูกิโชคร้ายจำนวนไม่น้อย ที่ผันเวียนเปลี่ยนแปลงกระบวนท่าการต่อสู้ของตัวเองจนตาลายเพราะวิชาแปลงร่างนี้ ลืมไปว่าตัวเองเป็นใคร และอยู่ฝ่ายใด
+
+ดังนั้น จึงมีมนุษย์ปุถุชนที่ไร้ซึ่งความสามารถ กำเนิดเกิดขึ้นจากมอนสเตอร์ที่กำลังงงงวยเหล่านี้
+
+ฉันได้ยินเรื่องเล่าแบบนี้มาจากเท็งงุ ที่ชอบขี้โม้น่ะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book208_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book208_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..452970435
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book208_TH.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+เรื่องราวของ Yoichi
+
+เท็งงุมีชื่อว่า "Yoichi" อาศัยอยู่ในตรอกเล็กๆ ที่มีชื่อว่า "ตรอก Toki" ใน Hanamizaka เธอเช่าร้านขายเหล้า ดำรงชีวิตอย่างเรียบง่ายอยู่ที่นั่น
+
+ถ้าจะเรียกให้ดูดีหน่อย ก็ต้องเรียกว่า "เรียบง่าย" แต่ความเป็นจริงแล้ว "เหลวแหลก ไม่เป็นท่า" น่าจะสอดคล้องกับความเป็นจริงมากกว่า
+
+ตามหลักการแล้ว คนที่ติดเหล้า มักจะมีความเข้าใจในเหล้า โยไกเองก็เช่นกัน
+แต่พูดตามจริง Yoichi ไม่เข้าใจเครื่องดื่มแอลกอฮอล์แม้แต่นิดเดียว แถมยังไม่มีหัวด้านการค้าอีกด้วย ถึงจะใช้ชีวิตอย่างสันโดษอยู่บนโลกมนุษย์ เธอก็ไม่เคยทิ้งนิสัยแย่ ๆ ของเท็งงุเลย เช่น หาเรื่องทะเลาะเบาะแว้งกับโยไกตัวอื่น, ลักพาตัวมนุษย์ที่ยังเป็นเด็ก, อาละวาดในงานเทศกาลทั้งวันทั้งคืน หรือไม่ก็แอบเข้าไปในโรงละครโยไม่สนใครหน้าไหน แล้วคิดว่าตัวเองรับบทเป็นเท็งงุ แล้วเริ่มลงไม้ลงมือกับนักแสดงตัวหลัก... เรื่องแบบนี้ ให้เล่าทั้งวันก็ไม่หมด
+หากไม่ใช่เพราะเธอเป็นที่เคารพ นับหน้าถือตาในหมู่โยไก และมีมิตรสหายอยู่ในโลกมนุษย์มากมาย Yoichi ก็คงจะถูกฮีโร่สักคนจัดการไปนานแล้วล่ะ
+แต่ไม่ว่าจะเป็นโยไก หรือมนุษย์ปุถุชนที่อาศัยอยู่บนตรอก Toki ต่างให้ความสำคัญกับเธอมาก และท่าน Gongen ก็ไม่เคยเห็นว่าเธอจะก่อเรื่องใหญ่ จึงไม่ได้คิดลงโทษเธออย่างจริงจัง หรือคุมประพฤติเธอ
+
+ถึงจะเย่อหยิ่ง และไม่เอาไหนมาตั้งแต่เกิด แต่ในฐานะที่เป็นโยไกผู้ยิ่งใหญ่ที่ต่างจากมนุษย์ปุถุชน (เธอเรียกตัวเองแบบนี้) Yoichi ก็ไม่เคยตระหนี่ในสิ่งของนอกกาย พอมีเงินหน่อย ก็เอาไปซื้อเหล้า หรือไม่ก็ซื้อนิยายที่สำนักพิมพ์ Yae แต่ส่วนใหญ่พลิกได้ไม่กี่หน้าก็โยนทิ้งออกไปทางหน้าต่างแล้ว ดังนั้น บ้านของเธอจึงรกอย่างกะรังหนู
+
+พูดง่าย ๆ ก็คือ สำหรับเธอแล้ว สิ่งของมีค่าทุกอย่างบนโลกมนุษย์ไม่มีสิ่งใดที่ควรค่าต่อการเก็บไว้... แต่มีสิ่งหนึ่งที่เป็นข้อยกเว้น ซึ่งก็คงจะเป็นพัดกระดาษสีทอง ที่เสียบอยู่ที่เอวของเธอตลอดเวลา
+
+เดิมที เผ่าเท็งงุเป็นปีศาจที่ออกเดินทางไปยังโลกต่าง ๆ และการนำของที่ระลึกจากสงครามที่มีประวัติความเป็นมาที่น่าสนใจมาพกไว้กับตัว จึงไม่ใช่เรื่องแปลก พัดกระดาษอันนี้ก็เช่นกัน
+ในคืนที่แสงจันทร์งดงามคืนหนึ่ง Yoichi ที่กำลังเมาได้ที่ พร้อมกับปกคอเสื้อเปิดกว้างได้โม้เรื่องของเธอให้ฉันฟัง...
+
+เห็นเธอเล่าว่า ในหนึ่งในโลกที่เธอเคยไป ตอนนั้น เธอแปลงร่างเป็นมือธนูหนุ่ม มีหน้าที่รับใช้โชกุนที่หยิ่งผยองเหมือนเธอ ภายใต้บังคับบัญชาของโชกุน เธอ หรือ "เขา" น่าจะเหมาะสมกว่า เคยใช้วิชาธนูขั้นเทพจัดการศัตรูด้วยความภาคภูมิใจมาแล้วนักต่อนัก ซึ่งนักรบมนุษย์ปุถุชนลงพุงที่พ่ายแพ้ต่อ "เขา" บ้างก็เป็นทานูกิ ที่แปลงร่างเป็นนินจาจอมกะล่อน แม้แต่ Jikininki ตัวอ้วนใหญ่ ก็สู้ธนูของ Yoichi ไม่ได้
+
+"ฮ่าฮ่าฮ่าฮ่าฮ่า สมกับที่เป็นทหารยอดฝีมือจริง ๆ! สายตารวดเร็วดั่งสายฟ้า เสมือนเท็งงุผู้ยิ่งใหญ่ไม่มีผิด!"
+สมัยนั้น โชกุนที่กำลังหลงระเริงมักอ้าปากหัวเราะเสียงดังแบบนี้ ช่างไร้มารยาทเสียจริง
+ตั้งแต่วันนั้นมา Yoichi ได้สร้างผลงานให้โชกุนมากมาย ฆ่าปีศาจ และมนุษย์ปุถุชนโชคร้ายจำนวนไม่น้อย ซึ่งมีทั้งเรื่องจริง และเท็จ ส่วนเรื่อที่เธอโม้ขึ้นมาเองจะมีกี่เรื่องก็คงไม่จำเป็นต้องพูดถึง แต่เรื่องที่ทำให้ Yoichi ดังเป็นพลุแตก ก็เห็นจะเป็นสงครามครั้งสุดท้ายในแดนต่างโลกที่เธอได้ใช้เวลาอยู่ที่นั่นนับร้อยปี
+
+สงครามทางน้ำครั้งนั้น โชกุน และกองโจรต่อสู้กันอย่างดุเดือดในช่องแคบ ท่ามกลางมรสุม ทั้งสองฝ่ายระดมพลมอนสเตอร์ราวแปดล้านตน และอาจมีมากกว่านั้นอีกแปดล้านตนมาลงศึกครั้งนี้ ในส่วนของซามูไรที่เป็นมนุษย์นั้นแทบจะนับจำนวนไม่ได้ อย่างน้อยน่าจะเป็นสิบล้านคน นอกจากนี้ เรือที่จมลงในศึกครั้งนี้ ก็มีจำนวนมากถึง 8 แสนลำ ยิ่งไม่ต้องพูดถึงจำนวนคนที่ล้มตายเลย สถิติข้อมูลที่น่าทึ่งเหล่านี้ เป็นผลงานที่ฉันช่วยรวบรวมจากคำบอกเล่าของ Yoichi ที่นั่งอาเจียนอยู่ริมหน้าต่าง
+
+ไม่ต่างอะไรกับเรื่องราวสงครามอื่น ๆ ที่เคยได้ยินมา ทหารทั้งสองฝ่ายกำลังอยู่ในสถานะเข้าตาจน ฆ่าแกงกันอย่างเลือดเย็น มหาสมุทรจากที่เคยมีสีฟ้าใส ก็กลายเป็นสีแดงฉาน ส่วนพวกโชกุนที่ขี้โมโห ก็กำลังประจันหน้ากันอย่างดุเดือดแบบไม่มีใครยอมถอยทัพกลับบ้านก่อน
+
+จนในคืนหนึ่ง คืนที่แสงจันทร์ผุดผ่อง อากาศเย็นสบาย มีเรือเล็กลำหนึ่งค่อยๆ พายออกมาจากฝั่งศัตรู มีเงาของคน ๆ หนึ่งอยู่บนเรือ ค่อย ๆ ลอยออกมาเหมือนกับเงาที่สะท้อนอยู่ในน้ำ และยังมีเสาธงส่องประกาย พร้อมกับพัดกระดาษที่แขวนอยู่ด้านบนออกมาให้เห็น มันกระทบกับแสงวิบวับ รับกับแสงจันทร์
+
+"อ๊ากกกก น่าโมโหชะมัด! ท้าทายกันถึงขนาดนี้ จะให้ฉันทนอยู่เฉย ๆ ได้ยังไง!"
+โชกุนหรี่ตามอง เห็นพัดสีทองเป็นประกายอยู่ไกล ๆ จึงเดือดดาลขึ้นมาทันที
+
+Yoichi ไม่เข้าใจว่าเหตุใดความมั่นใจในตนเองของโชกุนถึงเปราะบางเช่นนี้ แต่ขณะเดียวกัน ก็ขี้เกียจจะทำความเข้าใจมนุษย์ปุถุชนที่ต้อยต่ำเช่นนี้ เธอในตอนนี้ ไม่สิ ต้องเป็น "เขา" กำลังใช้สายตาในแบบเท็งงุผู้ยิ่งใหญ่ เพ่งไปยังเงาคนที่อยู่บนเรือเล็กลำนั้น
+
+"เขา" มองเห็นผู้หญิงคนหนึ่ง ซึ่งแตกต่างกับที่เคยเจอโดยสิ้นเชิง
+
+ผ่านไปสักพัก ลูกศรดอกหนึ่งแล่นข้ามผ่านดวงจันทร์และท้องฟ้ายามค่ำคืน
+
+"ฮ่าฮ่า เยี่ยมไปเลย!"
+ไม่นานนัก เสียงชมเชยของโชกุนได้หายไปท่ามกลางเสียงโห่ร้องของผู้คน
+
+"ถ้าลุงทั้งสองรู้ว่าตัวเองสูญเสียอะไรไป คงจะโมโหจนอกแตกตายไปเลยมั้ง!"
+Yoichi ที่ดูเมามายยิ้มหัวเราะออกมาอย่างได้ใจ ดวงตาของเท็งงุผู้ยิ่งใหญ่เป็นประกาย และสะท้อนให้เห็นถึงความต้องการอย่างเปิดเผย ช่างน่ารังเกียจเสียจริง ๆ
+
+แท้ที่จริงแล้ว วินาทีที่ลูกศรพุ่งผ่าท้องฟ้า Yoichi ได้กระพือปีกยักษ์ บินผ่านเรือเล็กลำนั้น แล้วถือโอกาสฉกพัดสีทอง และสาวงามที่กำลังตกใจ จากนั้นก็ถือโอกาสบินออกไปจากสนามรบ ในขณะที่โชกุนกำลังด่าทออยู่
+เป็นฉากเท็งงุชิงตัวสาวงามที่เด็ดจริง ๆ
+ทว่า น่าเสียดาย...
+"เธอน่าจะรู้ว่าสุดท้ายแล้วเกิดอะไรขึ้น สาวงามคนนั้นคือปีศาจแมว Neko เธอข่วนฉันมาตลอดทางเลย..."
+Yoichi แลบลิ้น และถอนหายใจด้วยความเซ็ง
+
+"เอ้อ ใช่แล้ว ปลามะไดฤดูกาลนี้อร่อยนะ ห่อกลับไปด้วยสิ"
+"อะไรกันเนี่ย ทำไมจู่ ๆ เท็งงุที่ขึ้นชื่อว่างกสุด ๆ ถึงได้เกิดใจดีขึ้นมา?"
+"ฉันหมายถึงยัยแก่คนนั้นต่างหาก!"
+พอเห็นสายตาของเท็งงุมองมาอย่างมีเลศนัย ฉันจึงห่อปลามะไดที่เหลือ แล้วจากไปทันที
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book209_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book209_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7793b5251
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book209_TH.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+เรื่องราวของ Osen
+
+พอออกมาจากบ้านของ Yoichi ก็เดินเลี้ยวลัดไปตามซอย เข้าไปในถนนเล็ก ๆ เส้นหนึ่ง จนมาถึงบ้านของหญิงชราคนนั้น
+ท่ามกลางท้องฟ้าที่มืดมิด ดวงจันทร์ได้เคลื่อนไปยังจุดสูงสุด เหล่าปีศาจแมว Neko ทั้งหลายได้ตื่นขึ้น
+มนุษย์ปุถุชนเล่าว่า ปีศาจแมวที่บำเพ็ญนับร้อยนับพันปี สามารถแปลงร่างเป็นสาวน้อย ล่อลวงคนอื่นให้ไปทำอะไรโง่ๆ ได้ หรือจะตามหานักเดินทางเพื่อล้างแค้น หรือตอบแทนบุญคุณก็ได้เช่นกัน แต่อันที่จริง เป็นเพียงความปรารถนาของมนุษย์ปุถุชนเพียงฝ่ายเดียว
+ปีศาจแมวจะแปลงร่างเป็นสาวน้อยในยามโกรธจัดเท่านั้น ส่วนใหญ่แล้วพวกมันจะแปลงร่างเป็นหญิงชรา เพราะรูปลักษณ์แบบนี้สอดคล้องกับความหลักแหลมของพวกเธอมากกว่า แถมยังสามารถใช้ความชรา ตบตาคนที่ผ่านไปมาได้
+
+"ไม่ใช่ของฟรีนะจะบอกให้!"
+เมื่อเงยศีรษะขึ้นมาตามเสียง ก็มองเห็นสาวน้อยที่รออยู่บนหลังคานานแล้ว ความมืดบดบังใบหน้าของเธอที่ดูเหมือนจะยิ้ม แต่ก็ไม่ยิ้ม มีเพียงดวงตาทั้งสอง สะท้อนแสงสีเขียวทอง ส่วนแสงจันทร์ก็ทอดผ่านไหล่ที่เปลือยครึ่งหนึ่งของเธอไปยังแขนเสื้อ ซ้ำยังค่อย ๆ กระจายผ่านช่องว่างของชายเสื้อลงไปยังขาเรียวยาวของเธอ ส่วนมือของเธอก็กำลังเล่นเคนดามะโดยไม่สนใจสิ่งที่อยู่รอบข้าง
+
+ยายแก่คนนี้ต้องโมโหสุด ๆ แน่ ๆ...
+
+"เธอเนี่ยนะ วันนี้มาสายอีกแล้ว"
+"ใช่แล้ว ขะ... ขอโทษด้วยนะ"
+
+ยุงตัวแล้วตัวเล่า บินชนโคมไฟกระดาษ แสงจากโคมไฟกระดาษก็กะพริบตอบรับเป็นระยะๆ
+แสงจันทร์นำมาซึ่งลมชื้นๆ ทำให้เสียงของจักจั่นเงียบลงในไม่นาน
+
+เธอสยายผม หมุนด้ายในมือพร้อมรอยยิ้มที่มีเลศนัย หรือจะเรียกว่าน่ากลัวก็ได้
+ถึงฉันจะเป็นทานูกิที่สนิทชิดเชื้อกับเท็งงุ แต่เมื่ออยู่ต่อหน้าปีศาจแมวที่เดาใจได้ยาก ก็ต้องมีมารยาทสักหน่อย พูดง่ายๆ ก็คือ ต้องคุกเข่าขอโทษไว้ก่อน
+
+"ไม่เป็นไร ในเมื่อมีปลามะไดสด เธอก็เข้ามาก่อนเถอะ"
+ฉันพยุงตัวกลมๆ ของทานูกิกลับมานั่งท่าปกติ สาวน้อยก็ค่อยๆ แปลงร่างเป็นหญิงแก่ ด้วยรอยยิ้มที่เป็นมิตร
+"ขอบคุณนะ คุณยาย Sen"
+"เรียกฉันว่า Osen!"
+
+ฉันรู้สึกโล่งอก
+แต่ก็ยังรู้สึกว่าแปลกยังไงชอบกล
+
+"ฮ่าฮ่าฮ่าฮ่า จะว่าไป ช่วงนี้เจ้าบื้อนั่นเป็นไงบ้างล่ะ?"
+Osen กลืนปลาสด ๆ ทั้งตัวลงคอ กลืนลงไปทั้งตัว รวมทั้งหางด้วย
+
+จะว่าไป เรื่องราวพันธะผูกพันระหว่างเขาและเท็งงุก็ตลกเหมือนกันนะ ถึงก่อนหน้านี้ Yoichi จะเล่าเรื่องตลกนี้ผ่านมุมมองของเธอ แต่จากปากของปีศาจแมวแล้ว มันก็กลายเป็นอีกเรื่องราวหนึ่ง
+
+Osen ไม่ได้เกิดในโลกของเรา เธอมาจากโลกที่มนุษย์บ้าคลั่งมากกว่านี้
+ค่ำคืนหนึ่ง ณ ป่าไผ่ Osen ที่อายุยังน้อยเคยถูกนักบวชพเนจรจับตัวไป หลังจากผ่านมือมาหลายมือ สุดท้ายเธอก็ถูกโชกุนซื้อตัวไปเพื่อให้เป็น "Obake-Neko"
+เธอไม่มีความทรงจำในช่วงเวลานั้นเลย เพียงแต่สงสัยว่าทำไมมนุษย์ปุถุชนที่เป็นขุนนาง ถึงได้ชอบยั่วโมโหเธอ และชอบมาเล่นกับเธอ วันๆ เอาแต่ให้เธอข่วนศัตรูทั้งหลายกลายเป็นชิ้น ๆ อาจเป็นเพราะต้องการหาความสนุก พวกเขาบังคับให้เธอเล่นเกมน่าเบื่อ ที่มีแต่พวกเขารู้สึกสนุกเท่านั้น
+วันเวลาเหล่านั้น น่าเบื่อจนแทบจะทำให้คนเป็นบ้า แต่โยไกมีอายุยืนยาว จึงมีความอดทนสูงกว่ามนุษย์ปุถุชนมาก
+
+ต่อมา โชกุนของเธอและโชกุนของฝ่ายต่อต้านได้เริ่มต่อสู้กัน Osen จึงแปลงร่างเป็น "นินจา"
+
+"เรื่องราวตอนนี้น่าเบื่อยิ่งกว่าเดิมเสียอีก......"
+Osen เล่าไปหาวไป ดูเหมือนใกล้จะหลับเต็มที
+
+จากนั้น ในค่ำคืนของสงครามทางน้ำ ท่านโชกุนได้คิดแผนการอันชาญฉลาดออกมาได้ ---
+ท่านโชกุนสั่งให้ Osen แปลงกายเป็นสาวสูงศักดิ์รูปงามไปนั่งอยู่บนเรือ ในมือถือพัดสีทอง หากมีฝ่ายต่อต้านกล้าเข้ามาใกล้ ก็จะถูก Bake-Neko ตัวนี้สั่งสอนอย่างหนัก
+
+ทว่าต่อมา Yoichi อยู่ในเรือของฝั่งต่อต้าน......
+"ต่อมา จู่ ๆ เจ้าบื้อก็ตะโกนเสียงดัง แล้วพุ่งเข้ามาโหวกเหวกโวยวาย จะยิงพัดอันนั้น"
+แล้วเจ้าเท็งงุนั่นก็......
+"......ลื่นไถล ตกลงไปในทะเลทันที"
+หญิงชราที่มีใบหน้าแมวหัวเราะขึ้นมาอย่างอดไม่ได้
+
+"คืนนั้นเธอดื่มไปเยอะมาก คงจะคิดว่าแหวกว่ายอยู่บนพายุคลื่นโหมกระหน่ำ แต่ความจริงคืนนั้นดวงจันทร์ส่องแสงจ้า ไม่มีแม้แต่ลมด้วยซ้ำ"
+"แต่ทว่า ฉันไม่ได้เจอสิ่งมีชีวิตที่น่าสนใจแบบนี้หลายร้อยปีแล้ว ก็เลยให้รักษาหน้าเธอไว้โดยการกลั้นหัวเราะ และกระพือพัดของฉันแทน... แต่ผลปรากฏว่า มีเสียงโหวกเหวกโวยวายดังมาจากเรือของฝ่ายตรงข้ามอีกแล้ว คิดแล้วก็ขำจริง ๆ......"
+
+ต่อมา เท็งงุก็ได้สยายปีกทะยานขึ้นไปบนฟ้า แล้วพุ่งใส่สาวงานผู้สูงศักดิ์คนนั้น ราวกับเมฆดำที่กลืนกินดวงจันทร์...
+"ทันใดนั้น เธอก็ตกลงไปในทะเลเหมือนกับเม่นตัวหนึ่ง ส่วนฉันก็ไม่สามารถกลั้นหัวเราะได้อีกแล้ว"
+จากนั้น Osen ก็หัวเราะดังลั่น พร้อมช่วยดึงเท็งงุโชคร้ายขึ้นมาจากทะเล โดยหนีบเขาไว้ที่รักแร้ แล้วทั้งหัวเราะ ทั้งกระโดดบินข้ามเรือรบของทั้งสองฝ่าย ทำให้โชกุนของทั้งสองฝ่ายเดือดดาลเป็นที่สุด
+ว่ากันว่า เธอกระโดดข้ามเรือทีเดียวพร้อมกัน 8 ลำ แล้วก็หายวับไป ปีศาจแมวได้ทิ้งเสียงหัวเราะเอาไว้ แม้สงครามจะจบลงแล้วก็ตาม
+
+"ฉันหัวเราะไม่หยุด ซ้ำยังข่วนเขาอย่างแรงด้วย... แต่เมื่อนึกถึงเขาในตอนนั้น ก็ยิ่งทำให้ฉันข่วนไป หัวเราะไป ฮ่าฮ่าฮ่าฮ่าฮ่า..."
+ปีศาจแมวในร่างยายแก่หัวเราะไม่หยุด
+
+"ต่อมา ฉันถูกเธอพามายังโลกใบนี้ ทำเหมือนฉันเป็นของรางวัล!"
+"ปุ๊ง" ใบหน้าของยายแก่กลายเป็นสาวน้อยอารมณ์บูด ที่น่าตลกที่สุดคือ ใบหน้าของเธอยังมีสีแดงก่ำจากการหัวเราะจนท้องแข็ง
+"ฉันไม่ใช่ของรางวัลอะไรพวกนั้นสักหน่อย!"
+
+"แต่ว่าไปแล้ว นี่อาจเป็นเหตุผลแท้จริง ที่เธอไม่กล้ามาเจอฉันก็ได้"
+ปีศาจแมวในร่างสาวน้อยถอนหายใจ แล้วก็หัวเราะขึ้นมาอีก
+
+"เธอก็ควรไปได้แล้วนะ เปิดประตูไว้ ค่อยมาใหม่เมื่อจันทร์เต็มดวง"
+"แล้วก็ช่วยนำเสื้อกันฝนตัวนี้ไปให้เพื่อนเก่าของฉันด้วย"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book20_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book20_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d37ed7fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book20_TH.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+—สุดยอดเรื่องราวที่ผ่านการคัดสรร—
+"Breeze in the Forest" กับ "Breeze in the Lake" นั้นเป็นคอลเลกชันบทกวีบรรยายสองฉบับ เหล่านักวิชาการได้ทำการรวบรวมบทกวีของเหล่ากวีพเนจรไร้นามมากมายจาก Mondstadt ซึ่งทั้งสองฉบับนี้ก็คือฉบับที่รวบรวมออกมา
+เพื่อที่นักกวีพเนจรจะได้รับคำตอบรับจากผู้ฟังและ Mora พวกเขามักจะพูดถึงเรื่องราวที่เกินจริงหรือบิดเบือนประวัติศาสตร์ ส่วนใหญ่จึงมักจะไม่มีความน่าเชื่อถือ แต่จินตนาการอันงดงามและวาทศิลป์ที่ยอดเยี่ยมได้ทำให้ผ่านช่วงเวลาของสายลมนับพันไปแล้วจนถึงทุกวันนี้
+......
+"เพื่อรำลึกถึงเรื่องราวในสมัยก่อน เหล่ากวีจึงขับขาน"
+"(ในเวลานั้น)เหล่าทวยเทพแฝงกายในฝูงชน อยู่ในโลกของมนุษย์ใบนี้"
+เมื่อกวีจบเรื่องราวของซากปรักหักพังและเรื่องราวของ Vennessa จากนั้นก็เริ่มพูดถึงเรื่องราวของมังกรแห่งสายลม เขาเริ่มต้นด้วยการขับขาน "เรื่องราวที่ฉันจะบอกนั้นมาจากอดีตกาลอันแสนนาน เป็นช่วงเวลาที่เหล่าทวยเทพยังอยู่ร่วมกันกับมนุษย์" ในช่วงเวลานั้นเจ้ามังกรที่มีธาตุลมถือกำเนิดขึ้น (หมายเหตุ 1) มันเต็มไปด้วยความอยากรู้อยากเห็นเกี่ยวกับทุกสิ่งในโลก
+มันบินลงมายังหมู่บ้านแห่งหนึ่ง แต่กลับถูกปาหินใส่โดยฝูงชนที่ตื่นกลัว เจ้ามังกรไม่เข้าใจภาษาของผู้คนที่โหวกเหวกโวยวายด้วยความหวาดกลัว
+มันบินลงมายังสุสาน ได้ยินแต่เสียงโหยหวนเศร้าโศกของผู้คน เจ้ามังกรไม่เข้าใจภาษาของผู้คนที่โหยหวนด้วยความเศร้าเสียใจ
+มันบินลงมายังสวนผลไม้ แต่กลับได้รับแต่ความโกรธเกรี้ยวของผู้คนผู้สูญเสียผลไม้ของพวกเขา เจ้ามังกรไม่เข้าใจภาษาของผู้คนที่ด่าทอมันด้วยความเกรี้ยวโกรธ
+โลกมนุษย์นั้นช่างซับซ้อนเกินกว่าที่เจ้ามังกรหนุ่มจะเข้าใจได้ แต่มันก็ยังอยากจะขอลองดูต่อไป
+จนกระทั่งถึงวันหนึ่ง เจ้ามังกรได้ยินเสียงของ Holy Lyre der Himmel "Der Himmel" คือชื่อของพิณและมันคือของคู่กายของเทพแห่งสายลม เจ้ามังกรเมื่อถูกดึงดูดโดยเสียงของพิณก็ลงมาจากฟ้ามาอยู่ข้างกายของผู้ที่ขับร้อง
+ผู้คนเริ่มที่จะตื่นตระหนก เพราะมังกรผู้ครอบครองพลังงานธาตุอันทรงพลังกับเทพผู้ยิ่งใหญ่กำลังเผชิญหน้ากันอยู่
+"ดูสิ มันออกจะสวยงามและอ่อนโยนขนาดนี้" นักกวีแห่งสายลมเอ่ย
+"แต่ว่า พวกเราไม่รู้ว่ามันคิดอะไรอยู่นี่" พวกมนุษย์ตอบกลับ
+ท่วงทำนองและบทกวีดึงดูดทั้งมังกรและผู้คน นี่มันเวทมนตร์อะไรกันนะ? เจ้ามังกรตัดสินใจที่จะอยู่เคียงข้างนักกวีผู้นั้น เพราะว่ามันเองก็อยากให้ทุกสิ่งเข้าใจหัวใจขอมัน มันเรียนรู้ที่จะพูดภาษาของมนุษย์และเทคนิคการขับร้องของนักกวี
+... การละเว้น...
+เหล่าคนรุ่นหลังนั้นยกให้มันเป็นหนึ่งใน Four Winds ผู้คอยปกปักรักษา Mondstadt
+
+"เมืองโบราณล่มสลาย ไข่มุกสูญเสียความแวววาว"
+"ทองคำสีจืดจาง ผ้าไหมขาวกลายเป็นเหลือง"
+นั่นคืออีกเรื่องอื่นอีกเรื่องที่เกิดขึ้นกับอาณาจักร Khaenri'ah ที่หายไป
+ราชวงศ์ Blacksun ล่มสลายลงและภัยพิบัติก็ทะลุผ่านกำแพงเมืองโบราณและแผ่ไปทั่วแผ่นดินใหญ่ เหล่านักเล่นแร่แปรธาตุที่ถูกเรียกว่า "ทองคำ" ตกต่ำจากความโลภและแรงทะเยอทะยานของพวกเขา ก่อเกิดอสูรแห่งความมืดจำนวนมาก งูยักษ์ทะมึน... มังกรดำ "Durin" ทะยานขึ้นมาจากทะเลสู่ท้องฟ้าเหนือ Mondstadt แต่ว่าในเวลานั้นไม่มีผู้สืบทอดอัศวิน Lionfang และเหล่ากองอัศวินแห่ง Favonius ก็ไม่สามารถโบกสะบัดธงตราอินทรีของพวกเขา
+ความเศร้าโศกและโกรธเกลียดนั้นในที่สุดก็เรียกเทพแห่ง Mondstadt ให้ออกมาอีกครั้ง... นักร้องแห่งสายลม Holy Lyre กลับมาสั่นไหวอีกครั้ง และมังกรแห่งสายลมก็ถูกเรียกให้หวนคืนกลับมา
+ตอนนี้ Mondstadt คงเหลือแต่มังกรแห่งสายลมเป็นที่พึ่งสุดท้ายแล้ว เจ้ามังกรปีศาจและมังกรแห่งสายลมต่างเข้าเผชิญหน้าเพื่อหมายเอาชีวิตซึ่งกันท่ามกลางพายุที่โหมกระหน่ำ
+ในที่สุดชัยชนะก็ตกเป็นของมังกรแห่งสายลมโดยการกัดเข้าไปที่คอหอยของเจ้ามังกรปีศาจ ซึ่งนั่นทำให้มันได้รับเลือดที่เป็นพิษเข้าไป เลือดพิษของมังกรแสนชั่วร้ายที่สามารถกัดกร่อนทอง ป่นภูผาและทำลายล้างโลก
+มังกรแห่งสายลมได้ปกป้อง Mondstadt เอาไว้ มันคิดว่าแบบนี้ผู้คนคงจะเข้าใจมันได้มากขึ้น และเข้าสู่การจำศีลในที่สุด
+Holy Lyre ส่งเสียงที่ฟังแล้วเศร้า
+Holy Lyre เอ่ยขึ้นว่าครั้งต่อไปที่เธอตื่นขึ้น เธอควรจะเป็นอิสระ มังกรที่บินได้อย่างอิสระบนท้องฟ้า ทุกสิ่งจะเข้าใจถึงความงดงามของเธอ...
+
+(หมายเหตุ: สิ่งมีชีวิตที่กำเนิดจากธาตุ หากตกต่ำจะกลายเป็น slime หากพัฒนาจะกลายเป็นคริสตัลผีเสื้อ; มีส่วนน้อย ๆ ที่จะเปลี่ยนเป็นอสูรแร่ธาตุที่อันตราย อสูรแร่ธาตุที่มีรูปร่างของมังกรนั้นหายากมาก ๆ มันแข็งแกร่งและสามารถต่อกรกับปีศาจทั้งหลายในอดีตได้)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book210_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book210_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d11b6ec6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book210_TH.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+เรื่องราวของคุณยาย Ame
+
+เมื่อออกจากบ้านของ Osen ก็เดินลัดเลี้ยวไปตามตรอก จนถึงสวนที่เปียกชื้น และมาถึงบ้านของคุณยาย Ame
+ในสวนอันสง่างาม แม้แต่เสียงของจิ้งหรีดก็ยังเงียบลง มีเพียงอ่างน้ำพุหินที่ส่งเสียงเบา ๆ เคล้ากับจังหวะเสียงของน้ำพุกระบอกไม้ไผ่
+ท่ามกลางภูเขาและผืนป่าที่เป็นอิสระ หญิงสาวที่สามารถเสกให้หมอกกลายเป็นสายฝนเป็นสหายกับทานูกิและจิ้งจอก
+โดยธรรมชาติแล้ว โยไกอย่างพวกเราไม่เหมือนกับมนุษย์ เราไม่มีปัญหาซับซ้อนให้กลุ้มใจ ไม่มีการแบ่งแยกชนชั้น แต่ท่ามกลางภูเขาที่ปกคลุมด้วยหมอกและสายฝน Ameonna ที่พูดจาอย่างนุ่มนวลมักจะได้รับความเคารพยกย่องมากขึ้น
+เพียงแต่ว่าต่อมา ทุกคนก็ยอมจำนนต่อท่าน Gongen ผู้ยิ่งใหญ่ ช่วงเวลาที่ดีของมนุษย์มาถึงแล้ว เหล่าโยไกก็ต้องไปหลบซ่อนตัวตามที่ต่าง ๆ หรือต้องถูกขับไล่และปราบปราม... คุณยาย Ame ย้ายไปที่ตรอก Toki ตั้งแต่นั้นเป็นต้นมา ท่าน Guuji จากศาลเจ้า Grand Narukami จึงมอบคฤหาสน์หลังนี้ให้กับเธอเพราะความสงสาร
+ช่างน่าสงสัยจริง ๆ ว่าความสูญเสียและความโศกเศร้าแบบไหนกันที่ทำให้ท่าน Guuji ดูแลคุณยาย Ame เป็นพิเศษแบบนี้...
+
+ฉันแวะพักที่สวนสักครู่นึง และมองดูเงาจันทร์เสี้ยวที่กระเพื่อมในสระน้ำ ฉันได้ยินเสียงของเธอลอยมากับสายลมเย็น ๆ ในยามค่ำคืน
+
+"ขออภัยที่ให้ท่านรอนานนะ"
+พอหันกลับไป ฉันก็เห็น Ameonna ยืนอยู่ข้างประตู แสงจันทร์ขาวนวลส่องบนร่างของเธอ ชุดกระโปรงยาวสีขาวของเธอทอประกายระยิบระยับ แต่ร่างอันผอมบางของเธอกลับมีออร่าของความเศร้าโศกในอดีต
+
+ดังนั้นฉันจึงก้มหน้าลงแล้วรีบยื่นเสื้อคลุมที่ Osen มอบให้ฉันให้กับเธอ ฉันไม่กล้าเงยหน้าขึ้นสบตากับดวงตาสีเทาคู่นั้น
+มีคำร่ำลือกันในหมู่มนุษย์ว่า ดวงตาของ Ameonna ผู้เศร้าโศกจะเป็นขาวอมเทาเหมือนหินอ่อนที่ดูคล้ายกับคนจมน้ำ คนที่กล้ามองเข้าไปในดวงตาคู่นั้น จะหลงทางอยู่ในหมอกฝนที่ไม่มีวันสลายไปตลอดกาล
+แน่นอนว่า เรื่องพวกนี้มันก็เป็นแค่ตำนานไร้สาระของมนุษย์เท่านั้น แต่มารยาทพื้นฐานอย่าง "อย่าสบตาที่เศร้าโศกของ Ameonna" มันเป็นเหมือนกฎที่ไม่ได้เขียนไว้ในหมู่โยไก
+
+"ขอบใจนะ"
+เสียงของคุณยาย Ame นั้นนุ่มนวลและอ่อนโยนเหมือนเคย ราวกับน้ำค้างในสายหมอกยามเช้า
+
+เธอไม่ได้เชิญฉันเข้าไปข้างใน และไม่ได้แบ่งปันเรื่องราวอะไรกับฉัน
+เธอแค่ยื่นกล่องไม้กล่องหนึ่งให้ฉัน แต่ฉันก็เข้าใจเป็นอย่างดี
+ดังนั้นฉันจึงออกไปจากสวนอย่างเงียบ ๆ ในขณะที่แสงจันทร์ยังส่องสว่างอยู่
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book211_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book211_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..648b94623
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book211_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+เรื่องเล่าของ Gonbei
+
+Gonbei อายุเจ็ดสิบหกปีแล้วในปีนี้ และเป็นมนุษย์ปุถุชนเพียงคนเดียวที่อาศัยอยู่ที่ Toki
+เขาเคยทำงานเป็นชาวนา เคยเป็นซามูไรและเคยเป็นช่างมาก่อน
+กล่องที่อยู่ในมือของฉันคือผลงานของเขา กล่องที่มีผิวแล็กเกอร์สีดำเรียบฝังด้วยเปลือกหอยมุกหลากสี ซึ่งเป็นงานฝีมือที่เรียนรู้จากชาวประมงใน Watatsumi
+
+"ขอบคุณที่ช่วยฉันนะ ลำบากเธอแล้วล่ะ"
+ชายชราที่อยู่ตรงหน้าค่อย ๆ โค้งตัวและก้มหัวลง
+แม้ว่าฉันจะคิดว่ามนุษย์ควรจะมีมารยาทเช่นนี้ต่อพวกปีศาจ แต่ฉันก็ยังรู้สึกสงสารต่อความเศร้าเสียใจของเขา
+
+ตามคำบอกเล่าของ Gonbei ซึ่งตรงกันข้ามกับตำนานที่โด่งดัง ครั้งหนึ่งเขาเคยเป็นเพื่อนสนิทกับ Ameonna ที่ชอบเดินเตร่ไปตามภูเขาและป่าไม้
+แต่ว่าในตอนนั้น Gonbei ที่ยังคงเป็นเด็กหนุ่มกำลังพยายามที่จะนำฝนมาสู่ทุ่งนาที่แห้งแล้งในบ้านเกิดของเขา ดังนั้น เขาจึงฟังคำพูดของผู้อาวุโสในหมู่บ้านและตรงไปที่ภูเขาเพื่อขอความช่วยเหลือจาก Ameonna
+แต่ในตอนนั้นคุณยาย Ame ไม่ได้อายุน้อยอีกต่อไปและตระหนักดีถึงความเปลี่ยนแปลงมากมายในโลกนี้ แต่สิ่งมีชีวิตในป่าเขานั้นเรียบง่ายและไร้เดียงสามากกว่าเมื่อเปรียบเทียบกับพวกมนุษย์
+
+อืม แล้วหลังจากนั้น Gonbei ในวัยหนุ่มก็ได้ทำความผิดครั้งใหญ่ที่สุดจะพรรณนาออกมาในการหลอกลวงสัตว์ในขุนเขาและท้องทะเล แม้ว่าจนถึงทุกวันนี้ เขายังคงยืนกรานว่าการหลอกลวงนั้นคือการกอบกู้บ้านเกิดของเขา
+
+และหมู่บ้านของเขาตั้งหน้าตั้งตารอปีฤดูเก็บเกี่ยวที่ยากจะได้พบเจอเนื่องจากฝนที่ตกลงมาอย่างหนักในภายหลัง
+หลังจากนั้นเป็นต้นมา Gonbei ผู้ซึ่งละอายใจอย่างยิ่งได้หลบเลี่ยงออกมาภูเขาและมาอาศัยอยู่ในเมืองเป็นเวลานาน
+
+"ต้องขออภัยจริง ๆ " มนุษย์ที่แก่ชราก้มศีรษะลงแต่ไม่ยอมรับกล่องไม้นั้นไว้
+ฉันถือโอกาสเดินออกมาจากบ้านของเขาในขณะที่เมฆดำยังไม่บังแสงจันทร์จนมืดมิด
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book212_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book212_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2af0bbd7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book212_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+บทกลาง
+
+ว่ากันว่าในอดีต สมัยที่มนุษย์ปุถุชนยังอ่อนแอ มีอายุขัยสั้น และยังไม่เคยข้ามมหาสมุทรมา Inazuma นั้นเป็นดินแดนของทานูกิ
+ทานูกิมีนิสัยขี้เกียจ จิตใจรวนเร ไม่เคยห่วงว่าวันพรุ่งนี้ของตัวเองจะเป็นยังไง และไม่เคยเก็บปัญหาไว้ให้ปวดสมองจนถึงวันรุ่งขึ้น ทำให้ตอนนั้น Inazuma เปรียบเสมือนสวนสนุกของทานูกิ ทุกๆ วันคืนงานเทศกาลที่แสนรื่นเริง
+
+อย่างน้อย คนเฒ่าคนแก่ของตระกูลทานูกิ ก็เล่ากันมาแบบนี้
+
+แต่พอพวกจิ้งจอกข้ามมหาสมุทรมา ก็ได้เปิดฉาก ทำสงครามกับตระกูลทานูกิเป็นเวลานับพันปี ทั้งสองฝ่ายได้รับความเสียหายหนัก แต่สุดท้ายแล้ว ก็ต้องหันมาเจรจากัน แม้ถึงตอนนี้ ทานูกิจะยังปากแข็ง ไม่เคยยอมรับว่าเป็นฝ่ายแพ้ แต่ก็ตัดต้น Thunder Sakura ที่มีขนาดใหญ่มโหฬารให้เผ่าจิ้งจอกไปแล้ว
+
+แต่อย่างไรเสีย จิ้งจอกก็เป็นสิ่งมีชีวิตที่กะล่อน และรวนเรไม่แพ้กัน เล่ากันว่าในสงครามนับพันปีครั้งนั้น ก็มีจิ้งจอก และทานูกิโชคร้ายจำนวนไม่น้อย ที่ผันเวียนเปลี่ยนแปลงกระบวนท่าการต่อสู้ของตัวเองจนตาลายเพราะวิชาแปลงร่างนี้ ลืมไปว่าตัวเองเป็นใคร และอยู่ฝ่ายใด
+
+ดังนั้น จึงมีมนุษย์ปุถุชนที่ไร้ซึ่งความสามารถ กำเนิดเกิดขึ้นจากมอนสเตอร์ที่กำลังงงงวยเหล่านี้
+
+เดินเตร่ไปตามถนนที่คดเคี้ยวและตรอกซอกซอย ในขณะเล่าเรื่องราวที่มีมาช้านานของตระกูลทานูกิ
+แต่ในท้ายที่สุดแล้วก็ไม่เจอโรงเตี๊ยมไหนเปิดอยู่เลย
+
+คงถึงเวลากลับแล้วสินะ
+เมื่อนึกถึงสิ่งนี้ ฉันก็ยืนขึ้นและยืดเส้นยืดสายตรงหน้าแผงโซบะของลุง Kitsune
+
+ทันใดนั้นก็ได้กลิ่นที่คุ้นเคยลอยโชยมา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book213_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book213_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3282db63e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book213_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+ฉากที่ 5, ตอนที่ 3
+"...Juusaburou นำกำลังนักรบที่เหลือ เข้าต่อสู้กับพวกโจรอย่างดุเดือด...
+...ภายใต้การโจมตีของ Juusaburou และพรรคพวก กองโจรค่อย ๆ กระจัดกระจายและล่าถอยไป
+บทสนทนา:
+Kyuuzou: "Juusaburou! พวกโจรหนีไปเกือบหมดแล้ว!"
+Juusaburou: "พวกเขาคงไม่ตัดใจจาก Taniko ง่าย ๆ แน่ จับตาดูไว้ให้ดี ๆ!"
+...หลังเอาชนะพวกโจรได้ Juusaburou ก็รีบมองสำรวจไปรอบ ๆ แล้วตะโกนขึ้นมาว่า:
+บทสนทนา:
+Juusaburou: "พวกโจรล่ะ? พวกโจรไปไหน?"
+Kyuuzou: "จัดการไปหมดแล้วล่ะ"
+Juusaburou ยืนอึ้งอยู่ที่เดิม ดวงตามองสำรวจไปรอบๆ แล้วจู่ๆ ก็ร้องไห้โฮออกมา"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book214_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book214_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..213f484cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book214_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+-มงคล-
+วันนี้จะได้รับสิ่งที่สูญเสียไปคืนมา
+ได้รับคำตอบจากเรื่องที่เคยคิดว่าจะเงียบหาย
+อาจได้พบกับมิตรสหายที่แยกย้ายกันไปนานแล้วอีกครั้ง
+ฉุกคิดถึงเรื่องที่ลืมไปแล้วขึ้นมากะทันหัน
+ไม่มีสิ่งใดบนโลกนี้ที่ไม่สามารถหวนคืนกลับมาได้
+สิ่งที่คุณสูญเสียไป จะหวนคืนกลับมาในวันนี้
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ:"Onikabuto" ที่ยังมีชีวิต
+Onikabuto เป็นสิ่งมีชีวิตตัวน้อยๆ ที่รักสันติ, ไม่ชอบการแย่งชิง
+หัวใจที่ปรารถนาสันติดวงนี้ ต้องนำความสุขให้คุณได้แน่นอน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book215_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book215_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c012668af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book215_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+-มงคล-
+เป็นวันที่มีสายลมพัดไหว วันนี้ไม่ว่าจะทำสิ่งใดก็จะผ่านไปได้อย่างราบรื่น
+อารมณ์ของคนรอบข้างต่างก็มีความสุข ไม่มีทางขัดแย้งกันอย่างแน่นอน
+จะได้กินอาหารแสนอร่อย ที่อยากจะกินมาตลอดแต่ไม่มีโอกาสได้กิน
+ไม่ว่าจะเป็นเรื่องงาน หรือเรื่องการเดินทางต่างก็เป็นไปได้อย่างราบรื่น
+ในช่วงเวลาดี ๆ แบบนี้ ควรจะก้าวไปข้างหน้าอย่างเต็มกำลัง...
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Naku Weed" ที่เติบโตอย่างแข็งแรง
+หลายคนอาจจะยังไม่รู้ว่า Naku Weed เป็นพืชที่สามารถพยากรณ์พายุฝนฟ้าคะนองได้
+เทพเจ้าแห่งสายฟ้าโปรดปรานมัน และมันสามารถเติบโตได้ในหมู่เกาะ Inazuma เท่านั้น
+ความรู้สึกจี๊ด ๆ ในตอนที่เก็บ Naku Weed ว่ากันว่าคล้ายกับความรู้สึกในตอนที่มีความสุขเลยล่ะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book216_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book216_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b74d9fa9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book216_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+--- โชคดีปานกลาง ----
+วันนี้บนท้องฟ้ามีเมฆลอยล่อง สภาพอากาศทำให้รู้สึกสบายอย่างมาก
+การงานเป็นไปได้อย่างราบรื่น แม้แต่ฝันกลางวันก็ยังได้งาน
+อยู่ ๆ ก็บังเอิญพบเรื่องใหม่ร่วมกับเพื่อนเก่า
+—— ใช้ชีวิตอย่างสนุกสนานและร่าเริงในทุกวัน ——
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Lavender Melon" สีสันสดใส
+ผู้คนมักพูดว่าภายนอกและภายในนั้น มีความงดงามไม่ต่างกัน
+แต่ภายนอกที่สดใสของ Lavender Melon นั้น กลับมีความอ่อนหวานอยู่ซ่อนอยู่ภายใน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book217_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book217_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..60c413ce6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book217_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+--- โชคดี ----
+วันนี้ก็เหมือนกับทุกวัน ร่างกายและจิตใจต่างก็ปรับตัวเข้าหากิจวัตร
+คุณจะเจอสิ่งของที่สามารถทดแทนของที่หายไปได้ นำมาซึ่งความสุข
+ความสัมพันธ์กับคนที่ได้พบเจอบ่อย ๆ จะดีขึ้น มีโอกาสที่จะได้เป็นเพื่อนที่ดี
+—— ไม่ว่าจะเป็นวันที่ธรรมดามากแค่ไหน ก็สามารถกลายเป็นความทรงจำอันล้ำค่าได้ ——
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Crystal Core" ที่เปล่งแสงประกาย
+Crystalfly เป็นสิ่งมีชีวิตขนาดเล็กที่รวมองค์ประกอบระหว่างสวรรค์กับโลก
+ซึ่งองค์ประกอบนั้นเป็นพรอันล้ำค่าของผู้คนบนโลกใบนี้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book218_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book218_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a09629ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book218_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+--- โชคดี ----
+ทั้ง ๆ ที่ไม่มีอะไรเป็นพิเศษ แต่กลับเป็นวันที่รู้สึกเบิกบานใจ
+เจอสิ่งของที่คิดว่าหายไปเป็นนานแล้วในมุมที่ไม่ได้สังเกต
+อาหารดูอร่อยกว่าปกติ และทิวทัศน์บนท้องถนนก็ดูน่าประทับใจเช่นกัน
+—— โลกใบนี้ต่างเต็มไปด้วยสิ่งแปลกใหม่และสวยงาม ——
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Bird Egg" ที่ปล่อยความอบอุ่นออกมา
+ไข่มีพลังของความเป็นไปได้อย่างไม่มีที่สิ้นสุด คือเมล็ดพันธุ์แห่งอนาคต
+ในทางกลับกัน โลกใบนี้ก็มีไว้เพื่อให้ชีวิตภายในเปลือกไข่
+ได้พบกับความแปลกใหม่อันน่าตื่นเต้น
+ต้องอ่อนโยนกับ Bird Egg ด้วยนะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book219_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book219_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bf9ba47a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book219_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+--- ยังมีโชค ----
+ความกดอากาศต่ำเล็กน้อย ทำให้ผู้คนหวนนึกถึงอดีตอันไกลโพ้น
+ช่วงเวลาวัยหนุ่มสาวได้ล่วงเลยไป ความทรงจำกับเพื่อนเก่าที่ไม่เคยติดต่อกันอีก
+มันจะทำให้ผู้คนรู้สึกถึงความคิดถึงเล็กน้อยและเจ็บปวดนิด ๆ หน่อย ๆ
+—— บางครั้งการคิดถึงอดีตเป็นครั้งคราวก็ดีเหมือนกัน แต่ผ่อนคลายและเตรียมพร้อมเผชิญกับอนาคตกันเถอะ——
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Mint" ที่สดใหม่และน่ารื่นรมย์
+ตราบใดที่มีพื้นที่ในการเติบโตยังไงก็ต้องมี Mint อยู่แน่นอน
+ดูแล้ว Mint น่าจะเป็นสิ่งมีชีวิตที่แข็งแกร่งที่สุดในโลกแล้วล่ะ
+ว่ากันว่าแม้แต่ภูเขาน้ำแข็งของ Mondstadt ก็ยังมี Mint ขึ้นอยู่ด้วยนะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book21_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book21_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e8ab8c25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book21_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+หนึ่งในเรื่องเล่าของอดีตกาล สรรพสิ่งในโลกนี้นั้นมีอาณาจักรของตนเอง
+ในช่วงเวลานั้น เมือง Mondstadt ในตอนนี้ยังเป็นเพียงแค่ผืนป่าผืนน้อย ๆ เป็นเพียงแค่สนามวิ่งเล่นของพวกหมูป่า
+อาณาจักรของพวกหมูป่านั้นตั้งอยู่ในผืนป่าแห่งนี้ ราชอาณาจักรอุดมสมบูรณ์และมีความสุขภายใต้การปกครองของราชาหมูป่า
+ราชามีเจ้าหญิงตัวน้อยน่ารักอยู่ตนหนึ่ง เธอมีจมูกที่สวยงามที่สุด เขี้ยวที่ขาวใสที่สุดและขนที่นุ่มสลวยที่สุดในผืนป่าแห่งนั้น
+เจ้าหญิงทั้งสง่าและใจดี ทุกวันจะหาผลไม้ที่ทั้งหวานและฉ่ำน้ำที่สุดไปให้แก่เหล่าราษฎร
+ไม่ว่าจะเป็นผลราสเบอร์รี่ที่หวานอมเปรี้ยว แอปเปิลแสนกรอบหรือแม้แต่เห็ดที่แสนอร่อย เจ้าหญิงล้วนส่งมันให้เหล่าเพื่อน ๆ ของเธอทั้งสิ้น
+หมูป่าทั้งหลายในอาณาจักรล้วนรักราชาและเจ้าหญิงของพวกเขา ทุกวันพวกมันจะสรรเสริญด้วยถ้อยคำว่า:
+"อู๊ด... อู๊ดดด! ราชาจงเจริญ ขอแค่มีเขาอยู่ พวกเราก็จะมีน้ำผลไม้อร่อย ๆ ให้กินตลอดไป!"
+"อู๊ด... อู๊ดดด! ขอบคุณท่านเทพแห่งสายลม ที่ทำให้ท่านราชามีเจ้าหญิงที่น่ารักและหลักแหลมถึงเพียงนี้!"
+
+("มีตัวหนังสือเล็ก ๆ เขียนเป็นประโยคบนหน้านี้: ป๊ะป๋า ถ้าเกิดหนูเป็นเด็กดีไม่กินลูกอม วัน ๆ สวดขอพร ถ้างั้นแล้วหนูจะกลายเป็นหมูป่าได้ป่าว? หนูอยากเป็นหมูป่า พวกมันอร่อยดีอ่า")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book220_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book220_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c0d200c7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book220_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+--- ยังมีโชค ----
+วันที่ราบรื่นและสงบสุข จะไม่มีเรื่องน่าเศร้าอะไรเกิดขึ้น
+เหมาะสมที่จะพูดคุยกับเพื่อนถึงเรื่องราวในวันเก่า ๆ และร่วมหัวเราะอย่างมีความสุขไปด้วยกัน
+เมื่อทานอาหารจะได้รับรู้ถึงรสชาติที่เคยได้สัมผัสมาก่อน
+—— ให้ตระหนักถึงคุณค่าของผู้คนและสิ่งของรอบตัวคุณ ——
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Electro Crystal" สุดจี๊ดสุดชา
+Electro Crystal มีพลังงานอย่างไม่จำกัด
+หากสามารถควบคุมพลังงานนี้ได้ดี บางทีอาจจะทำบางสิ่งสำเร็จก็ได้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book221_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book221_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b010bee2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book221_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+-โชคร้าย-
+เป็นวันที่รู้สึกว่าฝนจะตก อาจจะได้พบเจอกับเรื่องที่ไม่ค่อยราบรื่นนัก
+คำชมเชยที่ควรจะได้รับยังมาไม่ถึง บริกรก็อาจจะเสิร์ฟอาหารผิดให้
+ทั้งที่ไม่ใช่เรื่องใหญ่อะไร แต่กลับรู้สึกว่าเป็นวันที่รู้สึกอัดอัดใจเล็กน้อย
+—— คงมีวันเช่นนี้บ้างอย่างหลีกเลี่ยงไม่ได้ ——
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Seagrass" แกว่งไกวไปกับคลื่น
+Seagrass เป็นพืชที่อ่อนโยนและแข็งแรงมาก
+แม้จะอยู่ในทะเลอันขมขื่น ก็ไม่ยินยอมที่จะเปลี่ยนแปลงตัวเอง
+แม้ในยามยากก็อย่าละทิ้งจิตใจที่อ่อนโยน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book222_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book222_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..318cd9578
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book222_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-โชคร้าย-
+ต้องระวัง อาจสูญเสียสิ่งของที่รัก
+หากสุขภาพไม่ค่อยแข็งแรงอยู่แล้ว ต้องพักผ่อนให้มากกว่าเดิม
+ต้องพิจารณาให้รอบคอบก่อนตัดสินใจ
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Mist Flower" เย็นฉ่ำ
+Mist Flower ปล่อยไอความเย็นที่ "คนไม่แปลกหน้า ไม่กล้าเข้าใกล้"
+แต่บางครั้ง ความเย็นก็ทำให้อารมณ์ และสมองของเราเย็นลงได้
+ใช้สิ่งนี้ วินิจฉัยให้รอบคอบ และปฏิบัติอย่างชาญฉลาด
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book223_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book223_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..97f6d7509
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book223_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book224_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book224_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..359149152
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book224_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+"ปีศาจแห่งแดนเหนือ·Fireblade Mourisu"
+ไม่นานมานี้ สายลับของ Fatui ได้มีการเคลื่อนไหวบางอย่างในถ้ำใต้เมือง Inazuma
+วางแผนทำลายความปลอดภัย คุกคามบ้านเมืองของท่านโชกุนผู้ยิ่งใหญ่
+ว่ากันว่า มันผู้นี้ชื่อ "Mourisu"
+
+คนชั่วและศัตรูจะต้องพบกับ "จุดจบ (Shuumatsu)"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book225_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book225_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4c1d565a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book225_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+"จอมโจรอำมหิต·Mousey Maki"
+จอมโจรที่ปรากฏตัวชายหาด ใกล้ๆ Kujou Encampment
+มักลาดตระเวน, ขโมยอาวุธยุทโธปกรณ์ใน Shogunate ในจุดที่ทำสัญลักษณ์ไว้ในภาพ
+โทษเบาคือตีตราด้วยลายสักน้ำหมึกบนร่าง โทษหนักผู้กระทำผิดจะถูกจับขัง
+
+แต่ Makita Umio ที่มีฉายาว่า "Mousey Maki" กลับอาศัยวิชาต่อสู้และความกะล่อนหนีจากการจับกุมไปได้หลายครั้ง
+
+คนชั่วและศัตรูจะต้องพบกับ "จุดจบ (Shuumatsu)"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book226_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book226_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef64c611f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book226_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+"มูจิน่ารังเดียวกัน"
+อีกไม่นานจากนี้ จะมีโจรมาประชุมกันในถ้ำใต้เมือง Inazuma
+คาดว่าน่าจะเป็นระหว่างช่วงกลางดึกถึงเช้าตรู่
+ฝ่ายหนึ่งคือไส้ศึกของฝ่ายเรา ที่แอบยักยอกของมีค่าที่ยึดมาได้
+อีกฝ่ายคือกลุ่มโจรและพวกลักลอบที่ร่วมมือกันในช่วงหลายปีมานี้
+
+คนชั่วและศัตรูจะต้องพบกับ "จุดจบ (Shuumatsu)"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book227_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book227_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc3719165
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book227_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+"อวสานคดี 30 ปี - Demonbane Kin"
+ในที่สุดก็พบเบาะแสของนักโทษคดีฆาตกรรม Kannazuka ที่เกิดขึ้นเมื่อ 30 ปีก่อน
+Matsudaira Kinjirou ฉายา "Demonbane Kin" กับลูกสมุนของมัน ปรากฏตัวอยู่ที่ทางใต้ของเกาะ Yashiori
+โปรดมุ่งหน้าไปสืบจุดที่ปรากฏในภาพ
+หากพบ Demonbane Kin...
+
+คนชั่วและศัตรูจะต้องพบกับ "จุดจบ (Shuumatsu)"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book228_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book228_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0100dc58a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book228_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"ทางตันของโจร"
+โปรดไปยังสถานที่ที่ปรากฏอยู่ในภาพ เพื่อตรวจสอบสิ่งผิดปกติ
+
+คนชั่วและศัตรูจะต้องพบกับ "จุดจบ (Shuumatsu)"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book229_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book229_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a70efaf04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book229_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-มงคล-
+ท้องฟ้าปลอดโปร่ง เมฆากระจาย แตกตัว ผู้ได้เซียมซีนี้ ล้วนโชคดีมาก
+ดั่งกระจกส่องหัวใจ สมหวังทุกปรารถนา
+เป็นวันที่ได้ดั่งใจทุกอย่าง ไม่ว่าจะเป็นเรื่องที่คิดจะทำ
+หรือคนที่อยากพบเจอ นี่เป็นโอกาสดีของการเริ่มต้น
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Flaming Flower Stamen" ที่กระจายความร้อนตลอดเวลา
+ความร้อนของ Flaming Flower มาจากเกสรของมัน
+ทุกสิ่งราบรื่น เป็นเพราะหนทางสว่างภายในจิตใจ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book22_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book22_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..29847ea57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book22_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+แต่ทางเหนือของป่าหมูป่า (the boar forest) นั้นมีทุ่งน้ำแข็งที่เย็นยะเยือกอยู่
+ในเวลานั้น Barbatos ผู้มีนิสัยขี้เล่นยังไม่มาถึงดินแดนแห่งนั้น จึงทำให้มีหิมะและน้ำแข็งปกคลุมไปหมดทุกที่
+สิ่งมีชีวิตทุกชนิดที่ก้าวย่างเดินเข้าไปในดินแดนแห่งนั้นล้วนถูกแช่แข็งเท้าในทันทีที่เหยียบ
+"บรื๋อออ หนาวว หนาวววว กรงเล็บของฉันจะเป็นน้ำแข็งอยู่แล้ว"
+แม้แต่ผู้ที่ทั้งกล้าหาญและแข็งแกร่งที่สุดอย่างราชาหมูป่า เมื่อเดินเข้าไปในแดนน้ำแข็งนั้นก็ต้องหนาวจนทนไม่ได้:
+"อู๊ดด อู๊ดดด หนาววว จมูกฉันหนาวจนเป็นสีม่วงแล้ว!"
+แต่ว่าที่นั่นมีเพียงฝูงหมาป่าน้อยเท่านั้นที่อาศัยอยู่ได้
+
+(ด้านล่างสุดของหน้านี้ มีข้อความที่ช่างไร้เดียงสาเขียนเอาไว้: "ป๊ะป๋า ทำไมกรงเล็บของเจ้าหมาป่าน้อยไม่ถูกแช่แข็งอ่า?")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book230_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book230_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2305dd6b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book230_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-มงคล-
+ชักดาบจากฝัก สมหวังทุกประการ แสงส่องสว่างจากดาบ ช่วยนำทางให้คุณ
+วันนี้สามารถล่าเหยื่อบนท้องฟ้าได้อย่างแม่นยำ มุ่งตรงไปที่จุดอ่อนโดยเฉพาะ
+หากไม่มีเป้าหมาย ก็ลองดูรอบๆ อาจจะเจอสิ่งที่คาดไม่ถึงก็ได้
+แต่อย่าลืมแชร์ความโชคดีให้คู่หูโชคร้ายของคุณด้วยล่ะ
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Horsetail" ที่หายากมาก
+Horsetail ขึ้นอยู่กับ Silvergrass แต่มันสูง ตั้งตระหง่านมากกว่า
+จะต้องเหมาะสมกับคุณ ที่กล้าหาญมากๆ แน่ๆ เลย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book231_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book231_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..99ba50173
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book231_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+--- โชคดีปานกลาง ----
+ฝึกฝนนับสิบปี ถึงวันที่จะได้โชว์ฝีมือแล้ว
+โชคร้ายได้มลายหายไป ความโชคดีกำลังจะมาเยือน
+ความสามารถที่ฝึกฝนมาแล้วหลายปี แต่ยังไม่เคยมีใครได้เห็น
+วันนี้เป็นโอกาสดีที่คุณจะได้งัดมันออกมาโชว์
+หากพบเจอสิ่งกีดขวาง ก็ไม่ต้องกังวล
+เชิดหน้า ชักดาบออกมาลุยต่อไป
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Sea Ganoderma" ที่โตเต็มที่
+Sea Ganoderma ตัวน้อย ต้องผ่านร้อนผ่านหนาวมาหลายปี ถึงจะได้เป็น Sea Ganoderma
+สุดท้ายแล้ว ผู้คนที่กำลังพยายามเพื่อเป้าหมาย จะต้องได้รับชัยชนะแน่นอน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book232_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book232_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f0027991
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book232_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+--- โชคดี ----
+ฤดูใบไม้ผลิ สรรพสิ่งฟื้นฟู
+หากคุณกำลังเผชิญกับปัญหา จะมีวิธีแก้ไขในวันนี้
+หากกำลังลังเล จะมีผู้มีพระคุณมาช่วยเหลือ
+ลองทำอารมณ์ให้ปลอดโปร่ง แต่งตัวให้สะอาด สะอ้าน
+อาจเจอกับโชคลาภโดยบังเอิญก็ได้
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Bamboo Shoot" ที่สูงลิบตา
+หน่อไม้มีพลังศักยภาพมหาศาล
+ไม่มีใครรู้ว่าหน่อไม้ 1 ต้น จะเติบโตได้สูงเพียงใด
+เมื่อเห็นหน่อไม้ก็ทำให้เราอดเฝ้ารออนาคตที่สดใสไม่ได้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book233_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book233_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf4f47775
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book233_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+--- ยังมีโชค ----
+วันนี้เมฆลอยค่อนข้างต่ำ แถมยังซ้อนกันอีกด้วย
+ไม่รู้ว่าพายุฝนจะตกกระหน่ำลงมาเมื่อไร
+แต่ฟ้าหลังฝนจะต้องมีรุ้งกินน้ำรออยู่แน่นอน
+วันนี้ เหมาะที่จะเฝ้ารออยู่อย่างเงียบๆ จะดีกว่า
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Pinecone" ที่หล่นลงมาจากต้น
+ไม่ใช่ว่าลูกสนทั้งหมด จะสามารถเติบโตเป็นต้นสนได้
+การเติบโต ต้องมีสภาพแวดล้อมที่เหมาะสม และดวงเล็กน้อย
+ดังนั้น อย่ากดดันตัวเองเกินไป ตั้งตารอรุ้งกินน้ำเถอะนะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book234_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book234_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..37a50e7e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book234_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+--- ยังมีโชค ----
+เมฆบดบังดวงจันทร์ หมอกลอยขึ้นสูงกว่า
+เมื่อเงยศีรษะ ก็เห็นเมฆบดบังดวงจันทร์ เมื่อก้มศีรษะ ก็เห็นเพียงแต่หมอกควัน
+ถึงหนทางข้างหน้าจะยังไม่ชัดเจน แต่ก็ต้องมีวันที่กลับมาชัดเจนอยู่แล้ว
+สู้ใช้โอกาสนี้ฝึกฝนตัวเอง รอวันที่ฟ้ากลับมาสดใสเสียยังดีกว่า
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Luminiscent Spine" ที่เปล่งแสงประกายในยามค่ำคืน
+Luminiscent Spine พยายามเปล่งแสงอ่อนๆ ของตัวเองออกมาตลอดเวลา
+ถึงจะสู้แสงอื่นๆ ไม่ได้ แต่อย่างน้อยก็พอที่จะนำทางได้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book235_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book235_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..12faa9c2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book235_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-มหันตภัย-
+วันนี้เป็นวันที่หมดพลัง ไร้ซึ่งเรี่ยวแรง ทั้งร่างกาย และจิตวิญญาณ
+คุณไม่สามารถจัดการเรื่องราวต่างๆ ได้ หากดันทุรังอาจทำให้ล้มป่วย
+แม้ทุก ๆ อย่างกำลังดิ่งลงสู่จุดที่แย่ที่สุด แต่อย่าเพิ่งยอมแพ้
+เพราะหากผ่านช่วงนี้ไปได้ ทุกสิ่งทุกอย่างจะกลับมาดีเช่นเดิม
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: "Lizard Tail" ที่คดเคี้ยวไปมา
+เมื่อกิ้งก่าตกอยู่ท่ามกลางอันตราย มักสลัดหางของตัวเอง เพื่อเอาชีวิตรอด
+หากไม่สามารถจัดการกับอารมณ์ของตัวเองได้ ถึงเวลาตัด ก็ต้องตัดออกเสียบ้าง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book236_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book236_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..535aafbcb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book236_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+...Shuumatsu...Fatui...ลอบกัด...
+...รหัสลับขณะอ่านเซียมซี...
+...หากครึ่งบนเป็น "กลางราตรีมืดครึ้ม"...
+...ห้ามหลงเชื่อเด็ดขาด...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book237_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book237_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e485c9512
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book237_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+เห็นตัวอักษรเหมือนได้พบหน้า:
+เขียนจดหมายมาให้กะทันหันอย่างนี้ ต้องขอโทษด้วยจริงๆ
+หวังว่าจะไม่ทำให้เธอรู้สึกลำบากใจไปนะ
+การได้เขียนจดหมายเชิญคนแปลกหน้าจากต่างแดนเช่นนี้ สำหรับฉันแล้วถือว่าเป็นครั้งแรก
+แต่ฉันเชื่อว่าการได้พบกับเธอไม่ใช่เรื่องบังเอิญแน่ๆ
+ดังนั้น
+ยามพระจันทร์เต็มดวงในคืนนี้ หวังว่าจะได้พบกับเธอ
+
+ไม่ต้องกังวลว่าทหารและพวกขุนนางจะตรวจเจอ
+ฉันเตรียมวิธีหลบหนีให้ หวังว่าเธอจะมาหาได้นะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book238_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book238_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea30cddbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book238_TH.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+บทนำ
+
+เรื่องราวของความทรงจำมักเชื่อมโยงกับช่วงเวลาแห่งการได้รับและการสูญเสีย
+
+หากจะพูดถึงสาเหตุที่จับปากกา และลงมือเขียน อันที่จริง ก็ไม่มีเรื่องใหญ่อะไร
+
+คืนนั้น ขณะฉันกำลังนั่งดื่มเหล้า ผ่อนคลายอารมณ์อยู่ที่ ภัตตาคาร Uyuu นึกไม่ถึงว่าจะได้เจอสหายเก่า และก็ไม่รู้ว่าเธอมานั่งลงที่ข้างฉันตั้งแต่เมื่อไร
+
+"ตายจริง ใครกันเนี่ย ดูท่าทางอารมณ์ดี แต่ไหงกลับมานั่งดื่มคนเดียวอย่างเหงา ๆ แบบนี้ล่ะ?"
+
+เมื่อเธอถามแบบนี้ ฉันจึงตอบส่งๆ ไปว่า:
+"เหล้าเลิศรสย่อมมีราคาสูง ก็ไม่แปลกที่จะอดทน เฝ้ารออยู่เพียงลำพัง"
+
+"เปลี่ยนคำพูดคำจาบ้างก็ได้นะ..คุณนี่ใช้ไม้เดิมตลอดเลย
+เธอในวันนี้ ผู้ที่เป็นถึงหัวหน้าบรรณาธิการ กำลังถือจอกเหล้า และดื่มอย่างสุนทรี
+"หาเงินค่าเหล้าให้ตัวเองไม่ดีกว่าเหรอ? จะอยู่ว่าง ๆ ไปทำไมกัน"
+
+"ส่วนค่าเหล้าของคืนนี้ ฉันจะจ่ายให้เอง"
+เธอหัวเราะราวกับจะบอกว่า นี่มันเป็นครั้งที่สามแล้วนะ
+
+"กลับมาแล้วเหรอ"
+ฉันเห็นลมยามค่ำคืน พัดกลีบ Sacred Sakura ตกลงบนจอกเหล้าของเธอ ทำให้ดวงจันทร์ดวงเล็ก ๆ ในแก้วมลายหายไป
+ความรู้สึกที่เหมือนเคยเกิดขึ้น ได้กลับมาอีกครั้ง ทำให้เอ่ยปาก พูดสี่คำนี้ออกไปโดยไม่รู้ตัว
+
+"คุณเมาแล้วนะ"
+สีหน้าของเธอดูไม่พอใจ และน้ำเสียงฟังดูแน่วแน่ไม่ไหวติง
+แต่ไม่นาน เธอก็วางจอกเหล้าลง ถอนหายใจ และพูดว่า:
+"ตอนที่เธอคนนั้นจากไป ฉันยังไม่เกิดเลยด้วยซ้ำ"
+
+ตอนนั้น ฉันยังเป็นเด็กอยู่จริง ๆ
+
+"เรื่องราวที่เธอคนนั้นเคยเล่า บางทีคงจะมีแค่คุณเท่านั้นที่สามารถบอกได้"
+
+เรื่องก็เป็นแบบนี้ คิดแล้วก็ตลกดีนะ พอรู้ตัวอีกทีฉันก็กลับไปจับปากกาเขียนให้สำนักพิมพ์ Yae อีกครั้งเสียแล้ว
+ขอให้ผู้ชื่นชอบผลงานของฉันทุกท่าน อย่าเพิ่งใจร้อนด่วนโกรธกันซะก่อน เพราะไม่ใช่ว่าฉันจะเลิกเขียนไปเพราะเห็นแก่ความสบายส่วนตัว
+และยังไง ฉันก็ต้องเตรียมตัวเพื่อเหล้าชั้นยอดที่กำลังจะลดราคา แถมยังต้องตอบแทนที่วันนั้นหัวหน้าบรรณาธิการเลี้ยงเหล้าฉันอีกด้วย
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book239_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book239_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f63d14958
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book239_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+ขออภัยทุกท่านด้วย อย่าหาว่าฉันพูดมากเลย แต่ก่อนเริ่มเรื่อง ต้องขอแนะนำก่อนว่า
+อะไรคือ "บทใหม่" ของตำนานแห่ง Kitsune ทั้งหก
+ทุกท่านย่อมทราบดีว่า เมื่อมีใหม่ ก็ต้องมีเก่า หนังสือเล่มนี้ได้ดัดแปลงมาจาก "ตำนานแห่ง Kitsune ทั้งหกของ Urakusai" ที่โด่งดังเมื่อ 500 ปีก่อน เพื่อให้เหมาะสมกับสมัยปัจจุบัน ซึ่งฉันยังเขียนได้ไม่ค่อยงดงามนัก ต้องขออภัยท่าน Urakusai และผู้อ่านทุกท่านมา ณ ที่นี้ด้วย
+แต่หากพูดถึงท่าน Urakusai ท่านค่อนข้างมีชื่อเสียง ตั้งแต่สมัยที่ฉันยังเด็กแล้ว ซึ่งในตอนนั้นท่าน Saiguu ได้ให้ความสนใจเกี่ยวกับงานวรรณกรรมและชาเป็นอย่างมาก โดยในบรรดา Kitsune นั้น ท่าน Urakusai ถือเป็นผู้ที่มีความสง่างามที่สุดเลยก็ว่าได้
+แต่น่าเสียดายที่อดีตได้ล่องลอยไปกับสายลมแล้ว นับตั้งแต่ที่ท่าน Urakusai ต้องจากไปเพราะได้กระทำความผิดร้ายแรง จนถึงวันนี้ก็เป็นเวลายาวนานถึง 500 กว่าปีแล้ว...
+
+จะเข้าเรื่องแล้วนะ เรื่องราวทั้งหมดของ "ตำนานบทใหม่แห่ง Kitsune ทั้งหก" เริ่มต้นบนภูเขา Yougou อันสูงตระหง่าน
+เล่ากันว่า สมัยที่ Kitsune Hakushin ผู้ยิ่งใหญ่ยังมีชีวิตอยู่ ท่านมีศิษย์ 6 คน พวกเขาล้วนมีเวทมนตร์สูงส่ง แปลงร่างได้หลากหลาย ปกติแล้ว เป็นผู้ช่วยให้ Hakushin คอยประสานงานธุระภายในศาลเจ้า ดูแลความปลอดภัยของภูเขา Yougou
+
+จิ้งจอกตัวแรกจากทั้งหกตัวนี้ มีชื่อว่าจิ้งจอกดำ Itaru ถึงจะเป็นเพศเมีย แต่ตัวของมันกลับใหญ่ และแข็งแรงมาก มีนิสัยตรงไปตรงมา แต่เพราะเคยเมาเหล้า ก่อเรื่องที่ตำหนักใหญ่ของศาลเจ้า ทำให้ร่างอันศักดิ์สิทธิ์ของโชกุนเสียหาย จึงทำให้ Hakushin โกรธมาก และไล่เธอลงเขาไปเพื่อให้สำนึกผิด
+จิ้งจอกดำ Itaru ลงเขาไปอย่างไม่สะทกสะท้าน และลืมคำสอนของ Hakushin จนหมดสิ้น แถมยังพกเหล้าเต็มไห มุ่งหน้าไปก่อเรื่องที่หมู่บ้าน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book23_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book23_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..176cef5c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book23_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+เจ้าหมาป่าตัวน้อยยังเป็นเพียงเด็กที่ไร้ความกังวลซึ่งมีดวงตาสีฟ้าสดใสและมีขนสีเทาอยู่ทั่วร่างกายของเขา
+เมื่อเขาโกรธ เขาจะดูเหมือนรูปปั้นหมาป่าที่แกะสลักอยู่บนมหาวิหารของ Mondstadt เปี๊ยบเลย!
+แต่มีอยู่วันหนึ่ง ในตอนที่เขากำลังออกล่าอยู่ในป่า เขาได้เผชิญหน้ากับอสูรกระรอก Woobaka โดยบังเอิญ!
+บนดินแดนอันเก่าแก่ ไม่มีอสูรร้ายหรือมังกรตนไหนจะร้ายกาจไปกว่า Woobaka อีกแล้ว! เขาเกลียดทุกสิ่งที่เป็นเรื่องดี สาบานตนว่าจะทำให้ทุกสิ่งที่ดีงามนั้นล่มสลายไป
+เมื่อเขามองเห็นเจ้าหมาป่าน้อยที่กำลังมีความสุขก็โกรธขึ้นมาทันที! เขาด่าทอสาปแช่ง:
+"จี๊ดด จี๊ดดด ฉันโกรธมากเลยนะ! ฉันจะแทงหัวใจของเขาด้วยหอกน้ำแข็งและเขาจะไม่มีความหวังและศรัทธาอีกต่อไป!"
+ดังนั้น Woobaka จึงเริ่มที่จะสาปเจ้าหมาป่าน้อยด้วยเวทมนตร์ของเขา
+แต่เจ้าหมาป่าน้อยหลบหลีกไปมาและกิน Woobaka เข้าไปอย่างไม่พูดพร่ำทำเพลง!
+Woobaka ทั้งโกรธและวิตก ทั้งด่าและสาปแช่งอยู่ในปากของหมาป่าน้อย ใช้คำพูดที่หยาบคายที่สุดตั้งแต่ตนเกิดมาด่าทอไป เจ้าหมาป่าได้ยินเสียงดังมาจากในป่า และนั่นก็ทำให้เขารู้ว่าตนได้ทำผิดไป
+"โบร๋วว ขอโทษทีนะ คุณกระรอก ฉันคิดว่าคุณเป็นหนูที่กินได้น่ะ!"
+ในใจของเจ้าหมาป่าน้อยอยากจะพูดอย่างนั้น แต่เมื่อเขาอ้าปาก... Woobaka ผู้นั้นก็ไหลลงท้องไปซะแล้ว
+
+(มีการแปะบันทึกเล็ก ๆ ไว้ตรงนี้ เขียนไว้ด้วยตัวหนังสือที่ดูเป็นผู้ใหญ่: "เพราะงั้นนะ Lily อยู่ข้างนอกห้ามกินของมั่วซั่วนะ")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book240_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book240_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..46d4316e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book240_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+คราวก่อนเล่าถึงตอนที่จิ้งจอกดำ Itaru มุ่งหน้าไปก่อเรื่องที่หมู่บ้าน แต่เห็นหญิงสาว 2 คน แต่งตัวเป็นคนตัดฟืนยืนอยู่บนข้างทาง ทว่าพวกเธอมีทั้งดาบ Nodachi ที่ยาวกว่า 7 ฟุต, ดาบ Kodachi และ ดาบ Wakizashi คาดอยู่ที่เอว เรียกว่ามาพร้อมอาวุธครบมือเลยทีเดียว
+
+เมื่อพวกเธอเห็นเงาใหญ่สีดำ มุ่งหน้าเข้ามาพร้อมกับพื้นที่สั่นสะเทือนและฝุ่นที่คละคลุ้ง ก็เริ่มระวังตัว เอามือจับไว้ที่ด้ามดาบ และพูดขึ้นพร้อมกันว่า:
+
+"ใครน่ะ? คงไม่ใช่โยไกหรอกนะ!"
+
+เงาใหญ่นั้น ตอบกลับมาว่า:
+
+"ฮ่า ๆ ฉันก็คือโยไก!"
+
+ทั้งสองไม่พูดพร่ำทำเพลง รีบชักดาบขึ้นมาฟันทันที แต่นึกไม่ถึงว่า เพียงแค่โยไกตัวนั้นก้าวเท้าออกมา ก็สามารถจับข้อมือของทั้งสอง แล้วพลิกกลับได้อย่างรวดเร็ว จนดาบ Nodachi ที่ยาวกว่า 7 ฟุต ร่วงลงบนพื้น ทั้งสองตกใจมาก และรีบชักดาบ Kodachi ออกมาทันที แต่ก็ช้าไปเสียแล้ว เพราะจิ้งจอกดำตัวนั้นได้ใช้ฝ่ามือ ตบจนหญิงคนหนึ่งกระเด็น และยังคว้าตัวอีกคนขึ้นมาเหมือนกับจับไก่ยังไงอย่างงั้น พร้อมขึ้นไปเหยียบบนหน้าอกของอีกคน
+
+"สองอสูรแห่ง Tokaku"? ปีที่แล้วฉันจัดการพวกเธอสองพี่น้อง เพราะไปรังแกชาวบ้าน วันนี้เห็นทีจะได้สั่งสอนกันอีกรอบ!"
+
+เมื่อโจรทั้งสองได้ยินเช่นนี้ ทั้งรู้สึกอับอายและโมโห เอาแต่ขอโทษขอโพยอยู่ตลอด โดยนึกไม่ถึงว่าจิ้งจอกดำ Itaru จะโยนพวกเธอลงบนพื้น พร้อมพูดว่า:
+
+"เอาเถอะ ในเมื่อฉันถูกท่าน Hakushin ไล่ลงมา ก็ถือว่าเป็นโยไกที่ไร้นายแล้ว พวกเธอมาร่วมผดุงความยุติธรรมไปกับฉันก็แล้วกัน ฉันจะได้ไม่เบื่อยังไงล่ะ!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book241_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book241_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..00722d1e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book241_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+คราวที่แล้วเล่าถึงตอนที่จิ้งจอกดำ Itaru ปราบสองโจรสาว "สองอสูรแห่ง Tokaku" และเริ่มต้นเส้นทางแห่งการผดุงความยุติธรรม
+
+ทั้งสามพักอยู่ที่หมู่บ้าน Konda ไม่นาน ก็พบกับแม่ลูกคู่หนึ่ง
+เมื่อคุยกัน ถึงได้รู้ว่าพวกเขาเป็นนักดนตรีที่เดินทางมาจากเกาะ Seirai ผู้เป็นแม่มีชื่อว่า Youzan ลูกสาวมีชื่อว่า Yui พวกเธอกำลังจะเข้าเมือง Inazuma ไปฉลองงานเทศกาล แต่กลับถูกคนขาย Lavender Melon ในหมู่บ้านหลอกให้ซื้อในราคาที่สูงลิบ เป็นเพราะก่อนหน้านี้ เขาเคย "มีน้ำใจ" ให้แม่ลูกคู่นี้กินฟรี ๆ แต่ศิลปินพเนจรจะหาเงินมากมายขนาดนั้นจากไหนกัน? จะให้ใช้เงินที่ต้องใช้สำหรับการเดินทางกลับบ้าน ก็เห็นทีจะไม่ใช่เรื่อง...
+เมื่อได้ยินเช่นนี้ "สองอสูรแห่ง Tokaku" ที่ชอบใช้ความรุนแรงก็เริ่มโมโห กัดฟันแน่น จะต้องคิดบัญชีกับพ่อค้าชั่วคนนี้ ฉีกเขาเป็นเสี่ยง ๆ เสียให้ได้ แต่จิ้งจอกดำ Itaru กลับมีแผนที่ดีกว่า จึงห้ามสองพี่น้องเอาไว้:
+
+"เอาล่ะ ๆ ฉันเข้าใจแล้ว"
+
+จากนั้นก็ปลอบใจสองแม่ลูก:
+
+"พวกเธอไม่ต้องกังวลนะ ฉันรู้ว่าต้องทำยังไง นั่งดูฉันไปคิดบัญชีกับมันได้เลย"
+
+เมื่อพูดจบ ก็รีบก้าวเท้า มุ่งหน้าไปหาพ่อค้าชั่วทันที
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book242_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book242_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1662a2515
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book242_TH.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+คราวที่แล้วเล่าถึงตอนที่จิ้งจอกดำ Itaru ไปคิดบัญชีกับพ่อค้าชั่ว
+
+เดิมที Dozaemon พ่อค้า Lavender Melon นั้นเป็นนักรบ แต่เพราะ Inazuma สันติสุขมานานแล้ว ไม่มีโอกาสได้ใช้วิชาการต่อสู้ จึงผันตัวมาเป็นพ่อค้า แต่ก็เป็นพ่อค้าหน้าเลือดที่ไร้ซึ่งสัจธรรม ทั้งโกงตาชั่ง, โกหกหลอกลวงลูกค้าด้วยวิธีต่าง ๆ และเพราะหน้าตาที่โหดของเขา ทำให้ไม่มีใครกล้ายุ่ง สุดท้าย ก็กลายเป็นพ่อค้าขาใหญ่ของหมู่บ้านไป
+
+วันนี้ Dozaemon กำลังนั่งตากลมอยู่หน้าแผง จู่ ๆ ฝุ่นก็พัดตลบอบอวล พื้นดินสั่นสะเทือน เงาที่ใหญ่กว่าแผง หยุดอยู่เหนือศีรษะของเขา:
+
+"พี่ชาย ขอซื้อ Melon หน่อย!"
+
+Dozaemon ลืมตา มองลูกค้าคนนี้ตั้งแต่หัวจรดเท้า: แขกที่มาเยือนตัวใหญ่กำยำ แลดูไร้ซึ่งมารยาท ดูเหมือนจะโจมตีคน แต่กลับเป็นผู้หญิงนี่นา!
+
+"เอาเท่าไหร่ล่ะ?"
+
+ลูกค้าคนนี้ไม่ได้รีบตอบ แต่มองไปยังดาบ Wakizashi ที่วางอยู่บนแผง:
+
+"นั่นเป็นดาบที่ดีมากเลย"
+
+"ถูกต้อง ฉันเกิดในตระกูลนักสู้ ก็ต้องได้สมบัติประจำตระกูลสืบทอดมาบ้างเป็นธรรมดา"
+
+Dozaemon ตอบไปตามปกติ ไม่ได้คิดอะไรมาก
+
+"แต่น่าเสียดายที่นำมาใช้หั่น Melon"
+
+เมื่อได้ยินลูกค้าพูดประชดเช่นนี้ Dozaemon ก็เริ่มมีสีหน้าไม่พอใจ:
+
+"มาซื้อ Melon ไม่ใช่รึ? ทำไมถึงได้พูดมากนักล่ะ?"
+
+"ก็ใช่น่ะสิ"
+
+จิ้งจอกดำ Itaru ยิ้มและแสร้งทำเป็นขอโทษ
+
+"ขอ Melon 1 โล ปอกเปลือกให้ด้วย"
+
+ใบหน้าของ Dozaemon เต็มไปด้วยความสงสัย แต่ก็ไม่ได้ใส่ใจอะไร หั่น Melon และนำไปชั่งตามปกติ
+
+"พี่ชาย ทำไมตาชั่งดูไม่ตรงเลย?"
+
+Dozaemon จับด้ามดาบไว้แน่นเมื่อได้ยินเช่นนี้
+
+"ดูเหมือนตาชั่งของพี่ชายจะไม่ค่อยพอใจนะ!"
+
+"ถ้าเจ๊ว่างนัก ก็จ่าย Mora มาให้ฉันก่อน"
+
+Dozaemon พยายามกลั้นความโกรธเอาไว้ และใช้เหตุผล
+
+"หึ ๆ ใช่ว่าฉันจะไม่ยอมจ่ายนะ แต่กลัวว่าพี่จะไม่รับมากกว่า"
+
+"ฉันจะไม่รับได้ยังไง!"
+
+"พูดจริงใช่ไหมเนี่ย?"
+
+"แน่นอน!"
+
+ทันใดนั้น จิ้งจอกดำก็ได้ตะโกนออกมาว่า "รับนะ!" แล้วขว้างถุงที่มี Mora อยู่เต็มถุงใส่ใบหน้าของ Dozaemon เขาหลบไม่ทัน หงายหลังล้มลงทันที ส่วนดาบ Wakizashi ในมือของเขา ก็กระเด็นออกไปตกอยู่ข้าง ๆ หากสังเกตดู จะเห็นว่าจมูกของพ่อค้าบวมตุ่ยเหมือนงาช้างเลยทีเดียว
+
+จิ้งจอกดำ Itaru เดินเข้ามาเหยียบที่หน้าอกของพ่อค้าชั่วอีก แล้วต่อยลงไปหนึ่งหมัดโดยไม่พูดพร่ำทำเพลง พ่อค้าชั่วสะบักสะบอมไปทั้งตัว ราวกับไปร่วมประลองยุทธ์มา Dozaemon พยายามลุกขึ้นมาหยิบดาบ Wakizashi ที่ตกอยู่ข้าง ๆ แต่จิ้งจอกดำเห็นเข้า จึงต่อยเข้าไปอีกหมัดด้วยความโมโห ทันใดนั้น ก็มีหูทานูกิ "ปุ๊ง" โผล่ขึ้นมาจากศีรษะของ Dozaemon ส่วน Dozaemon ก็ร้องขอชีวิตไม่หยุด
+
+Itaru หัวเราะทันทีเมื่อเห็นดังนี้ ที่แท้พ่อค้าชั่วก็เป็นโยไกเหมือนกัน แถมยังเป็นทานูกิสกปรก ๆ อีกด้วย!
+
+ดังนั้นจึงยึดดาบ Wakizashi ที่ทานูกิขโมยมา แบ่งทรัพย์สินของอันธพาลนี้ให้ชาวบ้าน แล้วนำเงินส่วนที่เหลือให้แม่ลูกที่ถูกรังแกคู่นั้น จิ้งจอกดำ Itaru ยังไว้ชีวิตทานูกิตัวนี้ และออกเดินทางต่อไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book243_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book243_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..eba3bdd89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book243_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+แรกเริ่มเดิมที ศาลเจ้า Sangonomiya เป็นห้วงน้ำทะเล ต่อมามีงูยักษ์ข้ามมาอยู่อาศัย สร้างน้ำวนด้วยการเคลื่อนไหวของมัน และประดับด้วยปะการังจนกลายเป็นเกาะ ต่อมาชาว ชาว Sangonomiya ตั้งชื่อเกาะแห่งนี้ว่า "เกาะ Watatsumi" และนับถืองูยักษ์เป็นเทพเจ้า
+ชาว Watatsumi เรียกตัวเองว่าผู้คนแห่งท้องทะเล พวกเขาบูชางูยักษ์ Orobashi no Mikoto ที่เกาะ Watatsumi มีวังเทพเป็นสถานที่ว่าการ และ Shogunate ไม่มีอำนาจมายุ่งเกี่ยว ทุกสิ่งจะถูกรับผิดชอบโดยมิโกะ มิโกะที่มีตำแหน่งสูงสุดคือ "ผู้นำมิโกะคนปัจจุบัน" มีหน้าที่รับผิดชอบจัดการกิจการต่าง ๆ และงานเทศกาล
+เมื่อครั้งสงครามเทพอสูรในอดีต ท่านโชกุน Raiden Ogosho ผู้ยิ่งใหญ่ได้รวมดินแดน Inazuma ทั้งหมดให้มาอยู่ภายใต้การปกครองของเธอ ทุกคนต่างหวาดเกรงเป็นอย่างมาก ทุกคนต้องพอใจในสิ่งที่ตนมี หรือไม่ก็จะถูกทำลายล้าง จะไม่มีความปรารถนาที่ไร้การควบคุมอีกต่อไป งูยักษ์ Orobashi no Mikoto แยกตัวมาอยู่ในฝั่งตะวันตกของ Narukami และอยู่ร่วมกันอย่างสันติ แต่ตอนนี้มีผู้บุกรุกเข้ามาจากฝั่งตะวันออกโดยไร้ซึ่งคำเตือน
+สงครามรุนแรงขึ้นเรื่อย ๆ ชาวบ้านลำบากยากแค้น ทั้งสองฝ่ายต่อสู้กันบนเกาะ Yashiori มีคนล้มตายจำนวนมาก หนึ่งในนั้นคือ Sasayuri แม่ทัพเท็งงุคนสนิทของท่านโชกุน สุดท้ายท่าน Ogosho ได้สังหารงูยักษ์ที่เกาะ Yashiori
+ตั้งแต่นั้นมา ศาลเจ้า Sangonomiya ก็ได้ส่งทูตไปขอยอมแพ้ และยอมให้ Shogunate แห่ง Inazuma ปกครองเป็นต้นมา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book244_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book244_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd0395b32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book244_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+บทนำ
+
+เนื่องจากแผนการรับสมัครนักเขียนหน้าใหม่ และการโฆษณากิจกรรมรางวัลใหญ่ "นิยายเล่มนี้สุดยอดไปเลย!" ที่กำลังโด่งดังในช่วงนี้ นักเขียนมือใหม่จากประเทศอื่นๆ ก็ได้ส่งผลงานที่โดดเด่นเข้ามามากมาย หัวหน้าบรรณาธิการต้องขอขอบคุณที่นักเขียนทุกท่านสนับสนุนธุรกิจไลท์โนเวลของ Inazuma และเปิดโอกาสให้ Hiiragi Shinsuke ของสำนัก Kanjou ถึงได้ทำให้ผลงานดีๆ มากมายได้พบกับผู้อ่านของ Inazuma
+
+เป็นที่ทราบกันดีว่า ก่อนจะมีการออก "กฎ Sakoku" Inazuma ก็ยังพอมีนักรบดาบต่างประเทศอยู่บ้าง หนึ่งในนั้นคือชาว Hamavaran เขาเดินทางมาจากป่าดงดิบ Sumeru อันไกลโพ้น แต่กลับมาผดุงความยุติธรรมที่ดินแดนแห่งแสงสายฟ้า ถึงแม้เรื่องราวของเขาจะหายไปกับความรุ่งเรืองของท่านโชกุน แต่ยังดีที่มีนักเขียนหน้าใหม่ที่มีฝีมืออย่าง Pursina มาปรุงเสริมเติมแต่ง ทำให้มันมีชีวิตขึ้นมาอีกครั้ง
+
+อย่างไรก็รบกวนผู้อ่านทุกท่าน ลิ้มรสชาติของ "สงคราม Hamavaran" ด้วยตัวเอง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book245_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book245_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5b88c470
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book245_TH.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"ถ้าจะกล่าวว่าพายุ และฟ้าผ่านั้นน่ากลัว คงน่ากลัวสู้การจบล่าช้าไม่ได้..."
+บนเรือข้ามไปยัง Inazuma Hamavaran วัยรุ่นกำลังคิดแบบนี้...
+
+"เธอกำลังคิดว่า ถ้าเขียนวิทยานิพนธ์ไม่จบ ก็ต้องแจ้งเรื่องจบล่าช้าใช่ไหม?"
+เสียงที่คุ้นเคยดังมาจากนอกเรือ
+
+"พูดมาก—— เธอเป็นใครอีกน่ะ?"
+"สำคัญด้วยเหรอว่าฉันเป็นใคร?"
+
+"ก็ใช่นะ อันที่จริงก็ไม่สำคัญหรอก......"
+"หนอย——"
+
+......
+
+แล้วก็เริ่มทะเลาะกับเสียงแหลมที่ดังเข้ามาจากหน้าต่างเรือท่ามกลางพายุฝน ถึงตอนนี้ ดูเหมือนความเป็นห่วง และกลัวที่มีต่อพายุฝน กับวิทยานิพนธ์ไม่ได้สำคัญอีกแล้ว
+
+แต่ทว่า..พอขึ้นฝั่ง เสียงที่ดังเข้ามาจากหน้าต่างเรือที่ทะเลาะกับตัวเองก็ไม่ได้ดังขึ้นอีกเลย
+
+"บางที อาจจะเป็นวิญญาณของผู้ที่ตายจากภัยพิบัติทางทะเลก็ได้..."
+ดูเหมือน Hamavaran จะพูดกับตัวเอง
+
+วิญญาณ ก็คือความทรงจำที่คนเป็นเรียกคนตายก็เท่านั้น ต่างกันที่อดีต และปัจจุบัน ถึงจะเรียกพวกที่ปรากฏบนทะเลว่าสิ่งประหลาด แต่ก็ไม่ใช่เรื่องผิดปกติอะไร
+
+"เธอต่างหากที่เป็นวิญญาณ——!"
+ขณะ Hamavaran กำลังหยิบสัมภาระขึ้นมา และสามารถอธิบายในความเพ้อของตัวเองได้สักทีนั้น เสียงที่คุ้นเคยก็ดังขึ้นมา...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book246_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book246_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..36e294138
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book246_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+......
+"ดังนั้น เธอเป็นวิญญาณจริงๆ?"
+"ไม่ใช่! ฉันยังไม่ตายสักหน่อย!"
+"แต่เธอก็ไม่เคยมีชีวิตหนิ?"
+"เอ่อ...พูดแบบนี้ก็ถูกนะ..."
+สาวน้อยที่เรียกตัวเองว่า "Shikigami" กำลังกลืนข้าวปั้นคำใหญ่ลงไป ใหญ่จน Hamavaran กลัวว่าเธอจะสำลัก
+
+"แต่ถ้าจะให้พูดจริงๆ ฉันน่าจะเหมือน "ผี" มากกว่า?"
+"เห็นมั้ย ก็บอกแล้วว่าผี..."
+"ไม่ใช่แบบที่เธอพูดถึง!"
+เกิดการเถียงกันขึ้นอีกแล้ว ในที่สุด Hamavaran ก็เข้าใจว่าเขาน่าจะคล้ายกับ "วิญญาณ" ของ Sumeru หรืออะไรที่คล้ายๆ กัน
+ใช้ชื่อจริงเซ็นสัญญา ใช้ชื่อจริงควบคุม วิชาลึกลับทั้งหมดบนโลกนี้ก็มีลักษณะคล้ายๆ กัน นี่อาจเป็นการแสดงถึงหนึ่งในความกลัวพื้นฐานของมนุษย์ -- ความกลัวที่ถูกควบคุมล่ะมั้ง
+
+คิดไปคิดมา ทำให้ Hamavaran เริ่มเสียใจที่ไม่ได้เลือกเรียนศาสตร์ลึกลับ แต่กลับเลือกเรียนเอกวิจัยสิ่งมีชีวิตในทะเลที่ไม่ค่อยมีใครเขาเรียนกันแทน..
+นอกจากจะต้องข้ามมาถึง Inazuma แล้ว ยังจะต้องเผชิญหน้ากับวิทยานิพนธ์ที่น่ากลัวมากๆ อีก..
+แต่บางที การที่มีเสียงรบกวนเพิ่มมาก็อาจจะพลิกวิกฤตให้เป็นโอกาสก็ได้...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book247_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book247_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f32c2a372
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book247_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+"แต่ทว่า หากความต้องการของฝ่าบาท Sher เป็นจริงขึ้นมา แล้วจะมีประโยชน์อะไรกับทุกคนกันเล่า?"
+ขุนนางทางทหาร Faranges มองไปบนท้องฟ้านอกหน้าต่าง ทางช้างเผือก และดวงดาวสะท้อนประกายสีขาวลงบนใบหน้าของเธอ และส่องแสงเคล้าไปตามเส้นผมของเธอด้วย
+เธออดนึกถึงครั้งแรกที่มองดูดวงดาวจากหน้าต่างบานนี้ไม่ได้ แต่ความรู้สึกเกรงขามในอดีต กลับไม่เหลืออยู่ในความทรงจำของเธออีกแล้ว ด้วยความห่างไกลจากพื้นโลกหลายร้อยปีแสง รูปลักษณ์บ้านเกิดที่ปรากฏในฝันของเธอได้ถูกบิดเบือนไปจนหมดสิ้นแล้ว
+"พวกเราต่อสู้เพื่อความฝันของฝ่าบาท Sher ทั่วเขตดาวจำนวนนับไม่ถ้วนกวาดล้างชีวิตนับล้านด้วยกลอุบายและกลวิธีต่าง ๆ เพื่อมาเป็นผู้ปกครองและราชทูตของเขตดาวที่ไม่คุ้นเคยแห่งนี้... แต่ความฝันของฝ่าบาท Sher นำอะไรมาให้เราบ้าง? มีเพียงความโชคร้ายและศัตรูที่มากขึ้นเรื่อย ๆ กระจายไปทั่วทั้งทางช้างเผือก สักวันหนึ่งพวกเขาจะกลืนกินเรา..."
+"อาณาจักรของพี่ใหญ่ เป็นอาณาจักรแห่งนิรันดร์ ที่นี่ไร้ซึ่งความกลัวและขาดแคลน ความสุขไม่ได้ถูกควบคุมโดยคนเพียงไม่กี่คนอีกต่อไป และไม่มีใครมีสถานะที่สูงกว่าคนอื่น ถึงแม้จะไร้ซึ่งความสามารถ ก็ไม่ถูกเรียกว่าเป็นความผิด ดังนั้น.. ศัตรูที่ไม่อาจเข้าใจสิ่งเหล่านี้ได้จึงถูกกำจัด ซึ่งนั่นก็ถือเป็นชะตาของพวกเขา"
+องค์ชาย Gopatha ส่ายหน้า น้ำเสียงทั้งอบอุ่นและเย็นชา
+ดูเหมือนว่าสงครามต่อต้านการรบแบบกองโจรในกลุ่มดาวไม่ได้พรากไปเพียงแค่ดวงตาและแขนของเขาเท่านั้น เธอที่อยู่ต่อหน้า ไม่เหมือนสาวน้อยอารมณ์ดีที่ Faranges เคยรู้จักอีกแล้ว
+"ฉันเชื่อการตัดสินใจของพี่ใหญ่ เขาไม่มีทางเห็นแก่ตัวแน่นอน ดังนั้นคำพูดเกลี้ยกล่อมแบบนี้ ถึงแม้จะเป็นเธอ ก็ขอโปรดอย่าพูดอีกเลยนะ "
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book248_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book248_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8d0e6f16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book248_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+เมื่อต้องเผชิญหน้ากับการป้องกันที่แน่นหนาแบบนี้ เกรงว่าแม้แต่กองเรือที่ประกอบด้วยเรือรบระดับ Eizida ก็คงรับมือได้ยากเหมือนกัน
+มัวแต่หลงระเริงชมเชยกับความมหัศจรรย์ของอาณาจักร แต่แม่ทัพ Geldafried ไม่ได้รู้เลย ว่ากบฏกำลังใกล้เข้ามาเรื่อย ๆป้อมปราการแห่งดวงดาวอันทรงพลังแห่งนี้ มีชื่อว่า "Anusharwan" ซึ่งตั้งโดย Sher และมีองค์ชาย Gopatha ทรงออกแบบด้วยองค์เองนั้น อ่อนแอไม่ต่างอะไรกับไข่ไก่ เมื่ออยู่ต่อหน้ากองทัพกบฏ
+Bastinu กำลังขับเรือเร็ว Lachsz คดเคี้ยวเลี้ยวไปมาอยู่ระหว่างช่องทางลมที่ซับซ้อน ข้ามผ่านแก๊สพิษ และเมฆแห่งธาตุที่ถูกพ่นออกมาจากรูมากมาย จนสามารถหนีพ้นจากการไล่ล่าของเครื่องจักรกลมาได้ แต่ความเร็วของเรือนั้นเร็วมากจนทำให้ใบหูของเขาแดงก่ำและดวงตาพร่ามัว
+"ได้โอกาสแล้วล่ะ"
+Bastinu ครุ่นคิดในขณะที่แกนพลังงานของระบบขับเคลื่อนกำลังเริ่มแสดงรูปลักษณ์แท้จริง
+"ถึงเวลาแล้ว"
+แม่ทัพ Geldafried คิดในขณะมองไปยังกระจุกแสงระยิบระยับในวงโคจรของโลก
+เพราะเหตุนั้นเธอจึงคำสั่งโจมตีดวงดาว
+Bastinu ก็โจมตีแกนใจกลางของป้อมปราการอย่างรุนแรงเช่นกัน
+
+"ฉันอยากจะเห็นองค์ชาย Gopatha และฝ่าบาทตอนโกรธจัดเสียจริง..."
+ไม่น่าเชื่อว่าในวินาทีนี้ พวกเขาจะคิดเหมือนกัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book249_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book249_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6930bfc4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book249_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+- 10 ปีก่อน -
+- ห่างออกไป 25 ปีแสง -
+
+ภายใต้การปกครองของ Suruga Shogunate ประชาชนตกทุกข์ได้ยาก ลำบากยากแค้นกันทั้งประเทศ
+ในตอนนั้น Suruga Shogunate นำโดยท่านโชกุน Imagawa Ujizane เมื่อ 4 ปีก่อน หลังจากเด็ดหัวของราชาปีศาจ Danjouchuu ได้สำเร็จ ท่านโชกุนก็ได้เริ่มช่วงสมัยการปกครองที่น่าสะพรึงกลัวของตนเอง
+มีซามูไรคนหนึ่งร่อนเร่อยู่ท่ามกลางยุคสมัยและสถานที่แบบนี้
+บุคคลนี้เป็นอัศวินที่รู้จักกันในชื่อ Shinkurou หรือ Bitchuu Kyuubei
+ในอดีต Bitchuu Kyuubei ไม่ใช่คนพเนจร ว่ากันว่าเขาเคยเป็นกุนซือประจำตัวของท่านโชกุน แต่คู่แค้นทำร้าย และเพราะท่านโชกุนค่อนข้างขี้สงสัย เขาจึงต้องหนีออกจาก Shogunate และหลบหนีเข้าไปในป่า
+
+ตอนนี้ Shinkurou ยืนอยู่บนเนินเขาและมองไกลออกไป เขากำลังมองอะไรอยู่กันนะ?
+ทุ่งนากว้างใหญ่? ไม่ใช่สักหน่อย
+ภูเขาที่ไกลออกไป? ไม่ใช่สักหน่อย
+ถนนที่ทอดยาว? ก็ใช่นะ! แต่ยังไม่ถูกต้องทั้งหมด
+
+แล้วสรุปว่า Shinkurou กำลังมองอะไรอยู่กันแน่นะ...?
+ชาวบ้านให้ข้าวเป็นค่าตอบแทนให้กับซามูไรผู้นี้แต่ก็ยังกล้า ๆ กลัว ๆไม่กล้าเอ่ยถามออกไป
+
+คำถามนี้คงมีเพียงซามูไรที่กำลังปิดปากเงียบผู้นี้เท่านั้นที่สามารถตอบได้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book24_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book24_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3a339165
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book24_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+ก็เป็นอย่างนี้ ก็ไม่รู้ว่าในท้องของเจ้าหมาป่าน้อยนั้นเกิดปฏิกิริยาเคมียังไง อยู่ ๆ คำสาปของ Woobaka ก็ส่งผล!
+ในคำสาปของกระรอก หัวใจของเจ้าหมาป่าน้อยถูกเสียบแทงด้วยหอกน้ำแข็ง จากนั้นมันก็กลายเป็นหมาป่าเย็นชาเป็นต้นมา เมื่อมีสัตว์ตัวอื่นมาสนใจเขา เขาก็จะด่าทอด้วยถ้อยคำที่หยาบคายหรือไม่ก็ทำเรื่องที่โหดร้าย จากนั้นเขาก็เริ่มเป็นที่รังเกียจของสัตว์ทั้งหลายอย่างช้า ๆ
+จากนั้นเป็นต้นมา ฝูงหมาป่าทั้งหลายเมื่อพูดถึงเขาต่างก็จะบอกว่า:
+"วู๊ฟฟ วู๊ฟฟ ~ เป็นหมาป่าที่เห็นแก่ตัวจริง ๆ เจ้าเด็กนี่น่ารังเกียจมาก ๆ"
+"วู๊ฟฟ วู๊ฟฟ ~ ใช่ ๆ เป็นหมาป่าที่ใจดำชะมัด ใครก็ไม่อยากจะเข้าใกล้เขา"
+จากนั้น เจ้าหมาป่าน้อยก็ต้องเสียเพื่อนไปตัวแล้วตัวเล่า เขาผู้แสนโดดเดี่ยวไม่ได้รับการต้อนรับจากป่าผืนนี้อีกต่อไปแล้วจึงทำได้แค่ออกเดินทางไปยังแดนเหนือ
+พายุหิมะที่โหมกระหน่ำนั้นทำให้ไม่มีสิ่งมีชีวิตไหนสามารถเข้าไปได้ แต่หัวใจของเจ้าหมาป่าน้อยนั้นได้เย็นเป็นน้ำแข็งแล้ว มันจึงไม่เกรงกลัวต่อความหนาวเย็นอีกต่อไป
+ดังนั้น เขาจึงเริ่มใช้ที่นี่เป็นบ้าน กลายเป็นหมาป่าเพียงตัวเดียวที่อาศัยอยู่ในดินแดนน้ำแข็งนี้
+
+(ที่มุมของหน้านี้มีลายมือของเด็กผู้หญิงมาเขียนเอาไว้: "ป๊ะป๋า แล้ว woobaka ล่ะ?")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book250_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book250_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2a8a10cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book250_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+"ฤดูใบไม้ร่วงมาเยือนแล้ว ฤดูกาลเก็บเกี่ยวก็ใกล้จะมาถึงเช่นกัน"
+Saitou Onisa กล่าว
+
+เหล่านินจาที่เรียกกันว่าเป็นผู้ทรงพลังที่ต่อต้านอันตรายและปกป้องตนเองในยุคของสงคราม และเป็นทหารรับจ้างของเหล่า Daimyo ผู้มีชื่อเสียงโด่งดัง
+ถือกำเนิดขึ้นเพื่อทำสงคราม แข็งแกร่งขึ้นเพื่อการมีอำนาจ นี่คือวิถีของนินจา
+เพราะเหตุนั้นนินจาจึงดับสลายไปพร้อมกับสงคราม ล่มสลายเพราะการสูญเสียอำนาจ ซึ่งนั่นก็เป็นโชคชะตาของนินจาด้วยเช่นกัน
+
+ในที่สุด โชกุน Imagawa ก็ได้ผนวกแผ่นดินเป็นหนึ่ง นินจาทั้งหลายกลายเป็นสุนัขที่ไร้ประโยชน์ นินจาส่วนมากถูกฆ่าหรือถูกนำตัวไปขังคุก บางส่วนที่หนีไปได้ก็หายตัวไปในป่า และกลายเป็นโจรป่าในที่สุด
+Saitou Onisa ก็เป็นคนแบบนี้เช่นกัน
+
+"ไม่ต้องรีบร้อนไป รอให้ชาวบ้านเก็บเกี่ยวข้าวให้พวกเราก่อน"
+ครั้งนี้คนที่พูดคือ Yonemata Tasuke
+
+โจรป่าคือนักรบที่เกลียดศาสตร์การต่อสู้ หรือชาวบ้านที่กำลังสู้กับความตาย
+ถือกำเนิดขึ้นเพราะสงคราม แข็งแกร่งขึ้นด้วยความเจ้าเล่ห์ และยิ่งใหญ่ขึ้นจากการทำชั่ว
+ดังนั้นเมื่อสงครามสิ้นสุด สันติสุขก็คืนมาอีกครั้ง อำนาจของโจรป่าใกล้ถึงวันล่มสลาย
+
+Yonemata Tasuke เกิดในครอบครัวชาวนา เขามาเป็นโจรป่าตอนอายุ 40 กว่า ๆ และได้กลายเป็นหัวหน้าโจร
+ที่เขากลายเป็นโจรโฉดเช่นนี้ ก็เพราะเขาเคยถูกรังแกมาก่อน
+
+"จากนั้นก็จุดไฟเผาซะ ฆ่าให้หมด"
+
+นี่คือเสียงจากยุคแห่งความโกลาหล
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book251_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book251_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..95bee820e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book251_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+ภูมิประเทศของหมู่บ้าน Asada เป็นรูปพระจันทร์เสี้ยว
+Shinkurou สังเกตเห็นสิ่งนี้ในครั้งแรกที่เขาเหยียบย่างเข้าไปในที่ลุ่มแห่งนี้
+หากสามารถรวบรวมชาวบ้านมากบดานที่สันเขาได้มากพอ ก็จะสามารถโจมตีศัตรูจากที่สูงที่กำลังเหน็ดเหนื่อยจากเดินทางมานานได้แล้ว และอีกอย่างชาวบ้านก็มีจำนวนเยอะกว่าโจร การล้อมศัตรูไม่ใช่เรื่องยาก
+
+แต่ปัญหาอยู่ที่ชาวบ้าน:หากต้องการล่อโจรเข้าไปในหุบเขา จะต้องมีเหยื่อก่อน ชาวบ้านอยู่ท่ามกลางสถานการณ์ที่วุ่นวายมานาน ตอนนี้ยังมีพวก Shogunate ที่ออกอาละวาดอีก พวกเขาจึงรักตัวกลัวตายมากกว่าปกติ เช่นนี้แล้ว จะทำอย่างไรให้พวกเขายอมเป็นเหยื่อ เสียสละให้กองทัพกันล่ะ?
+
+นอกจากนี้ยังมีอีกปัญหา หากเป็นกองทหารนักสู้จากสมัยกลียุค จะต้องอาศัยการล้อมมาเพิ่มประสิทธิภาพการซุ่มโจมตีอย่างแม่นยำ ไฟที่เกิดจากลมภูเขาที่ติดอยู่ในหุบเขานั้นสร้างความเสียหายอย่างร้ายแรงแก่ศัตรูที่อยู่ใต้หุบเขา
+แต่ตอนนี้เขากำลังนำกลุ่มชาวนาที่ปกป้องชนบท ต้องไม่มีการเผาบ้านและยุ้งฉางของพวกเขา... แม้ว่าจะเข้าใจได้ไม่ยาก แต่ถ้าพวกโจรไม่ได้ถูกฆ่าจนหมดสิ้น การแก้แค้นที่เลวร้ายยิ่งกว่าจะเกิดขึ้นอย่างหลีกเลี่ยงไม่ได้
+
+เมื่อคิดเช่นนี้ Shinkurou จึงนั่งลง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book252_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book252_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b3ad7254
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book252_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+......
+"ต้องไถ่โทษกับ Grand Narukami ที่อยู่บนผืนฟ้า, Watatsumi ที่อยู่บนผืนดิน จากนั้นท่องบทสวดเพื่อบรรเทาความโกรธาของเทพเจ้า"
+ต้องทำพิธีดังกล่าวก่อนจะดำเนินการบูชายัญ, ไล่ปีศาจ, อวยพรหรือสาปแช่ง หากจะทำพิธีชำระล้างก็จะต้องทำแบบนี้เช่นกัน
+
+ต้น Thunder Sakura เกิดจากกิ่งก้านของ Sacred Sakura ที่เป็นส่วนหนึ่งของจิตวิญญาณของ Narukami ผู้ยิ่งใหญ่ ได้เชื่อมโยงมันเข้ากับศาลเจ้าทั้งหมด
+ในยุคนั้นหายนะได้สะเทือนถึงสวรรค์ เหล่าปีศาจเพ่นพ่านบนผืนโลก ดินแดนเต็มไปด้วยมลทิน ภูตผีปีศาจกำเนิดขึ้นมากมาย เหล่ามารร้ายสร้างความหายนะ ดังนั้นจึงได้มีการหักกิ่งไม้จากศาลเจ้าใหญ่ และส่งมันไปชำระสิ่งชั่วร้ายทั่วดินแดน
+เมื่อหลายปีผ่านไป ความชั่วร้ายก็สะสมอีกครั้ง จึงต้องทำพิธีชำระล้างเพื่อสยบความวุ่นวาย
+
+พิธีชำระล้าง Thunder Sakura จะเกิดขึ้นทุก 60 ปี โดยอาจแบ่งเป็นพิธีขนาดเล็กและพิธีครั้งใหญ่ โดยหลังจากทำพิธีชำระล้างขนาดเล็กสองสามครั้งแล้ว จะต้องทำพิธีชำระล้างครั้งใหญ่
+ระหว่างช่วงเวลาของการชำระล้างขนาดเล็ก จะต้องขออภัยจากฟ้าดิน จากนั้นผูกเชือกเพื่อสร้างเขตแดน แล้วท่องคำว่า "Kashikomi" จากนั้นความชั่วร้ายจะถูกกักเก็บไว้ในเขตแดน และรากที่อัดแน่นไปด้วยพิษร้ายจะถูกแยกออกจากที่อยู่อาศัยของผู้คน โดยในตอนท้ายที่สุด เครื่องรางจะถูกใช้เพื่อกำราบสิ่งชั่วร้ายทั้งมวล ซึ่งทั้งหมดนี้จะต้องดำเนินการแยกกัน ในสถานที่ทั้งห้าของเกาะ Narukami
+จุดประสงค์ของพิธีชำระล้างขนาดเล็กคือ การขจัดสิ่งสกปรก ด้วยเหตุนี้ทำให้แผ่นดินสุขสงบไปหลายปี
+
+ในระหว่างพิธีชำระล้างครั้งใหญ่ จะต้องทำการชำระบาปของผืนดินและสวรรค์ก่อน โดยอาศัยเครื่องรางที่เป็นตัวแทนของห้าส่วน คือ ดวงตา ปาก จมูก มือ และเท้า เพื่อทำลายเขตแดนที่เกิดจากพิธีชำระล้างขนาดเล็ก และมลทินทั้งหมดจะต้องถูกกำจัดให้สิ้นซาก ด้วยคาถาอันทรงพลัง
+จุดประสงค์ของพิธีชำระล้างครั้งใหญ่คือ เพื่อขจัดกิเลสและความชั่วร้ายให้มลายหายไป
+
+นี่เป็นเพียงเนื้อหาโดยสังเขปเท่านั้น เนื้อหาอย่างละเอียดจะระบุไว้ด้านล่าง
+[ส่วนที่เหลือของข้อความไม่สามารถอ่านได้ เพราะถูกลมกัดเซาะ, เปื้อนสิ่งสกปรก และได้รับความเสียหาย]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book253_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book253_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f5a30974
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book253_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+ถึงท่านพ่อที่เคารพ
+
+ไม่ได้เขียนจดหมายถึงท่านพ่อนานแล้ว ไม่ทราบว่าทุกคนสบายดีไหม? จดหมายฉบับที่แล้ว ท่านพ่อกล่าวถึง "Sensuiko" ว่ามันได้คลอดลูกแล้ว แต่เพราะลูกงานยุ่ง จึงไม่มีเวลาตอบจดหมายกลับ ตอนนี้ ลูกหมาน่าจะโตขึ้นแล้วใช่หรือไม่ ท่านเคยบอกว่าจะมอบลูกหมา 1 ตัวให้พ่อแม่ของ Kenji เป็นเรื่องที่น่าดีใจมาก ลูกและ Kenji ต้องมาเป็นทหาร จึงไม่สามารถรับใช้ท่านพ่อท่านแม่ได้ ลูกต้องขออภัยด้วย แต่เมื่อทราบว่าท่านพ่อท่านแม่ และพ่อแม่ของ Kenji ดูแลกันและกัน ลูกๆ อย่างพวกเราก็พอที่จะวางใจได้
+ท่านพ่อไม่ต้องเป็นห่วงชีวิตของเราที่นี่ อาหาร และที่พักค่อนข้างดี และยังได้รู้จักกับเพื่อนใหม่ เขามีชื่อว่า Matsudaira หากมีโอกาส ลูกจะเชิญเขาไปเที่ยวบ้านเรา ให้เขาได้ชิมอาหารฝีมือท่านแม่
+นอกจากนี้ยังมีอีกเรื่อง หากท่านพ่อทราบจะต้องภูมิใจมากแน่ๆ เพราะความกล้าหาญของลูก ทำให้ผู้บังคับบัญชาเลื่อนตำแหน่งให้ลูกได้เป็น Hatamoto! Kenji ก็เช่นกัน แต่ท่านพ่ออย่าเพิ่งไปบอกครอบครัวของเขา ให้เขาเขียนจดหมายบอกเองดีกว่า
+ท่านพ่อ ลูกเชื่อมาตลอด ว่าเมื่อใดที่สงครามสิ้นสุด ลูกและ Kenji จะกลับบ้านพร้อมกับเกียรติยศและความภาคภูมิใจ ถึงตอนนั้น เงินเดือนของลูกสามารถเลี้ยงท่านพ่อและท่านแม่ได้ พ่อกับแม่ไม่ต้องไปจับปลาอีกแล้ว ลูกจะสามารถสร้างบ้านหลังใหม่ให้พ่อกับแม่อยู่ ซื้อเรือใหม่ ทำให้พ่อกับแม่ได้มีชีวิตที่ดีกว่านี้ ลูกจะพยายามเพื่อเป้าหมายที่ยิ่งใหญ่นี้!
+ขอท่านพ่อและท่านแม่รอลูกกลับไป
+
+ด้วยความนับถือ จาก Masanori
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book254_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book254_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f4e14226
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book254_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+ถึง Kenji
+
+ฉันคิดอยู่นานว่าจะเขียนจดหมายฉบับนี้อย่างไร ฉันมีสิ่งที่อยากจะบอกนายอยู่มากมาย แต่ทุกครั้งที่หยิบปากกาขึ้นมา ก็ไม่สามารถเขียนต่อได้ เราเรียนวิชาการต่อสู้ด้วยกันมาตั้งแต่เด็ก พอโตขึ้นก็มาเป็นทหารด้วยกัน ไม่ว่าทำอะไร เราก็ทำด้วยกัน นายเปรียบเสมือนพี่น้องแท้ ๆ ของฉัน ฉันไม่คิดว่าเราจะทะเลาะกันแรงขนาดนี้ ถึงขนาดต้องลงไม้ลงมือกัน
+Kenji เพื่อนรัก ฉันรู้สึกเสียใจกับเรื่องนี้ตลอดเวลา หากตอนนั้นฉันใจเย็นกว่านี้ ไม่ตัดสินใจจากลาเด็ดขาดแบบนั้น นายก็คงไม่ต้องโกรธเป็นฟืนเป็นไฟ นายคงคิดว่าฉันเป็นคนเห็นแก่ตัว คิดแต่จะเอาตัวรอดถึงได้ทรยศโชกุน นายถึงไม่ฟังฉันอธิบายและลงมือทันที ฉันไม่สนว่าคนอื่นจะมองฉันยังไง ยกเว้นนาย ดังนั้น ฉันจึงต้องระบายความในใจทั้งหมดลงในจดหมายฉบับนี้
+ยังจำความฝันอยากเป็นทหารของเราได้ไหม? ใช้ความกล้าหาญ และเทคนิคการใช้ดาบ สร้างผลงานบนเส้นทางแห่งการต่อสู้ท่ามกลางสภาพสังคมในปัจจุบัน เพื่อตอบแทนพระคุณท่านพ่อ ท่านแม่ นอกจากนี้ นายท่านยังเคยสอนเราว่า ศาลเจ้า Sangonomiya กล้าท้าทาย "Electro Mitsudomoe" นับเป็นโทษมหันต์ ในเมื่อเป็นเช่นนี้ ก็ไม่ควรเสียดายชีวิตของพวกเขาอีก เพราะพวกเขาเลือกที่จะตายเอง เดิมทีฉันก็เชื่อแบบนี้นะ ทว่าตั้งแต่เรื่องนั้นเป็นต้นมา ฉันก็ล้มเลิกความคิดนี้ไปเลย
+ตอนนั้น สงครามเพิ่งจะสิ้นสุด ขณะฉันกำลังถอยทัพ บังเอิญเก็บจดหมายเปื้อนเลือดที่เขียนถึงครอบครัวของซามูไรกบฏได้ฉบับหนึ่ง หากพูดออกมา นายอาจจะไม่เชื่อ พวกเรารู้จักกับซามูไรกบฏท่านนั้น ขณะพวกเราเพิ่งมาเป็นทหาร เขาดูแลเราเป็นอย่างดี และรุ่นพี่คนนั้น ก็คือเจ้าของจดหมายฉบับนี้ ในจดหมายยังเขียนถึงเรือประมง เฝ้ารอวันที่จะได้กลับบ้านเมื่อสงครามสิ้นสุด แต่ฉันคาดไม่ถึงเลยว่าเขาจะเข้าร่วมกับกบฏ และได้พบกับเขาบนสนามรบอีกครั้งด้วยสถานะเช่นนี้
+ตั้งแต่เก็บจดหมายฉบับนั้นได้ ฉันถึงได้เข้าใจว่ากบฏก็เหมือนกับพวกเรา พวกเขามีพ่อแม่ที่ต้องเลี้ยงดู มีบ้านเกิดที่ต้องกลับไป เมื่อนึกถึงจุดนี้ ฉันจึงตัดสินใจเก็บเรื่องนี้ไว้เป็นความลับ และหวังว่าจะมีโอกาสส่งจดหมายฉบับนี้ไปให้ครอบครัวของรุ่นพี่ แต่ไม่รู้ว่าทำไม เพื่อนทหารหลายคนถึงได้รู้เรื่องนี้ ทำให้เราถูกพูดจาเสียดสี เหยียดหยาม นายกับฉัน เรามาจากครอบครัวที่ต่ำต้อย แต่ก็เลื่อนขั้นเป็น Hatamoto ได้อย่างรวดเร็วเพราะความสามารถ จึงมีคนพูดถึงเราในทางไม่ดีนานแล้ว เมื่อเกิดเรื่องนี้ขึ้น พวกเราถูกรังเกียจ ไม่มีใครกล้ายุ่ง แม้กระทั่งบนสนามรบ ในขณะที่เราควรร่วมมือกันต่อต้านศัตรู แต่กลับถูกเพื่อนทหารทรยศ เปิดช่องว่างทำให้ฉันเสี่ยงชีวิตถึงหลายครั้ง ทั้งหมดนี้ทำให้ฉันรู้สึกเสียใจมากและพิจารณาอยู่นาน ในที่สุดจึงตัดสินใจได้ว่า ในเมื่อกองทัพ Shogunate ทรยศฉัน และฉันก็สงสารศัตรูด้วย แล้วมีเหตุผลอะไรที่จะไม่เข้าร่วมกับกบฏล่ะ
+Kenji นายเป็นคนใจกว้างมาตลอด และไม่เคยรู้ถึงที่มาที่ไปของเรื่องนี้ วันนี้ฉันได้เล่าเรื่องราวทั้งหมดให้นายฟังแล้ว ไม่ขอให้นายเข้าใจ ขอเพียงให้นายรู้ว่าฉันกำลังคิดอะไรก็พอ ฉันเขียนจดหมายฉบับนี้ขึ้นในค่ายของทัพของศาลเจ้า Sangonomiya หวังว่าในตอนที่นายได้เห็นจดหมายฉบับนี้สงครามจะสิ้นสุดแล้ว เมื่อถึงตอนนั้น หากนายยินดียกโทษให้ฉัน ก็ขอให้เรากลับบ้านด้วยกัน ไม่ต้องมีเงิน ไม่ต้องมียศ ขอแค่มีเราสองคน และดาบ 2 เล่ม เหมือนกับตอนที่เราจากบ้านมา เมื่อกลับบ้านเราก็ต้องการเพียงเท่านั้น
+
+ด้วยความนับถือ จาก Masanori
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book255_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book255_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..16d716b40
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book255_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+......
+...วันนี้อาจารย์ Naoko ได้จากพวกเราไปแล้ว ตั้งแต่เกิดเรื่อง "Tatarigami" อาละวาด เกาะนี้ก็เหลือฉันที่เป็นหมอพเนจรคนสุดท้ายที่ยังอยู่บนเกาะนี้
+การได้เห็นชาวบ้านต้องจมอยู่ในความเจ็บปวดไปทีละคน มันทรมานเหลือเกิน แต่ก็ไม่สามารถทำอะไรกับสิ่งปนเปื้อนที่ "Tatarigami" ก่อขึ้นมาได้ มีแต่ใช้น้ำหวานที่เคี่ยวจาก Lavender Melon หลอกตัวเองไปวัน ๆ เพื่อผู้คน...
+
+"การเอาใจใส่ ก็นับเป็นการรักษาแบบหนึ่ง"
+...อาจารย์มักจะพูดแบบนี้ แต่นี่เป็นเพียงการปลอบใจตัวเองของหมอเท่านั้นเอง...
+......
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book256_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book256_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4be9072dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book256_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+......
+...มีผู้หญิงคนหนึ่งมาขอให้ฉันรักษา ดูเหมือนเธอจะเป็นญาติของคนงานเหมืองที่อยู่ตรงนั้น แต่อาการของเธอค่อนข้างพิสดาร ฉันยังไม่มีความสามารถพอที่จะรักษาได้.. ทำได้แค่ใช้สัญชาตญาณในการสันนิษฐาน... ดูเหมือนพลังของ Tatarigami ไม่ได้กัดกร่อนเธอ แต่มันไหลเวียนอยู่ในร่างกายของเธอ จิตใจและร่างกายของผู้ป่วยไม่ได้รับผลกระทบมากนัก แต่อาการมีไข้สูงและอาการเลือดออกเป็นบางครั้งก็ควบคุมได้ยากมาก...
+...แม้อาการเหล่านี้จะไม่อันตรายถึงชีวิต... แต่ก็ไม่สามารถรับประกันได้ว่ามันจะติดต่อไปสู่คนอื่นได้หรือไม่...
+...บางที อาจมีเพียงการแพทย์ที่ Sumeru เท่านั้นที่จะรักษาได้...
+......
+...ฉันช่วยชี้ทางให้เธอไปหาโจรสลัด ถึงแม้ลุง Onitaka จะโลภมากไปหน่อย แต่เขาก็มีคุณธรรม เขาคงมีใจจะช่วยเหลือเธอ...
+...เธอมีลูกคนหนึ่งชื่อว่า Chouji เมื่อเรื่องนี้สิ้นสุดแล้ว จะต้องดูแลลูกของเขาให้เป็นอย่างดีเลยนะ...
+...แต่ตอนนี้ยังไปหาไม่ได้ เพราะมันยังไม่ถึงเวลา...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book257_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book257_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6766bc0b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book257_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+......
+...มีคนจากภายนอกคนหนึ่งมาที่เกาะของเรา พร้อมกับภูตช่างจ้อตัวหนึ่ง มันจอแจตลอดเวลา ไม่ใช่เวลาที่สมควรมาเลยจริง ๆ ...
+......
+...แต่ดีที่คนนอกคนนั้นคอยช่วยเหลือ ทำให้การวิจัยคืบหน้าได้เร็วขึ้น ไม่คิดเลยว่าจะราบรื่นขนาดนี้...
+...ต่อไป ฉันจะเดินทางไปยังชายฝั่งแม่น้ำ ที่อยู่ทางใต้ของเกาะ Yashiori เพื่อทดสอบประสิทธิภาพของยาอีกครั้ง แต่ครั้งนี้ จะใช้ยาทั้งหมด..
+...ไม่ว่าจะยังไง ขอบคุณทุกคนมากนะที่ช่วยเหลือ...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book258_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book258_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..629a4821f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book258_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+ลูกรัก Zushi Chouji
+
+หากลูกได้อ่านจดหมายฉบับนี้ ขอลูกให้อภัยแม่ด้วย
+แม่เจ็บปวดยิ่งนัก ที่ต้องจากลูกมา
+แต่ขอให้ลูกอย่าทิ้งความหวัง และอย่าสิ้นหวังในตัวแม่...เหมือนกับที่แม่เชื่อว่าพ่อของลูก ยังมีชีวิตอยู่
+"Tatarigami" บนเกาะนั้นอันตรายมาก ลูกต้องดูแลตัวเองด้วย
+สงครามน่าจะสิ้นสุดไปตามการทำลายของ "Tatarigami" ถึงตอนนั้น ทั้งสองฝ่ายจะทิ้งอาวุธ ร่วมมือกันคืนสันติให้กับเกาะแห่งนี้
+แต่น่าเสียดายที่แม่ คงไม่อาจได้เห็น
+
+ตั้งแต่นี้เป็นต้นไป Chouji ลูกอาจจะต้องเจอกับคนเลวมากมาย พวกเขาอาจหลอกใช้ และทำร้ายลูก แต่ขอให้ลูกอย่าทิ้งความหวังที่มีต่อมวลมนุษย์เพราะเรื่องนี้ เพราะต้องมีคนดีมากกว่าแน่นอน
+เมื่อสงครามสิ้นสุด ทุกสิ่งก็จะดีขึ้น
+แต่ไม่ว่าจะยังไง ห้ามเดินตามรอยเท้าของแม่เด็ดขาด อย่าเพิ่งรีบมาพบแม่ แม่ขอร้อง
+โปรดจงเชื่อในตัวแม่
+แม่จะกลับมา กลับมา "ขอโทษ" ลูกกับพ่อของลูกด้วยตัวเอง
+ลูกเฝ้ารอวันนั้นได้เลย
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book259_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book259_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..878a29f26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book259_TH.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+ต้องขออภัยด้วยจริง ๆ
+โบราณกล่าวไว้ว่า "คนเรา มีชีวิตเพียง 50 ปี" ฉัน Tousaburou คนนี้ก็มีชีวิตอยู่มา 30 กว่าปีแล้ว หวังว่าอีกสิบกว่าปีที่เหลือ จะได้กตัญญูต่อพ่อแม่
+Shizuko ภรรยาที่รัก ขออย่าเพิ่งเสียใจ Tousaburou รู้ดีว่าครั้งนี้ทำผิดมหันต์ ขอให้ที่รักลืมสามีที่ไม่ได้เรื่องคนนี้
+Masa กับ Matsu โปรดอย่าเสียใจแทนพ่อ และโปรดยกโทษให้พ่อด้วย
+มิตรสหายทุกท่าน Tousaburou รู้สึกเป็นเกียรติอย่างยิ่งที่ได้รู้จักกับทุกท่าน
+แต่ไม่ว่าจะอย่างไร ต้องขออภัยด้วยจริง ๆ
+Tousaburou เป็นคนหยาบ พูดไม่ค่อยเก่ง แต่เมื่อถึงเวลาลาจาก ก็เลี่ยงไม่ได้ที่จะต้องพูดอะไรบางอย่าง
+หากมีผู้ใดได้อ่านข้อความนี้ ก็โปรดให้อภัยในความพร่ำเพ้อของ Tousaburou ด้วย
+
+เมื่อครั้งที่เพิ่งเริ่มเป็นทหารเมื่อสิบกว่าปีก่อน Tousaburou ศรัทธาในความยิ่งใหญ่ของท่านโชกุนยิ่งนัก และปรารถนาที่จะได้พลีชีพเพื่อเกียรติยศ "ชั่วนิรันดร์" ภายใต้สงครามแห่งเกียรติยศเป็นร้อยเป็นพันปี
+สมัยวัยเยาว์ มักนำตำนานในอดีตและความเป็นจริงมาปะปนกัน คิดว่าตัวเองจะมีโอกาสได้เป็นวีรบุรุษที่สมบูรณ์แบบเฉกเช่นท่านโชกุน
+ทว่า เมื่อสงครามที่แท้จริงมาถึง ศัตรูกลับมิใช่ปีศาจหน้าตาอัปลักษณ์ หรือสัตว์ประหลาดที่มาจากห้วงลึก แต่กลับเป็นมนุษย์ปุถุชน ที่เหมือนกับเราทั้งหลาย
+ศัตรูที่ฉันฟันไปเมื่อหลายวันก่อน อาจเป็นเพื่อนดื่มของฉันที่ภัตตาคาร Uyuu ก่อน "คำสั่งล่าวิชั่น" จะถูกบังคับใช้ หรือสหายร่วมรบที่ถูกศัตรูสังหารเมื่อครู่ ก็อาจเป็นใครสักคนที่ฉันเพิ่งพูดคุยด้วยเมื่อวินาทีที่แล้วเอง...
+เดิมที พวกเราควรเป็นสหายรักกัน แต่เรากลับทิ้งโอกาสที่จะได้กลับมาคืนดี เราต้องโกรธแค้นฝ่ายตรงข้าม ถึงจะทำให้เรามีชีวิตรอดต่อไปได้
+ช่างโหดเหี้ยม และโหดร้ายยิ่งนัก
+"สงครามเพื่อความชอบธรรม" เป็นอะไรที่น่ากลัวยิ่งนัก
+
+ไม่ว่าจะอย่างไร Tousaburou ก็ไม่โกรธแค้นท่านโชกุนอยู่แล้ว
+ท่านโชกุนเคยกล่าวไว้ว่า: สงครามถูกแบ่งออกเป็น "ความชอบธรรม" และ "ความไม่ชอบธรรม" มาตั้งแต่สมัยโบราณกาลแล้ว
+สงครามของ "ความไม่ชอบธรรม" เกิดขึ้นจาก "ความปรารถนา" ความโลภของจิตใจมนุษย์
+ท่านโชกุนยึด "วิชั่น" ก็เพื่อ "ความนิรันดร์" ของโลกใบนี้ ซึ่งก็เหมือนกับการสังหารงูยักษ์เมื่อร้อยพันปีก่อน
+ใช้สงครามกำจัดความละโมบของคน ตัดรากถอนโคน ความเป็นไปได้ทั้งหมดของ "ความไม่ชอบธรรม" ก็คือ "สงครามแห่งความชอบธรรม" ที่ยิ่งใหญ่ที่สุด
+
+แต่ทว่า สงครามทุกรูปแบบล้วนโหดร้าย และต้องมีผู้รับผิดชอบ
+วันนี้ Tousaburou ไม่มีกำลังที่จะรับใช้ต่อไปแล้ว หวังเพียงแต่สามารถใช้ร่างกายที่ชำรุดทรุดโทรมนี้ แบกรับบาปแทนท่านโชกุน
+ขอให้ความนิรันดร์ของท่านโชกุน มาถึงในเร็ววัน
+
+ข้าน้อย Inaba Tousaburou Kyuuzou ต้องขออภัยมา ณ ที่นี้ด้วย
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book25_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book25_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8514552ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book25_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+วันหนึ่ง เจ้าหญิงหมูป่าได้ยินเรื่องราวของหมาป่าน้อย เธอรู้สึกเสียใจถึงเรื่องที่เกิดกับเจ้าหมาป่าเป็นอย่างมาก
+ดังนั้นเจ้าหญิงจึงถามเหล่าราษฎรถึงวิธีการเอาน้ำแข็งออกจากหัวใจของหมาป่าน้อยและทำให้เขากลับมาเป็นเด็กชายที่น่ารักดังเดิม?
+ถามไปถามมา มีเพียงสุนัขจิ้งจอกที่ฉลาดและเต่าที่มีอายุยืนเท่านั้นที่รู้คำตอบ...
+"หงิง หงิงง... มีเพียงหัวใจและไฟที่แท้จริงเท่านั้นที่สามารถละลายผลึกน้ำแข็งที่ชั่วร้ายได้... หงิง หงิงง..." สุนัขจิ้งจอกกล่าว
+"มิตรภาพต้องการการเสียสละ เพียงการเสียสละเท่านั้นที่สามารถสร้างมิตรภาพได้ ขอโทษทีนะ ฉันร้องไม่ได้" คุณปู่ผู้น่าเชื่อถือกล่าว
+เจ้าหญิงหมูป่าผู้หลักแหลมเข้าใจเหตุผลในทันที ดังนั้นเธอจึงเช็ดน้ำตาและคำนับนักปราชญ์ทั้งสอง:
+"อู๊ดด อู๊ดด... ขอบคุณท่านทั้งสอง ฉันอยากจะเชิญพวกท่านไปหาเจ้าหมาป่าน้อยกับฉันและเป็นพยานแห่งมิตรภาพครั้งแรกของพวกเรา"
+สุนัขจิ้งจอกและเต่าเมื่อได้ยินคำขอของเจ้าหญิงที่แสนถ่อมตน หัวใจของพวกเขาก็เต็มไปด้วยความสุข ดังนั้นพวกเขาจึงร่วมเดินทางไปยังทิศเหนือพร้อมกับเจ้าหญิง
+
+(ด้านล่างของหน้านี้มีกระดาษโน้ตแปะอยู่ซึ่งดูเหมือนว่าจะเป็นพ่อของผู้อ่านตัวน้อยนี้ "เต่าไม่มีเสียง เราไม่สามารถทำให้เขาส่งเสียงได้ เพราะว่าคุณลุงเต่านั้นสุภาพมาก ดังนั้นจึงต้องอธิบายเป็นพิเศษ")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book260_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book260_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7678efd4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book260_TH.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+-- Ritou --
+แม้จะมาถึง Ritou หลายวันแล้ว แต่ Kanjou ก็ยังไม่มีทีท่าว่าจะปล่อย ไม่รู้ว่าต้องหยุดอยู่ที่นี่อีกนานเท่าไร..ได้แต่หวังว่าคุณ Kurisu จะหาทาง พาฉันออกไปได้ในเร็ววัน
+
+คุณ Kurisu เป็นประธานสมาคมการค้าท้องถิ่น เขาเป็นสุภาพบุรุษที่ทั้งสุขุม และเป็นมิตรที่มาจาก Fontaine และเขายังมีเสน่ห์ที่ทำให้คนนอกรู้สึกวางใจ เหมือนได้กลับบ้านเกิด
+
+เคยได้ยินมาว่า Inazuma ไม่รับคนต่างแดน จนกระทั่งได้มาเหยียบสะพานของ Ritou ถึงได้รู้ว่าสถานการณ์รุนแรงกว่าที่คิด
+"กฎ Sakoku" บังคับใช้มาระยะหนึ่งแล้ว คนต่างแดนไม่น้อย ค้างอยู่บนเกาะ แต่คนส่วนใหญ่อยู่ได้ไม่นาน และมีเจ้าของกิจการไม่น้อยที่ปิดร้าน และกลับบ้านเกิดกันไป Ritou ในตอนนี้ เป็นเงียบเหงาและอึมครึมกว่าเดิมมาก
+เล่ากันว่าหลายร้อยปีก่อนท่าน Hiroshi แห่งตระกูล Hiiragi ได้สร้างท่าเรือการค้าขึ้นบนเกาะร้างได้อย่างน่าอัศจรรย์ และยังประกาศหาคู่ค้า พร้อมต้อนรับเขาเป็นอย่างดี อีกทั้งส่งเสริมให้พวกเขาค้าขายอย่างอิสระ ทำให้ที่นี่รุ่งเรืองขึ้นมาอย่างรวดเร็ว..แต่หากท่าน Hiroshi เห็น Ritou เงียบเหงาราวกับป่าช้าแบบนี้ ท่านจะมีความคิดเห็นอย่างไรนะ?
+ทว่า ทายาทของท่าน ซึ่งก็คือท่านผู้นำของสำนัก Kanjou คนปัจจุบัน ก็ใช้ชีวิตอย่างมีความสุข ดูไม่เดือดร้อนอันใด
+ช่างน่าโมโหยิ่งนัก
+
+หลายวันผ่านไป คุณ Kurisu มาพร้อมข่าวดี
+ได้ยินว่าอีกไม่นาน กองเรือ Crux จะพักที่ Inazuma ระยะหนึ่ง กองทัพเรือที่เดินทางไกล และมีอาวุธครบมือ ชื่อเสียงโด่งดังเช่นนี้ จะต้องมีหนทางพาฉันไปยังเกาะอื่นของ Inazuma ได้แน่นอน ฉันแค่รอเงียบ ๆ ก็เพียงพอแล้ว
+ถึงยังไม่รู้ว่าข่าวของคุณ Kurisu จะเชื่อถือได้หรือไม่ แต่การเตรียมตัวไว้ก่อนก็ไม่ใช่เรื่องแย่ อันดับแรก ฉันต้องหาวิธีนำเครื่องมือยังชีพมาจากคุณหนู Yurika ไม่ว่าจะต้องขอร้อง หรือแลกด้วยเงินก็ตาม...
+
+ดูเหมือน Shogunate จะมุ่งหน้าไปซุ่มโจมตีแนวหน้าของฝ่าย Sangonomiya อีกแล้ว ทำให้เกิดการล้มตายขึ้นมากมาย... หรือในทางกลับกัน คนต่างแดนที่เหลือก็กำลังกระซิบกระซาบกัน แม้แต่เหล่าผู้ที่รับใช้สำนักทั้งหลาย ก็พูดคุยถึงข่าวลือเรื่องนี้โดยไม่เกรงกลัวสิ่งใด
+ไม่แน่ใจว่าเกิดอะไรขึ้นกันแน่ แต่มีพ่อค้าพากันเก็บของกลับบ้านเกิดกันอีกแล้ว มีเรือทหารมากมายแล่นไปมา ดูเหมือนจะเตรียมไว้ใช้ทางการทหารในภาวะฉุกเฉิน...
+
+บางที ฉันสามารถใช้ช่องโหว่ความวุ่นวายขณะจัดสรรเสบียง นำของ ๆ ฉันออกมาจากโกดังได้
+
+ใช่แล้ว อย่าลืมล่ะ ห้ามทำสมุดบันทึกเล่มนี้หายเด็ดขาด..
+ถึงแม้ว่าสมุดบันทึกของ Inazuma เล่มนี้จะมีหน้าปกลายสวยกว่าเดิม..แต่นี่ก็ไม่ใช่คำแก้ตัวของการได้ใหม่ลืมเก่า!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book261_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book261_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..76669ad33
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book261_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+-- เกาะ Jinren --
+พายเรือลำเล็กที่ขโมยมาจากโจรสลัดถึง 3 วัน 3 คืน จนมาถึงฝั่งในที่สุด
+
+จากจุดนี้ สามารถมองเห็นภูเขาสูงบนเกาะ Grand Narukami และต้นซากุระใหญ่ต้นใหญ่ที่อยู่บนเกาะ สีสันของกลีบ Sacred Sakura สาดส่องอยู่ภายใต้แสงจันทร์ แลดูอ่อนโยน และเงียบสงบ..ทำให้ผู้เห็นคิดถึงบ้านยิ่งกว่าเดิม
+
+ไม่รู้ว่า Dongdong ที่อยู่ที่หมู่บ้าน Qingce จะเหงารึเปล่า และไม่รู้ว่าการที่ฉันออกจากบ้านมาหาเลี้ยงชีพตามลำพังเช่นนี้ จะเป็นเรื่องที่ถูกต้องหรือไม่ อาจเป็นเพราะอายุมากแล้ว จึงมักคิดไปต่าง ๆ นานา
+
+ขณะเดินไปเดินมาบนเกาะร้างแห่งนี้ เก็บเมล่อนสีม่วงได้ลูกหนึ่ง เนื้อของมันฝาด ๆ ไร้ซึ่งรสชาติใดๆ แม้แต่เปลือกยังทำให้ฟัน และลิ้นของฉันเป็นสีม่วงตั้งนาน... คราวหน้าคงต้องทำให้สุกก่อน
+ตั้งเต็นท์บนเกาะก่อนก็แล้วกัน พรุ่งนี้เช้าค่อยมุ่งลงใต้... เห็นโจรสลัดบอกว่าเมือง Inazuma อยู่ที่นั่น
+
+ในเมืองต้องมีงานให้ทำมากมายแน่นอน ล้มเลิกความคิดที่จะผจญภัย แล้วหางานดี ๆ ทำอยู่ที่นี่น่าจะดีกว่า พอเก็บเงินได้มากพอ ก็ซื้อบ้านสักหลัง จากนั้นก็ไปรับ Dongdong มาอยู่ด้วยกัน
+
+ไม่ว่าจะยังไง บ้านของที่นี่ ต้องถูกกว่าที่ท่าเรือ Liyue อยู่แล้ว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book262_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book262_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book262_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book263_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book263_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..90fb527b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book263_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+วันนี้ทะเลาะกับผู้แทนหอการค้าตลอดทั้งช่วงบ่าย ค่าพลังงาน -4
+ธุรกิจที่ล้มเหลวต่างรอที่จะฟื้นตัว ต้องให้พวกเขาปล่อยสินค้าออกมาหมุนเวียน แต่จะให้พวกเขาหาเงินด้วยวิธีนี้ไม่ได้...
+
+วันนี้จัดการงานตรงหน้าทั้งวัน ค่าพลังงาน -3
+คืนนี้จะต้องทำคู่มืออีกกองใหญ่เลยล่ะ หวังว่าจะไม่ดึกเกินไปนะ พรุ่งนี้ต้องออกไปลาดตระเวนข้างนอกอีก
+
+วันนี้ข้างนอกลมพัดแรงมาก ค่าพลังงาน -2
+อีกแป๊บนึงฝนน่าจะตกแล้วล่ะ หวังว่ารอบนี้คลื่นจะเล็กหน่อยนะ ขอให้คนที่ออกทะเลไปหาปลากลับมาได้อย่างปลอดภัย
+
+วันนี้ได้ยินข้อมูลเกี่ยวกับการเจรจาสันติภาพ ค่าพลังงาน +2
+ถ้าไม่มีสงครามแล้ว ทุกคนในเกาะ Watatsumi จะมีความสุขมากกว่านี้มั้ยนะ?
+
+วันนี้ฉันได้ยินมาว่าสำนัก Tenryou อาจสมรู้ร่วมคิดกับ Fatui ค่าพลังงาน -5
+แม้แต่ฉันก็ยังไม่เข้าใจเลย...
+
+วันนี้หัวหน้าหน่วย Swordfish II กลับมาแล้วล่ะ ค่าพลังงาน +4
+พวกเราต่างไม่พูดถึง Teppei และไม่ได้พูดถึงผู้ที่เสียชีวิตในสงคราม... จริง ๆ แล้ว สันติภาพนั้นไม่ได้เกิดขึ้นง่าย ๆ
+
+วันนี้คุยกับคนเยอะแยะอีกแล้วล่ะ ค่าพลังงาน -3
+เมื่อมองสายตาที่จริงจังของพวกเขา ฉันก็มักจะนึกถึงวันที่ฉันรับช่วงต่อในฐานะผู้นำมิโกะคนปัจจุบัน เวลาผ่านไปตั้งหลายปีแล้ว ตัวฉันคู่ควรกับความคาดหวังของพวกเขามั้ยนะ?
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book264_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book264_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c203d413
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book264_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+...สงครามยังคงดำเนินต่อไป ใบปลิวทั้งสองฝ่ายเป็นเพียงการเจรจาที่ว่างเปล่า พวกเขาไม่สนใจพวกเราแม้แต่น้อย...
+...หมู่บ้าน Higi รองรับผู้คนที่หนีจากเหมืองมากเกินไป เสบียงอาหารก็เกือบจะหมดเกลี้ยงแล้ว จึงต้องรวบรวมข้าวของของทุกคนและแจกจ่ายตามแผนที่วางไว้ และต้องเก็บเงินไว้ซื้ออาหารจากโจรสลัดที่อยู่ในบริเวณใกล้เคียง...
+...อย่างไรก็ตาม ศาลเจ้าที่อยู่ใกล้ Jakotsu ต้องการคนดูแลเป็นพิเศษ เนื่องจากทุกคนกลัวสิ่งที่มองไม่เห็นและจับต้องไม่ได้ เช่น "Tatarigami" เรื่องนี้ก็เลยต้องให้ฉันที่เป็นหัวหน้าหมู่บ้านดูแลเท่านั้น...
+......
+...หลายคนต่างก็ล้มป่วย และคนมากมายก็มีอาการป่วยโน่นนี่ จึงยากที่จะมีแรงลุกขึ้นมาทำงาน เป็นแบบนี้ต่อไปต้องแย่แน่ ๆ ...
+... Yasumoto ไอ้บ้านั่นเป็นคนหลอกลวง แค่ใช้ Lavender Melon เติมน้ำตาลมาต้มให้เราดื่มแค่นั้น มันช่วยรักษาอะไรไม่ได้เลย...
+...เด็กนั่นแต่ไหนแต่ไรก็ดูเหมือนจะไม่ได้การ ที่จริงก็พึ่งพาไม่ได้จริง ๆ สินะ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book265_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book265_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..240366579
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book265_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+...
+...หมอคนเดียวในหมู่บ้านก็เป็นบ้าไปแล้วเหมือนกัน เราเลยมัดและขังเขาไว้ในห้องใต้ดิน ต้องทำแบบนี้เขาถึงจะไม่ทำร้ายผู้อื่นหรือตัวเอง...
+...ในตอนนี้ สิ่งเดียวที่เราทำได้คือการอธิษฐานเท่านั้น โดยหวังว่าความปรารถนาของเราจะถ่ายทอดไปถึงหูของท่านโชกุน และทำการยุติสงครามครั้งนี้...
+...ควรจะพาทุกคนมารวมตัวกันที่ศาลเจ้า ในสถานการณ์แบบนี้ จิตใจของทุกคนคงจะเปราะบางมาก ในฐานะหัวหน้าหมู่บ้าน แม้จะไร้ความสามารถที่จะจัดการกับปัญหา แต่ก็ต้องทำให้ทุกคนยังพอมีความหวังอยู่บ้าง...
+......
+...Shingo บอกว่าเขาได้ยิน "เสียงของเทพ" นั่นเป็นเรื่องที่ดูไร้สาระสิ้นดี...
+...แม่ของ Chouji มาอีกแล้วล่ะ เธอมักจะมาสวดอ้อนวอนที่ศาลเจ้าคนเดียวทุกวัน ไม่ใช่เพราะเรื่องความเจ็บป่วย ก็เพื่อสามี? ต้องขอโทษด้วยในฐานะหัวหน้าหมู่บ้าน ฉันช่วยครอบครัวของพวกเธอไม่ได้เลย...
+......
+...จับ Shingo ขังเอาไว้ เขาพยายามโจมตีแม่ของ Chouji คงจะบ้าไปแล้ว! คงทำได้เพียงขอโทษเธอในนามของหมู่บ้าน Higi...
+......
+...มีเสียงหึ่ง ๆ ดังอยู่ในหูตลอดเวลา อาจเป็นเพราะช่วงนี้ไม่ค่อยได้นอน ถึงเวลาพักผ่อนแล้วล่ะ...
+...เสียงแว่ว ๆ ในหูไม่ดีขึ้น และยังปวดหัวมากอีกด้วย...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book26_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book26_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..30a6930bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book26_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+เดินทางผ่านลมพายุและความหนาวยะเยือก ในที่สุดเจ้าหญิงก็พบกับหมาป่าน้อย
+ร่างของเจ้าหมาป่าน้อยในตอนนี้นั้นถูกปกคลุมไปด้วยหิมะ ดวงตาสีฟ้านั้นไม่ได้ส่องประกายอีกต่อไปและถึงขั้นลืมวิธีที่จะเห่าหอน
+"วู วู... พี่สาว เธอมาพอดีเลย ฉันกำลังปวดหัวเลยว่าจะกินอะไรดีตอนเที่ยงนี้"
+เมื่อได้ฟังดังนั้น เจ้าหญิงหมูป่าไม่เพียงแต่น้ำตาไหลเท่านั้น น้ำตาดูเหมือนจะละลายหิมะและน้ำแข็งบนหัวใจของหมาป่าตัวน้อยด้วย
+"วู... เธอร้องไห้ทำไม?"
+"อู๊ดด อู๊ดดด เธออยู่ที่นี่ไม่มีแม้แต่ข้าวเที่ยงให้กิน ฉันไม่เคยเห็นใครน่าสงสารขนาดนี้มาก่อนเลยในอาณาจักรของฉัน"
+"เพราะงั้น ฉันจะเสียสละทุกสิ่งทุกอย่างเพื่อเติมเต็มความหิวของเธอ ดีมั๊ยล่ะ?"
+เจ้าหมาป่าน้อยถึงกับอึ้งในสิ่งที่ได้ยิน:
+"วูฟฟ เธอบ้าไปแล้วเหรอ! ไม่เคยมีใครพูดอย่างนี้ต่อหน้าฉันมาก่อน!"
+แต่เมื่อเจ้าหมาป่าน้อยได้เห็นแววตาที่แน่วแน่ของเจ้าหญิงแล้ว น้ำแข็งที่ทิ่มแทงหัวใจของเขาอยู่ก็แตกสลายไปอีกหน่อยนึง
+"ไม่หรอก เพราะงั้น..."
+"ฉันจะเสียสละญาติทั้งสองที่แสนฉลาดและน่าห่วงใยมากที่สุดในราชอาณาจักรเพื่อเติมเต็มท้องของเธอ เพื่อมิตรภาพของเราไงล่ะ!"
+สุนัขจิ้งจอกเอะใจกับคำพูดที่โหดร้ายดังกล่าวและเตรียมที่จะหนีไป แต่เขาก็ถูกเจ้าหญิงและหมาป่าน้อยจับกดเอาไว้ ลุงเต่าเห็นอย่างนั้นก็กลัวสุดขีดและเข้าไปหลบในกระดอง
+เจ้าหมาป่าน้อยและเจ้าหญิงอิ่มเอมไปกับอาหารมื้ออร่อยท่ามกลางหิมะและจากนั้นก็ไปหาถ้ำ พวกเขาเก็บเห็ดจำนวนมาก จากนั้นใช้มอสเพื่อสุมไฟและก็ทำซุปเต่ากินกัน
+ด้วยวิธีนี้ หมาป่าน้อยได้เรียนรู้เป็นครั้งแรกเกี่ยวกับความสุขของการแบ่งปันและมิตรภาพ ผลึกน้ำแข็งในหัวใจของเขาค่อย ๆ ละลายไปและน้ำตาแห่งความสุขก็ไหลออกมา
+เจ้าหญิงจับกรงเล็บของหมาป่าน้อยแล้วก็กลับไปยังอาณาจักรด้วยกัน
+
+(ในหน้าสุดท้ายเป็นการ์ดที่เขียนด้วยลายมือที่ละเอียดอ่อน: "ที่รัก ฉันคิดว่ามันจะเป็นการดีกว่าที่จะบริจาคหนังสือนิทานเล่มนี้ให้กับห้องสมุด")
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book27_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book27_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0cd14bd42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book27_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+หอคอยสูงตั้งอยู่บนจัตุรัส Mondstadt ในยุคของชนชั้นสูง แม้ว่ามันจะถูกออกแบบเพื่อรำลึกถึง Barbatos เทพแห่งสายลม แต่จริง ๆ แล้วมันเป็นสัญญาณของขุนนางที่ประกาศศักดาของพวกเขา ในยุคมืดนั้นพลเรือนถูกกดขี่ภายใต้การปกครองของขุนนาง เทศกาล Ludi Harpastum เป็นเพียงความสุขเดียวที่พลเรือนมีอยู่
+ใน Ludi Harpastum ของปีนั้น หญิงสาวสวยแปลกตาปรากฏตัวบนหอคอย ชื่อของเธอคือ Inès เป็นนักกวีพเนจรจากแดนไกล ช่วงเวลาหนึ่ง ทุกคนในจัตุรัสถูกดึงดูดโดยความน่าหลงใหลของเธอ ไม่ว่าจะเป็นขุนนางหรือทาส คนชราหรือเด็ก ๆ ทั้งหมดล้วนแก่งแย่งกันเพื่อดูการโยนลูกขนไก่ของเธอและฟังบทกวีที่แปลกใหม่ของเธอ
+
+"พรของท่าน Barbatos นั้นเป็นของทุก ๆ คน คุณคือคนบาปหากต้องทนทุกข์ในช่วงเวลาเช่นนี้"
+
+ร้องเพลงไปอย่างนั้น Inès นำเงินที่ได้รับจากเทศกาลโปรยให้แก่เหล่าคนจนและเด็ก ๆ
+ร่างอันผอมบางปะปนอยู่ในฝูงชน เขาซึ่งเป็นอาร์คบิชอปในตอนนั้นตกหลุมรัก Inès ตั้งแต่แรกเห็น แต่ความเชื่อมั่นในพระเจ้าทำให้เขาโกรธอย่างหยุดไม่ได้ เมื่อเห็นพฤติกรรมของ Inès ที่จงใจทำ เขาโกรธที่เด็กหญิงชาวต่างชาติคนนี้ละเมิดสิทธิ์ของโบสถ์ที่จะมอบให้กับคนจน
+อย่างที่ทุกคนรู้ดี ความเชื่อของ Mondstadt ในทุกวันนี้นั้น เทพแห่งสายลม Barbatos ได้กระตุ้นให้ทุกคนตามหาความรักและอิสรภาพ แต่ในยุคสมัยที่ชั่วร้ายนั้นเหล่าขุนนางชั้นสูงได้ปกครองบ้านเมือง ความยากจนของผู้คน การทำลายล้างของอสูรมังกรและสุนัขรับใช้ผู้ที่เรียกตนเองว่า "ผู้เคร่งศาสนา" สนับสนุนการเว้นจากการทำความสะอาดเพื่อหลีกเลี่ยงการลงโทษอันศักดิ์สิทธิ์ ในสถานการณ์เช่นนี้แม้แต่พิณศักดิ์สิทธิ์ที่เป็นสัญลักษณ์ของลมก็อนุญาตให้เล่นเพลงที่ถือว่า "ศักดิ์สิทธิ์" เท่านั้น อย่างไรก็ตาม "การลงโทษอันศักดิ์สิทธิ์" นั้นเป็นมากกว่าแค่ข้ออ้างของขุนนางที่จะทำให้คนทั่วไปตกตะลึง
+
+"หากยังปล่อยให้เด็กผู้หญิงคนนี้อยู่ในเมืองต่อไปล่ะก็ คิดว่าทุกคนจะต้องถูกเธอชักจูงแน่ ๆ เธอคนนี้เป็นนักเวทแบบไหนกันแน่นะ?" อาร์คบิชอปไตร่ตรองอย่างมีเจตนาร้าย
+
+ดังนั้นอาร์คบิชอปจึงวางอุบายเพื่อจัดการกับ Inès และวางแผนที่จะกักขังเธอที่โบสถ์เพื่อดำเนินการ เนื่องจากการปฏิบัติในยุคขุนนางนั้นหญิงสาวที่ได้รับการคัดเลือกให้เป็นผู้หญิงที่ขว้างบอลจำเป็นต้องรับใช้ในศาลขุนนางเป็นเวลาสามวันหลังจากการเฉลิมฉลองและได้รับการคุ้มครองจากขุนนาง อาร์คบิชอปจึงตัดสินใจที่จะให้ Octave บุตรบุญธรรมของเขาลอบเข้าไปในศาลและลักพาตัว Inès
+Octave นั้นเป็นเด็กที่ไม่ได้รับการยอมรับผู้ถูกทอดทิ้งโดยพ่อแม่ผู้เชื่อในเรื่องโชคลางตั้งแต่วันที่เขาเกิดและถูกอาร์คบิชอปรับไว้ดูแลในเวลาต่อมา ในสมัยที่ยังเป็นเด็กเขาถูกกลั่นแกล้งและกล่าวหาว่าเป็นต้นเหตุของโศกนาฏกรรมของอสูรมังกร มีเพียงอาร์คบิชอปเท่านั้นที่คอยปกป้องเขา Octave ได้ลิ้มรสทั้งความอบอุ่นและความเย็นชาของโลก มีเพียงอาร์คบิชอปเท่านั้นที่ดูแลเขาเหมือนพ่อทางสายเลือดดังนั้นเขาจึงเชื่อมั่นในตัวอาร์คบิชอปแบบไม่ลืมหูลืมตา
+
+"ไปเอานังผู้หญิงที่โยนบอลนั่นมา อย่าให้โฉ่งฉ่าง อย่าเอ่ยชื่อของฉันให้ใครได้ฟัง"
+
+ด้วยคำสั่งของอาร์คบิชอป Octave ผู้มีจิตใจบริสุทธิ์ได้แอบปีนขึ้นไปยังดาดฟ้าของหอคอย แต่เมื่อได้เห็นหญิงสาวร้องไห้ท่ามกลางแสงจันทร์ ฉากที่ไม่เคยพบเห็นมาก่อนนี้ก็ทำให้จิตใจของเขาหวั่นไหว ทำได้เพียงจ้องมองไปที่ยังหญิงสาวจากบนระเบียง Octave ก็ลืมภารกิจของเขาไปทันที
+แต่ช่วงเวลาของความเงียบสงบของเขาและหญิงสาวก็ต้องจบลงโดยบ่าวรับใช้...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book28_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book28_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..90f0c24e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book28_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+—หนังสือแห่งมังกร—
+จากบทประพันธ์ของ Musk เรื่อง "งานวิจัยเกี่ยวกับวัฒนธรรมและประเพณีของอาณาจักรแห่งลม" หรือที่รู้จักกันในชื่อ "บันทึกประเพณีและวัฒนธรรม"
+
+......
+"หมาป่า" แห่งกองอัศวิน Boreas "ราชสีห์" แห่งกองอัศวิน Dandelion (Lion Fang) "วิหค" แห่งกองอัศวิน Favonius รวมไปถึง Dvalin... "มังกรลม" ล้วนถูกมองว่าเป็น "สี่วายุ" ผู้คอยปกปักรักษา Mondstadt ตลอดมา
+ในตอนที่อัศวิน Lionfang ปลดแอก Mondstadt กองอัศวินแห่ง Favonius ก็ถูกก่อตั้งขึ้นมา จนถึงตอนที่อัศวินแห่ง Boreas ได้เข้าร่วมกับพวกเขาแล้ว วัฒนธรรมการสักการะ "สี่วายุ" ก็ได้กำเนิดขึ้นใน Mondstadt ส่วน Dvalin นั้นยิ่งเก่าแก่เข้าไปอีก
+
+ช่วงเวลาประมาณร้อยปีก่อนหน้านั้น ทวีปทั้งทวีปตกอยู่ในความโกลาหล ความมืดแพร่กระจายไปทั่วทั้งแผ่นดิน ทุกสิ่งทุกอย่างที่พบเจอต้องแปดเปื้อน ในช่วงเวลานั้นเหล่าสิ่งมีชีวิตที่ป่าเถื่อนแพร่กระจายไปทั่วทั้งแผ่นดิน สร้างความกดดันให้พวกมนุษย์ต้องอยู่อาศัยแต่ในเบื้องหลังกำแพงเมือง
+ช่วงเวลานั้นเป็นช่วงเวลาที่แสนสาหัสของ Mondstadt เนื่องจากการขาดผู้มีคุณสมบัติในการสืบทอดตำแหน่งอัศวิน Lionfang ส่วนกองอัศวินแห่ง Favonius ก็กำลังเผชิญกับช่วงเวลายากลำบาก ในช่วงเวลานั้นเอง Durin อสูรมังกรผู้แปดเปื้อนที่ครอบครองพลังอันล้นเหลือก็เข้าจู่โจม Mondstadt
+ในที่สุดเหล่าผู้ศรัทธาก็ปลุกเจตนารมณ์ของเทพแห่งลมให้ตื่นขึ้นมา และเจตนารมณ์นั้นก็เรียก Dvalin มังกรแห่งลมให้กลับมาด้วย มันเป็นเหมือนปราการด่านสุดท้ายของ Mondstadt เข้าต่อสู้กับ Durin ด้วยทุกสิ่งทุกอย่างที่มี
+ผลของการต่อสู้นั้นชัดเจน ร่างของ Durin ยังคงอยู่บนยอดของภูเขาหิมะทางตอนใต้ของ Mondstadt แต่เรื่องราวระหว่างการต่อสู้นั้นไม่มีใครทราบได้ ว่ากันว่า Dvalin ได้กัดเข้าที่คอหอยของอสูรมังกรและตกลงมาจากฟ้าด้วยกันกับร่างของ Durin ร่างของอสูรมังกรจมอยู่ในกองหิมะส่วน Dvalin ก็ถูกเทพแห่งลมเรียกกลับไปและเข้าสู่การจำศีล
+......
+ผู้คนต่างเชื่อมั่นว่ามังกรแห่งสายลมจะหวนกลับคืนมาเมื่อผู้คนเรียกหา กลับมาเพื่อปกป้อง Mondstadt
+แต่ในช่วงเวลาแห่งความสงบสุข ความเชื่อที่มีต่อสี่วายุ ก็ได้จางหายไป และวัดของพวกเขาก็กลายเป็นเพียงสถานที่ที่รกร้าง
+
+(การอ้างอิงจากแหล่งไม่รู้ที่มา: ในตอนที่พวกเรารู้ว่าอสูรมังกร Stormterror ที่ต่อสู้กับเหล่าอัศวินหลายต่อหลายครั้งนั้น แท้จริงแล้วคือ Dvalin แห่งสี่วายุ ศัตรูผู้ขับเคลื่อนด้วยความเกลียดชังนั้นไม่สามารถที่จะเจรจากันได้ มังกรผู้ตื่นจากช่วงเวลาหลับใหลเป็นร้อย ๆ ปี ไม่ต้องสงสัยเลยว่ามันรับรู้ได้ถึงการทรยศของผู้คนใน Mondstadt...)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book291_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book291_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee9c7f90d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book291_TH.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+สิบสามปีแห่งสันติภาพได้เกิดขึ้นก่อนยุคแห่งสงครามจะเริ่มต้นขึ้น
+ประเทศทางตอนเหนือที่ห่างไกลจากศูนย์กลางที่สุด ในที่สุดก็ตกอยู่ติดอยู่ในช่วงกาลเวลาที่ลุกลามมาเข้าไปอยู่ในเปลวเพลิงของสงครามเช่นกัน
+เช่นเดียวกับสงครามอื่น ๆ ผู้แพ้จะถูกตัดสินหลังจากความขัดแย้งที่รุนแรง เมืองของพวกเขาจะกลายเป็นซากปรักหักพังที่ลุกเป็นไฟ ขุนนางและผู้สนับสนุนต่างก็หลบหนีเข้าไปในภูเขา
+ฉากหลังนี้แทบจะไม่มีอะไรพิเศษเลย
+
+แต่ในช่วงเวลานั้นเอง ซามูไรพเนจรที่สวมชุดที่งดงามก็พลันปรากฏขึ้นมาบนฉาก
+ไม่สิ แทนที่จะพูดว่าสวมชุดที่งดงาม แต่ถ้าจะพูดให้ถูกต้องก็คือ...
+อื้ม ใช่แล้วล่ะ ชุดของหญิงสาว
+และในทางตรงกันข้าม ซามูไรคนนี้มาพร้อมกับหญิงสาวร่างเล็กสวมชุดฮาโอริที่มีขนาดใหญ่เกินตัว
+ไม่ว่าจะดูยังไงก็ดูเป็นคนที่น่าสงสัย
+แต่ดูเหมือนว่าพวกเขาจะยังไม่รู้ตัว ทั้งสองคนเดินตรงไปที่ด่านตรงตีนเขาอย่างสง่าผ่าเผย
+แน่นอนว่าพวกเขาถูกอาชิการุที่ด่านสกัดไว้ตามที่คาดการณ์ไว้
+"พวกเธอคือใครกัน?"
+แม้ว่านี่จะเป็นคำพูดธรรมดาที่ต้องถาม แต่ว่าในกรณีนี้น่าจะเป็นคำถามที่ออกมาจากใจ
+"อยากที่ท่านเห็น ก็เป็นแค่คนผ่านทางธรรมดาเท่านั้น"
+ช่างเป็นคำตอบที่ไม่น่าเชื่อถือเอาซะเลย
+อาชิการุที่เอ่ยถามรู้สึกลังเลใจขึ้นมาเล็กน้อยจากน้ำเสียงที่ไร้ความน่าสงสัยของซามูไร
+"ไม่ว่าจะยังไงก็ตาม ช่วยตามพวกเรามาทางนี้ก่อน"
+"ไม่ได้ผลงั้นเหรอ..."
+ใบหน้าของซามูไรเผยให้เห็นสีหน้าแห่งความผิดหวัง ทันใดนั้นอาชิการุสามคนก็ล้มลงบนพื้น
+"คิดจะทำแบบนี้มาตั้งแต่ต้นสินะ ช่างชั่วช้าจริง ๆ"
+หญิงสาวที่อยู่ด้านหลังพูดบ่นเสียงเบา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book292_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book292_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca1dbff96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book292_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+"ไม่ใช่แบบนั้น"
+อยู่ ๆ ก็พูดประโยคนี้ออกมา
+ในศาลเจ้าบนภูเขานิรนาม เจ้าหญิงผมยาวดำสนิทนั่งนิ่ง ใบหน้าของเธอสั่นไหวภายใต้แสงของไฟกะพริบ
+"ไม่ใช่งั้นเหรอ ทำไมต้องบอกว่าไม่ใช่ด้วยล่ะ"
+นั่นเป็นการตอบกลับเหมือนสะท้อนกลับแบบมีเงื่อนไข
+"อืม ซามูไรโง่เขลา เธอมีความคิดเห็นเกี่ยวกับเจ้าหญิงผู้ทำลายล้างยังไงบ้างล่ะ?"
+"ถ้าจะให้วิจารณ์ล่ะก็ ฟังดูมีเอกลักษณ์ดีนะ"
+"ไม่ได้ให้วิจารณ์แบบนี้" น้ำเสียงของเจ้าหญิง Mina ดูเหนื่อยหน่าย "ฉันหมายถึงเกี่ยวกับเรื่องที่ต้องช่วยฉันน่ะ...."
+"ไม่สิ จะพูดให้ถูกแล้ว ฉันไม่ได้ช่วยท่าน"
+ซามูไรพูดแก้ไขให้ถูกต้อง
+"สถานการณ์ในตอนนั้นเจ้าหญิงสั่งให้ฉันพาท่านออกมา ดังนั้นถ้าดูตามหลักเหตุผลแล้ว ท่านช่วยตัวเองไว้ต่างหากล่ะ"
+"ซามูไรอย่างเธอสนใจเรื่องนี้ด้วยงั้นเหรอ?"
+เป็นการตอบรับที่คาดไว้
+มันเป็นแค่การหลบเลี่ยงความรับผิดชอบน่ะ ซามูไรคิดเช่นนั้น
+
+"เจ้าหญิงผู้ได้ชื่อว่าเป็นผู้ทำลายล้าง ก็เป็นเพียงข้ออ้างในการทำสงครามเท่านั้น"
+น้ำเสียงที่ไม่กระตือรือร้นของซามูไรเปลี่ยนไป
+"อีกอย่าง"
+ซามูไรหันไปรอบ ๆ ดวงตาที่ว่างเปล่าตอนนี้กำลังลุกเป็นไฟ
+"การทำลายโลกมันช่างโง่เขลาตั้งแต่แรก แล้วท่านจะเข้าใจมันในไม่ช้า"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book293_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book293_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..489dee98b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book293_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+แม้ว่าผู้คนมักจะบรรยายสนามรบว่าเหมือนดั่งนรก แต่นั่นเป็นเพียงคำบรรยายเท่านั้น
+แต่สิ่งที่ปรากฏต่อหน้าต่อตาพวกเขานั้นเรียกได้ว่า "นรก" เพียงอย่างเดียวเท่านั้น
+ดินแดนที่แห้งแล้ง ต้นไม้เหี่ยวเฉา และผู้คนก็เป็นเหมือนซากศพไร้ซึ่งวิญญาณ
+ราวกับพลังชีวิตได้สูบไปจนหมดสิ้น
+"ความจริงแล้ว"
+ซามูไรก้มเก็บใบไม้ที่แห้งกรอบ และเปลี่ยนมันให้เป็นเถ้าถ่านที่ล่องลอย
+"พลังชีวิตของที่นี่ถูกสูบไปจนหมดสิ้นแล้วล่ะ"
+
+สงครามในเมืองศูนย์กลางได้ดำเนินต่อเนื่องมาหลายร้อยปีแล้ว
+ตั้งแต่ปีที่สิบของสงคราม ทรัพยากรและความมั่งคั่งของประเทศได้ถูกใช้ไปจนหมดสิ้น
+สิ่งที่ทำให้สงครามดำเนินต่อไปจนถึงทุกวันนี้คือสิ่งที่เรียกว่า Nakura's Hex
+Nakura's Hex เป็นคาถาที่น่ากลัวที่ดึงเอาพลังชีวิตของทุกสรรพสิ่งบนแผ่นดินมอบให้แก่นักรบระดับสูง
+และบรรดาผู้ที่ใช้เวทมนตร์ที่เลวทรามเช่นนี้เพื่อครองดินแดนก็เป็นวายร้ายที่รู้จักกันในชื่อ Nakura Daimyo
+Daimyo ต่อสู้โจมตีกันเอง แต่ไม่ว่าผลจะเป็นอย่างไร พลังชีวิตบนโลกก็จะถูกปล้นไปมากขึ้น
+นี่คือความจริงของสงครามในช่วง 100 ปีที่ผ่านมา
+"และผู้สร้างคาถานี้คือเหล่าองเมียวจิ ที่อาศัยอยู่ในหอคอยลอยฟ้าในใจกลางโลก"
+
+ซามูไรยังคงพูดต่อไปอย่างเงียบ ๆ โดยไม่สนใจเจ้าหญิง Mina ที่หวั่นไหวกับภาพตรงหน้า
+"องค์หญิงผู้นำมาซึ่งทำลายล้าง... โลกนี้ถูกทำลายล้างไปนานแล้วไม่ใช่หรือ?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book294_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book294_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b2781b3c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book294_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+อาณาจักร Kogami ดินแดนรกร้างที่แทบไม่มีร่องรอยของสิ่งชีวิต
+ล้อมรอบด้วยพื้นที่รกร้างว่างเปล่าไร้ขอบเขตเป็นเนินทราย และคนท่าทางคล้ายกับซามูไรสองคนยืนอยู่ตรงข้ามกัน
+หนึ่งในนั้นคือตัวเอกในเรื่องของเรา และตรงนี้จะเรียกมันว่า ซามูไรเขียว เพื่อให้ง่ายต่อการแยกแยะ
+และอีกคนคือคนที่เปิดตัวในเล่มนี้ มีชื่อว่า ซามูไรหน้าซีด
+หากนี่เป็นเรื่องราวการต่อสู้ พวกเขาก็คงจะมีท่าทีต่อสู้กันแล้ว แต่ดูเหมือนทั้งสองคนจะไม่ได้มาตัดสินประลองกัน พวกเขาก็แค่หันหน้าเข้าหากันเท่านั้น
+
+"กลับมาจากนรกแล้วงั้นเหรอ"
+ไม่รู้ว่าเวลาผ่านไปนานเท่าไหร่แล้ว ในที่สุดซามูไรก็ทนไม่ไหวและหลุดพูดออกมา
+"ช่างน่าระลึกถึงจริง ๆ "
+ดูเหมือนว่าซามูไรหน้าซีดจะมีความสุขมาก
+"ฉันไม่มีทางหวนนึกถึงของพวกนั้นหรอก"
+ซามูไรหน้าซีดพูดขัดอย่างไม่เกรงใจ
+ซามูไรหน้าซีดหลับตาลง และดูเหมือนจะจมไปในห้วงลึกของอดีต
+
+"ตราบใดที่เราเอาชนะราชาอสูรได้ ทุกอย่างก็จบลง ในตอนนั้นเรายังคงคิดอย่างไร้เดียงสา แท้จริงแล้วมันเป็นเพียงจุดเริ่มต้นของฝันร้าย
+ซามูไรสิบสามคนร่วมมือกันและเอาชนะวายร้าย Nakura Daimyo
+แต่อย่างไรก็ตาม อาณาจักร Kogami ไม่ได้ฟื้นคืนชีวิตและความมีชีวิตชีวาในแผ่นดินยังคงสลายหายไปอยู่ตลอดเวลา
+ไม่เพียงเท่านั้น แต่อาณาจักรที่สูญเสียอำนาจปกครองได้กลายเป็นสวรรค์สำหรับการปล้นสะดมของอาณาจักรเพื่อนบ้าน
+ฮีโร่ที่ปราบราชาอสูรได้ แต่ในที่สุดก็ไม่สามารถปกป้องอาณาจักรเอาไว้ได้
+ท้ายที่สุดมีเพียงผู้หลบหนีเพียงสองคนเท่านั้นที่รอดชีวิต"
+"ตอนนี้หยุดระลึกถึงความหลังไว้เท่านี้ก่อน พวกเรายังมีเรื่องที่ต้องทำ!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book295_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book295_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..033575148
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book295_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+"ฉันจะกอบกู้โลกใบนี้เอาไว้!"
+เจ้าหญิง Mina พูดออกมาเช่นนั้น
+"พูดไปนับครั้งไม่ถ้วนแล้ว ว่าไม่อาจที่จะกอบกู้โลกใบนี้เอาไว้ได้ ไม่รู้ว่ามีคนที่งี่เง่าแบบฉันพยายามทำแบบนั้นมากี่คนแล้ว แต่โลกใบนี้ถูกกำหนดมาให้ถูกทำลาย"
+"ฉันไม่สนใจ ฉันเป็นเจ้าหญิง เจ้าหญิงไม่ได้มีไว้เพื่อกอบกู้โลกหรอกเหรอ?"
+"ไม่ ไม่เคยได้ยินโครงเรื่องแบบนี้มาก่อน แต่เท่าที่ฉันรู้ฉัน"
+"ไม่รู้ว่าใครเคยพูดเอาไว้แบบนี้ ทุกการสูญสิ้น แท้จริงแล้วคือการเริ่มต้นใหม่"
+"แม้จะไม่รู้ว่าเธอได้ยินมาจากที่ไหน แต่โครงเรื่องแบบนั้นมันเก่าเกินไป ถ้าจะเขียนเรื่องแบบนี้ในปัจจุบันก็จะโยนเรื่องนั้นไปที่ Tokoyo จะดีกว่า"
+(เจ้าหญิงกุมปิดหูของเธอไว้)
+
+ที่ด้านบนสุดของหอคอยลอยฟ้า ซามูไรและเจ้าหญิงโต้เถียงกันอย่างไร้ประโยชน์ราวกับว่าไม่มีใครกำลังดูอยู่
+แม้ว่าจะพูดแบบนั้น แต่จริง ๆ แล้วมีคนอีกสองสามคนที่แต่งตัวในชุดองเมียวจิ
+"อย่างที่ทราบกันดีอยู่แล้วว่า Nakura's Hex ถูกสร้างขึ้นมาเพื่อรักษาความมีชีวิตชีวาของโลกที่ค่อย ๆ เสื่อมถอยลง"
+ดูเหมือนว่าเขาจะทนไม่ได้กับบทสนทนาแบบนี้ ราวกับ NPC ที่รีบร้อนจะดำเนินเรื่องต่อไปข้างหน้าให้ได้ ท้ายที่สุดองเมียวจิที่สูงอายุที่สุดในที่เกิดเหตุก็พูดออกมา
+"และผู้ที่สามารถใช้พลังชีวิตที่เก็บไว้เหล่านี้ได้ก็คือ..."
+
+"แล้วเธอช่วยเอาความคิดเหล่านี้ออกจากหัวได้สักทีได้มั้ย"
+ซามูไรทำเหมือนไม่ได้ยิน และเพิกเฉยต่อคำพูดของคนเฒ่าคนแก่คนนั้น
+เรื่องตลกนี้จะดำเนินต่อไปอีกนานแค่ไหน?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book296_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book296_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b27df1a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book296_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+"แล้วโลกนี้ถูกช่วยไว้รึยังล่ะ?"
+ในตอนท้ายของเรื่อง ซามูไรเดินอยู่บนทะเลทรายที่ไร้ขอบเขตเพียงลำพัง
+แผนของหอคอยลอยฟ้าน่าจะเสร็จสมบูรณ์แล้ว และพลังชีวิตที่เหลืออยู่ในโลกได้ถูกรวบรวมไว้แล้ว
+แม้ว่าฉันจะไม่รู้ว่าโลกใหม่ถูกสร้างขึ้นหรือไม่ แต่โลกนี้ถูกทำลายไปแล้วจริง ๆ
+สมกับที่เป็นเจ้าหญิงผู้ทำลายโลก
+"อาจทำลายโลกอีกใบก็ได้... ถ้ามันมีอยู่จริง"
+ซามูไรเริ่มต้นการเดินทางครั้งใหม่อีกครั้ง
+
+...
+
+(ส่วนที่เหลือของหนังสือเล่มนี้เกี่ยวข้องกับฉากของเรื่องราว และส่วนใหญ่ประกอบด้วยผู้ปกครองที่ชั่วร้ายและสัตว์ร้ายที่ไม่ปรากฏในเนื้อเรื่องหลักของนวนิยาย)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book297_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book297_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d84969ef6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book297_TH.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+Phantasmagoria
+
+"...ความฝันยังคงอยู่"
+
+คำพูดดังกล่าวต้องปรากฏอยู่ในทุกเรื่องราวอย่างแน่นอนและส่วนใหญ่เป็นคำพูดของจักรพรรดินีแห่งดินแดนแห่งราตรีบริสุทธิ์ แน่นอนว่านี่ไม่ใช่ปริศนาที่เกี่ยวข้องกับผู้อ่านส่วนใหญ่ให้ความสนใจ แต่เราก็ยังต้องเริ่มจากตรงนี้
+
+Ozvaldo Hrafnavins
+ราชาอีกาผู้ยิ่งใหญ่ ถ้าประสิทธิภาพการต่อสู้ของ Fischl เท่ากับสิบและความแข็งแกร่งโดยเฉลี่ยของสัตว์ป่าในโลกอยู่ที่ประมาณสิบห้าละก็ ประสิทธิภาพการต่อสู้ของ Ozvaldo อาจอยู่ที่สิบสาม พลังอันยิ่งใหญ่ของเขาถูกแสดงออกมาเมื่อเขาทำลาย Dämmerung ในเล่มที่ 1
+*แต่ Nachtvorhang เองเป็นศัตรูโดยธรรมชาติของ Dämmerung
+เหมือนกับความรู้สึกที่ Ozvaldo มีต่อ Fischl คุณ Jiu ไม่เชื่อว่าสิ่งนั้นคือความรัก แต่อาจจะเป็นพฤติกรรมการเรียนรู้แบบฝังใจที่เกิดขึ้นในหมู่นก
+(ข้อคิดเห็นเพิ่มเติมจากหัวหน้าบรรณาธิการ: อย่ากังวลกับความคิดเห็นของผู้เขียน ผู้อ่านสามารถอธิบายความสัมพันธ์ระหว่างตัวละครในดินแดนแห่งราตรีบริสุทธิ์ในใจคุณได้ตามที่ต้องการ)
+
+อีกอย่างฉายา "เจ้าชาย Nachtraben" ยังไม่ใช่ชื่อที่สูงส่งนัก เมื่อพิจารณาว่าอีกากลางคืนเป็นที่รู้จักในฐานะผู้สมรู้ร่วมคิดและถือครองคำสาปแช่ง Ozvaldo คงยืนกรานที่จะใช้ชื่อนี้ เพราะว่าจะให้เรียกตัวเองว่า "ราชาแห่งราตรี" แบบนี้ต่อหน้าดินแดนแห่งราตรีบริสุทธิ์ได้อย่างไรกัน?
+
+สัตว์ร้ายแห่งโลก: Gesamtkunstwerk
+ในความน่าจะเป็นบางประการ สัตว์ร้ายแห่งโลกที่ดินแดนแห่งราตรีบริสุทธิ์จะต้องเผชิญหน้าในครั้งนี้ มีพลังต่อสู้ที่ที่ประมาณสามสิบ
+ท่ามกลางสาเหตุและผลกระทบของอดีตอันยาวนาน หากไม่ได้เลือก "นักปราชญ์ Zarathustra" นักเขียนโอเปร่าจะได้รับชัยชนะในการแข่งขันเหนือเจตจำนงของโลก
+เมื่อ Gesamtkunstwerk ขึ้นสู่เวทีโรงโอเปร่าแห่งวันสิ้นโลก สัตว์ประหลาดของโลกที่อาศัยอยู่ทั่วจักรวาลก็จะถูกอัญเชิญมาอย่างหลีกเลี่ยงไม่ได้
+ในเล่มที่แล้ว จุดอ่อนของ "สัตว์ร้ายแห่งโลก - Saint of Seven Tear" (พลังการต่อสู้เท่ากับ Fischl นั่นคือสิบ) ซึ่งอ่อนแอเกินกว่าที่คิดไว้ ดูเหมือนจะไม่มีโทษสำหรับตัวเลือกแรก บรรดานักบุญต่างร่ำไห้เพื่อ Zarathustra
+ทั้ง Zarathustra และนักโอเปร่าต่างมีชีวิตอยู่เพื่อสรรเสริญเจ้าหญิงแห่งการลงทัณฑ์ คนหนึ่งประกาศความทุกข์ในใจของเธอ ขณะที่อีกคนกำลังพูดถึงความยิ่งใหญ่ของการเดินทางของเธอ เจ้าหญิงจะไม่เลือกอย่างหลัง เพราะสิ่งนั้นมันน่าละอาย
+
+Sommernachtgarten
+ว่ากันว่าผู้ที่มีทักษะสูงในศิลปะเวทมนตร์จะมีอาณาเขตแห่งจิตสำนึกที่เป็นเอกลักษณ์ของตนเอง ความรัก ความเกลียดชัง ความโหยหา ความหึงหวง การยึดมั่น และความหลงใหลในจิตวิญญาณของพวกเขาจะถูกเก็บไว้ที่นี่ในนิยายเรื่องอื่น ๆ ซึ่งพื้นที่นี้เรียกว่า ซัมเมอร์แลนด์
+Sommernachtgarten ของจักรพรรดินีก็น่าจะเป็นเช่นนี้ การที่แนวคิดนี้ไม่เคยได้รับการตรวจสอบ จะว่าไปแล้วก็น่าเสียดาย
+
+"การกลับชาติมาเกิดนิรันดร์อันน่าฉงน"
+ประเด็นสำคัญหลายประการจากเรื่องนี้ทำให้หลายคนสงสัยว่าจักรพรรดินีแห่งดินแดนแห่งราตรีบริสุทธิ์ผ่านเรื่องราวที่ Fischl เคยประสบมาทั้งหมดหรือไม่
+พ่อของ Fischl ไม่ได้เป็นเพียงร่างเงาอย่างไม่ต้องสงสัย เขาเป็นคนที่สง่างามและทรงพลัง และช่วยให้ Fischl ขจัดความสับสนของเธอ ส่วนแม่ของ Fischl นั้น การกระทำของเธอแสดงให้เธอเห็นว่ามีบุคลิกที่น่าสนใจทีเดียว แต่เธอจะพูดได้อย่างเดียวเท่านั้น ซึ่งเป็นประโยคที่กล่าวไว้ตอนต้นว่า "ความฝันยังคงอยู่"
+ในเล่มที่แล้ว แม่ของ Fisch ได้หายตัวไปในตอนต้น ดังนั้นเล่มนี้จึงไม่มีบรรทัดก่อนนี้
+แต่ ณ จุดสิ้นสุดของจักรวาล จักรวาลได้ไหลเข้าสู่ดินแดนแห่งราตรีบริสุทธิ์ และเธอก็พูดบางอย่างที่ลึกลับออกมา--
+"จะไปตามหาความหมายที่ไหนได้เล่า ฟ้ามืดมิดถึงเพียงนี้แล้ว..."
+
+"จะไปตามหาความหมายที่ไหนได้เล่า ฟ้ามืดมิดถึงเพียงนี้แล้ว แต่ความฝันยังคงอยู่"
+หวังว่าท่านผู้อ่านจะตามหาความสุขได้ในโลกที่ยังคงมีแสงตะวันโผล่พ้นขอบฟ้า
+
+(รวบรวมคำถามที่พบบ่อย)
+Q: คุณ Jiu ขอถามว่างลูกสาวของจักรพรรดิสวรรค์ใน "ตำนานง้าวที่แตกสลาย" กับ Fischl von Luftschloss Narfidort มีความสัมพันธ์กันอย่างไร?
+A: รู้สึกว่าที่โศกนาฏกรรมที่คลี่คลายไปในตอนท้ายเล่มที่ 5 ของ "ตำนานง้าวที่แตกสลาย" นั่นเป็นเพราะมีตัวเอกชาย และลูกสาวของจักรพรรดิแห่งสวรรค์สนใจเขา ดังนั้นก็เลยอยากเขียนเจ้าหญิงแห่งการลงทัณฑ์ที่ไม่มีตัวเอกชายดู ดังนั้นก็เลยมีแผนที่จะจัดทำ "Fischl เจ้าหญิงแห่งความมืด" เล่มนี้ขึ้นมา
+แม้ว่าในที่สุดก็เขียน "ตำนานง้าวที่แตกสลาย" เล่มที่ 6 ซึ่งสามารถช่วยชีวิตกลับมาได้ในตอนจบ แม้ว่าการเขียนงานสองงานพร้อมกันจะนำไปสู่การพูดคุยข้ามมิติ แต่โดยส่วนตัวแล้ว ฉันค่อนข้างพอใจกับผลลัพธ์ที่ได้
+
+Q: ในการต่อสู้อย่างเต็มกำลังระหว่างพ่อของ Mir (Khan the Asura และ Laevatain) กับ Gesamtkunstwerk ใครจะเป็นผู้ที่เหนือกว่า?
+A: เดิมทีฉันปฏิเสธที่จะตอบคำถามนี้ แต่หัวหน้าบรรณาธิการบอกว่าถ้าไม่ตอบจะตัดโครงการต่อไปของฉัน ฉันโยนเหรียญดูแล้วล่ะ Gesamtkunstwerk น่าจะแข็งแกร่งกว่านะ
+
+Q: คุณ Jiu ท้ายเล่ม "บอกลาเลดี้ของโลก" คุณบอกว่าผมของคุณร่วง ตอนนี้ดีขึ้นแล้วรึยัง?
+A: สำนักพิมพ์ Yae ไม่ถามคำถามพวกนี้ได้มั้ย ผู้อ่านจะอ่านสิ่งเหล่านี้ที่เพิ่มเข้ามาในเล่มด้วยเหรอ?
+(ความคิดเห็นของหัวหน้าบรรณาธิการ: ผู้อ่านกังวลมาก! ใช่แล้วล่ะ พวกเขายังกังวลอย่างมากกับการซื้อเล่มใหม่น่ะ)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book298_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book298_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book298_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book299_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book299_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book299_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book29_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book29_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8572c9ed1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book29_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+ในอดีตอันนานแสนนาน Night Mother ผู้ปกครอง Land of Night อาณาจักรแห่งกลางคืน ที่นี่เป็นดินแดนที่ตายแล้ว ที่นี่ไม่มีแสงสว่างบนแผ่นดินโลกและไม่มีต้นไม้แม้สักต้น ไม่มีวี่แววของสิ่งชีวิตในอาณาจักรแห่งกลางคืน ยกเว้นสิ่งมีชีวิตที่น่าเกลียดน่ากลัวที่ซ่อนอยู่ในความมืด
+Night Mother นั้นคือต้นเหตุของบาปทั้งปวง และอาณาจักรแห่งกลางคืนก็ถูกปกคลุมไปด้วยความชั่วร้ายของเธอ Night Mother ผู้โหดร้ายผู้ไม่มีทั้งปากและหัวใจนั้นมักจะเฝ้ามองดินแดนของเธอและลงโทษผู้กระทำผิดอย่างชนิดที่คาดไม่ถึง มีเพียงสิ่งเดียวที่เธอทนไม่ได้ก็คือแสงจันทร์ที่บางครั้งเล็ดลอดออกมาจากกลุ่มเมฆ เธอเกลียดชังแสงที่ลอดผ่านกำแพงเมืองเข้ามามาก
+ป่า Moonlight Forest นั้นเป็นเพียงสถานที่แห่งเดียวที่ไม่อยู่ภายใต้อำนาจของ Night Mother มีเพียงสถานที่แห่งนี้เท่านั้นที่ผู้คนสามารถมองเห็นแสงจันทร์และสิ่งน่าสนใจที่มันส่องไปถึงได้ ทุก ๆ คนในอาณาจักร Moonlight Forest นั้นล้วนเกิดมาพร้อมกับผิวสีขาว, ผมสีอ่อนและดวงตาสีฟ้า ใบหน้าสง่างาม นี่อาจเป็นเพราะพวกเขาถูกแยกออกจากดวงอาทิตย์ พวกเขาไม่เห็นแสงแดดตลอดทั้งปีและเนื่องจากพวกเขามีความชุ่มชื้นจากแสงจันทร์พวกเขาจึงแตกต่างจากสิ่งมีชีวิตในความมืดและน่าเกลียดที่อยู่นอกเขตป่า
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9174948e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book2_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—สวนหลังบ้านของฉันยังใหญ่กว่าจักรวาลซะอีก—
+"คงต้องขอให้เธอช่วยแล้ว" เด็กหนุ่มผมสีดำผู้เรียกตัวเองว่า "Ike" ส่งมีดทำครัวให้แก่ Vera
+เขาเดินกลับไปยังหน้าตู้และเริ่มหั่นหนวดอย่างเมามัน
+"มาช่วยปิดประตูที ถ้าเกิดมีหนวดไปโจมตีเธอ เธอก็ใช้มีดนั่นป้องกันตัวซะล่ะ" แว่นตาของ Ike เต็มไปด้วยของเหลวสีน้ำเงิน "เร็วเข้า! อย่าให้เจ้าเทพชั่วร้ายนั่นเข้าไปถึง Delphi"
+เมื่อได้ยินดังนั้น Vera จึงช่วยปิดประตูให้ Ike ถึงแม้ว่าระหว่างการจับกดหนวดพวกนั้น Vera จะทำมีดปักใส่ Ike อย่างไม่ได้ตั้งใจ ยังดีที่เวทการรักษาของ Ike นั้นแข็งแกร่งมาก
+"อืม เรื่องก็เป็นอย่างนั้นแหละ ความจริงฉันก็อายุพันกว่าปีแล้ว ประตูนี้เชื่อมโยงไปยังสถานที่ใด ๆ บนโลก เจ้าอสูรที่มีหนวดนั่นคืออสูรเก่าแก่จาก Large Magellanic Cloud ฉันไปที่นั่นเพื่อเอาของมานิดหน่อย" ร่างของ Ike เปรอะเปื้อนไปด้วยของเหลวและทำได้แค่ใช้ชายกระโปรงของ Vera เช็ดแว่นตาของเขา "เอิ่มม เธอยังอยากรู้อะไรอีกมั้ย?"
+"ใครคือ Tal?" เหมือน Vera จะไม่ได้ถือสา
+"มันเป็นวิญญาณชั่วร้ายที่กลืนกินปราสาทโบราณของมนุษย์ มันมาทำหน้าที่เป็นพ่อบ้านให้ฉันตั้งแต่ฉันจัดการกับมันได้ ไม่รู้ว่าทำไมมันถึงเชื่องกับเธอจังเลยนะ แปลกจริง ๆ"
+
+พ่อแม่ของ Vera มักจะบอกกับเธอเสมอว่าคนเราสุดท้ายแล้วก็ต้องมีหน้าที่การงานและครอบครัว ระยะทางนั้นเป็นเพียงแค่ความปรารถนาชั่วนิรันดร์เท่านั้น Sachi เพื่อนสนิทของเธอเคยบอกกับเธอว่าหากคนที่สดใสร่าเริงอย่างเธอต้องแต่งงานออกจากเมืองไป เมืองเล็ก ๆ นี่คงจะเงียบเหงาน่าดู
+(เพียงแค่ว่า Sachi ดูบอบบางเกินไป ถ้าไปเล่นกับเด็กผู้ชายคนอื่น ๆ คงจะถูกรังแกแน่ ๆ)
+"จิตวิญญาณของมนุษย์นั้นยังไร้เดียงสาเกินไป ฉันจำเป็นต้องคอยชี้นำพวกเธอผ่านช่วงเวลาวัยเด็กที่ไม่นึกไม่ฝันนี้ไป" Ike ยื่นสองมือเข้าเชื้อเชิญ Vera "พวกเธอจะได้ขับร้องไปตามเส้นทางของพวกเธอและเติบโตขึ้นในที่สุด"
+จาก Orion Arm ไปถึง Eternal City of Demons จากกระแสที่เชี่ยวกรากของเวลาจนถึงส่วนลึกของทะเล Starry...
+"เธอคิดว่าแค่ไหนถึงเรียกว่าไกล? ไม่ว่ามุมไหนของจักรวาลก็ล้วนน่าเบื่อพอ ๆ กับสนามหลังบ้านของฉัน" เขาพูด
+"ขอบเขตของคำว่าระยะไกลนั้นขึ้นอยู่กับความเปลี่ยนแปลงของจิตใจ" Ike ตอบ "หัวใจของฉันนั้นใหญ่กว่าทั่วทั้งจักรวาล"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book300_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book300_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book300_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book301_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book301_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..25a0a30fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book301_TH.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Mt. Yougou
+ภูเขาลูกใหญ่ที่อยู่ทางเหนือของเกาะ Narukami เต็มไปด้วยต้น Sakura อันงดงาม ต้น Sakura เหล่านี้มีรากที่เชื่อมต่อกันกับ Sacred Sakura ต้นใหญ่ ที่อยู่บนจุดสูงสุดของยอดเขา
+และผู้ที่คอยบูชาต้น Sacred Sakura ก็คือศาลเจ้าที่ใหญ่ที่สุดใน Inazuma... ศาลเจ้า Grand Narukami
+ในช่วงไม่กี่ปีที่ผ่านมา ผู้ที่คอยดูแลศาลเจ้าก็คือยัยหนู Yae ซึ่งปัจจุบันเธอได้เติบโตเป็นสาวน้อยแล้ว พอคิดว่าจะไม่ได้แกล้งเธอให้ร้องห่มร้องไห้เหมือนเมื่อวันวานอีก ก็รู้สึกเสียดายอยู่ไม่น้อยเลยทีเดียว
+ฉันคิดว่าเธอจะเมาง่ายเหมือนแต่ก่อน แล้วพูดจาโหวกเหวก ร้องไห้โวยวายยกใหญ่เสียอีก แต่คราวนี้คนที่เมาก่อนกลับเป็นฉันซะนี่... ดันพลาดทำตัวเองขายหน้าซะได้ แถมยังถูกเธอหัวเราะเยาะเย้ยใส่อีก ชิส์... ทำอย่างกับฉันเป็นยัยป้าที่ชอบหาเรื่องใส่ตัวเองอย่างนั้นแหละ ไม่สบอารมณ์เอาซะเลย
+... จริง ๆ เลย ทั้ง ๆ ที่อยากจะรังแกเด็กคนนั้นมากกว่านี้อีกสักหน่อยแท้ ๆ
+
+เมือง Inazuma
+นำสูตรทำดอกไม้ไฟสูตรใหม่ไปมอบให้เจ้าหนู Naganohara แต่หลังจากที่ได้ฟังคำแนะนำสรรพคุณของยาแล้ว เขาก็ปฏิเสธที่จะรับยารักษาหูหนวกตัวใหม่ซ้ำแล้วซ้ำเล่า จนแล้วจนรอดก็ไม่ยอมรับไว้อยู่ดี
+เจ้าหนู Naganohara เป็นคนที่หวงสูตรการทำดอกไม้ไฟมาก เขามักจะทำให้พลังการระเบิดเจือจางลง จนถึงขั้นที่ไม่สามารถสร้างความเปลี่ยนแปลงทางกายภาพต่อสิ่งแวดล้อมได้ อาศัยแค่การเผาไหม้จากโลหะต่าง ๆ เพื่อสร้างเอฟเฟกต์ที่แสนจืดชืดออกมาเท่านั้น
+อีกอย่างเขาก็เอาแต่หมกตัวทำการทดลองอยู่ในห้องทำงาน แบบนั้นมันจะไปสนุกได้ยังไงกันล่ะ!
+ช่างน่าเสียดาย น่าเสียดายจริง ๆ เลย
+
+แต่ว่านะ Yoimiya ลูกสาวของเขาเป็นคนที่น่าสนใจมากเลยทีเดียว พวกเรารวบรวมลูกกวาดมากมายได้จากงานเทศกาล ทดสอบส่วนประกอบใหม่ ๆ ไปหลายตัว เป็นการเล่นที่สนุกมากเลยล่ะ!
+...แต่ไม่นานก็ถูกทีมดับเพลิงลากตัวไปยังชายหาดที่เงียบสงบซะแล้ว ได้ยินว่าเป็นเพราะกฎหมายด้านความปลอดภัยตัวใหม่ของเมือง Inazuma อะไรสักอย่าง อะไรของพวกเขาก็ไม่รู้
+
+พวกเราคุยกันเรื่องแนวคิดใหม่ ๆ มากมาย Yoimiya ยังได้ให้ข้อเสนอแนะเชิงสร้างสรรค์แก่ฉันด้วย เด็กคนนี้มีพรสวรรค์มาก ถ้าตอนที่ฉันสร้างสวนสนุกให้ Klee มีโชว์ดอกไม้ไฟของเธอมาร่วมวงด้วย จะต้องเป็นอะไรที่เพอร์เฟคมากแน่ ๆ
+แต่น่าเสียดายที่โชกุนจอมหน้าบึ้งคนนั้นเอาแต่คอยจับตาดูเรา ฉันจึงไม่ทันได้ช่วยเธอปรับปรุงของเล่น แถมไม่ทันได้ลากตัวเธอออกมาพร้อมกันด้วย
+เมื่อไม่นานมานี้ ตอนที่กำลังเตรียมน้ำยาโพชั่นสำหรับการบินอยู่ในครัว แต่มันดันไประเบิดใส่นายพลเท็งงุวัยเยาว์จนบาดเจ็บโดยไม่ตั้งใจ ขนบนปีกซ้ายของเธอคงต้องใช้เวลากว่าครึ่งเดือนถึงจะงอกออกมาใหม่ เดิมทีฉันก็อยากจะช่วยเธอทำแผลอยู่หรอก แต่ตั้งแต่นั้นมา เด็กคนนั้นก็เอาแต่หลบหน้าฉันตลอดเลยน่ะสิ...
+ฉันจึงทิ้งยาบางส่วนไว้ให้เธอ จะได้เป็นการทดลองประสิทธิภาพของยาด้วยเลย
+หลังจากอุบัติเหตุครั้งนั้น ดูเหมือนว่าเจ้าคนที่เอาแต่หมกตัวอยู่ใน Tenshukaku จะส่งทหารมาคอยสะกดรอยตามฉัน นี่มันดูจะเกินไปหน่อยนะ
+ทั้ง ๆ ที่ฉันก็ไปขอโทษต่อหน้าแล้วแท้ ๆ แต่เธอก็ยังไม่ยอมรามือ
+ยิ่งไปกว่านั้น เรื่องที่ฉันขอยืมใช้ห้องครัวเพื่อทำการทดลอง เธอก็เป็นคนอนุญาตเองแท้ ๆ!
+
+นอกจากนี้ นี่เป็นครั้งที่ 6 แล้ว ที่คุณหนู Kamisato ปฏิเสธคำเชิญให้เข้าร่วมไอดอลกรุ๊ป ช่างน่าเศร้าเหลือเกิน
+
+Tatarasuna
+Tatarasuna เป็นเกาะธรรมชาติรูปวงแหวน พร้อมภูเขาสูงตระหง่านที่สามารถมองเห็นทะเลรอบด้าน ห้อมล้อมเตาหลอมเหล็กขนาดใหญ่ที่อยู่ตรงส่วนกลาง นี่คือฐานการผลิต "Jade Steel" ของ Inazuma ซึ่งคอยผลิตวัสดุทำอาวุธคุณภาพสูงให้กับเหล่าคนใหญ่คนโตให้ได้เชิดหน้าชูตา... ใช้ผลึกจากเลือดและกระดูกของเทพอสูรที่แพ้พ่าย กับแร่คุณภาพสูงหลอมรวมกันจนกลายเป็นเหล็กกล้าที่แข็งแรงทนทาน
+ที่นี่คือทรัพย์สินที่น่าภาคภูมิของท่านเจ้าสำนัก Tenryou ด้วยเหตุนี้เขาจึงดูแลช่างทางเทคนิคเป็นอย่างดี
+ระหว่างที่เดินทางใน Tatarasuna ผู้ที่เดินร่วมทางกับฉันก็คือสุภาพสตรีท่านหนึ่งที่มีนามว่า Kagami Gozen ดูเหมือนว่าเธอจะเป็นหัวหน้าของคนงานในท้องถิ่น และมีตำแหน่งเป็นเจ้าหน้าที่รักษาการณ์ของ Shogunate ถึงแม้เธอจะเป็นผู้ใต้บังคับบัญชาของท่านเจ้าสำนัก Tenryou แต่ต่อหน้าคนงานเหล้านี้ เธอดูเหมือนจะมีตำแหน่งทัดเทียมกับชายชราคนนั้นเลย
+ดูเหมือนว่าเหล่าคนงานจะเชื่อถือและเคารพรักเธอมาก พวกเขาเต็มใจที่จะเชื่อฟังคำสั่งของเธอ มากกว่าจะเคารพคำบัญชาของโชกุน... แต่ Kagami Gozen มักจะทำหน้านิ่วคิ้วขมวด และตัวห่างเหินกับผู้คนอยู่ตลอดเวลา
+
+เหล่าคนงานของ Tatarasuna ล้วนแล้วแต่เป็นชาวบ้านที่ไร้รากฐาน ถูกกระแสน้ำแห่งประวัติศาสตร์พัดพาให้มาอยู่รวมกัน ณ ที่แห่งนี้ ใช้รอยสักบนร่างและเสียงเพลงในการจำแนกอีกฝ่าย แต่ก็ยังยึดมั่นต่อความสัมพันธ์ระหว่างกันและกัน
+
+เช่นเดียวกับคนงานคนอื่น ๆ ใน Tatarasuna บนตัวของ Kagami Gozen เองมีรอยแผลเป็นที่เกิดจากไฟอุณหภูมิสูง และ "Tatarigami" ในสายตาคนภายนอก นี่คงเป็นสัญลักษณ์ของความอายุสั้นและโรคภัยไข้เจ็บ แต่ในสถานที่แห่งนี้ มันกลับเป็นตราสัญลักษณ์ที่บ่งบอกว่าพวกเขาเป็นครอบครัวเดียวกัน
+
+ฉันแอบปรับเปลี่ยนพารามิเตอร์ของ "Mikage Furnace" รื้อถอนวาล์วและแผงบางส่วนจับโยนทิ้งไปในทะเล และปรับปรุงฝาครอบป้องกัน ซึ่งก็ดีกว่าแต่เดิมที่แทบไม่มีอะไรเลย บางทีมันอาจจะสร้างความประหลาดใจให้กับพวกวิศวกรจาก Fontaine พวกนั้นก็ได้?
+หรือบางทีตาเฒ่า Kujou คนนั้น ก็อาจจะโกรธเป็นฟืนเป็นไฟเพราะผลผลิตลดน้อยลง... แต่อย่างน้อยการไหลเวียนของ "Tatarigami" ก็จะไม่หลุดจากการควบคุม เนื่องจากความร้อนสูงเกินไปอีกแล้ว และถึงแม้จะต้องเผชิญหน้ากับภัยสงครามที่จะปะทุขึ้นในไม่ช้า ก็คงไม่ถึงขั้นเกิดการระเบิดและความเสียหายรุนแรงอย่างแน่นอน
+อย่างน้อยก็เป็นมาตรฐานส่วนตัวที่ฉันคาดการณ์เอาไว้ล่ะนะ
+
+หึหึ แต่ไม่แน่ว่าหลังจากการแทรกแซงที่แยบยลของฉัน สงครามอาจจะไม่เกิดขึ้นเลยก็ได้?
+ฉันน่ะนะ อยากจะเห็นตอนที่คำทำนายของพวกโหรแห่งดวงดาวเหล่านั้นคลาดเคลื่อนซะจริง พวกเขาจะทำสีหน้ายังไงกันบ้างนะ!
+
+เกาะ Yashiori
+ท้องฟ้าเหนือเกาะ Yashiori นั้นแจ่มใส และปลอดโปร่งโล่งสบายมาก
+ฉันเคยได้ยินพวกองเมียวจิที่แสนน่าเบื่อเหล่านั้นเล่าว่า โชกุน Raiden เคยจัดตั้ง "เครื่องราง" มากมายไว้บนเกาะแห่งนี้ เพื่อป้องกันการปนเปื้อนจากสิ่งตกค้างของเทพอสรพิษ... เอ่อ ความหมายโดยคร่าว ๆ ก็ประมาณนี้แหละ ฉันยังใช้สำนวนทางความเชื่อพวกนั้นไม่ค่อยเป็นสักเท่าไหร่
+จากการตรวจสอบของฉัน เสาไฟเหล่านั้นมันน่าสนใจมาก ถึงแม้จะใช้รูปลักษณ์ภายนอกจากความเชื่อของเทพแห่งสายฟ้า แต่เทคนิคที่ใช้อยู่ภายในกลับเป็นอะไรที่ฉันคุ้นเคยดี
+โอ้ เกือบลืมไปเลยว่าตัวเองกำลังเขียนบันทึกการเดินทาง ไม่ใช่เวลามาพูดถึงปัญหาทางวิชาการสุดน่าเบื่อเหล่านั้น!
+
+เมื่อไปที่ Higi Village ก็ได้รับการต้อนรับจากหัวหน้าหมู่บ้าน Washizu เป็นอย่างดี ปลาย่างกับ Onigiri อร่อยมาก
+นอกจากนี้ ชายหาดที่ได้ชื่อว่า "หาด Nazuchi" ยังเต็มไปด้วยโจรสลัดที่แสนเป็นมิตรอยู่มากมาย... ช่างน่าเสียดาย ที่ไม่สามารถอยู่บนเกาะแห่งนั้นได้นานกว่านี้แล้ว
+เหมืองที่อยู่บนเกาะครึกครื้นมาก แต่เครื่องมือของคนงานเหมืองเหล่านั้นกลับเรียบง่ายและล้าหลัง ถึงแม้บนเกาะจะเต็มไปด้วยเครื่องรางที่โชกุนคนนั้นจัดตั้งไว้ ซึ่งมันช่วยปิดกั้นการแพร่กระจายของ "Tatarigami" ส่วนใหญ่เอาไว้ แต่เมื่อต้องอยู่ภายใต้ผลกระทบของผลึกกระดูกงูเป็นเวลานาน คนงานเหมืองจึงเจ็บป่วยเป็นโรงเรื้อรังกันเป็นจำนวนมาก
+
+Sakura Mochi ที่เหล่าองเมียวจินำมาจากศาลเจ้า Grand Narukami นั้นอร่อยมาก แต่ก็ยังห่างชั้นจากฝีมือของยัยหนู Yae อยู่ไกลโข
+
+หลังจากนี้ก็ไปเยี่ยมเยือนศาลเจ้า Asase ต่อแล้วกัน ไม่รู้ว่าเจ้าแมวอ้วนที่อยู่ที่นั่นจะเป็นยังไงบ้าง... ครั้งที่แล้วพยายามใช้กรงแบบพิเศษดักจับมัน แต่ดันถูกมิโกะหยุดเอาไว้ซะก่อน ช่างน่าผิดหวังจริง ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book302_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book302_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1129c545b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book302_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+ท่านพ่อ! ท่านแม่! ลูกไม่ดีเอง! เป็นเพราะลูกไม่ดีเอง!!
+เป็นเพราะลูกสูญเสียมโนธรรม และหลังจากได้ยินข่าวลือเรื่อง "Lunar Leviathan" ฉันคิดว่าปลานั่นจะช่วยให้ลูกได้แต่งงานกับสะใภ้ที่ร่ำรวยได้!? ตอนนี้ขึ้นเรือโจรมาแล้ว ยากที่จะลงไปได้!
+ล่องลอยอยู่กลางทะเลมาหลายวันแล้ว น้ำก็ไม่ได้ดื่มแล้วก็ไม่มีแรงจับปลาด้วย
+เดินทางผ่านทะเลนี้แล้วก็ยังไม่เห็นจุดจบ แต่ชีวิตของฉันกำลังจะมาถึงจุดจบแล้ว!
+เฮ้อ ก็คงทำได้แค่นี้แหละ? เฮ้อ-
+ถ้า "Lunar Leviathan" ที่น่ารังเกียจนั้นยังมีจิตสำนึกอยู่ ก็รีบนำจดหมายของฉันไปที่ฝั่ง อย่าให้พ่อแม่ของฉันรอฉันกลับมาเลยนะ คงจะไม่ได้เจอแล้วล่ะ
+ถ้าชาติหน้ามีอยู่จริง ฉันจะต้องแต่งกับสะใภ้ที่ร่ำรวย เพื่อให้พ่อและแม่มีความสุข!
+แต่งงานกับอินทรีใต้หล้านี้คือสนามล่าเนื้อของเรา แต่งงานกับหมา... ทั้งวันจะได้กิน เอ่อ ....
+(ตามรอยขีดเขียนต่าง ๆ ที่มีความลึกต่างกันไปที่อ่านแล้วไม่รู้ความหมาย)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book303_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book303_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e26d1066
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book303_TH.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+"เมืองแห่งขุนเขา Arayama: บทที่ 1"
+มันเป็นฝันร้ายที่ยังคงวนเวียนเหมือนเดิมทุกครั้ง ฝันร้ายที่ทำให้ Yutaka Riko ต้องหวนนึกถึงค่ำคืนที่เผ่าโอนิถูกทำลายลง
+เมฆดำทะมึนครวญคลั่งโหมกระหน่ำปกคลุมไปทั่วทั้งหมู่บ้าน เปลวเพลิงร้อนระอุแผดเผาแผ่ขยายออกไปราวกับหยดหมึกบนกระดาษ ทำลายบ้านเรือนหลายร้อยหลังอย่างบ้าคลั่ง เปลวเพลิงร้อนระอุลุกลามไปถึงมหาสมุทรจนเดือดระเหย เม็ดทรายบนชายฝั่งถูกหลอมละลายจนกลายเป็นของเหลวหนืด
+หัวหน้าเผ่าผลัก Riko เข้าไปในห้องใต้ดิน คำพูดสุดท้ายที่ได้ยินนั้น ยังคงดังก้องอยู่ในหู กลบเสียงร้องคร่ำครวญอย่างเศร้าโศกรอบ ๆ ไปเสียสิ้น
+"Kataba Shintetsu ทรยศพวกเราเผ่าโอนิ มันเป็นคนนำภัยพิบัติครั้งนี้มา!"
+วิชาดาบของ Riko ได้รับการฝึกสอนโดย Kataba Shintetsu ในความทรงจำ Shintetsu เป็นหญิงสาวที่อ่อนน้อมถ่อมตน มักจะรอยยิ้มประดับอยู่บนใบหน้าเสมอยามที่พูดคุยกับผู้คน
+จวบจนทุกวันนี้ Riko ยังคงไม่สามารถยอมรับได้ว่าอาจารย์ของเธอ นักดาบอัจฉริยะที่ทุกคนเคารพจะสามารถทำสิ่งที่โหดร้ายแบบนั้นได้ลงคอ
+แต่ทว่าคาถาอาคม และตราประทับที่กระจัดกระจายปกคลุมอยู่ทั่วทั้งหมู่บ้าน ทั้งหมดเป็นหลักฐานที่ชัดเจนยิ่งกว่าอะไร สิ่งที่หัวหน้าเผ่าพูดไว้ไม่มีทางผิดอย่างแน่นอน...
+ตัวเรานั้นควรเผชิญหน้ากับ Kataba Shintetsu ด้วยจิตใจแบบไหนกันนะ?
+Riko ที่ยังตัดสินใจไม่ได้ ทำได้เพียงแค่ถอนหายใจออกมายาว ๆ
+การถอนหายใจนี้ทำให้เจ้าแมวขาวที่อยู่ข้าง ๆ เธอ สะดุ้งตื่นจากการนอนหลับ แมวขาวหรี่ตาที่ขุ่นมัวทั้งสองข้างแล้วซุกไซร้เข้าที่หลังมือของ Riko
+"ขอโทษที่ทำให้เจ้าตื่นนะ Onigiri"
+Riko หยิบชามไม้ออกมาวางตรงหน้าเจ้าแมวขาว ฟังเสียงลิ้นของมันเลียน้ำเบา ๆ พลางมองขึ้นไปบนท้องฟ้ายามค่ำคืนนอกกระโจมพัก
+เมื่อมองลอดผ่านช่องว่างของกิ่งไม้ และใบไม้ จะสามารถเห็นเงาของหน้าผา และภูเขาที่อยู่ภายใต้แสงจันทร์ได้ โครงสร้างที่ซับซ้อนของอาคารที่ตั้งอยู่บนสันเขานั้น เรียกได้ว่าเป็นภาพที่มหัศจรรย์ที่มีเพียงหนึ่งไม่มีสองจริง ๆ
+เมื่อเข้าใกล้ "เมืองแห่งขุนเขา Arayama" ที่อยู่เบื้องหน้า ขุนเขาสูงตระหง่านถูกเจาะเป็นโพรง และเมืองที่สง่างามถูกสร้างขึ้นอย่างประณีตทั้งภายใน และภายนอก ตามตำนานเล่าว่า "ชาวขุนเขา" ที่อาศัยอยู่ที่นี่ล้วนเป็นลูกหลานของเคียวจิน (ยักษ์ใหญ่) พวกมันมีส่วนสูงเป็นสองเท่าของมนุษย์ธรรมดา แม้แต่พืชผลก็มีขนาดใหญ่อย่างไม่น่าเชื่อ ถึงแม้จะมีการสู้รบกับประเทศข้างเคียงหลายครั้ง แต่ก็น้อยครั้งนักที่จะพ่ายแพ้
+แต่ทว่าเจ้าเมือง "เมืองแห่งขุนเขา Arayama" กลับไม่พอใจ เขากระหายที่จะครอบครองดินแดนทั้งหมดนั่น
+เมื่อสามวันก่อน เจ้าเมืองได้เชื้อเชิญให้ Kataba Shintetsu เข้าร่วม "กองทัพ Arahara" เพื่อฝึกสอนวิชาดาบเผ่าโอนิที่น่าภาคภูมิใจให้ทหารที่อยู่ภายใต้คำสั่งของเขา และ Shintetsu เอง ก็น้อมรับคำเชื้อเชิญนั้น...
+ไม่ว่าเป้าหมายของ Kataba Shintetsu คืออะไร แต่สิ่งสำคัญในตอนนี้คือการค้นหาตัวเธอ โค่นล้มเธอ และลงโทษเธอให้สาสมกับสิ่งที่เธอทำลงไป
+จากนั้น เธอจะทำตามเบาะแสที่หัวหน้าเผ่าเคยมอบให้เธอเพื่อแสวงหาความหมายที่แท้จริงของ "เส้นทางแห่งการเกิดและดับสูญ" และใช้ Magatama (หินรูปทรงหยินหยาง) ที่อยู่ภายในร่างของ Onigiri เพื่อชุบชีวิตผู้คนในเผ่า
+เมื่อคิดถึงจุดนี้ Riko ก็เติมฟืนเข้ากองไฟอีกครั้ง ก่อนที่จะนอนตะแคงลง หลับตาลงงีบพัก เพื่อรักษาเรี่ยวแรงไว้สำหรับการต่อสู้ที่จะเกิดขึ้นในวันรุ่งขึ้น
+...
+"เมืองแห่งขุนเขา Arayama: บทที่ 15"
+การเผชิญหน้าที่พ่ายแพ้
+เงาร่างของเจ้าเมืองผู้แข็งแกร่งยืนห่างออกไปประมาณร้อยก้าว เขายืนสังเกตการต่อสู้ด้วยตัวเอง และบั่นชีวิตทหารที่หลบหนีไปอีกหลายคน การลงมือครั้งนี้ได้ผลลัพธ์ที่น่าทึ่ง ทำให้กองทัพ Arahara เริ่มมั่นคงขึ้น ไม่มีใครกล้าพูดถึงการลอบสังหารเจ้านายของพวกเขาอีกต่อไป
+"กลัวอะไรกัน! เจ้าโอนินั่นสูงยังไม่ถึง Lavender Melon ในทุ่งด้วยซ้ำ! จัดการมันซะ!"
+พวกทหารมองหน้ากันเลิ่กลั่ก จนกระทั่งเสียงคำรามโกรธจัดของแม่ทัพดังขึ้น จึงค่อยพุ่งตัวเข้าใส่ Riko
+Riko ที่ได้ยินแบบนั้น มือที่ถือดาบไว้ก็สั่น จนทำให้ Onigiri ที่ซ่อนอยู่ในเสื้อคลุมส่งเสียงร้องเบา ๆ อย่างตกใจ
+ต้องขออภัยที่เผ่าโอนิของเราอาศัยอยู่บนเกาะอันห่างไกลเลยไม่ได้รับสารอาหารมากพอที่จะสูงขึ้น ในฐานะศัตรูแล้ว จึงดูไร้พลังไปบ้าง...
+แต่ถ้าพึ่งพาแค่พลังก็ไม่สามารถเอาชนะใครได้หรอกนะ
+Riko หมุนปลายเท้าข้างหนึ่งแล้วสะบัดให้รัศมีดาบประกายสีแดงเข้มโบยบินข้ามสนามรบ ฟาดฟันทะลุผ่านลำตัวของแม่ทัพไป
+"Kissaki Yousen"
+เป็นวิชาดาบอันทรงพลังที่วิญญาณเร่ร่อนของอดีตเจ้าเมืองมอบให้กับ Riko มันเป็นเพลงดาบมรณะที่สามารถใช้ออกได้โดยไม่สนใจระยะห่างในสนามรบ
+เสียงเหล็กแตกดังขึ้น ดาบในมือของแม่ทัพศัตรูหักเป็นสองท่อน แม่ทัพส่งเสียงครางแผ่วเบาก่อนที่จะล้มลงไปบนพื้น!
+เมื่อแม่ทัพสิ้นชีวิตลง การบุกโจมตีของกองทัพ Arahara ก็หยุดลงกะทันหัน เหล่าทหารเองก็ไม่กล้าที่จะก้าวไปข้างหน้า ไม่นานก็ตกอยู่ในความโกลาหล และสลายตัวไป
+"เมืองแห่งขุนเขา Arayama" ก็ล่มสลายลงไปเช่นกัน เหล่าผู้คนที่ถูกกดขี่ข่มเหงมานานก็ลุกฮือขึ้นมาบุกยึดคฤหาสน์ของเจ้าเมืองไป และนำเอาสิ่งที่เคยเป็นของพวกเขากลับคืนมา
+แต่จนถึงตอนนี้ก็ไม่พบแม้แต่เงาของ Kataba Shintetsu...
+ตอนที่ Riko เก็บดาบ ก็พลันสัมผัสได้ถึงอะไรบางอย่าง เมื่อเงยหน้ามองไปยังยอดเขา
+ที่แท้ Shintetsu ก็ยืนเฝ้ามองการต่อสู้อยู่จุดที่สูงที่สุดในเมืองแห่งขุนเขา Arayama อย่างเงียบ ๆ ใบหน้าของเธอถูกซุกซ่อนอยู่ในเงามืด จึงไม่สามารถเห็นสีหน้าของเธอได้
+ทั้งคู่สบตากันอยู่ครู่หนึ่ง ก่อนที่ Shintetsu จะกระโจนหายไป
+Kataba Shintetsu ทำไมเธอถึงอยู่ที่นี่กัน? หรือว่าหลังจากรับคำเชื้อเชิญของเจ้าเมืองแล้ว เธอกลับทรยศฝ่ายนั้นแล้วสังหารทิ้ง...
+จะเป็นไปได้ไหมว่าตัวเธอยังคงหลงเหลือมโนธรรมอยู่บ้าง?
+Riko ส่ายหัวไปมา นี่มันไม่ใช่เวลาที่จะมาคิดมาก หลังจากที่ปลอบโยน Onigiri เสร็จแล้วก็รีบมุ่งหน้าไปยัง เมืองแห่งขุนเขา Arayama
+ถ้าไม่รีบไล่ตามไปล่ะก็ จะไล่ตาม Shintetsu ไม่ทันแน่นอน
+...
+"กรงเหล็ก Ryuutetsu: บทที่ 1"
+พลาดท่าแล้ว ค่ายนี้เป็นแค่กับดักที่ถูกวางเอาไว้อย่างดี
+ที่ Kataba Shintetsu ยอมเปิดเผยที่อยู่ของตัวเองก็เพราะต้องการหลอกล่อ Yutaka Riko ให้ก้าวเข้ามาในค่ายที่ได้ร่ายคาถาไว้มากมายแห่งนี้ ทันทีที่ Riko เหยียบย่างเข้าไปในค่าย คาถาที่ถูกร่ายไว้ก็ระเบิดขึ้นมา ส่งผลให้ Riko พลัดตกลงไปในรอยแยกระหว่างหุบเขา
+ผลกระทบของการที่ร่วงหล่นลงมานั้นไม่น่ากลัวเท่าไหร่ แต่เจ้า "กรงเหล็ก Ryuutetsu" ที่อยู่ก้นหุบเขานี่สิ เป็นภัยคุกคามที่ใหญ่ที่สุด
+รอยแยกของหุบเขานี้ครั้งหนึ่งเคยเป็นทางผ่านระหว่างสองประเทศ และก็เป็นสนามรบที่เกิดเหตุการณ์อันน่าสลดใจที่สุดเช่นกัน ผู้คนนับล้านถูกฆ่าตาย ณ ที่แห่งนี้ หลังจากสิ้นสุดสงคราม ทั้งสองประเทศร่วมกันปิดการใช้งานเส้นทางสายนี้ และทิ้งอาวุธที่ถูกทำลายลงในรอยแยกนี้ วิญญาณของทหารที่เสียชีวิตในสงครามติดอยู่ในเศษเหล็กที่เปื้อนเลือด เศษเหล็กที่ถูกทำลายแหลกเป็นเสี่ยง ๆ นี้รวมตัวกันจนกลายเป็นลำธารแห่งทรายเหล็ก
+ไม่มีเส้นแบ่งที่ชัดเจนระหว่างพื้นดิน และทรายเหล็ก เมื่อสิ่งมีชีวิตได้เหยียบย่ำลงบนทรายเหล็กก็เหมือนถูกดึงให้จมลงไปในบึงน้ำ ไม่อาจจะขยับร่างกายได้ มีแต่ต้องถูกทรายเหล็กบดขยี้ร่างกายจากส่วนล่างของไล่ขึ้นมาจนถึงส่วนบน หากก้าวพลาดเพียงครั้งเดียว ก็จะไม่สามารถแก้ไขอะไรได้อีก ทรายเหล็กประหลาดนี้ยังแผ่กระจายไปทั่วกำแพงหินราวกับเถาวัลย์ ถ้ายังคิดที่จะปีนกำแพงหินขึ้นไปล่ะก็ คงพูดได้คำเดียวว่าเพ้อฝัน!
+มีเพียงการเดินช้า ๆ ไปตามเส้นทางด้านล่างของรอยแยกเท่านั้นที่จะหลบหนีได้แบบมีชีวิต แน่นอนว่าไม่มีใครเคยทำสำเร็จมาก่อน การตกลงไปในกรงเหล็ก Ryuutetsu นี้ก็ไม่ต่างอะไรจากถูกตัดสินโทษตาย
+แต่ในขณะเดียวกัน Riko ก็รู้สึกโล่งใจ ตอนนี้เธอมั่นใจได้แล้วว่า Kataba Shintetsu ได้ละทิ้งความเมตตา และมโนธรรมไปหมดสิ้นแล้ว นับแต่วันนี้เป็นต้นไป Riko จะไม่หลงเหลือความลังเลใจในการกวัดแกว่งดาบอีกต่อไป
+ไม่เพียงเท่านั้น Shintetsu ยังประเมินฝีมือของ Riko ต่ำไป แม้แต่กรงเหล็ก Ryuutetsu ไม่สามารถหยุดยั้ง Riko ได้ คิดไม่ถึงว่าความสามารถอันทรงพลัง "Reppuu Tenshoku" ที่เพิ่งตื่นขึ้นเมื่อไม่นานมานี้จะประโยชน์ทันที
+ในขณะที่ Riko จะใช้พลัง ก็พลันเห็นหัวเล็ก ๆ สองหัวปรากฏขึ้นหลังกำแพงหินที่อยู่ไม่ไกล
+เด็กหญิงตัวน้อยในชุดเก่า ๆ เหมือนผ้าขี้ริ้ว แต่นัยน์ตาของพวกเธอกลับเปล่งประกายไปด้วยแสงแห่งความหวัง
+"พี่มาจากโลกภายนอกงั้นเหรอ?"
+Riko พยักหน้าแล้วอุ้ม Onigiri จากในเสื้อคลุมให้ออกมาทักทายกับเด็กหญิงตัวน้อยทั้งสองเบา ๆ เด็กหญิงตัวน้อยได้พา Riko ไปยังถ้ำแห่งหนึ่ง ที่นั่น Riko ก็ได้พบกับพวกผู้ใหญ่ของพวกเขา ที่แท้ก็เป็นกลุ่มคนน่าสงสารที่หลงเข้ามาในกรงเหล็กนี่เอง
+"พวกเราติดอยู่ที่นี่มาสองสามเดือนแล้ว พวกเราประทังชีวิตโดยอาศัยอาหารแห้งบนเกวียน, น้ำบาดาล, มอสส์ แล้วก็ผักป่า ถึงได้มีชีวิตรอดมาได้ถึงตอนนี้..."
+ที่นี่มีคนเก้าคนกับแมวหนึ่งตัว Riko ครุ่นคิดในใจ ถ้าหากใช้พลัง Reppuu Tenshoku ล่ะก็ จะสามารถพาพวกเขาทั้งหมดออกไปได้
+ดังนั้นเธอจึงได้พูดขึ้นมาว่า:
+"อยากจะหนีออกไปที่นี่กับฉันไหมล่ะ?"
+คุณลุงผู้เป็นผู้นำกลุ่มจ้องมองมาที่เขาสีแดงซีดที่แสดงตัวตนถึงเผ่าโอนิของ Riko ด้วยแววตาลังเล
+"นักรบท่านนี้...ถ้าฉันดูไม่ผิดล่ะก็ ท่านน่าจะมีเชื้อสายของเผ่าโอนิสินะ?"
+ความไม่สบายใจพลันแล่นเข้ามาในใจของ Riko
+"ใช่แล้ว ฉันคือคนจากเผ่าโอนิ มีปัญหาอะไรงั้นเหรอ?"
+...
+"กรงเหล็ก Ryuutetsu: บทที่ 14"
+หางของ Onigiri เหมือนกับเข็มทิศ หลังจากที่แกว่งไปมาซักพัก ก็ชี้ไปยังด้านหน้าขวา Yutaka Riko ลองหยั่งเท้าก้าวไปข้างหน้า แล้วก็เหยียบลงบนก้อนหินอีกครั้ง
+ทำได้!
+ทางออกของรอยแยกอยู่ใกล้แค่เอื้อมแล้ว ถ้ารักษาความเร็วระดับนี้ไว้ได้ พรุ่งนี้ก่อนอาทิตย์จะขึ้น เธอกับ Onigiri ก็จะหนีออกจากกรงเหล็ก Ryuutetsu ได้
+"สมแล้วที่เป็นเจ้า Onigiri"
+จนถึงวันนี้ Riko ถึงได้ค้นพบว่าความสามารถในการมองเห็นวิญญาณของ Onigiri ไม่เพียงแต่จะค้นหาวิญญาณเร่ร่อน หรือแม้แต่ช่วย Riko ปลุกพลังความสามารถให้ตื่นขึ้นแล้ว แต่ยังสามารถใช้เพื่อหลีกเลี่ยงอันตรายได้อีกด้วย สำหรับ Onigiri แล้ว ดวงตาของมันสามารถมองเห็นวิญญาณพยาบาทของกรงเหล็ก Ryuutetsu ได้ชัดเจนราวกับการใช้สายตาธรรมดามอง ซึ่งนี่ทำให้มันสามารถหาเส้นทางออกที่ปลอดภัยได้
+บางทีนี่ อาจจะเป็นผลมาจาก Magatama ในร่างกายของ Onigiri... วิญญาณของผู้คนในเผ่ากำลังปกป้องเธออยู่ใช่ไหมนะ?
+ทั้ง ๆ ที่กำลังจะหนีออกไปได้แล้ว แต่ไม่รู้ทำไม Riko ถึงไม่รู้สึกยินดีเลย
+คำพูดของคนกลุ่มนั้นยังคงดังก้องอยู่ในหูของ Riko ทำให้ Riko รู้สึกอารมณ์เสียนัก
+"ถึงแม้ว่าพวกเราจะต้องอดตายอยู่ที่นี่ แต่ก็ไม่สามารถเชื่อใจพวกเผ่าโอนิได้!"
+มันจะเกินไปแล้วนะ เป็นเผ่าโอนิแล้วมันจะทำไม?
+ทุกคนใจดี ใช้ชีวิตอย่างสงบสุขบนเกาะห่างไกลแท้ ๆ ทำไมถึงถูกเผ่าอื่นเกลียดชังกัน?
+แต่แววตาของเด็กน้อยสองคนนั้นช่างไร้เดียงสา Riko ทนดูพวกเขารอวันตายไม่ได้ ทำได้เพียงแค่ทิ้งอาหารแห้งของตัวเองไว้ให้ และยังใช้ความสามารถของ "Kagamichuu Shubutsu" ทำอาหารซ้ำ ๆ ครั้งแล้วครั้งเล่า จนมั่นใจว่าอาหารมีมากพอสำหรับให้คนพวกนั้นประทังชีวิตออกไปได้อีกครึ่งเดือน
+Riko จดจำเส้นทางที่เพิ่งผ่านมาทั้งหมดไว้แล้ว หลังจากออกไปจากที่นี่เธอก็สามารถหากองทหารรักษาการณ์ที่อยู่บริเวณใกล้เคียง แล้วทำเครื่องหมายเส้นทางที่ปลอดภัยบนแผนที่ของพวกเขา เพื่อให้กองทหารรักษาการณ์สามารถเข้าไปช่วยชีวิตผู้คนที่ติดอยู่ในนั้นได้
+เหนื่อยจังเลย เหนื่อยยิ่งกว่าการต่อสู้ที่ผ่าน ๆ มาซะอีก
+ดวงตาทั้งสองข้างของ Riko เริ่มพร่ามัว พลางลูบ Onigiri ที่อยู่ในอ้อมแขนอย่างเหม่อลอย
+บางครั้ง สิ่งที่พวกเราต้องการอาจจะเป็นแค่แพะรับบาปซักคน เพื่อทำให้รู้สึกดีขึ้น
+เงาร่างอันพร่ามัวปรากฏขึ้นในดวงตาของ Riko เธอพึมพำด้วยความคับแค้นที่ไม่อาจควบคุมได้
+"ทั้งหมดนี่เป็นความผิดของแก Kataba Shintetsu..."
+"ครั้งหน้าฉันจะไม่ปล่อยให้แกหนีรอดไปได้อีกแน่"
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book304_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book304_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0c7dfb89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book304_TH.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+เฮ้ เจ้าหนู!
+ไม่ได้เจอกัปตันเฒ่าของพวกแกหลายปีแล้ว คงไม่ได้ลืมฉันไปแล้วใช่มั้ย?
+พวกแกนี่ช่างไม่มีจิตสำนึกเอาซะเลย!
+ต้องขอโทษทุกคนด้วยนะ แต่ฉัน Rinzou ตัดสินใจลาออกแล้วล่ะ!
+เจ้าหนู ไม่ว่าแกต้องการออกไปหรือต้องการตั้งทีมของแกเอง อย่าลืมคำพูดของฉันที่บอกกับพวกแกไว้!
+อาจจะพูดมากไปบ้าง ดื่มเยอะไปหน่อย แต่พวกแกก็คงไม่กล้ารังเกียจที่ฉันบ่นและเลอะเลือนหรอกใช่มั้ย!
+
+จะเริ่มพูดจากตรงไหนดีล่ะ... ใช่แล้วล่ะ เริ่มเล่าจากเด็กตัวจิ๋วละกัน
+ฮ่าฮ่า ในตอนนั้น บนตัวของเด็กคนนั้นยังไม่ได้เต็มไปด้วยรอยแผลและก็ยังไม่ได้ดื่มเหล้าจากต่างแดนเป็นน้ำจนเต็มท้องแบบนี้...
+ในเวลานั้น ความน่าหลงใหลของทะเลอันยิ่งใหญ่และภัยอันตราย ความไม่มั่นคงและกฎเกณฑ์แห่งชีวิต... ไม่มีอะไรเกี่ยวข้องกับเขาคนนี้เลยแม้แต่น้อย
+ทั้งหมดที่เขามีคือความไร้เดียงสาที่ไร้ซึ่งที่ติ ความไร้เดียงสาคือความสุขที่แท้จริง... หรือบางทีอาจจะความสุขที่ปลอมเปลือกมากที่สุดด้วยเช่นกัน
+
+หลังจากนั้นมีชายชราคนหนึ่งลอยมากพร้อมกับเกลียวเคลื่อนและมาเกยอยู่บนชายฝั่ง ไม่ขยับเขยื้อน
+สาหร่ายพันอยู่บนตัวของชายชราที่ตัวซีดเผือด สาหร่ายพันรอบศีรษะของเขาราวกับศพโบราณ หรืออาจจะเหมือนราชา...
+
+"จุดที่ลึกที่สุดของทะเล... สถานที่ที่ไกลที่สุดของทะเล..." เขาพูดออกมาแบบนั้น
+หลังจากนั้น... เขาก็ไม่ได้พูดอะไรอีกเลย
+เมื่อมองดูแสงยามเย็นบนใบหน้าที่เปียกชื้น ฉันแน่ใจว่า เขาจะต้องเป็นราชาจากต่างแดนแน่ ๆ
+
+จุดที่ลึกที่สุดของท้องทะเลที่ไหนกันนะ? สิ่งใดที่สัญญาไว้ห่างไกลจากทะเล? ใครจะรู้ บางทีมันอาจจะเป็นแค่ขยะทั้งหมดเลยก็ได้
+ในตอนนั้นพวกผู้ใหญ่มักจะพูดว่า อย่าจ้องทะเลนานเกินไปในช่วงกลางฤดูร้อน ไม่อย่างนั้น คุณจะวิงเวียนศีรษะและจะตายในเวลาอันสั้น
+แต่คำพูดเหล่านี้จะมีประโยชน์อะไรกับเด็กธรรมดา ๆ ใช่มั้ย?
+
+เด็กคนนั้นจึงจัดทำแพไม้ของตัวเองแล้วออกเดินทางไปบนทะเล
+จุดที่ลึกที่สุดของทะเล สถานที่ที่ไกลที่สุดของทะเล ไม่ได้สงบนิ่งสงบชั่วนิรันดร์เหมือนตอนที่อยู่บนชายหาด
+แพเล็ก ๆ ถูกคลื่นพัดซัดจนแหลกสลาย เมื่อเด็กหนุ่มถูกคลื่นซัดไปมา เขาก็พบกับสิ่งที่เขารัก...
+
+เขากลายเป็นโจรสลัด
+เรื่องราวหลังจากนั้น ฉันคุยโวกับพวกแกบ่อยแล้วล่ะ... ครั้งนี้ขอไม่เล่าแล้วกัน
+สรุป... สรุปแล้วจนถึงทุกวันนี้ บางทีอาจจะเป็นพรุ่งนี้ของวันพรุ่งนี้... สิ่งที่ฉันกังวลมากที่สุดคือ...
+ความฝันที่จะก้าวข้าม Ako Domeki และตั้งประเทศเสรีสำหรับโจรสลัด มันอยู่ไกลเกินเอื้อม และฉันเองก็กำลังจะยอมแพ้แล้วเช่นกัน!
+เฮ้อ น่าเศร้าจริง ๆ ... แต่ในขณะเดียวกันก็ไม่มีสิ่งใดที่ต้องเศร้าเช่นกัน!
+แต่ยังไงก็ตาม... หลังประสบกับพายุมามากมาย ท้าทายคู่ต่อสู้หรือสัตว์ทะเลมากเกินไป หลังจากหนีการไล่ล่าของทางการหรือเพื่อนร่วมอาชีพครั้งแล้วครั้งเล่ากับพวกเด็กหนุ่ม...
+เขาได้ทุกอย่างที่เขาเฝ้าตามหามาตั้งแต่เมื่อก่อน แต่ก็สูญเสียไปมากเช่นกัน
+เมื่อเขาล่องเรือไปถึงชายทะเลจนสุดปลายเส้นทาง เขาก็ตระหนักว่าเขาไม่ใช่เด็กอีกต่อไปแล้ว
+ดังนั้นเขาจึงตัดสินใจกลับไปยังที่ที่ทุกอย่างเริ่มต้นขึ้น กลับไปที่ถ้ำบนเกาะ Watatsumi
+สมบัติที่สะสมมาหลายปี ไม่ว่าจะเป็นอัญมณีที่แกะสลักด้วยมือ หรือ Mora จากร่างของเหล่าทวยเทพ... กัปตันของพวกแกได้เก็บมันไว้ในถ้ำเพื่อให้พวกแกแล้วล่ะ
+
+สมบัติที่แท้จริงเพียงชิ้นเดียวที่เป็นของเขา เด็กคนนั้นก็วางไว้ที่นั่นด้วยเช่นกัน
+พวกเด็กหนุ่ม ถ้าคิดว่าตัวเองความสามารถก็ไปตามหามันซะสิ!
+บางทีสมบัติล้ำค่าของฉันอาจแตกต่างไปจากสิ่งที่ใจของพวกแกคิดไว้ บางทีพวกแกอาจจะผิดหวัง...
+แต่ฉันไม่สนใจหรอก
+ฉันไม่สนใจ ไม่แคร์เลยสักนิด!
+
+เพราะนั่นคือสมบัติของฉัน ฮ่าฮ่าฮ่าฮ่า!
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book305_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book305_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4da4732df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book305_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+สายฟ้าอันเจิดจ้าพุ่งออกไปทั่ว Inazuma แสดงเส้นทางนิรันดร์ของ Narukami Ogosho ผู้ทรงอำนาจของเราไปยังทะเลอันไกลโพ้นและกระจายชื่อของเธอไปทั่วทั้งดินแดน
+Kujou Takayuki ผู้รับใช้ผู้ซื่อสัตย์ของท่านจากสำนัก Tenryou ขอถวายบันทึกนี้ด้วยความนอบน้อม
+คำสั่งล่าวิชั่นดำเนินไปโดยปราศจากอุปสรรค ด้วยความเมตตาของท่าน Ogosho ผู้ทรงอำนาจ ขอให้ความหลงผิดทั้งหมดสูญสิ้น บรรดาผู้ที่หลบหนีกลับมา และชาวเมืองทั้งหมดของท่านต่างยินดีรับการตรวจสอบจากใจจริงของพวกเขา
+Inazuma สามารถดำรงอยู่อย่างสงบสุขได้ในทุกวันนี้ ล้วนเป็นเพราะพลังอันศักดิ์สิทธิ์ของท่านโชกุนด้วยเช่นกัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book307_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book307_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d421b96af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book307_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+เกร็ดเล็กเกร็ดน้อยของจิ้งจอกดำ Itaru ได้จบลงแล้วในตอนนี้ โปรดยกโทษให้กับผู้เขียนที่จู้จี้จุกจิก ต้องการที่จะติชมเรื่องเก่า ๆ เมื่อหลายปีก่อนเพิ่มเติมอีก
+เกี่ยวกับสิ่งที่ท่าน Urakusai ทำให้ Saiguu เดือดดาลในปีนั้น จวบจนเช้าวันนี้ มันกลับเลือนลางยิ่งนัก แต่ในช่วงเวลานั้นท่าน Yae ดื่มเยอะเกินไปสอง สาม สี่ ห้า หก เจ็ด แปด แก้ว จึงยินยอมเล่าข้อมูลทางประวัติศาสตร์ที่พบเจอมาด้วยตัวเองกับฉัน
+ข้อความต่อไปนี้เป็นข้อความที่ผู้แต่ง ที่ต้องการเปลี่ยนความจริงให้กลายเป็นบทคัดลอกทางประวัติศาสตร์อย่างไม่เป็นทางการ
+ในตอนนั้น Kitsune Saiguu ได้ออกจากทุ่ง Hakushin เพื่อไปยังศาลเจ้า Grand Narukami นั้น ในตอนนั้นท่าน Yae ยังไม่ถือกำเนิดขึ้น ดังนั้นวัยเด็กของจิ้งจอกตัวน้อยอย่างเธอ จึงเติบโตขึ้นมากับการได้ยินเรื่องราวของ Saiguu ดังนั้นเธอจึงรู้สึกเคารพรัก และนับถือ Saiguu เป็นอย่างมาก
+เพราะเหตุนี้ชีวิตการเดินทางท่องเที่ยวของท่าน Yae จึงจบลงที่ศาลเจ้า Grand Narukami
+
+เพราะความใกล้ชิดทางสายเลือด ท่าน Saiguu จึงดูแลเอาใจใส่ประคบประหงมท่าน Yae ที่เยาว์วัยเป็นอย่างมาก แต่ท่าน Yae ในวันนี้ กลับหลีกเลี่ยงที่จะนึกถึงช่วงเวลานั้นให้มากที่สุด...
+—— แม้ว่าจะได้รับการรับรองว่าเป็นนักเขียนนวนิยายซึ่งเป็นประสบการณ์ชีวิตของท่าน Yae เพื่อหลีกเลี่ยงไม่ให้หัวหน้าบรรณาธิการตรวจสอบ และลบออกไป ผู้เขียนจึงไม่สะดวกในการเปิดเผยข้อมูลมากเกินไป
+
+กลับมาพูดถึงเรื่องของ Urakusai กันต่อ ในปีนั้นท่าน Urakusai ทำอะไรให้ท่าน Saiguu เดือดดาลกัน จนตอนนี้เรื่องราวกลับไม่แน่ชัดอีกต่อไป รู้แค่เพียงว่าเขาอาจจะทำบางสิ่งที่เกี่ยวข้องกับการบุกรุก Abyss ในอนาคตก็ได้
+แต่หลังจากที่ท่าน Urakusai ถูกขับไล่ออกไปท่าน Kitsune Saiguu ก็ไม่ได้พำนักอยู่ในศาลเจ้า Grand Narukami อีกต่อไป แต่กลับไปที่พำนักอยู่ที่ Tenshukaku ในเมืองแทน
+
+"ภัยพิบัติที่เกี่ยวข้องกับชั้นฟ้า และโลกกำลังใกล้มา ร่างกายนี้มีหน้าที่ปกป้องผู้คน และนายเหนือหัว เป็นหน้าที่ของผู้พิทักษ์ จะต้องรีบไปอยู่เคียงข้างโชกุนให้เร็วที่สุดถึงจะถูก"
+
+ในตอนที่ท่าน Saiguu จากไปในครั้งที่สอง ในตอนนั้นท่าน Yae ยังไม่พ้นวัยสาวน้อยเลยด้วยซ้ำ คนที่เธอไล่ตามมาโดยตลอด ได้ทอดทิ้งเธอไปอีกครั้ง ผ่านไปได้ไม่นานก็เกิดภัยพิบัติขึ้นบนเกาะ พวกเราถึงได้เข้าใจความหมายของคำพูดอันลึกลับนั้น...
+เพียงแต่ว่ามันสายเกินไปแล้ว ทุกสิ่งทุกอย่างถูกทำลายลงในพริบตา ไม่เป็นไปตามที่ปรารถนาไว้
+ครั้งนี้เป็นครั้งที่สาม ที่ท่าน Saiguu จากไป จากไปตลอดกาลอย่างไม่มีวันกลับมา
+
+ห้าร้อยปีสำหรับมนุษย์มันอาจจะยาวนานเกินไป แต่ความสุข และความทุกข์จากเหตุการณ์ในครั้งนั้น ไม่ว่าจะเป็นผู้ที่มีอายุขัยอันสั้น หรือผู้ที่มีอายุขัยยืนยาวนาน ต่างก็ยากที่จะลืมเลือนมันไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book308_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book308_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cefe550c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book308_TH.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+โดยทั่วไปแล้ว ตำนานที่ผู้คนของ Narukami และ Watatsumi ยอมรับกันอย่างกว้างขวางก็คือ:
+เมื่อสองพันกว่าปีก่อน ครั้งที่ Inazuma กำลังอยู่ในช่วงจุดจบของสงครามเทพอสูร
+ตำนานเล่าว่าในครั้งนั้น Orobashi ได้หักกิ่งปะการังบนตัว พร้อมทั้งนำทางผู้คนใต้ทะเลลึกให้ได้มองเห็นแสงสว่างของท้องฟ้าอีกครั้ง และรวบรวมเหล่าผู้คนด้วยความเมตตากรุณา เพื่อแสวงหาหนทางเอาชีวิตรอดบนเกาะปะการังที่แห้งแล้ง
+แต่ในโลกแห่งความไม่เที่ยง มักหลีกเลี่ยงไม่ได้ที่คนตัวเล็กจะต้องเจ็บปวดจากการที่ต้องตกอยู่ในสถานการณ์ที่ยากลำบาก และหมองหม่นเพราะความเศร้าโศกจากความโชคร้าย ถึงแม้ว่าดวงอาทิตย์จะสว่างไสว ท้องฟ้าจะสดใส ทะเลจะเงียบสงบ หรือจะมีวังเปลือกหอยประกายแสงรุ้งงดงาม หรือมีคำสอนอันอ่อนโยนของเหล่าทวยเทพก็ตาม... แต่ก็ยังยากที่จะรักษาบาดแผลของความหิวโหยและโรคภัยไข้เจ็บได้
+งูยักษ์ไม่เคยลืมฐานะผู้พ่ายแพ้อันขมขื่นในอดีต รวมถึงคำปฏิญาณอันหนักแน่นว่าจะไม่ปล่อยให้ผู้คนของตนถูกทอดทิ้งอีกต่อไป ดังนั้น เขาจึงได้เอ่ยถามมิโกะว่า:
+"คนทรงของข้า ใยเหล่าผู้คนใต้ทะเลลึกถึงได้ร่ำไห้เล่า? ในเมื่อข้าก็ช่วยขับไล่ทายาทมังกรทะเลให้พวกเจ้า พร้อมนำพาพวกเจ้าให้มองเห็นแสงสว่างของท้องฟ้าแล้ว"
+มิโกะผู้เฉลียวฉลาดได้กล่าวว่า:
+"ความอดอยาก"
+งูยักษ์จึงถามอีกว่า:
+"การที่ไม่สามารถทำให้ผู้คนอิ่มเอมได้ ถือเป็นความผิดพลาดโดยแท้ ถ้าเช่นนั้น ผู้คนของข้า พวกเจ้าปรารถนาสิ่งใดเล่า?"
+ชาวเมืองผู้ซื่อสัตย์ตอบกลับว่า:
+"ท่านช่วยชี้นำวิถีดำรงชีวิต ชี้นำให้พวกเราสร้างดินแดนกลางท้องทะเลที่ปราศจากการโจรกรรม ไม่ถูกกลั่นแกล้ง และไม่มีใครต้องทนทุกข์จากการกดขี่ แค่นี้ก็ทำให้พวกเราซาบซึ้งเป็นอย่างมากแล้ว... ส่วนทางทิศตะวันออกของเกาะปะการัง ที่นั่นยังมีผืนดินที่กว้างใหญ่และอุดมสมบูรณ์มากกว่า"
+"ท่านโปรดอนุญาตให้พวกเราเหยียบย่างเข้าไปบนดินแดนทางทิศตะวันออกด้วยเถอะ ให้พวกเราได้ต่อสู้เพื่อท้องทุ่งของตัวเอง และให้ลูกหลานของเราได้มีอดีตที่สดใส อนาคตที่สมบูรณ์ และปัจจุบันที่ไม่มืดมน"
+
+งูยักษ์ไม่ได้ตอบรับหรือปฏิเสธ เพียงแต่เงียบงันไม่ตอบอะไรเท่านั้น
+Narukami เป็นผู้ครอบครองเกาะทางทิศตะวันออก มีกองกำลังอันแข็งแกร่ง เทพเจ้าที่พ่ายแพ้นั้น จะต้องปฏิบัติตามกฎแห่งสวรรค์ หากละเมิดจะต้องถูกสังหารจนหมดสิ้น
+หลายปีหลังจากนั้น ผู้คนที่ทุกข์ยากต่างคอยเฝ้าสวดอ้อนวอนซ้ำแล้วซ้ำเล่า จนในที่สุดก็สามารถทำให้เทพอสูรของพวกเขาหวั่นไหวได้
+ดังนั้น งูยักษ์จึงได้ฝึกฝนผู้คนแห่งท้องทะเลที่อ่อนแอให้เป็นนักรบที่ทรงพลัง ขับเคลื่อนเรือและอสูรทะเล ท่ามกลางคลื่นลมและกลุ่มเมฆ เข้าจู่โจมดินแดนของเทพแห่งสายฟ้าท่ามกลางเสียงเพลงของเหล่าวาฬที่อยู่เคียงข้าง
+แต่สิ่งที่ผู้คนแห่งท้องทะเลไม่รู้ก็คือ สิ่งที่ทำให้ Watatsumi Omikami ตัดสินใจเริ่มการตอบโต้ที่รุนแรง โดยไม่มีโอกาสชนะนั้น ไม่ใช่เพื่อการพิชิต แต่เป็นการเสียสละ
+ว่ากันว่า ในจารึกที่ทางมิโกะจงใจปกปิดไว้นั้น ได้ทำนายไว้ว่าการเดินทางไปทิศตะวันออกของ Sangonomiya ถูกกำหนดให้เป็นศึกที่พ่ายแพ้ตั้งแต่ต้นแล้ว และจะเหลือทิ้งไว้เพียงจุดจบที่น่าอับอายของผู้คนแห่งท้องทะเลเท่านั้น
+
+ไม่มีบันทึกทางประวัติศาสตร์ที่เชื่อถือได้เกี่ยวกับแรงจูงใจของ Orobashi เหตุการณ์นี้เป็นเพียงสิ่งที่ผู้คนรุ่นหลังค้นพบจากเนื้อหาของจารึก และตั้งสมมติฐานเกี่ยวกับมันเพียงเท่านั้น:
+Watatsumi Omikami คาดไว้แล้วว่าตัวเองคงไม่มีโอกาสหนีรอดจากความตายนี้ไปได้ แต่ก็ยังยอมรับจุดจบของคำทำนายนั้นอย่างใจเย็น
+วิธีเดียวที่จะพิสูจน์ "ศรัทธา" ต่อความเป็นอมตะนิรันดร์ มีเพียงการ "การเสียสละ" เท่านั้น แม้ว่าเทพจะล่วงลับไปตลอดกาล ผู้คนจะยังคงสานต่อความทรงจำแห่งความสุข ความอุดมสมบูรณ์ ความทุกข์และความสูญเสีย จนกลายเป็นความเชื่อที่รวมกันเป็นหนึ่ง ส่วนความอัปยศอดสู รวมถึงความรู้สึกอันแรงกล้าของผู้แพ้นั้น ก็จะกลายเป็นสิ่งที่คอยหล่อเลี้ยงความทรงจำเดียวกันต่อไป
+
+แม้ว่าในปัจจุบันผู้คนแห่งท้องทะเลส่วนใหญ่จะไม่ได้เคารพนับถือ Watatsumi Omikami ซึ่งครั้งหนึ่งเคยชี้นำและเปิดเส้นทางแห่งชีวิตให้แก่บรรพบุรุษของพวกเขาอีกต่อไปแล้ว แต่ด้วยศักดิ์ศรีของผู้คนแห่งท้องทะเลอันแรงกล้า ความเจ็บปวดจากการถูกเหยียบย่ำทวยเทพที่ครั้งหนึ่งเคยเป็นที่เคารพนับถือโดยอำเภอใจ รวมถึงความโศกเศร้าอย่างสุดซึ้งที่สูญเสียเทพผู้ยิ่งใหญ่แห่งท้องทะเลไป... อารมณ์ความรู้สึกอันแรงกล้าเหล่านั้นได้ถูกถ่ายทอดสืบต่อกันมาจากรุ่นสู่รุ่น ราวกับหน้าประวัติศาสตร์ที่ไร้ตัวอักษร โดยมีความเชื่อ ความอดกลั้น ความรู้สึกต่อต้าน และความเสียสละของผู้คนแห่งท้องทะเลเป็นเชิงอรรถ
+
+ดังที่ผู้เขียนกล่าวไว้ Sangonomiya นั้นขาดข้อมูลทางประวัติศาสตร์ที่เป็นลายลักษณ์อักษรอยู่มาก และแรงจูงใจหลาย ๆ อย่างก็เป็นเพียงคำอธิบายจากเรื่องเล่าที่คนรุ่นหลังแต่งขึ้นเพียงเท่านั้น นอกจากนี้ยังทำให้ประวัติศาสตร์กลายเป็น "ประวัติศาสตร์จากจิตสำนึกที่สั่งสมมา" แทนที่จะเป็น "ประวัติศาสตร์ที่บันทึกจากข้อเท็จจริง" ผู้คนที่มีความนึกคิดอันกล้าแกร่งสืบต่อกันมาเป็นร้อยเป็นพันปี ถึงแม้จะสูญเสียเทพเจ้าที่พวกเขารักไปแล้ว ก็ยังสามารถต่อกรกับอาณาจักรที่เชื่อในเทพเจ้าแห่งธาตุที่ทรงพลังได้... พูดได้เลยว่า ความดื้อรั้นแบบนี้ไม่มีวันเสื่อมสลายไปตามกาลเวลาแน่นอน
+
+สิ่งที่เป็นที่น่าสังเกตก็คือ การละเลย "ข้อเท็จจริง" ในอดีตและการให้ความสำคัญกับ "จิตสำนึก" ในปัจจุบันก็เป็นหนึ่งในข้อบกพร่องที่สำคัญของดินแดน Watatsumi ความโศกเศร้าที่สะสมมานานนับพันปี และการที่ต้องอดทนต่อความอัปยศมานับพันปี หากครั้งหนึ่งถูกผู้ที่มีจุดประสงค์แฝงหลอกใช้ในยามยากลำบากแล้ว ก็อาจจะก่อให้เกิดภัยพิบัติที่ไม่สมควรจะเกิดแก่ดินแดนได้
+
+แต่ ณ จุดนี้ ผู้คนแห่งท้องทะเลที่ได้ชื่อว่าทั้งเฉลียวฉลาดและมีความอดทนสูงนั้น พวกเขาจะเต็มใจทนต่อความอัปยศอดสูอันไม่สิ้นสุด เพียงเพื่อความอยู่รอดจริงหรือ?
+โดยเฉพาะอย่างยิ่งในช่วงไม่กี่ปีที่ผ่านมา ภายใต้การแสวงหาผลประโยชน์ทางเศรษฐกิจของสำนัก Kanjou คนหนุ่มสาวในเกาะ Watatsumi ก็ยิ่งพูดถึงหัวข้อการต่อต้านและความคับข้องใจมากขึ้นเรื่อย ๆ จะเห็นได้ว่าหัวข้อเหล่านี้ไม่เพียงเกี่ยวกับอดีต แต่ยังส่งผลกระทบอย่างลึกซึ้งต่อปัจจุบันและอนาคตด้วย
+
+ทว่าก็ยังมีเรื่องราวในตำนานของ Watatsumi อยู่อีกเวอร์ชันหนึ่ง:
+เมื่อครั้งที่ผู้คนใต้ทะเลลึกยังอยู่ใต้ทะเล พวกเขามีพงศาวดารที่เชื่อถือได้เป็นอย่างมาก หากไม่ใช่เช่นนั้น ก็คงจะลืมเรื่องเวลาไปหมด เพราะที่นั่นไม่มีทั้งกลางวันและกลางคืน แต่ว่าสิ่งเหล่านั้นกลับถูกงูยักษ์สั่งให้ผนึกมันไว้ใน Enkanomiya ห้ามมิให้นำมันออกมา
+ในอดีตผู้คนใต้ทะเลลึกก็ยังไม่ได้มีชื่อเรียกเหมือนกับชาว Inazuma ในปัจจุบัน โดยชื่อของผู้คนใต้ทะเลลึกเพิ่งจะมีขึ้น ตอนที่งูยักษ์ออกคำสั่งให้เรียนรู้ประเพณีของ Narukami
+ตามตำนาน ตอนที่ Watatsumi Omikami ตัดสินใจพาผู้คนใต้ทะเลลึกให้ขึ้นมาเหนือน้ำ ก็เคยได้รับโองการจากสวรรค์ เดิมที Watatsumi Omikami นั้นเป็นเทพเจ้าแห่งบาป ผู้บุกรุกเข้าไปในทะเลมืด และพยายามหลีกเลี่ยงสงครามเทพอสูร เป็นคำสั่งจากสวรรค์ที่ต้องการให้ Orobashi ถูกกำจัดหรือไม่ ก็ไม่อาจทราบได้
+มีเพียงไม่กี่คนบนโลกที่เข้าใจคำว่าห้วงลึกใต้ท้องทะเล และหนังสือที่ซ่อนอยู่ใน Enkanomiya ก็ไม่อาจมีใครพบเห็นได้อีก เกรงว่าความจริงเองก็คงไม่มีโอกาสเห็นแสงตะวันอีกต่อไป
+อย่างไรก็ตาม หากเทียบระหว่างตำนานที่อุปมาจาก "ข้อเท็จจริง" กับตำนานก่อนหน้าที่อุปมาจาก "จิตสำนึก" ต่างก็เป็นเพียงนิทานปรัมปราที่ไม่ได้สลักสำคัญอะไรเท่านั้นเอง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book309_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book309_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..47da9ffb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book309_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+มิโกะ Mouun เกิดในตระกูล Yuna ซึ่งเป็นหนึ่งในตระกูลแรกเริ่มที่ติดตาม Omikami ขึ้นมาเจอแสงตะวัน จนทุกวันนี้ก็ยังคงเป็นที่รู้จักกันดีในฐานะผู้มีพรสวรรค์ด้านเพลงแห่งวาฬและมีประเพณีด้านความสัมพันธ์ที่ใกล้ชิดกับสัตว์ในทะเล Mouun เข้าไปอยู่ใน Sangonomiya ตั้งแต่วัยเยาว์ และได้ศึกษาเรียนรู้ประเพณีบำเพ็ญกุศล ความรู้ทางประวัติศาสตร์ กิจการและเพลงแห่งเกาะ ส่วน Ayame น้องสาวฝาแฝดอีกคน ต่อมาก็ได้รับการขนานนามว่า "Umigozen" ซึ่งเป็นนักประดาน้ำหญิงของตระกูล และหาเลี้ยงชีพด้วยการเก็บไข่มุก
+ต่อมา เมื่อข่าว Shogunate ของ Inazuma เริ่มรวบรวมหมู่เกาะต่าง ๆ เข้าด้วยกันไปถึงที่ Watatsumi Mouun และ Ayame ก็เป็นที่รู้จักในหมู่ผู้คนของ Watatsumi แล้ว ในบทเพลงแห่งเกาะที่สืบทอดกันมาจนถึงทุกวันนี้ Mouun เป็นผู้มีสติปัญญาและความเมตตา เก่งในการไกล่เกลี่ยข้อพิพาทที่ไม่เหมาะสมระหว่างผู้คนแห่งท้องทะเล ส่วน Ayame น้องสาวของเธอกลับเป็นผู้ที่มีความกล้าหาญและร่าเริง มีพละกำลังมหาศาลและสามารถต่อสู้กับอสูรในทะเลได้
+
+เมื่อ Watatsumi Omikami ละทิ้งความลังเลไปในที่สุด และตัดสินใจที่จะเริ่มเดินทัพไปทางทิศตะวันออก ผู้นำมิโกะคนปัจจุบันของ Sangonomiya ในตอนนั้นจึงมอบหมายให้สองพี่น้อง Mouun รับหน้าที่เป็นผู้นำทัพ และชะตากรรมระหว่าง Mouun กับวาฬยักษ์ "Daikengyou" ก็ได้เริ่มต้นนับแต่บัดนั้นเป็นต้นมา
+
+ในตำนานเล่าว่า "Daikengyou" เป็นวาฬยักษ์ตาบอด ที่มีช่วงอายุระหว่างสี่ร้อยถึงห้าร้อยปี และอาศัยอยู่ใต้ทะเลลึกที่มืดมิด มีแมงกะพรุนแสงจันทร์และปลาทะเลน้ำลึกเป็นบริวารของมัน ซ้ายมีวาฬนาร์วาลห้าร้อยตัวเป็นผู้คุ้มกัน ขวามีวาฬหลังค่อมห้าร้อยตัวเป็นนักบรรเลงดนตรี และในเพลงแห่งเกาะยังมีบอกไว้อีกว่า แค่มันอ้าปากก็สามารถกลืนเกาะปะการังได้ถึงสิบเกาะ และสามารถพ่นซากของเกาะปะการังห้าเกาะออกมาพร้อมกับเสียงกรน...
+
+แม้แต่ผู้คนแห่งท้องทะเลของ Sangonomiya ที่เชี่ยวชาญด้านเพลงแห่งวาฬ ก็ยังไม่มีใครที่เคยเห็นอสูรยักษ์ แล้วรอดชีวิตกลับมาได้เลย แต่ Mouun ก็ตอบรับคำสั่งของผู้นำมิโกะคนปัจจุบัน ดำดิ่งลงไปสู่วังของวาฬที่เรืองรอง ในยามที่ดวงจันทร์สว่างไสวลอยขึ้นฟ้าผ่านม่านหมอกของผืนทะเล ไม่มีใครรู้ว่า Mouun ใช้กลอุบายแบบไหนในการเกลี้ยกล่อม "Daikengyou" รู้แค่เพียงว่าเมื่อยามแสงจันทร์โผล่ขึ้นมาสามครั้ง และคลื่นที่ซัดสาดหายไปจากชายหาด ชาวเกาะ Watatsumi ก็ได้เห็นร่างขนาดใหญ่ของ "Daikengyou" ที่พาตัวมิโกะ Mouun ลอยขึ้นมาบนผืนทะเลที่เงียบสงบ และส่องแสงสีเงินระยิบระยับ
+
+ต่อมา "Daikengyou" และเหล่าบริวารอสูรทะเลของมันก็ได้ติดตามสองพี่น้อง Mouun เข้าร่วมสู้ยิบตาเพื่อ Watatsumi Omikami จวบจนวาระสุดแห่งความสิ้นหวังมาถึง...
+หลังจากที่ได้รู้ว่า Omikami และ Touzannou ต่างล่วงลับไปในการต่อสู้ทั้งคู่นั้น มิโกะ Mouun ก็ถูกซุ่มโจมตีโดยอดีตลูกน้องของเท็งงุ Sasayuri ขณะที่กำลังล่าถอย จนท้ายที่สุดก็จบชีวิตลงในการต่อสู้พร้อมกับวาฬยักษ์ "Daikengyou" และซากศพก็ถูกยึดไปโดยกองทัพแห่งโชกุน ส่วน Ayame "Umigozen" ผู้เป็นน้องสาว ก็หายตัวไปในทะเลสีแดงเข้มหลังการต่อสู้ และไม่มีผู้พบเห็นเธออีกเลย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book30_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book30_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7ecf952f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book30_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+ผู้ปกครองอาณาจักรแห่งนี้ก็คือเจ้าหญิงผู้เลอโฉมและมีสีผิวที่ขาวราวกับหิมะ เฉกเช่นดวงจันทร์ เธอมีผิวที่สว่างใสที่สุด ดวงตาที่แวววาวที่สุดและรวมไปถึงหัวใจที่บริสุทธิ์ที่สุดในผืนป่า เพราะฉะนั้นเหล่าราษฎรจึงรักและเทิดทูนเธอและเรียกเธอว่า "เจ้าหญิงหิมะ"
+เจ้าหญิงหิมะปกครองเหล่าราษฎรด้วยความอ่อนโยน เธอรู้ดีเสมอว่าอะไรคือสิ่งที่ดีที่สุดต่อประชาชนของเธอ ภายใต้การปกครองของเธอ เหล่าผู้คนของ Moonlight Forest ไม่เคยได้รับการลงโทษอันแสนโหดร้ายของ Night Mother เลย และเหล่าสิ่งมีชีวิตที่เร่ร่อนไปมาในความมืดก็ไม่กล้าที่จะย่างเท้าเข้ามาในป่าเช่นกัน
+แต่เจ้าหญิงหิมะนั้นก็มีสิ่งที่เธอต้องกังวล ในท้องฟ้ายามค่ำคืนที่มืดมิด ดวงจันทร์นิรันดร์เป็นเหมือนหลุมที่เปล่งแสงและดูเหมือนว่าเธอสามารถเห็นภาพลวงตาของชีวิตเธอจากแสงเหล่านั้น ก็เหมือนกับคนทั่ว ๆ ไป เจ้าหญิงมักจะนั่งอยู่บนกระดานหินโบราณหน้าพระราชวังลูบไล้มอสที่ส่องประกายและจินตนาการถึงโลกหลังแสงจันทร์
+"สักวันหนึ่ง ฉันจะพาเหล่าราษฎรไปอยู่ที่นั่นได้มั๊ยนะ?" เจ้าหญิงพูดกับตัวเอง
+"ได้สิ"
+อยู่ ๆ ก็มีคำตอบกลับมา
+เจ้าหญิงหันกลับไปดูก็มองเห็นเจ้าชายหนุ่มคนหนึ่ง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book310_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book310_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2b9170d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book310_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+ชื่อของ "Touzannou" ไม่ได้เป็นที่รู้จักกว้างขวาง ต้นกำเนิดของเขาก็แสนจะต่ำต้อย ในบทเพลงแห่งเกาะบางบทเรียกเขาว่า "เด็กที่ถูกแสงจันทร์และกระแสน้ำทอดทิ้ง" หรือ "เด็กที่ถูกแสงจันทร์หลงลืม" หรือบางทีเขาอาจจะเป็นเด็กกำพร้าที่สูญเสียวงศ์ตระกูลไป หรือไม่ก็อาจเป็นบุตรของผู้ถูกเนรเทศที่ล่องลอยมาตามมหาสมุทร
+
+แม้ว่าเขาจะไร้ชื่อเสียงเรียงนาม และไม่มีวงศ์ตระกูลที่คอยปกป้องเขาให้เติบโตอย่างปลอดภัย แต่ Watatsumi Omikami ก็ยังรับเด็กคนนี้เอาไว้ เช่นเดียวกับที่เขายอมรับผู้คนที่ถูกกักขังใต้ทะเลลึก
+ต่อมา เด็กชายได้เรียนรู้เพลงแห่งวาฬและพิธีกรรมของชาว Watatsumi จากสองพี่น้อง Mouun ความทรงจำถูกย้อมด้วยพระราชวังปะการังและเปลือกหอย ฝูงปลาที่ระยิบระยับและปลาแมคเคอเรลที่ถูกย้อมด้วยประกายสีรุ้ง ร่างกายของเขาแข็งแกร่งขึ้นด้วยการขัดเกลาจากแนวปะการังที่ขรุขระและคลื่นที่ซัดสาดอย่างไม่สิ้นสุด
+
+เพลงประจำเกาะของตระกูล Yuna ขับขานว่า เมื่อเด็กชายเติบโตขึ้น มิโกะ Mouun ก็เชิญชวนให้เขาแหวกว่ายไปพร้อมกับคลื่นของแสงจันทร์และดวงดาวด้วยกัน ภายในแสงสว่างที่วูบไหว ชายหนุ่มสัมผัสถึงภาษาและอารมณ์ความรู้สึกของอสูรทะเล ด้วยเสียงกระซิบที่อ่อนโยนและโศกเศร้าของมิโกะ เด็กชายจึงได้ตัดสินใจเลือกเส้นทางเดินต่อจากนี้ไป
+
+ว่ากันว่า หลังจากการท่องราตรีในคืนนั้น เด็กหนุ่มก็ได้เข้าถึงกระบวนท่าดาบที่มีชื่อว่า "Getsumouun" และ "Yuushio" ถึงแม้เด็กหนุ่มจะไม่ได้หลงเหลือลูกหลานเอาไว้ แต่กระบวนท่าดาบแบบนี้ก็ถูกฝึกสอนส่งต่อกันมาโดยซามูไรของ Watatsumi และผ่านการปรับปรุงจากรุ่นสู่รุ่น ดังนั้นจึงไม่เคยสูญหาย ในเกาะ Watatsumi ที่ซึ่งขาดแคลนทักษะและประเพณีการฟันดาบ กระบวนท่าทั้งสองอย่างนี้จึงเป็นสิ่งที่สามารถใช้ต่อสู้จริงและมีชัยเหนือศัตรูได้จวบจนปัจจุบัน
+
+เมื่อ Watatsumi Omikami ออกเดินทางไปยังทางทิศตะวันออกแบบไม่มีวันหวนกลับ เด็กหนุ่มก็มุ่งสู่แนวหน้า และเข้ายึดเกาะที่ผู้คนแห่งท้องทะเลเรียกกันว่า "Touzan" ฉายา "Touzannou" ก็คือรางวัลที่ Watatsumi Omikami มอบให้จากการต่อสู้ในครั้งนี้ แต่จากตำนานของชาวบ้านบนเกาะ Yashiori ในปัจจุบัน "Touzannou" ที่ทั้งกล้าหาญและน่าสะพรึงกลัวผู้นี้ กลับได้รับฉายาว่า "ราชาผู้ชั่วร้าย" ที่แสนโหดเหี้ยม
+
+ในตอนท้าย "ราชาผู้ชั่วร้าย" และผู้เป็นนายของเขา ก็ถูกลงโทษโดย "Musou no Hitotachi" ส่วน Mouun ที่เคยโต้คลื่นด้วยกันในคืนเดือนหงายนั้น ก็ได้หายไปในพายุขนนกสีดำ ท่ามกลางเสียงคร่ำครวญของผู้คนของเธอ...
+เมื่อยามฝุ่นที่ลอยคลุ้งจางลง เรื่องราวและความหวังทุกอย่างก็มลายหายไป
+
+สิ่งที่น่าสนใจก็คือ บนเกาะ Watatsumi ในปัจจุบัน ผู้คนก็ยังคงเรียกขานนักรบผู้กล้าหาญและแข็งแกร่งเหล่านั้นว่า "ลูกหลานของ Touzannou" ถึงแม้ว่า "Touzannou" ที่เยาว์วัยและหยิ่งผยอง จะไม่เคยมีโอกาสได้อยู่ครองคู่กับผู้เป็นที่รัก และใช้ชีวิตกับอนาคตที่สงบสุขร่วมกันก็ตาม
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book311_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book311_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..04b34ce8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book311_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+อย่างที่คนมักพูดกันว่า "คันธนูเหมือนดั่งพระจันทร์เสี้ยว วิชาดาบเหมือนดั่งหยกน้ำงามบริสุทธิ์"
+
+ว่ากันว่า ยาม Narukami จุติ ได้นำวิถีการตีดาบลงมาเผยแพร่ด้วย เมื่อดวงดาวโคจรไปนับพันปี และความอุดมสมบูรณ์ได้หมุนเวียนไปนับร้อยปี ในที่สุดมนุษย์ก็สามารถสร้างสรรค์ยอดดาบที่ทำให้ท่าน Narukami พึงพอใจได้ ศาลเจ้าและ Shogunate จึงได้จัดพิธีศักดิ์สิทธิ์ มอบดาบที่ล้ำค่าที่สุดในโลกาเล่มนี้ให้แก่ทางศาลเจ้า โดยตั้งนามว่า "Goshintou" พิธีถวายดาบครึกครื้นรื่นเริง จวบจนทุกวันนี้ก็ยังคงดำเนินไม่ขาดห้วง เพียงแต่ผู้ที่รู้ถึงเรื่องราวเบื้องหลังของ "Goshintou" กลับมีเพียงแค่หยิบมือเท่านั้น
+ช่างตีดาบที่โด่งดังนั้น ไม่ได้สร้างชื่อได้จากการตีดาบเพียงเล่มเดียว ผลงานที่ยอดเยี่ยมที่สุดจะถูกเรียกในนาม "Shinuchi" ด้วยชื่อที่แสนจะสง่างาม เมื่อนำไปมอบให้แด่ผู้เป็นนายหรือเทพเจ้านั้น จะไม่ถูกนำมาใช้เพื่อเข่นฆ่า ตัวดาบจะคงซึ่งความบริสุทธิ์ ส่วนดาบที่เหลือจะถูกเรียกในนาม "Kageuchi" ซึ่งจะถูกมอบแก่ข้าบริวาร เพื่อใช้เป็นอาวุธทางการทหาร ต้องแปดเปื้อนทั้งคราบเลือด และปนเปื้อนทั้งสิ่งโสมมต่าง ๆ
+
+นับแต่วันที่ Inazuma เริ่มก่อตั้ง Ogosho "Narukami Gongen - โชกุนรุ่นแรก" ก็มีน้องสาวฝาแฝดคอยอยู่เคียงข้างเสมอ คนทั้งคู่นั้น คนหนึ่งอยู่ท่ามกลางแสงสว่าง คนหนึ่งอยู่ในความมืดมิด คนหนึ่งอยู่ฉากหน้า ส่วนอีกคนอยู่ในเงาหลืบ คอยทำหน้าที่ไกล่เกลี่ยปัญหา และห้ำหั่นศัตรูในสนามรบ ผู้เป็นน้องสาวมีนามว่า "Ei" หากเขียนเป็นตัวอักษรก็คงจะเป็นคำว่า "เงา" ซึ่งเป็นชื่อที่ตรงกันข้ามกับโชกุนรุ่นแรก และผู้นี้ก็คือ Shogunate รุ่นที่สอง "โชกุน Ei" นั่นเอง
+สิ่งที่ผู้คนทราบโดยทั่วกันก็คือ ในสงครามใหญ่ จะมีเทพหลงเหลือเพียงเจ็ดท่านเท่านั้น ถึงแม้โชกุน Ei จะมีความสามารถด้านศิลปะการต่อสู้และวิชาการใช้ดาบ แต่ก็รู้ตัวดีว่าตัวเองเป็นแค่นักรบ ไม่สามารถเข้าถึงจิตใจผู้คนได้ ดังนั้นเธอจึงเลือกที่จะเสียสละตัวเอง และช่วยให้พี่สาวฝาแฝดของเธอได้ขึ้นไปที่ "ปราการสวรรค์" และกลายเป็นผู้ปกครองของ Inazuma ในที่สุด จากนั้นโชกุน "Makoto" ก็ได้ก่อตั้ง Shogunate มาบริหารจัดการ Inazuma ด้วยความที่คะนึงถึงสายสัมพันธ์ระหว่างกัน (Narukami Gongen) จึงได้เรียกคืนเจตจำนงอันศักดิ์สิทธิ์ของ "Ei" พร้อมสร้างร่างกายของเธอเสียใหม่ และทำให้เธอกลายเป็น "kagemusha" ที่คอยอยู่ข้างกายตัวเอง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book312_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book312_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b009a031d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book312_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+การสำรวจเกาะ Tsurumi ไม่ราบรื่นนัก
+
+ต้องขอบคุณชายหนุ่มคนท้องถิ่นชื่อ Kama ที่ช่วยฉันไว้มาก ฉันถึงได้หลบหนีออกมาจาก Ritou ได้สำเร็จ เลี่ยงการเฝ้าระวังต่าง ๆ นานาจนมาถึงที่เกาะ Tsurumi ภายใต้คำแนะนำของเขา ฉันเองก็เคยฝ่าเข้าไปในม่านหมอก และได้เห็นอารยธรรมโบราณบนเกาะ รวมถึงภาพลวงตาที่ราวกับความฝัน แต่ตอนนี้ ทุกฉากที่อยู่ในความทรงจำได้เลือนหายไปราวกับหมอกที่จางไปเสียแล้ว...
+แต่ฉันยังคงจำได้อย่างชัดเจนว่า บนเกาะที่เงียบสงัดนี้ ฉันได้บังเอิญพบกับเด็กคนหนึ่ง
+
+บางทีอาจจะเป็นเพียงภาพหลอนที่เกิดจากอนุภาคของธาตุที่ล่องลอยอยู่ในอากาศ หรืออาจจะเป็นเพราะเห็ดที่อยู่บนเกาะนี้... บางทีเด็กคนนั้นอาจเป็นแค่ภาพลวงตา หรือความทรงจำหลอก ๆ ถึงแม้คิดแบบนี้จะดูสมเหตุสมผลมากกว่า แต่ครั้งที่สองตอนมาเกาะนี้ ฉันก็ยังพกอาหารเพิ่มมาด้วยบางส่วน... หวังว่าเด็กคนนั้นจะได้รับมันนะ การใช้ชีวิตอยู่บนเกาะอันเงียบสงัดอย่างโดดเดี่ยวเดียวดาย คงจะไม่ใช่เรื่องง่ายนักหรอก
+
+ฉันไม่ได้บอก Kama ก่อนที่จะกลับมาที่เกาะอีกครั้ง นั่นจึงเป็นเหตุทำให้ฉันหลงทางอยู่ในม่านหมอกหนาอย่างรวดเร็ว... ใช้ทุกวิถีทางแต่ก็ยังแยกทิศทางไม่ออก ราวกับม่านหมอกแห่งนี้กำลังปฏิเสธฉันโดยไม่รู้ที่มาที่ไป
+ถ้าไม่ได้นักเดินทางผมสีบลอนด์คนนั้นกับภูตตัวน้อยที่ชื่อ "Paimon" ช่วยเอาไว้ ฉันก็คงต้องกลับเมืองไปทั้งมือเปล่าแน่ ต้องขอบคุณพวกเขาที่ช่วยฉันเก็บ "Fluorescent Fungus" ของท้องถิ่น ผู้คนใน Inazuma บอกว่าเชื้อราชนิดนี้เป็นสิ่งมีชีวิตที่ควบแน่นจากความทรงจำอันเก่าแก่และหนาแน่นของผู้ตายบนเกาะ Tsurumi ดังนั้นจึงส่องแสงแพรวพราว พวกมันมีสรรพคุณในการบำรุงสมอง และช่วยกระตุ้นความจำ
+
+หลังจากที่ได้ทดลองมาหลายวัน เชื้อราชนิดนี้ก็ทำให้จิตใจสงบและมีผลทำให้จิตใจเบิกบานได้จริง ๆ ดูเหมือนว่าจะช่วยในเรื่องการย่อยอาหารด้วย... แต่ว่าเรื่องความจำกลับไม่ได้ดีขึ้นอย่างชัดเจนเท่าไหร่ คงต้องเก็บไว้บางส่วนเพื่อนำไปให้เพื่อนที่ Sumeru ช่วยวิจัยดูสักหน่อย ต้องห้ามลืมโดยเด็ดขาด
+
+นอกจากนี้ รูปภาพของจิตรกรรมฝาผนังโบราณที่นักเดินทางผมบลอนด์และ Paimon นำมาให้ก็น่าสนใจมาก คุ้มค่าที่จะนำกลับไปวิจัยในภายหลัง ครั้งนี้ ที่ฉันสามารถค้นพบโบราณวัตถุอันแสนล้ำค่าแบบนี้ได้ ก็ต้องขอบคุณความมีน้ำใจ สติปัญญา และจิตวิญญาณแห่งการผจญภัยที่ไม่อาจมองข้ามของนักผจญภัยผู้เลื่องชื่อทั้งสองท่านนี้จริง ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book313_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book313_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..aba7668f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book313_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+พี่สาวแสนรู้ใจแห่ง Teyvat
+งดงามอ่อนโยน ถามอะไรตอบได้
+เต็มใจช่วยคลายความกังวลของคุณอย่างสุดหัวใจ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book314_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book314_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..61f5a3a3a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book314_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+1: ทานอาหาร ล้างหน้าแปรงฟัน เปลี่ยนเสื้อผ้า เตรียมตัวออกเดินทาง
+2: พบกับนักธุรกิจ Luo Qiao ที่ Liuli Pavilion และรับประทานอาหารเที่ยงร่วมกัน
+3: พบกับหน่วยข่าวกรองสามคนเพื่อแลกเปลี่ยนข้อมูล
+4: ไปที่ Yuehai Pavilion เพื่อเข้าร่วมการประชุม
+5: รับประทานอาหารว่าง และหารือเกี่ยวกับหัวข้อของการประชุมที่ยังไม่ได้ข้อสรุป จากนั้นเดินทางกลับ Jade Chamber
+
+เวลาที่แน่นอนของกำหนดการสามรายการแรกนั้นสามารถยืดหยุ่นได้ โดยขึ้นอยู่กับความคืบหน้าของกิจกรรมเป็นหลัก สำหรับการประชุมของรายการที่สี่ ถูกกำหนดไว้เป็นตอนเย็น ขอแนะนำให้มาถึงก่อนเวลา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book315_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book315_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc652f46d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book315_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+หยุดงานหนึ่งวัน!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book316_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book316_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b848a5c6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book316_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+ครัวเรือนทางทิศตะวันออกของหมู่บ้าน เดิมเป็นสาขาของตระกูลนักปราบปีศาจ แต่ในช่วงเวลาสั้น ๆ เพียงแค่สิบกว่าวัน ภรรยาก็ป่วยตาย และลูกสาวที่ยังเด็กก็หายตัวไป ไม่นานหลังจากนั้น สามีก็แขวนคอตัวเองบนต้นไม้ในสวน
+
+หลังจากตรวจสอบแล้ว ก็พบว่าในหมู่บ้านเคยปรากฏกลิ่นอายของเศษซากเทพอสูร
+
+เพราะไม่แน่ใจว่ายังมีเศษซากของเทพอสูรหลงเหลืออยู่ไหม ผู้คนในหมู่บ้านเลยหวาดวิตก จนต้องยอมย้ายหมู่บ้านอย่างเสียไม่ได้
+
+ผู้ที่มาที่นี่ในภายหลัง โปรดระวังตัวด้วย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book317_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book317_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ca06dcd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book317_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+คุณหมอบอกว่าเธอป่วยหนักมาก ไม่ต้องกังวล แม้ต้องใช้ทรัพย์สมบัติทั้งหมดที่มี ฉันก็จะช่วยเธอให้ได้
+
+พอเห็นเธออ่อนแอลงเรื่อย ๆ ไม่มียาใดรักษาหายเลย ใจของฉันก็เหมือนกำลังมีเลือดไหลหยด หากเป็นไปได้ละก็ ฉันอยากจะเป็นคนเจ็บแทนเธอจริง ๆ...
+
+เธอบอกว่าชีวิตนี้ไม่มีอะไรต้องเสียใจแล้ว ความปรารถนาเดียวที่มีก็คือให้ฉันคอยดูแล Shenhe ให้ดี แต่ถ้าไม่มีอะไรต้องเสียใจแล้วทำไมต้องร้องไห้ด้วยล่ะ?
+
+ช่วงนี้ฉันไม่รู้เลยว่าตัวเองกำลังทำอะไรอยู่ ฉันใช้ชีวิตแต่ละวันอย่างมึนงง ตามค้นหาหนังสือโบราณ เพราะอยากจะหาวิธีที่จะช่วยเธอ แต่จนวันสุดท้ายก็ยังไม่เจออะไรเลย
+
+ฉันเจอแล้ว ที่แท้ Mingjun ก็เป็นคนซ่อนหนังสือที่จะช่วยเธอได้เอาไว้! ฉันแย่งมันกลับมาแล้ว ฉันได้อัญเชิญเทพมาตามที่หนังสือบอก แล้วมอบของสังเวยให้...
+
+เมื่อเทพปรากฏตัว ฉันจึงบอกเขาว่า ฉันยินดีที่จะแลกชีวิตของฉันเพื่อให้เธอกลับมา เทพไม่พูดอะไร แต่กลับชี้ไปที่ Shenhe ลูกของพวกเรา
+
+เทพบอกว่าลูกเป็นคนที่มีชะตาต้องเดียวดายและประสบกับการสูญเสีย ถึงแม้จะมีชีวิตอยู่ก็มีแต่จะทำร้ายคนรอบข้าง ไม่แน่ว่าฉันเองก็อาจต้องตายเพราะลูกก็ได้ ในเมื่อเป็นอย่างนั้น งั้นฉันควร...
+
+ฉันเลยทิ้งลูกไว้ในถ้ำตามที่เทพบอก ผ่านไปสามวันแล้ว ก็ยังไม่มีข่าวคราวอะไรออกมาเลย ฉันเฝ้ารออย่างกระสับกระส่าย แล้วในใจก็เกิดข้อสันนิษฐานที่ไม่ดีขึ้นมา...
+
+ฉันทำผิดต่อ Shenhe ทำผิดต่อเธอด้วย ฉันหลงมัวเมาเอง! ให้ฉัน... ได้ไปขอโทษพวกเธอด้วยตัวเองเถอะนะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book318_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book318_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..33c69b69e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book318_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+เวทมนตร์ที่จารึกอยู่บน Subrosium มักจะคงอยู่ได้เป็นเวลานาน และมีคนเชื่อว่า มันมีพลังในการสื่อสารกับหยินและหยางได้
+
+การจะตามหา "Subrosium" นั้นไม่ใช่เรื่องง่าย จำเป็นต้องมีทั้ง "เวลา" และ "สถานที่" ที่พิเศษด้วย
+
+ตามตำนานกล่าวว่า หากค้นหาตามทิศทางที่พระอาทิตย์ตกดินในยามพลบค่ำ ที่ Mt. Tianheng อาจได้รับอะไรบางอย่างก็เป็นได้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book319_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book319_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book319_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book31_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book31_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..262301376
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book31_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+"ฉันคือเจ้าชายของอาณาจักรแห่งแสง มาจากอีกฟากหนึ่งของโลก" เจ้าชายพูดกับเจ้าหญิงที่กำลังตกใจ
+ตัวของเจ้าชายเปล่งแสงอันพิเศษ ผู้คนของ Moonlight Forest นั้นไม่เคยเห็นพลังชีวิตขนาดนี้ เมื่อเจ้าชายเดินผ่านป่าแห่งแสงจันทร์ ต้นไม้ใบหญ้าก็งอกงาม เหล่าราษฎรของเจ้าหญิงก็แข็งแรงมากขึ้น
+เขามาเพื่อช่วยเหลือ วันหนึ่งเขาจะปลดปล่อยเจ้าหญิงจากยามค่ำคืนและพาเธอไปยังอาณาจักรที่ไม่มีเงามืด แม้ว่าเจ้าชายจะไม่ได้พูดเช่นนั้นแต่จากการทำสมาธิเป็นเวลาหลายปีเจ้าหญิงก็พอจะรับรู้ได้
+ดังนั้นเธอจึงถามว่า:
+"อีกฟากหนึ่งของดวงจันทร์เป็นยังไงกันแน่งั้นเหรอ?"
+เจ้าชายได้บอกกับเธอเกี่ยวกับเรื่องราวของอาณาจักรแห่งแสงไปแล้วนับครั้งไม่ถ้วน แต่ครั้งนี้เขาเข้าใจดีว่าเจ้าหญิงต้องการที่จะไปเห็นด้วยตาของเธอเอง
+ทั้งอย่างนี้ คำสาบานในการช่วยเหล่าราษฎรก็ถูกเอ่ยขึ้นและเจ้าหญิงกับเจ้าชายก็จูงมือกันออกจากอาณาจักร Moonlight Forest และเข้าสู่ป่าอันมืดมิดของ Land of Night
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book320_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book320_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book320_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book321_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book321_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c2f2b3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book321_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+ถ้าคุณได้เจอขวดนี้ นั่นก็หมายความว่าฉันไม่อยู่แล้ว
+เดิมทีคิดว่าโจรสลัดเหล่านี้จะมีเส้นทางที่กว้างขวาง บางทีอาจจะพาฉันกลับไปส่งที่ Liyue ได้ จึงตั้งใจขึ้นมาบนเรือของพวกเขา ไม่คิดเลยว่า...
+เฮ้อ ช่างเถอะ นี่คงเป็นชะตากรรมละมั้ง?
+ก่อนที่จะมา Inazuma ฉันกังวลมากว่ามารดาผู้แก่ชราที่อาศัยอยู่คนเดียวจะโดนขโมยขึ้นบ้าน จึงได้ฝังตั๋วเงินที่สะสมมานานหลายปีไว้ตรงตำแหน่งที่ทำเครื่องหมายไว้ ขอร้องล่ะก่อนที่คุณจะถอนมันออกมา ทรัพย์สินที่แลกออกมาจากธนาคาร คุณจะนำไปทำอะไรก็ได้ แต่ได้โปรดขอเพียงแค่แบ่งทรัพย์สินเล็กน้อยที่เพียงพอที่จะให้มารดาของฉัน Minamoto Kotomi ที่อยู่ใน Guili Plain ใช้ชีวิตต่อไปได้ก็พอ ได้โปรด!
+
+ขอโทษด้วยนะ ท่านแม่ ฉันเจอ Sakura Bloom มากมายที่บ้านเกิดของท่านแม่ แต่น่าเสียดายที่ส่งกลับไปให้ท่านไม่ได้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book322_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book322_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0308b9aab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book322_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+สิ่งมีชีวิตลึกลับหลบซ่อน เผยนิมิตดวงตะวันและจันทรา
+มุมทั้งสามซ่อนอยู่ในเงามืด นักปราชญ์ทั้งห้าอยู่ในความว่างเปล่า
+
+"จักรวาลไม่มีจุดเริ่มต้น ไม่มีจุดสิ้นสุด ผืนแผ่นดินก็เคยเป็นเช่นเดียวกันนี้ แต่เรื่องนี้มันไม่สำคัญสำหรับเรา เพราะผืนดินที่แบกรับเราไว้ มันไม่ได้เกี่ยวข้องกับความเป็นนิรันดร์ที่ไร้ซึ่งจุดเริ่มต้นและจุดสิ้นสุดอีกต่อไป"
+——นักปราชญ์ผู้โดดเดี่ยว Aberaku ได้กล่าวกับบุตรแห่งสุริยันรุ่นแรก บุตรแห่งสุริยันตั้งใจจะลงทัณฑ์ Aberaku ตั้งแต่แรกอยู่แล้ว การที่เรียกตัวเขามาที่หน้าบัลลังก์ ก็เพียงเพราะต้องการทำให้สิ่งต่าง ๆ มันยุ่งยากขึ้นสำหรับเขา ก่อนที่จะจับกุมเขา
+ตำนานเล่าว่า Aberaku ได้ถูกเทพ Tokoyo Ookami ผู้ยิ่งใหญ่เปิดสติปัญญาแห่งการรู้แจ้ง และสามารถนำแสงสว่างมาสู่ Enkanomiya ได้ แต่ว่าบุตรแห่งสุริยันริษยาในพรสวรรค์ของเขา จึงได้จองจำเขาไว้ชั่วชีวิต อย่างไรก็ตาม เหล่าบุตรแห่งสุริยันกลับไม่เคยคิดเลยว่า หาก Aberaku ไม่ได้สร้างดวงตะวันใต้ผืนดิน ก็คงจะไม่มีตัวพวกเขาเองเช่นกัน
+"...ต้นกำเนิดของสวรรค์และผืนดินเป็นดั่งไก่กับไข่ มังกรและงูคือร่างเดียวกันตั้งแต่แรก" พอนักปราชญ์ Aberaku พูดจบ ก็ถูกเหล่าทหารที่ซ่อนตัวอยู่พุ่งเข้าโจมตี
+
+ในช่วงเวลานั้น เพราะการปรากฏขึ้นของดวงตะวัน Enkanomiya ถึงได้พักหายใจหายคอได้บ้าง เนื่องจากทายาทมังกรหลงใหลในความมืดและเกลียดกลัวแสงสว่าง มันจึงไม่สามารถทำอะไรอย่างพลการได้อีกต่อไป วันคืนที่ทายาทมังกรออกอาละวาด และเข่นฆ่าชีวิตผู้คนได้จบลง ในที่สุดชาว Enkanomiya ก็สามารถต่อต้านมันได้แล้ว
+อย่างไรก็ตาม ในขณะที่ภัยคุกคามจากต่างสายพันธุ์ยังไม่ได้ถูกกำจัดอย่างสิ้นซาก ความโสมมของมนุษย์ก็ได้ผุดออกมา เหล่ามนุษย์ได้ตั้งให้ "บุตรแห่งสุริยัน" เป็นกษัตริย์ แต่เขากลับปกครองอย่างโหดเหี้ยม และใส่ร้ายผู้ภักดีที่ชอบธรรม
+
+ไม่รู้ว่าเวลาผ่านไปกี่ปีแล้ว มีเด็กชาว Enkanomiya คนหนึ่งพนันกันกับเพื่อนของเขา เขาตัวคนเดียว ได้ดำน้ำออกไปนอกเขตของสามมุม หลบหลีกร่องรอยของทายาทมังกร เพื่อไปตามหา Dragonbone Flower แต่ทว่า เขากลับเห็นพญาอสรพิษขนาดมหึมาที่เขาไม่เคยพบมาก่อนอยู่ในถ้ำ
+เมื่อเห็นอสรพิษยักษ์ ช่างน่าประหลาดนักที่เขาไม่รู้สึกหวาดกลัว แต่กลับมีความรู้สึกใกล้ชิด
+"ข้าคืออสรพิษที่ไม่นับถือเทพเจ้า แม้ว่าบริวารของข้าจะมีจำนวนมหาศาล แต่บัดนี้ไม่มีมนุษย์ผู้ใดอาศัยอยู่ใต้เงามืดของข้า และข้าได้ตกมาสู่ดินแดนแห่งนี้ การพบกันของเจ้ากับข้า อาจถือได้ว่าเป็นโชคชะตา แม้เจ้าจะไม่ใช่บริวารของข้า แต่ก็ยังเป็นบุตรแห่งมนุษย์ จงเอ่ยความปรารถนาของเจ้ามาเถิด แล้วข้าจะสดับฟังมัน"
+"ถ้างั้น ไม่ทราบว่าท่านจะมาเป็นเทพเจ้าของชาวห้วงลึกใต้ทะเลอย่างเราได้ไหม?"
+
+ดังนั้นมนุษย์หนึ่งคนและอสรพิษหนึ่งตัว ได้ไปเผชิญหน้ากับอำนาจการปกครองของบุตรแห่งสุริยัน พร้อมกับการรุกรานของทายาทมังกรที่อยู่นอกดินแดน และเปิดฉากแห่งการพลิกกระแสน้ำ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book327_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book327_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book327_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book328_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book328_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5203d7fa9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book328_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+เห็นตัวอักษรเหมือนได้พบหน้า:
+
+เมื่อเร็ว ๆ นี้ได้พูดคุยกับสหายเกี่ยวกับ "เทพธิดา" แล้วยังรู้สึกไม่เต็มอิ่ม จึงเดินทางไปยัง Lingju Pass หวังว่าจะได้เข้าใจอะไรบางอย่าง
+จะกลับภายในวันนี้ โปรดวางใจ
+
+Yun Jin
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book329_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book329_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6962e5795
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book329_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+คนบ้านเดียวกันที่ลืมบ้านเกิดเมืองนอน: เป็นสิ่งที่ Fatui ใช้ขนานนามเพื่อแสดงตัวตน
+เดินทางไกล: ปฏิบัติภารกิจ, เคลื่อนไหว
+อาบแดด: หยุดพัก, หยุดเคลื่อนพล
+ทุบจานแตก: ทุ่มสุดตัว ลุยเต็มที่
+ล้างจาน: ตัวตนถูกเปิดเผยและถูกจับได้
+กำมือซ้าย: แก้แค้น
+กำมือขวา: สร้างพันธมิตร
+ปล่อยมือซ้าย: หัก■■■
+ปล่อยมือขวา: ให้อภัย
+ลมใต้: ราบรื่น
+ลมเหนือ: ไม่ราบ■■
+■un Crab: สมาคมการค้านานาชาติ คงเป็นเพราะไม่■■ปูของ Inazuma
+■■■■ral Crab: สำนัก K■njou ■■■■■เพราะ■■ใต้การบังคับ■■■■■■■โชกุน
+■■■e ■ed Crab: No■■shi เพราะ■■■■■■■กับสี■■■ ■■■ragi มาก
+Iron ■■■: Shuumatsu■■■ ถูกเรียก■■หนู ■■เกินไป■■■ ■■โมโห■■■■ ■■■■■■■■■■■■■■■■■
+
+(ช่วงแรกตัวหนังสือบนกระดาษก็ค่อนข้างชัดอยู่ แต่ยิ่งเลื่อนลงมาตัวหนังสือก็ยิ่งอ่านยาก แถมยังเห็นได้ชัดเลยว่ามีคราบที่เคยโดนน้ำมาก่อน)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book32_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book32_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3dc12755
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book32_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+ผ่านหนองน้ำที่มีไฟสีดำลุกท่วมและเดินผ่านถ้ำที่เต็มไปด้วยเห็ดพิษ ในที่สุดเจ้าชายกับเจ้าหญิงเดินทางมาถึงอาณาจักรของคนแคระ
+"เจ้าหญิงแห่งอาณาจักร Moonlight Forest ได้โปรดช่วยพี่น้องทั้งห้าของข้าด้วย เราจะจดจำความเมตตาของท่านและภักดีต่อท่านตลอดชีวิต" คนตัวเล็กผิดรูปโผล่ขึ้นมาจากด้านหลังกิ่งไม้และขอร้องเจ้าหญิง
+เจ้าหญิงผู้ใจดีรู้สึกสงสารเหล่าคนแคระและสัญญาว่าจะช่วยพวกเขา
+พวกเขาปีนขึ้นไปบนภูเขาที่มืดมิดและช่วยเหล่าคนแคระที่ตาบอดระหว่างหินผาและยอดเขาที่อันตราย
+"โอ้วว ฉันนี่โง่จริง ๆ ฉันปีนขึ้นมาบนเขาที่สูงขนาดนี้เพียงเพื่อจะชมวิวบนยอด" เหล่าคนแคระที่ตาบอดขอโทษเจ้าหญิง
+พวกเขาลากคนแคระผู้โง่เขลาออกจากโคลนของพื้นที่ชุ่มน้ำ
+"แหะ แหะ" คนแคระผู้โง่เขลาขอบคุณเจ้าหญิง
+พวกเขาเดินเข้าไปในถ้ำที่เป็นที่อยู่ของ Nightgaunt เพื่อช่วยคนแคระขี้กลัวจากหินย้อย
+"ไม่... ไม่ได้โม้นะ แต่ฉัน... ฉันมาที่นี่เพื่อต่อสู้อย่างดุเดือดกับเหล่าสมุนของ Night Mother!" คนแคระขี้กลัวอธิบาย
+พวกเขาเดินไปตามที่ราบที่แห้งแล้งและช่วยเหลือคนแคระตัวหดที่จมอยู่ในทรายดูดขึ้นมา
+"ฉันก็แค่อยากจะมาดูดอกไม้ ไม่คิดว่าจะมาหลงทาง" คนแคระตัวหดปัดทรายบนมือของเขาออกและยิ้มให้เจ้าหญิง
+พวกเขาลอบเข้าไปในรังอันมืดมิดและช่วยคนแคระจอมประมาทออกมาจากท่ามกลางเห็ดที่กินเนื้อเป็นอาหาร
+"ฉันแค่ออกมาเดินเล่นแล้วดันมาติดอยู่ตรงนี้" คนแคระจอมประมาทถอนหายใจ
+ทีละคน ทีละคน เจ้าหญิงกับเจ้าชายได้ช่วยเหล่าพี่น้องทั้งห้าของคนแคระไว้ และเจ้าหญิงผู้แสนใจดีก็พูดกับพวกเขาว่า:
+"ในเมื่อพวกเธอเป็นคนของฉันแล้ว ได้โปรดให้ฉันพาพวกเธอไปยังอาณาจักรแห่งแสงด้วยเถอะ มันเป็นสถานที่ที่สามารถนำแสงกลับมาสู่คนที่ตาบอดได้ มอบสติปัญญาให้คนเขลาได้ มอบความกล้าให้แก่คนขลาดได้และฟื้นฟูคนที่ตัวหดให้กลับคืนได้... นี่คือสิ่งที่เจ้าหญิงอย่างฉันพอจะตอบแทนให้พวกเธอได้"
+พวกคนแคระรู้สึกยินดีเป็นอย่างยิ่ง เรียงหน้ากันแสดงความขอบคุณต่อเจ้าหญิงและเจ้าชายทีละคน ๆ พวกเขากลายเป็นสหายร่วมเดินทางของเจ้าหญิงและเจ้าชายและอยู่กับพวกเขาตลอดการเดินทาง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book330_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book330_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..df7eba370
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book330_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+ถึง {NICKNAME} และ Paimon
+ต้องขออภัย ที่ต้องบอกลาพวกเธอในลักษณะนี้ ถึงแม้จะอดไม่ได้ที่จะกล่าวขอโทษ แต่ฉันก็รู้อยู่แก่ใจดีว่าตัวเองไม่มีคุณสมบัติพอที่จะขอโทษ และไม่มีหน้าจะไปปรากฏตัวต่อหน้าพวกเธอด้วย
+ก่อนหน้านี้ทั้งสองบอกว่าจะช่วยฉันฝ่าฟันอุปสรรค ฉันรู้สึกซาบซึ้งใจมาก และกำลังคิดว่าควรทำอย่างไร หลังจากที่ทั้งสองนำเสื้อผ้าของฉันไปแล้ว ฉันถึงนึกขึ้นได้ว่า วิธีที่พวกเธอช่วยฉัน มันอาจจะทำให้พวกเธอตกอยู่ในอันตรายก็เป็นได้
+ดังนั้น ฉันจึงออกจากสำนักพิมพ์ Yae เพื่อตามหาพวกเธอ สุดท้ายก็ได้เจอพวกเธอแถว Araumi และยังมีอีกคนหนึ่งที่ฉันเคยเห็นจากภาพถ่ายเท่านั้น... คุณ Momoyo
+ครั้งหนึ่งฉันเคยหยิบยืมรูปลักษณ์ที่คล้ายเธอ เข้าสวมรอยแทนเธอ เธอควรจะเกลียดฉันเข้ากระดูกดำ แต่ฉันกลับพบว่า เธอยอมเสี่ยงชีวิตเพื่อให้ฉันได้แสร้งตายอย่างราบรื่น แถมยังต้องเสียตาข้างหนึ่งไปอย่างถาวรด้วย
+ฉันคือคนบาป ไม่สมควรได้รับการปฏิบัติเช่นนี้จากพวกเธอ แต่พวกเธอกลับช่วยฉันเอาไว้มากมาย ฉันคงไม่มีวันชดใช้บุญคุณเหล่านี้ได้หมด
+ในถุงที่ฉันทิ้งไว้ มีเงินเก็บทั้งหมดของฉันตั้งแต่มาถึง Inazuma ขอให้เธอทั้งสองและคุณ Momoyo รับไว้ด้วย ขอโทษนะ ฉันคิดวิธีตอบแทนพวกเธอได้แค่นี้ ขอให้พวกเธอวางใจ เงินพวกนี้ฉันได้มาจากการทำงานทั้งสิ้น เป็นเงินที่ขาวสะอาด
+ลาก่อน ฉันจะไปจาก Inazuma ดินแดนที่ฉันติดค้างบุญคุณมากมายเหลือคณานับ และไม่มีวันหวนกลับอีก
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book331_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book331_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b07bb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book331_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+--- ยังมีโชค ----
+ท้องฟ้าที่แจ่มใสจู่ ๆ ก็มีลมกระโชกแรง มันเป็นลางอะไรบางอย่างรึเปล่านะ?
+ถึงแม้จะรู้สึกเหมือนกำลังย่ำอยู่กับที่ แต่นั่นก็แค่ชั่วคราวเท่านั้น
+เอาใจใส่คนที่อยู่ข้างกาย ถึงแม้ว่าจะเป็นคนที่คุ้นเคยกันดีอยู่แล้วก็ตาม
+โชคชะตาของคุณ อาจจะค่อย ๆ แปรเปลี่ยนไปเพราะการดำรงอยู่ของพวกเขา...
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: ดอกแดนดิไลจากแดนไกล
+เมล็ดพันธุ์ที่ลอยไปตามลม คือสัญลักษณ์ที่ดีที่สุดของคุณ
+จงโบยบิน จงร่อนเร่ ข้ามโพ้นทะเล และเดินทางไกล
+สักวันหนึ่ง คุณจะไม่เคว้งคว้างอีกต่อไป
+สักวันหนึ่ง คุณจะได้กลายเป็นอย่างที่คุณคาดหวังไว้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book332_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book332_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0a6173f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book332_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+สิ่งมีชีวิตลึกลับหลบซ่อน เผยนิมิตดวงตะวันและจันทรา
+มุมทั้งสามซ่อนอยู่ในเงามืด นักปราชญ์ทั้งห้าอยู่ในความว่างเปล่า
+
+"จักรวาลไม่มีจุดเริ่มต้น ไม่มีจุดสิ้นสุด ผืนแผ่นดินก็เคยเป็นเช่นเดียวกันนี้ แต่เรื่องนี้มันไม่สำคัญสำหรับเรา เพราะผืนดินที่แบกรับเราไว้ มันไม่ได้เกี่ยวข้องกับความเป็นนิรันดร์ที่ไร้ซึ่งจุดเริ่มต้นและจุดสิ้นสุดอีกต่อไป"
+——นักปราชญ์ผู้โดดเดี่ยว Aberaku ได้กล่าวกับบุตรแห่งสุริยันรุ่นแรก บุตรแห่งสุริยันตั้งใจจะลงทัณฑ์ Aberaku ตั้งแต่แรกอยู่แล้ว การที่เรียกตัวเขามาที่หน้าบัลลังก์ ก็เพียงเพราะต้องการทำให้สิ่งต่าง ๆ มันยุ่งยากขึ้นสำหรับเขา ก่อนที่จะจับกุมเขา
+ตำนานเล่าว่า Aberaku ได้ถูกเทพ Tokoyo Ookami ผู้ยิ่งใหญ่เปิดสติปัญญาแห่งการรู้แจ้ง และสามารถนำแสงสว่างมาสู่ Enkanomiya ได้ แต่ว่าบุตรแห่งสุริยันริษยาในพรสวรรค์ของเขา จึงได้จองจำเขาไว้ชั่วชีวิต อย่างไรก็ตาม เหล่าบุตรแห่งสุริยันกลับไม่เคยคิดเลยว่า หาก Aberaku ไม่ได้สร้างดวงตะวันใต้ผืนดิน ก็คงจะไม่มีตัวพวกเขาเองเช่นกัน
+"...ต้นกำเนิดของสวรรค์และผืนดินเป็นดั่งไก่กับไข่ มังกรและงูคือร่างเดียวกันตั้งแต่แรก" พอนักปราชญ์ Aberaku พูดจบ ก็ถูกเหล่าทหารที่ซ่อนตัวอยู่พุ่งเข้าโจมตี
+
+ในช่วงเวลานั้น เพราะการปรากฏขึ้นของดวงตะวัน Enkanomiya ถึงได้พักหายใจหายคอได้บ้าง เนื่องจากทายาทมังกรหลงใหลในความมืดและเกลียดกลัวแสงสว่าง มันจึงไม่สามารถทำอะไรอย่างพลการได้อีกต่อไป วันคืนที่ทายาทมังกรออกอาละวาด และเข่นฆ่าชีวิตผู้คนได้จบลง ในที่สุดชาว Enkanomiya ก็สามารถต่อต้านมันได้แล้ว
+อย่างไรก็ตาม ในขณะที่ภัยคุกคามจากต่างสายพันธุ์ยังไม่ได้ถูกกำจัดอย่างสิ้นซาก ความโสมมของมนุษย์ก็ได้ผุดออกมา เหล่ามนุษย์ได้ตั้งให้ "บุตรแห่งสุริยัน" เป็นกษัตริย์ แต่เขากลับปกครองอย่างโหดเหี้ยม และใส่ร้ายผู้ภักดีที่ชอบธรรม
+
+ไม่รู้ว่าเวลาผ่านไปกี่ปีแล้ว มีเด็กชาว Enkanomiya คนหนึ่งพนันกันกับเพื่อนของเขา เขาตัวคนเดียว ได้ดำน้ำออกไปนอกเขตของสามมุม หลบหลีกร่องรอยของทายาทมังกร เพื่อไปตามหา Dragonbone Flower แต่ทว่า เขากลับเห็นพญาอสรพิษขนาดมหึมาที่เขาไม่เคยพบมาก่อนอยู่ในถ้ำ เด็กน้อยมองเห็นอสรพิษยักษ์ก็พลันรู้สึกสงสัย แต่ก็ไม่ได้รู้สึกเกรงกลัวแต่อย่างใด กลับรู้สึกได้ถึงได้ถึงความใกล้ชิดสนิทสนม
+"ข้าคืออสรพิษที่ไม่นับถือเทพเจ้า แม้ว่าบริวารของข้าจะมีจำนวนมหาศาล แต่บัดนี้ไม่มีมนุษย์ผู้ใดอาศัยอยู่ใต้เงามืดของข้า และข้าได้ตกมาสู่ดินแดนแห่งนี้ การพบกันของเจ้ากับข้า อาจถือได้ว่าเป็นโชคชะตา แม้เจ้าจะไม่ใช่บริวารของข้า แต่ก็ยังเป็นบุตรแห่งมนุษย์ จงเอ่ยความปรารถนาของเจ้ามาเถิด แล้วข้าจะสดับฟังมัน"
+"ถ้างั้น ไม่ทราบว่าท่านจะมาเป็นเทพเจ้าของชาวห้วงลึกใต้ทะเลอย่างเราได้ไหม?"
+
+ดังนั้นมนุษย์หนึ่งคนและอสรพิษหนึ่งตัว ได้ไปเผชิญหน้ากับอำนาจการปกครองของบุตรแห่งสุริยัน พร้อมกับการรุกรานของทายาทมังกรที่อยู่นอกดินแดน และเปิดฉากแห่งการพลิกกระแสน้ำ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book333_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book333_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa05a72fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book333_TH.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+สิ่งที่พวกเราอยากบันทึก ก็คือเจตจำนงของสวรรค์ก่อตัวขึ้นบนโลกได้อย่างไร เฮ้อ เทพบนสวรรค์ การสรรค์สร้างเหล่านี้ล้วนเป็นผลงานของพวกท่าน ดังนั้นพวกท่านโปรดช่วยเปิดสติปัญญาของฉัน ให้ฉันได้ทำบันทึกอย่างต่อเนื่องโดยไม่มีอะไรติดขัดด้วยเถอะ
+
+"ยามนกพิราบคาบกิ่งมะกอก"
+บัลลังก์นิรันดร์บนสวรรค์ได้ปรากฏขึ้น และโลกก็ได้พลิกโฉมใหม่ทั้งหมด จากนั้นราชาที่แท้จริง ผู้ซึ่งเป็นราชาองค์แรกนั้น ก็ได้เปิดฉากต่อสู้กับเหล่าราชาทั้งเจ็ดที่น่าสะพรึงกลัวของโลกเก่า ซึ่งราชาที่น่าสะพรึงกลัวเหล่านั้นก็คือมังกร
+ราชาองค์แรกผู้นั้นได้สร้างเงาที่มีแสงสว่างของตัวเองขึ้นมา เป็นจำนวนสี่เงา
+
+"Phanes หรือราชาองค์แรกผู้นั้น"
+ราชาองค์แรกผู้นั้น หรือที่รู้จักในชื่อ Phanes เขามีปีก และสวมมงกุฎบนศีรษะ ถือกำเนิดจากไข่ จึงยากที่จะจำแนกว่าเป็นบุรุษหรือสตรี แต่หากจะสร้างโลก ก็จำเป็นต้องทุบเปลือกไข่ให้แตก Phanes ... ราชาองค์แรกผู้นั้น ... กลับใช้เปลือกไข่สร้างพรมแดนระหว่าง "จักรวาล" และ "พิภพเล็ก ๆ ของโลก"
+
+"สี่สิบปีหลังการคาบกิ่ง"
+ฤดูหนาวสี่สิบปีกลบฝังเปลวไฟ ฤดูร้อนสี่สิบปีแผดเผาทะเลจนเดือด ราชาทั้งเจ็ดพ่ายแพ้หมดสิ้น อาณาจักรทั้งเจ็ดยอมศิโรราบต่อสวรรค์ และราชาองค์แรกผู้นั้นก็ได้เริ่มสรรค์สร้างโลก เพื่อ "พวกเรา" ...เพื่อให้ผู้คนที่เขาเมตตาได้อาศัยอยู่ในพื้นที่แห่งนี้
+
+...
+
+"สี่ร้อยปีหลังการคาบกิ่ง"
+ภูเขาและแม่น้ำได้ถือกำเนิด ทะเลและมหาสมุทรก็ได้โอบรับเหล่ากบฏและผู้ที่ไม่ยอมศิโรราบเอาไว้ ราชาองค์แรกผู้นั้นพร้อมกับเงาร่างหนึ่งของเขาได้ร่วมกันสร้างนก สัตว์สี่เท้า และปลา พวกเขายังได้ร่วมกันสร้างต้นไม้ดอกไม้ และใบหญ้า สุดท้าย พวกเขาได้สร้างมนุษย์ขึ้น ไม่อาจทราบได้ว่าพวกเรามีบรรพบุรุษอยู่จำนวนเท่าไหร่
+ตั้งแต่นั้นเป็นต้นมา บรรพบุรุษของพวกเราก็ได้ทำพันธสัญญากับราชาองค์แรกผู้นั้น และปีศักราชใหม่ก็ได้เริ่มต้นขึ้น
+
+"ปีแห่งการเปิดเรืออาร์ค"
+ราชาองค์แรกผู้นั้นมีแผนอันศักดิ์สิทธิ์สำหรับเหล่ามนุษย์ ตราบใดที่ผู้คนมีความสุข เขาก็จะเปี่ยมไปด้วยความปิติเช่นกัน
+
+"ปีต่อมาหลังการเปิดเรืออาร์ค"
+ผู้คนขุดไร่ไถนา และได้เก็บเกี่ยวเป็นครั้งแรก ผู้คนขุดถ้ำทำเหมือง และได้รับแร่มีค่าเป็นครั้งแรก ผู้คนมารวมตัวกัน และได้เขียนบทกวีเป็นครั้งแรก
+
+"ปีแห่งงานรื่นเริง"
+หากมีความหิวโหย อาหารและเม็ดฝนจะร่วงหล่นจากสวรรค์ หากมีความยากแค้น โลกจะให้กำเนิดความมั่งคั่ง หากความเศร้าโศกแผ่กระจายออกไป สวรรค์ก็จะตอบกลับด้วยเสียงของพวกเขา
+ข้อห้ามประการเดียว คือห้ามยอมจำนนต่อสิ่งล่อใจ แต่เส้นทางสู่การทดลองนั้นกลับถูกผนึกเอาไว้แล้ว
+
+...
+
+"ปีแห่งการฌาปนกิจ"
+เมื่อบัลลังก์ที่สองของสวรรค์ได้มาถึง ราวกับสงครามในครั้งสร้างโลกได้เปิดฉากขึ้นอีกครั้ง ในวันนั้น ฟ้าได้ถล่มและดินได้ทลาย บรรพบุรุษของพวกเราเหล่าผู้คนใต้ทะเลลึก และดินแดนอยู่อาศัยของพวกเขา จึงได้ร่วงหล่นมาอยู่ ณ ที่แห่งนี้
+และยุคแห่งความมืดจึงได้เริ่มต้นขึ้น
+
+"ปีแรกแห่งความมืดมิด"
+ผู้คนของเหล่าราชาผู้ยิ่งใหญ่ทั้งเจ็ดได้พบที่ลี้ภัยใต้ทะเล ที่ซึ่งทายาทมังกรทะเลเคยเป็นผู้ปกครอง บรรพบุรุษของเราจึงต้องเข้าต่อสู้กับพวกมัน
+บรรพบุรุษได้ใช้แสงไฟนับพันดวงขับไล่พวกมันสู่เงามืด และพวกมันก็ไล่ล่ามนุษย์จากในเงามืด แต่ที่แห่งนี้นั้นมีเพียงความมืดมิด ดังนั้นจึงไม่มีพื้นที่ใดเลยที่ไม่ใช่พื้นที่ไล่ล่า
+คำอธิษฐานของผู้คนรวมกันเป็นเสียงคร่ำครวญ แต่ราชาองค์แรกและเงาเรืองแสงทั้งสามของเขากลับไม่อาจได้ยิน
+
+"คำอุปมาของดวงอาทิตย์"
+ในถ้ำอันมืดมิด มีเหล่าผู้คนที่ไม่เคยเห็นแสงสว่างอาศัยอยู่ มีนักปราชญ์ผู้หนึ่งที่เคยเห็นดวงตะวัน คอยบรรยายถึงชีวิตใต้แสงสว่างและความยิ่งใหญ่ของดวงอาทิตย์ให้เหล่าผู้คนที่อยู่ในถ้ำฟัง เมื่อเขาเห็นว่าเหล่าผู้คนไม่เข้าใจ จึงจุดไฟขึ้นมา ผู้คนจึงเริ่มพากันบูชาไฟ เพราะคิดว่านั่นคือดวงตะวัน ถึงขั้นเริ่มคุ้นชินกับชีวิตที่มีเพียงความมืดมิดและแสงไฟ
+เมื่อนักปราชญ์เสียชีวิตลง ก็มีใครบางคนยึดกองไฟไปครอบครอง และใช้ไฟ ฉายภาพเงาขนาดใหญ่ของตัวเอง
+
+"คำอุปมาของดอกบัวลืมโศก"
+ดอกบัวที่เมื่อพบเห็นแล้วจะลืมความเศร้าโศก ในระหว่างการเดินทางอันยาวนาน กัปตันที่กำลังตามหาทางกลับบ้านได้พบกับคนกลุ่มหนึ่งที่กินดอกบัวชนิดนี้เป็นอาหาร จึงมีบางคนตัดสินใจอยู่ที่นี่ แต่ก็มีบางคนที่ต่อต้านสิ่งล่อใจเหล่านี้
+การมีชีวิตอยู่ คือทะเลแห่งความทุกข์ที่ไม่มีจุดสิ้นสุด พวกเราก็แค่กำลังตามหาทางกลับบ้านเท่านั้น
+
+"ปีที่สามแห่งความมืดมิด"
+ผู้เดียวที่ไม่เคยทอดทิ้งพวกเรา เธอก็คือ "ผู้ปกครองกาลเวลา" เธอคือช่วงเวลา และเป็นทุกช่วงเวลา คือหน่วยวัดแห่งสายลมนับพันกับตะวันและจันทรา เธอคือทุกวินาทีแห่งความสุข ทุกช่วงเวลาแห่งความโกรธ ทุกช่วงเวลาที่โหยหา ทุกนาทีแห่งความหมกมุ่น และเธอก็เป็นทุกช่วงเวลาแห่งความเพ้อฝัน
+พวกเราเรียกขานเธอว่า "Kairos" หรือ "ผู้ปกครองแห่งโลกที่ไม่เปลี่ยนแปลง" พวกเราไม่กล้าเอ่ยนามจริงที่เป็นความลับของเธอออกมา ดังนั้นจึงจะเขียนมันลงบนนี้ "Htoratsi" ... ฉันจะเอ่ยถึงเพียงครั้งเดียวเท่านั้น
+
+...
+
+"ปีแห่งความมืดบอด"
+ปัญญาของนักปราชญ์ Abrax ถูกปลุกให้ตื่นขึ้น และเขาได้เปิดเผยปาฏิหาริย์แห่งแสงสว่างจากมือเขา ดังนั้น บรรพบุรุษของเราจึงเริ่มสร้าง "Helios" โดยมีเขาเป็นผู้นำ
+
+...
+
+"ปีแห่งการมองเห็น หรือปีแรกของตะวันและจันทรา"
+"Helios" ... ในที่สุดราชรถศักดิ์สิทธิ์ของดวงตะวันก็เสร็จสมบูรณ์ เมื่อราตรีสีขาวมาถึง ราตรีนิรันดร์ก็มลายหายไป
+ศักราชแห่งตะวันและจันทราจึงได้เริ่มต้นขึ้น
+
+"ปีที่สองของตะวันและจันทรา"
+บรรพบุรุษของเราพยายามแสวงหาหนทางกลับบ้าน แน่นอนว่าสงครามบนพื้นผิวโลกนั้นได้สิ้นสุดลงแล้ว
+แต่ราชาองค์แรก ผู้ครองบัลลังก์องค์แรกผู้นั้น ได้มีคำสั่งห้าม เหล่าบรรพบุรุษจึงไม่สามารถหาหนทางกลับบ้านได้
+ในกรณีแบบนี้ ราชาองค์แรกผู้นั้น คงเอาชนะราชาองค์ที่สองได้แล้วสินะ
+Abrax ถูกสั่งคุมขังโดยบุตรแห่งสุริยัน
+
+"คำอุปมาของต้นไม้"
+คนสวนของราชาและภูตต้นไม้ได้มีความรักต่อกัน แต่ราชาประสงค์จะซ่อมแซมคานของศาลา และต้องการโค่นต้นไม้ที่จิตวิญญาณแรงกล้าที่สุดต้นนั้น ราชาเป็นร่างจำแลงของราชาองค์แรกผู้นั้น คนสวนไม่สามารถขัดคำสั่งของราชาแห่งราชาทั้งปวงได้ ทำได้แค่ภาวนาต่อนักบวชของราชาเท่านั้น ส่วนนักบวชก็คือร่างจำแลงของ Tokoyo Ookami
+นักบวชสงสารคนสวน จึงได้กล่าวว่า เธอไปหักกิ่งต้นไม้จิตวิญญาณต้นนั้นมาสิ คนสวนจึงไปหักมา แล้วจากนั้นจึงได้โค่นต้นไม้จิตวิญญาณตามคำสั่งของราชา
+จากนั้นนักบวชก็กล่าวว่า จงนำกิ่งก้านของต้นไม้จิตวิญญาณไปปลูก แต่คนส่วนกลับกล่าวว่า ต้นไม้จิตวิญญาณต้องใช้เวลาถึงห้าร้อยปีจึงจะเติบโต นักบวชจึงกล่าวว่า หนึ่งความคิดพิชิตทุกสิ่ง ดังนั้นคนสวนจึงนำกิ่งไม้ไปปลูกที่สวนหลังบ้านของตัวเอง ทันใดนั้น กิ่งไม้เรียวเล็กก็เติบโตเป็นต้นไม้ และภูตต้นไม้ต้นใหม่ ก็ได้รับสืบทอดจิตวิญญาณมาจากต้นไม้ต้นเดิม
+เพราะเทพแห่งกาลเวลานั้น สามารถนำ "ช่วงเวลานี้" ของ "เมล็ดพันธุ์" ไปสู่อดีตและอนาคตได้
+
+"สิบปีของตะวันและจันทรา"
+Abrax ได้จากไปนานแล้ว อดีตของตะวันและจันทราถูกบันทึกไว้เพียงพอแล้ว หากไม่มีความกล้าพอที่จะที่เขียนเรื่องราวทุกอย่างตามข้อเท็จจริง จะถือว่าตนเป็นผู้จดบันทึกของท่าน Tokoyo Ookami ได้อย่างไร?
+ฉันได้ยินเสียงชุดเกราะอยู่ด้านนอกของประตู ฉันขอหยุดเขียนเพียงเท่านี้แล้วกัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book334_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book334_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cdbda1b80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book334_TH.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+พื้นที่ของห้วงลึกใต้ท้องทะเลนั้นแตกต่างจากพื้นที่บนบกมาก โดยทั่วไปแล้วมันไม่เหมาะสมแก่การใช้สอยเลย อีกทั้งความรู้ทางด้านภูมิศาสตร์และอุทกวิทยานั้นได้รับการถ่ายทอดมาจากสวรรค์โดยตรง แม้กระทั่งวิธีการในการวิจัยเกี่ยวกับโลกที่เราอาศัยอยู่ ก็ยังต้องคลำหาทางด้วยตัวเอง และเริ่มต้นทุกอย่างจากศูนย์
+คนรุ่นหลังที่ได้อ่านหนังสือเล่มนี้โปรดจำไว้ให้ดี อย่าได้คิดไปว่าชีวิตที่ตัวเองใช้อยู่นั้นคือเรื่องปกติ ต่อให้อีกร้อยปีพันปีข้างหน้า ผู้คนจะเริ่มคุ้นชินกับชีวิตแบบนี้ แต่ก็โปรดจำไว้ให้ดี ... ชีวิตที่ปราศจากตะวันและจันทราบนท้องฟ้านั้นมันไม่ปกติ ถึงแม้จะมีนักปราชญ์คอยวาดภาพดวงอาทิตย์อยู่ที่นี่ แต่จะต้องมีพวกเลวทรามที่คอยใช้แสงไฟฉายภาพเงาขนาดใหญ่อยู่แน่นอน
+หนังสือเล่มนี้มีไว้เพื่อให้ผู้คนได้เข้าใจโลกที่ตัวเองอาศัยอยู่เท่านั้น อย่าได้หลงลืมจิตใจที่จะตามหาแสงสว่างกลับมา
+(หนังสือเล่มนี้ได้มีการแก้ไข ลบ และเปลี่ยนแปลงตลอดเวลาตามยุคสมัย และชื่อเรียกก็เปลี่ยนจากห้วงลึกใต้ท้องทะเลเป็น "Tokoyokoku" แล้วจึงเปลี่ยนเป็น "Byakuyakoku" ในภายหลัง ต่อมา Watatsumi ได้มีคำสั่ง เคลื่อนย้ายชาววังบาดาลกลับขึ้นมาสู่เหนือผืนทะเล แต่อย่างไรก็ตาม "ห้วงลึกใต้ท้องทะเล" นั้นมีความหมายพิเศษ เนื้อหาจึงไม่ได้ถูกแก้ไขทั้งหมด)
+
+- เรื่องราวของลมและน้ำ
+Byakuyakoku ไม่มีภูเขา จึงไม่มีประโยชน์ที่จะพูดถึงภูเขา แต่บรรดานักบวชและนักปราชญ์ในหมู่พวกเราได้สังเกตเห็นถึงสิ่งหนึ่ง: แม้จะเป็นห้วงลึกใต้ท้องทะเลแห่งนี้ ก็ยังมีพลังของ "ลมที่ไม่มีวันดับสูญ" และ "น้ำ" ลมที่ไม่มีวันดับสูญนั้นผู้คนได้เรียกขานว่า "Tokoyo Ookami" หรือเรียกแบบสำนวนของบทกวีว่า "สายลมนับพัน" หรือ "สายลมนับพันแห่งกาลเวลา" ส่วน "น้ำ" คือพลังแห่งโลก Vishap ของ Bathysmal Vishap
+พวกเรามีความรู้ในการคำนวณความสัมพันธ์ระหว่าง Sunfire กับลมและน้ำ ดังนั้น ก่อนเริ่มงานวิศวกรรมโยธา จึงต้องพิจารณาผลกระทบของอุทกวิทยาและลมที่ไม่มีวันดับสูญก่อน
+
+- พรมแดนของ Byakuyakoku
+ดินแดนแห่งราตรีสีขาวใช้มุมทั้งสามของรูปสามเหลี่ยมเป็นเขตพรมแดน แต่เดิมที่แห่งนี้เคยเป็นพื้นที่แห่งความขัดแย้งระหว่างพลังของมนุษย์และพลังของ Vishap
+หอคอยสามพิภพถูกสร้างขึ้นที่มุมทั้งสามในยุคของ Byakuyakoku ซึ่งมันถูกใช้เพื่อปรองดองสามภพ ชื่อในยุคโบราณได้หายสาบสูญไปแล้ว จึงได้เปลี่ยนเป็นชื่อที่ใช้กันในปัจจุบันหลังจากการมาถึงของ Watatsumi
+หอคอยสามพิภพนั้นมีความสำคัญเป็นอย่างมาก และไม่ได้อยู่ในตำแหน่งภายใต้ระบบลมและน้ำ พวกมันทำหน้าที่ในการสร้างสมดุลของแนวโน้มทั้งหมดใน Byakuyakoku และควบคุมลมและน้ำของ Byakuyakoku
+หากหอคอยสามพิภพเกิดมีปัญหาขึ้นมา ทั่วทั้ง Byakuyakoku คงต้องพบกับภัยพิบัติ ดังนั้นพวกมันจึงถูกซ่อนไว้โดยศาสตร์ลับ และมีเพียงมิโกะและนักบวชเท่านั้นที่จะสามารถเรียกพวกมันออกมาได้
+
+- The Narrows
+แต่เดิม The Narrows นั้นตั้งอยู่ในบริเวณที่ถูกประกบด้วยหน้าผารอบด้าน และพื้นที่ที่รู้จักกันในชื่อว่า The Roundland ดังนั้นจึงถูกขนานนามว่าเป็น The Narrows แต่เนื่องจากการเปลี่ยนแปลงทางภูมิศาสตร์ที่ผิดปกติเป็นอย่างมากของ Byakuyakoku ภายในเวลาไม่กี่ร้อยปี The Roundland ก็พังทลายลงสู่เหวลึก ทำให้ The Narrows กลายเป็นพื้นที่กว้างขนาดใหญ่
+
+- The Serpent's Heart
+ตั้งแต่วันที่บรรพบุรุษค้นพบสถานที่แห่งนี้ ก็มีปรากฏการณ์มหัศจรรย์อย่างหนึ่งเกิดขึ้น พื้นที่จะเกิดการทับซ้อนกันในบางสถานที่ ต่อมาปรากฏการณ์นี้ได้ถูกบรรพบุรุษของพวกเรานำมาใช้สร้าง The Serpent's Heart ผู้คนใช้สถานที่แห่งนี้เพื่อเก็บงำความลับ ขังนักโทษ และบูชางูยักษ์ในจินตนาการ "Ouroboros"
+ในตอนแรกสถานที่แห่งนี้มีชื่อว่า Delphi แปลว่าดินแดนแห่งอสรพิษ ต่อมา เมื่อ Watatsumi Omikami มาถึง ดินแดนแห่งอสรพิษก็ยังคงใช้ชื่อเดิมไม่เปลี่ยนแปลง ในภาพวาดโบราณทั่วไป งูที่ไม่มีเกล็ดคือ "Ouroboros" ส่วนงูที่มีปะการังคือ "Orobashi"
+
+- Dainichi Mikoshi
+เดิมทีชื่อแรกสุดนั้นมีชื่อว่า "Helios" เป็นหอคอยสูงที่ออกแบบโดย Aberaku ซึ่งเป็นธาตุระหว่างลมและน้ำ
+ตามคำทำนาย มันน่าจะเป็นดวงอาทิตย์ที่นักปราชญ์ใช้แสดง เพื่อให้แสงสว่างแก่ถ้ำที่ไม่เคยเห็นแสงสว่างมาก่อน และตามคำทำนาย ต่อมามันก็ได้ถูกใช้เพื่อฉายภาพเงาขนาดใหญ่อีกด้วย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book335_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book335_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9aa850a48
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book335_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+...ตั้งแต่วันนี้เป็นต้นไป หัวข้อการทดลองที่เกี่ยวข้องกับทายาทมังกรทะเล จะถูกปรับเปลี่ยนเป็นหัวข้อที่กำหนดโดย Watatsumi Omikami เอกสารทั้งหมดก่อนปีที่จะก่อตั้ง Watatsumi ถูกทำลาย หมายเลขลำดับของเอกสารจะไม่ใช้หมวดหมู่ Alpha, Beta, Gamma, Delta และ Epsilon ซึ่งเป็นภาษา Watatsumi โบราณอีกต่อไป จะเริ่มใช้ดิน, น้ำ, ไฟ, ลม, อากาศธาตุ และความว่างเปล่าในการจำแนกประเภทใหม่แทน
+เครื่องหมายคำพูดและสัญลักษณ์ทั้งหมดจะต้องเขียนภายในเครื่องหมายคำพูด ("") และเรียงลำดับการเขียนตามหัวข้อ - หมายเลขลำดับ - ชื่อเรื่อง - ชื่อผู้เขียน โดยชื่อผู้เขียนสามารถละเว้นได้ หรืออาจใช้หมายเลขภายในของสถาบันวิจัย ห้ามใช้ชื่อ Byakuyakoku/Enknomiya โบราณของนักวิจัย หรือชื่อสมัยใหม่ของ Watatsumi/Narukami/Inazuman โดยเด็ดขาด
+ห้ามเขียนไดอารี่ จดหมายรัก และนิยายแฟนตาซีลงในบันทึกการทดลอง
+
+...
+ความสามารถในการวิวัฒนาการของทายาทมังกรทะเล (ต่อจากนี้จะเรียกว่า Bathysmal Vishaps หรือ Vishap) เป็นสิ่งที่ทุกคนจะได้เห็น ("น้ำ - 101 - วิวัฒนาการของทายาทมังกรทะเล - I")
+เราพยายามลดอุณหภูมิในพื้นที่อยู่อาศัยของ Vishap รุ่นเยาว์ที่ทนต่อความร้อนได้ มันจะอ่อนแอลงเมื่อโตเต็มวัย อาจเป็นเพราะร่างกายของมันไม่มี "เมล็ดพันธุ์" ที่สามารถรับมือกับสภาพแวดล้อมดังกล่าวได้ แต่ลูกหลานทั้งหมดของมันต่างก็มีไขมันในร่างกายสูง ชอบนอนหลับ และมีคุณสมบัติพิเศษของธาตุน้ำแข็ง (อ้างอิงจากข้อมูลการทดลองหลังข้อความหลัก ข้อมูลผิดปกติที่ได้มาจากตัวอย่างที่ 3 เกิดจากการที่ผู้ช่วยของฉันรู้สึกเห็นใจกลุ่มทดลองที่ถูกควบคุมให้อดอาหาร เลยแอบไปให้อาหารมันอย่างลับ ๆ)
+ขณะนี้ได้ส่งลูกหลานของพวกมันไปยังสภาพแวดล้อมที่ร้อนอบอ้าว เมื่อโตเต็มวัยแล้วพวกมันจะเลือกคุณลักษณะการต้านทานความร้อนเช่นเดียวกับบรรพบุรุษรุ่นแรกของพวกมัน เพียงแต่ขณะนี้ยังไม่ปรากฏคุณลักษณะของธาตุไฟ
+ขณะนี้ยังไม่มีข้อมูลเพียงพอที่จะหาข้อสรุปได้ แต่สามารถยืนยันการคาดเดาได้ว่า Bathysmal Vishap มีความสามารถในการปลุก "เมล็ดพันธุ์" ของพวกมันได้อย่างอิสระก่อนที่จะโตเต็มวัย เมื่อต้องเผชิญกับสภาพแวดล้อมที่รุนแรงอย่างที่ไม่เคยเจอมาก่อน แม่พันธุ์ของ Vishap ก็สามารถสร้าง "เมล็ดพันธุ์" ใหม่เพื่อส่งต่อไปยังลูกหลานของพวกมันได้
+อาจกล่าวได้ว่าก่อนที่เราจะพบกับชาว Enkanomiya พวก Bathysmal Vishap ได้ซ่อนคลังอาวุธที่แท้จริงไว้ภายในร่างกายของพวกมันแล้ว
+...
+
+ผลลัพธ์ของการทดสอบสติปัญญานั้นน่าทึ่งมาก ("ความว่างเปล่า - 207 - การวิจัยสติปัญญาของ Vishap") การคัดกรองจะดำเนินการผ่านกลไกการลงโทษ และการให้รางวัลควบคู่กันไป (ที่จริงแล้วการวิจัยก่อนหน้านี้มีการระบุว่าการคัดกรองไม่จำเป็น Vishap แต่ละตัวต่างก็ปรับตัวได้อย่างสมบูรณ์แบบ) หลังจาก Vishap รุ่นที่สี่ ความสามารถในการเข้าใจภาษาของ Vishap จะเริ่มเข้าใกล้ระดับสติปัญญาของเด็กนักเรียนมนุษย์อายุ 12 ปี หรือหากจะพูดให้ชัดเจนกว่านี้ก็คือ พวก Vishap นั้นมีวิธีการสื่อสารเป็นของตัวเองอยู่แต่แรกแล้ว และสิ่งที่พวกมันแสดงออกมาตอนนี้ก็คือความสามารถในการเรียนรู้ของพวกมัน
+เราเชื่อว่าการทดลองเหล่านี้ควรยุติลง ไม่อย่างนั้น เราอาจจะถูกมองว่าเป็นพวกวิสัยทัศน์คับแคบ จากการที่คนเขียนนิยายแฟนตาซีเกี่ยวกับมนุษย์ Vishap คนล่าสุดถูกไล่ออก
+ตามคำทำนาย ราชามังกรน้ำจะถือกำเนิดในร่างมนุษย์ พวกเราจะปล่อยให้เรื่องนี้เกิดขึ้นใน Enkanomiya ไม่ได้เด็ดขาด
+...
+ความพยายามในการปลูกถ่ายครั้งก่อนล้มเหลว ("ความว่างเปล่า - 907 - คำสั่งพิเศษของ Watatsumi Omikami - I") เนื่องจากพวกมันไม่สามารถรับเลือดของ Watatsumi Omikami ได้ ร่างกายของ Vishap จะเกิดผลข้างเคียงด้านลบต่าง ๆ ไม่แน่ว่าบางทีพวกมันอาจจะยังไม่แข็งแกร่งพอ แต่ตามแผนการวิวัฒนาการ Vishap ที่เราได้วางแผนเอาไว้ ตามทฤษฎีแล้ว เราก็ควรเพาะพันธุ์ Vishap ที่แข็งแกร่งที่สุดได้แล้วถึงจะถูก
+...
+
+การปลูกถ่ายขั้นพื้นฐานถือว่าประสบความสำเร็จ ("ความว่างเปล่า - 907 - คำสั่งพิเศษของ Watatsumi Omikami - III") การปฏิเสธแท้จริงแล้วเกิดขึ้นจากการที่ Vishap เป็นสิ่งมีชีวิตในโลกแห่งแสง (หรือที่รู้จักในชื่อสิ่งมีชีวิตธาตุ) ดังนั้นจึงขัดแย้งกับพลังแห่งโลกของ Omikami และผู้ติดตามของปะการัง
+
+บันทึกการทดลองทั้งหมดถูกปิด การทดลองสิ้นสุดลงตรงนี้ และไม่มีทายาทมังกรทะเลตัวไหนเสียชีวิตจากการทดลอง
+ขอสรรเสริญแด่ความเมตตาของท่าน Watatsumi Omikami
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book336_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book336_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ce119c99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book336_TH.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+ปริศนาข้อที่ 1: อะไรเอ่ยสี่เท้าในตอนเช้า สองเท้าในตอนกลางวัน สามเท้าในตอนกลางคืน?
+เฉลย: Vishap ที่แปลงกายเป็นมนุษย์ไปร่วมงานเลี้ยงเต้นรำ แต่ดันสะดุดล้มจนขาหัก เลยต้องใช้ไม้เท้าช่วยพยุงเวลาเดิน
+ที่จริงแล้วบรรดานักปราชญ์ชื่นชอบคำตอบนี้มากที่สุด และบ่อยครั้งก็มีแต่เด็ก ๆ เท่านั้นที่จะตอบได้อย่างถูกต้อง สำหรับผู้ใหญ่ การที่ Vishap แปลงกายเป็นมนุษย์นั้นถือเป็นแผนลับที่น่ากลัว ตามคำทำนายโบราณ ราชามังกรแห่งธาตุน้ำนั้นจะต้องกลับมาเกิดใหม่ในร่างมนุษย์อย่างแน่นอน แต่สำหรับเด็กแล้ว กลับเป็นการเผยให้เห็นถึงความเป็นไปได้ในการเข้าใจซึ่งกันและกัน
+แต่การทำให้ Vishap ดูน่ารักแบบนี้ก็มีข้อเสียอยู่เหมือนกัน แม้ว่ามันจะขจัดความกลัว แต่ก็ทำให้พวกเด็ก ๆ สูญเสียการระแวดระวังตัวไปด้วยเช่นกัน
+(ทายาทมังกรทะเลได้วิวัฒนาการเป็นธาตุอื่น ๆ จึงสูญเสียความบริสุทธิ์ของพวกมันไป พวกมันจะไม่มีราชามังกรถือกำเนิดจากกลุ่มของพวกมันอีกต่อไปแล้ว)
+
+ปริศนาข้อที่ 2: สิ่งนี้มีแค่ปากเดียว แต่กลับมีสี่เท้า สองเท้า และสามเท้า อะไรเอ่ยที่ขาดทักษะในการแปลงร่างเป็นอื่น แต่กลับสามารถค้นพบผืนดิน ทะเล และท้องฟ้า อะไรเอ่ยที่ยิ่งใช้ขาเดินมากเท่าไหร่ ก็จะยิ่งอ่อนแรงลงเท่านั้น?
+เฉลย: มนุษย์
+มนุษย์ยามทารกนั้นคลานสี่เท้า พอโตขึ้นก็จะเริ่มเดินด้วยสองเท้า และพอแก่ชราก็ต้องใช้ไม้ค้ำยัน คำตอบของคำถามคลาสสิกนี้จะต้องเป็นมนุษย์แน่นอนอย่างไม่ต้องสงสัย
+
+ปริศนาข้อที่ 3: อะไรเอ่ยที่มีแค่ปากเดียว แต่กลับมีสี่เท้าและสองเท้า
+เฉลย: ชีวิตของปศุสัตว์
+ปริศนานี้เป็นปริศนาที่เก่าแก่มาก เมื่อก่อนเราเข้าใจความหมายของสิ่งมีชีวิตชนิดนี้จากการอ่านตำราเท่านั้น "สี่เท้า" หมายถึงสัตว์สี่เท้าเช่น Aux, Hors และ Foreste Bore หลังจากที่ Byakuyakoku พังทลายและร่วงหล่น สัตว์เหล่านี้จึงตายไปในสองชั่วอายุของมัน เนื่องจากสภาพแวดล้อมและอาหารที่ขาดแคลน
+ในช่วงเวลาตั้งแต่การมาถึงของ Watatsumi Omikami ได้มีผู้คนบางส่วนไปที่เหนือผืนทะเลเพื่อสร้างที่อยู่อาศัย และแลกเปลี่ยนวัฒนธรรม ดังนั้นเราจึงสามารถสำรวจและพิสูจน์ชื่อสามัญของสิ่งมีชีวิตเหล่านี้ได้ ตามคำทำนายของนักบวชและท่าน Omikami ไม่ช้าก็เร็ว พวกเราทุกคนจะได้ขึ้นไปอยู่เหนือผืนทะเล ดังนั้นการแก้ไขชื่อให้ถูกต้องจึงเป็นเรื่องที่จำเป็นอย่างยิ่ง
+"Aux" หมายถึงวัวควาย, "Hors" หมายถึงม้า และ "Foreste Bore" หมายถึงหมูป่า
+
+ปริศนาข้อที่ 4: มีสองพี่น้องคู่หนึ่ง พวกเธอจะให้กำเนิดกันและกันออกมาทุกวัน พวกเธอคือใครกันนะ?
+เฉลย: กลางวันและกลางคืน หรือ ราตรีสีขาวและราตรีนิรันดร์
+ปริศนานี้เข้าใจได้ง่ายมาก วันคืนผลัดเปลี่ยนหมุนเวียน ส่วนที่ Byakuyakoku ก็เป็นราตรีสีขาวและราตรีนิรันดร์ของ Dainichi Mikoshi ถึงแม้ก่อนหน้าที่ Dainichi Mikoshi จะออกแบบเสร็จสมบูรณ์ จะมีเพียงราตรีนิรันดร์ แต่ก็ไม่ได้ส่งผลกระทบต่อแสงในยามกลางวันที่ผู้คนเคยพบเห็น
+อย่างไรก็ตาม ชื่อแรกเริ่มของปรากฏการณ์ภาพมายาพิเศษใน Byakuyakoku และเงาบาปนั้นต่างก็ถูกเรียกว่า "Eidolons" เพราะผู้คนเชื่อกันว่าคุณลักษณะพื้นฐานของทั้งสองอย่างนั้นเหมือนกัน ต่อมาด้วยการมาถึงของ Watatsumi Omikami ทำให้ผู้คนเริ่มเข้าใจปรากฏการณ์ทั้งสอง และเริ่มตั้งชื่อให้แตกต่างกัน แม้จะไม่มีกลางวัน แต่ภาพมายาที่ปรากฏในราตรีสีขาวก็ยังถูกเรียกว่า "Sunfire Phantasm" ส่วนในราตรีนิรันดร์จะถูกเรียกว่า "Ghostfire Phantasm" เมื่อเวลาผ่านไป ทั้งสองอย่างจึงถูกเรียกรวมกันว่า "Sunfire Phantasm" เนื่องจากโดยหลักพื้นฐานแล้วทั้งสองอย่างคือสิ่งเดียวกัน
+
+ปริศนาข้อที่ 5: ฉันคือทายาทแห่งความมืดมิด ผู้เป็นบิดาแห่งแสงสว่าง ฉันคือนกที่ไร้ปีก บินขึ้นจากพื้นดินสู่ท้องฟ้า ผู้ที่หลั่งน้ำตาเมื่อเห็นฉันไม่ได้มาจากความเศร้าโศก เมื่อสายลมอ่อนพัดมา ฉันที่เพิ่งเกิดมาก็พลันมลายหายไป
+เฉลย: คำตอบคือควัน นกคือสิ่งมีชีวิตที่มีปีกและบินได้ จึงเป็นเรื่องปกติที่จะไม่เคยพบเห็นพวกมันใน Enkanomiya
+
+ปริศนาข้อที่ 6: บิดาคนหนึ่งมีบุตร 12 คน บุตรแต่ละคนต่างก็มีบุตรสาวที่รูปร่างหน้าตาแตกต่างกันไป 60 คน บุตรสาวเหล่านั้นมีทั้งผิวขาวและผิวดำ วนเวียนซ้ำแล้วซ้ำเล่า ครอบครัวของพวกเขานั้นเป็นอมตะ แต่จะค่อย ๆ เหี่ยวเฉาลง แล้วใครกันที่เป็นบิดา?
+เฉลย: คำตอบก็คือ "ปี" หลานสาวผิวขาวและดำ 60 คน อาจจะทำให้ชาว Byakuyakoku สับสนอยู่บ้าง แต่หากเข้าใจปริศนาข้อที่ 4 แล้ว ก็จะรู้ว่ามันหมายถึงอะไร
+ในสมัยโบราณเคยมีภาคต่อของปริศนานี้ ความหมายโดยประมาณก็คือ หลานสาวแต่ละคนต่างก็มีบุตรอีกคนละ 12 คน บุตรของมารดาแต่ละคนต่างก็คลอดหลานออกมาอีกคนละ 60 คน หลานทั้งหมดเองก็มีบุตรของตัวเองอีกคนละ 60 คน และบุตรแต่ละคนก็มีบุตรหลานของตัวเองอีก จนในท้ายที่สุด บุตรหลานทั้งหมดก็ได้ร่วมกันให้กำเนิดบุตรคนแรก และคนเดียว บุตรหลานคนนั้นก็คือ Tokoyo Ookami หรือก็คือ มารดาของทั้ง 14 พันล้าน "ปี"
+Watatsumi Omikami ห้ามมิให้มีการเผยแพร่ปริศนาเหล่านี้
+
+...
+
+"ภาคผนวก" - บุคคลในประวัติศาสตร์, ชื่อดั้งเดิมของพวกเขา - ชื่อที่ถูกแก้ไขในแบบ Narukami
+
+Kairos - Tokoyo Ookami
+...Eris - Arisu
+Abrax - Aberaku
+Charon - Ka...
+Spartacus - Supada
+Emma - Ema
+... - Koi
+Antigone, Antigonus - Antei
+...
+...
+Erebos, Erebus - Eboshi
+Echion - Eki
+Udaeus ... - Uda
+Asclepius - Surepio
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book337_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book337_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5b07bb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book337_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+--- ยังมีโชค ----
+ท้องฟ้าที่แจ่มใสจู่ ๆ ก็มีลมกระโชกแรง มันเป็นลางอะไรบางอย่างรึเปล่านะ?
+ถึงแม้จะรู้สึกเหมือนกำลังย่ำอยู่กับที่ แต่นั่นก็แค่ชั่วคราวเท่านั้น
+เอาใจใส่คนที่อยู่ข้างกาย ถึงแม้ว่าจะเป็นคนที่คุ้นเคยกันดีอยู่แล้วก็ตาม
+โชคชะตาของคุณ อาจจะค่อย ๆ แปรเปลี่ยนไปเพราะการดำรงอยู่ของพวกเขา...
+
+สิ่งนำโชคในวันนี้คือ: ดอกแดนดิไลจากแดนไกล
+เมล็ดพันธุ์ที่ลอยไปตามลม คือสัญลักษณ์ที่ดีที่สุดของคุณ
+จงโบยบิน จงร่อนเร่ ข้ามโพ้นทะเล และเดินทางไกล
+สักวันหนึ่ง คุณจะไม่เคว้งคว้างอีกต่อไป
+สักวันหนึ่ง คุณจะได้กลายเป็นอย่างที่คุณคาดหวังไว้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book33_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book33_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7a6a3532
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book33_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+เหล่าคนแคระทั้งหกแสดงความภักดีต่อเจ้าหญิงและเจ้าชายและอยู่กับเจ้านายคนใหม่ของพวกเขาเสมอ แต่อย่างไรก็ตามพวกเขาคือสิ่งชั่วร้ายที่กำเนิดมาจาก Land of Night ธรรมชาติของพวกเขานั้นเป็นสิ่งที่ต่ำช้า การเดินทางสู่ประเทศแห่งแสงนั้นเป็นการเดินทางที่ยาวนานและยากลำบากซึ่งค่อย ๆ ปลุกสันดานดิบที่ชั่วร้ายของพวกเขาให้ค่อย ๆ ตื่นขึ้น
+ความปองร้ายเกิดจากการก่อตัวของความขลาดกลัว แผนการผุดขึ้นมาภายใต้ความคิดที่ชั่วร้าย คนแคระทั้งหกรวมตัวกันเพื่อเริ่มแผนการที่ชั่วร้ายของพวกเขา
+คนแคระตาบอดเบิกดวงตาที่กลวงโบ๋ของเขาและรับแสงอย่างตะกละตะกลาม:
+"ทำไมไม่ปล่อยให้เจ้าชายอยู่กับเราตลอดไป เมื่อเทียบกับความเชื่อโชคลางและสัญญาที่ไร้ประโยชน์แล้ว ทำไมไม่คว้าแสงสว่างที่ตรงหน้าและส่องทิศทางไปในอนาคต? จากมุมมองของฉัน นี่ถึงเรียกว่ามีวิสัยทัศน์"
+คนแคระผู้โง่เขลาเปิดหัวที่เต็มไปด้วยหูดเพื่อรับอากาศอย่างไม่รู้จักพอ:
+"หึหึ ฉัน ฉันว่าพวกเราลักพาตัวเจ้าชายมาและใช้... ใช้เขาให้ทำให้เราฉลาดขึ้น... นั่นถึงจะเรียกว่าวิธีที่ฉลาด!"
+คนแคระขี้ขลาดชูกำปั้นขึ้นบนอากาศและตะโกน:
+"เจ้าเด็กพวกนั้นแค่ช่วยพวกเราไว้นิดหน่อยละก็มาทำตัวเป็นเจ้านาย ฉันจะต้องประกาศศักดาให้พวกมันได้รู้!"
+คนแคระตัวหดย่นตาของเขาด้วยความรังเกียจ ผิวหน้าของเขาย่นเหมือนกระดาษที่ยับยู่ยี่
+"พี่น้อง พวกเธอใช้เวลาหลบซ่อนอยู่ในเงามืดนานจนมันทำให้การตัดสินใจของพวกเธอผิดเพี้ยน มันคือชีวิตใหม่ที่พวกเราต้องเอาตัวรอด ฉันว่าเอาศพของเจ้าชายนั่นมาทำเป็นปุ๋ยให้กับสวนของพวกเราดีกว่า"
+คนแคระผู้ประมาทขมวดคิ้ว:
+"เราควรจะรีบจัดการเรื่องนี้ดีกว่า... ถ้าไม่ใช่เพราะพวกเขา ความคิดชั่วร้ายเหล่านี้จะไม่เข้ามาในความคิดของฉัน ฉันจะไปลังเลเศร้าโศกทำไม?"
+ที่ตรงนั้นมีเพียงคนแคระคนเดียวที่ปิดปากเงียบไม่พูดอะไร ในจิตใจของเขานั้นไม่ใช่ไม่ชั่วร้าย แต่ความรู้สึกผิดที่จะทรยศต่อผู้ที่ช่วยตัวเองทำให้เขาปิดปากเงียบ ถึงจะเป็นอย่างนั้นความรู้สึกผิดก็ยังไม่สามารถเอาชนะตัวตนที่ต่ำช้าได้และคนแคระก็เข้าร่วมแผนการในที่สุด... พวกเขาตัดสินใจที่จะวางยาพิษในน้ำของเจ้าชาย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book343_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book343_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book343_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book344_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book344_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..79129ecb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book344_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Anton Melnikov เพื่อนรัก:
+
+ขอโทษที สถานการณ์พลิกผันอย่างกะทันหัน สถานีจ่ายเสบียงถูกปิดไปแล้ว ก่อนหน้านี้ยังพูดอยู่เลยว่า ไว้นายขึ้นมาแล้วค่อยไปดื่ม "Fire Water" ด้วยกัน แต่ตอนนี้ดูเหมือนจะทำไม่ได้แล้ว
+ฉันทิ้งอาหารไว้บางส่วน น่าจะเพียงพอสำหรับช่วงสั้น ๆ หวังว่าพวกนายจะเอาไปใช้ได้ตามต้องการนะ
+ขอโทษนะ ที่ในฐานะเพื่อน ฉันสามารถทำได้แค่นี้ หากเราได้เจอกันใหม่ในครั้งหน้า เราคงต้องกลายเป็นศัตรูกันแล้ว ถึงแม้ฉันจะเข้าใจว่าสิ่งที่เกิดขึ้นบนพื้นดินอาจไม่เกี่ยวข้องกับภารกิจของนาย แต่ฉันหวังว่าพวกนายจะเข้าใจว่าเราไม่สามารถให้อภัยกับการกระทำรที่ล้ำเส้นเช่นนี้ได้
+เช่นเดียวกับที่นายต่อสู้ภายใต้คำสั่งของ Tsaritsa แห่ง Snezhnaya พวกเรากองทหาร Millelith ก็ต้องปกป้องบ้านเกิดของพวกเราเช่นกัน และเราทุกคนก็ต้องรับผิดชอบต่อสิ่งที่สำคัญของเราเอง
+
+ขอให้โชคดีนะ จาก Yanbo
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book345_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book345_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b005ccfc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book345_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+จดหมายของ Nikolay
+
+ถึงพี่ Katya ที่รัก:
+
+ได้ยินกัปตันพูดว่าพวกเขาจะส่งพี่มาเข้าร่วมกองร้อยของเรา ฉันดีใจจริง ๆ ไม่รู้จะบรรยายยังไงดีที่ในที่สุดเราก็ได้กลับมาเจอกันสักที!
+Balalaika ที่พี่ให้ฉันก่อนออกเดินทาง ฉันยังพกติดตัวไว้อย่างดีเลย หลังจากซ่อมนิด ๆ หน่อย ๆ และเปลี่ยนหย่องที่พวกเราเผลอทำพังก่อนหน้านี้แล้ว ตอนนี้เสียงบรรเลงนุ่มขึ้นเยอะแล้วล่ะ
+แต่บอกก่อนนะ ว่าฉันเก็บรักษามันไว้อย่างดี ฉันไม่ยอมคืนให้พี่หรอกนะ พี่เป็นคนซุ่มซ่ามงุ่มง่าม ถ้าขืนทำเจ้าคู่หูเก่าแก่ชิ้นนี้พังอีกล่ะก็ ฉันคงไม่มีกะจิตกะใจจะซ่อมมันอีกแล้ว!
+จริงสิ ฉันเพิ่งเรียนเพลงใหม่มาสองเพลง ไว้วันที่พี่มารายงานตัว ฉันจะเล่นให้ฟังหน้ากองไฟนะ เหมือนสมัยก่อนที่เราเล่นพิณและร้องเพลงข้างกองไฟไงล่ะ แถมยังเล่าเรื่องตลกและตั้งหน้าตั้งตารอคอยของขวัญชิ้นใหม่จากท่าน Tsarita ที่จะมอบให้เด็ก ๆ ใน "บ้านแสนอบอุ่น" เพื่อเฉลิมฉลองปีใหม่...
+เพียงแต่ว่าครั้งนี้ เราไม่ใช่เด็กที่ไร้กังวลอีกต่อไปแล้ว เราต่างก็แบกรับภาระหน้าที่อันใหญ่หลวง และมีความคิดที่ลึกซึ้งยิ่งขึ้น
+เนื่องจากการกลับมาพบกันครั้งนี้ กัปตันจึงได้ให้เวลาพักครึ่งวันกับเราเป็นพิเศษ งั้นพี่ช่วยพกเหล้ากับขนมมาด้วยนะ เราจะได้รำลึกความหลังกันสักหน่อย ฉันมีเรื่องอยากจะเล่าให้พี่ฟังเยอะแยะเลย ฉันมั่นใจว่าที่ที่พี่ประจำการอยู่จะต้องมีเรื่องน่าสนใจมากมายเกิดขึ้นแน่ ๆ!
+เนื่องจากการกลับมาพบกันครั้งนี้ กัปตันจึงได้ให้เวลาพักครึ่งวันกับเราเป็นพิเศษ งั้นพี่ช่วยพกไวน์กับขนมมาด้วยนะ เราจะได้รำลึกความหลังกันสักหน่อย ฉันมีเรื่องอยากจะเล่าให้พี่ฟังเยอะแยะเลย ฉันมั่นใจว่าที่ที่พี่ประจำการอยู่จะต้องมีเรื่องน่าสนใจมากมายเกิดขึ้นแน่ ๆ!
+อีกอย่าง ถ้าพี่เห็นว่าฉันอ้วนขึ้น พี่ห้ามหัวเราะเด็ดขาดนะ! ส่วนฉันก็จะสังเกตพี่เหมือนกันว่าอ้วนขึ้นรึเปล่า!
+
+ฉันจะตั้งตารอที่จะเจอกันนะ
+Nikolay Snezhevich
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book346_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book346_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b577b309
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book346_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+ทันใดนั้น คนต่างแดนผมสีบลอนด์ก็เริ่มหมุนตัวอย่างรวดเร็ว! และสลายการจู่โจมของ Ronin ในพริบตา!
+คนต่างแดนผมสีบลอนด์ตวัดดาบขณะหมุนตัว! คมดาบเต็มไปด้วยจิตสังหาร "ฮิย๊าา!"
+Ronin เลือดพุ่งออกจากปาก! "อะเฮื้ออ!"
+คนต่างแดนผมสีบลอนด์ตวัดดาบขณะหมุนตัว! คมดาบเต็มไปด้วยจิตสังหาร "ฮิย๊าา!"
+Ronin เลือดพุ่งออกจากปาก! "อะเฮื้ออ!"
+คนต่างแดนผมสีบลอนด์ตวัดดาบขณะหมุนตัว! คมดาบเต็มไปด้วยจิตสังหาร "ฮิย๊าา!"
+Ronin เลือดพุ่งออกจากปาก! "อะเฮื้ออ!"
+คนต่างแดนผมสีบลอนด์ตวัดดาบขณะหมุนตัว! คมดาบเต็มไปด้วยจิตสังหาร "ฮิย๊าา!"
+Ronin เลือดพุ่งออกจากปาก! "อะเฮื้ออ! โดนกำจัดซะแล้วว...!"
+...
+ในการหมุนที่ดูเหมือนจะไม่มีวันสิ้นสุด นักสู้ผมบลอนด์ได้กลายเป็นลมกรดสีทอง! ลมกรดสีทองได้แผ่ปกคลุมไปทั่วทุกตารางนิ้ว คิดว่าผู้ชมที่มีวิสัยทัศน์เกี่ยวกับนักดาบฝีมือดี จะต้องมองออกอย่างแน่นอน ว่าคนต่างแดนผมสีบลอนด์ผู้นี้ กำลังใช้ "Kouranka Daitatsumaki" ที่ถือว่าเป็นสิ่งต้องห้ามแม้แต่ในวิชาการต่อสู้โบราณ!
+Ronin ที่ถูก "Kouranka Daitatsumaki" โจมตี พ่นเลือดที่สูงราวกับ Mt. Yougou ออกมา! แรงจากปฏิกิริยาตอนพ่นทำให้เขากระเด็นไปด้านหลังอย่างรวดเร็ว ความเร็วได้เกิดเป็นพลังงาน และพลังงานก็แปรสภาพเป็นสสาร! จากสสารกำเนิดเป็น ฉาก "การจลาจลครั้งใหญ่ของปีศาจ - ขบวนร้อยอสูร"! นั่นก็คือพลังของ "เทคนิคต้องห้าม - Kouranka Daitatsumaki" ที่ถูกผนึกไว้แต่โบราณ!
+Ronin กระแทกกับกำแพงของโถงประลองอย่างรุนแรง! กำแพงแตกร้าว และที่ด้านนอกของโถงประลองนั้น...
+...
+มีกระดาษแผ่นหนึ่งแนบไว้ด้านหลัง: "รู้สึกตื่นเต้นกับคำอธิบายการต่อสู้เป็นอย่างมาก! ขณะที่อ่าน รู้สึกราวกับกำลังอยู่ในลานประลองร้อยใจรวมเป็นหนึ่ง และนั่งชมการแข่งขันอันดุเดือดไปพร้อมกับอาจารย์ Kabayuki ไม่ทราบว่าท่านอาจารย์ Kabayuki เคยพิจารณาเรื่องการพัฒนาต่อยอดไปในทิศทางอื่น ๆ บ้างหรือไม่? ยกตัวอย่างเช่นการเขียนนิยาย สไตล์ของอาจารย์น่าจะเหมาะกับการเขียนหนังสือนิทาน หรือพวกมันไซ (การแสดงตลกในวัฒนธรรมญี่ปุ่น) นะ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book34_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book34_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..075f8b224
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book34_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+ในช่วงเวลานั้นเจ้าหญิงกำลังหลับลึกและไม่ได้รู้ถึงชะตากรรมอันน่ากลัวที่จะเกิดกับคนรักของเธอ พวกคนแคระได้เริ่มแผนการของพวกเขาแล้ว
+อาศัยช่วงเวลาที่เจ้าหญิงกำลังนอนหลับ ตอนที่เจ้าชายกำลังมึนงงเพราะยาพิษ พวกคนแคระทั้งหกได้เริ่มแผนการอันชั่วร้าย
+ระหว่างที่หลับสนิท เจ้าหญิงไม่ได้รู้ถึงความทรมานของเจ้าชาย เธอใฝ่ฝันว่าร่างกายของคนรักของเธอจะเปลี่ยนเป็นแสงห้าสีที่ลอยเหมือนไหม ในที่สุดแสงตะวันก็พัดผ่านเมฆมืดและในสิ่งมีชีวิตมากมาย เธอฝันว่าพระอาทิตย์ตกบนทะเลสาบสีฟ้าและทะเลสาบก็สดชื่นและแสนหวาน เนินเขาสีเข้มถูกทาสีและกำแพงเมืองที่ถูกทำลายกลายเป็นเหมือนปราสาทขนมหวาน แต่เมื่อเจ้าหญิงเรียกชื่อเจ้าชายแห่งแสงสว่างคำตอบนั้นเป็นเพียงเสียงสะท้อนของคำถาม
+เจ้าหญิงผู้น่าสงสารไม่ได้รู้เลยว่าเจ้าชายนั้นไม่สามารถตอบเธอได้อีกแล้ว
+ท่ามกลางฟ้าร้องและฟ้าผ่าในค่ำคืนที่ไม่มีทั้งดวงดาวและความฝัน คนแคระทั้งหกสำเร็จแผนการชั่วร้ายของพวกเขา เพื่อเป็นการฉลองพวกเขาได้ตั้งหม้อใบใหญ่และเตรียมซุปที่เข้มข้นไปด้วยมอสและเห็ดพิษ แต่ในช่วงเวลาที่พวกฆาตกรกำลังชื่นชมยินดี เจ้าชายผู้ที่วิญญาณกำลังแตกสลายได้ใช้แรงเฮือกสุดท้ายเพื่อสาปแช่งคนแคระทั้งหก จากนี้เป็นต้นไปชีวิตที่เหลืออยู่ของคนแคระจะต้องทรมานราวกับตกอยู่ในหม้อน้ำร้อนและไม่สามารถมองเห็นแสงอาทิตย์ได้อีก
+อย่างไรก็ตาม ระหว่างการฉลองนั้นมีคนแคระอยู่คนหนึ่ง ไม่รู้ว่าเป็นเพราะกลัวคำสาปหรือยังหลงเหลือความภักดีต่อเจ้าหญิงอยู่ เขาได้แอบนำร่างของเจ้าชายมาห่อด้วยผ้าปูโต๊ะสกปรก ๆ และแบกเข้าไปยังป่าอันมืดมิดเพื่อหาเจ้าหญิงเพื่อขอความช่วยเหลือ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book353_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book353_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..871d30ccc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book353_TH.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+ถึงทีมสำรวจทุกคน:
+
+ขอโทษจริง ๆ ที่จากไปโดยไม่ลา
+Zhiqiong ขอขอบคุณสำหรับความช่วยเหลือของรุ่นพี่ทีมสำรวจทุกคนตลอดเวลาที่ผ่านมา แต่ครั้งนี้ฉันคงไม่มีโอกาสได้ทำงานเคียงบ่าเคียงไหล่กับทุกคนอีกแล้ว
+
+พี่ Jinwu โปรดอย่าโกรธหรือเสียใจกับการจากไปของฉันเลยนะ ฉันเชื่อว่าในบรรดานักผจญภัยหนุ่มสาวที่ไม่เอาถ่านแต่ไม่ยอมพ่ายแพ้ต่อโชคชะตามากมายนี้ ฉันเป็นเพียงแค่คนโง่เขลาที่สิ้นหวังคนหนึ่งเท่านั้น หวังว่าความดื้อรั้นของฉันจะไม่ทำให้พี่ปวดหัว และหวังว่าการจากลาของฉันจะทำให้พี่มีแต่ความทรงจำที่ดีนะ ถ้าฉันเคยมีครอบครัวอยู่จริงละก็ พี่คงเป็นคนในครอบครัวที่ฉันสนิทมากที่สุด... ฉันมีเรื่องตั้งมากมายเลยที่ยังไม่ทันได้บอกพี่ สิ่งเดียวที่เหลือไว้ได้คงเป็นชื่อสถานที่ที่ไม่ค่อยโดดเด่นในแผนที่ น่าเสียดายที่แม้แต่ชื่อสถานที่พวกนี้ ฉันก็ไม่มีโอกาสคิดและค้นคว้าข้อมูล เพื่อให้ได้ชื่อที่ดีกว่านี้กับทุกคนเลย
+ไม่ว่ายังไงก็ขอบคุณที่คอยปกป้องและดูแลฉันมาตลอดนะ แต่เมื่อเทียบกันแล้ว ฉันชอบที่จะออกไปสัมผัสประสบการณ์การเดินทางที่แท้จริงด้วยตัวคนเดียวมากกว่าที่จะให้รุ่นพี่มาคอยดูแลตลอด
+
+คุณ Khedive ได้โปรดยกโทษให้กับความเอาแต่ใจของฉันด้วย ฉันเข้าใจว่าคุณเองก็มีเหตุผลของตัวเอง บางทีมันอาจจะเป็นอย่างที่คุณพูดก็ได้ ว่าความลับใต้ Chasm นั้นเป็นสิ่งที่ไม่ธรรมดาจริง ๆ ซึ่งคนทั่วไปไม่สามารถเข้าถึงได้ บางทีนั่นอาจจะเป็นเหตุผล ว่าทำไมคนที่ไม่มี "วิชั่น" อย่างฉันถึงได้ลำบากนัก
+แต่ฉันก็ยังอดสงสัยไม่ได้ว่า นักผจญภัยที่มีชื่อเสียงอย่าง Leonard, Stanley และ Roald ถ้าได้เห็นความอัศจรรย์แบบเดียวกับฉัน ได้เดินเข้าไปในโถงหินเก่าแก่ในความมืด ได้เห็นโคลนสีม่วงเข้มที่พวยพุ่งออกมาราวกับลาวา เห็นคริสตัลสีฟ้าโปร่งแสงที่ลอยอยู่กลางอากาศ เห็นชิ้นส่วนแผ่นศิลาโบราณที่บันทึกแผนที่เก่าแก่ และสิ่งมหัศจรรย์อื่น ๆ อีกมากมายที่อธิบายไม่ได้เหล่านั้นแล้ว... นักผจญภัยผู้ยิ่งใหญ่เหล่านี้จะถอยออกมาเพื่อรักษาชีวิต หรือพวกเขาจะทำเหมือนคนโง่เขลาอย่างฉัน ที่พยายามไขว่คว้าไขความลับของโลกที่ไม่อาจเข้าใจได้ แม้ว่าจะแลกมาด้วยชีวิตที่ธรรมดาและไร้ศักดิ์ศรีก็ตาม?
+คุณ Khedive ในฐานะที่เป็นนักวิชาการ และในฐานะมนุษย์ธรรมดาเหมือนกับฉันแล้ว เมื่อต้องเผชิญกับสถานการณ์เช่นนี้ คุณจะเลือกทำอย่างไร?
+
+Clitopho ฉันหวังว่านายจะไม่ว่าอะไรที่ก่อนหน้านี้ฉันไม่เชื่อใจนาย ฉันไม่ได้เกลียดนายหรอกนะ แม้ว่านายจะมาจากองค์กรผิดกฎหมายอย่างกองโจรล่าสมบัติ และมักจะทำตัวลับ ๆ ล่อ ๆ หรือทำท่าทีรำคาญใจอยู่ตลอด เวลาเตรียมเครื่องดื่มให้ทุกคน ก็ไม่ได้ใส่ใจเรื่องสุขอนามัยมากนัก หนำซ้ำยังไม่ให้ความเคารพพี่ Jinwu ไม่สนใจกฎข้อบังคับด้านความปลอดภัยของสำนักงานกิจการทั่วไปในเหมือง และไม่ฟังคำตักเตือนใด ๆ จากคนอื่นด้วย... ถึงแม้นายจะมีนิสัยแบบนี้ แต่นั่นก็ไม่สำคัญหรอก ในฐานะเพื่อน ฉันรู้สึกเสียใจจริง ๆ ที่ไม่ได้รู้จักนายให้เร็วกว่านี้
+
+พี่ Muning ฉันขอโทษที่คงไม่ได้กลับไปรายงานตัวอีกแล้ว ขอบคุณที่คอยพยายามหาตำแหน่งทางการในฝ่ายกิจการทั่วไปให้ฉันมาโดยตลอด ถ้าไม่ใช่เพราะพี่ ฉันคงผ่านประตู Chasm เข้าไปไม่ได้ด้วยซ้ำ บางทีหลังจากฉันจากไป ใบอนุญาตทางการของฝ่ายกิจการทั่วไปก็อาจจะมาถึงแล้วก็ได้ พี่ช่วยเก็บไว้ให้ฉันด้วยนะ ถ้ายังมีโอกาสกลับมา ฉันจะเลี้ยงข้าวพี่แน่นอน อย่าลืมเชียวล่ะ!
+
+รุ่นพี่ {NICKNAME} ขอบคุณที่คอยเป็นเพื่อนตลอดการเดินทาง ขอบคุณสำหรับคำแนะนำ และขอบคุณที่คอยช่วยเหลือฉันในยามจำเป็นมาโดยตลอด ทุกสิ่งทุกอย่างนี้ ฉันจะไม่มีวันลืมเลย และฉันรู้สึกผิดจริง ๆ ที่ไม่มีโอกาสได้ตอบแทนรุ่นพี่ นักผจญภัยที่สามารถควบคุมพลังงานธาตุอย่างรุ่นพี่ถือเป็นผู้เป็นที่รักของเทพ แต่ฉันก็ยังอยากรู้สิ่งหนึ่ง แม้ว่าฉันจะไม่มีโอกาสได้รู้คำตอบตลอดกาลแล้วก็ตาม... ว่ารุ่นพี่คิดยังไงกับมนุษย์ธรรมดาอย่างพวกเรากันนะ?
+
+ในยุคสมัยอันไกลโพ้น ที่เหล่าวีรชนและยักษาต่อสู้เคียงบ่าเคียงไหล่กับราชาแห่งหิน ในสมัยโบราณ เมื่อเหล่าทวยเทพสลายหินเป็นภูเขา โยนหินผาเป็นผืนทะเล มนุษย์ธรรมดาตัวเล็ก ๆ อย่างเราที่ไม่เคยอยู่ในสายตาและไม่เคยได้รับการยอมรับจากทวยเทพ มีชีวิตมาได้อย่างไรเหรอ? ความรักและความเกลียดชัง ความสุขและความทุกข์ ความสำเร็จอันแสนธรรมดา ความผูกพันทางโลกและความสัมพันธ์ที่คนธรรมดาก่อขึ้น... ทั้งหมดนี้ เป็นภาพที่ไม่คู่ควรแก่การได้รับความสนใจจากเหล่าทวยเทพจริงเหรอ? ที่พำนักของเหล่าทวยเทพในสมัยโบราณ และทิวทัศน์ที่มนุษย์ไม่สามารถอธิบายได้ เป็นสถานที่ต้องห้ามที่แม้แต่มนุษย์ธรรมดาผู้กล้าหาญก็ไม่อาจเอาชนะได้จริงเหรอ?
+
+แต่วันนี้ท่านราชาได้สิ้นไปแล้ว หากพูดมากไปอาจจะดูไม่เป็นการไม่เคารพ...
+แต่เมื่อเทียบกับผู้ได้รับเลือกที่ได้รับพรจากเทพโดยบังเอิญแล้ว มนุษย์ธรรมดาอย่างเราที่ไม่เคยอยู่ในสายตาของทวยเทพก็บังเอิญเกิดมาเช่นกัน แต่เราก็ยังคงรักษาความฝันในใจต่อไป ความปรารถนาเล็ก ๆ น้อย ๆ ที่จะหลีกหนีชีวิตที่ยากจน หรือหลีกเลี่ยงชีวิตที่วุ่นวาย... กล่าวโดยสรุปก็คือ เราไม่ต้องการที่จะถูกลืม จึงพยายามอย่างหนักเพื่อสร้างประโยชน์แม้เพียงเล็กน้อยก็ตาม หรือไม่ก็ทำงานหนักหน่วงทุกวันด้วยความกล้าหาญที่แสนปกติธรรมดา... การกระทำทั้งหมดนี้ล้วนไม่มีความหมายเลยงั้นเหรอ?
+คนเก็บสมุนไพรที่ห้อยตัวลงมาจากยอดหน้าผาสูงชัน คนงานเหมืองที่เผชิญอันตรายจากแผ่นดินไหวอยู่ทุกเมื่อเชื่อวัน คนงานที่ต้องตอกตะปูแต่ละอันเข้าไปในเรือยักษ์ที่สูงระฟ้า... หากความพยายามของพวกเขาถูกมองว่าธรรมดา หรือถูกผู้คนลืมเลือนเป็นเรื่องปกติล่ะก็ งั้นเหล่าทวยเทพคงแบ่งแยกความแตกต่างระหว่างความปรารถนาและศักดิ์ศรีของมนุษย์ออกมาอย่างไร้เหตุผลน่ะสิ?
+
+ด้วยคำถามพวกนี้ ฉันจึงจะเดินตามรอยรุ่นพี่ เพื่อท้าทายสิ่งที่ไม่รู้จักและอันตรายในส่วนลึกของ Chasm รวมถึงท้าทายขีดจำกัดของตัวเองในฐานะมนุษย์ธรรมดา ฉันไม่กล้าพูดว่าตัวเองได้ "พิชิต" หรือ "สำรวจ" พื้นที่นี้ ฉันแค่หวังว่าอย่างน้อยฉันจะสามารถบันทึก Chasm ลงในแผนที่ที่ฉันวาดและเรียบเรียงขึ้นได้ อีกทั้งรวมถึงการฝากชื่อของมนุษย์ธรรมดา ชื่อที่เป็นของฉันเอาไว้ในสถานที่ที่เคยเหยียบย่ำ และทิวทัศน์ที่หลากหลายใน Chasm อีกด้วย
+คนโง่อย่างฉันเชื่อว่านี่เป็นวิธีเดียวที่จะสร้างแรงบันดาลใจให้กับเหล่าผู้ที่มาทีหลัง เพื่อบอกพวกเขาว่ามนุษย์ที่ไม่ได้รับเลือกจากเหล่าทวยเทพสามารถไปได้ไกลแค่ไหน โดยทิ้งเรื่องราวไว้เบื้องหลัง
+
+รุ่นพี่ ไม่ต้องห่วงนะว่าฉันจะไปโดยไม่ลา การเดินทางของฉันยังอีกยาวไกล เมื่อฉันพักผ่อนเต็มที่แล้ว ฉันจะกลับไปสำรวจในส่วนลึกต่อ ขอบคุณรุ่นพี่ที่เปิดทางให้ฉันนะ ฉันจะยังคงผจญภัยไปในเส้นทางสู่ส่วนลึกของ Chasm จนกว่าตัวเองจะไปต่อไม่ไหว
+ทีมสำรวจทุกคน ขอให้พวกเธอโชคดีนะ
+หวังว่าในอนาคตอันใกล้นี้ เราจะได้พบกันระหว่างการเดินทางนะ
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book354_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book354_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e1b5c0d98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book354_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+สองวันก่อนเปิดงานเทศกาล
+ข้อมูลเรือและแขก: เรือโดยสารขนาดใหญ่ นักกวีพเนจรจาก Mondstadt, จิตรกรชอล์กขาว และครอบครัว
+เวลามาถึงโดยประมาณ: 08:00 น.
+
+เปิดงานเทศกาลวันที่สอง
+ข้อมูลเรือและแขก: เรือโดยสารขนาดใหญ่ นักเขียนอักษรวิจิตรจาก Liyue, จิตรกร, ผู้เล่นหมากรุก Theater Mechanicus และนักเขียน Zhenyu
+เวลามาถึงโดยประมาณ: 10:00 น.
+
+เปิดงานเทศกาลวันที่สาม
+ข้อมูลเรือและแขก: เรือสินค้าขนาดใหญ่, เรือหยุดพัก, หนึ่งคน
+เวลามาถึงโดยประมาณ: 9:00 น.
+
+...
+
+วันถัดจากงานเปิดตัวหนังสือใหม่
+ข้อมูลเรือและแขก: เรือโดยสารขนาดเล็ก, สองคน
+เวลามาถึงโดยประมาณ: 10:00 น.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book355_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book355_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e3f4f14f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book355_TH.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+เกี่ยวกับ "Kasen ทั้งห้า":
+Kasen ทั้งห้าเป็นบุคคลในตำนานโบราณของ Inazuma เนื่องจากพรสวรรค์ด้านดนตรีและการประพันธ์ จึงได้รับการขนานนามว่า "Kasen ทั้งห้า" กล่าวกันว่าผลงานของพวกเขาเป็นที่โปรดปรานของท่านโชกุนอย่างยิ่ง ในทุก ๆ ปี พวกเขาทั้งห้าจะรวบรวมผลงานชิ้นใหม่ และส่งคนไปยัง Tenshukaku เพื่อมอบชุดบทกวีให้กับท่านโชกุนได้เชยชม
+Kasen ทั้งห้าประกอบด้วย "Suikou", "Aoi no Okina", "Akahito", "Sumizome" และ "Kuronushi"
+แต่ชื่อจริงของพวกเขาทั้งห้ายังไม่เป็นที่ปรากฏ ทฤษฎีที่เป็นที่พูดถึงกันอย่างแพร่หลายคือ เพราะเรื่องราวของ Kasen ทั้งห้าถูกหยิบยกขึ้นมาแสดงบนเวทีซ้ำแล้วซ้ำเล่า และเพื่อให้ผู้ชมสามารถแยกแยะตัวละครได้ง่ายขึ้น จึงได้ใช้การแต่งกายด้วยสีที่แตกต่างกัน ได้แก่ สีเขียว สีฟ้า สีแดง สีขาว และสีดำ เมื่อเวลาผ่านไป ผู้ชมจึงเริ่มพูดถึงพวกเขาตามสีเหล่านี้ แต่ถึงอย่างไรก็ยังพบคำอธิบายอื่น ๆ เช่น "Suikou ได้มาจากชื่อกระท่อมหญ้านามว่า 'Suikou Hut' ที่เขาพัก" หรือบ้างก็ว่า "Akahito ได้ชื่อนี้มาเพราะเขาชอบลงตราประทับสีแดงไว้ในผลงานของตัวเอง" เป็นต้น
+...
+
+เกี่ยวกับ "เรื่องราว Kasen ทั้งห้า":
+ภาพลักษณ์ของ Kasen ทั้งห้าหยั่งลึกลงในจิตใจของผู้คน และผลงานที่มีพวกเขาเป็นตัวละครหลักก็เป็นที่นิยมอย่างมากใน Inazuma
+แต่ที่น่าเสียดายก็คือ ถึงแม้เรื่องราวของ Kasen ทั้งห้าที่มีเนื้อหาแตกต่างกันจะเคยเป็นที่นิยมมาก แต่จนถึงวันนี้เรื่องราวเหล่านี้กลับหลงเหลือเพียงไม่มาก เป็นไปได้ว่ามันอาจจะสูญหายไปในช่วงภัยพิบัติเมื่อห้าร้อยปีก่อนแล้ว
+จากข้อมูลที่มีอยู่ ในยุคทองของการเขียนเรื่องราว Kasen ทั้งห้า เรื่องราวเหล่านี้เกือบทั้งหมดเป็นไปตามรูปแบบเดียวกัน นั่นคือ เขียนกวีสี่บทต่อเนื่อง กวีแต่ละบทจะถ่ายทอดมุมมองของ Kasen หนึ่งคน เมื่อรวบรวมกวีสี่บทจะถือเป็นเรื่องราวที่สมบูรณ์ แต่ที่น่าสนใจก็คือ ในเรื่องราวเหล่านี้กลับไม่มีบทเฉพาะที่ถ่ายทอดจากมุมมองของ "Kuronushi" เลย
+...
+
+สรุปข้อมูลส่วนตัวของ Kasen ทั้งห้า:
+Suikou: ชอบดื่มสาเก เกิดในครอบครัวธรรมดา มีบุคลิกที่อิสรเสรีและเรียบง่าย ว่ากันว่าเขาได้ชื่อนี้มาจากกระท่อมหญ้านาม "Suikou Hut" ที่เขาอาศัยอยู่
+
+Aoi no Okina: ชายชราที่เล่นหมากรุกได้เก่งกาจ นอกจากบทกวีแล้ว เขายังมีผลงานนิยายที่ตกทอดมาอีกด้วย ว่ากันว่าแท้จริงแล้วเขาเป็นเจ้าหน้าที่ Shogunate ที่มามีชื่อเสียงเอาตอนบั้นปลายของชีวิต บ้างก็บอกว่าเขาไม่ใช่มนุษย์ แต่เป็นจิ้งจอกอายุมากในร่างมนุษย์
+
+Akahito: เชี่ยวชาญวิชาดาบ ซึ่งน่าจะมาจากตระกูลนักรบ กล่าวกันว่าชื่อ Akahito มาจากนิสัยที่ชอบลงตราประทับสีแดงในผลงานของตัวเอง
+
+Sumizome: ครั้งหนึ่งเคยเป็นมิโกะ เก่งศิลปะการปักดอกไม้และการร่ายรำ ต่อมาเธอกลายเป็นสาวใช้ส่วนตัวของโชกุน กล่าวกันว่า Sumizome ลาออกจากตำแหน่งหลังจากที่โด่งดัง และอุทิศตนเพื่อการสร้างสรรค์งานศิลปะ บ้างก็บอกว่าเธอคอยอยู่รับใช้เคียงข้างท่านโชกุนจนแก่เฒ่า
+
+Kuronushi: ข้อมูลค่อนข้างน้อย และไม่ทราบตัวตนที่แท้จริง บางทีอาจจะเป็นเพราะเหตุผลนี้ ทำให้ตัวตนและบุคลิกของ Kuronushi ในเรื่องราวนั้นหลากหลายกว่าคนอื่น ๆ
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book356_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book356_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a5ace92b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book356_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+ความยอดเยี่ยมของ Kasen ทั้งห้า: Suikou
+
+ข้าเร้นตนจากโลกหล้าอาศัยในกระท่อมหญ้า อันไกลห่าง ครั้นชื่อเสียงกลับนำพาซึ่งโกลาหล
+สวมชุดสีเขียวมุ่งตรงสู่ Tenshukaku บทกวีของ Aoi พลันสูญหาย
+โทสะของฟากฟ้า ข้าหันหน้าลงสู้ดินขบคิดอย่างร้อนเร่ง
+ค่ำคืนวานอนธการเยือนย่ำเริ่มเมามาย ครั้นหลับฝันคล้ายบังเกิดเงาดำล้อมรอบกาย
+คนชั่วลักเอาบทกวีไป ทิ้งข้าหน้าซีดขาวอยู่กลางโถง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book357_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book357_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc63fbcb3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book357_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+ความยอดเยี่ยมของ Kasen ทั้งห้า: Aoi no Okina
+
+วัยเยาว์โลดแล่นรุ่งเรืองในราชสำนัก มิคาดฝันยามชรากลับอับเฉาหมองหม่น
+ฝ่าฝืนหาใช่ตั้งใจ แต่เพราะถูกบีบคั้น
+หยิบฉวยผลงานเก่า หลบซ่อนในอ้อมแขนด้วยไหวหวั่น
+กระทำมิรู้เหตุ เพียงเพราะถูกข่มขู่คุกคาม
+บทกวีจดจำถึง Akahito รำลึกถึงเหตุที่พรากกันไกลห่าง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book358_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book358_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f3eb287d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book358_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+ความยอดเยี่ยมของ Kasen ทั้งห้า: Akahito
+
+ข้ามีชื่อเสียงเลื่องลือ วัยเยาว์เร่าร้อนทะเยอทะยาน
+ทุกคราที่ขีดเขียนบทกวีใหม่ล้วนประทับตราแห่งข้าไว้ เพื่อให้นามระบือไกลไปทั่วหล้า
+ครั้นงานประชุมบทกวี ข้าฉกฉวยปัญญาบรรพชน
+การลวงหลอกคือโทษมหันต์มิอาจอภัย ถูกขับไล่ไปยังแดนกันดาร
+ประกายแสงห้าสีสันต้องลาจาก ทุกอย่างในโลกหล้าไร้จีรัง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book359_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book359_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1dedcb028
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book359_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+ความยอดเยี่ยมของ Kasen ทั้งห้า: Sumizome
+
+
+ธารน้ำใสไหลสะอาดชะล้างบทกวีที่จมดิ่ง นำซึ่งความจริงออกมาสู่พื้นผิวน้ำ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book35_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book35_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d68e1063e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book35_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+คนแคระนำร่างของเจ้าชายเข้าไปในพุ่มไม้ที่เปียกโชกและทิ้งสหายที่ชั่วร้ายไว้ไกลออกไป เขาเดินไปตามเส้นทางสัตว์ร้ายเพื่อหาแหล่งน้ำพุอันบริสุทธิ์ที่ซึ่งเจ้าหญิงนอนหลับอยู่
+
+มีสิ่งหนึ่งที่คนแคระยังไม่รู้ก็คือ Night Mother ผู้โหดเหี้ยมนั้นได้รู้ถึงที่อยู่ของเจ้าหญิงแล้ว เธอคอยตามคนแคระไปอย่างเงียบ ๆ ราวกับแมวป่าที่กำลังย่องตามเหยื่อของมัน เงาที่สงบนิ่งบดบังดวงจันทร์และแสงดาวที่กระจัดกระจาย
+เมื่อคนแคระมาถึงที่หมายนั้น เจ้าหญิงก็ได้หายไปแล้ว ท่ามกลางการคร่ำครวญอย่างเศร้าโศกของนกฮูก Night Mother ขึ้นมาจากบ่อน้ำแร่ที่ผุพัง
+"เจ้าสิ่งมีชีวิตที่น่าขัน แกมาหาเจ้าหญิงของแกงั้นสิ?" Night Mother แสยะยิ้มอย่างน่ากลัว ปลดปล่อยกลิ่นอายของนรก
+"ถ้าเป็นอย่างนั้นจริง ฉันเกรงว่าแกจะต้องพบแต่ความผิดหวังนะ เจ้าตัวเล็กที่น่าสงสาร"
+"นังเจ้าหญิงโง่เง่านั่นได้ถูกฉันขังไว้เรียบร้อยแล้ว ฉันจะทำให้ราชาของอาณาจักรแห่งแสงจันทร์แตกสลายอยู่เบื้องหน้ามันและจะสาปเหล่าราษฎรของมันให้พวกมันต้องใช้ชีวิตอย่างครึ่งเป็นครึ่งตายไม่มีวิญญาณและไม่ต้องพบเจอกับแสงจันทร์อีกต่อไป" เสียงของ Night Mother นั้นราวกับสายฝนที่ร่วงหล่นลงมากระทบกับป้ายฝังศพที่ถูกทำลาย
+"เจ้าคนแคระที่น่าสงสาร แกควรจะดูเอาไว้นะ สีหน้าของเจ้านายของแกในตอนที่มันเห็นสิ่งเหล่านี้จะเป็นยังไง"
+ความกลัวคืบคลานเข้าไปในเส้นเลือดของคนแคระและคว้าหัวใจที่อ่อนแอของเขาไว้
+Night Mother ทิ้งสิ่งมีชีวิตของเธอไว้เบื้องหลัง ไม่รู้ว่าเป็นเพราะความโหดร้ายหรือเพียงแค่ต้องการเห็นเขาทนทุกข์ทรมานมากขึ้น Night Mother หลงเหลือเส้นด้ายแห่งความหวังไว้ให้คนแคระที่แสนน่าเกลียด
+"หลังจากผ่านไปหลายพันปี ศัตรูของฉันจะมาปรากฏขึ้น มือของเขาจะถือดาบแห่งรุ่งอรุณ เสื้อเกราะของเขาสะท้อนแสงอาทิตย์ที่ส่องประกาย เขาจะทำลายอาณาจักรของฉันและปล่อยศพของเจ้าชายออกจากหลุมฝังศพ เจ้าหญิงจะถูกปลดปล่อยจากความทรมานชั่วนิรันดร์ จนกว่าจะถึงเวลานั้นเจ้าจะสามารถเป็นศัตรูของข้าได้ เพราะนอกจากความหายนะครั้งใหญ่ในคำทำนายแล้วข้าไม่เคยกลัวความท้าทายใด ๆ ในอาณาจักร Land of Night ส่วนเจ้า ทาสชั่วช้าผู้วางยาพิษนายของตน ในตอนที่การแก้แค้นมาถึงเจ้าจะต้องได้รับผลกรรม"
+เมื่อพูดจบ ร่างมนุษย์ของ Night Mother ก็เน่าสลายและกลายเป็นหนอนและดินโคลนหายไป
+ด้วยความเสียใจและสำนึกผิด คนแคระเป็นเหมือนร่างที่ไร้วิญญาณ เขาซ่อนร่างกายไว้ในโพรงต้นไม้และเดินเข้าไปในคืนอันมืดมิดเพียงลำพังเพื่อเนรเทศตัวเอง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book360_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book360_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa7184694
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book360_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+ความยอดเยี่ยมของ Kasen ทั้งห้า: Sumizome
+
+กวีหญิงเพ่งพินิจม้วนสีเลือนจาง บนกวีที่ลักมิปรากฏตราประทับสีแดง
+ธารน้ำใสไหลสะอาดชะล้างบทกวีที่จมดิ่ง นำซึ่งความจริงออกมาสู่พื้นผิวน้ำ
+โองการกวียากชะจะล้างได้ แม้รอยหมึกที่ลอกเลียนจะเลือนจาง
+Aoi no Okina ผู้เสาะหาแรงบันดาลใจได้ผ่านมา จึงบันทึกเป็นบทกวีเพื่อรำลึกผู้วางวาย
+เรื่องราวมิทันสงบ กลับรวมพบหน้าสายฟ้ากันอีกครา...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book361_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book361_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book361_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book362_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book362_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..26d8954b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book362_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+ถึงผู้อ่านจดหมาย:
+ข้า Kaedehara Yoshinori ติดอยู่กับ "ความลับ" มาชั่วชีวิต แต่ตอนนี้ข้าเหลือเวลาอีกไม่มากแล้ว หลังจากคิดทบทวนอย่างถี่ถ้วน ข้าตัดสินใจที่จะเล่าเรื่องราวทั้งหมด
+ในตอนนั้น ขณะที่ข้ากับท่าน Kamisato แห่งสำนัก Yashiro ไล่ตามช่างตีดาบที่หลบหนีนั้น เราไม่ได้รับบาดเจ็บจากผู้หลบหนี
+แต่ความจริงแล้ว ในตอนกลางคืน เมื่อข้าติดตามเบาะแสมาจนถึงชายฝั่ง ก็ไม่มีวี่แววของช่างตีดาบเลย มีเพียงคนแปลกหน้าคนหนึ่งเท่านั้นที่ปรากฏตัวขึ้น คนแปลกหน้าคนนั้นอ้างตนว่าเป็นคนที่อยู่เบื้องหลังเรื่องทั้งหมด เขาบอกว่ารอข้ามาเป็นเวลานานแล้ว และขู่ว่าจะทำลาย Raiden Gokaden ทั้งหมด
+เขามีพลังที่เหนือกว่ามนุษย์ ในชั่วพริบตาเดียว ตัวข้าและซามูไรที่ติดตามก็พ่ายแพ้อย่างราบคาบ ท่าน Kamisato ได้รับบาดเจ็บสาหัส แต่ข้าถูกฟันเข้าที่หมวกทำให้รอดตายมาได้อย่างหวุดหวิด
+หากคนแปลกหน้าโจมตีอีกครั้งก็คงคร่าชีวิตของข้าได้แน่ แต่เมื่อเห็นหน้า เขาก็ยั้งมือและถามกับข้าเสียงแข็งว่า ข้ามีความเกี่ยวข้องกับ "Niwa" อย่างไร ข้าจึงตอบไปเพียงว่านั่นเป็นนามสกุลเดิมของพ่อข้า หลังจากที่พ่อหายตัวไป ข้าก็ถูกตระกูล Kaedehara รับมาเลี้ยง
+เมื่อได้ยินดังนั้นเขาก็ไม่พูดอะไรอีก หลังจากเงียบไปนาน จู่ ๆ เขาก็พูดขึ้นว่า "บอกเธอว่าข้าชื่อ 'Kunikuzushi'" แล้วเขาก็หันหลังเดินจากไป...
+
+การตีขึ้นรูปไม่เป็นไปด้วยดีเนื่องจากคนแปลกหน้าคนนี้มายุ่งกับแบบแปลนของท่านโชกุนผู้ยิ่งใหญ่ แม้ว่าท่าน Kamisato จะรู้ถึงความสำคัญของเรื่องนี้ แต่เขากลับยังนิ่งดูดาย เพราะกลัวว่าวาจาตนนั้นจะทำให้ผู้คนสงสัยว่าข้าอาจมีส่วนเกี่ยวข้องในเรื่องด้วย แม้ตอนที่บาดเจ็บเจียนตาย เขาก็ยังยืนกรานว่าเราถูกทำร้ายจากผู้ทรยศ และบอกให้ข้านิ่งไว้ ข้ารู้สึกซาบซึ้งในตัวท่านมาก และด้วยสถานการณ์ในตอนนั้น ทำให้ข้าตัดสินใจเก็บเรื่องนี้เป็นความลับไว้ในใจเสมอมา
+ในฐานะหัวหน้าตระกูล Keadehara ข้ารู้สึกละอายใจยิ่งนักที่เห็นการเสื่อมถอยของ "Isshin Art" แต่ในฐานะพ่อ สิ่งเดียวที่ข้าปรารถนาคือการได้เห็นลูกหลานปลอดภัย หากผู้อ่านจดหมายฉบับนี้เป็นลูกหลานของตระกูล Keadehara อย่าได้ไล่ตามศัตรูในอดีตอย่างหน้ามืดตามัว หรือถูกพันธนาการด้วยการกระทำในอดีตเลย มันมีแต่จะทำให้เจ้าสูญเสียตัวตนเท่านั้น
+
+ข้อความของ Kaedehara Yoshinori
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book36_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book36_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..eba438df5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book36_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+หลายปีต่อมาเมื่อข้อเท้าของ Gothson ติดอยู่ในกับดักที่เขาวางไว้เอง เขานึกถึงบ่ายวันนั้น ตอนที่พ่อพาเขาเข้าไปในเมืองเพื่อฉลองเทศกาลแบดมินตัน
+ทั้งชีวิตของ Gothson นั้นมีแต่ความโชคร้ายอย่างไม่ต้องสงสัย แต่เขาจำไม่ได้ว่าความโชคร้ายนั้นเริ่มขึ้นตั้งแต่เมื่อไหร่ ตอนเด็ก ๆ เขาใช้ชีวิตอยู่ที่ Springvale ภายใต้การคุ้มครองของภูตแห่งสระน้ำ เหล่านายพรานของที่นี่ทุกคนจึงใช้ชีวิตอย่างสงบสุข
+ในช่วงฤดูร้อนของปีที่ Gothson อายุได้เจ็ดขวบ พ่อพาเขาไปที่เมือง Mondstadt เพื่อชมละครสัตว์ในเทศกาลแบดมินตัน นี่เป็นครั้งแรกที่ Gothson ได้เข้ามาในเมือง กลิ่นหอมของลูกกวาดและเนื้อย่าง กระดาษหลากสีสันและแสงไฟ ตัวตลกที่ฝึกหมูป่าให้เชื่องได้ และนักมายากลกับการแสดงที่ทำให้เขาตื่นตาตื่นใจ
+ในความทรงจำวัยเด็กที่ตื่นตาตื่นใจนั้น Gothson มองเห็นพ่อของเขาเดินเข้าไปในกลุ่มคนที่เฉลิมฉลองอยู่ พ่อเดินผ่านซุ้มไม้ที่มีตัวอักษรขนาดใหญ่ว่า "การแข่งทำ Pile 'Em Up" และค่อย ๆ ห่างออกไปจากเขา แต่ความสนใจของเขากลับถูกแสงที่ส่องประกายของภูตแห่งสระน้ำดึงดูดเข้าให้
+บางทีเมื่อเขาอายุมากขึ้นก็จะเข้าใจว่า ภูตในงานเฉลิมฉลองเป็นเพียงนักแสดงที่ได้รับค่าจ้างเพียงวันละยี่สิบ Mora แต่ความคิดในวัยเด็กมักจะเต็มไปด้วยความฝันและจินตนาการเสมอ
+Gothson หลับไปท่ามกลางเรื่องราวอันแสนอ่อนโยนของภูตแห่งสระน้ำ เขาได้ท่องไปในดินแดนแห่งความฝันที่หมุนเวียนนับพันปีอย่างไม่รู้จบเพียงลำพัง ในความฝันของนักผจญภัยคนหนึ่ง เขาเห็นแยมผลไม้สีรุ้งออกไหลมาจากปากของรูปปั้นโบราณ ในขณะที่ Gothson กำลังจะเข้าไปดูนั้น ดินแดนแห่งความฝันก็ถูกทำลายด้วยเสียงที่ดังกึกก้อง
+"วิ่งหนีไป!" ใบหน้าที่หวาดกลัวของพ่อเต็มไปด้วยน้ำผลไม้และซอสเนื้อเสียจนมองไม่เห็น
+เหนือไหล่ของพ่อ Gothson เห็นหอคอยเนื้อย่างที่ตั้งตระหง่านอยู่ในแสงสีแดงยามพลบค่ำ และมันค่อย ๆ เอนลงมาท่ามกลางเสียงโห่ร้องของผู้คน
+
+ขณะที่พ่อของ Gothson วิ่งหนีนั้นก็ได้ชนกับผู้หญิงท้วมคนหนึ่งจนล้มลง เขาเอวเคล็ด และขาของเขาก็หมดแรงจนล้มใส่ลูกชายทั้งตัว จากนั้นเนื้อย่างก็พังทลายลงพร้อมกับเสียงกรีดร้องของผู้คน ...
+กองอัศวินใช้เวลาถึงสามวันในการทำความสะอาดลานที่เต็มไปด้วยเนื้อย่าง ผักและวัตถุดิบต่าง ๆ มากมายที่กระจัดกระจายไปทั่ว กองอัศวินหามผู้ชมที่แช่อยู่ในซอสออกไป พร้อมทั้งประกาศว่าเทศกาลแบดมินตันครั้งต่อไปจะจัดขึ้นนอกเมือง
+ด้วยเหตุนี้ครอบครัวของ Gothson จึงสูญเสียนายพรานไปสองคน และกลับมีคนป่วยเพิ่มขึ้นมาถึงสองคนในคืนเดียว และสิ่งเดียวที่พวกเขาได้รับคือเหรียญทองของผู้ชนะที่ส่งมาช้าไปถึงสองวัน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book371_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book371_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7b5b926c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book371_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+"กัปตัน ขออภัยที่ต้องพูดตรง ๆ เมื่อกี้ตอนประชุม ท่านเอาแต่หลับตลอดสินะ"
+"หืม ถูกจับได้ซะแล้ว"
+"ถึงแม้ท่านจะนั่งหลังตรง แต่ข้าเคยเห็นเรื่องแบบนี้มานักต่อนักแล้ว กัปตัน ท่านอย่านำผลของการฝึกฝนนักรบมาใช้ในที่แบบนี้เลย หากท่านผู้บัญชาการกองเรือรู้เข้า เราจะไม่ได้เขียนแค่รายงานหน้าเดียวน่ะสิ"
+ถึงจะพูดเช่นนั้น แต่ Mahasti รู้ดีอยู่แก่ใจ ว่าอย่างน้อยตอนนี้ ไม่มีใครในกองเรือกล้าแตะต้องหัวหน้าของเขา ความสมดุลอันละเอียดอ่อนที่สหพันธ์กองบัญชาการเรือรักษาไว้ภายใน หัวหน้าของเขา Bitchuu Kyuubei หรือที่รู้จักกันในชื่อ Shinkurou นั้น ตอนนี้เป็นกัปตันวัยกลางคนที่มักจะถูกคนอื่นออกเสียงชื่อแบบผิด ๆ ว่า "Semimaru" ซึ่งเขาเป็นเป้าหมายที่กองกำลังจากทุกทิศทางพยายามจะเอาชนะ และยังเป็นบุคคลที่สามารถนำพาพวกเขาไปสู่การคลี่คลายสถานการณ์นี้ได้มากที่สุดด้วย
+ตั้งแต่เหตุการณ์ในครั้งนั้น เวลาก็ล่วงเลยมากว่าสิบปีแล้ว...
+Shinkurou คิดอยู่ในใจอย่างเงียบ ๆ
+
+ชัยชนะการต่อสู้ในหมู่บ้าน Asada นั้น เมื่อหวนกลับมาคิดแล้ว เป็นเพียงการทดสอบความสามารถทางทหาร Shinkurou เล็ก ๆ น้อย ๆ เท่านั้น แต่สำหรับคนที่เกี่ยวข้อง มันคือจุดเริ่มต้นของหายนะ
+แน่นอนว่าโชกุนไม่ปล่อยให้คนฉลาดและมีไหวพริบเช่นนี้พเนจรอยู่ในป่าเขาได้
+ไม่นานหลังจากนั้น Shinkurou ก็ถูกแทงจนตาบอด และถูกโยนเข้าคุกไป
+กระทั่งเมื่อห้าปีที่แล้ว ตระกูล Imagawa ถูกกองทัพพันธมิตรที่ก่อตั้งโดยตระกูล Oome Daimyo เข้ายึดครองและตัดหัวผู้นำ ตั้งแต่นั้น ประเทศชาติและประชาชนจึงได้ประสบกับช่วงเวลาแห่งความสงบในที่สุด...
+คำพูดดังกล่าวเป็นของคำพูดจากปากของท่านโชกุน Ujizane ที่ Shinkurou ได้ฟังมาจากในคุก
+Shinkurou ไม่เคยเห็นคนทั่วไปสามารถทำงานและใช้ชีวิตอย่างมีความสงบสุขได้เลย โชกุนนิรนามคนนี้ไม่ใช่คนซื่อตรงและใจดีอย่างแน่นอน แต่การอภัยโทษเป็นสิ่งที่ต้องทำเพื่อเอาชนะใจคนเช่นกัน
+เมื่อหวนคิดถึงสิ่งนี้ Shinkurou ก็อดที่จะถอนหายใจไม่ได้: ไม่ว่าจะเป็นตอนนั้นหรือตอนนี้ เขาก็เป็นคนที่ไม่มีทางเลือก และต้องอยู่ท่ามกลางกระแสน้ำวนเสมอ
+
+"สำหรับประเทศนี้ ฉันก็เป็นแค่คนทรยศ เช่นเดียวกับในจักรวาลอันกว้างใหญ่นี้ด้วยเหมือนกัน"
+โชกุนมองไปที่ Shinkurou ที่นั่งอยู่ แล้วพูดด้วยน้ำเสียงที่ไม่แยแส
+"ภาษีของอาณาจักร ไม่ใช่ภาระที่ดาวเคราะห์น้อยดวงนี้บนขอบจักรวาลจะรับได้อีกต่อไป แต่พรสวรรค์ของเจ้าควรจะเปล่งประกายในทางช้างเผือก"
+"ตระกูลและชื่อของเจ้า ถูก Imagawa ผู้ทรยศยึดไปแล้ว แต่อดีตเช่นนี้จงทิ้งมันไปเถอะ ตั้งแต่นี้ไป เจ้าจะได้ชื่อว่า 'Semimaru' "
+
+ใช่ ผู้ที่ไม่มีอดีตอีกต่อไป ผู้ที่ไม่อาจมองดูจักรวาลด้วยตาคู่นี้อีกต่อไป และจักรวาลอันกว้างใหญ่ไพศาลก็ปรากฏต่อหน้าเขา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book372_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book372_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..eee1ff7dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book372_TH.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+บางครั้งชีวิตคนเราก็เป็นเช่นนี้แหละ
+พ่อแม่ของฉันมักจะให้ฉันแยกความดีออกจากความชั่วเสมอ แต่ในความเป็นจริงแล้ว เราแค่กำลังเลือกหนึ่งอย่างที่แย่น้อยกว่าจากในสองตัวเลือกที่แย่เท่านั้นแหละ
+คนรักของฉันตัดสินใจเลิกกับฉันแล้ว และเธอยังบอกกับหัวหน้าว่าฉันติดการพนัน ทำให้ตอนนี้ฉันตกงานแล้ว ตลกสิ้นดี ฉันไม่มีเงินเหลือกินเหลือใช้ถึงขนาดจะไปผลาญเล่นได้หรอก ถ้าฉันไม่จ่ายค่าคุ้มครอง มีหวังความปลอดภัยของพ่อแม่ฉันคงเป็นปัญหาแน่
+หลังจากนั้นเขาก็จะด่าฉันว่าไม่มีอนาคต ไม่เอาการเอางาน ไม่รู้จักอดออม
+ฉันทำเพื่อใครกัน... ฉันไม่ได้ทำอะไรผิดสักหน่อย
+ถ้ามันจะผิด ก็ผิดที่ฉันพยายามแล้วแต่ก็ยังใช้ชีวิตต่อไปไม่ได้ แม้แต่จะจบชีวิตตัวเอง ฉันก็ยังไม่มีความกล้าเลย
+ช่างเถอะ รอพวกเขามาฉันก็แค่มอบเงินให้ จากนั้นก็ต้องคิดหาวิธีว่าจะหา Mora จากไหน ไม่อย่างนั้นคงต้องกินสาหร่ายทะเลแล้วล่ะ
+ได้ งั้นฉันจะเลือกสักทางจากสองทางเลือกที่แย่ก็แล้วกัน
+ระหว่างโดนมีดฟัน กับโดนหินที่ลอยมาจากไหนไม่รู้ทับจนสมองบาน แบบไหนจะดีกว่ากันนะ?
+"จื้ดจื้ดจื้ด..."
+มีเสียงแปลก ๆ ดังขึ้นตั้งแต่เมื่อกี้แล้ว นี่มันเกิดเรื่องอะไรขึ้นกันแน่นะ...
+ฟ้าไม่ได้กำลังจะผ่าลงมาหรอกใช่มั้ย?
+...
+ตอนที่ตื่นขึ้นมาไม่รู้ว่าเวลาผ่านไปนานแค่ไหนแล้ว
+ฉันจำได้แค่ว่า เหมือนมีบางสิ่งที่แหลมคมถาโถมเข้าใส่ร่างกายก่อนที่ฉันจะสลบไป
+"ดูเหมือนจะไม่ค่อยเจ็บปวดนะ... หา?!"
+ฉันตกใจจนร้องเสียงหลงออกมา
+นี่คือเสียงฉันงั้นเหรอ?
+"อ๊า อ๊าาาา..."
+เป็นความจริงเหรอเนี่ย
+ฉันยกแขนขึ้น และใต้ผ้าที่วิจิตรนั้นมีผิวที่ขาวผ่องอย่างหาที่เปรียบมิได้
+นี่ไม่ใช่ร่างกายของฉันอย่างแน่นอน แต่ในชั่วขณะหนึ่ง สมองของฉันก็ไม่สามารถข้ามไปยังคำตอบที่ชัดเจนได้
+เพราะมันน่าเหลือเชื่อมากเกินไป
+ฉันลองยืนขึ้น เพื่อให้มองเห็นเสื้อผ้าที่สวมใส่ได้ชัดเจนยิ่งขึ้น
+ทุกรายละเอียดมีความสง่างามไร้ที่เปรียบ และมีเพียงผู้สูงส่งเท่านั้นที่จะได้รับพรให้สวมใส่มัน
+หรือว่า...
+"ทำไมถึงไม่ใช่เจ้าเด็ก... หืม? โช...โชกุน Raiden?"
+มีเสียงเรียกจากพื้น
+ใช่
+ดูเหมือนว่าฉันจะกลายเป็นโชกุน Raiden
+Kairagi ที่มาเก็บค่าคุ้มครองต่อแถวมาเป็นขบวนแล้ว ถึงแม้จะมองไม่เห็นหน้าตาพวกเขา แต่แค่เห็นท่าทางการเคลื่อนไหว ก็บ่งบอกถึงความระแวงระวัง และดูเหมือนจะหวาดกลัวด้วย
+นี่คือสิ่งที่ฉันไม่เคยเห็นมาก่อนเลย
+"พี่น้องทั้งหลาย ถะ...ถึงเวลาล้างแค้นแล้ว..."
+น้ำเสียงที่ดังเปลี่ยนเป็นเสียงเบาอย่างเห็นได้ชัด เขากลัวแล้ว
+เขาไม่อยากทำให้ตัวเองอับอายต่อหน้าลูกน้อง แต่จะให้หนีไปแบบนี้ก็คงไม่ได้ และเขาก็รู้แน่ชัดถึงผลต่อสู้ที่จะเกิดขึ้นแล้ว
+จำนวนคนเพิ่มขึ้นเรื่อย ๆ สิบคน ยี่สิบคน ห้าสิบคน...
+บางทีพวกเขาคงคิดจะใช้จำนวนคนมาชดเชยจุดอ่อนด้านความแข็งแกร่งแหละมั้ง
+แต่พลังของโชกุน Raiden จะอยู่ในระดับเดียวกันกับมนุษย์ธรรมดาได้อย่างไร?
+"เช่นนั้น ก็ขอใช้พวกแกเป็นที่ทดสอบดาบก็แล้วกัน"
+หายใจเข้าลึก ๆ ตั้งสมาธิ และตั้งท่าในตำแหน่งที่เหมาะสม
+เมื่อยามดาบฟาดฟัน ชะตาของฉันจะเปลี่ยนไปตลอดกาล
+"Musou..."
+...
+เดี๋ยวนะ
+"Musou No Hitotachi" ฉันจะใช้มันได้ยังไงกัน?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book373_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book373_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1fd953d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book373_TH.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+"ยินดีต้อนรับกลับบ้าน ท่านโชกุน!"
+
+Yae Masako ที่สวมชุดมิโกะขาวสลับแดงกำลังคุกเข่าอยู่บนพื้น และหันหน้ามาทางฉันด้วยความเคารพ หูจิ้งจอกฟู ๆ ของเธอกระดิกเล็กน้อย ใต้ใบหูนั้นคือใบหน้าที่ผู้คนนับพันต่างแหงนหน้าเชยชม
+"กลับมาแล้วเหรอ งานที่ฉันขอให้เธอช่วยลาดตระเวนพื้นที่เมื่อครึ่งเดือนก่อน เป็นยังไงบ้างแล้ว?"
+"โอ้ ฉันไม่ควรถามเรื่องงานทันทีที่เธอกลับมาถึงสินะ งั้นถามเหมือนเดิมละกัน เธอจะกินข้าวก่อน หรือจะอาบน้ำก่อนดีล่ะ? หรือว่า..."
+"อืม อะไรที่เรียกว่า 'เหมือนเดิม' ห๊ะ! เมื่อก่อนไม่เห็นจะพูดว่ายินดีต้อนรับกลับบ้านอะไรแบบนี้เลย"
+เมื่อได้ยินคำตอบของฉัน ร่างในชุดแดงขาวก็ยิ้มอย่างพอใจออกมา "ก็เพราะเธอดูไม่ร่าเริงเลยยังไงล่ะ งั้นฉันไปทำกับข้าวต่อละกัน วันนี้เป็นเมนู Butter Crab ที่เธอชอบเลยนะ!"
+"เย้! Butter Crab, Butter Crab!"
+
+ฉัน โชกุน Raiden คำพูดติดปากของฉันคือ "เย้"! อาหารที่กินบ่อยที่สุดคือ Butter Crab และคนที่ฉันเจอบ่อยที่สุด... เอ่อ ส่วนใหญ่แล้ว ในชีวิตของฉันก็มีคนแค่สองประเภท หนึ่งคือคนที่สัญจรไปมา และสองคือ เจ้าของหูปุกปุยที่พูดด้วยเสียงล้อเลียนคนนั้น
+Yae Masako เป็น Guuji แห่งศาลเจ้า Grand Kaminaru ผู้สืบสกุลแห่งสายเลือด Kitsune เป็นทั้งผู้รับใช้และเพื่อนของ "ความเป็นนิรันดร์"... เธอมีชื่อมากมายเกินกว่าจะจดจำ และในสายตาของผู้คน Inazuma ดูเหมือนเธอจะเป็นคนเข้าถึงยาก และคาดเดาไม่ได้เหมือนกันกับฉัน
+
+และนั่นแหละคือ Yae Masako ที่ตอนนี้กำลังจดจ่ออยู่กับกระบวนการย่าง Butter Crab อย่างขะมักเขม้น
+ใช่แล้วล่ะ สรุปง่าย ๆ เลยก็คือ ฉัน โชกุน Raiden กำลังได้รับการเลี้ยงดูจาก Guuji Yae Masako
+
+ฉันไม่รู้ว่าตั้งแต่เมื่อไหร่ แต่รู้ตัวอีกทีฉันก็ชินกับชีวิตแบบนี้แล้ว
+ต่อให้ฉันจะชักดาบออกมาตวัดมั่วซั่วสองสามที เธอก็จะปรบมืออย่างตื่นเต้นแล้วพูดว่า "เก่งมากสาวน้อย ๆ" หรือจะเป็นตอนที่ฉันอยากจะหาอะไรกินระหว่างอ่าน "เกิดใหม่ทั้งทีก็เป็นโชกุนไปซะแล้ว" เธอก็สามารถรังสรรค์ชานมและเค้กแสนอร่อยให้ฉันได้อย่างรวดเร็ว เธออุทิศตนเพื่อขจัดความเศร้าโศกทั้งหมดให้พ้นสายตา ราวกับว่าสามารถปกป้องรักษาความเป็นนิรันดร์ไว้ชั่วกาล สำหรับฉันแล้ว เธอเป็นเหมือนนางฟ้าจิ้งจอกในตำนาน ที่สามารถตอบสนองทุกความปรารถนาของฉันได้
+"Butter Crab เสร็จแล้ว~ ก่อนจะเพลิดเพลินกับอาหาร ฉันขอย้อนกลับไปที่คำถามก่อนหน้านี้อีกที สรุปงานลาดตระเวนพื้นที่..."
+
+Masako หันกลับมา พร้อมยก Butter Crab ร้อน ๆ วางลงบนโต๊ะ กลิ่นหอมอบอวลไปทั่วห้อง แต่ฉันไม่สามารถตอบคำถามเธอได้เลย บอกตามตรง นั่นเป็นสาเหตุที่วันนี้ฉันอารมณ์ไม่ดี
+อย่างที่ฉันเคยบอก ในโลกของฉันแบ่งออกเป็น Masako และคนอื่น ๆ เท่านั้น
+นอกจาก Masako แล้ว คนอื่น ๆ เวลาที่เห็นฉัน ต่างก็มีปฏิกิริยาเหมือน ๆ กัน พวกเขาจะก้มลงกับพื้นด้วยความเคารพ พร้อมเรียกขานออกมาว่า "ท่านโชกุนผู้ยิ่งใหญ่" เมื่อฉันเดินจากไปไกล พวกเขาก็ยืดตัวขึ้นด้วยความโล่งอก
+ไม่ว่าคนคนนั้นจะเป็นภรรยา สามี คนรัก ผู้กล้า เจ้านาย หรือคนรับใช้ของใครก็ตาม เมื่ออยู่ต่อหน้าฉัน พวกเขาก็จะแสดงออกมาแค่เพียงใบหน้าเดียว นั่นก็คือการแสดงความเคารพและความเกรงกลัวต่อโชกุนผู้ยิ่งใหญ่
+แต่ที่พวกเขาไม่รู้ก็คือ ฉันเองก็กลัวสีหน้าเช่นนี้เหมือนกัน ผู้คนนับพัน ต่างปั้นหน้าเดียวกันจับจ้องมองมาที่ฉัน เป็นใครก็คงกลัวทั้งนั้นแหละ
+
+นั่นเป็นเหตุผลว่าทำไมฉันถึงต้องพึ่งพา Masako นัก
+เพราะเหตุนี้ ฉันจึงไม่อาจปฏิเสธคำขอของ Masako ได้ แม้ว่าฉันจะทำไม่ได้ แต่ถ้าเธอให้ฉันออกไปทำงานให้ ฉันก็จะไป
+แต่ฉันไม่รู้จริง ๆ ว่าจะเผชิญหน้ากับใบหน้าที่เหมือนกันหลายพันหน้าได้อย่างไร ฉันไม่อยากเห็น และไม่อยากเผชิญหน้า ทำได้เพียงหลีกเลี่ยงการใกล้ชิดกับพวกเขา แม้จะถูกเรียกว่าโชกุนขี้แพ้ก็ไม่เป็นไร
+แต่แม้ว่าฉันจะยอมเป็นโชกุนขี้แพ้ แต่คำถามจาก Masako ก็เป็นสิ่งที่เลี่ยงไม่ได้จริง ๆ
+"ทำไมถึงไม่พูดเลยล่ะ ท่านโชกุน? หรือว่า... วันนี้ก็เหมือนเดิม เธอแค่เดินออกจากประตู Tenshukaku ไป ไม่ทงไม่ทำอะไรสักอย่าง แล้วรอเวลาให้ค่ำถึงจะกลับมา?" น้ำเสียงของ Masako ไม่ได้แฝงไปด้วยอารมณ์แต่อย่างใด แต่เพราะแบบนี้ ฉันยิ่งไม่รู้จะตอบคำถามเธอยังไงดี
+"งั้นก็ได้ พักผ่อนเยอะ ๆ ละกัน ฉันยังมีธุระที่ต้องทำอีก คงต้องขอตัวไปจัดการก่อน อย่าลืมกิน Butter Crab ให้หมดด้วยล่ะ" Masako หันหลังแล้วเดินออกจากห้องไป
+
+ไม่รู้เพราะอะไร Butter Crab วันนี้ถึงไม่มีรสชาติอะไรเลย
+อีกไม่นานฉันก็จะรู้คำตอบแล้ว
+ท่านโชกุนผู้ยิ่งใหญ่เป็นผู้ไร้เทียมทานในใต้หล้านี้ แต่ท่านโชกุนผู้ยิ่งใหญ่ในใต้หล้าก็พ่ายแพ้ต่อไข้หวัดได้เหมือนกันนะ
+หลังกิน Butter Crab เสร็จได้ไม่นาน ฉันก็ล้มตัวนอนลงบนเตียงด้วยอาการปวดหัว แต่ไม่เป็นไรหรอก สำหรับฉันแล้วมีสิ่งที่ร้ายแรงกว่านั้นเกิดขึ้น
+ถ้าเป็นตอนปกติล่ะก็ ฉันคงได้นอนหนุนตักของ Masako และหลับไปกับเสียงร้องเพลงของเธอ
+แต่วันนี้ Masako กลับไม่ปรากฏตัวเลย ในห้องเย็นยะเยือก แต่หน้าผากกลับร้อนผ่าว ข้างเตียงของโชกุนไม่มีผู้ใดเลย
+
+เธอมีธุระของตัวเองที่ต้องทำ เธอไม่ใช่แค่ Kitsune ของฉัน แต่ยังเป็น Guuji แห่งศาลเจ้าด้วย
+ไม่แน่ตอนนี้เธออาจจะโกรธอยู่ก็ได้ หรืออาจจะกำลังสงสัยว่า คำว่า "เย้" ของฉันในวันนี้ คุ้มค่ากับความพยายามมากมายของเธอรึเปล่านะ?
+ฉันผล็อยหลับไปพร้อมกับคำถามคาใจ
+
+ฉันฝันถึงบางอย่าง ในฝันนั้น Masako ยังคงแสดงรอยยิ้มที่เป็นเอกลักษณ์ของเธอ และถือถ้วยชาไว้ในมือ
+"นี่เป็นเครื่องดื่มที่ฉันปรุงขึ้นมาเป็นพิเศษ ชื่อว่า 'Rainbow Aster' ฉันเพิ่งไปที่ Ritou มา ก็เลยซื้อ Calla Lily กับ Mint ที่มาจาก Mondstadt มาสักหน่อย ถ้าดื่มเจ้านี่เข้าไป ไข้หวัดก็จะดีขึ้นเลยแหละ"
+คงจะเป็นเพราะความฝันแหละมั้ง ฉันเลยไม่มีเรี่ยวแรงที่จะลุกขึ้นแบบนี้
+"อ๊ะ ท่านโชกุนลุกขึ้นไม่ไหวงั้นเหรอ ถ้าอย่างนั้น ขออภัยที่ล่วงเกิน" เธอใช้วิธีที่แม้แต่ในฝันฉันก็ไม่กล้าจะจินตนาการ จัดการป้อน 'Rainbow Aster' ให้กับฉัน
+ฉันสะดุ้งตื่นขึ้น ฉากเมื่อกี้มันอยู่เหนือความคาดหมายของฉันจริง ๆ แต่ถึงอย่างไร ตอนนี้ Masako คงยังโกรธที่ฉันทำตัวเอื่อยเฉื่อยอยู่แน่เลย
+
+แต่ทำไม... มุมปากของฉันถึงได้หวานนักล่ะ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book374_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book374_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2146208e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book374_TH.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+"สักวันหนึ่ง Dodoco ทุกตัวจะโลดแล่นไปตามกระแสลมและกระแสน้ำในมหาสมุทรเพื่อออกไปผจญภัย" คุณแม่ท่านหนึ่งที่ทั้งอ่อนโยนและสวยงามเคยกล่าวไว้เช่นนี้
+เป็นอย่างที่แม่ของเธอพยากรณ์เอาไว้ เมื่อ Dodoco ได้ยินเพื่อนรักอย่าง Klee ตัดสินใจจะไปผจญภัยที่ดินแดนแห่งสายฟ้า Dodoco ของเราก็มีความสุขอย่างมาก
+การได้เพลิดเพลินกับอาหารเลิศรสที่ร้าน "Good Hunter" กับ Klee และฟังการขับร้องของนักกวีพเนจรร่วมกันนั้น แน่นอนว่าเป็นสิ่งที่ Dodoco ชื่นชอบที่สุดอยู่แล้ว
+แต่สิ่งที่ Dodoco ชอบมากกว่านั้น ก็คือการได้นับดวงดาวบนฟากฟ้า และสานดอกไม้ป่าเป็นมงกุฎดอกไม้ด้วยกันกับ Klee
+ถึงอย่างไร "Dodoco" ทุกตัวก็ปรารถนาที่จะโลดแล่นไปตามกระแสลมและกระแสน้ำในมหาสมุทรเพื่อออกไปผจญภัยกันทั้งนั้น
+
+ในการเดินทางไปยังดินแดนแห่งสายฟ้าอันไกลโพ้น ไม่เพียงแต่จะต้องเดินทางฝ่าสายลมแรงเท่านั้น แต่ยังต้องข้ามคลื่นลูกใหญ่อีกด้วย
+แต่ Dodoco ไม่กลัวลมคลั่งพัดกระหน่ำ เพราะนั่นเป็นพรจากเทพแห่งลม
+และ Dodoco ก็ไม่กังวลเรื่องคลื่นซัดสาดเช่นกัน เพราะมันเป็นเด็กที่กล้าหาญ
+
+แต่ Dodoco ไม่ยอมให้ Klee ต้องเผชิญกับอันตรายเหล่านี้
+เพราะ Klee คือเพื่อนรักของมัน เพื่อนรักก็ต้องคอยปกป้องกันและกันสิถึงจะถูก
+และ Dodoco ก็ไม่อยากแยกจาก Klee ด้วย
+ถ้าไม่มี Klee การผจญทั้งหมดก็จะเป็นเหมือน Sweet Flower ที่ไม่อาจผลิดอกออกผล ทั้งโดดเดี่ยวและทุกข์ทรมาน
+ต่อให้จะเดินทางทั่วทุกตารางนิ้วของดินแดน Teyvat หรือข้ามผ่านสายน้ำและลำธารทุกแห่ง มันก็ไม่มีประโยชน์อะไรหรอก
+เพราะฉะนั้นไม่มีอะไรต้องลังเลแล้ว Dodoco จะขึ้นเรือไปผจญภัยกับเพื่อนรักอย่าง Klee!
+ถ้านั่งเรือไป งั้นก็ไม่สามารถโบยบินไม่ตามสายลมอย่างอิสระ และไม่สามารถแหวกว่ายอยู่ในทะเลอย่างมีความสุขได้
+แต่จะมีรอยยิ้มของ Klee และเรื่องราวของพี่ Albedo อยู่
+เท่านี้ก็คุ้มค่าแล้วล่ะ
+
+
+
+ในเมือง Inazuma ดินแดนแห่งสายฟ้า ดอกไม้และหญ้าล้วนเป็นสีม่วง แม้แต่ปลากับนกก็ยังเป็นสีม่วง ทุกสิ่งอย่างล้วนเป็นสีม่วงหมดเลย
+ถ้าวาดพวกมันทั้งหมดออกมาเป็นภาพล่ะก็ มีหวังสีม่วงของพี่ Albedo คงจะไม่พอใช้แน่ ๆ
+แต่เสียดายที่พี่ Albedo ไม่มีเวลาวาดรูปกับ Klee และ Dodoco เลย
+พี่ Albedo เป็นผู้ใหญ่ บางครั้ง "ผู้ใหญ่" ก็มีธุระของผู้ใหญ่เหมือนกันนั่นแหละ
+แต่โชคดีที่ยังมี Klee คอยอยู่เคียงข้าง Dodoco!
+Klee มีวิธีหาความสุขได้เสมอ ตราบใดที่ Dodoco มี Klee อยู่ข้าง ๆ ก็จะไม่มีวันเบื่อหน่ายแน่นอน
+
+Klee มีเพื่อนใน Inazuma เยอะแยะมากมาย ทั้งพี่อัศวินผู้มีเกียรติ, Paimon แล้วยังมีพี่ Yoimiya อีกด้วย
+พวกเขาทั้งหมดสร้างการผจญภัยที่สนุกที่สุดเท่าที่เคยมีมาใน Inazuma ไปกับ Dodoco!
+ยะฮู้ เพื่อการผจญภัยครั้งยิ่งใหญ่!
+
+พี่อัศวินผู้มีเกียรติพา Dodoco ปีนขึ้นไปบน Mt. Yougou ที่สู๊งสูง
+เมื่อทุกคนปีนเขาจนเหน็ดเหนื่อยแล้ว เลยหยุดพักที่ใต้ต้น Sacred Sakura แล้วก็ผล็อยหลับไป
+แต่พอตื่นขึ้นมา ทุกคนก็มีปีกเหมือนเท็งงุเลย
+ปีกของ Klee เป็นสีแดง ของพี่ Yoimiya เป็นสีทอง และของพี่อัศวินผู้มีเกียรติเป็นสีฟ้า
+ส่วน Paimon... ถึงไม่มีปีก Paimon ก็บินได้อยู่แล้ว ดังนั้น Paimon ก็เลยไม่มีปีก
+ปีกของทุกคนกางออกพร้อม ๆ กัน จากนั้นก็มีลมกระโชกแรงพัดมา
+"ฟู่ววว..." เป่าผมพี่มิโกะจนยุ่งหมดเลย
+แย่แล้ว ต้องรีบบินหนีก่อนที่พี่มิโกะจะโกรธ
+
+การผจญภัยครั้งยิ่งใหญ่นี้สนุกมากจริง ๆ แต่... "จ๊อกจ๊อก" ท้องของ Klee เริ่มร้องแล้วสิ
+โอ๊ะโอ ลืมเรื่องนี้ไปได้ยังไงเนี่ย ของกินแสนอร่อยเป็นสิ่งสำคัญของการผจญภัยครั้งใหญ่เลยนะ
+"ง่ำง่ำง่ำ" แล้วทุกคนก็ซื้อ Dango มาแบ่งปันกันกินอย่างมีความสุข
+Dodoco กับ Paimon กินของตัวเองหมดในพริบตา และ Dodoco ที่กินอิ่มหนำสำราญแล้วมองดูรอยยิ้มของ Klee ก็อดไม่ได้ที่จะคิดว่า...
+การได้เจอกับ Klee และทุกคน เป็นสิ่งที่มีความสุขที่สุดที่เคยเกิดขึ้นกับ Dodoco เลย!
+
+
+
+โอ๊ะ ลืมเรื่องสำคัญไปเลย ที่จริงแล้ว หากอ่านมาถึงตรงนี้ แสดงว่าคุณเองก็เป็นส่วนหนึ่งของการผจญภัยครั้งใหญ่นี้เช่นกัน
+ผจญภัยไปด้วยกัน หัวเราะไปด้วยกัน เพลิดเพลินอาหารแสนอร่อยไปด้วยกัน คุณผ่านเรื่องราวเหล่านี้มาแล้ว แน่นอนว่าต้องเป็นเพื่อนที่ดีของทุกคนอยู่แล้วสิ
+ถ้าอย่างนั้น คุณก็มาดูดอกไม้ไฟของพี่ Yoimiya ด้วยกันกับเราเลยสิ
+
+
+
+ขณะที่ทุกคนกำลังดูดอกไม้ไฟอย่างมีความสุข พี่ Yoimiya ก็พูดขึ้นมาว่า:
+"ตราบใดที่จินตนาการยังไม่เหือดแห้ง หัวใจก็เป็นอิสระกว่าสิ่งอื่นใด"
+Klee เองก็พูดขึ้นมาว่า: "เราจะเป็นเพื่อนที่ไม่มีวันแยกจากกันตลอดไป"
+ดูสิ Dodoco มีความสุขมากแค่ไหนที่ได้อยู่กับเพื่อนสนิท
+ตอนนี้ คุณเป็นเพื่อนของ Dodoco แล้ว เพราะฉะนั้นคุณเองก็ต้องมีความสุข และออกไปผจญภัยครั้งใหญ่กับเพื่อนสนิทของตัวเองเช่นกันนะ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book37_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book37_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5423c941f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book37_TH.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+—ฉบับ Mondstadt—
+นิตยสาร Teyvat Geography ฉบับพิเศษ - การเดินทางของ Alice ใน Mondstadt
+
+Dadaupa Gorge
+
+เผ่า Hilichurl ทั้งสามในหุบเขานี้มีความเจริญรุ่งเรือง หากเราสร้างกรงขังทรงลูกบอลที่สามารถหมุนได้ไว้ตรงกลาง จากนั้นนำพวก Hilichurl ทั้งหมดเข้าไปขังไว้ข้างในล่ะก็ บางทีพลังงานที่สร้างขึ้นอาจจะมีมากพอที่จะจ่ายให้กับโรงสีทั้งหมดใน Mondstadt ไปอย่างน้อยถึงห้าปี หรือบางทีถ้าเราจับ Hilichurl ที่แก่และพลังกายอ่อนล้าเกินไปเพื่อนำไปแปรรูปเป็นอาหารและส่งให้กับ Hilichurl ที่แข็งแรงเหล่านั้น บางทีมันอาจจะสามารถสร้างพลังงานได้มากขึ้น ไม่แน่มันอาจจะขับเคลื่อนโรงงานขนาดใหญ่เหมือนอย่างของ Snezhnaya เลยก็ได้!
+จากมุมมองของฉันนี่เป็นสิ่งที่เป็นไปได้อย่างยิ่ง
+ในตอนที่ฉันเสนอความคิดนี้ให้กับพี่ Lisa ที่ห้องสมุด เธอมองมาที่ฉันไตร่ตรองอยู่สักพักและเปลี่ยนเรื่องพูดไปแบบสวยงาม
+
+Starsnatch Cliff
+
+จะว่าไปแล้ว เทพเจ้าแห่งสายลมนี่ช่างเป็นเทพที่สบาย ๆ จังเลยนะ ถ้าเกิดฉันเป็นเทพเจ้าบ้างล่ะก็ ฉันจะไม่ยอมให้ภูมิประเทศแต่ละที่ขึ้นมาแบบสุ่ม ๆ อย่างนี้! หากฝังระเบิดที่มากเพียงพอในตำแหน่งที่เหมาะสม แม้จะเป็นหุบเขาขนาดใหญ่อย่าง Starsnatch ก็ต้องป่นเป็นผุยผง ภูมิประเทศของ Mondstadt จะได้ราบเรียบกว่าตอนที่เป็นอยู่นี้
+น่าเสียดายที่หัวหน้ากองทหารม้าผู้ดูลื่นไหลคนนั้นไม่เห็นด้วยกับฉัน แล้วยังบอกให้ฉันอยู่ห่าง ๆ หุบเขา Starsnatch ไว้ซะอีก
+
+Windrise
+
+สถานที่นี้เป็นเพียงพื้นที่เดียวใน Mondstadt ที่มีภูมิประเทศที่ค่อนข้างราบเรียบและมีต้นโอ๊กขนาดใหญ่ขึ้นตรงใจกลาง ว่ากันว่านี่เป็นสถานที่ที่ Vennessa ขึ้นไปบนฟ้า ฉันค้นหารอบ ๆ ต้นไม้เป็นเวลานานแต่กลับไม่พบเศษซากเครื่องมือที่ใช้ในการส่งเลย
+ฉันจับพวก Hilichurl ในบริเวณใกล้เคียงมาทำการทดสอบอยู่หลายครั้ง แต่อย่างมากก็บินไปได้แค่บริเวณห้องพักของนายพรานที่ Springvale เท่านั้น น่าผิดหวังจริง ๆ
+
+Falcon Coast
+
+เนื่องจากการทดลองที่ไม่ประสบผลสำเร็จของฉันสร้างความตื่นตระหนกให้แก่ผู้คนใน Springvale ฉันจึงถูกคุณ Jean ผู้เป็นหัวหน้ากองอัศวินสั่งคนให้มาคอยคุมฉันโดยเฉพาะ สิ่งที่ฉันทำได้มีเพียงแค่การเดินเตร่อยู่ใน Falcon Coast สถานที่นี้น่าเบื่อจะตายชัก ไม่ว่าจะเป็นพวกนกอินทรีที่บินโง่ ๆ อยู่บนฟ้า หรือว่าจะเป็นพวก Anemo Slime ที่น่าเบื่อ... ที่รับไม่ได้ที่สุดเลยก็คือฉันทำอะไรไม่ได้เลยสักอย่าง!
+ในทางกลับกัน เด็กสาวที่เป็นอัศวินลาดตระเวนผู้รับหน้าที่เฝ้าดูฉันนั้นกลับเล่นกับพวกเด็ก ๆ อย่างสนุกสนาน
+
+Whispering Woods
+
+ป่าอีกผืนหนึ่งของ Mondstadt ดูเหมือนอัศวินลาดตระเวนที่ชื่อ Amber นั่นจะคุ้นเคยกับสถานที่นี้เป็นอย่างมาก ของเล่นระเบิดได้ที่ Amber พกไปไหนมาไหนด้วยนั้นน่าสนใจมาก ๆ ถ้าให้ฉันปรับปรุงมันนิดหน่อยล่ะก็ไม่ใช่แค่เผาป่านี้ให้เป็นจุณ และอาจจะถึงขั้นเขย่าภูเขานี้เลยก็ได้
+ข้อเสนอของฉันทำให้เธอกลัวแบบสุด ๆ เลย แต่ดูเหมือนของเล่นที่ระเบิดได้จะเป็นไอเดียที่ดีนะ
+ครั้งหน้าต้องลองบ้างแล้ว
+
+Brightcrown Canyon
+
+ในที่สุดก็สลัดกองอัศวินที่คอยตามนั่นทิ้งไปได้ หุบเขาที่ฉันเจอทางฝั่งตะวันตกเฉียงเหนือของ Cider Lake นี้ยังคงถูกปกป้องโดยกลไกโบราณ แต่เหล่าทหารยามที่คอยปกป้องราชันแห่งพายุนั้นได้หายไปแล้ว สิ่งเดียวที่สายลมเหลือไว้มีเพียงพวก Hilichurl ที่ไร้สติปัญญาและเครื่องกลที่คอยปกป้องที่นี่อยู่อย่างเงียบ ๆ
+การทดลองใช้ Hilichurl ในการควบคุม Ruins Guard เองก็พังไม่เป็นท่า Ruins Guard นั้นถูกแยกเป็นเสี่ยง ๆ และ... คงไม่ต้องพูดถึง Hilichurl ที่ถูกมัดติดไว้กับมันนั่น โดยรวมแล้วครึ่งหนึ่งของโบราณสถานเองก็พังไปด้วย
+
+Stormterror's Lair
+
+Brightcrown Canyon นำทางไปยังซากปรักหักพังของเมืองหลวงโบราณขนาดใหญ่ที่ถูกสร้างโดย ราชันแห่งพายุ Decarabian ผู้โหดเหี้ยม เมืองโบราณทั้งหมดเป็นรูปวงแหวน ระหว่างวงแหวนด้านในและวงแหวนรอบนอกดูเหมือนว่าเหล่าประชาชนจะได้รับการจัดเตรียมล่วงหน้าสำหรับตำแหน่งที่อยู่ของตน ตรงกลางมีหอคอยขนาดใหญ่ตั้งอยู่ ที่นั่นเป็นตำหนักของราชันแห่งพายุ
+ราชาผู้โหดเหี้ยมซึ่งครั้งหนึ่งพยายามที่จะควบคุมชีวิตของผู้คน ตอนนี้กลับไม่มีใครสนใจเกี่ยวกับซากปรักหักพังอันยิ่งใหญ่นั่นเลย
+เพื่อที่จะทำให้สามารถขึ้นหอคอยได้ง่ายขึ้น ฉันได้ทำการระเบิดห้องโถงทางเดินไปสองสามที่ ดูแล้วได้ผลไม่เลว เริ่มจะมีกลิ่นอายของโบราณสถานขึ้นมาแล้ว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book384_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book384_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book384_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book385_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book385_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book385_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book386_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book386_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book386_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book387_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book387_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book387_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book388_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book388_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book388_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book389_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book389_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book389_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book38_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book38_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b489032fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book38_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+—Qingce Village—
+ออกจาก Dragonspine ลงไปที่ชายฝั่งแม่น้ำ เดินผ่านชายหาดที่เต็มไปด้วย silver grass และผ่านป่าไผ่ที่ไม่มีแสงอาทิตย์ลอดถึงพื้น ในที่สุดฉันก็มาถึงภูเขา Qingce รองเท้าและเสื้อผ้าฉันเปียกชุ่ม โชคดีที่หัวหน้าหมู่บ้านนั้นใจดีมากที่ยอมให้ฉันตากผ้าให้แห้งแถมยังเตรียมเสื้อผ้าแห้งและอาหารให้แก่ฉันด้วย
+ที่หมู่บ้าน Qingce นั้นมีเด็ก ๆ มากมาย ทุกคนล้วนน่ารักและก็ดื้อสุด ๆ คนเฒ่าคนแก่ก็เยอะแยะ ทุกคนมีชีวิตที่สงบสุขไร้กังวล ตามคำที่คนเฒ่าคนแก่พูด ส่วนใหญ่พวกคนหนุ่มสาวจะไปทำงานที่ท่าเรือ Liyue หลายคนลงหลักปักฐานในเมืองและส่งเงินกลับมาอย่างต่อเนื่องทุกเดือน คนรุ่นใหม่ได้เห็นความเจริญรุ่งเรืองและความสะดวกสบายของเมือง บางทีพวกเขาอาจไม่มีวันกลับมาอีกแล้ว ท่าเรือ Liyue ทำให้ภูเขา Qingce ร่ำรวยและสะดวกสบาย แต่มันก็ทำให้ภูเขา Qingce ไม่สามารถกลับไปค่อย ๆ เติบโตได้อีกแล้ว
+ตามตำนานเล่าว่า "Qingce" มีที่มาของชื่อมาจากชื่อของอสูรโบราณ "Chi"... แน่นอนว่าภาษาของยุคสมัยนี้เรียกว่า "Chi" แต่ในสมัยอดีตนั้นผู้คนของ Liyue ออกเสียงเป็น "Qingce"
+คนเฒ่าคนแก่บอกว่าย้อนไปเมื่อพันปีก่อนนั้น Morax ได้เอาชนะอสรพิษแห่งท้องทะเล ที่รุกราน Liyue หลังจากที่อสรพิษแห่งท้องทะเลตาย ร่างกายของมันก็กลายเป็นหิน เลือดเปลี่ยนเป็นน้ำและเกล็ดของมันกลายเป็นที่ดินขั้นบันได สิ่งที่เคยเป็นรังอสรพิษก็กลายเป็นภูเขา Qingce ที่พวกเรารู้จักในทุกวันนี้
+แต่หลังจากการสำรวจสั้น ๆ ฉันคิดว่าพื้นที่ส่วนใหญ่ของภูเขาแห่งนี้ประกอบไปด้วยหินยักษ์ที่แตกหักจากแรงกระแทกจากภายนอก ไม่มีร่องรอยการมีชีวิตในของอสูรธาตุน้ำ บางทีในความเป็นจริงศพของ Chi อาจจะสลายไปนานแล้ว และเรื่องราวของอสูรที่กลายเป็นภูเขาก็อาจจะเป็นเพียงแค่ตำนานโบราณงั้นหรือ?
+จุดหมายต่อไปของฉันคือทะเลสาบที่อยู่ในแนวเขา Jueyun Karst ตำนานของ Liyue ว่ากันว่ามันมีเขาวงกตที่มีเซียนอาศัยอยู่ ไปดูกันเถอะว่ามันมีจริงไหม
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book390_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book390_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book390_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book391_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book391_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book391_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book392_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book392_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book392_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book393_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book393_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book393_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book394_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book394_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book394_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book395_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book395_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book395_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book396_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book396_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book396_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book397_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book397_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c8a837ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book397_TH.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+"สักวันหนึ่ง Dodoco ทุกตัวจะโลดแล่นไปตามกระแสลมและกระแสน้ำในมหาสมุทรเพื่อออกไปผจญภัย" คุณแม่ท่านหนึ่งที่ทั้งอ่อนโยนและสวยงามเคยกล่าวไว้เช่นนี้
+เป็นอย่างที่แม่ของเธอพยากรณ์เอาไว้ เมื่อ Dodoco ได้ยินเพื่อนรักอย่าง Klee ตัดสินใจจะไปผจญภัยที่ดินแดนแห่งสายฟ้า Dodoco ของเราก็มีความสุขอย่างมาก
+การได้เพลิดเพลินกับอาหารเลิศรสที่ร้าน "Good Hunter" กับ Klee และฟังการขับร้องของนักกวีพเนจรร่วมกันนั้น แน่นอนว่าเป็นสิ่งที่ Dodoco ชื่นชอบที่สุดอยู่แล้ว
+แต่สิ่งที่ Dodoco ชอบมากกว่านั้น ก็คือการได้นับดวงดาวบนฟากฟ้า และสานดอกไม้ป่าเป็นมงกุฎดอกไม้ด้วยกันกับ Klee
+ถึงอย่างไร "Dodoco" ทุกตัวก็ปรารถนาที่จะโลดแล่นไปตามกระแสลมและกระแสน้ำในมหาสมุทรเพื่อออกไปผจญภัยกันทั้งนั้น
+
+ในการเดินทางไปยังดินแดนแห่งสายฟ้าอันไกลโพ้น จะต้องเดินทางฝ่าสายลมแรง ข้ามคลื่นลูกใหญ่ และยังต้องเผชิญกับการทดสอบพายุฝนฟ้าคะนองที่น่าสะพรึงกลัวด้วย
+แต่ Dodoco ไม่กลัวลมคลั่งพัดกระหน่ำ เพราะนั่นเป็นพรจากเทพแห่งลม
+และ Dodoco ก็ไม่กังวลเรื่องคลื่นซัดสาดเช่นกัน เพราะมันเป็นเด็กที่กล้าหาญ
+ส่วนพายุฝนฟ้าคะนองที่ส่งเสียงดังกึกก้องนั้น หึหึ การเผชิญหน้ากับความท้าทายที่ขวางหน้าอย่างใจเย็น คือจิตวิญญาณที่แข็งแกร่งของตระกูล "Dodoco"!
+แต่ Dodoco ไม่ยอมให้ Klee ต้องเผชิญกับอันตรายเหล่านี้
+เพราะ Klee คือเพื่อนรักของมัน เพื่อนรักก็ต้องคอยปกป้องกันและกันสิถึงจะถูก
+และ Dodoco ก็ไม่อยากแยกจาก Klee ด้วย
+ถ้าไม่มี Klee การผจญทั้งหมดก็จะเป็นเหมือน Sweet Flower ที่ไม่อาจผลิดอกออกผล ทั้งโดดเดี่ยวและทุกข์ทรมาน
+ต่อให้จะเดินทางทั่วทุกตารางนิ้วของดินแดน Teyvat หรือข้ามผ่านสายน้ำและลำธารทุกแห่ง มันก็ไม่มีประโยชน์อะไรหรอก
+เพราะฉะนั้นไม่มีอะไรต้องลังเลแล้ว Dodoco จะขึ้นเรือไปผจญภัยกับเพื่อนรักอย่าง Klee!
+ถ้านั่งเรือไป งั้นก็ไม่สามารถโบยบินไม่ตามสายลมอย่างอิสระ และไม่สามารถแหวกว่ายอยู่ในทะเลอย่างมีความสุขได้
+แต่จะมีรอยยิ้มของ Klee และเรื่องราวของพี่ Albedo อยู่
+เท่านี้ก็คุ้มค่าแล้วล่ะ
+
+
+
+ในเมือง Inazuma ดินแดนแห่งสายฟ้า ดอกไม้และหญ้าล้วนเป็นสีม่วง แม้แต่ปลากับนกก็ยังเป็นสีม่วง ทุกสิ่งอย่างล้วนเป็นสีม่วงหมดเลย
+ถ้าวาดพวกมันทั้งหมดออกมาเป็นภาพล่ะก็ มีหวังสีม่วงของพี่ Albedo คงจะไม่พอใช้แน่ ๆ
+แต่เสียดายที่พี่ Albedo ไม่มีเวลาวาดรูปกับ Klee และ Dodoco เลย
+พี่ Albedo เป็นผู้ใหญ่ บางครั้ง "ผู้ใหญ่" ก็มีธุระของผู้ใหญ่เหมือนกันนั่นแหละ
+แต่โชคดีที่ยังมี Klee คอยอยู่เคียงข้าง Dodoco!
+Klee มีวิธีหาความสุขได้เสมอ ตราบใดที่ Dodoco มี Klee อยู่ข้าง ๆ ก็จะไม่มีวันเบื่อหน่ายแน่นอน
+
+Klee มีเพื่อนใน Inazuma เยอะแยะมากมาย ทั้งพี่อัศวินผู้มีเกียรติ, Paimon แล้วยังมีพี่ Yoimiya อีกด้วย
+พวกเขาทั้งหมดสร้างการผจญภัยที่สนุกที่สุดเท่าที่เคยมีมาใน Inazuma ไปกับ Dodoco!
+ยะฮู้ เพื่อการผจญภัยครั้งยิ่งใหญ่!
+
+พี่อัศวินผู้มีเกียรติพา Dodoco ปีนขึ้นไปบน Mt. Yougou ที่สู๊งสูง
+เมื่อทุกคนปีนเขาจนเหน็ดเหนื่อยแล้ว เลยหยุดพักที่ใต้ต้น Sacred Sakura แล้วก็ผล็อยหลับไป
+แต่พอตื่นขึ้นมา ทุกคนก็มีปีกเหมือนเท็งงุเลย
+ปีกของ Klee เป็นสีแดง ของพี่ Yoimiya เป็นสีทอง และของพี่อัศวินผู้มีเกียรติเป็นสีฟ้า
+ส่วน Paimon... ถึงไม่มีปีก Paimon ก็บินได้อยู่แล้ว ดังนั้น Paimon ก็เลยไม่มีปีก
+ปีกของทุกคนกางออกพร้อม ๆ กัน จากนั้นก็มีลมกระโชกแรงพัดมา
+"ฟู่ววว..." เป่าผมพี่มิโกะจนยุ่งหมดเลย
+แย่แล้ว ต้องรีบบินหนีก่อนที่พี่มิโกะจะโกรธ
+
+การผจญภัยครั้งยิ่งใหญ่นี้สนุกมากจริง ๆ แต่... "จ๊อกจ๊อก" ท้องของ Klee เริ่มร้องแล้วสิ
+โอ๊ะโอ ลืมเรื่องนี้ไปได้ยังไงเนี่ย ของกินแสนอร่อยเป็นสิ่งสำคัญของการผจญภัยครั้งใหญ่เลยนะ
+"ง่ำง่ำง่ำ" แล้วทุกคนก็ซื้อ Dango มาแบ่งปันกันกินอย่างมีความสุข
+Dodoco กับ Paimon กินของตัวเองหมดในพริบตา และ Dodoco ที่กินอิ่มหนำสำราญแล้วมองดูรอยยิ้มของ Klee ก็อดไม่ได้ที่จะคิดว่า...
+การได้เจอกับ Klee และทุกคน เป็นสิ่งที่มีความสุขที่สุดที่เคยเกิดขึ้นกับ Dodoco เลย!
+
+
+
+โอ๊ะ ลืมเรื่องสำคัญไปเลย ที่จริงแล้ว หากอ่านมาถึงตรงนี้ แสดงว่าคุณเองก็เป็นส่วนหนึ่งของการผจญภัยครั้งใหญ่นี้เช่นกัน
+ผจญภัยไปด้วยกัน หัวเราะไปด้วยกัน เพลิดเพลินอาหารแสนอร่อยไปด้วยกัน คุณผ่านเรื่องราวเหล่านี้มาแล้ว แน่นอนว่าต้องเป็นเพื่อนที่ดีของทุกคนอยู่แล้วสิ
+ถ้าอย่างนั้น คุณก็มาดูดอกไม้ไฟของพี่ Yoimiya ด้วยกันกับเราเลยสิ
+
+
+
+ขณะที่ทุกคนกำลังดูดอกไม้ไฟอย่างมีความสุข พี่ Yoimiya ก็พูดขึ้นมาว่า:
+"ตราบใดที่จินตนาการยังไม่เหือดแห้ง หัวใจก็เป็นอิสระกว่าสิ่งอื่นใด"
+Klee เองก็พูดขึ้นมาว่า: "เราจะเป็นเพื่อนที่ไม่มีวันแยกจากกันตลอดไป"
+ดูสิ Dodoco มีความสุขมากแค่ไหนที่ได้อยู่กับเพื่อนสนิท
+ตอนนี้ คุณเป็นเพื่อนของ Dodoco แล้ว เพราะฉะนั้นคุณเองก็ต้องมีความสุข และออกไปผจญภัยครั้งใหญ่กับเพื่อนสนิทของตัวเองเช่นกันนะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book39_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book39_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7aaa0bee8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book39_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+—Luhua Pool—
+เดินทางไปตามทิศตะวันตกเฉียงใต้ตามแนวสายน้ำของแม่น้ำ Bishui ฉันไปพบเข้ากับสระน้ำทางเหนือของภูเขา Tianheng น้ำในนั้นใสราวกับท้องฟ้าและมีอุณหภูมิเท่ากันกับอุณหภูมิของร่างกาย รสชาติมีรสหวานปนอยู่นิด ๆ
+
+ผู้รวบรวมสมุนไพรในท้องถิ่นบอกฉันว่าเมื่อหลายพันปีก่อนบ่อนี้เคยเป็นสวน ได้มีการกล่าวว่าในยุคของสงครามเทพอสูร คู่รักที่ไม่สมหวังจากครอบครัวจะพบกันที่นี่อย่างลับ ๆ อย่างไรก็ตามเมื่อสงครามโหมกระหน่ำชายคนนั้นจึงทิ้งคู่รักและตัดสินใจติดตามเทพเจ้าหิน ในฐานะมนุษย์เขาเข้าร่วมสงครามอย่างกล้าหาญเช่นเดียวกับมนุษย์ที่มากมายนับไม่ถ้วนในเวลานั้น หลายร้อยปีผ่านไปและไม่มีใครได้ยินข่าวคราวจากชายหนุ่ม
+
+หญิงสาวเดินไปรอบ ๆ สวนรอคนรักของเธอกลับมา ดอกไม้เหี่ยวและหญ้างอก แช่ในกระแสน้ำที่มีแต่หญ้าเน่า กระแสน้ำก็ตกลงมาและทำให้ผงธุลีเธอกลับมา น้ำตาของเธอก็แปรเปลี่ยนเป็นสระน้ำนี้ บางทีมันเป็นความปรารถนาอันลึกซึ้งของเธอที่ทำให้น้ำที่นี่ทั้งใสและอ่อนโยน
+ฉันพักที่นี่ทุกบ่ายและเผลอหลับไปในอ่างอาบน้ำโดยไม่ตั้งใจ เมื่อตื่นขึ้นมาก็พบว่าแสงดาวเป็นประกายนั้นชัดเจนอยู่เต็มท้องฟ้าแล้ว
+
+มีจิ้งจอกตัวหนึ่งมาด้อม ๆ มอง ๆ พอฉันเงยหน้าไปมองก็กลัววิ่งหนีไปซะแล้ว
+
+ผ่านไปสักพักถึงรู้ตัวว่ารองเท้าของฉันข้างหนึ่งหายไปซะแล้ว กระเป๋าใส่ของกินก็โดนคุ้ยซะเละตุ้มเป๊ะไปหมด
+
+ใช้เวลานานกว่าที่คิดในการจัดเก็บกระเป๋าใหม่ จุดหมายต่อไปก็คือทางตะวันออกเฉียงเหนือของแม่น้ำ Bishui บริเวณหาด Yaoguang
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a263287ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book3_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—ชายผู้ขโมยดวงดาวที่โดดเดี่ยว—
+"ฉันเป็นทายาทอันดับสองของจักรวรรดิ Andromeda เมื่อรวม ๆ แล้วมีชื่อมากกว่าสองร้อยคำ สรุปก็คือเธอสามารถเรียกฉันว่าเจ้าหญิง Andro-Basilisk" สาวน้อยน่ารักกอดอกพลางคิดเกี่ยวกับการปรากฏตัวเมื่อไม่นานมานี้ ดูเหมือนจะพอใจมากและส่งเสียง "หึหึ" เล็ก ๆ อยู่ในลำคอ
+จุดประสงค์ของเจ้าหญิงในการลงสู่ Delphi คือการแต่งงานกับ Ike
+"หากคนที่แค่เอ่ยนามก็สั่นคลอนไปถึงหนึ่งในสี่ของจักรวาลอย่างเธอแต่งงานล่ะก็ ความปลอดภัยของฉันจะได้รับการประกันหลังจากพี่สาวประสบความสำเร็จในการครองบัลลังก์"
+"ถ้างั้น... จักรวรรดิ Andromeda ใหญ่แค่ไหนเหรอ?" Vera ถาม
+"น่าจะใส่ดาวเคราะห์เข้าไปได้สักเก้าพันดวงล่ะนะ"
+... เธอครอบครองดวงดาวตั้งมากขนาดนั้นแล้ว ทำไมถึงยังจะมาแย่งประกายไปจากฉันอีก?
+
+"คุณไม่ได้ต้องการที่จะทำร้าย Vera จริง ๆ งั้นเหรอ?" Sachi ถามอย่างระมัดระวังขณะดู Ike แบกม้วนกระดาษและลูกโลกอื่น ๆ
+"ไม่หรอก ฉันคิดว่าเธอเหมาะที่จะเป็นผู้ช่วย" Ike วางของลงและตบมือ "ชอบเธองั้นเหรอ?"
+"ฉ... ฉันไม่... ไม่เลย" Sachi หลบสายตา กลัวชายผู้มีอายุพันปีจะรู้ความรู้สึกของเขา
+ในตอนนั้นเองมือของเขาก็ไปจับใส่กล่องที่เต็มไปด้วยรูปภาพ จากนั้น Sachi จึงสุ่มหยิบขึ้นมาจำนวนหนึ่ง ในรูปภาพดังกล่าวมีภาพของสาวงามอยู่หลายคน
+"อ๊ะ นั่นน่ะ พวกเธอบอกว่า: "แต่ฉันให้ความรักที่แท้จริงเพียงหนึ่งเดียวของฉันแก่เธอนะ!" เพียงหนึ่งเดียวจริง ๆ งั้นเหรอ? ก็แค่หนึ่งในคนรักมากมายแค่นั้นไม่ใช่เหรอไง"
+ไม่รู้ว่าเคยไปได้ยินที่ไหนมา แต่ Sachi พูดออกมาด้วยความโมโห:
+"คุณครอบครองดาวตั้งมากขนาดนี้ ทำไมถึงยังจะมาแย่งประกายไปจากฉันอีก?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book40_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book40_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b1d21996
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book40_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+—Yaoguang Shoal—
+นี่เป็นบริเวณที่น้ำจากแม่น้ำ Bishui ไหลลงสู่ทะเล ตะกอนที่แม่น้ำไหลผ่านทำให้เกิดเป็นชายหาดขนาดใหญ่ ในตอนที่ฉันมาถึงหมอกทะเลได้ปกคลุมไปทั่วทั้งชายหาด รองเท้าที่ฉันซื้อมาใหม่นั้นเปียกชุ่มอีกแล้ว มีเสียงของอสูรที่ไม่รู้จักลอดออกมาจากหมอก...แต่ฉันไม่สามารถบอกระยะห่างของแหล่งกำเนิดเสียงนั้นได้
+ในเมื่อเป็นอย่างนี้ฉันก็ไม่มีทางเลือกนอกจากฟังเสียงที่มาจากหมอกและตั้งเต็นท์ของฉันเพื่อรอให้หมอกทะเลกระจายออกไป
+ในตอนที่ฉันแวะพักที่ Wangshu Inn มีนักธุรกิจคนหนึ่งเล่าตำนานการตั้งชื่อของ "หาด Yaoguang " ให้ฉันฟัง... "คลื่นซัดสาด Yaoguang อันกว้างใหญ่ หาดทรายขาวและเปลือกหอยสีหยก"
+แม่น้ำ Bishui ส่องประกายแสงราวกับหยกที่สวยงามลงไปในทะเล แต่ "Seashell Sanctuary" บนหาด Yaoguang นั้นว่างเปล่า
+แต่ก่อนฉันเคยฝ่าหมอกไปที่กระท่อมเล็ก ๆ นั่น แต่ก็ไม่เจอใครเลย
+พวกชาวประมงเล่ากันว่าวิหารหอย Seashell Sanctuary นั้นเป็นสถานที่ที่เหล่าเซียนเคยอาศัยอยู่ และวิหารนั้นความจริงคือส่วนหนึ่งของเซียนนั้น เธอคอยเป็นที่พักพิงให้แก่เหล่านักเดินทางที่หลงทางอยู่ในหมอก คอยดูแลผู้รอดชีวิตจากเรือที่อับปางและเป็นที่ฝึกฝนของเซียนเพื่อเข้าฟาดฟันกับเหล่าอสูรจากทะเล
+อย่างไรก็ตามมีตำนานที่ต่างออกไปจากชาวประมงที่อายุค่อนข้างมาก: ไม่ใช่เซียนที่อาศัยอยู่ที่นั่น หากแต่เป็นตระกูลที่อาศัยอยู่ในหอยทากยักษ์มาหลายชั่วอายุคน พวกเขารับผิดชอบในการช่วยเหลือผู้หลงทาง ชาวประมงจำนวนมากนั้นล้วนเป็นหนี้บุญคุณพวกเขา
+ดูเหมือนหมอกทะเลใกล้จะจางหายไปและเริ่มจะมองเห็นดวงอาทิตย์แล้ว
+ต่อไปฉันจะยืมเรือเพื่อไปที่หอคอย Guyun เพื่อตามหาโบราณสถานที่ครั้งหนึ่งเทพแห่งหินเคยจัดการกับอสูรทะเล
+ถ้าทุกอย่างราบรื่นล่ะก็ น่าจะไปถึงได้อย่างรวดเร็ว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book41_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book41_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1b7532d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book41_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+...ภูเขาหินของท่าเรือ Liyue นั้นดึงดูดความสนใจจากอัศวินมากมายแต่ฉันกลับไม่ชอบมันเสียเลย เพราะว่าหินเหล่านั้นมันหยาบเกินไปจนอาจจะบาดมือของคุณได้ ฉันชอบดอกไม้ชนิดหนึ่งที่เรียกว่า Silk Flower มากกว่า เมื่อลูบคลำให้สัมผัสที่ไม่เลวและมีกลิ่นที่หอมอยู่หน่อย ๆ ถ้าเกิดว่าไม่ไกลเกินไปล่ะก็ ฉันก็อยากจะเก็บกลับไปให้เธอบ้าง เธอจะต้องชอบแน่ ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book42_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book42_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..602b85cd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book42_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+จุดประทัด จับลูกเดียว
+ระเบิดโดนใคร Jean จะไประเบิดใส่คุณ
+จุดไฟเผาทั้งเขา ซวยแล้ว Klee เอ๊ย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book43_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book43_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..621283a0b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book43_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+"...ฉันคิดมาตั้งนานแล้ว คิดว่าน่าจะบอกเรื่องนี้กับเขา Timmie เองก็โตขึ้นเรื่อย ๆ เรื่องนี้น่ะไม่สามารถปิดเงียบได้ต่อไป และฉันคิดว่าหากยิ่งเก็บเงียบต่อไป ไม่แน่เรื่องอาจจะแย่ขึ้นก็ได้"
+นี่เป็นเพียงแค่คำแนะนำ ยังไงคุณก็คอยดูแล Timmie ตลอดมา หากคุณมีความคิดอะไรเกี่ยวกับเรื่องนี้ ได้โปรดบอกกับฉันด้วย
+ฝากทักทาย Timmie แทนฉันด้วย อีกไม่กี่วันฉันจะไปเที่ยวหาเขา"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book44_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book44_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d3ecdfb1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book44_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"...จดหมายครั้งที่แล้วของคุณส่งมาถึงแล้ว วัตถุดิบทำอาหารที่คุณต้องการสั่งซื้อก็เตรียมไว้เรียบร้อย แต่ว่าระยะทางจากท่าเรือ Liyue ถึง Mondstadt นั้นค่อนข้างไกล เมื่อคำนึงถึงการเก็บรักษาความสดของอาหารตลอดการขนส่งแล้ว ทางเราขอเวลาเตรียมการอีกสักหน่อย ขอให้คุณรออย่างใจเย็น
+ปล.: หม่าล่าปลาแห้งนั้นสามารถปรุงรสได้ตามความชอบของคุณ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book45_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book45_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6dcf1953c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book45_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+เครื่องดื่มสูตรพิเศษของคุณ Quinn นั้นต้องใช้ "Apples"
+แต่หากใช้วัตถุดิบอย่างอื่น บางทีอาจจะได้รับผลลัพธ์ที่คาดไม่ถึง?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book46_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book46_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f76e3ce9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book46_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+เครื่องดื่มสูตรพิเศษของคุณ Margaret นั้นต้องใช้ "Dandelions"
+แต่หากใช้วัตถุดิบอย่างอื่น บางทีอาจจะได้รับผลลัพธ์ที่คาดไม่ถึง?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book47_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book47_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9dc9622b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book47_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+เครื่องดื่มสูตรพิเศษของ Jack นั้นต้องใช้ "Sweet Flowers"
+แต่หากใช้วัตถุดิบอย่างอื่น บางทีอาจจะได้รับผลลัพธ์ที่คาดไม่ถึง?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book48_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book48_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..881239e62
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book48_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+เครื่องดื่มสูตรพิเศษของคุณ Draff นั้นต้องใช้ "Berry"
+แต่หากใช้วัตถุดิบอย่างอื่น บางทีอาจจะได้รับผลลัพธ์ที่คาดไม่ถึง?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book49_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book49_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..80c896b88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book49_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+ถึง Dongdong ที่รัก:
+
+เวลาผ่านไปเร็วจังเลยนะ? นี่ก็เกือบสามเดือนแล้วที่ปะป๊าออกมา หนูคิดถึงป๊ารึเปล่า? เข้านอนตรงเวลาใช่ไหม คงไม่ทำให้คุณปู่คุณย่าในหมู่บ้านต้องลำบากใจนะ อีกไม่นานปะป๊าก็จะกลับจาก Inazuma แล้ว สัญญาเลยว่าจะพาหนูไปดูกองเรือ Crux ที่ท่าเรือด้วย ครั้งนี้จะไม่พลาดแน่นอน!
+
+Dongdong... หนูยังจำหาด Yaoguang ได้มั๊ย? ปะป๊าอยู่ที่นั่นร่อนทองได้เยอะแยะจนแบกคนเดียวยังทำไม่ไหวเลย รอปะป๊ากลับไปแล้วเราไปหาซื้อของอร่อย ๆ กินกันนะ จากนั้นก็ซื้อโรงสีในหมู่บ้าน จะได้กินเต้าหู้นุ่ม ๆ กันทุกวันไงล่ะ! แต่ว่านะ ปะป๊าอยากจะเอาทองส่วนนึงไปซื้อบ้านดี ๆ สักหลังที่ท่าเรือ Liyue เอาแบบที่มองเห็นวิวทะเลสวย ๆ นั่นไงล่ะ เดี๋ยวรอปะป๊ากลับไปแล้วให้หนูเป็นคนตัดสินใจนะ ดีมั๊ย?
+
+จริงสิ ที่ฝั่งตรงข้ามของสระ Luhua ที่ Guili Plain น่ะ มีหน้าผาที่สูงมาก ๆ เลยล่ะ ที่นั่นปะป๊าบังเอิญไปเจอเข้ากับ Ruin Guard ตัวนึง มันนั่งอยู่ตรงนั้นก้มหัวอยู่นิ่ง ๆ ไม่ขยับตัว ข้างนอกฟ้าร้องโครมคราม สายฝนเทกระหน่ำลงบนตัวของมันแต่มันก็ไม่ขยับเขยื้อน... มองไป ๆ ถึงได้เข้าใจ ที่แท้มันหลับอยู่นี่เอง! เพราะงั้นปะป๊าก็เลยปีนขึ้นไปบนตัวของมัน จับหัวของมันแล้วก็บิดอย่างแรง... ได้ยินเสียงแกร๊ก ๆ ไม่กี่ครั้งแล้วก็เสียงที่ดังก้องขึ้นมาครั้งหนึ่ง! จากนั้นหัวสมองของมันก็กลิ้งตกหน้าผาลงไป น่าเสียดายที่หัวสมองที่ใหญ่ขนาดนั้นดันมาแตกเป็นเสี่ยง ๆ ตอนที่ตกลงไป ถ้าไม่งั้นล่ะก็ปะป๊าจะเอากลับไปบ้านทำเป็นของฝากให้ หนูจะได้ดูว่ามันหน้าตาเป็นยังไง
+
+ปะป๊าไปที่ Jueyun Karst มาด้วยนะ ถ้าหนูโตขึ้นเมื่อไหร่ปะป๊าก็จะพาไป หนูจะได้เห็นวิวที่สวยมากเลยนะ เมฆลอยล่องเต็มท้องฟ้าเหมือนทะเล มีน้ำตกสวยกว่าของที่หมู่บ้าน Qingce เป็นล้านเท่า ถ้าได้มาเหยียบที่นี่สักครั้ง ต้องได้รู้สึกถึงดินแดนแห่งท่านเซียนของภูเขาแห่งนี้แน่ ๆ แค่บรรยายคงไม่ได้เหมือนกับมาเห็นเองแน่นอน รู้อะไรไหม? หนูคงไม่เชื่อปะป๊าแน่ เพราะปะป๊าได้เจอกับท่านเซียนตัวเป็น ๆ ด้วยล่ะ! เราดื่มแล้วก็คุยกัน ได้เล่าได้ฟังเรื่องสนุกเยอะแยะเลย... ท่านเซียนให้ของขวัญปะป๊ามาด้วยนะ มันเป็นขวดไวน์วิเศษ แค่เพียงเป่าไปที่ขวด แล้วไวน์ก็จะไหลทะลักออกมาจากในขวดด้วยล่ะ! แต่หนูห้ามดื่มไวน์ดื่มเหล้านะ หนูยังโตไม่พอ แต่ถ้าโตเมื่อไหร่ล่ะก็ สมบัติทั้งหมดของปะป๊า จะยกให้หนูหมดเลย
+
+การผจญภัยใน Liyue ของปะป๊ากำลังจะจบลง ถึงเวลาที่ต้องกลับไปที่เรือ Crux แล้ว ปะป๊าก็จะต้องกลับไปที่กองเรือ และล่องออกไปในทะเลอันแสนกว้างใหญ่ จะมีอะไรรออยู่ในจุดหมายครั้งต่อไปกันนะ แทบอดใจรอไม่ไหวที่จะได้เล่าให้หนูฟังแล้วสิ แต่จนกว่าจะถึงตอนนั้น Dongdong หนูต้องเข้านอนให้ตรงเวลาทุกคืน อย่ากินขนมหวานเยอะเกินไปเดี๋ยวจะโดนแมงกินฟันเอานะ แล้วก็ทำตัวดี ๆ กับคุณตาคุณยายในหมู่บ้านด้วยนะ พูดจริง ๆ นะ อย่าไปทะเลาะกับใครเขาด้วยล่ะ! ปะป๊าจะรีบกลับไปหานะ
+
+ด้วยรัก จากปะป๊า
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac82f13ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book4_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+เมื่อเราออกมาจากรั้วระหว่างเทพเจ้ากับโบสถ์ สิ่งแรกที่ต้องทำคือมุ่งไปแดนเหนือของ Teyvat พวกเราจะสามารถเห็นได้อย่างชัดเจนว่าภายหลังจากที่เทพแห่งลม Barbatos ค่อย ๆ ห่างหายจาก Mondstadt ไปนั้น ผู้คนของ Mondstadt ยังคงสืบทอดสไตล์เดิม ๆ มาตลอดทศวรรษที่ผ่านมา เมื่อสำรวจวิถีชีวิตของพวกเขาฉันก็สามารถรับรู้ได้อย่างรวดเร็วว่าผู้คนของที่นี่นั้นชอบอะไรที่ง่าย ๆ และสบาย ๆ เหตุผลหลัก ๆ นั้นมาจากสภาพอากาศที่ดีตลอดปี ไม่ต้องกังวลเรื่องเสื้อผ้าอาหาร สภาพแวดล้อมที่กว้างขวางทำให้พวกเขานำอาหารที่เหลือไปทำเป็นเหล้า เมื่อดื่มเหล้าเข้าไปก็ยิ่งทำให้พวกเขาทำตัวสบาย ๆ ยิ่งขึ้นไปอีก... และเทพแห่งลม Barbatos ก็ไม่เคยต้องมานั่งสอนพวกเขาให้ทำอย่างนี้เลย
+แต่ฉันไม่ต้องการทำให้ท่านผู้อ่านรู้สึกว่าเราไม่ได้ต้องการเทพเทพเจ้าหรอกนะ ในทางกลับกันถ้าไม่มีเทพแห่งลม Barbatos นำสายลมอันอบอุ่นมายัง Mondstadt ด้วยพลังเหนือธรรมชาติของท่าน อย่างนั้นเมือง Mondstadt จะยังมีข้าว ปลา อาหารและเหล้าชั้นดีอย่างนี้งั้นเหรอ?
+คำตอบก็คือไม่ เมือง Mondstadt นั้นเป็นพื้นที่ปิด หากว่าไม่มีพลังของเทพแห่งลม Barbatos ล่ะก็ ถ้างั้นพวกเขาอาหารและสิ่งของจำเป็นที่เพียงพองั้นหรือ ในตอนที่ฉันค้นคว้าประวัติศาสตร์และได้ค้นพบเรื่องราวที่เก่าแก่กว่านั้นว่า Mondstadt เดิมทีนั้นถูกปกคลุมไปด้วยหิมะและน้ำแข็ง อย่าพูดถึงเหล้าเลย แค่จะใช้ชีวิตในแต่ละวันก็ยังยาก ทั้งหมดนี้ล้วนเปลี่ยนไปด้วยพลังของ Barbatos
+นี่เป็นคำนำยาว แต่ฉันก็หวังว่าเมื่อผู้อ่านเปิดหนังสือที่ดูธรรมดาเล่มนี้ขึ้นมาอ่านแล้วจะได้รับมุมมองอย่างหนึ่ง แน่นอนมันเป็นพลังของเทพเจ้าที่สร้างสภาพแวดล้อมของเราขึ้นมา บนพื้นฐานนี้เราควรมีความชัดเจน เป็นที่ยอมรับว่าสิ่งที่ส่งผลกระทบต่อความคิดตรรกะวัฒนธรรมปรัชญาและสุนทรียภาพของเราไม่ใช่เทพเจ้า แต่เป็นสภาพแวดล้อมรอบตัวเรา เช่นเดียวกับชื่อของหนังสือเล่มนี้ ผู้คนใน Teyvat มักจะเดินไปพร้อมกับเทพเจ้าเสมอ... แต่ก็แค่เดินเท่านั้น
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book50_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book50_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b10631ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book50_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+—Yaoguang Shoal—
+หมอกเริ่มก่อตัวอีกครั้ง ความคิดของการร่อนทองที่นี่ กลับกลายเป็นการเสียเวลาเปล่า ฉันไม่น่าไปเชื่อคำของพวกคนเหมืองเก่าเลย เพราะเรื่องพวกนั้นมันต้องผ่านมาหลายสิบปีแล้วแน่ ๆ! ไม่ใช่เรื่องน่าแปลกใจเลย ข้อมูลทุกอย่างที่พวกเขาให้ฉันมามันเก่าไปหมด... ไม่มีค่าเลยสักอย่าง นี่มันไร้ประโยชน์ชัด ๆ บอกได้เลยว่าวันนี้ฉันคงต้องกลับบ้านมือเปล่า แต่จะกลับถึงบ้านรึเปล่า ท่ามกลางหมอกแบบนี้คงยากมากแน่ ๆ Dongdong จะกินข้าวเย็นรึยังนะ
+
+ได้ยินเสียงของพวก Hilichurl ลอยมาไกล ๆ ไม่อาจรู้ได้เลยว่าพวกมันอยู่ที่ไหนกลางหมอกแบบนี้ ฉันคงต้องฟังให้ดีแล้วเดินไปให้ห่างจากเสียงของพวกมัน หวังว่าจะรอดชีวิตไปได้นะ...
+
+ฉันไม่รู้เลยว่าเดินอยู่นานแค่ไหนแล้ว กลางหมอกหนาแบบนี้ ไม่รู้ด้วยซ้ำว่าเป็นกลางวันหรือกลางคืน ดูเหมือนจะมีเงาคนข้างหน้าด้วย ใช่ไหมนะ? คงเป็นพรจากท่านเทพแห่งหิน ถ้าไปถึงพวกเขาได้ ฉันคงรอดไปจากที่นี่ได้ ใช่แล้วล่ะ ฉันต้องทำได้ รอดแน่ ๆ!
+
+แต่เมื่อเข้าไปใกล้ ก็พบว่าเงาพวกนั้นไม่ใช่ของมนุษย์ นี่ฉันอยู่กลางค่ายของพวก Hilichurl เลย... ต้องรอให้พวกมันไปก่อนถึงจะเริ่มเคลื่อนไหวต่อไปได้ ฉันต้องกลับไปทางที่ผ่านมา
+
+แย่แล้ว ฉันได้ยินเสียงพวก Hilichurl ล้อมอยู่ทุกด้านเลย... ถ้าอย่างนั้นล่ะก็
+
+[เนื้อหาของบันทึกมีเท่านี้]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book51_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book51_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..78e92e33c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book51_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+—Guili Plain—
+ดวงกุดซะแล้ว!
+
+ฉันหลบหนีออกมาจากค่ายของ Hilichurl ได้สำเร็จ แต่ก็ต้องมาเกือบตายเพราะ Ruin Guard ตัวนึง! ฉันคิดว่าคงดวงเหมาะเจาะที่มันตั้งอยู่ตรงนั้น นิ่งสนิทไม่ไหวติงกลางสายฝนกระหน่ำ แต่พอมีสายฟ้าฟาดลงมาตรงหัวของมัน มันก็เริ่มกลับมาทำงานอีกครั้งทันทีซะงั้น!
+
+ต่อหน้ามันแล้ว ฉันไร้การป้องกัน ไร้ความสามารถที่ตอบโต้ มันยกฉันขึ้นอย่างกับลูกนก แล้วโยนลงมาจากชะง่อนผา แต่โชคยังเข้าข้าง ท่ามกลางความสับสนวุ่นวาย ฉันมุดหนีเข้าไปในถ้ำใต้ผานั่นได้สำเร็จ พอพ้นจากระยะการมองเห็นของมัน มันก็หาฉันไม่เจอ แต่ถ้ามันเจอเข้าล่ะก็ ฉันคงโดนมันจับทุ่มลงกับพื้น แล้วกระทืบลงมา ขยี้จนเละ... ตอนนั้นฉันก็ไม่รู้แล้วว่ามันจะทำอะไรได้อีกบ้าง
+
+มันน่าจะเดินออกไปไกลพอตัวแล้ว... แต่ถึงอย่างนั้นฉันก็ยังได้ยินเสียงเครื่องของมันอยู่ เสียงมันเหมือนกับฝูงผึ้งบินวนอยู่ในหัว ฉันว่าแขนของฉันคงหักแน่ ๆ เพราะทุกครั้งที่ออกแรงมันรู้สึกเจ็บร้าวมาก ๆ หวังว่าคงไม่เป็นอะไรมากกว่านี้ ยังไงก็เถอะ ฉันก็อายุเท่านี้แล้ว คงมีแต่ต้องกัดฟันทนไป หมายถึงว่าถ้าฉันไม่อดทน แล้ว Dongdong กับแม่จะคิดกับฉันยังไงบ้าง ใช่ไหมล่ะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book52_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book52_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a144b2403
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book52_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—Jueyun Karst—
+ใกล้กับเนินผา ฉันได้เจอกับพ่อค้าสมุนไพรที่ช่วยดามกระดูกให้ฉัน ความเจ็บปวดนั่นแทบจะทำให้สลบได้เลย แต่เขาบอกว่าเท่าที่ได้เจอคนที่ปะทะเข้ากับ Ruin Guard แล้วรอดชีวิตมาได้ มักจะบาดเจ็บน้อยกว่าที่ฉันได้เจอ... คงเป็นเพราะโชคสินะ
+
+มองจากด้านบนลงมา Jueyun Karst ดูเหมือนกับว่ามนุษย์ไม่ได้มีส่วนเกี่ยวข้องกับมันเลย อีกทั้งมันยังโอบล้อมไปด้วยหมอก และยังคงเป็นความลึกลับที่ไม่มีใครรู้ได้ว่าในหมอกนั้นสามารถเข้าไปได้ลึกอีกแค่ไหน ในป่าเสาหินยังมีเสียงแปลก ๆ ลอยออกมาให้ได้ยินบ่อย ๆ ไม่รู้เลยว่านั่นเป็นเสียงของมอนสเตอร์หรือว่าเสียงของสัตว์เวทที่อยู่ในนั้น แต่เท่าที่รู้ก็คือเสียงนั่นมันน่าขนลุกไปหมด ถ้าโชคดีฉันคงได้เจออำพันสักก้อนหนึ่ง ไม่ก็สมุนไพรดี ๆ ที่มีราคาสูง ผู้คนในสมัยก่อนที่ยากจนก็คงเดินทางเสี่ยงโชค สร้างที่พักอาศัยใน Liyue และหาเลี้ยงชีวิตด้วยการเก็บสมุนไพรเหล่านี้มาขาย ถ้าเป็นฉันก็คงไม่พ้นต้องทำแบบเดียวกันแน่ ๆ
+
+เย็นวันนั้นฝนตกหนัก นั่นหมายความว่าหน้าผาก็จะลื่นชัน ฉันเองก็หาเชือกหรือขวานสำหรับปีนผาไม่ได้เลย แปลกมาก ฉันไม่ใช่คนที่จะทำของหายได้ง่าย ๆ เท่าไหร่ มันต้องมีมอนสเตอร์สักตัวในภูเขา แอบมาขโมยไปตอนที่ไม่ได้มองแน่ ๆ! หรืออาจจะเป็นสุนัขจิ้งจอกสักตัว...
+
+หลังจากค้นหาอย่างไร้ผลอยู่สี่ห้าวัน ฉันก็พบสมุนไพรมีราคาเข้าจนได้ เท่านี้ฉันก็กลับไปได้แล้ว ฉันก็อยากจะหาอะไรบางอย่างอีก แต่ที่นี่มันน่ากลัวซะเหลือเกิน พบเริ่มพลบค่ำเมื่อไหร่ ฉันก็จะได้เห็นเงาตามฉันไปทุกที่... แถมยังมีเสียงร้องแบบกระหายเลือดของสัตว์ประหลาดที่ไม่รู้จัก ดังขึ้นทั่วทุกทิศ และมันเริ่มเข้ามาใกล้เรื่อย ๆ ด้วย
+
+ระหว่างที่กำลังลงจากเขา ฉันเจอขวดไวน์เก่าขวดหนึ่ง ก็เลยหยิบมันขึ้นมาแล้วเอาไปล้างสักหน่อย ตอนนี้มันสะอาดดีแล้ว ถ้าเอาไปเป็นของฝาก Dongdong ต้องถูกใจมากแน่ ๆ ฉันจะบอกว่านี่เป็นสมบัติที่ท่านเซียนมอบให้ฉันเป็นของขวัญ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book53_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book53_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..26e8f310c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book53_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—ท่าเรือ Liyue—
+ฉันขายสมุนไพรที่เก็บมาได้ให้ร้าน Bubu Pharmacy ทำให้ได้ทุนคืนกลับมา แถมกำไรอีกนิดหน่อย ถ้าฉันทำแบบนี้ไปเรื่อย ๆ อีกไม่กี่ปีก็จะสามารถซื้อบ้านใน Liyue ได้สักหลัง พอดีกับที่ Dongdong จะโตพอจนเข้าโรงเรียนได้
+
+ถ้าตอนเด็กฉันตั้งใจเรียนมากกว่านี้อีกสักหน่อย ก็คงไม่ต้องมายุ่งเกี่ยวกับพวกกองโจรล่าสมบัติงี่เง่าพวกนี้หรอก แล้วก็คงไม่ทำให้มรดกที่พ่อทิ้งไว้ให้ต้องสูญสลายไปด้วย เรื่องพวกนี้เองที่ทำให้ฉันตัดสินใจว่า จะต้องให้ Dongdong มีครูที่ดีที่สุด ได้ตั้งใจเรียนอย่างเต็มที่ มีเพื่อนที่ดี และไม่ลงเอยด้วยการเป็นคนที่ไม่ได้เรื่องอย่างพ่อของเขา เพื่อ Dongdong แล้ว ฉันจะต้องไม่ยอมแพ้ ฉันต้องทำทุกวิถีทาง เพื่อให้เรามีชีวิตที่ดีให้ได้
+
+...ถึงจะว่าอย่างนั้นก็เถอะ ฉันเองก็ไม่มีความคิดดี ๆ ที่จะทำให้ได้เงินมาเร็วกว่านี้เลย ฉันก็เลยลองเสี่ยงโชคที่ The Jade Mystery ตอนแรกก็ไม่ได้ตั้งใจจะมาเอง แต่เถ้าแก่ Shitou นั่นแหละ ที่ยั่วให้ฉันต้องมาลองจนได้ แต่ผลลัพธ์มันก็ไม่ได้แย่ขนาดนั้นนะ... ฉันเสี่ยงผ่าหินที่ซื้อไว้ออกมา แล้วก็ได้หยกที่มีราคาอยู่บ้าง แต่แล้ว ด้วยอำนาจของโลกแห่งการพนันในอัญมณี ทำให้ฉันต้องส่งเคียวกับกล่องเก็บสมุนไพรที่เป็นเครื่องมาหากินไปจำนำ
+
+แหงล่ะ ตอนนี้ฉันหมดตัวแล้ว ถึงจะได้หยกดี ๆ จากการเสี่ยงโชคมาบ้างก็จริง แต่หยกก็ไม่ได้เป็นที่นิยมขนาดนั้น ฉันก็เลยกลับมาอยู่ในโหมดเอาชีวิตรอดอีกครั้ง ฉันว่าจะกลับไปล่องทะเลอีกสักครั้ง ต้องลองกลับไปร่วมกองเรือ Crux อีกที หวังว่ากัปตัน Baidou จะรับฉันไว้นะ
+
+ฉันไม่ได้กินอะไรมาสามวันแล้ว ถึงต้องเป็นเด็กขัดดาดฟ้าเรือก็ยอม
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book54_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book54_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4ac38dea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book54_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—Guyun Stone Forest—
+เราออกเดินทางผ่านเกาะเล็ก ๆ ที่พวก Hilichurl อาศัยอยู่มาสองสามเกาะ หลบเลี่ยงสายตาของเจ้าพวกนั้นมาได้ และมาถึงป่าหิน Guyun Stone Forest มาได้โดยไม่มีปัญหา เสาหินยักษ์หกต้นบดบังแสงอาทิตย์ที่สาดส่องลงมาเมื่อเรามาถึงชายหาด ใต้เงาเสาหินนั่นให้ความร่มเย็นที่ดีเยี่ยมเลย พวกปูตามชายหาดก็ตัวใหญ่และเนื้อแน่นมาก อาจเป็นเพราะบริเวณนี้อุดมสมบูรณ์จากสิ่งที่สัตว์มนตราหลงเหลือไว้เป็นพันปีมาแล้วรึเปล่า? แต่ช่างเถอะ เวลาที่เอาไปอบน่ะ รสมันยอดไปเลยนะจะบอกให้
+
+ความงดงามของที่แห่งนี้มันยากเกินกว่าจะจินตนาการได้ว่าเคยเป็นสถานที่เทพแห่งหินและอสูรทะเลเคยต่อสู้กันอย่างเอาตาย งดงามมากจนบอกได้ว่าร่องรอยของการต่อสู้นั้นได้ถูกทะเลชะล้างไปจนหมด ฉันคิดว่าทุกอย่างคงถูกชำระล้างไปได้เมื่ออยู่ต่อหน้าทะเลอันกว้างใหญ่เช่นนี้ ไม่ว่าจะเป็นเลือดหนึ่งหยดของใครสักคน หรือจะเป็นเลือดของสิ่งที่เหล่าฮีโร่ได้ฟาดฟันสาดกระเซ็นเป็นแม่น้ำ สายลมและคลื่นที่พัดกระหน่ำไม่หยุดยั้งดั่งถูกกำหนดมาให้กวาดร่องรอยของทุกสิ่งให้หายไป ท้ายที่สุด ทุกอย่างก็จะกลับเป็นอย่างที่เคยเป็นตั้งแต่ที่กาลเวลายังไม่ถูกค้นพบ
+
+ตำนานว่ากันว่า เทพแห่งหินเคยสร้างง้าวยักษ์จากพื้นหิน เขาปักมันลึกลงไปในท้องสมุทร แล้วเหยียบมันเพื่อทะลวงร่างของปีศาจที่ก่อความวุ่นวายในดินแดนของเขา หลายปีผ่านไป สายลมกัดกร่อนจนง้าวหินนั่นมีรูปร่างอย่างที่เราเห็นกันทุกวันนี้
+
+หลังจากนั้น ฉันจะกลับไปที่แผ่นดินใหญ่ ตั้งแคมป์ค้างแรมต่อไป จากจุดที่ฉันอยู่ ฉันมองเห็นเรือออกจากท่าจากที่ไกล ๆ ระหว่างที่เขียนบันทึกอยู่นี่ กองเรือ Crux ก็เตรียมจะออกเดินทางกันอีกครั้ง ไปยังจุดหมายอันยิ่งใหญ่ต่อไป สงสัยจริงว่าครั้งนี้ สมาคมการค้า Qixing ฝากฝังภารกิจอะไรให้กัปตันในตำนานอย่างกัปตัน Baidou กันนะ?
+
+เมื่อคืนเป็นคืนที่ทรมานที่สุดเลย ฉันฝันว่าตัวเองอยู่ในที่มืดสนิท แล้วทันใดนั้นฉันก็กลายเป็นอสูรทะเล ร่างที่ถูกตรึงด้วยง้าวของเทพแห่งหินถูกลากไปตามพื้นทะเล ฉันบิดตัวและจับเอาง้าวยักษ์ที่ทำจากหินนั่นไว้ พยายามจะหลุดออกจากมันให้ได้ แต่มันไม่เป็นผล สุดท้ายก็ถูกปักไว้อย่างแน่นหนา ยิ่งขยับก็ยิ่งรู้สึกเจ็บปวดทรมาน และยิ่งรู้สึกโกรธ...
+
+จดไว้กันลืมว่าป่าหิน Guyun ไม่ใช่ที่เหมาะจะค้างแรมเลย ฉันตื่นขึ้นมาเร็วกว่าปกติ จุกกองไฟแล้วรอให้ฟ้าสางเพื่อจะออกเดินทางทันที จุดหมายต่อไปคืออ่าวท่าเรือ Liyue แค่เพื่อจะหาที่ซักเสื้อผ้า ตัดผมแต่งหนวดอะไรทำนองนั้น เมื่อจัดการตัวเองเรียบร้อยแล้วก็จะเดินทางไปที่ Jueyun Karst อีกครั้งครั้งที่แล้วฉันไม่เจอท่านเซียนเลย แต่ครั้งนี้ฉันจะลองไปที่ Qingyun Peak ดู
+
+ปล. อย่าทำไดอารี่หายอีกล่ะ!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book55_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book55_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc86b7b10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book55_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—Sal Terrae—
+หลังจากเดินทางจากบึง Dihua Marsh รองเท้าฉันก็ชุ่มไปหมด ครั้งล่าสุดที่ฉันถอดรองเท้าออกมาเทน้ำออก มีกบตัวหนึ่งกระโดดออกมาด้วยล่ะ
+
+ดูจากขนาดของโบราณสถานแล้ว ฉันว่ามันคงเป็นวิหารที่ให้ที่พักอาศัยแก่คนที่อพยพมาในช่วงสงครามเทพเมื่อหลายพันปีที่แล้วด้วย ฉันได้ยินมาว่ามีเทพแห่งเกลือเป็นคนที่สร้างสถานที่แห่งนี้ ตำนานเมืองของ Liyue บอกว่าเธอเป็นเทพที่อ่อนโยนที่สุด ในภาวะสงครามอันโหดร้ายและสับสนอลหม่านและมนุษย์ตกเป็นเหยื่อสงคราม แต่เทพแห่งเกลือปฏิเสธที่จะเข้าร่วมสงครามที่แย่งชิงอำนาจอันไร้ประโยชน์นี้ เธอจึงสร้างสถานที่แห่งนี้แล้วนำผู้คนเข้ามาอาศัยอยู่ที่นี่ เธอแสดงความเมตตาและอารี และในขณะที่ความวุ่นวายของสงครามกำลังจะนำไปสู่จุดจบของยุค เธอก็พยายามอย่างเต็มที่เพื่อนำความสงบสุขมาสู่เหล่าเทพด้วยกัน
+
+ดูเหมือนว่าเกือบทั้งหมดของเมืองยุคโบราณจะจมอยู่ที่ก้นแม่น้ำ Bishui แต่ก็ยังโชคดีที่มีคนค้นพบมันได้
+
+เธอรวบรวมผู้ติดตามกลุ่มหนึ่งที่อาศัยอยู่ในเขตที่รู้จักกันในชื่อปัจจุบันว่า Sal Terrae และใช้ชีวิตอย่างต่ำต้อย ตัวเมืองอยู่มาหลายร้อยปี แต่ในที่สุดก็ต้องล่มสลายลงจากการเสื่อมถอยของเธอผู้เป็นเทพเอง
+
+เทพผู้อ่อนโยนที่สุดไม่ได้ตกอยู่ใต้อำนาจของเทพตนอื่น แต่เธอถูกผู้คนของตัวเองใช้งาน ผู้คนที่เธอรักมากกว่าสิ่งใด
+
+เขาคือราชาคนแรกและคนสุดท้ายของเหล่ามนุษย์ ครั้งหนึ่งชายผู้นี้รักและเทิดทูนเทพแห่งเกลือเฉกเช่นผู้อื่นทั่วไป แต่ในความเป็นมนุษย์เดินดิน เขาไม่อาจเข้าใจถึงความรักด้วยการเสียสละตนเองที่เทพแห่งเกลือมีอยู่ได้ เขาจึงถืออำนาจของกองกำลังทหารเพื่อแสดงถึงพลังว่าเมืองนี้สามารถปกป้องและโจมตีได้ด้วยตัวเอง และเหตุนี้เอง เขาจึงพิสูจน์ว่าความอ่อนโยนนั้นไม่เหมาะกับสถานการณ์ของสงครามเช่นนี้ เขาจึงใช้ดาบยาวแทงสังหารเทพผู้ไร้การป้องกัน ไม่นานนักหลังจากเธอสิ้นชีวิตลง วิหารก็พังถล่มลงมา และผู้คนของเมืองก็ต้องกลายเป็นเกลือของโลกนี้
+
+ส่วนชะตาของราชาผู้ทรยศ มีทฤษฎีหลากหลาย แต่ไม่มีทฤษฎีไหนที่พิสูจน์ได้ บ้างก็ว่าเขายังครองบัลลังก์อยู่บนซากของเมืองนั้นอีกหลายร้อยปี แต่สุดท้ายก็ต้องกลายเป็นเถ้าจากผลของสงคราม ซากปรักหักพังถูกแม่น้ำกลืนกินไป และเหล่าแมลงก็เข้ากัดกิน บ้างก็ว่าเขาปลิดชีวิตตัวเองหลังจากลงมือสังหารเทพ ด้วยความที่ไม่อาจทนต่อความรู้สึกผิดในการกระทำของตัวเองได้ แต่ไม่ว่าอย่างไร สุดท้ายผู้คนที่ได้รับความเมตตาจากเทพแห่งเกลือก็กระจัดกระจายไปทั่ว Liyue ในดินแดนอันแสนสงบของ Liyue ภายใต้การปกครองของเทพแห่งหิน ทำให้เรื่องราวและตัวตนของพวกเขายังคงอยู่รอดมาได้ และทำให้เราได้รับรู้เรื่องราวของพวกเขาได้จนถึงทุกวันนี้
+
+ว่ากันว่าร่างของเทพแห่งเกลือยังคงอยู่ในส่วนลึกของซากโบราณ แม้ว่าร่างของเธอจะกลายเป็นเกลือไปแล้ว แต่ก็ยังคงอยู่ในท่าทางของเธอขณะที่ถูกสังหารโดยดาบยาวของราชาผู้ทรยศ
+
+ดูเหมือนว่าเราจะอยู่ท่ามกลางพายุฝน เมฆดำบดบังรวมตัว แผ่ขยายไปทั่วสุดสายตา ฉันต้องรีบไปแล้ว เราจะมุ่งไปที่ตะวันตกเฉียงเหนือ ไปสู่ภูเขา Mt. Qingce หวังเป็นอย่างมากว่าจะไปถึงที่นั่นได้ก่อนที่ฝนจะหนักเกินไป แล้วก็หวังว่าการรีบเร่งเดินทางเช่นนี้จะไม่ทำให้ไดอารี่ของฉันต้องหายไปอีกเล่มนะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book56_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book56_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c803a94d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book56_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+—Jueyun Karst - Qingyun Peak—
+ฉันจะเขียนนำไดอารี่การผจญภัยของฉันด้วยการเขียนเตือนตัวเอง ไม่นานมานี้ฉันมักจะค้นพบว่าตัวเองเก็บไดอารี่ไว้ไม่เป็นที่ ทุกครั้งที่รู้สึกว่าอยากจะเขียนมัน... Roald นายต้องรู้จักระวังให้มากกว่านี้ได้แล้วนะ!
+
+หลังจากปีนอยู่นานจนไม่รู้ว่าจะไปจบที่ตรงไหน แต่ในที่สุดก็ได้ไปถึงยอดของมันจนได้ ฉันถูกล้อมรอบไปด้วยทะเลเมฆขาวโพลน มองลงไปแล้วก็คิดว่ามันเป็นไปไม่ได้เลย ที่จะบอกว่าก่อนขึ้นมาฉันมองสถานที่อันสูงส่งของเซียนแบบนี้จากตรงไหน
+
+นอกจากต้นไม้รูปร่างประหลาดสองสามต้นแล้ว ก็แทบจะไม่มีสัญญาณของสิ่งมีชีวิตอยู่บนยอดผาแห่งนี้เลย บางครั้งก็จะมี Lapis Glede ส่งเสียงร้องแหลม ก่อนจะพุ่งลงไปในทะเลเมฆและหายไปจากสายตา จากตรงนี้ขึ้นไปเป็นที่อยู่ของเหล่าเซียน แต่ก่อนที่จะมุ่งหน้าขึ้นไปต่อต้องจัดการกับปัญหาเครื่องมือปีนเขาที่ใกล้จะพังซะก่อน แถมระหว่างที่ปีนขึ้นมาก็ได้แผลหินบาด แผลถลอกบ้างตามทาง มีชาวไร่ใจดีให้น้ำมันมาใช้ทาตอนที่เพิ่งมาถึง Jueyun Karst ด้วย ถึงมันจะแสบเอาเรื่อง แต่ก็ได้ผลดีจริง ๆ
+
+ยอดผายามราตรีไม่ได้มีสิ่งสบายสักเท่าไหร่ สายลมหนาวที่พัดโหมเสียดแทงเข้าไปถึงกระดูก มันยากมากที่จะหาที่หลบมันได้พ้น เพราะมันก็จะหาหนทางเข้ามาถึงตัวคุณได้แม้จะมีเพียงช่องเล็กน้อยของเต็นท์ก็ตาม ไม่มีทางที่คุณจะทำให้กองไฟติดอยู่ได้ท่ามกลางอากาศเช่นนี้ การจะได้มีคืนที่ดีบนนี้คือฝันไปได้เลย สงสัยมากเลยว่าเหล่าเซียนที่อยู่บนยอดเขาแบบนี้ จะรู้สึกเหงาและเปล่าเปลี่ยวบ้างรึเปล่าที่ต้องเจอแต่ลมที่หนาวยะเยือกเช่นนี้เสมอมา?
+
+ท้ายที่สุดของค่ำคืนที่หลับไม่ลงนี้ ฉันได้เห็นดวงจันทร์ดำดิ่งลงไปในทะเลเมฆ ฉันหันมาตรวจดูสัมภาระว่าทุกอย่างยังเรียบร้อยดีหรือไม่ ก่อนที่จะออกเดินทางไปยังยอดเขาในเวลารุ่งสางเพื่อจะได้ไปถึงที่พำนักของเหล่าเซียนทั้งหลาย หวังว่ามันจะสูงพ้นเมฆฝนไปอีกนะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book57_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book57_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2080255f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book57_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—Jueyun Karst - ทะเลสาบสวรรค์ Aocang—
+ดูเหมือนว่าฉันจะพลาดทำไดอารี่หายไปอีกเล่มแล้ว ไม่เข้าใจเลย ฉันว่าฉันก็เตือนตัวเองมาถึงสามครั้งแล้ว ว่าไม่ว่าจะทำอะไรก็ตาม ห้ามทำไดอารี่หายอีก แต่สุดท้ายพออินกับการผจญภัยทีไรก็ลืมตัวทำหายอีกเรื่อยไป ทุกปีสิ้นเปลืองกระดาษไปไม่รู้เท่าไหร่ หวังว่าเทพแห่งไม้จะไม่โกรธฉันนะ
+
+เดินตามถนนบนภูเขาที่คดเคี้ยวและถนนไม้กระดานที่ถูกปูโดยเหล่าผู้รวบรวมสมุนไพรในสมัยโบราณขึ้นไปบนภูเขา Aocang และปีนขึ้นไปบนหน้าผาหินที่สูงชันและเปียกชื้นไปถึงทะเลสาบสวรรค์ เหล่านักจับปลาในสมัยก่อนพูดกันว่าน้ำที่นี่ลึกมาก ๆ แต่หลังจากที่ได้มาเห็นด้วยตาตัวเองแล้วฉันคิดว่าคำพูดเหล่านี้เกินจริงอย่างเห็นได้ชัดเจน
+
+เหล่าคนเฒ่าคนแก่ที่หมู่บ้าน Qingce นั้นไม่ได้หลอกฉัน น้ำในทะเลสาบสวรรค์นั้นช่างอุ่นและหวานเสียจริง สมแล้วที่ได้ชื่อว่าเป็นสถานที่ของเหล่าเซียน ในตอนแรกที่ก้าวเข้าสู่ Jueyun Karst นั้นมีชาวนาสูงอายุคนหนึ่งบอกกับฉันว่าเหล่าทวยเทพนั้นสามารถแปลงกายเป็นเมฆหมอกและท่องไปบนทะเลหมอกได้ตลอดเวลาตามใจชอบ ในตอนแรกนั้นฉันก็ไม่ได้เชื่อในคำพูดที่โบราณคร่ำครึเหล่านั้นแต่เมื่อได้มาเห็นทะเลสาบที่ถูกปกคลุมไปด้วยหมอกในวันนี้และทะเลหมอกที่ราวกับว่าจะสามารถเอื้อมมือไปคว้ามาได้แล้วก็ชวนให้อดสงสัยไม่ได้ว่าเหล่าเทพทั้งหลายที่ฉันตามหาอยู่นั้นจะกำลังแหวกว่ายอยู่บนเมฆหมอกที่เห็นอยู่นี่โดยที่ฉันไม่รู้ตัวเลยสักนิดอยู่รึเปล่านะ?
+
+หลังลงจากภูเขาไปทางทิศตะวันออกแล้วออกจากภูเขา Aocang ก็เกือบจะหลงทางในป่าภูเขาที่สลับซับซ้อน เมื่อวิสัยทัศน์ของฉันกลับมากว้างขึ้นอีกครั้งฉันก็พบว่าแม่น้ำ Bishui มาอยู่เบื้องหน้าของตัวเองแล้ว วิวของที่นี่สวยดีและเป็นสถานที่ที่เหมาะแก่การพักผ่อน ถ้างั้นตั้งแคมป์ที่นี่วันนี้เลยละกันนะ
+
+ในตอนที่กำลังจัดของอยู่ก็บังเอิญได้พบกับหญิงสาวที่ดูเหมือนจะกำลังตามหาสมบัติอยู่ เธอมีชื่อว่า Eduarda เธอบอกว่าต่อจากนี้เธอจะมุ่งไปทางทิศตะวันตกเพื่อไปทะเลสาบของเซียนที่อยู่เชิงเขาของภูเขา Aocang
+
+"ตามตำนานเล่าว่าที่บริเวณเชิงเขาทางทิศเหนือของภูเขา Aocang มีเซียนอาศัยอยู่ที่ไหนสักแห่งทางตะวันตกของทะเลสาบ ในเมื่อเป็นอย่างนี้ก็ต้องมีสมบัติของเซียนแน่นอน ฮ่าฮ่าฮ่า รอให้ฉันค้นพบสมบัติก่อนเถอะ ถ้าเป็นอย่างนั้น..."
+
+ทันใดนั้นท่าทีของเธอก็จริงจังขึ้นมาและพูดขึ้นว่า: "ถ้าเป็นอย่างนั้นก็ติดต่อกับทางกิลด์และรายงานให้พวกเขา! ยังไงซะฉันก็เป็นสมาชิกอย่างเป็นทางการของกิลด์นักผจญภัย ไม่เกี่ยวอะไรกับกองโจรล่าสมบัติหรอกนะ!"
+
+นั่นคือเรื่องจริง นักผจญภัยบางคนนั้นเพียงแค่หวังในสิ่งของที่มีค่าเท่านั้น เหมือนกับที่ผู้คน Liyue กล่าวกันว่า "ทุกคนมีความทะเยอทะยานของตัวเอง อยู่ที่ว่าจะมองจากมุมไหน" แต่โดยรวมแล้วก็ให้ความรู้สึกว่าเป็นเพื่อนร่วมงานนักผจญภัยที่ดีคนหนึ่ง
+
+ถึงแม้ว่าการมุ่งไปทางทิศตะวันตกเพื่อสำรวจ "ทะเลสาบของเซียน" ที่เธอพูดถึงจะฟังดูไม่เลวแต่ฉันก็ยังตัดสินใจที่จะยึดเอาแผนเดิมเป็นหลัก ซึ่งหากไม่มีอะไรผิดพลาดล่ะก็จากนี้ฉันจะมุ่งไปยังที่ราบ Guili Plains และดูว่าจะมีทิวทัศน์และสมบัติแบบไหนรอฉันอยู่ที่นั่น หวังว่าฉันจะไม่ทำบันทึกการเดินทางเล่มนี้หายอีก จะเป็นอย่างนั้นไม่ได้เด็ดขาด
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book58_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book58_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d425b5376
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book58_TH.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+—ฉบับ Liyue—
+นิตยสาร Teyvat Geography ฉบับพิเศษ - การเดินทางของ Alice ใน Liyue
+
+Dihua Marsh
+
+กระแสน้ำทางเหนือของแม่น้ำ Bishui ทำให้สถานที่นี้กลายเป็นพื้นที่ชุ่มน้ำ ผ่านประตูหิน Stone Gate ที่สูงใหญ่และเดินต่อไปทางทิศใต้เรื่อย ๆ ก็จะได้พบกับบึง Silvergrass ที่กว้างสุดลูกหูลูกตา โดยในจุดที่อยู่สุดทางทางตอนใต้นั้นมีโรงแรมแห่งหนึ่งซึ่งสร้างขึ้นบนยอดของก้อนหินขนาดยักษ์ "Wangshu Inn" คือจุดที่สูงที่สุดของบึง Dihua Marsh จากตรงนี้จะสามารถมองไปทางใต้จะเห็นที่ราบ Guili Plains และป่าหิน Guyun Stone Forest ที่เคียงคู่กับชายฝั่งทะเลไปไกลจนสุดสายตา แล้วก็... ดูเหมือนว่าจะมีเด็กหนุ่มท่าทางแปลก ๆ คนหนึ่งยืนอยู่บนดาดฟ้าของโรงแรมนะ ฉันไม่คิดว่าฉันจะเคยได้เห็นหรือได้ฟังคำพูดจากปากของเขาเลย
+อาหารกลางวันของ Wangshu Inn นั้นอลังการมาก ๆ ส่วนเครื่องมือในครัวก็ครบครัน ช่างเหมาะที่จะเป็นสถานที่สำหรับทดลองการเล่นแร่แปรธาตุจริง ๆ เลย
+พูดถึงการทดลองเล่นแร่แปรธาตุแล้ว ฉันมีความคิดใหม่เกี่ยวกับตัวเร่งปฏิกิริยาการระเบิด ถ้าหากเป็นไปตามคาดล่ะก็ฉันจะอยู่ที่นี่นานอีกซักหน่อยแล้วค่อยไปที่ที่ราบ Guili Plains
+
+Guili Plain
+
+สุดท้ายฉันก็มาถึงที่ราบ Guili Plains ก่อนกำหนดประมาณสองถึงสามวัน
+ตามบันทึกในตำนานนั้นบอกว่าที่ราบ Guili Plains นั้นเมื่อก่อนในสมัยที่ยังไม่เกิดสงครามเทพอสูรนั้นเป็นตลาดที่มีความรุ่งเรืองแห่งหนึ่ง
+สุนัขจิ้งจอกตัวเล็ก ๆ และฝูงนกกระจอกป่าที่นี่สวยงามมาก ได้ยินว่าอาหารที่ชาว Liyue นำมาถวายแก่เทพแห่งหินนั้นถูกเจ้าตัวร้ายพวกนี้แย่งกินไปไม่น้อยเลยทีเดียว ถ้าจับมาย่างกินน่าจะให้รสชาติที่หลากหลายดีรึเปล่านะ?
+ถึงแม้ว่าสถานีตรวจสอบที่ถนนเส้นหลักจะมีความเข้มงวดมากแต่ยามรักษาการณ์ที่นั่นก็เป็นมิตรและอารมณ์ดีมาก ๆ ฉันใช้ยาในท้องที่เพื่อผสมเข้ากับน้ำยาโพชั่นให้ยามคนหนึ่งกินเพื่อรักษาซึ่งมันส่งผลกระทบออกมานิดหน่อย... เขาเริ่มที่จะเลียนแบบคำพูดของคนอื่นอย่างไม่ยอมหยุดและถึงขนาดลอกเลียนน้ำเสียงของพวกเขาอย่างสมบูรณ์แบบ
+
+Jueyun Karst
+
+ว่ากันว่าท่ามกลางทะเลหมอกและหมู่เมฆที่ยอดเขาสักแห่งใน Jueyun Karst เป็นที่อยู่อาศัยของเซียน มีคนเก็บสมุนไพรชาว Liyue หลายคนอ้างว่าพวกเขาเคยเห็นราชวังของเซียนมาก่อนซึ่งตามประสบการณ์ของฉันแล้ว การที่กินเห็ดแปลก ๆ มากเกินไปก็อาจจะทำให้เกิดภาพหลอนแปลก ๆ อย่างนั้นได้
+ภูมิประเทศที่นี่นั้นน่าสนใจมาก ๆ เสาหินขนาดใหญ่มากมายเหล่านี้ให้ความรู้สึกเหมือนว่าพวกมันควรจะเป็นสิ่งที่อยู่ลึกลงไปข้างใต้พื้นดินเสียมากกว่า มีน้ำขังมากมายอยู่ใต้สถานที่แห่งนี้ บางทีหากถ่ายน้ำเหล่านี้ออกสู่ทะเลทั้งหมด Jueyun Karst อาจจะกลับลงไปอยู่ใต้ดินก็ได้นะ?
+คุณ Zhongli เพื่อนร่วมทางของฉันนั้นเป็นคนที่จริงจังและเข้มงวดมาก แต่ดูเหมือนว่าความคิดของฉันจะตลกซะจนทำให้เขาหัวเราะจนท้องแข็ง
+ช่างเป็นคนที่แปลกดีจริง ๆ
+
+Yaoguang Shoal
+
+ว่ากันว่าหาด Yaoguang นั้นมักจะมีหมอกทะเลขึ้นมาอยู่บ่อย ๆ ซึ่งในช่วงที่หมอกหนาที่สุดนั้นแม้แต่นิ้วมือทั้งห้าที่เหยียดออกไปก็ยังยากที่จะมองเห็น แต่ว่าฉันมาไม่ทันช่วงเวลาที่ว่านั่นจึงค่อนข้างจะเสียดายอยู่นิดหน่อย
+มีเปลือกหอยที่สวยงามมากมายกระจายอยู่บนหาดทราย จะมีซักกี่อันกันนะที่เป็นมรดกสืบทอดมาตั้งแต่สมัยสงครามเทพอสูร? จากนั้นฉันก็นำเปลือกหอยเหล่านี้มาทำเป็นสร้อยคอซึ่งน่าเสียดายที่สุดท้ายดันไปถูกเจ้านักตกปลาที่โรงแรมนั่นนั่งทับซะเละไม่มีชิ้นดี...
+แล้วสุดท้ายยังต้องเสียค่ารักษาพยาบาลให้เขาเพราะว่านั่งทับซะจนได้รับบาดเจ็บซะอีก
+ตรงจุดที่ไหลลงสู่ทะเลของแม่น้ำ Bishui มีเปลือกหอยสังข์ขนาดใหญ่อยู่หนึ่งอัน หญิงชราที่อาศัยอยู่ที่นั่นใจดีมาก ๆ ว่ากันว่าครอบครัวของเธอมาอยู่ที่นี่ด้วยการนั่งบนเปลือกหอยขนาดยักษ์ ตอนนี้เธอคอยช่วยเหลือผู้คนที่ต้องพบเจอกับอุบัติเหตุทางทะเล หากเปลือกหอยสังข์นี้ถูกเปลี่ยนเป็นเรือที่ขับเคลื่อนด้วยพลังของมันเองล่ะก็ บางทีมันน่าจะสะดวกกว่าที่จะช่วยชีวิตผู้คนจากทะเลได้มากขึ้น
+แต่หลังจากที่ฉันสูญเสียเรือหอยสังข์ต้นแบบลำที่สามจากการควบคุมไม่ได้และระเบิดไป ดูเหมือนว่าคุณยายจะไม่ยอมช่วยฉันอีกต่อไปแล้ว
+
+Guyun Stone Forest
+
+นี่คือสถานที่ที่เทพแห่งหินกำราบอสูรแห่งท้องทะเลลงได้ โดยหอกที่แตกร้าวซึ่งปักลงไปในท้องทะเลนั้นโผล่ขึ้นมาตั้งตระหง่านเหนือผิวน้ำ ซึ่งโครงสร้างปริซึมหกเหลี่ยมที่เกิดขึ้นจากการรวมตัวกันของธาตุหินนั้นน่าสนใจมาก เมื่อมองจากบนท้องฟ้าแล้วดูเหมือนเสาหินเหล่านี้จะถูกจัดวางไว้อย่างตั้งใจและทำเป็นรูปลักษณ์ที่เฉพาะเจาะจงอยู่เหนือผิวทะเล บางทีนั่นอาจจะเป็นเหตุผลที่เทพแห่งหินปักหอกหินลงบนทะเลในตอนนั้นรึเปล่านะ?
+ดูเหมือนว่าคุณ Zhongli จากท่าเรือ Liyue จะคุ้นเคยกับตำนานเรื่องเล่าของที่นี่เป็นอย่างดี แต่ฉันยังไม่เคยเห็นเขามาที่นี่เลยสักครั้ง จากที่นี่มองออกไปจะมองเห็น Wangshu Inn อยู่ไกล ๆ ซึ่งคิดว่าเจ้าคนแปลก ๆ ที่เห็นที่โรงแรมเมื่อตอนนั้นน่าจะมองมายังที่นี่นี่แหละ
+การไหลเวียนของกระแสพลังในผืนดินที่นี่น่าสนใจมาก ๆ ซึ่งเมื่อเทียบกับสถานที่อื่น ๆ ใน Liyue แล้วดูจะเคลื่อนไหวรุนแรงกว่าและยุ่งเหยิงกว่ามาก... ดูเหมือนว่าจะมีพลังอำนาจที่ดื้อด้านบางอย่างซึ่งอ่อนแอลงที่ด้านล่างของทะเล บางทีอสูรที่ถูกกำราบในตอนนั้นอาจจะยังคงดิ้นรนอยู่ข้างล่างก็เป็นได้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book59_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book59_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac2e55f8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book59_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+—เทพเจ้าแห่งเตา—
+ว่ากันว่าในช่วงเวลาที่ท่าเรือ Liyue พึ่งจะก่อตั้งขึ้นมานั้น เหล่าผู้บุกเบิกดินแดนกลุ่มแรกได้นำหินมากองรวมกันเป็นชั้น ๆ เพื่อทำเป็นเตาและนำหินมากระทบกันเพื่อสร้างไฟ โดยไฟจะไม่ถูกดับง่าย ๆ ภายใต้กำบังของชั้นหินที่แข็งแกร่งเหล่านี้ ผู้คนจึงสามารถใช้ไฟเพื่อสร้างความอบอุ่น ทำอาหารและค่อย ๆ ก่อตั้งท่าเรือ Liyue ขึ้นมาได้อย่างภาคภูมิและสบายใจ ซึ่งเหล่าผู้บุกเบิกนั้นเชื่อกันว่าหินเหล่านี้คือพรจากเทพแห่งหิน ซึ่งเมื่อผ่านไปเหล่าร้านค้าอาหารและเครื่องดื่มจึงบูชาเทพแห่งหินในฐานะ "เทพเจ้าแห่งเตา" ด้วยความปรารถนาที่ว่าเตาในร้านค้าของพวกเขาจะไม่มีวันดับและกิจการของพวกเขาจะรุ่งเรืองสืบไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3798435ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book5_TH.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+เหล่าเพื่อนนักดื่มแห่ง Mondstadt เอ๋ย จงดื่มเข้าไปอย่าหยุดยั้ง
+แด่อิสรภาพ แด่ท่านเทพแห่งสายลม!
+แด่ Vennessa อัศวินคนแรก!
+ลูกหลาน Mondstadt อย่าลืมของขวัญจากเทพแห่งสายลม
+ไม่สิ... อิสรภาพไม่ใช่ของขวัญ การรบต่อต้านสิถึงจะใช่
+
+เรื่องราวนั้นเริ่มขึ้นเมื่อนานมาแล้ว
+เหล่านักดื่มทั้งหลาย โปรดให้อภัยที่ฉันต้องด้นสด
+แต่ทุกท่านน่าจะเข้าใจดี ความรุ่งเรืองและอิสรภาพของพวกเราชาว Mondstadt
+มันเริ่มต้นเมื่อ Barbatos เริ่มบรรเลง
+ร่ายท่วงทำนองของบทกวีแห่งฮีโร่
+แต่อิสระชนผู้ไร้นามเองก็ควรได้รับการจดจำมากยิ่งขึ้น
+
+Mondstadt ในตอนนั้นถูกพันธนาการโดยเหล่าชนชั้นสูง
+การเฉลิมฉลองเป็นเพียงเกมอันเจ้าเล่ห์ของพวกคนร่ำรวย
+เป็นสิ่งที่คนทั่ว ๆ ไปเอื้อมมือไปไม่ถึง
+Mondstadt เป็นเหมือนดั่งกรงขังที่ล่องลอยอยู่กลางสายลม
+เหล่าชนชั้นสูงชั้นงานทาสได้ดั่งใจ
+และไม่รู้เลยว่าตนนั้นได้ตกลงสู่การคุมขัง
+
+หญิงสาวคนหนึ่งภายในห้องขัง
+เธอมาจากที่ราบทางตอนใต้
+เกิดมาพร้อมกับอิสรภาพแต่กลับต้องมาถูกล่ามด้วยโซ่
+ร่างกายของเธอยังคงถูกควบคุมโดยเผด็จการ
+หญิงสาวผู้มีศรัทธานั้นไม่เคยยอมแพ้ต่อการอธิษฐาน
+พรแด่เหล่าชนชั้นสูง, Mondstadt และอิสรภาพที่ไม่มีอยู่จริง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book60_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book60_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..96c0bb93f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book60_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+—เทพเจ้าแห่งการบุกเบิก—
+เหล่านักผจญภัยในท่าเรือ Liyue ผู้มีใจรักในการสำรวจและผจญภัยนั้นมักจะบูชาเทพแห่งหินในฐานะ "เทพเจ้าแห่งการบุกเบิก"
+เหตุผลก็คือมันเป็นการหลอมรวมกันของจิตวิญญาณของเหล่าบรรพบุรุษของพวกเขาในการบุกเบิกพื้นที่ใหม่และการปกป้องคุ้มครองของท่านลอร์ดแห่งหินซึ่งทำให้ท่าเรือ Liyue กลายเป็นเมืองที่รุ่งเรืองอย่างในปัจจุบันนี้
+ส่วนเหล่านักผจญภัยของ Liyue ที่จะออกไปนอกเมืองนั้นก็หวังว่าพวกเขาจะเป็นได้เหมือนกับเหล่าผู้บุกเบิกกลุ่มแรกซึ่งมีเจตนารมณ์ที่แข็งแกร่งดั่งหินผาอยู่
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book61_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book61_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..59d904bdc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book61_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+—เทพเจ้าแห่งความร่ำรวย—
+ท่าเรือ Liyue นั้นเป็นศูนย์รวมของความมั่งคั่งจากทั่วทุกสารทิศมาตั้งแต่สมัยโบราณ เป็นเมืองแห่งธุรกิจและความร่ำรวย ซึ่งทุกวันนี้สกุลเงิน "Mora" ที่หมุนเวียนอยู่บนแผ่นดิน Teyvat ก็มีการหลอมและเผยแพร่โดยท่าเรือ Liyue โดยชื่อของ "Mora" ก็มาจากชื่อของท่านลอร์ดแห่งหิน "Morax" อีกด้วย ดังนั้นผู้คนจึงเคารพบูชาลอร์ดแห่งหินในฐานะเทพเจ้าแห่งความมั่งคั่งและการค้าด้วย
+ทุกครั้งที่ทำธุรกิจผู้คนจะจุดธูปหอมพร้อมกับถวายของดี ๆ ให้แก่ท่านลอร์ดแห่งหินเพราะว่าท่านคือผู้ที่ร่ำรวยที่สุดบนโลกนี้ หมายถึง... เทพเจ้าที่ร่ำรวยที่สุดน่ะนะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book62_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book62_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6fe99a1f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book62_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+—เทพเจ้าแห่งประวัติศาสตร์—
+ภายในท่าเรือ Liyue เหล่านักวิชาการที่ศึกษาประวัติศาสตร์เองก็มักจะเคารพบูชาลอร์ดแห่งหินผู้ก่อตั้งท่าเรือ Liyue ขึ้นมาในฐานะของ "เทพเจ้าแห่งประวัติศาสตร์" ส่วนเหล่าร้านค้าอาหารเครื่องดื่มที่ติดป้าย "ร้านค้าเก่าแก่" พวกนั้นก็มักจะใช้เพื่อเป็นข้อบ่งชี้ถึงความเก่าแก่ที่สืบทอดต่อกันมาของตระกูลของพวกเขารวมไปถึงมักจะมีเรื่องราวว่าลอร์ดแห่งหินมาที่ร้านค้าเมื่อปีไหนเดือนอะไรและวันที่เท่าไหร่ไปจนถึงสั่งอาหารอะไรอีกด้วย
+แต่ว่าเมื่อเด็ก ๆ ถามขึ้นอย่างจริงจังว่าแท้จริงแล้วท่านลอร์ดแห่งหินอยู่บนโลกนี้มานานแค่ไหนและอายุเท่าไหร่กันแน่ล่ะก็ พวกผู้ใหญ่ก็มักจะว่าอย่างนี้:
+"นานมากกกก..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book63_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book63_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..eee1a334b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book63_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)...ภูเขาหินของท่าเรือ Liyue นั้นดึงดูดความสนใจจากอัศวินมากมาย แต่ฉันกลับไม่ชอบมันเสียเลย เพราะว่าหินเหล่านั้นมันหยาบเกินไปจนอาจจะบาดมือของเธอได้ ฉันชอบดอกไม้ชนิดหนึ่งที่เรียกว่า Silk Flower มากกว่า เมื่อลูบคลำให้สัมผัสที่ไม่เลวและมีกลิ่นที่หอมอยู่หน่อย ๆ ถ้าเกิดว่าไม่ไกลเกินไปล่ะก็ ฉันก็อยากจะเก็บกลับไปให้เธอบ้าง เธอจะต้องชอบแน่ ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book64_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book64_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..eee1a334b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book64_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)...ภูเขาหินของท่าเรือ Liyue นั้นดึงดูดความสนใจจากอัศวินมากมาย แต่ฉันกลับไม่ชอบมันเสียเลย เพราะว่าหินเหล่านั้นมันหยาบเกินไปจนอาจจะบาดมือของเธอได้ ฉันชอบดอกไม้ชนิดหนึ่งที่เรียกว่า Silk Flower มากกว่า เมื่อลูบคลำให้สัมผัสที่ไม่เลวและมีกลิ่นที่หอมอยู่หน่อย ๆ ถ้าเกิดว่าไม่ไกลเกินไปล่ะก็ ฉันก็อยากจะเก็บกลับไปให้เธอบ้าง เธอจะต้องชอบแน่ ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book65_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book65_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e6f683a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book65_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+นวนิยายที่ Chang ที่เก้าเขียนขึ้นมาเล่าไว้ว่ามีเด็กชายคนหนึ่งที่เกิดมามีกระดูกที่ไม่ดีนัก และอาจารย์ท่านหนึ่งแห่งสำนัก Guhua รับเขาไว้ดูแล ซึ่งถึงแม้ว่าจะไม่สามารถฝึกวิชาได้แต่เขาก็ใช้ชีวิตอยู่กับสำนัก Guhua มาโดยตลอด หลังจากนั้นสำนัก Guhua ก็เสื่อมโทรมลง, อาจารย์ได้จากโลกนี้ไปและคนอื่น ๆ ก็ทยอยออกไป จนท้ายสุดแล้วเหลือเพียงเขากับคนแก่คนหนึ่งที่ทำหน้าที่ทำความสะอาด แต่เขาก็ยังจดจำคำสอนของอาจารย์ และคอยเฝ้าประตูสำนักอยู่ตลอดมา เขาเรียนรู้วิชาของสำนักเพียงลำพัง อ่านหนังสือทั้งหมดที่เก็บซ่อนอยู่ในนั้น ถึงแม้จะไม่ได้ครอบครองวิชั่นหรืออาวุธของเทพเจ้า แต่เขาก็ยังสามารถเอาชนะผู้ที่มาท้าทายได้อย่างนับไม่ถ้วน และก็ยังรับหญิงสาวคนหนึ่งจาก Inazuma เป็นศิษย์น้องอีกด้วย
+จากนั้นก็เป็นช่วงเวลาที่ทั่วทั้งโลกเต็มไปด้วยความสับสนวุ่นวาย อยู่ ๆ หญิงสาวผู้มาจาก Inazuma ก็จากไปโดยไม่ร่ำลา สุดท้ายแล้วเด็กหนุ่มผู้นี้ก็ตัดสินใจลงจากเขาเพื่อขอไปดูสิ่งต่าง ๆ ซึ่งสถานที่แรกที่เขาไปก็คือ Inazuma ที่อยู่ไกลออกไป...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book66_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book66_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a39bb48f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book66_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+เมื่อมองลงไปในช่องเขาจากบนยอดจะสามารถมองเห็นน้ำตกสองแห่งที่อยู่ติดกัน เหนือน้ำตกสูงขึ้นไปเล็กน้อยมีก้อนหินที่ยกสูงขึ้นซึ่งมีต้นไม้ใหญ่อยู่ต้นหนึ่ง สมบัติถูกซ่อนอยู่ใต้กองเศษหินใกล้หน้าผา
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book67_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book67_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3f2c41c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book67_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+ที่ทางเข้าหุบเขาฝั่งตะวันออก สมบัติจะถูกซ่อนอยู่ในสถานที่ที่มือเอื้อมไปถึงได้
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book68_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book68_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..da5a3c4a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book68_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+เมื่อมองลงไปในช่องเขาจากบนยอดจะสามารถมองเห็นน้ำตกสองแห่งที่อยู่ติดกัน เหนือน้ำตกสูงขึ้นไปเล็กน้อยมีเศษหินที่สะอาดอยู่ สมบัติถูกซ่อนไว้ตรงจุดที่เอื้อมไปถึงได้นั่นแหละ
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book69_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book69_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..74f9b986e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book69_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+...ภูเขาหินของท่าเรือ Liyue นั้นดึงดูดความสนใจจากอัศวินมากมายแต่ฉันกลับไม่ชอบมันเสียเลย เพราะว่าหินเหล่านั้นมันหยาบเกินไปจนอาจจะบาดมือของคุณได้ ฉันชอบดอกไม้ชนิดหนึ่งที่เรียกว่า Rock Sunflower มากกว่า เมื่อลูบคลำให้สัมผัสที่ไม่เลวและมีกลิ่นที่หอมอยู่หน่อย ๆ ถ้าเกิดว่าไม่ไกลเกินไปล่ะก็ ฉันก็อยากจะเก็บกลับไปให้เธอบ้าง เธอจะต้องชอบแน่ ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book6_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book6_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b570b02f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book6_TH.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+เหล่าเพื่อนนักดื่มแห่ง Mondstadt เอ๋ย จงดื่มเข้าไปอย่าหยุดยั้ง
+จนถึงวันหนึ่ง Barbatos ได้ตอบรับคำขอของเธอ
+ตามรอยผมสีแดงของเธอไปในสถานที่กักขัง
+"ทุกสิ่งทุกอย่างนั้นต้องมีชื่อเรียก" ดวงวิญญาณพูดอย่างสนุกสนาน
+"ให้ฉันสรรสร้างบทกวีด้วยชื่อของเธอเถอะ"
+"และฉันขอมิตรภาพของเธอเป็นการตอบแทน"
+หญิงสาวตอบอย่างยินดี หัวใจของเธอเต็มไปด้วยความรู้สึกถึงการปลดปล่อย
+
+ด้วยเหตุนี้ ท่ามกลางสนามรบ เธอย่างเข้าไปหาบทเพลงของ Barbatos
+หญิงสาวโค่นอสูรมังกรที่เข้ามารุกรานที่ราบ
+เหล่าขุนนางลงพุงยังต้องหนีไปซ่อน
+"Mondstadt คืออิสรภาพ" สายลมบรรเลงเพลงแด่ฝูงชน
+สายลมแห่งความโดดเดี่ยวรวมตัวกันในป่า พัดหอคอยของเผด็จการให้พังทลาย
+ราชสีห์สาวเชิดหน้าของเธอขึ้น โซ่ที่คอยพันธนาการนั้นในที่สุดก็ถูกปลดลง
+
+จากนั้น หญิงสาวก็ได้รับนามจากชัยชนะของตน
+เป็นผู้ช่วยบรรเลงของเทพแห่งลม ในใจของหญิงสาวนั้นเต็มไปด้วยความยินดี
+แต่คำขอบคุณของเธอนั้นกลับถูกปฏิเสธโดย Barbatos
+"เพลงของเธอ ตัวเอกก็ต้องเป็นเธอสิ"
+"ฉันยอมรับมิตรภาพระหว่างเรา และได้รับชื่อของเธอแล้ว"
+"เพลงที่บรรเลงออกมาเองจากอิสรภาพของเธอ"
+
+เพื่อนนักดื่มทั้งหลาย พวกเรามาดื่มฉลองกันเถอะ!
+นี่คือที่มาของอิสรภาพของ Mondstadt
+ถึงวันที่ท้องฟ้าไร้ซึ่งแสงและใบหน้าเต็มไปด้วยความผิดหวัง
+อย่าได้ลืมเลือนเรื่องราวของฮีโร่ผู้ยิ่งใหญ่ Vennessa
+อย่าได้ยอมแพ้ต่อความหวังที่จะมีอิสรภาพ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book70_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book70_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..74f9b986e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book70_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+...ภูเขาหินของท่าเรือ Liyue นั้นดึงดูดความสนใจจากอัศวินมากมายแต่ฉันกลับไม่ชอบมันเสียเลย เพราะว่าหินเหล่านั้นมันหยาบเกินไปจนอาจจะบาดมือของคุณได้ ฉันชอบดอกไม้ชนิดหนึ่งที่เรียกว่า Rock Sunflower มากกว่า เมื่อลูบคลำให้สัมผัสที่ไม่เลวและมีกลิ่นที่หอมอยู่หน่อย ๆ ถ้าเกิดว่าไม่ไกลเกินไปล่ะก็ ฉันก็อยากจะเก็บกลับไปให้เธอบ้าง เธอจะต้องชอบแน่ ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book71_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book71_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..74f9b986e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book71_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+...ภูเขาหินของท่าเรือ Liyue นั้นดึงดูดความสนใจจากอัศวินมากมายแต่ฉันกลับไม่ชอบมันเสียเลย เพราะว่าหินเหล่านั้นมันหยาบเกินไปจนอาจจะบาดมือของคุณได้ ฉันชอบดอกไม้ชนิดหนึ่งที่เรียกว่า Rock Sunflower มากกว่า เมื่อลูบคลำให้สัมผัสที่ไม่เลวและมีกลิ่นที่หอมอยู่หน่อย ๆ ถ้าเกิดว่าไม่ไกลเกินไปล่ะก็ ฉันก็อยากจะเก็บกลับไปให้เธอบ้าง เธอจะต้องชอบแน่ ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book72_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book72_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa011aca6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book72_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+—อสูรหิน—
+บนแผ่นดินของ Liyue ยังคงเต็มไปด้วยรูปปั้นหิน ซึ่งโดยส่วนใหญ่แล้วคน Liyue ทำขึ้นมาเพื่อสวดภาวนาขออากาศที่ดีและภูเขาหินที่มั่นคง แต่ก็มีรูปปั้นหินอื่น ๆ ที่มาจากประวัติศาสตร์ที่ยิ่งเก่าแก่ขึ้นไปอีกของ Liyue อยู่เหมือนกัน
+มีเรื่องราวหนึ่งที่ถูกพูดถึงปากต่อปากในหมู่ชาวประมงแห่งแม่น้ำ Bishui นักเก็บเกี่ยว Silvergrass แห่งบึง Dihua Marsh และในหมู่นักขุดเหมือง... พวกเขาพูดกันว่าในมุมใดมุมหนึ่งของ Liyue มีรูปปั้นหินโบราณรูปสัตว์ที่จะตื่นขึ้นในคืนที่หนาวเย็นของฤดูใบไม้ร่วงอยู่ มันจะมองไปรอบ ๆ เพื่อดูโลกรอบตัวที่ค่อย ๆ เปลี่ยนไปจนไม่คุ้นเคย ฟังเสียงร้องของกบและแมลงที่ทักทายพวกมัน พวกเขาตอบสนองด้วยเสียงร้องที่ลึกล้ำและเต็มไปด้วยจิตวิญญาณจากลำคอที่กลายเป็นหิน จากนั้นพวกเขาก็ท่องไปรอบ ๆ Liyue เพื่อสำรวจดินแดนที่พวกเขาเคยปกป้องอีกครั้ง
+เท่าที่ฉันรู้จนถึงตอนนี้ยังไม่มีใครเคยเห็นมาก่อนว่าตอนที่เจ้าอสูรหินเหล่านี้เคลื่อนไหวจะดูเป็นยังไง แต่ผู้สูงอายุที่คุ้นเคยกับสภาพภูมิศาสตร์และอุทกวิทยานั้นเคยชินกับการเปลี่ยนแปลงตำแหน่งและท่าทางของอสูรหินเหล่านี้กันตั้งนานแล้ว ส่วนพวกคนที่หลับไม่ลึก ซึ่งมาตั้งค่ายในตอนกลางคืนก็มักจะได้ยินเสียงประสานที่ทุ้มต่ำกว่าเสียงน้ำไหล
+เจ้าอสูรหินโบราณเหล่านี้มาจากไหนกันนะ? เหล่าผู้สูงอายุในหมู่บ้าน Qingce เล่าว่าพวกมันคือเหล่าสัตว์เวทที่ครั้งหนึ่งเคยติดตามราชาแห่งหินไปทั่วทุกหนแห่ง เมื่อความขัดแย้งของสงครามเทพอสูรยุติลง กระแสน้ำและความสงบของ Liyue ก็กลับคืนสู่สภาพเดิม เหล่าสัตว์เวทก็ไม่จำเป็นต้องทำหน้าที่เป็นปกป้องผู้คนอีกต่อไป จากนั้นพวกมันก็ทยอยถอยกลับไปยังส่วนที่เงียบสงบของเมืองและใช้ชีวิตโดยตัดขาดจากมนุษย์
+อย่างไรก็ตามยังมีสัตว์เวทบางตัวที่คิดถึงช่วงเวลาที่ติดตามเทพแห่งหินและยังคงคิดถึงการปกปักรักษา Liyue เมื่อในอดีต แม้ว่าสัตว์เวทจะเป็นสิ่งมีชีวิตที่ไม่ธรรมดาแต่มันก็ยังคงมีขีดจำกัดในเรื่องของอายุขัย ด้วยเหตุนี้พวกมันจึงได้ขอพรต่อราชาแห่งหินให้เปลี่ยนร่างนี้ให้กลายเป็นหินที่เป็นนิรันดร์ จากนั้นเทพแห่งหินก็ตอบรับคำขอของพวกมันและทำให้ภูเขาหินเป็นจริง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book73_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book73_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4eca9c48
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book73_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+—วังใต้ทะเล—
+วันแห่งการสู่ขอมาถึงแล้ว
+เทพเจ้าแห่งท้องทะเลนั้นช่างดูน่าเกรงขามขณะที่นั่งอยู่ตรงกลางหอยกาบยักษ์ของเขา มือของเขาถือบังเหียนของอสรพิษแห่งท้องทะเลสองหัวไว้อยู่... เบื้องหน้ารถลากอันแสนสง่างามนั้น แต่ละหัวของอสรพิษล้วนยืนตระหง่านเคียงคู่กับภูเขา Tianheng ในตอนที่เจ้านายของพวกมันรับไข่มุกจากเหล่าผู้สูงอายุในหมู่บ้านเป็นเครื่องบรรณาการและรับตัวเจ้าสาวขึ้นไปบนกาบหอย จากนั้นพวกชาวบ้านจะได้รับพรเพื่อเป็นการตอบแทน... นั่นก็คือคลื่นลมที่สงบตลอดทั้งปี
+
+ออกห่างจากฝูงชนที่กำลังเฉลิมฉลองและแม่ผู้อ้างว้าง เทพเจ้าแห่งท้องทะเลนำเจ้าสาวคนใหม่ลงลึกสู้ใต้คลื่นทะเล ลอดผ่านโครงกระดูกวาฬขนาดยักษ์ที่ทอดยาวราวกับแนวเสา เดินผ่านประตูพระราชวังที่ตกแต่งด้วยเปลือกหอยสีม่วงและไข่มุก จากนั้นหญิงสาวก็มาถึงเรือนนอนที่เทพเจ้าแห่งท้องทะเลได้จัดเตรียมไว้ให้
+"ตัวฉันไม่ได้อยากจะเข้าไปข้องเกี่ยวกับเรื่องของพวกมนุษย์หรอกนะ" เทพเจ้าแห่งท้องทะเลปลอบเจ้าสาวด้วยน้ำเสียงที่ราวกับคลื่นน้ำที่กระเพื่อม
+"ที่นี่คือบ้านใหม่ของหญิงสาวมากมาย และก็เป็นสถานที่ที่พวกเธอจะอยู่ไปจนถึงวันสุดท้ายของชีวิต สำหรับเด็กสาวที่ถูกชาวบ้านขับไล่ออกมานั้น ทะเลอันกว้างใหญ่นี้เป็นดั่งที่ลี้ภัยของพวกเธอ เป็นสถานที่ที่พวกเธอสามารถเรียกว่าบ้านได้"
+
+แต่หญิงสาวไม่ได้ต้องการบ้านใหม่ที่ตกแต่งไปด้วยเปลือกหอยและไข่มุกที่ล้ำค่า สิ่งของแวววาวที่อยู่ใต้ทะเลกับสิ่งมีชีวิตที่ป้วนเปี้ยนอยู่ในความมืดนั้นมีแต่จะทำให้จิตใจของหญิงสาวหวาดกลัว ภายใต้การใช้ชีวิตในพระราชวังที่ไม่มีทั้งพระอาทิตย์ขึ้นและพระอาทิตย์ตก ความคิดถึงบ้านทำให้หญิงสาวซูบเซียวขึ้นเรื่อย ๆ
+จนมาวันหนึ่งเทพเจ้าแห่งท้องทะเลได้รับรู้ถึงความรู้สึกของหญิงสาว ซึ่งนั่นทำให้เขาผิดหวังต่อทางเลือกของหญิงสาวเป็นอย่างมาก แต่ก็ยังยอมรับในการตัดสินใจของเธอ
+"ในชีวิตของมนุษย์ที่ไม่สมบูรณ์นี้ วันหนึ่งเธอจะต้องเสียใจ" เทพเจ้าแห่งท้องทะเลนำเปลือกหอยที่ประดับอยู่ตรงเอวของเขา มอบให้แก่หญิงสาวเพื่อเป็นของขวัญ
+"เมื่อถึงวันนั้น เธอจงเป่าไปที่เปลือกหอยนี้ แล้วมันจะนำพาเธอกลับมายังสถานที่แห่งนี้อีกครั้ง"
+
+หญิงสาวนำเปลือกหอยและกลับขึ้นสู่ผืนดิน และหลังจากนั้นผ่านมาหลายปีเธอก็กลายเป็นแม่คน ท่ามกลางการใช้ชีวิตที่เรียบง่ายและสงบสุขแล้ว ราชวังในท้องทะเลดูเหมือนจะเป็นเพียงแค่ความฝันในวัยเด็กเท่านั้น สิ่งของแวววาวมากมายและอสูรทะเลรูปร่างแปลกประหลาดนั้นบางครั้งจะหวนเข้ามาในความทรงจำของเธอ เธอใช้ชีวิตอย่างนี้ไปเรื่อย ๆ ปีต่อปี... จนมาถึงวันเทศกาลการสู่ขอของปีหนึ่ง ผู้เฒ่าได้นำชาวบ้านเพื่อพาลูกสาวออกไปจากอ้อมแขนของเธอ ถึงตอนนี้เธอถึงได้เข้าใจคำพูดของเทพเจ้าแห่งท้องทะเล
+ดังนั้น คืนก่อนหน้าที่จะมีเทศกาล คุณแม่ก็เป่าไปที่เปลือกหอยนั้น
+ทันใดนั้นเทพเจ้าแห่งท้องทะเลก็ปรากฏตัวออกมาเหนือคลื่นและใช้คลื่นขนาดยักษ์โอบล้อมหมู่บ้าน ผู้เฒ่าและชาวบ้านได้ถูกกลืนกินลงไปในยามหลับใหล จากนั้นอสรพิษแห่งท้องทะเลตัวใหญ่มหึมาก็ลากรถลากขนาดใหญ่ราวกับภูเขาที่เต็มไปด้วยเปลือกหอยแวววาวประดับอยู่มาหยุดอยู่ตรงหน้าของหญิงผู้เป็นแม่
+เช่นเดียวกับตอนที่ยังเป็นเด็ก หญิงสาวผู้เป็นแม่จูงมือลูกสาวของเธอและขึ้นรถลากของเทพเจ้าแห่งท้องทะเลและออกจากหมู่บ้านที่สูญหายไปจากผิวทะเล
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book74_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book74_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..30050f178
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book74_TH.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+ทุกธาตุในใต้หล้า มีเพียงหินเท่านั้นที่คงกระพัน
+รากฐานของหินที่แข็งแกร่ง อยู่ในความถูกต้องและแท้จริง
+กฎที่ชัดเจนและเที่ยงธรรม ราชาหินราชาหินผู้ปราดเปรื่องและลึกซึ้ง
+ตัดสินดีชั่วทั่วทั้งแผ่นดิน
+ผลักไสอันตราย ฟาดฟันอสูรร้าย
+
+แสวงหาระเบียบของสวรรค์เพื่อรักษากระแสแห่งความปั่นป่วน
+หมู่เซียนล้อมรอบ ยักษาพุ่งเข้าไป
+ผู้คนกล้าแกร่ง ปีศาจร้ายต้องตื่นตระหนก
+จากนั้นราชาก็สร้างหินที่ทรงพลังและเหวี่ยงลงไปในแผ่นดิน
+อสูรทะเลถูกปราบลง ความสงบสุขกลับมาแล้ว
+
+แม้อสูรมากมายจะถูกโค่นลง แต่วิญญาณของพวกมันก็ยังคงคิดแต่เรื่องแก้แค้น
+จมลึกลงไปในห้วงน้ำที่วิญญาณปีศาจได้สืบเชื้อสายมา
+ความเกลียดชังปลุกปั่นให้เดือดดาล และทำให้สติของพวกมันทื่อลง
+ความเขลาของพวกมันแผ่ขยายไปทั่วทะเลโดยที่เหล่าปีศาจร้ายก็ทวีมากขึ้น
+การเข้าทำลายปีศาจทำให้เกิดจิตวิญญาณที่ตกสู่บาป
+
+ผู้พิทักษ์ทั้งห้า ราชาหินสั่งการ
+กำจัดความชั่ว กำราบอสูรร้าย
+ภูเขาสั่นสะเทือนและแสงสีทองของยักษาก็มอดไหม้
+แม้จะกำราบเหล่าปีศาจได้ แต่จากห้าก็เหลือเพียงหนึ่ง
+Alatus ปกปักรักษาคุ้มครอง
+
+เป็นอย่างนั้นมาปีแล้วปีเล่า
+ผู้อัญเชิญเซียน ก้าวผ่าน Jueyun Karst
+ผู้อัญเชิญยักษา กลับหาไม่เจอ
+ใช้เครื่องบูชานี้เพื่อปลอบประโลมจิตใจ
+ใช้แสงนี้เพื่อสังเวยแด่องค์ราชา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book75_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book75_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5ad8b8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book75_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+—ชายแก่—
+ป่าหิน Jueyun Karst ทางตอนเหนือของ Liyue ล้อมรอบไปด้วยเมฆตลอดทั้งปีและมีตำนานมากมายเกี่ยวกับเทพเจ้าและเหล่าเซียนในหมู่ผู้เก็บสมุนไพร
+เคยมีพ่อค้าขายสมุนไพรท่านหนึ่งชื่อว่า Qiangu เข้าไปใน Jueyun Karst เพื่อตรวจสอบการกระจายของสมุนไพรที่นั่น แต่กลับถูกกลุ่มโจรตามเข้าไปในเขาอย่างไม่รู้ตัว พวกมันรอจนถึงกลางคืนในตอนที่เขาไม่ทันระวังตัวจากนั้นก็เข้าทำร้ายจนหมดสติและเอาเงินไป ทิ้งเขาไว้ในหุบเขา
+พ่อค้าฟื้นขึ้นมาท่ามกลางความมืดมิด เขาดิ้นรนอย่างสุดชีวิตและร้องตะโกนเพื่อขอความช่วยเหลือ แต่ภูเขาสูงของ Jueyun Karst นั้นได้เห็นใจนักธุรกิจที่ได้รับบาดเจ็บ ซึ่งในป่าลึกนั้นมีเพียงเสียงสะท้อนที่น่าสลดใจของเขาและกลุ่มนกกลางคืนที่ตกใจเพียงเท่านั้น
+Qiangu จมลงสู่ความสิ้นหวังและถอนหายใจด้วยความโศกเศร้า เมื่อเขาคิดว่าความหวังทั้งหมดกำลังจะหมดไปเสียงอันดังกึกก้องไปทั่วภูเขาก็ดังตัดเสียงร้องของนกฮูกในเวลากลางคืนและเสียงลมขึ้นมา
+"ลุกขึ้น!"
+"ฉันทำไม่ได้!" เขาตะโกนกลับไปทั้งน้ำตาจนทำเอาจิ้งจอกตัวหนึ่งต้องตกใจวิ่งหนีไป แต่ในขณะที่เขาดิ้นรนอยู่นั้นเขาก็พบว่าเชือกที่มัดมือและเท้าของเขาอยู่นั้นได้คลายออก
+พ่อค้าลุกขึ้นยืน แต่เสียงที่ไม่ยอมรอให้เขาทันได้ขอบคุณก็ดังขึ้นอีกครั้งเพื่อชี้นำ
+"ขึ้นไปบนเขาซะ"
+จากนั้นพ่อค้าสมุนไพร Qiangu ก็ขึ้นบนภูเขาตามแนวดินที่คดเคี้ยวไปยังยอดเขา โดยขอบฟ้าเริ่มส่องแสงทางทิศตะวันออก จากบนยอดเขานั้นเขามองเห็นต้นสนที่บิดเบี้ยวและเหี่ยวบนหน้าผาแผ่กิ่งก้านสาขาออกไปด้านนอกราวกับพยายามหนีขึ้นไปบนอากาศ เสียงลั่นดังเอี๊ยดเบา ๆ ของกิ่งไม้ดึงความสนใจของเขาไปยังเชือกที่ห้อยลงมาจากพวกเขา... ที่ปลายอีกด้านหนึ่งนั้นสิ่งที่แขวนอยู่ก็คือพวกโจรจากคืนก่อนหน้าที่มัดไว้ตั้งแต่หัวจรดเท้า
+บนก้อนหินรูปร่างแปลก ๆ ที่อยู่อีกด้านนึงมีชายชราผมขาวกำลังนั่งอยู่ เมื่อได้เห็นสภาพที่ดูไม่ได้ของ Qiangu แล้วชายชราผู้นั้นก็หัวเราะเสียงดังและส่งทรัพย์สินทั้งหมดของเขาคืนให้
+เมื่อ Qiangu ถามด้วยความสงสัยชายชราก็ตอบว่าเขานั้นอาศัยอยู่ที่นี่และล้มตัวลงนอนได้ทุกหนแห่ง Qiangu พยายามที่จะขอบคุณชายชราอย่างมีมารยาทและคิดหาการชดเชยทุกรูปแบบ แต่ชายชราผู้นั้นก็ปฏิเสธทุกสิ่ง โดยหลังจากใคร่ครวญอยู่หลายครั้งเขาก็รับไปเพียง Mora เดียวเพื่อที่วันหนึ่งเขาจะมอบให้แก่ลูกสาวที่รักของ Qiangu เพื่อเป็นของขวัญในวันแต่งงานและเพื่อที่เขาจะได้ไปเข้าร่วม
+หลังจากถูกปล้นในครั้งนั้น ไม่รู้ว่าเป็นพรที่ได้รับจากความโชคร้ายนั่นหรือไม่ แต่ดูเหมือนว่าธุรกิจของ Qiangu นั้นจะค่อย ๆ ดีขึ้นเรื่อย ๆ ส่วนตัวของเขาเองนั้นก็กลายเป็นคนรวยที่มีชื่อเสียงโด่งดังไปทั่วท่าเรือ Liyue บางคนพูดว่าหลังจากที่ Qiangu มีชื่อเสียงและเงินทองขึ้นมาแล้ว เขาเคยกลับขึ้นไปยัง Jueyun Karst เพื่อตามหาชายแก่คนนั้น แต่นอกจากเต็นท์ผุ ๆ และขวดเหล้าเปล่า ๆ แล้ว ก็ไม่พบอะไรอีกเลย บ้างก็อ้างว่าเห็นชายแก่อยู่ที่หาด Yaoguang แต่งตัวเป็นชาวเหมือง เดินอยู่ท่ามกลางหน้าผาราวกับบินได้ และบ้างก็บอกว่าเขาเป็นนักจับปลาคนหนึ่งที่คอยช่วยเหลือเหล่าผู้คนที่ได้รับอันตรายในทะเล มีเรื่องเล่ามากมายเต็มไปหมดเกี่ยวกับชายแก่ผู้นี้ แต่ไม่มีใครรู้เกี่ยวกับชื่อของเขาเลย
+น่าเสียดายที่จนถึงทุกวันนี้ Qianxi ลูกสาวอันเป็นที่รักของ Qiangu ที่แก่ตัวและร่างกายทรุดโทรมลงนั้นก็ยังไม่ได้แต่งงานซักที เมื่อเป็นอย่างนี้ก็ดูเหมือนว่ามันแทบจะไม่มีโอกาสที่ชายแก่ที่อยู่ในภูเขาเมื่อครั้งนั้นจะมาร่วมงานแต่งลูกสาวของเขาในขณะที่เขายังมีชีวิตอยู่ได้เลย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book76_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book76_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f44b05531
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book76_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+—ช่อดอกไม้—
+พิธีแต่งงานของคู่บ่าวสาวที่ Liyue นั้นเจ้าสาวจะโยนช่อดอกไม้ไปให้แขกที่มาร่วมงานแต่งงาน ซึ่งคนที่โชคดีคว้าได้นั้นจะได้รับโชคดีตลอดทั้งปี โดยพ่อค้าจะมีแต่ความมั่งคั่งและความเจริญรุ่งเรือง คนจนจะร่ำรวยขึ้นมา ชายหญิงที่ยังไม่ได้แต่งงานก็จะพบกับการแต่งงานที่ดี และคู่ที่แต่งงานแล้วก็จะปฏิบัติต่อกันอย่างจริงใจ และไม่ทะเลาะกันอีกต่อไป
+ซึ่งวัสดุที่ใช้ทำช่อดอกไม้นั้นจะมีมากมายแตกต่างกันออกไป บ้างก็ทำมาจากการนำเอาดอกไม้สดมามัดรวมกันเป็นลูกกลม ๆ บ้างก็ทำด้วยผ้าจาก Silk Flower หากว่าต้องการความหรูหรา ส่วนคนที่ต้องการความเรียบง่ายก็จะใช้ช่อดอกไม้ที่ทำมาจากกระดาษสีหรือวัสดุผ้าอื่น ๆ ที่ Liyue ไม่ว่าจะเป็นครอบครัวที่ยากจนแค่ไหนหรือร่ำรวยเพียงใดก็ล้วนจะปฏิบัติตามประเพณีอย่างนี้
+เกี่ยวกับที่มาที่ไปของประเพณีนี้ บางคนบอกว่าได้รับอิทธิพลมาจากเทศกาล Ludi Harpastum ของ Mondstadt "ประเทศแห่งสายลม" ซึ่งเป็นดั่งเพื่อนบ้าน บ้างก็ว่ามาจากช่วงเวลาก่อนยุคสมัยที่จะเกิดสงครามเทพอสูร ในสมัยที่เทพเจ้าแห่งเกลือเดินทางท่องเที่ยวไปทั่วทั้ง Liyue นั้น ครั้งหนึ่งเธอเคยยืนเคียงบ่าเคียงไหล่กับเทพเจ้าตนอื่น ๆ ของ Liyue แต่ด้วยความที่เธออ่อนโยนจนเกินไป จึงถูกผู้ติดตามของเธอเองลอบสังหาร และต้องออกจากสงครามเทพอสูรไปอย่างรวดเร็ว
+ร่างของเธอน่าจะอยู่ที่ไหนสักแห่งในซากปรักหักพังของพื้นที่ที่เรียกว่า "Sal Terrae" ตามตำนานที่ถูกกาลเวลาถอดถอนรายละเอียดที่เป็นประโยชน์ทั้งหมดออกไปเล่าว่า ครั้งหนึ่งเธอเคยมอบลูกบอลดอกไม้ให้กับผู้คนของเธอเพื่อเป็นพรแก่พวกเขา... หรืออย่างน้อยถ้าไม่ได้รับพรก็ต้องมีการปลอบโยนเล็กน้อยเพื่อปกป้องจากความขมขื่นของการดำรงอยู่ในยามสงคราม อย่างไรก็ตามหลังจากที่เทพเจ้าแห่งเกลือต้องกลับไปเป็นธาตุตามวัฏจักรของโลกแล้ว ก็มีความเป็นไปได้ว่าผู้คนของเธอที่แตกกระจายไปทั่วนั้นจะนำธรรมเนียมนี้ไปกับพวกเขาและสอนมันให้กับผู้คนใน Liyue ซึ่งหลังจากนั้นชาว Liyue ที่เป็นชนชาติที่มีการแข่งขันและสนุกสนานก็อาจดัดแปลงและเติมแต่งให้เหมาะกับความต้องการของตนเอง
+แม้ว่าความตั้งใจดั้งเดิมของประเพณีนี้จะบริสุทธิ์และสนุกสนาน แต่ในบันทึกความปลอดภัยของกองทหาร Millelith ของ Liyue ก็ระบุว่าจำนวนการบาดเจ็บที่เกิดจากการแย่งชิงช่อดอกไม้ในทุกปีนั้นไม่น้อยเลย และมันก็เกือบจะเท่ากันกับจำนวนคนที่ได้รับบาดเจ็บจากอสูรในภูเขาด้วย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book77_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book77_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..af551f1ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book77_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+ในตอนแรกเริ่มที่เทพเจ้าแห่งหิน Rex Lapis ลงมาสถิตอยู่ เขาลดระดับน้ำลงไปและสร้างภูเขา Tianheng ขึ้นมาและทำให้คลื่นทะเลสงบลง จากนั้นความสงบสุขก็ถูกนำมาสู่ผู้คน พวกเขาขุดเข้าไปในภูเขาและพบเข้ากับหยก เจาะเข้าไปในหินเพื่อทำอุโมงค์ลอด และนำหินมากองรวมกันเพื่อทำเป็นกำแพง มีการเขียนว่าหยกจากเหมืองของภูเขาคือสิ่งที่เปล่งประกาย เพราะฉะนั้นพวกเขาจึงตั้งชื่อมันว่า "Shanhui Fort" ในช่วงเวลานั้นผู้คนที่อาศัยอยู่ใน Tianheng ทุกคนดำรงอยู่ได้ด้วยการขุดเหมืองและไม่มีใครรู้จักความยากจนเลยในรัศมีพันไมล์
+
+บันทึก: ในทุกวันนี้ด้วยทางเลือกที่สั้นกว่า "Shanhui Rock" จึงมักจะถูกเรียกให้สั้นขึ้นเป็น "Mountain Rock" ซึ่งทำให้ชื่อของความหมายดั้งเดิมส่วนใหญ่เปลี่ยนไป
+
+...
+
+เทพแห่งธุลีนั้นเป็นพันธมิตรของลอร์ดแห่งหิน โดยเธอได้ติดตั้งหน้าไม้ไว้รอบ ๆ ภูเขา Tianheng เพื่อป้องกัน และพวกมันถูกเรียกว่า "Guizhong Ballista" ซึ่งเธอนำผู้คนของเธอไปทางเหนือของภูเขา Tianheng และสอนให้พวกเขารักษาหน้าดิน ซึ่งเกษตรกรรมกลายเป็นชีวิตของพวกเขาและนำมาซึ่งความเจริญรุ่งเรือง เมืองเกษตรกรรมได้แผ่ขยายออกไปหลายไมล์และมีคนบอกว่าใคร ๆ ก็สามารถเดินไปที่ Stone Gate ได้โดยไม่ต้องออกจากทางเดินระหว่างทุ่งนา ครั้งหนึ่ง Guizhong พูดกับลอร์ดแห่งหินว่า "ผู้คนของฉันออกจากบ้านเกิดของพวกเขาและมาที่นี่ ซึ่งที่นี่พวกเขามีความสุขที่จะอยู่อาศัยและสนุกกับงานที่ทำ ดังนั้นมันจึงเหมือนกับว่าพวกเขาได้กลับมายังบ้านแล้ว เพราะเหตุนี้มันยังจะมีชื่อเรียกไหนที่ดีไปกว่า'ที่ราบแห่งการกลับและจากไปอีกล่ะ?'" ลอร์ดแห่งหินนั้นยกย่องเทพแห่งธุลีสำหรับงานของเธอ และหลังจากนั้นพื้นที่นี้ก็ถูกตั้งชื่อให้เป็นภาษาของ Liyue ว่า "ที่ราบ Guili"
+
+บันทึก: ต่อมาเหล่าเซียนได้แก่งแย่งกันเพื่อยึดครองอำนาจและนำมาภัยพิบัติมาสู่ดินแดน แม้ว่าเซียนจะต่อสู้เพื่อปกป้องที่ราบ Guili แต่พวกเขาก็ไม่สามารถหยุดคลื่นของสงครามที่ทำลายที่ราบและพรากชีวิต Guizhong เทพของพวกเขาไปอยู่ดี เมื่อเป็นเช่นนั้นลอร์ดแห่งหิน Rex Lapis จึงนำผู้คนของเธอไปทางใต้ของภูเขา Tianheng ดังนั้นผู้คนจึงออกจากที่ราบ Guili ไม่กลับมาอีกเลยตลอดกาลและทิ้งให้มันกลายเป็นสถานที่รกร้าง
+
+...
+
+Rex Lapis ทำให้เหล่าเทพสงบลง ส่วนเหล่าเซียนและยักษาก็พอใจในตำแหน่งของพวกเขา จากนั้น Liyue ก็กลับคืนสู่ยุคแห่งสันติภาพอีกครั้ง ก่อนหน้าเวลานี้เหล่าเทพเจ้าได้ทำสงครามเป็นเวลาหลายศตวรรษและทำลายไปทั่วทุกพื้นที่ แต่ตอนนี้ผู้คนใน Liyue หันกลับมาค้าขาย สร้างงานฝีมือเพื่อการดำรงชีพและกลับไปรุ่งเรืองอีกครั้ง โดยเหล่าคนที่รุ่งเรืองกว่าคนอื่น ๆ ก็มารวมตัวกันและเรียกตัวเองว่า Qixing ดังนั้นจึงเกิดกรอบการทำงานตรงท่าเรือ Liyue ที่ถูกพัฒนาขึ้น ภายใต้เขตอำนาจของ Qixing แล้วจะไม่มีการค้าไหนที่พวกเขาไม่รู้ ไม่มีการทำธุรกิจของ Liyue ทั้งในและนอกประเทศเกิดขึ้นได้โดยที่ไม่ผ่านสายตาของพวกเขา ทางด้านกองทหาร Thousand Rock เองก็ได้รับคำสั่งโดยตรงจาก Qixing สนับสนุนผู้คนที่ในเมืองและปราบปรามเหล่าอสูรที่ชายแดน ดังนั้นสิ่งเหล่านี้จึงกลายเป็นธรรมชาติของการปกครองของ Liyue ภายใต้ Rex Lapis
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book78_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book78_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..648d1cb3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book78_TH.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+บทแรก
+ฉันเฝ้าดูชายสองคนเล่นหมากรุก พวกเขาเล่นได้แย่สุด ๆ หนึ่งนั้นขาดความสามารถ ส่วนอีกหนึ่งนั้นมากด้วยกลอุบาย
+ความยุ่งเหยิงสับสนของหมากรุกที่พลุ่งพล่านอยู่บนกระดาน ฉันถูกเรียกร้องให้ดูอย่างไม่รู้ตัว ในความเป็นจริงแล้วฉันสนุกมาก!
+
+บทสอง
+การเกิดของหินแปลกต่าง ๆ นับหมื่นชนิดนั้นต่างจากต้นไม้ใบหญ้า คือสวนถาดบอนไซตามธรรมชาติที่ไม่ต้องปลูก
+จาก Cor Lapis ไปจนถึงหยกที่ส่องประกาย ไปจนถึงพุ่มไม้ที่มีแสงระยิบระยับ สถานที่เหล่านี้เกินกว่าที่คนเขลาผู้สูงอายุจะทนได้
+
+บทสาม
+ใน Jueyun Karst นั้นมีฟ้า ฟ้าที่คนธรรมดาไม่มีวันได้เห็นกับตา
+คำบอกเล่ามากมายนับหมื่นแสน ที่แท้นกและสัตว์เหล่านั้นก็เป็นเซียน
+
+บทสี่
+ขาวดุจไหมละเอียดละไมดุจเม็ดเกลือ ของดีของเก่าคือทรายขาว
+ห้องโถงที่มั่งคั่งถูกทำความสะอาดไปทุกที่ ครอบครัวฉันก็อวดทุกทาง
+
+บทห้า
+เสียงแม่น้ำดังก้องในหู ใต้หน้าผาที่ฉันตกปลา เหนือหน้าผาที่ฉันงีบนอน
+เทพแห่งสายลมจากเมืองข้างเคียงนั้นช่างไร้มารยาท พัดพาใบไม้สีแดงชาดช่างน่ารำคาญ
+
+บทหก
+ใบไม้ผลิของ Qingce ช่างหอมหวน ชวนให้พานึกถึงพ่อแม่ฉัน
+Silvergrass ทำให้เกิดเสียงเบา ๆ ในสายลมแผ่ว ๆ ที่แสนเย็นของฤดูใบไม้ร่วง ฉันเก็บมันเพื่อทอเป็นผ้าก่อนที่ลมหนาวจะพัดมา
+
+บทเจ็ด
+ราชาหินสร้างภูเขานี้ โชคยังดีที่มีอ่าวนี้ด้วย
+หน้าผาที่แบ่งเป็นชั้นเหล่านี้มีความสง่างาม ส่วนถนนเหล่านั้นก็สร้างความบันเทิงอย่างไม่รู้จบ
+
+บทแปด
+เงาของต้นไม้ในป่าช่างร่มเย็น ฉันมีสายลมเป็นผ้าไว้คอยห่มและใบไม้เป็นเหมือนเตียงให้หลับนอน
+เสียดายที่ยุงไร้ซึ่งเมตตา จนต้องหนีกลับไปอย่างหมดท่า
+
+บทเก้า
+ห่อข้าวเย็นไปกินริมชายหาด มือลูบเคราตาดูฟ้าช่างน่าชม
+ดวงดาวทั่วท้องฟ้าเชื่อมต่อกันเป็นทางยาว คว้าดวงจันทร์กลับมาเพื่อไม่ให้มันตกลงไปในทะเล
+
+บทสิบ
+ฉันหยุดอยู่ที่ Feiyun Slope เพื่อดูภาชนะของพ่อค้า อัญมณีหลากหลาย - จากแพงไปจนถึงดาราศาสตร์
+แต่จะสิ้นเปลือง Mora ให้หินเหล่านี้โดยไม่เหลือเก็บไว้ไปทำไม? สู้เก็บไว้เพื่อไปกินของดีที่ Yujing Terrace เสียดีกว่า
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book79_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book79_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4448a452
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book79_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+สังคมของพวก Hilichurl
+
+เห็นได้ชัดว่าพวก Hilichurl ดำรงชีวิตทางสังคมของชนเผ่าที่เรียบง่าย พวกเขามักจะกระจัดกระจายอยู่ในถิ่นทุรกันดารในรูปแบบของชนเผ่าเล็ก ๆ โดยสำหรับพวกเขาแล้วเผ่าก็เป็นเหมือนกับครอบครัวใหญ่ของพวกเขา
+
+โดยทั่วไปผู้มีอำนาจมากที่สุดของเผ่า Hilichurl คือหมอผี (Shaman) จากการสำรวจภาคสนามและการแลกเปลี่ยนในระยะยาว ผู้เขียนสามารถตัดสินได้ว่าหมอผีเป็นสมาชิกที่เก่าแก่ที่สุดของเผ่าซึ่งเป็นเหมือนกับ "หัวหน้าเผ่า" ของเผ่าซึ่งมีประสบการณ์มากมายในการจัดการเรื่องสำคัญและการตัดสินใจ และใช้พลังของธาตุเพื่อปกป้องเผ่าของเขา ในบรรดาชนเผ่า Hilichurl ในป่านั้น ลักษณะสำคัญที่พิเศษของหมอผีสามารถเห็นได้อย่างชัดเจน พวกเขามักจะสวมหน้ากากรูปหน้ายิ้มที่เป็นเอกลักษณ์ แต่ช่องเปิดของหน้ากากนั้นเป็นช่องสังเกตที่ทำให้ดวงตาของพวกเขามองเห็น ในมือของพวกเขาจะถือไม้เท้าหมอผีไว้เสมอและมักจะได้ยินเสียงบ่นพึมพำด้วยเพลงหรือคาถาที่ฟังไม่เข้าใจ
+
+มาตรฐานการกำหนดสถานะของ Hilichurl นั้นไม่ได้ถูกกำหนดด้วยอายุเพียงอย่างเดียว ในบรรดาชนเผ่ามากมาย สมาชิกที่มีขนาดร่างกายที่ใหญ่และมีความแข็งแกร่งในการต่อสู้จะถูกยกขึ้นมาเป็นผู้นำแทนที่หมอผีโดยทันที และดูเหมือนว่าชนเผ่าเหล่านี้จะมีความสามารถในการต่อสู้ที่มากขึ้นภายใต้การนำของผู้นำของพวกเขาด้วย เราสามารถแยกแยะผู้นำของเผ่าได้จากขนาดร่างกายที่ใหญ่และหน้ากากที่ตกแต่งอย่างโดดเด่นได้อย่างง่ายดาย
+
+เนื่องจากการทำตัวเป็นปฏิปักษ์กับคนนอกไปจนถึงกำแพงทางด้านภาษาของพวก Hilichurl ทำให้เป็นเรื่องยากที่จะศึกษาการจัดสรรทรัพยากรภายในของชนเผ่า Hilichurl อย่างไรก็ตามตามรายงานการลาดตระเวนของกองอัศวินแห่ง Favonius ดูเหมือนพวกเขาจะแบ่งปันทรัพยากรที่ได้มาโดยการหยิบฉวยสิ่งที่ตนต้องการ โดยเหล่า Hilichurl ที่ทั้งหมดนั้นเป็นทั้งนักรวบรวมและนักสู้ แต่ก็มี Hilichurl บางตัวที่ให้ความสำคัญกับการต่อสู้ซึ่งจะขัดเกลาตัวเองจนกลายเป็นกำลังหลักในการต่อสู้ที่มีร่างกายขนาดใหญ่ และถ้าหากพวกเขามีชีวิตอยู่นานพอในสภาพแวดล้อมที่รุนแรงและอันตราย นักรบพิเศษเหล่านี้จะเป็นผู้นำที่มีค่าที่สุดของเผ่า
+
+ที่น่าสนใจก็คือถึงแม้ว่าพวก Hilichurl จะมีสติปัญญาที่ต่ำ รูปแบบสังคมและการจับกลุ่มก็แสนจะโบราณคร่ำครึ แต่ดูเหมือนว่าพวกเขาจะมีความสามารถพิเศษในการควบคุมพลังงานธาตุ ซึ่งความสามารถเหล่านี้มักจะแสดงขึ้นมาอย่างโดดเด่นในพวกหมอผีที่มีอายุยืนนาน แต่สำหรับมนุษย์ทั่ว ๆ ไปแล้ว จะต้องใช้ "วิชั่น" เท่านั้นจึงจะสามารถควบคุมพลังงานธาตุได้ ส่วนเรื่องที่ว่าทำไมพวก Hilichurl ถึงสามารถควบคุมพลังงานธาตุได้โดยไม่ต้องพึ่งวิชั่นนั้น ปัญหานี้ยังคงต้องศึกษาค้นคว้ากันต่อไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book7_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book7_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..19b90af91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book7_TH.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+"แดนดิไลออนเอ๋ย จงบินไปในสายลม สู่ดินแดนอันห่างไกลเถิด"
+เจ้าจิ้งจอกน้อยร่ายคาถา
+เขาเป่าดอกแดนดิไลออน ทำเมล็ดของดอกนั้นกระจายไปในอากาศ จากนั้นก็พูดด้วยน้ำเสียงจริงจังขึ้นมา
+"ทำแบบนี้แล้ว ความปรารถนาของคุณก็จะบินไปถึงเทพแห่งลมได้"
+สายลมวูบหนึ่งพัดผ่านเรา พาเอากลุ่มเมล็ดของดอกแดนดิไลออนให้ลอยไปไกล
+พวกมันจะลอยไปยังที่ที่ไกลแสนไกลกับความฝันของฉันมั้ยนะ?
+
+เป็นเรื่องที่เกิดขึ้นเมื่อไหร่เหรอ?
+แต่ก่อนไง ที่ด้านหลังของหมู่บ้าน มีหมู่บ้านเล็ก ๆ อยู่ มีต้นไม้จำนวนมากเติบโตอยู่ข้างใน ท่ามกลางต้นไม้เหล่านั้นมีทะเลสาบเล็ก ๆ อยู่
+ทะเลสาบที่ใสดุจกระจกของมหาวิหารแห่ง Mondstadt พวกมันโปร่งใส และสะท้อนระยิบระยับยามต้องแสงตะวัน
+แสงอาทิตย์สาดส่องผ่านแมกไม้ สะท้อนไปมาราวกับผลึกในอัญมณี ช่างงดงามเหลือเกิน
+ในวันนั้นอากาศเย็นสบาย ฉันออกล่าอยู่ในป่า และเมื่อเดินมาถึงริมทะเลสาบ แสงสะท้อนจากผิวน้ำก็ทำให้ฉันคิดถึงเด็กสาวที่ฉันเคยตกหลุมรักเมื่อนานมาแล้ว
+ฉันจำไม่ได้แล้วว่าเธอรูปร่างเป็นอย่างไร แต่ดวงตาของเธอนั้นใสดั่งผิวน้ำ ระยิบระยับดั่งผลึกของอัญมณี
+ตอนนั้นฉันเหม่อมองไปที่ทะเลสาบที่ส่องแสงเป็นประกาย ฉันเดินไปตามทะเลสาบโดยลืมไปว่ากำลังออกล่าอยู่
+มารู้สึกตัวอีกทีเมื่อได้ยินเสียงของน้ำที่ไหลผ่าน มองไปก็เห็น Mist Flower ขึ้นอยู่ริมน้ำอยู่ต้นหนึ่ง มันทำให้ทุกสิ่งรอบตัวมันเป็นน้ำแข็งไปหมด บนริมทะเลสาบนั้นมีจิ้งจอกขาวอยู่หนึ่งตัว หางของมันถูกแช่อยู่ในน้ำแข็ง ดูแล้วท่าทางจะทรมาน
+"ต้องเป็นเพราะไม่ทันระวังตัวในตอนที่จะดื่มน้ำ เอาหางไปจุ่มตรงน้ำแถวบริเวณที่มี Mist Flower อยู่แน่ ๆ"
+Mist Flower เป็นพืชชนิดหนึ่งที่มีความอันตราย ถ้าหากไม่ระวังให้ดีล่ะก็จะเป็นอันตรายได้ ถ้าอยากจะเก็บมันขึ้นมายังไงก็ต้องระวังให้ดี ๆ ล่ะ
+มองเห็นฉันที่กำลังตรงเข้าไป เจ้าจิ้งจอกก็ตะเกียกตะกายด้วยความหวาดกลัว แต่พอขยับตัวก็ต้องเจ็บจนร้องออกมาเพราะหางที่ติดอยู่กับน้ำแข็ง
+"โอ้ววว แบบนั้นไม่ได้นะ"
+ฉันคิดในใจ
+"น่าสงสารจริง ๆ ถ้าปล่อยไว้ก็คงจะต้องหิวไปจนตาย ยังไงซะก็คงต้องช่วย เอามันกลับไปบ้านก่อนละกัน"
+ฉันคิดอยู่ในใจ น่าจะทำร่วมกับหัวไชเท้าที่ปลูกไว้ที่บ้าน ตุ๋นเนื้อแสนอร่อยสักหม้อ พอคิดถึงเนื้อตุ๋นแล้วร่างกายก็มีแรงและกระปรี้กระเปร่า
+ดังนั้น ฉันจึงหยิบธนูที่ใช้ล่าขึ้นมาและค่อย ๆ เดินเข้าไปอย่างระมัดระวัง
+"เจ้าจิ้งจอก อย่าขยับล่ะ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book80_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book80_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d41033a8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book80_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+จิตวิญญาณของ Hilichurl
+
+ก็คล้ายกันกับเหล่าผู้คนจากทั้งเจ็ดประเทศใน Teyvat ดูเหมือนว่าพวก Hilichurl เองก็มีความเชื่อเหมือนกัน แต่พวกเขาไม่ได้เคารพสักการะเทพเจ้าทั้งเจ็ดที่มีอยู่ในโลกนี้ แต่เคารพสักการะพลังงานธาตุที่มีความเป็นนามธรรม ยกตัวอย่างเช่นเผ่า Hilichurl ที่อยู่ใน Mondstadt จะบูชา "ลม" เช่นเดียวกับผู้คนของ Mondstadt แต่พวกเขาก็ไม่ได้บูชาเทพแห่งสายลม Barbatos แต่จะบูชา "พลังงานธาตุลม" ในรูปแบบของตัวเอง โดยในเผ่าเดียวกันนั้นอาจจะมี Hilichurl ที่มีความเชื่อต่างกันรวมอยู่ด้วยกัน ซึ่งความเชื่อในพลังงานธาตุของพวกเขาก็จะแสดงออกมาทางรูปวาดบนหน้ากากและการเพนท์ร่างกาย
+
+จากการลงสำรวจภาคสนาม ในหมู่ Hilichurl หมอผีผู้ทำหน้าที่บวงสรวงและสักการบูชาจะเพนท์สีที่แตกต่างกันบนร่างกายและเส้นขนของเขาตามความแตกต่างของพลังงานธาตุที่เผ่าบูชาอยู่ โดยเครื่องแต่งกายและเครื่องประดับที่อยู่บนตัวของหมอผีนั้นจะมีความสวยงามประณีตมากกว่า แต่เมื่อพิจารณาถึงสติปัญญาที่ต่ำของ Hilichurl ก็ทำให้เป็นเรื่องยากที่จะจินตนาการได้ว่างานฝีมือที่ค่อนข้างละเอียดเหล่านี้เกิดขึ้นจากพวกเขา
+
+หมอผีมีบทบาทเป็นผู้นำทางจิตวิญญาณในระบบความเชื่อของพวก Hilichurl ซึ่งพิธีกรรมการสักการบูชาของ Hilichurl โดยส่วนใหญ่เป็นใช้การร้องเพลงเต้นรำเป็นหลัก ซึ่งมักจะให้หมอผีเป็นผู้นำในการเต้นรำและร้องเพลงสดุดีที่เกี่ยวกับธาตุต่างๆ และถ้าหากมีเหยื่อมากพอล่ะก็ Hilichurl ก็จะทำการบูชาเนื้อดิบบนแท่นเพื่อเป็นเครื่องสังเวย แม้ว่า Hilichurl มักชอบฉกฉวยปล้นเงินทอง, อัญมณีหรือของประดับอื่น ๆ แต่ดูเหมือนเนื้อเท่านั้นที่จะเป็นสิ่งเดียวที่ควรค่าแก่การบูชา
+
+ดูเหมือนว่าพวก Hilichurl นั้นจะไม่มีแนวคิดเกี่ยวกับ "อดีต" และ "อนาคต" แต่จะอยู่แค่กับ "ปัจจุบัน" เท่านั้น พวกเขาจะไม่สะสมอาหารเพื่อเผื่อไว้ในอนาคต และก็จะไม่มีการรำลึกถึงเหล่าบรรพบุรุษในอดีต ถึงแม้ว่าจะสามารถพบเห็นการขีดเขียนได้มากมายในค่ายของ Hilichurl แต่หลังจากการสำรวจก็สามารถพบคำตอบได้อย่างง่ายดาย: นั่นเป็นเพียงการเลียนแบบและทำซ้ำอย่างมั่ว ๆ ขึ้นมาจากโบราณสถานเท่านั้นและสามารถพูดได้ว่าไม่มีการสร้างสรรค์ใด ๆ ทั้งสิ้น เผ่า Hilichurl บางเผ่านั้นตั้งอยู่ในซากปรักหักพังโบราณซึ่งดูเหมือนว่าพวกเขาจะเกิดมาพร้อมกับความสัมพันธ์ที่ไม่สามารถอธิบายได้กับโบราณวัตถุเหล่านี้ แต่หลักฐานที่เรามีในตอนนี้นั้นไม่สามารถพิสูจน์ได้อย่างชัดเจนว่าพวกเขาเกี่ยวข้องกับอารยธรรมโบราณที่สูญหายไปอย่างไร
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book81_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book81_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d46f8a1b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book81_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+ความหลากหลายทางวัฒนธรรมของ Hilichurl... ยก Dadaupa Gorge ของ Mondstadt เป็นตัวอย่าง
+
+"เผ่า Meaty" นั้นชื่นชอบในการกินดื่ม พวกเขาจะสร้างคอกหมูป่าไว้ตรงกลางค่ายและแต่งตั้ง "ผู้ดูแลหมู" ไว้เพื่อรับผิดชอบโดยเฉพาะ โดยพวกเขาจะใช้ Pyro Slime ในการสร้างไฟธรรมชาติ ถือหม้อขนาดใหญ่สำหรับทำอาหารและซุป จากนั้นสมาชิกในเผ่าก็สามารถแบ่งปันกันได้ตามต้องการ
+ในค่ายของพวกเขานั้นสิ่งที่สะดุดตาผู้คนที่สุดก็คือเวทีที่มีขนาดใหญ่มาก ดูเหมือนว่าใครก็ตามที่ก้าวขึ้นไปถูกมองว่ายอมรับการท้าทายจากชนเผ่า ส่วนคนที่ถูกทำให้ตกเวทีจะต้องถูกหัวเราะเยาะจากทั้งเผ่า
+
+"เผ่า Sleeper" นั้นดูเหมือนว่าจะใช้โอกาสทั้งหมดที่มีนอนหลับ พวกเขาถึงขนาดสร้างบ้านที่เรียบง่ายเพื่อการนอนหลับที่สะดวกสบายยิ่งขึ้นอีกด้วย อาจเป็นเพราะความได้เปรียบของการนอนหลับที่เพียงพอทำให้พวกเขาเป็นพวกที่เจ้าเล่ห์และหลักแหลมที่สุดในหมู่ Hilichurl
+
+"เผ่า Eclipse" เป็นหนึ่งในเผ่า Hilichurl ที่ลึกลับมากที่สุดใน Mondstadt เมื่อเทียบกับพวกที่มีแต่กล้ามเนื้อกับพวกที่มีความหลักแหลมแล้ว พวกเขาจะให้ความสำคัญกับความเชื่อในด้านพลังงานลึกลับเป็นหลัก โดยจะมีความแตกต่างจากความเชื่อในพลังงานธาตุของ Hilichurl ทั่ว ๆ ไป วัตถุที่พวกเขาเคารพบูชานั้นดูเหมือนจะเป็นสัญลักษณ์ที่ดวงอาทิตย์สีดำที่ดูเรียบง่ายและทำขึ้นอย่างหยาบ ๆ โดยหมอผีของพวกเขาจะมีพลังมากกว่าหมอผีของชนเผ่าอื่น ๆ และที่ใจกลางของค่ายนั้น เผ่า Eclipse ได้เตรียม "บัลลังก์" ที่สูงที่สุดสำหรับนักเวทอันดับสูงสุดไว้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book82_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book82_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e1c5a5be5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book82_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+ในยุคสมัยของพวกขุนนาง เหล่าผู้นำเผด็จการของ แห่ง Mondstadt ไม่ให้ความสำคัญกับประวัติศาสตร์และห้ามไม่ให้มีการเผยแพร่ของบทกวีเปรียบเทียบเชิงประวัติศาสตร์พื้นบ้าน ว่ากันว่าเป็นเพราะพวกเขารู้ถึงความเสื่อมโทรมของพวกเขาดี เพราะงั้นพวกเขาจึงทำทุกอย่างเพื่อหลีกเลี่ยงการเปรียบเทียบระหว่างตนเองกับบรรพบุรุษที่กล้าหาญและสง่างามของพวกเขาในบันทึกประวัติศาสตร์
+
+แต่ไม่ว่าอย่างไรสายลมแห่งประวัติศาสตร์ก็จะไม่หยุดพัดเพราะเพียงแค่การก่อสร้างกำแพงสูง โดยหนังสือเล่มนี้ได้จัดทำบทกวีและตำนานที่สืบทอดมาตั้งแต่สมัยขุนนางเก่าจนถึงปัจจุบันและตรวจสอบซากปรักหักพังของสถานที่เก่าแก่เป็นครั้งคราวโดยมีจุดมุ่งหมายเพื่อค้นหาประวัติศาสตร์อันยาวนานจากกษัตริย์สู่การล่มสลายของขุนนางเก่า เนื่องจากรายละเอียดทางประวัติศาสตร์จำนวนมากไม่สามารถตรวจสอบได้อีกต่อไปและการบิดเบือนอย่างหลีกเลี่ยงไม่ได้ แต่ฉันเพียงแต่หวังอย่างนอบน้อมว่าประวัติศาสตร์ส่วนนี้จะสามารถสร้างแรงบันดาลใจแก่ชนรุ่นหลังหรืออย่างน้อยก็กระตุ้นให้พวกเขาค้นหาความจริงเก่า ๆ ได้บ้าง
+
+หนังสือเล่มนี้แบ่งออกเป็นสามส่วน: ส่วนที่หนึ่ง: "จ้าวแห่งหอคอยพายุและราชาหมาป่าแห่งแดนเหนือ" ที่มีเนื้อหาส่วนใหญ่เกี่ยวกับเรื่องราวการต่อสู้ของราชาน้ำแข็งแห่ง Mondstadt ยุคเก่าก่อนที่ Barbatos จะมาถึง ส่วนที่สอง: "ยุคบุกเบิกของ Mondstadt" โดยส่วนใหญ่จะอธิบายถึงประวัติของเหล่าผู้บุกเบิกและบรรพบุรุษผู้สูงศักดิ์ชาว Mondstadt ในดินแดนนี้หลังจากที่ Barbatos ฟื้นขึ้นมาเพื่อ Mondstadt ส่วนที่สาม: "ทรราช, รัชทายาท, และกบฏ" ส่วนใหญ่จะอธิบายเกี่ยวกับการปกครองอันยาวนานของขุนนางเก่าใน Mondstadt
+
+บางทีผู้อ่านอาจจะหวังว่าหนังสือเล่มนี้สามารถใช้เป็นข้อมูลเพื่อย้ำเตือนคนรุ่นต่อ ๆ ไป แต่นี่ไม่ได้เป็นความตั้งใจดั้งเดิมของฉัน "อิสรภาพ" ที่ได้รับจาก Barbatos ยังเป็นอิสระในการปลดปล่อยห่วงของอดีตและไล่ตามความจริง ซึ่งฉันแค่หวังว่าหนังสือเล่มนี้จะแสดงเรื่องราวที่ถูกห้ามเผยแพร่ในอดีตให้กับผู้อ่านอย่างมีประสิทธิภาพที่สุดเท่าที่จะทำได้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book83_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book83_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..388fe133f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book83_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+ขอให้สายลมอันสดชื่นแห่ง Barbatos ทำให้ดวงตาของผู้อ่านสะอาดและสดใส ขอให้สายลมแห่งอิสรภาพของ Mondstadt คงอยู่ตลอดไป
+
+เรื่องราวของตระกูล Gunnhildr นั้นเริ่มมาจากตำนานอันเก่าแก่ นั่นเป็นยุคสมัยที่เกิดสงครามระหว่าง "ราชาแห่งหอคอย" Decarabian และ "ราชาแห่งลมเหนือ" Andrius เมื่อสามพันปีก่อน ในเวลานั้น Mondstadt เป็นสถานที่รกร้างและหนาวเหน็บ ส่วน Gunnhildr คือผู้นำตระกูลที่แข็งแกร่งที่สุดในหมู่ชนเผ่าพเนจร
+
+พ่อของ Gunnhildr นั้นครั้งหนึ่งเป็นผู้ใต้บังคับบัญชาของ Decarabian เขาไม่สามารถทนต่อความเป็นเผด็จการของกษัตริย์ผู้โดดเดี่ยวได้ ดังนั้นจึงได้นำเผ่าของเขาหนีออกจากเมืองโบราณที่ห้อมล้อมไปด้วยพายุที่โหมกระหน่ำ แต่ดินแดนอันป่าเถื่อนภายนอกกำแพงนั้นช่างยากที่จะมีชีวิตอยู่รอด ถึงแม้ว่าพวกเขาจะหนีจากเขี้ยวเล็บของผู้เผด็จการมาได้ แต่ก็ต้องมาเผชิญกับพายุหิมะที่ไร้ซึ่งความปรานีอยู่ดี
+
+ในขณะที่ชนเผ่ากำลังจมอยู่ในความสิ้นหวัง เหล่าภูตที่อยู่ท่ามกลางสายลมก็ได้รับฟังคำอธิษฐานของ Gunnhildr เรื่องก็เกิดขึ้นอย่างนี้ คำวิงวอนที่ซื่อตรงของลูกสาวของหัวหน้าเผ่าและเสียงเรียกร้องของผู้อพยพที่ถูกปกคลุมไปด้วยหิมะก่อให้เกิดศรัทธาขึ้นมา โดยศรัทธารวมเข้าด้วยกันรอบ ๆ ร่างของภูตแห่งสายลมราวกับสายน้ำที่ไหลเข้าสู่บ่อน้ำแร่และนำพลังมาสู่ภูตแห่งสายลม ด้วยเหตุนี้พวกเขาจึงให้ที่พักพิงเล็ก ๆ สำหรับชนเผ่านี้และแบ่งพลังแห่งการปกป้องให้แก่ลูกสาวของหัวหน้าเผ่า
+
+หลังจากที่พ่อของเธอจากโลกนี้ไป Gunnhildr ก็ได้ขึ้นมาเป็นผู้นำของชนเผ่าไร้นามแห่งนี้และยังเป็นนักบวชหญิงคนแรกซึ่งจะคอยปกป้องผู้คนในเผ่าจากนี้ไปจนวันสุดท้าย เมื่อเทพแห่งสายลม Barbatos ประกาศท้าทายราชาผู้ไร้จิตใจ เธอได้นำผู้คนของเธอเข้าเผชิญหน้ากับเทพผู้โกรธเกรี้ยว ในตอนที่ Barbatos ปลดปล่อยผู้เป็นทรราชภายใต้สายลมอันบ้าระห่ำได้ในที่สุด ก็เป็นเธอที่สวมมงกุฎแห่งชัยชนะให้แก่เทพแห่งสายลมผู้กำเนิดใหม่
+
+ต่อมาหลังจากที่ Barbatos จากไป ดินแดนของ Mondstadt ก็เต็มไปด้วยเหล่าขุนนาง... แม้ว่าผู้ปกครองที่ครอบครองพลังอันศักดิ์สิทธิ์เหล่านี้จะเป็นที่รู้จักกันดีในเรื่องการทุจริตและการปกครองแบบเผด็จการหลังจากผ่านไปพันปี แต่อย่างไรถึงแม้ว่าจะเป็น Barbatos เองก็ไม่สามารถที่จะทำนายอนาคตในอีกพันปีได้
+
+เหล่าลูกหลานของ Gunnhildr เองก็เป็นหนึ่งในตระกูลราชวงศ์อันสูงศักดิ์ของ Mondstadt แต่ไม่เหมือนกับตระกูล Lawrence ที่ทั้งชั่วร้ายและเจ้าเล่ห์ ตระกูล Gunnhildrs ยังคงยึดถือคำสั่งสอนของตระกูลคือ "ปกป้อง Mondstadt ตลอดไป" และพยายามอย่างสุดความสามารถเพื่อปกป้องผู้คนของ Mondstadt ด้วยเหตุนี้ในการต่อสู้เพื่อโค่นล้มชนชั้นสูง พวกเขาจึงยืนอยู่เคียงข้างผู้คนของ Mondstadt และด้วยเหตุนี้พวกเขาจึงรอดพ้นจากโชคชะตาของการถูกขับไล่
+
+ในทุกวันนี้ตระกูล Gunnhildr ได้เป็นกำลังสำคัญในการสร้างนักบวชและอัศวินที่มีความกล้าหาญของกองอัศวินแห่ง Favonius เป็นไปได้ว่าตระกูลนี้จะยังคงยึดมั่นในอุดมการณ์ของบรรพบุรุษของพวกเขาและอาณัติของเทพแห่งสายลมเพื่อปกป้องแผ่นดินของ Mondstadt จากนี้และตลอดไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book84_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book84_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a68380ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book84_TH.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+ฉันเดินผ่านถนนทุกสายใน Mondstadt
+มีกลิ่นที่โชคร้ายและกลิ่นที่ทำให้มึนเมาล่องลอยอยู่ในอากาศ
+ฉันมองเห็นเหล่าขุนนางที่แสนจะเย่อหยิ่ง
+ฉันมองเห็นฝูงชนที่น่าสงสาร
+ถนนอันมืดมิดที่ซับซ้อนราวกับใยแมงมุมแบ่งพวกเขาออกเป็นสองส่วน
+เสียงติ๊ง ๆ ท่ามกลางความมืดมิดนั่นคือพันธนาการแห่งจิตวิญญาณ
+
+ในตอนที่ฉันเดินลาดตระเวนอยู่ในถนนยามค่ำคืนของ Mondstadt นั้น
+เมื่อเพื่อนร่วมงานและเจ้านายของฉันตะโกนมา:
+"พวกเราคืออัศวินผู้ส่องประกาย เงยหน้าขึ้นมาซะ!
+ผู้โบกสะบัดธงอันสูงศักดิ์ของราชวงศ์ ถึงจะเป็นผู้ปกป้อง Mondstadt ที่แท้จริง!"
+แต่ฉันไม่เคยเงยหน้ามองดวงดาวหรือธงนั่นเลย
+ฉันไม่สามารถมองข้ามมุมสกปรกเหล่านั้นได้
+
+พ่อค้าผู้แตกสลายสะอื้นอย่างเงียบ ๆ
+ทหารเก่าถอนหายใจอย่างเจ็บปวด
+บนถนนที่ตายด้านยามเที่ยงคืน
+เด็กหญิงผู้ถูกทอดทิ้งโดยขุนนางสวดอ้อนวอนขอพรจาก Barbatos
+สายลมแห่งอ้างว้างสั่นสะเทือนไปทั้งโบสถ์
+โอบกอดความเกลียดชัง ขีดกำแพงวังอันหรูหรา
+
+เสียงเรียกของผู้เป็นแม่ของแต่ละคน
+เสียงร้องของผู้เป็นลูกที่แสนฟูมฟาย
+เพียงพอที่จะฝากร่องรอยไว้บนโล่ที่แข็งแกร่งที่สุดได้
+เพียงพอที่จะงอหอกที่แหลมคมที่สุดได้
+
+เสียงเหล่านี้ทำให้ฉันตัวสั่น
+แต่ในราชวังและปราสาทที่สูงใหญ่นั้น
+สายลมตะวันตกพัดพาสถานที่ศักดิ์สิทธิ์อันแสนยิ่งใหญ่...
+ใครจะได้ยินเสียงคร่ำครวญของเหล่ามดปลวก
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book85_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book85_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4adf81889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book85_TH.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+วันหนึ่งในตอนที่รุ่งอรุณมาเยือน
+นักเต้นรำผู้ใช้ดาบแทนบทเพลงก้าวเข้าสู่ Mondstadt
+แม้ทั้งร่างจะถูกล่าม
+แต่กลับมีเสียงเพลงล้อมรอบท่ามกลางความเงียบงันของเธอ
+เสียงเพลงแห่งอิสรภาพ เพลงที่ส่องแสงสว่างยิ่งกว่าแสงของรุ่งอรุณนอกกำแพง
+เพลงพื้นบ้านที่ฝูงชนผู้ไร้ซึ่งพันธนาการร่วมร้องกันอย่างสุขสำราญ
+
+เธอคือแสงสว่างยามเช้าของคณะดนตรีที่ร่อนเร่
+และคือฆาตกรผู้สังหารชนชั้นสูง
+ครั้งหนึ่งฉันเคยถามเธอ: "ทำไมถึงโค่นขุนนางของพวกเรา
+เธอไม่รู้เหรอว่าพวกเขาคือผู้นำของพวกเรา?"
+
+"ทำไมพวกเขาสั่งให้เธอสร้างกำแพงสูง?"
+เสียงของเธอราวกับลมที่แผ่วเบาผ่อนคลาย
+"หากเธอคิดว่าตัวเองนั้นเป็นเพื่อนกับสายลม"
+"หากว่าครั้งหนึ่งเธอนั้นมีอิสรภาพ"
+
+เธอบอกเล่าเรื่องราวที่ผ่านมาให้แก่ผู้ฟังผู้โดดเดี่ยว
+เกี่ยวกับบรรพบุรุษของขุนนางผู้มีอำนาจศักดิ์สิทธิ์
+เกี่ยวกับเทวดา เทพเจ้าทั้งหลายและมังกรอสูรในอดีต
+เกี่ยวกับเหล่าทวยเทพและผู้คนในทุก ๆ ดินแดน
+ตำนานทั้งหลายกลายเป็นบทเพลงผ่านปากของเธอ
+และบทเพลงพื้นบ้านก็ล่องลอยไปทั่วทั้งเมืองพร้อมกับสายลม
+
+ในเวทีของชนชั้นสูง เธอขับขานบทเพลงอีกครั้งด้วยดาบที่อยู่ในมือของเธอ
+นั่นคือบทเพลงสุดท้ายของเธอ แต่จะไม่มีบทเพลงไหนที่สมบูรณ์แบบไปกว่านี้อีกแล้ว
+อัศวินไร้นามนำดาบของเธอออกไปจากสนามประลองที่เปื้อนเลือด
+และฝังมันในสถานที่ที่สายลมพัดมารวมกัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book86_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book86_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7eb7dfb42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book86_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1. Barbecue Lizard
+
+ก่อนอื่นนำเขาและเครื่องในของกิ้งก่าออกไป จากนั้นลอกหนังด้านนอกออกและก็นำมาเสียบไม้ย่างให้สุกทั้งสองฝั่ง
+กิ้งก่าที่มีเขาจะมีรสชาติที่ค่อนข้างคาวและขม ซึ่งเมื่อกินมันเป็นครั้งแรกคุณจะรู้สึกได้ถึงความเป็นกรดของสัตว์ที่เข้มข้นคล้ายกับผ้าเช็ดตัวเก่าที่แช่อยู่ในน้ำแอมโมเนีย แต่วางใจได้เพราะมันปลอดภัยและไม่เป็นอันตราย ซึ่งหากเป็นไปได้ควรโรยด้วยเครื่องเทศก่อนเสมอ
+
+2. Dada Steak
+
+เตรียมสเต๊กหมูสดดิบชิ้นใหญ่จากนั้นใช้เกลือโรยสเต๊กทั้งสองด้าน (สำหรับผู้เหงื่อออกมากสามารถข้ามขั้นตอนนี้ไปได้) จากนั้นห่อด้วยผ้าบาง ๆ มัดติดไว้กับหลังของคุณแล้วกินมันหลังจากออกกำลังกายในตอนเช้า!
+เนื้อหมูป่านั้นอุดมไปด้วยพลังงาน ปรุงรสด้วยเกลือปริมาณมากและอุ่นเบา ๆ ด้วยความร้อนจากร่างกายและแสงแดด ซึ่งมันจะยังคงสัมผัสที่นุ่มตามธรรมชาติของเนื้อในขณะที่กลิ่นคาวถูกกลบไป โดยสามารถเสิร์ฟพร้อมกับขนมปังกรอบหนา ๆ และ Wolfhook เพื่อเพิ่มความจัดจ้าน!
+
+3. Ice and Fire Salad
+
+หั่น Cryo Slime ออกเป็นชิ้นเล็ก ๆ จากนั้นหั่น Pyro Slime ให้เป็นชิ้นที่ใหญ่กว่า เสร็จแล้วนำมาผสมเข้ากับผลไม้และสมุนไพร เติมเกลือเล็กน้อยเพื่อเพิ่มรสชาติ
+รสชาติของ Cryo Slime รวมกับรสเผ็ดร้อนของ Pyro Slime ควบคู่กับรสหวานอมเปรี้ยวของผลไม้สด สามารถอธิบายได้ว่ามีรสชาติที่สดชื่นซาบซ่าน และอาฟเตอร์เทสที่ยาวนานนนนน
+หากคุณสังเกตเห็นการเปลี่ยนแปลงที่มากเกินไปในอุณหภูมิร่างกายของ Slime ระหว่างการทำอาหารจานนี้ จงตีมันด้วยด้านทื่อของมีดหรือกระบองของคุณโดยทันทีเพื่อทำให้หมดสติ นี่ก็เพื่อหลีกเลี่ยงการบาดเจ็บอ่ะนะ
+
+4. Stone-baked Casserole
+
+รวบรวมก้อนหินและจัดเรียงให้เป็นวงกลมแล้ววาง Pyro Slime ไว้ตรงกลาง จากนั้นสร้างเตาโดยใช้ก้อนหินมากขึ้นและย้ายหม้อปรุงอาหารเข้าสู่ตำแหน่ง แล้วก็ใส่เนื้อสด ผักสด กิ้งก่า จิ้งหรีดและ sweet flower ลงไปในหม้อ เมื่อเสร็จแล้วจึงเติมน้ำและโรยเกลือ สุดท้ายทิ้งไว้อย่างน้อยครึ่งชั่วโมงและก็กินได้
+อาหารจานนี้ได้รวมเอารสชาติเด็ด ๆ มาไว้ในที่เดียว จากจิ้งหรีดกรอบไปจนถึงกิ้งก่าที่ชุ่มฉ่ำ ความเข้มข้นของรสชาติที่หลากหลายของป่าและความกรอบหวานของผักสด ๆ เมื่ออาหารหมดแล้วยังสามารถหั่น Pyro Slime เป็นชิ้น ๆ เพื่อทำเป็นของหวาน หรือราดด้วยซุปก็จะได้อาหารจานใหม่อีกจาน ช่างเป็นอาหารที่คุ้มค่าทุก Mora เสียจริง ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book87_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book87_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f24df8d16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book87_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+เหล่าพี่น้องกองโจรล่าสมบัติที่รัก
+ฉันมีแผนใหญ่ รวยเละแน่นอน
+เกิดมาแค่ครั้งเดียว ถ้าพลาดล่ะก็ปีหน้ามาใหม่
+ใจเต้นมั้ยนะ จะเต้นรึเปล่านะ
+พบกันตอนตีสามครึ่ง
+ฉันจะใส่หน้ากากไป เดี๋ยวเธอจะนึกไม่ออก
+ขอแนะนำให้เธอใส่มาด้วย จะได้รู้กันไงล่ะ
+ไม่มีทางจำผิดแน่นอน มองดูแล้วออกจะเท่
+สิ่งที่ฉันเกลียดที่สุดในชีวิต พวกนักเรียนดีเด่นขี้ฟ้องยังไงล่ะ
+เพราะงั้นเชื่อฉันได้เลย เรื่องจริงไม่มีหลอกแน่นอน
+พวกเธอก็รู้ดีนี่ ปลอมตัวหน่อยก็ดี
+สองฝ่ายเท่ใจขาด แล้วไปลาขาดความจน
+แล้วเจอกันที่จุดนัดพบ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book88_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book88_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b6f0bfcf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book88_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Liyue ในอดีตนั้นเต็มไปด้วยภัยพิบัติและโรคระบาด หรือจะพูดได้ว่าในตอนเริ่มของสงครามเทพอสูรนั้นเต็มไปด้วยความ สับสนวุ่นวาย ผู้ที่พ่ายแพ้จะจมดิ่งลงสู่ใต้หินผา เน่าเปื่อยกลายเป็นดินและกลับไปเป็นส่วนหนึ่งของวัฏจักรธาตุซึ่ง ครอบคลุมทั้งสวรรค์และโลกอีกครั้ง มีวิญญาณบางตนที่ยังคงไม่ยอมแพ้และกลายเป็นปีศาจร้าย เมื่อปีศาจร้ายเกิดขึ้นก็จะให้กำเนิดโรคร้าย ให้กำเนิดภูตผี ให้กำเนิดอสูร จากนั้นก็ทำลายพื้นดิน ปั่นป่วนแม่น้ำและท้องทะเล สร้างความขมขื่นให้แก่ราษฎร ดังนั้นจึงมีการกล่าวว่าเหล่าปีศาจร้ายเป็นเสียงสะท้อนของสิ่งที่พ่ายแพ้บนสวรรค์
+
+"Liyue ในอดีตนั้นต้องทนทุกข์ทรมานกับโรคระบาดต่างๆมากมาย มีคนกล่าวว่าในตอนแรกนั้นอสูรและเทพสู้กันอย่างไม่มีวันหยุด ผู้พ่ายแพ้จมดิ่งลงสู่ใต้หินผาอันแข็งแกร่งและกลับไปเป็นส่วนหนึ่ง ของวัฏจักรธาตุซึ่งครอบคลุมทั้งสวรรค์และโลกอีกครั้ง วิญญาณของเทพอสูรบางตนนั้นจิตใจเต็มไปด้วยความเกลียดชัง และไม่ยอมรับความพ่ายแพ้ จิตใจคับแค้นและกลายเป็นปีศาจร้าย ทุกครั้งที่ปีศาจกระสับกระส่ายและเริ่มสร้างความเดือดร้อนและภัยพิบัติ อสูรและสิ่งแปลกๆต่างๆก็จะกำเนิดขึ้น ปีศาจทำลายแผ่นดินทิ้งให้แห้งแล้งและทำให้เกิดความปั่นป่วนใน แม่น้ำและทะเล ผู้คนเจ็บปวดทุกข์ยาก สิ่งที่เรียกว่าปีศาจนั้นแท้จริงแล้วก็คือเหล่าเทพอสูรที่พ่ายแพ้และเต็มไปด้วยความโกรธแค้น"
+
+ราชาแห่งหินเรียกยักษาให้มากวาดล้างเหล่าปีศาจร้าย ยักษา... สัตว์เวทที่มีรูปร่างหน้าตาน่ากลัวและมีนิสัยชอบทำสงคราม เป็นทั้งผู้พรากชีวิตและผู้ปกป้อง โดยห้าตนต่อไปนี้ Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias, และ Alatus ยักษาทั้งห้าตนนี้คอยสู้รบกับเหล่าปีศาจและโรคร้ายอย่างเคียงบ่า เคียงไหล่กับราชาแห่งหินไปทั่วทุกหนแห่ง พวกเขาถูกรู้จักในนาม "ห้าเซียนยักษา"
+
+"ราชาแห่งหินเรียกเหล่ายักษามาเพื่อกำราบเหล่าปีศาจร้าย ซึ่งยักษานั้นคือสัตว์เวทใน Liyue ที่มีนิสัยทั้งดุร้ายและน่ากลัว ทั้งดุดันและเก่งกาจในการต่อสู้โดยกำเนิด เพื่อปกป้องกฎของราชาแห่งหินแล้วพวกเขาไม่ลังเลเลยที่จะฆ่า ซึ่งในหมู่ยักษาแล้วมีผู้ที่มีพลังมากที่สุดอยู่ห้าตน: Bosacius, Indarias, Bonanus, Menogias, และ Alatus ซึ่งยักษาทั้งห้าตนนี้จะคอยติดตามราชาแห่งหินเพื่อต่อสู้กับเหล่า ปีศาจร้าย กำจัดภัยพิบัติและโรคร้าย พวกเขาถูกเรียกกันในนาม "ห้าเซียนยักษา""
+
+"ห้าเซียนยักษา" ปกป้องราชาหินและขจัดความทุกข์ยากอยู่เป็นเวลาหลายปี ถึงแม้ว่าเหล่ายักษาจะมีความสามารถที่น่าเกรงขาม แต่พวกเขาก็ไม่สามารถหลีกเลี่ยงจากบาปและความโกรธแค้นได้ ไม่จมลงสู่ความโกรธแค้นก็ถูกย้อมไปด้วยความกลัวและบ้าคลั่ง ไม่ฆ่าฟันกันเองก็กลายเป็นอสูรในท้ายที่สุด ตลอดช่วงเวลาพันปีแห่งชะตากรรมที่ถูกกำหนดไว้ให้สู้ สามในห้าของเหล่ายักษาต้องดับลง หนึ่งในนั้นหายสาบสูญ ส่วนพวกที่ไม่เป็นที่รู้จักนามนอกเหนือจากนั้นก็ถูกลืมเลือนไปในฝูงชน เหลือเพียง Alatus ที่ยังอยู่มาจนถึงทุกวันนี้
+
+""ห้าเซียนยักษา" ปกป้องราชาแห่งหินและกำราบภัยพิบัติทั้งหลายจนสิ้น เป็นอย่างนี้มาตลอดหลายปี แต่ทว่าถึงแม้ว่าเหล่ายักษาจะครอบครองพลังที่แข็งแกร่งน่า เกรงขาม แต่ก็ยังยากที่จะหลีกเลี่ยงความทุกข์จากบาปที่ก่อ ถูกความเกลียดชังจากเหล่าปีศาจร้ายเข้าครอบงำ ในหมู่พวกเขานั้นมีทั้งตกลงสู่ความโกรธแค้นเดือดดาลที่ไม่อาจจะ บรรยายได้ บ้างก็จมอยู่ในความกลัวจนคลุ้มคลั่ง บ้างก็ฟาดฟันกันเองไปจนตาย บ้างก็ก้าวเข้าสู่ความมืดกลายเป็นอสูรไปในที่สุด ตลอดช่วงเวลาพันปีแห่งชะตากรรมที่ถูกกำหนดไว้ให้สู้ สามในห้ายักษานั้นพ่ายแพ้ดับดิ้นลง หนึ่งนั้นหายสาบสูญ ส่วนพวกที่ไม่เป็นที่รู้จักนามนอกเหนือจากนั้นไม่ตายก็หนีหาย เหลือเพียง Alatus ที่ยังอยู่มาจนถึงทุกวันนี้"
+
+Alatus ก็คือ "ราชาปีกทอง" หรือที่รู้จักกันในนาม "ผู้กำราบอสูร" ไม่มีใครรู้ทั้งที่มาและที่ไปของเขา มีเพียงค่ำคืนของฤดูใบไม้ผลิ ระหว่างช่วงเวลาการถวายโคมไฟเท่านั้นที่ผู้คนจะได้เห็นแสงที่ป่าหิน Guyun Stone Forest ชาว Liyue พูดกันว่า "ดูเถิด ยักษาผู้พิทักษ์ตนนี้นั้นคือผู้จบการปกครองของอสูร" บางทีเมื่อได้ยินเสียงขลุ่ยลอยออกมาจากทางบึง แต่จะหาต้นตอก็หาไม่เจอ ว่ากันว่า "นั่นคือยักษาผู้กำลังส่งเสียงเรียกเหล่าสหายให้กลับคืนสู่บ้านเกิด"
+
+"Alatus หรือที่รู้จักกันในนาม "ราชาปีกทอง" หรือไม่ก็ "ผู้กำราบอสูร" ไม่มีใครรู้ถึงที่มาและที่ไปของเขา และก็ไม่รู้ว่าสุดท้ายแล้วเขาไปอยู่ที่ไหน แต่เมื่อถึงค่ำคืนของเทศกาล Lantern Rite ในฤดูใบไม้ผลิ จะมองเห็นแสงจากบนป่าหิน Guyun Stone Forest ผู้คนชาว Liyue พูดกันว่า "ยักษาผู้พิทักษ์กำราบอสูรอีกแล้วสินะ" บ้างก็ได้ยินเสียงขลุ่ยลอยมาจากส่วนลึกของบึง Dihua Marsh แต่เมื่อเข้าไปหากลับไม่เห็นแม้แต่ร่องรอย บางคนก็บอกว่า "นั่นมันยักษาผู้กำลังส่งเสียงเรียกเหล่าสหายให้กลับคืนบ้านเกิดต่างหากล่ะ"
+
+นั่นคือพลังอันยิ่งใหญ่ที่ต้องถูกสิ่งที่ยิ่งใหญ่เช่นกันมาลบล้าง สูญเสียมิตรสหายผู้ร่วมอุดมการณ์ สั่งสมด้วยกรรมอันชั่วร้าย ถูกครอบงำด้วยความเกลียดอย่างไม่สิ้นสุด ใช้ความโกรธเกลียดจากวันคืนเก่า ๆ ไว้เป็นศัตรู ไม่มีทั้งการล้างแค้นและการปล่อยวาง ความเจ็บปวดราวกับเป็นผีที่ร่อนเร่ ความทุกข์ทรมานที่ไม่มีที่สิ้นสุด
+
+"ด้วยเหตุนี้ ผู้ที่ครอบครองพลังอันยิ่งใหญ่ย่อมประสบกับความทุกข์ทรมานที่ใหญ่ยิ่ง ยักษาได้สูญเสียทั้งมิตรสหายและเพื่อนร่วมอุดมการณ์ทั้งหลายไป จนสิ้น เหลือเพียงบาปที่มากมายรวบรวมอยู่รอบกาย จิตใจก็เต็มไปด้วยความเกลียดชังอย่างไม่อาจหยุดยั้งได้ ใช้ความโกรธเกลียดในอดีตเป็นศัตรู เอื้อมไม่ถึงซึ่งการล้างแค้น และล้มเหลวซึ่งการปล่อยวาง ความทุกข์ทรมานเช่นนี้นั้นราวกับความเจ็บปวดของผีที่ร่อนเร่ที่แม้ว่าจะต้องเผชิญกับภัยพิบัตินับครั้งไม่ถ้วน แต่ก็หาจุดจบไม่ได้"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book89_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book89_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..32797d687
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book89_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+สมบัติถูกฝังอยู่ใต้ต้นไม้สีแดงอันโดดเดี่ยวภายใต้ส่วนล่างของบันได
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book8_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book8_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2d02820f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book8_TH.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"เจ้าจิ้งจอก อย่าขยับล่ะ"
+นั่นคือประโยคที่พ่อของพ่อของฉันเคยบอกเอาไว้ ให้พูดประโยคนี้ขณะที่จะล่าจิ้งจอก แล้วธนูจะไม่สั่น
+ตอนที่กำลังจะปล่อยสายธนู เจ้าจิ้งจอกนั่นก็เงยหน้าขึ้นมาประสานตากับฉัน สายตาของมันใสเหมือนกับทะเลสาบ เหมือนกับอัญมณีที่แตกเป็นชิ้น ๆ
+ในใจของฉันว้าวุ่นเหมือนมีมรสุมอยู่ ลูกธนูที่ง้างยิงออกไปก็พลาดไปโดนเข้ากับน้ำแข็งที่เกาะอยู่กับจิ้งจอกจนแตก เจ้าจิ้งจอกยกหางขึ้นมา หันมามองดูหน้าฉันและวิ่งกลับเข้าป่าไปอย่างรวดเร็ว
+เมื่อฉันได้สติก็รีบวิ่งตามไป แต่จะมีใครวิ่งได้ไวเท่ากับจิ้งจอกกันล่ะ?
+เจ้าจิ้งจอกวิ่งทิ้งห่างออกไปเรื่อย ๆ จนเหลือเพียงแค่จุดเล็ก ๆ จุดเดียว
+"เห้...! อย่า อย่าหนีนะ...."
+ฉันตะโกนไล่ตามไป แต่ก็ไม่มีเสียงออกมาเท่าไร
+แต่พอฉันตะโกนอย่างนั้นเจ้าจิ้งจอกก็ช้าลงมาหน่อย
+"รอฉันอยู่งั้นเหรอ?"
+ฉันครุ่นคิด
+"ถ้าจะวิ่งล่ะก็ จิ้งจอกจะช้าไปกว่าคนได้ยังไง"
+จิ้งจอกเป็นสัตว์ที่วิเศษจริง ๆ ขนาด Windrise ที่เป็นที่ราบอย่างนั้นยังสามารถวิ่งหนีจนหายไปจากสายตาได้
+ราวกับไปอยู่ในอีกโลกหนึ่ง
+คิดมาถึงตอนนี้ ฉันก็ยิ่งเชื่อมากขึ้น
+"จิ้งจอกขาวตัวนั้นรอฉันอยู่แน่ ๆ ต้องเป็นอย่างนั้นแน่นอน"
+เชื่อในตัวจิ้งจอกและวิ่งไล่ตามไอ้จุดเล็ก ๆ ขาว ๆ นั่นไปตั้งนาน อยู่ ๆ ก็มีลมพัดลม
+ฉันสั่นไปแป๊บหนึ่งแล้วหันกลับไปมอง
+"แปลกละ?"
+จุดสีขาวกลับกลายเป็นสองจุด
+จากนั้นก็กลายเป็นสามจุด สี่จุด ราวกับสายลมยิ่งพัดจำนวนจุดก็ยิ่งเพิ่ม สุดท้ายก็เยอะจนนับไม่ถูกแล้ว
+จากนั้นตาของฉันก็เหมือนมีอะไรลอยมาโดนใส่ ฉันเช็ดมันออกและก็ค้นพบว่ามันคือเกสรดอกแดนดิไลออนเจ้าจิ้งจอกหายไปตั้งนานแล้วล่ะ
+ฉันหัวเราะเยาะตัวเองและก็กลับบ้าน
+กินหัวไชเท้าตุ๋นที่ไม่มีเนื้อ ฉันล่ะเกลียดหัวไชเท้าตุ๋นที่ไม่มีเนื้อซะจริง ๆ ทำให้รู้สึกหิวมาก ๆ พอหิวมาก ๆ ก็หลับไปจนได้
+เมื่อตื่นขึ้นมากลางดึกเพราะได้ยินเสียงอะไรบางอย่างจากด้านนอก
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book90_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book90_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3253f6f69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book90_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+ที่ด้านบนของบันได มีผู้พิทักษ์หินกำลังปกป้องสมบัติที่ถูกฝังเอาไว้ในก้อนกรวด
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book91_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book91_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..55ec72523
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book91_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+ถัดจากทางทิศเหนือของหน้าผาเตี้ย สมบัติจะถูกฝังไว้ในก้อนกรวด
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book92_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book92_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..21e5f854d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book92_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+ไปที่เกาะในทะเล เอาสมบัติออกมาจากก้อนกรวดใต้ Stone Gate... แล้วก็จงระวังพวกผู้เฝ้าให้ดี
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book93_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book93_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b77f12de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book93_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+ขึ้นเกาะไป จะเห็นผู้เฝ้ายืนอยู่ใต้เสาหิน ด้านหลังนั้นมีสมบัติซ่อนอยู่
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book94_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book94_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..80f269183
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book94_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+ขึ้นเกาะแล้วมุ่งหน้ายังสังข์ขนาดใหญ่ สมบัติจะถูกฝังอยู่ใต้กรวดตรงข้ามกับมัน
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book95_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book95_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6659b02b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book95_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+—รอบ ๆ เข่าของเหล่าทวยเทพ—
+"ฉันคือนายพล Weiyang ผู้ยิ่งใหญ่และมีชื่อเสียง ทูตของจักรพรรดิในภารกิจของราชวงศ์! ยังไม่รีบหลีกทางไปอีก!"
+"นายพล? งั้นเดี๋ยวนี้ "มหาบุรุษผู้ยิ่งใหญ่และมีชื่อเสียง" นี่เป็นยศทางทหารกันแล้ว เหรอ ฉันคิดว่ามันเป็นแค่หน่วยงานราชการซะอีก Mir ตอบกลับอย่างไม่ลังเล"
+ทันใดนั้นใบหน้าของฝั่งตรงข้ามก็แดงก่ำ "แค่คนไร้การศึกษาที่อยู่ตามชายแดนอย่างแกจะไปรู้อะไร!"
+"อย่าบอกนะว่าช่วงไม่กี่ปีมานี้ทางราชวงศ์เกิดการเปลี่ยนแปลงระบบแล้ว?"
+นักรบดาบสองคนที่มากับพวกเขาก็หัวเราะขึ้นมาพร้อมกัน "ฮ่าฮ่าฮ่าฮ่า! งั้นก็จบการเดินทางอันยาวนานของเราสู่เมืองหลวง... ในที่สุดรถม้าก็ผ่านด่านตรวจสอบไปหลายพันไมล์ เพียงเพื่อจะมาจบที่โรงแรมเล็ก ๆ ในป่าแห่งนี้!"
+Qin เด็กในร้านจ้องไปที่ใบหน้าอันแดงก่ำของ Weiyang อยู่ครู่นึงแล้วก็พูดขึ้นมาว่า "เธอคือเจ้าหน้าที่หญิงที่ปลอมเป็นชาย!"
+"สายตาของพี่ชายช่างหลักแหลมยิ่งนัก" นักรบคนหนึ่งพูดขึ้นมา "เธอคือเลขาธิการหน่วยงานราชพิธี เราสองคนเป็นนายทหารหลวง คนหนึ่งคือทหารองครักษ์ ส่วนอีกคนหนึ่งจากจักรวรรดิ ซึ่งเราทั้งสองเชี่ยวชาญในด้านการใช้ง้าวและดาบ ได้รับคำสั่งจากรัฐมนตรีหลวงให้มาที่นี่เพื่อรับเอาดาบมารคืนไปน่ะ"
+"ถึงแม้ว่านายพลผู้ยิ่งใหญ่... และมีชื่อเสียง ฮ่าฮ่าฮ่า... ถึงแม้ว่านั่นจะเป็นเรื่องที่แต่งขึ้นมา แต่อย่างน้อยเรื่องเกี่ยวกับราชวงศ์ก็ไม่ได้หลอกหรอกนะ" นักรบอีกคนที่ดูท่าทางจะยังอายุน้อยอยู่พูดเสริมขึ้นมา
+
+เรื่องของดาบมารนั้น Mir ก็เคยได้ยินหรอกนะ ว่ากันว่าเมื่อห้าหรือหกปีก่อนมีอุกกาบาตร่วงลงมาจากท้องฟ้า ซึ่งอุกกาบาตนี้ถือว่าเป็นสิ่งล้ำค่าในปฐพีนี้และควรจะต้องถูกนำไปให้แก่ราชวงศ์ อย่างไรก็ตามกลับมีช่างตีดาบนามว่า Feng ได้นำไปใช้เป็นการส่วนตัวและสร้างดาบมารขึ้นมาทั้งหมดเก้าเล่ม ด้วยกัน ว่ากันว่าดาบมารเหล่านั้นสามารถดูดซับสติปัญญาของมนุษย์ สร้างความปั่นป่วนแก่ยุทธภพเป็นวงกว้าง
+
+"อย่างนี้นี่เอง" เมื่อพูดจบแล้ว Mir ก็ปิดประตูห้องน้ำ
+"จะยังไงก็ได้ล่ะนะ แต่รีบออกมาจากห้องน้ำเดี๋ยวนี้!" ในที่สุด Weiyang ที่ถูกมองออกว่าแต่งเป็นชายก็ยอมแพ้และแสดงเสียงจริงออกมา ซึ่งเสียงของเธอนั้นทั้งนุ่มนวลและก็อ่อนหวานน่าฟังเกินกว่าที่คิดไว้
+"เจ้าหน้าที่ Weiyang นั้นเป็นสตรีผู้ที่ได้รับการสั่งสอนจากราชวงศ์ แตกต่างจากบุรุษอย่างพวกเราที่จะไปทำธุระที่ไหนก็ได้ ยังไงพี่ชายช่วยรีบหน่อยเถอะนะ"
+
+จากนั้น Mir เมื่อล้างมือเสร็จก็ออกจากห้องน้ำมาและนั่งร่วมโต๊ะกับนักรบทั้งสอง
+"มันไม่ใช่เรื่องง่ายเลยที่เราจะได้พบกับผู้ที่เคยชินกับเรื่องของ ราชวงศ์อย่างนี้" คนที่ดูเหมือนจะเป็นทหารองครักษ์ทัก Mir ขึ้นมา "จะรังเกียจมั้ยที่จะเล่าความเป็นมาของเธอให้พวกเราได้ฟังกันบ้าง?"
+"Mi Tingren พ่อของฉันเคยเป็นหัวหน้ารัฐมนตรีพิธีชุมนุมหลวง ต่อมาถูกจัดฉากใส่ร้ายว่าคดโกงก็เลยลาออกและก็กลับมาบ้านนอกนี่แหละ" Mir เกาคางตัวเองช้า ๆ แล้วพูดว่า "พ่อของฉันเปลี่ยนไปตั้งแต่เกิดเรื่องขึ้น สักวันฉันจะกลับสู่ราชสำนักเพื่อล้างข้อกล่าวหาและกู้ชื่อให้กับตระกูล Mi"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book96_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book96_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e743d8b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book96_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+—เรื่องของการครอบครอง—
+"อื้มม อร่อยยย"
+หลังจากวิญญาณเข้าครองร่างของ Weiyang จากนั้นเธอก็เปลี่ยนเป็นคนที่อ่อนโยนและใจเย็นลงมาก เธอหยิบพายเนื้อที่ Mir ทำขึ้นมาและกัดเข้าไปคำเล็ก ๆ หนึ่งคำแล้วก็โดนลวกปาก ภาพของเธอในตอนที่แลบลิ้นออกมาเพื่อระบายความร้อนช่างน่ารักจริง ๆ
+"ฉันไม่ไหวแล้ว ต้องย่อยก่อนซักหน่อย" Mir ผู้ใช้ลูกตาข้างหนึ่งเพื่อทำให้วิญญาณสงบและหยิบพายขึ้นมาหนึ่งชิ้นเองบ้าง" เธอพูดใหม่อีกทีซิ?"
+"สิ่งที่เรียกว่าอุกกาบาตในตอนนั้นแท้จริงแล้วคือง้าวแห่งสวรรค์ มันถูกมนุษย์ตัดจนขาดและนำไปทำเป็นดาบมารทั้งเก้าเล่ม ซึ่งเล่มนี้ก็คือดาบมารหมอกทะเล Swords of Mist แล้วก็อีกสองเล่มที่พวกเขารวบรวมมาได้เมื่อก่อนหน้า..."
+"แล้วเธอคือ...?"
+"ฉันคือลูกสาวของผู้ซึ่งครั้งหนึ่งเป็นจักรพรรดิแห่งสวรรค์ แต่ฉันลืมชื่อของฉันไปแล้ว ครั้งหนึ่งฉันเคยรับหน้าที่สอบสวนและพิจารณาคดีความ หรือถ้าจะใช้ภาษาของพวกเธอก็คือผู้พิพากษานั่นแหละนะ"
+เนื่องจากสำนักราชพิธีนั้นต้องรับผิดชอบต่อพิธีการบูชาและการถวายของสักการะ พ่อของ Mir จึงบังคับให้เขาเรียนรู้ทุกรายละเอียดและคำพูดในพิธีกรรมของราชสำนักทุกครั้ง และเนื่องจากพิธีกรรมส่วนใหญ่เกี่ยวข้องกับการเผชิญหน้ากับกอง กำลังที่แปลกประหลาดและเทพเจ้าอารมณ์ เขาจึงพอที่จะรู้ถึงวิธีจัดการกับพวกเขาเหล่านี้ได้บ้าง ตัวอย่างเช่นเขารู้ว่าเทพมีแนวโน้มที่จะปกป้องชื่อของพวกเขาอย่าง ระมัดระวัง นั่นก็เพราะความรู้เกี่ยวกับชื่อที่แท้จริงของเทพจะช่วยให้มนุษย์ สามารถควบคุมพวกเขาได้อย่างสมบูรณ์ ดังนั้นเขาจึงไม่เชื่อว่าเธอคนนี้จะลืมชื่อของเธอไปง่าย ๆ
+
+"เพราะงั้นทางราชวงศ์เลยอยากจะริบเอาดาบคืนไปเพื่อหลอม ง้าวแห่งสวรรค์ ขึ้นมาอีกครั้งงั้นเหรอ?" Mir ซึ่งกำลังพยายามทำใจยอมรับกับความเอนเอียงเหล่านี้ไล่ถามต่อ
+"ฉันไม่รู้ เจ้าของร่างกายนี้ไม่รู้เรื่องอื่นเลย เธอเพียงแต่... โกรธแบบสุด ๆ และอยากที่จะพิสูจน์ตัวเอง" Weiyang นำมือทาบไว้ที่กลางหน้าอกของตน
+"แล้วก็ฉันควรที่จะใช้พิธีส่งเซียนอะไรเพื่อส่งเธอไปมั๊ย?" Mir ลูบผ้าคาดตาและตาที่มองไม่เห็น "แล้วจากนั้นฉันจะได้ตาคืนมั้ย?"
+
+"บอกมาชื่อนึงสิ" หญิงสาวที่อยู่ตรงหน้าเงยหน้าขึ้นมาทั้ง ๆ ที่ยังมีเศษพายติดอยู่ที่ปาก
+"อย่ามาไร้สาระน่ะ การตรวจราชการของจักรพรรดินั้นเป็นหน้าที่ของจักรพรรดิเอง ฉันจะเรียกทึกทักว่าได้ตำแหน่งรัฐมนตรีพิธีชุมนุมหลวงนี้มาด้วยตา เพียงข้างเดียวได้ยังไงกัน"
+"ยังไงฉันก็ต้องรวบรวมเศษชิ้นส่วนของง้าวแห่งสวรรค์นั่นอยู่แล้ว" หญิงสาวพูดขึ้นมา "ไม่อย่างนั้นโลกนี้ได้ถึงกาลอวสานแน่ ๆ"
+Mir ไม่ได้โต้ตอบอะไร เพียงแค่จ้องมองไปยังหญิงสาวที่อยู่ตรงหน้า
+"เธอไม่จำเป็นต้องร่วมทางไปกับฉันก็ได้ แต่เพื่อความปลอดภัยของผู้คน ยังไงขอยืมตาของเธอไปสักพักนึงก่อนก็แล้วกันนะ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book97_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book97_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..84cff441a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book97_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—การเดินทางสู่ทิศตะวันตกอันมืดมิด—
+"สิ่งที่ฉันพอจะทำได้เพื่อเธอก็มีเท่านี้ล่ะนะ" Mir นำกับข้าวที่ทำเสร็จเสิร์ฟขึ้นโต๊ะอาหารเรื่อย ๆ จากนั้นก็นั่งลงตรงฝั่งตรงข้าม Weiyang
+แขนขวาของ Weiyang ซึ่งหักในการต่อสู้อย่างเอาเป็นเอาตายเมื่อครู่ยังคงถูกพันด้วยผ้าพันแผล เธอจ้องมองไปที่ Mir อย่างจริงจังเป็นเวลานาน แต่ Mir นั่งอยู่ที่นั่นเท้าคางของเขาและมองลงต่ำ ซึ่งทั้งคู่นั่งอย่างเงียบ ๆ อยู่พักนึง
+ในที่สุด Weiyang ก็ลองใช้มือซ้ายคีบตะเกียบขึ้นมา แต่ก็คีบลูกชิ้นที่อยู่ในซุปร้อน ๆ นั่นไม่ได้ซักที
+Mir ถอนหายใจและก็หยิบตะเกียบขึ้นมา "เอาเถอะ ฉันป้อนเธอละกัน"
+"เธอทำให้ฉันได้มากกว่านี้อีก" ทันใดที่ Weiyang กินเข้าไปได้ไม่กี่คำก็พูดออกมาอย่างนี้ แน่นอนว่าอารมณ์ของเธอยังคงเหมือนเดิมไม่มีหวั่นไหว
+"คณะรัฐมนตรีพิธีชุมนุมหลวงนั้นมีไว้เพื่อเทิดทูนและบูชาพวกเธอทั้งหมดที่อยู่เบื้องบน การรับใช้เธอเป็นหน้าที่ของครอบครัวของฉัน"
+ในเมื่อเทพเจ้าลงมือเองแล้ว แล้วมนุษย์อย่างพวกเราจะยังทำอะไรได้อีกล่ะ?
+...หลังจากประโยคนี้ Mir ก็ไม่มีอะไรจะพูดแล้ว
+
+"ก่อนหน้านี้ที่เธอต่อสู้กับเจ้าของดาบมาร ไม่ใช่ว่ามีวิธีที่ทำให้หอกลอยและควบคุมดาบได้งั้นเหรอ ทำอย่างนั้นก็สบายละนี่"
+"นั่นเป็นวิชาที่พ่อของฉันถ่ายทอดมาให้ มีเพียงฉันเท่านั้นที่สามารถใช้ได้... นั่นคือขั้นตอนสุดท้ายในการพิพากษาความชั่วและประกาศความ ยุติธรรม ไม่..." อยู่ ๆ เสียงของ Weiyang ก็สั่นเครือ "ไม่สามารถใช้พร่ำเพรื่อได้หรอกนะ"
+"ก่อนที่เขาจะตาย เขาพูดอะไรบางอย่างที่แปลกมาก ๆ เกี่ยวกับสถานการณ์ของพ่อของฉัน" Mir นำมือไปเล่นกับไฟด้วยความเบื่อ "[รัฐมนตรี Mi นั้นไม่ใช่ทั้งผู้บริสุทธิ์และผู้กระทำความผิด]... ประโยคนี้มันหมายความว่ายังไงกันแน่นะ?"
+ถ้าหากว่าทางราชวงศ์ไม่ได้อยากที่จะสร้างง้าวแห่งสวรรค์ขึ้นมาใหม่จริง ๆ ล่ะก็ ถ้าอย่างนั้นลูกสาวจักรพรรดิแห่งสวรรค์ที่สิงร่างของ Weiyang อยู่ก็ทำให้เขาเป็นศัตรูกับทางราชวงศ์งั้นสิ
+ราวกับจะเข้าใจความรู้สึกนึกคิดของ Mir ใบหน้าของ Weiyang ดูมืดมนภายใต้แสงเทียน
+เธอพูดว่า "เธอไม่จำเป็นต้องช่วยฉันอีกต่อไป เธอก็เป็นแค่มนุษย์ธรรมดา ไม่มีประโยชน์อะไรที่จะมาช่วยราชวงศ์หรอก"
+Mir ตอบ "เลิกพูดเรื่องนี้ได้แล้ว ก่อนอื่นฉันต้องไปถามความจริงจากตาแก่ก่อน"
+Weiyang พูด "อ่า... เราจะไปหาท่านพ่อของเธองั้นเหรอ งั้นฉันต้องไปหาซื้อเสื้อใหม่กับแต่งหน้าก่อนถึงจะดี"
+Mir ตอบ "เขาก็แค่ตาแก่คนนึง ไม่จำเป็นต้องทำขนาดนั้นหรอกมั้ง"
+ทันใดนั้น Weiyang ก็มีปฏิกิริยาที่คาดไม่ถึง "นี่มันเป็นหน้าที่ของเธอไม่ใช่หรือไง?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book98_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book98_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a0a90925
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book98_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+—แผนเด็ด—
+เผชิญหน้ากับสถานการณ์เช่นนี้ ไม่ว่าจะเป็นนักรบที่แข็งแกร่งหรือแม้แต่เหล่าเซียนก็คงทำอะไรไม่ได้
+"ดาบ Sword of Flame "Katakugosha" มันถูกทำขึ้นมาจากชิ้นส่วนของง้าวแห่งสวรรค์ที่เคยเป็น Dharani แห่งดินแดนไฟ ขอโทษที... ในภาษาที่เจ้าหญิงเข้าใจก็คือ มันถูกทำขึ้นจากอักษรรูนของดินแดนแห่งไฟ หนึ่งในเก้าดินแดนรูนขององค์ราชันแห่งเทพ"
+ทำไมนักรบจากแดนตะวันตกที่อยู่ตรงหน้าจึงสามารถใช้ดาบได้อย่างเก่งกาจขนาดนี้? โดยทั่วไปแล้วคนที่ถูกดาบมารดูดสติปัญญาไป จะสูญเสียสัญชาตญาณและวิชาในการต่อสู้ที่มีอยู่เดิมไป
+Weiyang ดูแลแขนที่หักของเธอและหอบท่ามกลางอากาศที่ร้อนจัด โดยปกติแล้วความสามารถของเธอจะช่วยให้เธอสามารถแก้ไข กระดูกที่หักได้ แต่เปลวไฟที่ไม่สามารถดับได้นั้นจะยังคงเผาที่แผลของเธออย่างไม่ ลดละ
+สายตาของเธอเริ่มพร่ามัวจากการสูญเสียเลือด Mir ก้าวมายืนข้างหน้าเธอ เพื่อกันเธอออกจากนักรบ
+"ดูจากสายตาของเธอแล้ว ดูท่าจะอยากถามหลายเรื่องเลยสินะ เอาเถอะ... ฉันจะบอกอะไรให้ก็แล้วกัน ฉันฆ่าพ่อของเธอก็เพราะว่าเขาพยายามที่จะขัดขวางการคืนชีพของราชันแห่งเทพ ส่วนเหตุผลที่ฉันสามารถควบคุมรูนของดินแดนแห่งไฟได้มากกว่าคนอื่น ๆ นั่นก็เพราะ..."
+นักรบจากแดนตะวันตกง้างดาบมารขึ้นมา "เพราะว่าฉันคือนักรบแห่ง "Hunt from above" ผู้ชื่นชอบในการฆ่ายังไงล่ะ..."
+ตำนานเล่าว่าครั้งหนึ่งจักรพรรดิแห่งสวรรค์ได้ทำสงครามกับ Asura โดยเพื่อที่จะเตรียมตัวเข้าสู่สงครามแล้วเขาก็ได้คัดเลือกกองทหาร จากสามดินแดนและทำให้พวกเขาสงบใจด้วยการบอกว่าจะให้มาเป็นกองทหารแห่งสวรรค์ของเขาหลังความตายของพวกเขา บางครั้งพวกเขาถูกห้อมล้อมไปด้วยสภาพอากาศที่โหดร้ายที่เต็มไปด้วยเมฆสายฟ้าและทอร์นาโด ผู้คนต่างพูดถึงพวกเขาในนามกองทหาร "hunting from above" แห่งสรวงสวรรค์ยังไงล่ะ
+
+"ทะ... ทำไมถึง!" นักรบผู้ไม่อยากจะเชื่อในสิ่งที่เกิดขึ้นมองดูดาบมารที่แตกเป็นเสี่ยง ๆ และตัวเองที่ถูกฟันจนได้รับบาดเจ็บ
+ท่ามกลางความวุ่นวาย Mir ได้นำดาบที่พ่อของเขาทิ้งไว้ให้ออกมา ซึ่งมันมีจุดประสงค์ในการแสดงท่าทางต่อต้านมากกว่าความ พยายามที่จะต่อสู้อย่างแท้จริง โดยตัวเขาเองนั้นไม่รู้เลยว่านี่คือดาบมารที่ยิ่งใหญ่ที่สุดของทั้งหมดที่ครั้งหนึ่งเคยเผาโลกทั้งใบให้กลายเป็นเถ้าถ่าน... "Laevatain" ซึ่งหากจะพูดว่ารูนของดินแดนแห่งไฟนั้นประกอบไปด้วยความลึกลับของดินแดนแห่งไฟ เช่นนั้น "Laevatain" ก็เป็นความจริงอมตะของดินแดนแห่งไฟ
+ดาบมารที่แต่เดิมได้ดับไปแล้วเนื่องจากมันเผาไหม้โลกจนไหม้เหลือ แต่เถ้าถ่าน แต่กลับมาลุกไหม้อีกครั้งเพราะกลืนกินรูนของดินแดนแห่งไฟเข้าไป
+
+"โลกทั้งใบ... พินาศไปอีกแล้วงั้นเหรอ..." เมื่อพูดจบลง Weiyang ก็ล้มลงไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book99_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book99_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..25a24ed77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book99_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+—มรดกของเทพธิดา—
+"สิ่งที่เจ้าทำไปถือเป็นการช่วยเหลือผู้คน ซึ่งนั่นสามารถเรียกได้ว่าเป็นผู้กล้า" เจ้าชายกุมมือประสานกันไว้ด้านหลังของเขาและเดินวนรอบ Mir ผู้ที่หมอบคำนับลงกับพื้น
+แต่ว่าจิตใจของ Mir นั้นไม่ได้หวั่นไหวแต่อย่างใด
+"ส่งมอบง้าวแห่งสวรรค์มาซะ และหลังจากนั้นสามสิบวันตำแหน่งหัวหน้าคณะรัฐมนตรีพิธีชุมนุม หลวงจะเป็นของเจ้า ซึ่งหากว่าเจ้าต้องการล่ะก็... ภายในสิบปีจะเอาตำแหน่งเลขาธิการอาวุโสเลยก็ได้" เจ้าชายนั่งลง "คำตอบของเจ้าล่ะ?"
+"คนสามัญต่ำต้อยไม่กล้าพูดจนกว่าพระองค์จะอนุญาตให้เขายืนขึ้น"
+"นั่นก็เหมือนกับเจ้าสั่งให้ข้าอนุญาตให้เจ้าลุกขึ้นยืนมิใช่รึ ไม่ได้ ๆ... ในฐานะของผู้ที่วันนึงจะก้าวขึ้นมาเป็นท่านลอร์ดของประเทศ..."
+"เห้อ อะไรกันล่ะเนี่ยย" อยู่ ๆ Mir ก็เปลี่ยนท่าทาง "ตามพิธีกรรมของราชวงศ์น่ะไม่จำเป็นต้องหมอบคำนับลงกับพื้นหรอกนะ แค่กล่าวกับเจ้าชายว่า "ขอพระองค์ทรงพระเจริญ" สามครั้งก็พอ ฉันก็แค่เห็นเห็นว่าวันนึงเธอจะได้เป็นราชาก็เลยอวยพรล่วงหน้าไป แล้วคุณมาทำเชิดใส่ฉันทำไมกัน?"
+"เจ้า... เจ้านี่!"
+"ฉันทำไม" Mir ยืนขึ้น "ฉันจะมอบง้าวแห่งสวรรค์ให้เธอครึ่งนึง ส่วน Dharani ของดินแดนแห่งไฟน่ะฉันจะเอาไปถวายให้แก่พ่อ จริง ๆ แล้วหลัก ๆ ก็เพื่อหลีกเลี่ยงเรื่องเลวร้ายที่อาจจะเกิดขึ้นล่ะนะ"
+"ชะ... ช่วยไม่ได้นี่นะ ขอแค่หน้าตาเหมือนกันก็ยังดี อีกหน่อยไอ้นี่จะถูกรู้จักในฐานะอาวุธสุดยอดชิ้นใหม่ของประเทศชาติ อ๊าฮ่าฮ่าฮ่า..."
+Mir นั่งลงตรงหน้าของเจ้าชายอย่างไม่มีท่าทางเกรงใจใด ๆ "พวกเราก็ล้วนดื่มนมแม่โตมาด้วยกันทั้งนั้น แต่ไหงเธอถึงได้โง่อย่างนี่นะ!"
+"สามหาว! ข้านับถือเลดี้ Mi ในฐานะแม่นมของข้า นี่ก็ถือว่าข้าอดทนกับเจ้ามากแล้วนะ..."
+"ไอ้ตำแหน่งหัวหน้ารัฐมนตรีพิธีชุมนุมหลวงอะไรนั่นน่ะ ใครจะเป็นก็ให้เป็นไปเถอะ ฉันกลับก่อนนะ"
+เจ้าชายอึ้งจนพูดไม่ออกไปชั่วครู่หนึ่ง
+"Weiyang ล่ะ?" Mir เคี้ยวข้าวและแสดงท่าทางอย่างไยดีออกมา
+"โอ้ เธอได้รับการเลื่อนตำแหน่งให้เป็นเลขาธิการหน่วยงานราชพิธี เนื่องจากคุณงามความดีที่สามารถกู้ดาบคืนมาได้ ซึ่งเธอเองก็ไม่ได้มีส่วนเกี่ยวข้องกับแผนการชั่วร้ายของพ่อของเธอซึ่งเป็นรัฐมนตรีหลวง โดยท่านรัฐมนตรีสำนักราชพิธีและเลขาธิการอาวุโสทั้งคู่ ให้การเป็นพยาน ซึ่งฉันจะเป็นคนดูแลเธอเอง"
+ฟังดูแหม่ง ๆ นะ
+แต่ว่าก็โอเคแหละ...
+
+คน ๆ นั้นไปซะแล้ว ดวงตาที่เสียไปก็ได้คืนมาแล้ว แต่จนถึงเดี๋ยวนี้บางส่วนก็ยังรู้สึกเจ็บอยู่ราวกับอาการหลอนของคนแขนขาขาดที่ยังรู้สึกว่าปวดอยู่
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Book9_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Book9_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c9710cc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Book9_TH.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+ไล่ไม่ทันจิ้งจอกจนต้องมากินหัวไชเท้าและหลับไปทั้ง ๆ ที่ท้องหิว เรื่องของจิ้งจอกถ้าไม่ใช่เรื่องหลังจากนั้นฉันก็คงจะลืมไปแล้วล่ะ
+ฉันตื่นเพราะได้ยินเสียงบางอย่างจากด้านนอกตอนกลางดึก
+"ถ้าเกิดเป็นหมูป่ามากินหัวไชเท้าฉันล่ะ?"
+ฉันกระโดดขึ้นมาและไปที่หน้าประตู สิ่งที่ยืนอยู่ตรงหน้ากลับเป็นจิ้งจอกสีขาวตัวเล็ก ๆ ยืนสว่างอยู่ใต้แสงจันทร์ สว่างราวกับแสงอาทิตย์ที่ส่องมายังต้นไม้และลำธาร สว่างจนเป็นประกาย
+"ใช่เลย ต้องเป็นจิ้งจอกเมื่อตอนกลางวันแน่ ๆ..."
+ฉันนึกในใจถึงดวงตาที่ราวกับอัญมณีในแม่น้ำนั่น ราวกับมองมาที่ฉันจากในใจของฉัน
+จากนั้นฉันก็เดินเข้าไปหามันด้วยมือเปล่าและตาที่ยังสะลึมสะลือ
+ครั้งนี้มันไม่ขยับเลยแม้แต่น้อย ยืนมองมาที่ฉันเงียบ ๆ รอให้ฉันเดินเข้าไป
+หนึ่งก้าว สองก้าว ใกล้เจ้าจิ้งจอกนั่นเข้าไปเรื่อย ๆ และมันก็ดูใหญ่ขึ้นเรื่อย ๆ
+จนถึงตอนที่ฉันเดินไปถึงมัน อยู่ ๆ เจ้าจิ้งจอกนั่นก็เปลี่ยนกลายเป็นคน
+เธอทั้งสูงและสง่างาม คอยาวระหง ผิวขาวนวลดั่งไข่มุก ดวงตาเธอเป็นประกายดั่งกะรัตของอัญมณีในผืนน้ำ ในยามราตรีดวงตาของเธอดุจแสงตะวันที่สะท้อนผ่านหยดน้ำค้างบนใบไม้
+"ช่างงดงามเหลือเกิน เธอดูเหมือนกับเด็กสาวที่ฉันตกหลุมรักในอดีตเมื่อนานมาแล้ว ฉันยังจำชื่อของเธอได้เลือนราง แต่ดวงตาคู่นั้นทำให้ฉันมั่นใจว่าใช่เธอแน่นอน"
+ฉันคิด
+"อย่าบอกนะว่านี่คือเวทมนตร์ของเจ้าจิ้งจอกนั่น"
+แต่สิ่งที่แปลกจริง ๆ ก็คือฉันรู้ได้ทันทีเกี่ยวกับ "เจ้าจิ้งจอกสามารถใช้เวทมนตร์ได้" ใช่เลย ตราบใดที่คุณเห็นสายตาคู่นั้นคุณจะเชื่อทุกอย่างเองแหละ
+ไม่ว่าจะเวทมนตร์หรือเปลี่ยนจากจิ้งจอกกลายเป็นคน เมื่อเทียบกับดวงตาที่ราวกับอัญมณีนั่นแล้วมันก็ไม่มีความหมายอะไร พวกเราก็ยืนเงียบ ๆ อยู่ท่ามกลางแสงจันทร์อยู่อย่างนั้นเงียบ ๆ
+สุดท้ายเธอก็เอ่ยปากพูดขึ้นมา แต่กลับพูดด้วยภาษาอื่น ภาษาที่ฉันไม่เข้าใจ นี่ก็เป็นเวทมนตร์ของจิ้งจอกงั้นเหรอ?
+"ถ้าหากไม่ได้คุณช่วยไว้ ฉันก็คงต้องตายที่ตรงริมทะเลสาบนั่นไปแล้ว"
+เธอหยุดคิดสักพักและก็พูดขึ้นมาอีก:
+"ถึงการตายอยู่ข้างทะเลสาบที่สวยราวกับอัญมณีอย่างนั้นจะไม่ได้แย่อะไร"
+"แต่ว่าพวกเราจิ้งจอกนั้นรู้บุญคุณ ฉันจะต้องตอบแทนคุณอย่างแน่นอน"
+เธอโค้งศีรษะคำนับฉัน เส้นผมสีดำยาวไหลลงจากบ่าของเธออย่างกับสายน้ำ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Costume340000_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Costume340000_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b498fa3fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Costume340000_TH.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+บทเพลงและการเต้นของ Barbara นั้นมีไว้เพื่อช่วยเยียวยาจิตใจของผู้คน
+แต่ในบางครั้ง Barbara ผู้สร้างรอยยิ้มให้กับทุกคนก็รู้สึกเหงาเช่นกัน
+อยากไปช้อปปิ้งกับเพื่อนสนิท และใช้เวลาที่อบอุ่นกับครอบครัวเหมือนเด็กผู้หญิงทั่วไปในวัยเดียวกัน
+ความปรารถนาเล็ก ๆ เช่นนี้อาจเป็นเรื่องง่ายสำหรับคนอื่น แต่มันก็ค่อนข้างยากสำหรับเธอ
+
+ในฐานะไอดอล เมื่อออกไปข้างนอกมักจะถูกรายล้อมไปด้วยแฟน ๆ ที่กระตือรือร้นมากเกินไปเสมอ
+มันไม่ง่ายเลยที่จะมีเวลากลับบ้านไปหาครอบครัว ช่วงเวลาอันอบอุ่นที่ได้อยู่กับพ่อแม่ และพี่สาวมันช่างสั้นนัก
+พี่สาวที่แสนดี มักจะงานยุ่ง และจะหมกมุ่นอยู่กับงานในหน้าที่ทุกครั้งที่ Barbara ต้องการบอกอะไรบางอย่าง แต่เธอมักจะพูดไม่ออกเพราะกองงานที่พี่สาวเธอมี
+
+ความอ่อนล้าของพี่สาวนั้น แม้แต่ตัว Barbara เองก็รู้ดี
+ช่วยไม่ได้เพราะ Jean Gunnhildr เป็นรักษาการณ์ผู้บัญชาการของทุกคน
+"แต่ถ้าเป็นไปได้...ช่วยคืนพี่สาวให้ฉันได้ไหม?"
+เมื่อมองไปที่พี่สาวที่เหนื่อยล้า Barbara ได้แต่กระซิบกับตัวเองอย่างเงียบ ๆ
+
+เป็นตอนนั้นเองที่ Barbara ได้ยินข่าวลือเกี่ยวกับหมู่เกาะมหัศจรรย์
+ฤดูร้อนหมู่เกาะมหาสมุทร...นี่เป็นโอกาสที่ดีเลยไม่ใช่เหรอ?
+ในฤดูร้อนควรมีน้ำโซดาที่เย็นสดชื่น น้ำแข็งไสหวานเย็น หาดทรายสีทอง น้ำทะเลสีฟ้าคราม และผู้คนที่เล่นน้ำ
+ใช่แล้ว หาดทราย ทะเล! ก็แค่นั้นเอง
+
+ต้องเตรียมของไปทะเลซะแล้วสิ
+ต้องเตรียมขนม ลูกอม... ใช่แล้ว ๆ นอกจากนี้ต้องเอาหมาล่าปลาแห้งไปด้วย เอาของทั้งหมดใส่ลงไปในถุงเป็ดน้อยสีเหลืองแสนน่ารัก♪
+แล้วก็มีเสื้อผ้า! ต้องเอาชุดว่ายน้ำไปเปลี่ยน กระโปรงตัวนี้ก็ไม่เลว รองเท้าที่มีดอกไม้สีขาวประดับอยู่ก็น่ารักดีจัง♪
+แถมมีโบผูกตรงอกเสื้อยิ่งเพิ่มความน่ารักขึ้นไปอีกว่าไหม?
+La - la la la la - la la♪ Barbara ฮัมเพลงอย่างมีความสุข
+
+แต่ว่า พี่สาวคงไม่มีเวลาเตรียมชุดว่ายน้ำสินะ?
+ยุ่งยากจัง แต่ก็ช่วยไม่ได้นะ
+"คุณ Lisa ว่างไหมคะ? อยากชวนคุณไปเลือกเสื้อผ้าด้วยกันหน่อยค่ะ" Barbara ยิ้มพลางเคาะประตูห้องสมุด
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Costume340001_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Costume340001_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2674c7a77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Costume340001_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+ชีวิตของรักษาการผู้บัญชาการนั้นเป็นเหมือนฟันเฟืองเครื่องจักร ที่ถูกขับเคลื่อนด้วยภาระหน้าที่อันหนักหน่วง และเสื่อมลงท่ามกลางงานที่แสนยุ่งเหยิง
+หากเป็นแบบนี้ต่อไปเรื่อย ๆ "ชุดเกราะ" อัศวินที่ถูกหลอมขึ้นคงกลืนหายไปกับผิวกายของ Jean การดูแลเสื้อผ้าและการแต่งกายให้เหมาะสมเพื่อรักษาภาพลักษณ์กลายเป็นความเคยชินอย่างหนึ่ง
+แต่ด้วยอายุของ Jean ก็ไม่ได้ต่างจากเด็กสาวทั่วไปนัก
+
+ในนิยายที่สาว ๆ ชื่นชอบอ่านกันนั้น เสื้อผ้าที่งดงามเป็นสิ่งที่ขาดไม่ได้ เหมือนกับแสงดาวสุกสกาวในยามค่ำคืน ไหนยังจะมีลูกหลานขุนนางชั้นสูง ที่นั่งอยู่ในห้องแต่งตัวที่กว้างขวางเหมือนพระราชวัง ชุดกระโปรงยาวมากมายซ้อนทับกันจนเหมือนจะล้นทะลักออกมาทั้งหรูหรา และฟุ่มเฟือยเป็นที่สุด
+ตัว Jean เองก็ปรารถนาถึงความโรแมนติกเช่นนี้เหมือนกัน...ใครกันบ้างเล่าจะทนทานความสวยงามของรองเท้าที่ปักด้วยลูกปัดที่แสนงดงามได้?
+
+ในตอนนี้ความปรารถนาของ Jean เป็นจริงแล้ว เธอมีชุดหน้าร้อนที่เหมาะสมที่สุด ถ้าเทียบกับน้ำหนักของชุดแล้ว มันดีกว่าชุดมากมายในนิยายหลายเท่านัก
+"ได้ยินมาจาก Barbara ว่าในตอนแรกเธอกับ Lisa ค้นหาชุดตามร้านค้าต่าง ๆ จนพบชุดว่ายน้ำชุดนี้"
+"Kaeya เองก็พูดจนรุ่นพี่ Diluc ยอมให้เขาจ้างช่างฝีมือมาปรับปรุงดีไซน์ให้ดีขึ้น"
+"Amber เป็นคนเลือกเนื้อผ้า เพราะว่ามีประสบการณ์ในการทำ Baron Bunny มาก่อน เนื้อผ้าค่อนข้างสบาย และโชคดีที่ไม่แพง..."
+"ในบรรดาอัญมณีที่ใช้เป็นเครื่องประดับนั้น ยังมีคอลเลกชันของ Albedo และ Klee ด้วย"
+"Noelle รับผิดชอบงานตัดเย็บ ทุกฝีเข็ม ทุกเส้นด้ายต่างละเอียดเรียบร้อย..."
+"ส่วนเรื่องขนาดโดยละเอียดนั้นเป็นหน้าที่ของ Lisa...เธอเย็บเครื่องประดับดอกกุหลาบสุดวิจิตรด้วยตัวเองอีกด้วย..."
+ของขวัญที่ทุกคนทำเพื่อ Jean กลายเป็นเรื่องน่าประหลาดใจอย่างที่ไม่เคยมีมาก่อน
+
+หากการพักผ่อนครั้งสุดท้ายเป็นการพักผ่อนในช่วงที่มีงานยุ่ง การเดินทางไปชายทะเลครั้งนี้เป็นเรื่องบังเอิญทำให้ Jean ได้พักผ่อนอย่างเต็มที่
+หลังจากถอด "ชุดเกราะ" ออกแล้วร่างนั้นก็เบาราวกับดอกแดนดิไลออนที่ส่องแสงระยิบระยับภายใต้แสงแห่งทะเล
+"นี่เป็นครั้งแรกที่ฉัน...มีวันหยุดฤดูร้อนที่แสนสบาย"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Costume340002_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Costume340002_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..33cf080be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Costume340002_TH.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Ningguang ผู้บดบังดวงเดือน บุคคลที่มีอิทธิพลสูงสุดในโลกธุรกิจของ Liyue และดูเหมือนว่าเธอจะมีรอยยิ้มแห่งความมั่นใจประดับบนใบหน้าอยู่เสมอ
+แต่เธอที่เป็นแบบนั้น แท้จริงแล้วกลับไม่ได้ต่างจากชาว Liyue ทั่วไปเลย ที่ต่างก็ต้องเผชิญหน้ากับปัญหาความรู้สึกหดหู่ ความขุ่นเคืองใจ ความเหงา ฯลฯ
+ครั้งหนึ่ง เมื่อท่าเรือ Liyue ประสบพบเจอกับภัยพิบัติ เธอไม่มีทางเลือกอื่นนอกจากต้องเสียสละ Jade Chamber พระราชวังลอยฟ้าที่เธอสร้างขึ้นด้วยความอุตสาหะมานานหลายปี
+ความทรงจำต่าง ๆ ในอดีต ทั้งหวานและขม ต่างก็จมลงสู่ทะเลไปพร้อมกับ Jade Chamber แม้จะเป็น Ningguang ในใจก็ยังรู้สึกเสียดายเป็นอย่างมาก
+แม้ทุกอย่างจะคลี่คลาย และในที่สุดเธอก็มีโอกาสได้สร้างความฝันอันเดิมขึ้นมาใหม่ แต่ก็ยังแอบถอนหายใจอยู่บ่อยครั้ง
+บนโลกนี้มีเรื่องราวตั้งมากมาย ไม่รู้เมื่อไหร่จะต้องประสบพบเจอกับการสูญเสียอีก
+พอคิดถึงเรื่องนี้ ก็อดทอดถอนใจไม่ได้
+
+เมื่องานเลี้ยงเริ่มขึ้นอีกครั้ง Ningguang ก็ก้าวออกมาข้างหน้าในชุดพิธีการ ยกแก้วขึ้นเชิญชวนให้ทุกคนเฉลิมฉลองร่วมกัน
+แต่แล้ว ในระหว่างที่อยู่ท่ามกลางบรรยากาศการละเล่น ไวน์ชั้นเลิศ เสียงดนตรี และเสียงหัวเราะ
+Tianquan แห่ง Liyue กลับถูกห้อมล้อมความรู้สึกอึดอัดใจอีกครั้ง
+
+เธอเดินออกจากงานด้วยจิตใจที่หดหู่ ออกมายืนใต้ผืนฟ้ายามค่ำคืน
+เสียงหัวเราะในอาคารที่ห่างไกลได้หายไปแล้ว ใต้ผืนฟ้าอันกว้างใหญ่ราวกับจะเหลือแค่เธอเพียงคนเดียว
+เธอทำเหมือนทุกครั้งที่ผ่านมา กวาดสายตาไปยัง Liyue ที่อยู่เบื้องล่างอีกครั้ง
+แสงจันทร์จาง ๆ ห่อหุ้ม Liyue ไว้ราวกับม่านบาง ๆ จาก Bishui Plain ถึง Lisha ผืนดินปรากฏเป็นทุ่งสีขาวนวลงามสง่า
+นี่คือภาพที่ Ningguang คุ้นเคยเป็นที่สุด ตั้งแต่สร้าง Jade Chamber เสร็จ ทิวทัศน์ที่เธอเห็นในทุกค่ำคืนก็กว้างใหญ่ไพศาลเช่นนี้เสมอ
+เวลาผันเปลี่ยน แต่ภูผาและผืนทะเลยังคงเดิม
+
+"ในโลกแห่งความไม่เที่ยง ยังมีสิ่งที่ไม่เคยผันเปลี่ยนอยู่ด้วยสินะ"
+"ร้อยปีข้างหน้า ทุกสิ่งในโลกหล้าคงไม่เหมือนเดิม แต่เมื่อถึงวันนั้น สังขารของฉันก็คงร่วงโรย และร่างกายก็คงกลายเป็นเถ้ากระดูก"
+"ชุดกระโปรงยาวตัวนี้ แม้จะเคยเปล่งประกายเพียงใด ยามนี้ก็ได้หม่นสลัวลงแล้ว"
+"แต่ว่า ตราบใดที่ฉันยังมีชีวิตอยู่บนโลกใบนี้ ก็จะมีความมั่งคั่งนับไม่ถ้วนให้ฉันใช้สอย และมีอำนาจแห่ง Tianquan ให้ฉันจัดสรร"
+"ชีวิตนี้จะต้องเต็มไปด้วยความสุข เพียบพร้อมทั้งอำนาจ ทรัพย์สิน เพื่อนพ้อง ไม่มีสิ่งใดขาดตกบกพร่อง"
+"นี่เป็นสิ่งที่ฉันตัดสินใจมาตั้งแต่แรกแล้วไม่ใช่หรือ? ในเมื่อเป็นเช่นนั้น แล้วจะจิตใจไขว้เขว เพียงเพราะเปล่าเปลี่ยวชั่วครู่ได้อย่างไร"
+"เพราะชีวิตนั้นสั้น จึงต้องหวงแหนช่วงเวลาหนึ่งศตวรรษให้มากกว่านี้"
+"ไม่ว่าจะผ่านไปอีกกี่พันฤดูกาล คนรุ่นหลังก็จะต้องจดจำชื่อนี้ไว้... Ningguang"
+
+เธอหันหลังเดินกลับเข้าไปในงานเลี้ยง พร้อมกับจิตใจที่ปลอดโปร่ง
+เมื่อปรากฏตัวอีกครั้ง บนใบหน้าของ Ningguang ผู้บดบังดวงเดือนก็มีรอยยิ้มแห่งความมั่นใจประดับอีกครั้ง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Costume340003_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Costume340003_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..234d089d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Costume340003_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+การเลือกกลีบ Silk Flower ที่เพิ่งเริ่มผลิบาน โดยใช้วิธีการลับแบบโบราณในการม้วนด้ายพุ่งและดึงด้ายยืน ทอเป็นผ้าไหมเนื้อละเอียด สีย้อมสีม่วงแดงสกัดจาก Violetgrass เพื่อให้ได้สีที่เข้มและสว่างสดใสดั่งภาพวาดโบราณ รูปทรงเสื้อผ้าผสมผสานสไตล์ของ Liyue และต่างแดน เมื่อผ่านการตัดเย็บมาหลายร้อยวัน ทุกรายละเอียดจึงพิถีพิถันราวกับภาพเขียน
+ชุดนี้อาจจะเป็นเครื่องแต่งกายที่ล้ำค่าที่สุดสำหรับ Keqing และที่มาของมันเองก็พิเศษมากเช่นกัน...
+นับตั้งแต่เข้ารับตำแหน่งเป็น "Yuheng" Keqing ไม่เคยได้รับความสะดวกสบายจากตำแหน่งนี้เลย แต่กลับต้องสละเวลาส่วนตัวจำนวนมหาศาลแทน เพื่อปรับปรุงประสิทธิภาพในการทำงาน ชุดกระโปรงที่ Keqing เลือกใส่ในวันธรรมดา จึงเน้นการให้ความสำคัญกับความสามารถในการปฏิบัติงานมากขึ้น โดยคงไว้ซึ่งความสวยงามและความสง่าขั้นพื้นฐานเท่านั้น ดังนั้น ที่ผ่านมา Keqing จึงไม่เคยใช้ของที่เกี่ยวข้องกับสีชมพู ขาว หรือดำเลย
+หลังจากทำงานใกล้ชิดกับ Ganyu และ Ningguang อย่างต่อเนื่อง Keqing ก็เริ่มมีความรู้สึกบางอย่าง...
+เธอได้เห็นจังหวะการทำงานในแต่ละวันของ Ganyu และรู้ดีว่าเธอไม่สามารถเลียนแบบเลขานุการผู้เป็นครึ่งเซียนคนนั้นได้ และเธอก็เข้าใจสไตล์ของ Ningguang ด้วย Ningguang มักจะอาบน้ำเปลี่ยนเสื้อผ้าหลังเลิกงานเพื่อ "ปรับอารมณ์ชั่วคราว" ลืมเรื่องงานที่จะกองพะเนินในวันพรุ่งนี้ และพักผ่อนกายใจอย่างเต็มที่
+Keqing เข้าใจดีว่า เป็นเพราะเธอเดินอยู่แนวหน้าของการเปลี่ยนแปลง จึงจะพึ่งเพียงความมุ่งมั่นไม่ได้ แต่ต้องใช้ทั้งร่างกายและจิตใจ เพื่อหลีกเลี่ยงภัยที่มองไม่เห็น และก้าวหน้าต่อไปอย่างมั่นคง
+ตอนที่ Ningguang เกลี้ยกล่อม Keqing ก็เคยเปิดเผยความคาดหวังของตัวเองด้วย
+"ทุกช่วงเทศกาลที่ผ่านมา เธอสวมเสื้อผ้าแบบปกติออกไปพบปะผู้คน ทุกคนต่างก็คุ้นเคยกับภาพลักษณ์ของเธอแล้ว แต่ Liyue ในทุกวันนี้ได้ต่างไปจากเดิมแล้ว หากไปปรากฏตัวต่อหน้าสาธารณชนในรูปลักษณ์ใหม่ จะต้องทำให้ทุกคนรู้สึกประทับใจ และสร้างขวัญกำลังใจให้พวกเขาได้แน่"
+แน่นอนว่า Keqing ย่อมเข้าใจ แต่เธอเพียงต้องการเปลี่ยนแปลงไปอย่างเงียบ ๆ ไม่อยากทำให้พวกเขาเป็นกังวลมากเกินไปเพียงเท่านั้น
+งั้นก็เริ่มจากชุดในงานเทศกาล Lantern Rite ก็แล้วกัน
+"ชุดนี้จะเป็นเส้นแบ่งเขต เป็นเครื่องพิสูจน์ว่างานและชีวิตของฉันไม่ได้เกี่ยวข้องกัน ทำให้ฉันก้าวหน้าในฐานะผู้นำทางอย่างมั่นคง และค่อย ๆ เข้าใกล้ยุคใหม่ของ Liyue"
+ในเวลานั้น Keqing ได้กระจ่างแล้ว และได้ว่าจ้างช่างตัดเสื้อส่วนตัวของ Ningguang ให้ช่วยตัดเย็บเสื้อผ้าให้ตัวเอง การออกแบบในขั้นสุดท้ายยังคงเป็นไปตามความ "หรูหราในระดับต่ำสุด" เท่านั้น จากนั้น Keqing ก็กลับไปทำงานตามเดิม และเตรียมการสำหรับเรื่องต่าง ๆ ของเทศกาล Lantern Rite
+สำหรับการตกสู่สภาวะที่ยุ่งวุ่นวายอีกครั้ง มันก็เป็นเพียงการสูญเสียขอบเขตการแยกแยะที่เหมาะสมเป็นครั้งคราวเท่านั้นเอง
+เมื่อได้คุยกับนักเดินทางบน Jade Chamber อีกครั้ง ได้ยินคำพูดที่แสดงถึงความห่วงใย ความคิดของ Keqing ก็ได้กระจ่างอีกครั้ง และคิดถึงการตัดสินใจของตัวเองเมื่อไม่นานมานี้ ก่อนจะยิ้มบาง ๆ
+บางทีมันอาจจะเป็นเซนส์อย่างหนึ่ง คนที่มีอุดมการณ์เดียวกัน ก็มักจะมีความในใจที่ตรงกันโดยไม่ได้นัดหมาย
+สวมชุดที่เตรียมไว้ หันไปสบตากับนักเดินทาง พูดคุยกันเล็กน้อย หลังจากได้รับการยืนยันแล้ว ก็หันไปทางดอกไม้ไฟที่กำลังเบ่งบาน
+ชุดกระโปรงสะท้อนแสงไฟที่งดงามของงานเทศกาล ราวกับท้องฟ้าที่เต็มไปด้วยดวงดาวสุกสกาว ชายกระโปรงพลิ้วไสวไปตามการก้าวเดินของ Keqing ราวกับดอกไม้ที่โบยบินในสายลม
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Costume340006_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Costume340006_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7e510acc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Costume340006_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"พี่คะ ชุดนี้เป็นชุดของพี่ใช่มั้ยคะ? ฉันเจอตอนที่จัดห้องน่ะ..."
+Barbara ถือชุดที่พับไว้อย่างเรียบร้อยไว้ด้วยมือทั้งสองข้าง ลวดลายสัญลักษณ์ของกองอัศวินสะท้อนแสงประกายสีทองภายใต้แสงแดด
+มองแวบแรกสไตล์ของชุดนั้นคุ้นตาก็จริง แต่ Jean ก็สามารถสรุปได้ว่าตัวเองไม่เคยมีชุดแบบนี้มาก่อน
+แต่ลองมาคิดดูแล้ว เสื้อผ้าที่ตัวเองสวมใส่ก็เป็นชุดที่แม่ตัดเย็บให้
+"หรือว่า... จะเป็นของคุณแม่?"
+
+เมื่อเผชิญหน้ากับคำถามของลูกสาว ใบหน้าของ Frederica ก็เผยรอยยิ้มที่ยากจะได้เห็นออกมา
+"มันนานจนแม่จะลืมเรื่องนี้ไปซะแล้วล่ะ ที่แท้ Seamus ก็ยังเก็บมันไว้ตลอดเลยเหรอเนี่ย"
+"นี่คือชุดที่แม่ได้มาตอนที่ได้รับรางวัล 'อัศวิน Alder' ถ้าไม่รังเกียจก็เอาไปใส่ได้นะ"
+ต้นกล้าในวันวานเติบโตขึ้นมาอย่างแข็งแรง และร่มเงาของพวกมันก็ปกคลุมผืนดินที่คุ้นเคย
+เกียรติยศในวันวานถูกส่งต่อ แต่กลับเปล่งประกายได้ยิ่งกว่า
+พวกเธอตอบกลับกันและกันด้วยพิธีการแบบอัศวิน ตามด้วยอ้อมกอดของครอบครัวที่ห่างหายกันไปนาน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Costume340007_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Costume340007_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb5df454d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Costume340007_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+ในช่วงสามเดือนที่ผ่านมา Amber มีความคิดเห็นบางอย่างเกี่ยวกับ Wolfhook ในระหว่างที่ทำการลาดตระเวน เครื่องแบบและถุงน่องของเธอโดนผลไม้ที่แหลมคมบาดจนฉีกขาด และช่วงนี้เธอก็ยุ่งเกินกว่าจะหาเวลาไปทำงานเย็บปัก
+เดิมทีฝ่ายโลจิสติกส์ของกองอัศวินแห่ง Favonius ได้ส่งชุดที่เหมือนกันให้เธอสามชุดเพื่อให้ใช้ทดแทนกัน พอเสียหายไปชุดนึงก็ไม่ใช่ปัญหาใหญ่อะไร แต่ว่า Amber ทะนุถนอมเครื่องแบบทั้งสามชุดของเธอมาก ไม่ว่าชุดไหนเสียหาย เธอก็รู้สึกเสียใจทั้งนั้น
+แม้แต่ Baron Bunny ของฉัน ยังได้รับการออกแบบตามสีของเครื่องแบบพวกนี้ด้วยนะ! Amber คิดอย่างเศร้าใจ
+
+หลังจากสิ้นสุดภารกิจแล้ว Amber จึงตามหาเข็มและด้ายเพื่อทำการเย็บปะซ่อมแซมรอยขาด แต่น่าเสียดายที่ไม่ว่าฝีมือของเธอจะชำนาญแค่ไหน ก็ยังมีร่องรอยการซ่อมหลงเหลืออยู่บนผ้าอยู่ดี
+แต่พอผ่านมาแค่ครึ่งเดือน Amber ก็ได้รับเครื่องแบบใหม่ในการประชุมสิ้นปีของกองอัศวินแห่ง Favonius
+มันดูเป็นทางการกว่าเดิม การออกแบบก็สวยงามกว่า และดูแล้วเหมือนจะไม่ฉีกขาดเสียหายง่าย ๆ อีกด้วย!
+Hertha หัวหน้าผู้รับผิดชอบด้านโลจิสติกส์พูดเอาไว้แบบนี้: "ขอเป็นตัวแทนของกองอัศวินแห่ง Favonius มอบชุดใหม่นี้ให้กับอัศวินลาดตระเวนเพียงหนึ่งเดียวของเรา! ขอบคุณอย่างมากสำหรับความพยายามอย่างต่อเนื่องของคุณ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Costume340008_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Costume340008_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8dc132f45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Costume340008_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+เมื่อคุณเดินทางไปถึงที่ Starsnatch Cliff ดูเหมือนว่า Mona จะรอคุณอยู่สักพักนึงแล้วล่ะ
+เธอกำลังเงยหน้ามองดูท้องฟ้าที่เต็มไปด้วยดวงดาว พลางฮัมบทเพลงที่คุณไม่รู้จักไปด้วย อยู่ ๆ คุณก็เกิดความคิดที่ซุกซนขึ้นมา จึงค่อย ๆ ย่องเข้าใกล้เธอจากทางด้านหลัง คุณยังไม่ทันได้ตบบ่าของเธอ เสียงร้องเพลงของเธอก็หยุดลงซะแล้ว
+"คิดจะแกล้งให้ฉันตกใจ ตอนนี้สายเกินไปแล้วล่ะ"
+
+โอ๊ะโอ๋ สมแล้วที่เป็น Astrologist Mona Megistus โหรแห่งดวงดาวผู้ยิ่งใหญ่ คุณทำได้เพียงนั่งข้าง ๆ เธออย่างเชื่อฟัง Mona กระแอมและเริ่มพูดร่ายขึ้นมาราวกับครูสักคน...
+"คืนนี้ดวงดาวงดงามมากเลยล่ะ เป็นเวลาที่ดีที่จะสังเกตดวงดาว และฉันก็เชิญคู่รักที่อยู่บนหน้าผา Starsnatch Cliff กลับไปแล้วล่ะ เท่านี้เราก็มีที่สำหรับ 'วิชาโหราศาสตร์ขั้นพื้นฐาน' ของเราแล้วล่ะ"
+มิน่าล่ะ ถึงไม่เจอ Marvin และ Marla
+"งั้นพวกเรามาเริ่มกันเลยเถอะ"
+"'การทำนายโหราศาสตร์' ที่พูดถึงกัน เป็นศัพท์ทั่วไปสำหรับการศึกษากฎการเคลื่อนที่ของสสาร และวัตถุทางดาราศาสตร์ก็เป็นเพียงเป้าหมายการวิจัยที่ตื้นเขินของสาขาวิชานี้ก็เท่านั้น..."
+พื้นฐานที่พูดในช่วงแรกคุณยังพอที่จะเข้าใจอยู่บ้าง แต่เธอยิ่งพูดก็ยิ่งเร็ว แถมยังยิ่งพูดก็ยิ่งลี้ลับขึ้นอีกต่างหาก คุณเริ่มตามความคิดของเธอไม่ค่อยทัน แต่พอพูดถึงเรื่องเหล่านี้ ท่าทางที่ตื่นเต้นของเธอ ทำให้คุณไม่อยากจะขัดจังหวะ
+คุณมองดูดวงตาสีเทาที่เปล่งประกายระยิบระยับของเธอ แถมยังมีการออกท่ามือไม้อย่างไม่หยุดหย่อน ด้วยความรู้สึกกระอักระอ่วนเล็กน้อย หืม?
+"เธอเปลี่ยนชุดแล้วงั้นเหรอ?"
+ดูเหมือนเธอจะไม่คาดคิดว่าอยู่ ๆ คุณจะถามขึ้นมา จึงดูสับสนไปชั่วขณะหนึ่ง แต่ไม่นานก็สงบลงได้อย่างรวดเร็ว
+"ใช่แล้วล่ะ เพื่อโอกาสสำคัญในครั้งนี้ ในฐานะผู้สอนโหรแห่งดวงดาวของเธอ ฉันเลยเปลี่ยนเสื้อผ้าเพื่อเป็นการแสดง... เอ่อ... ความเคารพน่ะ"
+คุณรู้สึกผิดนิดหน่อย เธอพูดถึงขนาดนี้แล้ว ถ้าไม่จริงจังก็คงไม่ได้แล้วล่ะ เดิมทีคุณรู้สึกง่วงขึ้นมานิด ๆ แล้ว จึงตบหน้าตัวเองอย่างแรง และเบิกตากว้างเพื่อฟังสิ่งที่เธอพูดต่อไป
+"สัจธรรมของวัตถุนั้นง่ายดาย สัจธรรมของมนุษย์ต่างหากล่ะที่ยากที่สุด ดังนั้นพวกเราโหรแห่งดวงดาวจึง..."
+คุณคิดอยู่ในใจ จะนอน...จะนอน...ไม่ได้เด็ดขาดเลยนะ...หาวววว...
+"เธอเนี่ยจริง ๆ เลยน้าา" ผู้สอนโหรแห่งดวงดาวของคุณพูดขึ้นมาอย่างแผ่วเบา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Costume340009_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Costume340009_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a25dab9ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Costume340009_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+"ไม่ว่ายังไงก็ตาม นี่ก็เป็นความตั้งใจของทุกคนเลยนะ!"
+ขณะเผชิญหน้ากับดวงตาที่เต็มไปด้วยความสงสัยและไม่พอใจของ Rosaria... Barbara มอบกล่องของขวัญที่ห่อไว้อย่างสวยงามให้เธออย่างมีความสุข
+
+เมื่อฉีกกระดาษที่ห่อไว้ออก บนฝากล่องมีกระดาษโน้ตแผ่นนึงติดเอาไว้ ลายมือที่สวยงามพลิ้วไหวราวกับโน้ตดนตรีที่กระโดดโลดเต้น
+"...ถึงซิสเตอร์ Rosaria พวกเราไหว้วานให้คุณ Barbara นำของขวัญชิ้นนี้มาให้คุณ แต่รบกวนขอให้คุณเปิดกล่องในที่ที่เธอมองไม่เห็นด้วยนะ"
+
+เธอจึงหันหลังให้ Barbara และเปิดออก ก่อนพบข้อความอื่นในฝากล่องที่เขียนด้วยตัวอักษรแบบเดียวกันว่า:
+"ถึงซิสเตอร์ Rosaria พวกเรารู้ว่าคุณไม่ชอบให้ผู้คนมากมายทราบวันเกิดของคุณ แต่น่าเสียดายที่หัวหน้าใหญ่ Varka กรอกข้อมูลนี้ลงในประวัติย่อของคุณน่ะ ดังนั้นเนื่องในวันสำคัญนี้ Favonius Church จึงตั้งใจมอบชุดเครื่องแบบใหม่ที่ทำขึ้นมาเพื่อคุณโดยเฉพาะ
+ได้โปรดละทิ้งบรรยากาศรอบตัวที่แสนเหินห่างนั่น แล้วเป็นซิสเตอร์แสนธรรมดาสักวันหนึ่งเถอะนะ"
+
+Deacon Dahlia (จดหมายฉบับนี้เขียนขึ้นตามคำร้องขอของซิสเตอร์ Victoria)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/DilucLetter_TH.txt b/Resources/Readable/TH/DilucLetter_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d76887fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/DilucLetter_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+ ถึง "Darknight Hero"
+?? แล้ว ??? ความเจ้าเล่ห์และความยุติธรรมที่ทำให้มึนเมาของแก ???? ขอส่งจดหมายมาให้แกที่นี่ ??
+พวกเราจะ ?? เคลื่อนพลตอนกลางคืนไปยัง ?? ของ Mondstadt เพื่อเข้าโจมตี ถ้าหากแกยังอยากที่จะผดุงความยุติธรรมล่ะก็ อย่าได้ ?? ในเงามืด ออกมายอมรับ ?? อย่างเปิดเผยซะดี ๆ ไม่งั้น ?? ของ Mondstadt จะต้องเป็นผู้ชดใช้แทนแก
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e205b3597
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure1_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+เมืองกลางทะเลสาบนั่น
+ที่อยู่อาศัยของยักษ์หกแขนสามตน
+สองตนปกป้องรูปปั้นเทพเจ้า
+อีกตนปกป้องสมบัติล้ำค่า
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..139bed0c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure2_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+เธอนั้นไม่ได้รักเขาเลย
+ความกระตือรือร้นของ Spring นั้นเป็นเพียงภาพลวง
+เมื่อมันเยือกเย็นและเหงาหงอย
+หัวใจของเธอก็เผยให้เห็นความจริง
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/KaeyaTreasure3_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/NPCPic_GrannyShan_TH.txt b/Resources/Readable/TH/NPCPic_GrannyShan_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/NPCPic_GrannyShan_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/NPCPic_TeaMasterLiuSu_TH.txt b/Resources/Readable/TH/NPCPic_TeaMasterLiuSu_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/NPCPic_TeaMasterLiuSu_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Poem1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Poem1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..71da11e1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Poem1_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+เหล่าเทพนั้นเคยอยู่บนโลกร่วมกันกับมนุษย์
+กวีและนักเดินทางนั้นรู้จักใบหน้าของพวกเขา
+มีรัศมีและสวยงามอย่างไม่มีใครเทียบได้
+...ก็เหมือนกับเธอ
+
+เหล่าเทพนั้นเคยอยู่บนโลกร่วมกันกับมนุษย์
+นักวิชาการและนักปราชญ์เข้าใจสิ่งที่พวกเขาดูเหมือน
+แสงระเรื่อของดวงดาว วงโคจรของดวงจันทร์
+...ก็เหมือนกับเธอ
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Poem2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Poem2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..db028a523
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Poem2_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+วันนั้นที่ท่านเทพจากไป
+โลกใบนี้ก็ขาดแสงที่ส่องประกาย
+โดดเดี่ยวอยู่ผู้เดียวขณะสวดอ้อนวอน
+ไม่ได้ยินเสียงกระซิบของพวกเขาอีกต่อไป
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Poem3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Poem3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..218e09709
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Poem3_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+เหล่าเทพนั้นเคยอยู่บนโลกร่วมกันกับมนุษย์
+โลกในเวลานั้นเต็มไปด้วยความปลื้มปีติ
+วันนั้นที่ท่านเทพจากไป
+แต่ฉันไม่ได้ใส่ใจเลยแม้แต่น้อย
+...ฉันยังมีเธออยู่
+(จบ)
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/PoemNote_TH.txt b/Resources/Readable/TH/PoemNote_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..39de20d71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/PoemNote_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+สามสุดยอดเคล็ดลับการเขียนกลอนรักที่สวยงาม:
+
+1. สูดหายใจเข้าลึก ๆ ระลึกถึงช่วงเวลาที่สวยงามทั้งหมดในชีวิต จากนั้นลิ้มรสการเต้นของหัวใจเหล่านั้นอีกครั้ง
+2. บทเพลงที่ไพเราะนั้นสามารถปลุกความเป็นศิลปะได้ และศิลปะก็คือส่วนประกอบที่สำคัญของบทกวีที่เกี่ยวกับความรัก
+3. เขียนรวดเดียวให้จบไปเลย! ห้ามยอมแพ้กลางคันเป็นอันขาด แรงบันดาลใจนั้นไม่อยู่ยืนยง!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Poster1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Poster1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc3933614
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Poster1_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Good Hunter
+นำเนื้อสด ๆ มายัง Mondstadt ทุกวัน!
+
+สินค้าแนะนำวันนี้
+Cold Cut Platter
+ในฐานะที่เป็นผู้จัดหาเนื้อที่ใหญ่ที่สุดใน Mondstadt ทางร้านนั้นเข้าใจความกังวลของคุณลูกค้าดี
+"Sausage, ham หรือ bacon สรุปแล้วอันไหนอร่อยที่สุดกันนะ?"
+Sausages ที่เลือกสรรจากเนื้อส่วนที่ดีที่สุดและนำมาปรุงแต่นั้นไม่ต้องสงสัยว่าเป็นอาหารที่เลิศแค่ไหน แต่ ham ที่ตากแห้งมาอย่างพอดิบพอดีก็ทำให้คนต้านทานไม่ไหว ความชุ่มฉ่ำและมัน ๆ ของ bacon นั้นก็สามารถนำมาประดับจานได้เป็นอย่างดี...
+หากคำถามเหล่านี้รบกวนผู้ที่ชื่นชอบการกินเนื้อสัตว์อย่างคุณ Cold Cut Platter ของพวกเรา Good Hunter คือทางออกของคุณ!
+ไส้กรอกที่ทาง Good Hunter คัดสรรมาอย่างดี เบคอนจากเนื้อหมูป่าแห่ง Wolvendom และแฮมที่ตากแห้งด้วยสายลมของเทพเจ้าแห่ง Mondstadt ทั้งหมดนี้ล้วนถูกเสิร์ฟควบคู่ไปกับ Mint น้ำแข็งป่าอันล้ำค่าจากภูเขาหิมะที่ช่วยกักเก็บความชุ่มชื้นและรสชาติของเนื้อเอาไว้!
+Cold Cut Platter สุดพิเศษจาก Good Hunter จะนำความสุขมาสู่ผู้รักการกินเนื้อชาว Mondstadt ทุกคน!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Poster2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Poster2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bf0c4a16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Poster2_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+สำหรับผู้ที่รักการดื่มและศิลปะการต่อสู้เช่นคุณ...
+เหล้าชั้นดีทุกชนิดที่ทำขึ้นอย่างพิถีพิถันจาก Dawn Winery นั้นสนองความรักของผู้คนแบบแก้วต่อแก้ว นอกจากนั้นเพียงแค่ค่าภาษีของทางโรงกลั่นก็สูงถึง 11.4%* ของต้นทุนต่อปีของกองอัศวิน พวกเราขอบพระคุณเป็นอย่างยิ่งสำหรับการปกป้อง Mondstadt และเหล่าเพื่อนร่วมเมืองเป็นอย่างยิ่ง
+อย่างไรก็ตามทั้งหมดนี้อาจถูกทำลาย
+ในช่วงไม่กี่ปีที่ผ่านมาภายใต้การปราบปรามของกองอัศวินแห่ง Favonius จำนวนของอสูรในป่านั้นลดลงอย่างมาก ในขณะที่รับประกันความปลอดภัยของชีวิตและทรัพย์สินของผู้คน เหล่าสัตว์ป่าก็ได้เริ่มแพร่พันธุ์อย่างไม่ลดละ
+แม้ว่าทางโรงกลั่นได้พยายามทุกวิถีทางเพื่อป้องกัน แต่ไม้ผลโดยเฉลี่ยกว่าสิบต้นได้รับความเสียหายจากหมูป่าทุกสัปดาห์ หากยังคงเป็นอย่างนี้ต่อไป ผลผลิตของเหล้าทุกประเภทจะต้องลดลงเป็นอย่างมาก
+
+เพราะฉะนั้นพวกเรา Dawn Winery จึงอยากจะรับสมัครเหล่านักรบที่เก่งกาจเช่นคุณ ผู้ที่พร้อมจะปกป้องทั้งเหล้าและ Mondstadt ของเรา:
+มาเยี่ยม Dawn Winery ด้วยอาวุธที่เจ๋งที่สุดของคุณ ร่วมปกป้องโรงกลั่นกับพวกเรา ร่วมปกป้อง Mondstadt กับพวกเรา!
+
+*: มูลค่าที่คาดหวังนั้นคำนวณจากข้อมูลของปีที่ผ่านมา ไม่ได้สะท้อนสถานการณ์ทางการเงินของกองอัศวินแห่ง Favonius อย่างแท้จริง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Poster4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Poster4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Poster4_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Poster5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Poster5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..58ccbb6c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Poster5_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+สมบัติของฉัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10001_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10001_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..836abf6da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10001_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+พิณนั้นมีสี่สาย
+การได้ร่วมดื่มทั้งวันทั้งคืนกับสหายร่วม "วงดนตรี" คงจะเป็นช่วงเวลาที่มีความสุขที่สุดในอาชีพนักเดินทาง
+ในตอนแรกมันเป็นเพียงการพบกันกับผู้คุมวง ในระหว่างการเดินทาง แต่พิณแห่งโชคชะตาที่มองไม่เห็น ก็ได้เริ่มบรรเลง
+เขาพาหญิงสาวที่ใช้ดาบเป็นขลุ่ย และ Kreuzlied ผู้นั้นมาพบนักเดินทาง
+
+ในร้านเหล้าที่รื่นเริง นักเล่นพิณได้แนะนำหญิงสาวที่เขาเพิ่งพบ ให้กับสหายของเขาด้วยเสียงเพลงและการเต้นรำ
+นักเดินทางที่เมาแล้วได้บรรเลงสายพิณและขับร้องเพลง
+
+ฉันไม่ต้องเดินทางคนเดียวอีกต่อไปแล้ว ตอนนี้ฉันมีพวกเขาแล้ว...
+การเดินทางถึงจุดหมายไปพร้อมกับพวกเขา อาจเป็นสิ่งที่ดีก็ได้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10001_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10001_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..71fd98292
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10001_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ความหวังได้ถูกฉีกเป็นชิ้น ๆ ด้วยอำนาจ และคำสัญญาที่จะกลับมาพบกันอีกครั้งก็ได้หายไปเช่นกัน
+นักเดินทางผู้ท่องไปทั่วโลก ได้สูญเสียบ้านของเขาไปอีกครั้ง
+
+ความชั่วร้ายที่มองมาจากเบื้องบนกีดกันรอยยิ้มที่จริงใจและมีความสุข
+การต่อสู้ที่ไม่มีที่สิ้นสุด ได้กำจัดเอาความคิดที่ขาดความเคารพออกไป
+เสียงเพลงที่อ่อนโยน ขบขัน และมีความสุขเหล่านั้น
+ได้กลายเป็นเสียงบาดหูที่ทิ่มแทงและเยือกเย็น
+
+เพื่อสหายเก่า เพื่อมิตรภาพ เพื่อโต๊ะเหล้าที่ไม่มีคนนั่งรินเหล้าอีกต่อไป
+เพื่ออิสรภาพ เพื่อชีวิต เพื่อการแก้แค้นที่ความชั่วร้ายพรากรอยยิ้มของเธอไป
+ด้วยความมุ่งมั่น นักเดินทางดึงสายพิณสายสุดท้ายออกมา และยิงธนูดอกสุดท้ายออกไป
+
+เมื่อชีวิตของเขาค่อย ๆ ปรับตัวเข้ากับดินแดนต่างถิ่น เขาก็มองขึ้นไปยังท้องฟ้า
+จริงด้วย ที่แท้ท้องฟ้าผืนนี้ก็เป็นท้องฟ้าผืนเดียวกับบ้านเกิดฉัน...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10001_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10001_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d91778647
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10001_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+นักเดินทางผู้จากลา สวมมงกุฎวิลโลว์นี้เป็นที่ระลึกครั้งสุดท้าย
+เพื่อเป็นการระลึกถึงคนรักที่แยกจากกันไป พร้อมกับสายลมและดอกแดนดิไลออน
+
+นักเดินทางกลายเป็นนักเล่นพิณพเนจร ในขณะที่หญิงสาวในเมืองแห่งไวน์ยังถูกจองจำจากเหล่าชนชั้นสูง
+ด้วยเหตุผลที่ว่าตัวเขาเองไม่สามารถเข้าใจ เสียงพิณของหนุ่มพเนจรได้เปี่ยมล้นไปด้วยความจริงใจ
+
+"สิ่งที่ทำให้ฉันประทับใจที่สุด... คือรอยยิ้มของคุณ"
+"เพราะตั้งแต่ฉันรู้จักคุณ ฉันก็ไม่เคยเห็นมันมาก่อน"
+"ฉันจะทำลายโซ่ตรวนที่พันธนาการคุณ"
+"ถึงตอนนั้น ก็ให้ฉันดูหน่อยเถอะว่ารอยยิ้มของคุณเป็นยังไง"
+
+"ฮ่า ๆ ขอบใจนะ ถ้าทำได้จริงก็คงจะเยี่ยมไปเลย"
+ถึงแม้คำพูดจะน่าฟัง แต่คำพูดของนักดนตรี จะเชื่อถือได้ยังไงกัน...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10001_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10001_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..49ed6be86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10001_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+นักเดินทางจากแดนไกล กลัดดอกไม้ดอกนี้ไว้ที่หน้าอกของเขา
+
+เพื่อเป็นการไขว่คว้าอาชีพอันอิสรเสรี นักเดินทางได้ละทิ้งชีวิตที่หรูหราและงดงามที่บ้านเกิดของเขา
+ข้างทะเลสาบในเมืองต่างแดน เขาได้พบกับหญิงสาวผู้มีคิ้วขมวด
+
+"นักเดินทางที่มาจากแดนไกลเหรอ... ช่างเถอะ เป็นใครก็ได้ทั้งนั้น"
+"ที่แท้ก็เป็นนักดนตรีงั้นเหรอ? งั้น ไม่ต้องมาชมฉันด้วยคำพูดกลวง ๆ และดนตรีที่ว่างเปล่าหรอก"
+"ขอแค่คุณจำฉันในตอนนี้ไว้"
+"ก่อนที่ฉันจะถูกใช้เป็นของสังเวยในงานเทศกาล"
+
+นักเดินทางที่ละทิ้งบ้านเกิดเมืองนอน กลัดดอกไม้ดอกนี้ไว้ที่หน้าอกของเขา
+เพราะนอกจากตัวเองแล้ว เขาไม่เคยรักใคร และสามารถละทิ้งทุกอย่างตามที่ต้องการ
+แต่เขากลับจดจำหญิงสาวตามที่สัญญาไว้ และยอมเสี่ยงอันตราย
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10001_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10001_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0cb100910
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10001_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+นักเดินทางที่ไล่ตามโชคชะตา ก็ไล่ตามเวลาที่ไม่มีที่สิ้นสุดด้วยเช่นกัน
+เรื่องราวจุดจบของวงดนตรีที่ต่อต้านชนชั้นสูง ได้ล่องลอยอยู่ในกาลเวลาชั่วนิรันดร์
+
+ในระหว่างการเดินทางอันแสนยาวนาน อุปกรณ์บอกเวลาที่เที่ยงตรงอาจไม่แม่นยำเหมือนเคย
+สิ่งเดียวที่จะไม่มีวันเสื่อมสลายคือหน้าปัดนาฬิกาที่พึ่งพาแสงอาทิตย์และแสงจันทร์
+เพื่อที่จะเข้าใจเวลาที่มองไม่เห็น นักเดินทางต้องแข่งขันกับฝีเท้าของแสง
+
+แมนชั่นที่หรูหราโอ่อ่าของชนชั้นสูง และวงดนตรีที่โค่นล้มเผด็จการอย่างไม่ท้อถอย
+ทั้งสองฝั่งยืนอยู่ด้วยท่าทางที่เหมือนกัน ได้ถูกกาลเวลาหลอมรวมเข้าด้วยกัน และจางหายไปชั่วนิรันดร์
+
+เมื่อไม่มีดวงจันทร์ในยามค่ำคืน หน้าปัดอันมืดมนจะสะท้อนใบหน้าที่เหนื่อยล้าของคนไกลบ้าน
+"เสียงเพลงของลูกศรฟังดูอ่อนล้าลงเรื่อย ๆ การบรรเลงเพลงที่งดงามใกล้จะถึงตอนจบเข้ามาทุกที"
+"ในตอนที่หอคอยใจกลางจัตุรัสอันเยือกเย็นถล่มลงมา ฉันจะได้เห็นรอยยิ้มของคุณไหมนะ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10002_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10002_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cdcc0f3c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10002_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+นักรบหนุ่มได้ชนะการต่อสู้เป็นครั้งแรก และได้ลิ้มรสความหอมหวานของรับชัยชนะ
+เคียงข้างกับเพื่อนที่คอยสนับสนุนเขามาตลอด แก้วไวน์ที่บรรจุความยินดีและความสูญเสียเอาไว้ด้วยกัน
+
+หลายปีต่อมาเมื่อเกิดภัยพิบัติ เขาเป็นผู้นำอัศวินไปต่อสู้เพื่อปกป้องบ้านเกิดของเขา
+ก่อนการต่อสู้ เขาชวนเพื่อนสมัยเด็กที่ตอนนี้เป็นได้เป็นหัวหน้ามาดื่มด้วยกัน:
+
+"หากแกต้องตายในสนามรบ ฉันจะไม่ร้องไห้เพื่อแก"
+"ฉันจะดื่มรวดเดียวหมดแก้ว เหมือนกับที่เราดื่มในวันนี้"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10002_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10002_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c05b0a983
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10002_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+เพื่อที่จะปลอบใจสหายที่ร้องไห้ นักรบตัวน้อยได้มอบขนนกให้กับเขา
+เพื่อเป็นสิ่งพิสูจน์การผจญภัยร่วมกัน ผลลัพธ์ของการตามล่าหาสมบัติร่วมกัน และช่วยเสริมความกล้าหาญของสหาย
+
+ต่อมา หนึ่งในนั้นได้รับฉายาว่า "สิงโต"
+และได้กลายเป็นราชาที่ไร้มงกุฎของเหล่าอัศวิน
+และอีกหนึ่งคนได้รับฉายาว่า "หมาป่า"
+และได้ช่วยเหลือเพื่อนเก่าของเขาที่ทุกวันนี้เป็นผู้ปกครองเมืองคอยสอดส่องดูแลบ้านเมืองอย่างลับ ๆ
+
+ในช่วงเวลาที่บ้านเมืองเผชิญภัยพิบัติ พวกเขาร่วมกันปกป้องบ้านเมือง และปกป้องกันและกันเหมือนดาบคู่กับมีดสั้น
+แต่นั่นมันเป็นเรื่องราวเมื่อนานมาแล้ว
+เรื่องราวนับไม่ถ้วนได้สูญหายไปในภัยพิบัติ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10002_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10002_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a71bd83c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10002_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+นักรบตัวน้อยเดินลึกเข้าไปในป่าทึบ และเริ่มการเดินทางของการต่อต้าน
+เพื่อนเล่นคนสนิทของเขาสวมบทบาทเป็นอัศวินผู้มีเกียรติ
+
+"เดินเข้าไปในสนามรบเหมือนสิงโต ให้เหมือนที่เธอผู้นั้นเคยทำเมื่อพันปีที่แล้ว"
+"บทกวีที่จากดาบที่แกว่งไกวนี้ ขอมอบให้กับหนุ่มสาวในวันหน้าทั้งหลาย"
+
+ทั้งสองคนใช้ดาบปลอมด้ามใหญ่และกิ่งไม้ยาวฟาดฟันกัน และเริ่มการประลอง...
+ในตอนท้าย ผู้กล้าผู้ต่อต้านเป็นฝ่ายชนะ และได้มงกุฎของขุนนางมาครอง
+
+หลายปีต่อมา มงกุฎที่ทำขึ้นหยาบ ๆ จากดอกไม้และใบหญ้านี้
+กลับมีคุณค่ายิ่งกว่าอำนาจที่ควบคุมอัศวิน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10002_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10002_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..62e486ab1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10002_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+นักรบตัวน้อยแอบออกจากบ้านในตอนกลางคืน และบุกเข้าไปในป่าหมาป่ากับเพื่อนสนิทของเขาอย่างมีความสุข
+ใช้หนังสติ๊กเล็ก ๆ เพื่อขับไล่หมูป่า และเอาชนะผีร้ายในจินตนาการด้วยกิ่งไม้อันแข็งแรง
+วิ่งไล่ตาม Seelie เรืองแสงไปในป่าลึก และค้นพบสมบัติที่หลับไหลมานานหลายพันปี
+
+"สมบัติ" ที่ว่าก็คือดอกไม้สีเหลืองดอกนี้
+
+เวลาผ่านไปจนถึงวันหนึ่ง นักรบที่อ่อนล้าได้กลับมาที่ห้องนอนในวัยเด็กของเขา เขาตรวจดูหลักฐานการผจญภัยในวัยเด็กของเขา
+เขาต้องประหลาดใจเมื่อพบว่า ดอกไม้ดอกน้อยที่ซ่อนไว้เมื่อตอนเด็ก ไม่ได้แห้งเหี่ยวหรือเน่าสลาย
+แต่สิ่งอื่น ๆ ไม่ได้เป็นเหมือนเช่นดอกไม้ดอกนี้ มันได้เสื่อมโทรมลงอย่างช้า ๆ ตามกาลเวลา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10002_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10002_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..15b351306
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10002_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+เมื่อคำสาปอันมืดดำพรั่งพรูดุจสายน้ำ ห้วงเหวของการบำเพ็ญทุกข์ก็ได้มาเยือนแผ่นดิน
+เหล่าอัศวินที่ออกไปลาดตระเวนดินแดนอันเวิ้งว้าง ต้องเผชิญหน้ากับความน่าสะพรึงกลัว ตั้งแถวเป็นแนวดุจธารน้ำแข็งจากแดนเหนือ
+
+ดาบอันยิ่งใหญ่กำลังเปล่งประกายด้วยแสงเหล็กอันสว่างไสว และโลหิตสีดำที่เป็นพิษก็ไหลรินดั่งสายฝน
+
+สุดท้าย นักรบผู้กล้าก็ได้กลับบ้าน แต่สหายเก่าของเขาได้จากไปแล้ว
+สิ่งเดียวที่ไม่เปลี่ยนไป คือนาฬิกาทรายอันน้อยที่เพื่อนของเขาให้ไว้เป็นของขวัญในวัยเด็ก
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10003_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10003_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e62be7b3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10003_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+ขวดไวน์โลหะเก่า ๆ ที่แสนจะธรรมดา
+ถ้าจะยืนกรานว่ามันมีอะไรพิเศษล่ะก็
+น่าจะเป็นเพราะไม่เคยบรรจุไวน์แม้แต่หยดเดียว
+
+"คุณค่ะ ก็ต้องเคยดื่มไวน์บ้างเป็นครั้งคราวใช่มั้ย"
+ผู้พิทักษ์มานานหลายปีที่เป็นเหมือนเพื่อนและเจ้านายหัวเราะ
+"เลิกหน้านิ่วคิ้วขมวด แล้วมาดื่มและร้องรำทำเพลงกันดีกว่า"
+"ถึงจะมีความกล้าที่จะไปเผชิญวันพรุ่งนี้"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10003_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10003_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..52c2b232b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10003_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+ลวดลายรูปโล่ที่สลักลงบนเข็มกลัดรูปขนนก เปล่งประกายอ่อน ๆ ภายใต้แสงจันทร์
+ในตอนนั้น แสงที่เปล่งประกายนี้แหละที่ทำให้หัวขโมยและคนชั่วต้องหวาดกลัว
+
+ผู้พิทักษ์ได้ชื่อว่าเป็นอัศวินผู้สูงศักดิ์
+ในตอนกลางคืน เขามักจะซ่อนตราประจำตระกูลและปิดบังใบหน้าไว้ภายใต้เสื้อคลุม
+ด้วยวิธีนี้ เขาจึงสามารถสะสางเรื่องที่ควรทำได้โดยไม่มีใครขัดขวาง
+เรื่องเหล่านี้ ไม่ควรให้อัศวินผู้สูงศักดิ์ต้องมาจัดการด้วยตัวเอง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10003_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10003_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8885eb8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10003_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+เตรียมพร้อมด้วยสองมืออยู่เสมอ!
+ด้วยความเชื่อนี้ เขาสวมผ้าโพกหัวไว้
+ในยามฉุกเฉิน สามารถใช้เป็นผ้าพันแผลเพื่อห้ามเลือดได้
+
+ด้วยความเชื่อนี้ เขาถ่ายทอดวิชาดาบให้กับอัศวินผู้เป็นเพื่อนใต้บังคับบัญชาของเขา
+ด้วยความเชื่อนี้ ได้ปลูกฝังให้อัศวินสีขาวผู้กระหายความยุติธรรม
+ด้วยความเชื่อนี้ ได้กำจัดรากเหง้าของดอกไม้ที่อาจเติบโตไปเป็นความชั่วร้าย
+
+หากเตรียมการไว้อย่างพร้อมเพรียง
+แม้ว่าสักวันหนึ่ง จะไม่สามารถปกป้องดินแดนนี้ได้อีกต่อไป
+ไม่สามารถปกป้องเพื่อนที่ดีที่สุดได้อีกต่อไป ไม่สามารถปกป้องหญิงสาวที่รักการร้องเพลงได้อีกต่อไป...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10003_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10003_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..52dfddb1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10003_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+มีเพียงเสียงเพลงที่ไพเราะของหญิงสาวคนนั้น
+ที่จะทำให้รอยขมวดที่คิ้วของผู้พิทักษ์คลายออกบ้าง
+
+เรื่องราวระหว่างพวกเขาสั้นยิ่งนัก
+ท้ายที่สุด อัศวินได้หลั่งเลือดของเขาจนหมดตัว
+และหญิงสาวได้ร้องเพลงจนน้ำตาเหือดแห้ง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10003_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10003_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..eaaca1b7b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10003_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+เข็มที่ชี้คำตอบ, แสงเทียน, ม้วนเอกสาร
+เงาคน, ดาบ และเสื้อคลุมสีดำใต้แสงจันทร์
+สิ่งเหล่านี้คือสิ่งที่อยู่เคียงข้างผู้พิทักษ์ผู้โดดเดี่ยว
+แต่ไม่ว่าจะทำอะไรก็ตาม สำหรับเธอแล้ว เวลาดูเหมือนจะไม่เคยพอ
+เจ้านายผู้ยโสแต่ใจดี มักจะหัวเราะเยาะสีหน้าที่เคร่งขรึม ไร้ความสุขของเขาอยู่บ่อยครั้ง
+
+ผู้พิทักษ์จะไม่มองกลับไปยังอดีต สายตาของเขามุ่งไปยังอนาคตเท่านั้น
+มีเพียงปัจจุบันเท่านั้น ที่จะกำจัดความชั่วร้ายให้สิ้นซากได้ ไม่ว่าจะใช้วิธีใดก็ตาม
+มีเพียงวิธีนี้ จึงจะสามารถมั่นใจได้ว่าอนาคตของดินแดนที่สหายและเจ้านายรักจะปลอดภัย
+
+มีเพียงช่วงเวลาที่เขามองดูหญิงสาวในจัตุรัสตอนกลางวันเท่านั้น
+เขาถึงได้ครุ่นคิดถึงเรื่องที่ปกติไม่มีเวลาคิด
+
+บางทีตัวเขาเองก็น่าจะมี "อนาคต" เช่นกัน...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10004_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10004_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2027b951
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10004_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+ถ้วยชาสีขาวใสที่สะท้อนแสงเป็นประกาย
+ในอดีตมันถูกใช้เพื่อทำนายอนาคต
+เชื่อกันว่าน้ำในนั้นสามารถสะท้อนถึงดวงดาวแห่งมหาสมุทรได้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10004_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10004_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0172d6cb3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10004_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+เหยี่ยวนั้นว่องไวดุจสายลม การมีอยู่ของมันนั้นราวกับเรื่องมหัศจรรย์
+มันมีการมองเห็นที่คมชัดและกรงเล็บที่คมเหมือนใบมีด
+นอกจากนี้ยังมีปีกที่กว้างเพื่อรองรับการร่อนที่ความเร็วสูง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10004_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10004_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bdacd966
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10004_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+ต่างหูราคาถูกที่แกะสลักมาจากโลหะที่มันวาวคล้ายดวงดาว
+สิ่งที่ผู้ขายไม่รู้คือประกายของมันมาจากดวงดาวที่ตกลงสู่พื้นดินใน สมัยโบราณ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10004_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10004_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1a823bed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10004_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+ดอกไม้เล็ก ๆ สีน้ำเงิน เติบโตขึ้นมาจากรอยแตกของหลุมฝังศพโบราณ
+สิ่งที่จารึกไว้บนหลุมฝังศพเป็นประวัติศาสตร์แห่งความตาย และการเติบโตออกมาจากรอยแตกคือปาฏิหาริย์แห่งชีวิต
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10004_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10004_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4dcb4aad1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10004_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+มันมักจะบอกว่าคุณต้องต่อสู้เพื่อชัยชนะแต่เรื่องมหัศจรรย์นั้นทำได้แค่นั่งรอเท่านั้น
+แต่ทรายละเอียดที่ครั้งหนึ่งเคยเป็นหินที่แข็งแกร่งนั้นมันช่างวิเศษไปเลยว่ามั๊ยล่ะ?
+การที่เธอมาเจอกับฉันมันไม่วิเศษงั้นเหรอ?
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10005_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10005_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eba1400d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10005_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+นักรบบ้าที่กระหายเลือดโหมกระหน่ำอยู่บนพื้นดินต่อสู้กับมนุษย์ต่อสู้ และปีศาจ และถึงขั้นท้าทายเทพเจ้า
+บนดินแดนที่แห้งแล้งและไม่มีชีวิตชีวาเขาพบกับสัตว์ประหลาดยักษ์
+หน้ากากเหล็กที่เย็นเฉียบของเขา ไม่สามารถปกปิดความโกรธของเขาได้ และการต่อสู้ที่ไม่รู้จบก็เริ่มขึ้น
+ผ่านไปหลายชั่วโมง,หลายวัน, หลายปี ในที่สุดอสูรก็ถูกโค่นลง
+นักรบคลั่งดื่มไขกระดูกจากเขาที่หักของอสูร มันคือเหล้าชั้นเลิศของผู้ที่ได้รับชัยชนะ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10005_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10005_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa73ab577
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10005_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ในการต่อสู้ระหว่างเหล่าเทพและมนุษย์นั้น บ้านเกิดของนักรบได้ถูกไฟไหม้
+สวนกุหลาบเปลี่ยนเป็นทะเลเพลิง นกแห่งความตายจิกกินซากพี่น้องของพวกมันเอง
+นักรบที่ฟื้นชีวิตขึ้นมาจากกองเพลิงถูกครอบงำไปด้วย ความต้องการฆ่าและแก้แค้น
+ขนนกสีดำที่กระจัดกระจายอยู่เต็มสนามรบก็ถูกย้อมไปด้วยสีแดง ของผู้ทวงแค้นอย่างบ้าคลั่ง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10005_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10005_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4704ff834
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10005_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+ท่ามกลางเปลวเพลิงที่ลุกท่วมบ้านเกิด นักรบคลั่งได้สูญเสียความสง่าของฮีโร่ไป
+หน้ากากเหล็กกลายเป็นเลือดเนื้อของเขาเองและแสดงถึงความเย็นชา
+ในการต่อสู้อันดุเดือด หน้ากากอันน่าสยดสยองของเขาถูกผ่าเป็นสองซีกด้วยฝีมือของศัตรู
+รอยแตกของหน้ากากฉีกเนื้อส่วนที่อยู่ตรงนั้นออกไปด้วย
+แต่ไม่ว่าความเจ็บปวดหรือเลือดก็ไม่สามารถหยุดนักรบคลั่งได้
+นักรบคลั่งยังคงคำรามต่อไปเรื่อย ๆ จนกระทั่งเลือดที่ติดอยู่บนหน้าเริ่มแข็งตัวเป็นสีดำ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10005_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10005_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b940fada
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10005_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ในวันที่นักรบยังไม่บ้าคลั่งนั้นเขาเคยลังเลอยู่ที่สวนกุหลาบแห่งนี้
+เขาผู้ซึ่งไม่เคยมีทั้งคนรักและครอบครัว และไม่เคยมีทั้งเพื่อนหรือคนรู้ใจ
+ช่วงระหว่างการพักรบเขาจะมายังสวนดอกไม้นี้และดูแลสิ่งบอบบาง เหล่านี้อย่างอบอุ่น
+ราวกับว่าดอกไม้สีแดงที่มีหนามเหล่านี้เป็นความอ่อนโยนเพียงอย่างเดียวของเขา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10005_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10005_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f6fa3fdd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10005_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+จุดจบนั้นเป็นสิ่งที่หลีกเลี่ยงไม่ได้แม้จะเป็นนักรบผู้ไร้เทียมทาน
+เมื่อเลือดที่อยู่บนมือของเขาเหือดแห้ง นักรบคลั่งก็เริ่มที่จะเหนื่อยล้า
+เขาเผชิญหน้ากับศัตรูคนสุดท้ายในสนามรบ ศึกตัดสินชะตาชีวิตของเขา
+บนสนามรบที่เลือดหลั่งไหลราวกับสายน้ำ นาฬิกาทรายของเขาถูกเปลี่ยนให้เป็นสีแดง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10006_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10006_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a0d768b6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10006_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ในช่วงที่นักสู้ก้าวขึ้นสู่สังเวียนเพื่อแสดงวิชาการต่อสู้อย่างภาคภูมิใจ แน่นอนว่าจะขาดเหล้าชั้นเลิศในตอนส่งตัวเสียมิได้
+เผชิญหน้ากับคู่ต่อสู้ที่ทั้งแข็งแกร่งและภาคภูมิเช่นเดียวกัน ทั้งสองยกแก้วขึ้นเพื่อฉลอง
+ความเงียบสงบอย่างสมบูรณ์แบบสำหรับสังเวียนและความเคารพ อย่างสูงสุดสำหรับคู่ต่อสู้
+นี่คือความหมายที่แท้จริงของการดื่มฉลองที่มาก่อนชัยชนะและ เกียรติยศบนเวที
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10006_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10006_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..85577a42f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10006_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+นักสู้ที่มีความสามารถอย่างเหนือธรรมชาติเด็ดขนนกที่บินอยู่บนฟ้าอันนี้มา
+บางครั้งแก่นแท้ของศิลปะการต่อสู้ไม่ได้อยู่ที่ความแข็งแกร่งของ การโจมตี
+ความคล่องตัวและยืดหยุ่นที่ฝึกมาหลายปีนั้นเป็นสิ่งที่สำคัญสำหรับ นักสู้
+นักสู้จะเหน็บขนนกไว้ที่หน้าอกของเขาเพื่อแสดงถึงความเก่งกาจที่ ไม่มีใครเทียบ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10006_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10006_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..55d4e1874
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10006_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ผ้าพันคอสีแดงสดใสที่เคยเป็นของนักสู้ ตอนนี้เหมือนสีมันจะจางลงไปหน่อย
+นี่คือหลักฐานของการฝึกฝนวิชาการต่อสู้ตั้งแต่วัยเยาว์ และมันยังแสดงถึงความทะเยอทะยานที่ครั้งหนึ่งนักสู้เคยมีด้วย
+ก่อนที่ไก่จะขันในตอนเช้า นักสู้หนุ่มจะฝึกฝนอยู่ในป่าจนตัวเปียกชุ่มไปด้วยเหงื่อ
+หลายปีต่อมา นักสู้ผู้เติบโตขึ้นได้กลายมาเป็นผู้ฝึกสอน ความตื่นตัวและความขยันนั้นยังคงไม่ลดน้อยลง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10006_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10006_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..605c8d582
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10006_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+นับตั้งแต่ได้รับการยอมรับโดยอาจารย์ นักสู้ก็ได้ฝึกซ้อมมาตลอดทุกวันเป็นเวลานับปี
+บนเส้นทางที่ยากลำบากในการฝึกซ้อมศิลปะการต่อสู้ มันเป็นสิ่งที่หลีกเลี่ยงไม่ได้ว่าเขาจะต้องผิดหวังและได้รับบาดเจ็บสาหัส
+ได้รับคำชี้แนะ นักสู้ได้ไปเก็บ crimson flower ที่ในป่า
+แม้ว่าจะไม่สามารถแก้รอยแผลเป็นแห่งเกียรติยศ แต่สุดท้ายมันก็สามารถบรรเทาอาการเจ็บปวดได้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10006_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10006_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba60a81bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10006_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+นาฬิกาทรายที่ใช้การไหลของน้ำในการวัดระยะเวลา นักสู้จะพกมันไว้กับตัวตลอดเวลา
+ในตอนที่เขาฝึกวิชาอยู่ใต้น้ำตกหรือยืนขาเดียวอยู่บนแท่งไม้
+ในตอนที่เขาต้องรับความเจ็บปวดอยู่คนเดียวอย่างเงียบ ๆ
+เครื่องมือชนิดนี้ได้บันทึกวันเวลาทุกวินาทีอย่างเงียบ ๆ ไว้นานนับปี
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10007_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10007_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..aab4841cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10007_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+จากประสบการณ์ของนักเรียนสถาบันการทหาร "การฝึกอบรมอิสระ" นั้นยังห่างไกลจากการเป็นอิสระ
+เหล่าครูฝึกจะนั่งเฝ้าและคอยดูพวกนักเรียนฝึกซ้อมในสนามอย่างเอาเป็นเอาตาย
+ชาหนึ่งแก้วพร้อมด้วยการเติมน้ำตาลมาก ๆ คือช่วงบ่ายของครูฝึกสอน
+ช่วงเวลาที่สงบสุขนี้เป็นสิทธิพิเศษของครูฝึกและเป็นศูนย์รวมของ สิทธิและอำนาจของเขา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10007_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10007_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..553e5ac53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10007_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+ครูฝึกที่โหดเหี้ยมเองก็มีประสบการณ์กับเปลวเพลิงแห่งสงครามและคุ้นเคยกับทักษะการต่อสู้ในสนามรบที่แสนโหดร้าย
+สิ่งที่เขาสอนนักเรียนนั้นไม่เพียงแต่เป็นเทคนิคการป้องกันตัวใน สนามรบ
+ไม่เพียงแต่เป็นการฆ่าและการป้องกันตัว เทคนิคที่เขาสอนคือความสามารถในการเอาชีวิตรอดในแดนหน้าของสนามรบ
+การเคลื่อนไหวและเทคนิคทุกอย่างที่เขานำมาใช้คือการแสดงความ เคารพต่อทหารผ่านศึก
+มันคือสิ่งที่ต้องสังเวยพี่น้องร่วมรบและทำให้เขาเป็นเขาในวันนี้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10007_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10007_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..540cf891a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10007_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"ฉันไม่มีความสามารถในการออกคำสั่งกองทหารอย่างท่านผู้พัน"
+"ไม่สามารถทำอะไรอื่นนอกจากเป็นทหาร"
+"สิ่งที่ฉันพอจะทำได้คือการฝึกเจ้าเด็กพวกนี้อย่างเข้มงวด"
+"ให้พวกเขาสามารถอยู่ในสนามรบต่อไปได้นานอีกสักนาทีก็ยังดี"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10007_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10007_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e907cf75
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10007_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+นักเรียนทุกคนในโรงเรียนนั้นล้วนรู้ดีว่าครูฝึกสอนที่เข้มงวดนั้นคือ ทหารผู้จริงจัง
+แต่ทุกอาทิตย์จะมีสักวันหรือสองวันที่เขาจะวางดอกไม้สีเหลืองเล็ก ๆ ไว้บนหน้าอกของเขาด้วยอารมณ์ที่ดี
+รอยยิ้มที่มุมปากของครูฝึกนั้นสามารถทำให้นักเรียนโล่งใจได้เสมอ
+เข็มกลัดดอกไม้สีเหลืองที่ครูฝึกกลัดนั้นหมายความว่านักเรียน สามารถหยุดงานหนึ่งวันและกลับบ้านได้
+เมื่อต้องบอกลากับนักเรียนที่เกเร ครูฝึกทันจะมาที่สุสานที่เงียบสงัด
+หลังผ่านช่วงเวลาของความเงียบไปสักพัก ครูฝึกจะทำความเคารพเหล่าครอบครัวที่ถูกสลักชื่ออยู่บนป้ายหลุมศพ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10007_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10007_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..60c93a073
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10007_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+นาฬิกาพกที่ดูเก่านี้เป็นของรักของครูฝึก มันไม่ใช่ของที่ทางสถาบันออกให้
+เมื่อสมัยที่ครูฝึกยังเป็นทหารอยู่ นาฬิกาพกนี้บอกเวลาในการเข้าโจมตี
+มันถูกทำสัญลักษณ์ของการชนะและพ่ายแพ้ไว้ และก็ยังมีการนับจำนวนชั่วโมงจนถึงที่สุดของทหารอีกด้วย
+สำหรับเหล่านักเรียน มันคือความยากลำบากที่พวกเขาต้องอดทนจนกว่าจะเป็นทหารที่แท้ จริงได้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10008_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10008_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9bc7fb38b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10008_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+การพนันทุกอย่างนั้นไม่มีอะไรมากหรือน้อยไปกว่าความงมงาย พวกมันชอบถ้วยลูกเต๋าที่ทำขึ้นโดยเฉพาะ
+นี่คือถ้วยลูกเต๋าที่เธอทำขึ้นโดยเฉพาะ ข้างในนั้นกลับไม่มีกลไกอะไรซ่อนอยู่
+โชคชะตาตัดสินใจเพียงครึ่งหนึ่งของลูกเต๋าและอีกครึ่งตัดสินใจด้วยตัวเอง
+และเธอไม่เคยโยนลูกเต๋าออกนอกโต๊ะเลย
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10008_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10008_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..767c6a4c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10008_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ขนนกสีสันสดใสนี้ทำหน้าที่เป็นหมวกตกแต่งของนักพนัน ความหรูหราเกิดเหตุของมันทำให้ชนชั้นสูงรู้สึกรังเกียจ
+แต่สิ่งที่เหล่าชนชั้นสูงมองไม่เห็นก็คือความประณีตของกลไกที่ซ่อน อยู่หลังเปลือกนอกของมัน
+เมื่อถึงเวลานักพนันจะสลับการ์ดที่ซ่อนอยู่ในเกมเพื่อพลิก สถานการณ์อย่างคล่องแคล่ว
+เมื่อมองเห็นการ์ดใบนี้ เหล่าชนชั้นสูงที่เคยแสดงท่าทีเหยียดหยามก็ต้องตกตะลึง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10008_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10008_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..79b851f58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10008_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+นักพนันมักสวมเครื่องประดับที่เกินจริงเพื่อระลึกถึงความมั่งคั่งที่สูญหายไป
+อัญมณีสีฟ้าให้ความเงางามราวกับท้องฟ้าและทะเลสาบ
+ต่างหูเหล่านี้ถูกเคลือบด้วยสารระงับประสาทเพื่อให้นักพนันสงบสติ ระหว่างเกม
+ในเกมที่เดิมพันถึงชีวิตของแต่ละฝ่าย ความสงบและเหตุผลที่เพิ่มขึ้นมาเพียงเล็กน้อยก็ตัดสินผลได้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10008_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10008_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ce7ea245
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10008_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+นักพนันชอบอวดความมั่งคั่งของพวกเขาแม้ว่าเงินของพวกเขาจะ หายไปในชั่วข้ามคืนก็ตาม
+เธอจะกลัดเข็มกลัดดอกไม้ขนาดใหญ่และแปลกใหม่นี้ไว้ที่หูของเธอ มันเป็นเครื่องประดับที่แสนจะสะดุดตา
+แต่สิ่งที่คนไม่รู้ก็คือกลโกงของลูกเต๋า ที่ซ่อนอยู่ในภาชนะดอกไม้อย่างบรรจง
+นักพนันจะนำลูกเต๋านี้ออกมาเฉพาะตอนฉุกเฉินเท่านั้น
+การสลับลูกเต๋าภายใต้สายตาของแขกนี้ คือวิธีที่เธอจะพลิกเกม
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10008_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10008_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..04e44032b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10008_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+ช่วงเวลาที่สมบูรณ์แบบเป็นสิ่งจำเป็นสำหรับกลโกงของนักพนันใน การทำงานให้ดีที่สุด
+นั่นจึงเป็นเหตุผลที่เธอต้องพกนาฬิกาทองนี้ไว้ในกระเป๋าเสื้อเสมอ
+ระหว่างการพนันนับครั้งไม่ถ้วน ครั้งหนึ่งความไวต่อเวลาของเธอช่วยชีวิตเธอไว้ได้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10009_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10009_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd27896a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10009_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ถ้วยเงินซึ่งเป็นมรดกตกทอดของชนชั้นสูงที่ถูกเนรเทศ ส่วนด้านนอกของกุณโฑเคยถูกฝังด้วยอัญมณีซึ่งจารึกด้วยยอดตระกูลของเขา
+แต่หลังจากถูกเนรเทศและทำให้ครอบครัวของเขาต้องอับอาย เขาก็แกะสลักสัญลักษณ์ที่ครั้งหนึ่งเขาเคยภูมิใจ
+จนถึงวันนี้ถ้วยได้แตกไปแล้วและไม่สามารถเก็บของเหลวได้อีกต่อ ไป
+แต่ผู้ถูกเนรเทศยังคงพกมันไปด้วยตลอดจนถึงวันที่การเดินทางของเขาสิ้นสุดลง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10009_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10009_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd36879c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10009_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ผ่านที่ราบและป่าไม้ ผู้ถูกเนรเทศเดินทางคนเดียวในป่า
+ภายใต้เมฆครึ้มสีเทา ขนสีฟ้าใสตกลงบนไหล่ของเขา
+ขนนกนี้มาจากนกที่หนีเหยี่ยวอย่างหวาดกลัว เช่นเดียวกับผู้ถูกเนรเทศ
+ขนนกแสดงถึงจิตวิญญาณของนกที่ไร้รัง เช่นเดียวกับผู้ถูกเนรเทศ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10009_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10009_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f06ebc88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10009_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ผู้ถูกเนรเทศนั้นครั้งหนึ่งเคยเป็นเด็กอยู่ในบ้านของชนชั้นสูง ช่วงวัยเด็กของเขานั้นไร้กังวลและสนามเด็กเล่นของเขาคือวังที่ สร้างด้วยเงิน
+ในสมัยโบราณนั้น มงกุฎบนศีรษะของพ่อ เป็นสัญลักษณ์ของศักดิ์ศรีและเป็นสัญลักษณ์ของชนชั้นสูง
+หลายปีต่อมา สงครามสายเลือดที่เกิดขึ้นในครอบครัว ได้ละเลงพระราชวังด้วยเลือด
+มงกุฎอันน่าละอายนี้ก็กลายเป็นหลักฐานของนักโทษและร่วมเดินทางไปกับเขา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10009_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10009_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..18e86e18c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10009_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ทุกอย่างเกิดขึ้นก่อนที่ขุนนางผู้ถูกเนรเทศจะเกี่ยวข้องกับความบาดหมางในครอบครัว
+มันเป็นดอกไม้ที่บานสะพรั่งก่อนที่หมอกควันของผืนดินปกคลุมครอบครัว
+เมื่อเห็นความโหดร้ายของมนุษย์ ผู้ถูกเนรเทศละทิ้งซึ่งความเมตตาและความอ่อนโยนของเขาที่มีใน อดีต
+แต่ดอกไม้สีจางและรอยยิ้มไร้เดียงสาที่เขาเคยมีจะยังคงอยู่กับเขา ตลอดไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10009_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10009_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b8dcf1ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10009_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ย้อนไปในวันเก่า ๆ ชนชั้นสูงวัยเยาว์ได้รับนาฬิกาพกนี้
+นาฬิกาที่ละเอียดอ่อนนี้บันทึกทุกช่วงเวลาในวัยเด็กของผู้ถูกเนรเทศ
+แต่วันที่ปราศจากความกังวลจบลงด้วยความวุ่นวาย
+ผู้ถูกเนรเทศนั้นไม่มีทางเลือกและต้องออกเดินทางที่แสนยาวไกล
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10010_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10010_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..41ad30d12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10010_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ถ้วยทองคำที่ชำรุดซึ่งนักผจญภัยเคยใช้เพื่อดื่มน้ำ กล่าวกันว่าเป็นสมบัติที่พบที่ไหนสักแห่ง
+ส่วนรอบนอกของถ้วยทองนั้นแกะสลักด้วยสัญลักษณ์โบราณที่เรืองรองและฝังด้วยอัญมณีสีจืดจาง
+หลังจากที่เขาก็กล่าวคำอำลากับชีวิตการผจญภัยที่มีฟ้าเป็นมุ้งและ โบราณสถานเป็นบ้าน
+ถ้วยทองคำเก่าถูกนำไปแลกเปลี่ยนเป็น Mora ที่ส่องแสงระยิบระยับ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10010_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10010_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1bdf5516c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10010_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+นักผจญภัยครั้งหนึ่งเดินทางผ่านป่าเพื่อค้นหาสัตว์หายากที่ไม่เคย เห็นมาก่อน
+เดินทางผ่านป่าอย่างไม่ระมัดระวัง นักผจญภัยไปสะดุดเข้ากับรากไม้
+เมื่อเขาได้สติกลับคืนมา เขาเห็นเด็กผู้หญิงคนหนึ่งที่สวยงามมากจนขนาดที่เขาจะยอมเลิก เป็นนักผจญภัยเพื่อเธอ
+ขนนกปลิวไหวไปทั่วราวกับอยู่ท่ามกลางความฝัน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10010_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10010_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c81738f4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10010_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+แม้ว่านี่จะเป็นแถบคาดศีรษะสีเขียวธรรมดา แต่เนื้อผ้านั้นแข็งแรงและดูดซับฝุ่นได้
+แม้ว่าเจ้าของแถบคาดศีรษะนี้เป็นเพียงมนุษย์ มีเพียงเลือดและเนื้อ
+แต่ความลับที่ซ่อนอยู่ในดวงดาวสูงขึ้นไปบนท้องฟ้าและเหวลึกลงไป ในโลก
+และความลับทั้งหมดที่พวกเขาซ่อนอยู่กำลังรอให้มนุษย์ผู้อ่อนแอผู้นี้ ตามล่า
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10010_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10010_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c2b4d9be
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10010_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+นักผจญภัยผู้มุ่งมั่นที่จะไปให้ถึงดวงดาวในท้องฟ้าและก้นเหวได้พบ กับดอกไม้ที่ตายยากท่ามกลางซากปรักหักพังที่ไม่คาดคิด
+ดอกไม้ที่เกิดขึ้นในแดนแห่งความตายนั้นทำให้นักผจญภัยซาบซึ้งไปชั่วขณะ ทำให้เขาเกือบลืมเกี่ยวกับสมบัติที่ลึกลงไปในซากปรักหักพัง
+เมื่อคิดอยู่ครู่หนึ่ง นักผจญภัยก็เอาดอกไม้เล็ก ๆ กลัดไว้บนหน้าอกแล้วเดินต่อเข้าไปในความมืด
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10010_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10010_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..19f4bc526
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10010_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+นาฬิกาพกของนักผจญภัย ถูกสร้างขึ้นด้วยความเรียบง่ายและใช้งานได้จริงโดยช่างทำนาฬิกาชั้นสูง สอดคล้องกับความเชื่อของกิลด์นักผจญภัย
+ในระหว่างการเดินทางที่ไม่ได้พบกับแสงสว่างเป็นเวลานานของนัก ผจญภัย เสียงติ๊กต๊อกของมันเป็นเพียงหลักฐานเดียวถึงการคงอยู่ของเวลา
+แม้หลังจากที่นักผจญภัยได้หยุดชีวิตการผจญภัยที่เขารักและใช้ชีวิตตามปกติมาหลายปี
+นาฬิกาพกที่ถูกลืมนี้ยังคงอยู่เงียบ ๆ ในตู้รอการผจญภัยครั้งต่อไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10011_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10011_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..733d9577c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10011_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+เด็กที่เกิดมาพร้อมกับโชค แม้แต่มหาโจรผู้โหดเหี้ยมก็ยังไม่แตะแม้ปลายนิ้วของเขา
+นั่นคือเรื่องราวของชายผู้โชคดีเมื่อเขาโตขึ้น มันเกิดขึ้นในตรอกด้านหลังโรงเหล้า
+ในคืนที่ฟ้าไร้ดาว โจรร้ายกำลังเตรียมที่จะลงมือกับชายผู้โชคดีที่กำลังเมา...
+อยู่ ๆ ก็มีขวดบินมาจากไหนไม่รู้ มาโดนหัวของเขาดังโป๊กทีเดียวและร่วงลงไปทันที
+อาจเป็นเพราะการต่อสู้ที่ชั้นบนของโรงเตี๊ยม แต่ก็ไม่ใช่ทุกคนที่โชคดีอย่างนี้หรอกนะ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10011_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10011_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..87b244f6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10011_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+เกิดมาเป็นเด็กที่โชคดีแม้แต่สัตว์ร้ายที่ขวางทางบนถนนก็ยังต้อง เชื่อฟังเขาอย่างเรียบร้อย
+ชายผู้โชคดีไร้กังวลกำลังเดินอยู่ในป่าและไม่รู้เลยว่ามีอสูรกำลังซ่อนตัวรอเหยื่ออยู่
+เมื่อเด็กชายถูกสีที่สดใสของเห็ดพิษดึงดูดไป อสูรก็กระโดดออกมาและเหยียบเห็ดพิษ
+อสูรที่นึกว่าจะได้กินง่าย ๆ แล้ว แต่ไม่ได้สังเกตว่าขนนกอินทรีเพิ่งตกลงมาบนไหล่ของมัน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10011_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10011_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1db43b357
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10011_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+เด็กที่เกิดมาพร้อมกับโชคดี แม้แต่กับดักที่อันตรายก็เตรียมสมบัติที่ไม่คาดคิดให้เขา
+ในขณะที่กำลังเดินเตร่อยู่รอบ ๆ โบราณสถาน เจ้าเด็กหนุ่มผู้โชคดีตกลงไปในหลุมลึกอย่างไม่ได้ตั้งใจ
+เด็กชายล้มลงบนกองขี้เถ้าซึ่งไม่เป็นอันตราย ที่แท้นั่นก็คือที่นอนขนหงส์ที่สลายตัวเป็นเถ้าถ่าน
+นั่นคือวิธีที่เด็กชายผู้โชคดีพบขุมทรัพย์ของชนชั้นสูงในอดีต และมงกุฎก็ช่วยเสริมโชคให้เขาเป็นอย่างดี
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10011_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10011_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf6aaeec9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10011_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+เด็กที่เกิดมาโชคดีนั้นไม่ว่าอย่างไรปาฏิหาริย์ก็จะอ้าแขนเปิดรับเขา
+มันเป็นดอกไม้สี่ใบสีเขียวในตำนาน เป็นของขวัญล้ำค่าที่นำพาโชค
+ในขณะที่เด็กชายผู้โชคดีกำลังเล่นในสนามอย่างสบายใจ อยู่ ๆ ก็ไปเจอมันเข้า
+เด็กชายผู้โชคดีเก็บดอกไม้สีเขียวและใส่มันไว้ในกระเป๋าของเขา
+ไม่รู้ว่าเป็นเพราะดอกไม้สีเขียวนำโชคนำพาโชคดีมาให้เขาหรือเป็น เพราะโชคของเขาที่มาเจอกับมัน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10011_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10011_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4df50087e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10011_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+เด็กชายผู้เกิดมาโชคดี ขนาดเวลายังไม่สามารถทำให้เขาแก่ลงได้
+เวลาผ่านไป เจ้าเด็กหนุ่มผู้โชคดีไม่มีทั้งครอบครัว ไม่มีลูกหลาน
+แต่ในชีวิตที่โชคดีของเขา ทุกคนที่เขาพบได้กลายมาเป็นทั้งเพื่อนรักและครอบครัว
+ถึงแม้จะเป็นตอนที่ชีวิตของเขากำลังจะดับลง เขาก็เห็นนาฬิกาทรายที่มีทรายไหลราวกับว่าเวลาของเขากำลังนับ ถอยหลัง
+เขาก็หัวเราะออกมาดังลั่น หยิบหนังสติ๊กขึ้นมาและยิงมันแตกในครั้งเดียว
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10012_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10012_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b0c0ad5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10012_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ถ้วยชาที่ละเอียดอ่อนซึ่งเป็นของนักวิชาการ ผลงานศิลปะชิ้นนี้ทำจากกระเบื้องสีอ่อนและปิดทองด้วยแผ่นทอง
+ถ้วยชานี้ในขณะที่สร้างความแตกต่างอย่างมากกับห้องที่ยุ่งเหยิงนี้ ดูเหมือนจะเป็นการชี้ให้เห็นว่านักวิชาการมาจากตระกูลที่ไม่ธรรมดา
+ไม่ได้สนใจเกี่ยวกับความงามและจุดประสงค์ของถ้วยชา นักวิชาการที่อาศัยอยู่ในหอคอยงาช้างจุ่มปากกาขนนกของเธอลงไป
+เธอเพียงแต่เห็นว่ามันเป็นเครื่องมือที่สะดวกในการล้างปลายปากกา ด้วยคราบหมึกทั้งหมดถ้วยจึงสูญเสียความสง่างามไปนานแล้ว
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10012_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10012_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..de8e01055
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10012_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ปากกาขนนกของนักวิชาการ ทำจากขนนกที่แปลกใหม่
+หลังจากงานเขียนจำนวนมหาศาล ขนนกก็เปลี่ยนเป็นสีดำ
+หลายปีต่อมา นักวิชาการนั้นไม่เคยคิดที่จะเปลี่ยนปากกาขนนกดำ ๆ ของเธอเลย
+นักวิชาการต้องการปากกาขนนกของเธอ เฉกเช่นกับทหารเก่าที่ต้องการอาวุธที่คุ้นเคยที่สุดของเขา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10012_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10012_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e9feca61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10012_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+การแสวงหาความรู้คือการเสี่ยงโชค แม้แต่การอุทิศชีวิตให้กับมัน สิ่งที่ได้กลับมาก็ยังอาจจะไร้ประโยชน์
+นักวิชาการใช้เวลาครึ่งชีวิตในการวิจัยบันทึกและการคำนวณที่ไม่รู้จบ
+ซ้ำยังเป็นเพราะล้มเหลวและลังเลที่จะไปต่อกินเวลาไปนานทีเดียว
+สายตาที่ครั้งหนึ่งเฉียบคมของเธอได้รับความเสียหายจากการอ่าน อย่างหนักหน่วง
+แต่คำตอบที่เธอค้นหาก็ยังคงไม่สามารถเอื้อมถึงได้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10012_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10012_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4ea4221d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10012_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ดอกไม้เป็นสิ่งที่เห็นได้ยากสำหรับนักวิชาการที่อาศัยอยู่ในหอคอยงาช้างซึ่งจมอยู่ใต้กองหนังสือ
+ชายหนุ่มผู้ชื่นชมในตัวของนักวิชาการให้ดอกไม้ที่แปลกใหม่นี้แก่เธอ โดยหวังว่าจะนำความมีชีวิตชีวามาสู่วันที่น่าเบื่อและเหงาหงอยในห้องค้นคว้า
+นักวิชาการเก็บความหวังดีนี้ไว้อย่างตั้งใจ เธอนำมันไปตากลมจนแห้ง และหนีบไว้โดยหนังสืออย่างดี
+จากนี้เป็นต้นไป มันจะมีสีสันสดใสซ่อนอยู่ในกองหนังสือที่น่าเบื่อเหล่านี้อยู่เสมอ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10012_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10012_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2885fac98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10012_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+นาฬิกาขนาดเล็กและประณีตถูกวางไว้อย่างดีบนโต๊ะของนักวิชาการ เพื่อไม่ให้ทำมันตกได้ง่าย ๆ
+ใช้เวลาทั้งวันทั้งคืนในห้องหนังสือ นักวิชาการได้หลงลืมเวลาไปเรียบร้อยแล้ว
+นาฬิกาที่งดงามนี้ทำหน้าที่เป็นสัญญาณนำทางนักวิชาการในการ แสวงหาความรู้อย่างไม่หยุดยั้งของเธอ
+เวลาที่นักวิชาการใช้ไปจะพิสูจน์ให้ได้เห็นผล เฉกเช่นความรู้ที่จะหาทางไปหาเธอ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10013_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10013_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..73754d87b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10013_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+ซุปสมุนไพรเข้มข้นแห้งไปนานแล้ว แต่กลิ่นขมไม่สามารถเหือดหายไปได้
+แพทย์นักเดินทางช่วยชีวิตคนนับไม่ถ้วนด้วยยาขมในหม้อนี้
+แต่เมื่อใดที่เธอป่วยหนัก ไม่มีใครอยู่เคียงข้างเธอเลยนอกจากยาในหม้อบนเตาหลอมนี้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10013_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10013_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e13fe1dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10013_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+แม้ในยามค่ำคืนที่มืดสนิทแพทย์นักเดินทางยังต้องออกไปรักษา ผู้ป่วย
+มีอันตรายซ่อนอยู่ในยามค่ำคืนนับไม่ถ้วนและคนเดินถนนจะต้อง ตื่นตัว
+หลังจากการออกรักษายามค่ำคืนนับไม่ถ้วน ในที่สุดแพทย์นักเดินทางก็ล้มป่วยลง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10013_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10013_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f4ab8ca8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10013_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+แพทย์นักเดินทางนั้นเคยเป็นเหมือนนกส่งจดหมาย เธอจะรีบออกไปทุกเช้า
+ไม่ว่าจะเป็นวันที่ฝนตกหรือแดดออกก็ไม่มีอะไรมาขวางทางได้
+ผ้าเช็ดหน้านี้ไม่เพียงแต่ปกป้องเส้นผมที่ยุ่งเหยิงของเธอ แต่ยังทำหน้าที่เป็นผ้าพันแผลได้ด้วย
+ต้องผ่านความลำบากทั้งหมดมาด้วยกันกับแพทย์นักเดินทาง ผ้าเช็ดหน้านี้จึงเป็นเหมือนคู่หูที่ซื่อสัตย์ที่สุดของเธอในการเดินทาง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10013_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10013_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbf444a71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10013_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+แพทย์นักเดินทางข้ามดินแดนเพื่อค้นหาสมุนไพรหายากราวกับ นักผจญภัยที่กระตือรือร้น
+บนหน้าผาสูงชันระหว่างหินลื่นเธอพบดอกบัวสีเงินนี้
+ในตอนสุดท้ายมันไม่ได้ถูกนำไปทำเป็นยา แต่กลิ่นหอมของมันคอยกระตุ้นให้เธอสู้ต่อไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic10013_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic10013_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..32a4334b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic10013_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+บางครั้งในการเผชิญกับการบาดเจ็บถึงชีวิตนั้นคุณต้องแข่งกับเวลา
+ความแม่นยำของนาฬิกาเรือนนี้ช่วยให้เธอพลิกสถานการณ์ได้หลายครั้ง
+แต่เมื่อแพทย์นักเดินทางกำลังนอนอยู่บนเตียงผู้ป่วยคนเดียวสิ่งที่เธอได้ยินก็คือเสียงนาฬิกา
+สิ่งที่เคยเป็นเครื่องมือในการช่วยชีวิตได้ร้องเพลงสุดท้ายสำหรับเจ้าของของมัน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14001_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14001_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3430ec021
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14001_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+คนต่างถิ่นซึ่งครั้งหนึ่งเคยตามหาความหวังแทนผู้อื่นท่ามกลางฤดูหนาวอันหนาวเหน็บ
+ถึงแม้ว่าจะเป็นภาชนะสำหรับดื่ม แต่ก็แกะสลักขึ้นมาจากน้ำแข็ง
+
+ไวน์รสขมที่ดื่มจากแก้วใบนี้ เย็นราวกับมีใบมีดกรีดตั้งแต่คอลงไปถึงช่องท้อง
+รสชาติที่คนทั่วไปได้แต่ยืนมองและชื่นชมอยู่ไกล ๆ แต่ผู้กล้าผู้เงียบขรึมกลับเพลิดเพลินไปกับมัน
+
+เขาคือนักรบผู้เงียบขรึมราวกับน้ำแข็ง ชายผู้ใช้ร่างกายของเขาในการปิดกั้นสายลมที่พัดจากดวงดาว
+หญิงสาวผู้วาดภาพไม่พอใจเพียงแค่ได้รับการปกป้อง เธอทิ้งถ้อยค้ำแนะนำให้แก่ชายที่เธอชื่นชมดังนี้:
+
+"หากความขี้ขลาดและความสิ้นหวังในธรรมชาติเข้าครอบงำคุณ และทำให้คุณไม่หวนกลับมาอีกต่อไป เช่นนั้น..."
+"...ก็ขอให้คุณมีชีวิตต่อไป อย่าได้มุ่งสู่หนทางแห่งความพินาศ และจมลงสู่การถูกลืมเลือนอันแสนเย็นยะเยือกร่วมกันกับเรา"
+
+ดื่มไวน์รสขมอันเย็นเฉียบอีกครั้งเพื่อเตรียมความพร้อมก่อนออกเดินทาง เขาเบี่ยงหน้าหนีเพื่อเลี่ยงสายตาอันเปียกชุ่มของหญิงสาวที่อยู่ตรงหน้า
+ก้าวเดินไปในเส้นทางแห่งการแสวงหาที่ไม่มีที่สิ้นสุด มุ่งไปสู่ดินแดนแห่งหิมะและความลึกลับ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14001_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14001_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..605c97474
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14001_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ขนของนกนักล่าที่ไม่ได้เป็นส่วนหนึ่งของฤดูหนาวอันหนาวเหน็บ ให้ความรู้สึกเย็นเฉียบยามสัมผัส
+เมื่อคุณสัมผัสกับมัน ก็ราวกับจะรับรู้ได้ถึงเสียงอันโหยหวนของความไม่ยอมจำนนแต่ก็สิ้นหวังท่ามกลางพายุหิมะ
+
+ไม่ต้องการรังหรือที่พักพิง นกจะเผชิญหน้ากับพายุอย่างภาคภูมิ
+เมื่อถูกสายลมหนาวเข้าโหมกระหน่ำ และถูกปกคลุมไปด้วยหิมะและน้ำแข็ง ดูราวกับว่ามันถูกเคลือบด้วยอัญมณีที่เปล่งประกาย
+
+ครั้งหนึ่งเคยเป็นของเหยี่ยวที่โผบิน จากนั้นจึงถูกพัดด้วยสายลมที่โหมกระหน่ำจนร่วงหล่นลงมา
+มันล่องลอยไปกับสายลมอยู่ชั่วขณะ แล้วก็ถูกน้ำค้างแข็งที่เกาะอยู่ทำให้อ่อนล้า จากนั้นเมื่อไม่อาจทานทนได้อีกต่อไป จึงร่วงหล่นลงสู่พื้นหิมะ
+
+"ฉันเชื่อว่านกที่ร่าเริงจะติดตามคุณ และบินกลับไปยังสวนของพระราชวังฤดูร้อนอันเขียวชอุ่ม"
+"สิ่งมีชีวิตทั้งหลายที่ถูกความหนาวเย็นขับไล่ เหล่าเด็กน้อยผู้น่าสงสารที่สูญเสียบ้านเกิด พวกเขาจะกลับไปที่รังแห่งความฝันพร้อมกันกับคุณ"
+
+ผู้กล้าผู้แบกภาระอันหนักอึ้งลังเลอยู่ท่ามกลางพายุหิมะที่ไร้ขอบเขต พยายามอย่างหนักที่จะแยกแยะสีของขนนกนั้น
+ขนนกซึ่งถูกผนึกอยู่ภายในน้ำแข็ง สีของมันค่อย ๆ ซีดจางไปเช่นเดียวกับภารกิจของผู้กล้า
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14001_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14001_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2e449ecd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14001_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ผู้กล้ามุ่งสู่เส้นทางแห่งการกอบกู้พร้อมกับความหวังที่เหลือเพียงน้อยนิด
+เขาสวมมงกุฎแห่งฤดูหนาว ก้าวออกไปอย่างเด็ดเดี่ยวและหายไปในพายุหิมะที่ไร้ขอบเขต
+
+แบกรับสัญญาที่มีต่อเมืองแห่งขุนเขา แบกรับแววตาที่ใสเป็นประกายของพวกเขา ผู้กล้าผู้ไม่เคยเกรงกลัวต่อสิ่งที่ไม่รู้จักนอกม่านน้ำแข็ง
+ทิวทัศน์ของภูเขาซึ่งครั้งหนึ่งเคยเขียวชอุ่ม พรจากท้องฟ้าอันไกลโพ้นที่จะไม่มีวันหล่นลงมาอีก ทั้งหมดคือพลังที่ไม่มีวันสิ้นสุดของผู้กล้า
+
+"ข้ามผ่านประตูที่ถูกผนึกโดยน้ำแข็ง เดินลึกเข้าไปตามทางเดิน"
+"เขาหักกิ่งสีขาวเงิน และนำความหวังไปสู่ประเทศแห่งหิมะ"
+
+หญิงสาวร้องเพลงเพื่อปลอบโยนให้กับผู้คนของเธอ ดูแลความทรงจำทั้งหมดของเธอที่มีต่อเขา
+เธอยังคงเชื่อมั่นต่อไปว่าเขาจะกลับมาอยู่ข้างกาย พร้อมกับความหวังอันอบอุ่นที่จะไม่มีวันสั่นคลอน
+
+แต่สุดท้ายผู้กล้าซึ่งเดินหายไปในหิมะ ก็ไม่สามารถกลับมาได้ทันเวลา
+คำพูดเกลียดชังที่ถูกสายลมและหิมะกัดเซาะมานานคอยกระซิบบอกว่าเขาได้หนีไป...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14001_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14001_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8339568f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14001_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+ดอกไม้น้ำแข็งที่จะแช่แข็งไปตลอดกาล ถูกเด็ดขึ้นมาโดยมือที่แสนอ่อนโยน
+สำหรับใครบางคนแล้ว อาจจะทำให้เขาเห็นความหนาวเย็นเป็นอ้อมกอดที่อบอุ่น
+
+"ภาพจิตรกรรมฝาผนังชุดที่สี่นี้ถูกเตรียมไว้สำหรับคุณ ซึ่งภาพของคุณนั้นจะติดอยู่บนผนังนี้ตลอดไป"
+"เพื่อภาพวาดนี้ เพื่อทุก ๆ คน ฉันจะรออยู่ที่นี่ตลอดไป เพื่อเฝ้าภาวนาถึงการกลับมาของคุณ"
+
+หญิงสาวยืนอยู่เบื้องหน้ากำแพงสีขาว ยิ้มพร้อมกับเหน็บดอกไม้ดอกเล็ก ๆ ดอกหนึ่งไว้บนอกของผู้กล้า
+นั่นคือคนที่สง่างามและสงบนิ่ง ซึ่งแม้จะเผชิญกับความตายและความสิ้นหวังก็ยังไม่หวั่นไหว
+
+การกระทำที่กล้าหาญของเขาถูกลืมและฝังอยู่ในพายุทางเหนือและในที่สุดหิมะก็ละลาย
+แต่ถึงลมกับหิมะก็หายไปแต่ดอกไม้นี้ก็ยังไม่เหี่ยว
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14001_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14001_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..685774478
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14001_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+นาฬิกาทรายโบราณที่มีคริสตัลน้ำแข็งแบบละเอียดไหลอยู่ข้างใน
+แม้แต่ฤดูหนาวที่หนาวที่สุด ก็ไม่สามารถแช่แข็งเวลาให้หยุดนิ่งได้
+
+"ความหนาวเหน็บที่ลงมาจากฟากฟ้านั้นแช่แข็งได้แม้กระทั่งกาลเวลา"
+มีข่าวลือเช่นนี้เกิดขึ้นท่ามกลางเมืองแห่งขุนเขาที่ถูกรายล้อมด้วยหิมะ
+
+ในตอนที่ผู้กล้าก้าวข้ามกำแพงแห่งลมและน้ำแข็ง เป็นช่วงเวลากลางดึกที่พายุหิมะร้องโหยหวน
+ไม่ว่าจะเป็นแสงอาทิตย์หรือแสงจันทร์ ต่างก็ยากที่จะสาดแสงลอดผ่านสายลมสีขาวไปได้
+ไม่ว่าพายุหิมะจะเย็นแค่ไหน มันเป็นไปไม่ได้ที่จะหยุดกระแสการไหลของเวลา
+
+แม้ว่าเมืองจะถูกฝังอยู่ใต้น้ำแข็งก็ตาม
+แม้แต่ฮีโร่เองก็หายไปจากความทรงจำ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14002_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14002_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..98a67eb50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14002_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+กุณโฑที่เคยเป็นของใช้ของ Thundersoother
+บางทีเจ้าของเก่าของมันอาจจะใช้เพื่อดื่มสายฟ้า
+
+ยิ่งใหญ่อย่างที่เขาเป็น Thundersoother เป็นเพียงมนุษย์ธรรมดาและมีความรู้สึกเหมือนคนทั่ว ๆ ไป
+ความโกรธเกรี้ยวและปลื้มปีติเข้ามาและก็จากไปอย่างรวดเร็วเฉกเช่นสายฟ้าที่ฟาดลงมา
+ถ้วยใบนี้ไม่เพียงแต่จะเป็นพยานความสำเร็จของ Thundersoother เท่านั้น แต่รวมถึงความโศกเศร้าและเสียงหัวเราะของเขาอีกด้วย
+
+ไม่ว่าจะถูกเทเหล้าเพื่อดื่มฉลอง
+หรือเพื่อเรียกความกล้าก่อนจะเข้าไปในรังของอสูรร้าย
+หรืออยู่กับ Thundersoother ผู้โดดเดี่ยวในช่วงสุดท้ายของเขา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14002_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14002_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f6afd43e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14002_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+เครื่องหมายซึ่งถูกทำในรูปแบบของขนนกอินทรีซึ่งหลุดออกมาจากนกอินทรีที่บินฝ่าพายุ
+เมื่อสวมใส่จะรับรู้ได้ถึงแรงระเบิดของสายฟ้า และความร้อนระอุของภูเขาไฟ
+
+ไม่เกรงกลัวต่อสายฟ้าหรือภูเขาไฟ
+ขนนกที่ตกอยู่ท่ามกลางผืนป่าที่มอดไหม้
+ฮีโร่ทำเครื่องหมายนี้ด้วยพลอยสีม่วงในรูปของขนนก
+ภายใต้การจ้องมองของศัตรูผู้เกรียงไกร อินทรีสีม่วงส่องแสงเป็นประกาย
+มีสายฟ้าส่งประกายระยิบระยับบนเครื่องหมายนี้
+ราวกับจะบอกล่วงหน้าถึงการลงโทษของ Beast of Thunder
+
+ราวกับนกเหยี่ยว ฮีโร่พิชิตสายฟ้าผ่าและเปลวเพลิง
+และสามารถบั่นศีรษะของ Beast of Thunder ได้ในที่สุด
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14002_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14002_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..655f30cc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14002_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+มงกุฎสีม่วงที่มีความเก่าแก่มาก
+สายฟ้าส่องประกายเพื่อลงทัณฑ์
+
+Beast of Thunder ที่โหดเหี้ยมเมื่อวันวาน
+ผู้เคยใช้มนุษย์เป็นทาสด้วยสายฟ้าที่ยิ่งใหญ่ของมัน
+แต่สายฟ้าคงอยู่แค่วูบเดียวเท่านั้น
+และความเกรียงไกรของมันก็จากไปพร้อมกับสายฟ้า
+
+ฮีโร่โค่นอสูรลงท่ามกลางพายุฟ้าผ่า
+รับมงกุฎนี้แทนเครื่องหมายแห่งชัยชนะ
+แต่อดีตนั้นไม่สามารถแก้ไขได้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14002_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14002_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb300ad7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14002_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+ดอกไม้สีม่วงขนาดจิ๋วซึ่งถูกเก็บท่ามกลางพายุฝนฟ้าคะนอง
+ผู้ที่สวมใส่มันจะไม่เกรงกลัวต่อสายฟ้าและฟ้าผ่าอีกต่อไป
+
+ดอกไม้ที่บานท่ามกลางสายฟ้าสีม่วง ไม่เคยเหี่ยวเฉาแม้ต้องเจอฝนกระหน่ำ
+นี่คือ Flower of Thunder จงคุกเข่าเบื้องหน้ามันซะ แม้แต่ Thundersoother ก็ยังเก็บมันขึ้นมาด้วยความเคารพ
+
+เขามักจะกลัดมันตรงหน้าอกและเผชิญหน้ากับสายฟ้าและฟ้าผ่าอย่าง ภาคภูมิ
+แม้แต่ในการต่อสู้กับ Beast of Thunder ที่แสนดุร้าย ความแน่วแน่ของเขาก็ไม่เคยสั่นคลอน
+สำหรับ Thundersoother การกลัดดอกไม้สีม่วงนี้อาจเป็นเพียงการกระทำตามอำเภอใจ
+แต่สำหรับนักท่องเที่ยวที่เดินทางบนถนน นี่เป็นความมุ่งมั่นอย่างกล้าหาญ ที่จะเอาชนะพายุฝนฟ้าคะนอง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14002_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14002_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..404078d4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14002_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+นาฬิกาทรายซึ่งครั้งหนึ่ง Thundersoother เคยใช้ สิ่งที่ไหลอยู่ข้างในคือสะเก็ดของสายฟ้าแทนที่จะเป็นเม็ดทราย
+สะเก็ดเหล่านั้นแตกกระจายและตกลงมาเมื่อเวลาผ่านไป จากนั้นก็มารวมกันที่ก้นของนาฬิกาทราย
+
+ฮีโร่ที่เอาชนะ Beast of Thunder สร้างนาฬิกาทรายนี้ด้วยพลอยสีม่วง
+เวลาผ่านไปราวกับสายฟ้าที่ฟาดผ่านท้องฟ้าและหายไปในพริบตา
+แม้แต่ Thundersoother ก็ยังไม่สามารถเอาชนะเวลาที่รวดเร็วได้
+
+ภายในนาฬิกาทรายนี้แม้แต่สายฟ้าก็ต้องเชื่อฟังกฎแห่งกาลเวลา
+ภายในนาฬิกาทราย สะเก็ดแตกกระจายและกลับมารวมกันใหม่นับครั้งไม่ถ้วน และเวลาก็ผ่านไปอย่างรวดเร็วและเงียบงัน
+ฮีโร่เข้าใจถึงวังวนของการเกิดอยู่และดับไปของชีวิตจากมันและนำพาเขาไปสู่การเอาชนะอสูรร้าย
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14003_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14003_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..374461920
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14003_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+ถ้วยที่เคยถูกใช้เพื่อเก็บลาวา ตอนนี้มันว่างเปล่าและยังอุ่นอยู่หน่อย ๆ
+ถ้วยใบนี้เคยเป็นของ Lavawalker ภายในของมันเคยมีสติปัญญาไหลเวียนอยู่
+
+Lavawalker เคยนำถ้วยนี้มาเล่น แม้จะอยู่ในความร้อนแรงถ้วยก็ยังคงอยู่เหมือนเดิม
+ตำนานเล่าว่า Lavawalker ดื่มลาวาจากถ้วยใบนี้ราวกับไวน์แก้วหนึ่ง
+ไวน์ชั้นดีจะระเหยไปในความร้อนสูง แต่สติปัญญาสามารถยับยั้งเปลวไฟที่ไหม้เกรียม
+
+สำหรับ Lavawalker ไวน์ชั้นดีเป็นเพียงตัวเร่งให้เกิดความฉลาด
+เมื่อคุณเมาคุณสามารถจุดประกายแรงบันดาลใจได้
+
+ในเปลวเพลิง แก้วไวน์ที่สงบนิ่งได้เป็นพยานถึงการหล่อหลอมของสติปัญญา
+และก่อนที่ Lavawalker จะออกเดินทางครั้งสุดท้าย ถ้วยใบนี้ก็เต็มไปด้วยความภาคภูมิใจ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14003_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14003_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a19f13d6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14003_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+ขนนกที่ถูกเด็ดโดย Lavawalker จากนกที่ร้องเพลงท่ามกลางเปลวเพลิง
+เมื่อพกมันติดตัว ดูเหมือนจะทำให้ได้ยินถึงเสียงกระพือปีกจากกองเพลิง
+
+ว่ากันว่ามีนกชนิดหนึ่ง เกิดมาเพียงลำพังและสามารถร้องเพลงท่ามกลางเปลวเพลิงได้
+ผู้คนกราบไหว้มันในฐานะเครื่องรางศักดิ์สิทธิ์ในขณะที่พระราชาเห็นมันเป็นสัญลักษณ์ของความสูงส่ง
+
+พร้อมกับขนนกนี้ Lavawalker แยกตัวเองออกจากโลกภายนอก
+เขาผู้มาเพียงลำพังและจากไปอย่างโดดเดี่ยวไม่ทิ้งแม้ร่องรอยไว้เบื้องหลัง
+จากนั้นเป็นต้นมา ผู้คนมักจะได้ยินเสียงร้องมาจาก Mare Jivari
+ไม่มีใครรู้ว่ามันเป็นเสียงเรียกของนก Phoenix หรือว่าเป็นสัญญาณจาก Lavawalker
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14003_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14003_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b70e795f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14003_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+มงกุฎโบราณซึ่งครั้งหนึ่งเคยเป็นของนักปราชญ์ที่เที่ยวตระเวนไปทั่วทะเล Mare Jivari
+เมื่อจ้องมองไปที่มัน ราวกับจะเห็นเงาของร่างร่างหนึ่งยืนอยู่ท่ามกลางเปลวเพลิง
+
+นักปราชญ์ผู้เดินทางไปทั่วทะเล Mare Jivari ได้สร้างมงกุฎนี้ด้วยหินโมราสีแดงเข้มเพื่อความทนทานต่อความร้อนสูง
+มงกุฎนี้สร้างขึ้นด้วยสติปัญญาและความดื้อรั้นซึ่งก่อให้เกิดความกลัวและความอิจฉาในหมู่เพื่อนและอาจารย์ของเขา
+
+"ชายหนุ่มผู้หยิ่งยโสผู้นี้ กล้าดียังไงมาท้าทายเปลวเพลิงที่ร้อนระอุของทะเล Mare Jivari! นี่เป็นเรื่องที่ไม่เคยเกิดขึ้นมาก่อนตลอดช่วงเวลาร้อยปี!"
+"ทะเลเพลิงจะเผาผลาญเขาและกลืนทุกอย่าง แม้แต่เถ้าถ่านก็จะถูกพัดลอยขึ้นไปบนฟ้าด้วยความร้อนและในที่สุดก็ไม่เหลืออะไรเลย"
+
+เหล่าอาจารย์ผู้ริษยาขอให้นักเรียนของพวกเขาก้าวเข้าไปในทะเลเพลิงพร้อมกับสวมมงกุฎ
+แต่ Lavawalker กลับเดินตรงเข้าไปในลาวาอย่างง่ายดายและค่อย ๆ หายไปยังเส้นขอบฟ้า
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14003_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14003_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..aabf42f96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14003_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+ดอกไม้ที่จะเติบโตขึ้นในกองเพลิงเท่านั้น
+อาการปวดแสบปวดร้อนของมันจะทำให้ผู้สวมแข็งแกร่งยิ่งขึ้น
+
+ดอกไม้สีแดงเพลิงเปล่งประกายราวกับหินโมรา
+ดอกไม้ที่ลุกเป็นไฟนี้เป็นเข็มกลัดของ Lavawalker
+
+ในวันสุดท้ายของชีวิตเขา เขาพูดกับผู้คนว่า:
+"นี่คือดอกไม้ที่จะบานอยู่ในกองเพลิงเท่านั้น หากไฟยังไม่แผดเผาฉันจนเป็นเถ้าถ่าน"
+"จะเห็นความเปล่งประกายของดอกไม้นี้ ผ่านควันและเปลวไฟอันมืดมิด "
+
+ต่อมา ผู้คนจึงติดตามแสงกะพริบไปที่ริมทะเล Mare Jivari
+พวกเขาได้รับการต้อนรับด้วยดอกไม้ที่เบ่งบาน แต่ไม่พบร่องรอยของนักปราชญ์
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14003_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14003_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8eeb978dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14003_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+สิ่งที่ไหลอยู่ในนาฬิกาทรายนั้นไม่ใช้เม็ดทรายทั่วไป หากแต่เป็นเม็ดทรายที่ลุกไหม้
+เวลานั้นก็เหมือนกับเม็ดทรายที่ลุกไหม้ ไหลไปโดยไม่มีเหลือแม้ร่องรอย
+
+นี่คือเรื่องราวหลังจากที่นักปราชญ์ได้ท่องเที่ยวข้ามผ่านทะเล Mare Jivari
+ว่ากันว่าเขาใช้เวลาอีกหนึ่งร้อยปีในการเป็นฤษี
+แต่การปลดปล่อยในระยะอันสั้นนั้นเทียบไม่ได้กับความทุกข์ทรมานที่ล้ำลึก
+
+ปราชญ์ผู้สันโดษไม่สามารถต้านทานการไหม้เกรียมตลอดกาลดังนั้น เขาจึงประดิษฐ์นาฬิกาทรายนี้ขึ้นมา
+ในเปลวไฟที่ลุกโชติช่วง เม็ดทรายที่ร้อนผ่าวก็ไหลผ่านนาฬิกาทรายทุกวัน
+
+นักปราชญ์ผู้น่าสงสาร ไม่เกรงกลัวต่อเปลวไฟที่แผดเผา แต่ก็ไม่สามารถดับความทรมานของเพลิงแห่งเวลาได้
+การถูกทิ้งให้อยู่ตามลำพังโดยเหล่าสาวก และครอบครัวที่รักที่สุดของเขา คือไฟที่ขมขื่นซึ่งเขาไม่สามารถดับได้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14004_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14004_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..92d4cc30b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14004_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+ชุดชาที่เป็นที่รักมากที่สุดของหญิงสาว
+ครั้งหนึ่งมันเคยถูกเติมด้วยชาดำชั้นเลิศ
+
+เพลิดเพลินไปกับการลิ้มรสของหวานและชาแสนอร่อย
+เธอไม่สนใจอะไรเกี่ยวกับโลกใบนี้ นี่เป็นสิทธิพิเศษของเธอในฐานะหญิงสาว
+
+"ดอกไม้ดอกนี้จะเป็นเสมือนเหรียญที่ระลึกของฉัน แค่นี้ก็เพียงพอแล้ว"
+ในวันนั้นที่เธอพบกับอัศวิน เขาได้พูดไว้อย่างนี้
+"แต่ว่า หัวใจของฉันนั้น..."
+การไม่ยอมรับคำสารภาพของเธอเป็นสิทธิพิเศษของเธอ
+และก็เป็นโซ่ตรวนที่คอยผูกมัดตัวเธอ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14004_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14004_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a7e15485
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14004_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+เศษขนนกที่เก่าแก่แต่ละเอียดอ่อน
+หลังจากเวลาผ่านไปหลายปี ตอนนี้มันถูกกลบไปด้วยฝุ่นหลายชั้น
+
+ตั้งแต่ที่เธอได้เจอกับอัศวิน โชคชะตาของหญิงสาวก็ได้จบลง
+ไม่มีอะไรสำคัญกับเธออีกต่อไปแล้ว แม้กระทั่งความรักและความเยาว์วัย
+เธอค้นหาเขาตลอดเวลา ร่อนเร่ไปไกลเหมือนนกที่โบยบินไปโดยไม่มีรังให้ยึดเหนี่ยว
+
+ไม่รู้ว่าความคิดถึงของเธอจะสามารถส่งผ่านไปยังบุคคลนั้นได้หรือไม่
+อัศวินอุทิศตนในการแสวงหาความกล้าหาญ
+ในดินแดนอันห่างไกลที่ซึ่งอาณาจักรโบราณล่มสลาย
+อัศวินจะได้เห็นฉากที่เธอฝันไว้มั้ยนะ?
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14004_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14004_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7773deee1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14004_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+แม้ในตอนที่เธอถูกล้อมรอบไปด้วยดอกไม้ของผู้ที่ตามจีบเธอ
+หญิงสาวก็ไม่เคยถอดหมวกของเธอเพื่อมองพวกเขาให้ชัดขึ้น
+ใบหน้าและชื่อของพวกเขานั้นไม่ได้คู่ควรแก่การจดจำ
+
+เป็นเวลาหลายปี ในเวลาสิ้นสุดของแต่ละวัน
+เธอจะปัดฝุ่นออกจากหมวกของเธอ
+แต่ฝุ่นที่สะสมบนใบหน้าไม่สามารถกำจัดออกไปได้
+
+จำนวนของผู้ที่ตามจีบเธอและช่อดอกไม้ลดลงเรื่อย ๆ ตามเวลาที่ผ่านไป
+แต่ใจของเธอได้หยุดอยู่ที่วันวันหนึ่งไปแล้ว
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14004_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14004_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa167a877
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14004_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+ดอกไม้สีชมพูที่สง่างามราวกับหญิงสาวนั้นยังคงเย่อหยิ่ง
+ในหนังสือบอกว่ามันสูญพันธุ์ไปตั้งนานแล้ว
+
+เหมือนที่หญิงสาวอ่านเรื่องราวนับครั้งไม่ถ้วน:
+หญิงสาวผู้ได้รับการช่วยเหลือโดยอัศวินผู้กล้า
+แลกเปลี่ยนดอกไม้ของกันและกันเพื่อรับพรของพวกเขา
+
+แม้ว่าหัวใจของหญิงสาวจะเหี่ยวเฉาง่ายเหมือนดอกไม้
+แต่ดอกไม้นี้ยังคงชุ่มชื้นมาจนถึงทุกวันนี้
+เพราะว่าหัวใจของเธอนั้นหยุดอยู่ที่ช่วงเวลานั้น
+ในตอนที่เธอเจอกับอัศวิน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic14004_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic14004_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e300f371
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic14004_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+เครื่องมือที่มีความแม่นยำมาก มันไม่คำนึงถึงความรู้สึกของเจ้าของ
+มันแสดงให้เห็นว่าเวลาผ่านไปอย่างไม่มีสิ้นสุด
+
+เวลาของหญิงสาวนั้นมีจุดสิ้นสุด
+แต่การรอคอยของเธอนั้นไม่มี
+เข็มของนาฬิกานั้นหมุนกลับไปในทุก ๆ วัน
+เช่นเดียวกับความรักและความทรงจำของเจ้าของของมัน
+
+หลายปีต่อมาเธอก็ยังจดจำเรื่องราวของหลายปีก่อน
+เรื่องของอัศวินที่ได้มาพบกับเธอ อัศวินที่เธอเฝ้ารอคอยตลอดมา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15001_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15001_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5d24d6cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15001_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+กุณโฑที่ทำจากทองคำ มันเป็นของขวัญจากเจ้านายของแชมป์นักสู้
+เครื่องดื่มที่แชมป์นักสู้ดื่มจากกุณโฑนี้ มันคือไวน์ชั้นดีหรือเลือดของผู้ที่พ่ายแพ้
+
+นักสู้ชนะการต่อสู้นองเลือดอีกครั้ง ร่างของเขาฟกช้ำไปทั่วและอุทิศให้กับเจ้านายของเขา
+ชัยชนะ เกียรติยศ และเสียงปรบมือนั้น มักจะทำให้มึนเมากว่าไวน์ชั้นดีและลืมความเจ็บปวดทางร่างกาย
+
+เจ้านายอนุญาตเขาให้ร่วมงานฉลองและมอบกุณโฑนี้ให้แก่เขา
+มันเป็นกุณโฑที่ประณีตซึ่งทำขึ้นเพื่อเขาโดยเฉพาะเพื่อแสดงถึงความห่วงใยของเจ้านาย
+ความทรนงนั้นเปรียบเหมือนโซ่ทองคำ ความสัมพันธ์ส่วนตัวกลับเป็นเหมือนดั่งพิษที่แพร่เข้าไปในกระดูก
+ฮีโร่ลังเลที่จะดื่มไวน์ฉลองชัยชนะ และพลาดโอกาสดีที่จะปลดปล่อยตนเอง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15001_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15001_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8af9eeb21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15001_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+เมื่อนักสู้ผู้ไร้พ่ายได้ยอมรับจุดจบของเขา
+ผู้ท้าชิงสาวได้แสดงความเคารพครั้งสุดท้ายของเธอต่อนักสู้
+
+เมื่อความหยิ่งยโสของชัยชนะและความปรารถนาที่จะมีอิสรภาพ จางหายไปในอากาศราวกับสายหมอกยามเช้า
+และเมื่อแสงยามรุ่งสางส่องบนเวทีผ่านชั้นเมฆสีเลือด นักสู้ก็เห็นนกที่บินไปมา
+
+การต่อสู้อีกครั้งสุดท้ายก่อนจะได้รับอิสรภาพ นักสู้กลับต้องพ่ายแพ้ต่อหญิงสาวผู้ไม่รู้ที่มา
+เสียงร้องและเสียงโหยหวนระเบิดขึ้นมาในหมู่ฝูงชนราวกับฟ้าคะนอง แต่ผู้ชนะปฏิเสธที่จะเหยียดหยามคู่แข่งของเธอโดยการประหารชีวิต
+เธอไม่ได้พุ่งดาบของเธอไปที่คอหอยของคู่ต่อสู้ และจบชีวิตของเขาเหมือนอย่างทาสคนหนึ่ง
+
+บาดแผลที่ได้รับการรักษาถูกปกคลุมไปด้วยขนนก
+ในที่สุดนักสู้ก็เริ่มต้นการเดินทางราวกับนกที่มีอิสระ
+ไปยังสถานที่ที่ดอกไม้บานและนกบินทะยานไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15001_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15001_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..086c49e87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15001_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+หมวกนักสู้ของ Mondstadt ในสมัยโบราณ ด้านบนมีขนนกที่ดูสะดุดตาอยู่
+สำหรับผู้ชมที่คลั่งไคล้ หมวกนักสู้นี้เป็นสัญลักษณ์ของการต่อสู้อันไร้พ่าย
+
+นักสู้ในตำนานได้ผ่านการสู้รบหลายร้อยครั้งและไม่มีมนุษย์หรืออสูร ตนใดที่สามารถเอาชนะดาบของเขาได้
+ในชัยชนะแต่ละครั้ง นักสู้ผู้ไร้พ่ายได้เดินผ่านประตูราวกับฮีโร่และตอบรับเสียงเชียร์ของผู้ชม
+
+เฉพาะในช่วงเวลาแห่งชัยชนะ ทาสดูเหมือนจะกลายเป็นเจ้านาย แต่แสงสว่างของเสรีภาพถูกปกคลุมด้วยความเย่อหยิ่ง
+ในช่วงเวลาแห่งชัยชนะ นักสู้เห็นโลกภายนอกห้องขังอย่างแท้จริง และความหวังในการไถ่ถอนตัวเองก็ใกล้ขึ้นเรื่อย ๆ
+
+จนถึงวันที่หมวกของฮีโร่หล่นกลิ้งลงกับพื้น อัฒจันทร์และสนามรบถึงได้ตื่นขึ้นจากความฝัน
+อย่างไรก็ตามทาสไม่ได้ทำให้เจ้านายของเขาพอใจด้วยการใช้ ประโยชน์จากชีวิตที่ต่ำต้อยของเขา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15001_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15001_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..da58fbff9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15001_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+แต่เดิมเป็นดอกไม้ขนาดเล็กที่หาได้ทั่วไปที่ถูกเด็ดขึ้นมาโดยเจ้านายผู้อ่อนโยนของนักสู้
+เขาใช้มันทำเข็มกลัดและกลัดไว้ไว้ที่หน้าอกของนักสู้ มันได้กลายเป็นด้านที่อ่อนโยนที่สุดของเขา
+
+ในตอนที่นักสู้ยังไม่เป็นตำนานที่ยังมีชีวิต ครั้งหนึ่งเขาเคยเดินร่วมกับเจ้านายน้อยอยู่ในสวน
+เจ้านายเด็ดดอกไม้และส่งมันให้กับทาสผู้เงียบขรึม
+"ของขวัญไม่จำเป็นต้องเป็นของรางวัล บางทีอาจเป็นเพียงความตั้งใจที่จะให้"
+ในอนาคตอีกไกลนับจากนี้ เจ้านายผู้เจ้าเล่ห์จะกล่าวข้อความนี้ต่อเขา
+
+ในตอนที่นักสู้ผู้ไร้พ่ายต้องล้มลงแทบเท้าของหญิงสาว
+เขาได้นึกถึงความฝันที่เขามีเมื่อหลายปีก่อน
+"ช่างเป็นดอกไม้ที่งดงามอะไรเช่นนี้ ไม่รู้ว่าเมื่อไหร่ฉันจะออกไปดูได้บ้าง"
+"หน้าตาของดอกไม้ที่เติบโตอยู่ในป่าจะเป็นยังไงกันนะ"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15001_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15001_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bdffa0a86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15001_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+นักสู้สร้างนาฬิกาทรายนี้ขึ้นมาเพื่อตัวเองและจะพลิกมันทุกการต่อสู้
+เมื่อนาฬิกาทรายหยุดลง นักสู้ก็จมลงสู่บ่อน้ำที่เต็มไปด้วยเลือด
+
+เมื่อนักสู้เข้าสู่สนามรบ เขาวางนาฬิกาทรายไว้ข้าง ๆ
+เมื่อการต่อสู้จบลงและผู้คนเริ่มส่งเสียงเชียร์เขา ทรายในนาฬิกาทรายนั้นก็ยังคงไหลอยู่
+
+นั่นคือการต่อสู้ครั้งสุดท้ายของนักสู้ ฝ่ายตรงข้ามนั้นเป็นหญิงสาวร่างบางที่เพิ่งเริ่มสู้เป็นครั้งแรก
+จากสายตาของเธอ เขาเห็นทั้งความหวาดกลัวและประกายของดวงตาของลูกสิงโต
+จากการก้าวเดินของเขา เธอเห็นโซ่ตรวนที่ผูกมัดนักสู้มาตลอดหลายปี
+มันเป็นการต่อสู้ที่นักสู้สูงวัยไม่ได้พบเจอมานานหลายปี ดุดัน...และน่าพอใจ...
+แต่การต่อสู้จบลงในชั่วพริบตา ดาบแทงเข้าไปยังหัวใจของนักสู้และทรายในนาฬิกาทรายของเขาก็หยุดไหล
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15002_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15002_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc2f85249
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15002_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+ภาชนะที่แข็งแรงมากและอุดรอยรั่วไว้อย่างดี
+นักล่าในตำนานเคยใช้มันเพื่อรวบรวมเสียงกระซิบข้างกองไฟ
+
+บางครั้งนายพรานจะได้กลิ่นของคนอื่นโชยมาท่ามกลางคืนที่มืดมิด
+เธอผู้ไม่เกรงกลัวแม้การเผชิญหน้ากับฝูงหมาป่าหรืออสูร
+แต่สิ่งที่น่ากลัวยิ่งกว่าการเผชิญหน้าเหล่านั้นคือการพูดคุยกับผู้อื่น รอบกองไฟ
+ในตอนนั้นนายพรานได้ลืมไปแล้วว่าภาษามนุษย์นั้นพูดอย่างไร
+
+แม้ในอนาคตเธอก็ได้รับมอบหมายให้เป็นนักล่า Viridescent Venerer
+ก็ยังไม่มีใครได้ยินเสียงของเธออยู่ดี เหมือนกันกับที่เธอไม่เคยทิ้งร่องรอยใด ๆ ไว้เลย
+
+...ในคืนนั้น เธอนำเสียงหัวเราะที่เธอได้ยินใส่ลงไปในถุงน้ำของตน
+ภายในระยะเวลาหลายปี เธอจะฟังเสียงในถุงน้ำทุกครั้งที่เธอรู้สึกเหงา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15002_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15002_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fbd67ecb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15002_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+ขนนกนักล่าสีสดใสและสะอาด เคยเป็นวัสดุที่ดีสำหรับขนหางของลูกธนู
+
+ในอดีตเมื่อลูกธนูของนักล่าเจาะทะลุเป้าหมาย
+เธอจะเดินลงมาและลูบที่ขนของมันเบา ๆ จนกว่าชีวิตของมันจะดับไป
+เพราะเธอรู้ดีว่าวันหนึ่งดวงวิญญาณของเธอ ก็จะไปยังที่ที่เหยื่อของเธอไปเช่นกัน
+
+เธอเชื่อว่าในตอนจบของชีวิตเธอ เธอจะตื่นขึ้นจากความเป็นจริง
+และรวมตัวกับเหล่าผู้คนที่ไม่อยู่ในโลกนี้แล้วในสถานที่ที่กว้างใหญ่ไร้ขอบเขต
+
+แต่เธอก็เชื่อว่าในตอนที่ลูกธนูของเธอเจาะเข้าไปในตัวอสูรที่กำลัง ไล่ล่าเด็กชาย
+เธอฟังคำขอของเขาอย่างตั้งใจ เพื่อการแก้แค้น เพื่อความเจ็บปวด
+แต่ไม่ใช่เพื่อความอยู่รอด เพื่อธรรมชาติ หลังจากล่าสัตว์ประหลาดที่อัปลักษณ์
+ตนเองได้สูญเสียพื้นที่การล่าสัตว์ที่ไม่มีขอบเขตในตอนท้ายของชีวิตไปแล้ว
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15002_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15002_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e80d5c16
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15002_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+พวกนายพรานที่ไม่เคยเปื้อนเลือดเลยแม้แต่หยดเดียว
+ในตำนานพื้นบ้าน มันเป็นของราชานายพรานผู้ไร้มงกุฎ
+
+กฎของนายพรานคือการไม่เป็นปฏิปักษ์ต่อแผ่นดินและป่า
+แต่คือการเป็นเหมือนส่วนหนึ่งของธรรมชาติ
+ว่ากันว่าครั้งหนึ่งเคยมีนกมาทำรังอยู่บนหัว
+
+ไม่มีใครสามารถปราบนายพรานที่เก่งที่สุดลงได้
+เพราะว่าสิ่งเดียวที่เหนือกว่าเขาคือธรรมชาติ
+
+ต่อมาสีเขียวของหมวกนักล่านี้กลายเป็นหายนะ
+ท่ามกลางเหล่าอสูร ทำให้พวกมันกลัวเป็นอย่างมาก
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15002_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15002_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a8f53d8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15002_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+ดอกไม้ป่าสีขาวที่ครั้งหนึ่งเคยเบ่งบานไปทั่วโลก
+แต่ไหนแต่ไรไม่เคยมีความแห้งกร้านและยังมีกลิ่นหอมสดชื่น
+
+ในสมัยที่สัตว์ป่ายังคงเดินเตร่ทั่วโลกและมอนสเตอร์ยังไม่ได้ปรากฏ
+นายพรานจะใช้ดอกไม้นี้เพื่อปกปิดกลิ่นของมนุษย์
+ว่ากันว่าหากต้องการจะตามหานายพรานที่ทั้งเงียบและอ่อนโยนนั้น
+เพียงแค่หลับตาและเดินเท้าเปล่าตามกลิ่นหอมอันเบาบางของดอกไม้ในป่า
+ต้องเดินให้เงียบเหมือนนักล่า เพื่อที่จะหลีกเลี่ยงไม่ให้ใบไม้ส่งเสียงใต้ฝ่าเท้า และเตือนให้นักล่ารู้ถึงการมาถึง
+
+อีกตำนานหนึ่งกล่าวว่า: ผู้ที่หาตัวนายพรานพบในตอนท้ายเป็นเด็กผู้ชาย
+ในเวลานั้นความหายนะเพิ่งจะเกิดขึ้นกับอาณาจักรโบราณและความทุกข์ยากได้แผ่กระจายไปทั่วทั้งแผ่นดิน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15002_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15002_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..443050b5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15002_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+อุปกรณ์ขนาดเล็กที่จะชี้ไปยังทิศทางที่ถูกเสมอ
+
+ว่ากันว่า เมื่อนายพรานเดินเงียบ ๆ ในทุ่งหญ้าด้วยเท้าเปล่า
+หญ้าที่อยู่ใต้เท้าของเธอจะบอกเธอว่านกบนต้นไม้เห็นอะไร
+และโคลนที่เธอเหยียบย่ำจะบอกเธอว่ารากในพื้นดินนั้นได้ยินอะไร
+
+ว่ากันว่า นับตั้งแต่ภัยพิบัติที่เกิดขึ้นกับประเทศโบราณเป็นต้นมา ต้นไม้และใบหญ้าก็ไม่เอ่ยปากพูดอีกต่อไป
+เพราะว่าเทพแห่งป่าไม้นั้นได้ตายในหายนะครั้งนั้นไปแล้ว
+
+หลังจากนั้นมา เธอก็พึ่งพาเครื่องมือนี้ขณะออกล่ามาโดยตลอด
+หลังจากยอมรับคำขอของเด็กชาย จากนี้เธอจะไม่ล่าสัตว์หรือนกอีกต่อไป
+แต่เป็นเหล่าอสูรที่ออกมาจากประเทศโบราณและนำพาภัยพิบัติและความเจ็บปวดไปสู่พวกมัน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15003_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15003_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..680894de0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15003_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+กาต้มน้ำที่มีรูปร่างพิสดาร มันสามารถเปล่งท่วงทำนองแปลก ๆ ออกมาขณะเทน้ำ
+ดนตรีจะอยู่กับชีวิตของสมาชิกในวงไปเสมอ ไม่เว้นแม้แต่ตอนดื่มน้ำ
+
+ในตำนานอันเก่าแก่เล่าว่าคณะดนตรีนั้นครั้งหนึ่งเคยออกเดินทางไปทั่วประเทศ
+ดาบและธนูของพวกเขาก็คือขลุ่ยและพิณ พวกเขาแสดงให้ทั้งแขกและผู้ร้ายชม
+พวกเขาเดินทางผ่านทะเลทรายและก้าวสู่ทะเล Mare Jivari ที่ลุกโชติช่วง
+
+เสียงพิณที่สะท้อนออกมาในกาต้มน้ำนั้นเป็นเครื่องเตือนใจพวกเขา
+"รอยเท้าของเรามีความหมายเหมือนกันกับจังหวะที่ไม่มีที่สิ้นสุด"
+"ที่ไหนมีเสียงดนตรี ที่นั่นก็จะมีพวกเรา"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15003_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15003_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f6bca0e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15003_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+ขนนกสีฟ้าประดับคันธนูขนาดใหญ่ อยู่รอดจากสภาพอากาศมาจนถึงทุกวันนี้
+ตอนที่สั่นไหวอยู่ในอากาศ ดูเหมือนจะมีเสียงดนตรีลอดออกมา
+
+นักเล่นพิณของคณะนั้นยังเป็นมือธนูชั้นเซียนอีกด้วย
+ว่ากันว่าเขาสามารถใช้เสียงอันอ่อนโยนของพิณเพื่อหลอกล่อนกที่บินบนฟ้า และยิงธนูให้ร่วงลงมาได้
+ว่ากันว่าเมื่อเขาเล่นพิณเพื่อล่อนกนั้น เขาไม่เคยมองไปยังท้องฟ้าเลย
+บางคนบอกว่านี่คือความมั่นใจในตนเองของนักดนตรี ในขณะที่คนอื่นบอกว่ามันเป็นความเมตตาของนักล่า
+
+ในที่สุดนกที่น่าสงสารก็กลายเป็นลูกธนูของนักเล่นพิณ
+และเสียงของพิณก็กลายเป็นเสียงของนก
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15003_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15003_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..70f8fe966
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15003_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+หมวกทรงสูงที่สวยงาม ผ่านช่วงเวลามาหลายปีมันก็ยังคงสวยงามดึงดูดผู้คน
+ฟังให้ดี ๆ เหมือนจะมีท่วงทำนองโบราณสะท้อนอยู่ข้างใน
+
+หลายพันปีก่อน คณะดนตรีร่อนเร่ไปทั่วทั้งแผ่นดิน
+ไม่มีกระดาษโน้ตเพลงแม้แต่แผ่นเดียวในคณะ สิ่งที่พวกเขาเห็นคือสิ่งที่พวกเขาขับร้อง และสิ่งที่พวกเขาได้ยินคือสิ่งที่พวกเขาเล่น
+ต่อมา เมื่อคณะดนตรีเริ่มตระหนักถึงความกว้างใหญ่ของโลก
+
+"บนโลกนี้ช่างมีเรื่องราวให้พวกเราขับร้องมากมายเหลือเกิน"
+
+จากนั้นสมาชิกเปลี่ยนข้อความเป็นคำพูด และบันทึกการเดินทางของพวกเขาในหนังสือ
+หนังสือเล่มนี้ หัวหน้าวงดนตรียังคงกำไว้ในมืออย่างแน่นหนา แม้หลังจากที่ชีวิตของเขาจบลง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15003_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15003_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b7428b4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15003_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+ตราสัญลักษณ์รูปดอกไม้เล็ก ๆ ดูเหมือนจะมีเสียงเพลงลอดออกมา
+
+ในหมู่คณะดนตรีนั้นมีนักดาบที่มีเสน่ห์อยู่
+เธองดงามยิ่งกว่าแสงประกายแสงที่สะท้อนจากผิวน้ำ และสง่ายิ่งกว่ารุ่งอรุณยามเช้า
+เมื่อใดก็ตามที่เธอกวัดแกว่งดาบ เสียงดนตรีจะประสานตามไปด้วย
+
+จุดสิ้นสุดของแต่ละเพลงและการเต้นรำคือดวงอาทิตย์หลังฝนตก
+ทุกสิ่งอยู่ในจุดที่เหมาะสม ไม่มีเสียงรบกวนจากทั้งบนและล่างเวที
+
+ทั้งดนตรีและดาบของเธอนั้นล้วนทำให้ถึงตายได้ เพราะว่ามันต่างเป็นสิ่งที่สวยงาม
+ผู้ชมของเธอนั้นมีอยู่สองคน
+เมื่อผู้ฟังเป็นวายร้าย เสียงเพลงจะล่องลอยห่างจากเวทีไปไกลแสนไกล
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15003_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15003_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..55ab6563e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15003_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+นาฬิกาทรายของคณะดนตรี นอกจากนี้มันยังเป็นพิณอีกด้วย
+เมื่อเวลาผ่านไปเสียงดนตรีก็จะยิ่งหดหู่มากขึ้น
+
+เมื่อการแสดงมาถึงจุดสิ้นสุด คณะดนตรีจะเล่นพิณนี้
+เมื่อเวลาผ่านมาจนถึงจุดจบ เสียงของพิณก็จะยิ่งหนักเข้าไปอีก
+เมื่อเสียงของพิณลดต่ำและจบลง คณะดนตรีก็จะสิ้นสุดการแสดง
+
+เช่นเดียวกับการที่ไม่มีงานเลี้ยงใด ๆ บนโลกนี้ที่ไม่เลิกรา คณะดนตรีเองก็มีจุดสิ้นสุดเหมือนกัน
+เมื่อชะตากรรมได้เอาชนะเหล่าสมาชิกของคณะทีละคน ๆ และเครื่องดนตรีถูกฝังลึกอยู่ในกองฝุ่น
+นาฬิกาทรายก็จบการบันทึกครั้งสุดท้ายของคณะดนตรี
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15004_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15004_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15004_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15004_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15004_2_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15004_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15004_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15004_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15004_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15004_4_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15004_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15004_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15005_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15005_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..26856bb2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15005_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+แก้วประกอบพิธีกรรมที่พวกนักเวทในอดีตเคยใช้
+มันใช้เพื่อบรรจุเลือดสด ๆ และถวายให้แก่ Thunderbird
+
+ในช่วงเวลาที่ Thunderbird ยังคงโบยบินอยู่บนท้องฟ้า มีเด็กหนุ่มคนหนึ่งร้องเพลงอย่างไม่เกรงกลัวต่อพายุฝนที่ตกหนัก ท่ามกลางภูเขา
+ถูกดึงดูดด้วยเสียงของเขา Thunderbird ร่อนลงมายังพื้นดินเพื่อมาอยู่ข้าง ๆ เขา
+
+"ช่างเป็นทำนองที่น่าสนใจจริง ๆ เธอ เจ้ามนุษย์ตัวจ้อย ไม่เกรงกลัวต่อสายฟ้าและพายุงั้นเหรอ?"
+"เด็กอย่างฉันสามารถนำความสงบมาสู่สายฟ้าและพายุได้"
+
+เด็กหนุ่มหยุดร้องเพลงและตอบคำถามของ Thunderbird
+Thunderbird ร้องขึ้นมาอย่างภาคภูมิในทันใดและหยุดพูด
+เพราะว่ามันเป็นเพลงที่ไพเราะเสนาะหูเหลือเกิน
+
+มันเป็นการพบกันครั้งสุดท้ายระหว่าง Thunderbird และเครื่องสังเวย
+เมื่อ Thunderbird ค้นหาเด็กชายอีกครั้ง มันเห็นเพียงแท่นบูชาที่สูงและเลือดในถ้วยทองคำ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15005_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15005_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..76c39696d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15005_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+ขนของ Thunderbird ที่เปล่งประกายเป็นสีม่วง
+บางทีอาจจะเป็นหลักฐานการมีอยู่ของชนเผ่าที่ถูกทำลายไปในอดีต
+
+ชนเผ่าในสมัยโบราณนั้นมองว่า Thunderbird เป็นเหมือนดั่งเทพผู้คุ้มครองผู้ปลดปล่อยสายฟ้าลงมาทำลายทุกอย่างได้ในพริบตา
+ในคืนอันมืดมิดคืนนึง มิตรภาพอันแสนงดงามได้ก่อตัวขึ้นระหว่างมันและเด็กหนุ่ม
+ในตอนที่นกอสูรบินจากไป เด็กหนุ่มได้เก็บขนนกที่ตกอยู่ขึ้นมา
+
+"เมื่อเธอกลับมาพร้อมกับสายฟ้าและสายฝนอีกครั้ง"
+"ฉันจะร้องเพลงอื่นให้เธอฟัง"
+
+สัญญาที่ไม่สามารถรักษาไว้ได้นั้นทำให้นก Thunderbird ถึงกับคลุ้มคลั่ง
+มันทอดทิ้งป่าเขาที่ได้กลายเป็นเถ้าถ่าน
+จนกระทั่งหลายปีต่อมามันถูกมองว่าเป็นอสูรที่สร้างความคุกคามและต้องถูกกำจัด
+
+หลายปีผ่านไป แผ่นดินที่เคยถูกเผาก็เริ่มฟื้นคืนกลับมา
+ขนนกสายฟ้าในอดีตถูกฝังอยู่ท่ามกลางพืชพรรณ
+และเรื่องราวของพวกเขาก็ถูกลืมเลือนไปพร้อมกับชนเผ่า
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15005_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15005_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..28a7f89f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15005_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+ในชนเผ่าโบราณที่บูชาธันเดอร์เบิร์ด Thunderbird นั้น
+มงกุฎของนักเวทที่ได้รับความนับถืออย่างสูง
+
+นกที่บินสูงท่ามกลางพายุสายฟ้าและนำมาซึ่งสายฟ้าสีม่วงและฝน
+ชนเผ่าโบราณนั้นรู้สึกขอบคุณสำหรับพรและเกรงกลัวต่ออำนาจของมัน
+นักเวทจะถูกเลือกให้ถวายเลือดเพื่อการป้องกันและการให้อภัย
+
+ยังไงแล้ว Thunderbird ก็เป็นอสูร มันไม่ได้สนใจการบวงสรวงของผู้คน
+ผู้คนนั้นไม่ได้รู้อะไรเลย และยังถือเอาความไม่แน่นอนของ Thunderbird ว่าเป็นพรจากฟ้า
+อย่างไรก็ตามเพียงแค่การหายใจของมันก็สามารถชี้เป็นชี้ตายให้แก่ผู้คนได้
+จากบนฟากฟ้า ผู้คนนั้นไม่ได้ต่างอะไรไปจากฝูงสัตว์
+
+จนกระทั่งวันหนึ่งเสียงเพลงได้ทะลุเข้าไปในดงของพายุสายฟ้า
+ฝ่ากลุ่มก้อนเมฆและมอบแสงสว่างน้อย ๆ ให้กับมัน
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15005_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15005_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..04d729b64
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15005_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+ดอกไม้ป่าสีม่วงที่รอดชีวิตจากกองไฟบนภูเขา
+มันเป็นพยานของการล่มสลายทั้งปวงของชนเผ่าโบราณ
+
+ในเทศกาลที่จะถึงนี้ จอมเวทจะเรียก Thunderbird ด้วยเลือดของผู้บริสุทธิ์
+ผู้คนในเผ่าต่างคาดหวังว่า Thunderbird จะยอมรับการเสียสละอันศักดิ์สิทธิ์นี้และปรากฏออกมาเหมือนเมื่อหลายปีก่อน
+แต่เมื่อ Thunderbird มาที่เหนือหัวของฝูงชน มันเป็นเสียงสายฟ้าแห่งการทำลายล้างที่ดังกึกก้องอยู่ในท้องฟ้า
+
+เพื่อเป็นการตอบแทนเพลงที่ได้ยินโดยบังเอิญ เพื่อที่จะนำการแก้แค้นที่โหดร้ายมาสู่คนหนุ่มสาว
+Thunderbird ได้แสดงธาตุแท้ของมันออกมา ลบชนเผ่าน้อย ๆ ออกไปจากแผนที่ของโลก
+
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15005_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15005_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7ffe8b43
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15005_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+นาฬิกาทรายที่หรูหราซึ่งครั้งหนึ่งเคยเป็นของชนเผ่าโบราณที่บูชา Thunderbird
+แต่เมื่อชนเผ่าถูกทำลายไปหมดแล้ว นาฬิกาทรายก็ค่อย ๆ ถูกลืมเลือนไปด้วยเช่นกัน
+
+นาฬิกาทรายที่ทำจากอเมทิสต์และทองคำอำพัน แต่เดิมเป็นนาฬิกาของนักเวท
+ทุกครั้งเมื่อถึงช่วงเวลาของ Thunderbird นาฬิกาทรายนี้จะบอกเวลา
+
+ในพิธีกรรมขั้นสุดท้ายของชนเผ่า Thunderbird ที่คลุ้มคลั่งคว่ำแท่นบูชาที่เปื้อนเลือด
+นาฬิกาที่บอกถึงการมาของเทพผู้คุ้มครอง ในตอนนี้กลายเป็นเสียงระฆังมรณะของสายฟ้า
+Thunderbird ทำลายทั้งเผ่าเพียงเพื่อล้างแค้นให้กับผู้ที่ร้องเพลงนี้ผู้เดียว
+
+แต่ความจริงที่ Thunderbird ไม่เคยรู้ก็คือเด็กหนุ่มได้เสียสละตนเพื่อบูชา
+ทั้งหมดเพื่อชนเผ่า เพื่อพรจาก Thunderbird
+
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15006_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15006_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8184878e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15006_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+ขวดแก้วใสที่มีไฟเหลวไหลเวียนอยู่ข้างใน
+จนถึงวันนี้เทคนิคการทำไฟเหลวนี้ได้หายไปนานแล้ว
+
+Crimson Witch of Flame ผู้เดินทางไปบนแผ่นดินโลกและแผดเผาเหล่าอสูรให้เป็นเถ้าถ่าน
+ว่ากันว่าเธอเสียสละร่างกายมนุษย์ของเธอเพื่อกลายเป็นศูนย์รวมของไฟเหลวด้วยตัวเอง
+
+ถึงแม้จะเป็นเธอ แต่ครั้งหนึ่งก็เคยเป็นหญิงสาวมาก่อน เคยมีทั้งความรักและความคิดถึงต่อใครบางคน
+จนกระทั่งไฟได้แผดเผาทุกส่วนที่สวยงามและละเอียดอ่อนของหัวใจของหญิงสาวไปจนหมด
+จากนั้นเธอถึงกลายเป็นแม่มดที่ประวัติศาสตร์ไม่อยากแม้แต่จะบันทึก
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15006_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15006_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..52338afbe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15006_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+ขนนกที่มีไฟลุกไหม้ตลอดกาล
+ไม่ว่าไฟจะลุกไหม้มานานแค่ไหน มันก็จะยังคงเป็นอย่างนั้นอยู่ตลอดไป
+
+เพราะเธอเลือกเส้นทางของไฟจากนรก ทุกแห่งหนที่เธอเดินผ่านนั้นจึงถูกทิ้งไปเพียงแต่ขี้เถ้า
+แม้ว่าไฟของเธอจะแผดเผากับอสูรที่ทำร้ายคนเท่านั้น แต่เมื่อเห็นแสงไฟสว่างขึ้นอยู่ไกล ๆ
+ผู้คนต่างพากันปิดประตูหน้าต่าง ขับไล่ Crimson Witch of Flame แต่สิ่งเหล่านี้ไม่ได้ทำร้ายเธอแต่อย่างใด
+
+จะต้องมีคนคอยแผดเผาความเจ็บปวดทั้งหมดให้หายไป จากนั้นจึงจะเกิดความหวังใหม่ขึ้นมาได้... เธอคิดเช่นนั้น
+ไม่จำเป็นต้องเข้าใจ ไม่ต้องการความสะดวกสบาย และไม่ต้องการความเห็นอกเห็นใจจากใคร
+สิ่งเดียวที่สามารถเข้าใจแม่มด Crimson Witch of Flame ได้นั้นมีเพียงนกที่อยู่ข้าง ๆ ของเธอ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15006_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15006_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..202a1a40b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15006_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+หมวกแม่มดทรงแหลมแบบดั้งเดิมที่มีปีกกว้าง
+สามารถทำให้แม่มดดูน่าเกรงขามและน่ากลัวได้ตามที่เธอต้องการ
+
+ในฐานะ Crimson Witch of Flame แล้ว หมวกขนาดใหญ่นี้สามารถตัดความยุ่งเหยิงโดยรอบออกไปได้
+มันเป็นวิธีที่ทำให้เธอสามารถฝึกฝนทักษะไฟของเธอเมื่อครั้งยังเป็นแม่มดฝึกหัด
+
+ในการต่อสู้ เธอไม่จำเป็นต้องให้ความสนใจกับอสูรที่สลายตัวไปในเปลวเพลิง
+เมื่อมองไปในน้ำ ก็ไม่จำเป็นต้องเห็นหน้าของตัวเองที่ไหม้เกรียมจากควันและเปลวไฟ
+นี่คือวิธีที่แม่มดยังคงแผดเผาไปเรื่อย ๆ อย่างไม่ลืมหูลืมตา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15006_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15006_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9788d0bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15006_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+ในแง่ของสายพันธุ์แล้วเป็นเพียงดอกไม้ธรรมดา ๆ ที่หาได้ทั่วไป
+แต่กลับสามารถต้านทานไฟของ Crimson Witch of Flame ได้
+
+หายนะที่เกิดขึ้นในศตวรรษที่แล้ว ได้พรากคำสัญญาทั้งหมดที่หญิงสาวมีไปจนหมด
+คนที่รัก, อดีตและอนาคตอันรุ่งโรจน์นั้นล้วนแตกสลาย
+
+จากควันและเถ้าถ่าน Crimson Witch of Flame ได้ถือกำเนิด และความเจ็บปวดทั้งหมดก็ถูกแผดเผาไปด้วยไฟ
+แต่ดอกไม้ดอกนี้ไม่เคยไหม้ มันยังคงมีชีวิตอยู่อย่างนุ่มนวลและชุ่มชื้น
+บางทีทั้งความทรงจำอันเจ็บปวดและงดงาม อาจจะเป็นเหมือนเหรียญสองด้านของเธอ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15006_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15006_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2e3ecba25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15006_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+อุปกรณ์ครัวขนาดเล็กที่มีของเหลวความร้อนสูงไหลเวียนช้า ๆ อยู่ภายใน
+ว่ากันว่าเป็นวิญญาณชั่วร้ายที่หลอมละลาย
+
+เมื่อครั้งแม่มดเพลิงยังเป็นเพียงหญิงสาว ก่อนที่หายนะจะมาถึง ก่อนที่จะต้องเดินทางไกล
+นาฬิกาน้ำแบบพิเศษ การเดินหนึ่งสัปดาห์นั้นเท่ากับเวลาที่เธอต้องการเรียนที่สถาบัน
+เมื่อถึงเวลาที่การนับถอยหลังสิ้นสุดลงและเธอก็กลับไปที่บ้านเกิดของเธอ เจ้าของดั้งเดิมของมันได้กลายเป็นเหยื่อของหายนะนั้นไปแล้ว
+
+นี่คือจุดสิ้นสุดของหญิงสาวและการเริ่มต้นของการทำลายล้างของ Crimson Witch of Flame
+จนกว่าอสูรทั้งหมดในโลกและความทุกข์ทรมานที่เกิดจากอสูรทั้งหมดในโลกจะหมดไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15007_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15007_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8936e8b74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15007_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+เครื่องประดับโกศทำจากไพลินและตกแต่งด้วยตราสัญลักษณ์ของ ชนชั้นสูงที่ทำด้วยเงิน
+ภายนอกที่หรูหราและสง่างาม สะท้อนให้เห็นความเลิศเลอของชนชั้นสูงของ Mondstadt ในสมัยโบราณ
+
+ผู้สูงศักดิ์ท่านหนึ่งซึ่งเคยปกครอง Mondstadt ได้ทิ้งมันไว้
+อย่างไรก็ตามเครื่องประดับหรูหราที่อยู่ภายในก็หายไปนานแล้ว
+เครื่องประดับที่หรูหราไม่เพียงแสดงถึงสถานะและความมั่งคั่งของ ชนชั้นสูง
+นอกจากนี้ยังแสดงถึงความมั่นใจในตนเอง, ศักดิ์ศรีและความมั่งคั่งของผู้คนใน Mondstadt อีกด้วย
+
+ต่อมาเหล่าชนชั้นสูงก็ค่อย ๆ ยึดติดกับชีวิตที่หรูหราฟุ่มเฟือย
+พวกยึดข้าวของเงินทองจากชาวบ้านและใช้จ่ายไปโดยไม่คำนึงถึงประชาชน
+เครื่องประดับก็กลายเป็นภาระของความฟุ้งเฟ้อ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15007_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15007_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5aef73df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15007_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+ขนของนกอินทรีเกาะอยู่บนหมวกของชนชั้นสูงเก่าอย่างภาคภูมิใจ
+มันเป็นประเพณีที่ยาวนานในการไปล่าสัตว์กับผู้คนและแบ่งปันกัน
+
+เหล่าชนชั้นสูงที่เคยครอง Mondstadt มักจะเข้าออกป่า
+และออกล่าร่วมกันในแผ่นดินอันกว้างใหญ่ร่วมกันกับผู้ติดตามและประชาชน
+การล่าสัตว์เป็นการแสดงให้เห็นถึงความสง่างามและความใจกว้าง
+สำหรับประชาชนแล้วก็ถือเป็นการฉลองเทศกาลใหญ่ด้วย
+
+หลังจากนั้นมาการล่าก็ได้สูญเสียความหมายของมันไป
+เหล่าชนชั้นสูงฉกฉวยทุกอย่างไปโดยไม่แบ่งให้แก่ประชาชน
+ขนนกยังคงตั้งอย่างภาคภูมิ แต่ในสายตาของผู้คนแล้วสีของมันได้เปลี่ยนไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15007_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15007_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcf847a7f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15007_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+หน้ากากเงินฝังด้วยทองคำและหินอัญมณี มีค่าด้วยลวดลายแกะสลักที่สลับซับซ้อน
+มันทำขึ้นมาอย่างประณีตเพื่อแสดงความเคารพต่อขุนนางเก่า
+
+ชนชั้นสูงผู้ซึ่งเคยปกครอง Mondstadt แต่เดิมเคยเป็นวีรบุรุษที่โดดเด่นในหมู่ผู้คน
+หัวหน้าเผ่าที่ยิ่งใหญ่และเจ้าชายที่สง่างาม เจ้าหญิงที่สวยงามและสุภาพสตรีผู้สูงศักดิ์
+ในระหว่างงานเลี้ยง พวกเขาแบ่งปันอาหารและความสุขให้กับผู้คนบนโลกนี้
+ในยุคสมัยก่อนนั้นเหล่าชนชั้นสูงไม่เคยขัดข้องใจที่จะแสดงสติปัญญาและความสง่างามของพวกเขา
+
+ในยุครุ่งเรืองนั้น เหล่าชนชั้นสูงได้แบ่งปันความรู้และกำไรให้แก่ประชาชนอย่างเท่าเทียม
+แต่แล้วเหล่าชนชั้นสูงก็หลงระเริงในอำนาจและงานเลี้ยงก็เหลือเพียงเพื่อความพอใจของตน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15007_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15007_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9e551c9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15007_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+ดอกบัวสีน้ำเงินทำจากผ้าซาตินอ่อนนุ่ม
+มันเป็นมงกุฎที่ใช้สำหรับสวมบนศีรษะของหญิงผู้สูงศักดิ์
+
+ชนชั้นสูงผู้ซึ่งครั้งหนึ่งเคยปกครอง Mondstadt ได้ทิ้งส่วนที่เป็นดอกอันแสนสวยงามนี้เอาไว้
+ในยุคที่เป็นตำนานนั้น ลักษณะและพฤติกรรมของเหล่าชนชั้นสูงนั้นเป็นแบบอย่างของมนุษย์
+พวกเขาไม่เพียงแต่ชี้นำผู้คนด้านพฤติกรรมและความฉลาดเท่านั้น
+ในด้านภาพลักษณ์พวกเขายังเป็นตัวแทนความสูงศักดิ์ของชาว Mondstadt อีกด้วย
+ไม่ใช่เพียงเพราะพวกเขามีเลือดอันสูงส่งโดยธรรมชาติ
+แต่เป็นเพราะพวกเขายึดมั่นในคุณธรรม, หลักการและความเคารพด้วย
+
+ต่อมา อายุยืนของเหล่าชนชั้นสูงนั้นสั้นลงด้วยการปล่อยตัวตามใจตนเองอย่างไม่มีที่สิ้นสุด
+ทำให้ภาพลักษณ์ที่เคยสง่างามของพวกเขาต้องเสื่อมโทรม
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15007_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15007_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..838f9843c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15007_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+นาฬิกาพกที่ทำจากไพลิน ภายนอกหรูหราอย่างไม่มีอะไรเทียบได้
+มันยังคงใช้งานได้แม้เวลาจะผ่านมานานแล้ว
+
+นาฬิกาพกที่ชนชั้นสูงใช้ ซึ่งครั้งหนึ่งเคยปกครอง Mondstadt ยังคงบอกเวลาอย่างแม่นยำเช่นเดิม
+การตรงต่อเวลาเป็นหนึ่งในคุณธรรมพื้นฐานที่สุด ดังนั้นเหล่าชนชั้นสูงจึงพกนาฬิกาพกติดตัวอยู่ตลอด
+สิ่งนี้เป็นเรื่องของระเบียบวินัยมากกว่าการแจ้งเตือนการปกครอง ประชาชนในเรื่องต่าง ๆ
+เหล่าชนชั้นสูงที่มีคุณสมบัติเหมาะสมนั้นควรตื่นตัวทุกเช้ามากกว่า ประชาชนของพวกเขา
+และเป็นผู้ที่มองการณ์ไกลและไม่ได้พักผ่อนในแต่ละคืน
+
+แต่หลายปีต่อมา ตารางเวลาที่เข้มงวดได้ถูกทอดทิ้งมานานแล้ว โดยลูกหลานที่เกียจคร้าน
+นาฬิกาของชนชั้นสูงนั้นหรูหรามากขึ้น แต่ก็สูญเสียความหมายอันล้ำค่าไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15008_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15008_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4ec7a7a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15008_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+แต่เดิมเป็นถ้วยเงินที่มีความหรูหราและสลักด้วยทองคำแสดงถึงร่องรอยของฮีโร่
+แต่เลือดและควันที่เกาะหนาทำให้ไม่สามารถจดจำรูปร่างเดิมได้
+
+หลังจากความหายนะเกิดขึ้นอัศวิน Demonslayer ก็รีบไปที่สนามรบและปราบอสูรลง
+ท่ามกลางบ้านที่พังทลายลง ไม่เหลือร่องรอยของผู้คนให้ช่วยเหลืออีกต่อไป
+
+อัศวินผู้ลิ้มรสความขมขื่นของความล้มเหลวได้เก็บถ้วยที่ดำคล้ำ ท่ามกลางซากปรักหักพังเพื่อเป็นของย้ำเตือน
+เพื่อกำจัดโลกของอสูร, ความยากจนและความชั่วร้าย
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15008_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15008_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..78697c460
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15008_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+หนึ่งในขนนกกานับไม่ถ้วนที่ติดอยู่กับอัศวิน Bloodstained
+กาเป็นนกที่คล่องแคล่ว จะตามความกระหายเลือดของผู้เลี้ยงไปทุกที่เพื่อตามหาเหยื่อ
+
+ในที่สุดอัศวิน Bloodstained ก็ไม่สามารถแยกแยะกลิ่นเลือดที่กระจายออกไปได้ว่า
+มันเป็นเลือดของศัตรูที่หลั่งไหลหรือว่าเลือดของตัวเอง
+
+ในที่สุดเขาก็เข้าใจ ในการต่อสู้อันยาวนานของเขา วิถีอัศวินของเขา
+ทำให้อัศวินที่เคยมีสีขาวบริสุทธิ์ครั้งหนึ่งกลายเป็นอสูรที่น่ากลัว
+สิ่งที่อยู่เคียงข้างเขามีเพียงอีกาที่คอยติดตามรอยเปื้อนเลือดของเขา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15008_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15008_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..36df89f18
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15008_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+ตกแต่งอย่างงดงามด้วยหน้ากากทองคำและเหล็กซึ่งครั้งหนึ่งเคยเป็นของอัศวินที่สูงศักดิ์
+มีเลือดดำเปรอะเปื้อนจนมากเกินไปและเป็นไปไม่ได้เลยที่จะล้างให้กลับมาเหมือนเดิม
+
+เมื่ออัศวินโค่นอสูรตัวที่หนึ่งร้อยลง ในตอนที่เขายื่นมือไปช่วยผู้ประสบภัยนั้น
+เธอกลับกรีดร้องและผลักไสเขาออกไป ถึงตอนนั้นอัศวินจึงได้รู้
+หลังจากการสู้รบนับไม่ถ้วนใบหน้าของเขานั้นก็เต็มไปด้วยเลือดของศัตรูและของเขาเอง
+ใบหน้าของเขานั้นเปลี่ยนไปจนดูโหดร้ายมากกว่าอสูรเสียอีก
+
+"งั้นก็ให้หน้ากากนี้แทนใบหน้าของฉันละกัน"
+"ให้ผู้คนที่ฉันช่วยเหลือไม่ต้องมองมาโดยตรง"
+"ฉันกลายเป็นสิ่งที่น่ารังเกียจเพราะการต่อสู้ฆ่าฟัน"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15008_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15008_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4aea3a9e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15008_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+เป็นดอกไม้สีขาวที่เห็นได้ทั่วไปซึ่งถูกหญิงสาวที่ได้รับความช่วยเหลือติดเอาไว้ที่หน้าอกของอัศวิน
+มันแห้งและแข็งกระด้างโดยโลหิตจากการนองเลือดทั้งหมดของเขา
+
+เมื่ออัศวินพเนจรโค่นอสูรลงครั้งแรกและกำลังจะช่วยเหลือหญิงผู้เคราะห์ร้าย
+เขาปฏิเสธที่จะรับเงินตอบแทน เพราะงั้นจึงได้รับดอกไม้สีขาวจากหญิงสาว
+
+"รางวัลเพียงอย่างเดียวของอัศวินก็คือการได้ฝึกฝนวิถีแห่งอัศวิน"
+"ดอกไม้ดอกนี้จะเป็นเสมือนเหรียญที่ระลึกของฉัน แค่นี้ก็เพียงพอแล้ว"
+
+ดอกไม้นี้ถูกติดอยู่บนหน้าอกของเขาจนถึงตอนที่โดนเลือดสาดใส่ซ้ำไปซ้ำมา
+เหมือนกันกับเกราะเงินของอัศวินที่เปลี่ยนกลายเป็นสีดำราวกับค่ำคืนของฤดูหนาว
+และก็ยังเหมือนกันกับจิตใจของอัศวินที่แข็งขึ้นราวกับเหล็กดัดที่ถูกเผาไฟและแช่น้ำ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15008_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15008_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..435266c33
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15008_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+หลังจากที่อัศวิน Bloodstained ก้าวขาเข้าสู้ส่วนลึกของเหวและไม่ได้พบเดือนพบตะวัน
+ถึงแม้จะมีเครื่องมือเพื่อดูเวลาแต่ในสุดท้ายแล้วเวลาก็สูญเสีย ความหมายของมันไป
+
+นี่เป็นเรื่องราวเรื่องสุดท้ายของอัศวิน ตั้งแต่นั้นมาเขาก็ตัดขาดจากโลก
+อัศวิน Bloodstained นั้นเข้าใจดีว่าโลกนี้ไม่มีที่ว่างพอให้เขาอยู่แล้ว
+ดังนั้นเขาจึงตัดสินใจเข้าไปสู่ส่วนลึกของประเทศโบราณที่ถูกทำลายและตายในการต่อสู้ภายในรังของอสูร
+ที่ส่วนลึกของโลก เขาเข้าใจเรื่องราวของต้นกำเนิดของอสูรในตอนท้ายของประเทศโบราณ
+
+"อาณาจักรโบราณที่ยิ่งใหญ่ถูกส่งไปพร้อมกับการลงโทษที่ไม่ยุติธรรม"
+"ผู้ยิ่งใหญ่ของประเทศโบราณบิดเบี้ยวและกลายเป็นอสูร"
+"กับวิถีอัศวินของฉัน ฉันจะทนต่อความอยุติธรรมได้อย่างไร"
+"ถ้าเหวเป็นชื่อของมัน งั้นฉันก็จะมอบความซื่อสัตย์ต่อเหว"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15009_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15009_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..aff8da2f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15009_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+ว่ากันว่า:
+มีช่วงเวลายุคหนึ่ง ที่คนบนพื้นดินสามารถฟังการชี้นำจากสวรรค์ได้โดยตรง
+ผู้ส่งสาสน์ของเทพเจ้าเดินอยู่ท่ามกลางผู้คนที่ไร้เดียงสา ในเวลานั้นน้ำแข็งที่เป็นนิรันดร์เริ่มละลาย และไฟก็ได้ลุกโชนขึ้น
+
+ผู้คนต่างยินดีกับความรุ่งโรจน์นี้ และมอบทุกสิ่งให้กับการชี้นำจากสวรรค์
+ผู้ส่งสาสน์จากสวรรค์กล่าวว่า โลกกำลังมุ่งหน้าเข้าสู่ยุคที่สดใสกว่าเดิม
+นี่คือสิ่งที่ได้กำหนดไว้ และอนาคตก็ไม่สามารถเปลี่ยนมันได้
+
+งั้นยุคที่เจริญรุ่งเรืองเช่นนี้ สักวันจะสิ้นสุดลงหรือไม่...
+
+ผู้ส่งสาสน์แห่งสวรรค์ไม่ตอบ ดังนั้นผู้คนเลยคัดเลือกหัวหน้านักบวชขึ้นมา
+ให้เขาสวมมงกุฎกิ่งไม้ขาว และให้เขาเดินลึกลงไปในผืนดิน
+เพื่อแสวงหาการชี้นำและคำตอบจากแท่นบูชาโบราณและเมืองที่ถูกทิ้งร้างลึกลงไปใต้ดิน...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15010_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15010_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..518072427
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15010_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+ว่ากันว่า:
+มีช่วงเวลายุคหนึ่ง ที่คนบนพื้นดินสามารถฟังการชี้นำจากสวรรค์ได้โดยตรง
+ผู้ส่งสาสน์ของเทพเจ้าเดินอยู่ท่ามกลางผู้คนที่ไร้เดียงสา ในเวลานั้นกองไฟเก่าได้มอดดับลง และสายฝนได้หลั่งลงมา
+
+ผู้คนต่างยินดีกับความรุ่งโรจน์นี้ และเก็บเกี่ยวพืชพรรณอันสมบูรณ์
+ในเวลานั้นผืนดินได้รับพรและอำนาจจากสวรรค์ การไหลเวียนของธาตุเป็นระเบียบและราบรื่น
+การเก็บเกี่ยว 100 ปีได้ถูกเขียนลงในแผนอันศักดิ์สิทธิ์ และไม่มีการเปลี่ยนแปลงแม้แต่น้อย
+
+แต่ร้อยปี หรือพันปีต่อมาล่ะ? โลกจะแห้งแล้งและหิวโหยหรือไม่?
+แท่นบูชาและพระราชวังจะถูกฝังอยู่ในใจกลางโลก เพื่อรอวันที่จะพบกับไม้สีขาวเงินเท่านั้น...
+
+แม้ผู้ส่งสาสน์จะเข้าใจทุกอย่าง แต่เขาก็ไม่ตอบ เพื่อให้โชคชะตาเป็นไปตามกำหนด
+นักบวชสวมมงกุฎกิ่งไม้ขาวเดินลึกลงไปในผืนดิน...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15011_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15011_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9ef9d04a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15011_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ว่ากันว่า:
+มีช่วงเวลายุคหนึ่ง ที่คนบนพื้นดินสามารถฟังการชี้นำจากสวรรค์ได้โดยตรง
+ผู้ส่งสาสน์ของเทพเจ้าเดินอยู่ท่ามกลางผู้คนที่ไร้เดียงสา ในเวลานั้นแม่น้ำและทะเลเหือดแห้ง และท้องฟ้าก็เริ่มคำราม
+
+ผู้คนเพลิดเพลินไปกับภูมิปัญญาที่ไหลมาจากที่นั่น และภูมิปัญญานำมาซึ่งความเจริญรุ่งเรือง
+ท้ายที่สุดความมั่งคั่งนำความภาคภูมิใจและความฝันมา เช่นเดียวกับภูมิปัญญาทำให้เกิดข้อสงสัย
+
+เรื่องนี้ทำให้เกิดคำถามถึงอำนาจของสวรรค์ และด้วยเหตุนี้เขาจึงพยายามขึ้นไปบนสวนของเทพเจ้า
+ถึงแม้จะได้รับความรัก ความเจริญรุ่งเรือง และสติปัญญาจากเทพเจ้า แต่ผู้ส่งสาสน์แห่งสวรรค์ก็ยังคงพิโรธ
+เพราะการสงสัยเกี่ยวกันการเป็นนิรันดร์เป็นสิ่งต้องห้าม
+ดินแดนที่เต็มไปด้วยฝุ่นกล้าท้าทายสวรรค์ สิ่งนี้มิอาจอภัยได้ ——
+
+นักบวชสวมมงกุฎกิ่งไม้ขาว เพื่อคลายความพิโรธให้สงบลง
+เขามุ่งไปยังส่วนที่ลึกที่สุดของโลก เพื่อค้นหาภูมิปัญญาที่ซ่อนอยู่ในต้นไม้เงินของเมืองหลวงโบราณ...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15012_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15012_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15013_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15013_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2ad3bf66
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15013_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+ว่ากันว่า:
+นักบวชในอดีต ได้เห็นฉากเดียวกันในตอนท้ายของอาชีพเขา
+มงกุฎแห่งพิธีได้วางซ้อนกัน ในดินแดนลับ ภายใต้ไม้ที่ตายแล้ว
+เบื้องหลังของแต่ละชิ้น ได้เก็บความลับไว้ตลอดชีวิต
+หลังจากหัวหน้านักบวชแต่ละคนพ้นจากตำแหน่ง พวกเขาจะคืนมงกุฎกิ่งไม้ขาวอันไร้ที่ติให้แก่โลก
+เมืองหลวงโบราณที่งดงามและแท่นบูชาอันศักดิ์สิทธิ์ จะกลับไปอยู่ในส่วนลึกของโลกในที่สุด
+
+แน่นอนว่าความเจริญรุ่งเรืองทุกอย่างย่อมมีจุดสิ้นสุด
+แต่นี่ไม่ได้หมายความว่าไม่มีความเป็นนิรันดร์
+
+ในตอนท้ายของวัฏจักร ฤดูใบไม้ผลิจะหวนคืนมาอีกครั้ง ดังนั้น "ความเป็นนิรันดร์" จึงเป็นรูปวงกลม
+"การค้นหาความจริง" คือสติปัญญาที่เกิดจากความเจริญรุ่งเรือง ไม่ใช่เมล็ดพันธุ์ที่จำเป็นในการสร้างความเจริญรุ่งเรือง
+
+ว่ากันว่า:
+มีช่วงเวลายุคหนึ่ง ที่คนบนพื้นดินยังสามารถฟังการชี้นำจากเกาะสวรรค์ได้โดยตรง
+ผู้ส่งสาสน์ของเทพเจ้าเดินอยู่ท่ามกลางผู้คนที่ไร้เดียงสา ในเวลานั้นลมหายใจของทุกสิ่งอ่อนแอลง และโลกถูกแช่แข็งตลอดไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15014_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15014_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..daae9c08b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15014_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+ขวดไวน์แกะสลักจากหินที่ไม่สามารถเคลื่อนย้ายได้
+ข้างในบรรจุไวน์ที่นิยมดื่มกันในหมู่ชนชั้นสูง
+
+หินสีดำที่แข็งแรงจนไม่อาจทำลายได้ คริสตัลที่ใสและงดงาม
+เช่นเดียวกับการท่องโลกมนุษย์ การลิ้มรสความสนุกก็ต้องทำแบบสุดโต่ง
+
+มีการพูดกันไปทั่วว่า เพื่อดื่มไวน์ ท่านลอร์ดแห่งหิน
+ได้นำหินจากชะง่อนผาบนภูเขาสูงเสียดฟ้ามาทำเป็นตัวขวด
+ใช้แผ่นหยกบนยอดเขาสูงมาประดับ และขัดเกลาจนกลายเป็นภาชนะบรรจุไวน์อันงดงาม
+
+ผู้เชี่ยวชาญในหนังสือโบราณกล่าวว่าแก้วไวน์ควรมี 7 อันด้วยกัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15014_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15014_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d6ae0444
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15014_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+ขนนกที่ถูกทับแบนถูกทิ้งไว้บนปลายเขาหินอันขรุขระ
+ปลายสีฟ้าดำนั้นแหลมคมราวกับใบมีด
+
+ตำนานกล่าวว่า ในยุคที่โลกไม่สมดุล ลอร์ดแห่งหินเคยดึงภูเขาขึ้นมาทำว่าวยักษ์
+ว่าวหินทำขึ้นจากหินและหยก และได้โผบินทันทีที่มันเป็นรูปเป็นร่าง
+มันบินหมุนควงขึ้นไปบนสวรรค์ชั้น 9 และทำลายยอดเขาหลายยอดจนเรียบเป็นหน้ากลอง
+
+ว่ากันว่า ว่าวหินนี้บินตรงไปยังมหาสมุทร
+ราวกับหอกที่พุ่งมาจากสวรรค์ก็ไม่ปาน
+ตกลงไปในมหาสมุทรที่เต็มไปด้วยมอนสเตอร์
+
+ว่ากันว่า แท่งหินที่อยู่บนทะเลยังดึงดูดว่าวจนถึงทุกวันนี้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15014_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15014_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..276192689
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15014_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+ตำนานกล่าวว่าในยุคสงครามเทพอสูร เทพแห่งหินเคยแสดงให้เห็นถึงการฆ่าฟันอย่างไม่ปรานี
+ในการต่อสู้สังหารระหว่างเหล่าทวยเทพ ความอ่อนโยนไม่เคยเป็นตัวตนของเทพแห่งหิน
+
+ตัดสินอย่างชัดเจน ไม่เคยผิดพลาด ท่ามกลางสงครามที่จะพลิกฟ้าพลิกแผ่นดิน ถึงแม้จะเป็นเพื่อนเก่าที่กลับไปอยู่ฝ่ายตรงกันข้ามกัน ก็จะไม่มีความเมตตาให้โดยเด็ดขาด
+ราชาแห่งหินในยุคที่กล่าวถึงในตำนาน ใบหน้าเยือกเย็นดุจแผ่นหิน ไม่เคยสะท้อนถึงความอ่อนไหวให้ผู้ใดเห็น
+
+ว่ากันว่าเมื่อฝุ่นได้สงบลงแล้ว ใบหน้าที่แข็งดุจหินผาจึงอ่อนโยนลงบ้าง
+สีหน้าเช่นนี้ เป็นสิ่งจำเป็นในการรักษาพันธสัญญา
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15014_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15014_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0cd13c50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15014_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+ดอกไม้กำลังเบ่งบานอยู่ในรอยแยกชั่วกาลนานของหน้าผา
+มันเป็นชีวิตที่สวยงามที่แกะสลักจากแก่นของหิน
+
+มีคนเคยกล่าวไว้ว่า:
+ในสมัยโบราณ มีคนพูดกับราชาแห่งหินว่าไม่มีชีวิตในหินที่แห้งแตก
+ราชาแห่งหินจึงเสกดอกไม้ทองคำบริสุทธิ์ให้งอกออกมาจากหินยักษ์
+
+บางทีเทพแห่งหินอาจเคยทำเรื่องยิ่งใหญ่เช่นนี้
+หรือมันอาจเป็นเพียงหนึ่งในตำนานมากมายของดินแดนโบราณแห่งนี้
+แต่ต้องเผชิญคลื่นลมแรงอย่างไม่หวาดหวั่น
+เกิดในเมืองท่าที่เจริญรุ่งเรืองท่ามกลางโขดหินสูงชัน
+ก็คือดอกไม้ที่งดงามสะดุดตาเช่นนี้แหละ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15014_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15014_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..37e1c7a3c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15014_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+นาฬิกาแดดที่ทำขึ้นจากหยกที่ใช้ในพิธีกรรม
+มันวิ่งตามวันเวลาอย่างเงียบ ๆ
+
+แม้แต่หินโบราณที่มั่นคงเป็นถาวรก็ต้องสลายไปตามกาลเวลา กลายเป็นทรายและฝุ่น
+
+ว่ากันว่าราชาแห่งหินเคยตัดดวงดาวแล้วใส่ลงในวัตถุบอกเวลา และสอนเหล่าบรรพบุรุษว่าเวลาเป็นสิ่งมีค่า
+ตำนานกล่าวว่า เมื่อเวลาผ่านไปหลายปี นาฬิกาแดดเรือนนั้นได้ตกมาสู่มือคนทั่วไป และได้กลายเป็นของ Kunwu ในตอนที่เขายังเป็นนักปราชญ์หนุ่ม
+
+"นักปราชญ์หนุ่มมุ่งสนใจศึกษาคัมภีร์ หวังว่าจะข้ามผ่าน Sumeru และฝึกฝนปัญญาที่ยิ่งใหญ่"
+"หลังจากได้นาฬิกาแดดอันนี้มาฉันเล่นกับมันทุกวัน แม้เวลาจะผ่านไปนานวันแต่ฉันก็ไม่เคยเห็นข้อบกพร่องของมันเลย"
+"ดังนั้นฉันถึงไม่อยากเป็นอาจารย์ในสถาบันแล้ว และเลือกการสร้างสรรค์ชิ้นงานเป็นอาชีพแทน เพราะอยากจะท้าทายผู้ที่สร้างนาฬิกาแดดอันวิเศษเช่นนี้"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15015_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15015_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6a84c65a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15015_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+ลูกโป่งอันสวยงามที่บรรจุน้ำไว้ภายใน
+ในเรื่องราวประหลาดของ Inazuma
+มันเป็นของที่ระลึกจากการเผชิญหน้ากับอมนุษย์...
+
+ท่ามกลางฝูงชนของเทศกาลฤดูร้อน กลับต้องถูกแยกจากพ่อแม่
+เวลาแค่เพียงชั่วพริบตา เพียงเพราะต้องการจะดูลูกโป่งน้ำ
+ฉันคลายมือที่จับชายเสื้อของพ่อ
+ฝูงชนในขบวนแห่ของเทพเจ้าก็เบียดเข้ามาจนเราแยกจากกัน
+
+ฉันนั่งร้องไห้อยู่ข้างบ้านนกริมถนน
+ในขณะที่นับฝีเท้าของคนเดินเท้าขึ้นไปบนภูเขา
+ไม่รู้ว่าเธอมายืนอยู่ข้างฉันตั้งแต่เมื่อไหร่
+สาวสวยผู้มีนัยน์ตาราวจิ้งจอกคนนั้นดึงมือฉันขึ้นมา
+
+"ทิ้งเด็กที่น่ารักอย่างงี้ไว้ที่นี่ได้ยังไงกัน แย่จริง ๆ เลย"
+"ว่าไงล่ะ? เธออยากดูดอกไม้ไฟ ขว้างปาลูกดอก หรือล่องเรือใบมั้ย?"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15015_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15015_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cbcef713d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15015_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+ปาเป้าไม้ที่สวยงามนั้นพบได้ทั่วไปในช่วงเทศกาลฤดูร้อน
+ในเรื่องราวประหลาดของ Inazuma
+มีตำนานของการพบกันระหว่างมนุษย์และอมนุษย์ ...
+
+เพื่อเป็นการฉลองที่ภรรยาตั้งครรภ์ จึงไปที่ศาลเจ้าเพื่อทำการแก้บน
+แต่ไม่รู้ทำไม ตอนเดินขึ้นภูเขา ถึงได้นำของเหล่านี้ไปด้วย
+ลูกโป่งน้ำตอน 7 ขวบ หน้ากากจิ้งจอกตอนอายุ 17 ปี
+และยังมีดอกไม้ที่ไม่ร่วงโรย แม้เวลาจะผ่านไปเป็นสิบปีหรือร้อยปี
+
+ทำไมยังต้องรอคอยที่จะพบกับเธออีกนะ
+ถึงแม้จะไม่มีแม่สื่อมาคอยช่วย ถึงแม้ชีวิตจะขัดสน
+แม้จะต้องใช้เวลานาน แต่มันจะไม่ใช่จุดจบ
+แต่ชีวิตมักจะถูกเติมเต็มและเต็มไปด้วยความสุขอยู่เสมอ...
+
+ระหว่างทางขึ้นภูเขาฉันตั้งใจเดินอ้อมไปยังสถานที่ที่ฉันเคยดูดอกไม้ไฟกับเธอ
+เมื่อแหวกพุ่มไม้ไปด้านข้าง เขาเห็นเธอในชุดสีขาวนั่งเงียบ ๆ อยู่บนก้อนหิน
+แต่พอเขาก้าวเท้าไปข้างหน้า กลับพบว่ามันเป็นเพียงสุนัขจิ้งจอกอาบแดดอยู่เท่านั้น
+มันได้ยินเสียงฝีเท้าของเขาที่เหยียบลงบนกิ่งไม้แห้ง มันกระโดดขึ้นมาและวิ่งหายไปในป่า
+เหมือนแสงที่ส่องผ่านใบไม้ที่ถูกลมพัดปลิวว่อนไป มันหายไปในพริบตา
+ฉันก้าวไปข้างหน้า ทิ้งลูกดอกไม้เก่า ๆ ไว้บนก้อนหินก้อนนั้น
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15015_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15015_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa64a0a28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15015_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+การปรากฏกายเหมือนเทพเจ้า
+หน้ากากที่สร้างขึ้นจากภาพของเทพเจ้าในตำนาน
+
+คนมักจะหยิบยืมรูปร่างของสุนัขจิ้งจอกในตำนานอยู่เสมอ
+ใช้ใบหน้าของทวยเทพในโลกนี้ เพื่อปิดบังใบหน้าของเขาไว้
+บางทีอาจหวังแค่ ให้มีความสามารถในการเปลี่ยนรูปร่าง ได้ตามต้องการเหมือนเธอ
+
+ในตำนานของ Inazuma กล่าวว่า ทุกสรรพสิ่งล้วนมีชีวิต
+... ถ้ามันเป็นเรื่องจริง
+ฉันกลัวว่าส่วนใหญ่ก็ตกอยู่ภายใต้แรงกดดันของโชกุนเสียแล้ว
+คงหลีกหนีจากเมืองใหญ่ ไปอยู่ตามภูเขาและป่าไม้
+
+อย่างไรก็ตาม ยังมีผู้คนมากมายเชื่อในเทพเจ้า
+และเชื่อกันว่าหลายพันปีสามารถทำให้สัตว์มีพลังแห่งเทพ
+ดังนั้นฉันจึงเชื่อในสิ่งที่ใบหน้าของสุนัขจิ้งจอกแสดง
+
+ด้านหลังของหน้ากากคือข้อความที่เขียนด้วยลายมืออันงดงาม
+"ขอโทษด้วยที่ยืมใช้เสียงดอกไม้ไฟเพื่อหนีไป"
+"บางทีอาจไม่ได้เจอกันอีกแล้ว รักษาตัวด้วยนะ"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15015_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15015_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7c1471f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15015_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+ดอก Summer's Bloom ที่เบ่งบานอยู่เสมอ
+แม้ว่าฝังอยู่ใต้น้ำแข็งและหิมะมันก็จะไม่เหี่ยวเฉา
+
+บางคนใส่ร้ายมันว่าเป็นของปลอม
+เพราะชีวิตคือการเปลี่ยนแปลง ความเจ็บปวด และการเติบโต
+มันจะอยู่เพียงช่วงเวลาหนึ่ง และสุดท้ายจะเลือนหายไป
+
+แต่ฉันกลัวว่า ตอนฉันดูดอกไม้ไฟกับเธอที่เทศกาลฤดูร้อนปีนั้น
+ดอกไม้ไฟสว่างไสวอยู่กลางอากาศราวกับของจริง ค่อย ๆ เลือนหายไปเหมือนความทรงจำ
+เธอผู้มีดวงตาเรียวยาวราวจิ้งจอก สุดท้ายก็หายไปอย่างไร้ร่องรอย
+เหลือเพียงดอกไม้ที่ไม่ร่วงโรยนี้ที่เธอทิ้งไว้เป็นความทรงจำ
+
+สุดท้ายแล้ว ก็เป็นเพราะ
+ดอก Summer's Bloom ไม่เคยมีชีวิต จึงไม่มีวันตาย
+แต่ชีวิตส่วนใหญ่เหมือนดอกไม้ไฟที่หายวับไปกับตา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15015_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15015_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4f173f93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15015_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+นาฬิกาพกขนาดเล็กที่ตกแต่งอย่างงดงาม
+อย่างไรก็ตาม มันหยุดเดินอยู่ที่ช่วงเวลาหนึ่ง
+ในเรื่องราวประหลาดของ Inazuma
+มันเกี่ยวข้องกับการพบกับอมนุษย์...
+
+ในคืนวันเทศกาลฤดูร้อน เดินเคียงข้างกับหญิงสาวที่ชอบไปตามถนน
+ฉันได้ยินเสียงเด็กหลงทางร้องไห้เบา ๆ
+ทันใดนั้นข้อเท้าก็แพลง นาฬิกาพกก็ตกแตก
+
+ตอนเธอไปหายาให้ฉัน
+ฉันต้องการหลีกทางให้กับคนที่ผ่านไปมา
+จึงไปนั่งพักบนก้อนหินข้างถนน
+สาวสวยที่สวมหน้ากากนั่งลงข้าง ๆ ฉัน
+"มีไม่กี่คนที่รู้ตำแหน่งนี้"
+"มันเป็นมุมที่ดีในการนั่งชมดอกไม้ไฟ"
+
+ฉันคิดว่ามันเป็นเพียงความฝัน
+แม้ว่าจะไม่ได้เห็นกันมาสิบปีแล้ว
+แต่สิบปีที่ผ่านมา ก็ไม่แก่ลงเลยแม้แต่น้อย...
+
+"เธอโตขนาดนี้แล้วเหรอ ดูท่า คงไม่ต้องไปล่องเรือแล้วล่ะนะ"
+"ว่าไงล่ะ? ฉันเอาไวน์มาด้วย ดูดอกไม้ไฟด้วยกันมั้ย?"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15016_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15016_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed7bfdfdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15016_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+ถ้วยสีซีดจางที่ทำขึ้นอย่างละเอียดอ่อน
+ถูกขัดเงาด้วยผืนทรายใต้ทะเลลึก
+
+ถ้วยอันงดงามซึ่งลื่นหลุดจากมือของรองกัปตัน มันทำให้เกิดระลอกคลื่นเล็ก ๆ เมื่อกระทบพื้นผิวของมหาสมุทร
+ท่ามกลางฝูงปลาที่แหวกว่าย ท่ามกลางแสงไฟอันริบหรี่ใต้ทะเล มันพบเจออะไรมาบ้างกันนะ?
+ท่ามกลางตรอกมืดอันเงียบสงัด เบื้องหน้าลูกกรงหน้าต่างแกะสลักของการนัดหมายแบบลับ ๆ เขาต้องเจอกับอะไรมาบ้างกันนะ?
+ถ้วยไวน์สีทองเข้มซึ่งค่อย ๆ จมลงในความฝันของอสูรแห่งท้องทะเล จมลงสู่ความฝันของรองกัปตัน...
+
+"ร่องรอยแห่งบาปนี้มอบให้โดยคุณ วันหนึ่งฉันจะคืนความอัปยศนี้ให้แก่คุณ"
+แสงจันทร์สาดส่องดวงตาสีฟ้าราวกับอัญมณี และบาดแผลที่ขัดลูกตานั่น...
+ใบหน้าของเธอสว่างขึ้นเรื่อย ๆ ในความทรงจำของเขา สดใสและเย่อหยิ่ง
+แต่เขากลับลืมไปแล้วว่าเขาตอบอย่างไรในตอนนั้น และก็ผิดหวังขึ้นมาในทันที
+
+"จะว่าไปแล้ว นี่มันเป็นครั้งที่เท่าไหร่กันแล้วนะ ที่ฉันลืมเรื่องราวที่เกิดขึ้นในอดีต"
+
+"เหอะ ยังไงซะมันก็เป็นเรื่องที่ผ่านมาแล้ว ถ้างั้นก็ช่างมันเถอะ!"
+"ความตายทั้งหมดนั้นเปล่าประโยชน์ ไม่มีทางที่จะช่วยเหลือสิ่งที่จมลึกลงไปแล้วได้"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15016_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15016_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d0d18201
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15016_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ขนนกสีแดงแห่งลางร้าย บางทีอาจเป็นสัญญาณแห่งความตาย
+วันหนึ่งมันถูกคลื่นซัดขึ้นมาบนชายฝั่งพร้อมกับซากของอสูรทะเล
+
+รองกัปตันผู้เย่อหยิ่งนั้นไม่ใช่ชาว Liyue แต่กำเนิด แต่มาจากชนชั้นสูงแห่งประเทศสีเทา
+ผู้คนบอกว่าครั้งหนึ่งเขาเคยเป็นชนชั้นสูง แต่เพราะสร้างความอับอายบางอย่างให้แก่วงศ์ตระกูล จากนั้นจึงถูกพี่น้องร่วมท้องเนรเทศ
+แต่นั่นเป็นเพียงตำนานที่ไร้สาระ ในตอนแรกที่เขามาถึงท่าเรือนั้น เขาพกมาเพียงแค่ดาบบาง ๆ เล่มเดียว
+นอกจากนี้ก็มีเพียงขนนกสีน้ำเงินราวกับแซฟไฟร์ขนาดเล็กที่ติดอยู่บนเสื้อคลุมที่ซอมซ่อ
+
+จากนั้นต่อมา ผู้ร่อนเร่ก็กระโจนลงไปในทะเลกว้าง เพื่อต่อสู้กับคลื่นยักษ์และอสูรทะเล
+ขนนกสีน้ำเงินราวกับแซฟไฟร์ ถูกย้อมด้วยเลือดสีแดงฉานและความเค็มจากมหาสมุทร
+
+ในช่วงเวลาสุดท้าย
+เขาจดจำอดีตที่ถูกปกคลุมไปด้วยเหล้ารสเข้มได้อย่างชัดเจน
+เช่นเดียวกับขุมทรัพย์ใต้กรวดทรายที่ถูกคลื่นซัดให้เผยโฉม...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15016_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15016_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..72941669a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15016_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+หมวกสามเขาซึ่งอบอวลไปด้วยกลิ่นของเหล้า
+ลักษณะของมันบ่งบอกถึงตัวตนของผู้ที่เคยครอบครอง
+
+รองกัปตันผู้ดื่มอย่างหนักจนหายไปในภวังค์แห่งความเมาตั้งแต่เช้าจรดค่ำ ซึ่งเป็นเรื่องยากมากที่จะเห็นช่วงเวลาที่เขามีสติ
+โอบล้อมด้วยกลิ่นฉุนของเหล้า ถูกกระซิบด้วยความทรงจำที่แตกสลายอยู่เสมอ
+แต่นายเรือก็ไม่ได้กล่าวโทษเขาในเรื่องนี้แต่อย่างใด และก็ยังคงให้เขารับผิดชอบในหน้าที่ที่สำคัญอยู่ต่อไป
+
+"เพราะพวกเราต่างก็เหลือแต่ตัวเปล่า ๆ ทั้งคู่ไงล่ะ ฮ่าฮ่าฮ่า!"
+
+"หมวกเดินเรือเปื้อนไวน์ถูกพายุพัดขึ้นฟ้าและลอยไปตามคลื่น"
+"ผู้มีชะตากรรมต้องสูญเสียบ้านเกิดได้เข้าร่วมการต่อสู้ที่สิ้นหวังและไร้ซึ่งความต้องการ"
+"ซึ่งหายไปจากทะเลแห่งความทรงจำ พวกเขาแสวงหาจากทะเลลึก"
+
+"ทิศทางลมและเกลียวคลื่นนั้นถูกต้อง ฉันเจอมันแล้ว"
+"เจ้าอสูรตัวยักษ์ที่หลอกหลอนและกัดแทะฉันในความฝันนั่น..."
+"ช่วงเวลาแห่งการแก้แค้นมาถึงแล้ว ออกเรือกันเถอะ!"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15016_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15016_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..acf9b071e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15016_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ดอกไม้กลัดอกที่ถูกสายลมทะเลพัดจนสีซีดไป
+แม้จะเป็นชายที่ออกท่องไปตามเกลียวคลื่น
+ก็ยังมีเครื่องประดับและความทรงจำที่มีความหมาย
+
+เรือรบได้ยกสมอเรือขึ้น และมุ่งสู่ทะเล รองกัปตันได้ออกจากอ่าวไปพร้อมกับนายเรืออีกครั้ง
+เพื่อการตามหาที่ดูไร้สาระของนายเรือ และเพื่อความทรงจำอันเลือนรางของเขา
+รองกัปตันฮัมเพลงห่วย ๆ ที่เขาแต่งเอง คลอไปกับเสียงวาฬและเสียงคลื่น
+
+"คนเลวที่ยอมทิ้งชื่อเสียงของตระกูล และแม่มดผู้ตามล่าเขา แต่ไป (ไม่ถึง) ฝั่ง"
+"พี่ชายนอกสายเลือดผู้ไม่สามารถเป็นทายาทได้ ในที่สุดก็ได้เป็นผู้นำตระกูล (รึเปล่า?)"
+
+"เพลงที่ไม่สามารถร้องได้... สุดท้ายก็ละทิ้งความจริง และเลือกจินตนาการแทนใช่มั้ย?"
+"สิ่งที่สูญเสียไปและสิ่งที่ยอมทิ้งไป สุดท้ายต้องจมลง และถูกขังไว้ใต้คลื่นทะเล"
+"บางทีอาจเป็นจุดจบที่ไม่เลว ฮ่าฮ่าฮ่าฮ่าฮ่าฮ่า!"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15016_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15016_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9cf0dc0a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15016_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+เข็มทิศทองแดงที่ถูกใช้โดยหนุ่มชาวทะเล
+ท่ามกลางชีวิตที่ขรุขระชั่วนิรันดร์
+มันจะชี้ไปยังที่ที่หัวใจผู้ถือปรารถนาเสมอ
+
+นายเรือผู้โชกโชนใช้เข็มทิศนี้เพื่อนำทางเรือลำใหญ่
+ข้ามผ่านทะเลที่อันตรายที่สุด และพิชิตกระแสน้ำวนที่ยิ่งใหญ่ที่สุด
+ครั้งหนึ่งมันเคยนำทางผู้ที่หัวใจเปี่ยมไปด้วยความเกลียดชังที่ถูกซ่อนไว้ใต้เสียงหัวเราะอันโหดร้าย
+และผู้ที่หลงทางและสิ้นหวัง ผู้แสวงหาเหล้าแรง ๆ และความตาย...
+
+"การถูกแขวนคอคือจุดจบที่หัวขโมยหนีไม่พ้น... นี่คือเพลงที่พวกแกร้องใช่มั้ยล่ะ?"
+"ตราบใดที่ยังมีที่เป็นของตัวเอง ต่อให้ต้องลงเอยอยู่ในท้องปลาก็ไม่หวั่น ——"
+"ตอนที่ขึ้นเรือมา พวกแกก็เซ็นสัญญาแล้วไม่ใช่รึไง? "
+"ความจำคงไม่ได้หายไปพร้อมกับเหล้าหรอกนะ? ฮ่าฮ่าฮ่าฮ่าฮ่า!"
+"ไม่ได้ลืมก็ดีแล้ว เพราะถึงเวลาที่แกต้องทำตามสัญญาแล้ว"
+
+"งั้นเหรอ? งั้นก็ดี ยังไงฉันก็ไม่เหลืออะไรอยู่แล้ว..."
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15017_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15017_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb4a78f15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15017_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+การก่อตั้งกองทหาร Millelith ครั้งแรกในอดีต มีมาตั้งแต่ในช่วงที่ดินแดน Liyue ยังไม่พ้นจากยุคสมัยที่ป่าเถื่อน
+ผู้อาวุโสในเมือง ในหมู่บ้านและในชนเผ่าเคยใช้ถ้วยทองคำในการสาบานตน
+ด้วยความภักดีที่มีต่อราชาแห่งหินและความรับผิดชอบต่อผู้คน
+จึงได้มีการคัดเลือกผู้ที่มีความกล้าหาญและสุขภาพดีในการเข้าร่วมกองทหารที่มีชื่อเรียกว่า Millelith
+
+ในการต่อสู้เคียงบ่าเคียงไหล่กับยักษาในครานั้น ทหารก็ได้ร่ำสุรารสเลิศด้วยถ้วยทองคำนี้
+เพื่อเป็นการเคารพต่อความรักและความยิ่งใหญ่ของราชาแห่งหินเป็นครั้งสุดท้ายแล้วมุ่งสู่เหวลึก โดยไม่หันหลังกลับ
+หลายร้อยปีให้หลัง นักผจญภัยผู้ทะนงได้นำมันกลับมาจากห้วงเหวลึกและเช็ดถูเพียงเล็กน้อย
+เวลานับร้อยปี แต่ถ้วยทองคำนี้ไม่มีแม้แต่รอยแตกหักบิดเบี้ยว รวมถึงกลิ่นอายแห่งความมืดมน
+
+และหลายร้อยปีหลังจากนั้น เมื่อชาวเมือง Liyue ได้นำเรื่องราวยุคภัยพิบัตินั้นในอดีตกลับมาเล่าอีกครั้ง ได้มีการอ้างถึงยักษานิรนามตนนั้น
+อ้างถึงภูมิหลังที่แตกต่าง รวมถึงผู้กล้าที่มาจากต่างที่ต่างแดนว่าเหตุใจถึงได้บรรจบ เพื่อต่อต้านกระแสแห่งห้วงลึก...
+ถ้วยทองคำถ้วยนี้เป็นเรื่องราวที่ไม่สนใจไม่ได้ เลือดมิตรสหายที่อยู่ภายในนั้นยังคงใสและปราศจากสิ่งปนเปื้อน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15017_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15017_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b44e28e78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15017_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+ขนนกของนักล่าที่ลอยลงมาจากท้องฟ้า ได้ถูกนำมาเป็นสัญลักษณ์เพื่อแสดงถึงความกล้าหาญมาประดับให้กับกองทหาร Millelith
+ซึ่งขนนกนี้จะถูกสวมใส่เฉพาะพิธีที่สมควรเท่านั้น เพื่อสร้างขวัญกำลังใจให้กับชาวเมือง และแสดงถึงความยิ่งใหญ่ให้ผู้มาเยือนได้เห็น
+
+ตำนานกล่าวว่าขนนกที่ กองทหาร Millelith จะต้องสวมใส่ให้เหมาะสมกับพิธีนั้น แต่เดิมมาจากยักษานิรนามตนนั้น
+ขนนกที่ร่วงกระจัดกระจายไปในขณะที่ยักษาตนนั้นกำลังเผชิญหน้ากับลูกสมุนของ Abyss ถือได้ว่าเป็นสัญลักษณ์แห่งความหวัง
+ท้ายที่สุด ยักษาผู้กล้าหาญและมนุษย์ผู้ไม่หวาดหวั่น ก็ได้หลับใหลไปในหุบเหวอันมืดมิด
+ราชาทราบซึ้งถึงการเสียสละของพวกเขา จมอยู่กับความเงียบเป็นเวลานาน เงียบราวกับเสียงกระซิบจากภูเขาและก้อนหินยังได้ยิน
+นอกจากนี้ยังได้ยินข่าวลือจากชาวเมืองว่ายักษานิรนามผู้ปกป้อง Chasm นั้น ไม่ได้รับคำสั่งจากราชาแม้แต่น้อย
+แต่เพื่อไถ่บาปต่อความผิดที่มีมายาวนาน ชดเชยต่อความขี้ขลาดและการหลบหนีที่เป็นมา
+
+โดยไม่คำนึงถึงความจริงที่จะเกิดขึ้น ยักษาผู้ที่ล่องนภาและหมู่เมฆ บัดนี้ได้หวนคืนถิ่นเมฆหมอกที่อิสระแล้ว
+ทหารที่หลับใหลอยู่ภายใต้ห้วงเหวลึกตลอดกาล เรื่องราวเหล่านี้จะคงอยู่ในตำนานตลอดไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15017_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15017_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..82955afdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15017_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+นายพลผู้ที่เคยร่วมต่อสู้เคียงบ่าเคียงไหล่กับยักษานิรนาม
+เหล่าทหารที่ติดตามมาด้วยเพียงหยิบมือต่างพากันร่วมเป็นร่วมตาย เพื่อปกป้องพวกพ้องอย่างสุดชีวิต
+เพื่อให้แน่ใจว่าผู้ลี้ภัยสามารถหลบหนีไปได้อย่างปลอดภัย และเพื่อไม่ทำให้เทพแห่งหินต้องผิดหวัง
+เหล่าผู้นำที่สวมหมวกเกราะจึงได้บุกเข้าใส่ Abyss พร้อมกับหอกในมือ
+
+หายนะครั้งใหญ่กำลังจะเกิดขึ้นในดินแดนแห่งคริสตัล และความแค้นที่สั่งสมมาช้านานกำลังจะปะทุขึ้น
+ยักษารับคำสั่งของท่านราชา และเริ่มทำสงครามนองเลือดกับ Abyss
+จนกระทั่งเลือดหยดสุดท้ายได้หยดลงสู่พื้นดิน และขจัดความสกปรกให้หมดสิ้นไป
+ในที่สุดผลึกคริสตัลก็ได้เผยให้เห็นความสดใสแวววาวอีกครั้ง พร้อมกับการล่าถอยของ Abyss
+
+เมื่อความมืดครึ้มเหนือท้องฟ้าของ Chasm ได้จางหาย และแล้วยักษาตนนั้นก็หายตัวไปอย่างไร้ร่องรอย
+หมวกเกราะของนายพลและทหารได้ถูกทิ้งไว้บนผืนทราย ให้หลับใหล ณ ที่แห่งนี้ไปชั่วนิรันดร์
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15017_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15017_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3e5c2875
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15017_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+ในสมัยที่ผู้คนนิยมแต่งเพลงที่หน้าผาสูงชัน ได้เคยมีดวงดาวตกลงมาใน Chasm
+ดวงดาวร่วงหล่นมาจากท้องฟ้าแห่งราตรีกาลที่ไม่มีที่สิ้นสุด และฝุ่นผงที่หล่นลงมาก็ได้กลายมาเป็นผลึกคริสตัล
+
+ชีวิตของมนุษย์นั้นสั้นนัก แต่ท่านราชากลับมอบหมายให้กองทหาร Millelith เป็นผู้ปกป้องเหมืองแร่
+Abyss ได้ไหลทะลักเข้ามาราวกับกระแสน้ำ กองทหาร Millelith จึงได้คุ้มกันผู้คนให้อพยพหนีไป
+ตามเรื่องเล่าของคนงานเหมืองกล่าวว่า มีเหล่าทหารส่วนหนึ่งที่คอยสกัดกั้นรั้งท้ายอยู่ใน Chasm
+พวกเขาร่วมต่อสู้กับยักษานิรนาม และที่สุดแล้วก็ได้เสียสละตัวเองที่หน้าผาสูงชันนั้น
+
+ภูเขาและสายน้ำนั้นเปลี่ยนผันไปตามกาลเวลา ชื่อของมนุษย์และเซียนก็อาจถูกลืมเลือนไป
+แต่ความดีงามของพวกเขาจะไม่มีวันจางหาย และจะยังคงเจิดจ้าราวกับ Flower of Accolades นี้
+ทุกวันนี้หายนะได้ผ่านพ้นไปกว่าห้าร้อยปีแล้ว เมืองท่าแห่งนี้ก็ได้กลับมาสงบสุขและมีป้อมปราการที่แข็งแกร่งเหมือนดังเดิม
+ดอกไม้สีทองที่เหล่าทหารสวมใส่ด้วยความภาคภูมิใจนั้นเป็นสัญลักษณ์แห่งการเสียสละอันทรงเกียรติของบรรพบุรุษ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15017_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15017_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1eb2cc334
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15017_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+นาฬิกาที่มั่นคงใช้พลังงานจากแสงของแสงอาทิตย์และแสงจันทร์ แม้ในคืนวันที่ไร้ซึ่งแสงสว่างก็ยังสามารถจับรังสีของแสงสว่างได้
+ในช่วงเวลาที่ Liyue ความชั่วร้ายเข้ามาคุกคาม หน้าปัดบอกเวลานี้จะช่วยให้เหล่าทหารยังจดจำความอบอุ่นของคืนวันได้
+
+การต่อสู้เคียงข้างกายยักษา เหล่าทหารและมนุษย์จะต้องทนทุกข์ทรมานจากผลกรรมหรือถูกสังหารอย่างหลีกเลี่ยงไม่ได้
+เพื่อหลีกเลี่ยงการถูกกลืนกินโดยกรรมแห่งการสังหาร เหล่าทหาร Millelith จึงบันทึกช่วงเวลาแห่งการต่อสู้อย่างเงียบ ๆ ด้วยหน้าปัดนาฬิกานี้
+การก้าวเดินที่เป็นหนึ่งเดียวและสม่ำเสมอ เมื่อทหารกลุ่มแรกถอนตัวออกไป ทหารชุดต่อไปก็จะถูกเข้ามาแทนที่
+แม้จะก้าวหน้าและล่าถอยไปไกลถึง Chasm แต่นั่นก็เป็นสถานที่ยักษาและนักรบผู้กล้าได้ล้มลงเคียงข้างกัน
+
+หนึ่งศตวรรษต่อมา นาฬิกาเรือนนี้ถูกขุดโดยคนงานเหมือง โลหะนั้นส่องประกายแวววาวภายใต้แสงดาวที่เปล่งแสงวิบวับ
+ตามตำนานที่เล่าขานกัน ในตลาดมีนักสะสมที่ซ่อนตัวอยู่ภายใต้เสื้อคลุมสีดำและได้ซื้อนาฬิกาโลหะเรือนนี้ไปในราคาสูง
+ผู้ขายบางรายพยายามค้นหาเหตุผลต่าง ๆ จากพวกของตน แต่กลับได้รับแต่ข้ออ้างและข้อแก้ตัวที่ชาญฉลาดมาแทน
+หรือบางทีจุดประสงค์ของคนผู้นี้ก็คือ มีเพียงเวลาที่ไม่มีที่สิ้นสุดเท่านั้น ถึงจะเพียงพอที่จะสามารถให้คำตอบที่สมเหตุสมผลได้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15018_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15018_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2506f94f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15018_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+"เขา" ผู้มีใบหน้าที่งดงามมาตั้งแต่แรกเกิด
+ที่ถูกลิขิตให้มี "อายุ" ที่ยืนนานและ "เจตจำนง" ที่ว่างเปล่า
+
+ในฐานะผู้อยู่เหนือมนุษย์ที่เทพเจ้าสร้างขึ้น แต่กลับถูกทอดทิ้งไปราวกับสิ่งไร้ค่า
+เนื่องจากข้อผิดพลาดที่ไม่มีผู้ใดล่วงรู้ เขาจึงตื่นขึ้นจาก "การหลับใหล" ด้วยตัวของเขาเอง
+และเริ่มเดินทางไปทั่วโลกมนุษย์
+
+เขาได้เร่ร่อนรอนแรมมานานหลายปี ก่อนที่เหล่าคนเขลาจะพบเข้ากับเขา
+จึงได้รับประสบการณ์แบบนี้:
+
+ฉันเป็น "คน" ที่เหนือกว่าทุกคน
+แม้แต่เทพเจ้าก็ไม่อาจบงการชีวิตของฉันได้
+ไม่ว่ามนุษย์ เทพเจ้าหรือโชคชะตาก็ไม่มีสิทธิ์ตัดสินฉัน
+ฉันควรใช้ชีวิตที่เหลืออย่างไร ก็เป็นสิทธิ์ของฉันด้วยเช่นกัน
+
+ในเมื่อการอยู่ร่วมกันผู้คนที่สวมหน้ากากได้ทำให้เขาได้เห็นโลกที่อยู่เบื้องหลังหน้ากากที่น่าหลงใหล
+อย่างนั้นต่อไปเราก็มาเป็นพวกเดียวกันเถอะ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15018_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15018_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..462a1ba10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15018_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+"สิ่งที่เรียกว่า "มนุษย์" มันก็เป็นเพียงเครื่องจักรที่มีความซับซ้อนเท่านั้นแหละ"
+ในสวนแห่งความรอบรู้ ชายหนุ่มผู้หนึ่งได้เอ่ยขึ้นมา
+ถ้าถอดชิ้นส่วนบางอันออกมา และปรับปรุงแก้ไขบางอย่าง
+งั้นประสิทธิภาพของเครื่องจักรนี้ก็จะเพิ่มขึ้นเป็นอย่างมาก
+ไม่ว่าจะมีวิชั่นหรือไม่ ไม่ว่าจะมีร่างกายหรือทักษะการต่อสู้แบบไหน
+"มนุษย์ที่ถูกปรับแต่ง" น่าจะสามารถแสดงพลังออกมาได้อย่างที่คาดไม่ถึง...
+
+ต่อให้ต้องถูกลดระดับเป็น "ปีศาจร้าย" ที่ต้องถูกขับไล่จากจิตวิญญาณของผู้แสวงหาความรู้ไปตลอดกาล
+ชายหนุ่มได้จดความคิดของเขาลงบนขอบหน้าบันทึกการวิจัยของเขา:
+I. สมมุติฐานถูกต้อง: หากศึกษาตามรูปแบบของสถาบัน การวิจัยจะไม่มีความคืบหน้า
+II. อย่างไรก็ตาม การถูกขับไล่ก็ยังเป็นการสูญเสียที่ยิ่งใหญ่ เพราะต้องทำการวิจัยในสภาพแวดล้อมที่เหมาะสม
+
+ตามข่าวลือของพวก "นอกรีต" Fatui คนแรกที่พบเขา...
+
+"แค่ "มนุษย์ที่ถูกปรับแต่ง" เท่านั้นเองเหรอ? ถ้าประเทศของคุณสามารถสรรหาวัสดุมาให้ฉันได้ และให้เวลาที่เพียงพอ แม้แต่สิ่งที่พวกคุณเรียกว่า "เทพเจ้า" ฉันก็สร้างขึ้นมาได้ จะเอามั้ยล่ะ?"
+ท่ามกลางทะเลทรายที่ร้อนระอุ และพร่างพราวราวกับทองคำ เขามองไปยังผู้ส่งสาสน์ของ Snezhnaya อย่างใคร่รู้:
+คุณจะคิดว่าฉันเป็น "สัตว์ประหลาด" หรือ "คนบ้า" เหมือนพวกคนที่สถาบันเรียกกันรึเปล่า?
+หรือจะขับไล่ฉันด้วยกระบองไม้และคราดเหมือนกับคนในบ้านเกิดของฉัน...
+
+แต่ว่า...
+"ดีมาก งั้นเราก็เป็นเพื่อนกันแล้วนะ"
+"ส่วนฉายาของนาย เอาแบบนี้เป็นไง——"
+เนื่องจากฉายาที่ตั้งให้กับเขานั้นฟังดูน่าขันเกินไป ชายหนุ่มจึงอดไม่ได้ที่จะหัวเราะออกมาดัง ๆ ด้วยความประหลาดใจ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15018_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15018_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ceb2f0a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15018_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+ในเมื่อเลือดของเพื่อนร่วมชาติที่เปื้อนอยู่ไม่สามารถล้างออกได้ มันจึงกลายมาเป็น Jester ผู้เยาะเย้ยชะตากรรม
+ในเมื่อความสามารถของฉันเทียบไม่ได้กับนักปราชญ์ จึงไม่ได้รับความโปรดปรานจากราชาองค์ที่แล้ว
+และยังไม่สามารถหยุดยั้งพวกเขาไม่ให้อ้าแขนรับความบาป ทำให้เทพเจ้าต้องพิโรธ ทำให้เกิดเกิดการทำลายล้างอย่างบ้าคลั่งและความโง่เขลา
+จนต้องกลายมาเป็น "Fatui" ที่คอยรับใช้พระองค์ ผู้ซึ่งเข้าใจความเจ็บปวดของฉัน...
+
+ฉันคือ Pierro ผู้มีฉายาว่า "Jester" จงฟังฉันให้ดี:
+
+สหาย Fatui ที่ภาคภูมิทั้งหลาย จงให้หัวใจพวกเจ้าเต็มไปด้วยความโกรธแค้นและความเหน็บหนาว
+เราทุกคนต่างได้ประจักษ์ถึงความไร้ความหมายและความเย็นชาของกฎแห่งโลกใบนี้แล้ว
+ดังนั้นจงสวมหน้ากากที่หัวเราะเยาะโลกใบนี้เอาไว้ แล้วไปบัญญัติกฎแห่งสวรรค์ขึ้นใหม่กันเถอะ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15018_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15018_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fad2ad81
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15018_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+"เจ้านี่ช่างน่าทึ่งนักที่สามารถแบกรับพลังเช่นนี้ไว้ในร่างกายมนุษย์ได้"
+"แม้ว่าเจ้าจะกล่าวอ้างว่าได้หลั่งน้ำตา และเลือดจนหมดสิ้นแล้ว แต่เพียงแค่ใช้ไฟให้เผามอดไหม้ไปทั่วทั้งร่างกายสินะ..."
+"ถึงแม้จะบอบช้ำไปทั้งร่างกาย แต่มีเพียงไฟที่ร้อนแรงดั่งเหล็กที่หลอมเหลวเท่านั้นที่สามารถไหลออกจากบาดแผล และดวงตาได้"
+"ดูเหมือนจะนอกเรื่องไปไกลเสียแล้ว ข้าเพียงแค่ติดตามสัญญาณควันมา เพื่อเสนอข้อแลกเปลี่ยนเท่านั้น..."
+"ให้ข้ารอเมตตาจาก "ฝ่าบาท" เพื่อมาดับไฟที่เผาไหม้ร่างกายของเจ้าล่ะ เป็นอย่างไร?"
+
+Fatui คนแรกมอบ "พลัง" ของตัวเองให้แก่หญิงสาวที่ไฟชีวิตใกล้จะมอดดับลง
+และท่ามกลาง "ความเพ้อฝัน" อันไร้การควบคุม เธอได้เห็นพรมแดนระหว่างอดีตอันโสมม และอนาคตอันแสนบริสุทธิ์
+
+ข้าเข้าใจแล้ว เพียงแค่ใช้อดีตที่ถูกลบเลือนไปของข้าแทนที่ด้วยน้ำแข็งเพื่อดับไฟที่กำลังมอดไหม้นี้
+สิ่งสกปรกที่มืดมิด ความเจ็บปวดของโลก คนบาป และปีศาจร้าย ชำระล้างมันด้วยน้ำแข็งแห่งความเงียบงันเถอะ
+
+ถึงกระนั้น เปลวไฟสีขาวไร้มลทินยังคงแผดเผาอยู่ในใจของนาง...
+
+"จุดประสงค์ของข้า ก็เหมือนกันกับเจ้า และราชินีของเจ้า"
+"ชำระล้างความบิดเบี้ยวของโลกใบนี้: เทพเจ้าที่มีดวงตาอันคับแคบ โง่เขลา สกปรก และมืดมน"
+"ดีมาก ไม่ว่าต้องแลกกับอะไรก็ตาม ขอเพียงแค่บรรลุเป้าหมายนั้น จงใช้ข้าดั่งเครื่องมือเถอะ"
+"แม้ว่าข้าจะสวมชุดสีขาว แต่ทั้งตัวของข้าก็ได้ถูกปกคลุมไปด้วยน้ำมัน และขี้เถ้าศพที่ไม่สามารถชะล้างได้มานานแล้ว"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15018_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15018_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..79d5d8a77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15018_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+วิถีการหมุนเวียนของเงินตรา ถือเป็นเส้นเลือดใหญ่ของโลกใบนี้
+ถ้างั้นศูนย์กลางของโลกนี้ ก็คือหัวใจทองคำแล้ว
+
+ผู้ที่ไม่มีโอกาสได้รับ "การยอมรับ" อย่างเขา ทำได้แต่ต้องไล่ตามอำนาจทางโลกเท่านั้น
+อย่างไรก็ตามแม้ว่า "พวกเขา" ควรถูกกำจัดเหมือนเหรียญทองที่ไร้ค่า
+ในฐานะที่เป็นหนึ่งในอำนาจที่มีนับไม่ถ้วนในมือของ "เทพเจ้า"
+
+บางทีอาจเป็นเพราะครั้งหนึ่งเขาเคยเป็นคนยากจนที่หมกมุ่นอยู่กับเงินทอง
+หรืออาจเป็นเพราะไม่ได้รับความโปรดปรานจากพระเจ้า จึงจุดประกายความตั้งใจความกล้าที่จะเผชิญหน้า...
+
+"ผู้คนเหล่านี้ที่เป็นแหล่งการผลิตเหรียญทองให้ความสำคัญกับ "สัญญา" เหนือสิ่งอื่นใด"
+"ในนามของเหรียญทอง ข้าจะปฏิบัติตาม "สัญญา" ระหว่างเรา----"
+"ยังไงก็ตาม ขอให้ข้ากลายเป็นหัวใจของเงินที่หมุนเวียนอยู่ในโลกใบนี้"
+"แล้วเมื่อถึงเวลาจำเป็น ขอให้หัวใจหยุดเต้นลงเพื่อข้าด้วยเถอะ"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15019_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15019_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebaeb7c7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15019_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+กระบอกเซียมซีที่ถูกทำขึ้นมาพิเศษเพื่อใช้ทำนายดวงชะตาในศาลเจ้า
+เล่ากันว่ามาพร้อมโชคดีของจิ้งจอก
+
+การทำนายดวงชะตาเป็นถามถึงสิ่งที่จะเกิดขึ้นในอนาคตของผู้ที่กำลังหลงทาง ไม่ว่าจะดีหรือร้าย ล้วนเป็นการหาคำตอบให้อนาคต
+พูดอย่างง่าย ๆ คือ บนโลกนี้มีเพียงผู้ถามที่กำลังสับสน และผลทำนายดวงชะตาที่ไม่แม่นยำ
+ขณะเรียนอยู่ในศาลเจ้า ฉันได้ความรู้มากมาย โดยเฉพาะวาทศิลป์ในแบบของท่านจิ้งจอกผู้ยิ่งใหญ่
+ในช่วงนี้ แม้จะเป็นท่านเท็งงุที่ไร้ซึ่งความเมตตา ก็มีลูกสาวของตัวเองแล้วเหมือนกัน
+Konbumaru จอมบื้อก็กลายเป็น Hatamoto ให้ท่านโชกุน และกำลังจะสมรสกับบุตรสาวของซามูไรตำแหน่งสูง...
+
+"เด็กอะไรเนี่ย น่ารักได้ขนาดนี้ ขนาดท่านเท็งงุที่ในสมองมีแต่การฆ่าแกง ยังแสดงสัญชาตญาณความเป็นแม่ออกมาเลย..."
+"แต่...ศาลเจ้ายังขาดเด็ก ๆ มาสร้างความสดใส ไม่ดีเอาซะเลยนะ... Hibiki แปลงร่างเป็นเด็กอีกทีดีไหม?"
+
+มุกตลกของท่านจิ้งจอกยังล้อเล่นกันแรงเหมือนเคย เธอมุ่งตรงเข้ามาพร้อมกับกลิ่นเหล้าซากุระลอยฟุ้ง
+
+"เลิกทำหน้าเซ็งได้แล้ว Hibiki ให้ท่าน Saiguu คนนี้ทำนายชะตาให้ เอาไหม?"
+"ฮ่าๆ ได้มงคลล่ะ! เธอดูสิ มงคลเชียวนะ! รู้ไหมว่าหมายความว่าอะไร?"
+"ก็ท่านเล่นดึงเซียมซีที่โชคร้ายออกไปหมดแล้วนี่ อย่าแกล้งกันอีกเลยนะท่าน Saiguu..."
+"ไม่..นี่หมายความว่า คนที่เธอคิดถึงจะกลายเป็นความทรงจำชั่วนิรันดร์ของเธอน่ะ"
+
+ดังนั้น เธอต้องมีชีวิตอยู่ต่อไปบนโลกนี้นานๆ นะ
+ถึงแม้ว่าทุกคนที่เธอรักจะจากไป แต่ขอเพียงเธอยังอยู่
+ความทรงจำดี ๆ ที่เคยมีร่วมกับพวกเขา ก็จะตราตรึงอยู่ในความทรงจำตลอดไป...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15019_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15019_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f0217796
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15019_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+ศรกำจัดปีศาจที่ศาลเจ้าใช้อธิษฐาน ขับไล่สิ่งชั่วร้าย
+ว่ากันว่า สามารถขับไล่ และทำลายปีศาจในใจได้ทั้งหมด
+
+คนเรามักพูดว่า ศรกำจัดปีศาจสามารถขับไล่สิ่งชั่วร้ายได้ แต่ความชั่วร้ายเป็นสิ่งที่เรานึกคิดขึ้นมาเอง
+ความชั่วร้ายเกิดขึ้นจากจิตใจของคน ที่กลัวจนเพ้อกันไปเอง
+ท่าน Saiguu จากไปนานแล้ว ส่วนฉันก็ไม่ใช่มิโกะฝึกหัดของศาลเจ้า Grand Narukami อีกต่อไป
+ทุกครั้งที่หยิบกล้องยาสูบว่างเปล่าอันนั้นขึ้นมา ความเวิ้งว้าง และความเจ็บปวดมักวนเวียนอยู่ ไม่ยอมไปไหน ราวกับวิญญาณ
+
+ได้ครอบครองคนที่ควรค่าต่อการคิดถึง แต่กลับสูญเสียคนที่ไม่สามารถไม่คิดถึง วันเวลาได้หมุนเวียนเปลี่ยนผันไปอย่างต่อเนื่อง
+ความเงียบ และสงบ เงาสีขาวของท่านจิ้งจอกที่ค่อย ๆ หายเข้าไปในความมืดยังคงตราตรึงอยู่ในฝันของมิโกะ
+ท่านเท็งงุผู้ยิ่งใหญ่ ก็จากไปเพราะรู้สึกผิด และโมโหที่ตนเองคุ้มครองรักษาได้ไม่ดี ทิ้ง Teruyo ไว้เพียงลำพัง
+Harunosuke จากไปยังประเทศอื่นด้วยความโกรธ และโศกเศร้า ส่วน Nagamasa ก็ได้เข้าร่วมกับ Shogunate เพื่อต้องการล้างคำสบประมาทของ Mikoshi
+ส่วนชายที่สอนทักษะธนูให้ฉันที่ป่าแห่งเทพ รับฟังคำสัญญาที่ไร้เดียงสาใต้กิ่งซากุระสีแดงของฉัน
+ไม่ว่าจะช้าหรือเร็ว เขาก็ต้องกลับมายืนอยู่ต่อหน้าฉัน ถึงแม้เลือดที่สาดกระเซ็นจะทำให้ดวงตาของเขาต้องบอด หรือจะทำให้เขากลายเป็นอสูรร้าย...
+
+ฉันจะใช้ธนูและศรของเรา เพื่อเติมเต็มคำสัญญาของเรา ที่มุ่งหน้าไปสู่การทำลาย
+ใช้ธนูและศรของเรา กำจัดปีศาจร้าย ขับไล่ความดื้อรั้นที่ทั้งโง่เขลา และไร้ความหมาย
+
+"โปรดมาพบฉัน เจ้าบื้อที่รักการพนันยิ่งชีพ"
+"Konbumaru อย่าหลงทางอีกล่ะ"
+
+แต่ทว่า ผู้ชนะในการพนันครั้งสุดท้ายเป็นใครกันแน่นะ...
+เธอพลางไตร่ตรองเรื่องที่ไม่ค่อยสำคัญนัก พลางลูบธนูแสนสวยเบา ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15019_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15019_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..73ba4d787
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15019_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+หน้ากากงานเทศกาลที่หรูและสดใสอันนี้ เคยเป็นของมิโกะคนหนึ่ง
+ที่มุมปากยิ้มเล็กน้อย แต่ดวงตาทั้งสองกลับไร้แวว
+
+เล่าเรียนอยู่ที่ศาลเจ้ามานานแล้ว ก็ต้องโตขึ้นเป็นธรรมดา
+ไม่โง่เหมือนสมัยเด็กๆ ยิ่งโตขึ้น ก็ยิ่งเผชิญหน้าเพียงลำพังได้
+แต่ไม่รู้ทำไม ยิ่งฉันโตขึ้น ใบหน้าของท่าน Saiguu ก็ยิ่งเศร้าหมองมากขึ้น
+ไม่ได้มีความกังวลอยู่บนใบหน้าของท่าน และไม่มีความกลัวด้วยเช่นกัน แต่กลับเป็นความอาลัยที่แสนเศร้า
+
+"ใด ๆ บนโลกนี้ล้วนไม่แน่นอน ความรัก โลภ โกรธ หลงสามารถหายไปได้ภายในพริบตา ความทรงจำก็เช่นกัน"
+"แต่ผู้ที่สูญเสียความทรงจำ ไม่ต่างอะไรกับการสูญเสียชีวิต ล้วนเป็นความตายชั่วนิรันดร์"
+
+ครั้งนี้ แม้จะเป็นรอยยิ้มบาง ๆ ก็ไม่สามารถบดบังความโศกเศร้าได้
+เป็นงานเทศกาลแท้ ๆ แต่กลับเหมือนการจากลา...
+
+"จริงสิ เธอเล่าเรื่องของเจ้าบื้อ Konbumaru ให้ฉันฟังบ้างสิ..."
+"ทำไมเหรอ..กลัวว่าสาวแก่อย่างฉันจะแย่งเขาไปหรือไงกัน?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15019_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15019_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2bb3c484
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15019_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+เครื่องรางที่สานจากหัตถกรรมการทอ ที่เรียกว่า "Mizuhiki"
+ว่ากันว่า สามารถเชื่อมต่อการอธิษฐาน และโชคชะตาผูกพันให้แน่นแฟ้นได้
+
+มีอยู่ครั้งหนึ่ง ฉันได้เรียนรู้วิธีการดูแลศาลเจ้าจากท่านจิ้งจอกผู้รอบรู้
+ตอนนั้น ฉันเป็นมิโกะตัวเล็กๆ จากหมู่บ้านประมงที่เพิ่งมาถึง Narukami
+ฉันทึ่มกว่ากาน้ำชา แถมยังเอาแต่ใจ และยังอยากรู้อยากเห็นเหมือนเด็ก ๆ อีก
+มักงุนงง สงสัยแบบเด็ก ๆ ต่อคำพูดที่สูงส่ง แต่เข้าใจยากของท่าน Saiguu ตลอดเวลา
+
+"ทุกสิ่งบนโลกนี้ล้วนเชื่อมโยงซึ่งกันและกัน จึงเกิดเป็นภาพลวงตา ที่ทุกคนปรารถนาขึ้น"
+"ส่วนเครื่องราง ไม่มีความสามารถที่จะทำให้ปรารถนาเป็นจริงได้ แต่กลับอาศัยความเชื่อมโยง ทำให้เป็นนิรันดร์ได้"
+
+เมื่อเห็นใบหน้าที่ฉงนสงสัยของฉัน ท่าน Kitsune ก็อดหัวเราะขึ้นมาไม่ได้
+แล้วใช้บ้องยาสูบเคาะหัวของฉันเบาๆ จากนั้นก็เปลี่ยนหัวข้อทันที:
+
+"Hibiki เจอคนที่มีชะตาผูกพันซึ่งกันและกันแล้วใช่ไหม?"
+
+"ฉันจะไปมีชะตาผูกพันอะไรกับคนป่าเถื่อนพวกนั้นได้ยังไง!"
+
+"โอ้ จริงเหรอ?"
+
+แต่สุดท้าย ความมืดได้บดบังทุกสิ่ง
+สิ่งที่เรียกว่าโชคชะตาผูกพัน ก็หายไปเช่นกัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15019_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15019_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1811c29d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15019_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+นาฬิกาพกแสนสวย ที่ประดับด้วยกระดิ่งของศาลเจ้า
+เข็มนาฬิกาหยุดอยู่ที่ช่วงเวลาเช้าตรู่ ชั่วนิรันดร์
+
+เมื่อฟ้าค่อยๆ สว่าง น้ำค้างบนดอกไม้ใบหญ้าก็ค่อยๆ หายไป
+แสงแดดค่อยๆ สาดส่องสรรพสิ่ง ทิวทัศน์ที่งดงาม ปรากฏเพียงชั่วครู่เท่านั้น
+
+ฉันเคยนั่งฟังเสียงจิ้งหรีด ชมแสงจันทร์บนก้อนหินกับท่าน Saiguu
+ตอนนั้นฉันยังเป็นเพียงมิโกะบ้านนอกคอกนาที่อายุน้อย และหัวดื้อ
+โวยวายเสียงดังไม่ต่างอะไรกับนกกระจอก เพราะยึดมั่นในความเห็นของตัวเอง
+มองใบหน้าที่เต็มไปด้วยรอยยิ้มของท่าน Kitsune แต่ไม่เข้าใจในคำพูดของท่าน:
+
+"หากต้องการหยุดวินาทีที่สวยงามไว้ตลอดไป ก็ไม่ต่างอะไรกับการคว้าแสงอรุณไว้ในมือ"
+"ฉันค่อยๆ หายไปเหมือนกับแสงอรุณ คงเหลือเพียงเศษซากความทรงจำที่เธอมีต่อฉัน"
+
+ภายใต้ความทรงจำที่เลือนราง เธอพูดอะไรบางอย่างที่ยากต่อการเข้าใจ ด้วยสีหน้าเศร้าหมอง แต่ก็ทำให้ฉันเข้าใจทันที..
+ผ่านไปสักพักหนึ่ง เธอใช้บ้องยาสูบเคาะหัวของฉัน โดยมีสีหน้าตำหนิ และหยอกล้อฉันเหมือนเดิม:
+
+"Hibiki ฟ้าจะสางแล้วนะ"
+"เราต้องกลับกันแล้วล่ะ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15020_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15020_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8df5791ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15020_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+ด้วยเทคนิคดาบ "Tengu Sweeper" ที่คิดค้นด้วยตัวเอง ทำให้ Iwakura Doukei ได้กลายเป็นผู้ฝึกสอนวิชาดาบของตระกูล Kujou
+ได้รับสมญานามว่า "Douin" และก่อตั้งสำนักดาบชั้นยอดขึ้นมา
+ก่อนไปยังที่พักใน Kujou ตัว Doukei เองได้เรียนรู้การดื่มเหล้าแล้ว
+สุดท้ายแล้ว ได้ย่ำเข้าสู่สำนัก ที่ได้กลายเป็นสำนักร้างด้วยเทคนิคดาบ "Tengu Sweeper"
+ภายในลานของศาลเจ้าร้าง เขาได้ประลองดาบกับเท็งงุแห่ง Yougou ถึง 13 ครั้ง ในช่วง 13 ปี
+เขาฉุกคิดถึงภาพ ตอนที่เจอกับเท็งงุปีกดำที่เรียกตัวเองว่า "Teruyo แห่ง Yougou"...
+
+13 ปีแห่งความฝัน
+โบยบินข้ามทิวเขา และหิมะ
+แต่เธอนั้นได้จากลาไปแสนไกลแล้ว
+
+ตอนนั้น กลีบ Sacred Sakura ก็ร่วงโรยไม่ต่างอะไรกับหิมะสีขาว
+แม้ศาลเจ้าจะไร้ซึ่งเครื่องบูชาแล้ว แต่ก็ยังสมบูรณ์ดี
+ไม่ต่างอะไรกับเสียงใสของน้ำแร่ ที่กระทบอยู่ระหว่างภูเขา
+แต่ทว่าทั้งสอง ก็ไม่ได้กลับมาเหยียบภายในลานที่คงเหลือเพียงซากอีกแล้ว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15020_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15020_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c50b951f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15020_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+ภายใต้การโอบล้อมของขนนกสีดำ ที่พัดปลิวอยู่ในอากาศจากสายลมของดาบ ของผู้ที่จะกลายเป็นปรมาจารย์ดาบ
+ที่สุดแล้ว ก็สามารถโดนตัวเท็งงุสาวที่หาตัวจับได้ยากได้..
+
+"อุหวา อันตรายจัง แต่ก็สุดยอดไปเลยนะ"
+"ถ้าไม่ใช่เพราะดาบไม่สามารถแบกรับพลังของเธอได้"
+"ฉันคงตายอยู่ที่นี่แล้วล่ะ ถ้างั้น..."
+
+Teruyo... คราวหน้าเราลองเปลี่ยนที่ประลองกันดูไหม?
+ฉันพอจะรู้จักที่ ๆ มีซากุระแดงร่วงโรย...
+มองรอบ ๆ ศาลเจ้าที่ตนเองทำลาย กุมมือที่กำลังสั่นของเท็งงุ
+Doukei พูดขึ้นมา ในขณะที่มองขนนกสีดำที่ถูกตัดออกมากำลังร่วงโรย
+
+"ในเมื่อเธอแตะโดนฉันแล้ว ก็คงปฏิเสธไม่ได้ว่าเธอเป็นผู้ชนะจริง ๆ"
+
+ยังไม่รู้แพ้รู้ชนะ แล้วเรามาประลองกันใหม่ปีหน้า เขาต้องการกล่าวเช่นนี้
+
+"ตอนนี้ ดาบของเธอเร็วกว่าเท็งงุแล้ว"
+"ฉันจะไม่มีวันลืมทุกครั้งที่ได้ประลองกับเธอใน 13 ปีนี้เลย"
+"แต่ฉันเป็นถึงเท็งงุแห่ง Yougou สุดท้ายแล้ว ก็ต้องแบกรับหน้าที่ของเผ่าพันธุ์"
+"เมื่อนึกถึงการเปลี่ยนชื่อให้เธอในตอนนั้น ก็เป็นเพราะอยากให้เธอหลุดพ้นจากคำสาปของเลือดปีศาจ"
+"เพราะสงครามครั้งนั้น สายเลือดอมนุษย์ จึงค่อย ๆ อ่อนแอลงเรื่อย ๆ"
+"อืม นี่อาจไม่ใช่ตอนจบที่มีความสุขอย่างที่พวกมนุษย์ชอบ แต่เธอนั้นแตกต่าง"
+"เธอในตอนนี้ เป็น "Iwakura" ไม่ใช่ "Mikoshi" ที่แบกภาระของเลือดปีศาจแล้ว"
+
+"ลาก่อนนะ Doukei ลืมฉันซะ"
+"แล้วใช้ดาบของเธอ เปิดตำนานที่เป็นของ Iwakura ในฐานะสายเลือดของ Iwakura สิ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15020_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15020_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..345ff66cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15020_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+"เทคนิคดาบของท่าน Iwakura สามารถตัดได้ทุกอย่าง ยกเว้นสายฟ้า ฮ่าฮ่าฮ่า"
+ขณะรับดาบ Hiroshi หัวหน้าของ Kanjou ที่ยังเยาว์วัยได้เยาะเย้ย แต่เขาพูดอย่างนิ่งเฉยว่า:
+"จะมีเรื่องแบบนี้ได้ยังไง เต็มที่ก็สามารถเอาชนะเท็งงุได้ก็เท่านั้นเอง"
+"ถึงจะกล่าวเช่นนี้ แต่ก็ยังไม่เคยมีครั้งไหนที่สามารถเอาชนะเท็งงุได้"
+
+"อ้อเหรอ? เช่นนี้ชื่อเสียงของเทคนิคดาบ "Tengu Sweeper" นั้นได้มาจากไหนกันเล่า?"
+เมื่อเห็น Iwakura เงียบ หัวหน้าของ Kanjou ที่ก่อตั้งโดย Ritou จึงพูดอย่างโมโหว่า:
+"หากไม่ถูก Kujou แย่งไปเสียก่อน ก็อยากจะชักชวนเธอมาเหมือนกัน"
+"ดาบของเธอ แม้แต่พวก Ako Domeki แห่ง Seirai ก็ยังไม่ใช่คู่ต่อสู้..."
+
+มอบชื่อ และชีวิตใหม่ให้เธอราวกับสายฟ้าฟาด
+โยนดาบที่เต็มไปด้วยสนิมให้เขานำไปฟันเท็งงุ
+หลังจากที่ดาบของเขาหัก นั่นคือสิ่งที่เธอพูดกับเขาเป็นครั้งสุดท้าย...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15020_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15020_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..91b734694
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15020_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+ท่านแม่เมตตาเธอ จึงมอบดาบวิเศษให้โชกุนได้นำไปใช้งาน
+แต่สุดท้ายแล้ว มีเพียงโกร่งดาบที่เธอเคยรักมาก ถูกส่งคืนมายัง Mikoshi
+
+ความปรารถนาของท่านแม่ เป็นโชคชะตาที่มีเพียงความเลือดร้อนสามารถสยบได้
+ในภายภาคหน้า เผ่าพันธุ์ของเราค่อย ๆ สร้างชื่อเสียง และผลงานในนามของปีศาจสงคราม
+หากถูกพยัคฆ์แห่งบาปสีดำทมิฬเขมือบลงไป ก็จงจัดการอสูรโฉดตัวนี้จากในปากซะ
+
+เดิมที ควรสร้างผลงานภายใต้ Electro Mitsudomoe
+เธอเคยคิดว่าจะสามารถชำระล้างชุดออกรบที่เต็มไปด้วยรอยเลือดได้
+แต่มันกลับกลายเป็นสีดำไปพร้อมกับหัวใจที่โหดเหี้ยมของเธอ
+
+ลูกชายคนโตที่ควรจะสืบทอดตระกูล กลับต้องหลบซ่อน อาศัยอยู่ในหมู่บ้านนอกเมือง
+อยู่ติดกับ Yougou จนกระทั่งเขาพบกับหญิงสาวคนนั้นในป่า...
+
+"น่ารำคาญจริง ๆ ถ้าอยากจะลืมอดีตนัก ฉันจะตั้งชื่อใหม่ให้เธอก็แล้วกัน"
+หลังฟังเขาเล่าเรื่องในอดีต เธอที่มีปีกสีดำก็อดหัวเราะและพูดออกไปไม่ได้
+"เรียกว่า Iwakura ก็แล้วกัน เปรียบเสมือนก้อนหิน จะได้ไม่ถูกคนอื่นทำร้ายไง"
+"เจ้ามีเลือดยักษ์ไหลอยู่ทั่วร่างกายนะ ควรจะดีใจสิ ยิ้มบ้างก็ดีนะ"
+"อย่าลืมน่ะ ชื่อที่ตั้งโดยเท็งงุ Yougou ล้วนมีพลังพิเศษขององค์เทพ"
+"นอกจากนี้ ชื่อของก้อนหินก็ยังเหมาะกับสมอง และร่างกายซื่อบื้อของเธออีกด้วย"
+
+"ถ้างั้น ปีหน้า ตอนที่ดอกซากุระแดงร่วงอีกครั้ง เราค่อยมาประลองกันที่นี่นะ Iwakura"
+"ในนามบุตรของ Oni เธอจะต้องตั้งใจฝึกฝนการใช้ดาบ จะได้คู่ควรต่อการเป็นคู่ต่อสู้ของเท็งงุ Yougou"
+"ใช่แล้ว หากดาบของเธอเข้าถึงตัวฉันได้ ก็สามารถเรียกเทคนิคดาบนั้นว่า "Tengu Victor" ได้นะ!"
+"เพราะเมื่อถึงตอนนั้น เธอจะต้องชำนาญใน เทคนิคดาบที่แม้แต่เท็งงุยังต้องพ่ายแพ้อยู่แล้ว"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15020_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15020_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..35a977250
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15020_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+ในสมัยที่ยังไม่มีเมฆทึบปกคลุมเกาะ Seirai ความทรงจำได้ปรากฏขึ้นมาและจางหายไปบ่อยครั้ง
+สุดท้ายแล้ว บรรจุภัณฑ์ที่ใช้บรรจุพายุฝน และเสียงฟ้าร้อง ก็ยังไม่สามารถมอบให้กับผู้ที่สัญญาไว้
+
+"เพราะเชือกขาด ก็เลยมาหาฉันอีกงั้นเหรอ...ช่างน่าปวดหัวจริง ๆ เลย"
+"ถ้าไม่ใช่เพราะมีวิชาดาบ นายก็คงเป็นแค่เจ้าบื้อที่ติดพนันสินะ"
+
+"หึ อย่าดูถูกกันนะ อาจารย์ธนูของฉันก็เป็นเท็งงุที่มีชื่อเสียงเหมือนกัน"
+"แต่ดาบของฉันร้ายกาจกว่าเยอะ เลยไม่ค่อยมีคนพูดถึงการยิงธนูของฉัน"
+"คิด ๆ ดูแล้วก็น่าเสียดายนะ เอางี้ดีกว่า ให้ฉันสอนเธอยิงธนูเอาไหม"
+
+ครั้งหนึ่ง เคยพูดจาโหดร้าย แต่ก็ซ่อมกรงที่ถูกฟันจนขาดให้เจ้าบื้อนั่น..
+ครั้งหนึ่ง ถึงจะพูดจาโหดร้ายแก้เบื่อ แต่ก็อดที่จะยิ้มไม่ได้
+
+"ในเมื่อเป็นถึง Hatamoto มีหน้าที่ใหญ่หลวงอยู่บนไหล่แล้ว แต่ทำไมยังเฝ้าก่อเรื่องไปทั่วอีก?"
+"ในเมื่อแต่งงานแล้ว แต่ทำไมถึงยังทำตัวเตร็ดเตร่ ติดการพนันอยู่อีก?"
+
+ในเมื่อ....
+ในเมื่อรู้อยู่แล้ว แต่ทำไมถึงไม่พูดออกมา หรือตัดสินใจแล้วว่าจะไม่พูดถึงอีก
+หากท่าน Saiguu ยังอยู่ข้างกาย บางทีอาจจะเปิดปาก เอ่ยถามอย่างมีความสุขก็ได้...
+
+"ช่างเถอะนะสำหรับเรื่องแบบนั้น ฉันขอลาพักร้อนให้ตัวเองหน่อย อย่างน้อยก็ขอแค่วันนี้"
+"ทิ้งเรื่องของศาลเจ้าไว้ก่อน แล้วหนีไปพักผ่อนริมทะเล เหมือนสมัยเธอยังเป็นเด็กไง"
+
+จากนั้น ก็ถูกเขาลากไปท่าเรือ นั่งมองเรือลอยผ่านไปมา
+ฟังเขาเล่าเรื่องของ Teruyo ในศาลเจ้า ว่าสืบทอดความงามและวิชาของอาจารย์มาได้อย่างไร
+ฟังเขาเล่าเรื่องฝันร้ายที่น่าสยดสยอง ที่ว่าเขาตัดหัวของตัวเอง...
+แต่ทั้งสองรู้ดีว่า นี่เป็นการใช้บทสนทนามาปิดบังความเศร้าโศกในวัยผู้ใหญ่ของตนเอง
+
+ต่อมา หลังจากนั้นแสนนาน นานจนไม่รู้ว่านานเท่าไร
+พวกเขาก้มลงมองโขดหินที่เต็มไปด้วยตะไคร่เงียบ ๆ อยู่ที่ท่าเรือกันสองคน...
+เพื่อให้ผีพนันคนนี้ได้ชนะอีกครั้ง เพื่ออธิษฐานให้เขาปลอดภัย..
+การผจญภัยได้เริ่มขึ้นอีกครั้ง ๆ นี่เริ่มต้นจากที่สูง ยกกรงที่ทำเองกับมือขึ้นมา
+ด้วยความหวังที่จะรักษาความทรงจำ และรวบรวมพลัง ความโกรธ และสายฟ้า
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15021_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15021_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2cb7692c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15021_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Amenoma, Futsu, Isshin, Hyakume, Senju
+เคยเป็นสายทั้งห้าของ Raiden Gokaden แห่ง Inazuma
+แต่ในปัจจุบันมีเพียง Amenoma เพียงสายเดียวเท่านั้น ที่ยังมีอาจารย์และศิษย์สืบทอด
+สาย Isshin ก็แทบจะนับไม่ได้ว่ายังมีรุ่นหลังที่ยังหลงเหลืออยู่
+ในสายตาของชาวบ้านแล้ว นี่เป็นเพียงผลลัพธ์ที่หลีกเลี่ยงไม่ได้จากกาลเวลาที่แปรผันไป
+แต่พวกเขากลับไม่เคยสงสัยเลยว่าการเสื่อมสลายอย่างกะทันหันเช่นนี้ อาจมีบางอย่างที่ซ่อนเร้นอยู่
+
+ผู้พเนจรไม่มีทางที่จะยอมรับ
+ว่าทั้งหมดทั้งมวลที่ทำลงไปก็เพื่อแก้แค้นช่างตีดาบ
+และก็ไม่มีทางเอ่ยถึงเหตุผล
+ที่แผนการดำเนินไปเพียงครึ่งเดียว ตัวเขาก็รู้สึกหมดความสนใจขึ้นมาอย่างกะทันหัน
+เขาใช้น้ำเสียงที่เรียนรู้จากนักวิชาการบางคนพูดออกมาว่า:
+"ทั้งหมดนี้ เป็นเพียงการทดลองเล็ก ๆ น้อย ๆ เกี่ยวกับธรรมชาติของมนุษย์"
+
+ในละครดั้งเดิมของ Inazuma มีตัวละครประเภทหนึ่งที่ถูกเรียกว่า "Kunikuzushi"
+ตัวละครดังกล่าวมักเป็นผู้วางแผนกลยุทธ์ เพื่อเข้ายึดครองประเทศต่าง ๆ
+ในตอนสุดท้ายของการเดินทาง เขาได้เลือกชื่อนี้ด้วยเจตจำนงของเขาเอง
+และชื่อที่เขาเคยใช้มัน แม้แต่ตัวเขาเองก็จำมันไม่ได้แล้ว
+
+ละครดั้งเดิมของ Inazuma มักนำชื่อฉากละครสามองก์มาเชื่อมโยงกันเป็นชื่อละคร
+อาทิเช่น ชื่อฉากละครทั้งสามมีอยู่ว่า "Sumirezome," "Sangetsu," และ "Kogetsukan"
+ก็จะรวมกันเป็นละครเรื่อง "Sumirezome Sangetsu Kogetsukan" เป็นต้น
+บางทีอาจมีสักวันหนึ่งที่ทุกสิ่งที่ร่างนี้เคยประสบพบเจอ
+ได้กลายเป็นเรื่องเล่าปากต่อปากของผู้คน และกลายเป็นความทรงจำอันห่างไกลที่ไหลผ่านกระแสพลังงาน
+แต่ทว่าในตอนนี้ ฉากละครทั้งสามของเขายังคงทำการแสดงอยู่
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15021_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15021_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ec4dc85e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15021_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+ซามูไรนอกคอกที่เดินทางร่อนเร่มานานหลายปีไม่นึกถึงมันอีกต่อไป
+แต่เมื่อหลับตาลง กลับยังคงมองเห็นคืนเดือนหงายแห่ง Tatarasuna และเปลวเพลิงที่ลุกไหม้
+รองผู้บังคับบัญชาหนุ่มแสนใจดีพูดว่า:
+"เครื่องประดับทองชิ้นนี้เป็นเครื่องพิสูจน์ตัวตนที่ท่านโชกุนมอบให้"
+"แต่เมื่อคุณเดินทางอยู่บนโลก หากไม่จำเป็นจริง ๆ"
+"อย่าเปิดเผยตัวตนของตนเองให้ผู้อื่นล่วงรู้เป็นอันขาด"
+หน่วยข่าวกรองโชกุนผู้แข็งกร้าวพูดขึ้นว่า:
+"เครื่องประดับทองนี้เป็นเครื่องพิสูจน์ตัวตนที่ท่านโชกุนมอบให้"
+"แต่คุณไม่ใช่ทั้งมนุษย์และเครื่องกล"
+"ฉันจึงต้องจัดการกับคุณแบบนี้ โปรดอย่าได้โกรธแค้นกันเลย!"
+
+ซามูไรนอกคอกผู้ละทิ้งวันวานไม่นึกถึงมันอีกต่อไป
+แต่ในตอนที่กุมหูไว้ เขากลับยังได้ยินเสียงลมพายุและฝนฟ้ากระหน่ำในปีนั้น
+ดวงตาที่คาดหวังคู่หนึ่งพูดว่า:
+"เครื่องประดับทองชิ้นนี้เป็นเครื่องพิสูจน์ตัวตนที่ท่านโชกุนมอบให้"
+"จะต้องช่วยผู้คนจากสายน้ำและเปลวไฟได้แน่"
+
+มิโกะแสนงดงามและมีชีวิตชีวาพูดว่า:
+"เครื่องประดับทองชิ้นนี้เป็นเครื่องพิสูจน์ตัวตนที่ท่านโชกุนมอบให้"
+"โชกุนไม่มีทางทอดทิ้งคุณไปแน่"
+"และฉันก็จะพยายามอย่างสุดความสามารถ ที่จะส่งคนมาช่วย..."
+
+...…อย่างไรก็ตาม ในที่สุดขนของลูกศรสีทองก็ถูกปกคลุมไปด้วยฝุ่น
+เรื่องราวทั้งหมดถูกเผาด้วยเปลวไฟแห่งกรรมจนไม่หลงเหลือสิ่งใดไว้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15021_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15021_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..03b28bfa1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15021_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+"ผู้พเนจร ผู้พเนจร คุณจะไปไหน?"
+เด็กหนุ่มพเนจรถูกเด็กน้อยตะโกนเรียกให้หยุด
+เขาคือลูกของช่างฝีมือแห่ง Tatarasuna แม้จะป่วย แต่ดวงตาทั้งคู่กลับยังใสแจ๋วอยู่
+เด็กหนุ่มบอกกับเด็กน้อยว่า ตนเองจำเป็นต้องไปเมือง Inazuma
+"แต่ว่าในตอนนี้ฝนตกหนักมาก พวกเขาบอกไว้ว่า คนที่จากไปก่อนหน้านี้ไม่เคยมีใครกลับมา!"
+เด็กหนุ่มกำลังจะเปิดปากพูด แต่สุดท้ายก็ทำได้แค่ยิ้มให้เด็กน้อย
+พอเขาเหยียบขึ้นเกาะนี้อีกครั้ง เด็กน้อยก็ได้หายไปอย่างไร้ร่องรอยเสียแล้ว
+
+"ชาว Inazuma จะไปไหนเหรอ? นี่ไม่ใช่เรือที่นายจะขึ้นได้นะ!"
+เด็กหนุ่มพเนจรถูกคนพายเรือที่ท่าเรือขวางทาง
+ก่อนที่เด็กหนุ่มจะชักดาบออกมา ชายที่อยู่กับเขาเอื้อมมือไปหยุดเขาไว้
+ชายคนนั้นบอกคนพายเรือว่า เด็กหนุ่มต่างแดนคนนี้มากับเขา
+"ที่แท้ก็เป็นแขกของท่านนี่เอง ฉันเสียมารยาทแล้วล่ะ"
+ชายคนนั้นยื่นเสื้อคลุมอุ่น ๆ ให้เด็กหนุ่ม แต่เด็กหนุ่มส่ายหน้า
+ในตอนนี้เขาแค่อยากรู้เพียงว่า เขาจะได้เจอสิ่งของที่น่าสนใจอะไรในระหว่างการเดินทางแสนยาวไกลของเขาในครั้งนี้
+
+"นายท่าน ท่านจะไปที่ไหนเหรอ?"
+เด็กหนุ่มเกลียดคนเสียงดังเป็นที่สุด และเขาตบหน้าลูกน้องของเขาด้วยหลังมือ
+แต่เด็กหนุ่มก็ชอบสังเกตความตื่นตระหนกและทำอะไรไม่ถูกของมนุษย์ด้วยเช่นกัน
+อาจเป็นเพราะการแสดงออกที่เต็มไปด้วยอารมณ์นี้ เขาถึงได้รับลูกน้องที่โง่เขลานี้ไว้ข้างกาย
+เขาบอกชายตัวสั่นที่กำลังคุกเข่าอยู่บนพื้น ครั้งนี้มุ่งไปทางตะวันออกเพื่อไปที่ Mondstadt
+"รับทราบ จะไปแจ้งให้พวกทหารยามเตรียมการไว้เดี๋ยวนี้!"
+ทหารยามไม่ได้มีความจำเป็นแต่อย่างใด แต่เขาขี้เกียจที่จะพูดกับคนโง่เง่านี้ให้มากความ
+เขาสวมหมวกสานผู้พเนจรอีกครั้ง และเดินไปทางทิศตะวันออก
+
+"เด็กน้อย เธอจะไปที่ไหนงั้นเหรอ?"
+เด็กหนุ่มที่กำลังจะกลับบ้านถูกหญิงชราเรียกให้หยุด
+เขาบอกกับหญิงชราว่า เขาจะไปทางทิศตะวันตก
+"จะไปที่เกาะ Yashiori งั้นเหรอ ไปทำอะไรที่นั่นกัน?"
+หญิงชราไม่ได้คิดมากอะไร แค่ช่วงนี้รู้สึกไม่ค่อยสงบเท่าไหร่
+เด็กหนุ่มขอบคุณเธอที่เป็นห่วงด้วยรอยยิ้มที่จริงใจ และบอกว่าเขามีนัดกับคนอื่นแล้ว
+เรือลำน้อยแล่นเข้าฝั่งอย่างช้า ๆ หญิงสาวคนหนึ่งในชุดแปลกตายืนอยู่บนฝั่ง
+โยนลูกแก้วขนาดเล็กจากในระยะไกลไปให้เด็กหนุ่ม
+ชายหนุ่มรับลูกแก้วนั้นได้อย่างสบาย ๆ และเล็งมันไปที่ดวงอาทิตย์ตกสีเลือด
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15021_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15021_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..436050921
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15021_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+สิ่งที่ฉันเห็นในความฝันคือภาพมายาที่เต้นระบำอยู่ใต้แสงจันทร์
+ซึ่งคล้ายกับเด็กหนุ่มที่เหมือนกับกระดาษเปล่าในอดีตอันไกลโพ้น
+นอกจากนี้ยังดูเหมือนจะเป็นตัวตนที่เปราะบางและบริสุทธิ์ ซึ่งจะเปิดเผยออกมาในตอนสุดท้าย
+หลังจากความขุ่นเคืองและความทุกข์ทรมานทั้งหมดสลายหายไปจนหมดสิ้น
+
+ผู้พเนจรไม่รู้ว่าตัวเองมีความสามารถในการฝัน
+และคิดว่านี่อาจเป็นกลอุบายของพวกนักวิชาการ
+หรืออาจเป็นการต่อต้านที่ไม่ควรค่าแก่การพูดถึงของหัวใจดวงนั้น
+
+"คุณเคยได้รับ 'หัวใจ' ที่คุณเคยฝันถึงมาโดยตลอด"
+"แต่นั่นเป็นเพียงเครื่องมือสำหรับการโกหกและการหลอกลวง"
+"แต่ในวันนี้ ในที่สุดคุณจะได้รับสิ่งควรเป็นของคุณอย่างแท้จริงสักที"
+"ร่างที่รวมกันเพียงชั่วคราวนี้ยังสามารถแสวงหาอำนาจทางโลกได้อีกด้วย"
+
+"อย่างไรก็ตาม นี่เป็นเพียงความฝันอันรุ่งโรจน์เพียงเพียงชั่วครู่เท่านั้น"
+"และวันหนึ่งมันก็จะล่องลอยไปท่ามกลางเสียงถอนหายใจของผืนทวีปที่ทุกข์ระทม"
+ไม่รู้ว่ามันเป็น "เขา" ในอนาคต หรือตัวตนของ "เขา" ในอดีตที่พูดเอาไว้เช่นนั้น
+เดิมทีผู้พเนจรไม่ได้สนใจเรื่องนั้นเลย เมื่อตื่นจากความฝัน
+สิ่งที่สลายหายไปไม่ใช่ตัวเขา แต่กลับเป็นอนาคตที่ล่องลอยนั่น
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15021_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15021_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2a464508
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15021_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+เดิมทีเขาเกิดมาเพื่อเป็นที่บรรจุของ "หัวใจ"
+แต่กลับหลั่งน้ำตาออกมาในความฝัน
+ผู้สร้างรู้สึกไร้ซึ่งหนทาง:
+ไม่ว่าเขาจะเป็นเครื่องกลหรือมนุษย์ เขาก็เปราะบางเกินไป
+
+ผู้สร้างไม่อาจตัดใจทำลายเขาได้ลง จึงปล่อยให้เขาหลับลึกต่อไป
+ผลงานที่ตามมาของเธอก็ได้ละทิ้งการออกแบบเพื่อให้เป็นที่บรรจุของหัวใจนั้นไป
+หลังจากนั้นไม่นาน เนื่องจากไม่มีที่จัดเก็บ "หลักฐาน" อันสูงส่งและมีชื่อเสียงที่สุดในโลก
+เขาจึงถูกส่งไปยังศาลเจ้าขนาดใหญ่บนภูเขา Yougou
+
+หลังจากนั้นหุ่นเชิดที่งดงามก็ตื่นขึ้น และเริ่มเดินเตร็ดเตร่ไปทั่ว
+เขาได้พบเห็นหัวใจมากมาย
+ได้พบเห็นหัวใจที่เมตตา หัวใจที่ซื่อสัตย์ หัวใจที่มั่นคง หัวใจที่นุ่มนวล...
+หุ่นเชิดก็ปรารถนาที่จะมีหัวใจเช่นกัน
+
+หลังจากนั้น หุ่นเชิดที่งดงามก็ได้รับ "หัวใจ" ดวงนั้น
+และนั่นคือ จุดประสงค์ของการเกิดและการดำรงอยู่ของเขา
+แต่ว่า มันกลับไม่ใช่สิ่งที่หุ่นเชิดต้องการอย่างแท้จริง
+เพราะไม่ได้บรรจุพรใด ๆ เอาไว้
+เป็นเพียงเครื่องบูชาที่ถูกห่อหุ้มด้วยเปลือกนอกที่ดูเป็นมิตร
+ทว่าภายในกลับเต็มไปด้วยความเห็นแก่ตัว ความหน้าซื่อใจคด เล่ห์เหลี่ยม และคำสาปแช่งก็เท่านั้น
+
+ความดีและความชั่วล้วนเป็นเสียงจากสรรพสิ่ง ทั้งไร้ประโยชน์และเป็นเสียงที่อึกทึกน่ารำคาญ
+แต่เพียงแค่ขุดเอา "หัวใจ" ดวงนี้ออกมา
+เขาก็จะสัมผัสถึงความรู้สึกใดไม่ได้อีก...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15022_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15022_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae2304449
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15022_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+ไข่มุกอันเจิดจ้าที่เทพแห่งเกาะ Watatsumi ยกย่องนั้นถือเป็นสมบัติล้ำค่าของผู้คนแห่งท้องทะเล
+"บทเพลง" ที่เกี่ยวกับไข่มุกนั้น มีแต่ผู้นำมิโกะคนปัจจุบันเท่านั้นที่มีคุณสมบัติในการขับร้องบทเพลงนี้
+
+ตามตำนานเล่าว่าหอยที่อาบแสงสีรุ้ง และโอบรับความอ่อนโยนของท้องทะเลเอาไว้ จะให้กำเนิดไข่มุกที่บริสุทธิ์มิมีมลทินมัวหมอง
+ต่อมามีการเล่าขานกันว่า สายเลือดของผู้นำมิโกะ แห่ง Watatsumi นั้นมีต้นกำเนิดมาจากไข่มุก
+เยื้องย่างออกมาจากเปลหอยที่มีสีสันงดงามอันอ่อนนุ่ม สองศรีพี่น้องเต้นรำภายใต้แสงจันทร์ และท้องทะเลได้รับความโปรดปรานเป็นอย่างมาก
+ด้วยความรัก และความยินดีปรีดา Omikami จึงมอบหยกเม็ดงามที่จะทำให้ความฝันอันบริสุทธิ์ในการไล่ตามแสงแดดของพวกเธอเป็นจริง
+
+เมื่ออยู่ในมือของผู้ที่มีสายเลือดแห่ง Watatsumi ไข่มุกจะดูส่องประกายเจิดจรัสมากกว่าปกติ
+หรือนี่อาจเป็นเพียงตำนานโบราณอีกเรื่องหนึ่งเท่านั้น เพราะมันนานจนยากที่จะพิสูจน์ความจริงได้แล้ว
+ในตำนานยังกล่าวไว้ว่า ในช่วงเวลาแห่งความพ่ายแพ้ มิโกะได้สลับเสื้อผ้ากับสองพี่น้องฝาแฝด แล้วหลบซ่อนตัวอยู่ในเกลียวคลื่นที่ไม่มีที่สิ้นสุด
+มีเพียงไข่มุกอันเจิดจรัสนี้เท่านั้นที่สูญหายไปท่ามกลางความโกลาหลของเกลียวคลื่น หวนคืนสู่ความสันโดษอันเงียบสงัด ณ ส่วนลึกของท้องทะเล
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15022_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15022_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..184eadf9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15022_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+เป็นเวลากว่าหลายปี ในที่สุดบรรพบุรุษก็ได้เห็นแสงแห่งท้องฟ้าเป็นครั้งแรก Omikami ได้ทำการเลือกมิโกะในหมู่ผู้คนแห่งท้องทะเลขึ้นมา
+ในบทเพลงแห่งประวัติศาสตร์ของเกาะ "ผู้นำมิโกะ" คนแรกเคยเป็นหญิงสาวทะเลที่รวบรวมไข่มุก
+
+ท่ามกลางเด็ก ๆ ที่สูญเสียอนาคตเพราะถือกำเนิดขึ้นมาท่ามกลางความขัดแย้ง
+ท่ามกลางคนชราที่สูญเสียความสุขจากภัยพิบัติที่ไร้ความปรานี
+ผู้นำมิโกะคนปัจจุบันปลอบโยนผู้คนด้วยบทเพลงของเกาะที่ไพเราะ และคำพูดที่นุ่มนวล
+ในยุคที่พายุโหมกระหน่ำ ผู้คนแห่งท้องทะเลก็ได้พบกับความหวังเป็นครั้งแรก
+
+กล่าวกันว่าขนนกที่เกิดในท้องทะเลนี้มาจากชุดคลุมในพิธีของ "ผู้นำมิโกะคนปัจจุบัน"
+ที่มีเด็กน้อยใช้มือดึงออกโดยไม่ได้ตั้งใจ และถูกเก็บรักษาไว้อย่างเนิ่นนานโดยคนที่ระแวดระวังเป็นอย่างดี
+
+ต่อมา นักรบผู้กล้า และมิโกะหญิงก็ได้ไปยังสถานที่แห่งการเสียสละที่ไม่อาจหวนกลับคืนมา
+แต่ชุดคลุมในพิธีของผู้นำมิโกะคนปัจจุบันนั้นไม่ได้หายไปไหน มันได้ถูกสืบทอดจากรุ่นสู่รุ่นมาจวบจนทุกวันนี้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15022_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15022_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2cdc2c872
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15022_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Omikami ได้คัดเลือกนักบวชขึ้นมาจากตระกูลมากมายใน Watatsumi และได้สวมมงกุฎแห่งเกียรติยศให้แก่พวกนางด้วยมือของตนเอง
+แต่หลังจากสิ้นสุดยุคแห่งความทุกข์ยากลำเข็ญ ด้วยการจากไปของเหล่านักบวช มงกุฎแห่งเกียรติยศนี้ก็ได้ถูกผนึกไว้เช่นกัน
+
+ในบทเพลงได้รับการขับขานสืบทอดต่อกันมาของผู้คนแห่งท้องทะเลนั้นกล่าวว่า มงกุฎที่ทำจากไข่มุก และปะการังจะไม่มีวันแปดเปื้อน
+และผู้ใดที่ได้รับมงกุฎแห่ง Watatsumi คือ "ผู้ปกครอง" ที่ Omikami นั้นให้การยอมรับ
+ผู้คนแห่งท้องทะเลที่ได้รับมงกุฎแห่งเกียรติยศนี้ถูกเรียกขานว่า "Touzannou" ราชาผู้กล้า หรือฝาแฝดที่ท่องไปอย่างอิสระเหนือคลื่น
+พวกเขาทั้งหมดถูกจับตามองด้วยดวงตาแห่งความรักของ Omikami และมอบวิญญาณอมตะให้กับบทเพลงของเกาะ
+ตำนานได้เล่าไว้ว่า เหล่าผู้ปกครองเหล่านี้ได้ช่วยเหลือ Omikami ในการชี้นำให้ผู้คนแห่งท้องทะเลเริ่มทำการเกษตร ตกปลา และล่าสัตว์ตามเกาะต่าง ๆ
+แต่แล้ว เมื่อศึกแห่งโชคชะตาที่ไม่อาจหลีกเลี่ยงมาถึง เทพเจ้าก็ได้ร่วงโรย
+
+ด้วยความหวังและความทรงจำที่ถูกดึงขึ้นมาจากเบื้องลึกของห้วงทะเล และการซึมซับอารยธรรมและประวัติศาสตร์ที่สาบสูญไปนาน
+มงกุฎที่ละเอียดอ่อนและสง่างามเหล่านี้ได้ติดตามเจ้าของของมันร่วงหล่นลงในรอยแยกที่ถูกลืมเลือน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15022_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15022_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..98fffbbbe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15022_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+ดอกไม้ที่แสนบอบบางของท้องทะเล ใจกลางของดอกนั้นถูกประดับไว้ด้วยไข่มุกบริสุทธิ์
+ในบทเพลงของเกาะ ดอกไม้ชนิดนี้เบ่งบานในก้นทะเลลึกที่มีแสงสว่างไสวของไข่มุก
+ด้วยความรักของหญิงสาวท้องทะเล และความอ่อนโยนของแสงจันทร์ ทำให้ไข่มุกทอประกายแสงวิบวับ
+
+เมื่อความขัดแย้งทั้งหมดสิ้นสุดลง อสูรทะเลก็ไม่ต้องร่ำไห้ให้กับสหายผู้โดดเดี่ยวอีกต่อไป
+และเมื่อแสงจันทร์ส่องขึ้นเหนือหัว Touzan เทพผู้สง่างามลุกขึ้นร้องเพลง
+"มาเถิด หญิงสาวแห่งท้องทะเลทั้งหลาย มาดูเถิด ผู้ที่อยู่ในดวงใจของเรา มาชมแสงจันทร์ในยามค่ำคืนนี้เถิด"
+"ถึงแม้คืนนี้ Touzan จะร่วงหล่นมา แต่สายฟ้า และพายุก็ไม่สามารถปิดบังประกายความรุ่งโรจน์ของไข่มุกได้…"
+
+มิโกะที่อยู่ลำพังได้ฮัมเพลง พร้อมร่ายรำท่ามกลางเกลียวคลื่นสีเงินใต้แสงจันทราส่อง
+เหล่าหญิงสาวท้องทะเลลืมความโศกเศร้าของการสูญเสีย แม้แต่ดอกไม้อันบอบบางก็กลับมามีสีสันอีกครั้ง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15022_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15022_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..38cf0c456
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15022_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+ในความเงียบสงัดของท้องทะเลลึกที่ทอประกายแสง เวลาดูเหมือนจะผ่านไปอย่างเชื่องช้า
+แม้แต่เปลือกหอยที่ส่องประกายใสสะอาด ก็อาจจะถูกลืมเลือนไปเพราะอายุขัยอันยาวนาน
+
+ผู้คนแห่งท้องทะเลได้ออกมาจากใต้ก้นทะเลอันมืดมิด อำลาความฝันอันยาวนานใต้ท้องทะเลลึก
+ไปให้ห่างไกลจากสายตาที่คอยสอดส่องของทายาทมังกรทะเล ปีนป่ายบันไดปะการังที่ส่องประกายไปยังดินแดนแห่งแสงแดด
+ตามตำนานเล่าว่า ในสมัยนั้นผู้คนใต้ทะเลมักจะเก็บเอาเปลือกหอยเอาไว้เป็นที่ระลึกถึงเผ่าเสมอ
+สำหรับผู้โดดเดี่ยวที่สูญเสียเผ่าไปนั้น จะได้รับการต้อนรับเข้าสู่ครอบครัวใหม่
+
+ในภาษาโบราณของเผ่า ได้เรียกเปลือกหอยที่ส่องประกายใสสะอาดเหล่านี้ว่า "ลาก่อน"
+ทั้งสองฝ่ายที่โอบกอดกันจะไม่ถูกพลังจากภายนอกทำให้พรากจากกัน แต่การพึ่งพาอาศัยกันไม่ได้หมายถึงนิรันดร์
+เปลือกหอยเหล่านี้จึงเป็นการอำลาชีวิตใต้คลื่น และเป็นจุดเริ่มต้นของชีวิตใหม่ภายใต้แสงอาทิตย์
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15023_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15023_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9af26271
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15023_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+ผืนดินเป็นที่รู้จักในนาม "Chasm" ที่ส่องประกายระยิบระยับสีชาดมาตั้งแต่สมัยโบราณ
+คนงานเหมืองในภูเขา หรือพ่อค้าอัญมณีในตลาดยังคงกล่าวถึงตำนานเกี่ยวกับยักษามาจนถึงทุกวันนี้
+ว่ากันว่ามีนักเดินทางผู้โดดเดี่ยวที่มีสี่แขนบนไหล่ ได้เดินทางมาถึงดินแดนรกร้างที่ดวงดาวได้ร่วงหล่นลงไป
+เมื่อชาวชนเผ่าได้ยินว่ามีนักเดินทางผู้โดดเดี่ยวที่ขับไล่ความชั่วร้ายได้มาเยือนดินแดนแห่งนี้ ก็ได้ทยอยกันมาอย่างไม่ขาดสาย
+
+"แขกผู้มาเยือนจากแดนไกลเอ๋ย ได้โปรดรับสุราของพวกเรา แล้วได้โปรดรับฟังสิ่งที่พวกเราพูดด้วยเถิด"
+"สุราภูเขาเก่าเปรี้ยวขมยากกลืนลง มิอาจเทียบเท่าสุราของ Mt. Tianheng ที่ Rex Lapis ยกย่อง"
+"แต่สวรรค์ประทานพรให้ชาวเขาด้วยอัญมณีหายาก และหยกล้ำค่า พวกเราจึงขุดเหมืองหินเพื่อหาเลี้ยงชีพ"
+"ต้องขอบคุณความกรุณา และความเมตตาของ Rex Lapis แม้ว่าชีวิตจะไม่ดีเท่าที่คาดหวัง แต่ก็ยังมั่งคั่ง ไร้กังวล"
+"แต่อย่างนั้น ทุกสิ่งทุกอย่างล้วนเปลี่ยนไป เงามืดมิด เข้าบดบังคำอวยพรของดวงดาวที่ร่วงหล่น"
+"วันนี้ ถึงแม้เราจะไม่มีของขวัญล้ำค่าใดมอบให้ แต่ยังคงบากหน้ามาขอความช่วยเหลือ"
+
+ผู้มาเยือนรับฟังคำวิงวอนของเหล่าคนเฒ่าคนแก่ พลางจิบสุราขมปร่าในแก้วอย่างเงียบ ๆ
+ไม่มีแม้แต่ถ้อยคำคำสัญญา หรือการเหยียดหยามมนุษย์ที่ไม่ประมาณตน เขาหันกลับไปทางทิศตะวันออกโดยไม่สนการเหนี่ยวรั้งใด
+
+เรื่องราวหลังจากนั้น ก็เป็นอย่างที่ทุกคนทราบกันดี...
+
+แต่กระนั้นแก้วสุราทรายคริสตัลแสนเรียบง่าย ที่ครั้งหนึ่งเขาเคยใช้ดื่มกับชาวบ้าน ยังถูกเก็บรักษาไว้เป็นหลักฐานแห่งสัญญาจวบจนถึงทุกวันนี้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15023_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15023_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..257c954bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15023_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ในตำนานเล่าว่าบนหน้าผาที่สูงที่สุดใน Chasm มีผู้กล้าหาญท่านหนึ่งซึ่งเคยคว้าจับขนนกอินทรีที่บินอยู่ได้ด้วยมือ
+นอกจากนี้ยังมีตำนานเล่าว่า ผู้ที่สามารถทำสิ่งนี้ได้จะถือว่าเป็นผู้มีคุณสมบัติที่จะได้ตกตายเคียงบ่าเคียงไหล่กับเหล่าเซียน
+
+"แม้ว่าจะต้องสิ้นชีพเพราะปกป้องผู้คน หรือแม้แต่ไล่ตามสิ่งที่ปรารถนาก็ตาม ต่างก็เป็นเรื่องที่ดีทั้งสิ้น"
+"แต่พอคิดให้ดี ๆ มันก็เหมือนกับปลาที่ดำดิ่งลงไปในแอ่งน้ำลึก และนกที่ตกลงไปในหุบเขา"
+"ถึงแม้จะสามารถบรรลุความพึงพอใจของตนเองได้ แต่ก็ไม่มีใครรู้จัก ท้ายที่สุดก็ถูกลืมเลือนไป"
+"ปุถุชนอย่างข้า ก็เหมือนขนนกที่ติดอยู่ในพายุทอร์นาโด หมุนเคว้งคว้าง ลอยละลิ่วร่วงหล่นไปในห้วงอากาศ"
+"สิ่งที่เรียกว่าความอยู่รอด และสิ่งที่เรียกว่าความยืนหยัดล้วนแต่เป็นเพียงความว่างเปล่า ไร้ความหมายสินะ"
+
+เสียงกระซิบแห่งความมืดมน ได้เขย่าหัวใจของผู้ที่ไม่สามารถสร้างชื่อเสียงให้เลื่องลือได้...
+
+แต่ในที่สุดสงครามก็สิ้นสุดลง ทหารหลายคนหลับใหลอยู่ในห้วงลึกชั่วนิรันดร์
+เสียงกรีดร้องลึกลับของกองทัพมืดก็ค่อย ๆ เลือนจางหายไปอย่างเงียบ ๆ ราวกับระลอกคลื่น
+แม้ว่าช่วงชีวิตมนุษย์จะแสนสั้น แต่ผืนแผ่นดินจะจดจำทุกสิ่งไว้ตราบนานเท่านาน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15023_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15023_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..05f2aae8e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15023_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+ณ Tianqiu มียักษา ที่มีแขนอันทรงพลังทั้งสี่
+จากแดนไกลถึง Chasm ชาวเผ่าล้วนแซ่ซ้อง
+จัดงานรื่นเริง อาหารพรั่งพรู
+มือถือดาบบุกเข้า Chasm ขจัดทุกข์เข็ญแด่ผู้คน
+รวดเร็วดุดันราวกับอสูร เห็นเพียงเนตรสีม่วงกะพริบไหว
+สายฟ้าแลบทะลุเงามรณะ แลฟ้าร้องมลายความมืดสิ้น
+หมู่เมฆาซ่อนห้วงเหว กลืนกินนภาทางช้างเผือก
+ลมป่ากู่ร้อง ซินนาบาร์ซุกซ่อนท่ามกลางความมืดมิด
+เทือกเขาสะเทือนลั่น หุบเขาทรุดตัวลง
+เหวลึกพังทลายพื้นดินร้องคำราม ทันใดพลันเงียบสงัด
+เมฆาบดบังสุริยันคล้อย วิหคร่ำคร่ำครวญไห้
+"ได้ยินไหม เสียงกลองจากลมเหนือ สายน้ำวนดูดกลืนผู้กล้าหาญไปไม่หวนกลับ"
+"เห็นหรือไม่ ยักษาที่ต่อสู้เพื่อท้องฟ้ายามรุ่งอรุณ ถอดถอนใจแด่ชีวิตที่ปลิดปลิวไป"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15023_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15023_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c7588772
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15023_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+บนหน้าผาสีชาดอันเก่าแก่ เป็นที่ที่ดอกไม้แสนงดงามเคยแย้มบานสดใส
+แม้ในยุคที่โลหิตหลั่งไหลทับถมจนกลายเป็นสีดำ แต่พวกมันก็ไม่เคยแปดเปื้อนโคลนตม
+
+Millelith อันแข็งแกร่ง ผู้แสนหนักแน่นไม่หวั่นไหว แม้จะต้องเผชิญหน้ากับปีศาจแห่งความมืดมนก็ตาม
+ชาวเขาผู้เงียบงันกับจันทราสีเงิน ได้สร้างสถานที่อันเงียบสงบเพื่อพวกเขา
+
+"ธิดาแห่งหน้าผา และ Glazed Sand Crystal เอ๋ย ได้โปรดอย่าหลั่งน้ำตาเพื่อข้าเลย"
+"ข้าถือกำเนิดภายใต้เงามืดของ Mt. Tianheng เข้าต่อสู้เพื่อตอบแทนความเมตตาของราชาหิน"
+"ฝากชีวิตไว้กับยักษาสี่แขน มุ่งสู่ห้วงเหวเวิ้งว้างเรืองรอง"
+"เส้นทางอันมืดมิดภายใต้เงาของหลุมดำมืด สู่วังหินที่เต็มไปด้วยคริสตัลที่งอกเงย"
+"ความมัวหมองจากขุมลึก ดำรงอยู่ซึ่งปีศาจร้ายอันบิดเบี้ยว"
+"ความน่าสะพรึงกลัว และสิ่งที่เหลือเชื่อมากมาย ก็ไม่อาจทำให้ใจข้าหวาดหวั่น"
+
+"สายลมยามค่ำคืนขัดจังหวะคำพูดของนายทหาร Millelith ทำให้เขาไม่อาจเอ่ยคำลา"
+ขอฝากดอกไม้ดอกน้อยนี้ให้แก่ธิดาแห่งชาวเขา เป็นของแทนใจว่าอย่าได้ลืมเลือนกัน
+
+"สิ่งเดียวที่ทำให้ข้ากลัว คือการถูกลืมเลือน และการสูญเสีย"
+"หากโชคชะตากำหนดให้ข้าต้องถูกกลบฝังในที่นิรนาม ก็ได้โปรดอย่าลืมเลือนกัน"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15023_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15023_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a93eb66f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15023_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+ตามตำนานเล่าว่าเมื่อราชาแห่งหินยังเยาว์วัย ดวงตะวันเคยเป็นราชรถสูงที่วิ่งแล่นไปรอบโลก
+เมื่อยามสามพี่น้องแห่งราตรีได้สิ้นชีวิตลงจากภัยพิบัติ ราชรถดวงตะวันก็ได้ร่วงหล่นลงไปในหุบเหวลึก
+ชาวเขาทุกคนต่างเชื่อว่าดวงตะวันจะได้รับการฟื้นฟู และกลับมาส่องสว่างบนท้องฟ้าที่มืดมิดได้อีกครั้ง
+แม้ว่าราชรถดวงตะวันจะกลับไปยังทิศตะวันออกอันไร้จุดสิ้นสุด แต่ชิ้นส่วนของมันกลับหลงเหลือบางสิ่งเอาไว้ตลอดกาล
+หลังจากที่ชาวเขาอพยพไปที่เมืองท่าแล้ว ก็ได้นำชิ้นส่วนนั้นไปบดเป็นทรายคริสตัล และขายให้กับผู้ที่รู้คุณค่าของมัน
+
+"อย่าพูดล้อเล่นแบบนั้น นั่นเป็นเพียงข่าวลือในหมู่ชาวบ้านที่ไม่ได้น่าเชื่อถืออะไร จะไปเชื่อได้ง่าย ๆ ได้ยังไงกันเล่า"
+"คนค้าขายใน Shenglu Hall ได้สิ้นความเขลาไปเนิ่นนานแล้ว ทั้งยังลืมอดีตที่ไร้สาระไปจนหมดสิ้นแล้วด้วย"
+"เพราะอย่างไรก็ตาม ทรายคริสตัลเรืองแสงก็ไม่เหมาะสมที่จะนำไปทำเป็นเครื่องปั้นดินเผา และไม่เหมาะกับการทำเป็นสีที่หรูหรา"
+"ตามคำบอกเล่าของคนงานเหมือง Chasm... แม้ว่าจะไม่ใช่เรื่องราวที่น่าเชื่อถือก็ตาม"
+"นาฬิกาเรือนนี้และทรายคริสตัลบางส่วนได้มาจากทหาร Millelith เมื่อห้าร้อยปีที่แล้ว"
+
+หุบเหวอันมืดมิดที่ความสว่างและความมืดต่อกรกันอยู่ แม้แต่ความแข็งแกร่งของยักษาก็ยากที่จะต้านทานเอาไว้ได้
+มนุษย์ปุถุชนต้องการแสงสว่างยิ่งกว่า เพื่อที่จะได้ไม่หลงทางหายไปในม่านเหล็กอันมืดมิดที่กลืนกินผู้คนม่านนั้น
+ทหาร Millelith รวบรวมทรายเรืองแสงมาเพื่อส่องแสงสว่าง ซึ่งราวกับแสงจันทร์ที่นวลผ่อง
+ในการคำนวณเวลาที่มนุษย์ใช้ในหุบเหวลึก นาฬิกาเรือนนี้เป็นหลักฐานพิสูจน์ที่ยังคงส่งต่อจากรุ่นสู่รุ่น
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15024_1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15024_1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f59ae56f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15024_1_TH.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+เดิมที มันเป็นของขวัญจากเหล่าสหาย ซึ่งภายในเชื่อมต่อกับอาณาจักรเล็ก ๆ
+ธารน้ำใสที่อยู่ในถ้วยจะไม่มีวันแห้งเหือด ซึ่งเหมาะสำหรับการตั้งที่พักอาศัยชั่วคราว
+มันสามารถบรรจุได้กระทั่งตะวันและจันทรา และยังบรรจุปลาที่แหวกว่ายไปมาได้อีกด้วย
+
+เมื่อเทียบกับโชคชะตาฟ้าลิขิตของยักษา เธอก็ยังถือว่าตัวเองนั้นโชคดีกว่ามาก
+แต่สิ่งที่ต้องแลกกับการสืบทอดพิธีกรรมโบราณนั้น ก็คือไม่สามารถเหยียบย่างบนผืนแผ่นดินได้นานนัก
+ในยามนั้นน้ำหวานที่ไหลผ่านผืนดินของ Liyue ยังไม่ได้มีมากเท่าทุกวันนี้
+เมืองท่าใต้ภูเขา การหลอมรวมของที่ราบ สำหรับเธอแล้ว มันคงห่างไกลราวกับความฝัน
+แต่เจ้าคนที่หวั่นกลัวเรื่องยุ่งยากคนนั้น กลับพูดว่าจะออกเดินทางพร้อมกับถ้วยชาใบนี้
+
+ท่าเรือ Liyue ในคำพูดของคนคนนั้น มันเต็มไปด้วยข้อบกพร่องเหมือนงานวัดที่จัดกันตามหมู่บ้าน
+การเดินทางในครั้งนี้ จะต้องเต็มไปด้วยการต่อล้อต่อเถียง และปัญหาต่าง ๆ นานา เหมือนในตอนนี้อย่างแน่นอน
+เธอรู้ว่าดีว่าต่างฝ่ายต่างก็เป็นพวกปากไวใจเร็ว แต่กลับไม่กล้าเข้าใกล้ฝูงชนที่พลุกพล่าน
+บนโลกนี้ไม่มีเซียนตนไหนที่ทั้งตัวจิ๋ว ช่างอิจฉา แถมยังหวาดกลัวความเจริญเท่าพวกเธออีกแล้ว
+
+"แต่ระหว่างเรายังมีสัญญาอยู่อีกมากมาย ซึ่งนั่นถือเป็นเรื่องที่ดีมาก"
+ก่อนออกเดินทาง เธอครุ่นคิดในใจ
+"การเดินทางคงสนุกมาก จะได้แนะนำให้เธอรู้จักเพื่อนเก่าคนอื่น ๆ ด้วย"
+
+ต่อมา เตาอั้งโล่และกาน้ำชาก็ถูกนำไปใช้กันอย่างแพร่หลาย และรูปร่างของถ้วยชาก็ได้ถูกผู้คนนำไปเลียนแบบด้วยเช่นกัน
+และด้วยเหตุนั้น จึงได้มีดวงจันทร์อันสว่างสดใสวางอยู่บนโต๊ะ และในฝ่ามือของทุกคน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15024_2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15024_2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..74744ef2b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15024_2_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+เนิ่นนานมาแล้ว ที่อีกฝั่งของแม่น้ำยังไม่มีเรือข้ามฟาก มีเพียงเนินเขาที่มีเมฆหมอกปกคลุม
+เจ้าของภูเขาลูกนี้ยังไม่ทันได้ตัดสินใจว่าจะทำการเพาะปลูกอะไรบนภูเขาลูกนี้ ก็ถูกคนนำไปก่อนเสียแล้ว
+
+"รอต้นไม้ต้นนี้ใหญ่ขึ้นอีกหน่อย ข้าจะเด็ดใบของมันออกมา แล้วชงชาให้พวกเจ้าได้ดื่มกัน"
+"พอถึงตอนนั้น ก็จะเรียกพวกจ้าววังวนเมฆาและจ้าวบงการภูผามาที่นี่ด้วย..."
+
+"เจ้ามาปลูกต้นไม้บนแผ่นดินของข้า แล้วยังมีหน้ามาพูดจาแบบนี้อีกเหรอ"
+แม้ว่าเด็กสาวที่มีฐานะเป็นเจ้าแห่งขุนเขาจะตอบกลับด้วยความโมโห แต่ตัวเธอเองก็ยังครุ่นคิดถึงกลิ่นหอมของช้าอยู่ตลอดเวลา
+
+ต่อมาก็มีคนแอบนำหยกไปผูกไว้กับปลายเรียวของต้นไม้น้อย ๆ นั้น
+ภายหลังจากนั้น เจ้าของภูเขาก็กลับมาแต่รูปลักษณ์ของเธอกลับเปลี่ยนไป
+และสูญเสียนิ้วที่ใช้ในการแก้ปมเชือก ซึ่งนั่นเป็นเรื่องที่ผ่านมาเนิ่นนานแล้ว...
+
+หลายปีหลังจากนั้น กิ่งก้านของมันก็ถูกชาวเขาย้ายไปปลูกที่อีกฝั่งหนึ่งของแม่น้ำ
+กลิ่นหอมของชาได้หอมฟุ้งจาก Chenyu Vale ไปถึงยังท่าเรือ Liyue และฟุ้งกระจายไปยังสถานที่อีกมากมาย
+
+ตำนานเกี่ยวกับต้นชาของ Chenyu Vale นั่นมีอยู่หลายตำนาน หนึ่งในนั้น กล่าวไว้ว่า:
+ไม่ว่าน้ำ, ดินและแสงอาทิตย์ที่สาดส่องจะเป็นเช่นไร ต้นไม้ชนิดนี้ก็สามารถเจริญเติบโตได้ดีแค่ที่ Chenyu Vale เท่านั้น
+เป็นเพราะพวกมันจดจำข้อตกลงระหว่างเพื่อนเก่าที่สัญญากันข้างต้นกล้าชาในอดีตอันไกลโพ้นได้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15024_3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15024_3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..64dc8205e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15024_3_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ที่ Chenyu Vale มีภูเขาสลับซับซ้อน มีน้ำอยู่มหาศาล และก็มีเรื่องราวมากมายด้วยเช่นกัน หนึ่งในนั้น เรื่องที่มีชื่อเสียงที่สุดก็คือ:
+ในอดีตกาลเคยมีหยกก้อนหนึ่งที่ถูกทำให้จมลงไปในน้ำ เพื่อไม่ให้ตกไปอยู่ในมือของปีศาจอันชั่วร้าย...
+
+และมักมีแม่น้ำสายรองมากมายที่อยู่ภายใต้แม่น้ำสายใหญ่ในตำนาน หนึ่งในนั้นก็มีเรื่องเล่าอยู่เช่นกัน
+หยกงามนั้นเคยเป็นหยกจากภูเขาศักดิ์สิทธิ์ และผ่านการแกะสลักอย่างประณีตด้วยมือขององค์จักรพรรดิ
+และหินประหลาดที่หล่นหายไปกับน้ำอาจเป็นเพียงหยกประกอบ, หยกที่แตกหัก, หยกมีรู, หยกหมองหรืออาจจะเป็นแค่ถ้วยธรรมดา
+และยังมีคำกล่าวแบบนี้อีกว่า: "หยก" ในเรื่องเป็นอุปมาอุปไมยถึงความงาม
+
+ตามตำนานเล่าว่า เคยมีผู้คนพบเห็นฉากภาพเช่นนี้มาก่อน...
+
+ว่านั่นคือปลาคาร์ฟที่มีหางนับไม่ถ้วนราวกับอัญมณีภายใต้แสงแดด
+สลัดทิ้งห่วงแห่งทะเลสาบและแม่น้ำที่ผูกมัดสัตว์น้ำไว้
+แหวกว่ายล่องไปตามสายลมกลางอากาศที่อยู่ระหว่างหุบเขาอย่างอิสรเสรี
+และแล้วหยกที่ผู้คนได้ยินได้ฟังก็ได้เปลี่ยนรูปลักษณ์ไปเช่นเดียวกัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15024_4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15024_4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5fdac73c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15024_4_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+ในทุก ๆ ปี เมื่อยามที่ Spiritscent Flower ผลิบาน หมู่บ้าน Qiaoying จะเริ่มตระเตรียมพิธีชงชา
+เมื่อดอกไม้เหี่ยวเฉา ชาดอกไม้ที่อบอวลไปด้วยกลิ่นหอมถึงเก้าชั้นจะถูกนำมาถวายหน้าศาลาหมู่บ้าน
+ช่วงเวลาการผลิดอกของ Spiritscent Flower นั้นสั้นมาก เหมือนกับเซียนที่บินล่องละลอยจากไปในพริบตา
+ทิ้งไว้เพียงชื่อที่คลุมเครือของเจ้าแห่งสมุนไพร และตำนานที่ไม่ชัดเจนจำนวนมาก
+
+ในเรื่องเล่าหนึ่งกล่าวว่า ร่างอมตะของเจ้าแห่งสมุนไพรจะกลายเป็นกิ่งก้านของต้นชาโบราณ
+ในอีกเรื่องหนึ่ง กล่าวกันว่าเขาขี่สัตว์ร้ายที่เชื่องบินกลับไปยังภูเขาเซียน
+นอกจากนี้ยังมีเรื่องราวเช่นนี้อีก...
+
+ทันทีที่เด็กหญิงปีนขึ้นฝั่ง เธอก็หยิบหมวกจากพื้นสวมลงบนหัวอย่างรวดเร็ว
+หากไม่มีสิ่งใดปิดบังหน้า เธอคงจะน้อยเนื้อต่ำใจ จนไม่อาจเอ่ยปากพูดได้
+ทันใดนั้น คนร้ายที่ทำให้เธอต้องตกอยู่ในสภาพเช่นนี้ ก็โผล่หัวออกมาจากน้ำ
+เกล็ดสีรุ้งเปล่งประกายเจิดจ้า ราวกับกำลังอวดชัยชนะของการแข่งขันในครั้งนี้
+
+"แค่ก...แค่กแค่ก! ว่ายน้ำเป็นแล้ว คิดว่าเก่งนักหรือไง? ข้าขอสาปแช่งให้เจ้าจมน้ำในเร็ววัน!"
+
+แม้ว่าตอนนั้นตนเองจะโกรธมาก แต่นั่นเป็นเพียงแค่คำหยอกล้อกันเท่านั้น
+แต่ทว่าท้ายที่สุดนั้น แสงประกายระยิบระยับก็จมดิ่งลงไปในส่วนลึก และไม่หวนกลับคืนสู่ผิวน้ำอีกเลย
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Relic15024_5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Relic15024_5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd8783ecd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Relic15024_5_TH.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+ตามตำนานเล่าขานว่า จี้หยกนี้มาจากภูเขาศักดิ์สิทธิ์ที่ถูกผนึกมายาวนาน
+เฉกเช่น Starconch ที่ออกจากหาด มักจะหวนคิดถึงเสียงคลื่นสาด
+เช่นเดียวกับในแหวนหยกก็อาจจะมีเสียงน้ำไหลที่แผ่วเบา
+
+ในโรงเตี๊ยม เรามักจะได้ยินข่าวลือแบบนี้...
+"ตำนานเล่าว่าขุมทรัพย์ล้ำค่าที่สุดของลำธารบนภูเขาแต่เดิมคือหินหยก ที่สามารถทำให้ฝนตกได้"
+"แต่ต่อมา เมื่อโลกวุ่นวาย เหล่าปีศาจร้ายก็เริ่มโลภในอำนาจของตน"
+"ดังนั้น เจ้าแห่งขุนเขาจึงแยกมันออกเป็นหลายส่วน และสร้างรูปทรงต่าง ๆ เพื่อปกปิดมันไว้"
+"จากนั้นก็ซ่อนมันไว้ใต้ผืนน้ำ บนเนินเขา และบางส่วนก็ถูกนำไปถวายบูชาที่ศาลเจ้า"
+"ในตำนานของ Chenyu นั้น เครื่องประดับหยกเหล่านี้ได้รับพรจากสัญญาแห่งเทพ"
+"เพียงแต่ว่าไม่มีใครหามันเจอเลย แม้เวลาจะผ่านมานานหลายปีแล้วก็ตาม..."
+
+นักบวชได้สวมแหวนหยกนี้ไว้กับตัวอย่างระมัดระวังเสมอ
+แต่ก่อนจากไปในปีหนึ่ง เขาได้แอบเปิดมันให้เพื่อนที่ไม่สนใจดูอย่างเงียบ ๆ
+นักบวชได้เล่าถึงที่มาของลวดลาย และสัญญาที่บรรพบุรุษกับเทพได้ทำร่วมกันอย่างเคร่งขรึม
+แต่เพื่อนคนนั้นกำลังวุ่นกับการบดสมุนไพร จึงไม่ได้ใส่ใจนัก
+
+"การเสียสละเช่นนี้ซ้ำแล้วซ้ำเล่า ข้าได้ยินเจ้าพูดมานับครั้งไม่ถ้วนแล้ว"
+"ไหนบอกว่ากลับมาแล้วจะเลี้ยงชาไม่ใช่เหรอ? ไว้ค่อยว่ากันทีหลังละกัน"
+แต่สิ่งที่มาจากน้ำกลับไม่ได้เป็นดั่งที่เธอคิด และสุดท้ายก็มลายหายไปในน้ำ...
+
+ตราบจนถึงวันนี้ ช่างฝีมือใน Yilong ก็ยังคงทำเครื่องประดับรูปทรงโบราณเช่นนี้อยู่
+พ่อค้าที่ผ่านไปมา ยังคงนำหยกอันวิจิตรมาแนบหูของตนตามตำนานที่กล่าวอ้างไว้
+พวกเขาจะได้ยินเสียงฝนโปรยปรายที่ตกกระทบลงบนโขดหินจริงหรือเปล่านะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic1_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic2_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic3_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic4_TH.txt b/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic4_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic4_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic5_TH.txt b/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic5_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/SeiraiIslandPic5_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/TejimaMail_TH.txt b/Resources/Readable/TH/TejimaMail_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f397189fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/TejimaMail_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+"ถ้า...เราพลัดหลงกันในสงครามครั้งนี้ เธอต้องไปรอฉันที่หมู่บ้าน Konda นะ เพราะที่นั่นมีบ้านที่ปลอดภัยของเราอยู่"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/VermeerPic1_TH.txt b/Resources/Readable/TH/VermeerPic1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/VermeerPic1_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/VermeerPic2_TH.txt b/Resources/Readable/TH/VermeerPic2_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/VermeerPic2_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/VermeerPic3_TH.txt b/Resources/Readable/TH/VermeerPic3_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/VermeerPic3_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11101_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11101_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ba11b254
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11101_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+การเดินทางเต็มไปด้วยการพบและการพลัดพราก
+บางทีคู่หูที่ไว้ใจได้ในการเดินทาง
+อาจมีเพียงดาบที่ถืออยู่ และความฝันในใจเท่านั้น
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11201_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11201_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3adb1c23
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11201_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+ไม่ว่าคนทั่วไปจะมีความเชื่อยังไง แต่จริง ๆ แล้วแร่เงินไม่สามารถขับไล่ปีศาจได้
+นักเดินทางที่ถือดาบด้วยจิตใจที่บริสุทธิ์ คือกุญแจสำคัญในการกำจัดปีศาจ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11301_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11301_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cac0d25a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11301_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+เหล็กกล้าที่ทนทานซึ่งทำขึ้นโดยการพับหลายครั้ง
+มันมีความเงาแบบด้าน ๆ และความเย็นแบบชืด ๆ
+เคยเป็นถึงนักผจญภัยที่มีชื่อเสียง เคยท่องไปทั้งโลกอันกว้างใหญ่และเหวที่ลึก
+เคยตัดกระดูกเหล็กของอสูรจนขาดและเคยประดาบกับพวกโจร
+แต่ในตอนสุดท้าย
+เพื่อหญิงสาวแล้ว เขายอมทิ้งวันที่จะได้เจอโลกอันกว้างใหญ่และเหวลึก
+เหล่าเพื่อนร่วมกิลด์ รวมไปถึงเหล็กที่เชื่อถือได้และเพื่อนเก่า ๆ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11302_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11302_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea50741bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11302_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+ดาบเล่มนี้มีชื่อเต็มที่แสนวิเศษ:
+"ดาบตัดรุ่งอรุณแห่งชัยชนะ"
+แต่ในสนามรบกลับมีเพียงผู้เดียวที่ต้องล้มลงเพราะมัน
+คืนนั้นเขาดึงดาบออกมาแล้วตะโกนเรียกชื่อแห่งชัยชนะ
+ค่ำคืนที่มืดมิดก็สว่างขึ้นราวกับกลางวัน
+เพราะว่ามีแสงกะพริบ มันจึงเป็นการบอกตำแหน่งของเขา
+มันดึงดูดห่าลูกศรราวกับเหล็กที่ดึงดูดสายฟ้าเข้ามา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11303_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11303_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..99c6d5aa9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11303_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+มันเป็นดาบเหล็กที่พึ่งพาได้ สมดุลดีและมีเหล็กที่แข็งแกร่ง
+ข้อเสียเดียวคือโครงสร้างกระดูกงูแบบไม่เต็มทำให้ความทนทานลดลงอย่างมาก
+ในทางกลับกันมันทำให้มีที่ว่างสำหรับมีด, กรรไกร, เชื้อจุดไฟ, และสิ่งอื่น ๆ ในปลอกกลวง
+มันถูกเรียกว่าดาบนักเดินทาง เพียงเพราะว่ามันเก็บอุปกรณ์นักเดินทางไปอย่างเพียบพร้อม...?
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11304_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11304_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..20ffbfa47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11304_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+"ทำไมลุงจึงวางดาบลงบนพื้นล่ะ?"
+"เพื่อตากให้มันดำไงล่ะ"
+"แล้วทำไมต้องเอาดาบมาวางตากแดดจนดำด้วยล่ะ?"
+"เป็นคำถามที่ดีมากหนูน้อย อะไรที่ดำกันนะ?"
+"อีกา?"
+"ไม่เลว! แล้วอะไรอีก?"
+"อืม... กระทะเหล็ก?"
+"เป็นความคิดที่ดี! แล้วข้างล่างของกระทะเหล็กคืออะไร?"
+"ไฟ!"
+"ไฟมาจากไหนกันนะ?"
+เด็กหญิงตัวน้อยคิดอยู่พักหนึ่งแล้วก็นึกออก
+"ถ่าน! มันคือถ่าน! ถ่านเป็นสีดำ!"
+"ถูกต้องแล้วคาร์บอนเป็นสารที่ทำให้เหล็กแข็งขึ้นและก็แข็งขึ้น นั่นคือสาเหตุที่ลุงต้องการเอาดาบไปตากไงล่ะ"
+เมื่อพูดจบแล้วลุงก็กลับด้านอีกด้านขึ้นมา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11305_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11305_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3f613685
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11305_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ตามตำนานเล่าว่า Liyue นั้นอุดมไปด้วยปลาทิกเกอร์ซึ่งเป็นปลาที่ชาวเมืองต่างชอบกิน
+แต่เมื่อพูดกันปากต่อปากนานเข้าจากปลาทิกเกอร์ก็กลายเป็นปลาไทเกอร์
+จนถึงทุกวันนี้ ปลาทิกเกอร์นั้นเริ่มหายากขึ้น
+ปลาไทเกอร์กลายเป็นคำที่เรียกกันในหมู่ชาว Liyue ผู้ชื่นชอบการกินปลา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11306_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11306_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..35d87e6a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11306_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+สุดยอดนักดาบ Skyrider ที่มีวิชาดาบอันสูงส่งได้กระโดดลงจากยอดของ Jueyun Karst ลงมา
+เขาทะลุผ่านเมฆและลมไหลผ่านหูของเขา
+ตามด้วยเสียงแตกหักของกระดูก...
+เขาถึงได้รู้ว่ามีเรื่องที่ไม่สามารถใช้วิชาดาบช่วยให้สำเร็จได้
+เขานำดาบไปจำนำเพื่อซื้อยา
+แต่ Skyrider นั้นรู้ดีว่าการเดินทางอันยอดเยี่ยมบนท้องฟ้านั้นยังไม่จบ!
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11401_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11401_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a88951b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11401_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+ดาบยาวมาตรฐานใช้โดยกองอัศวินแห่ง Favonius โดยปกติจะออกหลังจากได้รับอนุมัติจากทั้งหัวหน้ากองและคริสตจักร
+จากการศึกษาลมของ Mondstadt ช่างฝีมือของ Mondstadt ได้รับผลลัพธ์ในการเพิ่มพลังธาตุ
+ดาบที่เบาและว่องไวนี้ไม่เพียง แต่เป็นเกียรติแก่อัศวินแห่ง Favonius เท่านั้น แต่ยังเป็นผลจากการทำงานหนักและทักษะของเหล่าผู้พิทักษ์ Mondstadt ด้วย
+มันง่ายที่จะได้รับพลังธาตุผ่านมัน โปรดจำไว้ว่าความคมของดาบนี้มีไว้เพื่อการคุ้มครองไม่ใช่การฆ่า
+
+วิชาดาบแห่ง Favonius ที่สืบทอดต่อกันมานั้นกำเนิดมาจากเพื่อนในสมัยเด็กของราชสีห์แห่งแสง หรือที่รู้จักกันในนาม Arundolyn เขาถูกเรียกว่า หมาป่าหนุ่ม Rostam
+ว่ากันว่าเขาสามารถผ่าสายฝนที่โปรยลงมาแต่ละเม็ดได้ ลมที่เกิดจากระบำดาบก็สามารถตัดกุหลาบหรือดับคบเพลิงได้
+สิ่งนี้แสดงให้เห็นถึงวิชาดาบของ Favonius ไม่มากก็น้อย "เบาบาง รวดเร็ว แม่นยำ" เหล่านี้เพื่อปกป้องความสงบสุขของ Mondstadt
+
+ในตอนที่อายุได้ยี่สิบเจ็ดปี Rostam ได้รับตำแหน่ง "หมาป่าหนุ่ม"
+ตามธรรมเนียมของกองอัศวินแห่ง Favonius แล้ว อัศวินที่ได้รับตำแหน่งของสิงโตและหมาป่า
+คือผู้ที่วันหนึ่งจะก้าวขึ้นมานำเหล่าอัศวิน เป็นผู้บัญชาการส่วนของกองอัศวินผู้พิทักษ์ Mondstadt
+แต่ถึงแม้ว่าจะจะทำหน้าที่อย่างเต็มที่และอุทิศตนเพื่อ Mondstadt แล้ว แต่ Rostam ก็ไม่อาจอยู่จนถึงวันนั้นได้
+
+วิชาดาบที่ Rostam คิดค้นขึ้นมานั้นยังไม่มีใครที่สามารถไปจนถึงระดับที่เขาทำได้
+แต่ความรักและมุ่งมั่นที่จะปกป้อง Mondstadt ของเขานั้นยังคงสืบทอดจากรุ่นสู่รุ่นมาจนถึงเหล่าอัศวินในยุคสมัยนี้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11402_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11402_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfdb65e44
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11402_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ดาบน้ำหนักเบาที่มีรูและมีการแกะสลักอย่างประณีตบนใบมีด
+ดาบทำให้เกิดเสียงขลุ่ยเมื่อถูกใช้โดยผู้มีทักษะสูง โทนเสียงจะถูกกำหนดโดยมุมแกว่ง
+ภายหลังจากที่คณะดนตรีถูกยุบลง ดาบนี้ก็ถูกฝังลงในดิน เมื่อเวลาผ่านไปนานหลายปี ตอนนี้มันไม่สามารถส่งเสียงได้แล้ว
+อย่างไรก็ตามในปัจจุบันนี้มันยังคงเป็นอาวุธที่อันตราย
+
+มีนักรำดาบที่มีฝีมืออยู่มากมายในคณะดนตรีพเนจร
+เธอถูกส่งไปในฐานะทาสนักสู้หลังจากแผนการของคณะดนตรีเพื่อพิชิตชนชั้นสูงล้มเหลวลง
+
+แม้ว่าจะสูญเสียความหวังทั้งหมดที่มี สูญเสียเพื่อนร่วมอุดมการณ์ แต่ในการต่อสู้ที่อยู่ระหว่างความเป็นและตายนั้น
+ดาบของเธอยังคงขับขานบทเพลงและส่องแสงเป็นประกายราวกับแสงแห่งรุ่งอรุณ ซึ่งจากนั้นเธอก็ถูกเรียกว่า "นักดาบหญิงแห่งแสงอรุณ"
+
+อัศวินรุ่งอรุณ Ragnvindr นั้นครั้งหนึ่งเคยเป็นอัศวินผู้ดูแล
+ในตอนที่คอยตามดูแลเหล่านักสู้นั้น เขาเกิดประทับใจระบำดาบของเธอ
+จากนั้นเขาจึงตั้งชื่อให้แก่ตัวเองว่าอัศวินแห่งรุ่งอรุณและตั้งเป้าหมายถึงสิ่งที่ตนพึงกระทำในชีวิต
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11403_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11403_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a38ed86c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11403_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+บนหน้าผาสูงที่หันหน้าเข้าหาทะเลทางทิศตะวันออก เหล่าบรรพชนได้บูชาเจ้านายแห่งเวลาและเจ้านายแห่งลมพร้อม ๆ กัน
+เพราะความคิดที่ว่า "สายลมนำพาเรื่องราวมาและเวลาทำให้มันงอกเงย" ทั้งสองจึงมักจะปะปนกัน
+ดาบนี้บอกเล่าเรื่องราวของผู้พิทักษ์เพื่อแสดงถึงความกล้าหาญของเขา
+แต่เดิมดาบนั้นไม่มีใบมีด มันแหลมคมขึ้นเองท่ามกลางสายลมและเวลาที่ผ่านไป
+
+ดาบเล่มนี้ครั้งหนึ่งเคยเป็นของตระกูล Gunnhildr ผู้แสนอ่อนโยน
+ในระหว่างพิธีกรรมสังเวยนั้นพวกเขาแสดงบทบาทของผู้ปกป้อง
+
+ละครพิธีกรรมที่อุทิศให้กับสายลมแห่งกาลเวลานั้นมีสามช่วง
+โดยในช่วงสุดท้ายนั้นอธิบายถึงเหล่าผู้ปกป้อง เรื่องราวของการปกป้องชีวิตและอิสรภาพ
+
+พิธีกรรมและประวัติศาสตร์ของมันนั้นในตอนนี้ได้หายไปแล้ว
+แต่ตระกูล Gunnhildr นั้นยังคงสวมบทบาทของผู้พิทักษ์แห่ง Mondstadt มาจนถึงวันนี้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11404_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11404_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..94e28508d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11404_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ดาบยาวที่ใช้โดยชนชั้นสูงผู้ซึ่งครั้งหนึ่งเคยครองอำนาจ Mondstadt ถูกทำด้วยฝีมือประณีต
+ด้วยเหตุนี้แม้หลังจากผ่านไปหลายชั่วอายุคนมันก็ยังคงเฉียบคมเช่นเคย
+วิชาดาบนั้นครั้งหนึ่งเคยเป็นทักษะที่จำเป็นสำหรับเหล่าชนชั้นสูง
+ซึ่งแตกต่างจากความกล้าหาญที่มีส่วนร่วมอย่างแท้จริงในการต่อสู้ การเรียนรู้วิชาดาบคือการปลูกฝังภูมิปัญญาและความสง่างาม
+แต่ในท้ายที่สุดพวกเขาก็ลืมภูมิปัญญาและความสง่างามและการฟันดาบกลายเป็นเพียงรูปแบบ
+
+เมื่อสองพันหกร้อยปีก่อน เหล่าสายเลือดที่เก่าแก่ที่สุดของ Mondstadt
+หลังจากการลงมาจุติของเทพแห่งสายลมองค์ใหม่เพื่อสร้างโลกใหม่ พวกเขาได้ปฏิญาณตนอย่างเคร่งครัด
+
+"ปกป้อง Mondstadt ตลอดไป ปกป้องหญ้าสีเขียวบนที่ราบ, เนินเขาและภูเขาของ Mondstadt ตลอดไป ขอให้พวกมันเป็นสีเขียวตลอดไป"
+"ปกป้อง Mondstadt ตลอดไป ไม่ต้องทนทุกข์กับพายุหิมะที่ราวกับเผด็จการและความทุกข์ยากของเผด็จการที่ราวกับพายุหิมะอีกต่อไป ขอให้ต่อจากนี้จงมีแต่อิสรภาพ"
+
+ไม่ว่าในช่วงหลายปีที่ผ่านมาจะมีการเปลี่ยนแปลงอย่างไร แม้ว่าดินแดนแห่งนี้ถูกทำลายโดยทรราชและอสูรร้าย แม้ว่าอนุสาวรีย์ที่ถูกจารึกไว้จะถูกทำลายก็ตาม
+จิตวิญญาณของคำสาบานยังคงติดตามสายลมนับพันที่พัดผ่าน สัมผัส Mondstadt เฉกเช่นคนรักและปกป้อง Mondstadt ดั่งผู้เป็นพ่อ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11405_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11405_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3de5460c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11405_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+เรื่องเล่าตำนานดาบแห่ง Liyue
+ได้มีการกล่าวว่าฝักมีพื้นฐานมาจากไม้กฤษณา ตกแต่งด้วยแก้วและแกะสลักด้วยภาพของตำนานแห่งสงคราม
+ฝักดาบที่มีค่านั้นได้หายไปแล้ว
+สำหรับมีดนี้ ฝักเป็นเหมือนกุญแจมือที่ยับยั้งมันและป้องกันไม่ให้ทำในสิ่งที่ควร
+คมอย่างไม่มีอะไรเทียบได้ ว่ากันว่าเหยื่อรู้เพียงว่าพวกเขาตายหลังจากผ่านไปหนึ่งชั่วโมง
+
+ว่ากันว่า Kunwu ทำดาบที่แหลมคมนี้ขึ้นมาภายในเวลาแค่วันเดียว แม้ว่าจะเป็นเวลาทั้งวันทั้งคืนก็ตาม
+แต่เมื่ออาจารย์อาวุโสเห็นงานของลูกศิษย์ของเขา เขาก็กำมือแน่นแล้วถอนหายใจด้วยความผิดหวังก่อนจะใช้ไม้เท้าตอกลงพื้น
+"น่าเสียดาย อย่างเดียวที่ของสิ่งนี้ขาดไปคือเมตตา"
+ชายชราถอนหายใจเฮือกใหญ่และเดินโซเซจากไป
+
+จากนั้น Kunwu ก็เฝ้าคิดถึงแต่คำพูดของอาจารย์ไปถึงสามวันโดยไม่แตะต้องดาบใด ๆ เลย
+และใช้เวลาหนึ่งปีไปกับการแกะสลักกล่องไม้กฤษณาอย่างยากลำบาก
+
+เจ้าหนุ่ม Kunwu นั้นคิดว่าฝักดาบที่งดงามนี้จะสามารถยับยั้งดาบที่ดื้อดึงและป่าเถื่อนนั่นได้
+แต่ต่อมาหลังจากนั้นดาบล้ำค่าก็สูญหายไปกับฝูงชน ซึ่งแม้คมดาบนั้นจะยังคงอยู่ แต่ฝักดาบนั้นกลับเหลือเพียงตำนาน
+ใบมีดที่คมนั้นมักจะกระหายเลือดอย่างไม่มีที่สิ้นสุดเสมอ ไม่ว่าฝักดาบจะควบคุมได้ดีแค่ไหนก็ตาม
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11406_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11406_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d18209606
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11406_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+ต้นแบบดาบโบราณจากคลังอาวุธใน Liyue ไม่ทราบรุ่นที่ผลิต ตำราที่เกี่ยวข้องก็ไม่ได้บันทึกไว้ว่ามันทำเสร็จเมื่อไหร่
+ตัวดาบโบราณนี้ตกแต่งด้วยการแกะสลักลายเมฆ เมื่อร่ายรำ ตัวดาบที่ซ่อนแสงสีทองไว้จะเปล่งประกายออกมา
+
+ตำนานกล่าวว่า เนื่องจากงานศิลป์ได้เข้าสู่จุดอิ่มตัว ทำให้ผู้คนต้องคิดค้นแนวทางการผลิตใหม่ๆขึ้นมา
+Yun Hui เจ้าของโรงตีเหล็กเลื่องชื่อตระกูล Yun ได้ปรึกษากับ Han Wu ช่างฝีมือชื่อดัง ที่งานชุมนุมช่างฝีมือหลากทักษะ และได้ร่างตำราขึ้นมาชุดหนึ่งโดยตั้งชื่อว่า"การทดสอบ"
+สร้างดาบเล่มแรกขึ้นตามแบบแปลน ทันทีที่ทำเสร็จดาบก็มีเสียงดังก้อง
+
+เมื่อไปลองดาบที่ภูเขา Tianheng... Han Wu ได้ทำดาบหล่นลงพื้นโดยไม่ตั้งใจ
+ลมจากในดาบพัดออกมา ราวกับพายุเฮอร์ริเคน มันได้สร้างรอยแตกในหินยาวกว่าครึ่งฟุต
+Han Wu ตระหนักได้ว่านี่คือลิขิตจากฟ้า จึงตั้งชื่อดาบเล่มนี้ว่า "Destroyer of rocks"
+
+ดาบเล่มเดียวเคลื่อนภูเขาและแม่น้ำ ซ่อนยอดเขาหมื่นยอด
+การตัดหินผาได้ดังน้ำของมัน เป็นต้นแบบให้กับดาบเล่มอื่นๆของ Liyue ในภายหลัง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11407_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11407_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..26f3e2921
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11407_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+โลกกำลังหันมามอง Liyue นี่คือเกียรติของท่าเรือธุรกิจที่ยอดเยี่ยม
+สมบัติจากต่างประเทศมายังท่าเรือ Liyue ตามกระแสผู้คน
+ดาบแหลมคล้ายเข็มโดยไม่มีขอบ มันเสียสละความสามารถในการเฉือนเพื่อเพิ่มความเสียหายจากการแทง
+การควบคุมมันจำเป็นต้องใช้ทักษะระดับหนึ่ง อย่างไรก็ตามมันยังคงเป็นดาบที่ดีแม้ว่าผู้ใช้จะไม่มีทักษะเฉพาะ
+
+อาวุธที่มาจากชายฝั่งอีกด้านที่แสนไกล ครั้งหนึ่งเคยห้อยติดอยู่ที่เอวของกัปตันเรือใบผู้มาจากแดนไกล
+ใบดาบบางเรียวและสวยงาม ช่างแตกต่างอย่างสิ้นเชิงกับความหยาบและวุ่นวายของผืนทะเล
+
+เมื่อใดก็ตามที่มีคนสงสัยและถามขึ้นมา กัปตันเรือก็จะเลี่ยงคำตอบและบอกว่ามีข่าวลือมากมายเกี่ยวกับต้นกำเนิดของใบมีดนี้
+บางคนบอกว่ามันเป็นชัยชนะเหนือโจรสลัดและบางคนบอกว่าเป็นปล้นทรัพย์
+
+แต่เมื่อดวงอาทิตย์ลับขอบฟ้าไปและใบเรือถูกกางลงมา หัวหน้าก็จะค่อย ๆ บรรจงเช็ดใบดาบ
+นึกย้อนไปถึงความฝันเก่า ๆ เกี่ยวกับประเทศแห่งสายลม นึกถึงเวลาที่เขาเสียไปกับการเป็นอัศวินพเนจร
+นึกถึงหญิงสาวที่เขาได้พบที่บ้านเกิด ความรักที่ไร้ผลและคำสัญญาที่จะพบกันอีกครั้ง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11408_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11408_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd4fe0306
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11408_TH.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+ดาบยาวที่สร้างขึ้นจากหิน Blackcliff ที่หายาก คมไร้เทียมทาน สามารถตัดทองคำและทำลายหยกได้
+ในคืนที่ไร้เมฆบดบังดวงจันทร์ จะสามารถมองเห็นเงาสีดำเข้มอยู่กลางตัวดาบ
+รอยเลือดจางๆดูระยิบระยับ ราวกับว่ากำลังกรีดร้องให้ฉีกพื้นพสุธาเป็นชิ้นๆ
+
+หลังจากที่ "ตัวต้นแบบ" ของอาวุธได้ออกมาสู่โลกกว้าง นายช่าง Han Wu ผู้โด่งดังก็ได้สร้างแปลนอาวุธขึ้นมาใหม่อีกครั้ง
+ความตั้งใจคือจะใช้ผลึกหิน Blackrock ที่หายากมาสร้างอาวุธที่ดียิ่งกว่า
+ในระหว่างการหลอมดาบหินBlackcliffด้วยความร้อน ต้องปรับการใช้น้ำตามอุณหภูมิเพื่อให้แข็งตัว และให้มีพื้นที่เพียงพอสำหรับการเสริมความแข็งแกร่งและความทนทาน
+นี่คือความท้าทายอย่างยิ่ง สิ่งนี้เปรียบเหมือนภูเขาสูงที่ผู้หลงใหลในการตีดาบต้องพิชิต เปรียบดังการทะลวงผ่านโซ่ตรวน
+Han Wu หมกมุ่นอยู่กับการตีดาบ เชื่อคำแนะนำของเพื่อนสนิทจากตระกูล Yun จึงไปสรรหาวัตถุดิบจาก Chasm ด้วยตนเอง
+แต่ก็เกิดเหตุดินถล่มในเหมืองที่ไม่คาดคิดขึ้น ทำให้ทุกคนติดอยู่ใต้เหมืองเป็นเวลาถึงสี่วัน
+
+ในตอนนั้น ทุกคนติดอยู่ในคุกที่เป็นโครงสร้างหิน เครื่องมือขุดเจาะทั่วไปไม่สามารถเจาะผ่านกำแพงนี้ได้
+ความมืดมิด และวันคืนที่ผ่านไปโดยไร้แสงตะวันและแสงดาว ทำให้ผู้ประสบภัยค่อยๆตกอยู่ในภวังค์ เกิดความบ้าคลั่งและสิ้นหวัง
+เมื่อไร้ซึ่งหนทาง Han Wu จึงพบว่าดาบต้นแบบที่เขานำมาด้วยนั้น เปล่งแสงจางๆอยู่ในมุมมืด...
+...ด้วยดาบเล่มนี้ ผู้รอดชีวิตจึงหนีออกมาได้ เมื่อได้เห็นแสงตะวันอีกครั้งเพียงเสี้ยววินาที ดาบก็แตกออกเป็นเสี่ยงๆบนมือเขา
+ช่างตีดาบขาอ่อนปวกเปียกทรุดตัวลงกับพื้น ไม่กี่เดือนต่อมา เขาได้ตีดาบยาวนี้ขึ้นมาใหม่อีกครั้ง และตั้งชื่อว่า "Blackcliff Longsword"
+โลกชื่นชมต่างสรรเสริญในความงาม ความคม และความแข็งแกร่งของBlackcliff
+แต่ผู้ที่ประสบภัยในเหมือง ต่างก็ไม่ยอมเอ่ยปากถึงเรื่องนั้น...
+
+--ในความมืดที่แทรกเข้าไปถึงกระดูก ช่างตีดาบฟาดดาบของเขาลงไปยังหินผาบนเขาอย่างสุดกำลัง เกิดเสียงดังสนั่นดุจฟ้าผ่า
+บางทีในเสียงคำรามจากดาบในครั้งนั้น พวกเขาได้ยินเสียงแผ่นดินไหวที่จะเกิดขึ้นในอนาคตในอีกหลายปีข้างหน้า
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11409_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11409_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f0069b98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11409_TH.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+ดาบที่ปรารถนาเลือดอยู่ตลอดนั้น จะถูกปลุกให้ตื่นด้วยกลิ่นคาวเลือด
+ผู้ใช้มันที่มีการบำรุงนั้น จะมีพลังในการเข่นฆ่าอย่างต่อเนื่อง
+ท้ายที่สุดแล้วคนที่ผิวขาวสะอาดจะถูกเลือดอาบเสียจนดำขลับ ...
+
+อัศวินที่ขาวสะอาดและบริสุทธิ์นั้น มักจะปรารถนาซึ่งความยุติธรรมอยู่เสมอ
+สวมใส่เกราะเงินอันมันวาว พกดาบยาวที่สว่างไสวราวกับกระจก
+แต่ทว่าเรื่องที่ไม่ยุติธรรมนั้น มีอสูรและมีแสงไฟอยู่ไกล ๆ
+อัศวินจะมาถึงอย่างรวดเร็ว หนึ่งฟัน สองเฉือน สามแทง
+ตามแนวการสอนอัศวิน การสอนเรื่องความยุติธรรมและวิชาดาบของ "หมาป่าหนุ่ม"
+ฟัน, เฉือน, แทง จากนั้นเริ่มใหม่ตั้งแต่ต้น ฟัน...
+จนกระทั่งความยุติธรรมจะได้รับการปฏิบัติและอสูรไม่ไหวติง
+
+"ไม่รู้ว่าตั้งแต่เมื่อไหร่ที่ค่อย ๆ รู้สึกหลงใหลในการฟัน แทง และเฉือน"
+"เมื่อปลายดาบตัดเข้ากับเนื้อนั้น รู้สึกราวกับว่ามีกระแสไฟไหลผ่านสันหลัง"
+"เหอะ ๆ บางทีนั่นอาจเป็นความรู้สึกของความยุติธรรมที่ได้รับการเผยแพร่"
+"เพียงแค่ฟัน, แทง, เฉือนแบบนี้ต่อไป และบิดเบือนความบาปของโลกอันบิดเบี้ยวนี้"
+"ต้องมีสักวัน ต้องมีสักวัน ที่มันจะถูกชำระล้าง"
+
+"โธ่ อัศวินผู้โง่เขลา การสังหารในนามของความยุติธรรมนั้น ก็ยังคงเป็นการสังหารอยู่ดี "
+"ผิดแล้ว การสังหารในนามของความยุติธรรม นั่นคือความยุติธรรมต่างหาก"
+
+หนึ่งฟัน สองเฉือน สามแทง แล้วคุณจะเห็นถึงความยุติธรรม!
+แม้ว่าดอกไม้สีขาวที่หญิงสาวมอบให้คุณนั้นจะถูกเลือดย้อมจนดำขลับ แม้ว่าดาบนั้นจะไม่สว่างไสวอีกต่อไป
+แม้ว่าหน้าตาอันหล่อเหลาที่เปลี่ยนไปเสียจนน่ากลัว จนต้องใช้หน้ากากเหล็กปิดบังเอาไว้
+แม้ว่าคนที่คุณปกป้องจะไม่เข้าใจ ก็อย่าหยุดเด็ดขาด!
+
+อัศวินที่ถูกย้อมจนดำขลับได้ติดตามร่องรอยของอสูรระหว่างออกเดินทางเพื่อดำรงความยุติธรรม
+ได้เจอซากอาณาจักรโบราณที่ล่มสลายเข้า ในนั้นเขาได้พบกับที่สุดแห่งความอยุติธรรม
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11410_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11410_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f70d001e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11410_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+ดาบยาวอันแสนสูงส่งนั้น เป็นเหมือนดั่งแสงประกายในยามค่ำคืน
+ปลายดาบนั้นไม่เปื้อนเลือดเลยตั้งแต่ต้นจนจบ
+ว่ากันว่าเหล่าคนรุ่นหลังใช้ดาบนั้นเป็นแบบสำหรับดาบของอัศวินผู้สูงศักดิ์
+
+ตัวดาบสีมืดนั้นผสานเข้ากับความมืดมิดในยามค่ำคืนได้อย่างง่ายดาย
+เพราะภายใต้ความมืดในยามค่ำคืนของยุคนั้นผู้คนต่างไม่กล้าจุดไฟ
+ในบทเพลงของกวีบางคนนั้น ต่างถูกแปดเปื้อนเสียจนมืดดำในยุคการปกครองของขุนนาง
+
+การอ่านนิทานและบทเพลงของบรรพบุรุษที่ซื่อตรงนั้น ได้หว่านเมล็ดของการต่อต้านไปในใจของขุนนางหนุ่ม
+เมื่อถึงเวลา เขาได้ละทิ้งวงศ์ตระกูลของเขาและขโมยดาบยาวไปซ่อนไว้ในถนน
+เขาได้ตะลอนไปตามซอยมืดและร้านเหล้าเฉกเช่นกับคนทั่วไป และใช้วิชาดาบของชนชั้นสูงเพื่อปล้นคนรวยมาช่วยคนจน
+ดาบยาวจากคลังสมบัติของขุนนาง และเลือดของขุนนาง ในยามค่ำคืนเที่ยววิ่งผล่านไปทั่วทั้งบนหลังคาและท้องถนน
+ปลายดาบยาวอันวาววับนี้ไม่เคยจะมืดหมอง เช่นเดียวกับหัวใจของโจรผู้ชอบธรรมที่ละทิ้งชีวิตอันเสื่อมโทรมของทายาทของตระกูลสูงศักดิ์
+
+เพลงและไวน์และวัยหนุ่มสาวที่สุดแล้วก็จะจบลง และมีเรื่องราวมากมายเกิดขึ้นในภายหลัง
+สุดท้ายแล้ว ภายใต้แสงจันทร์นั้นเขาได้ฝังดาบยาวคู่กายเป็นเวลาหลายปีของเขาและหนีออกทะเลไป
+เมื่อหวนนึกถึงเวลานั้น ตอนที่เขาขโมยดาบยาวมาจากคลังสมบัติของครอบครัวก่อนจะออกเดินทาง
+และเขายังจดจำคำปฏิญาณที่ให้ต่อครอบครัว ต่อปัจจุบันและอนาคต ต่อผืนแผ่นดินนี้ และต่อน้องชายต่างมารดาของเขา Ebelhart:
+"แม้ว่าจะเพียงแค่เล็กน้อย ฉันต้องการใช้พลังของตัวเองเปลี่ยนแปลงโลกอันแสนมืดมนนี้"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11411_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11411_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..feefab966
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11411_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+ไม่มี
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11412_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11412_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..96dd9f725
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11412_TH.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+นี่คือหลักฐานที่แสดงว่าคุณมาถึงโลกนี้ด้วยวิธีพิเศษ
+นี่คือดาบที่สามารถถือครองได้โดยผู้ที่ท้าทาย "โลก" เท่านั้น
+
+เมื่อดาบถูกกวัดแกว่งครั้งที่แล้ว ผู้คนอยากจะนำโลกที่ถูกทำลายกลับคืนมา
+โลกนั้นคือโลกใบเดียวของพวกเขา และก็เป็นบ้านหลังสุดท้ายของพวกเขาด้วย
+ที่ความท้าทายดาบนี้ฝันถึงคือโชคชะตาที่นำไปสู่ความพินาศ
+—— แต่การถือดาบเล่มนี้ เป็นการท้าทายกฎของ "การเกิดและดับไป" ของจักรวาล
+เกรงว่าจะน่าขันเหมือนการขี่ม้าพร้อมกับถือหอกแล้วพุ่งไปยังกังหันลม...
+
+จะว่าไปแล้ว เมื่อต้องเผชิญกับชะตากรรมสุดท้าย ความมืดมิดที่กลืนกินดวงดาวนับพันล้านดวง
+ควรถืออาวุธประเภทใดให้ถึงจะเหมาะสมล่ะ? ดาบยาวเล่มนี้นั่นเอง
+อย่างน้อยมันก็เพียงพอที่จะทำให้ผู้คนคิดถึงทรงจำอันกล้าหาญ เผชิญชะตากรรมของโลกโดยไม่เกรงกลัว...
+
+เมื่อดาบเล่มนี้ถูกกวัดแกว่งไปมา คุณกำลังมองหาคำตอบที่ซ่อนอยู่ในโลกใบหนึ่ง
+ในโลกใบนั้น การใช้อาวุธเช่นนี้ไม่เป็นปัญหาเลยแม้แต่น้อย
+ไม่ใช่เพราะดวงตาสีเข้มของจักรวาลหันไปยังมุมอื่น และก็ไม่ใช่เพราะโลกใบนี้อยู่ในรูปแบบนี้
+—— แต่เป็นเพราะ "การเสาะหา" นี่อาจเป็นเหตุผลหลักที่ทำให้คุณมาที่นี่
+
+ก่อนที่จะ "อดีต" จะหมดสิ้นไป ก่อนที่ "อนาคต" จะมาถึง
+เมื่อ "ปัจจุบัน" เลือนหายไป คุณสามารถวางใจดาบนี้ได้
+เป็นอาวุธป้องกันตัวที่ดีมาก ท้ายที่สุดแล้วมันก็เป็นเหมือนคุณ
+อาวุธที่ถูกสร้างขึ้นเพื่อ "ผู้ท้าทาย" และ "ผู้แสวงหา" โดยเฉพาะ
+หยิบมันขึ้นมา แล้วท่องโลกไปด้วยกันเถอะ
+
+และใช้มันเพื่อรับมือปริศนาและการท้าทายที่โลกใบนี้ทิ้งไว้ให้เถอะ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11413_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11413_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4eb929eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11413_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+นั่นเป็นเรื่องราวเมื่อนานมาแล้ว...
+
+ชีวิตที่ไม่ได้ลืมตามาดูโลก และความปรารถนาที่ไม่สมหวัง
+หลงอยู่ในจักรวาลแห่งความมืด ความฝันที่ไม่มีวันเป็นจริงอันน่าเศร้า
+เข้ามาอยู่ในร่างกายของข้า แล้วไปเกิดบนโลกนี้เถิด
+
+จากนั้น ลูก ๆ ที่น่ารักของข้า
+เช่นเดียวกับน้ำฝนที่ไหลลงสู่ลำธาร และหมู่ไม้ที่เติบโตไปหาแสงอาทิตย์
+ไปยังสถานที่ที่สวยงาม และอวดความงามของพวกเจ้าอย่างภาคภูมิใจ
+
+นี่เป็นความทรงจำของเด็กที่ชื่อ Durin มีต่อแม่...
+
+"ท่านแม่ ขอบคุณมาก ท่านแม่"
+"ขอบคุณที่มอบปีกให้ข้าโบยบินบนฟ้า และมอบร่างกายที่แข็งแรงให้ข้า"
+"ข้าอยากไปดินแดนที่เต็มไปด้วยเสียงเพลงจังเลยท่านแม่"
+"ข้าจะบอกพวกเขาเกี่ยวกับทุกคนและเกี่ยวกับท่านแม่"
+"บอกพวกเขาว่าบ้านเกิดของข้าสวยงามแค่ไหน"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11414_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11414_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2cf760c37
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11414_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+"Hakuen Michimitsu Amenoma" หนึ่งในดาบชื่อดังของ Kageuchi
+"Douin" ผู้นำรุ่นแรกของตระกูล Iwakura เป็นผู้มอบให้ตระกูล Saimon
+เพื่อเป็นการตอบแทนที่ช่วยดูแลเมื่อตอนเขาอาศัยอยู่ในหมู่บ้าน Konda
+
+เล่ากันว่าเทคนิคดาบ "Tengu Sweeper" ของ Iwakura จะถูกปล่อยออกมาได้ก็ต่อเมื่อมีสมาธิที่แน่วแน่
+ในอดีต "Tengu Sweeper" (พิฆาตเท็งงุ) มีคำอ่านเหมือน "Tengu Victor" (พิชิตเท็งงุ) เป็นดาบที่ฟันได้แม้กระทั่งเท็งงุที่อยู่ในอากาศ
+หลายร้อยปีมานี้ ปรมาจารย์ดาบแห่ง Iwakura ที่สืบทอดนาม "In" ได้ใช้วิชาดาบลับ ปราบปีศาจมากมายบนเกาะของ Inazuma มาแล้ว
+
+เล่ากันว่า "Tengu Sweeper" ถือกำเนิดภายในศาลเจ้าร้างแห่งหนึ่ง
+อานุภาพของเทคนิคดาบ สามารถทำลายสิ่งปลูกสร้างได้ และแม้แต่ดาบของ Iwakura Douin เองยังแตกเป็นสองส่วน
+ตั้งแต่นั้นมา เขาได้ใช้วิชาดาบนั้น ก่อตั้งสำนัก Iwakura รับใช้ตระกูล Kujou
+และได้ขอให้อาจารย์ Amenoma ในขณะนั้น ทำดาบที่สืบทอดมาจากชื่อของ "In" ขึ้นมา ซึ่งดาบนั้นมีชื่อว่า "Hakuen Michimitsu Amenoma"
+
+มีเรื่องเล่ามากมายเกี่ยวกับดาบเล่มนั้น ว่ากันว่า มันคมกริบถึงขนาดที่สามารถตัดชะตากรรมของมนุษย์ได้
+ส่วนฉายาของดาบนั้น Iwakura Douin เป็นผู้ตั้งขึ้นมาให้ Amenoma เป็นพิเศษ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11415_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11415_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d551dba5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11415_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+แยกฝุ่นออกจากเปลวไฟด้วยความเปรมปรีดิ์ สกัดแก่นแท้ที่บริสุทธิ์ออกจากวัตถุดิบ
+เนื่องจากทุกสิ่งในจักรวาลมีต้นกำเนิดมาจากแหล่งเดียว ดังนั้นทุกสิ่งจึงสามารถหยั่งรากได้ในความคิดเดียว
+เจ้าจงไล่ตามสิ่งที่พี่ใหญ่ ที่เป็นม้าขาวเขาเดียวไม่สามารถทำสำเร็จ
+ไปให้ถึงอีกด้านของปรัชญา และสานโชคชะตาใหม่ให้แก่พี่น้องของเจ้า และข้า...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11501_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11501_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2fcf69622
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11501_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+ทุกคนทราบดีว่าการปกป้องของอินทรีนั้นคือพรจาก Favonius
+น้อยคนที่จะรู้ว่าพรของ Favonius เป็นชาวต่างชาติที่อยู่ห่างไกล
+
+Mondstadt ยังคงเรียกร้องอิสรภาพภายใต้การปกครองของชนชั้นสูง
+นักรบต่างถิ่นที่อยู่ไกลจากบ้านเกิดของเธอเข้าไปในดินแดนที่มีลมแรงในฐานะทาส
+แม้ต้องเผชิญกับการหลอกลวงและความอยุติธรรม เธอยังคงพยายามที่จะยกระดับสายลมแห่งความยุติธรรม
+เพื่อล้มล้างความทารุณของชนชั้นสูง เพื่อสร้างกองอัศวินและโบสถ์ที่มีคุณธรรม
+ในท้ายที่สุดเธอได้รับการสนับสนุนจากพระเจ้าและเป็นที่โปรดปราน
+
+นี่คือดาบของเธอที่ร่วมเป็นสักขีพยานตลอดการเดินทางและการต่อสู้ของเธอ
+ร่วมเป็นพยานในตอนที่เธอกระจายสายลมแห่งเสรีภาพและความยุติธรรมไปทั่วทั้ง Mondstadt
+คุณสามารถรับรู้ได้ถึงจิตวิญญาณแห่งความกล้าหาญเมื่อกวัดแกว่งดาบนี้:
+
+เมื่อใดก็ตามที่มีการกดขี่ข่มเหง จงแสดงความยุติธรรมออกมา;
+เมื่อใดก็ตามที่มีการกักขัง จงนำมาซึ่งอิสรภาพ;
+เมื่อใดก็ตามที่มีการหลอกลวง จงนำมาซึ่งสติปัญญา
+ฟังเสียงสายลมที่นำพา สายลมแห่งความยุติธรรมและอิสรภาพ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11502_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11502_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..09ba31444
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11502_TH.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+เขี้ยวทะลุฟ้า
+ครั้งหนึ่งมันเคยเจาะทะลุเกล็ดทองคำสีดำของประเทศโบราณ
+และเจาะลำคอของเหล่าลูกหลานบาปหนาของประเทศโบราณ
+
+ครั้งหนึ่ง Mondstadt เคยถูกคุกคามโดยเงาของมังกร Durin
+ความอิจฉาของมันให้กำเนิดความชั่วร้ายและความชั่วร้ายกระจายพิษไปสู่สิ่งมีชีวิตบนโลก
+ในวันที่มืดมิดนั้น Mondstadt รายล้อมไปด้วยอสูรและดินแดนที่แห้งแล้ง
+เทพเจ้าแห่งสายลมมาเพื่อฟังเสียงร้องของประชาชนและปลุกมังกรแห่งสายลม Dvalin:
+จากนั้น Dvalin ก็บินขึ้นไปในสายลม ทะลุผ่านท้องฟ้าและรับคำสั่งให้ต่อสู้เพื่อชีวิตทั้งหลาย
+
+Dvalin ต่อสู้กับอสูรมังกรด้วยพรของเทพแห่งสายลม การต่อสู้ของมังกรยักษ์ในท้องฟ้าทำให้เมฆแตกสลาย
+สายลมนับพันนำพาพิษ พระอาทิตย์สีจางลง ท้องฟ้ามอดไหม้ราวกับเป็นวันสิ้นโลก
+ในตอนสุดท้ายของการต่อสู้อันดุเดือด เขี้ยวอันแหลมคมของ Dvalin ที่ได้รับพรก็เจาะทะลุคอหอยของ Durin
+Durin ร่วงหล่นลงสู่พื้น ส่วน Dvalin ก็ได้รับพิษจากเลือดที่เป็นมลทินของ Durin
+
+Dvalin ไม่สามารถทนความเจ็บปวดได้และหมดสติไป
+แม้แต่กวีที่ฉลาดหลักแหลมที่สุดก็ไม่รู้ว่า Dvalin ไปที่ไหน
+ระหว่างการจำศีลที่ยาวนานถึงร้อยปี เหล่าผู้คนของ Mondstadt ก็ลืมเลือนเรื่องราวการต่อสู้ของ Dvalin
+เมื่อ Dvalin ลืมตาตื่นขึ้นมาและไม่ได้ยินเสียงพิณของสหายรัก
+เหล่าผู้คนที่เคยช่วยไว้ก็ต่างหวาดกลัวและเรียกว่า "มังกรอสูร"
+
+สุดท้ายแล้วเกียรติยศฟื้นคืนและพิษจะถูกชำระให้บริสุทธิ์ในที่สุด
+ท่วงทำนองเพลงของนักกวีจะปลุกความทรงจำของผู้คนในที่สุด
+ดาบคมเล่มนี้เป็นความปรารถนาของ Dvalin เพื่อฟื้นฟูชื่อเสียงของมัน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11503_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11503_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8fe58f4e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11503_TH.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+เมื่อก่อนมีเพลงอยู่เพลงหนึ่งที่นิยมร้องตอนดื่มอวยพรและตอนฝึกฝน ซึ่งเพลงร้องว่าอย่างนี้:
+"หากแม้นมีคนดึงลิ้นของคุณทิ้ง คุณก็ยังสามารถใช้ดวงตาร้องเพลงได้"
+"หากแม้นมีคนแทงจนคุณตาบอด คุณก็ยังสามารถใช้หูมองไปรอบ ๆ ได้"
+"หากแม้นมีคนวางแผนจะทำลายอนาคต เช่นนั้นก็ชวนเขามายกแก้วด้วยกันเถิด"
+"ถึงแม้นพรุ่งนี้จะมาไม่ถึง แต่เสียงเพลงในขณะนี้ก็จะคงอยู่ชั่วนิรันดร์"
+
+กล่าวกันว่าลักษณะของแต่ละภูมิภาคนั้น ไม่ว่าจะเป็นคนหรือแผ่นดินอันกว้างใหญ่ ก็ล้วนแต่เกิดขึ้นตามเทพเจ้าของพวกเขาทั้งสิ้น
+แต่ที่สุดแล้วเทพเจ้าผู้รักในอิสระ ได้มอบความรักในอิสระ และไวน์นั้นให้แก่แผ่นดินและผู้คนท่ามกลางการต่อสู้
+หรือคนได้ถือกำเนิดเทพเจ้าแห่งลมผู้รักในอิสรภาพท่ามกลางหิมะและพายุความปรารถนาต่ออิสรภาพ
+หรือนี่เป็นคำถามที่ไม่สามารถพิสูจน์ได้ตั้งแต่แรก
+
+แต่เพลงเพลงนั้นมักจะร้องในยุคอันมืดมน
+ไม่ว่าในตอนที่ราชาขึ้นครองราชย์บนยอดหอคอยท่ามกลางลมพายุ
+หรือเมื่อเหล่าขุนนางผู้เสื่อมทรามทำลายล้างเทวรูป
+ในอุโมงค์ใต้ดิน, ในซอยมืด, ในร้านเหล้าที่ทรุดโทรม
+เสียงเพลงที่แทรกซึมไปในลมพายุและกำปั้นเหล็ก ถักทอจนกลายเป็นรังของฮีโร่นักรบ
+
+ในอดีตแสนเนิ่นนาน ในเมืองหลวงอันเงียบสงัดที่ถูกล้อมรอบทุกทาง
+ด้วยเสียงพิณของใครบางคน และเสียงโห่ร้องในที่สุดก็บุกฝ่าคุกแห่งลมพายุ
+ชายหนุ่ม, ภูต, นักธนู, อัศวินและนักรบผมแดงพเนจร
+พวกเขายืนอยู่หน้าหอคอยที่มีรูปร่างคล้ายหอกยาวที่ชี้ไปยังท้องฟ้า
+ด้านหน้าหอคอยที่เหมือนกับเงาของยักษ์หิน
+และพวกเขาได้ปฏิญาณว่าจะเป็นอิสระ และปฏิญาณว่าจะทำลายกฎของกษัตริย์ผู้โดดเดี่ยวแห่งหอคอย
+
+ส่วนคนป่วยและอ่อนแอที่ไม่สามารถปีนขึ้นหอคอยได้ ก็ทำได้เพียงฮัมเพลงเบา ๆ ในมุมที่ไม่มีลมพัดผ่าน
+เพลงที่ใช้ร้องตอนดื่มอวยพรและตอนฝึกฝนนั้นสามารถเขย่ากำแพงเมือง และกระตุ้นเหล่าผู้กล้าให้ปีนขึ้นไป...
+"หากแม้นมีคนดึงลิ้นของคุณทิ้ง คุณก็ยังสามารถใช้ดวงตาร้องเพลงได้"
+"หากแม้นมีคนแทงจนคุณตาบอด คุณก็ยังสามารถใช้หูมองไปรอบ ๆ ได้"
+"แต่ทว่าใครจะกล้าแย่งเพลงของคุณ, อิสระที่คุณปรารถนา"
+"—เช่นนั้นก็ ไม่สามารถยกโทษให้โดยเด็ดขาด"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11504_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11504_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa7468d08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11504_TH.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+นานมาแล้วในยุคที่มีเทพเจ้าและปีศาจอยู่ทั่วทุกหนแห่งในโลก
+ในช่วงที่โลกเกิดความโกลาหล ผู้คนคงอดที่จะมีคำถามแบบนี้ไม่ได้...
+"โปรดบอกเราที คนที่เรารักและลูกหลานของเราอยู่ที่ใดกัน"
+"โปรดบอกเราที ผู้ที่จากเราไปเมื่อไรถึงจะหวนกลับมา"
+"โอ้ ท่านผู้ยิ่งใหญ่ ช่วงเวลาที่เลวร้ายเช่นนี้เมื่อไรจะสิ้นสุดลง"
+
+แม้แต่คนที่เติบโตมาในภูเขาหินที่แกร่งที่สุด ก็ยังต้องใจแตกสลายเพราะความเจ็บปวด
+แม้แต่ผู้ที่ศรัทธาในเทพเจ้า ผู้ที่ไม่เคยเอ่ยคำพูดใด ดวงตาของพวกเขาก็เริ่มจะร้อนผ่าว
+ถึงแม้เรื่องเหล่านี้จะไม่ถูกถามขึ้นมา แต่ในใจของพวกเขาก็ยังเต็มไปด้วยคำถาม
+
+ราชาแห่งหินใช้พลังของเขา แกะสลักดาบยาวขึ้นมาจาก Cor Lapis สีทองบริสุทธิ์
+เขาตวัดดาบเฉือนยอดเขา เพื่อเป็นสัญญาให้แก่ผู้คนของเขา——
+ผู้ที่ถูกพลัดพราก จะต้องหวนกลับมา —— และผู้ที่ละเมิดสัญญา จะต้องถูกลงทัณฑ์
+ผู้ที่สูญเสียคนรัก ผู้ที่ถูกปล้นสมบัติ และต้องทนทุกข์ทรมานกับความอยุติธรรม จะได้รับการชดเชย
+
+บางทีนี่อาจเป็นหนึ่งในเรื่องเล่านับไม่ถ้วน ที่กล่าวขานกันในดินแดน Liyue โบราณ
+แต่สัญญาของราชาแห่งหินก็ยังมีผลอยู่ใน Liyue จนถึงทุกวันนี้
+การละเมิดสัญญา คือการตั้งตัวเป็นศัตรูกับดินแดนแห่งนี้ และกับเทพเจ้าที่ปกครองมันอยู่
+และสักวันยอดเขาที่ราชาแห่งหินตัด จะถล่มลงทับผู้ที่ผิดสัญญา——
+
+ทุกวันนี้ตามชนบทยังคงมีตำนานว่า สักวันเจ้าของที่แท้จริงของดาบเล่มนี้จะปรากฏตัวบนโลกมนุษย์อีกครั้ง
+เมื่อถึงตอนนั้น ดาบเล่มนี้จะกลับมาเปล่งแสงสีทอง แสงที่จะขจัดความอยุติธรรมให้หมดไปจากโลกใบนี้...
+เช่นเดียวกับเมื่อพันปีที่แล้ว เมื่อราชาแห่งหินเอ่ยคำสัญญาต่อหน้าผู้คน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11505_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11505_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7828b13b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11505_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+ว่ากันว่าในตอนที่ Liyue ก่อตั้งขึ้นใหม่ ๆ ราชาแห่งหินเคยท่องไปบนผืนดินพร้อมกับดาบที่ทำจากหยก
+หลังเวลาเนิ่นนานผ่านไป คมดาบหยกที่อาบไปด้วยเลือดก็ยังคงแวววาวเหมือนใหม่
+เลือดถูกสายฝนนานนับพันปีชะล้างไปจนหมด แต่ความคิดและความโกรธแค้นที่สะสม ยากที่จะชะล้างออกไปได้
+
+"หยกแข็งมีจิตวิญญาณและความอ่อนโยนของ Bishui มันสามารถชะล้างความแค้นที่หลงเหลืออยู่ด้วยตนเอง"
+"แต่ใครจะสามารถลบล้างความเจ็บปวดของหยกงาม ที่ถูกนำมาใช้เป็นเครื่องมือสังหารได้?"
+
+คำพูดของเพื่อนที่ถูกลืมชื่อไปนานแล้ว เต็มไปด้วยความเศร้าใจและความรำพึงรำพัน
+แต่วงล้อแห่งโชคชะตาที่ไม่อาจหลีกเลี่ยงได้ ก็กลบคำพูดที่เต็มไปด้วยความเห็นใจนี้จนหมดสิ้น
+
+ในช่วงเวลาหลายปีที่ผ่านมา ผู้ที่เคยร่วมสุขกลับต้องมาห้ำหั่นกัน
+ในขณะที่ศัตรูคู่อาฆาตที่เคยต่อสู้กัน กลับมาร่วมดื่มกัน และความเกลียดชังของพวกเขาได้สลายไป
+ดาบล้ำค่าเล่มนี้ได้ถูกแกะสลักขึ้นในเวลานั้น เพื่อมอบเป็นของขวัญล้ำค่าให้กับใครบางคน
+หยกชิ้นนี้ได้ถูกเจียระไนขึ้นเพื่อความสงบสุขและความหรูหรา
+
+เมื่อภาชนะบรรจุไวน์เต็มไปด้วยเลือด ความรู้สึกอันอบอุ่นได้ถูกความทะเยอทะยานอันหนาวเหน็บทำลายไปจนสิ้น เหลือเพียงฝุ่นธุลีที่ปลิวไปตามลม
+ของขวัญที่ไม่ได้มอบถึงมือผู้รับ และมิตรภาพที่ยังไม่เอื้อนเอ่ย กลับกลายเป็นดาบแหลมคมที่กั้นอยู่ระหว่างเพื่อนทั้งสอง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11506_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11506_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6905c7d3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11506_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+ทดสอบ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11507_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11507_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6905c7d3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11507_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+ทดสอบ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11509_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11509_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..09ce54844
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11509_TH.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+หนึ่งในดาบที่โชกุนมอบให้ Hatamoto เล่ากันว่ามันสามารถใช้อานุภาพของแสงสายฟ้า เฉือนเมฆหมอกได้
+ครั้งหนึ่งมันเคยแตกสลายเป็นส่วน ๆ แต่หลังจากถูกหลอมขึ้นมาใหม่ ก็มีรอยที่คล้ายก้อนเมฆอยู่บนตัวดาบ
+
+ในบทเพลง "ประตูใหญ่ Arataki, Iwakura ผู้สำเร็จวิชา, อสรพิษ Kitain, Takamine ผู้เฉือนเมฆหมอก"
+เหล่าเด็กน้อยที่มีใจรักในวิชาการต่อสู้นั้น ได้นำนักรบชื่อดังในประวัติศาสตร์มาเปรียบเปรยกันด้วย หนึ่งในนั้น "Takamine ผู้เฉือนเมฆหมอก" ก็คือเขา
+ครั้งหนึ่งเคยร่วมทางกับเซียนผู้ปัดเป่าสิ่งชั่วร้าย โดยใช้ "Mistsplitter (เฉือนเมฆหมอก)" สังหาร Tatarigami และปีศาจจำนวนนับไม่ถ้วน
+และยังถ่ายทอดความรู้ในการใช้ธนู ที่ได้เรียนรู้มาจากเท็งงุ Yougou ให้ผู้ที่เขาถูกใจ
+แต่ทว่า ไม่มีผู้สืบทอดเทคนิคดาบเฉือนเมฆหมอกอีกแล้ว คงเหลือไว้เพียงเรื่องเล่า, รูปภาพ และเพลงกล่อมเด็ก
+
+ช่วงบั้นปลายชีวิต เขาอยู่ในทัพของโชกุน ต่อสู้กับกองทัพทหารอำนาจมืด
+
+หากไม่ได้นำธนูประจำตัวของเขาเป็นของเดิมพันการพนัน บางที เรื่องก็คงไม่เป็นแบบนี้
+แต่ไม่ว่าจะยังไง ผีพนันไม่มีวันรู้สำนึกผิด ไม่สนใจ "สิ่งสมมุติ" และไม่เกลียดคำว่า "ถ้า"
+ศัตรูพุ่งเข้ามาดั่งเมฆหมอก ขอเพียงมีสุดยอดดาบที่สามารถตัดเฉือนทุกสิ่งให้ขาดสะบั้นได้ก็เพียงพอแล้ว
+หากเฉือนได้รวดเร็วพอ ก็สามารถทะลุออกจากเมฆหมอกสีดำ มองเห็นแสงสว่างได้——
+
+"Asase สัญญาที่ให้ไว้กับคุณ... ไม่สิ นี่คือการเดิมพันที่จะกำหนดทุกสิ่ง ฉันต้องไม่แพ้เด็ดขาด"
+"ฉันต้องกลับไปคว้าอนาคตที่สมควรเป็นของฉัน รวมไปถึงธนู ที่ใช้เป็นของเดิมพันด้วย"
+
+ไม่ต่างอะไรกับสายฟ้าที่ฟาดลงมาอย่างไม่มีที่สิ้นสุด เขาและ Mistsplitter ได้ปราบปีศาจจำนวนมากไปด้วยกัน
+ทว่าในตอนสุดท้าย ดาบก็แข็งแกร่งสู้นักดาบไม่ได้ และแตกสลายเป็นเสี่ยง ๆ ในที่สุด
+และหมอกดำที่หนาทึบ ก็กลืนกินตัวเขาไปจนหมดสิ้น...
+ในตอนสุดท้ายนั้นมีเพียงเศษชิ้นส่วนบางชิ้นของดาบเท่านั้น ที่ถูกเก็บกู้กลับมาและนำกลับไปหลอมใหม่ และสืบทอดชื่อ Mistsplitter ต่อไป
+
+นักสู้กำด้ามดาบไว้แน่น เหมือนกับใยแมงมุมสีดำที่ถูกถักทออย่างละเอียดลออ
+แม้จะอยู่ท่ามกลางหมอกดำ ก็ยังท่องอยู่ในใจเสมอว่า:
+ตราบใดที่ยังไม่รู้แพ้ชนะ ฉันจะต้องกลับไปอยู่ข้างกาย Asase ให้ได้...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon11510_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon11510_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a97fd038f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon11510_TH.txt
@@ -0,0 +1,53 @@
+
+ชื่อนี้ได้เขียนอธิบายไว้ใน "คู่มือสิ่งของใน Inazuma" ที่รวบรวมโดย Mikoshi Nagamasa แห่ง Tatarasuna
+Geppaku Futsu ถูกสร้างขึ้นโดยสำนัก Futsu ตามคำสั่งที่ได้รับ ซึ่งมีดาบทั้งหมดสองเล่มคือ "Hasui" และ "Haran"
+โดย "Haran" เป็นผลงานชิ้นเดียวของช่างฝีมือผู้ยิ่งใหญ่ Masagomaru ที่หลงเหลือจารึกชื่ออยู่
+
+กล่าวกันว่าในดาบจะมีวิญญาณของผู้ตีดาบสถิตอยู่
+"คู่มือสิ่งของ" เริ่มต้นด้วยวลีเช่นนี้
+ในตำนานเล่าว่าดาบ Hasui ถูกสร้างขึ้นโดยผู้นำทายาทรุ่นที่สามของสำนัก - อาจารย์ Futsu Minori หลังจากหลอมดาบแล้ว
+ดาบเล่มนี้ก็งดงามและเป็นสีฟ้าซีด มีลวดลายบนดาบที่สวยงามราวกับระลอกคลื่นน้ำใส จึงมักเห็นมันห้อยอยู่ข้างเอวข้ารับใช้ของท่านโชกุนเสมอ
+แต่ต่อมา ใบมีดกลับหักระหว่างการต่อสู้อันดุเดือด ในศึกตัดสินชะตากรรมของเหล่าโอนิ จึงต้องถูกส่งกลับไปหลอมใหม่
+ในเวลานั้น Minori ผู้ซึ่งถูกทรมานด้วยสุรา, บาดแผลเก่า และความทรงจำอันหนักหน่วงของ Tatarigami ได้แตกสลายราวกับเหล็กที่ไร้คม
+แต่ทายาทรุ่นที่สี่แห่ง Futsu Hiroyoshi ยังเทียบฝีมือกับผู้เป็นแม่ไม่ได้
+จึงต้องเป็นพี่น้องร่วมสาบานของเขา Futsu Masayoshi ผู้ซึ่งทั่วโลกเรียกขานว่า Masagomaru
+ในที่สุดเขาก็หลอมดาบจนสำเร็จ ทำให้ผลงานชิ้นเอกของสำนัก Futsu ปรากฏขึ้นในโลกอีกครั้ง
+ดาบ Geppaku Futsu ทั้งสองนั้นคล้ายคลึงกันมาก แต่รัศมีของพวกมันกลับต่างกันอย่างสิ้นเชิง
+
+ตลอดชีวิตของ Masagomaru เขาได้จารึกชื่อให้เพียงผลงานชิ้นนี้เท่านั้น ซึ่งเหตุผลก็แสนง่ายดาย
+นั่นเพราะ เขาเคยเป็นเด็กกำพร้าที่ถูกรับอุปการะโดยผู้นำทายาทรุ่นที่สาม เขาไม่รู้หนังสือและเกิดมาพร้อมกับความพิการทางสมอง
+เนื่องด้วยได้รับคำสั่งให้ฟื้นความงามของดาบ "Hasui" จึงได้จารึกชื่อไว้เหมือนดั่งแต่ก่อน
+
+เมื่อ Futsu Minori ตายจากไป หลายปีหลังจากนั้น Masagomaru ก็ได้ขึ้นมาแทนที่เธอเพื่อสอนทักษะการตีเหล็กให้ Hiroyoshi
+ว่ากันว่าเธอปรารถนาให้เขาเป็นผู้นำในสำนัก แต่เขาก็ปฏิเสธผู้มีพระคุณหลายต่อหลายครั้ง
+ชื่อเสียงของ "Haran" ดูเหมือนจะส่งผลกระทบต่อการสืบทอดตำแหน่งในการเป็นผู้นำทายาทรุ่นที่สี่ของ Hiroyoshi
+ด้วยเหตุนี้ หลังจากที่พี่น้องร่วมสาบานเป็นอิสระแล้ว Masagomaru จึงเลือกละทิ้งบ้านเกิดและออกเดินทางตามลำพัง
+ต่อมา เขาได้ไปที่สำนักสอนตีดาบอื่น ๆ เพื่อศึกษาทักษะ และเรียนรู้จากช่างฝีมือที่มีชื่อเสียง
+หลายปีต่อมาเขามีลูกศิษย์สามคนที่ภาคภูมิใจมาก ได้แก่ Kaedehara Kagemitsu, Niwa Nagamitsu และ Akame Mitsunaga
+ซึ่งก็คือ "Isshin Sansaku" ที่เป็นผู้สร้าง Isshin Art ขึ้นในภายหลัง
+
+"ตอนนั้นข้าเป็นแค่เด็กกำพร้าที่เกิดมาเป็นใบ้ หน้าตาอัปลักษณ์และสกปรก"
+"เหมือนดั่งแมลงเม่าที่ต้องการความอบอุ่นในคืนอันหนาวเหน็บ และข้าก็ได้เห็นเตาหลอมของโรงตีเหล็ก"
+"เบื้องหน้าของข้าคือช่างฝีมือสตรี ผู้เป็นทายาทรุ่นที่สาม ที่ทั้งโลกมองว่าเธอเจ้าอารมณ์และเย่อหยิ่ง"
+"แต่เธอกลับไม่ได้ผลักไสไล่ส่งข้าเหมือนดั่งคนอื่น และยังให้ข้าวปลาอาหารเพื่อให้ข้าได้อิ่มท้อง"
+"เธอเห็นร่างกายข้าถูกปกคลุมไปด้วยธุลีเหล็ก จึงได้ตั้งชื่อให้ข้าว่า 'Masagomaru' "
+
+Masagomaru ที่พูดไม่ได้แต่มีความคิดเฉียบแหลม คงจะมีเรื่องราวซ่อนอยู่ในใจไม่น้อย
+สิ่งที่ไม่สามารถบอกเล่าออกมาได้ สุดท้ายก็จมสู่ห้วงลึก และมลายหายไปในเกลียวคลื่น...
+
+"อาจารย์ทายาทรุ่นที่สามบอกเล่าเรื่องราวแก่ผู้ที่พูดไม่ได้อย่างข้าหลายต่อหลายเรื่อง"
+"เหมือนแผลเก่าอีกข้าง เหมือนความปรารถนาของแม่และพี่ชาย"
+"เหมือน Hakama สีแดงที่เธอไม่เคยสวมใส่ และเหมือนคลื่นยักษ์ที่วันหนึ่งจะกลืนกินทุกสิ่ง..."
+
+คืนหนึ่ง เด็กน้อยเดินเข้าไปในโรงตีเหล็กอย่างหวาดกลัว และเห็นช่างตีเหล็กเจ้าอารมณ์คนนั้นอยู่ภายใน
+เธอกำลังใช้ค้อนทุบแท่งเหล็กอย่างสุดกำลัง โดยไม่สนน้ำตาที่ไหลอาบแก้ม...
+"ลืมสิ่งที่เจ้าเห็นเมื่อครู่ซะ เข้าใจมั้ย?"
+เขาพยักหน้าด้วยความตื่นตระหนก แต่หญิงผู้นั้นกลับปรบมือและหัวเราะขึ้นมา
+"ข้าลืมไป ว่าเจ้าเป็นเพื่อนที่ดีที่เก็บความลับได้ดีที่สุด!"
+
+"คำกล่าวที่โลกเล่าขานเห็นทีจะเป็นจริง: ผู้ที่ติดเหล้าเป็นชีวิตจิตใจ เป็นผู้ที่หาความแน่นอนอะไรไม่ได้"
+"พอคิดดูแล้ว ข้าน่าจะยอมรับคำเชิญให้ดื่มด้วยกันของอาจารย์..."
+
+ใน "คู่มือสิ่งของ" ได้บันทึกลักษณะ Geppaku Futsu ในรูปแบบต่าง ๆ
+ผลงานชิ้นเอกที่หลอมโดย Futsu Minori นั้นสงบและงดงามราวกับมหาสมุทรในยามค่ำคืน จึงได้ชื่อว่า "Hasui"
+ส่วนเล่มที่หลอมใหม่โดย Masayoshi นั้นทรงพลังราวกับพายุเฮอริเคน จึงถูกเรียกว่า "Haran"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12101_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12101_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8672211ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12101_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+ผู้ที่ใช้ดาบสองมือที่ใหญ่และไร้ขอบเล่มนี้รู้ดีว่า
+สิ่งสำคัญไม่ใช่อาวุธ แต่คือความแข็งแกร่งของผู้ที่ถือมันต่างหาก
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12201_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12201_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c60a7272
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12201_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+เขามักจะพูดถึงการผจญภัยในวัยเยาว์ของเขา
+มันล้วนแต่เป็นเรื่องเก่า ๆ ที่น่าเบื่อและเวอร์เกินจริงทั้งนั้น
+แต่ดาบใหญ่เก่า ๆ เล่มนี้ดูเหมือนจะพูดอย่างเงียบ ๆ ว่า
+"มันอาจฟังดูเวอร์เกินไปหน่อย แต่ตอนนั้นฉันก็อยู่ที่นั่นด้วยนะ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12301_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12301_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f8e2c0a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12301_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+เมื่อเด็กหนุ่ม Arundolyn กวัดแกว่งดาบใหญ่จำลองของ Ravenwood อัศวินแห่ง Boreas ผู้ยิ่งใหญ่ จินตนาการว่าเขากำลังฟาดฟันเหล่าขุนนางเก่าแก่ของ Mondstadt อยู่นั้น เขาไม่เคยคิดเลยว่าเขาจะกลายเป็น "Lion of Light แห่ง Favonius" ที่มีชื่อเสียงและก็ไม่รู้ว่าคู่กัดในวัยเด็กอย่าง Rostam จะกลายเป็นมือขวาที่เขาเชื่อใจที่สุด Arundolyn ได้เสียชีวิตลงในอีกยี่สิบสามปีต่อมาหลังจากรับใช้ผู้คนใน Mondstadt
+จนถึงวันนี้ ดาบใหญ่จำลองที่ Lion of Light เคยถือก็ไปอยู่ในมือของเด็กหนุ่มคนอื่นอีกครั้ง
+ชะตากรรมอันยิ่งใหญ่และลึกลับนี้จะดำเนินต่อไปอย่างไร?
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12302_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12302_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..386e0d880
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12302_TH.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+ตำนานเล่าว่าหลังจากที่ฮีโร่ผู้ยิ่งใหญ่ได้สังหารมังกรพิษลงแล้ว
+อาบน้ำด้วยเลือดของมังกรและหวังว่าจะฟันแทงไม่เข้า
+เลือดของมังกรนั้นให้ผลลัพธ์ที่น่าแปลกใจ: ร่างกายที่ถูกอาบด้วยมัน
+ทำให้ใบมีดของดาบและปลายของหอกต้องม้วนพับนับไม่ถ้วน
+ลูกศรที่บินตรงเข้ามาก็กระจายไปท่ามกลางเสียงหัวเราะของเขา
+ในตอนสุดท้ายศัตรูของเขาก็รู้ว่า:
+เขาอาบเลือดมังกรไปพร้อมกับพาดดาบใหญ่เล่มโปรดของเขาไว้ที่หลัง
+ด้านหลังเป็นจุดที่อ่อนแอเท่าขนาดของดาบเล่มใหญ่
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12303_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12303_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f52e6ec19
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12303_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+ดาบใหญ่สองมือที่ทำจากเหล็กน้ำหนักเบา เบาและใช้งานได้จริง ส่องประกายด้วยหิมะและสีเงิน
+เมื่อกวัดแกว่งดาบใหญ่ที่มีน้ำหนักเบานี้อย่างรวดเร็ว ประกายจากเหล็กสีขาวจะทำให้ศัตรูตาพร่ามัว
+แต่ดาบเล่มนี้ปกติแล้วไม่ได้นำมาใช้เป็นอาวุธหรอก
+ตามประเพณีของนักรบโบราณนั้นเมื่อสหายล้มตายลง จะนำเอาอาวุธที่ส่องแสงประกายตั้งไว้ตรงพื้นที่วีรบุรุษสิ้นชีวิต
+แม้ว่าพิธีการแบบนี้จะไม่นิยมอีกต่อไปแล้ว แต่ยังคงมีคนส่วนหนึ่งที่ยังจดจำความหมายที่แฝงเอาไว้ได้...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12304_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12304_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..dba1671ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12304_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+ตำนานเล่าว่าในอดีตเทพแห่งหินผู้ยิ่งใหญ่ต่อสู้กับสัตว์อสูรจากทั่วทุกมุม
+เรียกหินขึ้นมาจากผืนแผ่นดินเพื่อทำเป็นดาบและเปลี่ยนเป็นหอก
+ใช้ดาบแห่งหินเพื่อฟาดฟันเหล่าอสูรร้าย
+ปราบปรามศัตรูที่แข็งแกร่งด้วยหอกหินขนาดใหญ่
+Blackcliff Forge ระลึกถึงรากฐานอันยิ่งใหญ่ของเทพเจ้าแห่งหิน
+ดาบขนาดใหญ่เหล่านี้ทำด้วยควอตซ์สีดำ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12305_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12305_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..23b7685c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12305_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+มันเป็นรากฐานทางทฤษฎีที่น่าเชื่อถือที่สุดในทุกข้อโต้แย้ง
+ไม่ว่าจะต้องเผชิญกับศัตรูที่ไม่สนใจเรื่องประวัติศาสตร์มากแค่ไหนเพื่อโน้มน้าวและพูดถึงเรื่องที่ยาก ๆ
+เผชิญหน้ากับศัตรูทั้งหมดเพียงลำพัง
+ในที่สุดการผลิตก็ถูกยกเลิกจากการประท้วงของผู้คน
+ความคิดเห็นของประชาชนมีพลังมากพอที่จะหลอมละลายเหล็กกล้า
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12306_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12306_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a5279763d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12306_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+ความรู้สึกพ่ายแพ้นั้นจมลึกเข้าไปในจิตใจของ Skyrider เมื่อรู้ว่าวิชาดาบนั้นไม่สามารถเอาชนะได้ทุกอย่าง
+เพราะฉะนั้นเขาจึงไว้วางใจดาบของเขาโดยไม่หวังพึ่งทักษะของวิชาดาบ
+"ใหญ่ถึงจะดี เพราะฉะนั้นดาบยิ่งใหญ่ถึงจะยิ่งดี" เขาคิดอย่างนี้...
+ท่ามกลางป่าหิน Guyun เขาโอบกอดจุดจบอันยิ่งใหญ่ของเขา
+การเดินทางสู่ท้องฟ้าในที่สุดก็มาถึงจุดจบ แต่ดาบและเรื่องราวของเขาจะยังคงอยู่ไปเสมอ...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12401_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12401_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..02c62b546
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12401_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+ดาบพิธีกรรมอย่างหนักของกองอัศวินแห่ง Favonius โดยปกติจะออกได้ภายหลังจากได้รับอนุมัติจากทั้งหัวหน้ากองและคริสตจักร
+ช่างฝีมือใน Mondstadt ได้รับผลลัพธ์บางอย่างจากความสัมพันธ์เชิงองค์ประกอบธาตุโดยการศึกษาสิ่งประดิษฐ์โบราณของ Mondstadt
+ดาบใหญ่หนักนี้ไม่เพียงแต่เป็นเกียรติยศของเหล่าอัศวินแห่ง Favonius เท่านั้น แต่ยังรวมถึงการตกผลึกของความขยันและทักษะของผู้พิทักษ์ Mondstadt
+มันง่ายที่จะได้รับพลังธาตุผ่านมัน โปรดจำไว้ว่าการทำลายล้างนั้นเพื่อปกป้องสิ่งที่ต้องปกป้อง
+
+ถึงแม้วิชาดาบแห่ง Favonius ของหมาป่าหนุ่ม Rostam ซึ่งเป็นการตั้งท่าโดยใช้มือเดียวในการถือดาบเล่มยาวจะมีการสืบทอดมาจนถึงทุกวันนี้
+แต่วิชาดาบนี้ก็ยังขาดหายไปส่วนนึง นั่นก็คือระบำดาบที่ใช้ดาบยาวและดาบใหญ่ในคราวเดียวของราชสีห์แห่งแสง Arundolyn
+เพราะว่าต้องใช้พลังงานมากเกินไป จึงมีเพียงผู้ที่แข็งแกร่งอย่างผิดมนุษย์มนาเท่านั้นที่จะสามารถใช้ได้ ซึ่งด้วยเหตุนี้จึงขาดผู้สืบทอดไปในที่สุด
+
+Arundolyn และ Rostam นั้นคือเพื่อนในวัยเด็กที่เล่นและเติบโตขึ้นมาด้วยกัน ซึ่งความต่างเพียงอย่างเดียวของพวกเขาก็คือคนแรกนั้นเกิดขึ้นมาในตระกูลของอัศวิน ส่วนอีกคนเกิดมาในครอบครัวของชาวนา
+ความฝันของพวกเขาในการเป็นวีรบุรุษนั้นทำให้พวกเขากลายมาเป็นเพื่อนร่วมงานกันในภายหลังและในที่สุดก็เป็นหัวหน้าและผู้ช่วย
+
+สำหรับผู้บัญชาการส่วน Arundolyn แล้ว เขาไม่ได้มีวิชั่น โดยพลังของเขานั้นมาจากส่วนผสมระหว่างพรสวรรค์ที่ติดตัวมาแต่กำเนิดและการฝึกฝนอย่างเอาเป็นเอาตาย
+เขาภาคภูมิกับพลังของตนเองมาก และกองอัศวินทั้งหมดรวมไปถึงผู้คนทั้ง Mondstadt ก็ภาคภูมิใจไปกับหัวหน้าใหญ่ผู้นี้ด้วย
+หลังจากการตายของ Rostam... Arundolyn ก็ไม่แสดงพลังของเขาอีกต่อไปและก็ไม่เชิดชูการท้าทายต่อเหล่าอสูรที่ดุร้ายอีกต่อไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12402_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12402_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..633640724
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12402_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+ดาบใหญ่ที่แปลกและหนัก ตัวดาบนั้นมาพร้อมกับนาฬิกาที่งดงามและประณีต
+เสียงที่โดดเด่นของเครื่องจักรทำหน้าที่เป็นจังหวะการต่อสู้ของผู้ใช้และเพื่อนของพวกเขา
+หลังจากคณะดนตรียุบวง ดาบใหญ่ก็ถูกแช่อยู่ในน้ำกรดและเต็มไปด้วยสนิม
+อย่างไรก็ตามในปัจจุบันนี้มันยังคงเป็นอาวุธที่อันตราย
+
+นักปฏิวัติที่มาพร้อมกับคณะดนตรีพเนจรผู้มีชื่อว่า Kreuzlied และครั้งหนึ่งเคยเป็นสมาชิกของตระกูล Lawrence
+ในยุคนั้น นักปราชญ์และกวีต่างก็ไม่สนใจประวัติศาสตร์ เพราะตระกูลสูงศักดิ์ไม่ต้องการรับรู้ถึงการล่มสลายของพวกเขา
+ดังนั้นเมื่อเขาโบกดาบในมือของเขาและกระดิ่งในดาบส่งเสียงขึ้น เหล่าชนชั้นสูงโบราณจะรู้สึกหวาดกลัวอย่างที่สุด
+
+หลังจากล้มเหลว ไม่เป็นที่แน่ชัดถึงบทลงโทษที่ Kreuzlied ได้รับ บางทีนี่อาจจะแสดงถึงสายเลือดอันสูงส่งที่เขามีอยู่ก็เป็นได้
+ว่ากันว่าหลังจากที่ถูกลดระดับลง เขาก็สร้างองค์กรใต้ดินที่อุทิศตนเพื่อโค่นล้มขุนนางขึ้นมาด้วยมรดกของเพื่อนร่วมงานที่ตายไป
+และช่วยเหลือการจลาจลที่ทาสนักสู้ผู้มาจากแดนตะวันตกอันแสนไกลเริ่มต้นขึ้น
+
+เมื่อในอดีต มีข่าวลือที่มักจะถูกพูดถึงอยู่บ่อยครั้งในยามว่างก็คือ องค์กรลับของ Kreuzlied ยังคงทำงานอย่างต่อเนื่องทุกวัน
+เพื่อที่จะปกป้อง Mondstadt เพื่อช่วยทำในสิ่งที่เหล่ากองอัศวินแห่ง Favonius ไม่ควรจะต้องทำ
+ตำนานยังเล่าอีกว่า แม้แต่ "หมาป่าหนุ่ม" Rostam เองก็ยังเป็นผู้อยู่เบื้องหลังองค์กรที่ไร้นามแห่งนี้เพื่อคอยช่วยเหลือผู้บัญชาการส่วน...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12403_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12403_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..74ee4d8b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12403_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+บนหน้าผาสูงที่หันหน้าเข้าหาทะเลทางทิศตะวันออก เหล่าบรรพชนได้บูชาเจ้านายแห่งเวลาและเจ้านายแห่งลมพร้อม ๆ กัน
+เพราะความเชื่อที่ว่า "สายลมนำพาเรื่องราวมาและเวลาทำให้มันงอกเงย" ทั้งสองจึงมักจะปะปนกัน
+ดาบเล่มนี้บอกเล่าเรื่องราวของการต่อสู้และถูกใช้ในการแสดงละครเวทีเกี่ยวกับสงคราม
+แต่เดิมดาบขนาดใหญ่ที่ไม่มีใบมีดมันกลายเป็นหินแข็งท่ามกลางสายลมแห่งกาลเวลา
+
+ดาบเล่นนี้ครั้งหนึ่งเคยเป็นของตระกูล Imunlaukr ตระกูลที่เต็มไปด้วยนักรบที่กล้าหาญ, เปี่ยมไปด้วยพรสวรรค์และมักจะจากโลกไปก่อนวัยอันควร
+ในระหว่างช่วงพิธีสักการบูชา พวกเขารับบทนักรบประจัญบาน สวมบทบาทของนักสู้ผู้เปื้อนเลือดสีดำ
+
+ตระกูล Imunlaukr นั้นเชื่อว่าการต่อสู้นั้นไม่ใช่เพื่อการปกป้อง, เกียรติยศหรือการขยายดินแดน
+แต่เพื่อเป็นการสร้างความสุขให้กับเหล่าทวยเทพที่แสนจะเอาใจยากบนสวรรค์
+ไม่ว่าจะมาจากเหล่าอสูรร้ายก็ดี หรือเหล่าผู้คนที่อยู่นอกเหนือกฎหมายก็ดี ไม่ว่าตนเองจะสามารถกลับไปอยู่ในอ้อมกอดของคนรักได้อีกครั้งหรือไม่ก็ตาม
+สิ่งที่สำคัญคือต้องแผดเสียงให้ดังและชัดเจนท่ามกลางการสู้รบนองเลือด นั่นเป็นหน้าที่ที่ต้องทำ
+
+สายเลือดที่เต็มไปด้วยความน่าสับสนนี้ แต่เดิมไม่น่าที่จะดำรงอยู่ในประวัติศาสตร์ได้อย่างยาวนาน
+เพราะว่าการต่อสู้ของพวกเขานั้นไม่มีจุดจบ และไม่ได้หวังถึงชัยชนะ
+แต่เมื่อหิมะละลายและ Mondstadt ถูกก่อตั้งขึ้น ในที่สุดพวกเขาก็มีสิ่งที่ควรค่าแก่การปกป้อง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12404_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12404_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9627a5bc8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12404_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+ดาบใหญ่ที่ใช้โดยชนชั้นสูงผู้ซึ่งครั้งหนึ่งเคยครองอำนาจ Mondstadt ถูกทำด้วยฝีมือประณีต
+ด้วยเหตุนี้แม้หลังจากผ่านไปหลายชั่วอายุคนมันก็ยังคงแข็งแกร่งเช่นเดิม
+การต่อสู้นั้นครั้งหนึ่งเคยเป็นทักษะที่จำเป็นสำหรับเหล่าชนชั้นสูง
+เพื่อที่จะปกป้องผู้คนของพวกเธอจากอสูรที่มาคุกคามความสงบสุขและความมั่นคง
+แต่ตามบันทึกในที่สุดพวกเธอก็ลืมความรับผิดชอบของพวกเธอและกลายเป็นอสูรกินคนแทน
+
+จากการตรวจสอบพบว่าการต่อสู้ที่ถูกห้ามโดยกองอัศวินแห่ง Favonius นั้น
+ครั้งแรกเกิดขึ้นในช่วงสมัยของเหล่าชนชั้นสูงที่ใช้การต่อสู้เป็นพิธีกรรมในการขอพรต่อเทพเจ้า
+
+แม้ว่าต่อมาการต่อสู้จะถูกตระกูล Lawrence บิดเบือนให้กลายเป็นความบันเทิงของเหล่าชนชั้นสูงผู้มีอำนาจ
+และสุดท้ายก็ถูกกองอัศวินสั่งยกเลิก และคงอยู่ไว้เพียงคำอธิษฐานบางส่วน...
+
+"จงใส่ใจในสายลมนับพันของ Mondstadt ฉันและเหล่าผองเพื่อน, พี่น้อง และศัตรูของฉัน ขอมอบเสียงกระทบของมีดดาบให้เธอ ขอมอบหยดเลือดและหยาดเหงื่อให้เธอ"
+"สายลมที่นำทางฉันไปยังหนทางข้างหน้า มอบพลังให้ฉันเพื่อที่จะก้าวเดินต่อไปในช่วงเวลาที่ฉันเหนื่อยล้าไร้เรี่ยวแรง และมอบสติปัญญาในการตัดสินดีชั่วให้ฉันในช่วงเวลาที่ฉันสับสน"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12405_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12405_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f9035d0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12405_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+ดาบหนักไร้คมซึ่งส่องประกายแสงสลัว ๆ เมื่อหลายปีก่อนนั้น
+แสงสลัวของมันถูกเรียกว่า "Beacon of Ghosts" โดยหมู่โจรภูเขา
+การได้เห็นมันหมายถึงเส้นทางของผู้นั้นต้องจบลง
+การได้เห็นมันหมายถึงจุดจบของชีวิตของคนผู้นั้นใกล้เข้ามาแล้ว
+
+"ไร้ซึ่งรูปร่างและน้ำหนัก สายฝนที่ตัดผ่านสายฝน แสงสว่างที่เสียดแทงแสงสว่าง"
+"ไม่สามารถจับต้องได้ เคลื่อนไหวราวกับงู สายตาแหลมคมราวกับดาบ และแม่นยำราวกับหอกแหลม"
+
+แต่เดิม Rainslasher นั้นไร้นาม ซึ่งชื่อนั้นถูกตั้งเพื่อแสดงความนับถือแก่เจ้าของของมัน
+เจ้าของคนแรกและคนสุดท้ายของดาบไร้นามนั้นคือนักสู้พเนจรนามว่า Guhua
+
+ตำนานเล่าว่าเขาคือเซียน โดยในสมัยที่ Guhua ยังมีชีวิตอยู่นั้น เหล่าโจรร้ายไม่กล้าแม้แต่จะเคลื่อนไหว และในป่าก็สงบราวกับอยู่ในเมือง
+ว่ากันว่าในตอนท้ายของการเดินทางของเขานั้น เขาขึ้นไปในหมอกควันสีม่วงและกลายเป็นดาว
+
+หนึ่งในผู้ที่ Guhua ได้แสดงความมีน้ำใจไว้ได้ก่อตั้งสถานที่ที่เป็นที่รู้จักกันในทุกวันนี้ว่าสำนัก Guhua เพื่อเป็นเกียรติแก่เขา ทว่าไม่มีสำนักใดถูกกำหนดให้คงอยู่ไปได้ตลอดกาล
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12406_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12406_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3cbe260a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12406_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+ดาบใหญ่โบราณจากคลังอาวุธใน Liyue ไม่ทราบรุ่นที่ผลิต ตำราที่เกี่ยวข้องก็ไม่ได้บันทึกไว้ว่ามันทำเสร็จเมื่อไหร่
+ด้ามจับทำจากแร่หายาก ใบมีดทำจากเหล็กกล้า ตัวดาบหนักหลายสิบชั่ง เมื่อกวัดแกว่งมันจะเห็นแสง Huaguang เคลื่อนไปมา มีพลังที่จะกลืนเมฆและบดบังแสงจันทร์ได้
+
+หลังจากหายนะ เพื่อการหลุดพ้นจากกรอบเดิม ๆ ในการออกแบบอาวุธแล้ว โรงตีดาบตระกูล Yun และช่างฝีมือชื่อดัง Han Wu ได้นำการเปลี่ยนแปลงของศาสตร์แห่งการสร้างอาวุธมาสู่ Liyue เป็นครั้งแรก
+ตำราสร้างอาวุธใหม่ที่ชื่อว่า"การทดสอบ"ก็ได้กำเนิดขึ้นและดาบใหญ่"การทดสอบ"ก็ได้ถูกสร้างขึ้นมา มันมีสีเงาๆดูหยาบๆซึ่งพบได้ไม่บ่อยนัก
+สีดำทองและมีสีน้ำตาลแซม เปี่ยมด้วยประสิทธิภาพ หากมองเผินๆอาจดูเหมือนดาบทั่วไป เมื่อได้ลองถือมันจึงจะรู้ว่ามันหนักแต่ไม่จม
+
+Han Wu ผู้ที่ตีดาบเล่มนี้เร่งเดินทางข้ามวันข้ามคืนไปยังดินแดนทางเหนือ เพื่อมอบดาบเล่มนี้ให้สหายอัศวินผู้หนึ่ง
+อัศวินตรวจดูดาบเล่มนี้อย่างละเอียด และลองกวัดแกว่งมันดู ต้นไผ่ในป่าถูกตัดลงอย่างง่ายดาย เมื่อดาบร่ายรำ ลมพัดหวีดหวิว เป็นปรากฏการณ์ที่ยากจะพบในรอบศตวรรษ
+
+อัศวินพเนจรกล่าวกับ Han Wu ว่า:ดาบเล่มนี้โบราณและงดงาม จะกวัดแกว่งเท่าใดก็ไร้เสียง
+ดังของล้ำค่าอันประณีตท่ามกลางของน้อยใหญ่ ควรจะเรียกมันว่า "Archaic"
+ในเวลาต่อมา เอกลักษณ์นี้ได้กลายเป็นบรรทัดฐานในการทำดาบใหญ่ของ Liyue
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12407_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12407_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3c3b91de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12407_TH.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+โลกกำลังหันมามอง Liyue นี่คือเกียรติของท่าเรือธุรกิจที่ยอดเยี่ยม
+สมบัติจากต่างประเทศมายังท่าเรือ Liyue ตามกระแสของผู้คน
+ดาบใหญ่ที่ทำขึ้นจากวัสดุชั้นเลิศและฝีมืออันยอดเยี่ยม ความพิเศษอยู่ตรงที่ด้านที่หันเข้าหาผู้ใช้นั้นไม่มีคม
+ว่ากันว่าด้านที่ไร้คมนั้นถูกใช้เป็นด้ามจับเพื่อปรับเปลี่ยนตำแหน่งขณะต่อสู้ได้ด้วย
+
+มีเพียงไม่กี่คนที่จะพูดว่า ดาบใหญ่เล่มนี้เป็นผลงานที่น่าภาคภูมิใจของช่างฝีมือต่างเมือง
+ช่างฝีมือผู้งุ่นง่านลับคมดาบอย่างตั้งใจ ค่อยๆปรับความสมดุลของใบมีดอย่างประณีต
+คืนแล้วคืนเล่าที่นอนไม่หลับ ใช้เวลาหมดไปท่ามกลางดวงดาวแห่งประกายไฟ
+หลอมดาบครั้งแล้วครั้งเล่า ตีดาบครั้งแล้วครั้งเล่า
+ในใจเต็มไปด้วยความหวังที่จะให้คนรักหวนคืน และความกังวลที่ไม่อาจหยั่งรู้ได้
+
+"รอให้สงครามสิ้นสุดลง"
+ช่างตีเหล็กคิดไป ในระหว่างที่เหงื่อท่วมกาย
+"เธอจะยังคงใช้ดาบเล่มนี้ได้หรือไม่"
+"...เธอจะมาสามารถกลับมาอย่างปลอดภัยได้หรือไม่"
+แต่หลังจากนั้นไม่นาน เขาก็หันหลังให้กับความคิดฟุ้งซ่าน และมุ่งความสนใจไปที่ดาบ
+แทนที่จะมานั่งกังวล ควรเอาใจไปจดจ่อกับการสร้างของขวัญที่มาจากใจสักชิ้นดีกว่า
+
+ต้องมีสักวันที่กองกำลังที่ไปปราบอสูร จะกลับมายังเมืองนี้พร้อมชัยชนะ
+ช่างตีเหล็กไม่มีเวลาที่จะสลักชื่อเธอลงบนดาบ
+ถือดาบยาวไว้แล้ววิ่งไปเบื้องหน้าคนรักที่พึ่งกลับเข้าเมืองมา
+ช่างตีเหล็กผู้ซุ่มซ่ามไม่รู้จะหัวเราะหรือร้องไห้ดี
+
+นักรบสาวถอดชุดเกราะของเธอออกและปล่อยผมยาวสยาย ต่อจากนี้ไปไม่จำเป็นต้องมีนักดาบอีกต่อไปแล้ว
+เธอนำของขวัญที่จะมอบให้คนรักที่รอคอยเธออยู่ที่บ้านเกิดมาด้วยชิ้นหนึ่ง:ธนูล่าสัตว์ที่ใหม่เอี่ยมอ่อง
+"เสียเวลาจริงๆ!เวลาผ่านล่วงไปหลายปี ข้าได้ทำดาบใหญ่เล่มนี้ให้แก่เจ้าเพียงผู้เดียว"
+ช่างตีเหล็กหัวดื้อบ่นงึมงำ แต่ในตอนท้ายดูสุขใจยิ่งนัก ดาบเล่มนี้ถือเป็นดาบชั้นเลิศเลยทีเดียว
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12408_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12408_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e870952db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12408_TH.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+ดาบใหญ่เล่มหนึ่ง ทำจากหิน Blackcliff ที่หายาก หนักดุจหินยักษ์ สามารถแยกภูเขาและตัดถนนให้ขาดได้
+ตัวดาบทำจากผลึกหิน Blackrock ผสมกับแร่ที่มีสีแดง สีดำดุจหมึกเข้ม และแดงดุจไฟที่ลุกโชน
+
+อาวุธศิลานิลสืบทอดมาจากอาวุธจำพวก"การทดสอบ"มีเอกลักษณ์สามอย่างคือ:แข็งแกร่งดังหินผา เยือกเย็นดุจน้ำแข็ง และร้อนแรงดุจไฟ
+ถึงแม้ "Slasher" จะเป็นดาบใหญ่ แต่ส่วนที่บางที่สุดของมัน ไม่หนาไปกว่าเส้นไหมเลย
+คริสตัลสีดำเข้มผนึกตัวกันอย่างประณีต ผสานกันกลายเป็นใบมีดกว้าง
+ด้ามจับของหอกประดับด้วยโทเทมไฟและอัญมณีหยกสีแดง ดูไกลๆเหมือนกับเลื่อนลอยอยู่กลางอ่างหมึกสีดำ ดูมืดมิดและชั่วร้าย
+
+Han Wu ช่างตีเหล็กผู้มีชื่อเสียง ครั้งหนึ่งเคยสำรวจลึกลงไปในเหมืองแร่ เพื่อหาคริสตัลมาสร้างอาวุธ Blackstone สุดท้ายได้เจอกับหายนะในเหมือง
+ดวงตาข้างหนึ่งที่บาดเจ็บ และดวงตาที่เหลือเพียงข้างเดียวในขณะนั้นไม่สามารถรับรู้ทิศทางที่โอบล้อมไปด้วยความมืดมิดได้ หูของเขาได้ยินเพียงแต่เสียงสะท้อนของดาบที่ฟาดลงไปยังหินฟังดูราวสวรรค์จะแยกออกจากกัน
+จากนั้นเป็นต้นมา เตาหลอมของช่างตีเหล็กก็ถูกปกคลุมไปด้วยฝุ่น หลงเหลือเพียงขี้เถ้าที่เย็นดุจน้ำแข็งและความฝันที่ไม่อาจเติมเต็มของช่างตีเหล็ก
+ลูกชายของเขา Han Ce อ่านเจอว่ามีความลับประหลาดอยู่ใจกลางขุนเขา เขารีบไปพูดกับบิดา
+Han Wu ฟังแล้วรู้สึกขมขื่นใจยิ่งนัก เขาได้ข้อสรุปว่าการขุดเหมืองได้ไปรบกวนมังกรใต้พิภพและหินที่ตกจากฟากฟ้า เขายันร่างกายที่อ่อนแอของเขาขึ้นมา จุดเตาและเริ่มหลอมดาบเล่มใหม่
+เมื่อทำดาบเสร็จ ลูกชายของช่างฝีมือทำตามคำสั่งของบิดา นอกทางเข้าเหมืองมีเทวรูปตั้งตระหง่านอยู่ ซ่อนดาบไว้ที่นั่น เพื่อเป็นการขับไล่มังกรจากหมู่บ้าน
+
+หลายปีต่อมา Han Wu เสียชีวิตลงในขณะที่เขากำลังฝัน
+ในวันเดียวกันเวลาเดียวกัน นักเดินทางผู้หนึ่งได้เดินผ่านหลุมเหมือง ณ ภูเขา Tianheng และได้เห็นแสงสีแดงเปล่งขึ้นมาจากหลังหิน เทวรูปอันลึกลับได้หมุนออกอย่างเงียบๆ
+กลางเทวรูปมีดาบใหญ่เปล่งแสงจางๆ ดูราวกับกำลังร่ำไห้อยู่
+Han Ce เข้าไปในภูเขากลางค่ำคืน และนำดาบกลับมา
+Tianshu ในยุคเก่าได้แกะสลักมันด้วยมือ:
+"แยกทะเลและภูผา ฉีกเมฆาและจันทรา"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12409_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12409_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9b48ff79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12409_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+ดาบใหญ่ที่ทำมาจากกระดูกสันหลังของอสูรแห่งท้องทะเลนั้น กระดูกแต่ละอันต่างมีเรื่องราวอันชวนขนลุก
+ในอดีตนักเดินเรือจะใช้กระดูกของอสูรตกแต่งหัวเรือ, กระดูกงูเรือ
+เพื่อข่มขวัญอสูรยักษ์ใต้ท้องทะเลลึกและพวกที่อิจฉาผู้ที่อาศัยอยู่บนบก
+
+ในสมัยก่อนยุคที่มหาสมุทรไม่สงบนั้น การออกเดินเรือเป็นเหมือนการลาจากชั่วนิรันดร์
+เพลงเรืออันเสนาะหูในทุกวันนี้ ในเวลานั้นเป็นเพลงอำลาที่ทำให้ผู้คนนิ่งเงียบ
+สมัยนั้นมีกัปตันที่ถือดาบใหญ่ ผู้ที่ชอบดื่มและร้องรำทำเพลงก่อนออกทะเล เมื่อมีคนถามเขาก็ยิ้มและเอ่ยว่า:
+"ฉันรู้ตัวเองดี ร่ำสุราและร่ำเสียงเพลงแล้วมันยังไงกันเล่า แค่รอเวลาที่กระแสน้ำทะเลและทิศทางลมที่ถูกต้อง"
+แต่กลับไม่พูดต่อ เพียงแค่ชูแก้วขึ้น หัวเราะทักทายผู้คนไปทั่วเพื่อดื่มต่อ
+
+ในที่สุดช่วงเวลาที่กระแสน้ำทะเลและทิศทางลมที่ถูกต้องก็มาถึง เรือรบยักษ์ได้ชักใบเรือขึ้นเพื่อออกเรือ
+ลึกลงไปในทะเลหมอกที่อยู่ไกล ๆ คลื่นใต้น้ำที่ซัดสาด มหาสมุทรที่เต็มไปด้วยอสูรทะเล
+ท้ายที่สุดทั้งกัปตันผู้ร้องรำทำเพลงและเรือของเขาก็ไม่ได้กลับไปยังท่าเรือที่ล้อมรอบด้วยภูเขา
+ต่อมาไม่นาน ซากศพของอสูรยักษ์ใต้ทะเลลึกก็ถูกกระแสคลื่นพัดมายังชายฝั่ง
+ดาบใหญ่ได้เปิดแผลให้เห็นถึงกระดูกสีขาวอันน่าสยดสยอง ส่วนเลือดนั้นถูกกระแสน้ำทะเลชะล้างเสียจนสะอาดหมดจด
+
+"รอเวลาที่กระแสน้ำทะเลและทิศทางลมที่ถูกต้อง ฉันจะออกทะเลเพื่อล้างแค้นเธอ เจ้าคนหลงใหลในคลื่นทะเลเอ๋ย"
+"เป็นศพให้ปลากินเป็นไง แบบนี้ก็จะสามารถส่งเพลงเรือที่เธอชื่นชอบไปยังทะเลลึกที่เธออยู่ได้"
+
+ทุกวันนี้บนท้องทะเลนั้นไม่มีทางที่จะมีอสูรยักษ์ปรากฏตัวขึ้นจากคลื่นที่โหมซัดสาดท่ามกลางพายุฝนอีก
+ประเพณีการใช้กระดูกของอสูรทะเลตกแต่งหัวเรือและกระดูกงูเรือนั้น ก็ถูกลืมเลือนไปตามการสูญพันธุ์ของอสูรทะเล
+แต่เมื่อออกเรือไปยังที่ไกล ๆ บางครั้งก็ได้ยินราวกับเสียงฟ้าร้องจากใต้ทะเลลึก ที่ทำให้ตัวชาวาบไปถึงสันหลัง...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12410_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12410_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f33b34a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12410_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+อาวุธที่กองทหาร Millelith ชอบใช้ในสมัยโบราณ
+ตัดจากพื้นหินอันศักดิ์สิทธิ์ที่อยู่เหนือที่ตั้งของท่าเรือ Liyue ซึ่งมันหนักอย่างหาที่เปรียบมิได้
+คนธรรมดาไม่มีทางยกขึ้นได้ ไม่ต้องพูดถึงว่าจะโบกตอนสู้รบเลยเชียว
+แต่ตามบันทึกแล้ว กองทหาร Millelith ในสมัยโบราณสามารถชูและโบกมันได้
+
+กองทหาร Millelith นั้นเริ่มมาจากผู้ติดตามของท่านลอร์ดแห่งหินที่ได้ก่อตั้งกองกำลังทหารขึ้น
+และประวัติความเป็นมาของมันสามารถตรวจสอบได้จากตอนที่เมืองท่าสร้างเสร็จเป็นครั้งแรก
+ในนามของท่านลอร์ดแห่งหิน, ธงของ Liyue เดินหน้าร่วมกันและไม่ถอยกลับเป็นอันขาด:
+"Millelith อันแข็งแกร่งผู้แสนหนักแน่นไม่หวั่นไหว เกราะและอาวุธผู้ซึ่งคอยเฝ้าปกปักรักษา ปราบปรามภูตผีและความชั่วร้ายทั้งมวล"
+เหล่านักรบ Millelith เคารพข้อกำหนดนี้อย่างเคร่งครัด แม้นต้องตายก็ไม่เสียใจ
+
+พวกเขาต่างมุ่งมั่นที่จะเดินตามรอยเท้าของท่านลอร์ดแห่งหิน สังหารปีศาจ, ช่วยเหลือผู้คน ปกป้อง Liyue ให้สงบสุข
+ผลงานที่โด่งดังที่สุดของกองทหาร Millelith นั้นไม่ใช่การสังหารแต่คือการปกป้อง โดยใช้ตัวเองเป็นเกราะป้องกันบ้านของพวกเขา
+
+ดาบใหญ่เล่มนี้หนักอย่างหาที่เปรียบมิได้ทั้งยังแข็งแกร่ง เหมือนกับความรับผิดชอบและความตั้งใจของผู้ปกป้อง
+ท่าน Xing และท่าน Han เป็นสองคนแรกที่ตัดหินให้เป็นดาบ จะต้องรู้ดีแก่ใจ
+ในอนาคต ผู้มีพละกำลังที่จะใช้ดาบหินแบบนี้ในการรบนั้น ยิ่งนับวันจะยิ่งน้อยลง
+แต่นี่ก็หมายความว่าโลกจะสงบสุขและไม่ต้องการผู้ปกป้องและดาบอีกต่อไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12411_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12411_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..00d1c44fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12411_TH.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+เมื่อเมืองหลวงอันเขียวชอุ่มถูกผนึกโดยเมฆหมอก
+พายุหิมะที่ไม่มีวันสิ้นสุดตัดแสงจันทร์เย็นยะเยือก
+เมื่อชีวิตและเรื่องราวที่ถูกขัดจังหวะ
+ต้องถูกทิ่มแทงด้วยกรงเล็บแหลมที่ร่วงมาจากฟ้า...
+
+บุตรสาวของนักบวชมอบดาบใหญ่ที่ทำจาก Starsilver ให้นักรบผู้มาจากต่างแดน
+ท่ามกลางสายลมและหิมะ สิ่งที่เธอพูดไม่สามารถสื่อให้อีกฝ่ายได้ยิน
+
+"ภาพวาดบนผนังภาพที่สี่นี้เตรียมไว้ให้คุณ ภาพของคุณจะคงอยู่บนผนังนี้ชั่วกาลนาน"
+"เพื่อภาพวาดภาพนี้ เพื่อทุกคน ฉันจะรอคุณอยู่ที่นี่ ภาวนาถึงการหวนกลับมาของคุณ..."
+
+บุตรสาวแห่งเมืองที่ปกคลุมไปด้วยหิมะ เหี่ยวเฉาไปพร้อมกับกิ่งไม้เงินที่ไม่ออกผล
+คนต่างแดนที่ถูกลิขิตให้ใช้ดาบเล่มนี้เพื่อทำลายน้ำแข็งและหิมะ กำลังแสวงหาคำตอบในที่แสน
+เธอสว่างไสวราวกับแสงจันทร์ แม้ว่าคำพูดสุดท้ายของเธอจะไม่มีวันส่งไปถึงเขาผู้นั้น
+
+"ฉันไม่ได้เห็นท้องฟ้าที่สดใสและผืนดินสีเขียวมานานแล้ว ฉันไม่รู้ว่าสีฟ้าแบบไหนและสีเขียวแบบไหนที่ฉันควรใช้ ในการวาดฉากน้ำแข็งและหิมะที่ละลาย ตามที่พ่อของฉันต้องการ"
+"ถ้าฉันได้เจอคุณอีกครั้งก็คงจะดี..."
+
+นี่คือคำตอบที่เขาพบ——
+
+ในที่สุดนักรบจากต่างแดนก็ยุติการเดินทางอันไร้ผลลัพธ์ของเขา
+เลือดสีดำหยดจากคมดาบใหญ่
+เท้าอันหนักอึ้งของเขาย่ำไปบนทางหิมะที่เริ่มไม่คุ้นเคย
+แต่เมื่อเขากลับมาถึงนักรบต่างแดนผู้เหนื่อยล้า กลับมาถึงห้องโถงในเมืองบนภูเขา
+มีเพียงเสียงสะท้อนของความตายอันว่างเปล่าต้อนรับการกลับมาของเขา
+
+"แม้แต่ที่นี่ ก็ไม่เหลืออะไรให้ฉันปกป้องเลยรึ..."
+"พวกท่านที่อยู่บนฟ้า ก็แค่อยากเห็นสิ่งมีชีวิตทั้งหลายดิ้นรนอย่างน่าเวทนาสินะ"
+"ถ้าเป็นอย่างงั้นล่ะก็ ขอให้พวกท่านสนุกไปกับเพลงที่ฉันมอบให้ บทเพลงแห่งเสียงเหล็กและเลือด"
+Starsilver ที่หญิงสาวมอบให้เขาเพื่อทำลายหิมะและพายุ ได้ถูกหนุ่มต่างแดนทิ้งไว้ระหว่างภาพวาดบนผนัง
+จากนั้นเขาก็ลงจากภูเขา แล้วมุ่งไปยังสถานที่แห่งความขัดแย้งและสงคราม ที่ที่เขาสามารถหลั่งเลือดได้
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12412_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12412_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fe6e8e79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12412_TH.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+ในค่ำคืนดึกสงัดไร้ซึ่งผู้คน การขยับเหงือกของมันแปลความหมายได้ว่า:
+
+"เมื่อฉันออกไปจากท้องทะเล ฉันคงต้องตายอย่างไม่ต้องสงสัย"
+"ใจฉันหยุดเต้น ดวงตาขาวโพลน แล้วฉันก็จะส่งกลิ่นเหม็น"
+"สำหรับปลาแล้ว ถ้านี่ไม่ใช่ความตายแล้วจะเป็นอะไรได้ล่ะ?"
+
+"ฉันคือปลาที่แข็งแกร่งที่สุดในหมู่ปลาแมกเคอเรล"
+"ฉันเคยเป็นผู้ที่แข็งแกร่งที่สุดในท้องทะเลตื้น"
+"และแม้แต่สัตว์ทะเล ปลาวาฬ และฉลามก็ไม่อาจเอาชนะฉันได้"
+"แล้วฉันก็เจอกับคู่ต่อสู้ที่เหมาะสม"
+"มันคือคุระเกะ หรืออาจเรียกพวกมันว่าแมงกะพรุน"
+"ทั้งที่พวกมันแค่ลอยไปตามกระแสน้ำ"
+"แต่กลับสามารถกำจัดพลังโจมตีที่กระทบตัวมันทั้งหมดได้"
+
+"ดังนั้นฉันจึงละทิ้งเส้นทางของพละกำลัง"
+"และปล่อยให้แมงกะพรุนนั้นมีชีวิตต่อไป"
+"หลังจากใช้ชีวิตผ่านมาอย่างยาวนาน"
+"ฉันสามารถควบคุมทุกอวัยวะในร่างกายได้"
+"ฉันจึงหยุดหัวใจที่ยังเต้นอยู่ของตัวเองลง"
+"เพื่อไม่ให้ตัวเองถูกมองว่าเป็นปลาสดแล้วถูกแล่"
+"แม้ว่าพวกเธออาจจะคิดว่าฉันเป็นแค่ปลาทูเค็ม"
+"แต่ยังไงก็ให้ฉันเป็นพลังของพวกเธอก็แล้วกันนะ"
+
+"ตอนนี้ก็จับร่างอันแข็งแกร่งของฉันไว้"
+"อืม..."
+"รอจนน้ำทั้งหมดไหลลงสู่ท้องทะเล"
+"ในวันที่แสงดาราทั้งหมดดับสลาย"
+"เมื่อทุกสิ่งมาบรรจบกันในทะเลแห่งชีวิตที่ทุกอย่างเริ่มต้นขึ้น"
+"เมื่อถึงวันนั้น จะมาประลองกับฉันดูมั้ยล่ะ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12414_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12414_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5469276d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12414_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+ดาบ Nagamaki ที่หัวหน้ากองสมัยหนึ่งของ Tatarasuna เคยออกแบบไว้
+ว่ากันว่ามันมีโครงสร้างที่เรียบง่าย แข็งแกร่งและซื่อตรงเหมือนตัวเขาเอง
+
+ก่อนที่จะใช้เทคโนโลยีจากต่างประเทศมาผลิตเป็น "Mikage Furnace" ซึ่งในช่วงเวลาที่แสนยาวนานนั้น
+Tatarasuna ใช้ "วิธีหลอมเหล็ก Tatara" แบบดั้งเดิมมาโดยตลอด
+หลังจาก Mikoshi รับตำแหน่งหัวหน้ากอง ก็ได้หลงอยู่กับความสวยงามของเหล็กกล้ามาโดยตลอด
+เขาขอความรู้จากขุนนางผลิตอาวุธ Miyazaki ที่รักในการหลอมดาบเช่นกัน
+สุดท้ายแล้ว หลอมดาบที่ดูเรียบง่าย แต่แข็งแกร่ง ที่มีชื่อว่า "Daitatara Nagamasa" ได้สำเร็จ
+
+ถึงจะเป็นลูกเลี้ยงของตระกูล Mikoshi ถึงแม่เลี้ยงจะทำให้ Mikoshi แปดเปื้อนไปด้วยความผิด
+ถึง Doukei ลูกชายคนโตของ Mikoshi จะทิ้งฐานะ และชื่อเสียงของตัวเอง
+แต่ความโง่เขลา และความซื่อสัตย์ของตัวเขาเอง ทำให้เขาทะนุถนอมชื่อเสียงของ Mikoshi ยิ่งกว่าเดิม
+พยายามเข้ารับราชการ รับใช้บ้านเมืองด้วยความขยัน และบริสุทธิ์ใจยิ่งกว่าเดิม เพื่อชำระล้างคำสบประมาทของตระกูล
+
+ในตอนที่ทหารม้า Katsuragi ไปเกี่ยวข้องกับการทุจริต เขาก็สังหารโดยไร้ข้อกังขาเช่นกัน
+ตั้งแต่นั้นมา ชื่อของดาบเล่มนี้และยศของเขาก็เปลี่ยนแปลงไปตลอดกาล
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12416_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12416_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4dba9919
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12416_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+ดาบที่เคยถูกใช้โดยแม่ทัพผู้แข็งแกร่งจาก Watatsumi
+เล่าขานกันว่าทักษะดาบของเขามีเพียงสองกระบวนท่าที่ฝึกขึ้นด้วยตนเอง นั่นคือ "Getsumouun" และ "Yuushio"
+กระนั้นทั้งสองกระบวนท่าลับก็ไม่เคยเป็นสองรองใครในสนามรบหรือการประชันฝีมือมาก่อน
+
+ดังคำกล่าวที่ว่า งูและปลาเป็นสัตว์เลือดเย็น ทว่าสิ่งมีชีวิตเลือดเย็นกลับหลงใหลในนิมิตที่ร้อนแรง
+เพื่อทำความฝันของเหล่าผู้คนให้เป็นจริง Omikami จึงได้ท้าทายต่อกลุ่มเมฆพายุ
+ในหมู่มนุษย์ปุถุชนของ Watatsumi ที่ก้าวย่างสู่เส้นทางแห่งชัยชนะ มีเด็กหนุ่มผู้หนึ่งที่โดดเด่นเป็นพิเศษ
+ด้วยความกล้าหาญชาญชัยและความโปรดปรานจาก Watatsumi เขาจึงได้รับตำแหน่งเป็น "Touzannou"
+ทว่าสุดท้ายในอีกหลายปีต่อมา ตำแหน่งราชาก็ถูกลืมเลือน และถูกแทนที่ด้วยฉายาเย้ยหยันจากศัตรู
+"Akuou" สมุนผู้ชั่วร้ายของงูยักษ์ ราชาปีศาจที่บุกรุกเกาะ Yashiori อย่างเลือดเย็น...
+
+การเข่นฆ่าในสนามรบทำให้ชายหนุ่มกลายเป็นคนหยาบกร้านเหมือนดั่งเกลือในทะเล แต่สำหรับตัวเขาแล้ว
+มีเพียงความปรารถนาที่เคยอธิษฐานต่อ Lunar Leviathan ตรงข้างศาลเจ้าก่อนออกรบเท่านั้น ที่จะไม่มีวันสูญสลาย
+
+"สักวันฉันจะขึ้นไปเหยียบบนยอดสูงสุดของ Mt. Yougou แล้วมองลงมาดูตำหนักของเจ้าแห่งสายฟ้าจากเบื้องบน"
+"และจะประลองกับเท็งงุ Yougou ผู้ยิ่งใหญ่ในตำนานอย่างสนุกสนาน บนยอดของปราสาท Tenshukaku"
+"จากนั้นก็เอาหน้ากากกลับมาเป็นของฝากให้ Ayame กับพี่ Mouun ก็แล้วกัน!"
+
+สุดท้าย คลื่นก็ซัดสาดความฝันที่เหมือนดั่งปราสาททรายนั้นให้พังทลายไปจนหมด
+ท่ามกลางสงคราม หน้ากากเท็งงุที่เป็นดั่งดวงดาวแดงฉานถูกบดขยี้เป็นผุยผงราวกับเศษหินและดินทราย
+มิโกะผู้เคยเป็นดั่งแสงจันทร์ใต้ท้องทะเลลึก ที่คอยมอบแสงสว่างแก่ดวงจิตของชายหนุ่ม ไร้สุ้มเสียงเสียงตอบรับอีกต่อไป
+ส่วน "Akuou" ก็ได้มลายหลอมรวมไปกับแสงเจิดจ้าแห่งสายฟ้าตามงูยักษ์ไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12501_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12501_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f6d5ba99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12501_TH.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+The sky-shaking bravery
+เกิดในอาณาจักรโบราณที่อยู่ในเหว
+ในที่สุดแม้แต่ปีกสีดำก็ถูกตัดออกด้วยความภาคภูมิของสายลม
+
+ในอดีตนั้นความริษยาของอสูรมังกร Durinที่มีต่อความรุ่งเรืองของ Mondstadt นั้นได้สร้างความหวาดหวั่นให้แก่ผู้คน
+ผู้คนต่างพากันร้องไห้ให้กับแผ่นดินที่แห้งแล้งและทำให้เทพแห่งลมที่หลับอยู่ในป่าต้องตกใจตื่น
+เทพเจ้าแห่งสายลมออกมาตามคำเรียกร้องของทุกคนพร้อมกับเรียกผู้รับใช้ของเขามาด้วย
+เพื่อปกป้องชีวิตและอิสรภาพของผู้คนจากเงาอันชั่วร้ายของมังกรอสูร
+
+ท่ามกลางการต่อสู้อันดุเดือดในหมู่เมฆ Dvalin ก็สยายปีกทั้งหกที่ได้รับพรจากเทพ
+ตัดท้องฟ้าทั้งด้านซ้ายและขวาผ่านเกล็ดเหล็กของ Durin
+ต่อสู้ท่ามกลางท้องฟ้าอย่างเอาเป็นเอาตาย Dvalin ปล่อยพลังเขี้ยววายุจากกรงเล็บมหึมาของมัน
+ราวกับเคียวแหลมเจาะทะลุเนื้ออันเน่าเปื่อยของ Durin
+
+การต่อสู้ครั้งนี้สั่นสะเทือนไปทั้งฟ้าและผืนแผ่นดิน
+ในที่สุด คอของมังกรอสูรก็ถูก Dvalin เฉือนและร่วงลงจากท้องฟ้า
+มังกรแห่งสายลมได้รับพรจากเทพเจ้าและปกป้องชาว Mondstadt
+อย่างไรก็ตามมันติดเชื้อจากเลือดพิษและการกัดกร่อนค่อยๆเข้าสู่กระดูก
+
+Dvalin ผู้เป็นฮีโร่กลับต้องทนทุกข์ทรมานเพียงลำพังและเลือดพิษก็ทำให้เกิดความชั่วร้าย
+ภายใต้การล่อลวงของเหวนรก มังกรลมก็หายไปและล้มลงตกสู่ความชั่วร้ายกลายเป็น Stormterror
+แต่ความเจ็บปวดที่เกิดจากความโกรธแค้นและพิษก็ถูกบรรเทาลงโดยเจ้านายเก่าที่แสนอ่อนโยน
+เพื่อนที่จริงใจและเหล่าสหายใหม่กำจัดเหล่าอสูรอย่างกล้าหาญ ฟื้นฟูชื่อและเกียรติของ Dvalin
+
+ตลอดช่วงเวลานอนหลับนานนับศตวรรษ เหล่าผู้คนของ Mondstadt ได้ลืมเลือนของ Dvalin
+อย่างไรก็ตามเนื่องจากพายุที่ผ่านมา ร่างของมังกรลมหกปีกนั้นกลับมาปรากฏสู่สายตาของผู้คนอีกครั้ง
+พร้อมกับเพลงของ Barbatos พร้อมกับพรของเทพแห่งสายลม
+พร้อมกับสายลมที่ไม่ถูกยับยั้ง ในที่สุดเขาก็ลอยขึ้นสู่ท้องฟ้าอีกครั้ง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12502_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12502_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e17f7844a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12502_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+เป็นที่รู้จักในฐานะอัศวินแห่ง Boreas การเดินทางของเขาสิ้นสุดลงในเมืองของเทพแห่งสายลม
+ผู้ที่ติดตามสายลมจะดึงดูดซึ่งกันและกัน อิสรภาพในท้ายที่สุดแล้วก็แค่ความลังเล
+
+ในตอนที่อัศวินเดินทางเข้าสู่เมือง เหล่าเพื่อนพ้องอัศวินกล่าวอำลาเขาอย่างเงียบ ๆ อยู่บนเขาที่ไกลออกไป
+หมาป่าดื้อดึงที่เกลียดกำแพงและกลิ่นของแสงไฟยังคงต้องการทุ่งกว้างใหญ่
+
+อัศวินแห่ง Boreas กักขังตัวเองในเมืองด้วยหัวใจแห่งอิสรภาพตลอดกาล
+หมาป่าที่มากับสายลมเตร็ดเตร่อยู่ในป่านอกเมืองอย่างอิสรเสรี แต่หัวใจกลับอยู่ในมือของอัศวิน
+
+อัศวินออกไปเพื่อล่าอสูรอีกครั้ง หมาป่าก็ตามกลิ่นของการต่อสู้ไปล่ากับเขาด้วย
+หมาป่าผู้โดดเดี่ยวและอัศวินนั้นต่างรู้ใจซึ่งกันและกัน เข้าออกพร้อมกันราวกับเป็นร่างเดียว
+
+แม้ว่าหมาป่าและอัศวินจะแยกกันไม่ออก แต่อายุของสัตว์ร้ายนั้นก็ไม่ได้ยืนยาว
+ในตอนสุดท้ายอัศวินแห่ง Boreas ได้ฝังหมาป่าในชนบทห่างไกลจากเมืองโดยใช้ดาบของเขาเป็นหลุมศพ
+จากนั้นอัศวินก็บอกลาความแออัดในเมืองและออกไปอยู่อย่างอิสระเหมือนหมาป่าผู้โดดเดี่ยว
+
+และวิญญาณอมตะของหมาป่าอยู่ที่นี่ไปตลอดกาล
+ปกป้องดินแดนอันเขียวขจีที่เคยได้รับการปกป้องจากอัศวิน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12503_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12503_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7420d3422
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12503_TH.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+เมื่อก่อนมีเพลง ๆ หนึ่งที่ดังมาในหมู่ชาวบ้าน ซึ่งร้องแบบนี้:
+"โยนเหรียญที่เว้าแหว่งนั้นให้นักร้องและนักกวีที่มาจากแดนไกล"
+"มอบช่อดอกไม้ให้กับหญิงสาว"
+"นำเหล้าสุดขมที่ทำคนร่ำไห้"
+"มอบให้แด่วันวานที่ไม่มีทางกลับคืน นำเสียงเพลงมอบให้แก่วันข้างหน้า"
+
+ในประเทศที่มีเพลงและดนตรีพัดผ่านไปตามลม ผู้คนมีจิตวิญญาณที่รื่นเริงและละเอียดอ่อน
+กล่าวกันว่าบางยุคสมัยในอดีตนั้น มีกษัตริย์ผู้โดดเดี่ยวและเหล่าราชวงศ์ที่ห้ามไม่ให้เล่นท่วงทำนองบางอย่าง
+เพราะคนที่เฉียบแหลมจะสามารถรู้สึกได้ถึงสัญญาณของการต่อต้านจากบทเพลงของกวีและนักร้อง
+บทเพลงและบทกวีได้ถูกนำมาใช้เป็นวิธีสื่อสารกันของผู้ประท้วง
+
+และในยุคการปกครองของราชวงศ์ การบูชาเทพแห่งสายลมของคริสตจักรนั้นได้เคยถูกแบ่งออกเป็นสองฝ่ายดังนี้:
+คริสตจักรที่ร่วมดื่มกับเหล่าชนชั้นสูง และขณะเดียวกันก็โค่นล้มเทวรูป เขียนคำสดุดีและเพลงสรรเสริญ
+รวมถึงฝ่ายนักบุญที่ไม่มีเสมียนฝ่ายกิจการศาสนา พวกเขาเดินไปตามถนน กำแพงและห้องเก็บเหล้าใต้ดิน
+ดื่มเหล้าราคาถูก ใช้คัมภีร์ศักดิ์สิทธิ์ต้นฉบับซึ่งหมุนเวียนอยู่ท่ามกลางผู้คนและถ้อยคำที่ลมพัดพามา
+ให้พรแก่คนทั่วไปและทาส เขียนบทกวีและบทเพลงที่ไม่ได้รับอนุญาต
+
+เมื่อนักสู้จากต่างแดนลุกขึ้นสู้พร้อมกับเทพแห่งลมที่ตื่นจากการหลับไหล และยกธงของการต่อต้านขึ้น
+นักบุญสูงวัยที่เป็นที่รู้จักกันในนามบาทหลวงนิรนาม ได้ระดมสาวกตัวจริงของโบสถ์ Favonius
+ในที่สุดเมื่อรวมตัวกับผู้คนมากมายแล้ว เขาได้ใช้เลือดสด ๆ ของตัวเองหยดลงไปยังพื้นแผ่นดินอันเขียวขจีผืนนี้
+และสัญญาณที่ช่วยกอบกู้ประเทศชาติคือครึ่งหนึ่งของเพลงที่ไม่ได้เคยร้องมาก่อน
+
+"เก็บเหล็กแหลมเอาไว้ให้กับผู้ที่จะมอบชีวิตให้สำหรับการสู้รบ"
+"เก็บกรงเหล็กตะแลงแกงไว้ให้กับโจร"
+"ลับคมหัวลูกธนูที่ขึ้นสนิม"
+"เก็บไว้จนเมื่อเสียงต้นสนลู่ลมดังขึ้น ก็จะยิงสัตว์ร้ายให้ล้มลง"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12504_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12504_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6de52ae1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12504_TH.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+ครั้งหนึ่งนานมาแล้ว Liyue เคยมีมังกรอยู่
+มันไม่ใช่มังกรที่โบยบินอยู่บนท้องฟ้า แต่เป็นมังกรที่อาศัยอยู่ในหุบเขา
+มังกรหินตัวมหึมานี้ มันมีรูปร่างใหญ่โตพอ ๆ กับหุบเขาที่เป็นบ้านของมัน
+
+ตำนานกล่าวว่า ครั้งหนึ่งมันหลับไหลอยู่ที่ Nantianmen ร่างของมันกลมกลืนไปกับเนินเขารอบตัว
+เมื่อมันตื่นขึ้น ไม่ว่าจะเป็นการเคลื่อนไหวเพียงเล็กน้อย หรือจะเป็นการยืดตัว
+ก็จะทำให้พื้นดินสั่นสะเทือน
+ในตอนนั้นราชาแห่งหินได้มาหามังกรโบราณ เพราะต้องการจะหยุดการสั่นสะเทือนของพื้นดิน
+
+ตำนานกล่าวว่าพื้นดินได้สงบลงเป็นเวลาอันยาวนาน
+และราชาแห่งหินก็ได้สหายใหม่เคียงข้างกาย
+
+แต่ท้ายที่สุด ความสัมพันธ์ระหว่างมังกร, เทพเจ้า และคนก็ไม่ยั่งยืน
+
+มังกรถูกขังไว้ส่วนลึกของโลก มันกลัวความโกรธแค้นของเทพเจ้าและเหล่าเซียน
+กิ้งก่ามังกรหินที่ครั้งหนึ่งเคยทำให้หินผาสั่นสะเทือน
+ได้หลบหนีไปยังส่วนลึกของภูเขา
+แต่หลังจากเวลาผ่านไปหลายพันปี เจ้ามังกรก็เริ่มสร้างความวุ่นวายอีกครั้ง...
+
+ตำนานกล่าวว่า ผู้พิชิตมังกรได้ปักดาบไว้ข้างต้นไม้ต้นยักษ์ ตรงที่เราปราบมังกรลงได้
+เพื่อใช้เป็นหนึ่งในผนึก ปีศาจและคนชั่วร้ายไม่อาจแตะต้องมันได้
+หากตำนานดังกล่าวเป็นจริง มีเพียงคนที่จิตใจใสสะอาดและบริสุทธิ์เท่านั้น ถึงจะเข้าใกล้มันได้
+แต่หากตำนานนี้เป็นเรื่องจริง แล้วดาบเล่มนี้มันหายไปได้อย่างไรกันล่ะ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12505_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12505_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12506_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12506_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6905c7d3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12506_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+ทดสอบ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon12510_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon12510_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f08e45b11
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon12510_TH.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+ชื่อเต็มนั้นคือ "ดาบลอร์ดสิงโตเขาแดงเคลือบทองทะลวงหินทลายศิลา"
+เป็นดาบอันเป็นที่รักของชายแปลกหน้าที่อ้างว่าเป็น "Otogi Kongou Lion King"
+
+...แต่เนื่องจากชื่อทั้งสองยาว และชวนให้สับสนเกินไป
+พวกเด็ก ๆ เลยเรียกดาบของเขาว่า "ดาบเขาแดง" และเรียกเจ้าของดาบว่า "ราชา Otogi"
+
+ดาบเขาแดงเป็นอาวุธที่สร้างขึ้นจากเขาที่หักของมอนสเตอร์ที่นำมาลงอาคม
+Bake-Kitsune, Bake-Danuki และวิญญาณชั่วร้ายทั้งหมดต่างก็ต้องคุกเข่าร้องขอความเมตตาจากดาบเล่มนี้
+ขนาดเท็งงุผู้ยิ่งใหญ่อย่าง "Reizenbou แห่ง Mt. Yougou"
+ยังหวาดกลัวต่อพลังอันชั่วร้ายของดาบ จนไม่กล้าออกมาเผชิญหน้ากับท่านราชา!
+
+...แน่นอนว่าพวกเด็ก ๆ ไม่เชื่อเรื่องเหล่านี้ด้วยซ้ำ
+ถึงกระนั้น ราชา Otogi ก็แข็งแกร่งมากจริง ๆ ให้คนเจ็ดคนมาผลัก ก็ไม่สามารถผลักเขาให้กระเด็นออกจากโดเฮียวได้
+เมื่อพบเห็นเด็กที่เก็บผลไม้บนต้นไม้ไม่ถึง เขาก็จะเตะต้นไม้จน Lavender Melon ร่วงลงมา
+แต่ก็เคยเตะต้นไม้จนหักโค่นโดยไม่ได้ตั้งใจ จนถูกคนชราไล่ตามตลอดทาง จนต้องหนีไปที่ภูเขา
+อีกทั้งเขายังเคยพาเด็ก ๆ บุกเข้าไปยังงานชุมนุมจิบสุราพลางชมใบไม้เปลี่ยนสีอย่างเป็นทางการอีกด้วย
+เขาตะโกนก้องว่า "Otogi Kongou Lion King มาที่นี่เพื่อปัดเป่าวิญญาณร้าย!"
+และได้ประลองมวยปล้ำกับโอนิตัวเล็กที่น่าสนใจ แน่นอนว่าผลลัพธ์นั้นสุดจะน่าอดสู
+
+ความสามารถของราชาก็ไม่มีอะไรนอกจากเรื่องนี้ ไม่มีแม้แต่คุณสมบัติที่จะไปแบกธงแห่งโชกุน
+ถ้าอย่างนั้น ทำยังไงให้เหล่าโยไกในบทเพลงพวกนั้นยอมศิโรราบล่ะ เด็ก ๆ ถาม
+
+"ก่อนหน้านี้ก็แค่ไปดื่มสุราชมจันทร์ ตากลมเย็นจนไม่สบายก็เท่านั้นเอง!"
+ถึงแม้ว่าราชา Otogi จะแก้ตัว แต่เขาก็ไม่ลืมที่จะหัวเราะอย่างเต็มที่
+ไม่รู้จริง ๆ ว่าไร้ยางอายหรือมั่นใจในชัยชนะกันแน่...
+
+"ครั้งนี้ข้าจะต้องตัดเขาของโยไก แล้วนำมันกลับมาอย่างแน่นอน"
+"ข้าจะแสดงให้พวกเจ้าเห็นถึงพลังของ Otogi Kongou Lion King"
+"สิ่งมีชีวิตที่อยู่อีกฟากหนึ่งของท้องทะเล ก็ไม่ใช่คู่ต่อสู้ของข้า!"
+
+"เพราะงั้นก็เชิญไปซ่อนตัวตามผู้ส่งสาสน์ของจิ้งจอกอย่างเต็มที่ได้เลย"
+"เอาล่ะ รอข้ากลับมาก่อน แล้วจะมาเล่นมวยปล้ำเป็นเพื่อนพวกเจ้า"
+
+พอพูดถึงคำว่ามวยปล้ำ สองพยางค์นี้ พวกเด็ก ๆ ก็นึกถึงโอนิตัวเล็กที่ส่งเสียงฮึมฮัม
+แล้วพุ่งคำรามไปจับราชา Otogi โยนขึ้นไปบนท้องฟ้า...
+
+หลังจากนั้น โอนิที่กำลังประลองมวยปล้ำอยู่กับราชา Otogi ก็พยายามที่จะหลบหนีหลังจากที่ถูกหักทั้งแขนและเขา
+เท็งงุผู้ยิ่งใหญ่แห่ง Mt. Yougou ปลีกวิเวกอย่างสันโดษอยู่ในป่าเขา และไม่ปรากฏตัวต่อหน้ามนุษย์อีกต่อไป
+ในท้ายที่สุดแล้วนั้น การคุยโวเกี่ยวกับดาบรูปทรงแปลก ๆ นี้ก็กลายเป็นเรื่องจริงในที่สุด
+Otogi Kongou Lion King ประหลาดที่ร่อนเร่พเนจร ก็ไม่ได้ปรากฏตัวขึ้นอีกเลย
+หลังจากนั้นต่อมา ต้น Lavender Melon ที่ถูกคนประหลาดเตะ ก็ได้ออกผลอีกครั้งหลังจากได้รับการดูแลอย่างระมัดระวัง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13101_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13101_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..51550db9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13101_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ใน Mondstadt ยุคเก่า หอกเป็นอาวุธต้องห้ามโดยชนชั้นสูง
+ดูผิวเผินแล้ว ดาบถึงจะเป็นอาวุธที่คู่ควรกับผู้ที่สูงส่ง
+แต่ในความเป็นจริงแล้ว หอกมันสามารถเติมเต็มช่องว่างระหว่างการฝึกอาวุธ
+ซึ่งจะทำให้คนทั่วไปที่ไร้ซึ่งอาวุธและการฝึกฝน สามารถมีเครื่องมือที่จะใช้ในการต่อต้านได้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13201_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13201_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4ac4ee29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13201_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+อาวุธเรียบง่ายที่แฝงด้วยความสง่า
+สำหรับผู้ที่ต้องการปกป้องสิ่งสำคัญ
+หรือสำหรับนักเดินทางผู้มีเพียงชื่อของตนเท่านั้น
+ไม่ว่าอาวุธจะเรียบง่ายเพียงใด ก็อาจทรงพลังได้มากกว่าเดิมเป็นสิบเท่า
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13301_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13301_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..60b5add5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13301_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+กองทหาร Millelith มีชื่อเสียงด้านทักษะการใช้หอกเป็นอาวุธ
+หอก White Tassel(พู่สีขาว) ที่เหล่าทหารถือ ได้ผลิตจาก Blackcliff Forge จำนวนมาก
+อาวุธนี้ได้ผ่านการทดสอบโดยกาลเวลานับพันปีและสงครามที่นับไม่ถ้วน
+พู่สีขาวถึงแม้จะเปื้อนคราบเขม่า แต่ก็ยังโบกสะบัดอย่างภาคภูมิใจ
+
+ว่ากันว่าในบรรดาเหล่าทหารนั้น เคยมีผู้ใช้หอกที่มีฝีมืออันสูงส่ง
+สามารถโจมตีทะลุเป้าหมายที่อยู่ไกลออกไปเป็นไมล์ได้โดยที่พู่สีขาวไม่เปื้อน
+"แต่เรื่องราวนั้นเป็นของบุรุษผู้ถือหอก"
+"แต่เดิมแล้วอาวุธของเขานั้นไม่ได้แปลกอะไร"
+ช่างตีเหล็กชราตบหัวลูกศิษย์ของเขา
+จะให้เขาติดพู่สีขาวเข้ากับหอกเล่มใหม่ที่ตีขึ้น
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13302_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13302_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9ce903fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13302_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+หอกยาวที่แม้จะอยู่ในมือของผู้ใดก็ยังคงมีพลัง นี่เป็นเพราะเหตุผลที่ว่า "ยิ่งยาว ยิ่งแข็งแกร่ง"
+การเพิ่มใบมีดขวานบนส่วนปลายนั้น แม้ว่าจะดูเงอะงะแต่ก็เพิ่มความสามารถในการตัดได้ ซึ่งเหมาะสำหรับสภาพแวดล้อมที่ซับซ้อน
+อาวุธนี้มักจะคู่กันกับนักรบที่เปี่ยมทักษะ มันยังเป็นสัญลักษณ์ของความกล้าหาญและเกียรติยศของกองทหาร Millelith อีกด้วย
+ถึงแม้ทุกวันนี้อ่าวท่าเรือ Liyue จะสุขสงบ แต่ก็สามารถพบเห็นทหารถือหอกยาวได้ทั่วไปตามท้องถนน
+
+ผู้บัญชาการกองทหาร Millelith จะเดินอยู่แถวหน้าอย่างกล้าหาญเสมอ เขาจะมุ่งเข้าประจันอันตรายเพื่อปกป้องกองทหารของเขา
+พวกเขาไม่เพียงแต่ได้รับการปกป้องโดยเหล่าเพื่อนทหารผู้ซื่อสัตย์เท่านั้น แต่ยังได้รับการฝึกฝนศิลปะการต่อสู้ชั้นสูงที่ผ่านการขัดเกลามาหลายปี
+สำหรับศัตรูที่กล้าเข้าใกล้ ทหารที่ถือหอกอยู่แนวหน้านั้นมีฝีมือดุจมฤตยู
+อีกทั้งท่ามกลางกองทหาร Millelith ที่แข็งแกร่งดั่งหินผาแล้ว พวกเขาคือหัวใจของกองกำลัง Millelith อย่างแท้จริง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13303_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13303_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..62357596a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13303_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+คืนหนึ่ง ผู้กล้าที่ถือหอกซึ่งติดพู่สีขาวได้พบกับนักกวีและดื่มร่วมกันคืนหนึ่ง
+ดื่มฉลองกันอย่างเมามาย กวีทำหมึกคว่ำอย่างไม่ตั้งใจ
+เพราะอย่างนี้ ริบบิ้นที่ติดอยู่กับหอกของผู้กล้าจึงกลายเป็นสีดำ
+"แน่นอนว่านี่เป็นเพียงเรื่องราวเล็ก ๆ น้อย ๆ ระหว่างอัศวินกับกวี"
+"เรื่องนี้ไม่เกี่ยวอะไรกับหอกพู่สีดำของฉัน"
+ช่างตีเหล็กชราตบหัวลูกศิษย์ของเขา
+ให้เขาแช่ริบบิ้นสีขาวไว้ในหมึก
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13401_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13401_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c3d74854
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13401_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+เรื่องราวของหอกในตำนานแห่ง Liyue
+หอกที่มีมังกรขดตัวขึ้นจากด้ามจับไปที่ปลายแหลม
+ในตำนานเล่าว่าปลายหอกนั้นถูกหุ้มไว้ในกล่องไม้แกะสลักเป็นรูปมังกร ดังนั้นหอกที่ถูกดึงออกมาจากกล่องจึงถูกเรียกว่ามังกรเพื่อฆ่ามังกร
+ตอนนี้ไม่มีกล่องครอบแล้ว ความคมของมันไม่ต้องถูกจำกัดอีกต่อไป
+ไม่ว่าจะเกิดภัยพิบัติใด ๆ อยู่ข้างหน้า มันก็สามารถทะลุผ่านได้เหมือนกับดาวตก
+
+ตำนานเล่าว่าเมื่อ Kunwu สร้างหอกนี้ขึ้น เขาใช้กระดูกสันหลังของมังกรมาเป็นด้ามหอก และใช้กรงเล็บมังกรเป็นปลายหอก
+นั่นเป็นสาเหตุที่ทำให้ตัวหอกไม่สามารถถูกทำลายได้ และปลายหอกแหลมคมไร้ที่เปรียบ แสงวาววับที่ส่องจากมันดูราวกับความชั่วร้ายของมังกร
+
+ครั้งหนึ่งเคยมีผู้พิชิตมังกรผู้เปี่ยมไปด้วยพละกำลังและความกล้าเหนือจินตนาการ เขาต่อสู้กับทะเลคลั่งและอสูรนานาชนิดที่อาศัยอยู่ในนั้น
+หลายปีผ่านไป แม้ผู้พิชิตมังกรจะหายตัวไปอย่างไร้ร่องรอย แต่ยังคงมีเสียงร้องอย่างพ่ายแพ้ของมังกรสะท้อนอยู่ในท้องทะเล
+
+ผู้พิชิตมังกรได้กลายมาเป็นตำนานท้องถิ่น สุดท้ายทั้งผู้พิชิตมังกรและหอกพิชิตมังกรก็หายสาบสูญไป
+เป็นอิสระจากโซ่ตรวนจากอดีตในที่สุด มันแสดงความยิ่งใหญ่ให้ประจักษ์สู่สายตา เพื่อเป็นเครื่องหมายว่ามังกรได้หวนคืนสู่ท้องทะเลอีกครั้ง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13402_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13402_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..53191d87a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13402_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+หอกโบราณจากคลังอาวุธใน Liyue ไม่ทราบรุ่นที่ผลิต ตำราที่เกี่ยวข้องก็ไม่ได้บันทึกไว้ว่ามันทำเสร็จเมื่อไหร่
+ตัวด้ามหอกสีดำขอบทองสลักแผนที่นำทางของเทพแห่งสายฟ้า วาดลายสายฟ้า ใช้หมู่ดวงดาวเป็นพื้นหลัง ใช้สีทองวาดภาพ ทำให้ดูสง่างามยิ่งขึ้น
+
+หลังจากหายนะของสงครามอสูรสิ้นสุดลง เหล่าทหารไพรก็แยกย้ายกันไปปะปนกับผู้คน ถึงแม้บ้านเมืองจะสงบสุข แต่ก็สามารถเกิดคลื่นของนักรบได้ทุกขณะ
+มีด, ดาบ, หอก อาวุธต่าง ๆ นั้นมีไม่พอใช้งาน โดยความต้องการสรรหากองทหารชั้นสูงของค่ายทหารเพิ่มขึ้นทุกวัน เพื่อการค้นหาความก้าวหน้า Yun Hui เจ้าของร้านตีเหล็กเก่าแก่ และ Han Wu ช่างฝีมือชื่อดังได้ปิดร้านเพื่อทำการค้นคว้าโดยเฉพาะ
+เมื่อกลับออกมาสู่แสงตะวัน ทั้งคู่ก็สูงขึ้นอีกเป็นนิ้ว และตำราอาวุธที่ชื่อ"การทดสอบ"ที่ปลดพันธนาการของการสร้างอาวุธโบราณของ Liyue ในที่สุดก็สำเร็จ
+
+ด้วยเหตุนี้หอกด้ามแรกได้ใช้สีดำทองเป็นหลัก ปลายหอกยาวกว่าหอกปกติถึงสองนิ้ว สามารถเห็นเลือดที่ปลายแหลม ดูเปี่ยมด้วยพลัง
+ในยามค่ำคืนมันอาบแสงจันทร์กลางแจ้ง เมื่อแสงยามรุ่งอรุณปรากฏ ปลายแหลมของหอกจะมีลำแสงเยือกเย็นดุจดวงดาว
+
+Yun Hui พินิจพิจารณาดูอาวุธที่อัศจรรย์นี้ แล้วก็นึกถึงความกล้าหาญของบิดาเมื่อยังเป็นหนุ่ม ก็เกิดความรักขึ้นมา จึงตั้งชื่ออาวุธนี้ตามชื่อของดาวประจำตัวของบิดา
+จากนั้นเป็นต้นมา หอกที่เป็นต้นตระกูลอาวุธของ Liyue มีนามว่า"เคียวแห่งดวงดาว"
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13403_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13403_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4453f678b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13403_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+โลกกำลังหันมามอง Liyue นี่คือเกียรติของท่าเรือธุรกิจที่ยอดเยี่ยม
+สมบัติจากต่างประเทศมายังท่าเรือ Liyue ตามกระแสผู้คน
+ปลายของหอกนั้นเรียวและยาวราวกับเข็มที่มีความยาวมาก และมีใบมีดรูปจันทร์เสี้ยวยื่นออกมาจากฐานของหอก
+แนวคิดการออกแบบนั้นอยากที่จะเข้าใจ แต่เมื่อเข้าใจถึงหลักการแล้วจะได้รับพลังการทำลายล้างที่มากกว่าอาวุธทั่ว ๆ ไปอย่างน่าทึ่ง
+
+ไม่เหมือนกับผู้เชี่ยวชาญด้านศิลปะการต่อสู้ของ Liyue ผู้ที่มาจากดินแดนอื่นนั้น เชี่ยวชาญในศาสตร์ที่น่าประหลาดใจ และมีทักษะในการพัฒนาลูกเล่นใหม่ ๆ
+วิธีการใช้หอกด้ามนี้คือการเจาะทะลุช่องว่างการป้องกันระหว่างเกราะของศัตรู ซึ่งมันก็เหมือนกับบทเพลงหรือความรักนั่นเอง
+
+หญิงสาวผู้ออกแบบหอกอย่างนี้ขึ้นมานั้น ว่ากันว่าเธอสามารถมองเห็นช่องว่างระหว่างความเป็นกับความตายที่จะปลิดชีวิตลงได้
+ช่องว่างแห่งความตายนั้นเปรียบเสมือนเวทมนตร์ ที่ดึงดูดหอกในมือของเธอราวกับเข็มแหลมทิ่มแทงเข้าไป
+"บางทีสรรพสิ่งทั้งหลายอาจล้วนแล้วแต่เฝ้ารอวันตายก็เป็นได้นะ"
+หญิงสาวผู้ได้พบเห็นความตายมากมายแต่กลับไม่เห็นช่องว่างแห่งความตายของตนเอง
+
+เธอได้พบกับความรักด้วยดนตรี และความรักก็ทำให้เธอได้พบกับช่องว่างแห่งความตายของเธอ
+ในท้ายที่สุดราวกับว่าเข็มแหลมทะลุผ่านหัวใจ ความเจ็บปวดที่มาถึงจุดจบในที่สุดก็ทำให้แม่มดเข้าใจ
+"ที่มีช่องว่างแห่งความตายก็เพราะว่าเกรงกลัวต่อความตาย และที่เกรงกลัวต่อความตายก็เพราะว่ามีเรื่องและคนให้คิดถึงงั้นสินะ"
+
+"อืม ๆ อยากจะเจอเขาอีกครั้งจังเลย เจ้าขโมยที่จับไปได้และฆ่าไม่ทันนั่น"
+"อยากได้ยินเสียงเพลงของเขาอีกครั้งจังเลย หากว่าสามารถมีชีวิตต่อไปได้ล่ะก็ ฉันจะทำให้เขา..."
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13404_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13404_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a0afd59e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13404_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+หอกแหลมที่สร้างขึ้นจากหิน Blackstone ที่หายาก เสียดแทงดุจกระแสไฟฟ้า สามารถผ่าลมออกเป็นเสี่ยงๆได้
+ตัวหอกและหัวหอกทำจากหิน Blackstone ประดับด้วยหยกและอัญมณีสีแดง
+เมื่อแสงจันทร์กระทบ จะสามารถเห็นแสงสีเลือดเปล่งออกจากกลางตัวหอก
+
+Han Wu ช่างฝีมือชื่อดังจาก Liyue และภรรยามีลูกชายหนึ่งคน ตั้งชื่อว่า Han Ce หวังให้เขารู้จักวางกลยุทธ์ที่ดี มีทักษะและฝีมือ ในอนาคตสามารถสืบทอดโรงตีเหล็กของบิดาได้
+อย่างไรก็ตาม ความต้องการของ Hance กลับไม่เป็นดังนั้น เมื่อเขาเรียน เขาอ่านหนังสือเรื่องราวเกี่ยวกับอัศวินพเนจรเป็นงานอดิเรกทั้งวัน เวลาว่างเขาก็ไปฝึกการใช้หอกในภูเขาและทุ่งนา ใจของเขาอยากเป็นอัศวินติดอาวุธเท่านั้น
+เขาไปเสาะหาเศษดาวตก ไม่ใช่เพื่อจะนำมาเป็นวัตถุดิบ แต่เพื่อการผจญภัย เขาไปเยี่ยมชมภูเขาที่มีเหล่าเทพสถิตอยู่ ไม่ได้ไปเพื่อหาความจริง แต่ไปเพื่อเรียนรู้พงศาวดาร
+ส่วนเรื่องเตาหลอม เรื่องตีเหล็ก Hance ไม่คิดจะยกมือช่วยเลยแม้แต่น้อย ไม่ว่าจะดุด่าอย่างไรก็ไม่มีประโยชน์ สุดท้ายเขาก็เลือกจะออกไปพเนจรโลกกว้างโดยไม่กล่าวลา
+
+หลังจากเจอหายนะในเหมืองในปีนั้น นิสัยของ Han Wu ก็เปลี่ยนไปมาก เมื่อ Han Ce ได้ยินข่าว ก็รีบเดินทางข้ามวันข้ามคืนเพื่อกลับไปเยี่ยมบิดา
+จากที่ Han Wu เคยเป็นคนช่างเจรจา ก็ได้เปลี่ยนเป็นคนเคร่งขรึมไม่พูดจา กับ Han Ce ผู้ที่ไม่คิดจะสืบทอดกิจการของครอบครัว เขาก็ไม่ได้กล่าวโทษอะไรอีก
+ในปีนั้น ความสัมพันธ์ของสองพ่อลูกก็ใกล้ชิดกันมากขึ้นไม่น้อย ในใจของ Han Ce นั้นยังรู้สึกละอายอยู่ แต่ไม่รู้ว่าควรทำเช่นไร
+หลายปีผ่านไป ช่างฝีมือผู้เป็นบิดาได้จากโลกนี้ไปแล้ว Han Ce ทำตามคำสั่งเสียของบิดา เขาพบตำราการสร้างอาวุธที่หอสมุด อาวุธนี้คือตำนานที่สืบต่อกันมา มันคืออาวุธชุด "ต้นแบบ"
+ตำราเล่มนี้ได้ถูกปิดผนึกไว้ในกล่องไม้ และมีจดหมายแนบอยู่ใจความว่า:
+Hance ลูกข้า พสุธากว้างใหญ่ไพศาล ขอเจ้าจงเชยชมให้สมใจ
+
+ตำรานี้ทั้งเล่มเต็มไปด้วยข้อความที่บิดาของเขาเขียนไว้ Han Ce อ่านแล้วปวดใจยิ่งนัก คืนนั้นเขานั่งเงียบ ๆ อยู่ในหอสมุดทั้งคืน
+เมื่อยามรุ่งสาง Han Ce เปิดประตูแล้วออกมา ทันได้นั้นเขาเห็นสิ่งที่ไม่คาดคิด ดาวตกได้พุ่งลงมาตกใส่หน้าประตูบ้านของเขา
+Han Ce รู้สึกตื้นตันใจยิ่งนัก ทั้งหัวเราะทั้งร้องไห้ กล่าวออกมาซ้ำ ๆ ว่า: ลิขิตสวรรค์!
+เขานำเหล็กไหลจากดาวตกมาทำเป็นฐาน ทำตามตำรา และใส่ Blackcliff ที่บิดาทิ้งไว้ให้เข้าไป เขาได้สร้างหอกด้ามหนึ่งขึ้นมา ปลายแหลมของหอกเยือกเย็นดุจน้ำแข็ง แข็งแกร่งดุจหินผา
+เขาไม่ได้พึ่งพาอาชีพที่ต้องใช้อาวุธอีกต่อไปนับตั้งแต่วันนั้นเป็นต้นมา จวบจนปัจจุบันเตาหลอมของตระกูล Han ก็ลุกโชนตลอดเวลา ไม่มีวันใดที่ดับเลย
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13405_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13405_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cffdbe56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13405_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+หอกสีแดงก่ำที่ผ่านสมรภูมิรบมานับร้อย เป็นประจักษ์พยานความกล้าหาญของนักสู้
+ปลายหอกอันเย็นเยือกนั้นเปียกโชกไปด้วยเลือดของศัตรู ซึ่งถูกต้อนรับด้วยเสียงกู่ร้องที่ดังกึกก้อง
+รอยเลือดนั้นเป็นชะตากรรมของนักสู้ อิสรภาพอันแสนห่างไกลที่มักจะแขวนอยู่ที่ปลายหอก
+เสียงอื้ออึงของเหล็กสีแดงก่ำนั้น มักจะประกาศการสิ้นสุดของการต่อสู้
+
+หลังจากการแสดงครั้งสุดท้ายของทาสนักสู้จบลง ท่ามกลางเสียงโห่ร้องอันสั่นสะเทือนนั้นเจ้านายได้กล่าวว่า:
+"ได้ทำตามจำนวนที่สัญญาเอาไว้แล้ว คุณทำได้ดีมาก ช่างเป็นนักรบที่คู่ควรกับชื่อเสียงเกียรติยศอันยิ่งใหญ่"
+"ฉันให้หอกยาวเล่มนี้แก่เธอเพื่อเป็นของขวัญของการจากลา... แต่ยังไงก็ช่วยพิจารณาถึงการต่อสู้ต่อไปอีกสักหน่อยเถอะ"
+"ใช้ร่างกายที่อิสระ เพื่อความรุ่งโรจน์ของตน และยังคงแสดงถึงความรุ่งโรจน์ของตนต่อไป คุณคิดว่ายังไง"
+หลายปีผ่านไป จำนวนของเหล่าทหารและอสูรร้ายที่ล้มลงภายใต้หอกนี้ไม่เป็นที่ทราบมานานแล้ว
+นามไร้พ่ายนั้นเป็นดั่งหอกรบสีแดงเลือด ส่วนหัวใจของนักรบยังคงเป็นดั่งนายน้อยของเขา
+
+ในตอนที่ฉากสุดท้ายแห่งการต่อสู้ของนักสู้จบลง การดื่มด่ำท่ามกลางเสียงเชียร์ที่สะท้านไปทั่วทั้งแผ่นดิน
+หอกยาวร่วงลงสู่กองเลือด ใบมีดอันเร่าร้อนของหญิงสาวผมแดงเสียบทะลุเข้ากลางหัวใจของนักสู้มากประสบการณ์
+ในตอนที่ล้มลงอย่างสิ้นหวัง เขาจ้องมองไปยังเจ้านายที่เคารพรัก นายท่านผู้สูงศักดิ์ผู้หยิ่งทะนงและหลงตัวเอง...
+"Ebelhart... นายน้อย Ebelhart ... การแสดงครั้งสุดท้ายนี้ทำให้ท่านพึงพอใจหรือไม่..."
+แต่ที่นั่งของเจ้านายนั้นกลับว่างเปล่า เหลือเพียงแก้วไวน์และถาดเงินที่ล้มคว่ำในตอนที่จากไปอย่างอารมณ์เสีย
+
+"ในตอนแรกนั้นมันเป็นเพียงแค่การต่อสู้เพื่อตนเอง เพื่อที่จะตื่นเต้นไปกับการต่อสู้และเลือดอย่างอิสระ"
+"ไม่รู้ว่าเริ่มขึ้นเมื่อไหร่ ที่มันเปลี่ยนเป็นการต่อสู้เพื่อเกียรติยศของนายท่านผู้นั้น"
+"เพื่อผู้อื่น ถึงกับต่อสู้อย่างไม่คิดชีวิตราวกับสัตว์ร้ายที่โง่เง่า"
+"เธอผู้ไม่ได้ต่อสู้เพื่อตนเองแต่เพื่อพวกพ้อง น่าจะเข้าใจได้ล่ะนะ"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13406_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13406_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fb086e08b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13406_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+อาวุธที่กองทหาร Millelith ชอบใช้ในสมัยโบราณ
+ทำขึ้นมาจากแผ่นหินของป่าหิน Guyun Stone Forest ว่ากันว่าสามารถเจาะทะลุได้แม้แต่เกล็ดของมังกร...
+เนื่องจากน้ำหนักที่มากจนเกินไป ทุกวันนี้กองทหาร Millelith ไม่ได้พกมันอีกต่อไปแล้ว
+
+ในสมัยโบราณกองทหาร Millelith นั้นเคารพนามของราชาแห่งหินและยึดหลักตามสุภาษิตสี่ข้อ
+"Millelith อันแข็งแกร่งผู้แสนหนักแน่นไม่หวั่นไหว เกราะและอาวุธผู้ซึ่งคอยเฝ้าปกปักรักษา ปราบปรามภูตผีและความชั่วร้ายทั้งมวล"
+ในอดีตมุ่งมั่นที่จะทำลายล้างปีศาจร้าย คุ้มครองถนนทุกสายและพื้นที่นอกเมือง
+ในวันนี้ที่บ้านเมืองสงบลง ความรับผิดชอบหลักคือการรักษาความเป็นระเบียบเรียบร้อย
+
+บางครั้งในอดีต ภูเขาสั่นสะเทือนและแผ่นดินสั่นไหว
+หลงเหลือจากสิ่งที่ใช้แจกจ่ายให้แก่ทหารที่แข็งแกร่งเป็นพิเศษท่ามกลางสงครามโบราณโดยกองทหาร Millelith
+หอก Millelith ที่หนักมากซึ่งถูกใช้เป็นเครื่องมือขุดเพื่อทำการค้นหาและช่วยเหลือผู้บาดเจ็บ
+"ความคมของหอก Millelith นั้นสามารถเสียบทะลุหินได้อย่างสบาย"
+"หากมีอีกพันคนเข้าร่วม ก็สามารถมุ่งไปข้างหน้าได้อย่างไร้เทียมทาน"
+
+อย่างไรก็ตามในอดีตก่อนหน้านั้น ท่ามกลางยุคสมัยสงครามที่วุ่นวายมากกว่า
+เหล่าทหารทุกนายของกองทหาร Millelith นั้นล้วนมีความสามารถในการใช้งานอาวุธที่แสนจะหนักชิ้นนี้
+ด้วยเหตุนี้จึงสามารถปกป้องดินแดนของราชาแห่งหินและสนามบ้านของตนเองได้
+พันคนเข้าร่วมและอาศัยความคมของหอก Millelith ปราบปีศาจกำราบอสูร มุ่งไปข้างหน้าอย่างไร้เทียมทาน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13407_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13407_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0dc21c975
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13407_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+หอกของกองอัศวินแห่ง Favonius นั้น เป็นอาวุธที่ใช้ในพิธีตรวจพลอันแสนภาคภูมิใจ และยังเป็นอาวุธที่น่ากลัวสำหรับมอนสเตอร์อีกด้วย
+จากการศึกษาต้นไม้ที่สูงใหญ่ของ Mondstadt ช่างฝีมือของ Mondstadt ได้รับผลลัพธ์ในการเพิ่มพลังธาตุ
+หอกอันแข็งแรงนี้ไม่เพียงแต่เป็นเกียรติยศของเหล่าอัศวินแห่ง Favonius เท่านั้น แต่ยังรวมถึงการตกผลึกของความขยันและทักษะของผู้พิทักษ์ Mondstadt
+โปรดจำไว้ว่า การมีวินัยในตนเองเปรียบเหมือนหอกอันแข็งแกร่ง ที่ปกป้องอิสรภาพของสายลม
+
+ตลอดเวลาที่ผ่านมา ผู้คนมักจะใช้หอกเป็นอาวุธ ใช้ประโยชน์จากระยะไกลเพื่อชดเชยการขาดศิลปะในการต่อสู้
+แม้แต่พลเรือนที่ถืออาวุธไม้แหลมคมก็สามารถเผชิญหน้ากับทหารที่ถือดาบเหล็กในมือของพวกเขาได้
+หลังจากโค่นล้มชนชั้นสูงได้สำเร็จ เพื่อเป็นการฉลองชัย ไม้แหลม เสาธงและคราดได้ถูกปักไปทั่วผืนดินอันเขียวขจี
+
+วิชาดาบนั้นครั้งหนึ่งเคยเป็นทักษะที่จำเป็นสำหรับเหล่าชนชั้นสูง เพราะมันสามารถขัดเกลาพฤติกรรมและภูมิปัญญาอันสูงส่ง
+และแผ่นดินในยุคนั้น วิชาหอกเป็นของทาสนักสู้ และนักปฏิวัติจากต่างแดน
+แต่ในอดีต มีลูกของชนชั้นสูงคนหนึ่งที่ใช้หอก
+ในตำนานเล่าว่า Ebelhart ใช้สายลมยามค่ำคืนเพื่อจุดประกายน้ำค้างหยดแรกด้วยปลายหอก
+
+Ebelhart แต่เดิมเป็นลูกนอกกฎหมาย เขาใฝ่ฝันที่จะกลับไปสู่สังคมชนชั้นสูงอันสูงส่งและภาคภูมิตั้งแต่วัยเด็ก
+แต่ว่าในการเขย่ารากฐานที่เสื่อมโทรมนั้น จำเป็นต้องใช้พลังอันแข็งแกร่ง ดังนั้น...
+ไม่ว่าจะเป็นการสนับสนุนให้พี่ชายคนโตไล่ตามความฝันในการเป็นโจร และในที่สุดก็หลอกเขาให้หนีไป
+เพื่อที่ตัวเขาเองจะได้รับการยอมรับ
+หรือจะเป็นการเรียนรู้อย่างลับ ๆ จากแม่มดคนหนึ่งที่ทำหอก และเรียนรู้ทักษะของเธอเพื่อค้นหาช่องว่างแห่งความตาย
+และสุดท้ายก็กำจัดเธอทิ้ง...
+
+"โดนคนรุ่นหลังดูถูกแล้วจะทำไมล่ะ ตราบใดที่สามารถบรรลุเป้าหมายได้ จะใช้วิธีการแบบไหนก็ไม่สำคัญหรอก"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13408_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13408_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..191e9de5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13408_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+หอกที่สะสมไว้โดยชนชั้นสูงที่ครั้งหนึ่งเคยปกครอง Mondstadt ทำขึ้นมาจากวัสดุและฝีมือชั้นยอด
+เพราะเหตุนี้ ถึงแม้เวลาจะผ่านไปหลายชั่วอายุคน แต่พวกมันก็ยังคมเหมือนใหม่
+แต่ในยุคของชนชั้นสูงนั้น อาวุธนี้ไม่เคยได้เห็นแสงตะวัน ทำได้เพียงอาบแสงจันทร์ที่เยือกเย็นเท่านั้น
+
+ชนชั้นสูงเชื่อว่า ผู้ที่มีสายเลือดสูงส่ง ควรใช้ดาบในการต่อสู้
+สำหรับพวกเขาแล้ว เสียงดาบที่ฟาดฟันกัน เป็นเหมือนเสียงประสานของวิญญาณผู้สูงศักดิ์
+ในทางกลับกัน หอกและธนูเป็นอาวุธของทาสนักสู้และพลเรือนผู้ต่ำต้อย
+
+พลเรือนที่ถือคราดและไม้ปลายแหลม ก็มีโอกาสที่จะชนะชนชั้นสูงที่ถือดาบได้
+นี่เป็นสิ่งที่ผู้ที่เคยปกครอง Mondstadt ยุคเก่า ไม่สามารถยอมรับได้
+
+ตำนานเล่าว่า เคยมีหนุ่มผู้มีสายเลือดสูงศักดิ์คนหนึ่ง
+เขาเสาะหาช่างตีเหล็กเพราะสร้างอาวุธนี้ แล้วตกแต่งด้ามจับของมันด้วยสัญลักษณ์ประจำตระกูล
+แต่ก็เหมือนกับตัวชายหนุ่มเอง หากไม่หลั่งเลือด
+ก็จะไม่มีวันได้รับการยอมรับจากคนในตระกูล
+
+หากเขาต้องการการเปลี่ยนแปลง เขาต้องใช้พลังทั้งหมดที่มี
+ถึงแม้มันจะหมายความว่าเขาต้องใช้อาวุธ ที่ไม่คู่ควรกับชนชั้นสูงก็ตาม
+ถึงแม้เงาของหอกอันเดียวดายนี้ จะทำได้เพียงกวัดแกว่งอยู่ใต้แสงจันทร์
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13409_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13409_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..733e74098
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13409_TH.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+เขามีความฝันที่ยาวนานแสนนาน...
+
+เขาฝันว่าเขากับทุกคนได้เดินทางไปในที่ที่แสนไกล
+มาถึงดินแดนที่เต็มไปด้วยหญ้าเขียวขจี ที่เต็มไปด้วยเสียงเพลงและการร่ายรำ
+เขาฝันว่าเขาได้ร่วมร้องเพลงไปกับคนที่แสนใจดีที่นี่
+และได้เต้นรำบนอากาศกับมังกรที่งดงามราวกับอัญมณีล้ำค่า
+
+เมื่อเขาลืมตาขึ้น เขาอยู่บนท้องฟ้าเหนือภูเขาที่มีเสียงพายุหิมะคำราม
+ดินแดนที่เขียวขจีอันเงียบสงบ ได้ถูกย้อมเป็นสีแดงด้วยไฟและเลือด
+และเสียงพิณของกวีชุดเขียวก็ถูกกลบไปด้วยเสียงคำราม
+และมังกรที่งดงามราวอัญมณีที่เคยเป็นเหมือนคู่รักของเขา
+ได้ฝังเขี้ยวอันแหลมคมของมันลงที่คอของเขา
+
+"ลาก่อนท่านแม่ การเดินทางของข้าสิ้นสุดลงแล้ว"
+"การหลับไหลท่ามกลางพื้นหิมะที่ส่องประกายราวกับเงิน ก็ฟังดูไม่เลว"
+"ลาก่อน กวีรูปงาม ลาก่อน มังกรที่งดงาม"
+"ถ้าเราได้เจอกันในต่างที่ ต่างเวลา"
+"ได้ร้องเพลง และเต้นรำร่วมกันอีกครั้ง ก็คงจะดีไม่น้อย"
+เขาคิดด้วยความจริงใจในขณะที่เขากำลังจะตาย
+
+"พรอันประเสริฐที่ไหลเวียนอยู่ในสายเลือดของข้า"
+"และฉากอันสวยงามของจักรวาลอันมืดมิดที่ให้กำเนิดข้า"
+"ขอมอบให้เจ้ารับมันไป"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13414_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13414_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec3a6327d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13414_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+หอกรบรูปร่างพิเศษที่ Kitain Bunsou ออกแบบขึ้นเพื่อวิชาหอกของตนเอง
+หากอยู่ในมือของผู้ที่ไม่ชำนาญ ก็จะไม่สามารถควบคุมหอกที่มีน้ำหนัก และรูปร่างพิเศษนี้ได้
+แต่หากอยู่ในมือของผู้ที่ชำนาญแล้วล่ะก็ จะสามารถสร้างพลังทำลายล้างอันทรงพลังได้
+
+เดิมทีแล้ว ในอดีต Kitain ยังเป็นตระกูลที่สามารถโค่นล้ม "Tatarigami" ลงได้
+และได้รับการแต่งตั้งหน้าที่เป็น "ผู้พิทักษ์ Yashiori" สืบต่อกันมาหลายชั่วอายุคน
+
+ในอดีตเคยมีเพลงกล่อมเด็กบทเพลงหนึ่งแพร่สะพัดไปทั่วดินแดน Inazuma
+"ประตูใหญ่ Arataki, Iwakura ผู้สำเร็จวิชา, อสรพิษ Kitain, Takamine ผู้เฉือนเมฆหมอก"
+ซึ่งล้วนพรรณนาถึงหอก ที่เคยเป็นอาวุธที่สร้างผลงานมากมายให้นักสู้มาแล้ว
+หนึ่งในนั้น มีชื่อหลากหลาย แต่ก็ได้รางเลือนไปตามกาลเวลา
+ถึงแม้จะเป็นผู้ที่สังหารมารปีศาจ สิ่งชั่วร้ายเป็นเวลานาน ก็ไม่สามารถเลี่ยงจากการดื่มโลหิตปนเปื้อนได้
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13415_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13415_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf23f82eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13415_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+หอกปลายแหลมที่จอมโจรแห่ง Inazuma ที่มีชื่อเสียงในอดีตชอบใช้
+เดิมทีเป็นหอกแหลมที่ใช้สำหรับล่าปลา แต่ก็ใช้ในการต่อสู้ได้ดีเช่นกัน
+ว่ากันว่าแม้แต่หุ่นเชิดปีศาจที่อาวุธครบมือ ก็ยังถูกเขาแทงจนทะลุก่อนที่จะนำตัวไป
+
+"ฮ่าฮ่า ครั้งหนึ่งฉันเคยเป็นนายใหญ่ของเรือ Seiraimaru"
+"เป็นผู้นำเรือหลายสิบลำ ในนามของปีศาจแห่ง Seirai ผู้ไม่มีวันตาย"
+"ฉันในทุกวันนี้ ก็เป็นเหมือนดั่งใบไม้ที่ล่องลอยไปตามเกลียวคลื่นล่ะนะ"
+"ถ้าไม่ได้ Janome และผู้คนที่ถูกทิ้งไว้บนเกาะเหล่านั้น"
+"แม้แต่จะออกเรืออีกครั้ง เพื่อกลับไปดินแดนบ้านเกิดก็คงทำไม่ได้"
+"แต่ทุกวันนี้ Seirai ของฉันก็เปลี่ยนเป็นแบบนี้ไปซะแล้ว"
+"เกาะต่าง ๆ ใน Inazuma ไม่มีที่ให้ฉันอยู่ซะแล้ว"
+"แม้แต่ยายแก่ที่เป็นมิโกะของศาลเจ้า ที่เอาแต่ห่วงนู่นห่วงนี่คนนั้น ก็หายไปไหนแล้วไม่รู้..."
+
+คำพูดของโจรผู้ครั้งหนึ่งถูกขนานนามว่า Ako Domeki เต็มไปด้วยอารมณ์ จากนั้นเขาก็พูดต่อว่า...
+"เห้ Janome! ตอนนี้ฉันเป็นคนที่มีอิสระที่สุดในโลกนี้แล้วล่ะ!"
+"ป้ามิโกะ! ตอนแรกป้าบอกว่าอยากจะออกไปดูโลกนี้ไม่ใช่เหรอ?"
+"เหมือนอย่าง Kamuna กับ Konbumaru ที่ป้าเคยพูดถึงบ่อย ๆ นั่น ว่าเคยไปที่ไหนสักที่นั่นน่ะ..."
+"ฉัน Ako Domeki Zaemon ผู้นี้ จะเป็นคนไปดูแทนเองก็แล้วกัน!"
+"ที่สุดขอบของโลกใบนี้มันเป็นยังไง ให้ฉันคนนี้ไปเห็นกับตาเถอะ!"
+
+"ที่ปลายทางของเส้นทางเดินเรือทั้งหมด พวกเราจะต้องได้เจอกันอีกครั้งแน่นอน!"
+"แล้วเมื่อถึงตอนนั้น ก็ถึงตาที่ฉันจะได้เป็นคนเล่าเรื่องราว ของดินแดนอันไกลโพ้นให้ฟังบ้างล่ะนะ!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13416_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13416_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..53ba34b5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13416_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+นางินาตะของ "Umigozen" นักรบผู้เลื่องชื่อแห่ง Watatsumi ใบมีดของมันเปล่งแสงเรืองรองจากท้องทะเล
+เรื่องราวที่บุคคลนี้นำทัพไปถล่ม Narukami นั้น ยังคงได้รับการสืบสานผ่านบทเพลงแห่งเกาะเรื่อยมา
+
+ท่วงทำนองของบทเพลงแห่งวาฬที่สองแฝดมิโกะแห่ง Watatsumi ได้ขับขานนั้น ครั้งหนึ่งมันเคยล่องลอยตามเกลียวคลื่น ไปสู่ความฝันของชาวเกาะ
+เหล่านักรบแห่ง Watatsumi ต่างก็ฝากฝังความหวังและความเชื่อมั่นไว้ที่ตัวของมิโกะทั้งสอง
+พวกเขาชูดาบ Nagamaki ของตนไปข้างหน้าราวกับคลื่นสีขาวที่ไหลเชี่ยว พร้อมโห่ร้องเสียงดังกึกก้องแล้วมุ่งหน้าสู่เกาะอื่น ๆ
+ทว่าประกายแสงของ Omikami และเหล่านักรบ กลับมิอาจเทียบเท่าแสงอันเจิดจ้าของสายฟ้าได้...
+ในท้ายที่สุด Mouun ก็ถูกขนนกสีดำของอีกากลืนกิน และวาฬยักษ์ที่ร่วมร้องเพลงด้วยกันก็จมลงสู่ก้นทะเล
+ข้าราชบริพารคนแรกที่ดื้อดึงดุจเด็กน้อยนั้น ก็ได้หายตัวไปในรอยแยกของผืนแผ่นดิน
+
+จากนั้น "Umigozen" ก็จมหายไปในเกลียวคลื่น และกลายเป็นตำนานคู่เกาะในเวลาต่อมา
+บ้างก็ว่า เธอควบม้าเข้าสู่ดงเท็งงุเพียงลำพัง เพื่อนำร่างของสหายกลับคืนมา และสิ้นลมกลางสนามรบ
+และบ้างก็ว่า เธอพรางตนเปลี่ยนชื่อ ชักธงใบเรือไปยังทะเลมืดที่อยู่ยังเส้นขอบของโลกแล้ว...
+สิ่งเดียวที่เป็นเครื่องพิสูจน์ว่าเธอเคยใช้ชีวิตโลดแล่นอยู่บนโลกใบนี้ หลงเหลือเพียงนางินาตะที่ยังคงความคมกริบอยู่เล่มนี้
+
+ตราบใดที่ในทะเลยังมีคลื่น ความทรงจำของบทเพลงก็จะยังคงได้รับการสืบทอดต่อไป
+ตำนานเล่าว่า ยังคงมีเสียงสะท้อนของบทเพลงหลงเหลืออยู่ในหอยสังข์และท้องของวาฬยักษ์ที่อยู่ใต้ทะเลลึก
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13501_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13501_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..599c6fe9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13501_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+ชะล้างสิ่งที่ไม่บริสุทธิ์ด้วยเปลวไฟ ปล่อยให้สิ่งที่แปดเปื้อนลอยไปสู่สวรรค์พร้อมกันกับเปลวเพลิง
+พิธีกรรมแบบนี้จะเริ่มขึ้นในฤดูฝน กองฟืนใหม่จะถูกจุดขึ้นและส่องสว่างไปทั่วแผ่นดิน ควันแห่งการขอพรและขับไล่ความชั่วร้ายพวยพุ่งขึ้นมา
+
+พิธีกรรมอันร้อนแรงเหล่านี้พบได้ทั่วไป โดยเฉพาะอย่างยิ่งในช่วงเวลาแห่งความขัดแย้งในสมัยโบราณ
+เพราะความหลงผิดและความฝันของร่างเทพเจ้าที่เงียบงันจะกลายเป็นบรรยากาศที่ชั่วร้าย
+นำตัวชาวเมืองผู้ที่ไม่ใช่ของพวกเขาอีกต่อไป และชาวเมืองผู้ที่ไม่เคยเป็นของพวกเขาไปด้วย
+
+ในเวลานั้น หมอผู้เปี่ยมเมตตาได้ยินเสียงกระซิบจากกองไฟที่ลุกโชนในตอนพลบค่ำ
+เสียงทุ้มต่ำที่ดังมาจากเสียงของหญ้าแห้งเหี่ยวที่กำลังถูกเผาไหม้
+"มีเพียงเปลวไฟที่ไม่ถูกพันธนาการเท่านั้นจึงจะสามารถชะล้างสิ่งแปดเปื้อนของโลกได้"
+"จงยกฟืนสีแดงนี้ขึ้นมา แล้วใช้มันขับไล่ปีศาจให้หมดสิ้น"
+
+หมอจึงหยิบไม้เท้าสีแดงดุจปีศาจขึ้นมา และจุดไฟเผาสิ่งที่ไม่บริสุทธิ์ทั้งหลาย
+ผู้ที่ติดอยู่ในบาปที่ชั่วร้ายและภัยพิบัติ ผู้ที่ไม่สามารถทนต่อความเศร้าโศก
+จะกลายเป็นผีเสื้อที่เกิดจากเถ้าถ่านในกองไฟ เป็นอิสระจากความโชคร้ายและความเจ็บปวดทั้งหลาย
+สำหรับหมอผู้ที่จุดไฟที่นับไม่ถ้วนเหล่านี้ ตำนานกล่าวไว้ว่า หมอผู้นั้นก็ได้กลายเป็นควันที่มีรูปร่างคล้ายผีเสื้อ
+
+ถึงแม้พิธีกรรมนี้จะถูกลืมไปนานแล้วตามกาลเวลาและความสงบสุขที่มาถึง
+เมื่อเผชิญหน้ากับความมืดมิด ผู้ที่มีไฟอยู่ในหัวใจยังคงได้ยิน
+เสียงกระซิบจากกองไฟที่ลุกโชน "มีเพียงเปลวไฟที่ไม่ถูกพันธนาการเท่านั้นจึงจะสามารถชะล้างสิ่งแปดเปื้อนของโลกได้"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13502_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13502_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..92f63c8ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13502_TH.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+กระดูกค้ำฟ้า
+ความมุ่งมั่นและจริงใจของเทพแห่งลม ในการปกป้องประเทศแห่งสายลมนั้นไม่เคยเปลี่ยนแปลง
+ผู้ที่มั่นคงแน่วแน่ จะสนับสนุนการต่อสู้ถึงชีวิตระหว่างมังกรแห่งสายลมและศัตรูที่ชั่วร้าย
+
+ในอดีตมังกร Durin เป็นผู้กำหนดความสุขของ Mondstadt ได้โจมตีและทำลายที่ราบ
+เมื่อปีกสีดำของ Durin สยายปกคลุมท้องฟ้า เมฆพิษสีดำก็ได้กระจายไปทั่วผืนฟ้า:
+สายลมนับพันที่ภาคภูมิ ไม่อาจทนต่อพิษเน่าเสียที่อยู่ในหมู่เมฆได้อีกต่อไป
+ฝนสีดำตกลงมาจากหมู่เมฆ ผู้คนที่โดนฝนนั้นต่างร้องครวญครางและคร่ำครวญ
+เทพแห่งลมถูกปลุกให้ตื่นด้วยเสียงร้องไห้ และใจของเขาถูกทิ่มแทงด้วยความสิ้นหวังที่เงียบงัน
+Dvalin ถูกเรียกออกมา และสายลมอันรุนแรงก็ได้พัดเอาเมฆพิษให้สลายไป
+
+มังกรพุ่งลงมาจากท้องฟ้า กระแสลมแรงตัดผ่านปีกพิษสีดำสนิทของมังกรร้าย
+เบื้องหลังปีกของมังกร คือกระแสลมที่ม้วนตัวและฟาดผ่านเมฆดำให้แตกเป็นเสี่ยง ๆ
+Dvalin ควบคุมมังกรพิษไว้ด้วยกรงเล็บยักษ์และเขี้ยวของมัน และบินขึ้นไปยังจุดสูงบนฟ้าที่ไร้เมฆ
+พายุฝนที่มืดมิดก็สลายไปพร้อมกับเมฆดำ และท้องฟ้าที่ลุกไหม้ก็กลายเป็นสนามรบสำหรับการต่อสู้ของมังกร
+
+ในที่สุดฟันแหลมคมของมังกรแห่งสายลม ก็เจาะทะลุลำคอของมังกรร้าย และกรงเล็บขนาดยักษ์ฉีกทะลุอกที่เป็นเนื้อร้าย
+สิ่งมีชีวิตแห่งบาปได้ตกลงไปในท้องฟ้าที่ไร้มลทินด้วยความเสียใจอันยาวนาน และได้ตกลงบนยอดเขาที่ปกคลุมด้วยหิมะ
+การต่อสู้อย่างดุเดือดเหนือท้องฟ้า ช่วยปกป้องผู้คนของเทพแห่งลมจากห้วงเหวของความวิกฤต
+ในเวลาแห่งชัยชนะ เลือดพิษก็แทรกซึมเข้าไปในฟันของมังกร และหลั่งเข้าไปในอวัยวะภายในของมัน
+
+ความเน่าเปื่อยและความเจ็บปวดแทรกซึมไปถึงกระดูก มังกรแห่งสายลมได้ขดตัวอยู่ใต้ซากปรักหักพัง
+—— Dvalin ผู้กำลังเลียบาดแผลอยู่ เชื่อว่าสักวันมันจะถูกปลุกขึ้นมาอีกครั้ง
+โบยบินไปทั่วฟ้า สลายหมอกควัน และร้องเพลงคลอกับเทพแห่งลมเพื่อนรักของมัน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13504_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13504_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a063cc4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13504_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+ในอดีตเมื่อนานมาแล้ว ในยุคที่เรือล่องไปเคียงข้างกับอสูรในทะเล
+ในยุคนั้นอ่าวท่าเรือ Liyue ไม่สงบ เพราะมีอสูรจากทะเลคอยก่อกวนอยู่ตลอด
+
+ตำนานเล่าว่า ครั้งหนึ่งเคยมีเงาอันมหึมาอยู่ในห้วงเหวของทะเลลึก
+น้ำวนและทอร์นาโดทำลายได้แม้แต่เรือที่แข็งแรงที่สุด แล้วลากเหยื่อของมันลงสู่ก้นบึ้งของท้องทะเล
+ยังมีตำนานเล่าอีกว่า มีเกาะสวรรค์โผล่ขึ้นมาจากกลางทะเล พร้อมกับสายรุ้งและม่านหมอก
+หากผู้ใดโชคดีมีวาสนาได้ไปยังเกาะนั้น ผู้นั้นก็จะค้นพบสมบัติที่ซ่อนมาเป็นเวลานาน
+บางตำนานก็บอกว่า เกาะนี้คือมอนสเตอร์ตัวยักษ์ที่หลับอยู่
+
+ตำนานที่เล่ากันในหมู่กะลาสีส่วนใหญ่ เป็นเรื่องประหลาดเหนือคำบรรยาย แต่ก็มีอยู่เรื่องหนึ่ง ที่พวกเขาเชื่อจนสุดใจ
+พวกเขาเชื่อว่า ครั้งหนึ่งราชาแห่งหินเคยใช้หอกที่ตัดผ่านสายรุ้ง แทงเข้าไปยังใจกลางของกระแสน้ำวนที่เคยอยู่ในกลางทะเลลึก
+
+ว่ากันว่าหลังจากวันนั้น มักจะพบปลาโลมาและวาฬจับกลุ่มกันร้องเพลง เพื่อฉลองชัยชนะอยู่จุดนั้น
+บางคนบอกว่าปลาโลมาและวาฬกำลังร้องไห้ เพื่อไว้อาลัยที่เทพเจ้าที่พวกมันเคารพจากไป
+บางคนก็บอกว่าพวกมันร้องเพราะทึ่งในพลังอำนาจของราชาแห่งหิน ที่สามารถแทงผ่านสายรุ้งและดึงดวงตะวันลงมา
+
+แต่ยังมีตำนานยังกล่าวไว้ว่า
+สักวันหนึ่ง น้ำวนที่สงบเพราะหอกของราชาแห่งหินผนึกไว้จะตื่นขึ้นอีกครั้ง
+เมื่อลมพัดเอากลิ่นเหม็นของก้นท้องทะเลมาถึงฝั่ง นั่นเป็นสัญญาณว่าทอร์นาโดขนาดใหญ่เท่ากับไฮดราเก้าหัวกำลังจะมาถึง
+ถึงตอนนั้น ใครล่ะจะเป็นผู้ไปสะกด "สิ่งที่อยู่ในทะเล" กันล่ะ...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13505_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13505_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..01bc04e3c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13505_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+มันเป็นยุคแห่งการสร้างของ Liyue และมหาสมุทรยังคงเป็นดินแดนของสัตว์อสูรและเทพเจ้า
+บรรพบุรุษอาศัยอยู่ในความเกรงกลัวต่อมหาสมุทรและต่อสู้กับทะเลด้วยความเข้มแข็ง
+
+ผ่านฤดูใบไม้ผลิและฤดูใบไม้ร่วงนับพัน สัตว์อสูรในทะเลขนาดใหญ่ได้สร้างอิทธิพลในท้องทะเลไปอย่างกว้างขวาง
+แม้แต่ปลาวาฬหินที่สร้างขึ้นโดยเทพแห่งหินก็ไม่ร่วงลง
+
+นั่นเป็นสิ่งที่คน Liyue เรียกว่าอสูร "Baqiu" ซึ่งอยู่ในส่วนลึกของทะเลและไม่เคยมีใครกล้าเผชิญหน้าด้วย
+บางครั้งมันลอยไปในน้ำตื้นจากก้นเหวลึกทำให้เกิดคลื่นขนาดใหญ่ราวกับภูเขาทำลายบ้านเรือนและเรืออย่างราบคาบ
+
+ดังนั้นเทพแห่งหินจึงทำว่าวหินด้วยหยกและนกด้วยตัวเอง
+
+มันถูกนำขึ้นไปยังท้องฟ้าอันกว้างใหญ่ทันทีที่ทำเสร็จ
+เช่นเดียวกับหอกที่ถูกขว้างขึ้นสู่ดวงอาทิตย์ เข้าสู่สนามรบของอสูรในทะเลลึกและปลาวาฬหิน
+อสูรยักษ์นั้นถูกตอกเข้าไปในร่องลึกของทะเลและไม่โผล่ออกมาอีกต่อไป
+จากนั้นผู้คน Liyue ก็หลุดพ้นจากเสียงคำรามของอสูรยักษ์
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13506_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13506_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13506_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13507_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13507_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c23123d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13507_TH.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+ว่ากันว่าเป็นอาวุธหอกที่สร้างจากวัสดุที่มาจากต่างโลก
+ครั้งหนึ่งมันเคยผ่านมือผู้ที่ภักดีแต่อับโชคมานับไม่ถ้วน
+ได้เห็นการเริ่มต้นและจุดจบของการเข่นฆ่า และเลือดเนื้อของสิ่งชั่วร้าย
+
+ตามตำนานเล่าว่าคนพเนจรได้มาถึงหุบเหวแห่งผืนทรายคริสตัล
+เข้าไปดึงคริสตัลสีน้ำที่เป็นลางร้ายออกมาจากส่วนลึก
+แล้วนำไปให้คนหลอมเป็นอาวุธ ที่มีชื่อว่า "Calamity Queller"
+
+"หากเกิดภัยพิบัติขึ้นในวันข้างหน้า ก็คงสามารถใช้มันเพื่อทำให้สงบลงได้"
+ชนเผ่าที่ใช้ชีวิตอยู่ในภูเขาหินอันขรุขระ มักอยู่อย่างสงบเสงี่ยมเสมอ
+แต่เนื่องจากไม่เคยทำสัญญา และไม่เคยจ่ายค่าตอบแทน จึงไม่เป็นภัยหากจะรับไว้
+
+เมื่อกองกำลังของปีศาจบุกทะลวงมาตามชั้นหิน และย้อมดินแดนสีชาดให้กลายเป็นสีดำ
+ผู้พิทักษ์ Millelith ปะทะกับกองทัพอันดำมืด ทหารม้าพเนจรพากันล้มตาย
+ดั่งดวงดาวอันเย็นยะเยือกท่ามกลางความมืดมน Calamity Queller ฉายแสงเจิดจ้าอยู่ในใจกลางของวังวน...
+
+ในท้ายที่สุด เมื่ออาทิตย์ลับฟ้าทะลุผ่านเมฆ กากตะกอนก็จมลงสู่ส่วนลึกของห้วงเหว
+Calamity Queller เองก็หายลับไปพร้อมกับยักษาที่กวัดแกว่งมัน และกลับคืนสู่ความเงียบงัน
+ในเวลาต่อมา ผู้ที่ถือหอกนี้ก็มักต้องพบเจอกับชะตากรรมที่คล้ายคลึงกัน
+แต่ผู้ที่ต่อสู้กับศัตรูโดยไม่ได้พึ่งพาคำสั่ง ต่อสู้เพื่อปวงประชาโดยไม่ได้พึ่งคำสาบาน
+ก็คงไม่ต้องคร่ำครวญกับชะตากรรมเช่นนี้หรอก...
+
+บ้างก็ว่าหอกเล่มนี้เคยถูกผู้อื่นหยิบยืมไป
+และได้เป็นสักขีพยานในการปะทะกันระหว่างสหายคนสนิท ในถ้ำรกร้างเยือกเย็นและถูกน้ำกัดเซาะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon13509_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon13509_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..518e786bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon13509_TH.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+สิ่งที่ถูกเรียกว่านางินาตะนั้น คืออาวุธอันแหลมคมที่สามารถตัดสิ่งปลอมปนให้ขาดสะบั้น
+ผู้ที่ถือนางินาตะ ก็คือผู้ที่ต้องการจะปกป้องเส้นทางสู่ความเป็นนิรันดร์
+
+เมื่อผู้ที่ยืนอยู่เหนือเมฆฝนฟ้าคะนอง จ้องมองดูโลกมนุษย์ที่เธอรัก
+มองเห็นความขัดแย้งอันตื้นเขิน และความลุ่มหลงเพียงชั่วครู่...
+การต่อสู้ที่เกิดขึ้นจากความผูกพันและความลุ่มหลงที่ไม่จำเป็น คือศัตรูของโลกแห่งความนิรันดร์
+เหล่าวัชพืชที่ก่อกวนโลกแห่งความนิรันดร์ที่ไม่เปลี่ยนแปลง จะต้องถูกสายฟ้าทำลายสิ้น
+
+"ถ้าอย่างนั้น... ในสายตาของ███ จะสะท้อนความเป็นนิรันดร์แบบไหนกันนะ?"
+ภายในความทรงจำที่ยังคงกระจ่างแจ้งชัดเจน เทพตนหนึ่งซึ่งร่วมดื่มสุราด้วยกันใต้ต้นซากุระ ยกแก้วขึ้นมาและถามขึ้นว่า...
+
+เป็นปัญหาที่ไร้สาระอะไรอย่างนี้
+ถึงแม้ว่าคำตอบที่ให้ไปในตอนนั้น จะถูกลืมเลือนไปเพราะเหล้าแล้วก็ตาม
+แต่ตอนนี้ผู้ซึ่งเต็มไปด้วยความอ้างว้างได้คำตอบแล้ว หลังจากการทบทวนความทรงจำนับครั้งไม่ถ้วน
+ผลไม้จะหวานต้องอย่าปล่อยให้ดกเกินไป พืชที่ใช้ย้อมสีก็ควรจะเด็ดดอกออกเสีย
+ในดินแดนเวิ้งว้างอันเป็นนิรันดร์ ไม่ควรปล่อยให้สิ่งปลอมปนอื่นใดมาปะปนได้
+
+"แต่ไม่ว่าอย่างไร ไม่ว่าอย่างไรก็ตาม..."
+"การใช้แสงแห่งคมดาบขจัดความลุ่มหลง และทำลายความเป็นไปได้ที่ความฝันจะตั้งอยู่และดับไปอย่างสงบ..."
+"ในโลกอันเงียบสงบ ที่ไร้ซึ่งความขัดแย้ง และไร้ซึ่งผลประโยชน์ ก็คงจะถูกลืมเลือนไป"
+เพื่อนเก่าคนนั้นยังคงชัดเจนในใจอันเป็นนิรันดร์ และกลิ่นหอมของดอกซากุระยังคงเป็นเช่นเดิม
+
+แต่ฉันจะไม่ลืมเธอ เช่นเดียวกับที่ฉันจะไม่มีวันลืมทุกสิ่งที่ได้ผ่านไปนับพันปี
+หลังจากนั้น...
+
+เมื่อได้เห็นภาพความหายนะอันมืดมิดที่กลืนกินผู้เป็นที่รัก
+แล้วจะเมินเฉยต่อความเป็นความตายที่ไม่รู้จบนี้ได้อย่างไร ชะตากรรมที่แก้ไม่ตกเฉกเช่นศัตรูผู้อาฆาต
+ไม่มีผู้ใดสามารถย้อนคืนความไม่เที่ยงและความสันโดษของโลกนี้ได้
+ดังนั้นจงนำดินแดนบริสุทธิ์ที่อยู่ในใจ มาสู่ประเทศที่เธอรักเสียเถอะ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14101_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14101_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..28a3c9dc5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14101_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+ใช้อักษรบันทึกการเรียนรู้ การทดลอง และคาถา
+ใช้ช่องว่างระหว่างอักษร บันทึกความพยายามของผู้เรียน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14201_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14201_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..9942670bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14201_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+หนังสือคู่มือเวทมนตร์ยอดนิยมในหมู่เด็กฝึกงาน มีขนาดเล็กพอที่จะพกใส่ในกระเป๋าได้
+คำอธิบายและแบบฝึกหัดยืดยาวถูกตัดทิ้งไปจนหมด เหลือเพียงเนื้อหาของข้อสอบเท่านั้น
+ปัจจุบันมันล้าสมัยไปแล้วเพราะมีการเปลี่ยนแปลงเนื้อหาใน Magic Guide ฉบับที่ 12
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14301_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14301_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f58cb4386
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14301_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Magic Guide ฉบับนี้สร้างความขัดแย้งอย่างมากเมื่อตีพิมพ์
+นอกเหนือจากความขัดแย้งไปสู่ความรู้พื้นฐานที่พบในบทที่เจ็ด: หลักการของธาตุลม
+แม้แต่ความรู้พื้นฐานเกี่ยวกับธาตุน้ำและไฟฟ้าก็มีความผิดพลาด
+เห็นได้ชัดว่าหนังสือเล่มนี้ยังไม่ได้รับการตรวจสอบก่อนที่จะตีพิมพ์
+แต่ไม่ว่าอย่างไรหนังสือคู่มือเล่มนี้ก็ยังเป็นหนังสือเวทมนตร์ที่ทรงคุณค่ามากที่สุด
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14302_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14302_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d0c37650
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14302_TH.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+ฮีโร่ทั้งห้าเริ่มออกเดินทาง ก้าวขาเข้าสู่เส้นทางการโค่นมังกรอสูร
+อัศวินผู้เก่งกาจในการใช้ดาบ เขาทำเพื่อเกียรติยศของเขา
+แม่มดที่รู้ทุกอย่าง เธอทำเพื่อการวิจัยค้นคว้า
+ทหารรับจ้างที่ระบำดาบราวกับสายลม เขาทำเพื่อเงินตอบแทน
+นักธนูผู้มีสายตาอันเฉียบแหลม เธอทำเพื่อแสวงหาการแก้แค้น
+และยังมีนักเขียนผู้มีความรู้กว้างขวางและพลังการจำที่เป็นเลิศ เขาทำเพื่อเรื่องราว
+ดอกบัวออกมาจากปากของฉัน ดอกไม้บานจากงานเขียน คำพูดของฉันหลักแหลมและชัดเจน ความคิดของฉันเฉียบคมราวกับสายฟ้า
+ที่ฉันเข้าร่วมทีมนั้นความจริงแล้วเพียงเพราะว่าหางานทำไม่ได้ เป็นตำแหน่งที่ใคร ๆ ก็ทำได้
+ความจริงแล้วฉันก็ไม่ใช่นักเขียน เป็นเพียงเด็กวัยรุ่นอายุยี่สิบกว่า ๆ ที่ไม่ได้มีประสบการณ์ทำงานที่จริงจังอะไร
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14303_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14303_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3f67b550
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14303_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+นิยายแฟนตาซีราคาถูกบอกเล่าเรื่องราวของคนธรรมดาที่พบตัวเองในอีกโลกหนึ่งหลังจากการตายของเขา:
+โลกนั้นถูกห้อมล้อมไปด้วยอันตราย อสูรเหล็กกล้าที่ดูเหมือนกับทะเลของดวงดาวคอยหลบซ่อนอยู่ใต้ดินเพื่อดูดกลืนมนุษย์นับพัน
+พละกำลังแข็งแกร่ง เปลี่ยนห้องที่เย็นให้อบอุ่นและห้องที่อุ่นให้เย็นได้ในทันทีและเปลี่ยนกลางคืนให้สว่างเหมือนกลางวัน เป็นเรื่องราวที่ที่มีความหมายที่เป็นไปไม่ได้
+มีเพียงจุดเดียวที่เกี่ยวข้องกับความเป็นจริง: โลหะมีค่าส่วนใหญ่เป็นของคนไม่กี่คนและถูกซ่อนอยู่ห้องสมบัติในบ้าน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14304_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14304_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0c0bd8dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14304_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+สิ่งประดิษฐ์สำหรับประกอบพิธีกรรมที่มีน้ำหนักเบาแกะสลักจากหยก มีความทนทานและราคาไม่แพง เป็นที่นิยมในหมู่คนทั่วโลก
+เพราะว่ารูปร่างภายนอกที่เล็กแต่หรูหราและถูกแกะสลักอย่างประณีต ผู้คนใน Liyue จึงมักจะเรียกว่า Jade Orb
+ไม่เพียงแต่เป็นเครื่องรางที่สามารถให้ความคุ้มครองได้ มันยังเป็นเครื่องประดับที่ไม่เลวอีกด้วย
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14305_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14305_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a11bc672d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14305_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+ถึงบรรจุภัณฑ์จะดูดีมีระดับมาก แต่กลับถูกวางไว้ในที่ที่ไม่สะดุดตาของร้าน
+กล่องดังกล่าวมาพร้อมกับใบรับรองระดับ A ที่เชื่อถือได้ซึ่งไม่มีใครเคยได้ยินมาก่อนแน่นอน
+บรรจุภัณฑ์ที่หรูหราและอุปกรณ์เสริมสามารถหลอกใครบางคนได้อย่างง่ายดายโดยไม่ต้องพึ่งผู้เชี่ยวชาญด้านเครื่องประดับ
+อย่างไรก็ตามมันค่อนข้างคุ้มค่าเมื่อเทียบกับชิ้นหยกคุณภาพสูงของจริง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14306_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14306_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfd9818cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14306_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+แม้ว่าอำพันนั้นไม่ใช่แร่ประเภทหนึ่ง แต่ก็ยังคงความเรียบเนียนและทนทาน มีความอบอุ่นที่อัญมณีขาดไป
+มันมีออร่าสีน้ำผึ้งและให้สัมผัสนุ่มนวลในมือซึ่งทำให้รู้สึกสบายเป็นพิเศษ
+ว่ากันว่า The Amber Catalystเป็นอัญมณีชิ้นแรกที่ราชาแห่งหินมอบให้กับชาว Liyue
+บางทีอำพันที่ราคาไม่แพงชิ้นนี้คงไว้ซึ่งความอบอุ่นของเทพแห่งหิน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14401_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14401_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a92d9aafc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14401_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+ความลับที่แพร่กระจายในหมู่นักวิชาการเวทมนตร์ของกองอัศวินแห่ง Favonius มันบันทึกความรู้ต่าง ๆ ของพวกเขาเอาไว้
+มันฝังด้วยธาตุที่ตกผลึกเป็นคริสตัลซึ่งเป็นสาเหตุที่ Favonius Codex เป็นสิ่งที่หายาก
+ไม่เพียงเพราะผลึกธาตุมีค่า แต่ยังรวมถึง Favonius Codex แต่ละชิ้นที่ทำด้วยมือด้วย
+มีเพียงนักวิชาการที่เชี่ยวชาญการควบคุมธาตุเท่านั้นที่สามารถสร้างผลึกธาตุเหล่านี้ได้
+
+ตั้งแต่กองอัศวินถูกก่อตั้งขึ้น อัศวินรุ่งอรุณ Ragnvindr ได้เปลี่ยนห้องอาบน้ำของชนชั้นสูงในยุคเก่าให้กลายเป็นห้องสมุดเป็นต้นมา
+การอุทิศตนของเหล่ากวี, นักวิชาการและนักเดินทางนับไม่ถ้วนทำให้ Mondstadt เป็นเมืองที่มีคอลเล็คชั่นหนังสือใหญ่ที่สุดในแดนเหนือของทวีป
+ยังไงซะบทเพลงก็ล่องลอยไปกับสายลมและเหล้าชั้นเลิศก็จะอยู่เพียงชั่วครู่ มีเพียงเรื่องราวและความรู้เท่านั้นที่จะส่องประกายไปตลอดกาล
+
+ความจริงแล้วห้องสมุดในเวลานี้นั้นมีขนาดเพียงหนึ่งในหกของมันในสมัยที่รุ่งโรจน์
+น่าเสียดายที่ห้องสมุดได้ถูกเผาวอดวายไปในช่วงโศกนาฏกรรมของ "Great Fire of Fall Equinox"
+
+ในห้องใต้ดินของห้องสมุดมีประตูไม้ที่แข็งแรงทนทานอยู่หนึ่งคู่
+ว่ากันว่าแม้แต่ไฟที่ยิ่งใหญ่ก็ไม่อาจสร้างรอยไหม้ให้แก่มันได้ โดยในช่วงก่อนที่จะสร้างห้องสมุด
+และก่อนที่กองอัศวินจะก่อตั้งขึ้นนั้น ประตูบานนี้ก็ตั้งตระหง่านอยู่ที่นี่มาตั้งนานแล้ว
+ซึ่งทางเหล่าสมาชิกของกองอัศวินได้ประกาศว่ามันเป็นพื้นที่ของหนังสือต้องห้าม
+แต่ว่ากันว่ามีความลับหลับใหลอยู่ในนั้น...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14402_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14402_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5af59daa2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14402_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+สมุดบันทึกที่ใช้ร่วมกันในหมู่สมาชิกคณะดนตรี มันบันทึกคะแนนและเรื่องราวการเดินทางของคณะดนตรีเอาไว้
+ประวัติความเป็นมาของคณะดนตรีนั้นได้สูญหายไปเนื่องจากวงแตกก่อนที่จะทำการสร้าง Mondstadt ขึ้นใหม่
+สมุดบันทึกได้บันทึกประสบการณ์ของคณะดนตรี, ดินแดนที่พวกเขาท่องไปและโลกที่พวกเขาได้พบเจอ
+มันได้ดูดซับพลังงานไว้มากมายจากบันทึกการแสดงและความสุขของผู้ชมที่รับชม
+
+คณะดนตรีพเนจรนั้นได้ก่อตั้งขึ้นในช่วงสมัยที่เหล่าชนชั้นสูงมีอำนาจ
+เคยถูกรู้จักกันในนาม Swordman's Troupe ไม่ว่าจะด้วยความหวังหรือด้วยความหวาดกลัว
+Mondstadt ในช่วงเวลานั้นไม่มีแม้แต่อิสรภาพในบทกวี
+
+พวกเขาใช้ดาบแทนขลุ่ยและใช้ธนูแทนพิณให้นำมาซึ่งบทเพลงแห่งการต่อต้าน
+ในที่สุดพวกเขาก็พยายามที่จะบุกเข้าไปในเมืองเพื่อมอบบทลงโทษแก่เหล่าขุนนางเก่าทรราชย์
+
+ไม่มีคณะดนตรีพเนจรอีกแล้ว และการต่อต้านของพวกเขาก็ถูกลืมเลือนไปด้วย
+แต่เจตนารมณ์แห่งการต่อต้านนั้นเป็นดั่งสายเลือดที่จะสืบทอดต่อไปเรื่อย ๆ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14403_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14403_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..26d18cb02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14403_TH.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+ในสมัยโบราณผู้คนใน Mondstadt ยึดถือประเพณีการสร้างโรงละครบนหน้าผาที่มีลมแรงเพื่อเอาใจเหล่าเทพเจ้า
+พิธีกรรมจัดขึ้นในรูปแบบของการแสดงเพราะพวกเขาเชื่อว่าเทพเจ้าของพวกเขาสนุกกับเรื่องราวและเพลงบรรเลง
+บทสคริปต์นี้มีมานานหลายพันปีแล้วและไม่สามารถอ่านได้แล้วในตอนนี้
+
+ในอดีต ระหว่างการสู้รบของลอร์ดแห่งพายุและราชาหมาป่าผู้ยิ่งใหญ่แห่งแดนเหนือ ดินแดน Mondstadt นั้นได้ถูกกลืนกินไปด้วยพายุหิมะราวกับผืนทราย
+เหล่าผู้คนที่ไม่สามารถทนต่อความหนาวเย็นได้สร้างพระวิหารขึ้นที่หน้าผาสูงชันทางทิศตะวันออกเพื่อขอการดูแลและเห็นใจจากพระเจ้า
+
+สายลมนั้นพัดเพียงชั่วครู่ แต่การทำลายล้างของกาลเวลานั้นจะคงอยู่ตลอดไปอย่างไม่หยุดพัก และไม่อาจต้านทานได้
+เทพแห่งสายลมอาจพลิกหน้าในหนังสือ แต่สุดท้ายแล้วเทพแห่งเวลาที่ไร้ความปรานีก็จะกลืนกินพวกมันจนกว่าจะไม่หลงเหลือข้อความที่ชัดเจน
+
+ทว่า การถูกทำร้ายจากลมและกาลเวลาทั้งสองอย่าง ก็มักจะทำให้คนโศกเศร้าเสียใจได้เหมือนกัน
+บางทีนี่อาจเป็นเหตุผลที่เหล่าผู้มาที่หลังคิดว่าการถวายบูชาของพระวิหารนั้นคือสายลมเสมอ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14404_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14404_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..060012554
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14404_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+ม้วนกระดาษแสนประณีตที่ถูกรักษาโดยการทาขี้ผึ้งเพื่อป้องกันไม่ให้เปื่อยและถูกมอดกิน
+มันมีงานวิจัยของจอมเวทของราชวังที่ยังค่อนข้างมองการณ์ไกลจนถึงวันนี้
+นอกเหนือจากการแบกรับความรับผิดชอบของการปรับสภาพดินน้ำและการขับไล่สัตว์ประหลาดแล้ว จอมเวทของราชวงศ์ยังทำหน้าที่เป็นครูให้แก่เหล่าชนชั้นสูงอีกด้วย
+ดังนั้นม้วนคัมภีร์นั้นรวบรวมความรู้ไว้มากมายเกี่ยวกับประวัติศาสตร์, การควบคุม, การจัดการและวัฒนธรรม
+เพราะอย่างนี้ผู้คนจึงได้ขับไล่เหล่าจอมเวทของราชวงศ์ออกไปจาก Mondstadt ด้วยขณะที่พวกเขาล้มล้างราชวงศ์
+เพราะพวกเขาลืมเลือนที่จะชี้นำเหล่าราชวงศ์ให้รู้จักรับผิดชอบต่อหน้าที่ หนำซ้ำยังทำให้เสื่อมโทรม
+
+ในช่วงสมัยที่เริ่มก่อตั้ง Mondstadt นั้น ตระกูล Lawrence ถูกนำโดย Venerare
+รูปปั้นอันสูงใหญ่ถูกสร้างขึ้นบนจัตุรัสเพื่อเป็นการรำลึกถึงปาฏิหาริย์ของเทพเจ้าแห่งสายลม
+
+คำจารึกใต้เทพเป็นคำสาบานที่ผู้นำของตระกูลต่าง ๆ ได้ร่วมกันทำขึ้นในอดีตเพื่อปกป้อง Mondstadt
+ในช่วงหลายปีที่ผ่านมาตระกูล Lawrence ค่อย ๆ ละทิ้งแรงบันดาลใจที่ดีของบรรพบุรุษของพวกเขา ซึ่งแม้แต่รูปปั้นก็ยังถูกทอดทิ้งไปด้วย
+ส่วนจอมเวทที่หลักแหลมนั้นก็ไม่พูดถึงทั้งราชสำนักและคำปฏิญาณอีกต่อไป
+
+ในช่วงสมัยของกองอัศวินแห่ง Favonius ก็ได้มีการสร้างรูปปั้นนี้ขึ้นมาใหม่อีกครั้ง
+แต่เนื้อหาของคำสาบานในจารึกได้เลือนหายไปตลอดกาล
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14405_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14405_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bd916bb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14405_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+มันเป็นอัญมณีสีทองเข้มที่ถูกพูดถึงไปทั่วทั้ง Liyue
+เคยถูกอาบด้วยแสงของดวงอาทิตย์ดวงจันทร์ จากนั้นมันก็ถูกเก็บไว้ในกล่องไม้เป็นเวลาหลายพันปี
+ถึงกระนั้นพลังของมันก็ไม่ได้ลดลง หากถ้าไม่มีกล่องไม้คอยเก็บไว้ มันจะยิ่งส่องประกายได้มากกว่าเดิม
+มันอาจแสดงพลังพิเศษที่มองไม่เห็นนับพันปีในมือของปราชญ์ผู้รอบรู้
+
+ท่ามกลางหมู่นักค้าอัญมณีในท่าเรือ Liyue ได้มีเรื่องเล่าต่อกันมาว่า ครั้งหนึ่งช่างฝีมือ Kunwu นั้นได้เก็บรวบรวมแสงแห่งพสุธาไว้ในกล่อง
+และได้นำกล่องไม้นี้ไปซ่อนไว้ในห้องลับที่อยู่ในถ้ำหินอันมืดมิด จากนั้นปิดผนึกไว้เป็นเวลาสี่สิบวันกับอีกสิบชั่วโมง แล้วจะมีพลังที่สามารถดูดแสงตะวันและแสงจันทร์ได้
+
+แม้ฟังดูแล้วจะเป็นเรื่องราวที่น่าประหลาด แต่ชาว Liyue ก็ยังเชื่ออย่างสนิทใจว่าฝีมือของช่าง Kunwu นั้นเหนือกว่าผู้ใดในโลก
+มีผู้ใจกล้าผู้หนึ่งไปถามช่างฝีมือชรา ชายชราผู้ดูพิกลยิ้มแล้วกล่าวว่า:
+"ก็แค่ตั้งใจขัดเงาแค่นั้นเอง"
+
+แต่ช่างฝึกหัดแอบเผยความลับ: ในขณะที่เขากำลังจะขัดเกลาได้ที่ แสงของ "Solar Pearl" จะทำให้ท้องฟ้าเกิดแสงแดงฉานของพระจันทร์สีเลือด
+ปรากฏการณ์ประหลาดเหล่านี้เป็นเพราะ Kunwu นั้นได้รับการช่วยเหลือจากเทพเจ้าจริง หรือเป็นเพราะแรงบันดาลใจและเจตนารมณ์ที่ไม่ธรรมดาของเขาซึ่งสร้างแรงสั่นสะเทือนไปทั่วทั้งนภากันแน่นะ?
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14406_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14406_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1eba59e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14406_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+สื่อเวทโบราณจากคลังอาวุธใน Liyue ไม่ทราบรุ่นที่ผลิต ซึ่งตำราที่เกี่ยวข้องก็ไม่ได้บันทึกไว้ว่ามันถูกผลิตขึ้นมาเมื่อไหร่
+วงล้อเวทที่ใช้พลังจากต้นกำเนิดของจักรวาล เรียงตัวกันเป็นวงกลมที่สมบูรณ์แบบ โดยมีแกนกลางที่ทำขึ้นจากหยกอำพัน ซึ่งสื่อความหมายว่าเป็น "ดาวเด่นกลางนภา"
+
+หลังจากภัยพิบัติได้ยุติลง เหล่าอสูรที่เหลืออยู่ก็ยังคงเพ่นพ่านอยู่บนโลก นี่เป็นเหตุให้ไม่ว่าจะเป็นอาวุธทางการทหารหรือการเล่นแร่แปรธาตุต่างก็ถูกเสาะหา
+อย่างไรก็ตามศาสตร์แห่งการสร้างสื่อเวทไม่ได้พัฒนาเป็นร้อยปีแล้ว สื่อเวทที่สร้างเสร็จนั้นบอบบางมาก ไม่เหมาะกับการใช้งาน
+นักเล่นแร่แปรธาตุดั้นด้นมายัง Liyue เพื่อมาหา Yun Hui เจ้าของร้านตระกูล Yun อันเลื่องชื่อ พร้อมทั้งขอร้องให้เธอออกแบบสื่อเวทชนิดใหม่ให้
+Yun Hui ได้เพิ่มสื่อเวทชิ้นหนึ่งเข้าไปในตำราอาวุธชุด"การทดสอบ"
+
+วงเวทที่สร้างขึ้นจากไม้โบราณและแร่หายาก อำพันหยก Cor Purum ชิ้นใหญ่ที่อยู่ตรงใจกลางนั้นเป็นของล้ำค่าที่นักเล่นแร่แปรธาตุทั้งหลายใช้บูชาเหล่าเทพเจ้า
+นำหินอำพัน Cor Lapis ใส่เข้าไปในเตาหลอมและหลอมด้วยไฟความร้อนสูงเป็นเวลาสี่สิบเก้าวัน จากนั้นนำออกมาและพักไว้ที่บ่อน้ำแร่บนเขา แช่ไว้อีกสี่สิบเก้าวัน ก็จะแปรธาตุเป็นอำพันหยก Cor Purum
+อำพันหยกที่ผ่านไฟแล้วน้ำมาสองรอบไม่เพียงแต่ไม่แตกง่ายเท่านั้น แต่ยังรวมเอาวิญญาณของสวรรค์และโลกไว้ด้วย สื่อเวทที่ใช้มันเป็นแกนกลางจะสามารถสร้างพลังเวทในตนเองได้ วงเวทวงกลมหนึ่งวงคือหนึ่งรอบ หากหมุนวงเวทครบสิบสองรอบจะทำให้พลังงานที่ได้บริสุทธิ์มากขึ้น
+
+สีของหยกนั้นใสดุจอำพัน ตัวเรือนดูทองอร่าม หลังจากปรึกษากันแล้ว Yun Hui ตั้งชื่อสื่อเวทนี้ว่า "Prototype Amber"
+มันคือต้นกำเนิดของอาวุธที่ใช้ขับไล่วิญญาณชั่วร้ายและอสูรทั่วทั้ง Liyue
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14407_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14407_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..eebc8a5a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14407_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+โลกกำลังหันมามอง Liyue นี่คือเกียรติของท่าเรือธุรกิจที่ยอดเยี่ยม
+สมบัติจากต่างประเทศมายังท่าเรือ Liyue ตามกระแสผู้คน
+แผนที่ของทะเลรอบ ๆ ทวีป มีการอธิบายอย่างละเอียดถึงกระแสน้ำแนวปะการังและทิศทางลมของแต่ละพื้นที่
+ว่ากันว่าเป็นหนังสือแปลกใหม่ที่บรรจุรวบรวมความรู้ ความกล้าหาญ และแรงศรัทธาของผู้บุกเบิกและนักสำรวจเอาไว้
+
+หน้าหลักของหนังสือเล่นนี้เขียนไว้ว่าอย่างนี้:
+"จงรักสายลมของท้องทะเล จงรักกระแสน้ำในมหาสมุทร เพราะมันเป็นลมและน้ำที่นำพาเหล่านักเดินเรือให้ไปถึงยังจุดหมายปลายทาง"
+"และก็ยิ่งต้องเคารพนบนอบต่อสายลมแห่งท้องทะเลและกระแสน้ำในมหาสมุทร เพราะสายลมและน้ำที่บ้าคลั่งก็สามารถฉีกเหล็กได้เช่นกัน"
+
+เพื่อที่จะเข้าใจในท้องทะเล จงสำรวจแนวปะการังที่ซ่อนอยู่ทั้งหมด จุดที่สายลมมาบรรจบทั้งหมดและจุดที่ปลาวาฬทั้งหลายมาอยู่รวมกันทั้งหมดของท้องทะเล
+คำพูดเหล่านี้ปรากฏอยู่ในสมุดหน้าเหลืองของสมุดบันทึกของนักเดินเรือนับไม่ถ้วนราวกับบทกวีที่หลงใหลในร่างกายของคนรัก
+
+ในประเทศต่างแดน นักเดินเรือที่มีประสบการณ์จะมองทะเลเป็นเหมือนดั่งคนรักและเรียกว่า "เธอ" เพื่ออ้างถึงแหล่งน้ำที่มีรสเค็ม
+บางทีอาจจะเป็นเพราะความปั่นป่วนและกว้างใหญ่ของทะเล หรืออาจเป็นเพราะพวกเขายังคงจดจำความโรแมนติกในการเดินทางของพวกเขาได้
+อัลบั้มชุดนี้เป็นเหมือนดั่งทะเลที่ไม่มีเจ้าของ และเป็นเหมือนดั่งเหล่ากะลาสีที่เฝ้าคิดถึงความฝันและความโรแมนติกที่จะออกไปยังสถานที่ต่าง ๆ ของโลก
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14408_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14408_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac122ceec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14408_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+สื่อเวทที่สร้างขึ้นจากหิน Blackstone ที่หายาก เมื่อถือขึ้นมาจะเปล่งแสง เมื่อหมุนมีพลังขับไล่วิญญาณร้าย
+แกนกลางของสื่อเวทเป็นวงกลม ใจกลางคืออำพันหยกสีแดงดุจพระจันทร์สีเลือด บางครั้งเต็มดวงบางครั้งเป็นเสี้ยว บางครั้งสว่างบางครั้งมืดมิด
+
+เทือกเขา Tianheng ได้รวมสิ่งดีๆสองอย่างไว้ด้วยกัน แนวหินทั้งหลายเป็นแหล่งรวมของหยกสีสันสดใส อาณาจักรใต้การปกครองของราชาแห่งหินนั้นอุดมไปด้วยแร่ต่างๆ
+สิ่งที่มากับการขุดเหมืองคือ พื้นที่ล้อมรอบภูเขา Tianheng ก็โดนขุดไปจดหมด กำให้เกิดอุโมงค์เข้าเหมืองในทุกทิศทาง หนึ่งในอุโมงค์นั้นลึกลงไปจนถึงใจกลางโลก
+อย่างไรก็ตาม เมื่อถึงเวลาหนึ่งพื้นที่แห่งนี้ก็ไม่นิ่งสงบอีกต่อไป หลังเกิดเสียงคำรามของพื้นดิน ภูเขาหินก็เริ่มสั่นสะเทือน และถ้ำต่างๆก็ถล่มลงในที่สุด
+ลึกลงไปใต้พื้นโลกได้ฝังวิญญาณอันโศกเศร้าที่ได้เสียชีวิตลง ณ ที่แห่งนี้ ในยามค่ำคืนจะได้ยินเสียงคร่ำครวญของพวกเขาอยู่เป็นประจำ
+
+จนอยู่มาวันหนึ่ง มีแขกผู้หนึ่งจากภูเขา Qingce มาเยือน
+เขาใส่ชุดคลุมแขนยาวสีขาว เขาเรียกตัวเองว่าเป็นนักเล่นแร่แปรธาตุที่ตระเวนไปทั่วแดน มาตามหาคนตระกูล Yun และ Han ที่ Liyue
+หญิงสาวช่างตีเหล็กจากตระกูล Yun เคยไปพักอยู่ที่หมู่บ้าน Qingce Village ส่งให้คนรีบมาตามตัว Han Ce บุตรชายของ Han Wu ช่างฝีมือผู้เลื่องชื่อ
+นักเล่นแร่แปรธาตุได้เล่าว่า ในอดีตทั้งสองท่านได้สรรค์สร้างสื่อเวทชั้นเลิศให้แก่นักเล่นแร่แปรธาตุ
+ทุกวันนี้ดินแดน Liyue ไม่สงบ เหล่านักเล่นแร่แปรธาตุจึงตั้งใจนำอำพันหยกสีเลือดหีบหนึ่งมามอบให้ เพื่อหวังว่าจะช่วยทุกคนให้ผ่านช่วงเวลาที่ยากลำบากนี้ไปได้
+
+ทั้งสองคนรีบจุดเตาเพื่อสร้างสื่อเวทชิ้นหนึ่งขึ้นมาจาก Blackstone และฝังหยกสีเลือดลงในนั้น
+หยกสีเลือดตอบสนองต่อชีพจรโลก ลำแสงสีแดงราวกับเลือดบางจังหวะส่องสว่าง บางจังหวะหม่นแสง เป็นสัญญาณเตือนถึงความเปลี่ยนแปลงที่จะมาถึงในไม่ช้า
+ดังดาวนำทาง มันได้ชี้ทางให้ผู้คนหลบหลีกผืนดินถล่มอันเกรี้ยวกราด สื่อเวทนี้ได้ถูกแจกจ่ายให้ผู้คนด้านล่างภูเขา Tianheng
+สุดท้าย เมื่อผืนดินกลับมาสงบอีกครั้ง Blackcliff Agate และหยกสีเลือดก็ค่อยๆจางหายไปเหมือนกับความพิโรธของใจกลางโลกที่สงบลง
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14409_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14409_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2ee2bca7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14409_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+วัตถุสวยงามซึ่งทำจากเซรามิกสีที่หายากตามธรรมชาติ
+ว่ากันว่า "ดวงตาแห่งการหยั่งรู้" นั้นเคยมีสีสันแวววาว, เรียบเนียนและสดใส แต่แล้วก็ต้องหม่นหมองลงไปตามกาลเวลา
+นอกจากนี้ยังมีบันทึกจากคำบอกเล่าของชาวบ้านว่าบางครั้งจะสามารถได้ยินเสียงอันแผ่วเบาของมันได้ในคืนที่เงียบสงัด
+เหมือนทั้งสายลมที่พัดผ่าน และก็คล้ายกับเสียงของสายน้ำแร่ที่ไหล
+
+ว่ากันว่า "ดวงตา" นั้นเคยเป็นของที่ระลึกของตระกูลเซียน จากนั้นก็ถูกเปลี่ยนมือมาเรื่อย ๆ ใน Liyue แล้วก็ไปอยู่ในมือของชายคนหนึ่งผู้มีนามว่า Yun
+วันหนึ่ง Yun กำลังเดินเล่นระหว่างแนวภูเขาและทุ่งหญ้า บังเอิญพบเข้ากับนักปราบผีคนหนึ่งนามว่า Huang ผู้ซึ่งมาเพื่อขอคำปรึกษาจากเซียน
+พูดคุยอย่างรื่นรมย์แล้วก็มอบ "ดวงตา" ให้แก่ Huang เพื่อเป็นของขวัญ ในตอนที่ Huang กำลังตกใจและปฏิเสธไปนั้น... Yun ก็ยิ้มและพูดว่า:
+"ของชิ้นนี้เป็นแก่นสารของธรรมชาติ ซึ่งมีเพียงผู้มีหัวใจอันบริสุทธิ์เท่านั้นที่สามารถใช้ได้"
+
+Huang ขอบคุณ Yun และพก "ดวงตา" ไว้กับตัว จากนั้นก็ออกเดินทางมุ่งไปยัง Liyue อย่างช้า ๆ อย่างไม่หยุดพักแม้มีลมและฝน
+การเดินทางครั้งนี้มีจุดมุ่งหมายเพื่อแสวงหาหนทางของเซียน โดยจะเดินทางไปยังสถานที่ต่าง ๆ อย่างไม่หยุดพัก ซึ่งเขามักจะแวะซื้ออาหารและเครื่องดื่มที่ตลาดอยู่บ่อย ๆ
+ถนนที่ท่าเรือนั้นเต็มไปด้วยผู้คนมากมายทั้งดีและเลวป่ะปนกันไป แต่ Huang กลับเดินทอดน่องอยู่ท่ามกลางฝูงชนเหล่านั้นโดยที่ไม่มีใครสามารถเอาเปรียบเขาได้
+พวกคนเจ้ากี้เจ้าการบางคนก็สงสัย: นักปราบผีผู้โง่เขลานี้อยู่ใจกลางเมืองแต่กลับเป็นเหมือนปลาที่แหวกว่ายอยู่ในน้ำ ไม่เคยพลาดท่าเสียทีเลยงั้นรึ?
+เมื่อถามไปก็ได้คำตอบว่า: "ดวงตานี้จะตื่นตัวต่อความมุ่งร้าย ช่วยให้ฉันได้รับรู้ถึงความจริงในใจของผู้คน"
+
+"ดวงตา" จะ "เปิดเผยธาตุแท้ของผู้คน" หลักการเหล่านี้ไม่เป็นที่รู้จักในหมู่ผู้คนและมักจะจบด้วยการถูกพูดถึงในฐานะของตำนานพื้นบ้าน
+ว่ากันว่าเสียงกระซิบที่นาน ๆ ครั้งจะได้ยินนั้น เป็นเหมือนดั่งสายลมโชยอันแผ่วเบา หรือไม่ก็คล้ายกับสายน้ำที่ไหลผ่านเศษก้อนหินชิ้นน้อยใหญ่
+แต่ทั้งคู่นั้นต่างก็เป็นเหมือนกับตำนานเรื่องเล่าในอดีตของปีศาจที่เลี้ยงความคิดอันชั่วร้ายเอาไว้เพื่อเป็นอาหาร
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14410_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14410_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c36a1ea72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14410_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+หนังสือที่ถูกเข้าเล่มไว้อย่างสวยงาม เป็นหนังสือเพลงซึ่งเป็นที่นิยมในยุคสมัยของชนชั้นสูง
+แต่ละหน้าของมันนั้นอบอวลไปด้วยกลิ่นที่ไม่มีวันจางไปของดอกเดซี่และไวน์ชั้นดี
+เนื้อหาด้านในนั้นช่างน่าขัน แต่ก็ยังถูกขับร้องอยู่ตามตรอกซอยและโรงเหล้าต่าง ๆ
+
+"ทุกคนต่างก็รู้จักโจรขี้เมาผู้กล้าหาญผู้นี้ แต่กลับไม่มีใครรู้ถึงที่มาของเขาเลย ราวกับว่าอยู่ ๆ เขาก็มาโผล่ที่ตรอกแห่งนี้"
+"เขาร้องเพลง, ดื่มเหล้า วิ่งวุ่นไปทั่วทั้งถนนในตรอก, ชายคาและระเบียง แต่ทุกคนต่างรู้ว่าเขาเป็นคนที่ดีมาก"
+"ดาบประดับหัวนกที่อยู่ตรงเอวเป็นมรดกตกทอดที่ถูกขโมยไปจากเจ้านายชั้นสูง คันธนูยาวสีดำสนิทที่อยู่ด้านหลังนั้นไม่เคยพลาดเป้าหมาย"
+"ฝีมือดาบที่ยอดเยี่ยมของเขานั้นเปรียบดั่งดาวหางที่สว่างวาบขึ้นและดับไปในคืนที่มืดมิด ฝีเท้าของเขาเบาเหมือนสายลมตะวันตกที่พัดผ่านใบไม้"
+"เขาถึงขั้นสามารถลอบเข้าไปในห้องของเจ้านายชนชั้นสูงได้ถึงแม้ว่าจะซด Death After Noon ไปในปริมาณเท่า Cider Lake เข้าไปก่อนหน้านั้น"
+"เขาปล้นคนรวยเพื่อไปแจกจ่ายให้คนจน เป็นเหมือนดั่งสายลมที่พัดกลิ่นอันเน่าเหม็นของพวกชนชั้นสูงให้หายไป เป็นแสงสว่างที่ลอดผ่านม่านอันมืดมิดในยามค่ำคืน"
+
+"จอมโจรนั้นเป็นที่หมายปองของสาว ๆ นับไม่ถ้วน ต่างฝันกันไปว่าสักวันหนึ่งเขาจะปีนมาหาพวกเธอทางหน้าต่าง แต่น่าเสียดายที่เขากลับเลือกที่จะดื่มเหล้าและเมามายไปกับพี่น้องเสียมากกว่า"
+"จนกระทั่งวันหนึ่ง (หรือคืนหนึ่ง?) เขาแอบเข้าไปในคฤหาสน์ตามปกติ หลังจากนั้นก็กลับออกมาพร้อมของติดมือมากมายแถมด้วยถ้วยเงินของชนชั้นสูงอีกถ้วย"
+"ในตอนที่เขากำลังออกมาภายใต้แสงจันทร์นั้น เขาเผลอเงยหน้ามองขึ้นไปยังหน้าต่างที่อยู่ด้านบน บนนั้นมีหญิงงามคนหนึ่งยืนอยู่ตรงนั้น"
+"ดวงตาของเธอราวกับพลอยสีฟ้าที่ส่องประกายระยิบระยับ ช่างเหมือนกับคริสตัลใส ๆ ที่อยู่ในมือ"
+"จอมโจรแงะคริสตัลนั้นออกมาอย่างไม่ลังเลเพื่อส่งให้กับหญิงสาวที่เขาตกหลุมรัก จากนั้นสิ่งที่เขาได้กลับมาก็คือรอยยิ้มอย่างเขินอายของเธอ"
+"ในที่สุดพวกเขาก็ล้มล้างชนชั้นสูง จากนั้นก็ไปผจญภัยในสถานที่ที่ห่างไกลด้วยกัน และกลายเป็นแสงสว่างอันอบอุ่นในชีวิตของกันและกัน"
+
+เรื่องราวก็จบลงอย่างนี้ หลังจากนั้นในสมัยที่มีการปกครองด้วยความเมตตา เรื่องราวของจอมโจรก็ไม่ถูกพูดถึงอีกต่อไป และจอมโจรก็ไม่เป็นที่ต้องการอีกต่อไปเช่นกัน
+เหล้าและดาบ หญิงงามและวีรบุรุษ เรื่องราวที่เปิดขึ้นอย่างเรียบง่ายและจบลงอย่างงดงาม ก็เป็นเรื่องธรรมดาที่บทกวีเหล่านี้จะได้รับได้รับความนิยมจากผู้คนในเวลานั้น
+ไม่ว่าเรื่องราวที่แท้จริงจะเป็นเช่นไร ไม่ว่าจุดจบของทั้งสองจะเป็นแบบไหน เหล้าและบทกวีที่เต็มไปด้วยความหวังนั้น
+ก็ล้วนแต่สามารถสร้างแรงกระตุ้นเล็ก ๆ ให้แก่ผู้คนที่โชคร้ายเพื่อให้มีแรงที่จะสู้ต่อไปในวันข้างหน้า และมีความกล้าที่จะเผชิญกับผู้มีอำนาจเหล่านั้น...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14411_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14411_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf3ba69c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14411_TH.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+N/A
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14412_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14412_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..49085c2fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14412_TH.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+เมื่อบุตรสาวของนักบวชแห่ง Vindagynr ได้เกิดมาที่ใต้ต้นไม้ขาวนี้
+เมื่อเธอได้รับพร ดินแดนแห่งภูเขาอันเขียวขจีนี้ก็เต็มไปด้วยความสุข
+
+แน่นอนว่าความสุขของ Sal Vindagynr จะคงอยู่ตลอดไป
+เช่นเดียวกับต้นไม้สีขาวเงินที่รากหยั่งลึกลงไปในผืนโลกจะไม่มีวันเหี่ยวเฉา——
+นี่คือสิ่งที่ผู้บันทึกประวัติศาสตร์ของดินแดนแห่งภูเขาคิดในตอนนั้น
+ผู้คนมากมายที่เห็นเหตุการณ์ในวันนั้น ต่างก็เชื่ออย่างสนิทใจเช่นเดียวกัน
+ความงามและเก่งกาจของเจ้าหญิงจะสว่างไสวราวแสงจันทร์เสมอ...
+
+เมื่อกรงเล็บที่แช่แข็งโลกตกลงมาอย่างฉับพลัน
+แม้แต่ต้นไม้ต้นนั้นก็แตกเป็นเสี่ยง ๆ
+สาวน้อยผู้นั้นคว้ากิ่งที่สมบูรณ์ที่สุด
+เธอต้องการจะต่อกิ่งเพื่อให้ต้นไม้ที่เคยเป็นร่มเงาของประเทศอยู่รอดต่อไป
+แต่สุดท้ายการต่อกิ่งก็ล้มเหลว
+พายุหิมะที่เย็นราวกับใบมีด ในที่สุดก็บดบังแสงจันทร์ไปจนมิด...
+
+นานแสนนานจากนั้น และนานแสนนานก่อนหน้านี้——
+เมื่อมังกรดำและมังกรแห่งสายลมต่อสู้กันจนฝ่ายหนึ่งสิ้นใจ
+เมื่อเลือดพิษของมังกรย้อมให้หุบเขาที่ขาวราวกระดูกกลายเป็นสีแดง
+ในที่สุดต้นไม้ต้นนี้ก็จำได้ว่ามันไม่ได้ตายไปพร้อมกับชาวเมือง
+มันแผ่รากของมันอย่างละโมบเพื่อดูดซับเลือดอุ่น ๆ ที่ซึมลงในผืนดิน
+
+เพราะมีใครบางคนบรรจุแก่นแท้สีแดงเข้มไว้ในนั้น
+ต้นไม้สีขาวที่ควรจะตายไปนานแล้วหวนนึกถึงอดีต
+และรวบรวมพลังทั้งหมดของมัน กลายเป็นผลผลหนึ่ง...
+
+เพื่อผู้ที่เคยอยู่ภายใต้ร่มเงาของข้า เพื่อนักบวชที่เคยสรรเสริญข้า
+เพื่อสาวงามผู้เคยวาดภาพอยู่ข้างกายข้า
+เพื่อความสุขที่ไม่เคยได้รับทั้งหลาย ข้าได้รวมมันไว้ในผลไม้เย็นยะเยือกสีแดงลูกนี้
+
+ขอให้ผู้ที่สามารถนำความยุติธรรมมาสู่โลกที่โหดร้าย
+ใช้ผลไม้อันขมขื่นที่ไม่เคยมีใครครอบครองนี้ ไปสร้างความยุติธรรมด้วยเถิด
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14413_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14413_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..848066d0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14413_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+ตามตำนานกล่าวว่ามีทะเลหมอกอยู่ในที่ไกลออกไป กลางทะเลมีหมู่เกาะที่เรียกว่า "หมู่เกาะ Golden Apple Archipelago"
+ตามตำนานตระกูล Dodo Clan ที่เงียบสงบและน่ารักอาศัยอยู่บนเกาะหลายแห่งของหมู่เกาะนี้และใช้ชีวิตร่วมกันอย่างไม่มีการแย่งชิงต่อสู้กัน
+ตระกูล Dodo Clan เป็นสิ่งมีชีวิตที่ใจดีและซุกซน ชอบหยอกล้อเล่นกันเอง ไม่เคยมีใครเบื่อหรือต้องเสียใจ
+"Dodoco!" พวกมันต่างก็เรียกกันแบบนี้ ซึ่งมีความหมายว่า "เพื่อนซี้!"
+
+เช่นเดียวกับที่วันหนึ่งเมล็ดของดอกแดนดิไลออนจะทิ้งก้านของลำต้นและใบ ปลิวล่องไปตามสายลมอยู่เสมอ "Dodoco" ทุกตัวจะโลดแล่นไปตามกระแสลมและกระแสน้ำในมหาสมุทร เพื่อผจญภัยไปในโลกกว้างตามหาใบโคลเวอร์สี่แฉก
+ทำไมมันถึงทำอย่างนั้นล่ะ?
+นั่นก็เพราะว่า หลังจากอาศัยอยู่ใน "หมู่เกาะ Golden Apple Archipelago" เป็นเวลานาน Dodoco จะไม่รู้จักซึ่งกันและกัน - ทุกคนเป็นต่างเป็น "Dodoco" ที่เหมือนกันทั้งหมด แล้วจะมี "เธอ" และ "ฉัน" ได้ยังไงกัน!
+มีเพียงใบโคลเวอร์สี่แฉกที่มีสีแดงเพลิงเท่านั้นที่ทำให้พวกเขารู้ว่า "Dodoco" ที่แท้จริงคืออะไร เมื่อสามารถแยกแยะกันและกันได้แล้ว ก็จะสามารถเล่นหยอกล้อกันได้อย่างเป็นอิสระ
+- อย่างน้อยที่ก็เป็นสิ่งที่แม่ผู้ที่ทำได้ทุกอย่างพูดเอาไว้
+ดังนั้นเพื่อให้เข้าใจว่า "Dodoco" คืออะไร พวกเขาจะทิ้งเพื่อนที่ดีไว้ตรงหน้า และไปยังสถานที่ห่างไกล เพื่อหาเพื่อนใหม่ และกลายเป็น "Dodoco" "เพื่อนที่ดีที่สุด!" ของพวกเขา
+ได้ไปดูทิวทัศน์มากมายร่วมกัน ทดลองไอเดียที่น่าสนใจ ทำความรู้จักคู่หูให้มากขึ้น... สุดท้าย เมื่อพวกเขามองเห็นตัวเองในสายตาของคู่หู ในช่วงเวลาที่ไม่มีใครสามารถคาดเดาได้ ใบโคลเวอร์สี่แฉกจะปรากฏขึ้นบนมาพร้อมกับประกายไฟที่เปล่งประกาย!
+
+ดังนั้นเมื่อ "Dodoco" ขนปุกปุยกลิ้งลงทะเลจาก "หมู่เกาะ Golden Apple Archipelago" หรือกระโดดลงไปในสายลม และมุ่งหน้ายังสถานที่ไกลออกไป จะมีเด็กที่โชคดีหนึ่งคนได้พบเจอกับเพื่อนที่ดี
+หนังสือเล่มเล็กอันมีค่าเล่มนี้เป็นสิ่งที่แม่ที่เป็นอิสระที่สุดในโลกมอบให้กับลูกสาวที่โชคดีที่สุดในโลก บันทึกการผจญภัยนับไม่ถ้วนที่ Dodoco ได้เผชิญมาก่อนที่จะมาพบกับเธอ และสิ่งที่คาดหวังหลังจากได้พบเธอเต็มไปด้วยประกายไฟ สมบัติและคู่หู รวมถึงการผจญภัยที่ยิ่งใหญ่กว่าอีกด้วยล่ะ!
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14414_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14414_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d86b841e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14414_TH.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+"ลาจากอย่างรวดเร็ว ราวกับความฝันเพียงชั่วคืน"
+
+ชีวิตอันแสนบอบบางของมนุษย์
+ฉันคิดว่าตัวเองใช้ชีวิตอย่างดีเยี่ยมแล้ว
+
+ฉันเคยใช้ร่างของ Hakushin Kitsune
+วิ่งไปในป่าของ Grand Narukami
+พร้อมเด็ก ๆ ที่ฉลาดทั้งหลาย
+
+หวังว่า หลังจากทุกสิ่งสิ้นสุด
+พวกมันจะได้วิ่งเล่นอย่างมีความสุขอีกครั้ง
+
+ฉันเคยขับร้องบทเพลงแห่งเทพ พร้อมกับสาวน้อยจากเผ่าปีศาจ
+ที่ใบหน้างามราวกับดวงจันทร์ ต่อหน้าท่านโชกุน
+ฉันยังเคยชมเชยในเพลงดาบของเธอ
+หวังว่าความงาม, ความกล้า และอิริยาบถของเธอ
+จะสามารถดำรงอยู่ได้เป็นพัน ๆ ปี
+
+เมื่อนึกถึงความงาม ที่ทำให้ทุกสายตาต้องจับจ้องของสาวน้อยคนนั้น
+ก็อดที่จะบดบังรูปลักษณ์ในปัจจุบันด้วยหน้ากากไม่ได้...
+
+ฉันเคยแข่งวิ่งกับหัวหน้าเผ่าเท็งงุ Yougou
+เราวิ่งแข่งขันไปทั่วภูเขา Lingshan
+เพื่อที่จะได้รู้ว่า ใครจะมีพลัง และความเร็วเหนือกว่า
+
+สุดท้ายแล้ว ฉันผู้มาจาก Hakushin คือผู้ชนะ
+แต่พอมาคิดดู น่าจะเป็นเพราะเธอออมมือให้ฉันมากกว่า
+เช่นนี้ ทำให้ฉันรู้สึกยอมไม่ได้...
+
+ฉันเคยทำให้ปีศาจทานูกิที่ดื้อรั้นจะต่อสู้กับฉัน
+ยอมแพ้ให้ท่านโชกุนทั้งกาย และใจ
+และฉันยังวางแผนอย่างไร้ยางอายต่อท่านโชกุน
+ทำให้เจ้าปีศาจทานูกิยอมสวามิภักดิ์ท่านโชกุนได้
+
+สีของดวงจันทร์ในคืนนั้น ส่องสะท้อนกิ่งไม้ และกลีบดอกไม้
+ตกกระทบอยู่ในสวน งดงามราวไข่มุก
+ถึงตอนนั้น ยังคงส่องสว่างอยู่ในใจของฉัน...
+
+เพียงหวังที่จะให้ก่อนจากไป เธอได้จดจำคติที่ฉันรวบรวมความกล้า พูดมันออกมา
+"ไม่มืดบอด ไม่สั่นไหว จงเดินไปบนเส้นทางแห่งศรัทธา"
+และหวังว่าคติของฉัน จะสามารถทำลายคำโกหก และความชั่วร้ายในใจเธอได้
+และหวังว่าทานูกิที่ไร้เดียงสาจนถูกหลอกเหล่านั้น จะไม่รังเกียจที่ฉันโกหก หลอกลวง...
+
+ที่นี่ เป็นที่ๆ มืดมิดที่สุด
+ฉันจะจดจำภาพเหล่านี้ไม่ลืมเลือน
+เหมือนกับดวงจันทร์ที่ส่องทะลุเมฆา
+สาดส่องไปยังดวงใจอันเล็กและบอบบางของฉัน
+
+ในชีวิตนี้ ฉันได้เคยแปลงร่างเป็นมนุษย์
+และเดินทางไปกับสิ่งมีชีวิตแสนสวย ที่มีอายุขัยแสนสั้นเหล่านี้
+เป็นมิตรสหายของคนมากมายในฐานะต่างๆ
+ไม่ว่าจะเป็นมิโกะที่มาฝึกใน Grand Narukami เพื่อศาลเจ้าที่บ้านเกิดของตัวเอง
+หรือจะเป็นเด็กที่หลงทางเพราะคนคุ้มกันเกี้ยวเทพเจ้า
+หรือชายหนุ่มเป็นกันเองที่ไปฝึกวิชาเซียนที่ Liyue
+ไม่ว่าจะเป็น Kanjou ที่พยายามทุกวิถีทางเพื่อทำให้เมืองรุ่งเรือง
+หรือช่างที่มุ่งมั่นอยู่กับการตีดาบที่คมกริบที่สุด
+หรือคนที่ใช้วิชาที่สร้างดาวตกขึ้นมา ให้มันบานสะพรั่งอยู่บนฟ้า
+ทุกคนล้วนเป็นมิตรสหายที่ฉันโชคดี ที่ได้รู้จักพวกเขา
+
+หวังว่าเขตแดนที่คอยปกป้องพวกเขา จะไม่ถูกความมืดใดเข้าครอบงำ...
+
+ทั้งหมดนี้ ล้วนเป็นสิ่งที่ฉันปรารถนามาตลอด
+
+"ดังนั้น จงฉีกทำลายปณิธานความมืดของฉัน"
+"ตอนนี้ฉันสูญเสียพลังทั้งหมดแล้ว"
+"ขออุทิศเลือดแห่ง Hakushin ของฉันให้ท่านได้ใช้"
+"แต่ถึงจะต้อยต่ำเพียงใด"
+"ฉันยังหวังให้ท่านฟังคำขอของฉัน..."
+
+"หากท่านเห็นสิ่งที่สำคัญต่อฉัน"
+"ก็ขอให้ท่านปลดปล่อยสิ่งมีชีวิตเหล่านั้นไป"
+"หากท่านอนุญาตให้ฉันวิงวอน"
+"ก็ขอให้ท่านนำความทรงจำที่สว่างสดใสชั่วนิรันดร์"
+"ของฉัน คืนให้แผ่นดินที่ฉันรัก"
+"หวังว่าเมื่อท่านทำตามสิ่งที่ประสงค์แล้ว"
+"ยังคงมีสิ่งที่สวยงามหลงเหลืออยู่..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14415_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14415_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..20f8f3848
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14415_TH.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+"อยากให้ข้าไปเป็นเทพเจ้าของชาวห้วงลึกใต้ทะเลงั้นหรือ?"
+อสรพิษยักษ์สีขาวบริสุทธิ์หลุบมองเด็กที่อยู่เบื้องหน้า
+"เดิมทีที่ข้าเลือกหนีมายังทะเลที่ไม่รู้จัก ก็เพราะข้าไม่สามารถเอาชนะเทพแห่งทองคำและ Narukami ได้"
+"หากพวกเจ้ายังคงแสวงหาแสงสว่าง อนาคตจักต้องพบกับการสูญเสียอีกครั้งอย่างแน่นอน"
+"ชีวิตข้านั้นหาได้มีค่า มีเพียงความอับอาย และความอัปยศอดสู... ข้าทนมามากพอแล้ว"
+
+อสรพิษยักษ์ได้แสดงไข่มุกที่หน้าตาราวกับลูกตาอสรพิษ
+"กระนั้นเจ้าก็จงเอ่ยคำสาบานต่อเนตรแห่งคำสัตย์นี้เถอะ"
+"ข้าและบริพารแห่งปะการังเองก็ทำพันธสัญญากันด้วยวิธีนี้เช่นกัน"
+
+"พวกเจ้าลืมคำสอนของท่านอาจารย์ Spartacus ไปแล้วหรือ?"
+"ห้ามเคารพบูชาเทพ เราต้องพึ่งพาแค่ตัวเราเองเท่านั้น!"
+อสรพิษยักษ์ไม่ได้กล่าวสิ่งใด มันเคารพเจตจำนงของชาวห้วงลึกใต้ทะเล
+หากการเคารพบูชาที่โง่เขลา ถูกแทนที่ด้วยความเชื่อใหม่นี้
+สำหรับเหล่าผู้ต่อต้านแล้ว คงเป็นเรื่องที่น่าอับอายอย่างไม่ต้องสงสัย
+
+"งั้นข้าจะขอกล่าวคำสาบานต่อเนตรแห่งคำสัตย์นี้"
+"ดั่งเช่นตอนที่ข้าเคยสูญเสียทุกสิ่ง"
+
+"กาลเวลาผันผ่าน เกาะต่าง ๆ เสร็จสมบูรณ์ Vishap ล่าถอย และเรื่องราวของดินแดนศักดิ์สิทธิ์ก็ได้รับการอภิบาล"
+"ตระกูล Sangonomiya เหล่า Jibashiri และบริพารของข้า... ความปรารถนาอันยิ่งใหญ่ที่สาบานต่อเนตรได้สัมฤทธิผลแล้ว"
+"ตั้งแต่วันนี้เป็นต้นไป หากมีตั้งแต่สองฝ่ายขึ้นไปที่ไม่พอใจในข้อตกลงของ Enkanomiya หรือมีการตัดสินใจที่ต่างไปจากเดิม"
+"หอคอยแห่งตะวันจะรับฟังการตัดสินใจของพวกเจ้า และจะทำลายตนเอง เพื่อกลบฝังทุกสิ่งที่เป็นอดีต"
+
+เทพอสรพิษกล่าวประโยคสุดท้ายออกมา
+จากนั้นมันก็นำพาผู้คนที่เหลือขึ้นไปเหนือผืนน้ำ
+ถึงเวลาทำตามคำปฏิญาณที่เคยให้ไว้กับเมืองสวรรค์แล้ว...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14501_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14501_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f8badc9b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14501_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+แผนที่ภูมิอากาศ
+สำเนาแผนที่ที่เกี่ยวข้องกับสภาพอากาศของภูมิภาคทางตอนเหนือ โดยถูกนำเสนอในรูปแบบของบทกวีและรูปภาพ
+ประกอบไปด้วยบทกวีสรรเสริญกว่าแสนบท ซึ่งและแต่ละบทนั้นเป็นของกลุ่มเมฆและลมที่มีชื่อแตกต่างกัน
+แผนที่เมฆทำให้เกิดกระแสลมและบทกวีสรรเสริญทำให้เห็นภาพ
+ลมที่ไม่มีรูปร่างนับพันกลายเป็นเพื่อนและครอบครัวในสายตาของ Barbatos
+
+ในยุคสมัยโบราณ เทพแห่งลมได้ถือครองต้นฉบับไว้เพื่อเรียกสายลมทั้งสี่
+เขาละลายหิมะ, ขับไล่อสูรออกไป, เรียกลมฝนและสร้าง Mondstadt ขึ้นมา
+จากนั้นเทพแห่งลมผู้ใจดีได้คัดลอกหนังสือเล่มนี้ให้กับทุกคนและตั้งชื่อมันว่า Cloud Atlas
+น่าเสียดายที่ไม่มีอะไรยั่งยืน หลังจากผ่านไปหลายปีภาพบางอย่างและบทกวีสรรเสริญบางส่วนก็ได้หายไป
+บันทึกเรื่องราวมากมายที่กระจัดกระจายไปอยู่ในฝูงชนและกลายเป็นบทเพลงและตำนานเรื่องเล่า
+
+ประวัติศาสตร์ของสายลมนับพันนั้นไม่สูญหายเพราะ Barbatos ยังคงถือพวกมันเอาไว้
+เมื่อ Barbatos ยืนหยัดต่อสู้กับปีกเงาของมังกรอสูร Durin
+เขาขับร้องบทเพลงพันลมและเรียกมังกรแห่งสายลมออกมา
+ผู้ที่เชี่ยวชาญหนังสือเล่มนี้ได้เข้าใจถึงชื่อจริงและพลังอันยิ่งใหญ่ของมัน
+
+ในตอนนี้ท้องฟ้าของ Mondstadt นั้นทั้งสงบและก็เป็นสีฟ้า
+ทั้ง Barbatos และ Dvalin ต่างก็พบสถานที่แห่งใหม่ของตน
+และได้มอบ The Atlas ให้อยู่ในความดูแลของผู้ที่สมควรได้รับความไว้วางใจเช่นนั้น
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14502_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14502_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9b8fe980
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14502_TH.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+คัมภีร์โบราณแห่งสายลมที่ไม่มีใครเทียบได้สืบทอดมาจากรุ่นสู่รุ่น ท่ามกลางผู้ที่ศรัทธาต่อเทพเจ้าแห่งสายลม
+มีรอยประทับมากมายถูกทิ้งไว้บนกระดาษหนาสีเหลืองและถูกลมพัดไป
+
+ในยุคสมัยที่ Storm Lord ขึ้นครองอำนาจอยู่บนหอคอยของเขา คัมภีร์ได้บันทึกการอุทธรณ์ที่สิ้นหวังไว้มากมาย
+และเมื่อถึงยุคที่หิมะและทรายหายไป ความชื่นชมยินดีที่เขียวขจีก็กระจายไปทั้งหน้ากระดาษ
+
+ในอดีตเป็นช่วงเวลาที่ราชวงศ์ต่างสนับสนุนหุ่นเชิดและกดขี่ประชาชน
+พระคัมภีร์ในมือของทาสบอกถึงความอิจฉาและความปรารถนาในสายลมนับพัน
+
+ในขณะที่ผู้คนใน Mondstadt ใช้ชีวิต อดทน ต่อสู้ มีความสุขและเพลิดเพลินไปกับเสรีภาพ
+เมื่อเวลาผ่านไป คัมภีร์ก็หนาขึ้นและหนักขึ้น
+
+แต่เมื่อมีการก่อตั้ง Mondstadt ขึ้นใหม่และคริสตจักรก็ได้สลัดโซ่ล่ามของขุนนางเก่าทิ้งไป
+หลักคำสอนของลมทั้งสี่นั้นไม่ได้ยึดติดกับหอคอยที่สูง
+หายไปจากห้องสมบัติของโบสถ์ในทันใดและตลอดไป
+ส่วนใหญ่เป็นเพราะหนังสือเล่มนี้เป็นเหมือนสายลมแห่ง Mondstadt และผู้คนใน Mondstadt
+ไม่ต้องการที่จะผูกพันกับอะไร
+
+ในหน้าชื่อเรื่องมีการเขียนด้วยลายมือที่สวยงามอ่านได้:
+
+ลูกของเทพเจ้าแห่งสายลมเอ๋ย จงจำไว้เสมอว่า:
+สรรพสัตว์ทุกชนิดมาจากลมและพวกเขาจะไปกับสายลม
+อย่า อย่าได้รู้สึกเศร้าเพื่อฉัน:
+มีเพียงกระดูกและเนื้อของฉันเท่านั้นที่กำลังหลับไหลอยู่ในดินนี้
+ตัวฉันที่แท้จริงนั้นเป็นหนึ่งเดียวกับสายลมไปแล้ว
+
+เมื่อใดที่ได้กลิ่นของดอกไม้ หรือได้ยินเสียงของใบไม้ที่สั่นไหว
+นั่นคือบทเพลงของฉัน บทเพลงของสายลม
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14503_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14503_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14504_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14504_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..61e31c98b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14504_TH.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+"สิ่งนี้เป็นสัญลักษณ์แทนคำสัญญาของเรา และเป็นการท้าทายของฉันที่มีต่อนาย"
+"ความรู้ทั้งหมดของฉัน ใส่ไว้ในทุ่นหินนี้แล้ว"
+เขายังจำครั้งแรกที่เจอกับเธอได้ สาวน้อยที่สวมเสื้อแขนพอง เธอยื่นของที่ระลึกนี้ให้ พร้อมทำท่าเคร่งขรึมแต่แฝงไปด้วยความขี้เล่น
+ซื่อบื้อจริง ๆ เลย มันไม่มีสัญญาอะไรสักหน่อย ก็แค่คนสองคนที่ต้องร่วมทางกันด้วยเหตุผลของตัวเอง
+แต่เขาก็ยังจำฉากตอนที่พวกเขาเจอกันครั้งแรกได้อยู่ดี ตอนที่ดอก Glaze Lily บานสะพรั่งอยู่ในทุ่ง
+เขายังจำคำพูดสุดท้ายที่เธอพูดกับเขากลางทุ่งดอก Glaze Lily ได้ด้วย
+
+"คนพวกนั้นตัวเล็กและบอบบางเหมือนฝุ่นธุลี"
+"เพราะพวกเขาตัวเล็ก จึงไม่รู้ว่าเมื่อไหร่จะต้องตายเพราะภัยธรรมชาติหรือภัยจากคนด้วยกัน พวกเขาถึงได้หวาดกลัว"
+"เพราะความกลัว พวกเขาถึงต้องดิ้นรนพยายามให้ตัวเองฉลาดขึ้น ฉันน่ะเข้าใจดี"
+"ฉันถึงได้คิดว่า ในเมื่อพลังของเรายังต่างกันมากเกินไป งั้นฉันก็ใช้เทคนิคและความรู้ดีกว่า"
+"ด้วยพลังของเธอ และมันสมองของฉัน... น่าจะทำให้เมืองนี้เป็นเมืองที่ดีเมืองนึง"
+รอยยิ้มสุดท้ายของเธอช่างดูเดียวดาย และร่างของเธอค่อย ๆ สลายไปกลายเป็นส่วนหนึ่งของฝุ่นละออง
+"ดูเหมือนว่าการเดินทางร่วมกันของเรามาถึงจุดจบแล้ว เรื่องของทุ่นหินนี้ นายก็ลืมมันไปซะเถอะ"
+
+"สิ่งนี้เป็นสัญลักษณ์แทนคำสัญญาของเรา และเป็นการท้าทายของฉันที่มีต่อนาย"
+"ความรู้ทั้งหมดของฉัน ใส่ไว้ในทุ่นหินนี้แล้ว"
+"ถ้าสามารถเปิดมันได้ล่ะก็——"
+ผ่านมาหลายปีแล้ว แต่เขาก็ยังไม่สามารถไขล็อกนั้นได้สักที และเขาก็ไม่รู้เลยว่าข้อความต่อจากข้อความนั้นคืออะไร
+เวลาผ่านไปอีกหลายปี จนกระทั่งดอก Glaze Lily โรยราไปจนไม่สามารถพบมันได้อีกแล้ว
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14505_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14505_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14506_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14506_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..009e3cc59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14506_TH.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+สัญลักษณ์ "ไข่มุกคลื่นทะเล" ของ Sangonomiya เป็นตำนานที่พรรณนาถึงคลื่นที่โอบล้อมทะเล
+และไข่มุกที่ส่องแสงประกาย แต่บางคนก็บอกว่ามันแสดงให้เห็นวงล้ออัญมณีของ Watatsumi Omikami ที่คอยเฝ้าระวังชั่วนิรันดร์เหนือดินแดนแห่งปะการังราวกับจันทรา
+
+ในความฝันของทะเลลึกที่มีฟองน้ำและปะการังอาศัยอยู่ ในส่วนลึกที่กลีบเมฆและทรายที่ร่ายระบำเป็นหนึ่งเดียวกัน
+ผู้ที่ฝันถึงความฝันเดียวกับ Watatsumi ความหวังที่ไม่มีวันตายจะส่งต่อจากรุ่นสู่รุ่นของผู้ที่สืบเชื้อสายมาจากพระเจ้าของพวกเขา
+สีสันของท้องฟ้านั้นเปลี่ยนแปลงอยู่ตลอดเวลา แสงและเงาแห่งรูปแบบไม่แน่นอนยังฉายส่องอยู่ใต้ท้องทะเลลึก...
+ความเมตตาอันเจิดจ้าที่มหาสมุทรอันมืดมิดไม่อาจซ่อนเร้น ได้แผ่ซ่านไปในความสุขอันเงียบสงบ
+
+ในยุคสมัยนั้น ผู้นำมิโกะคนปัจจุบันคนแรก เคยนำพี่น้องด้วยปัญญาอันล้ำค่าราวกับไข่มุก
+และเธอเลือกเทพเจ้าจากบรรดาผู้ที่รู้จักดวงอาทิตย์ และช่วยผู้ที่เกรงกลัวดวงอาทิตย์ด้วยพระเจ้าเหล่านั้น
+ในยุคหลัง "Umigozen" ที่ทำให้กองทัพเรือของ Narukami ตัวสั่นร่วมร้องเพลงปลาวาฬเคียงข้างพวกเขา
+และนี่คือสัญลักษณ์ที่พวกเขาวาดขณะเต้นรำกับ Kurage กลางอากาศ
+
+หลายปีต่อมา สายฟ้าเพียงเส้นเดียวอาจจะปฏิเสธความฝันของชาวเมือง Watatsumi
+งูเลื้อยเข้าไปในพายุฝนฟ้าคะนองนั่น ซึ่งจะต้องเผชิญหน้ากับสายฟ้าแลบนั้นอย่างแน่นอน...
+แต่มิโกะผู้เก็บหัวใจของไข่มุกแท้ไว้เสมอจะไม่มีวันลืม
+เรื่องราวนับไม่ถ้วน ความกตัญญูกตเวที และกงล้อแห่งอัญมณีแห่งท้องทะเลนั้นจะถูกส่งต่อตลอดไป
+และพวกมันก็จะส่องแสงเจิดจ้าและสวยงามยิ่งขึ้นไปอีก
+
+ไม่ว่าจะเป็นประวัติกิ่งก้านของหยกที่แตกขาด หรือการเกิดของไข่มุกอันล้ำค่า
+หรือเป็นเรื่องของการพิชิตสัตว์ร้ายแห่งท้องทะเลลึก และนำแสงแดดมาสู่ประเทศในท้องทะเล
+ชายหนุ่มผู้ใฝ่ฝันที่จะยืนอยู่ในเงามืดได้ชื่อว่าเป็น "ราชาผู้ชั่วร้าย" ได้ประลองกับเท็งงุอย่างดุเดือด...
+ทุกสิ่งจะเป็นดั่งคลื่นทะเลใต้แสงจันทร์ส่องดวงใจบุตรแห่ง Watatsumi ดุจไข่มุกบนท้องนภา
+มอบความเจ็บปวดที่สูญเสียไปให้กับน้ำทะเลแสนเค็มอย่างเงียบ ๆ และเก็บไว้ในไข่มุกที่เปล่งประกาย
+ให้เรื่องราวและการสังเวยแห่งยุคของเทพเจ้าคงอยู่ตลอดไป พร้อมกับสัญลักษณ์ของ "ไข่มุกคลื่นทะเล" นี้
+
+แม้ว่าเมฆฝนฟ้าคะนองจะรวมตัวกันทุกวัน แต่พลังไฟฟ้าสีม่วงนั้นอันตรายและคาดเดาไม่ได้
+แสงจันทราสีเงินแห่ง Watatsumi จะยังคงทะลุผ่านเมฆและกระจายแสงออกไป
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon14509_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon14509_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c26d3c2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon14509_TH.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+ครั้งหนึ่งมันเคยเริงระบำต่อหน้าผู้ปกครอง เสียงกระดิ่งยังคงก้องกังวานมาจนถึงทุกวันนี้
+ครั้งหนึ่งเคยไล่ตามเงาสีขาวที่จากไปไกล และจิตใจยังคงอยู่ในความฝันที่มิอาจตื่นขึ้นได้...
+
+"ข้าในตอนนั้นเป็นเพียงสิ่งมีชีวิตตัวเล็กที่แสนโง่เขลา ไหนเล่าจะกล้าเทียบชั้นกับท่าน Hakushin ผู้ยิ่งใหญ่"
+"ล้มลุกคลุกคลาน เหมือนกำลังตามหาอาหารท่ามกลางหิมะ โดยหวังว่าจะได้รับความสนใจจากท่านผู้นั้น"
+"ช่างน่าขันนัก เป็นเพราะความกล้าหาญที่แสนโง่เขลานี้ ข้าจึงโชคดีได้รับความเมตตาจากท่านผู้นั้น"
+"และด้วยเหตุนี้ ข้าจึงได้รับเกียรติอันน้อยนิด ให้คอยติดตามรับใช้ท่านผู้นั้น"
+
+"ต่อมา ท่าน Saiguu ไม่ได้กลับมาอีก และผู้อาวุโสคนอื่น ๆ ก็ได้แยกย้ายกันไปด้วยเหตุผลบางประการ"
+"มีเพียงพวกอ่อนต่อโลกเช่นข้าเท่านั้น ที่จะได้รับตำแหน่ง 'Miko' และเติบโตมาเป็นเช่นนี้"
+"และด้วยเหตุนี้เอง หน้าที่ในการทำให้ท่านผู้นั้นพึงพอใจ จึงตกมาอยู่ที่ตัวข้าอย่างช่วยไม่ได้"
+"ค่ำคืนนั้น ที่ได้แสดงการรำคางุระครั้งแรก ข้าได้รับรู้ว่า 'อดีต' นั้นหนักอึ้งเพียงไหน"
+
+เสียงกระดิ่งดังไกลออกไป จิ้งจอกสีเงินที่เป็นดั่งอาจารย์และสหาย ก็ได้หายลับไปในแม่น้ำสายยาว ที่ราวกับความฝันอันยาวไกล
+เสียงกระดิ่งได้ตอบกลับอีกครั้ง ท่ามกลางกระแสน้ำวนที่ไม่มีวันหวนคืน สันดอนทรายที่แสนดื้อรั้นก็เริ่มคลายตัวลง
+เงาสีขาวบริสุทธิ์ของผู้ที่จากไป ได้กลายเป็นความทรงจำอันมืดมิดไปนานแล้ว
+เด็กหญิงกำพร้าเผ่าพันธุ์ Kitsune รับกระดิ่งแห่งคางุระ และเริ่มต้นการร่ายรำเพื่อ "ปัจจุบัน" อันสดใส
+
+ครั้งหนึ่งเคยได้พบเจอกับเท็งงุวัยเยาว์ที่มีนิสัยดื้อรั้น จึงได้ใช้ "การฝึกฝน" เป็นตัวล่อในการพาเธอขึ้นไปบำเพ็ญตบะบนภูเขา
+แต่พอได้สัมผัสกับความไม่ยอมจำนนของเธอแล้ว จึงได้แนะนำเด็กคนนี้ให้กับพวกหัวรั้นอย่าง Kujou
+และข้ายังเคยต่อสู้เผ่าโอนิที่ไม่รู้จักการยอมแพ้ สุดท้ายก็ต้องพ่ายแพ้ให้กับความแน่วแน่ที่เกินขอบเขตของเจ้าหมอนั่น...
+ข้าจึงได้เพิ่มลูกเล่นเล็ก ๆ น้อย ๆ ซึ่งทำให้การต่อสู้น่าตื่นเต้นขึ้นไม่น้อยเลยทีเดียว
+ครึ่งหนึ่งเคยได้ติดต่อกับผู้เป็นครึ่งเซียนที่อยู่ยังดินแดนอันไกลโพ้น และได้ส่งพืชทะเลที่สวยงามและนุ่มลื่นไปให้เป็นของขวัญ
+แต่ถึงกระนั้น ก็ยังไม่สามารถเข้าใจความรักอันแสนโง่เขลาได้ นั่นไม่ใช่การพันธนาการสำหรับเหล่าเซียนหรอกหรือ?
+สีของดวงจันทร์ยามค่ำคืน ส่องสะท้อนกิ่งไม้กับกลีบดอกไม้ และสาดส่องไปทั่วลานกว้างอันว่างเปล่า
+ฉากเหล่านั้นยังคงงดงามปานไข่มุกเพชรนิลจินดานับไม่ถ้วน ที่เปล่งประกายระยิบระยับอยู่ภายในใจของข้า...
+
+"ในช่วงร้อยกว่าฤดูกาลที่ผ่านมา ข้าได้เดินท่องไปทั่วโลกด้วยตัวตนอันหลากหลาย"
+"แม้จะไม่เคยโชคดีพอที่จะมีปฏิสัมพันธ์กับคนธรรมดา แต่ก็รับรู้ถึงความงดงามของเหล่าผู้คนอย่างลึกซึ้ง"
+"คาดว่าท่านผู้นั้นที่ข้าถือวิสาสะนับเป็นสหาย คงมีเวลาให้เดินเที่ยวเตร่อยู่นับไม่ถ้วนเป็นแน่"
+"ร่วมกันเฝ้ามองโลกที่ไม่สมบูรณ์แบบใบนี้ และเพลิดเพลินไปกับความสุขของความรัก ความเกลียดชัง การพบพาน และการลาจากด้วยกันเถิด"
+
+ท่านผู้นั้นดำดิ่งสู่นิมิตแห่งนิรันดร์มาอย่างช้านาน จึงจำเป็นต้องมีใครสักคนที่คอยเฝ้ามองเหล่าผู้คน
+ครั้งหนึ่งข้าเคยเผยร่างของสิ่งที่เป็นลางร้าย เพื่อระงับความคับแค้นของโอนิ "Kuroami"
+และเคยเกิดความโกลาหลจากเวทมนตร์เพียงน้อยนิด ที่ใช้เพื่อปลอบโยนเจ้าทานูกิหัวล้าน Kosanta
+โจรสลัด Rinzou ที่บุกรุกหมู่เกาะ ในที่สุดก็ถูกพรรคพวกหักหลังเนื่องจากไม่ลงรอยกันในแผน
+ส่วนซามูไรนอกคอกที่เหมือนกระดาษเปล่า และไม่มีวันถูกทำลายจากกาลเวลานั้น...
+ก็หวังว่า "เขา" จะพบเส้นทางที่ถูกต้อง และไม่กลายเป็นตัวหายนะ
+เศษซากวิญญาณอันดำมืดของปรมาจารย์ดาบ และอสูรแห่งภัยพิบัติทางธรรมชาติที่ซุกซ่อนอยู่ในป่าแห่งเทพ ก็ถูกกำจัดจนหมดสิ้นเช่นกัน...
+เมื่อเทียบกับความฝันอันเป็นนิรันดร์ที่ท่านผู้นั้นไล่ตามแล้ว สิ่งเหล่านี้ก็เป็นเพียงเหตุการณ์ที่เกิดขึ้นเพียงชั่วครู่เท่านั้น
+วันเวลาที่รอคอยให้ท่านผู้นั้นตื่นขึ้นมาดูราวกับจะไม่มีจุดสิ้นสุด แต่ข้าก็เชื่อว่าเวลานั้นจะต้องมาถึง
+
+"เพราะเมื่อเทียบกับดินแดนบริสุทธิ์ที่ไร้ซึ่งสายลมและแสงจันทร์ กับดอกบัวและอุทุมพรที่ไม่มีวันร่วงโรยแล้ว"
+"คนที่ไร้รสนิยมอย่างข้าคงทนกับความเหงาเช่นนั้นไม่ได้ และผู้ที่ไร้ซึ่งความตั้งใจและความฝันก็คงต้องรู้สึกเบื่อหน่ายเป็นแน่"
+"สู้เที่ยวเด็ดกิ่ง Thunder Sakura พร้อมยิ้มอย่างโง่เขลา และปล่อยให้พวกโยไกออกอาละวาดตามใจชอบเสียยังดีกว่า"
+"เรื่องเหล่านี้ ต่างก็เป็นอดีตที่พึ่งผ่านไปไม่นาน และยังเป็นอนาคตที่เต็มไปด้วยความหวังด้วยเช่นกัน"
+"ไม่รู้ว่าเมื่อยามหิมะละลาย จะยังมีโอกาสได้เดินชมต้นกล้าของดอกไม้สีม่วงอ่อนพร้อมกับท่านผู้นั้นอีกหรือไม่"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15101_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15101_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e5a30992
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15101_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+ตำนานเล่าว่า Mondstadt ในอดีต เคยใช้ธนูเพื่อบรรเลงเสียงเพลง
+หรือควรพูดว่า นักดนตรีพเนจรใช้สายเครื่องดนตรีเพื่อยิงธนู
+แต่นั่นมันก็เป็นเพียงเรื่องเล่าในตำนานพื้นบ้านเท่านั้นแหละ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15201_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15201_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5ae168f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15201_TH.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+นายพรานจะต้องอยู่ใต้ลมเสมอ และจะต้องไม่เดินตัวตรงเมื่ออยู่บนสันเขา
+ไม่ว่าเหยื่อจะเป็นมอนสเตอร์ ปีศาจ หรือคนชั่ว一 ต่างก็ต้องใช้วิธีนี้ทั้งนั้น
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15301_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15301_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1714262ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15301_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+อีกาคือผู้ส่งสาสน์แห่งความตาย
+หากขนของนกกาตกแต่งอยู่บนคันของธนู
+เสียงของการสั่นจะถูกผูกไว้เพื่อประกาศความตายของเหยื่อ
+อย่างน้อย คนขายอาวุธก็บอกไว้อย่างนี้น่ะนะ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15302_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15302_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..093d0735a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15302_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+ตำนานเล่าว่านั่นเป็นเรื่องราวที่เกิดขึ้นเมื่อนานมาแล้ว
+มันเป็นโศกนาฏกรรมที่เกิดขึ้นในอดีต พี่น้องใช้อาวุธเข่นฆ่าซึ่งกันและกัน
+ระหว่างนั้น มีมือธนูที่ยิ่งใหญ่ผู้หนึ่งถูกเหยียดหยาม เพราะงั้นจึงได้สาบานไว้:
+ก่อนที่จะฆ่าศัตรู ก่อนที่จะบินผ่านลำคอของศัตรู
+ก่อนที่เลือดที่น่ารังเกียจของศัตรูจะเหือดแห้ง จะไม่ล้างเท้าโดยเด็ดขาด
+ตามตำนานในที่สุดคนผู้นี้ก็ล้มลงเนื่องจากการติดเชื้อที่เท้า
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15303_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15303_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..85302e344
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15303_TH.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+คันธนูที่ทำจากไม้ กระดูกและเอ็นกล้ามเนื้อสัตว์
+อยู่ในมือของนายพรานที่มีทักษะ เขาจะสามารถยิงอินทรีที่บินอยู่บนท้องฟ้า
+นี่คือความภาคภูมิของเหล่านายพราน และยังเป็นหลักฐานของการยิงธนูที่ยอดเยี่ยม
+ก็แค่สงสารเจ้าอินทรีที่ไม่มีความผิดนั่นเท่านั้น
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15304_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15304_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c3456e30c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15304_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+แต่ก่อนคนที่ต้องการจะปรับปรุงระยะและความแม่นยำของหนังสติ๊กพบว่า:
+การเพิ่มพละกำลังจะทำให้สูญเสียพลังทำลายไป
+เพราะงั้นเขาจึงแทนที่หนังสติ๊กด้วยแท่งไม้ยาวและเพิ่มความสมดุลด้วยขนนก
+และก้านของหนังสติ๊กก็ยาวขึ้นและจบลงด้วยการเพิ่มแรงดึง
+สุดท้ายเค้าก็พบว่าตนนั้นได้ทำธนูขึ้นมาหนึ่งคัน
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15305_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15305_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a252f9f63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15305_TH.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+ว่ากันว่าช่วงเวลาหนึ่งในอดีตเมื่อนานมาแล้ว
+ผู้คนของท่าเรือ Liyue นั้นส่งจดหมายถึงกันด้วยธนูและลูกศร
+"แต่ว่า... อย่างนั้นจะไม่โดนคนเข้างั้นเหรอ?"
+"ก็เพราะอย่างนั้นแหละ คันธนูนี้ถึงได้กลายเป็นของโบราณ"
+เจ้าของร้านขายของเก่าลูบคางของเขาและก็ยิ้มอ่อน ๆ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15306_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15306_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d31b798c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15306_TH.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+คันธนูที่ยาวนั้นต้องพึ่งพาทั้งพละกำลังและทักษะ
+คันธนูไม้มะเกลือยาวจะรุนแรงกว่าคันธนูยาวแบบปกติและยังต้องใช้พละกำลังของแขนที่สูงกว่า
+แต่ก็ยังมีคำพูดว่าไม้มะเกลือไม่ได้อ้างถึงวัสดุของธนู
+แต่ในอดีตนักล่าเคยทำคันธนูไม้จันทน์เพื่อล่าอสูรที่อันตราย
+จนถึงตอนที่นิ้วของเขาฉีกขาด ไม้จันทน์ถูกย้อมดำคล้ำด้วยเลือด จนกว่าหัวใจของนักล่าจะถูกย้อมจนเป็นสีดำ
+เลือดดำบนคันธนูสามารถถูกชะล้างออกไปได้ แต่หัวใจที่สกปรกไม่เคยเปลี่ยนกลับไปเป็นสีที่แท้จริงได้อีก
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15401_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15401_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7998942b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15401_TH.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+คันธนูแบบมาตรฐานที่ใช้โดยกองอัศวินแห่ง Favonius ออกให้เฉพาะนักธนูที่ดีที่สุดและให้การรับใช้มานานเท่านั้น
+งานฝีมือยังคงความทนทานของไม้โอ๊คที่ใช้และเพิ่มชิ้นส่วนโลหะเพื่อความสะดวกในการใช้งาน
+สายธนูนั้นถูกเสริมด้วยความลับของการเล่นแร่แปรธาตุและเวทมนตร์เพื่อช่วยป้องกันนิ้วมือของนักธนู
+คันธนูนี้เป็นรางวัลสำหรับผู้พิทักษ์ที่มีค่าของ Mondstadt และเป็นเครื่องมือที่ยอดเยี่ยมสำหรับพวกเขาที่จะทำเช่นนั้นต่อไป
+
+ในอดีตกองอัศวินแห่ง Favonius นั้นเคยมีหน่วยสอดแนมธนูชั้นยอดซึ่งเป็นที่รู้จักกันในชื่อหน่วยอัศวินลาดตระเวน
+ผู้ก่อตั้งเป็นผู้นำของกองทหารรับจ้างจาก Liyue ซึ่งถ่ายทอดความรู้ตลอดชีวิตของเขาไปยังเหล่าอัศวินอัศวินลาดตระเวน
+
+ไม่ว่าจะเป็นการตามรอยในถิ่นทุรกันดารหรือว่าจะเป็นสัญชาตญาณการรับรู้ถึงอันตราย ล้วนแต่เป็นสิ่งที่เหล่าอัศวินยังขาดอยู่ทั้งสิ้น
+ด้วยเหตุนี้หน่วยอัศวินลาดตระเวนจึงเป็นเหมือนดั่งสมบัติล้ำค่าของกองอัศวิน
+
+จนถึงวันที่ผู้ก่อตั้งหน่วยได้จากกองอัศวินไปอย่างเป็นปริศนา
+หลังจากนั้นเป็นต้นมาหน่วยอัศวินลาดตระเวนก็เหลือเพียงแต่ชื่อมาจนถึงทุกวันนี้
+อย่างไรก็ตามทุกวันนี้ยังคงมีคนที่ทำงานหนักเพื่อไม่ให้ชื่อเสียงของหน่วยอัศวินลาดตระเวนต้องเสื่อมเสีย
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15402_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15402_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a488a686b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15402_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+เครื่องดนตรีนี้แกะสลักอย่างสวยงาม สายแต่ละสายทำจากวัสดุที่แตกต่างกัน
+เมื่อเกิดการสั่นสะเทือน สายแต่ละเส้นจะสร้างท่วงทำนองที่ไหลลื่น
+แต่มันก็ยังคงเป็นธนูที่สามารถพุ่งสู่หัวใจของเป้าหมาย เมื่อใดก็ตามที่เครื่องดนตรีนี้ถูกบรรเลง ความตายก็จะตามมาในไม่ช้า
+
+หลังจากที่วงดนตรีถูกยุบ สายของพิณถูกตัดด้วยใบมีดทื่อ ทำให้เกิดเสียงที่เสียดแทงแก้วหู
+ทุกวันนี้เครื่องดนตรีที่ไพเราะได้สูญหายไปแล้ว เหลือไว้เพียงแต่คันธนู ที่ยังคงเป็นอาวุธที่ร้ายแรง
+
+คณะดนตรีพเนจรนั้นสามารถทำให้นกลงมาบนพื้นได้ ซึ่งบางครั้งก็ต้องอาศัยเสียงของพิณและบางครั้งก็เป็นลูกธนูที่มาพร้อมกับเสียงพิณ
+เช่นเดียวกับสายลมที่พัดผ่านไปตามเสียงเพลงของพิณและดอกไม้ที่ขึ้นตามหน้าผา Starsnatch Cliff นักเล่นพิณนั้นทั้งขี้เล่นและมีความมุ่งมั่น
+หลังจากการปฏิวัติล้มเหลว คณะดนตรีพเนจรก็แตกแยกห่างหายกันไป
+นักเล่นพิณอยู่จนถึงเวลาสุดท้าย เขาดึงสายเครื่องดนตรีและปลดปล่อยฝนธนูเพื่อปกป้องเหล่าเพื่อนร่วมอุดมการณ์ และสุดท้ายเสียงเพลงและลูกธนูก็หมดลง
+
+นักเล่นพิณมาจากดินแดนอันงดงามและน่าหลงใหลของ Fontaine เขาออกเดินทางไปทั่วโลกเพื่อค้นหาชะตากรรมที่แท้จริงของเขา
+ว่ากันว่าเหล่าสตรีทุกคนในราชวงศ์ Fontaine ร่ำไห้ด้วยความโศกเศร้าเมื่อพวกเธอได้ยินข่าวเศร้าว่าเขาจากไปโดยไม่กล่าวคำอำลา
+
+ตำนานเล่าว่าเขาได้ตกหลุมรักหญิงสามัญคนหนึ่งใน Mondstadt แต่ทว่าเธอกลับได้รับเลือกให้เป็นเจ้าหญิงที่น่าเศร้าของเทศกาล Ludi Harpastum
+ว่ากันว่าเขาไม่ได้รู้สึกเศร้าเสียใจกับชะตากรรมของตนเองที่จะต้องตายโดยที่ไม่มีใครรู้จักในต่างแดน
+สิ่งที่เขาเสียใจนั้นมีเพียงความรักในที่สุดก็หาจนเจอ แต่กลับไม่มีโอกาสที่จะเล่นเพลงรักออกมา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15403_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15403_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c3e12387
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15403_TH.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+บนหน้าผาสูงที่หันหน้าเข้าหาทะเลทางทิศตะวันออก เหล่าบรรพชนได้บูชาเจ้านายแห่งเวลาและเจ้านายแห่งลมพร้อม ๆ กัน
+เพราะว่าคำชี้นำที่ว่า "สายลมนำพาเรื่องราว กาลเวลาทำให้งอกเงย" สองอย่างนี้มักจะอยู่ด้วยกัน
+คันธนูนี้บอกเล่าเรื่องราวของการสำรวจใช้เพื่อแสดงความยากลำบากของการสำรวจ
+เคยเป็นธนูที่ใช้สำหรับโชว์ที่มีสายเอ็นที่ไม่ยืดหยุ่นซึ่งถูกทำให้อ่อนลงและมั่นคงยิ่งขึ้นเมื่อเวลาผ่านไป
+
+คันธนูอันนี้ครั้งหนึ่งเคยเป็นทรัพย์สินที่แสนภาคภูมิใจของตระกูล Lawrence
+ในอดีตที่แสนนาน พวกเขาเล่นบทบาทเป็นนักรบผู้บุกเบิกในหิมะและน้ำแข็ง
+
+การแสดงพิธีกรรมในฉากแรกนั้นบอกเล่าเรื่องราวของผู้บุกเบิกที่พิชิตโลกด้วยความแข็งแกร่งและภูมิปัญญา
+ในประวัติศาสตร์อันแสนยาวนาน แม้ว่าจะไม่เหลือพิธีกรรมแล้ว แต่พวกเขาก็ยังคงเล่นบทบาทอย่างนี้เช่นเดิม
+
+ในที่สุดตัวละครนี้ก็ถูกตีความผิดไป พวกเขาค่อย ๆ เห็นว่าตัวเองเป็นผู้พิชิตและเป็นราชา
+ค่อย ๆ ก้าวเดินไปในเส้นทางที่บิดเบี้ยว และในที่สุดก็สูญเสียความรักใคร่ในสายลมของ Mondstadt ไป
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15404_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15404_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b16dfa174
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15404_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+คันธนูที่ใช้โดยขุนนางผู้ปกครอง Mondstadt มันถูกสร้างขึ้นด้วยวัสดุพรีเมี่ยมและงานฝีมือที่ประณีต
+และก็ด้วยเหตุนี้ หลังจากผ่านไปรุ่นสู่รุ่น มันก็ยังคงทรงพลังเหมือนเดิม
+การล่าสัตว์ครั้งหนึ่งเคยเป็นงานอดิเรกของขุนนาง
+เปิดเผยความแข็งแกร่งของพวกเขาในโลกธรรมชาติและแจกจ่ายให้กับเหล่าผู้คนที่อยู่ภายใต้พวกเขา
+แต่ในท้ายที่สุดพวกเขาลืมคุณธรรมและสูญเสียการปกครอง
+
+หลังจากการปฏิวัติ ตระกูล Lawrence ที่ได้ครอบครอง Mondstadt มาเป็นเวลายาวนานก็ถูกโค่นลง
+ภายใต้ชื่อของกองอัศวินผู้มีเมตตา ซึ่งถือว่าการสืบสวนนั้นยืดเยื้อจะไม่จำเป็น
+จากนั้นตระกูล Lawrence ก็ถูกขับไล่ออกจาก Mondstadt โดยทันทีโดยไม่มีวันกลับมา
+
+"บนถนนที่ถูกเนรเทศ ฉันเห็นพ่อถอนหายใจด้วยความโศกเศร้า: การทรยศของผู้คนในยุคสุดท้ายที่รุ่งโรจน์ ในบทสุดท้ายของประวัติศาสตร์"
+"พวกเรามองดูผู้คนที่ครั้งหนึ่งเคยเป็นราษฎรของเราดีใจในประเทศเปิดในขณะที่พวกเรากล่าวคำอำลากับบ้านเกิดของเรา"
+"หลังจากเวลาผ่านมาหลายปีฉันถึงได้เข้าใจ มันคือตระกูล Lawrence ที่ทรยศและเปลี่ยนแปลงไป โดย Mondstadt นั้นควรเป็นแบบนี้ตั้งแต่แรก"
+
+Vennessa นั้นเป็นเพียงคนสุดท้ายที่โค่นอาคารอันเสื่อมโทรมลง โดยก่อนหน้าเธอนั้นเปลวไฟแห่งความโกรธก็เริ่มแสดงความแข็งแกร่งออกมาบ้างแล้ว
+ไม่ว่าจะเป็นขโมยที่ได้รับคำสรรเสริญอย่างลับ ๆ ในซอยเปลี่ยว หรือจะเป็นหญิงสาวที่มองเห็นความตาย หรือแม้แต่คณะดนตรีพเนจรที่มุ่งมั่นในการปฏิวัติ
+สายเลือดของชาว Mondstadt นั้นสืบทอดจิตวิญญาณแห่งการต่อต้านต่อเนื่องกันมา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15405_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15405_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bbb406e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15405_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+คันธนูโบราณที่แข็งเท่ากับเหล็กหล่อที่เป็นของนักธนูที่มีชื่อเสียง
+ครั้งหนึ่งเขาจัดการกับอสูรและโจรเหมือนหญ้าในสายลม
+ว่ากันว่าในอดีตเมื่อคน ๆ นี้ยังหลงใหลในการไล่ล่า
+เสียงของการปล่อยสายนั้นเป็นเหมือนพายุฝนฟ้าคะนองไม่มีที่สิ้นสุด
+ลูกศรที่แหวกว่ายผ่านอากาศนั้นเหมือนกับสายฝนเหล็กที่ตกลงมา
+
+นักธนูตระหนักได้ในปีต่อ ๆ มา
+"ความลึกซึ้งที่สุดของการพูดคือคำที่ถูกระงับและความลึกซึ้งที่สุดในการยิงธนูก็คือลูกศรที่ละเว้นชีวิต"
+
+ไม่ต้องพูดถึงการต่อสู้ที่ลูกศรพุ่งขึ้นไปในท้องฟ้าอีกต่อไป
+และไม่ต้องพูดถึงเหล่าอสูรที่ถูกพรากชีวิตจากลูกศรเหล็กที่ออกจากคันธนูเหล็กอีกต่อไป
+
+หลังจากนั้นเขาก็ฝังคันธนูขนาดใหญ่ไว้และอาศัยอยู่ในภูเขานอกเมือง
+
+เกี่ยวกับการตายของเขานั้น มีตำนานเล่าว่า:
+ในช่วงเวลาที่เขายังมีชีวิตอยู่นั้น ทุกคืนเมื่อเสียงของสายที่ถูกดึงออกมาดังขึ้นจากบ้านของเขาและส่องประกายแสงสีม่วงออกมา จากนั้นเหล่าอสูรร้ายก็ไม่กล้าเข้าใกล้
+เขาจากโลกนี้ไปในคืนที่มีพายุฝน มีเสียงฟ้าผ่าลงมาหนึ่งครั้ง แต่สายฟ้านั้นกลับถูกยิงขึ้นจากผืนดินสู่ท้องฟ้า และท้องฟ้าก็สว่างราวกับสรวงสวรรค์
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15406_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15406_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..de23e7939
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15406_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+ธนูโบราณจากคลังอาวุธใน Liyue ไม่ทราบรุ่นที่ผลิต ตำราที่เกี่ยวข้องก็ไม่ได้บันทึกไว้ว่ามันทำเสร็จเมื่อไหร่
+คันธนูทำจากไม้ไซเปรสอายุกว่าห้าสิบปี พันด้วยลวดทอง ประดับด้วยเหล็กกล้า
+สายธนูทำจากกิ่งไม้สีขาวเงินที่อยู่ในส่วนลึกของโลกมาถักทอ อ่อนนุ่มกว่าสสารใด แต่ไม่อาจตัดให้ขาดได้
+
+ตระกูล Yun จาก Liyue ครั้งหนึ่งเคยเขียนตำราอาวุธมหัศจรรย์ชุดหนึ่งชื่อว่า"การทดสอบ"เพื่อเป็นการคิดค้นนวัตกรรมในการสร้างอาวุธ
+ธนูยาวเป็นหนึ่งในอาวุธหลัก จึงได้ถูกบันทึกลงในตำรานี้ด้วย
+Han Wu ช่างฝีมือชื่อดังตอบรับคำเชิญของ Yun Hui เพื่อนสนิทของเขา ได้สร้างธนูยาวจากตำราขึ้นด้วยมือของเขาเอง
+
+เขาได้ไหว้วานกองเรือพาณิชย์ต่างๆให้ช่วยรวบรวมวัตถุดิบนับร้อยนับพันชิ้น สุดท้ายในบรรดาวัสดุที่หายากทั้งหลาย เขาได้เลือกไม้ไซเปรส เหล็กกล้า และกิ่งไม้สีเงินมาเป็นวัสดุ
+เมื่อนำวัสดุชั้นเลิศที่ถูกคัดสรรมาทำธนูแล้ว ธนูมีความแข็งแรงและเหมาะมือ เมื่อจับแล้วจะรู้สึกเย็นนิดๆ
+ธนูโค้งงามได้รูปดุจพระจันทร์เสี้ยว แต่สีของมันดูหม่นกว่าสีของดวงจันทร์ เหมือนดวงจันทร์ที่ลอยต่ำบนท้องฟ้าในคืนที่หมอกหนา
+เมื่อธนูลูกพุ่งตัดอากาศ สายธนูดูบอบบางแต่เยือกเย็น เป็นภาพที่ลืมไม่ลงเหมือนกับดวงจันทร์ที่กำลังจะตก
+
+ธนูยาวนี้มีนามว่า"จันทร์กระจ่าง"
+เช่นเดียวกับท่าทางอันงดงามของสาวงามที่ดึงดูดผู้คนให้หลงใหลและลอกเลียนแบบ ต่อมาธนูชุดการทดสอบที่มีนามว่าจันทร์กระจ่างนั้นก็ได้สูญหายไปจาก Liyue อย่างไร้ร่องรอย
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15407_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15407_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..10741f6bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15407_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+โลกกำลังหันมามอง Liyue นี่คือเกียรติของท่าเรือธุรกิจที่ยอดเยี่ยม
+สมบัติจากต่างประเทศมายังท่าเรือ Liyue ตามกระแสของผู้คน
+แม้จะมีคันธนูที่สั้น แต่การออกแบบที่แปลกประหลาดและงานฝีมือชั้นเลิศทำให้มันทำลายล้างได้มากกว่าคันธนูยาวทั่วไป
+เพราะงั้นจึงเก็บรักษาได้ยากกว่าธนูทั่วไป แทนที่จะเป็นอาวุธมันเป็นการตกผลึกของภูมิปัญญาต่างประเทศ
+
+ธนูคันนี้ได้ถูกดัดแปลงโดยนักวิชาการต่างถิ่น เมื่อประกอบธนูขึ้นอีกครั้งได้เพิ่มรอกเข้าไปที่ฐานธนู
+นักวิชาการแต่เดิมไม่ได้ตั้งใจให้เป็นเครื่องมือของทางทหาร
+แต่เมื่อเขาได้เห็นการโค้งงอของคันธนูที่ถูกง้าง และการสั่นของลูกธนูขนไก่ยามมันพุ่งไป...
+เขาก็ยิ่งหลงเสน่ห์ของ"อาวุธ"ประเภทนี้ ทำให้เขาเริ่มที่จะดัดแปลงธนูทดแรงขึ้นมา เพื่อให้มันทรงพลังยิ่งขึ้น
+
+ที่จริงเขารู้ตั้งแต่แรกแล้วว่า อาวุธของเขาจะถูกนำไปใช้ในสงคราม และจะเป็นเครื่องมือในการเข่นฆ่า
+แต่ในขณะที่เขาหมกมุ่นอยู่กับการเพิ่มประสิทธิภาพของโครงสร้างและพื้นผิวของวัสดุนั้น
+ได้หลีกเลี่ยงความจริงข้อนี้ และพยายามอย่างสุดความสามารถที่จะเสริมกำลังให้กับธนูคันนี้
+
+ท้ายที่สุดธนูคันนี้ได้ถูกใช้งานโดยทหารนายหนึ่ง ที่ปล่อยลูกธนูออกไปเพื่อยิงห่านป่าที่กำลังบินอยู่
+"ช่างเป็นธนูที่ดีเสียจริง"
+ทหารชื่นชมออกมาด้วยใจ
+แต่เสียงร้องครวญครางของห่านที่ใกล้ตาย ทิ่มแทงจิตใจเขาเหมือนกับธนูแหลม
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15408_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15408_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d08fab47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15408_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+ธนูยาวที่สร้างขึ้นจากหิน Blackstone ที่หายาก เมื่อง้างธนูได้ยินเสียงลม สามารถยิงได้ไกลกว่าร้อยหลา
+ส่วนกลางของคันธนูมีสีดำสนิท ปลายทั้งสองข้างมีสีแดงเลือด เมื่อสัมผัสกับมือจะรู้สึกเย็น เมื่อง้างธนูและยิงออกไป ลูกธนูพุ่งไปราวกับดาวตก เร็วพอที่จะไล่ลมและสายฟ้าได้
+
+ในเมือง Liyue... ช่างตีเหล็กตระกูล Yun นั้นมีประวัติศาสตร์อันแสนยาวนาน ซึ่งขณะนั้นทายาทรุ่นที่เจ็ด Yun Hui คือหนึ่งใน Qixing หรือดวงดาวทั้งเจ็ด ซึ่งนั่นยิ่งทำให้มีชื่อเสียงมากขึ้นไปอีก
+Yun Hui มีลูกสาวคนเดียวนามว่า Yun Huang แปลว่านกฟีนิกซ์ โดยตามธรรมเนียมของตระกูลแล้ว หลังจาก Yun Huang แต่งงาน สามีของเธอจะต้องเข้ามาสืบทอดตำแหน่งเจ้าของร้าน
+เธอฝึกฝนทักษะการป้องกันตัวมาตั้งแต่เด็ก และด้วยนิสัยที่เด็ดเดี่ยวราวนกฟินิกซ์ของเธอไม่ยอมรับเรื่องนี้ ยืนยันที่จะใช้ความเป็นลูกสาวมารับสืบทอดกิจการของที่บ้านด้วยตนเอง ทำให้นำมาซึ่งเสียงนินทาหนาหู
+แต่จังหวะที่ Yun Huang จะขึ้นมาสืบทอดตำแหน่งนั้นเป็นช่วงเวลาที่ยากลำบาก
+
+ผืนดินในขณะนั้นไม่สงบ ภูเขาและถ้ำที่ส่งเสียงคำรามต่ำๆ ได้พังทลายลง
+อัญมณีที่ฝังลึกลงไปใต้ดินยากที่จะขุดออกมา การสร้างอาวุธ และการถ่ายทอดทักษะก็ยากที่จะสืบสานต่อเช่นกัน
+ในยามค่ำคืน Yun Huang นอนไม่หลับ ด้วยกลัวว่ากิจการตีเหล็กของตระกูล Yun ที่สืบทอดกันมาเป็นร้อยปี จะมาสิ้นสุดอยู่ที่มือเธอ
+ท่ามกลางความกังวล เธอได้อ้อนวอนต่อเทพเจ้า หวังว่าเหล่าเทพจะใช้พลังเวทแก้ไขปัญหาอันเร่งด่วนของเธอได้
+
+ในอดีต Hance ที่เคยละทิ้งกิจการของที่บ้านเพื่อไปท่องโลกนั้น ปัจจุบันนี้เขากลับสวมใส่เครื่องแต่งกายของช่างฝีมือเข้าไปในหมู่บ้าน
+เขาหยิบเอากล่องไม้เล็กๆออกมาแล้วส่งให้เธอ มันคือตำราสร้างอาวุธ"การทดสอบ"ที่พ่อของเขาได้แก้ไขไว้ก่อนจากไป เขายังหยิบธนูยาวออกมาอีกคันแล้วกล่าวว่า:
+"เรื่องนี้เกิดขึ้นจากหิน Blackcliff ข้าหวังว่ามันจะจบลงที่หิน Blackcliff เช่นกัน ได้ยินว่าเจ้าของร้าน Yun ชื่นชอบธนู ถ้าไม่รังเกียจก็ลองธนูนี้ดูสิ"
+Yun Huang ยิงธนูขึ้นสู่ฟ้า โดยลูกธนูนั้นพุ่งไปราวกับสายฟ้าพิโรธฟาดผ่านชั้นบรรยากาศ ส่วนเสียงจากสายธนูนั้นก็สะท้อนอยู่ในป่าเป็นเวลานาน
+มองไปยังดวงจันทร์ที่ลอยต่ำอยู่ใต้เมฆ เธอรู้สึกได้ว่าเวลาของเธอมาถึงแล้ว
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15409_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15409_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..313939ad3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15409_TH.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+ธนูคันนี้ครั้งหนึ่งเคยเป็นของนายพรานคนหนึ่ง สีเขียวเข้มของมันสามารถกลมกลืนกับป่าเขาได้อย่างง่ายดาย
+บริสุทธิ์ราวกับอสูรที่เดินอยู่ท่ามกลางป่าไม้และทุ่งหญ้าอันเขียวขจีในแสงยามเช้า
+ไม่เคยแฝงความมุ่งร้ายใด ๆ และไม่เคยปล่อยลูกธนูออกไปเพื่อเหตุผลอื่นนอกเหนือจากการอยู่รอด
+
+นายพรานที่ไร้นามที่อยู่ไกลออกไปจากตัวเมือง เขาเติบโตขึ้นมากับกฎระเบียบนี้
+เราเกิดมาในพื้นที่สีเขียว ตราบใดที่ยังมีหญ้าสีเขียวและร่มเงา เราสามารถเดินทางได้อย่างไร้ร่องรอย
+"เราไม่แตกต่างจากนกและสัตว์ป่า ตราบใดที่เราปฏิบัติตามกฎแห่งสวรรค์และโลกมนุษย์ ก็ไม่ต้องกลัวว่าจะอยู่หรือจะตาย"
+"ผู้ที่เคารพกฎธรรมชาติ เมื่อถึงบั้นปลายของชีวิต ก็จะได้ไปสู่ทุ่งหญ้าที่ไร้ซึ่งความเจ็บปวด"
+
+ตามความเชื่อนี้ นายพรานจะไม่ทิ้งรอยเท้าไว้ และจะไม่เป็นศัตรูกับธรรมชาติ
+เธอปลอบสัตว์ป่าที่โดนธนูแทงทะลุหัวใจ จวบจนชีวิตของมันหวนคืนสู่ธรรมชาติอีกครั้ง
+หากภัยพิบัติไม่ได้เกิดขึ้น หากเธอไม่ได้ตามรอยเลือดบนใบหญ้าไป
+หากเธอไม่ได้เจอเด็กชายตาบอดที่ใกล้ตายใต้ต้นไม้ที่เธอมักจะไปพักผ่อนอยู่บ่อย ๆ
+ถ้างั้นเธอคงไม่ต้องตัวสั่นเพราะความแค้น และความคิดที่จะแก้แค้นด้วยเลือดและไฟ
+
+"อย่าลืมเป็นอันขาดนะ Verdesian"
+"อย่าลืมเป็นอันขาดว่าคุณเป็นส่วนหนึ่งของความเขียวขจี เป็นลูกหลานของป่าไม้"
+"คุณไม่สามารถยิงธนูเพื่อการต่อสู้ เพื่อความเกลียดชังหรือเพื่อสิ่งที่เรียกกันว่าเกียรติยศ"
+"เพราะรอยเลือดจะไม่มีวันพบกับทุ่งหญ้าสีเขียวมรกตที่กว้างใหญ่ไร้ที่สิ้นสุด"
+
+"อย่างน้อย ก็อย่าให้ธนูคันนี้ต้องแปดเปื้อนด้วยความเกลียดชังและการสู้รบเลย"
+"ฉันไม่สามารถไปถึงอีกฝั่งได้ ไม่สามารถเจออาจารย์ เจอญาติพี่น้องที่ไม่เคยเห็นหน้า"
+"อย่างน้อยรักษาธนูคันนี้ให้คงความบริสุทธิ์ ให้มันถ่ายทอดความคิดและคำขอโทษของฉัน"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15410_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15410_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..27b2522d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15410_TH.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+ธนูถูกทาสีเข้ม มันสามารถกลมกลืนไปกับค่ำคืนอันมืดมิดได้เป็นอย่างดี
+เดิมทีมันเคยเป็นตัวเลือกแรกของเหล่าขุนนางในเกมการล่าของพวกเขา
+แต่วันหนึ่งมันตกอยู่ในมือหัวขโมยที่ไม่เคยถูกจับได้
+
+คนที่ใช้มันยิงมงกุฎบนศีรษะของขุนนางอย่างเงียบ ๆ
+เขาเคยใช้มันยิงบ่วงที่แน่นหนาขาด เคยยิงอาวุธของทหารที่ไล่ล่า
+เขาเคยประกาศว่าจะนำแสงสว่างมาสู่ยุคมืด
+และนำความยุติธรรม ความมั่งคั่ง และเสียงหัวเรามาสู่ผู้ที่ถูกกดขี่
+
+ในอดีต เขานำความยุติธรรม ความมั่งคั่ง และเสียงหัวเราะมาสู่ผู้ที่ถูกกดขี่ และความกลัว ความโกรธ และค่ำคืนที่นอนไม่หลับมาสู่ผู้มีอำนาจ
+นำเสียงรอยเท้าที่เบาดุจเสียงฝนมาสู่ตรอกซอกซอย หลังคา และระเบียงในยามค่ำคืน และเสียงขับขานบทกวีในโรงเหล้าและจัตุรัส
+ครั้งหนึ่งเขาเคยมอบไพลินสีน้ำเงินสดใสที่แกะออกมาจากอาวุธของขุนนางให้กับแม่มดตาสีน้ำเงิน ผู้ที่ไล่ล่าคนเลวทรามด้วยหอกแหลม
+
+แต่จนถึงท้ายที่สุด เขาก็ไม่อาจทำให้แม่มดสาวผู้มีดวงตาสีน้ำเงินเยือกเย็นดุจไพลินที่เขามอบให้นั้นยิ้มได้
+ในที่สุด ใบหน้าที่งดงามราวดอกไม้ของแม่มดที่มองหาความตายนั้น ได้ถูกสลักด้วยตราของนักโทษ และได้หายไปจากนั้นเป็นต้นมา...
+สุดท้าย หัวขโมยผู้มีเกียรติก็รับฟังคำแนะนำของพี่น้อง เขาละทิ้งคำสาบาน ล่องเรือไปในทะเลกว้างที่ไม่ได้เป็นสมบัติของใคร
+"บอกฉันที เธอยังจำบทเพลงของฉันได้ไหม? เธอยังจำตรอกซอกซอยที่มีกลิ่นไวน์ และบทเพลงที่ฉันร้องให้เธอฟังในตอนที่เธอไล่ล่าฉันได้ไหม?"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15412_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15412_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..df9544140
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15412_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+......
+"คุณหนู ในการเดินทางของคุณหนู ไม่มีน้ำตาหยดไหนที่เสียไปอย่างเปล่าประโยชน์"
+นี่คือสิ่งที่ Ozvaldo von Hrafnavines พูดกับเจ้าหญิงในตอนท้ายของการเดินทางบนดินแดนที่เงียบสงบตลอดกาล
+
+ในการเดินทางข้ามห้วงอวกาศอันยาวนาน "เจ้าหญิงแห่งการลงทัณฑ์" และ "กาดำผู้ตัดราตรี" เป็นพยานจุดจบของเรื่องราวมากมายนับไม่ถ้วน เม็ดฝนทุกหยดจะไหลลงสู่ทะเลอันขมขื่นในตอนท้ายของการเดินทาง ในที่สุดความโกรธที่ไม่สมดุลในช่วงวัยหนุ่มสาวจะกลับคืนสู่ความสงบ หากความกระตือรือร้นไม่หมดไปตามกาลเวลา มันจะหวาดกลัวกับการกลับตัวของต้นไม้เก่า กิ่งก้านในสาธารณรัฐ Reman ที่งดงามและยิ่งใหญ่ที่ตรงกับต้นไม้แห่งกาลเวลาจะถูกตัดไปในสักวันหนึ่ง เพื่อหลีกทางให้กับดินแดนของหมาป่าฝาแฝดอีกคน
+ในที่สุดทุกสิ่งในโลกก็จะสูญสลายไป เข้ามาสู่ดินแดนแห่งอนาคตของเจ้าหญิง ในความมืดอันเงียบงันก็สามารถพบมุมที่ตัวเองสามารถนอนลงได้
+แต่ถึงอย่างนั้น เมื่อ Droctfult หันไปหา "สัตว์ร้ายแห่งโลก" เพราะความฝันในวัยหนุ่มและหยาดฝนที่ยังไม่ตกลงมา เมื่อถูกฉีกทำลายด้วยกรงเล็บของมัน เจ้าหญิงก็ร้องไห้ด้วยเช่นกัน
+
+"จำไว้ให้ดี Ozvaldo von Hrafnavines เจ้าหญิงแห่งดินแดนแห่งราตรีจะไม่มีวันร่ำไห้"
+เธอตอบกลับมาเช่นนี้ "ไม่มีผู้ใดในโลกนี้คือบุตรแห่งการลงทัณฑ์ เมื่อระฆังแห่งการลงทัณฑ์ดังขึ้น ม่านอันมืดมิดของยามราตรีจะลดระดับลง แต่ผู้คนและสัตว์ร้ายที่กำลังดิ้นรนอยู่ในนั้นก็เป็นเพียงเสียงบทเพลงวอลซ์ในค่ำคืนอันเงียบสงบเท่านั้น"
+
+"เป็นอย่างที่คุณหนูบอก"
+"หึ เข้าใจก็ดีแล้ว"
+"คุณหนู แล้วเรื่องนี้ล่ะ คุณหนูยังจำได้อยู่ไหม..."
+
+ดวงจันทร์สองในสามดวงที่ส่องประกาย ทะเลน้ำหอมแห่งจักรวาลยุคดึกดำบรรพ์ เหล่าสัตว์ร้ายที่ส่งเสียงรบกวนในดินแดนแห่งความฝัน Arianrhod ได้ถูกทำลายด้วยดาบที่ฉีกทำลายขอบโลก จนกลายเป็นทรายที่แหลกละเอียด ซึ่งไม่สามารถมองเห็นได้ด้วยดวงตาแห่งบาปของเจ้าหญิง
+บางทีอาจเป็นเช่นนั้น: ดวงจันทร์ซึ่งเคยสว่างไสวไปทั่วจักรวาล ได้นำความฝันและบทกวีมาสู่ผู้หลับใหลของสามโลกและนำความหวังมาให้กลุ่มสัตว์ร้ายในช่วงรุ่งอรุณถึงพระอาทิตย์ตก ท้ายที่สุดก็กลายเป็นทรายละเอียด - แต่ถึงอย่างนี้ พวกเขาต้องการที่จะอยู่ในดวงตาที่สดใสของเจ้าหญิงผู้ซึ่งจ้องมองทุกสิ่งและพยายามนำแสงสว่างอันริบหรี่ไปยังสถานที่อื่น ๆ
+
+ใช่แล้วล่ะ คุณหนูไม่เคยหลั่งน้ำตา
+นั่นเป็นเพียงการปฏิเสธของร่างกายที่เกิดขึ้นเมื่อทรายเม็ดหยาบเข้าตาของเธอเท่านั้น
+
+~จบ~
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15413_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15413_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..87e4dc878
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15413_TH.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+ในความฝันของ Mondstadt ก็มีดอกไม้ที่ล่องลอยไปตามสายลมแบบนี้อยู่
+เติบโตท่ามกลางลมพายุที่รุนแรง และอากาศที่หนาวเหน็บ
+
+แตกต่างจากดอกไม้และพืชพันธุ์ทั่วไป ที่ถูกลมพายุโหมพัดแล้วก็ปลิวไปไม่เหลือแม้แต่ราก
+ดอกไม้ที่ถูกเรียกว่า Windblume นั้น ยิ่งลมแรงมากเท่าไหร่ รากของมันก็ยิ่งแข็งแกร่งขึ้นเท่านั้น
+ปัจจุบันการต่อสู้อันยาวนานของมนุษย์ปุถุชนกับเผด็จการนั้นถือเป็นเรื่องตลกที่มีไว้เล่าตามเทศกาล
+รูปร่างของดอกไม้นั้นได้เลือนหายไปกับเสียงพิณอันแสนไพเราะท่ามกลางสายลม
+
+"ขอมอบดอกไม้นิรนามให้แก่คุณ และขอให้ช่วงเวลาของฤดูใบไม้ผลิที่คุณไม่เคยสัมผัสมานั้น ไม่ได้ไร้ความหมายอีกต่อไป"
+"ขอให้คุณตอบแทนกลับมาด้วยความหวังและรอยยิ้ม และต้อนรับวันที่พายุสงบลงด้วยกันกับฉัน"
+
+ในยุคสมัยที่ทรราชแห่งหอคอยจ้องมองผู้คนอย่างเหยียดหยาม เหล่าผู้คนที่มีเสรีภาพนั้นเคยทักทายกันแบบนี้
+เหล่าผู้ยืนหยัดแสวงหาความกล้าและความฝันเพื่อสานต่อสิ่งที่ไม่เคยรู้นั้น ใช้สิ่งนี้เป็นข้อความลับ
+ดอกไม้ที่โดดเดี่ยวและเปราะบางผลิบานท่ามกลางสายลมในอดีต และค่อย ๆ เบ่งบานไปทั่วทั้งเทือกเขาที่บ้าคลั่ง
+เพราะแบบนี้ ชาวเมืองที่เคยเฉยเมยเร่ร่อนไปอย่างไม่มีจุดหมาย ก็ค่อย ๆ กลายเป็นวีรบุรุษที่น่าภาคภูมิใจ หยิ่งผยองและไม่เกรงกลัวต่อสิ่งใด
+ราชาหน้าตาบูดบึ้งบนหอคอยนั้นขดตัวสั่นเทาและยิ่งดูกระจ้อยร่อยมากขึ้นอีก จนไม่สามารถปัดเป่าคลื่นแห่งความโกรธเกรี้ยวได้อีกต่อไป
+
+"ขอมอบดอกไม้นิรนามให้แก่คุณ และหวังว่าเธอจะมอบมงกุฎที่กล้าหาญให้แก่คุณผู้เป็นฮีโร่ของฉัน เพื่อปกป้องฤดูใบไม้ผลิและท้องฟ้าสีคราม"
+"ขอให้แสงแห่งรุ่งอรุณกลายเป็นจิตวิญญาณ ร่วมท่องไปกับคุณและฉันท่ามกลางสายลมอันแสนอบอุ่นของเสรีภาพที่แท้จริง"
+
+ในซากปรักหักพังของหอคอยเก่า ท่ามกลางเสียงเพลงและหยาดน้ำตาแห่งความยินดีของผู้คน ที่ตอนนี้มีความสุขกับชีวิตใหม่
+นักรบผมแดงหันหลังให้กับเทพเจ้าองค์ใหม่ที่เพิ่งถือกำเนิด และหลบหายไปในฝูงชนราวกับน้ำฝนหยดเล็ก ๆ ท่ามกลางคลื่นยักษ์ที่ถาโถม
+เขาคือผู้ริเริ่มในการส่งข้อความลับผ่านดอก Windblume และเป็นดั่งผู้ถักทอแสงอรุณของการเดินทางอันยาวนานยามค่ำคืนก่อนรุ่งสาง
+ชื่อของเขาถูกลืมเลือนไปตามกาลเวลา แต่ความห้าวหาญของเขายังคงถูกถ่ายทอดผ่านบทกวีอย่างไม่จางหาย
+พันปีต่อมา... อัศวินผมแดงอีกคนหนึ่งได้เดินตามรอยเท้าของเขา เพื่อเปิดเผยประวัติศาสตร์อันดำมืดของชนชั้นสูงออกมา
+เช่นเดียวกับชะตากรรมของดอก Windblume: เบ่งบานภายใต้แรงกดดันอันถาโถม และเบ่งบานขึ้นหลังจากการดิ้นรนต่อสู้
+ชะตากรรมของคนตระกูลนี้จะไม่มีวันเปลี่ยนแปลง: ซ่อนกายอยู่ในคืนที่มืดมิดที่สุด เพื่อนำแสงสว่างแห่งรุ่งอรุณให้มาถึง...
+
+รูปร่างของดอก Windblume นั้นได้ค่อย ๆ เลือนหายไปท่ามกลางสายลมที่พัดผ่านตลอดช่วงเวลานานหลายปี
+ตลอดช่วงเวลาแห่งความสงบสุข ชื่อของมันนั้นมีความหมายแฝงของความรักและความปลื้มปีติยินดี
+นี่ก็คือสิ่งที่เหล่าผู้คนที่มีความมุ่งมั่นใช้เพื่อเดินตามหาความหวังท่ามกลางความมืดมิดสินะ...
+
+"ดอกไม้ที่บานสะพรั่งควรเป็นสัญลักษณ์ของความรัก และฤดูใบไม้ผลิที่กำลังจะมาถึง"
+"มันไม่ใช่สัญลักษณ์แห่งการต่อต้าน หรือสัญญาณลับของการกบฏอีกต่อไป..."
+
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15414_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15414_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5cda508a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15414_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+"รีบลงไป ผู้หญิงไม่ควรเกะกะอยู่บนเรือ!"
+โจรที่มีชื่อว่า Ako Domeki หันหลังไป
+แต่เมื่อได้ยินเช่นนี้ มิโกะก็อดยิ้มไม่ได้
+หากผู้ที่สอนวิชายิงธนูให้ฉันในตอนนั้น ไม่ได้ออกรบไปพร้อมโชกุน
+ลูกชายของเรา ก็น่าจะอยู่ในวัยเดียวกับ Zaemon
+ส่วนฉัน ก็น่าจะใช้นามสกุล Takamine หรือ Asase ตามเขา...
+
+คำพูด และความตั้งใจของ Zaemon หันหลังให้ฉัน
+เหมือนตอนที่เขาถือดาบจากฉันไปไม่มีผิด
+แต่ครั้งนี้ ฉันจะไม่ให้ยอมให้เขาได้ตายไปอย่างแน่นอน
+แม้นจะต้องเป็นปรปักษ์กับธงของ "Electro Mitsudomoe"...
+
+"ได้เวลาออกเดินทาง ฉมวก และดาบก็พร้อมแล้ว"
+"ให้ทหารพวกนั้นได้ลิ้มรสความกล้าของ Seirai!"
+
+เมื่อได้ยินเพลงเดินเรือ มิโกะก็ได้วางธนูรบ
+"เวทมนตร์" ที่แท้จริง ที่แอบเรียนมาจากภูเขา Yougou
+ถึงจะผิดต่ออาจารย์เท็งงุ แต่ใช้มันที่นี่ก็แล้วกัน
+ใช้มันเพื่อแก้ผนึกเขตแดนที่อยู่มานับพันปี
+ให้ความโกรธแค้น จากการตายของสายฟ้า
+ทำลายล้างเรือของเทพเจ้าแห่งสายฟ้า
+แต่หวังว่าแมวแก่ตัวนั้น จะไม่บุกเข้ามาในสายฟ้า...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15415_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15415_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0c680b8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15415_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+ช่างตีเหล็กที่รับคำขอเคยถามว่าทำไมคำสั่งซื้อนี้ต้องทำแบบนั้น และทำไมจะต้องเรียกชื่อนี้ด้วย
+คำตอบที่ได้รับนั้นค่อนข้างซับซ้อน: เกี่ยวกับสิ่งมีชีวิตจักรกลที่มีอยู่ทั่วโลก และพูดถึงหอกที่ไม่มีคำสั่งผูกมัดอะไรนี่แหละ
+
+แต่ช่างตีเหล็กก็เข้าใจได้อย่างรวดเร็ว ที่แท้ธนูคันนี้ก็เป็นอาวุธพิเศษที่ใช้ในการล่า และฆ่าสิ่งมีชีวิตจักรกลอันทรงพลัง ดังนั้นมันจึงเป็นสุดยอดนักล่าของโลกใบนั้น
+
+แต่หญิงสาวแปลกหน้ากลับบอกว่าไม่ใช่แบบนั้น
+เป็นเพราะโลกใบนี้ใช้ธนูในการล่าสัตว์เพื่อให้ได้เนื้อมา ต่อไปเธอก็จะใช้ธนูนี้ในการล่าหมูป่าเช่นกัน
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15416_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15416_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..52bee5c14
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15416_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+ธนูยาวที่มิโกะ Mouun แห่งเกาะ Watatsumi เคยใช้
+มันมีสีขาวสุกสว่างราวกับแสงจันทร์ที่กระทบตรงปลายเกลียวคลื่น
+
+มิโกะผู้เป็นเพื่อนกับอสูรทะเลจากแดนไกล ได้ร่วมกันต่อสู้เพื่อความฝันอันเปราะบางของชาว Watatsumi
+ร่วมแรงร่วมใจเดินทางล่องไปตามสายน้ำพร้อมสหายคู่ใจ คลื่นกระทบท้องเรือเกิดเป็นฟองซัดสาดกระเซ็น...
+มุ่งไปสู่ Watatsumi บนเส้นทางไม่มีทางหวนกลับ ในท้ายที่สุดก็จมลงสู่ความพินาศอันชวนเศร้าสลดไปพร้อมกัน
+
+"การต่อสู้ที่ท่าน Watatsumi Omikami เป็นผู้ริเริ่ม อาจถูกกำหนดให้ไร้ผลตั้งแต่แรกแล้วก็เป็นได้"
+"แต่ตราบใดที่สามารถหลงเหลือความทรงจำ พร้อมฝากเมล็ดพันธุ์แห่งการ "เสียสละ" เอาไว้ได้ บางทีก็คงจะคุ้มค่าแล้วกระมัง"
+
+บทเพลงในอดีตเคยยกย่องว่า "Umigozen" เป็นพันธสัญญาระหว่างพวกเธอทั้งสองใน Watatsumi
+และพรรณนาถึงท่วงท่าการชักคันธนูของพวกเธอ ขณะโต้เกลียวคลื่นสีขาวที่สาดกระเซ็นอยู่บนหัวเรือ...
+บทเพลงอันแสนยาวไกล ทำให้เธอย้อนนึกถึงยามที่ได้ท่องราตรีบนหลังของอสูรทะเล ไปพร้อมกับ "Touzannou" ในวัยเยาว์
+ครั้งหนึ่งเธอเคยบอกเล่าถึงวันพรุ่งนี้ที่แตกสลายแก่ผู้กล้า ด้วยเสียงกระซิบที่อ่อนโยนและแสนเศร้า...
+
+ในวันที่คลื่นทะเลเงียบสงบ มิโกะทั้งสองเคยร่วมขับขานบทเพลงไปพร้อมกับวาฬยักษ์ใต้ทะเลลึก
+บอกเล่าถึงกลางวันที่ขาวโพลนและกลางคืนที่มืดมิดใต้บาดาล กับ Omikami และกิ่งหยกที่ส่องประกาย
+ภายใต้แสงจันทร์ เธอเคยเล่นกับเด็กหนุ่มสุดบ้าบิ่นที่นอกจากพละกำลังแล้วก็ไม่มีข้อดีอย่างอื่น ราวกับกำลังหยอกล้อกับฝูงปลา ...
+
+"ถ้าข้านำหน้ากากเท็งงุในตำนานนั่นกลับมาได้ พี่สาวต้องทำเรื่องที่ค้างไว้ให้เสร็จตามสัญญานะ"
+
+"ได้สิ แต่หากถึงตอนนั้นเจ้ายังเต็มไปด้วยคำพูดโป้ปด ข้าจะสั่งวาฬยักษ์ ให้สร้างคลื่นยักษ์ขึ้นมาล้างปากเจ้าเสีย"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15501_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15501_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d1598ac6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15501_TH.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+The sky-piercing lyre
+เสียงใส ๆ อันไพเราะของพิณยังคงสะท้อนอยู่ในใจของผู้คนและสายลม
+ในตำนานเล่าว่ามังกรที่คุ้นเคยกับอาณาจักรโบราณมาถึงดินแดนแห่งสายลมเพราะถูกดึงดูดด้วยเพลงดังกล่าว
+
+ในสมัยโบราณ Barbatos เทพเจ้าแห่งสายลมลูบพิณเรียกร้องสายลมบริสุทธิ์และเสียงเพลง
+ได้รับมนต์เสน่ห์จากลมและเพลงที่ไม่หยุดยั้ง Dvalin มังกรที่สูงส่งก็ลงมาและสาบานว่าจะจงรักภักดีต่อเขา
+Barbatos ดีใจสำหรับคู่หูคนใหม่ของเขาและมอบหมายให้เขาดูแลผู้คนของ Mondstadt
+ดังนั้นเทพแห่งสายลมที่ชอบเที่ยวเตร่และมังกรแห่งสายลมได้สร้างรุ่งอรุณของ Mondstadt ด้วยมิตรภาพของพวกเขา
+
+ในอดีตเมื่อสิ้นสุดการต่อสู้เสียงพิณที่สั่นสะเทือนหยุดมังกรอสูรไม่ให้โจมตี
+มังกรแห่งสายลมของเทพเจ้าจึงมีโอกาสชั่วครู่และยุติพิษของมังกรอสูร
+
+มหายุคหลังจากที่ลมร้องและการต่อสู้ที่ดุเดือด Dvalin ตื่นขึ้นจากการหลับใหล
+แต่เจ้านายของเขาไปแล้วก็มีเพียงเสียงกระซิบพิษของ Abyss Order
+นั่นคือความเจ็บปวดที่มองไม่เห็น เป็นความทรมานที่ไม่อาจได้ยิน
+ทำลายความโศกเศร้าทั้งหมดบดขยี้พิษของมังกรลม
+
+Dvalin ระบายความเจ็บปวดของมันใส่สิ่งที่มันเคยปกป้อง
+กล่าวหาผู้ที่มันเคยสาบานว่าจะภักดีด้วย:
+กล่าวหาว่าเขาไม่แยแสต่อความทุกข์ทรมานและไร้ซึ่งจิตใจ
+สาปแช่งเขาในฐานะพระเจ้า แต่กลับทรยศต่อสมาชิกในครอบครัวของเขาอย่างโหดเหี้ยม
+
+แต่เพื่อนที่กำลังโกรธจัดนั้นไม่รู้ว่า Barbatos พยายามหาทางเพื่อช่วยเหลือมัน
+ความปรารถนาของเขาจมอยู่ในความเจ็บปวด แต่ไม่ใช่พิณของ Barbatos ไม่ใช่ Lyre de Himmel
+หนึ่งศตวรรษแห่งความเข้าใจผิดจะหายไป
+Dvalin จะได้ยินเพลงของเขาอีกครั้ง
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15502_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15502_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8e7667cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15502_TH.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+ในสมัยโบราณที่แห้งแล้งเมื่อดินแดนอันเขียวขจียังคงว่างเปล่าอยู่
+หญิงสาวที่เดินผ่านหิมะด้วยเท้าเปล่า รอยเท้าของ Lord of the Tower
+
+เขาคือคนรักของเธอ แต่ลมที่โหดร้ายไม่สามารถเข้าใจความนุ่มนวลของเนื้อมนุษย์
+เขาเคยเป็นศัตรูของเธอ แต่การตามล่าเธอเป็นมากกว่าการล้างแค้นทั่ว ๆ ไป
+
+"ฉันฝันถึงคลื่นทะเลและทราย ป่าไม้และที่ดินอันเขียวชอุ่ม"
+"ฉันฝันถึงหมูป่าที่เล่นในพุ่มไม้เบอร์รี่เล็ก ๆ ฉันฝันว่าจะได้เจอหอที่สูงตระหง่าน"
+เธอพูดกับราชันแห่งเทพด้วยน้ำเสียงนุ่มนวล แต่คำพูดนั้นไม่เคยถูกได้ยิน
+
+ตื่นขึ้นจากความรักที่ตาบอดเธอรู้ว่าเธอเป็นคนเดียวที่จริงใจ
+เขาพูดถึงความรัก แต่มาพร้อมกับสายลมที่บาดราวกับมีดโกน
+สายตาที่มึนงงเพราะลมแรงอันไม่รู้จบ ผู้คนที่ไม่สามารถลุกขึ้นยืนได้
+แต่พวกเขาคิดว่าพวกเขาแสดงความเคารพและความรักต่อกษัตริย์และการเชื่อฟังอย่างไร้ขอบเขต
+
+มันเป็นยุคที่ทรราชแห่งลมเหนือทำสงครามกับ Lord of the Tower
+พรานหญิงคิดว่าเธอนั้นได้รับความรักจากทาสของเธอ
+เมื่อสิ้นสุดสงครามและเมื่อลมแห่งการต่อต้านครั้งแรกปะทุขึ้น
+เธออยู่กับเด็กชายที่ไม่รู้จัก, เอลฟ์ที่ไม่รู้จักและอัศวินที่ไม่รู้จัก
+ขึ้นสู่ยอดหอคอยที่แทงเข้าไปในห้วงอากาศและท้าทายกษัตริย์ท่ามกลางสายลม
+
+"ในที่สุดฉันก็ได้รับความสนใจจากเขาสักที"
+
+แต่จนถึงตอนที่เธอยิงธนูใส่เขา
+เมื่อลมที่โหดร้ายกำลังจะแยกร่างกายของเธอออกจากกัน
+เธอจึงรู้ถึงความต่างชั้นของเธอกับเขา
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15503_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15503_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4efe64a8e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15503_TH.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+"ลมตะวันออกพัดพากลิ่นไวน์ไปแล้ว"
+"ลมแห่งภูเขานำข่าวของชัยชนะมาให้"
+"ลมจากทางไกลทำให้หัวใจฉันหวั่นไหว"
+"มันร้องเพลงความปรารถนาของฉันที่มีต่อคุณ"
+
+ในอดีต มีอัศวินผู้หนึ่งที่โศกเศร้าอยู่เสมอ
+มีเพียงเพลงนี้เท่านั้นที่ทำให้เขาคลายความเศร้าไปได้บ้าง
+และก็มีเพียงสาวน้อยคนนั้นที่ร้องเพลง ๆ นี้อยู่ที่จัตุรัส
+ถึงจะสามารถช่วยให้เขาลืมหน้าที่อันหนักอึ้งที่เขาแบกรับไว้ได้ชั่วคราว
+
+แต่ในที่สุด ความหายนะก็มาเยือนดินแดนนี้
+เสียงเพลงที่เคยปลิวไปกับสายลมอย่างมีความสุขได้ถูกเสียงคำรามของมังกรพิษกลืนกิน
+รอยเท้าของมันสั่นสะเทือนทั่วทั้งแผ่นดิน แม้แต่เสียงร้องและเปลวไฟยังถูกตัดขาดสะบั้น
+เทพแห่งลมที่ไม่อยากเป็นราชาก็ได้ยินเสียงร้องไห้คร่ำครวญนี้
+เพื่อปกป้องความฝันของเพื่อนเก่าของเขา และปกป้องทุ่งหญ้าอันเขียวขจี
+เขาตื่นจากการหลับไหลอันยาวนาน และบินไปต่อสู้กับมังกรร้ายบนฟ้า...
+นอกจากนี้ เหล่าอัศวินและกองอัศวินของเขาก็ต่อสู้เพื่อแผ่นดินของพวกเขา
+
+เมื่อมังกรร้ายสิ้นชีวิตบนยอดเขาน้ำแข็ง มังกรฟ้าก็หลับไหลอยู่ในหอคอยโบราณ
+แต่อัศวินที่กำลังหลั่งเลือดอยู่ในหุบเขา เมื่อเขาล้มลง เขาก็คิดว่า:
+"เธอกำลังเรียนอยู่ทางไกล เธอน่าจะปลอดภัย อยากได้ยินเสียงของเธอเป็นครั้งสุดท้ายจริง ๆ "
+"อย่างน้อย Arundolyn กับ Roland ก็พูดถูก เมื่อเธอกลับมา หายนะเหล่านี้ก็คงจบลงแล้ว"
+
+บทเพลงสรรเสริญเทพแห่งลมและบทเพลงที่บันทึกการต่อสู้ของมังกรสองตัวนั้นมีอยู่มากมาย แต่บทเพลงทั้งหมดก็ค่อย ๆ เลือนหายไปตามกาลเวลา
+บทเพลงที่เธอเคยชอบร้องก็ได้เปลี่ยนไปหลังจากเธอกลับมา
+"ดอกแดนดิไลออนปลิวไปกับสายลมร้อน"
+"ฤดูใบไม้ร่วงหอบเอากลิ่นหอมของเมล็ดพืชมาด้วย"
+"แต่ไม่มีฤดูกาลใดในโลกนี้"
+"สามารถทำให้คุณมองมาที่ฉันอีกครั้ง"
+
+และหลังจากเสียงของเธอแหบพร่าและน้ำตาของเธอแห้งลง เด็กสาวสาบานว่าจะใช้เปลวไฟในชีวิตของเธอเพื่อชำระล้างความชั่วร้ายในโลกไปให้หมด ...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15504_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15504_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15505_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15505_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15506_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15506_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6905c7d3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15506_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+ทดสอบ
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15507_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15507_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d8f9531e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15507_TH.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+"ฉันเคยเป็นหมาป่าบาดเจ็บ ที่ถูกคนทั้งโลกทอดทิ้ง"
+"พวกเราจะสร้างโลกใหม่ ที่ไม่มีใครต้องถูกทอดทิ้งอีก"
+
+"สวมเครื่องแต่งกายที่เปล่งประกายเจิดจรัสราวนภาที่ไร้ราตรี"
+"เรามาจากดินแดนแห่งหิมะสีเงิน"
+"เป่าแตรเพื่อป่าวประกาศถึงความยิ่งใหญ่ของฝ่าบาท"
+
+"พวกเรามักจะเดินทางในคืนเดือนมืด"
+"บ่อยครั้งก็ต้องเดินข้ามผ่านผืนทะเลทรายสีทอง"
+"บ่อยครั้งก็สัมผัสถึงจิตสังหารที่ทิ่มแทงกระดูกมาจากมุมมืด"
+"บ่อยครั้งก็มักฝันถึงคนรักที่อยู่บ้านเกิดอันแสนห่างไกล"
+"แต่ในอกของพวกเรา มักมีเปลวไฟสีซีดลุกโชนอยู่เสมอ"
+"เหล่า Harbinger ที่เจิดจรัสดุจดาวเหนือ"
+"คอยชี้นำพวกเราตลอดไป อย่างไม่รู้จักเหน็ดเหนื่อย"
+
+"หากเธอยังแบกรับความฝันที่มิอาจเอื้อมถึง และบาดแผลที่มิอาจขจัดออกไปได้"
+"หากเจ็บใจกับตะวันที่ลับขอบฟ้า โกรธเคืองต่อคำสัญญาที่เป็นเท็จ"
+"ก็จงแหงนมองไปยังดาวที่ทอประกายแสงสีขาวดวงนั้น นั่นแหละคือธงที่พวกเรายึดมั่น"
+"มาเข้าร่วมกับพวกเราสิ ให้เสียงจากรองเท้าบู๊ทดังสนั่นสะเทือนโลกไปเลย"
+"ผู้ที่เต็มใจตามพวกเราไปยังดวงดาวแห่งราตรีสีขาว เราจะไม่มีวันทอดทิ้งใครทั้งนั้น"
+"ผู้ที่พร้อมใจจะเดินไปยังสถานที่อันมืดมิดกับพวกเรา มาร่วมสร้างโลกใบใหม่ด้วยกันเถอะ"
+
+"สิ่งที่จำเป็นต้องเข้าใจก็คือ การทำลายล้างคือการเริ่มต้นกระบวนการจัดระเบียบใหม่"
+"ณ ปลายทางของความพินาศคือรุ่งอรุณที่ไร้มลทิน"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Weapon15509_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Weapon15509_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..42a921bd8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Weapon15509_TH.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+ธนูสายฟ้าฟาด ถึงแม้จะถูกความมืดปกปิด แต่ก็ไม่ได้ทำให้มันสูญสลายหายไป
+ในยุคที่หายนะที่มาจากมหาสมุทรอันไกลโพ้น มันเคยเป็นอาวุธที่ปรมาจารย์ดาบท่านหนึ่งพอใจมาก
+
+สมัยเยาว์วัย ท่องป่าขุนเขา แต่ก็ต้องเจอกับกลลวงของเท็งงุ
+เขาใช้ร่างกายที่กล้าหาญในวัยเยาว์ เดิมพันกับธนูที่โชกุนมอบให้
+
+แต่ตลอดการพนันครั้งนั้นเป็นยังไงนั้น คงมีเพียงเหล้าเท่านั้นที่จำได้
+เมื่อฟ้าเริ่มสาง เขาเสมอกับเท็งงุด้วยการชนะ 3 ครั้ง และแพ้ 3 ครั้ง
+ดังนั้น จึงถูกเท็งงุจับเป็นข้ารับใช้ แต่ยังดีที่ได้ธนูล้ำค่ามาครอบครอง
+
+"Konbumaru นี่คือวิชาธนูของเท็งงุ จงตั้งใจดู และเรียนรู้ซะ!"
+หลังถูกตั้งฉายาด้วยความไร้มารยาท แต่สุดท้ายก็ได้เห็นท่าทางของเท็งงุ
+บินผ่านเมฆาหนาทึบ ปล่อยศรสายฟ้าทุกครั้งที่รั้งสายธนู...
+ทั้งหมดนี้ ล้วนน่ากลัว คาดเดาไม่ได้ งดงามและยิ่งใหญ่
+
+หลายปีถัดมา เขาไม่ใช่ข้ารับใช้ต้อยต่ำอีกต่อไป และเรียนรู้วิชาดาบและธนูได้บ้าง
+ดังนั้น จึงถูกเจ้านายผู้ไร้ซึ่งความอดทน เขียนจดหมายแนะนำ ส่งไปยัง Shogunate
+ตลอดเวลาที่รับใช้โชกุน วิชาความสามารถก็พัฒนาไปไกล และยังได้รู้จักมิตรสหายมากมาย
+แต่ถึงกระนั้น ก็ยังรักอิสระอยู่ และรุนแรงยิ่งกว่าเดิม เพราะมีธนูในนามเท็งงุอยู่ข้างกาย
+
+"ครั้งนี้ฉันจะพนันกับเธอ ดีไหม? อืม ใช้ธนูคันนี้เป็นเดิมพันก็แล้วกัน"
+"ฉันใช้ธนูที่ดีที่สุดในโลกนี้เป็นของเดิมพัน พนันว่าฉันสามารถรอดชีวิตกลับมาที่นี่ได้"
+"ฝากไว้กับเธอก็แล้วกัน ถ้าฉัน Takamine เป็นฝ่ายแพ้ ก็ขอมอบธนูคันนี้ให้เธอ"
+"เพราะอย่างไร Asase ก็เป็นผู้สืบทอดเทคนิคการยิงธนูของฉัน จะต้องใช้มันได้ดีแน่นอน"
+"แต่ หากฉันชนะ..."
+
+ตลอดช่วงเวลาแห่งหายนะ ซามูไรและมิโกะหัวดื้อได้พนันกันไว้
+พวกเขาพนันกันว่าเขาจะรอดกลับมาจากห้วงลึกหรือไม่ โดยนำธนูที่โชกุนมอบให้เป็นของเดิมพัน
+
+เมื่อความมืดซึมซาบลงลึกสู่พื้นดิน ความสงบสุขกลับมาเยือน แต่ปรมาจารย์ดาบก็ไม่ได้กลับมา
+ส่วนของเดิมพัน ธนูที่โชกุนมอบให้ ก็ตกอยู่ในมือของมิโกะ
+ต่อมาในป่าอันศักดิ์สิทธิ์ที่ Kitsune Saiguu ไม่ปรากฏกายออกมาอีก ในสถานที่แห่งการนัดพบ
+คนโดดเดี่ยวที่เดินทางมาอย่างช้า ๆ จากห้วงลึกก็ได้กลับมาพบกับมิโกะที่ไม่อาจเรียกว่าอายุน้อยได้อีกแล้ว
+ดวงตาที่มืดมัวไปด้วยความมืดของเลือดและน้ำตา ก็ได้กลับมาสว่างไสวอีกครั้ง แต่ก็ถูกทะลวงด้วยลูกธนูที่อาบไปด้วยแสงจากพลัง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Wings140001_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Wings140001_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..eea907a94
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Wings140001_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+ทีมอัศวินลาดตระเวนไม่มีเด็กรุ่นใหม่เข้าร่วมมานานมากแล้ว
+Amber คิดอยู่เสมอว่า สักวันจะมีโอกาสได้มอบเครื่องร่อนเวหา ให้กับคนรุ่นหลังที่มีศักยภาพด้วยมือของเธอเอง
+แต่เวลาก็ผ่านไปนานหลายปี เธอก็ยังไม่มีโอกาสนี้สักที
+
+อัศวินลาดตระเวนเป็นตำแหน่งที่ใช้เครื่องร่อนเวหาบ่อยที่สุด ซึ่งก็มีการสูญเสียบ้างเมื่อใช้มาเป็นเวลาหลายปี
+บวกกับ การใช้งานอย่าง Amber ที่ "เปลืองปีกมาก" เครื่องร่อนเวหาที่ถูกเธอใช้จนหมดสภาพการใช้งานประมาณสิบกว่าชิ้นแล้ว
+แต่เธอไม่เคยคิดมาก่อนเลยว่า จะนำเครื่องร่อนเวหา "พิเศษ" ชิ้นนี้ นำออกมาใช้
+
+ไม่รู้เพราะเหตุใด อารมณ์วันนั้นดีเป็นพิเศษ
+Amber หยิบเครื่องร่อนเวหาที่แทบจะไม่เคยใช้มาก่อนขึ้นมาสวมใส่
+ทั้ง ๆ ที่เธอมีภารกิจกำจัดค่ายศัตรูนอกเมืองแท้ ๆ
+ถึงแม้ช่วงนี้เกิดภัยพิบัติลมอยู่บ่อยครั้ง ทำให้การร่อนเวหานั้นอันตรายมากขึ้น
+
+เรื่องหลังจากนั้นเหรอ...
+ไม่รู้เพราะเหตุใดจึงเลือกที่จะเชื่อใจคนผมทองต่างถิ่นนั้น
+ไม่รู้เพราะเหตุใดจึงคิดว่าเจ้านั่นมีศักยภาพ
+ถ้าหากเป็นคนนั้นล่ะก็ หรืออาจจะ...
+
+"เอาล่ะ ของขวัญนั่นก็คือ..."
diff --git a/Resources/Readable/TH/Wings140002_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Wings140002_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7e1737f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Wings140002_TH.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+ไม่ใช่ทุกปีกที่จะมีโอกาสร่อน
+บนโลกนี้มีนกที่ไม่เคยเรียนรู้การร่อนเวหา
+และมีเครื่องร่อนเวหาที่ไม่ผ่านมาตรฐาน
+
+...เห็นสีหน้าที่คุณกำลังไตร่ตรอง เขาเหมือนเข้าใจในสิ่งที่คุณกังวล
+"ระหว่างทดสอบเครื่องร่อนเวหา แน่นอนว่าไม่มีใครบาดเจ็บ"
+เขาอธิบายต่อว่า ที่บาดเจ็บมีเพียงหมูป่า Hilichurl อะไรพวกนี้
+ถึงแม้จะเห็นใจสิ่งมีชีวิตที่บาดเจ็บเพราะการร่องเวหาอยู่บ้าง...
+แต่คุณก็ปล่อยวางไปได้บ้างแล้ว
+
+เขาพูดต่อว่า:
+"ที่เครื่องร่องเวหาสามารถโบยบินได้นั้น เพราะคำอวยพรจากเทพแห่งลม"
+"แน่นอนว่า หนีไม่พ้นสติปัญญาของมนุษย์จากอดีตจนปัจจุบัน..."
+
+ถึงแม้เขาไม่เอ่ยแม้คำเดียวเกี่ยวกับเรื่องการสะสม Anemo Sigil
+อาจเพราะในขณะที่เขามีสายเลือดนักผจญภัยก็มีหัวใจของนักธุรกิจด้วยเช่นกัน
+เมื่อพูดถึงคนที่เต็มไปด้วยจิตวิญญาณการผจญภัย ก็พูดได้อย่างไม่จบสิ้น
+จากที่เขาพูด ราว ๆ พันกว่าปีก่อนก็มีนักผจญภัยที่วิจัยอุปกรณ์เครื่องร่อนเวหา...
+
+คุณกระแอมเสียงเบา เขาจึงอธิบายเครื่องร่อนเวหาชิ้นพิเศษนั้นต่อ อย่างลำบากใจ
+เพียงเพราะมีความพิเศษอะไรบางอย่าง จึงเป็นที่สงสัยว่าไม่ได้รับคำอวยพรจากเทพแห่งลม
+เพียงเพราะความกล้าหาญเล็กน้อยของช่าง ก็จำต้องได้รับคำตำหนิพร้อมกับผลงานชิ้นสวยงามนี้
+มันมากเกินไป ที่ให้เด็กคนนี้ทนรับความไม่เป็นธรรมมากมาย
+
+แต่คุณคือคนกล้าหาญ ไม่ยอมแพ้แก่สายตาคนทั่วไป ถ้าหากเป็นคุณล่ะก็ ต้องอยู่ร่วมกับมันได้ดีแน่นอน
+เขานำเครื่องร่อนเวหาที่ไม่เหมือนใครมอบให้กับคุณ
+"มันบินได้แน่นอน สามารถนำคุณบินไปยังที่สูง แต่หากว่าคุณกล้าที่จะเชื่อใจมัน เชื่อตัวเองที่เชื่อใจมัน"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Wings140003_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Wings140003_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3fc80386
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Wings140003_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+นี่คือหลักฐานที่แสดงว่าคุณมาถึงโลกนี้ด้วยวิธีพิเศษ
+นี่คือผู้ที่ข้ามผ่านตะวัน เดือน ดารา ถึงจะสามารถคลุมด้วยเสื้อคลุมนี้
+
+"การเดินทางหลังจากนี้อาจจะอันตรายมากขึ้น"
+คนคนนั้นพูดกับคุณ
+"ถึงแม้ฉันจะไม่รู้ว่าผ้าผืนนี้จะสามารถปกป้องอะไรได้ แต่..."
+
+อย่างนี้นี่เอง...
+ระหว่างการผจญภัยข้ามฟ้าข้ามทะเล ดวงดาราได้บังเกิดและดับสลายไป
+ความมืดถูกกำจัดไปชั่วครู่ และจะหวนกลับมาดูดกลืนแสงสว่างอีกครั้ง
+ผ้าผืนนี้ไม่อาจป้องกันความร้อนระอุหรือความหนาวเหน็บ และไม่อาจกีดกันคำสาปหรือความชั่วร้าย
+แต่ยามราตรีอันยาวนานใน Teyvat คุณอาจหยิบขึ้นมาห่มในบางคราว จะพบว่ามันมีประโยชน์กว่าสิ่งใด
+
+"แต่ขณะที่เผชิญกับหนึ่ง หรือสอง"
+ความจริงคุณก็ลืมไปแล้วว่าคนที่อ่อนโยนกับพวกคุณนั้นมีรูปร่างหน้าตาอย่างไร คุณอยากที่จะจำมันได้
+"เมื่อตกอยู่ท่ามกลางความมืดที่ไร้ขอบเขต หรือระหว่างที่ความสว่างของโลกถูกกลืนกิน..."
+แต่นั้นคือเรื่องที่เกิดขึ้นในโลกที่ผ่านมาแล้ว
+
+ตอนนี้คุณไม่จำเป็นต้องนอนเร่ร่อนในป่าแล้ว
+เตียงในเมืองทั้งนุ่มและสบาย ถึงแม้ต้องนอนเร่ร่อนในกลางแจ้ง พื้นหญ้าก็นุ่มมากเช่นกัน ยังเต็มไปด้วยกลิ่นอายของชีวิต
+ดังนั้น ตั้งแต่ที่คุณได้เครื่องร่อนเวหามาจากหญิงสาวคนนั้น ก็รู้วิธีการใช้ใหม่แล้วสิ...
+
+ตอนนี้ คุณสามารถสวมใส่มันและบินข้ามผ่านตะวัน เดือน ดาราอีกครั้งแล้ว
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Wings140004_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Wings140004_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe82b3062
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Wings140004_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+"อยากให้ตอนนี้มีลมพัดจังเลยนะ"
+ชายผู้เดินทางไปในป่ารกร้างถอนหายใจและพูดออกมาอย่างนี้
+ท่ามกลางเหล่าเด็กน้อยผู้สูงส่งบนท้องฟ้า มีคนหนึ่งที่ได้ยินเสียงนี้ และพูดกับตัวเองว่าจะนำพาสายลมไปหาชายผู้นี้ได้หรือไม่
+"ได้สิ แต่เธอสามารถทำได้จากทางชายฝั่งทางทิศตะวันออกเท่านั้นนะ ผ่านตามแนวภูเขาและหุบเหวลึก ล่องไปตามลำธารและชายฝั่ง ย่ำเดินไปตามทางที่แสนไกล จากนั้นจึงจะไปถึงตัวของเขา"
+
+ดังนั้นมันจึงเริ่มออกเดินทางจากทางชายฝั่ง และเริ่มต้นการเดินทางของตัวเอง
+เมล็ดพันธุ์แดนดิไลออนต้องการที่จะออกเดินทาง ดังนั้นมันจึงนำพาเมล็ดพันธุ์ทั้งหลายไปยังที่ที่ไกลออกไป
+ลูกนกที่ฟักออกมาต้องการที่จะบิน ดังนั้นพวกมันจึงกางปีกขึ้น
+พวกที่มีอายุมากที่ไม่สามารถจัดการกับธัญพืชด้วยตัวเองได้ ดังนั้นมันจึงหยุดอยู่พักหนึ่งและหมุนกังหันเพื่อบด
+เพราะช่วยเหลือผู้คน รักในแผ่นดินเกิด จึงค่อย ๆ เกิดการเปลี่ยนรูป และกลายเป็นมนุษย์ในที่สุด
+ในที่สุดเมื่อฉันได้พบกับนักเดินทางคนนั้นที่ปลายสุดของเส้นทาง
+มันไม่ใช่สายลมวูบเดียวที่นักเดินทางอธิษฐานขออีกต่อไป
+
+"อยากให้ตอนนี้มีลมพัดจังเลยนะ"
+เขาและนักเดินทางในตอนแรกสุดยังคงเดินทางข้ามดินแดนต่อไป...
+
+..."ฉันคิดว่าเรื่องราวของนักบุญแห่ง Favonius Church นั้นค่อนข้างน่ารักทีเดียว กล่าวโดยสรุปประเด็นหลัก ๆ ก็คือต้องช่วยเหลือผู้อื่นให้มาก ๆ เพราะว่าตอนนี้ฉันได้รับรู้ถึงความกรุณาและความเมตตาของคุณแล้ว ฉันจึงให้ปีกแห่งสายลมนี้แก่คุณ"
diff --git a/Resources/Readable/TH/Wings140005_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Wings140005_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..08c0ed784
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Wings140005_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"แล้วจ้องมองไปยังหมู่เมฆท่ามกลางหินผา ล่องลอยอย่างอิสระและงดงาม Caihong และ Jianxue ต่างพูดคุยและหัวเราะยามจ้องมองการต่อสู้ที่อยู่เบื้องล่าง"
+...เรื่องราวที่พวกเราจะพูดถึงในวันนี้ ก็จะเริ่มจากคำพูดไม่กี่ประโยคเหล่านี้
+ทุกคนนั้นต่างทราบกันดีว่าแผ่นดิน Liyue นั้นก็เหมือนกับชื่อของมัน ท่ามกลางป่าเขา, หินผาและหมู่เมฆ ต่างมีร่องรอยของเซียนอยู่ทั้งสิ้น พวกเขาเหล่านั้นยังคงอยู่อย่างกล้าหาญในสถานที่ที่อยู่นอกเหนือความคุ้มครองของ Qixing... เรื่องราวของ Caihong และ Jianxue สองหนุ่มผู้กล้านิรนามนั้นพวกเราได้พูดถึงไปแล้ว วันนี้จึงจะเล่าเรื่องของผู้กล้าอีกคนหนึ่งในทุกคนได้ฟัง
+
+ว่ากันว่าผู้กล้าท่านนี้เดินทางมาจากทางตะวันออกพร้อมกับสายลม
+เมื่อได้รับตราสัญลักษณ์หยินหยางเสือจากท่านลอร์ดแห่งหินแล้ว ก็เปลี่ยนเป็นปีกสีทอง และออกโบยบินไปทั่วท้องฟ้า Liyue เพื่อปกป้องความยุติธรรม
+Chi งูปีศาจแห่งหายนะ ถูกผู้กล้าท่านนั้นเหวี่ยงหมัดขนาดใหญ่ราวกับภูเขา Mt. Aocang ใส่ครั้งแล้วครั้งเล่าจนจมลงไปในพื้นดิน
+อสูรร้ายแห่ง Guyun นั้นร้ายกาจถึงขนาดสร้างความยากลำบากให้กับเหล่าเซียน เมื่อเห็นดังนั้นผู้กล้าจึงใช้ประโยชน์จากสถานการณ์เพื่อกวาดล้างเหล่าปีศาจทั้งหลายในดาบเดียว
+พูดถึงนายน้อยแห่ง Fatui ผู้มาจากตระกูลที่ร่ำรวย... บุรุษผู้แสดงออกอย่างเปิดเผยว่าไม่เคารพลอร์ดแห่งหินและดูถูกเหล่า Qixing ผู้กล้าท่านนี้จึงลงมือทำลายโต๊ะอาหารของเขา เตะชามผลไม้ เอาซะจนนายน้อยแห่ง Fatui ตาสว่างและยอมรับผิดต่อลอร์ดแห่งหินและเหล่า Qixing แล้วก็ออกจากงานเลี้ยงไป...
+
+ถึงแม้จะบอกว่าปีกแห่งสายลมนี้มีค่าราคาแพง ได้รับคำชื่นชมจากชาว Liyue และยินดีเป็นอย่างยิ่งที่จะรับมัน
+อย่างไรก็ตาม ปีกเหล่านี้มาพร้อมกับบันทึกการใช้งานที่ดูเหมือนจะเขียนบนพื้นผิวในรูปแบบการเล่าเรื่อง โดยเนื้อหาก็คือคำแนะนำสำหรับการเป็นผู้กล้าที่แท้จริง ซึ่งดูเหมือนว่าเมื่อพิจารณาในหลาย ๆ ด้านแล้ว ก็ล้วนเกินกว่าที่คาดทั้งสิ้น...
diff --git a/Resources/Readable/TH/Wings140006_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Wings140006_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbd3afa3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Wings140006_TH.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+เราจะกลับมายิ่งใหญ่อีกครั้ง
+ต้นไม้ที่เหี่ยวเฉาได้เริ่มแผ่กิ่งก้าน เพราะบททดสอบอันยิ่งใหญ่กำลังจะมาถึง
+
+นกฮูกได้เตือนนกอินทรีไว้อย่างนี้
+
+แต่นกอินทรีผู้อยู่เหนือพื้นโลกตลอดเวลามีความคิดที่จะครอบครองท้องฟ้าสีคราม
+ภายใต้โลกที่สูงส่งนี้ จะมีอะไรเทียบกับพวกเขาได้?
+นกอินทรีไม่ฟังคำเตือนของนกฮูก แถมยังหัวเราะในความขี้ขลาดของเขา
+นกที่ล่าได้เฉพาะในความมืดนั้นช่างไร้ค่า
+
+ต่อมา น้ำค้างแข็งและหิมะได้แช่แข็งภูเขาจนเหมือนตะปูแท่งยาว ต้นไม้ที่เคยให้ร่มเงาแตกออกเป็นเสี่ยง ๆ
+หลังจากนั้น ความมืดได้กลืนกินผืนดินราวกับสายน้ำ และทำลายกิ่งไม้ที่นกทั้งหลายพักพิง
+และนกอินทรีที่เต็มไปด้วยความอาฆาตก็ร่วงลงไปพร้อมกับนกกระจอก
+
+เหตุการณ์นี้ทำให้เหล่านกในอาณาจักรแห่งสายลมได้รับรู้ถึงสิ่งหนึ่ง:
+แม้แต่ท้องฟ้าที่สดใสก็ถูกหิมะเปลี่ยนให้เป็นสีขาวราวกระดูกได้ หรือถูกหมอกควันเปลี่ยนให้เป็นสีดำได้
+ดวงอาทิตย์ที่เจิดจ้าในตอนกลางวันยังถูกบดบังจนมืดมิด คงไม่ต้องพูดถึงดวงจันทร์และดวงดาวเลย
+
+เหล่านกน้อยขดอยู่ในรังของพวกมัน รอวันที่จุดจบอันเงียบงันและน่าเศร้าให้มาถึง
+แต่เมื่อไร้ซึ่งแสงตะวัน นกฮูกผู้โผบินในความมืดก็กลายเป็นเจ้าแห่งราตรี
+
+จนกระทั่งเวลาผ่านไปเนิ่นนาน...
+นกอินทรีวัยเยาว์ผู้อ่อนแอ มีชีวิตอยู่ได้จากเหยื่อที่ล่ามาจากที่ที่พวกมันไม่รู้
+และในที่สุดท้องฟ้าก็ปลอดโปร่งขึ้นเล็กน้อย ถึงแม้ภูเขาจะยังปกคลุมไปด้วยหิมะและน้ำแข็ง แต่ก็ยังมีสิ่งมีชีวิตเริ่มเติบโตบนพื้นดิน
+
+แต่เหล่านกน้อยคงไม่มีวันรู้ว่าใครช่วยพวกมันไว้
+มังกรที่งดงามราวกับอัญมณีก็ถูกลืมไปแล้ว เช่นกันกับดวงตาของนกฮูกราตรีที่ก็เปล่งประกายในความมืดเท่านั้น
+ปัจจุบันกิ่งไม้ที่นกล่าเหยื่อพักพิงได้เติบโตขึ้นอีกครั้ง แม้ว่ามันจะถูกย้อมด้วยสีแดงสดที่น่ากลัว...
+
+ถึงแม้สิ่งนี้จะไม่เชื่อมต่อกัน แต่เหยี่ยวสีแดงผู้ละไปจากฝูงของมันเพื่อเฝ้าระวังและล่าเหยื่อยามค่ำคืน ก็ใช้ชื่อของนกฮูกยามราตรีเช่นกัน
+
+ในค่ำคืนที่เงียบงัน พวกมันร้องบอกความลับต่อกัน:
+เราจะกลับมายิ่งใหญ่อีกครั้ง
+ต้นไม้ที่เหี่ยวเฉาได้เริ่มแผ่กิ่งก้าน เพราะบททดสอบอันยิ่งใหญ่กำลังจะมาถึง
+
+ดังนั้น ขอมอบปีกคู่นี้ให้กับคุณ มาร่วมเป็นสักขีพยานเมื่อวันนั้นมาถึง
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Wings140007_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Wings140007_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..83a29b566
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Wings140007_TH.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+นี่คือสิ่งที่ล่องลอยมาจากต่างโลก มันเป็นสัญลักษณ์ของงานเลี้ยงสุดท้ายของโลก และการมาถึงของสุดสัปดาห์
+
+โลกในยุคสมัยนั้นถูกปกครองโดยมังกร
+แต่มันไม่ใช่มังกรบินที่อยู่ในเรื่องเล่า รูปร่างเหมือนกับจิ้งจกตัวใหญ่ที่ผสมกับไก่เสียมากกว่า
+
+สำหรับ Klee แล้ว เรื่องนี้มันค่อนข้างเหลือจินตนาการไปซักหน่อย ณ ตอนนั้นโลกที่เห็นคือ ในน้ำมีอิกทิโอซอรัสตัวใหญ่ยักษ์ บนฟ้ามีไซนอร์นิโตซอรัสที่มีปีกขนาดใหญ่บินรวมกันเป็นฝูง
+พวกมันเป็นสิ่งมีชีวิตที่แข็งแกร่งและทรงพลัง ดังนั้นพวกมันจึงดูแคลนสิ่งมีชีวิตอื่น ๆ
+ในโลกนั้นพวกมันเป็นราชาท่ามกลางหมู่สรรพสัตว์
+
+ต่อมาเหล่ามนุษย์ก็ปรากฏขึ้นมาบนโลก
+ไม่มีใครรู้ว่าพวกเขาปรากฏขึ้นได้อย่างไร พวกเขาอาจมาพร้อมกับอุกกาบาต พวกเขามีความเคยชินแปลก ๆ นั่นคือ "อาหารเย็นวันอาทิตย์"
+ใช้เวลาไม่นานวันนั้นก็มาถึง งานเลี้ยงได้เริ่มต้นขึ้นแล้ว
+เนื้อขามังกรและปีกมังกรที่ถูกห่อด้วยแป้งสาลี ถูกแผดเผาด้วยไฟที่แสนทุกข์ทรมานจากนรกที่สร้างขึ้นโดยเหล่าผู้คน
+แปรเปลี่ยนพวกมันเป็นอาหารและเสิร์ฟให้สำหรับทุกคน ว่ากันว่าเนื้อมังกรอร่อยมากจนใคร ๆ ก็อดไม่ได้ที่จะดูดนิ้ว
+งานเลี้ยงที่เดิมจัดขึ้นสัปดาห์ละครั้ง เฉพาะในวันอาทิตย์เท่านั้น แต่หลังจากนั้นก็จัดขึ้นทุกวันเพราะเนื้อที่อร่อยมากจนเกินห้ามใจ
+"เยี่ยมไปเลย!"
+"พวกเราจะกินอาหารเย็นวันอาทิตย์เจ็ดวันต่อสัปดาห์กันไปเลย!"
+พวกเขาประกาศเช่นนี้
+เรื่องก็เป็นแบบนี้ ยุคสมัยของ "มังกร" ได้สิ้นสุดลงแล้ว
+
+ปีกแห่งสายลมนี้เป็นของที่ระลึกของเหตุการณ์การสูญพันธุ์ครั้งใหญ่นี้ และเดิมทีมันไม่ได้มีสีนี้ แต่เดิมมันเป็นสีฟ้าและสีขาว
+แม่ของ Klee ได้เปลี่ยนสีเครื่องร่อนเวหานี้ให้เป็นสีประจำตระกูลของเธอ มันเลยกลายเป็นอย่างทุกวันนี้ เมื่อตอนที่กลับบ้านในช่วงเวลาสั้น ๆ นั้น ก็ได้ทิ้งเครื่องร่อนเวหานี้ไว้ และเริ่มออกเดินทางอีกครั้ง
+"แม่ไม่ว่างซะแล้ว พรมแดนของ Teyvat นั้นเปราะบางมากขึ้นเรื่อย ๆ ในช่วงสองปีที่ผ่านมา"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Wings140008_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Wings140008_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3586145e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Wings140008_TH.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+"เท็งงุน่ะ นอกจากจะเป็นทายาทของเท็งงุ Yougou ที่เก่าแก่แล้ว พวกเราก็มักนำมาใช้เปรียบเปรยผู้ที่มีความว่องไว, ร่องรอยค่อนข้างเร้นลับ ดูสิ เท็งงุก็มีปีกใช่ไหม"
+ตอนแรก เธอก็ไม่ค่อยเชื่อประโยคนี้นัก
+
+"สิ่งที่สำคัญลำดับแรกของ 'เท็งงุ' ก็คือ จะต้องติดต่อกับเทพเจ้าบนท้องฟ้าได้ก่อน ท่านสามารถล่องไปบนอากาศ โลดแล่นไปทั่ว Inazuma ได้ น่ากลัวว่าอาจจะบินเก่งกว่าอีกาด้วยซ้ำ"
+"ในอดีต พวกเรา Inazuma ก็มี 'ชาวลัทธิเท็งงุ' ที่ชอบเลียนแบบเท็งงุเหมือนกัน พวกเขานั่งบนหลังคาของ Tenshukaku, ต้นไม้สูงใหญ่, ศาลเจ้าวิหค เยาะเย้ย ดูถูกประชาชน และขุนนางทั้งหลายที่อยู่ต่ำกว่า และยังทิ้ง 'หนังสือเท็งงุพิทักษ์สวรรค์' ไว้ ถือเป็นการลบหลู่ศาลเจ้าและ Shogunate ยิ่งนัก"
+"พวกมันหยิ่งผยองมาก แต่ต่อมา เมื่อพวกมันได้ถูกเท็งงุที่แท้จริงจับไปสั่งสอน"
+"อ่า ใช่แล้ว ท่านเป็นผู้เคารพกฎหมายบ้านเมือง และปฏิบัติตามธรรมเนียม ไม่จำเป็นต้องกังวลสิ่งเหล่านี้อยู่แล้ว"
+เพราะเธอก็เคยปีนป่ายบนที่สูง ดังนั้นจึงไม่สามารถพูดอะไรมากนักได้
+
+"นอกจากนี้ เท็งงุก็เป็นชื่อที่ใช้เรียกนักดาบที่มีวิชาดาบล้ำเลิศ นอกจากสำนักดาบที่สืบทอดมาจาก Narukami โดยตรง แล้ว 'Mistsplitter' และวิชาสำนัก 'Meikyou Shisui' ที่ปรากฏในเวลาอันสั้น ก็ยังมีการสืบทอดจนถึงปัจจุบันอย่างวิชาดาบของ 'Iwakura' ด้วย ปกติแล้ว Iwakura จะไม่สอนเทคนิคดาบ Tengu Sweeper ให้ศิษย์ทั่วไป ว่ากันว่ามันมีการวาดดาบที่ค่อนข้างประหลาด และมีความเร็วที่น่ากลัว เอาชนะได้แม้แต่กับเท็งงุ Yougou ผู้เก่งกาจ ส่วนความสามารถของท่าน ฉันคิดว่าไม่จำเป็นที่จะต้องพูดถึงแล้ว"
+"สุดท้ายแล้ว เท็งงุมักสามารถควบคุมลม และสายฟ้าได้ ว่ากันว่า สมบัติที่สืบทอดมาหลายต่อหลายรุ่นของเท็งงุ Yougou มี "พัดวายุอสนีบาต" อันหนึ่ง ที่สามารถเรียกลม และสายฟ้าได้ ท่านสามารถใช้พลังของธาตุลม และสายฟ้า จึงถูกเรียกว่าเท็งงุได้อย่างแน่นอน! นอกจากนี้ พัดอันนั้นเป็นเพียงการตบตาเท่านั้นเอง ปกติแล้ว เท็งงุที่สามารถเรียกลม จะออกเดินทางไปด้วยกันกับอีกตนที่เรียกสายฟ้าได้ เพื่อไม่ให้ความจริงถูกเปิดเผย"
+เห็นได้ชัดว่า Sara ที่ยืนอยู่ข้างๆ ทำตัวไม่ถูกยิ่งกว่าเธออีก
+
+"ศาลเจ้าตอบแทนที่ท่านทำเพื่อ Inazuma ด้วยการมอบเครื่องร่อนเวหานี้ให้ท่าน"
+ปีกของเท็งงุมีที่มาแบบนี้เองเหรอ?
+เมื่อเห็นสายตาที่เต็มไปด้วยความสงสัยของเธอ Sara จึงรีบตอบทันที:
+"ไม่ใช่อยู่แล้วสิ!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/Wings140009_TH.txt b/Resources/Readable/TH/Wings140009_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8a4ab010
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/Wings140009_TH.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"ฉันเคยรู้จักนักกวีคนหนึ่ง ซึ่งนักกวีคนนั้นไม่ใช่ฉันนะ..."
+ชายชุดเขียวกัดแอปเปิ้ลหนึ่งคำแล้วเล่าต่อ
+
+ฉันเคยรู้จักนักกวีคนหนึ่ง เขาอาศัยอยู่ในยุคสมัยที่ไฟแห่งสงครามเพิ่งจะสงบ และเถ้าถ่านเพิ่งจะดับมอดลง เขาได้เห็นความขัดแย้งละการพลัดพรากมามากมาย
+ดังนั้นเขาจึงร้องเพลงไปยังฟากฟ้า บรรเลงเพลงด้วยหิน เขียนบทกวีถึงทะเล และทำการแสดงต่อหน้าหมู่ดาวบนท้องฟ้า
+เพราะเขารู้ว่า ต้องมีใครสักคนรักษาบาดแผลของโลก จึงจำเป็นต้องมีคนหาทางสื่อสารกับพวกเขา
+ถ้าสามารถทำให้ท้องฟ้า หิน ทะเล และดวงดาวตอบรับได้ เช่นนั้นดนตรีจะต้องสามารถสื่อสารกับทุกสิ่งได้อย่างแน่นอน
+ในตอนแรกท้องฟ้าไม่ตอบรับอะไร มีแค่เงาของนกที่บินผ่านหน้าของเขาไป หินก็ไม่มีการตอบรับ มีเพียงน้ำที่หยดลงมาเท่านั้น ทะเลเองก็ไม่มีการตอบรับเช่นกัน มีเพียงไอทะเลที่มาพร้อมกับเค้าลางของพายุ
+และในตอนแรก ดวงดาวก็ไม่มีการตอบรับเช่นกัน
+นักกวีรู้ดีว่าดวงดาวบนท้องฟ้านั้นจะตอบรับอะไรได้
+
+แต่นักกวีก็ไม่ถอดใจ ไม่ใช่เพราะความเชื่อในใจ แต่เป็นเพราะสัญชาตญาณของเขาเป็นแบบนี้นั่นเอง
+ต่อมาทะเลก็มีการตอบรับ ป้อมรักษาการณ์เฝ้าระวังลมพายุได้ถูกตั้งขึ้นบนหน้าผาสูง และซิสเตอร์ที่ปฏิบัติหน้าที่อยู่ที่นั่น ได้ปรบมือชื่นชมให้กับการแสดงของเขา
+ต่อมาหินก็ได้ตอบรับ และได้หยิบผ้าขึ้นมาเช็ดหน้าแล้วพูดว่า "การแสดงของท่านยอดเยี่ยมอย่างไม่มีใครเทียบได้ แต่ถ้าครั้งต่อไป ท่านเมาและเทไวน์ลงบนหัวข้าอีกล่ะก็ ข้าจะโกรธท่าน"
+ต่อมาท้องฟ้าก็ตอบรับ แต่จู่ ๆ เงาของนกที่บินผ่านก็ได้บดบังแสงอาทิตย์ นักกวีแหงนหน้าขึ้นมอง ก็ได้เห็นมังกรที่งดงามก็ค่อย ๆ ลงมาต่อหน้าเขา
+
+"ฉันเคยคิดว่า ถ้าวันหนึ่งฉันสามารถสัมผัสหมู่ดาวได้ ฉันก็คงจะสามารถเรียกฝนดาวตกได้ อ่า จริงสิ เครื่องร่อนเวหานี้ก็คือการตอบรับของหมู่ดาว ที่ตกลงมาจากฟ้าเช่นเดียวกับเธอสินะ"
+นักกวีชุดเขียวถือแกนแอปเปิ้ลและชี้ขึ้นไปบนฟ้า
+"นักกวีคนนั้นไม่ใช่ฉันนะ บางทีเครื่องร่อนเวหานี้อาจจะตกลงมาจากฟ้า สองเรื่องนี้เธอเลือกได้นะ ว่าอยากให้เป็นเรื่องจริง เอะเฮะ"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/TH/ZhongmofanPic_TH.txt b/Resources/Readable/TH/ZhongmofanPic_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/TH/ZhongmofanPic_TH.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/AmborLicense_VI.txt b/Resources/Readable/VI/AmborLicense_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..855b92f09
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/AmborLicense_VI.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+1. Trước khi bay hãy xác nhận trạng thái thể chất và tinh thần của bạn.
+
+2. Khi cất cánh hãy mượn sức gió hoặc nơi có địa thế tương đối cao.
+
+3. Khi dùng Phong Chi Dực bay lên hãy chú ý sức gió và hướng gió để giữ thăng bằng.
+
+4. Hãy chú ý giao thông trên không, số hiệu trên Bằng Bay Lượn có quy định ngày sử dụng Phong Chi Dực để xuất hành.
+
+5. Khi hạ cánh hãy chú ý giữ thăng bằng và thu lại Phong Chi Dực ở độ cao an toàn.
+
+6. Không dùng Phong Chi Dực sau khi uống rượu!
+
+
+Vụ án vi phạm:
+
+1. Vì muốn con gái vui, công dân Rudolf ở Mondstadt dùng Phong Chi Dực bị ngã xuống từ tầng 2 nhà riêng, dẫn đến chân trái bị gãy, bầm tím vùng hông, suýt nữa khiến cô gái Lily mất đi một người bố nguyên vẹn. Rudolf bị cảnh cáo và phạt cấm bay 1 năm.
+
+2. Khi du khách Alice sử dụng Phong Chi Dực tại Phong Khởi Địa, đã đánh vỡ Slime Phong tạo ra luồng khí nổ từ đó cưỡi gió nhanh chóng bay lên cao. Trên không trung Nhà Mạo Hiểm truyền kỳ này đã biểu diễn một loạt những động tác nghệ thuật, nhận được sự cổ vũ và khen ngợi của đông đảo công dân Mondstadt. Jean Đội Trưởng Đại Diện của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong đã gặp cô ấy và hạ lệnh hạn chế bay 10 ngày.
+
+3. Vì khoe khoang với bạn rượu về "kỹ năng đàn tuyệt diệu" của mình, nhà thơ Jose có ý chơi đàn Lia trong khi bay với Phong Chi Dực, còn khăng khăng muốn hát hết bài thơ dài mới sáng tác.
+Sau khi chịu đựng tiếng đàn gào rú thê lương với giai điệu hỗn loạn át trong tiếng gió dài tận 10 phút, hơn nửa người dân Mondstadt nhìn thấy "Jose Sáu Ngón kề vai Barbatos" từ trên cao cắm đầu xuống hồ cầu nguyện. May mắn là Barbatos thường hay chiếu cố những người không tự lượng sức. Mặc dù đàn Lia và Phong Chi Dực bị hỏng nghiêm trọng, nhưng bản thân Jose chỉ bị thương ngoài da một chút. Do chuyến bay nguy hiểm gây ra sự xáo trộn nghiêm trọng, Jose bị cấm bay 5 năm, đồng thời cưỡng chế lao động công ích 3 tháng.
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/BarbaraBlackmail_VI.txt b/Resources/Readable/VI/BarbaraBlackmail_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1fd5752c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/BarbaraBlackmail_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"Tiểu thư Barbara thân mến:
+
+
+Cướp lấy thứ quan trọng của cô chôn sâu vào đất"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book100_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book100_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..edf170e94
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book100_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+——Không Còn Gì Cả——
+"Hỡi đứa con gái mà ta gửi gắm nhiều hi vọng, ta tạo ra con để con chống đối lại ta sao?" Thần Vương hồi tỉnh bay lượn trên trời cao, sấm sét, lốc xoáy và ánh chớp đang ăn mừng cho sự sống dậy của vị vua thế giới cũ.
+
+Nhưng thiếu nữ không còn sợ hãi nữa. Hàng triệu năm mà cô được tạo ra là để chờ đợi thời điểm này.
+Không - điều thực sự mang lại cho cô sự can đảm là thời gian.
+
+Tuyên bố với chín thế giới, Thần Kích đầu tiên nối liền với Côn Lôn "Irmin", bản phục chế của nó bây giờ trải khắp cả bầu trời.
+
+Thần Vương do hoảng sợ sự điên loạn sau khi chết đi, nên tạo ra Thần Kích cuối cùng mang tên "Công Chúa Định Tội", nó - cuối cùng cũng hiện ra hình dạng hoàn chỉnh vào thời khắc này.
+
+...
+
+(Cái kết của sách và lời của tổng biên)
+
+"Thần Tiêu Trảm Kích Lục" là tiểu thuyết thành công của nhà xuất bản Yae ở Inazuma thử đưa văn hóa Liyue vào. Năm cuốn trước đó đều được đánh giá tích cực, về mặt văn hóa có thể nói rằng gặt hái được thành công ở cả hai nước, còn về mặt số lượng, ấn phẩm có thể xuất bản đến quyển thứ sáu, chỉ cần như vậy là đủ nói lên tất cả.
+Với cái kết thực sự bất ngờ, tôi tin rằng quyển thứ sáu cũng sẽ không làm mọi người thất vọng.
+Sơ lược.
+
+Mặc dù tập cuối giống như một cuốn tiểu thuyết hoàn toàn khác, nhưng chắc chắn không phải do chúng tôi yêu cầu thầy Cửu viết một sê-ri mới, khiến thầy gấp rút hoàn thành bản thảo mà sử dụng nhầm phong cách. Đơn giản là vì thầy Cửu muốn thử thách bản thân mà thôi♡.
+
+Đương nhiên, chúng tôi hoàn toàn thấu hiểu cảm xúc người hâm mộ của năm cuốn trước đó, bản kỷ niệm năm quyển "Hắc Mộc Thư Hạp" cũng đang trong quá trình sản xuất. Những bạn trẻ đã đọc hết quyển "Trảm Kích Lục" trong hiệu sách nhớ là phải mua đó. Ồ nhân tiện, câu chuyện về "Công Chúa Định Tội" hy vọng cũng sẽ nhận được nhiều sự chào đón.
+
+Tổng Biên Tập Yae-Lưu Bút
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book101_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book101_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d19095550
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book101_VI.txt
@@ -0,0 +1,63 @@
+——Ánh Trăng——
+Nghe đâu, có một góc nhỏ trong thành phố bị gió lãng quên.
+Chỉ cần đứng trước đài phun nước nhắm mắt lại, sau 35 nhịp tim, đi 7 vòng theo chiều kim đồng hồ, lại đi ngược lại 7 vòng, rồi mở mắt sẽ phát hiện bước chân đã đưa bạn đến trước một cửa tiệm nhỏ...
+
+————
+
+"Xin lỗi. Cho hỏi có ai không?"
+Veiga rụt rè hỏi.
+Cánh cửa đóng sập phía sau cô. Âm thanh giòn giã của chiếc chuông treo trên cửa vang lên trong căn phòng tối tăm lộn xộn.
+Ánh hoàng hôn chiếu xuyên qua tủ kính pha lê. Trong tiệm chất đầy những thứ mà cô không thể hiểu nổi, cô bước vào một cách thận trọng, sợ rằng sẽ đạp phải thứ gì đó.
+Không ai trả lời.
+Thế là Veiga bắt đầu đánh giá những đồ vật xung quanh mình: Phụ kiện máy móc không rõ dùng để làm gì, cây đàn Lia cổ vô cùng xinh đẹp, những mảnh sành vỡ chạm khắc nhiều hình ảnh khó hiểu, gông cùm xưa cũ chi chít vết hằn, vương miện quý tộc bị lãng quên...
+Khi cô đang quay mòng mòng trong đống đồ có vẻ như vô dụng này, không biết từ lúc nào, chủ tiệm với đôi mắt dài và hẹp như cáo đã đứng bên cạnh cô.
+"Cái đó, đã từng là răng nanh của một vua sói. Bây giờ chắc chỉ có chiếc răng dài này và các vị thần là nhớ rõ quá khứ của vùng đất từng bị băng tuyết bao phủ kia."
+Cô nhẹ nhàng nói,
+"Xin chào quý khách. Có món gì vừa ý, muốn mua không?"
+
+"Có thứ gì có thể khiến người "quên" không?"
+"Ừm, có đấy."
+Veiga ôm ngực, vội vàng hỏi:
+"Cho dù là người rất rất quan trọng cũng có thể quên ư?"
+Nữ chủ tiệm có đôi mắt cáo nghiêm túc gật đầu:
+"Tôi còn biết rằng chàng trai trẻ mà cô muốn quên là một người có đôi mắt trong veo như ánh trăng. Anh ta biệt tăm đã rất lâu, để lại một lỗ hổng trong trái tim cô. Cho dù có gặp bao nhiêu người cũng không thể lấp đầy nó, cho dù chuyện hạnh phúc vui vẻ thế nào, cũng giống như ánh trăng mãi không thế nắm lấy được"
+Veiga ngạc nhiên gật đầu.
+Humu mỉm cười, và lấy từ đâu ra một chai rượu.
+"Đây là một loại rượu làm cho con người ta quên đi nỗi đau."
+"Vào thời xa xưa khi băng gió vẫn còn buốt giá, để có thể sinh sống và tồn tại một cách mạnh mẽ, tổ tiên đã bí mật ủ ra loại rượu này ở vùng đất sâu trong tuyết. Con người sau này có cuộc sống đầy đủ hạnh phúc rồi thì quên hẳn phương pháp làm ra loại rượu này."
+Cô lắc bình rượu.
+"Xem ra cũng không còn nhiều. Thấy cô có duyên với cửa hàng của tôi, không cần tiền. Đương nhiên, nếu đây là những gì cô mong đợi..."
+Veiga cầm lấy ly rượu mà mắt cáo trao.
+Trên thân ly rượu vốn được khảm một loại đá quý nào đó, nhưng đã bị cạy đi mất rồi, chỉ còn lại một lỗ trống cô đơn...
+
+Khi Veiga định thần trở lại, cô đã đứng trước đài phun nước.
+Hả? Tôi đang làm gì ở đây? Cô thầm nghĩ rồi vội bước về nhà. Hoàng hôn đã xuống muộn rồi, nếu bạn không nhanh chóng về nhà thì...
+Cho dù là cửa tiệm kỳ lạ hay là cách đi đến đó, hay là những chuyện đã xảy ra trong đó, cô không hề nhớ một chút gì.
+
+————
+
+"Đã đi rồi."
+Ngay khi tiếng chuông đóng cửa tiệm dừng reo vang, chủ tiệm với đôi mắt nhỏ dài như hồ ly nói.
+Thiếu niên có đôi mắt trong veo như ánh trăng bước ra từ phía sau cửa hàng.
+"Vất vả cho cô rồi."
+"Đây là lần thứ mấy cô ấy đến đây?"
+"Lần thứ sáu... hay thứ bảy." Thiếu niên ngập ngừng một lúc rồi hỏi, "Rượu này có thực sự hữu ích không? Không phải là tôi không tin cô, nhưng..."
+Chủ cửa hàng mỉm cười bâng quơ.
+"Nó có thể giúp người ta quên đi nỗi đau. Nhưng xem ra, đối với cô ấy, quá khứ giữa hai người không phải là một điều đau khổ. Rượu này cũng chỉ khiến cô ấy tạm thời quên đi nỗi đau của việc thương nhớ, mất đi anh mà thôi."
+"Cô ấy đấy à, chỉ cần nhìn thấy ánh trăng, chắc chắn sẽ nhìn thấy hình bóng của anh từ đó, rồi sẽ dần nhớ lại mọi thứ thôi. Nào là cuộc gặp gỡ ở lễ đánh cầu, nào là những buổi chiều dưới tán cây ở Phong Khởi Địa, nào là ngắm cảnh ở Đỉnh Lời Thề hoặc nắm tay nhau chạy trốn khỏi lễ tế mùa hè, rồi còn đưa thơ và áo choàng lông chim cho cô ấy ở nơi tập trung của các nhà thơ. Đối với cô ấy mà nói, chắc chắn đều là những ký ức không muốn xóa bỏ."
+"...Tiệm này cũng có một loại rượu thực sự khiến con người quên đi tất cả. Nếu anh muốn, tôi có thể cho cô ấy uống!"
+Cô khẽ mỉm cười và nhìn người thiếu niên. Anh im lặng hồi lâu rồi thở dài.
+
+"Rốt cuộc tại sao anh cứ muốn từ bỏ?"
+"A, là do điều này."
+Anh lấy ra một quả cầu pha lê từ trong lồng ngực. Trong đó có một ký hiệu mờ nhạt.
+"Tôi nghe nói rằng những người có nó, thì sớm muộn cũng có một ngày sẽ biến mất khỏi thế giới này.
+"Vậy thì chi bằng sớm ngày rời khỏi. Nhân lúc cô ấy còn trẻ mà sớm quên tôi đi thì tốt hơn."
+"Thì ra là vậy." Cô cười mỉm, "anh cũng là người được chọn."
+"Nhưng điều gì sẽ xảy ra với người được chọn, bạn có biết không?"
+Thiếu niên hỏi dồn dập.
+Cô cười, nụ cười nhẹ như không, nhìn anh và không trả lời.
+"Tôi cũng phải đi rồi. Nếu đã lấy được thứ này, thì việc cần làm hãy đi làm thôi."
+"Nếu cô gái đó quay lại thì sao?"
+"...Vậy, hãy để cô ấy tự vượt qua nó."
+"Thật là một người đàn ông tàn nhẫn."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book102_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book102_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b235595e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book102_VI.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+——Lưu Ly——
+Người ta nói rằng có một góc nhỏ trong thành phố đã bị lãng quên bởi núi đá và sóng.
+Chỉ cần nhắm mắt lại đứng ở nơi gió biển thổi, quay lưng lại với tiếng ồn và đi bộ cách xa bốn mươi chín bước. Khi âm thanh của nhịp tim bao phủ hoàn toàn tiếng nói của con người, hãy mở mắt ra và bạn sẽ thấy rằng các bước đi của bạn đã dẫn bạn đến một cửa hàng nhỏ...
+
+————
+
+"Có ai không?" Yu'an cất tiếng gọi.
+Anh bước từng bước thăm dò vào cửa tiệm. Cánh cửa đóng lại sau tiếng bước chân của người thiếu niên, và tiếng chuông giòn giã vang lên.
+Tiếng sóng vỗ bờ cứ như những ký ức xưa len lỏi vào cửa tiệm. Dọc theo cửa hàng chật hẹp, nhiều thứ cũ kỹ chất đống, trông vừa lạ vừa quen. Yu’an cẩn thận liếc nhìn hàng hóa trong đó, sợ rằng chiếc áo dài trên người dính phải những vệt bụi mà có lẽ còn lớn tuổi hơn cả anh.
+Những chiếc đèn lồng bằng giấy màu vàng cổ xưa, răng nanh của con quái vật khổng lồ nào đó, thiên thạch đen, các khối lập thể bằng vật liệu không xác định có màu vàng đậm...
+Khi anh nhặt một lọ tinh thể bột trắng như tuyết thì bên cạnh vang lên một giọng nói nhẹ nhàng.
+"Đó là hạt muối được kết thành từ nước mắt của một vị ma thần nào đó trong quá khứ..."
+Giống như mặt nước tĩnh lặng bị xé toạc, cái âm thanh phá vỡ sự im lặng đặc quánh ấy khiến anh giật mình, vuột tay đánh rơi chiếc lọ.
+Giọng nói trong trẻo mà anh đang chờ đợi không cất lên nữa. Chủ nhân của đôi mắt cáo không biết từ khi nào đã kịp lúc đỡ lấy chiếc lọ và đặt nó về chỗ cũ.
+
+"Tôi là... thật kỳ lạ, là ai giới thiệu đến đây?"
+Cô khẽ gật đầu, và tỏ ra vẻ khó hiểu trước sự lúng túng này.
+"Xin chào quý khách. Có món gì vừa ý, muốn mua không?"
+"Tôi muốn chọn một món quà, tặng cho... một người con gái tôi thầm thương.
+"Gần đây tôi đang định cầu hôn. Vì vậy, sẽ thật tuyệt nếu tôi có một món quà phù hợp."
+Yu’an liếm môi đầy lo lắng, ngước mắt nhìn vào đôi mắt sẫm vàng như hổ phách của nữ chủ tiệm.
+Nhìn nhau một lúc lâu sau, cô ấy nói: "Tôi hiểu rồi."
+
+Dáng người mảnh khảnh nhanh chóng biến mất vào phía sâu cửa hàng.
+Khi quay trở lại, trong tay cô ánh lên sắc cầu vồng nhiều màu sắc. Nhìn kĩ hơn, mới phát hiện ra rằng đó là ngọc lưu ly với mười mặt hình chim cân xứng, trong veo.
+"Đối với truyền thuyết về" trái tim lưu ly", tôi nghĩ rằng quý khách đã nghe về nó."
+Mặc dù chưa từng nghe nói đến, nhưng Yu’an vẫn gật đầu.
+"Người ta nói rằng lưu ly nhân tạo chỉ là một sự bắt chước nghèo nàn của lưu ly tự nhiên. Lưu ly thực sự là một thứ đẹp đẽ có thể thể hiện ước mơ của bạn. Nó chỉ được cô đọng từ những nỗi buồn chưa được hoàn thành của tiên thú cao quý khi qua đời. Xin mời xem..."
+Mắt Cáo ra hiệu cho Yu’an phía đối diện, cùng cô nhìn vào phía ánh sáng mờ ảo.
+Những năm tháng từ hàng vạn năm vụt qua trước mắt anh, những vì sao, đại dương và trái đất như những đám mây thay đổi không ngừng. Cánh đồng tuyết biến thành thảm cỏ xanh, rồi cánh đồng bị cắt ngang bởi dòng sông. Các thành phố phát triển hưng thịnh, các vương quốc sụp đổ như những khối gỗ xếp chồng lên nhau...
+
+Hoàng hôn đã tắt, ánh trăng sáng soi nghiêng trên mặt biển. Khi định thần lại, Yu’an đang đi đến bến cảng.
+Tinh thể siết chặt trong tay dần trở nên ấm áp như máu.
+Phải rồi, đây chính là trái tim lưu ly kỳ diệu, anh nghĩ, rồi bước nhanh dưới ánh trăng. Chỉ cần đem nó tặng cho cô ấy, nếu đem nó tặng cho cô ấy, tôi có thể... Tôi nhất định phải...
+
+————
+
+Chiếc chuông treo trên cánh cửa vang lên những âm thanh giòn giã.
+"Xin chào quý khách. Có món gì vừa ý, muốn mua không?"
+"Tôi muốn nhượng lại một thứ... Cũng không biết có được xem là đá quý hay không."
+Ánh sáng xuyên qua các tinh thể được cắt gọt tỉ mỉ, lấp lánh trong cửa hàng.
+"Một người thanh niên theo đuổi tôi đã tặng món này cho tôi. Nói rằng có thể cùng nhau nhìn thấy những cảnh tượng kỳ diệu trong đó."
+"Không biết tại sao, nhìn nó chỉ khiến tôi cảm thấy... khó chịu. Tuy viên đá rất đẹp, nhưng bây giờ nghĩ về người đó chỉ khiến tôi cảm thấy phiền lòng. Cho nên muốn bán cho quý tiệm."
+"Tôi hiểu rồi, đây là ngọc lưu ly mười mặt hình chim thượng hạng. Bạn muốn bán bao nhiêu mora?"
+"Tôi không thiếu tiền, nhưng mà, để tôi xem thử... Cái này, là muối hả? Nói ra thì cũng đến lúc phải đến Vùng Đất Muối rồi. Tôi lấy bình muối này được rồi."
+
+————
+
+Chủ tiệm với đôi mắt như cáo một mình ngồi sâu trong cửa hàng, chơi đùa với viên lưu ly trong suốt.
+"Nhìn vào ngươi sẽ trông thấy những thứ khó chịu sao. Sự chân thành của chàng trai đó... thật sự khiến người ta không vui."
+"Nhưng nói cho cùng, đó cũng chỉ là mong muốn vào ở rể cho một gia tộc đứng đầu ngành muối, dùng mọi thủ đoạn để leo lên, chẳng qua chỉ là một kẻ đê tiện. Nếu không có chuyện này, có lẽ họ có thể sống hạnh phúc cho dù không thật lòng yêu thương nhau đi nữa. Dẫu sao thì hạnh phúc cũng chỉ là một thói quen, không liên quan đến tình yêu mà."
+Cô hời hợt nhấp một ngụm rượu, tự cười với chính mình.
+"Nhưng tôi không thể tha thứ cho loại người đó.
+"Thật ra thì thật lòng với người lạ cũng là một việc rất nhẹ nhõm. Tôi hiểu rằng chỉ cần anh ấy bước ra khỏi cửa tiệm, thì chúng tôi sẽ không còn lý do gì để gặp lại nữa, vậy cứ để anh ấy xem thêm chút cũng không sao. Nhưng càng gần gũi, càng toan tính, càng thêm đề phòng. Nhưng anh ấy sao có thể lường được chứ..."
+
+"Xin lỗi, để ngươi mạo hiểm rồi. Dù sao có thể lấy lại là tốt rồi." Cô hạ mắt xuống" dẫu sao, đây là trái tim được để lại, tôi sẽ trân trọng nó... Nhưng mà, thỉnh thoảng di chuyển khắp thế giới, nhìn thấy con người hiện tại, không phải rất thú vị sao?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book103_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book103_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3baf926bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book103_VI.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+——Lam Bảo Thạch——
+Nghe đâu, có một góc nhỏ trong thành phố bị gió lãng quên.
+Chỉ cần đứng giữa quảng trường nhắm mắt lại, đi 7 vòng theo chiều kim đồng hồ, rồi đi ngược lại 7 vòng. Sau đó, đi về phía trước 14 bước. Khi tiếng chim trong gió biến mất, mở mắt sẽ phát hiện bước chân đã đưa bạn đến trước một cửa tiệm nho nhỏ...
+
+————
+
+Chủ tiệm với đôi mắt dài hẹp như cáo mở cửa sổ sát đất, để mặc ánh trăng cuốn theo những bụi sao vô hình trải khắp quầy hàng.
+Cho dù là hoa nở rộ như kẻ phong lưu, cầu lông phủ đầy bụi bặm, những cuốn sách sớm đã bị sâu bọ đục khoét, hay là trường cung không dây, đều phảng phất giống căn phòng của quý tộc ngày xưa, phủ lên một tầng ánh bạc bởi ánh trăng vô tình.
+
+"Ồ. Gần đây việc làm ăn thế nào?"
+Tiếng chào hỏi bỡn cợt vọng đến từ sâu bên trong tiệm.
+Chủ tiệm xoay người. Từ góc tối nơi ánh trăng không chiếu đến được, một vị "khách" quen thuộc đang thoải mái ngồi tựa trên ghế của cô.
+
+"Không tốt không xấu, có điều dạo này phải đề phòng trộm cắp."
+Mang theo chút ý cười, chủ tiệm mắt cáo đáp.
+"Muốn đuổi khách quen đến như vậy sao?"
+Người khách than thở nói, "Tiệm của cô chẳng có gì đáng để tôi ra tay cả. Nếu không phải nói..."
+
+"Vậy thì, đi săn thế nào?"
+"Sao vậy, cô cho rằng tôi lại đến để phi tang đồ trộm cắp ư?"
+"Thợ săn" phát ra tiếng thở dài thất vọng, chủ tiệm không nhịn được mà mỉm cười.
+"Tất nhiên là không phải, anh chưa từng nói từ "phi tang" này.
+["Nhượng", "tặng", "quyên góp", "từ bỏ yêu thích"... là một kẻ trộm hoành hành khắp nơi, anh đã làm rất nhiều việc thiện đó.]
+
+"Nhưng lần này tôi đến không phải vì cái đó. Lần này tôi muốn "xin" một thứ từ chỗ cô... là bình rượu có thể khiến người ta quên đi đau khổ tương tư."
+Ngữ khí của hiệp đạo không được cung kính, khoé miệng lại mang theo nụ cười chân thành.
+
+"Rất tiếc, đã có người mua rồi."
+Chẳng biết từ khi nào, bình rượu vốn lặng lẽ ôm trong vòng tay, lại xuất hiện trong tay của nữ chủ nhân.
+"Mỗi một món hàng trong đây đều có người mua nó. Tại một lúc nào đó trong tương lai, nó đã bị mua rồi."
+"Bản lĩnh không bằng anh, thật xấu hổ."
+Hiệp đạo thản nhiên cười gượng đáp.
+"Gần đây tôi phát hiện ra, nỗi nhớ nặng hơn vàng. Đã làm nghề này thường phải nhảy giữa các mái nhà, chạy trên xà nhà, vì vậy nên cần giảm... gánh nặng vô nghĩa.
+"...Cũng không biết cô gái có đôi mắt như ngọc bích ấy, có thể cảm nhận được loại trọng lượng này không?"
+
+————
+
+Chốc lát, tiếng chuông leng keng vang lên đánh thức chủ tiệm.
+Khách đến là một ma nữ với đôi mắt xanh, tay cầm trường thương, trông kiên cường rắn rỏi, trên mặt khắc tội ấn của quý tộc.
+Không để ý những đồ vật chất đống lộn xộn trong cửa hàng, cô đi thẳng đến quầy hàng giống như một thanh kiếm sắc bén.
+
+"Xin chào quý khách, có thứ gì vừa ý, muốn mua không?"
+"Tôi muốn nhượng lại một món đồ."
+Với giọng nói tựa như những mảnh băng vụn, ma nữ đặt một viên pha lê xanh khổng lồ lên quầy.
+"Một tên trộm đã cạy nó từ chiếc cốc bạc của quý tộc. Hắn tặng viên pha lê này cho tôi, hại tôi bị chủ nhân trách phạt.
+"Có điều đó là chuyện của nhiều năm trước rồi. Tôi cứ cho rằng thời gian có thể xoá bỏ oán hận, làm bình tĩnh lại trái tim muốn gặp lại anh ta lần nữa..."
+
+"Vậy món bảo vật này cô muốn đổi bao nhiêu Mora?"
+Ma nữ chỉ vào chiếc cốc bạc quý tộc đã bị mất viên đá quý trong tủ đồ...
+Mắt cáo chơi đùa với viên đá quý để ánh sáng xanh tản xạ khắp cửa hàng.
+"Tôi hiểu rồi. Nếu như đây là những gì cô mong đợi..."
+
+Trong lòng dao động, ắt sẽ lo lắng về cái kết không có hậu, trái tim con người rồi sẽ xuất hiện vết rạn nứt sợ hãi.
+Sau đó, cái chết sẽ đến theo bước chân của sự sợ hãi, giống như hơi ẩm thấm vào xương tuỷ.
+Nhiều người cho đến lúc chết mới nhận ra bản thân đã để lộ yếu điểm từ lúc nào, để rồi bị đâm thẳng vào đó.
+
+Mở to đôi mắt hồ ly hẹp và dài, chủ tiệm nâng viên pha lê xanh hướng về phía ánh trăng, chiêm ngưỡng ký hiệu của gia tộc xưa cũ hiện ra rồi biến mất, rồi lại hiện ra lần nữa.
+Truyền thuyết nói rằng trong một thời khắc đặc biệt, xuyên qua đá quý trong suốt có thế nhìn thấy quá khứ, tương lai, hoặc là tấm lòng của ai đó. Giống như truyền thuyết ở đâu đó trên thế giới, có một cánh đồng bồ công anh rộng lớn như biển; Giống như truyền thuyết trước kia trên trời có 3 vầng trăng, tên của họ là Aria, Sonnet và Canon, ba chị em cuối cùng đã chết trong thảm hoạ; Giống như truyền thuyết một ma nữ có thể nhìn thẳng vào cái chết, cuối cùng đã chết vì khoảng trống trong trái tim, và tên trộm đã trốn ra nước ngoài luôn chờ đợi gặp lại cô lần nữa.
+Cô biết rằng ngay cả khi bảo vật bị vứt bỏ, những truyền thuyết này cũng không thể theo đó mà biến mất, kết cuộc của câu chuyện cũng không thể xoay chuyển.
+Vậy chi bằng cứ thu nhặt tất thảy những truyền thuyết và những câu chuyện về cửa tiệm của mình.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book104_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book104_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3548633c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book104_VI.txt
@@ -0,0 +1,66 @@
+——Thạch Tâm——
+Người ta nói rằng có một góc nhỏ trong thành phố đã bị lãng quên bởi núi đá và sóng.
+Chỉ cần nhắm mắt lại đứng ở nơi gió biển thổi, quay lưng lại với phố xá ồn ào bước đi bốn mươi chín bước. Khi giọng nói được thay thế bằng sự im lặng, duy chỉ có âm thanh của nhịp đập trái tim, hãy mở mắt ra và bạn sẽ thấy rằng các bước đi đã dẫn bạn đến một cửa tiệm nhỏ...
+
+————
+
+"Có ai không?" người đàn ông mặc áo tơi nhẹ nhàng gõ cửa.
+Thông qua chiếc cửa sổ đầy bụi bặm, anh nhìn vào những món hàng bày trong tiệm, những chiếc bình lấp lánh ánh huỳnh quang, lưỡi đao gãy phát ra ánh sáng lạnh lẽo, những bức họa cuộn tròn phai màu bởi thời gian, những viên thuốc phát sáng kỳ lạ, những mảnh ngói đầy sương giá...
+Người đàn ông bước vào tiệm, cánh cửa sau lưng anh đóng lại.
+Anh đến trước quầy hàng, khi đang đánh giá những cổ vật kỳ diệu này dường như không thuộc về thế giới này, thì một giọng nữ dịu dàng vang lên:
+"Xin chào quý khách, có thứ gì vừa ý, muốn mua không?"
+
+Người đàn ông sững người, nhìn lại, đôi mắt như cáo của chủ tiệm mang theo ý cười.
+"Là như thế này, tôi muốn một tín vật để hoà giải mối ân oán cũ."
+Người đàn ông hắng giọng, giọng nói mang theo sự thận trọng không tương xứng với ngoại hình.
+"Vậy sao? Tôi hiểu rồi..."
+Đôi mắt cáo màu vàng loé lên, chủ tiệm nhìn vào chiếc áo tơi ẩm ướt của người đàn ông, rồi gật đầu.
+Sau đó, chủ tiệm cúi người tìm kiếm, trong chốc lát cô lấy ra một viên thạch phách tinh xảo từ trong quầy.
+
+Thạch phách trong tay chủ tiệm phát ra quầng sáng màu vàng mờ, giống như màu mắt của cô vậy.
+Người đàn ông nhận lấy thạch phách, tỉ mỉ quan sát dưới ánh trăng. Trong màn đêm, ẩn sâu trong ánh sáng vàng ôn hoà dường như đang che giấu một cơn bão xa xăm.
+Bàn tay anh tiếp tục run rẩy.
+
+"Cái gọi là thạch phách, chính là linh hồn của đá. Dưới dòng chảy của thời gian ngay cả tảng đá cứng đầu nhất cũng sẽ ngưng tụ một trái tim trong sáng không tạp chất."
+Giọng nói của chủ tiệm dường như từ nơi xa xăm vọng lại, người đàn ông khẽ gật đầu.
+"Đây chính là thứ tôi muốn."
+Người đàn ông trầm giọng đáp, rồi đặt một túi mora nặng trĩu lên quầy, sau đó rời đi, hoà vào cơn mưa đêm ngoài cửa.
+
+————
+
+"Sự tình là như vậy."
+Chủ tiệm dứt lời, nheo đôi mắt cáo nhìn người khách trước mặt.
+"Anh ấy không nói gì nữa?"
+Người thợ mỏ trẻ tuổi không thể che giấu sự vội vàng trong đáy mắt, nhưng chủ tiệm chỉ im lặng lắc đầu.
+"Túi mora anh ấy để lại có vệt máu."
+Giọng nói của chủ tiệm bình tĩnh và lãnh đạm như nước.
+
+"Đó chính là thứ tôi muốn."
+Người trẻ tuổi thở dài, dường như muốn tránh né đôi mắt màu vàng của chủ tiệm.
+"Để trao đổi, tôi sẽ kể cho cô một câu chuyện."
+Chủ tiệm gật gật đầu, tỏ ý rằng anh ta cứ tiếp tục nói.
+"Tôi từng cùng người đàn ông mặc áo tơi đó leo núi khai thác đá. Tôi vì muốn vượt lên hoàn cảnh, còn anh ta thì có một gia đình..."
+"Sau đó, vào một đêm mưa bão, chúng tôi đã phá vỡ một tảng đá và tìm thấy mảnh thạch phách đó, từ bề mặt màu vàng trong sáng toả ra ánh sáng rực rỡ khiến cảnh đẹp ở Tuyệt Vân Gián cũng trở nên lu mờ trước nó..."
+"Chúng tôi giao hẹn khi trở về bến cảng sẽ chia đôi. Nhưng đêm đó, dưới cơn mưa lớn, tôi lặng lẽ khiến anh ấy vĩnh viễn ngủ say trên vách núi..."
+"Bởi vì tôi sợ hãi, tôi không thể tin anh ta, tôi không thể tin vào một lời hứa mà chỉ có một tiên nhân huyển ảo mới có thể nghe thấy."
+"Cho nên, nỗi sợ đã chiến thắng tôi... Tôi thà tin vào toàn bộ của cải thấm đẫm máu, cũng không thể mạo hiểm với người lạ mặt..."
+
+"Buổi sáng ngày thứ hai, tôi hạ dây trèo xuống vách đá. Tại bước thứ tư, bước thứ năm, bước thứ sáu, tôi dẫm lên một tảng đá. Đột nhiên một cơn chấn động chẳng lành từ lòng bàn tay theo gân cốt truyền đến não..."
+"Khi tôi ngẩng đầu nhìn lên sợi dây thừng, thì đã quá muộn..."
+"Cảnh vật cuối cùng tôi nhìn thấy, là dây thừng bị đứt từng sợi từng sợi..."
+"Tôi biết, đó là vết cắt của con dao săn."
+
+"Vậy nên, cuối cùng các anh cũng đã thanh toán sòng phẳng."
+Chủ tiệm mắt cáo để lộ một nụ cười nhẹ đến nỗi rất khó phát hiện được.
+"Anh ấy lấy được thạch phách, còn anh đã trả hết số nợ."
+Người trẻ tuổi không nói gì nữa.
+
+————
+
+Truyền thuyết kể rằng thạch phách là trái tim của đá, Đá càng có linh tính càng có thể phản ánh bản tính của con người.
+Có người nói, ngay cả khi chủ nhân đã mất, linh tính kỳ dị của thạch phách cũng sẽ mang ham muốn và hối tiếc đó trở lại kiếp này, tìm kiếm người có khả năng giải quyết.
+Chí ít thì truyền thuyết nói như vậy.
+Người khách kỳ lạ đã rời khỏi 2 giờ rồi mà mưa vẫn đang rơi.
+Chủ tiệm có đôi mắt cáo đứng lặng bên cửa sổ, nhìn sâu vào con đường nhỏ trong mưa mù.
+「Nhưng mà... liệu họ đã thực sự giải thoát chưa?」
+Dường như đối mặt với cơn mưa, cô đặt ra một câu hỏi không có câu trả lời.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book105_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book105_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e995dfec8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book105_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——Cửa Biển Thanh Hư——
+Để tránh bị mất lần nữa, lần này tôi đã dùng rêu đánh dấu trang bìa nhật ký rất dễ thấy trong ba lô của tôi. Rất tốt, tối nay đi ngủ sẽ đặt nó bên cạnh gối, chắc sẽ không mất thêm lần nữa. Nếu lại làm mất nhật ký thêm lần nữa, tôi thật không thể gánh vác đại danh "nhà mạo hiểm", nên gọi là "chuyên gia hấp tấp" thì hơn.
+
+Đi về phía tây qua đèo núi Thiên Hoành Sơn, có một di tích người dân bản địa gọi là "Cửa Biển Thanh Hư". Di tích tọa lạc trên một ngọn núi đá cao chót vót giữa đầm, bốn bề bao vây bởi các vách đá, vài toà nhà đá cùng với phong cảnh thiên nhiên tạo ra bởi nham thần hoà thành một khối. Sương mù sáng sớm đang tan, mỏm đá và di tích được chiếu sáng bởi ánh bình mình. Hôm nay có vẻ sẽ là một ngày đẹp trời.
+
+Truyền thuyết kể rằng, những di tích này đã tồn tại từ trước khi Nham Thần trông coi Liyue. Ngoại ô Li Sa từng bị nhấm chìm trong cuộc hỗn chiến của ma thần. Vào thời điểm đó núi đá chỉ là một hòn đảo nhỏ nổi lên khỏi mặt nước. Đến khi cuộc chiến ngừng lại, những lầu gác các tiền nhân để lại mới lộ ra.
+
+Trước tiên là ở nhà trọ Vọng Thư, tôi đã gặp một vị học giả Sumeru tên là Soraya. Cô ấy đã nghiên cứu rất nhiều về di tích ngoại ô Li Sa, một khi nhắc đến là không thể ngừng nói về chủ đề này. Theo cô, những tàn tích này được để lại bởi ma thần cùng bộ lạc. Song thế sự xoay vần, ma thần cũng bị đánh bại, các pháo đài cổ xưa và thần điện do các tiền nhân lưu lại từ đó bị bỏ hoang, trở thành cửa biển Thanh Hư ngày nay. Cho đến khi kết thúc cuộc chiến kéo dài, di tích mới xuất hiện.
+
+Có lẽ đống tàn tích này đối với những vị tiên nhân, thần linh bất tử mà nói là một dạng hồi ức về những ngày cũ... Tóm lại từ đó, bầu không khí yên tĩnh của di tích không hề bị ảnh hưởng bởi sự phát triển nhanh chóng của thành phố cảng, cũng không bị ảnh hưởng bởi các hoạt động khai thác ở Vực Đá Sâu, cứ như vậy được bảo tồn đến ngày nay. Tuy nhiên gần đây, bởi hoạt động khai thác Vực Đá Sâu đã bị dừng lại, di tích bị ma vật chiếm giữ. Hy vọng chúng không phá hỏng thứ gì.
+
+Đây chỉ là một giả thuyết, nhưng muốn có thêm bằng chứng, tôi vẫn cần đi về phía bắc để xem thử di tích còn lại của Thần Luật Quan và Tuần Ngọc Lăng.
+
+Khi chuẩn bị lên đường, tôi gặp lại Eduardo và lần này dường như cô ấy mang thêm bạn đồng hành. Là một nhà mạo hiểm có lẽ cô ấy rất bận, vừa chớp mắt đã biến mất trong khu di tích.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book106_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book106_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d828d0c7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book106_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Manh mối được tìm thấy trong di tích "phía bắc" Quy Li Nguyên: "Đoàn kết một lòng, mãi không đổi thay".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book107_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book107_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ad7f67df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book107_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Manh mối được tìm thấy trong di tích "phía đông" Quy Li Nguyên: "Trí tuệ giống như nước, vận dụng vạn vật, trong sáng như gương."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book108_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book108_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..03a63735a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book108_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Manh mối được tìm thấy trong di tích "phía nam" Quy Li Nguyên: "Gân cốt rắn rỏi, hành động đúng lúc."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book109_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book109_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9401d7c9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book109_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Manh mối được tìm thấy trong di tích "phía tây" Quy Li Nguyên: "Đức hạnh như cây ngay, bao phủ che chở, không ngừng sinh sôi."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book10_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book10_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b495a050
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book10_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Không rõ đây là đâu, xung quanh đều là biển bồ công anh mênh mông không thấy điểm tận cùng, mỗi lần gió lướt qua, nhìn cảnh bồ công anh khẽ bay lên theo từng cơn gió nhẹ, tôi mới biết,
+"Khi đi săn, mấy con hồ ly bị đuổi bắt đều biến mất, hóa ra là trốn ở đây."
+Tôi nghĩ thầm.
+"Thật là một nơi tuyệt đẹp".
+Có điều, khi dạy bé hồ ly nói tiếng người, trong lòng cứ cảm thấy trống rỗng, giống như có gió đang khẽ thổi trong tim.
+Khi nói chuyện với cô ấy, nhìn vào đôi mắt trong veo như viên ngọc dưới hồ, thật giống như đang nói chuyện với cô gái mình đã thích từ lâu mà chẳng còn cơ hội gặp mặt.
+Vì thế, khi sống cùng bé hồ ly, cứ cảm giác như người mình thích đã có con vậy, tuy chung sống rất vui, nhưng luôn cảm thấy có chút buồn bực.
+Có điều mỗi lần nghĩ đến việc mà hồ ly đã đồng ý với mình, chỉ cần ở lại đây dạy con của cô học nói tiếng người,
+"Đến lúc đó, tôi sẽ dạy anh ảo thuật của hồ ly."
+...Nhìn dáng vẻ trang trọng khi hứa của cô, tôi lại tràn đầy tinh thần.
+Đợi khi học được ảo thuật, tôi sẽ biến thành chim, bay trên trời cao, có thể bay cao bao nhiêu nhỉ? Còn có thể biến thành cá, bơi thẳng đến rặng Musk nơi tôi chưa từng đến.
+"Aaaa, còn có thể dùng để đi săn", tôi không nhịn được muốn nói, "Không cần phải ăn củ cải hầm thịt mà không có thịt nữa."
+Tôi ở trong biển bồ công anh bồng bềnh cùng gió, cũng chẳng rõ rốt cuộc đã ở lại bao lâu.
+Một phần cũng bởi bé hồ ly học rất nhanh! Không chỉ nói, mà cách tính toán, cách trồng củ cải, làm sao để thay kính cửa sổ, bí quyết mài sắc dao, tôi cũng đều dạy cho cậu hết thảy.
+Lúc nghỉ ngơi chúng tôi sẽ nói chuyện phiếm.
+"Vì sao cậu lại muốn học tiếng người?"
+Cậu đáp lại cực nhanh:
+"Vì sau này biến thành người, sẽ có thể làm bạn với con người."
+Tôi lại hỏi tiếp:
+"Vì sao cậu muốn làm bạn với con người?"
+Đôi mắt cậu rũ xuống.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book110_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book110_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf559d51f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book110_VI.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Khi bạn nhìn thấy lá thư này, thì tôi đã bước vào con đường tu hành.
+Rất tiếc là không thể đích thân tạ lỗi cùng hai bạn, nhưng mong rằng có thể nhận được sự tha thứ từ hai bạn.
+
+Sau khi Đại Thánh báo mộng, tôi cả đêm không ngủ, trắng đêm nghĩ xem nên thực hiện "lời thề" thế nào.
+
+Tôi không chỉ lừa gạt hai bạn, mà còn lợi dụng cả niềm hy vọng của các "tín đồ".
+Con người khi rơi vào cảnh khốn cùng sẽ luôn trở nên yếu đuối, mù quáng khát khao tin vào một thứ gì đó.
+Sự cứu rỗi giả dối mà tôi dựng lên bằng lời bịa đặt thật ra lại khiến họ xa rời nguyện vọng của bản thân hơn.
+
+Tôi biết rõ trong thời đại xa xưa đó, nguyện vọng của con người vẫn chưa phức tạp đến thế.
+Vị "Hàng Ma Đại Thánh" kia mang theo nguyện vọng của cả Liyue để chiến đấu cùng yêu tà.
+Anh ấy đeo mặt nạ, che giấu sự yếu đuối mà nguyện vọng của con người mang lại.
+
+Kẻ bốc phét tự xưng là tiên nhân tôi đây, luôn đeo chiếc mặt nạ để đối diện với mọi người.
+Còn tiên nhân chân chính, chỉ mang mặt nạ khi đối mặt với yêu ma.
+Nếu như nói, mặt nạ của tôi là để che giấu trái tim bị yêu tà mê hoặc...
+Vậy thì thứ mà mặt nạ của Hàng Ma Đại Thánh che giấu lại chính là gương mặt giống loài người của anh ấy.
+Nhưng anh ấy vẫn bày ra gương mặt giống hệt quỷ thần để làm tất cả yêu tà kinh hãi...
+
+Khi nhận ra những điều này, tôi sâu sắc cảm nhận được sự xấu xí của bản thân mình, cũng hiểu rõ ý nghĩa thật sự của "tiên nhân".
+Tôi lên đường du ngoạn núi sông, tu hành thân tâm, chẳng cầu có thể chuộc hết mọi tội lỗi, chỉ mong có đủ tư cách trở thành "tín đồ" của tiên nhân.
+
+Của cải lừa được, tôi đã sai người trả lại. Bản thân tôi vẫn còn một chút tài sản không giúp ích gì cho việc tu hành, mong hai bạn nhận lấy.
+Bách Vô Cấm Kỵ Lục do ông nội để lại, tôi cũng không còn mặt mũi giữ lại bên mình, mong hai bạn hãy mang đi.
+Mong cho nguyện vọng của hai bạn có thể thực sự thành hiện thực, chúng ta có duyên sẽ gặp lại.
+Kẻ có tội Wang Ping'an.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book111_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book111_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6667c5870
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book111_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...Xưa kia, nhờ Nông mà hưng, người đông thành chợ..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book112_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book112_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..df0792472
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book112_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...Có thần tới, tên Guizhong, cuốn tung bụi mù, che trời mấy ngàn dặm..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book113_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book113_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..07a14fea7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book113_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"...Đưa ra bốn lời răn, ban bố muôn dân..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book114_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book114_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5efef56a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book114_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"... Sau lại có thần tới, lấy đá làm vũ khí, tập hợp tộc dân Liyue, bảo vệ dân chúng..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book115_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book115_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..98890b6ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book115_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"... Lấy tên của nhị thần, gọi đây là Quy Li..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book116_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book116_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..091d91511
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book116_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+"... Cuộc chiến tại Quy Li Nguyên, khi đó bụi đen đầy trời, non núi nứt nẻ..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book117_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book117_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe48cf775
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book117_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Bốn lời răn Guizhong gồm có: "Dạy phải dùng trí, luật phải dùng đức, kiên trì rèn luyện, tất cả chung lòng, bốn điều hợp thành Quy Li Tập."
+"...Cố hương khó rời. Kho báu ở Quy Li, có bốn lời răn Guizhong dẫn lối, con cháu đời sau muốn lấy được thì phải lấy đó tự hỏi bản tâm..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book118_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book118_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fd198560
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book118_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Celi dada, mimi nunu!
+—— "nunu" hình như là câu nói dùng để chào hỏi mỗi ngày... những lời này hẳn là không có gì ác ý.
+
+Muhe ye!
+—— Hai từ này giống như biểu đạt một loại... tâm trạng hăng hái nào đó.
+
+Ye dada!
+—— Từ ngữ ca ngợi trực tiếp, chắc là sẽ không có ý xấu nào khác.
+
+Ya yika!
+—— Hình như là một loại... định nghĩa tiêu cực dành cho một đối tượng nào đó.
+
+Nini zido!
+—— Hình như là một loại từ ngữ có tính chất uy hiếp khá kịch liệt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book119_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book119_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d4dc4fc9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book119_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Thơ tự sự tiếng Hilichurl bừng bừng khí thế
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book11_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book11_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8725c50ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book11_VI.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+"Vì sao cậu lại muốn học tiếng người?"
+Có một lần, tôi hỏi bé hồ ly như vậy.
+Cậu dùng tiếng người vui vẻ nói:
+"Vì sau này biến thành người, sẽ có thể làm bạn với con người."
+"Vì sao cậu muốn làm bạn với con người?"
+Cứ như bị hỏi câu hỏi khiến người ta buồn rầu, cậu bé rũ đôi mắt xuống.
+"Trong rừng cây rất xa rất xa, nhìn thấy một cậu bé."
+Là một cậu bé có màu xám, màu giống sói, cả đôi mắt cũng giống sói. Cậu nói thêm.
+"Lúc đó, vì mới học ảo thuật, nên rất hào hứng, dùng hai chân chạy trên bãi cỏ, cảm giác rất thú vị. Nhưng cáo và người có độ cao khác biệt quá lớn. Người và cáo nhìn thấy những thứ khác nhau. Cáo và người cũng ngửi thấy những thứ khác nhau.
+"Thầy, người có thể hiểu được chứ? Khi tôi định thần lại thì phát hiện đã bị lạc đường rồi."
+Cậu nhớ lại sự việc lúc đó, chán nản nói.
+Kết quả, cậu chạy vào khu rừng rất xa rất xa đó, còn gặp phải ma vật.
+Vào cái lúc tưởng như sắp bị ăn thịt đến nơi, thì cậu bé màu xám như sói bỗng xuất hiện, đánh cho ma vật chạy tan tác. Sau đó biến mất trong rừng cây, không hề nói năng gì.
+"Nếu như có thể biến thành người và nói tiếng người, thì tôi sẽ có thể đi tìm và kết bạn với cậu ấy!"
+Bé hồ ly vui vẻ nói.
+Nghe cậu nói như vậy, tôi không nhịn được hỏi:
+"Tôi không phải bạn của cậu sao?"
+Bé hồ ly nghiêm túc dùng tiếng người nói:
+"Mẹ nói: Người là thầy giáo. Thầy giáo và học sinh không giống nhau. Nhưng nói như vậy, lại cảm thấy rất có lỗi với người."
+Cậu khó xử nghiêng đầu, nghĩ gì đó. Cái đuôi phe phẩy bồ công anh xung quanh, với bộ dạng sầu não.
+"Có rồi"
+Cậu đột nhiên nói.
+"Nếu như mình cũng có thể dạy người việc gì đó, vậy mình cũng là thầy giáo"
+"Nếu như người là thầy giáo, mình cũng là thầy giáo, chúng ta sẽ không khác nhau nữa rồi."
+Mặc dù tiếng người của cậu còn chưa thạo, nhưng vẫn rất cố gắng lắp bắp đáp.
+"Thầy, tôi dạy thầy, phép thuật chỉ có tôi biết."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book120_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book120_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9bc0fa90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book120_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(Test) Thơ trữ tình tiếng Hilichurl đẹp đẽ nên thơ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book121_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book121_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ab4e0626
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book121_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Dưới ánh trăng vằng vặc, thiếu niên rơi lệ cầu nguyện với dòng suối trong veo.
+Tinh linh từ xa đến vô tình ngâm mình trong dòng suối, im lặng lắng nghe tâm nguyện không lời.
+
+Tinh linh trong suối cũng không có ký ức xa xôi hay mộng tưởng xa vời. Các cô đến từ tinh hoa của nước, là hậu duệ của thiên sứ không mặt.
+Nên khi tinh linh tò mò hiện thân giữa dòng suối, nghe thấu tiếng lòng của thiếu niên từ giọt lệ kia thì lập tức sinh ra hứng thú với sinh mệnh trẻ tuổi mà lại yếu ớt này.
+Tinh linh im lặng vươn ngón tay vô hình ra, sờ nhẹ lên trán và gương mặt của người thiếu niên. Cái lạnh giá từ sương đêm, cũng mềm mại như lời chúc phúc đã đánh mất.
+
+Thiếu niên sực tỉnh giữa xúc cảm xa lạ, ngẩng đầu lên, đối diện với ánh mắt của tinh linh.
+"Ngươi có thể giúp ta thực hiện nguyện vọng không?" thiếu niên hỏi.
+Tinh linh trong suối chợt kinh ngạc với câu hỏi đường đột kia, nhưng cô không thể lên tiếng, chỉ có thể nhẹ nhàng gật đầu.
+Thiếu niên hài lòng rời đi.
+
+Anh ta nào hay đâu, tinh linh trong suối vốn cô độc. Cô không có bè bạn hay người thân, cũng đã mất đi phần lớn trí tuệ.
+Chỉ khi đắm mình trong dòng suối chảy dài qua từng khe đá, hợp lại thành hồ nước, nhìn ánh trăng phản chiếu liên tục bị cắt vỡ trong đó, cô mới từ từ lấy lại khả năng suy nghĩ, dần dần mô phỏng từng câu nói vụn vặt.
+Tinh linh tò mò nhìn ngắm thế gian, mang theo tình yêu và sự vô tri thuần khiết, mang theo linh tính ngây thơ của mình. Cô vui vì một con hồ ly và sóc nhỏ trộm được quả mọng, cũng u buồn vì mây đen che khuất trời sao.
+
+Một loại cảm tình phức tạp mà quen thuộc đến khó tả dành cho thiếu niên đêm đó chợt sinh sôi trong lòng cô.
+Kẻ cô độc là cô đã mất hết sức mạnh và trí tuệ, không thể nào thực hiện tâm nguyện của anh.
+Nhưng cô có thể chia sẻ nguyện vọng, hấp thu sinh mệnh trong phiền não của anh, cùng anh sẻ chia.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book122_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book122_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9f2be560
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book122_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Nhìn ánh trăng vụn vỡ trước từng cơn sóng gợn, thiếu niên thổ lộ tất cả chân tình cùng dòng suối.
+Từ những lời kể của anh, cô đã biết được rất nhiều chuyện.
+Và từ sự im lặng của cô, anh cũng tìm được sự kiên định trong niềm tin của mình.
+
+Tinh linh ngây thơ trong dòng suối chợt hiểu, điều tuyệt vời trên thế gian này đâu chỉ có ánh trăng và quả mọng, bóng tối khiến người ta thở than cũng không chỉ có tầng mây đen che kín trời đêm.
+Thiếu niên kể cho cô nghe về rừng rậm, thành trấn và những vách tường cao. Chia sẻ niềm vui, nỗi buồn và sợ hãi của mình cùng cô.
+Trong lúc lắng nghe, cô cũng dần mê muội thế giới không hoàn mỹ mà mình vừa được biết đến.
+
+Khi thiếu niên phiền não vì sự bất lực của mình, tinh linh trong suối chỉ im lặng, dịu dàng thay anh lau khô dòng lệ. Từ những giọt nước mắt của anh, cô lại hiểu thêm phần nào về thế giới bên ngoài dòng suối.
+Giọt lệ rơi vào nước, tinh linh bèn tinh lọc nó, biến thành nước suối ngọt lành mang đến mộng đẹp cho thiếu niên. Thiếu niên sẽ quên đi tất cả đau buồn khi tỉnh táo, sẽ gặp gỡ tinh linh im lặng bên dòng suối trong giấc mộng.
+
+Mỗi lúc như vậy, trong dòng nước đẫm ánh trăng trong, tinh linh đang say ngủ cũng sẽ nhoẻn môi mỉm cười.
+Nước suối lành tưới nhuần mộng đẹp của thiếu niên, giấc mộng của thiếu niên cũng thấm đẫm tinh linh cô độc.
+Trong mơ, tinh linh trong suối kể cho người thiếu niên về đất nước của những dòng nước xa xôi, kể về quê hương có màu như ngọc thạch, hát những bài ca nhớ về quê nhà của người con xa xứ, than thở về sự chia xa và trở về. Người thiếu niên trở thành một thính giả yên lặng, rơi nước mắt vì cảnh ngộ của cô gái, thầm mừng cho hạnh phúc có được.
+
+Cứ như vậy, tinh linh trong suối đã lấy được khả năng nói chuyện trong ký ức và mộng cảnh của thiếu niên.
+Cứ như vậy, cô và thiếu niên đã trở thành những người bạn sẻ chia tâm sự.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book123_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book123_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..212974258
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book123_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Khi gió đêm ngừng thổi, ánh trăng trong hồ tròn vành vạnh, lần đầu tiên thiếu niên nghe thấy giọng nói của tinh linh.
+Tinh tinh bẩm sinh đã là sinh linh nhạy cảm hơn cả loài người, thiếu niên không khỏi mê mẩn trước giọng nói dịu dàng như khúc nhạc buồn của cô.
+
+Nhưng tinh linh dù sao cũng là sinh linh nhạy cảm tinh tế hơn cả con người, thông qua ánh mắt của thiếu niên, cô nhìn thấy nỗi nhớ nhung không thể che giấu, và lời hứa hẹn sắp sửa thốt thành lời.
+
+Trong phút chốc, tinh linh chợt hoảng sợ.
+
+Sinh mệnh của phàm nhân vừa ương ngạnh mà lại ngắn ngủi, thiếu niên cuối cùng cũng sẽ trưởng thành rồi già đi. Đợi đến khi anh trút bỏ sự trẻ trung và hồn nhiên thì sẽ đối đãi thế nào với hậu duệ nguyên tố thuần khiết? Đợi đến khi anh tóc bạc da mồi, liệu có tự trách bản thân vì một lời hứa ngây thơ mà uổng công chờ đợi cả đời?
+
+Tinh linh trong suối thuần khiết lại thiện lương, nhưng cô không hiểu được tình yêu chốn phàm trần. Cô chưa từng được thấy kỳ tích của con người, cũng chỉ xem thay đổi trong trăm ngàn năm là chuyện nhỏ. Cũng chính vì vậy nên cô rất sợ chia ly.
+
+Sự chờ đợi mà nhân loại xem như kỳ tích, với tinh linh nguyên tố thì chỉ là cái đẹp chóng vánh.
+Mà chuyện người yêu già đi, cho dù là sức mạnh của tinh linh cũng không thể níu kéo.
+
+Tinh linh trong suối không đành lòng nhìn thấy viễn cảnh chẳng thể xoay chuyển đó đến, nên dùng một nụ hôn để ngăn cản thiếu niên.
+Thiếu niên ngốc nghếch lại xem nụ hôn từ chối lạnh lùng của tinh linh là đồng ý với lời hẹn ước.
+
+Ngay lúc đó, tinh linh quyết định sẽ nhẫn tâm rời xa thiếu niên.
+Còn thiếu niên lại lập lời thề sẽ ở lại bầu bạn bên dòng suối mãi mãi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book124_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book124_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8bc653025
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book124_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Sau đó và những ngày sau này, thiếu niên dần trưởng thành, quen những người bạn mới, có những trải nghiệm mới.
+Tinh linh trong suối vẫn lặng lẽ hát một bài ca dịu dàng cho anh, giống như khi còn bé.
+
+Mãi cho đến một ngày, cuối cùng cô cũng rời đi, không nhìn về phía thiếu niên nữa.
+Nước suối cứ rì rầm không thể cất thành lời nữa, ánh trăng vỡ giữa những gợn sóng cũng chẳng thể hợp lại theo mỗi bước chân trên mặt nước.
+Tinh linh trong suối đột nhiên nhận ra, dù có tìm được chốn về, dù đã trải qua những tháng ngày hạnh phúc ngắn ngủi, thì cô vẫn đơn côi chiếc bóng.
+
+Thiếu niên chẳng còn thơ bé không hiểu là tinh linh đang trốn tránh, lại quy hết cô độc lên mình.
+"Có lẽ cô ấy chỉ là một ảo mộng thơ ngây."
+Nghe tiếng suối reo róc rách, thi thoảng anh lại nghĩ như vậy.
+
+Nhưng nụ hôn lạnh buốt kia là thật, thật như làn gió đêm từng mơn trớn suối tóc của cô.
+Lúc này, anh chợt nhận ra dù có quen biết hay xa rời vô số người bạn mới, trải qua bao phen mạo hiểm, dù có trở về quê hương, anh vẫn chỉ lẻ loi một mình.
+
+Nên cũng như rất nhiều năm trước, từng giọt lệ của thiếu niên nhỏ xuống mặt nước êm ả, lay động ánh trăng soi.
+Nhưng lần này tinh linh trong suối lại không đến nữa.
+Cô cố chấp quay lưng đi, thà để bản thân làm một giấc mộng ngây thơ lúc trẻ dại của anh, làm một lữ khách tha hương tạm dừng chân chốn này, cũng không muốn để tuổi thọ gần như vĩnh hằng của mình phụ rẫy ước định của kẻ mang lòng ái mộ.
+
+Truyền thuyết kể rằng, mỗi khi trời mưa to, từng giọt mưa rơi vào hồ sẽ pha lẫn muôn giọt lệ của tinh linh trong suối.
+Khi thiếu niên già đi, anh vẫn tin tưởng vào những lời nói vô căn cứ đó.
+Bất hạnh thay, tinh linh trong suối mải mê trốn tránh chân tình cũng không thể phủ nhận sự thật này.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book125_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book125_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c347e8d45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book125_VI.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+Mèo
+Mèo vàng giỏi, mèo trắng hay. Mèo vồ đầu kêu ngao ngao.
+Mở to hai mắt, côn trùng có hại chạy không thoát!
+
+Xiao Tổng Quản
+Đốc công xưởng thuyền ngủ gà ngủ gật, đã ngủ say còn ngáy khò khò,
+Nghe từ xa thì như Nham Vương bị đau dạ dày, nghe gần lại thấy giống heo rừng.
+
+Ngắm biển
+Biển cả thật đẹp, mênh mông một màu nước xanh thẳm.
+Thuyền lớn có rất nhiều mái chèo, trông như một hàng chân tôm vậy.
+
+Lại ngắm biển
+Ngày ngày ngắm biển lòng buồn bã, nhìn lâu khó tránh mắt cay xè.
+Làm thơ đã mấy năm ròng mà chưa có ai thưởng thức.
+Sẽ có ngày trèo buồm lướt sóng, tựa như cá lớn lật biển.
+Không nhìn thấy tài năng thật sự, sớm muộn sẽ có ngày lật thuyền chìm sâu xuống biển.
+
+Cảnh phố ban đêm
+Đèn trên phố sáng như sao trời, đồ ăn khắp phố thật nhộn nhịp.
+Changchang đáng thương cứ quấy khóc, chỉ tổ hoa mắt thêm phiền lòng.
+
+Thiên Hoành Sơn
+Thiên Hoành Sơn giống như một bức tường lớn, bao trọn cảng Liyue.
+Ngăn yêu quái, chặn lưu manh, đúng là một bức tường lớn!
+
+Cảnh xuân bến cảng
+Hoa nghê thường trong cảng Liyue, vừa đến mùa xuân kết nghê thường.
+Chẳng hay là hoa hay nghê thường, hóa ra nghê thường cũng là hoa.
+
+Bài vịnh về món lòng
+Lòng Trung Nguyên vừa cay vừa mặn, ta ăn vào mà thở phì phò.
+"Sao món lòng lại mặn thế được?" Tôi nghi hoặc hỏi.
+Tô Nhị Nương trở mặt: "Không thích thì đừng ăn, nó mặn thế đấy!"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book126_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book126_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9eb30816a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book126_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Olah! Olah!
+Yoyo mosi mita!
+Nye, nye mosi mita,
+Yeye mosi gusha!
+Mosi gusha, mosi tiga,
+Yeye kucha kucha!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book127_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book127_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..87effa637
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book127_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Biadam! Ye dada nesina,
+Ye dada nesina nunu,
+Nunu shato!
+Shato celi, shato lata,
+Ye dada nesina,
+Nini zido!
+Nini zido!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book128_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book128_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..104fe88ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book128_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Gusha, gusha,
+Gusha muhe kucha.
+Kucha mita pupu,
+Pupu si kucha mita.
+Mi mosi mita,
+Ye mosi gusha,
+Kucha.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book129_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book129_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6389c9e5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book129_VI.txt
@@ -0,0 +1,107 @@
+Quyển sổ tay này là một trong các đề cương chỉ dẫn của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong. Thành viên đội kỵ sĩ phải đọc kỹ nội dung và giữ vững tác phong trong công tác và đời sống, có ngôn ngữ và hành động phù hợp để phục vụ người dân Mondstadt.
+
+Là thành viên của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong, đầu tiên chúng ta phải tôn thờ ba đức tính tốt đẹp của kỵ sĩ: Khiêm tốn, thành tín và kỉ luật. Ba đức tính tốt đẹp này là trụ cột của Mondstadt tự do. Hãy nhớ lấy, không có trách nhiệm thì cũng không có tự do.
+
+Đức tính tốt đẹp của kỵ sĩ thể hiện rõ nhất ngay ở hành động và lời nói bình thường. Bởi vậy, quyển sổ tay này sẽ hướng dẫn đầy đủ về quy chuẩn lời ăn tiếng nói và hành vi cho các kỵ sĩ:
+
+1.
+Thân là kỵ sĩ Tây Phong, phải luôn luôn duy trì cảnh giác, không được bỏ qua bất cứ chuyện gì có khả năng uy hiếp đến Mondstadt. Khi người dân cần, phải chủ động ra tay giúp đỡ. Phục vụ nhân dân chính là chức trách của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong.
+
+2.
+Khi đối mặt với các thương gia từ xa đến, nhất định phải thể hiện thái độ lịch sự và lễ độ. Không được thể hiện sự hoài nghi và thù địch khi giao tiếp, cho dù đối phương trông có vẻ khả nghi.
+
+Các mẫu dùng từ:
+"Mondstadt xin chào mừng ngài, nhà lữ hành/lữ khách/vị khách quý xa lạ mà đáng mến! Xin hãy khai báo thân phận và nơi đến của ngài, Đội Kỵ Sĩ Tây Phong sẽ bảo vệ an toàn cho ngài."
+*Ghi nhớ: Nhất định phải kính ngữ.
+
+Các mẫu không được dùng:
+1. "Ê! Dừng lại! Tên khả nghi/kẻ lén lút/kẻ tha hương/kẻ không rõ lai lịch kia, báo thân phận ra ngay!"
+2. "Hoan nghênh đến với tòa thành của gió và những bài ca du mục, hỡi hành giả từ thế giới khác/dã thú lang thang/kẻ đang ấp ủ bão tố."
+*Ghi nhớ: Hạn chế ngôn từ thô lỗ vô lễ, nhất là không được sử dụng những danh từ kì lạ khiến các thương nhân cảm thấy bối rối để xưng hô với họ.
+
+3.
+Không nên thể hiện sự uể oải hoặc chán ghét trước người dân và thương nhân. Các kỵ sĩ đủ tư cách luôn phải sẵn sàng hiến dâng thanh kiếm và mồ hôi của mình cho dân chúng. Bởi vậy khi đang nghỉ ngơi, giải trí hoặc buồn bực chán nản cũng phải thể hiện phong độ kỵ sĩ, lúc nào cũng phải chuẩn bị sẵn sàng để vào vị trí.
+
+Các mẫu dùng từ:
+1. (Lúc nghỉ ngơi) "Ta cần kiểm tra góc chết của Mondstadt để đảm bảo an toàn mọi lúc mọi nơi."
+2. (Khi uống rượu tán dóc): "Thân là kỵ sĩ, cần phải hiểu rõ hoàn cảnh sống thường ngày của mọi người."
+*Ghi nhớ: Dù đang không có gì để làm cũng không được lười biếng.
+
+Các mẫu không được dùng:
+1. (Khi đứng gác) "Nếu có rượu táo uống không bao giờ cạn thì tốt rồi. Ôi..."
+2. (Lúc nghỉ ngơi) "No...ell...e!"
+*Ghi nhớ: Đội trưởng đại diện đã chỉ thị cho Noelle ghi chép và báo cáo tất cả các trường hợp kỵ sĩ lười biếng nhờ vả cô ấy làm việc thay. Hành vi này sẽ bị trừng phạt bằng cách cắt giảm ngày nghỉ và tiền trợ cấp. Lần sau trước khi lười biếng nhớ nghĩ kĩ xem cái giá là gì.
+
+4.
+Tuy rượu ngon là niềm tự hào của Mondstadt, nhưng thân là kỵ sĩ phải biết tự giác hạn chế, không nên say rượu trong khi làm việc, nhất là nghiêm cấm thuyết phục hoặc rủ rê trẻ vị thành niên uống rượu.
+*Chú ý: Các thành viên vị thành niên trong đội kỵ sĩ không được uống rượu, phải có đồng nghiệp trưởng thành đi cùng khi đến những nơi như quán rượu.
+
+5.
+(Gần đây mới ghi thêm) Vì gần đây Fatui trong thành hoạt động rất tích cực, cho nên thành viên đội kỵ sĩ ngoài phiên trực không được tiết lộ bất cứ tin tức gì liên quan đến việc bố trí và hành động của đội kỵ sĩ cho người ngoài.
+
+6.
+Khi có tai nạn ngoài ý muốn xảy ra, các kỵ sĩ phải làm gương bảo vệ dân chúng và tài sản của thành Mondstadt. Khi dân chúng hỏi ý kiến phải bình tĩnh, tỉnh táo, đồng thời nhắc nhở dân chúng chú ý bảo vệ bản thân.
+
+Các mẫu dùng từ:
+1. "Xin đừng hoảng loạn, Đội Kỵ Sĩ Tây Phong nhất định sẽ dốc toàn lực bảo vệ Mondstadt!"
+2. "Khi đối mặt với nguy hiểm đừng hoảng loạn, có thể dùng hai tay ôm đầu và ngồi xuống, bảo vệ bộ phận trọng yếu. Sau đó mau chóng di chuyển đến nơi an toàn một cách có trật tự theo chỉ dẫn của đội kỵ sĩ."
+3. (Gần đây mới ghi thêm) "Xin hãy yên tâm, kể cả khi Đại Đội Trưởng Varka không có mặt ở Mondstadt, Đội Kỵ Sĩ Tây Phong vẫn có thể giải quyết nguy cơ này một cách nhanh gọn."
+*Ghi chú: Điều thứ 3 chỉ dùng khi đại đội trưởng vắng mặt.
+
+Các mẫu không được dùng:
+1. "Chưa bao giờ gặp tình huống này..."
+2. "Tai họa cỡ này thì đội kỵ sĩ cũng khó mà giải quyết được..."
+*Ghi nhớ: Dù thực sự gặp phải tình huống bất ngờ cũng phải cố gắng không thể hiện cảm xúc hoang mang trước mặt dân chúng, hoặc nghi ngờ thực lực của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong.
+
+7.
+Khi đối mặt với các thương gia từ xa đến, hãy chủ động giới thiệu các địa điểm phục vụ và cảnh quan nổi tiếng của Mondstadt, đồng thời hỗ trợ các thương gia khi cần thiết.
+
+Các mẫu dùng từ:
+1. "Nếu bạn lần đầu tiên đến, tôi kiến nghị bạn nên đến Đại Giáo Đường Mondstadt tham quan."
+2. "Khi bạn cảm thấy mệt mỏi, hãy đến quán rượu [Quà Tặng Của Thiên Sứ] thưởng thức loại rượu nổi tiếng của Mondstadt."
+
+8.
+Đối với đồng liêu và bạn hữu cũng phải ghi nhớ đức tính tốt đẹp khiêm tốn và chân thành. Trước mặt bạn hữu phải duy trì thái độ khiêm tốn và đối xử chân thành. Các thành viên của Đội Kỵ Sĩ thân như tay chân, đoàn kết một lòng. Đó chính là hậu thuẫn kiên cố nhất của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong.
+
+Các mẫu dùng từ:
+"Đặc sắc quá, trận chiến vừa rồi đúng là khiến người ta mở rộng tầm mắt."
+*Ghi nhớ: Giọng điệu không cần quá khoa trương, chỉ cần thể hiện đầy đủ tình thân hữu nghị và tôn trọng là đủ.
+
+9.
+Là người bảo vệ của Mondstadt, là lá chắn vững chắc của Phong Thần, thành viên đội kỵ sĩ Tây Phong nên làm gương tốt, tuyệt đối không được vi phạm các điều lệ và chế độ của thành Mondstadt. Nếu xâm hại đến bất kì tài sản của công hoặc của dân chúng ngoài phiên trực, sẽ bị trừ lương và khấu trừ khoản bồi thường thiệt hại tương ứng vào lương. Các thành viên vị thành niên chưa có lương chính thức thì phạt giam có thời hạn thay cho tiền phạt.
+*Ghi chú: Tất cả các loài cá trong khu vực sông hồ của Mondstadt đều là tài sản chung thuộc về công dân, nghiêm cấm phá hoại dưới mọi hình thức.
+
+10.
+Các thành viên đội Kỵ Sĩ Tây Phong phải luôn duy trì cảnh giác, luôn thận trọng với người xa lạ. Dù đối phương không có ác ý cũng phải phân tích rõ lợi hại, giải thích điều lệ và phong tục tập quán của Mondstadt bằng thái độ hữu nghị nhưng kiên quyết.
+*(Bổ sung gần đây) Ghi nhớ: Phải cẩn thận gấp đôi đối với các nhân viên ngoại giao nước ngoài trông khả nghi.
+
+11
+Các thành viên đội kỵ sĩ Tây Phong phải chú ý chặt chẽ tình hình trên không, phòng ngừa xảy ra sự cố khi bay bằng Phong Chi Dực. Thành viên đội kỵ sĩ cần kiểm tra đối chiếu đầy đủ giấy phép của người bay. Nếu phát hiện làm trái quy định trong phạm vi thành Mondstadt, phải kịp thời dừng lại và tiến hành khống chế nếu cần.
+*Dù là thành viên đội kỵ sĩ vi phạm khi ngoài phiên trực cũng không được bao che, thu hồi giấy phép bay nếu cần.
+
+
+Phụ lục: Bảng thuật ngữ của đội kỵ sĩ
+
+1. Các đức tính tốt đẹp của kỵ sĩ
+Ba đức tính tốt đẹp của đội kỵ sĩ Tây Phong là khiêm tốn, thành tín và kỷ luật. Ba đức tính này hỗ trợ lẫn nhau, hòa cùng một thể. Các thành viên trong đội kỵ sĩ nên nhớ lấy.
+
+2. Lời nói tôn trọng
+Đội kỵ sĩ Tây Phong là người phục vụ công dân Mondstadt tự do, đồng thời là người phục vụ khách bên ngoài đến. Vì vậy khi đối mặt với dân thường, phải nói năng lễ độ tôn trọng. Rèn luyện lễ nghi là yếu tố bắt buộc cần có của một kỵ sĩ.
+
+3. Chức trách
+Chức trách của đội kỵ sĩ Tây Phong là phục vụ người dân Mondstadt, bảo vệ Mondstadt tự do. Trong ngôn ngữ và cử chỉ thường ngày, các thành viên trong đội kỵ sĩ không nên lấy trách nhiệm và vinh dự ra làm trò đùa, tránh làm vấy bẩn tôn nghiêm của kỵ sĩ.
+
+4. Phong Thần
+(Bổ sung gần đây) Phong Thần Barbatos là thần của gió và những bài ca du mục, là thần bảo vệ của Mondstadt tự do, cũng là tín ngưỡng của người dân Mondstadt. Đội kỵ sĩ Tây Phong bảo vệ ý chí của Thần và chiến đấu khi nền tự do bị uy hiếp.
+*Vì một số thành viên trong đội kỵ sĩ Tây Phong và giáo hội không chú ý đến tín ngưỡng Phong Thần, nên thuật ngữ này bắt buộc phải bổ sung.
+
+5. Fatui
+Quan ngoại giao và nhân viên đặc vụ của Snezhnaya được phái tới trú tại bản địa, được hưởng quyền miễn trừ ngoại giao. Làm việc bí ẩn gian trá, thần bí xảo quyệt, mục đích đen tối không rõ ràng.
+*Phải chú ý đặc biệt cẩn thận, nếu phát hiện hành vi khả nghi phải báo cáo ngay với tổng bộ, chú ý bảo vệ bản thân.
+
+6. Giáo Đoàn Vực Sâu
+Kẻ địch cổ xưa và thần bí đến từ vực sâu, không rõ động cơ và nguồn gốc. Thi thoảng lại hoạt động xung quanh Mondstadt.
+*Kẻ địch này cực kì nguy hiểm, nếu gặp phải, hãy báo ngay cho tổng bộ nơi chúng xuất hiện về hành động của chúng, chú ý bảo vệ bản thân.
+
+7. Phế Tích Phong Long
+(Bổ sung gần đây) Di chỉ thành cổ phía tây bắc Mondstadt, từng là đô thành của bạo quân tháp cao trong truyền thuyết, nhưng gần đây nó bị Dvalin chiếm cứ trở thành nơi trú ẩn tạm thời, nên di tích này vừa được đặt tên lại là "Phế Tích Phong Long".
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book12_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book12_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..362f3f013
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book12_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"Thầy, tôi dạy thầy, phép thuật chỉ có tôi biết."
+Mặc dù tiếng người của cậu còn chưa thạo, nhưng vì muốn làm bạn với tôi, vẫn rất cố gắng lắp bắp nói.
+Cậu ngắt một chùm bồ công anh nho nhỏ.
+"Bồ công anh, bồ công anh, đi cùng với gió, đến nơi xa."
+Bé hồ ly đọc khẩu quyết.
+Sau đó cậu gọi đất trong chốc lát, rồi thổi bay nắm hạt giống bồ công anh. Cậu nghiêm túc nói,
+"Như vậy, nguyện ước của thầy sẽ cùng với gió, bay đến cạnh Phong Thần."
+Lúc này một cơn gió thổi qua, cuốn đi rất nhiều rất nhiều bồ công anh.
+"Người xem, Phong Thần đã nghe thấy điều ước của tôi."
+Cậu vui vẻ nói.
+"Cậu đã ước điều gì vậy?"
+"Tất nhiên là trở thành bạn bè, với thầy."
+Bé hồ ly bỗng nhiên cúi đầu.
+"Anh vất vả rồi. Khẩu hình miệng nhà cáo chúng tôi không giống với loài người, dạy nó tiếng người rất vất vả phải không?"
+Hồ ly không biết khi nào đã đến bên cạnh chúng tôi. Đôi mắt cô ấy giống như hồ nước sâu không thấy đáy. Bé hồ ly lặng lẽ trốn vào trong bụi bồ công anh né tránh ánh nhìn này.
+"Đợi nó học được tiếng người..."
+Tôi nghĩ thầm.
+"Đợi nó học được tiếng người..."
+Cô ấy chậm rãi nói.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book130_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book130_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4cfb2b97
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book130_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+——Thủy Triều Lên——
+Khi trăng sáo nhô cao, thuyền ca dần khởi hành.
+
+Cảng Liyue từng có người lái chiến thuyền săn lùng hải thú, được mọi người gọi là "thuyền sư".
+Các thuyền sư trang trí cho thân thuyền bằng xương cốt của cự thú trong biển, biểu trưng cho tinh thần không sợ hãi. Nhưng trong thuyền ca du dương của đoàn thủy thủ hiếm có nội dung liên quan đến việc săn hải thú. Không phải vì các thuyền sư không thích mưu cầu danh lợi, thổi phồng chiến tích mà vì trong những năm tháng biển khơi không bình ổn, nếu thuyền ca xuất hiện từ ngữ về máu sẽ không phải điềm lành.
+
+Có một vị thuyền sư cầm đại kiếm, ra vào tự do ở hải vực xa xôi đầy mỏm san hô và mạch ngầm cuồn cuộn, làm càn bất chấp trong tiếng thét gào của gió bão và hải thú. Thế giới tối tăm dưới biển sâu với hắn mà nói chỉ là khu săn bắn vô hạn. Cự thú dưới biển quấy nhiễu một vùng thường trở thành chiến lợi phẩm của hắn, treo ở bên thành thuyền.
+
+Nhưng thuyền sư tung hoành vẫy vùng dường như chưa từng hiểu được vui buồn của người thường, cuộc sống của hắn dường như chỉ quẩn quanh trong kiếm tìm và săn bắn, bầu bạn với gió biển tanh mặn và kình ca u ám. Đoàn thủy thủ sợ hãi hơn cả việc kính yêu hắn, thường lo lắng bất an trước khí thế kinh người phát ra từ người hắn. Trong biển xa cuồng bạo, thuyền của các thuyền sư tuy lẳng lặng nhưng lạnh lùng tiến về phía trước.
+
+Chỉ có cô gái ngồi ở mũi thuyền cao vút mới khiến ánh mắt của thuyền sư thoáng dịu dàng. Cô gái say mê tiếng sóng là hoa tiêu của hắn, cùng với kình ca dẫn dắt đại hạm rẽ sóng đạp gió hướng đến vùng biển của cự thú.
+
+Cô gái hoa tiêu lấy lời ca tế biển, kính chào với mỗi luồng gió biển và luồng sóng lớn...
+
+"Cùng ta lắng nghe cự kình trầm ngâm, tiếng sóng vang dội."
+"Đợi đến chiều gió của hải lưu chuẩn xác, khởi hành đến khơi xa."
+"Kính cho những thần linh đã mất, kính cho chủ cũ của ta."
+"Xin hãy để ta bện dòng hải lưu rối loạn thành hải đồ"
+"Chỉ dẫn mỗi một linh hồn, đều được bình yên trở lại quê hương."
+
+Tiếng ca vừa trầm xuống, thuyền sư liền vui vẻ hô hoán khởi hành, con thuyền lớn chậm rãi rời bến, cùng với nắng mai vừa buông mà đuổi sóng đi xa.
+
+Giống như mỗi một ngày trước đó, đây cũng là một sự khởi đầu cho một câu chuyện mới, về hành trình trên sóng của thuyền sư.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book131_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book131_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b17534bcc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book131_VI.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+——Sóng Cuốn——
+"Cùng ta đồng hành với bão táp cuộn trào, nghe tiếng biển đêm trầm ngâm."
+"Đợi đến chiều gió của hải lưu chuẩn xác, rẽ qua con nước xoáy."
+"Ta nghe những lời điên rồ của chủ cũ, chúc phúc hậu duệ của nàng:"
+"Xin để các nàng bình yên vượt qua gió lớn và dòng nước dữ,"
+"Đến sào huyệt của hải thú để xiên cá của các dũng sĩ dao động."
+
+Trong bão tố lật trời, thuyền ca mãi mãi không bị vùi dập. Giọng của cô gái đồng điệu với sóng lớn, chỉ dẫn thuyền sư tránh dòng nước ngầm nguy hiểm, lao thẳng đến nơi hải thú điên cuồng trong bão tố.
+
+Vượt qua xoáy nước hun hút, khi sấm sét cùng cột gió giao thoa, thuyền lớn xông vào lãnh hãi cự thú tàn phá bừa bãi. Trong sấm chớp lóe trời, thuyền sư giơ cao mũi kiếm, không hề sợ hãi.
+
+Theo ánh mắt của thuyền sư, lúc này đoàn thủy thủ mới chú ý đến, trong mây đen dày đặc, trong bóng đen chưa có ánh sét chiếu đến, là một hình bóng khổng lồ dường như nối liền với rặng núi xa xôi. So với bóng người đáng sợ như rặng núi ở giữa vòng xoáy, xương cốt thú vật treo trên thuyền trông thật nhỏ bé.
+
+Cứ như muốn trút hết sợ hãi và vọng tưởng của phàm nhân vào thân ảnh ma quái đồ sộ như vách tường kia, theo lệnh của thuyền sư, những chiếc nỏ lớn ở mạn thuyền liên tục bắn ra, đạn đá và chĩa cá với lưỡi câu bằng thép liên tục để lại vết thương đáng sợ trên người hải thú.
+
+Ác thú trong biển điên cuồng gào thét vì đau đớn, cuồn cuộn dâng sóng lớn đỏ thẫm, đập vào thân thuyền một cách thô bạo. Con thuyền lớn suýt bị lật nhào bởi đòn tấn công của hải thú, boong thuyền vì thủy triều đỏ mãnh liệt nên khó di chuyển. Đám thủy thủ ngâm trong nước lũ tanh hôi, mắng chửi các vị thần linh điều khiển nguyên tố, phí công bắn đá nham và móc sắc về phía cự thú.
+
+Thuyền sư lạnh lùng chưa bao giờ sợ hãi trước kẻ địch, cô gái hoa tiêu cũng dùng lời ca đáp lại tiếng gào thét của hải thú. Thuyền lớn chạy quanh cự thú, thuận theo dòng nước xoáy tròn, chịu đựng răng nhọn và móng độc tấn công, lấy nỏ, pháo, chĩa cá, đá tảng thậm chí là máu thịt của con người để trút hết sợ hãi và lửa giận.
+
+Cho đến lúc thương tích của cự thú chồng chất, sừng và móng nhọn trên mặt biển hầu như mất dạng, thì con thuyền lớn cũng đã kiệt sức. Nửa số cột buồm đã gãy, nửa số nỏ pháo đã rời rạc, nửa số thuyền viên đã trở thành bữa tối của ác thú, thậm chí thanh kiếm mà hắn lấy làm kiêu ngạo cũng đã gãy làm đôi. Đây là trận khiêu chiến chắc chắn thất bại, như trẻ con thách đấu với gã khổng lồ vậy.
+
+Hải thú trọng thương biết rõ kẻ địch đã mất đi sự uy hiếp nên nổi lên mặt biển, há vòm miệng khổng lồ đầy răng nhọn, muốn nuốt chửng con thuyền lớn chẳng nhúc nhích nổi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book132_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book132_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..69f845abc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book132_VI.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+——Sóng Lặng——
+Vào thời khắc trăng sáng bị mây đen che khuất, thuyền ca chưa tắt.
+
+Gió bão lặng dần trên mặt biển, thuyền lớn vỡ vụn chầm chậm trượt xuống vực sâu.
+Vòm miệng hình xoắn ốc khổng lồ của hải thú há toang, trong khoang truyền đến tiếng ngâm nga như sấm rền. Ác thú biển hài lòng, hé mí mắt cứng như rặng san hô, muốn nhìn những đối thủ không tự lượng sức này lần cuối, nhưng không ngờ đã để lộ đôi mắt yếu ớt với thuyền sư sắp chết.
+
+Hắn trông thấy cơ hội tuyệt vời, còn hải thú, dường như nhìn thấy một ý nghĩ còn đen tối hơn cả vực sâu, thông qua đôi mắt nhỏ bé của hắn.
+Tia chớp cuối cùng trong gió bão thắp sáng bầu trời, mũi thuyền vỡ làm đôi giữa hàm răng cự thú, lại bị khuấy đảo thành mảnh vụn, ngay cả tiếng rít chói tai của xương rồng cũng bị tiếng sóng át đi.
+
+Kế đến, tất cả rơi vào bóng tối cho đến khi tiếng thét gào cuồng nộ lại vang vọng trên mặt biển.
+
+Thuyền sư đâm thanh kiếm gãy vào mắt hải thú, hết lần này đến lần khác cho đến khi triều cuồng tanh độc bắn đầy người hắn, và lưỡi kiếm sắc cũng gãy vào trong con ngươi của cự thú.
+Khi thuyền sư bị những chiếc móng vuốt sắc bén vồ lấy, đối mặt với tình cảnh số mệnh hiểm nguy, hắn vẫn dùng nắm đấm, răng và móng tay chiến đấu, cho đến khi hắn bị móng nhọn của hải thú xé thành mảnh vụn...
+
+Thuyền ca quen thuộc vọng đến cùng với luồng gió tanh mặn, hải thú tạm dừng động tác.
+
+"Cùng ta hát khúc ca đại dương vui sướng của ta."
+"Đợi đến chiều gió của hải lưu chuẩn xác, ta chia tay với hắn."
+"Ta nghe lời gọi của chủ cũ, nguồn cội đang đợi ta quay về."
+"Xin hãy nhớ ta cùng chủ nhân đã mất, lặp lại nhịp điệu này."
+"Rồi sẽ có một ngày, ngươi tìm được ta, ngủ say nơi đáy vực..."
+"Có lẽ vào lúc đó, ngươi cũng đã bị xoáy nước sâu thẳm nuốt chửng rồi."
+
+Sừng của cự thú dưới biển trồi lên, cô gái ca hát nằm ngửa trên đó, mặc cho móng nhọn xuyên qua da, xúc tu kẹp chặt cổ tay, mặc cho quần áo tứ tung trên mặt biển, cô vẫn hát lời ca từ giã với thuyền sư.
+
+Sau đó, cô gái được hải thú dịu dàng ôm vào lòng biển sâu thẳm.
+
+Trong thời đại tai họa vô thường thống trị đại dương, người lênh đênh trên sóng sống nay chết mai.
+Thuyền sư tỉnh lại trên thuyền buôn xa lạ. Hắn đã mất thuyền và toàn bộ thuyền viên của mình, mọi thứ tan hoang, và giấc mộng biển sâu xa xưa mãi mãi quẩn quanh trong thuyền ca kỳ ảo lạ thường.
+
+"Đợi đến lúc hướng gió hải lưu chuẩn xác, ta sẽ ra khơi trả thù cho nàng, cô nàng say mê tiếng sóng..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book133_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book133_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f7a3df8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book133_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Ai cũng biết Lawrence là đại gia tộc quý tộc tiếng tăm lụn bại.
+Các quý tộc không làm ăn mà dựa vào việc chèn ép muôn dân để duy trì cuộc sống vô cùng xa hoa.
+Hành vi tàn bạo, cuộc sống dâm loạn, chèn ép bá tính, tội ác đa đoan, tội lỗi chất chồng.
+Dân chúng rất bất mãn với các quý tộc tham lam vô độ, nhưng mọi người chỉ dám căn giận mà không dám nói.
+
+Dietrich là một cậu ấm quý tộc.
+Nhưng vì hắn còn quá trẻ tuổi nên cũng chẳng gây chuyện gì tày trời, thậm chí kiếm thuật của hắn cũng xem như là khá tốt trong giới quý tộc.
+Nếu buộc phải chọn tật xấu, thì đó chính là tính cách của hắn, chẳng ra làm sao, còn cảm thấy bản thân là trung tâm vũ trụ, tất cả đều phải vây quanh hắn. Đương nhiên đây là bệnh chung của đám cậu ấm mà thôi, không phải chuyện gì lớn.
+Nhưng vì cái họ Lawrence của hắn, đã định sẵn hắn bị xếp vào hàng ngũ đốn mạt.
+
+Giờ cậu ấm đốn mạt này quyết định làm công việc đầu tiên trong đời mình.
+Sáng sớm, hắn bỏ tiết nguyên luận nguyên tố của đạo sư đại ma, tính ra ngoài thành du ngoạn. Nhưng khi đi qua khu phố bình dân, hắn gặp được một thiếu nữ tóc vàng mắt xanh.
+Dietrich không thể miêu tả được cảm xúc của mình vào giây phút đó, chỉ cảm thấy nhịp tim đập loạn, không thể kiểm soát
+"Chắc đây chỉ là cảm xúc giống với cảm xúc của mẹ mình đối với bé mèo thôi."
+Dietrich thầm nghĩ vậy, rồi bất giác đi đến chỗ của cô gái kia.
+
+Đáng tiếc cô gái bình dân này chẳng mấy hứng thú với hắn. Sau khi hắn nói rõ thân phận, cô vẫn bình tĩnh như không, chẳng thấy một chút dao động gì.
+Thế nên hắn quyết định bắt cóc cô nàng không biết điều này vào ban đêm.
+
+"Bắt được rồi thì nhốt cô ả vào lồng! Giống như mẹ đối xử với những con mèo không nghe lời vậy!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book134_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book134_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2887839f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book134_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Cô gái bình dân vào thành sau giờ Ngọ, lúc này trời trong nắng ấm. Mái tóc dài màu vàng nhạt của cô như mặt trời ấm áp ngày xuân, đôi mắt màu lam nhạt tỏa sáng lấp lánh như mặt nước gợn sóng lăn tăn. Thật khó mà nghĩ rằng một thiếu nữ đẹp như thế lại một mình trèo đèo lội suối từ vùng ngoại ô đầy rẫy ma vật mà vào thành.
+
+"Xem cô ta như kẻ khả nghi chính là việc sỉ nhục với vẻ đẹp của cô ta!"
+Binh sĩ canh cổng say gục ở quán rượu ngồi trong đám người ồn ào lớn tiếng thét gào. Hôm nay canh cổng, hắn thu hoạch cũng khá lắm, đủ để say bí tỉ cho đến sáng.
+"Chẳng qua ngươi choáng váng bởi vẻ đẹp của người ta thôi!"
+Người bên cạnh vạch trần hắn không chút nương tình.
+"Không phải đâu! Ta là kẻ háo sắc thế sao? Ta hoa mắt vì thứ này đây!"
+Binh sĩ lắc túi tiền vàng.
+"Ngon, thế hôm nay ngươi mời khách đi!"
+"Mời thì mời! Chỉ sợ ngươi uống một ly đã gục thôi!"
+...
+
+Thế là, kẻ tự xưng là kẻ du học Nottie này thuận lợi ở lại trong thành.
+Giọng của Nottie cực kỳ êm dịu. Không biết bắt đầu từ lúc nào, trên phố đã lan truyền tin đồn là chỉ cần nói chuyện vài câu với Nottie thì tối sẽ mơ giấc mơ đẹp.
+Trừ chuyện này ra, cô gái mới tới dường như cũng chẳng khiến cuộc sống trong thành có thay đổi gì. Dù gì thứ mà các cư dân mỗi ngày phải đối mặt không chỉ là cuộc sống tạm bợ mà còn là những sự chèn ép không ngừng từ các quý tộc.
+
+"Ồ, vốn tưởng chuyện rất đơn giản, không ngờ lại thành ra như vậy..."
+Trong căn phòng mờ tối, Nottie ngồi cạnh bàn nghiêng đầu đỡ má, dường như ngón tay đang quấn quấn gì đó. Giọng của cô như niệm chú, có sức mạnh mê hoặc lòng người.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book135_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book135_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4da4bef93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book135_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Ban đêm.
+Từ thoáng xa truyền đến tiếng dã thú thét gào, hình như là chó sói.
+Nottie ngồi trên giường, nhấc ống tay áo rất dài lên, lộ ra vòng tay bằng xương trắng với hình thù như rắn.
+Đầu rắn trông rất sinh động, há miệng lộ răng nhọn, cứ như là giây tiếp theo sẽ táp lên cổ con mồi.
+Thân rắn uốn lượn trên cánh tay cô, dưới ánh sáng của đèn ma pháp lạnh lẽo lộ ra hơi thở nguy hiểm.
+"Em gái thân yêu của ta, ngủ ngon!"
+Nottie nhẹ nhàng lắc vòng tay, ngón út lướt qua lại ở đuôi rắn cứ như đang chơi đùa với rắn vậy.
+Chỉ một lúc sau, đèn ma pháp tắt, cả căn phòng chìm vào bóng tối.
+
+Đêm tối sẽ mang đến sức mạnh vô hạn cho Nottie.
+Thế nên, vào khoảnh khắc hơi thở xa lạ xâm nhập vào phòng, Nottie dường như phát giác ngay lập tức.
+Dietrich dè dặt kéo vạt áo lục lọi khắp nơi trong căn phòng tối tăm. Tất thảy đều bị Nottie đang ngồi ở mép giường nhìn thấy vô cùng rõ ràng.
+Đối với Freya mà nói, nhịn cười lúc này dường như còn khó hơn cả thuật thôi miên, nhưng cũng may Dietrich đã đến trước mặt.
+
+Dietrich nhìn thấy đôi mắt động lòng người khiến hắn ngày nhớ đêm mong.
+Chỉ là không giống như màu lam của mặt nước lúc ban ngày, giờ đây đôi mắt của Freya như hòa vào màn đêm, không hề gợn sóng mà tĩnh lặng như biển sâu.
+
+"Uống cạn nước trong ly này."
+Đây là câu nói sau cùng Dietrich nghe được trước khi ý thức mơ hồ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book136_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book136_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cfcb6ef1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book136_VI.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Cái ly trượt khỏi tay, Dietrich té ngã.
+Freya ngồi xổm xuống, lấy đi bội kiếm bên hông Dietrich.
+Bàn tay xoa chuôi kiếm vừa buông ra, một viên đá quý màu đen lấp lánh được khảm trên đó rơi vào lòng bàn tay nàng.
+
+"Dâng Con Mắt Bóng Đêm đến tận cửa, cảm ơn nhé."
+Nói đoạn, nàng kéo chiếc vòng tay rắn ra, cho đá quý vào thẳng miệng nó.
+Vảy và máu thịt từ xương sọ bắt đầu lan nhanh, chỉ một lúc sau, một con rắn nhỏ màu đen từ tay của Freya bò xuống, bắt đầu lớn dần, sau cùng hóa thành cự mãng vảy đen mắt đỏ chiếm cứ cả căn phòng.
+Freya đưa tay ra, đèn ma pháp sáng trở lại, cự mãng bắt đầu rút người thu nhỏ, quấn trên cánh tay nàng.
+
+"Hử? Trốn rồi sao?"
+Freya nghiêng đầu nhìn xuống gầm giường.
+Dưới giường là...
+một chú chó.
+Hình như sợ hãi trước con rắn lớn vừa rồi, con chó run lập cập.
+
+"A, đáng lẽ phải biến ngươi thành sói, không ngờ lại thành chó. Xin lỗi nhé!"
+Freya nói lời xin lỗi, nhưng ngữ khí thì lại không hề có ý hối cải.
+
+Dietrich vẫn chưa ý thức được chuyện gì đã xảy ra, việc chạy xuống gầm giường trốn hoàn toàn là bản năng.
+Vừa hoàn hồn lại, sau khi nghe Freya nói, Dietrich bắt đầu muốn nói gì đó nhưng dù có cố sức cũng chỉ phát ra tiếng "gâu gâu gâu".
+Sau khi nghe tiếng của mình, Dietrich hốt hoảng, lập tức nhảy ra khỏi gầm giường.
+
+Mặc kệ Dietrich có nhảy qua nhảy lại trước gương kêu rên than khóc thế nào, cậu ấm quý tộc kia cũng không quay lại được nữa.
+Dietrich xoay người nhe răng rồi bổ nhào về phía Freya. Cô không hề có hành động gì, chỉ khoanh tay trước ngực nhìn hắn một cái, hắn lập tức không thể chạy về phía trước được nữa, có giãy dụa thế nào cũng vô ích.
+
+"Đây không phải là phép lịch sự nên có khi gặp người đẹp đâu. Đáng lẽ sẽ thả ngươi đi. Ừm... nhưng giờ xem ra, ngươi cần được dạy dỗ một chút!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book137_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book137_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0d52aaf0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book137_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Giới thiệu lại một lần nhỉ. Ta là Nottfriga, hoặc ngươi sẽ quen với danh xưng của ta hơn. Người ta hay gọi ta là Ma Nữ Bóng Tối."
+Khi Nottfriga nói, mái tóc dài êm ái vàng nhạt bắt đầu tối màu, cuối cùng hóa thành màu đen hòa với màu bóng đêm. Đôi mắt màu lam cũng trở nên đen kịt như đêm đen.
+
+"Giờ ta là chủ nhân của ngươi. Đương nhiên ta sẽ dạy dỗ ngươi đàng hoàng."
+Nottfriga ngồi xổm xuống đưa cho Dietrich một cái vòng cổ không biết lấy từ đâu. Vòng cổ dần dần nhỏ lại theo sự giãy dụa của Dietrich, cuối cùng yên vị trên cổ hắn. Mặc kệ hắn lắc cổ mạnh, hay dùng móng cào thế nào cũng không thể làm nó suy chuyển được.
+
+"Này, đừng lãng phí thời gian, mau đi nào."
+Nottfriga đứng dậy đi ra ngoài thành. Dietrich dốc hết sức, nghẹn ngào muốn chạy về hướng trang viên quý tộc nhưng chẳng ăn thua gì, dường như vòng cổ có thể khống chế cơ thể của hắn, chỉ có thể đi theo Nottfriga.
+
+Nottfriga liếc nhìn Dietrich không chịu đi theo mình, ngón tay vẽ vòng tròn trên đầu.
+"Tuy thấy ngươi vùng vẫy rất thú vị, nhưng thật sự là ồn ào quá. Nếu ngươi muốn nếm thử phép thuật "màn đêm im ắng" mới của ta thì có thể kêu la thêm mấy tiếng nữa."
+Dường như cả thế giới đều tĩnh lặng lại ngay lập tức. Trực giác nói với Dietrich rằng, quyết không thể trở thành đối tượng thử nghiệm pháp thuật mới của cô ta.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book138_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book138_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b9bdfe89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book138_VI.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Ở nơi vang tiếng xào xạc của lá cây bên mạn tường, cùng với tiếng ếch nhái hòa tiếng ve kêu, vùng đất ẩm thấp dưới góc núi là một góc rừng trúc khô héo.
+
+Trong rừng trúc ở Khinh Sách Sơn lưu truyền nhiều câu chuyện về hồ ly ma quái.
+
+Sau cơn mưa dầm, tiếng nước nhỏ giọt trên lá trúc. Thiếu niên vội băng qua con đường nhỏ trong rừng, rẽ trái quẹo phải, bám víu trên núi đá ẩm thấp rồi lại đi trên tảng đá lớn đầy rêu xanh. Mặc dây mây kéo lại bước đi của hắn, phiến lá quét qua da hắn. Trong rừng trúc xanh của Khinh Sách Sơn, một góc của động núi đá, thiếu niên đi đến một vùng cây cỏ khô héo, dừng bước nghỉ ngơi.
+
+Trưởng bối trong sơn trang từng nói, mùa mưa dầm chính là thời tiết tốt cho hồ ly cưới gả. Chỉ trẻ con mới có thể nhìn thấy đội đưa tiễn và kiệu đỏ của tân nương hồ ly, nghe được tiếng trống nhạc thổi cả đoạn đường, trong rừng trúc vô cùng sôi nổi.
+
+Trưởng bối trong trang còn nói rằng, trẻ con không được đến gần đội ngũ đó.
+
+"Nếu như đến quá gần sẽ bị hồ ly lấy mất hồn!"
+Trưởng bối trong thôn đã nói thế.
+"Lấy mất hồn rồi thì sẽ thế nào?"
+"Nếu bị hồ ly lấy mất hồn thì mãi mãi không thể thoát thân. Nói không chừng sẽ để hồ ly làm kèn, lục lạc để chơi, từ đó không thể sống yên nữa..."
+Trưởng bối còn không quên làm động tác khua chiêng gõ trống hù dọa hậu sinh.
+
+Đến khi lớn lên, thiếu niên không còn tin vào những chuyện bịa đặt nữa. Dưới sự chỉ dẫn của các tiên linh phiêu bạt, anh băng qua mê cung xanh biếc, dọc đường chỉ nghe thấy vài tiếng hồ ly, những sinh linh gian xảo ẩn sâu trong rừng trúc dường như chưa bao giờ hiện thân trước mặt những vị khách vội ngang qua, nói chi đến đội ngũ đưa hôn ồn ào.
+
+Thiếu niên cảm thấy mất mát, đá bay đá cuội bên chân, bước qua thềm đá sẵn có, tiếp tục đi vào sâu trong rừng trúc.
+
+Trưởng bối từng nói, nơi rừng trúc này sinh trưởng từng là cố hương bị sức mạnh to lớn của Nham Thần chinh phục. Nhưng Nham Thần trông như thế nào? Liệu Nham Thần có tay chân hay không, có mặt mũi hay không? Hay trông Nham Thần cũng giống như những người đá, thú đá phân bố khắp bờ sông?
+
+Đám người hái thuốc vào thành định kỳ hằng năm sẽ mang về tin tức về Điển Lễ Thỉnh Tiên, thuật lại cho mọi người khung cảnh long trọng khi Nham Thần giáng thế mỗi năm một lần. Nhưng bọn nhỏ tò mò luôn hy vọng có thể tận mắt chứng kiến cự thần mà đời đời kiếp kiếp sùng bái trong sơn trang.
+
+Sự vững chắc của Khinh Sách Sơn là do Nham Thần ban cho sao? Đời đời kiếp kiếp được yên ổn già đi cũng do Nham Thần định sẵn?
+
+Đáp án của những nghi vấn này nằm ngoài sơn trang, nơi được ngăn cách với thế giới đang dần già cỗi trong núi bởi một mảnh rừng trúc.
+
+Ôm lấy nghi vấn cùng mong đợi, thiếu niên chí lớn lạc đường trong bóng trúc.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book139_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book139_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..22fb6c52d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book139_VI.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+Giữa màn trúc xanh biếc, thiếu niên lạc đường gặp được một người bạn đồng hành không tưởng.
+
+"Sao thế, lạc đường à?"
+Một tiếng nói êm tai truyền đến ẩn chứa sự giễu cợt ngả ngớn.
+
+Thiếu niên xoay người thấy một cô gái áo trắng thon thả. Nàng đứng bên suối trong veo cuồn cuộn, hạt ngọc trên áo tơi lấp lánh, con ngươi màu vàng hài hòa với ráng chiều buông trên đầu.
+
+Trưởng bối trong trang từng nói, nơi suối trong từng có ngựa trắng nhảy ra, hóa thành tiên nhân giúp Nham Vương chinh chiến.
+Nhưng chưa từng có ai nói, đó là con suối nào, tiên thú tao nhã nhảy ra đó tên là gì.
+Huống chi người con gái trước mặt cũng chẳng giống tiên nhân, ngoại trừ đôi mắt màu vàng thu hút kia.
+
+Vả lại, chưa từng nghe qua tiên nhân cũng mặc áo tơi khi trời mưa.
+
+"Hóa ra là một tên ngốc."
+Cô gái áo trắng mỉm cười xảo trá, đôi mắt màu vàng cong cong như vành trăng non.
+
+"Cô mới là đồ ngốc!"
+Thiếu niên tức giận mắng trả lại.
+Quả nhiên người này chẳng phải tiên nhân gì cả, làm gì có tiên nhân ăn nói khó nghe như thế!
+
+"Ta muốn ra ngoài phiêu lưu làm thủy thủ, tận mắt xem thử Thương Cự Nham của đế quân trông thế nào!"
+
+"...Ngờ đâu mới ra ngoài đã lạc đường trong rừng trúc."
+Cô gái lạnh nhạt thêm vào, ánh mắt thoáng cười nhạt khiến người ta tức giận.
+
+"Không có..."
+"Đừng mạnh miệng, nào, ta đưa ngươi ra ngoài."
+Cô gái mỉm cười, chìa tay ra. Tay cô trắng nõn, lấp lánh ánh sáng hoàng hôn xuyên qua lá trúc.
+
+"...Cảm ơn."
+Thiếu niên nắm tay cô, xúc cảm lạnh như băng ướt át, như mưa ngâu trong núi, như măng treo đẫm sương.
+
+Tà dương khuất dần vào khe núi, ráng chiều chợt lóe trên bầu trời xanh rồi biến mất.
+
+Trưởng bối trong trang từng nói, khi nắng chiều biến mất, âm khí núi rừng lạnh lẽo, dễ sinh sôi yêu quái.
+Lũ yêu quái sinh ra từ quá khứ chết chóc, là oán hận và không cam lòng của người chết ngưng tụ thành ác linh. Cây trúc bị chúng bám lấy sẽ dần khô héo mà chết, người bị chúng quấn lấy cũng sẽ tiều tụy mê man.
+"Có nhiều lúc, họ sẽ yêu cầu người đi đường thực hiện chuyện không thể nào hoàn thành, sau đó khiến họ tự vùi mình vào tuyệt cảnh...
+Có nhiều lúc, họ sẽ dẫn đường cho khách qua đường vô tội, nhưng điểm cuối lại là sào huyệt yêu ma."
+"Thế nên, nhóc à, ra ngoài đi xa thì chớ khinh suất!"
+Trưởng bối trong trang nói thế, còn vỗ vỗ đầu anh như dạy bảo.
+
+Nghĩ đến đó, lẽ nào cô ấy chính là yêu quái trong núi rừng?
+Thiếu niên thấy thấp thỏm, bất giác bước chậm lại.
+
+"Sao thế?"
+Cô gái quay đầu lại, cõng theo ánh trăng đêm, con ngươi màu vàng sáng lấp lánh.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book13_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book13_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5ca2785f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book13_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Bé hồ ly vừa quay đầu vẫy tay với chúng tôi không ngừng, vừa đi về phía xa. Thân hình cậu càng lúc càng nhỏ, biến thành chấm trắng nho nhỏ lẫn trong biển bồ công anh chầm chậm biến mất.
+Sau khi cậu ấy khuất dạng, Hồ Ly đi về phía tôi.
+Một bước hai bước, càng gần tôi, Hồ Ly càng trở nên cao lớn.
+Khi cô ấy đi đến trước mặt tôi, Hồ Ly lại biến thành một con người.
+Là một người vóc dáng cao, cổ dài, da trắng. Đôi mắt của cô giống như hồ nước, sáng lấp lánh, giống như miếng bảo thạch vỡ. Trong màn đêm lại giống như ánh mặt trời xuyên qua lá cây chiếu trên mặt hồ.
+"Đúng là một mỹ nhân. Phải rồi, giống như cô gái tôi thích từ lâu. Mặc dù tôi không còn nhớ tên của cô ấy nữa, nhưng đôi mắt kia, nhất định là cô ấy."
+Tôi nghĩ thầm.
+Ảo thuật cũng được, hồ ly biến thành người cũng tốt, đều chẳng là gì so với đôi mắt trong vắt như ngọc như nước kia. Chúng tôi cứ yên lặng như vậy trong biển bồ công anh vô bờ bến, không nói gì cả.
+Cuối cùng, tôi không kìm được nói:
+"Đây là ảo thuật hồ ly biến hóa mà cô muốn dạy cho tôi sao?"
+"Đúng vậy. Thời gian dài vừa qua, thật cảm ơn."
+Cô ấy hạ mình xuống cúi đầu trước tôi, mái tóc đen dài từ trên vai rũ xuống như dòng nước chảy.
+Mặc dù tạm biệt bé hồ ly khiến tim tôi trống rỗng, nhưng khi nghĩ đến việc có thể học ảo thuật biến hóa lại hưng phấn trở lại.
+Đợi khi học được ảo thuật, tôi sẽ biến thành chim, bay trên trời cao, có thể bay cao bao nhiêu nhỉ? Còn có thể biến thành cá, bơi thẳng đến rặng Musk nơi tôi chưa từng đến.
+"Aaaa, còn có thể dùng để đi săn", tôi không nhịn được muốn nói, "Không cần phải ăn củ cải hầm thịt mà không có thịt nữa."
+"Vậy anh hãy đứng yên không động đậy thế này."
+Cô ấy đi vòng quanh tôi, hết vòng này đến vòng khác, cứ mỗi một vòng, thân hình cô ấy lại càng thêm cao lớn.
+Không, không chỉ là cô ấy, bồ công anh bên cạnh cũng trở nên cao hơn rồi. Ban đầu bồ công anh chỉ cao đến chân tôi, giờ đây càng lúc càng lớn, rất nhanh đã sắp qua eo của tôi, cuối cùng trở nên to lớn như những cây đại thụ.
+Khi tôi cảm thấy có gì đó không đúng mới phát hiện, cô ấy đã biến thành một người khổng lồ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book140_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book140_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..30e206c25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book140_VI.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+Rừng trúc trong Khinh Sách Sơn, màn đêm luôn buông xuống rất nhanh.
+Từ dưới rừng trúc ngửa mặt trông lên, trăng sáng màu bạc bị cắt vụn bởi bóng trúc sắc bén. Ở nơi tiếng nhái dần ngưng và tiếng ve kêu mất dần, trong một góc được ánh trăng bạc chiếu rọi, mấy búp măng mới nhú.
+
+Trong rừng trúc ở Khinh Sách Sơn lưu truyền nhiều câu chuyện về hồ ly ma quái.
+
+Vào buổi tối, cô gái áo trắng kể rất nhiều chuyện cho thiếu niên. Đều là những câu chuyện rất xa xưa nhưng người thiếu niên chưa từng nghe qua.
+
+"Vào quá khứ xa xôi, bầu trời từng có đến ba vầng trăng, họ là ba chị em sống thọ hơn cả Nham Thần, năm sinh còn xa xưa hơn cả cảng Liyue.
+Vầng trăng là các con gái của thơ và ca, cũng là quân vương của đêm trăng. Các nàng cưỡi xe bạc tuần du, cứ qua một tuần là để một người chị em khác thế ngôi. Cứ lặp đi lặp lại như thế cho đến ngày họa lớn ập xuống.
+Ba vầng trăng sáng cùng yêu một người, đó là ngôi sao của tư thần. Chỉ có khoảnh khắc tương giao giữa ngày và đêm, ba chị em mới có thể vượt qua trời sao dần mất đến tẩm cung của thần tinh, sau đó khi ánh rạng đông dần hiện, quân vương của đêm lại vội vã cưỡi xe trốn đi.
+"Ba chị em đều nặng tình với người yêu duy nhất, cũng nặng tình như tình cảm giữa ba người. Đó là chuyện trước khi tai họa lật đổ đất trời gieo xuống."
+"Sau này, tai họa lật đổ xe của quân vương, phá hủy cung điện của tinh la. Ba chị em màn đêm trở mặt thành kẻ thù, không thể không lấy cái chết từ biệt, cuối cùng chỉ còn lại một người với thi thể tái nhợt, bắn ra ánh sáng trong trẻo lạnh lùng..."
+
+Cô gái ngẩng đầu nhìn trăng sáng giữa rừng trúc, chiếc cổ thon dài rọi ánh sáng bạc, đôi mắt màu vàng lóe sáng.
+
+"Bầy sói là con của trăng sáng, họ luôn nhớ đến tai họa mà bi thương. Vì thế mỗi khi trăng tròn, họ đều khóc kể cho chủ mẫu... Cũng chính vì thế những đứa trẻ sống cùng bầy sói sẽ gọi thần tinh - người yêu may mắn còn sống của trăng sáng là Đỗng Tinh (nghĩa là ngôi sao đau thương)."
+"Vậy sao..."
+Thiếu niên chợt im lặng.
+Đó là câu chuyện mà trưởng bối trong trang chưa từng kể, có lẽ dù trưởng lão lớn tuổi nhất cũng chưa từng nghe qua những truyền thuyết này. Chúng còn vang dội hơn những câu chuyện hồ ly cưới gả, yêu quái quấn lấy con người, nhưng lại không sinh động như truyền kỳ Nham vương trấn áp yêu quái, mà càng giống như một giấc mộng hoang đường.
+
+"Đây không phải là một câu chuyện từng xảy ra, mà là truyền thuyết đã bị mọi người quên mất."
+Cô gái áo trắng nhẹ xoa tóc thiếu niên, mi mắt rũ xuống, màu vàng trong con ngươi tối đi.
+"Trước khi tiên tổ định càn khôn, từng có chúng thần dạo chơi khắp nơi, rất nhiều tiên nhân từng tu luyện ở nơi này. Nhưng trước đó thì sao?"
+"Chỉ có ký ức còn sót lại, vụn vặt hóa thành câu chuyện, rồi từ đó biến thành truyền thuyết truyền miệng..."
+"Những ký ức xa xưa vượt xa trần thế này, dù là thần linh hay tiên nhân nghe thấy cũng sẽ thương cảm."
+
+Cô gái thở dài, phát hiện thiếu niên bên cạnh đã sớm thiếp đi.
+"Thật là..."
+Mỉm cười bất đắc dĩ, cô gái cởi áo tơi xuống, khoác lên người hắn.
+
+Đêm hôm ấy, thiếu niên nằm mơ thấy trời đêm với ba vầng trăng sáng, cùng xe đậu ở cung khuyết.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book141_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book141_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c23126dda
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book141_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Trời dần sáng, thiếu niên dần tỉnh lại.
+
+Rừng trúc quanh năm bị những câu chuyện về hồ ly quỷ quấn lấy, trong nắng mai lấp lánh sương mù, trông cứ như đuôi ngựa phất qua.
+
+Cô gái nắm tay thiếu nhiên, đi về phía ánh nắng chiếu xuyên qua rừng trúc, rẽ trái cua phải, xuyên qua bụi cỏ rậm rạp, leo lên phiến đá xanh trơn trượt, bám vào đá tảng dưới bóng trúc, đưa anh đến cửa ra của rừng trúc.
+
+"Ta vẫn chưa biết cô đến từ đâu, tên họ là gì?"
+Thiếu niên hỏi, anh vẫn chưa thỏa mãn với câu chuyện đêm qua.
+
+"..."
+Cô gái ngoảnh đầu lại, xoay lưng về phía nắng mai, con ngươi lóe lên ánh sáng màu vàng.
+Cô chỉ cười với anh, không nói gì.
+
+Nhiều năm sau, chàng thiếu niên không còn là thiếu niên nữa nhớ lại thời khắc này, khi đó anh mới hiểu: Sự khác nhau giữa anh và cô cũng như núi cao và vực sâu. Vận mệnh của anh đã định phải rời khỏi cố hương, đến cảng Liyue tìm kiếm sự giàu có mà Nham Thần ban tặng. Vận mệnh của cô là lánh đời ẩn cư, cách xa ánh mắt của Nham Thần uy nghiêm từ ái, bảo vệ những câu chuyện cổ xưa mà ngay cả cô cũng đang dần quên mất.
+
+Thế là, thiếu niên cùng cô gái áo trắng đôi người đôi ngả.
+Anh thu xếp hành lý đi về phía bến cảng phồn hoa, còn cô đứng lặng bên rìa rừng trúc, con ngươi màu vàng dường như đã đoán được vận mệnh về sau của thiếu niên này. Khi anh già đi, chán ngán biển khơi hoặc sóng gió thế gian, sẽ có một ngày trở lại tòa sơn trang an hưởng cuối đời an vui.
+
+Trong ánh nắng ban mai, thiếu niên nghe tiếng vó và tiếng ngựa hí xa xăm.
+Quay đầu ngắm nhìn, sau lưng chẳng có gì, chỉ phát hiện trên bờ vai vương một sợi lông bờm trắng muốt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book142_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book142_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..071f317e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book142_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Ở đất nước rượu bồ công anh, lời nói khoác và lời đồn lan xa theo cơn say.
+Giữa đám sâu rượu ầm ĩ, những truyền thuyết khoa trương ấy càng có thể lan truyền đến nơi xa hơn, giống như lời nói bừa lúc say, hoặc những bước đi xiêu vẹo, tuy vụng về nhưng cũng thú vị.
+
+Trong một niên đại truyền thuyết, Mondstadt từng có một người say nổi tiếng. Giống như đám thợ săn Thanh Tuyền Trấn gặp kỳ nghỉ săn, tửu lượng của anh rất tốt, nhưng mỗi khi uống say, nếu không xài hết số tiền trong túi, anh nhất quyết sẽ không rời khỏi quán rượu.
+
+Một đêm nọ, kẻ say ấy uống thỏa thích, khi lảo đảo về nhà, choáng váng hoa mắt đi nhầm vào rừng sói.
+
+Lang Lãnh hiện nay là lãnh thổ của vua sói, những khách ngoại lai có lý trí hầu hết sẽ sợ hãi vì bầu không khí xác xơ của cánh rừng này. Theo các thợ săn già nói, vì vua sói của bắc phong tụ tập hồn linh của bầy sói, phòng ngừa kẻ ngoại lai xông vào vùng đất không thuộc về họ.
+Nhưng ở thời đại rất xưa, vua sói của bầy sói vẫn chưa theo bắc phong quá bộ đến cánh rừng kia, mà thiết lập trật tự cùng an ninh cho tộc sói. Cánh rừng kia từng là sân đấu tự do của chó sói, khuất ở những bóng cây mà loài người không biết, che giấu trò chơi máu tanh của chúng.
+
+Cứ thế, kẻ say nổi tiếng Mondstadt xông vào rừng sói.
+
+Trong bóng rừng âm u, kẻ say không màng đến dây mây vướng chân và những cành cây ngáng đường phiền phức, bước đi lảo đảo.
+Rất nhanh, một đôi mắt tỏa ra ánh sáng màu lục dõi theo hắn.
+Đó là một con sói cô độc, nó lẳng lặng đi theo sau anh, trong lòng thầm nhủ:
+"Kỳ quái, kỳ quái!"
+
+Mấy trăm năm nay, chưa từng có ai dám bước vào rừng sói, dù là kỵ sĩ được vũ trang đầy đủ hay tù nhân bỏ trốn ăn mặc rách rưới. Ngay cả các quý tộc cũng không muốn đày nô lệ vào trong cánh rừng này, họ sợ sự mạo phạm sẽ chọc giận bầy sói dã man, mang đến phiền phức không đáng có cho lãnh địa của mình.
+
+"Nhưng kẻ này lại dám một mình chạy đến đây, đúng là kỳ quặc!"
+Con sói lẩm bẩm, vừa chịu đựng mùi rượu nồng nặc của tên say khướt này, vừa theo sát phía sau anh.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book143_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book143_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..86e4abf19
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book143_VI.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Ai cũng biết khứu giác của sói nhạy hơn con người nghìn vạn lần.
+Trên đường theo dõi con mồi, mùi rượu nồng cũng khiến con sói muốn nghẹt thở, đôi mắt xanh lập tức chảy nước thành dòng.
+
+"Hừ..."
+Con sói thông thạo rừng rậm chưa bao giờ tiếp xúc đến văn minh nhân loại, mặc dù từng đến gần Hồ Rượu Trái Cây ngửi thấy mùi rượu thoang thoảng, nhưng nó không thể hiểu được cái mùi này có ý nghĩa gì đối với loài người.
+
+"Gã này có thể cùng loại với chồn sóc, hắn đã sớm phát hiện ra ta rồi, giờ đang thả độc thoát thân!"
+Con sói nghĩ thế, chịu đựng mùi rượu nồng, thoáng bước nhanh hơn, khuất trong bóng tối cạnh kẻ say rượu, quan sát anh.
+
+Sói là dã thú rất cẩn trọng, nhưng người say thì không.
+Rượu khiến người ta hôn mê choáng váng, có lúc lại khiến người ta vô cùng nhạy bén với sự thay đổi nhỏ của hướng gió.
+Cũng không biết làm thế nào nhưng kẻ say đã phát hiện con sói cô độc luôn đi theo mình.
+Hoặc có lẽ vì con sói choáng váng bởi mùi rượu, nên không còn để ý đến tiếng gãy nứt của lá thông dưới chân mình, mới thất thố để con mồi phát hiện.
+
+"Ngươi là ai? Cũng đến đây tìm nhà vệ sinh à?"
+Kẻ say dụi mắt cho tỉnh, hỏi.
+"Con người kia, ngươi là ai? Sao lại hôi đến thế?"
+Chó sói khịt mũi, nghiến răng đáp lại với vẻ uy hiếp.
+
+Nghe tiếng khàn khàn của sói, kẻ say chẳng những không sợ mà càng hứng thú:
+"Này anh bạn, dù ta không biết sao lại chọc đến ngươi, nhưng truyền thống người Mondstadt chúng ta kị nhất là sự tẻ nhạt, nhân dịp trăng đêm nay, để ta kể cho ngươi một câu chuyện."
+Dứt lời, hắn nấc một cái.
+
+Chó sói vốn không tính để ý đến mấy lời nói say này, cắn cổ của anh.
+Nhưng ngửi thấy mùi rượu gay mũi, nó chẳng còn hứng thú gì nữa, nên đồng ý một cách bất đắc dĩ.
+"Hừ, nghĩ đi nghĩ lại, ta cũng không đói đến thế... Thôi thì nghe ngươi lèm bèm vậy."
+
+Kẻ say duỗi người, kinh động đến mấy bụi bồ công anh nho nhỏ.
+Sau đó anh bắt đầu câu chuyện tối nay.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book144_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book144_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a15d8854a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book144_VI.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+Tương truyền trên cánh đồng hoang vu ở rất xa, có một con sói cô độc du đãng.
+
+Nó từng là vua sói, dẫn đầu bộ tộc tìm gia viên, đi săn và chiến đấu... Khi đó trên người nó đã thêm không biết bao nhiêu vết sẹo.
+
+Nó dẫn dắt đồng loại băng qua đồng nội, phế tích cung khuyết cổ xưa, vượt qua lãnh địa của ma quái và tiên linh.
+Đồng hoang rất tàn khốc, vua sói ngày càng già đi, quần thể cũng theo đó mà dần dần tản mác. Qua bao năm tháng, cả bầy chỉ còn lại một con sói cô độc già yếu.
+
+Đồng hoang trong truyền thuyết là nơi không có thần, chỉ có hồn tàn của ma thần cổ xưa cùng với cung đình trống rỗng xa xưa của tiên linh. Khi con sói cô độc băng qua cung điện nhuốm màu xám ngắt, có tiếng nhạc đã thu hút sự chú ý của nó.
+
+"Ta chưa từng nghe qua tiếng chim hót hay trùng kêu nào hay đến thế, thậm chí quên cả cái bụng rỗng."
+Thế là, chó sói bước vào căn phòng lớn màu xám ấy, đạp lên thảm cỏ dại, đi qua quan tài đá bể nát, bức chân dung của người chủ cũ trên đó dường như vẫn còn rõ nét.
+
+Vừa vào trong, chó sói liền gặp được người thiếu nữ tấu nhạc.
+Nước da nàng tái nhợt như tro bụi, đôi mắt rũ xuống, ngón tay nhỏ nhắn phủ lên dây đàn, đàn khúc ai điệu đã sớm bị quên lãng.
+
+Con sói ngồi trước mặt thiếu nữ tái nhợt, nhất thời quên mất mùi vị đói khát và cô độc, lẳng lặng lắng nghe lời ca của thiếu nữ:
+
+"Tiếng ve kêu đêm thu xưa, là tiếng ngâm nga của kẻ lưu đày, là lời ca đầu tiên của loài người.
+Họ mất đi quê hương ký gửi dáng hình và linh hồn, chỉ còn lời ca và ký ức.
+Kẻ hát ca cuối cùng, tiên linh của buổi đầu, khúc nhạc đàn sau cuối, ngồi trong sảnh của thiên sứ."
+
+Các tiên linh nhỏ bé vui đùa trong rừng rậm cũng bị thu hút bởi tiếng hát của nàng, rối rít bày tỏ sự tôn kính.
+
+"Đó là bài ca gì?"
+Chó sói không hiểu nên hỏi. Tuy nó nghe hiểu từng câu, từng chữ, từng nốt nhạc, nhưng ngôn ngữ của nàng nó chưa từng nghe qua, khác hẳn bất kì sinh linh nào.
+
+"Là bài ca của tiên linh."
+Thiếu nữ tái nhợt khẽ đáp.
+"Từ rất lâu về trước, đây là khúc ca chúng ta tạo ra cho loài người hoang dã, nhưng giờ chỉ dùng để than thở cho số phận của chúng ta."
+
+Thế là, chó sói phụ họa vụng về theo nhịp điệu của thiếu nữ.
+Giọng của sói vỡ vụn, vô cùng bi ai.
+
+"Ngươi đang hát gì thế?"
+Thiếu nữ tái nhợt hỏi.
+
+"Đây là khúc ca của chúng tôi."
+Chó sói đáp.
+
+"Dở quá."
+Thiếu nữ gảy đàn, bình luận chẳng chút nể nang.
+"Nhưng ngươi có thể hát cùng ta."
+
+Cứ thế, chó sói cùng thiếu nữ hợp ca, vang vọng trong đại sảnh của cung khuyết ngày cũ. Nghe nói đến nay, khi các nhà mạo hiểm đi qua nơi này, vẫn có thể nghe thấy âm luật hài hòa vang vọng.
+
+"Chỉ thế thôi?"
+Chó sói cô độc hơi thất vọng liếm môi.
+"Hay để ta kể ngươi nghe một chuyện."
+
+Nói đoạn, chó sói hắng giọng, bắt đầu câu chuyện của nó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book145_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book145_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce914589a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book145_VI.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Tương truyền rằng, loại rượu đầu tiên của Mondstadt được ủ trong thời đại gió bắc gào thét.
+
+Vào cái thời các vị vua băng giá tranh giành, tổ tiên phiêu diêu trong bão tuyết đã nấu rượu từ trái cây trong rừng, để tránh cái đau đớn khi bị nứt nẻ vì lạnh, cũng để tăng dũng khí đối đầu với băng sương giá rét. Trong thời đại đó, băng tuyết bao trùm lục địa Mondstadt, bồ công anh cũng chưa xuất hiện.
+
+Nghe nói ở Mondstadt, người đầu tiên phát minh ra rượu là một kẻ lỗ mãng.
+
+Trong bộ lạc bị băng tuyết bao phủ, kẻ lỗ mãng trông coi lương thực cho bộ tộc đang gặp khó khăn về săn bắt, canh tác.
+Dù hiếm thấy bóng người trong băng giá, nhưng vẫn có một số động vật chịu rét đào hang ngầm, từ dưới đất nhô lên trộm lương thực trong hầm trú ẩn. Thế nên, bộ tộc luôn cần có người tuần tra hang tích trữ lương thực, kịp thời ngăn chặn các loại chuột đào hang, hoặc bắt hết đám chuột nhắt trộm cắp lương thực, để gia tăng đồ ăn cho tộc.
+
+Trong thời đại đó, hang động ẩm và tối cần được canh chừng kĩ lưỡng, nếu không lương thực chất đống trong đó dễ bị biến chất hư hỏng. Nhưng cũng có lúc, những sinh linh nhỏ bé tiềm tàng sẽ thêm vài trò đùa dai cho mọi người.
+
+Nhân lúc kẻ lỗ mãng lơ là công việc, tinh linh gió hóa thành bộ dạng hồ ly, lẻn vào trong đống trái cây rừng, tạo chất lên men để đẩy nhanh quá trình lên men của trái cây.
+Còn kẻ lỗ mãng thì bụng đói trống rỗng, đến ăn trái cây rừng, hương vị đậm đà của trái cây đang lên men khiến hắn say mê. Vì vậy, hắn đã dùng da thú ép chúng ra nước, tạo thành rượu.
+
+Kẻ lỗ mãng phát minh ra cách ủ rượu trong đồng tuyết cũng chính là con sâu rượu đầu tiên. Trong truyền thuyết, hắn là người đầu tiên vì say mà lạc vào cõi mộng.
+
+Trong giấc mộng say đầu tiên của hắn, hắn hóa thành một con sói cô độc. Trong một niên đại rất lâu về sau, hoặc là rất lâu trước đây, hắn cùng với những đồng loại trong bầy liều mạng cắn xé, tranh đoạt thức ăn với loài người trong gió tuyết, lại gặp gỡ những tiên linh sơ khai.
+
+Con người và sói đều là sinh vật không thể chịu đựng cô độc. Mà rượu mới cất khiến giấc mộng của họ tương thông.
+
+Nhưng cách họ đối xử với giấc mộng hoàn toàn khác nhau.
+
+Người nhìn thấy gió tuyết luôn mong muốn được đến cánh đồng sói rong ruổi, còn sói lại sợ hãi với dục vọng của loài người. Nó không thể hiểu tại sao con người lại say mê trong ảo giác nguy hiểm, tìm kiếm hy vọng từ đó.
+Điều càng khiến chó sói kiêng kị là trong giấc mộng của con người, nó không thể nào phân biệt được rốt cuộc mình là sói hay là một người phàm có hồn sói.
+
+Thế nên, sói lập lời thề cách xa chất độc của loài người, tránh đi sự cám dỗ của rượu.
+Vì sói không phải con dân của gió, quê hương của chúng cũng không thuộc về rượu và bài ca du mục. Thế nên chó sói rời khỏi lãnh địa của loài người, quay lại nơi hoang dã và sơn lâm, nơi hiếm xuất hiện mùi rượu để an cư.
+
+"Đây là thứ các ngươi gọi là rượu, có cội nguồn với sói."
+Chó sói cô độc đắc ý nói với kẻ say.
+Vừa quay đầu thì phát hiện anh đã ngủ say từ lâu trên giường lá thông mềm mại.
+
+Chó sói bất đắc dĩ hà hơi, hất cái người nồng nặc mùi rượu này qua một bên, một mình bỏ đi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book146_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book146_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebfe550c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book146_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Câu nói trên đồng hồ nhật quỹ này, chắc là tiếp nối với câu nói khắc trên đồng hồ nhật quỹ của Thiên Phong Thần Điện, bốn câu ghép lại mới hoàn chỉnh.
+
+Thiên Phong Thần Điện với nơi này, chắc hẳn có chút liên hệ với một ma thần liên quan đến "thời gian".
+
+Thật thú vị, thần điện thời gian lại biến mất trong thời gian...
+
+Ngoài ra trong một số sách cổ, một vài học giả cũng cho rằng, Phong Thần có mối liên quan gì đó với vị ma thần này...
+
+Nếu thật sự là thế, nơi đây chắc chắn có dấu vết gì đó, chẳng hạn như dấu vết Nguyên Tố...
+
+Hơn nữa, ta xác nhận trong một quãng thời gian nào đó, xung quanh đây khá lạ kì. Khoảng từ hai giờ sáng cho đến... không quá năm giờ...
+
+Dù gì bên cạnh cũng có một tòa đồng hồ nhật quỹ, vào rạng sáng, bóng của cây kim đồng hồ chỉ ngay xuống dưới, quả thật rất nổi bật, thời gian rất dễ nhớ.
+
+Nhưng ta không có Vision, dù có cảm nhận được khác thường thì những suy đoán này cũng không thể xác thực cụ thể được.
+
+Phiền thật, kẻ nghiên cứu học thuật trong những năm nay lại chẳng có Vision, quả thật khó khăn trăm bề...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book147_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book147_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4030cdd11
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book147_VI.txt
@@ -0,0 +1,60 @@
+Liyue là vùng đất kỳ trân hội tụ, có bảo vật đương nhiên cũng có những kẻ tinh đời biết đến bảo vật.
+
+Chủ tiệm đời đầu "Hy Cổ Cư" là một kẻ sưu tầm đặc biệt như thế.
+
+Tiệm đồ cổ "Hy Cổ Cư" bên Dốc Phi Vân thường xuyên có nhã khách ghé thăm. Buổi sáng cửa hàng này đóng cửa không tiếp khách, đến khi trăng sắp lên mới mở cửa. Khách hàng được tiếp đãi không hề tầm thường, mà là tay chơi với đôi mắt tinh tường vượt trội.
+
+Dù là đồng hồ tinh xảo của Fontaine, hương trầm của Sumeru, bình rượu do tông thất xưa ở Mondstadt lưu lại, hay băng gỗ tiên nhân từng ngồi nửa canh giờ, chiếc cốc làm từ lưu ly mà Nham vương từng uống, bình rượu sứ men xanh do Phong thần nước láng giềng sẩy tay làm vỡ... Tất cả đều được trưng bày thỏa đáng trong tiệm, chỉ chờ khách hàng hữu duyên ghé đến.
+
+Ban đêm, một quý công tử tình cờ dừng chân trong tiệm, tỉ mỉ thưởng thức những cổ vật trưng bày trên kệ.
+
+Chủ tiệm chú ý đến bộ trường sam màu đen trang nghiêm như núi đá, đôi mắt màu vàng hổ phách của anh.
+
+Vị công tử này chắc chắn không phải hạng phàm tục, Min'gui vừa nhìn là nhận ra ngay.
+
+"Hoan nghênh quý khách, quý khách thích món cổ vật nào cứ tự nhiên lựa chọn nhé."
+Giọng nói êm ái của chủ tiệm phá vỡ bầu không khí yên tĩnh đêm khuya.
+"Ừ...Ơ, thật ngại quá."
+Quý công tử mỉm cười, giọng hơi khó xử.
+
+"Tôi chỉ đang có hứng thú với thứ hàng giả tinh xảo này."
+
+Thứ mà anh chú ý đến là một ngọc bài cổ không trọn vẹn.
+
+Ánh trăng rơi trên một mặt có hoa văn khá hoàn chỉnh, lộ ra bóng mờ phần khuyết điểm của ngọc, dọc theo vẻ ngoài tang thương có nhiều vết trầy của ngọc bài. Ngọc bài này bị mài mòn nghiêm trọng bên ngoài, gần như sắp hỏng, đã không thể nhìn ra được hoa văn hay bút tích đường nét trên đó. Dường như nó đã phải trải qua một quãng thời gian không hề yên ổn.
+
+"Hàng giả...? Sao nhận định thế?"
+Min'gui vốn đã quen với việc khiêu khích của khách, nhưng giễu cợt thẳng thừng như vậy vẫn khiến cô phát cáu.
+
+Huống chi, cổ vật này từng được một nhà mạo hiểm liều mình khai quật từ phế cung sâu thẳm. Năm đó nàng gần như phải đắn đo tốn hơn nửa gia sản mới miễn cưỡng mua được. Nếu nó thật sự là hàng giả, chẳng những tài sản bị lừa gạt mà danh tiếng của "Hy Cổ Cư" cũng giảm sút.
+
+Vì thế, Min'gui thầm quyết định, không những phải đuổi tên này đi mà còn phải nghĩ cách bán ngọc bài này cho hắn mới được.
+
+"Mong quý khách hãy đánh giá kĩ lưỡng."
+
+————————
+
+"Mọi người đều biết, hai nghìn năm trước, vùng đất Teyvat gặp phải thiên tai, các ma thần hỗn chiến, ngày nay biên giới bảy nước đều bị ảnh hưởng. Vào lúc đó tuy không có bảy nước, nhưng người phàm cũng có làng mạc, thành bang và đất nước của mình...
+"Ma thần bị người đời quên lãng mà mất đi cái tên của mình, đã từng được con dân của họ tưởng nhớ, sùng bái, thậm chí kính yêu. Thế nên tổ tiên đã lấy châu sò trên bãi biển, ngọc bích của núi thẳm, đá cứng sơn dã, muối tinh trong đất tạo thành hình tượng của thần.
+"Ngọc bài này chính là di vật của thời đại đó, đến từ một bộ lạc cổ xưa sùng bái Nham Vương đế quân...Đương nhiên, vào lúc ấy, Nham vương của chúng ta chắc vẫn chưa được gọi là Nham Vương đế quân.
+"Trong thời đại các chư thần chém giết trên đỉnh đầu phàm nhân, Nham Vương đế quân chưa lập ra tiền tệ cho bảy nước, tạo ra Mora, thế nên bộ lạc này đã lấy đá vàng tình cờ khai thác ra làm vật trao đổi, lấy chân dung Nham Vương để đảm bảo giá trị ổn định.
+"Như cô thấy đấy...trí tuệ của người phàm thần kì như vậy. Thậm chí còn tìm được lối ra cho bản thân trước khi Nham Vương sắp xếp."
+
+Quý công tử thoáng ngừng, dường như đang nghĩ đến lời bình luận vừa rồi của mình.
+Ánh trăng bạc phủ xuống, dường như thoáng thu nhỏ lại bóng hình của anh.
+
+"Loại ngọc bài này rất hiếm, thường được chôn giấu trong khe núi, hơn nữa được chính tay người phàm điêu khắc tinh xảo nên từng chiếc đều là có một không hai...vì vậy ở chợ thường bị bán giá trên trời, nếu nói giá trị liên thành cũng không hề khoa trương.
+"Chỉ tiếc là chiếc trong tiệm lại là hàng nhái cận đại. Vì niên đại gần, có lẽ chỉ truy nguồn đến bậc cha chú của cô thôi.
+Trong nghề có nói "Ngọc không tì vết", tì vết trên miếng ngọc này quá ít, chất ngọc lại quá sáng...trông không giống với di vật thời đó.
+Lại thêm trên ngọc bài điêu khắc hình tượng nữ giới, rất hiếm thấy trong những di vật khác thời đó."
+
+Quý công tử giơ ngọc bài lên, quan sát tỉ mỉ dưới ánh trăng.
+"Dù dân gian có lưu truyền vài truyền thuyết, nhưng lý giải Nham Vương đế quân hóa thành nữ thì chưa từng thấy trong bất kì sách sử nào, cũng không có bằng chứng vật thật..."
+
+Dù quý công tử này trẻ tuổi, nhưng lại có khí chất của các nhà nghiên cứu cao tuổi.
+
+"Vậy là quý khách có điều không biết rồi..."
+Min'gui mỉm cười gian xảo như hồ ly đang gây hấn với gã thợ săn chưa đủ kinh nghiệm.
+"Không biết quý khách có bằng lòng nghe tôi kể một câu chuyện không?"
+
+Chủ tiệm nheo đôi mắt nhỏ dài, sau đó rủ rỉ kể chuyện...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book148_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book148_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e373645da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book148_VI.txt
@@ -0,0 +1,58 @@
+Trong thời đại chúng thần còn dạo bước khắp nơi, Nham Vương đế quân mà ngày nay được con dân kính ngưỡng cũng là một trong số các thần linh.
+Trong thời đại đó, trên phố đồn đại Nham Vương từng là một thần linh lạnh lùng không vụ lợi, xử sự công chính, quyết đoán vô tình, nhưng lại thiếu đi cái tình nên có của người phàm, cứng nhắc như một khối đá vĩnh hằng vậy.
+Dù là thế, mọi người vẫn kính sợ anh, tin tưởng anh, vì phép tắc của anh có thể đảm bảo giao dịch công bằng, cuộc sống yên ổn có nề nếp. Còn Nham Thần củng cố sức mạnh và sự tồn tại của bản thân từ trong tín ngưỡng.
+
+Nhưng cho dù là thần, cũng không cách nào thao túng tín ngưỡng và hoài nghi của người phàm.
+Dù là thần bảo vệ công lý, cũng không thể áp dụng các quy tắc rõ ràng trong lòng mỗi cá nhân được.
+
+Ở Minh Ôn Trấn từng có một thợ ngọc tính cách hài hước bất cần. Mỗi khi tiếp nhận ủy thác, anh đều dùng cách người khác khó lòng tưởng tượng nổi mà hoàn thành trong ngày cuối kì hạn.
+
+Nếu khách đặt mua chân dung thợ săn chinh phục mãnh thú, có lẽ sẽ nhận được một con heo rừng đang chạy trốn thục mạng.
+Nếu hỏi tới, câu trả lời thường thế này:
+"Thợ săn đang chinh phục mãnh thú dù không xuất đầu lộ diện, nhưng vũ khí của hắn cũng sẽ khiến thú sợ hãi."
+
+Nếu món mà khách đặt là ngọc chạm của một người quyền cao chức trọng, có lẽ sẽ nhận được quyền tọa hoa lệ.
+Nếu có truy cứu, câu trả lời thường là:
+"Người có quyền cao chức trọng nắm quyền chưa đến trăm năm, người chưa chắc sống lâu hơn quyền tọa này."
+
+Cứ thế, người thợ ngọc được gọi là "quái nhân" ở Minh Ôn Trấn. Còn ở cảng Liyue buôn bán phát đạt, những kẻ đặt mua giàu có lại cho là hài hước, hầu hết đều bằng lòng đặt mua ngọc chạm của anh, cũng muốn cố ý lĩnh giáo thủ đoạn bịp bợm nực cười của kẻ này.
+
+——————
+
+Một đêm nọ, có một cô gái đến xưởng của thợ ngọc.
+Cô mặc một chiếc áo khoác dài, dưới ánh trăng khuyết như lưu ly, đôi mắt lấp lánh ánh sáng hổ phách.
+Người thợ ngọc chưa từng quen biết cô, nhưng anh nhanh chóng phát hiện rằng họ nói chuyện rất ăn ý. Nói đến cũng lạ, cô am hiểu từng quặng mỏ, từng tòa tài nguyên ngọc thạch trong Minh Ôn Trấn. Nói đến kỳ quan đất trời cứ như nói về chị em mình, bàn về đá vàng ngọc đẹp cứ như nói về con gái yêu của mình...
+Nhưng cô rất hiếm khi bàn về tập tục nhân văn, đạo lý đối nhân xử thế.
+Cũng có thể là không hiểu chuyện con người nên không muốn nói nhiều. Nhưng dù thế nào đi nữa, xuất thân của cô chắc chắn bất phàm.
+Chí ít thì thợ ngọc đoán thế.
+
+"Tôi muốn có một ngọc bài, trên đó có khắc chân dung Nham Vương."
+Khi trò chuyện xong, lúc từ biệt ra khỏi cửa, cô gái mới nói ra yêu cầu của mình.
+"Nhưng anh không được điêu khắc diện mạo Nham Thần từ tưởng tượng, phải lấy hình mẫu từ thứ anh tận mắt nhìn thấy để điêu khắc ra chân dung Nham Vương thực sự."
+"Nếu không, tôi sẽ không trả một Mora nào."
+
+Thế là, hai người đặt ra kỳ hạn ba ngày.
+
+Ngày thứ nhất, người thợ ngọc chỉ lo cùng bạn bè vui ca luận bàn, không nhận bất kỳ ủy thác nào.
+
+Ngày thứ hai, thợ ngọc ra ngoài leo núi tìm ngọc, cả ngày không tiếp bất kì khách nào.
+
+Ngày thứ ba, thợ ngọc mới bắt đầu đóng cửa mài giũa ngọc thô, làm liền mạch từ sáng sớm đến tối mịt.
+
+Đợi đến khi vành trăng khuyết treo lên bầu trời, cô gái với con ngươi màu vàng hổ phách lại đến trước cửa.
+Thợ ngọc giao tác phẩm đắc ý của mình.
+Một thần bài được tạc từ ngọc đẹp, trên đó là chân dung một cô gái.
+
+Cô gái không hiểu, cau mày hỏi.
+Thợ ngọc giải thích thế này:
+"Ngày thứ nhất, tôi hỏi các trí giả và bậc thông thái, biết được phương thức hoạt động của Nham Vương. Nhưng đây chỉ là khung xương mà thôi.
+Ngày thứ hai, tôi đi vào núi, bỏ cả ngày quan sát đá núi, lắng nghe nguyên tố sinh trưởng, suy đoán tạo vật của Nham Vương, nhưng đây chỉ là máu thịt.
+Ngày thứ ba, tôi nhắm mắt, điêu khắc ngọc thô theo ý nghĩ của trái tim mình, và đây mới là linh hồn."
+
+Vừa nói, thợ ngọc vừa cười khá lúng túng.
+"Nhưng tôi cũng không biết vì sao lại tạc thành thế này."
+
+Cô gái ngắm nghía viên ngọc, như có điều suy nghĩ:
+"Thú vị, cũng khiến tôi nghĩ đến một câu chuyện khác..."
+
+Nói đoạn, cô ấy nâng đôi mắt hổ phách lên, bắt đầu kể...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book149_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book149_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8864bdb06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book149_VI.txt
@@ -0,0 +1,38 @@
+Liyue là vùng đất kỳ trân hội tụ, có bảo vật đương nhiên cũng có những kẻ tinh đời biết đến bảo vật. Đó là thời đại vô cùng phồn thịnh của cảng Liyue, hàng hóa tiền của đi đi tới tới không ngừng.
+Giống như bây giờ, là thời đại thuộc về những thương gia giàu có và thuyền trưởng. Là thời đại thống trị của những con người trên thương trường sóng gió và liều mạng với cự thú trong đại dương.
+
+Cũng như thế, trong niên đại đó, trên bến tàu của cảng thành to lớn luôn có những thủy thủ và nhân công bận rộn.
+Nham Vương Đế Quân trong truyền thuyết không chỉ biết hóa thân quý nhân giao thiệp với chư vị khách quý của Ngọc Kinh Đài, mà còn thường xuyên hóa thành phàm dân dạo chơi trong đám thợ mỏ, ngư dân, thủy thủ cùng lái buôn.
+
+Vào lúc đó, trên bến tàu Liyue có một ông chủ thuyền chài tính tình hà khắc khó khăn, đối xử với người làm cực kì thô bạo. Mỗi khi gặp chuyện không vừa ý, thường xuyên mặc kệ lời giải thích của người làm mà trách mắng thậm chí trừ cả tiền công.
+
+Ngày hôm ấy, ông chủ thuyền chài gặp được một thiếu niên.
+Anh là người làm mới được ông chủ thuê về. Mặc áo ngắn vải thô, chít khăn quấn đầu, cũng giống như những thuyền phu khác, nhưng màu da và thần thái cho biết anh là sơn dân của Khinh Sách Trang, đang tự đi tìm lối thoát cho mình. Gương mặt anh mang đường nét của vùng núi đá.
+
+Anh vụng về và hiền lành như những người dân miền núi khác. Điều khiến người ta chán ghét là mỗi khi phân loại tôm cá, anh cứ luôn tránh né những thứ hải sản có xúc tua hoặc đầy dịch nhớp nhúa.
+
+"Kén cá chọn canh thì trông mong tiền đồ gì chứ! Anh là công tử nhà giàu sao?"
+Câu nói này trở thành cái cớ để ông chủ thuyền chài trừ tiền công.
+
+Trước kia, người thiếu niên chỉ cười cho qua, rồi tiếp tục làm công việc đang dang dở.
+Nhưng rốt cuộc có một ngày, thiếu niên hỏi:
+"Nếu ai cũng có thứ họ ghét, sao còn bắt họ làm?"
+
+Mấy kẻ học việc sợ hết hồn, ông chủ thuyền chài tức tối vỗ đầu hắn đánh bốp một cái:
+"Lẽ đời là thế! Ai cũng chọn việc nhẹ nhàng, cái khổ dành lại cho ai?"
+
+"Nhưng e rằng nó không phải là ý của Nham Vương Đế Quân khi lập ra quy củ..."
+
+"Nói nhiều thế làm gì?"
+
+"Hay là tôi kể ngài nghe một câu chuyện?"
+Đôi mắt của thiếu niên sáng rực như đá vàng trong núi.
+
+"Anh còn biết kể chuyện?"
+Nghe thấy kẻ ngốc này còn biết kể chuyện, ông chủ thuyền chài rất hứng thú.
+"Kể đi... ấy, đừng có dừng tay!"
+
+Thiếu niên xảo trá mỉm cười, trong mắt lóe lên một chút ánh sáng.
+"Vậy để tôi kể về câu chuyện của một tấm ngọc bài..."
+
+Cứ thế, lần mò trong câu chuyện của người thiếu niên, ông chủ quên mất thời gian, và cũng quên mất nguồn thu đến từ việc cắt xén tiền công đang bị đôi bàn tay khác âm thầm cướp mất, lén phát cho mọi người.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book14_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book14_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..13057b9b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book14_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Khi tôi cảm thấy có gì đó không đúng mới phát hiện, tôi đã biến thành một nhánh bồ công anh.
+Tất nhiên là, cho dù tôi muốn kháng nghị, thì bồ công anh không có lưỡi, cũng không có miệng, tôi không thể thốt được lời nào. Chỉ có thể mở to mắt nhìn cô ấy như một người khổng lồ, dùng ngón cái và ngón trỏ, nhẹ nhàng hái xuống nhánh bồ công anh là tôi kia.
+"Bồ công anh, bồ công anh, đi cùng với gió, đến nơi xa."
+Hồ ly đọc khẩu quyết.
+Sau đó cậu gọi đất trong chốc lát, rồi thổi bay nắm hạt giống bồ công anh. Tôi bị cuốn vào trong cơn gió mạnh, bay đi xa thật xa.
+Bị xoay vòng quanh, tôi cảm thấy đầu óc choáng váng. Đôi mắt long lanh như bảo thạch trong hồ nước đó, cũng như ý thức của tôi, như lời cầu nguyện mà tôi nghe từ cô ấy, càng lúc càng xa khỏi tôi.
+"Phong Thần, hãy để hồ ly chúng con đều biến thành người. Như vậy chúng con sẽ không còn phải sợ cung tên và dao săn của con người nữa."
+...
+Khi tôi tỉnh lại, phát hiện bản thân đang ở cánh rừng phía sau thôn.
+Trong rừng có rất nhiều rất nhiều cây cối um tùm tươi tốt, giữa những hàng cây là một cái hồ nhỏ.
+Mặt hồ giống như chiếc gương trong Đại Giáo Đường Mondstadt, mỗi ngày đều được lau sáng bóng vậy.
+Ánh nắng xuyên qua cành lá chiếu xuống mặt hồ, tựa như đang che giấu những viên bảo thạch, thật đẹp mắt.
+Hôm đó thời tiết giá lạnh, tôi mang theo cung vào rừng đi săn, đi đến bên hồ, nhìn vào hồ nước lấp lánh, không biết tại sao lại nhớ về cô gái tôi đã thích từ rất lâu trước kia.
+Tôi đã không còn nhớ được cô ấy là người như thế nào, chỉ cảm thấy đôi mắt cô của ấy nhất định giống như nước trong hồ, như những mảnh bảo thạch sáng lấp lánh.
+Đúng vậy. Lúc đó tôi chắc chắn đã nhìn hồ nước phát sáng lấp lánh đến thất thần, rồi ngủ lúc nào không hay.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book150_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book150_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e135819f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book150_VI.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+Đó là thời đại hàng ngàn hàng vạn kỳ trân dị bảo đều tập trung tại Liyue.
+Đêm nay, chủ tiệm Min'gui của "Hy Cổ Cư" đang cùng một quý công tử vô danh nghiên cứu cổ vật, tâm tình chuyện cũ.
+Họ chủ yếu bàn về một miếng ngọc bài.
+
+Ai cũng biết, ở Liyue, ngụy tạo một mảnh ngọc khí cổ đại, cũng vốn dĩ chẳng cần phải bỏ quá nhiều tiền để mua. Chế tạo ra một món hàng giả tinh xảo, tuy giá hơi đắt một chút, nhưng thương gia vẫn chấp nhận được.
+Cái khó là tạo ra một câu chuyện hay cho nó.
+
+Như thợ ngọc dạo chơi núi sâu, hay thiếu niên đánh cá cổ quái, kẻ đi ngược lại đạo lý bình thường lại là người gần nhất với sơ tâm.
+Quy tắc và khế ước của Nham Vương Đế Quân không bắt buộc người phàm lấy uy quyền làm chuẩn mực, vì ngài biết rõ đó chỉ là thủ đoạn chứ không phải mục đích, sự cân bằng và sâu sắc nằm trong lựa chọn và thức tỉnh của mỗi một người.
+
+Chủ thuyền hà khắc không hiểu điều đó nên chỉ nhận lại sự chế giễu và sợ hãi của người làm.
+
+Người phàm như thế, đồ cổ cũng thế. Dù trình độ và tài nghệ có hạn, nhưng thứ quyết định giá trị của nó lại thường nằm ở "câu chuyện" đằng sau nó.
+
+Quý công tử kén chọn cũng không hiểu hoàn toàn, vì vậy mới vạch trần ngọc bài kia là giả, chê bai giá trị của nó một cách không kiêng kị.
+
+Nhưng rất nhiều trân bảo trong "Hy Cổ Cư", nếu cứ dùng ánh mắt tinh đời sắc bén để gọt giũa, thì chắc đều hóa thành tro bụi mất.
+
+Ví như giọt nước mắt của người yêu thuyền trưởng hóa thành trân châu vĩnh hằng. Như vị vua phàm trần khi xưa điêu khắc chân dung người vợ quá cố mà nhốt cả linh hồn của mình vào đó.
+
+Những câu chuyện này thế nào cũng phai mờ, nhưng cũng là truyền thuyết được cất giấu dưới lớp vỏ của những cổ vật.
+
+"Câu chuyện thật thú vị, tôi sẽ mua món hàng giả này."
+Quý công tử gật đầu, đôi mắt ánh lên nét cười.
+
+"Nghe tôi kể rồi, anh vẫn cho nó là giả sao?"
+Min'gui khẽ thở dài.
+
+"Đương nhiên"
+Quý công tử mỉm cười, dường như từ lúc vào tiệm anh chưa từng cười vui như thế.
+
+"Cũng như câu chuyện mà cô kể, chuyện ngọc bài là loại tiền tệ thời cổ xưa, cũng chỉ là lời bịa đặt của tôi mà thôi."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book151_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book151_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c75e21c6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book151_VI.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+Kiếm sắc, hàn quang rạch thẳng trời đêm, trăng sao cũng không lu mờ được.
+Núi hoang vang rền, tiếng véo von xoay vòng theo kiếm ca thán gió thu.
+
+Gió ngưng mưa tạnh, trên đường mòn chỉ một người độc hành.
+
+Người này râu tóc như rồng, mũi ưng mắt cú, trông như dị nhân. Vóc người mảnh khảnh lảo đảo chực ngã, cứ như bị bệnh tật ăn mòn vào xương cốt, đi trên đường mòn nơi núi hoang chẳng khác nào cô hồn dã quỷ.
+
+Hắn đã đi đường ba ngày, chịu đói ba ngày, cũng đã ba ngày chưa chợp mắt.
+
+Ba ngày trước, hắn còn có tên húy, một danh kiếm và sư môn suy bại. Nhưng giờ nét mặt hắn chỉ còn khổ sở và bi ai, hòa cùng nước mưa và bùn đất, rơi xuống con đường bùn lầy, khiến đất đá cũng mục rỗng.
+
+Ba ngày trước, một đao khách vô danh kết thù với hắn, khiến sư phụ và sư muội phải vùi thân trong tuyết địa non cao, gió tuyết xác xơ cũng nhuộm đỏ.
+
+Nay hắn đã có tên mới - Kim Thất Thập Nhị Lang.
+Vì hắn là người sống sót duy nhất của sư môn bảy mươi hai người.
+
+——————
+
+Không biết đã đi bao lâu, tiếng xe từ phía sau truyền đến.
+
+Kim Thất Thập Nhị Lang tránh sang ven đường, dừng bước hỏi: "Là xe đi Đồ Tì Trang sao?"
+
+Phu xe hành lễ nói: "Những xe đi trên đường này đương nhiên phải qua Đồ Tì Trang."
+
+Kim Thất Thập Nhị Lang lại hỏi: "Nếu đi ngang qua, thế xe ngươi có chở người không?"
+
+Phu xe nói: "Có thể, nhưng ngươi chưa hỏi ta có muốn chở không."
+
+Kim Thất Thập Nhị Lang không hiểu: "Nếu đã đến Đồ Tì Trang, vì sao không muốn chở?"
+
+Phu xe đáp: "Vì ngươi không phải ta, ta cũng không phải ngươi."
+
+"Nhảm nhí"
+
+Lời nói vừa dứt, kiếm cũng vừa rời vỏ. Phu xe chỉ kịp cảm thấy cơn lạnh ập đến, chưa kịp giãy dụa đã rơi xuống xe, tắt thở.
+
+Kim Thất Thập Nhị Lang là người như vậy, tuy mất hết tất cả, cõi lòng lạnh ngắt, cả sự sáng suốt cũng mất đi, nhưng hắn luôn ghét những người nói nhảm.
+
+Ngồi lên xe nhuốm máu, Kim Thất Thập Nhị Lang lái đến Đồ Tì Trang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book152_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book152_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..fda31372a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book152_VI.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Nghe nói ở nước Minh Tư xa xôi, hai chữ "Đồ Tì" mang ý nghĩa hủy diệt hư ảo, đòi lại sự thật.
+
+Đồ Tì Trang tọa lạc dưới chân núi hoang, chỉ có con đường mòn trơ trọi thông với thế giới bên ngoài - chính là con đường dưới chân Kim Thất Thập Nhị Lang.
+
+Trời tối, gió mưa thét gào.
+
+Kim Thất Thập Nhị Lang vốn không quá thân với Đồ Tì Trang, nhưng nay vì thù oán phải đi gặp trang chủ.
+
+Khi xe bò qua đường sình lầy đến dưới chân núi hoang, trời đã tối đen, mây che đi trăng mờ, màn đêm vô biên vô tận. Kim Thất Thập Nhị Lang lẩn vào trong màn đêm, hòa mình với bóng tối.
+
+Trong đêm đen, trăng mờ lóe trên đầu trang chủ. Đồ Tì Trang vốn không lớn, nhưng trang chủ không phải nhân vật tầm thường. Trong trang không ai nắm rõ tên họ lai lịch của hắn, cũng chưa từng có người dám hỏi.
+
+Mọi người chỉ biết hắn mang nợ máu sâu sắc, những gì hắn trải qua cũng đỏ như đôi mắt hắn.
+
+Đôi mắt hắn đỏ au, tanh tưởi và bén nhọn, như một thanh kiếm sắc lúc nào cũng có thể đâm vào tim người khác.
+Con người hắn cũng thế, như mũi dùi nhọn lúc nào cũng có thể đâm thủng tim bất kì ai.
+
+"Đến lúc rồi."
+Trang chủ lắc đầu tự lẩm bẩm, ánh trăng lạnh lẽo dao động trên cái đầu trọc của hắn.
+
+Ngoài phủ đệ của trang chủ, một ác quỷ đang vung thanh kiếm nhuốm máu xử lý từng thuộc hạ của hắn.
+Tuy nói Đồ Tì Trang đều là những kẻ gian ác, nhưng bởi vì giao kèo của nhiều môn phái, nên không có ai tùy tiện tìm đến khiêu khích trả thù.
+Nhưng Kim Thất Thập Nhị Lang đã mất đi môn phái của mình, không bị quy tắc ràng buộc. Hắn chỉ là cô hồn quỷ đói mang theo một thanh kiếm sắc bén, khao khát được nếm máu kẻ thù.
+
+Cùng với tiếng chém giết chính là tiếng mưa gió. Mưa to gột rửa màu đỏ trên người kiếm khách, mới đó lại vấy thêm một tầng đỏ tươi.
+
+Kiếm khách tiến về phía trước trong màn mưa bụi đỏ, trên người bao nhiêu vết thương, không ai ngăn cản được.
+
+Đến khi bụi đỏ tiêu tán trong mưa gió vô tận, kiếm khách băng qua dòng nước nhơ bẩn đến phủ đệ của trang chủ.
+
+——————
+
+Tiếng chém giết ngoài cửa yếu dần, trang chủ mới chậm rãi nâng ly rượu lên vẩy vào không trung.
+Có thể là truy điệu trước cho người quen cũ, hoặc truy điệu cho linh hồn bẩn thỉu của mình.
+
+Cửa mở ra, là Kim Thất Thập Nhị Lang. Cả người hắn đỏ rực, tương phản với mưa gió xám xịt ngoài cửa.
+
+"Trang chủ, ta đến tìm ngươi vì có việc muốn hỏi."
+
+"Ngươi đã hại bao nhiêu mạng trong trang rồi?"
+
+"Không nhiều không ít, ba trăm sáu mươi mạng."
+
+Trang chủ thoáng ngừng, nét mặt không thay đổi nhưng gân xanh trên trán lộ ra phản ứng của hắn.
+
+"À, còn mạng của một con chó nữa."
+
+Nói đoạn, bóng người đỏ rực vung tay lên, một thứ rơi trên bàn rượu.
+Là xương chó giữ cửa, trông như hầm rất lâu, bị lóc thịt sạch sẽ.
+
+Hóa ra trong nửa giờ, Kim Thất Thập Nhị Lang chẳng những giết ba trăm sáu mươi hảo hán trong trang, mà còn ninh nhừ chó canh cổng thành canh.
+
+Tàn khốc cỡ nào!
+Máu lạnh cỡ nào!
+
+Trang chủ đau đớn kêu lên, không nhịn được nữa, rút kiếm ra...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book153_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book153_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b540afb2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book153_VI.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Mưa thoáng ngừng, nhưng trời vẫn chưa hửng.
+
+Kim Thất Thập Nhị Lang hỏi tin tức kẻ thù từ trang chủ.
+Hôm nay, Đồ Tì Trang chỉ còn là nhà trống và oan hồn không chủ.
+
+Không, thế gian này không có ma quỷ.
+Vì đây là thế giới không có sự tồn tại của sức mạnh nguyên tố.
+Đương nhiên ký ức của người chết cũng không thể mượn sức mạnh nguyên tố tái hiện ở nhân thế.
+
+Trang chủ là kẻ khó đối phó, đường kiếm rất nhanh, để lại nhiều vết thương sâu tận xương trên người Kim Thất Thập Nhị Lang.
+Nhưng đáng tiếc, trái tim của hắn quá chậm.
+
+Đây là thế giới không có sự tồn tại của sức mạnh nguyên tố.
+Đương nhiên kiếm pháp cũng không có sự củng cố của nguyên tố.
+Kiếm khách chỉ có thể vận dụng thể lực khi chiến đấu chứ không điều khiển nguyên tố.
+Như cánh tay điều khiển ngón tay, trái tim điều khiển đôi mắt là bí quyết của "kiếm" trên thế giới này.
+Trang chủ là cao thủ dùng kiếm nhanh, nhưng chưa bao giờ hiểu được tầm quan trọng của "trái tim", chỉ trong một chiêu đã ngã xuống.
+
+Kim Thất Thập Nhị Lang ném lư hương đã mất một góc trong tay vào trang chủ đang trọng thương.
+
+Hóa ra trang chủ cố trút xuống đường kiếm ác liệt lên người kiếm khách, cho rằng đối phương sẽ khó lòng chống đỡ, nhưng không để ý đến tay trái của hắn...
+
+Trong ánh sáng chợt lóe, chưởng môn Đồ Tì Trang lại bị một cái lư hương đập vào trán, lăn mấy vòng đập vào tường không nhúc nhích.
+
+"Ác đồ hèn hạ..."
+
+Nhưng ác đồ cầm lư hương nhuốm máu không đáp lại, chỉ có tiếng gió trả lời hắn.
+
+"...Người ngươi muốn tìm ở núi hoang sau trang...tự đi tìm cái chết đi..."
+
+Ác đồ rời đi, đáp lại hắn chỉ có tiếng gió hoang vu...
+
+Cùng với tiếng lửa đốt núi vừa bén.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book154_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book154_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..38fc05898
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book154_VI.txt
@@ -0,0 +1,44 @@
+Đợi khi cầu vồng tan, Kim Thất Thập Nhị Lang mới rời Đồ Tì Trang đến núi hoang.
+Từ lâu đã có truyền thuyết, "núi hoang" này do thiên đế dùng đao kiếm đẽo gọt mà thành, nên cực kì khó leo.
+Cũng có lời đồn rằng, núi hoang thấm ướt nước mắt đất mẹ nên kiềm ở khắp nơi, không có một ngọn cỏ.
+
+Núi hoang từng nổi danh với tài nguyên khoáng sản, nhưng sau một trận động đất, quặng mỏ mất hết, công nhân đều chôn thây trong đó.
+Sau đó không còn ai muốn xây lại vách đá ngăn để che giấu sản nghiệp, cứ để mặc cho ác thú cùng kẻ gian ẩn cư bên trong động đá.
+
+Trong số ác thú và kẻ gian có kẻ thù của Kim Thất Thập Nhị Lang.
+Kiếm khách nghiêng vai, chân lảo đảo, vết thương do kiếm khi giết trang chủ Đồ Tì Trang cản bước hành động của hắn.
+
+Kiếm khách hiểu rõ ở đây đang có nhiều cặp mắt quan sát, ngửi được hơi thở như dã thú bị thương của hắn.
+Cuộc đời đẫm máu đã sớm tôi luyện các giác quan của Kim Thất Thập Nhị Lang rất nhạy cảm.
+
+Hắn cảm thấy dường như núi hoang đang bày thiên la địa võng trùng trùng.
+Kẻ gian ẩn trong bóng tối đang chờ hắn bước vào huyệt đá chật hẹp, lách qua khe hở, hoặc băng qua quặng mỏ sụp đổ nào đó, ngầm xử lý hắn bằng lưỡi dao sắc.
+
+Nhưng giờ nhìn từ ngoài vào, núi hoang dốc đứng đã đủ trở thành đất chôn của Kim Thất Thập Nhị Lang.
+Kiếm khách bị thương khập khiễng, khó khăn bước về phía trước trên đường mòn, chốc chốc lại có đá cuội vỡ ra dưới chân.
+
+Cùng lúc đó, trên vách núi quanh co trắc trở, hai bóng dáng đang liếc nhìn hắn.
+
+"Mới dưới chân núi đã thảm hại thế, ta thấy chỉ cần hắn vào đường núi khó đi... sẽ tự trượt chân rơi xuống vực sâu."
+Bà lão gầy như que củi nói thế.
+
+Bà liếc nhìn người bên cạnh, đôi mắt xanh ngọc bích dâng đầy tử khí lạnh lẽo, sắc bén như rắn độc ẩn mình trong khe đá.
+
+"Không đâu!"
+Ông lão mập mạp ở bên cạnh tiếng nói vang như chuông đồng.
+"Trước đó hắn đã tàn sát ba trăm sáu mươi ba mạng người ở Đồ Tì Trang, cả chó giữ cửa cũng mang đi hầm canh..."
+"Bị thương do kiếm của trang chủ Đồ Tì Trang, cơ thể mệt nhọc cũng không thể khinh thường!"
+
+"Hừ..."
+Mới đó bà lão đã biến mất khỏi rừng tùng khô héo, chỉ để lại một tiếng hừ bất mãn.
+
+"..."
+Ông lão quan sát kĩ kiếm khách què chân dừng lại nửa khắc, mới sờ bụng mập mạp chậm rãi rời đi.
+Đi một mạch không đụng phải một gốc tùng khô, một nhánh cỏ hoang nào.
+
+Bỗng nhiên mây đen tụ tập, mưa dầm trút xuống.
+Trong mưa, Kim Thất Thập Nhị Lang bị thương lấy kiếm làm gậy chống, bước đi khó khăn.
+Nhưng mất máu và giá rét thật sự khiến hắn không chống đỡ nổi, ngã nhào trên mỏm đá.
+
+Trước khi bóng tối nuốt đi hết thảy, thì tà váy xanh lơ lửng trước mắt...
+Cứ như là cảnh tượng từng biết đến.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book155_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book155_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7b467f54
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book155_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+"Thời gian và gió", nghe có vẻ có liên quan đến Phong Thần... cái tên này không thể nói rõ chút sao? Dựa vào mấy chữ này không thì làm sao nghiên cứu ra gì chứ?
+
+Nếu có liên quan đến Phong Thần, dù có đầu mối gì chắc chắn cũng có liên quan đến nguyên tố Phong.
+
+Liên tưởng đến thời gian... trên đồng hồ này chắc chắn có bí mật gì đó.
+
+Hơn nữa có lúc ta thật sự cảm thấy xung quanh là lạ. Ừm... hình như hai giờ sáng rồi... hay là mấy giờ nhỉ?
+
+Ta không nhớ rõ nữa... ta chỉ nhớ lúc rạng sáng, cây kim của đồng hồ vừa khéo chỉ thẳng xuống dưới.
+
+Nhưng... thôi được, thầy cô ở Giáo Viện thường nói, người không có Vision, tốt nhất không nên tham dự vào việc điều tra.
+
+Lúc đó ta không hiểu, nhưng giờ xem như đã biết rồi. Cứ coi như tìm được đầu mối, thì không có Vision, ta cũng chỉ đứng nhìn mà thôi.
+
+Không biết Hiệp Hội Nhà Mạo Hiểm bên kia có chịu giúp ta tìm người vừa có Vision vừa đồng ý giúp đỡ hay không.
+
+Mà kể ra, sao quy mô Hiệp Hội Nhà Mạo Hiểm Mondstadt lại nhỏ thế nhỉ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book156_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book156_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b66bd1343
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book156_VI.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Vài ngày sau, hồ ly đã không còn đến nữa.
+Nhưng những ngày này, con mồi trong rừng dần dần nhiều lên.
+Những con chim sẻ nhỏ, những con hạc và cả lợn nữa...
+Không biết là được mùa hay là phần thưởng của hồ ly. Nhưng dù thế nào, những ngày này cuối cùng cũng có thể nếm thử món thịt rồi.
+Thế nhưng hồ ly đã không còn đến nữa.
+Nói cũng lạ, lúc bụng đói rất dễ đi vào giấc ngủ. Tuy nhiên, khi đã no say lại không khỏi liên tưởng đến người phụ nữ mà hồ ly biến thành.
+Khi nào tôi mới được gặp lại được đôi mắt trong như hồ nước ấy?
+Nửa mê nửa tỉnh đầy phiền toái, ngoài cửa vang lên âm thanh nhỏ.
+Mong chờ bóng dáng nhỏ bé trắng trẻo, tôi nhảy ra khỏi giường và mở cửa.
+Không có đôi mắt màu hồ nước, không có cái đuôi to trắng mịn như bông, chỉ có bồ công anh bay lên mờ ảo dưới ánh trăng bạc, tựa như tuyết lơ lửng trên không trung.
+Đột nhiên, một cái gì đó lọt vào lỗ mũi của tôi.
+"Hắt xì!"
+Đột nhiên, những bông hoa bồ công anh trắng muốt xoay tròn, bay khắp bầu trời, biến thành một cơn bão tuyết.
+Giữa gió và tuyết bồ công anh, đôi mắt như ngọc ấy đang nhìn tôi, như đang nhìn vào trái tim tôi.
+Xua tan vòng xoáy của những bông hoa bồ công anh, tôi đi về phía con hồ ly nhỏ.
+Hồ ly đung đưa tai, cái đuôi lớn của nó lướt qua cỏ, thoáng chốc biến mất vào sâu trong rừng.
+Tôi vội vàng chạy theo.
+Trong rừng tối, có một thứ gì đó màu trắng thoắt ẩn thoắt hiện.
+Cứ như ánh sáng mặt trăng chiếu qua kẽ lá, hay là tinh linh ma mãnh với những bước chân nhẹ nhàng
+Tin tưởng vào hồ ly, tôi đi theo nó thoát khỏi khu rừng tối.
+Dưới ánh trăng, một biển bồ công anh mở ra trước mặt tôi.
+Ngay khi tôi không nói nên lời, có tiếng sột soạt sau lưng.
+Nhẹ nhàng, mỏng manh như tiếng cô gái giẫm lên những chiếc lá thông bằng đôi chân trần.
+Hồ ly đến sau lưng tôi, và cơn gió đêm mang theo hơi thở của cô ấy - ẩm ướt và mát mẻ, có mùi thơm hơi đắng của hoa bồ công anh.
+Một bàn tay đặt lên vai tôi, những ngón tay mảnh khảnh lạnh ngắt.
+Sau đó, cô ấy ghé vào tai tôi, mái tóc dài của cô ấy xõa trên vai tôi và chảy xuống.
+Tôi cảm thấy nhịp tim và nhịp thở của cô ấy lên xuống nhẹ nhàng, bình tĩnh và an tâm.
+"Đây là nơi mà chỉ có hồ ly mới biết cách đến được, là quê hương của bồ công anh.
+"Hy vọng bạn có thể ở lại đây và dạy cho con tôi học tiếng người...
+"Đổi lại, tôi sẽ dạy cho bạn những ảo thuật hồ ly."
+Lỗ tai chợt ngứa ngáy, giống như có làn gió đêm nhẹ nhàng và ẩm ướt mang theo bồ công anh thổi qua.
+Kỳ lạ, rõ ràng không có nói với cô ấy về chuyện ảo thuật, sao cô ấy lại biết nhỉ"
+Cô ấy không trả lời, mà nắm lấy tay tôi và dẫn tôi đi đến nơi sâu thẳm của biển bồ công anh...
+Làn gió đêm từ phương nam, làn gió đêm từ phương bắc, thổi với hương thơm hơi đắng, mang đến những ký ức mơ hồ,
+Cô ấy dẫn tôi đi vui đùa nhẹ nhàng giữa lớp nhung trắng rải rác cho đến khi trăng lên cao trên các vì sao.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book157_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book157_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e76ee77
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book157_VI.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"Đợi nó học được tiếng người..."
+Cô ấy chậm rãi nói.
+Tôi sững sờ nhìn vào mặt cô ấy.
+Sau đó cô ấy nói gì, tôi nghe không rõ. Ngọn gió đêm nghịch ngợm mang theo bồ công anh che đi những lời nói của cô ấy.
+Hoặc có thể đó là ngôn ngữ gốc của cô ấy, ngôn ngữ của gió và bồ công anh?
+Sau đó, cô ấy nhìn tôi đang chết lặng, rồi cười mỉm.
+Cô ấy cười rất đẹp. Đôi mắt cong lóe lên những tia sáng vỡ vụn, như hai vầng trăng trong hồ nước gợn sóng.
+"Vậy vì sao bạn lại muốn học ảo thuật hồ ly?"
+"Tôi muốn học ảo thuật biến thân của hồ ly, để tôi có thể bay lên trời cao như một con chim, và tôi có thể bay đến một khoảng cách mà tôi không thể nhìn thấy trước đây..."
+Tôi trả lời như vậy
+"À, khi đi săn cũng sẽ không còn phải trốn trong bụi rậm nữa, mà sẽ có thể tự do bay lên trời như một con chim ưng."
+Sau đó, tôi không ngừng suy nghĩ.
+Khi nghĩ như vậy, bồ công anh trong tay tôi trôi về phía mặt trăng như thể nghe thấy điều ước của tôi.
+"Phải không..."
+Cô hơi cúi đầu xuống, mái tóc đen dài xõa xuống chiếc cổ trắng ngần. Ánh trăng nhàn nhạt chiếu vào tóc, khiến tóc xõa dọc trên làn da trắng nõn, sáng ngời, như có thể phản chiếu bóng mây trên bầu trời đêm.
+Tôi nhìn cô ấy chăm chú, rồi đỏ mặt và quay mặt đi.
+Dẫu sao, hồ ly là một con thú tự do, sẽ không che giấu vẻ đẹp của mình vì xấu hổ như con người.
+Dù không phải là lần đầu tiên tôi được chứng kiến hay chạm vào cô ấy, nhưng mỗi khi ánh trăng chiếu vào mái tóc dài của cô ấy, tôi không khỏi đỏ mặt và không thể không dời mắt đi.
+Cô ấy quay mặt lại suy nghĩ một lúc rồi khẽ thở dài, có vẻ không vui.
+Chúng tôi ngồi trong một biển hoa bồ công anh và không nói gì. Một khoảng lặng kéo dài khiến tôi nghĩ rằng cô ấy đang giận tôi.
+"Hồ ly chúng tôi luôn biết trả ơn. Tôi sẽ dạy bạn ảo thuật biến hóa để thực hiện ước mơ của mình."
+Hồ ly quay mặt lại như muốn nói.
+Đôi mắt màu hồ nước lấp lánh dưới ánh trăng, khiến ta yên lòng.
+Tốt quá, cô ấy không giận tôi.
+Không hiểu vì sao, tôi thở phào nhẹ nhõm.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book158_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book158_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebea7c992
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book158_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Hồ ly là loài thú thông minh, lanh lợi và gian xảo.
+Hồ ly nhỏ học rất nhanh, và đôi khi nó còn có thể hỏi những câu khiến tôi phải suy nghĩ.
+Xét cho cùng, ngôn ngữ của con người rất phức tạp và tinh tế, không ngây thơ như ngôn ngữ của loài thú.
+Đôi khi, ngôn ngữ như cuộn len bị con mèo làm rối tung, khó mà gỡ rối được, có lúc cũng sẽ làm khó cả thầy giáo.
+Nhưng hồ ly là loài thú thông minh, nó nhanh chóng học được nhiều từ ngữ của loài người, và dùng nó để hình dung bồ công anh và hồ nước.
+Bất cứ khi nào hồ ly nhỏ phát hiện ra từ vựng mới, và cố gắng sử dụng ngôn ngữ mới học để khám phá thế giới quen thuộc, cô ấy đều ở bên, mỉm cười nhìn chúng tôi.
+Hồ ly nhỏ học rất nhanh, nhưng tôi không thấy nhẹ nhõm lắm.
+Khi tôi đã không còn gì để dạy nữa, liệu cô ấy có bỏ tôi trong biển bồ công anh này không?
+Cho đến lúc đó, liệu tôi còn có thể nhìn vào đôi mắt dịu dàng dưới ánh trăng như vậy không?
+Liệu cô ấy có còn mỉm cười ranh mãnh và dẫn tôi đến tận sâu đáy biển bồ công anh, chơi đùa cùng tôi và hít thở hương thơm hơi đắng của gió bắc nam không?
+Nghĩ đến điều này, tôi chìm trong những ký ức u uất.
+Ở cái đêm mà tôi không nhớ rõ, khi tôi chia tay người con gái tôi yêu, mặt trăng khi ấy cũng giống như vậy.
+"Thời gian này vất vả cho bạn quá."
+Không biết từ khi nào, hồ ly đã tìm đến tôi. Cô cúi đầu, mái tóc đen dài xõa ngang vai, ánh trăng lung linh từ trên cao chiếu xuống, mềm mại như nước.
+"Đợi khi nó học được tiếng người, có thể nó sẽ tìm được thêm nhiều bạn mới...
+"Trong thời gian này cảm ơn bạn rất nhiều. Kể từ khi bắt đầu học tiếng người, nó trở nên vui vẻ hơn bao giờ hết."
+Cô ấy nhìn tôi với đôi mắt sáng như ngọc.
+"Thế nhưng, khi đã dạy hết ngôn ngữ loài người cho chúng tôi, bạn sẽ đi đâu?"
+Bị cuốn hút bởi đôi mắt long lanh của cô ấy, tôi quên mất phải trả lời.
+Đây cũng là ảo thuật của hồ ly sao?
+Hồ ly nhìn bộ dạng đờ đẫn của tôi và mỉm cười thở dài.
+Sau đó, cô ấy quay lại và đi về phía mặt trăng, dẫn tôi đến trung tâm của biển bồ công anh được chiếu sáng bởi ánh trăng.
+Khi nhìn thấy điều này, hồ ly nhỏ lắc lắc đuôi, quay lại và chui vào bụi bồ công anh.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book159_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book159_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..095fd4541
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book159_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Vậy là, công chúa và hai nhà thông thái đã đặt chân đến vùng băng tuyết lạnh giá ở cực Bắc.
+Ở đây có băng và tuyết ở khắp mọi nơi, ngay cả con thú dũng cảm nhất và khỏe nhất, hay con chồn có khả năng đào bới mạnh nhất cũng không thể tìm thấy một mẩu cỏ ấm hay một trái cây ngon ngọt.
+Công chúa run rẩy trong tuyết lạnh, nhưng cô ấy vẫn không lùi lại mà đi một mạch vào sâu trong đó.
+Hồ ly thông minh và chú rùa đáng tin cậy không thể chịu được gió lạnh và tuyết, nên họ thuyết phục công chúa:
+"Ding Ding Ding ~ Thám hiểm ở một nơi lạnh giá và nguy hiểm như vậy, bệ hạ nếu biết được sẽ rất lo lắng, chúng ta mau quay về đi ~ Ding Ding Ding ~"
+"Ừ ừ, tôi sợ trận gió tuyết này càng lúc càng lớn và lạnh hơn... Tại sao chúng ta không nghỉ ngơi một chút đợi cho gió lặng rồi mới đi tiếp nhỉ? Xin lỗi, tôi không kêu được."
+Nhưng nàng công chúa kiên nghị không nghe theo lời khuyên của hai nhà thông thái mà quyết tâm tiếp tục tiến sâu vào cực bắc.
+Rốt cuộc, trên thế giới này, còn gì quý giá hơn là cứu được người thân và tình bạn chứ?
+Cứ như vậy, họ tiếp tục đi, cho đến khi chân họ tê cóng, hơi thở của họ cũng bị đóng băng lại.
+Trên một ngọn núi băng giá, công chúa gặp được một con tinh linh đang đung đưa trong gió lạnh bên dòng sông băng chảy xiết.
+Là tinh linh của trí tuệ cổ đại sống trên những ngọn núi tuyết phủ băng giá, họ không có cơ thể, nhưng sở hữu phép thuật mạnh mẽ.
+"Bạn là chủ nhân ở đây sao? Bạn có thể dẫn chúng tôi vượt qua cơn bão tuyết này không?"
+Cô công chúa hỏi một cách lịch sự trong khi đôi chân vẫn đang run cầm cập.
+Hồ ly thông minh và chú rùa đáng tin cậy cũng đang nhìn lấy tinh linh băng với đôi chân run rẩy.
+"Phù phù"
+Tinh linh nhẹ nhàng nói,
+"Được thôi, nhưng... phù phù...
+"Để lấy công, tôi sẽ hút đi thể lực của các bạn, các bạn đi trong giá lạnh sẽ ngày càng đói và mệt, nhưng sẽ không nguy hiểm tính mạng... có lẽ là vậy..."
+"Ừ... Dẫu sao cũng là tinh linh băng mà". Công chúa nghĩ thế,
+"Hơn nữa người trí tuệ nhất vương quốc và thân thiết nhất với tôi đang ở bên cạnh, họ nhất định sẽ có cách!"
+Công chúa không ngần ngại đáp lại yêu cầu của tinh linh, hồ ly khôn ngoan và cụ rùa đáng tin cậy thậm chí còn không có thời gian để đưa ra lời khuyên của họ.
+"Ừm, giao dịch công bằng, mau dẫn chúng tôi đi tìm bé sói nào!"
+Thế là tinh linh biến thành một dòng băng lạnh giá, dẫn công chúa leo lên những ngọn núi tuyết cao...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book15_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book15_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb7c21695
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book15_VI.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Nhà sinh thái học Jacob Musk ở Mondstadt tổng hợp tuyển tập thơ ca Hilichurl. Để hoàn thành bộ sách, Musk đã từng đi đến các bộ lạc Hilichurl trên toàn lục địa, ẩn náu vào những nơi Hilichurl sinh sống, thậm chí tham gia vào cuộc sống của Hilichurl. Vì vậy Musk được biết đến là "Nhà Thơ Đoạt Vòng Nguyệt Quế Tiếng Hilichurl", nhưng rõ ràng chính học giả hay là Hilichurl - đối tượng nghiên cứu của ông đều không mấy quan tâm đến cái danh hiệu này. Jacob Musk luôn hăng hái nghiên cứu Hilichurl, nhưng cho đến lúc già, ông vẫn rất ghét người khác đánh đồng ông với Hilichurl.
+
+Kỳ 1:
+Mi muhe ye
+Mi biat ye
+Biat ye dada
+Muhe dada
+
+Đây có thể là bài ca trước khi quyết đấu của Hilichurl, bởi theo quan sát của người viết, khi có hai hoặc nhiều Hilichurl trong trận đấu, sau khi một trong số họ hát lên bài hát thô bỉ này, tất cả sẽ nhanh chóng bổ nhào vào nhau ẩu đả một cách vô cùng kịch liệt.
+
+Kỳ 2:
+Eleka mimi-a-Domu
+Mita domu-a-dada
+La-la-la
+La-la-la
+Mimi mosi ye mita
+
+Là bài ca Hilichurl hát vang khi nhảy múa xung quanh vật tổ, có thể là một bài hát ca ngợi bộ lạc, không khí vui vẻ, thường nghe thấy trong nghi thức cúng tế cuồng hoan của Hilichurl.
+
+Kỳ 3:
+Mi muhe mita nye
+Mi muhe mita nye
+Muhe nye
+Muhe nye
+Gusha
+Biat, gusha
+
+Thơ ca sầu muộn mà người viết thỉnh thoảng nghe được khi giao lưu với một phù thủy già Hilichurl, cho dù vẫn chưa hiểu hết ý nghĩa, nhưng linh hồn đau thương bộc lộ qua bài thơ đủ khiến nhà thơ xuất sắc nhất ở quê hương tác giả cũng phải ngạc nhiên (Cho dù những gì mà Hilichurl già từng trải qua cũng mãnh liệt không kém).
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book160_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book160_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6dd1e12e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book160_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——Tất cả những gì phát sáng được——
+“Người trong những bức ảnh này thật đẹp.” Vera nhặt chiếc hộp đầy khung ảnh của Ike lên.
+"Nếu không xinh thì sẽ không có cơ hội để lại ảnh làm kỷ niệm."
+Ike không có ý định lảng tránh. Xét cho cùng, anh ta cũng là một hiền nhân vũ trụ hơn một nghìn năm tuổi, tất nhiên là anh ta biết rằng con gái cực kỳ dễ tổn thương và trở nên rất phiền phức. Ike không bao giờ lừa dối các cô gái cả, hãy như Ike.
+“Sau khi nhìn thấy các vì sao, tôi đã làm một viên kim cương hình ngôi sao để làm kỷ niệm.” Anh ấy tiếp tục giải thích, “Nhưng những ngôi sao sáng trong vũ trụ không thuộc về ai cả. Vì vậy, tôi không lấy các ngôi sao”.
+Vera nghe không hiểu câu này, "Anh đang nói cái gì vậy?"
+"Nói cho một tên ngốc không có ở đây nghe. Đừng để tâm, loài người chỉ là trẻ quá thôi."
+
+“Tôi sẽ giúp bạn và Ike đến với nhau.” Sachi hét lớn với công chúa của đế quốc Tiên Nữ.
+"Hả?"
+"Tôi thích Vera, tôi không muốn..."
+"Đáng ghét, vô vị. Sinh vật thấp kém thì không nên nói chuyện. Vera đã là bạn của tôi rồi, tôi sẽ không giao cô ta cho kẻ yếu ớt như ngươi đâu."
+"Ừm ừm..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book161_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book161_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..339e6944b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book161_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——Dành riêng cho rất nhiều lễ hội——
+Mặc dù những sự kiện lớn khác nhau thường xuyên xảy ra gần đây, nhưng chúng đều là những sự kiện trong vũ trụ. Bây giờ, một sự kiện tương đối bình thường sắp diễn ra. Thị trấn sắp mở ra lễ hội của riêng mình.
+“Lần này đến lượt tôi giới thiệu thị trấn này cho hai người rồi chứ?” Vera mang đến cho công chúa và Ike món ăn tự làm.
+Dẫu sao những thứ gặp phải trong cuộc phiêu lưu vũ trụ trước đều được giải thích bởi công chúa và Ike. Nếu Vera có kiến thức gì có thể khoe khoang trước mặt hai người họ thì chỉ có thể là quê hương của cô.
+"...Sau đó, hiệp sĩ dũng cảm Huffman của nhà vua, băng qua hai lục địa và đại dương về phía tây; Trong khi hiền nhân của triều đình, nữ phù thủy đi về phía đông. Trên đường đi, họ đi qua quê hương và gặp nhau ở đây. "
+"Ồ, vậy sao! Thật lợi hại!" Công chúa cần diễn sâu hơn nữa rồi. Dù sao thì cô ấy cũng không muốn Vera biết rằng cô ấy chẳng quan tâm.
+“Vậy có nghĩa là nơi này là điểm đối xứng của kinh đô vĩ đại đó đúng không.” Ike chỉ vào một nơi có vẻ không quan trọng.
+"Ha ha ha, có vẻ đúng là vậy." Vera gãi gãi đầu nói.
+
+"Tôi luôn nói rằng muốn rời khỏi đây, nhưng sau cùng lại phát hiện nơi này mới là chỗ thân thuộc nhất". Vào đêm trước ngày kỷ niệm thành lập thị trấn, Vera đột nhiên phát hiện ra điều này và khóc trước mặt Sachi!
+"Cái tên này, dám làm Vera khóc sao!" Công chúa đá bay Sachi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book162_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book162_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8799dc79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book162_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——Chiến Ký Biển Sao——
+"Không khó để thắp sáng lại mặt trời. Nhưng đây không phải là điều mà Đế Quốc Tiên Nữ muốn thấy." Ike nói với Vera đang hoảng loạn.
+“Ý bạn là, công chúa đã bắt cóc Sachi?” Vera suy nghĩ một chút và ngạc nhiên nói.
+"Làm sao bạn lại có thể nghĩ đến cảnh này chứ. Ý tôi là, chỉ có Đế Quốc Tiên Nữ mới có thể bắt cóc công chúa và Vera." Ike quay lại và đối mặt với hàng ngàn sinh vật trong thiên hà.
+Anh ta dừng lại và nói lớn: "Hỡi tất cả mọi sinh vật trong biển sao. Mặc dù tôi đã nhận được lời kêu gọi của vua tối cao để tiếp tục truyền lửa cho một số ngôi sao còn lại. Nhưng Đế Quốc Tiên Nữ dường như không muốn vậy, vì thế họ đã bắt bạn bè của tôi đi”.
+“Vậy chẳng phải anh đặt tính mạng của hai người họ lên trên tất cả mọi sinh mệnh trên thế giới này sao?” Thánh vương Lebannin từ trên ngai vàng đứng lên, “Như vậy thì tôi thống nhất biển sao là vì cái gì?"
+
+Cuối cùng, thánh vương một mình xông pha vào cõi chết, tiêu diệt hết sát thủ của Đế Quốc Tiên Nữ, giải cứu công chúa và Sachi. Sau đó, cô ấy nói vài câu với Ike.
+"Không ngờ rằng bạn có thể đánh bại tộc Tiên Nữ. Họ là những thực thể mạnh mẽ, như vậy thì Thánh Long đúng là không phải đối thủ của bạn" Ike khen ngợi.
+"Thực ra, tôi là Thánh Long. Sau khi hợp nhất với Lebannin, tôi đang hành động vì mong muốn của cô ấy."
+"Ối..." Ike ngạc nhiên.
+"Vậy là, tên nhóc đó chính là người mà nhị công chúa để mắt tới sao? Khi tôi vào đó, họ đang..."
+"Cái gì?!" Ike kinh ngạc.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book163_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book163_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..eeb7590bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book163_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——Bản thân cô gái——
+“Bởi vậy mới nói đó là một sự hiểu lầm. Cô ấy lúc đó định ăn thịt tôi.” Sachi bắt đầu giải thích.
+"Đó không phải là ăn." Ike đẩy đẩy mắt kính, "Bàn tay của đế quốc Tiên Nữ có cơ quan ăn mắt."
+"Tôi có thấy qua, nói thế nào nhỉ... Cá mút đá à?" Sachi nói xong liền tự lạnh sống lưng.
+"Nghe tôi nói xong đã." Ike muốn chạm vào mắt của mình, nhưng bất cẩn để lại dấu tay trên kính. Anh ta tháo kính xuống và nhấn vào mắt trái: "Tập tục ăn mắt của họ có hai ý nghĩa: Thần phục..."
+Sau đó nhấn vào mắt phải, "... và tình yêu."
+Sachi cũng bắt đầu sờ soạng hai hốc mắt của mình, trầm ngâm. Anh ấy dường như đang hồi tưởng lại xem đó là cái nào.
+"Nói cho cùng, công chúa thực sự không hiểu được sự khác nhau trong chuyện này. Người thần phục cô ấy và người yêu cô ấy đều giống nhau cả. Đều là những người không làm hại cô ấy."
+"Khó trách thích khách của đế quốc Tiên Nữ lại bắt cóc cô ấy. Đây cũng có thể là kế hoạch một mũi tên trúng hai đích chăng?"
+"Tôi không muốn bị cuốn vào vòng xoáy tranh quyền. Vì vậy, tôi chỉ có thể yêu cầu bạn hỗ trợ nhiều hơn cho cô ấy."
+"Vì vậy nên tôi và cô ấy mới có mối quan hệ thế này sao! Cô ấy không phải ghét tôi nhất sao?"
+
+Suy nghĩ của con gái, luôn là một chủ đề không thể giải thích nổi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book164_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book164_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b035640c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book164_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Kẻ cô độc bí ẩn
+
+Cũng có loài vật khổng lồ bí ẩn như vậy trong cộng đồng Hilichurl. Chúng không chỉ có một cơ thể to lớn mạnh mẽ, mà còn có thể điều khiển các nguyên tố để nâng cao khả năng của mình, chẳng hạn như sử dụng nguyên tố bảo vệ bản thân hoặc tăng cường sức mạnh, khiến chúng trở nên bất khả chiến bại.
+
+Những thành viên quyền lực này được các Hilichurl khác gọi là "Lawa", theo suy đoán của tôi, từ này có thể được hiểu là "vua" hoặc "thủ lĩnh". Nhưng trên thực tế, có vẻ như chúng không cai trị hay lãnh đạo bộ lạc, mà chỉ thích đi một mình và tránh ánh mắt tôn thờ của những Hilichurl khác.
+
+Rất khó để những nhà mạo hiểm bình thường có thể gặp được những con vật khổng lồ này. Nhưng ngay cả khi những nhà mạo hiểm có kinh nghiệm đi tìm kiếm chúng, họ cũng phải cân nhắc những rủi ro mà họ sẽ phải đối mặt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book165_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book165_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..dea3cb00e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book165_VI.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+Tương truyền rằng, loại rượu đầu tiên của Mondstadt được ủ trong thời đại gió bắc gào thét.
+
+Vào cái thời các vị vua băng giá tranh giành, tổ tiên phiêu diêu trong bão tuyết đã nấu rượu từ trái cây trong rừng, để tránh cái đau đớn khi bị nứt nẻ vì lạnh, cũng để tăng dũng khí đối đầu với băng sương giá rét. Trong thời đại đó, băng tuyết bao trùm lục địa Mondstadt, bồ công anh cũng chưa xuất hiện.
+
+Nghe nói ở Mondstadt, người đầu tiên phát minh ra rượu là một kẻ lỗ mãng.
+
+Trong bộ lạc bị băng tuyết bao phủ, kẻ lỗ mãng trông coi lương thực cho bộ tộc đang gặp khó khăn về săn bắt, canh tác.
+Dù hiếm thấy bóng người trong băng giá, nhưng vẫn có một số động vật chịu rét đào hang ngầm, từ dưới đất nhô lên trộm lương thực trong hầm trú ẩn. Thế nên, bộ tộc luôn cần có người tuần tra hang tích trữ lương thực, kịp thời ngăn chặn các loại chuột đào hang, hoặc bắt hết đám chuột nhắt trộm cắp lương thực, để gia tăng đồ ăn cho tộc.
+
+Trong thời đại đó, hang động ẩm và tối cần được canh chừng kĩ lưỡng, nếu không lương thực chất đống trong đó dễ bị biến chất hư hỏng. Nhưng cũng có lúc, những sinh linh nhỏ bé tiềm tàng sẽ thêm vài trò đùa dai cho mọi người.
+
+Nhân lúc kẻ lỗ mãng lơ là công việc, tinh linh gió hóa thành bộ dạng hồ ly, lẻn vào trong đống trái cây rừng, tạo chất lên men để đẩy nhanh quá trình lên men của trái cây.
+Còn kẻ lỗ mãng thì bụng đói trống rỗng, đến ăn trái cây rừng, hương vị đậm đà của trái cây đang lên men khiến hắn say mê. Vì vậy, hắn đã dùng da thú ép chúng ra nước, tạo thành rượu.
+
+Kẻ lỗ mãng phát minh ra cách ủ rượu trong đồng tuyết cũng chính là con sâu rượu đầu tiên. Trong truyền thuyết, hắn là người đầu tiên vì say mà lạc vào cõi mộng.
+
+Trong giấc mộng say đầu tiên của hắn, hắn hóa thành một con sói cô độc. Trong một niên đại rất lâu về sau, hoặc là rất lâu trước đây, hắn cùng với những đồng loại trong bầy liều mạng cắn xé, tranh đoạt thức ăn với loài người trong gió tuyết, lại gặp gỡ những tiên linh sơ khai.
+
+Con người và sói đều là sinh vật không thể chịu đựng cô độc. Mà rượu mới cất khiến giấc mộng của họ tương thông.
+
+Nhưng cách họ đối xử với giấc mộng hoàn toàn khác nhau.
+
+Người nhìn thấy gió tuyết luôn mong muốn được đến cánh đồng sói rong ruổi, còn sói lại sợ hãi với dục vọng của loài người. Nó không thể hiểu tại sao con người lại say mê trong ảo giác nguy hiểm, tìm kiếm hy vọng từ đó.
+Điều càng khiến chó sói kiêng kị là trong giấc mộng của con người, nó không thể nào phân biệt được rốt cuộc mình là sói hay là một người phàm có hồn sói.
+
+Thế nên, sói lập lời thề cách xa chất độc của loài người, tránh đi sự cám dỗ của rượu.
+Vì sói không phải con dân của gió, quê hương của chúng cũng không thuộc về rượu và bài ca du mục. Thế nên chó sói rời khỏi lãnh địa của loài người, quay lại nơi hoang dã và sơn lâm, nơi hiếm xuất hiện mùi rượu để an cư.
+
+"Đây là thứ các ngươi gọi là rượu, có cội nguồn với sói."
+Chó sói cô độc đắc ý nói với kẻ say.
+Vừa quay đầu thì phát hiện anh đã ngủ say từ lâu trên giường lá thông mềm mại.
+
+Chó sói bất đắc dĩ hà hơi, hất cái người nồng nặc mùi rượu này qua một bên, một mình bỏ đi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book166_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book166_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..68a1d2643
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book166_VI.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Nhờ sự giúp đỡ của Venerare và... tôi mới có thể vượt qua... đỉnh núi này...
+
+Đỉnh núi cao ngất ngưởng, địa thế hiểm trở, thứ cho ngôn từ ít ỏi của tôi, trông hình dạng của ngọn núi, thôi cứ gọi là "Đỉnh Nón Nhọn" vậy. Nhưng theo quan sát, có thể dùng dây thừng và rìu từ từ leo lên từ phía đông, sau đó mượn sức gió, đẩy dây thừng... rồi mới...
+
+...
+
+Bọn họ đều không muốn leo đỉnh núi này với tôi, cho dù có muốn thử cũng bị những nhà mạo hiểm lão luyện dọa chạy mất. "Cơn ác mộng không thể chinh phục", bọn họ ai cũng đều nói thế. Sự thất bại của người đi trước khiến ý chí họ già nua, khiến họ yếu đuối. Nhưng tôi không già, tứ chi và tâm trí của tôi hoàn toàn khỏe mạnh, Đỉnh Nón Nhọn chỉ là một ngọn núi đợi tôi đến thử thách mà thôi.
+
+...
+
+Tin tốt, Alrik đồng ý cùng tôi leo núi. Tôi biết tôi sẽ không cô độc một mình!
+
+...
+
+Tôi quá xem nhẹ ngọn núi này rồi, khi thật sự leo lên thì mới phát hiện nó hầu như không có đường đi, nó giống như kỳ thạch được điêu khắc tỉ mỉ, cao vút và hùng vĩ... hy vọng lương khô mà tộc nhân đã chuẩn bị sẵn đủ để cầm cự trên đỉnh.
+
+...
+
+Lại bị thương nữa. Vết thương ở chân rất nghiêm trọng, hai ngón tay bên tay trái cũng bị lạnh cóng, may là tay phải không sao. E rằng phải tịnh dưỡng vài tháng mới khỏi, nhưng giờ không phải lúc từ bỏ.
+
+...
+
+Tin xấu, hôm nay Alrik không thể vượt qua nổi. Tuổi ông ta đã lớn, không chịu đựng nổi gió bão khắc nghiệt và địa hình hiểm trở trên núi... Tôi tổ chức một đám tang nho nhỏ cho ông và chôn vò rượu ông ta thích nhất bên cạnh. Giờ chỉ còn lại một mình tôi, gió tuyết không ngừng thổi, tôi nhất định phải lên núi trước khi núi đóng băng...
+
+...
+
+Lại bị ngã gãy chân, may là chỉ gãy xương nhẹ. Suýt nữa là bị một trận cuồng phong băng giá cuốn sâu vào bên trong, nhưng may là tôi vẫn còn sống. Tôi nắm chặt những vách đá sắc bén, vật lộn với tính mạng, cuối cùng mới trèo lên vách núi, tìm được đường xuống núi...
+Nếu lúc đó đụng phải vách băng hoặc kẹt trong khe núi, thì tôi e rằng lành ít dữ nhiều... Lần này động vào vết thương cũ, sợ rằng hơn một năm sau cũng không thể leo núi nữa...
+
+...
+
+Trời rất xanh, mấy ngày này trên núi chắc không có gió tuyết. Tôi nhìn thấy một con chim cắt bay thẳng lên tầng mây, có vẻ như bay lên khoảng không trên đỉnh... Đó là độ cao mà tôi không thể nào đạt đến.
+
+Nếu có thể bay lên không trung giống như chim cắt...
+
+Giống như chú chim non tập bay trên đỉnh núi trong những câu chuyện thời thơ ấu...
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book167_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book167_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6a5739585
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book167_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——Đón Thần——
+Lễ hội nổi tiếng nhất của Liyue là lễ đón thần mang tên "Điển Lễ Thỉnh Tiên Thất Tinh".
+Làm một vị thần luôn theo dõi và canh giữ vùng đất Liyue, hàng năm Nham Thần sẽ đích thân đến và truyền khẩu dụ, răn dạy người phàm làm theo ngụ ý của mình, để mọi việc tuân theo quy luật, không có việc gì thái quá dẫn đến hỗn loạn.
+Trong những người làm nghề nông tại Liyue, ở nơi quá khứ xa xưa ngu muội, tổ tiên Liyue đã lựa chọn được người đại diện để nghênh đón Nham Thần.
+Bầu không khí ở điển lễ được tạo nên bằng việc dâng lễ vật trù phú và những lời chúc phúc trang nghiêm, sau đó lắng nghe tiên tri của thần rồi thông báo hướng kinh doanh trong năm cho mọi người, để hướng dẫn người trần làm ăn phát đạt, khắc phục tai ương, đất đai của Nham Thần cũng vì vậy mà được bền vững.
+Sau này, cuộc chiến Ma Thần được dẹp yên, thành cảng Liyue dần phát triển mạnh mẽ, "Thất Tinh" đại diện cho các ngành công nghiệp và thương mại của Cảng Liyue đã trở thành phương tiện trung gian giữa người dân Cảng Liyue và Nham Thần, chịu trách nhiệm giao tiếp trực tiếp với Nham Thần, rồi dùng cách đơn giản dễ hiểu nhất truyền đạt lại chỉ dụ của thần cho người dân, công bố phương châm trong suốt cả năm.
+Và người vinh dự được chủ trì "Điển Lễ Thỉnh Tiên Thất Tinh", đúng như tên gọi, chỉ đến từ trong "Thất Tinh", không ai được xen vào.
+"Lời của thần còn quý hơn cả hoàng kim pha lê"-đây là suy nghĩ của các thương gia ở Liyue tui, và đối mặt với điều đó, họ càng ra sức làm ăn để củng cố đất nước giàu mạnh.
+Mỗi khi đến ngày Nham Vương Đế Quân giáng trần, dù họ đang ở miền đồng cỏ hay biển xanh đầy vỏ ốc, thương nhân của Cảng Liyue cũng cố gắng đích thân đến hoặc sai người tức tốc trở về quê hương, chỉ để nhận được chỉ dẫn của Nham Thần, có như vậy mới đảm bảo việc kinh doanh phát đạt cả năm.
+Ở đất nước rừng mưa nhiệt đới, các nhà thông thái vứt bỏ thế tục, vì đi tìm kiếm trí tuệ tối cao mà trở nên điên loạn. Còn ở đất nước của đá, mọi người lại quen cầu xin sự chỉ dẫn hào phóng của các vị thần để củng cố trần thế thịnh vượng.
+Có vẻ như vào những thời điểm nhất định, bảy vị thần đi cùng nhau trên trần thế cũng sẽ có những ý nghĩ trái chiều.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book168_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book168_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb23eddc6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book168_VI.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+...
+
+Nhờ sự giúp đỡ của ███████ tôi ███████████████████
+
+████ cao ngất ngưởng, ████ hiểm trở, thứ ███████████ tôi, trông ████████████████████████████████████████ có thể ██████████ từ từ ████████████████ sức gió, ███████rồi mới██
+
+...
+
+██ họ đều ███████ đỉnh núi ██████, cho dù có █████████████████████████████████████████████, bọn họ ██████ nói thế. ██████████████████ ý chí họ ███████ họ ███████████████ tứ chi và tâm trí ████ hoàn toàn ████████████████ một ngọn núi ██████ thử thách ████
+
+...
+
+Tin tốt, Alrik ████████ leo núi.████████ cô độc một mình!
+
+...
+
+Tôi ██████████████, khi leo ████ thì mới ██████ hầu như ████████████████████ được điêu khắc tỉ mỉ, cao vút ██████████ tộc nhân ████████ lương khô đủ để cầm cự █████.
+
+...
+
+Lại █████ nữa. Vết thương ở chân ████████, hai ngón tay ███████████████████ tay phải ██████████████ dưỡng █████████, nhưng giờ ███████ từ bỏ.
+
+...
+
+████████ Alrik █████ vượt qua nổi. ██████ đã lớn, ██████████████ giá lạnh ██████████████████ khấn ông ta ███████ vò rượu ██████████████████████ một mình tôi, gió tuyết không ███████████████ lên núi ███████ đóng băng...
+
+...
+
+Lại bị ngã gãy ████████ gãy xương ████████████████████ băng giá cuốn sâu ███████, nhưng may ██████████████████████████, vật lộn ███████, cuối cùng mới trèo lên ████████████ xuống núi...
+██████████ vách băng ███████ khe núi, ███████ lành ít dữ nhiều████████ vết thương cũ, ████ hơn một năm █████████████████
+
+...
+
+Trời rất xanh, mấy ngày này ███████████ gió tuyết. Tôi nhìn thấy ████████████████████, có vẻ như ████ khoảng không ███████████████ không thể nào đạt đến.
+
+█████████ không trung █████ chim cắt
+
+Giống như ██████████ trên đỉnh núi trong ████████████████
+
+...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book169_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book169_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..da02c1f36
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book169_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Vô Vọng-
+Giữa những khe núi phía Bắc của Khinh Sách Sơn, có một con dốc tên là Dốc Vô Vọng, nơi này âm khí nặng nề, có nhiều truyền thuyết kỳ dị.
+Người Liyue đồn rằng trong khu rừng ở Dốc Vô Vọng lảng vảng linh hồn của người đã khuất, chúng quanh quẩn quanh cây cổ thụ đổ nát, chần chừ giữa cành cây khô héo và lá úa tàn, chưa từng rời xa những sự vật từng gắn bó khi còn sống. Những hồn ma lơ lửng này thường dụ những khách vãng lai vô tình lạc lối và đặt chân lên con đường núi hiểm trở... để rồi rơi xuống núi hoặc bị lũ quái vật ăn thịt.
+Cái tên "Vô Vọng" cũng bắt nguồn từ đây - Tự nhận lỗi một cách vô vọng. Dù Lữ Khách không hành động ngạo mạn, thì ác ý mở nhạt như màn sương bao phủ ngọn núi cũng sẽ bám lấy người đó.
+Người dân vô tội và khách vãng lai lúc nào cũng có khả năng bị ma quỷ lừa gat, đi sâu vào khu rừng mờ sương không nhìn thấy mặt trời, tiến về phía nguy hiểm khó lường. Yêu quái ở Dốc Vô Vọng dụ người phàm bằng nhiều cách khác nhau, hoặc biến thành ý nghĩ mất mát, hoặc biến thành niềm tiếc nuối không thể vãn hồi. Biểu hiện qua tiếng nói của người đã khuất, sự ấm áp của người đã đi xa, sự hối hận của người bất hoà, khiến lữ khách trong núi không thể cự tuyệt tiếng gọi của chúng, vì vậy mà cứ đi theo.
+Nhưng Dốc Vô Vọng không phải lúc nào cũng như vậy. Không lâu trước kia, Dốc Vô Vọng vẫn có người sinh sống; Ngày xửa ngày xưa, trong thôn trang dưới chân dốc cũng có khói bếp thanh nhàn, ánh lửa lập loè. Mà nay nhà cửa chỉ còn đống đổ nát, cư dân cũng chỉ còn lại những linh hồn thầm thì.
+Những đứa trẻ ở Khinh Sách Trang truyền nhau câu chuyện ngụ ngôn như thế này: Người trẻ tuổi ở Dốc Vô Vọng bị tiếng hát của quái vật biển mê hoặc, theo đuổi những lời hứa hão huyền và những giấc mơ ấu trĩ rồi lần lượt chìm vào dòng nước êm đềm trong vắt, những gợn sóng trôi dạt đưa họ ra Vân Lai Hải xa xôi, rồi hoà làm một với những con sóng trên biển lớn, mất đi tất cả ký ức về khu rừng và thôn trang... còn giấc mơ của họ, cũng trở thành bài ca của quái vật biển.
+Từng thế hệ thiếu niên cứ ra đi như vậy, cho đến cuối cùng, những người già ở Dốc Vô Vọng cũng qua đời trong tiếng thở dài, thành phố cảng rộng lớn mà Nham Vương Đế Quân coi trọng toả sáng rực rõ và ngôi làng ma trầm lặng rơi vào quên lãng.
+Nhưng khác với người phàm có sinh mạng ngắn ngủi và hay thay đổi, địa mạch vĩnh cửu ghi nhớ mọi thứ. Nguyên tố phun ra biến thành thể linh hồn, tái hiện lại tất cả những giấc mơ và ác mộng xưa của cư dân nơi đây. Giống như một người mẹ mất con, cố gắng tìm mọi cách để khôi phục lại quá khứ đã qua, những địa mạch vô tình hết lần này đến lần khác đẽo gọt nên bóng dáng của những cư dân trước đây, tái hiện từng tiếng khóc của trẻ thơ, từng tiếng thở dài của cụ già, những câu chuyện vui hay buồn cứ lặp đi lặp lại, giống như bài hát của quái vật khổng lồ trên biển, vô thức quyến rũ mọi tâm hồn hoài cổ tự dấn thân bước đến.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book16_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book16_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..396b8faa7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book16_VI.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+Kỳ 4:
+Celi upa celi
+Sada shato lata
+Kuzi unu ya zido
+Unu dada
+
+Thơ ca của Phù Thủy Hilichurl, theo phản ứng của trưởng lão bộ lạc Hilichurl, dường như bài thơ này có một ý nghĩa triết học đặc biệt giữa những người Hilichurl. Cho dù nó cực kỳ vô lý trong giới học thuật chính thống, hơn nữa tác giả lại vô tình thách thức quan điểm uy quyền, nhưng không thể không nói, giữa những Hilichurl có tồn tại chủ đề triết học này hay không, vẫn là một chủ đề văn học lãng mạn.
+
+Kỳ 5:
+Nini movo muhe yoyo
+Nini movo mimi tomo
+Lata movo mosi yoyo
+Celi movo celi yoyo
+
+Giống với người Mondstadt, những thổ dân Hilichurl tôn thờ gió cũng thường xuyên say xỉn, còn không ngừng hát lên những bài ca ca ngợi gió. Đây là bài hát ca tụng Phù Thủy Hilichurl, thường được nghe khi mọi người đều đã say bí tỉ.
+
+Kỳ 6:
+Unu, unu
+Yaya ika kundala!
+Unu, unu
+Mita dada ya dala?
+Unu, unu
+Kuzi mita dada ye
+Mita dada-a-mimi
+
+Đây là một bài hát ca ngợi thần, Hilichurl chỉ hát trong lễ tế. Khi biểu diễn bài hát này, Hilichurl thường sẽ kết hợp với nhạc cụ - dùng tấm gỗ đánh vào mông thành viên yếu nhất trong bộ lạc, phát ra âm thanh vang vọng nhịp nhàng. Rất đau.
+
+Kỳ 7:
+Mimi movo
+Mimi sada
+Mimi domu
+Domu upa
+Gusha dada
+
+Dường như rất nhiều bộ lạc Hilichurl đều có truyền thống đốt lửa trại trong đêm trăng trao đổi những bài ca dao. Bài thơ này cũng là một trong những bài ca dao lửa trại, khúc cuối do tù trưởng Hilichurl hát. Sau khi bài ca kết thúc, trưởng lão bộ lạc sẽ hô to 3 lần "nunu!" ý nghĩa đại khái là "đi ngủ!".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book170_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book170_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7bd0afb96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book170_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+-Sơn Linh-
+Trong khu rừng của Liyue, có rất nhiều Tiên Linh vô chủ phiêu dạt. Những sinh linh phát sáng này vĩnh viển ẩn trong màn sương của khu rừng, giữa những thành phố xưa cũ, hoặc lảng vảng trong thôn trang bỏ hoang đổ nát, để dẫn đường cho lữ khách mang Vision đến kho báu ẩn giấu đã lâu, hoặc cơ quan cổ xưa vô cùng tinh xảo.
+Người Liyue nói, những sinh linh bé nhỏ không tiếng động này là tượng trưng của điềm lành, là linh hồn tàn dư của Tiên nhân hoặc Ma Thần lương thiện không thể để lại tên đã qua đời. Cũng có người cho rằng, Tiên Linh thực ra là tiếng vọng của khách vãng lai mất đi người thân còn lưu lại trong núi, dẫn lữ khách cô đơn tìm thấy đường trở về.
+Trong thôn ở Liyue lưu truyền một truyền thuyết cổ xưa: Nghe nói trong núi Tiên Linh quanh quẩn trong núi đã tồn tại trước cả Tiên Nhân, sở hữu hình dạng tuyệt đẹp và trí tuệ thông thái. Chúng từng xuyên qua cánh rừng, dạo bước trong thành cổ, thậm chí còn có trước cả khi Vương Đế Quân và Ma Thần đại chiến.
+Ở một thời khắc không thể truy tìm lại ký ức, tổ tiên của Tiên Linh đã quen biết Lữ Khách, lập lời thề dưới sự chứng kiến của ba tỷ muội cung trăng. Chỉ 30 ngày sau, tai hoạ xuất hiện, Tiên Linh và Người Tình đã lưu vong giữa thế giới rạn nứt, cho đến khi tai hoạ nguy hiểm ập đến chặn đứng bước chân họ. Sự trừng phạt vô tình khiến họ xa cách mãi mãi, thậm chí ngay cả ký ức cũng bị vỡ nát.
+Tiên Linh xinh đẹp đã đoạn tình và tỷ muội ngày càng tiều tuỵ, ngay đến hình dáng tuyệt mỹ cũng tan vỡ, rải rác trong núi rừng, tàn dư thì hoá thành sinh linh nhỏ bé phiêu dạt, chúng đã quên đi rất nhiều, bỏ lại phía sau rất nhiều, chúng đã mất đi giọng nói và trí tuệ của mình, nhưng vẫn giữ tiếng ca bi thương. Chính bởi vậy, chúng ôm chút thâm tình đã dần rơi vào quên lãng, dẫn những lữ khách dừng chân nơi núi rừng mờ sương, mượn khung cảnh xưa, tư trang hoặc những vần thơ cũ để nhớ lại những câu chuyện của một thời xa vắng.
+Đương nhiên, đây chỉ là truyền thuyết ly kỳ sót lại, là giả tưởng về vùng quê Liyue thời xưa trước cả Nham Vương Đế Quân, thiếu giá trị để được thừa nhận. Nhưng về Tiên Linh bi thương lang thang giữa khe núi này, cho đến nay vẫn tồn tại những ý kiến khác nhau.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book171_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book171_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..263a65b51
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book171_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+...
+
+Mọi hoạt động công thương giống như dòng chảy, bắt đầu từ đá và kết thúc ở đại dương. Đoàn kết đâu phải chuyện nhỏ, một cây làm chẳng nên non, ba cây chụm lại nên hòn núi cao. Người có quyền thế ngăn chặn bất công, thắt chặt khế ước để được vạn lợi; Không ỷ mạnh hiếp yếu, cũng không dùng kẻ yếu để đàn áp kẻ mạnh. Cần biết đạo lý giao dịch có đi có lại, khai thông dòng chảy của tiền, thậm chí là đạo lý công bằng.
+Có người nói: Dân mất việc làm, không nơi cày cấy, không có mái nhà che nắng mưa, ruộng đồng bị tàn phá, họ dốc sức lao động, mà cánh cổng vàng ngọc trước ngôi nhà của kẻ giàu có thì đạo lý ở đâu?
+Lời này rất vô lý. Dòng chảy lợi nhuận như sóng xô bờ cát, lượng đào thải rất nhiều; Giống như thác ghềnh giữa thung lũng chẳng bao giờ ngừng nghỉ. Người nghèo đâu thể nghèo mãi, người giàu cũng chẳng thể nắm giữ của cải mãi, ngân khố sẽ đầy và đất nước bình yên.
+Do đó, việc dỡ bỏ tư nhân hóa, mở rộng thị trường, và cải cách chế độ là việc tất yếu. Dựa vào viện trợ thì dễ sinh lười biếng, không nên lạm dụng mà nên giảm bớt; Thiên Nham Quân khó lòng trấn áp, vì vậy nên mở rộng để dẹp yên đạo tặc, vạn dân an bình.
+
+...
+
+Tuy Đế Quân sống thọ, mọi người vẫn nên chuẩn bị sẵn sàng để không cần lo lắng. Sự bất tử của Liyue, sự gắn bó của nhân thế, được tiến hành từ từ theo kế hoạch này. Trong vấn đề đổi mới, chúng ta nên thực hiện kế hoạch một cách từ tốn, và không được bỏ sót nhu cầu cấp thiết. Cũng như phiến đá được đẽo gọt tỉ mỉ, ngọc sẽ nổi lên theo thời gian, nên những chuyện phức tạp ở Liyue cũng vậy.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book172_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book172_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..031f575fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book172_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Hoa Nghê Thường-
+Đối với những công dân tử tế của Liyue, Hoa Nghê Thường xuất hiện khắp mọi nơi trong cuộc sống của họ. Hoa Nghê Thường là một loại hoa có màu sắc rực rỡ, cánh hoa mềm mại thường được dùng để chế biến lụa. Ngay cả sau nhiều lớp gia công và dệt, hương thơm thanh lịch vốn có của loài hoa này sẽ tồn tại rất lâu. Vì vậy, người Liyue cũng đặc biệt lai tạo ra các giống để làm sáp thơm, và loại xa xỉ nhất trong số các loại sáp thơm trước tiên phải được dâng lên cho Nham Vương Đế Quân và được ngài ấy công nhận.
+Các loại sáp thơm Hoa Nghê Thường đắt tiền thường có ý nghĩa khác nhau đối với phụ nữ Liyue, căn cứ theo sự khác biệt về hương thơm và độ ẩm. Người Liyue có một luật bất thành văn đó là: Trong lĩnh vực giao tiếp hàng ngày, không được tùy tiện nhắc đến vấn đề sáp thơm với các cô gái. Nhưng nếu ai đó có thể đoán được loại sáp thơm nào được sử dụng, và giải thích chính xác đặc điểm của nó, đồng thời thể hiện nó một cách khéo léo, họ sẽ có cơ hội giành được sự ưu ái của đối phương.
+Theo cách nói phổ biến ở vùng nông thôn Liyue, phương pháp làm sáp thơm Hoa Nghê Thường lần đầu tiên được dạy cho con người bởi Tiên nhân ẩn cư tại Âu Tàng Sơn. Ở thời đại mà những thứ phi thường và những người phàm trần chung sống với nhau, Tiên nhân đã từng hướng dẫn con người học các kỹ năng phối giống và yêu thương cỏ cây muông thú, còn từng biến thành những con chim thần tiên tao nhã để đem các kỹ thuật chế tạo và sử dụng sáp thơm dạy cho thiếu nữ gội đầu nơi dòng suối trong.
+Rốt cuộc thiếu nữ ra sao mà có thể gây ấn tượng với Tiên nhân ẩn dật? Trong vô số câu chuyện và truyền thuyết, chân tướng vẫn chưa được sáng tỏ, nhưng sáp thơm làm từ Hoa Nghê Thường vẫn được lưu truyền và tồn tại hàng nghìn năm. Người ta nói rằng hương thơm ngát và kỹ thuật chế tạo nhẹ nhàng uyển chuyển của nó không thay đổi sau hàng nghìn năm lịch sử.
+Dựa theo môi trường sinh trưởng khác nhau, Hoa Nghê Thường cũng sẽ có những tính chất khác nhau. Thương nhân Liyue đã đặt cho những bông Hoa Nghê Thường có đặc điểm và mục đích dùng khác nhau này bằng nhiều cái tên rất kêu, rồi gán những cái tên này cho một cuộc gặp gỡ nào đó của Nham Vương Đế Quân khi hạ phàm, hoặc những món quà kỳ diệu của Tiên Nhân, và thêm thắt những câu chuyện ly kỳ - Những quảng cáo bán hàng như vậy luôn nhận được sự yêu thích của những người dân ở Cảng Liyue.
+Vì nhu cầu thị trường nên những người bán hoa ở Liyue quan tâm đến việc trồng và nhân giống các loại Hoa Nghê Thường mới. Do đó, có rất nhiều loài Hoa Nghê Thường tuyệt đẹp ở các thành phố hoặc làng mạc nơi người Liyue sinh sống. Đáng tiếc, do sự thay đổi địa lý trong thời gian dài và sự gia tăng của hoạt động khai thác, môi trường phát triển của Hoa Nghê Thường hoang dã đã bị phá hủy, nên quần thể Hoa Nghê Thường ở cánh đồng Liyue gần như biến mất, chỉ còn một số ít loài được Tiên nhân ẩn cư bảo vệ cẩn thận, nở ra những bông hoa trầm tĩnh và tao nhã, hoàn toàn khác với những bông Hoa Nghê Thường nhân tạo trong thành phố.
+Điều thú vị là trong mắt người Liyue, những bông Hoa Nghê Thường yêu kiều tao nhã cũng là một trong số những thứ tượng trưng cho Nham Vương Đế Quân. Vị thần uy nghiêm này chủ yếu đi khắp thế gian với vẻ ngoài của nam giới, liệu rằng ngài đã từng biến thành nữ giới và tiếp nhận thờ phụng bằng hoa tươi? Giữa những dữ liệu lịch sử khan hiếm và những truyền thuyết thôn dã phức tạp, chúng ta khó có thể chắc chắn về một giả thuyết như vậy, nhưng cũng không thể phủ nhận đây là một giả thuyết vô căn cứ.
+Tác giả đã từng chứng kiến cảnh Thất Thiên Thần Tượng nhận vật phẩm dành cho nữ giới được làm tỉ mỉ bằng Hoa Nghê Thường, còn Nham Thần tiếp nhận cống phẩm của thần dân với tâm trạng ra sao, thì một lữ khách ngoại quốc như tác giả khó lòng đoán biết.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book173_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book173_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b269421cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book173_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book174_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book174_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5015b1e8f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book174_VI.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+-Hồi 1-Ngư Thuỷ Duyên-
+Sinh: Fanjie
+Đán: Zixin
+Sửu: Bà Zhang
+
+[Màn 1]
+(Zixin mặc áo Lam)
+(Niệm)
+Zixin: Thuỷ triều soi bóng núi xa, gió nhẹ man mác ôm rặng san hô
+(Bạch)
+Zixin: Ta, Zixin, con gái nhà ngư dân. Từ nhỏ sinh trưởng nơi bến sông, năm nay vừa tròn mười sáu tuổi.
+Zixin: Nhưng cha mẹ đã quá già, ta đanh phải gánh vác gia nghiệp, đánh bắt cá ven bờ biển này kiếm kế sinh nhai.
+(Đông Đường Dao Tưởng)
+Zixin: Cá bơi quẫy đuôi tự tại, đổi lấy tiền bạc phụ gia đình, tay nắm chão buồm ta quăng lưới.
+(Zixin quăng lưới thu vào)
+(Đông Đường Liên Giang)
+Zixin: Sớm tối một nắng hai sương, người ăn không hết kẻ lần chẳng ra.
+Zixin: Ta thầm ngưỡng mộ nữ nhân nhà giàu có sống trong nhung lụa, dù chỉ có một chuỗi hạt châu trên cổ tay nhưng ta chưa từng thấy mình đáng thương.
+Zixin: Gia cảnh nghèo khó chẳng thể phô bày sự xinh đẹp, chỉ mong kiếm tiền bằng đôi tay của mình.
+(Zixin buộc lưới, nhảy lên bờ)
+(Đông Đường Tán Tưởng)
+Zixin: Đã đến lúc phải lên phố bán cá rồi.
+(Zixin đi xuống)
+
+[Màn 2]
+(Zixin xách làn lên)
+(Đông Đường Đạo Tưởng)
+Zixin: Tay xách thùng cá ta rao bán đầu phố.
+(Bà Zhang xách giỏ hoa)
+(Sổ Tưởng)
+Bà Zhang: Xem cá này (Bà Zhang tả cá quẫy đuôi nghịch nước), hung hăng thật, mang đi hầm canh.
+Bà Zhang: Ực ực, bà lão trung tuổi như trở về thời con gái, khuôn mặt ửng hồng đôi môi đỏ mọng.
+(Bạch)
+Zixin: Vị bà bà này nên xưng hô với bà ra sao?
+Bà Zhang: Ta họ Zhang, bán hoa ở con phố này.
+Bà Zhang: Cô nương đây ăn nói nhỏ nhẹ dịu dàng, bán đến khi trời tối cũng chẳng bán nổi một con cá.
+Bà Zhang: Thiết nghĩ cô nương đây xinh đẹp như vậy, chắc còn ngại ngùng, không thể to tiếng, rao không nổi thì cũng chẳng thể no bụng.
+(Zixin cúi đầu)
+(Bạch)
+Zixin: Để Zhang bà bà chê cười rồi.
+Zixin: Việc này...
+Bà Zhang: Sao vậy?
+Zixin: Chuỗi ngọc tôi thường đeo trên tay không thấy đâu nữa. Làm thế nào bây giờ?
+(Fanjie quần áo giản dị cầm chuỗi ngọc)
+(Đông Đường Nguyên Tưởng)
+Fanjie: Sóng biếc chim vàng chỉ nói sự thật, dạo chơi trông thấy chuỗi ngọc vùi dưới cát bụi.
+(Bạch)
+Fanjie: Kẻ hèn Fanjie là ta đây, bán sức nơi bến sông kiếm kế sinh nhai, bất tài lại được anh em nâng đỡ đề cử làm người đứng đầu.
+Fanjie: Hôm nay nhặt được chuỗi ngọc này, có lẽ là vật thất lạc của cô nương đây.
+Fanjie: Ta có lòng tốt trả lại, nhưng nếu bị ai khai man đến nhận thì không thoả đáng.
+Fanjie: Để ta xem thử trên cổ tay cô có vết đeo vòng hay không.
+(Đông Đường Nhị Lục)
+Fanjie: Trời nắng thiêu đốt, gió nóng hầm hập. Mua cá mua rượu mang lên thuyền.
+Zixin: Khách quan xem cá tươi lắm, chiên hấp luộc tuỳ ngài chọn.
+Fanjie: Cá hổ là hung hãn nhất, nhưng xem cái đuôi này chẳng hề quẫy.
+Fanjie: Tiến lên trước để ta nhìn cho kỹ.
+(Zixin tiến lên)
+Fanjie: Quả nhiên là người đeo vòng.
+(Đông Đường Liên Giang)
+Zixin: Nghĩ bụng khách quan này đúng là lỗ mãng, háo sắc lại còn cười nói lung tung,
+Zixin: Quay người lại mắt hạnh mở to mắng mỏ hắn.
+Zixin: Tên khốn kia ngươi đúng là không biết chừng mực.
+(Bạch)
+Fanjie: Cô nương bớt giận, vừa nãy tại hạ mới kiểm tra, trên tay cô nương có vết đeo vòng.
+Fanjie: Chuỗi ngọc này ắt là vật của cô nương, nay vật quy chủ cũ, cô nương xin đừng lo lắng.
+Fanjie: Ta, Fan...
+(Ngập ngừng, Fanjie quay đi)
+Fanjie: Phải đi rồi.
+(Bạch)
+Zixin: Tráng sĩ xin chờ một chút...
+(Đông Đường Dao Tưởng)
+Zixin: Thì ra là ta trách nhầm hào kiệt, trong lòng xấu hổ vô cùng.
+Zixin: Chợt nhớ ra còn chưa biết danh xưng của tráng sĩ, sau này ta nên báo đáp ra sao.
+(Bạch)
+Zixin: Hổ thẹn thay.
+Bà Zhang: Đây mới là nhân duyên trời định, cô nương xinh đẹp ấy sẽ gặp được đức lang quân đức độ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book175_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book175_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..090e4b650
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book175_VI.txt
@@ -0,0 +1,123 @@
+-Hồi 2 - Tìm -
+Sinh: Fanjie
+Đán: Zixin
+Sửu: Bà Zhang
+Sửu: Zhangsan, Lisi, Wangerma
+
+[Màn 1]
+(Zixin, Bà Zhang lên)
+(Bạch)
+Zixin: Dạo này sao lòng bứt rứt, tâm bất an.
+Zixin: Chỉ vì lần trước ta trách nhầm tráng sĩ hành thiện.
+Zixin: Chàng vốn dĩ muốn trả lại chuỗi ngọc cho ta, ta còn chưa kịp cảm tạ, cũng chưa hỏi danh tính của chàng, lại còn mắng chàng một chặp.
+Zixin: Thật là hổ thẹn, có lòng muốn tìm ân nhân, nhưng bến cảng rộng lớn ta biết tìm người đó ra sao.
+Bà Zhang: Theo ta, cô nương không cần quá đau lòng, cũng không cần khổ não.
+Zixin: A, Bà Zhang, lời này là sao?
+Bà Zhang: Cô chỉ cần dán một tờ cáo thị, nói rằng muốn tìm người trả lại chuỗi ngọc, có Mora làm quà tặng, chẳng phải người ta sẽ tới sao?
+(Đơn Thanh Nguyên Tưởng)
+Zixin: Người ta nói...
+Zixin: Rượu ngon làm đỏ mặt người, tiền tài làm động lòng ai.
+(Zixin cúi đầu bước đi)
+Zixin: Có lòng dùng cách này tìm ân nhân, lại lo chàng sẽ xuất hiện vì nó.
+(Bạch)
+Bà Zhang: Được rồi, đừng do dự nữa, cứ làm vậy đi.
+Bà Zhang: Tin ta đi, cô sẽ không thiệt đâu.
+(Zixin, Bà Zhang xuống)
+
+[Màn 2]
+(Zhangsan, Lisi, Wangerma lên)
+(Sổ Tưởng)
+Zhangsan: Ta Zhangsan.
+Lisi: Ta Lisi.
+Wangerma: Ta Wangerma.
+Zhangsan: Nhìn thấy cáo thị đó, ta đến lấy thù lao.
+Lisi: Ngươi phải tự hỏi, người hành thiện có thật là mình?
+Wangerma: Hứ, đồ ngốc mới đi nói thật.
+(Bạch)
+Zhangsan: Các vị huynh đài đây, đều là đến chỗ cô nương Zixin nhận thù lao sao?
+Lisi: Đúng
+Zhangerma: Chính xác.
+Lisi: Cậu cũng nhặt được hoa cài của cô nương Zixin?
+Wangerma: Sao tôi nhớ trên cáo thị nói, cô ấy làm mất bông tai?
+Lisi: Tầm bậy, là hoa cài.
+Zhangsan: Đồ ngốc, là sáp thơm.
+Wangerma: Được rồi được rồi, chúng ta rốt cuộc nhặt được hay không, trong lòng còn chẳng rõ ư?
+Zhangsan: A ha ha ha.
+Lisi: A ha ha ha.
+(Zhangsan, Lisi, Wangerma chuyển hướng sang Zixin)
+Zhangsan: Zixin cô nương à, người nhặt được sáp thơm của cô chính là Zhangsan ta, thù lao cô đã chuẩn bị xong chưa?
+Lisi: Tránh qua một bên, ngày trước chính là Lisi ta trả lại vòng hoa cho cô, thù lao đưa ta mới phải.
+Wangerma: Im hết đi, trả lại khuyên tai cho cô là Wangerma ta, thù lao phải đưa ta.
+Zixin: Việc này... đúng là làm người ta đau đầu.
+Zixin: Chưa nói đến chuyện ta chưa từng gặp các vị, nếu ta thực sự từng làm mất những vật như khuyên tai, sáp thơm, vòng hoa, sao ta lại không biết?
+Zhangsan: Cô nương tám phần là bận bán cá không nhớ rõ, đừng do dự nữa, cứ đưa ta là đúng rồi.
+Lisi: Đưa Mora đi nào, nhanh lên chút.
+Wangerma: Không đưa là ta đập nát sạp hàng của cô đấy, bêu xấu danh tiếng của cô luôn.
+Zixin: Ui cha, ở đâu lại có một đám vô lại đến quấy nhiễu thế này.
+Zixin: Zhang bà bà, bà xem ý tốt của bà này.
+Bà Zhang: Cô nương đừng vội, ta đã nghĩ ra cách đuổi chúng đi.
+Bà Zhang: Này!
+(Zhangsan, Lisi, Wangerma ngồi dưới đất)
+Bà Zhang: Bà lão ta dạy cô nương treo thưởng giả để tóm một mẻ đám hại dân trộm cắp các ngươi!
+Bà Zhang: Thứ mà các ngươi trả lại đều là đồ giả, mau trả lại hoa cài cho cô nương Zixin, bông tai và sáp thơm đây.
+Bà Zhang: Nếu không...
+Zhangsan: Thì làm sao?
+Bà Zhang: Hoa cài quý giá làm từ Bách Hợp Lưu Ly khô kia, bông tai làm từ Dạ Phách Thạch thượng phẩm kia, sáp thơm từ thuyền ngoại quốc kia...
+Bà Zhang: Các ngươi phải đền lại hết, Mora đâu? giao ra đây giao ra đây!
+(Bà Zhang cầm chổi đuổi đánh Zhangsan, Lisi, Wangerma)
+Zhangsan: Ai da.
+Lisi: Đừng đánh nữa, không cần Mora của ngươi nữa!
+Wangerma: Mau đem đồ thật nhặt được của cô ta ra trả đi!
+
+[Màn 3]
+(Zhangssan đưa Fanjie lên)
+(Bạch)
+Zhangsan: Ta hiểu rồi, chính là tiểu tử ngươi trộm đồ của cô nương đây, hại ta đây bị ăn mấy cái đánh.
+Fanjie: Fanjie ta đường đường chính chính, chưa từng làm mấy việc trộm cắp, ngươi đừng có vu khống.
+Zhangsan: Tiểu tử khá lắm, miệng lưỡi cứng lắm, ngươi dám cùng ta đi gặp người bị mất đồ không?
+Fanjie: Sợ gì ngươi, đi đi đi, ta muốn xem thử xem ai dám vu khống cho ta.
+(Zhangsan, Fanjie đi về phía Zixin)
+Zhangsan: Người mất đồ chẳng phải cô nương Zixin đây sao? Xem ngươi giảo biện thế nào.
+Fanjie: Khá lắm! Thì ra là cô!
+(Đông Đường Liên Giang)
+Fanjie: Vốn định xông tới mắng cô gái này, nhưng lại tức giận thổ huyết.
+(Đông Đường Khoái Tưởng)
+Fanjie: Cô nương đừng có nói dối, ta chính là Fanjie người làm ở bến cảng.
+Fanjie: Ta đây đường hoàng coi phú quý nhẹ tựa lông hồng, làm sao có thể đi trộm nữ trang.
+Fanjie: Gặng hỏi lòng son nào có trúc trắc, sinh bao thị phi chỉ vì chuỗi ngọc đẹp.
+(Bạch)
+Zixin: Thì ra vị tráng sĩ này tên là Fanjie.
+Zixin: Nay chàng bỗng dưng bị liên luỵ, đúng là ta không phải.
+Zixin: Hãy để ta đền tội với chàng, nếu chàng không chấp nhận, ta lại xin lỗi nữa cũng không sao.
+(Zixin tiến lên hành lễ với Fanjie)
+Zixin: A, tráng sĩ, lần trước đều là hiểu lầm, thực ra còn có...
+(Fanjie quay đầu )
+Fanjie: Hừ.
+(Zixin khẽ cười, lại tiến lên)
+Zixin: Thực ra còn có ẩn tình.
+Zixin: Chỉ vì lần trước tráng sĩ không để lại họ tên đã rời đi, ta có lòng báo đáp nhưng không tìm được chàng.
+Zixin: Mới bèn ra kế sách như vậy, gây ra bao nhiêu phiền hà đúng là ta không phải,
+Zixin: Ta xin nhận lỗi với tráng sĩ.
+Fanjie: Hử?
+(Đông Đường Dao Tưởng)
+Fanjie: Tuy bị oan khó tránh việc tức giận, khi bình tĩnh lại nghĩ ra là hiểu lầm.
+Fanjie: Thu lại bộ dạng nóng giận, muốn mở lời mà không biết tại sao lại thấy gượng gạo.
+(Bạch)
+Fanjie: Khụ khụ, ta muốn hỏi.
+Fanjie: Lời vừa rồi của cô nương, chuyện này là hiểu lầm.
+Fanjie: Cô có lòng tìm người trả lại chuỗi ngọc, cố tình dán cáo thị, chẳng may lại khiến ta bị hiểu lầm đúng không?
+Zixin: Đúng vậy, ta xin được tạ lỗi với tráng sĩ.
+(Fanjie đỡ Zixin)
+Fanjie: Cô nương không cần đa lễ, ta không dám nhận.
+Fanjie: Là ta khi nãy lỗ mãng rồi, gọi cô nương bằng danh xưng khó nghe, xin được tạ lỗi.
+Zixin: Tráng sĩ nói gì vậy...
+(Fanjie hành lễ)
+Zhangsan: Hả?! Các ngươi sao lại hành lễ lẫn nhau thế, Mora này rốt cuộc là đưa hay không đưa?
+Bà Zhang: Ngươi im miệng, người ta đang nói chuyện, việc gì đến ngươi?
+Bà Zhang: Thưa các vị lão gia thiếu gia, phu nhân tiểu thư bên dưới, chư vị tới đây là muốn xem kịch, ai muốn nghe ngươi hàm hồ.
+Bà Zhang: Sáng mắt ra chút chưa, mau biến sang một bên cho ta.
+(Bà Zhang xách Zhangsan xuống)
+Zixin: Kể ra, ta hằng ngày bán cá ở sạp này, tại sao chưa từng gặp tráng sĩ?
+Fanjie: Ta hằng ngày đều đi qua con phố này để tới chỗ làm.
+Fanjie: Có lẽ vì đông người nên chưa từng gặp mặt. Ngày mai có lẽ có duyên...
+Zixin: Nếu vậy... ta đợi ngày mai.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book176_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book176_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f2343d85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book176_VI.txt
@@ -0,0 +1,106 @@
+-Hồi 3 - Mất ngọc-
+Sinh: Fanjie
+Đán: Zixin
+Sửu: Bà Zhang
+Tịnh: Wu Wang
+Sửu: Wu Yi, Wu Er
+
+[Màn 1]
+(Zixin, Fanjie lên từ hai bên)
+(Niệm)
+Fanjie: Sáng sớm chó sủa gấp gáp.
+Zixin: Mặt trời chiếu rọi mái hiên.
+(Bạch)
+Fanjie: Bên đó có phải là cô nương Zixin?
+Zixin: Đúng vậy, thì ra là tráng sĩ Fanjie.
+(Đông Đường Tán Tưởng)
+Fanjie: Tối qua ta mơ thấy giai nhân.
+Zixin: Vừa mới tạm biệt đã lại tương phùng.
+Hai người: Điều nghĩ trong lòng đã thành sự thật.
+(Bạch, hai người cùng nói)
+Zixin: Tráng sĩ...
+Fanjie: Cô nương...
+(Bạch)
+Fanjie: Mặt trời mới mọc trên biển, trên bến cảng đã bắt đầu làm việc, Fan mỗ phải bôn ba vì kế sinh nhai.
+Fanjie: Cô nương Zixin, ta đi trước nhé.
+(Zixin hành lễ ánh mắt tiễn đưa. Fanjie bước đi xa, quay đầu lại. Zixin cúi đầu rồi lại ngẩng lên, Fanjie rời khỏi sân khấu. Zixin siết bàn tay.)
+(Đông Đường Dao Tưởng)
+Zixin: Ta lại hèn nhát vào lúc này.
+(Zixin đi xuống)
+
+[Màn 2]
+(Wu Wang đeo tiễn mở cổ áo, dẫn theo Wu Yi, Wu Er lên)
+(Niệm)
+Wu Wang: Lão đây tên Wu Wang, xưng bá phố này.
+Wu Wang: Hôm nay buồn bực, ta lên phố dạo chơi.
+(Bạch)
+Wu Wang: Wu Yi, Wu Er
+(Đồng Bạch)
+Hai người: Có!
+(Bạch)
+Wu Wang: Lão gia ta muốn kiếm chút món ăn tươi mới, các ngươi có ý gì hay không?
+Wu Yi: Ngài thấy Tôm Viên Tơ Vàng thế nào ạ?
+Wu Wang: Ăn thịt ăn cá phát ngấy rồi, Tôm Viên Tơ Vàng đúng là không tồi.
+Wu Wang: Wu Er, ngươi cùng ta đi tìm một cửa tiệm, kêu một phần Tôm Viên Tơ Vàng.
+Wu Er: Dạ vâng.
+Wu Wang: Từ từ đã. Tôm Viên Tơ Vàng này phải vàng rụm đấy, không được cháy một tí nào.
+Wu Er: Cháy một tí cũng không được, dạ vâng, đã rõ.
+Wu Wang: Thêm nữa. Tôm Viên phải to nhỏ bằng nhau, to hơn nhỏ hơn đều không được.
+Wu Er: To hơn nhỏ hơn đều không được, dạ vâng, ngài xem được chưa ạ.
+Wu Wang: Khỏi cần.
+Wu Er: Ngài còn yêu cầu gì khác không ạ, cứ việc nói với tiểu nhân.
+Wu Er: Tiệm đó nếu nấu không ngon, ta sẽ làm theo lệ cũ...
+Wu Yi: Làm thế nào?
+Wu Er: Không đưa Mora là được.
+Wu Wang: Không phải không phải. Ngươi xem sạp bán cá trên phố này có một nương tử xinh đẹp, trông thấy mỹ nhân còn hơn cả được ăn no.
+(Đông Đường Dao Tưởng)
+Wu Wang: Đợi ta qua hỏi rõ tình hình nhà nàng ấy, kiếm một mỹ nữ qua một đêm uyên ương.
+(Wu Wang tiến về phía Zixin)
+(Bạch)
+Zixin: Khách quan muốn mua cá à?
+Wu Wang: À, đúng vậy đúng vậy. Tiểu nương tử người ở đâu, cha mẹ còn hay mất?
+Zixin: Ta từ nhỏ lớn lên nơi bên cảng, cha mẹ đều đã già yếu, chỉ có mình ta bán cá bên đường nuôi gia đình.
+Zixin: Khách quan hỏi việc này làm chi?
+(Quay đầu, nhỏ giọng)
+Wu Wang: Khéo thay khéo thay, cha mẹ già không ở bên cạnh, dễ bề hạ thủ.
+(Quay về phía Zixin)
+Wu Wang: Tiểu nương tử đã hứa gả cho ai chưa?
+Zixin: Ta bôn ba kiếm kế sinh nhai tối ngày, chưa từng hứa gả cho ai.
+Zixin: Ấy, chuyện hôn nhân của ta khách quan mua cá thì có liên quan gì.
+(Quay đầu, nhỏ giọng)
+Wu Wang: Khéo thay khéo thay. Còn chưa từng hứa gả cho ai, nếu gặp hoạ cũng chẳng ai đứng ra bảo vệ.
+(Quay về phía Zixin)
+Wu Wang: Tiểu nương tử đã có nam nhân trong lòng hay chưa?
+(Zixin cúi đầu không đáp)
+(Đông Đường Tán Tưởng)
+Wu Wang: Thấy nàng cúi đầu im lặng, nghĩ rằng ắt không có người trong lòng. Ý nghĩ bất lương trong Wu Wang trỗi dậy...
+Wu Wang: Tới đây lũ kia, bắt giai nhân này đi cùng ta, đừng làm lỡ giờ lành rượu ngon.
+(Wu Wang, Wu Yi, Wu Er lôi Zixin xuống)
+
+[Màn 3]
+(Bà Zhang lên)
+(Bạch)
+Bà Zhang: Thưa chư vị, nếu ngài đã nghe nhiều kịch của chúng tôi, am hiểu về kịch, có lẽ ngài đã đoán được tám phần rồi.
+Bà Zhang: Tiếp theo còn có chuyện gì nữa, chẳng phải màn tới khó tránh việc tranh đấu nhau sao.
+Bà Zhang: Đại anh hùng xuất thế, còn cần có cơ hội để kích thích anh ta nữa...
+Bà Zhang: Ác bá gây rối làm nhiễu loạn cuộc sống của người dân, có khi nào thời thế thay đổi, loạn thế sinh anh hùng.
+Bà Zhang: Nếu dựa vào hào khí cốt cách dựng nên sự nghiệp thì sẽ lưu danh sử sách, nếu hèn nhát co đầu rụt cổ...
+Bà Zhang: Thì ai còn nhớ tên ngươi là Zhangjie, Wangjie hay là Fanjie.
+Bà Zhang: Huống hồ người bình thường chúng ta lại càng phải mạnh mẽ xuất đầu lộ diện, để lại tiếng thơm cứu mỹ nhân.
+Bà Zhang: Chúng ta hãy chờ xem Fanjie có phản ứng ra sao.
+(Fanjie lên)
+(Bạch)
+Bà Zhang: Ôi trời, sao bây giờ ngài mới đến thế!
+Bà Zhang: Cô nương Zixin bị tên ác bá Wu Wang bắt đi rồi!
+(Đông Đường Khoái Tưởng)
+Fanjie: Haiz...
+Fanjie: Nghe nàng ấy hét lên kinh hãi làm ta hồn bay phách tán, không nghĩ là nàng đã gặp nguy.
+Fanjie: Tên ác hào cướp bóc chém giết cướp đi ước mơ của bao người, nếu ta xông lên...
+Fanjie: Chỉ e một đi chẳng thể trở về.
+(Bà Zhang đưa chuỗi ngọc cho Fanjie)
+Bà Zhang: Fan đại gia, cái này cái này, biết làm sao cho phải.
+(Đông Đường Khoái Tưởng)
+Fanjie: Thấy chuỗi ngọc, ngập ngừng...
+Fanjie: Nữ nhi yếu đuối sao có thể chống lại tên ác ôn hung hãn.
+Fanjie: Chuỗi ngọc trên tay, tức giận vung kiếm. Ta phải khiến tên Wu Wang đó gào khóc hối hận, mặt nhuốm cát bụi.
+(Wu Wang, bà Zhang xuống)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book177_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book177_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d0c4df5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book177_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+...
+Bầu không khí hôm nay vẫn rất tệ.
+Tuy gió tuyết đã giảm bớt, nhưng vẫn chốc chốc quét qua khiến người ta không mở nổi mắt.
+Làm tôi nhớ ngày xưa từng nhìn thấy một đoạn miêu tả trong thơ cổ, so sánh gió tuyết với điệu múa của Kiếm Sắt trắng loá.
+
+Nhưng giống như ông Landrich từng nói, dù gặp khó khăn gì, đều phải tiếp tục tiến lên.
+Phải mang thành quả tốt đẹp về Mondstadt.
+Vậy mới không phụ sự mong đợi của ông Landrich, mới khiến thanh danh gia tộc thêm vững chắc. Mới có thể loại bỏ sự kiêu ngạo của những kẻ phản nghịch ngấm ngầm hành động.
+
+Vì văn bia, chúng tôi quyết định hôm nay sẽ không đi khám phá hầm phế tích phía Tây Nam, mà đến mật thất khoá trái.
+Dựa vào chữ khắc trên bia đá được cậu chủ Eberhart giải đáp, bên trong có lẽ có lưu giữ bích hoạ cổ đại và vũ khí được chế thành từ Tinh Ngân nào đó.
+Nếu đúng như vậy, có lẽ nó sẽ trở thành khám phá khảo cổ có ý nghĩa nhất trong những thập kỷ này.
+
+Mặc dù ông Ingbert nói vậy, nhưng trong lòng tôi vẫn không thể bỏ mặc những người bạn đồng hành của mình đã bị lạc trong gió tuyết mấy ngày trước.
+Mong họ sẽ giống như cậu chủ Eberhart, là con nhà quý tộc được huấn luyện nghiêm khắc từ nhỏ, có bản lĩnh để một mình trở về lều tạm.
+
+Sắp phải rời khỏi lều trại hướng nắng, đi quanh núi tiến vào bên trong phế tích rồi.
+Lần này phải cẩn thận thăm dò độ vững chắc của phế tích mới được.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book178_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book178_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..dfee65705
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book178_VI.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Vì những thảm kịch trước đó, cho nên e rằng khó lòng thu hồi lại cuốn nhật ký ấy.
+Thật đáng tiếc khi mất hồ sơ điều tra, nhưng môi trường quá nguy hiểm.
+
+Cuối cùng chúng tôi vẫn không thể mở được cánh cửa lớn đó.
+Dù là bích hoạ hay là vũ khí cổ đại mà ông Ingbert hết sức mong đợi, cuối cùng vẫn là tay trắng.
+Khi trở về lều trại hướng nắng trên núi tuyết, những người bạn đã thất lạc trong gió tuyết trước kia cũng không thể quay lại.
+...Tuy hi vọng không nhiều, nhưng chỉ có thể mong rằng họ thuận lợi xuống núi, mang tiếp tế và viện binh trở lại.
+Vì đồ dùng của chúng tôi đã không đủ nữa rồi.
+Dù nói vậy có lẽ rất tàn khốc, nhưng vụ sạt lở trước cánh cổng tròn của mật thất không chỉ cướp đi Nick, mà còn cướp đi cả nhiên liệu và thực phẩm mà chúng tôi đưa cho Nick giữ.
+Rõ ràng cần điều tra tính toàn vẹn kết cấu Phế tích trước. Rõ ràng đã nói với anh ấy...
+
+Có lẽ trải nghiệm của mấy ngày nay khiến tôi trở nên lạnh lùng hơn.
+Có lẽ đây chính là ảnh hưởng lên con người trong môi trường tuyệt vọng.
+
+Vì vậy cậu chủ Eberhart mới càng khiến người ta ngưỡng mộ. Dù gặp phải những chuyện này, anh ấy vẫn có khả năng bình tĩnh suy nghĩ. Chắc đây chính là khí chất con nhà quý tộc thực sự nhỉ.
+Ông Landrich quả là không nhìn nhầm.
+Dù chỉ là con ngoài giá thú nhưng anh ấy cũng là một người xứng đáng với thanh danh của gia đình.
+
+Sau khi gió tuyết tan bớt, chúng tôi sẽ làm theo đề xuất của cậu chủ Eberhart, đến hầm Phế tích phía Tây Nam.
+Theo cách lý giải của anh ấy, có thể còn sót lại thứ gì đó từ lâu lắm rồi.
+Tuy khó tin nhưng cái lạnh độc nhất ở đây có khả năng bảo quản nguyên liệu.
+
+Tuyệt đối sẽ không phụ lòng mong đợi của những người bạn đồng hành đã mất.
+...Đương nhiên càng không thể phụ lòng mong đợi của ông Landrich.
+Nếu không, có lẽ tôi phải gặp Ma vật trong đấu trường rồi nhỉ.
+Dù có vượt qua được đám Ma Vật đó thì cũng sẽ giống như người hầu của cậu chủ Eberhart, gục ngã dưới lưỡi kiếm của tử thần tóc đỏ nhà Lawrence kia...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book179_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book179_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd17d0c4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book179_VI.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Rốt cuộc có phải vì lịch sử đó khiến phong cảnh nơi này thêm hiu quạnh, hay là vì phong cảnh này khiến lịch sử nơi đây trở nên ảm đạm đây.
+Hay là, vì những chuyện xảy ra trong quá trình điều tra, khiến tôi nảy sinh suy nghĩ như vậy.
+Hay lại là, vì mất máu và nhiễm lạnh, tâm trí tôi cũng đã bị ảnh hưởng.
+Bất luận ra sao, đây có lẽ là nhật ký cuối cùng rồi.
+
+Kế hoạch của Eberhart cuối cùng đã thất bại... Không, có lẽ nên nói là thành công chứ nhỉ.
+Bây giờ xem ra hành động lúc này dường như quá rõ ràng, trước đó không ai thấy được chủ ý của anh ta. Vậy e rằng những người bị lạc trong cuộc hành trình, e rằng họ đã bị anh ta tấn công rồi. Vụ sạt lở xảy ra trước mật thất có cánh cổng lớn hình tròn, cũng nằm trong kế hoạch của anh ta nhỉ.
+
+Cho đến cuối cùng, anh ta dẫn tôi và ông Ingbert đến hầm Phế tích phía Tây Nam, rút ra cây thương, tôi mới hiểu ra.
+Thổi phồng về "Đất nước cổ đại bị phong ấn trong băng tuyết" hay "Ma lực của vật từ trên trời rơi xuống", đều là để lợi dụng lòng nhiệt huyết thám hiểm của ông Ingbert, dẫn ông ấy đến nơi biệt lập...
+Suy cho cùng, con ngoài giá thú vẫn là ngoài giá thú.
+Âm thầm luyện tập loại binh khí "Thương" thiếu khí chất quý tốc, chính là để có thể trừ khử ông ấy vào lúc này, dễ bề giúp bản thân tiếp cận vị trí đứng đầu gia tộc sao?
+
+Nghĩ vậy, cậu chủ Parsifal bất hiếu, đắm chìm trong trò chơi "Hiệp Đạo", và cuối cùng chạy trốn cũng không thiếu phần anh ta xúi giục nhỉ...
+
+Tôi không thể nào quên cảnh tượng ông Ingbert bị hất lên bởi ngọn thương của anh ta.
+Rõ ràng chúng tôi cùng nhau trưởng thành, nhưng không hề nhìn ra con quái vật ẩn nấp dưới vẻ ngoài dịu dàng trầm tĩnh của anh ta.
+Ban đầu ông Landrich đã chuẩn bị chính thức ban cho anh ta tên họ của dòng tộc sau khi trở về từ lần điều tra này. Nếu biết được kế hoạch của ông ấy, có lẽ sự việc sẽ không thành ra nông nỗi này...
+Hay là, chính vì biết được kế hoạch của ông ấy, anh ta mới không nhẫn nhịn nổi muốn đẩy nhanh việc kế thừa vị trí nhỉ...
+
+Tôi không thể trở về Mondstadt nữa. Xin lỗi, Priscilla.
+
+Dù là ai đọc được nhật ký này, hy vọng bạn có thể cảnh báo ông Landrich.
+Eberhart tuy cũng bị thương nặng, nhưng vẫn có khả năng trở về Mondstadt.
+Nếu trở về Mondstadt, thì chướng ngại vật trên con đường phản nghịch của anh ta chỉ còn một người nữa...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book17_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book17_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..44df23ebc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book17_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——Bữa Cơm Dã Ngoại Của Thần——
+Trong lúc Ike ngủ trưa, giữa những nô bộc của anh đã nổ ra một trận chiến cực lớn.
+Nhà pháp sư vĩ đại sẽ hàng phục thần linh và quái vật để phục vụ chính mình. Ike là một pháp sư đứng đầu, số lượng quái vật dưới trướng còn nhiều hơn số chữ trong từ điển. Cuối cùng ai mới là thuộc hạ lợi hại nhất của Ike? Bởi lý do này, các ma thần quyết định đánh một trận.
+Điều không may là, bọn chúng tính cả công chúa, Sachi và Vera vào hàng trợ thủ, người hầu.
+Giấc ngủ trưa của Ike kéo dài 2 giờ đồng hồ, nhưng hiện tại đã có 3 hằng tinh bị hủy hoại rồi!
+
+"Vì sao ta phải bảo vệ ngươi chứ?" Công chúa rút tay lại, đại ác ma mất đi tròng mắt ngã trên mặt đất.
+Chủng tộc chi phối đế quốc Tiên Nữ mặc dù trông có vẻ đáng yêu, nhưng trong lòng bàn tay họ có hai cái miệng đặc biệt, dùng để ăn thịt kẻ chiến bại hoặc tròng mắt của tình nhân.
+"Chúng ta không phải là bạn bè sao?" Vera đã bị thương hỏi, sẵn tiện lau đi vệt máu trên mặt.
+"Ừ ừ, đúng vậy" Công chúa đỏ mặt, ánh mắt né tránh, "Sau khi trải qua chuyện lần trước, tôi thừa nhận rằng bạn là người bạn duy nhất của tôi. Nhưng người tôi nói không phải là Vera mà."
+"Á!" Sachi đang bị cự long ngoạm trong miệng.
+"Sao nào, muốn đầu hàng?" Cự long hỏi lại với giọng điệu của một ông lão "Nếu như đầu hàng và thừa nhận bản thân là kẻ thấp hèn vô năng, thì ta sẽ tha cho các ngươi."
+"Tôi đầu hàng, đầu hàng!" Sachi hét to.
+"Đồ thằn lằn hèn hạ, bớt nhổ ra những lời ngông cuồng đi, thạch sùng trong cung điện của ta còn mạnh hơn ngươi nữa đấy!" Công chúa nắn nắn cổ tay.
+"Tôi vô tội a a a!" Sachi bị cự long ném lên trời.
+Sự thắng bại của chủng tộc chi phối ngôi sao Tiên Nữ với cự long viễn cổ, đã ngã ngũ trong nháy mắt!
+
+Cuối cùng chỉ cần ngoan ngoãn đầu hàng, thì sẽ không nguy hiểm đến tính mạng.
+Sachi bị loại khỏi trận đấu, dùng dép lê đánh thức Ike. Còn Vera thì vẫn còn sống dưới sự bảo vệ của công chúa.
+"Hừ, đồ bất tài, nhìn thật chướng mắt. Đồ hèn hạ, đừng đến gần ta, đừng nói chuyện với ta, đừng nhìn ta, đừng hít thở một bầu không khí với ta." Thái độ của công chúa đối với Sachi rơi xuống đáy.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book180_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book180_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..15893073e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book180_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Dù là ai để lại những thực phẩm này, tôi đều rất cảm kích người ấy!
+Tôi vừa đói vừa mệt, đồ cũng hết nhẵn rồi, nếu không có thực phẩm này, chắc chắn sẽ không thể đi tiếp.
+Bây giờ tôi phải tiếp tục xuống núi, đi thêm một lúc nữa là có thể trở về lều trại rồi.
+Lần sau nhất định phải chuẩn bị cẩn thận trước khi vào núi tuyết...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book181_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book181_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..78f40fc13
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book181_VI.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+-Long Tích Tuyết Sơn-
+Đi lên từ đồng bằng ven sông Liyue, khu vực này ở phía nam của Long Tích Tuyết Sơn, có độ dốc thoải, gió tuyết lặng, hơn nữa nguồn nước chưa bị đóng băng, là nơi thích hợp để dựng lều trại. Khi đã chuẩn bị vật tư sẵn sàng, tôi sẽ sử dụng nơi đây làm căn cứ và tiếp tục đi lên đỉnh.
+
+Sau khi dựng trại, chúng tôi đã khảo sát các di tích xung quanh. Những di tích ở đây rất thú vị, phong cách kiến trúc và các chi tiết hoa văn đồng nhất một cách đáng ngạc nhiên với những kiến trúc cổ vô danh ở các vùng khác. Xét từ điểm này, đất nước cổ xưa ở núi tuyết trong truyền thuyết có lẽ nằm ngay dưới chân tôi.
+Chỉ tiếc là không có văn bia liên quan nào được tìm thấy trong di tích, rất khó để xác nhận lịch sử của đất nước cổ xưa. Có lẽ ở những nơi cao hơn, sẽ có nhiều thông tin ẩn sâu trong gió tuyết khắc nghiệt.
+
+Thật khó để qua đêm ở đây, gió lạnh thấu xương luôn gào thét bên suối, ào ào thổi qua căn lều, làm người ta gặp ác mộng. Trong hang động ở nguồn nước chắc chắn có không ít khoảng trống, tôi nghe thấy tiếng gió lạnh ma quái vang vọng trong đó. Nhưng tiếc là lối vào hang động bị chặn kín, không có cách nào mở ra từ bên ngoài.
+
+Sau đó, tôi tiếp tục di chuyển lên núi. Có một số phế tích có niên đại gần hơn trên đường đi, dường như có từ thời đại quý tộc Mondstadt. Tôi đã khai quật được một số mảnh quần áo và vũ khí vụn nát. Băng tuyết dày làm chậm tốc độ phân hủy, nhờ đó có thể bảo quản được hài cốt bị chôn vùi trong nhiều năm.
+Đánh giá sự phân bố của phế tích, xem ra như đã có một cuộc rượt đuổi hoặc thậm chí một vụ giết người trên đường mòn núi ở đây.
+
+Dù gió tuyết dữ dội hay thay đổi hiểm ác cũng không ngăn được dã tâm của con người. Vùng đất băng tuyết bị thần bỏ rơi này, cuối cùng đã bị vấy bẩn bởi tội lỗi của thế hệ sau.
+
+Leo lên men theo đường mòn núi, gió tuyết càng thêm dữ dội, nhiệt độ giảm xuống mức không thể chịu nổi. Tôi đã điều tra một di tích ở phía Đông Bắc, thật khó tin được là ở nơi mà bão tuyết quanh năm này, lại có một vùng nước không đóng băng trong di tích! Xét từ vị trí, nó có thể được kết nối với nguồn nước của con suối bên dưới.
+Nhưng khu vực này quá lạnh, không thể bất chấp nguy hiểm bị đóng băng hoặc chết đuối để khám phá di tích sâu hơn. Tôi đã đánh dấu, mong gió tuyết đừng vùi lấp nó.
+Đây có thể là nơi ẩn náu dưới lòng đất của một quốc gia cổ đại, bị nhấn chìm bởi nước ngầm ngấm dần theo thời gian. Nhưng tôi cũng từng nghe nói rằng vào thời xa xưa hàng ngàn năm trước, bạo chúa sẽ ném tù nhân vào nhà tù, nhốt họ vào lồng, sau đó từ từ đổ một lượng lớn nước vào đó. Chỉ để bắt tù nhân đứng nhìn mực nước từ từ dâng lên ngập mình, từ cổ chân đến miệng, mũi, đến trán...
+Hình phạt này dày vò mà tàn nhẫn, dưới thời tiết lạnh giá khắc nghiệt như vậy, càng khó tưởng tượng còn ai có thể sống sót.
+
+Đường núi phía đông hơi gồ ghề, tôi gặp một số sự cố ở đây, suýt thì gãy chân. Rất may là chỉ bị thương nhẹ ngoài da, còn xương thì không sao. Nhưng bộ đồ chống lạnh bị băng xé rách một mảng to, gió lạnh không ngừng tràn vào, như những nhát dao đâm xuyên vậy, rất đáng sợ.
+Trước khi vết thương tê cứng, tôi đã kịp thời tìm được nơi trú ẩn, miễn cưỡng vá lại chiếc áo rách... nhưng không thể tiếp tục leo lên được.
+Sau đó, cuối cùng tôi cũng trở về lều trại trước khi chết cóng. Tôi sưởi ấm tay chân trước đống lửa, khi cởi tất, tôi nhận ra rằng ba ngón chân của mình đã bị đông cứng và chuyển sang màu tím... Dù sao được trở về từ cõi chết đã cảm thấy rất may mắn rồi.
+
+Khi bớt gió tuyết, tôi ngước mắt lên nhìn, tảng đá khổng lồ vỡ vụn bao quanh đỉnh núi tuyết cô quạnh đang trôi lững lờ trên bầu trời. Có lẽ Phong Long cổ đại bị vùi nơi hẻm núi xuất hiện trong thơ ca kia, đang nhìn trời bằng đôi mắt mù loà mục ruỗng của nó?
+Với nhiều cư dân dưới chân núi tuyết, ngọn núi hay biến đổi này giống như một điểm mù bên ngoài con mắt của các vị thần, có vận mệnh không thể lý giải. Trong những câu chuyện cổ tích xa xưa ở Mondstadt, ngọn Tuyết Sơn này là nơi trừng phạt bị gió thời gian bỏ rơi, vì vậy mọi thứ đều bị đóng băng ngay khoảnh khắc bị hủy diệt.
+Nhưng có thứ gì đó vẫn đang đập rộn ràng trên đỉnh núi, và tôi cảm thấy tiếng gọi của nó trong giấc mơ - như một bản nhạc huyền ảo, êm nhưng lại chẳng lành.
+
+Chuyến thám hiểm không hề suôn sẻ nhưng may mắn thay vẫn giữ được tính mạng. Hôm nay chỉ là lời tạm biệt, tôi không biết liệu mình có cơ hội leo lên đỉnh nữa không...
+Tiếp theo, có lẽ tôi sẽ tiếp tục khám phá Liyue, nhưng ưu tiên hàng đầu là bổ sung vật tư mất mát trước đó, nhân tiện thay thế cuốn nhật ký đã bị ngấm nước này.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book182_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book182_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e059b7374
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book182_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book183_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book183_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4cef22355
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book183_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+"Cổ thụ sum suê, kho báu ngàn vạn.
+Trên đường lớn này, tìm ra bí bảo
+Dưới bậc thang dài, che giấu thứ gì?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book184_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book184_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a5fb3fc46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book184_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+-Kỳ Lân-
+Trong truyền thuyết tại Liyue, Kỳ Lân là một loài tiên thú cao quý và nhân từ. Kỳ Lân thường xuyên ẩn hiện giữa núi rừng, chỉ đi dạo vào ban đêm khi sương trong và ánh sao gặp gỡ, chỉ uống sương nguyên chất và ăn hoa cỏ ngọt đắng.
+Kỳ Lân là tiên thú hiền lành, sự nhàn tản và nho nhã chảy trong huyết mạch của chúng. Nghe nói Kỳ Lân chưa từng làm hại tới loài vật khác, dù chỉ là giẫm lên một con côn trùng, bẻ xuống một nhánh cỏ. Mọi người nói, mỗi một tập tính hay một hành động của Kỳ Lân, đều tuân theo lễ tiết lịch lãm thời xưa, ngàn năm nay chưa từng thay đổi.
+Sau khi kết thúc thời đại hỗn chiến ma thần, rất nhiều tiên nhân không thể thích nghi với sự ồn ào của người phàm, vì vậy dưới sự sắp xếp của Nham Vương Đế Quân, họ dần chuyển đến ẩn cư nơi núi cao rừng trúc, từ đó không can dự vào nhân thế, họ du sơn ngoạn thuỷ, hưởng thụ cuộc sống an nhàn.
+Nhưng cũng có rất nhiều tiên thú khác, trải qua ngàn năm chung sống với người phàm đã hình thành nên tình bạn đậm sâu, bèn quyết định làm theo mong muốn của Nham Vương ở nhân giới, dùng tiên lực và trái tim nhân từ trợ giúp cho thành phố của người phàm. Họ hoặc là ẩn náu nơi thôn dã núi non, hoặc dạo bước nơi phố thị phồn hoa, sinh sống cùng với loài người và giúp đỡ lẫn nhau, còn lưu lại huyết mạch tại nơi cảng này.
+
+Theo truyền thuyết dân gian, hàng ngàn năm trước, trong tộc Kỳ lân nho nhã đã có kẻ hẹn hò với người phàm ngu muội.
+Truyền thuyết kể rằng vào thời đại man hoang hàng ngàn năm trước, người ta lấy lá sen làm áo, lấy là nguyệt quế làm xiêm y.
+Đêm nọ, một người hái thuốc đang tắm trong một chiếc hồ trên núi, không ngờ y phục vương vãi bên hồ bị một con Kỳ Lân đi ngang qua gặm mất. Tiên thú hẵng còn nhỏ tuổi lại không hiểu sự xấu hổ và ham muốn của loài người, cũng chưa từng học đạo lý của tiên thú khi hành tẩu nhân gian.
+Để bồi thường cho hành động lỗ mãng của mình, cũng để tránh bề ngoài siêu phàm của tiên nhân làm kinh hãi người phàm yếu đuối, cô bèn hoá thành hình dáng con người, nhân lúc ánh sáng mờ ảo ngày trăng tròn tràn lên khắp mặt hồ, cô liền xuất hiện trước mặt người hái thuốc.
+Tiên thú nhỏ tuổi rốt cuộc không hiểu được sự xấu hổ và ham muốn của loài người. Dưới ánh trăng mát lành, trong khu rừng đom đóm lập loè, nàng dùng giọt sương làm áo, ánh trăng làm váy, cùng người phàm ngu muội kết bạn chơi đùa, du ngoạn qua rừng trúc hoa cỏ, giới thiệu cho anh động phủ của chúng tiên, giải đáp cho anh ngôn ngữ của muông thú, rồi ngủ thiếp giữa tiếng côn trung trong đêm khuya tĩnh mịch, cùng chìm vào giấc mơ xa xưa...
+Khi tia nắng sớm mai đầu tiên chiếu lên gương mặt của người hái thuốc làm anh tỉnh giấc, tiên thú cao quý sớm đã chẳng thấy bóng dáng đâu nữa.
+
+Về câu chuyện sau đó, dân gian truyền miệng vô vàn câu chuyện khác nhau. Có người nói, sau này vào một đêm nọ, Kỳ lân mang một chiếc giỏ trúc đặt trước cửa nhà của người hái thuốc, rồi lập tức ẩn mình vào ánh trắng và sương nhẹ, khi người hái thuốc ra ngoài xem thử, mới phát hiện trong giỏ trúc là một đứa bé đang ngủ ngon lành.
+Cũng có người nói, từ đó Kỳ Lân và người phàm sống cùng nhau, sinh được một bé gái, làm quen với cuộc sống nhân gian...
+
+Cho dù sự thực của câu chuyện ngàn năm này ra sao, ngày hôm nay tiên thú nho nhã vẫn đồng hành cùng người dân Liyue, vẫn ẩn cư giữa đám đông tấp nập, chờ đợi một ngày Nham Vương Đế Quân sẽ lại triệu gọi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book185_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book185_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2304619ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book185_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+-Ngọc-
+Trong thung lũng Tại phía Tây Bắc của Cảng Liyue, phía Nam của Nam Thiên Môn, nhiều tàn tích xưa cũ nằm im lìm.
+Một trong số đó, người Liyue thường quen gọi là "Tuần Ngọc Lăng". Những di tích ở đây được cho là đã tồn tại rất lâu trước thời điểm xảy ra hỗn chiến Ma Thần.
+Theo truyền thuyết cổ xưa được truyền lại, ý nghĩa của "Tuần Ngọc" là "Nơi ngọc đẹp chạy trốn".
+Vào thời xa xưa, khi Nham Vương còn trẻ, có một Thiên Tinh rơi xuống vùng đất hoang dã phía tây Liyue. Khi Thiên Tinh rơi xuống, mặt đất bị tác động tạo thành một vực sâu khổng lồ, từ đó vô vàn đá vàng ngọc quý được tạo sản sinh ra, dần dà đã hình thành ngành khai thác mỏ của Liyue từ ngàn năm trước.
+Truyền thuyết kể rằng khi ngôi sao không tên rơi xuống, một mảnh của nó vỡ ra và lọt vào giữa những tảng đá ở phía bắc ngoại ô Li sa.
+Ai nấy đều biết, bên trong đá vàng tĩnh lặng có chứa linh khí và linh hồn. Ở thế giới mà người phàm không thể thấy và hiểu được, chúng dùng quy luật của mình để lắng nghe và dõi theo nhịp đập của trái đất, tiếng vọng của suối, sự vận hành từ tốn mà kiên định của núi đá.
+Nhưng những thiên thạch từ trên trời rơi xuống thì khác, so với những tảng đá đơn thuần và vững chắc trên trái đất, chúng cao ngạo và nóng nảy hơn.
+
+Sau này, vì để tranh giành ngai vàng, vô số ma thần và quân vương trên trái đất đã chiến đấu với nhau, bầu trời sao và vực sâu vì vậy mà biến sắc, bi kịch và tội ác ngăn cản hơi thở của núi đá và sông suối. Những ngôi sao từ trên trời rơi xuống không thể chịu nổi, bèn bay lên trời cao bất chấp sự níu giữ của Vực Đá Sâu.
+Sau khi viên ngọc từ trên trời rơi xuống trở lại bầu trời đầy sao, nó để lại một vực sâu thẳm. Người ta đã xây dựng thành phố và pháo đài kiên cố trong đó, rồi sống ẩn mình trong dấu tích mà thiên thạch để lại kia.
+Giữa hàng ngàn năm sương gió và hỗn loạn, thành phố kiên cố ở thung lũng Tuần Ngọc vẫn sừng sững, nó vẫn có mối liên hệ với Cảng Liyue thịnh vượng cho đến tận năm trăm năm trước.
+Nhưng khi tai hoạ từ vực thẳm trỗi dậy, cư dân Tuần Ngọc đã đóng cửa thành cổ, rời quê hương và tản mác khắp nơi. Không ai biết nguyên nhân vì sao họ lại phong bế quê hương, ngay cả Tiên Nhân và Dạ Xoa đã quen với những xáo trộn hàng nghìn năm trên thế gian cũng giữ im lặng.
+Kết quả là thành phố bị phong bế biến thành một lăng mộ khổng lồ và trống rỗng, chỉ có hồ nước trống rỗng và tiếng gió hun hút. Vì vậy, người dân Liyue gọi nó là "Tuần Ngọc Lăng".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book186_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book186_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..dfee65705
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book186_VI.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Vì những thảm kịch trước đó, cho nên e rằng khó lòng thu hồi lại cuốn nhật ký ấy.
+Thật đáng tiếc khi mất hồ sơ điều tra, nhưng môi trường quá nguy hiểm.
+
+Cuối cùng chúng tôi vẫn không thể mở được cánh cửa lớn đó.
+Dù là bích hoạ hay là vũ khí cổ đại mà ông Ingbert hết sức mong đợi, cuối cùng vẫn là tay trắng.
+Khi trở về lều trại hướng nắng trên núi tuyết, những người bạn đã thất lạc trong gió tuyết trước kia cũng không thể quay lại.
+...Tuy hi vọng không nhiều, nhưng chỉ có thể mong rằng họ thuận lợi xuống núi, mang tiếp tế và viện binh trở lại.
+Vì đồ dùng của chúng tôi đã không đủ nữa rồi.
+Dù nói vậy có lẽ rất tàn khốc, nhưng vụ sạt lở trước cánh cổng tròn của mật thất không chỉ cướp đi Nick, mà còn cướp đi cả nhiên liệu và thực phẩm mà chúng tôi đưa cho Nick giữ.
+Rõ ràng cần điều tra tính toàn vẹn kết cấu Phế tích trước. Rõ ràng đã nói với anh ấy...
+
+Có lẽ trải nghiệm của mấy ngày nay khiến tôi trở nên lạnh lùng hơn.
+Có lẽ đây chính là ảnh hưởng lên con người trong môi trường tuyệt vọng.
+
+Vì vậy cậu chủ Eberhart mới càng khiến người ta ngưỡng mộ. Dù gặp phải những chuyện này, anh ấy vẫn có khả năng bình tĩnh suy nghĩ. Chắc đây chính là khí chất con nhà quý tộc thực sự nhỉ.
+Ông Landrich quả là không nhìn nhầm.
+Dù chỉ là con ngoài giá thú nhưng anh ấy cũng là một người xứng đáng với thanh danh của gia đình.
+
+Sau khi gió tuyết tan bớt, chúng tôi sẽ làm theo đề xuất của cậu chủ Eberhart, đến hầm Phế tích phía Tây Nam.
+Theo cách lý giải của anh ấy, có thể còn sót lại thứ gì đó từ lâu lắm rồi.
+Tuy khó tin nhưng cái lạnh độc nhất ở đây có khả năng bảo quản nguyên liệu.
+
+Tuyệt đối sẽ không phụ lòng mong đợi của những người bạn đồng hành đã mất.
+...Đương nhiên càng không thể phụ lòng mong đợi của ông Landrich.
+Nếu không, có lẽ tôi phải gặp Ma vật trong đấu trường rồi nhỉ.
+Dù có vượt qua được đám Ma Vật đó thì cũng sẽ giống như người hầu của cậu chủ Eberhart, gục ngã dưới lưỡi kiếm của tử thần tóc đỏ nhà Lawrence kia...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book187_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book187_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7feac311
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book187_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Liyue thuở sơ khai từng là vùng đất của các ma thần trên lục địa mà không phải do Nham Đế Quân cai trị.
+
+Lúc đó vùng đất được gọi là Quy Li Nguyên này đã từng được bao phủ bởi Bách Hợp Lưu Ly. Quy Li Nguyên đã chịu sự tàn phá nặng nề của chiến tranh, dân chúng phân tán khắp nơi. Sau này, chính nhờ sự phát triển thịnh vượng, Liyue đã dần thu hút những cư dân mới, đồng thời xuất hiện những truyền thuyết về các hiệp khách tại vùng đất hoang vu này.
+
+Trong những câu chuyện tán gẫu của các thương nhân và phu khuân vác, từng xuất hiện một bóng hình thần bí thoắt ẩn trong màn đêm Quy Li Nguyên. Đó là một cô gái trong tà áo dài màu chàm sải bước bên bờ sông Bích Thủy; Ánh trăng bạc rọi sáng trên gương mặt cô, còn gió đêm đưa giọng nói của cô đến bay lên trời đầy sao lấp lánh.
+
+Theo lời của những vị khách trọ Nhà Trọ Vọng Thư, thì chỉ những vị khách lạc trong đêm hè rộn tiếng ve mới có thể nhìn thấy cô, chỉ có những người ngửi thấy hương thơm dịu mát của Bách Hợp Lưu Ly trong cảnh đêm khi đom đóm bay lượn, những tiên linh nhảy múa mới có thể lần theo dấu chân của cô ấy. Có người đoán rằng cô ấy có lẽ là một tiên thú lạc đường trong quá khứ, người còn sót lại của ma thần đã chết, chỉ biết than khóc cho vị chủ cũ trong đêm; Cũng có người cho rằng cô ấy chỉ là một vị hiệp khách, như bao hiệp khách khác tự do tự tại, che giấu tên thật của chính mình.
+
+Câu chuyện về cô gái không biết bắt nguồn từ đâu, lại kết thúc trong lời kể của một người thợ săn. Nhưng nó khác một trời một vực với những gì người thương gia nói, người thợ săn từng tận mắt trông thấy cô ấy giao chiến với vài bóng đen hiểm ác. Sau những đường kiếm mạnh mẽ uyển chuyển chứa đầy sát khí, cô gái đã biến mất chỉ để lại những vệt máu.
+Ngày hôm sau, bên bờ sông có người phát hiện xác chết của binh sĩ Thiên Nham Quân và người điều tra thực địa.
+Từ đó đến nay, dù Tổng Vụ đã mở nhiều cuộc tìm kiếm, nhưng vẫn chưa có ai nhìn thấy bóng dáng cô gái bên sông.
+
+Có lẽ màn giao đấu đêm hôm đó chỉ là một cuộc báo thù, hoặc cô gái kia vốn là một tên cướp hung ác. Có lẽ chuyện này thậm chí không cần bất kỳ lý do hay duyên cớ gì cả, hiệp khách chính là hiệp khách, bởi họ là những kiếm sĩ vượt lên trên các quy tắc bình thường của thế giới.
+
+Nhưng ngôi làng hoang vắng nơi thôn quê dần bị ánh đèn rực rỡ của càng Liyue che lấp, những truyền thuyết này cũng dần dần mai một.
+Tương truyền về bờ sông nơi cô gái từng dạo bước nay đã nở rộ những đoá Bách Hợp Lưu Ly.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book188_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book188_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7da7f69a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book188_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Dietrich nhìn thấy gia tộc Lawrence sụp đổ.
+Con mèo mà mẹ nuôi sớm đã biến mất, người cha mất hồn và người mẹ tâm thần cách hắn trong gang tấc, nhưng dù hắn gọi thế nào họ cũng không quay lại nhìn hắn một lần.
+
+"Gâu u..."
+Dietrich cúi đầu, nhưng hắn còn chưa kịp mở miệng, mặt đất dưới chân bỗng nứt ra. Một đôi tay của mụ phù thuỷ thò ra từ mặt đất, siết chặt lấy cổ hắn.
+Chỉ cảm thấy cơ thể mình không ngừng rơi xuống, cuối cùng ngã xuống bên cạnh chân của mụ phù thuỷ.
+Kỳ lạ thay, hắn chẳng hề đau đớn.
+
+Hình như có thứ gì đó móc lấy cái vòng, nhấc cả cái thân chó của Dietrich lên.
+Mọi thứ trước tầm mắt dường như đều là một màu đen kịt, chỉ có thể nhìn thấy rõ thứ dưới chân. Đó là một cái nồi đang bốc khói nghi ngút, dung dịch màu đen không biết là gì trong nồi đang sôi ùng ục, còn có cả những vật thể rắn, có thể nhìn ra là lông nhện, xương rắn độc...
+Bên tai vang lên giọng nói của Nottfriga: "A, tóm được nguyên liệu cuối cùng rồi. Chỉ cần bỏ ngươi vào là Canh Trường Sinh của ta sẽ hoàn thành. Ha ha ha!"
+
+"Oẳng oẳng oẳng!" Mụ phù thuỷ khốn kiếp thả ta ra!
+Dietrich cố gắng giãy giụa, không ngờ rằng cái vòng thường ngày không thể phá vỡ nay lại bị cởi ra dễ dàng như vậy...
+"Gâu..."
+Hắn rơi xuống...
+Chẳng còn nghe thấy gì khác nữa, bên tai chỉ còn tiếng gió rít gào và tiếng cười của Nottfriga.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book189_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book189_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..414550ada
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book189_VI.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+"Tỉnh lại đi..."
+Dietrich cảm thấy thân thể mình bị khẽ lay động.
+"Vẫn ổn chứ?"
+Có một bàn tay vươn tới, hình như đang thăm dò hơi thở.
+Là giọng nói quen thuộc...
+Dịu dàng như gió tháng tư, ấm áp như nắng tháng ba.
+
+Dietrich bỗng mở trừng mắt, trước mắt là...
+Thiếu nữ tóc vàng mắt xanh.
+"May quá, cuối cùng ngươi đã tỉnh rồi." Thiếu nữ mỉm cười.
+
+"Đây là.. lẽ nào là... Đảo Thiên Không ư?" Dietrich thầm hy vọng.
+"Không phải, chỉ là khu rừng bình thường thôi." Thiếu nữ nói.
+Dietrich định thần, thiếu nữ trước mắt, chính là kẻ chủ mưu - mụ phù thuỷ Nottfriga đáng ghét! Lập tức cả cái thân chó run rẩy, vội nhảy phắt ra phía sau giữ khoảng cách, duy trì tư thế cảnh giác.
+
+"Đừng lo. Tôi sẽ không làm hại bạn đâu. À đúng rồi, tôi vẫn chưa tự giới thiệu. Tôi là Magdalene, ừm... là em gái của Nottfriga." Magdalene vừa nói, vừa xoay nhẹ các ngón tay đặt phía sau lưng - đó là thuật thôi miên trong ma thuật ánh sáng, và tiến lại gần Dietrich, "Được rồi, thế là xong."
+
+Dietrich cuối cùng đã bình tĩnh lại, hắn muốn hỏi thiếu nữ trước mặt tại sao có thể nghe hiểu lời mình nói, nhưng chỉ có thể phát ra tiếng kêu "Gâu gâu gâu".
+"Ừm? Chỉ cần pháp thuật nho nhỏ là được rồi, chị ta cũng biết."
+"Gâu, gâu gâu!?" Có nghĩa là mụ phù thuỷ đó cũng nghe hiểu lời hắn nói, mà còn giả vờ không hiểu để đùa bỡn hắn suốt cả quãng đường!?
+"Ồ, nhưng chị ta thực ra là người dịu dàng lắm đó." Nói đến Nottfriga, Magdalene lại để lộ nét mặt tươi cười ấm áp rực rỡ.
+"..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book18_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book18_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..63b3500a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book18_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——Thần Điện Cổ Dưới Biển——
+Tuổi tác của Vera và Sachi tăng dần, quan hệ của bốn người họ cũng thay đổi một cách kỳ diệu.
+"Tôi không muốn nghe giải thích" Sachi nói với Ike, "Cho dù tình cảm của anh đối với Vera không phải loại tình cảm đó, thì Vera cũng sẽ luôn theo đuổi anh."
+Ike là tượng trưng cho phương xa, là ẩn dụ của những điều chưa biết và mới lạ. Chú chim dũng cảm cả đời sẽ không xây tổ, chỉ muốn phiêu đãng trong cơn gió yêu đương.
+Sachi lại bị Ike nhắc nhở "Nghĩ như thế nào thì một nghìn tuổi cũng là già rồi."
+"Vậy cùng khá hợp với tuổi của tôi đấy chứ." Công chúa vui vẻ ló đầu qua.
+
+Sachi lấy lại dũng khí chuẩn bị tỏ tình, thì lại đối mặt với vận mệnh tàn khốc nhất.
+Còn nhớ quyển (I) khi Ike gặp Vera lấy lại cổ kiếm từ chỗ cổ thần chứ? Đó là chìa khóa mà Ike lấy về để thúc đẩy vận mệnh, hiện tại Vera bị thanh kiếm làm đứt tay, virus cổ đại độc ác đã giết chết cô!
+
+"Đều do anh!" Sachi nắm chặt cổ áo Ike. Nếu như ngày thường, Ike nhất định sẽ cười he he giả vờ ngu ngơ, suy cho cùng bản tính của anh cũng chỉ là một ông lão hiền từ nhân hậu. Nhưng lần này, anh phủi tay của Sachi ra.
+"Không phải anh có thể đảo ngược thời gian sao, hãy cứu Vera đi!" Công chúa cũng khẩn khoản van nài.
+"Các người không hiểu, chỉ có tương lai cứu được quá khứ, thay đổi quá khứ cũng không thể nào cứu được tương lai không có Vera." Ike cắn chặt môi đến bật máu.
+
+"Ở một nơi nọ đã từng có một thần thoại. Tuổi thơ con người trong thời đại bạch ngân vô cùng dài, dài đến tận hơn 200 năm. Điều này khiến cho sự trưởng thành ngắn ngủi tràn đầy đau khổ."
+Đối với người khác, tuổi thơ đã kết thúc rồi, nhưng thanh xuân lại ở ngoài tầm với.
+"Vera Sầu Muộn" không có Vera, lần sau tiếp tục!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book190_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book190_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf89118c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book190_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"Ma nữ, lẽ nào đã dùng trí não để đổi lấy ma lực siêu phàm ư? Cảm giác hoàn toàn không thể giao tiếp được..." Dietrich vừa đi theo thiếu nữ tóc vàng đang lẩm bẩm gì đó, vừa nghĩ.
+"Haiz, đừng nói như vậy! Nếu chị nghe được sẽ tức giận đó." Magdalene cúi đầu nhìn Dietrich, giọng nói càng lúc càng nhỏ.
+"Gâu gâu gâu, gâu gâu?" Vậy ngươi đừng nói với cô ấy là được rồi, chờ đã, tại sao ngươi biết ta đang nghĩ gì?
+"Đáng tiếc, đã, muộn, mất, rồi."
+
+Dietrich kinh hãi ngẩng đầu, nhìn về luồng khí cuồn cuộn bên trên...
+Tuy bề ngoài quả thực không thay đổi...
+Tuy là vậy...
+Nhưng hắn rất chắc chắn thiếu nữ trước mắt đã đổi sang người khác.
+"Xem ra ác mộng vừa rồi vẫn còn có chút tác dụng với ngươi, giúp ngươi nhớ dai hơn một chút. Mặc dù còn kém xa so với tiêu chuẩn của ta." Ngữ khí xưa nay luôn cao ngạo lạnh lùng, đích thị là Nottfriga.
+"Vậy thì, Tuỷ Tâm Quỷ tạm thời để chỗ ngươi đi."
+
+"Tuỷ Tâm Quỷ" là gì...
+Khoan đã, hình như lúc nãy Magdalene có nhắc đến.
+"Đừng sợ, thực ra ác mộng vừa rồi đều là giả đó. Vì chị ta đã đặt Tuỷ Tâm Quỷ vào trong cơ thể của ngươi. Tuỷ Tâm Quỷ có thể phát động nỗi sợ, cho nên ngươi sẽ mơ thấy những thứ sợ hãi."
+"Nhưng chắc chắn chị ấy muốn tốt cho ngươi, dù sao chị cũng là người rất dịu dàng đó."
+...
+Dietrich toàn thân sởn gai ốc, run rẩy nhìn Nottfriga, đã không dám nghĩ gì khác trong lòng nữa rồi.
+"Xem ra sự dạy dỗ của ta rất hữu dụng đó. Vậy thì tiếp tục lên đường thôi." Bộ dạng co rúm của Dietrich đã thành công khiến Nottfriga đại nhân vui vẻ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book191_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book191_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..487b98b34
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book191_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+"Eric thực sự không thể cầm cự nổi nữa...chúng tôi không thể không lựa chọn buông bỏ.
+Quyển bút ký này cứ để lại đây vậy, có lẽ kho báu đang chờ người hữu duyên hơn.
+
+Có lẽ các bạn cũng đã phát hiện, cơ quan thiết lập ở cổng vào cần phải có người túc trực để điều khiển thì những cơ quan khác mới có thể thao tác.
+Nhưng...cái giá phải trả là...
+Người điều khiển cơ quan ở cổng vào phải chịu rủi ro cực kỳ lớn.
+Một khi thứ tự kích hoạt cơ quan bị sai, thì người đó cũng sẽ đối mặt với...
+
+Tôi chân thành khuyên bạn một câu,
+Chính là: Số lượng của ngọn đuốc không hề ám chỉ thứ tự kích hoạt, chúng tôi đã từng phải trả cái giá thảm khốc cho lỗi lầm này.
+Có lẽ...thứ tự có liên quan đến vị trí của ngọn đuốc trên mặt đất?
+
+Rốt cuộc đáp án thực sự là gì?
+Tôi muốn biết, tôi cũng muốn biết đó...
+Nhưng sức khỏe của Eric đã..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book192_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book192_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9871aeca8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book192_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Đây là một khu rừng rộng lớn, làn sương mỏng nhẹ nhàng giăng khắp tán cây, những tia nắng ban mai lấp lánh xuyên qua những cành lá tươi tốt, rơi trên mặt đất xanh ngọc.
+Vào lúc này, Magdalene đang ôm một chú chó trên tay - vâng, chính là Dietrich, thong thả bước đi trên đường. Thiếu nữ tóc vàng đạp lên những thân cây to lớn chằng chịt như một con thiên nga trắng tao nhã, nhẹ nhàng băng qua khu rừng.
+
+"May mà là Magdalene. Nếu là Nottfriga, ắt hẳn sẽ bắt tôi tự đi, không chừng sẽ dùng phép thuật nào đó để buộc tôi phải chạy. Vả lại con đường này không phải là đường mà một con chó có thể đi nhỉ, không đúng, người bình thường cũng không thể đi qua. Nơi đây chẳng có con đường nào cả, toàn là cây cối... ôi, nếu Magdalene có thể cứ ôm tôi như thế này thì tốt biết bao..." Dietrich vừa nghĩ vừa quay đầu nhìn Magdalene.
+
+Ánh ban mai chiếu xuống khuôn mặt thiếu nữ, cô có vẻ đẹp không thua bất kỳ cô gái quý tộc nào. Nước da trắng ngần và đôi mắt dịu dàng khiến cô trông có vẻ mỏng manh, có cảm giác giống như hạt sương sớm được sinh ra trên những cánh hoa.
+"Làn da của Magdalene thật trắng...dường như tất cả những quý tộc tôi từng gặp đều thua kém cô ấy". Dietrich nhìn cô gái và thầm nghĩ.
+
+"Kể cho bạn nghe chuyện này, thực ra tôi đã chết rồi." Magdalene đột nhiên nói.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book193_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book193_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6875bfa5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book193_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Rất lâu về trước, có một nữ pháp sư sinh hạ được hai cô con gái song sinh.
+Tuy nhiên, gia tộc pháp sư chưa bao giờ có thể để lại cả hai đứa con cùng một lúc. Đây là cái giá phải trả, để đổi lấy phần thưởng là ma thuật mạnh mẽ.
+Nhưng ma thuật hắc ám của nữ pháp sư này đã đạt đến đỉnh cao, cô đã lấy sinh lực của mình làm vật hy sinh để bảo vệ hai đứa con của mình.
+
+Nhưng khoảng thời gian tốt đẹp kéo dài không bao lâu, và khi sinh lực của nữ pháp sư cạn kiệt, đó là ngày của cái chết được định trước.
+Nữ pháp sư đã được giải thoát mãi mãi, và người chị Nottfriga còn sống đã gánh vác tất cả. Cô ấy cảm thấy rằng việc em gái Magdalene không thể sống sót chính là lỗi của mình.
+May mắn thay, Nottfriga được thừa hưởng tài năng ma thuật hắc ám của nữ pháp sư, cô sử dụng bản thân mình như một vật chứa, bổ sung những trận pháp phức tạp và những câu thần chú khó hiểu, để kéo linh hồn của Magdalene ra.
+Lục tung những cuộn da thuộc mà ma nữ để lại bên trong tòa tháp, kết hợp ma thuật đen và thuật giả kim để tạo ra một cơ thể. Đưa linh hồn vào cơ thể mới để hồi sinh, không phải là chuyện dễ dàng trong cấm thuật ánh sáng, chưa kể Nottfriga không biết gì về ma thuật ánh sáng.
+Nỗi ám ảnh về Magdalene của Nottfriga khiến cô cuối cùng cũng tìm ra lời giải, kết quả là cô đã biến cơ thể thành một chiếc vòng tay hình rắn đeo vào cổ tay, và bắt đầu bước vào một cuộc hành trình.
+
+"Em gái yêu quý của chị, khi tất cả chuyện này kết thúc, chúng ta sẽ không bao giờ xa cách nữa..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book194_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book194_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f3862743
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book194_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Tia sáng cuối cùng tắt dần, và bóng tối đang dần bao trùm lên cả khu rừng.
+"Đến lượt chị rồi."
+Madeleine thả Dietrich ra khỏi vòng tay của mình.
+"Nhân tiện, tôi sẽ tặng cho bạn một món quà cuối cùng. Tôi chắc rằng chị ấy cũng sẽ rất vui."
+Nói rồi, chỉ thấy huỳnh quang xuyên qua giữa các ngón tay của thiếu nữ, dần dần hội tụ thành một cụm ánh sáng chói loá, và Madeleine kích hoạt ma thuật ánh sáng.
+"Được rồi, từ giờ trở đi phải ngoan ngoãn nhé. Suỵt... đừng nói chuyện."
+"Cái quái gì vậy... thần thần bí bí...ưm ưm". Dietrich lầm bầm, trước khi cậu kịp phản ứng, lời nói đứt quãng chưa kịp thốt ra đã bị cắt ngang, hoá ra là cái miệng chó của Ditrich đã bị một bàn tay mảnh khảnh nắm chặt.
+Chỉ một lúc sau, đã bị người được thay thế nhét thứ gì đó vào miệng.
+"Đây là..."
+Là chuôi kiếm, kiếm của anh.
+Thanh kiếm đã từng được anh đeo trên thắt lưng một cách kiêu hãnh.
+"?!"
+Dietrich theo bản năng muốn mở miệng nói gì đó.
+
+"Nếu không muốn chết, hãy cắn thật chặt". Nottfrigat vươn tay về phía khoảng không, Dietrich chỉ cảm thấy cái vòng trên cổ siết đến không thở nổi, chỉ có thể nghiến chặt răng.
+
+"Nghe đây, sau này hãy dùng thanh kiếm này để bảo vệ chính mình. Tuy rằng ngươi chỉ là một tên thiếu gia phế vật, nhưng nếu ngươi chết ở đây, ta sẽ rất phiền phức..." - Nottfriga nâng đầu Dietrich lên rồi lại hạ giọng nói tiếp "Suy cho cùng, giáo huấn còn chưa hết, nếu ngươi chết đi dễ dàng như vậy, thì niềm vui của ta cũng sẽ vơi đi rất nhiều".
+Ma nữ bóng đêm nói rồi, thu ngón tay về, chỉnh lại áo khoác của mình.
+Vòng cổ được nới lỏng, không khí tràn vào phổi qua kẽ răng và mũi, Ditrichy không dám buông miệng ra, đành phải thở dốc một cách khó khăn.
+
+Ngay sau đó, một âm thanh hỗn loạn ở đằng xa truyền lại...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book195_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book195_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..88de1579b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book195_VI.txt
@@ -0,0 +1,43 @@
+-Hồi 4 - Chọn Đèn-
+Sinh: Fanjie
+Đán: Zixin
+Vũ Sửu:Wu Wang
+
+[Màn 1]
+(Fanjie lấy áo ở bên trái, Zixin ngồi một mình ở bên phải)
+(Đông Đường Liên Giang)
+Fanjie: Lũ cướp khốn kiếp giữa ban ngày ban mặt ngang nhiên hiếp đáp dân nữ, người thương bị bắt đi lòng tôi như lửa đốt.
+Fanjie: Việc này đúng là trái với đạo lý, Fanjie tôi nhất định phải ra tay diệt trừ tai hoạ.
+Fanjie: Đi thôi.
+(Fanjie cầm roi ngựa hướng về Wu trại)
+(Bạch)
+Fanjie: Tôi ra roi thúc ngựa chạy đến nơi này, từ xa đã nghe thấy tiếng huyên náo say sưa bên trong bức tường.
+Fanjie: Nơi này có lẽ chính là hang ổ của bọn chúng.
+Fanjie: Nếu muốn cứu Zixin cô nương, tôi phải vào doanh trại của bọn cướp.
+Fanjie: Ừm, chính là kế này.
+(Fanjie nhảy qua tường, hạ màn)
+(Điệu hoa rơi)
+Zixin: Bên trong lều ngọn nến đỏ chập chờn, bên ngoài cánh cửa bị khoá là đám sài lang hổ báo.
+Zixin: Ai có thể biết trước tai hoạ bất ngờ, làm sao thoát khỏi hang ổ của bọn cướp.
+
+[Màn 2]
+(Wu Wang say rượu, đẩy cửa bên phải)
+(Niệm)
+Wu Wang: Ta đây tung hoành ngang dọc, ngay cả thần tiên cũng phải chịu thua.
+(Bạch)
+Wu Wang: Hahaha, chỉ là ban ngày có bắt được một, hehe.
+Wu Wang: Tiểu nương tử xinh đẹp.
+Wu Wang: Uống rượu vui vẻ với anh em một hồi, liền đến gặp gỡ mỹ nhân.
+(Đông Đường Nguyên Tưởng)
+Zixin: Tên cướp thô lỗ say rượu khiến tôi lo lắng đến mức nắm chặt chân đèn.
+(Bạch)
+Zixin: Đừng có lại gần.
+(Wu Wang, Zixin bên chạy bên đuổi, Zixin dùng chân đèn đánh trúng Wu Wang, khiến hắn ngã lăn ra đất, Zixin kiệt sức ngã ngồi)
+(Đông Đường Nguyên Tưởng)
+Zixin: Trong lúc hỗn loạn may mắn đánh trúng hắn, lắc lư đẩy cửa chạy trốn
+(Bạch)
+Zixin: Bên ngoài không có lấy một ánh đèn, sao lại tối vậy?
+Zixin: Tôi phải mang theo đèn...
+Zixin: Khoan đã, nếu bị đám lâu la đó bắt được, thì sẽ phải đền mạng.
+Zixin: Bèn mang theo chiếc chân đèn đã tắt, mò mẫm trong bóng tối tìm lối ra.
+Zixin: Ừm, chính là kế sách này
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book196_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book196_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0626c9b05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book196_VI.txt
@@ -0,0 +1,57 @@
+-Hồi 5 - Song Ngọc Hoàn-
+Sinh: Fanjie
+Đán: Zixin
+Vũ Sửu:Wu Wang
+
+[Màn 1]
+(Fanjie ở bên trái, Zixin ở bên phải, Wu Wang nằm trên đất đôi mắt nhắm nghiền)
+(Hai người cùng ở Wu Trại Đường, trong bóng tối mò mẫm tiến lên phía trước)
+(Trong bóng tối cả hai đưa tay chạm vào nhau, hoảng sợ vì không biết đối phương là ai)
+(Wu Wang tỉnh lại)
+(Bạch)
+Wu Wang: Tiểu nương tử này vậy mà hung dữ vậy, dám cầm chân đèn đánh ta bị thương.
+Wu Wang: Nhìn xung quanh không có người, e rằng đã nhân cơ hội trốn vào nhà chính
+Wu Wang: Hừm, trời đã khuya, cửa lớn đã khóa.
+Wu Wang: Nếu không nhảy tường thì sao ra được khỏi cửa, nữ nhân này không thể nào thoát được.
+(Wu Wang xoay người tiến vào nhà chính)
+(Bạch)
+Wu Wang: Hừ, bọn ngu ngốc này uống rượu đến mức hồ đồ, đèn cũng không thèm thắp.
+Wu Wang: Để ta thắp đèn, đi tìm nữ tử kia.
+(Trong bóng tối Wu Wang giẫm lên chân Fanjie, Wu Wang, Fan Jie kinh ngạc rụt chân)
+Wu Wang: Tiểu nương tử hoá ra đang ở đây, hahaha.
+(Wu Wang giang tay chụp lấy Fanjie, Fanjie trốn tránh, hai người lần mò trong bóng tối, ngươi chụp ta tránh, Zixin thu mình trong góc)
+(Wu Wang cuối cùng đã ôm Fanjie)
+Wu Wang: Hahaha, bắt được nàng rồi.
+(Bạch)
+Wu Wang: Hửm, tiểu nương tử mới chốc lát không gặp, sao eo lại trở nên to như vậy?
+Fanjie: Trời lạnh phải mặc thêm áo ấm.
+Wu Wang: Ừ ừ, trời lạnh quả thực nên mặc thêm áo ấm.
+Wu Wang: Sao mà thân hình lại trở nên cao như vậy?
+Fanjie: Trên sân khấu hát kịch, nên phải đi giày đế cao một chút.
+Wu Wang: Ồ, thật cực khổ cho nàng.
+Wu Wang: Sao mà bàn tay lại trở nên thô ráp như vậy?
+Fanjie: Tại vì là..., người ghé tai lại đây.
+Wu Wang: Ơ, ta lại đây.
+(Fanjie dùng kiếm đâm Wu Wang)
+Fanjie: Vì để nắm chặt bảo kiếm, lấy mạng của ngươi.
+(Wu Wang bị đâm trúng ngã xuống đất)
+
+[Màn 2]
+(Bạch)
+Fanjie: Phì, tên cướp đê tiện, một kiếm này sẽ lấy mạng nhà ngươi.
+Zixin: Người đến có phải là Fanjie chàng không?
+Fanjie: Nghe giọng lẽ nào chính là Zixin cô nương?
+(Zixin và Fanjie đưa tay chạm vào nhau)
+Zixin: Fanjie!
+Fanjie: Nàng chịu khổ rồi.
+Fanjie: Tên ác bá đã bị ta xử lý rồi, chỉ còn lại đám lâu la.
+Fanjie: Có lẽ cũng là cây đổ và bầy khỉ tan thôi.
+Fanjie: Cô nương đừng lo, đợi ta phá cửa ra.
+(Fanjie phá cửa)
+Zixin: Nếu không có chàng cứu mạng, thiếp thực không biết sẽ ra sao.
+(Đông Đường Dao Tưởng)
+Zixin: Xin gửi tim ngọc đến chàng.
+Fanjie: Theo làn gió mát tới chân trời.
+Fanjie: Trăng sáng soi nhành hoa thắm.
+Zixin: Cúi đầu ước hẹn xưa nay đã thành.
+- Hoàn -
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book197_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book197_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..038de44cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book197_VI.txt
@@ -0,0 +1,67 @@
+Dành riêng cho cháu gái của tôi, người sẽ kế thừa cái tên "Ella". Cô bé có lẽ sẽ là Ella Musk có đầu óc tệ nhất trong lịch sử gia tộc nhưng sẽ là người dễ thương nhất.
+
+Sổ tay tra cứu này chỉ có thể cho bạn một số trợ giúp đơn giản để đối phó với các tình huống khẩn cấp cần giao tiếp ngôn ngữ với người Hilichurl (Sổ tay này không chịu trách nhiệm về hậu quả, chỉ mang tính chất tham khảo).
+Nếu bạn muốn học ngôn ngữ của người Hilichurl, vui lòng sử dụng sách giáo khoa chính quy, chẳng hạn như cuốn sách nhập môn tiếp theo của tôi.
+
+Chào hỏi lễ phép:
+ [Da/Dada]
+1.Tốt/rất tốt 2.Khi nói chuyện mang theo vẻ thờ ơ, giống như "À, được" 3.Rất/hết sức/nhất
+Nhắc nhở: Dada upa có nghĩa là rất cao/ngọn núi.
+
+ [Ika ya/Ika yaya/Ya ika/Yaya ika]
+1.Người xấu/Bọn người xấu!
+Nhắc nhở: Khi người Hilichurl hét lên như vậy, nếu có đủ tự tin thì hãy đánh cho chúng một trận, còn không thì hãy mau chạy.
+
+ [Muhe]
+1.Thích, muốn.
+Nhắc nhở: Về cơ bản thì bạn sẽ không thể nghe thấy người Hilichurl nói thích bạn. Vì vậy, có thể coi như nó muốn là được.
+
+Cụm từ hữu ích:
+ [Gusha]
+1.Thực vật, cỏ, trái cây. Thứ không thích.
+Nhắc nhở: Ngoài trừ ăn cỏ, Mosi gusha còn thể hiện sự không vui.
+Nhưng nếu người Hilichurl nói Gusha với bạn, bạn chỉ có thể từ giọng nói để xác định xem họ có thực sự muốn trái cây, gạo hay lúa mạch hay bày tỏ sự không hài lòng.
+
+ [Mita]
+1.Thịt, rất ngon. Thứ yêu thích.
+Nhắc nhở: In movo lata mita/Mita in movo lata/Mita movo lata có nghĩa là thịt trong nước. Cô bé Ella trong tương lai cũng có thể đoán được đó là gì.
+
+ [Upano]
+1.Rất khó giải thích, hãy xem phần nhắc nhở.
+Nhắc nhở: Từ này được tạo thành từ các phụ tố phía trên, cao, bay và danh từ. Có thể ám chỉ côn trùng bay, chim bay, mây, Kỵ Sĩ Trinh Thám và những người bạn nhỏ bé bị Hilichurl lớn đánh bay. Tóm lại là rất khó giải thích.
+
+ [Celi]
+1.Nóng. Thứ đồ toả nhiệt. Lửa.
+2.Đôi khi "Mặt trời" Celi Upa xoá bỏ Upa cũng có thể hiểu là mặt trời.
+Nhắc nhở: Một phép tu từ kỳ lạ là Celi lata. Vừa lạnh vừa nóng.
+Những thứ thường chỉ phát ra ánh sáng nhưng không tạo ra nhiệt, chẳng hạn như Celi lata gusha Tiểu Đăng Thảo,
+hoặc Celi lata đom đóm/sao/mặt trăng.
+
+ [Kucha gusha/Unu gusha]
+1.Hạt giống.
+Nhắc nhở: Thật khó để tưởng tượng rằng tôi sẽ liệt kê một từ như vậy. Người Hilichurl thực ra không có chuyên môn trồng trọt, nhưng lại có thói quen tích trữ hạt giống, khi tâm trạng vui vẻ sẽ tìm một nơi chôn xuống những hạt giống của mình. Kucha là từ mang hàm ý khinh thường trong tiếng Hilichurl. Trong khi Unu là số 1 và là từ thiêng liêng để thể hiện khái niệm thần thánh và nguồn gốc sự sống của người Hilichurl. Cả hai từ này đều được dùng để mô tả hạt giống, thật thú vị.
+Nhân tiện thì, 2 là Du, 3 là Unu Du, và 4 là Dudu. Hãy đoán xem 5 là gì?
+Đáp án chính là Mani, cũng có nghĩa là bàn tay và lao động.
+
+ [Sada]
+1.Cứng, rắn.
+Nhắc nhở: Trong ngôn ngữ Hilichurl, Upa Sada có nghĩa là đã sẵn sàng để làm việc gì đó.
+
+ [Boya]
+1.Được dùng với một số từ để biểu thị màu sắc.
+Nhắc nhở: Dựa theo khảo sát của tôi, Celi boya màu đỏ, Gusha boya màu xanh lá cây, Lata Boya màu xanh lam, Nini boya màu trắng, Nunu Boya/Sama boya màu đen và Unu boya màu vàng.
+
+Thời gian và phương hướng:
+ [Aba mosi dada]
+1.Từ lúc thức dậy đến khi ăn trưa.
+ [Unta mosi dada]
+1.Thời gian tuyệt vời từ sau bữa trưa đến khi mặt trời lặn.
+ [Mosi aba nunu]
+1.Từ khi mặt trời lặn cho đến đêm khuya.
+ [Unta nunu]
+1.Đêm khuya.
+
+ [Du ya zido dala?]
+1.Thứ này ở đâu?
+Nhắc nhở: Sau khi nghĩ kỹ, tôi quyết định loại bỏ các từ về phương hướng của người Hilichurl ra khỏi cuốn sổ tay này. Người Hilichurl không có phương hướng tuyệt đối, vì vậy phương hướng họ nói đều là trước, sau, phải, trái. Nhưng câu trả lời của họ lại phụ thuộc vào thái độ của họ đối với bạn. Khi thái độ tốt phương hướng sẽ bắt đầu từ góc nhìn của bạn. Khi quan hệ không tốt, phương hướng sẽ dựa vào góc nhìn của họ.
+Cách tốt nhất là lấy một tấm bản đồ, sau đó hỏi họ câu này, để họ chỉ cho bạn.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book198_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book198_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..83e4f353a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book198_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"...Nửa phần trước đã không còn nữa mà nửa sau vẫn có thể trôi xa như vậy, không hổ danh là thuyền của ta, ha ha ha...Nhưng mà, đồ vật trên thuyền có lẽ đã chìm xuống biển hết rồi..."
+"...Hình như, là trôi theo hướng đông nam chăng? Kệ vậy, vấn đề cần phải giải quyết hiện giờ là làm sao để rời khỏi đây..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book199_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book199_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..184e757fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book199_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"Tuy không biết đang ở đâu, nhưng xem ra đã cách Inazuma rất xa rồi, đám người Shogunate chắc cũng đã biết sự lợi hại của chúng ta!"
+"Nhưng, xung quanh đây chẳng thấy đất liền gì cả, cứ đi tiếp như thế này, e là thuyền sắp không chống đỡ nổi...phải nghĩ cách mới được..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book19_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book19_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0b4649e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book19_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——Vera Sầu Muộn——
+Để hồi sinh Vera, Sachi cùng Ike và cả công chúa đã trải qua 20 năm mạo hiểm vô cùng hùng tráng. Bắt đầu ra tay từ âm phủ của Diêm Vương, giết thẳng đến Sao Devourer. Ba người đã sẵn tiện cứu giúp 2 hành tinh cùng đế quốc ngân hà, hủy diệt 4 loại côn trùng nguy hại cho các hành tinh.
+Vừa tỉnh lại, Vera được người anh hùng vũ trụ Sachi ôm trong lòng.
+20 năm đối với chủng tộc chi phối sao Tiên Nữ không là gì, cô vẫn đáng yêu như vậy. Chỉ là biểu cảm của cô vô cùng kỳ quặc, sự vui vẻ thật lòng phát ra từ trái tim cô đau đáu một chút thất vọng mất mát.
+Sachi đã mất đi một con mắt, giờ đây cũng đã trưởng thành, cao lớn và mạnh mẽ. Nhưng vẫn hay khóc nhè như trước, nước mắt làm ướt cả bờ vai của Vera. Có điều anh sẽ không dễ dàng từ bỏ nữa.
+Ike chẳng thay đổi chút nào, gương mặt lúc nào cũng mang theo nụ cười mỉm nhẹ nhàng.
+"Tôi chỉ là tiếng vọng của thời gian." Ike bắt đầu chuẩn bị công việc, "Giống như tôi đã nói, quá khứ không thể thay đổi tương lai. Dự tính và quy luật mạnh hơn một chút so với tôi. Nhưng tương lai ngập tràn vô vàn khả năng có thể giải cứu thế giới."
+
+Ike biến Sachi về dáng vẻ thiếu niên 20 năm trước, cùng nhau trở về ngày bọn họ bắt đầu hành trình. Nhóm bốn người bọn họ dường như vẫn giống thường ngày, nhưng mọi người đều cảm nhận được những ngày tháng ngây thơ như xưa sẽ chẳng bao giờ quay lại.
+"Tôi rất xin lỗi đã khiến anh mất đi tuổi thơ. Đi đi, đây là thanh xuân anh đáng có." Ike nói với Sachi.
+"Tôi trải qua tất cả mọi thứ không thể tin được trong vũ trụ này vì anh, tuổi thơ của tôi đã kết thúc rồi." Sachi lấy hết can đảm đối với người trong vận mệnh, "Nếu không có anh tôi cũng không thể đến được thanh xuân."
+
+Rốt cuộc câu trả lời là thế nào!
+Tác giả lấy tiền nhuận bút của chín quyển đầu đi ăn chơi bét nhè. Nếu các bạn có tìm thấy anh ấy trong thế giới Tinh Hải, làm phiền hối thúc ra tập mới.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ce7b0daa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book1_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+--Chục Tỷ Ngày Đêm Chục Tỷ Thế Giới--
+"Có lúc tôi nghĩ, cái trấn nhỏ này có phải quá buồn tẻ không?"
+Thiếu nữ Vera sống ở thị trấn nhỏ Delphi lại phàn nàn. Cô nằm trên sườn đồi gần thị trấn, nhắm đôi mắt cảm nhận làn gió nhẹ đầu hè.
+"Vậy bạn cảm thấy một nơi như thế nào thì mới không buồn tẻ?" Sachi - bạn thân của cô ngồi bên cạnh cất tiếng hỏi.
+Vera ngồi dậy với tư thế duỗi cả hai chân hai tay về trước:
+"Tớ tin rằng có một hành tinh phía bên kia biển sao, nơi những vị thần có thể đáp ứng mọi lời cầu nguyện và mong muốn, người ta mang theo ước nguyện của mình tấp nập tới nơi này hành hương. Tớ tin rằng, ở một nơi nào đó trong vũ trụ có một thế giới đang đấu tranh với ngày tận thế, những linh hồn xinh đẹp và cao quý của 14 nữ võ thần bùng cháy ngắn ngủi mà rực rỡ..."
+"Bạn đọc quá nhiều tiểu thuyết kỳ quặc rồi đó."
+"Aaaa... Nơi đây thật quá buồn chán. Chẳng lẽ không có chuyện gì thú vị xảy ra sao?"
+"À nếu thế thì gần đây trên thị trấn có một nhà mới chuyển đến..."
+"Chuyện mới mẻ và chuyện thú vị khác nhau mà!"
+Mặc dù nói vậy nhưng Vera vẫn quyết định đến chào hỏi. Còn Sachi vì nhớ đến gia quy nên phải trở về nhà trước bữa tối.
+
+...
+Vera đẩy cửa căn hộ mới, không ngờ là không khóa.
+"Có ai không?"
+Ngay lúc này, cửa tủ trong phòng khách đột nhiên mở toang, một thiếu niên tóc đen đeo kính xông ra, theo sau cậu ta còn có những xúc tu nhớp nháp chất dịch màu xanh.
+"Tránh đường chút!!! Tal sao cậu lại tự tiện cho người khác vào?"
+Thiếu niên tóc đen nhẹ nhàng đẩy Vera ra, nhặt chiếc búa trước cửa lên.
+"Không còn cách nào khác, nếu cô đã nhìn thấy rồi, chỉ có thể..."
+Mối nguy lớn nhất trong cuộc đời của Vera?!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book200_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book200_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c471c0d70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book200_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"...Nếu muốn rời khỏi đây phải thoát khỏi làn sương mù. Phải nghĩ cách mới được..."
+"...Trên tảng đá ngầm ở phía tây bắc không ngờ lại còn xuất hiện cảnh tượng đó, thật sự muốn để cô ấy xem thử, tôi nhớ hình như là tầm 11 giờ..."
+"...Sương mù trên đảo phía đông bắc vào ban ngày sẽ có lúc xuất hiện một lỗ hổng, không chừng chúng ta có thể rời khỏi vùng đảo này từ đó..."
+"...Gió, đúng rồi, nếu có thể mượn sức gió, chắc chắn có thể xông thẳng một mạch qua đó. Nhưng hướng gió ở vùng biển này rất kỳ lạ, bắt buộc phải nắm chuẩn thời cơ, có lẽ hướng gió lúc 12 giờ là khá thích hợp..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book201_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book201_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b4c70889
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book201_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book202_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book202_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef8ed90c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book202_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book203_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book203_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b5a8547d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book203_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book204_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book204_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad4b09cd1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book204_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book205_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book205_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bd002576
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book205_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book206_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book206_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..603e2c94e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book206_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Cáo Thị Tìm Người
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book207_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book207_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2afb46ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book207_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+Tựa - Lịch sử của Inazuma qua lời kể của Tanuki
+
+Truyền thuyết kể rằng ngày xưa khi những con người yếu đuối và thấp bé chưa có khả năng vượt biển đến đây, Inazuma đã từng là xứ sở của gia tộc Tanuki.
+Với bản tính lười biếng và hay thay đổi, chúng chẳng bao giờ lo lắng cho ngày mai, cũng không để những phiền muộn trong lòng quá một ngày. Thuở ấy, Inazuma là thiên đường vui vẻ và dễ chịu của Tanuki, ngày nào cũng là lễ hội vô cùng náo nhiệt.
+
+Ít nhất thì đó là những gì mà các trưởng lão của Tanuki nói.
+
+Sau đó, gia tộc Kitsune vượt biển, bắt đầu những chuỗi ngày giao chiến dài đằng đẵng với gia tộc Tanuki, hai bên tổn thất nặng nề, cuối cùng phải thương lượng hòa bình. Tuy Tanuki trước giờ đều rất ngang ngạnh cũng chưa bao giờ chịu thua, nhưng chúng vẫn nhường cây Lôi Anh Đào to lớn đó cho gia tộc Kitsune.
+
+Tuy nhiên, Kitsune cũng là một sinh vật tinh ranh và hay thay đổi. Truyền thuyết kể rằng trong trận đại chiến dài đằng đẵng đó, những đấu pháp biến đổi không ngừng giữa Tanuki và Kitsune, làm cho rất nhiều hồn ma xui xẻo vì những biến hoá đến hoa mắt chóng mặt ấy mà quên mất bản thân là ai, đến từ đâu.
+
+Thế là, những kẻ phàm trần hoang mang được sinh ra từ những yêu quái mê muội đó.
+
+Chuyện này ta đã nghe được từ chỗ Tengu khoác lác đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book208_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book208_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e8c2bf9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book208_VI.txt
@@ -0,0 +1,55 @@
+Câu chuyện về Yoichi
+
+Tengu tên là "Yoichi" sống trong một con hẻm nhỏ có tên là "Ibis" ở Hanamizaka. Cô thuê một cửa hàng bán rượu ở đó và sống một cuộc sống nhàn nhã.
+
+Nói một cách mỹ miều thì nó được gọi là "nhàn hạ", nhưng trên thực tế, phải gọi là "một mớ hỗn độn" thì chính xác hơn.
+
+Về mặt lý thuyết, những người thích uống rượu luôn hiểu rất rõ về rượu, và những con yêu quái cũng vậy.
+Nhưng để mà nói, thì rượu của Yoichi phải nói là cực kỳ kém chất lượng, lại không có khiếu kinh doanh. Điều tồi tệ nhất là trong những ngày sống ẩn dật nơi nhân gian, con nhóc Tengu này chưa bao giờ bỏ được thói xấu của mình, chính là mỗi khi say rượu lại đặt mông ngồi lẫn trong lũ yêu quái để sinh sự, hay bắt cóc những thiếu niên thiếu nữ người phàm, dạo chơi suốt đêm và náo loạn các lễ hội; Hoặc là chen vào vở kịch mà không thèm để ý đến không khí xung quanh, tự mình đóng vai Tengu ba đấm hai đá đánh bại nhân vật chính... những chuyện như vậy không phải là ít.
+Nếu không phải cô có vai vế khá cao trong giới yêu quái, lại quen biết rộng rãi trong nhân gian, e rằng con nhóc phiền phức này đã sớm bị một vị anh hùng nào đó trừng trị dưới chân núi kia rồi.
+Tuy nhiên, cả yêu quái và người phàm ở hẻm Ibis đều nhìn cô ấy theo cách khác. Vị đại nhân nắm quyền lúc ấy cũng thấy rằng cô ấy chưa bao giờ gây ra bất kỳ rắc rối lớn nào, mới không áp dụng hình phạt thực tế nào với cô ấy.
+
+Mặc dù bản chất kiêu ngạo lại tùy hứng, nhưng là một yêu quái vĩ đại (tự xưng) khác với người phàm, Yoichi lại không hề bủn xỉn đối với những vật ngoài thân. Hễ có một chút tiền liền mang đi đổi lấy rượu, hoặc là sẽ mua tiểu thuyết ở Nhà Xuất Bản Yae, mặc dù hầu hết chỉ xem qua loa một nửa liền tiện tay ném chúng ra ngoài cửa sổ. Vì vậy, nhà của con nhóc phiền phức này luôn là cảnh hoang tàn vườn không nhà trống.
+
+Nói một cách đơn giản, bên cạnh con nhóc này chẳng có tài sản gì đáng để lưu luyến cả...Thứ duy nhất có thể kể đến, có lẽ là chiếc quạt giấy màu vàng mà cô luôn mang theo kè kè ở bên hông.
+
+Gia tộc tengu to lớn vốn là những yêu quái lưu lạc ở nhiều thế giới, việc tô điểm trên cơ thể mình bằng chiến lợi phẩm với những câu chuyện khác nhau cũng không có gì lạ, và chiếc quạt giấy này cũng vậy.
+Vào một đêm trăng sáng nọ, Yoichi say rượu đã lật áo của mình ra và khoác lác với tôi về nó...
+
+Nghe nói đó là một trong nhiều thế giới mà cô ấy đã đi qua. Khi đó, cô đã hóa thân thành một cung thủ trẻ tuổi kiêu hãnh, trung thành với vị tướng quân kiêu ngạo. Dưới sự chỉ huy của tướng quân, cô, hay nói đúng hơn là "hắn", đã từng kiêu hãnh dùng cung tên bắn hạ vô số đối thủ. Có những samurai phàm trần với cái bụng bự, cũng có Tanuki hóa thân thành những ninja xảo quyệt đã gục ngã dưới cung của "hắn", và ngay cả những con quỷ ăn thịt người to lớn cũng không thể thoát khỏi mũi tên của Yoichi.
+
+"Hahahahaha! Quả là một danh tướng! Ánh mắt như có điện, tựa như một Tengu vậy!"
+Ở cái tuổi đó mà tướng quân kiêu ngạo lúc nào cũng thích cười rung rung bộ râu, trông thật là lỗ mãng.
+Ngày sau, Yoichi lại lập được rất nhiều chiến công cho tướng quân, chém giết rất nhiều yêu quái và những người phàm kém may mắn. Trong chuyện này có bao nhiêu phần là thật bao nhiêu phần là giả, có bao nhiêu lời là do cô ấy khoác lác thì cũng không cần phải nói nữa. Nhưng điều thực sự khiến cho Yoichi trở nên nổi tiếng, chính là trận chiến cuối cùng trong trăm năm ở dị giới đó.
+
+Nhắc đến trận thủy chiến ấy, tướng quân đã bất chấp mưa gió huyết chiến với quân phản loạn ở eo biển. Hai bên điều động không biết bao nhiêu yêu quái, những samurai người phàm nhiều không thể đếm xuể, phải lên đến hàng chục triệu người. Đừng nói đến số người, chỉ riêng về thuyền, cũng đã có hơn 800.000 con thuyền bị chìm trong trận hỗn chiến... Những số liệu thống kê đáng kinh ngạc này được tính toán với sự hỗ trợ của tôi sau khi Yoichi nằm bò trên bậu cửa sổ và nôn ra mật xanh mật vàng.
+
+Cuộc hỗn chiến giữa hai đạo quân cũng giống như trong vô số câu truyện, các bậc anh hùng hào kiệt chém đầu vô số kẻ, máu nhuộm đỏ biển cả, còn các tướng quân xấu tính thì vẫn dựng râu trừng mắt bướng bỉnh chờ đợi, không muốn giải tán quân đội về nhà để có thể đánh một giấc ngủ ngon.
+
+Cuối cùng, vào một đêm trăng sáng và lạnh giá, một chiếc thuyền nhỏ nhẹ nhàng trôi ra khỏi đội hình của địch. Chở theo một bóng người trên đó, bấp ba bấp bênh, tựa như một hình ảnh phản chiếu trên mặt nước. Bên cạnh bóng hình đó là một cột cờ tỏa sáng, bên trên có gắn một chiếc quạt giấy, dưới đêm trăng lấp lánh ánh vàng.
+
+"Oa, a... Tức chết ta, tức phát điên! Khiêu khích như vậy ai mà chịu nổi, dù có muốn nhịn cũng không thể nhịn nổi!"
+Tướng quân nheo mắt, từ xa nhìn thấy cây quạt lấp lánh ánh vàng, lập tức nổi trận lôi đình.
+
+Yoichi không hiểu tại sao lòng tự trọng của tướng quân lại mong manh đến vậy, cũng chẳng buồn cảm thông với tôn nghiêm rẻ mạt của người phàm. Lúc này, cô, à không, "hắn" đang nhìn chằm chằm vào bóng dáng trên chiếc thuyền đung đưa xa xa với đôi mắt sắc bén của Tengu.
+
+"Hắn" nhìn thấy đó là một cô gái, một cô gái hoàn toàn khác với Yoichi.
+
+Một lúc sau, một mũi tên bay ngang mặt trăng, xé toạc bầu trời đêm.
+
+"Haha, tốt lắm!"
+Lời khen của tướng quân chẳng mấy chốc đã chìm trong tiếng reo hò của đám đông.
+
+"Nếu hai đại thúc đó biết mình đã mất đi cái gì, e rằng bọn họ sẽ tức đến nổ ruột gan mất!"
+Yoichi cười đắc thắng, dáng vẻ say khướt. Bộ mặt háo sắc không che đậy của Tengu, khiến người ta vô cùng ghét bỏ.
+
+Hóa ra, trong khoảnh khắc khi mũi tên bay đi, Yoichi đã sải đôi cánh to lớn bay ngang eo biển, khi đi qua thuyền thì thuận tay cướp lấy chiếc quạt xếp bằng vàng và mỹ nữ đang kinh hoàng ôm chặt chiếc quạt. Sau đó cưỡi gió đi mất mặc kệ vị tướng quân chửi rủa không ngớt ở bên dưới.
+Một màn cướp người đẹp của tengu.
+Chỉ đáng tiếc...
+"Cuối cùng, hóa ra cô ta là một ả miêu yêu. Trên đường đi đã cào cho ta một trận..."
+Yoichi lè lè lưỡi, rồi lại hổn hển thở dài.
+
+"À phải rồi, mùa này cá tráp khá ngon. Nhân tiện gói một ít mang đi."
+"Cái gì, hóa ra Tengu keo kiệt cũng có lúc tốt bụng?"
+"Ý ta là cho mụ già kia!"
+Nhìn thấy ánh mắt đe dọa của Tengu say xỉn, tôi vội vàng ôm con cá tráp còn sót lại trên tay rồi vội vã cáo từ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book209_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book209_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..531cddb41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book209_VI.txt
@@ -0,0 +1,73 @@
+Chuyện về Senny
+
+Ra khỏi nhà Yoichi, đi lên một đoạn dọc theo con hẻm quanh co, rồi rẽ vào một con đường nhỏ hẹp, thì đến nhà của bà lão đó.
+Trên bầu trời đầy sao, mặt trăng đã lên đến đỉnh đầu. Lũ mèo cũng đã thức dậy.
+Người đời thường nói rằng những con mèo có tu vi hàng trăm hàng nghìn năm thường biến thành hình dáng của những cô gái trẻ, dụ dỗ loài người làm những trò ngu ngốc hài hước, hoặc cố chấp đuổi theo những lữ khách vô tội để đền ân báo oán gì đó. Nhưng thực tế, đây chỉ là tưởng tượng của người phàm mà thôi.
+So với dáng vẻ thiếu nữ chỉ biến thành khi giận dữ, miêu yêu lại thích dáng vẻ của người già hơn, bởi hình dạng này phù hợp với tính cách thông minh gian xảo của chúng, lại có thể nhận sự thương hại từ khách qua đường kém may mắn nhờ lớp ngụy trang thành người già yếu.
+
+"Không phải miễn phí đâu nhé!"
+Ngẩng đầu lên theo tiếng nói, mới trông thấy cô gái trên mái hiên có lẽ đã chờ đợi từ rất lâu. Khuôn mặt ẩn hiện trong bóng đêm, nụ cười nhẹ như không, chỉ có đôi mắt phản chiếu ánh sáng xanh vàng. Ánh trăng xuyên qua tà áo chảy dọc theo bờ vai trần, lại chảy xuống từ những khe hở viền áo, vẽ nên những đường viền màu sứ cho đôi chân dài thon thả. Thiếu nữ với dáng vẻ lơ đễnh thản nhiên chơi đùa bội kiếm trên tay.
+
+Lão bà này hẳn là đã tức phát điên rồi...
+
+"Hôm nay lại đến muộn sao!"
+"Xin... xin lỗi."
+
+Con muỗi đụng vào ngọn đèn giấy, ngọn đèn le lói uể oải đáp lại.
+Mặt trăng mang theo làn gió ẩm, và không lâu sau tiếng ve bỗng ngừng lại rồi im bặt.
+
+Thiếu nữ với mái tóc xõa, vừa quay guồng tơ, vừa nở một nụ cười kỳ quái, rất đáng sợ.
+
+Còn ta, dù là một Tanuki có thể chạm cốc với Tengu, vẫn luôn phải nể phục ba phần trước lũ miêu yêu thâm sâu khó dò này. Tóm lại, chỉ cần quỳ xuống tạ tội về sự mạo phạm vừa rồi.
+
+"Thôi đứng dậy đi. Vì con cá hãy còn tươi ngon nên bỏ qua cho ngươi."
+Với thân hình mũm mĩm của Tanuki, ta vất vả ngồi dậy, thiếu nữ cũng dần biến thành một bà lão, cười hiền hậu.
+"Cảm ơn Sen bà bà".
+"Gọi ta là Senny!"
+
+Cảm giác như trút được gánh nặng.
+Nhưng vẫn thấy có gì đó thật khó hiểu.
+
+"Hahahaha, nói mới nhớ, con nhóc ngốc nghếch kia dạo này thế nào?"
+Senny rít lên một tiếng rồi cho hẳn con cá vào miệng. Lại "ực" một cái nuốt nốt phần đuôi còn lại.
+
+Nhắc đến thì, câu chuyện về mối nhân duyên giữa con miêu yêu này và Tengu có thể nói là dở khóc dở cười. Mặc dù Yoichi đã từng đề cập đến trò hề này từ góc nhìn của cô ấy trước đó, nhưng trong miệng của Miêu Yêu, lại là một câu chuyện khác...
+
+Senny vốn không thuộc về thế giới của chúng ta, cô ta đến từ thế giới nơi loài người điên cuồng ngang ngược hơn.
+Vào một đêm nào đó, trong một khu rừng trúc nọ, Senny lúc đó hãy còn nhỏ đã bị tăng sĩ du hành bắt giữ, sau một thời gian dài qua tay nhiều người thì bị tướng quân mua về, làm "Miêu Yêu" gì đó.
+Cô ta cũng chẳng còn ký ức gì về khoảng thời gian đó cả, chỉ không hiểu tại sao đám quyền quý người phàm đó lại luôn muốn làm cô giận dữ, lại luôn muốn tìm cô để chơi đùa. Mỗi ngày chỉ quan tâm đến việc sai khiến cô ấy tóm lấy kẻ thù, cấu xé đối phương thành từng mảnh, hoặc chỉ tìm cớ mua vui, ép cô chơi mấy trò nhàm chán mà chỉ bản thân họ thích thú.
+Những ngày tháng dài đằng đẵng đó thật khiến người ta phát điên, nhưng dù sao thì tuổi của yêu quái cũng rất dài, và sự kiên nhẫn của chúng tốt hơn nhiều so với loài người phàm tục.
+
+Sau đó, tướng quân và quân phản nghịch bắt đầu chiến đấu, Senny lại trở thành "ninja" gì đó.
+
+"Phần này của câu chuyện càng thêm nhàm chán hơn..."
+Vừa nói, Senny vừa nheo mắt ngáp dài, miệng ngoác đến tận mang tai.
+
+Sau đó, vào đêm thủy chiến, tướng quân đã nghĩ ra một kế sách thông minh...
+Lệnh cho Senny biến thành mỹ nữ đứng trên thuyền nhỏ, và dựng một chiếc quạt vàng để làm nhục tên tướng giặc không dám đến gần. Nếu dám xông lên, cũng sẽ bị miêu yêu nghìn năm tuổi này dạy dỗ một trận.
+
+Chỉ là sau đó, Yoichi trong đội hình thuyền đối diện...
+"Chỉ là sau đó, tên đần đó đột nhiên đứng lên hét lớn, ầm ĩ muốn bắn hạ cây quạt."
+Ngay sau đó, đã thấy Tengu...
+"...Trượt chân, tùm một cái và rơi xuống biển."
+Bà lão mặt mèo không nhịn được cười, hừ mũi giễu cợt.
+
+"Đêm đó ả ta say quá, có lẽ đã tưởng rằng mình đang ở trong sóng to gió lớn. Nhưng đêm hôm đó, trăng sáng vằng vặc, không một gợn gió."
+"Có điều, ta đã hàng trăm năm không nhìn thấy một sinh vật thú vị như vậy, nên đã ra tay cứu lấy cô ta, nén cười, ta tự mình làm rơi chiếc quạt giấy...Kết quả là, đội hình thuyền đối diện lại một tràng reo hò vang lên. Chỉ nghĩ thôi đã thấy buồn cười rồi..."
+
+Sau đó, Tengu giang đôi cánh lớn, nhảy lên, tựa như một áng mây đen che lấp cả mặt trăng, và sà xuống chỗ mỹ nữ...
+"Mũi tên bay loạn, chỉ trong nháy mắt, nàng ta đã tựa như một con nhím rồi rơi xuống biển. Còn ta, đến lúc đó không còn có thể giả bộ được nữa, cười không thể thở nổi."
+Sau đó, Senny cười ha ha rồi vớt Tengu xui xẻo từ dưới biển lên, kẹp vào nách, vừa cười lớn, vừa bay qua các tàu chiến của cả hai bên, quấy nhiễu tinh thần của các tướng quân.
+Mọi người nói rằng cô ấy đã vượt qua tám chiếc thuyền liên tiếp và sau đó biến mất. Nhưng tiếng cười do miêu yêu để lại đến ba ngày sau khi chiến tranh kết thúc vẫn còn vang vọng.
+
+"Ta không thể nhịn được cười, liền dùng sức nắm chặt lấy cô ta... Nhưng cứ nghĩ đến tình trạng quẫn bách của cô ta, càng nắm lại càng buồn cười, hahahahahaha..."
+Miêu yêu biến thành lão bà bà cười ngặt nghẽo.
+
+"Về sau, ta bị cô ta đưa vào thế giới này, và xem như là một chiến lợi phẩm!"
+Khuôn mặt bà lão "phụp" một cái lại biến thành vẻ mặt thiếu nữ tức giận, nhưng nét ửng hồng do trận cười vừa rồi vẫn còn đọng lại trên khuôn mặt, trông có chút buồn cười.
+"Hừ, ta thèm vào làm chiến lợi phẩm của ả!"
+
+"Nói cách khác, có lẽ đây chính là lý do ả ta không dám tự mình đến gặp ta."
+Con mèo già với khuôn mặt thiếu nữ khẽ thở dài rồi lại cười ranh mãnh.
+
+"Ngươi cũng nên đi đi. Để cửa đó, đợi đến khi trăng tròn thì quay lại."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book20_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book20_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..441f00189
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book20_VI.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+——Sự Tích Nổi Tiếng——
+"Khu Rừng Gió" và "Gió Giữa Hồ" là hai tập thơ tự sự. Các học giả tổng hợp ghi chép lại sáng tác của rất nhiều nhà thơ vô danh ở Mondstadt, hai tập đã được biên soạn lại như thế.
+Ca dao của những nhà thơ lang thang vì muốn tìm kiếm thính giả và Mora, thường nói quá sự thật hoặc xuyên tạc lịch sử, đa số nội dung đều không đáng tin. Nhưng trí tưởng tượng tuyệt vời và cách tu từ tài hoa đã vượt qua thời gian, lưu truyền lại cho đến ngày nay.
+...
+"Kể lại câu chuyện xưa nay, nhà thơ cất lên tiếng hát."
+"(Khi đó) Chúng thần tại trần thế, nhân thế mấy xuân thu."
+Nhà thơ kể hết câu chuyện về phế tích hoang tàn, chuyện về Vennessa, lại bắt đầu kể câu chuyện về Phong Long. Anh cất giọng: "Câu chuyện mà tôi kể bắt nguồn từ thời xa xưa, khi mà các thần vẫn còn đi lại ở trần gian." Vào lúc đó, một con rồng nắm giữ nguyên tố Phong đã ra đời trên trời cao (Chú thích 1). Nó từ từ hạ phàm, cực kỳ tò mò với tất cả mọi thứ trên thế giới.
+Nó đáp xuống một ngôi làng nhỏ thì bị mọi người sợ hãi ném đá tấn công. Rồng không hiểu nổi những lời con người nói ra trong sợ hãi.
+Nó đáp xuống khu lăng mộ, chỉ nghe thấy tiếng than khóc bi thương. Rồng không hiểu nổi những lời con người nói ra trong đau thương.
+Nó đáp xuống vườn trái cây, thì bị những người vì mất đi cây trồng tức giận mắng nhiếc. Rồng không hiểu nổi những lời con người nói ra trong lúc tức giận.
+Thế giới con người quá nhiều phức tạp. Rồng nghi hoặc, nhưng nó vẫn muốn nếm thử.
+Cho đến một ngày, rồng nghe thấy âm thanh của Đàn Thiên Không. "Thiên Không" là tên của đàn Lia, cũng là bạn đồng hành của Phong Thần. Rồng bị lời ca thu hút, đáp xuống bên cạnh người hát hay nhất dưới bầu trời.
+Mọi người bắt đầu lo sợ, bởi rồng có nguyên tố mạnh mẽ và các vị thần vĩ đại thống trị trần gian, trước giờ rất khó hòa hợp.
+"Xem kìa, nó thật xinh đẹp, thật dịu dàng." Ca Sĩ Của Gió nói.
+"Nhưng mà, chúng tôi không biết nó đang nghĩ gì." Con người nói.
+Âm thanh cùng lời ca thu hút rồng và con người, đây là loại ma lực gì thế? Rồng quyết định ở lại bên cạnh người ca sĩ, bởi nó cũng muốn vạn vật có thể hiểu được trái tim của nó. Nó học được tiếng người, học được kỹ xảo của Ca Sĩ Của Gió.
+...Lược bỏ...
+Hậu thế đều xem nó là một trong tứ phương chi phong bảo vệ Mondstadt.
+
+"Cổ Quốc Ngày Lụi Tàn, Minh Châu Không Còn Sáng."
+"Hoàng Kim Mất Đi Sắc, Lụa Trắng Nhuộm Hoàng Hôn"
+Đó là câu chuyện khác xảy ra trong vương quốc ngầm bị thất lạc Khaenri'ah.
+Ngày đen tối khi mà vương triều bị hủy diệt, thảm họa đã phá vỡ bức tường thành của đất nước cổ đại rồi mở rộng khắp nơi. Giả Kim Sĩ được mệnh danh là "Hoàng Kim" biến chất vì tội phạm, nuôi dưỡng ra lượng lớn ma thú. Rắn đen lớn - Ác Long "Durin" trồi lên từ biển cả, bóng tối tiến gần đến Mondstadt. Nhưng trong lúc này, ngôi vị Kỵ Sĩ Nanh Sư Tử đang bỏ trống, cờ ưng của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong không thể bay lên trong gió.
+Oán thán liên miên cuối cùng cũng kêu gọi được vị thần của Mondstadt - Ca Sĩ Của Gió. Cây đàn thiên không lại lần nữa vang lên, Phong Long lại lần nữa được triệu gọi.
+Hiện nay Mondstadt chỉ còn lại Phong Long làm chỗ dựa. Trong gió bão, Ác Long cùng Phong Long đã diễn ra trận chiến sinh tử.
+Phong Long cuối cùng đã chiến thắng, nó ngoạm vào yết hầu của Ác Long, nhưng lại nuốt phải máu độc. Máu độc của Ác Long, chính là sức mạnh khiến vàng bị ăn mòn, khiến núi non sụp đổ, mặt đất bị hủy hoại.
+Phong Long bảo vệ Mondstadt, nó cho rằng như vậy mọi người sẽ hiểu được nó. Và rồi nó đi vào giấc ngủ dài.
+Đàn Thiên Không tấu lên những giai điệu bi thương.
+Đàn Thiên Không nói, lần sau khi ngươi tỉnh lại, ngươi nên tự do. Rồng cần phải tự do bay trên trời cao, vạn vật cuối cùng sẽ hiểu sự xinh đẹp của ngươi...
+
+(Chú thích: Sinh mệnh do nguyên tố sinh ra, ngưng tụ lại sẽ biến thành Slime, nâng cấp sẽ biến thành Tinh Điệp; Số ít sẽ biến thành quái vật nguyên tố nguy hiểm. Sinh vật nguyên tố hình rồng rất hiếm thấy, có thể chống lại Ma Thần.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book210_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book210_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..319451ed0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book210_VI.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+Chuyện về Mưa Bà Bà
+
+Khởi hành từ nhà của Senny, men theo con hẻm quẹo trái quẹo phải, đến một khu vườn ẩm ướt, thì đó là nhà của Mưa Bà Bà.
+Trong khuôn viên tao nhã, ngay cả ve cũng khẽ tiếng. Chỉ có tiếng nước róc rách rung nhịp cùng với tiếng sáo tre.
+Trong khu rừng tự do tự tại đó, cô gái hóa sương thành mưa là bạn của Tanuki và hồ ly.
+Yêu quái chúng tôi khác với người phàm, không có nỗi sầu phức tạp, cũng không phân biệt cấp bậc. Nhưng trong ngọn núi dày đặc sương mù này, nàng mưa rất được yêu mến và trân trọng.
+Chỉ là về sau mọi người đều dần thần phục vị đại thần. Những ngày tháng tốt đẹp của người phàm đã đến, các yêu quái đã quy ẩn hoặc bị trấn áp... Nên Mưa Bà Bà đã dọn đến Hẻm Ibis. Đại nhân Guuji của Đền Narukami đã tặng ngôi nhà này cho cô ấy.
+Thật khiến người khác tò mò, rốt cuộc là mất mát và nỗi đau gì mà có thể khiến đại nhân Guuji chăm sóc đặc biệt như vậy...
+
+Tạm dừng chân nơi đình viện, nhìn ánh trăng soi sáng trong mặt hồ, cơn gió mát lạnh đem theo giọng của cô ấy.
+
+"Thất lễ, đã để ngài đợi lâu rồi."
+Vừa quay đầu thì thấy nàng mưa đứng bên cạnh cửa. Ánh trăng soi sáng tà áo dài trên người cô ấy, thân hình trẻ trung nhưng lại lan tỏa vẻ u buồn già nua.
+
+Vì vậy tôi đã cúi đầu, vội vã dâng lên chiếc áo tơi mà Senny đã giao cho tôi, không dám nhìn thẳng vào đôi mắt xám của cô ấy.
+Tương truyền đôi mắt của nàng mưa u buồn sẽ lộ ra màu trắng xám của đá cẩm thạch giống như kẻ bị đuối nước. Nhìn thẳng vào đôi mắt đau thương đó sẽ mãi mãi lạc lối trong cơn mưa.
+Đương nhiên, đó chỉ là lời đồn của người phàm, nhưng lễ nghi cơ bản "Không nhìn thẳng vào đôi mắt đau thương của nàng mưa" là quy luật bất thành văn của các yêu quái.
+
+"Cảm ơn."
+Giọng của Mưa Bà Bà vẫn dịu dàng như vậy, như giọt sương sớm mai.
+
+Không mời tôi vào nhà, cũng không chia sẻ câu chuyện.
+Chỉ đưa cho tôi một hộp gỗ, tôi lập tức hiểu ngay.
+Tôi nhân lúc ánh trăng soi sáng, đã âm thầm đi khỏi khu vườn.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book211_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book211_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a5cfb532
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book211_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Chuyện về Gonbei
+
+Gonbei năm nay đã 76 tuổi, là người phàm duy nhất sống trong Hẻm Ibis.
+Từng là nông dân, từng làm samurai và thợ thủ công.
+Chiếc hộp trong tay tôi chính là tác phẩm của ông ấy, bề mặt sơn mài đen bóng được khảm ngọc trai nhiều màu sắc, là tay nghề học được từ ngư dân của Đảo Watatsumi.
+
+"Vất vả cho bạn rồi."
+Ông lão trước mặt cúi thấp đầu với tôi.
+Mặc dù bản thân tôi nghĩ rằng đây vốn là lễ nghi của người phàm đối với yêu quái, nhưng tôi vẫn cảm thấy có chút thương hại đối với sự u sầu của ông ấy.
+
+Lời mà Gonbei nói, khác với lời đồn trong dân gian, ông ấy từng là bạn của nàng mưa.
+Gonbei khi còn niên thiếu, vì để đem nước mưa về cho đồng ruộng khô cằn của quê mình, nên đã nghe lời người già đi vào rừng để tìm nàng mua giúp đỡ.
+Khi đó Mưa Bà Bà đã không còn trẻ, đã thấu hiểu nhiều biến cố nhân gian. Nhưng những thứ trong rừng luôn đơn thuần và giản dị hơn người phàm.
+
+Sau đó, sau đó thì Gonbei thời trẻ đã phạm một sai lầm khó nói, đã lừa gạt sinh linh thuộc về sông núi. Cho đến hôm nay, ông ấy vẫn kiên định lời nói dối của mình, là vì lợi ích của quê hương.
+
+Và làng của ông ấy cũng vì trận mưa đó mà được mùa.
+Kể từ đó, Gonbei đã rời xa khu rừng, đến định cư ở thành thị.
+
+"Thật sự xin lỗi." ông lão già nua cúi đầu, không nhận lấy hộp gỗ.
+Tôi rời khỏi nhà của ông ấy, nhân lúc ánh trăng chưa bị che phủ bởi mây đen.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book212_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book212_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdb0a83e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book212_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Gián đoạn
+
+Truyền thuyết kể rằng ngày xưa khi những con người yếu đuối và thấp bé chưa có khả năng vượt biển đến đây, Inazuma đã từng là xứ sở của gia tộc Tanuki.
+Với bản tính lười biếng và hay thay đổi, chúng chẳng bao giờ lo lắng cho ngày mai, cũng không để những phiền muộn trong lòng quá một ngày. Thuở ấy, Inazuma là thiên đường vui vẻ và dễ chịu của Tanuki, ngày nào cũng là lễ hội vô cùng náo nhiệt.
+
+Ít nhất thì đó là những gì mà các trưởng lão của Tanuki nói.
+
+Sau đó, gia tộc Kitsune vượt biển, bắt đầu những chuỗi ngày giao chiến dài đằng đẵng với gia tộc Tanuki, hai bên tổn thất nặng nề, cuối cùng phải thương lượng hòa bình. Tuy Tanuki trước giờ đều rất ngang ngạnh cũng chưa bao giờ chịu thua, nhưng chúng vẫn nhường cây Lôi Anh Đào to lớn đó cho gia tộc Kitsune.
+
+Tuy nhiên, Kitsune cũng là một sinh vật tinh ranh và hay thay đổi. Truyền thuyết kể rằng trong trận đại chiến dài đằng đẵng đó, những đấu pháp biến đổi không ngừng giữa Tanuki và Kitsune, làm cho rất nhiều hồn ma xui xẻo vì những biến hoá đến hoa mắt chóng mặt ấy mà quên mất bản thân là ai, đến từ đâu.
+
+Thế là, những kẻ phàm trần hoang mang được sinh ra từ những yêu quái mê muội đó.
+
+Vừa nhìn lại câu chuyện tương truyền lâu đời của gia tộc Tanuki, vừa lang thang giữa những con hẻm khúc khuỷu.
+Cuối cùng vẫn không tìm được nhà hàng vẫn còn mở cửa.
+
+Đã đến lúc trở về rồi.
+Nghĩ đến việc đó, tôi đứng dậy trước gian hàng kiều mạch của chú hồ ly, và vươn vai.
+
+Sau lưng là một giọng nói quen thuộc
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book213_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book213_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7504baa6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book213_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Màn 5, Cảnh 3
+...Juusaburou dẫn đầu các samurai khác, đánh một trận ác liệt với bọn cướp...
+Dưới sự tấn công của Juusaburou và những người khác, bọn cướp dần dần phân tán và bỏ chạy.
+Lời thoại:
+"Kyuuzou: Juusaburou! Bọn cướp sắp bỏ chạy hết rồi!"
+"Juusaburou: Bọn chúng sẽ không dễ dàng từ bỏ như vậy, hãy mở to mắt và chú ý!"
+...Sau khi đánh bại bọn cướp, Juusaburou ngơ ngác nhìn xung quanh và hét lên:
+Lời thoại:
+"Juusaburou: Bọn cướp đâu rồi? Bọn cướp đâu?"
+"Kyuuzou: Bị đánh bại cả rồi!"
+Juusaburou ngây ngốc đứng nhìn xung quanh, đột nhiên bật khóc.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book214_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book214_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f6a94a03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book214_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Đại Cát
+Một ngày suy nghĩ về cái được và mất.
+Vốn tưởng rằng đã có câu trả lời cho những bí ẩn đã chìm sâu dưới đáy biển.
+Những người bạn xa cách đã lâu có lẽ vẫn có thể thân thiết như ban đầu.
+Hay vô tình nhớ ra những điều mà bạn đã lãng quên.
+Trên đời này không có gì là quá muộn để bắt đầu lại.
+Hôm nay là ngày có thể lấy lại những thứ đã mất.
+
+Vật may mắn hôm nay là: "Onikabuto" vui vẻ.
+Onikabuto là những sinh vật nhỏ yêu hòa bình và chán ghét chiến tranh.
+Trái tim theo đuổi hòa bình này chắc chắn sẽ mang lại cho bạn hạnh phúc.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book215_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book215_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3a984ee8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book215_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Đại Cát
+Những ngày nổi gió, cho dù làm gì cũng đều rất thuận lợi.
+Tâm trạng của những người xung quanh rất tốt, chắc chắn sẽ không xảy ra xung đột,
+Lại còn ăn được món ngon xưa nay muốn ăn nhưng chưa có cơ hội ăn.
+Cho dù công việc hay lữ hành đều cực kỳ thuận lợi.
+Vì vậy, hãy hăng hái tiến lên nhân lúc thời cơ tốt như vậy...
+
+Vật may mắn hôm nay là: "Cỏ Naku" mọc um tùm.
+Có lẽ nhiều người không biết, Cỏ Naku là loài thực vật có thể dự báo mưa bão.
+Dưới sự xem trọng của Lôi Thần đại nhân, nó chỉ mọc ở các quần đảo Inazuma.
+Cảm giác tê tái khi hái Cỏ Naku nghe nói rất giống với hương vị của hạnh phúc.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book216_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book216_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..351969542
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book216_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Trung Cát-
+Ngày có mây trên bầu trời, thời tiết khiến người ta dễ chịu.
+Công việc vô cùng thuận lợi, ngay cả lúc ngủ trưa cũng sẽ mơ thấy điều tốt đẹp.
+Đột nhiên phát hiện bạn và người bạn cũ vẫn còn có nhiều đề tài trò chuyện hợp gu nữa...
+Mỗi ngày đều suy nghĩ tích cực, vui vẻ.
+
+Vật may mắn hôm nay là: "Dưa Tím" màu sắc sặc sỡ.
+Người ta thường nói trong ngoài như một là phẩm chất tốt,
+Nhưng ẩn dưới vẻ ngoài rực rỡ của Dưa Tím lại là sự ngọt ngào khiêm tốn.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book217_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book217_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..71a5d1f47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book217_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Cát-
+Một ngày bình thường không có gì khác biệt, sức khỏe và tâm trí đều tốt.
+Xuất hiện thứ có thể thay thế cho vật đã đánh mất, khiến bạn rất vui.
+Quan hệ với những người gặp thường ngày trở nên tốt đẹp, có thể sẽ trở thành bạn của nhau.
+Cho dù là một ngày vô cùng bình thường đi nữa cũng có thể trở thành hồi ức đáng quý
+
+Vật may mắn hôm nay là: "Tinh Hạt Nhân" sáng lấp lánh.
+Tinh Điệp là sinh vật nhỏ bé được sinh ra từ nguyên tố ngưng tụ giữa trời và đất.
+Và nguyên tố chính là lời chúc phúc mà thế giới ban cho mọi người.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book218_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book218_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5fdab1e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book218_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+-Cát-
+Rõ ràng không có chuyện gì đặc biệt, nhưng lại cảm thấy rất khoan khoái.
+Có thể tìm được thứ tưởng đã đánh mất từ lâu trong những ngóc ngách mà bạn chưa từng chú ý đến.
+Món ngon có vẻ ngon hơn ngày thường, cảnh vật trên đường cũng tươi đẹp hơn.
+Thế giới này đầy ắp những điều tốt đẹp kỳ lạ.
+
+Vật may mắn hôm nay là: Trứng Chim ấm áp
+Trứng chim là hạt giống của tương lai.
+Mà thế giới này đối với sinh mệnh trong quả trứng chim mà nói,
+cũng là một sự vật mới mẻ khiến nó háo hức.
+Phải đối xử với trứng chim thật nhẹ nhàng đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book219_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book219_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b179d2a3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book219_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+-Mạt Cát-
+Áp suất không khí hơi thấp, khiến người ta nghĩ đến quá khứ xa xăm.
+Những ký ức về những người bạn cũ thời niên thiếu đã lâu không còn liên lạc,
+Sẽ khiến bạn cảm thấy một chút nhớ nhung và một chút thương xót.
+Thỉnh thoảng nhớ về quá khứ cũng là một điều tốt. Hãy thả lỏng để đón chờ tương lai nào!
+
+Vật may mắn hôm nay là: Bạc Hà tươi mát.
+Chỉ cần là nơi có cây cỏ, chắc chắn sẽ có bạc hà.
+Có thể thấy bạc hà là sinh linh mạnh mẽ bền bỉ nhất trên thế gian.
+Nghe nói ngay cả Tuyết Sơn ở Mondstadt cũng có bạc hà đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book21_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book21_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4deebf67e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book21_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Truyền thuyết xa xưa kể rằng cây cỏ muông thú trên mặt đất đều có vương quốc riêng.
+Khi đó, ở chỗ Thành Mondstadt hiện nay chỉ là rừng rậm là lãnh thổ của heo rừng.
+Vương quốc của heo rừng tọa lạc trong khu rừng này, đất nước dưới sự thống trị của quốc vương heo rừng sung túc vui vẻ.
+Quốc vương có một công chúa nhỏ đáng yêu, cô ấy có chiếc mũi đẹp nhất, răng nanh trắng nhất, cùng lông bờm mượt mà nhất trong khu rừng.
+Công chúa xinh đẹp lương thiện, mỗi ngày đều đem trái cây mọng nhất ngọt nhất phân phát cho thần dân.
+Bất kể là quả mâm xôi chua ngọt, trái táo giòn ngọt hay là cây nấm tươi ngon, công chúa đều chia sẻ cho bạn bè trước tiên.
+Tất cả heo rừng trong vương quốc đều yêu quý quốc vương và công chúa của họ, mỗi ngày chúng đều ca tụng thế này:
+"Ụt~ịt~ Cầu phúc cho quốc vương, chỉ cần có ông ấy, chúng ta sẽ có quả ngon để ăn~"
+"Ụt~ịt~ Cảm tạ Phong Thần ôn hòa, khiến quốc vương có được công chúa ngoan ngoãn hiểu chuyện như vậy~"
+
+[Phía trên viết một hàng chữ nhỏ: "Ba ba, nếu mỗi tối con ngoan không ăn kẹo, và cầu nguyện mỗi ngày, sẽ biến thành heo rừng chứ? Con muốn biến thành heo rừng, bởi vì nó rất ngon!"]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book220_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book220_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d669a47cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book220_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Mạt Cát-
+Một ngày yên ổn an lành, không có chuyện buồn phiền nào xảy ra cả.
+Thích hợp để tâm sự chuyện xưa, vui chơi với những người bạn đã lâu không liên lạc.
+Khi ăn sẽ thưởng thức được mùi vị đã từng được nếm trước đây.
+Hãy trân trọng người và việc đang bên cạnh bạn
+
+Vật may mắn hôm nay là: Pha Lê Điện tê tê.
+Pha Lê Điện chứa năng lượng vô hạn.
+Nếu có thể dẫn truyền nguồn năng lượng này thật tốt, không chừng sẽ có thể làm nên sự nghiệp.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book221_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book221_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbbb9a38c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book221_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+-Hung-
+Có cảm giác sẽ là một ngày mưa. Có thể gặp phải chuyện không thuận lợi.
+Việc khen thưởng bị trì hoãn, những bạn phục vụ có thể sẽ lên sai món.
+Rõ ràng không có chuyện gì to tát nhưng cứ cảm thấy buồn phiền.
+Khó tránh khỏi sẽ gặp một ngày như vậy
+
+Vật may mắn hôm nay là: Rong Biển đung đưa theo sóng
+Rong biển là loài thực vật dịu dàng mà kiên cường,
+Dù phải sống trong môi trường biển đắng chát cũng không muốn thay đổi chính mình.
+Dù trong nghịch cảnh cũng không buông bỏ tâm hồn điềm đạm.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book222_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book222_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..82d3c866f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book222_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Hung-
+Đề phòng mất cắp, phải thật cẩn thận.
+Nếu cảm thấy không khỏe, thì hãy chú ý nghỉ ngơi.
+Trước khi đưa ra quyết định, phải suy nghĩ cho thật kỹ.
+
+Vật may mắn hôm nay là: "Băng Vụ Hoa" lạnh giá.
+Băng Vụ Hoa toát lên vẻ lạnh lùng với khẩu hiệu "miễn tới gần."
+Nhưng đôi khi khí lạnh cũng có thể khiến tâm tư bình tĩnh lại.
+Dựa vào đó để đưa ra những phán đoán chính xác và hành động một cách khôn ngoan.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book223_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book223_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1e3ab0fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book223_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book224_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book224_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5a287dce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book224_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+"Quỷ Bắc Quốc - Mourisu Kiếm Lửa"
+Gần đây, các mật thám của Fatui đang rục rịch trong hang động bên dưới thành Inazuma.
+Mưu đồ phá hủy an ninh trong thành và đe dọa vùng đất của Shogun.
+Nghe nói hắn có tên là "Mourisu".
+
+Gửi "Shuumatsu" đến cho kẻ tội đồ và kẻ địch.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book225_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book225_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd7cc01a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book225_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+"Tên cướp tội ác tày trời - Phường Chủ Maki"
+Tên cướp nguy hiểm thường xuất hiện trên bãi biển gần doanh trại Kujou.
+Thường đi lang thang quanh địa điểm được đánh dấu trong bức tranh, ăn cắp tài nguyên quân sự của Shogunate.
+Đối với tội trộm cắp, nhẹ thì xăm mình luận tội, nặng thì sẽ bị bỏ tù.
+
+Nhưng Makita Umio, kẻ được mệnh danh là "Phường Chủ Maki", nhờ vào võ thuật và sự xảo quyệt nên đã nhiều lần trốn thoát khỏi sự truy lùng.
+
+Gửi "Shuumatsu" đến cho kẻ tội đồ và kẻ địch.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book226_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book226_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b2b4edd2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book226_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+"Cá mè một lứa"
+Gần đây, đám cường đạo tụ họp trong hang động bên dưới thành Inazuma.
+Thời gian gặp nhau đoán chừng từ lúc nửa đêm đến rạng sáng.
+Nhóm người này là gián điệp bí mật ăn trộm vật tư trong quân đội
+Và cấu kết với những băng nhóm trộm cắp mới thành lập trong những năm gần đây.
+
+Gửi "Shuumatsu" đến cho kẻ tội đồ và kẻ địch.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book227_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book227_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbc0b21b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book227_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+"Sự kết thúc của thời kỳ ba mươi năm - Kin Trảm Quỷ"
+Gần đây, tôi cuối cùng đã phát hiện ra dấu vết của những tên tội phạm liên quan đến vụ giết người Kannazuka cách đây hơn 30 năm.
+"Kin Trảm Quỷ" Matsudaira Kinjirou và vây cánh đã từng xuất hiện tại phía nam của hòn đảo Yashiori.
+Hãy đến vị trí trong bức tranh để điều tra.
+Nếu phát hiện ra Kin Trảm Quỷ...
+
+Gửi "Shuumatsu" đến cho kẻ tội đồ và kẻ địch.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book228_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book228_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..252d547c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book228_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"Cái Kết Của Tên Cướp"
+Hãy đến địa điểm trong bức tranh để điều tra bất thường.
+
+Gửi "Shuumatsu" đến cho kẻ tội đồ và kẻ địch.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book229_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book229_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..31c365103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book229_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Đại Cát
+Sau cơn mưa trời lại sáng, gặp được quẻ này là thượng cát.
+Tâm sáng tựa như gương, cầu được ước thấy.
+Một ngày thuận lợi như ý, bất kể là làm gì,
+hay muốn gặp ai, hiện là cơ hội tốt để thực hiện.
+
+Vật may mắn hôm nay là:
+Nhụy Hoa Liệt Hỏa không ngừng tỏa nhiệt.
+Sức nóng như thiêu đốt của Hoa Liệt Hỏa tỏa ra từ phần nhụy hoa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book22_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book22_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8299c68ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book22_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Và ở phía bắc của khu rừng heo rừng, có một vùng đất băng giá.
+Khi đó, Barbatos ham chơi vẫn chưa đi đến vùng đất ấy, vì vậy nơi ấy chỉ toàn là tuyết trắng và băng giá.
+Mỗi một linh hồn bước lên mảnh đất đó, đều bị cái lạnh làm cho buốt giá:
+"Ui da, lạnh quá, lạnh quá, vuốt của tôi muốn nứt ra cả rồi!"
+Ngay cả quốc vương heo rừng dũng cảm nhất, cường tráng nhất, đi vào vùng băng cũng lạnh cóng không chịu nổi:
+"Ụt ối ôi ~ Ụt ối ôi~ Lạnh thật, móng chân của ta lạnh đến chuyển thành màu tím hết rồi!"
+Nhưng ở đó chỉ có một bé sói, là cư dân duy nhất.
+
+[Bên dưới trang này là 1 dòng chữ viết vụng về: "Ba ba, tại sao chân của sói không bị lạnh buốt?"]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book230_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book230_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8b4ff4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book230_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Đại Cát
+Tuốt kiếm ra khỏi vỏ, đánh đâu thắng đó. Ánh kiếm cũng có thể dùng để soi sáng cho kẻ khác.
+Hôm nay có thể bắn trúng con mồi trên không chỉ với một mũi tên, cũng có thể đánh trúng điểm yếu bằng một đòn.
+Nếu không có mục đích, thì đừng ngại khám phá, nói không chừng sẽ có niềm vui bất ngờ.
+Đồng thời, đừng quên chia sẻ may mắn với người bạn đồng hành xui xẻo nhé.
+
+Vật may mắn hôm nay là: "Đuôi Ngựa" quý hiếm.
+Đuôi Ngựa thường mọc lẫn trong đám lau sậy, nhưng thân cao và thẳng tắp.
+Khá phù hợp với người luôn kiên cường trước mọi khó khăn như bạn đây.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book231_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book231_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e7922701
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book231_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+-Trung Cát-
+Mười năm mài một thanh kiếm, lưỡi sắc lạnh như sương.
+Vận xui đã hết, khổ tận cam lai.
+Nhiều năm khổ luyện vẫn chưa có dịp thể hiện tài năng của mình,
+giờ chính là cơ hội tuyệt vời để làm điều đó.
+Nếu gặp phải trở ngại, cũng đừng bối rối.
+Hãy mạnh dạn rút kiếm, đấu một trận cho thỏa thích.
+
+Vật may mắn hôm nay là: "Hải Linh Chi" trưởng thành.
+Hải Linh Chi nhỏ bé yếu đuối phải trải qua những năm thăng trầm, mới có thể trở thành Hải Linh Chi trưởng thành.
+Những người cố gắng vì mục tiêu của mình cuối cùng sẽ có được thành quả.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book232_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book232_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c13c9ec9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book232_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+-Cát-
+Cây khô gặp gió xuân, chính là lúc vạn vật hồi sinh.
+Khi gặp phải khó khăn, có thể tìm ra giải pháp.
+Khi do dự sẽ có quý nhân tương trợ.
+Có thể điều chỉnh tâm trạng của mình bằng cách dọn dẹp nhà cửa,
+nói không chừng, có thể tìm thấy của cải bất ngờ.
+
+Vật may mắn hôm nay là: "Măng Trúc" không ngừng vươn cao.
+Măng trúc có tiềm năng vô hạn,
+chẳng ai biết một gốc măng có thể mọc cao đến mức nào.
+Nhìn những măng non, người ta không khỏi mong ngóng về tương lai.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book233_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book233_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b0a9d481
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book233_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+-Mạt Cát-
+Những đám mây bay thấp, và vẫn đang tích tụ,
+không biết lúc nào sẽ bất ngờ ập xuống.
+Nhưng sau cơn giông, ắt sẽ có cầu vồng.
+Tuân theo lối cũ, giữ sự tĩnh lặng, nếu hành động hấp tấp sẽ khó thành công.
+
+Vật may mắn hôm nay là: "Quả Thông" từ trên cây rơi xuống.
+Không phải tất cả các quả thông đều có thể mọc thành cây thông cao lớn,
+việc sinh trưởng cần có môi trường thích hợp và một chút may mắn.
+Vì vậy, đừng tạo áp lực quá lớn cho bản thân mà hãy kiên nhẫn chờ đợi cầu vồng.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book234_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book234_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3d23c63a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book234_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Mạt Cát-
+Mây che nửa vầng trăng, sương giăng càng thêm mờ ảo.
+Ngẩng đầu là mây phủ che trăng, cúi đầu là sương giăng.
+Dù con đường phía trước có mịt mờ, rồi cũng sẽ có lúc trở nên sáng tỏ.
+Nhân cơ hội này hãy rèn luyện bản thân cho thật tốt, chờ mây tan sẽ thấy trăng sáng.
+
+Vật may mắn hôm nay là: "Tủy Phát Sáng" tỏa sáng trong đêm đen.
+Tủy Phát Sáng cố gắng phát ra ánh sáng yếu ớt.
+Mặc dù nó không thể so với những nguồn sáng khác nhưng cũng đủ để nhìn thấy con đường phía trước.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book235_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book235_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..50264de9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book235_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+-Đại Hung-
+Vào một ngày, khi trong lòng trống rỗng. Rất có thể sẽ rơi vào cảm giác mệt mỏi.
+Có những chuyện không phải cứ suy nghĩ nhiều là có thể giải quyết được, như vậy chỉ khiến bản thân sinh bệnh.
+Cho dù cuộc đời có vùi dập bạn xuống đáy đại dương kia, cũng tuyệt đối đừng bỏ cuộc.
+Nếu có thể vượt qua khó khăn lúc này, ắt sẽ tạo nên kỳ tích trong tương lai.
+
+Vật may mắn hôm nay là: "Đuôi Rồng Đất" vặn vẹo.
+Khi thằn lằn gặp nguy hiểm, đại đa số sẽ tự đứt đuôi để chạy thoát.
+Khi chẳng thể giải quyết được những cảm xúc rối bời, đó cũng là lúc ta nên dứt khoát.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book236_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book236_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b11bedc8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book236_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+...Cuối cùng thì... âm mưu... Fatui...
+...Khi giải quẻ, ám hiệu...
+...Nửa trước là "Đêm Khuya Mịt Mờ"...
+...nhất định không được tin vào...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book237_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book237_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fd759642
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book237_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Thư viết là:
+Thứ lỗi cho sự đường đột này.
+Hy vọng sẽ không làm phiền đến bạn.
+Đây là lần đầu tiên tôi viết thư cho người lạ đến từ phương xa.
+Nhưng tôi tin rằng lần gặp mặt này không phải là do ngẫu nhiên.
+Bởi vậy,
+đêm nay trăng sáng, mong rằng sẽ có cuộc hẹn với bạn.
+
+Không cần phải lo lắng về chuyện gia thần hay lính canh làm khó, tôi sẽ có cách điều họ đi.
+Hy vọng sẽ được gặp.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book238_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book238_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd07213e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book238_VI.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Mở đầu
+
+Những câu chuyện của ký ức luôn gắn liền với những thứ được và mất.
+
+Nếu muốn nói về lý do viết tác phẩm kém cỏi của mình, thì thực chất chẳng có gì ghê gớm cả.
+
+Tối hôm đó, khi tôi đang uống rượu và giết thời gian ở nhà hàng Uyuu, thì tình cờ gặp một người bạn đã lâu không gặp... không biết từ khi nào cô ấy đã ngồi ở bên cạnh.
+
+"Ui cha, hôm nay là ai mà lại có hứng thú đến đây uống rượu một mình thế?"
+
+Cô ấy hỏi như vậy, tôi cũng thản nhiên trả lời:
+"Rượu ngon luôn khó tìm. Đôi khi cũng phải kiên nhẫn chờ đợi."
+
+"Lý do cũ rích... anh vẫn chẳng có gì thú vị cả."
+Bây giờ, cô ấy đã là tổng biên tập, cầm ly rượu nhỏ trên tay có vẻ như đang rất có hứng thú uống rượu.
+"Chi bằng tự mình kiếm chút tiền rượu thì sao nhỉ? Dù sao cũng nhàn rỗi."
+
+"Chầu rượu tối nay, tôi bao."
+Cô ấy lại cười và nói, e rằng đã là lần thứ ba rồi.
+
+"Cô trở lại rồi."
+Tôi nhìn thấy gió đêm mang theo một vài cánh hoa anh đào rớt trong ly rượu của cô ấy, làm vỡ tan vầng trăng nhỏ.
+Một cảm giác quen thuộc ập đến, và không hiểu sao lại không biết xấu hổ mà thốt ra mấy từ này.
+
+"Anh say rồi."
+Cô ấy không vui, giọng điệu mang theo vẻ uy nghiêm không gì có thể lay chuyển được.
+Nhưng ngay sau đó, cô ấy lại đặt chén rượu xuống và thở dài:
+"Khi cô ấy rời đi, tôi còn chưa chào đời."
+
+Còn tôi khi đó cũng chỉ là một thiếu niên ngây ngô.
+
+"Câu chuyện cô ấy từng kể, có lẽ chỉ có anh mới có thể thuật lại."
+
+Và thế là, kể ra cũng mắc cười, tôi cứ như trúng bùa mê, phải xuống bút một lần nữa vì Nhà Xuất Bản Yae.
+Mong rằng các độc giả lâu năm đừng bực bội, đây không phải cam kết ngừng viết một cách tuỳ hứng.
+Dù sao thì tôi cũng phải chuẩn bị trước cho đợt giảm giá rượu ngon sắp tới, hơn nữa tôi không thể mắc nợ loại rượu ngon mà tổng biên tập đã mua cho tôi được.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book239_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book239_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..870d48161
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book239_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Xin mọi người thứ lỗi cho tôi vì đã lảm nhảm quá nhiều. Trước khi câu chuyện bắt đầu, vẫn xin được giới thiệu thêm một chút...
+Thế nào là "Tân" Lục Hồ Truyện?
+Như chúng ta đã biết, có mới thì sẽ có cũ. Cuốn sách này được dựa trên cuốn "Lục Hồ Truyện Urakusai" đã từng rất nổi tiếng cách đây 500 năm, và được sửa đổi một chút trở thành ấn bản mới của nhân gian. Cách hành văn có chút quê mùa dốt nát, kính mong Urakusai đại nhân và các độc giả lượng thứ.
+Nói về Urakusai đại nhân, đã khá nổi tiếng khi tôi còn nhỏ. Khi đó, Saiguu đại nhân cũng rất coi trọng chữ nghĩa và trà đạo, Urakusai đại nhân được coi là người phong nhã bậc nhất trong gia tộc Kitsune.
+Tiếc rằng quá khứ tan theo mây gió, Urakusai đại nhân không may phạm tội nặng nên phải rời đi, đến nay cũng đã hơn 500 năm rồi...
+
+Không dài dòng nữa, mở đầu của "Tân Lục Hồ Truyện" chính là ở ngọn núi Yougou cao chót vót.
+Truyền thuyết kể rằng trong những năm Đại Hồ Bạch Thần còn sống, ngài có sáu đệ tử, tất cả đều là những người có pháp thuật cao cường, biến hóa đa dạng, ngày thường có nhiệm vụ hỗ trợ Bạch Thần điều động các công việc trong ngôi đền và bảo vệ sự an toàn của núi Yougou.
+
+Đứng đầu trong sáu người là Hắc Hồ Itaru, tuy là con gái nhưng cô ấy lại có thân hình cao to lực lưỡng. Tính cách ngông cuồng phóng túng, vì say rượu nên vào chính điện của ngôi đền làm loạn, làm hỏng thể thần của Shogun khiến Bạch Thần vô cùng tức giận, đuổi nàng xuống núi để tự kiểm điểm bản thân.
+Tuy nhiên, Hắc Hồ Itaru vừa mới xuống núi, tinh thần vui vẻ đã quên sạch sẽ những lời dặn của Bạch Thần. Mang theo một bầu rượu ngon, đi thẳng đến ngôi làng để kiếm cớ gây sự.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book23_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book23_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..33aad9d87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book23_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Sói nhỏ trước giờ luôn là một đứa bé vô lo vô nghĩ, có đôi mắt màu lam sáng ngời, toàn thân màu xám với bộ lông mượt mà xinh đẹp;
+Toát ra uy phong, không khác gì tượng sói điêu khắc trong Đại Giáo Đường Mondstadt!
+Nhưng có một ngày, khi nó ở trong rừng săn bắt, đã gặp phải tên phù thủy Sóc độc ác Woobakwa!
+Trên vùng đất xa xưa đó, không có ma thần hay ác long nào độc ác hơn Woobakwa, nó căm ghét tất cả mọi thứ tốt đẹp, quyết chí khiến tất cả mọi thứ tốt đẹp trên trái đất này trở thành xấu xí, ánh sáng biến thành bóng đêm.
+Nó nhìn thấy sói nhỏ vô tư hạnh phúc, thì lửa giận ngùn ngụt nổi lên trong lòng, âm thầm nói:
+"Y da da~Y da da~ Tức quá đi! Hãy xem ta đâm vào tim nó bằng lưỡi băng lạnh lẽo nhất, khiến nó từ nay không còn cảm nhận được ánh sáng của hy vọng nữa!"
+Sau đó, Woobakwa thi triển phép thuật, muốn nguyền rủa sói nhỏ.
+Thế nhưng sói nhỏ hấp ta hấp tấp, cũng không giải thích trước, đã ngoạm Woobakwa vào miệng.
+Woobakwa vừa tức vừa nôn nóng, chửi bới ầm ĩ trong miệng sói nhỏ, dùng những lời khó nghe nhất chửi một lượt, sói nhỏ cảm thấy tiếng ồn trong miệng, mới phát hiện bản thân phạm sai lầm.
+"Ây da, xin lỗi ngài Sóc, cháu tưởng ngài là loài sóc có thể ăn được kia!"
+Sói nhỏ nghĩ bụng sẽ nói như vậy, nhưng cổ họng lúc chặt lúc lỏng, chỉ nghe đánh ực một tiếng, rồi nuốt Woobakwa vào bụng.
+
+"Chỗ này dán một mẩu giấy, chữ viết thành thục: [Vậy nên Lily, khi ra ngoài chơi không được ăn lung tung.]"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book240_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book240_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fc11bbfb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book240_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Tiếp tục phần trước, khi Hắc Hồ Itaru đi thẳng đến ngôi làng để kiếm cớ gây sự, chỉ thấy có hai người phụ nữ ăn mặc như tiều phu đứng bên đường, bên hông mỗi người đều đeo một thanh đao dài khoảng bảy thước, một thanh đoản đao, lại một thanh đao khác nữa, trang bị vô cùng đầy đủ, lộ rõ sự sắc bén.
+
+Khi hai người nhìn thấy bóng đen cường tráng sải bước khiến mặt đất rung chuyển, liền cảnh giác, nắm lấy chuôi đao đồng loạt hỏi:
+
+"Người đến là ai? Lẽ nào là yêu quái!"
+
+Bóng đen liền đáp:
+
+"Ha ha, đúng vậy!"
+
+Hai cô không dám hàm hồ, rút đao chém về phía trước. Tuy nhiên, yêu quái đã né được chỉ trong một bước, tóm lấy cổ tay họ, thuận thế vặn ngược lại, thanh đao dài bảy thước rơi xuống đất. Hai người phụ nữ bàng hoàng vì cơn đau, cố gắng rút thanh kiếm ngắn của mình ra, nhưng đã quá muộn... chỉ thấy Itaru vung lên một cú đánh bay một người, sau đó tóm lấy người kia và nhấc lên như một con gà. Cứ như vậy, một tay nhấc người kia, một chân thì đạp mạnh lên ngực người còn lại.
+
+"Song Quỷ Tokaku"? Năm ngoái ta thấy chị em ngươi ức hiếp dân làng, khiến ta phải ra tay một lần rồi. Lần này lại để ta dạy cho các ngươi bài học mới!"
+
+Hai nữ cường đạo nghe vậy vừa nhục nhã, vừa bức xúc, nhất thời chỉ biết nhận lỗi và xin tha. Nhưng không ngờ tới Itaru lại trực tiếp ném cả hai xuống đất, cất giọng:
+
+"Hừ, thôi bỏ đi, dù sao giờ ta đã là yêu quái vô chủ, vì bị sư phụ Bạch Thần đuổi xuống núi. Chi bằng hai người các ngươi cùng ta đi hành hiệp trượng nghĩa, chắc cũng không đến nỗi quá nhàm chán!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book241_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book241_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ffc44774
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book241_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Tiếp tục phần trước, Hắc Hồ Itaru đã thu phục được hai nữ cường đạo "Song Quỷ Tokaku" và dấn thân vào con đường hành hiệp trượng nghĩa.
+
+Khi cả ba nghỉ ngơi ở làng Konda không lâu, thì tình cờ gặp được hai mẹ con nọ.
+Sau khi trò chuyện, biết được hai mẹ con họ là nhạc công đến từ đảo Seirai, người mẹ có họ là Youzan, còn thiếu nữ có tên là Yui. Họ chuẩn bị vào thành Inazuma để tham gia lễ hội thì bị người bán Dưa Tím trong làng lừa, bắt họ phải mua Dưa Tím với giá cao ngất, vì trước đó anh ta có "lòng tốt" mời họ vài quả Dưa Tím để làm dịu cơn khát. Nhưng những người biểu diễn đường phố lấy đâu ra số tiền lớn như vậy? Cũng không thể tiêu hết số lộ phí dùng để về nhà...
+"Song Quỷ Tokaku" trước giờ tàn bạo vô tình, nghe vậy liền nghiến răng nghiến lợi, ngươi đã hát thì ta bè, phải tìm tên gian thương này tính sổ, chém hắn thành tám mảnh. Nhưng Hắc Hồ Itaru lúc này đã nảy ra một ý tưởng. Cất giọng ngăn cản hai chị em song quỷ:
+
+"Được rồi, ta hiểu rồi!"
+
+Rồi cô an ủi hai mẹ con một chút:
+
+"Hai người đừng lo lắng, ta đã có cách rồi, chỉ cần đứng xem là được."
+
+Nói xong, liền sải bước đi tìm tên gian thương.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book242_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book242_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d7c11794
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book242_VI.txt
@@ -0,0 +1,59 @@
+Tiếp tục phần trước, Hắc Hồ Itaru sải bước đi, tìm tên gian thương để lý luận.
+
+Người bán Dưa Tím này vốn là một samurai, nhưng Inazuma thái bình đã lâu, đao tốt cũng chẳng có nơi nào để sử dụng, vì vậy bèn trở thành một thương gia trong làng. Sau khi học được một số phương pháp uy hiếp, tống tiền và cách kinh doanh khôn khéo, lại nhờ bộ mặt hung dữ không ai dám chọc ghẹo, dần dà cũng trở thành đại gia trong làng.
+
+Ngày hôm đó, Dozaemon đang hóng mát trước quầy hàng thì thấy một trận bụi bay mù mịt, mặt đất rung chuyển, và một bóng đen cao lớn đứng trước mặt anh:
+
+"Anh trai, mua dưa!"
+
+Dozaemon nheo mắt, đánh giá vị khách mới đến: Chỉ thấy người này thân hình cao to đen... và dữ tợn, dáng đứng vô lễ, trông như muốn giết người, ấy thế mà lại là một đứa con gái!
+
+"Mua bao nhiêu?"
+
+Người đến cũng không vội trả lời, chỉ nhìn vào wakizashi trên thớt rồi nói:
+
+"Đao đẹp đó, quả là đao tốt."
+
+"Quả thực là một thanh đao tốt. Tôi cũng từng là một thành viên của gia tộc Samurai, cũng phải có vật gia truyền đáng giá một chút chứ."
+
+Dozaemon không hiểu lý do, tùy tiện trả lời.
+
+"Đáng tiếc là chỉ dùng để bổ dưa."
+
+Dozaemon nhận thấy sự châm chọc trong lời nói của người đến, tỏ vẻ không vui đáp:
+
+"Ngươi không phải đến mua dưa sao, nói nhiều vậy làm gì?"
+
+"À đúng."
+
+Itaru cười hehe, chắp tay nhận lỗi.
+
+"Lấy 1 ký Dưa Tím, lột vỏ, cắt miếng."
+
+Dozaemon tràn ngập nghi ngờ, nhưng cũng không hỏi gì thêm. Bèn cắt 1 ký Dưa Tím thành miếng rồi đặt chúng trên một cái cân.
+
+"Anh trai này, sao cái cân lại bị lệch vậy?"
+
+Dozaemon nghe đến đây, bèn nắm chặt chuôi đao.
+
+"Cái cân này của ngươi, xem ra có chút nóng nảy nhỉ!"
+
+"Nếu chị đại đã có hứng tiêu khiển, chi bằng giao Mora cho tôi trước."
+
+Dozaemon không thể kìm được lửa giận, bắt đầu lớn tiếng.
+
+"Hehe, không phải ta không muốn thanh toán trước, mà chỉ sợ ngươi không dám nhận."
+
+"Nếu ngươi chịu trả, ta đương nhiên dám nhận!"
+
+"Thật sao?!"
+
+"Còn có thể giả à!"
+
+Chỉ thấy Itaru gầm lên một tiếng "nhận lấy này!", rồi đập thẳng một túi đầy Mora vào mặt Dozaemon, khiến hắn không kịp né tránh, nhận một cú choáng váng ngã ngửa ra sau và làm rơi chiếc wakizashi quý giá của mình. Nhìn kỹ hơn thì không thể tin được, chiếc mũi của tên gian thương này thế mà đã bị chiếc túi Mora đập thành một mặt phẳng, trông giống như một chiếc ví đựng tẩu thuốc.
+
+Itaru bước thêm hai bước và giẫm lên ngực tên gian thương. Không nói một lời, đấm thẳng vào mặt hắn. Những hồi trống dồn dập vang lên trong đầu Dozaemon, chẳng khác nào có võ hội vượt biển của Liyue. Khi hắn cố gượng dậy với lấy wakizashi rơi gần đó thì lại bị Itaru phát hiện. Thêm một cú đấm khác bay ra trong cơn giận dữ đã khiến một đôi tai Tanuki bật ra khỏi đầu của Dozaemon, còn miệng hắn thì không ngừng cầu xin tha mạng.
+
+Khi Itaru nhìn thấy điều này thì bật cười ha hả. Kẻ gian thương hóa ra cũng là yêu quái, mà còn là một con Tanuki bẩn thỉu!
+
+Sau đó, tịch thu wakizashi bị đánh cắp bởi tên Tanuki này, đem tất cả tài sản của tên ác bá này chia cho người dân trong làng và giao số tiền còn lại cho hai mẹ con đang gặp nạn, Hắc Hồ Itaru tạm thời tha mạng cho tên Tanuki này, rồi tiếp tục lên đường.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book243_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book243_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbcd4f629
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book243_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Sangonomiya trước đây là biển sâu, sau này có mãng xà vượt biển tới, tạo xoáy nước, lấy san hô đúc nặn thành hòn đảo. Người Sangonomiya cổ xưa gọi đó là đảo Watatsumi, tôn mãng xà là thần.
+Người dân Watatsumi tự xưng là "Đứa con của biển", phong cho mãng xà là Orobashi no Mikoto. Lấy đền thờ trên đảo Watatsumi làm thủ phủ, không có sự cai trị của Shogun. Việc lớn việc nhỏ đều do pháp sư quyết định, người đứng đầu của pháp sư là "Thánh Pháp Sư", cai quản chính sự và tế lễ.
+Hỗn chiến Ma Thần năm xưa, Raiden Shogun quyết định thống nhất toàn bộ lãnh thổ Inazuma quy một cõi, ai nấy đều sợ hãi cúi đầu, hoặc sẽ bị tận diệt, vì vậy chẳng ai dám ngông cuồng không chịu an phận. Mãng xà Orobashi no Mikoto vốn dĩ dùng ranh giới phía tây để phân giới hạn với Narukami, sống yên ổn không cản trở nhau, nay bỗng sinh ác ý, dấy quân xâm lược.
+Chiến tranh khốc liệt, dân chúng lầm than. Hai phe huyết chiến tại đảo Yashiori, phe nào cũng có thương vong, tướng quân Tengu Sasayuri cận thần của Ogosho điện hạ đã ngã xuống trong trận chiến này. Mãng xà cuối cùng bị Ogosho điện hạ chém chết tại đảo Yashiori.
+Từ đó về sau, Sangonomiya bèn đầu hàng, tôn Inazuma Shogunate là đại tông chủ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book244_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book244_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2f6b69f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book244_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Lời mở đầu
+
+Gần đây, nhờ kế hoạch chiêu mộ các tác giả mới nổi và sự bùng nổ của giải thưởng "Quyển tiểu thuyết này thật lợi hại!", rất nhiều tác giả ngoại quốc cũng đã đóng góp những tác phẩm đặc sắc. Tại đây, tổng biên tập của chúng tôi đặc biệt gửi lời cảm ơn các tác giả từ nhiều đất nước khác nhau đã ủng hộ sự nghiệp tiểu thuyết ngắn của Inazuma, đồng thời mở rộng quan hệ với Hiiragi Shinsuke của Hiệp Hội Kanjou, vậy nên mới có thể khiến nhiều tác phẩm xuất sắc được tiếp cận với độc giả của Inazuma.
+
+Ai nấy đều biết, trước khi lệnh bế quan tỏa cảng được ban bố, Inazuma cũng có một số kiếm khách ngoại quốc hoạt động mạnh. Hamavaran là một người trong số đó, người này đến từ đất nước rừng mưa Sumeru xa xôi, nhưng hành hiệp trượng nghĩa tại đất nước Inazuma. Câu chuyện này tuy một dạo được che giấu dưới thời hưng thịnh của Ogosho điện hạ, nhưng nay mới trở nên sống động qua lời kể của tác giả mới nổi - bạn của tôi - Pursina.
+
+Vậy thì, không nhiều lời nữa, mời độc giả thưởng thức "Chiến Ký Hamavaran".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book245_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book245_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3581beec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book245_VI.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"So với cơn giông ngoài biển xa, thì việc chậm tốt nghiệp còn đáng sợ hơn nhỉ..."
+Trên con thuyền vượt biển đến Inazuma, Hamavaran trẻ tuổi đang nghĩ như vậy...
+
+"Anh đang nghĩ, nếu không hoàn thành luận văn sẽ phải trì hoãn việc tốt nghiệp đúng không?"
+Giọng nói quen thuộc vang lên từ khoang tàu.
+
+"Nhảm nhí, cô là ai!"
+"Tôi hả... có quan trọng không?"
+
+"Ừm, cũng không quan trọng lắm..."
+"Này!"
+
+...
+
+Thế là, trong cơn giông tố chấn động biển trời, có tiếng ồn rất nhỏ ngoài cửa sổ mạn tàu. Lo lắng về giông bão, nỗi sợ về bài luận không còn quá quan trọng.
+
+Chỉ có điều...cho đến khi vào bờ, người cãi cọ với chính mình ngoài cửa sổ kia vẫn chưa hề lộ diện.
+
+"Có lẽ chỉ là hồn ma của những người bị nạn thôi..."
+Hamavaran tự nói với bản thân.
+
+Thứ gọi là hồn ma, chẳng qua là ký ức của người đã khuất lưu giữ ở địa mạch, chỉ là sự cộng hưởng giữa quá khứ và hiện tại. Xuất hiện trên biển tuy kỳ lạ, nhưng cũng không đến nỗi trái với lẽ thường.
+
+"Anh mới là hồn ma ấy!"
+Ngay lúc Hamavaran xách hành lý lên, và tìm thấy một lời giải thích cho sự mê sảng của mình, giọng nói quen thuộc lại vang lên bên tai.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book246_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book246_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..56949c446
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book246_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+"Cho nên, cô quả thực là hồn ma?"
+"Không phải! Tôi vẫn chưa chết mà!"
+"Nhưng cũng chưa từng sống?"
+"Ưm...nói vậy cũng đúng..."
+Thiếu nữ lắm lời tự xưng là "shikigami", đang ăn ngấu nghiến món bánh gạo, dáng vẻ của cô làm Hamavaran có chút lo lắng rằng cô sẽ bị nghẹn.
+
+"Nếu buộc phải nói, thì dáng vẻ của tôi giống với thứ gọi là "sứ quỷ" hơn nhỉ?"
+"Vậy mà còn không phải ma sao..."
+"Không phải loại mà anh đang đề cập đến!"
+Lại tranh cãi một chặp nữa, Hamavaran cuối cùng mới hiểu ra, con nhóc này có lẽ là thứ giống như "Trấn Linh" mà Sumeru thường gọi.
+Ký khế ước bằng tên thật. Dùng tên thật để ràng buộc, bản chất của bí thuật trên toàn thế giới đều gần như nhau, điều này có lẽ đã phản ánh một trong những nỗi sợ hãi cơ bản nhất của con người - nỗi sợ bị kiểm soát.
+
+Nghĩ ngợi lan man như vậy, Hamavaran lại bắt đầu hối hận mình chưa học huyền học, mà lại học môn học ít được quan tâm là nghiên cứu sinh vật biển này...
+Không những phải vượt biển đến Inazuma, còn phải đối mặt với việc bảo vệ luận án như địa ngục trần gian...
+Nhưng nay bên cạnh đã có thêm một thứ bé nhỏ ồn ào, ít nhiều cũng được xem như bước ngoặt nhỉ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book247_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book247_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..530ed1aed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book247_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+"Nhưng nếu dã tâm của điện hạ Sher thật sự thành hiện thực, đối với mọi người thì có gì tốt chứ?"
+Thượng thư quân sự Faranges theo dõi biển sao ngoài cửa sổ, ngân hà và hằng tinh rọi ánh sáng nhàn nhạt lên gương mặt cô, rồi chiếu lên mái tóc, ánh sáng men theo lọn tóc từ từ chảy xuống.
+Cô không thể không nghĩ đến trải nghiệm đầu tiên nhìn thấy những ngôi sao qua ô cửa sổ này nhưng không thể nhớ nổi cảm giác kinh hãi mà mình đã từng cảm thấy. Ở khoảng cách hàng trăm năm ánh sáng, ký ức về quê hương từ lâu đã bị cuốn vào trong lãng quên.
+"Nếu có lời nào thất lễ xin ngài tha lỗi cho tôi, thân vương điện hạ. Nhưng cuộc chiến này diễn ra quá lâu rồi, chúng ta vì giấc mộng của Sher điện hạ mà chiến đấu vượt qua vô số hành tinh, dùng các loại thủ đoạn và chiến lược để huỷ diệt hàng triệu sinh mạng, trở thành khâm sai và thống đốc của rất nhiều hành tinh xa lạ...nhưng ảo cảnh ấy của Sher điện hạ đã mang đến cái gì cho chúng ta? Chỉ càng nhiều thêm sự bất hạnh, càng nhiều kẻ địch, chúng phân bố khắp ngân hà, rồi sẽ có một ngày chúng sẽ nuốt chửng chúng ta thôi..."
+"Đế quốc của anh cả là một đất nước vĩnh hằng, đất nước này sẽ không có nỗi sợ hay nghèo khổ. Hạnh phúc sẽ không chỉ vây quanh một vài người, cũng không ai có địa vị cao hơn ai, ngay cả bất tài cũng không còn bị gọi là tội lỗi. Vì vậy...kẻ địch không thể hiểu được tầm nhìn này, bị huỷ diệt là số mệnh của họ."
+Thân vương Gopatha lắc đầu, giọng nói ôn hòa nhưng lạnh lùng.
+Có vẻ như cuộc chiến chống du kích trong chòm sao đã lấy đi không chỉ một con mắt và một cánh tay, cô ấy của bây giờ rất khác với cô gái luôn vui vẻ mà Faranges từng biết.
+"Ta tin tưởng quyết định của anh ấy. Anh ấy tuyệt đối không phải là người tư lợi. Vì vậy những lời khiến lòng người dao động như vậy về sau không được nói nữa, kể cả ngươi."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book248_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book248_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..025e2fefa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book248_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Đối mặt với sự phòng thủ chặt chẽ như vậy, e rằng ngay cả một đội vũ trang bao gồm các tàu chiến cấp Yazata cũng khó có thể gây ra sự tổn hại thực chất nào.
+Tự mãn với kỳ tích công trình của đế quốc, Geldafried tướng quân lại không hề nhận ra, phản quân đang nhanh chóng áp sát cánh cổng trọng yếu. Pháo đài biển sao kiên cố do Gopatha thiết kế, được Sher điện hạ ban cho cái tên "Anusharwan", lúc này trước mặt phản quân chỉ như trứng chọi đá.
+Bastinu lái tàu cao tốc chạy xuyên đường ống thông gió rối rắm phức tạp. Khí độc và mây nguyên tố nhanh chóng phun ra từ lỗ hổng, cắt đuôi cỗ máy phản ứng đang truy kích, tốc độ cao của tàu cao tốc khiến tai và mắt anh bị xung huyết, choáng váng hết sức.
+"Thời cơ đến rồi."
+Lõi năng lượng của hệ thống động lực dần bộc lộ bộ mặt thật sự, Bastinu nghĩ.
+"Đến lúc rồi."
+Geldafried tướng quân nhìn những cụm ánh sáng lấp lánh trên quỹ đạo tinh cầu, suy nghĩ như vậy.
+Thế là, cô ấy hạ lệnh tấn công vào tinh cầu.
+Bastinu cũng phát đòn tấn công chí mạng lên pháo đài
+
+"Thật muốn xem thử dáng vẻ phẫn nộ của thân vương Gopatha...."
+Cùng một khoảnh khắc, suy nghĩ của cả hai lại giống nhau đến vậy.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book249_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book249_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7384d8f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book249_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+-10 năm trước-
+-Cách 25 năm ánh sáng-
+
+Dưới sự cai trị của Suruga Shogunate, người dân cả đất nước oán hờn khắp nơi, gian nan khổ cực.
+Suruga Shogunate lúc này do Imagawa Seiyi Shogun nắm quyền. Bốn năm trước, sau khi hạ bệ ma vương Zeso, Shogun đã mở ra thời đại kinh hoàng của mình.
+Vào thời đại như vậy, một nơi như vậy, xuất hiện một kiếm khách phiêu dạt.
+Người này là một hiệp khách được biết đến với tên Shinkuro, là Bizho Kyubei.
+Bizho Kyubei từng không phải là Ronin, nghe nói anh ấy từng là quân sư binh pháp thân cận của Shogun. Nhưng vì kẻ thù hãm hại cộng thêm tính cách đa nghi của Shogun mà anh buộc phải trốn khỏi Shogunate và lang bạt bên ngoài.
+
+Mà nay, Kyubei đứng trên sườn núi nhìn về phía xa, anh ấy đang nhìn gì vậy?
+Là cánh đồng thẳng cánh cò bay? Không phải.
+Là những ngọn núi đằng xa? Không.
+Là con đường trải dài? Đúng vậy! Nhưng cũng không hẳn.
+
+Vậy thì Kyubei, rốt cuộc đang nhìn gì...?
+Những người nông dân uỷ thác gạo cho kiếm khách cũng sợ hãi không dám hỏi anh.
+
+Câu hỏi này, hình như chỉ có bản thân kiếm khách trầm mặc hiểu rõ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book24_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book24_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c72b9c792
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book24_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Cũng không biết trong bụng sói nhỏ đã xảy ra phản ứng hóa học như thế nào, lại khiến phép thuật của Woobakwa phát huy hiệu quả!
+Trong lời nguyền của sóc, mũi băng cực lạnh đâm vào trái tim sói nhỏ, làm nó đóng băng. Kể từ đó sói nhỏ trở nên cay nghiệt hà khắc, các động vật khác quan tâm nó, nó sẽ đáp lại bằng lời nói cay nghiệt, hoặc làm những việc khiến bọn chúng đau lòng. Cứ như thế, nó dần dần bị tất cả các động vật ghét bỏ.
+Từ đó về sau, mỗi con sói trong rừng khi nhắc đến nó, đều nói rằng:
+"Gâu~Gâu~ Đúng là một con sói ích kỷ, đứa trẻ này thật đáng ghét!"
+"Gâu~Gâu~ Đúng vậy, đúng vậy, đúng là một con sói vô tình, không ai muốn qua lại với nó!"
+Thế là cứ người này nối tiếp người kia, sói nhỏ dần mất đi tất cả bạn bè, nó không còn được khu rừng chào đón nữa, đành cô độc đi về phía bắc.
+Băng nguyên phía bắc luôn có bão tuyết hoành hành, những sinh vật bình thường rất khó đến gần. Nhưng trái tim của sói nhỏ đã đóng băng, cũng không còn sợ giá rét nữa.
+Từ đó nó định cư ở đây, và trở thành con sói cô độc duy nhất nơi băng nguyên này.
+
+[Dưới góc gấp lại có một hàng chữ của bé gái: "Ba ba, nhưng Woobakwa đi đâu rồi?"]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book250_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book250_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0101c7ea9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book250_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+"Vào thu rồi, mùa thu hoạch đã đến."
+Onisa Saito nói.
+
+Ninja là những người lính đánh thuê cho các đại danh môn, giỏi né hiểm nguy và tự bảo vệ mình trong thời chiến.
+Xuất hiện vì chiến tranh, mạnh lên vì quyền lực, tất cả đều là cơ duyên của Ninja.
+Tàn lụi vì chiến tranh kết thúc, suy yếu vì mất đi quyền lực, cũng là số mệnh ngắn ngủi của Ninja.
+
+Imagawa Shogun cuối cùng đã thống nhất các quốc gia. Trong thế giới hiện tại, những kẻ qua cầu rút ván hoặc bị tiêu diệt, hoặc bị đi đày. Một số thì vào rừng làm cướp, hoặc sơn tặc.
+Onisa Saito là người như vậy.
+
+"Đừng vội, hãy để dân làng làm xong kho thóc cho chúng ta đã."
+Người đang nói là Myozo.
+
+Những kẻ bị gọi là kẻ cướp ấy, thực ra là những võ sĩ samurai cảm thấy chán chường võ thuật hay những người nông dân phải đấu tranh với cái chết.
+Sinh ra vì chiến tranh, lớn mạnh nhờ sự giảo hoạt, lại chính vì sự ngang tàng phóng túng ấy mà trưởng thành.
+Vì vậy khi chiến tranh kết thúc hoà bình được lập lại, thế lực của bọn sơn tặc như con thiêu thân tiến đến thời khắc cuối cùng của cuộc đời.
+
+Myozo sinh ra trong một gia đình nông dân bình thường, hơn bốn mươi tuổi mới trở thành sơn tặc, vậy mà càng làm càng lớn cuối cùng trở thành thủ lĩnh một phương.
+Những kẻ ác có tâm địa độc ác đen tối nhất, cũng đều là những người đã bị áp bức nặng nề.
+
+"Sau đó, đốt cháy tất cả mọi thứ, không để một ai sống sót."
+
+Đây là tiếng nói của một thời loạn lạc.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book251_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book251_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..aec8879c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book251_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Địa hình của làng Asada có hình trăng lưỡi liềm.
+Từ lúc bước vào khu đất trũng, Kyubei quan tâm chính là điều này.
+Nếu có thể tổ chức dân làng mai phục trên sườn núi với số lượng đủ nhiều, với những công sự ẩn nấp có thể tấn công từ trên cao họ có thể dễ dàng đánh bại những kẻ địch mệt mỏi sau chuyến đi dài. Hơn nữa dân làng còn nhiều người hơn sơn tặc, bao vây bọn chúng không phải chuyện gì khó.
+
+Nhưng vấn đề ở chỗ dân làng: muốn dẫn dụ bọn cướp vào trong thung lũng cần có một nhóm người làm mồi nhử. Dân làng trải qua loạn thế đã lâu, lại chịu sự vơ vét bóc lột của Shogunate, tư tưởng tham sống sợ chết bám rễ, làm sao để họ cam tâm tình nguyện làm mồi nhử, hy sinh vì mọi người chứ?
+
+Ngoài ra còn có một vấn đề khác, nếu là quân đội samurai trong thời chiến, nhất định sẽ sử dụng hỏa công để nâng cao hiệu quả phục kích. Bị ngọn lửa lớn bùng lên do gió núi tác động vây khốn trong thung lũng nhất định sẽ gây tổn thất nghiêm trọng cho quân địch.
+Nhưng nay bản thân dẫn đầu một nhóm nông dân bảo vệ thôn làng, nói thế nào cũng sẽ không đốt hết kho lương nhà mình... Dù hoàn toàn có thể hiểu được, nhưng giả dụ không tiêu diệt sơn tặc một cách có hiệu quả, ắt sẽ dẫn đến những cuộc trả thù khủng khiếp hơn.
+
+Kyubei im lặng ngồi xuống tiếp tục suy nghĩ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book252_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book252_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf142535a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book252_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+...
+"Trước trách tội Narukami, sau trách tội Watatsumi. Hãy kể những câu chuyện có thật để làm nguôi cơn thịnh nộ của thần"
+Quy chế trên bao gồm tất cả các nghi thức tế lễ, lễ trừ tà, lễ cầu phúc, lễ nguyền rủa. Nếu muốn tiến hành tế lễ, bắt buộc phải tuân theo quy trình.
+
+Cây Lôi Anh Đào, nhánh của cây Anh Đào Thần, che chở cho những linh hồn ở Narukami, và kết nối với những ngôi đền.
+Khi đó tai họa trên trời rơi xuống, dưới đất gặp phải yêu ma, mặt đất ô uế, bách quỷ nhảy nhót, dù có dùng tế lễ để thanh tẩy, cũng không thể trấn áp được.
+Năm tháng trôi qua những vật có hại tích lũy theo. Cần có lễ thanh tẩy để xoa dịu sự hỗn loạn.
+
+Tế lễ Lôi Anh Đào, 60 năm một lần. Mỗi kỳ tế lễ quy mô lớn nhỏ khác nhau. Cứ vài buổi lễ nhỏ, ắt có một buổi lễ lớn.
+Trong nghi lễ thanh tẩy, tội lỗi của trời đất, tụ vào kết giới này, hãy niệm "kashikomi". Ngăn chướng khí trong kết giới, giấu khối u khỏi mọi người. Sau đó dùng vật trấn giữ. Nghi lễ này sẽ được thực hiện lần lượt tại năm nơi của Narukami.
+Ý nghĩa của việc thanh tẩy là tránh xa sự ô uế. Như vậy có thể yên bình vài năm.
+
+Vào buổi đại lễ, tội lỗi đất trời. Dựa vào mắt mũi miệng tay chân, tìm năm vật trấn giữ, phá vỡ kết giới của tế lễ. Sử dụng thần chú để trừ tà.
+Nguyên tắc của tế lễ là loại bỏ sự xấu xa, xua tan tội lỗi.
+
+Kết thúc phần tóm tắt nội dung chính, dưới đây là nội dung chi tiết.
+[Phần còn lại không thể đọc được do đã bị mài mòn, nhiễm bẩn và hư hỏng.]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book253_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book253_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..84960b2fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book253_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Kính gửi cha thân yêu
+
+Đã lâu không viết thư về nhà, không biết tình hình nhà ta gần đây ra sao? Thư trước cha có nói Spring đã sinh một lũ cún con, nhưng vì công việc bộn bề nên con không thể trả lời thư sớm hơn. Cún con bây giờ chắc đã lớn rồi phải không cha? Cha có nói sẽ tặng một con cho cha mẹ của Kenji, như vậy quá tốt rồi. Con và Kenji rời nhà nhập ngũ, vẫn luôn cảm thấy rất có lỗi vì không thể phụng dưỡng cha mẹ. Được biết cha và mẹ, cùng với cha mẹ của Kenji vẫn luôn quan tâm giúp đỡ lẫn nhau, phận làm con chúng con cũng có thể an tâm một phần.
+Về cuộc sống của con trong quân, xin cha đừng lo lắng. Trong quân đội lương thực đầy đủ, doanh trại rộng rãi ngăn nắp, đồ ăn và chỗ ở của con đều rất tốt, thậm chí còn kết giao được với một người bạn mới tên là Matsudaira. Mai này có cơ hội, con định sẽ mời cậu ấy về quê nhà chơi, thưởng thức tay nghề của mẹ.
+Ngoài ra, còn một chuyện con nghĩ cha nghe xong nhất định sẽ tự hào về con. Vì chiến đấu dũng cảm nên cấp trên đã đề bạt con từ quân sĩ lên làm Hatamoto! Thực ra, Kenji cũng được thăng chức cùng con lên làm Hatamoto rồi, nhưng cha đừng vội tiết lộ tin vui này với người nhà của cậu ấy, hãy để cậu ấy tự nói.
+Cha, con vẫn luôn tin rằng, đợi mai này chiến tranh kết thúc, con và Kenji đem theo công trạng về làng, mọi thứ đều sẽ khác. Với mức quân thưởng của con khi đó, cha và mẹ sẽ không cần phải vất vả bắt cá nữa, chúng ta thậm chí còn có thể xây thêm một ngôi nhà mới, mua một chiếc thuyền mới, sống cuộc sống đầy đủ sung túc. Vì mục tiêu này, con sẽ không ngừng cố gắng, lập thật nhiều chiến công và giành được thật nhiều vinh quang hơn nữa!
+Xin cha mẹ hãy an tâm đợi chúng con trở về.
+
+Masanori kính bút
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book254_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book254_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..325ae3d13
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book254_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Thân gửi Kenji
+
+Để viết được lá thư này, tôi đã phải nghĩ rất lâu, có trăm ngàn lời nói muốn nói với cậu, nhưng mỗi lần đặt bút xuống là lại không có cách nào tiếp tục. Từ nhỏ chúng ta đã cùng nhau luyện võ, lớn lên cùng nhau nhập ngũ, bất cứ việc gì cũng đều đồng hành với nhau. Đối với tôi mà nói, cậu chính là người anh em ruột của mình. Trước giờ tôi chưa bao giờ nghĩ đến việc hai chúng ta có thể xảy ra tranh cãi lớn như vậy, thậm chí còn đánh nhau.
+Kenji, người anh em của tôi, mỗi giờ mỗi phút tôi đều hối hận. Giá như lúc đó tôi bình tĩnh hơn, không tùy tiện nói những lời muốn bỏ đi như vậy, cậu chắc hẳn cũng sẽ không tức giận đến thế. Cậu có lẽ đã nghĩ rằng tôi chắc hẳn là một tên đào ngũ vô liêm sỉ đã phản bội Tướng Quân nên mới không nghe tôi giải thích liền ra tay. Tôi không quan tâm người khác nghĩ gì về tôi, chỉ có suy nghĩ của cậu về tôi là không thể phớt lờ. Vì vậy, tôi nhất định phải viết bức thư này để nói cho cậu hết mọi tâm tư.
+Cậu còn nhớ ước mơ của chúng ta khi nhập ngũ không? Dựa vào bản lĩnh và kiếm pháp, dựa vào thế cục hiện tại, đạt được công danh trên con đường võ thuật để báo hiếu cha mẹ. Hơn nữa, đại nhân cũng đã từng răn dạy chúng ta rằng đám loạn dân trong Sangonomiya dám cả gan rút kiếm chĩa vào cờ hiệu của "Tam Trùng Lôi" là một tội ác tày trời, bởi vậy nên không cần để ý đến tính mạng của bọn họ, vì chính họ đã chọn con đường chết. Ban đầu tôi rất tin vào điều đó, nhưng kể từ khi điều đó xảy ra, tôi không còn có thể nghĩ như vậy nữa.
+Khi đó, trận chiến vừa mới kết thúc, khi tôi đang rút lui thì thấy trên chiến trường có một lá thư dính máu của quân sĩ phản loạn. Có thể cậu sẽ không tin, nhưng chúng ta đều biết tên của anh ấy. Khi tôi và cậu vừa mới nhập ngũ, một vị tiền bối trong quân đã chăm sóc tôi rất lâu, và vị tiền bối đó chính là chủ nhân của bức thư này. Trong thư, anh ấy vẫn nhớ con thuyền đánh cá ở quê nhà, mong được trở về quê hương sau chiến tranh. Tôi cũng không bao giờ có thể nghĩ được, sau này anh ấy lại gia nhập đội quân phản loạn, và tôi gặp lại anh ấy trên chiến trường theo cách này.
+Kể từ khi nhặt được bức thư này, tôi chợt tỉnh ngộ: Thực ra quân phản nghịch cũng là con người, cũng có cha mẹ cần phụng dưỡng, cũng có quê hương để trở về. Nghĩ đến đây, tôi quyết định giấu kín lá thư nhuốm máu này, hy vọng sau này có cơ hội giúp tiền bối gửi về quê hương. Nhưng không hiểu vì sao, sự việc này lại bị một số đồng liêu biết được, và tôi phải chịu đủ kiểu chê cười. Cậu và tôi đều xuất thân thấp kém nhưng lại dựa vào chiến tích và năng lực của mình mà phất lên như diều gặp gió, từ lâu đã có người tung tin đồn nhảm sau lưng chúng ta. Qua chuyện này, mọi sự bài trừ và cô lập ngày càng nghiêm trọng, thậm chí ngay cả trên chiến trường, khi đáng lẽ phải đoàn kết chống địch, thì một số đồng liêu đã cố tình vạch ra sơ hở phía sau tôi với kẻ thù, và tôi cũng từng suýt chết nhiều lần vì lẽ đó. Tất cả những điều này, khiến tôi không thể không cảm thấy ớn lạnh. Tôi suy nghĩ hồi lâu, cuối cùng quyết định: Vì tôi đã bị các đồng liêu trong Shogunate bỏ rơi, trong lòng lại sinh ra đồng cảm với quân địch, vậy tốt hơn là nên hướng về bọn họ.
+Kenji, cậu xưa nay đều là thẳng thắn vô tư, trước giờ cũng chưa từng để ý những chuỗi nguyên nhân và kết quả này, bây giờ tôi nói cho cậu biết cũng không dám cầu xin cậu thông cảm, chỉ cần cậu biết trong lòng tôi đang nghĩ cái gì. Bây giờ, tôi đang ở doanh trại quân Sangonomiya, cầm bút viết bức thư này. Tôi hy vọng rằng khi cậu đọc được bức thư này, chiến tranh đã kết thúc. Khi đó, nếu cậu còn muốn nhận người anh em này, vậy thì chúng ta hãy cùng về nhà. Mora và danh dự gì đó không còn quan trọng nữa. Khi nhập ngũ chỉ có hai người chúng ta và hai cây đao, khi về nhà chỉ cần người và đao còn nguyên vẹn là được.
+
+Masanori kính bút
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book255_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book255_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..947e86fa6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book255_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+...Hôm nay thầy Naoko đã mất rồi, kể từ sau khi "Họa Thần" gây hỗn loạn, thầy thuốc còn ở lại trên đảo chỉ có mình tôi.
+Thật đau xót khi chứng kiến cảnh những người ở lại trên đảo lần lượt rơi vào cảnh đau ốm. Nhưng đối với việc ô nhiễm do "Họa Thần" gây ra tôi không thể làm gì được, chỉ có thể dùng bát canh ngọt hầm từ Dưa Tím để tự lừa dối bản thân mình...
+
+"Quan tâm cũng là một loại trị liệu."
+...Thầy vẫn luôn nói như vậy, nhưng đó chẳng qua là người thầy thuốc tự an ủi chính mình mà thôi...
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book256_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book256_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cc9c5611
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book256_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+...
+...Có một người phụ nữ đến tìm tôi xin chữa trị, hình như là người nhà công nhân của mỏ khoáng bên kia. Nhưng tình trạng của cô ấy rất đặc biệt. Dựa vào y thuật có hạn của tôi thật khó để có thể khái quát đặc điểm của bệnh này...chỉ có thể dùng trực giác để đưa ra suy đoán: dường như sức mạnh của "Họa Thần" không hề bị huỷ hoại, mà chảy tự nhiên trong người cô ấy. Tâm trí và cơ thể bệnh nhân không chịu ảnh hưởng quá lớn, nhưng tình trạng liên tục phát sốt và xuất huyết gián đoạn lượng nhỏ rất khó kiểm soát...
+...Dù rằng các triệu chứng này không gây nguy hiểm đến tính mạng... nhưng cũng không có cách nào xác định được tình trạng của cô ấy có lây nhiễm hay không...
+...Có lẽ chỉ bệnh viện ở bên Sumeru mới có phương pháp điều trị...
+...
+...giúp cô ấy chỉ đường đễn chỗ của hải tặc, chú Onitaka tuy có tham tiền nhưng cũng là người trọng nghĩa khí. Chú ấy chắc chắn sẽ giúp...
+...Cô ấy có một đứa con tên là Chouji. Đợi sau khi mọi việc kết thúc rồi nhất định phải chăm sóc cho đứa bé thật tốt...
+...nhưng hiện tại vẫn chưa thể đi tìm nó, bây giờ vẫn chưa phải lúc...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book257_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book257_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..565bee87d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book257_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+...
+...Một người ngoại quốc vừa mới lên đảo, bên cạnh còn có một đứa nhóc ồn ào. Đến thật không đúng lúc...
+...
+...May mà có sự giúp đỡ của người bạn ngoại quốc, tiến độ nghiên cứu đã có tiến bộ vượt bậc. Thật khó để tưởng tượng mọi thứ lại suôn sẻ như vậy...
+...Tiếp theo tôi sẽ đến vùng đất bồi ở phía nam đảo Yashiori để thử nghiệm lại hiệu quả của thuốc lần nữa, lần này là với liều lượng đầy đủ...
+...bất luận thế nào cũng rất cảm ơn sự giúp đỡ của mọi người...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book258_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book258_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..dfed0fc20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book258_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Chouji Toshi con trai yêu quý
+
+Nếu như con đọc được bức thư này, mong con hãy tha thứ cho mẹ.
+Phải rời xa các con khiến mẹ đau đớn vô cùng.
+Nhưng xin con đừng từ bỏ hy vọng, đừng hết hy vọng về mẹ...giống như mẹ con mình chưa bao giờ tin rằng bố con vẫn còn sống.
+Trên đảo, "Họa Thần" đang hoạt động vô cùng nguy hiểm, hãy tự bảo vệ mình.
+Với sự hủy diệt của "Họa Thần", cuộc chiến sẽ sớm kết thúc thôi. Khi đó, hai bên sẽ hạ vũ khí và cùng nhau chung tay kiểm soát tình trạng ô nhiễm trên đảo.
+Nhưng thật tiếc, mẹ có thể sẽ không được nhìn thấy cảnh đó nữa.
+
+Trong những ngày tới, con có thể sẽ gặp phải rất nhiều kẻ xấu, muốn lợi dụng và làm tổn thương con. Nhưng xin con đừng vì vậy mà tuyệt vọng, trên đời này còn có rất nhiều người tốt.
+Chờ cho đến khi chiến tranh kết thúc, mọi chuyện sẽ ổn thôi.
+Nhưng mẹ chỉ xin con đừng vì gặp mẹ mà vội vã đi theo dấu chân của mẹ. Đây là lời thỉnh cầu của mẹ.
+Hãy đặt hy vọng ở mẹ nhé.
+Mẹ sẽ trở lại và nói lời "xin lỗi" với bố và con.
+Hãy chờ đến ngày đó con nhé.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book259_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book259_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d087c7838
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book259_VI.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Vô cùng xin lỗi.
+Người xưa có câu "năm mươi năm cuộc đời", Tousaburou tôi cũng đã sống được hơn ba mươi năm rồi, hơn mười năm còn lại đã không có phúc tận hưởng, hy vọng có thể chia sẻ cho cha mẹ.
+Xin vợ yêu đừng tức giận, đừng đau khổ, tôi biết lỗi lầm này không thể tha thứ, mong em hãy quên đi người chồng bội bạc này.
+Masaki và Osomatsu, đừng vì bố mà cảm thấy tiếc nuối, xin hãy tha thứ cho bố.
+Tất cả những người bạn mới và cũ, tôi rất hân hạnh quen biết mọi người.
+Dù sao thì cũng thật lòng xin lỗi.
+Tôi vốn là một kẻ lỗ mãng, không giỏi viết lách, nhưng đến lúc phải nói lời chia tay, cũng không tránh được việc nhiều lời.
+Nếu như ai đó đang đọc thư này, xin hãy thứ lỗi cho tôi nhất thời ồn ào.
+
+Lúc mới nhập ngũ hơn mười năm trước, tôi vô cùng ngưỡng mộ sức mạnh và uy phong của Ogosho điện hạ, hướng về những trận chiến hào hùng mà lôi quang chiếu sáng hàng ngàn năm trước, khao khát một ngày nào đó được chết một cách vẻ vang vì "cõi vĩnh hằng" thực sự.
+Ngẫm lại, trong cơn điên loạn tuổi trẻ, luôn nhầm lẫn giữa truyền thuyết đã qua với những khó khăn ở thực tại, cứ nghĩ rằng bản thân cũng có cơ hội trở thành đấng anh hào hoàn mỹ như Ogosho điện hạ.
+Nhưng khi chiến tranh xảy ra, kẻ địch lại không phải là tùy tùng của ma thần xấu xa hay quái vật đến từ vực sâu, mà lại là con người không khác gì chúng ta.
+Có lẽ những kẻ địch ngã dưới tay tôi hôm trước, còn là bạn nhậu trong nhà hàng Uyuu vào ngày ban hành lệnh truy lùng Vision, cũng có thể những người đồng đội vừa bị địch quật ngã, nửa khắc trước còn đang cười đùa với chúng ta...
+Chúng tôi vốn là anh em, nhưng phải từ bỏ mọi khả năng quay trở lại với nhau, và phải ghét nhau để có thể sống sót.
+Quá tàn khốc, thực sự quá tần khốc.
+Cái gọi là "chiến tranh chính nghĩa", là tội lỗi lớn nhất.
+
+Thứ lỗi cho phát ngôn ngông cuồng này, nhưng tôi tuyệt đối không oán trách Ogosho điện hạ.
+Ogosho điện hạ cũng từng nói rằng: chiến tranh xưa nay luôn phân thành "chính nghĩa" và "phi nghĩa".
+Cuộc chiến "phi nghĩa" do "mong muốn" bành trướng làm cho lòng người nhiễu loạn.
+Ogosho điện hạ đã đi thu thập Vision khắp nơi vì mục tiêu "vĩnh hằng", cũng giống như hành động chính nghĩa chặt đầu mãng xà hàng trăm ngàn năm trước.
+Dùng chiến tranh để quét sạch ảo tưởng, chấm dứt mọi khả năng của sự "phi nghĩa", chính là "cuộc chiến chính nghĩa" vĩ đại nhất.
+
+Song bất kể trận chiến nào cũng đều tàn khốc, đều cần có người phải chịu trách nhiệm.
+Tôi nay đã không thể tiếp tục tận trung, chỉ hy vọng có thể dùng tấm thân tàn tạ này để thay Ogosho điện hạ gánh vác một phần tội lỗi.
+Nguyện chúc cho sự thịnh vượng vĩnh cửu của Ogosho điện hạ sớm đến.
+
+Tiểu nhân Inaba Tousaburou Kyuuzou, xin được tạ tội.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book25_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book25_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b7ef90c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book25_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Một ngày nọ, công chúa heo rừng nghe được câu chuyện của sói nhỏ, cô cảm thấy đau xót khôn nguôi vì sự bất hạnh của sói nhỏ.
+Thế là công chúa hỏi tất cả thần dân, phải làm thế nào mới có thể loại bỏ băng nhọn trong tim của sói nhỏ, khiến nó trở lại thành đứa trẻ ngoan ngoãn như trước?
+Hỏi đi hỏi lại, chỉ có hồ ly trí tuệ và cụ rùa sống lâu là biết câu trả lời.
+"Ting Ting Ting~ chỉ có trái tim chân thành và ngọn lửa mới có thể làm tan chảy tinh thể băng độc ác ~Ting Ting Ting~" Hồ ly nói.
+"Tình bạn, cần phải hy sinh. Chỉ có hy sinh mới có thể thành tình bạn. Xin lỗi, tôi không biết kêu." Cụ rùa đáng tin cậy nói.
+Công chúa heo rừng thông minh lập tức hiểu ra chân lý trong đó, thế là cô lau nước mắt, cúi chào hai vị trí giả:
+"Ụt~ịt~ Cảm ơn hai vị, tôi muốn mời cả hai cùng tôi đến chỗ của sói nhỏ, làm những người đầu tiên chứng kiến tình bạn của chúng tôi."
+Hồ ly và cụ rùa nghe được công chúa hạ mình đề nghị, trong lòng rất vui, sau đó đã cùng công chúa đi về phương bắc.
+
+[Phía dưới cùng có dán mẩu giấy, dường như là chữ viết của bố độc giả nhỏ: "Rùa không biết kêu thì không biết kêu. Bởi vì ông lão rùa rất lịch sự, nên mới phải giải thích."]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book260_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book260_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e883b512
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book260_VI.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+-Đảo Ritou-
+Đến đảo Ritou cũng đã được mấy ngày rồi, Kanjou vẫn chưa hề có ý định bỏ cuộc. Không biết còn phải ở lại trên đảo này bao lâu nữa... hy vọng Kurisu tiên sinh có thể sớm tìm ra cách để rời khỏi nơi này.
+
+Kurisu tiên sinh là hội trưởng thương hội địa phương. Anh ấy đến từ Fontaine, là một người cẩn trọng và thân thiện, dường như có mê lực kỳ lạ khiến người ngoài cảm thấy muốn về nhà.
+
+Đã từng nghe nói rằng Inazuma không hoan nghênh người nước ngoài, nhưng phải đến khi tôi đặt chân tới cầu cảng của đảo Ritou mới thấy tình hình nghiêm trọng như vậy.
+"Lệnh bế quan tỏa cảng" đã được ban hành được một thời gian rồi, rất nhiều người nước ngoài ở trên đảo, phần lớn người đến rồi lại rời đi, không ở lại lâu; cũng có rất nhiều chủ tiệm thu dọn hành lý về nước rồi. Đảo Ritou hiện giờ vô cùng đìu hiu.
+Nghe nói hàng trăm năm về trước, Hiroshi của nhà Hiiragi đã xây dựng một thương cảng trên hoang đảo một cách thần kỳ, chiêu mộ được rất nhiều thương nhân tài ba đến an cư, đồng thời khuyến khích giao thương tự do khiến nơi đây trở nên thịnh vượng một thời... Nhưng nếu như Hiroshi nhìn thấy cảnh tượng trầm lặng hiện tại của đảo Ritou, thì sẽ có suy nghĩ gì nhỉ?
+Có điều, hậu duệ của ông, tức là vị đại nhân Hiệp Hội Kanjou ngày nay, nhìn có vẻ ăn sung mặc sướng, cuộc sống có vẻ khá dễ chịu.
+Thật khiến người ta tức giận.
+
+Lại qua vài ngày nữa, Kurisu tiên sinh đã mang đến một tin vui.
+Nghe nói một thời gian ngắn nữa, đội thuyền Nam Thập Tự sẽ dừng lại ở Inazuma. Đội thuyền vũ trang viễn hải nổi tiếng này chắc chắn sẽ có cách lén đưa tôi đến đảo khác ở Inazuma, giờ tôi chỉ cần kiên nhẫn chờ đợi.
+Mặc dù tôi không biết liệu thông tin của Kurisu tiên sinh có chính xác hay không, nhưng chuẩn bị sớm cũng tốt. Trước hết, tôi phải tìm cách lấy lại bếp lửa cắm trại từ chỗ cô Yurika, có thể năn nỉ, hoặc chuộc lại đều được...
+
+Có vẻ như Shogunate lại tấn công tiền đồn của Sangonomiya, gây khá nhiều thương vong... hay ngược lại nhỉ? Tất cả những người nước ngoài còn lại đang thì thầm với nhau, ngay cả những binh lính của hiệp hội cũng nói về những tin đồn mà không hề lo lắng.
+Không rõ chuyện gì đã xảy ra, nhưng một số thương nhân đã lần lượt dọn hành lý về nước. Rất nhiều tàu quân sự ra vào cảng, dường như là trưng dụng quân sự tạm thời...
+
+Có lẽ tôi có thể lợi dụng sự hỗn loạn này để lấy lại những thứ của tôi ra khỏi nhà kho.
+
+Nhân tiện, cũng cần nhắc nhở bản thân... Đừng làm mất cuốn nhật ký này nữa.
+Mặc dù sổ tay của Inazuma có bìa đẹp và trang nhã hơn... nhưng đây không phải là cái cớ để có mới nới cũ!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book261_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book261_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f99aca4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book261_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+-Đảo Jinren-
+Sau khi đánh cắp được một chiếc thuyền nhỏ từ bọn hải tặc, phải chèo mất ba ngày ba đêm mới lên được bờ.
+
+Từ đây có thể nhìn thấy ngọn núi cao trong truyền thuyết trên đảo Narukami, cùng với cây anh đào khổng lồ mọc trên đó. Màu hoa anh đào dưới ánh trăng lộ rõ vẻ yên tĩnh và dịu dàng...khiến người ta nhớ nhà.
+
+Không biết Dongdong liệu có cô đơn khi ở Khinh Sách Trang không nhỉ, tôi không biết liệu quyết định của mình tới nơi xa xôi này tìm kế sinh nhai có phải sự lựa chọn đúng đắn không nữa. Có thể khi già rồi người ta sẽ hay suy ngẫm.
+
+Đi loanh quanh trên hòn đảo hoang vắng này, nhặt được vài củ khoai lang tím. Chan chát, chẳng có vị gì cả; Nếu ăn cả vỏ sẽ khiến răng và lưỡi biến thành màu tím, mất một lúc lâu mới nhạt đi được... lần sau thử luộc lên rồi mới ăn vậy.
+Trên đảo dựng lên một cái lều nhỏ, đợi đến mai trời vừa sáng sẽ đi xuôi về phía nam... nghe đám hải tặc nói thành Inazuma ở phía bên kia.
+
+Trong thành chắc sẽ có nhiều cơ hội tìm việc, chi bằng bỏ cái suy nghĩ mạo hiểm ngu ngốc, tìm một công việc tử tế ở đất nước này. Đợi tích cóp được một khoản tiền, mua một căn nhà là có thể đón Dongdong đến sống cùng rồi.
+
+Nói thế nào thì nhà ở đây cũng rẻ hơn ở cảng Liyue.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book262_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book262_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..10f23affc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book262_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book263_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book263_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f06cdb8bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book263_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+Hôm nay đã tranh cãi với đại diện thương hội một buổi chiều, Năng Lượng -4.
+Còn rất nhiều việc phải làm, cần họ để hàng hóa lưu thông, nhưng không để họ kiếm tiền...
+
+Hôm nay đã ở bàn xử lý công việc cả ngày, Năng Lượng -3.
+Buổi tối phải gấp rút làm túi gấm, hy vọng không quá trễ, hôm sau còn phải đi thị sát.
+
+Hôm nay bên ngoài trời có gió to, Năng Lượng -2.
+Sắp mưa rồi, hy vọng lần này sóng gió không lớn, để những người đi đánh cá có thể bình an trở về.
+
+Hôm nay nghe được thông tin đàm phán hòa bình, Năng Lượng +2.
+Nếu không còn chiến tranh, mọi người ở Đảo Watatsumi cũng sẽ vui mừng đúng không?
+
+Hôm nay nghe nói có thể Hiệp Hội Tenryou cấu kết với Fatui, Năng Lượng -5.
+Ngay cả tôi cũng không hiểu...
+
+Hôm nay đội trưởng của Đội Cá Kiếm 2 trở về, Năng Lượng +4.
+Chúng tôi đều ngầm không đề cập đến Teppei, cũng như không nhắc đến những người đã chết trong chiến tranh... Thật sự không dễ gì để có được hòa bình.
+
+Hôm nay lại nói chuyện với rất nhiều người, Năng Lượng -3.
+Nhìn ánh mắt chân thành của họ, tôi luôn nghĩ đến ngày mình kế vị Thánh Pháp Sư, sau bao nhiêu năm, tôi có xứng với sự kỳ vọng của họ không?
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book264_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book264_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec1f88221
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book264_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+...Chiến tranh vẫn tiếp tục, truyền đơn của hai phe chẳng qua chỉ là lời nói suông mà thôi. Bọn họ vốn không thể lo cho chúng ta...
+...Làng Higi thu nhận quá nhiều dân chạy nạn, lương thực cũng đã vơi đi nhiều. Chỉ còn cách gom góp của cải của mọi người lại rồi phân phát theo kế hoạch, dù sao cũng phải để lại một số tiền để mua thực phẩm từ bọn hải tặc...
+...Cho dù thế nào thì miếu thờ ở gần Hầm Mỏ Jakotsu cũng cần người có chuyên môn đến chăm nom, nếu mọi người đã sợ Họa Thần như vậy thì chuyện này đành phải do trưởng làng tôi phụ trách thôi...
+...
+...Nhiều người đổ bệnh lắm rồi, những người khác không bị bệnh này thì cũng gặp chuyện khác, rất khó làm việc nặng nhọc. Cứ kéo dài thế này chắc không ổn...
+...Yasumoto là một kẻ lừa đảo, chỉ biết dùng Dưa Tím và nước đường cho chúng ta uống, chẳng trị được bệnh gì cả...
+...Tên đó trước giờ toàn ăn không ngồi rồi, đúng là không thể trông cậy được gì...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book265_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book265_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f65931e79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book265_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+...
+...Thầy thuốc duy nhất trong thôn thì tinh thần cũng thất thường, chúng tôi đã trói anh ta lại nhốt dưới hầm, chỉ có như vậy thì anh ta mới không làm tổn thương người khác hoặc chính bản thân mình...
+...Bây giờ chúng tôi chỉ có thể cầu nguyện, hi vọng tâm nguyện có thể đến được chỗ Ogosho điện hạ, để kết thúc cuộc chiến tranh này...
+...Tôi phải tập trung mọi người đến miếu thờ bên kia, trong tình hình này, tinh thần của mọi người rất dễ suy sụp, là trưởng làng, tuy tôi vô dụng, nhưng ít ra cũng nên cho mọi người một tia hi vọng...
+...
+...Shingo nói anh ấy nghe được "lời nói của thần", hoang tưởng thật...
+...Mẹ của Chouji lại đến rồi, ngày nào bà ấy cũng cầu nguyện ở miếu thờ, không biết cầu xin cho nỗi đau bệnh tật hay là cho chồng mình? Thật xin lỗi, thân là trưởng làng nhưng không thể giúp cho gia đình bà ấy...
+...
+...Nhốt Shingo lại, anh ta muốn tấn công mẹ của Chouji, đúng là điên thật rồi! Chỉ còn cách đại diện cho Làng Higi để xin lỗi bà ấy...
+...
+...Bên tai lúc nào cũng nghe tiếng nói chuyện, ong ong nhức cả đầu. Mấy hôm nay đều không ngủ ngon, đi nghỉ ngơi vậy...
+...Ảo giác vẫn không có biến chuyển gì, đau đầu vô cùng...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book26_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book26_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9006b4ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book26_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Xuyên qua gió bão và giá rét, cuối cùng công chúa cũng gặp được sói nhỏ.
+Sói nhỏ giờ đây cả người phủ đầy băng tuyết, đôi mắt xanh thẳm chẳng còn tia sáng, thậm chí quên mất kêu gâu gâu thế nào.
+"Áo~Áo~ Chị đại đến thật đúng lúc, tôi đang u sầu vì không có bữa trưa đây."
+Nghe đến đây, công chúa heo rừng không kềm nén nổi mà bật khóc, nước mắt dường như làm tan chảy một chút băng tuyết trong trái tim sói nhỏ.
+"Áo~ Cô khóc cái gì?"
+"Ụt hức~ Ụt hức~ Cậu ở đây đến bữa trưa cũng không có, ở vương quốc của tôi chưa từng thấy tình cảnh nào đáng thương như vậy.
+"Bởi vậy tôi muốn hy sinh mọi thứ của tôi, để lấp đầy cái bụng của cậu, được không?"
+Sói nhỏ nghe được lời đó, ngẩn người:
+"Áo~Áo~ Cô điên rồi sao! Chưa từng có người nào nói những lời như vậy trước mặt tôi!"
+Nhưng sói nhỏ nhìn thấy tia sáng quyết tâm từ trong mắt công chúa, băng tinh trong tim nó lại vỡ đi một mảnh.
+"Không có à, cho nên...
+"Tôi muốn hy sinh hai người trí tuệ nhất vương quốc và thân thiết nhất với tôi, để lấp đầy cái bụng của cậu, vì tình bạn của chúng ta!"
+Hồ ly cảm thấy không đúng, co chân muốn chạy nhưng lại bị sói nhỏ và công chúa đánh ngã xuống đất, ông rùa sợ hãi thu mình vào trong mai.
+Sói nhỏ và công chúa có một bữa ăn thịnh soạn mỹ mãn giữa băng tuyết, sau đó cùng tìm một hang động, chúng còn hái rất nhiều nấm rơm, sau đó dùng rêu đốt lửa, cùng nhau uống canh rùa.
+Và như thế sói nhỏ lần đầu tiên hiểu được niềm vui của sự chia sẻ và tình bạn, băng tinh trong tim dần dần tan chảy, hóa thành những giọt nước mắt vui vẻ.
+Công chúa dắt tay sói nhỏ cùng trở về quê hương.
+
+[Trang cuối cùng kẹp một tấm giấy, chữ viết nắn nót: "Chồng à, em nghĩ chúng ta nên tặng cuốn sách thiếu nhi này cho thư viện sẽ tốt hơn"]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book27_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book27_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..95494b2ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book27_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Tại thời đại của quý tộc xa xưa, trên quảng trường Thành Mondstadt có một tòa tháp sừng sững. Mặc dù trên danh nghĩa là xây để tưởng niệm Phong Thần Barbatos, nhưng thực tế chỉ là minh chứng cho quyền lực của những quý tộc. Ở thời đại tối tăm đó, dân chúng dưới sự thống trị chịu đủ sự kìm nén, chỉ có thể cảm nhận được chút vui vẻ có hạn trong Lễ Đánh Cầu.
+Lễ đánh cầu năm nay, trên tháp cao xuất hiện một thiếu nữ ngoại quốc xinh đẹp, tên cô là Inès, là ca sĩ lang thang đến từ dân tộc du mục xa xôi. Ngay lập tức, tất cả mọi người trên quảng trường đều bị thu hút bởi phong thái của cô ấy, bất kể quý tộc hay nô lệ, người già hay trẻ nhỏ, đều dõi theo tư thế đánh cầu của cô ấy, và lắng nghe tiếng hát kỳ lạ của cô.
+
+"Chúc phúc của Barbatos thuộc về tất cả mọi người, trong những ngày này còn mặt mày đau khổ mới là tội lỗi!"
+
+Vừa hát, Inès vừa phân phát những gì nhận được trong lễ hội cho những người nghèo và trẻ mồ côi trong thành phố.
+Một bóng hình gầy gò lẫn vào trong đám người, anh vẫn là đại giáo chủ năm xưa. Giáo chủ yêu Inès ngay từ cái nhìn đầu tiên, nhưng niềm tin và sự trung thành với Thần khiến anh vô cùng hổ thẹn vì những cảm xúc không thể kiểm soát của mình. Nhìn những hành động phóng khoáng của Inès, anh lại thấy tức giận vì người con gái ngoại quốc xâm phạm vào quyền của giáo hội mà bố thí cho dân nghèo.
+Mọi người đều biết, ngày nay trong tín ngưỡng ở thành Mondstadt, Phong Thần Barbatos luôn khuyến khích con người đi tìm tình yêu, dấn thân vào tự do. Vào thời kỳ Phong Thần chìm trong giấc ngủ sâu, do sự thống trị đàn áp của quý tộc, sự nghèo đói của người dân và sự tàn phá của ma long, giáo hội bù nhìn tự xưng là "chính thống" chủ chương cấm dục thanh tu để ngăn chặn sự trừng phạt của Ma Thần, đàn hạc tượng trưng cho Phong Thần cũng chỉ được phép tấu lên những bài ca "thần thánh". Nhưng sự thực, cái gọi là "sự trừng phạt của thần" chẳng qua chỉ là bọn quý tộc dùng để che giấu việc bóc lột tàn nhẫn của chúng, chỉ là cái cớ để khống chế sự tự do của người dân.
+
+"Nếu như cô gái này lưu lại trong thành chắc chắn mọi người sẽ bị cô ta mê hoặc, rốt cuộc cô ta là ma nữ gì?" Đại giáo chủ suy đoán như vậy.
+
+Sau đó, đại giáo chủ âm mưu bắt Inès, dự định giam cầm cô ta trong giáo hội đợi xử lý. Theo thông lệ của thời đại quý tộc, cô gái được chọn làm thiếu nữ tung cầu sau khi buổi lễ kết thúc phải ở 3 ngày nơi cung điện của quý tộc để phục dịch, nhận sự bảo hộ của quý tộc. Đại giáo chủ sai con trai nuôi Octave lẻn vào cung điện bắt Inès đi.
+Octave là đứa trẻ không được yêu quý, bị bỏ rơi bởi bố mẹ mê tín từ khi mới chào đời, được đại giáo chủ nuôi nấng thành người. Khi còn bé cậu từng bị dân chúng trong thành xem như điềm dữ dẫn đến sự tàn phá của ma long mà đánh đập bài xích cậu, chỉ có giáo chủ bảo vệ cậu. Octave nếm đủ sự lạnh nhạt của thế gian, chỉ có đại giáo chủ chăm sóc cho cậu như bố ruột, vì thế cậu dường như tin tưởng đại giáo chủ vô điều kiện.
+
+"Ta muốn con hãy mang thiếu nữ tung cầu ngày hôm qua đến đây, đừng làm kinh động bất cứ ai, đừng nhắc đến tên ta với bất cứ ai."
+
+Dưới mệnh lệnh của đại giáo chủ, Octave ngây thơ nhân lúc đêm tối trèo lên ban công phòng khách của cung điện. Nhưng nhìn thấy thiếu nữ khóc nỉ non dưới ánh trăng, cảnh tượng chưa từng thấy này đã khuấy động làn sóng trong lòng anh. Octave chỉ biết ngây ngốc ngắm nhìn thiếu nữ ở ban công, cứ thế quên đi nhiệm vụ của mình.
+Cho đến khi sự ồn ào của đám người hầu vang lên, khiến cậu và thiếu nữ bừng tỉnh từ trong sự im lặng...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book28_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book28_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2a0d5b3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book28_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+——Thư Của Rồng——
+Chọn từ những điều Jacob Musk viết trong "Khảo Sát Tập Tục Nhân Văn Của Đất Nước Của Gió", dịch từ "Phong Sĩ Nhân Tình Chí".
+
+...
+"Sói" của Kỵ Sĩ Bắc Phong, "Sư Tử" của Kỵ Sĩ (nanh sư tử) Bồ Công Anh, "Ưng" của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong, và "Phong Long" Dvalin, luôn được xem là "Tứ Phong Thủ Hộ" của Mondstadt.
+Kỵ sĩ Nanh Sư Tử giải phóng Mondstadt, sau khi thành lập Đội Kỵ Sĩ Tây Phong và Kỵ Sĩ Bắc Phong gia nhập. Hình thành truyền thống "Tứ Phong Thủ Hộ" ở Mondstadt, còn Dvalin thì lại càng già nua.
+
+Khoảng 100 năm trước, toàn bộ đại lục trải qua một kỷ nguyên hỗn loạn. Sức mạnh hắc ám lan rộng vấy bẩn mọi thứ gặp phải. Trong thời điểm đó, man tộc sinh sôi, quái vật hoành hành. Không gian sống của con người bị thu hẹp trong những bức tường thành, phía bên ngoài đầy rẫy hiểm nguy.
+Thời gian đó đối với Mondstadt mà nói vô cùng khó khăn. Truyền thừa của Kỵ Sĩ Nanh Sư Tử bị bỏ trống bởi không có người đủ tư cách, Đội Kỵ Sĩ Tây Phong cũng bởi vì chiến đấu gian khổ mà nhân tài phiêu linh. Lúc này quái thú lớn mạnh, Độc Long "Durin" tấn công Mondstadt.
+Lời cầu nguyện của mọi người ở Mondstadt đã đánh thức ý chí của Phong Thần, và ý thức ấy lại đánh thức Phong Long "Dvalin" được xem là kẻ bảo vệ cuối cùng của Mondstadt, chiến đấu với Durin.
+Kết quả trận đấu đã rõ, đến nay thi thể của Durin vẫn nằm trên sườn núi tuyết phía nam Mondstadt. Nhưng quá trình thì không tài nào biết rõ. Nghe nói Phong Long đã gặm đứt cổ họng của Độc Long rồi cùng rơi xuống. Xác của Durin khảm vào vùng tuyết lạnh lẽo, Dvalin được Phong Thần gọi về, rơi vào giấc ngủ say.
+...
+Con người đã từng tin rằng Phong Long sẽ thức dậy vào lúc cần thiết để bảo vệ Mondstadt.
+Nhưng trong thời kỳ hòa bình, niềm tin vào tứ phong thủ hộ đã biến mất, đền thờ cũng hoang tàn.
+
+"Ai đó đã nói: Khi chúng tôi phát hiện quái vật lạ "Phong Ma Long" nhiều lần giao đấu với đội kỵ sĩ kia chính là Dvalin trong tứ phong thủ hộ, thì sự thù địch bắt đầu hình thành, không thể hóa giải. Tỉnh dậy sau hàng trăm năm, nó chỉ có thể cảm nhận được sự phản bội của tòa thành này đối với nó."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book291_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book291_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9c19bc21
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book291_VI.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Mười ba năm hòa bình, bây giờ cũng trở thành chiến quốc.
+Các nước phương bắc xa xôi cuối cùng cũng bị hơi thở của thời đại xâm nhiễm, cuốn vào chiến tranh.
+Cũng giống như tất cả các cuộc chiến tranh, sau khi trải qua một trận long tranh hổ đấu, cuối cùng một bên bị đánh bại, thành trì bị đốt cháy, gia đình thành chủ và tàn dư cũng chạy trốn vào núi.
+Cho đến nay, sân khấu này cũng không có gì đặc biệt.
+
+Vậy mà trong vở kịch thời đại này, một samurai ăn mặc lộng lẫy xuất hiện trong màn ảnh.
+Không, thay vì nói ăn mặc lộng lẫy, thì nói chính xác hơn là...
+Ừm, chính xác, là một nam nhân mặc đồ nữ giới.
+Ngược lại, người đi cùng lại là một cô gái nhỏ nhắn mặc chiếc áo haori quá khổ.
+Tóm lại, dù nhìn thế nào cũng là hai kẻ đáng ngờ.
+Tuy nhiên, họ dường như không nhận ra điều này, và cả hai đang nghênh ngang đi xuống núi.
+Tất nhiên, họ đã bị bộ binh canh giữ ải chặn lại.
+"Các người là ai!"
+Mặc dù bình thường là một câu nói sáo rỗng, nhưng đây có lẽ là một câu hỏi nghiêm túc.
+"Như ngươi thấy, là người qua đường bình thường."
+Câu trả lời không thuyết phục.
+Tuy nhiên, có vẻ như bị sốc bởi giọng điệu không thể nghi ngờ của Samurai, và câu hỏi có chút ngập ngừng.
+"Dù sao đi nữa, hãy đi cùng chúng tôi một chuyến."
+"Không ổn sao..."
+Samurai lộ ra biểu cảm thất vọng, và đột nhiên, cả ba bộ binh ngã xuống.
+"Quả nhiên ngay từ đầu đã định giải quyết như vậy, đúng là đồ xấu xa."
+Cô gái phía sau thì thầm.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book292_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book292_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2fc5bcf2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book292_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+"Không phải."
+Đột nhiên nói ra câu này.
+Trong một ngôi miếu hoang trên núi, công chúa với mái tóc đen dài đang ngồi ngay ngắn, gương mặt ẩn hiện dưới ánh lửa.
+"Không phải, tại sao phải nói không phải."
+Một câu trả lời rập khuông theo phản xạ
+"Ta nói này, Samurai ngốc nghếch, ngươi không có chút suy nghĩ nào về cô công chúa mang lại sự hủy diệt sao?"
+"Nếu muốn đánh giá thì, nghe có vẻ có cá tính."
+"Không phải đánh giá kiểu đó." Lời nói của Mina có vẻ bất lực, "Ta đang nói về chuyện đã cứu ta..."
+"Không, nói chính xác thì không có chuyện tôi cứu cô."
+Samurai sửa lời
+"Tình huống lúc đó là công chúa cô ra lệnh cho tôi đưa cô ra ngoài, cho nên nói một cách hợp lý là cô đã tự cứu mình."
+"Đây có phải là điều mà Samurai quan tâm không?"
+Khiếu nại như dự đoán.
+Thực ra chỉ là trốn tránh trách nhiệm, Samurai nghĩ vậy.
+
+"Cái gọi là công chúa mang đến sự hủy diệt chẳng qua chỉ là cái cớ cho chiến tranh thôi."
+Thay đổi một chút với giọng điệu uể oải.
+"Vả lại,"
+Samurai xoay người, ánh mắt trống rỗng như đang bùng cháy.
+"Những lời hủy diệt thế giới thật ngu ngốc, rất nhanh thôi cô sẽ hiểu."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book293_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book293_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b123d4ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book293_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Mặc dù mọi người thường mô tả chiến trường như địa ngục, nhưng đó chỉ là một mô tả.
+Và cảnh tượng hiện ra trước mắt chỉ có thể nói là địa ngục theo đúng nghĩa đen.
+Đất đai cằn cỗi, cây cối khô héo, và người dân như những cái xác không hồn.
+Như thể sức sống đã bị rút cạn
+"Thực tế thì,"
+Samurai nhặt một chiếc lá khô, và bóp vụn nó.
+"Sức sống ở đây thực sự đã cạn kiệt."
+
+Cuộc chiến ở kinh đô đã kéo dài cả trăm năm.
+Từ năm thứ mười của cuộc chiến, vật chất và của cải của các nước đã cạn kiệt.
+Thứ khiến chiến tranh có thể tiếp tục cho đến ngày nay là cái gọi là Thuật Nakura.
+Thuật Nakura là một loại ma thuật đáng sợ, nó hút sự sống của mọi sinh vật và đất đai, cung cấp cho các samurai và nuôi sống chiến tranh.
+Những kẻ sử dụng loại phép thuật phi đạo đức này để chi phối đất nước là những tên vô lại được gọi là Nakura Daimyo.
+Các Daimyo tấn công lẫn nhau, nhưng bất kể kết quả thế nào, sức sống trên lục địa cũng sẽ bị rút cạn nhanh hơn.
+Đây là thực tế của các cuộc chiến tranh trong 100 năm qua.
+"Và người tạo ra phép thuật này là những Onmyoji sống ở Tháp Thiên Không của trung tâm thế giới."
+
+Mặc kệ Mina đang dao động trước cảnh tượng trước mặt, Samurai tiếp tục nói nhỏ,
+"Công chúa mang đến sự hủy diệt...Thế giới này không phải đang đi đến sự hủy diệt từ lâu rồi sao?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book294_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book294_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d67b6af71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book294_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+Vương quốc Kogami, một vùng đất hoang gần như không có dấu hiệu của sự sống.
+Vùng đất hoang vô tận được bao quanh bởi cồn cát, và hai người giống như samurai đứng đối diện nhau.
+Một trong số họ là nhân vật chính trong câu chuyện của chúng ta, để phân biệt, chúng ta sẽ tạm gọi đó là Samurai Xanh.
+Người còn lại là người xuất hiện lần đầu trong phần này, đó là Samurai Xám.
+Nếu là đánh nhau, thì lẽ ra phải có lập trường chiến đấu, nhưng hai người họ dường như không có ý định quyết đấu, mà chỉ đứng đối diện nhau mà thôi.
+
+"Trở về từ địa ngục rồi sao."
+Không biết qua bao lâu, Samurai Xám không nhịn nổi nữa và nói.
+"Thật sự khiến người ta nhớ mãi."
+Samurai Xanh có vẻ rất vui.
+"Tôi sẽ không nhớ những thứ đó."
+Samurai Xám không khách sáo ngắt lời.
+Samurai Xanh nhắm mắt, dường như rơi xuống vực thẳm của quá khứ.
+
+"Lúc đó chúng ta còn ngây thơ nghĩ rằng, chỉ cần đánh bại Ma Vương thì tất cả sẽ kết thúc, nào ngờ đó chỉ là khởi đầu của cơn ác mộng.
+Mười ba samurai đồng tâm hiệp lực đánh bại tên Nakura Daimyo đang thôn tính quốc gia.
+Thế nhưng vương quốc Kogami lại không hồi phục sau đó, sức sống vẫn không ngừng mất đi.
+Không chỉ vậy, đất nước mất đi sự thống trị đã biến thành thiên đường cho các hoạt động cướp bóc bừa bãi của các nước láng giềng.
+Các dũng sĩ đánh bại Ma Vương cuối cùng cũng không thể bảo vệ đất nước.
+Cuối cùng chỉ còn hai lính đào ngũ sống sót."
+"Hãy ngừng hồi tưởng nào, chúng ta vẫn chưa giải quyết xong mọi việc mà!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book295_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book295_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..47955d4d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book295_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+"Ta quyết định phải giải cứu thế giới!"
+Mina nói.
+"Đã nói không biết bao nhiêu lần, vốn dĩ không có chuyện giải cứu thế giới. Mặc dù không biết có bao nhiêu người ngu ngốc giống tôi từng thử, nhưng cuối cùng thì thế giới này vốn đã định sẵn sẽ bị hủy diệt."
+"Ta mặc kệ, ta là công chúa, không phải công chúa sinh ra để cứu thế giới sao?"
+"Không, tôi chưa bao giờ nghe nói về định nghĩa này, và theo như tôi biết thì cô là công chúa hủy diệt thế giới."
+"Cái gọi là sự hủy diệt vốn là sự tái sinh, không phải có người từng nói câu này sao."
+"Mặc dù không biết cô đã nghe nó từ đâu, nhưng sự mặc định này quả thật đã lỗi thời. Nếu có ai đó đã viết loại truyện này, tốt hơn hết nên ném người đó vào vương quốc Tokoyo."
+(Bịt tai)
+
+Trên đỉnh tháp chọc trời, Samurai và công chúa đang có một cuộc trò chuyện vô nghĩa và không có ai khác xung quanh.
+Mặc dù nói vậy, nhưng thật ra cũng có vài người ăn mặc như Onmyoji.
+"Như các ngươi đã biết, mục đích ban đầu của Thuật Nakura là bảo tồn sức sống trong thế giới đang dần suy yếu."
+Có vẻ như không thể chịu đựng được cuộc trò chuyện này nữa, và cũng để thúc đẩy cốt truyện tiếp tục trong vai trò NPC, Onmyoji cuối cùng đã lên tiếng.
+"Thì có thể sử dụng sức sống còn lại này là được thôi..."
+
+"Cho nên ngươi có thể bỏ kiểu suy nghĩ này đi được không?."
+Samurai làm như không nghe thấy, và hoàn toàn phớt lờ lời nói của trưởng bối.
+Sự ồn ào này rốt cuộc đến khi nào mới có thể kết thúc đây?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book296_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book296_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..790def69d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book296_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+"Vậy là, thế giới được cứu rồi sao?"
+Cuối câu chuyện, Samurai một mình đi trên sa mạc mênh mông.
+Kế hoạch của Tháp Thiên Không gần như đã thực sự hoàn thành, và sức sống còn lại trên thế giới cũng đã được thu thập.
+Mặc dù không biết có tạo ra thế giới mới hay không, nhưng thế giới này thật sự đã bị hủy diệt.
+Không hổ là công chúa hủy diệt thế giới.
+"Cũng có thể hủy diệt thế giới khác...nếu nó tồn tại."
+Samurai đã bắt đầu hành trình mới.
+
+...
+
+(Phần còn lại của quyển sách liên quan đến bối cảnh của câu chuyện, nội dung chủ yếu nói về Ma Vương và Ma Thú chưa xuất hiện trong câu chuyện chính của cuốn tiểu thuyết..)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book297_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book297_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3fb78eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book297_VI.txt
@@ -0,0 +1,46 @@
+"Khúc nhạc ảo ảnh trong đêm"
+
+"...Giấc mơ vẫn sống mãi."
+
+Câu thoại trên sẽ xuất hiện ở giữa mỗi câu chuyện, và phần lớn là do hoàng hậu của Vùng Đất Đêm Niết Bàn nói. Đây không phải là bộ truyện bí ẩn mà độc giả quan tâm nhất, nhưng chúng ta vẫn cần bắt đầu từ đây.
+
+Ozvaldo Hrafnavines
+Vua quạ đen mạnh mẽ. Nếu nói khả năng chiến đấu của Fischl là 10, và sức mạnh trung bình của các quái thú trên thế giới là khoảng 15, thì khả năng chiến đấu của Ozvaldo có thể là 30. Từ chiến tích một mình hủy diệt "hoàng hôn" trong tập đầu tiên sẽ có thể thấy được sức mạnh của nó.
+*Có điều "bức màn bóng tối" vốn dĩ là kẻ thù không đội trời chung của "hoàng hôn".
+Về tình cảm của Ozvaldo dành cho Fischl, bản thân thầy Cửu không cho rằng đó là tình yêu, đó có thể là hiện tượng mang dấu ấn của loài chim.
+(Ghi chú của Tổng biên tập: Bất kể tác giả nói gì, độc giả thân mến, các bạn có thể tự do diễn giải các mối quan hệ cá nhân của các nhân vật trong Vùng Đất Đêm Niết Bàn theo cách bạn muốn.)
+
+Ngoài ra, Hoàng Tử Quạ Đêm không phải là một danh hiệu cao quý lắm. Bản thân gia tộc Quạ Đêm nổi tiếng là những kẻ âm mưu và những kẻ nguyền rủa. Ozvaldo khăng khăng với danh hiệu này, có lẽ vì "hoàng tử bóng đêm" dám tự xưng như vậy trước mặt “bóng tối" chăng?
+
+[Quái Thú Thế Giới - Gesamtkunstwerk]
+Trong một khả năng nhất định, "Quái Thú Thế Giới" phải đối mặt trong Vùng Đất Đêm Niết Bàn lần này, khả năng chiến đấu khoảng 30.
+Trong những nhân quả của quá khứ lâu đời, nếu không lựa chọn "triết gia Zarathustra", thì tác giả sẽ giành được chiến thắng trước ý chí của thế giới.
+Trong vở kịch Ngày Tận Thế, một khi [Gesamtkunstwerk] bắt đầu biểu diễn, Quái Thú Thế Giới ở trung tâm vũ trụ chắc chắn sẽ được triệu hồi.
+Trong tập cuối, điểm yếu của Quái Thú Thế Giới Seven Tears (khả năng chiến đấu bằng với Fischl, cũng là 10) vượt mức bình thường. Lựa chọn đầu tiên dường như cũng không có gì đáng trách. Thánh đồ chỉ là đang khóc cho Zarathustra.
+Zarathustra và các nhạc sĩ đều sống để ca ngợi Công Chúa Định Tội. Một người nói lên nỗi thống khổ mà cô phải chịu đựng trong lòng, một người thì nói về sự vĩ đại trong hành trình của cô. Cô sẽ không chọn điều thứ hai, bởi vì điều đó thật đáng xấu hổ.
+
+[Vườn Mùa Hè]
+Trong truyền thuyết, những người có sức mạnh của ma đạo sẽ có không gian ý thức độc lập, linh hồn yêu, ghét, khao khát, ghen tị, theo đuổi và cuồng nhiệt đối với người này sẽ được lưu trữ ở đây. Trong các quyển tiểu thuyết và truyện hư cấu khác, không gian này được gọi là Vùng Đất Mùa Hè (Summerland).
+Vườn Mùa Hè của công chúa có lẽ cũng là một hình ảnh như vậy. Cuối cùng, yếu tố này đã không được khai thác tốt, thành thật mà nói, đó là một điều đáng tiếc.
+
+[Hư Ảo Luân Hồi Vĩnh Viễn]
+Nhiều tình tiết trong truyện không khỏi khiến người ta nghi ngờ, hoàng hậu của Vùng Đất Đêm Niết Bàn cũng đã từng trải qua tất cả những gì Fischl đã trải qua.
+Fischl và đức vua không phải là ảo ảnh. Ông uy nghiêm mạnh mẽ, và sẽ giải quyết rắc rối cho Fischl. Nhưng mẹ của Fischl lại là một người có cá tính phong phú cả về hành động và cách cư xử. Tuy nhiên bà ấy chỉ nói một câu duy nhất, cũng là câu nói được đề cập ở phần đầu: "Giấc mơ vẫn sống mãi."
+Trong tập cuối, mẹ của Fischl đã biến mất ngay từ đầu nên đương nhiên sẽ không xuất hiện ở tập này.
+Nhưng vào thời khắc cuối cùng của vũ trụ, vạn vật chảy vào Vùng Đất Đêm Niết Bàn, bà ấy đã nói một câu đầy bí ẩn
+"Tìm ý nghĩa nơi đâu, màn đêm đã buông xuống..."
+
+"Tìm ý nghĩa nơi đâu, màn đêm đã buông xuống, giấc mơ vẫn sống mãi."
+Hy vọng độc giả cũng có thể có được hạnh phúc trong một thế giới mà mặt trời sẽ mọc mỗi ngày.
+
+(Hỏi và Đáp)
+Q: Xin hỏi thầy Cửu, "Con Gái Của Thiên Đế" trong Thần Tiêu Trảm Kích Lục và Fischl von Luftschloss Narfidort có quan hệ đặc biệt gì?
+A: Kết thúc tập thứ năm của Thần Tiêu Trảm Kích Lục, tôi cảm thấy bi kịch này chủ yếu là do trong cốt truyện có một nam chính, mà "Con Gái Của Thiên Đế" lại thích nam chính, vì vậy tôi muốn viết về một Công Chúa Định Tội không cần nam chính. Vậy nên, đã có một kế hoạch cho "Cổ Tích Về Công Chúa Fischl".
+Nhưng cuối cùng, tôi đã viết tập sáu của "Thần Tiêu", và cứu được cái kết. Dù viết cùng lúc hai tác phẩm làm lẫn phong cách, nhưng cá nhân tôi vẫn cảm thấy rất hài lòng.
+
+Q: Cha của Mir (Khan Asura và Chí Đại Ma Kiếm) ở trạng thái đầy và "Quái Thú Thế Giới Gesamtkunstwerk" ai mạnh hơn?
+A: Vốn dĩ tôi từ chối trả lời câu hỏi này. Nhưng tổng biên tập nói sẽ cắt dự án tiếp theo nếu tôi không trả lời. Tôi ném một đồng xu, và cảm thấy Gesamtkunstwerk mạnh hơn.
+
+Q: Triệu chứng rụng tóc mà thầy Cửu nhắc đến trong Vĩnh biệt quý cô của thế giới bây giờ đã đỡ hơn chưa?
+A: Nhà Xuất Bản Yae có thể bỏ qua câu này không. Thêm nó vào phiên bản mới sẽ có người xem sao?
+(Lời bình của tổng biên tập: Độc giả rất quan tâm, họ đang muốn biết điều này.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book298_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book298_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book298_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book299_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book299_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book299_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book29_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book29_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8b64efd7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book29_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Ngày xửa ngày xưa, ở Dạ Quốc xa xôi, Mẹ Bóng Đêm thống trị tất cả thần dân. Dạ Quốc là một vùng đất tĩnh mịch, nơi đây không có lấy một tia sáng, dưới màn đêm không có lấy một ngọn cỏ, trừ những tạo vật xấu xa ẩn nấp trong màn đêm, nơi đây không hề có bất kỳ dấu vết nào của sự sống.
+Mẹ Bóng Đêm là khởi nguồn của tất cả tội ác, còn Dạ Quốc chính là dòng nước bẩn thỉu chảy ra từ Mẹ Bóng Đêm. Mẹ Bóng Đêm khắc nghiệt ít nói, nhưng luôn trừng to đôi mắt quan sát Dạ Quốc, sau đó giáng xuống sự trừng phạt tàn nhẫn không báo trước. Bà chỉ không chịu đựng được ánh trăng xuyên qua những tầng mây đen, bởi bà ta căm ghét nhất là thứ ánh sáng bên ngoài xuyên thấu qua bức tường đen.
+Rừng Già Ánh Trăng là quốc gia duy nhất thoát khỏi sự thống trị của Mẹ Bóng Đêm. Chỉ có ở đó, con người mới có thể nhìn thấy ánh trăng sáng tỏ, ánh trăng sẽ đem lại ân trạch cho mọi người. Mọi người trong vương quốc Rừng Già Ánh Trăng đều có làn da trắng, mái tóc sáng màu và đôi mắt màu lam nhạt cùng vẻ ngoài tinh tế. Điều này cũng bởi họ cách ly với mặt trời, quanh năm không thấy ánh sáng, cũng bởi sự ẩm ướt của ánh trăng cho nên mới khác với những thứ tối tăm xấu xí bên ngoài khu rừng.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e0645276
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book2_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——Sân Sau Của Tôi To Hơn Cả Vũ Trụ——
+"Đành phải nhờ cô giúp rồi." Thiếu niên tóc đen tự xưng là "Ike" đưa cho Vera một con dao làm bếp.
+Anh đi đến trước tủ, bắt đầu điên cuồng chém đứt những xúc tu.
+"Đến đóng cửa giúp tôi, nếu có xúc tu tấn công cô hãy dùng dao phòng thân." Trên kính của Ike đã dính đầy chất dịch màu xanh, "Nhanh lên! Không được để ôn thần này rơi xuống Delphi."
+Thế là Vera giúp Ike đóng cửa, có điều trong lúc áp chế xúc tu đã bất cẩn vạch lên lưng Ike hai nhát, may là pháp thuật trị liệu của Ike rất mạnh.
+"A, thật ra tôi năm nay đã hơn một nghìn tuổi rồi, thật sự là vậy đó. Cánh cửa này thông với bất cứ nơi nào trong vũ trụ. Đó là vị thần cổ xưa Magellanic, tôi đến chỗ nó lấy chút đồ." Trên người Ike đều là thứ dịch màu xanh, chỉ có thể dùng váy của Vera lau mắt kính "Ờ, cô còn gì muốn hỏi không?"
+"Tal là ai?" Vera dường như không hề để ý.
+"Nó là linh hồn ăn thịt người trong lâu đài cổ, sau khi được tôi thu phục đã ở đây làm quản gia, không biết tại sao lại rất thân thiết với cô."
+
+Bố mẹ lại nhắc nhở Vera, con người đều phải thành gia lập nghiệp, phương xa kia vĩnh viễn cũng chỉ là mơ ước. Sachi nói với cô, nếu như cô gái hoạt bát như cô gả đi xa, thì thị trấn nhỏ này sẽ trở nên thật cô quạnh.
+(Đơn giản bởi Sachi nhìn có vẻ quá yếu đuối, chơi cùng các cậu bé khác sẽ bị bắt nạt.)
+"Tinh thần của con người không đủ trưởng thành, tôi cần phải dẫn dắt các bạn xuyên qua điều kỳ diệu và tuổi thơ" Ike đưa tay mời Vera "Các bạn sẽ mang theo những bài ca dao, đi đến thanh xuân."
+Từ chòm sao Orion đến thành phố vĩnh hằng của Ma Thần, từ dòng chảy thời gian cho đến nơi sâu thẳm của tinh hải lấp lánh...
+"Anh nói bao xa mới được tính là nơi xa? Bất cứ nơi nào trong vũ trụ cũng đều nhàm chán như sân sau nhà tôi." Cô nói.
+"Thước đo của phương xa thay đổi theo trái tim." Ike nói "Trái tim tôi lớn hơn cả vũ trụ."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book300_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book300_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c441f4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book300_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+???
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book301_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book301_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d83356638
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book301_VI.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+Núi Yougou
+Trên ngọn núi lớn ở phía Bắc đảo Narukami mọc đầy những cây hoa anh đào tráng lệ, những cây anh đào này có chung bộ rễ với cây Anh Đào Thần lớn nhất trên đỉnh núi.
+Phụ trách thờ phụng Anh Đào Thần chính là đền thần lớn nhất ở Inazuma - Đền Narukami.
+Những năm gần đây người phụ trách đền thần là cô em tên Yae, giờ đây cũng đã thành một đại cô nương rồi, cứ nghĩ đến việc không thể như trước đây dễ dàng chọc cho con bé khóc ầm ĩ lên nữa, thì ít nhiều cũng thấy hơi hụt hẫng.
+Tôi cứ tưởng rằng sẽ giống như trước đây, cô ấy nhanh chóng say mèm rồi nói năng linh tinh, khóc lóc um sùm, kết quả là lần này người say trước lại là tôi... Thật là mất mặt, còn bị cô ấy xỉa xói một trận. Chậc... Làm cho tôi thấy như mình là một phụ nữ già tự chuốc lấy nhục vậy đó, thật không cam tâm mà.
+...Thiệt tình, vốn dĩ còn tính ức hiếp con bé đó nữa.
+
+Thành Inazuma
+Đem đến vài công thức pháo hoa mới cho lão đệ Naganohara. Nhưng sau khi nghe tôi giới thiệu xong về công hiệu của thuốc trị điếc tai mới, thì ông ta nhất mực từ chối, đến cuối cùng vẫn không chịu nhận.
+Lão đệ Naganohara quá bảo thủ về mặt nhận thức điều chế chất nổ, ông ấy cứ quá tập trung vào việc để sức nổ không thể gây biến đổi vật lý quá rõ rệt cho môi trường, chỉ dựa vào việc đốt các kim loại khác nhau để tạo ra những hiệu quả thị giác đơn điệu.
+Hơn nữa ông ấy cũng chỉ muốn thu hẹp phạm vi thí nghiệm trong xưởng thôi, vậy thì còn ý nghĩa gì chứ!
+Thật là lãng phí, quá ư lãng phí.
+
+Nhưng mà, con gái Yoimiya của ông ấy thì rất thú vị, trong lễ hội chúng tôi đã thu thập rất nhiều kẹo, và đã thử rất nhiều công thức mới, chơi vui cực kỳ!
+...Kết quả là nhanh chóng bị đội cứu hỏa hộ tống đến bên bờ biển vắng tanh, nghe nói là vì quy định trị an mới gì đó của Thành Inazuma, thật chả hiểu ra làm sao cả.
+
+Cùng nhau thảo luận rất nhiều phương án mới. Yoimiya đã đưa ra nhiều ý tưởng mang tính xây dựng cho tôi, đứa trẻ này rất có năng khiếu. Nếu trong khu vui chơi mà tôi xây dựng cho Klee có thêm tiết mục biểu diễn pháo hoa của cô ấy, thì quả thật là như gấm thêm hoa!
+Chỉ đáng tiếc là vị Shogun mặt lạnh kia canh kỹ quá, tôi không kịp giúp con bé sửa chữa đồ chơi, cũng chẳng kịp đưa con bé theo.
+Cách đây không lâu khi điều chế thuốc bay lượn ở ngự thiện phòng, không cẩn thận gây nổ làm cho vị đại tướng Tengu trẻ tuổi kia bị thương, phần lông vũ trên cánh trái của cô ấy chắc phải mất nửa tháng mới mọc lại được. Vốn định giúp cô ấy băng bó vết thương, nhưng từ đó trở đi, con bé cứ trốn tránh tôi suốt...
+Đã để lại một ít thuốc cho cô ấy, vừa hay có thể xem thử công hiệu của thuốc rồi.
+Sau sự cố lần đó, hình như cái kẻ suốt ngày ở trong Thiên Thủ Các kia đã phái thêm nhiều quân lính chỉ để theo dõi tôi, thật là quá đáng mà.
+Rõ ràng là tôi đã đích thân xin lỗi rồi, nhưng cô ấy vẫn cứ không chịu bỏ qua.
+Mà hơn nữa, việc cho tôi mượn ngự thiện phòng để làm thí nghiệm cũng là do cô ấy đồng ý trước rồi mà!
+
+Ngoài ra, tiểu thư Kamisato đã lần thứ 6 từ chối đề nghị gia nhập nhóm thần tượng của tôi, buồn quá.
+
+Tatarasuna
+Tatarasuna là một hòn đảo tự nhiên có hình vòng cung, những ngọn núi sừng sững từ trên cao nhìn xuống mặt biển, bao bọc lấy lò luyện to lớn ở ngay giữa trung tâm. Đây là nơi sản sinh ra "Thép Ngọc" của Inazuma, nơi đã cung cấp nguồn nguyên liệu vũ khí bất tận cho những nhân vật lớn suốt ngày hỉnh mũi lên trời đó - loại nguyên liệu bền bỉ được luyện thành từ kết tinh xương máu của ma thần bại trận và quặng sắt chất lượng cao.
+Nơi này là một tài sản đáng tự hào nhất của vị đại nhân Hiệp Hội Tenryou đó, nên ông ta cũng rất chăm chút cho công nhân và nhân viên kỹ thuật ở đây.
+Trong thời gian du ngoạn ở Tatarasuna, người bầu bạn cùng tôi là một cô gái có tên là Kagami Gozen. Hình như cô ấy là người quản lý các công nhân tại đây, có chức vị trong Shogunate. Tuy rằng trên danh nghĩa cô ấy là thuộc hạ của đại nhân Hiệp Hội Tenryou, nhưng trước mặt công nhân hình như cô ấy cũng ngang bằng với cái lão già đó.
+Các công nhân hình như đều rất tin tưởng và yêu mến cô ấy, vui vẻ nghe theo sự sắp xếp của cô ấy, thậm chí còn hơn cả sự tôn sùng đối với Shogun... Nhưng hình như Kagami Gozen cứ luôn chau mày, bộ dạng như rất khó gần.
+
+Các công nhân ở Tatarasuna đều là dân tứ xứ, bị dòng chảy lịch sử đưa đẩy đến nơi này. Dựa vào hình xăm trên mình và tiếng hát khi làm việc để phân biệt nhau, nhưng lại rất biết vun xén mối liên hệ giữa họ với nhau.
+
+Cũng giống như những công nhân khác ở Tatarasuna, trên người Kagami Gozen cũng có những vết sẹo do phỏng và do Họa Thần để lại. Theo cách nhìn của người bên ngoài thì đây là dấu hiệu của sự đoản mệnh và bệnh tật, nhưng ở đây thì nó là huy hiệu của người một nhà.
+
+Tôi đã tự ý sửa đổi tham số của "Lò Luyện Mikage", tháo đại một số van và mấy tấm ván đem vứt xuống biển, sẵn tiện cải tiến luôn cái lá chắn vô dụng kia, nói không chừng sẽ đem lại một chút bất ngờ cho các kỹ sư Fontaine đó?
+Có lẽ lão già Kujou kia sẽ nổi trận lôi đình vì sản lượng giảm sút... Nhưng chí ít, việc vận hành "Họa Thần" sẽ không bị mất khống chế vì nhiệt độ quá cao, cho dù phải đối mặt với cuộc chiến tranh phá hoại có thể nổ ra không lâu sau đó, cũng không đến nỗi gây ra vụ nổ quá lớn.
+Chí ít thì theo tiêu chuẩn cá nhân của tôi mà nói thì là vậy đấy.
+
+Hì hì, nhưng nói không chừng nhờ có bàn tay kỳ diệu của tôi can thiệp mà chiến tranh sẽ không nổ ra?
+Tôi ấy mà, rất thích nhìn thấy bộ dạng của những nhà chiêm tinh khi lời tiên tri không thành sự thật, họ sẽ có biểu cảm như thế nào!
+
+Đảo Yashiori
+Trên Đảo Yashiori bầu trời trong xanh bao la, vô cùng sảng khoái.
+Nghe các Onmyoji vô vị đó nói rằng, Raiden Shogun đã từng đặt rất nhiều "vật trấn giữ" trên hòn đảo này, để tránh bị tàn dư Thần Rắn truyền nhiễm... Ưm, đại khái là ý như vậy đó, tôi vẫn không thể nào học được cách nói của tôn giáo.
+Qua quan sát của tôi, những trụ đèn đó vô cùng thú vị, cho dù thiết kế bên ngoài là mượn theo tín ngưỡng Lôi Thần, nhưng kỹ thuật trong đó hình như đã từng biết đến.
+Wa, xém quên mất là mình đang viết du ký rồi, không nhắc đến mấy vấn đề học thuật nhàm chán đó nữa!
+
+Ở Làng Higi được trưởng làng Washizu tiếp đãi nhiệt tình, cá nướng và cơm nắm rất ngon.
+Ngoài ra, trên bãi biển được gọi là "Bờ Nazuchi" đó cũng có rất nhiều hải tặc rất thân thiện... Thật tiếc quá, không thể ở trên hòn đảo này lâu một chút.
+Các hầm mỏ trên đảo vô cùng náo nhiệt, nhưng công cụ làm việc của các thợ mỏ thì vô cùng thô sơ lạc hậu. Tuy rằng khắp nơi trên đảo đều là vật trấn giữ do cái tên Shogun đó bố trí, đã ngăn cản được phần lớn "Họa Thần" quấy nhiễu, nhưng sau thời gian dài chịu sự ảnh hưởng của kết tinh xương rắn, phần lớn các thợ mỏ đều mắc phải những chứng bệnh mãn tính.
+
+Bánh Anh Đào do các Onmyoji đem từ Đền Narukami đến rất là ngon, nhưng vẫn kém xa so với bánh của cô em Yae đích thân làm.
+
+Tiếp theo chắc sẽ đến thăm Đền Asase một chuyến, không biết con mèo mập ở đó gần đây thế nào rồi... Lần trước thử dùng lồng mèo đặc chế để dụ bắt nó, nhưng lại bị pháp sư ngăn cản mất, thật là mất hứng.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book302_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book302_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0b0d0949
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book302_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Cha! Mẹ! Là con bất hiếu! Là con bất hiếu!!
+Con đã suy nghĩ không thông suốt, trước đó con tin vào lời đồn về "Ánh Trăng Biển", con cứ nghĩ con cá đó sẽ có thể giúp con lấy được một người vợ giàu có!? Bây giờ thì sao chứ, lên thuyền giặc thì dễ, xuống mới khó!
+Con không biết mình đã lênh đênh trên biển bao nhiêu ngày, không có nước uống, không còn sức để bắt cá.
+Không thể nhìn thấy bờ của vùng biển chết tiệt này, cuộc đời của Jiawei con sắp kết thúc rồi!
+Haiz, đành phải vậy thôi nhỉ? Haiz...
+Nếu "Ánh Trăng Biển" đáng ghét kia còn có lương tâm, thì mau đưa thư của ta vào bờ, đừng để cha mẹ ta cứ mãi trông ngóng đứa con này trở về nữa.
+Nếu có kiếp sau, Jiawei con chắc chắn sẽ lấy một người vợ giàu có, để cha mẹ được hưởng phước!
+Lấy diều hâu có bầu trời đầy thịt, lấy chó thì khắp mặt đất có...khắp mặt đất có...
+(Khúc sau là những vết xước nghuệch ngoạc không rõ nghĩa.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book303_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book303_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4505d273
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book303_VI.txt
@@ -0,0 +1,87 @@
+"Thành Hoang Sơn - Chương 1"
+Lại là cơn ác mộng tương tự, khiến Yutaka Riko quay trở lại đêm quỷ tộc bị hủy diệt.
+Những đám mây đen kịt cuồn cuộn tràn ngập khắp ngôi làng, ngọn lửa như mực lan tỏa dữ dội, thiêu rụi hàng trăm ngôi nhà, lan dọc ra biển, nước biển sôi lên và bốc hơi, cát sỏi tan thành một chất lỏng nhớt.
+Những lời tộc trưởng nói khi đẩy Riko xuống hầm vẫn còn văng vẳng bên tai, át đi tiếng kêu thống khổ xung quanh.
+"Kataba Shintetsu phản bội quỷ tộc, gây ra tai họa này!".
+Kiếm thuật của Riko do một tay Shintetsu dạy dỗ. Trong ký ức, cô ấy là một cô gái nhã nhặn, khóe môi luôn nở nụ cười khi trò chuyện với người khác.
+Cho đến hôm nay, Riko vẫn không muốn tin rằng người thầy của mình, một nhân tài kiếm thuật đáng kính, lại làm một chuyện độc ác như vậy.
+Nhưng những bùa chú và phong ấn rải rác khắp ngôi làng đều là bằng chứng hùng hồn, và phán đoán của tộc trưởng sẽ không sai.
+Phải đối mặt với Shintetsu như thế nào đây?
+Riko vẫn chưa hạ quyết tâm, chỉ có thể thở dài.
+Tiếng thở dài làm con mèo trắng bên cạnh hoảng hốt, con mèo trắng nheo đôi mắt đầy bùn và xoa xoa mu bàn tay Riko.
+"Xin lỗi, Cơm Nắm, làm mày giật mình rồi."
+Cầm lấy chiếc bát gỗ đặt trước mặt con mèo trắng, lắng nghe âm thanh liếm nước nhè nhẹ của nó, và ngẩng đầu nhìn bầu trời đêm bên ngoài lều.
+Xuyên qua khoảng trống giữa những cành cây chiếc lá, có thể nhìn thấy bóng của những ngọn núi dưới ánh trăng, và những đường viền phức tạp của các tòa nhà trên rặng núi là một cảnh tượng độc đáo.
+"Thành Hoang Sơn" đã gần ngay trước mắt. Những ngọn núi cao chót vót đã được khoét rỗng hoàn toàn và được xây dựng thành một thành phố hùng vĩ từ trong ra ngoài. Tương truyền rằng những "con dân của núi" sống ở đây là con cháu của những người khổng lồ, cao gấp đôi người phàm, thậm chí là hoa màu mà họ trồng cũng cực kỳ lớn. Quân Arahara của "Thành Hoàng Sơn" cũng đặc biệt hùng mạnh, từng nhiều lần giao chiến với các nước láng giềng và ít khi thất bại.
+Lãnh chúa tàn ác của "Thành Hoàng Sơn" vẫn chưa bằng lòng, hắn khao khát sự bá chủ tuyệt đối.
+Ba ngày trước, lãnh chúa mời Shintetsu gia nhập "quân Arahara", huấn luyện binh lính dưới quyền, truyền thụ kiếm thuật mà quỷ tộc tự hào, Shintetsu vui vẻ nhận lời...
+Bất kể mục đích của Shintetsu là gì, trước hết là phải tìm và đánh bại cô ta và cho cô ta sự trừng phạt đáng phải nhận.
+Sau đó lần theo manh mối của tộc trưởng, tìm kiếm ý nghĩa thực sự của "con đường sinh tử", dùng khuyết ngọc của Cơm Nắm, hồi sinh cho bộ tộc bị nạn.
+Nghĩ đến đây, Riko lại thêm củi vào đống lửa, nằm nghiêng và chìm vào giấc ngủ, giữ sức cho trận chiến ngày mai.
+...
+"Thành Hoang Sơn - Chương 5"
+Cục diện bế tắc đã bị phá vỡ.
+Chủ tướng với thân hình cao to đích thân giám sát trận chiến, đã tiêu diệt vài tên đào ngũ. Vì vậy đã ổn định được trận hình, không còn ai dám bàn tán về việc lãnh chúa bị hành thích nữa.
+"Làm gì phải hoảng sợ! Tên đó chẳng là gì cả! Cùng xông lên nào!"
+Các binh lính mặt đối mặt, cho đến khi chủ tướng hô to, mới lần nữa xông đến Riko.
+Riko đã nghe thấy, Riko tay run rẩy cầm đao, dọa đến Onigiri trong mũ trùm phải nghẹn ngào.
+Thật xin lỗi, quỷ tộc sống trên hòn đảo hẻo lánh, không đủ dinh dưỡng thân hình không cao. Thân là kẻ địch của các người, quả thật không đủ khí thế...
+Nhưng chỉ dựa vào khí thế thì không để đánh thắng bất kỳ ai.
+Riko nhón chân xoay chuyển, múa thanh đao dài trong tay, ánh đao nhuộm đỏ lóe sáng cả chiến trường, phất thẳng đến chủ tướng.
+"Không được né tránh".
+Là do hồn ma của thành chủ đời trước giao phó kiếm pháp cho Riko, bỏ qua khoảng cách trên chiến trường, vung ra nhát đao chí mạng.
+Phát ra âm thanh sắc bén của kim loại, kiếm của chủ tướng đối phương gãy làm đôi, hắn phát ra tiếng rên mơ hồ rồi ngã gục xuống đất.
+Sau cái chết của chủ tướng, binh linh đột ngột kết thúc tấn công. Binh lính không dám tiến lên, chẳng mấy chốc lâm vào cảnh hỗn loạn, tan rã hoàn toàn.
+"Thành Hoang Sơn" thất thủ, những người chịu áp bức đã nhanh chóng chiếm lấy thủ phủ của lãnh chúa, đoạt lại những thứ vốn thuộc về họ.
+Nhưng cho đến bây giờ, Kataba Shintetsu vẫn chưa lộ mặt...
+Riko thu lại đao, dường như cảm thấy được sự bất thường, ngước đầu nhìn lên đỉnh núi.
+Quả nhiên Shintetsu đứng trên nơi cao nhất của Thành Hoang Sơn, nơi đỉnh tháp đang thiêu cháy, âm thầm quan sát trận chiến. Khuôn mặt được ẩn trong bóng tối, không nhìn rõ được biểu cảm của cô ấy.
+Khi ánh mắt chạm vào Riko, Shintetsu đã nhảy xuống và rời đi.
+Kataba Shintetsu, tại sao cô ấy lại ở đây? Chấp nhận lời mời của lãnh chúa rồi lại lật lọng và hành thích đối phương...
+Không lẽ cô ấy vẫn còn lương tâm?
+Riko lắc đầu không suy nghĩ thêm, an ủi Onigiri và nhanh chóng chạy đến Thành Hoang Sơn.
+Nếu không nhanh chóng đuổi theo, sẽ bị mất dấu của Shintetsu.
+...
+"Lao Ngục Sắt - Chương 1"
+Sơ ý rồi, doanh trại này là cạm bẫy được ngụy trang kỹ càng.
+Kataba Shintetsu chủ động để lộ hành tung, bố trí nhiều bùa chú bên trong doanh trại, dụ Riko đuổi theo. Khi Riko bước vào doanh trại, bùa chú sẽ thiêu hủy ngọn núi, khiến Riko sẩy chân rơi xuống khe nứt giữa ngọn núi.
+Lực rơi xuống không đáng sợ, "Lao Ngục Sắt" ở dưới đáy mới là mối đe dọa lớn nhất.
+Khe nứt này vốn là biên giới của hai nước, do chiến tranh kịch liệt, hàng triệu người đã tử trận nơi đây. Khi chiến tranh kết thúc, hai nước đã phong tỏa lối đi, đem binh khí bị thiêu hủy đổ vào nơi này. Oan hồn của binh sĩ tử trận đã nhập vào đống sắt vụn nhuốm máu đó, dần dần trở thành biển sắt vụn
+Không có đường ranh phân cách rõ ràng giữa mặt đất và biển sắt vụn, sinh vật bước vào như rơi vào đầm lầy, không thể thoát thân, cho đến khi bị nghiền nát thành bụi. Chúng thậm chí như dây leo muốn bám vào vách tường, và men theo đó để trèo lên.
+Chỉ có thể men theo con đường ở dưới đáy vực, chầm chậm di chuyển mới có thể thoát thân. Hiển nhiên không ai hoàn thành được điều này. Nếu lỡ bước vào đó, gần như đã bị phán án tử.
+Riko ngược lại cảm thấy nhẹ nhõm, bây giờ cô ấy chắc chắc rằng Kataba Shintetsu đã mất đi lòng trắc ẩn và lương tâm. Sau này khi vung đao vào Shintetsu, Riko cũng không còn gánh nặng nữa.
+Không chỉ vậy, Shintetsu còn đánh giá thấp về tốc độ tiến bộ của Riko, chỉ là chiếc lồng sắt như vậy không thể nhốt cô được. Sức mạnh Cuồng Phong Giao Thoa được thức tỉnh trước đó, nay đã có đất dụng võ.
+Nhưng khi Riko đang muốn thi triển, thì ở vách đá không xa đột nhiên xuất hiện hai bóng người.
+Cô gái với quần áo rách rưới, đôi mắt của họ lóe lên tia hy vọng.
+"Bạn đến từ thế giới bên ngoài sao?"
+Riko gật đầu, đem Onigiri bên trong nón trùm ra chào hỏi hai cô gái đó. Sau đó họ dẫn Riko đến một hang động, Riko đã thấy được trưởng bối của bọn họ, những con người đáng thương đã lạc bước vào chiếc lồng sắt này.
+"Chúng tôi bị mắc kẹt ở đây nhiều tháng rồi, dựa vào lương khô, nước suối, rong rêu và rau dại trên xe để sống sót đến bây giờ..."
+Gồm có chín người và một con mèo. Riko thầm tính, nếu dốc hết sức vào kỹ năng của mình, thì vừa đủ để đưa hết bọn họ ra ngoài.
+Vì vậy cô ấy hỏi:
+"Có muốn cùng tôi thoát khỏi nơi đây không?"
+Người đứng đầu nhìn vào cái sừng quỷ đỏ nhạt của Riko, ánh mắt do dự.
+"Vị đây... nếu tôi không nhìn nhầm, bạn có dòng máu của quỷ tộc đúng không?"
+Riko có đôi chút bất an.
+"Không sai, tôi là quỷ tộc, có vấn đề gì sao?"
+...
+"Lao Ngục Sắt - Chương 14"
+Phần đuôi của Onigiri như kim chỉ nam, sau khi đung đưa đã định hình ở phía trước bên phải. Riko ngập ngừng rồi bước lên nham thạch kiên cố đó.
+Được!
+Lối ra nằm ở tận cùng, dựa theo tốc độ hiện tại, thì vào trước sáng sớm ngày mai, cô ấy và Onigiri có thể thoát khỏi nơi này.
+"Không hổ danh là bạn đó, Onigiri."
+Cho đến hôm nay, Riko mới phát hiện khả năng nhìn thấy linh hồn của Onigiri, không chỉ có thể tìm hồn ma, giúp đỡ Riko thức tỉnh các loại sức mạnh, còn có thể né tránh nguy hiểm. Onigiri có thể nhìn rõ oan hồn trong lồng sắt, từ đó có thể tìm được chính xác nơi an toàn.
+Có lẽ là do linh hồn của tộc người... Khuyết ngọc bên trong Onigiri đang phù hộ bản thân chăng?
+Rõ ràng là sắp thoát nạn, nhưng Riko lại không vui mừng nổi.
+Lời nói của đám người đó vẫn còn văng vẳng bên tai Riko, khiến Riko phiền nhiễu.
+"Chúng tôi thà đói chết ở đây, cũng không tin tưởng quỷ tộc đâu!"
+Thật quá đáng, quỷ tộc thì sao chứ?
+Mọi người đều rất lương thiện, yên phận sống trên hòn đảo hẻo lánh, tại sao lại bị các bộ tộc khác ghét bỏ?
+Nhưng hai đứa bé đó vô tội, Riko không đành lòng nhìn chúng chờ chết nên đành để lại lương khô của bản thân, và dùng sức mạnh "Lấy Vật Trong Kính" để sao chép nhiều lần, đảm bảo những người đáng thương đó có thể cầm cự thêm nửa tháng.
+Riko đã ghi lại con đường vừa đi qua. Sau khi rời khỏi, cô ấy sẽ tìm quân thường trú gần đó và đánh dấu con đường an toàn trên bản đồ của họ, như vậy quân thường trú sẽ có thể đến giải cứu những người bị mắc kẹt đó.
+Thật mệt mỏi, mệt hơn cả bất kỳ trận chiến nào vừa qua.
+Riko thờ thẫn xoa lấy Onigiri vào lòng.
+Đôi khi tìm thủ phạm của cảm xúc tiêu cực sẽ có thể nhanh chóng phấn chấn trở lại...
+Bóng hình mờ ảo ẩn hiện trước mặt Riko, giọng cô ấy trầm thấp, kèm theo phẫn nộ không thể đè nén.
+"Kataba Shintetsu, đều là lỗi của ngươi..."
+"Lần sau nhất định sẽ không để ngươi chạy thoát."
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book304_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book304_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e56b8a66a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book304_VI.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Này, những tên nhóc!
+Đã lâu chưa gặp thuyền trưởng của các người rồi, có phải đã quên ta rồi không?
+Các người thật không có lương tâm!
+Thật xin lỗi các vị, Rinzou tôi đã quyết định ẩn cư rồi!
+Các người muốn tự tìm đường riêng hoặc tự lập môn phái cũng được, nhưng đừng quên những lời dặn của ta!
+Có lẽ hơi nhiều lời, hoặc có lẽ do uống hơi nhiều, nhưng các người đừng chê bai ta dài dòng, đầu óc không tỉnh táo!
+
+Phải nói từ đâu đây... Đúng rồi, từ một đứa bé.
+Ha ha khi đó trên người đứa bé chưa phủ đầy vết sẹo, trong bụng vẫn chưa chứa đầy rượu của các nước...
+Lúc đó mọi cám dỗ và tai họa, mọi sự vô thường và quy tắc của biển cả đều không liên quan đến nó.
+Tất cả những gì nó có chỉ là sự hồn nhiên, hồn nhiên là niềm hạnh phúc chân thật nhất...có lẽ cũng là niềm hạnh phúc giả tạo nhất.
+
+Sau đó, một ông lão trôi dạt theo cơn sóng và nằm bất động trên bãi cát.
+Cơ thể nhợt nhạt của ông ấy quấn đầy rong biển, trên đầu thì toàn là tảo, giống như xác chết cổ đại, hoặc là một quốc vương...
+
+"Nơi sâu thẳm... Nơi xa xôi của biển..." Ông ấy nói như vậy.
+Sau đó... thì không nói gì nữa.
+Ánh mặt trời rọi sáng khuôn mặt ướt sũng của ông ấy, ta dám chắc ông ấy có lẽ là một quốc vương của một vương quốc nào đó.
+
+Nơi sâu thẳm của biển có gì? Nơi xa xôi của biển hứa hẹn điều gì? Không ai biết được, có lẽ toàn là rác.
+Lúc đó, người lớn luôn nói đừng nhìn chằm chằm vào mặt biển quá lâu vào giữa mùa hè, bằng không sẽ bị choáng váng và sẽ chết lâm sàng
+Nhưng những lời nói này không thể ngăn cản được một đứa trẻ có đầu óc đơn giản...
+
+Vì vậy đứa trẻ đã tự dựng một cái bè và tự ra khơi.
+Nơi sâu thẳm và nơi xa xôi của biển chẳng bình lặng và mãi không thay đổi như trên bãi biển nhìn thấy...
+Chiếc bè nhỏ đã bị cơn sóng đánh tan tành, thiếu niên nhỏ bé bị cơn sóng dập mạnh, cậu ấy đã tìm được mục tiêu mà mình muốn hướng đến...
+
+Cậu ấy trở thành một hải tặc.
+Những việc sau đó, các người đã nghe ta ba hoa đủ rồi... không nhắc lại nữa.
+Nói chung... cho đến hôm nay, hoặc là ngày mai của ngày mai... điều khiến ta canh cánh trong lòng đó là...
+Vượt mặt Ako Domeki, ước mơ thành lập vương quốc hải tặc tự do, nay đã trở nên xa vời và sắp bị ta từ bỏ rồi!
+Than ôi... nhưng cũng không có gì đáng than thở cả!
+Dù sao đã trải qua nhiều phong ba, đã khiêu chiến quá nhiều đối thủ và quái biển. Cùng các người chạy thoát khỏi sự truy sát của Shogunate và hải tặc khác...
+Anh ấy đã có được những gì từng theo đuổi trước đây, cũng đánh mất đi rất nhiều thứ.
+Khi anh ấy đi đến giáp ranh của biển cả, khi đã đến điểm cuối của tất cả các lộ trình, anh ấy mới phát hiện bản thân đã không còn niên thiếu.
+Vì vậy anh ấy quyết định quay về, quay về nơi bắt đầu mọi thứ, quay về hang động đó ở Đảo Watatsumi.
+Tài sản tích lũy nhiều năm, dù là đá quý hay Mora... Thuyền trưởng của các người đã cất giấu trong hang động cho các người.
+
+Kho báu duy nhất thật sự thuộc về anh ấy, đứa trẻ đó cũng đã để lại ở nơi đó.
+Nếu cảm thấy đủ bản lĩnh, hãy cứ đi tìm chúng!
+Có lẽ kho báu quý báu nhất của ta khác với các người nghĩ, có lẽ các người sẽ thất vọng...
+Nhưng ta không quan tâm.
+Ta chẳng quan tâm chút nào!
+
+Vì đó là kho báu chỉ thuộc về ta ha ha ha!
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book305_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book305_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf4be7f2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book305_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Ngước nhìn ánh sáng lấp lánh của Inazuma, thể hiện sự vĩnh hằng của tướng quân Ogosho, danh tiếng lẫy lừng.
+Thần Takayuki thuộc gia tộc Kujou của Hiệp Hội Tenryou kính dâng bản tấu:
+"Lệnh Truy Lùng Vision" tiến triển thuận lợi. Dưới sự uy nghiêm của tướng quân Ogosho, kẻ đào tẩu đều đã quy thuận, bá tánh đều đã cúi đầu nghênh đón. Quả thực rất được lòng dân.
+Inazuma có được thái bình như ngày nay, đều nhờ vào uy thế của tướng quân Ogosho.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book307_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book307_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..31d897bec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book307_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Những câu chuyện ít người biết đến về Hắc Hồ Itaru đã tạm kết thúc, mong độc giả thông cảm vì cứ lải nhải, nhưng tác giả tôi đây vẫn muốn bình luận thêm về những chuyện này.
+Về chuyện năm xưa Urakusai đại nhân đã chọc giận Saiguu như thế nào, ngày nay đã không còn rõ nữa. Nhưng khi đó Yae đại nhân bằng lòng kể cho tôi nghe về đoạn sử đã đích thân kinh qua đó sau khi đã uống thêm 2 3 4 5 6 7 ly rượu.
+Đây là lời của tác giả tiểu thuyết, vậy nên, tôi muốn chuyển những lời nói thật này thành thể loại dã sử.
+Ban đầu khi Kitsune Saiguu rời khỏi vùng đất Bạch Thần, đến nhậm chức tại Đền Narukami, Yae đại nhân vẫn chưa ra đời. Vì vậy những năm tháng đầu đời của cô ấy tràn ngập những câu chuyện về Saiguu, và cô vô cùng yêu quý và kính trọng Saiguu.
+Đây cũng là lý do mà Yae đại nhân đã đến nhậm chức tại Đền Narukami sau khi kết thúc hành trình phiêu lưu đây đó của mình.
+
+Vì mối quan hệ huyết thống, đại nhân Saiguu vô cùng quan tâm chăm sóc cho Yae đại nhân từ khi còn nhỏ, nhưng Yae đại nhân bây giờ lại cố gắng không nhớ lại khoảng hồi ức đó...
+Tuy tôi đã bảo đảm rằng đây là lời của tác giả tiểu thuyết, nhưng để tránh việc bị tổng biên tập xét duyệt chỉnh sửa, tôi cũng không tiện tiết lộ quá nhiều về thân thế của Yae đại nhân.
+
+Quay lại chuyện của Urakusai. Urakusai đại nhân năm xưa đã chọc giận Saiguu như thế nào, bây giờ đã không còn rõ nữa. Chỉ biết được hành động của ông ấy có liên quan đến việc xâm nhập của Vực Sâu sau này.
+Nhưng, sau khi Urakusai đại nhân bị ép phải ra đi, thì ngài Kitsune Saiguu cũng không lưu lại Đền Narukami nữa, mà đến Thiên Thủ Các trong thành cư trú.
+
+"Một tai kiếp trời long đất lở sắp ập đến. Nghĩa vụ của tôi là phải bảo vệ sinh linh, bảo vệ đại nhân, vì vậy tôi buộc phải nhanh chóng trở về bên cạnh Shogun."
+
+Lần thứ hai khi đại nhân Saiguu ra đi, Yae đại nhân cũng chỉ độ thiếu nữ. Người mà cô đi theo bấy lâu nay lại rời bỏ cô lần nữa. Mãi cho đến khi thảm họa ập đến trên quần đảo, chúng tôi mới hiểu được ý nghĩa sâu xa trong lời nói của Saiguu...
+Nhưng tất cả đã quá muộn, mọi việc đã không xảy ra như chúng ta mong muốn.
+Lúc này, đại nhân Saiguu ra đi lần thứ ba, và lần này là ra đi mãi mãi.
+
+Thời gian 500 năm có lẽ là quá dài dẵng đối với kẻ phàm trần, nhưng những vui buồn đau khổ để lại thật khó mà xóa nhòa, dù là đối với kẻ có tuổi thọ ngắn ngủi hay là những người bất tử.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book308_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book308_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..20e79274a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book308_VI.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+Thông thường mà nói, phiên bản truyền thuyết được đông đảo người dân ở Narukami và Watatsumi chấp nhận là như thế này:
+Inazuma vào hơn hai ngàn năm trước, đang ở giai đoạn cuối của chiến tranh Ma Thần.
+Tương truyền lúc đó, mãng xà Orobashi đã bẻ nhánh san hô trên người, dẫn dắt người dân ở đáy biển trở lên mặt đất, thấy được ánh mặt trời; với lòng nhân từ và thương xót nên đã tập họp con dân, sắp xếp cuộc sống cho họ trên hòn đảo san hô cằn cỗi.
+Nhưng giữa trời đất vô thường này, con người nhỏ bé khó tránh được nỗi đau thương khi phải sinh tồn trong nghịch cảnh, vì những bất hạnh đớn đau mà trở nên u uất. Bất luận là ánh sáng chói rọi, hay bầu trời và mặt biển tĩnh lặng, hoặc là lời dạy bảo dịu dàng của thần linh... tất cả đều khó có thể xoa dịu được vết thương do đói khát và bệnh tật gây ra.
+Mãng xà chưa từng quên đi quá khứ cay đắng vì bản thân là kẻ bại trận, và lời thề không để con dân bị bỏ rơi lần nữa. Thế nên, hắn đã hỏi pháp sư:
+"Con gái của ta, tại sao con dân biển sâu lại khóc than? Dù cho ta đã đuổi Rồng Biển Sâu đi, và giúp các ngươi thấy được ánh sáng mặt trời."
+Vị pháp sư thông thái đã đáp rằng:
+"Đói khát."
+Mãng xà lại hỏi:
+"Không thể khiến con dân no ấm đúng là tội lỗi. Vậy thì, con dân của ta, các ngươi mong muốn điều gì?"
+Một hương lão thành thật trả lời:
+"Ngài đã soi sáng dẫn đường cho chúng tôi, dẫn dắt chúng tôi xây dựng một vương quốc dưới biển không có cướp bóc, không ức hiếp, không ai phải chịu đàn áp, điều này đã đủ để chúng tôi cảm tạ sâu sắc thánh ân...Nhưng ở phía Đông của đảo san hô, nơi đó có đất đai rộng rãi và màu mỡ hơn."
+"Xin ngài cho phép chúng tôi di dời sang hòn đảo bên đó, để chúng tôi cố gắng cày bừa, để đời sau của chúng tôi sẽ có được một quá khứ huy hoàng và một tương lai no ấm, không còn ảm đạm như hiện tại."
+
+Mãng xà không trả lời, chỉ im lặng trầm ngâm.
+Narukami đã thống nhất toàn bộ khu vực phía Đông dựa vào vũ lực. Còn những vị thần bại trận, đương nhiên đều phải thuận theo luật trời, không ai thoát khỏi.
+Rất nhiều năm sau đó, những con dân khốn khổ qua nhiều lần hết mực van nài, cuối cùng đã làm dao động Ma Thần của họ.
+Cứ như thế, mãng xà đã huấn luyện con dân biển cả nghèo khổ trở thành các chiến sĩ dũng mãnh, điều khiển thuyền bè, hải thú, cưỡi trên sóng biển và hòa với mây trời, trong tiếng hát của kình ngư phát động tấn công vào vương quốc của Lôi Thần...
+Nhưng con dân biển cả không hề biết rằng, Watatsumi Omikami sở dĩ quyết định phát động trận chiến tàn khốc không chút khả năng chiến thắng này, không phải với ý muốn chinh phục, mà là ý nguyện hy sinh.
+Nghe nói trong quẻ bói mà pháp sư cố tình giấu đi, đã dự báo trận chiến này của Sangonomiya ngay từ ban đầu đã được an bài là thất bại thảm hại, chỉ để lại một kết cục nhục nhã cho con dân biển cả mà thôi.
+
+Về động cơ của Orobashi thì không có ghi chép lịch sử nào đáng tin cậy. Câu chuyện này là do những người đời sau đã đưa ra suy luận sau khi phát hiện ra nội dung quẻ bói:
+Watatsumi Omikami đã sớm biết được rằng bản thân sẽ không còn cơ hội thoát khỏi cái chết, nhưng vẫn thản nhiên chấp nhận kết cục đã được báo trước.
+Nếu muốn thực hiện vĩnh hằng bất diệt của "tín ngưỡng" thì chỉ có cách duy nhất là "hy sinh". Cho dù vị thần có vĩnh viễn ra đi, thì con dân cũng sẽ đem những ký ức về niềm vui, sung túc, khổ ải và mất mát để thêu dệt không ngừng, trở thành tín ngưỡng của một phương. Còn nỗi nhục vì thua trận mà phải cúi đầu quy phục và cảm xúc mãnh liệt mà ngài đã mang lại, cũng sẽ trở thành nguồn nuôi dưỡng ký ức.
+
+Cho dù ngày nay nhiều người Watatsumi đã không còn tin rằng, vị Omikami từng dẫn dắt tổ tiên của họ đi tìm cuộc sống mới vẫn còn khả năng hồi sinh, nhưng vì lòng tự tôn mãnh liệt của con dân Watatsumi; vì nỗi xót xa khi nhìn thấy thần thể từng được tôn thờ nay lại bị tông chủ xem như khoáng sản thỏa sức đục đẽo; và sự đau thương vì mất đi Watatsumi Omikami... Đủ loại tâm tư mãnh liệt sâu sắc được lưu truyền qua từng thế hệ, giống như một quyển sử sách truyền miệng, đặt nền tảng cho sự nhẫn nhịn, phản kháng và hy sinh vì tín ngưỡng của người Watatsumi.
+
+Như tác giả đã nói, Sangonomiya rất khan hiếm tư liệu sử sách, rất nhiều động cơ đã trở thành những câu chuyện hư cấu do người đời sau lý giải. Điều này đã khiến những câu chuyện lịch sử đó trở thành "lịch sử tích lũy từ ý thức", chứ không phải "lịch sử ghi nhận sự thật". Dân chúng với nền tảng ý thức chung này đã trải qua trăm ngàn năm cường hóa và tích tụ, dù cho đã mất đi vị thần mà họ yêu mến, nhưng vẫn có thể chống lại quốc gia có vị thần nguyên tố với tín ngưỡng mạnh mẽ... Không thể không nói rằng, sự cố chấp này tuyệt đối không phải chấp mê bất ngộ.
+
+Điều đáng chú ý là, xem nhẹ "sự thật" trong quá khứ, xem trọng "ý thức" của hiện tại, chính là một khuyết điểm lớn của đất nước Watatsumi, oán hận tích lũy ngàn năm, nỗi nhục nhẫn nhịn ngàn năm, một khi cảnh tượng nghèo khó bị kẻ có ý đồ xấu lợi dụng xúi giục, sẽ trở thành tai họa khó lường cho đất nước.
+
+Nhưng nói đến đây thì, người dân Watatsumi nổi tiếng với trí tuệ và sự nhẫn nhịn, lẽ nào thật sự cam lòng chịu đựng sự sỉ nhục vô tận chỉ để sinh tồn hay sao?
+Nhất là những năm gần đây, dưới sự áp bức kinh tế của Hiệp Hội Kanjou, càng ngày càng nhiều người trẻ tuổi trên Đảo Watatsumi bàn luận về đề tài kháng chiến và oán trách, có thể thấy được những đề tài này không chỉ liên quan đến quá khứ, mà đã sâu sắc ảnh hưởng đến hiện tại và tương lai.
+
+Nhưng câu truyện truyền thuyết về việc chém Watatsumi này vẫn còn một phiên bản khác:
+Con dân biển cả ngày xưa khi còn ở dưới đáy biển từng sở hữu một bộ biên niên sử rất đáng tin cậy. Bởi vì nơi đó không ngày không đêm, nếu không ghi chép như vậy sẽ quên mất thời gian. Nhưng những thứ này đều bị mãng xà ra lệnh phong ấn trong Enkanomiya, không được đem ra ngoài.
+Thậm chí cách đặt tên của con dân biển cả xưa kia cũng không giống như kiểu cách của Inazuma ngày nay. Đa số họ tên của người Watatsumi hiện nay đều xuất hiện sau khi mãng xà ra lệnh học tập truyền thống của Narukami.
+Tương truyền, khi Watatsumi Omikami quyết định đưa con dân biển cả rời khỏi đáy biển, cũng từng nhận được ý chỉ của trời cao. Bản thân Watatsumi Omikami chính là vị thần đã xông vào biển đen hòng trốn khỏi trọng tội trong chiến tranh Ma Thần. Là trời cao đã ra lệnh cho Orobashi ra mặt chịu tội cũng không biết chừng.
+Chỉ là rất ít người trên thế giới có thể hiểu được chữ của biển sâu, sử sách cũng bị cất giấu trong Enkanomiya không thể xem được. Chân tướng e rằng khó có thể sáng tỏ.
+Nhưng truyền thuyết ẩn dụ "sự thật" này so với truyền thuyết ẩn dụ "ý thức" bên trên, chẳng qua chỉ là một dã sử không quan trọng mà thôi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book309_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book309_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d38607e27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book309_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Pháp sư Mouun xuất thân từ thị tộc Yuna, thị tộc này từng là một trong các tộc lớn năm đó đã đi theo Omikami trở lên mặt đất, đến ngày nay vẫn nổi tiếng với biệt tài dùng tiếng hát kình ngư để làm quen với các sinh vật biển. Mouun từ nhỏ đã vào Sangonomiya, cùng với Thánh Pháp Sư học các truyền thống tế lễ, kiến thức lịch sử, chính sự và những bài dân ca trên đảo; đứa em gái song sinh của cô sau này được gọi là Ayame "Umigozen" chính là con gái biển cả của thị tộc, phụ trách công việc thu thập trân châu.
+Sau đó, khi tin tức Shogunate sẽ thống nhất toàn bộ các đảo được truyền đến Watatsumi, Mouun và Ayame đã rất có tiếng tăm trong lòng dân chúng Watatsumi. Trong những bài dân ca còn lưu truyền đến ngày nay miêu tả rằng, Mouun thông minh, tính tình ôn hòa, chuyên đi hòa giải những tranh chấp trong dân gian, còn người em Ayame anh dũng sảng khoái, rất giỏi đánh bắt mãnh thú dưới biển.
+
+Khi Watatsumi Omikami cuối cùng cũng đã không do dự nữa, quyết định phát động chiến tranh, thủy quân đời đầu của Sangonomiya do Thánh Pháp Sư đích thân ủy nhiệm cho chị em Mouun, và mối duyên giữa Mouun với kình ngư Daikengyou cũng từ đó mà nên.
+
+Trong truyền thuyết, "Daikengyou" là một kình ngư khổng lồ bị mù, nó có tuổi thọ bốn năm trăm năm tuổi. Vùng đáy biển sâu tăm tối chính là chỗ ở của nó, sứa biển lấp lánh tựa ánh trăng và những loài cá biển sâu chính là thần tử, bên trái có năm trăm kỳ lân biển làm hộ vệ, bên phải có năm trăm cá voi làm nhạc sư. Cũng có vài bài dân ca kể rằng, nó có thể một hơi nuốt chửng mười hòn đảo san hô, rồi khi no bụng và ngủ say, nó có thể nhả ra năm đài san hô theo tiếng ngáy.
+
+Dù là con dân Sangonomiya am hiểu tiếng hát kình ngư, cũng chưa từng có ai sống sót để nhìn thấy được con thú khổng lồ như thế này, mà lại còn có thể toàn vẹn rút lui. Nhưng Mouun nhận lệnh của Thánh Pháp Sư, khi mặt trăng vừa vượt qua màn sương và vươn lên bầu trời, bèn lập tức lặn xuống cung điện của kình ngư. Không biết Mouun đã bằng cách nào thuyết phục được Daikengyou, chỉ biết rằng sau ba lần mặt trăng lên cao, chờ đến khi sóng biển rút khỏi bờ, người dân Watatsumi đã chứng kiến được Daikengyou với thân hình to lớn chở trên lưng là pháp sư Mouun xuất hiện trên mặt biển tĩnh lặng, với lấp lánh điểm sáng ánh bạc.
+
+Sau đó, Daikengyou và những thần tử hải thú của nó cứ thế đi theo pháp sư Mouun tận trung quyết chiến vì Omikami, mãi cho đến khi kết cục bi thương ập đến...
+Sau khi nghe tin Omikami và Touzannou đều đã ngã xuống, pháp sư Mouun trên đường rút lui đã gặp phải phục kích của Tengu Sasayuri, cuối cùng đã tử trận cùng với kình ngư Daikengyou, di thể rơi vào tay quân Shogunate. Em của cô là "Umigozen" Ayame cũng đã biến mất trong biển máu ở trận chiến đó, không rõ tung tích.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book30_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book30_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5779263cd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book30_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Thống trị vương quốc này là một công chúa xinh đẹp trắng như tuyết. Giống như mặt trăng, cô có làn da trắng nhất trong khu rừng, đôi mắt thuần khiết nhất, và trái tim trong sáng nhất. Do đó, thần dân một lòng phục tùng cô, gọi cô là "Công Chúa Bạch Chi".
+Công Chúa Bạch Chi dùng phương pháp mềm mỏng thống trị thần dân, cô luôn biết điều gì tốt nhất cho dân chúng. Dưới sự bảo hộ của cô, các cư dân trong Rừng Già Ánh Trăng vĩnh viễn không phải chịu sự trừng phạt vô tình của Mẹ Bóng Đêm, vĩnh viễn cũng không gặp phải sự xâm phạm của độc vật trong màn đêm.
+Nhưng Công Chúa Bạch Chi cũng có ưu tư của mình. Trong màn đêm đen kịt, mặt trăng vĩnh cửu giống như một lỗ ánh sáng, từ ánh sáng của nó, dường như có thể nhìn thấy ảo ảnh về thế giới của anh. Giống như tất cả mọi người, công chúa thường ngồi trên phiến đá cổ kính phía trước cung điện, vuốt ve đám rêu phát sáng, tưởng tượng phía sau mặt trăng là thế giới ra sao.
+"Một ngày nào đó, tôi có thể đưa thần dân của tôi đi đến nơi đó không?" Công chúa nói một mình.
+"Có thể chứ."
+Đột nhiên, câu hỏi ấy được đáp lại.
+Công chúa quay đầu lại, nhìn thấy hoàng tử trẻ tuổi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book310_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book310_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebbe29470
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book310_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Touzannou không rõ tên họ, xuất thân thấp hèn, một số bài dân ca gọi anh ấy là "đứa con bị bỏ rơi của ánh trăng và thủy triều", hoặc "đứa trẻ bị lãng quên của mặt trăng". Có lẽ anh từng là đứa con mất đi thị tộc, hoặc là con của kẻ lang thang trôi dạt theo sóng biển đến đây.
+
+Cho dù không tên không họ, cũng không có thị tộc để bảo vệ bình an trưởng thành, nhưng Watatsumi Omikami vẫn thu nhận đứa con này, cũng giống như đã từng tiếp nhận những đứa con bị giam cầm dưới đáy biển.
+Sau đó, đứa trẻ đi theo chị em Mouun để học hỏi, học được các nghi thức và khúc hát kình ngư của người Watatsumi, ký ức được nhuộm lên sắc màu của cung điện san hô và ngọc trai, ánh sáng lấp lánh của đàn cá và màu rực rỡ của cá thu, cơ thể được rèn giũa bởi đá ngầm và những cơn sóng vô tận nên nhanh chóng trở nên cường tráng.
+
+Những bài dân ca của thị tộc Yuna kể rằng, khi đứa trẻ trở thành chàng thiếu niên, pháp sư Mouun đã rủ nó cùng bơi lượn trong làn sóng của ánh trăng và bầu trời sao. Trong làn sóng nhấp nhô, thiếu niên cảm nhận được ngôn ngữ và tâm tư của hải thú; Trong tiếng ngân nga dịu dàng mà bi thương của pháp sư, thiếu niên đã xác định được con đường đi sau này.
+
+Nghe nói sau lần bơi đêm này, thiếu niên đã giác ngộ được kiếm thức có tên là "Getsumouun" và "Yuushio". Tuy rằng anh không có con cháu nối dõi, nhưng loại kiếm thức này đã được truyền lại cho các võ sĩ ở Watatsumi, và được cải tiến qua từng đời, do đó mà không hề thất truyền. Ở vùng đất rất ít truyền thống kiếm thuật như Đảo Watatsumi, hai loại kiếm thức này cho đến ngày nay vẫn rất hữu dụng trong thực chiến.
+
+Khi Watatsumi Omikami bước lên con đường chinh chiến không lối về, thiếu niên đã đi trước dọn đường, thống lĩnh tấn công hòn đảo được gọi là Touzan lúc bấy giờ. Và danh hiệu Touzannou là phần thưởng mà Watatsumi Omikami đã ban cho anh vì chiến công này. Nhưng trong truyền thuyết của cư dân Đảo Yashiori ngày nay, vị Touzannou dũng mãnh đáng thương này lại có một cái tên tàn ác hung bạo là "Akuou", có nghĩa là "Ác Vương".
+
+Cuối cùng "Akuou" cùng với chủ nhân của mình đã bị "Lưỡi Đao Vô Tưởng" trừng phạt, Mouun người đã cùng cuỡi sóng đêm trăng cũng đã bỏ mạng trong cơn giông bão lông quạ đen tối và trong tiếng khóc than của người trong tộc...
+Mọi thứ đã kết thúc, mọi thứ đã không được như mong ước.
+
+Điều đáng nói là, trên Đảo Watatsumi ngày nay, mọi người vẫn gọi các anh hùng dũng sĩ là "con cháu của Touzannou", dù cho "Touzannou" trẻ tuổi ngông cuồng chưa từng gặp được người tâm đầu ý hợp để kết duyên, chưa từng được tận hưởng tương lai yên bình không sóng gió.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book311_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book311_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..480d6d2d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book311_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Thường nói "Giương cung tựa trăng khuyết, mài đao sáng như ngọc."
+
+Kể rằng ngày Narukami đến, đã truyền dạy dân chúng cách chế tạo đao kiếm. Sau mấy ngàn độ sương giá, mấy trăm mùa thu hoạch, kỹ nghệ rèn đao kiếm của nhân gian rốt cuộc đã có thể rèn ra một thanh bảo đao có thể khiến cho Narukami yêu thích. Đền thần và Shogunate đã định ra một tế lễ như thế này: Chọn ra một bảo đao danh tiếng, tốt nhất trong thiên hạ, hiến cho đền thần, đặt tên là "Goshintou". Dịp lễ hiến đao vô cùng náo nhiệt, đến nay vẫn còn tồn tại. Nhưng rất nhiều câu chuyện đằng sau "Goushinto", e rằng ít ai biết đến.
+Phàm là nghệ nhân rèn đao, một khi bắt tay vào rèn, sẽ không chỉ rèn một thanh. Thanh đao tốt nhất được gọi với cái tên tao nhã là "Shinuchi", được dâng lên cho quân chủ hoặc thần linh, không tạo sát nghiệp, thân đao sạch sẽ. Những thanh đao khác được gọi là "Kageuchi", được ban cho cận thần, dùng làm binh đao, thường xuyên nhuốm máu, thân đao ô uế.
+
+Vị Narukami Gongen - Shogun đầu tiên, từ ngày trở thành Ogosho của vùng đất Inazuma, đã luôn dắt theo người em gái song sinh của mình ở bên cạnh. Hai người một sáng một tối, một thật một ảo ảnh, điều tiết triều đình, ra trận diệt địch. Người em song sinh này tên gọi là "Ei", nếu viết thành chữ đầy đủ thì e rằng sẽ là chữ "Ảnh" có ý nghĩa đối lập với tên của Shogun đời đầu, và cô ấy cũng chính là Shogun đời thứ hai của Shogunate - "Shogun Ei".
+Mọi người đều biết, trong trận chiến gió cuốn bụi trần đó, chỉ có bảy vị thần có thể sống sót. Shogun Ei tuy rằng tinh thông võ nghệ, kiếm thuật vô song, nhưng tự cảm thấy bản thân chẳng qua là một võ sĩ, không thể thấu hiểu nhân tâm, nên đã lựa chọn cách hy sinh, để giúp cho người chị song sinh đến được "tòa thành trên trời cao", trở thành người cai quản Inazuma. Shogun "Makoto" sau đó đã thành lập Shogunate, trị vì Inazuma. Đương nhiên vì nhớ đến tình xưa, (Narukami Gongen) đã triệu hồi thần thức của "Ei", tạo nên cơ thể cho cô ấy, và biến cô ấy trở thành "Kagemusha" ở bên cạnh mình.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book312_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book312_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6a22ceff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book312_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Chuyến thám hiểm ở Đảo Tsurumi không được thuận lợi lắm.
+
+Trước đó may nhờ có một thanh niên bản địa tên là Kama đã giúp đỡ tôi rất nhiều, tôi mới có thể thành công thoát khỏi Đảo Ritou, vượt qua trùng trùng giám sát và đến được Đảo Tsurumi. Dưới sự hướng dẫn của anh ấy, tôi cũng đã từng vào sâu trong biển sương mịt mù, trong vội vàng đã chứng kiến được nền văn minh cổ xưa trên đảo, và những ảo ảnh tựa như trong mơ, nhưng bây giờ, những cảnh tượng trong ký ức cũng đã tan biến như khói sương rồi...
+Nhưng tôi vẫn nhớ rất rõ ràng, ở hòn đảo vốn dĩ đã diệt vong này, tôi lại gặp được một đứa trẻ.
+
+Có lẽ đó chỉ là nguyên tố hạt nhân trong sương mù đã khiến người ta sản sinh ảo giác, cũng có thể là vì nấm rơm trên đảo...Đứa trẻ đó có lẽ chỉ là ảo ảnh mà thôi, hoặc là một ký ức hư ảo. Tuy nghĩ như vậy sẽ hợp logic hơn, nhưng lần thứ hai lên đảo, tôi vẫn cứ đem theo nhiều thức ăn hơn...hy vọng đứa bé ấy có thể nhận được, sống một mình đơn độc trên hòn đảo chết chóc này, nhất định không hề dễ dàng.
+
+Lần thứ hai lên đảo, tôi không báo với Kama. Kết quả là nhanh chóng bị lạc giữa làn sương mù dày đặc...Dùng đủ mọi cách cũng không thể làm rõ phương hướng, như thể làn sương mù này đang cự tuyệt tôi một cách vô duyên vô cớ.
+Nếu không phải Nhà Lữ Hành có mái tóc vàng và tiểu tinh linh tên "Paimon" kịp thời giúp đỡ, e rằng tôi đã phải tay không trở về rồi. Cám ơn họ đã giúp tôi hái Nấm U Ám này, người Inazuma tương truyền loại nấm này được kết tinh từ ký ức xa xưa của những người đã khuất ở Đảo Tsurumi, vì vậy mà chúng có ánh sáng nhấp nháy huyền ảo, chúng có công dụng sáng mắt bổ não, tăng cường trí nhớ.
+
+Qua mấy ngày thử nghiệm, loại nấm này quả thực có tác dụng làm bình ổn tâm trạng, khiến con người vui vẻ, hình như cũng tốt cho tiêu hóa...Nhưng trí nhớ thì không có tác dụng gì rõ rệt. Phải chừa lại mấy cây đem về cho người bạn Sumeru nghiên cứu, tuyệt đối không thể quên.
+
+Ngoài ra, tấm ảnh bích họa cổ đại mà Nhà Lữ Hành tóc vàng và Paimon đem đến cũng rất thú vị, rất đáng nghiên cứu kỹ lưỡng. Lần này có thể phát hiện di tích lịch sử có giá trị như vậy, đều nhờ vào sự nhiệt tình, trí tuệ và tinh thần xông pha của hai nhà mạo hiểm danh tiếng lừng lẫy này.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book313_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book313_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f2df150c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book313_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Đại tỷ tuyệt vời nhất Teyvat
+Luôn luôn lắng nghe
+Luôn luôn thấu hiểu
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book314_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book314_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f65966bc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book314_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+1. Dùng bữa, tắm rửa, thay y phục, chuẩn bị xuất hành.
+2. Gặp thương nhân Luo Qiao ở Lưu Ly Đình, dùng bữa trưa.
+3. Gặp gỡ ba người cung cấp tình báo, trao đổi thông tin.
+4. Đến hội nghị ở Nguyệt Hải Đình.
+5. Ăn nhẹ, bàn luận những việc chưa giải quyết trong hội nghị, sau đó về Quần Ngọc Các.
+
+Ba mục đầu tiên có thể căn cứ theo tiến độ mà linh hoạt điều chỉnh thời gian. Hội nghị trong mục thứ tư được định vào buổi chiều tối, kiến nghị nên đến sớm.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book315_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book315_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3c2d4fb8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book315_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+
+Ngày nghỉ ngơi!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book316_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book316_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..53a9ccc5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book316_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Một hộ gia đình ở phía đông ngôi làng, vốn là chi thứ của gia tộc trừ ma, vậy mà chỉ trong vòng hơn mười ngày ngắn ngủi, người vợ qua đời vì bạo bệnh, đứa con gái thì mất tích, không lâu sau người chồng cũng treo cổ tự tử.
+
+Sau khi điều tra, phát hiện có một luồng khí tàn dư của Ma Thần trong làng.
+
+Vì không biết tàn dư Ma Thần có còn sót lại hay không nên người dân trong làng rất hoang mang, bất đắc dĩ phải dọn đi.
+
+Những người đến đây xin hãy cẩn thận.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book317_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book317_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd2cb4528
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book317_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Thầy thuốc nói em đang bị bệnh rất nặng. Đừng lo lắng, cho dù có phải bán hết của cải, anh cũng sẽ cứu em cho bằng được.
+
+Nhìn em ngày càng tiều tụy, không có thuốc chữa, tim anh như rỉ máu. Nếu có thể, anh thực sự muốn chịu khổ thay em...
+
+Em nói cả đời này em không còn gì hối tiếc, và nguyện vọng duy nhất là muốn anh chăm sóc tốt cho Shenhe, nhưng nếu không hối tiếc thì tại sao em lại khóc chứ?
+
+Thời gian này anh không biết mình đang làm gì, mỗi ngày đều sống trong cảnh đầu óc mông lung, lần mò sách cổ, tìm cách cứu em, nhưng lại chẳng được gì.
+
+Anh tìm ra rồi, hóa ra Mingjun đã giấu cuốn sách có thể cứu em! Anh đã lấy lại được cuốn sách rồi, anh đã triệu hồi thần linh và hiến tế như trong sách nói...
+
+Thần đã xuất hiện, anh nói với ông ấy rằng anh đồng ý dùng mạng sống của mình để đổi lấy em. Thần không nói gì, chỉ hướng tay về phía con gái của chúng ta.
+
+Thần nói nó là cô thần kiếp sát, dù có sống cũng chỉ làm tổn thương những người xung quanh, nói không chừng cả em cũng là do nó khắc chết. Nếu đã như vậy, chi bằng...
+
+Anh đã đem nó vứt vào trong hang núi mà thần nói. Ba ngày đã qua, vẫn không có tin tức gì. Anh chờ đợi trong lo lắng, trong lòng cũng có dự cảm không hay...
+
+Anh có lỗi với Shenhe, có lỗi với em. Là do anh đã mù quáng! Hãy để anh... đích thân đến xin lỗi hai người.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book318_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book318_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2dc63208
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book318_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Pháp thuật được khắc trên Bí Hoa Thạch thường có thể tồn tại trong một thời gian dài, cũng có người tin rằng nó có sức mạnh để giao tiếp âm dương.
+
+Nhưng để tìm được "Bí Hoa Thạch" không phải chuyện dễ, cần phải có "thời gian" và "địa điểm" đặc biệt.
+
+Nghe nói đứng ở giữa hồ phía nam Thiên Hoành Sơn, khi hoàng hôn buông xuống, nhìn về hướng mặt trời lặn để tìm, có lẽ sẽ thấy được gì đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book319_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book319_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..da0397df3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book319_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book31_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book31_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b54826a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book31_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+"Tôi là hoàng tử của Đất Nước Ánh Sáng, đến từ cực bên kia thế giới." Đối mặt với sự kinh ngạc của công chúa, hoàng tử nói.
+Trên người hoàng tử phát ra hào quang kỳ dị, những cư dân nhợt nhạt của đất nước ánh trăng chưa từng nhìn thấy sức sống như vậy. Khi hoàng tử dạo bước trong Rừng Già Ánh Trăng, sinh mệnh sục sôi, cỏ cây nảy mầm, thần dân của công chúa cũng trở nên mạnh mẽ.
+Anh ấy đến để giúp đỡ, sẽ có một ngày giải phóng công chúa khỏi bóng tối, đưa cô đến đất nước không có bóng đêm. Cho dù hoàng tử không hề nói như vậy, nhưng trong nhiều năm suy tưởng công chúa đã sớm có dự cảm.
+Thế là, cô hỏi:
+"Phía bên kia của mặt trăng, rốt cuộc là thế giới như thế nào?"
+Hoàng tử đã nhiều lần kể cho cô nghe về Đất Nước Ánh Sáng, nhưng lúc này anh hiểu rằng công chúa đã quyết tâm phải chính mắt nhìn thấy đất nước đó như thế nào.
+Như vậy, lập nên lời thề cứu giúp thần dân, công chúa và hoàng tử nắm tay nhau rời khỏi đất nước ánh trăng, tiến vào rừng rậm tối tăm của Dạ Quốc.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book320_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book320_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..25c51f65c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book320_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book321_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book321_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2ca08e9d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book321_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Nếu nhặt được chiếc bình này thì chứng tỏ tôi có thể đã không còn nữa.
+Những tưởng con đường hải tặc rộng thênh thang, cứ nghĩ sẽ có cơ hội đưa tôi trở về Liyue, nên mới cố ý lên thuyền của họ. Nào ngờ...
+Haiz, thôi vậy, đây chính là số mệnh sao?
+Trước khi đến Inazuma, tôi lo rằng mẹ già ở nhà một mình sẽ bị trộm ghé thăm, bèn cố ý chôn tờ ngân phiếu đã tích góp bao nhiêu năm nay ở nơi được đánh dấu trên bản đồ. Bạn hãy đến đó lấy, tiền đổi được từ ngân hàng tùy bạn xử lý, chỉ mong có thể để lại một phần ít ỏi để mẹ tôi an hưởng tuổi già. Bà ấy tên là Minamoto Kotomi, sống ở Quy Li Nguyên. Trăm sự nhờ bạn!
+
+Xin lỗi mẹ, con tìm được rất nhiều Tú Cầu Anh Đào ở quê mẹ, nhưng không có cách nào để gửi về cho mẹ rồi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book322_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book322_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3144b1b9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book322_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Tạo hóa chứa diệu cơ, nhật nguyệt hành hung cát.
+Ba góc ngăn bóng tối, ngũ thánh ẩn hư không.
+
+"Vũ trụ không có khởi đầu và cũng không có kết thúc, vùng đất xưa kia cũng như vậy. Chỉ là chuyện này không có ý nghĩa gì đối với chúng ta. Vùng đất nơi chúng ta ở đã không còn liên kết với sự vĩnh hằng vô tận nữa."
+Vị hiền nhân duy nhất - Aberaku đã nói như thế với Người Con Của Mặt Trời đời đầu tiên. Người Con Của Mặt Trời từ lâu đã có ý định trừng phạt Aberaku, lần này gọi hiền nhân ấy đến trước ngự tiền tra hỏi, chẳng qua chỉ muốn gây thêm khó dễ rồi giam giữ y mà thôi.
+Truyền thuyết kể rằng, Aberaku đã được Tokoyo Ookami vĩ đại khai mở trí tuệ, nhờ vậy mới có thể tạo ra ánh sáng cho Enkanomiya, nơi quanh năm không thấy ánh mặt trời. Nhưng Người Con Của Mặt Trời lại ghen tị với tài năng của hiền nhân nên đã giam cầm anh ta suốt đời. Thế nhưng, Người Con Của Mặt Trời đó chưa từng nghĩ đến, nếu như Aberaku không tạo ra mặt trời dưới lòng đất, thì làm sao có được chính mình.
+"...Trời đất vốn như gà và trứng, rồng và rắn vốn là một thể." Aberaku vừa nói dứt câu, bèn bị đám quân binh mai phục đè xuống.
+
+Lúc đó, Enkanomiya nhờ có ánh mặt trời xuất hiện nên mới dễ thở hơn. Bởi vì con rồng kia chỉ thích bóng đen, sợ hãi ánh sáng, cho nên nó không còn dám lộng hành nữa. Cuối cùng, chuỗi ngày rồng ác hoành hành, xem mạng người như cỏ rác cũng đã kết thúc, dân chúng Enkanomiya trở nên mạnh mẽ hơn, và có khả năng đối đầu với nó.
+Thế nhưng, khi mối nguy hiểm bên ngoài vẫn chưa được xóa bỏ tận gốc, sự vẩn đục trong con người đã bắt đầu bộc lộ. Mọi người đã lựa chọn lập ra "Người Con Của Mặt Trời" và hết mực sùng bái. Hắn lại ngang ngược hung tàn, hãm hại trung lương.
+
+Không biết bao nhiêu năm tháng đã qua đi, Enkanomiya có một đứa trẻ đã đánh cược với bạn bè của mình. Một mình nó sẽ lặn ra ngoài ba góc biển, né tránh dấu tích của rồng, để tìm kiếm loại Hoa Long Cốt đó. Nhưng ở trong hang động, nó đã gặp một con mãng xà chưa từng trông thấy,
+Đứa trẻ trông thấy con mãng xà to lớn, quái dị, nhưng lại không hề cảm thấy sợ hãi, ngược lại còn có chút cảm giác thân quen.
+"Ta là một thần rắn ô uế, tuy có trăm ngàn thân quyến, nhưng những người từng nương nhờ ta nay đã chẳng còn lại một ai. Ngày nay rơi vào nơi này, được gặp gỡ cùng ngươi, cũng xem như duyên phận. Tuy ngươi không phải con dân của ta, nhưng dù sao cũng là con của loài người. Ngươi có nguyện vọng gì, cứ việc nói ra đừng ngại."
+"Xin hỏi, ngài có thể làm thần của dân biển sâu chúng con không?"
+
+Thế là cuộc chiến giữa một người một rắn cùng đối đầu với vương quyền của Người Con Của Mặt Trời, sự xâm lăng của rồng biển, khơi dậy cơn sóng thịnh nộ đã bắt đầu từ đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book327_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book327_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1124dd27b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book327_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book328_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book328_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a6a3f6c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book328_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Gặp chữ như gặp người:
+
+Gần đây cùng bạn bè thảo luận về "Thần Nữ", nhưng tự thấy vẫn chưa đủ, tôi muốn đến Thần Luật Quan một chuyến hy vọng có thể lĩnh ngộ được.
+Chắc chắn sẽ về trong ngày, xin đừng lo lắng.
+
+Yun Jin
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book329_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book329_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5c3723525
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book329_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Đồng hương quên đi quê nhà: Fatui đã tự xưng như vậy khi giới thiệu thân phận.
+Lang thang: Chấp hành nhiệm vụ, hành động.
+Phơi nắng: Mai phục, án binh bất động.
+Đập dĩa: Làm một vố to
+Rửa dĩa: Thân phận bại lộ, bị bắt.
+Nắm chặt tay trái: Báo thù
+Nắm chặt tay phải: Liên minh
+Buông tay trái ra: ■ phản.
+Buông tay phải ra: Tha thứ.
+Gió nam: Thuận lợi
+Gió bắc: Không ■
+Cua Thái ■: Thương Hội Vạn Quốc, có thể là vì không ■ cua ở Inazuma
+Cua ■■: Hiệp Hội Ka■■, ■■ vì ■ là thuộc hạ Shogun ■■■■
+Cua ■■: Nob■shi, vì ■■ màu của ■■■ragi.
+■■ Sắt: Shuumatsu■■■, bị gọi là chuột ■■■, quá đáng, ■■■ quạu ■■■!
+
+(Chữ trên giấy ban đầu còn khá rõ, nhưng càng về sau thì nét chữ càng khó nhận ra, hình như là đã bị thấm nước.)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book32_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book32_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..13dbd123d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book32_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Vượt qua những đầm lầy đang cháy rực ngọn lửa đen, đi qua sơn động đầy rẫy nấm độc, hoàng tử và công chúa đến được đất nước người lùn.
+"Công chúa của đất nước ánh trăng, xin hãy cứu 5 anh em chúng tôi, chúng tôi sẽ biết ơn ân đức của ngài và trung thành với ngài cả đời." Người lùn xấu xí từ cành khô xuất hiện và khóc với công chúa.
+Công chúa tốt bụng thương xót cho cảnh ngộ của người lùn, đồng ý lời khẩn cầu của anh.
+Bọn họ leo lên thung lũng tối tăm, cứu được người lùn mù giữa những ngọn núi cao hiểm trở:
+"Ôi chao, tôi thật hồ đồ, tôi trèo lên cao như vậy chỉ vì muốn thấy phong cảnh đẹp hơn." Người lùn mù xin lỗi công chúa.
+Họ đi sâu vào vùng đất ngập bùn nhão, moi ra người lùn ngốc từ trong bùn.
+"Hì hì." Người lùn cười ngu ngốc cảm ơn công chúa.
+Bọn họ tiến vào hang động nơi cư trú của Dạ Yểm, cứu được người lùn nhát gan từ trên thạch nhũ.
+"Không, không giấu gì ngài, tôi, tôi đến đây, để đấu vài trăm vòng với tay sai của Mẹ Bóng Đêm!" Người lùn nhát gan giải thích.
+Bọn họ lại đi lên những cánh đồng hoang vu, tìm thấy người lùn khô héo đang giãy giụa trong bãi cát lún.
+"Tôi chỉ muốn đến xem vườn hoa của tôi, không ngờ lại lạc đường." Người lùn xoa hai bàn tay khô quắt, cười khổ với công chúa.
+Bọn họ lẻn vào sào huyệt tối tăm, cứu người lùn vô tư từ giữa đám nấm ăn thịt người.
+"Tôi vốn là chỉ muốn giải sầu, không cẩn thận bị nhốt ở nơi này." Người lùn than thở nói.
+Cứ như vậy, công chúa và hoàng tử cứu được 5 anh em người lùn. Công chúa tốt bụng nói với người lùn:
+"Các ngươi giờ đây đã là thần dân của ta, vậy hãy theo chúng ta đi đến đất nước ánh sáng. Quê hương của hoàng tử mặt trời có thể khiến kẻ mù thấy ánh sáng, khiến kẻ ngốc có trí tuệ, khiến kẻ nhát gan có dũng khí, khiến kẻ lụi bại phục sinh... Đây là lời cảm ơn của công chúa ta dành cho các ngươi."
+Những người lùn vô cùng vui vẻ, nhao nhao hành lễ với hoàng tử và công chúa. Bọn họ trở thành bạn đồng hành của công chúa và hoàng tử, một bước không rời trong cuộc hành trình.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book330_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book330_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..88aa043b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book330_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Gửi {NICKNAME} và Paimon:
+Thành thật xin lỗi, cuối cùng lại dùng cách này để nói lời tạm biệt với các bạn. Tuy phải nói lời xin lỗi, nhưng tôi biết rõ mình không có tư cách này, cũng không còn mặt mũi để đứng trước mặt các bạn.
+Hai bạn trước đây từng nói sẽ giúp tôi vượt qua khó khăn, trong lòng tôi thật sự cảm kích và luôn trăn trở xem các bạn sẽ giúp bằng cách như thế nào. Sau khi hai bạn lấy đi bộ trang phục của tôi, tôi mới ý thức được, cách mà các bạn giúp đỡ tôi rất có thể sẽ đẩy các bạn vào tình cảnh nguy hiểm.
+Thế nên, tôi đã rời khỏi Nhà Xuất Bản Yae để đi tìm các bạn, cuối cùng thấy được các bạn ở gần Araumi, và còn một người nữa trước đây tôi chỉ nhìn thấy qua ảnh chụp - tiểu thư Momoyo.
+Tôi đã từng dựa vào vẻ bề ngoài khá giống cô ấy để mượn thân phận và thay thế cô ấy, đúng lý ra cô ấy phải căm hận tôi lắm. Nhưng tôi lại phát hiện ra, cô ấy đã mạo hiểm như vậy để giúp tôi giả chết, và cũng vì thế mà mãi mãi mất đi một con mắt.
+Tôi là một tội đồ, không đáng để các bạn đối xử tốt như vậy, nhưng các bạn lại làm quá nhiều thứ cho tôi. Tôi sẽ không bao giờ trả hết món nợ ân tình này.
+Trong chiếc túi để lại cùng với lá thư này, là toàn bộ tiền tích góp của tôi sau khi đến Inazuma, xin hai bạn và tiểu thư Momoyo nhận lấy. Xin lỗi, tôi chỉ nghĩ ra được cách này để báo đáp các bạn. Xin các bạn yên tâm, số tiền này là tôi đã làm công mà kiếm được, không phải đi trộm cướp gì đâu.
+Tạm biệt. Tôi sẽ vĩnh viễn rời khỏi Inazuma, mảnh đất mà tôi đã nợ quá nhiều.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book331_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book331_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d32b5cd30
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book331_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+-Mạt Cát-
+Trời đang trong xanh đột nhiên có cơn gió lớn, nó đang dự báo trước điều gì?
+Tuy rằng có cảm giác như đang xoay quanh tại chỗ, nhưng đó chỉ là tạm thời thôi.
+Hãy để tâm tới người bên cạnh, dù cho đó là gương mặt quen thuộc.
+Nhưng vận mệnh của bạn, lại sẽ thay đổi vì sự tồn tại của họ...
+
+Vật may mắn hôm nay là: Bồ Công Anh của đất nước xa xôi.
+Hạt giống bay theo gió, là biểu tượng tốt nhất của bạn.
+Hãy bay đi, hãy trôi đi, vượt qua đại dương, đến nơi xa xăm nhất.
+Nhưng rồi sẽ có một ngày, bạn sẽ không còn phiêu bạt nữa.
+Rồi sẽ có một ngày, bạn nhất định sẽ trở thành người mà bạn mong muốn.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book332_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book332_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..10c059cc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book332_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+Tạo hóa chứa diệu cơ, nhật nguyệt hành hung cát.
+Ba góc ngăn bóng tối, ngũ thánh ẩn hư không.
+
+"Vũ trụ không có khởi đầu và cũng không có kết thúc, vùng đất xưa kia cũng như vậy. Chỉ là chuyện này không có ý nghĩa gì đối với chúng ta. Vùng đất nơi chúng ta ở đã không còn liên kết với sự vĩnh hằng vô tận nữa."
+Vị hiền nhân duy nhất - Aberaku đã nói như thế với Người Con Của Mặt Trời đời đầu tiên. Người Con Của Mặt Trời từ lâu đã có ý định trừng phạt Aberaku, lần này gọi hiền nhân ấy đến trước ngự tiền tra hỏi, chẳng qua chỉ muốn gây thêm khó dễ rồi giam giữ y mà thôi.
+Truyền thuyết kể rằng, Aberaku đã được Tokoyo Ookami vĩ đại khai mở trí tuệ, nhờ vậy mới có thể tạo ra ánh sáng cho Enkanomiya, nơi quanh năm không thấy ánh mặt trời. Nhưng Người Con Của Mặt Trời lại ghen tị với tài năng của hiền nhân nên đã giam cầm anh ta suốt đời. Thế nhưng, Người Con Của Mặt Trời đó chưa từng nghĩ đến, nếu như Aberaku không tạo ra mặt trời dưới lòng đất, thì làm sao có được chính mình.
+"...Trời đất vốn như gà và trứng, rồng và rắn vốn là một thể." Aberaku vừa nói dứt câu, bèn bị đám quân binh mai phục đè xuống.
+
+Lúc đó, Enkanomiya nhờ có ánh mặt trời xuất hiện nên mới dễ thở hơn. Bởi vì con rồng kia chỉ thích bóng đen, sợ hãi ánh sáng, cho nên nó không còn dám lộng hành nữa. Cuối cùng, chuỗi ngày rồng ác hoành hành, xem mạng người như cỏ rác cũng đã kết thúc, dân chúng Enkanomiya trở nên mạnh mẽ hơn, và có khả năng đối đầu với nó.
+Thế nhưng, khi mối nguy hiểm bên ngoài vẫn chưa được xóa bỏ tận gốc, sự vẩn đục trong con người đã bắt đầu bộc lộ. Mọi người đã lựa chọn lập ra "Người Con Của Mặt Trời" và hết mực sùng bái. Hắn lại ngang ngược hung tàn, hãm hại trung lương.
+
+Không biết bao nhiêu năm tháng đã qua đi, Enkanomiya có một đứa trẻ đã đánh cược với bạn bè của mình. Một mình nó sẽ lặn ra ngoài ba góc biển, né tránh dấu tích của rồng, để tìm kiếm loại Hoa Long Cốt đó. Nhưng ở trong hang động, nó đã gặp một con mãng xà chưa từng trông thấy. Không biết tại sao, đứa bé ấy không hề cảm thấy khiếp sợ, ngược lại còn cảm thấy có cảm giác thân thuộc.
+"Ta là một thần rắn ô uế, tuy có trăm ngàn thân quyến, nhưng những người từng nương nhờ ta nay đã chẳng còn lại một ai. Ngày nay rơi vào nơi này, được gặp gỡ cùng ngươi, cũng xem như duyên phận. Tuy ngươi không phải con dân của ta, nhưng dù sao cũng là con của loài người. Ngươi có nguyện vọng gì, cứ việc nói ra đừng ngại."
+"Xin hỏi, ngài có thể làm thần của dân biển sâu chúng con không?"
+
+Thế là cuộc chiến giữa một người một rắn cùng đối đầu với vương quyền của Người Con Của Mặt Trời, sự xâm lăng của rồng biển, khơi dậy cơn sóng thịnh nộ đã bắt đầu từ đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book333_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book333_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9afd9f3fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book333_VI.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+Chuyện mà chúng tôi muốn ghi chép lại, chính là ý chí của trời cao làm thế nào có được hình thái trên mặt đất. Ôi, hỡi thần linh trên trời cao, những thứ này đều là do các vị tạo ra. Vậy xin các vị hãy mở mang thần trí cho tôi, để tôi có thể liên tục ghi lại hết mọi thứ mà không bị gián đoạn.
+
+"Những năm tháng bồ câu giữ cành"
+Vương tọa vĩnh hằng trên trời cao xuất hiện, thế giới như khoác lên tấm áo mới. Sau đó Chân Vương - vị đầu tiên bắt đầu khai chiến với các chủ nhân của thế giới cũ - Bảy Vị Đại Vương đáng sợ. Các đại vương đó chính là rồng.
+Vị Đầu Tiên đó đã tạo ra chiếc bóng phát sáng của chính mình. Và có tổng cộng 4 chiếc bóng.
+
+"Phanes, hoặc Vị Đầu Tiên"
+Vị Đầu Tiên đó, có lẽ là Phanes. Thân có đôi cánh, đầu đội vương miện, sinh ra từ trong trứng, khó phân biệt được giới tính. Nhưng thế giới nếu như muốn được tạo ra, thì vỏ trứng bắt buộc phải bị phá vỡ. Phanes - Vị Đầu Tiên ấy, lại dùng vỏ trứng để cách biệt "vũ trụ" và "chiếc bóng của thế giới".
+
+"Hơn 40 năm sau khi giữ cành"
+Bốn mươi mùa đông đã dập tắt đi ngọn lửa, bốn mươi mùa hè đã làm đại dương sôi sục. Toàn bộ bảy vị đại vương đã bị đánh bại, bảy vương quốc toàn bộ phải cúi đầu quy phục trời cao. Vị Đầu Tiên bắt đầu tạo ra trời đất. Để cho "chúng tôi" - những người con mà ngài thương xót sẽ xuất hiện trên mảnh đất này.
+
+...
+
+"Hơn 400 năm sau khi giữ cành"
+Núi non và sông ngòi được hình thành, đại dương và biển lớn tiếp nạp những kẻ phản kháng và bất tuân. Vị Đầu Tiên và một chiếc bóng đã tạo ra chim chóc, cá và muôn thú. Họ còn cùng nhau tạo ra hoa cỏ và cây cối. Cuối cùng họ tạo ra con người. Tổ tiên ban đầu của chúng tôi có bao nhiêu người thì không ai biết được.
+Bắt đầu từ lúc này, tổ tiên của chúng tôi và Vị Đầu Tiên đã lập khế ước. Niên đại cũng sang trang mới.
+
+"Năm đầu tiên khi con thuyền mở lối"
+Vị Đầu Tiên có một kế hoạch thần thánh cho con người. Chỉ cần con người hạnh phúc, là ngài sẽ thấy hân hoan.
+
+"Năm thứ hai con thuyền mở lối"
+Con người canh tác, lần đầu có thu hoạch. Con người khai quật, lần đầu thu được vàng quý. Con người tụ hội, lần đầu viết thơ ca.
+
+"Những năm tháng vui tươi"
+Nếu như bị đói khát, thực phẩm và cơn mưa sẽ từ trên trời rơi xuống. Nếu như có bần hàn, thì mặt đất sẽ xuất hiện mỏ khoáng. Nếu như có u buồn vây bủa, thì trời cao sẽ dùng âm thanh để hồi đáp.
+Chuyện duy nhất bị cấm, chính là bị mê hoặc. Nhưng con đường của sự mê hoặc đã bị phong tỏa.
+
+...
+
+"Năm khói lửa diệt vong"
+Vị Thứ Hai trên trời cao đã đến, dường như cuộc đại chiến vào thời thế giới mới được tạo ra lại sắp sửa tái diễn. Ngày hôm đó, bầu trời đảo điên, mặt đất rạn nứt. Tổ tiên của con dân biển sâu chúng tôi, và mảnh đất mà họ bao đời sinh sống đã bị chìm vào nơi này.
+Những năm tháng đen tối bắt đầu từ đây.
+
+"Năm đầu của thời kỳ đen tối"
+Con dân của bảy vị đại vương được biển cả đón nhận, rồng biển sâu từng thống trị nơi này. Tổ tiên của chúng tôi đã chiến đấu với chúng.
+Tổ tiên đã dùng hàng ngàn ngọn đèn để đuổi chúng vào trong bóng tối, và chúng lại rình rập trong bóng tối để săn bắt con người. Nơi này chỉ có bóng đêm bao trùm, cho nên đâu đâu cũng là bãi săn của chúng.
+Lời cầu nguyện của mọi người biến thành khúc hát bi thương, Vị Đầu Tiên và ba chiếc bóng phát sáng của ngài không thể nghe thấy.
+
+"Sự ví von về mặt trời"
+Trong hang động tăm tối, có một nhóm người sinh sống mà chưa từng được nhìn thấy ánh sáng. Một hiền nhân nọ đã từng nhìn thấy mặt trời, ông ta miêu tả về cuộc sống dưới ánh sáng và sự vĩ đại của mặt trời cho những người sống trong hang động nghe. Hiền nhân thấy mọi người không thể hiểu được, bèn thắp lên ngọn lửa. Thế là mọi người bắt đầu tôn sùng ngọn lửa, tưởng rằng đây chính là mặt trời, thậm chí bắt đầu làm quen với cuộc sống trong bóng đêm và ánh lửa.
+Sau khi hiền nhân qua đời, có người đã độc chiếm ngọn lửa, dùng ngọn lửa để tạo ra chiếc bóng khổng lồ của chính mình.
+
+"Sự ví von về Sen Quên Sầu"
+Chỉ cần nhìn thấy đóa hoa sen này là sẽ quên hết mọi u phiền. Trong chuyến hành trình xa xăm, một thuyền trưởng đang tìm đường về đã gặp một nhóm người ăn loại hoa này để sống. Có người đã ở lại, có người thì cố gắng chống lại sự mê hoặc này.
+Cuộc sống chính là bể khổ vô tận. Chúng tôi chỉ đang tìm đường về.
+
+"Năm thứ ba đen tối"
+Người duy nhất không hề bỏ rơi chúng tôi, chính là "Chấp Chính Của Thời Gian". Cô ấy là thời khắc, là sự liên tục không ngừng nghỉ của thời gian, là thước đo của hàng ngàn ngọn gió và nhật nguyệt. Cô ấy chính là khoảng thời gian của mọi sự vui vẻ, là thời gian của mọi sự phẫn nộ, là thời gian của tất cả khát vọng, là thời gian của tất cả cuồng mê. Cô ấy chính là thời khắc của mọi sự hoang mang.
+Chúng tôi gọi cô ấy là "Kairos", hoặc là "chấp chính và thống lĩnh của thế giới bất biến". Tên thật là một bí mật, chúng tôi không dám nói thẳng, cho nên ở đây xin được viết ngược. "Htoratsi" - Tôi chỉ nhắc một lần.
+
+...
+
+"Niên đại mù mịt"
+Hiền nhân Abrax được mở mang thần trí, người đã trình diễn kỳ tích phát ra ánh sáng từ trong lòng bàn tay. Tổ tiên đã tôn hiền nhân làm thủ lĩnh, bắt đầu xây dựng "Helios".
+
+...
+
+"Niên đại ánh sáng, hoặc năm đầu của nhật nguyệt"
+"Helios" - cỗ xe của mặt trời, cuối cùng đã hoàn thành. Đêm trắng xuất hiện, xua tan đêm đen.
+Thời kỳ của nhật nguyệt đã bắt đầu.
+
+"Năm thứ hai nhật nguyệt"
+Tổ tiên thử tìm đường về. Cuộc chiến trên mặt đất chắc đã kết thúc.
+Nhưng Vị Đầu Tiên, vương tọa đầu tiên, đã ra lệnh cấm. Tổ tiên không thể tìm thấy đường về nhà.
+Nếu đã như vậy, Vị Đầu Tiên đó, chắc đã đánh bại Vị Thứ Hai rồi chứ.
+Abrax bị Người Con Của Mặt Trời ra lệnh giam cầm.
+
+"Sự ví von về cây"
+Người làm vườn của vua và ma vật cây của vườn ngự uyển thương yêu nhau. Nhưng quốc vương muốn tìm chiếc trụ mới cho ngôi đình hóng mát của mình, cần phải chặt gốc cây có nhiều linh khí nhất. Quốc vương chính là hiện thân của Vị Đầu Tiên đó, chính vì vậy mà người làm vườn không thể làm trái ý của vạn vương chi vương, chỉ có thể cầu nguyện trước tư tế của quốc vương. Tư tế đó chính là hiện thân của Tokoyo Ookami.
+Tư tế thương xót cho người làm vườn, bèn nói, ngươi hãy đi bẻ cành cây của linh thụ đó đi. Người làm vườn bèn đi bẻ cành cây, sau đó nghe theo mệnh lệnh của quốc vương mà đốn đổ linh thụ.
+Sau đó tư tế nói, ngươi hãy lấy cành cây của linh thụ đem trồng đi. Người làm vườn nói, cần phải mất 500 năm linh thụ mới trưởng thành. Tư tế nói, nhất niệm thiên kiếp tận. Thế là người làm vườn đem trồng cành cây ở sân sau của nhà mình. Kết quả là trong phút chốc, cành cây mỏng manh đã thành một gốc cây mới, ma vật cây mới này chính là sự tiếp nối của ma vật cây trước đây.
+Bởi vì Thần Thời Khắc đó, có thể đem "thời khắc này" của "hạt giống" đến quá khứ và tương lai.
+
+"Mười năm nhật nguyệt"
+Abrax đã mất từ lâu. Câu chuyện của trước những năm nhật nguyệt cũng đã ghi chép đầy đủ. Nếu không có can đảm ghi chép lại tất cả sự thật, thì làm sao có thể trở thành thư ký của Tokoyo Ookami chứ?
+Tôi nghe thấy tiếng giáp trụ ở bên ngoài cửa rồi, tôi xin ngừng bút tại đây.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book334_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book334_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..94d73ce51
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book334_VI.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+Đất dưới đáy biển và trên mặt đất có sự khác biệt rất lớn, và lý thuyết thông thường không thể áp dụng được. Ngoài ra, những kiến thức về địa lý, thủy văn cũng do trời cao truyền thụ. Nghiên cứu của chúng tôi về thế giới mà chúng tôi đang sống, thậm chí cả những phương pháp cũng là tự mày mò. Mọi thứ chỉ có thể bắt đầu lại từ đầu.
+Những hậu thế đọc cuốn sách này hãy nhớ một điều, đừng nghĩ cuộc sống mình đã trải qua là bình thường. Mặc dù trăm ngàn năm sau, mọi người sẽ quen với cuộc sống như vậy. Nhưng hãy nhớ cuộc sống mà không có mặt trời và mặt trăng là không hề bình thường. Ngay cả khi có hiền nhân mô tả về mặt trời ở đây, cũng chắc chắn sẽ có những kẻ bẩn thỉu mượn ánh sáng để tạo ra chiếc bóng khổng lồ.
+Cuốn sách này chỉ để mọi người hiểu về thế giới mình đang sống, và tuyệt đối đừng quên ước muốn tìm lại được ánh sáng.
+(Cuốn sách đã liên tục được chỉnh sửa và xóa bỏ cùng với những thay đổi của thời đại, tựa đề cũng được thay đổi từ vùng đất biển sâu thành "Vương Quốc Tokoyo", và sau đó là "Vương Quốc Đêm Trắng". Sau này, vì Watatsumi thương xót, người dân nơi biển sâu được trở lên mặt biển. Nhưng "vùng đất biển sâu" trong phần mở đầu có một ý nghĩa đặc biệt nên không thực hiện sửa đổi thống nhất.)
+
+- Gió và Nước
+Lãnh thổ Vương Quốc Đêm Trắng không có núi, và việc thảo luận về núi là hoàn toàn vô nghĩa. Nhưng các tư tế và hiền nhân của chúng ta đã nhận thấy một điều: ngay cả dưới biển sâu này, vẫn có sức mạnh của "Gió Bất Diệt" và "nước". "Gió Bất Diệt", được nhân cách hóa gọi là "Tokoyo Ookami", hay "ngàn ngọn gió" hoặc "ngàn ngọn gió thời gian" trong thể thơ tu từ; "Nước" thì là sức mạnh của giống loài Rồng Biển Sâu.
+Chúng ta đã có một nền kiến thức để tính toán mối quan hệ giữa "Lửa Mặt Trời" với gió và nước. Vì vậy, trước khi khởi công xây dựng, cần phải xem xét ảnh hưởng của thủy văn và Gió Bất Diệt.
+
+- Biên giới của Vương Quốc Đêm Trắng
+Lãnh thổ của Đêm Trắng được đánh dấu bởi ba góc của hình tam giác. Nơi này đã từng là giới hạn tranh chấp của thế lực loài người và thế lực loài rồng.
+Vào thời kỳ Vương Quốc Đêm Trắng, Tháp Tam Giới đã được xây dựng ở ba góc, dùng để điều hòa tam giới. Tên cổ đã bị thất truyền, sau khi Watatsumi xuất hiện mới đổi thành tên hiện tại.
+Tháp Tam Giới vô cùng quan trọng, và không nằm dưới hệ thống gió và nước. Thậm chí ngược lại, chúng phụ trách cân bằng cả Vương Quốc Đêm Trắng, điều khiển gió và nước của Vương Quốc Đêm Trắng.
+Một khi Tháp Tam Giới xảy ra vấn đề, cả Vương Quốc Đêm Trắng sẽ gặp tai họa. Vì vậy chúng được ẩn đi bằng bí pháp, chỉ Pháp Sư và Ngự Sử mới có thể triệu hồi.
+
+- Lối Mòn Khe Núi
+Ban đầu Lối Mòn Khe Núi nằm kẹp giữa vách núi và vùng đất xung quanh, nên mới có tên là Lối Mòn Khe Núi. Tuy nhiên, với sự thay đổi địa lý cực đoan và bất thường của Vương Quốc Đêm Trắng, trong vòng vài trăm năm, khu vực xung quanh đã sụp đổ xuống vực sâu. Lối Mòn Khe Núi lại trở thành một khoảng đất rộng lớn.
+
+- Trái Tim Mãng Xà
+Từ ngày tổ tiên phát hiện ra nơi này, đã có một hiện tượng kỳ diệu: không gian sẽ chồng lên nhau ở một nơi nhất định. Về sau hiện tượng này được ông cha ta tận dụng để xây tế đàn Trái Tim Mãng Xà. Mọi người dùng nơi này để cất giữ bí mật, giam cầm tù nhân và thờ phụng mãng xà "Ouroboros" trong tưởng tượng.
+Ban đầu nơi này được gọi là Delphi, có nghĩa là vùng đất của rắn. Sau đó, Watatsumi Omikami xuất hiện, và tên của vùng đất rắn cũng không thay đổi. Thông thường trong các bức tranh cổ, rắn không có vảy là "Ouroboros", rắn có san hô là "Orobashi".
+
+- Dainichi Mikoshi
+Tên ban đầu là "Helios", là một tòa tháp do hiền nhân Aberaku thiết kế. Đại diện cho đất, nguyên tố trong gió và nước.
+Theo lời tiên tri, có lẽ nó chính là mặt trời mà hiền nhân đã bày ra để chiếu sáng cho hang động chưa từng thấy ánh sáng. Tương tự, theo lời tiên tri, sau này nó cũng được dùng để tạo ra một cái bóng khổng lồ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book335_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book335_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e1a38954
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book335_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+...Bắt đầu từ hôm nay, đề tài thực nghiệm về tộc Rồng sửa thành đề tài do đích thân Watatsumi Omikami chỉ định. Tất cả các tài liệu lưu trữ trước năm đầu tiên của kỷ nguyên Watatsumi đều bị tiêu hủy. Bãi bỏ cách phân loại lưu trữ theo ký tự ngôn ngữ Watatsumi cổ như Alpha, Beta, Gamma, Delta và Epsilon, bắt đầu dùng đất, nước, lửa, gió, ête và hư không làm cách phân loại mới.
+Ghi chú và trích dẫn nên được viết trong ([]). Căn cứ theo trình tự như sau để viết: Tên tiêu đề - số thứ tự - tiêu đề - tác giả. Tác giả có thể bỏ qua, hoặc ghi số của viện nghiên cứu, nghiêm cấm tiết lộ tên Vương Quốc Đêm Trắng cổ/tên Enkanomiya hoặc tên Watatsumi hiện đại/Narukami/tên tiếng địa phương Inazuma của nhà nghiên cứu.
+Đừng viết nhật ký, thư tình và tiểu thuyết giả tưởng trong ghi chép thực nghiệm.
+
+...
+Khả năng tiến hóa của tộc Rồng (sau đây được gọi chung là Rồng Biển Sâu hoặc Rồng) ai cũng thấy rõ. (Cuộn nước-101-Sự tiến hóa của tộc Rồng-1).
+Chúng tôi thử hạ nhiệt độ không gian sống của rồng chịu nhiệt khi còn nhỏ. Nó trở nên yếu ớt sau khi trưởng thành. Có lẽ là do trong cơ thể nó không có "hạt giống" để chống chọi với môi trường này. Nhưng các con của nó đều sở hữu đặc tính cơ thể nhiều mỡ, hay ngủ, và nguyên tố Băng. (Xem dữ liệu thực nghiệm phía sau nội dung chính. Dữ liệu khác thường trong mẫu 3 là do trợ lý của tôi đồng cảm với nhóm đối chiếu chịu đói, nên đã lén lút cho ăn.)
+Lúc này, đưa con cái của chúng đến môi trường nóng gay gắt, chúng cũng chọn đặc tính chịu nhiệt giống như tổ tiên của chúng. Chỉ là hiện tại chưa xuất hiện đặc tính nguyên tố Hỏa.
+Đó không đủ để đưa ra kết luận, nhưng có thể xác nhận phỏng đoán. Rồng Biển Sâu có thể tự do thức tỉnh "hạt giống" của mình trước khi trưởng thành. Và khi cơ thể rồng mẹ gặp phải môi trường khắc nghiệt chưa từng thấy, nó có thể kết thành "hạt giống" mới cho con mình.
+Trước khi gặp người dân Enkanomiya chúng ta, trong cơ thể Rồng Biển Sâu đã có cả một kho vũ khí được cất giấu.
+...
+
+Kết quả thực nghiệm trí tuệ thật đáng ngạc nhiên. ([Hư không - 207 - Nghiên cứu về trí thông minh của rồng]). Việc sàng lọc được thực hiện theo cơ chế thưởng phạt song song (Thật ra theo nghiên cứu trước đây, việc sàng lọc là không cần thiết. Mỗi cá thể rồng đều là một sự thích ứng hoàn hảo). Bốn thế hệ sau, khả năng hiểu ngôn ngữ của rồng đã đạt đến trình độ trí tuệ gần với học sinh mười hai tuổi. Hay nói một cách khắt khe hơn, vốn dĩ rồng đã có cách giao tiếp riêng của mình và ở đây chúng đã chứng tỏ được khả năng học hỏi.
+Chúng tôi nghĩ rằng nghiên cứu này nên được dừng lại. Nếu không, chúng ta có thể bị thấy là quá thiển cận vì trước đây đã đuổi người viết câu chuyện hoang tưởng về rồng.
+Theo lời tiên tri, Vua Rồng Nước sẽ được sinh ra dưới hình dạng con người. Chúng ta tuyệt đối không được để điều này xảy ra ở Enkanomiya.
+...
+Tất cả các ca cấy ghép trước đó đều thất bại. ([Hư không - 907 - Mệnh lệnh của Watatsumi Omikami - 1]). Vì không thể dung nạp được máu của Watatsumi, cơ thể của rồng sẽ xuất hiện những phản ứng không tốt. Không biết có phải là do vẫn không đủ mạnh hay không. Bằng cách lập kế hoạch cho lộ trình tiến hóa của rồng, chúng tôi đã lai tạo ra loài rồng mạnh nhất về mặt lý thuyết.
+...
+
+Ca ghép về cơ bản được coi là thành công. ([Hư không - 907 - Mệnh lệnh của Watatsumi Omikami - 3]). Sự bài xích hóa ra vì rồng là sinh vật của thế giới ánh sáng (hay còn gọi là sinh vật nguyên tố), nên đã tương sát với sức mạnh thế giới loài người của Omikami và thân quyến.
+
+Tất cả ghi chép thực nghiệm đã được khép lại. Trong chuyến thực nghiệm ở đây, không một ai trong tộc rồng bị mất mạng vì thực nghiệm, tất cả đều được sống đến cuối đời.
+Ca ngợi tấm lòng từ bi của Watatsumi Omikami.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book336_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book336_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7dabe133e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book336_VI.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+Câu đố 1: Cái gì sáng bốn chân, ngày hai chân, đêm ba chân?
+Đáp án: Loài rồng buổi trưa hóa thành người để tham gia vũ hội, té gãy chân nên phải chống gậy.
+Thật ra đáp án này là đáp án mà các hiền nhân thích nhất, và chỉ có bọn trẻ mới đáp đúng. Đối với người lớn, rồng hóa thành người là một âm mưu đáng sợ, theo lời tiên tri của người xưa, Long Vương nguyên tố Thủy nhất định sẽ tái sinh dưới hình dạng con người. Đối với trẻ con, thì câu trả lời này cho thấy khả năng có thể hiểu nhau.
+Nhưng làm cho những con rồng trở nên dễ thương như thế này cũng có mặt hạn chế của nó. Tuy đã xua tan được nỗi sợ hãi nhưng nó cũng khiến bọn trẻ mất cảnh giác.
+(Rồng Biển Sâu đã tiến hóa ra các nguyên tố khác và mất đi sự thuần khiết của chúng. Dòng tộc của chúng đã không còn sinh ra Long Vương nữa.)
+
+Câu đố 2: Chỉ có một miệng, nhưng lại có đến 4,2,3 chân. Mặc dù không thể hóa thành hình dạng khác, nhưng lại có thể tìm thấy trên đất, biển và bầu trời. Thứ gì khi dùng càng nhiều chân để đi thì sức sống càng yếu?
+Đáp án: Con người.
+Khi còn bé, con người bò bằng bốn chân, khi lớn lên bắt đầu đi bằng hai chân, khi về già chỉ có thể chống gậy. Không còn nghi ngờ gì nữa, đáp án của câu hỏi kinh điển này chính là con người.
+
+Câu đố 3: Cái gì chỉ có một miệng biết nói, nhưng lại có 4 và 2 chân.
+Đáp án: Đời sống chăn nuôi
+Câu đố này rất cũ, và trước đây chúng tôi chỉ có thể hiểu ý nghĩa của chăn nuôi từ văn bản. Bốn chân ám chỉ những sinh vật như "Aux", "Hors" và "Foreste Bore". Sau khi Vương Quốc Đêm Trắng sụp xuống lòng đất, những sinh vật này cũng bị tuyệt chủng trong hai thế hệ do thiếu thức ăn và môi trường sinh sôi.
+Khoảng thời gian sau khi Watatsumi Omikami xuất hiện, một số cư dân đã lên mặt biển để khai khẩn và giao lưu văn hóa. Vì vậy, chúng tôi đã có thể đối chiếu tên thông thường của những sinh vật này. Theo lời tiên tri của Ngự Sử và Omikami, sớm muộn rồi cũng sẽ có một ngày tất cả chúng tôi trở lên mặt biển, vì vậy phải sửa lại tên là điều cần thiết.
+"Aux" là bò, "Hors" là ngựa và "Foreste Bore" là lợn rừng.
+
+Câu đố 4: Có hai chị em, họ sinh ra nhau hàng ngày. Xin hỏi họ là ai?
+Đáp án: Ngày và đêm, hoặc đêm trắng và đêm đen.
+Câu đố này rất dễ hiểu, ngày đêm xoay vòng. Ở Vương Quốc Đêm Trắng thì là vòng xoay giữa đêm trắng và đêm đen của Dainichi Mikoshi. Mặc dù trước khi có Dainichi Mikoshi thì luôn là đêm đen, nhưng điều đó không ảnh hưởng đến ánh sáng ban ngày mà mọi người từng thấy.
+Sẵn tiện xin đề cập luôn, hai hiện tượng đặc biệt của Vương Quốc Đêm Trắng là Thần Lâu và Ảo Ảnh Tội Lỗi ban đầu đều được gọi là "Eidolon", mọi người cho rằng bản chất của chúng là như nhau. Sau này, với sự xuất hiện của Watatsumi Omikami, người ta mới hiểu ra hai hiện tượng này, và tên gọi cũng được tách ra từ đó. Mặc dù không có ban ngày, nhưng ảo ảnh Thần Lâu xuất hiện trong đêm trắng vẫn được gọi là "Ảo Ảnh Lửa Mặt Trời", trong đêm đen thì được gọi là "Ảo Ảnh Lửa Ma". Theo thời gian, do cả hai đều có chung nguyên lý nên được thống nhất gọi là "Ảo Ảnh Lửa Mặt Trời".
+
+Câu đố 5: Ta là hậu duệ hắc ám của chúa tể ánh sáng. Ta là con chim không cánh bay từ mặt đất lên bầu trời. Ai thấy ta sẽ chảy nước mắt, nhưng không phải vì đau buồn. Cơn gió nhẹ thổi qua, ta sẽ biến mất ngay khi vừa chào đời.
+Đáp đán: Đáp án là khói. Chim là một loài sinh vật có cánh và biết bay, vì vậy việc không nhìn thấy chúng ở Enkanomiya là chuyện rất bình thường.
+
+Câu đố 6: Một người cha có 12 người con, và mỗi người có 60 cô con gái với ngoại hình khác nhau. Những cô con gái này người trắng người đen, cứ thế lặp lại. Gia đình của họ đều bất tử, nhưng sẽ âm thầm lụi tàn. Vậy ai là cha?
+Đáp án: Đáp án là "năm". 60 cô cháu gái đen trắng đan xen nhau có thể sẽ khiến người dân của Vương Quốc Đêm Trắng cảm thấy khó hiểu. Nhưng nếu hiểu được câu đố số 4 thì sẽ biết là tại sao.
+Và câu đố này vào thời cổ đại còn có một phiên bản tiếp theo. Ý nghĩa đại khái là, mỗi cô cháu gái lại có 12 người con, mỗi người con đó lại sinh cho mẹ mình 60 đứa cháu ngoại. Mỗi đứa cháu ngoại cũng có 60 người con, mỗi người con lại có con cháu của riêng mình. Đến cuối cùng, tất cả con cháu cùng sinh ra hậu thế duy nhất và nguyên sơ. Hậu thế này chính là Tokoyo Ookami, cũng là mẹ của 14 tỷ "năm"
+Watatsumi Omikami đã nghiêm cấm phổ biến câu đố này.
+
+...
+
+"Phụ lục" - Nhân vật lịch sử, tên truyền thống - Cách sửa tên theo kiểu Narukami
+
+Kairos - Tokoyo Ookami
+...Eris - Arisu
+Abrax - Aberaku
+Charon - Ka...
+Spartacus - Supada
+Emma - Ema
+... - Koi
+Antigone, Antigonus - Antei
+...
+...
+Erebos, Erebus - Eboshi
+Echion - Eki
+Udaeus - Uda
+Asclepius - Surepio
+...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book337_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book337_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d32b5cd30
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book337_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+-Mạt Cát-
+Trời đang trong xanh đột nhiên có cơn gió lớn, nó đang dự báo trước điều gì?
+Tuy rằng có cảm giác như đang xoay quanh tại chỗ, nhưng đó chỉ là tạm thời thôi.
+Hãy để tâm tới người bên cạnh, dù cho đó là gương mặt quen thuộc.
+Nhưng vận mệnh của bạn, lại sẽ thay đổi vì sự tồn tại của họ...
+
+Vật may mắn hôm nay là: Bồ Công Anh của đất nước xa xôi.
+Hạt giống bay theo gió, là biểu tượng tốt nhất của bạn.
+Hãy bay đi, hãy trôi đi, vượt qua đại dương, đến nơi xa xăm nhất.
+Nhưng rồi sẽ có một ngày, bạn sẽ không còn phiêu bạt nữa.
+Rồi sẽ có một ngày, bạn nhất định sẽ trở thành người mà bạn mong muốn.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book33_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book33_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..454b89af9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book33_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+6 người lùn ngoài mặt trung thành với công chúa và hoàng tử, luôn đi theo chủ nhân mới của họ. Nhưng suy cho cùng bọn chúng cũng là tạo vật xấu xa của Dạ Quốc, nguyên tố thối nát luôn chảy trong huyết quản. Hành trình đến vương quốc ánh sáng thật dài và nguy hiểm, dưới xúc tác của gian khổ, sự gian ác bắt đầu đâm chồi nảy nở như nấm trong trái tim người lùn.
+Ác ý sinh sôi từ nỗi sợ hãi, âm mưu lan tràn. Khi 6 người lùn tụ họp lại, kế hoạch độc ác lại mọc rễ nảy mầm.
+Người lùn mù mở đôi mắt mù xám trắng, tham lam hít hà hơi thở của mặt trời:
+"Tại sao không khiến hoàng tử ở bên chúng ta mãi mãi, so với việc tin vào lời hứa vô căn cứ, tại sao không chiếm lấy mặt trời trong tầm tay, soi sáng tương lai? Theo những gì tôi thấy, đây mới là tầm nhìn xa nhất."
+Người lùn ngốc sờ vào vết sẹo lở loét băng bó trước ngực, tham lam nuốt trọn hương vị của ánh sáng trong không khí:
+"He he, tôi, tôi nói, chúng ta chi bằng cướp lấy hoàng tử cho riêng mình, từ đó... từ đó... não thông mắt sáng, đó mới là cách... cách làm trí tuệ nhất!"
+Người lùn nhát gan vung lên nắm đấm nhỏ, trừng đôi mắt, giọng nói the thé:
+"Tên nhóc đó chẳng qua cứu chúng ta một mạng, vậy mà vênh vênh tự đắc, biến chúng ta thành người hầu sai bảo, ta muốn quyết đấu với hắn!"
+Người lùn khô héo khinh thường nheo đôi mắt đầy nếp nhăn, các khe rãnh trên mặt dồn lại:
+"Các anh em, các ngươi đã co quắp trong đêm đen quá lâu rồi, tầm nhìn hạn hẹp, không biết rằng cuộc sống mới là hy vọng để chúng ta tiếp tục. Theo tôi thấy... dùng cơ thể của hoàng tử làm thành phân bón, có lẽ sẽ làm cho vườn hoa của ta thêm sắc màu mới."
+Người lùn vô tư chau mày, giọng nói bi thương nói:
+"Tốt nhất chúng ta mau kết thúc vụ bê bối này... Nếu như không phải bọn chúng xuất hiện khơi ra sự xấu xa của tôi, làm sao tôi phải than thở phiền muộn?"
+Trong đó chỉ có một người lùn lặng im không nói, trong trái tim của cậu không phải không có xấu xa, nhưng tội ác vong ân bội nghĩa đã chiếm lấy trái tim cậu, mắc lại ở cổ họng, khiến cậu ngay cả những câu nói đơn giản cũng không thốt ra được nửa từ. Mặc dù như vậy, ý nghĩ cá nhân rốt cuộc cũng áp đảo thể diện, người lùn này đã đồng ý với âm mưu của đồng bọn. Bọn chúng bỏ thuốc mê vào trong túi nước của hoàng tử.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book343_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book343_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7118f3e53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book343_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book344_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book344_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7eca2f6af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book344_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Gửi Anton Melnikov:
+
+Xin lỗi, vì tình hình thay đổi đột ngột, trạm tiếp tế đã bị đóng. Lúc trước còn nói đợi anh lên, chúng ta sẽ cùng uống vài ly "Hỏa Thủy", bây giờ xem ra không được rồi.
+Tôi để lại một ít thức ăn, chắc là đủ dùng một thời gian ngắn, mong là mọi người có thể tự lấy mà dùng.
+Xin lỗi, với tư cách là một người bạn, đó là tất cả những gì tôi có thể làm. Nếu sau này gặp lại, chúng ta chỉ có thể trở thành kẻ thù của nhau thôi. Tuy rằng tôi biết những chuyện xảy ra trên mặt đất có thể không liên quan đến nhiệm vụ của anh, nhưng hy vọng anh có thể hiểu, chúng tôi không thể tha thứ cho hành vi xâm phạm này.
+Cũng như anh chiến đấu theo lệnh của nữ hoàng Snezhnaya, Thiên Nham Quân chúng tôi cũng phải bảo vệ quê hương của mình, và chúng ta đều phải chịu trách nhiệm về những việc quan trọng của riêng mình.
+
+Chúc anh may mắn. Yanbo.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book345_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book345_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f68be2fc6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book345_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Thư Của Nikolay
+
+Gửi chị Katya thân mến,
+
+Nghe đại úy nói sắp tới chị sẽ được điều đến đây gia nhập vào đội của bọn em. Cứ nghĩ đến việc cuối cùng chúng ta đã có thể đoàn tụ, em vui đến mức không biết diễn tả như thế nào!
+Chiếc đàn balalaika mà chị đã đưa trước lúc đi, em vẫn luôn đem theo bên cạnh. Em đã chỉnh sửa và thay thế những chỗ ngựa đàn mà chúng ta đã bất cẩn làm hỏng, bây giờ âm thanh đã trong trẻo hơn nhiều rồi.
+Nhưng em phải nói trước nhé: Chiếc đàn nãy sẽ do em bảo quản, em sẽ không trả lại cho chị đâu. Chị tay chân vụng về, nếu lại làm hỏng cây đàn đã có tuổi này, thì em không sửa lại nữa đâu!
+Đúng rồi, em lại học được thêm hai bài nhạc mới, khi nào chị đến em sẽ ngồi bên lửa trại biểu diễn cho chị xem. Chúng ta sẽ khảy đàn ca hát bên lửa trại, kể những câu chuyện cười, chờ đợi nữ hoàng bệ hạ ban phát quà tặng trong dịp năm mới cho anh chị em của "Căn Nhà Hơi Ấm"...
+Chỉ là lần này... chúng ta đã không còn là những đứa trẻ vô tư nữa rồi, đều gánh trên vai trách nhiệm to lớn hơn, và suy nghĩ phải sâu sắc hơn.
+
+Vì lần đoàn tụ này mà đại úy đã đặc cách cho chúng ta nửa ngày phép, chị nhớ đem theo rượu và bánh ngọt để chúng ta tha hồ ôn lại chuyện xưa nhé. Em có rất nhiều chuyện muốn kể cho chị nghe nè, em tin rằng chị ở nơi đóng trú đó nhất định cũng có rất nhiều câu chuyện thú vị nhỉ!
+À sẵn tiện em nhắc luôn, nếu thấy em có mập lên thì chị cũng không được cười đâu đó! Và em cũng sẽ nhìn thật kỹ xem chị có mập lên hay không!
+
+Rất mong chờ lần đoàn tụ này,
+Nikolay Snezhevich
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book346_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book346_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b002f60a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book346_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+...
+Chính vào thời khắc này, dị nhân tóc vàng bắt đầu xoay người với tốc độ cao! Trong nháy mắt đã hóa giải đòn tấn công của ronin!
+Dị nhân tóc vàng vừa xoay người vừa vung thanh kiếm dài trong tay! Lưỡi kiếm tràn đầy sát ý! "A cha!"
+Ronin phun một ngụm máu tươi! "Ọc...!"
+Dị nhân tóc vàng vừa xoay người vừa vung thanh kiếm dài trong tay! Lưỡi kiếm tràn đầy sát ý! "A cha!"
+Ronin phun một ngụm máu tươi! "Ọc...!"
+Dị nhân tóc vàng vừa xoay người vừa vung thanh kiếm dài trong tay! Lưỡi kiếm tràn đầy sát ý! "A cha!"
+Ronin phun một ngụm máu tươi! "Ọc...!"
+Dị nhân tóc vàng vừa xoay người vừa vung thanh kiếm dài trong tay! Lưỡi kiếm tràn đầy sát ý! "A cha!"
+Ronin phun một ngụm máu tươi! "Ọc...! Bị hạ đo ván rồi...!"
+...
+Trong khi xoay chuyển bất tận, chiến sĩ tóc vàng đã biến thành cơn gió lốc màu vàng! Cơn gió lốc này đã bao phủ mọi ngóc ngách trong hội quán Ikki. Có lẽ trong số quan khách, những người có thị lực nhanh như kiếm hào đã nhận ra, chiêu thức mà người dị nhân tóc vàng này đã sử dụng chính là "Kouranka Daitatsumaki" bị xem là cấm kỵ trong giới võ thuật!
+Ronin bị công kích liên tục từ "Kouranka Daitatsumaki", đã phun ra trụ máu cao như núi Yougou! Phản tác dụng của việc này là nó đã ném mạnh anh về phía sau với tốc độ cực nhanh, tốc độ đã tạo ra năng lượng, năng lượng chuyển hóa thành vật chất! Từ trong vật chất đã sinh ra cảnh tượng "Yêu Quái Bạo Động - Bách Quỷ Dạ Hành"! Đây chính là uy lực của "Cấm Thuật - Kouranka Daitatsumaki" bị phong ấn từ xa xưa!
+Ronin đã đập mạnh lên vách tường của hội quán! Vách tường nứt ra, bên ngoài hội quán...
+...
+[Phía sau đính kèm một trang giấy: "Miêu tả về chiến đấu vô cùng sinh động! Khi đọc có cảm giác như bản thân đang đứng trong hội quán Hyakunin Ikki, cùng với Kayabuki xem trận chiến quyết liệt. Nhưng, không biết Kayabuki có từng nghĩ đến hướng phát triển khác không? So với việc sáng tác tiểu thuyết, phong cách của Kayabuki có lẽ càng thích hợp để viết lời thoại và manzai hơn đó."]
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book34_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book34_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..85950576a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book34_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Lúc này công chúa đang chìm trong giấc mộng, không hề biết số phận xấu xa đang đùa bỡn với cô và người yêu trong tay. Còn đám người lùn đã hành động trong bóng tối.
+Cứ thế, nhân lúc công chúa ngủ say, khi hoàng tử đã hôn mê vì thuốc, 6 người lùn đã thực hiện kế hoạch độc ác của chúng.
+Trong giấc mộng sâu thẳm, công chúa không hề biết hoàng tử đã bị dày vò thế nào. Trong mộng cô thấy thân thể của người yêu biến thành 5 màu hào quang, giống như mảnh lụa tung bay. Ánh sáng tươi đẹp cuối cùng xuyên qua những tầng mây đen, rơi rụng rất nhiều lên những loài vật kia. Trong mộng thấy hào quang rơi trên mặt nước màu xanh ngọc bích, nước hồ bởi vậy mà thêm tươi mát ngọt ngào. Những ngọn đồi được tô thêm sắc màu, những tường thành đổ nát biến thành tòa thành như kẹo ngọt. Nhưng khi công chúa gọi tên của hoàng tử, đáp lại chỉ là tiếng vọng của những câu hỏi.
+Công chúa đáng thương không hề biết, cũng không thể biết, hoàng tử không còn có thể trả lời tiếng gọi của cô nữa.
+Sâu trong màn đêm không sao không trăng ánh chớp lập lòe, tiếng sét vọng lại. 6 người lùn đạt được mong muốn, bắc lên vạc lớn, dùng rêu tanh hôi cùng loại nấm hương cực độc hầm canh. Nhưng khi những kẻ giết người đang vui mừng, thì linh hồn tan vỡ của hoàng tử dùng sức mạnh cuối cùng, giáng xuống lời nguyền cho 6 người lùn. Từ đó phần đời còn lại của người lùn giống như bị nung nấu trong cái nồi lớn, không còn có thể chạm đến ánh sáng.
+Sau đó một trong 6 người lùn, không biết do sự trừng phạt của lời nguyền đáng sợ, hay là trong tim còn tồn tại một tia trung thành với công chúa, nhân lúc đồng bọn đang vui vẻ ăn uống, lặng lẽ đem thân thể của hoàng tử cuộn vào tấm khăn trải bàn cáu bẩn. Tên trộm lén trở về khu rừng bóng đêm tìm kiếm công chúa, mong có thể tìm cách cứu hoàng tử.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book353_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book353_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..071cc846d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book353_VI.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+Gửi mọi người trong đội thăm dò,
+
+Lần này không từ mà biệt, thật sự rất xin lỗi.
+Zhiqiong xin cám ơn sự quan tâm chăm sóc của các tiền bối trong đội thám hiểm trong suốt thời gian vừa qua, nhưng lần này e rằng tôi không thể kề vai sát cánh bên mọi người nữa rồi.
+
+Chị Jinwu đừng tức giận đau lòng vì sự ra đi của em. Tin rằng chị cũng đã từng chăm sóc rất nhiều nhà mạo hiểm trẻ tuổi kém cỏi nhưng lại không chịu khuất phục vận mệnh, và em chỉ là một kẻ ngốc trong số đó mà thôi. Hy vọng sự bướng bỉnh của em không làm chị thấy đau đầu, hy vọng rằng sự ra đi của em sẽ chỉ để lại những kỷ niệm đẹp trong chị. Nếu em từng có người thân, thì chị chính là người thân nhất của em... Em có rất nhiều rất nhiều câu chuyện vẫn chưa kịp chia sẻ với chị, thành quả để lại chỉ là những địa danh không nổi bật lắm trên bản đồ mà thôi. Chỉ tiếc là ngay cả những địa danh này, em cũng chưa từng nghiên cứu tìm hiểu thật sâu về các điển cố để có thể để lại những cái tên hay hơn cho mọi người.
+Bất luận thế nào, em cũng cám ơn chị đã luôn bảo vệ và chăm sóc cho em. Nhưng so với việc luôn được trưởng bối bảo bọc, thì em vẫn thích được một mình trải nghiệm một hành trình chân chính hơn.
+
+Khedive tiên sinh, xin hãy tha thứ cho sự bướng bỉnh của tôi. Tôi có thể hiểu được anh có lo lắng riêng của mình, có lẽ đúng như anh nói, bí mật bên dưới Vực Đá Sâu là một thứ siêu phàm mà không phải người bình thường có thể thám hiểm được. Có lẽ chính vì vậy mà một người không có Vision như tôi mới gặp quá nhiều khó khăn...
+Nhưng tôi vẫn không nhịn được mà đưa ra suy đoán thế này, nếu như những nhà thám hiểm danh tiếng lẫy lừng như Leonard, Stanley hoặc Roald cũng từng nhìn thấy quan cảnh như tôi đã thấy, đã từng cùng tôi dạo bước trong đại sảnh nham thạch cổ xưa ở sâu trong bóng tối, tận mắt chứng kiến đầm lầy màu tím đen cuộn chảy như dung nham, tinh thạch xanh óng ánh lơ lửng trong không trung, bản đồ xưa cũ trên bia đá cổ xưa, và rất nhiều những kỳ tích khác khó diễn đạt bằng lời... Thì những nhà mạo hiểm vĩ đại này sẽ rút lui để bảo toàn tính mạng, hay là, họ sẽ lỗ mãng như tôi, bất chấp bản thân chỉ là một người bình thường, cũng phải tìm hiểu cho bằng được đạo lý thâm sâu khó đoán của đất trời?
+Như Khedive anh đây là một học giả, và cũng là người phàm như tôi, khi gặp phải tình cảnh này, sẽ đưa ra lựa chọn như thế nào?
+
+Clitopho, hy vọng anh đừng để bụng vì trước đây tôi không tin tưởng anh, và tất cả hành động bướng bỉnh của tôi nữa. Tôi không hề ghét anh, tuy rằng anh xuất thân từ một tổ chức phi pháp như Đạo Bảo Đoàn, bình thường bộ dạng cũng cứ lén la lén lút trông rất khó ưa, lúc làm thức uống cho mọi người cũng không chú ý vấn đề vệ sinh, cũng không biết lớn nhỏ khi nói chuyện với chị Jinwu, khi ở dưới hầm mỏ thì cũng không thèm để ý những quy tắc an toàn của Tổng Vụ, có cảnh báo thế nào cũng chẳng thèm nghe... Cho dù anh có đủ các tật xấu, nhưng cũng không quan trọng. Là bạn bè, tôi thấy tiếc vì không quen biết anh sớm hơn.
+
+Gửi anh Muning, rất tiếc rằng tôi sẽ không quay về báo cáo nữa. Cảm ơn anh đã chạy đôn chạy đáo để tìm chức vụ chính thức ở Tổng Vụ vì tôi, nếu không nhờ anh, thì e rằng ngay cả cánh cổng của Vực Đá Sâu tôi cũng không thể nào đặt chân vào. Có lẽ sau khi tôi đi, thì giấy phép chính thức của Tổng Vụ cuối cùng cũng đến nhỉ. Nhờ anh hãy giữ lại giúp tôi nhé, nếu như tôi có cơ hội quay về, nhất định sẽ mời anh một chầu. Đừng quên nhé!
+
+Tiền bối {NICKNAME}, cảm ơn bạn đã đồng hành trên suốt hành trình, cảm ơn sự hướng dẫn của bạn, cảm ơn bạn đã cứu giúp trong những lúc nguy cấp, tất cả những điều này suốt đời tôi sẽ không quên, và cũng rất áy náy vì không có cách nào đền đáp. Nhà lữ hành có khả năng thao túng sức mạnh nguyên tố như bạn là đứa con cưng của thần, nhưng tôi cũng vẫn muốn biết, cho dù có lẽ tôi sẽ không bao giờ biết được... bạn thấy thế nào về những người phàm chúng tôi?
+
+Trong thời đại xa xưa khi các anh hùng cùng Dạ Xoa đi theo Nham Vương Đế Quân chinh chiến, trong những năm tháng cổ xưa khi thần linh chẻ đá làm núi, ném đá thành biển, thì những người phàm nhỏ bé như chúng tôi, những người chưa từng được thần linh chú ý và công nhận, rốt cuộc đã sinh tồn bằng cách nào? Yêu và hận, hạnh phúc và khổ đau, những thành tựu bình thường, những sự dây dưa không dứt được cấu thành bởi những người bình thường... những thứ như thế, có thật là những cảnh tượng mà thần linh không thèm đếm xỉa không? Nơi ở của các vị thần cổ xưa, cảnh quan mà người phàm không thể nào giải thích, có thật là cấm địa mà dũng khí bình thường không thể nào chinh phục không?
+
+Giờ đây đế quân đã mất, nói nhiều như vậy có thể có hơi bất kính...
+Nhưng so với những người ngẫu nhiên được hưởng thần ân, thì những người phàm nằm ngoài tầm mắt của thần như chúng tôi đây được sinh ra một cách ngẫu nhiên, lại vẫn luôn cố gắng giữ lấy mơ ước của mình, những mơ ước nhỏ nhoi không muốn vì khốn cùng mà chỉ sống cho qua ngày... Có thể khái quát bằng một câu, đó là tâm trạng không cam tâm bị lãng quên, và để không bị lãng quên mà liều mạng để làm ra những cố gắng dù nhỏ nhoi, hoặc là với sự dũng cảm bình thường của mình mà kiên trì làm việc vất vả mỗi ngày... chẳng lẽ đây đều là những việc hoàn toàn vô nghĩa hay sao?
+Những người hái thuốc hàng ngày treo mình trên những vách đá cao để tác nghiệp, những thợ mỏ xem những hiểm nguy động đất sụp đổ như bữa cơm thường ngày, những công nhân đóng từng chiếc đinh cho những con thuyền cao bằng mấy tầng lầu... Giả sử những cố gắng của họ đều bị xem là bình thường, có bị người đời quên lãng cũng là chuyện rất đỗi bình thường, vậy thì chẳng lẽ sự phân biệt của thần linh đối với nguyện vọng và tôn nghiêm con người lại hoang đường đến thế sao?
+
+Ôm theo câu hỏi như thế mà tôi đã đi theo tiền bối, khiêu chiến với những điều chưa biết và nguy hiểm ở nơi sâu thẳm của Vực Đá Sâu, khiêu chiến cực hạn của một người phàm như bản thân mình. Không dám tự khoe là "chinh phục" hay "thám hiểm", chí ít tôi hy vọng có thể đưa Vực Đá Sâu vào trong bản đồ do tôi vẽ và biên soạn, để lại danh tính thuộc về người phàm - danh tính thuộc về tôi tại những nơi mà tôi đã đặt chân đến, tại những cảnh quan biến hóa đa dạng ở bên dưới Vực Đá Sâu.
+Người ngu ngốc như tôi tin rằng, chỉ có như vậy mới có thể khích lệ những người đời sau giống như tôi, nói với họ rằng, một người phàm không được thần linh lựa chọn rốt cuộc có thể đi được bao xa, để lại những câu chuyện như thế nào.
+
+Tiền bối, xin đừng lo lắng vì chuyện tôi không từ mà biệt. Hành trình của tôi vẫn còn dài, vẫn chưa kết thúc đâu. Sau khi nghỉ ngơi xong, tôi sẽ tiếp tục tiến vào nơi sâu thẳm, tôi sẽ tiếp tục mạo hiểm trên con đường dẫn vào phía sâu trong Vực Đá Sâu, mãi cho đến khi không còn đi được nữa mới thôi.
+Tất cả mọi người trong đội thăm dò, chúc mọi người may mắn.
+Hy vọng ở một tương lai không xa, chúng ta sẽ lại gặp nhau trên bước hành trình.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book354_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book354_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7e13bdc8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book354_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Hai ngày trước khai mạc
+Thông tin tàu thuyền và khách mời: Tàu khách lớn, một số nhà thơ Mondstadt, họa sĩ Vôi Trắng và người thân.
+Dự kiến thời gian cập bến: 8h sáng.
+
+Khai mạc ngày thứ 2
+Thông tin tàu thuyền và khách mời: Tàu khách lớn, nhà thư pháp, họa sĩ, kỳ thủ Cờ Cơ Quan, tác giả Zhenyu.
+Dự kiến thời gian cập bến: 10h sáng.
+
+Khai mạc ngày thứ 3
+Thông tin tàu thuyền và khách mời: Tàu hàng lớn, tàu chỉ ghé qua, 1 người.
+Dự kiến thời gian cập bến: 9h sáng.
+
+...
+
+Ngày thứ hai sau buổi mở bán sách mới
+Thông tin tàu thuyền và khách mời: Tàu khách nhỏ, 2 người.
+Dự kiến thời gian cập bến: 10h sáng.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book355_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book355_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3760179fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book355_VI.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+Về "Ngũ Ca Tiên":
+Ngũ Ca Tiên là nhân vật truyền thuyết cổ đại ở Inazuma, vì giỏi ca phú nên nhận được danh hiệu "Ngũ Ca Tiên". Nghe nói tác phẩm của họ rất được Shogun đại nhân yêu thích, năm người họ mỗi năm đều đem tác phẩm mới của mình kết thành quyển, rồi sẽ cử một người đến Thiên Thủ Các, đem tập thơ dâng cho Shogun bình phẩm.
+Ngũ Ca Tiên lần lượt có tên là "Suikou", "Aoi no Okina", "Akahito", "Sumizome" và "Kuronushi".
+Tên thật của năm người này hiện tại đã không thể chứng thực, cách lý giải phổ biến nhất đó là: Vì câu chuyện về Ngũ Ca Tiên từng được đưa lên sân khấu, để tiện cho khán giả phân biệt các nhân vật, nên đã dùng các màu sắc như lục, lam, đỏ, trắng, đen để dễ phân biệt, dần dà, khán giả cũng dùng màu sắc để đặt tên cho các ca tiên. Nhưng ngoài ra cũng tìm được những cách lý giải khác như "Suikou lấy tên dựa theo ngôi nhà tranh mang tên Suikou Đường của mình", "Akahito có tên này là vì thích đóng dấu đỏ lên trên tác phẩm".
+...
+
+Về "Câu chuyện Ngũ Ca Tiên":
+Hình tượng về Ngũ Ca Tiên rất đi vào lòng người, những tác phẩm lấy họ làm nhân vật chính đã từng một thời rất thịnh hành ở Inazuma.
+Điều đáng tiếc là, tuy rằng trên thế gian từng lưu truyền rất nhiều những câu chuyện khác nhau về Ngũ Ca Tiên, nhưng cho đến ngày nay những câu chuyện này đã không thể nào chứng thực. Rất có thể chúng đã thất tán vào thời kỳ đại nạn hồi 500 năm trước.
+Theo những tài liệu hiện có, vào thời kỳ thịnh vượng nhất của việc sáng tác những câu chuyện về Ngũ Ca Tiên, thì những câu chuyện này hầu như đều tuân thủ theo một cách thức giống nhau: Lấy bốn bài thơ làm thành một nhóm, mỗi bài thơ sẽ diễn đạt theo góc nhìn của một vị ca tiên, bốn bài thơ gộp lại với nhau sẽ thành một câu chuyện hoàn chỉnh. Nhưng điều thú vị là, những câu chuyện này hầu như đều không có bài nào đứng từ góc nhìn riêng của Kuronushi cả.
+...
+
+Tổng hợp thông tin cá nhân của Ngũ Ca Tiên:
+Suikou: Thích uống rượu, xuất thân bình dân, tính tình cởi mở sảng khoái. Có người nói rằng Suikou lấy tên này dựa theo ngôi nhà tranh mang tên Suikou Đường của mình.
+
+Aoi no Okina: Là một người rất giỏi đánh cờ, ngoài thơ ca, thì còn có những tác phẩm tiểu thuyết lưu truyền trên thế gian. Nghe nói ông ấy nổi danh tương đối muộn, thân phận thực sự là quan viên Shogunate; cũng có người nói ông ấy không phải con người, mà là một yêu hồ trường thọ biến thành.
+
+Akahito: Giỏi kiếm thuật, rất có khả năng xuất thân là một võ nhân. Nghe nói Akahito có tên này là vì thích đóng dấu đỏ lên trên tác phẩm.
+
+Sumizome: Từng là pháp sư, giỏi trồng hoa, ca múa, sau này đảm nhận chức thị nữ bên cạnh Shogun. Nghe nói sau khi nổi danh, Sumizome đã từ chức, chuyên tâm sáng tác, cũng có người nói rằng Sumizome vẫn ở bên cạnh hầu hạ cho Shogun mãi cho đến già.
+
+Kuronushi: Tương đối ít thông tin, không rõ thân phận thật sự. Có lẽ vì vậy, mà thân phận và tính cách của Kuronushi trong những câu chuyện cũng phong phú đa dạng hơn những người khác.
+...
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book356_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book356_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..322bcae2f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book356_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Ngũ Ca Tiên Huy Hoàng - Suikou
+
+Nhà tôi nơi xa rời thế tục, nhưng danh tiếng lại vướng trần ai.
+Áo xanh dâng thơ lên Thiên Thủ, bản thảo Aoi chẳng thấy đâu.
+Cúi đầu xin thánh ân bớt giận, hồi tưởng hoang mang thuật tỏ tường.
+Đêm qua trong men rượu say nồng, như thấy bóng ai thoáng ẩn hiện.
+Ắt là kẻ gian đã trộm lấy, nay tôi mất mặt ở ngự tiền.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book357_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book357_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c59228d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book357_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Ngũ Ca Tiên Huy Hoàng - Aoi no Okina
+
+Thiếu thời huyền mão trên triều chính, lão niên trăng len giữa rừng thông.
+Nào phải do tôi muốn ngỗ nghịch, tính mạng nguy cấp chỉ đành theo.
+Vội vã tìm kiếm tác phẩm xưa, hoang mang cất giấu thơ vào lòng.
+Chẳng hiểu nguyên nhân hà cớ chi, chỉ vì kẻ ấy hung tàn quá.
+Thơ này để tưởng nhớ Akahito, cố hữu tha hương quá đau lòng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book358_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book358_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..85297a585
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book358_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Ngũ Ca Tiên Huy Hoàng - Akahito
+
+Lâu nay danh tiếng vẫn lẫy lừng, thiếu niên chí hướng vút xa bay.
+Mỗi khi sáng tác lưu chu ấn, người trong thiên hạ đều biết danh.
+Ai ngờ năm trước dâng thơ mới, phát hiện sao chép của người xưa.
+Trọng tội khi quân nào xá được, lập tức lưu đày chốn hoang vu.
+Hào quang ngũ sắc không còn nữa, cũng tựa thế gian thật vô thường.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book359_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book359_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2fe897443
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book359_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Ngũ Ca Tiên Huy Hoàng - Sumizome
+
+
+Suối trong tẩy sạch sách chìm sâu, sóng xanh giúp vạch trần chân tướng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book35_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book35_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..136e95de1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book35_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Người lùn mang theo xác của hoàng tử đi xuyên qua các bụi rậm âm u ẩm ướt, rời xa khỏi đám đồng bọn độc ác. Người lùn men theo con đường mòn tối tăm, tìm đến nguồn nước thuần khiết, ở nơi đó công chúa đang chìm trong giấc ngủ.
+
+Nhưng mà người lùn không hề biết rằng, Mẹ Bóng Đêm độc ác đã biết đến sự có mặt của công chúa, Mẹ Bóng Đêm đi theo sau lưng của người lùn trong lặng lẽ. Giống như mèo hoang đuổi bắt con mồi, cái bóng lặng lẽ che khuất ánh trăng cùng những ánh sao lác đác.
+Khi người lùn đến nơi, công chúa đã biến mất cùng với đó là tiếng cú mèo than khóc thê lương, Mẹ Bóng Đêm đi lên từ nước suối thối rữa.
+"Tạo vật nực cười, ngươi đến tìm chủ của mình sao?" Mẹ Bóng Đêm lộ ra nụ cười nham hiểm, toát ra hơi thở từ vực sâu.
+"Nếu quả thực như vậy, thật không may, sợ rằng ngươi chỉ tìm thấy sự tuyệt vọng."
+"Công chúa ngu ngốc kia đã bị ta đóng vào xiềng xích. Ta khiến vương quốc ánh trăng đổ vỡ trước mắt cô ta, lại giáng lời nguyền vào thần dân của cô ta, từ đó khiến bọn chúng sống trong cảnh nửa sống nửa chết, không còn hồn phách, cũng không còn ánh trăng." Tiếng của Mẹ Bóng Đêm giống như hạt mưa rơi trên bức tường ngôi mộ dột nát.
+"Người lùn đáng thương, ngươi nên xem xem, khi chủ của ngươi tận mắt thấy tất cả như vậy, trên mặt sẽ có dáng điệu thế nào chứ."
+Trong trái tim của người lùn ngập tràn nỗi sợ, dường như bị cơn ác mộng đè chặt lên ngực.
+Mẹ Bóng Đêm khinh bỉ quăng đi tạo vật của bà ta. Nhưng không biết là xuất phát từ sự độc ác tàn nhẫn, hay là chợt có chút thương hại, bà tại để lại cho người lùn xấu xí một tia hy vọng.
+"Hàng ngàn năm sau, kẻ thù của ta sẽ đến, trên tay anh ta là thanh kiếm Lê Minh, tấm áo giáp trên người phản chiếu ánh mặt trời chói lóa. Anh ta sẽ hủy hoại đất nước của ta, khiến xác chết của hoàng tử đội mồ mà đi ra, khiến công chúa thoát khỏi sự đày đọa bất diệt trong đêm. Cho đến khi đó, ngươi có thể là kẻ địch của ta. Bởi vì ngoài tai họa lớn trong lời tiên tri, ta chưa từng sợ những thử thách trong vương quốc bóng đêm. Đối với ngươi, nô lệ đã đầu độc chủ, khi trừng phạt đến, sẽ có kết cục của chính ngươi."
+Nói xong, bóng dáng của Mẹ Bóng Đêm tan ra rồi hóa thành nước bẩn và độc trùng hòa vào vũng bùn.
+Trong sự hối hận và đau đớn, người lùn như người đã chết. Cậu đem xác của hoàng tử giấu vào một hốc cây, sau đó một mình bước trong đêm đen, đi vào hành trình lưu đày.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book360_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book360_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d624db32
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book360_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Ngũ Ca Tiên Huy Hoàng - Sumizome
+
+Thi nữ lật tìm mọi quyển thơ, trên bài đạo thơ không chu ấn.
+Suối trong tẩy sạch sách chìm sâu, sóng xanh giúp vạch trần chân tướng.
+Câu thơ nho nhã khó tẩy sạch, dấu vết đạo thơ tự mất đi.
+Aoi ngang qua chợt trông thấy, liền biên thành thơ nhớ cố nhân.
+Sóng gió vẫn chưa hề lặng xuống, lại phải dâng thơ lên ngự tiền...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book361_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book361_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a229ad040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book361_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book362_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book362_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf5e64067
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book362_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Gửi người đọc thư,
+Tôi, Kaedehara Yoshinori, đã bị mắc kẹt bởi một "bí mật" trong suốt cuộc đời mình, bây giờ thời gian của tôi không còn nhiều, sau khi suy nghĩ, cuối cùng tôi đã quyết định kể lại toàn bộ câu chuyện.
+Năm đó, khi tôi và Kamisato đại nhân Hiệp Hội Yashiro truy đuổi thợ rèn đào tẩu, thực ra không phải bị kẻ đào tẩu đả thương.
+Trên thực tế, lúc đêm xuống, khi chúng tôi lần theo manh mối đến bên bờ biển, không thấy tung tích của bất cứ thợ rèn nào, chỉ thấy một kẻ lạ mặt xuất hiện. Kẻ lạ mặt tự xưng là kẻ chủ mưu phía sau, nói rằng đã chờ chúng tôi từ lâu, lớn tiếng bảo rằng sẽ tiêu diệt "Raiden Gokaden".
+Kẻ này thân thủ phi phàm, người thường không thể địch lại, chỉ trong nháy mắt, các samurai tùy tùng của chúng tôi đã bị đánh gục gần hết. Kamisato đại nhân bị trọng thương, tôi vì bị đánh trúng chiếc nón trên đầu, nên may mắn thoát chết.
+Kẻ lạ mặt chỉ cần đánh thêm một đòn là đã có thể lấy mạng tôi, nhưng nhìn thấy tướng mạo của tôi, hắn lại không tấn công nữa, mà nghiêm giọng hỏi tôi và "Niwa" có quan hệ gì. Tôi đành phải đáp rằng đó là họ cũ của cha tôi, sau khi cha tôi mất tích, tôi được nhà Kaedehara nhận nuôi.
+Kẻ lạ mặt nghe xong thì không nói thêm gì nữa. Im lặng hồi lâu, đột nhiên hắn nói: "Nói với cô ta, ta tên là Kunikuzushi." Sau đó hắn quay người rời đi...
+
+Việc rèn đao thất bại là do kẻ lạ mặt này đã chỉnh sửa bản vẽ của Ogosho đại nhân. Kamisato đại nhân tuy biết rằng việc này có ý nghĩa trọng đại, nhưng vì miệng lưỡi người đời rất đáng sợ, e rằng người ngoài sẽ gán ghép tội cấu kết trọng phạm, thì tôi sẽ bị tru di. Ngay lúc bệnh nặng nguy cấp, nhưng vẫn kiên quyết nói rằng chúng tôi bị những kẻ đào tẩu đả thương, căn dặn tôi phải tuyệt đối giữ bí mật. Tôi vô cùng cảm tạ đại nhân thương xót, và cũng vì tình cảnh lúc đó, nên đành chôn giấu việc này trong lòng.
+Thân là người đứng đầu gia tộc Kaedehara, tôi vô cùng xấu hổ vì sự suy tàn của "Trường Phái Isshin"; nhưng với tư cách là một người cha, tôi chỉ mong con cháu mình được bình an. Nếu người đọc thư là hậu nhân của nhà Kaedehara ta, hãy ghi nhớ không được mù quáng tìm kiếm kẻ thù năm xưa, đừng dính líu đến những chuyện xưa cũ, để rồi cuối cùng lạc lối trong hoàn cảnh của chính mình.
+
+Thư của Kaedehara Yoshinori
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book36_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book36_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2dd99eaef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book36_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+Nhiều năm sau, khi Gothson bị cái bẫy do chính tay anh đặt kẹp chặt lấy mắt cá chân, anh ấy chắc chắn sẽ nhớ lại buổi chiều hôm ấy, khi bố đưa anh vào thành tham gia buổi Lễ Đánh Cầu.
+Cả cuộc đời Gothson tràn đầy sự bất hạnh, nhưng anh không thể nhớ nổi nỗi bất hạnh của mình bắt đầu từ đâu. Thời thơ ấu của anh trải qua ở Thanh Tuyền Trấn, dưới sự bảo vệ của các tinh linh trong suối những người thợ săn ở đây đều có cuộc sống yên bình và không âu lo.
+Mùa hè năm ấy khi Gothson lên bảy tuổi, bố đã đưa anh vào thành Mondstadt để xem Lễ Đánh Cầu và biểu diễn xiếc. Đây là lần đầu tiên trong đời Gothson được vào thành, mùi thơm của kẹo và thịt nướng, những mảnh giấy nhiều màu sắc và ánh đèn nhấp nháy, chú hề huấn luyện lợn rừng và nhà ảo thuật biến hoá khiến anh choáng váng.
+Trong ký ức tuổi thơ rực rỡ, Gothson mơ hồ nhìn thấy bố đi vào đám đông của buổi lễ, đi xuyên qua các vòm gỗ có dòng chữ lớn "Giải thi đấu Pile 'Em Up", càng đi lại càng xa. Nhưng sự chú ý của anh lại bị thu hút bởi tinh linh trong suối.
+Có lẽ khi anh lớn thêm vài tuổi thì sẽ hiểu được, những tinh linh trong buổi lễ đó chỉ là những diễn viên được thuê với mức lương là 20 mora. Nhưng nhận thức thời thơ ấu luôn tràn đầy ảo mộng và sự tưởng tượng.
+Gothson ngủ thiếp đi trong câu chuyện dịu êm của tinh linh trong suối, một mình lang thang trong giấc mộng tuần hoàn hàng ngàn năm vô tận. Trong giấc mơ của một Nhà Mạo Hiểm, anh nhìn thấy nước trái cây tươi ngon phun ra từ miệng bức phù điêu cổ xưa. Gothson đang định đến gần hơn, thì giấc mơ lại tan vỡ vì một trận huyên náo.
+"Chạy mau!" Khuôn mặt mập mạp sợ hãi của bố phủ đầy nước trái cây và nước sốt thịt, che hết tầm nhìn của anh.
+Qua vai của bố, Gothson nhìn thấy toà tháp nướng thịt khổng lồ trong ánh hoàng hôn đỏ dần dần nghiêng về một phía, còn khán giả không ngừng la hét...
+
+Trên đường bỏ chạy, bố của Gothson vô tình xô ngã một người phụ nữ mập mạp, cơn đau nhói ở lưng khiến cả tấm thân khổng lồ đè lên con trai mình. Sau đó, tháp thịt nướng cũng đổ sập xuống cùng tiếng la hét của mọi người...
+Đội kỵ sĩ mất hẳn ba ngày mới có thể dọn sạch thịt nướng, rau sống và các loại nguyên liệu đầy màu sắc rơi vãi khắp nơi trên quảng trường, khiêng đi những khán giả cả người ướt đẫm nước sốt thịt. Và phải thông báo rằng sau này Lễ Đánh Cầu sẽ được tổ chức bên ngoài thành.
+Cứ như vậy, trong một đêm gia đình của Gothson đã mất đi hai thợ săn, nhưng lại có thêm hai bệnh nhân. Và khoản bồi thường duy nhất họ nhận được chỉ là tấm huy chương vô địch mạ vàng được gửi đến trễ hai ngày.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book371_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book371_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..be9ca3ace
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book371_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+"Thuyền trưởng, thứ lỗi tôi nói thẳng, trong buổi họp lúc nãy, ngài đã ngủ suốt phải không."
+"Ơ, bị phát hiện rồi sao."
+"Tuy rằng ngài ngồi rất ngay thẳng, nhưng chuyện này tôi đã thấy quá nhiều rồi. Thuyền trưởng, xin đừng dùng những thành quả tu luyện của người học võ vào những chuyện như thế này nữa. Lỡ như tư lệnh của đội thuyền biết được, thì không đơn giản là viết báo cáo thôi đâu."
+Tuy nói vậy, nhưng Mahasti biết rõ, cho đến hiện tại, cả đội thuyền không ai dám động đến cấp trên của anh ta cả. Người duy trì sự cân bằng mong manh trong nội bộ Bộ Tư Lệnh Hạm Đội Liên Hợp, cấp trên của anh ta - Bitchuu Kyuubei, và cũng là Shinkurou đó, bây giờ chính là thuyền trưởng trung niên hay bị mọi người gọi bằng một cách phát âm lệch lạc là "Semimaru", chính là mục tiêu mà thế lực các phương đều ra sức lôi kéo, và cũng là người có khả năng nhất để dẫn dắt họ phá vỡ hoàn cảnh bế tắc này.
+Chuyện đó cách nay cũng đã 10 năm rồi...
+Shinkurou thầm nghĩ.
+
+Thắng lợi của chiến dịch làng Asada, sau này nhìn lại, chẳng qua là Shinkurou phô triển một chút tài năng quân sự mà thôi; nhưng đối với những người đương sự mà nói, đó lại là sự khởi đầu của tai họa.
+Tai-Shogun quả nhiên không thể bỏ mặc người túc trí đa mưu như thế ở nơi núi rừng hoang dã.
+Không lâu sau Shinkurou bị đâm mù hai mắt, giam vào đại lao.
+Cho đến 5 năm trước, gia tộc Imagawa bị chinh phạt bởi đại quân đồng minh do gia tộc Oome Daimyo thành lập, và lấy đi thủ cấp. Đến đây, nhân dân toàn quốc cuối cùng đã có được ngày an cư lạc nghiệp...
+Những lời ở trên là do Shinkurou đã nghe Seii Tai-Shogun tân nhiệm đích thân nói ra khi đang ở trong ngục.
+Cảnh tượng bá tánh an cư lạc nghiệp thì Shinkurou chưa từng thấy qua, vị Tai-Shogun lạ mặt này cũng tuyệt đối không phải là người nhân nghĩa đạo đức. Nhưng việc đại xá thiên hạ để lôi kéo lòng dân lại là việc không thể không làm.
+Nhớ đến đây, Shinkurou nghẹn ngào: Bất luận là lúc đó hay bây giờ, bản thân đều bất đắc dĩ đưa mình vào trong vòng xoáy.
+
+"Đối với quốc gia này, tôi là kẻ phản nghịch. Và trong vũ trụ bao la này, tôi cũng như thế."
+Shogun nhìn Shinkurou đang quỳ dưới đất, hững nờ nói.
+"Tiền thuế của đế quốc, đã không phải là trách nhiệm mà một tinh cầu nhỏ bé ở biên giới vũ trụ có thể đảm nhiệm nổi nữa rồi. Mà tài năng của ngươi, cũng nên được tỏa sáng trong ngân hà."
+"Họ và tên của ngươi đã bị cái tên gian ác Imagawa đó cướp mất, nhưng cái quá khứ như thế, thì hãy cứ vứt đi. Từ đây về sau, ngươi cứ lấy tên là "Semimaru" đi."
+
+Đúng vậy, một người không có quá khứ, một người không thể dùng đôi mắt để nhìn thấy muôn vàn cảnh tượng trong vũ trụ này, một vũ trụ rộng lớn bao la cứ như thế mở ra trước mặt anh ta.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book372_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book372_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8a18de94
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book372_VI.txt
@@ -0,0 +1,45 @@
+Đời người có lúc sẽ như vậy.
+Bố mẹ luôn nói phải biết phân biệt phải trái, đo lường tốt xấu, nhưng trên thực tế thì luôn luôn chỉ có thể chọn ra một lựa chọn tương đối ít xấu hơn giữa hai lựa chọn xấu mà thôi.
+Bạn gái đã quyết định chia tay với tôi, cô ấy còn nói với cấp trên của tôi rằng tôi là đứa cờ bạc, bây giờ công việc cũng mất luôn rồi. Tôi chẳng có tiền dư dả để mà đi làm những chuyện sáo rỗng này đâu, nếu không nộp tiền bảo kê, thì sự an toàn của bố mẹ tôi cũng khó nói lắm.
+Rồi họ mắng tôi là thứ không có triển vọng, không làm việc nghiêm túc, cũng chẳng chịu để dành tiền.
+Tôi vì ai chứ... Tôi cũng đâu làm gì sai đâu.
+Nếu nói là sai, thì sai ở chỗ là đã cố gắng lắm nhưng vẫn không sống nổi, muốn kết liễu đời mình, nhưng lại không có gan.
+Thôi vậy, đợi họ đến rồi nhanh chóng nộp tiền. Nộp xong còn phải nghĩ xem làm sao kiếm Mora, nếu không thì chỉ còn cách ăn rong biển sống qua ngày thôi.
+Nào, chi bằng chúng ta hãy lựa chọn lần nữa xem, giữa hai cách thì cách nào nhẹ nhàng hơn.
+Bị một đao chém dứt khoát hay là bị đá bay đập trúng đầu, cái nào sẽ sảng khoái hơn?
+"Chít chít chít..."
+Từ đầu là đã có âm thanh kỳ lạ rồi, chuyện gì vậy...
+Không phải là sét đánh chứ?
+...
+Lúc tỉnh lại thì không biết đã qua bao lâu rồi.
+Tôi chỉ nhớ trước khi mất đi ý thức, trong tích tắc hình như đã bị vật nhọn gì đó xuyên qua toàn thân.
+"Hình như, không còn đau nữa... Á?!"
+Tôi giật mình đến nỗi phát ra tiếng.
+Đây là giọng của mình sao?
+"A, a..."
+Quả đúng là vậy.
+Tôi nhấc cánh tay lên, bên dưới lớp vải xinh đẹp là làn da trắng ngần.
+Đây rõ ràng không phải cơ thể của tôi, nhưng trong nhất thời não tôi đã không thể nhảy đến đáp án vô cùng rõ ràng đó.
+Bởi vì thật không thể tưởng tượng nổi.
+Tôi thử đứng dậy, lúc này mới nhìn được hoàn chỉnh bộ y phục này.
+Mỗi một chi tiết đều rất hoa lệ, chỉ có người chí cao vô thượng mới có diễm phúc...
+Chẳng lẽ...
+"Tại sao không phải tên tiểu tử đó... Ừm? Rai... Raiden Shogun?"
+Cách xưng hô mới đẹp làm sao.
+Đúng vậy.
+Hình như tôi đã trở thành Raiden Shogun rồi.
+Đám Kairagi thu tiền bảo kê đứng xếp thành thế trận, tuy không nhìn thấy mặt chúng, nhưng nhìn động tác thì vô cùng đề phòng, và có chút e sợ nữa.
+Đây đúng là bộ dạng mà tôi chưa từng thấy lần nào.
+"Các anh em, cơ... cơ hội báo thù đến rồi..."
+Âm thanh rõ ràng từ to trở nên nhỏ dần, hắn đang sợ hãi.
+Không muốn mất mặt trước đám đàn em, nên không thể cứ thế mà bỏ chạy, nhưng hắn cũng nhìn thấy được kết quả của trận chiến.
+Số người đang dần đông lên, mười người, hai mươi người, năm mươi người.
+Chắc nghĩ rằng có thể dùng số lượng để bù cho sự yếu thế về sức mạnh chứ gì.
+Nhưng sức mạnh của Raiden Shogun, nào thể đưa lên cùng một cán cân với người phàm cơ chứ?
+"Vậy hãy dùng các ngươi, để thử đao vậy."
+Nín thở, tập trung, tạo tư thế.
+Vận mệnh sắp sửa thay đổi, sau nhát đao này.
+"Vô tưởng..."
+...
+Đợi đã.
+"Lưỡi Đao Vô Tưởng" phải dùng như thế nào?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book373_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book373_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9670344e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book373_VI.txt
@@ -0,0 +1,50 @@
+"Hoan nghênh Shogun đại nhân về nhà!"
+
+Yae Masako mặc bộ trang phục pháp sư có màu đỏ trắng xen kẽ đang cung kính quỳ trước mặt, đôi tai hồ ly mượt mà đang khẽ run run, bên dưới đôi tai đó chính là gương mặt được ngàn vạn dân chúng ngưỡng mộ.
+"Ngài đã trở về rồi, nửa tháng trước việc tôi nhờ ngài đi thị sát lãnh thổ không biết như thế nào rồi?"
+"À, không nên vừa về đã hỏi chuyện công việc. Vậy cứ như bình thường, ăn cơm trước? Hay tắm rửa trước? Hoặc là..."
+"Nè, thế nào gọi là "cứ như bình thường" chứ! Hồi trước làm gì có màn chào đón như thế này."
+Nghe tôi phản ứng như vậy, bóng hình đỏ trắng kia cười một cách thỏa mãn: "Tại thấy cô không có tinh thần mà, vậy tôi làm cơm tiếp đây, hôm nay sẽ làm món Cua Phủ Bơ mà cô thích nhé!"
+"Được đó! Là Cua Phủ Bơ, Cua Phủ Bơ!"
+
+Tôi, Raiden Shogun, nói nhiều nhất là câu "Được đó!" Ăn nhiều nhất là món Cua Phủ Bơ, gặp nhiều nhất... Chẹp, nói đại khái thì trong cuộc sống của tôi chỉ có hai loại người: người qua đường, và còn lại chính là chủ nhân của đôi tai mượt mà và giọng nói du dương kia.
+Yae Masako chính là Guuji của Đền Kaminaru, người kế tục huyết mạch hồ ly, là người thân và người bạn của "vĩnh hằng"... Danh hiệu nhiều đến mức khó mà nhớ được, đối với dân chúng và cả với tôi đều cảm thấy cô ấy rất khó gần, và cũng khó đoán.
+
+Mà một Yae Masako như thế vào lúc này đây đang tập trung cao độ vào quá trình chế biến món Cua Phủ Bơ.
+Không sai, đơn giản hơn mà nói thì tôi, Raiden Shogun, đang được Guuji Yae Masako nuôi dưỡng.
+
+Không biết bắt đầu từ khi nào đã quen với cuộc sống như thế này.
+Dù cho chỉ là rút kiếm chém đại vài nhát, thì cô ấy cũng phấn kích vỗ tay nói: "Ngoan lắm ngoan lắm". Dù cho là đang nghĩ xem sau khi xem xong "Chuyển Sinh Thành Raiden Shogun, Sau Đó Thiên Hạ Vô Địch" thì ăn món gì, là cô ấy đã nhanh chóng dâng lên món trà sữa và bánh kem thơm ngon. Giống như đang bảo vệ cho sự vĩnh hằng, tận tâm hủy diệt hết mọi nỗi ưu phiền ra khỏi tầm mắt. Đối với tôi mà nói, cô ấy giống như hồ ly trong truyền thuyết, có thể đáp ứng mọi nguyện vọng của tôi.
+"Món Cua Phủ Bơ đã hoàn thành rồi... Vậy thì trước khi thưởng thức, vẫn là câu hỏi đó, việc thị sát lãnh thổ..."
+
+Masako xoay người bưng lên món Cua Phủ Bơ còn đang nóng hổi, hương thơm lan tỏa khắp phòng. Nhưng tôi không trả lời câu hỏi của cô ấy, nói thật lòng, thì đó là căn nguyên của việc hôm nay tâm trạng tôi xuống dốc.
+Như tôi đã nói, trong thế giới của tôi, chỉ có Masako và người khác.
+Ngoài Masako ra, những người khác khi gặp tôi đều có chung một phản ứng: Lập tức cung kính quỳ rạp xuống đất, miệng hô vang "Shogun đại nhân", chờ tôi đi xa rồi mới thở phào rồi đứng dậy.
+Bất luận người đó là vợ ai, cha ai, người yêu của ai, anh hùng của ai, cấp trên của ai, người hầu của ai, ở trước mặt tôi họ chỉ để lộ ra một gương mặt, mọi người gọi đó là sự tôn trọng, kính nể Shogun đại nhân.
+Nhưng điều họ không biết là, tôi cũng sợ gương mặt như thế, chắc ai cũng sẽ sợ phải không: Ngàn vạn con người, chỉ để lộ ra cùng một gương mặt với bạn.
+
+Chính vì vậy, tôi mới dựa dẫm vào Masako.
+Chính vì vậy, mà tôi không thể nào từ chối yêu cầu của Masako, mặc dù tôi không làm được, nhưng cô ấy bảo tôi ra ngoài làm việc, thì tôi cứ đi thôi.
+Nhưng tôi quả thật không biết làm sao để đối diện với hàng ngàn hàng vạn gương mặt giống nhau đó, không muốn đối diện, không thể đối diện. Chỉ có thể tránh tiếp xúc với họ, dù cho bị gọi là "Shogun phế vật" cũng không sao.
+Nhưng, cho dù có cam tâm tình nguyện làm một "Shogun phế vật" đi nữa, thì cũng không thể tránh khỏi chất vấn của Masako
+"Sao không nói gì vậy, Shogun đại nhân? Chẳng lẽ... Hôm nay cũng vậy, chỉ bước ra khỏi cổng Thiên Thủ Các, rồi sau đó cũng không làm gì, đến chập choạng tối mới quay về?" Giọng của Masako không chút giận dỗi, nhưng cũng chính vì vậy mà tôi càng không biết phải đáp lại như thế nào.
+"Vậy được thôi, hãy nghỉ ngơi đi nhé, tôi còn có việc khác phải làm, phải đi xử lý trước đây. Món Cua Phủ Bơ nhớ ăn hết nhé." Masako xoay người rời khỏi phòng.
+
+Không biết tại sao, Cua Phủ Bơ hôm nay chẳng có mùi vị gì cả.
+Rất nhanh sau đó tôi đã biết được đáp án.
+Shogun đại nhân là vô địch thiên hạ, nhưng một Shogun đại nhân thiên hạ vô địch thì cũng sẽ bị cảm mạo quật ngã.
+Sau khi ăn Cua Phủ Bơ không bao lâu, tôi đã nằm liệt trên giường, đầu đau như búa bổ, nhưng điều này chưa là gì cả, đối với tôi mà nói còn xảy ra chuyện nghiêm trọng hơn:
+Nếu là bình thường, chắc có thể gối đầu lên chân Masako, nghe cô ấy hát ru.
+Nhưng hôm nay Masako đã không xuất hiện, cả ngự điện trở nên lạnh lẽo, đầu thì nóng ran, bên cạnh giường của Shogun không một ai cả.
+
+Cô ấy, có việc của mình, cô ấy không chỉ là hồ tiên, mà còn là Guuji của đền thần nữa.
+Không chừng bây giờ cô ấy đang tức giận, hoặc đang nghi ngờ một người suốt ngày cứ "được đó" như tôi, có thật sự xứng đáng để cô ấy tiêu hao nhiều tinh lực như thế không?
+Đem theo nghi vấn đó, tôi dần dần chìm vào giấc ngủ.
+
+Tôi đã có một giấc mơ, trong mơ Masako vẫn đang nở nụ cười quen thuộc của cô ấy, trong tay bưng một chén trà.
+"Đây là thức uống do tôi tự pha chế, có tên là "Tử Uyển Cầu Vồng". Tôi vừa đi một chuyến đến Đảo Ritou, mua một ít hoa Calla Lily của Mondstadt, thêm một chút bạc hà, uống nó rồi sẽ nhanh chóng hết cảm thôi."
+Chắc là do nằm mơ, nên tôi không có sức để mà nhấc mình lên.
+"Ôi, Shogun đại nhân không thể ngồi dậy sao, vậy xin phép tôi thất lễ một chút." Cô ấy dùng một cách mà cả trong mơ tôi cũng không dám làm để đút tôi uống "Tử Uyển Cầu Vồng".
+Tôi tỉnh dậy, cảnh tượng lúc nãy quả thật đã vượt khỏi sức tưởng tượng của tôi, dù sao thì Masako lúc này vẫn đang tức giận vì tôi bỏ bê chính sự mà.
+
+Nhưng mà... sao khóe môi lại ngọt thế?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book374_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book374_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..846fee0d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book374_VI.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+"Tất cả Dodoco sớm muộn rồi cũng sẽ cưỡi gió vượt biển ra ngoài mạo hiểm." Một người mẹ vừa dịu dàng vừa xinh đẹp đã từng nói thế.
+Cũng như lời dự báo của bà ấy, Dodoco của chúng ta khi nghe được tin người bạn tốt của nó - Klee quyết định đi đến đất nước lôi điện để mạo hiểm, thì đã vô cùng vui mừng.
+Cùng với Klee thưởng thức món ngon của quán Người Săn Hươu, cùng nhau nghe nhà thơ tự do biểu diễn, đương nhiên là chuyện mà Dodoco yêu thích rồi.
+Nhưng chuyện mà Dodoco càng thích hơn đó là cùng với Klee đếm sao trên trời, tết hoa thành vòng hoa.
+Dù sao thì, tất cả Dodoco đều khao khát cưỡi gió vượt biển đi mạo hiểm mà.
+
+Muốn đến được đất nước lôi điện xa xôi, không chỉ phải xuyên qua cuồng phong, mà còn phải vượt qua đại dương rộng lớn.
+Dodoco không sợ gió lốc cuồng phong đâu, vì đó vốn là lời chúc phúc của Phong Thần.
+Dodoco cũng không sợ sóng biển cuộn trào, vì nó là một đứa trẻ dũng cảm.
+
+Nhưng Dodoco không hề muốn Klee gặp phải những nguy hiểm như thế.
+Vì nó là bạn tốt nhất của Klee, bạn bè thì phải bảo vệ lẫn nhau mới đúng phải không.
+Hơn nữa, Dodoco cũng không muốn phải chia cách với Klee.
+Nếu không có Klee, thì mọi chuyến phiêu lưu đều sẽ như đóa hoa ngọt không thể nở được, vừa cô đơn vừa buồn tẻ.
+Cho dù có đi qua mọi tấc đất trên lục địa Teyvat, ngâm mình trong từng dòng nước, thì cũng đều không có ý nghĩa gì cả.
+Cho nên không có gì phải đắn đo hết, Dodoco nhất định phải cùng với Klee - người bạn thân nhất của nó, cùng lên thuyền đi mạo hiểm!
+Nếu ngồi thuyền thì không thể bay lượn tự do trong gió, mà cũng không được thỏa sức bơi lội trong nước rồi,
+Nhưng sẽ có được nụ cười của Klee, và cả những câu chuyện của anh Albedo nữa.
+Cũng xứng đáng lắm mà.
+
+
+
+Ở đất nước Inazuma quanh năm sấm sét, hoa cỏ sẽ có màu tím, chim và cá cũng màu tím, tất cả đều là màu tím.
+Nếu muốn vẽ hết tất cả những thứ đó, chắc màu vẽ màu tím của anh Albedo không đủ dùng đâu nhỉ.
+Nhưng đáng tiếc là anh Albedo không có thời gian để vẽ cùng với Klee và Dodoco rồi.
+Anh Albedo là người lớn, có lúc người lớn sẽ có một số việc của "người lớn" cần phải làm.
+Nhưng may mà bên cạnh Dodoco vẫn còn có Klee!
+Klee luôn có cách tìm ra những chuyện vui, Dodoco chỉ cần đi cùng Klee là sẽ không bao giờ buồn chán.
+
+Klee có rất nhiều rất nhiều bạn bè ở Inazuma, có anh Kỵ Sĩ Danh Dự nè, Paimon, và cả chị Yoimiya nữa.
+Tất cả bọn họ đã cùng với Dodoco làm nên một chuyến phiêu lưu vui vẻ nhất.
+Ya hây, phiêu lưu vạn tuế!
+
+Anh Kỵ Sĩ Danh Dự dắt theo Dodoco leo lên ngọn núi Yougou cao cao.
+Mọi người leo núi mệt rồi thì nằm dưới gốc cây Anh Đào Thần ngủ một giấc say sưa.
+Kết quả là sau khi ngủ dậy, thì mọi người đều mọc thêm đôi cánh giống như Tengu vậy.
+Cánh của Klee có màu đỏ, của chị Yoimiya màu vàng, còn của anh Kỵ Sĩ Danh Dự là màu xanh.
+Còn Paimon ư, không có cánh cũng bay được, nên Paimon thì không có cánh nha.
+Mọi người cùng dang rộng đôi cánh, tạo ra một cơn gió thật mạnh.
+"Vù vù...", làm rối tung tóc của chị pháp sư rồi.
+Không hay rồi, trước khi chị pháp sư nổi giận, phải nhanh chóng bay đi.
+
+Chuyến phiêu lưu thật là vui, nhưng... Bụng của Dodoco và Klee bắt đầu kêu lên rồi.
+Hây da, sao lại quên mất chuyện này chứ, món ăn ngon là một trong những tiết mục quan trọng nhất trong chuyến hành trình mà.
+"Mlem mlem..." Thế là mọi người mua về món dango thơm ngon, vui vẻ chia nhau cùng thưởng thức.
+Dodoco và Paimon đã nhanh chóng chén hết phần của mình, Dodoco với chiếc bụng no nê khi nhìn thấy nụ cười của Klee, bất giác cảm thấy...
+Được gặp gỡ Klee, được gặp gỡ mọi người, đó là chuyện vui nhất nhất nhất mà Dodoco có thể nghĩ ra!
+
+
+
+Ối, quên mất một chuyện quan trọng, nói nghiêm túc thì, khi bạn đã đọc đến đây thì chắc chắn được xem là một thành viên trong chuyến phiêu lưu này rồi.
+Cùng nhau mạo hiểm, cùng nhau vui cười, cùng nhau chia sẻ món ngón, bạn đã trải qua những điều này thì đương nhiên cũng là bạn tốt của mọi người rồi.
+Vậy thì, pháo hoa của chị Yoimiya, bạn cũng đến xem cùng nha.
+
+
+
+Lúc mọi người đang hào hứng ngắm nhìn pháo hoa, chị Yoimiya nói:
+"Chỉ cần sức tưởng tượng vẫn chưa cạn kiệt, thì con tim sẽ tự do hơn bất cứ thứ gì."
+Klee cũng không nhịn được mà nói rằng: "Chúng ta là những người bạn tốt không bao giờ chia cách."
+Bạn xem, lúc được ở cùng với những người bạn tốt của mình, Dodoco vui biết bao nhiêu.
+Giờ đây, bạn cũng là bạn tốt của Dodoco rồi, vậy thì bạn cũng phải thật vui vẻ, cùng bạn bè trải nghiệm chuyến phiêu lưu vĩ đại nhất nhé.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book37_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book37_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2715a38a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book37_VI.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+——Chương Mondstadt——
+Tạp chí địa lí Teyvat số đặc biệt - Nhật Ký Du Lịch Mondstadt Của Alice
+
+Hẻm Núi Dadaupa
+
+Ba bộ lạc Hilichurl trong thung lũng này nhân khẩu đông đúc, giả như có một cái lồng xoay hình cầu khổng lồ được thiết lập tại vùng trũng trung tâm thung lũng, đem tất cả Hilichurl bắt nhốt lại, động lực được sinh ra có thể vận hành tất cả các nhà máy xay ở thành Mondstadt ít nhất 5 năm. Còn giả sử đem Hilichurl quá già hoặc thể lực cạn kiệt đưa vào nhà máy gia công thức ăn, nuôi dưỡng số Hilichurl khỏe mạnh kia có thể còn tạo ra động năng đặc biệt lâu, nói không chừng còn có thể dễ dàng điều khiển những nhà máy lớn ở Snezhnaya!
+Theo tôi thấy điều này hoàn toàn khả thi.
+Nhưng khi tôi nhắc đến ý tưởng này với tiểu thư Lisa ở thư viện, cô ấy nhìn tôi rồi trầm tư khá lâu, sau đó chuyển hướng chủ đề một cách tao nhã.
+
+Vực Hái Sao
+
+Phải nói rằng, Phong Thần là 1 vị thần không câu nệ tiểu tiết. Giả như là tôi, làm sao chịu được địa hình trên mặt đất phân bố tùy ý như vậy! Nếu như đặt quả bom đủ mạnh ở vị trí thích hợp, cho dù là Vực Hái Sao to lớn như vậy cũng sẽ rầm rầm sụp đổ, địa hình của Mondstadt so với hiện tại sẽ ngay ngắn hơn nhiều.
+Đáng tiếc là vị Đội Trưởng Kỵ Binh láu cá kia đã bác bỏ đề nghị của tôi một cách thẳng thừng, còn kiến nghị tôi không nên đi dạo ở Vực Hái Sao nữa.
+
+Phong Khởi Địa
+
+Ở đây là cánh đồng duy nhất ở Mondstadt có địa hình hơi bằng phẳng, có một cây đại thụ lớn ngay gần trung tâm. Nghe nói đây là nơi Vennessa bay lên trời, tôi đã tìm kiếm rất lâu xung quanh cây lớn, nhưng không tìm thấy bất kỳ dấu tích nào của thiết bị phóng.
+Tôi bắt 1 số Hilichurl xung quanh về làm thí nghiệm mô phỏng, nhưng xa nhất cũng chỉ là bay đến lều nhỏ của thợ săn bên cạnh Thanh Tuyền Trấn, thất vọng.
+
+Bờ Biển Falcon
+
+Bởi vì thí nghiệm không thành công ở Thanh Tuyền Trấn dẫn đến khủng hoảng, tôi bị tiểu thư Jean của đội kỵ sĩ sắp đặt người giám sát, chỉ được đi dạo ở bờ biển Falcon, nơi đây thật buồn chán, bất kể là chim ưng ngu ngốc bay lượn trên trời, hay là những con Slime Phong phồng lên đều vô vị nhạt nhẽo... Khó chịu nhất là việc gì tôi cũng không thể làm!
+Cô bé Kỵ Sĩ Trinh Thám giám sát tôi chơi đùa vui vẻ như đứa trẻ.
+
+Rừng Thì Thầm
+
+Trong khu rừng khác của Mondstadt, vị gọi là Kỵ Sĩ Trinh Thám Amber dường như vô cùng quen thuộc ở đây. Đồ chơi nổ Amber mang bên người rất thú vị, nếu để tôi cải thiện không chỉ có thể biến khu rừng này thành tro trong một cú đánh, mà còn làm rung chuyển núi đá xung quanh.
+Đề nghị của tôi hình như làm cô ấy sợ rồi, nhưng đồ chơi nổ bằng nhung đó xác thực là thứ hay ho tôi chưa từng nghĩ tới.
+Lần sau nhất định phải thử.
+
+Hẻm Núi Minh Quán
+
+Cuối cùng cũng thoát khỏi sự theo dõi điên cuồng của đội kỵ sĩ, tôi tìm thấy hẻm núi này ở phía tây bắc Hồ Rượu Trái Cây. Trạm gác cổ kính vẫn coi giữ nơi đây, nhưng những người lính trấn thủ quan ải cho Phong Vương đã mất từ lâu. Thời gian như cơn gió vô tình thổi qua, chỉ có Hilichurl ngốc cùng những người bảo vệ máy móc im lặng ở đây.
+Thí nghiệm dùng Hilichurl để điều khiển Thủ Vệ Di Tích, những thủ vệ di tích bị xé toạc và Hilichurl bị trói chặt với họ còn khủng khiếp hơn... các di tích nguyên vẹn cũng bị hư hại một nửa.
+
+Phế Tích Phong Long
+
+Hẻm Núi Minh Quán thông sang di tích thành cổ to lớn này, Phong Vương lập dị chọn Decarabian xây dựng thành đô. Tổng thể thành cổ có hình chiếc nhẫn. Giữa vòng trong và vòng ngoài, dường như tất cả người dân đều được sắp xếp trước vị trí của họ. Chính giữa trung tâm tọa lạc một tòa tháp quá khổ, nơi đó chính là cung điện của Phong Vương.
+Mưu đồ sắp đặt cuộc sống người dân của vị vua cay nghiệt, càng khiến chẳng ai thèm để ý đến di tích to lớn này.
+Vì để thuận tiện cho người đến sau trèo lên tháp cao, tôi đã phá đi vài cái hành lang. Xem ra hiệu quả cũng không tồi, càng thêm có hương vị cổ tích.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book384_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book384_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..077840732
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book384_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book385_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book385_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d176242eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book385_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book386_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book386_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..358d4c18a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book386_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book387_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book387_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d3a2be69
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book387_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book388_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book388_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3db3f4dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book388_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book389_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book389_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f00b92154
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book389_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book38_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book38_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7425267f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book38_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+——Khinh Sách Trang——
+Rời khỏi rặng núi Long Tích, xuống đến bãi sông, bước qua bãi đất bồi đầy hoa lau, vượt qua rừng trúc rậm rạp, cuối cùng tôi cũng tiến vào Khinh Sách Sơn. Giày bị ngâm trong nước, quần áo cũng ướt một nửa. Mặc dù bị cơn mưa lớn làm ướt sũng, may mắn thay các trưởng lão sơn trang vô cùng thân thiện, để cho tôi hong khô quần áo và giày trong phong tập hợp, còn chuẩn bị cho tôi quần áo mới và lương khô.
+Khinh Sách Sơn Trang có rất nhiều trẻ con, rất đáng yêu, cũng rất khó đối phó; Người già cũng rất nhiều, mọi người đều vô lo vô nghĩ qua những tháng ngày sung túc. Nghe các trưởng lão nói, đa số người trẻ tuổi đi đến cảng Liyue làm công rồi, có nhiều người ở thành phố thành gia lập nghiệp, mỗi tháng đều gửi tiền về. Người trẻ tuổi biết đến phồn hoa và sự tiện lợi của thành phố, có lẽ chẳng bao giờ trở lại để sống nữa. Cảng Liyue làm cho Khinh Sách Sơn giàu có yên bình, nhưng cũng khiến nơi đây dần dần già đi.
+Theo truyền thuyết, nguồn gốc từ "Khinh Sách" đến từ quái vật thượng cổ "Li". Tất nhiên, tiếng người ngày nay gọi là "Li", còn "Khinh Sách" là phát âm của người Liyue thời đại man hoang.
+Trưởng lão nói, ngàn năm trước đây, Morax thu phục Li Thú gây hại Liyue, sau khi Li chết xác cuộn lại biến thành hòn đá, máu biến thành nước trong, vảy biến thành ruộng bậc thang, nơi từng là hang ổ quái thú trước đây trở thành Khinh Sách Sơn hiện tại.
+Nhưng qua khảo sát, tôi cho rằng đại bộ phận tổ hợp đá lớn khu vực núi này bị vỡ vụn bởi ngoại lực đánh vào, không hề có dấu vết sinh mệnh để lại của quái vật nguyên tố Thủy. Có lẽ trên thực tế xác của Li đã bị mục nát hết, và câu chuyện quái vật hóa thành dãy núi chỉ là câu chuyện xưa truyền lại?
+Tiếp theo tôi muốn đến xem hồ nước trong rừng đá ở Tuyệt Vân Gián. Người Liyue kể lại nơi đó có một toà mê cung, còn có tiên nhân sống trong đó, hy vọng tôi có vận may phát hiện ra nó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book390_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book390_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..014e6631c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book390_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book391_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book391_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cda8ce0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book391_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book392_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book392_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef482c0a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book392_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book393_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book393_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab032a945
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book393_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book394_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book394_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbfb267e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book394_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book395_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book395_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc4c33ee6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book395_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book396_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book396_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7946730e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book396_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book397_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book397_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f23a0808f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book397_VI.txt
@@ -0,0 +1,61 @@
+"Tất cả Dodoco sớm muộn rồi cũng sẽ cưỡi gió vượt biển ra ngoài mạo hiểm." Một người mẹ vừa dịu dàng vừa xinh đẹp đã từng nói thế.
+Cũng như lời dự báo của bà ấy, Dodoco của chúng ta khi nghe được tin người bạn tốt của nó - Klee quyết định đi đến đất nước lôi điện để mạo hiểm, thì đã vô cùng vui mừng.
+Cùng với Klee thưởng thức món ngon của quán Người Săn Hươu, cùng nhau nghe nhà thơ tự do biểu diễn, đương nhiên là chuyện mà Dodoco yêu thích rồi.
+Nhưng chuyện mà Dodoco càng thích hơn đó là cùng với Klee đếm sao trên trời, tết hoa thành vòng hoa.
+Dù sao thì, tất cả Dodoco đều khao khát cưỡi gió vượt biển đi mạo hiểm mà.
+
+Muốn đến được đất nước lôi điện xa xôi, không chỉ phải xuyên qua cuồng phong, vượt qua đại dương, còn phải trải qua khảo nghiệm bão sét đáng sợ nữa.
+Dodoco không sợ gió lốc cuồng phong đâu, vì đó vốn là lời chúc phúc của Phong Thần.
+Dodoco cũng không sợ sóng biển cuộn trào, vì nó là một đứa trẻ dũng cảm.
+Còn về bão sét cứ xoẹt xoẹt khắp nơi, hừ hừ, điềm tĩnh đối diện với mọi thử thách trong hành trình, đây chính là khí phách cần có của một tộc Dodoco dũng mãnh!
+Nhưng Dodoco không hề muốn Klee gặp phải những nguy hiểm như thế.
+Vì nó là bạn tốt nhất của Klee, bạn bè thì phải bảo vệ lẫn nhau mới đúng phải không.
+Hơn nữa, Dodoco cũng không muốn phải chia cách với Klee.
+Nếu không có Klee, thì mọi chuyến phiêu lưu đều sẽ như đóa hoa ngọt không thể nở được, vừa cô đơn vừa buồn tẻ.
+Cho dù có đi qua mọi tấc đất trên lục địa Teyvat, ngâm mình trong từng dòng nước, thì cũng đều không có ý nghĩa gì cả.
+Cho nên không có gì phải đắn đo hết, Dodoco nhất định phải cùng với Klee - người bạn thân nhất của nó, cùng lên thuyền đi mạo hiểm!
+Nếu ngồi thuyền thì không thể bay lượn tự do trong gió, mà cũng không được thỏa sức bơi lội trong nước rồi,
+Nhưng sẽ có được nụ cười của Klee, và cả những câu chuyện của anh Albedo nữa.
+Cũng xứng đáng lắm mà.
+
+
+
+Ở đất nước Inazuma quanh năm sấm sét, hoa cỏ sẽ có màu tím, chim và cá cũng màu tím, tất cả đều là màu tím.
+Nếu muốn vẽ hết tất cả những thứ đó, chắc màu vẽ màu tím của anh Albedo không đủ dùng đâu nhỉ.
+Nhưng đáng tiếc là anh Albedo không có thời gian để vẽ cùng với Klee và Dodoco rồi.
+Anh Albedo là người lớn, có lúc người lớn sẽ có một số việc của "người lớn" cần phải làm.
+Nhưng may mà bên cạnh Dodoco vẫn còn có Klee!
+Klee luôn có cách tìm ra những chuyện vui, Dodoco chỉ cần đi cùng Klee là sẽ không bao giờ buồn chán.
+
+Klee có rất nhiều rất nhiều bạn bè ở Inazuma, có chị Kỵ Sĩ Danh Dự nè, Paimon, và cả chị Yoimiya nữa.
+Tất cả bọn họ đã cùng với Dodoco làm nên một chuyến phiêu lưu vui vẻ nhất.
+Ya hây, phiêu lưu vạn tuế!
+
+Chị Kỵ Sĩ Danh Dự dắt theo Dodoco leo lên ngọn núi Yougou cao cao.
+Mọi người leo núi mệt rồi thì nằm dưới gốc cây Anh Đào Thần ngủ một giấc say sưa.
+Kết quả là sau khi ngủ dậy, thì mọi người đều mọc thêm đôi cánh giống như Tengu vậy.
+Cánh của Klee có màu đỏ, của chị Yoimiya màu vàng, còn của chị Kỵ Sĩ Danh Dự là màu xanh.
+Còn Paimon ư, không có cánh cũng bay được, nên Paimon thì không có cánh nha.
+Mọi người cùng dang rộng đôi cánh, tạo ra một cơn gió thật mạnh.
+"Vù vù...", làm rối tung tóc của chị pháp sư rồi.
+Không hay rồi, trước khi chị pháp sư nổi giận, phải nhanh chóng bay đi.
+
+Chuyến phiêu lưu thật là vui, nhưng... Bụng của Dodoco và Klee bắt đầu kêu lên rồi.
+Hây da, sao lại quên mất chuyện này chứ, món ăn ngon là một trong những tiết mục quan trọng nhất trong chuyến hành trình mà.
+"Mlem mlem..." Thế là mọi người mua về món dango thơm ngon, vui vẻ chia nhau cùng thưởng thức.
+Dodoco và Paimon đã nhanh chóng chén hết phần của mình, Dodoco với chiếc bụng no nê khi nhìn thấy nụ cười của Klee, bất giác cảm thấy...
+Được gặp gỡ Klee, được gặp gỡ mọi người, đó là chuyện vui nhất nhất nhất mà Dodoco có thể nghĩ ra!
+
+
+
+Ối, còn quên mất một chuyện quan trọng, nói nghiêm túc thì, khi bạn đã đọc đến đây thì chắc chắn được xem là một thành viên trong chuyến phiêu lưu này rồi.
+Cùng nhau mạo hiểm, cùng nhau vui cười, cùng nhau chia sẻ món ngón, bạn đã trải qua những điều này thì đương nhiên cũng là bạn tốt của mọi người rồi.
+Vậy thì, pháo hoa của chị Yoimiya, bạn cũng đến xem cùng nha.
+
+
+
+Lúc mọi người đang hào hứng ngắm nhìn pháo hoa, chị Yoimiya nói:
+"Chỉ cần sức tưởng tượng vẫn chưa cạn kiệt, thì con tim sẽ tự do hơn bất cứ thứ gì."
+Klee cũng không nhịn được mà nói rằng: "Chúng ta là những người bạn tốt không bao giờ chia cách."
+Bạn xem, lúc được ở cùng với những người bạn tốt của mình, Dodoco vui biết bao nhiêu.
+Giờ đây, bạn cũng là bạn tốt của Dodoco rồi, vậy thì bạn cũng phải thật vui vẻ, cùng bạn bè trải nghiệm chuyến phiêu lưu vĩ đại nhất nhé.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book39_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book39_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..56ca49086
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book39_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+——Lục Hoa Trì——
+Xuôi theo dòng chảy sông Bích Thủy đi hướng về hướng tây nam, chân núi phía bắc Thiên Hoành Sơn phát hiện một hồ bơi, nước hồ còn trong suốt sáng rực hơn cả bầu trời, nhiệt độ nước tương tự như nhiệt độ cơ thể con người, hương vị mang theo một chút ngọt ngào.
+
+Dựa vào những gì mà người hái thuốc địa phương nói, hàng ngàn năm trước hồ nước này là một khu vườn. Nghe nói vào thời kỳ Ma Thần hỗn chiến, một đôi tình nhân không được gia tộc cho phép đã hẹn hò bí mật ở đây. Song loạn lạc vô tình, người con trai đi theo Nham Thần, dùng thân thể của người thường bước vào trận chiến của các vị thần... giống như vô số người thường thời đó, từ đó bặt vô âm tín.
+
+Người con gái quanh quẩn trong khu vườn, đợi chờ người yêu trở lại. Về sau, cỏ dại thay thế hoa tươi, cỏ dại mục nát trong thủy triều; Khi thủy triều rút xuống, khi cô cũng trở về mảnh đất, nước mắt hợp thành hồ nước này. Có lẽ chính vì ngấm quá nhiều tương tư sâu đậm như vậy, nước hồ ở đây mới trong trẻo hiền hòa như vậy.
+Tôi lưu lại ở đây một buổi chiều, ngâm bồn tắm không cẩn thận ngủ thiếp đi. Đến khi tỉnh lại, trong màn đêm các chòm sao lấp lánh rất rõ ràng.
+
+Một bé hồ ly thò đầu ra thăm dò, khi tôi ngẩng đầu thì nó lại vội vã tháo chạy.
+
+Một hồi sau tôi mới phát hiện một chiếc giày đã biến mất, túi lương khô cũng bị lục tung lên.
+
+Thời gian sắp xếp lại hành lý dài hơn so với dự tính, điểm đến tiếp theo là Dao Quang Đàm ở phía đông bắc sông Bích Thủy.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..403090f0a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book3_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——Kẻ Trộm Ngôi Sao——
+"Ta là người thừa kế thứ hai của Đế Quốc Tiên Nữ Tinh Vân, tên có đến 200 chữ cái, tóm lại các ngươi cứ gọi ta là công chúa Andro-Basilisks là được." Thiếu nữ đáng yêu khoanh đôi tay trước ngực, nhớ lại màn ra mắt vừa rồi, dường như rất hài lòng nhỏ giọng "hừ hừ" 2 tiếng.
+Mục đích công chúa bệ hạ đến Delphi là kết hôn với Ike.
+"Nếu như kết hôn với kẻ danh chấn một phần tư vũ trụ như ngươi, sau khi chị gái kế vị, sự an toàn của ta cũng được bảo đảm."
+"Vậy, Đế Quốc Tiên Nữ rộng lớn thế nào?" Vera hỏi?
+"Có đến hơn 9000 hành tinh có thể sinh sống."
+Ngươi đã có nhiều ngôi sao như vậy rồi tại sao còn đến cướp đi sự lấp lánh của ta?
+
+"Bởi vậy anh thật sự không muốn tổn thương Vera ư?" Sachi nhìn vào trục cuốn vận chuyển của Ike và quả địa cầu của các hành tinh khác, thận trọng hỏi.
+"Không có. Tôi cảm thấy cô ấy rất thích hợp làm trợ thủ." Sau khi Ike buông đồ xuống, phủi phủi tay "Cậu thích cô ấy không?"
+"Tôi, tôi cũng không, không có." Sachi nhìn sang chỗ khác, lo sợ bị nhìn thấu bởi nhà hiền triết 1000 năm tuổi.
+Lúc này anh sờ thấy một chiếc hộp đựng đầy khung ảnh. Sachi rút ra vài cái, trong ảnh là đủ loại mỹ nhân.
+"Ah, cái đó sao. Các cô ấy nói: "Nhưng mà tôi đã cho bạn tình yêu duy nhất mà!" Có đúng là duy nhất không? Chẳng qua chỉ là một lần nữa của họ mà thôi."
+Không biết nghe được câu nói này ở đâu, Sachi có chút tức giận nói ra:
+"Ngươi đã có nhiều ngôi sao như vậy rồi tại sao còn đến cướp đi sự lấp lánh của ta?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book40_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book40_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..92ab3cc0f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book40_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+——Dao Quang Đàm——
+Đây là nơi sông Bích Thủy nhập vào biển, sông mang theo trầm tích lắng đọng nơi đây thành dải cát lớn bằng phẳng. Khi tôi đến được nơi đây, sương mù đã che phủ bãi biển này. Đôi giày tôi mới mua lại ướt hết rồi, có tiếng ma vật lạ từ trong đám sương mù gần đó truyền đến... Nhưng tôi không phân biệt được khoảng cách của nguồn âm thanh.
+Đã như vậy, chỉ có thể nghe tiếng huyên náo trong sương mù, dựng lều bạt từ từ đợi biển sương mù tan đi.
+Khi dừng chân ở nhà trọ Vọng Thư, một vị thương nhân từng kể với tôi điển tích tên là "Dao Quang Đàm" - "Vạn khoảnh diêu quang phù lãng khứ, bờ biển cát trắng bích loa không"
+Sông Bích Thủy lấp lánh như những viên ngọc hội nhập vào biển, Bích Loa Vụ trên Dao Quang Đàm trống rỗng không người.
+Từ khi tôi bất chấp sương mù đi tìm tòa nhà nhỏ đó, cũng chưa từng gặp được chủ nhân nơi này.
+Ngư dân đồn rằng "Bích Loa Vụ" là nơi ở của thần tiên, mà bích loa thật ra cũng là bộ phận thân thể của tiên. Cô cung cấp nơi nghỉ ngơi cho du khách bị lạc trong sương mù, chăm sóc và chữa lành cho những người sống sót sau tai nạn trên biển, cũng là tiên nhân thực hiện đánh dẹp quái vật biển.
+Nhưng ngư dân lớn tuổi có một câu chuyện khác: Ở đó không hề có tiên nhân, mà là một gia tộc đã sống trong vỏ ốc lớn qua nhiều thế hệ. Bọn họ coi việc cứu giúp người là trách nhiệm, có rất nhiều ngư dân gặp phải nguy hiểm đều đã nhận sự giúp đỡ của bọn họ.
+Biển sương mù dường như sắp tan đi, có thể lờ mờ nhìn thấy mặt trời.
+Tiếp theo đó, tôi sẽ thuê một chiếc thuyền đi Cô Vân Các bên kia, tìm kiếm di tích Nham Ma Thần trấn áp quái vật biển.
+Thuận gió thuận nước sẽ đến nơi nhanh.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book41_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book41_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9199b69f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book41_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Núi đá ở cảng Liyue thu hút sự chú ý của rất nhiều kỵ sĩ, nhưng anh thì không thích, bởi những tảng đá đó quá thô kệch, sẽ làm đau tay em. Anh ưa thích một loài hoa tên là Hoa Nghê Thường, sờ vào cảm giác rất thích, có chút hương thơm, nếu như không phải quá xa, anh cũng muốn mang về một ít cho em, em nhất định sẽ thích đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book42_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book42_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..37938931c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book42_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+Trong thành đốt pháo, phòng giam báo cáo
+Bom gây thương tích, Jean tìm đến cửa
+Phóng hỏa đốt rừng, Klee chết chắc
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book43_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book43_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9ac250d98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book43_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+"Tôi đã nghĩ kỹ rồi, tốt nhất vẫn nên nói sự thật với nó. Timmie ngày một trưởng thành, không thể giấu chuyện này mãi được. Hơn nữa giấu càng lâu, càng khó chịu phải không.
+Đây chỉ là ý kiến riêng, vì người chăm sóc Timmie vẫn là bạn, nếu bạn có bất kỳ ý tưởng nào, hãy nói cho tôi biết càng sớm càng tốt.
+Phải rồi, hãy thay tôi hỏi thăm Timmie, vài ngày nữa tôi sẽ đi thăm nó."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book44_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book44_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ade78b77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book44_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+"...Đã nhận được thư bạn gửi đến, toàn bộ thực phẩm bạn đặt mua đã sẵn sàng. Để đảm bảo thực phẩm luôn được tươi ngon trong suốt quá trình vận chuyển dài từ cảng Liyue đến Thành Mondstadt, chúng tôi cần thêm thời gian chuẩn bị, vui lòng đợi.
+Ngoài ra: Có rất nhiều cách làm món cá khô cay, bạn có thể tùy chỉnh cho phù hợp với khẩu vị của mình."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book45_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book45_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9404edcb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book45_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Rượu đặc chế của ngài Quinn cần dùng đến "Táo"
+Có điều, nếu dùng các nguyên liệu khác, phải chăng sẽ có điều bất ngờ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book46_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book46_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c8d25b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book46_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Rượu đặc chế của tiểu thư Margaret cần dùng đến "Bồ Công Anh"
+Có điều, nếu dùng các nguyên liệu khác, phải chăng sẽ có điều bất ngờ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book47_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book47_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e6af51a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book47_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Rượu đặc chế của Jack cần dùng đến "Hoa Ngọt"
+Có điều, nếu dùng các nguyên liệu khác, phải chăng sẽ có điều bất ngờ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book48_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book48_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9ba0a64b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book48_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Rượu đặc chế của ngài Draff cần dùng đến "Quả Mâm Xôi"
+Có điều, nếu dùng các nguyên liệu khác, phải chăng sẽ có điều bất ngờ?
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book49_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book49_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..70179ce6f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book49_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Dongdong yêu quý:
+
+Không ngờ rằng thời gian trôi nhanh như vậy, bố đã ra biển được ba tháng rồi. Có nhớ đến bố không con? Mỗi ngày có ngủ đúng giờ không nè? Có quấy rầy ông và bà trong thôn trang không? Bố sẽ nhanh quay về nhà thôi. Sau khi quay trở về từ Inazuma, bố sẽ đưa con đi chiếc thuyền khổng lồ ở bến cảng tên là "Nam Thập Tự" nhé, lần này bố nhất định sẽ làm được.
+
+Dongdong còn nhớ đến Dao Quang Đàm không nè? Bố ở đó đãi được rất nhiều rất nhiều vàng đó, nhiều đến nỗi không thể vác một mình hết được. Đợi bố quay trở về, chúng ta có thể mua được mọi thứ luôn, sau đó mỗi ngày cùng nhau làm đậu phụ non từ chiếc cối xay! Có điều, bố cũng muốn dùng số vàng này mua một căn nhà ở cảng Liyue, như vậy có thể ngắm cả một vùng biển rộng lớn rồi. Khi quay về đến nhà, con là người quyết định, có được không?
+
+Đúng rồi, phía đối diện Lục Hoa Trì của Quy Li Nguyên có một vách đá rất là cao, tại đó bố đã gặp Thủ Vệ Di Tích. Nó cứ cúi đầu ngồi im một chỗ. Bất luận ngoài kia sấm chớp ầm ầm, mưa rơi xối xả vào người cũng không làm nó lay chuyển... Nhìn một hồi lâu bố mới ngộ ra rằng, hóa ra là nó đang ngủ! Thế là bố liền trèo lên trên người, ôm chặt lấy đầu nó gõ mạnh một phát, chỉ nghe thấy vài tiếng leng keng, rồi uỳnh một cái! Chiếc đầu đã lìa ra lăn thẳng xuống vách núi, thật đáng tiếc thứ to như vậy vừa đập xuống đất là tan thành từng mảnh. Nếu còn nguyên vẹn, bố có thể đem chiến lợi phẩm đó về nhà, để cho con có thể ngắm nhìn kích thước thật của nó.
+
+Còn có Tuyệt Vân Gián. Đợi con lớn hơn một chút, bố sẽ dắt con đi xem nơi đó. Tại đây mây mù như biển lớn, thác nước còn to hơn ở Khinh Sách Trang cả trăm lần, ẩn hiện trong đó là phủ điện của tiên nhân. Con chắc hẳn không thể tưởng tượng được vẻ hùng tráng đó. Bố đã gặp được tiên nhân trong truyền thuyết đấy! Hai người chúng ta cùng nhau uống rượu, cười nói vui vẻ. Chiếc bình rượu mà tiên nhân đưa cho bố chỉ cần thổi một hơi, rượu từ cạn thành đầy, uống mãi không vơi. Có điều, những món đồ như vậy chớ có nghĩ bậy, con vẫn còn nhỏ, chưa đến tuổi uống rượu. Đợi con lớn rồi, toàn bộ bảo vật của bố đều là của con.
+
+Chuyến mạo hiểm đến Liyue vừa kết thúc, bố liền quay trở lại thuyền "Nam Thập Tự", giương buồm tiếp tục đi về phương xa. Điểm đến tiếp theo nhất định sẽ còn có nhiều kỳ quan và bảo vật hơn nữa, bố không thể đợi thêm được nữa để được kể cho con! Dongdong ngoan nhé, phải đi ngủ đúng giờ, đồ ngọt ăn ít thôi nếu không sẽ hỏng răng đó. Không được trêu trọc ông bà trong thôn trang, cần phải hòa thuận với mọi người, đặc biệt là không được đánh nhau. Bố sẽ sớm quay về thôi.
+
+Bố mãi yêu con
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4a30d9c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book4_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+Khi chúng tôi thoát khỏi hàng rào giữa thần và giáo hội, hướng về phía bắc Teyvat, chúng tôi đã phát hiện ra, sau khi phong thần Barbatos ở Mondstadt dần dần ẩn cư, dân cư thành Mondstadt vẫn tuân theo tác phong của nhiều thập kỷ như trước. Khi chúng tôi quan sát cư dân của thành Mondstadt, rất nhanh phát hiện ra rằng người dân ở thành Mondstadt rất tùy ý và phóng khoáng, nguồn gốc chủ yếu là bởi ở Mondstadt hàng năm luôn mưa thuận gió hòa, cơm áo không cần suy nghĩ, hoàn cảnh thoải mái khiến họ sẵn sàng đem ngũ cốc dư thừa ra ủ rượu, và nguồn rượu phong phú lại càng khiến tính cách của họ trở nên phóng khoáng hơn - Và phong thần Barbatos không hề tận tay dạy họ niềm vui ủ rượu.
+Nhưng tôi không hề có ý khiến độc giả nhận định rằng chúng tôi không cần Thần. Hoàn toàn ngược lại, để chúng tôi lấy một ví dụ đơn giản, giả như không có phong thần Barbatos dùng thần lực mang hơi ấm theo gió mùa đến thành Mondstadt, vậy ở thành Mondstadt sẽ có lương thực sung túc để làm rượu không?
+Đáp án là không, trong phạm vi thành Mondstadt, nếu như không có sức mạnh của Barbatos, thì lương thực của họ thậm chí còn không đủ dùng hàng ngày, khi tôi lật mở sách lịch sử, thậm chí có thể thấy rất lâu về trước, tất cả mọi nơi ở thành Mondstadt đều bị băng tuyết bao phủ, đừng nói đến rượu, ngay cả cuộc sống thường nhật cũng vô cùng khổ sở, nhưng toàn bộ nơi đây đều được cải tạo bởi sức mạnh của phong thần Barbatos.
+Đây là lời tự dài dòng, nhưng tôi hy vọng khi các độc giả mở ra cuốn quan điểm đơn giản này, nên giữ quan điểm, thật ra môi trường xung quanh chúng ta là do sức mạnh của Thần tạo ra, trên nền tảng này, chúng ta cũng nên nhận thức rõ ràng, thật sự ảnh hưởng đến tư duy, logic, văn hóa, triết học và thẩm mỹ của chúng ta không phải do Thần, mà là do hoàn cảnh khách quan tồn tại bên cạnh chúng ta. Giống như đề mục của cuốn sách này, người dân ở Teyvat từ đầu đến cuối luôn đồng hành cùng Thần, nhưng cũng chỉ là đồng hành mà thôi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book50_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book50_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b341b0a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book50_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+——Dao Quang Đàm——
+Trời lại trở sương rồi, sớm biết vậy bố đã không nghe lời những người thợ già đến đây đào vàng rồi. Đám thợ này đã rút khỏi ngành hơn mười mấy năm, tin tức mà họ cung cấp cho bố đều là lỗi thời... không giúp ích gì! Giờ thì không biết phải làm sao, sương dầy như vậy không những chẳng đào được vàng mà đến đường về nhà cũng không nhìn rõ. Không biết Dongdong ăn cơm có ngon miệng không.
+
+Trong màn sương, tiếng bọn Hilichurl không biết từ nơi nào truyền đến, có lẽ bố nên đi hướng ngược lại biết đâu lại được cứu...
+
+Không biết đi bao nhiêu lâu nữa, sương dày đến nỗi chẳng thể phân biệt ngày và đêm. Nhưng dường như phía trước có bóng người thoắt ẩn thoắt hiện? Nham Vương Gia sẽ bảo vệ bố không lạc đường, cứ theo họ biết đâu lại được cứu! Cứ vậy đi.
+
+Bóng người trong sương có gì đó không ổn, bố dựng lều ở đây vậy, đợi chúng rời đi rồi sẽ tìm cách đi tiếp. Hay là vòng về chỗ cũ mới đúng.
+
+Chết rồi, bốn phia đều là tiếng Hilichurl, bố phải
+
+"Nội dung nhật ký đến đây là kết thúc."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book51_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book51_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..16a2cdca0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book51_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+——Quy Li Nguyên——
+Thật là xui xẻo!
+
+Khó khăn lắm mới thoát khỏi doanh trại Hilichurl, vừa đến Quy Li Nguyên thì bị Thủ Vệ Di Tích truy sát! Trong đêm mưa dữ dội, nước tạt liên tục lên người nó không có chút phản ứng gì, bố cứ nghĩ là nó chẳng thể cử động được nữa. Ngờ đâu, trên không trung xoẹt một tia điện cắm thẳng vào đầu, nó đột nhiên lách cách cử động... nó sống lại rồi!
+
+Bố kiệt sức không thể chống trả, nó tóm lấy bố quăng xuống vách núi nhẹ nhàng như ném một chú gà con... May thay, trong lúc hoảng loạn đã kịp núp vào vách đá, tránh được tầm nhìn của nó mới không bị truy sát, nếu không đã bị xé thành nhiều mảnh, bị dẫm đạp... thành cái gì bố cũng không biết nữa.
+
+Bây giờ nó đã đi xa rồi... Nhưng bên tai vẫn có tiếng vo ve, hình như có cả trăm ngàn chú ong mật đang bay trước mặt. Có lẽ hai khúc xương đã bị gẫy rồi, tay không thể cử động được nữa. Nhưng sẽ qua được... chắc chắn thế. Từng này tuổi đầu rồi, nếu không cố gắng thì làm sao mà gặp lại được Dongdong cơ chứ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book52_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book52_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..57843bd3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book52_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——Tuyệt Vân Gián——
+Dưới chân núi gặp được một người hái thuốc tốt bụng, giúp bố nắn lại xương, thật là đau quá đi. Nghe lời ông ấy nói, gặp Thủ Vệ Di Tích mà còn sống sót trở về với hình hài đầy đủ như bố thì... cũng coi là may mắn.
+
+Từ trên cao, Tuyệt Vân Gián vốn ít người qua lại bị bao phủ trong mây và sương, ngó đầu xuống cũng chẳng thấy rõ biển mây này sâu đến đâu. Khu rừng đá truyền đến tiếng hú không biết là của yêu quái hay là tiên thú, nghe thôi đã rợn cả da gà. Ở đây biết đâu lại đào được mảnh hổ phách thượng đẳng hoặc loài thuốc quý? Trước kia có biết bao anh trai nghèo từ thôn trang dựa vào nghề bán thuốc tại Liyue mà có thể an cư lập nghiệp, bố chẳng tin bản thân mình lại không có được điều may mắn đó.
+
+Buổi chiều mưa tầm tã, vách núi trơn quá không thể trèo lên được. Cái móc leo núi và dây thừng mang theo không biết rơi từ lúc nào. Thật kỳ quái, bố không nên đãng trí như thế, chắc chắn là yêu quái ở đây làm trò gì đó! Biết đâu lại là hồ ly...
+
+Bốn năm ngày cực khổ cuối cùng cũng hái được vài loại thuốc tốt, có thể chuẩn bị về nhà được rồi. Vốn định tìm kiếm thêm một phen nữa, nhưng yêu quái nơi đây quá đáng sợ, cứ đến tối trong rừng cây dường như luôn có bóng người đứng phía sau bố, tiếng yêu quái từ khắp nơi trong núi truyền đến ngày càng gần.
+
+Xuống núi nhặt được chiếc bình rượu cũ, sau khi rửa sạch bên hồ nước, nhìn có vẻ cũng không tồi. Nếu đem về cho Dongdong, chắc hẳn nó sẽ vui lắm đây. Cứ nói đại là bảo vật tiên nhân tặng cho bố.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book53_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book53_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a675d346
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book53_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——Cảng Liyue——
+Bán nguyên liệu làm thuốc cho Nhà Thuốc Bubu, không chỉ bù được lỗ mà còn kiếm được chút ít. Cứ theo đà này, chỉ cần vài năm nữa thôi, có thể mua được một căn phòng ở Liyue, rồi sau đó đón Dongdong qua. Cũng vừa đúng lúc nó bắt đầu đi học.
+
+Nếu thời trẻ bố chăm chỉ học hành, thì sẽ chẳng phải làm bạn với đám rác rưởi Đạo Bảo Đoàn, tiêu hết số tài sản mà bố để lại. Cứ nghĩ đến đây, bố lại càng muốn tìm cho Dongdong một người thầy tốt. Có như vậy mới kết bạn được với người chín chắn, mới không giống như bố nó. Vì Dongdong, không được từ bỏ, phải liều thêm một phen mới được.
+
+...Tuy nói như vậy, nhưng vẫn ôm mộng phát tài, thử một chút vận may ở Giải Thúy Hàng. Ban đầu không muốn bỏ phí tiền vào những thứ như vậy... có điều càng đánh càng ham, cuối cùng cược toàn bộ số tiền vào trong đó. Vận may vẫn còn mỉm cười, vớt vát lại được vài miếng ngọc bội cũng không tệ. Nhưng làm mất cả hộp thuốc và liềm hái rồi.
+
+Bố lại chả còn gì cả. Vài miếng ngọc lấy từ sòng bạc tuy cũng tốt, thế nhưng bán cũng không dễ. Vậy thì liều thêm lần nữa, ra bên ngoài biển xa. Đầu quân cho đội thuyền Nam Thập Tự, Beidou đại nhân có chịu nhận bố không?
+
+Làm chân cọ rửa sàn nhà cũng được, đã ba ngày nay chưa ăn cơm rồi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book54_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book54_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..902fc8cf8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book54_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——Cô Vân Các——
+Tránh được tầm nhìn của Hilichurl trên vài hòn đảo nhỏ, thuận lợi tiến đến Cô Vân Các. Khi bước lên bờ, sáu cọc đá khổng lồ vừa kịp lúc chặn đứng ánh mặt trời chói mắt, đứng dưới bóng cọc đá thật là mát mẻ. Không biết có phải là do chất màu mỡ từ xương cốt mục nát của đám ma vật để lại từ ngàn năm trước, mà cua ở bãi biển này béo múp như vậy, nướng lên ắt sẽ ngon tuyệt
+
+Phong cảnh tươi đẹp của ngày hôm nay, thật khó tưởng tượng từng là nơi diễn ra trận huyết chiến giữa Nham Thần và quái vật biển. Vệt máu năm xưa sớm đã hòa vào biển lớn mà biến mất. Cả một vùng biển rộng mênh mông, có lẽ rớt một giọt máu xuống, cũng giống với máu của vô vàn vị anh hùng khác hòa tan trong nước, gió và biển di chuyển không ngừng sẽ tẩy sạch cát bụi cho đến khi trở lại như chưa có gì xảy ra.
+
+Tương truyền Nham Thần từng lấy đá làm thương, ném xuống vùng biển đâm xuyên qua Ma Thần làm loạn dưới đáy sâu. Rồi sau đó, thương đá theo dòng chảy thời gian chuyển thành cảnh tượng như ngày hôm nay.
+
+Muộn một chút, tôi quay trở về đất liền dựng lều. Ở đây có thể nhìn thấy thuyền bè ra vào từ bến cảng. Từ xa, "Nam Thập Tự" đang giương buồm lái về phương xa, vị Beidou đại nhân vĩ đại đang chấp hành nhiệm vụ gì của Thương Hội Thất Tinh đây?
+
+Tối ngủ không được an giấc, trong mơ cứ tối đen ẩm ướt. Tôi dường như cảm thấy mình là ma quái bị Nham Thần dùng đá thần xuyên qua người, giẫy dụa ôm lấy thương đá, mỗi lần cử động đều cảm thấy đau đớn và căm hận...
+
+Xem ra Cô Vân Các không phải là nơi lý tưởng để qua đêm, tôi nhóm lửa lên đợi trời sáng bắt đầu hành trình. Giờ đây tôi sẽ về cảng Liyue chuẩn bị, sau đó đến Tuyệt Vân Gián. Chuyến hành trình lần trước không có thành quả gì, lần này tôi thử trèo lên Khánh Vân Đỉnh xem sao.
+
+Ghi chú: Đừng bao giờ làm mất nhật ký nữa!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book55_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book55_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fcfdb2bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book55_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——Vùng Đất Muối——
+Cả quãng đường từ bờ sông của Địch Hoa Châu đến đây, giày đã ướt nhẹp rồi, lần trước khi cởi giày ra tôi còn nhấc ra được một chú ếch xanh.
+
+Nhìn quy mô của di tích, có lẽ nơi đây từng là một thần điện, chỗ tránh nạn từ hàng nghìn năm trước. Tương truyền rằng trong khoảng thời gian chiến tranh ma thần, Thần Muối là người khởi dựng. Trong truyền thuyết của người dân Liyue, bà là một ma thần quá yếu đuối. Giữa vòng hỗn chiến vô tình của các ma thần, sự tồn tại của con người quá nhỏ bé. Thần Muối không hề tham gia vào cuộc chiến khốc liệt đó, mà còn thu nhận những con người lưu lạc, dẫn dắt họ tạo dựng nên thành phố. Đem đến lòng nhân từ và bao dung đến giữa ngày tàn khắp đất trời, hy vọng tìm lại được sự hòa thuận và yên bình từ các ma thần.
+
+Xem ra các nơi khác của thành phố sớm đã bị vùi sâu trong lòng Sông Bích Thủy, chỉ có nền của thần điện vẫn còn sót lại.
+
+Bà thu nhận nhóm người làm tùy tùng, nơi đó nay được gọi là "Vùng Đất Muối". Thành phố được dựng lên từ hàng trăm năm trước, cho đến ngày ma thần ngã xuống nó cũng tan rã theo.
+
+Ma thần ôn hòa không phải chết do quyết đấu với thần mà chết do sự phản bội của người phàm với tình yêu sâu đậm của bà.
+
+Ông ta là vị vua đầu tiên và cuối cùng của thường dân tại nơi đây. Tuy ban đầu ông cũng giống với những người khác trong tộc, yêu sâu đậm Thần Muối, nhưng với trái tim của người phàm, ông cuối cùng đã vứt bỏ tình yêu ấy. Tìm kiếm sự bảo vệ và sức mạnh chiến đấu, tất cả chỉ để chứng minh ôn hòa không phù hợp với hoàn cảnh này, ông dùng thanh trường kiếm đâm chết Ma Thần đơn độc. Cuối cùng thánh điện đổ ập cùng lúc bà ngã xuống, thành phố của con người cũng nhận lấy kết cục mặn đắng như muối vậy.
+
+Còn đối với cái kết của tên tội đồ ấy, có nhiều giả thuyết, cũng chả ai biết rõ. Có lẽ, ông ta trở nên cô độc thống lĩnh cả thành phố lụi tàn trong trăm ngàn năm, cho đến khi chiến tranh kết thúc, phế tích bị nước nhấn chìm, ngọc trượng mục nát, ông mới dần biến vào tro bụi theo dòng thời gian. Hoặc cũng có thể, sau khi ông ta phạm vào tội giết thần, đã tự tử do không thể chịu đựng tội danh không thể tha thứ. Tóm lại, tộc người từng được Thần Muối yêu thương, lưu lạc khắp vùng đất Liyue, mang theo truyền thuyết vào vùng eo biển an nhiên này dưới sự thống trị của Nham Thần, câu chuyện đó cũng được lưu truyền cho đến ngày nay.
+
+Cũng theo truyền thuyết đó, cơ thể của Thần Muối chôn sâu dưới lòng di tích, tuy sớm đã biến thành kết tinh của muối, có điều tư thế bị trường kiếm đâm xuyên vẫn giữ nguyên như xưa.
+
+Mây đen phía chân trời bắt đầu tụ lại, có vẻ như sắp có trận mưa lớn. Ta phải sớm xuất phát. Tiếp theo đây, ta sẽ đi về Khinh Sách Sơn hướng Tây Bắc, hy vọng có thể đến nơi trước khi mưa lớn. Cũng mong không đi quá vội vàng, làm mất cuốn nhật ký này...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book56_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book56_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..07e501fd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book56_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+——Tuyệt Vân Gián - Khánh Vân Đỉnh——
+Trước khi bắt đầu viết nhật ký mạo hiểm này, phải viết một đoạn ngắn cảnh cáo. Gần đây mỗi lần tổng kết du ký, đều phát hiện bản thân không cẩn thận làm mất nhật ký. Roald à Roald, thói quen này phải được sửa!
+
+Tôi dường như quên mất bản thân cần bao nhiêu thời gian mới trèo đến nơi cao như vậy. Vách núi nối với một biển mây mênh mông, hoàn toàn không nhận ra được bản thân từng ở điểm nào trong biển mây mênh mông này nhìn lên nơi "tiên ở" phía đỉnh núi.
+
+Trên vách đá này, ngoài những cây tùng cây bách kỳ lạ dường như chẳng thấy bất kỳ vật sống nào khác, chỉ thi thoảng nhìn thấy Thạch Diên từ trên trời cao đâm xuống biển mây sâu hút, rồi cũng chẳng thấy bóng hình nữa. Phía trên đỉnh là nơi ở của tiên nhân trong truyền thuyết, thế nhưng trước khi tiếp tục hành trình cần phải sửa soạn một chút. Lúc gấp gáp là phải sửa chữa những món đồ leo núi đã hỏng, rồi xử lý vài vết thương nhỏ. Khi mới vào Tuyệt Vân Gián, một lão nông đã được cho tôi một ít thuốc, bôi vào tuy cay xót, nhưng hiệu quả vô cùng.
+
+Qua đêm ở nơi núi cao như vậy thật không thoải mái, hàn phong trên biển mây lạnh ớn người, gió theo lỗ hổng của trại mà luồn vào không ngừng. Cứ như vậy khó mà ngủ an giấc, cho dù có nhóm một đống lửa thì cũng chả mấy chốc mà bị dập tắt. Cũng không biết tiên nhân sống trong căn nhà trên đỉnh núi có bao giờ oán hận sự lạnh buốt của hàn phong hay không, có cảm thấy cô độc không?
+
+Một đêm không ngủ, cuối cùng đợi đến khi ánh trăng xuyên qua biển mây. Kiểm tra lại túi đồ, rồi đợi đến khi trời sáng lại tiếp tục lên đỉnh núi, tiến về phía tiên ở. Hy vọng ở nơi cao như vậy sẽ không có mưa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book57_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book57_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c137a1d50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book57_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——Tuyệt Vân Gián - Âu Tàng Thiên Trì——
+Cuốn nhật ký lần trước không biết rơi ở nơi nào rồi. Trước đã nhắc nhở bản thân: Phải giữ nhật ký cẩn thận...Phải giữ nhật ký cẩn thận...Phải giữ nhật ký cẩn thận...thế nhưng trong lúc mạo hiểm lại quên hết sạch. Mỗi một năm lãng phí biết bao nhiêu là giấy bút, hy vọng Thần Cỏ không tức giận.
+
+Men theo con đường núi uốn lượn và tuyến đường mòn mà người hái thuốc xa xưa làm ra để leo lên Âu Tàng Sơn, lại trèo thêm vài vách đá ẩm ướt dốc đứng mới đến được Thiên Trì. Trước kia nghe lời của một vài ngư dân nói nước nơi đây sâu cả nghìn thước, thế nhưng đích thân khám phá mới phát hiện ra đó là lời nói phét.
+
+Đúng như lời các cụ già ở Khinh Sách Sơn Trang, nước trong hồ Thiên Trì ấm áp ngọt dịu, quả không hổ danh là tiên cảnh. Khi mới vào Tuyệt Vân Gián, một lão nông từng kể lại rằng, tiên nhân là người thần thông quảng đại, có thể tạo ra sương mù và mây khói ở mọi lúc mọi nơi, an nhiên du ngoạn vùng biển trời. Khi ấy, tôi không tin vào truyền thuyết, nhưng đến nay tận mắt nhìn thấy hồ nước thổi sương bay lên cao, dường như chỉ cần đưa tay là chạm được đến biển mây. Tôi cũng tự hỏi, bậc tiên nhân mà mình vẫn luôn tìm kiếm, liệu lúc này có phải đang bay lượn phía trên đầu mà mỉnh không hề hay biết?
+
+Theo hướng Đông rời khỏi Âu Tàng Sơn, rừng cây rậm rạp dễ mất phương hướng. Khi tầm nhìn lại được hé lộ, tôi phát hiện bản thân mình đang đứng phía trước Sông Bích Thủy. Phong cảnh ở đây tuyệt đẹp, là một nơi nghỉ dưỡng tuyệt vời. Hôm nay cắm trại ở đây vậy.
+
+Trong lúc chuẩn bị hành trang phía trong trại, tôi gặp một cô gái trẻ dường như đến đây để tìm bảo vật tên là Eduardo. Theo lời cô gái, cô sẽ đi về phướng Tây đến tiên hồ dưới chân Âu Tàng Sơn.
+
+"Tương truyền chân núi hướng bắc của Âu Tàng Sơn, một nơi nào đó phía tây hồ có một vị tiên nhân sinh sống. Nếu đã như vậy, thì ắt sẽ có báu vật của tiên nhân rồi. Haha, đợi đến khi tôi tìm thấy bảo vật thì..."
+
+Cô đột nhiên nghiêm túc nói: "Vậy thì phải liên lạc và báo cáo với Hiệp Hội! Suy cho cùng tôi cũng là thành viên chính thức của Hiệp Hội Nhà Mạo Hiểm, không có dính líu gì đến Đạo Bảo Đoàn!"
+
+Quả đúng vậy, có người mạo hiểm cũng vì muốn phát tài. Giống như cư dân Liyue từng nói "Mỗi người một trí, chớ có so bì". Nhưng nhìn chung, điều đó giống như một Nhà Mạo Hiểm chính phái.
+
+Đi về hướng tây tìm kiếm "Tiên Hồ" mà cô gái nhắc đến cũng là một điều rất tuyệt, có điều tôi vẫn theo kế hoạch cũ của mình. Không được cắt ngang hành trình nữa, điểm tiếp theo là tiến về Quy Li Nguyên, tại đây vừa du ngoạn phong cảnh vừa tìm kiếm bảo vật. Tất nhiên, không đi linh tinh thì cuốn nhật ký cũng không bị rơi mất được. Nhất định không được cắt ngang hành trình.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book58_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book58_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e1b621d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book58_VI.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+——Chương Liyue——
+Tạp chí địa lí Teyvat số đặc biệt - Nhật Ký Du Lịch Liyue Của Alice
+
+Địch Hoa Châu
+
+Dòng chảy phía bắc của sông Bích Thủy tạo thành một vùng đất ẩm ướt, từ đây tiếp tục đi về phía nam qua phía Cổng Đá là cánh đồng hoa lau. Tít chân trời nam kia là một quán trọ được xây dựng trên một phiến đá lớn. "Nhà Trọ Vọng Thư" là điểm cao nhất của Địch Hoa Châu. Từ đây, bạn tiếp tục nhìn về phía nam có thể nhìn thấy Quy Li Nguyên và Cô Vân Các chìm trong biển mây. Trên đỉnh nhà trọ có một người đàn ông trẻ kỳ lạ, và tôi gần như không bao giờ thấy anh ta nói chuyện.
+Bữa trưa của nhà trọ vô cùng phong phú, thiết bị nhà bếp được trang bị đầy đủ, rất phù hợp cho các thí nghiệm giả kim.
+Nói về thí nghiệm giả kim. Tôi có một vài ý tưởng mới về chất xúc tác gây nổ. Nếu không có kế hoạch gì khác, tôi sẽ ở lại đây thêm vài ngày nữa trước khi trở về Quy Li Nguyên.
+
+Quy Li Nguyên
+
+Tôi đến Quy Li Nguyên sớm hơn vài ngày so với dự kiến.
+Sách cổ từng nói rằng Quy Li Nguyên là một thành phố thịnh vượng trước khi xảy ra cuộc chiến ma thần.
+Những chú cáo và chim sẻ ở đây thực sự rất đẹp, lông óng như tơ. Nghe người dân Liyue nói, các tế phẩm thờ Nham Thần bị chúng ăn vụng không ít, nếu bắt chúng đem về nướng ắt phải thơm ngon lắm đây?
+Mặc dù các trạm kiểm soát trên đại lộ rất nghiêm ngặt, nhưng những người vệ binh lại vô cùng thân thiện. Tôi đã sử dụng thuốc địa phương để làm một số loại thuốc, chữa khỏi bệnh nói lắp cho một vệ binh, nhưng để lại một chút tác dụng phụ - anh ta bắt đầu lặp lại lời nói của người khác một cách không kiểm soát, và thậm chí còn học được ngữ điệu.
+
+Tuyệt Vân Gián
+
+Tôi nghe nói ở đâu đó trên đỉnh Tuyệt Vân Gián, giữa những đám mây là nơi cư trú của tiên nhân. Nhiều người hái thuốc Liyue đã nhìn thấy phủ của tiên nhân. Theo kinh nghiệm của tôi, có thể thấy những cảnh tương tự sau khi ăn nấm lạ.
+Địa hình ở đây rất thú vị. Nhiều cột đá khổng lồ trông giống như cảnh vật ở sâu dưới lòng đất. Nơi đây có rất nhiều nước được tích trữ dưới lòng đất. Nếu đem tất cả nước ngầm cho chảy ra biển lớn, thì liệu Tuyệt Vân Gián có sụp xuống không?
+Ngài Zhongli đồng hành cùng tôi tuy mặt luôn nghiêm túc, nhưng lại cười haha hả hê trước những suy nghĩ của tôi.
+Đúng là một người kỳ lạ.
+
+Dao Quang Đàm
+
+Người ta nói rằng sương mù thường xuất hiện ở Dao Quang Đàm. Lúc dày nhất, khó có thể nhìn rõ năm ngón tay của bạn. Nhưng tôi hơi nuối tiếc vì không đuổi kịp thời khắc ấy.
+Rất nhiều vỏ sò đẹp nằm rải rác trên bãi biển, trong đó có bao nhiêu cái còn sót lại từ thời đại chiến tranh ma thần? Tôi dùng những vò sò này tạo thành một chiếc vòng cổ, nhưng sau đó tất chúng đều bị người câu cá ở nhà trọ ngồi bẹp hết rồi, không sót một cái...
+Kết quả là anh ta bị thương bởi những mảnh vỡ của vỏ, còn phải bồi thường cho các chi phí chữa trị cho anh ta.
+Ở cửa chảy ra biển sông Bích Thủy có một con ốc biển khổng lồ. Sống trong đó là một bà lão rất tốt bụng. Người ta nói rằng gia đình bà đã từng ngồi trên con ốc khổng lồ đó trôi dạt vào đây, ngày nay bà không ngừng giúp đỡ những người bị đắm tàu đã trôi dạt vào bờ. Nếu con ốc biến được gắn thêm sức đẩy như một con thuyền thì việc cứu những người bị nạn sẽ dễ dàng hơn.
+Thế nhưng sau khi thuyền theo nguyên mẫu ốc biển bị nổ lần thứ ba, bà quyết định không vớt lên cho tôi nữa.
+
+Cô Vân Các
+
+Đây là nơi Nham Thần từng trấn áp ma thần dưới biển. Trường thương bằng đá bị gãy đôi, một đầu đâm sâu xuống đáy phần còn lại đứng vững trên mặt biển. Cấu trúc hình lục giác được ngưng tụ từ sự kết hợp nguyên tố nham vô cùng thú vị. Nếu nhìn từ trên không xuống, nó sẽ khiến con người ta có chút ảo giác. Dường như những cột đá này được sắp xếp cẩn thận và tạo thành một mô hình độc đáo trên biển. Nhưng có lẽ vị Nham Thần năm xưa đã cố ý làm vậy?
+Ngài Zhongli ở cảng Liyue có vẻ rất quen thuộc với các truyền thuyết nơi đây, nhưng tôi chưa bao giờ thấy ngài đến nơi này. Từ xa có thể nhìn thấy Nhà Trọ Vọng Thư, chàng trai trẻ kỳ lạ từng gặp mặt trước đây chắc cũng đang dõi qua bên này.
+Địa mạch chuyển động ở đây rất thú vị và mạnh hơn hẳn Liyue, nhịp điệu có chút hỗn loạn hơn... Có vẻ như sức mạnh khủng khiếp ẩn dưới đáy biển chuẩn bị trỗi dậy. Hoặc có lẽ ma thần bị kìm nén vẫn quằn quại dưới biển sâu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book59_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book59_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a684406e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book59_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+——Thần Bếp——
+Tương truyền, trong thời kỳ mới xây dựng cảng Liyue, nhóm người khai hoang đầu tiên đã dùng Nham Thạch dựng lên lò đốt, tiếp đến dùng đá mài vào nhau để tạo ra lửa. Nền được làm từ đá Nham, khiến ngọn lửa không dễ bị dập tắt, con người mới có thể giữ ấm, nấu chín đồ ăn, rồi dần dần hình thành nên cảng Liyue. Những người khai hoang cho rằng, viên đá Nham chính là quà tặng từ Nham Vương Gia. Từ đó về sau, các quán ăn, quán rượu tại cảng Liyue đều cúng bái và coi Nham Vương Gia là "Thần Bếp", hy vọng ngọn lửa trong quán sẽ cháy mãi, kinh doanh phát đạt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..81c43f97b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book5_VI.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+Hỡi những người bạn thành Mondstadt, không say không về
+Vì tự do, vì Phong Thần!
+Vì kỵ sĩ đầu tiên Vennessa!
+Con cháu của Mondstadt chưa từng quên ơn của Phong Thần
+Không! Tự do không phải ban ơn, kháng cự mới phải
+
+Câu chuyện bắt đầu từ rất lâu về trước
+Các vị tửu khách lượng thứ cho tôi ăn nói lung tung
+Nhưng các vị nên hiểu là Mondstadt của chúng ta tự do vinh quang
+Bắt đầu khi Barbatos lướt qua dây đàn
+Sử thi ca ngợi tên của các anh hùng
+Nhưng tự do vô danh càng nên được tưởng niệm
+
+Mondstadt khi đó than khóc dưới sự kìm hãm của quý tộc
+Lễ chúc mừng là trò chơi của lũ quyền quý giả dối
+Còn với dân thường mà nói chẳng qua là chuyện vô ích
+Thành Mondstadt là nhà tù lung lay trong gió
+Quý tộc tùy ý sử dụng nô lệ.
+mà không biết chính mình cũng rơi vào ngục tù
+
+Trong ngục có một thiếu nữ
+Cô đến từ đồng bằng phía nam
+Sinh ra trong tự do, nhưng thân mang xiềng xích
+Mặc dù thân xác bị giam giữ bởi bạo chúa
+Thiếu nữ sùng đạo chưa bao giờ từ bỏ cầu nguyện
+Vì những tộc nhân, Mondstadt và sự tự do vô căn cứ cầu nguyện
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book60_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book60_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a02263b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book60_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+——Thần Khai Sáng——
+Phía trong cảng Liyue, các Nhà Mạo Hiểm ưa thích thám hiểm thường coi Nham Vương Gia là "Thần Khai Sáng".
+Là bởi do truyền thuyết kể lại, người xa xưa với ý chí quật cường, cùng với sự bảo hộ của Nham Vương Gia thì cảng Liyue mới được tạo thành.
+Những Nhà Mạo Hiểm rời khỏi cảng Liyue cũng mong bản thân giống như nhà khai sáng có được ý chí kiên cường như đá Nham.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book61_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book61_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..946726988
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book61_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+——Thần Tài——
+Tiền tài từ khắp nơi đổ về cảng Liyue, cũng là thành phố của sự giàu có và nơi tụ họp của thương nhân. Ngày nay, đồng Mora lưu hành khắp đại lục Teyvat cũng chính là do cảng Liyue đúc và phát hành, cái tên "Mora" cũng đến từ cái tên khác của Nham Vương Gia "Morax". Vì vậy mọi người đều coi Nham Vương Gia là Thần của tài phú và thương mại.
+Có điều khi làm ăn, con người trước hết vẫn phải thắp hương cho Nham Vương Gia, bày một mâm cỗ ngon. Bởi vì Nham Vương Gia Morax là người có nhiều tiền nhất trên thế giới, hoặc... là thần nhiều tiền nhất.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book62_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book62_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4619d0449
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book62_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+——Thần Lịch Sử——
+Trong cảng Liyue, các nhà nghiên cứu lịch sử thường sùng bái Nham Vương Gia - người xây dựng nên cảng Liyue này là "Thần Lịch Sử". Các quán ăn, quán rượu có ghi dòng chữ "thương hiệu trăm năm" là để minh chứng cho cửa hàng của mình đã được truyền lại từ lâu đời, và cũng là câu chuyện mà Nham Vương Gia vào một năm một tháng một ngày xa xưa nào đó thường đến đây để bình phẩm đồ ăn.
+Cho đến khi những đứa trẻ hỏi, Nham Vương Gia sống trên cõi đời này bao nhiêu lâu rồi, thì mọi người đều trả lời rằng:
+"Từ rất lâu... rất lâu rồi..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book63_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book63_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..adafa9b49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book63_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)...Núi đá ở cảng Liyue thu hút sự chú ý của rất nhiều kỵ sĩ, nhưng anh thì không thích, bởi những tảng đá đó quá thô kệch, sẽ làm đau tay em. Anh ưa thích một loài hoa tên là hướng dương đá, sờ vào cảm giác rất thích, có chút hương thơm, nếu như không phải quá xa, anh cũng muốn mang về một ít cho em, em nhất định sẽ thích đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book64_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book64_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..adafa9b49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book64_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+(test)...Núi đá ở cảng Liyue thu hút sự chú ý của rất nhiều kỵ sĩ, nhưng anh thì không thích, bởi những tảng đá đó quá thô kệch, sẽ làm đau tay em. Anh ưa thích một loài hoa tên là hướng dương đá, sờ vào cảm giác rất thích, có chút hương thơm, nếu như không phải quá xa, anh cũng muốn mang về một ít cho em, em nhất định sẽ thích đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book65_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book65_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..46e8d756e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book65_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Cuốn tiểu thuyết được viết bởi Thường Cửu Gia. Kể lại câu chuyện về một thiếu niên mắc bệnh xương cốt bẩm sinh, được một trưởng môn phái Cổ Hoa nuôi dưỡng. Tuy không thể tu hành, nhưng vẫn luôn sống ở bên trong phái Cổ Hoa. Về sau, phái Cổ Hoa dần lụi tan, trưởng môn cũng qua đời, mọi người rời bỏ đi gần hết chỉ còn có cậu và người quét dọn đã già, thế nhưng biết ơn lòng tốt của trưởng môn, cậu bé vẫn một mình trấn giữ nơi đây, tu hành tất cả tuyệt học của môn phái, đọc hết tất cả tàng thư. Không có Vision và vũ khí lợi hại, cậu vẫn có thể đánh bại vô số kẻ địch và thu nhận một tiểu sư muội đến từ Inazuma.
+Về sau, thế giới bắt đầu xảy ra chiến tranh, tiểu muội đến từ Inazuma cũng rời đi không lời từ biệt. Vị thiếu niên quyết tâm xuống núi, điểm đến đầu tiên là Inazuma ở phương xa...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book66_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book66_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..78105a1ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book66_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Từ vách núi nhìn ra xa, sẽ thấy hai thác nước liền kề. Cao hơn thác nước một chút, là một gốc cây lớn mọc trên phiến đá Nham khổng lồ, nhô ra ngoài. Kho báu được giấu dưới đống đá vụn bên dưới mỏm đá.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book67_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book67_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..39b309d89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book67_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Ở cửa vào phía đông hẻm núi, nơi kho báu nằm trong tầm tay.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book68_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book68_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d9bd8fcf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book68_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Từ vách núi nhìn ra xa, sẽ thấy hai thác nước liền kề. Thấp hơn thác nước một chút, dọn sạch đám đá sỏi, nơi kho báu nằm trong tầm tay.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book69_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book69_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf2d8c0f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book69_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Núi đá ở cảng Liyue thu hút sự chú ý của rất nhiều kỵ sĩ, nhưng anh thì không thích, bởi những tảng đá đó quá thô kệch, sẽ làm đau tay em. Anh ưa thích một loài hoa tên là hướng dương đá, sờ vào cảm giác rất thích, có chút hương thơm, nếu như không phải quá xa, anh cũng muốn mang về một ít cho em, em nhất định sẽ thích đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book6_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book6_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0738d43bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book6_VI.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Hỡi những người bạn thành Mondstadt, không say không về
+Cuối cùng cũng có một ngày, Barbatos trả lời những lời cầu nguyện đầy nhiệt huyết
+Theo sau thiếu nữa tóc đỏ, Phong Thần giáng xuống nhà lao
+"Vạn vật đều có tên", tinh linh hài hước nói,
+"Hãy để tôi viết một bài hát, dùng tên của cô
+"Và tôi muốn tình bạn của cô như một phần thưởng."
+Thiếu nữ vui vẻ đồng ý, tràn đầy dự cảm về sự giải phóng trong trái tim
+
+Như vậy, trong bài ca của Barbatos
+Thiếu nữ đánh bại ma long tàn phá cánh đồng
+Quý tộc bụng phệ cũng vì vậy mà vỡ mật
+"Mondstadt đã tự do" gió ngân lên vì dân chúng
+Những cơn gió cô độc tụ hợp lại trong rừng thổi bay những tòa tháp của bạo chúa.
+Sư tử nhỏ ngẩng đầu trong gió, cuối cùng đã thoát khỏi xiềng xích
+
+Như thế, thiếu nữ đã giành được danh hiệu cho chính mình
+Với tư cách trợ xướng của Phong Thần, trong tim thiếu nữ tràn đầy cảm kích
+Nhưng lời cảm tạ của cô lại bị Barbatos từ chối
+"Trong bài hát của cô, cô mới là nhân vật chính
+"Tôi đã cảm nhận được tình cảm của cô, biết được tên của cô
+"Tất nhiên sẽ hát cho sự tự do của cô"
+
+Hỡi các bạn, chúng ta lại cùng nâng cốc!
+Đây chính là nguồn gốc của tự do ở Mondstadt,
+Khi đó ngày mờ mịt u ám, sự tuyệt vọng lại lần nữa mang trên khuôn mặt
+Đừng quên câu chuyện của đại anh hùng Vennessa
+Không từ bỏ hy vọng tự do!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book70_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book70_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf2d8c0f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book70_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Núi đá ở cảng Liyue thu hút sự chú ý của rất nhiều kỵ sĩ, nhưng anh thì không thích, bởi những tảng đá đó quá thô kệch, sẽ làm đau tay em. Anh ưa thích một loài hoa tên là hướng dương đá, sờ vào cảm giác rất thích, có chút hương thơm, nếu như không phải quá xa, anh cũng muốn mang về một ít cho em, em nhất định sẽ thích đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book71_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book71_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf2d8c0f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book71_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Núi đá ở cảng Liyue thu hút sự chú ý của rất nhiều kỵ sĩ, nhưng anh thì không thích, bởi những tảng đá đó quá thô kệch, sẽ làm đau tay em. Anh ưa thích một loài hoa tên là hướng dương đá, sờ vào cảm giác rất thích, có chút hương thơm, nếu như không phải quá xa, anh cũng muốn mang về một ít cho em, em nhất định sẽ thích đó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book72_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book72_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bc2d63ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book72_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+——Thạch Thú——
+Cho đến nay Liyue vẫn còn lưu giữ được nhiều tượng đá, đa phần là để cầu mong mưa thuận gió hòa, đất đá ổn định; Thế nhưng cũng có một số ít tượng đá đến từ thời xa xưa của Liyue.
+Truyền thuyết được các ngư phu sông Bích Thủy, người hái hoa lau Địch Hoa Châu và người thợ đào mỏ nơi núi đá truyền tai nhau rằng: Ở một góc trời Liyue nào đó, Thạch Thú cổ xưa sẽ thức tỉnh vào đêm thu lạnh, nó đứng nhìn thế giới ngày càng xa lạ này, lắng nghe tiếng ếch và côn trùng, từ sâu trong cổ họng sớm bị hóa đá cất ra tiếng hú trầm lắng. Sau đó, chúng sẽ chậm rãi di chuyển trên vùng đất Liyue, quan sát vùng đất mà bản thân từng thủ hộ.
+Dường như chẳng có ai tận mắt nhìn thấy những loài Thạch Thú này khi sống dậy là như thế nào, thế nhưng những người già am tường địa lý văn vật sớm đã quen với sự biến đổi của tư thế và vị trí của Thạch Thú mỗi ngày. Còn những người cắm trại qua đêm nơi này, cũng thường xuyên nghe thấy tiếng hòa thanh còn trầm hơn cả nước chảy.
+Những Thạch Thú cổ xưa này từ đâu mà đến? Theo truyền thuyết mà người già ở Khinh Sách Trang kể lại, chúng là những Tiên Thú sát cánh chiến đấu cùng với Nham Vương Đế Quân. Sau khi hỗn chiến ma thần kết thúc, nước biển rút khỏi vùng đất Liyue, hòa bình được lập lại. Các Tiên Thú không còn nghĩa vụ bảo vệ người dân khỏi chiến tranh của các thần, bèn lui về ẩn cư, sống một cuộc sống an nhàn.
+Tuy vậy vẫn có một vài Tiên Thú vẫn hoài niệm về quãng thời gian sát cánh cùng với Nham Vương Gia, nuôi hy vọng thủ hộ Liyue. Tiên Thú tuy có sức sống siêu phàm, thế nhưng bị tuổi thọ trói buộc là điều dĩ nhiên. Vì vậy, chúng khẩn cầu Nham Vương Đế Quân, biến tấm thân xác thịt của mình thành Nham vĩnh hằng. Nham Thần từ bi đồng ý lời nguyện cầu của chúng, biến chúng thành những tảng đá mãi không mục nát.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book73_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book73_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d80471a4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book73_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+——Hải Thần Cung——
+Ngày đón tân nương đến rồi.
+Hải Thần ngồi chính giữa vỏ trai uy nghiêm, tay nắm lấy dây kéo được buộc vào hai con Li Thú. Phía trước xe kéo khổng lồ là Li Thu có thể sánh ngang vơi Thiên Hoành Sơn. Ngài nhận lấy ngọc trai được các trưởng lão dâng lên, rồi đưa tay kéo tân nương về phía mình. Thôn trang cũng nhận được món quà cưới mà Hải Thần ban tặn - một năm sóng yên biển lặng.
+
+Rời xa đám người náo nhiệt và người mẹ già, Hải Thần đưa tân nương đi sâu vào đáy biển. Xuyên qua hành lang dài được dựng lên từ xương cá voi khổng lồ và cung điện được trang hoàng bằng vỏ ốc tím và ngọc trai. Thiếu nữ được đưa đến tẩm cung mà Hải Thần sắp xếp cho nàng.
+"Ta vốn không muốn tham gia vào trò hề của phàm nhân." Hải Thần nói bằng giọng trầm để an ủi tân nương.
+"Nơi đây là ngôi nhà mới của rất nhiều người con gái, và cũng là nơi ở suốt đời của họ. Đối với những cô gái bị dân làng trục xuất, biển là nơi ẩn náu của họ, và đó sẽ là quê hương không bao giờ làm phiền giấc ngủ của họ."
+
+Nhưng cô gái không muốn trở thành vật trang trí cho ngôi nhà mới được làm bằng ngọc trai và ốc biển. Biển sâu và những sinh vật nơi đây chỉ khiến cô sợ hãi. Sống trong cung điện dưới lòng biển mà không biết đến bình minh và hoàng hôn, nỗi nhớ nhà khiến cô gái ngày càng tiều tụy.
+Cũng có một ngày, Hải Thần biết được tâm tư của thiếu nữ. Ngài thất vọng về lựa chọn của nàng, nhưng vẫn chấp nhận quyết định đó.
+"Trong thế giới loài người không hoàn hảo đó, rồi sẽ có một ngày nàng sẽ hối hận." Hải Thần tháo con ốc ma thuật bên lưng và đưa nó cho cô gái.
+"Một ngày nào đó nàng sẽ thổi nó, và nàng sẽ quay lại nơi này."
+
+Cô gái mang theo con ốc trở về đất liền. Trong nhiều năm sau đó, nàng trở thành một người mẹ. Sống trong một cuộc sống yên bình, cung điện dưới đáy biển dường như chỉ là một giấc mơ thời thơ ấu. Nó chứa đầy những con quái vật và ánh huỳnh quang kỳ lạ, và đôi khi chúng le lói trong dòng ký ức. Cứ như vậy nàng sống hết năm này qua năm khác... Mãi đến khi ngày đón tân nương lại đến, trưởng lão dẫn dắt dân làng lấy đứa con gái ra khỏi vòng tay của nàng, và nàng hiểu được lời khuyên của Hải Thần năm xưa.
+Vậy là, trước đêm đón tân nương, người mẹ thổi con ốc phép thuật.
+Hải Thần xuất hiện trong làn sóng lớn, ôm lấy cả thôn trang, tất cả trưởng lão và người dân chưa kịp bừng tỉnh đã bị nuốt gọn trong dòng nước. Li Thú kéo theo chiếc xe được trang trí bằng ngọc trai lấp lánh, cao như núi cao dừng trước mặt người mẹ.
+Cũng giống như năm xưa, nàng dắt theo tay người con, bước lên xe kéo của Hải Thần, rồi biết mất khỏi thôn trang chìm dưới mặt nước biển.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book74_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book74_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..65b1d6b79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book74_VI.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+Nguyên tố đất trời, Nham là vĩnh hằng.
+Nguồn gốc của Nham, chính ở thuần khiết.
+Hiểu rõ quy luật, Nham Vương huyền diệu.
+Phân đoạt thiện ác, bảo vệ bình yên.
+Rời xa tai ương, tiêu diệt yêu quái.
+
+Thất tinh xuất hiện, sóng lớn đẩy lui.
+Dẫn dắt các tiên, Dạ Xoa đứng đầu.
+Dân chúng dũng kiện, quỷ vật sợ hãi.
+Đế quân tạo Nham, dựng lên thành núi.
+Hải thú khuất phục, vạn vật an lành.
+
+Ma vật tuy phục, hồn phách không yên.
+Đày xuống biển sâu, vẫn luôn ngông cuồng.
+Phẫn nộ ngu muội, oán hận tức tối.
+Đầu độc sông biển, ác quỷ tái sinh.
+Mầm bệnh tà ác, ác quỷ oán hận.
+
+Có năm hộ pháp, Nham Vương điều đi.
+Trừ ma diệt ác, tiêu hủy oán hận.
+Đá rơi núi lở, ánh vàng lóe sáng.
+Diệt xong tà ác, năm người còn một.
+Kim Bằng Dạ Xoa, lập nên yên ổn.
+
+Từ đó về sau, bình an hạnh phúc.
+Các vị tiên nhân, bỏ Tuyệt Vân Gián.
+Dạ Xoa năm xưa, không biết về đâu.
+Dùng sự hy sinh, an ủi vong hồn.
+Dùng đèn và lửa, tế bái Đế Quân.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book75_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book75_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c812865f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book75_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+——Người Giấu Mặt——
+Cánh rừng đá Tuyệt Vân Gián nằm ở phía bắc Liyue quanh năm mây mù bảo phủ, nơi đây được đám dân hái thuốc lưu truyền rất nhiều truyền thuyết tiên nhân.
+Năm xưa có một vị thương nhân bán thuốc tên là Qiangu đi vào vùng Tuyệt Vân Gián để khảo sát dược liệu. Không may, ông bị bốn năm tên cướp theo dõi đi vào trong núi. Tối hôm đó, sơn tặc thấy ông mất cảnh giác, bèn đánh ông ngất xỉu cướp lấy tiền tài, rồi trói để mặc trong sơn cốc.
+Trong đêm khuya, thương nhân tỉnh lại. Cố gắng cởi trói, hét lớn kêu cứu. Thế nhưng vùng núi cao rừng sâu ở Tuyệt Vân Gián này dường như bỏ mặc vị thương nhân bị thương, vọng lại là tiếng kêu thảm thiết của bản thân, kinh động đến đàn chim đêm.
+Qiangu đang buồn lòng vì không ai tương trợ, trong lúc thở dài than vãn, đột nhiên lẫn vào tiêng chim và gió là âm thanh của một cụ già truyền tới:
+"Đứng dậy!"
+"Tôi không đứng dậy được!" Ông khóc làm kinh hãi cả một chú hồ ly đi trong đêm. Thế nhưng, đúng lúc quằn quại chợt phát hiện dây trói trên người sớm đã được cởi ra từ lúc nào.
+Thương nhân đứng dậy, chưa kịp cất tiếng cảm ơn thì có tiếng nói vọng tới:
+"Đi lên núi."
+Qiangu men theo con đường núi ngoằn ngoèo leo đến đỉnh núi, khoảng trời phía đông dần dần sáng rõ. Phía trên ngọn núi, anh nhìn thấy một gốc tùng khô mọc nghiêng ra phía bên ngoài mỏm đá. Đám cướp không biết từ lúc nào đã bị trói chặt và treo ở đó, sức nặng làm cành tùng kêu rắc rắc vài tiếng.
+Ngồi bên cạnh quái thạch là một cụ già râu tóc bạc phơ. Nhìn thấy cảnh Qiangu cù bất cù bơ, ông lão cười lớn rồi đem số tài sản bị mất trả lại cho chủ nhân của nó.
+Trước câu hỏi của Qiangu, ông lão tự xưng là người sống trong núi, khắp nơi là nhà, lấy đất làm giường. Thương nhân ngàn vạn lần cảm ơn, nhưng ông lão chỉ cười mà đáp lại. Cuối cùng dưới sự nhiệt tình của Qiangu ông cầm lấy một đồng Mora, và nói rằng vào ngày đại hỷ của con gái ông, sẽ coi đây là tiền mừng tham gia tiệc cưới.
+Sau khi trải qua đại nạn, không biết có phải là do trong hoạ có phúc hay không, cửa hàng thuốc của Qiangu làm ăn phát đạt, rồi trở thành thương nhân giàu có nổi tiếng khắp gần xa. Có người nói rằng, sau khi trở nên giàu có, ông từng sai người đi Tuyệt Vân Gián tìm người, thế nhưng ngoài những trại rách nát và bình rượu cũ ra không thấy một thứ gì khác. Cũng có người nói từng nhìn thấy cụ già ấy trong trang phục của một người đào mỏ xuất hiện ở Dao Quang Đàm, đi như bay giữa các vách núi chót vót. Cũng có người gọi cụ già là một lão đánh cá, chuyên cứu giúp người gặp nạn trên biển. Truyền thuyết trùng trùng, khó mà kể hết, thế nhưng cũng chả ai biết rõ tên của ông.
+Quả là đáng tiếc, Qiangu đến nay tuổi già sức yếu, mà con gái thiên kim Qianxi vẫn chưa tìm được vị hôn phối phù hợp. Xem ra, cơ hội được gặp cụ già sơn cốc còn lâu mới được thực hiện.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book76_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book76_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..656e5dc05
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book76_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+——Tú Cầu——
+Tại Liyue, trong lễ cưới của cặp đôi mới, cô dâu ném tú cầu tới những vị khách đang tham dự đám cưới. Người tình cờ bắt được tú cầu được cho là có một năm may mắn: Thương nhân tiền tài như nước, người nghèo trở nên giàu có, đàn ông và phụ nữ chưa kết hôn sẽ có những cuộc hôn nhân tốt đẹp, các cặp vợ chồng sẽ sống với nhau hạnh phúc, không còn cãi vã vì cuộc sống nữa.
+Tú cầu được làm bằng các vật liệu khác nhau. Đôi khi, nó là một quả cầu hoa được buộc bằng Hoa Nghê Thường, có lúc lại là một bó hoa cầu được dệt bằng vải lụa tinh tế, cũng có một số người đơn giản hơn là sử dụng giấy hoặc vải màu để làm nó. Ở Liyue, bất luận là gia đình giàu hay nghèo đều thích phong tục này.
+Liên quan đến nguồn gốc của phong tục này, một số người cho rằng nó bị ảnh hưởng bởi lễ đánh cầu của quốc gia láng giềng - "Đất Nước Của Gió" Mondstadt, một số người khác lại cho rằng nó bắt nguồn từ thời "Thần Muối" còn bước đi trên vùng đất Liyue này. Bà không phải là một trong những vị thần ở Liyue, nhưng vì bản tính quá hiền lành, bà đã bị những kẻ tùy tùng sát hại và rút khỏi cuộc chiến ma thần tàn khốc từ rất sớm.
+Nơi chôn cất của bà có khả năng được đặt ở một nơi được người Liyue gọi là "Vùng Đất Muối". Theo truyền thuyết mà bây giờ không thể nhớ rõ nguồn gốc, bà đã từng phân phát những quả tú cầu cho người dân của mình như một hình thức ban phước lành... hoặc chí ít là an ủi họ trong thế giới tàn khốc và đầy khắc nhiệt này. Khi Thần Muối quay trở về cõi hư không, những người dân của bà ly tán khắp nơi và có thể đã để lại truyền thống này cho người Liyue. Người Liyue giỏi tranh đấu và thích sự náo nhiệt đã thay đổi hình thức phong tục theo tính cách của họ.
+Mặc dù phong tục này ban đầu chỉ đơn thuần đem lại niềm vui, nhưng trong hồ sơ an toàn của Thiên Nham Quân thuộc Liyue cho hay, số người thương tích do cướp tú cầu mỗi năm không phải là hiếm, và gần như tương đương với số vụ quái vật làm tổn thương người dân trên núi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book77_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book77_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a6c07624
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book77_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+Thời gian đầu, Nham Vương ẩn cư, thủy triều dần rút, lập nên Thiên Hoành, chống lại thiên tai. Người dân sau đó sống trong hòa bình, sẻ núi tìm ngọc, nghề làm đá trở nên phát triển, đất đá sau khi được khai thác chất thành từng đống. Có người nói rằng: Nơi núi dày ngọc thường lấp lánh, vì vậy lấy tên là "Sơn Huy Trại". Khi ấy, dân chúng trong thiên hạ đa số sinh sống bằng nghề khai thác khoáng vật, thế nên cả trăm nghìn dặm cũng không có người nghèo đói.
+
+Chú thích: Sơn Huy Trại nay đọc nhầm thành "Sơn Huy Nham", sau khi bị tàn phá chỉ còn là núi đá bình thường, không giữ được diện mạo như lúc ban đầu.
+
+...
+
+Có một vị Thần Cát tên là Guizhong, thỏa thuận với Nham Vương, xây dựng đội nỏ mạnh bảo vệ Thiên Hoành, được gọi là "Máy Guizhong"; Sau đó dẫn dân chúng lên vùng phía bắc Thiên Hoành, phát triển trồng trọt. Thời kỳ thịnh vượng, giao thông phát triển, thị trấn và nông thôn kéo dài đến tận Cổng Đá. Guizhong từng nói với Nham Vương: "Nay dân chúng của thần, an cư lạc nghiệp, nhiều người hồi hương, chi bằng đặt tên là Quy Li Nguyên". Nham Vương tấm tắc khen hay. Cái tên Quy Li Nguyên từ đó mà xuất hiện.
+
+Chú thích: Sau này các ma thần mưu đồ bất chính, đại loạn nổi lên. Tuy là các tiên nhân cố gắng chiến đấu, thế nhưng chiến tranh loạn lạc, Quy Li Nguyên chịu ảnh hưởng nặng nề, Thần Cát Guizhong qua đời tại đây. Vì vậy Nham Vương Đế Quân đem dân chúng di cư đến phía nam Thiên Hoành, Quy Li Nguyên từ đó cũng trở nên hoang tàn, không còn vẻ phồn thịnh như trước.
+
+...
+
+Nham Vương bình định các ma vương xong, tiên nhân, dạ xoa đều có vị trí của mình, Liyue quay lại hòa bình. Thời kỳ hỗn chiến ma thần kéo dài ngàn năm, hủy hoại nhiều thứ. Cư dân Liyue dần phát triển thương nghiệp và nghề thủ công. Người giỏi liên kết thành hội, gọi là "Thất Tinh". Cảng Liyue manh nha hình thành. Dưới Thất Tinh còn có Bát Môn, cai quản tất cả các ngành nghề. Lại có Thiên Nham Quân theo lệnh Thất Tinh, bên trong giúp đỡ người dân, bên ngoài trấn áp ma quái. Vì vậy được gọi là phép cai trị của Nham Vương Đế Quân.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book78_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book78_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8887bd7d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book78_VI.txt
@@ -0,0 +1,39 @@
+Kỳ 1
+An nhiên ngồi nhìn người đánh cờ, cố tỏ bất lực xem như không.
+Đen trắng tùy ý thật khó hiểu, tôi coi mình là kẻ vô tư.
+
+Kỳ 2
+Thân đá mọc lên cỏ kỳ lạ, chẳng cần săn sóc mà vẫn đẹp.
+Cành đính thạch phách lá mỹ ngọc, lão già phố cảng nhìn thấy mê.
+
+Kỳ 3
+Vùng trời phía ngoài Tuyệt Vân Gián, thường dân trước nay chẳng ai biết.
+Khung cảnh trăm nghìn điều kỳ lạ, hóa ra chim thú cũng là tiên.
+
+Kỳ 4
+Trắng như lụa mà mịn như muối, đồ cổ ngàn vàng là cát trắng.
+Phòng khách cao quý phải gọn gàng, sạch sẽ khiến ta luôn tự hào.
+
+Kỳ 5
+Tiếng nước tí tách vang bên tai, vách đá tung mồi thiu thiu ngủ.
+Phong thần nước bên thật vô ý, là đỏ trong gió phá an nhàn.
+
+Kỳ 6
+Khinh Sách ngày xuân không bố mẹ, trái là hoa phải lại là hương.
+Cỏ lau ngày thu bay phất phới, hái về dệt nên chiếc áo choàng.
+
+Kỳ 7
+Nham Vương năm xưa tạo núi này, tiện sức liền mở một vịnh lớn.
+Cầu đá trên vách tầng xếp tầng, thành phố nơi ấy đáng đi chơi.
+
+Kỳ 8
+Giữa rừng ngày hè thật là mát, đắp lên làn gió lá làm giường.
+Đám muỗi đáng ghét chẳng tha ai, chạy về nơi ở như chó đuổi.
+
+Kỳ 9
+Buổi chiều cơm no ra bờ ngắm, đưa tay vuốt râu nhìn chân trời.
+Ngàn sao trên trời như tấm màn, chả rõ chị Nguyệt chạy đi đâu.
+
+Kỳ 10
+Đá quý dạ phách xếp lần lượt, Dốc Phi Vân tăng giá khó lường.
+Thanh thạch một rổ sao lại quý? Chi bằng ngồi uống Ngọc Kinh Đài.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book79_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book79_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..073b7f375
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book79_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Xã hội của Hilichurl
+
+Hilichurl vẫn giữ cuộc sống của xã hội bộ lạc đơn giản. Bọn chúng thường tụ tập thành từng nhóm nhỏ, đối với Hilichurl mà nói ý nghĩa của bộ lạc chính là sự tồn tại của một gia đình lớn mà thôi.
+
+Thông thường, Phù Thủy là người có uy quyền cao nhất trong bộ lạc của Hilichurl. Theo kinh nghiệm khảo sát thực địa lâu năm, tác giả có thể khẳng định, Phù Thủy là thành viên lớn tuổi nhất, điều đó cũng giống như "bậc trưởng lão" trong bộ lạc vậy. Tên này đảm nhiệm các trọng trách và quyết sách lớn nhờ vào kinh nghiệm phong phú, sử dụng sức mạnh nguyên tố để bảo vệ bộ lạc của mình. Trong Bộ lạc Hilichurl, Phù Thủy có diện mạo vô cùng nổi bật. Bọn chúng thường đeo chiếc mặt nạ với cái miệng cười mỉm đặc thù, lỗ nhỏ trên mặt nạ cũng là nơi dùng để quan sát, trong tay chúng luôn nắm chặt chiếc trượng phù thủy đơn giản, còn miệng thì luôn cất lên lời bài hát hoặc câu thần chú khó hiểu.
+
+Tiêu chuẩn phân bậc trong Hilichurl không chỉ dựa vào độ tuổi. Phần lớn những thành viên có sức chiến đấu mạnh mẽ, đô con nhất sẽ thay thế vị trí thủ lĩnh của Phù Thủy, đồng thời dưới sự chỉ đạo của chúng các bộ lạc này dường như càng hiếu chiến hơn. Từ ngoại hình khổng lồ và chiếc mặt nạ khác biệt, chúng ta rất dễ nhận ra những gương mặt hiếu chiến đứng đầu trong bộ lạc này.
+
+Chịu ảnh hưởng từ ý chí thù địch với người lạ, cũng như trở ngại ngôn ngữ, chúng tôi rất khó để nghiên cứu rõ được vấn đề cung cấp tài nguyên trong bộ lạc Hilichurl. Tuy nhiên theo tin tình báo trinh sát từ Đội Kỵ Sĩ Tây Phong, bọn chúng sẽ cùng chia sẻ tài nguyên dựa trên nhu cầu của cá nhân. Tất cả đám Hilichurl vừa là kẻ hái lượm, vừa là chiến sĩ.
+
+Điều thú vị là, tuy trí khôn của Hilichurl ở mức độ thấp, hình thức xã hội cũng như tổ chức ở mức nguyên thủy, thế nhưng chúng lại có cách điều khiển năng lực nguyên tố đặc biệt, năng lực điều khiển này còn vượt trội hơn cả nhóm Phù Thủy già. Có điều với người bình thường mà nói, năng lượng chỉ có thể phát huy thông qua "Vision". Còn đối với vấn đề Hilichurl không cần "Vision" vẫn có thể điều khiển năng lượng nguyên tố cần phải tiếp tục khảo sát và nghiên cứu để có câu trả lời.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book7_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book7_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e8dea082
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book7_VI.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+"Bồ công anh, bồ công anh, đi cùng với gió, đến nơi xa."
+Bé hồ ly đọc khẩu quyết.
+Sau đó cậu gọi đất trong chốc lát, rồi thổi bay nắm hạt giống bồ công anh. Cậu nghiêm túc nói,
+"Như vậy, nguyện ước của thầy sẽ cùng với gió, bay đến cạnh Phong Thần."
+Lúc này một cơn gió thổi qua, cuốn đi rất nhiều rất nhiều bồ công anh.
+Là giấc mơ cùng với tôi đi đến nơi đẹp đẽ nào ư?
+
+Sự việc xảy ra khi nào
+Trước đây, ở phía sau thôn, có một khu rừng nhỏ. Trong rừng có rất nhiều rất nhiều cây um tùm tươi tốt, giữa những hàng cây là một cái hồ nhỏ.
+Mặt hồ giống như chiếc gương trong Đại Giáo Đường Mondstadt, mỗi ngày đều được lau sáng bóng vậy.
+Ánh nắng xuyên qua cành lá chiếu xuống mặt hồ, tựa như đang che giấu những viên bảo thạch, thật đẹp mắt.
+Hôm đó thời tiết giá lạnh, tôi mang theo cung vào rừng đi săn, đi đến bên hồ, nhìn vào hồ nước lấp lánh, không biết tại sao lại nhớ về cô gái tôi đã thích từ rất lâu trước kia.
+Tôi đã không còn nhớ được cô ấy là người như thế nào, chỉ cảm thấy đôi mắt cô của ấy nhất định giống như nước trong hồ, như những mảnh bảo thạch sáng lấp lánh.
+Lúc đó tôi nhất định là nhìn hồ nước phát sáng lấp lánh xem đến nhập thần. Tôi vô tình đi dọc theo hồ, quên mất rằng mình ra ngoài để săn bắn.
+Nghe thấy âm thanh kết băng, tôi mới tỉnh lại. Tôi nhìn thấy đóa Băng Vụ Hoa bên hồ, làm đóng băng nước hồ xung quanh. Bên cạnh có một con hồ ly trắng, đuôi bị mắc kẹt trong băng giá, trông có vẻ rất buồn.
+"Nhất định là khi uống nước không chú ý, để đuôi xuống nước cạnh Băng Vụ Hoa rồi."
+Băng Vụ Hoa là loài thực vật rất nguy hiểm. Nếu không chú ý sẽ dẫn đến bị thương do băng. Nếu muốn ngắt lấy, nhất định phải cẩn thận mới được.
+Nhìn thấy tôi đến gần, hồ ly sợ hãi liều mạng vùng vẫy. Nhưng khi cử động chiếc đuôi bị mắc kẹt trong băng lại bị kéo đau đến nỗi nó kêu lên nho nhỏ.
+"Ui da, thế này không được."
+Tôi nghĩ,
+"Thật tội nghiệp. Cứ để vậy không quản ắt sẽ chết đói, chi bằng giải thoát cho nó, mang về nhà coi như thu hoạch của hôm nay vậy."
+Trong lòng tôi nghĩ, có thể cho thêm củ cải nhà trồng, hầm một nồi thịt ngon. Khi nghĩ đến hầm thịt, cơ thể lại tràn đấy sức mạnh, trong lòng cũng thấy vui lên.
+Sau đó tôi lấy ra cây cung dùng để săn bắn, cẩn thận tiến đến.
+"Hồ ly ngoan, đừng lộn xộn"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book80_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book80_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2aa3db2f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book80_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+Đời sống tinh thần của Hilichurl
+
+Tương tự như cư dân của bảy vương quốc trên Teyvat, dường như Hilichurl cũng có tín ngưỡng của riêng chúng. Hilichurl không tôn thờ bảy vị thần tồn tại trong thế giới này, mà tôn thờ sức mạnh nguyên tố trừu tượng. Lấy Mondstadt làm ví dụ, một số bộ lạc Hilichurl tôn thờ "Phong" như cư dân ở nơi đây, nhưng chúng không tôn thờ Phong Thần Barbatos, mà tôn thờ "sức mạnh gió" kì bí theo cách riêng của chúng. Trong cùng một bộ lạc có thể tồn tại những cá thể với tín ngưỡng khác nhau, và các yếu tố tín ngưỡng của chúng cũng được phản ánh trong hình vẽ của mặt nạ và màu sơn cơ thể.
+
+Theo quan sát thực địa, phía trên cơ thể Phù Thủy phụ trách chủ trì nghi thức tế lễ và sùng bái cho Hilichurl sẽ được bôi các màu sắc khác nhau lên tóc và cơ thể, màu sắc này tương ứng với sức mạnh nguyên tố được bộ lạc tôn thờ. Quần áo và phụ kiện của phù thủy tinh tế hơn người Hilichurl bình thường, nhưng với trí thông minh thấp của Hilichurl, thì thật khó để tưởng tượng rằng những đồ thủ công tinh xảo này có thể xuất hiện trên người chúng.
+
+Phù thủy đóng vai trò lãnh đạo tinh thần trong hệ thống tín ngưỡng của Hilichurl. Nghi lễ thờ cúng của Hilichurl chủ yếu dựa trên các bài hát và điệu nhảy. Phù thủy thường được coi như là vũ công chính, hát những bài hát ca tụng về nguyên tố. Nếu có đi săn còn dư thừa đồ ăn, Hilichurl sẽ đưa thịt sống trên bàn thờ xem như một vật hiến tế. Mặc dù Hilichurl thường lượm nhặt hoặc cướp bóc tiền, đá quý và đồ trang sức, thế nhưng chỉ có thịt là món quà duy nhất đáng được tôn thờ.
+
+Hilichurl dường như không có khái niệm "quá khứ" và "tương lai", mà chỉ sống trong "hiện tại". Chúng không có ý thức dự trữ thực phẩm dư thừa cho sự sống còn trong tương lai, và cũng không tưởng nhớ tổ tiên của chúng. Mặc dù không thiếu hình vẽ xuất hiện trong trại của bộ lạc Hilichurl, nhưng sau rất nhiều lần kiểm tra, thật dễ dàng có thể kết luận rằng: Đó chỉ là sự bắt chước và lặp lại nghèo nàn của những dấu vết trong tàn tích cổ xưa, đồng thời không có sự sáng tạo nào cả. Một số bộ lạc Hilichurl sẽ sinh sống trong những tàn tích cổ xưa, như thể chúng được sinh ra trong những tàn tích cổ này mà không giải thích rõ được. Những bằng chứng chúng ta có cho đến nay khó có thể chứng minh chính xác chúng liên quan thế nào đến những nền văn minh cổ đại đã mất.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book81_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book81_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bec9f0192
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book81_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Sự đa dạng trong tập tục của Hilichurl—— Lấy Hẻm Núi Dadaupa của Mondstadt làm ví dụ
+
+"Tộc Thích Thịt" thích ăn và uống, trong bộ lạc của chúng sẽ dựng lên một chuồng nuôi heo rừng, đồng thời có người chuyên phụ trách gọi là "kẻ coi heo". Hilichurl sử dụng Slime Hỏa làm chất đốt tự nhiên, tạo nên một chiếc nồi cỡ lớn để nấu nướng, các thành viên trong bộ lạc ăn uống theo nhu cầu của cá nhân.
+Trong bộ lạc của chúng, nổi bật nhất là võ đài khổng lồ. Dường như bất kể ai cũng có thể lên võ đài chấp nhận thách thức của bộ lạc, và những kẻ bị đá khỏi vòng võ đài sẽ bị cả bộ lạc cười nhạo.
+
+"Tộc Thích Ngủ" có xu hướng ngủ bất cứ khi nào có thể, chúng thậm chí sẽ xây dựng những ngôi nhà đơn giản để có giấc ngủ thoải mái hơn, chọn da động vật mềm và ấm làm giường. Có lẽ do có giấc ngủ đầy đủ, chúng là những kẻ xảo quyệt và ranh mãnh nhất trong đám Hilichurl.
+
+"Tộc Nhật Thực" là một nhánh bí ẩn nhất của bộ lạc Hilichurl vùng Mondstadt. Chúng coi trọng sức mạnh bí ẩn của đức tin còn hơn cả cơ bắp và trí khôn. Không giống như sức mạnh nguyên tố tự nhiên trong tín ngưỡng của đám Hilichurl nói chung, đối tượng chúng tôn thờ dường như là một biểu tượng giống như mặt trời đen. Phù thủy của tộc này mạnh hơn các phù thủy của các bộ lạc khác. Ở trung tâm của doanh trại bộ lạc, tộc Nhật Thực đã chuẩn bị "ngai vàng" cao nhất cho phù thủy mạnh nhất.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book82_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book82_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..82e14ce98
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book82_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+Trong thời đại quý tộc, các vị vua chúa của Mondstadt không bao giờ biên soạn lịch sử, cấm truyền bá các bài thơ ngụ ngôn trong dân gian. Truyền thuyết kể rằng, vì họ biết sự đồi trụy của chính bản thân mình, vì vậy đã cố gắng hết sức để tránh đặt mình vào lịch sử để không phải sánh vai với vinh quang của tổ tiên.
+
+Bất luận thế nào, việc xây dựng những bức tường cao cũng không thể ngăn được cơn gió lịch sử ngừng chảy. Cuốn sách này tập hợp những bài thơ và truyền thuyết được lưu truyền cho đến ngày này, thông qua khảo sát các di tích cổ, nhằm khám phá khoảng thời gian lịch sử kéo dài từ thời xưng vương cho đến khi quý tộc cũ bị diệt vong. Vì nhiều chi tiết lịch sử không còn nữa, những biến dạng là không thể tránh khỏi, nhưng tôi chỉ mong bộ sách lịch sử này có thể truyền cảm hứng cho các thế hệ sau, hoặc ít nhất là thúc đẩy họ khám phá thêm những sự thật xa xưa.
+
+Cuốn sách được chia thành ba phần: "Vua của thành cao và vua sói Bắc Phong", chủ yếu mô tả quãng thời gian lịch sử của cuộc đấu tranh giữa các vị vua thời Mondstadt băng giá cũ trước khi Barbatos xuất hiện; "Thời kỳ mở rộng của Mondstadt", là câu chuyện về lịch sử khai hoang và mở rộng vùng Mondstadt sau khi được Barbatos hồi sinh, dân chúng và quý tộc Mondstadt sinh sống trên mảnh đất này; "Bạo chúa, quý tộc và nhóm người phản đối", kể về sự cai trị lâu dài của các quý tộc Mondstadt cũ.
+
+Cũng mong rằng, cuốn sách này sẽ trở thành một tài liệu tham khảo cho các thế hệ sau, nhưng đây không phải là ý định ban đầu của tôi. "Tự do" do Barbatos ban tặng cũng là tự do giải phóng xiềng xích của quá khứ và theo đuổi sự thật. Tôi chỉ hy vọng cuốn sách này có thể tiết lộ những câu chuyện bị cấm trong quá khứ cho độc giả một cách chân thực nhất có thể.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book83_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book83_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..efc367797
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book83_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+Nguyện cầu làn gió trong lành mà Barbatos mang tới có thể thanh lọc đôi mắt của độc giả, nguyện cầu cho làn gió tự do tại Mondstadt thổi mãi không ngừng.
+
+Gia tộc Gunnhildr bắt nguồn từ một truyền thuyết cổ xưa. Khoảng 3000 năm trước, thời kỳ hỗn chiến giữa "Tháp Cô Vương" Decarabian và "Vua Sói Bắc Phong" Andrius. Khi ấy Mondstadt hoang vu mà lạnh giá, Gunnhildr là thủ lĩnh bộ tộc mạnh nhất trong nhóm người lưu lạc.
+
+Bố của Gunnhildr là một thuộc hạ của Decarabian. Do không thể chịu nổi sự chuyên chế độc tài của Cô Vương, ông bèn dẫn dắt bộ lạc của mình chạy trốn khỏi thành phố bị bao trùm bởi tiếng gió gào thét. Tuy nhiên, vùng đất cằn cỗi bên ngoài các bức tường thành phố thật khó để sinh tồn. Những người lưu vong, mặc dù thoát khỏi móng vuốt của bạo chúa, nhưng nhanh chóng bị mắc kẹt trong cơn bão tuyết bất tận.
+
+Khi bộ tộc lâm vào bước đường cùng, tinh linh trong ngàn ngọn gió nghe thấy lời khẩn cầu của Gunnhildr. Cứ như thế, trước lời cầu nguyện của con gái tộc trưởng và của những người dân lưu vong bị bao phủ trong tuyết đã ngưng tụ thành niềm tin. Niềm tin xung quanh tinh linh gió, như nước chảy vào Thanh Tuyền, mang lại sức mạnh cho tinh linh. Ngài đã cấp cho bộ lạc một nơi trú ẩn nhỏ và ban sức mạnh bảo vệ cho con gái của tộc trưởng.
+
+Sau khi người bố qua đời, Gunnhildr trở thành tộc trưởng và là nữ tư tế đầu tiên của bộ tộc vô danh này, suốt đời bảo vệ người dân. Khi Phong Thần Barbatos thảo phạt vị vua cô đơn nhưng đầy vô tình, cô đã dẫn dắt mọi người đương đầu với cơn thịnh nộ của thần; Cuối cùng khi Barbatos giải phóng người dân khỏi bạo chúa, cô cũng là người đầu tiên đeo vương miện cho Phong Thần mới giáng thế.
+
+Về sau, khi phong thần Barbatos rời khỏi vùng đất này, giới quý tộc Mondstadt trở nên phổ biến. Mặc dù những người cai trị mang sức mạnh của thần linh, nhưng một ngàn năm sau lại nổi tiếng về sự tham nhũng và bạo lực, ngay cả bản thân Barbatos cũng không thể ngờ được tương lai của hàng ngàn năm sau đó.
+
+Hậu duệ của Gunnhildr cũng là một trong những dòng dõi quý tộc thuộc vùng Mondstadt. Nhưng không giống như gia tộc Lawrence ác độc, gia đình Gunnhildr luôn tuân thủ lời giáo huấn của tổ tiên là "mãi bảo vệ Mondstadt" và đã cố gắng hết sức để bảo vệ người dân nơi đây. Trong cuộc đấu tranh lật đổ tầng lớp quý tộc, họ đứng về phía người Mondstadt, cũng do đó tránh được số phận bị trục xuất.
+
+Gia tộc Gunnhildr ngày nay đã cung cấp cho Đội Kỵ Sĩ Tây Phong nhiều giáo sĩ vĩ đại và hiệp sĩ dũng cảm, từ đó có thể thấy gia tộc này sẽ luôn tuân thủ lý tưởng của tổ tiên và lời căn dặn của phong thần để bảo vệ vùng đất và con người Mondstadt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book84_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book84_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c79b3b90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book84_VI.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Tôi đi qua mỗi một con đường ở Mondstadt
+Trong không khí toát ra hơi thở của sự bất hạnh và mùi vị sự chìm đắm
+Tôi nhìn thấy sự quyền quý cao ngạo,
+Tôi nhìn thấy đám người nghèo đáng thương.
+Phố phường đen tối như mạng nhện, phân tách họ thành hai phần,
+Tiếng kêu nhỏ trong đêm khuya, chính là tiếng xiềng xích của trái tim.
+
+Khi tuần đêm ở phố phường Mondstadt,
+Đồng liêu và thượng cấp từng nói rằng:
+"Chúng ta là kỵ sĩ của ánh sao, hãy luôn ngẩng cao đầu!
+Là cờ cao quý trong ánh sao, mới là đạo thủ hộ!"
+Thế nhưng tôi chưa từng ngẩng đầu nhìn sao trời, cũng chưa từng nhìn lá cờ ấy,
+Tôi chỉ không thể làm ngơ những ngõ hẻm bẩn thỉu ấy.
+
+Người bán hàng khóc trong lặng lẽ,
+Tiếng than kèm theo máu của binh sĩ già,
+Trên con đường chết lúc nửa đêm,
+Thiếu nữ bị giới quý tộc vứt bỏ đang cầu nguyện lòng thương từ Barbatos.
+Gió lạnh thê lương thổi vào giáo đường,
+Mang theo ai oán, rạch từng vết lên bức tường cung điện tráng lệ.
+
+Tiếng thở dài của mỗi người mẹ,
+Tiếng khóc than của mỗi đứa trẻ.
+Đủ để phá vỡ tấm khiên kiên cố nhất,
+Đủ để uốn cong thanh thương sắc bén nhất.
+
+Những âm thanh ấy khiến tôi run lên.
+Thế nhưng trong cung điện và thành lũy cao vút,
+Trong thánh địa hùng vĩ của gió tây...
+Tiếng than khóc ấy chẳng ai nghe thấy.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book85_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book85_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..236056d1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book85_VI.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Một ngày nào đó ánh ban mai lóe sáng,
+Người vũ công dừng chân tại Mondstadt, dùng kiếm làm tiếng hát.
+Cho dù toàn thân bị xiềng xích trói buộc,
+Thế nhưng vẫn chìm đắm trong tiếng ca.
+Đó là bài hát tự do, một bình minh rực rỡ hơn bên ngoài bức tường cao,
+Những bài dân ca được cất lên bởi người dân tự do.
+
+Cô là ánh sáng của gánh hát rong,
+Cũng là hung thủ mưu sát quý tộc.
+Tôi từng hỏi cô ấy: "Sao lại muốn lật đổ quý tộc của chúng tôi,
+Bạn có biết, họ là thủ lĩnh của chúng tôi?"
+
+"Sao họ lại sai mọi người xây tường cao?"
+Tiếng nói của cô gái mang theo hơi thở của làn gió nhẹ,
+"Nếu bạn cho rằng gió là người bạn đồng hành,
+"Nếu mọi người từng có tự do?"
+
+Cô là người lắng nghe sự cô độc, kể về câu chuyện xưa kia,
+Nói về giới quý tộc cổ có thần lực,
+Kể về thiên sứ, các thần và ác long của ngày xưa,
+Giảng đến thần linh và con dân của ngài ở mỗi một đất nước,
+Tất cả truyền kỳ cô đều chuyển thành lời ca,
+Tiếng hát lại theo gió thổi khắp đất nước.
+
+Trong đấu trường của quý tộc, cô một lần nữa cầm kiếm cất tiếng hát.
+Đó là bài hát cuối cùng của cô, nhưng cũng không còn là một mình nữa.
+Kỵ sĩ vô danh đem theo thanh kiếm của cô rời khỏi đấu trường đẫm máu,
+Chôn ở vùng đất có gió hội tụ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book86_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book86_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9a47e8d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book86_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1. Rồng Đất Nướng
+
+Đem rồng đất bắt được loại bỏ đầu và nội tạng, sau đó lột da, xuyên qua một que nhỏ nướng đến khi hai mặt chín đều.
+Vị của rồng đất hơi tanh và đắng, lần đầu ăn sẽ có mùi chua nồng, giống như chiếc khăn được ngâm trong nước có vị khai, nhưng hãy yên tâm không độc không có hại. Nếu có thể, hãy rắc thêm một chút gia vị.
+
+2. Món Sườn Dada
+
+Chuẩn bị một miếng sườn heo rừng cỡ lớn, sau đó xoa muối đều 2 mặt (lỗ chân lông phát triển có thể bỏ qua bước này), rồi bọc thịt bằng một tấm khăn mỏng, buộc lên lưng. Vận động cường độ cao sau một buổi sáng là có thể ăn được!
+Thịt heo rừng hơi dai, dùng muối thẩm thấu và chịu tác động nhiệt của mặt trời và cơ thể, có thể giữ được sự đàn hồi và dẻo dai đặc biệt, đồng thời giảm bớt vị hăng của thịt sống, thích hợp ăn chung với bánh mì thô và quả móc câu!
+
+3. Salad nóng lạnh
+
+Cắt Slime Băng thành những miếng hạt lựu cỡ nhỏ, sau đó cắt Slime Hỏa thành những miếng lớn hơn rồi trộn với nhau. Thêm trái cây và rau dại, rắc một chút muối cho vừa miệng, trộn đều là có thể ăn được.
+Vị mát lạnh của Slime Băng kết hợp cùng vị cay nồng của Slime Hỏa và vị chua hoa qua tươi, có thể nói là tươi mát và sảng khoái, dư vị dài lâu.
+Lưu ý khi nấu ăn, nếu nguyên liệu nấu ăn xuất hiện tình trạng nhiệt độ bất thường, vui lòng sử dụng cán dao hoặc chầy để làm choáng nó trước khi xử lý để tránh bị thương.
+
+4. Thịt nướng nấu lẩu
+
+Kiếm vài viên đá xếp hành hình tròn, ở chính giữa đặt một Slime Hỏa, sau đó tiếp tục dùng đá dựng thành bếp. Đem các nguyên liệu thịt rừng, rau sống, Rồng Đất, dế, hoa ngọt vứt vào nồi, thêm nước và muối rồi hầm. Sau khoảng ba mươi phút có thể ăn được.
+Món ăn này là sự kết hợp của nhiều hương vị. Độ thơm giòn củ thịt dế, vị tươi của Rồng Đất, vị nồng của món rừng và sự thanh mát của rau sống. Sau khi ăn, bạn cũng có thể cắt Slime Hỏa thành món tráng miệng, hoặc vắt thành nước chế biết món khác.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book87_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book87_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8ac8a67ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book87_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Kính gửi các thành viên của Đạo Bảo Đoàn
+Tôi có kế hoạch lớn, dễ dàng lại kiếm lời
+Cả đời có một lần, lỡ rồi phải năm sau
+Động lòng hay không nào, động lòng hay không nào
+Vào canh ba nửa đêm, hãy cùng tôi gặp mặt
+Tôi sẽ đeo mặt nạ, chỉ sợ bạn không biết
+Vậy hãy đeo mặt nạ, ai cũng không biết ai
+Tôi không nhìn lầm bạn, nhìn cũng thấy ngầu rồi
+Tầm thường tôi ghét nhất, bật mí người tài giỏi
+Vì vậy hãy tin tôi, đây không phải là lừa
+Các bạn đều hiểu mà, hãy ăn mặc hóa trang
+Hai bên đều là ngầu, mọi người cùng phát tài
+Hẹn gặp ở nơi đấy
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book88_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book88_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..596d650c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book88_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Lệ Nguyệt cổ thời đa chướng lệ. Hoặc viết sơ thời ma thần chiến loạn, bại giả trấn vu bàn thạch, hủ lạn hóa nhưỡng, quy thiên địa kinh xu chi tuần hoàn. Hữu hồn phách tăng nhi bất khuất, ngưng vi yêu tà. Yêu tà táo khởi, tắc sinh dịch khí, sinh quỷ vật, sinh dị quái. Hủy vu thổ địa, tác loạn giang hải, dân thâm khổ chi. Yêu tà giả, thực ma thần chi di oán dã.
+
+"Xưa kia chướng khí làm hại chúng sinh Liyue. Có người nói rằng, khi các ma thần chiến tranh không ngừng, kẻ thất bại sẽ bị đầy xuống dưới lớp đá nham kiên cố, sau khi mục nát sẽ trở thành đất, quay trở về vòng tuần hoàn của các nguyên tố giữa trời đất. Linh hồn (ma thần) nhiều khi vẫn căm phẫn tột cùng, không chịu khuất phục bèn ngưng đọng thành yêu khí. Mỗi khi yêu khí hoành hành sẽ tạo nên bệnh dịch, xuất hiện những điều ma quái, kỳ dị. (Yêu khí) hủy hoại đất đai, hoang tàn, làm loạn vùng biển lớn và sông hồ, nhân dân chịu khổ vô cùng. Cái gọi là yêu khí, chính là oán niệm còn sót lại của ma thần (bị đánh bại)."
+
+Nham Vương Đế Quân hoán chư Dạ Xoa trừ yêu tà. Dạ Xoa Giả, Lệ Nguyệt chi tiên thú, tính hung bố hãn, sát sinh nhi hộ pháp. Kỳ vưu giả hữu ngũ: viết Phù Xá, viết Ứng Đạt, viết Phạt Nạn, viết Di Nộ, viết Kim Bằng. Thử ngũ Dạ Xoa tùy Đế Quân lịch chiến yêu tà, phất trừ dịch lệ, thị xưng "tiên chúng dạ xoa".
+
+"Nham Vương Đế Quân triệu tập nhóm Dạ Xoa tiêu diệt yêu khí. Dạ Xoa là tiên thú vùng Liyue, bản tính hung tàn thiện chiến, để bảo vệ nền thống trị của Nham Vương Đế Quân sẵn sàng sát sinh. (Trong nhóm Dạ Xoa) mạnh nhất có năm người: Phù Xá, Ứng Đạt, Phạt Nạn, Di Nộ, Kim Bằng. Năm vị Dạ Xoa tuân mệnh của Nham Vương Đế Quân nhiều lần tuyên chiến với yêu khí, xóa bỏ dịch bệnh và chướng khí, vì thế người đời gọi họ là 'Tiên Chúng Dạ Xoa'".
+
+"Tiên Chúng Dạ Xoa" hộ pháp Nham Vương, diệt chư khổ ách, như thị kinh niên. Nhiên chu Dạ Xoa tuy hữu đai uy năng, diệc vô miễn vi nghiệp chương khốn, vi di khuể tạp. Hoặc hãm đại phẫn nộ, đại khủng bố nhi cuồng, hoặc tự tương đấu tử, hoặc chung cánh thành ma. Việt thiên niên kiếp số, ngữ Dạ Xoa tử vu phi mệnh giả kỳ san, bất tri sở chung giả một, thử ngoại hựu hữu bất tri danh nhi vong giả chúng, dư giả chí kim duy Kim Bằng nhi dĩ.
+
+"'Tiên Chúng Dạ Xoa' bảo vệ Nham Vương Đế Quân, bình định các tai họa trong nhân gian, cứ như vậy trải qua nhiều năm. Có điều, tuy Dạ Xoa có uy lực ghê gớm, những cũng khó tránh khỏi bị ý chí căm phẫn (ma thần) xâm chiếm. Có người (trong số họ) rơi vào cuồng loạn, sợ hãi mà phát điên, có người tự đâm chém cuối cùng chết vì đánh trận, có người lại tẩu hỏa nhập ma. Trải qua cả ngàn năm sau, năm vị Dạ Xoa có ba người chết do tai nạn, một người mất tích, ngoài ra còn rất nhiều Dạ Xoa không rõ danh tính chết hay tháo chạy, chỉ còn mỗi Kim Bằng là sống đến ngày nay."
+
+Kim bằng giả, hiệu "Kim Sí Bằng Vương", hựu viết "Hàng Ma Đại Thánh". Bất tri kỳ thủy, bất tri kỳ chung. Duy xuân dạ đăng tế, vọng phù quang vu cô vân các thượng, lệ nguyệt dân viết: "Thử hộ pháp dạ xoa thảo ma dã." Hoặc văn địch âm xuất vu địch châu, tầm chi bất kiến kỳ nhân, viết: "Thị dạ xoa hoán cựu hữu quy hỷ."
+
+Kim Bằng tên hiệu là "Kim Sí Bằng Vương", còn có tên là "Hàng Ma Đại Thánh". Không rõ bắt nguồn từ đâu, cũng chả biết kết thúc ra sao. Duy nhất vào Tết Hải Đăng đêm xuân, nhìn thấy ánh sáng lơ lửng phía trên Cô Vân Các, người dân Liyue nói rằng: "Vị Dạ Xoa này đang chiến đấu với yêu quái." Hoặc nghe thấy tiếng sáo từ Địch Hoa Châu, thế nhưng lần theo lại không thấy người đâu bèn nói: "Là Dạ Xoa gọi bạn cũ quay về chăng."
+
+Thị cố đại thần giả tất tao đại thôi chiết. Thất ngang nhất thiết thân hữu đồng bào, tích nghiệt nghiệp chướng, dũng tăng bất tức. Dĩ cựu nhật chi phẫn oán vi cừu thù. Vô thù báo diệc vô giải thoát, thực không du ngạ quỷ, thực không du ngạ quỷ chi khổ, vận kiếp bất diệt.
+
+"Vì thế, người có sức mạnh quảng đại thần thông ắt phải trải qua những điều tàn khốc. (Dạ Xoa) mất đi tất cả bạn bè và người thân, bản thân tích quá nhiều nghiệp, tâm mãi oán hận không ngừng nghỉ. Những oán hận và căm thù ngày xưa để lại để báo thù, nếu không được thực hiện sẽ không thể giải thoát, (khổ nạn như vậy) cũng giống như quỷ đói vất vưởng, cho dù trải qua vạn kiếp cũng không bao giờ kết thúc."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book89_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book89_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..de59f3806
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book89_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Phía dưới bậc thềm, báu vật được chôn dưới cây lá đỏ mọc một mình.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book8_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book8_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..99ab5f155
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book8_VI.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+"Hồ ly ngoan, đừng lộn xộn"
+Đó là lời ông nội đã dạy cho tôi. Khi bắt hồ ly niệm câu này, giương cung sẽ không bị run.
+Khi tôi định phóng tên, hồ ly chợt ngẩng đầu, bốn mắt nhìn nhau. Đôi mắt của nó giống như hồ nước, sáng lấp lánh, giống như mảnh bảo thạch.
+Trong lòng tôi giống như nổi lên cơn gió mạnh, rối bời. Mũi tên bị chệch hướng, phá vỡ băng cạnh hồ ly. Hồ ly nhấc đuôi lên, nhìn tôi một cái rất nhanh rồi quay đầu chạy thẳng vào rừng.
+Khi tôi tỉnh lại, lập tức chạy đuổi theo, nhưng người làm sao chạy nhanh bằng hồ ly chứ?
+Dần dần hồ ly trắng càng lúc càng nhỏ, biến thành một chấm trắng nhỏ.
+"Này! Đừng, đừng chạy"
+Tôi hô lên, thở hổn hển không ngừng.
+Nhưng khi tôi hô lên như vậy, điểm trắng đã chậm lại một chút.
+"Là đang đợi tôi sao?"
+Tôi suy ngẫm.
+"Nếu như muốn chạy, hồ ly làm sao có thể chạy chậm hơn người chứ."
+Hồ ly là một loại động vật thần kỳ. Cho dù ở Phong Khởi Địa bằng phẳng như vậy, cũng có thể chạy trốn rồi biến mất trong nháy mắt.
+Giống như đi vào thế giới khác.
+Nghĩ đến đây, tôi lại thêm tin tưởng,
+"Con hồ ly trắng đó đang đợi tôi. Nhất định như vậy."
+Tin tưởng vào hồ ly, đuổi theo điểm trắng sáng đó đi rất lâu rất lâu. Cứ đi cứ đi, chợt có một cơn gió nổi lên.
+Tôi run cầm cập, nhìn lại,
+"Kỳ lạ?"
+Điểm trắng lại biến thành 2 cái.
+Sau đó lại biến thành 3 cái, 4 cái. Giống như gió cứ thổi là sẽ nhiều thêm vậy. Sau cùng trở nên không thể đếm hết.
+Lúc này, có điểm trắng bay vào trong mắt của tôi, đau nhói. Dụi dụi mắt, mới phát hiện điểm trắng xung quanh đều là những bông bồ công anh lặng lẽ trôi. Còn hồ ly đã không biết đã đi đâu.
+Tôi tự cười một mình rồi về nhà.
+Ăn món thịt hầm củ cải mà không có thịt. Tôi rất ghét ăn món củ cải không có thịt, khiến tôi cảm thấy thật là đói, cứ đói như vậy rồi ngủ mất.
+Khi tôi tỉnh lại, là bởi nửa đêm nghe thấy động tĩnh nhỏ ngoài cửa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book90_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book90_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ad93790f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book90_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Phía trên bậc thềm, vệ sĩ bằng đá đang canh giữ báu vật dưới lớp đá vụn.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book91_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book91_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..26fea6b0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book91_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Ở phía bắc của vách đá, có một kho báu được chôn dưới những lớp đá vụn.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book92_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book92_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0287d42b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book92_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Tiến vào hải đảo, bên trong đám đất đá vụn dưới cánh cửa bên phải nhặt được bảo vật... có điều, chú ý kẻ bảo vệ.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book93_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book93_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..30ccb895c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book93_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Đi vào hải đảo, đến phía sau lưng thủ vệ dưới cột đá, có báu vật được cất giữ.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book94_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book94_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5a279c2c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book94_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+Đi vào hải đảo, đi đến chỗ con ốc biển khổng lồ, báu vật được chôn phía dưới đám đá vụn đối diện ốc biển.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book95_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book95_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b47b4a723
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book95_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+——Chúng Thần Tất Bạn——
+"Ta là lại sử triều đình, Kim Tử Quang Lộc tướng quân Weiyang! Còn không mau lui xuống!"
+"Hả, nhưng Kim Tử Quang Lộc chẳng phải là chức quan văn sao?" Mir buột miệng nói ra.
+Người phía đối diện đột nhiên đỏ ửng mặt, "Điêu dân to gan, hiểu cái gì!"
+"Chẳng lẽ những năm gần đây triều đình thay đổi chức vị rồi?"
+Hai võ sĩ đeo kiếm đi cùng cũng cười lớn "Haha! Các dịch trạm cách kinh thành cả ngàn dặm đều đi qua rồi, giờ lại bị kẹt ở quán nhỏ ngoại ô này!"
+Qin nhìn chằm chằm vào khuôn mặt đỏ ửng của Weiyang một lát, sau đó vỗ vào tay, "Bạn là nữ quan giả trai!"
+"Lão huynh thật là tinh tường" một vị võ sĩ nói "Chức quan của cô ấy là Thượng Nghi Đồng Sử. Hai người chúng tôi là Kim Ngô và Vũ Lâm - quan võ được sai đi làm nhiệm vụ, nhận lệnh từ Kim Tử Quang Lộc Đại Phu, đến đây để lấy Tà Kiếm."
+"Tuy là Kim Tử Quang Lộc... tướng quân, ahaha... là giả, nhưng chuyện sứ giả triều đình lại không giả chút nào." Một võ sĩ khác nói thêm.
+
+Chuyện Tà Kiếm Mir cũng nghe qua. Nghe nói năm sáu năm trước, trên trời rơi xuống thiên thạch. Nó thuộc loại nguyên liệu quý hiếm, đáng lẽ phải cống nạp cho triều đình. Thế nhưng sư phụ đúc kiếm Feng lại tự ý dùng thiên thạch làm thành vũ khí, tạo ra Tà Kiếm Cửu Bính. Nghe đồn, Tà Kiếm có thể lấy đi tâm trí con người, tạo nên sóng gió trong võ lâm.
+
+"Thì ra là vậy." Nói đến đó Mir đóng cửa nhà vệ sinh lại.
+"Muốn gì cũng được, ra khỏi nhà vệ sinh mau!" Weiyang biết việc cải trang bị lộ, cuối cùng lộ ra giọng thật. Lại dễ thương mềm mại đến động lòng.
+"Weiyang vốn là nữ Đồng Sử, lại được giáo dục đàng hoàng. Không giống như nam nhân chúng ta đi đâu cũng giải quyết được. Mong lão huynh nhanh một chút vậy."
+
+Sau khi rửa tay và rời khỏi nhà vệ sinh, Mir ngồi xuống cùng với hai võ sĩ.
+"Quán nhỏ nơi xa, lại có thể gặp người hiểu biết về triều đình." Có lẽ Vũ Lâm đang thăm dò Mir, "Xin hỏi huynh đài xuất thân như thế nào?"
+"Gia phụ là Mễ Thính Nhân từng là Quang Lục Tự Khanh. Sau này bị vu oan dùng tiền công nên bị bãi quan về quê." Di Nhĩ vuốt cằm, "Không giống như bố tôi chỉ muốn an nhàn qua tuổi, tôi vẫn muốn quay lại triều đình, gột rửa nỗi nhục của Mễ gia."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book96_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book96_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c191bbb4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book96_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+——Chiến trường Tu La——
+"Ừm, ngon quá."
+Thứ bám trên người Weiyang trở nên dịu dàng và ôn hòa hơn nhiều. Cô cầm chiếc bánh mà Mir làm, ăn từng miếng một. Mới ăn miếng đầu tiên thì bị bỏng, nhưng vẫn thè lưỡi ra một cách đáng yêu.
+"Ăn nhiều quá cần nghỉ ngơi tiêu hóa một chút." rồi dùng ánh mắt như ra hiệu Mir cũng cầm một chiếc bánh lên, "Anh nói lại đi?"
+"Thiên thạch năm xưa được gọi là Thần Kích. Bị người phàm đập vỡ rồi tạo nên ma kiếm Cửu Bính. Một thanh là Vụ Hải Ma Kiếm. Thêm hai thanh mà họ đã thu thập được..."
+"Vậy bạn là?"
+"Tôi là con gái của cựu Thiên Đế, tên đã quên rồi. Tôi nắm quyền phán quyết và định tội, dùng cách nói của người thường đó là hình luật."
+Quang Lộc Tự chủ yếu giữ nhiệm vụ tế lễ, vì vậy các nghi thức, lời hiến tế bị bố ép học đến mức có thể đọc ngược trôi chảy. Đồng thời do tiếp xúc với thứ này, Mir cũng biết một số thủ thuật. Nếu như biết được tên thực sự của thần linh, thì có thể sai khiến dễ dàng. Vị này chắc không biết rõ điều đó.
+
+"Vì thế triều đình muốn đúc lại Thần Tiêu Chi Kích sao?" Mir tự thuyết phục bản thân bằng giả thuyết này rồi tự nói ra.
+"Tôi cũng không biết. Chủ nhân của tấm thân này không biết chuyện gì khác. Cô ấy chỉ... rất tức giận, muốn chứng minh bản thân." Weiyang đặt đôi tay lên lồng ngực.
+"Vậy thì tôi phải dùng nghi thức hiến tế gì để tiễn bạn đi đây?" Mir dụi đôi mắt đã mất đi công dụng, "Rồi sau đó đôi mắt của tôi sẽ quay trở lại?"
+
+"Đọc tên cho tôi đi." Cô gái phía trước ngẩng đầu lên, miệng có dính một ít vụn bánh.
+"Bạn nói bậy gì vậy. Bài thi trước điện là do thánh thượng đích thân phê duyệt, một con mắt sao có thể trở thành Quang Lộc Tự Khanh được chứ?"
+"Tôi phải thu thập tất cả mảnh vụn của Thần Kích." Thiếu nữ nói, "Nếu không thế giới sẽ gặp phải tai ương."
+Mir không có phản ứng gì, chỉ nhìn người phía trước mặt mình.
+"Bạn không nhất thiết phải đi cùng tôi, thế nhưng vì chúng sinh, đôi mắt của bạn tôi vẫn phải mượn một khoảng thời gian."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book97_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book97_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ef8a69e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book97_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——Huyền Nữ Chinh Tây——
+"Việc tôi có thể làm cho bạn chỉ có thể như vậy mà thôi." Mir đưa lên thức ăn đã được nấu chín, sau đó ngồi đối diện với Weiyang.
+Do vừa rồi hai bên giằng co quyết liệt, tay phải của Weiyang bị gẫy, hiện giờ vẫn phải băng bó. Cô nhìn Mir, còn anh thì chống cằm nhìn bản thân, hai người không nói với nhau một câu nào.
+Cuối cùng Weiyang dùng tay trái cầm đũa lên, nhưng cũng không gắp được viên thịt trong bát canh nóng.
+Mir thở dài, bỏ đũa xuống "Thôi vậy tôi bón cho bạn ăn."
+"Bạn có thể làm nhiều hơn thế cho tôi." Weiyang ăn được vài miếng sau đó đột nhiên nói ra câu nói đó. Đương nhiên vẫn như cũ, không có chút cảm xúc nào.
+"Quang Lộc Tự chủ yếu quản lý tế phẩm, hiến tế cho Thần Tiêu Thiên Nhân của các bạn. Có thể nói hầu hạ bạn là chức trách công việc của gia đình chúng tôi."
+Thần tiên dấy lên đao binh, người phàm chúng ta ngoài việc đứng nhìn, còn có thể làm gì khác nữa?
+Nửa câu phía sau, Mir không còn gì để nói nữa.
+
+"Trước kia bạn có vài lần giao đấu với Tà Kiếm Chủ, chẳng phải có thể một chiêu điều khiển thương với đao kiếm sao. Sử dụng cái đó điều khiển đũa là được rồi."
+"Cái đó là phụ thân truyền lại. Chỉ có tôi mới có thể sử dụng - Là tuyên bố và hành quyết dùng để định tội sau cùng. Không thể..." Giọng nói của Weiyang vang lên "Không thể dùng tùy tiện được."
+"Người đó nói trước khi chết, nói sự việc của bố tôi không rõ ràng." Mir nhân lúc nhàn rỗi, dụi đống lửa, "[Mễ Quang Lộc không trong sạch cũng không oan uổng]... câu nói này rốt cuộc là có ý gì?"
+Nếu như triều đình không định đúc lại Thần Kích, vậy vị vương nữ đi theo Weiyang là muốn chống lại triều đình.
+Dường như đọc được tâm tư của Mir, khuôn mặt của Weiyang dưới ánh đèn có chút tối lại.
+Cô ấy nói: "Bạn có thể không cần giúp tôi nữa. Bạn cũng chỉ là người thường, đối địch với triều đình không được lợi ích gì."
+Mir nói: "Việc này trước tiên không cần nhắc đến. Tôi đi tìm bố tôi hỏi sự việc rõ ràng rồi quyết định."
+Weiyang nói: "Hả... phải đi về phía nam gặp lệnh tôn sao. Vậy ngài mai phải đến các cửa hàng lụa và mỹ phẩm mới được."
+Mir nói: "Ông ấy cũng chỉ là một ông lão già, không cần phiền phức như vậy."
+Weiyang bất ngờ lộ ra vẻ cứng rắn hiếm thấy "Đây chẳng phải là trách nhiệm của bạn sao?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book98_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book98_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..636fe8e8e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book98_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+——Sơn Nhân Diệu Kế——
+Gặp tình cảnh như vậy, cho dù là bồ tát hay là Đại La Kim Tiên xuất hiện cũng phải bó tay.
+"Thanh Hỏa Giới Tà Kiếm 'Katakugosha' này, là Thần Kích được hỏa giới Dharani đập vụn mà luyện thành. Hả, vậy theo lời của công chúa điện hạ đó chính là Hỏa Giới trong Thần Vương Cửu Giới"
+Tại sao võ sĩ từ phương tây có thể dùng kiếm thuật thần thông như vậy? Thông thường sẽ bị Tà Kiếm đoạt mất tâm trí, mất đi tính mạng, võ thuật của bản thân cũng từ đó mà mất đi.
+Weiyang ôm lấy cánh tay bị gẫy, hít lấy một hơi trong bầu không khí nóng nực. Nếu bình thường với đạo hạnh của cô có thể lập tức khiến vết thương do chặt đứt liền lại, thế nhưng hiện tại chỗ bị thương lửa cứ cháy không ngừng.
+Ánh mắt của cô dần mờ đi do mất máu quá nhiều. Mir đỡ lấy cô.
+"Nhìn vào mắt ngươi, dường như có rất nhiều câu hỏi. Ta sẽ để ngươi chết một cách rõ ràng. Ta đã giết bố ngươi chỉ vì ông muốn cản trở sự phục sinh của thần vương. Và tại sao ta có thể điều khiển văn tự Hỏa Giới, thay vì bị điều khiển..."
+Võ sĩ phía đông giơ Tà Kiếm lên "Vì ta chính là thiên binh Đi Săn Trong Mây"
+Tương truyền thiên đế vì muốn giao tranh với Asura, từng tuyển chọn cẩn thận các chiến sĩ đã chết từ ba giới hóa thành thiên quân. Những lúc thời tiết xấu hoặc sấm sét đầy trời, người Trung Châu sẽ gọi đó là binh sĩ của thiên đế đang "Đi Săn Trong Mây"
+
+"Sao, sao lại thế được"! võ sĩ lộ ra ánh mắt không dám tin, nhìn Tà Kiếm rạn nứt,
+Trong lúc hoảng loạn, Mir lấy ra di vật mà người bố để lại. Vốn chỉ là để đối phó một chút. Anh nào biết rằng đây là Chí Đại Ma Kiếm từng đốt cháy cả thế giới - "Laevatain". Nếu như nói văn tự Runes là bí mật của hỏa giới, vậy thì "Laevatain" chính là bất diệt chân như của hỏa giới.
+Thanh ma kiếm bị rụi tắt do đã thiêu đốt cả thế giới, nay lại nuốt được văn tự Hỏa Giới lại bùng cháy lên một lần nữa.
+
+"Thế giới này lại bị thiêu hủy sao..." Nói hết câu này Weiyang liền ngã xuống đất.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book99_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book99_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d49f70827
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book99_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+——Tố Nữ Kế Thừa——
+"Hành động của bạn đã cứu giúp chúng sinh, có thể được coi là đại anh hùng" Thái Tử vòng tay ra sau lưng, đi một vòng quanh Mir đang khấu đầu.
+Thế nhưng Mir vẫn không có chút phản ứng nào.
+"Giao ra Thần Kích, sau 30 ngày thì Quang Lộc Tự Khanh chính là ngươi rồi. Nếu muốn, vị trí thủ phụ trong vòng 10 năm cũng có thể cho ngươi." Thái Tử ngồi xuống, "Ngươi thấy thế nào?"
+"Bệ Hạ chưa cho thảo dân bình thân, không dám nói nhiều."
+"Vậy chẳng phải là ngươi bảo ta cho ngươi bình thân sao. Không được, không được... vị vua tương lai của một nước..."
+"Haizz, thật lắm chuyện." Mir đổi tư thế, "Lễ nghi của triều đình, nếu gặp thái tử không cần bái lạy, chỉ cần vái ba cái là được. Tôi thấy ngài chuẩn bị lên làm hoàng thượng đã chúc mừng trước rồi, ngài vì sao vẫn nhiều chuyện vậy?"
+"Ngươi, ngươi!"
+"Tôi làm sao," Mir đứng dậy, "Thần Kích đưa một nửa cho ngài, hỏa giới Dharani tôi cần phải để cho bố tôi. Chủ yếu là để tránh những chuyện phiền phức sau này."
+"Không sợ. Chỉ là hình thức thôi. Về sau đây chính là thần khí mới của đất nước. Haha."
+Mir ngồi đối diện với Thái Tử mà không hề e dè, "Chúng ta đều lớn lên nhờ dòng sữa của mẹ, sao ngài lại ngốc đến vậy cơ chứ!"
+"To gan! Ta niệm tình phu nhân là vú nuôi của ta, lại có công giáo dưỡng nên mới nhường nhịn người!"
+"Quang Lộc Tự Khanh ai thích thì làm vậy. Tôi sẽ về quê."
+Thái Tử đứng lặng trong phút chốc.
+"Weiyang, cô ấy?" Mir gắp một miếng rau, giả vờ như không quan tâm.
+"Hả, có công lao, sẽ được thăng chức Thượng Nghi. Âm mưu của người bố là Kim Tử Quang Lộc Đại Phu không liên quan đến cô ấy, lại có Thái Thường, Thủ Phụ nương tình. Ta sẽ đối tốt với cô ấy."
+Câu này nghe có chút kì quái.
+Có điều như vậy cũng tốt...
+
+Người thì không còn nữa rồi, đôi mắt mà bản thân đánh mất nay đã phục hồi lại, thi thoảng còn chút đau nhẹ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Book9_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Book9_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa61ebc87
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Book9_VI.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+Không đuổi được hồ ly, ăn món củ cải hầm vô vị, tôi ôm bụng đói đi vào giấc ngủ. Câu chuyện về hồ ly, nếu như không bởi vì câu chuyện sau đó, tôi cũng nhất định là quên rồi.
+Nửa đêm nghe thấy động tĩnh ngoài cửa, tôi đột nhiên tỉnh lại.
+"Ngộ nhỡ có heo rừng đến ủi củ cải nhà tôi?"
+Tôi nhảy bật lên, đi đến trước cửa. Mở ra nhìn, đứng ở ngoài đó lại là bé hồ ly trắng nhỏ ơi là nhỏ, trong đêm tối trắng đến phát sáng, sáng đến nỗi gần như ánh nắng xuyên qua lá cây rơi xuống mặt hồ, sáng lung linh vậy.
+"Đúng rồi, nhất định là con hồ ly sáng nay!"
+Tôi nghĩ, lại nghĩ đến đôi mắt long lanh như bảo thạch trong hồ nước, giống như từ trong tim tôi ngắm nhìn tôi vậy.
+Sau đó, tôi tay không, đôi mắt ngái ngủ đi về phía nó.
+Lần này, nó không động đậy, yên lặng ngồi ở đó đợi tôi đến.
+1 bước 2 bước, cách hồ ly càng ngày càng gần, hồ ly càng trở nên cao lớn.
+Khi tôi đi đến trước mặt nó, hồ ly lại biến thành một người.
+Là một người vóc dáng cao, cổ dài, da trắng. Đôi mắt của cô giống như hồ nước, sáng lấp lánh, giống như miếng bảo thạch vỡ. Trong màn đêm lại giống như ánh mặt trời xuyên qua lá cây chiếu trên mặt hồ.
+"Đúng là một mỹ nhân. Phải rồi, giống như cô gái tôi thích từ lâu. Mặc dù tôi không còn nhớ tên của cô ấy nữa, nhưng đôi mắt kia, nhất định là cô ấy."
+Tôi nghĩ thầm.
+"Đây thực sự là ảo thuật của hồ ly"
+Nhưng điều thực sự kỳ lạ là tôi lập tức biết "hồ ly biết ảo thuật". Vâng, chỉ cần nhìn vào đôi mắt đó thì điều gì cũng sẽ tin tưởng.
+Ảo thuật cũng được, hồ ly biến thành người cũng tốt, với đôi mắt giống hồ nước kia, đôi tròng mắt giống như bảo thạch, đều không là gì cả. Chúng tôi cứ yên lặng như vậy trong biển bồ công anh vô bờ bến, không nói gì cả.
+Cuối cùng, cô ấy cũng mở miệng nói chuyện, mặc dù không phải nói tiếng người nhưng tôi lại nghe hiểu được. Đây chắc cũng là ảo thuật của hồ ly.
+"Nếu như không phải ngài ra tay cứu giúp, sợ rằng tôi đã phải bỏ mạng bên hồ rồi"
+Cô ấy nghĩ ngợi, lại nói:
+"Mặc dù như vậy cũng không tồi, chết ở bờ hồ giống như bảo thạch.
+"Nhưng hồ ly chúng tôi có ân tất báo, tôi nhất định phải đáp tạ ngài."
+Cô ấy hạ mình xuống cúi đầu trước tôi, mái tóc đen dài từ trên vai rũ xuống như dòng nước chảy.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Costume340000_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Costume340000_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc6967dde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Costume340000_VI.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+Điệu nhảy và tiếng hát của Barbara xuất phát từ tấm lòng muốn chữa trị cho mọi người.
+Nhưng thỉnh thoảng, Barbara luôn mang lại nụ cười cho mọi người cũng có lúc cảm thấy lạc lõng.
+Muốn được giống như những cô gái đồng trang lứa, có thể rảnh rỗi đi dạo phố với bạn thân, trải qua thời gian ấm áp cùng mọi người.
+Nguyện vọng nhỏ nhoi như thế có lẽ là đơn giản với người khác, nhưng với cô thì có chút xa xỉ.
+
+Là một thần tượng, ra ngoài lúc nào cũng bị người hâm mộ quá khích vây quanh,
+Khó lắm mới rảnh rỗi để về nhà với gia đình, thời gian ấm áp với bố mẹ, chị gái lúc nào cũng ngắn ngủi.
+Chị gái xuất sắc và bận rộn luôn bị công việc vây lấy, mỗi khi Barbara muốn tâm sự với chị ấy lại chẳng thể mở lời bởi núi công việc chất chồng của chị mình.
+
+Barbara cũng nhìn thấy được sự mệt mỏi của chị gái.
+Không còn cách nào khác, Jean - Gunnhildr là đội trưởng đại diện của mọi người.
+"Nhưng, nếu có thể...có thể trả lại chị cho tôi không?"
+Nhìn chị mình vất vả, Barbara đã tự nhủ như vậy.
+
+Đúng vào lúc đó, Barbara nghe được tin đồn về một quần đảo kỳ diệu.
+Mùa hè, đảo, biển...có phải đây chính là cơ hội tốt không?
+Mùa hè có nghĩa là nước giải khát mát lạnh, là món tráng miệng ngọt ngào, là bãi cát vàng, là biển xanh và người người chơi đùa dưới nước.
+Đúng, bãi cát, biển! Cứ làm như vậy đi.
+
+Muốn đi biển phải chuẩn bị kỹ lưỡng mới được,
+Phải mang theo đồ tráng miệng, kẹo...à phải rồi, cả Cá Khô Cay nữa. Bỏ hết tất cả vào chiếc túi hình con vịt vàng dễ thương♪
+Còn quần áo! Phải thay đồ mùa hè cho thoải mái, chiếc váy ngắn này có vẻ rất xinh, và bông hoa nhỏ màu trắng trên đôi giày cũng thật xinh xắn♪
+Và thêm một chiếc nơ bướm nhỏ trên cổ áo, trông sẽ dễ thương hơn không nhỉ?
+La...lalalala...lala ♪ Barbara đã vui đến nỗi cất tiếng hát.
+
+À, chắc chị không có thời gian để chuẩn bị quần áo mùa hè đâu nhỉ?
+Nghe có vẻ hơi rắc rối, nhưng cũng không phải không có cách.
+"Lisa có rảnh không? Tôi muốn mời bạn cùng chọn quần áo." Barbara vừa cười vừa gõ cửa thư viện.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Costume340001_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Costume340001_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..65d2e3c4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Costume340001_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Cuộc sống của Đội Trưởng Đại Diện cứ như những bánh răng của một cỗ máy, bị trách nhiệm nặng nề cuốn lấy, và bị đè bẹp trong mớ việc chất chồng.
+Cứ như vậy, "bộ giáp" được đúc bằng quy tắc kỵ sĩ dần dần trở thành da thịt của Jean. Việc ăn mặc đúng mực, giữ hình tượng trang trọng trước mặt mọi người đã trở thành một thói quen.
+Nhưng thực ra, tuổi của Jean cũng chỉ xê xích với những thiếu nữ bình thường một chút.
+
+Trong tiểu thuyết được các thiếu nữ yêu thích, không thể thiếu những bộ váy áo đẹp đẽ như sao trời. Các cô gái có dòng dõi quý tộc sang trọng sẽ có cả một tủ áo to như cung điện, váy dài với những lớp váy đan vào nhau như sóng biển.
+Có lẽ Jean cũng từng có khát khao lãng mạn...dù sao thì ai mà chẳng khát khao cái đẹp xa hoa?
+
+Bây giờ nguyện vọng của Jean đã được thực hiện - cô ấy đã có được bộ trang phục mùa hè cực kỳ vừa vặn, và còn hơn hẳn bất kỳ bộ váy áo đẹp đẽ nào trong những quyển tiểu thuyết.
+"Nghe nói ý tưởng ban đầu đến từ Barbara, cô ấy và Lisa đã tìm khắp các cửa hàng và vừa ý kiểu dáng này nhất."
+"Kaeya đã thuyết phục được tiền bối Diluc thuê thợ về để chỉnh sửa lại thiết kế..."
+"Amber phụ trách chọn vải, vận dụng kinh nghiệm làm Bá Tước Thỏ, khá thoải mái, may mà không đắt lắm..."
+"Trong số đá quý được dùng làm trang sức cũng có những viên đá mà Albedo và Klee sưu tầm."
+"Việc may vá do Noelle phụ trách, mỗi đường kim mũi chỉ đều vô cùng vừa vặn."
+"Kích thước chi tiết cũng do Lisa cung cấp...không ngờ cô ấy còn tự tay may được món đồ trang trí bằng hoa tường vi tinh xảo như vậy..."
+Món quà mà tất cả mọi người dồn tâm huyết vào đã trở thành sự bất ngờ xưa nay chưa từng có.
+
+Nếu kỳ nghỉ lần trước chỉ là nghỉ ngơi giữa lịch trình bận rộn, thì lần du lịch biển này vừa hay có thể giúp Jean hoàn toàn thả lỏng.
+Sau khi cởi bỏ "áo giáp", cơ thể nhẹ nhàng như bồ công anh bay lượn, lung linh dưới ánh nắng nơi biển cả.
+"Đây là lần đầu tiên tôi...trải qua kỳ nghỉ hè thảnh thơi như thế."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Costume340002_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Costume340002_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9ea9d82c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Costume340002_VI.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+Giới thương nhân Liyue phẫn nộ chỉ trích, nhưng Thiên Quyền Ningguang, dường như luôn nở một nụ cười nhẹ nhàng tự tin và điềm tĩnh.
+Một người như cô ấy, thật ra cũng giống như những người dân Liyue bình thường khác, bị bủa vây bởi đủ loại cảm xúc tiêu cực như đau buồn, không cam tâm và suy sụp.
+Vào lúc cảng Liyue gặp đại nạn, Ningguang đã từng phải bất đắc dĩ mà hy sinh Quần Ngọc Các - tòa cung điện trên không mà cô đã dày công xây dựng suốt bao năm.
+Tất cả ký ức trong quá khứ, ngọt ngào hay cay đắng, đều đã cùng với Quần Ngọc Các chìm vào trong biển lớn. Cho dù đó là Ningguang, thì trong lòng cũng vô vàn tiếc nuối.
+Dù cho mọi thứ đã yên ổn, cuối cùng cô ấy đã có cơ hội xây lại giấc mộng xưa, nhưng cũng thường âm thầm thở than.
+Thế sự thường như thế, không biết khi nào lại phải đối mặt với sự mất mát.
+Mỗi khi nghĩ đến đây, đều không sao ngăn được nỗi buồn.
+
+Khi buổi tiệc trên không trung một lần nữa diễn ra, Ningguang thân mặc một bộ lễ phục màu lam bước lên trước, nâng ly mời quan khách cùng chúc mừng.
+Thế nhưng, trong thời khắc hội tụ linh đình, giữa một biển trời báu vật, ly vàng chén ngọc, tiếng nhạc, tiếng cười đan xen,
+Thiên Quyền Tinh của Liyue lại một lần nữa bị ưu sầu vây bủa tâm can.
+
+Với tâm trạng buồn phiền, cô bước khỏi bữa tiệc, bước đến dưới bầu trời đêm.
+Đã không còn nghe thấy tiếng cười nói vui vẻ trong lầu các xa xa, giữa trời đất rộng lớn cô ấy dường như chỉ cô quạnh một mình.
+Giống như trước đây thường làm, một lần nữa cô ấy nhìn xuống Liyue bên dưới...
+Ánh sáng huyền ảo tựa như lớp lụa mỏng bao trùm lấy Liyue. Từ Bích Thủy Nguyên đến Ngoại Ô Li Sa, hiện lên một vùng rộng lớn màu trăng trắng.
+Đây là cảnh sắc mà Ningguang quen thuộc nhất. Từ khi Quần Ngọc Các hoàn thành, khoảng đất trời mà cô nhìn thấy mỗi đêm đều bao la như thế.
+Thời gian thấm thoát, non xanh nước biếc vẫn như xưa.
+
+"Trong nhân thế vô thường, lại vẫn tồn tại các sự vật không hề thay đổi sao."
+"Trăm năm sau, thiên địa vạn tượng có lẽ sẽ khác đi. Nhưng ngày đó, dung nhan của tôi cũng đã mất đi, cơ thể cũng đã hóa thành tro bụi."
+"Bộ lễ phục này, dù cho từng lộng lẫy thế nào, đến lúc đó cũng đã sớm mờ nhạt."
+"Có điều, chỉ cần tôi còn tại thế, thì sẽ còn vô số tài sản mặc tôi chi phối, sẽ còn sức mạnh Thiên Quyền để tôi điều hành."
+"Đời này phải sống cho thỏa mình. Quyền thế, vinh hoa, tình nghĩa, đều không thể thiếu."
+"Đây là chuyện mà tôi đã xác định từ lâu sao? Nếu đã là vậy, sao lại rơi vào vòng luẩn quẩn, chỉ vì hư vô nhất thời mà mất đi tâm trí."
+"Chính vì đời người ngắn ngủi, nên càng phải trân trọng trăm năm này."
+"Dù cho ngàn năm qua đi, thì người đời sau vẫn nhớ đến tên gọi - Ningguang."
+
+Cô quay lưng trở về buổi tiệc, trong lòng đã sáng rỏ.
+Khi gặp lại, Thiên Quyền Ningguang lại nở nụ cười tự tin và điềm tĩnh.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Costume340003_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Costume340003_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a91b0e59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Costume340003_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+Lựa chọn những cánh hoa nghê thường mới nở, dùng kỹ thuật bí truyền xa xưa để dệt nên tấm lụa thượng hạng. Màu nhuộm được tinh luyện từ Túi Lưu Ly có màu sắc rực rỡ, để tạo ra được sắc thái huyền diệu trong các bức họa cổ. Thiết kế độc đáo kết hợp giữa phong cách Liyue và những vùng đất khác, trải qua trăm ngày cắt may, mỗi một đường may đều như nét vẽ thật chi tiết trong bức tranh.
+Bộ lễ phục này có lẽ là trang phục mà Keqing quý trọng nhất, lai lịch của nó cũng vô cùng vi diệu...
+Từ sau khi đảm nhiệm "Ngọc Hành" đến nay, Keqing chưa từng được hưởng lợi gì từ chức vụ này, ngược lại còn phải dồn vào đó không biết bao nhiêu thời gian cá nhân. Để tăng hiệu suất công việc, thường ngày Keqing ăn mặc chủ yếu chú trọng tính gọn gàng năng động, chỉ đảm bảo tính tao nhã và thẩm mỹ ở mức cơ bản. Do đó, Keqing của trước đây tuy xinh đẹp là thế, nhưng không hề chạm tới phấn son.
+Sau khi lần lượt làm việc với Ganyu và Ningguang, thực ra Keqing cũng có chút suy nghĩ...
+Cô ấy chứng kiến Ganyu làm việc sớm tối triền miên, tự biết mình không thể bắt chước người thư ký có dòng máu bán tiên kia; nên cô cũng tìm hiểu tác phong của Ningguang. Ningguang thường sẽ tắm rửa thay đồ sau khi hoàn thành công việc, từ đó mà "thay đổi tâm trạng", quên hết công việc chất đống như núi của ngày mai, hoàn toàn thả lỏng cơ thể.
+Keqing hiểu rõ, chính vì đi đầu trong cải cách, mới không thể chỉ dựa vào nhuệ khí thông thường để hành sự, mà phải biết chăm sóc sức khỏe và tinh thần của mình, tránh những tổn thương vô hình, để có thể bước tiếp một cách vững vàng.
+Khi Ningguang khuyên nhủ Keqing, cũng từng bày tỏ kỳ vọng của mình:
+"Trong những buổi lễ trước đây, cô đều xuất hiện với trang phục như bình thường, dân chúng cũng đã quen với hình tượng này của cô. Ngày nay, cục diện của Liyue đã khác xưa, nếu có thể xuất hiện trước mặt mọi người với một diện mạo mới mẻ, ắt hẳn sẽ khiến mọi người vui vẻ, đồng thời cổ vũ cho họ.
+Đương nhiên Keqing hiểu được, cô ấy chỉ muốn âm thầm thay đổi mà không làm các đồng liêu quá lo lắng.
+Vậy thì hãy bắt đầu từ lễ phục cho Tết Hải Đăng đi.
+"Bộ lễ phục này là một đường ranh giới, tượng trưng cho công việc và cuộc sống của tôi không quấy nhiễu lẫn nhau, có thể khiến tôi vững vàng dẫn lối, tiến đến thời đại mới của Liyue."
+Keqing lúc đó đã hiểu rõ, nên đặc biệt nhờ thợ may riêng của Ningguang may trang phục cho mình, thiết kế cuối cùng vẫn phải tuân theo quy tắc "xa hoa một cách tối thiểu". Sau đó, Keqing trở về với công việc, bắt tay cho công tác chuẩn bị Tết Hải Đăng.
+Còn về chuyện lại rơi vào trạng thái bận rộn cực độ, chỉ là một sự cố nhỏ do thỉnh thoảng mất chừng mực mà thôi.
+Khi một lần nữa cùng trò chuyện với Nhà Lữ Hành trên Quần Ngọc Các, nghe những lời nói chân thành, suy nghĩ của Keqing chợt ùa về thật rõ rệt, cô nhớ lại quyết định không lâu trước đây của mình, bất chợt mỉm cười.
+Có lẽ đây là sự hiểu ngầm nhỉ, người đồng hành lý tưởng, luôn có những suy nghĩ hợp ý nhau.
+Khoác lên người bộ lễ phục đã chuẩn bị từ lâu, đón chào ánh mắt của Nhà Lữ Hành, sau vài câu tâm sự, nhận được sự công nhận tuyệt vời, rồi cùng chào đón màn pháo hoa rực rỡ.
+Tà áo phản chiếu lên ánh hào quang lộng lẫy của lễ hội, giống như bầu trời sao khi ánh tà dương vừa tắt, tà áo phấp phới theo từng bước chân của Keqing, trông như cánh hoa tung bay trong gió.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Costume340006_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Costume340006_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac71ffab0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Costume340006_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Chị ơi, bộ trang phục này chắc là của chị phải không? Lúc em dọn dẹp phòng đã tìm thấy..."
+Barbara hai tay nâng bộ lễ phục được xếp ngay ngắn, huy hiệu của Đội Kỵ Sĩ phản chiếu lên sắc vàng óng ánh dưới ánh mặt trời.
+Thoạt nhìn kiểu dáng rất quen thuộc, nhưng Jean có thể khẳng định mình chưa từng có bộ trang phục nào như vậy.
+Nhưng nghĩ lại, trang phục bình thường mình mặc cũng do mẹ đích thân may.
+"Chẳng lẽ... là của mẹ?"
+
+Đối diện với câu hỏi của cô con gái, nụ cười hiếm hoi đã lộ ra trên gương mặt của Frederica.
+"Chuyện đã xưa tới mức mẹ suýt quên luôn rồi, hóa ra Seamus vẫn còn giữ nó sao."
+"Đây là bộ lễ phục mà mẹ đã mặc lúc nhận danh hiệu "Kỵ Sĩ Xích Dương". Nếu con không chê thì hãy lấy mặc đi."
+Mầm non khi xưa giờ đã nảy nở xum xuê, bóng râm của nó đang che chở cho mảnh đất thân thương.
+Vinh quang của năm xưa đã được kế thừa, mà lại còn thêm phần rực rỡ.
+Họ dùng nghi thức của kỵ sĩ để hồi đáp nhau, tiếp theo đó là sà vào vòng tay yêu thương của người thân, chiếc ôm đã lâu ngày không gặp.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Costume340007_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Costume340007_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..eeb354864
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Costume340007_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Ba tháng gần đây, Amber khá bực mình vì Quả Móc Câu. Khi đi do thám trong rừng, cô thường bị Quả Móc Câu móc rách đồng phục và vớ chân, mà gần đây do quá bận rộn nên không có thời gian để vá lại.
+Ban đầu nhóm hậu cần của Đội Kỵ Sĩ đã phát cho cô ấy ba bộ đồng phục kiểu dáng như nhau để thay đổi, chỉ hỏng một bộ thì không nghiêm trọng lắm. Nhưng Amber vô cùng quý trọng ba bộ đồng phục này, dù cho bộ nào bị hỏng cũng làm cô ấy cảm thấy đau lòng.
+"Ngay cả Bá Tước Thỏ của tôi cũng được thiết kế theo những bộ đồng phục này đó!" Amber đau lòng nghĩ.
+
+Sau khi làm xong nhiệm vụ, Amber đã lấy kim chỉ ra để vá lại, đáng tiếc cho dù khéo tay thế nào đi nữa, thì trên vải vẫn để lại dấu vết chắp vá.
+Nhưng chỉ nửa tháng sau, Amber đã nhận được đồng phục mới trong buổi hội nghị cuối năm của Đội Kỵ Sĩ.
+So với bộ trang phục cũ càng chính thức hơn, thiết kế dường như cũng tinh tế hơn. Và nhất là, không dễ bị móc rách!
+Đội trưởng Hertha của đội hậu cần đã nói thế này: "Đại diện cho Đội Kỵ Sĩ Tây Phong, xin gửi bộ trang phục mới đến cho Kỵ Sĩ Trinh Thám duy nhất! Rất cám ơn cô đã luôn nỗ lực hết mình."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Costume340008_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Costume340008_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..42e9796d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Costume340008_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+Khi bạn đến Vực Hái Sao, Mona dường như đã đợi bạn từ trước.
+Cô ấy ngẩng đầu nhìn bầu trời, miệng ngân nga một bài ca dao mà bạn không biết. Đột nhiên bạn nảy ra ý nghĩ tinh quái, rón rén đến gần cô ấy từ phía sau, chưa kịp vỗ lên vai cô, thì tiếng ca đã đột nhiên ngừng lại.
+"Muốn hù tôi thì bây giờ là quá muộn rồi nhé."
+
+Ây da, không hổ danh là nhà chiêm tinh vĩ đại Mona Megistus. Bạn chỉ đành ngoan ngoãn ngồi xuống bên cạnh cô ấy, Mona tằng hắng vài tiếng, rồi nói như một cô giáo...
+"Trời sao hôm nay rất tráng lệ, là thời cơ tốt để quan sát thiên văn. Hơn nữa, tôi đã mời cặp tình nhân trên Vực Hái Sao đi chỗ khác rồi, như vậy thì "Khóa chiêm tinh thuật cơ bản" của chúng ta đã có chỗ để tiến hành rồi."
+Thảo nào không nhìn thấy Marvin và Marla.
+"Vậy chúng ta bắt đầu thôi."
+"Cái gọi là "chiêm tinh" chính là tên gọi chung của việc nghiên cứu nguyên lý quy luật vận hành của vật chất, thiên thể chỉ là một đối tượng nghiên cứu ở tầng bề mặt của bộ môn học vấn này..."
+Phần cơ bản ở lúc đầu thì bạn còn hiểu được, nhưng cô ấy nói càng lúc càng nhanh, càng nói càng huyền diệu, dần dần bạn đã không theo kịp suy nghĩ của cô ấy nữa. Nhưng khi cô ấy nói đến những thứ này, bộ dạng phấn khích của cô ấy làm bạn không nỡ cắt ngang.
+Bạn nhìn vào đôi mắt sáng rực và cả đôi tay múa may liên tục không dứt của cô ấy, có hơi khó xử, ừm?
+"Cô đã đổi trang phục rồi sao?"
+Cô ấy dường như không ngờ rằng bạn sẽ đột nhiên hỏi như vậy, nhất thời có hơi bối rối, nhưng đã nhanh chóng bình tĩnh lại.
+"Đúng vậy, vì dịp trang trọng như thế này, làm người hướng dẫn chiêm tinh thuật cho bạn, nên tôi đã cố tình đổi bộ trang phục khác để bày tỏ... ừm... sự tôn trọng."
+Bạn cảm thấy hơi áy náy, cô ấy đã nói như vậy rồi, nếu không nghiêm túc thì không được. Vốn dĩ có hơi buồn ngủ, nhưng bạn đã dùng tay vỗ vào mặt, mở to mắt nghe cô ấy nói tiếp.
+"Đạo lý của vật chất rất đơn giản, đạo lý của con người mới là khó khăn nhất. Cho nên các nhà chiêm tinh chúng tôi..."
+Trong lòng bạn nghĩ, tuyệt đối... tuyệt đối... không được ngủ... khò...
+"Thiệt hết cách mà." - Giáo viên chiêm tinh thuật của bạn nói nhỏ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Costume340009_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Costume340009_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c38175326
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Costume340009_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+"Dù nói thế nào, cũng là tấm lòng của mọi người mà!"
+Đối diện với ánh mắt nghi ngờ và bất mãn của Rosaria, Barbara hớn hở đưa ra một hộp quà được gói ghém cẩn thận.
+
+Xé lớp giấy bọc bên ngoài, trên hộp có dán một mẩu giấy, nét chữ thanh thoát như những nốt nhạc đang nhảy nhót.
+"Tu nữ Rosaria thân mến, chúng tôi ủy thác Barbara gửi đến cô món quà này, nhưng xin hãy đến chỗ nào cô ấy không nhìn thấy rồi mới mở hộp nhé."
+
+Xoay lưng mở ra, phát hiện trong hộp còn một mẩu giấy khác. Cũng cùng nét chữ ấy viết rằng:
+"Tu nữ Rosaria thân mến, chúng tôi biết rõ cô không thích quá nhiều người biết đến ngày sinh nhật của mình. Nhưng không hay là thông tin này đã được đội trưởng Varka điền trong lý lịch của cô rồi. Do đó, vào ngày trọng đại này, Giáo Hội Tây Phong đặc biệt gửi tặng một bộ đồng phục mới được thiết kế dành riêng cho cô.
+Thỉnh thoảng xin cô hãy thu bớt bức tường lạnh lùng xa lánh của mình mà làm một tu nữ bình thường nhé."
+
+Trợ tế Dahlia (Lá thư này được viết theo yêu cầu của tu nữ Victoria)
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/DilucLetter_VI.txt b/Resources/Readable/VI/DilucLetter_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a40fe4c55
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/DilucLetter_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+ Gửi ngài "Anh Hùng Bóng Đêm":
+??Đã??? Sự giả dối và lừa đảo của ngươi,???? Gửi cho ngươi???
+Chúng ta sẽ?? buổi tối hành động?? tập kích thành Mondstadt?? nếu ngươi vẫn muốn bảo vệ chính nghĩa của ngươi, thì đừng?? trong bóng tối, hãy đường đường chính chính tiếp nhận??, nếu không thành Mondstadt?? sẽ trả giá thay ngươi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..56cd7963c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure1_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Ở thành phố trong hồ,
+Có 3 người khổng lồ 6 cánh tay
+2 người bảo vệ tượng thần
+Một người bảo vệ kho báu của các vị thần
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2bac8d06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure2_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+Cô không hề yêu anh.
+Sự nhiệt tình ở dòng suối xanh chỉ là sự biểu hiện mơ hồ
+trong khi cô đơn giá lạnh
+Trái tim cô mới lộ rõ sự chân thật.
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b743f346b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/KaeyaTreasure3_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/NPCPic_GrannyShan_VI.txt b/Resources/Readable/VI/NPCPic_GrannyShan_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6368f3d4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/NPCPic_GrannyShan_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/NPCPic_TeaMasterLiuSu_VI.txt b/Resources/Readable/VI/NPCPic_TeaMasterLiuSu_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..dd32960ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/NPCPic_TeaMasterLiuSu_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Poem1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Poem1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..81b7fbcc5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Poem1_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Các vị thần từng đi qua trái đất.
+Nhà thơ và nhà du hành nhận diện được bọn họ
+Rực rỡ vô cùng, xinh đẹp vô cùng
+Giống như bạn
+
+Các vị thần từng đi qua trái đất.
+Các học giả và hiền nhân đã tìm hiểu về hình dạng của họ.
+Ánh sáng của sao, quỹ đạo của trăng
+Giống như bạn
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Poem2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Poem2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..515747558
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Poem2_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+Các vị thần biến mất vào ngày hôm đó,
+Thế giới cũng mất đi ánh sáng.
+Một mình cô độc, khi cầu nguyện
+Không còn được nghe thấy lời thủ thỉ của chúng.
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Poem3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Poem3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4dfccdd7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Poem3_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+Các vị thần từng đi qua trái đất.
+Khi đó thế giới cũng tràn đầy niềm vui.
+Các vị thần biến mất vào ngày hôm đó,
+Nhưng tôi chẳng để ý chút nào.
+Tôi còn có bạn.
+[Bài thơ kết thúc]
+
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/PoemNote_VI.txt b/Resources/Readable/VI/PoemNote_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e08e2cb41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/PoemNote_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+
+
+
+Ba tuyệt chiêu để viết được thơ tình tuyệt vời:
+
+1. Hít thở sâu, nhớ lại tất cả những khoảnh khắc đẹp đẽ trong đời và cảm nhận lại sự rung động đó
+2. Âm nhạc hay có thể đánh thức nghệ thuật, mà nghệ thuật là nhân tố quan trọng làm nên thơ tình
+3. Viết liền một mạch! Không được bỏ giữa chừng, cảm hứng sẽ mất đi rất nhanh!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Poster1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Poster1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9cd186d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Poster1_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+Người Săn Hươu
+Mỗi ngày đều đem món ăn dân dã tươi mới vào Mondstadt!
+
+Đề xuất hôm nay
+Thịt Lạnh
+Là cửa hàng cung cấp thịt lớn nhất Mondstadt, chúng tôi hiểu được nỗi phiền muộn của khách hàng...
+"Xúc xích, giăm bông, thịt xông khói rốt cuộc loại nào ngon nhất?"
+Từng phần thịt rừng chọn lựa kỹ càng được nghiền nhỏ thành thịt băm, sau đó cẩn thận điều chế thành xúc xích là hạnh phúc của người ăn thịt, giăm bông được sấy khô vừa đủ, cũng thật hấp dẫn. Thịt xông khói nhiều mỡ, khiến người khác yêu thích, càng tăng thêm hương vị cho bất cứ món ăn nào...
+Nếu như cùng 1 vấn đề cũng làm khó kẻ ăn thịt như ngươi, thịt lạnh của Người Săn Hươu là đáp án hoàn hảo!
+Theo tỷ lệ một đổi một, phục vụ xúc xích đặc biệt của thợ săn hươu, thịt xông khói heo rừng của Lang Lãnh và sấy khô những đĩa giăm bông với gió thần của Mondstadt mượt mà, với bạc hà băng của Long Tích Tuyết Sơn để khóa độ ẩm và hương vị của thịt!
+Thịt lạnh làm bởi người săn hươu, mang hạnh phúc đến cho những người ăn thịt ở Mondstadt!
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Poster2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Poster2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..438fc7206
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Poster2_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+Giành cho bạn người yêu thích rượu ngon, võ nghệ cao cường.
+Tất cả rượu ngon được ủ chế cẩn thận ở tửu trang Dawn, đáp ứng được tình cảm đặc biệt của mọi người đối những ly rượu. Ngoài ra, thuế từ tửu trang Dawn đã đạt đến 11.4%* chi phí của đội kỵ sĩ hàng năm. Chúng tôi vô cùng cảm tạ thành Mondstadt và đồng bào ở Mondstadt.
+Thế mà tất cả điều này có thể bị phá hủy.
+Những năm gần đây, dưới sự trấn áp của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong, số lượng ma vật giảm mạnh. Trong khi sự an toàn về tính mạng và tài sản của mọi người đã được đảm bảo, các động vật hoang dã cũng bắt đầu sinh nở.
+Mặc dù tửu trang đã dốc hết sức lực ngăn chặn, trung bình mỗi tuần vẫn có hơn 10 cây ăn quả bị heo rừng ủi đổ. Nếu cứ như vậy, sản lượng của tất cả các loại rượu sẽ bị giảm đáng kể.
+
+Bởi vậy, tửu trang Dawn chúng tôi, đang chiêu mộ người có võ nghệ cao cường có chí khí vì rượu ngon và Mondstadt mà dốc sức:
+Mang theo vũ khí, đi đến tửu trang Dawn, cùng chúng tôi bảo vệ an ninh của tửu trang và trật tự của Mondstadt.
+
+*:Giá trị dự kiến từ số liệu năm trước phản ánh không xác thực về tình hình tài chính của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Poster4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Poster4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..74319fa74
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Poster4_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Poster5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Poster5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..21025bf00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Poster5_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Bảo Vật Của Tôi
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10001_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10001_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..35874957c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10001_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Đàn có bốn dây.
+Ngày đêm vui ca với bạn bè "nhạc đoàn" là thời điểm vui vẻ nhất cuộc đời lữ hành.
+Ban đầu chỉ vô tình gặp "chỉ huy" trên đường, nhưng không nhìn thấy dây đàn vận mệnh.
+Dẫn theo thiếu nữ lấy kiếm làm sáo, cùng người "Kreuzlied" đó đến trước mặt lữ khách.
+
+Trong quán rượu vui say, cầm sư giới thiệu ca khúc cùng điệu múa của thiếu nữ vô tình gặp được cho bạn bè.
+Lữ khách say men gảy đàn thỏa thích hát ca.
+
+Sau này không phải du lịch một mình nữa vì đã có bọn họ...
+Hoặc nếu có thể cùng họ đi đến cuối hành trình thì cũng tốt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10001_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10001_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f024a110
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10001_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Hi vọng bị cường quyền bạc tình xé nát, lời hứa gặp lại cũng hóa thành bọt nước.
+Lữ nhân lãng du đất trời, một lần nữa mất đi gia viên quy tụ.
+
+Tà ác từ trên cao nhìn xuống tước đoạt nụ cười vui say chân thành.
+Tranh đấu mãi không ngừng mài giũa trái tim bất kính.
+Những thanh âm diễn tấu dịu dàng, vui vẻ và hài hước,
+Đều hóa thành âm sắc bén lạnh như băng.
+
+Vì bạn cũ, vì chí giao, vì bàn rượu và băng ghế không còn ai cùng nâng ly chung vui.
+Vì tự do, vì mạng sống, vì báo thù tà ác đã đoạt đi nụ cười của nàng.
+Mang theo quyết ý, người lữ khách tấu lên khúc sau cùng, bắn ra mũi tên cuối.
+
+Khi sinh mạng của hắn dần đi vào lòng đất nơi xứ người, hắn ngước nhìn bầu trời xanh thẳm.
+Phải rồi, hóa ra bầu trời nơi này nối liền với bầu trời của cố hương...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10001_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10001_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b7e9ca99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10001_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Lữ khách ly biệt, đội mũ lên xem như kỷ niệm sau cuối.
+Để nhớ về người yêu đã tan biến theo gió ngàn cùng bồ công anh.
+
+Lữ khách chính là cầm sư lưu lạc tứ phương, mà thiếu nữ nơi quê hương của rượu cũng mãi là tù nhân của quyền quý.
+Xuất phát từ nguyên do chính hắn cũng không thể hiểu được, tiếng đàn lãng tử luôn tuôn ra lời thật lòng.
+
+"Điều làm ta rung động nhất... chính là nụ cười của nàng"
+"Vì từ khi biết nàng, ta chưa từng nhìn thấy nó"
+"Ta sẽ phá vỡ gông xiềng của nàng"
+"Đến lúc đó, hãy để ta được ngắm nhìn dáng vẻ nàng cười."
+
+"Ôi, cảm ơn ngươi. Nếu ngươi làm được thế thì tốt quá."
+Nói thì hay, nhưng lời của ca sĩ thì sao tin được chứ...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10001_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10001_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe4002b7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10001_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Người lữ khách đến từ phương xa, đeo đóa hoa trước ngực.
+
+Vì theo đuổi cuộc sống không gò bó, lữ khách đã từ bỏ quê hương xa hoa rực rỡ.
+Ở bên hồ nước mát lạnh ngọt ngào, hắn vô tình gặp được thiếu nữ với đôi chân mày nhíu chặt.
+
+"Là lữ khách từ phương xa tới sao? Cũng được...ai cũng được."
+"Hóa ra là nhạc sư à? Thế ngươi đừng dùng những lời sáo rỗng và âm nhạc để làm nhục ta."
+"Chỉ mong ngươi có thể nhớ ta của bây giờ."
+"Ta của ngày trước bị xem như tế phẩm 'ngày lễ'"
+
+Lữ khách từ bỏ cố hương đi xa, đặt đóa hoa này trước ngực.
+Vì trừ bản thân ra, chẳng yêu một ai, mà có thể tùy ý vứt bỏ hết thảy;
+Một người như thế lại nhớ nhung thiếu nữ như lời hẹn, hơn nữa còn bí quá hóa liều...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10001_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10001_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..edf6d4a6c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10001_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Lữ khách truy đuổi vận mệnh, cũng đuổi theo thời gian không bao giờ dừng lại.
+Nhạc đoàn chống lại quý tộc, kết cục sẽ trôi dạt trong dòng thời gian chảy mãi.
+
+Trong lộ trình dài đằng đẵng, tính toán tỉ mỉ đến mức nào cũng sẽ có lúc không chuẩn xác.
+Mãi mãi sẽ không xảy ra trở ngại, chỉ lệ thuộc vào ánh sáng ngày đêm giao chuyển.
+Để bắt lấy thời gian vô hình, lữ khách chỉ có thể chạy đua cùng bước chân của ánh sáng.
+
+Các phủ đệ quyền quý hùng vĩ siêu phàm, cùng với nhạc đoàn vì lật đổ chính sách tàn bạo mà không thể an cư.
+Hai kẻ đang có cùng bộ dạng bị dòng thời gian cuốn đi, chạy về vùng mây khói.
+
+Vào đêm không trăng, bóng tối hiện ra bộ dạng mệt mỏi của kẻ tha hương.
+"Âm khúc mênh mang đã tận, hợp tấu tốt đẹp đã đến hồi cuối"
+"Khi tháp cao nghiêng đổ trên quảng trường lạnh như băng, ta có thể nhìn thấy nụ cười của nàng không?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10002_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10002_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ef6646b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10002_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Dũng sĩ trẻ tuổi báo tin mừng trận thắng đầu, lần đầu tiên hưởng thụ mùi vị chiến thắng.
+Cùng với sự ủng hộ của bạn chí cốt, mừng rỡ cùng mờ mịt xen lẫn trong ly rượu.
+
+Nhiều năm sau, khi tai họa ập xuống, hắn dẫn theo kỵ sĩ chiến đấu bảo vệ quê hương.
+Trước khi xuất chiến, hắn khuyên người bạn thuở ấu thơ mà nay đã trở thành trợ thủ, cùng nhau nâng ly:
+
+"Nếu anh không thể khải hoàn trở về, tôi cũng sẽ không than khóc cho anh."
+"Tôi phải giống như lúc này, cố sức dốc cạn ly vì anh."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10002_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10002_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a52e7b111
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10002_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Để an ủi người bạn khóc nhè, người dũng sĩ bé nhỏ tặng lông chim cho anh ấy,
+Để làm minh chứng cho việc cùng nhau mạo hiểm, thành quả của việc cùng nhau tìm kho báu, tăng thêm dũng khí cho người bạn đồng hành.
+
+Sau này một trong hai người gánh vác danh hiệu "Sư Tử"
+Trở thành vị vua không mũ miện, thống lĩnh kỵ sĩ.
+Người còn lại lại được tung hô là "Sói"
+Người bạn thân âm thầm phò trợ năm xưa, nay đã là lãnh tụ trị thế.
+
+Vào niên đại rối ren, hai người như kiếm sắc và dao găm canh giữ cho quê hương và cho nhau.
+Nhưng đó đã là câu chuyện rất lâu rất lâu về trước.
+Vô số câu chuyện đã biến mất trong tai ương.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10002_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10002_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d1e7a1a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10002_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Người dũng sĩ nhỏ bé tiến sâu vào rừng, bước lên hành trình kháng chiến.
+Còn người bạn thân nhất lại sắm vai kỵ sĩ quý tộc hạng nhất.
+
+"Như hùng sư bước chậm rãi lên chiến trường, như nàng của nghìn năm trước."
+"Thơ được dệt từ đao kiếm tặng cho thiếu niên và thiếu nữ tương lai."
+
+Kiếm giả của hai người đụng vào nhánh cây dài bắt đầu quyết đấu.
+Cuối cùng dũng sĩ đối kháng chiến thắng, tháo mũ quý tộc xuống.
+
+Nhiều năm sau, hoa cỏ này bện thành mũ mão sơ sài,
+Nhưng trông còn quý hơn với quyền năng của kỵ sĩ thống lĩnh...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10002_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10002_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b940e90d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10002_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Dũng sĩ nhỏ nhân lúc trời tối rời khỏi nhà, cùng bạn thân hào hứng xông pha rừng rậm.
+Dùng cung tên nhỏ xíu đuổi heo rừng, dùng nhánh cây bền bỉ đánh quỷ hồn giả tưởng.
+Chạy vào sâu trong rừng cùng tiên linh phát sáng, khai thác kho báu ngủ say nghìn năm.
+
+Cái gọi là "kho báu" chính là đóa hoa màu vàng nho nhỏ.
+
+Đợi đến khi mỏi mệt, dũng sĩ trở về phòng ngủ thời trẻ thơ, xem lại vật chứng mạo hiểm thời thơ ấu.
+Anh kinh ngạc phát hiện, đóa hoa giấu đi nhiều năm trước vẫn chưa mục nát.
+Nhưng những chuyện khác thì không được như hoa, đã biến chất theo tháng năm dài đằng đẵng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10002_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10002_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba0884060
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10002_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Khi lời nguyền tăm tối như suối phun tuôn trào, và tai họa gieo rắc khắp nơi.
+Đám kỵ sĩ viễn chinh nơi xứ hoang đối mặt với sông băng khủng khiếp.
+
+Đại kiếm lóe sáng, máu độc đen ngòm chảy xuống như mưa...
+
+Cuối cùng dũng sĩ trở về quê hương, nhưng người bạn cũ đã không còn nữa.
+Thứ không hề thay đổi, giờ đây chỉ là chiếc đồng hồ cát bé nhỏ mà người bạn thân đã tặng năm xưa.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10003_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10003_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a4c8bd76
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10003_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Bình rượu kim loại cũ kĩ rất tầm thường.
+Nếu như phải nói có chỗ nào đặc biệt,
+Chắc có lẽ vì nó chưa từng vương một chút hương rượu nồng.
+
+"Anh đấy, thỉnh thoảng cũng uống chút rượu thử đi."
+Người bạn lâu năm của kẻ thủ hộ, cấp trên cười nói.
+"Ngừng mặt ủ mày cau, uống rượu hát ca"
+"Mới có thể có dũng khí đối mặt ngày mai mà"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10003_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10003_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9a5506ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10003_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Kim cài hình lông chim có khắc hoa văn lá chắn, tỏa sáng mơ hồ dưới ánh trăng.
+Khi đó, nó chính là vầng sáng lay động khiến bọn ác nhân sợ hãi.
+
+Người bảo vệ có danh xưng kỵ sĩ vô cùng tôn quý.
+Trong đêm tối, anh lại thường giấu đi huân chương và mặt mũi dưới chiếc nón rộng vành.
+Như vậy, anh sẽ không phải chịu gò bó, đi hoàn thành những thứ cần phải hoàn thành.
+Cũng không phải chuyện mà một kỵ sĩ quang minh lỗi lạc có thể hoàn thành.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10003_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10003_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1b65ddc0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10003_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Lúc nào cũng phải chuẩn bị sẵn sàng!
+Dải ruy băng buộc tóc theo tín ngưỡng giáo điều.
+Vào những lúc nguy cấp, có thể dùng làm băng vải cầm máu.
+
+Căn cứ vào tín ngưỡng giáo điều, truyền kiếm pháp của mình cho bạn thân là kỵ sĩ dưới quyền.
+Căn cứ vào tín ngưỡng giáo điều, bồi dưỡng kỵ sĩ vô cùng khao khát chính nghĩa.
+Căn cứ vào tín ngưỡng giáo điều, bóp chết mầm mống có nguy cơ lớn dần thành tội ác.
+
+Nếu chuẩn bị đầy đủ
+Dù một ngày nào đó bản thân không thể bảo vệ mảnh đất này,
+Không thể bảo vệ bạn thân, không thể bảo vệ thiếu nữ yêu ca hát ấy nữa...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10003_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10003_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8516a7ea6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10003_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Chỉ có tiếng hát giòn tan của người thiếu nữ ấy,
+Có thể khiến đôi mày của người bảo vệ giãn ra.
+
+Câu chuyện giữa họ vô cùng ngắn ngủi.
+Cuối cùng máu tươi của kỵ sĩ chảy cạn,
+Mà thiếu nữ vắt kiệt nước mắt cùng tiếng hát.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10003_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10003_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3611d2f8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10003_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Kim chỉ tích tắc, ánh nến, hồ sơ vụ án.
+Bóng người dưới ánh trăng, mang kiếm và mũ đen.
+Những người bạn đồng hành này là đồng nghiệp của Người Thủ Hộ cô đơn.
+Nhưng dù làm thế nào, thì với anh ấy, thời gian cũng không bao giờ đủ.
+Cấp trên kiêu ngạo nhưng nhiệt tình thường cười đùa vẻ mặt ngượng ngùng và buồn bã của cậu ấy.
+
+Người Thủ Hộ là người không nhìn về quá khứ. Trong mắt cậu ấy chỉ có hiện tại và tương lai.
+Chỉ có hiện tại, bất kể dùng cách nào, cũng quyết diệt trừ mọi tội ác,
+mới có thể đảm bảo an toàn cho người bạn thân và vùng đất mà cấp trên yêu quý.
+
+Chỉ khi nhìn thấy thiếu nữ nơi quảng trường vào ban ngày,
+Cậu ấy mới nghĩ đến những chuyện mà thường ngày không có thời gian để nghĩ đến.
+
+Có lẽ bản thân mình cũng nên có "tương lai"... nhỉ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10004_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10004_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..388884136
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10004_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Tách trà trong veo, trong đó lấp lánh tinh quang.
+Trước đây đã từng có thầy bói dùng nó để xem cát hung.
+Tin rằng biển sao có thể hiện ra trong nước.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10004_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10004_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b045fc79d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10004_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Chim săn mồi nhanh như gió, sự tồn tại của chúng chính là sự kỳ diệu.
+Chúng được ban cho thị giác và móng vuốt sắc bén như dao.
+Lại có sải cánh rộng lớn, có thể giúp nó bay lượn với tốc độ cao.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10004_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10004_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f0d429f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10004_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Một đôi bông tai rẻ tiền được chạm khắc từ kim loại sáng bóng như sao.
+Điều mà các tiểu thương không biết là ánh sáng của nó đến từ ngôi sao viễn cổ rơi xuống trái đất.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10004_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10004_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd711387d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10004_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Những đoá hoa nhỏ màu xanh, mọc ra từ những tấm bia đá đổ nát.
+Những tàn dư mang theo lịch sử của cái chết, từ vết nứt đã sinh ra phép màu của sự sống.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10004_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10004_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6de5d4489
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10004_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Thường nói thắng lợi cần phải tranh giành, nhưng kỳ tích chỉ có thể chờ đợi.
+Nhưng mà bia đá bị mài thành cát mỏng, chẳng lẽ không phải kỳ tích sao?
+Sự gặp gỡ của chúng ta lẽ nào không phải là một loại kỳ tích sao?
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10005_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10005_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..63326b431
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10005_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Sự khát máu của những chiến binh điên cuồng tung hoành trên mặt đất, chiến đấu với nhân loại, chiến đấu với ma vật, thậm chí gào thét với ma thần.
+Nơi vùng đất hoang vu tro tàn bay lượn, những chiến binh chặn đầu quái vật khổng lồ vô song.
+Mặt nạ sắt lạnh lùng che đậy sự tức giận không thể lắng lại, mở ra trận huyết đấu vô tận của những chiến binh và quái vật.
+Qua vô số giờ, ngày, năm tháng, quái vật cuối cùng đã kiệt sức ngã xuống.
+Tủy xương trong góc vỡ của ma vật bị rút cạn, đó là mỹ tửu của nhà vô địch.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10005_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10005_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..856d2f9c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10005_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Trong cuộc hỗn chiến của các vị thần và người thường, quê hương của các chiến sĩ cũng nhận phải tai họa chiến tranh.
+Khu vườn hoa hồng biến thành biển lửa, con chim tang mổ vào xác chết của đồng bào.
+Những chiến binh tái sinh trong ngọn lửa, say sưa với khát vọng trả thù và giết chóc
+Lông vũ màu đen bay lượn trên chiến trường cũng bị sự cuồng nhiệt của kẻ phục thù nhuộm đỏ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10005_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10005_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b91684fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10005_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Khi ngọn lửa nuốt chửng quê hương, binh sĩ điên cuồng đánh mất dáng vẻ anh tuấn.
+Mặt nạ sắt cháy trên mặt thay cho máu thịt, hiện ra bộ mặt lạnh lùng.
+Trong trận huyết chiến không quản sống chết, mặt nạ sắt khủng khiếp bị đối thủ chém làm đôi.
+Vết sẹo xuyên qua mặt nạ sắt, cắt sâu lên da thịt.
+Nhưng sự đau đớn không khiến chiến binh dừng bước, máu chảy cũng sẽ không làm ngưng lại động tác của họ.
+Chiến binh tiếp tục gào thét cho đến khi những dòng máu đỏ tươi bao phủ khuôn mặt.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10005_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10005_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9ca2a50a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10005_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Trong những ngày chưa phát điên, những người lính đã từng lưỡng lự trong vườn hồng.
+Họ chưa từng có người thân, cũng chưa từng có những người bạn tâm giao.
+Khi trận huyết chiến ngừng lại, người binh sĩ với trái tim ấm áp chăm sóc cho những đoá hoa mỏng manh trong khu vườn.
+Như thể những bông hoa đỏ như máu trong những bụi gai này mới là chút dịu dàng còn sót lại của anh.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10005_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10005_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed90a1829
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10005_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Chiến binh chưa từng gặp gỡ đối thủ, cũng sẽ kết thúc cuộc sống vào một ngày nào đó.
+Khi biển máu khô cạn dưới đôi chân, khi người chiến binh cuối cùng đã mệt mỏi không thể chịu nổi.
+Anh gặp phải địch thủ cuối cùng trên chiến trường, số mệnh đã định kết thúc mạng sống của anh.
+Trên chiến trường đẫm máu dưới tà dương, đồng hồ cát của anh nhuộm thành màu máu.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10006_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10006_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e88689f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10006_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Khoảnh khắc tự hào của võ nhân thể hiện trên võ đài, tất nhiên không thể thiếu rượu ngon tiễn biệt.
+Đối mặt với đối thủ không kém kiêu hãnh và mạnh mẽ, võ nhân nâng ly kính rượu.
+Đặt chân lên võ đài, đối mặt với kẻ thù cùng sự tôn trọng và một trái tim bình tĩnh như nước.
+Đây là ý nghĩa thực sự của nghi thức kính rượu trước thi đấu, chứ không phải là thắng bại hay vinh nhục.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10006_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10006_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..318716c4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10006_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Võ nhân với kỹ nghệ phi phàm lấy xuống cọng lông từ trên phi điểu bay trong không trung.
+Có lúc sự cao thâm của võ nghệ thực sự không nằm ở chỗ lực đạo hay sức mạnh tấn công.
+Ngày thường luyện ra sự linh hoạt và nhạy bén, cũng là sự tự hào của võ nhân.
+Để thể hiện võ nghệ hơn người của mình, võ nhân đeo lông chim lên trước ngực.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10006_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10006_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d88e57719
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10006_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Chiếc khăn trên trán võ nhân màu đỏ tươi nay đã phai màu.
+Đó là minh chứng nhập môn khi còn nhỏ, và cũng khắc sâu chí hướng cao vời của bản thân năm đó.
+Mỗi khi gà cất tiếng gáy đầu tiên vào sáng sớm, Võ Nhân trẻ tuổi đã mồ hôi ướt đẫm trong cánh rừng.
+Nhiều năm sau, võ nhân không còn trẻ cũng đã trở thành giáo đầu, sự nhạy bén và siêng năng vẫn không hề suy giảm.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10006_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10006_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..aea6e0f99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10006_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Từ khi được sư môn nhận định là nhân tài võ học, võ nhân liền chăm chỉ luyện tập không ngừng nghỉ, nhiều năm vẫn như vậy.
+Trên con đường khổ luyện võ thuật, không thể tránh khỏi thất bại và thậm chí bị trọng thương.
+Nhận được chỉ điểm, Võ Nhân ngắt một nhánh hoa màu đỏ trong rừng.
+Mặc dù không làm liền vết sẹo của danh dự, nhưng chung quy có thể xoa dịu nỗi đau.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10006_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10006_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..69833da2b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10006_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Chiếc đồng hồ đo thời gian bằng nước, luôn được đeo bên eo người Võ Nhân.
+Khi anh vượt qua dòng nước xiết, khi anh đơn độc bên khúc gỗ,
+Khi anh đang lặng lẽ chịu đựng đau khổ,
+Chiếc đồng hồ luôn ghi lại từng khoảnh khắc.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10007_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10007_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..796c046ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10007_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Theo kinh nghiệm của các học viên trường quân đội, "Huấn luyện tự do" không thể coi là tự do.
+Học viên vất vả đổ mồ hôi nơi thao trường, thế nhưng Giáo Quan lại nhàn nhã theo dõi.
+Pha một ấm chè, thêm vài viên đường, đó là buổi chiều của Giáo Quan.
+Khoảnh khắc nhàn nhã của Giáo Quan, cũng là biểu hiện uy nghiêm đối với học viên.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10007_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10007_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..defd123b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10007_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Giáo Quan lạnh lùng cũng là người trải qua nhiều cuộc chinh chiến, trong chiến trường khắc nghiệt dần nắm rõ kỹ năng chiến đấu.
+Trong những tháng ngày tập huấn vô vị, ông không chỉ truyền thụ cho học viên thuật phòng ngự và tấn công,
+Không chỉ giết địch và phòng hộ, mà lớn lao hơn chính là giúp chiến sỹ không chấm dứt con đường sinh tồn quá sớm.
+Mỗi động tác, mỗi ánh nhìn của Giáo Quan, chứa đựng sự tưởng nhớ và kính trọng với bậc tiền bối.
+Cũng nhờ những chiến hữu không thấy được ngày hôm nay, ông mới có kinh nghiệm chiến đấu quý báu.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10007_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10007_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b10e14061
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10007_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+"Tôi không có năng lực chỉ huy quân đội của một vị tướng"
+"Ngoài việc đi lính cũng không làm được việc gì khác cả"
+"Chi bằng để tôi dạy bọn trẻ nếm chút đau khổ"
+"Để có thể khiến bọn chúng sống thêm vài phút trên chiến trường"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10007_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10007_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..61fc05c78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10007_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Mỗi học viên đều biết rằng, vị Giáo Quan của họ trước giờ không cười đùa.
+Thế nhưng mỗi tuần sẽ có 1 đến 2 ngày, ông đính hoa vàng lên ngực.
+Khi bắt gặp Giáo Quan nở nụ cười trên khóe miệng, học viên có thể thở phào nhẹ nhõm.
+Bông hoa vàng trên ngực Giáo Quan tượng trưng cho ngày nghỉ của ông, cũng là dấu hiệu hồi hương.
+Sau khi chia tay những người học trò cứng đầu của mình, Giáo Quan im lặng bước đến nghĩa trang.
+Một phút im lặng, gửi sự tôn kính đến với tấm bia mộ quen thuộc.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10007_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10007_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b451bc400
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10007_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Chiếc đồng hồ mà Giáo Quan luôn trân trọng, không phải là công cụ tính thời gian được trường quân sự phát cho.
+Khi Giáo Quan vẫn còn là binh sỹ, chiếc đồng hồ bỏ túi này chỉ ra thời gian tấn công.
+Nó dự đoán sự thắng lợi cũng như khó khăn, đồng thời đếm ngược thời gian hy sinh của người chiến sỹ.
+Nay đối với học viên, nó trở thành vật tượng trưng cho sự khổ luyện từ tân binh thành thuần thục.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10008_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10008_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..14d39e126
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10008_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Các con bạc có phần mê tín và có tình cảm với con xúc xắc
+Là xúc xắc được cô đặc chế, bên trong chưa đặt bất kỳ cơ quan nào.
+Cá cược may rủi một phần do trời, một phần do người.
+Thế giới bên ngoài canh bạc không bao giờ nhìn vào điểm số.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10008_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10008_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f9fb2c8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10008_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Mũ của con bạc quả là những chiếc lông màu mè, thế nhưng quý tộc thực sự luôn chán ghét những thứ dung tục ấy.
+Có điều con mắt của giới quý tộc chỉ nhìn được cái bên ngoài, mà không biết được bí mật đằng sau những chiếc lông ấy.
+Đến giây phút quyết định của ván cược, con bạc với bàn tay xuất thần của mình nhanh chóng đưa ra vương bài được cất giấu đã lâu.
+Khuôn mặt, ánh nhìn cao ngạo và khinh miệt bỗng chững lại trong chốc lát.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10008_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10008_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..93f2288bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10008_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Con bạc luôn đeo trên người những món đồ trang sức thu hút tầm mắt, chúng là sự tượng trưng cho tiền tài dễ kiếm được mà cũng dễ mất đi.
+Viên bảo ngọc màu lam đậm phát ra thứ ánh sáng khiến người ta an lòng, giống như trời xanh và mặt hồ.
+Con bạc thường bôi lên đôi bông tai thứ thuốc thần kì có thể khiến con người ta bình tĩnh, vì vậy mới có thể an nhiên trong canh bạc.
+Trong thời khắc sinh tử, thêm một phần bình tĩnh là thêm một phần hy vọng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10008_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10008_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ea2e28f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10008_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Con bạc luôn thích khoe mẽ sự giàu có, cho dù tiền tài dễ đến cũng dễ đi.
+Cô đeo bên tai những bông hoa dị quốc cỡ lớn, lấp lánh dưới ánh đèn.
+Thế nhưng không ai ngờ rằng, những con xúc xắc được giấu kín trong đế hoa.
+Vào lúc nguy cấp, con bạc mới dùng thuật che mắt để lấy chúng ra sử dụng.
+Dưới ánh nhìn của đám đông, thời khắc thay đổi xúc xắc cũng chính là thời cơ tốt để giành chiến thắng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10008_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10008_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a3f77ed1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10008_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Con bạc phải nắm rõ thời cơ, mới có thể đưa sự lừa bịp lên mức hoàn mỹ.
+Cũng vì lý do đó, cô thường đặt trước ngực một chiếc đồng hồ bỏ túi bằng vàng,
+Trong vô vàn trận cá cược, cũng sẽ có lúc, sự mẫn cảm với thời gian đã cứu lấy mạng cô.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10009_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10009_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5b28a5bc8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10009_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Chiếc ly gia truyền của tầng lớp quý tộc bị lưu lạc, bên ngoài được khảm viên bảo thạch tượng trưng cho gia tộc.
+Thế nhưng sau khi kẻ lưu đày làm ô nhục gia tộc, đã bóc đi biểu tượng mà bản thân trước kia từng tự hào.
+Cho đến nay ly đã bị rạn nứt, không thể đựng được nữa.
+Thế nhưng kẻ lưu đày vẫn luôn mang bên mình, cho đến tận giây phút cuối cùng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10009_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10009_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..117bf3a0d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10009_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Kẻ lưu đày cô độc đi qua thảo nguyên, rừng già và đồng hoang rộng lớn,
+Dưới tầng mây đen dầy đặc, chiếc lông màu xanh đậm vẫn luôn đính trên vai anh.
+Chiếc lông được lấy từ chú chim hoảng loạn ẩn trốn mãnh thú, cũng giống như kẻ lưu đày vậy.
+Tín vật này đến từ loại chim không làm tổ, sống tự do như kẻ lưu đày.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10009_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10009_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..854600315
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10009_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Kẻ lưu đày cũng từng là con cháu của lớp quý tộc, tuổi thơ êm đềm trôi qua trong tòa cung điện nguy nga.
+Trước đó không lâu, vương miện trên đầu của người bố cũng từng là biểu tượng cho sự tôn nghiêm và cao quý.
+Nhiều năm sau đó, huyết nhục thương tàn đã nhấn chìm lâu đài trong máu.
+Chiếc vương miện cũng trở thành chứng cứ buộc tội, cùng anh bước vào con đường lang thang.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10009_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10009_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cebb29431
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10009_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Đó là chuyện xảy ra trước khi kẻ quý tộc lang thang bị cuốn vào sự việc
+Đó là bông hoa nở rộ trước khi âm mưu bao trùm lên cả dòng tộc.
+Trong dòng thời gian kẻ lưu đày đã trải qua bao nhiêu tàn khốc, đã sớm quên đi sự ấm áp trước kia,
+Thế nhưng bông hoa nhạt màu cũng như nụ cười hồn nhiên lúc bé vẫn được anh giữ gìn.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10009_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10009_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f01b64823
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10009_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Trong những năm tháng xưa ngắn ngủi ấy, vị quý tộc nhỏ tuổi nhận được một chiếc đồng hồ.
+Món đồ tinh xảo luôn vang lên từng tiếng, ghi lại thời còn thơ của kẻ lưu đày.
+Thế nhưng quãng thời gian vô âu vô lo cũng sớm biến mất,
+Đẩy đến cuộc hành trình lưu vong trường kỳ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10010_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10010_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ba5a9910
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10010_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Nhà Mạo Hiểm cầm đến chiếc đồng hồ vàng cũ ngậm nước, nghe nói là bảo vật được tìm thấy ở một di tích nào đó.
+Chiếc đồng hồ vàng được khắc những hoa văn cổ xưa nay đã mờ nhạt và được nạm viên bảo thạch đã phai màu.
+Sau khi anh từ bỏ cuộc mạo hiểm lấy trời đất làm nhà, lấy di tích làm nơi ở,
+Chiếc cốc vàng cổ xưa được thay bằng Mora lấp lánh.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10010_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10010_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..394f7c50a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10010_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Nhà Mạo Hiểm từng xuyên qua rừng già, truy tìm loài chim quý chưa từng thấy.
+Ngẩng đầu nhìn trời cao, nhưng rừng già lại cản bước chân anh.
+Chợt tỉnh giấc, thấy được người thiếu nữ định mệnh khiến anh từ bỏ cuộc sống mạo hiểm,
+Chiếc lông mơ màng như mơ trên tóc, mọi thứ như một giấc mơ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10010_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10010_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee96c5bce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10010_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Tuy chỉ là chiếc khăn xanh đội đầu bình thường, nhưng vải rất cứng, hút ẩm và chống bụi.
+Tuy chủ nhân của chiếc khăn đội đầu chỉ là người bình thường, chỉ là một tấm thân bằng da bằng thịt.
+Thế nhưng những vì sao cao tận trên trời, vực sâu thẳm màu tối,
+thậm chí những bí mật mà chúng cất giấu, đang đợi con người nhỏ bé này đi săn.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10010_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10010_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..96ef4a2b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10010_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Nhà Mạo Hiểm khao khát nơi trời cao và vực sâu, tại vùng di tích sâu thẳm vô tình bắt gặp bông hoa nhỏ kiên cường.
+Bông hoa nở rộ nơi đất chết đã làm rung động Nhà Mạo Hiểm, khiến anh quên đi kho báu ẩn giấu sâu nơi di tích.
+Suy nghĩ trong chốc lát, Nhà Mạo Hiểm bèn hái bông hoa đặt lên trước ngực, rồi bước tiếp vào đáy vực sâu.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10010_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10010_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e62a46a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10010_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Đồng hồ bỏ túi của Nhà Mạo Hiểm, giữ nguyên lý đơn giản và thiết thực của Hiệp Hội Nhà Mạo Hiểm, được làm bởi người thợ già.
+Trong chặng đường nhiều năm không thấy ánh mặt trời của Nhà Mạo Hiểm, tiếng tích tắc của nó là minh chứng duy nhất cho sự tồn tại của thời gian.
+Sau nhiều năm Nhà Mạo Hiểm bắt buộc phải từ bỏ cuộc sống hằng yêu thích, bước vào cuộc sống bình thường nơi nhà nhỏ,
+Chiếc đồng hồ bên cửa sổ vẫn tích tắc như xưa, chờ đợi chuyến mạo hiểm tiếp theo.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10011_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10011_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..70c7e9c31
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10011_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Một đứa trẻ may mắn được sinh ra, ngay cả tên cướp độc ác cũng không thể làm tổn thương đến cậu.
+Đó là câu chuyện của đứa trẻ may mắn khi trưởng thành, xảy ra tại con hẻm phía sau một tửu quán.
+Lúc đó đêm tối không trăng, tên cướp hung dữ đang chuẩn bị động thủ với đứa trẻ may mắn đã say mèm.
+Lại bị cốc rượu không biết từ đâu bay trúng vào đầu, ngã lăn ra đất bất tỉnh nhân sự.
+Có lẽ điều này là do vụ ẩu đả trên lầu trong quán rượu, nhưng không phải ai cũng may mắn như vậy.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10011_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10011_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..73be0e814
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10011_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Sinh ra đã là một đứa trẻ may mắn, ngay cả quái thú chặn đường cũng phải ngoan ngoãn nhường đường trước mặt.
+Đứa trẻ may mắn vô tư tản bộ trong rừng, không biết rằng ma vật ẩn nấp trong bóng tối đang nhìn chằm chằm như hổ đói.
+Khi cậu bé bị thu hút bởi nấm độc sặc sỡ, con quái vật nhảy ra và giẫm lên cây nấm độc đó.
+Quái vật nghĩ rằng đồ ăn miễn phí đưa đến cửa, lại không chú ý đến một chiếc lông đại bàng vừa đáp xuống vai.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10011_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10011_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..71abe82c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10011_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Sinh ra đã là một đứa trẻ may mắn, ngay cả cái bẫy nguy hiểm cũng chuẩn bị cho cậu một kho báu bất ngờ.
+Đứa trẻ may mắn vô tư đi lại giữa đống đổ nát, lại vô tình trượt chân, rơi xuống hố sâu.
+Cậu bé an toàn ngã xuống trên đống tro tàn, hóa ra là một tấm nệm lông thiên nga đã mục nát thành tro.
+Cứ như vậy đứa trẻ may mắn phát hiện ra bí mật của gia tộc xưa cũ, đặt vương miện may mắn lên trán.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10011_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10011_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..43f34bfdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10011_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Sinh ra đã là đứa trẻ may mắn, bất kể loại kỳ tích nào đều sẽ mở rộng vòng tay với cậu.
+Đó là cỏ bốn lá trong truyền thuyết, là lễ vật quý giá mang theo may mắn.
+Đứa trẻ may mắn vô tư đùa giỡn trên cánh đồng, vô tình phát hiện ra nó.
+Xuất phát từ sự bướng bỉnh ấu trĩ, đứa trẻ may mắn ngắt đoá hoa xanh, cất vào trong túi của mình.
+Chẳng biết là hoa xanh may mắn đem đến vận may, hay vận may dẫn dắt anh gặp được nó.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10011_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10011_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e69aea00
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10011_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Sinh ra đã là đứa trẻ may mắn, cho dù là thời gian trôi qua cũng không khiến cậu già đi.
+Năm tháng trôi qua, người may mắn vẫn chưa có gia đình, cũng chưa có con cháu.
+Nhưng trong một đời may mắn, người người đều là bạn tâm giao với gia đình của anh.
+Cho dù khi sinh mệnh của anh đang dần kết thúc, vẫn nhìn thấy đồng hồ cát đang đếm ngược thời gian,
+Anh cũng chỉ cười lớn ha ha, cầm lên cung tên, chỉ một phát đã bắn vỡ nó.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10012_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10012_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7737aa6bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10012_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Tách trà tao nhã trên bàn của học sĩ làm bằng gốm mỏng, phác họa hoa văn mạ vàng.
+Không ăn nhập với cảnh lộn xộn của thư phòng, dường như đủ để thể hiện gia thế của cô ấy không đơn giản.
+Nhưng học sĩ cao ngạo lại chưa từng để ý đến vẻ đẹp và công dụng của tách trà này, ngâm bút lông trong đó.
+Cô chỉ đem nó xem như cái bồn nhỏ để rửa đầu bút, tùy ý để mực đen nhiễm bẩn.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10012_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10012_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f20e5464
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10012_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Bút lông Học Sĩ, được tạo nên từ đuôi loài chim ở dị vực.
+Cây viết được dùng liên tục nên đã nhuốm một màu đen trang nghiêm.
+Nhiều năm qua, Học Sĩ chưa từng dùng một cây bút lông vũ nào khác.
+Cũng giống như người lính từng trải qua nhiều cuộc chiến, cây bút lông là vũ khí mạnh nhất của bà.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10012_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10012_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..272223963
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10012_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Học thuật cũng như ván cược đắt giá, dẫu dành trọn một đời để nghiên cứu cũng chưa chắc đạt được thành công.
+Học Sĩ mất nửa đời người ghi chép, tìm tòi, tính toán và chú thích,
+mà còn bị thất bại và bế tắc tiêu tốn gấp bội thời gian.
+Đôi mắt tinh nhanh ngày nào nay đã mờ dần do đọc sách quá nhiều,
+vậy mà thời khắc tìm ra được đáp án cuối cùng vẫn không biết là đến khi nào.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10012_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10012_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..269e15835
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10012_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Cuộc sống chôn mình trong biển sách, khiến Học Sĩ trong tháp ngà voi hiếm có dịp được thấy hoa tươi.
+Để giảm bớt nỗi cô đơn trong nghiên cứu, các thiếu niên ngưỡng mộ Học Sĩ đã mang đến tặng những bông hoa ở dị vực.
+Học Sĩ cẩn thận cất giữ tấm chân tình bằng cách đem hoa phơi khô rồi kẹp trong những trang sách dày.
+Từ đó trở về sau, trong chồng sách như núi của Học Sĩ, ngoài màu xám đen đã nhuốm thêm những màu sắc tươi mới.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10012_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10012_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0abf7e109
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10012_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Chiếc đồng hồ tinh xảo được đặt cẩn thận trên bàn của Học Sĩ, nơi mà khó bị rơi vỡ.
+Cuộc sống chôn mình trong biển sách khiến Học Sĩ nhiều năm không thấy mặt trời, độ nhạy cảm với thời gian cũng vì thế mà giống như người mù nhìn sự vật vậy.
+Chiếc đồng hồ không quản ngại vất vả vẫn hoàn thành nhiệm vụ của mình, giúp Học Sĩ lên kế hoạch cho con đường phía trước.
+Cho đến khi trí tuệ được khai sáng trong căn phòng sách này, tất cả những khổ nhọc của việc nghiên cứu trường kỳ của học sĩ sẽ không còn là vô ích.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10013_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10013_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..56ce92b1d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10013_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Nước thuốc đặc quánh đã sớm khô cạn, mùi đắng gắt không thể tản bớt.
+Thầy thuốc đã từng dùng chiếc bình thuốc bằng sứ này chữa trị cho rất nhiều bệnh nhân.
+Cho đến khi mắc chứng bệnh quái ác, chỉ có bình thuốc trên ngọn lửa là thương xót cho bà.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10013_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10013_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f8b15a33
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10013_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Dẫu đêm đen đến mức chẳng nhìn rõ đường, người thầy thuốc vẫn xuất hiện kịp thời,
+màn đêm luôn tiềm ẩn vô vàn nguy hiểm, vì vậy người đi trong đêm cũng vô cùng cảnh giác.
+Cũng chính khát vọng không ngừng nghỉ của người thầy thuốc đã khiến bà đổ bệnh.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10013_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10013_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ce8739bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10013_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Trong những tháng ngày không nơi cố định, người thầy thuốc vẫn bận rộn với những chuyến đi.
+Cho dù ngày nắng hay đêm mưa, cũng không thể nào cản trở được bước chân ấy.
+Không chỉ bảo vệ cho mái đầu rối bù của bà, mà còn được dùng để băng bó cho bệnh nhân.
+Chiếc khăn vuông của người thầy thuốc cũng thấm màu mưa gió và trở thành người bạn trung thành trên suốt chặng đường vất vả.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10013_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10013_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7620b738
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10013_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Những bước chân dài trên đất của Thầy Thuốc, kết hợp với lòng nhiệt tình như một người ưa mạo hiểm
+Trên vách đá dựng đứng, giữa những tảng đá trơn trượt, bà phát hiện ra một cây cúc Họa Mi.
+Cuối cùng, thuốc không được dùng đến, nhưng hương hoa vẫn luôn khích lệ bà.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic10013_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic10013_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d30ac034
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic10013_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Đôi khi phải đối mặt với những chấn thương đe dọa đến tính mạng, thầy thuốc phải chạy đua với thời gian.
+Chiếc đồng hồ bỏ túi không sai một giây, đã giúp bà cứu chữa được vô vàn bệnh nhân trong cơn nguy kịch.
+Thế nhưng trong những giây phút thầy thuốc cô độc nằm trên giường bệnh, cũng chỉ có tiếng đồng hồ vang lên bên tai.
+Là công cụ báo thời gian trong lúc nguy hiểm, đến cuối cùng lại là bài hát bi thương dành cho thầy thuốc.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14001_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14001_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..826e8435c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14001_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Người ngoại quốc từng tìm hi vọng cho kẻ khác trong mùa đông giá rét,
+Dù thứ dùng để uống cũng được chạm khắc từ kết tinh của băng tuyết.
+
+Uống hết rượu đắng trong chiếc cốc này, cái lạnh như thanh đao đêm xuyên từ cổ họng xuống bụng.
+Mùi vị khiến cho người bình thường thích thú mà không dám thử, nhưng lại khiến dũng sĩ trầm mặc lưu luyến.
+
+Anh là chiến sĩ trầm tĩnh như băng lạnh, dùng thân thể để cản gió mạnh buốt xương đến từ những vì sao.
+Thiếu nữ vẽ tranh không hài lòng vì được bảo vệ, cô đã để lại những lời cuối cùng này cho người hâm mộ:
+
+"Nếu nỗi sợ hãi và tuyệt vọng bẩm sinh lấn át bạn, khiến bạn không thể quay trở lại nữa, thì...
+"...Bạn hãy sống tiếp. Xin đừng bị diệt vong và chìm trong quên lãng lạnh giá như chúng tôi."
+
+Uống cốc rượu đắng lạnh giá, sẽ không còn nhìn thẳng vào đôi mắt ướt của thiếu nữ,
+Bước lên con đường tìm kiếm vô tận, hướng tới vùng đất ngập tuyết xa xôi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14001_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14001_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6ee16c9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14001_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Lông mãnh thú vốn không thuộc về mùa đông lạnh, toát ra vẻ buốt giá.
+Khi chạm vào dường như cảm nhận được tiếng kêu bất khuất mà vô vọng trong bão tuyết.
+
+Chiếc lông sót lại từ loài chim vốn không bao giờ tìm nơi trú ngụ, nhưng vẫn kiên cường bay trong gió rét.
+Bị bao phủ bởi tuyết và sương giá, viên bảo thạch dường như ánh lên màu pha lê tinh khiết.
+
+Chiếc lông này vốn được lấy từ một loài chim, chính những cơn cuồng phong dữ dội trong đông lạnh đã kéo nó rớt khỏi bầu trời.
+Trong suốt cuộc hành trình, đã sớm mệt mỏi bởi băng sương và gió rét, dần dần bị vùi mình trong tuyết.
+
+"Tôi tin rằng, những chú chim vui vẻ huyên náo sẽ theo chân bạn bay về khu vườn cung điện mùa hè xanh tươi"
+"Những sinh linh bị sóng lạnh xua đuổi, những đứa trẻ nghèo mất quê hương sẽ cùng bạn trở về tổ ấm trong mơ"
+
+Dũng sĩ mang trách nhiệm nặng nề chần chừ trong gió tuyết mênh mông, cố gắng nhận ra màu lông đó.
+Lông vũ bị ẩm ướt và đóng băng vì gió tuyết, giống như một sự giao phó xa vời dưới bước chân của dũng sĩ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14001_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14001_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..49131a763
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14001_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Với hy vọng nhỏ nhoi còn lại trong tuyết, người anh hùng bắt tay vào hành trình tìm kiếm sự cứu rỗi.
+Đầu đội vương miện Băng giá, hiên ngang biến mất giữa bão tuyết lạnh giá vô tận.
+
+Gánh khế ước của thành phố núi, gánh ánh mắt trong veo, người dũng sĩ từng trải chưa bao giờ sợ hãi những điều chưa biết bên ngoài bức màn băng.
+Phong cảnh núi non từng xanh tươi và những lời chúc phúc sẽ không còn rơi xuống từ phương trời xa xôi, là động lực không bao giờ cạn kiệt của dũng sĩ.
+
+"Vượt qua cánh cổng đóng băng, đi xuống hành lang sâu hun hút"
+"Anh ngắt Nhánh Bạc xuống, để đem đến hi vọng cho Tuyết Quốc"
+
+Thiếu nữ hát bài ca động viên người trong tộc, che chở cho tất cả ký ức liên quan đến anh.
+Cô tin chắc rằng anh sẽ quay về bên cô, mang theo những ánh sáng ấm áp và hi vọng vẹn nguyên.
+
+Nhưng cuối cùng dũng sĩ đạp tuyết bước đi đã không kịp trở về.
+Những lời hận thù bị gió tuyết bào mòn đã tố cáo sự trốn chạy của anh...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14001_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14001_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0cb97c760
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14001_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Hoa Băng đông kết vĩnh hằng này được hái xuống bởi đôi tay mảnh mai dịu dàng.
+Với ai đó, hãy để anh cảm thấy giá lạnh như một cái ôm ấm áp.
+
+"Bức bích hoạ thứ tư ở đây được chuẩn bị cho chàng, hình ảnh của chàng sẽ vĩnh viễn được lưu lại trên bức tường này"
+"Vì bức bích hoạ này, vì mọi người, em sẽ luôn ở đây chờ chàng, cầu chúc cho chàng trở về"
+
+Thiếu nữ đứng trước bức tường trống trơn, mỉm cười cài một bông hoa nhỏ lên ngực dũng sĩ.
+Đó là con người ưu nhã và trầm tĩnh, ngay cả khi đối mặt với cái chết và sự tuyệt vọng.
+
+Chờ đến khi những biên sử thi cổ xưa bị chôn vùi trong vô vàn trận cuồng phong tận chân trời phía Bắc,
+cho đến khi băng tuyết tiêu tan, bông hoa này vẫn không tàn lụi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14001_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14001_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc1bcb601
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14001_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Một chiếc đồng hồ cát cổ, trong dòng cát chảy xuống ánh lên màu pha lê.
+Cho dù trong mùa đông có khắc nghiệt đến thế nào đi chăng nữa, cũng chẳng thể nào đóng băng được dòng thời gian.
+
+"Cái lạnh khắc nghiệt giáng xuống từ trời cao đủ để đóng băng thời gian"
+Trong thành phố núi bị tuyết chôn vùi, có lời đồn đại như vậy.
+
+Khi dũng sĩ vượt qua Bức Tường Gió Băng, cũng là lúc đêm khuya, gió lạnh rít lên từng cơn.
+
+Dù là ánh nắng hay là ánh trăng đều không thể dễ dàng xuyên qua cơn gió trắng xám.
+Trời có lạnh đến như thế nào, cũng không thể khiến dòng thời gian ngừng trôi,
+
+Dù là thành phố cũng đã bị chôn vùi dưới lớp băng lạnh giá.
+Dù là anh hùng cũng sẽ tiêu tan theo dòng ký ức.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14002_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14002_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3820fc748
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14002_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Ly rượu được Tôn Giả sử dụng để bình định sau tai họa sấm sét,
+cũng có thể chủ cũ của nó đã từng dùng nó để uống dòng tử điện.
+
+Tôn Giả diệt quái vật cũng là một phàm nhân, vui với cái được, buồn với cái mất.
+Bạo nộ và hoan hỉ giống như sấm sét, đột ngột mà nhanh chóng.
+Ly Tử Tinh đã chứng kiến bao cảm xúc của tôn giả và cũng chứa đựng tất cả niềm vui và nỗi buồn.
+
+Bất luận tình thân bị biến thành rượu tế,
+hay mượn dũng khí trong cốc tiến sâu vào hang thú lúc đêm tối,
+hay chứng kiến sự cô độc của Tôn Giả Bình Định Lôi Điện.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14002_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14002_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..106565b20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14002_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Huy chương hình Ưng Linh, được mô phỏng theo hình dáng lông của loài chim Cắt bay vút trong bầu trời sấm sét.
+Đính trước ngực dường như có thể cảm nhận được hơi thở của sấm và lửa.
+
+Chim Cắt là loài không sợ sấm sét và lửa đỏ,
+Cọng lông còn sót lại trong cánh rừng bị cháy rụi.
+Dũng sĩ mượn tạo hình của nó, kết hợp với Tử Thủy Tinh tạo nên huy chương.
+Trong mắt của kẻ địch, Ưng Linh phát ra ánh sáng màu tím.
+Trên chiếc huy hiệu nhỏ, ánh điện chói mắt thoắt ẩn thoắt hiện.
+Dường như tiên đoán được Lôi Ma Thú sẽ phải đối mặt với sự trừng phạt tàn khốc.
+
+Dũng Sĩ không hề sợ hãi trước sự hùng mạnh của sấm sét và lửa,
+Cuối cùng chém đứt đầu quái vật Lôi Điện.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14002_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14002_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e8129cf9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14002_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Vương miện màu tím cổ xưa,
+Phát ra ánh sáng chinh phạt Lôi Điện.
+
+Lôi Ma Thú hung tàn trước kia,
+Từng dùng vòng tay sấm sét để nô dịch con người.
+Nhưng không biết sấm sét sẽ dần mất đi,
+những thứ uy hiếp đại lục sẽ không được phép tồn tại.
+
+Dũng Sĩ xuyên qua giông tố bẻ gãy móng và răng của nó,
+Dành được chiếc vương miện Bình Lôi cho bản thân mình.
+Thế nhưng thời gian đã trôi qua thì sẽ không có cách nào quay lại được.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14002_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14002_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a01438d67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14002_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Bông hoa màu tím bé nhỏ được hái trong trời giông sấm sét.
+Có thể khiến người đeo nó không sợ hãi trước Lôi Điện.
+
+Hoa nở rộ trong tia sét tím, trải qua biết bao mưa bão cũng chưa từng héo mòn.
+Đây là Hoa Sấm Sét được đích thân Tôn Giả Bình Lôi hái.
+
+Dũng Sĩ luôn đeo bông hoa trước ngực, dũng mãnh kiên cường đối mặt với Lôi Điện.
+Cho dù phải đương đầu trong huyết chiến với Lôi Ma Thú, cũng chưa từng run sợ chút nào.
+Đối với Tôn Giả, bông hoa màu tím nhỏ bé trước ngực này chỉ là hứng thú nhất thời.
+Nhưng đối với vị khách qua đường, đây lại là lòng quyết tâm, quả cảm để đánh bại sấm sét.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14002_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14002_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..794475ad8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14002_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Đồng hồ cát dùng mảnh vỡ của sấm sét thay thế cho hạt cát, từng được Tôn Giả sử dụng.
+Tinh thạch theo dòng thời gian dần tan vỡ và rơi xuống, nhưng lại kết thành một thể ở phía dưới.
+
+Dũng Sĩ diệt Lôi Ma Thú dùng Tử Thủy Tinh tạo nên chiếc đồng hồ cát này
+Thời gian trôi qua nhanh như chớp, khó lòng đuổi kịp.
+Ngay cả Tôn Giả Bình Lôi, cũng không thể làm gì trước dòng chảy thời gian.
+
+Bị nhốt trong chiếc đồng hồ cát này, cho dù là Lôi Điện cũng không thể phản kháng lại trước quy luật vĩnh hằng của thời gian.
+Tử Thủy Tinh tan vỡ rồi lại hợp nhất vô vàn lần, thời gian trong dòng điện quang lặng lẽ trôi vút, chẳng thể quay lại.
+Nhìn thấu được quy luật vạn vật hưng suy, cũng trở thành điều cốt lõi trong việc Dũng Sĩ tiêu diệt quái thú.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14003_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14003_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b70b96280
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14003_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Chiếc ly trống không mà vẫn giữ được chút hơi ấm từ dung nham.
+Đây là chiếc ly của Trí Giả Vượt Lửa, từng chứa đầy biết bao trí tuệ.
+
+Chiếc ly rượu từng là món đồ trong tay của Trí Giả, người có khả năng điều khiển lửa, nhiệt độ cao chưa từng làm hại được nó.
+Phàm nhân truyền tai nhau rằng Trí Giả dùng dòng dung nham nóng làm rượu ngon, thế nhưng Trí Giả lại cười nhạo vào điều đó.
+Rượu ngon xét cho cùng vẫn sẽ bay hơi ở nhiệt độ cao, nhưng trí thông mình thì có thể chịu được tất cả.
+
+Đối với Trí Giả, rượu ngon là một chất cháy tuyệt vời.
+Khi say, một ngôi sao nhỏ bé cũng có thể thiêu cháy cả cảm hứng.
+
+Ly rượu trầm mặc đã minh chứng cho sự ra đời của trí tuệ trong hỏa diệm.
+Trong lần viễn hành cuối cùng, Trí Giả toát lên vẻ cô độc nhưng đầy cao ngạo.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14003_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14003_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..876403593
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14003_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Lông đuôi của loài chim lửa được Trí Giả Vượt Lửa đem về,
+Đeo lên người dường như có thể cảm nhận được tiếng đập cánh trong biển lửa.
+
+Loài chim trong truyền thuyết, sinh ra trong cô độc, có thể cất tiếng hát trong biển lửa,
+người dân lấy hình vẽ của nó làm vật sùng bái, bậc đế vương coi nó là biểu tượng cao quý.
+
+Trí Giả từ vùng đất hỏa sơn cầm theo chiếc lông đó và biến mất trong biển lửa.
+Ngài đến trong cô độc, ra đi trong lặng lẽ, từ đó nơi cư ngụ cũng không rõ ràng.
+Từ đó về sau, mọi người thường nghe thấy tiếng hót thánh thót từ sâu thẳm trong Vùng Biển Lặng.
+Phải chăng là tiếng hót của loài chim lửa hay là tiếng ngân nga của bậc Hiền Giả Vượt Lửa đây.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14003_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14003_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8b95f010
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14003_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Chiếc vương miện cổ từng thuộc về Trí Giả Lang Thang của Vùng Biển Lặng.
+Chăm chú ngắm nhìn dường như có thể thấy được bóng dáng ngọn lửa mãnh liệt đang bùng cháy.
+
+Trí Giả Lang Thang của Vùng Biển Lặng dùng đá mã não sắc đỏ tạo nên chiếc vương miện này, có thể chịu được lửa và sức nóng cao.
+Trí tuệ và khát vọng cháy bỏng đã tạo nên vương miện kháng hỏa, nhưng nó cũng thu hút sự đố kỵ và ghen tức từ nhiều người.
+
+"Người thanh niên tự đại ấy dám thách thức sự phẫn nộ của hỏa diệm Vùng Biển Lặng. Đây là điều chưa từng tồn tại trong hơn trăm năm qua."
+"Ngọn lửa ấy sẽ nuốt chửng chàng trai, đến tro cốt cũng bị cháy rụi rồi hòa vào không trung đi về cõi hư vô."
+
+Người thầy vốn đố kị từ lâu luôn tìm cách gây khó dễ cho người học trò của mình, yêu cầu chàng trai đội lên đầu chiếc vương miện rồi tiến vào biển lửa.
+Thế nhưng thấy chủ nhân của chiếc vương miện lại có thể ung dung bước đi trên dòng dung nham, rồi dần biến mất khỏi tầm mắt.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14003_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14003_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5e0da085
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14003_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Đóa hoa chỉ nở rộ khi tắm trong biển lửa rực cháy,
+Cơn đau thiêu đốt khiến người đeo nó càng trở nên kiên cường.
+
+Đóa hoa đỏ lửa, lấp lánh như một viên mã não.
+Loài hoa trong biển lửa được bậc Trí Giả Vượt Lửa đeo lên trước ngực.
+
+Trong thời khắc cuối cùng của cuộc đời, Trí Giả Vượt Lửa nói với con người rằng:
+"Đây là loài hoa nở rộ trong biển lửa mãnh liệt. Nếu như ta chưa bị cháy rụi"
+"Thì đóa hoa sẽ lóe lên ánh hào quang trong biển lửa và khói đen"
+
+Về sau, người ta đi theo ánh sáng le lói ấy đến ven Vùng Biển Lặng.
+Nhưng không tìm được tung tích của Trí Giả, còn đóa hoa vẫn bừng sáng như xưa.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14003_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14003_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..57821ce3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14003_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Bên trong chiếc đồng hồ cát này không phải là đá sỏi mà loài cát nóng có thể phát sáng.
+Thời gian trôi nhanh như một dòng chảy, chẳng để lại dấu vết gì.
+
+Đó là câu chuyện về bậc Trí Giả vượt qua Vùng Biển Lặng,
+Theo truyền thuyết ngài đã sống hàng trăm năm trong cuộc đời ẩn sĩ.
+Thế nhưng sự giải thoát trong chốc lát sao có thể so với nỗi đau khổ sâu sắc.
+
+Bậc Trí Giả thoát tục không thể tiếp tục chịu đựng sự dày vò của vĩnh cửu, bèn tạo ra chiếc đồng hồ cát này.
+Bên trong ngọn lửa rực cháy, sắc đỏ của dòng cát nóng ẩn hiện liên tục.
+
+Bậc Trí Giả đáng thương, không sợ hãi liệt hỏa thiêu đốt, nhưng lại không tránh khỏi sự dày vò của thời gian.
+Tất cả môn nhân và thân quyến đều biến mất trong ngọn lửa mà không thể chống cự.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14004_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14004_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd3844d5c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14004_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Chiếc ly mà thiếu nữ vô cùng yêu thích.
+Từng chứa đầy hồng trà nhã nhặn.
+
+Ung dung thưởng thức điểm tâm và vị trà nhạt,
+Không màng thế sự là đặc quyền của thiếu nữ.
+
+"Phần thưởng của tôi chính là bông hoa này, như vậy cũng đủ mãn nguyện rồi"
+Vào ngày gặp Kỵ Sĩ, người đã nói như vậy.
+"Thế nhưng, tim ta đã"
+Không nói ra những lời như vậy, là đặc quyền của cô,
+cũng là điều trói buộc thiếu nữ bấy lâu.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14004_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14004_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0cfdcc46
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14004_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Chiếc lông vũ là món trang sức tinh tế. Đã trải qua bao năm tháng,
+Vì vậy trên cọng lông cũng phủ lên không ít bụi trần.
+
+Kể từ ngày gặp Kỵ Sĩ, sinh mệnh của thiếu nữ đã kết thúc.
+Không sống vì những gì trước mắt, không vì thanh xuân cũng không vì tình yêu,
+Tâm tư không một chút vướng bận cũng giống như chim không tổ, cứ trôi đi mãi mãi.
+
+Không biết tâm tư này có thể truyền đạt đến người ấy hay không,
+Nhưng tâm trí của chàng Kỵ Sĩ đã sớm đắm chìm trong Kỵ Sĩ Đạo của riêng mình
+Có thể truyền đạt đến khắp năm phương bốn bề,
+Khiến chàng thấy được cảnh tượng mà cô mơ ước.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14004_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14004_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e18acc63
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14004_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Cho dù đắm chìm trong hoa và sự săn đón của kẻ theo đuổi,
+Thiếu nữ chưa từng bỏ chiếc mũ xuống cúi chào, hay đưa mắt nhìn,
+Lãng phí tâm tư ghi nhớ diện mạo và tên của những người lạ mặt.
+
+Trong nhiều năm liền, cô đều đợi ngày tàn kết thúc,
+Vuốt nhẹ lớp bụi trần dính nhẹ trên chiếc mũ,
+Thế nhưng bụi trần dính trên dung nhan ấy mãi chẳng thể gột sạch.
+
+Hoa và những kẻ săn đón cũng giảm dần theo năm tháng.
+Thế nhưng trái tim của cô vẫn dừng lại ở một ngày xa xưa nào đó.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14004_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14004_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f698f995
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14004_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Hoa màu hồng thanh nhã như người thiếu nữ, vẫn yêu kiều như xưa.
+Là loài hoa đến nay đã không còn, chỉ có thể tìm thấy trong sách vở.
+
+Như câu chuyện thiếu nữ đọc nhiều lần:
+Thiếu nữ được giải cứu và Hiệp Sĩ trắng,
+Họ trao tặng nhau những bông hoa cùng với các lời chúc.
+
+Tâm hồn của thiếu nữ giống như đóa hoa tươi vậy, dễ mất đi mà cũng dễ thay đổi.
+Thế nhưng bông hoa đó vẫn tươi tốt trong lòng tôi.
+Là do tâm trí của cô đã dừng lại ở thời khắc ấy,
+Thời khắc lần đầu thiếu nữ gặp Kỵ Sĩ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic14004_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic14004_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4a871286
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic14004_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Món đồ rất tinh tế. Bất kể cảm xúc của chủ sở hữu thế nào đi nữa,
+Vẫn thể hiện sự thay đổi của mọi thứ một cách vô tình và vô tận.
+
+Năm tháng tuổi xuân của Thiếu Nữ là có hạn,
+Thế nhưng năm tháng cố đợi chờ là vô hạn.
+Kim đồng hồ bỏ túi vẫn quay đều mỗi ngày,
+Dòng hồi ức và sự ngưỡng mộ của chủ nhân chiếc đồng hồ cũng thế.
+
+Nhiều năm trở về sau, cô vẫn ghi nhớ câu chuyện của nhiều năm về trước,
+Chàng Kỵ Sĩ trắng mà cô từng gặp, cô từng đợi chờ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15001_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15001_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..da39c8c39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15001_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Chiếc ly vàng tuyệt đẹp là giải thưởng mà chủ nhân ban tặng cho Giác Đấu Sĩ.
+Chiến sĩ bất bại dùng nó để uống rượu ngon, cũng như uống máu tươi của nhiều chiến sĩ khác.
+
+Giác Đấu Sĩ vết thương đầy mình lại lần nữa chiến thắng trong trận chiến đẫm máu, anh đem thắng lợi ấy dâng tặng cho chủ nhân của mình.
+Thắng lợi, danh dự và tiếng hò hét dễ say hơn rượu ngon, đồng thời cũng làm ta quên đi đau đớn của thể xác.
+
+Chủ nhân cho phép anh ngồi cùng bàn tiệc đồng thời đem ly rượu thưởng cho anh.
+Chiếc ly tương xứng với công lao, cũng là tín vật chứa đầy tình cảm.
+Hư danh giống như chiếc xích vàng, tình cảm cũng như liều thuốc độc nhẹ nhàng thấm vào xương tủy.
+Người anh hùng chần chừ vì ly rượu chiến thắng mà bỏ lỡ cơ hội chuộc thân.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15001_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15001_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..80b336ec3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15001_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Khi Giác Đấu Sĩ đón nhận lấy kết cục của mình,
+Đối thủ non nớt cung kính chào anh lần cuối.
+
+Hư danh chiến thắng, khát vọng chuộc thân cũng giống như sương sớm dễ dàng tan biến,
+Khi ánh sáng mặt trời lúc ban mai xuyên qua áng mây màu máu, Giác Đấu Sĩ nhìn thấy chú chim nhỏ.
+
+Giác Đấu Sĩ chỉ cách chuộc thân một trận đấu, lại bị thiếu nữ vô danh đánh bại.
+Khán đài la hét như cơn bão, nhưng người thắng cuộc từ chối sự hành quyết ô nhục.
+Rốt cuộc, cô không đâm thanh kiếm vào yết hầu kẻ thua cuộc, giống như hành quyết kẻ nô lệ.
+
+Những vết thương khô được bao phủ bởi lông chim vô hình.
+Chiến sĩ cuối cùng cũng giống chú chim tự do đặt dấu chân vào cuộc hành trình,
+Đi đến vùng đất trăm hoa đua nở, cánh chim vút bay không trở ngại.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15001_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15001_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd1e1ed9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15001_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Nón Giác Đấu Sĩ huyền thoại Mondstadt cổ đại, phía trên có đính lông vũ dễ thấy.
+Đối với những khán giả cuồng nhiệt, chiếc nón này là biểu tượng trăm trận trăm thắng.
+
+Giác Đấu Sĩ huyền thoại từng trải qua trăm ngàn trận huyết chiến, con người và quái vật chưa từng đánh bại được thanh kiếm sắc bén trong tay chàng.
+Mỗi lần chiến thắng, Giác Đấu Sĩ giống như người anh hùng đi vào cổng thành dưới sự hò hét của người hâm mộ.
+
+Chỉ có thời khắc chiến thắng, người nô lệ dường như biến thành chủ nhân, ánh sáng của sự tự do lại bị hư danh che đậy.
+Cùng lúc ấy, người chiến sĩ thực sự được đi ra thế giới bên ngoài phòng giam, hy vọng chuộc thân lại tăng lên phần nào.
+
+Đến khi nón chiến đấu của người anh hùng rơi xuống đất thì khán đài và chiến trường mới tỉnh giấc.
+Chỉ là thân phận nô lệ hèn mọn, cũng chẳng thể làm chủ nhân vui mừng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15001_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15001_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9a02afa9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15001_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Vốn chỉ là một nhánh hoa nhỏ tầm thường, được hái bởi chủ nhân của Giác Đấu Sĩ.
+Cài trước ngực Giác Đấu Sĩ, hóa thành sự dịu dàng nhất của chiến sĩ.
+
+Khi Giác Đấu Sĩ vẫn chưa trở thành huyền thoại, đã từng cùng chủ nhân nhỏ tuổi dạo bước trong khuôn viên.
+Trước kia, chủ nhân tiện tay hái một bông hoa dại, tặng cho kẻ nô lệ trầm mặc.
+"Ân điển không nhất thiết phải là phần thưởng, đôi khi chỉ là một phút tùy hứng"
+Rất lâu sau đó, chủ nhân mới cười nói một cách láu cá.
+
+Khi Giác Đấu Sĩ bất bại ngã gục trước chân của thiếu nữ Dị Vực,
+Mới chợt nhớ lại, rất nhiều năm trước kia, bản thân từng mơ ước,
+"Bông hoa đẹp thật. Không biết đến bao giờ mới có thể khởi hành đi xem thế giới ngoài kia"
+"Hình hài của đóa hoa sinh ra và lớn lên nơi hoang dại sẽ là thế nào đây"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15001_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15001_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..003f09d7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15001_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Giác Đấu Sĩ tự tạo cho mình chiếc đồng hồ cát này, mỗi lần chiến thắng lại đảo ngược đồng hồ một lần.
+Cho đến khi ngừng đảo quay đồng hồ, cũng là lúc Giác Đấu Sĩ ngã gục trong biển máu.
+
+Khi Giác Đấu Sĩ bước vào đấu trường, anh sẽ đặt chiếc đồng hồ cát ở một bên.
+Vậy mà màn bụi mờ chưa lặng, tiếng hò reo cất lên, cát vẫn chưa chảy hết.
+
+Cũng là trận đấu cuối cùng của Giác Đấu Sĩ, đối thủ là một thiếu nữ vô danh tiểu tốt.
+Trong con mắt của cô gái, dường như Giác Đấu Sĩ có phần rụt rè, nhưng cũng dũng mãnh như một chú sư tử đang lớn.
+Quan sát thần thái khi bước đi, cô cảm nhận được sợi xích nặng nhọc theo cùng năm tháng trên vai của Đấu Sĩ.
+Quyết chiến đầy khốc liệt và nguy hiểm, Dũng Sĩ trải qua nhiều năm chinh chiến nhanh chóng nhập cuộc hăng hái, dường như lấy lại được khí thế của mình.
+Khi thanh kiếm buốt lạnh đâm sâu vào da thịt, dòng cát trong chiếc đồng hồ cũng kết thúc trong thầm lặng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15002_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15002_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..58cfb951e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15002_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Vật đựng chắc chắn là rất kín.
+Thợ săn trong truyền thuyết từng dùng nó để đựng lời thì thầm bên lửa trại.
+
+Người thợ săn từng vô tình ngửi thấy mùi của người khác ở khu rừng hoang dã trong màn đêm,
+Cô đối mặt với đàn sói và ma vật mà không hề sợ hãi,
+Cuối cùng vẫn không đủ can đảm tham gia cuộc đối thoại bên ngọn lửa.
+Người thợ săn khi đó dường như đã quên mất ngôn ngữ của loài người phát âm như thế nào.
+
+Cho dù sau này, cô nhận được sự ủy thác của người khác trở thành thợ săn ma vật,
+Cũng chưa từng ai nghe thấy cô nói qua một lời, cũng giống như cô cũng không bao giờ để lại dấu tích của mình.
+
+...Đêm hôm đó, cô đem toàn bộ cuộc nói chuyện cười đùa đựng vào chiếc túi nước của mình,
+nhiều năm sau đó, mỗi khi cảm thấy cô đơn, cô đều lấy ra nghe lại những âm thanh đó.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15002_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15002_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b88c6cd15
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15002_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Cọng lông sáng bóng của mãnh thú, từng là chất liệu tuyệt vời để làm đuôi mũi tên.
+
+Trước kia, thợ săn từng nhiều lần chăm sóc an ủi những con thú bị thương bởi cung tên,
+đến khi nó có thể bình yên quay trở về đại lục. Bởi vì trong lòng cô luôn biết rằng,
+nơi thú săn tìm về, cũng là nơi cô sẽ đến vào một ngày nào đó.
+
+Cô tin rằng người thợ săn hiền lành sẽ thức dậy với thực tại vào lúc cuối đời,
+Đoàn tụ với những người đã qua đời trong vùng đất săn bắn rộng lớn.
+
+Thế nhưng cô cũng tin rằng: Khi mũi tên xuyên qua người ma vật truy sát cậu bé,
+Khi cô lắng nghe được lời thỉnh cầu của cậu, giúp người báo thù, giải thoát khỏi đau đớn,
+Chứ không phải là vì sinh tồn, sau khi tiêu diệt ma vật,
+Bản thân cũng đánh mất vùng đất săn bắn bất tận.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15002_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15002_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..030bf701e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15002_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Chiếc mũ của người thợ săn chưa từng dính một chút máu,
+Thuộc về vị vua săn bắt không vương miện.
+
+Luật pháp của người thợ săn không phải để chống lại đất và rừng,
+mà là trở thành một nhành cây, một ngọn cỏ trong thế giới tự nhiên thầm lặng.
+Tương truyền rằng, từng có chú chim nhỏ làm tổ trong chiếc mũ này.
+
+Chưa từng có người nào có thể trở thành người thợ săn tài giỏi nhất,
+Bởi vì tài giỏi hơn cô chỉ có đất trời thiên nhiên mà thôi.
+
+Sau này chiếc mũ màu xanh của người thợ săn, trở thành tai ương,
+Trong đám ma vật, đó là cảnh tượng khiến chúng sợ hãi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15002_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15002_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9581893ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15002_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Loài hoa trắng tinh khiết từng mọc khắp vùng đất trời rộng lớn.
+Mãi không tàn khô, vẫn tỏa ra mùi hương thơm mát.
+
+Thời xa xưa các loài động vật rong ruổi khắp trái đất, khi ấy ác ma tai ương vẫn chưa ra đời,
+Người thợ săn sử dụng mùi hương của loài hoa đến nay không ai biết tên để ngụy trang bản thân.
+Trong truyền thuyết cổ xưa, nếu như cần tìm kiếm người thợ săn trầm mặc, ôn hòa ấy,
+Thì hãy đi theo mùi hương nhẹ nhàng phảng phất, khép đôi mắt lại, dùng đôi chân trần bước đi trong những cánh rừng hoang sơ.
+Chỉ có di chuyển như người thợ săn, mới không gây ra tiếng động khiến người thợ săn cảnh giác.
+
+Cũng có truyền thuyết nói rằng: Người duy nhất tìm được thợ săn là một chàng thiếu niên.
+Khi ấy, tai ương thời cổ đại cũng vừa xảy ra. Sinh linh đồ thán.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15002_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15002_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..12266babd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15002_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Cấu trúc đặc biệt có thể giúp con người định vị rõ phương hướng.
+
+Trong truyền thuyết, khi người thợ săn bước chân trần nhẹ nhàng trong vùng đất hoang sơ,
+Cỏ xanh và bùn đất quanh nơi dấu chân bước qua sẽ nói cho cô biết,
+Những chú chim trên cây cao kia có thể nhìn thấy được, thì rễ cây đâm sâu trong bùn đất cũng có thể thấy được.
+
+Trong truyền thuyết, khi tai ương thời cổ đại xảy ra, cỏ cây chưa từng nói một câu.
+Bởi vì vị thần cai quản cỏ cây cũng trong tai ương ấy mà mất đi rồi.
+
+Từ đó trở về sau, cô cầm đồ vật này săn bắn khắp vùng đất rộng lớn.
+Nhận lời giúp đỡ thiếu niên, từ đó cô không còn săn bắn chim thú nữa,
+Mà là loài ma vật sinh ra từ thời cổ xưa, luôn đem đến tai họa và đau đớn.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15003_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15003_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..46dd68dbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15003_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Bình nước có ngoại hình kì lạ, có thể tạo ra âm thanh theo dòng nước chảy.
+Thành viên của đoàn nhạc cho dù uống nước cũng không rời xa âm nhạc nửa bước.
+
+Trong truyền thuyết cổ xưa, gánh hát rong cầm kiếm đi khắp đất trời.
+Dùng kiếm và cung làm tiêu và đàn, không màng kẻ đến là khách hay thù.
+Họ từng bước đi trên vùng đất sa mạc, cũng như Vùng Biển Lặng.
+
+Tiếng đàn vang vọng trong bình nước luôn nhắc nhở họ rằng:
+"Dấu chân của chúng ta đồng điệu với dòng nhạc vô biên"
+"Nơi đâu có âm nhạc, nơi đó có chúng ta"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15003_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15003_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..31c7d5d57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15003_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Chiếc lông màu xanh ấy, đã xuyên qua bao sương gió tồn tại cho đến ngày nay.
+Dường như trong chiếc lông phát ra tiếng nhạc khi bay trong gió.
+
+Vị nhạc sỹ của gánh hát rong đồng thời cũng là cung thủ tinh nhuệ.
+Trong truyền thuyết anh có thể dùng tiếng nhạc du dương êm ái, mê hoặc các loài chim, sau đó dùng cung bắn hạ chúng từ trên trời cao.
+Tương truyền rằng, khi tạo nên bản nhạc bi thương cho loài chim, vị nhạc sỹ luôn cúi đầu nhìn xuống.
+Có người nói rằng đó là sự tự phụ của người nhạc sỹ, cũng có người nói rằng đó là lòng trắc ẩn của kẻ săn bắn.
+
+Khi loài vật đáng thương gục ngã trước mũi tên của người nhạc sỹ,
+Tiếng đàn thánh thót cũng trở thành bài ca báo tử đầy bi thương.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15003_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15003_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd4b84936
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15003_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Chiếc mũ xinh đẹp, từng trải qua bao nhiêu năm tháng vẫn giữ mãi thứ ánh sáng chói lóa.
+Ghé tai lắng nghe, dường như có tiếng nhạc cổ xưa du dương ở trong đó.
+
+Hàng nghìn năm trước, một đoàn nhạc lang thang trên vùng đất rộng lớn.
+Đoàn nhạc không có bản nhạc. Lắng nghe tất cả các bài hát, giai điệu mà họ từng nghe.
+Về sau, đoàn nhạc hiểu biết ngày càng nhiều,
+
+"Trời ơi. Trên thế giới này lại có nhiều bài ca như vậy ư"
+
+Các thành viên sử dụng nốt nhạc làm ngôn ngữ, ghi chép lại toàn bộ những gì nghe thấy.
+Cho đến nay vẫn giữ trong tay Chương Nhạc Lang Thang để chỉ huy.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15003_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15003_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1d1020e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15003_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Huy chương nhỏ hình bông hoa, bên trong phảng phất phát ra tiếng nhạc.
+
+Trong đoàn nhạc lang thang có một kiếm sĩ mạnh mẽ.
+Xinh đẹp hơn cả nắng sớm trên biển lặng, nho nhã hơn cả loài sơn ca báo nắng mai.
+Mỗi khi cô vung thanh kiếm lên, tiếng hát và tiếng sáo vang lên trong gió.
+
+Một bài ca một điệu nhảy lắng đọng như trời xanh sau mưa.
+Lắng đọng trần ai, trên và dưới khán đài không một tạp âm.
+
+Âm nhạc và thanh kiếm trong tay cô đều chí mạng, đều nho nhã đến tuyệt trần.
+Đó cũng là buổi diễn của gánh hát rong, có hai nhóm người nghe.
+Người nghe là ác đồ, tiếng nhạc sẽ truyền đến một nơi xa bên ngoài võ đài.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15003_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15003_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c879c8f7b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15003_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Đồng hồ cát của gánh hát rong, cũng là một cây đàn.
+Theo dòng thời gian mất đi, âm nhạc cũng ngày càng trầm lắng.
+
+Mỗi khi buổi diễn chuẩn bị kết thúc, gánh hát rong cũng sẽ vang lên tiếng đàn hạc.
+Theo dòng thời gian đi đến điểm cuối, âm sắc của tiếng đàn hạc cũng ngày càng trầm lắng.
+Khi âm trầm tiêu tan trong bầu không khí, buổi biểu diễn của đoàn nhạc cũng hạ màn kết thúc.
+
+Trên đời không có bữa tiệc nào không tàn, đoàn nhạc cũng vậy.
+Khi con người gục ngã trước số phận, nhạc cụ bị chôn vùi dưới lớp bụi,
+Cũng là lúc đoàn nhạc cất lên bài hát kết thúc.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15004_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15004_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15004_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15004_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15004_2_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15004_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15004_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15004_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15004_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b1378917
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15004_4_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15004_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15004_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15005_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15005_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..43cf374ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15005_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Chiếc ly hiến tế được phù thủy các bộ lạc cổ xưa sử dụng,
+lấy máu tươi của vật hiến tế hiến cho Lôi Ma Điểu.
+
+Vào mùa, Lôi Điểu bay trên trời cao, trong những cánh rừng đầy mưa bão, có một chàng thiếu niên đã cất tiếng hát không sợ hãi.
+Lôi Ma Điểu vốn đơn độc nay bị thu hút bởi giọng hát trong trẻo của thiếu niên, nhẹ nhàng đáp xuống đứng cạnh chàng trai.
+
+"Đúng là một điệu nhạc thú vị. Một con người nhỏ bé như ngươi, lại không sợ mưa bão và sấm sét ư?"
+"Người trong tộc đều nói, ta là đứa bé có thể hóa giải lôi điện, biến giông tố thành mưa lành"
+
+Thiếu niên ngưng giọng hát, trả lời câu hỏi của Lôi Điểu.
+Lôi Điểu kêu lên đầy kiêu ngạo, không còn cất tiếng nói,
+Bởi vì đó là tiếng hát vô cùng đẹp đẽ, xuyến xao người nghe.
+
+Cuộc gặp gỡ duy nhất với khoảng cách gần như bằng không giữa Lôi Điểu và thiếu niên bị coi là vật hiến tế.
+Khi Lôi Điểu tìm kiếm thiếu niên một lần nữa, chỉ thấy tế đàn trên cao và chiếc ly vàng đựng máu đỏ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15005_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15005_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..394049d67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15005_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Lôi Ma Điểu sà cánh xuống, phát ra thứ ánh sáng màu tím.
+Cũng có thể là chứng cứ cuối cùng về sự tồn tại của bộ lạc trước khi bị hủy diệt.
+
+Bộ lạc cổ xưa từng coi Lôi Điểu là vị thần bảo hộ. Lôi Điểu lại hủy diệt họ chỉ trong một chốc lát.
+Trong một đêm tối tĩnh lặng, Lôi Điểu cùng thiếu niên kết thành bạn tâm giao.
+Sau khi Lôi Điểu vỗ cánh bay đi, thiếu niên nhặt được chiếc lông vũ vô tình sót lại.
+
+"Khi ngươi cùng mưa chớp đến"
+"Ta sẽ hát bài hát khác tặng ngươi"
+
+Lời hứa chưa được thực hiện khiến Lôi Ma Điểu căm phẫn,
+Vỗ cánh rời xa cánh rừng đã hóa thành tro.
+Cho đến nhiều năm sau, nó bị xem là quái vật làm loạn và bị tiêu diệt.
+
+Nhiều năm sau đó, vùng đất tro tàn ấy lại sinh sôi phát triển.
+Chiếc lông xưa kia thuộc về loài Lôi Điểu bị vùi sâu giữa những đám cỏ.
+Thế nhưng câu chuyện về hai người ấy đã vĩnh viễn đi vào cõi hư vô cùng bộ lạc.
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15005_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15005_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9306cfb62
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15005_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Bộ lạc cổ xưa thờ cúng Lôi Ma Điểu,
+Vương miện đội đầu của phù thủy đức cao vọng trọng.
+
+Loài chim bay trong lôi bão, mang theo dòng tử điện và giông tố kéo đến cánh rừng.
+Bộ lạc mông muội cảm kích trước ân điển của nó, sợ hãi trước sức mạnh của nó.
+Thế nên lựa chọn phù thủy, lấy máu cúng tế cầu mong sự bảo vệ, tránh khỏi trừng phạt.
+
+Lôi Điểu chung quy vẫn là ma vật, con người không nên sùng bái.
+loài người vẫn mông muội không rõ, vẫn coi sự bất thường của Lôi Điểu là ngày tận thế.
+Sấm sét chỉ là hơi thở của nó, cũng giống như sinh tử của con người.
+Trên không trung, trong ánh mắt của loài ma vật ấy con người không khác gì loài thú biết đi.
+
+Cho đến một ngày tiếng hát trong trẻo đã xuyên qua mưa bão,
+Xé toạc trời mây, đưa nguồn ánh sáng nhỏ bé đến cho Lôi Điểu.
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15005_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15005_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e4f2bacb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15005_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Loài hoa dại màu tím sống trong tro tàn của núi lửa,
+Từng chứng kiến nỗi tai ương ập xuống đầu bộ lạc cổ xưa.
+
+Trong buổi hiến tế của một năm mới, phù thủy dùng máu của kẻ vô tội đánh thức Lôi Ma Điểu.
+Người trong bộ lạc hy vọng Lôi Điểu có thể vui mừng nhận lấy hiến phẩm thần thánh, giống như trước kia hát vang bài sấm truyền.
+Thế nhưng khi Lôi Điểu cưỡi chớp tiến đến, bầu trời vang lên lại là tiếng sấm hủy diệt.
+
+Để báo đáp lại tiếng ca vô tình nghe được, Lôi Điểu đã giáng xuống đầu người trong bộ tộc thiếu niên lời báo thù tàn khốc nhất.
+Lôi Ma Điểu đã thể hiện sự đáng sợ thực sự, xóa bỏ bộ lạc nhỏ bé khỏi mặt đất rộng lớn.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15005_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15005_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3899a0ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15005_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Chiếc đồng hồ là một món trang sức tinh tế, từng thuộc về bộ lạc cổ xưa sùng bái Lôi Điểu.
+Thế nhưng khi bộ lạc bị hủy diệt, chiếc đồng hồ này cũng dần dần bị lãng quên.
+
+Chiếc đồng hồ hoa lệ được tạo nên từ Tử thủy tinh và hổ phách kim, vốn là vật để đo thời gian của phù thủy.
+Mỗi khi đến mùa Lôi Ma Điểu giáng lâm, chiếc đồng hộ này sẽ báo thời gian của buổi hiến tế.
+
+Trong buổi lễ cuối cùng của bộ lạc, Ma Điểu điên cuồng xé toang tế đài nhuốm máu.
+Chiếc đồng hồ dự báo thần bảo hộ giáng lâm, cũng chính vào giây phút đó biến thành đồng hồ tang triệu hồi sấm sét.
+Cự điểu phẫn nộ giáng tai ương hủy diệt xuống bộ lạc, tất cả chỉ vì một khúc ca của con người.
+
+Thế nhưng sự thật mà Lôi Điểu chưa từng hiểu rõ được đó là thiếu niên tự nguyện hy sinh bản thân để hiến tế.
+Mong bộ lạc sẽ nhận được ân điển từ cự điểu, sẵn sàng chấp nhận huyết cốt phân li.
+
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15006_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15006_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7f171b3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15006_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Bình lưu ly tinh khiết, bên trong là dòng lửa lỏng.
+Cho đến này phương pháp làm dòng lửa lỏng đã thất truyền.
+
+Khi Diệm Liệt Ma Nữ dùng dòng lửa nóng thiêu đốt ma vật,
+Con người tương truyền rằng, cô đã từ bỏ da thịt con người, thay vào đó là dòng lửa dạng lỏng tuần hoàn trong cơ thê.
+
+Thế nhưng cho dù có như vậy đi chăng nữa, cô cũng từng là một thiếu nữ, cũng từng yêu và biết ngưỡng mộ,
+Cho đến khi một ngọn lửa đã đốt rụi toàn bộ những gì đẹp mà yếu mềm nhất trong trái tim cô gái.
+Cũng từ đó trở đi, cô cũng trở thành ma nữ mà các nhà lịch sử không hề muốn ghi chép lại.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15006_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15006_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7352f99fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15006_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Chiếc lông chim màu đỏ rực bị đốt cháy bởi ngọn lửa không bao giờ tắt.
+Cho dù bị thiêu đốt có bao lâu, cũng không bị cháy lụi.
+
+Bởi vì đã lựa chọn con đường ngục hỏa, mỗi khi cô đặt chân lên cánh đồng hoang dại, ngoảnh đầu chỉ còn là tro tàn.
+Cho dù cô chỉ đốt cháy những ma vật hại người, thế nhưng mỗi khi ánh lửa cao rực cháy,
+Con người đều đóng chặt cánh cửa, xua đuổi Diệm Liệt Ma Nữ. Thế nhưng tất cả đối vối cô chẳng là chi.
+
+Phải có người đốt cháy tất cả đau đớn, mới có thể đem đến hy vọng, cô thầm nghĩ.
+Không cần thấu hiểu, không cần con người vỗ về. Cũng chẳng cần bất kỳ ai đồng tình.
+Chỉ có chú chim đứng cạnh cô, mới có thể hiểu được tâm tư của Diệm Liệt Ma Nữ trầm mặc.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15006_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15006_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..aaf8f5718
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15006_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Đội trên đầu chiếc mũ phù thủy nhọn truyền thống với vành rộng,
+Có thể khiến ma nữ càng thêm đáng sợ và khiếp đảm.
+
+Chiếc mũ như vậy có thể giúp Diệm Liệt Ma Nữ che đi tất cả hỗn loạn xung quanh,
+Trong những năm đầu nghiên cứu, cô bỏ qua tất cả chỉ tập trung vào sức mạnh của lửa.
+
+Trong chiến đấu, cô không cần liếc mắt nhìn ma vật giằng xé, quằn quại trong biển lửa rồi cuối cùng biến thành tro bụi,
+Khi đến gần mặt nước, cũng không cần xem khuôn mặt của mình vì khói và lửa đốt cháy đến rạn nứt.
+Ma nữ cứ như vậy tiếp tục thiêu đốt không ngừng nghỉ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15006_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15006_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d5cf2b59
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15006_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Đối với một bông hoa bình thường,
+Lại không ngừng chống lại sự thiêu đốt của Diệm Liệt Ma Nữ.
+
+Khi tai ương trăm năm trước ập đến, thiếu nữ mất đi tất cả những gì từng có.
+Những người thân cận, những năm tháng xưa, tương lai rạng ngời, toàn bộ đều biến mất rồi.
+
+Trong khói và tro tàn, Diệm Liệt Ma Nữ được sinh ra, dùng lửa tàn xóa bỏ tất cả đau khổ.
+Nhưng lửa không thể đốt cháy được bông hoa này, nó vẫn giữ được sức sống, mềm mại và tươi tốt.
+Có lẽ nỗi đau và những ký ức tốt đẹp mà nó mang theo là hai mặt của cô.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15006_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15006_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ab4af23aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15006_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Chiếc ly đựng dòng dung nham nóng hổi chảy chậm rãi,
+Theo truyền thuyết trong dòng chảy ấy là những tà linh bị hòa tan.
+
+Khi ma nữ thiêu đốt còn là thiếu nữ, tai ương vẫn chưa ập đến, cô vẫn tiến về phía trước,
+Một chiếc đồng hồ nước đặc biệt đã được trao tặng. Thời gian đi hết trong một tuần cũng là thời gian mà cô cần khi ở giáo viện.
+Khi đồng hồ chảy hết, khi cô quay trở lại quê hương, người trao tặng cho cô cũng mắc kẹt trong tai ương.
+
+Thời gian của thiếu nữ cũng từ đó mà kết thúc, bắt đầu cuộc đời Diệm Liệt Ma Nữ,
+Cho đến khi tất cả ma vật và những nỗi đau khổ do chúng tạo ra đều bị thiêu rụi trên thế gian này.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15007_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15007_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e3b27da6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15007_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Chiếc bình trang sức được tạo nên từ lam bảo thạch, biểu tượng cho giới quý tộc cũ bên trong đựng bạc trắng.
+Vẻ ngoài tinh xảo, thể hiện được tính thẩm mỹ cao quý của quý tộc Mondstadt thời cổ đại.
+
+Chiếc bình từng được giới quý tộc cũ vùng Mondstadt để lại,
+Thế nhưng cho đến nay, những thứ trang sức đong đầy trong đó đã không cánh mà bay.
+Những món trang sức đắt giá không chỉ tượng trưng cho địa vị, tiền tài của bậc tông tộc đế vương.
+Mà còn là đại diện cho sự tự tin, tôn nghiêm, giàu có của con dân Mondstadt.
+
+Sau này giới quý tộc khao khát cực độ với cuộc sống nhung lụa,
+Họ tham lam, hoang phí với tiền tài.
+Trang sức trở thành thứ xa xỉ trang trí cho sự hư danh.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15007_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15007_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..98dbbb9e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15007_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Chiếc lông của chim ưng, cao ngạo đứng vững trên chiếc nón của giới quý tộc xưa.
+Cùng người dân săn bắn, chia sẻ chiến lợi phẩm âu cũng là truyền thống lâu đời.
+
+Giới quý tộc xưa từng chi phối Mondstadt thường xuyên đi đến những vùng hoang dã,
+Cùng tùy tùng và thuộc dân săn bắn trên vùng đất rộng lớn.
+Đi săn vốn là những ngày lễ mà giới quý tộc thể hiện sức mạnh và sự phóng khoáng của họ,
+Đối với người dân thì đó cũng là ngày đáng vui mừng.
+
+Thế nhưng chẳng bao lâu sau đó, săn bắn lại trở thành những thú vui sa đọa.
+Hoan lạc vô độ, không còn đem vật phẩm săn bắn chia sẻ với dân lành.
+Chiếc lông tuy vẫn giương cao, nhưng đã biến chất trong ánh mắt của mọi người.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15007_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15007_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2cf5ca39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15007_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Chiếc mặt nạ bạc được khảm nạm vàng và đá quý, phía trên khắc những hoa văn tinh tế.
+Quá trình gia công vô cùng tinh xảo, thể hiện được lễ nghi đậm chất sang trọng của giới quý tộc cổ xưa.
+
+Giới quý tộc cai quản vùng Mondstadt vốn từng là người hùng trong mắt người dân nơi đây.
+Tộc trưởng vĩ đại, các chàng công tử tài hoa, các nàng công chúa xinh đẹp cùng các quý phu nhân tôn quý,
+Từng chia sẻ niềm vui và thực phẩm với thị dân trong các buổi yến tiệc.
+Những năm tháng xa xôi ấy, giới quý tộc chưa từng cao ngạo về sự thông mình và nho nhã của mình.
+
+Những năm tháng hoàng kim ấy, giới quý tộc và thị dân chia sẻ kiến thức và tiền bạc một cách công bằng.
+Thế nhưng về sau, giới quý tộc cũng dần trụy lạc, yến tiệc trở thành nơi để họ hoan lạc trong hư vinh.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15007_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15007_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6910dd66c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15007_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Hoa bách hợp xanh được tạo nên từ những dải lụa mềm mượt, tinh tế.
+Là món trang sức cài đầu dành cho nữ nhân thuộc giới quý tộc cổ xưa.
+
+Hoa cài đầu được giới quý tộc cũ cai quản vùng Mondstadt để lại.
+Vào những năm tháng xa xưa ấy, diện mạo và cử chỉ của quý tộc đều là tấm gương cho người dân.
+Họ không chỉ dẫn dắt người dân trên phương diện tri thức và hành vi ứng xử,
+Về hình tượng, họ cũng là đại diện cao quý nhất của người dân Mondstadt.
+Có được điều đó, không chỉ là do họ có dòng máu cao quý,
+mà còn do gìn giữ những đức tính cao đẹp, duy trì nguyên tắc và sự tôn trọng.
+
+Sau này, chính sự tham lam vô độ đã rút ngắn sự hưng thịnh của giới quý tộc,
+Khiến ngoại hình hoa lệ hùng vĩ của họ bị suy thoái.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15007_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15007_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..09ebdce6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15007_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Chiếc đồng hồ được tạo nên từ lam bảo thạch, vẻ ngoài vô cùng tinh tế.
+Dẫu nhật nguyệt tinh có thay đổi, vẫn vững bền chạy cùng thời gian.
+
+Vốn là chiếc đồng hồ bỏ túi của giới quý tộc cũ vùng Mondstadt, đo đếm thời gian vô cùng chuẩn xác.
+Đúng giờ là một trong những đức tính cao quý, chính vì vậy giới quý tộc vẫn luôn đem theo mình chiếc đồng hồ.
+Điều đó không chỉ nhắc nhở người dân, mà còn là vì bắt bản thân tuân theo.
+Một quý tộc đích thực, mỗi sáng sớm đều phải cảnh giác hơn người dân nhiều lần.
+Vào đêm khuya, cần phải suy nghĩ nhiều hơn, an giấc ít hơn.
+
+Thế nhưng nhiều năm sau đó, sự hà khắc của chiếc đồng hồ sớm bị con cháu hậu thế lãng quên,
+Chiếc đồng hồ bỏ túi vẫn tinh tế nhưng mất đi ý nghĩa trang trọng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15008_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15008_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..939ef1390
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15008_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Vốn là chiếc ly bạc đính vàng tinh tế, từng khắc lên câu chuyện của anh hùng.
+Nay đã bị vết máu và khói đen nhuốm màu, không thể nhận ra vẻ đẹp ban đầu.
+
+Sau khi kỵ sĩ diệt ma đi theo làn khói tai ương, đánh bại ma vật,
+Trong đống nhà cửa đổ nát bị lửa thiêu rụi, đã không còn người sống sót.
+
+Hiệp sĩ nếm trải sự cay đắng của thất bại đã lấy chiếc cốc bị khói nhuộm đen trong đống đổ nát làm tín vật.
+Lập lời thề sẽ tuân theo điều lệ của kỵ sĩ là trừ gian diệt ác, giúp đỡ người dân nghèo.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15008_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15008_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..25fa1fcb3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15008_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Chiếc lông của loài quạ đen vô tình dính lên người kỵ sĩ cùng với vệt máu.
+Quạ đen là loài chim nhạy bén, đồng hành cùng với người chủ khát máu đi tìm thú săn.
+
+Cuối cùng kỵ sĩ nhuốm máu không thể phân biệt được, mùi máu lan tỏa của anh ta,
+Là của kẻ địch hay là của bản thân mình.
+
+Anh cuối cùng cũng hiểu ra rằng, trong những cuộc chém giết liên miên, đạo kỵ sĩ của anh,
+Đã khiến một chàng trai kỵ sĩ trắng thuần khiết trở thành ác quỷ đáng sợ như ma vật.
+Đi theo anh, chỉ còn là đám quạ đen theo mùi máu mà kéo đến.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15008_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15008_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..945da607d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15008_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Chiếc mặt nạ bằng thép bạc đính vàng tinh tế, từng thuộc về kỵ sĩ xuất thân hiển hách.
+Do nhuốm màu máu quá nhiều nên đã không thể gột sạch để trở về màu sắc ban đầu.
+
+Kỵ sĩ sau khi đánh bại ma vật lần thứ một trăm, dang tay giúp đỡ người gặp nạn,
+Cô gái đã hét lên và đẩy anh ra. Đến lúc đó kỵ sĩ nhuốm máu mới nhận ra rằng,
+Khuôn mặt của mình đã nhuốm màu máu của mình và kẻ địch.
+Vẻ mặt chinh chiến dài lâu đã đáng sợ hơn cả ma vật.
+
+"Vậy hãy dùng chiếc mặt nạ này che mặt ta đi vậy"
+"Khiến người mà được đạo kỵ sĩ của ta giúp đỡ không phải nhìn trực diện"
+"Do trải qua nhiều cuộc huyết chiến, mà dung mạo của ta cũng trở nên đáng sợ"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15008_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15008_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e5c48a5ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15008_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Vốn là một bông hoa trắng tầm thường lại được cô gái gặp nạn gài trước ngực kỵ sĩ.
+Thế nhưng trong trận chiến, trải qua nhiều lần nhuốm máu đã bị gió thổi cho khô cứng.
+
+Kỵ sĩ lang thang trong lần đầu tiên đánh bại ma vật cứu được cô gái,
+Đã từ chối khoản tiền cứu mạng, bởi vì đã nhận được món quà là bông hoa trắng thuần khiết mà cô gái đem tặng.
+
+"Báo ơn duy nhất đối với kỵ sĩ là được thi hành kỵ sĩ đạo"
+"Phần thưởng của tôi chính là bông hoa này, như vậy cũng đủ mãn nguyện rồi"
+
+Bông hoa ấy vẫn mãi trên ngực anh, cho đến khi bị nhuốm màu máu nhiều lần,
+Giống như bộ áo giáp của kỵ sĩ, trở thành một màu đen của đêm đông,
+Thế nhưng cũng giống trái tim của kỵ sĩ, sau nhiều lần rèn luyện đã trở nên vô cùng cứng rắn.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15008_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15008_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..636c5b4dc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15008_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Kỵ sĩ nhuốm máu sau khi đi sâu vào lòng đất, nơi không thể nhìn thấy mặt trời, ánh trăng và những vì sao.
+Thời gian trở thành một khái niệm, nhưng lại mất đi ý nghĩa của nó.
+
+Đó cũng là câu chuyện cuối cùng của kỵ sĩ nhuốm máu, xa lánh trần gian.
+Kỵ sĩ nhuốm máu hiểu ra rằng mặt đất đã không còn chỗ cho bản thân mình.
+Vì vậy quyết tâm đi sâu vào đất nước cổ xưa đã tuyệt diệt, quyết tử trước ma vật.
+Ở nơi tận cùng của thế giới, anh thấu hiểu ra câu chuyện về ngày tàn của cổ quốc và sự khởi nguồn của ma vật.
+
+"Cổ quốc vĩ đại đã bị trừng phạt vì bất nghĩa"
+"Người dân của cổ quốc vĩ đại biến thành quái vật"
+"Đạo kỵ sĩ của ta, nào có thể chịu được điều đó"
+"Nếu như Vực Sâu là tên của nó, ta sẽ hết lòng trung thành"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15009_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15009_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..116f141bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15009_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Chuyện kể rằng:
+Từng có một thời đại, người trên mặt đất có thể nghe được chỉ thị từ bầu trời.
+Sứ giả của Thần đi trong biển người mông muội. Lúc này, băng dần tan, ngọn lửa mới bắt đầu bùng cháy.
+
+Người người tận hưởng sự phồn vinh, giao phó tất cả cho chỉ thị của bầu trời.
+Sứ giả của bầu trời nói, thế giới đang bước sang một thời đại tươi sáng mới.
+Đây là chuyện được định sẵn, và cũng sẽ không có bất cứ thay đổi nào trong tương lai.
+
+Kỷ nguyên tươi đẹp như vậy, một ngày nào đó cũng sẽ đi đến hồi kết sao...
+
+Sứ giả bầu trời không đáp lời. Thế là mọi người đã chọn ra chủ tế,
+Để cậu ấy đeo mũ tế trắng, đi đến nơi sâu nhất của trái đất,
+Tìm chỉ thị và câu trả lời từ phế đô và tế đàn cổ sâu trong lòng đất
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15010_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15010_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d96174ff2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15010_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Chuyện kể rằng:
+Từng có một thời đại, người trên mặt đất có thể nghe được chỉ thị từ bầu trời.
+Sứ giả của Thần đi trong biển người mông muội. Lúc này, ngọn lửa vụt tắt, và những cơn mưa bắt đầu.
+
+Người người tận hưởng sự phồn vinh, thu hoạch các loại nông sản phong phú.
+Khi đó mặt đất nhận được chúc phúc và quyền lực từ bầu trời, các nguyên tố lưu chuyển suôn sẻ và có trật tự.
+Trăm năm thu hoạch đã được ghi vào quy tắc thần thánh, tuyệt đối không có bất kỳ sự thay đổi nào.
+
+Nhưng trăm năm, hoặc ngàn năm sau thì sao? Trái đất có trở nên cằn cỗi và đói khát không?
+Tế đàn, cung điện sẽ bị chôn vùi vào lòng đất, chỉ có gỗ bạc cùng đồng hành thôi sao...
+
+Biết gì nói đó, sứ giả bầu trời không trả lời. Để hiểu về định mệnh,
+Chủ tế đầu đội mão tế trắng, đi đến nơi sâu nhất của trái đất...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15011_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15011_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..212271312
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15011_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Chuyện kể rằng:
+Từng có một thời đại, người trên mặt đất có thể nghe được chỉ thị từ bầu trời.
+Sứ giả của Thần đi trong biển người mông muội. Khi đó biển hồ khô cạn, sấm sét bắt đầu giáng xuống.
+
+Người người tận hưởng trí tuệ tuôn trào. Và trí tuệ mang đến sự phồn vinh.
+Khi vinh hoa cuối cùng mang theo kiêu ngạo cùng mộng tưởng, trí thức bị hoài nghi.
+
+Vì thế nghi ngờ uy quyền của không trung, mưu toan mò đến đình viện của chư thần.
+Dù đã hứa hẹn tình yêu của thần, phồn vinh và sáng suốt, sứ giả bầu trời cũng vẫn tức giận.
+Vì không được phép hoài nghi sự vĩnh hằng,
+Không thể tha thứ cho cõi trần dơ bẩn dò xét bầu trời...
+
+Chủ tế đội mão tế cành trắng để dịu lửa giận của Ngự Sử.
+Vào sâu trong lòng đất, tìm kiếm trí tuệ được yểm trên cây bạc trong cố đô...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15012_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15012_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15013_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15013_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..41417c5c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15013_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Chuyện kể rằng:
+Chủ tế các thời đại đều thấy cùng một cảnh vào cuối đời:
+Mũ lễ chất đống khắp nơi trong bí cảnh và dưới cây khô.
+Phía sau mỗi thứ đều là bí mật bảo vệ cả đời.
+Mỗi chủ tế sau khi từ chức đều trả lại mũ lễ bện bằng cành trắng vẹn nguyên cho thế giới.
+Mỗi cố đô hùng vĩ và tế đàn trang nghiêm đều sẽ về với đất đai sâu thẳm.
+
+Tất cả phồn vinh đều có điểm cuối.
+Nhưng điều này không có nghĩa là không có sự vĩnh hằng.
+
+Cuối một chu kỳ, trái đất sẽ lại đón một mùa xuân mới. Vì vậy, "vĩnh hằng" là hình tròn.
+"Tìm kiếm sự thật" là trí tuệ được mang đến bởi sự thịnh vượng, không phải là hạt giống cần thiết để tạo ra sự thịnh vượng.
+
+Chuyện kể rằng:
+Từng có một thời đại, người trên mặt đất có thể nghe được chỉ thị từ Đảo Thiên Không.
+Sứ giả của Thần dạo bước giữa loài người ngu dốt. Khi đó hơi thở của vạn vật yếu dần, và mặt đất mãi mãi đóng băng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15014_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15014_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ea0da90a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15014_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Dùng pho tượng núi đá làm bình rượu,
+Bình lộng lẫy nhất là quỳnh tương dành cho bậc chí tôn thưởng thức.
+
+Theo lý thì núi đá bền vững không thể gãy, thạch anh phải trong suốt lấp lánh,
+Như hành tẩu cõi trần, thưởng thức thú vui cũng cần trình độ nhất định.
+
+Trên phố từng có lời đồn phải xưng Nham Vương để uống rượu,
+Mang đến dốc núi cheo leo, lấy bia ngọc làm xương.
+Lấy núi ngọc làm gan, đẽo gọt thành chén rượu.
+
+Cũng có người biết sách xưa viết chung rượu vốn có bảy chén.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15014_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15014_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f1054ed3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15014_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+San bằng đôi cánh hiểm trở dâng lên lông vũ thất lạc,
+Nay đỉnh nhọn xanh đen vẫn sắc bén như lưỡi đao.
+
+Thời xưa khi trời đất chưa phẳng, Nham Quân từng kéo núi làm diều hâu.
+Diều hâu được đúc từ đá ngọc và mỏm đá, vừa thành hình đã bay khỏi mặt đất.
+Xông thẳng tận chín tầng mây, san bằng bao đỉnh nhọn chọc trời.
+
+Nghe nói, diều hâu vỗ cánh thẳng hướng biển khơi,
+Như mũi giáo sắc bén rơi từ thần tiêu,
+Rơi xuống ma thú khổng lồ giữa biển...
+
+Nghe nói mỏm đá cheo leo trên biển vẫn còn hấp dẫn diều hâu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15014_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15014_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a62b8f785
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15014_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Truyền thuyết trong thời đại thần ma hỗn chiến, Nham Thần từng sát phạt vô biên.
+Khi chư thần chém giết, thần chủ Nham Loan chưa từng dịu dàng.
+
+Khen chê rạch ròi, luôn luôn chuẩn xác, trong hỗn chiến lật đổ đất trời, dù bất hòa với bạn cũ cũng chẳng lưu tình.
+Trong truyền thuyết thời đại Nham Vương Đế Quân, gương mặt lạnh nhạt như mỏm đá ấy chưa từng dao động.
+
+Nghe nói khi bụi trần đã định mới chịu tháo gỡ nét mặt lạnh lùng ấy.
+Nét mặt ấy dùng để quán triệt "khế ước".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15014_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15014_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c7400f02
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15014_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Từ trong khe đá cứng chắc nở rộ đóa hoa,
+Là sự sống tươi đẹp mài giũa từ tinh hoa của nham thạch.
+
+Trên phố từng có lời đồn:
+Thuở xưa có người từng nói với Nham Quân, trong đá khô không thể có sự sống.
+Vì thế Nham Quân ra lệnh hoa thuần kim phá xác chui ra khỏi tảng đá lớn.
+
+Có lẽ Nham Thần từng kiến tạo sự nghiệp vĩ đại như thế,
+Hoặc nó chỉ là một trong những truyền thuyết của vùng đất xa xôi.
+Nhưng dũng cảm đối mặt với sóng dữ không ngừng của biển khơi,
+Sinh trưởng ở hải cảng phồn vinh trên núi đá nguy nga.
+Là một đóa hoa rực rỡ như thế.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15014_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15014_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c162bba4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15014_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Lấy ngọc Khuê Chương làm bóng mặt trời,
+Lặng im cùng ánh sáng và thời gian.
+
+Dù là rặng núi rắn chắc từ xa xưa cũng sẽ đổ sụp thành cái sỏi theo thời gian.
+
+Nghe nói Nham Quân từng dùng ánh sao trong đất tạo thành vật đếm, dạy cho con dân nắm bắt thời gian.
+Truyền thuyết về sau bóng mặt trời lưu lạc dân gian, lúc trước là vật của thư sinh Côn Ngô.
+
+"Thuở nhỏ chuyên tâm theo học kinh thánh, muốn độ tu di, tu hành đạt đại trí khôn"
+"Nhưng chợt có được vật này, ngắm nghía ngày ngày, một thời gian dài vẫn không hề thấy tỳ vết."
+"Nên quyết định từ biệt cao sư, đổi theo nghiệp làm tượng, thách thức chủ nhân của vật này."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15015_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15015_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..85ab32045
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15015_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Quả cầu tinh xảo đầy nước.
+Trong chuyện chí quái về Inazuma,
+Là vật kỷ niệm cho cuộc gặp nhau giữa người và không phải người...
+
+Trong dòng người hội hè, lạc mất dấu phụ mẫu,
+Rõ là mới đó thôi, vì muốn xem quả cầu nước,
+Thoáng buông tay áo phụ thân ra.
+Người hộ tống cỗ kiệu đã tách chúng ta ra.
+
+Ta đứng cạnh cổng Torii bên đường khóc lớn,
+Và đếm bước chân người lên núi.
+Chẳng biết từ lúc nào người đứng cạnh ta,
+Là thiếu nữ xinh đẹp với cặp mắt như hồ ly nắm lấy tay ta.
+
+"Thật kỳ cục khi bỏ rơi đứa bé đáng yêu thế này ở đây."
+"Sao nào? Có muốn đi ngắm pháo hoa, ném phi tiêu, câu thuyền gió không?"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15015_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15015_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..55cdd8922
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15015_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Phi tiêu gỗ tinh xảo thường gặp ở hội hè.
+Trong những truyện ly kỳ về Inazuma,
+Có truyền thuyết gặp gỡ giữa người và những thứ không phải người...
+
+Để mừng thê tử mang thai, đến thần xã cầu nguyệt.
+Nhưng không biết vì sao khi lên núi lại mang theo,
+Quả cầu nước lúc bảy tuổi, mặt hồ ly lúc mười bảy tuổi,
+Cả đóa hoa mãi không lụi tàn dù là mười hay trăm năm.
+
+Rốt cuộc là vì sao vẫn mong đợi sẽ được gặp lại nàng?
+Tuy không có lời mai mối, tuy cuộc sống túng thiếu,
+Tuy phải mất một thời gian sau mới không tuyệt hậu nữa,
+Nhưng cuộc sống luôn phong phú như thế đấy...
+
+Trên đường lên núi, ta dạo quanh con đường từng ngắm pháo hoa cùng nàng.
+Vạch bụi cây, dường như thấy nàng mặc áo trắng lẳng lặng ngồi trên tảng đá.
+Nhưng nhìn lên trên, thì chẳng qua chỉ là một con hồ ly đang phơi nắng bên trên.
+Nghe thấy tiếng tôi bước trên cành cây chết, nó nhảy lên và chạy vào rừng,
+Giống như một đốm sáng được tạo ra do những chiếc lá bị gió lay động, nhấp nháy và biến mất.
+Tôi đi về phía trước, trên phiến đá chỉ còn sót lại một chiếc phi tiêu bằng gỗ cũ kỹ
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15015_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15015_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..58fb0d963
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15015_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Hình dáng tựa thần linh.
+Nghe nói là được chế tác theo hình dáng thần linh.
+
+Thường có người mượn hình ảnh hồ ly trong truyền thuyết,
+Hình dáng của thần linh hiện thế, để che đi khuôn mặt của mình,
+Có lẽ là vì hy vọng có thể thiên biến vạn hóa như vậy.
+
+Trong truyền thuyết Inazuma, vạn vật đều có linh hồn.
+Ngay cả khi như vậy,
+Tôi sợ hầu hết trong số họ đã chịu áp lực của tướng quân,
+Mà rời khỏi chốn thành thị, ẩn cư nơi rừng sâu rồi.
+
+Nhưng nhiều người vẫn tin tưởng vào thần tiên,
+Tin rằng ngàn năm sẽ khiến động vật có được tiên khí
+Vì vậy, họ cũng tin tưởng gương mặt hồ ly này.
+
+Phía sau lớp mặt nạ có viết những dòng chữ tinh tế.
+"Xin lỗi, nương nhờ tiếng pháo hoa để rời đi."
+"Chắc sẽ không còn gặp nữa, bảo trọng."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15015_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15015_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..54e36d87c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15015_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Đóa hoa hội hè mãi nở rộ,
+Dù vùi sâu trong băng tuyết cũng không khô héo.
+
+Có người sẽ phỉ báng nó là sự sống giả dối,
+Vì sự sống luôn biến hóa, khổ đau và trưởng thành
+Một cơ hội trong đời, hãy cùng nhau tan biến.
+
+Nhưng e rằng hội hè năm ấy ngắm pháo hoa cùng nàng,
+Đóa hoa như thật ở trên cao gợi lại ký ức đã nhạt nhòa,
+Cô gái với đôi mắt nhỏ như hồ ly sau cùng chợt biến mất,
+Chỉ còn đóa hoa không lụi tàn nàng để lại vẫn còn nhớ nhỉ?
+
+Suy đến cùng, đều là vì có những sự sống.
+Như đóa hoa hội hè vĩnh hằng này,
+Nhưng hầu hết sự sống đều chợt tan biến như pháo hoa.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15015_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15015_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c463bcc82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15015_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Có những chiếc đồng hồ chế tác tinh xảo
+Lại ngừng quay vào một khoảnh khắc nào đó.
+Trong những truyện ly kỳ về Inazuma,
+Co liên quan đến những thứ không phải người...
+
+Trong đêm hội hè, sánh bước cùng thiếu nữ trong mộng.
+Dường như nghe loáng thoáng tiếng khóc trẻ lạc đường.
+Thoáng giật mình, bước chệch choạc đánh rơi đồng hồ.
+
+Khi nàng đi tìm thuốc cho ta
+Để nhường đường cho người khác
+Ta ngồi nghỉ ở tảng đá ven đường.
+Thiếu nữ xinh đẹp mang mặt nạ ngồi cạnh.
+"Rất hiếm người biết nơi này"
+"Là góc nhìn ngắm pháo hoa tuyệt vời đất."
+
+Vốn tưởng chỉ là giấc mộng,
+Mặc dù đã mười năm chưa gặp rồi.
+Mặc dù mười năm cũng không già đi...
+
+"Ngươi lớn vậy rồi, thuyền bắt gió thì thôi nhỉ?"
+"Sao nào? Ta có mang rượu, muốn ngắm pháo hoa cùng nhau chứ?"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15016_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15016_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..aac6c81ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15016_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Những chiếc cốc tinh tế đã hơi bạc màu,
+Được đánh bóng bởi cát của biển sâu.
+
+Cốc rượu tinh xảo trượt khỏi tay Thuyền phó, chỉ tạo ra một gợn sóng nhỏ trên mặt biển.
+Giữa đàn cá vút qua, trong biển sâu tăm tối, nó đã trải qua những gì?
+Trong hẻm tối tĩnh mịch, trước song cửa sổ chạm khắc hình hoa, anh ấy từng trải qua những gì?
+Chén rượu màu vàng tối chìm dần, vào giấc mộng của quái vật biển, vào giấc mộng của Thuyền phó...
+
+"Tội ấn này là ngươi ban cho, ta sẽ luôn tìm ngươi để trả lại nỗi nhục này"
+Ánh trăng soi sáng đôi mắt màu bảo lam và vết sẹo lớn.
+Khuôn mặt cô trở nên rạng rỡ hơn trong hồi ức của anh, tươi sáng và ngạo mạn,
+Nhưng anh lại quên mất khi đó mình phản ứng ra sao, và anh rất thất vọng.
+
+"Phải nói rằng, đây đã là lần thứ mấy tôi quên mất chuyện cũ rồi..."
+
+"Nhắc đến chuyện cũ, bất luận ra sao cũng chẳng còn quan trọng!"
+"Tất cả cái chết đều oan uổng, đắm chìm trong quá khứ chẳng có ích gì."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15016_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15016_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6dfba02ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15016_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Chiếc lông vũ màu đỏ xui xẻo, có lẽ là dấu hiệu của cái chết.
+Một ngày nọ, bị trôi dạt vào bờ biển cùng với hài cốt sót lại của quái vật biển.
+
+Thuyền phó bất cần đời không phải người gốc Liyue, mà đến từ vương quốc màu xám của quý tộc.
+Mọi người nói anh ấy cũng từng là một quý tộc, nhưng vì chuyện gì đó làm mất mặt gia tộc nên bị em trai ruột lưu đày.
+Nhưng đó chỉ là truyền thuyết vô căn cứ, vào lần đầu anh ấy đến bến cảng, trên người mang một thanh kiếm,
+Ngoài ra, chỉ có một chiếc lông vũ nhỏ màu Lam Bảo Thạch, đeo trên chiếc áo khoác cũ sờn.
+
+Sau này, lãng khách và thuỷ thủ vươn ra đại dương, chiến đấu với gió bão, quái vật biển và sóng lớn.
+Lông vũ từng mang màu Lam Bảo Thạch cũng nhuộm đỏ máu tươi, thấm đẫm vị mặn của biển.
+
+Thời khắc cuối
+Anh nhớ lại quá khứ bị mùi rượu nồng che lấp.
+Như kho báu lộ ra dưới lớp cát sỏi bị sóng cuốn trôi...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15016_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15016_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f05146247
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15016_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Chiếc mũ tam giác toát ra mùi rượu mạnh,
+Hình dạng của nó tượng trưng cho thân phận của chủ cũ.
+
+Thuyền phó nghiện rượu cả ngày say xỉn, hiếm khi tỉnh táo.
+Xung quanh là mùi rượu nồng nặc, luôn thì thầm những ký ức vụn vỡ,
+Nhưng thuỷ thủ vui vẻ không hề trách cứ, vẫn giao cho anh nhiệm vụ quan trọng.
+
+"Vì chúng ta đều là kẻ chẳng có thứ gì. Ha ha ha!"
+
+"Mũ thuyền ngấm rượu bị gió bão cuốn lên trời cao, rồi trôi theo con sóng."
+"Những người mất quê hương, vướng vào những cuộc tranh chấp vô vọng."
+"Thứ đánh mất vào biển ký ức, họ đòi lại nó từ biển sâu"
+
+"Chiều gió của hải lưu đều chuẩn xác. Ta tìm thấy rồi."
+"Con quái vật gặm nhấm ta trong giấc mơ..."
+"Thời khắc báo đáp cuối cùng đã đến. Ra khơi thôi!"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15016_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15016_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..469a39215
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15016_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Chiếc cài áo bị gió biển làm phai màu.
+Dù là chàng trai lang bạt nơi sóng cả,
+cũng có vật trang sức và ký ức trân quý.
+
+Tàu lại nhổ neo ra khơi, thuyền phó một lần nữa đi theo thủy thủ.
+Vì giấc mơ hoang đường của thuỷ thủ, vì cố hương mịt mờ trong ký ức,
+Thuyền phó ngâm nga lời ca khá tệ tự biên khi say, hoà vào tiếng cá voi và sóng biển.
+
+"Tên trộm vứt bỏ thanh danh gia tộc cùng Ma Nữ của hắn (chẳng thể) phiêu bạt bốn bể"
+"Người em trai khôn ngoan không thể có được thanh danh gia tộc (liệu có thể) cuối cùng trở thành trưởng tộc"
+
+"Lời ca chẳng thể cất lên...cuối cùng ngươi cũng vứt bỏ sự thật, chọn theo ảo tưởng rồi ư"
+"Mất đi tất cả và vứt bỏ tất cả, chìm dưới sóng biển ôm trọn tất cả"
+"Có lẽ cũng là kết cục không tồi. Ha ha ha!"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15016_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15016_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec00c50bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15016_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+La bàn màu đồng mà chàng trai trên biển vẫn dùng.
+Trong cuộc đời chìm nổi đầy sóng gió,
+Luôn hướng về nơi trái tim của người nắm giữ.
+
+Thuỷ thủ hào sảng từng sử dụng la bàn này để dẫn đường cho con tàu khổng lồ,
+Chế ngự vùng biển nguy hiểm nhất, chinh phục xoáy nước rộng lớn nhất.
+Cũng từng dùng tiếng cười bất kham bộc lộ nỗi thù hận sâu sắc,
+Kết cục của rượu mạnh hay nguyện vọng cầu được chết, đã dẫn đường cho người lạc lối...
+
+"Tên trộm rốt cuộc không thể thoát khỏi giá treo cổ... bài hát của các người là bài hát như vậy sao?"
+"Chỉ cần có nơi dung thân, dù vào bụng cá cũng mặc kệ đời..."
+"Khi lên thuyền, không phải bạn đã lập khế ước với con thuyền này ư?"
+"Ký ức này vẫn chưa bị rượu mạnh rửa trôi ư? Ha ha ha!"
+"Chưa quên là tốt. Bởi vì, giờ là lúc thực thi khế ước rồi."
+
+"Ha ha, vậy cũng tốt, tất cả muốn sao cũng được..."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15017_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15017_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..169ff5a79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15017_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Trước đây khi Thiên Nham Quân mới được thành lập, vùng đất Liyue vẫn còn hoang sơ.
+Các trưởng lão trong thành, làng mạc và các bộ lạc đã dùng ly vàng cùng lập lời thề.
+Vì sự trung thành với Nham Vương Đế Quân và trách nhiệm với người dân,
+khắp nơi đã chọn ra những trai tráng dũng cảm và khỏe mạnh, hợp thành một đội quân, gọi là Thiên Nham Quân.
+
+Trong trận chiến sát cánh cùng Dạ Xoa, những chiến sĩ không người nối dõi đã dùng ly vàng uống rượu,
+nâng cốc lần cuối vì Nham Vương nhân ái và uy nghiêm, rồi lao thẳng xuống vực sâu không chút do dự.
+Hàng trăm năm sau, Nhà Mạo Hiểm tự phụ đã lấy nó từ nơi sâu nhất của vực thẳm rồi đem đi rửa sạch
+Hàng trăm năm sau, ly vàng vẫn không hề bị sứt mẻ hay ăn mòn, cũng như không bị hơi thở của bóng tối xâm nhập.
+
+Hàng trăm năm sau, khi người dân Liyue nhắc lại quá khứ tàn khốc và những Dạ Xoa vô danh,
+nói về cách các anh hùng đến từ các vùng khác nhau, có hoàn cảnh khác nhau lại có thể đoàn kết một lòng, chống lại làn sóng Vực Sâu...
+Chiếc ly vàng này vẫn là chủ đề không thể bỏ qua, máu của liên minh dường như vẫn còn trong veo không dính bụi trần.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15017_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15017_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b3a5970e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15017_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Lông vũ của loài chim săn mồi trên trời cao được Thiên Nham Quân đeo lên mình như một biểu tượng của võ thuật.
+Lông vũ này chỉ đeo vào những dịp lễ, nhằm cổ vũ cho dân chúng và thể hiện sự uy nghiêm đối với du khách nước ngoài.
+
+Tương truyền, chiếc lông vũ được Thiên Nham Quân đeo trong các dịp nghi lễ đến từ Dạ Xoa vô danh.
+Những chiếc lông vũ rơi lả tả khi Dạ Xoa chinh chiến với những tên tay sai vực sâu, được coi là biểu tượng của hy vọng.
+Cuối cùng, Dạ Xoa dũng mãnh và những người phàm can đảm đều đã ngủ yên trong vực thẳm tăm tối.
+Đế Quân cảm nhận được sự hy sinh ấy, trầm mặc hồi lâu, núi đá cũng khe khẽ rì rầm.
+Trong dân gian có tin đồn rằng Dạ Xoa vô danh canh giữ Vực Đá Sâu không phải nhận lệnh của Đế Quân,
+mà là để chuộc lại tội lỗi bấy lâu, và trả giá cho sự hèn nhát và trốn tránh.
+
+Cho dù sự thật là gì, Dạ Xoa - người đã từng bay qua các đám mây, đã trở về với mây mù tự do.
+Những binh sĩ mãi mãi ngủ yên dưới vực sâu sẽ luôn tồn tại trong thần thoại về dòng chảy không ngừng.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15017_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15017_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..751b6b19b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15017_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Vị tướng từng chiến đấu cùng dạ xoa vô danh,
+Đã ngã xuống để bảo vệ lý tưởng
+Để đảm bảo việc sơ tán người dân một cách an toàn và không phụ sự kỳ vọng của Nham Vương,
+Các thủ lĩnh đội nón dẫn đầu đâm ngọn thương trong tay xuống vực sâu.
+
+Tai họa ập đến vùng đất lưu ly, kẻ thù xưa kia cuồn cuộn kéo đến.
+Dạ Xoa theo lời kêu gọi của Đế Quân, và chiến đấu chống lại sự biến dạng của vực sâu.
+Đến khi giọt máu cuối cùng cũng chảy xuống đất, tẩy sạch những ô uế,
+Khi vực sâu rút lui, cát lưu ly cuối cùng cũng lộ ra vẻ đẹp rực rỡ.
+
+Khi sự u ám nặng nề trên bầu trời Vực Đá Sâu tan biến, Dạ Xoa cũng biến mất không dấu vết.
+Những vị tướng đội mũ và binh sĩ đã vĩnh viễn yên nghỉ nơi sa trường.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15017_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15017_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c0bf6163
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15017_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Trước kia khi vách đá hùng vĩ cất tiếng ca, từng có vì sao rơi xuống Vực Đá Sâu.
+Ngôi sao sắt rớt xuống từ bầu trời đêm vô tận, khiến bụi bặm hoá thành lưu ly lấp lánh.
+
+Người phàm với kiếp sống ngắn ngủi, nhưng Đế Quân đã đích thân giao cho Thiên Nham Quân trách nhiệm canh giữ các mạch khoáng.
+Vực sâu như nước lũ cuồn cuộn, Thiên Nham Quân đã đưa rất nhiều dân chúng sơ tán.
+Trong câu chuyện của những người thợ mỏ, một vài binh sĩ không người nối dõi đã ở lại Vực Đá Sâu,
+cùng chiến đấu với Dạ Xoa vô danh, cuối cùng cũng hy sinh giữa các vách đá.
+
+Cho dù non sông có đổi thay theo năm tháng, tên tuổi của những người phàm và tiên nhân đều bị lãng quên,
+thì công lao của họ sẽ không bao giờ phai mờ, nó tỏa sáng rực rỡ như đoá hoa vàng này.
+Đã 500 năm kể từ khi thảm họa lắng xuống, và những bức tường thành vững chắc của thành phố cảng vẫn vững chãi như ngày nào.
+Bông hoa vàng được các binh sĩ đeo lên một cách tự hào, là biểu tượng cho sự hy sinh cao quý của tổ tiên.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15017_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15017_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e70b6418
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15017_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Chiếc đồng hồ kiên định chạy bởi ánh sáng của mặt trời và mặt trăng, có thể lấy được ánh sáng ngay cả những ngày đen tối.
+Vào khoảnh khắc khi Liyue bị đe dọa bởi ý niệm tà ác đen tối, chiếc đồng hồ này khiến các binh sĩ nhớ lại sự ấm áp của ban ngày.
+
+Chiến đấu bên cạnh Dạ Xoa, những binh sĩ người phàm khó tránh bị nhiễm phải nghiệp chướng hoặc bị ảnh hưởng bởi sự giết chóc.
+Để tránh bị nuốt chửng bởi nghiệp sát, binh sĩ Thiên Nham đã dùng đồng hồ âm thầm ghi lại những khoảnh khắc chiến đấu bằng mặt số chỉ giờ.
+Với một nhịp độ và quy luật thống nhất, một đợt Dạ Xoa, một đợt những binh sĩ lui xuống, liền có đợt tiếp theo lên thay thế.
+Bằng cách vừa tiến vừa lui này để đến tận đáy vực sâu, nơi Dạ Xoa và binh sĩ dũng cảm đã cũng nhau ngã xuống.
+
+Hàng trăm năm sau, chiếc đồng hồ này đã được khai quật bởi những người thợ mỏ, toả ánh vàng lấp lánh dưới sao trời.
+Trong chợ đồn rằng, có kẻ sưu tầm mặc áo choàng đen đi lại trên phố, thu mua loại đồng hồ vàng đồng này với giá cao.
+Cũng có những người bán cố gắng tìm hiểu lý do, nhưng họ đã bị người đó khéo léo từ chối bằng nhiều lý do khác nhau.
+Mục đích của người này là gì, có lẽ chỉ có thời gian vô tận mới có thể trả lời.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15018_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15018_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e53ab699
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15018_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Ngay từ khi mới chào đời, anh ấy đã có gương mặt đẹp không gì sánh được.
+Có "thời hạn" lâu dài và "ý chí" trống rỗng.
+
+Là một kẻ siêu việt do Thần tạo ra, nhưng lại bị vứt bỏ như một thứ vô dụng.
+Bởi vì một lỗi không xác định, đã tự tỉnh dậy khỏi "giấc ngủ",
+bắt đầu bước đi giữa trời đất và nhân gian.
+
+Trước khi được Fatui tìm thấy, anh ấy đã lưu lạc trong vô số năm,
+có được những kinh nghiệm như sau:
+
+Ta là "người" vượt trội hơn tất cả mọi người,
+ngay cả thần cũng ngần ngại can thiệp vào vận mệnh của ta.
+Bất kể là con người, thần thánh, hay là số phận đều không có tư cách để phán xét ta,
+Nên làm gì với tuổi thọ dư thừa này, cũng là quyền tự do của ta.
+
+Có vẻ như đồng hành cùng những kẻ đeo mặt nạ này rất thú vị,
+vậy thì hãy thành "cá mè một lứa" đi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15018_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15018_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c124e477c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15018_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+"Cái gọi là con người chẳng qua chỉ là một cỗ máy đầy phức tạp."
+Trong vườn ươm của trí tuệ, một thiếu niên nọ đang tranh luận.
+Nếu tháo rời một bộ phận nhất định và sửa đổi một bộ phận nhất định,
+thì có thể dễ dàng cải thiện tính năng của cỗ máy này.
+Dù sở hữu Vision hay không, dù thể chất và võ nghệ ra sao,
+"Người được ưu hoá" đều có thể thi triển sức mạnh phi thường...
+
+Dù bị đánh giá là "Tà môn ngoại đạo", bị trục xuất vĩnh viễn khỏi khu vườn của những người ham học hỏi,
+Thiếu niên cũng chỉ viết lại vài suy nghĩ của mình vào phần lề của ghi chép nghiên cứu:
+I. Đúng như dự đoán: Với tác phong của Giáo Viện, việc nghiên cứu không thể có đột phá.
+II. Nhưng bị trục xuất vẫn là một sự tổn thất. Cần có môi trường nghiên cứu tốt mới được.
+
+Lần theo những tin đồn của "dị đoan", Fatui đầu tiên đã tìm ra anh ấy...
+
+"Chỉ là Người được ưu hoá ư? Nếu quý quốc có thể cung cấp đủ nguyên liệu và có đủ thời gian, thì ngay cả thứ mà các vị gọi là "Thần" ta cũng có thể chế tạo ra được. Thế nào?"
+Trong sa mạc nóng rực và chói chang như vàng chảy, anh nhìn sứ giả của Snezhnaya một cách thăm dò:
+Ngươi sẽ như những người trong Giáo Viện gọi ta là "quái vật" hay "kẻ điên"?
+Hay sẽ giống như người dân quê ta, xua đuổi ta bằng gậy gộc hả...
+
+Nhưng mà...
+"Rất tốt. Vậy thì chúng ta là bạn bè."
+"Còn về cách xưng hô với ngươi, thế này thì sao..."
+Vì quá kinh ngạc, vì cái tên được đặt cho mình quá đỗi mỉa mai, thiếu niên không nhịn được cười thành tiếng.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15018_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15018_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea5166a92
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15018_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,11 @@
+
+Nếu máu của đồng bào vấy lên không thể rửa sạch, vậy thì ta sẽ trở thành "thằng hề" chế giễu vận mệnh.
+Nếu tài năng của ta không thể so sánh với "hiền giả", không thể giành được sự sủng ái của vị vua đời trước,
+cũng không thể ngăn cản họ xé nát bức màn tội lỗi, làm trỗi dậy sóng thần phẫn nộ, huỷ diệt và ngu xuẩn,
+Vậy thì hãy trở thành "kẻ ngốc" vụng dại, trung thành với bệ hạ - người hiểu nỗi đau của ta...
+
+Ta là Pedrelino - Jester. Hãy nghe ta nói:
+
+Hỡi những kẻ ngốc kiêu ngạo, con tim chất chứa lửa giận và mùa đông lạnh lẽo vĩnh hằng.
+Nếu chúng ta đều đã trông thấy sự hoang đường và thờ ơ của thế giới,
+vậy thì hãy cùng đeo lên chiếc mặt nạ cười nhạo thế giới và viết lại luật trời đi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15018_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15018_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a6ff12a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15018_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+"Thật kỳ diệu. Ngươi có thể mang sức mạnh như vậy trong cơ thể con người."
+"Mặc dù ngươi đã chảy cạn máu và nước mắt, nhưng chỉ cũng dùng lửa để lấp đầy cơ thể mình..."
+"Dù thân đầy thương tích, nhưng vết thương và khoé mắt chỉ rỉ ra ngọn lửa nóng rực như sắt nung."
+"Hình như lạc đề rồi. Ta lần theo làn khói báo động mà đến, là để đề xuất một thoả thuận..."
+"Hãy để ân điển của bệ hạ dập tắt ngọn lửa đang gặm nhấm ngươi. Ngươi thấy sao?"
+
+Fatui đầu tiên đã trao "sức mạnh" cho một người thiếu nữ mà ngọn lửa sống gần như đã cạn kiệt,
+và cô ấy nhìn xuyên qua "tham vọng", trông thấy ranh giới giữa quá khứ ô uế và tương lai thanh khiết...
+
+Ta hiểu rồi, ta sẽ thay thế quá khứ bị xóa nhòa của mình bằng băng, để dập tắt ngọn lửa ngày càng bùng cháy.
+Rửa sạch bụi bẩn đen tối, nỗi đau của thế giới, những con người và thú vật tội lỗi bằng băng trầm mặc.
+
+Dù vậy, ngọn lửa yếu ớt thanh khiết vẫn cháy hừng hực trong tim cô...
+
+"Mục đích của ta, ngươi và nữ hoàng của ngươi đều giống nhau."
+"Thanh tẩy nguồn gốc của sự méo mó trên thế giới này: Chư thần thiển cận và ngu dốt, vực sâu bẩn thỉu và tăm tối."
+"Tốt lắm. Bất kể ngươi muốn làm gì, hãy để ta trở thành đạo cụ thực hiện mục đích đó đi."
+"Bởi vì ta, cho dù mặc quần áo trắng, toàn thân từ lâu đã dính đầy máu và tro tàn không thể rửa sạch."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15018_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15018_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a9d8f138
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15018_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Quỹ đạo lưu thông tiền tệ tạo thành huyết mạch của thế giới.
+Vậy thì trung tâm của thế giới này chính là trái tim bằng vàng.
+
+Người không có cơ hội được "công nhận" thì chỉ có thể theo đuổi sức mạnh thế tục.
+Tuy nhiên, ngay cả khi "chúng" nên được loại bỏ như đồng tiền cũ nát,
+cũng là một trong vô số quyền năng được Thần nắm giữ trong tay.
+
+Có lẽ chính vì đã từng nghèo khó nên hắn đã nảy sinh một nỗi ám ảnh về tiền bạc.
+Hoặc cũng có thể do không được Thần ưu ái nên đã nung nấu ý chí đối đầu...
+
+"Người dân tại nơi sinh ra những đồng tiền vàng này rất coi trọng khế ước."
+"Nhân danh tiền bạc, ta sẽ tuân theo khế ước giữa chúng ta."
+"Bằng mọi cách, hãy để ta trở thành trái tim của đồng tiền đang lưu hành trên thế giới."
+"Và rồi đến thời khắc cần thiết, hãy để trái tim ngừng đập theo ý chí của ta."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15019_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15019_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bce2d36d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15019_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Ống trúc đặc biệt dùng để gieo quẻ cát hung trong các ngôi đền,
+Nghe nói rằng có những điều may mắn gắn liền với Kitsune.
+
+Bói toán là cách mà những người lạc đường tìm hướng để giải quyết vấn đề, vì vậy dù là hung hay cát, nó cũng là lời giải đáp cho con đường phía trước.
+Nói tóm lại, trên đời chỉ có người hỏi hoang mang, chứ không có kết quả bói toán nào là không chính xác.
+Tôi đã học được rất nhiều điều bổ ích trong thời gian học tập tại ngôi đền, ngốc nghếch như tôi cũng đã học được cách từ chối của Kitsune đại nhân.
+Trong khoảng thời gian này, ngay cả Tengu của núi Yougou với tính tình quái dị, cũng đã có con gái riêng.
+Chú Konbu Maru ngốc nghếch, cũng đã trở thành Hatamoto của tướng quân, và sẽ kết hôn với con gái của Samurai cao quý...
+
+"Thật là một đứa trẻ đáng yêu, ngay cả Tengu đại nhân, suốt ngày ăn chơi trác táng, cũng có chút tự giác làm mẹ..."
+"Nhưng... trong miếu luôn thiếu sinh khí của trẻ con, thật không tốt chút nào. Hibiki biến lại thành trẻ con được không?"
+
+Như mọi khi, Kitsune đại nhân nói đùa hơi quá, mang theo hơi men của rượu hoa anh đào rồi tự biên tự diễn.
+
+"Đừng nhăn nhó nữa, Hibiki. Để Saiguu đại nhân bói cho một quẻ, thế nào?"
+"Haha, là đại cát! Nhìn xem, thật may mắn! Có biết điều này có nghĩa là gì không?"
+"Người đã rút ra hết tất cả những thẻ hung. Xin đừng giễu cợt tôi nữa..."
+"Không... nó có nghĩa là người mà ngươi nhớ sẽ có may mắn trở thành ký ức vĩnh viễn của ngươi."
+
+Vì vậy, ngươi phải sống mạnh mẽ và sống thật lâu trên thế giới này.
+Ngay cả khi tất cả những người quan trọng đều đã ra đi, miễn là ngươi vẫn còn sống,
+Thì thời gian đã cùng những người này trải qua sẽ không bao giờ tan biến...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15019_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15019_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e7a6d90a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15019_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Phá Ma Tiễn được ngôi đền sử dụng để cầu nguyện và xua đuổi tai họa,
+Nghe nói còn có thể truy đuổi và tiêu diệt tất cả tâm ma.
+
+Người ta thường nói mũi tên phá ma có thể xua đuổi tà ác, nhưng tà ác không bao giờ là vật khách quan.
+Tà ác thường sinh ra từ trái tim con người, từ một trái tim đã trở nên lạnh lẽo và cô đơn vì sợ hãi đến mê sảng.
+Đã lâu lắm rồi kể từ khi Saiguu đại nhân rời đi, và tôi không còn là pháp sư trẻ thực tập sinh ở đền Narukami nữa.
+Bất cứ khi nào chạm vào cái tẩu thuốc đó, cảm giác trống rỗng và đau âm ỉ cứ lởn vởn như một bóng ma.
+
+Có người đáng để nhớ mong, mất đi người không thể không mong nhớ, thời gian như guồng quay tơ chẳng bao giờ ngừng nghỉ.
+Lặng lẽ và yên bình, thân hình trắng muốt của Kitsune đại nhân rơi vào vực thẳm tăm tối vẫn còn khắc ghi trong giấc mơ của nữ pháp sư.
+Tengu cũng tức giận bỏ đi vì mặc cảm bảo vệ không chu toàn, để lại một mình Teruyo.
+Harunosuke đã đi đến quốc gia khác trong nỗi đau thương và tức giận, Nagamasa thì gia nhập Shogunate để xóa bỏ vết nhơ của Mikoshi.
+Còn về người đàn ông kiên nhẫn lắng nghe lời hẹn ước ngây thơ của tôi dưới gốc cây anh đào đỏ thắm, người đã dạy tôi bắn cung trong rừng,
+Anh ấy chắc chắn sẽ quay về với tôi, ngay cả khi tia máu bắn ra làm mù đôi mắt, và bóng tối ô uế khiến anh hóa thành một con thú hung dữ...
+
+Hãy cứu anh ấy bằng cung tên của chúng ta, và thực hiện lời hứa đã được định sẵn để đánh mất.
+Hãy dùng cung tên của chúng ta để tiêu diệt tà ma, loại bỏ ảo tưởng và những cố chấp vô nghĩa.
+
+"Hãy đến gặp ta, tên ngốc ham mê cờ bạc."
+"Lần này đừng bị lạc nữa nhé, Konbu Maru."
+
+Tuy nhiên, ai là người chiến thắng trong lần cá cược cuối cùng...
+Nghĩ đến những điều tầm thường, cô vuốt ve cây cung lộng lẫy.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15019_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15019_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2e914871
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15019_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Chiếc mặt nạ tế lễ sạch sẽ và thanh lịch từng thuộc về một vị thần nào đó,
+một nụ cười yếu ớt hiện ra nơi khóe miệng, nhưng đôi mắt đã không còn linh hồn.
+
+Tôi đã học tập trong đền một thời gian, và tự thấy mình đã trưởng thành rất nhiều.
+Không còn ngu ngốc như lúc nhỏ, đã dần có thể gánh vác trọng trách.
+Nhưng không hiểu sao, tôi càng lớn, khuôn mặt của Saiguu đại nhân lại càng trở nên u ám.
+Hiện lên trên gương mặt cô không phải là lo lắng hay sợ hãi mà là một nỗi buồn sâu thẳm...
+
+"Quy luật của thế giới vốn dĩ là vô thường. Bị ám ảnh bởi những thứ sắp tan biến, và mất đi ký ức lâu dài."
+"Người mất trí nhớ cũng tựa như mất mạng. Đó chính là cái chết trong bóng tối vĩnh viễn."
+
+Lần này, ngay cả cái mỉm cười cũng không thể che giấu được vẻ buồn bã,
+Rõ ràng là ngày hội, nhưng tựa như đang sắp sửa chia tay...
+
+"Nhân tiện, hãy kể cho tôi nghe về tên ngốc Konbu Maru đi..."
+"Sao... ngươi còn sợ bà cô ta đây bắt hắn đi không bằng?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15019_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15019_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8432eee09
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15019_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Bùa hộ mệnh được bện thủ công gọi là "Mizuhiki",
+Nghe nói có thể đem điều ước và nhân duyên đặt vào bên trong đó.
+
+Từng học cách làm việc trong đền thờ dưới sự hướng dẫn của người thầy thần thông quảng đại Kitsune đại nhân.
+Khi đó, tôi chỉ là một pháp sư ngây thơ đến ngôi đền từ một làng chài nhỏ.
+Còn ngốc nghếch hơn cái ấm trà, vẫn chưa bỏ cái tính nghịch ngợm và tò mò của trẻ nhỏ,
+luôn ngờ vực ngây ngô về những lời nói tao nhã khó hiểu của Saiguu đại nhân.
+
+"Vạn vật trên thế gian đều bị trói buộc vào nhau, điều này tạo nên những viễn cảnh hão huyền trong thực tế."
+"Cái gọi là bùa hộ mệnh, không thể biến ước nguyện thành sự thật, nhưng có thể ràng buộc ước nguyện trở thành thứ vĩnh hằng."
+
+Nhìn thấy vẻ mặt mờ mịt của tôi, Kitsune đại nhân không nhịn được bật cười.
+Vui vẻ dùng tẩu thuốc gõ lên đầu tôi rồi chuyển chủ đề một cách gian xảo:
+
+"Hibiki chắc cũng sẽ gặp được nửa kia của mình nhỉ?"
+
+"Với mấy tên đàn ông thô lỗ đó, thì sẽ có nhân duyên gì đáng nói cơ chứ!"
+
+"A, vậy sao?"
+
+Nhưng cuối cùng màn đêm đã nhấn chìm tất cả.
+Và cái gọi là nhân duyên gì đó cũng lạc mất rồi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15019_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15019_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c67e678c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15019_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Một chiếc đồng hồ bỏ túi trang nhã được trang trí bằng chuông ở đền thờ,
+Kim đồng hồ luôn dừng tại thời điểm sương sớm chưa tan.
+
+Khi bầu trời dần chuyển xanh, những giọt sương mai đọng lại trên lá cỏ cũng dần biến mất.
+Dù rực rỡ tươi đẹp tựa như kính vạn hoa, cảnh đẹp cũng chỉ là trong chớp mắt.
+
+Tôi đã từng cùng Saiguu đại nhân thưởng thức tiếng ve dưới ánh trăng trên con đường đêm mùa thu.
+Khi đó tôi chỉ là một pháp sư quê mùa, trẻ tuổi và vô cùng bướng bỉnh.
+Giống như một con chim sẻ líu lo, huyên náo để giữ vững quan điểm của riêng mình,
+Nhìn nụ cười yếu ớt thoáng qua trên khuôn mặt của đại nhân, nhưng lời cô nói thật khó hiểu:
+
+"Nếu muốn giữ mãi những khoảnh khắc tươi đẹp, thì chẳng khác nào cố gắng nắm chặt những hạt sương sớm trong tay".
+"Ta đã tan biến tựa như sương sớm, và tất cả những ấn tượng của ngươi về ta chỉ là viễn cảnh còn sót lại."
+
+Trong ký ức mơ hồ cô ấy đã nói điều gì đó vô cùng khó hiểu, khuôn mặt bi thương tựa ánh trăng, khiến tôi chợt bừng tỉnh...
+Một lúc sau, cô ấy dùng tẩu thuốc gõ vào đầu tôi, vẻ mặt trách mắng và giễu cợt như mọi khi:
+
+"Trời sáng rồi, Hibiki."
+"Chúng ta cũng nên trở về thôi."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15020_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15020_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd06510ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15020_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Dựa vào bí kiếm độc đáo "Tengu Càn Quét", Iwakura Doukei đã trở thành người hướng dẫn kiếm thuật của gia tộc Kujou.
+Giành được danh hiệu "Douin", và cuối cùng sáng lập nên trường phái kiếm đạo nổi tiếng một thời.
+Trước khi đến nhà Kujou nhậm chức, cũng đã bắt đầu học được cách uống rượu.
+Lần cuối cùng, bước vào trụ sở đã hoàn toàn trở thành đống đổ nát do hoàn thành bí kiếm "Tengu Càn Quét".
+Trong trụ sở hoang tàn này, suốt 13 năm mình đã có hết 13 lần cùng Tengu ở Yougou thử hợp nhất kiếm pháp,
+Anh ấy nhớ lại cảnh tượng khi gặp Tengu cánh đen tự xưng là "Teruyo núi Yougou" ở nơi đây...
+
+Mười ba năm cuộc đời tựa như một giấc mộng
+Anh đào hòa vào tuyết, nhẹ nhàng như làn khói
+Nhìn lại người đã rời xa
+
+Anh Đào Thần lúc ấy cũng bay lả tả tựa một màn tuyết trắng mênh mông.
+Trụ sở dưới chân vẫn còn nguyên vẹn mặc dù đã không còn tế thần.
+Tiếng cười trong veo như nước suối vang vọng khắp núi rừng.
+Nhưng cả hai chưa từng đặt chân đến khoảng sân nhỏ nay đã trở thành đống đổ nát.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15020_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15020_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b7a442680
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15020_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Xung quanh là đám lông vũ màu đen bị gió kiếm thổi bay, kẻ sắp trở thành kiếm khách đỉnh cao,
+Cuối cùng cũng bắt được thiếu nữ Tengu xưa nay chỉ có thể nhìn mà không bao giờ chạm được đấy...
+
+"Ái chà, nguy hiểm quá, thật đáng kinh ngạc."
+"Nếu không phải thanh kiếm không thể chịu được sức mạnh của ngươi."
+"Ta sẽ chết ở đây mất. Vậy thì..."
+
+Teruyo, chúng ta có nên thay đổi địa điểm cho trận đấu vào năm sau không?
+Ta biết vài nơi có thể nhìn thấy hoa anh đào rơi...
+Nhìn quanh góc nhỏ mà mình đã phá hủy, nắm lấy bàn tay run rẩy của Tengu,
+Nhìn chăm chú vào sợi lông vũ màu đen mà mình chém rơi, Doukei vốn định nói như vậy.
+
+"Ngươi đã chạm được vào ta có nghĩa là ngươi đã thắng."
+
+Thắng thua vẫn chưa phân, hẹn gặp lại vào năm sau. Hắn muốn nói.
+
+"Tốc độ kiếm của ngươi bây giờ đã vượt qua cả Tengu rồi."
+"Ta sẽ mãi mãi khắc ghi mỗi một ngày quyết đấu với ngươi trong suốt mười ba năm nay."
+"Nhưng ta là Tengu của núi Yougou, có những việc trong tộc sớm muộn cũng phải gánh vác."
+"Bây giờ nghĩ lại ngày trước đổi tên cho ngươi, là vì hi vọng rằng ngươi có thể thoát khỏi lời nguyền huyết ma."
+"Những kẻ không phải loài người, từ sau trận chiến đó đã ngày càng ít đi."
+"Dù sao thì, những kẻ không phải con người như ta không nên mơ ước có kết cục tốt đẹp của con người. Nhưng ngươi thì khác."
+"Bây giờ ngươi là "Iwakura", không còn là Mikoshi mang dòng máu yêu ma nữa."
+
+"Tạm biệt nhé, Doukei. Hãy quên ta đi và dựa vào kiếm của ngươi."
+"Vì huyết mạch của Iwakura, hãy tạo ra con đường chỉ thuộc về riêng Iwakura."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15020_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15020_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c068d475
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15020_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+"Bí kiếm của Douin, lẽ nào ngay cả lôi quang cũng có thể chặt đứt, hahaha."
+Kanjou trẻ tuổi cất tiếng trêu chọc. Anh chỉ thờ ơ đáp:
+"Sao có thể. Cùng lắm là chém rơi Tengu đang bay mà thôi."
+"Mặc dù nói vậy, nhưng việc chém rơi Tengu thực sự chưa bao giờ xảy ra."
+
+Thật sao? Vậy bí kiếm có tên "Tengu Càn Quét", từ đâu mà có vậy?
+Thấy Douin không trả lời, Kanjou - người đã thành lập hòn đảo Ritou, hậm hực nói:
+"Nếu không phải lão già Kujou kia giành trước, ta thật muốn chiêu mộ ngươi."
+"Với thanh kiếm của ngươi, nhóm người Ako Domeki của Seirai chắc chắn sẽ không phải đối thủ..."
+
+Giống như việc gạt bỏ những đám mây giông, đặt cho hắn ta một cái tên mới và cho hắn ta một cuộc sống mới,
+ném cây đao rỉ sét cho hắn, để hắn ta thử chém chính Tengu của mình,
+sau khi đao của hắn gãy lìa, những lời sau cùng mà cô ấy nói...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15020_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15020_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8589e0264
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15020_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Mẹ đã giương nanh vuốt với vị tướng quân đã tặng cho bà một thanh kiếm quý.
+Cuối cùng, thứ duy nhất được gửi lại cho nhà Mikoshi chính là kiếm cách mà bà vô cùng yêu thích.
+
+Khát vọng ấp ủ bấy lâu của mẹ chính là chinh phục vận mệnh sinh tử bằng máu lửa sôi sục,
+nhân danh những bóng ma chiến tranh, lập nên những chiến công bất hủ cho đồng tộc đang ngày càng giảm sút.
+Nếu có bị hổ đen tội lỗi nuốt chửng, thì từ trong bụng hổ, bà sẽ xé toạc nó thành nhiều mảnh.
+
+Đáng lẽ ra lập được những chiến công to lớn dưới ngọn cờ của "Tam Trùng Lôi",
+Những trang phục chiến đấu juunihitoe kia những tưởng có thể tẩy sạch vết máu ô uế,
+Cũng vĩnh viễn bị nhuộm đen cùng với trái tim đang đập mãnh liệt của bà...
+
+Là con trai trưởng, lẽ ra phải kế thừa sự nghiệp của gia tộc, thế nhưng lại mai danh ẩn tích trong một thôn nhỏ ở ngoại thành.
+Làm bạn với khu rừng trên núi Yougou, cho đến khi gặp được người thiếu nữ ấy...
+
+"Thật phiền phức. Nếu như đã muốn gạt bỏ quá khứ, vậy thì hãy để ta đặt cho ngươi một cái tên mới nhé!"
+Cô gái có đôi cánh màu đen cười giễu cợt, sau khi nghe xong câu chuyện trong quá khứ của hắn.
+"Gọi là Iwakura - nghĩa là tảng đá. Đó là thứ không bị tổn hại bởi lời nói của con người."
+"Là người mang trong mình dòng máu của quỷ, ngươi nên cảm thấy vui mới đúng. Cười lên nào."
+"Cần phải biết rằng, tên do Tengu của núi Yougou chúng ta đặt sẽ được gia tăng thần lực."
+"Lại nói, cái tên của đá tảng khá là hợp với bộ não và cơ bắp của ngươi đấy."
+
+"Vậy năm sau khi hoa anh đào nở, hãy quay lại đây quyết đấu nhé Iwakura."
+"Này đứa con của quỷ, phải chăm chỉ luyện kiếm để xứng đáng là đối thủ của Tengu núi Yougou".
+"Đúng rồi, nếu ngươi đã có cơ hội gặp được ta, vậy bí kiếm ấy gọi là "Chiến Thắng Tengu" đi!"
+"Dù sao tới lúc đó, ngươi cũng sẽ nắm được "Kiếm thuật có thể vượt qua cả Tengu"."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15020_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15020_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8c38fd23d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15020_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,34 @@
+
+Những ký ức dao động tựa như hơi thở trong quá khứ xa xôi trước khi hòn đảo Seirai bị bao bọc bởi mây giông.
+Chiếc hộp trang nhã chứa đựng giông bão và chấn động cuối cùng đã không được giao như đã hứa.
+
+"Dây buộc đứt mới tìm đến ta sao...Thật là đau đầu."
+"Ngoài kiếm thuật, ngươi cũng chỉ là một con bạc ngốc nghếch mà thôi"
+
+Hừ, đừng có coi thường người khác. Thầy dạy cung của ta được kế thừa Tengu, cũng khá nổi danh đấy."
+"Cũng tại kiếm pháp của ta quá lợi hại nên mọi người mới không nhắc đến kĩ thuật bắn cung."
+"Nghĩ lại, cũng thấy thật là lãng phí. Chi bằng để ta dạy ngươi bắn cung nhé!"
+
+Không lâu sau, vừa nói những lời cay nghiệt, vừa sửa chữa cái lồng phong ấn đã bị chém đứt cho tên ngốc đó...
+Không lâu sau, cho dù nói những lời cay nghiệt để làm vui lòng người khác, cũng không nhịn được mà mỉm cười.
+
+"Rõ ràng đã là Hatamoto, thân mang trọng trách, sao vẫn còn đi gây chuyện khắp nơi?"
+"Rõ ràng đã có gia đình, một người vợ xinh đẹp, sao vẫn suốt ngày rong chơi, đánh bạc cho vui?"
+
+Rõ ràng đã...
+Lời đã đến đầu môi nhưng không thốt lên lời, vẫn là không hỏi thì hơn.
+Nếu Saiguu đại nhân vẫn ở đây, có lẽ ngài ấy có thể sẽ hỏi một cách khéo léo và tinh tế hơn nhỉ...
+
+"Chuyện đó không quan trọng, tôi đã tự cho mình một kỳ nghỉ, ít nhất là hôm nay."
+"Tạm gác công việc của đền thờ sang một bên, chúng ta hãy lén chạy đến bờ biển, giống như khi còn nhỏ."
+
+Cứ như vậy mà bị tên nhóc lôi tới bến cảng, ngẩn ngơ ngắm nhìn những cánh buồm đang qua lại.
+Nghe hắn kể, Teruyo của ngôi đền ấy đã kế thừa sắc đẹp và võ nghệ của sư phụ như thế nào;
+Nghe hắn kể lại chuyện đã từng làm hắn sợ hãi một thời gian, cơn ác mộng tự chém đầu của mình;
+Nhưng hai người đều hiểu rõ đây chỉ là dùng lời nói để che đậy những nỗi buồn của người trưởng thành;
+
+Sau đó, rất lâu, rất lâu về sau...
+Nhìn xuống bãi đá ngầm rêu phong, bến cảng bình yên nơi hai người hẹn hò...
+Vì muốn cho tên nghiện cờ bạc ấy thắng thêm một lần, vì cầu chúc cho sự bình an của hắn...
+Lại một lần nữa mạo hiểm đứng ở trên cao, giơ cao chiếc lồng phong ấn do chính tay mình làm ra.
+Mang theo tia hi vọng tìm lại kí ức, thu thập sức mạnh cuồng nộ của lôi quang.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15021_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15021_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca0f6544c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15021_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Amenoma, Futsu, Isshin, Hyakume, Senju.
+Từng là 5 trường phái thuộc "Raiden Gokaden" ở Inazuma.
+Nhưng hiện nay chỉ còn lại duy nhất Trường Phái Amenoma có sư đồ kế thừa,
+Trường Phái Isshin, miễn cưỡng được xem vẫn còn có hậu nhân tại thế.
+Trong mắt dân gian, điều này chẳng qua là kết quả tất yếu của dòng chảy thời gian mà thôi,
+Nhưng lại chưa từng nghĩ đến, những đau thương bất ngờ ập đến này thật ra đều chất chứa huyền cơ bên trong.
+
+Kẻ lang thang tuyệt đối không thừa nhận,
+Tất cả hành vi của bản thân mình đều xuất phát từ ý muốn báo thù thợ rèn đao;
+Đương nhiên cũng tuyệt đối không nhắc đến;
+Nguyên nhân khi kế hoạch mới tiến hành được nửa đường, thì bản thân đột nhiên không còn hứng thú nữa.
+Hắn chỉ dùng ngữ khí học được từ một học giả nào đó, nói rằng:
+"Tất cả những thứ này, chẳng qua là một kiểm nghiệm nhỏ bé về nhân tính mà thôi."
+
+Trong các vở kịch truyền thống của Inazuma, có một dạng nhân vật được gọi là "Kunikuzushi."
+Họ thường là những người có ý đồ cướp nước, hay giở các âm mưu quỷ kế.
+Lang thang đến cuối cùng, hắn dựa vào ý chí của mình để lựa chọn tên gọi này.
+Còn những tên gọi trước đây từng dùng qua, đến cả bản thân hắn cũng không còn nhớ rõ nữa.
+
+Trong các vở kịch truyền thống của Inazuma, thường dùng tên của ba màn kịch ghép lại thành tên vở kịch.
+Ví như ba màn kịch "Sumirezome," "Sangetsu," và "Kogetsukan".
+Ghép lại thành vở kịch "Sumirezome Sangetsu Kogetsukan."
+Có lẽ một ngày nào đó, tất cả những gì mà hình hài này đã trải qua,
+Sẽ biến thành câu chuyện được con người truyền miệng, những ký ức xa xôi trong lòng đất.
+Chỉ là hiện tại, màn kịch thứ ba của hắn vẫn còn đang tiếp diễn.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15021_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15021_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3058d3b8e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15021_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Kabukimono lang thang nhiều năm đã không còn nhớ đến nó nữa,
+Nhưng khi nhắm mắt lại, vẫn nhìn thấy được đêm trăng và lò lửa ở Tatarasuna.
+Vị phó quan trẻ tuổi nhân hậu nói:
+"Món trang sức bằng vàng này chính là chứng nhận thân phận do Shogun đại nhân ban cho,"
+"Nhưng khi hành tẩu trên thế gian này, nếu không phải vạn bất đắc dĩ,"
+"Tuyệt không được để lộ thân phận của mình cho người khác biết."
+Thuyết Khách chính trực nói rằng:
+"Món trang sức bằng vàng này chính là chứng nhận thân phận do Shogun đại nhân ban cho,
+Nhưng ngươi vừa không phải loài người cũng không phải đồ vật,
+Nên tại hạ chỉ đành xử lý ngươi như vậy, xin đừng oán hận!"
+
+Kabukimono vứt bỏ quá khứ đã không còn nhớ đến nó nữa,
+Nhưng khi bịt tai lại, vẫn nghe được tiếng gió lốc và mưa bão năm đó.
+Đôi mắt chờ mong nói rằng:
+"Món trang sức bằng vàng này chính là chứng nhận thân phận do Shogun đại nhân ban cho,"
+"Nhất định có thể cứu giúp chúng nhân giữa tai họa."
+
+Pháp sư xinh đẹp nói rằng:
+"Món trang sức bằng vàng này chính là chứng nhận thân phận do Shogun đại nhân ban cho,"
+"Shogun sẽ không bỏ mặc không lo."
+"Tôi cũng sẽ cố gắng hết sức, lập tức phái người tương trợ..."
+
+...Thế nhưng, chiếc lông vũ màu vàng cuối cũng đã bị vùi chôn trong bụi đất,
+Mọi câu chuyện đều bị ngọn lửa thiêu trụi không còn chút dấu tích nào.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15021_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15021_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c4aafcdf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15021_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+"Kẻ lang thang, kẻ lang thang, anh muốn đi đâu thế?"
+Thiếu niên lang thang bị đứa trẻ gọi lại.
+Cậu ấy là con của người thợ ở Tatarasuna, tuy đã bị bệnh, nhưng đôi mắt vẫn rất sáng.
+Thiếu niên nói với đứa trẻ rằng bản thân phải đến Thành Inazuma.
+"Nhưng bây giờ mưa lớn lắm, họ nói những người rời đi trước đây cũng không hề quay lại!"
+Thiếu niên mở miệng như muốn nói, cuối cùng chỉ mỉm cười với đứa trẻ.
+Đến khi cậu ấy bước lên hòn đảo này lần nữa, đã không còn thấy bóng dáng đứa trẻ.
+
+"Người Inazuma, ngươi muốn đi đâu? Đây không phải con thuyền mà ngươi có thể đi!"
+Thiếu niên lang thang đã bị người lái thuyền ở bến cảng chặn lại.
+Trước khi cậu thiếu niên rút đao, người đàn ông đi cùng đã với tay ngăn lại.
+Người đàn ông nói với lái thuyền, cậu thiếu niên ngoại quốc này sẽ đi cùng mình.
+"Hóa ra là khách của đại nhân, là tôi đã mạo muội rồi."
+Người đàn ông đưa chiếc áo khoác cho thiếu niên để chống lạnh, nhưng cậu ấy lắc đầu.
+Bây giờ cậu chỉ muốn biết, chuyến hành trình xa xôi này có thể nhìn thấy điều gì thú vị.
+
+"Quan Chấp Hành đại nhân, ngài muốn đi đâu?"
+Thiếu niên ghét nhất những người ồn ào, cậu ấy trở tay đánh vào mặt của thuộc hạ.
+Nhưng thiếu niên cũng thích nhất là bộ dạng hoảng sợ và bất lực của con người,
+Có lẽ chính vì biểu cảm khá phong phú, mà tên thuộc hạ ngu ngốc này mới được cậu giữ lại bên cạnh.
+Cậu nói với người đang quỳ run rẩy dưới đất, lần này hướng về phía Đông đến Mondstadt.
+"Thuộc hạ đã hiểu, sẽ bảo các hộ vệ chuẩn bị ngay!"
+Cũng không hề cần đến hộ vệ, nhưng cậu ấy chả buồn phí lời với tên ngốc này nữa.
+Cậu lại đội lên chiếc mũ của kẻ lang thang, một mình đi về phía Đông.
+
+"Cậu bé, cậu muốn đi đâu?
+Trên đường đi, cậu thiếu niên hồi hương bị một bà lão gọi lại.
+Cậu ấy nói với bà lão, mình chuẩn bị đi về phía Đông.
+"Muốn đến Đảo Yashiori sao, đi làm gì vậy?"
+Bà lão không nghĩ gì nhiều, chỉ là gần đây tình hình rất bất ổn.
+Thiếu niên mỉm cười cảm ơn bà lão đã quan tâm, nói rằng mình đã có hẹn với người khác.
+Chiếc thuyền nhỏ từ từ cập bến, một cô gái ăn mặc theo phong cách nước ngoài đang đứng trên bờ.
+Đứng từ xa ném cho thiếu niên một viên thủy tinh be bé.
+Thiếu niên nhẹ nhàng chụp lấy viên thủy tinh, đưa nó nhắm lên vầng tà dương đỏ như máu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15021_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15021_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2810550aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15021_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Ảo ảnh nhảy múa dưới ánh trăng nhìn thấy trong giấc mơ,
+Dường như là chàng thiếu niên tựa như trang giấy trắng hồi những năm tháng xa xưa ấy;
+Lại mập mờ trông như cái tôi đơn thuần dễ vỡ cuối cùng mới lộ ra,
+Sau khi những oán hận và khổ nạn đã tiêu tan hết.
+
+Kẻ lang thang không hề biết rằng bản thân có khả năng nằm mơ,
+Cho rằng đây có lẽ là trò vặt vãnh của các học giả,
+Cũng có thể là những phản kháng yếu ớt từng có của trái tim.
+
+"Ngươi đã từng có được "con tim" mơ ước,"
+"Nhưng đó không phải là công cụ của những lời nói dối và lừa lọc;"
+"Nhưng giờ đây, ngươi cuối cùng sẽ thực sự có được thứ thuộc về ngươi,"
+"Hình hài này cũng sẽ có được quyền năng đứng đầu trần thế."
+
+"Thế nhưng, tất cả chẳng qua đều là giấc mộng vinh hoa,"
+"Cuối cùng rồi sẽ tan biến trong bể khổ mà thôi..."
+Không biết là cái tôi của tương lai hay quá khứ đã nói như vậy.
+Kẻ lang thang hoàn toàn không để tâm, dù sao thì khi tỉnh mộng,
+Thứ tiêu tan không phải bản thân mình, mà là tương lai mong manh.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15021_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15021_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..142be9c5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15021_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Ban đầu anh ấy được sinh ra để làm vật chứa đựng "trái tim",
+Nhưng lại rơi lệ trong giấc mộng.
+Người sáng tạo đã bất lực cảm giác được rằng:
+Anh ấy cho dù làm đồ vật hay con người, đều quá ư yếu đuối.
+
+Người sáng tạo không nỡ vứt bỏ đi, thế là để anh ấy tiếp tục chìm trong giấc ngủ.
+Trong tác phẩm sau này của cô ấy, đã bỏ đi thiết kế chỗ chứa đựng trái tim.
+Không lâu sau đó, "chứng nhận" của thứ đặc biệt nhất, tôn quý nhất trong thế gian,
+Vì không biết nên đặt ở đâu, nên đã được đưa lên ngôi đền ở Núi Yougou.
+
+Sau đó, con rối xinh đẹp đã thức tỉnh, bắt đầu lang thang.
+Anh ấy nhìn thấy rất nhiều rất nhiều con tim,
+Lương thiện có, chính trực có, kiên nghị có, dịu dàng có...
+Con rối cũng muốn có một con tim.
+
+Về sau, con rối xinh đẹp cuối cùng đã lấy được "con tim" đó,
+Đó chính là ý nghĩa mà anh được sinh ra, là mục đích mà anh tồn tại.
+Nhưng, nó lại không phải là thứ mà con rối thực sự muốn có,
+Bởi vì nó không hề chứa đựng bất kỳ sự chúc phúc nào,
+Đó chỉ là một thứ tế phẩm được bao bọc bên ngoài bởi vẻ hữu nghị,
+Chất chứa bên trong lại là sự ích kỷ, giả tạo, xảo trá và nguyền rủa.
+
+Thiện và ác, đều là những thứ vô căn cứ của chúng sinh, vừa vô dụng lại huyên náo.
+Nhưng chỉ cần moi "con tim" này ra,
+Thì sẽ không còn cảm thấy gì nữa hết...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15022_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15022_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..88e59939a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15022_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Những viên trân châu sáng chói được các vị thần của Đảo Watatsumi ca ngợi, là báu vật vô giá đối với con dân biển cả.
+Những khúc hát về đề tài trân châu, xưa nay chỉ có Thánh Pháp Sư mới đủ tư cách ngân vang.
+
+Truyền thuyết kể rằng những con trai tắm mình trong ánh sáng cầu vồng cảm nhận được sự dịu dàng của Watatsumi, và do đó sinh ra được những viên trân châu tinh khiết.
+Còn dòng dõi pháp sư Watatsumi được phong làm Thánh Pháp Sư sau này, thuở ban đầu đều được sinh ra từ những viên trân châu.
+Bước ra khỏi chiếc vỏ trai dịu dàng êm ái, hai chị em nhảy múa dưới ánh trăng rất được ân sủng.
+Vì tình yêu thương bao la của mình, Omikami đã trao cho họ những viên ngọc tuyệt đẹp, ban cho họ ước mơ theo đuổi ánh sáng thuần khiết.
+
+Khi ở trong tay của những người con mang dòng máu Watatsumi, viên trân châu dường như càng tỏa sáng hơn.
+Hoặc cũng có thể đây lại là một truyền thuyết xa xưa khác, sự thật khó mà kiểm chứng được.
+Truyền thuyết kể rằng vào lúc bại trận, pháp sư và hai chị em song sinh hoán đổi quần áo cho nhau, sau đó ẩn mình trong những con sóng bất tận.
+Nhưng duy chỉ có viên trân châu này là mất hút trong sóng gió và trở về với biển sâu tĩnh lặng.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15022_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15022_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8622ea7b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15022_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Trong những năm tháng đầu tiên mà nhiều gia tộc lần đầu nhìn thấy ánh mặt trời, Omikami đã chọn ra pháp sư từ những con dân biển cả.
+Trong lịch sử của những bài dân ca trên đảo, Thánh Pháp Sư đầu tiên chính là một cô gái biển cả chuyên thu thập ngọc trai.
+
+Được sinh ra giữa những đứa trẻ mất đi tương lai vì cuộc tranh chấp vô nghĩa,
+Được sinh ra giữa những người già mất đi hạnh phúc vì những thảm họa vô tình.
+Thánh Pháp Sư đã an ủi mọi người bằng những khúc hát tao nhã và lời lẽ dịu êm,
+Và ngay cả giữa thời khắc giông bão, người dân Watatsumi lần đầu tiên nhìn thấy hy vọng.
+
+Chiếc lông vũ này được cho là lấy từ chiếc áo lông vũ của "Thánh Pháp Sư".
+Nó vô tình bị nhổ ra bởi bàn tay non nớt của một đứa trẻ, và được giữ gìn mãi mãi bởi một người thường hay lo âu.
+
+Sau đó, ở nơi mà chàng dũng sĩ và thần nữ đã hy sinh khi cùng xông pha vào trận chiến không thể nào cứu vãn,
+Chiếc áo lông vũ của Thánh Pháp Sư không hề bị mất đi, mà còn được lưu truyền trong ký ức mãi cho đến ngày nay.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15022_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15022_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad11350b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15022_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Omikami đã từng lập các thần nhân trong nhiều thị tộc ở Watatsumi, và đích thân trao vương miện cho họ.
+Nhưng sau khi vị thần mất đi, khi các thần nhân cũng ra đi, chiếc vương miện tao nhã cũng đã bị phong ấn.
+
+Trong khúc hát của con dân biển cả, chiếc vương miện làm bằng trân châu và san hô sẽ vĩnh viễn không bao giờ bị vấy bẩn.
+Và người may mắn được trao vương miện của Watatsumi chính là "người cai trị" được Omikami công nhận.
+Vị vua dũng mãnh được con dân biển cả tôn xưng là "Touzannou", hay cặp song sinh tung hoành bốn bể...
+Tất cả đều được ánh mắt yêu thương của Omikami dõi theo, và được bài dân ca trên đảo ban tặng cho một linh hồn bất tử.
+Người ta nói rằng những người cai trị này từng phò tá Omikami, hướng dẫn con dân biển cả làm nông, đánh cá và săn bắt trên hòn đảo của họ.
+Thế nhưng, khi trận chiến định mệnh ập đến, các vị thần đã ngã xuống tại đây.
+
+Mang theo niềm hy vọng và ký ức từ biển sâu, thấm nhuần nền văn minh và lịch sử đã mất tích lâu đời,
+Những chiếc vương miện tinh xảo và tao nhã này đã rơi vào khe nứt của sự lãng quên cùng với chủ nhân của chúng.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15022_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15022_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..685f6a6fd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15022_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Đóa hoa yêu kiều từ đại dương, phần nhụy hoa điểm xuyết những viên trân châu thuần khiết.
+Trong bài dân ca của con dân biển cả, loài hoa này nở rộ dưới đáy biển với đầy sắc màu trân châu.
+Đắm mình trong tình yêu của những người con gái biển cả và ánh trăng dịu dàng, tỏa ra ánh sáng lấp lánh tựa trân châu.
+
+Khi mọi tranh đấu chấm dứt, những con hải thú không còn khóc thương những người bạn đồng hành cô đơn của chúng nữa,
+Khi ánh trăng nhú lên đỉnh Touzan, các vị thần duyên dáng cất lên tiếng hát.
+"Đến đây nào, những cô gái biển cả, mau đến nhìn xem, người trong tim ta, hãy đến xem ánh trăng đêm nay."
+"Dù đêm nay Touzan có sụp đổ, thì sấm chớp và giông bão cũng không bao giờ có thể che phủ ánh sáng của những viên trân châu xinh đẹp..."
+
+Pháp sư cô độc ngân nga ca hát và nhảy múa trên những con sóng bạc nhuộm màu trăng sáng.
+Những cô gái của biển cả đã quên đi nỗi buồn mất mát, và cả những bông hoa dịu dàng cũng đã lấy lại sắc màu.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15022_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15022_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f659be29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15022_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Trong biển sâu u tối lặng lẽ, thời gian dường như trôi qua thật chậm.
+Ngay cả những chiếc vỏ sò sáng bóng cũng thường trở nên dễ bị lãng quên trong những năm tháng dài đăng đẳng.
+
+Người dân Watatsumi đi lên từ dưới đáy biển sâu tăm tối, cáo biệt giấc mộng triền miên nơi biển sâu.
+Thoát khỏi ánh mắt rình rập của Rồng Biển Sâu trong đêm đen, men theo những bậc thang san hô phát quang để đến với đất nước của ánh nắng mặt trời.
+Tương truyền vào lúc đó, người dân biển sâu luôn lấy một chiếc vỏ sò để làm vật kỷ niệm của gia tộc.
+Và những người cô độc vì mất đi gia tộc, cũng được nhận vào một gia đình mới vào lúc này.
+
+Theo ngôn ngữ cổ xưa của tổ tiên, những chiếc vỏ sò này được gọi là "Ly Biệt".
+Ôm nhau thật chặt sẽ không bị ngăn cách bởi ngoại lực. Nhưng phụ thuộc lẫn nhau cũng không có nghĩa là vĩnh hằng.
+Chúng là lời từ biệt của tổ tiên đối với biển sâu, và là sự khởi đầu của một cuộc sống mới dưới ánh mặt trời.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15023_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15023_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba6112699
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15023_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Mảnh đất có tên gọi "Vực Đá Sâu" này, từ xưa đã lấp lánh ánh chu sa.
+Giữa những người thợ mỏ trong núi và các thương nhân đá quý ở phố thị, cho đến nay vẫn còn lưu truyền một truyền thuyết về Dạ Xoa...
+Có người nói rằng, từng có lãng khách cô độc vai mọc bốn cánh tay đã đến nơi thiên tinh rơi xuống vào thời hoang sơ lúc đó.
+Biết được có lãng khách trừ tà đến đây, nên các tộc dân trên núi bèn lũ lượt kéo đến:
+
+"Vị khách phương xa, xin ngài hãy nhận lấy rượu của chúng tôi, và xin ngài hãy lắng nghe chúng tôi nói"
+"Rượu được ngâm trong núi có lẽ sẽ chua chát khó nuốt, không thể so bì với rượu ngon ở Thiên Hoành Sơn được đế quân khen ngợi"
+"Nhưng người dân trên núi xem kỳ thạch ngọc quý như báu vật, khai phá núi đá để mưu sinh"
+"Nương nhờ ân điển của đế quân, tuy cuộc sống không hoàn toàn như ý, nhưng cũng xem như dư dả không phải lo âu"
+"Thế nhưng, hoàn cảnh giờ đây đã không còn như trước, ân huệ của thiên tinh đã bị bóng đen hắc ám cản trở"
+"Giờ đây, tuy chúng tôi không có tế lễ long trọng cần thiết cho việc kết giao ước, nhưng vẫn muốn cả gan xin được ngài cứu rỗi"
+
+Vị khách trầm tư lắng nghe lời thỉnh cầu của các trưởng lão, rồi lặng lẽ uống hết chén rượu đắng.
+Không đưa ra lời hứa hẹn, cũng không trách mắng người phàm vô lễ, bất chấp mọi can ngăn một mình xoay người về phía Đông mà đi.
+
+Chuyện sau đó thì ai ai đều biết...
+
+Nhưng chiếc ly rượu giản dị ngày đó từng dùng để uống với các hương lão, đã được xem là vật chứng cho mối giao ước này và lưu truyền mãi đến nay.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15023_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15023_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5690f5049
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15023_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Nghe nói trên vách đá cao nhất ở Vực Đá Sâu, đã từng có hào kiệt nhặt được chiếc lông vũ của đại bàng.
+Cũng có truyền thuyết nói rằng, người có năng lực làm được như vậy sẽ có tư cách kề vai sát cánh với các tiên chúng.
+
+"Dù cho đó là vì bảo vệ chúng sinh, theo đuổi điều mong ước mà phải đi vào chỗ chết, thì đó cũng là một chuyện tốt"
+"Chỉ là, nghĩ kỹ lại, chuyện này cũng giống như cá lặn xuống hồ sâu, chim rơi ở vực núi"
+"Tuy có thể khiến bản thân hài lòng, nhưng chúng nhân thì không hề hay biết, cuối cùng sẽ bị lãng quên"
+"Người phàm như ta cũng giống như chiếc lông vũ cuốn bay trong gió, rồi rơi vào không trung sâu hút"
+"Thứ gọi là cứu rỗi, thứ gọi là kiên trì, chẳng qua là làm những việc vô nghĩa hư vô thôi"
+
+Tiếng nói u ám thì thầm bên tai, lặng lẽ lay động con tim của người không thể nào để lại danh tính...
+
+Nhưng cuối cùng chiến sự đã kết thúc. Rất nhiều binh sĩ đã ngủ mãi nơi sâu thẳm của hang đá.
+Tiếng gào rú của thế lực đen tối cũng đã âm thầm ngừng lại như những gợn sóng lăn tăn...
+Dù cho tuổi thọ con người ngắn ngủi, mặt đất cũng sẽ mãi mãi ghi nhớ tất cả điều này...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15023_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15023_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..017e0a972
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15023_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Thiên Tù có Dạ Xoa, tứ thủ tâm lỗi lạc.
+Từ xa đến Vực Sâu, dân chúng đều ca ngợi.
+Món ngon bày thịnh soạn, rượu cạn chén chân tình.
+Giương kiếm vào chốn sâu, giúp cư dân trừ họa.
+Thân thủ nhanh tựa quỷ, mắt tím chớp hung quang.
+Sấm sét quét sương đen, lôi điện hòa vào sóng.
+Mây mù giăng kín lối, gió lốc cuốn tinh hà.
+Cuồng phong cuồn cuộn chảy, chu sa phủ đêm đen.
+Đá rung chuyển núi đồi, thung lũng thêm rạn vỡ.
+Núi sập đất rền vang, đột nhiên đều tĩnh lặng.
+Ánh tà dương chiếu rọi, chim chóc cùng khóc thương:
+"Người không nghe, tiếng gió khẽ qua từng ngóc ngách, nhân kiệt một đi không trở về"
+"Cũng không thấy, Dạ Xoa quyết chiến đến hừng đông, chỉ còn miên man tiếng thở dài"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15023_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15023_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7fab3d365
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15023_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Trên vách núi cổ xưa màu chu sa, cũng từng nở rộ đóa hoa xinh đẹp.
+Vào những năm tháng máu đen tuôn chảy, cũng chưa từng nhiễm chút bùn nhơ.
+
+Thiên Nham vững chắc, núi vững khó dời. Dù cho đối mặt với yêu tà đen tối thì cũng sẽ như thế.
+Sơn dân trầm lặng và trăng sáng tựa màu sắt lạnh, đã dựng nên cho họ một trận địa tĩnh mịch.
+
+"Người con gái của vách đá cheo leo và tinh thể lưu ly, xin đừng vì ta mà rơi lệ"
+"Ta sinh ra dưới bóng râm của Thiên Hoành, chiến đấu để báo đáp ân huệ của Nham Vương"
+"Đem tính mạng ký thác cho Dạ Xoa tứ thủ, đi về phía vực sâu ánh sáng"
+"Trên con đường rợp bóng âm u, có những tinh thạch lơ lửng trên vách đá"
+"Dòng chảy ô uế cuộn trào nơi vực sâu, có yêu ma đang mai phục bên dưới"
+"Rất nhiều thứ khủng khiếp và không tưởng, đều không thể làm ta thấy sợ hãi"
+
+Gió đêm đã làm gián đoạn tiếng nói của quân sĩ Thiên Nham, khiến anh không thể nói ra lời từ biệt.
+Chỉ để lại đóa hoa nhỏ bé này cho cô con gái của sơn dân, để làm kỷ vật lãng quên.
+
+"Điều duy nhất làm ta lo lắng bận tâm, chỉ là lãng quên và mất mát"
+"Nếu vận mệnh có vùi chôn ta ở vùng đất không tên, cũng xin đừng quên mất tên ta"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15023_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15023_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f1b02959
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15023_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Tương truyền vào thời Nham Vương còn trẻ, mặt trời từng là cỗ xe tuần du khắp đại địa.
+Khi ba chị em của trời đêm vùi thân trong tai họa, cỗ xe mặt trời cũng rơi vào vực sâu.
+Sơn dân đều nói may mà nó đã được sửa chữa, một lần nữa chiếu sáng bầu trời đen tối.
+Tuy mặt trời đã trở về bờ Tây vô cực, nhưng vẫn còn một mảnh vỡ đã vĩnh viễn lưu lại.
+Sau khi sơn dân di cư vào thành phố cảng biển, đã đem mảnh vỡ nghiền thành tinh thạch, bán cho những người có mắt nhìn...
+
+"Xin đừng nói đùa, đó đều là những câu chuyện lưu truyền chốn nhân gian không chút thiết thực, làm sao dễ dàng tin được"
+"Thương nhân Thịnh Lộ Đình đã sớm xóa sạch những nghi ngờ, quên đi hết những quá khứ hoang đường"
+"Dù sao thì những tinh thạch lấp lánh đó không thích hợp chế tạo đồ gốm, cũng không thích hợp làm nguyên liệu sơn màu xa xỉ"
+"Theo như lời của thợ mỏ Vực Đá Sâu, tuy không phải là câu chuyện thật sự đáng tin"
+"Chiếc đồng hồ này và một số tinh thạch, đều đến từ binh sĩ Thiên Nham vào 500 năm trước"
+
+Vực sâu tăm tối nơi ánh sáng và bóng tối chiến đấu triền miên, dù với sức mạnh của Dạ Xoa cũng khó mà đương đầu lâu dài.
+Người phàm càng cần có ánh sáng, mới không dễ bị lạc lối trong màn đêm luôn muốn nuốt chửng con người.
+Binh sĩ Thiên Nham đã thu thập những tinh thạch phát sáng dùng để chiếu sáng, vừa hay cũng có ánh sáng trắng ngà tựa ánh trăng.
+Để tính toán thời gian mà người phàm ở lại chốn vực sâu, chiếc đồng hồ là sự minh chứng cho sự tiếp nối không ngừng nghỉ, người trước ngã xuống người sau kế tục.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15024_1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15024_1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ed2562ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15024_1_VI.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Ban đầu, đây là món quà của những người bạn đã tặng, trong đó liên thông với một không gian nho nhỏ.
+Dòng suối trong bình sẽ không bao giờ khô cạn, thích hợp để làm một nơi cư trú tạm thời.
+Nó đã có thể chứa được hình bóng của nhật nguyệt, thì cũng chứa được cả cá bơi lội.
+
+So với kiếp số đã định của Dạ Xoa, thì cô ấy tự thấy mình vẫn may mắn hơn nhiều.
+Nhưng cái giá phải trả cho việc kế thừa nghi thức cổ xưa, là không thể ở trên đất liền lâu dài được.
+Thời đó nước ngọt chảy trên mặt đất ở Liyue ít hơn hiện nay rất nhiều,
+Thành phố cảng dưới chân núi và những bài thơ về đồng bằng đối với cô mà nói xa vời như một giấc mơ.
+Nhưng cái kẻ sợ phiền phức đó lại nói rằng, sẽ bưng theo chiếc bình trà này lên đường.
+
+Cảng Liyue mà kẻ đó nhắc đến, cũng giống như miếu hội trong thôn tổ chức vậy, trăm điều sai sót.
+Chuyến hành trình này nhất định sẽ tranh cãi không ngừng cũng giống như hiện tại, đụng phải đủ chuyện phiền phức.
+Cô ấy biết đôi bên đều thích kiểu tranh cãi đôi co, nhưng lại không dám đến gần nơi đông người tụ tập.
+Trên thế gian đã không còn những tiên nhân nhỏ bé giống như họ nữa, ngưỡng mộ nhưng lại e sợ sự phồn hoa.
+
+"Nhưng giữa chúng ta có rất nhiều hẹn ước. Đây là chuyện rất tốt."
+Trước khi đi, cô ấy nghĩ thầm.
+"Chuyến đi chắc sẽ rất thú vị. Có thể giới thiệu cho cô ấy làm quen với những người bạn khác."
+
+Sau đó thì bếp lò và ấm trà đều được tận dụng triệt để, ngay cả kiểu dáng của bình trà cũng bị mọi người bắt chước.
+Thế là trên mỗi bàn trà, trên tay của mỗi người, đều có thể có một vầng nhật nguyệt.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15024_2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15024_2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..acd05e046
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15024_2_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Rất lâu về trước, bờ bên kia sông vẫn chưa có bến cảng, chỉ có một vách núi với khói mây bao phủ.
+Chủ nhân của ngọn núi này vẫn chưa quyết định sẽ trồng gì ở đây, thì đã bị người khác nhanh chân giành mất.
+
+"Chờ khi nào gốc cây này lớn thêm một chút, tôi sẽ hái lá, nghiền thành trà cho mọi người uống."
+"Đến lúc đó sẽ gọi hết Lưu Vân Tá Phong, Lí Thủy Điệp Sơn bọn họ đến đây..."
+
+"Đã tùy tiện trồng cây trên lãnh địa của tôi, mà còn có mặt mũi nói câu này sao."
+Thân là Sơn Vương thiếu nữ tuy đã đáp lại một cách đầy phẫn nộ, nhưng vẫn luôn liên tưởng về hương thơm của lá trà.
+
+Sau đó, có người đã âm thầm đem mảnh ngọc này cột lên cành cây mỏng manh của gốc cây nhỏ.
+Rồi sau đó nữa, chủ nhân của ngọn núi đã trở về, nhưng lại biến thành một bộ dạng hoàn toàn khác hẳn,
+Cũng đã mất đi ngón tay để có thể tháo gỡ sợi dây. Đó là chuyện rất lâu về trước...
+
+Rất nhiều năm sau, cành cây của nó được cư dân sống trong núi đem gieo cấy ở bờ bên kia sông.
+Hương trà cũng được chuyển từ Trầm Ngọc Cốc sang Cảng Liyue, rồi tiếp tục truyền sang nhiều nơi khác.
+
+Có rất nhiều truyền thuyết về cây trà ở Trầm Ngọc Cốc. Trong đó có một truyền thuyết kể rằng:
+Bất luận điều kiện nguồn nước, thổ nhưỡng và ánh nắng như thế nào đi nữa, thì loại cây này chỉ phát triển tươi tốt ở Trầm Ngọc Cốc.
+Là vì chúng vẫn nhớ quá khứ thuở xa xưa, lời hẹn ước của những người bạn cũ ở bên cạnh cây trà non.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15024_3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15024_3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8522f173b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15024_3_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Trầm Ngọc Cốc có rất nhiều núi, rất nhiều nước, và rất nhiều câu chuyện. Trong đó, nổi tiếng nhất là:
+Thời cổ xưa có một viên ngọc thô, vì để không rơi vào tay yêu tà mà đã bị ném xuống nước...
+
+Trong truyền thuyết, những dòng sông lớn thường hay tẻ ra thành rất nhiều nhánh. Trong đó lại có một câu chuyện kể rằng,
+Ngọc đẹp từng là một viên ngọc thô trong núi thần, nhờ qua tay của đế quân mới được mài giũa cẩn thận.
+Và kỳ thạch chìm trong dòng nước xanh có lẽ cũng là ngọc, hoặc giả là một chiếc tách.
+Và còn một cách nói khác: "Ngọc" trong câu chuyện thật ra là cách ví von về một mỹ nhân.
+
+Trong truyền thuyết, cũng từng có người thấy qua cảnh này...
+
+Đó là một con cá chép có rất nhiều đuôi trông như viên bảo thạch dưới ánh mặt trời,
+Đã thoát ly khỏi sông ngòi kênh rạch, nơi vốn dĩ thuộc về loài thủy sinh,
+Tự do tụ thành bầy theo gió lượn qua núi cao và thung lũng.
+Một cặp ngọc bên tai ai đó cũng hóa thành một hình dạng khác.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15024_4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15024_4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ef64c383
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15024_4_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Mỗi năm Hoa Hương Hồn nở, là sự bắt đầu cho việc chuẩn bị nghi thức dâng trà ở Làng Kiều Anh.
+Chờ đến khi đóa hoa lụi tàn, cũng vừa đúng lúc trà hoa sẽ được dâng đến trước sảnh.
+Mùa Hoa Hương Hồn ngắn ngủi, cũng giống như tiên nhân đến trong vội vàng, rồi cũng nhẹ nhàng lướt đi.
+Chỉ để lại một danh hiệu Dược Quân hàm hồ, cùng rất nhiều truyền thuyết bí ẩn.
+
+Một câu chuyện kể rằng, tiên thể Dược Quân đã hóa thành cành cây trà sum suê.
+Trong một câu chuyện khác lại kể rằng y đã cưỡi trên ác thú bị thuần phục bay trở về núi tiên.
+Và còn một câu chuyện thế này...
+
+Thiếu nữ vừa lên bờ bèn vội vã nhặt chiếc mũ dưới đất, đội vội lên đầu.
+Nếu không có gì che trước mặt, thì cô ấy luôn cảm thấy tự ti về dung mạo của mình, không dám mở miệng nói chuyện.
+Thủ phạm đã khiến cô ra nông nỗi này, giờ đây mới bước lên từ dưới nước,
+Giống như muốn khoe khoang về trận so tài này, những vảy cá ngũ sắc đang lấp lánh tỏa sáng.
+
+"Khụ... khụ khụ! Biết bơi là giỏi lắm sao? Ta nguyền rủa ngươi sớm muộn rồi sẽ bị dìm chết dưới nước!"
+
+Tuy rằng lúc đó bản thân rất tức giận, nhưng câu nói đó chỉ là một lời nói đùa.
+Nhưng ánh sáng lấp lánh đó cuối cùng quả thật đã mất tích trong đầm sâu, không còn trồi lên nữa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Relic15024_5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Relic15024_5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..496703c28
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Relic15024_5_VI.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Theo truyền thuyết, viên ngọc thô của mảnh ngọc này đến từ núi thần đã phủ bụi từ rất lâu.
+Cũng giống như những con ốc sao khi rời xa bờ biển sẽ hay nhớ về tiếng sóng vỗ,
+Trong vòng ngọc cũng sẽ có tiếng nước chảy rì rào, róc rách.
+
+Trong nhà trọ, thường hay nghe thấy lời đồn đại thế này...
+"Trong truyền thuyết, bảo vật quý giá nhất của những dòng suối giữa núi rừng vốn dĩ là một viên ngọc, có thể gọi đến cơn mưa giải hạn."
+"Nhưng sau đó, khi thế gian hỗn loạn, đám yêu tà đã dòm ngó đến sức mạnh của nó."
+"Thế là chủ nhân của ngọn núi đã chia nó thành nhiều mảnh, làm thành những hình dáng khác nhau, để nhằm che mắt;"
+"Rồi lại đem chúng bỏ vào trong nước, giấu trong núi sâu, có cái thì được thờ phụng ở miếu thờ."
+"Trong truyền thuyết của Trầm Ngọc Cốc, những mảnh ngọc này đã nhận được lời chúc phúc khế ước của thần linh."
+"Chỉ là, đã nhiều năm trôi qua như thế, vẫn không ai có thể tìm thấy..."
+
+Tư tế đã luôn cẩn thận đeo mảnh ngọc này bên mình.
+Chỉ đến một năm nào đó trước khi lên đường, đã âm thầm đem cho một người bạn không chút nhã hứng xem qua.
+Tư tế đã trịnh trọng kể lại lai lịch của hoa văn, khế ước lâu đời của tổ tiên và thần linh.
+Nhưng người bạn đó tay cầm chày giã thuốc mồ hôi đổ đầm đìa, hoàn toàn không hề để tâm.
+
+"Cùng một tế lễ như thế, năm này qua năm nọ. Nghe cô kể không biết bao nhiêu lần rồi."
+"Không phải nói là sau khi về sẽ mời tôi uống trà sao? Tới lúc đó hãy nói đi."
+Nhưng thứ đến từ dưới nước, cuối cùng lại không như cô ấy nghĩ, cuối cùng đã biến mất trong nước...
+
+Cho đến ngày nay, những người thợ ở Bến Di Lung vẫn còn chế tạo loại trang sức bằng ngọc có tạo hình cổ xưa này.
+Thương gia và khách hàng lui đến cũng thường làm theo truyền thuyết, áp miếng ngọc tinh xảo bên tai,
+Lắng nghe trong đó, xem có thể nghe được tiếng nước mưa tí tách rơi lên đá hay không.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e46ce45d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic1_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..adebacf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic2_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..38c5fd225
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic3_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic4_VI.txt b/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic4_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d3221adb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic4_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic5_VI.txt b/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic5_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..85c7a65cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/SeiraiIslandPic5_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/TejimaMail_VI.txt b/Resources/Readable/VI/TejimaMail_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..48710338f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/TejimaMail_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Nếu như... chúng ta bị chia cắt trong cuộc chiến này, hãy đến làng Konda đợi ta. Nơi đó nhất định có thể cho chúng ta một mái nhà bình yên.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/VermeerPic1_VI.txt b/Resources/Readable/VI/VermeerPic1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3fe6a76b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/VermeerPic1_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/VermeerPic2_VI.txt b/Resources/Readable/VI/VermeerPic2_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fc7b2103
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/VermeerPic2_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/VermeerPic3_VI.txt b/Resources/Readable/VI/VermeerPic3_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d34a8bd5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/VermeerPic3_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11101_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11101_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a9c47cd5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11101_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Suốt đường đi là những khoảnh khắc tương phùng rồi ly biệt.
+Người bạn đồng hành trung thành không hề bỏ rơi lữ khách,
+E rằng chỉ là mộng tưởng của trường kiếm và viễn hành.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11201_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11201_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bd4a98f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11201_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Trái ngược với tín ngưỡng của dân gian, Bạc thực ra không có công hiệu trừ ma.
+Lữ khách tay cầm kiếm lòng không vướng bận, đó chính là mấu chốt của trảm yêu trừ ma.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11301_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11301_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e82d6514a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11301_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Thanh thép cứng được tôi luyện nhiều lần,
+Ánh lên sắc tối, nhưng vẫn lấp lánh như băng lạnh.
+Từng thuộc về nhà mạo hiểm lừng danh, hiểu biết nhiều điều kì thú trên trái đất rộng lớn này.
+Từng đánh gẫy xương cứng của ma vật, cũng từng giao chiến với lưỡi kiếm sắc bén của đám thổ phỉ.
+Đến cuối cùng,
+Vì một thiếu nữ mà đã bỏ cả vùng đất bao la và vùng trời rộng lớn,
+Bỏ cả những người đồng hành, thậm chí cả là người bạn đáng tin cậy là thanh thép lạnh được tôi luyện.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11302_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11302_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..96cf8ed4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11302_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Thanh kiếm này được gọi bằng một cái tên đầy đủ là:
+"Thần Kiếm Mở Ra Bình Minh Hướng Về Thắng Lợi Bay Bổng".
+Thế nhưng trong chiến trường, chỉ có một người duy nhất gục ngã vì nó:
+Là bóng đêm, anh rút kiếm gọi tên thắng lợi.
+Trong phút chốc màn đêm lóe lên ánh sáng như ánh mặt trời.
+Cũng chì vì có ánh sáng như vậy, cũng trở thành mục tiêu của nhiều người,
+Mục tiêu đổ dồn vào nó như là thép dẫn điện, như mưa mũi tên.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11303_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11303_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bcdfd784b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11303_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Vốn là một thanh kiếm thép, cầm tay chắc nịch, được luyện từ chất thép cứng.
+Thế nhưng khuyết điểm lớn nhất của nó chính là kết cấu kém chắc chắn, tính chiến đấu cũng giảm đi đáng kể.
+Để bổ sung cho khuyết điểm, tại những lỗ hổng của tay cầm được nhét vào những đồ dùng nhỏ như dao tỉa, kéo, mũi tên.
+Vì vậy được gọi là Kiếm Lữ Hành là do bên trong chứa những dụng cụ được dùng trong một cuộc lữ hành...?
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11304_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11304_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..64841702b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11304_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+"Vì sao chú lại đặt kiếm trên mặt đất vậy?"
+"Để thanh kiếm được tắm nắng."
+"Vì sao phải tắm nắng cho thanh kiếm?"
+"Câu hỏi rất hay người bạn nhỏ à, vậy cái gì là màu đen?"
+"Loài quạ đen?"
+"Không sai! Còn gì không?"
+"Uhm...nồi thép?"
+"Rất tốt! phía dưới nồi thép là gì?"
+"Lửa!"
+"Lửa từ đâu mà ra?"
+Cô bé nghĩ một lúc rồi đột nhiên nhận ra.
+"Chính là than củi! Là than củi! Than củi có màu đen!"
+"Đúng vậy, chính nhờ than mà gang thép trở nên cứng và mạnh nhất. Đó cũng chính là lý do vì sao chú lại tắm nắng cho thanh kiếm này."
+Nói xong, ông lật mặt còn lại của thanh kiếm lên.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11305_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11305_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a5652379
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11305_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Truyền thuyết kể rằng, Liyue từng rất mạnh trong việc sản xuất loài cá Li Hổ, cũng là món ăn ưa thích của người dân.
+Thế nhưng người truyền người, tai truyền tai khắp đầu đường ngõ hẻm nên đọc sai thành "ăn cá Hổ".
+Đến nay, loài cá Li Hổ rất hiếm gặp,
+Ăn cá hổ cũng trở thành từ đồng nghĩa với việc người dân Liyue ăn thịt cá.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11306_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11306_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1eae4cc6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11306_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Ngự Kiếm Công Tử với kiếm thuật cao cường nhảy từ trên Tuyệt Vân Gián xuống,
+Không màng những tiếng gió rít giật mạnh bên tai, công tử xuyên qua từng tầng mây.
+Cho đến khi tiếng nứt lớn truyền từ chân lên đầu...
+Anh mới nhận ra rằng, có những việc kiếm thuật cũng khó có thể thực hiện được.
+Tuy rơi mất thanh kiếm thép sáng bóng, đổi lại bằng viên thuốc Kim Sang.
+Thế nhưng Ngự Kiếm Công Tử cũng biết rằng, cuộc hành trình rộng lớn phía trước vẫn chưa kết thúc!
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11401_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11401_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ce5e7e4d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11401_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Trường kiếm của Đội kỵ sĩ Tây Phong, thông thường phải được đội trưởng và Giáo Hội phê chuẩn mới được phân phát.
+Qua việc nghiên cứu gió thần Mondstadt, các thợ thủ công Mondstadt đạt được thành quả trong công việc tăng sức mạnh nguyên tố.
+Thanh kiếm nhẹ này không chỉ là danh hiệu vinh dự cho kỵ sĩ Tây Phong, mà còn là sự kết tinh giữa sự cần cù và ý chí phấn đấu của kỵ sĩ Mondstadt.
+Sử dụng nó có thể điều khiển sức mạnh nguyên tố dễ dàng. Nhưng hãy nhớ rằng, sự sắc bén của thanh kiếm là để bảo hộ, chứ không phải tàn sát.
+
+Tây Phong Kiếm Thuật được lưu truyền đến ngày nay bắt nguồn từ hình ảnh của Arundolyn - Sư Tử Ánh Sáng, được gọi là Sói Con Rostam.
+Tương truyền anh có thể chém đôi từng hạt mưa rơi, gió được sinh ra từ kiếm có thể chặt đứt tường vi, dập tắt ngọn lửa.
+Đồng thời cũng thể hiện đặc tính của Tây Phong Kiếm Thuật: nhẹ, nhanh, chuẩn xác để bảo vệ hòa bình cho Mondstadt.
+
+Năm 27 tuổi, Rostam được gọi là "sói con".
+Giống như truyền thuyết của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong, kỵ sĩ được phong tặng tên kỵ sĩ sư tử hoặc chó sói.
+Đại Đội Trưởng sẽ có một ngày dẫn dắt các kỵ sĩ, hết mình bảo vệ Mondstadt.
+Thế nhưng anh - người luôn giữ trách nhiệm, tất cả vì Mondstadt lại không thể sống đến ngày đó.
+
+Rostam tạo ra kiếm thuật nhưng chưa có ai đạt đến cảnh giới cao như anh.
+Lòng nhiệt huyết và trái tim thủ hộ, được truyền từ đời này đến đời sau.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11402_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11402_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..86ffabaa3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11402_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Một thanh kiếm nhẹ, thân kiếm có những vân nhỏ và được khắc những đường nét tinh tế.
+Kĩ năng thượng thừa trong lúc múa kiếm có thể phát ra tiếng sáo, tùy theo góc độ của nhát kiếm trong không trung mà có những âm sắc khác nhau.
+Sau khi đoàn nhạc giải tán, thanh kiếm bị vùi trong đất. Trải qua nhiều năm tháng, cho đến nay không thể phát ra âm thanh nữa.
+Thế nhưng đó vẫn là một vũ khí chí mạng.
+
+Trong gánh hát rong có một người múa kiếm rất mạnh mẽ.
+Khi đoàn nhạc chinh phạt giới quý tộc thất bại, cô bị đày làm nô lệ giác đấu.
+
+Cho dù mất hết hy vọng, mất hết đồng đội, trong lúc quyết đấu,
+Kiếm của cô vẫn cất lên giọng hát sáng ngời được gọi là "Kiếm Sĩ Như Ánh Ban Mai".
+
+Kỵ sĩ Bình Minh Ragnvindr từng là kỵ sĩ tháp tùng,
+Khi xem trận giác đấu, đã bị xúc động bởi điệu múa kiếm cuối cùng của cô ấy.
+Từ đó anh đã quyết định tên kỵ sĩ của bản thân cũng như những việc nên làm...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11403_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11403_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..63a6c30fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11403_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Trên vách núi phía đông hướng về biển, thuở ban đầu người dân cúng tế cho chủ nhân của thời gian và chủ nhân của gió.
+Họ tin rằng "Sự tích được gió mang đến, sinh sôi là do thời gian", hai thứ thường lẫn vào nhau.
+Thanh kiếm nói lên câu chuyện về sự bảo vệ, tượng trưng cho dũng khí.
+Vốn không cần mài dũa, thế nhưng gió thời gian khiến gang thép trở nên sắc bén.
+
+Thanh kiếm này thuộc quyền sở hữu của gia tộc ôn hòa Gunnhildr.
+Trong lễ tế, họ diễn vai người bảo vệ.
+
+Vở kịch buổi lễ hiến tế gió thời gian, tổng cộng có ba màn.
+Màn cuối nói về người thủ vệ, câu chuyện bảo vệ sinh mệnh và tự do.
+
+Truyền thống tế lễ và lịch sử đến nay đã đi vào quên lãng.
+Nhưng gia tộc Gunnhildr vẫn giữ vai trò bảo vệ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11404_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11404_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b92cedb13
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11404_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Thanh trường kiếm từng được giới quý tộc cũ vùng Mondstadt sử dụng, quá trình gia công vô cùng tinh tế.
+Chính vì vậy, trải qua nhiều đời, thanh kiếm vẫn sắc bén như xưa.
+Kiếm thuật từng là một trong những thứ bắt buộc phải học của giới quý tộc.
+So với các dũng sĩ xả thân nơi chiến trường, luyện kiếm là để rèn luyện trí tuệ và sự nho nhã.
+Nhưng theo ghi chép, về sau họ quên mất trí tuệ và sự nho nhã, kiếm thuật trở thành hình thức.
+
+2000 năm trước, dòng máu cổ xưa nhất trên vùng đất Mondstadt,
+Sau khi Phong Thần giáng thế tạo lại đất trời, đã lập nên lời thề.
+
+"Mãi bảo vệ Mondstadt, bảo vệ thảo nguyên, núi cao, đồng bằng rừng núi Mondstadt, nguyện mọi điều mãi bình yên"
+"Mãi bảo vệ Mondstadt, không chịu ảnh hưởng của bạo quân, nguyện mọi thứ mãi tự do"
+
+Bất kể năm tháng thay đổi như thế nào, ngay cả khi vùng đất bị tàn phá bởi bạo chúa và ma thú, ngay cả khi lời thề được khắc ghi trên bia bị phá hủy,
+Linh hồn của lời thề vẫn theo gió ngàn, vỗ về Mondstadt như một người bố bảo vệ nơi đây.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11405_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11405_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a3a5fc6e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11405_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Là bảo kiếm lưu truyền khắp vùng Liyue.
+Tương truyền rằng bao kiếm được làm chủ yếu bằng trầm hương, nạm đá mica, trên có khắc những cảnh giao tranh trong truyền thuyết.
+Bao kiếm vô giá đã thất truyền từ lâu.
+Đối với thanh kiếm, bao kiếm là nhà tù giam giữ nó, là sợi xích ngăn cản làm những việc cần làm.
+Sắc bén vô cùng, sau khi bị kiếm đâm phải một tiếng sau mới phát hiện bản thân đã chết.
+
+Tương truyền Kunwu chỉ cần 1 ngày 1 đêm, là có thể tạo ra thanh bảo kiếm sắc bén như vậy.
+Nhưng người sư phụ già mắt thấy hành động của đệ tử lại không ngừng than thở, tức giận dậm chân.
+"Than ôi, thứ này thiếu sự từ bi"
+Ông thở dài rồi bước đi.
+
+Thế là, Kunwu trầm tư ba ngày, không đến gần bất kỳ đao kiếm nào.
+Dùng thời gian một năm, tạo ra vỏ bọc trầm hương tinh tế.
+
+Kunwu khi trẻ cho rằng, bao kiếm tuyệt đẹp có thể bó chặt bảo kiếm.
+Thế nhưng sau này, bảo kiếm thất lạc trong nhân gian. Mũi kiếm sắc nhọn vẫn còn nhưng bao kiếm lại trở thành truyền thuyết.
+Thanh kiếm sắc nhọn luôn khát máu. Cho dù vỏ bọc tốt đến đâu cũng không thể kiềm chế được.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11406_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11406_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..43b19237e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11406_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Thanh kiếm cổ tạo ra ở xưởng chế tạo vũ khí Liyue. Số lô không xác định, thời gian hoàn thành của nó cũng không được ghi chép trong sách cổ.
+Thân thanh kiếm cổ được khắc vân mây trôi, khi vung lên phát ra ánh sáng vàng ẩn trong kiếm.
+
+Tương truyền, bởi gặp phải nút thắt trong kỹ thuật, các công nhân bắt buộc phải nghiên cứu ý tưởng chế tạo mới.
+Đại chưởng quỹ Yun Hui của đại tộc rèn Yun và nghệ nhân Han Wu cùng thỏa thuận, tập hợp sự khéo léo của hàng vạn nghệ nhân, tạo ra một bộ "bản vẽ mẫu".
+Dựa theo tranh tư liệu làm ra một thanh kiếm đơn, kiếm vừa mới thành hình đã ngân vang không dứt.
+
+Khi ở Thiên Hoành Sơn thử kiếm, Han Wu vô tình làm rơi xuống mặt đất.
+Kiếm khí theo đó thoát ra, giống cơn bão cuồn cuộn phá vỡ tảng đá thành một vết nứt dài hơn nửa thước.
+Han Wu thầm cho rằng đó là ý trời và đặt tên cho thanh kiếm là "Trảm Nham".
+
+Một kiếm rung động núi sông, vạn phong giấu trong lưỡi kiếm.
+Chém đá như chém nước, là nguồn gốc đao kiếm của Liyue ngày sau.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11407_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11407_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c38050eb0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11407_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Khắp nơi trên thế giới đều tìm đến Liyue, đó là niềm vinh dự đối với thương cảng to lớn này.
+Kho báu từ khắp nới trên thế giới cũng theo dòng người đổ về cảng Liyue.
+Kiếm nhỏ không bén, đầu kiếm nhọn, tinh giản chức năng chém và tối ưu sức công phá khi đâm kiếm.
+Nắm vững yêu cầu kĩ thuật đặc thù; Thế nhưng gia công vô cùng tinh tế, cho dù không phải là chuyên gia nghiên cứu cũng thấy được nó là một thanh kiếm tốt.
+
+Đó là một vũ khí đến từ một nơi xa, từng được đeo bên lưng của chủ chiếc thuyền buồm.
+Thân kiếm nhỏ gọn, nho nhã, khác xa với phong cách thô bạo trên thuyền.
+
+Mỗi khi có người hiếu kỳ, thuyền trưởng đều cười nói trong tiếng gió.
+Có người nói đó là chiến lợi phẩm sau khi đánh bại hải tặc, có người lại nói đó là đồ ăn cắp.
+
+Khi màn đêm buông xuống cùng với cánh buồm, thuyền phó nhẹ nhàng lau chùi cho bội kiếm.
+Nhớ lại giấc mộng cũ của đất nước gió, nhớ lại thời khắc loạn lạc của tấm thân từng là hiệp khách,
+Nhớ lại thiếu nữ chốn thôn quê, chuyện tình lãng mạn không có kết thúc tốt đẹp, và những cuộc hẹn ước tương phùng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11408_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11408_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e84b2d10a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11408_VI.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Trường kiếm được làm từ đá đen rất hiếm có, sắc bén không gì sánh bằng, có thể gọt vàng, cắt ngọc.
+Trong đêm dưới ánh trăng có thể nhìn thấy một vệt khảm màu đỏ sẫm cỡ ngón tay giữa thân kiếm.
+Màu máu mờ ảo thoáng qua, như thể tiếng gào rít đến xé toạc mặt đất.
+
+Sau khi vũ khí "thử nghiệm" ra đời, nghệ nhân Han Wu đã sửa lại binh khí phổ.
+Muốn dùng kết tinh đá đen quý hiếm để tạo ra vũ khí tốt hơn.
+Khi xử lý nhiệt, phôi kiếm đá đen cần phải dựa vào nhiệt độ và nước, không gian lưu động của độ cứng và độ dẻo.
+Là một thách thức lớn. Cũng chính là ngọn núi mà kẻ si mê đúc kiếm nhất định phải vượt qua, là những rào cản cần phải phá vỡ.
+Han Wu mê mẩn đúc kiếm, nhờ bạn thân họ Yun giới thiệu, tự mình đi đến Vực Đá Sâu lựa chọn.
+Song vụ sụt lở bất ngờ đã xảy ra trong đường hầm, mọi người bị mắc kẹt trong mỏ đến 4 ngày.
+
+Lúc đó, mọi người hoàn toàn bị nhốt trong nhà tù xây dựng bằng đất đá, dụng cụ khai thác thông thường không thể chọc thủng những bức tường đá.
+Trong bóng tối không trăng sao, không rõ thời gian, khiến những người mắc kẹt dần rơi vào trạng thái hôn mê, điên dại và tuyệt vọng.
+Khi tuyệt vọng, Han Wu nhận thấy một mẫu mà bản thân mang xuống trong góc hầm đang phát ra ánh sáng mờ ảo...
+...Dựa vào thanh kiếm này, những người sống sót tìm được lối ra. Trong khoảnh khắc nhìn thấy ánh mặt trời, kiếm trong tay vỡ thành ngàn mảnh.
+Đôi chân người thợ mềm nhũn ngã ngồi trên mặt đất. Vài tháng sau, anh lại đúc thanh trường kiếm này, được đặt tên là "Hắc Nham"
+Thế nhân đều ca tụng vẻ đẹp của hắc nham, sự sắc bén của hắc nham, sự kiên cố của hắc nham.
+Nhưng nhóm người gặp phải tai nạn mỏ, không hề nhắc đến chuyện lúc đó...
+
+Trong bóng tối sâu tận xương tuỷ, người thợ tận lực đem thanh kiếm đánh vào tảng đá. Kiếm khí ầm ầm như sét đánh.
+Có lẽ từ lúc đó bọn họ đã nghe thấy tiếng rít của kiếm, trong tương lai vài năm sau, sẽ có động đất...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11409_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11409_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d49a3a464
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11409_VI.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Thanh kiếm khát máu sẽ bị mùi máu tanh đánh thức.
+Người nuôi dưỡng nó sẽ có được sức mạnh tàn sát.
+Cuối cùng con người vốn trong sạch cũng sẽ bị máu bẩn nhuộm đen...
+
+Kỵ sĩ trong sạch cao quý luôn khát vọng con đường chính nghĩa.
+Người mặc áo giáp lấp lánh ánh bạc, đeo trường kiếm sáng như gương.
+Nhưng phàm có chuyện bất bình, có ma thú thèm khát thịt người, có ánh lửa đằng xa,
+kỵ sĩ sẽ nhanh chóng tìm đến. 1. Cắt, 2. Chém, 3. Đâm,
+Dựa theo đạo kỵ sĩ đã chỉ dẫn, răn dạy "sói con" chính nghĩa và kiếm thuật,
+Cắt, chém, đâm. Sau đó bắt đầu cắt từ phần đầu...
+Cho đến khi chính nghĩa được thực thi, ma vật không dám cựa quậy nữa mới thôi.
+
+"Bắt đầu mê mẩn cảm giác cắt, chém, đâm từ lúc nào"
+"Khi mũi kiếm đâm vào máu thịt, cảm giác như có dòng điện chạy qua cột sống"
+"A! Có lẽ đó chính là cảm giác chính nghĩa được khuếch trương."
+"Chỉ cần cứ cắt, đâm, chém tiếp, sẽ có một ngày"
+"Sẽ có một ngày, tội bóp méo thế giới sẽ được xử lý sạch sẽ thôi"
+
+"Kỵ sĩ à, thứ gọi là giết chóc chính nghĩa thì cũng là giết chóc thôi"
+"Ngươi sai rồi. Giết chóc vì chính nghĩa chính là chính nghĩa"
+
+1 Cắt, 2 Chém, 3 Đâm, cứ quán triệt chính nghĩa như thế đi!
+Cho dù bông hoa trắng thiếu nữ dâng cho ngươi bị máu bẩn nhiễm đen, cho dù kiếm không còn sáng,
+Cho dù gương mặt anh tuấn trở nên méo mó đáng sợ, buộc phải giấu đi dưới lớp mặt nạ sắt,
+Cho dù những người bình thường được ngươi bảo vệ không thấu hiểu cũng đừng bao giờ dừng lại!
+
+Trong cuộc hành hương khuếch trương chính nghĩa của những kỵ sĩ bị nhiễm đen, lần theo tung tích của ma vật
+Tìm thấy quốc gia cổ bị diệt vong. Cuối cùng anh ấy phát hiện ra sự bất công cực lớn...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11410_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11410_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..373430b29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11410_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Trường kiếm cao quý thẳng tắp giống như tia sáng trong đêm tối.
+Từ đầu đến cuối, mũi kiếm chưa từng nhiễm một giọt máu tươi nào.
+Nghe nói người của hậu thế dùng nó làm nguyên mẫu để thiết kế bội kiếm kỵ sĩ cao quý.
+
+Thân kiếm màu tối có thể dễ dàng hòa vào đêm đen.
+Bởi vì trong bóng đêm của thời đại ấy, người dân không bao giờ dám thắp đèn.
+Trong thơ ca của một số thi nhân, nó đã bị thời đại quý tộc thống trị nhiễm đen.
+
+Thơ tự sự kể về đức độ của tổ tiên chôn hạt giống phản nghịch trong lòng thiếu niên quý tộc.
+Khi thời cơ đến, con cháu danh môn vứt bỏ gia tộc, đánh cắp trường kiếm lẩn vào đường phố,
+Tuần tra quán rượu nơi ngõ hẻm giống như dân thường, dùng kiếm thuật quý tộc dạy để cướp của người giàu chia cho người nghèo.
+Trường kiếm lấy từ bảo khố của quý tộc, đồng nhất với huyết mạch quý tộc, vào ban đêm, chạy giữa mái nhà và đường phố,
+Ánh sáng lấp lóe trên mũi kiếm chưa từng tắt, giống như trái tim của tên trộm nghĩa hiệp đã vứt bỏ tên họ hậu duệ quý tộc hủ bại của mình.
+
+Thơ ca, rượu và những ngày tháng tuổi trẻ rồi sẽ kết thúc. Sau đó xảy ra rất nhiều chuyện.
+Cuối cùng, khi chạy trốn ra biển, dưới ánh trăng, anh ấy chôn vùi trường kiếm đã đồng hành với mình nhiều năm.
+Lại nhớ tới năm đó trước khi đi mình đã trộm thanh trường kiếm từ bảo khố trong nhà,
+Lời tuyên bố với gia tộc, với quá khứ và tương lai, với mảnh đất này, với em trai cùng bố khác mẹ Eberhart:
+"Cho dù chỉ có chút sức mọn không đáng kể. Tôi cũng muốn dùng sức mình để xoay chuyển thế giới đen tối này"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11411_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11411_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..574f5f774
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11411_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Trống
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11412_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11412_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..260ddf591
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11412_VI.txt
@@ -0,0 +1,26 @@
+
+Đây là minh chứng cho việc bạn dùng cách thức đặc biệt để đến với thế giới này
+Đây là thanh kiếm người khiêu chiến "thế giới" mới cầm nổi.
+
+Lần trước khi kiếm vung lên, là mọi người muốn níu giữ thế giới bị hủy diệt.
+Thế giới ấy là ngôi nhà duy nhất và sau cùng của họ.
+Điều thanh kiếm này muốn khiêu chiến chính là số mệnh hủy diệt nó hướng tới.
+Nhưng cầm kiếm khiêu chiến với quy luật "sinh giả tất diệt" của vũ trụ,
+E rằng cũng nực cười như cầm thương dài giục ngựa đánh nhau với cối xay gió...
+
+Như đã từng nói, đối mặt với số mệnh cuối cùng, bóng tối sâu thẳm đã nuốt muôn vàn ánh sao,
+Liệu cầm vũ khí gì mới thỏa đáng? Quả nhiên vẫn là thanh trường kiếm này.
+Chí ít, nó đủ để người ta dũng cảm đối mặt với vận mệnh thế giới mà không sợ hãi ký ức...
+
+Lần này khi kiếm vung lên, là câu trả lời ngươi đang tìm khi bị thế giới che giấu.
+Trong một thế giới như thế, dùng vũ khí này chẳng sao cả.
+Cũng không phải vì ánh mắt u ám của vũ trụ chuyển hướng đến những góc khác, hay đây là phong cách của thế giới này,
+Mà vì có lẽ, "truy tìm" chính là nguyên nhân ngươi đến nơi này.
+
+Trước khi "quá khứ" bị chôn vùi và "tương lai" xuất hiện,
+Khi "hiện tại" đang biến mất, ngươi có thể tin vào thanh kiếm này.
+Xem nó như vũ khí phòng thân cũng được, dù gì nó cũng vì những kẻ như ngươi,
+Binh khí chế tạo vì "kẻ khiêu chiến", "người truy tìm".
+Mang theo nó chu du ở thế giới này,
+
+Sau đó chém tan những vấn đề và thách thức mà "thế giới" đã để lại cho ngươi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11413_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11413_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d317a275d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11413_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Đó là chuyện rất lâu về trước...
+
+Sinh mệnh không được phép sinh ra, nguyện vọng không thể thực hiện,
+Lang thang trong vũ trụ tăm tối, một giấc mơ bi thảm không thành,
+Bèn mượn thân thể của ta để "hiện thế"
+
+Và rồi, những đứa trẻ đáng yêu của ta à,
+Giống như nước mưa chảy thành suối, thảm cỏ trải dài dưới ánh mặt trời,
+Đến tận nơi tươi đẹp, kiêu ngạo phô bày sắc đẹp của mình nào.
+
+Đây là đứa trẻ tên Durin, về hồi ức của "Mẹ"...
+
+"Mẹ ơi, cảm ơn mẹ"
+"Đã cho con đôi cánh để bay, cho con thân thể khoẻ mạnh"
+"Còn con, muốn đến nơi cất lên tiếng ca tươi đẹp, mẹ ơi"
+"Để kể với họ câu chuyện của mọi người, câu chuyện về mẹ"
+"Để kể với họ, nơi mà con sinh ra, đẹp đẽ biết nhường nào"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11414_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11414_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9bb27648e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11414_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Một trong những bản sao của danh đao "Hakuen Michimitsu Amenoma".
+Được tặng cho nhà Saimon bởi tông chủ đầu tiên của phái Iwakura, "Douin".
+Đó là món quà cảm ơn vì sự chăm sóc đã nhận được trong thời gian sống ở Làng Konda.
+
+Theo truyền thuyết, bí kiếm của phái Iwakura: "Tengu Càn Quét" là một thức kiếm chỉ có thể được sử dụng khi trong lòng không có sự do dự.
+Trước đây cái tên "Tengu Càn Quét" được phát âm là "Chiến Thắng Tengu", là một thanh kiếm có thể chém rơi cả Tengu đang di chuyển trong không trung.
+Trong hàng trăm năm, kiếm sĩ Iwakura kế thừa cái tên "In" đã sử dụng bí kiếm để tiêu diệt vô số yêu quái trên quần đảo Inazuma.
+
+Nghe nói nơi "Tengu Càn Quét" khi mới hoàn thành là tại một ngôi đền nhỏ đã lụi bại.
+Thanh bí kiếm mạnh đến mức phá hủy tất cả các ngôi nhà, và thanh kiếm của Iwakura Douin cũng bị gãy làm đôi.
+Sau này, dựa vào kiếm thuật, hắn đã tạo dựng nên phái Iwakura, trở thành người dẫn dắt gia tộc Kujou.
+Và đặt làm danh kiếm "Hakuen Michimitsu Amenoma" với Amanoma lúc bấy giờ, dựa theo cái tên danh tiếng "In".
+
+Có rất nhiều truyền thuyết liên quan đến thanh kiếm, nghe nói nó sắc bén đến nỗi có thể chặt đứt số phận của con người.
+Về cái tên của thanh kiếm, người ta nói rằng Iwakura Douin đã đặc biệt chỉ định cho Tenmoku trong lúc chế tạo nó.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11415_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11415_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3349fa320
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11415_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Phải vui vẻ tách lớp bụi từ trong ngọn lửa, và luyện hóa những thứ tinh tế từ cái thô sơ.
+Vì tất cả mọi vật trong vũ trụ đều bắt nguồn từ một thứ duy nhất, do đó tìm hiểu về một thứ có thể lý giải vạn vật.
+Ngươi phải theo đuổi điều mà anh trai của ngươi, con ngựa trắng một sừng chưa thể thực hiện được,
+Hãy vươn tới bến bờ của triết học, và thêu dệt nên một số phận mới cho ta và những người anh em của ngươi...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11501_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11501_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0d279519f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11501_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Mọi người đều biết, khát vọng của chim ưng là ân huệ của gió Tây.
+Thế nhưng ít người biết rằng ân huệ của gió Tây chính là dị tộc phương xa.
+
+Khi ấy, dười thời thống trị của quý tộc cổ vùng Mondstadt tự do là điều luôn được nhắc đến.
+Các nô lệ vốn là đấu sĩ dị tộc vùng xa xôi cũng tìm đến đất nước của gió.
+Cho dù phải đối mặt với bất mãn và không công bằng, cô vẫn giương lên ngọn gió chính nghĩa.
+Lật đổ lớp quý tộc hoành hành, xây dựng nên đội kỵ sĩ và Giáo Hội chân chính.
+Cuối cùng cô nhận được sự trợ giúp của trời và thần linh.
+
+Đây chính là thanh kiếm năm xưa sát cánh với cô, chứng kiến từng bước chân và sự cố gắng,
+Cuối cùng chứng kiến được sự tự do và chính nghĩa do cô thiết lập trải khắp vùng Mondstadt.
+Khi vung lên, có thể cảm nhận được dũng khí chiến đấu của người chủ cũ:
+
+Ở đâu có áp bức, ở đó sẽ có chính nghĩa;
+Ở đâu có giam cầm, ở đó sẽ được tự do;
+Ở đâu còn mông muội, ở đó sẽ có trí tuệ.
+Nghe theo hướng gió, chính là ngọn gió của chính nghĩa và tự do.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11502_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11502_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bef7a313d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11502_VI.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Vượt qua trời cao.
+Từng xuyên qua lớp vảy đen ở đất nước cổ xưa xa xôi,
+Từng xé toạc cổ họng của những kẻ tội đồ nơi cổ quốc.
+
+Trong quá khứ, ma long Durin thèm khát vùng đất Mondstadt tươi tốt nên đã kéo đến xâm chiếm, dang cánh che trời.
+Sự đố kị của ma long đã sinh ra tà ác, tà ác lại đầu độc các sinh linh trên mặt đất.
+Trong những tháng ngày nguy hiểm ấy, bốn bề Mondstadt đều là ma vật và sự hoang vu.
+Phong thần nghe thấy tiếng lầm than của người dân mà đến cứu giúp, đánh thức Phong Long.
+Dvalin theo gió, bay lên thiên không, nghe theo mệnh lệnh chiến đấu vì cuộc sống.
+
+Dvalin đem theo lời chúc phúc của Phong thần cùng ma long quyết đấu, cự long giao tranh khiến mây trên trời cao dạt về một hướng.
+Ngàn gió đem theo dịch độc, trời cũng phải đổi sắc, bầu trời rực cháy dường như thay cho lời kết thúc.
+Trong phút cuối cuộc hỗn chiến rực cháy bầu trời, Dvalin dùng răng kiếm được ma thần ban phước cắn xuyên qua yết hầu của ma long.
+Durin chưa kịp trăn trối đã rớt xuống từ không trung. Dvalin cũng vì thế uống phải dòng máu chứa chất kịch độc.
+
+Chất kịch độc nhanh chóng thấm vào cơ thể, gây nên đau đớn khiến Phong Long chìm vào hôn mê,
+Những nhà thơ hoạt ngôn nhất cũng không biết rõ Dvalin nay ở nơi đâu.
+Trong giấc ngủ kéo dài đến hàng trăm năm, con cháu vùng đất Mondstadt đã quên đi cuộc tử chiến Phong Long.
+Khi Dvalin chịu đựng nỗi đau thấm xương quay trở lại, không còn nghe thấy tiếng đàn của người bạn cũ.
+Những người từng nhận sự bảo hộ nay nhanh chóng trốn tránh, gọi nó là "Ma Long".
+
+Danh dự cuối cũng quay lại, độc tố của mãnh thú cuối cùng cũng được thanh tẩy.
+Giai điệu của nhạc sĩ cuối cùng cũng đánh thức trí nhớ của con người.
+Thanh kiếm này là lời cầu nguyện của Phong Long khôi phục danh dự.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11503_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11503_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ed56a845
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11503_VI.txt
@@ -0,0 +1,31 @@
+
+Trước đây từng có một bài hát chúc rượu và thực tiễn nổi tiếng như thế này:
+"Giả sử có người rút mất lưỡi của ngươi, ngươi vẫn có thể dùng ánh mắt để ca hát"
+"Giả sử có người đâm mù hai mắt của ngươi, ngươi vẫn có thể dùng đôi tai để cảm nhận"
+"Nếu như có người mưu đồ tiết lộ chuyện tương lai, vậy hãy mời hắn cùng nâng cốc nào"
+"Cho dù ngày mai không tới, tiếng hát giờ phút này cũng sẽ trở thành vĩnh hằng"
+
+Nghe nói đặc điểm của một vùng, bất luận là người hay chính vùng đất đó đều sinh ra theo Thần của bọn họ.
+Nhưng ruốt cuộc là do vị thần bản tính ngỗ ngược đã gieo rắc tình yêu tự do xuống mặt đất và con người trong cuộc đấu tranh,
+hay là trong băng tuyết và gió dữ, con người đã tạo ra Phong Thần từ sự yêu quý tự do,
+thì đã là một câu hỏi không thể trả lời được nữa rồi.
+
+Mà bài hát đó luôn vang lên trong thời đại u ám.
+Dù đó là khi vị vua của những ngọn gió dữ đến gần ngọn tháp,
+Hay khi bọn quý tộc đốn mạt đẩy ngã tượng thần,
+Trong hầm giam chật hẹp, trong ngõ nhỏ u tối, trong quán rượu tồi tàn,
+Tiếng ca vang lên giữa làn gió dữ và những nắm đấm sắt, đan thành chiếc kén bảo vệ người anh hùng.
+
+Vào một ngày trong quá khứ xa xôi, trong thành phố bị bao trùm bởi sự im lặng
+Giữa tiếng đàn vô chủ, tiếng hét cuối cùng đã phá tan lồng giam của gió dữ.
+Một người thiếu niên, tinh linh, xạ thủ, kỵ sĩ và chiến sĩ lang thang với mái tóc đỏ nào đó,
+Họ đang đứng trước ngọn tháp sừng sững như mũi thương xuyên qua thinh không sâu thẳm,
+và đổ bóng như một người khổng lồ bằng đá,
+Lời thề tự do được thành lập, ý nguyện vĩ đại và quyết tâm đè bẹp vị vua cô độc trên tháp.
+
+Còn những kẻ yếu đuối chẳng thể leo nổi lên đỉnh tháp, đã cất lên lời ca mà thường ngày chỉ có thể nhỏ giọng ngân nga ở một nơi mà gió không thổi tới,
+Bài ca chúc rượu và kháng chiến, mang theo khí thế chấn động cả tường thành, cổ vũ cho các dũng sĩ leo lên đỉnh tháp phất cao lá cờ tự do...
+"Giả sử có người rút mất lưỡi của ngươi, ngươi vẫn có thể dùng ánh mắt để ca hát"
+"Giả sử có người đâm mù hai mắt của ngươi, ngươi vẫn có thể dùng đôi tai để cảm nhận"
+"Nhưng, giả sử có ai đó dám đoạt mất sự tự do ca hát, sự tự do ngắm nhìn của ngươi"
+"Thì tuyệt đối, tuyệt đối không thể tha thứ"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11504_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11504_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..378876555
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11504_VI.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Với quá khứ lâu đời, trong thời đại các chư thần và quái vật khắp nơi,
+Trong thời kỳ trời đất xáo trộn, con người khó tránh có nghi vấn như thế...
+"Xin người hãy nói cho ta biết, vợ và con cái ta ở đâu"
+"Xin người hãy nói cho ta biết, những người ra đi bao giờ sẽ quay lại"
+"A...a..Ông trời ơi, những tháng năm đáng sợ này không biết đến bao giờ"
+
+Con dân cho dù trưởng thành từ đá núi kiên cường, tâm rồi cũng sẽ bị đau khổ mài mòn.
+Cho dù không chịu khuất phục tôn thờ thần, nhưng ánh mắt cũng sẽ biến thành lửa đỏ.
+Cho dù chưa từng từ bỏ những nghi hoặc, thì những thắc mắc chôn giấu trong lòng cũng phải thốt thành tiếng.
+
+Nham Quân liền thi triển thần thông, từ trong đá hổ phách vàng, bay ra một thanh trường đao,
+Vung kiếm chém vào một góc núi non, lập ra lời thề vô thượng cùng con dân.
+Những người rời đi, sẽ cùng quay trở lại. Những kẻ bội ước, sẽ bị trừng trị.
+Mất đi những người thân yêu, đau khổ này biết lấy gì bù đắp.
+
+Có lẽ là do vùng đất Liyue lâu đời, một trong vô số tương truyền dân gian thật giả khó phân.
+Nhưng hiệp ước trang nghiêm của Nham Quân cho đến hôm nay vẫn tồn tại trên vùng đất Liyue.
+Nếu vi phạm hiệp ước thì sẽ trở thành kẻ thù của vùng đất từng bị thần trừng trị,
+Đỉnh núi Đế Quân chém gãy sớm muộn gì cũng sẽ rơi xuống đầu những kẻ bội ước.
+
+Đến hôm nay trong dân gian vẫn còn truyền thuyết, sau này chủ nhân thật sự của nó sẽ tái hiện ở chốn nhân gian.
+Lúc đó thanh trường đao lại bắn ra ánh sáng, chém sạch những thứ bất công trên thế gian...
+Cũng giống như ngàn năm trước, Nham Vương cũng lập ra lời thề nghiêm ngặt trước mặt dân chúng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11505_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11505_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..15e1e992f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11505_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Người ta nói rằng thuở sơ khai tại Liyue, đế quân từng đi khắp đại lục với một thanh kiếm cắt từ ngọc.
+Sau nhiều năm tôi luyện, thanh kiếm xanh ngọc bích tắm máu vẫn sáng bóng như mới,
+Máu đã trôi theo mưa ngàn năm, nhưng bao tâm tư, oán hận đọng lại khó mà rửa trôi.
+
+"Kết Lục có tâm hồn và sự dịu dàng của nước trong, nó có thể tẩy sạch những mối hận thù cũ còn sót lại trên đó."
+"Nhưng nỗi đau thân hình ngọc bích xinh đẹp bị biến thành vũ khí tàn sát kia ai có thể chữa lành?"
+
+Người bạn cũ quên tên từng uất ức thở dài,
+Nhưng số phận là thứ không thể ngăn cản, cuối cùng đã nhấn chìm đi những lời bi thương.
+
+Trong những năm tháng dài đằng đẵng, những kẻ thù trong cuộc chiến chết chóc đẫm máu cũng từng nói chuyện vui vẻ với nhau.
+Những người bạn từng mâu thuẫn, những kẻ thù truyền kiếp với thù hận cũng sẽ gặp nhau để nâng ly và uống say.
+Thanh kiếm này cũng được chạm khắc vào thời điểm đó như một món quà cho ai đó,
+Viên ngọc bích có tên "Kết Lục", được tạo ra vì hòa bình và phú quý.
+
+Khi bình rượu ngập tràn máu, hơi ấm bị dục vọng lạnh lùng xé nát, hóa thành cát bụi và phân tán khắp nơi,
+Những món quà không thể trao, tình bạn không thể nói ra cũng đã trở thành con dao sắc bén đối với những người bạn cũ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11506_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11506_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a9b10ae4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11506_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Thử nghiệm
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11507_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11507_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a9b10ae4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11507_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Thử nghiệm
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11509_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11509_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..db999111a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11509_VI.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+Một trong những thanh kiếm mà Shogun ban tặng cho Hatamoto, nghe nói có thể chém mọi thứ kể cả ngọn núi và sương mù với sức mạnh của sấm sét.
+Nó đã từng bị vỡ thành hàng nghìn mảnh. Sau khi đúc lại, trên thân kiếm để lại những hoa văn tựa như mây trời.
+
+Trong ca dao, "Cánh cổng Arataki, sự kế thừa Iwakura, mãng xà Kitain, và Vết Cắt Sương Mù Takamine"
+Đứa trẻ yêu thích võ thuật đã đọ sức với các võ sĩ lừng danh trong lịch sử. Takamine chính là người đó.
+Từng cùng với vị thần thực hiện Tế Lễ, dùng bí kiếm "Vết Cắt Sương Mù" của mình để đánh bại vô số quái vật và Họa Thần.
+Hắn học được những điều tâm đắc về cách dùng cung của Tengu, lại dạy kỹ thuật bắn cung cho những người hợp ý mình.
+Sau đó bí kiếm Vết Cắt Sương Mù không còn người kế thừa, chỉ tồn tại trong thoại bản, hình vẽ và các bài đồng dao.
+
+Trong những năm tháng cuối đời, anh đã ở trong quân đội của Shogun, chiến đấu chống lại đội quân hắc ám.
+
+Nếu như không mang cây cung yêu thích của mình để đặt cược cho cô ấy, có lẽ tình hình đã khác.
+Nhưng những con bạc chân chính dù thế nào cũng không thể hối hận, tuyệt đối không so đo hai chữ "nếu như", cũng như tuyệt đối không bao giờ nuối tiếc "giá như".
+Kẻ thù tràn vào như màn sương mù, vậy thì cứ liên tục sử dụng thanh kiếm có thể chém mọi thứ kể cả ngọn núi và sương mù là được.
+Nếu tốc độ cắt đứt đủ nhanh thì có thể đánh tan làn sương đen mê hoặc của dục vọng, thấy được ánh sáng thôi.
+
+"Asase, thoả thuận của chúng ta... không, canh bạc này, ta nhất định sẽ không thua đâu."
+"Tôi nhất định sẽ trở lại, lấy lại cây cung mà tôi đã đặt cược, và cả tương lai của mình!"
+
+Giống những chuỗi tia sét bất tận, hắn đã cùng "Vết Cắt Sương Mù" hạ gục vô số quái vật.
+Nhưng cuối cùng đao kiếm vẫn không đọ lại sự cố chấp bền bỉ của kiếm khách, dần bị vỡ vụn.
+Và màn sương đen cũng đã hoàn toàn nhấn chìm anh...
+Cuối cùng chỉ có một bộ phận những mảnh vỡ được lấy ra đúc lại, và lấy cái tên "Vết Cắt Sương Mù".
+
+Chiến binh nắm chặt chuôi kiếm gãy giống như nắm chặt sợi tơ nhện đang cắm xuống nơi hắc ám.
+Trong bóng tối và sương mù dày đặc, anh vẫn cố chấp tự nhủ với chính mình:
+Ván cược vẫn chưa phân thắng bại. Tôi phải trở về với Asase...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon11510_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon11510_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca8b51b71
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon11510_VI.txt
@@ -0,0 +1,53 @@
+
+Danh đao được nhắc đến trong "Sổ Tay Danh Vật Inazuma" mà thuyết khách Tatarasuna - Mikoshi Nagamasa biên soạn.
+Geppaku Futsu mà Futsu phụng mệnh chế tạo gồm có hai thanh: "Hasui" và "Haran",
+Trong đó, thanh "Haran" này là tác phẩm duy nhất trong đời mà thợ rèn nổi tiếng Masagomaru có để lại dấu khắc.
+
+Người đời thường nói, trong đao kiếm có ký thác linh hồn của người thợ rèn đao...
+"Sổ Tay Danh Vật" đã bắt đầu bằng câu đó.
+Tương truyền, thanh đao Hasui do chính tay truyền nhân đời thứ 3 - Futsu Minori chế tạo. Sau khi luyện thành,
+Thanh đao xinh đẹp có thân đao mỏng manh, lưỡi đao có hoa văn gợn sóng, thường được các cận vệ của Shogun đeo theo bên mình.
+Rồi sau đó nữa, thân đao đã gãy đôi trong cuộc thí luyện quyết định vận mệnh của quỷ nhân, và được trả về để rèn lại.
+Lúc đó, Minori sau một thời gian bị dày rò bởi rượu chè, vết thương cũ và tàn dư Họa Thần, giống như một thanh đao đã gãy khi chưa qua lửa rèn.
+Mà Futsu Hiroyoshi - truyền nhân đời thứ 4 vẫn còn trẻ tuổi, không thể bì được với kỹ nghệ của mẹ mình.
+Là nghĩa huynh của anh ta - Futsu Masayoshi, người đời gọi là Masagomaru,
+Cuối cùng đã thành công rèn được thanh đao này, để kiệt tác của Futsu một lần nữa xuất hiện trên thế gian.
+Hai thanh đao Geppaku Futsu có bề ngoài vô cùng giống nhau, nhưng khí chất thì hoàn toàn khác biệt.
+
+Masagomaru cả một đời chỉ để lại dấu khắc trên duy nhất một tác phẩm này. Nguyên nhân cũng vô cùng đơn thuần:
+Anh từng là đứa trẻ mồ côi được truyền nhân đời thứ 3 nhận nuôi, anh không biết chữ và bẩm sinh lại mất khả năng ngôn ngữ.
+Vì nhận lệnh phải tái hiện lại nét đẹp của "Hasui", nên mới khắc lại y đúc dấu khắc trên thanh đao trước đây.
+
+Sau khi Futsu Minori qua đời, trong nhiều năm sau đó Masagomaru đã thay bà ấy truyền dạy kỹ nghệ cho Hiroyoshi.
+Nghe nói bà ấy cũng từng có ý định để anh kế thừa vị trí của mình, nhưng anh đã nhiều lần từ chối ân nhân.
+Tác phẩm "Haran" đã làm danh tiếng của anh nổi lên như cồn, hình như còn ảnh hưởng đến việc Hiroyoshi trở thành người thừa kế đời thứ 4.
+Vì thế, sau khi nghĩa đệ đã có thể một mình tự lập, Masagomaru bèn lựa chọn một mình rời khỏi cố hương.
+Sau đó, anh lại đến nhiều trường phái rèn đao khác để mài giũa kỹ nghệ, học hỏi kinh nghiệm từ những người thợ nổi tiếng.
+Về già ông có được ba đệ tử tâm đắc nhất là: Kaedehara Kagemitsu, Niwa Nagamitsu, và Akame Mitsunaga.
+Cũng chính là những người sáng lập ra "Isshin Sansaku" của Trường Phái Isshin.
+
+"Lúc đó tôi chẳng qua là một đứa trẻ mồ côi bị câm bẩm sinh, tướng mạo xấu xí lại dơ bẩn."
+"Giống như những con bướm đêm thèm muốn sự ấm áp trong đêm lạnh lẽo, đã nhìn thấy lò lửa ở xưởng rèn đao."
+"Trước mặt tôi là nữ thợ rèn đời thứ 3 của Futsu, người mà thế nhân xem là quái dị ngông cuồng."
+"Nhưng bà ấy không đuổi tôi đi như những người khác, còn cho tôi ăn cơm để lấp đầy chiếc bụng đói."
+"Bà ấy thấy người tôi dính đầy bụi sắt nên đã dùng chữ Masagomaru để đặt tên cho tôi."
+
+Không thể nói chuyện nhưng tâm tư tinh tế, Masagomaru có lẽ có rất nhiều câu chuyện chất chứa trong lòng.
+Những chuyện không thể nói ra đó, cuối cùng đều đã lặng xuống, và biến mất trong sóng biển dạt dào...
+
+"Truyền nhân đời thứ ba đã kể cho người không thể nào mở miệng nói chuyện như tôi đây nghe rất nhiều câu chuyện."
+"Giống như vết thương cũ của nửa bên người, cũng giống như nguyện vọng của mẫu thân và huynh trưởng,"
+"Giống như bộ lễ phục màu đỏ mà bà ấy chưa từng được mặc, và ngọn sóng cuối cùng đã nuốt chửng tất cả..."
+
+Vào một đêm nọ, đứa trẻ rụt rè bước vào xưởng rèn đao, khi nhìn thấy người thợ rèn vui buồn thất thường đó,
+Bà ấy đang dùng sức đánh vào miếng sắt, mặc cho mồ hôi đang tuôn trào trên gương mặt...
+"Hãy quên hết những thứ vừa thấy lúc nãy, hiểu không?"
+Cậu bé hoang mang gật đầu lia lịa, người phụ nữ đó đột nhiên lại vỗ tay cười vang:
+"Ta quên mất, con là một người bạn tốt rất biết giữ miệng!"
+
+"Khá giống với lời đồn: Uống rượu như nước, và rất thất thường."
+"Giờ đây nghĩ lại, tôi nên nhận lời uống rượu với sư phụ mới đúng..."
+
+"Sổ Tay Danh Vật" đã ghi lại nhiều hình thái khác nhau của Geppaku Futsu.
+Tuyệt tác do Futsu Minori chế tạo, giống như mặt biển đêm vừa thanh tịnh lại dịu êm, vì thế mà có tên "Hasui",
+Thanh đao do Masayoshi chế tạo thì lại có uy thế như cuồng phong vũ bão, do đó được gọi là "Haran".
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12101_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12101_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f1b5c869
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12101_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Những người dùng qua loại kiếm nặng song thủ này, đều hiểu rõ,
+Binh khí như thế nào đều không quan trọng, quan trọng là sức mạnh bản thân.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12201_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12201_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..51cb1dda5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12201_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Anh ta thường nhắc về những mạo hiểm đã trải qua của thời trai trẻ,
+Đều là những câu chuyện cười rụng răng nhàm chán.
+Nhưng thanh kiếm cũ kỹ này dường như đang nói thầm,
+"Đúng là nói hơi quá, nhưng lúc đó cũng có ta ở đó"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12301_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12301_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7cf3aa67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12301_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Khi đứa bé Arundolyn tay cầm thanh kiếm nhái của Kỵ Sĩ Bắc Phong Ravenwood, xông về phía quý tộc Mondstadt cũ trong trí tưởng tượng, anh ấy chưa từng nghĩ rằng sau này chính bản thân sẽ trở thành Sư Tử Ánh Sáng Tây Phong uy danh khắp chốn. Cũng không hề biết rằng tên Rostam cùng đánh nhau lúc bé sẽ trở thành phụ tá đắc lực nhất của mình, và sau 23 năm phục vụ Mondstadt sẽ hy sinh trong lúc làm việc.
+Cho đến nay thanh kiếm nhái thanh đại kiếm mà "Sư Tử Ánh Sáng" nắm giữ đã rơi vào tay một thiếu niên.
+Sự kế thừa bí mật vĩ đại ấy, sẽ tiếp diễn thế nào đây?
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12302_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12302_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0dc3a06eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12302_VI.txt
@@ -0,0 +1,9 @@
+
+Theo truyền thuyết, anh hùng lừng danh sau khi giết chết độc long,
+Đã tắm trong máu rồng, để đao thương không thể xuyên qua.
+Đúng là có điều kì diệu ấy: Thân thể được tắm rửa trong máu rồng,
+Chống được sự sắc bén của đao kiếm, làm cong thương nhọn,
+Tên nhọn bay trong gió, cũng phải bật ra trong tiếng cười của anh.
+Cuối cùng kẻ địch của anh nhận ra rằng:
+Anh đã đeo thanh đại kiếm yêu quý của mình trên vai khi tắm máu rồng,
+Vì vậy phần lưng mà cả thanh đại kiếm che chính là điểm yếu.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12303_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12303_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d9ce64e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12303_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Đôi đại kiếm được tạo nên từ thép trắng, chắc nhẹ dễ dùng, ánh lên màu của băng tuyết và bạch ngân.
+Lợi dụng sự gọn nhẹ của đại kiếm, khi múa võ, ánh thép trắng dễ dàng làm mờ mắt kẻ địch.
+Nhưng thanh kiếm này thường không được dùng để làm vũ khí.
+Dựa theo nghi lễ của các chiến binh thời viễn cổ, khi đồng đội ngã xuống, những chiến binh còn lại sẽ giương cao lưỡi kiếm lóe sáng nơi người anh em của mình hy sinh.
+Tuy rằng loại nghi thức này không hề phổ biến, nhưng vẫn có vài người ghi nhớ ý nghĩa của nó...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12304_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12304_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..11a10ebd4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12304_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Tương truyền rằng, năm xưa Nham Ma Thần đại chiến với ma thú từ khắp nơi kéo đến.
+Mài đá làm kiếm, dùng nham làm thương trên vùng đất rộng lớn.
+Lấy kiếm bàn thạch chém yêu diệt quái,
+Lấy thương cự nham trấn áp ma thú.
+Để ghi nhớ công lao to lớn của Nham Thần,
+Hắc Nham Xưởng đã dùng đá thạch anh đen tạo nên những thanh đại kiếm này.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12305_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12305_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..056181236
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12305_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Trong bất kỳ cuộc tranh luận nào, đó đều là lý luận căn bản đáng trích dẫn nhất,
+Cho dù phải đối mặt với đối thủ khó nhằn đến cỡ nào cũng có thể khiến vàng bạc đá quý rạn nứt.
+Đó còn gọi là lời vàng ý ngọc.
+Cuối cùng dưới sự phản đối của mọi người đã ngừng chế tạo.
+Đó còn gọi là sức mạnh của dư luận.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12306_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12306_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..21a3c50bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12306_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Trải qua nhiều khó khăn, Ngự Kiếm Công Tử hiểu ra rằng có nhiều việc kiếm thuật không thể giải quyết được,
+Vì vậy anh bắt đầu từ chính thanh kiếm, thay vì tin tưởng mù quáng vào kiếm thuật cao siêu của mình.
+"To mới tốt. Cho nên, kiếm càng to càng tốt." Anh đã nghĩ như vậy.
+Tại Cô Vân Các hùng vĩ, công tử nhận được cái kết của bản thân mình.
+Chuyến du hành phi thiên cũng kết thúc từ đó, thế nhưng thanh kiếm của anh và câu chuyện ấy vẫn mãi lưu truyền...?
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12401_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12401_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..82ba13c86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12401_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Trọng kiếm nghi thức của Đội kỵ sĩ Tây Phong, thông thường phải được đội trưởng và Giáo Hội phê chuẩn mới được phân phát.
+Qua việc phân tích Thánh Di Vật viễn cổ của Mondstadt, các thợ thủ công Mondstadt đạt được thành quả trong công việc tăng sức mạnh nguyên tố.
+Thanh trọng kiếm này không chỉ là danh hiệu vinh dự cho kỵ sĩ Tây Phong, mà còn là sự kết tinh giữa sự tinh nhuệ và ý chí phấn đấu của vệ sĩ Mondstadt.
+Sử dụng nó có thể điều khiển sức mạnh nguyên tố dễ dàng. Nhưng hãy nhớ rằng, phá vỡ là để bảo vệ những thứ cần bảo vệ.
+
+Mặc dù nó được truyền lại cho đến ngày hôm nay, Tây Phong Kiếm Thuật được tạo ra bởi sói con Rostam là sử dụng một tay cầm trường kiếm,
+Thế nhưng kiếm thuật vẫn thất truyền đi một phần, đó là Arundolyn - Sư Tử Ánh Sáng cùng lúc sử dụng trường kiếm và đại kiếm.
+Là do yêu cầu về sức lực quá lớn, chỉ có những người có thiên phú khỏe mạnh mới có thể thi triển. Vì vậy không ai kế thừa được điều đó.
+
+Arundolyn và Rostam cùng nhau lớn lên từ bé, lần lượt sinh ra trong gia tộc kỵ sĩ chính thống và gia đình nhà nông.
+Ước mơ trở thành anh hùng đã khiến họ trở thành bạn bè, sau đó trở thành đồng đội, cuối cùng là đội trưởng và trợ lý.
+
+Là Đại Đội Trưởng, Arundolyn chưa từng có được Vision. Sức mạnh của anh đến từ tư chất thiên bẩm và sự luyện tập hà khắc.
+Anh luôn cảm thấy tự hào với sức mạnh của mình. Cả đội kỵ sĩ lẫn thành Mondstadt đều cảm thấy tự hào vì một đội trưởng như vậy.
+Trong thời khắc Rostam chết đi, Arundolyn đã không thể hiện sức mạnh của bản thân nữa, cũng không khiêu chiến với ma thú hung tàn nữa.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12402_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12402_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..96d93d539
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12402_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Thanh đại kiếm kì lạ, thân kiếm được trang bị một chiếc đồng hồ tinh tế tuyệt đẹp.
+Chiếc đồng hồ tạo nên bản nhạc sát cánh và chiến đấu cùng với người bạn đồng hành.
+Sau khi đoàn nhạc giải nghệ, đại kiếm chìm trong hồ nước axit khiến chiếc đồng hồ ngừng quay.
+Thế nhưng đó vẫn là một vũ khí chí mạng.
+
+Kẻ phản nghịch đồng hành cùng gánh hát rong tên là Kreuzlied, từng là một thành viên của gia tộc Lawrence.
+Thời đại ấy các học giả và nhà thơ không được biên soạn lịch sử, ấy là do giới quý tộc cũ không thích ghi chép lại sự trụy lạc của mình.
+Do đó, khi anh ta vung thanh kiếm trong tay lên, cũng là lúc chuông trong thanh kiếm vang ra nhạc điệu, khiến tầng lớp quý tộc cũ vô cùng khiếp sợ.
+
+Sau khi khởi nghĩa thất bại, phương pháp trừng phạt của Kreuzlied vẫn chẳng ai biết, có lẽ là in thân phận cao quý của anh lên trên góc mặt.
+Tương truyền sau khi anh bị đuổi đi, vẫn nuôi ý định cùng những người đồng liêu đã chết, xây dựng tổ chức dưới mặt đất nhằm lật đổ quý tộc cũ,
+Cùng với sự giúp đỡ trong khởi nghĩa nô lệ giác đấu nơi ngoại quốc phía tây xa xăm.
+
+Trong quá khứ, những người nhàn rỗi cho rằng tổ chức của Kreuzlied vẫn liên tục hoạt động,
+Để bảo vệ Mondstadt, làm những việc mà Đội Kỵ Sĩ Tây Phong không nên làm,
+Theo truyền thuyết, đến cả "sói con" Rostam cũng che giấu Đại Đội Trưởng tham gia tổ chức vô danh này...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12403_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12403_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..01bebbc60
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12403_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Trên vách núi phía đông hướng về biển, thuở ban đầu người dân cúng tế cho chủ nhân của thời gian và chủ nhân của gió.
+Họ tin rằng "Sự tích được gió mang đến, sinh sôi là do thời gian", hai thứ thường lẫn vào nhau.
+Thanh kiếm thuật lại câu chuyện chiến tranh, được dùng để diễn ca kịch.
+Vốn không cần mài dũa, thế nhưng gió thời gian khiến nham thạch trở nên sắc bén.
+
+Thanh kiếm từng thuộc về gia tộc Imunlaukr thiện chiến dũng mạnh nhưng yểu mệnh.
+Trong buổi lễ họ diễn người đấu sĩ bị máu nhuộm đen, hết mình chiến đấu.
+
+Tộc Imunlaukr cho rằng, chiến đấu không phải là vì bảo vệ, vinh dự hay khai hoang,
+Đó là vì lấy lòng những vị thần không có gì để tiêu khiển.
+Bất luận kẻ đến là quái vật hay thổ phỉ, bất luận bản thân có thể quay trở về trong vòng tay của người yêu thương không,
+Chỉ cần tắm máu chiến đấu, chém giết trong tiếng gầm hú thì trách nhiệm sẽ được hoàn thành.
+
+Dòng máu ấy đáng lẽ ra không thể kéo dài trong lịch sử,
+Bởi vì sự chiến đấu của họ không có hồi kết, cũng không có hy vọng của sự chiến thắng.
+Thế nhưng cùng với sự tan rã của băng tuyết, Mondstadt được thành lập, cuối cùng họ đã có đối tượng đáng để bảo vệ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12404_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12404_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba0a319f4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12404_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Thanh đại kiếm từng được giới quý tộc cũ vùng Mondstadt sử dụng, quá trình gia công vô cùng tinh tế.
+Chính vì vậy, trải qua nhiều đời, thanh kiếm vẫn chắc chắn như mới.
+Chiến đấu từng là một trong những nhiệm vụ của giới quý tộc.
+Để bảo vệ con dân và thuộc địa của mình, họ chiến đấu chống lại những ma vật gây nguy hại cho hòa bình.
+Thế nhưng theo ghi chép, cuối cùng họ quên đi trách nhiệm của mình, biến thành những quái vật hút máu.
+
+Theo khảo sát, ngày nay Đội Kỵ Sĩ Tây Phong nghiêm cấm giác đấu,
+Ban đầu là lớp quý tộc lấy giác đấu làm hình thức cầu nguyện với thần linh.
+
+Cho dù sau này giác đấu bị gia tộc Lawrence biến thành trò tiêu khiển của giới quý tộc.
+Cuối cùng lại được đội kỵ sỹ phá bỏ, một số văn vật vẫn được lưu giữ.
+
+"Ngàn gió bảo vệ Mondstadt, tôi cùng đồng đội, đồng bào, đối thủ, sẽ hiến cho ngài âm thanh của những thanh kiếm và đao xen kẽ vào nhau, đem máu và mồ hôi hiến tế cho ngài"
+"Ngọn gió đưa tôi về phía trước, khi tôi gặp khó khăn, hãy ban sức mạnh để tôi có thể đi tiếp. Khi đánh mất chí hướng, hãy ban cho tôi trí tuệ để phân biệt thiện ác"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12405_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12405_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..06652df8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12405_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Đại kiếm tỏa ra ánh sáng ảm đạm. Nhiều năm trước kia,
+Ánh sáng mờ ảo đó được đám cướp nơi rừng sâu gọi là "ánh sáng U Minh".
+Chỉ cần nhìn thấy thứ ánh sáng đó, ắt hẳn sẽ không thể quay trở về.
+Chỉ cần nhìn thấy thứ ánh sáng đó, ắt hẳn sẽ tàn mệnh.
+
+"Phân tách bên ngoài không trọng lượng, cắt mưa là mưa, xuyên nắng là nắng"
+"Động như rồng rắn không bắt được, mắt xanh là kiếm, cạnh đó là thương"
+
+Vũ Tài vốn vô danh, tên là do những người sùng bái chủ nhân của nó đặt cho.
+Chủ nhân đầu tiên cũng là cuối cùng của kiếm vô danh chính là hiệp khách Cổ Hoa.
+
+Tương truyền anh là tiên nhân. Trong thời kỳ Cổ Hoa, thổ phỉ không dám manh động, vùng hoang vu yên bình như thành thị.
+Vậy nên, trong thời gian cuối của hiệp khách Cổ Hoa, dưới ánh sáng của đám mây tím anh biến thành một ngôi sao.
+
+Những người chịu ơn của Cổ Hoa lấy tên ấy lập nên môn phái. Thế nhưng cuối cùng vẫn không tránh khỏi sự lụi tàn.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12406_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12406_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3a375607
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12406_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Thanh kiếm cổ được tạo ra từ xưởng chế tạo vũ khí của Liyue. Số lô không rõ, trên sách cổ cũng không có ghi chép thời gian hoàn thành của nó.
+Quặng hiếm làm chuôi thép làm lưỡi, thân kiếm nặng vài chục kí, khi vung lên chỉ thấy vòng sáng rực rỡ lưu chuyển, có khí thế lấn áp nhật nguyệt.
+
+Sau thảm hoạ, đột phá những ràng buộc trong thiết kế vũ khí, đại tộc nghề rèn họ Yun cùng nghệ nhân Han Wu đã dẫn dắt cuộc cách mạng đầu tiên trong công nghệ vũ khí ở Liyue.
+Sách binh khí mới gọi là "Mẫu" đã ra đời như vậy. Theo đó đã chế tạo thành công thanh kiếm "Mẫu" đầu tiên có màu sắc cổ xưa khá hiếm thấy.
+Vàng đen điểm nâu, ẩn chứa sự sắc bén. Thoạt nhìn không khác gì kiếm thường, thử đưa tay mới biết nó nặng mà không trầm.
+
+Người rèn ra thanh kiếm Han Wu vội vã đi về phía bắc trong đêm, tặng nó cho một người bạn hiệp khách.
+Hiệp khách ngắm nghía rồi vung lên một đao, trúc trong rừng đều bị đứt gãy. Khi múa kiếm tiếng gió phần phật là cảnh tượng trăm năm khó gặp.
+
+Hiệp khách nói với Han Wu: Thanh kiếm này phong cách cổ xưa tao nhã, có động có tĩnh.
+Trong lớn có nhỏ, vật quý như vậy, chi bằng gọi là "Cổ Hoa"
+Loại khí phách này đã trở thành chuẩn mực cho hàng ngàn thanh kiếm sau này của Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12407_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12407_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff8299528
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12407_VI.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+Khắp nơi trên thế giới đều tìm đến Liyue, đó là niềm vinh dự đối với thương cảng to lớn này.
+Kho báu từ khắp nơi trên thế giới cũng theo dòng người đổ về cảng Liyue.
+Chất liệu cực phẩm, gia công chắc chắn. Điều đặc biệt ở chỗ, mặt kiếm gần chỗ tay cầm không được làm sắc.
+Người ta nói rằng kiếm không mài sắc, thân của nó cũng có thể làm tay cầm, chỉ cần thay đổi vị trí cầm cũng làm thay đổi trọng tâm tác chiến.
+
+Rất ít người nhắc đến, thanh kiếm này từng là một tác phẩm đáng tự hào của một thợ rèn ngoại quốc.
+Người thợ tự nhận vụng về đang chuyên tâm mài lưỡi kiếm, cẩn thận điều chỉnh sự cân bằng của lưỡi kiếm,
+Liên tiếp những đêm thức trắng giữa những đốm lửa nhỏ bắn tung toé,
+Một lần lại một lần đúc lại, lại một lần rồi một lần gõ búa,
+Trong tim tràn đầy sự kỳ vọng cùng nỗi trăn trở không nguôi về sự trở về của người yêu.
+
+"Đợi trận chiến kết thúc"
+Mồi hôi rơi lã chã, người thợ rèn nghĩ,
+"Cô ấy còn có thể dùng thanh kiếm này không"
+"...Cô ấy có thể trở về an toàn không"
+Nhưng rất nhanh, anh gạt đi những tâm tư ngổn ngang, tập trung tinh thần vào thanh kiếm.
+Thay vì lo lắng vô nghĩa, chi bằng tập trung tinh thần, tạo ra món quà thành tâm.
+
+Sẽ có một ngày, quân viễn chinh sẽ đánh dẹp quái vật, khải hoàn về thành,
+Người thợ rèn còn chưa kịp khắc tên cô lên thanh kiếm.
+Mang theo trường kiếm vội vã đi đến trước mặt người yêu,
+Người thợ rèn cẩu thả nhận được kết cục dở khóc dở cười...
+
+Người chiến binh cởi bỏ áo giáp, buông mái tóc dài mềm mại, những ngày sau không cần đến binh đao,
+Cô đã mang về một món quà cho người yêu ở quê hương: Một cây cung mới sáng bóng.
+"Thật là lãng phí! Trải qua nhiều năm tháng vất vả, chỉ vì làm thanh kiếm này cho nàng"
+Người thợ rèn cứng đầu phàn nàn. Nhưng ít nhất kết cục trọn vẹn, thanh kiếm thực là một thanh kiếm hạng nhất.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12408_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12408_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f792c116e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12408_VI.txt
@@ -0,0 +1,22 @@
+
+Một thanh kiếm lớn, được làm từ hắc nham rất hiếm có, nặng như một tảng đá, có thể mở núi xẻ đường.
+Lưỡi kiếm được làm từ kết tinh đá đen trộn với quặng thạch màu đỏ thẫm, đậm đặc như mực, đỏ như ngọn lửa.
+
+Binh khí làm từ hắc nham, kế thừa từ bộ "Mẫu", có ba đặc điểm sau: Cứng như đá, lạnh như băng, mạnh mẽ như lửa.
+Trong đó "trảm đao" là một thanh kiếm lớn, phần mỏng nhất của lưỡi kiếm cũng tương đương với lụa.
+Các tinh thể màu đỏ sẫm được ghép một cách tinh xảo, các vòng tròn tạo thành một mặt đao.
+Dùng lửa của vật tổ và hồng bảo ngọc, châu báu nạm vào tay cầm, nhìn từ xa giống như máu nổi trong nghiên mực, chìm trong bóng tối.
+
+Nghệ nhân Han Wu từng đi sâu vào lòng đất tìm kiếm tinh thể để đúc ra binh khí hắc nham. Cuối cùng gặp phải tai nạn trong mỏ.
+Con mắt bị thương lúc đó chỉ còn lại bóng tối không thể nhận biết được đất trời bốn phía, bên tai thường vang lên âm thanh va chạm của kiếm và đá như thể trời đất nổ tung.
+Từ đó lò rèn của người thợ phủ đầy bụi, chỉ còn lại tro tàn băng lạnh cùng giấc mơ dang dở.
+Con trai Han Ce đọc đến đoạn dưới lòng đất trong núi có lời đồn yêu ma, đã nhanh chóng nói cho bố biết.
+Sau khi Han Wu nghe xong thấy thực hối hận, cho rằng việc khai thác đã làm phiền đến con rồng trong lòng đất, đá trên trời rơi xuống. Bèn gắng gượng tấm thân ốm yếu, mở lò rèn một thanh đao.
+Sau khi thanh đao hoàn thành, con trai người thợ thể theo nguyện vọng của bố, đã dựng lên một miếu thờ bên ngoài mỏ, cất giấu thanh kiếm trong đó, dùng để trừ tà trấn rồng.
+
+Vài năm sau, Han Wu ra đi trong giấc mộng.
+Cùng ngày cùng giờ, một du khách đi qua hầm Thiên Hoành Sơn, chỉ thấy ánh sáng đỏ toả ra từ sau những tảng đá, một miếu thờ bí mật lặng lẽ tách ra.
+Thanh kiếm lớn giữa bàn thờ phát sáng lập lờ như than như khóc.
+Han Ce lên núi trong đêm, mang đao trở về.
+Thiên Khu Tinh lúc bấy giờ đã tự tay ban tên cho nó:
+"Khai Sơn Liệt Hải, Tư Vân Đoạn Nguyệt"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12409_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12409_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1dfacf6a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12409_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Dùng tủy động vật biển để tạo thành thân kiếm, màu xương u ám được tạo nên từ những chuyện xưa cũ.
+Trước đây người mưu sinh trên thuyền sẽ dùng xương thú để trang trí mui thuyền, thân thuyền,
+Dùng thứ này để đe dọa cự thú dưới rình mò con người dưới biển sâu.
+
+Trong quá khứ xa xôi, khi mà biển lớn chưa yên bình, chèo thuyền ra biển thường là sinh ly tử biệt.
+Bài ca trên thuyền du dương thoải mái ngày nay lại là khúc cáo biệt khiến người ta lặng im vào thời đó.
+Lúc đó có thuyền sư cầm đại kiếm, khi sắp ra biển thì uống rượu ca hát. Người bên cạnh hỏi thì cười đáp rằng:
+"Ta tự có chừng mực, uống rượu thỏa thích thì có sao. Đợi khi hướng gió hải lưu chính xác"
+Nhưng không nói tiếp nữa. Chỉ giơ cao chén, bật cười giục mọi người uống rượu.
+
+Cuối cùng thời khắc hướng gió hải lưu chính xác đã đến, chiến thuyền chở ông ấy căng buồm ra khơi.
+Đi sâu vào sương mù xa xăm trên biển, đứng từ xa nhìn mạch nước ngầm tuôn ra, động vật biển nhảy khỏi đại dương.
+Cuối cùng thuyền sư thích ca hát cùng chiếc thuyền của ông cũng không trở về bến cảng núi đá lớm chởm nữa.
+Một thời gian sau, có hài cốt của cự thú dưới biển bị sóng biển đánh dạt vào bờ,
+Vết thương bị kiếm đâm lộ ra cả xương trắng. Máu tươi bị sóng biển rửa sạch.
+
+"Đợi đến khi hướng gió hải lưu chính xác, ta sẽ ra biển trả thù cho cô ấy, hỡi con người trầm mê tiếng sóng kia"
+"Chôn thân trong bụng cá thì sao, như thế có thể khiến bài hát về thuyền mà cô ấy thích truyền tới vùng biển mà cô ấy nằm xuống"
+
+Trên biển hiện giờ đã không còn những cự thú bị sóng biển đẩy lên trong gió bão nữa.
+Phong tục lấy hài cốt của động vật biển trang trí đầu thuyền cũng dần bị quên lãng kể từ khi động vật biển tuyệt tích.
+Nhưng khi đi xa, thỉnh thoảng vẫn có thể nghe thấy tiếng kêu trầm thấp như tiếng sấm, khiến người ta lạnh sống lưng truyền tới từ biển sâu...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12410_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12410_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..42131d6eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12410_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Vũ khí yêu thích của Thiên Nham Quân cổ đại.
+Được làm từ nền đá tạo nên cảng Liyue, nặng không gì sánh bằng.
+Người thường không thể nhấc lên được, nói gì đến vung lên cùng chiến đấu.
+Nhưng theo ghi chép, binh sĩ của Thiên Nham Quân cổ đại có thể nhẹ nhàng vung lên.
+
+Quân đội Thiên Nham Quân ban đầu được thành lập tự phát từ những người đi theo Nham Thần.
+Có thể bắt nguồn sớm nhất từ thời điểm thành phố cảng mới thành lập
+Theo Nham Quân, cờ hiệu lấy tên Liyue, cùng tiến cùng lui, không bao giờ bỏ cuộc:
+"Thiên Nham vững chắc, núi vững khó dời. Binh tốt tướng giỏi, hàng ma trừ tà"
+Những binh lính của Thiên Nham đều tuân theo lời dạy này, chết không hối tiếc.
+
+Họ dốc sức đi theo bước chân của Nham Vương Đế Quân, tiêu diệt ma quỷ, cứu giúp người dân, bảo vệ sự yên bình của Liyue.
+Thành tựu có tiếng nhất của Thiên Nham Quân không phải là giết chóc mà là bảo vệ. Lấy bản thân làm lá chắn, bảo vệ quê hương phía sau.
+
+Thanh kiếm lớn này vô cùng nặng nề và kiên cố, giống như trách nhiệm và ý chí của người bảo vệ.
+Lúc đầu gọt đá làm kiếm, họ Xing và họ Han của binh đoàn vũ trang có lẽ cũng dự đoán được,
+Trong tương lai, sẽ càng ngày càng ít người có sức mạnh sử dụng loại kiếm đá này để chiến đấu.
+Nhưng điều này cũng cho thấy rằng thế giới đã hòa bình, không còn cần người bảo vệ và kiếm nữa.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12411_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12411_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..020be4ac0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12411_VI.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+Khi đô thành xanh tươi ẩn trong mây mù,
+Bão tuyết không ngớt che lấp ánh trăng sáng,
+Trong đó sự sống và mỗi câu chuyện ngắt quãng,
+đều bị xuyên thủng bởi mũi đinh dài rơi xuống từ trời cao...
+
+Con gái của Tư Tế trao thanh Đại Kiếm làm bằng sao bạc cho dũng sĩ tha hương,
+Trong tiếng ào ào của gió tuyết, lời cô nói ra không thể truyền đạt tới đối phương.
+
+"Bức bích hoạ thứ tư ở đây được chuẩn bị cho chàng, và hình ảnh của chàng sẽ vĩnh viễn lưu lại trên bức tường này."
+"Vì bức bích hoạ này, vì mọi người, em nhất định sẽ ở đây chờ chàng, cầu chúc cho chàng trở về..."
+
+Khi cô gái của Cố Đô Tuyết Vùi cùng tàn lụi theo Nhánh Bạc được chiết cành không ra quả.
+Người tha hương có số mệnh vung thanh kiếm này cắt xuyên băng tuyết đang tìm kiếm đáp án ở nơi xa.
+Nàng trong sáng như ánh trăng, mà tâm niệm cuối cùng nàng không sao chuyển tải được đến người lữ khách phương xa.
+
+"Đã rất lâu ta không được nhìn thấy bầu trời trong xanh và cánh đồng xanh mướt. Không biết nên dùng màu xanh lam hay xanh lục nào để vẽ cảnh băng tuyết tan chảy mà bố ta mong muốn."
+"Sau đó, nếu có thể gặp lại nàng thì tốt biết mấy..."
+
+Đây chính là đáp án mà anh tìm thấy...
+
+Dũng sĩ tha hương cuối cùng đã kết thúc hành trình vô vọng của mình,
+Máu đen chảy ra từ lưỡi của thanh đại kiếm,
+Đôi chân nặng trĩu bước trên con đường mòn tuyết đã trở nên xa lạ.
+Khi người tha hương mệt mỏi cuối cùng cũng trở về cung điện sơn quốc,
+Người tẩy trần cho anh chỉ còn lại tiếng vọng âm u chết chóc.
+
+"Ngay cả nơi này, cũng không còn thứ đáng để ta bảo vệ nữa sao..."
+"Các người trên trời, chỉ muốn nhìn thấy cảnh khốn cùng của chúng sinh nhỉ."
+"Nếu đã vậy, hãy để bài ca của Thép và Máu giúp các người tiêu khiển."
+Người tha hương đem Tinh Ngân mà thiếu nữ giao cho anh - đáng lẽ phải chém vụn thành gió tuyết - giữ lại trên bích hoạ.
+Sau đó xuống núi tìm nơi luôn có phân tranh và chiến đấu, để có thể giúp anh say trong máu tươi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12412_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12412_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c086279e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12412_VI.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+Khi về đêm, nhịp đập của mang của nó có nghĩa là:
+
+"Nó đã chết khi rời khỏi mặt biển."
+"Tim ngừng đập, đôi mắt trắng nhợt, có mùi tanh hôi..."
+"Đối với cá mà nói, đây không phải là chết thì là gì."
+
+"Nó có năng lực giỏi nhất trong họ cá thu."
+"Từng là kẻ mạnh nhất trong vùng biển cạn."
+"Cho dù là quái biển và cá mập cũng không đánh bại được nó."
+"Nhưng lại gặp phải một đối thủ."
+"Loại ánh trăng biển, hoặc có thể gọi là sứa biển."
+"Rõ ràng chỉ là loài sinh vật trôi theo dòng nước."
+"Nhưng nó có thể loại bỏ tất cả các lực tác động."
+
+"Vì vậy nó đã từ bỏ sức mạnh."
+"Lựa chọn cách sinh tồn của sứa biển."
+"Để trải qua quãng đời dài đăng đẵng."
+"Ta có thể kiểm soát mọi cơ quan trong cơ thể mình. "
+"Thông qua việc để nhịp tim ngừng đập."
+"Để bản thân khỏi bị mổ xẻ như cá tươi."
+"Tuy rằng các người đều nghĩ ta chẳng qua chỉ là cá khô."
+"Nhưng hãy để ta trở thành sức mạnh của các người."
+
+"Hãy sử dụng sức mạnh của ta cho tốt.
+"Hự hự hự..."
+"Đợi đến ngày toàn bộ dòng nước đổ về biển cả."
+"Ngày tất cả ngôi sao đều dập tắt."
+"Khi mọi thứ đều gặp nhau trong biển cả như thuở ban đầu."
+"Có muốn tỉ thí với ta không?"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12414_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12414_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..27dce45a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12414_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Một thanh đao dài được thiết kế bởi một thanh tra nào đó trong quá khứ tại Tatarasuna.
+Nghe nói hắn có tính cách bộc trực ngay thẳng như những người khác.
+
+Trong một thời gian dài, trước khi du nhập công nghệ từ một đất nước xa xôi để sản xuất "Lò Luyện Mikage",
+Phương pháp tinh luyện kim loại được sử dụng ở Tatarasuna chính là "Phương pháp luyện thép Tatarasuna" truyền thống.
+Kể từ khi Mikoshi được bổ nhiệm làm thanh tra, đã bị ám ảnh bởi vẻ đẹp lạnh lùng của thép.
+Anh ấy đã hỏi Miyazaki, người cũng rất quan tâm đến việc rèn kiếm, cho mình lời khuyên.
+Cuối cùng đã tự tay tạo ra thanh "Daitatara Nagamasa" rắn chắc và đơn giản này.
+
+Mặc dù anh chỉ là con nuôi của gia đình Mikoshi, mặc dù mẹ nuôi đã hủy hoại danh tiếng của Mikoshi;
+Mặc dù Doukei đích tử của Mikoshi đã bỏ lại anh một thân một mình, để mai danh ẩn tích;
+Nhưng sự ngu ngốc và lòng trung thành thực sự đã khiến anh yêu mến cái tên Mikoshi hơn gấp trăm lần.
+Nỗ lực phấn đấu để tiến vào Shogunate, để rửa sạch tiếng xấu của gia đình bằng chính sự siêng năng và sáng suốt của mình.
+
+Ngay cả người phụ tá Katsuragi có một chút sai phạm, cũng đã bị xử tử một cách không thương tiếc.
+Kể từ đó, tên của thanh kiếm và biệt danh của anh đã thay đổi mãi mãi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12416_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12416_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e044e56a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12416_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Là thanh đao từng thuộc về mãnh tướng xuất thân từ Watatsumi.
+Nghe nói kiếm pháp của anh ấy chỉ có hai loại "Getsumouun" và "Yuushio" do chính anh ấy tạo ra,
+Nhưng trên chiến trường và những cuộc thi đấu, chỉ dựa vào hai loại kiếm pháp này mà anh ấy chưa từng thua trận dưới tay bất cứ đối thủ nào.
+
+Người ta thường nói rắn và cá là loài máu lạnh. Thế nhưng loại động vật máu lạnh này lại say đắm với một cảnh sắc tương lai rực cháy.
+Để thực hiện mơ ước của con dân, Omikami đã khiêu chiến với lôi vân tích tụ.
+Trong số những người phàm đi theo Watatsumi bước lên con đường chinh phục, có một thiếu niên nổi bật xuất chúng.
+Vì sự dũng mãnh bất khuất của mình mà anh rất được Watatsumi yêu thích, và nhận được danh hiệu "Touzannou".
+Cuối cùng rất nhiều năm sau đó, danh hiệu đã dần bị lãng quên, và bị thay thế bằng cách gọi miệt thị của kẻ địch:
+"Akuou", nanh vuốt hung ác của mãng xà, ma vương tàn khốc xâm chiếm Đảo Yashiori...
+
+Giết chóc biến thiếu niên trở thành một chiến sĩ thô kệch. Nhưng đối với anh ấy,
+Chỉ có điều ước anh đã cầu nguyện trước ánh trăng trên biển bên cạnh đền thần trước khi xuất chinh là không bao giờ tan biến.
+
+"Rồi có một ngày, tôi sẽ đứng trên Núi Yougou, và nhìn xuống vương thành của Lôi Vương."
+"Trên nóc thành Thiên Thủ, thỏa sức chiến đấu với Tengu Yougou trong truyền thuyết."
+"Sau đó, dùng mặt nạ làm quà tặng cho Ayame và Mouun!"
+
+Sau cùng, cơn sóng đã cuốn đi hết mọi ước mơ, cũng giống như cuốn trôi lâu đài cát trên bãi biển vậy.
+Mặt nạ Tengu rực đỏ đã vỡ nát như cát biển trong loạn chiến.
+Pháp sư như ánh trăng biển soi sáng linh hồn của thiếu niên năm xưa, nay cũng không còn nữa.
+Còn Akuou cũng cùng với mãng xà biến thành tia sáng chói lòa.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12501_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12501_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..26eb8bb5d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12501_VI.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Dũng khí động trời cao.
+Con trai của ma long tội đồ sinh ra ở nơi cổ quốc sâu xa,
+Cuối cùng đến đôi cánh hắc kim cũng bị gió chém lìa.
+
+Trong quá khứ, ma long Durin đố kị trước sự phát triển của Mondstadt đã kéo đến lấn chiếm, sinh linh đồ thán.
+Dân chúng than khóc trước những vùng đất hoang vu, đã đánh thức Phong Thần chìm trong giấc ngủ say.
+Phong Thần hiện thân trước sự thỉnh cầu của người dân, ngài bèn triệu hồi thuộc hạ của mình.
+Ma thần bảo vệ sinh mệnh và tự do, đã cùng Phong Long kề vai sát cánh chiến đấu.
+
+Trận chiến xé toạc cả tầng mây, Phong Long dang rộng sáu cánh được Chủ Thần bảo vệ,
+Giống như thanh trọng kiếm chém rách bầu trời, xé nát vẩy thép của Durin.
+Cuộc chiến khiến đất trời sầm tối, Phong Long vung lên móng vuốt khổng lồ được gió mài sắc,
+Đâm vào thân thể của Durin, rồi xuyên qua lớp da thịt của hắn.
+
+Trận chiến rung động trời cao, khiến mặt trời dường như cũng phải run rẩy.
+Cuối cùng, yết hầu của ác long bị hàm răng sắc nhọn của Dvalin cắt nát, rớt từ trên trời cao xuống.
+Phong Long dưới lời chúc phúc của thần linh dành được thắng lợi, bảo vệ thành công cư dân vùng Mondstadt.
+Thế nhưng bản thân không cẩn thận uống phải dòng máu chứa chất kịch độc, dần ngấm vào xương cốt.
+
+Dvalin vốn là người anh hùng nay phải chấp nhận sự cô độc, mùi hôi thối do chất độc ăn mòn da thịt thu hút tà vật kéo đến.
+Sự cám dỗ của vực sâu, khiến Phong Long cũng bị mê hoặc, cũng từng bị hóa thành tà ác.
+Thế nhưng cuối cùng lòng phục thù mù quáng cùng nỗi đau do kịch độc đã được người chủ cũ cứu giúp.
+Người bạn chân thành cùng người đồng hành mới, đã dùng dũng khí đánh tan ma vật, khôi phục lại cái tên Phong Long.
+
+Chìm trong giấc ngủ trăm năm, dân chúng vùng Mondstadt dường như quên đi dũng khí của Dvalin.
+Thế nhưng sóng gió trong thời gian gần đây đã khiến Phong Long sáu cánh một lần nữa hiện ra trước mắt người dân.
+Mang theo giọng hát Barbatos, mang theo lời ban phước của Phong Thần,
+Mang theo ngàn cơn gió tự do, ngài cuối cùng cũng có thể bay trên trời cao.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12502_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12502_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e071096f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12502_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Được phong là Kỵ Sĩ Bắc Phong, cuối cùng kết thúc quãng đường du hành của mình tại thành phố của Phong Thần.
+Kẻ theo gió mà đến sẽ thu hút lẫn nhau, sự tự do cuối cùng cũng chỉ là lòng do dự.
+
+Khi Kỵ Sĩ bước vào thành, những người bạn đồng hành từ vùng núi phương xa tạm biệt trong trầm lặng.
+Những con sói căm ghét sự gò bó và ấm áp, chúng cần vùng cỏ hoang rộng lớn.
+
+Kỵ Sĩ Bắc Phong vẫn luôn giữ trái tim tự do, chỉ là giam thân thể trong thành lũy mà thôi.
+Sói đồng hành cùng gió vút chạy trong cánh rừng ngoài thành kia, thế nhưng trái tim lại bị ghim chặt trong thân phận Kỵ Sĩ.
+
+Khi Kỵ Sĩ ra khỏi thành đánh đuổi ma vật, đàn sói vì thế cũng tham chiến cùng chàng.
+Sói và Kỵ Sĩ gắn bó với nhau như một, dường như chưa từng rời xa.
+
+Sói và Kỵ Sĩ như hình với bóng, thế nhưng tuổi tác của sói không thể như các động vật linh trưởng khác.
+Kỵ Sĩ Bắc Phong lấy kiếm làm bia, đem sói chôn ở vùng đất xa ngoài thành lũy.
+Kỵ Sĩ Bắc Phong từ đó từ bỏ thành cao, mang theo con tim tự do, lang bạt cùng gió.
+
+Linh hồn bất diệt của sói, sẽ vĩnh viễn canh giữ địa bàn của chúng,
+Thủ hộ vùng đất xanh mà Kỵ Sĩ từng bảo vệ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12503_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12503_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..95a892239
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12503_VI.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Trước đây có một ca khúc rất phổ biến trong dân gian, được hát như thế này:
+"Ném những đồng xu cũ nát cho những ca sĩ và nhà thơ đến từ phương xa"
+"Tặng bó hoa cho nàng thiếu nữ"
+"Chén rượu đắng khiến người ta rơi lệ"
+"Tặng cho ngày hôm qua không thể tìm lại, đem tiếng hát dành tặng cho tương lai"
+
+Ở đất nước mà thơ ca và âm nhạc bay theo gió, con người có linh hồn vô tư và nhạy cảm.
+Nghe nói vào một số thời kỳ trước đây, Cô Vương và giới quý tộc cấm một số hợp âm và giai điệu,
+Bởi người nhạy bén có thể cảm nhận được tín hiệu phản nghịch từ trong âm nhạc của nhà thơ và ca sĩ,
+Ca khúc và lời thơ cũng đã từng được sử dụng như một cách liên lạc của những kẻ chống đối.
+
+Trong thời kỳ thống trị của giới quý tộc, giáo hội thờ phụng Phong Thần từng tách thành hai phái như sau:
+Giáo hội uống rượu cùng với vương hầu, lật đổ tượng thần, viết những bài hát ca tụng và thánh ca.
+Còn những thánh đồ không có chức danh. Họ đi lại trên những con hẻm nhỏ và phía ngoài những bức tường cao,
+Uống cốc rượu mạnh giá rẻ, dựa theo bản gốc cuốn sách thánh lưu truyền trong tay người dân và những lời nói đến từ những cơn gió,
+Chúc phúc cho người dân và những nô lệ, viết ra những lời thơ và bài hát bị cấm.
+
+Khi nô lệ giác đấu vùng dậy cùng với sự thức tỉnh của Phong Thần, khi họ giương cao ngọn cờ phản nghịch,
+Thánh đồ cao tuổi được mệnh danh là mục sư vô danh đã nhanh chóng huy động các thành viên thực sự của giáo hội Tây Phong,
+Cuối cùng lại cùng với nhiều người tưới đẫm vùng đất xanh tươi này bằng chính máu của mình.
+Còn nửa kia của bài hát nhỏ này, chính là tín hiệu cứu nước, chưa từng được hát lên trước đó.
+
+"Giữ lại mảnh sắt sắc bén cho trận chiến đáng để hy sinh mạng sống"
+"Giữ lại giá treo cổ cho tên trộm"
+"Mài sắc mũi tên gỉ"
+"Ở lại cho đến khi tiếng tiêu vang lên bắn hạ đám mặt người dạ thú kia"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12504_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12504_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0d5c465f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12504_VI.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Trước đây rất lâu, Liyue từng có bóng dáng của rồng.
+Không phải rồng bay lượn trên trời, mà là ẩn mình trong dãy núi,
+Rồng đá có thân hình to lớn bằng với những dãy núi.
+
+Truyền thuyết rằng nó nằm ngủ ở Nam Thiên Môn, hòa mình vào những dãy núi.
+Khi tỉnh giấc, chỉ cần một động tác nhỏ, hoặc vươn thân hình ra,
+cũng sẽ gây chấn động cả một vùng.
+Nham Quân lúc đó vì muốn dẹp yên động đất, đã đến trước mặt Cổ Long.
+
+Nghe nói đại địa đã được yên bình một thời gian dài.
+Còn Nham Quân cũng có thêm một người bạn bên mình.
+
+Nhưng đến sau cùng, rồng, thần và con người cũng không thể dung hợp...
+
+Sau khi rồng bị trấn giữ ở nơi thâm sâu, thì rất sợ nộ hỏa của tiên gia và thần,
+Rồng Đất đã từng lắng nghe sự rung chuyển của đá, đồng loạt quấy phá,
+rồi lẩn sâu trong khe núi.
+Nhưng ngàn năm trôi qua, Rồng Đất dường như lại bắt đầu làm loạn...
+
+Theo truyền thuyết, người chiến thắng đã đâm thanh kiếm này bên cạnh cây đại thụ trấn áp Cổ Long.
+Là một trong những phong ấn, ma vật hay những kẻ gian trá đều không thể chạm vào nó.
+Nếu truyền thuyết là sự thật, chỉ những người có tấm lòng tĩnh lặng như gương mới có thể tiếp cận nó.
+Nếu truyền thuyết là sự thật, thì thanh kiếm này vì sao lại mất tích...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12505_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12505_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12506_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12506_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a9b10ae4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12506_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Thử nghiệm
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon12510_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon12510_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd687eea2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon12510_VI.txt
@@ -0,0 +1,42 @@
+
+Tên đầy đủ là "Xích Giác Thạch Kiến Thạch Hội Kim Đồ Kim Niết Ngự Sư Tử",
+Đó là thanh đao yêu quý của một kẻ quái dị tự xưng "Vua Sư Tử Otogi Kongou".
+
+...Nhưng vì tên của cả hai quá dài và khó hiểu,
+Nên những đứa trẻ gọi thanh đao này là "Chày Xích Giác", và chủ nhân của thanh đao là "Vua Otogi".
+
+Chày Xích Giác là một vũ khí được làm từ sừng của một con quái vật nhập ma,
+Nào là bake-kitsune, Bake-Danuki, các loại ác quỷ đều sẽ bị đánh gục và quỳ gối xin tha.
+Ngay cả Tengu nổi tiếng như "Reizenbou của Núi Yougou",
+Cũng sẽ khiếp sợ trước sự quỷ dị của cây chày này mà không dám xuất hiện trước mặt đại vương!
+
+Đương nhiên, ngay cả trẻ con cũng sẽ không tin những câu chuyện này đâu.
+Mặc dù Vua Otogi thật sự rất mạnh, dù cho bảy người hợp sức cũng không thể đẩy anh ta ra khỏi võ đài.
+Khi nhìn thấy những đứa trẻ không hái được quả, anh ta sẽ đá vào cây để những quả dưa tím rơi xuống.
+Nhưng có một lần vô tình đạp đổ cây ăn quả, bị người lớn đuổi tận lên núi.
+Anh ta cũng từng dắt theo lũ trẻ xông vào lễ hội uống rượu và ngắm lá đỏ của quan viên,
+Hét lên thật to "Vua Sư Tử Otogi Kongou đến đây để trừng trị ác quỷ!"
+Vật lộn với quỷ nhân nhỏ bé đang sung sức, tất nhiên kết quả nhận về rất thê thảm.
+
+Khả năng chịu đựng của đại vương cũng chỉ có vậy thôi, ngay cả tư cách để mang dấu ấn cờ Shogun cũng không có,
+Thì sao có thể khiến cho đại yêu quái trong những bài ca dao bái phục được chứ, những đứa trẻ nói.
+
+"Lúc trước chẳng qua là vì uống rượu dưới trăng nên bị cảm lạnh thôi!"
+Ngay cả khi Vua Otogi biện minh, anh ta cũng không quên cười đắc ý.
+Thật không biết đó gọi là không biết xấu hổ, hay thật sự có tự tin chiến thắng nữa...
+
+"Lần này ta nhất định sẽ bẻ sừng của lũ yêu quái để mang về"
+"Để mọi người thấy được khả năng của Vua Sư Tử Otogi Kongou."
+"Quái vật khổng lồ vượt biển đến đây cũng không phải đối thủ của ta!"
+
+"Vì vậy hãy nấp cùng sứ giả của hồ ly đi."
+"Hừm, đợi ta trở về, sẽ lại cùng các ngươi chơi đấu vật."
+
+Mặc dù nhắc đến hai chữ đấu vật, nhưng cảnh tượng mà lũ trẻ nghĩ đến chỉ là tên quỷ nhân hét lên một tiếng,
+Bèn lập tức hất tung Vua Otogi đang hùng hổ lao đến...
+
+Rồi sau đó, quỷ nhân vật lộn với Vua Otogi bỏ trốn sau khi bị gãy tay gãy sừng,
+Tengu của Núi Yougou cũng lui về núi rừng ở ẩn và không bao giờ xuất hiện trước mặt người khác.
+Chiếu theo kết quả mà nói, những lời khoe khoang về thanh đại đao này cuối cùng đã trở thành sự thật,
+Vua Sư Tử Otogi Kongou quái dị và lông bông kia cũng không bao giờ xuất hiện trở lại.
+Về sau, cây dưa tím bị tên quái dị đạp đổ cũng kết trái sau khi được chăm sóc cẩn thận.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13101_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13101_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..12092647c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13101_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Mondstadt trước đây, trường thương là binh khí bị quý tộc cấm dùng.
+Họ cho rằng, kiếm thuật mới là võ thuật dành cho những người cao sang tu luyện,
+Nghe nói thực ra là vì trường thương có thể bù lại chênh lệch tập luyện,
+Khiến cho những dân thường thiếu binh khí và ít luyện tập, có vũ trang để chống chọi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13201_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13201_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..50244d9fb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13201_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Phát tán những binh khí thô sơ nhưng trông có vẻ uy nghiêm.
+Đối với những người có thứ cần bảo vệ,
+Hoặc là trút bỏ đi thân phận lữ khách tay trắng của mình,
+Vũ khí có thô sơ đi chăng nữa cũng có thể phát huy sức mạnh gấp mười lần.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13301_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13301_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e24a7f782
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13301_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+
+Binh sĩ Thiên Nham Quân nổi tiếng gần xa với việc giỏi sử dụng binh khí,
+Nắm trong tay Thương Bạch Anh được sản xuất hàng loạt ở Hắc Nham Xưởng.
+Vũ khí này đã trả qua vô số những cuộc chiến trong hàng ngàn năm.
+Mảnh vải trắng vẫn tung bay một cách kiêu ngạo, ngay cả khi bị vấy bẩn trong làn khói mịt mù.
+
+Theo truyền thuyết, trong quân đội từng có cao thủ thương pháp.
+Có thể chiến đấu trong ngàn quân mà không làm mảnh vải trắng trên cây thương bị bám bẩn.
+"Thế nhưng đó là câu chuyện kể về hiệp sĩ cầm thương"
+"Vũ khí của chàng không có gì đặc biệt"
+Lão thợ già vỗ lên đầu học trò,
+Yêu cầu anh làm một mảnh vải phù hợp với cây thương.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13302_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13302_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e35f6eb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13302_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Thanh thuẫn kích trong tay người học võ cũng có phần uy mãnh, đó bởi vì đạo lý "một thước dài, một thước mạnh".
+Trên thanh thuẫn kích lắp thêm chiếc rìu nhỏ, mặc dù có chút thô kệch nhưng tăng thêm phần uy lực, dễ dàng sử dụng trong môi trường phức tạp.
+Loại binh khí dài này được coi trọng bởi đa số lực sĩ giỏi võ nghệ, cũng chính là tượng trưng cho danh dự và sự dũng cảm của quân sĩ Thiên Nham Quân.
+Mặc dù cảng Liyue ngày nay rất yên bình, nhưng trên đường phố vẫn có thể thấy được hình dáng của các dũng sĩ nắm thuẫn kích trong tay.
+
+Thủ lĩnh của Thiên Nham Quân dũng cảm tiến về phía trước, đảm nhiệm nhiệm vụ tiên phong và khiên chắn nơi hiểm địa.
+Bảo vệ bọn họ không chỉ có những đồng đội trung thành, mà còn bởi võ nghệ thành thục đã diễn tập không ngừng nghỉ trong nhiều năm.
+Đối với bất kỳ kẻ địch nào dám đến gần, sĩ quan tiền tuyến đều sẽ vung lên thanh thuẫn kích nguy hiểm chết người.
+Và trong hàng binh sĩ vững chắc như thạch, bọn họ chính là nòng cốt của Thiên Nham Trận.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13303_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13303_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b94062c1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13303_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Vào một đêm nọ, sĩ quan cầm Thương Bạch Anh uống rượu cùng thi nhân.
+Trong lúc hoan lạc trong men say, thi nhân vô tình làm rơi nghiên mực.
+Từ đó trở về sau, vải lụa trắng trên cây thương bị nhuốm thành màu đen.
+"Đương nhiên, đó chỉ là câu chuyện bên lề giữa võ nhân và thi nhân"
+"Không liên quan gì đến thanh thương vải đen của ta".
+Lão thợ già vỗ lên đầu học trò,
+Ra lệnh cho anh nhúng miếng vải vào nghiên mực đen.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13401_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13401_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..563c7f1c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13401_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Cây thương lưu truyền khắp vùng Liyue.
+Hình chạm khắc rồng bay uốn lượn từ tay cầm cho đến mũi nhọn.
+Tương truyền rằng, đầu nhọn của thanh thương vốn được bọc trong một chiếc hộp gỗ khắc hình rồng. Vì thế, thương rút ra khỏi hộp được gọi là dùng rồng diệt rồng.
+Đến nay chiếc hộp đã không còn, sự sắc bén của nó cũng không cần che giấu nữa.
+Bất luận phía trước là tai ương gì, nó đều có thể xuyên qua như lưu tinh.
+
+Truyền thuyết Kunwu khi tạo ra trường thương này, đã từng lấy xương rồng làm cán, vuốt rồng làm mũi.
+Bởi vậy thân của thương rất kiên cố, mũi thương sắc bén vô cùng, trong ánh sáng lạnh mang theo hơi thở tàn bạo của rồng.
+
+Đã từng có anh hùng giết rồng dũng cảm phi phàm, nắm chắc trường thương làm rung chuyển đại dương, huyết chiến với quái vật biển.
+Nhiều năm sau đó, không còn dấu vết của người anh hùng giết rồng, trên biển bỗng nhiên vọng lại tiếng rồng ngâm.
+
+Người anh hùng đã trở thành huyền thoại trên đường phố, cây thương giết rồng cũng thất lạc theo truyền thuyết.
+Một khi mất đi những trói buộc của quá khứ, trở nên sắc bén giống như con rồng trở về với biển.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13402_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13402_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bfb717b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13402_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Thương cổ tạo ra ở xưởng chế tạo vũ khí Liyue. Số lô không xác định, thời gian hoàn thành của nó cũng không được ghi chép trong sách cổ liên quan.
+Thương nạm vàng đen trên thân khắc tranh Lôi Thần dẫn đường, lấy thương lôi làm móc, sao trời làm hoạ, sơn vàng để vẽ, nổi bật khí khái thượng đẳng.
+
+Sau khi thảm hoạ quái vật lắng xuống, những người lính phân tán vào trong dân gian. Tuy rằng thế giới hoà bình, vẫn dấy lên làn sóng thượng võ.
+Đao thương kiếm kích đều cung không đủ cầu. Yêu cầu đối với những tinh binh ngày một gia tăng. Để tìm kiếm sự đột phá, người đứng đầu đại tộc rèn Yun Hui cùng nghệ nhân Han Wu đóng cửa nghiên cứu.
+Khi trở lại, tóc mai hai người đã dài hơn một tấc. Còn thứ gọi là "mẫu", cuối cùng đã hoàn toàn phá vỡ những quan niệm cũ về vũ khí từ trước đến nay.
+
+Dựa theo đó tạo thành một cây trường thương có màu vàng đen, ngọn thương so với thương thông thường dài hơn 2 phân, xuất thương thấy máu, bất nộ tự uy.
+Khi để phía ngoài căn phòng thấm đẫm ánh trăng, lúc bình minh, có thể thấy ngọn thương mang chút ánh sáng lạnh như sao.
+
+Yun Hui nhìn thần binh này, nhớ lại tư thế múa thương oai hùng của bố khi ông còn trẻ, nên lấy chữ Tinh trong danh hiệu của bố đặt tên cho nó.
+Là tổ tiên của thương kích, từ đó được mệnh danh "Tinh Liêm"
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13403_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13403_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..112702da9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13403_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Khắp nơi trên thế giới đều tìm đến Liyue, đó là niềm vinh dự đối với thương cảng to lớn này.
+Kho báu từ khắp nới trên thế giới cũng theo dòng người đổ về cảng Liyue.
+Mũi thương nhọn dài tựa như mũi kim, phía cuối là lưỡi hình bán nguyệt được kéo dài ra ngoài.
+Đúng là một thiết kế khó lường. Thế nhưng nếu hiểu rõ được cách dùng, sức sát thương sẽ vô cùng kinh hoàng.
+
+Võ sĩ ngoại quốc không giống với người Liyue, giỏi trong việc chế tác những món đồ tinh tế kỳ lạ.
+Cách dùng của thanh thương là xuyên qua lỗ hổng của những mảnh áo giáp, giống như tình yêu và âm nhạc.
+
+Tương truyền thiếu nữ thiết kế loại thương này có thể nhìn thấy ranh giới của cái chết được định sẵn cho mỗi sinh mệnh.
+Ranh giới của cái chết giống như ma lực vậy, sẽ hút lấy mũi thương nhọn trong tay cô.
+"Có lẽ vạn vật đều mong mỏi cái chết"
+Dòng suy tưởng của thiếu nữ có thể nhìn thấy cái chết của vạn vật nhưng lại không biết được ranh giới cái chết của mình.
+
+Theo tiếng nhạc, cô đã tìm thấy tình yêu. Và ranh giới của cái chết cũng dần xuất hiện theo tình yêu đó.
+Trong phút cuối, giống như bị mũi nhọn đâm xuyên tâm can, nỗi đau cuối cùng khiến ma nữ hiểu rằng,
+"Ranh giới của cái chết tồn tại là do nỗi sợ cái chết. Sở dĩ nỗi sợ ấy hiện hữu là vì người ta vẫn còn nhớ thương ai đó hay chuyện gì đó."
+
+"A a a. Thật sự rất muốn gặp lại anh ta một lần nữa, tên trộm tóm không được mà giết cũng không được đó"
+"Thật sự muốn nghe bài hát của anh ấy một lần nữa. Nếu có thể sống lại, tôi nhất định sẽ lấy anh ấy."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13404_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13404_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5cabd1b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13404_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Cây thương được làm từ hắc nham rất hiếm có, nhanh như điện, có thể mở núi chẻ đường.
+Đầu và thân của thương được tạo thành từ tinh thể màu đen, khảm hồng ngọc trang trí.
+Dưới ánh trăng, có thể lờ mờ nhìn thấy tia sáng màu máu lưu chuyển trong thân kiếm.
+
+Han Wu - nghệ nhân nổi tiếng ở Liyue và vợ ông có một cậu con trai, đặt tên là Ce, họ mong mỏi anh có khả năng sáng tạo, và bàn tay khéo léo, để có thể kế thừa sự nghiệp đúc kiếm rèn đao của gia đình.
+Tuy nhiên, tâm trí của anh không ở đó. Khi học trường tư cả ngày giết thời gian bằng những cuốn sách du hiệp giải trí, thời gian rảnh rỗi thì luyện thương giữa khu đất hoang trong rừng, một lòng chỉ muốn hành hiệp trượng nghĩa.
+Tìm kiếm thiên thạch ngoài trời, không mong gặp những vật liệu quý hiếm. Hỏi chuyện Linh Sơn giáng tiên, không cầu biết được sự thật chỉ mong được nghe về giai thoại.
+Ce không có lấy một chút hứng thú với việc đốt lò rèn sắt. Cho dù la mắng thế nào cũng vô ích, cuối cùng chỉ khiến đứa trẻ ham chơi khờ dại ấy bỏ đi không lời từ biệt.
+
+Trong những năm cuối đời Han Wu gặp phải tai nạn trong mỏ, tính tình đại biến. Nghe xong, Han Ce trở về thăm bố trong đêm.
+Han Wu vốn là người hay nói bỗng trở nên rất kiệm lời, cũng không còn trách mắng đứa con trai không có ý định tiếp quản gia nghiệp.
+Đến năm nay, mối quan hệ bố con đã gần gũi hơn rất nhiều. Han Ce hổ thẹn nhưng không biết làm sao cho tốt.
+Vài năm sau, một thế hệ nghệ nhân đã tạ thế. Han Ce theo di ngôn của phụ thân, đã tìm thấy một bộ binh khí phổ trong thư phòng, cũng chính là bộ "Mẫu" trong truyền thuyết.
+Bản đồ được lưu trữ trong một hộp gỗ, kèm theo gia thư:
+"Ce con trai của ta, thế giới rộng lớn, cứ mặc sức nhìn ngắm"
+
+Toàn bộ bản đồ chứa đầy những chú thích do bố viết, Han Ce nhìn mà đau lòng, ngồi yên lặng trong thư phòng cả đêm.
+Vào lúc bình minh, Han Ce đẩy cửa bước ra, bất ngờ có một ngôi sao rơi xuống từ bầu trời, rơi thẳng xuống trước cửa nhà họ Han.
+Han Ce cảm xúc lẫn lộn, vừa khóc vừa cười, liên tục nói: Ý trời!
+Lấy thiên thạch đen làm nền, tham khảo bản vẽ, thêm vào hắc nham mà bố để lại, tạo ra một cây thương. Mũi thương sắc lạnh như băng, cứng như đá.
+Nhưng anh không dựa vào thương để đi khắp thiên hạ; Từ đó khói lửa lò rèn của nhà họ Han chưa từng tắt.
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13405_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13405_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cab954d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13405_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Ngọn thương đỏ thẫm trải qua hàng trăm trận chiến là minh chứng cho sự dũng cảm của Giác Đấu Sĩ.
+Mũi thương lạnh lẽo thường bao phủ bởi máu của đối thủ, nghênh đón bằng tiếng reo hò như sấm.
+Dính máu là số mệnh của Giác Đấu Sĩ, sự tự do vô vọng thường treo trên mũi thương.
+Âm thanh bị bóp nghẹt khi sắt thép đỏ thẫm đâm xuyên qua cơ thể, thường là tuyên bố kết thúc trận đấu.
+
+Sau khi kết thúc màn trình diễn cuối cùng của Giác Đấu Sĩ, trong tiếng reo hò rung chuyển mặt đất, chủ nhân nói:
+"Số lượng thoả thuận đã đạt được. Ngươi làm rất tốt, xứng đáng là đấu sĩ vinh dự vĩ đại"
+"Cây thương này chính là món quà chia tay của ta ban cho ngươi. Nhưng chi bằng hãy cân nhắc về việc tiếp tục chiến đấu"
+"Tiếp tục biểu diễn cho vinh quang của ngươi và vinh quang của ta trong thân phận tự do. Ngươi nghĩ sao?"
+Đã rất nhiều năm trôi qua, không biết đã bao nhiêu chiến sĩ và mãnh thú ngã xuống dưới mũi thương.
+Cái tên Thường Thắng thuộc về cây thương quyết đấu màu đỏ sẫm, trái tim của người chiến sĩ vẫn thuộc về thiếu gia của anh ta.
+
+Sau khi kết thúc màn trình diễn cuối cùng của Giác Đấu Sĩ, trong tiếng reo hò rung chuyển mặt đất,
+Ngọn thương rơi vào vũng máu, lưỡi kiếm nóng bỏng của thiếu nữ tóc đỏ xuyên qua trái tim của người chiến sĩ già.
+Trong lúc ngã xuống, anh ngước nhìn chủ nhân kính yêu, vị đại nhân tôn quý nuông chiều bản thân...
+"Eberhart, cậu chủ Eberhart... Người có hài lòng với màn biểu diễn cuối cùng này không?"
+Nhưng chỗ ngồi của chủ nhân đã trống không, chỉ còn lại ly rượu và chiếc đĩa bạc đổ ngã khi anh ta giận dữ bỏ đi.
+
+"Ban đầu chỉ chiến đấu cho chính bản thân mình, ý chí và máu tươi vì sự tự do mà sôi sục"
+"Không biết bắt đầu từ khi nào đã trở thành chém giết vì vinh dự của vị đại nhân kia.
+"Vì người khác, mới có thể chiến đấu như con thú ngu ngốc không một chút sợ hãi.
+"Chiến đấu vì những người trong tộc thay vì chiến đấu cho chính bản thân mình như bạn, chắc chắn cũng có thể hiểu"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13406_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13406_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d2498c39
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13406_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Vũ khí yêu thích của Thiên Nham Quân cổ đại.
+Tạo thành từ những phiến đá của Cô Vân Các, nghe nói ngay cả vảy rồng cũng có thể xuyên qua...
+Bởi vì quá nặng nề, ngày nay Thiên Nham Quân đã không còn trang bị nữa.
+
+Vào thời cổ đại, Thiên Nham Quân tôn sùng danh tiếng của Nham Vương Đế Quân, và tuân theo bốn câu châm ngôn:
+"Thiên Nham vững chắc, núi vững khó dời, binh lính sỹ tốt, dẹp ma trừ tà"
+Trong quá khứ dốc sức tiêu diệt yêu ma, bảo vệ phố xá và vùng nông thôn.
+Trong hoà bình hiện tại, trách nhiệm chính là duy trì trật tự.
+
+Tại một thời điểm trong quá khứ, những ngọn núi lay động, mặt đất rung chuyển.
+Thiên Nham Quân phân phát những gì còn lại trong cuộc chiến cổ đại cho những binh sĩ đặc biệt khoẻ mạnh,
+Thương Thiên Nham cực kỳ nặng được sử dụng như công cụ khai quật để tìm kiếm và giải cứu người bị thương.
+"Sức mạnh Thương Thiên Nham là có thể dễ dàng xuyên qua đá"
+"Nếu có thêm ngàn người hợp lại cùng nhau, thì không gì có thể ngăn cản"
+
+Thế nhưng, rất lâu trước đó, trong thời đại chiến tranh hỗn loạn,
+Mỗi người trong Thiên Nham Quân đều có bản lĩnh sử dụng loại binh khí hạng nặng này.
+Bởi vậy mới có thể bảo vệ vùng đất của Nham Vương Đế Quân, bảo vệ quê hương của chính mình,
+Hàng ngàn người hợp sức, dựa vào ngọn Thương Thiên Nham, dẹp ma trừ tà, tiến về phía trước.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13407_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13407_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3768b602
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13407_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Trường thương nghi thức của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong, là một binh khí đáng tự hào trong nghi lễ kiểm duyệt, cũng là một vũ khí đáng sợ đối với ma vật.
+Qua việc tìm hiểu gốc cây sừng sững, các thợ thủ công Mondstadt đạt được thành quả trong công việc tăng sức mạnh nguyên tố.
+Vì thế cây thương cứng cáp này không chỉ là danh hiệu vinh dự cho kỵ sĩ Tây Phong, mà còn là sự kết tinh giữa sự cần cù và ý chí phấn đấu của kỵ sĩ Mondstadt.
+Luôn nhớ rằng, phải vững vàng như cây thương này, bảo vệ tự do của gió.
+
+Từ cổ chí kim thường có người lấy thương làm binh khí, dựa vào ưu thế khoảng cách để bù vào võ nghệ chưa tinh.
+Dù lấy cây gỗ vót nhọn vũ trang cho dân thường, cũng có thể chống lại binh lính dùng kiếm sắt.
+Sau khi lật đổ sự thống trị của lớp quý tộc, cắm đầy gậy nhọn, cán cờ và cào rơm ở ngoại ô để ăn mừng.
+
+Kiếm thuật từng là một sự bắt buộc của lớp quý tộc để có thể đào tạo ra phong độ và trí khôn cho dòng dõi.
+Vào thời kì đó thì cả vùng này, thương pháp được xem như cách chiến đấu của dị bang và kẻ phản nghịch.
+Nhưng trong quá khứ cũng từng có người trong giới quý tộc dùng thương.
+Theo truyền thuyết, Eberhart trong đêm gió nhẹ, từng lấy mũi thương đón lấy giọt sương vừa đọng.
+
+Eberhart, ban đầu là một đứa trẻ ngoài giá thú, mơ ước được trở về với sự cao quý và niềm tự hào của giới quý tộc từ nhỏ.
+Tuy nhiên, để khiến một nền tảng đã mục nát lung lay, vẫn cần một sức mạnh to lớn. Vậy thì...
+Cho dù từng xúi giục con trai huynh trưởng theo đuổi giấc mơ hành hiệp, nhưng sau cùng lại giăng bẫy khiến hắn phải lánh nạn.
+Để bản thân mình tự vực dậy cũng được
+Hay âm thầm bái một ma nữ dùng thương làm sư phụ, học theo kỹ thuật để tìm ra sơ hở,
+Sau đó tiêu diệt luôn cô ta cũng được.
+
+"Dù hậu thế gièm pha thì đã sao, chỉ cần đạt được mục đích, dùng thủ đoạn gì cũng được."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13408_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13408_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..33d4a7aef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13408_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Trường thương được lưu giữ bởi quý tộc cũ thời Mondstadt làm nguyên liệu và nghiên cứu.
+Vì thế từ đời của họ qua nhiều đời sau đó, chúng vẫn sắt nhọn như đồ mới.
+Nhưng trong thời quý tộc, binh khí không thấy ánh mặt trời mà chỉ được ẩn mình trong ánh trăng.
+
+Giới quý tộc cho rằng, xuất thân cao quý cần phải dùng trường kiếm chiến đấu.
+Lưỡi kiếm vụt ra sẽ phát ra âm thanh, đó chính là sự hài hòa của những linh hồn cao thượng.
+Thương cũng giống như nỏ, là vũ khí bình dân chỉ dành cho giác đấu sĩ thấp kém.
+
+Người dân tay cầm côn gỗ nhọn, đối đầu với công tử quý tộc cầm kiếm cũng có thể thắng,
+Đây chắc là hiện thực mà kẻ thống trị ngày cũ khó chấp nhận và kịch liệt phản đối.
+
+Truyền thuyết cũng từng có một thanh niên mang dòng máu quý tộc,
+Tìm Thợ Rèn chế tạo một thanh đầy hoa văn hoa mỹ quý tộc,
+Giống như gia thế của người thanh niên, nếu không muốn máu đổ,
+Binh khí sắc bén vĩnh viễn cũng không được gia tộc thừa nhận.
+
+Nếu muốn cải cách, cần nắm giữ tất cả sức mạnh.
+Cho dù bị cho là binh khí không phù hợp với khí chất quý tộc,
+Cho dù tay cầm thương chỉ có thể thi triển trong đêm trăng thanh vắng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13409_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13409_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..36d540517
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13409_VI.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Anh đã mơ một giấc mơ rất dài, rất dài...
+
+Trong mơ anh đã đi cùng mọi người một con đường rất xa, rất xa...
+Đến mảnh đất ngập tràn múa ca, cỏ xanh bát ngát.
+Trong mơ anh cùng những người lương thiện nơi đây vui vẻ ca hát,
+Cùng Rồng đẹp đẽ như đá quý nhảy múa giữa trời.
+
+Khi mở mắt ra, là bầu trời trên núi cao gió tuyết rít gào.
+Vùng đất yên bình tươi xanh đã bị nhuộm đỏ bởi máu và lửa,
+Tiếng đàn của nhà thơ gần như bị át đi bởi tiếng gầm.
+Còn Rồng đẹp đẽ như bảo thạch kia hệt như người tình,
+Găm những chiếc răng sắc nhọn lên cổ anh.
+
+"Tạm biệt, mẹ ơi, hành trình của con đã kết thúc rồi"
+"Được ngủ trong tuyết bạc sáng lấp lánh cũng không tồi"
+"Tạm biệt, nhà thơ xinh đẹp, rồng đẹp xinh"
+"Nếu chúng ta có thể không cùng một thời gian, một địa điểm"
+"Gặp gỡ, hát ca, nhảy múa, vậy thì tốt biết mấy"
+Anh ấy đã suy nghĩ chân thành như vậy trước khi chết.
+
+"Lời chúc phúc sâu sắc len lỏi trong huyết quản của tôi"
+"Bức tranh tuyệt đẹp về vũ trụ tăm tối mà tôi sinh ra"
+"Hãy để các người kế thừa"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13414_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13414_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7e65af42a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13414_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Cây thương kỳ lạ được thiết kế bởi Kitain Bunsou theo thương pháp đặc biệt của riêng mình.
+Nếu ở trong tay một kẻ nghiệp dư, trọng lượng khác thường sẽ khiến cho nó rất khó khăn để thao tác.
+Nhưng trong tay của người chuyên nghiệp, nó có thể phát huy sức mạnh huỷ diệt vô cùng mạnh mẽ.
+
+Trong quá khứ xa xôi, Kitain vốn là gia tộc đã tiêu diệt "Họa Thần",
+cũng đã đảm nhận trách nhiệm canh giữ cho quần đảo trong nhiều thời đại trước.
+
+Trong quá khứ, có một bài đồng dao được lưu truyền ở Inazuma:
+"Cánh cổng Arataki, sự kế thừa Iwakura, mãng xà Kitain, và Vết Cắt Sương Mù Takamine"
+Để mô tả chiến binh chói sáng đã từng chiếu sáng trái đất như sao chổi.
+Đã từng có rất nhiều những cái tên khác. Nhưng đều đã bị lịch sử xóa sổ.
+Là thợ săn quỷ quá lâu, việc uống phải máu bẩn của chướng khí là điều không thể tránh khỏi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13415_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13415_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b15f627bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13415_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Là lao xiên cá ưa dùng của tướng cướp Inazuma thời xưa.
+Vốn là lao dùng để bắt cá, nhưng cũng rất phù hợp trong chiến đấu.
+Nghe nói rằng ngay cả con rối cầm kiếm cũng từng bị xiên thủng.
+
+"Ha ha lúc trước ta từng là chủ nhân của Seiraimaru này."
+"Dẫn đầu hàng chục con thuyền, tung hoành với danh nghĩa bất tử của Seirai."
+"Ta bây giờ như chiếc lá trôi trên biển."
+"Nếu không nhờ vào Janome và những người bị bỏ rơi trên đảo,"
+"Ngay cả việc ra khơi lần nữa, đặt chân lên mảnh đất quê hương cũng không làm được."
+"Nhưng bây giờ Seirai của ta lại trở thành như vậy."
+"Trong các đảo của Inazuma, cũng không còn nơi để ta trú thân."
+"Ngay cả pháp sư già ưa lo lắng trong đền thần cũng không thấy nữa..."
+
+Tên cướp từng được xưng danh là Ako Domeki cảm khái và nói...
+"Janome! Bây giờ ta là người tự do nhất trên thế gian này rồi!"
+"Dì pháp sư! Không phải từng nói muốn đi xem thế giới này sao?"
+"Như Kamuna và Konbumaru mà cô nói thì đã từng đi những đâu,"
+"Để Ako Domeki Dozaemon ta thay cô đi xem thử!"
+"Tận cùng của thế giới trông như thế nào, ta muốn đi xem thử!"
+
+"Ở điểm cuối cùng của tất cả hành trình, chúng ta nhất định sẽ gặp lại nhau!"
+"Đến lúc đó sẽ đến lượt ta kể cho mọi người nghe về câu chuyện phương xa!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13416_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13416_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f3f9a4d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13416_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Trường đao của danh tướng Watatsumi "Umigozen", trên lưỡi đao phản chiếu ánh bạc của miền biển sâu.
+Những sự tích ngày đó khiến cho thủy quân Narukami khiếp đảm, vẫn còn lưu truyền mãi trong những bài dân ca trên đảo.
+
+Khúc hát kình ngư mà hai pháp sư song sinh của Watatsumi vẫn thường ngân nga, từng theo tiếng sóng biển vỗ vào trong giấc mộng của người dân trên đảo.
+Các dũng sĩ của Watatsumi đều gửi gắm hy vọng và ý chí vào hai pháp sư song sinh.
+Hướng theo Nagamaki tựa như bọt sóng trắng xóa được giương cao phía tiền tuyến, hét vang tiến về những hòn đảo khác.
+Nhưng, vinh quang của Omikami và các tướng lĩnh dưới quyền, cuối cùng đều bị lu mờ bởi ánh sáng của lôi điện...
+Mouun cuối cùng bị vùi chôn bởi lông quạ đen tối. Kình ngư cùng họ hợp xướng rồi cũng chìm xuống biển sâu.
+Vị vua tiên phong với tính cố chấp tựa như một đứa trẻ, lại biến mất trong một khe hở của lục địa.
+
+"Umigozen" từ đó chìm trong sóng biển, biến thành một truyền thuyết hư ảo của các vùng đảo.
+Hoặc nói rằng cô ấy vì để giành lại di thể của chiến hữu, nên đã đơn thân độc mã xông vào quân Tengu, rồi chiến đấu đến hơi thở cuối cùng;
+Hoặc nói rằng cô ấy từ đó mai danh ẩn tính, giương buồm ra khơi đi đến nơi tối tăm ở bên kia thế giới...
+Thứ duy nhất còn lại có thể chứng minh cô ấy đã từng hô mưa gọi gió ở đây, chính là thanh trường đao vẫn rất sắc bén này.
+
+Chỉ cần sóng biển vẫn còn vỗ về, thì những ký ức trong khúc ca đó sẽ mãi được lưu truyền tiếp tục.
+Tương truyền rằng trong vỏ ốc và bụng của kình ngư sâu dưới đáy biển, vẫn có thể nghe thấy tiếng vọng của khúc hát.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13501_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13501_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e56caeefd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13501_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Hãy rửa sạch mọi thứ ô uế bằng ngọn lửa rực cháy, để cho những thứ dơ bẩn và ánh lửa cùng bay lên bầu trời cao:
+Nghi lễ này đã từng thắp sáng nhiều nơi trên đất liền vào mùa nước đổ, bốc lên làn khói của hy vọng và diệt trừ cái ác.
+
+Nghi lễ rực lửa này từng phổ biến trong thời đại tranh chấp cổ xưa.
+Bởi vì những ảo tưởng và giấc mơ thầm lặng sẽ biến thành chướng khí ma quỷ đeo bám,
+Lấy đi những con dân không còn thuộc về họ và những người con chưa từng thuộc về họ.
+
+Lúc đó, thầy thuốc nghe thấy tiếng lửa dữ dội lúc chạng vạng,
+Tiếng rên rỉ trầm thấp trong âm thanh của đám cỏ khô héo đang cháy như tiếng dầu mỡ đang sôi.
+"Chỉ có ngọn lửa tự do mới có thể tẩy sạch bụi bẩn của trời đất"
+"Giương cao bó củi đỏ rực, đẩy lùi mọi yêu tà"
+
+Thầy thuốc cầm gậy đỏ, đốt cháy những thứ bị ô nhiễm bởi cái ác.
+Những người đã vướng vào ác nghiệp và tai họa, những người không thể chịu đựng nỗi buồn sâu thẳm,
+Sẽ biến thành tro trong lửa, thoát khỏi mọi bất hạnh và tổn thương trong thế giới bùn lầy.
+Còn thầy thuốc đã đốt cháy vô số đống củi kia, truyền thuyết kể rằng cuối cùng cũng tan thành mây khói.
+
+Ngay cả khi nghi lễ này bị lãng quên với hòa bình và thời gian,
+Bất cứ ai có ngọn lửa trong tim, khi đối mặt với uy nghiêm của thần bóng tối, chắc chắn sẽ nghe thấy.
+Vũ điệu rực rỡ của ngọn lửa thì thầm, chỉ có ngọn lửa không bị dập tắt mới có thể thanh tẩy thế giới ...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13502_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13502_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a95473a4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13502_VI.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Là xương sống chống đỡ trời cao.
+Quyết tâm bảo vệ đất nước của gió chưa từng đổi thay.
+Ý chí kiên quyết không đổi, thề chống lại Phong Long và kẻ thù dơ bẩn.
+
+Trong quá khứ, ma long Durin thèm khát vùng đất Mondstadt tươi tốt nên đã kéo đến xâm chiếm, sinh linh lầm than.
+Khi đôi cánh đen của Durin che đi mặt trời, mây độc đen ngòm tản đi khắp nơi:
+Thiên Phong kiêu ngạo như thế cũng không thể chống chọi lại kịch độc ăn mòn trong mây,
+Mưa đen lập tức rơi xuống, phủ đi tiếng khóc cùng than oán của mọi người.
+Phong Thần tỉnh lại vì tiếng khóc, lòng hắn đau nhói vì sự lặng im của tuyệt vọng.
+Vì thế Dvalin đến theo lời triệu hồi, cưỡi muôn ngàn cuồng phong đâm vào mây độc.
+
+Cự Long rống lên rơi từ cao xuống, như mũi trường phong chặt đứt đôi cánh độc của Ma Long.
+Đuổi theo phe cánh của Phong Long, gió mạnh tứ phương đánh bay mây đen dơ bẩn.
+Dvalin khống chế Độc Long bằng móng sắc răng nhọn, bay về tầng trời mây không thể chạm tới.
+Mưa đen như thác đổ bỗng tiêu tan cùng mây đen, bầu trời hừng hực trở thành chiến trường cho Cự Long chém giết.
+
+Sau cùng răng nhọn của Phong Long đâm sâu vào cổ họng Ma Long, móng to xé nát lồng ngực.
+Tạo vật của tội nhân mang mối hận dằng dặc, rơi khỏi bầu trời sạch sẽ đáp lên núi tuyết.
+Trận chiến quyết liệt trên trời cao hướng về việc bảo vệ vạn dân của Phong Thần đang đối mặt với nguy cơ.
+Khi chiến thắng, máu đen cực độc thấm vào trong răng Cự Long, tràn vào phủ tạng.
+
+Độc ăn mòn đau tận xương tủy, Cự Long cuộn tròn ở sâu trong di tích cổ xưa.
+Dvalin liếm lấy vết thương, tin rằng nó sẽ được thức tỉnh lần nữa.
+Tiếng đàn của Phong Thần băng qua bầu trời xua tan khói mù.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13504_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13504_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..51ff1575e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13504_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Đó là thời rất xa xưa, thời đại của những cánh buồm và quái biển nổi sóng.
+Khi đó thành cảng Liyue không yên bình, vô số ma thú dưới biển tác oai tác quái.
+
+Tương truyền, dưới đáy biển sâu có một bóng đen rất lớn.
+Với những dòng nước xoáy và vòi rồng, nghiền nát những con tàu kiên cố, quấn lấy những con mồi vào vùng biển sâu vô tận.
+Cũng có truyền thuyết kể rằng, giữa biển khơi nổi lên một hòn đảo thần tiên cầu vồng, sương mù vô vàn tràn ra từ đó...
+Nếu người may mắn nào đó bước lên cầu vồng và đáp xuống hòn đảo, chắc chắn sẽ phát hiện ra kho báu bí mật được cất giấu bấy lâu nay.
+Cũng có truyền thuyết cho rằng hòn đảo ấy chính là một hải thú dừng chân chợp mắt.
+
+Hầu hết truyền thuyết lưu truyền trong đám thủy thủ đều ly kì. Nhưng có một câu chuyện mà họ nhất mực tin là thật.
+Nham Vương Đế Quân từng dùng một ngọn giáo đâm xuyên cầu vồng, dán chặt vòng xoáy ngang ngạnh tàn phá vào tâm biển sâu.
+
+Nghe nói sau hôm ấy, cá heo và cá voi thường tụ tập lang thang ở vùng biển đó, cất tiếng hát ca.
+Có người nói rằng cá heo và cá voi đang khóc thương cho các vị thần mà chúng tôn sùng, hát những bài hát bi tráng trầm bổng.
+Cũng có người nói chúng thán phục ngọn giáo của Nham Vương Đế Quân, và xác thực có sức mạnh xuyên qua ánh sáng cầu vồng.
+
+Trên phố cũng có truyền thuyết cho rằng.
+Một ngày nào đó, xoáy nước chết lặng bởi phong ấn của ngọn giáo Nham Thần sẽ thức tỉnh trở lại.
+Gió sẽ mang theo mùi hôi thối của biển sâu vào đất liền, là điềm báo cho sự bùng nổ của Vòi Rồng như rắn biển chín đầu.
+Đến lúc đó, ai sẽ là người có thể trấn áp "những thứ trên biển" đây...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13505_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13505_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b93ec5a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13505_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Đó là những năm đầu xây dựng Liyue, biển cả vẫn thuộc sự cai quản của cự quái và Ma Thần.
+Thuở xưa ấy, người dân sống trong sợ hãi, chỉ biết dùng chút sức mọn đối đầu với biển cả.
+
+Nghìn năm trôi qua, hải thú khổng lồ trở thành bá chủ vùng biển lớn.
+Cho dù quyết chiến với Thạch Kình do Nham Chi Chủ tạo ra cũng không gục ngã.
+
+Người dân Liyue bèn gọi là ma thú "Bát Cù", kẻ vô địch nơi vực sâu.
+Thi thoảng lại ngoi lên từ nơi vực sâu không đáy, tạo ra những cơn sóng cao với sức tàn phá khủng khiếp, phá hủy nhà cửa và thuyền bè.
+
+Nham Thần đích thân dùng ngọc thạch và nham thạch nặn ra một con diều hâu.
+
+Thạch điểu vừa tạo thành, đã đập cánh bay vút lên trời cao, thoát khỏi sự kìm giữ của vạn vật.
+Trường thương như ánh mặt trời chói lọi, xuyên thẳng vào chiến trường của ma thú và Nham Kình dưới lòng biển sâu thẳm.
+Cự thú gào lên rồi bị ghim chặt trong hang động sâu dưới đáy biển đen tối, và không quay trở lại nữa.
+Từ đó trở về sau người dân Liyue đã thoát khỏi sự thống trị của cự thú biển sâu.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13506_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13506_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..139597f9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13506_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13507_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13507_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..873fd2ae1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13507_VI.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+Nghe nói là loại vũ khí cán dài được chế tạo từ vật thể bên ngoài thế giới.
+Từng lưu truyền trong tay của vô số những người trung thành nhưng bạc mệnh,
+Chứng kiến quá nhiều khởi đầu và kết thúc của các trận giết chóc cùng với máu thịt của yêu ma.
+
+Truyền thuyết nói rằng từng có người phụ trách xua đuổi tà ma đã đến nơi vực sâu tinh thạch,
+Từ nơi sâu thẳm nhất ở đó lấy được tinh thạch xui rủi có màu của nước,
+Nhờ người chế tạo thành binh khí, đặt tên "Hủy Diệt".
+
+"Trong tương lai nếu có tai ương giáng xuống, nhất định có thể dùng nó để bình định."
+Những người dân mưu sinh trên núi đá hiểm trở, xưa nay không hề thích khen chê.
+Nhưng nếu chưa từng lập ra khế ước, cũng không cần cho đi, thì nhận về cũng không sao cả.
+
+Khi thế lực ma vật quá hùng hổ, biến cả vùng đất màu chu sa trở thành một màu đen u tối,
+Cuộc chiến giữa Thiên Nham và thế lực đen tối nổ ra, những chiến sĩ gục ngã.
+Giống như ánh sao lạnh lẽo trong bóng tối, "Hủy Diệt" lấp lánh giữa lốc xoáy...
+
+Cuối cùng ánh hoàng hôn đã phá tan đi mây đen mù mịt, bùn lầy rồi cũng lắng xuống hang ổ sâu thẳm.
+Hủy Diệt đã cùng với sự biến mất của Dạ Xoa sở hữu nó, mà trở về với trầm lặng.
+Về sau, những người từng vung cây thương này, hơn một nửa cũng cùng chung số phận,
+Nhưng những người đi thảo phạt mà không chịu sự ràng buộc của vương quyền, bảo vệ lê dân mà không từng lập lời thề,
+Đối với số mệnh như thế, phần lớn cũng không có lời oán trách đâu nhỉ...
+
+Cũng có người nói rằng, cây thương này đã từng bị người khác mượn đi.
+Và trong hang động ẩm ướt lạnh lẽo đã chứng kiến cảnh bằng hữu chí cốt trở mặt nhau.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon13509_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon13509_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..af6fb75cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon13509_VI.txt
@@ -0,0 +1,30 @@
+
+Trường đao là vũ khí dùng để cắt đứt hỗn loạn.
+Người cầm trường đao sẽ bảo vệ sự vĩnh hằng.
+
+Khi cô ấy nhìn xuống phàm trần mà cô ấy luôn muốn hướng đến,
+Nhìn thấy cuộc tranh chấp nông cạn, chấp niệm bỗng chốc tan biến...
+Sự tranh chấp bắt nguồn từ chấp niệm và ham muốn không cần thiết, chính là kẻ thù của sự vĩnh hằng.
+Những sự quấy nhiễu vĩnh hằng sẽ bị sấm sét thiêu hủy.
+
+"Vậy trong đôi mắt đó sẽ phản chiếu sự vĩnh hằng như thế nào?"
+Vẫn còn trong hồi ức rõ rệt ấy, vị thần cùng uống rượu dưới cây anh đào đã nói rằng,
+
+Thật là vấn đề vô vị.
+Tuy đã quên mất đáp án khi đó,
+Nhưng hiện đã tìm được đáp án trong vô số hồi ức đó.
+Quả ngọt thì cần bỏ quả non, quả tươi thì không nên hái hoa.
+Trên mảnh đất vĩnh hằng, không nên xen lẫn bất kỳ hỗn tạp nào.
+
+"Cho dù là vậy..."
+"Dùng ánh đao sắc bén để chặt đứt chấp niệm và thiêu hủy giấc mơ sinh sôi..."
+"Trong một thế giới không có tranh chấp và mất mát như vậy, sẽ mất đi ký ức.
+Trong trái tim vĩnh hằng, bằng hữu năm đó vẫn như xưa, hoa anh đào vẫn tựa như ngày nào.
+
+Nhưng tôi sẽ mãi không quên bạn. Cũng như tôi sẽ mãi không quên mọi thứ đã mất đi trong ngàn năm nay.
+Dù sao thì....
+
+Dù sao thì đã tận mắt chứng kiến cảnh khói đen dìm chết những người quan trọng,
+Sao có thể bỏ qua sự sinh tồn bất tận, sự trói buộc không thể giải như kẻ thù không đội trời chung.
+Nếu đã không ai có thể nghịch chuyển được thế sự vô thường,
+Vậy hãy đem tấm lòng thanh tịnh đến nơi mà cô ấy yêu mến.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14101_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14101_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..88f9b0567
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14101_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Dùng câu chữ ghi chép lại bút tích và thần chú đã học và thực nghiệm,
+Ghi chép nỗ lực của học trò vào khoảng trắng giữa các câu chữ.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14201_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14201_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..64fa0e4cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14201_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Sách phụ đạo ma đạo lưu hành trong giới học trò, vừa đủ nhét vào trong túi.
+Lược bỏ bớt những nguyên lý và tiêu đề không cần thiết, chỉ để lại nội dung quan trọng.
+Hiện tại vì bản thứ 12 "Tóm Tắt Ma Pháp" được cải biên không hợp thời.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14301_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14301_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b2c9cc42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14301_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Khi mới xuất bản "Tóm Tắt Ma Pháp" đã dấy lên làn sóng tranh luận vô cùng lớn.
+"Chương số bảy: Nguyên lý sử dụng Nguyên Tố Phong" đi ngược với lẽ thường.
+Nội dung căn bản giữa Nguyên Tố Thủy và Nguyên Tố Lôi còn thiếu sót rất nhiều.
+Từ đó cho thấy, bản thảo của cuốn sách này chưa được thẩm duyệt, chứ đừng nói đến việc thử nghiệm.
+Thế nhưng bất luận thế nào, đó vẫn là kim chỉ nam ma pháp nhập môn ảnh hưởng nhất cho đến nay.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14302_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14302_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c08f68219
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14302_VI.txt
@@ -0,0 +1,10 @@
+
+Năm vị anh hùng bắt đầu hành trình tiêu diệt ma long.
+Kỵ sĩ dùng kiếm điêu luyện, anh là vì danh dự;
+Pháp sư tay không rời sách, cô là vì nghiên cứu;
+Lính đánh thuê vung đao như múa, anh là vì tiền thưởng;
+Cung thủ bách phát bách trúng, anh là vì báo thù;
+Tác giả học vấn uyên bác, là vì những câu chuyện;
+Miệng nhả ra sen trắng, ngòi bút sinh ra hoa. Văn chương mạch lạc, ý tứ rõ ràng.
+Tôi đi cùng mọi người là do không tìm được việc làm. Là con người đều có thể làm công việc ghi chép.
+Kì thực tôi không phải là nhà văn, chỉ là một thanh niên tuổi quá 25 chưa từng trải qua công việc chính thức mà thôi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14303_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14303_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..aeeb72892
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14303_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Tiểu thuyết viễn tưởng rẻ tiền, kể về một con người bình thường vốn cũng giống như bao người, sau khi chết đã đến một thế giới khác:
+Thế giới ấy nguy hiểm trùng trùng. Quái thú gang thép được miêu tả là thường ẩn nấp dưới đất sâu, với chiều dài như sông sao, từng nuốt chửng hàng nghìn người;
+Kẻ có năng lực phi thường, trong chốc lát có thể biến cả căn phòng đông ấm hè mát, đêm sáng như ngày. Đó là câu chuyện không thực tế.
+Chỉ có một chút liên quan đến thực tế đó là: Đại đa số vàng bạc châu báu chỉ thuộc về một số ít người, hơn nữa còn được giấu kín trong bảo khố.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14304_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14304_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc5dfac06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14304_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Pháp Khí được đẽo gọt từ đá phỉ thúy, nhẹ bền, giá cả vừa phải, được giới giang hồ ưa thích.
+Do ngọai hình nhỏ gọn, gia công tinh tế, được người dân Liyue gọi là "Phỉ Ngọc Hoàn"
+Pháp khí này không chỉ là vật phòng thân hữu hiệu, mà còn là món đồ trang sức đẹp.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14305_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14305_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0229ae79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14305_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Viên ngọc để trong hộp đựng có vẻ vô cùng quý giá, nhưng lại được đặt ở nơi dễ nhìn thấy nhất trong cửa hàng.
+Trên vỏ hộp được dán giấy chứng nhận loại A được cấp bởi cơ quan uy quyền nhất mà mọi người chưa từng nghe bao giờ.
+Nếu như không có con mắt nhìn hàng, rất dễ bị vỏ ngoài hoa lệ và giấy tờ làm mờ mắt.
+Thế nhưng nếu đem so với các loại ngọc đắt tiền khác thì thứ ngọc này được coi là có giá cả hợp lý với người dân.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14306_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14306_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..da806cf9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14306_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Tuy hổ phách không phải là khoáng vật, thế nhưng vô cùng sáng bóng, chắc chắn, có thể bù đắp sự ấm áp cho các loại đá quý còn thiếu sót.
+Nằm trong lòng bàn tay, óng ánh màu sắc của mật ong và cảm giác ấm mềm, khiến bản thân ổn định tinh thần.
+Tương truyền rằng khi ấy, Nguyệt Châu là viên thần ngọc đầu tiên mà Nham Vương Gia ban tặng cho người dân Liyue,
+Hoặc cũng có thể viên hổ phách không đắt giá này đã ngưng kết được sự ấm áp của Chủ Thần.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14401_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14401_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..40cfda78d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14401_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Bí mật được lưu truyền giữa các học giả ma pháp của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong, ghi chép về trí tuệ tập thể của họ.
+Trên cuốn sách khảm kết tinh ngọc được ngưng kết từ nguyên tố, đó cũng chính là lý do khiến Tây Phong Mật Điển hiếm có đến vậy.
+Không phải quý giá do sự kết tinh ấy. Mà là do các học giả tự tay chế tạo Tây Phong Mật Điển.
+Chỉ có bậc học giả nắm giữ được sự huyền diệu của nguyên tố mới có thể luyện ra được thứ bảo ngọc kết tinh này.
+
+Từ khi đội kỵ sĩ thành lập, Kỵ sĩ bình minh Ragnvindr đã cải tạo bể bơi trong nhà của quý tộc cũ thành kho sách,
+Sự đóng góp của vô số nhà thơ, học giả và lữ khách đã biến Mondstadt ngày nay trở thành nơi cất giữ sách lớn nhất đại lục phía Bắc.
+Xét cho cùng tiếng hát sẽ hòa vào gió, say sưa mỹ tửu cũng chỉ là nhất thời. Chỉ có những câu chuyện và kiến thức là tỏa sáng mãi mãi.
+
+Trên thực tế, thư viện ngày nay chỉ bằng 1/6 quy mô của thời hoàng kim.
+Vì trong sự kiện "Hỏa Hoạn Mùa Thu", không may thư viện đã bị đốt cháy.
+
+Trong tầng hầm của thư viện, có đôi cửa bằng gỗ đàn hương rắn chắc.
+Người ta nói rằng ngọn lửa lớn cũng không làm nó biến thành màu đen, có từ rất lâu trước khi thư viện được thành lập,
+Đôi cửa gỗ có từ rất lâu trước khi đội kỵ sĩ được thành lập.
+Đội kỵ sĩ nói rằng đó là khu sách cấm.
+Nhưng người ta nói rằng có nhiều bí mật bị giấu kín...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14402_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14402_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc87eda27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14402_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Cuốn sổ ghi chép lại những bản nhạc và ký sự du kí của các thành viên đoàn nhạc, được mọi người dùng chung.
+Truy ngược dòng lịch sử về gánh hát rong đó có thể biết rằng, họ giải nghệ trước lúc Mondstadt được xây dựng lại.
+Cuốn sổ được lưu truyền giữa các thành viên, ghi lại các thế giới khác nhau.
+Từ việc ghi lại quá trình lưu diễn, sự yêu thích của khán giả, nó đã tích giữ được sức mạnh vô cùng to lớn.
+
+Gánh hát rong được thành lập từ hồi quý tộc cũ,
+Từng được mọi người hy vọng hoặc nơm nớp sợ hãi gọi là đoàn nhạc kiếm.
+Vào thời điểm đó ở Mondstadt, ngay cả thơ cũng không được tự do.
+
+Họ đã dùng kiếm như sáo và cung tên như đàn hạc, mang đến tiếng hát phản kháng.
+Cuối cùng, cố gắng đánh vào thành phố, thảo phạt tầng lớp quý tộc cũ chuyên chế.
+
+Đoàn nhạc kiếm không còn nữa, sự kháng cự của họ đã bị lãng quên.
+Nhưng ý chí chiến đấu như huyết mạch, sẽ tiếp tục truyền mãi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14403_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14403_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7505ec38d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14403_VI.txt
@@ -0,0 +1,13 @@
+
+Người dân vùng Mondstadt xưa kia từng có truyền thống cổ xưa là nơi vách đá có gió mạnh thổi, họ dựng lên những khán đài nhạc kịch thể hiện sự cung kính với thần linh.
+Hình thức cúng tế đó chính là nhạc kịch. Bởi vì họ tin rằng, vị thần của họ yêu thích câu chuyện và nhạc phổ.
+Cuốn sổ này đã trải qua cả ngàn năm lịch sử, cho đến nay không thể đọc được nữa.
+
+Thời cổ, trong cuộc chiến giữa vua của gió và vua sói Bắc Phong, vùng Mondstadt như rơi vào gió tuyết.
+Những người không chịu nổi hàn băng đã đến các vách đá cao chót vót ở phía đông và lập đền thờ, cầu xin sự chăm sóc và ưu ái của thần linh.
+
+Hơi thở của gió mãi mãi dừng lại trong khoảnh khắc ấy, ngọn lửa thời gian lại không thể dập tắt, không bao giờ ngừng nghỉ và không thể chống lại.
+Phong Thần lật từng trang sách. Nhưng chương sách này mục nát đến độ không thể phân tích, chung quy vẫn là vị thần thời gian tàn nhẫn vô tình.
+
+Tuy nhiên, sự chà sát và thổi bay giữa hai bên mang đến cho mọi người những thương cảm giống như vậy.
+Có lẽ đây là lý do tại sao những người đến sau luôn nghĩ rằng các thần điện hiến tế là để cho gió.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14404_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14404_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5f2e1c35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14404_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+
+Cuốn sách tinh tế được xử lý qua bằng sáp, trải qua bề dày của năm tháng cũng không bị mục nát hay bị mọt cắn.
+Ghi chép lại quá trình nghiên cứu pháp thuật của Ma Đạo Sư cung đình. Nhiều nội dung cho đến nay vẫn có tính ứng dụng cao.
+Ma Đạo Sư cung đình ngoài việc chịu trách nhiệm điều lí, phân phối thủy lợi và thổ nhưỡng, đánh đuổi ma vật quấy nhiễu, bản thân cũng là một thầy giáo quý tộc.
+Cũng chính vì thế cuốn sách cũng ghi chép nhiều kiến thức về lịch sử, chính trị, quản lý và văn hóa.
+Sau khi người dân lật đổ ách thống trị của tầng lớp quý tộc, họ cũng thẳng tay xua đuổi Ma Đạo Sư cung đình ra khỏi Mondstadt.
+Đó là do họ mông muội kết thành bè phái mà đã quên mất đi trách nhiệm của mình là dẫn dắt lớp quý tộc hướng thiện.
+
+Khi thành phố Mondstadt được thành lập, nữ chủ gia tộc Lawrence - Venerare đã lãnh đạo người dân,
+Bức tượng cao được xây dựng trên quảng trường là để nhớ về phép màu của Phong Thần giáng thế.
+
+Dòng chữ khắc dưới tượng thần là lời thề mãi mãi bảo vệ Mondstadt được lập nên bởi các nhà lãnh đạo đã từng dẫn dắt các bộ tộc trong quá khứ.
+Trong nhiều năm, tộc Lawrence dần dần từ bỏ khát vọng lương thiện của tổ tiên, và tượng thần cũng bị lật đổ
+Các Ma Đạo Sư cung đình từ đó không đề cập đến lịch sử và lời thề nữa.
+
+Trong thời đại của Đội Kỵ Sĩ Tây Phong, bức thần tượng được dựng lại.
+Nhưng nội dung của lời thề đã bị lãng quên mãi mãi.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14405_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14405_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b38c86ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14405_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Viên ngọc ám kim được lưu truyền khắp vùng Liyue.
+Từng hấp thu ánh sáng của nhật nguyệt thiên địa và vẫn luôn được cất giữ trong rương gỗ hàng ngàn năm sau.
+Vì vậy, sức mạnh của nó vẫn được lưu giữ mà không bị mất đi. Cho đến nay, rương gỗ đã không còn, bảo ngọc lại tỏa ra ánh sáng của mình.
+Nếu nằm trong tay người am hiểu thiên văn, địa lý, cổ kim, ắt hẳn sẽ phát huy được sức mạnh nghìn năm ngủ quên của nó.
+
+Có một truyền thuyết giữa các thương nhân đá quý ở cảng Liyue rằng thợ thủ công Kunwu từng lấy ánh sáng của trời đất để vào trong hộp.
+Rồi giấu chiếc hộp trong mật thất huyền nham phía sau, ẩn dật 49 ngày 10 giờ, đoạt lấy ánh sáng nhật nguyệt.
+
+Cho dù câu chuyện nghe có vẻ li kỳ, người Liyue vẫn tin rằng kỹ nghệ của Kunwu vượt trội hơn nhiều.
+Có người táo bạo đi hỏi người nghệ nhân lớn tuổi, lão nhân kỳ quái mỉm cười:
+"Chỉ mài không ngừng mà thôi"
+
+Nhưng người học việc đã bí mật tiết lộ rằng: Khi hoàn thành "Nhật Nguyệt Hạp", trời bỗng rung chuyển, máu phủ ánh trăng.
+Loại dị tượng này là sự trợ giúp rất lớn cho người thợ, hay là ý chí và nguồn cảm hứng phi thường đã làm rung chuyển nhật nguyệt và trời xanh?
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14406_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14406_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cb13f9dab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14406_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Pháp khí cổ được tạo ra ở xưởng chế tạo vũ khí Liyue. Số lô không xác định, thời gian hoàn thành của nó cũng không được ghi chép trong sách cổ liên quan.
+Pháp bàn lấy ý tưởng từ hỗn nguyên, xếp thành một vòng tròn. Sử dụng ngọc phách làm lõi, ý là "chòm sao giữa bầu trời".
+
+Sau khi thảm hoạ chấm dứt, những quái vật còn sót lại vẫn tàn phá thế gian. Vì lý do này, bất kể quân đội hay phương thuật cũng đều được tìm kiếm.
+Tuy nhiên việc chế tạo pháp khí đã dừng lại hơn trăm năm trước, thành phẩm làm ra dễ gãy, không thể dùng được.
+Phương Thuật Sư đến Liyue tìm người đứng đầu nhà họ Yun là Yun Hui, thỉnh cầu giúp họ thiết kế pháp khí mới.
+Yun Hui đã thêm một món pháp khí mới vào trong binh khí phổ "Mẫu".
+
+Pháp bàn dùng gỗ và quặng quý hiếm, viên ngọc phách lớn ở giữa là do phương sĩ phái người đưa đến.
+Thạch phách cho vào lò đan, luyện chế bảy bảy bốn mươi chín ngày bằng lửa. Sau đó lấy ra đặt nó vào trong dòng suối, rồi lại ngâm đủ bảy bảy bốn mươi chín ngày, tạo thành ngọc phách.
+Ngọc phách tôi trong nước và lửa không hề bị vỡ, còn có thể hội tụ linh khí của trời đất. Lấy nó làm pháp khí có thể tự điều chỉnh năng lượng, trong pháp bàn một vòng tròn là một chu kỳ, lưu chuyển 12 chu kỳ, làm cho năng lượng càng thêm tinh khiết.
+
+Màu sắc ngọc phách trong sáng tựa hổ phách, lộ ra tơ vàng. Sau khi bàn bạc, Yun Hui đã đặt tên cho pháp khí là "Kim Phách"
+Nó là thủy tổ của tất cả pháp khí trừ yêu diệt ma ở Liyue.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14407_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14407_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..45ff1a24c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14407_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Khắp nơi trên thế giới đều tìm đến Liyue, đó là niềm vinh dự đối với thương cảng to lớn này.
+Kho báu từ khắp nới trên thế giới cũng theo dòng người đổ về cảng Liyue.
+Bản đồ miêu tả chi tiết các vùng biển quanh đại lục, gồm các thông tin như hải lưu, đá ngầm, hướng gió...
+Tương truyền điển tích của dị quốc chứa đựng tất cả tri thức, dũng khí cũng như niềm tin của tất cả những kẻ dám khám phá, tìm tòi.
+
+Trang tiêu đề của cuốn sách có nội dung:
+"Phải yêu lấy gió biển, yêu những dòng hải lưu, bởi gió và nước đưa người lái thuyền đến đích của họ."
+"Phải kính trọng gió biển và dòng hải lưu, vì gió và nước có thể xé nát cả sắt thép".
+
+Để hiểu tính khí của biển, hãy khám phá từng rặng đá ngầm, từng ngọn gió và từng vùng biển mà những con cá voi tụ hội.
+Vô số người làm việc trên thuyền đã ghi lại tất cả trên trang giấy đã ố vàng, giống như miêu tả làn da và mái tóc của người yêu vậy.
+
+Ở ngoại quốc, những người đi biển có kinh nghiệm coi đại dương như là người yêu, và sử dụng những đại từ "cô ấy" để chỉ vị đắng của nước.
+Có thể đó là vì sự hỷ nộ bất thường cũng như tấm lòng bao dung của biển, hoặc có thể vì họ vẫn còn muốn sự lãng mạn trên hành trình của mình.
+Cuốn sách ảnh này giống như biển không có chủ sở hữu vậy, và cũng giống như các thủy thủ, họ đi đến thế giới với những giấc mơ và sự lãng mạn.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14408_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14408_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f9dee349a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14408_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Pháp khí được làm từ hắc nham rất hiếm có. Ánh sáng của tế đàn, có thể chuyển động năng lượng.
+Tâm pháp khí có hình tròn, ở giữa nạm ngọc phách màu đỏ giống như một vầng trăng máu, khi tròn khi khuyết, khi tỏ khi mờ.
+
+Thiên Hoành trùng điệp, tầng tầng nham thạch chứa đầy những khối ngọc sáng. Đất nước được Nham Vương Đế Quân che chở có tài nguyên phong phú.
+Cùng với việc khai thác, vùng đất xung quanh Thiên Hoành Sơn đều bị đào rỗng, các đường hầm vào mỏ được mở rộng ra mọi hướng. Trong đó độ sâu nhất có thể thông đến tâm trái đất.
+Tuy nhiên, vào một thời điểm nhất định, vùng đất này không còn yên lặng nữa. Kèm theo những tiếng gào rít, núi đá bắt đầu rung động, hang động dần dần sụp đổ.
+Những oan hồn đã chết bởi tai nạn được chôn cất sâu trong lòng đất. Trong đêm luôn có thể nghe thấy được những tiếng khóc lóc thảm thiết không biết từ đâu truyền lại.
+
+Cho đến một ngày, một vị khách đến Khinh Sách Sơn.
+Người đó mặc áo dài thêu bạch liên, tự xưng là vân du phương sĩ, tìm kiếm người nhà họ Yun và họ Han ở Liyue.
+Huang - con gái của đại tộc rèn họ Yun lúc đó cư trú tại Khinh Sách Trang, vội vàng phái người mời Han Ce con trai của nghệ nhân Han Wu.
+Phương sĩ nói với hai người rằng trong quá khứ họ Yun, bọn họ cùng với họ Han đã tạo ra một pháp khí thượng hạng cho phương sĩ thiên hạ.
+Nay vùng đất Liyue không yên tĩnh. Các phương sĩ đã đặc biệt đưa đến một viên huyết ngọc phách, giúp đỡ mọi người vượt qua cửa ải khó khăn.
+
+Hai người lập tức đốt lò để luyện pháp khí hắc nham, nhúng viên huyết ngọc vào trong đó.
+Huyết ngọc cảm ứng được mạch đất, ánh sáng đỏ như máu khi tỏ khi mờ, cảnh báo thay đổi sắp diễn ra.
+Bởi vậy, giống như ngôi sao dẫn hướng mọi người tránh khỏi trời long đất lở. Pháp khí được để dưới Thiên Hoành Sơn.
+Cuối cùng, ngày trái đất trở lại yên tĩnh, đá đen ngọc đỏ cũng dần dần biến mất theo sự phẫn nộ của đất trời.
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14409_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14409_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..499cb735c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14409_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+
+Khí cụ tuyệt đẹp được tạo ra bởi lưu ly tự nhiên hiếm có
+Truyền thuyết kể rằng viên Ngọc Chiêu Tâm từng có màu sắc tươi sáng ấm áp, đã trở nên ảm đạm qua những năm tháng dài đằng đẵng.
+Lại có ghi chép dân gian nói rằng, trong màn đêm tĩnh mịch, đôi khi có thể nghe thấy nó phát ra những âm thanh mơ hồ,
+Giống như một cơn gió nhẹ thổi qua, lại giống như tiếng suối róc rách.
+
+Truyền thuyết kể rằng, Chiêu Tâm từng là di vật của một tiên gia. Sau đó đã lưu truyền trên phố Liyue, rồi rơi vào tay của người họ Yun.
+Một ngày nọ, người họ Yun du ngoạn nơi rừng núi, tình cờ gặp phương sĩ có cái tên Huang đến thăm viếng và đàm đạo với tiên nhân.
+Nói chuyện vô cùng ăn ý, liền lấy Chiêu Tâm làm quà tặng. Khi Huang hoảng loạn từ chối. Người họ Yun mỉm cười đáp:
+"Vật này chính là tinh hoa của tự nhiên. Chỉ những người có trái tim trong sáng mới có thể tận dụng tốt nó.
+
+Huang cảm ơn người họ Yun, đem Chiêu Tâm đeo lên người, chầm chậm bước về phía Liyue gió mưa cũng không thể ngăn nổi.
+Chuyến đi này vốn là để cầu tiên học đạo, đã đi qua nhiều nơi không ngừng nghỉ, thường xuyên đến chợ để mua thức ăn và nước uống.
+Đường phố ngõ nhỏ đủ hạng người vàng thau lẫn lộn, Huang nhàn rỗi đi lại trong đó, mà chưa bao giờ bị lừa gạt.
+Người nhiều chuyện cảm thấy kỳ lạ: Tên phương sĩ ngu ngốc này trong chợ lại như cá gặp nước, chưa từng sơ sót chịu thiệt?
+Nguyên nhân là: "Chiêu Tâm gặp người xấu liền rung lên, giúp ta nhận biết lòng người thật giả"
+
+Hai chữ "Chiêu Tâm", có nghĩa là "soi tỏ nhân tâm". Không người nào biết được nguyên lý trong đó, thường được cho là truyền thuyết dân gian.
+Nghe nói, đôi khi có thể nghe thấy những âm thanh mơ hồ của nó lúc nửa đêm, giống như cơn gió nhẹ thổi vào hang trống, giống như con suối chảy len lỏi giữa những tảng đá.
+Cả hai đều rất giống với những người hiền lành khuyên con người hướng thiện, và con quái vật manh động lấy tà niệm làm thức ăn trong truyền thuyết.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14410_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14410_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8a8fa881
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14410_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Cuốn sách được thiết kế rất đẹp mắt, là cuốn sách âm nhạc thịnh hành trong thời đại quý tộc trước kia.
+Từ trong đó toả ra hương hoa cúc và mùi rượu ngon lâu năm.
+Nội dung hết sức hoang đường, nhưng nó đã được lưu hành rộng rãi khắp các hẻm tối và quán rượu.
+
+"Mọi người đều biết tên hiệp đạo nghiện rượu. Nhưng không một ai biết anh ta từ đâu đến, đột nhiên lại xuất hiện trong hẻm tối"
+"Anh ta hát, uống rượu, hoành hành trên khắp các con phố, mái hiên và sân thượng. Nhưng mọi người đều biết anh ta là người rất tốt"
+"Bội kiếm hình đầu chim ở thắt lưng là vật gia truyền được đánh cắp từ một tên quý tộc. Cây cung đen nhánh sau lưng càng không bao giờ bắn trượt"
+"Kiếm thuật tuyệt đỉnh của anh giống như sao chổi chợt loé lên trong đêm đen, bước chân của anh nhẹ như gió tây thổi qua đám lá cây xào xạc"
+"Ngay cả khi uống hết một bình Cái Chết Chiều của Hồ Rượu Trái Cây, cũng vẫn có thể một mình lẻn vào phòng ngủ của tên quý tộc"
+"Hành hiệp trượng nghĩa cướp của người giàu chia cho người nghèo, như ánh sáng xuyên qua màn đêm đen kịt, như cơn gió đánh tan tất cả chướng khí"
+
+"Hiệp đạo là mơ ước của vô số thiếu nữ, mơ rằng anh sẽ cạy cửa sổ nhà mình, nhưng anh lại chỉ thích cùng anh em uống rượu.
+"Cho đến một đêm nọ, vẫn như thường lệ, anh lẻn vào một biệt thự, xách đầy túi trở về, còn lấy được một chiếc cốc bạc quý tộc"
+"Dưới ánh trăng anh lặng lẽ rời đi, ma xui quỷ khiến anh ngước nhìn lên bệ cửa sổ toát ra thứ ánh sáng ấm áp, một cô gái xinh đẹp đang đứng đó"
+"Đôi mắt của cô ấy giống như những viên ngọc bích toả sáng trong bóng tối, tựa như pha lê trong suốt phát sáng trên chiếc cốc trong tay"
+"Hiệp đạo không ngần ngại gỡ xuống viên pha lê tặng cho người trong mộng, mong nhận được nụ cười thích thú mang theo chút ngại ngùng của thiếu nữ"
+"Cuối cùng họ đã lật đổ tên quý tộc đó. Sau đó cùng nhau phiêu lưu tới một vùng đất xa xôi và trở thành ánh sáng ấm áp trong cuộc đời của nhau"
+
+Câu chuyện kết thúc ở đây. Đời sau với các chính sách mở rộng, đã không còn ai hát về câu chuyện của tên hiệp đạo nữa, cũng không còn ai cần đến hiệp đạo.
+Rượu và kiếm, người đẹp và anh hùng, mở đầu hạnh phúc và kết cục hoàn hảo, tất nhiên đó là một bài thơ phổ biến được người dân yêu thích vào thời bấy giờ.
+Bất kể hiện thực ra sao, bất kể kết cục của hai người thế nào, rượu và bài hát vẫn tràn đầy hy vọng,
+Đều có thể khiến những người không may lấy lại chút dũng khí để đối mặt với ngày mai, đối mặt với tầng lớp quyền quý...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14411_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14411_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbbab363b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14411_VI.txt
@@ -0,0 +1,2 @@
+
+Tạm thiếu
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14412_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14412_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7a69d3ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14412_VI.txt
@@ -0,0 +1,33 @@
+
+Khi con gái của Tư Tế Vindnr sinh ra dưới Bạch Thụ này,
+Lúc nhận được lời chúc phúc, ở đất nước núi non xanh biếc tràn ngập niềm vui.
+
+Niềm hạnh phúc của Sal Vindagynr nhất định sẽ kéo dài mãi mãi,
+Giống như cây bạc xuyên qua đất và không bao giờ khô héo-
+Những người viết lịch sử cho vương quốc trong núi đã nghĩ như vậy.
+Những người đã chứng kiến vô số người và sự kiện thật sự tin rằng,
+Nhan sắc và phẩm hạnh của công chúa sẽ luôn sáng ngời như ánh trăng...
+
+Khi những mũi nhọn đóng băng thế giới đột nhiên lao xuống,
+Khi ngay cả cái cây này cũng bị nó nghiền nát,
+Thiếu nữ lấy xuống nhánh cây hoàn chỉnh nhất,
+muốn tiếp tục sự sống cho những hàng cây đã toả bóng mát cho cả đất nước.
+Nhưng cuối cùng, sinh mệnh được chiết cành vẫn không thể sống tiếp.
+Gió và tuyết lạnh như lưỡi kiếm cuối cùng đã che khuất ánh trăng...
+
+Rất lâu rất lâu sau đó, rất lâu về trước...
+Khi Hắc Long và Phong Long quyết đấu đến chết,
+Khi máu nhuộm đỏ cả thung lũng trắng như xương,
+Gốc cây này mới nhớ ra mình chưa hề chết cùng thành phố bỏ hoang,
+Bộ rễ tham lam vươn đến dòng máu ấm tưới lên mặt đất.
+
+Vì ai đó mà tưới nước bằng tinh chất màu đỏ thẫm hoàn mỹ
+Gốc Bạch Thụ vốn dĩ đã chết từ lâu, bỗng nhớ lại quá khứ,
+Tập hợp tất cả sức mạnh và sinh hoa kết trái...
+
+Những người ta từng che chở, Tư Tế từng ca tụng ta,
+Thiếu nữ xinh đẹp thường vẽ tranh bên cạnh ta,
+Hạnh phúc mà ta chưa từng có, kết thành loại quả lạnh giá đỏ thẫm.
+
+Hãy để những người "Báo Đáp" có thể mang lại công lý cho thế giới xấu xa,
+Đem "Trái đắng" chưa ai từng nếm thử này, để thực hiện chính nghĩa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14413_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14413_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..74e82c60f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14413_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Trong truyền thuyết có một vùng biển đầy sương mù xa xôi như thế, giữa biển là một quần đảo, có tên là "Quần Đảo Táo Vàng".
+Trong thuyền thuyết, tộc Dodo ôn hòa dễ thương sinh sống trên những đảo này, cùng trải qua một cuộc sống không ganh đua với đời.
+Tộc Dodo là những sinh vật hiền lành và tinh nghịch, rất thích trêu ghẹo, đùa giỡn với nhau, chưa từng thấy có người nào buồn bã.
+"Dodoco!" Họ thường gọi nhau như thế, có nghĩa là "người bạn tốt nhất!"
+
+Cũng giống như những hạt giống bồ công anh, sẽ đến lúc rời khỏi vòng tay của thân lá, theo ngọn gió bay đi muôn nơi. Mỗi Dodoco một ngày nào đó sẽ cưỡi trên ngọn sóng và gió, phiêu lưu đến thế giới rộng lớn để kiếm tìm cỏ bốn lá.
+Vì sao phải làm vậy?
+Vì sống ở Quần Đảo Táo Vàng lâu rồi, Dodoco sẽ không còn nhận ra nhau nữa, mọi người đều là "Dodoco" như nhau, thì làm sao có "bạn" và "tôi" nữa!
+Chỉ có cỏ bốn lá mới giúp họ biết được thế nào là "Dodoco" chân chính, từ đó phân biệt được nhau, tự do vui đùa với đồng bọn.
+Ít nhất thì người mẹ tinh thông mọi thứ đã nói như thế.
+Thế là, để hiểu được như thế nào mới là Dodoco, chúng sẽ rời khỏi người bạn tốt hiện giờ, đi đến một nơi thật xa để quen biết thêm nhiều bạn bè, trở thành Dodoco, "người bạn tốt nhất của họ!"
+Cùng nhau đi ngắm nhiều cảnh đẹp hơn, thử nghiệm những ý tưởng mới thú vị hơn, kết giao với nhiều bạn bè hơn...và cuối cùng, khi họ nhìn lại bản thân trong ánh mắt của người bạn đồng hành, tại khoảnh khắc mà không ai ngờ tới, cỏ bốn lá lấp lánh bỗng xuất hiện trong ánh sáng rực rỡ!
+
+Cho nên, khi một Dodoco rời khỏi Quần Đảo Táo Vàng lăn xả vào biển hoặc tung người theo gió, bay về phương xa, sẽ có một đứa trẻ may mắn gặp được một người bạn tốt nhất.
+Quyển sách quý giá này được những người mẹ tự do nhất trên khắp thế giới tặng cho con gái bảo bối may mắn nhất thế giới, viết lại vô số cuộc phiêu lưu mà Dodoco đã trải qua trước khi gặp cô, còn có những kỳ vọng sau khi quen biết, một hành trình phiêu lưu lớn hơn, đầy rực rỡ, báu vật và bạn bè!
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14414_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14414_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d92202010
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14414_VI.txt
@@ -0,0 +1,77 @@
+
+"Hợp tan quá vội vàng, đêm và ngày tựa như giấc mộng."
+
+Trong cuộc sống tầm thường và nông cạn này,
+Tôi tự nhận mình đã có một cuộc sống rất phong phú.
+
+Tôi từng có thân phận Hồ Ly Bạch Thần,
+cùng với các thành viên thông minh và đáng yêu trong gia đình,
+nô đùa tung tăng trên những cánh đồng và khu rừng sau ngôi đền Narukami.
+
+Hi vọng rằng, sau khi kết thúc mọi chuyện,
+chúng có thể vui vẻ chạy nhảy trở lại...
+
+Tôi từng cùng thiếu nữ quỷ tộc có khuôn mặt đẹp tựa trăng rằm,
+cùng nhau biểu diễn và nhảy múa ở ngự tiền,
+Tôi từng không ngừng vỗ tay tán thưởng tài múa kiếm của cô ấy.
+Hy vọng rằng vẻ đẹp, bản lĩnh và dáng vẻ của cô ấy
+sẽ mãi mãi được truyền tụng hàng ngàn năm sau.
+
+Chỉ cần nhớ đến vẻ đẹp hoa nhường nguyệt thẹn của người thiếu nữ ấy,
+liền không kìm được ý nghĩ muốn dùng mặt nạ để che đi bộ dạng lúc này...
+
+Tôi từng cạnh tranh với tộc trưởng Tengu của núi Yougou,
+Chạy qua các con đường bên trong và bên ngoài ngọn núi,
+so bì tốc độ và sức mạnh của cả hai chúng tôi.
+
+Giành được thắng lợi cuối cùng không ngờ lại là tôi, người của gia tộc Bạch Thần.
+Bây giờ nhớ lại, có lẽ là cô ấy đã giữ thể diện cho tôi.
+Nghĩ tới đây, cảm thấy có chút không cam lòng...
+
+Tôi đã từng tính kế với một tên bake-danuki cứ cố chấp muốn đấu pháp với tôi,
+khiến hắn ta đầu hàng Shogun một cách tâm phục khẩu phục.
+Tôi cũng không biết xấu hổ vì đã tính kế vị đại nhân ấy,
+khiến vị đại nhân ấy thu nạp tên bake-danuki kiêu ngạo đó làm thuộc hạ.
+
+Đêm đó ánh trăng chiếu qua những nhành cành cây và cánh hoa trong vườn ngự uyển,
+rơi xuống sân vườn tựa như vô số hạt ngọc xinh đẹp,
+cho đến giờ ánh sáng lấp lánh ấy vẫn còn in đậm trong tâm trí tôi...
+
+Hy vọng cô ấy có thể nhớ rõ những lời khuyên dài dòng mà tôi đã đánh bạo nói trước lúc chia tay.
+"Đừng để bị lừa dối, cũng đừng dao động, hãy tiếp tục bước đi trên con đường mà bản thân tin tưởng."
+Mong rằng những lời khuyên răn của tôi có thể giúp cô ấy bớt đi vài câu nói dối, vài ý nghĩ xấu xa.
+Cũng mong rằng danuki tinh nghịch nhưng lương thiện đó sẽ không nuôi lòng oán hận vì sự lừa dối cuối cùng của tôi...
+
+Giờ đây, ở nơi tăm tối nhất,
+tôi sẽ giữ thật chặt những cảnh tượng này,
+để chúng có thể giống như mặt trăng xuyên qua mây mù,
+soi sáng trái tim bé bỏng và mong manh của mình.
+
+Đời này, tôi cũng đã từng hoá thành hình người,
+làm bạn cùng những sinh linh nhỏ bé xinh đẹp, nhưng có cuộc đời ngắn ngủi này,
+trở nhành bạn tốt của nhiều người, với nhiều thân phận khác nhau.
+Bất kể là pháp sư đã đến Narukami để thực tập vì ngôi đền ở quê hương,
+Hay là những đứa bé bị tách khỏi người lớn bởi đội hộ tống giáo thần trong lễ hội mùa hè,
+Hay là thiếu niên hiền hoà đến Liyue để luyện pháp thuật tiên gia;
+Cho dù đó là Kanjou, người đã làm việc chăm chỉ để làm cho thị trấn thịnh vượng.
+Hoặc người thợ thủ công bị ám ảnh bởi việc chế tạo những thanh đao cực kì sắc bén.
+Hay là một gia tộc sử dụng các kỹ thuật khéo léo, khiến cho những ngôi sao băng bừng sáng trong không gian sâu thẳm.
+Tất cả mọi người, đều là những người bạn thân thiết nhất mà tôi may mắn có được.
+
+Bảo vệ kết giới của họ, chỉ mong không bị bất kỳ thứ xấu xa nào bào mòn...
+
+Tất cả những điều này, đều là những gì tôi nhớ nhung.
+
+"Bởi vậy, những ý nghĩ tăm tối đã gặm nhấm tôi"
+"Bây giờ tôi đã mất đi tất cả sức mạnh"
+"Dòng máu Bạch Thần trong tôi dao động vì bạn"
+"Thế nhưng, dù ở vị thế hèn mọn"
+"Tôi vẫn hy vọng bạn có thể lắng nghe lời cầu xin của tôi..."
+
+"Nếu bạn thấy được những điều tôi trân trọng nhất"
+"Vậy thì xin hãy buông tha cho những sinh linh ấy"
+"Nếu có thể xin hãy cho phép tôi được nói ra một nguyện vọng"
+"Xin hãy mang những kí ức đẹp đẽ nhất của tôi"
+"Trả lại cho mảnh đất mà tôi yêu quý ấy"
+"Hi vọng rằng, sau cơn thịnh nộ của bạn"
+"Vẫn có thể giữ lại những điều tốt đẹp..."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14415_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14415_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4ca5bad0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14415_VI.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+
+"Muốn ta trở thành thần của con dân biển sâu sao?"
+Mãng xà trắng nhìn vào đứa trẻ trước mặt,
+"Ta vốn dĩ do không thể thắng nổi thần vàng và Narukami, nên mới lựa chọn trốn đến vùng biển xa lạ này."
+"Nếu như các ngươi vẫn mong chờ ánh sáng, vậy thì tương lai nhất định sẽ phải trải qua một lần mất mát nữa."
+"Thân ta có chết cũng không xá gì, nỗi nhục khi sống trốn chui trốn nhủi, nỗi nhục ô danh... Ta đã chịu đủ rồi."
+
+Mãng xà đưa ra một viên ngọc trông như mắt rắn,
+"Vậy ngươi hãy lập lời thề trước con ngươi tuyên thệ này đi."
+"Ta và các thân quyến san hô cũng kết liên minh như vậy."
+
+"Các người đã quên lời dạy của thầy Spartacus rồi sao?"
+"Không được sùng bái thần, tất cả phải dựa vào chính chúng ta!"
+Mãng xà trắng không nói gì, nó tôn trọng ý chí của con dân biển sâu.
+Nếu như sùng bái một cách ngu muội, bị thứ tín ngưỡng mới này quật ngã,
+Đối với những người kháng chiến mà nói, đây rõ ràng là một sự sỉ nhục.
+
+"Vậy ta sẽ lập lời thề trước con ngươi tuyên thệ này."
+"Cũng giống như lúc ta từng mất đi tất cả."
+
+"Năm tháng dài dẳng, hải đảo hình thành, rồng đã rút lui, đất thánh cũng nên có nền thống trị."
+"Nhà Sangonomiya, các Jibashiri, ngự sử của ta - ước nguyện trước con ngươi được thành hiện thực."
+"Từ đây về sau, nếu có bất kỳ bên nào bất mãn gì với chuyện của biển sâu, hoặc có quyết định gì khác."
+"Tòa tháp Dainichi khi nghe thấy quyết định của ngươi sẽ tự động phá hủy, chôn vùi mọi thứ trong quá khứ."
+
+Thần Rắn nói xong câu cuối cùng,
+Sau đó nó dẫn theo con dân còn lại cùng đi lên mặt biển.
+Cũng đã đến lúc thực hiện lời thề của nó với trời cao rồi...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14501_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14501_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..54a39f447
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14501_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+Khái quát Thiên Phong Vạn Vân Thông.
+Bản sao chép toàn bộ mây và gió khắp vùng đất Bắc, được trình bày dưới dạng thơ và hình ảnh.
+Với khoảng mười nghìn bài tụng, mỗi bài là một đám mây, một luồng gió, tên gọi không trùng lặp.
+Hình dạng của mây là do gió tạo nên, thơ ca đã trao cho gió những tính cách đặc biệt.
+Vốn chỉ là những cơn gió vô hình, vậy mà qua cái nhìn của Barbatos lại trở nên thân thiết và gần gũi đến vậy.
+
+Thời thượng cổ có truyền thuyết kể lại rằng, Phong Thần gọi đến tứ phong,
+Xua tan đi băng, đẩy lùi ác thú, tạo ra mây và sương, từ đó Mondstadt được dựng lên.
+Sau này Phong Thần đã cho người phàm sao chép cuốn sách này và đặt tên là "Thiên Phong Vạn Vân".
+Thế nhưng điều đáng tiếc đó là, thời gian đã khiến bản đồ và thơ ca bị mất đi nhiều phần.
+Đa phần những quyển sách ghi chép lại ngàn vạn gió mây đã bị phân tán vào dân gian, trở thanh dân ca và các câu chuyện truyền thuyết.
+
+Cũng từ đó, cội nguồn thiên phong thất truyền, thế nhưng Phong Thần vẫn ghi nhớ điều đó.
+Cho đến khi ma long Durin dang đôi cánh khổng lồ ập đến, Barbatos mới đứng dậy chiến đấu.
+Trong trận ác chiến, nhật nguyệt rung động, Phong Thần cất tiếng hát gọi thiên phong, Phong Long theo hướng gió mà đến.
+Người nắm giữ cuốn sách, có thể biết được tên của ngàn gió cũng như điều khiển sức mạnh vĩ đại nằm trong chúng.
+
+Cho đến nay, bầu trời của Mondstadt đã quay về màu xanh yên bình.
+Phong Thần và Phong Long tìm thấy được nơi quy ẩn mới.
+Còn cuốn sách cũng được đưa cho người đáng tin cất giữ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14502_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14502_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..dec6c42ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14502_VI.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Thánh điển cổ xưa về gió, được truyền từ đời này qua đời khác giữa những người thờ kính Phong Thần.
+Vô số dấu tay lưu lại trên những trang sách dày ố vàng đã bị gió cuốn đi.
+
+Trong thời các vị vua nắm giữ quyền lực trong pháo đài cao, thánh điển đã ghi lại những lời khẩn cầu trong vô vọng.
+Cho đến thời kì băng tuyết và giá lạnh tiêu tan, thánh điển ghi lại niềm vui của sự sinh sôi nảy nở.
+
+Vào giai đoạn giới quý tộc cũ thao túng và chèn ép người dân,
+Thánh điển trong tay những người nô lệ đã thuật lại nỗi khao khát về thiên phong.
+
+Theo dòng thời gian của người dân vùng Mondstadt từ hạnh phúc đến nhẫn nhịn, đấu tranh đến hân hoan, và cuối cùng là tận hưởng sự tự do,
+Sự kiện được ghi chép trong thánh điển cũng vì thế càng ngày càng dày, càng ngày càng nặng.
+
+Cho đến khi vùng đất Mondstadt mới được kiến lập, giáo hội đập bỏ sự thống lĩnh của tầng lớp quý tộc cũ,
+Thánh điển về tứ phong đành cất nơi gác cao,
+Rồi dần biết mất vĩnh viễn trong kho tàng của giáo hội.
+Có lẽ là bởi vì cuốn sách cũng giống như ngọn gió và người dân vùng Mondstadt,
+Không muốn bị ràng buộc bởi bất kì thứ gì.
+
+Dòng tiêu đề trên cuốn sách được viết lại rằng:
+
+Con trai của Phong Thần à, con hãy mãi nhớ rằng:
+Vạn vật đều theo ngọn gió sinh ra và mất đi.
+Chớ đau xót vì ta:
+Ngủ sâu trong lòng đất, chỉ là xương cốt của ta,
+Linh hồn của ta đã hóa thành một ngọn gió trong thiên phong rồi.
+
+Mỗi khi ngửi thấy hương hoa, nghe thấy tiếng lá xào xạc,
+Đó chính là ta đang ngân nga khúc hát tự do, khúc hát của gió.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14503_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14503_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14504_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14504_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..da3ce559f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14504_VI.txt
@@ -0,0 +1,21 @@
+
+"Đây là tín vật của liên minh, cũng là sự thử thách của ta dành cho ngươi"
+"Tất cả trí tuệ của ta đều cất giữ trong ổ khóa bằng đá này"
+Anh nhớ lại lần đầu tiên gặp mặt, cô gái mặc áo dài tay dâng lên tín vật với dáng vẻ trang trọng mà vui vẻ.
+Đúng là ngu ngốc, rõ ràng là không có giao kèo chính thức, rõ ràng chỉ là tự ý hành động cùng nhau...
+Nhưng chỉ nhớ đến giây phút hai người gặp nhau lần đầu, trên thảo nguyên nở rộ bách hợp lưu ly,
+Cũng như lời cuối cùng mà cô ấy nói, giữa những đóa bách hợp lưu ly.
+
+"Những con người ấy, nhỏ bé và mong manh như hạt bụi"
+"Chính vì quá nhỏ bé, bởi vậy không biết khi nào sẽ bỏ mạng trong thiên tai hoạn nạn. Bởi vậy cứ luôn lo sợ"
+"Chính vì lo sợ, nên cứ luôn nỗ lực, mong muốn trở nên thông minh hơn. Ta hiểu điều đó"
+"Vì thế ta nghĩ, nếu sức mạnh của ta so với ngươi quá kém cỏi, thì cứ dùng kỹ thuật và trí tuệ"
+"Cùng lúc sở hữu sức mạnh của ngươi và trí óc của ta... thành phố này chắc chắn sẽ rất tuyệt phải không"
+Cuối cùng cô ấy lặng lẽ mỉm cười, rồi từ từ hóa thành hàng vạn hạt bụi li ti.
+"Xem ra vẫn không thể cùng ngươi đi tiếp. Chuyện về chiếc ổ khóa đó, hãy quên nó đi"
+
+"Đây là tín vật của liên minh, cũng là sự thử thách của ta dành cho ngươi"
+"Tất cả trí tuệ của ta đều cất giữ trong ổ khóa bằng đá này"
+"Nếu có thể mở nó ra..."
+Rất nhiều năm sau, anh ấy vẫn không thể mở ổ khóa ấy, cũng không biết được vế còn lại của câu nói đó.
+Theo thời gian, cánh đồng bách hợp lưu ly ấy cũng đã biến mất không dấu vết.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14505_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14505_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14506_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14506_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..974f14a90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14506_VI.txt
@@ -0,0 +1,29 @@
+
+Huy hiệu "Làn Sóng Trân Châu" của Sangonomiya, tương truyền là miêu tả cơn sóng ôm lấy Watatsumi,
+Với viên ngọc trai sáng bóng. Nhưng cũng có lời truyền rằng là ánh trăng của Omikami soi sáng vùng đất Sango.
+
+Trong giấc mộng biển sâu của Sango và bọt biển, mây trôi và cát biển cùng nhảy múa dưới đáy vực thẳm,
+Những con dân cùng chung giấc mộng với Watatsumi, trong dòng máu mãi luôn lưu truyền niềm hy vọng không bị dập tắt.
+Bầu trời với sắc màu mãi không thay đổi, và phản chiếu hình bóng không có hình dáng cố định xuống đáy biển...
+Dù ở vực thẳm biển sâu cũng không che giấu được ánh hồng từ bi, và như khuếch tán trong sự yên tĩnh và hạnh phúc.
+
+Vào thời đại đó, Thánh Pháp Sư thuở ban đầu đã dùng trí thông minh để dẫn dắt đồng bào,
+Lựa chọn thần dân trong những người lần đầu tiên nhìn thấy bầu trời, cùng hỗ trợ họ dưới sự sợ hãi ánh sáng của dân chúng,
+Sau này Umigozen từng khiến quân Narukami sợ hãi đó, cũng đã từng ca hát cùng với bọn họ,
+Khiêu vũ cùng ánh trăng, miêu tả hình dáng "ấn khóa".
+
+Không bao lâu sau, một cơn phẫn nộ sẽ cự tuyệt giấc mộng mơ ảo của người dân Watatsumi.
+Tiến về phía bão sét, ắt phải đối mặt với sức mạnh không ngừng của sấm sét...
+Nhưng pháp sư luôn mang trái tim trân châu sẽ mãi không thể quên.
+Vô số câu chuyện và vòng hải ngọc sẽ mãi được lưu truyền về sau.
+Và trong đó, sẽ lan tỏa ánh sáng tươi đẹp hơn.
+
+Dù là bẻ nhánh ngọc, hay là giai thoại bồi dưỡng trân châu,
+Hoặc là chinh phục tà vật dưới biển sâu, đem ánh sáng mặt trời đến cho đất nước dưới vực thẳm;
+Thiếu niên từng có danh hiệu "Akuou", đã có màn quyết đấu với Tengu...
+Mọi thứ cũng sẽ như làn sóng dưới ánh trăng, soi sáng tấm lòng của người dân Watatsumi.
+Hãy trao tặng nỗi đau mất mát đó cho nước biển và gìn giữ viên ngọc trai chói sáng đó.
+Hãy để thần thoại mãi lưu truyền về sau giống như "Làn Sóng Trân Châu"
+
+Cho dù đám mây tích điện tồn đọng từng ngày, sức mạnh của tử điện thì hung hiểm khó lường,
+Ánh trăng của Watatsumi cũng sẽ xuyên qua mây đen để lan tỏa ánh sáng.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon14509_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon14509_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd332d64a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon14509_VI.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+
+Đã từng ở ngự tiền cất bước nhảy múa, tiếng chuông réo rắt như vẫn còn truyền đến ngày nay.
+Bóng hình màu trắng đã từng theo đuổi nay đã đi xa, giấc mộng chưa tỉnh mà con tim luôn hướng đến...
+
+"Ta lúc đó chẳng qua chỉ là một loài vật ngu ngốc nhỏ bé, linh trí làm sao dám so sánh với Bạch Thần chủ mẫu đại nhân"
+"Xông xáo lỗ mãng, giống như đang kiếm ăn trong tuyết, khát khao được điện hạ để mắt đến"
+"Nghĩ đến cũng tức cười, cũng chính vì sự ngờ nghệch và không biết sợ sệt này, mà ta đã may mắn được điện hạ thương xót"
+"Và cứ thế, ta đã nhận được vinh dự theo hầu hạ chăm sóc điện hạ"
+
+"Sau đó thì, Saiguu đại nhân không trở về nữa, các tiền bối trước đây cũng đã lưu lạc"
+"Kẻ bất tài như ta mới nhận chức "Miko", từ đó mới phát triển được như thế này"
+"Cứ như thế, nhiệm vụ chọc cho điện hạ vui đã không may rơi vào ta"
+"Vào cái đêm hôm đó, lần đầu tiên dâng Vũ Điệu Kagura, mới biết được "quá khứ" là gánh nặng như thế nào"
+
+Tiếng chuông xa dần, Bạch Đại Hồ vừa là thầy vừa là bạn đã biến mất trong dòng sông cũng giống như giấc mộng trôi xa,
+Tiếng chuông vọng lại, trong dòng xoáy không lối về, cồn cát ngoan cường cũng dần rời rạc và tan rã.
+Bóng hình trắng tinh của cố nhân hiền hòa, cũng đã sớm hòa tan trong ký ức đen tối,
+Người con gái của tộc tiên hồ đã tiếp quản Chuông Kagura, nhảy múa vì một "hiện tại" hoạt náo.
+
+Tengu cố chấp đã quen biết từ nhỏ, mượn danh nghĩa "rèn luyện" mà dọa cô ta phải lên núi khổ hành,
+Nhưng lại thương tình thân thế cô độc của cô, mà tiến cử đứa trẻ đó cho những kẻ cổ hủ nhà Kujou.
+Cũng đã từng đấu với tộc Oni ương bướng, quả nhiên đã bại dưới nghị lực siêu thường của cái tên đó...
+Nhưng kẻ bất tài như ta đã dùng kế mọn, cũng phần nào tăng thêm tính thú vị cho bản thân trận đấu.
+Đã từng liên lạc với bán tiên của quốc gia xa xôi, tặng nhau tảo biển tươi mới mà mềm mại,
+Nhưng vẫn cảm thấy không thể hiểu được thứ tình yêu khờ khạo mà sâu đậm đó, đối với tiên chúng mà nói chẳng lẽ không phải là sự trói buộc hay sao?
+Ánh trăng đêm trong vườn ngự uyển xuyên qua những tán cây và cánh hoa, trải xuống khoảng sân trống trải.
+Vẫn đẹp lung linh như vô số viên ngọc trai lấp lánh, nhấp nháy trong con tim mỏng manh của ta...
+
+"Trong hàng trăm mùa xuân thu ngắn ngủi này, ta đã rong ruổi trên thế gian với nhiều thân phận khác nhau"
+"Tuy chưa từng may mắn được kết duyên với người phàm, nhưng vẫn hiểu được sâu sắc nét đẹp của con người"
+"Điện hạ - người mà ta đã cả gan xem là bạn chí cốt, chắc sẽ càng có nhiều thời gian để mà du ngoạn"
+"Cùng nhau nhìn ngắm thế gian không hoàn mỹ này, tận hưởng niềm vui yêu hận biệt ly nhé"
+
+Điện hạ mãi chìm đắm trong mộng cảnh vĩnh hằng, phải luôn có người bảo vệ chúng sinh.
+Vì để trấn áp oán hận của ác quỷ Kuroami, đã từng dựa vào vật không may mắn để lộ thân phận,
+Vì để xoa dịu cơn bạo động của Tanuki Đầu Hói Kosanta, mà đã từng dùng pháp lực yếu ớt để bỡn cợt nó.
+Những tên hải tặc lâm tặc quấy nhiễu các hòn đảo, cuối cùng đã tan rã vì trúng kế ly gián nho nhỏ,
+Còn những kẻ kỳ lạ giống như những trang giấy trắng, không hề bị tổn hại bởi mặt trời mặt trăng...
+Hy vọng "y" có thể bước lên con đường chính đạo, chứ không trở thành hậu hoạn.
+Linh hồn đen tối của những kiếm hào, dị thú mai phục trong rừng sâu, cũng bị xua đuổi đi hết...
+So với giấc mộng vĩnh hằng mà điện hạ theo đuổi, những thứ này chẳng qua chỉ là khúc nhạc đệm thoáng qua,
+Những ngày tháng chờ đợi điện hạ thức tỉnh dường như là vô tận, nhưng ta cho rằng mình có rất nhiều thời gian.
+
+"Dù sao so với trong tịnh thổ không gió không trăng, so với những đóa hoa sen và hoa ưu đàm mãi không úa tàn đó"
+"Người phàm tục như ta không chịu nổi sự cô đơn đó, người không mơ ước không có con tim cũng khó tránh sự nhàm chán"
+"Chi bằng cười vui bẻ nhánh hoa lôi anh đào, cùng đám youkai xấc xược thoải mái nô đùa"
+"Những thứ này ấy mà, đều là quá khứ không mấy xa xôi, nhưng cũng là tương lai tràn đầy hy vọng"
+"Không biết khi chờ đến lúc tuyết tan, có còn được cùng điện hạ ngắm nhìn những mầm non màu tím nhạt đó không nữa"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15101_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15101_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8033f3d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15101_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+
+Theo truyền thuyết trước đây, Mondstadt đã từng dùng cung nỏ tấu nhạc,
+Hoặc những nhạc sĩ lang thang dùng dây đàn bắn tên.
+Nhưng đó chỉ là truyền thuyết từ lâu đời.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15201_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15201_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d108803f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15201_VI.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+
+Thợ săn phải đứng ở nơi có gió. Tránh đứng thẳng khi trèo trên sườn núi.
+Cho dù con mồi là dã thú, ma vật hay ác nhân.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15301_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15301_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9d7d9a21e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15301_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Tương truyền, quạ đen là sứ giả báo tử.
+Nếu đính lông quạ lên trên cánh cung,
+Thì mỗi lần dây cung vang lên sẽ là lời tuyên cáo cuối cùng cho con mồi.
+Hay chí ít, đó là lời nói của thương nhân khi nhắc về vũ khí này.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15302_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15302_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c10b9fe42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15302_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Trong truyền thuyết, những việc đã xảy ra trong quá khứ sâu xa.
+Đó là bị kịch thời viễn cổ, huynh đệ dùng vũ khí tương tàn lẫn nhau.
+Trong đó có một cung thủ vĩ đại đã chịu sự sỉ nhục, từ đó anh hạ lời thề:
+Trước khi truy sát kẻ địch, trước khi bắn mũi tên xuyên qua yết hầu của kẻ địch,
+Trước khi để dòng máu của kẻ địch khô cạn, tuyệt đối không rửa chân.
+Cũng theo truyền thuyết, người đó cuối cùng vì viêm chân mà ngã xuống.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15303_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15303_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..32ff4fb29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15303_VI.txt
@@ -0,0 +1,5 @@
+
+Cung Phản Khúc được tạo ra từ gỗ, xương và gân của động vật.
+Nếu nằm trong tay thợ săn có tài thiện xạ thì có thể bắn hạ được đại bàng đang bay trên trời cao.
+Đó là sự cao ngạo của người thợ săn, đồng thời chứng minh cho cung thuật cao siêu.
+Thế nhưng chỉ đáng thương thay cho chú chim kia.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15304_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15304_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e95140552
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15304_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Trước kia có người muốn cải thiện tầm bắn và độ tinh chuẩn của nỏ kéo. Anh nhận ra rằng:
+Nếu tăng sức mạnh nỏ kéo để cải thiện tầm bắn, thì quỹ đạo sẽ bị lệch hướng.
+Vậy là anh đã thay các viên bi bằng một cây gỗ dài, phía sau dính lông chim để thích nghi với luồng không khí.
+Sau đó tiếp tục bỏ đi phần tay cầm, hai bên tay cung được kéo dài và uốn ngược với lòng cung để tăng sức kéo.
+Cuối cùng anh biết được mình đang làm một cây nỏ.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15305_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15305_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f2a89af2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15305_VI.txt
@@ -0,0 +1,6 @@
+
+Tương truyền rằng, ở một quãng thời gian nào đó trong lịch sử cổ xưa kia,
+Người dân cảng Liyue, thích dùng cung đưa tin.
+"Như vậy chẳng phải sẽ bắn vào người đi ngang qua sao"
+"Chính vì vậy, cây cung này mới thành món đồ cổ"
+Ông chủ tiệm đồ cổ cười mỉm, vuốt nhẹ hàm râu của mình.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15306_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15306_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d22d41d5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15306_VI.txt
@@ -0,0 +1,7 @@
+
+Muốn phát động được lực của cung, cung thủ phải có bắp tay chắc khỏe kết hợp với tài thiện xạ cao cường.
+Cây cung được làm bằng gỗ mun cứng chắc hơn các cây cung thường, vì thế yêu cầu về lực tay cũng cao hơn hẳn.
+Thế nhưng có người cho rằng, mun đen không phải là chỉ thứ gỗ làm nên cây cung.
+Mà ám chỉ trước kia, từng có xạ thủ dùng gỗ mun tạo thành cung, săn giết các loài ma vật gây hại.
+Cho đến khi ngón tay bị nứt toác, cung gỗ mun bị máu nhuộm đen, cho đến khi trái tim của chàng thợ săn bị chém giết nhuộm đen.
+Màu máu đen trên cung có thể rửa sạch được, thế nhưng linh hồn đã bị nhiễm bẩn thì không thể nào quay trở lại màu sắc ban đầu được.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15401_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15401_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4efd4c4d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15401_VI.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+
+Cung Phản Khúc của đội Đội Kỵ Sĩ Tây Phong chỉ ban cho những xạ thủ tài ba có thời gian hoạt động dài và có cung thuật xuất chúng.
+Cung được tạo nên từ gỗ sồi, kỹ nghệ gia công đặc biệt khiến cây cung giữ được sự chắc chắn của gỗ, lại nhẹ nhàng dễ mang như kim loại.
+Dây cung chứa đựng sự huyền bí của kĩ thuật giả kim và ma pháp, khiến người dùng cung này có thể bắn cả trăm mũi tên mà bàn tay không hề đau đớn.
+Chiếc cung này không chỉ là phần thưởng cho người có ý chí kiên cường thủ hộ Mondstadt, mà còn là món vũ khí lợi hại của vệ sĩ.
+
+Trước kia, Đội Kỵ Sĩ Tây Phong từng có đội quân bắn cung vô cùng xuất sắc được gọi là Kỵ Sĩ Trinh Thám.
+Người sáng lập là một thủ lĩnh lính đánh thuê đến từ Liyue, người đã truyền lại toàn bộ kiến thức cả đời của mình cho Kỵ Sĩ Trinh Thám.
+
+Dù cho đó là khả năng truy tìm nơi hoang dã, hay bản năng cảm nhận nguy hiểm, đều là những thứ kỵ sĩ không có sẵn.
+Do đó, kỹ thuật của Kỵ Sĩ Trinh Thám là vô cùng quý giá đối với đội kỵ sĩ.
+
+Cho đến khi Kỵ Sĩ Trinh Thám đầu tiên, bằng cách nào đó đã rời bỏ đội kỵ sĩ.
+Sau đó, nhánh quân này chỉ còn tồn tại trên danh nghĩa. Có điều biên chế được giữ lại cho đến ngày nay.
+Ngày nay, vẫn còn những người làm việc chăm chỉ để không làm ô nhục Kỵ Sĩ Trinh Thám.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15402_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15402_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ae7ae47b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15402_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Nhạc cụ được chế tác tinh xảo, mỗi một nốt được làm bằng các loại dây với chất liệu khác nhau.
+Khi sử dụng, mỗi dây cung rung lên như tiếng nhạc của nước chảy.
+Cùng lúc cũng có thể bắn ra những mũi tên xuyên tâm. Cái chết nối gót mà đến kèm theo âm thanh của bản nhạc.
+
+Sau khi đoàn nhạc giải nghệ, dây cung bị dao cắt đứt, trong phút chốc vang lên thứ âm thanh chói tai.
+Hiện nay nó chỉ còn lại dây cung, đã mất đi âm thanh cao ngạo. Nhưng nó vẫn là vũ khí giết người.
+
+Gánh hát rong có thể khiến những con chim rơi xuống đất, đôi khi chỉ nhờ vào âm thanh của đàn, đôi lúc lại là mũi tên đi kèm với nó.
+Giống như gió theo tiếng đàn và hoa trên Vực Hái Sao, nhạc sĩ phiêu diêu mà vô cùng kiên định.
+Khởi nghĩa thất bại, phần lớn đoàn nhạc đều phân tán.
+Nhạc sĩ ở lại cuối cùng, gảy dây đàn để bảo vệ bạn bè với mưa tên. Tiếng nhạc và tên cuối cùng cũng dùng hết.
+
+Nhạc sĩ đến từ Fontaine dị quốc tuyệt đẹp. Anh đi qua nhiều nước để tìm thấy trái tim và định mệnh thực sự của mình.
+Người ta nói rằng trong cung đình nơi quê hương anh, các cô gái đã khóc vì tin rằng anh đã ra đi không lời từ biệt.
+
+Người ta nói rằng anh ta đã yêu một cô gái dân thường ở Mondstadt, nhưng cô được chọn là công chúa bi thảm của lễ đánh cầu.
+Người ta nói rằng anh đã không hối tiếc về số phận của cái chết của mình ở nơi tha hương.
+Anh chỉ hối hận vì cuối cùng anh cũng tìm được tình yêu, nhưng không bao giờ có cơ hội hát một bản tình ca...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15403_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15403_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..833722b89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15403_VI.txt
@@ -0,0 +1,14 @@
+
+Trên vách núi phía đông hướng về biển, thuở ban đầu người dân cúng tế cho chủ nhân của thời gian và chủ nhân của gió.
+Họ tin rằng "Sự tích được gió mang đến, sinh sôi là do thời gian", hai thứ thường lẫn vào nhau.
+Chiếc cung này kể về câu chuyện khai hoang, thuật lại công cuộc khai hoang đầy gian khó.
+Cây cung săn bắn vốn không thể kéo rời, đã trở nên linh hoạt và cứng chắc trong gió thời gian.
+
+Thanh cung này thuộc quyền sở hữu của gia tộc kiêu ngạo Lawrence.
+Trong quá khứ cổ đại, họ đóng vai những chiến binh tiên phong trong tuyết.
+
+Màn đầu tiên của buổi lễ kể về câu chuyện của những người tiên phong chinh phục trái đất bằng sức mạnh và trí tuệ.
+Trong suốt thời gian lịch sử lâu dài, họ vẫn đóng một vai trò như vậy ngay cả khi các nghi lễ không còn nữa.
+
+Vai trò này sau đó đã bị hiểu sai ý nghĩa. Họ dần dần tự coi mình là kẻ chinh phục, vua chúa,
+Dần dần dấn thân vào một con đường méo mó, và cuối cùng mất đi sự ưu ái của gió thành Mondstadt.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15404_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15404_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cae2cee6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15404_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Thanh trường cung từng được giới quý tộc cũ vùng Mondstadt sử dụng, quá trình gia công vô cùng tinh tế.
+Chính vì vậy, trải qua nhiều đời, vẫn tốt như xưa.
+Săn băn trước kia từng là một trong những thú vui tiêu khiển của giới quý tộc xưa.
+Dưới sức mạnh của tự nhiên và trời đất, họ đem chiến lợi phẩm sau các chuyến đi săn phân cho con dân của mình, giữ gìn phẩm đức và danh vọng của mình.
+Thế nhưng sử sách ghi lại, đến cuối cùng họ quên đi phẩm đức và danh vọng, dần dần mất đi cả quyền lực.
+
+Sau cuộc nổi dậy, gia tộc Lawrence, người cai trị Mondstadt từ lâu đã bị lật đổ.
+Nhân danh đội kỵ sĩ chân chính mới thành lập cũng không trừng phạt quá nhiều,
+Thay vào đó, họ đày một nhóm người còn lại của tộc Lawrence ra bên ngoài Mondstadt và không bao giờ được quay lại.
+
+"Trên đường lưu vong, bố đã than vãn về sự phản bội của con người, thay đổi thời đại và cái kết của lịch sử."
+"Chúng tôi nhìn thấy những người từng là con dân của chúng tôi ca hát và nhảy múa trên vùng đất xanh, rời xa quê hương."
+"Sau nhiều năm, tôi nhận ra rằng chính gia đình Lawrence của chúng tôi đã phản bội và thay đổi. Mondstadt nên được như vậy"
+
+Vennessa chỉ là đôi tay cuối cùng lật đổ ngôi biệt thự đang mục nát. Trước cô ấy, làn khói của sự tức giận đã bắt đầu bộc lộ sức mạnh.
+Cho dù là tên trộm nghĩa hiệp trong hẻm tối được xướng tên, hay là cô gái nhìn thấy cái chết, hay là đoàn nhạc kiếm với ý đồ hành thích,
+Dòng máu của Mondstadt mãi lưu truyền linh hồn phản kháng.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15405_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15405_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..7ee15d05f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15405_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Cây cung cũ cứng như sắt thép, từng thuộc về xạ thủ lừng danh,
+Từng thấy ma vật và thổ phỉ như ngọn lau đổ xuống trong mưa.
+Tương truyền rằng, người này đam mê với xạ thuật,
+Tiếng dây cung không chỉ như bão sét,
+Mũi tên xé toạc không gian như cơn mưa sắt che lấp mặt trời.
+
+Cung thủ vào những năm cuối đời đã nhận ra:
+"Lời nói hay thì không có tiếng, tài bắn giỏi thì không thấy mũi tên"
+
+Từ đó không còn nói về trận đấu mà cung tên va chạm vào nhau trên không trung nữa.
+Cũng không nói về những con quái vật bị bắn hạ.
+
+Từ đó về sau, ông chôn vùi đại cung và ẩn cư ở vùng núi bên ngoài thành phố.
+
+Về cái chết của ông, có truyền thuyết kể rằng:
+Khi ông còn sống, căn biệt thự vang lên tiếng dây cung cùng mũi tên tím, khiến ma vật tà quái không dám đến gần.
+Đêm anh chết có gió và mưa. Sấm vang lên, khiến tia điện xuyên ngang bầu trời, như tên bay.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15406_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15406_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f56e4241
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15406_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+
+Cung cổ tạo ra ở xưởng chế tạo vũ khí Liyue. Số lô không xác định, thời gian hoàn thành của nó cũng không được ghi chép trong sách cổ liên quan.
+Dùng gỗ chá hơn 50 năm, được phủ sợi vàng, khảm thép để làm thành tay cung.
+Dây cung được tạo thành từ nhánh Bạch Thụ nằm sâu trong lòng đất, mềm như tơ lụa mà chắc chắn không thể đứt.
+
+Nhà họ Yun của Liyue từng quảng bá một bộ binh khí phổ huyền thoại có tên "Mẫu", để đột phá những ràng buộc và biến đổi binh khí.
+Trường cung cũng được liệt trong những loại binh khí phổ biến.
+Nhận lời mời của bạn thân Yun Hui, nghệ nhân Han Wu đã tự mình tạo ra trường cung trong sách.
+
+Ông đã uỷ thác các đội tàu thu thập hàng trăm loại nguyên liệu, cuối cùng đã chọn cây gỗ Chá, thép, nhánh bạc giữa vô vàn nguyên liệu quý hiếm khác.
+Các vật liệu thành phẩm thượng thừa, thân cung kiên cố dễ cầm, chạm tay hơi mát.
+Vẻ đẹp của cây cung đẹp tựa trăng khuyết trên bầu trời, nhưng có màu tối hơn mặt trăng, giống như trăng treo giữa bầu trời đầy sương.
+Khi tên vút bay cắt ngang bầu trời, dây mỏng mà lạnh, lộng lẫy như ánh trăng tàn, nhìn qua không bao giờ quên.
+
+Cung được đặt tên "Đạm Nguyệt"
+Giống như dung mạo của mỹ nhân, khiến người ta mê mẩn bắt chước, trong tương lai, tất cả các trường cung ở Liyue nhất định sẽ phảng phất hình bóng của Đạm Nguyệt.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15407_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15407_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..98bb519ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15407_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Khắp nơi trên thế giới đều tìm đến Liyue, đó là niềm vinh dự đối với thương cảng to lớn này.
+Kho báu từ khắp nơi trên thế giới cũng theo dòng người đổ về cảng Liyue.
+Chỉ là cây cung ngắn, thế nhưng thiết kế đặc biệt, gia công tinh xảo khiến sức công phá của nó mạnh mẽ hơn nhiều so với các loại cung dài khác.
+Vì thế càng khó bảo trì hơn các cây cung thông thường. Thay vì nói vũ khí, chẳng bằng bàn luận sự kết tinh của trí tuệ dị tộc.
+
+Cung này đã được cải tạo bởi học giả nước ngoài, khi ghép lại đã thêm ròng rọc vào đáy cung.
+Các học giả không quan tâm đến người lính hay võ thuật, không muốn nhìn thấy máu rơi...
+Nhưng mắt thấy sự biến dạng của cây cung bị uốn cong, tên lông vũ bay lên...
+Anh bị loại "vũ khí" này mê hoặc, thúc đẩy anh biến đổi cây cung làm cho nó mạnh hơn.
+
+Dù anh ấy sớm đã biết điều này: Tác phẩm của bản thân cuối cùng sẽ được dùng trong chiến tranh, cuối cùng sẽ dùng để giết chóc.
+Nhưng nhà học giả vẫn đắm chìm trong việc ưu hoá cấu tạo và cảm nhận vật liệu tốt.
+Trốn tránh thực tại, không ngừng tối ưu cây cung.
+
+Nhưng cây cung này cuối cùng được một binh sĩ tiện tay nhấc lên, bắn hạ con chim nhạn.
+"Đúng là một cây cung tốt"
+Người lính vô tình cất lời khen ngợi tự đáy lòng.
+Nhưng tiếng chiêm chiếp của chú chim sắp chết, cũng như mũi tên sắc nhọn đâm trúng trái tim anh.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15408_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15408_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cdfd0213f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15408_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+
+Trường cung được làm từ hắc nham rất hiếm có. Giương cung lắng nghe gió, bắn ra tên bách phát bách trúng.
+Giữa thân cung có đoạn màu đen, hai đoạn huyết sắc, chạm tay mát mà không lạnh. Giương cung bắn tên, giống như sao băng trên trời đủ để đuổi gió tìm lôi.
+
+Gia tộc họ Yun ở Liyue là gia tộc rèn binh khí lâu đời. Vào thời điểm đó, gia chủ thế hệ thứ bảy là một trong thất tinh, giàu có và nổi tiếng.
+Yun Hui chỉ có một người con gái, tên gọi Huang. Theo truyền thống của gia tộc, sau khi cô kết hôn chồng cô sẽ ở rể và tiếp quản công việc.
+Từ nhỏ đã tập võ, tính cách mạnh mẽ, không hề thích như vậy, cô kiên quyết muốn tiếp quản gia nghiệp với thân phận nữ nhi, đã dẫn đến vô số tin đồn.
+Nhưng khi Yun Huang khó khăn nhận chức.
+
+Lúc này trái đất không còn bình yên. Núi đồi, hang động đều sụp đổ, đất trời rung chuyển.
+Bảo thạch sâu trong lòng đất rất khó để khai thác, thật khó để có thể kế thừa tay nghề rèn binh khí.
+Trong đêm, Yun Huang khó mà chợp mắt, cô lo sợ nghiệp rèn trăm năm của nhà họ Yun bị hủy trong tay mình.
+Trong vô vàn lo lắng, cô chỉ có thể cầu nguyện với trời, hy vọng các vị thần có thể ban phép giải quyết vấn đề khó khăn của cô.
+
+Hance lúc trước từ bỏ gia nghiệp vân du thiên hạ, lúc này mặc trên người trang phục thợ thủ công, đến thăm hỏi.
+Anh lấy ra một chiếc hộp gỗ, dựa theo bản vẽ "mẫu" mới của bố anh trong những năm cuối đời sửa đổi. Lại lấy ra cây cung, rồi nói:
+"Chuyện này bắt đầu bởi hắc nham, hy vọng có thể dùng hắc nham để kết nối, nghe nói trưởng quầy Yun thích bắn cung, nếu không chê mời thử một chút"
+Huang hướng mũi tên lên trời, tên bay như mũi giáo ngược chiều phóng vào trời sấm, còn tiếng động của dây cung vang vọng rất lâu trong cánh rừng.
+Xa xa dưới ánh trăng, cô chỉ cảm thấy thời cơ đã đến...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15409_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15409_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b10fd0d61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15409_VI.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+
+Cây cung từng thuộc về một tay thợ săn nào đó, có màu xanh biếc dễ dàng hoà nhập vào khu rừng hoang.
+Giống như con thú đi giữa đồng cỏ xanh ngát và rừng cây dưới ánh sáng ban mai thanh khiết,
+Chưa bao giờ có một chút ác ý, cũng chưa bao giờ phóng ra mũi tên cho mục đích nào khác ngoài sinh tồn.
+
+Người thợ săn vô danh lớn lên trong sự dạy bảo như vậy, ở một nơi cách xa thành phố...
+"Chúng ta ra đời trên thảm cỏ xanh mướt. Chỉ cần có cỏ tươi và bóng mát là có thể vượt qua không có gì trở ngại"
+"Chúng ta không khác gì muông thú, miễn là tuân theo luật của trời đất thì không phải sợ hãi sự sống và cái chết.
+"Tuân theo vạn vật trong tự nhiên, khi sinh mệnh kết thúc sẽ đi đến vùng đất hoang vu bất tận"
+
+Tuân theo niềm tin này, người thợ săn không để lại dấu chân và sẽ không trở thành kẻ thù của thế giới tự nhiên.
+Xoa dịu con thú bị mũi tên xuyên qua tim, cho đến khi sinh mệnh của nó trở về với tự nhiên.
+Nếu thảm hoạ không xảy ra, nếu cô ấy không đi theo những vệt máu trên ngọn cỏ,
+Nếu không gặp thiếu niên mù đang hấp hối dưới gốc cây nơi thường đến nghỉ ngơi,
+Vậy thì cô ấy sẽ không vì khao khát trả thù, máu tươi và ánh lửa lay động trong lời nói...
+
+"Viridescent tốt bụng, nhất định không được quên"
+"Nhất định không được quên, bạn thuộc về những thảm cỏ xanh, là đứa con của rừng cây"
+"Không thể bắn tên vì tranh đấu, vì sự thù hận, vì cái gọi là vinh dự"
+"Kẻ nhuốm máu sẽ không bao giờ có thể tìm thấy vùng săn bắn xanh biếc bất tận kia"
+
+"Chí ít, đừng để cây cung này bị vấy bẩn bởi chém giết hận thù"
+"Cho dù tôi không thể đến được nơi ấy, gặp sư phụ và những người ruột thịt chưa từng gặp mặt"
+"Chí ít hãy giữ cây cung này được sạch sẽ, để nó có thể truyền đạt suy nghĩ và sự áy náy của tôi"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15410_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15410_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4c3715e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15410_VI.txt
@@ -0,0 +1,18 @@
+
+Chiếc cung được tô vẽ bằng gam màu tối để dễ dàng hoà vào màn đêm sâu thẳm.
+Vốn là sự lựa chọn số một của những nhà quý tộc phong độ lịch lãm trong cuộc săn bắt,
+Nhưng nó lại rơi vào tay tên trộm nghĩa hiệp không bao giờ bị bắt.
+
+Người dùng nó đã từng lặng lẽ bắn hạ vương miện của quý tộc,
+Đã từng bắn đứt chiếc thòng lọng đang siết chặt, đã từng bắn hạ vũ khí của đám lính truy đuổi.
+Cũng từng tuyên bố sẽ đem lại ánh sáng cho thời đại đen tối,
+Mang lại công lý, của cải và nụ cười cho những người bị áp bức.
+
+Trong quá khứ, anh đã mang lại công lý, của cải và nụ cười cho những người bị áp bức, mang lại sự sợ hãi, tức giận, và những đêm mất ngủ cho đám người quyền quý,
+Trong màn đêm với bước chân nhẹ như mưa trên các con hẻm, mái nhà, sân thượng và tiếng hát của những nhà thơ trong quán rượu, trên quảng trường,
+Cũng bởi cây thương sắc nhọn, ma nữ mắt xanh chuyên săn lùng những tên trộm, đã dâng tặng viên pha lê xanh biếc được lấy từ vua vũ khí của quý tộc.
+
+Nhưng đến cuối cùng, anh cũng không thể đem lại nụ cười cho nàng ma nữ lạnh lùng như ngọc bích mà mình đem lòng cảm mến.
+Cuối cùng, trên khuôn mặt như đoá hoa của ma nữ đang tìm kiếm cái chết bị khắc dấu ấn tội nhân, sau đó nàng biến mất...
+Cuối cùng tên trộm nghĩa hiệp đã nghe theo lời khuyên của em ruột, từ bỏ lời thề, trốn ra biển cả nơi mà không thuộc về ai...
+"Không biết liệu cô ấy còn nhớ bài hát của tôi? Còn nhớ những năm tháng dõi theo tôi trong con hẻm mùi rượu và những bài hát dành riêng cho cô ấy"
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15412_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15412_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..511599f6b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15412_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+...
+"Tiểu thư, trong hành trình của người, không giọt nước mắt nào sẽ rơi vô ích."
+Khi cuộc du hành ở vùng đất câm lặng kết thúc, Ozvaldo Hrafnavines đã nói với công chúa như thế.
+
+Trong cuộc hành trình vượt qua thời không dài đằng đẵng, "Công Chúa Định Tội" và "Quạ Đen Oz Chém Đứt Ngày Và Đêm" đã chứng kiến kết cục của vô số câu chuyện. Từng giọt mưa rồi sẽ hòa vào biển đắng ở cuối hành trình. Nỗi giận dữ trước sự bất bình của những thiếu niên rồi cũng sẽ bình lặng. Nếu mỗi tâm huyết không bị tan thành cát bụi theo dòng chảy của thời gian, thì cũng sẽ đi chệch quỹ đạo. Cuối cùng, ngay cả nhánh của Cây Thời Gian nơi đất nước Cộng Hòa Reman tráng lệ ngự trị cũng bị chặt bỏ, để nhường chỗ cho quốc gia của một kẻ trong cặp song sinh sói thống trị.
+Tất cả những gì trên thế gian cuối cùng rồi cũng sụp đổ, để đến vương quốc tương lai của công chúa. Trong vườn linh tĩnh mịch đen đặc, tìm kiếm cho mình một góc tối để nghỉ ngơi.
+Nhưng mặc dù vậy, khi Droctfult đánh trả lại "quái thú thế giới" vì giấc mơ thời niên thiếu, cuối cùng lại bị móng vuốt của nó xé nát, công chúa vẫn rơi lệ.
+
+"Hãy nhớ lấy, Ozvaldo Hrafnavines, công chúa của Vùng Đất Đêm Niết Bàn sẽ không khóc."
+Cô ấy đã trả lời rằng, "Trên đời này ai mà không mang tội lỗi. Vào thời khắc tiếng chuông phán xét vang lên, màn đêm đen tối sẽ lại giáng xuống. Còn dáng vẻ vùng vẫy của con người và dã thú trong đó, chẳng qua chỉ là điệu Van trong đêm mà thôi."
+
+"Đúng như lời mà tiểu thư đã nói."
+"Hừ, hiểu thì tốt."
+"Vậy còn câu chuyện này, tiểu thư có còn nhớ không"
+
+Khiến cho vùng biển nước hoa của vũ trụ nguyên sơ tỏa sáng rực rỡ, lại khiến cho hai trong ba vầng trăng sáng làm náo động bầy thú ở vương quốc Arianrhod, bị thanh kiếm đã cắt đứt đường biên giới của thế giới nghiền vỡ, hóa thành hạt cát nhỏ đến nỗi ngay cả Ma Nhãn của công chúa cũng không nhìn thấy.
+Hoặc có lẽ là như vầy: Ánh trăng đã từng soi sáng vũ trụ, mang đến giấc mơ và lời ca cho những người say ngủ ở cả ba thế giới, lại đem đến khát vọng cho bầy thú lang thang giữa bình minh và hoàng hôn, cuối cùng hóa thành hạt cát nhỏ bé. Nhưng ngay cả như thế, họ cũng muốn được ở trong đôi mắt sáng ngời vĩnh cửu của công chúa, mang ánh sáng huyền ảo của họ đến nhiều vùng hơn.
+
+Không sai, công chúa sẽ không rơi lệ.
+Chỉ là hạt cát vô lễ rơi vào khóe mắt cô, là phản ứng tự nhiên của cơ thể mà thôi.
+
+-Hết-
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15413_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15413_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b55c85f8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15413_VI.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+
+Trong giấc mơ Mondstadt, có một loại hoa bay bổng nhẹ nhàng,
+sinh trưởng trong gió bão và giá lạnh, bung nở trong băng tuyết cuồng phong.
+
+Khác biệt với những loài hoa cỏ tầm thường bị gió bão nhổ bật gốc,
+Đóa hoa được mệnh danh là "Hoa Gió", gió càng dữ dội thì thân rễ càng chắc khỏe.
+Ngày nay, cuộc đấu tranh chống lại bạo quân của người phàm từ thuở xa xưa bị xem như chuyện cười trong lễ hội
+Dáng hình của hoa dần mờ nhạt, tan vào trong tiếng gió xa xôi.
+
+"Tặng bạn đóa hoa vô danh, mong cho những ngày xuân mà bạn chưa từng trải qua đừng trở nên vô nghĩa"
+"Mong cho bạn đáp lại bằng niềm hy vọng và nụ cười, cùng tôi chào đón một ngày gió bão dừng chân vì mệt nhoài"
+
+Vào thời đại mà bạo quân liếc nhìn vạn dân dưới tòa tháp cao, những người ôm ấp tự do đã từng gọi nhau như thế này.
+Những con người tìm kiếm sự can đảm, ước mơ được vùng dậy dệt nên những ẩn số như một ám hiệu.
+Những bông hoa cô đơn mong manh năm xưa nở rộ trong gió, dần dần nở đầy núi rừng hiu hắt,
+Cứ như thế, những thần dân đã từng thờ ơ, phiêu bạt, trôi theo dòng nước dần trở thành anh hùng hào kiệt kiêu ngạo và không sợ hãi.
+Vị vua cau có cố thủ trên ngọn tháp ngày càng nhỏ bé và khúm núm, không thể dẹp yên được cơn thủy triều đang dâng trào mãnh liệt.
+
+"Tặng bạn đóa hoa vô danh, mong cô ấy sẽ trao vương miện anh hùng cho chúng ta, bảo vệ mùa xuân và bầu trời này"
+"Cầu mong cho nắng mai hóa thành tinh linh, cùng chúng ta tận hưởng ngọn gió tự do thực sự"
+
+Trên phế tích của ngọn tháp cổ xưa, dưới sự reo hò của mọi người vì có được cuộc sống mới, trong lời hát ca và nước mắt,
+một chiến binh tóc đỏ quay lưng về vị thần mới sinh, ẩn mình trong đám đông như những hạt mưa bị vùi trong con sóng.
+anh ấy chính là người tiên phong dùng Hoa Gió để truyền đạt khẩu hiệu, dệt nên ánh ban mai trong đêm dài tăm tối trước bình minh.
+Tên của chiến binh ấy đã sớm bị chôn vùi theo thời gian. Nhưng huyền thoại về anh, vẫn mãi được truyền tụng trong thơ ca.
+Một ngàn năm sau, một kỵ sĩ tóc đỏ khác tiếp tục nối bước theo anh, soi sáng giai đoạn lịch sử tăm tối của dòng dõi hoàng tộc.
+Cũng như vận mệnh của "Hoa Gió": Dưới áp lực nặng nề, khi không thể không vươn lên, mới có thể nở rộ đẹp đẽ,
+Số mệnh của gia tộc này, e là vĩnh viễn sẽ không thay đổi: Vùi mình trong đêm đen tăm tối, để mang lại ánh lửa soi sáng muôn nơi...
+
+Hình tượng của "Hoa Gió" dần biến mất theo dòng chảy của thời gian.
+Tên của nó trong những năm tháng hòa bình, lại mang hàm ý về tình yêu và niềm reo ca.
+Đây có lẽ là sự khao khát của những người đã kiên định bước đi trong thời đại đen tối...
+
+"Đóa hoa nở rộ vốn dĩ nên tượng trưng cho tình yêu, tượng trưng cho mùa xuân đang đến,"
+"Chứ không còn là khói lửa chiến tranh, là ám hiệu của những người phất cờ khởi nghĩa..."
+
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15414_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15414_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..89ad06416
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15414_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+"Mau xuống đi. Nữ nhân ở trên thuyền chỉ làm vướng tay vướng chân!"
+Tên cướp có tên Ako Domeki quay lưng lại nói.
+Nhưng nghe thấy điều này, nữ pháp sư lại không nhịn được nhếch môi.
+Nếu người dạy tôi bắn cung không xuất chinh cùng với tướng quân,
+vậy thì bây giờ con trai chúng tôi có lẽ cũng bằng tuổi Dozaemon.
+Và có lẽ tôi sẽ lấy họ là Takamine, hoặc anh ấy theo họ Asase cũng nên...
+
+Giọng điệu của Dozaemon, và cái cách cố tình quay lưng về phía ta,
+hệt như cái cách mà anh ấy bỏ đi cùng với thanh đao.
+Vì vậy lần này, tôi tuyệt đối sẽ không bao giờ để cho người này chết.
+Ngay cả khi phải đối đầu với lá cờ của "Tam Trùng Lôi"...
+
+"Thời khắc giương buồm đã đến, vũ khí và đao đều đã được mài sắc."
+"Hãy để cho đám quan binh kia thấy được khí phách của chúng ta!"
+
+Lắng nghe bài hát ra khơi, nữ pháp sư hạ xuống chiến cung.
+Những "phép thuật" chân chính đã lén học được trong quá khứ ở núi Yougou,
+mặc dù rất xin lỗi thầy Tengu, nhưng tôi sẽ dùng nó ở đây.
+Mở ra kết giới vĩ đại đã tồn tại hàng nghìn năm,
+và hãy để sự phẫn uất của diều hâu sấm sét đang chết dần,
+tàn phá các con tàu mang cờ hiệu của Lôi Thần.
+Chỉ mong con mèo già đó, đừng lao vào sấm sét...
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15415_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15415_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..260952730
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15415_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+
+Thợ rèn nhận được ủy thác đã hỏi đơn hàng vì sao phải làm thành như vậy, với tại sao lại gọi tên này.
+Đáp án nhận được có chút phức tạp: nào là dã thú máy móc trên khắp thế giới, nào là vũ khí cán dài không có chỉ lệnh.
+
+Nhưng thợ rèn đã hiểu. Thì ra cây cung này là thần binh lợi khí dùng để săn bắt dã thú máy móc, từ đó nó sẽ trở thành kẻ ăn thịt cao cấp của thế giới đó.
+
+Nhưng thiếu nữ kỳ lạ nói không phải.
+Đơn giản bởi vì thế giới này dùng cung tên săn bắn, cũng có thể thu hoạch được thịt rừng. Cô ấy tiếp theo sẽ bắt heo rừng.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15416_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15416_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..bce40a698
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15416_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+
+Trường cung từng được Mouun, pháp sư của Đảo Watatsumi sử dụng,
+Sáng loáng tinh khiết như những bọt biển ở đầu con sóng dưới ánh trăng.
+
+Pháp sư đã kết bạn với hải thú biển khơi, quyết chiến với lôi vân vì giấc mơ tựa như bọt biển của Watatsumi,
+Cùng với những đồng hành tâm giao cưỡi trên ngọn sóng, thấp thoáng trong làn nước rẽ sóng của con thuyền...
+Đi theo Watatsumi bước lên hành trình không có đường về, cuối cùng đã cùng nhau bước vào vùng đất diệt vong đầy bi thảm.
+
+"Cuộc chiến do Watatsumi Omikami đại nhân phát động, có lẽ ngay từ ban đầu đã xác định là không có kết quả rồi."
+"Nhưng chỉ cần có thể để lại ký ức, gieo trồng hạt giống "hy sinh", có lẽ cũng xứng đáng chứ."
+
+Khúc hát năm xưa từng ca tụng về sự thấu hiểu nhau giữa cô ấy và người chị em song sinh "Umigozen",
+Mô tả họ tắm trong bọt biển trắng xóa giữa làn nước rẽ sóng của con thuyền, tư thế khi họ giương cung và vung giáo...
+Trong khúc hát xa xăm hoài niệm về chuyện cô ấy từng cùng với Touzannou trẻ tuổi cưỡi hải thú bơi lượn buổi đêm,
+Nhắc lại chuyện cô đã từng nói với các dũng sĩ về ngày mai tan vỡ, và tiếng thì thầm bên tai nghe dịu dàng mà bi thương...
+
+Vào những ngày sóng yên biển lặng, pháp sư song sinh từng hợp ca với kình ngư dưới biển sâu.
+Kể về những đêm trắng ảm đạm và đêm đen mịt mù dưới đáy biển, về Omikami và nhánh ngọc rực rỡ.
+Cô cũng đã từng nô đùa với anh chàng thiếu niên lỗ mãng chẳng có gì ngoài sức mạnh kia bên dưới ánh trăng, như đang chơi đùa với cá...
+
+"Chờ ngày em đem về chiếc mặt nạ của đại yêu Tengu trong truyền thuyết kia, chị nhất định phải hoàn thành chuyện còn dang dở như đã hẹn."
+
+"Được thôi. Nếu đến lúc đó em vẫn ăn nói ngông cuồng, ta sẽ lệnh cho kình ngư tạo sóng lớn, rửa sạch cái miệng của em."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15501_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15501_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd45de994
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15501_VI.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Tiếng đàn xuyên trời cao.
+Tương truyền, trong trái tim của loài người và gió ngày nay vẫn luôn tồn tại tiếng đàn thuần khiết.
+Ma long từ vùng cổ quốc xa xăm trong truyền thuyết xâm chiếm Phong quốc là vì yêu thích tiếng nhạc như vậy.
+
+Thời cổ đại, Phong Thần Barbatos gẩy tiếng đàn hạc để đánh thức ngàn ngọn gió và bài ca thuần khiết.
+Say đắm trong tiếng gió và bài ca tự do, cự long Dvalin đã đáp xuống mặt đất, thực hiện nghĩa vụ của mình.
+Barbatos vui mừng vì kết giao với người bạn mới, bèn giao cho nó nhiệm vụ bảo vệ chúng sinh vùng Mondstadt.
+Vậy là, Phong Thần lưu lạc cùng Phong Long, từ tình bạn đã trở thành ánh sáng hy vọng cho vùng Mondstadt.
+
+Trong quá khứ, trong trận chiến cuối cùng, chính tiếng đàn đã khiến ma long bị mê hoặc,
+Phong Long nhờ đó có được cơ hội ngàn vàng để kết liễu ma long.
+
+Sau trận chiến kịch liệt làm rung chuyển trời đất, Phong Long thức tỉnh từ giấc ngủ dài.
+Trước mắt không còn là những ngày tháng năm xưa, vành tai đã rót đầy chất độc của kẻ hành đạo nơi vực sâu.
+Đó là nỗi đau, là sự tra tấn vô hình nhưng tàn khốc.
+Nỗi đau đớn đã hủy hoại tất cả, đè nặng lên Phong Long bị nhiễm kịch độc.
+
+Phong Long oán hận tất cả những gì mình từng bảo vệ,
+Tung ra lời cáo buộc cay nhiệt với Phong Thần mà mình từng trung thành;
+Tố cáo sự thờ ơ trước đau khổ, khiển trách sự vô tâm của ngài.
+Nguyền rủa ngài với thân phận là thần lại bỏ rơi thuộc hạ của mình.
+
+Thế nhưng kẻ thuộc hạ đau đớn lại không hiểu rằng, Phong Thần vẫn nuôi hy vọng cứu giúp.
+Thù hận lấn áp nỗi nhớ, cây đàn hạc biểu tượng của Chủ Thần vẫn chìm đắm trong suy tư.
+Hiểu lầm trăm năm rồi cũng sẽ được hóa giải.
+Phong Long cuối cùng lại nghe thấy tiếng hát của ngài.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15502_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15502_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..86515a7e0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15502_VI.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+
+Thời thượng cổ hoang tàn, khi ấy vùng cỏ xanh nơi đất liền vẫn nhợt nhạt như xương.
+Thiếu nữ chân trần bước đi trên tuyết, theo dấu chân của vị vua trong tòa tháp cô đơn.
+
+Chàng vốn là người cô gái yêu mến, thế nhưng những cơn gió tàn khốc nào có thể hiểu được sự yếu đuối của con người.
+Chàng từng là kẻ thù của cô, thế nhưng sự truy đuổi của cô không chỉ vì báo thù.
+
+"Ta mơ thấy sóng biển và cát nhỏ, ta mơ về rừng xanh và đất liền rộng lớn"
+"Ta mơ thấy những chú heo rừng vui đùa trong lùm cây berry, ta mơ về tháp cao sừng sững"
+Cô từng nói với chàng bằng giọng điệu nhẹ nhàng, nhưng Thần Vương lại không nghe thấy.
+
+Thức tỉnh trong tình cảm mù quáng, cô nhận ra rằng chàng không có sự chân thành:
+Cũng giống như chàng luôn miệng nói lời yêu thương, nhưng quanh mình chỉ là những cơn gió rét.
+Đôi mắt sững sờ trước những cơn gió mạnh bất tận, người dân không thể đứng dậy,
+Lại nghĩ rằng họ đang thể hiện sự cung kính và thuần phục.
+
+Đó là thời đại chúa tể gió bắc cùng vua tháp cao chiến đấu,
+Nữ xạ thủ từng ngộ nhận mình nhận được sự sủng ái của chủ nô lệ.
+Cho đến phút cuối của đấu tranh, làn gió phản kháng trổi dậy,
+Cô cùng với thiếu niên vô danh, tinh linh vô danh, kỵ sĩ vô danh,
+Trèo lên ngọn tháp như những thanh kiếm đâm lên khoảng không sâu thẳm, khiêu chiến với vị vua quái gở trong gió.
+
+"Như vậy có thể rơi vào sự chú ý của anh ấy"
+
+Nhưng mà cho đến khoảnh khắc cô giương cung hướng về phía anh,
+Cho đến khoảnh khắc những con gió mạnh tụ lại đem cô xé rách ấy,
+Cô mới ý thức được khoảng cách giữa mình và chủ của những cơn gió.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15503_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15503_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..09abac9ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15503_VI.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+
+"Ngọn gió phương Tây sẽ mang theo mùi hương của rượu"
+"Ngọn gió giữa núi rừng mang đến tin tức khải hoàn"
+"Ngọn gió phương xa lay động trái tim tôi"
+"Xào xạc hát lên nỗi nhớ nhung của tôi dành cho bạn"
+
+Xưa kia, có một người kỵ sĩ gương mặt lúc nào cũng cáu kỉnh.
+Chỉ có bài ca này mới có thể khiến đôi mày của anh giãn ra đôi chút,
+Chỉ có người thiếu nữ nơi quảng trường hát lên bài ca này,
+mới có thể giúp anh tạm quên đi trọng trách nặng nề.
+
+Nhưng mùi tanh hôi của thảm hoạ giáng xuống cổ quốc cuối cùng đã lan đến vùng đất này,
+Và bài hát phiêu dạt trong niềm hân hoan của gió cũng bị Độc Long nuốt chửng,
+Bước chân của con quái vật làm rung chuyển mặt đất, tiếng thở dài và ngọn lửa hừng hực.
+Phong Thần không muốn trở thành vua nghe thấy tiếng khóc thảm thiết,
+Để bảo vệ cánh đồng xanh gió mát trong giấc mơ của người bạn cũ,
+Thức dậy sau một giấc ngủ dài, cùng rồng xanh của bầu trời đấu tranh...
+Còn có các Kỵ Sĩ và Đội Kỵ Sĩ cũng chiến đấu vì tổ quốc và quê hương.
+
+Khi con rồng độc ác bị giết ở ngọn núi đóng băng, và khi Thanh Long ngủ vùi trên ngọn tháp của thành cổ,
+Người kỵ sĩ đổ máu trong thung lũng. Khi ngã xuống, tất cả những gì anh nhớ chỉ là...
+"Hiện tại cô ấy đang đi học nơi xa, chắc chắn sẽ bình an vô sự. Thực là muốn nghe lại tiếng hát của cô ấy"
+"Ít nhất Arundolyn và Roland đều khoẻ mạnh. Khi cô trở về nhà, thảm hoạ chắc đã lắng xuống rồi"
+
+Có rất nhiều bài thơ ca tụng Thần và ghi lại những trận chiến của rồng, sau cùng cũng dần bị mai một,
+Ca khúc mà thiếu nữ từng rất yêu thích, cũng đã thay đổi sau khi cô trở về nhà.
+"Bồ công anh theo gió buổi sáng sớm đi thật xa"
+"Gió mùa thu đem về hương thơm của mùa gặt"
+"Nhưng cho dù là loại gió gì chăng nữa"
+"Cũng không thể mang lại cho tôi sự chú ý của bạn nữa"
+
+Sau khi tiếng hát và nước mắt đã cạn khô, thiếu nữ quyết định hy sinh ngọn lửa sinh mạng để xoá sạch sự biến dạng của thế giới...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15504_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15504_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15505_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15505_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e69de29bb
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15506_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15506_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a9b10ae4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15506_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+Thử nghiệm
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15507_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15507_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b02426882
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15507_VI.txt
@@ -0,0 +1,25 @@
+
+"Ta là con sói bị thương từng bị cả thế giới quay lưng,"
+"Chúng ta rồi sẽ xây dựng nên một thế giới mới, nơi đó không ai bị bỏ rơi."
+
+"Thân mặc một chiếc áo rực rỡ như mặt trời giữa ban trưa,"
+"Ta đến từ vương quốc tuyết trắng tựa ánh bạc,"
+"Thổi lên còi hiệu thể hiện sự uy nghi của quốc vương."
+
+"Bọn ta thường đi trong đêm đen không trăng."
+"Thường xuyên qua các sa mạc dát vàng."
+"Thường cảm nhận được sát khí thấu xương từ trong bóng tối,"
+"Thường mơ thấy người thương ở cố hương xa xôi."
+"Nhưng trong lồng ngực của ta luôn có một ngọn lửa rực cháy."
+"Các quan chấp hành như những vì sao lấp lánh nơi địa cực,"
+"Dẫn dắt ta hướng về phía trước không hề mệt mỏi."
+
+"Nếu ngươi cũng mang theo một giấc mơ không được chấp nhận, một vết thương không thể xóa nhòa,"
+"Cảm thấy không cam tâm vì sự kết thúc của ánh sáng, tức giận vì lời hứa giả tạo,"
+"Thì hãy ngẩng đầu chiêm ngưỡng vì sao màu ánh bạc kia đi, đó chính là cờ hiệu của bọn ta;"
+"Hãy gia nhập với bọn ta, hãy để bước chân tựa như sấm sét rung động đất trời."
+"Người muốn cùng ta hướng đến Ngôi Sao Đêm Trắng, ta tuyệt đối sẽ không bỏ rơi."
+"Người muốn cùng ta đi đến vùng đất u ám, hãy cùng nhau sáng tạo thế giới mới đi nào."
+
+"Nên biết rằng sự hủy diệt của tất cả rồi sẽ là sự ra đời của một trật tự mới."
+"Ở đích đến của sự hủy diệt sẽ nghênh đón ánh bình minh rạng rỡ."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Weapon15509_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Weapon15509_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2ed405cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Weapon15509_VI.txt
@@ -0,0 +1,35 @@
+
+Cây cung khắc lên lôi quang rực rỡ, cho dù bị bóng tối dày đặc tẩy rửa, cũng không mất đi vẻ ngoài uy nghiêm.
+Tai ương của thời đại thống khổ đến từ vùng biển xa xôi đã từng là vũ khí đáng tự hào của một kiếm khách nào đó.
+
+Khi còn là một thiếu niên tự do lang bạt khắp núi rừng, và chơi trò cá cược với Tengu vô tình gặp được.
+Với thân thể trẻ trung dũng mãnh và cây cung khắc chữ mà tướng quân ban tặng, cũng đã trở thành món cược.
+
+Còn quá trình cá cược như thế nào, có lẽ chỉ có thể lờ mờ nhớ được khi say.
+Nhưng cho đến khi màn đêm dần nhường chỗ cho những tia nắng đầu tiên, vụ cá cược cùng Tengu với tỷ số hòa, ba thắng và ba thua.
+Ngay sau đó, không may bị Tengu nhận làm người hầu, nhưng lại may mắn nhận được cây cung vô cùng quý giá.
+
+"Konbu Maru, cung pháp của Tengu ta là như thế này, hãy nhìn cho thật kỹ và học nó nhé!"
+Bị gán cho một cái biệt danh kỳ lạ, nhưng sau cùng đã được nhìn thấy tư thế của Tengu.
+Bay qua những đám mây, vụt sáng trở lại và lao xuống không bị cản trở, phóng ra những mũi tên sấm sét bằng dây cung...
+Đó là điệu múa giết chóc chân chính, dữ dội và khó đoán, thanh lịch và đẹp đẽ.
+
+Nhiều năm về sau, đã không còn là một đứa nhóc đầy tớ, cũng học được các kỹ năng bắn cung và kiếm thuật.
+Và thế là, bị ông chủ thiếu kiên nhẫn của mình gửi đến Shogunate với một lá thư giới thiệu.
+Trong những tháng năm đi theo tướng quân, võ nghệ có nhiều tiến bộ, kết giao thêm được rất nhiều bạn bè và kẻ địch.
+Sở thích tự do chưa bao giờ thay đổi, còn có cây cung khắc chữ của Tengu, càng không có gì phải sợ hãi.
+
+"Chúng ta cược với nhau đi, thế nào? Được, lấy luôn cây cung này để cược đi"
+"Ta muốn lấy cây cung tốt nhất thiên hạ này để đặt cược, cược rằng ta sẽ sống sót trở về."
+"Cứ để tạm ở chỗ ngươi đi. Nếu ta thua, thì cây cung này thuộc về ngươi"
+"Dẫu sao thì ngươi cũng đã được kế thừa kỹ thuật bắn cung của ta. Ngươi sẽ có thể sử dụng nó một cách hiệu quả".
+"Nhưng, nếu như ta thắng..."
+
+Khi thảm họa từ biển khơi tràn vào, võ sĩ và nữ pháp sư can đảm đã có một cuộc cá cược.
+Lấy cơ hội trở về từ vực sâu và cây cung khắc chữ mà Shogun ban cho để đặt cược.
+
+Khi chất độc dơ bẩn đen tối ngấm vào lòng đất, thời bình trở lại, kiếm khách kia vẫn chẳng trở về.
+Và kết quả ván cược, cây cung khắc chữ do tướng quân ban tặng đã được giao cho nữ pháp sư.
+
+Tiếp sau đó, trong khu rừng Kitsune Saiguu không còn hiện thân nữa, tại nơi hẹn ước gặp lại,
+kẻ cô đơn loạng choạng sau khi quay trở về từ vực sâu, cuối cùng cũng đã gặp lại nữ pháp sư, nhưng cô đã không còn trẻ nữa.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Wings140001_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Wings140001_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bdbb1b0f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Wings140001_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+Đội kỵ sĩ trinh thám đã lâu không có người mới nào gia nhập
+Amber cứ luôn nghĩ, sẽ có ngày tận tay trao lại Phong Chi Dực này cho hậu bối có tiềm năng.
+Nhưng đã bao năm qua, cô ấy vẫn không có được cơ hội nào.
+
+Kỵ Sĩ Trinh Thám là chức vị sử dụng Phong Chi Dực nhiều nhất, dùng nhiều năm đương nhiên cũng sẽ bị tổn hại.
+Hơn nữa Amber xài rất hao, tới nay đã dùng hết mười chiếc Phong Chi Dực rồi.
+Nhưng cô ấy chưa bao giờ cân nhắc sử dụng bộ Phong Chi Dực đặc biệt này.
+
+Không biết vì sao, tâm trạng hôm đó rất tốt.
+Amber mang bộ Phong Chi Dực đã lâu không dùng ra sử dụng.
+Tuy cô ấy đang có nhiệm vụ chiến đấu trên người.
+Tuy rằng hôm đó gió nổi bất thường, bay lượn sẽ rất nguy hiểm.
+
+Câu chuyện sau đó thì...
+Không biết tại sao cô ấy lại tin tưởng người xa lạ tóc vàng kia.
+Không biết tại sao cô ấy lại cảm nhận được sức mạnh từ người đó.
+Nếu là người đó, có lẽ...
+
+Vậy, món quà là gì.
diff --git a/Resources/Readable/VI/Wings140002_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Wings140002_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c48b548b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Wings140002_VI.txt
@@ -0,0 +1,27 @@
+Không phải đôi cánh nào cũng có cơ hội để bay.
+Trên thế giới này có những chú chim non chưa từng học bay,
+Cũng tồn tại nhiều Phong Chi Dực chưa kiểm tra chất lượng.
+
+...Nhìn mặt của bạn, cô ấy dường như hiểu được những lo lắng đó.
+Khi kiểm tra Phong Chi Dực, dĩ nhiên sẽ không có ai bị thương rồi.
+Cô ta tiếp tục giải thích, những người bị thương chỉ là Heo Rừng, Hilichurl mà thôi.
+Tuy có chút cảm thông cho những sinh vật nhỏ bị thương để bạn có thể bay lượn khắp vùng đất này...
+Nhưng bạn cũng cảm thấy nhẹ nhõm đi một chút.
+
+Cô ta nói tiếp:
+"Phong Chi Dực có thể bay được là do có được sự chúc phúc của thần gió."
+"Đương nhiên, cũng phải kể đến công lao của những con người tạo ra nó nữa..."
+
+Tuy cô ấy không nhắc đến lý do cô ta thu thập Ấn Phong,
+Có thể là do có được máu của nhà mạo hiểm và tim của kẻ địch,
+Nói đến người có tinh thần thám hiểm là lại thao thao bất tuyệt.
+Theo cô ấy nói, gần ngàn năm trước là đã có nhà thám hiểm nghiên cứu thiết bị bay lượn rồi...
+
+Bạn hắng giọng. Cô ấy có một chút bối rối rồi tiếp tục giải thích về chiếc Phong Chi Dực đặc biệt này.
+Do nó có chút đặc biệt nên người ta nghi ngờ nó không được gió chúc phúc.
+Chỉ vì người thợ rèn có chút dũng khí mà bị chỉ trích chung với tác phẩm tuyệt đẹp này.
+Để người đó chịu nhiều uất ức như vậy, thật quá đáng mà...
+
+Nhưng bạn cũng là một người dũng cảm, nếu là bạn thì nhất định sẽ có thể ở bên nó mà.
+Cô ta giao chiếc Phong Chi Dực đặc biệt ấy cho bạn.
+"Nó dĩ nhiên có thể đưa bạn bay lên cao. Tuy nhiên, trước tiên bạn cần phải tin tưởng nó đã."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Wings140003_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Wings140003_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3dad4fa25
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Wings140003_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Đây là minh chứng cho việc bạn dùng cách thức đặc biệt để đến với thế giới này
+Đây là huy hiệu dành cho người đã từng vượt qua vũ trụ bao la.
+
+"Hành trình sau này có thể sẽ rất nguy hiểm"
+Người ấy nói với bạn.
+"Mặc dù tôi nghĩ một cuộn vải thì có tác dụng bảo vệ gì, nhưng..."
+
+Đúng là thế!
+Trong hành trình dài đằng đẵng, những ngôi sao ra đời rồi lại tiêu tan.
+Bóng tối nhanh chóng tan biến, khôi phục lại ánh sáng đã bị chiếm đoạt.
+Cuộn vải này không ngăn được cực nóng hay cực lạnh, cũng không cản được sự nguyền rủa và ác niệm.
+Nhưng trong đêm dài ở Teyvat, thỉnh thoảng khoác nó lên người, có lẽ cũng hữu dụng đôi chút.
+
+"Nhưng khi đối mặt với sự thù địch quá lớn của một hoặc hai thế giới,"
+Bạn cũng chẳng thể nhớ nổi người đã từng đối xử dịu dàng với các bạn trông thế nào. Bạn rất muốn nhớ lại
+"thời khắc đối mặt với bóng tối vô biên, hay chìm ngập trong ánh sáng của vũ trụ..."
+Nhưng đó đã là chuyện của thế giới trước rồi.
+
+Giờ đây bạn có thể không phải chịu cảnh màn trời chiếu đất nữa.
+Chăn đệm trong thành phố rất êm ái, dù có ngủ ngoài trời, bãi cỏ cũng rất mềm mại thơm hương sự sống.
+Vì thế vào lúc bạn lấy được Phong Chi Dực từ tay cô gái ấy, là nghĩ ngay đến cách dùng mới cho nó...
+
+Giờ đây bạn có thể khoác nó lên để chu du khắp bầu trời rồi.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Wings140004_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Wings140004_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f0fd4710
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Wings140004_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+"Ước gì lúc này có một ngọn gió."
+Người đặt bước đến nơi hoang dã vô tận phát ra câu cảm thán như vậy.
+Những đứa trẻ hào sảng sống trên trời cao. Trong đó một đứa nghe thấy, bèn tự hỏi bản thân liệu có thể đem chút gió mát cho người này được không.
+"Được. Nhưng bạn chỉ có thể xuất phát từ bờ biển phía Đông. Cả quãng đưỡng xuyên qua núi đồi khe rãnh, men theo bờ cát dọc con suối và dòng sông, bước quãng đường rất dài mới có thể đến bên anh ấy.
+
+Thế là nó xuất phát từ dọc bờ biển, bắt đầu chuyến hành trình của mình.
+Hạt giống Bồ Công Anh muốn đi du lịch, thế là nó tiện tay đưa hạt giống đi đến nơi xa một chút.
+Chim non rời tổ muốn dang rộng cánh bay, thế là nó bèn nương nhờ đôi cánh của chúng.
+Người lớn tuổi không thể xử lý ngũ cốc, thế là chúng lưu lại một lát rồi quay Cối Xay Gió xay bột.
+Nhờ giúp đỡ mọi người và yêu thương đất trời, nên dần dà ngưng kết lại thành hình dạng con người.
+Bởi vậy cuối cùng khi nó gặp Lữ Khách ở cuối con đường,
+đã không còn là cơn gió mà năm xưa lữ khách cầu xin nữa.
+
+"Ước gì lúc này có một ngọn gió."
+Anh và lữ khách năm xưa tiếp tục du lịch vượt qua đại lục...
+
+"Tôi cảm câu chuyện của thánh đồ Giáo Hội Tây Phong rất đáng yêu. Tóm lại, ám chỉ cần giúp đỡ người khác nhiều hơn. bây giờ tôi tặng bạn Phong Chi Dực này vì tin tưởng lòng tốt hành thiện của bạn."
diff --git a/Resources/Readable/VI/Wings140005_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Wings140005_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a0632f1f2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Wings140005_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+"Ngó nơi ẩn khuất mây vờn núi, biết bao hào kiệt sống phong lưu. Xẻ cầu vồng cắt tuyết lạnh, luận chính sự đàm tiếu đời."
+Hôm nay câu chuyện chúng ta nói bắt đầu từ mấy câu này.
+Mọi người đều biết vùng đất Liyue giống như cái tên của nó, rừng núi hoang dã, mây vờn khe đá, đều có dấu vết hiệp khách tiên đạo. Họ hành hiệp trượng nghĩa ở nơi Thất Tinh không quan tâm đến. Câu chuyện hiệp khách vô danh về hai vị thiếu niên xẻ cầu vồng cắt tuyết lạnh, chúng tôi đã từng kể rồi. Nay sẽ kể cho mọi người câu chuyện về một vị đại hiệp khác.
+
+Vị đại hiệp này nghe nói đến từ ngọn gió phía Đông.
+Nhận Âm Dương Hổ Phù của Nham Vương, biến ra đôi cánh Thiên Hành Kim Tông, phụng chỉ hành hiệp ở mảnh đất Liyue.
+Tửu Huyết Li Long kia gây hoạ một phương, bị đại hiệp kia vung nắm đấm nặng tựa Âu Tàng Sơn, từng quyền giáng xuống nhấn chìm nó vào sâu lòng đất;
+Cô Vân Tà Quái kia, mạnh tới nỗi các vị thượng tiên khó đối phó. Đại hiệp này thấy vậy, thuận thế một kiếm quét sạch ma quái.
+Lại nhắc đến thiếu gia quần áo là lượt của Fatui, bất kính với Nham Vương, coi thường Thất Tinh, vị đại hiệp này hất tung bàn tiệc tung quyền đánh. Đánh tới nỗi thiếu gia của Fatui kia thần hồn nát thần tính, sau đó phải khấu đầu nhận sai với Nham Vương và Thất Tinh, rời khỏi buổi tiệc...
+
+Mặc dù Phong Chi Dực này quý giá, nhận được tán thưởng của mọi người ở Liyue, có món quà đẹp như thế này cũng rất vui.
+Nhưng, Bình Thư là loại hình nghệ thuật chú trọng hình thức, nội dung về truyện hành nghiệp trượng nghĩa, có vẻ đều vượt quá sự mong đợi của bản thân trên nhiều mặt...
diff --git a/Resources/Readable/VI/Wings140006_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Wings140006_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..68b342c10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Wings140006_VI.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+Chúng ta rồi sẽ trở lại.
+Cây khô đã đâm chồi, bởi vì thời kỳ khó khăn hơn đang đến.
+
+Xiao từng cảnh báo với đại bàng những lời này.
+
+Nhưng kẻ luôn nhìn xuống trái đất như đại bàng lại kiêu ngạo muốn thống trị bầu trời.
+Dưới bầu trời này, có thứ gì có thể so cao thấp với nó chứ?
+Đại bàng không nghe lời cảnh báo của cú, còn cười nhạo sự yếu đuối của họ
+Loài chim chỉ có thể săn mồi trong bóng tối thật nhút nhát và vô dụng.
+
+Sau đó, băng tuyết đã đóng băng các ngọn núi như những chiếc gai dài đâm gãy những tán cây che bóng mát cho dãy núi.
+Tiếp sau đó, bóng tối tràn ngập khắp đại lục như thủy triều đã bẻ gãy những cành cây nơi lũ chim săn mồi đậu.
+Đại bàng cũng bị ảnh hưởng và gục ngã như những chú chim.
+
+Sự việc này khiến cho những con chim ở đất nước của gió biết một điều:
+Bầu trời tự do cũng sẽ nhuốm màu ảm đảm bởi băng gió và sương mù.
+Ban ngày đã bị che khuất hoàn toàn, những vì sao và ánh trăng trong đêm lại càng không đáng để nói tới.
+
+Những chú chim co ro trong tổ, chờ đợi cái kết êm đềm nhưng buồn bã.
+Nhưng khi không có ánh sáng, con cú phi nước đại trong bóng tối trở thành chúa tể của bóng đêm...
+
+Cho đến rất lâu sau...
+Từ những cuộc đi săn từ hư không, chú đại bàng non yếu đã lớn lên bình yên vô sự.
+Và cuối cùng cũng trời quang mây tạnh. Dù vẫn còn băng tuyết nhưng trên mặt đất đã có một chút sự sống.
+
+Tuy nhiên, những chú chim non sẽ không biết ai đã cứu chúng.
+Con rồng đẹp như ngọc cũng bị lãng quên, mắt cú đêm chỉ sáng trong bóng tối cũng vậy.
+Ngày nay, những cành cây từng là chỗ đứng của chim săn mồi thời xa xưa cũng đang mọc trở lại. Mặc dù nó đã nhuộm một màu đỏ tươi...
+
+Tuy không liên quan trực tiếp nhưng có lẽ vì cách canh giữ và săn mồi trong đêm yên tĩnh nên đại bàng đỏ rời bầy cũng mang tên cú đêm.
+
+Trong đêm khuya tĩnh mịch, tiếng kêu của bọn chúng truyền tải những bí mật:
+Chúng ta rồi sẽ trở lại.
+Cây khô đã đâm chồi, bởi vì thời kỳ khó khăn hơn đang đến.
+
+Bây giờ, tặng cho bạn đôi cánh này. Hãy cùng nhau chứng kiến.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Wings140007_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Wings140007_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3f7e01998
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Wings140007_VI.txt
@@ -0,0 +1,23 @@
+Đây là một vật trôi dạt từ thế giới bên ngoài đến đây. Nó tượng trưng cho bữa tiệc cuối cùng của thế giới và ngày cuối tuần sắp đến.
+
+Ở thời đại của thế giới đó, kẻ thống trị vùng đất rộng lớn chính là loài rồng.
+Nhưng không phải là loại rồng bay như trong cổ tích, mà hình dáng của chúng là sự kết hợp giữa loài Rồng Đất và gà cỡ lớn.
+
+Có thể hơi khó tưởng tượng với Klee. Nhưng vào lúc đó, thế giới ấy đúng là xảy ra tình cảnh như thế: Dưới biển thì có Ngư Long khổng lồ, trên mặt đất lại có loài chim rồng với đôi cánh to lớn bay lượn rợp trời.
+Chúng là những sinh mệnh to lớn mạnh mẽ, vì vậy mà rất xem thường tất cả chủng loài khác.
+Trong thế giới ấy, chúng ngạo nghễ xưng vương trước tất cả chúng sinh trong thiên hạ.
+
+Về sau, nơi ấy dần xuất hiện loài người.
+Không ai biết loài người đã xuất hiện như thế nào, có lẽ họ đến từ một thiên thạch. Họ có thói quen kỳ lạ, chính là - "Bữa Tối Chủ Nhật".
+Chẳng bao lâu sau thì ngày ấy cũng đến. Bữa tiệc bắt đầu.
+Thịt chân rồng và cánh rồng được bọc trong bột mì, và hứng chịu ngọn lửa cuồng nộ trong luyện ngục do đám đông tạo ra.
+Chúng trở thành món ăn dâng lên cho tất cả mọi người. Nghe nói thịt rồng vô cùng thơm ngon, đến mức khiến người ta không ngừng mút ngón tay.
+Vốn chỉ là bữa tiệc chỉ tổ chức mỗi tuần một lần vào ngày chủ nhật, nhưng vì thịt quá thơm ngon, nên kết quả là, ngày nào cũng mở tiệc.
+"Tuyệt quá rồi!"
+"Bảy ngày mỗi tuần chúng ta đều phải ăn tiệc chủ nhật!"
+Bọn họ đã tuyên bố như thế.
+Cứ như vậy, thời đại của "Rồng" đã chấm dứt.
+
+Phong Chi Dực này là một đài tưởng niệm về sự kiện đại diệt chủng đó, hơn nữa ban đầu nó vốn không mang màu sắc này. Màu nguyên thủy của nó là xanh và trắng.
+Mẹ của Klee đã biến Phong Chi Dực này thành màu sắc của riêng gia đình họ, cũng chính là hình dáng như hiện nay. Bà ấy trở về nhà trong một thời gian ngắn, để lại Phong Chi Dực rồi tiếp tục lên đường.
+"Mẹ lại bận rộn rồi. Hai năm gần đây tình hình biên giới ở Teyvat càng lúc càng suy yếu."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Wings140008_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Wings140008_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a4dceb80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Wings140008_VI.txt
@@ -0,0 +1,17 @@
+"Tên gọi Tengu...ngoài dòng máu lâu đời của gia tộc Tengu núi Yougou, chúng ta cũng sẽ dùng nó để miêu tả những người thân thủ nhanh nhẹn, hành tung khó đoán. Bạn thấy đấy, Tengu cũng có cánh, đúng không."
+Câu này, ban đầu bạn sẽ có chút nghi ngờ.
+
+"Cái gọi là "Tengu", trước hết cần phải là một cường giả có thể tự do di chuyển trên không trung. Bạn cưỡi mây, đạp gió, bay qua mái hiên, đi trên vách núi khắp lãnh thổ Inazuma, sự linh động của bạn, e rằng ngay cả quạ và chim cắt cũng không thể so bì.
+"Ngày xưa, ở Inazuma cũng có những người tự xưng là "Đồng Bọn Tengu", họ rất hâm mộ và thường bắt chước theo Tengu, như là ngồi trên đỉnh Thiên Thủ Các, trên ngọn cây cao, trên cổng Torii, lớn tiếng cười nhạo dân chúng và quan lại bên dưới. Họ còn gây ra một vụ náo loạn lớn một thời bằng cách để lại cuốn sách "Tengu Dưới Thiên Thủ Các" trong vườn thượng uyển, hoàn toàn phớt lờ uy nghiêm của đền thần và Shogunate.
+"Quả thực là một nhóm người tự do tự tại. Sau này, khi nhóm người đó bị Tengu chân chính bắt được, đã bị dạy dỗ một trận."
+"À, phải rồi. Bạn là người tuân thủ luật pháp và giữ gìn trật tự, vì vậy tất nhiên không phải lo lắng về truyền thuyết này."
+Bởi vì bạn cũng thường xuyên dùng Phong Chi Dực bay qua những ngôi nhà, phố phường và trèo lên vách đá nên cũng không tiện bình luận thêm nhiều.
+
+"Kế đến, danh xưng Tengu cũng được dùng để miêu tả một kiếm sĩ vô song về kiếm thuật. Ngoại trừ những người thừa kế của các phái lớn như Narukami, còn có "Vết Cắt Sương Mù" và "Meikyou Shisui" từng nổi lên trong một thời gian ngắn, kế thừa đến nay còn có "Phái Iwakura". Trong đó, bí kiếm "Tengu Càn Quét" - thứ mà kiếm thuật Iwakura không dạy cho các đệ tử thông thường, nghe nói vẫn có thể giành chiến thắng dù cho đối thủ có là Tengu núi Yougou với những đường kiếm kỳ lạ và tốc độ vung kiếm siêu việt. Với thân thủ và chiến tích của bạn, tôi không nghĩ rằng tôi cần nói thêm nữa.
+"Cuối cùng, Tengu thường có phép thần thông điều khiển gió và sấm sét. Theo truyền thuyết, trong số các bảo vật được truyền từ đời này sang đời khác của Tengu núi Yougou, có một chiếc "Quạt Phong Lôi", một mặt có thể gọi gió, một mặt có thể triệu hồi sấm sét. Bạn vừa có thể sử dụng sức mạnh nguyên tố Phong, cũng có thể sử dụng sức mạnh nguyên tố Lôi, tất nhiên cũng có thể xứng danh Tengu rồi! Nhân tiện, "Quạt Phong Lôi" thực chất chỉ là trò bịp mà thôi. Thường thì, để tránh bị lộ tẩy, Tengu gọi gió và Tengu gọi sấm sét sẽ đi cùng nhau".
+Sara đang đứng một bên trông còn tỏ ra lúng túng hơn bạn rất nhiều.
+
+"Vì để biểu dương những cống hiến của bạn đối với Inazuma, đền thần xin được trao cho bạn chiếc Phong Chi Dực này."
+Cho nên đôi cánh của Tengu cũng có nguồn gốc như vậy sao?
+Nhận thấy ánh mắt nghi ngờ của bạn, Sara lập tức trả lời:
+"Tất nhiên là không rồi!"
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/Wings140009_VI.txt b/Resources/Readable/VI/Wings140009_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..2200061b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/Wings140009_VI.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+"Lúc trước tôi quen biết một nhà thơ, nhà thơ đó không phải tôi..."
+Tên màu xanh cắn quả táo và nói tiếp.
+
+Lúc trước tôi quen biết một nhà thơ, anh ấy sống trong thời kỳ vừa kết thúc chiến tranh. Và anh ấy đã chứng kiến quá nhiều phân tranh và chia ly.
+Cho nên lúc đó, anh ấy cất tiếng hát với bầu trời, diễn tấu với phiến đá, ngâm thơ với biển cả, và biểu diễn cho trời sao.
+Vì anh ấy biết được cần phải có người chữa lành vết thương của thế giới, cũng cần phải có người đi tìm cách giao lưu.
+Nếu nhận được sự phản hồi từ bầu trời, phiến đá, biển cả và trời sao, vậy âm nhạc nhất định có thể truyền đạt mọi thứ.
+Ban đầu bầu trời không có phản hồi, chỉ có bóng chim bay lướt qua mặt anh ấy; Ban đầu phiến đá không có phản hồi, chỉ có giọt nước rơi tí tách; Ban đầu biển cả không có phản hồi, chỉ có mùi biển mặn kèm với điềm báo giông bão.
+Ban đầu trời sao cũng không có phản hồi.
+Nhà thơ biết rằng bầu trời sao sẽ không có phản hồi.
+
+Nhưng nhà thơ không từ bỏ, cũng không phải vì niềm tin trong lòng, chỉ là tính cách của anh ấy vốn dĩ là như vậy.
+Sau đó biển cả cũng đã phản hồi. Tu nữ trên hải đăng của vách đá cao đó sẽ vỗ tay khen ngợi biểu diễn của anh ấy.
+Sau đó phiến đá đã phản hồi. Phiến đá lấy khăn tay lau mặt và nói: "Diễn tấu của bạn rất tuyệt. Nhưng nếu lần sau bạn uống say rồi lại đổ rượu lên đầu tôi thì tôi sẽ nổi giận đó."
+Sau đó bầu trời đã phản hồi. Một ngày nọ bóng chim đột nhiên che phủ cả bầu trời. Nhà thơ ngẩng đầu, nhìn thấy con rồng xinh đẹp đang dần đáp xuống trước mặt anh ấy.
+
+"Tôi nghĩ nếu có ngày tôi cảm động được trời cao. Vậy có lẽ sẽ có thể hô hoán trận mưa sao băng. À đúng rồi, Phong Chi Dực này chính là phản hồi của bầu trời sao, rơi xuống từ trên trời, giống bạn vậy."
+Nhà thơ màu xanh cầm lõi táo và chỉ lên bầu trời.
+"Nhà thơ này không phải là tôi, hoặc là Phong Chi Dực này quả thực rơi xuống từ trên trời. Bạn hãy lựa chọn tin một điều trong hai việc này."
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Readable/VI/ZhongmofanPic_VI.txt b/Resources/Readable/VI/ZhongmofanPic_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fcdff77f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Readable/VI/ZhongmofanPic_VI.txt
@@ -0,0 +1 @@
+
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Ambor_Readings_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Ambor_Readings_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..7a1007e27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Ambor_Readings_CHS.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,603 --> 00:00:07,228
+在世上的第一缕风刚开始吹拂时
+
+2
+00:00:07,228 --> 00:00:10,928
+向往高空的鸟雀拥有翅膀
+
+3
+00:00:10,928 --> 00:00:13,128
+却无法飞翔
+
+4
+00:00:15,353 --> 00:00:17,353
+他们询问风神
+
+5
+00:00:17,353 --> 00:00:20,178
+自己如何才能拥抱天穹?
+
+6
+00:00:20,778 --> 00:00:22,778
+风神回答说
+
+7
+00:00:22,778 --> 00:00:27,378
+最重要的东西你们尚未寻到
+
+8
+00:00:28,503 --> 00:00:30,835
+此时风吹过草地
+
+9
+00:00:30,835 --> 00:00:33,731
+蒲公英的种子飞向远方
+
+10
+00:00:33,731 --> 00:00:36,503
+他们奋力张开翅膀
+
+11
+00:00:36,503 --> 00:00:40,003
+但草地上的风太过温柔——
+
+12
+00:00:40,003 --> 00:00:43,803
+只愿意让他们略略踉跄
+
+13
+00:00:44,307 --> 00:00:46,307
+于是他们来到峡谷
+
+14
+00:00:46,928 --> 00:00:50,103
+狂风展示着自己无匹的力量
+
+15
+00:00:50,510 --> 00:00:53,603
+他们鼓起勇气跃下峡谷
+
+16
+00:00:53,603 --> 00:00:56,853
+在呼啸的风中扇动双翼——
+
+17
+00:00:56,853 --> 00:01:01,103
+直到他们能在天空自由飞翔
+
+18
+00:01:01,928 --> 00:01:04,878
+于是他们高兴地对风神说
+
+19
+00:01:05,148 --> 00:01:09,328
+原来如此,我们缺少的正是强风
+
+20
+00:01:10,092 --> 00:01:12,092
+风神却回答道
+
+21
+00:01:12,092 --> 00:01:15,928
+重要的不是强风而是勇气
+
+22
+00:01:15,928 --> 00:01:20,903
+是它让你们成为了世上最初的飞鸟
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102106_Summon_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102106_Summon_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4c121a9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102106_Summon_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+拭目以待吧,失去神明的国度
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+会不会被远古的恶意重新吞没?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+不过,如果你们也想陪璃月人一起溺死
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+那就祝你们玩得愉快!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+追、追丢了!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+那家伙…跑得好快
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+咦?那是什么?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102106_Summon_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102106_Summon_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4c121a9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102106_Summon_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+拭目以待吧,失去神明的国度
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+会不会被远古的恶意重新吞没?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+不过,如果你们也想陪璃月人一起溺死
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+那就祝你们玩得愉快!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+追、追丢了!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+那家伙…跑得好快
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+咦?那是什么?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..47ec8d652
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+是「愚人众」!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+他们朝「归终机」来了!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..47ec8d652
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+是「愚人众」!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+他们朝「归终机」来了!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102205_AfterBattle_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102205_AfterBattle_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..36e65a2dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102205_AfterBattle_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+干扰已除,终于无须分心
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+可以全力施为…!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+有效果了!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+就这样压制下去的话…
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+小心些吧
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+「归终机」被毁了…
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+失去它的压制,我们很难继续反击
+
+8
+00:01:26,105 --> 00:01:27,763
+但「群玉阁」是最后的屏障了!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+无论如何,已经不能再退让半步…
+
+10
+00:01:32,824 --> 00:01:34,939
+我…有另一个方案
+
+11
+00:01:36,178 --> 00:01:37,740
+凝光小姐的意思是?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+我要放弃「群玉阁」
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:41,889
+这是何意…?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+…我明白了
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+旅者,请你助力
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+再会了,我的老友…
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+今日一别
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+也是为了将来能有机会重聚
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102205_AfterBattle_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102205_AfterBattle_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..36e65a2dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_102205_AfterBattle_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+干扰已除,终于无须分心
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+可以全力施为…!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+有效果了!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+就这样压制下去的话…
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+小心些吧
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+「归终机」被毁了…
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+失去它的压制,我们很难继续反击
+
+8
+00:01:26,105 --> 00:01:27,763
+但「群玉阁」是最后的屏障了!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+无论如何,已经不能再退让半步…
+
+10
+00:01:32,824 --> 00:01:34,939
+我…有另一个方案
+
+11
+00:01:36,178 --> 00:01:37,740
+凝光小姐的意思是?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+我要放弃「群玉阁」
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:41,889
+这是何意…?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+…我明白了
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+旅者,请你助力
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+再会了,我的老友…
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+今日一别
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+也是为了将来能有机会重聚
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6d7006a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+不需要神之眼就可以驱动元素力…
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+你…是个「例外」
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+例外…是永恒的敌人
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+我会将你,砌进神像里
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6d7006a1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+不需要神之眼就可以驱动元素力…
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+你…是个「例外」
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+例外…是永恒的敌人
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+我会将你,砌进神像里
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..9fdcf96b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:17,250 --> 00:00:19,104
+醒醒,快醒醒!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+将、将军,刚才那个人…
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+将他纳入「眼狩令」
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+下次见面,我会再斩一刀
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..d7cb87390
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:17,250 --> 00:00:19,104
+醒醒,快醒醒!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+将、将军,刚才那个人…
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+将她纳入「眼狩令」
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+下次见面,我会再斩一刀
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200919_SHG_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200919_SHG_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..9cb9fc299
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200919_SHG_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+上!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+冲啊——
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+抵住阵线,不要后退!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+珊瑚宫大人!
+
+5
+00:00:59,700 --> 00:01:01,945
+久等了,我的伏兵们
+
+6
+00:01:02,789 --> 00:01:05,025
+此刻正是良机!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+还真是沉得住气啊,军师大人
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+但愿你付得起雇佣军的价格
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+万叶!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+久违了,老友
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+冲啊
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+嘁… 撤退!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200919_SHG_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200919_SHG_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..9cb9fc299
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_200919_SHG_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+上!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+冲啊——
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+抵住阵线,不要后退!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+珊瑚宫大人!
+
+5
+00:00:59,700 --> 00:01:01,945
+久等了,我的伏兵们
+
+6
+00:01:02,789 --> 00:01:05,025
+此刻正是良机!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+还真是沉得住气啊,军师大人
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+但愿你付得起雇佣军的价格
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+万叶!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+久违了,老友
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+冲啊
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+嘁… 撤退!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b0b950f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:40,125 --> 00:00:40,775
+哟
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b0b950f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:40,125 --> 00:00:40,775
+哟
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cc1d3bfd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+这种声音是……
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+地震?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+什么什么!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+岛屿浮起来了?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..3cc1d3bfd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+这种声音是……
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+地震?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+什么什么!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+岛屿浮起来了?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..6292cdccf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:04,237 --> 00:00:08,845
+风花节,发源于「北地明冠、自由之都」
+
+2
+00:00:09,525 --> 00:00:12,675
+这次探险一定要带足物资,不能再饿肚子了!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+嗯
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+所以,如果你要问我…
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+在执行公务吗!二位辛苦了
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+你也辛苦了
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+说来,好久没一起吃饭了呢
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+最近太忙了……
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+这一天,我们该做些什么?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+啊,阿贝多先生!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+研究进行得如何了?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+遇到了一些问题……
+
+13
+00:00:36,150 --> 00:00:37,725
+请看这个,我们认为……
+
+14
+00:00:38,875 --> 00:00:41,000
+好的酒馆,当然要提供下酒菜了
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+是吗?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+如何去做?为谁而做?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:49,925
+低调一点?勇敢一点?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+主动出击?还是守株待兔?
+
+19
+00:00:59,200 --> 00:01:00,000
+小心!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+对不起对不起,你没事吧?
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+我的回答是
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+只要有共同的思念之情,那就都一样
+
+23
+00:01:11,975 --> 00:01:13,825
+全看心中所想
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..6292cdccf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:04,237 --> 00:00:08,845
+风花节,发源于「北地明冠、自由之都」
+
+2
+00:00:09,525 --> 00:00:12,675
+这次探险一定要带足物资,不能再饿肚子了!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+嗯
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+所以,如果你要问我…
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+在执行公务吗!二位辛苦了
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+你也辛苦了
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+说来,好久没一起吃饭了呢
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+最近太忙了……
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+这一天,我们该做些什么?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+啊,阿贝多先生!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+研究进行得如何了?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+遇到了一些问题……
+
+13
+00:00:36,150 --> 00:00:37,725
+请看这个,我们认为……
+
+14
+00:00:38,875 --> 00:00:41,000
+好的酒馆,当然要提供下酒菜了
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+是吗?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+如何去做?为谁而做?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:49,925
+低调一点?勇敢一点?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+主动出击?还是守株待兔?
+
+19
+00:00:59,200 --> 00:01:00,000
+小心!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+对不起对不起,你没事吧?
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+我的回答是
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+只要有共同的思念之情,那就都一样
+
+23
+00:01:11,975 --> 00:01:13,825
+全看心中所想
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b7b9f19b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_CHS.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:00,975 --> 00:00:02,775
+他曾是我的挚友
+
+2
+00:00:03,475 --> 00:00:04,875
+那天他向我问起
+
+3
+00:00:05,850 --> 00:00:07,834
+可曾听说过「无想的一刀」
+
+4
+00:00:08,881 --> 00:00:09,750
+我说自然
+
+5
+00:00:10,650 --> 00:00:13,617
+那一刀只有「神罚」降下之时才可得见
+
+6
+00:00:14,650 --> 00:00:17,457
+那一刀是雷电将军武艺的极致
+
+7
+00:00:17,925 --> 00:00:19,249
+是最强的象征
+
+8
+00:00:20,977 --> 00:00:25,137
+可他说,「那一刀,未必无法企及」
+
+9
+00:00:26,200 --> 00:00:30,129
+「总会有地上的生灵,敢于直面雷霆的威光」
+
+10
+00:00:32,049 --> 00:00:34,609
+后来,「眼狩令」不期而至
+
+11
+00:00:35,875 --> 00:00:40,049
+民众的愿望,逐渐沦为砌筑「永恒」的砖瓦
+
+12
+00:00:44,950 --> 00:00:46,769
+在我无奈四处流离之时
+
+13
+00:00:48,125 --> 00:00:50,375
+却听闻他向「眼狩令」的执行者
+
+14
+00:00:50,725 --> 00:00:52,175
+发起了「御前决斗」
+
+15
+00:00:55,018 --> 00:00:57,706
+「御前决斗」庄重而又残酷
+
+16
+00:00:58,986 --> 00:01:03,786
+败者将面临神罚,胜者可赢取转机
+
+17
+00:01:05,575 --> 00:01:09,400
+或许他在想,他是最适合站出来的人
+
+18
+00:01:10,314 --> 00:01:11,914
+直面那「无想的一刀」
+
+19
+00:01:12,450 --> 00:01:14,275
+本就是他毕生所愿
+
+20
+00:01:15,800 --> 00:01:17,482
+可当我抵达「天守阁」时
+
+21
+00:01:18,425 --> 00:01:19,850
+决斗已然结束
+
+22
+00:01:21,525 --> 00:01:22,986
+只听到「神罚」之后
+
+23
+00:01:23,754 --> 00:01:25,525
+他的断刀落地的声响
+
+24
+00:01:27,600 --> 00:01:29,750
+那就是他想要见证的光芒吧
+
+25
+00:01:31,275 --> 00:01:32,570
+在最后一刻
+
+26
+00:01:33,425 --> 00:01:35,473
+他的脸上会是怎样的神情?
+
+27
+00:01:36,800 --> 00:01:38,295
+来不及猜想
+
+28
+00:01:38,800 --> 00:01:41,650
+我只是上前夺走了那颗光芒涣散的神之眼
+
+29
+00:01:42,325 --> 00:01:43,638
+随后逃离
+
+30
+00:01:44,750 --> 00:01:47,868
+我只知道,不能让他那炽烈的愿望
+
+31
+00:01:48,575 --> 00:01:50,481
+被砌进冰冷的神像之中
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..e1274d08a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_CHS.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:00,800 --> 00:00:03,125
+昨晚,有一场流星雨
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:05,750
+它覆盖的范围很大
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:09,425
+蒙德和璃月周边都受到了影响
+
+4
+00:00:24,900 --> 00:00:28,125
+落地之后的陨石,蕴含着古怪的力量…
+
+5
+00:00:29,200 --> 00:00:31,725
+…能让接触者陷入昏睡
+
+6
+00:00:32,325 --> 00:00:34,475
+协会认为,这非常危险
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..1bf183b1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_CHS.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:03,575 --> 00:00:07,671
+有一根绳子,就能爬上山崖
+
+2
+00:00:08,951 --> 00:00:12,599
+有一艘木船,就能漂入大海
+
+3
+00:00:14,207 --> 00:00:15,813
+四十岁之前
+
+4
+00:00:16,191 --> 00:00:18,191
+我已走遍所有秘境
+
+5
+00:00:19,338 --> 00:00:20,938
+唯独尖帽子峰
+
+6
+00:00:21,256 --> 00:00:24,072
+它终结了我的冒险生涯
+
+7
+00:00:25,100 --> 00:00:29,020
+又或许,被它终结的东西
+
+8
+00:00:29,020 --> 00:00:30,354
+不止于此
+
+9
+00:00:32,272 --> 00:00:35,559
+如今我已迈入暮年
+
+10
+00:00:36,433 --> 00:00:38,244
+曾有许多次
+
+11
+00:00:38,244 --> 00:00:40,244
+我站在山峰下
+
+12
+00:00:40,244 --> 00:00:42,884
+被浩瀚的白雪埋没
+
+13
+00:00:44,230 --> 00:00:47,342
+它是一头没有弱点的凶兽
+
+14
+00:00:47,342 --> 00:00:50,462
+是世界无情一面的体现
+
+15
+00:00:50,909 --> 00:00:52,608
+令我恐惧
+
+16
+00:00:53,864 --> 00:00:56,704
+而冒险家一旦失去勇气
+
+17
+00:00:57,022 --> 00:00:59,342
+便不能攀登高峰
+
+18
+00:01:00,583 --> 00:01:02,255
+我不再登山
+
+19
+00:01:02,823 --> 00:01:05,751
+而是做起更大、更远的梦
+
+20
+00:01:06,649 --> 00:01:10,037
+人类发明工具,征服自然
+
+21
+00:01:10,419 --> 00:01:12,412
+又因为被自然征服
+
+22
+00:01:12,702 --> 00:01:14,962
+而发明出更好的工具
+
+23
+00:01:15,874 --> 00:01:17,937
+双腿不能抵达
+
+24
+00:01:17,937 --> 00:01:19,937
+就用工具代替
+
+25
+00:01:20,524 --> 00:01:22,507
+工具无法做到
+
+26
+00:01:22,867 --> 00:01:24,867
+还可以借助羽翼
+
+27
+00:01:26,543 --> 00:01:28,216
+亲爱的朋友
+
+28
+00:01:29,125 --> 00:01:31,993
+我将「未完成的羽翼」的设计图
+
+29
+00:01:31,993 --> 00:01:33,512
+留给你们
+
+30
+00:01:34,381 --> 00:01:37,727
+人类在未知面前凝为一体
+
+31
+00:01:38,584 --> 00:01:39,916
+只要活着
+
+32
+00:01:40,584 --> 00:01:43,336
+人终会抵达所有可见之地
+
+33
+00:01:44,676 --> 00:01:46,907
+我的时间已不太多
+
+34
+00:01:47,306 --> 00:01:51,281
+属于我的那阵风尚未来到
+
+35
+00:01:51,870 --> 00:01:54,070
+但在我们之中
+
+36
+00:01:54,070 --> 00:01:59,958
+或者,在你们的子女、学生、朋友之中
+
+37
+00:02:00,459 --> 00:02:05,135
+必有一人,能够抵达
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQHDJ005_HaiDengJie_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQHDJ005_HaiDengJie_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..987586f61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQHDJ005_HaiDengJie_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+1
+00:00:00,100 --> 00:00:00,200
+.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQHDJ005_HaiDengJie_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQHDJ005_HaiDengJie_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..987586f61
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_EQHDJ005_HaiDengJie_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,3 @@
+1
+00:00:00,100 --> 00:00:00,200
+.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_GY11030_GYPersonal_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_GY11030_GYPersonal_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..cdcd586d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_GY11030_GYPersonal_CHS.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:03,400
+麒麟是众仙中的仁兽
+
+2
+00:00:03,970 --> 00:00:07,120
+饮必甘露,食必嘉禾
+
+3
+00:00:07,720 --> 00:00:11,200
+但或许,绝云间的仙山与洞府…
+
+4
+00:00:11,720 --> 00:00:13,500
+对她「人类」的一面来说
+
+5
+00:00:13,850 --> 00:00:15,150
+有些太过寂寞
+
+6
+00:00:17,070 --> 00:00:18,620
+昨夜月光之下
+
+7
+00:00:19,100 --> 00:00:21,550
+我望见甘雨独自站在崖边
+
+8
+00:00:22,120 --> 00:00:23,850
+眺望山间岚气
+
+9
+00:00:25,400 --> 00:00:26,720
+苍茫云海
+
+10
+00:00:27,200 --> 00:00:29,370
+将她单薄的身影淹没
+
+11
+00:00:30,600 --> 00:00:32,420
+我看到了她的孤独
+
+12
+00:00:33,100 --> 00:00:36,800
+所以想要上前劝她回归凡尘…
+
+13
+00:00:37,850 --> 00:00:39,600
+但也正是在那时
+
+14
+00:00:40,100 --> 00:00:42,370
+我听见了那几句话
+
+15
+00:00:44,325 --> 00:00:46,125
+「璃月港的孤独」
+
+16
+00:00:46,900 --> 00:00:48,820
+「比绝云间更加孤独」
+
+17
+00:00:49,900 --> 00:00:51,670
+「在绝云间看云」
+
+18
+00:00:52,370 --> 00:00:56,070
+「只不过是一个人看云的孤独」
+
+19
+00:00:57,150 --> 00:00:59,100
+「走入璃月的人海」
+
+20
+00:00:59,950 --> 00:01:01,730
+「却是『非人之物』」
+
+21
+00:01:02,400 --> 00:01:04,350
+「在世间的孤独」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..4bbd5e5a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+「总会有地上的生灵,敢于直面雷霆的威光」
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+上!冲!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+我们上!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+怎么办,他们不是雷电将军的对手啊
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+又见面了
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..4bbd5e5a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+「总会有地上的生灵,敢于直面雷霆的威光」
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+上!冲!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+我们上!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+怎么办,他们不是雷电将军的对手啊
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+又见面了
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..29ec474d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+欸呀
+
+2
+00:00:18,175 --> 00:00:19,525
+现在才想起来吗?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+神子
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+这就是你的盘算吗
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+可别忘了
+
+6
+00:00:29,200 --> 00:00:30,775
+把意识寄宿于物件
+
+7
+00:00:31,425 --> 00:00:32,525
+是谁教会你的。
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+你该不会以为
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+单靠你的『愿望』
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,775
+就能胜过影的意志吧?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+虽然你身在此地
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+但『他们』的愿望
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+早就寄托在你身上了
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+所以
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+闭上眼睛
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+希望可以废除眼狩令
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5965ffd8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+欸呀
+
+2
+00:00:18,175 --> 00:00:19,525
+现在才想起来吗?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+神子
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+这就是你的盘算吗
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+可别忘了
+
+6
+00:00:29,200 --> 00:00:30,775
+把意识寄宿于物件
+
+7
+00:00:31,425 --> 00:00:32,525
+是谁教会你的。
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+你该不会以为
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+单靠你的「愿望」
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,775
+就能胜过影的意志吧?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+虽然你身在此地
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+但「他们」的愿望
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+早就寄托在你身上了
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+所以
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+闭上眼睛
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+希望可以废除眼狩令
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..d90e836e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_CHS.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,472 --> 00:00:05,056
+雷光闪过之处,便会投下影
+
+2
+00:00:08,768 --> 00:00:11,072
+我即是影
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:18,688
+以「无想」为稻妻肃清一切前进的阻碍
+
+4
+00:00:24,000 --> 00:00:26,752
+然而…每前进一步
+
+5
+00:00:27,520 --> 00:00:29,184
+便会失去些什么
+
+6
+00:00:31,680 --> 00:00:35,500
+甚至最终,连「她」也失去了
+
+7
+00:00:37,125 --> 00:00:38,475
+那些事迹
+
+8
+00:00:38,956 --> 00:00:42,220
+至今仍在每一棵雷樱树的荫蔽下传颂
+
+9
+00:00:43,180 --> 00:00:45,804
+可那些「失去」留给这个国家的烙印
+
+10
+00:00:46,124 --> 00:00:47,596
+也依旧在灼痛
+
+11
+00:00:49,708 --> 00:00:53,612
+「去追寻便好,哪怕是须臾的光亮。」
+
+12
+00:00:54,956 --> 00:00:57,260
+「我们至少拥有『此刻』。」
+
+13
+00:00:59,436 --> 00:01:01,868
+「她」曾经这样说过
+
+14
+00:01:03,788 --> 00:01:06,412
+可我却目睹了全力奔跑的国度
+
+15
+00:01:06,732 --> 00:01:08,780
+在天理面前失去一切
+
+16
+00:01:09,612 --> 00:01:11,596
+…或许唯有将时间定格
+
+17
+00:01:12,108 --> 00:01:15,075
+雷光才不会消弭
+
+18
+00:01:17,612 --> 00:01:20,876
+「此刻」是易碎的虚妄
+
+19
+00:01:21,900 --> 00:01:25,292
+唯有「永恒」才最接近天理
+
+20
+00:01:25,868 --> 00:01:28,428
+如今,我不再是影
+
+21
+00:01:29,260 --> 00:01:32,780
+「此身即最为殊胜尊贵之身」
+
+22
+00:01:33,228 --> 00:01:35,404
+「应持天下之大权。」
+
+23
+00:01:36,812 --> 00:01:39,884
+「此身应许臣民一梦」
+
+24
+00:01:40,460 --> 00:01:45,196
+「即是千世万代不变不移的永恒。」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..b501f2eb9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_CHS.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:01,790 --> 00:00:06,000
+后来,雷电将军如约废除了眼狩令
+
+2
+00:00:07,075 --> 00:00:11,065
+人民的愿望最终还是叩开了她锁闭的心扉
+
+3
+00:00:13,815 --> 00:00:19,835
+「一心净土」之外,她在世人的眼中同样见到了「永恒」
+
+4
+00:00:24,586 --> 00:00:26,459
+当愿望过于强烈之时
+
+5
+00:00:28,768 --> 00:00:30,999
+神明便会向他投下视线
+
+6
+00:00:38,310 --> 00:00:39,440
+有些愿望…
+
+7
+00:00:40,226 --> 00:00:41,743
+足以抚去伤痛
+
+8
+00:00:43,289 --> 00:00:44,425
+带来胜机
+
+9
+00:00:46,561 --> 00:00:47,685
+唤起希望
+
+10
+00:00:54,372 --> 00:00:55,585
+有些愿望
+
+11
+00:00:59,347 --> 00:01:04,336
+…即便拥有它的人已然身殒,魂归高天
+
+12
+00:01:07,536 --> 00:01:09,822
+却依旧一如诞生时的模样
+
+13
+00:01:14,802 --> 00:01:17,211
+真挚而炽热…
+
+14
+00:01:20,454 --> 00:01:21,691
+…直至「永恒」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9d005aef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,475 --> 00:00:13,700
+惟神大人
+
+2
+00:00:14,000 --> 00:00:15,600
+受训的武士已有六成负伤
+
+3
+00:00:16,025 --> 00:00:18,175
+式神的损耗也远超预期
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+而且
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:21,875
+外界的局势已经稳定下来了
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:24,950
+我们还需要追求极致的武艺吗
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+为何要惶恐
+
+8
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+小生早就料到了
+
+9
+00:00:32,300 --> 00:00:32,900
+晴之介
+
+10
+00:00:33,650 --> 00:00:34,375
+恕我直言
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:35,875
+她不可能回来了
+
+12
+00:00:37,800 --> 00:00:41,375
+小生只是想帮助她的后人
+
+13
+00:00:41,375 --> 00:00:43,900
+镇守这片领地而已
+
+14
+00:00:44,775 --> 00:00:48,543
+如今斩杀的对象不复存在
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,467
+需守护之人已求得平安
+
+16
+00:00:53,050 --> 00:00:54,475
+我们的使命
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+恐怕已经结束了
+
+18
+00:01:01,225 --> 00:01:03,050
+小生一直相信
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:05,100
+如若时光允许
+
+20
+00:01:05,450 --> 00:01:07,450
+便能终身在此守护
+
+21
+00:01:08,550 --> 00:01:09,850
+这种说辞
+
+22
+00:01:10,200 --> 00:01:13,000
+差点就将小生自己都骗过了
+
+23
+00:01:14,275 --> 00:01:16,275
+你可不能像小生这样
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+放心吧
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+晴之介
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+我都明白
+
+27
+00:01:20,350 --> 00:01:22,025
+你为稻妻所做的一切
+
+28
+00:01:22,375 --> 00:01:24,275
+不该由其他人来赋予意义
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+而我的存在也是如此
+
+30
+00:01:30,475 --> 00:01:32,475
+当初为你倾注「灵性」
+
+31
+00:01:32,775 --> 00:01:34,575
+使你洞悉人的情感
+
+32
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+果真是正确的决定
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+到头来
+
+34
+00:01:41,850 --> 00:01:44,950
+反而是你开导了小生啊
+
+35
+00:01:56,525 --> 00:01:59,275
+朝有红颜夸世路
+
+36
+00:01:59,900 --> 00:02:02,775
+暮成白骨朽郊原
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+所言甚是啊
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:08,150
+从今往后
+
+39
+00:02:08,425 --> 00:02:10,675
+小生没有牵挂了
+
+40
+00:02:11,400 --> 00:02:13,100
+吾友式大将
+
+41
+00:02:13,550 --> 00:02:15,800
+你很好地完成了你的使命
+
+42
+00:02:17,050 --> 00:02:19,725
+至于不再需要等待的小生
+
+43
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+也该再次启程
+
+44
+00:02:22,725 --> 00:02:25,700
+去继续寻找新的意义了
+
+45
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+就此别过
+
+46
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+晴之介
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:32,625
+一路平安
+
+48
+00:02:39,050 --> 00:02:40,575
+我全都想起来了
+
+49
+00:02:42,125 --> 00:02:43,775
+并非晴之介抛弃了我
+
+50
+00:02:44,475 --> 00:02:45,425
+而是…
+
+51
+00:02:46,400 --> 00:02:48,200
+我稍稍劝导了他
+
+52
+00:02:49,100 --> 00:02:51,250
+与他一同走出了这座
+
+53
+00:02:52,650 --> 00:02:54,350
+内心的迷宫
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9d005aef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,475 --> 00:00:13,700
+惟神大人
+
+2
+00:00:14,000 --> 00:00:15,600
+受训的武士已有六成负伤
+
+3
+00:00:16,025 --> 00:00:18,175
+式神的损耗也远超预期
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+而且
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:21,875
+外界的局势已经稳定下来了
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:24,950
+我们还需要追求极致的武艺吗
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+为何要惶恐
+
+8
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+小生早就料到了
+
+9
+00:00:32,300 --> 00:00:32,900
+晴之介
+
+10
+00:00:33,650 --> 00:00:34,375
+恕我直言
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:35,875
+她不可能回来了
+
+12
+00:00:37,800 --> 00:00:41,375
+小生只是想帮助她的后人
+
+13
+00:00:41,375 --> 00:00:43,900
+镇守这片领地而已
+
+14
+00:00:44,775 --> 00:00:48,543
+如今斩杀的对象不复存在
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,467
+需守护之人已求得平安
+
+16
+00:00:53,050 --> 00:00:54,475
+我们的使命
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+恐怕已经结束了
+
+18
+00:01:01,225 --> 00:01:03,050
+小生一直相信
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:05,100
+如若时光允许
+
+20
+00:01:05,450 --> 00:01:07,450
+便能终身在此守护
+
+21
+00:01:08,550 --> 00:01:09,850
+这种说辞
+
+22
+00:01:10,200 --> 00:01:13,000
+差点就将小生自己都骗过了
+
+23
+00:01:14,275 --> 00:01:16,275
+你可不能像小生这样
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+放心吧
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+晴之介
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+我都明白
+
+27
+00:01:20,350 --> 00:01:22,025
+你为稻妻所做的一切
+
+28
+00:01:22,375 --> 00:01:24,275
+不该由其他人来赋予意义
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+而我的存在也是如此
+
+30
+00:01:30,475 --> 00:01:32,475
+当初为你倾注「灵性」
+
+31
+00:01:32,775 --> 00:01:34,575
+使你洞悉人的情感
+
+32
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+果真是正确的决定
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+到头来
+
+34
+00:01:41,850 --> 00:01:44,950
+反而是你开导了小生啊
+
+35
+00:01:56,525 --> 00:01:59,275
+朝有红颜夸世路
+
+36
+00:01:59,900 --> 00:02:02,775
+暮成白骨朽郊原
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+所言甚是啊
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:08,150
+从今往后
+
+39
+00:02:08,425 --> 00:02:10,675
+小生没有牵挂了
+
+40
+00:02:11,400 --> 00:02:13,100
+吾友式大将
+
+41
+00:02:13,550 --> 00:02:15,800
+你很好地完成了你的使命
+
+42
+00:02:17,050 --> 00:02:19,725
+至于不再需要等待的小生
+
+43
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+也该再次启程
+
+44
+00:02:22,725 --> 00:02:25,700
+去继续寻找新的意义了
+
+45
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+就此别过
+
+46
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+晴之介
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:32,625
+一路平安
+
+48
+00:02:39,050 --> 00:02:40,575
+我全都想起来了
+
+49
+00:02:42,125 --> 00:02:43,775
+并非晴之介抛弃了我
+
+50
+00:02:44,475 --> 00:02:45,425
+而是…
+
+51
+00:02:46,400 --> 00:02:48,200
+我稍稍劝导了他
+
+52
+00:02:49,100 --> 00:02:51,250
+与他一同走出了这座
+
+53
+00:02:52,650 --> 00:02:54,350
+内心的迷宫
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..def232045
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_CHS.txt
@@ -0,0 +1,68 @@
+1
+00:00:02,000 --> 00:00:04,300
+很久很久以前在某个地方
+
+2
+00:00:05,120 --> 00:00:10,688
+有一个赤鬼和一个青鬼,他们是很好的朋友
+
+3
+00:00:13,376 --> 00:00:17,088
+赤鬼长得像鬼,但和人一样温柔
+
+4
+00:00:18,880 --> 00:00:22,592
+青鬼长得像人,但和鬼一样孤僻
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:31,400
+赤鬼想和人做朋友,但人们都很害怕鬼
+
+6
+00:00:31,400 --> 00:00:34,650
+对他撒豆子,不愿意和赤鬼亲近
+
+7
+00:00:38,650 --> 00:00:41,338
+于是青鬼向赤鬼出主意
+
+8
+00:00:41,975 --> 00:00:45,425
+「阿赤,我去村子里捣乱,你来打败我」
+
+9
+00:00:45,425 --> 00:00:47,425
+「这样人们就会接受你了。」
+
+10
+00:00:48,425 --> 00:00:51,675
+按照这个办法,赤鬼打跑了青鬼
+
+11
+00:00:52,475 --> 00:00:55,475
+赤鬼的善良与勇敢为人所知
+
+12
+00:00:57,225 --> 00:00:59,401
+人们终于接纳了赤鬼
+
+13
+00:01:01,275 --> 00:01:05,371
+然而当赤鬼想要告诉青鬼这个好消息的时候
+
+14
+00:01:06,025 --> 00:01:09,993
+青鬼已然不知去向,只留下了一封信
+
+15
+00:01:10,912 --> 00:01:15,456
+「我去旅行了。你再来找我的话,会被当成坏孩子的。」
+
+16
+00:01:17,056 --> 00:01:19,936
+「不用担心我,无论我去到什么地方」
+
+17
+00:01:20,175 --> 00:01:22,304
+「我们永远都是好朋友。」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4e9c29cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,026
+这里交给我
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,278
+很多人还没逃出去
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,455
+去救他们
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+可是
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,897
+别小看本大爷
+
+6
+00:00:50,699 --> 00:00:51,484
+不要管我
+
+7
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+你快走
+
+8
+00:00:52,627 --> 00:00:53,600
+这是我应得的
+
+9
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+给我把嘴闭上
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..a4e9c29cb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,026
+这里交给我
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,278
+很多人还没逃出去
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,455
+去救他们
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+可是
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,897
+别小看本大爷
+
+6
+00:00:50,699 --> 00:00:51,484
+不要管我
+
+7
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+你快走
+
+8
+00:00:52,627 --> 00:00:53,600
+这是我应得的
+
+9
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+给我把嘴闭上
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..5dc85e4e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_CHS.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:00,725 --> 00:00:03,200
+很久很久以前在某个地方
+
+2
+00:00:03,575 --> 00:00:05,623
+有一个赤鬼和一个青鬼
+
+3
+00:00:06,000 --> 00:00:07,800
+他们是很好的朋友
+
+4
+00:00:10,075 --> 00:00:13,150
+为了满足赤鬼和人做朋友的愿望
+
+5
+00:00:13,525 --> 00:00:16,100
+青鬼扮演了「坏孩子」的角色
+
+6
+00:00:18,200 --> 00:00:20,450
+然后就离开了
+
+7
+00:00:23,350 --> 00:00:28,088
+漫长的时间过去,赤鬼终于成为了人类的朋友
+
+8
+00:00:28,330 --> 00:00:31,594
+他的心中也萌生了带青鬼回家的想法
+
+9
+00:00:36,443 --> 00:00:38,747
+赤鬼并不知道青鬼去了哪里
+
+10
+00:00:40,300 --> 00:00:42,587
+他为此翻过了最高的山
+
+11
+00:00:44,635 --> 00:00:46,555
+渡过了最宽的河
+
+12
+00:00:49,050 --> 00:00:51,547
+他找到了很多青鬼留下的痕迹
+
+13
+00:00:52,950 --> 00:00:56,155
+但找到的痕迹越多,赤鬼越是确信
+
+14
+00:00:56,425 --> 00:00:58,203
+青鬼在刻意躲藏
+
+15
+00:01:01,225 --> 00:01:05,627
+赤鬼学习青鬼的做法,在荒野留下了一封信
+
+16
+00:01:07,675 --> 00:01:11,643
+「阿青,我交到了很多新的人类朋友」
+
+17
+00:01:11,925 --> 00:01:14,971
+「我们马上要举办一个盛大的聚会」
+
+18
+00:01:15,325 --> 00:01:19,963
+「我想邀请所有的好朋友参加,当然也包括阿青」
+
+19
+00:01:21,300 --> 00:01:24,955
+「你不用来见我,只要在暗处看看就好」
+
+20
+00:01:26,427 --> 00:01:30,331
+青鬼悄悄地回到村子里,躲在聚会的暗处
+
+21
+00:01:30,975 --> 00:01:35,387
+他看到丰盛的美食和温暖的篝火,心生向往
+
+22
+00:01:37,375 --> 00:01:38,971
+但即便饥肠辘辘
+
+23
+00:01:39,350 --> 00:01:43,451
+青鬼还是铭记当时的约定,只在远处旁观
+
+24
+00:01:45,150 --> 00:01:49,225
+而赤鬼竟突然出现在青鬼的背后,吓了他一跳
+
+25
+00:01:53,450 --> 00:01:55,625
+「哟,你终于回来了」
+
+26
+00:01:56,575 --> 00:01:59,195
+「来吧,该向他们介绍你了」
+
+27
+00:01:59,625 --> 00:02:01,125
+「我最好的朋友」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0a75c550
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:09,075 --> 00:00:10,079
+哇
+
+2
+00:00:10,079 --> 00:00:11,204
+这么大一片
+
+3
+00:00:11,204 --> 00:00:12,137
+他们都是
+
+4
+00:00:12,137 --> 00:00:12,787
+嗯
+
+5
+00:00:13,853 --> 00:00:15,371
+妖怪们的记忆哦
+
+6
+00:00:16,567 --> 00:00:19,142
+他们已经很久没有这样舒展筋骨
+
+7
+00:00:19,375 --> 00:00:20,775
+飞翔在天空了呢
+
+8
+00:00:22,275 --> 00:00:23,375
+随我来吧
+
+9
+00:00:33,753 --> 00:00:34,294
+怎么啦
+
+10
+00:00:34,294 --> 00:00:34,791
+小家伙
+
+11
+00:00:36,000 --> 00:00:37,425
+看你有点紧张呢
+
+12
+00:00:38,219 --> 00:00:38,754
+毕竟
+
+13
+00:00:39,030 --> 00:00:41,420
+我之前从没见过这样的阵势嘛
+
+14
+00:00:42,175 --> 00:00:42,944
+哇
+
+15
+00:00:43,275 --> 00:00:45,350
+他们真的把月亮遮住了
+
+16
+00:00:50,323 --> 00:00:51,988
+单从阵势来看
+
+17
+00:00:52,189 --> 00:00:53,339
+确实很唬人
+
+18
+00:00:54,400 --> 00:00:55,525
+可我知道
+
+19
+00:00:55,810 --> 00:00:58,710
+他们只是一群吵吵闹闹的家伙
+
+20
+00:00:59,000 --> 00:01:00,700
+也都是勇敢的好家伙
+
+21
+00:01:01,625 --> 00:01:03,950
+即使在残酷的战斗中身陨
+
+22
+00:01:04,484 --> 00:01:07,234
+灵魂也从不曾忧伤或迷茫
+
+23
+00:01:07,853 --> 00:01:10,724
+可惜时光短暂
+
+24
+00:01:43,799 --> 00:01:44,387
+他们
+
+25
+00:01:44,605 --> 00:01:46,770
+已经不得不离开了吗
+
+26
+00:01:47,737 --> 00:01:48,737
+是宴席
+
+27
+00:01:49,124 --> 00:01:50,874
+就有结束的时候
+
+28
+00:01:51,638 --> 00:01:52,663
+呵呵
+
+29
+00:01:53,338 --> 00:01:55,013
+既然心存不舍
+
+30
+00:01:55,430 --> 00:01:57,830
+不如你们也跟我一起念如何
+
+31
+00:01:59,725 --> 00:02:03,959
+「申告白辰,镇魂之由」
+
+32
+00:02:03,959 --> 00:02:05,484
+「允我作祝…」
+
+33
+00:02:05,826 --> 00:02:07,326
+「允我作祝…」
+
+34
+00:02:08,303 --> 00:02:10,353
+「引灯归途…」
+
+35
+00:02:22,331 --> 00:02:23,199
+哇
+
+36
+00:02:23,199 --> 00:02:24,455
+好漂亮
+
+37
+00:02:25,673 --> 00:02:26,515
+你们看
+
+38
+00:02:26,515 --> 00:02:28,865
+有光从稻妻城那边汇聚过来了
+
+39
+00:02:35,077 --> 00:02:36,424
+书上说
+
+40
+00:02:36,424 --> 00:02:39,054
+在今晚念诵「狐狸小姐秘传术法」
+
+41
+00:02:39,054 --> 00:02:40,310
+就可以实现愿望
+
+42
+00:02:47,759 --> 00:02:51,256
+「申告白辰,镇魂之由」
+
+43
+00:02:51,256 --> 00:02:54,183
+「允我作祝,引灯归途」
+
+44
+00:02:54,183 --> 00:02:55,764
+「畏畏神威…」
+
+45
+00:02:56,360 --> 00:02:58,760
+「诚惶诚恐」
+
+46
+00:03:10,155 --> 00:03:11,208
+有乐斋
+
+47
+00:03:11,966 --> 00:03:13,891
+你之前问我过得好不好
+
+48
+00:03:14,483 --> 00:03:16,528
+我真的每天都过得很快乐哦
+
+49
+00:03:17,538 --> 00:03:18,620
+只是
+
+50
+00:03:18,620 --> 00:03:20,477
+现在看着你们离开
+
+51
+00:03:21,196 --> 00:03:23,138
+我还是感觉有一点寂寞
+
+52
+00:03:24,158 --> 00:03:24,895
+嗯
+
+53
+00:03:25,334 --> 00:03:27,304
+就只有一点点而已哦
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..c0a75c550
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:09,075 --> 00:00:10,079
+哇
+
+2
+00:00:10,079 --> 00:00:11,204
+这么大一片
+
+3
+00:00:11,204 --> 00:00:12,137
+他们都是
+
+4
+00:00:12,137 --> 00:00:12,787
+嗯
+
+5
+00:00:13,853 --> 00:00:15,371
+妖怪们的记忆哦
+
+6
+00:00:16,567 --> 00:00:19,142
+他们已经很久没有这样舒展筋骨
+
+7
+00:00:19,375 --> 00:00:20,775
+飞翔在天空了呢
+
+8
+00:00:22,275 --> 00:00:23,375
+随我来吧
+
+9
+00:00:33,753 --> 00:00:34,294
+怎么啦
+
+10
+00:00:34,294 --> 00:00:34,791
+小家伙
+
+11
+00:00:36,000 --> 00:00:37,425
+看你有点紧张呢
+
+12
+00:00:38,219 --> 00:00:38,754
+毕竟
+
+13
+00:00:39,030 --> 00:00:41,420
+我之前从没见过这样的阵势嘛
+
+14
+00:00:42,175 --> 00:00:42,944
+哇
+
+15
+00:00:43,275 --> 00:00:45,350
+他们真的把月亮遮住了
+
+16
+00:00:50,323 --> 00:00:51,988
+单从阵势来看
+
+17
+00:00:52,189 --> 00:00:53,339
+确实很唬人
+
+18
+00:00:54,400 --> 00:00:55,525
+可我知道
+
+19
+00:00:55,810 --> 00:00:58,710
+他们只是一群吵吵闹闹的家伙
+
+20
+00:00:59,000 --> 00:01:00,700
+也都是勇敢的好家伙
+
+21
+00:01:01,625 --> 00:01:03,950
+即使在残酷的战斗中身陨
+
+22
+00:01:04,484 --> 00:01:07,234
+灵魂也从不曾忧伤或迷茫
+
+23
+00:01:07,853 --> 00:01:10,724
+可惜时光短暂
+
+24
+00:01:43,799 --> 00:01:44,387
+他们
+
+25
+00:01:44,605 --> 00:01:46,770
+已经不得不离开了吗
+
+26
+00:01:47,737 --> 00:01:48,737
+是宴席
+
+27
+00:01:49,124 --> 00:01:50,874
+就有结束的时候
+
+28
+00:01:51,638 --> 00:01:52,663
+呵呵
+
+29
+00:01:53,338 --> 00:01:55,013
+既然心存不舍
+
+30
+00:01:55,430 --> 00:01:57,830
+不如你们也跟我一起念如何
+
+31
+00:01:59,725 --> 00:02:03,959
+「申告白辰,镇魂之由」
+
+32
+00:02:03,959 --> 00:02:05,484
+「允我作祝…」
+
+33
+00:02:05,826 --> 00:02:07,326
+「允我作祝…」
+
+34
+00:02:08,303 --> 00:02:10,353
+「引灯归途…」
+
+35
+00:02:22,331 --> 00:02:23,199
+哇
+
+36
+00:02:23,199 --> 00:02:24,455
+好漂亮
+
+37
+00:02:25,673 --> 00:02:26,515
+你们看
+
+38
+00:02:26,515 --> 00:02:28,865
+有光从稻妻城那边汇聚过来了
+
+39
+00:02:35,077 --> 00:02:36,424
+书上说
+
+40
+00:02:36,424 --> 00:02:39,054
+在今晚念诵「狐狸小姐秘传术法」
+
+41
+00:02:39,054 --> 00:02:40,310
+就可以实现愿望
+
+42
+00:02:47,759 --> 00:02:51,256
+「申告白辰,镇魂之由」
+
+43
+00:02:51,256 --> 00:02:54,183
+「允我作祝,引灯归途」
+
+44
+00:02:54,183 --> 00:02:55,764
+「畏畏神威…」
+
+45
+00:02:56,360 --> 00:02:58,760
+「诚惶诚恐」
+
+46
+00:03:10,155 --> 00:03:11,208
+有乐斋
+
+47
+00:03:11,966 --> 00:03:13,891
+你之前问我过得好不好
+
+48
+00:03:14,483 --> 00:03:16,528
+我真的每天都过得很快乐哦
+
+49
+00:03:17,538 --> 00:03:18,620
+只是
+
+50
+00:03:18,620 --> 00:03:20,477
+现在看着你们离开
+
+51
+00:03:21,196 --> 00:03:23,138
+我还是感觉有一点寂寞
+
+52
+00:03:24,158 --> 00:03:24,895
+嗯
+
+53
+00:03:25,334 --> 00:03:27,304
+就只有一点点而已哦
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..97e26aa01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:22,181 --> 00:00:22,663
+怎
+
+2
+00:00:22,779 --> 00:00:23,855
+怎么办
+
+3
+00:00:24,887 --> 00:00:26,203
+在进入空间时
+
+4
+00:00:26,764 --> 00:00:27,762
+ 记得不断在心中
+
+5
+00:00:27,762 --> 00:00:28,951
+重复你的愿望哦
+
+6
+00:00:31,785 --> 00:00:32,828
+你足够强
+
+7
+00:00:33,257 --> 00:00:33,899
+我才能将你
+
+8
+00:00:33,973 --> 00:00:35,591
+送到最合适的位置
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..97e26aa01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:22,181 --> 00:00:22,663
+怎
+
+2
+00:00:22,779 --> 00:00:23,855
+怎么办
+
+3
+00:00:24,887 --> 00:00:26,203
+在进入空间时
+
+4
+00:00:26,764 --> 00:00:27,762
+ 记得不断在心中
+
+5
+00:00:27,762 --> 00:00:28,951
+重复你的愿望哦
+
+6
+00:00:31,785 --> 00:00:32,828
+你足够强
+
+7
+00:00:33,257 --> 00:00:33,899
+我才能将你
+
+8
+00:00:33,973 --> 00:00:35,591
+送到最合适的位置
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..64b00ca73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,172 @@
+1
+00:00:06,375 --> 00:00:07,600
+光芒变成了
+
+2
+00:00:08,075 --> 00:00:09,150
+一颗种子
+
+3
+00:00:09,675 --> 00:00:11,375
+庇佑万民的奇迹之木
+
+4
+00:00:11,950 --> 00:00:14,525
+此刻仍然是无人所见的陌生存在
+
+5
+00:00:15,475 --> 00:00:16,650
+它于何时落地
+
+6
+00:00:16,975 --> 00:00:18,800
+又在何处发芽
+
+7
+00:00:19,050 --> 00:00:22,475
+都取决于令它降生之人的心与梦
+
+8
+00:00:23,475 --> 00:00:24,700
+赐它生命吧
+
+9
+00:00:25,075 --> 00:00:26,175
+影
+
+10
+00:00:26,175 --> 00:00:27,550
+难道
+
+11
+00:00:27,550 --> 00:00:28,367
+这是…
+
+12
+00:00:39,400 --> 00:00:42,200
+永恒令时间无限延展
+
+13
+00:00:43,050 --> 00:00:46,800
+梦想使每一个刻度都熠熠生辉
+
+14
+00:00:47,100 --> 00:00:48,700
+两者交相辉映
+
+15
+00:00:48,975 --> 00:00:51,650
+神樱终将不拘于天理之禁锢
+
+16
+00:00:52,325 --> 00:00:53,525
+自漆黑中绽放
+
+17
+00:00:55,425 --> 00:00:56,200
+至此
+
+18
+00:00:56,850 --> 00:00:57,825
+噩梦消散
+
+19
+00:00:58,125 --> 00:00:59,750
+现实圆满
+
+20
+00:01:00,850 --> 00:01:03,525
+你我共同向往的光景仍在前方
+
+21
+00:01:04,850 --> 00:01:05,750
+只可惜
+
+22
+00:01:06,475 --> 00:01:08,050
+我无法见证稻妻的未来
+
+23
+00:01:08,725 --> 00:01:10,275
+也无法再与你同行了
+
+24
+00:01:17,300 --> 00:01:18,475
+你知道吗
+
+25
+00:01:18,775 --> 00:01:19,525
+影
+
+26
+00:01:19,850 --> 00:01:20,925
+我现在很开心
+
+27
+00:01:21,725 --> 00:01:23,725
+因为我最后的心愿也实现了
+
+28
+00:01:24,350 --> 00:01:26,700
+你的薙刀曾为我挡下无数灾厄
+
+29
+00:01:27,375 --> 00:01:28,175
+我一直觉得
+
+30
+00:01:28,575 --> 00:01:29,600
+我对你有所亏欠
+
+31
+00:01:31,000 --> 00:01:33,100
+虽然只是微不足道的报答
+
+32
+00:01:33,625 --> 00:01:34,975
+在你真正醒来
+
+33
+00:01:35,225 --> 00:01:36,600
+迎来新的相遇之前
+
+34
+00:01:36,950 --> 00:01:39,625
+这棵神樱会为你争取时间
+
+35
+00:01:41,000 --> 00:01:42,125
+怎么样
+
+36
+00:01:42,125 --> 00:01:44,075
+它应该已经起到作用了吧
+
+37
+00:01:44,325 --> 00:01:45,525
+……
+
+38
+00:01:45,900 --> 00:01:47,000
+这次
+
+39
+00:01:47,350 --> 00:01:48,700
+是真的再见了
+
+40
+00:01:49,200 --> 00:01:50,100
+影
+
+41
+00:02:01,250 --> 00:02:02,200
+嗯
+
+42
+00:02:02,500 --> 00:02:03,475
+再见了
+
+43
+00:02:03,475 --> 00:02:04,450
+真
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..64b00ca73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,172 @@
+1
+00:00:06,375 --> 00:00:07,600
+光芒变成了
+
+2
+00:00:08,075 --> 00:00:09,150
+一颗种子
+
+3
+00:00:09,675 --> 00:00:11,375
+庇佑万民的奇迹之木
+
+4
+00:00:11,950 --> 00:00:14,525
+此刻仍然是无人所见的陌生存在
+
+5
+00:00:15,475 --> 00:00:16,650
+它于何时落地
+
+6
+00:00:16,975 --> 00:00:18,800
+又在何处发芽
+
+7
+00:00:19,050 --> 00:00:22,475
+都取决于令它降生之人的心与梦
+
+8
+00:00:23,475 --> 00:00:24,700
+赐它生命吧
+
+9
+00:00:25,075 --> 00:00:26,175
+影
+
+10
+00:00:26,175 --> 00:00:27,550
+难道
+
+11
+00:00:27,550 --> 00:00:28,367
+这是…
+
+12
+00:00:39,400 --> 00:00:42,200
+永恒令时间无限延展
+
+13
+00:00:43,050 --> 00:00:46,800
+梦想使每一个刻度都熠熠生辉
+
+14
+00:00:47,100 --> 00:00:48,700
+两者交相辉映
+
+15
+00:00:48,975 --> 00:00:51,650
+神樱终将不拘于天理之禁锢
+
+16
+00:00:52,325 --> 00:00:53,525
+自漆黑中绽放
+
+17
+00:00:55,425 --> 00:00:56,200
+至此
+
+18
+00:00:56,850 --> 00:00:57,825
+噩梦消散
+
+19
+00:00:58,125 --> 00:00:59,750
+现实圆满
+
+20
+00:01:00,850 --> 00:01:03,525
+你我共同向往的光景仍在前方
+
+21
+00:01:04,850 --> 00:01:05,750
+只可惜
+
+22
+00:01:06,475 --> 00:01:08,050
+我无法见证稻妻的未来
+
+23
+00:01:08,725 --> 00:01:10,275
+也无法再与你同行了
+
+24
+00:01:17,300 --> 00:01:18,475
+你知道吗
+
+25
+00:01:18,775 --> 00:01:19,525
+影
+
+26
+00:01:19,850 --> 00:01:20,925
+我现在很开心
+
+27
+00:01:21,725 --> 00:01:23,725
+因为我最后的心愿也实现了
+
+28
+00:01:24,350 --> 00:01:26,700
+你的薙刀曾为我挡下无数灾厄
+
+29
+00:01:27,375 --> 00:01:28,175
+我一直觉得
+
+30
+00:01:28,575 --> 00:01:29,600
+我对你有所亏欠
+
+31
+00:01:31,000 --> 00:01:33,100
+虽然只是微不足道的报答
+
+32
+00:01:33,625 --> 00:01:34,975
+在你真正醒来
+
+33
+00:01:35,225 --> 00:01:36,600
+迎来新的相遇之前
+
+34
+00:01:36,950 --> 00:01:39,625
+这棵神樱会为你争取时间
+
+35
+00:01:41,000 --> 00:01:42,125
+怎么样
+
+36
+00:01:42,125 --> 00:01:44,075
+它应该已经起到作用了吧
+
+37
+00:01:44,325 --> 00:01:45,525
+……
+
+38
+00:01:45,900 --> 00:01:47,000
+这次
+
+39
+00:01:47,350 --> 00:01:48,700
+是真的再见了
+
+40
+00:01:49,200 --> 00:01:50,100
+影
+
+41
+00:02:01,250 --> 00:02:02,200
+嗯
+
+42
+00:02:02,500 --> 00:02:03,475
+再见了
+
+43
+00:02:03,475 --> 00:02:04,450
+真
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9845dee3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:47,000 --> 00:00:48,325
+果然来了吗
+
+2
+00:00:48,325 --> 00:00:50,225
+「漩涡的余威」跋掣
+
+3
+00:00:50,225 --> 00:00:51,500
+那是谁啊
+
+4
+00:00:51,500 --> 00:00:52,900
+奥赛尔的妻子
+
+5
+00:00:53,175 --> 00:00:55,550
+漩涡之魔神最后的追随者
+
+6
+00:00:56,025 --> 00:00:58,625
+难道说凝光小姐早就知道
+
+7
+00:00:59,075 --> 00:01:01,850
+北斗对海洋变化的感知很敏锐
+
+8
+00:01:02,300 --> 00:01:04,325
+几个月前就提醒过我
+
+9
+00:01:04,325 --> 00:01:06,950
+之所以在这个时间重修群玉阁
+
+10
+00:01:07,250 --> 00:01:09,700
+也是想利用她对群玉阁的恨
+
+11
+00:01:09,700 --> 00:01:11,725
+将她从海里引出来
+
+12
+00:01:12,900 --> 00:01:14,225
+原来如此
+
+13
+00:01:14,225 --> 00:01:16,125
+那我们去找仙人来帮忙
+
+14
+00:01:16,125 --> 00:01:16,875
+不必
+
+15
+00:01:17,025 --> 00:01:18,625
+人治的时代
+
+16
+00:01:18,625 --> 00:01:20,025
+璃月港的人
+
+17
+00:01:20,025 --> 00:01:21,025
+也必须要试着
+
+18
+00:01:21,025 --> 00:01:22,000
+靠自己的力量
+
+19
+00:01:22,000 --> 00:01:23,650
+度过这场危机
+
+20
+00:02:07,850 --> 00:02:08,950
+大家小心
+
+21
+00:02:08,950 --> 00:02:09,950
+海啸要来了
+
+22
+00:02:21,075 --> 00:02:21,895
+那是什么
+
+23
+00:02:21,895 --> 00:02:23,375
+浪…好大的海浪
+
+24
+00:03:00,200 --> 00:03:02,650
+你生来就是这样的命
+
+25
+00:03:02,650 --> 00:03:03,625
+只要活着
+
+26
+00:03:03,625 --> 00:03:06,225
+就会给身边的人带来危险
+
+27
+00:03:06,600 --> 00:03:08,700
+还不如就这样死去
+
+28
+00:03:08,750 --> 00:03:10,600
+换她回来
+
+29
+00:03:11,100 --> 00:03:12,225
+什么时候
+
+30
+00:03:12,225 --> 00:03:15,025
+你有了为他人使用力量的想法
+
+31
+00:03:15,025 --> 00:03:16,450
+什么时候
+
+32
+00:03:16,450 --> 00:03:19,175
+你才能够真正融入人类社会
+
+33
+00:03:58,450 --> 00:03:59,050
+放
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9845dee3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:47,000 --> 00:00:48,325
+果然来了吗
+
+2
+00:00:48,325 --> 00:00:50,225
+「漩涡的余威」跋掣
+
+3
+00:00:50,225 --> 00:00:51,500
+那是谁啊
+
+4
+00:00:51,500 --> 00:00:52,900
+奥赛尔的妻子
+
+5
+00:00:53,175 --> 00:00:55,550
+漩涡之魔神最后的追随者
+
+6
+00:00:56,025 --> 00:00:58,625
+难道说凝光小姐早就知道
+
+7
+00:00:59,075 --> 00:01:01,850
+北斗对海洋变化的感知很敏锐
+
+8
+00:01:02,300 --> 00:01:04,325
+几个月前就提醒过我
+
+9
+00:01:04,325 --> 00:01:06,950
+之所以在这个时间重修群玉阁
+
+10
+00:01:07,250 --> 00:01:09,700
+也是想利用她对群玉阁的恨
+
+11
+00:01:09,700 --> 00:01:11,725
+将她从海里引出来
+
+12
+00:01:12,900 --> 00:01:14,225
+原来如此
+
+13
+00:01:14,225 --> 00:01:16,125
+那我们去找仙人来帮忙
+
+14
+00:01:16,125 --> 00:01:16,875
+不必
+
+15
+00:01:17,025 --> 00:01:18,625
+人治的时代
+
+16
+00:01:18,625 --> 00:01:20,025
+璃月港的人
+
+17
+00:01:20,025 --> 00:01:21,025
+也必须要试着
+
+18
+00:01:21,025 --> 00:01:22,000
+靠自己的力量
+
+19
+00:01:22,000 --> 00:01:23,650
+度过这场危机
+
+20
+00:02:07,850 --> 00:02:08,950
+大家小心
+
+21
+00:02:08,950 --> 00:02:09,950
+海啸要来了
+
+22
+00:02:21,075 --> 00:02:21,895
+那是什么
+
+23
+00:02:21,895 --> 00:02:23,375
+浪…好大的海浪
+
+24
+00:03:00,200 --> 00:03:02,650
+你生来就是这样的命
+
+25
+00:03:02,650 --> 00:03:03,625
+只要活着
+
+26
+00:03:03,625 --> 00:03:06,225
+就会给身边的人带来危险
+
+27
+00:03:06,600 --> 00:03:08,700
+还不如就这样死去
+
+28
+00:03:08,750 --> 00:03:10,600
+换她回来
+
+29
+00:03:11,100 --> 00:03:12,225
+什么时候
+
+30
+00:03:12,225 --> 00:03:15,025
+你有了为他人使用力量的想法
+
+31
+00:03:15,025 --> 00:03:16,450
+什么时候
+
+32
+00:03:16,450 --> 00:03:19,175
+你才能够真正融入人类社会
+
+33
+00:03:58,450 --> 00:03:59,050
+放
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..b665d4bff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_CHS.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,312 --> 00:00:09,520
+可——叹——
+
+2
+00:00:10,800 --> 00:00:20,208
+秋鸿折单复难双
+
+3
+00:00:20,784 --> 00:00:30,576
+痴人痴怨恨迷狂
+
+4
+00:00:31,024 --> 00:00:41,200
+只因那邪牲祭伏定祸殃
+
+5
+00:00:41,776 --> 00:00:52,720
+若非巾帼拔剑人皆命丧
+
+6
+00:00:58,736 --> 00:01:03,408
+凡缘朦朦仙缘滔
+
+7
+00:01:03,856 --> 00:01:08,464
+天伦散去绛府邀
+
+8
+00:01:08,912 --> 00:01:13,648
+朱丝缚绝烂柯樵
+
+9
+00:01:13,904 --> 00:01:18,704
+雪泥鸿迹遥
+
+10
+00:01:19,088 --> 00:01:23,568
+鹤归不见昔华表
+
+11
+00:01:24,016 --> 00:01:28,624
+蛛丝枉结魂幡飘
+
+12
+00:01:29,136 --> 00:01:33,168
+因果红尘渺渺
+
+13
+00:01:33,808 --> 00:01:38,352
+烟消
+
+14
+00:01:38,625 --> 00:01:41,633
+《神女劈观》到这里本该接近尾声
+
+15
+00:01:42,050 --> 00:01:44,098
+但今日我再添一笔——
+
+16
+00:01:44,624 --> 00:01:49,175
+唱与——诸位——听——
+
+17
+00:01:49,175 --> 00:01:53,950
+曲高未必人不识
+
+18
+00:01:54,352 --> 00:01:59,152
+自有知音和清词
+
+19
+00:01:59,408 --> 00:02:04,400
+红缨猎猎剑流星
+
+20
+00:02:04,528 --> 00:02:16,112
+直指怒潮洗海清
+
+21
+00:02:18,032 --> 00:02:19,760
+彼时鹤归
+
+22
+00:02:19,760 --> 00:02:22,256
+茫茫天地无依靠
+
+23
+00:02:22,675 --> 00:02:24,211
+孤身离去
+
+24
+00:02:24,550 --> 00:02:25,958
+今日再会
+
+25
+00:02:26,225 --> 00:02:28,337
+新朋旧友坐满堂
+
+26
+00:02:28,848 --> 00:02:33,200
+共聚此时
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..46d3afe4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:12,094 --> 00:00:13,184
+对了 旅行者
+
+2
+00:00:14,416 --> 00:00:15,886
+我还有件想做的事
+
+3
+00:00:16,823 --> 00:00:18,213
+想再借用你一点时间
+
+4
+00:00:33,817 --> 00:00:34,787
+请
+
+5
+00:00:35,543 --> 00:00:36,713
+好好地看着我
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..46d3afe4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:12,094 --> 00:00:13,184
+对了 旅行者
+
+2
+00:00:14,416 --> 00:00:15,886
+我还有件想做的事
+
+3
+00:00:16,823 --> 00:00:18,213
+想再借用你一点时间
+
+4
+00:00:33,817 --> 00:00:34,787
+请
+
+5
+00:00:35,543 --> 00:00:36,713
+好好地看着我
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LYAQ107_NingGuang_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LYAQ107_NingGuang_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..5846eb258
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LYAQ107_NingGuang_CHS.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,925 --> 00:00:07,750
+话说凝光大人每逢大事
+
+2
+00:00:07,750 --> 00:00:11,670
+就一定要来这「群玉阁」
+
+3
+00:00:11,670 --> 00:00:16,450
+屏退旁人,只带心腹三名
+
+4
+00:00:16,450 --> 00:00:19,367
+带上这仨心腹做什么呀?
+
+5
+00:00:20,019 --> 00:00:23,814
+原来是要她们在旁整理情报
+
+6
+00:00:23,814 --> 00:00:25,814
+处理资料
+
+7
+00:00:27,425 --> 00:00:30,083
+一份份摘要贴在墙上
+
+8
+00:00:30,083 --> 00:00:32,083
+是越贴越多啊
+
+9
+00:00:32,518 --> 00:00:35,251
+但在这白墙贴满之前
+
+10
+00:00:35,251 --> 00:00:40,268
+凝光大人一定能够拍板定案
+
+11
+00:00:41,869 --> 00:00:43,545
+拍板以后
+
+12
+00:00:43,545 --> 00:00:47,242
+她老人家就会碾碎所有资料
+
+13
+00:00:47,242 --> 00:00:51,682
+哗——把那些纸屑撒出窗外
+
+14
+00:00:52,778 --> 00:00:54,158
+好家伙
+
+15
+00:00:54,158 --> 00:00:56,158
+飘飘摇摇
+
+16
+00:00:56,158 --> 00:00:59,250
+好像突如其来的一场碎雪呀
+
+17
+00:00:59,250 --> 00:01:01,826
+那纸屑上的字迹
+
+18
+00:01:01,826 --> 00:01:05,170
+在全璃月的从商之人眼里
+
+19
+00:01:05,170 --> 00:01:08,292
+就好比雪地里的墨渍
+
+20
+00:01:08,625 --> 00:01:10,165
+扎眼!
+
+21
+00:01:11,450 --> 00:01:12,916
+有诗赞
+
+22
+00:01:12,916 --> 00:01:17,225
+飘飘纷纷,云上似坠雪尘
+
+23
+00:01:17,225 --> 00:01:21,285
+密密疏疏,一字贵如奇珍
+
+24
+00:01:21,625 --> 00:01:24,712
+动念间,河山气吞
+
+25
+00:01:24,712 --> 00:01:29,434
+人尽知,天权为尊
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..96aecd93a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:00,375 --> 00:00:01,775
+上一回说到
+
+2
+00:00:02,000 --> 00:00:04,175
+岩王爷独行山间
+
+3
+00:00:04,300 --> 00:00:06,200
+就在一处地缝里
+
+4
+00:00:06,550 --> 00:00:11,275
+听见了闻所未闻的幽远之声
+
+5
+00:00:14,925 --> 00:00:19,500
+生活在璃月地下的古老岩元素生物大多目不能视
+
+6
+00:00:20,425 --> 00:00:22,825
+千百年来不见天日
+
+7
+00:00:24,150 --> 00:00:29,450
+那声音时而凄切如歌,时而可怖如雷
+
+8
+00:00:29,825 --> 00:00:31,675
+岩王爷兜兜转转
+
+9
+00:00:31,825 --> 00:00:38,250
+最终,竟在岩层内找到一块奇异的怪石头
+
+10
+00:00:40,525 --> 00:00:42,650
+若陀龙王便是如此
+
+11
+00:00:43,300 --> 00:00:46,375
+我应他愿望,将他带上地面
+
+12
+00:00:48,750 --> 00:00:53,400
+岩王爷怜惜这块石头的灵性,便亲自操刀
+
+13
+00:00:53,500 --> 00:00:58,750
+将它雕成一条巧夺天工、栩栩如生的巨龙
+
+14
+00:01:00,100 --> 00:01:02,450
+我赐予他看清事物的双眼
+
+15
+00:01:03,150 --> 00:01:05,000
+与他约法三章
+
+16
+00:01:05,675 --> 00:01:09,525
+再以指为笔,将龙的眼睛点上
+
+17
+00:01:09,825 --> 00:01:12,975
+说时迟那时快,天上电闪雷鸣
+
+18
+00:01:12,975 --> 00:01:16,600
+一条真龙横空出世
+
+19
+00:01:18,600 --> 00:01:21,125
+我应允他与地上的人共生
+
+20
+00:01:21,925 --> 00:01:24,700
+但若有一日他破坏了秩序
+
+21
+00:01:25,325 --> 00:01:27,600
+就要再度被封入黑暗
+
+22
+00:01:28,350 --> 00:01:32,625
+此后那龙便常伴岩王爷左右
+
+23
+00:01:32,975 --> 00:01:35,150
+随侍征战南北
+
+24
+00:01:35,825 --> 00:01:39,025
+有赞此事一词,正乃
+
+25
+00:01:39,275 --> 00:01:45,150
+「金石迸碎荡尘埃,磐山纡水尽为开」
+
+26
+00:01:45,500 --> 00:01:52,375
+「创龙点睛得助力,盘桓遂引雨露来」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..78848ad50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+「炉灶之魔神」马科修斯诞生于石块碰撞击出的火星
+
+2
+00:00:10,470 --> 00:00:12,966
+他司掌炉火与民生
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+是一位喜爱人类的魔神
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+千年前古人扩建城市
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+到平原上建立聚落,取名「归离集」
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+灶神惜护民生
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+化出分身潜入千家万户帮着生火做饭,助人团圆
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+然而,一场洪灾夺去了家园
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+大水毁灭了归离集
+
+10
+00:00:44,250 --> 00:00:48,425
+居民被迫南下迁回璃月港
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+路途虽不很远,途中却有狂风骤雨
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+仙人护送民众走了十多天
+
+13
+00:01:00,125 --> 00:01:04,250
+期间,灶神制作出一种古老的美食
+
+14
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+由馕与能祛湿驱寒的肉酱组成,易于携带
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+后来数百年,大地上有灾难与疾病
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+灶神不再频繁出现
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+而是将全部力量汇入土地
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+用以平息种种灾害
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+耗尽力量的灶神知性大减
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+身形也变得很小
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+最终与我们告别时,已不足一人高
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+他将带来幸福的菜式与炉火的奥妙告知帝君与我
+
+23
+00:01:47,275 --> 00:01:49,550
+自己去往山林
+
+24
+00:01:51,350 --> 00:01:53,775
+久久地睡去
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:02:00,194
+灶神辞行此世,锅巴便诞生了
+
+26
+00:02:00,975 --> 00:02:05,826
+醒来那日,他吃到黄衣女孩做的辣肉窝窝头
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+虽记不得往事,仍被打动了
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+决意要跟着这个女孩
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+灶神悄然消失后
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+每天清晨,商贩早早地开始摆摊吆喝
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:25,090
+人们外出采买,生火做饭……
+
+32
+00:02:25,250 --> 00:02:28,775
+与过去每一日并无区别
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:34,306
+因为璃月啊,从来都是如此
+
+34
+00:02:39,400 --> 00:02:47,625
+风雨犹祝,山海同欢,是承天地之佑
+
+35
+00:02:49,400 --> 00:02:56,050
+星移斗转,沧海桑田,烟火人间依旧
+
+36
+00:03:09,000 --> 00:03:15,600
+功名在我,百岁千秋,毋忘秉烛夜游
+
+37
+00:03:21,800 --> 00:03:28,475
+今古诸事,激荡中流,宏图待看新秀
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..78848ad50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+「炉灶之魔神」马科修斯诞生于石块碰撞击出的火星
+
+2
+00:00:10,470 --> 00:00:12,966
+他司掌炉火与民生
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+是一位喜爱人类的魔神
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+千年前古人扩建城市
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+到平原上建立聚落,取名「归离集」
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+灶神惜护民生
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+化出分身潜入千家万户帮着生火做饭,助人团圆
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+然而,一场洪灾夺去了家园
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+大水毁灭了归离集
+
+10
+00:00:44,250 --> 00:00:48,425
+居民被迫南下迁回璃月港
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+路途虽不很远,途中却有狂风骤雨
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+仙人护送民众走了十多天
+
+13
+00:01:00,125 --> 00:01:04,250
+期间,灶神制作出一种古老的美食
+
+14
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+由馕与能祛湿驱寒的肉酱组成,易于携带
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+后来数百年,大地上有灾难与疾病
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+灶神不再频繁出现
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+而是将全部力量汇入土地
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+用以平息种种灾害
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+耗尽力量的灶神知性大减
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+身形也变得很小
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+最终与我们告别时,已不足一人高
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+他将带来幸福的菜式与炉火的奥妙告知帝君与我
+
+23
+00:01:47,275 --> 00:01:49,550
+自己去往山林
+
+24
+00:01:51,350 --> 00:01:53,775
+久久地睡去
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:02:00,194
+灶神辞行此世,锅巴便诞生了
+
+26
+00:02:00,975 --> 00:02:05,826
+醒来那日,他吃到黄衣女孩做的辣肉窝窝头
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+虽记不得往事,仍被打动了
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+决意要跟着这个女孩
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+灶神悄然消失后
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+每天清晨,商贩早早地开始摆摊吆喝
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:25,090
+人们外出采买,生火做饭……
+
+32
+00:02:25,250 --> 00:02:28,775
+与过去每一日并无区别
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:34,306
+因为璃月啊,从来都是如此
+
+34
+00:02:39,400 --> 00:02:47,625
+风雨犹祝,山海同欢,是承天地之佑
+
+35
+00:02:49,400 --> 00:02:56,050
+星移斗转,沧海桑田,烟火人间依旧
+
+36
+00:03:09,000 --> 00:03:15,600
+功名在我,百岁千秋,毋忘秉烛夜游
+
+37
+00:03:21,800 --> 00:03:28,475
+今古诸事,激荡中流,宏图待看新秀
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..b89b0efe0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,184 @@
+1
+00:00:39,231 --> 00:00:40,399
+大人
+
+2
+00:00:40,399 --> 00:00:42,239
+凝光大人为您准备的东西
+
+3
+00:00:42,239 --> 00:00:43,454
+已经送到了
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+旅行者
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,897
+你在这里等我一会儿
+
+6
+00:00:48,056 --> 00:00:48,850
+千万别走哦!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+看来是有重要的事呢
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+旅行者
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+派蒙
+
+10
+00:01:23,090 --> 00:01:24,333
+凝光的私人裁缝
+
+11
+00:01:24,498 --> 00:01:25,650
+帮着做了套新礼服
+
+12
+00:01:26,001 --> 00:01:27,093
+说是异域风格
+
+13
+00:01:27,669 --> 00:01:28,495
+如何?
+
+14
+00:01:28,879 --> 00:01:29,701
+好看吗?
+
+15
+00:01:31,463 --> 00:01:32,608
+好看哦!
+
+16
+00:01:36,156 --> 00:01:36,919
+是时候了
+
+17
+00:01:37,593 --> 00:01:38,313
+旅行者
+
+18
+00:01:38,770 --> 00:01:39,343
+请欣赏
+
+19
+00:01:39,343 --> 00:01:40,896
+今年海灯节的压轴节目
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:42,834
+「烟花会」
+
+21
+00:01:54,883 --> 00:01:55,407
+漂亮吧?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:55,893
+呜哇
+
+23
+00:01:59,247 --> 00:02:00,373
+你这是穿的什么啊
+
+24
+00:02:00,817 --> 00:02:01,633
+很新潮嘛
+
+25
+00:02:02,649 --> 00:02:05,299
+能令见多识广的北斗船长赞叹
+
+26
+00:02:05,919 --> 00:02:06,822
+这身衣裳
+
+27
+00:02:07,048 --> 00:02:07,960
+也算有面子了
+
+28
+00:02:43,392 --> 00:02:43,672
+喂
+
+29
+00:02:43,913 --> 00:02:44,457
+看到了吗
+
+30
+00:02:44,809 --> 00:02:46,153
+远处有朵烟花的形状
+
+31
+00:02:46,153 --> 00:02:46,862
+像小猪
+
+32
+00:02:47,512 --> 00:02:48,024
+哦?
+
+33
+00:02:48,680 --> 00:02:49,621
+如此甚好
+
+34
+00:03:04,763 --> 00:03:05,970
+开饭了开饭了
+
+35
+00:03:06,030 --> 00:03:06,907
+快快快
+
+36
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+哦
+
+37
+00:03:14,502 --> 00:03:15,367
+过节嘛
+
+38
+00:03:15,438 --> 00:03:16,137
+吃顿好的
+
+39
+00:03:16,386 --> 00:03:17,156
+哈哈哈
+
+40
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+白大夫
+
+41
+00:03:37,547 --> 00:03:38,199
+辛苦您
+
+42
+00:03:38,199 --> 00:03:39,842
+今年也来出诊了
+
+43
+00:03:40,688 --> 00:03:41,345
+您客气了
+
+44
+00:03:44,132 --> 00:03:46,011
+海灯节
+
+45
+00:03:53,773 --> 00:03:54,817
+海灯节快乐
+
+46
+00:04:00,395 --> 00:04:02,316
+海灯节快乐!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..b89b0efe0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,184 @@
+1
+00:00:39,231 --> 00:00:40,399
+大人
+
+2
+00:00:40,399 --> 00:00:42,239
+凝光大人为您准备的东西
+
+3
+00:00:42,239 --> 00:00:43,454
+已经送到了
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+旅行者
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,897
+你在这里等我一会儿
+
+6
+00:00:48,056 --> 00:00:48,850
+千万别走哦!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+看来是有重要的事呢
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+旅行者
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+派蒙
+
+10
+00:01:23,090 --> 00:01:24,333
+凝光的私人裁缝
+
+11
+00:01:24,498 --> 00:01:25,650
+帮着做了套新礼服
+
+12
+00:01:26,001 --> 00:01:27,093
+说是异域风格
+
+13
+00:01:27,669 --> 00:01:28,495
+如何?
+
+14
+00:01:28,879 --> 00:01:29,701
+好看吗?
+
+15
+00:01:31,463 --> 00:01:32,608
+好看哦!
+
+16
+00:01:36,156 --> 00:01:36,919
+是时候了
+
+17
+00:01:37,593 --> 00:01:38,313
+旅行者
+
+18
+00:01:38,770 --> 00:01:39,343
+请欣赏
+
+19
+00:01:39,343 --> 00:01:40,896
+今年海灯节的压轴节目
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:42,834
+「烟花会」
+
+21
+00:01:54,883 --> 00:01:55,407
+漂亮吧?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:55,893
+呜哇
+
+23
+00:01:59,247 --> 00:02:00,373
+你这是穿的什么啊
+
+24
+00:02:00,817 --> 00:02:01,633
+很新潮嘛
+
+25
+00:02:02,649 --> 00:02:05,299
+能令见多识广的北斗船长赞叹
+
+26
+00:02:05,919 --> 00:02:06,822
+这身衣裳
+
+27
+00:02:07,048 --> 00:02:07,960
+也算有面子了
+
+28
+00:02:43,392 --> 00:02:43,672
+喂
+
+29
+00:02:43,913 --> 00:02:44,457
+看到了吗
+
+30
+00:02:44,809 --> 00:02:46,153
+远处有朵烟花的形状
+
+31
+00:02:46,153 --> 00:02:46,862
+像小猪
+
+32
+00:02:47,512 --> 00:02:48,024
+哦?
+
+33
+00:02:48,680 --> 00:02:49,621
+如此甚好
+
+34
+00:03:04,763 --> 00:03:05,970
+开饭了开饭了
+
+35
+00:03:06,030 --> 00:03:06,907
+快快快
+
+36
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+哦
+
+37
+00:03:14,502 --> 00:03:15,367
+过节嘛
+
+38
+00:03:15,438 --> 00:03:16,137
+吃顿好的
+
+39
+00:03:16,386 --> 00:03:17,156
+哈哈哈
+
+40
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+白大夫
+
+41
+00:03:37,547 --> 00:03:38,199
+辛苦您
+
+42
+00:03:38,199 --> 00:03:39,842
+今年也来出诊了
+
+43
+00:03:40,688 --> 00:03:41,345
+您客气了
+
+44
+00:03:44,132 --> 00:03:46,011
+海灯节
+
+45
+00:03:53,773 --> 00:03:54,817
+海灯节快乐
+
+46
+00:04:00,395 --> 00:04:02,316
+海灯节快乐!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MDAQ019_DragonInCity_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MDAQ019_DragonInCity_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..b05b28f3c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MDAQ019_DragonInCity_CHS.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+天怎么……
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MDAQ071_Davalin_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MDAQ071_Davalin_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..05be1dc07
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MDAQ071_Davalin_CHS.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,350 --> 00:00:04,350
+这里马上要崩塌了!
+
+2
+00:00:29,142 --> 00:00:31,278
+我们很久没有像这样一起飞了
+
+3
+00:00:31,729 --> 00:00:32,902
+特瓦林
+
+4
+00:00:33,563 --> 00:00:36,707
+刚才,为什么
+
+5
+00:00:37,413 --> 00:00:41,654
+不像从前一样,要我「守护」
+
+6
+00:00:42,015 --> 00:00:44,166
+我不希望你听从深渊
+
+7
+00:00:44,166 --> 00:00:47,560
+但这不代表你必须听从我啊,特瓦林
+
+8
+00:00:47,560 --> 00:00:50,312
+被神明命令的「自由」
+
+9
+00:00:50,345 --> 00:00:52,751
+也算是一种「不自由」吧
+
+10
+00:00:58,556 --> 00:01:03,639
+这是…风神眷属的力量?
+
+11
+00:01:04,300 --> 00:01:07,699
+但我已经不再是「四风守护」
+
+12
+00:01:08,210 --> 00:01:09,701
+就算没有那个身份
+
+13
+00:01:09,701 --> 00:01:11,701
+你不也还是守护了我们吗?
+
+14
+00:01:12,601 --> 00:01:15,911
+从今往后,带着我的祝福
+
+15
+00:01:15,911 --> 00:01:17,911
+飞得更加从容一些吧
+
+16
+00:01:25,443 --> 00:01:28,534
+蒙德的龙灾,就这样告一段落了
+
+17
+00:01:28,982 --> 00:01:31,950
+我代表骑士团向市民澄清了误会
+
+18
+00:01:31,950 --> 00:01:33,950
+并宣告了事件的解决
+
+19
+00:01:34,646 --> 00:01:36,359
+在普通人眼中
+
+20
+00:01:36,359 --> 00:01:38,359
+「风魔龙」突然袭击蒙德
+
+21
+00:01:38,627 --> 00:01:40,330
+又突然消失无踪
+
+22
+00:01:40,330 --> 00:01:44,225
+他们心里一定也还有许多疑惑吧
+
+23
+00:01:44,225 --> 00:01:47,849
+但,风向是会转变的
+
+24
+00:01:48,050 --> 00:01:50,045
+终有一天
+
+25
+00:01:50,045 --> 00:01:52,210
+会吹向更有光亮的方向
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3119bf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+「故事」
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+是啊
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+早该想到的
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+龙腹中有老师制造的失败品
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+这
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+才是「故事」的起源
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+如果我们交换立场
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+如果当初存活下来的是你
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+那么我作为被舍弃的实验品
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+「原初之人」计划中的失败者
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+一定也想取代你
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+我会将外貌变成你
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+学习你的炼金术
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+创造奇迹生物
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+作为转移注意力的幌子
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+我会找到破绽
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+借机除掉你
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+和唯一能看破秘密的旅行者
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+那样一来
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+我就能重拾
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+「诞生于世间」的喜悦了
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3119bf0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+「故事」
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+是啊
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+早该想到的
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+龙腹中有老师制造的失败品
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+这
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+才是「故事」的起源
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+如果我们交换立场
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+如果当初存活下来的是你
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+那么我作为被舍弃的实验品
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+「原初之人」计划中的失败者
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+一定也想取代你
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+我会将外貌变成你
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+学习你的炼金术
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+创造奇迹生物
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+作为转移注意力的幌子
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+我会找到破绽
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+借机除掉你
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+和唯一能看破秘密的旅行者
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+那样一来
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+我就能重拾
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+「诞生于世间」的喜悦了
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2d485e49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+阿贝多?!这…
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+还没结束
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..d2d485e49
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+阿贝多?!这…
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+还没结束
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_WDLQ004_VentiLegends_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_WDLQ004_VentiLegends_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..496528af3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_WDLQ004_VentiLegends_CHS.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,384 --> 00:00:03,392
+我要说的故事开始于「旧蒙德」,
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,744
+在那暴君统治的国度,我认识一位少年。
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:12,800
+少年懂得弹琴,寻着自己的诗篇,
+
+4
+00:00:14,144 --> 00:00:18,368
+但他生在风墙之内,从来不曾见过蓝天。
+
+5
+00:00:19,072 --> 00:00:21,376
+「我想看见飞鸟翱翔的模样。」
+
+6
+00:00:21,760 --> 00:00:25,344
+少年眼神倔强,瞳中有光。
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,800
+但他的声音被呼啸风声盖过,
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,792
+因为龙卷只会收取颂歌,不再留下其它声响。
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+真正的天空、囚笼外的诗与歌…
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+难道不是,值得为之而战的愿望?
+
+11
+00:00:43,520 --> 00:00:45,632
+所以少年对我发出邀请:
+
+12
+00:00:46,016 --> 00:00:50,496
+「与我同去吧——碾碎暴君,撕开风墙。」
+
+13
+00:00:51,008 --> 00:00:53,056
+少年揭起反抗之旗,
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,192
+我亦投身追求「自由」的战争。
+
+15
+00:00:56,640 --> 00:00:59,328
+冲破囚笼之人一路得胜,
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,680
+令神位崩毁,千风卷乱,诸国动震。
+
+17
+00:01:05,856 --> 00:01:09,184
+在硝烟中我们见证暴君之殁,
+
+18
+00:01:10,144 --> 00:01:13,728
+在灰烬中我们见证高塔崩落。
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,784
+如是,「新蒙德」之肇始——
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:23,264
+自此,无人再登王座。
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..30efdc452
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_CHS.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,900 --> 00:00:06,075
+太古年代,璃月瘴疠丛生,遍布妖异
+
+2
+00:00:07,225 --> 00:00:09,525
+战败魔神朽烂的残躯
+
+3
+00:00:09,600 --> 00:00:14,450
+将憎恨与怨怒散布尘世,化为「妖邪」
+
+4
+00:00:15,950 --> 00:00:18,000
+每当妖邪躁动不安
+
+5
+00:00:19,000 --> 00:00:23,600
+瘟疫、鬼怪与异变,就会随之而生
+
+6
+00:00:24,950 --> 00:00:30,125
+于是,岩王帝君唤来仙人中的「夜叉」除灭妖邪
+
+7
+00:00:31,275 --> 00:00:34,550
+他们向岩王立誓,为护法而杀生
+
+8
+00:00:34,800 --> 00:00:38,825
+除灭诸多苦厄,如是经年……
+
+9
+00:00:39,800 --> 00:00:41,650
+在漫长的血战之中
+
+10
+00:00:41,825 --> 00:00:46,375
+他们也难免被业障拘束,被魔神的遗恨污染
+
+11
+00:00:46,800 --> 00:00:49,100
+或陷入恐惧而发狂
+
+12
+00:00:49,175 --> 00:00:51,150
+或自相残杀而死
+
+13
+00:00:51,450 --> 00:00:53,575
+或走火入魔
+
+14
+00:00:56,200 --> 00:00:58,800
+最为强大的五位「仙众夜叉」
+
+15
+00:00:59,025 --> 00:01:02,500
+三位死于非命,一位不知踪迹
+
+16
+00:01:03,525 --> 00:01:05,400
+历经千年劫数
+
+17
+00:01:05,600 --> 00:01:09,625
+惟有一位「降魔大圣」尚存尘世
+
+18
+00:01:10,725 --> 00:01:12,575
+也惟有月夜时分
+
+19
+00:01:12,850 --> 00:01:16,850
+孤云阁的浮光与荻花洲的吹笛人
+
+20
+00:01:17,175 --> 00:01:20,100
+尚且记得他的身影
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part1_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part1_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..80fa90165
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part1_CHS.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,325 --> 00:00:04,541
+所以说,你们是从世界之外…
+
+2
+00:00:04,541 --> 00:00:06,268
+漂流来的?
+
+3
+00:00:12,350 --> 00:00:14,450
+但在你们想要离开这里
+
+4
+00:00:14,450 --> 00:00:16,725
+前往下一个世界的时候
+
+5
+00:00:16,725 --> 00:00:19,105
+却有陌生的神灵
+
+6
+00:00:19,105 --> 00:00:21,026
+拦在你们的面前?
+
+7
+00:00:23,900 --> 00:00:28,844
+外来之人,你们的旅途到此为止
+
+8
+00:00:30,781 --> 00:00:31,805
+什么人?!
+
+9
+00:00:32,182 --> 00:00:34,154
+「天理」的维系者
+
+10
+00:00:34,154 --> 00:00:36,986
+在此终结「人之子」的僭越
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..780778d06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+荧!
+
+2
+00:00:30,341 --> 00:00:32,012
+等等…别走!
+
+3
+00:00:32,012 --> 00:00:33,481
+把我的妹妹——
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..00882192b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,282 --> 00:00:04,925
+空!
+
+2
+00:00:30,365 --> 00:00:31,866
+等等…别走!
+
+3
+00:00:32,517 --> 00:00:33,651
+把我的哥哥——
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ041_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ041_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..5bb19568b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ041_CHS.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,750 --> 00:00:05,871
+我要说的故事开始于太古
+
+2
+00:00:06,550 --> 00:00:09,713
+那时众神还行走于大地
+
+3
+00:00:10,616 --> 00:00:13,189
+天空之龙自天空降下
+
+4
+00:00:13,625 --> 00:00:16,114
+对世间的一切都充满好奇
+
+5
+00:00:17,700 --> 00:00:19,879
+龙寻求着自己的答案
+
+6
+00:00:20,325 --> 00:00:22,646
+却无法理解尘世的芜杂
+
+7
+00:00:24,490 --> 00:00:27,108
+风之歌者奏响琴弦
+
+8
+00:00:27,129 --> 00:00:30,169
+天空之琴为它一一回答
+
+9
+00:00:30,532 --> 00:00:32,854
+龙不过是好奇的孩子
+
+10
+00:00:33,634 --> 00:00:37,202
+只是忘忧地飞翔,直至时今
+
+11
+00:00:37,800 --> 00:00:41,529
+它聆听诗文,想要学会歌唱
+
+12
+00:00:41,878 --> 00:00:45,287
+为了让万物,都明白它的心
+
+13
+00:00:45,940 --> 00:00:48,822
+歌者与龙化作传说
+
+14
+00:00:49,257 --> 00:00:52,358
+黑暗的时代随即降临
+
+15
+00:00:53,870 --> 00:00:57,517
+此时狮牙朽坏,鹰旗不扬
+
+16
+00:00:58,220 --> 00:01:01,575
+另一条恶龙向蒙德迫近
+
+17
+00:01:01,890 --> 00:01:05,845
+苦难是大教堂上笼罩的阴影
+
+18
+00:01:06,334 --> 00:01:10,319
+嗟叹由诗人重新结成诗话
+
+19
+00:01:11,690 --> 00:01:14,793
+天空之龙听从呼唤而来
+
+20
+00:01:14,901 --> 00:01:18,802
+在暴风中与恶龙决死、厮杀
+
+21
+00:01:23,257 --> 00:01:28,534
+天空之龙咽下恶龙毒血,陷入沉睡
+
+22
+00:01:28,933 --> 00:01:33,257
+多年后却已无人认识复苏的它
+
+23
+00:01:34,462 --> 00:01:37,859
+“如今的人们,为何将我厌弃?”
+
+24
+00:01:39,158 --> 00:01:41,266
+天空之琴没有说话
+
+25
+00:01:44,394 --> 00:01:48,291
+愤怒与悲伤,生命与毒血一同
+
+26
+00:01:48,330 --> 00:01:52,284
+化作眼泪从龙的眼角落下
+
+27
+00:01:53,858 --> 00:01:57,984
+诗文沉默,腐化轻易生效
+
+28
+00:01:58,258 --> 00:02:02,774
+天空之琴却已没有办法说话
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..1980d63ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_CHS.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:12,992 --> 00:00:18,688
+殿下…您的仆人又为您带回了一场胜利
+
+2
+00:00:19,456 --> 00:00:22,144
+当您的国度重临尘世
+
+3
+00:00:22,720 --> 00:00:25,920
+我们将分享它的荣光
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/OpeningSequence_Boy_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/OpeningSequence_Boy_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..23dff9265
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/OpeningSequence_Boy_CHS.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+你从极寒中复苏,希望与这世界相处愉快
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+然而当你睁眼,却见到妹妹正被锁链刺穿——
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+陌生的神灵自天而降,带走了你唯一的血亲
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+而你的复苏却被神阻止,陷入充满噩梦的沉眠……
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+再度醒来,天地间风景已变
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+自己究竟又沉睡了多少年?这也无从知晓
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+于是你孤身一人踏上旅途
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+去寻找曾经目睹的神灵……
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/OpeningSequence_Girl_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/OpeningSequence_Girl_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..58874f0fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/OpeningSequence_Girl_CHS.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+你从极寒中复苏,希望与这世界相处愉快
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+然而当你睁眼,却见到哥哥正被锁链刺穿——
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+陌生的神灵自天而降,带走了你唯一的血亲
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+而你的复苏却被神阻止,陷入充满噩梦的沉眠……
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+再度醒来,天地间风景已变
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+自己究竟又沉睡了多少年?这也无从知晓
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+于是你孤身一人踏上旅途
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+去寻找曾经目睹的神灵……
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHS/battlePass_CHS.txt b/Resources/Subtitle/CHS/battlePass_CHS.txt
new file mode 100644
index 000000000..92f2b09c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHS/battlePass_CHS.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:05,312
+曾经,天上有一个荣光的王国。
+
+2
+00:00:06,528 --> 00:00:12,544
+那国王派遣第一位王储去黑暗之国寻找创世的珍珠。
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:20,224
+于是第一位王储走上了珍珠的追寻之路。
+
+4
+00:00:22,144 --> 00:00:26,624
+但她却被欺骗,忘记了自己的高贵,
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:30,720
+以为自己是黑暗之国的王。
+
+6
+00:00:33,152 --> 00:00:37,696
+但是不必担心,第二位王储已经上路了。
+
+7
+00:00:38,976 --> 00:00:45,952
+这是你长路的纪行,这是你们的珍珠之歌。
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Ambor_Readings_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Ambor_Readings_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..65b6bf7d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Ambor_Readings_CHT.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,603 --> 00:00:07,228
+在世上的第一縷風剛開始吹拂時
+
+2
+00:00:07,228 --> 00:00:10,928
+嚮往高空的鳥雀擁有翅膀
+
+3
+00:00:10,928 --> 00:00:13,128
+卻無法飛翔
+
+4
+00:00:15,353 --> 00:00:17,353
+他們詢問風神
+
+5
+00:00:17,353 --> 00:00:20,178
+自己如何才能擁抱天穹?
+
+6
+00:00:20,778 --> 00:00:22,778
+風神回答說
+
+7
+00:00:22,778 --> 00:00:27,378
+最重要的東西你們尚未尋到
+
+8
+00:00:28,503 --> 00:00:30,835
+此時風吹過草地
+
+9
+00:00:30,835 --> 00:00:33,731
+蒲公英的種子飛向遠方
+
+10
+00:00:33,731 --> 00:00:36,503
+他們奮力張開翅膀
+
+11
+00:00:36,503 --> 00:00:40,003
+但草地上的風太過溫柔——
+
+12
+00:00:40,003 --> 00:00:43,803
+只願意讓他們略略踉蹌
+
+13
+00:00:44,307 --> 00:00:46,307
+於是他們來到峽谷
+
+14
+00:00:46,928 --> 00:00:50,103
+狂風展示著自己無匹的力量
+
+15
+00:00:50,510 --> 00:00:53,603
+他們鼓起勇氣躍下峽谷
+
+16
+00:00:53,603 --> 00:00:56,853
+在呼嘯的風中搧動雙翼——
+
+17
+00:00:56,853 --> 00:01:01,103
+直到他們能在天空自由飛翔
+
+18
+00:01:01,928 --> 00:01:04,878
+於是他們高興地對風神說
+
+19
+00:01:05,148 --> 00:01:09,328
+原來如此,我們缺少的正是強風
+
+20
+00:01:10,092 --> 00:01:12,092
+風神卻回答道
+
+21
+00:01:12,092 --> 00:01:15,928
+重要的不是強風而是勇氣
+
+22
+00:01:15,928 --> 00:01:20,903
+是它讓你們成為了世上最初的飛鳥
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102106_Summon_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102106_Summon_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b160d94ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102106_Summon_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+拭目以待吧,失去神明的國度
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+會不會被遠古的惡意重新吞沒?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+不過,如果你們也想陪璃月人一起溺死
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+那就祝你們玩得愉快!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+追、追丟了!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+那傢伙…跑得好快
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+咦?那是什麼?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102106_Summon_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102106_Summon_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b160d94ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102106_Summon_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+拭目以待吧,失去神明的國度
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+會不會被遠古的惡意重新吞沒?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+不過,如果你們也想陪璃月人一起溺死
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+那就祝你們玩得愉快!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+追、追丟了!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+那傢伙…跑得好快
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+咦?那是什麼?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f3ff4543
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+是「愚人眾」!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+他們朝「歸終機」來了!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f3ff4543
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+是「愚人眾」!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+他們朝「歸終機」來了!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102205_AfterBattle_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102205_AfterBattle_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..943955107
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102205_AfterBattle_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+干擾已除,終於無須分心
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+可以全力施為…!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+有效果了!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+就這樣壓制下去的話…
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+小心些吧
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+「歸終機」被毀了…
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+失去它的壓制,我們很難繼續反擊
+
+8
+00:01:26,105 --> 00:01:27,763
+但「群玉閣」是最後的屏障了!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+無論如何,已經不能再退讓半步…
+
+10
+00:01:32,824 --> 00:01:34,939
+我…有另一個方案
+
+11
+00:01:36,178 --> 00:01:37,740
+凝光小姐的意思是?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+我要放棄「群玉閣」
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:41,889
+這是何意…?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+…我明白了
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+旅者,請你助力
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+再會了,我的老友…
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+今日一別
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+也是為了將來能有機會重聚
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102205_AfterBattle_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102205_AfterBattle_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..52458ce3d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_102205_AfterBattle_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+干擾已除,終於無須分心
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+可以全力施為…!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+有效果了!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+就這樣壓制下去的話…
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+小心些吧
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+「歸終機」被毀了…
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+失去它的壓制,我們很難繼續反擊
+
+8
+00:01:26,105 --> 00:01:27,763
+但「群玉閣」是最後的屏障了!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+無論如何,已經不能再退讓半步…
+
+10
+00:01:32,824 --> 00:01:34,939
+我…有另一個方案
+
+11
+00:01:36,178 --> 00:01:37,740
+凝光小姐的意思是?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+我要放棄「群玉閣」
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:41,889
+這是何意…?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+…我明白了
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+旅者,請妳助力
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+再會了,我的老友…
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+今日一別
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+也是為了將來能有機會重聚
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..16fb3d372
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+不需要神之眼就可以驅動元素力…
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+你…是個「例外」
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+例外…是永恆的敵人
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+我會將你,砌進神像裡。
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..df6a959d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+不需要神之眼就可以驅動元素力…
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+妳…是個「例外」
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+例外…是永恆的敵人
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+我會將妳,砌進神像裡。
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c7c8c408
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:17,250 --> 00:00:19,104
+醒醒,快醒醒!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+將、將軍,剛才那個人…
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+將他納入「眼狩令」
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+下次見面,我會再斬一刀
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..443ab44a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:17,250 --> 00:00:19,104
+醒醒,快醒醒!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+將、將軍,剛才那個人…
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+將她納入「眼狩令」
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+下次見面,我會再斬一刀
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200919_SHG_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200919_SHG_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fde394f5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200919_SHG_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+上!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+衝啊——
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+抵住陣線,不要後退!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+珊瑚宮大人!
+
+5
+00:00:59,700 --> 00:01:01,945
+久等了,我的伏兵們
+
+6
+00:01:02,789 --> 00:01:05,025
+此刻正是良機!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+還真是沉得住氣啊,軍師大人
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+但願妳付得起雇傭軍的價格
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+萬葉!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+久違了,老友
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+衝啊
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+呿…撤退!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200919_SHG_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200919_SHG_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fde394f5e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_200919_SHG_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+上!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+衝啊——
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+抵住陣線,不要後退!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+珊瑚宮大人!
+
+5
+00:00:59,700 --> 00:01:01,945
+久等了,我的伏兵們
+
+6
+00:01:02,789 --> 00:01:05,025
+此刻正是良機!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+還真是沉得住氣啊,軍師大人
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+但願妳付得起雇傭軍的價格
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+萬葉!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+久違了,老友
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+衝啊
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+呿…撤退!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c7e3e56f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:40,125 --> 00:00:40,775
+喲
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c7e3e56f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:40,125 --> 00:00:40,775
+喲
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e18f88437
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+這種聲音是……
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+地震?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+什麼什麼!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+島嶼浮起來了?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e18f88437
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+這種聲音是……
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+地震?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+什麼什麼!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+島嶼浮起來了?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9c79bb7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:04,237 --> 00:00:08,845
+風花節,發源於「北地明冠、自由之都」
+
+2
+00:00:09,525 --> 00:00:12,675
+這次探險一定要帶足物資,不能再餓肚子了!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+嗯
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+所以,如果你要問我…
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+在執行公務嗎!兩位辛苦了
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+妳也辛苦了
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+說來,好久沒一起吃飯了呢
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+最近太忙了……
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+這一天,我們該做些什麼?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+啊,阿貝多先生!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+研究進行得如何了?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+遇到了一些問題……
+
+13
+00:00:36,150 --> 00:00:37,725
+請看這個,我們認為……
+
+14
+00:00:38,875 --> 00:00:41,000
+好的酒館,當然要提供下酒菜了
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+是嗎?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+如何去做?為誰而做?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:49,925
+低調一點?勇敢一點?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+主動出擊?還是守株待兔?
+
+19
+00:00:59,200 --> 00:01:00,000
+小心!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+對不起對不起,妳沒事吧?
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+我的回答是
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+只要有共同的思念之情,那就都一樣
+
+23
+00:01:11,975 --> 00:01:13,825
+全看心中所想
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5454446c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:04,237 --> 00:00:08,845
+風花節,發源於「北地明冠、自由之都」
+
+2
+00:00:09,525 --> 00:00:12,675
+這次探險一定要帶足物資,不能再餓肚子了!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+嗯
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+所以,如果妳要問我…
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+在執行公務嗎!兩位辛苦了
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+妳也辛苦了
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+說來,好久沒一起吃飯了呢
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+最近太忙了……
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+這一天,我們該做些什麼?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+啊,阿貝多先生!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+研究進行得如何了?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+遇到了一些問題……
+
+13
+00:00:36,150 --> 00:00:37,725
+請看這個,我們認為……
+
+14
+00:00:38,875 --> 00:00:41,000
+好的酒館,當然要提供下酒菜了
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+是嗎?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+如何去做?為誰而做?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:49,925
+低調一點?勇敢一點?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+主動出擊?還是守株待兔?
+
+19
+00:00:59,200 --> 00:01:00,000
+小心!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+對不起對不起,妳沒事吧?
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+我的回答是
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+只要有共同的思念之情,那就都一樣
+
+23
+00:01:11,975 --> 00:01:13,825
+全看心中所想
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a318e7444
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_CHT.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:00,975 --> 00:00:02,775
+他曾是我的摯友
+
+2
+00:00:03,475 --> 00:00:04,875
+那天他向我問起
+
+3
+00:00:05,850 --> 00:00:07,834
+可曾聽說過「無想的一刀」
+
+4
+00:00:08,881 --> 00:00:09,750
+我說自然
+
+5
+00:00:10,650 --> 00:00:13,617
+那一刀只有「神罰」降下之時才可得見
+
+6
+00:00:14,650 --> 00:00:17,457
+那一刀是雷電將軍武藝的極致
+
+7
+00:00:17,925 --> 00:00:19,249
+是最強的象徵
+
+8
+00:00:20,977 --> 00:00:25,137
+可他說,「那一刀,未必無法企及」
+
+9
+00:00:26,200 --> 00:00:30,129
+「總會有地上的生靈,敢於直面雷霆的威光」
+
+10
+00:00:32,049 --> 00:00:34,609
+後來,「眼狩令」不期而至
+
+11
+00:00:35,875 --> 00:00:40,049
+民眾的願望,逐漸淪為砌築「永恆」的磚瓦
+
+12
+00:00:44,950 --> 00:00:46,769
+在我無奈四處流離之時
+
+13
+00:00:48,125 --> 00:00:50,375
+卻聽聞他向「眼狩令」的執行者
+
+14
+00:00:50,725 --> 00:00:52,175
+發起了「御前決鬥」
+
+15
+00:00:55,018 --> 00:00:57,706
+「御前決鬥」莊重而又殘酷
+
+16
+00:00:58,986 --> 00:01:03,786
+敗者將面臨神罰,勝者可贏取轉機
+
+17
+00:01:05,575 --> 00:01:09,400
+或許他在想,他是最適合站出來的人
+
+18
+00:01:10,314 --> 00:01:11,914
+直面那「無想的一刀」
+
+19
+00:01:12,450 --> 00:01:14,275
+本就是他畢生所願
+
+20
+00:01:15,800 --> 00:01:17,482
+可當我抵達「天守閣」時
+
+21
+00:01:18,425 --> 00:01:19,850
+決鬥已然結束
+
+22
+00:01:21,525 --> 00:01:22,986
+只聽到「神罰」之後
+
+23
+00:01:23,754 --> 00:01:25,525
+他的斷刀落地的聲響
+
+24
+00:01:27,600 --> 00:01:29,700
+那就是他想要見證的光芒吧
+
+25
+00:01:31,300 --> 00:01:32,545
+在最後一刻
+
+26
+00:01:33,400 --> 00:01:35,450
+他的臉上會是怎樣的神情?
+
+27
+00:01:36,625 --> 00:01:38,100
+來不及猜想
+
+28
+00:01:38,825 --> 00:01:41,775
+我只是上前奪走了那顆光芒渙散的神之眼
+
+29
+00:01:42,325 --> 00:01:44,075
+隨後逃離
+
+30
+00:01:44,900 --> 00:01:47,968
+我只知道,不能讓他那熾烈的願望
+
+31
+00:01:48,625 --> 00:01:50,700
+被砌進冰冷的神像之中
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..15d98b610
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_CHT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:00,800 --> 00:00:03,125
+昨晚,有一場流星雨
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:05,750
+它覆蓋的範圍很大
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:09,425
+蒙德和璃月周邊都受到了影響
+
+4
+00:00:24,900 --> 00:00:28,125
+落地之後的隕石,蘊含著古怪的力量…
+
+5
+00:00:29,200 --> 00:00:31,725
+…能讓接觸者陷入昏睡
+
+6
+00:00:32,325 --> 00:00:34,475
+協會認為,這非常危險
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a1212a90
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_CHT.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:03,575 --> 00:00:07,671
+有一根繩子,就能爬上山崖
+
+2
+00:00:08,951 --> 00:00:12,599
+有一艘木船,就能漂入大海
+
+3
+00:00:14,207 --> 00:00:15,813
+四十歲之前
+
+4
+00:00:16,191 --> 00:00:18,191
+我已走遍所有秘境
+
+5
+00:00:19,338 --> 00:00:20,938
+唯獨尖帽子峰
+
+6
+00:00:21,256 --> 00:00:24,072
+它終結了我的冒險生涯
+
+7
+00:00:25,100 --> 00:00:29,020
+又或許,被它終結的東西
+
+8
+00:00:29,020 --> 00:00:30,354
+不止於此
+
+9
+00:00:32,272 --> 00:00:35,559
+如今我已邁入暮年
+
+10
+00:00:36,433 --> 00:00:38,244
+曾有許多次
+
+11
+00:00:38,244 --> 00:00:40,244
+我站在山峰下
+
+12
+00:00:40,244 --> 00:00:42,884
+被浩瀚的白雪埋沒
+
+13
+00:00:44,230 --> 00:00:47,342
+它是一頭沒有弱點的凶獸
+
+14
+00:00:47,342 --> 00:00:50,462
+是世界無情一面的體現
+
+15
+00:00:50,909 --> 00:00:52,608
+令我恐懼
+
+16
+00:00:53,864 --> 00:00:56,704
+而冒險家一旦失去勇氣
+
+17
+00:00:57,022 --> 00:00:59,342
+便不能攀登高峰
+
+18
+00:01:00,583 --> 00:01:02,255
+我不再登山
+
+19
+00:01:02,823 --> 00:01:05,751
+而是做起更大、更遠的夢
+
+20
+00:01:06,649 --> 00:01:10,037
+人類發明工具,征服自然
+
+21
+00:01:10,419 --> 00:01:12,412
+又因為被自然征服
+
+22
+00:01:12,702 --> 00:01:14,962
+而發明出更好的工具
+
+23
+00:01:15,874 --> 00:01:17,937
+雙腿不能抵達
+
+24
+00:01:17,937 --> 00:01:19,937
+就用工具代替
+
+25
+00:01:20,524 --> 00:01:22,507
+工具無法做到
+
+26
+00:01:22,867 --> 00:01:24,867
+還可以借助羽翼
+
+27
+00:01:26,543 --> 00:01:28,216
+親愛的朋友
+
+28
+00:01:29,125 --> 00:01:31,993
+我將「未完成的羽翼」的設計圖
+
+29
+00:01:31,993 --> 00:01:33,512
+留給你們
+
+30
+00:01:34,381 --> 00:01:37,727
+人類在未知面前凝為一體
+
+31
+00:01:38,584 --> 00:01:39,916
+只要活著
+
+32
+00:01:40,584 --> 00:01:43,336
+人終會抵達所有可見之地
+
+33
+00:01:44,676 --> 00:01:46,907
+我的時間已不太多
+
+34
+00:01:47,306 --> 00:01:51,281
+屬我的那陣風尚未來到
+
+35
+00:01:51,870 --> 00:01:54,070
+但在我們之中
+
+36
+00:01:54,070 --> 00:01:59,958
+或者,在你們的子女、學生、朋友之中
+
+37
+00:02:00,459 --> 00:02:05,135
+必有一人,能夠抵達
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_GY11030_GYPersonal_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_GY11030_GYPersonal_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..353a1e015
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_GY11030_GYPersonal_CHT.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:03,400
+麒麟是眾仙中的仁獸
+
+2
+00:00:03,975 --> 00:00:07,125
+飲必甘露,食必嘉禾
+
+3
+00:00:07,725 --> 00:00:11,200
+但或許,絕雲間的仙山與洞府…
+
+4
+00:00:11,725 --> 00:00:13,500
+對她「人類」的一面來說
+
+5
+00:00:13,850 --> 00:00:15,150
+有些太過寂寞
+
+6
+00:00:17,075 --> 00:00:18,625
+昨夜月光之下
+
+7
+00:00:19,100 --> 00:00:21,550
+我望見甘雨獨自站在崖邊
+
+8
+00:00:22,125 --> 00:00:23,850
+眺望山間嵐氣
+
+9
+00:00:25,400 --> 00:00:26,725
+蒼茫雲海
+
+10
+00:00:27,200 --> 00:00:29,375
+將她單薄的身影淹沒
+
+11
+00:00:30,600 --> 00:00:32,425
+我看到了她的孤獨
+
+12
+00:00:33,100 --> 00:00:36,800
+所以想要上前勸她回歸凡塵…
+
+13
+00:00:37,850 --> 00:00:39,600
+但也正是在那時
+
+14
+00:00:40,100 --> 00:00:42,375
+我聽見了那幾句話
+
+15
+00:00:44,325 --> 00:00:46,125
+「璃月港的孤獨」
+
+16
+00:00:46,900 --> 00:00:48,825
+「比絕雲間更加孤獨」
+
+17
+00:00:49,900 --> 00:00:51,675
+「在絕雲間看雲」
+
+18
+00:00:52,375 --> 00:00:56,075
+「只不過是一個人看雲的孤獨」
+
+19
+00:00:57,175 --> 00:00:59,125
+「走入璃月的人海」
+
+20
+00:00:59,975 --> 00:01:01,750
+「卻是『非人之物』」
+
+21
+00:01:02,400 --> 00:01:04,350
+「在世間的孤獨」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..df4fe37d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+「總會有地上的生靈,敢於直面雷霆的威光」
+
+2
+00:00:56,750 --> 00:00:58,027
+上!衝!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+我們上!
+
+4
+00:01:11,900 --> 00:01:14,845
+怎麼辦,他們不是雷電將軍的對手啊
+
+5
+00:01:36,225 --> 00:01:37,525
+又見面了
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..df4fe37d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+「總會有地上的生靈,敢於直面雷霆的威光」
+
+2
+00:00:56,750 --> 00:00:58,027
+上!衝!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+我們上!
+
+4
+00:01:11,900 --> 00:01:14,845
+怎麼辦,他們不是雷電將軍的對手啊
+
+5
+00:01:36,225 --> 00:01:37,525
+又見面了
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..74ab2a78c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,050 --> 00:00:17,100
+唉呀
+
+2
+00:00:17,359 --> 00:00:19,175
+現在才想起來嗎?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+神子
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+這就是妳的盤算嗎
+
+5
+00:00:27,150 --> 00:00:28,429
+可別忘了
+
+6
+00:00:28,900 --> 00:00:30,775
+把意識寄宿於物件
+
+7
+00:00:31,200 --> 00:00:32,693
+是誰教會妳的
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+你該不會以為
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+單靠你的「願望」
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,925
+就能勝過影的意志吧?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+雖然你身在此地
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+但「他們」的願望
+
+13
+00:00:46,225 --> 00:00:47,975
+早就寄託在你身上了
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+所以
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+閉上眼睛
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+希望可以廢除眼狩令
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfb78fe95
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,050 --> 00:00:17,100
+唉呀
+
+2
+00:00:17,359 --> 00:00:19,175
+現在才想起來嗎?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+神子
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+這就是妳的盤算嗎
+
+5
+00:00:27,150 --> 00:00:28,429
+可別忘了
+
+6
+00:00:28,900 --> 00:00:30,775
+把意識寄宿於物件
+
+7
+00:00:31,200 --> 00:00:32,693
+是誰教會妳的
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+妳該不會以為
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+單靠妳的「願望」
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,925
+就能勝過影的意志吧?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+雖然妳身在此地
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+但「他們」的願望
+
+13
+00:00:46,225 --> 00:00:47,975
+早就寄託在妳身上了
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+所以
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+閉上眼睛
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+希望可以廢除眼狩令
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..82ec25ba8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_CHT.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,472 --> 00:00:05,056
+雷光閃過之處,便會投下影
+
+2
+00:00:08,768 --> 00:00:11,072
+我即是影
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:18,350
+以「無想」為稻妻肅清一切前進的阻礙
+
+4
+00:00:24,000 --> 00:00:26,752
+然而…每前進一步
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,919
+便會失去些什麼
+
+6
+00:00:31,680 --> 00:00:35,500
+甚至最終,連「她」也失去了
+
+7
+00:00:37,125 --> 00:00:38,475
+那些事蹟
+
+8
+00:00:38,850 --> 00:00:42,220
+至今仍在每一棵雷櫻樹的蔭蔽下傳頌
+
+9
+00:00:43,180 --> 00:00:45,804
+可那些「失去」留給這個國家的烙印
+
+10
+00:00:46,050 --> 00:00:47,596
+也依舊在灼痛
+
+11
+00:00:49,708 --> 00:00:53,612
+「去追尋便好,哪怕是須臾的光亮。」
+
+12
+00:00:54,956 --> 00:00:57,100
+「我們至少擁有『此刻』。」
+
+13
+00:00:59,350 --> 00:01:01,473
+「她」曾經這樣說過
+
+14
+00:01:03,788 --> 00:01:06,412
+可我卻目睹了全力奔跑的國度
+
+15
+00:01:06,732 --> 00:01:08,780
+在天理面前失去一切
+
+16
+00:01:09,612 --> 00:01:11,596
+…或許唯有將時間定格
+
+17
+00:01:11,975 --> 00:01:14,511
+雷光才不會消弭
+
+18
+00:01:17,612 --> 00:01:20,876
+「此刻」是易碎的虛妄
+
+19
+00:01:21,900 --> 00:01:25,292
+唯有「永恆」才最接近天理
+
+20
+00:01:25,868 --> 00:01:28,428
+如今,我不再是影
+
+21
+00:01:29,260 --> 00:01:32,780
+「此身即最為殊勝尊貴之身」
+
+22
+00:01:33,228 --> 00:01:35,404
+「應持天下之大權。」
+
+23
+00:01:36,375 --> 00:01:39,052
+「此身應許臣民一夢」
+
+24
+00:01:40,225 --> 00:01:44,622
+「即是千世萬代不變不移的永恆。」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f815f95ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_CHT.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:01,790 --> 00:00:06,000
+後來,雷電將軍如約廢除了眼狩令
+
+2
+00:00:07,075 --> 00:00:11,065
+人民的願望最終還是叩開了她鎖閉的心扉
+
+3
+00:00:13,815 --> 00:00:19,835
+「一心淨土」之外,她在世人的眼中同樣見到了「永恆」
+
+4
+00:00:24,586 --> 00:00:26,459
+當願望過於強烈之時
+
+5
+00:00:28,768 --> 00:00:30,999
+神明便會向他投下視線
+
+6
+00:00:38,310 --> 00:00:39,440
+有些願望…
+
+7
+00:00:40,226 --> 00:00:41,743
+足以撫去傷痛
+
+8
+00:00:43,289 --> 00:00:44,425
+帶來勝機
+
+9
+00:00:46,561 --> 00:00:47,685
+喚起希望
+
+10
+00:00:54,372 --> 00:00:55,585
+有些願望
+
+11
+00:00:59,347 --> 00:01:04,336
+…即便擁有它的人已然身殞,魂歸高天
+
+12
+00:01:07,536 --> 00:01:09,822
+卻依舊一如誕生時的模樣
+
+13
+00:01:14,802 --> 00:01:17,211
+真摯而熾熱…
+
+14
+00:01:20,454 --> 00:01:21,899
+…直至「永恆」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcd7b284a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,475 --> 00:00:13,700
+惟神大人
+
+2
+00:00:14,000 --> 00:00:15,600
+受訓的武士已有六成負傷
+
+3
+00:00:16,025 --> 00:00:18,175
+式神的損耗也遠超預期
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+而且
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:21,875
+外界的局勢已經穩定下來了
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:24,950
+我們還需要追求極致的武藝嗎
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+為何要惶恐
+
+8
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+小生早就料到了
+
+9
+00:00:32,300 --> 00:00:32,900
+晴之介
+
+10
+00:00:33,650 --> 00:00:34,375
+恕我直言
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:35,875
+她不可能回來了
+
+12
+00:00:37,800 --> 00:00:41,375
+小生只是想幫助她的後人
+
+13
+00:00:41,375 --> 00:00:43,900
+鎮守這片領地而已
+
+14
+00:00:44,775 --> 00:00:48,543
+如今斬殺的對象不復存在
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,467
+需守護之人已求得平安
+
+16
+00:00:53,050 --> 00:00:54,475
+我們的使命
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+恐怕已經結束了
+
+18
+00:01:01,225 --> 00:01:03,050
+小生一直相信
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:05,100
+如若時光允許
+
+20
+00:01:05,450 --> 00:01:07,450
+便能終身在此守護
+
+21
+00:01:08,250 --> 00:01:09,550
+這種說辭
+
+22
+00:01:09,900 --> 00:01:12,875
+差點就將小生自己都騙過了
+
+23
+00:01:14,025 --> 00:01:16,025
+你可不能像小生這樣
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+放心吧
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+晴之介
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+我都明白
+
+27
+00:01:20,350 --> 00:01:22,025
+你為稻妻所做的一切
+
+28
+00:01:22,375 --> 00:01:24,275
+不該由其他人來賦予意義
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+而我的存在也是如此
+
+30
+00:01:30,475 --> 00:01:32,475
+當初為你傾注「靈性」
+
+31
+00:01:32,775 --> 00:01:34,575
+使你洞悉人的情感
+
+32
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+果真是正確的決定
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+到頭來
+
+34
+00:01:41,850 --> 00:01:44,950
+反而是你開導了小生啊
+
+35
+00:01:56,525 --> 00:01:59,275
+朝有紅顏誇世路
+
+36
+00:01:59,900 --> 00:02:02,775
+暮成白骨朽郊原
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+所言甚是啊
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:08,150
+從今往後
+
+39
+00:02:08,425 --> 00:02:10,675
+小生沒有牽掛了
+
+40
+00:02:11,400 --> 00:02:13,100
+吾友式大將
+
+41
+00:02:13,550 --> 00:02:15,800
+你很好地完成了你的使命
+
+42
+00:02:17,050 --> 00:02:19,725
+至於不再需要等待的小生
+
+43
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+也該再次啟程
+
+44
+00:02:22,725 --> 00:02:25,700
+去繼續尋找新的意義了
+
+45
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+就此別過
+
+46
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+晴之介
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:32,625
+一路平安
+
+48
+00:02:39,050 --> 00:02:40,575
+我全都想起來了
+
+49
+00:02:42,125 --> 00:02:43,775
+並非晴之介拋棄了我
+
+50
+00:02:44,475 --> 00:02:45,425
+而是…
+
+51
+00:02:46,400 --> 00:02:48,200
+我稍稍勸導了他
+
+52
+00:02:49,100 --> 00:02:51,250
+與他一同走出了這座
+
+53
+00:02:52,650 --> 00:02:54,350
+內心的迷宮
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcd7b284a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,475 --> 00:00:13,700
+惟神大人
+
+2
+00:00:14,000 --> 00:00:15,600
+受訓的武士已有六成負傷
+
+3
+00:00:16,025 --> 00:00:18,175
+式神的損耗也遠超預期
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+而且
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:21,875
+外界的局勢已經穩定下來了
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:24,950
+我們還需要追求極致的武藝嗎
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+為何要惶恐
+
+8
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+小生早就料到了
+
+9
+00:00:32,300 --> 00:00:32,900
+晴之介
+
+10
+00:00:33,650 --> 00:00:34,375
+恕我直言
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:35,875
+她不可能回來了
+
+12
+00:00:37,800 --> 00:00:41,375
+小生只是想幫助她的後人
+
+13
+00:00:41,375 --> 00:00:43,900
+鎮守這片領地而已
+
+14
+00:00:44,775 --> 00:00:48,543
+如今斬殺的對象不復存在
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,467
+需守護之人已求得平安
+
+16
+00:00:53,050 --> 00:00:54,475
+我們的使命
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+恐怕已經結束了
+
+18
+00:01:01,225 --> 00:01:03,050
+小生一直相信
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:05,100
+如若時光允許
+
+20
+00:01:05,450 --> 00:01:07,450
+便能終身在此守護
+
+21
+00:01:08,250 --> 00:01:09,550
+這種說辭
+
+22
+00:01:09,900 --> 00:01:12,875
+差點就將小生自己都騙過了
+
+23
+00:01:14,025 --> 00:01:16,025
+你可不能像小生這樣
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+放心吧
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+晴之介
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+我都明白
+
+27
+00:01:20,350 --> 00:01:22,025
+你為稻妻所做的一切
+
+28
+00:01:22,375 --> 00:01:24,275
+不該由其他人來賦予意義
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+而我的存在也是如此
+
+30
+00:01:30,475 --> 00:01:32,475
+當初為你傾注「靈性」
+
+31
+00:01:32,775 --> 00:01:34,575
+使你洞悉人的情感
+
+32
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+果真是正確的決定
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+到頭來
+
+34
+00:01:41,850 --> 00:01:44,950
+反而是你開導了小生啊
+
+35
+00:01:56,525 --> 00:01:59,275
+朝有紅顏誇世路
+
+36
+00:01:59,900 --> 00:02:02,775
+暮成白骨朽郊原
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+所言甚是啊
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:08,150
+從今往後
+
+39
+00:02:08,425 --> 00:02:10,675
+小生沒有牽掛了
+
+40
+00:02:11,400 --> 00:02:13,100
+吾友式大將
+
+41
+00:02:13,550 --> 00:02:15,800
+你很好地完成了你的使命
+
+42
+00:02:17,050 --> 00:02:19,725
+至於不再需要等待的小生
+
+43
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+也該再次啟程
+
+44
+00:02:22,725 --> 00:02:25,700
+去繼續尋找新的意義了
+
+45
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+就此別過
+
+46
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+晴之介
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:32,625
+一路平安
+
+48
+00:02:39,050 --> 00:02:40,575
+我全都想起來了
+
+49
+00:02:42,125 --> 00:02:43,775
+並非晴之介拋棄了我
+
+50
+00:02:44,475 --> 00:02:45,425
+而是…
+
+51
+00:02:46,400 --> 00:02:48,200
+我稍稍勸導了他
+
+52
+00:02:49,100 --> 00:02:51,250
+與他一同走出了這座
+
+53
+00:02:52,650 --> 00:02:54,350
+內心的迷宮
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..565a0b6c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_CHT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,000 --> 00:00:00,576
+一年
+
+2
+00:00:01,216 --> 00:00:03,136
+翠光前往天守閣覲見
+
+3
+00:00:03,968 --> 00:00:06,080
+將詩集獻與大人品鑒
+
+4
+00:00:06,848 --> 00:00:11,200
+豈料葵之翁所著詩章中竟有一頁被人撕去
+
+5
+00:00:11,776 --> 00:00:13,696
+翠光因而受到盤詰
+
+6
+00:00:15,616 --> 00:00:17,216
+翠光俯首引咎
+
+7
+00:00:17,728 --> 00:00:20,992
+稟明其昨夜曾於酒肆中豪飲
+
+8
+00:00:22,075 --> 00:00:25,723
+酒酣恍惚中,似有身影欺近
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ebd3a442
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_CHT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,960 --> 00:00:03,328
+來人正乃葵之翁是也
+
+2
+00:00:04,288 --> 00:00:07,296
+此番曲折皆起於一不具名之人
+
+3
+00:00:07,872 --> 00:00:09,728
+葵之翁受其胁迫
+
+4
+00:00:10,112 --> 00:00:13,248
+無奈以非常手段取回詩稿一頁
+
+5
+00:00:14,208 --> 00:00:16,064
+至於該人行事緣由
+
+6
+00:00:16,256 --> 00:00:17,664
+他全然不知
+
+7
+00:00:18,560 --> 00:00:19,968
+只知詩中所記
+
+8
+00:00:20,480 --> 00:00:23,200
+事關故交「赤人」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d26faeaa4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_CHT.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:01,344 --> 00:00:04,288
+昔時,稻妻有能詩者五人
+
+2
+00:00:05,312 --> 00:00:08,256
+世人敬稱之為——五歌仙
+
+3
+00:00:09,728 --> 00:00:10,368
+一年
+
+4
+00:00:10,880 --> 00:00:12,864
+翠光前往天守閣覲見
+
+5
+00:00:13,632 --> 00:00:15,808
+將詩集獻與大人品鑒
+
+6
+00:00:16,640 --> 00:00:20,864
+豈料葵之翁所著詩章中竟有一頁被人撕去
+
+7
+00:00:21,504 --> 00:00:23,552
+翠光因而受到盤詰
+
+8
+00:00:25,280 --> 00:00:27,008
+翠光俯首引咎
+
+9
+00:00:27,520 --> 00:00:31,104
+稟明其昨夜曾於酒肆中豪飲
+
+10
+00:00:31,552 --> 00:00:35,520
+酒酣恍惚中,似有身影欺近
+
+11
+00:00:38,912 --> 00:00:41,472
+來人正乃葵之翁是也
+
+12
+00:00:42,112 --> 00:00:45,376
+此番曲折皆起於一不具名之人
+
+13
+00:00:45,824 --> 00:00:47,744
+葵之翁受其胁迫
+
+14
+00:00:48,000 --> 00:00:51,328
+無奈以非常手段取回詩稿一頁
+
+15
+00:00:52,160 --> 00:00:54,208
+至於該人行事緣由
+
+16
+00:00:54,464 --> 00:00:55,616
+他全然不知
+
+17
+00:00:56,576 --> 00:00:58,048
+只知詩中所記
+
+18
+00:00:58,550 --> 00:01:01,110
+事關故交「赤人」
+
+19
+00:01:02,300 --> 00:01:04,476
+赤人亦曾位五歌仙之列
+
+20
+00:01:05,075 --> 00:01:07,059
+每詠新詞必留朱印
+
+21
+00:01:07,891 --> 00:01:10,425
+其名中之「赤」即出於此。
+
+22
+00:01:12,320 --> 00:01:14,175
+如此善文之人
+
+23
+00:01:14,368 --> 00:01:16,160
+於去歲所獻詩中
+
+24
+00:01:16,672 --> 00:01:18,464
+竟有一作竊自他人
+
+25
+00:01:20,384 --> 00:01:22,496
+赤人因罪流放
+
+26
+00:01:23,150 --> 00:01:26,272
+歌仙五人,僅餘四人
+
+27
+00:01:29,150 --> 00:01:31,390
+墨染遍閱赤人詩集
+
+28
+00:01:32,125 --> 00:01:35,005
+唯見剽竊之作缺少朱印
+
+29
+00:01:37,050 --> 00:01:39,546
+遂將赤人詩集浸入溪水
+
+30
+00:01:40,050 --> 00:01:41,906
+亦唯有竊來之詩上
+
+31
+00:01:42,450 --> 00:01:44,306
+墨蹟隨波散去
+
+32
+00:01:45,210 --> 00:01:47,322
+葵之翁從旁路過
+
+33
+00:01:47,625 --> 00:01:48,713
+睹物思人
+
+34
+00:01:49,900 --> 00:01:52,396
+遂將所見之事記入詩中
+
+35
+00:01:53,325 --> 00:01:54,157
+由是
+
+36
+00:01:54,650 --> 00:01:56,826
+便有翠光獻詩一事
+
+37
+00:01:57,504 --> 00:02:01,100
+一番風波就此伏定
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9008b7a10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_CHT.txt
@@ -0,0 +1,68 @@
+1
+00:00:02,000 --> 00:00:04,300
+很久很久以前在某個地方
+
+2
+00:00:05,120 --> 00:00:10,688
+有一個赤鬼和一個青鬼,他們是很好的朋友
+
+3
+00:00:13,376 --> 00:00:17,088
+赤鬼長得像鬼,但和人一樣溫柔
+
+4
+00:00:18,880 --> 00:00:22,592
+青鬼長得像人,但和鬼一樣孤僻
+
+5
+00:00:27,800 --> 00:00:31,400
+赤鬼想和人做朋友,但人們都很害怕鬼
+
+6
+00:00:31,400 --> 00:00:34,650
+對他撒豆子,不願意和赤鬼親近
+
+7
+00:00:38,650 --> 00:00:41,338
+於是青鬼向赤鬼出主意
+
+8
+00:00:41,975 --> 00:00:45,425
+「阿赤,我去村子裡搗亂,你來打敗我」
+
+9
+00:00:45,425 --> 00:00:47,425
+「這樣人們就會接受你了。」
+
+10
+00:00:48,425 --> 00:00:51,675
+按照這個辦法,赤鬼打跑了青鬼
+
+11
+00:00:52,475 --> 00:00:55,475
+赤鬼的善良與勇敢為人所知
+
+12
+00:00:57,225 --> 00:00:59,401
+人們終於接納了赤鬼
+
+13
+00:01:01,275 --> 00:01:05,500
+然而當赤鬼想要告訴青鬼這個好消息的時候
+
+14
+00:01:06,025 --> 00:01:09,993
+青鬼已然不知去向,只留下了一封信
+
+15
+00:01:10,912 --> 00:01:15,456
+「我去旅行了。你再來找我的話,會被當成壞孩子的。」
+
+16
+00:01:17,056 --> 00:01:19,936
+「不用擔心我,無論我去到什麼地方」
+
+17
+00:01:20,175 --> 00:01:22,304
+「我們永遠都是好朋友。」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f1f3b963
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:31,975 --> 00:00:32,658
+這裡交給我
+
+2
+00:00:34,100 --> 00:00:35,278
+很多人還沒逃出去
+
+3
+00:00:35,675 --> 00:00:36,455
+去救他們
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+可是
+
+5
+00:00:38,700 --> 00:00:39,847
+別小看本大爺
+
+6
+00:00:50,525 --> 00:00:51,379
+不要管我
+
+7
+00:00:51,379 --> 00:00:52,235
+你快走
+
+8
+00:00:52,500 --> 00:00:53,600
+這是我應得的
+
+9
+00:00:54,325 --> 00:00:55,850
+給我把嘴閉上
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f1f3b963
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:31,975 --> 00:00:32,658
+這裡交給我
+
+2
+00:00:34,100 --> 00:00:35,278
+很多人還沒逃出去
+
+3
+00:00:35,675 --> 00:00:36,455
+去救他們
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+可是
+
+5
+00:00:38,700 --> 00:00:39,847
+別小看本大爺
+
+6
+00:00:50,525 --> 00:00:51,379
+不要管我
+
+7
+00:00:51,379 --> 00:00:52,235
+你快走
+
+8
+00:00:52,500 --> 00:00:53,600
+這是我應得的
+
+9
+00:00:54,325 --> 00:00:55,850
+給我把嘴閉上
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2f9b64a72
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_CHT.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:00,725 --> 00:00:03,200
+很久很久以前在某個地方
+
+2
+00:00:03,575 --> 00:00:05,623
+有一個赤鬼和一個青鬼
+
+3
+00:00:06,000 --> 00:00:07,800
+他們是很好的朋友
+
+4
+00:00:10,075 --> 00:00:13,150
+為了滿足赤鬼和人做朋友的願望
+
+5
+00:00:13,525 --> 00:00:16,100
+青鬼扮演了「壞孩子」的角色
+
+6
+00:00:18,200 --> 00:00:20,450
+然後就離開了
+
+7
+00:00:23,350 --> 00:00:28,088
+漫長的時間過去,赤鬼終於成為了人類的朋友
+
+8
+00:00:28,330 --> 00:00:31,594
+他的心中也萌生了帶青鬼回家的想法
+
+9
+00:00:36,443 --> 00:00:38,747
+赤鬼並不知道青鬼去了哪裡
+
+10
+00:00:40,300 --> 00:00:42,587
+他為此翻過了最高的山
+
+11
+00:00:44,635 --> 00:00:46,555
+渡過了最寬的河
+
+12
+00:00:49,050 --> 00:00:51,547
+他找到了很多青鬼留下的痕跡
+
+13
+00:00:52,950 --> 00:00:56,155
+但找到的痕跡越多,赤鬼越是確信
+
+14
+00:00:56,425 --> 00:00:58,203
+青鬼在刻意躲藏
+
+15
+00:01:01,225 --> 00:01:05,627
+赤鬼學習青鬼的做法,在荒野留下了一封信
+
+16
+00:01:07,675 --> 00:01:11,643
+「阿青,我交到了很多新的人類朋友」
+
+17
+00:01:11,925 --> 00:01:14,971
+「我們馬上要舉辦一個盛大的聚會」
+
+18
+00:01:15,325 --> 00:01:19,963
+「我想邀請所有的好朋友參加,當然也包括阿青」
+
+19
+00:01:21,300 --> 00:01:24,955
+「你不用來見我,只要在暗處看看就好」
+
+20
+00:01:26,427 --> 00:01:30,331
+青鬼悄悄地回到村子裡,躲在聚會的暗處
+
+21
+00:01:30,975 --> 00:01:35,387
+他看到豐盛的美食和溫暖的篝火,心生嚮往
+
+22
+00:01:37,375 --> 00:01:38,971
+但即便饑腸轆轆
+
+23
+00:01:39,350 --> 00:01:43,451
+青鬼還是銘記當時的約定,只在遠處旁觀
+
+24
+00:01:45,150 --> 00:01:49,225
+而赤鬼竟突然出現在青鬼的背後,嚇了他一跳
+
+25
+00:01:53,450 --> 00:01:55,625
+「喲,你終於回來了」
+
+26
+00:01:56,575 --> 00:01:59,195
+「來吧,該向他們介紹你了」
+
+27
+00:01:59,625 --> 00:02:01,125
+「我最好的朋友」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ee47919b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:09,075 --> 00:00:09,800
+哇
+
+2
+00:00:09,800 --> 00:00:10,775
+這麼大一片
+
+3
+00:00:11,150 --> 00:00:11,825
+他們都是
+
+4
+00:00:11,825 --> 00:00:12,425
+嗯
+
+5
+00:00:13,775 --> 00:00:15,450
+妖怪們的記憶哦
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:18,975
+他們已經很久沒有這樣舒展筋骨
+
+7
+00:00:19,225 --> 00:00:20,775
+飛翔在天空了呢
+
+8
+00:00:22,275 --> 00:00:23,375
+隨我來吧
+
+9
+00:00:33,725 --> 00:00:34,375
+怎麼啦
+
+10
+00:00:34,375 --> 00:00:35,350
+小傢伙
+
+11
+00:00:36,000 --> 00:00:37,425
+看妳有點緊張呢
+
+12
+00:00:38,100 --> 00:00:38,775
+畢竟
+
+13
+00:00:39,100 --> 00:00:41,492
+我之前從沒見過這樣的陣勢嘛
+
+14
+00:00:42,175 --> 00:00:42,900
+哇
+
+15
+00:00:43,275 --> 00:00:45,350
+他們真的把月亮遮住了
+
+16
+00:00:50,200 --> 00:00:52,050
+單從陣勢來看
+
+17
+00:00:52,300 --> 00:00:53,500
+確實很唬人
+
+18
+00:00:54,400 --> 00:00:55,525
+可我知道
+
+19
+00:00:55,650 --> 00:00:58,550
+他們只是一群吵吵鬧鬧的傢伙
+
+20
+00:00:59,000 --> 00:01:00,700
+也都是勇敢的好傢伙
+
+21
+00:01:01,625 --> 00:01:03,950
+即使在殘酷的戰鬥中身隕
+
+22
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+靈魂也從不曾憂傷或迷茫
+
+23
+00:01:07,750 --> 00:01:10,550
+可惜時光短暫
+
+24
+00:01:43,950 --> 00:01:44,850
+他們
+
+25
+00:01:44,850 --> 00:01:46,750
+已經不得不離開了嗎
+
+26
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+是宴席
+
+27
+00:01:49,250 --> 00:01:51,125
+就有結束的時候
+
+28
+00:01:51,650 --> 00:01:52,675
+呵呵
+
+29
+00:01:53,450 --> 00:01:55,225
+既然心存不捨
+
+30
+00:01:55,475 --> 00:01:57,825
+不如你們也跟我一起唸如何
+
+31
+00:01:59,725 --> 00:02:04,100
+「申告白辰,鎮魂之由」
+
+32
+00:02:04,100 --> 00:02:05,625
+「允我作祝…」
+
+33
+00:02:06,175 --> 00:02:07,675
+「允我作祝…」
+
+34
+00:02:08,200 --> 00:02:10,250
+「引燈歸途…」
+
+35
+00:02:18,025 --> 00:02:19,050
+哇
+
+36
+00:02:23,175 --> 00:02:24,625
+好漂亮
+
+37
+00:02:25,750 --> 00:02:26,575
+你們看
+
+38
+00:02:26,575 --> 00:02:28,850
+有光從稻妻城那邊匯聚過來了
+
+39
+00:02:34,925 --> 00:02:35,975
+書上說
+
+40
+00:02:36,425 --> 00:02:38,850
+在今晚唸誦「狐狸小姐秘傳術法」
+
+41
+00:02:38,850 --> 00:02:40,300
+就可以實現願望
+
+42
+00:02:47,700 --> 00:02:51,025
+「申告白辰,鎮魂之由」
+
+43
+00:02:51,275 --> 00:02:53,875
+「允我作祝,引燈歸途」
+
+44
+00:02:54,125 --> 00:02:55,900
+「畏畏神威…」
+
+45
+00:02:56,200 --> 00:02:58,400
+「誠惶誠恐」
+
+46
+00:03:10,000 --> 00:03:10,925
+有樂齋
+
+47
+00:03:11,900 --> 00:03:14,050
+你之前問我過得好不好
+
+48
+00:03:14,425 --> 00:03:16,617
+我真的每天都過得很快樂哦
+
+49
+00:03:17,475 --> 00:03:18,450
+只是
+
+50
+00:03:18,700 --> 00:03:20,375
+現在看著你們離開
+
+51
+00:03:21,100 --> 00:03:22,850
+我還是感覺有一點寂寞
+
+52
+00:03:24,000 --> 00:03:24,750
+嗯
+
+53
+00:03:25,400 --> 00:03:27,500
+就只有一點點而已哦
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..76974e3a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:09,075 --> 00:00:09,800
+哇
+
+2
+00:00:09,800 --> 00:00:10,775
+這麼大一片
+
+3
+00:00:11,150 --> 00:00:11,825
+他們都是
+
+4
+00:00:11,825 --> 00:00:12,425
+嗯
+
+5
+00:00:13,775 --> 00:00:15,450
+妖怪們的記憶哦
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:18,975
+他們已經很久沒有這樣舒展筋骨
+
+7
+00:00:19,225 --> 00:00:20,775
+飛翔在天空了呢
+
+8
+00:00:22,275 --> 00:00:23,375
+隨我來吧
+
+9
+00:00:33,725 --> 00:00:34,375
+怎麼啦
+
+10
+00:00:34,375 --> 00:00:35,350
+小傢伙
+
+11
+00:00:36,000 --> 00:00:37,425
+看妳有點緊張呢
+
+12
+00:00:38,100 --> 00:00:38,775
+畢竟
+
+13
+00:00:39,100 --> 00:00:41,492
+我之前從沒見過這樣的陣勢嘛
+
+14
+00:00:42,175 --> 00:00:42,900
+哇
+
+15
+00:00:43,275 --> 00:00:45,350
+他們真的把月亮遮住了
+
+16
+00:00:50,200 --> 00:00:52,050
+單從陣勢來看
+
+17
+00:00:52,300 --> 00:00:53,500
+確實很唬人
+
+18
+00:00:54,400 --> 00:00:55,525
+可我知道
+
+19
+00:00:55,650 --> 00:00:58,550
+他們只是一群吵吵鬧鬧的傢伙
+
+20
+00:00:59,000 --> 00:01:00,700
+也都是勇敢的好傢伙
+
+21
+00:01:01,625 --> 00:01:03,950
+即使在殘酷的戰鬥中身隕
+
+22
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+靈魂也從不曾憂傷或迷茫
+
+23
+00:01:07,750 --> 00:01:10,550
+可惜時光短暫
+
+24
+00:01:43,950 --> 00:01:44,850
+他們
+
+25
+00:01:44,850 --> 00:01:46,750
+已經不得不離開了嗎
+
+26
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+是宴席
+
+27
+00:01:49,250 --> 00:01:51,125
+就有結束的時候
+
+28
+00:01:51,650 --> 00:01:52,675
+呵呵
+
+29
+00:01:53,450 --> 00:01:55,225
+既然心存不捨
+
+30
+00:01:55,475 --> 00:01:57,825
+不如妳們也跟我一起唸如何
+
+31
+00:01:59,725 --> 00:02:04,100
+「申告白辰,鎮魂之由」
+
+32
+00:02:04,100 --> 00:02:05,625
+「允我作祝…」
+
+33
+00:02:06,175 --> 00:02:07,675
+「允我作祝…」
+
+34
+00:02:08,200 --> 00:02:10,250
+「引燈歸途…」
+
+35
+00:02:18,025 --> 00:02:19,050
+哇
+
+36
+00:02:23,175 --> 00:02:24,625
+好漂亮
+
+37
+00:02:25,750 --> 00:02:26,575
+妳們看
+
+38
+00:02:26,575 --> 00:02:28,850
+有光從稻妻城那邊匯聚過來了
+
+39
+00:02:34,925 --> 00:02:35,975
+書上說
+
+40
+00:02:36,425 --> 00:02:38,850
+在今晚唸誦「狐狸小姐秘傳術法」
+
+41
+00:02:38,850 --> 00:02:40,300
+就可以實現願望
+
+42
+00:02:47,700 --> 00:02:51,025
+「申告白辰,鎮魂之由」
+
+43
+00:02:51,275 --> 00:02:53,875
+「允我作祝,引燈歸途」
+
+44
+00:02:54,125 --> 00:02:55,900
+「畏畏神威…」
+
+45
+00:02:56,200 --> 00:02:58,400
+「誠惶誠恐」
+
+46
+00:03:10,000 --> 00:03:10,925
+有樂齋
+
+47
+00:03:11,900 --> 00:03:14,050
+你之前問我過得好不好
+
+48
+00:03:14,425 --> 00:03:16,617
+我真的每天都過得很快樂哦
+
+49
+00:03:17,475 --> 00:03:18,450
+只是
+
+50
+00:03:18,700 --> 00:03:20,375
+現在看著你們離開
+
+51
+00:03:21,100 --> 00:03:22,850
+我還是感覺有一點寂寞
+
+52
+00:03:24,000 --> 00:03:24,750
+嗯
+
+53
+00:03:25,400 --> 00:03:27,500
+就只有一點點而已哦
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..149ecde06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:22,100 --> 00:00:22,724
+怎
+
+2
+00:00:22,724 --> 00:00:23,911
+怎麼辦
+
+3
+00:00:24,800 --> 00:00:26,116
+在進入空間時
+
+4
+00:00:26,750 --> 00:00:27,950
+記得不斷在心中
+
+5
+00:00:27,950 --> 00:00:29,175
+重複你的願望哦
+
+6
+00:00:31,800 --> 00:00:32,975
+你足夠強
+
+7
+00:00:33,250 --> 00:00:33,925
+我才能將你
+
+8
+00:00:33,925 --> 00:00:35,351
+送到最合適的位置
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf228d702
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:22,100 --> 00:00:22,724
+怎
+
+2
+00:00:22,724 --> 00:00:23,911
+怎麼辦
+
+3
+00:00:24,800 --> 00:00:26,116
+在進入空間時
+
+4
+00:00:26,750 --> 00:00:27,950
+記得不斷在心中
+
+5
+00:00:27,950 --> 00:00:29,175
+重複妳的願望哦
+
+6
+00:00:31,800 --> 00:00:32,975
+妳足夠強
+
+7
+00:00:33,250 --> 00:00:33,925
+我才能將妳
+
+8
+00:00:33,925 --> 00:00:35,351
+送到最合適的位置
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..13da5660d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,168 @@
+1
+00:00:06,450 --> 00:00:07,896
+光芒變成了
+
+2
+00:00:08,200 --> 00:00:09,225
+一顆種子
+
+3
+00:00:09,650 --> 00:00:11,599
+庇佑萬民的奇蹟之木
+
+4
+00:00:11,850 --> 00:00:14,863
+此刻仍然是無人所見的陌生存在
+
+5
+00:00:15,400 --> 00:00:16,575
+它於何時落地
+
+6
+00:00:17,050 --> 00:00:18,566
+又在何處發芽
+
+7
+00:00:18,800 --> 00:00:22,175
+都取決於令它降生之人的心與夢
+
+8
+00:00:23,625 --> 00:00:24,525
+賜它生命吧
+
+9
+00:00:25,046 --> 00:00:25,600
+影
+
+10
+00:00:26,375 --> 00:00:26,975
+難道
+
+11
+00:00:27,250 --> 00:00:27,853
+這是
+
+12
+00:00:39,375 --> 00:00:42,175
+永恆令時間無限延展
+
+13
+00:00:43,200 --> 00:00:46,500
+夢想使每一個刻度都熠熠生輝
+
+14
+00:00:47,150 --> 00:00:48,700
+兩者交相輝映
+
+15
+00:00:49,275 --> 00:00:51,575
+神櫻終將不拘於天理之禁錮
+
+16
+00:00:52,575 --> 00:00:53,775
+自漆黑中綻放
+
+17
+00:00:55,425 --> 00:00:56,200
+至此
+
+18
+00:00:56,725 --> 00:00:57,950
+噩夢消散
+
+19
+00:00:57,950 --> 00:00:59,275
+現實圓滿
+
+20
+00:01:00,700 --> 00:01:03,375
+妳我共同嚮往的光景仍在前方
+
+21
+00:01:04,975 --> 00:01:05,875
+只可惜
+
+22
+00:01:06,450 --> 00:01:08,150
+我無法見證稻妻的未來
+
+23
+00:01:08,775 --> 00:01:10,325
+也無法再與妳同行了
+
+24
+00:01:17,450 --> 00:01:18,375
+妳知道嗎
+
+25
+00:01:18,725 --> 00:01:19,200
+影
+
+26
+00:01:19,750 --> 00:01:20,825
+我現在很開心
+
+27
+00:01:21,675 --> 00:01:23,675
+因為我最後的心願也實現了
+
+28
+00:01:24,250 --> 00:01:26,600
+妳的薙刀曾為我擋下無數災厄
+
+29
+00:01:27,400 --> 00:01:28,200
+我一直覺得
+
+30
+00:01:28,625 --> 00:01:29,775
+我對妳有所虧欠
+
+31
+00:01:31,000 --> 00:01:33,100
+雖然只是微不足道的報答
+
+32
+00:01:33,475 --> 00:01:34,825
+在妳真正醒來
+
+33
+00:01:34,875 --> 00:01:36,050
+迎來新的相遇之前
+
+34
+00:01:37,050 --> 00:01:39,375
+這棵神櫻會為妳爭取時間
+
+35
+00:01:41,125 --> 00:01:41,750
+怎麼樣
+
+36
+00:01:42,100 --> 00:01:43,967
+它應該已經起到作用了吧
+
+37
+00:01:46,025 --> 00:01:46,825
+這次
+
+38
+00:01:47,350 --> 00:01:48,525
+是真的再見了
+
+39
+00:01:49,250 --> 00:01:49,900
+影
+
+40
+00:02:01,175 --> 00:02:01,750
+嗯
+
+41
+00:02:02,250 --> 00:02:03,000
+再見了
+
+42
+00:02:03,425 --> 00:02:03,927
+真
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..13da5660d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,168 @@
+1
+00:00:06,450 --> 00:00:07,896
+光芒變成了
+
+2
+00:00:08,200 --> 00:00:09,225
+一顆種子
+
+3
+00:00:09,650 --> 00:00:11,599
+庇佑萬民的奇蹟之木
+
+4
+00:00:11,850 --> 00:00:14,863
+此刻仍然是無人所見的陌生存在
+
+5
+00:00:15,400 --> 00:00:16,575
+它於何時落地
+
+6
+00:00:17,050 --> 00:00:18,566
+又在何處發芽
+
+7
+00:00:18,800 --> 00:00:22,175
+都取決於令它降生之人的心與夢
+
+8
+00:00:23,625 --> 00:00:24,525
+賜它生命吧
+
+9
+00:00:25,046 --> 00:00:25,600
+影
+
+10
+00:00:26,375 --> 00:00:26,975
+難道
+
+11
+00:00:27,250 --> 00:00:27,853
+這是
+
+12
+00:00:39,375 --> 00:00:42,175
+永恆令時間無限延展
+
+13
+00:00:43,200 --> 00:00:46,500
+夢想使每一個刻度都熠熠生輝
+
+14
+00:00:47,150 --> 00:00:48,700
+兩者交相輝映
+
+15
+00:00:49,275 --> 00:00:51,575
+神櫻終將不拘於天理之禁錮
+
+16
+00:00:52,575 --> 00:00:53,775
+自漆黑中綻放
+
+17
+00:00:55,425 --> 00:00:56,200
+至此
+
+18
+00:00:56,725 --> 00:00:57,950
+噩夢消散
+
+19
+00:00:57,950 --> 00:00:59,275
+現實圓滿
+
+20
+00:01:00,700 --> 00:01:03,375
+妳我共同嚮往的光景仍在前方
+
+21
+00:01:04,975 --> 00:01:05,875
+只可惜
+
+22
+00:01:06,450 --> 00:01:08,150
+我無法見證稻妻的未來
+
+23
+00:01:08,775 --> 00:01:10,325
+也無法再與妳同行了
+
+24
+00:01:17,450 --> 00:01:18,375
+妳知道嗎
+
+25
+00:01:18,725 --> 00:01:19,200
+影
+
+26
+00:01:19,750 --> 00:01:20,825
+我現在很開心
+
+27
+00:01:21,675 --> 00:01:23,675
+因為我最後的心願也實現了
+
+28
+00:01:24,250 --> 00:01:26,600
+妳的薙刀曾為我擋下無數災厄
+
+29
+00:01:27,400 --> 00:01:28,200
+我一直覺得
+
+30
+00:01:28,625 --> 00:01:29,775
+我對妳有所虧欠
+
+31
+00:01:31,000 --> 00:01:33,100
+雖然只是微不足道的報答
+
+32
+00:01:33,475 --> 00:01:34,825
+在妳真正醒來
+
+33
+00:01:34,875 --> 00:01:36,050
+迎來新的相遇之前
+
+34
+00:01:37,050 --> 00:01:39,375
+這棵神櫻會為妳爭取時間
+
+35
+00:01:41,125 --> 00:01:41,750
+怎麼樣
+
+36
+00:01:42,100 --> 00:01:43,967
+它應該已經起到作用了吧
+
+37
+00:01:46,025 --> 00:01:46,825
+這次
+
+38
+00:01:47,350 --> 00:01:48,525
+是真的再見了
+
+39
+00:01:49,250 --> 00:01:49,900
+影
+
+40
+00:02:01,175 --> 00:02:01,750
+嗯
+
+41
+00:02:02,250 --> 00:02:03,000
+再見了
+
+42
+00:02:03,425 --> 00:02:03,927
+真
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e7eda393
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:46,925 --> 00:00:48,150
+果然來了嗎
+
+2
+00:00:48,425 --> 00:00:50,375
+「漩渦的餘威」跋掣
+
+3
+00:00:50,375 --> 00:00:51,405
+那是誰啊
+
+4
+00:00:51,650 --> 00:00:52,871
+奧賽爾的妻子
+
+5
+00:00:53,400 --> 00:00:55,938
+漩渦之魔神最後的追隨者
+
+6
+00:00:55,938 --> 00:00:58,584
+難道說凝光小姐早就知道
+
+7
+00:00:59,350 --> 00:01:01,976
+北斗對海洋變化的感知很敏銳
+
+8
+00:01:02,275 --> 00:01:03,950
+幾個月前就提醒過我
+
+9
+00:01:04,500 --> 00:01:06,964
+之所以在這個時間重修群玉閣
+
+10
+00:01:07,250 --> 00:01:09,250
+也是想利用她對群玉閣的恨
+
+11
+00:01:09,725 --> 00:01:11,675
+將她從海裡引出來
+
+12
+00:01:12,950 --> 00:01:14,250
+原來如此
+
+13
+00:01:14,250 --> 00:01:15,800
+那我們去找仙人來幫忙
+
+14
+00:01:15,800 --> 00:01:16,625
+不必
+
+15
+00:01:16,950 --> 00:01:17,875
+人治的時代
+
+16
+00:01:18,475 --> 00:01:19,500
+璃月港的人
+
+17
+00:01:19,800 --> 00:01:20,625
+也必須要試著
+
+18
+00:01:20,625 --> 00:01:21,725
+靠自己的力量
+
+19
+00:01:22,125 --> 00:01:23,175
+度過這場危機
+
+20
+00:02:07,850 --> 00:02:08,867
+大家小心
+
+21
+00:02:08,867 --> 00:02:10,000
+海嘯要來了
+
+22
+00:02:21,500 --> 00:02:22,125
+那是什麼
+
+23
+00:02:22,125 --> 00:02:23,725
+浪…好大的海浪
+
+24
+00:03:00,300 --> 00:03:01,825
+妳生來就是這樣的命
+
+25
+00:03:02,400 --> 00:03:03,325
+只要活著
+
+26
+00:03:03,575 --> 00:03:05,350
+就會給身邊的人帶來危險
+
+27
+00:03:06,375 --> 00:03:08,175
+還不如就這樣死去
+
+28
+00:03:08,550 --> 00:03:09,925
+換她回來
+
+29
+00:03:11,225 --> 00:03:11,850
+什麼時候
+
+30
+00:03:11,850 --> 00:03:14,025
+妳有了為他人使用力量的想法
+
+31
+00:03:15,025 --> 00:03:16,025
+什麼時候
+
+32
+00:03:16,025 --> 00:03:18,750
+妳才能夠真正融入人類社會
+
+33
+00:03:58,225 --> 00:03:59,002
+放
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e7eda393
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:46,925 --> 00:00:48,150
+果然來了嗎
+
+2
+00:00:48,425 --> 00:00:50,375
+「漩渦的餘威」跋掣
+
+3
+00:00:50,375 --> 00:00:51,405
+那是誰啊
+
+4
+00:00:51,650 --> 00:00:52,871
+奧賽爾的妻子
+
+5
+00:00:53,400 --> 00:00:55,938
+漩渦之魔神最後的追隨者
+
+6
+00:00:55,938 --> 00:00:58,584
+難道說凝光小姐早就知道
+
+7
+00:00:59,350 --> 00:01:01,976
+北斗對海洋變化的感知很敏銳
+
+8
+00:01:02,275 --> 00:01:03,950
+幾個月前就提醒過我
+
+9
+00:01:04,500 --> 00:01:06,964
+之所以在這個時間重修群玉閣
+
+10
+00:01:07,250 --> 00:01:09,250
+也是想利用她對群玉閣的恨
+
+11
+00:01:09,725 --> 00:01:11,675
+將她從海裡引出來
+
+12
+00:01:12,950 --> 00:01:14,250
+原來如此
+
+13
+00:01:14,250 --> 00:01:15,800
+那我們去找仙人來幫忙
+
+14
+00:01:15,800 --> 00:01:16,625
+不必
+
+15
+00:01:16,950 --> 00:01:17,875
+人治的時代
+
+16
+00:01:18,475 --> 00:01:19,500
+璃月港的人
+
+17
+00:01:19,800 --> 00:01:20,625
+也必須要試著
+
+18
+00:01:20,625 --> 00:01:21,725
+靠自己的力量
+
+19
+00:01:22,125 --> 00:01:23,175
+度過這場危機
+
+20
+00:02:07,850 --> 00:02:08,867
+大家小心
+
+21
+00:02:08,867 --> 00:02:10,000
+海嘯要來了
+
+22
+00:02:21,500 --> 00:02:22,125
+那是什麼
+
+23
+00:02:22,125 --> 00:02:23,725
+浪…好大的海浪
+
+24
+00:03:00,300 --> 00:03:01,825
+妳生來就是這樣的命
+
+25
+00:03:02,400 --> 00:03:03,325
+只要活著
+
+26
+00:03:03,575 --> 00:03:05,350
+就會給身邊的人帶來危險
+
+27
+00:03:06,375 --> 00:03:08,175
+還不如就這樣死去
+
+28
+00:03:08,550 --> 00:03:09,925
+換她回來
+
+29
+00:03:11,225 --> 00:03:11,850
+什麼時候
+
+30
+00:03:11,850 --> 00:03:14,025
+妳有了為他人使用力量的想法
+
+31
+00:03:15,025 --> 00:03:16,025
+什麼時候
+
+32
+00:03:16,025 --> 00:03:18,750
+妳才能夠真正融入人類社會
+
+33
+00:03:58,225 --> 00:03:59,002
+放
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..942654623
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_CHT.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,475 --> 00:00:09,683
+可——嘆——
+
+2
+00:00:10,625 --> 00:00:20,033
+秋鴻折單復難雙
+
+3
+00:00:20,650 --> 00:00:30,442
+癡人癡怨恨迷狂
+
+4
+00:00:30,875 --> 00:00:41,051
+只因那邪牲祭伏定禍殃
+
+5
+00:00:41,875 --> 00:00:52,819
+若非巾幗拔劍人皆命喪
+
+6
+00:00:58,750 --> 00:01:03,422
+凡緣朦朦仙緣滔
+
+7
+00:01:03,914 --> 00:01:08,522
+天倫散去絳府邀
+
+8
+00:01:09,050 --> 00:01:13,786
+朱絲縛絕爛柯樵
+
+9
+00:01:13,786 --> 00:01:18,586
+雪泥鴻跡遙
+
+10
+00:01:19,225 --> 00:01:23,705
+鶴歸不見昔華表
+
+11
+00:01:24,075 --> 00:01:28,683
+蛛絲枉結魂幡飄
+
+12
+00:01:29,125 --> 00:01:33,157
+因果紅塵渺渺
+
+13
+00:01:33,750 --> 00:01:38,294
+煙消
+
+14
+00:01:38,600 --> 00:01:42,000
+《神女劈觀》到這裡本該接近尾聲
+
+15
+00:01:42,000 --> 00:01:44,048
+但今日我再添一筆——
+
+16
+00:01:44,575 --> 00:01:49,126
+唱與——諸位——聽——
+
+17
+00:01:49,400 --> 00:01:54,175
+曲高未必人不識
+
+18
+00:01:54,550 --> 00:01:59,350
+自有知音和清詞
+
+19
+00:01:59,350 --> 00:02:04,342
+紅纓獵獵劍流星
+
+20
+00:02:04,342 --> 00:02:15,926
+直指怒潮洗海清
+
+21
+00:02:18,125 --> 00:02:19,853
+彼時鶴歸
+
+22
+00:02:19,853 --> 00:02:22,451
+茫茫天地無依靠
+
+23
+00:02:22,750 --> 00:02:24,286
+孤身離去
+
+24
+00:02:24,825 --> 00:02:26,233
+今日再會
+
+25
+00:02:26,233 --> 00:02:28,345
+新朋舊友坐滿堂
+
+26
+00:02:28,900 --> 00:02:32,925
+共聚此時
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba1f37652
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:13,034
+對了 旅行者
+
+2
+00:00:14,050 --> 00:00:15,722
+我還有件想做的事
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:18,506
+想再借用你一點時間
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:34,265
+請
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,824
+好好地看著我
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..724cc1e35
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:13,132
+對了 旅行者
+
+2
+00:00:14,050 --> 00:00:15,948
+我還有件想做的事
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:18,444
+想再借用妳一點時間
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:34,181
+請
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,818
+好好地看著我
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LYAQ107_NingGuang_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LYAQ107_NingGuang_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1af8f793a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LYAQ107_NingGuang_CHT.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,925 --> 00:00:07,750
+話說凝光大人每逢大事
+
+2
+00:00:07,750 --> 00:00:11,670
+就一定要來這「群玉閣」
+
+3
+00:00:11,670 --> 00:00:16,450
+摒退旁人,只帶心腹三名
+
+4
+00:00:16,450 --> 00:00:19,367
+帶上這仨心腹做什麼呀?
+
+5
+00:00:20,019 --> 00:00:23,814
+原來是要她們在旁整理情報
+
+6
+00:00:23,814 --> 00:00:25,814
+處理資料
+
+7
+00:00:27,425 --> 00:00:30,083
+一份份摘要貼在牆上
+
+8
+00:00:30,083 --> 00:00:32,083
+是越貼越多啊
+
+9
+00:00:32,518 --> 00:00:35,251
+但在這白牆貼滿之前
+
+10
+00:00:35,251 --> 00:00:40,268
+凝光大人一定能夠拍板定案
+
+11
+00:00:41,869 --> 00:00:43,545
+拍板以後
+
+12
+00:00:43,545 --> 00:00:47,242
+她老人家就會碾碎所有資料
+
+13
+00:00:47,242 --> 00:00:51,682
+嘩——把那些紙屑撒出窗外
+
+14
+00:00:52,778 --> 00:00:54,158
+好傢伙
+
+15
+00:00:54,158 --> 00:00:56,158
+飄飄搖搖
+
+16
+00:00:56,158 --> 00:00:59,250
+好像突如其來的一場碎雪呀
+
+17
+00:00:59,250 --> 00:01:01,826
+那紙屑上的字跡
+
+18
+00:01:01,826 --> 00:01:05,170
+在全璃月的從商之人眼裡
+
+19
+00:01:05,170 --> 00:01:08,292
+就好比雪地裡的墨漬
+
+20
+00:01:08,625 --> 00:01:10,165
+扎眼!
+
+21
+00:01:11,450 --> 00:01:12,916
+有詩讚
+
+22
+00:01:12,916 --> 00:01:17,225
+飄飄紛紛,雲上似墜雪塵
+
+23
+00:01:17,225 --> 00:01:21,285
+密密疏疏,一字貴如奇珍
+
+24
+00:01:21,625 --> 00:01:24,712
+動念間,河山氣吞
+
+25
+00:01:24,712 --> 00:01:29,434
+人盡知,天權為尊
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3c0902eb7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:00,375 --> 00:00:01,775
+上一回說到
+
+2
+00:00:02,000 --> 00:00:04,175
+岩王爺獨行山間
+
+3
+00:00:04,300 --> 00:00:06,200
+就在一處地縫裡
+
+4
+00:00:06,550 --> 00:00:11,275
+聽見了聞所未聞的幽遠之聲
+
+5
+00:00:14,925 --> 00:00:19,500
+生活在璃月地下的古老岩元素生物大多目不能視
+
+6
+00:00:20,425 --> 00:00:22,825
+千百年來不見天日
+
+7
+00:00:24,150 --> 00:00:29,450
+那聲音時而淒切如歌,時而可怖如雷
+
+8
+00:00:29,825 --> 00:00:31,675
+岩王爺兜兜轉轉
+
+9
+00:00:31,825 --> 00:00:38,250
+最終,竟在岩層內找到一塊奇異的怪石頭
+
+10
+00:00:40,525 --> 00:00:42,650
+若陀龍王便是如此
+
+11
+00:00:43,300 --> 00:00:46,375
+我應他願望,將他帶上地面
+
+12
+00:00:48,750 --> 00:00:53,400
+岩王爺憐惜這塊石頭的靈性,便親自操刀
+
+13
+00:00:53,500 --> 00:00:58,750
+將他雕成一條巧奪天工、栩栩如生的巨龍
+
+14
+00:01:00,100 --> 00:01:02,450
+我賜予他看清事物的雙眼
+
+15
+00:01:03,150 --> 00:01:05,000
+與他約法三章
+
+16
+00:01:05,675 --> 00:01:09,525
+再以指為筆,將龍的眼睛點上
+
+17
+00:01:09,825 --> 00:01:12,975
+說時遲那時快,天上電閃雷鳴
+
+18
+00:01:12,975 --> 00:01:16,600
+一條真龍橫空出世
+
+19
+00:01:18,600 --> 00:01:21,125
+我應允他與地上的人共生
+
+20
+00:01:21,925 --> 00:01:24,700
+但若有一日他破壞了秩序
+
+21
+00:01:25,325 --> 00:01:27,600
+就要再度被封入黑暗
+
+22
+00:01:28,350 --> 00:01:32,625
+此後那龍便常伴岩王爺左右
+
+23
+00:01:32,975 --> 00:01:35,150
+隨侍征戰南北
+
+24
+00:01:35,825 --> 00:01:39,025
+有讚此事一詞,正乃
+
+25
+00:01:39,275 --> 00:01:45,150
+「金石迸碎蕩塵埃,磐山紆水盡為開」
+
+26
+00:01:45,500 --> 00:01:52,375
+「創龍點睛得助力,盤桓遂引雨露來」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..97c0ae35f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,475 --> 00:00:09,650
+那個提升池水淨化能力的裝置
+
+2
+00:00:31,800 --> 00:00:32,300
+戴因
+
+3
+00:00:32,300 --> 00:00:33,127
+嗚——來不及了嗎…
+
+4
+00:00:36,300 --> 00:00:37,675
+一定要讓它們
+
+5
+00:00:37,675 --> 00:00:39,734
+都在極度的痛苦中了結生命嗎…
+
+6
+00:00:41,450 --> 00:00:42,504
+想辦法
+
+7
+00:00:42,800 --> 00:00:44,050
+讓那東西停下來
+
+8
+00:01:06,150 --> 00:01:06,693
+哈夫丹
+
+9
+00:01:07,275 --> 00:01:08,398
+你這樣的話會…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..97c0ae35f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,475 --> 00:00:09,650
+那個提升池水淨化能力的裝置
+
+2
+00:00:31,800 --> 00:00:32,300
+戴因
+
+3
+00:00:32,300 --> 00:00:33,127
+嗚——來不及了嗎…
+
+4
+00:00:36,300 --> 00:00:37,675
+一定要讓它們
+
+5
+00:00:37,675 --> 00:00:39,734
+都在極度的痛苦中了結生命嗎…
+
+6
+00:00:41,450 --> 00:00:42,504
+想辦法
+
+7
+00:00:42,800 --> 00:00:44,050
+讓那東西停下來
+
+8
+00:01:06,150 --> 00:01:06,693
+哈夫丹
+
+9
+00:01:07,275 --> 00:01:08,398
+你這樣的話會…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..52883c45c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+「爐灶之魔神」馬科修斯誕生於石塊碰撞擊出的火星
+
+2
+00:00:10,470 --> 00:00:12,966
+他司掌爐火與民生
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+是一位喜愛人類的魔神
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+千年前古人擴建城市
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+到平原上建立聚落,取名「歸離集」
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+灶神惜護民生
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+化出分身潛入千家萬戶幫著生火做飯,助人團圓
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+然而,一場洪災奪去了家園
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+大水毀滅了歸離集
+
+10
+00:00:44,250 --> 00:00:48,425
+居民被迫南下遷回璃月港
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+路途雖不很遠,途中卻有狂風驟雨
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+仙人護送民眾走了十多天
+
+13
+00:01:00,125 --> 00:01:04,250
+期間,灶神製作出一種古老的美食
+
+14
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+由饢與能祛濕驅寒的肉醬組成,易於攜帶
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+後來數百年,大地上有災難與疾病
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+灶神不再頻繁出現
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+而是將全部力量匯入土地
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+用以平息種種災害
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+耗盡力量的灶神知性大減
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+身形也變得很小
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+最終與我們告別時,已不足一人高
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+他將帶來幸福的菜式與爐火的奧妙告知帝君與我
+
+23
+00:01:47,275 --> 00:01:49,550
+自己去往山林
+
+24
+00:01:51,350 --> 00:01:53,775
+久久地睡去
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:02:00,194
+灶神辭行此世,鍋巴便誕生了
+
+26
+00:02:00,975 --> 00:02:05,826
+醒來那日,他吃到黃衣女孩做的辣肉窩窩頭
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+雖記不得往事,仍被打動了
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+決意要跟著這個女孩
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+灶神悄然消失後
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+每天清晨,商販早早地開始擺攤吆喝
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:24,064
+人們外出採買,生火做飯……
+
+32
+00:02:24,064 --> 00:02:24,576
+
+
+33
+00:02:24,576 --> 00:02:24,640
+
+
+34
+00:02:24,640 --> 00:02:24,704
+
+
+35
+00:02:24,704 --> 00:02:24,768
+
+
+36
+00:02:24,768 --> 00:02:24,832
+
+
+37
+00:02:24,832 --> 00:02:24,896
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..52883c45c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+「爐灶之魔神」馬科修斯誕生於石塊碰撞擊出的火星
+
+2
+00:00:10,470 --> 00:00:12,966
+他司掌爐火與民生
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+是一位喜愛人類的魔神
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+千年前古人擴建城市
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+到平原上建立聚落,取名「歸離集」
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+灶神惜護民生
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+化出分身潛入千家萬戶幫著生火做飯,助人團圓
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+然而,一場洪災奪去了家園
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+大水毀滅了歸離集
+
+10
+00:00:44,250 --> 00:00:48,425
+居民被迫南下遷回璃月港
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+路途雖不很遠,途中卻有狂風驟雨
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+仙人護送民眾走了十多天
+
+13
+00:01:00,125 --> 00:01:04,250
+期間,灶神製作出一種古老的美食
+
+14
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+由饢與能祛濕驅寒的肉醬組成,易於攜帶
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+後來數百年,大地上有災難與疾病
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+灶神不再頻繁出現
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+而是將全部力量匯入土地
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+用以平息種種災害
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+耗盡力量的灶神知性大減
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+身形也變得很小
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+最終與我們告別時,已不足一人高
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+他將帶來幸福的菜式與爐火的奧妙告知帝君與我
+
+23
+00:01:47,275 --> 00:01:49,550
+自己去往山林
+
+24
+00:01:51,350 --> 00:01:53,775
+久久地睡去
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:02:00,194
+灶神辭行此世,鍋巴便誕生了
+
+26
+00:02:00,975 --> 00:02:05,826
+醒來那日,他吃到黃衣女孩做的辣肉窩窩頭
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+雖記不得往事,仍被打動了
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+決意要跟著這個女孩
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+灶神悄然消失後
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+每天清晨,商販早早地開始擺攤吆喝
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:24,064
+人們外出採買,生火做飯……
+
+32
+00:02:24,064 --> 00:02:24,576
+
+
+33
+00:02:24,576 --> 00:02:24,640
+
+
+34
+00:02:24,640 --> 00:02:24,704
+
+
+35
+00:02:24,704 --> 00:02:24,768
+
+
+36
+00:02:24,768 --> 00:02:24,832
+
+
+37
+00:02:24,832 --> 00:02:24,896
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..218f02f83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,184 @@
+1
+00:00:38,950 --> 00:00:40,118
+大人
+
+2
+00:00:40,350 --> 00:00:41,986
+凝光大人為您準備的東西
+
+3
+00:00:41,986 --> 00:00:43,201
+已經送到了
+
+4
+00:00:45,450 --> 00:00:46,500
+旅行者
+
+5
+00:00:46,500 --> 00:00:47,809
+你在這裡等我一會兒
+
+6
+00:00:47,809 --> 00:00:48,869
+千萬別走哦!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+看來是有重要的事呢!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+旅行者
+
+9
+00:01:20,652 --> 00:01:21,584
+派蒙
+
+10
+00:01:22,769 --> 00:01:24,061
+凝光的私人裁縫
+
+11
+00:01:24,181 --> 00:01:25,446
+幫著做了套新禮服
+
+12
+00:01:25,792 --> 00:01:26,950
+說是異域風格
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+如何?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:29,440
+好看嗎?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,182
+好看哦!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,758
+是時候了
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+旅行者
+
+18
+00:01:38,660 --> 00:01:39,233
+請欣賞
+
+19
+00:01:39,233 --> 00:01:40,786
+今年海燈節的壓軸節目
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:42,834
+「煙花會」
+
+21
+00:01:54,883 --> 00:01:55,407
+漂亮吧?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:55,893
+嗚哇
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+妳這是穿的什麼啊
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:01,456
+很新潮嘛
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:05,242
+能令見多識廣的北斗船長讚嘆
+
+26
+00:02:05,854 --> 00:02:06,757
+這身衣裳
+
+27
+00:02:07,000 --> 00:02:07,912
+也算有面子了
+
+28
+00:02:43,300 --> 00:02:43,782
+喂
+
+29
+00:02:43,782 --> 00:02:44,747
+看到了嗎
+
+30
+00:02:44,747 --> 00:02:46,058
+遠處有朵煙花的形狀
+
+31
+00:02:46,077 --> 00:02:46,786
+像小豬
+
+32
+00:02:47,058 --> 00:02:47,660
+哦?
+
+33
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+如此甚好
+
+34
+00:03:04,763 --> 00:03:05,970
+開飯了開飯了
+
+35
+00:03:06,030 --> 00:03:06,907
+快快快
+
+36
+00:03:12,600 --> 00:03:13,443
+哦
+
+37
+00:03:15,125 --> 00:03:16,000
+過節嘛
+
+38
+00:03:16,000 --> 00:03:16,727
+吃頓好的
+
+39
+00:03:16,975 --> 00:03:17,795
+哈哈哈
+
+40
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+白大夫
+
+41
+00:03:37,357 --> 00:03:38,009
+辛苦您
+
+42
+00:03:38,009 --> 00:03:39,739
+今年也來出診了
+
+43
+00:03:40,525 --> 00:03:41,378
+您客氣了
+
+44
+00:03:43,950 --> 00:03:45,829
+海燈節
+
+45
+00:03:53,653 --> 00:03:54,697
+海燈節快樂
+
+46
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+海燈節快樂!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6eadf6489
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,184 @@
+1
+00:00:38,950 --> 00:00:40,118
+大人
+
+2
+00:00:40,350 --> 00:00:41,986
+凝光大人為您準備的東西
+
+3
+00:00:41,986 --> 00:00:43,201
+已經送到了
+
+4
+00:00:45,450 --> 00:00:46,500
+旅行者
+
+5
+00:00:46,500 --> 00:00:47,809
+妳在這裡等我一會兒
+
+6
+00:00:47,809 --> 00:00:48,869
+千萬別走哦!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+看來是有重要的事呢!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+旅行者
+
+9
+00:01:20,652 --> 00:01:21,584
+派蒙
+
+10
+00:01:22,769 --> 00:01:24,061
+凝光的私人裁縫
+
+11
+00:01:24,181 --> 00:01:25,446
+幫著做了套新禮服
+
+12
+00:01:25,792 --> 00:01:26,950
+說是異域風格
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+如何?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:29,440
+好看嗎?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,182
+好看哦!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,758
+是時候了
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+旅行者
+
+18
+00:01:38,660 --> 00:01:39,233
+請欣賞
+
+19
+00:01:39,233 --> 00:01:40,786
+今年海燈節的壓軸節目
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:42,834
+「煙花會」
+
+21
+00:01:54,883 --> 00:01:55,407
+漂亮吧?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:55,893
+嗚哇
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+妳這是穿的什麼啊
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:01,456
+很新潮嘛
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:05,242
+能令見多識廣的北斗船長讚嘆
+
+26
+00:02:05,854 --> 00:02:06,757
+這身衣裳
+
+27
+00:02:07,000 --> 00:02:07,912
+也算有面子了
+
+28
+00:02:43,300 --> 00:02:43,782
+喂
+
+29
+00:02:43,782 --> 00:02:44,747
+看到了嗎
+
+30
+00:02:44,747 --> 00:02:46,058
+遠處有朵煙花的形狀
+
+31
+00:02:46,077 --> 00:02:46,786
+像小豬
+
+32
+00:02:47,058 --> 00:02:47,660
+哦?
+
+33
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+如此甚好
+
+34
+00:03:04,763 --> 00:03:05,970
+開飯了開飯了
+
+35
+00:03:06,030 --> 00:03:06,907
+快快快
+
+36
+00:03:12,600 --> 00:03:13,443
+哦
+
+37
+00:03:15,125 --> 00:03:16,000
+過節嘛
+
+38
+00:03:16,000 --> 00:03:16,727
+吃頓好的
+
+39
+00:03:16,975 --> 00:03:17,795
+哈哈哈
+
+40
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+白大夫
+
+41
+00:03:37,357 --> 00:03:38,009
+辛苦您
+
+42
+00:03:38,009 --> 00:03:39,739
+今年也來出診了
+
+43
+00:03:40,525 --> 00:03:41,378
+您客氣了
+
+44
+00:03:43,950 --> 00:03:45,829
+海燈節
+
+45
+00:03:53,653 --> 00:03:54,697
+海燈節快樂
+
+46
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+海燈節快樂!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MDAQ019_DragonInCity_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MDAQ019_DragonInCity_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b58bce7f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MDAQ019_DragonInCity_CHT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+天怎麼……
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MDAQ071_Davalin_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MDAQ071_Davalin_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4c7af99a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MDAQ071_Davalin_CHT.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,220 --> 00:00:03,920
+這裡馬上要崩塌了!
+
+2
+00:00:28,940 --> 00:00:31,270
+我們很久沒有像這樣一起飛了
+
+3
+00:00:31,729 --> 00:00:32,902
+特瓦林
+
+4
+00:00:33,563 --> 00:00:36,707
+剛才,為什麼
+
+5
+00:00:37,660 --> 00:00:41,650
+不像從前一樣,要我「守護」?
+
+6
+00:00:42,015 --> 00:00:44,166
+我不希望你聽從深淵
+
+7
+00:00:44,360 --> 00:00:47,560
+但這不代表你必須聽從我啊,特瓦林
+
+8
+00:00:48,280 --> 00:00:50,310
+被神明命令的「自由」
+
+9
+00:00:50,640 --> 00:00:52,750
+也算是一種「不自由」吧
+
+10
+00:00:58,780 --> 00:01:03,260
+這是…風神眷屬的力量?
+
+11
+00:01:04,300 --> 00:01:07,699
+但我已經不再是「四風守護」
+
+12
+00:01:08,210 --> 00:01:09,701
+就算沒有那個身分
+
+13
+00:01:09,780 --> 00:01:12,000
+你不也還是守護了我們嗎?
+
+14
+00:01:12,601 --> 00:01:15,911
+從今以後,帶著我的祝福
+
+15
+00:01:15,911 --> 00:01:17,911
+飛得更加從容一些吧
+
+16
+00:01:25,443 --> 00:01:28,534
+蒙德的龍災,就這樣告一段落了
+
+17
+00:01:28,982 --> 00:01:31,950
+我代表騎士團向市民澄清了誤會
+
+18
+00:01:31,950 --> 00:01:33,950
+並宣告了事件的解決
+
+19
+00:01:34,640 --> 00:01:36,060
+在普通人眼中
+
+20
+00:01:36,359 --> 00:01:38,359
+「風魔龍」突然襲擊蒙德
+
+21
+00:01:38,627 --> 00:01:40,330
+又突然消失無蹤
+
+22
+00:01:40,880 --> 00:01:44,220
+他們心裡一定也還有許多疑惑吧
+
+23
+00:01:44,600 --> 00:01:47,280
+但,風向是會轉變的
+
+24
+00:01:48,050 --> 00:01:49,400
+終有一天
+
+25
+00:01:50,045 --> 00:01:52,210
+會吹向更有光亮的方向
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e16feb21f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+「故事」
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+是啊
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+早該想到的
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+龍腹中有老師製造的失敗品
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+這
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+才是「故事」的起源
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+如果我們交換立場
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+如果當初存活下來的是你
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+那麼我作為被捨棄的實驗品
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+「原初之人」計劃中的失敗者
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+一定也想取代你
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+我會將外貌變成你
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+學習你的煉金術
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+創造奇跡生物
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+作為轉移注意力的幌子
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+我會找到破綻
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+藉機除掉你
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+和唯一能看破秘密的旅行者
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+那樣一來
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+我就能重拾
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+「誕生於世間」的喜悅了
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e16feb21f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+「故事」
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+是啊
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+早該想到的
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+龍腹中有老師製造的失敗品
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+這
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+才是「故事」的起源
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+如果我們交換立場
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+如果當初存活下來的是你
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+那麼我作為被捨棄的實驗品
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+「原初之人」計劃中的失敗者
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+一定也想取代你
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+我會將外貌變成你
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+學習你的煉金術
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+創造奇跡生物
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+作為轉移注意力的幌子
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+我會找到破綻
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+藉機除掉你
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+和唯一能看破秘密的旅行者
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+那樣一來
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+我就能重拾
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+「誕生於世間」的喜悅了
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea08cdd86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+阿貝多?!這…
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+還沒結束
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea08cdd86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+阿貝多?!這…
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+還沒結束
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_WDLQ004_VentiLegends_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_WDLQ004_VentiLegends_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e15f7ed4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_WDLQ004_VentiLegends_CHT.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,384 --> 00:00:03,392
+我要說的故事開始於「舊蒙德」
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,744
+在那暴君統治的國度,我認識一位少年
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:12,800
+少年懂得彈琴,尋著自己的詩篇
+
+4
+00:00:14,144 --> 00:00:18,368
+但他生在風牆之內,從來不曾見過藍天
+
+5
+00:00:19,072 --> 00:00:21,376
+「我想看見飛鳥翱翔的模樣。」
+
+6
+00:00:21,760 --> 00:00:25,344
+少年眼神倔強,瞳中有光
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,800
+但他的聲音被呼嘯風聲蓋過
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,792
+因為龍捲只會收取頌歌,不再留下其他聲響
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+真正的天空、囚籠外的詩與歌…
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+難道不是,值得為之而戰的願望?
+
+11
+00:00:43,520 --> 00:00:45,632
+所以少年對我發出邀請:
+
+12
+00:00:46,016 --> 00:00:50,496
+「與我同去吧——碾碎暴君,撕開風牆。」
+
+13
+00:00:51,008 --> 00:00:53,056
+少年揭起反抗之旗
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,192
+我亦投身追求「自由」的戰爭
+
+15
+00:00:56,640 --> 00:00:59,328
+衝破囚籠之人一路得勝
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,680
+令神位崩毀,千風捲亂,諸國動震
+
+17
+00:01:05,856 --> 00:01:09,184
+在硝煙中我們見證暴君之歿
+
+18
+00:01:10,144 --> 00:01:13,728
+在灰燼中我們見證高塔崩落
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,784
+如是,「新蒙德」之肇始——
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:23,264
+自此,無人再登王座
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..65b1e1ad7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_CHT.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,900 --> 00:00:06,075
+太古年代,璃月瘴癘叢生,遍布妖異
+
+2
+00:00:07,225 --> 00:00:09,525
+戰敗魔神朽爛的殘軀
+
+3
+00:00:09,600 --> 00:00:14,450
+將憎恨與怨怒散佈塵世,化為「妖邪」
+
+4
+00:00:15,950 --> 00:00:18,000
+每當妖邪躁動不安
+
+5
+00:00:19,000 --> 00:00:23,600
+瘟疫、鬼怪與異變,就會隨之而生
+
+6
+00:00:24,950 --> 00:00:30,125
+於是,岩王帝君喚來仙人中的「夜叉」除滅妖邪
+
+7
+00:00:31,275 --> 00:00:34,550
+他們向岩王立誓,為護法而殺生
+
+8
+00:00:34,800 --> 00:00:38,825
+除滅諸多苦厄,如是經年……
+
+9
+00:00:39,800 --> 00:00:41,650
+在漫長的血戰之中
+
+10
+00:00:41,825 --> 00:00:46,375
+他們也難免被業障拘束,被魔神的遺恨污染
+
+11
+00:00:46,800 --> 00:00:49,100
+或陷入恐懼而發狂
+
+12
+00:00:49,175 --> 00:00:51,150
+或自相殘殺而死
+
+13
+00:00:51,450 --> 00:00:53,575
+或走火入魔
+
+14
+00:00:56,200 --> 00:00:58,800
+最為強大的五位「仙眾夜叉」
+
+15
+00:00:59,025 --> 00:01:02,500
+三位死於非命,一位不知踪跡
+
+16
+00:01:03,525 --> 00:01:05,400
+歷經千年劫數
+
+17
+00:01:05,600 --> 00:01:09,625
+惟有一位「降魔大聖」尚存塵世
+
+18
+00:01:10,725 --> 00:01:12,575
+也惟有月夜時分
+
+19
+00:01:12,850 --> 00:01:16,850
+孤雲閣的浮光與荻花洲的吹笛人
+
+20
+00:01:17,175 --> 00:01:20,100
+尚且記得他的身影
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part1_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part1_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c3a01551
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part1_CHT.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,325 --> 00:00:04,541
+所以說,你們是從世界之外…
+
+2
+00:00:04,541 --> 00:00:06,268
+漂流來的?
+
+3
+00:00:12,350 --> 00:00:14,450
+但在你們想要離開這裡
+
+4
+00:00:14,450 --> 00:00:16,725
+前往下一個世界的時候
+
+5
+00:00:17,000 --> 00:00:19,105
+卻有陌生的神靈
+
+6
+00:00:19,105 --> 00:00:21,026
+攔在你們的面前?
+
+7
+00:00:23,900 --> 00:00:28,844
+外來之人,你們的旅途到此為止
+
+8
+00:00:30,781 --> 00:00:31,805
+什麼人?!
+
+9
+00:00:32,182 --> 00:00:34,154
+「天理」的維繫者
+
+10
+00:00:34,154 --> 00:00:36,986
+在此終結「人之子」的僭越
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1e775e7c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+熒!
+
+2
+00:00:30,341 --> 00:00:32,012
+等等…别走!
+
+3
+00:00:32,012 --> 00:00:33,481
+把我的妹妹——
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..00882192b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,282 --> 00:00:04,925
+空!
+
+2
+00:00:30,365 --> 00:00:31,866
+等等…别走!
+
+3
+00:00:32,517 --> 00:00:33,651
+把我的哥哥——
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ041_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ041_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..66c1c2829
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ041_CHT.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,760 --> 00:00:06,000
+我要說的故事開始於太古
+
+2
+00:00:06,500 --> 00:00:09,860
+那時眾神還行走於大地
+
+3
+00:00:10,600 --> 00:00:13,400
+天空之龍自天空降下
+
+4
+00:00:13,660 --> 00:00:16,480
+對世間的一切都充滿好奇
+
+5
+00:00:17,620 --> 00:00:20,060
+龍尋求著自己的答案
+
+6
+00:00:20,340 --> 00:00:22,740
+卻無法理解塵世的蕪雜
+
+7
+00:00:24,340 --> 00:00:26,930
+風之歌者奏響琴弦
+
+8
+00:00:26,933 --> 00:00:29,973
+天空之琴為它一一回答
+
+9
+00:00:30,532 --> 00:00:32,854
+龍不過是好奇的孩子
+
+10
+00:00:33,520 --> 00:00:36,940
+只是忘憂地飛翔,直至時今
+
+11
+00:00:38,040 --> 00:00:41,530
+它聆聽詩文,想要學會歌唱
+
+12
+00:00:42,000 --> 00:00:44,940
+為了讓萬物,都明白它的心
+
+13
+00:00:46,528 --> 00:00:48,630
+歌者與龍化作傳說
+
+14
+00:00:49,257 --> 00:00:52,358
+黑暗的時代隨即降臨
+
+15
+00:00:53,540 --> 00:00:57,510
+此時獅牙朽壞,鷹旗不揚
+
+16
+00:00:58,320 --> 00:01:01,450
+另一條惡龍向蒙德迫近
+
+17
+00:01:02,630 --> 00:01:05,940
+苦難是大教堂上籠罩的陰影
+
+18
+00:01:06,720 --> 00:01:10,580
+嗟歎由詩人重新結成詩話
+
+19
+00:01:11,700 --> 00:01:14,780
+天空之龍聽從呼喚而來
+
+20
+00:01:14,900 --> 00:01:18,940
+在暴風中與惡龍決死、廝殺
+
+21
+00:01:23,220 --> 00:01:28,200
+天空之龍咽下惡龍毒血,陷入沉睡
+
+22
+00:01:28,933 --> 00:01:32,944
+多年後卻已無人認識復甦的它
+
+23
+00:01:34,740 --> 00:01:38,340
+「如今的人們,為何將我厭棄?」
+
+24
+00:01:39,200 --> 00:01:41,220
+天空之琴沒有說話
+
+25
+00:01:44,394 --> 00:01:47,966
+憤怒與悲傷,生命與毒血一同
+
+26
+00:01:48,850 --> 00:01:52,540
+化作眼淚從龍的眼角落下
+
+27
+00:01:53,900 --> 00:01:57,740
+詩文沉默,腐化輕易生效
+
+28
+00:01:58,640 --> 00:02:02,880
+天空之琴卻已沒有辦法說話
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d4a6634a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_CHT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:12,992 --> 00:00:18,688
+殿下…您的僕人又為您帶回了一場勝利
+
+2
+00:00:19,456 --> 00:00:22,144
+當您的國度重臨塵世
+
+3
+00:00:22,720 --> 00:00:25,920
+我們將分享它的榮光
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/OpeningSequence_Boy_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/OpeningSequence_Boy_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a5757560
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/OpeningSequence_Boy_CHT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+你從極寒中復甦,希望與這世界相處愉快
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+然而當你睜眼,卻見到妹妹正被鎖鏈刺穿——
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+陌生的神靈自天而降,帶走了你唯一的血親
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+而你的復甦卻被神阻止,陷入充滿惡夢的沉眠……
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+再度醒來,天地間風景已變
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+自己究竟又沉睡了多少年?這也無從知曉
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+於是你孤身一人踏上旅途
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+去尋找曾經目睹的神靈……
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/OpeningSequence_Girl_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/OpeningSequence_Girl_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..eddae2a82
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/OpeningSequence_Girl_CHT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+妳從極寒中復甦,希望與這世界相處愉快
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+然而當妳睜眼,卻見到哥哥正被鎖鏈刺穿——
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+陌生的神靈自天而降,帶走了妳唯一的血親
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+而妳的復甦卻被神阻止,陷入充滿惡夢的沉眠……
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+再度醒來,天地間風景已變
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+自己究竟又沉睡了多少年?這也無從知曉
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+於是妳孤身一人踏上旅途
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+去尋找曾經目睹的神靈……
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/Title_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/Title_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1a962c4f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/Title_CHT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:00,896 --> 00:00:02,896
+世界崩壞之後
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+兩顆隕星落在世界中央
+
+3
+00:00:07,325 --> 00:00:09,325
+降臨大地的雙子
+
+4
+00:00:09,325 --> 00:00:12,125
+正有一人將要醒來
+
diff --git a/Resources/Subtitle/CHT/battlePass_CHT.txt b/Resources/Subtitle/CHT/battlePass_CHT.txt
new file mode 100644
index 000000000..99b74c336
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/CHT/battlePass_CHT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:05,312
+曾經,天上有一個榮光的王國
+
+2
+00:00:06,528 --> 00:00:12,544
+那國王派遣第一位王儲去黑暗之國尋找創世的珍珠
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:20,224
+於是第一位王儲走上了珍珠的追尋之路
+
+4
+00:00:22,144 --> 00:00:26,624
+但她卻被欺騙,忘記了自己的高貴
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:30,720
+以為自己是黑暗之國的王
+
+6
+00:00:33,152 --> 00:00:37,696
+但是不必擔心,第二位王儲已經上路了
+
+7
+00:00:38,976 --> 00:00:45,952
+這是你長路的紀行,這是你們的珍珠之歌
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Ambor_Readings_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Ambor_Readings_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4db7ebc4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Ambor_Readings_DE.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,603 --> 00:00:07,228
+Als der erste Wind dieser Welt über das Land zog,
+
+2
+00:00:07,228 --> 00:00:10,928
+sehnten sich die Vögel nach dem Himmel,
+
+3
+00:00:10,928 --> 00:00:13,128
+wussten aber nicht, wie man fliegt.
+
+4
+00:00:15,353 --> 00:00:17,353
+So fragen sie den Gott des Windes,
+
+5
+00:00:17,353 --> 00:00:20,178
+wie sie nur den Himmel erreichen könnten.
+
+6
+00:00:20,778 --> 00:00:22,778
+Darauf antwortete der Gott des Himmels,
+
+7
+00:00:22,778 --> 00:00:27,378
+„Das Wichtigste fehlt euch noch.“
+
+8
+00:00:28,503 --> 00:00:30,835
+Und wie er dies sprach, zog ein Wind auf
+
+9
+00:00:30,835 --> 00:00:33,731
+und trug die Samen einer Pusteblume hoch hinaus.
+
+10
+00:00:33,731 --> 00:00:36,503
+Die Vögel breiteten ihre Flügel aus,
+
+11
+00:00:36,503 --> 00:00:40,003
+doch die Brise war so sanft,
+
+12
+00:00:40,003 --> 00:00:43,803
+dass sie nur ein wenig über den Boden hüpften.
+
+13
+00:00:44,307 --> 00:00:46,307
+Sie begaben sich also an eine Schlucht,
+
+14
+00:00:46,928 --> 00:00:50,103
+wo der Wind seine Kraft ungezügelt zur Geltung brachte.
+
+15
+00:00:50,510 --> 00:00:53,603
+Sie nahmen ihren Mut zusammen und sprangen in die Schlucht.
+
+16
+00:00:53,603 --> 00:00:56,853
+Eifrig schlugen sie ihre Flügel im heulenden Wind,
+
+17
+00:00:56,853 --> 00:01:01,103
+bis sie frei durch den Himmel flogen.
+
+18
+00:01:01,928 --> 00:01:04,878
+Die Vögel dankten dem Gott des Windes und sprachen,
+
+19
+00:01:05,148 --> 00:01:09,328
+„Wir verstehen jetzt, was uns fehlte. Es war der Wind.“
+
+20
+00:01:10,092 --> 00:01:12,092
+Doch der Gott des Windes antwortete,
+
+21
+00:01:12,092 --> 00:01:15,928
+„Was euch fehlte, war nicht der Wind, sondern der Mut.
+
+22
+00:01:15,928 --> 00:01:20,903
+Er war es, der euch erlaubte, in die Lüfte zu steigen.“
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_102106_Summon_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102106_Summon_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2304dad7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102106_Summon_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+Mal sehen, ob die Stadt, die ihre Gottheit verloren hat,
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+wieder von einer uralten Bosheit verschlungen wird.
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+Wenn du zusammen mit dem Volk von Liyue ertrinken willst,
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+kannst du gern bleiben und das Schauspiel beobachten!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+Er ... Er ist weg!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+Der Kerl ist schnell ...
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+Was geht hier vor?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_102106_Summon_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102106_Summon_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2304dad7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102106_Summon_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+Mal sehen, ob die Stadt, die ihre Gottheit verloren hat,
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+wieder von einer uralten Bosheit verschlungen wird.
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+Wenn du zusammen mit dem Volk von Liyue ertrinken willst,
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+kannst du gern bleiben und das Schauspiel beobachten!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+Er ... Er ist weg!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+Der Kerl ist schnell ...
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+Was geht hier vor?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe7dcc671
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+Die Fatui!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+Sie greifen das Guizhong-Geschütz an!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe7dcc671
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+Die Fatui!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+Sie greifen das Guizhong-Geschütz an!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_102205_AfterBattle_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102205_AfterBattle_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1960a33ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102205_AfterBattle_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+Die Eindringlinge sind tot.
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+Jetzt können wir uns endlich auf das Wesentliche konzentrieren!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+Es funktioniert!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+Wir müssen nur so weitermachen.
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+Wir müssen vorsichtig sein.
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+Das Guizhong-Geschütz ist zerstört.
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+Ohne sein Deckungsfeuer wird es schwer, zurückzuschlagen.
+
+8
+00:01:26,105 --> 00:01:27,763
+Aber das Jadegemach ist unsere letzte Verteidigungslinie!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+Wir dürfen nicht aufgeben, was auch passiert ...
+
+10
+00:01:32,824 --> 00:01:34,939
+Mir fällt ... nichts anderes ein.
+
+11
+00:01:36,178 --> 00:01:37,740
+Was meinst du damit, Ningguang?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+Ich werde das Jadegemach opfern.
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:41,889
+Was soll das bedeuten?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+Ich verstehe ...
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Reisender, bitte hilf mir.
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+Auf Wiedersehen, alter Freund ...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+Lebe wohl.
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+Hoffentlich sehen wir einander wirklich wieder ... irgendwann in der Zukunft.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_102205_AfterBattle_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102205_AfterBattle_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f9fc14df
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_102205_AfterBattle_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+Die Eindringlinge sind tot.
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+Jetzt können wir uns endlich auf das Wesentliche konzentrieren!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+Es funktioniert!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+Wir müssen nur so weitermachen.
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+Wir müssen vorsichtig sein.
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+Das Guizhong-Geschütz ist zerstört.
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+Ohne sein Deckungsfeuer wird es schwer, zurückzuschlagen.
+
+8
+00:01:26,105 --> 00:01:27,763
+Aber das Jadegemach ist unsere letzte Verteidigungslinie!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+Wir dürfen nicht aufgeben, was auch passiert ...
+
+10
+00:01:32,824 --> 00:01:34,939
+Mir fällt ... nichts anderes ein.
+
+11
+00:01:36,178 --> 00:01:37,740
+Was meinst du damit, Ningguang?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+Ich werde das Jadegemach opfern.
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:41,889
+Was soll das bedeuten?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+Ich verstehe ...
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Reisende, bitte hilf mir.
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+Auf Wiedersehen, alter Freund ...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+Lebe wohl.
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+Hoffentlich sehen wir einander wirklich wieder ... irgendwann in der Zukunft.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d060b96d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+Verfügt über Elementarenergie ... ohne ein Göttliches Auge.
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+Du ... bist eine Ausnahme.
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+Ausnahme ... der Feind der Ewigkeit.
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+Du wirst in die Statue eingehauen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d060b96d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+Verfügt über Elementarenergie ... ohne ein Göttliches Auge.
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+Du ... bist eine Ausnahme.
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+Ausnahme ... der Feind der Ewigkeit.
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+Du wirst in die Statue eingehauen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..428053354
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:10,975 --> 00:00:12,829
+Wach auch, wach auf!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+Sh... Shougun ... wer ...?
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Halte sie unter dem Augenhatz-Dekret fest.
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+Beim nächsten Mal werde ich zweimal angreifen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c72443a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:10,900 --> 00:00:12,754
+Wach auch, wach auf!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+Sh... Shougun ... wer ...?
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Halte sie unter dem Augenhatz-Dekret fest.
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+Beim nächsten Mal werde ich zweimal angreifen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_200919_SHG_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200919_SHG_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d41c3034f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200919_SHG_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Jetzt!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+LOOS!!
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+Haltet die Linie, nicht nachgeben!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Sangonomiya!
+
+5
+00:01:02,930 --> 00:01:04,725
+Das Warten hat ein Ende, meine Kameraden.
+
+6
+00:01:04,975 --> 00:01:06,625
+Jetzt ist unser Moment!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+Sie scheinen so ruhig wie ein Windhauch zu sein.
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+Ich hoffe nur, dass du dir all die Söldner leisten kannst, die du gesammelt hast.
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+Kazuha!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+So sehen wir uns wieder, alter Freund.
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+LOOS!!
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+Pff ... Rückzug!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_200919_SHG_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200919_SHG_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a52ec8ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_200919_SHG_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Jetzt!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+LOOS!!
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+Haltet die Linie, nicht nachgeben!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Sangonomiya!
+
+5
+00:01:03,000 --> 00:01:04,625
+Das Warten hat ein Ende, meine Kameraden.
+
+6
+00:01:04,900 --> 00:01:06,716
+Jetzt ist unser Moment!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+Sie scheinen so ruhig wie ein Windhauch zu sein.
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+Ich hoffe nur, dass du dir all die Söldner leisten kannst, die du gesammelt hast.
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+Kazuha!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+So sehen wir uns wieder, alter Freund.
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+LOOS!!
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+Pff ... Rückzug!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..30789b23b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:40,125 --> 00:00:40,775
+He!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..30789b23b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:40,125 --> 00:00:40,775
+He!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a40050f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+Dieses Geräusch ...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+Ein Erdbeben?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+Was passiert hier?!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+Das ist eine ganze Gruppe von Inseln!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a40050f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+Dieses Geräusch ...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+Ein Erdbeben?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+Was passiert hier?!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+Das ist eine ganze Gruppe von Inseln!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..291ac5679
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,375 --> 00:00:08,250
+Das Windblumenfest hat seinen Ursprung in der „Krone des Nordens“, der „Stadt der Freiheit“.
+
+2
+00:00:08,750 --> 00:00:12,675
+Diesmal musst du genügend Vorräte mitnehmen, damit du nicht hungrig wirst.
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Mhmm.
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Also wenn du mich fragst ...
+
+5
+00:00:19,200 --> 00:00:21,450
+Oh, Ihr seid im Dienst! Danke für Alles!
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+Wir danken auch dir.
+
+7
+00:00:23,050 --> 00:00:25,700
+Tja, wir waren jetzt schon lange nicht mehr zusammen essen.
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+Es war ja auch viel los ...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Was könnten wir heute alles machen?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+Ah, Herr Albedo!
+
+11
+00:00:32,425 --> 00:00:33,850
+Wie laufen die Forschungen?
+
+12
+00:00:34,129 --> 00:00:35,375
+Wir sind auf ein paar Probleme gestoßen ...
+
+13
+00:00:35,375 --> 00:00:37,425
+Sieh mal, wir glauben ...
+
+14
+00:00:38,150 --> 00:00:41,000
+Eine gute Taverne muss auch was zum Knabbern anbieten.
+
+15
+00:00:41,575 --> 00:00:42,375
+Tatsächlich?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,875
+Wie sollten wir es tun? Und für wen?
+
+17
+00:00:47,925 --> 00:00:50,500
+Eher still und leise? Oder ganz direkt?
+
+18
+00:00:53,400 --> 00:00:56,275
+Sollen wir den ersten Schritt machen? Oder lieber auf eine passende Gelegenheit warten?
+
+19
+00:00:58,750 --> 00:01:00,000
+Achtung!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:03,175
+Tut mir so leid! Alles in Ordnung?
+
+21
+00:01:05,875 --> 00:01:07,525
+Meine Antwort darauf ist,
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:12,500
+solange man frohe Gedanken teilt, ist alles gut.
+
+23
+00:01:12,500 --> 00:01:13,825
+Dein Herz wird die Entscheidung treffen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..21c08e391
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,400 --> 00:00:08,125
+Das Windblumenfest hat seinen Ursprung in der „Krone des Nordens“, der „Stadt der Freiheit“.
+
+2
+00:00:09,250 --> 00:00:12,675
+Diesmal musst du genügend Vorräte mitnehmen, damit du nicht hungrig wirst.
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Mhmm.
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Also wenn du mich fragst ...
+
+5
+00:00:19,150 --> 00:00:21,450
+Oh, Ihr seid im Dienst! Danke für Alles!
+
+6
+00:00:21,450 --> 00:00:22,825
+Wir danken auch dir.
+
+7
+00:00:22,825 --> 00:00:25,700
+Tja, wir waren jetzt schon lange nicht mehr zusammen essen.
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+Es war ja auch viel los ...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Was könnten wir heute alles machen?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+Ah, Herr Albedo!
+
+11
+00:00:32,225 --> 00:00:33,575
+Wie laufen die Forschungen?
+
+12
+00:00:33,575 --> 00:00:35,375
+Wir sind auf ein paar Probleme gestoßen ...
+
+13
+00:00:35,375 --> 00:00:37,325
+Sieh mal, wir glauben ...
+
+14
+00:00:38,175 --> 00:00:41,000
+Eine gute Taverne muss auch was zum Knabbern anbieten.
+
+15
+00:00:41,325 --> 00:00:42,150
+Tatsächlich?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,775
+Wie sollten wir es tun? Und für wen?
+
+17
+00:00:47,925 --> 00:00:50,650
+Eher still und leise? Oder ganz direkt?
+
+18
+00:00:53,400 --> 00:00:56,225
+Sollen wir den ersten Schritt machen? Oder lieber auf eine passende Gelegenheit warten?
+
+19
+00:00:58,725 --> 00:00:59,875
+Achtung!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:03,725
+Tut mir so leid! Alles in Ordnung?
+
+21
+00:01:05,825 --> 00:01:07,250
+Meine Antwort darauf ist,
+
+22
+00:01:07,775 --> 00:01:12,425
+solange man frohe Gedanken teilt, ist alles gut.
+
+23
+00:01:12,425 --> 00:01:13,825
+Dein Herz wird die Entscheidung treffen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b7d9e497
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_DE.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:01,200 --> 00:00:03,225
+Früher waren wir befreundet.
+
+2
+00:00:03,475 --> 00:00:06,400
+Damals fragte er mich nach einer Schwertkunst, von der er gehört hatte,
+
+3
+00:00:06,400 --> 00:00:08,125
+dem „Musou no Hitotachi“.
+
+4
+00:00:08,881 --> 00:00:09,750
+Ich erzählte ihm,
+
+5
+00:00:09,750 --> 00:00:11,350
+dass diese Schwertkunst nur auftauchte,
+
+6
+00:00:11,350 --> 00:00:13,650
+wenn göttliche Strafen verhängt würden.
+
+7
+00:00:13,650 --> 00:00:16,725
+Diese Schwertkunst stellt den Höhepunkt der Fähigkeiten von Shougun Raiden dar.
+
+8
+00:00:17,325 --> 00:00:19,471
+Sie ist das Symbol der höchsten Macht.
+
+9
+00:00:20,977 --> 00:00:25,137
+Doch er sagte: „Diese Schwertkunst ist nicht unbesiegbar.“
+
+10
+00:00:26,200 --> 00:00:30,129
+„Denn es gibt Wesen, die sich dem Blitz entgegenstellen.“
+
+11
+00:00:32,950 --> 00:00:35,510
+Kurz darauf kam das „Augenhatz-Dekret“
+
+12
+00:00:37,275 --> 00:00:40,350
+und die Träume der Menschen verflogen,
+
+13
+00:00:40,350 --> 00:00:43,800
+während der Shougun Raiden sein Ideal von der „Ewigkeit“ aufbaute.
+
+14
+00:00:46,306 --> 00:00:48,125
+Während ich von einem Ort zum andern floh,
+
+15
+00:00:48,660 --> 00:00:51,450
+hörte ich, dass mein Freund die Vollstrecker des Augenhatz-Dekrets
+
+16
+00:00:51,450 --> 00:00:53,189
+zu einem Duell vor dem Thron herausforderte.
+
+17
+00:00:56,061 --> 00:00:58,749
+Es war ein feierliches und doch brutales Duell.
+
+18
+00:00:58,986 --> 00:01:02,025
+Den Besiegten erwartete eine göttliche Strafe,
+
+19
+00:01:02,025 --> 00:01:04,700
+während dem Sieger eine weitere Gelegenheit gewährt wurde.
+
+20
+00:01:05,575 --> 00:01:09,400
+Er dachte wohl, er wäre am besten dafür geeignet, sich aufzulehnen
+
+21
+00:01:10,525 --> 00:01:12,950
+und dem Musou no Hitotachi zu stellen.
+
+22
+00:01:12,950 --> 00:01:15,125
+Denn dies war sein Begehren.
+
+23
+00:01:16,875 --> 00:01:18,275
+Als ich aber am Tenshukaku ankam,
+
+24
+00:01:18,275 --> 00:01:20,125
+war das Duell bereits beendet,
+
+25
+00:01:20,125 --> 00:01:22,175
+und ich hörte nur noch, wie sein zerbrochenes Schwert
+
+26
+00:01:22,175 --> 00:01:24,250
+nach der Verkündung der göttlichen Strafe zu Boden fiel.
+
+27
+00:01:25,050 --> 00:01:27,176
+Möglicherweise war dies der Glanz, den er so sehnlichst erblicken wollte.
+
+28
+00:01:31,028 --> 00:01:32,853
+Welche Miene trug er
+
+29
+00:01:33,125 --> 00:01:35,073
+in seinen letzten Sekunden?
+
+30
+00:01:37,680 --> 00:01:39,075
+Bevor ich wusste, was ich tat,
+
+31
+00:01:39,075 --> 00:01:41,900
+ergriff ich das schwach leuchtende Göttliche Auge vor mir
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..acd57e26a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_DE.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:00,800 --> 00:00:03,125
+Es gab einen Sternregen in der letzten Nacht.
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:05,750
+Die Einschlagzone war sehr groß.
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:09,425
+Die gesamte Umgebung von Mondstadt und Liyue war betroffen.
+
+4
+00:00:24,900 --> 00:00:28,125
+Die gefallenen Sterne scheinen eine seltsame Macht zu bergen ...
+
+5
+00:00:29,200 --> 00:00:31,725
+Eine Macht, die jeden, der sie berührt, dazu bringt, in einen tiefen Schlaf zu fallen.
+
+6
+00:00:32,325 --> 00:00:34,475
+Die Gilde glaubt, die gefallenen Sterne seien hochgefährlich.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ccec1feec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_DE.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:03,575 --> 00:00:07,671
+Mit einem Seil erklimmen wir Berge,
+
+2
+00:00:08,951 --> 00:00:12,599
+mit einem Schiff segeln wir über den Ozean.
+
+3
+00:00:14,207 --> 00:00:15,813
+Im Alter von 40 Jahren
+
+4
+00:00:16,191 --> 00:00:18,191
+hatte ich alle Sphären durchforstet.
+
+5
+00:00:19,338 --> 00:00:20,938
+Doch die Pilos-Kuppe
+
+6
+00:00:21,256 --> 00:00:24,072
+beendete meinen Weg als Abenteurer.
+
+7
+00:00:25,100 --> 00:00:29,020
+Was sie beendete,
+
+8
+00:00:29,020 --> 00:00:30,354
+sind vielleicht sogar
+
+9
+00:00:32,272 --> 00:00:35,559
+die Tage meines Lebens.
+
+10
+00:00:36,433 --> 00:00:38,244
+Viele Male schon
+
+11
+00:00:38,244 --> 00:00:40,244
+stand ich am Fuße des Berges,
+
+12
+00:00:40,244 --> 00:00:42,884
+während ich vom rauschenden Schnee begraben wurde.
+
+13
+00:00:44,230 --> 00:00:47,342
+Es ist ein wildes Tier ohne jegliche Schwäche,
+
+14
+00:00:47,342 --> 00:00:50,462
+die Verkörperung einer gnadenlosen Welt.
+
+15
+00:00:50,909 --> 00:00:52,608
+Durchdrungen von Furcht
+
+16
+00:00:53,864 --> 00:00:56,704
+und ohne den letzten Funken Mut
+
+17
+00:00:57,022 --> 00:00:59,342
+kann kein Abenteuer diesen Gipfel erklimmen.
+
+18
+00:01:00,583 --> 00:01:02,255
+Kein Berg kann so bestiegen werden.
+
+19
+00:01:02,823 --> 00:01:05,751
+Doch ich habe nun einen größeren Traum.
+
+20
+00:01:06,649 --> 00:01:10,037
+Menschen erfinden Werkzeuge, um sich die Natur zu Nutze zu machen.
+
+21
+00:01:10,419 --> 00:01:12,412
+Wenn die Natur sie aber dennoch bezwingt,
+
+22
+00:01:12,702 --> 00:01:14,962
+erfinden sie bessere Werkzeuge.
+
+23
+00:01:15,874 --> 00:01:17,937
+Wenn unsere Beine nicht ausreichen,
+
+24
+00:01:17,937 --> 00:01:19,937
+dann nehmen wir Werkzeuge.
+
+25
+00:01:20,524 --> 00:01:22,507
+Wenn unsere Werkzeuge nicht ausreichen,
+
+26
+00:01:22,867 --> 00:01:24,867
+nehmen wir Windgleiter.
+
+27
+00:01:26,543 --> 00:01:28,216
+Meine lieben Freunde,
+
+28
+00:01:29,125 --> 00:01:31,993
+die Entwürfe für meinen „unfertigen Windgleiter“
+
+29
+00:01:31,993 --> 00:01:33,512
+werde ich euch überlassen.
+
+30
+00:01:34,381 --> 00:01:37,727
+Im Angesicht des Unbekannten ist die Menschheit vereint.
+
+31
+00:01:38,584 --> 00:01:39,916
+Solange die Menschen leben,
+
+32
+00:01:40,584 --> 00:01:43,336
+werden sie jeden erreichbaren Ort aufsuchen.
+
+33
+00:01:44,676 --> 00:01:46,907
+Meine Zeit ist abgelaufen,
+
+34
+00:01:47,306 --> 00:01:51,281
+obwohl der Wind, der mich in die Ferne tragen sollte, noch nicht gekommen ist.
+
+35
+00:01:51,870 --> 00:01:54,070
+Aber einer von uns,
+
+36
+00:01:54,070 --> 00:01:59,958
+vielleicht dein Kind, dein Schüler oder dein Freund,
+
+37
+00:02:00,459 --> 00:02:05,135
+wird eines Tages diesen Ort erreichen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_GY11030_GYPersonal_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_GY11030_GYPersonal_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e8f55abb0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_GY11030_GYPersonal_DE.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:04,050
+Die wohlwollendsten der Adepten sind die Qilin.
+
+2
+00:00:04,575 --> 00:00:08,400
+Sie trinken nur Quellwasser und essen nur Vollkorn.
+
+3
+00:00:09,900 --> 00:00:14,000
+Aber vielleicht sind die Bergbehausungen der Adepten im Jueyun-Karst ...
+
+4
+00:00:14,000 --> 00:00:15,775
+für ihre menschliche Seite
+
+5
+00:00:15,775 --> 00:00:17,075
+ein wenig zu einsam.
+
+6
+00:00:17,825 --> 00:00:19,925
+Neulich im Mondschein
+
+7
+00:00:20,175 --> 00:00:22,850
+stand sie ganz oben auf dem Hang
+
+8
+00:00:22,850 --> 00:00:26,825
+und ließ ihren Blick über die in Nebel eingehüllten Berge schweifen.
+
+9
+00:00:27,208 --> 00:00:28,583
+Ihre zierliche Gestalt
+
+10
+00:00:28,583 --> 00:00:31,375
+verschwand im Wolkenmeer.
+
+11
+00:00:32,025 --> 00:00:33,750
+Ich konnte ihre Einsamkeit nicht übersehen
+
+12
+00:00:33,750 --> 00:00:37,750
+und habe versucht, sie zu überreden, wieder in die Menschenwelt zurückzukehren.
+
+13
+00:00:38,375 --> 00:00:40,125
+Doch genau da
+
+14
+00:00:40,800 --> 00:00:43,325
+entgegnete sie mir Folgendes:
+
+15
+00:00:44,300 --> 00:00:47,175
+„Im Hafen von Liyue ist es noch einsamer“
+
+16
+00:00:47,175 --> 00:00:48,900
+„als im Jueyun-Karst.“
+
+17
+00:00:49,325 --> 00:00:52,125
+„Wenn ich das Wolkenmeer im Jueyun-Karst betrachte,“
+
+18
+00:00:52,375 --> 00:00:56,075
+„fühle ich nur die Einsamkeit einer einsamen Beobachterin von Wolken.“
+
+19
+00:00:56,425 --> 00:00:58,950
+„Wenn ich in das Menschenmeer in Liyue tauche,“
+
+20
+00:00:59,250 --> 00:01:01,975
+„fühle ich die Einsamkeit eines nicht menschlichen Wesens,“
+
+21
+00:01:01,975 --> 00:01:04,000
+„das nicht in die Menschenwelt gehört.“
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9612ba17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+„Denn es gibt Wesen, die sich dem Blitz entgegenstellen.“
+
+2
+00:00:56,525 --> 00:00:58,027
+Los!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,475
+Angriff!
+
+4
+00:01:12,600 --> 00:01:15,250
+Was jetzt? Sie sind ihr nicht gewachsen!
+
+5
+00:01:36,100 --> 00:01:37,525
+So sehen wir uns wieder.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9612ba17
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+„Denn es gibt Wesen, die sich dem Blitz entgegenstellen.“
+
+2
+00:00:56,525 --> 00:00:58,027
+Los!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,475
+Angriff!
+
+4
+00:01:12,600 --> 00:01:15,250
+Was jetzt? Sie sind ihr nicht gewachsen!
+
+5
+00:01:36,100 --> 00:01:37,525
+So sehen wir uns wieder.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1246d1986
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,025 --> 00:00:17,000
+Herrje.
+
+2
+00:00:17,000 --> 00:00:18,886
+Fällt dir das jetzt ein?
+
+3
+00:00:21,975 --> 00:00:22,700
+Miko.
+
+4
+00:00:23,575 --> 00:00:24,775
+Bist du dafür verantwortlich?
+
+5
+00:00:27,225 --> 00:00:28,500
+Vergiss nicht,
+
+6
+00:00:29,025 --> 00:00:30,625
+wer dir beigebracht hat,
+
+7
+00:00:30,625 --> 00:00:32,525
+dein Bewusstsein in Objekte zu übertragen.
+
+8
+00:00:34,325 --> 00:00:35,625
+Du denkst doch nicht,
+
+9
+00:00:35,625 --> 00:00:37,325
+dass dein Begehren allein
+
+10
+00:00:37,325 --> 00:00:39,775
+Eis Willen brechen kann?
+
+11
+00:00:41,600 --> 00:00:43,750
+Du magst zwar hier sein,
+
+12
+00:00:44,025 --> 00:00:45,750
+aber sie haben zu viel Begehren,
+
+13
+00:00:46,050 --> 00:00:48,225
+das sie dir schon längst aufgebürdet haben.
+
+14
+00:00:53,275 --> 00:00:54,400
+Und deshalb
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+schließ deine Augen.
+
+16
+00:01:20,050 --> 00:01:22,275
+Schaff das Augenhatz-Dekret ab.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1246d1986
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,025 --> 00:00:17,000
+Herrje.
+
+2
+00:00:17,000 --> 00:00:18,886
+Fällt dir das jetzt ein?
+
+3
+00:00:21,975 --> 00:00:22,700
+Miko.
+
+4
+00:00:23,575 --> 00:00:24,775
+Bist du dafür verantwortlich?
+
+5
+00:00:27,225 --> 00:00:28,500
+Vergiss nicht,
+
+6
+00:00:29,025 --> 00:00:30,625
+wer dir beigebracht hat,
+
+7
+00:00:30,625 --> 00:00:32,525
+dein Bewusstsein in Objekte zu übertragen.
+
+8
+00:00:34,325 --> 00:00:35,625
+Du denkst doch nicht,
+
+9
+00:00:35,625 --> 00:00:37,325
+dass dein Begehren allein
+
+10
+00:00:37,325 --> 00:00:39,775
+Eis Willen brechen kann?
+
+11
+00:00:41,600 --> 00:00:43,750
+Du magst zwar hier sein,
+
+12
+00:00:44,025 --> 00:00:45,750
+aber sie haben zu viel Begehren,
+
+13
+00:00:46,050 --> 00:00:48,225
+das sie dir schon längst aufgebürdet haben.
+
+14
+00:00:53,275 --> 00:00:54,400
+Und deshalb
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+schließ deine Augen.
+
+16
+00:01:20,050 --> 00:01:22,275
+Schaff das Augenhatz-Dekret ab.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..057035f95
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_DE.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,350 --> 00:00:05,056
+Wenn es blitzt, entstehen Schatten.
+
+2
+00:00:08,625 --> 00:00:11,250
+Und mein Name bedeutet Schatten.
+
+3
+00:00:14,175 --> 00:00:17,775
+Mit meiner Klinge habe ich alle Hindernisse für Inazuma beseitigt, um voranzukommen.
+
+4
+00:00:24,000 --> 00:00:26,450
+Und dennoch ... ging bei jedem Schritt
+
+5
+00:00:26,450 --> 00:00:28,150
+etwas verloren.
+
+6
+00:00:31,525 --> 00:00:34,700
+Letzten Endes habe ich sogar sie verloren.
+
+7
+00:00:37,000 --> 00:00:38,475
+Diese Geschichten werden bis heute
+
+8
+00:00:38,475 --> 00:00:41,050
+im Schatten jedes Donner-Sakura-Baums erzählt.
+
+9
+00:00:42,300 --> 00:00:45,804
+Doch die Wunden des Verlustes unseres Landes
+
+10
+00:00:46,500 --> 00:00:47,925
+schmerzen noch immer.
+
+11
+00:00:49,600 --> 00:00:54,175
+„Such weiter, selbst wenn du nur einen kurzen Lichtblitz findest.“
+
+12
+00:00:55,350 --> 00:00:58,150
+„Denn die Gegenwart gehört uns.“
+
+13
+00:00:59,350 --> 00:01:00,550
+Das sagte sie einst.
+
+14
+00:01:03,788 --> 00:01:06,000
+Dennoch habe ich ein Land gesehen, das mit aller Kraft vorwärtsging
+
+15
+00:01:06,000 --> 00:01:08,350
+und vor der himmlischen Ordnung alles verlor.
+
+16
+00:01:10,025 --> 00:01:12,636
+Vielleicht muss die Zeit stillstehen,
+
+17
+00:01:12,636 --> 00:01:15,300
+damit das Licht des Blitzes nicht vergeht.
+
+18
+00:01:17,612 --> 00:01:20,400
+Die Gegenwart ist eine zerbrechliche Illusion.
+
+19
+00:01:20,750 --> 00:01:24,750
+Nur die Ewigkeit bringt uns näher an die himmlische Ordnung.
+
+20
+00:01:25,868 --> 00:01:27,925
+Nun stehe ich nicht mehr in den Schatten.
+
+21
+00:01:29,000 --> 00:01:32,075
+„Dieser Körper ist einzigartig.“
+
+22
+00:01:32,475 --> 00:01:35,404
+„Möge die Macht über das Reich in mir sein.“
+
+23
+00:01:36,725 --> 00:01:39,884
+„In dieser Form werde ich den Traum meiner Untertanen würdigen.“
+
+24
+00:01:40,300 --> 00:01:44,175
+„Für ein Reich, unverändert in alle Ewigkeit.“
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..24612ece2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_DE.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:01,700 --> 00:00:06,000
+Danach hob Shougun Raiden das Augenhatz-Dekret auf.
+
+2
+00:00:06,850 --> 00:00:10,950
+Zuletzt drang das Begehren ihres Volkes in ihr Herz.
+
+3
+00:00:13,815 --> 00:00:20,025
+Außerhalb der utopischen Gefilde erkannte sie, was Ewigkeit in den Augen der Menschen bedeutet.
+
+4
+00:00:24,525 --> 00:00:27,300
+Wenn das Begehren extrem stark ist,
+
+5
+00:00:27,625 --> 00:00:29,997
+werden die Götter herabsehen.
+
+6
+00:00:38,310 --> 00:00:39,725
+Manches Begehren
+
+7
+00:00:40,700 --> 00:00:42,525
+hat die Macht, Wunden zu heilen,
+
+8
+00:00:43,950 --> 00:00:45,375
+Siege zu erlangen,
+
+9
+00:00:47,000 --> 00:00:48,400
+Hoffnung zu schüren.
+
+10
+00:00:54,325 --> 00:00:55,775
+Doch manches Begehren
+
+11
+00:00:59,347 --> 00:01:03,575
+besteht länger als die Person selbst, nachdem ihre Seele aufgestiegen ist.
+
+12
+00:01:07,300 --> 00:01:09,822
+Es bleibt, wie es anfänglich war,
+
+13
+00:01:14,700 --> 00:01:17,211
+in gleißenden Flammen,
+
+14
+00:01:20,125 --> 00:01:21,691
+für alle Ewigkeit.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..19d27a5ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,100 --> 00:00:13,200
+Herr Kamuna,
+
+2
+00:00:13,200 --> 00:00:15,300
+drei Fünftel der ausgebildeten Samurai sind verletzt.
+
+3
+00:00:15,300 --> 00:00:18,175
+Auch der Verlust der Shikigami ist größer als erwartet.
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+Außerdem
+
+5
+00:00:19,925 --> 00:00:22,225
+hat sich die Lage draußen schon stabilisiert.
+
+6
+00:00:22,550 --> 00:00:25,125
+Brauchen wir unsere Kampfkünste noch zu perfektionieren?
+
+7
+00:00:26,825 --> 00:00:28,325
+Wozu die Aufregung?
+
+8
+00:00:28,850 --> 00:00:31,200
+Das habe ich von Anfang an erwartet.
+
+9
+00:00:32,175 --> 00:00:32,900
+Harunosuke,
+
+10
+00:00:33,225 --> 00:00:34,375
+meiner bescheidenen Meinung nach
+
+11
+00:00:34,775 --> 00:00:36,200
+wird sie nicht mehr zurückkommen.
+
+12
+00:00:38,075 --> 00:00:41,725
+Ich möchte nur ihren Nachkommen helfen
+
+13
+00:00:41,725 --> 00:00:43,825
+und dieses Land beschützen.
+
+14
+00:00:45,275 --> 00:00:48,250
+Jetzt brauchen wir niemanden mehr zu töten.
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,225
+Die Menschen, die Schutz brauchten, sind nun in Sicherheit.
+
+16
+00:00:53,325 --> 00:00:54,775
+Unsere Mission
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+ist wohl beendet.
+
+18
+00:01:00,500 --> 00:01:02,375
+Ich habe immer geglaubt, dass,
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:05,850
+wenn es die Zeit erlauben würde,
+
+20
+00:01:05,850 --> 00:01:08,150
+ich mein ganzes Leben hier bleiben und sie schützen könnte.
+
+21
+00:01:09,875 --> 00:01:10,700
+Diese Ausrede
+
+22
+00:01:10,700 --> 00:01:13,000
+habe ich so oft wiederholt, dass ich selbst fast daran glaube.
+
+23
+00:01:13,900 --> 00:01:16,725
+Du darfst nicht wie ich werden.
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+Keine Sorge,
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Harunosuke.
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,075
+Ich verstehe alles,
+
+27
+00:01:20,075 --> 00:01:21,600
+was du für Inazuma getan hast.
+
+28
+00:01:22,000 --> 00:01:24,575
+Es sollte nicht von anderen Menschen beurteilt werden.
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:27,775
+Und so ist auch meine Existenz.
+
+30
+00:01:30,025 --> 00:01:32,175
+Am Anfang habe ich dir eine Seele eingehaucht,
+
+31
+00:01:32,450 --> 00:01:34,400
+damit du die Emotionen der Menschen verstehst.
+
+32
+00:01:34,750 --> 00:01:36,975
+Wie erwartet, war dies die richtige Entscheidung.
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,000
+Am Ende
+
+34
+00:01:41,475 --> 00:01:44,175
+hast du mich im Gegenzug aufgeklärt.
+
+35
+00:01:57,350 --> 00:01:59,975
+Wunderschön ist die Jugendliebe wie die Morgenröte.
+
+36
+00:02:00,800 --> 00:02:03,275
+Aschfahl sind die Gebeine wie die längst verblassten Erinnerungen.
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+So ist auch mein Leben.
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:07,975
+Von nun an
+
+39
+00:02:07,975 --> 00:02:09,250
+gibt es für mich keinen Grund mehr zur Sorge.
+
+40
+00:02:09,250 --> 00:02:11,825
+Mein Freund, Shiki Taishou.
+
+41
+00:02:12,200 --> 00:02:15,800
+Du hast deine Mission sehr gut erfüllt.
+
+42
+00:02:16,200 --> 00:02:19,925
+Ich brauche auch nicht mehr zu warten.
+
+43
+00:02:20,625 --> 00:02:22,275
+Es ist Zeit, mich wieder aufzumachen,
+
+44
+00:02:22,700 --> 00:02:25,125
+auf der Suche nach einem neuen Sinn.
+
+45
+00:02:27,450 --> 00:02:28,975
+Hier verabschiede ich mich von dir,
+
+46
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Harunosuke.
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:33,200
+Gute Reise!
+
+48
+00:02:39,600 --> 00:02:41,650
+Mir ist jetzt alles eingefallen!
+
+49
+00:02:42,450 --> 00:02:44,525
+Harunosuke hat mich niemals in Stich gelassen.
+
+50
+00:02:45,450 --> 00:02:46,400
+Sondern ...
+
+51
+00:02:46,400 --> 00:02:47,925
+Ich versuchte ihm dabei zu helfen,
+
+52
+00:02:50,425 --> 00:02:51,250
+mit mir zusammen
+
+53
+00:02:51,250 --> 00:02:53,150
+diesem Labyrinth in seinem Herzen zu entrinnen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..19d27a5ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,100 --> 00:00:13,200
+Herr Kamuna,
+
+2
+00:00:13,200 --> 00:00:15,300
+drei Fünftel der ausgebildeten Samurai sind verletzt.
+
+3
+00:00:15,300 --> 00:00:18,175
+Auch der Verlust der Shikigami ist größer als erwartet.
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+Außerdem
+
+5
+00:00:19,925 --> 00:00:22,225
+hat sich die Lage draußen schon stabilisiert.
+
+6
+00:00:22,550 --> 00:00:25,125
+Brauchen wir unsere Kampfkünste noch zu perfektionieren?
+
+7
+00:00:26,825 --> 00:00:28,325
+Wozu die Aufregung?
+
+8
+00:00:28,850 --> 00:00:31,200
+Das habe ich von Anfang an erwartet.
+
+9
+00:00:32,175 --> 00:00:32,900
+Harunosuke,
+
+10
+00:00:33,225 --> 00:00:34,375
+meiner bescheidenen Meinung nach
+
+11
+00:00:34,775 --> 00:00:36,200
+wird sie nicht mehr zurückkommen.
+
+12
+00:00:38,075 --> 00:00:41,725
+Ich möchte nur ihren Nachkommen helfen
+
+13
+00:00:41,725 --> 00:00:43,825
+und dieses Land beschützen.
+
+14
+00:00:45,275 --> 00:00:48,250
+Jetzt brauchen wir niemanden mehr zu töten.
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,225
+Die Menschen, die Schutz brauchten, sind nun in Sicherheit.
+
+16
+00:00:53,325 --> 00:00:54,775
+Unsere Mission
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+ist wohl beendet.
+
+18
+00:01:00,500 --> 00:01:02,375
+Ich habe immer geglaubt, dass,
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:05,850
+wenn es die Zeit erlauben würde,
+
+20
+00:01:05,850 --> 00:01:08,150
+ich mein ganzes Leben hier bleiben und sie schützen könnte.
+
+21
+00:01:09,875 --> 00:01:10,700
+Diese Ausrede
+
+22
+00:01:10,700 --> 00:01:13,000
+habe ich so oft wiederholt, dass ich selbst fast daran glaube.
+
+23
+00:01:13,900 --> 00:01:16,725
+Du darfst nicht wie ich werden.
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+Keine Sorge,
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Harunosuke.
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,075
+Ich verstehe alles,
+
+27
+00:01:20,075 --> 00:01:21,600
+was du für Inazuma getan hast.
+
+28
+00:01:22,000 --> 00:01:24,575
+Es sollte nicht von anderen Menschen beurteilt werden.
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:27,775
+Und so ist auch meine Existenz.
+
+30
+00:01:30,025 --> 00:01:32,175
+Am Anfang habe ich dir eine Seele eingehaucht,
+
+31
+00:01:32,450 --> 00:01:34,400
+damit du die Emotionen der Menschen verstehst.
+
+32
+00:01:34,750 --> 00:01:36,975
+Wie erwartet, war dies die richtige Entscheidung.
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,000
+Am Ende
+
+34
+00:01:41,475 --> 00:01:44,175
+hast du mich im Gegenzug aufgeklärt.
+
+35
+00:01:57,350 --> 00:01:59,975
+Wunderschön ist die Jugendliebe wie die Morgenröte.
+
+36
+00:02:00,800 --> 00:02:03,275
+Aschfahl sind die Gebeine wie die längst verblassten Erinnerungen.
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+So ist auch mein Leben.
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:07,975
+Von nun an
+
+39
+00:02:07,975 --> 00:02:09,250
+gibt es für mich keinen Grund mehr zur Sorge.
+
+40
+00:02:09,250 --> 00:02:11,825
+Mein Freund, Shiki Taishou.
+
+41
+00:02:12,200 --> 00:02:15,800
+Du hast deine Mission sehr gut erfüllt.
+
+42
+00:02:16,200 --> 00:02:19,925
+Ich brauche auch nicht mehr zu warten.
+
+43
+00:02:20,625 --> 00:02:22,275
+Es ist Zeit, mich wieder aufzumachen,
+
+44
+00:02:22,700 --> 00:02:25,125
+auf der Suche nach einem neuen Sinn.
+
+45
+00:02:27,450 --> 00:02:28,975
+Hier verabschiede ich mich von dir,
+
+46
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Harunosuke.
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:33,200
+Gute Reise!
+
+48
+00:02:39,600 --> 00:02:41,650
+Mir ist jetzt alles eingefallen!
+
+49
+00:02:42,450 --> 00:02:44,525
+Harunosuke hat mich niemals in Stich gelassen.
+
+50
+00:02:45,450 --> 00:02:46,400
+Sondern ...
+
+51
+00:02:46,400 --> 00:02:47,925
+Ich versuchte ihm dabei zu helfen,
+
+52
+00:02:50,425 --> 00:02:51,250
+mit mir zusammen
+
+53
+00:02:51,250 --> 00:02:53,150
+diesem Labyrinth in seinem Herzen zu entrinnen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..39965742f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_DE.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,000 --> 00:00:00,576
+Eines Jahres
+
+2
+00:00:00,925 --> 00:00:03,677
+ging Suikou zum Tenshukaku für eine Audienz.
+
+3
+00:00:03,968 --> 00:00:06,848
+Er bot dem Shougun eine Sammlung von Gedichten an.
+
+4
+00:00:06,848 --> 00:00:11,200
+Es kam unerwartet, dass eine Seite des von Aoi no Okina geschriebenen Gedichts herausgerissen worden war.
+
+5
+00:00:11,200 --> 00:00:14,080
+Suikou wurde also ins Kreuzverhör genommen.
+
+6
+00:00:15,616 --> 00:00:17,216
+Suikou verneigte sich und nahm die Schuld auf sich.
+
+7
+00:00:17,728 --> 00:00:20,992
+Er berichtete, dass er gestern Abend in einem Weinladen viel getrunken hatte.
+
+8
+00:00:20,992 --> 00:00:25,750
+In einer Trance schien sich eine Gestalt zu nähern.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d2e0bfb5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_DE.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:04,288
+Und diese Person war Aoi no Okina selbst.
+
+2
+00:00:04,288 --> 00:00:07,872
+All diese Drehungen und Wendungen hatten mit einer ungenannten Person begonnen.
+
+3
+00:00:07,872 --> 00:00:10,624
+Aoi no Okina war von ihm gezwungen worden,
+
+4
+00:00:10,624 --> 00:00:13,760
+deshalb hatte er keine Wahl gehabt und ein außergewöhnliches Mittel eingesetzt, um die Seite des Gedichts zurückzuholen.
+
+5
+00:00:14,208 --> 00:00:16,064
+Und was den Grund dafür betraf,
+
+6
+00:00:16,064 --> 00:00:17,664
+so hatte er keine Ahnung.
+
+7
+00:00:18,560 --> 00:00:19,968
+Er wusste nur,
+
+8
+00:00:19,968 --> 00:00:23,200
+dass das Gedicht von Akahito handelte, einem alten Freund.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..38030a7a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_DE.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:01,344 --> 00:00:04,928
+Damals gab es fünf Leute in Inazuma, die wunderbare Gedichte schreiben konnten.
+
+2
+00:00:05,312 --> 00:00:08,256
+Daher nannten die Menschen sie die „Fünf Kasen“.
+
+3
+00:00:09,728 --> 00:00:10,368
+Eines Jahres
+
+4
+00:00:10,880 --> 00:00:13,312
+ging Suikou zum Tenshukaku für eine Audienz.
+
+5
+00:00:13,632 --> 00:00:16,128
+Er bot dem Shougun eine Sammlung von Gedichten an.
+
+6
+00:00:16,640 --> 00:00:20,864
+Es kam unerwartet, dass eine Seite des von Aoi no Okina geschriebenen Gedichts herausgerissen worden war.
+
+7
+00:00:20,864 --> 00:00:23,424
+Suikou wurde also ins Kreuzverhör genommen.
+
+8
+00:00:25,280 --> 00:00:27,008
+Suikou verneigte sich und nahm die Schuld auf sich.
+
+9
+00:00:27,520 --> 00:00:31,000
+Er berichtete, dass er gestern Abend in einem Weinladen viel getrunken hatte.
+
+10
+00:00:31,000 --> 00:00:34,968
+In einer Trance schien sich eine Gestalt zu nähern.
+
+11
+00:00:38,912 --> 00:00:42,112
+Und diese Person war Aoi no Okina selbst.
+
+12
+00:00:42,560 --> 00:00:45,824
+All diese Drehungen und Wendungen hatten mit einer ungenannten Person begonnen.
+
+13
+00:00:46,400 --> 00:00:48,320
+Aoi no Okina war von ihm gezwungen worden,
+
+14
+00:00:48,575 --> 00:00:51,903
+deshalb hatte er keine Wahl gehabt und ein außergewöhnliches Mittel eingesetzt, um die Seite des Gedichts zurückzuholen.
+
+15
+00:00:52,160 --> 00:00:54,208
+Und was den Grund dafür betraf,
+
+16
+00:00:54,464 --> 00:00:55,616
+so hatte er keine Ahnung.
+
+17
+00:00:56,576 --> 00:00:58,048
+Er wusste nur,
+
+18
+00:00:58,048 --> 00:01:00,608
+dass das Gedicht von Akahito handelte, einem alten Freund.
+
+19
+00:01:02,300 --> 00:01:05,200
+Akahito war auch einer der Fünf Kasen.
+
+20
+00:01:05,975 --> 00:01:09,775
+An jedem neuen Gedicht von ihm gibt es einen roten Stempel.
+
+21
+00:01:10,450 --> 00:01:12,475
+Das „Aka“ in seinem Namen ist darauf zurückzuführen.
+
+22
+00:01:13,200 --> 00:01:15,550
+Er ist ein so guter Dichter.
+
+23
+00:01:15,550 --> 00:01:18,550
+Doch eines der Gedichte, die er das Jahr davor geschrieben hatte,
+
+24
+00:01:18,925 --> 00:01:20,717
+hatte er von jemand anderem gestohlen.
+
+25
+00:01:21,525 --> 00:01:23,888
+Akahito wurde dafür verbannt.
+
+26
+00:01:24,375 --> 00:01:26,850
+Von den Fünf Kasen bleiben nur noch vier zurück.
+
+27
+00:01:29,250 --> 00:01:31,625
+Sumizome hat die Gedichte von Akahito gelesen
+
+28
+00:01:32,350 --> 00:01:35,230
+und fand, dass nur bei dem Plagiat der rote Stempel fehlte.
+
+29
+00:01:36,999 --> 00:01:40,025
+Danach tauchte sie die Gedichtsammlung von Akahito in den Bach
+
+30
+00:01:40,322 --> 00:01:42,425
+und stellte fest, dass nur die Tinte auf dem gestohlenen Gedicht
+
+31
+00:01:42,425 --> 00:01:43,575
+von den Wellen aufgelöst wurde.
+
+32
+00:01:44,832 --> 00:01:46,944
+Aoi no Okina kam vorbei
+
+33
+00:01:47,264 --> 00:01:48,647
+und sah, was sich zutrug.
+
+34
+00:01:49,184 --> 00:01:51,680
+Deshalb schrieb er das, was er gesehen hatte, in seinem Gedicht nieder.
+
+35
+00:01:53,650 --> 00:01:54,482
+Und dann
+
+36
+00:01:54,482 --> 00:01:57,504
+kommt die Geschichte von Suikou.
+
+37
+00:01:58,050 --> 00:02:00,875
+So kam diese stürmische Geschichte zu einem Ende.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2098b549
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_DE.txt
@@ -0,0 +1,68 @@
+1
+00:00:01,125 --> 00:00:05,475
+Vor langer, langer Zeit, in einem Dorf, das von der Zeit vergessen wurde,
+
+2
+00:00:05,825 --> 00:00:11,725
+lebten ein roter Oni und ein blauer Oni. Sie waren die besten Freunde.
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:17,200
+Der rote Oni sah grimmig aus, war aber sanft wie die Menschen.
+
+4
+00:00:18,250 --> 00:00:23,050
+Der blaue Oni sah menschlich aus, war aber zurückgezogen wie ein Oni.
+
+5
+00:00:26,050 --> 00:00:30,375
+Der rote Oni wollte sich mit den Menschen anfreunden, diese hatten aber vor ihm Angst.
+
+6
+00:00:30,375 --> 00:00:32,950
+Sie bewarfen ihn mit Bohnen, wenn er sich näherte.
+
+7
+00:00:38,150 --> 00:00:41,000
+Also sagte der blaue Oni zum roten Oni:
+
+8
+00:00:41,975 --> 00:00:45,425
+„Aka, ich werde im Dorf Ärger machen, dann kommst du und hältst mich auf.“
+
+9
+00:00:45,425 --> 00:00:47,050
+„Dann werden die Menschen dich anerkennen.“
+
+10
+00:00:48,075 --> 00:00:51,675
+Wie geplant, verjagte der rote Oni den blauen Oni.
+
+11
+00:00:52,250 --> 00:00:56,025
+Die Heldentaten des roten Oni verbreiteten sich im ganzen Land
+
+12
+00:00:56,475 --> 00:00:58,900
+und die Leute hatten ihn endlich akzeptiert.
+
+13
+00:01:00,675 --> 00:01:05,075
+Aber als der rote Oni dem blauen Oni die gute Nachricht überbringen wollte,
+
+14
+00:01:05,775 --> 00:01:09,400
+war dieser schon weg und hatte nur einen Brief zurückgelassen:
+
+15
+00:01:10,975 --> 00:01:15,456
+„Ich bin auf Reisen gegangen. Komm mir nicht nach, sonst behandeln die Leute dich wie einen unartigen kleinen Oni.“
+
+16
+00:01:17,350 --> 00:01:19,875
+„Aber mach dir keine Sorgen um mich. Egal, wohin ich gehe ...“
+
+17
+00:01:19,875 --> 00:01:21,750
+„Wir bleiben immer Freunde.“
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ef818a8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,225 --> 00:00:33,425
+Ich kümmere mich darum!
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,375
+Es sind immer noch Menschen in Gefahr.
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,700
+Geh und rette sie!
+
+4
+00:00:37,225 --> 00:00:37,850
+Aber ...
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:40,000
+Unterschätz mich nicht!
+
+6
+00:00:50,450 --> 00:00:51,484
+Mach dir keine Sorge.
+
+7
+00:00:51,484 --> 00:00:52,162
+Na los!
+
+8
+00:00:52,162 --> 00:00:53,550
+Ich bekomme jetzt, was ich verdiene ...
+
+9
+00:00:53,975 --> 00:00:56,075
+Hör mit deinem Gequatsche auf!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ef818a8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,225 --> 00:00:33,425
+Ich kümmere mich darum!
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,375
+Es sind immer noch Menschen in Gefahr.
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,700
+Geh und rette sie!
+
+4
+00:00:37,225 --> 00:00:37,850
+Aber ...
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:40,000
+Unterschätz mich nicht!
+
+6
+00:00:50,450 --> 00:00:51,484
+Mach dir keine Sorge.
+
+7
+00:00:51,484 --> 00:00:52,162
+Na los!
+
+8
+00:00:52,162 --> 00:00:53,550
+Ich bekomme jetzt, was ich verdiene ...
+
+9
+00:00:53,975 --> 00:00:56,075
+Hör mit deinem Gequatsche auf!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a591c10b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_DE.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:00,575 --> 00:00:04,325
+Vor langer, langer Zeit, in einem Dorf, das von der Zeit vergessen wurde,
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:07,200
+lebten ein roter Oni und ein blauer Oni.
+
+3
+00:00:07,200 --> 00:00:09,175
+Sie waren die besten Freunde.
+
+4
+00:00:10,225 --> 00:00:13,075
+Der rote Oni wollte mit den Menschen befreundet sein.
+
+5
+00:00:13,075 --> 00:00:16,100
+Der blaue Oni spielte also die Rolle des frechen Oni ...
+
+6
+00:00:18,525 --> 00:00:20,200
+Und dann ging er fort.
+
+7
+00:00:23,350 --> 00:00:28,175
+Lange Zeit lebte der rote Oni glücklich mit den Menschen zusammen.
+
+8
+00:00:28,825 --> 00:00:33,005
+Aber tief in seinem Herzen wollte er den blauen Oni zurück nach Hause bringen.
+
+9
+00:00:36,443 --> 00:00:39,864
+Der rote Oni wusste nicht, wo er den blauen Oni finden konnte.
+
+10
+00:00:40,300 --> 00:00:43,000
+Seine Suche führte ihn auf die höchsten Berge
+
+11
+00:00:43,750 --> 00:00:46,555
+und über die breitesten Flüsse.
+
+12
+00:00:49,050 --> 00:00:51,547
+Er fand viele Spuren des blauen Oni.
+
+13
+00:00:52,000 --> 00:00:55,150
+Aber je mehr er fand, desto klarer wurde es ihm:
+
+14
+00:00:55,575 --> 00:00:58,375
+Der blaue Oni hat sich absichtlich versteckt.
+
+15
+00:01:01,300 --> 00:01:06,325
+Wie einst der blaue Oni hinterließ auch der rote Oni einen Brief:
+
+16
+00:01:08,125 --> 00:01:11,750
+„Lieber Ao, ich habe viele menschliche Freunde kennengelernt“
+
+17
+00:01:11,750 --> 00:01:14,971
+„und will eine große Feier für alle schmeißen.“
+
+18
+00:01:15,325 --> 00:01:19,800
+„Ich will, dass alle meine Freunde dabei sind. Das gilt auch für dich, Ao.“
+
+19
+00:01:20,125 --> 00:01:25,100
+„Wenn du mich nicht treffen willst, kannst du einfach aus der Ferne zusehen.“
+
+20
+00:01:26,625 --> 00:01:30,600
+Der blaue Oni schlich zurück ins Dorf und versteckte sich in den Schatten.
+
+21
+00:01:30,975 --> 00:01:36,150
+Er sah das große Festmahl und das lodernde Feuer und sehnte sich danach, daran teilzunehmen.
+
+22
+00:01:37,475 --> 00:01:39,350
+Doch obwohl sein Magen knurrte,
+
+23
+00:01:39,350 --> 00:01:44,100
+erinnerte sich der blaue Oni an sein altes Versprechen und hielt Abstand.
+
+24
+00:01:45,525 --> 00:01:49,750
+Plötzlich sprang er auf: Der rote Oni war direkt hinter ihm!
+
+25
+00:01:53,450 --> 00:01:55,625
+„Ja, he, du bist endlich wieder da!“
+
+26
+00:01:56,475 --> 00:01:58,875
+„Komm, ich stell dich vor!“
+
+27
+00:01:59,375 --> 00:02:01,400
+„Es ist Zeit, dass alle meinen besten Freund kennenlernen.“
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..27c20b6c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:09,125 --> 00:00:10,050
+Wah!
+
+2
+00:00:10,050 --> 00:00:11,175
+So viele!
+
+3
+00:00:11,407 --> 00:00:12,475
+Das sind ...
+
+4
+00:00:13,761 --> 00:00:14,411
+Ja.
+
+5
+00:00:14,511 --> 00:00:15,893
+Die Erinnerungen von Youkai.
+
+6
+00:00:16,277 --> 00:00:19,063
+Es ist schon lange her, dass sie so entspannend und sorglos
+
+7
+00:00:19,063 --> 00:00:20,375
+durch den Himmel geflogen sind.
+
+8
+00:00:22,189 --> 00:00:23,165
+Komm mit mir.
+
+9
+00:00:33,783 --> 00:00:34,430
+Wie?
+
+10
+00:00:34,430 --> 00:00:35,066
+Kleine,
+
+11
+00:00:35,845 --> 00:00:37,654
+du siehst etwas nervös aus.
+
+12
+00:00:37,896 --> 00:00:38,543
+Immerhin ...
+
+13
+00:00:38,861 --> 00:00:41,526
+hat Paimon sowas noch nie gesehen.
+
+14
+00:00:42,053 --> 00:00:42,854
+Wah!
+
+15
+00:00:42,985 --> 00:00:45,267
+Sie haben jetzt wirklich den Mond verdeckt!
+
+16
+00:00:50,411 --> 00:00:51,815
+Im ersten Augenblick
+
+17
+00:00:51,815 --> 00:00:53,076
+sehen sie tatsächlich sehr beeindruckend aus.
+
+18
+00:00:54,140 --> 00:00:55,434
+Aber ich weiß,
+
+19
+00:00:55,650 --> 00:00:57,979
+dass sie lediglich ein vorlautes, aber harmloses Pack sind.
+
+20
+00:00:58,199 --> 00:01:00,491
+Trotzdem sind sie alle sehr tapfer.
+
+21
+00:01:00,820 --> 00:01:03,858
+Obwohl sie in grausamen Schlachten gefallen sind,
+
+22
+00:01:04,308 --> 00:01:07,125
+sind ihre Seelen niemals traurig oder verloren.
+
+23
+00:01:07,719 --> 00:01:10,550
+Leider ist unsere Zeit zusammen so kurz und flüchtig.
+
+24
+00:01:43,488 --> 00:01:44,146
+Müssen sie
+
+25
+00:01:44,584 --> 00:01:46,657
+jetzt schon gehen?
+
+26
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+Jedes Bankett
+
+27
+00:01:49,114 --> 00:01:51,125
+hat ein Ende.
+
+28
+00:01:52,275 --> 00:01:53,300
+Hehe,
+
+29
+00:01:53,300 --> 00:01:55,048
+wenn es euch leid tut, sie gehen zu sehen,
+
+30
+00:01:55,421 --> 00:01:57,538
+könnt ihr meine Zaubersprüche nachsprechen.
+
+31
+00:01:59,875 --> 00:02:02,803
+„O Hakushin, Ursache für diese Verzauberung,“
+
+32
+00:02:03,231 --> 00:02:05,625
+„in Ehrfurcht vollziehe ich diesen Ritus ...“
+
+33
+00:02:05,907 --> 00:02:07,882
+„In Ehrfurcht vollziehe ich diesen Ritus ...“
+
+34
+00:02:08,869 --> 00:02:11,117
+„und erhelle den Heimweg ...“
+
+35
+00:02:19,453 --> 00:02:20,144
+Oh ...
+
+36
+00:02:21,757 --> 00:02:24,521
+Wie schön!
+
+37
+00:02:25,892 --> 00:02:26,780
+Schaut mal!
+
+38
+00:02:26,780 --> 00:02:29,357
+Es strahlen Lichter aus Inazuma her!
+
+39
+00:02:35,303 --> 00:02:36,224
+In dem Buch steht,
+
+40
+00:02:36,224 --> 00:02:38,901
+wenn man heute Abend „Die geheimen Zauber der Kitsune“ aufsagt,
+
+41
+00:02:39,043 --> 00:02:40,491
+werden alle Wünsche wahr ...
+
+42
+00:02:47,873 --> 00:02:51,120
+„O Hakushin, Ursache für diese Verzauberung,“
+
+43
+00:02:51,120 --> 00:02:53,697
+„in Ehrfurcht vollziehe ich diesen Ritus und erhelle den Heimweg ...“
+
+44
+00:02:53,862 --> 00:02:55,661
+„Deine unübertroffene Macht ...“
+
+45
+00:02:55,661 --> 00:02:58,061
+„... wird auf ewig angebetet werden.“
+
+46
+00:03:10,051 --> 00:03:11,137
+Urakusai,
+
+47
+00:03:12,190 --> 00:03:13,835
+du hast gefragt, ob es mir gut geht.
+
+48
+00:03:14,274 --> 00:03:16,512
+Wirklich, jeder Tag ist ein glücklicher Tag für mich.
+
+49
+00:03:17,411 --> 00:03:17,740
+Aber ...
+
+50
+00:03:17,740 --> 00:03:19,989
+wenn ich euch jetzt gehen sehe,
+
+51
+00:03:21,184 --> 00:03:23,235
+fühle ich mich ein wenig einsam.
+
+52
+00:03:24,080 --> 00:03:24,683
+Hm,
+
+53
+00:03:25,418 --> 00:03:27,107
+nur ein wenig, natürlich.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..27c20b6c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:09,125 --> 00:00:10,050
+Wah!
+
+2
+00:00:10,050 --> 00:00:11,175
+So viele!
+
+3
+00:00:11,407 --> 00:00:12,475
+Das sind ...
+
+4
+00:00:13,761 --> 00:00:14,411
+Ja.
+
+5
+00:00:14,511 --> 00:00:15,893
+Die Erinnerungen von Youkai.
+
+6
+00:00:16,277 --> 00:00:19,063
+Es ist schon lange her, dass sie so entspannend und sorglos
+
+7
+00:00:19,063 --> 00:00:20,375
+durch den Himmel geflogen sind.
+
+8
+00:00:22,189 --> 00:00:23,165
+Komm mit mir.
+
+9
+00:00:33,783 --> 00:00:34,430
+Wie?
+
+10
+00:00:34,430 --> 00:00:35,066
+Kleine,
+
+11
+00:00:35,845 --> 00:00:37,654
+du siehst etwas nervös aus.
+
+12
+00:00:37,896 --> 00:00:38,543
+Immerhin ...
+
+13
+00:00:38,861 --> 00:00:41,526
+hat Paimon sowas noch nie gesehen.
+
+14
+00:00:42,053 --> 00:00:42,854
+Wah!
+
+15
+00:00:42,985 --> 00:00:45,267
+Sie haben jetzt wirklich den Mond verdeckt!
+
+16
+00:00:50,411 --> 00:00:51,815
+Im ersten Augenblick
+
+17
+00:00:51,815 --> 00:00:53,076
+sehen sie tatsächlich sehr beeindruckend aus.
+
+18
+00:00:54,140 --> 00:00:55,434
+Aber ich weiß,
+
+19
+00:00:55,650 --> 00:00:57,979
+dass sie lediglich ein vorlautes, aber harmloses Pack sind.
+
+20
+00:00:58,199 --> 00:01:00,491
+Trotzdem sind sie alle sehr tapfer.
+
+21
+00:01:00,820 --> 00:01:03,858
+Obwohl sie in grausamen Schlachten gefallen sind,
+
+22
+00:01:04,308 --> 00:01:07,125
+sind ihre Seelen niemals traurig oder verloren.
+
+23
+00:01:07,719 --> 00:01:10,550
+Leider ist unsere Zeit zusammen so kurz und flüchtig.
+
+24
+00:01:43,488 --> 00:01:44,146
+Müssen sie
+
+25
+00:01:44,584 --> 00:01:46,657
+jetzt schon gehen?
+
+26
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+Jedes Bankett
+
+27
+00:01:49,114 --> 00:01:51,125
+hat ein Ende.
+
+28
+00:01:52,275 --> 00:01:53,300
+Hehe,
+
+29
+00:01:53,300 --> 00:01:55,048
+wenn es euch leid tut, sie gehen zu sehen,
+
+30
+00:01:55,421 --> 00:01:57,538
+könnt ihr meine Zaubersprüche nachsprechen.
+
+31
+00:01:59,875 --> 00:02:02,803
+„O Hakushin, Ursache für diese Verzauberung,“
+
+32
+00:02:03,231 --> 00:02:05,625
+„in Ehrfurcht vollziehe ich diesen Ritus ...“
+
+33
+00:02:05,907 --> 00:02:07,882
+„In Ehrfurcht vollziehe ich diesen Ritus ...“
+
+34
+00:02:08,869 --> 00:02:11,117
+„und erhelle den Heimweg ...“
+
+35
+00:02:19,453 --> 00:02:20,144
+Oh ...
+
+36
+00:02:21,757 --> 00:02:24,521
+Wie schön!
+
+37
+00:02:25,892 --> 00:02:26,780
+Schaut mal!
+
+38
+00:02:26,780 --> 00:02:29,357
+Es strahlen Lichter aus Inazuma her!
+
+39
+00:02:35,303 --> 00:02:36,224
+In dem Buch steht,
+
+40
+00:02:36,224 --> 00:02:38,901
+wenn man heute Abend „Die geheimen Zauber der Kitsune“ aufsagt,
+
+41
+00:02:39,043 --> 00:02:40,491
+werden alle Wünsche wahr ...
+
+42
+00:02:47,873 --> 00:02:51,120
+„O Hakushin, Ursache für diese Verzauberung,“
+
+43
+00:02:51,120 --> 00:02:53,697
+„in Ehrfurcht vollziehe ich diesen Ritus und erhelle den Heimweg ...“
+
+44
+00:02:53,862 --> 00:02:55,661
+„Deine unübertroffene Macht ...“
+
+45
+00:02:55,661 --> 00:02:58,061
+„... wird auf ewig angebetet werden.“
+
+46
+00:03:10,051 --> 00:03:11,137
+Urakusai,
+
+47
+00:03:12,190 --> 00:03:13,835
+du hast gefragt, ob es mir gut geht.
+
+48
+00:03:14,274 --> 00:03:16,512
+Wirklich, jeder Tag ist ein glücklicher Tag für mich.
+
+49
+00:03:17,411 --> 00:03:17,740
+Aber ...
+
+50
+00:03:17,740 --> 00:03:19,989
+wenn ich euch jetzt gehen sehe,
+
+51
+00:03:21,184 --> 00:03:23,235
+fühle ich mich ein wenig einsam.
+
+52
+00:03:24,080 --> 00:03:24,683
+Hm,
+
+53
+00:03:25,418 --> 00:03:27,107
+nur ein wenig, natürlich.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e0a066c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:22,029 --> 00:00:22,511
+Was ...
+
+2
+00:00:22,684 --> 00:00:23,760
+Was sollen wir tun?
+
+3
+00:00:24,693 --> 00:00:26,082
+Denke immer daran,
+
+4
+00:00:26,082 --> 00:00:27,601
+dich auf dein Begehren zu konzentrieren,
+
+5
+00:00:27,601 --> 00:00:28,929
+wenn du nach innen gehst.
+
+6
+00:00:31,759 --> 00:00:33,200
+Nur wenn du stark genug bist,
+
+7
+00:00:33,200 --> 00:00:34,093
+kann ich dich
+
+8
+00:00:34,093 --> 00:00:35,710
+an das richtige Ziel bringen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e0a066c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:22,029 --> 00:00:22,511
+Was ...
+
+2
+00:00:22,684 --> 00:00:23,760
+Was sollen wir tun?
+
+3
+00:00:24,693 --> 00:00:26,082
+Denke immer daran,
+
+4
+00:00:26,082 --> 00:00:27,601
+dich auf dein Begehren zu konzentrieren,
+
+5
+00:00:27,601 --> 00:00:28,929
+wenn du nach innen gehst.
+
+6
+00:00:31,759 --> 00:00:33,200
+Nur wenn du stark genug bist,
+
+7
+00:00:33,200 --> 00:00:34,093
+kann ich dich
+
+8
+00:00:34,093 --> 00:00:35,710
+an das richtige Ziel bringen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc499fb1a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,172 @@
+1
+00:00:06,500 --> 00:00:08,086
+Das Licht verwandelte sich in ...
+
+2
+00:00:08,086 --> 00:00:09,195
+einen Samen?
+
+3
+00:00:09,755 --> 00:00:12,051
+Der Wunderbaum, der das Volk segnet,
+
+4
+00:00:12,175 --> 00:00:15,377
+noch so neu in der Welt und unbekannt.
+
+5
+00:00:15,964 --> 00:00:16,981
+Wann soll er gepflanzt werden
+
+6
+00:00:17,216 --> 00:00:18,468
+und wo soll er blühen ...
+
+7
+00:00:18,846 --> 00:00:22,961
+Die Person, die ihn ins Leben ruft, muss ihr Herz und ihre Träume darüber entscheiden lassen.
+
+8
+00:00:23,437 --> 00:00:24,839
+Gewähre ihm Leben,
+
+9
+00:00:25,107 --> 00:00:25,491
+Ei.
+
+10
+00:00:26,411 --> 00:00:27,011
+Ist das ...
+
+11
+00:00:27,435 --> 00:00:28,302
+Ist das wirklich ...
+
+12
+00:00:39,662 --> 00:00:42,532
+Die Ewigkeit dehnt die Zeit ins Unendliche aus.
+
+13
+00:00:43,445 --> 00:00:46,881
+Die Träume erhellen jeden Augenblick.
+
+14
+00:00:47,768 --> 00:00:49,333
+Wenn beide im Einklang leuchten,
+
+15
+00:00:49,497 --> 00:00:52,040
+erblüht die heilige Sakura aus der Dunkelheit
+
+16
+00:00:52,392 --> 00:00:55,346
+und ist endlich frei von den Fesseln der himmlischen Ordnung.
+
+17
+00:00:55,724 --> 00:00:56,240
+Nun
+
+18
+00:00:56,240 --> 00:00:57,694
+hat sich der Albtraum aufgelöst.
+
+19
+00:00:58,039 --> 00:00:59,976
+Und die Realität ist wieder in Ordnung.
+
+20
+00:01:00,374 --> 00:01:03,837
+Die Vision, nach der wir uns beide sehnen, liegt noch weiter vor uns.
+
+21
+00:01:04,320 --> 00:01:05,611
+Ich bedaure nur,
+
+22
+00:01:05,904 --> 00:01:08,395
+dass ich die Zukunft von Inazuma nicht miterleben kann
+
+23
+00:01:08,734 --> 00:01:10,913
+und dass ich diese Reise nicht mit dir gehen kann.
+
+24
+00:01:17,812 --> 00:01:18,458
+Weißt du,
+
+25
+00:01:18,458 --> 00:01:18,879
+Ei,
+
+26
+00:01:19,208 --> 00:01:21,073
+ich bin im Moment so glücklich.
+
+27
+00:01:21,562 --> 00:01:24,014
+Denn mein letzter Wunsch ist nun in Erfüllung gegangen.
+
+28
+00:01:24,588 --> 00:01:27,607
+Deine Waffe hat mich einst vor unzähligem Unheil bewahrt.
+
+29
+00:01:28,057 --> 00:01:28,711
+Dafür habe ich mich
+
+30
+00:01:28,970 --> 00:01:30,855
+immer in deiner Schuld gefühlt.
+
+31
+00:01:31,377 --> 00:01:33,300
+Auch wenn ich mich dafür nie revanchieren kann,
+
+32
+00:01:33,744 --> 00:01:34,924
+hoffe ich, dass diese heilige Sakura
+
+33
+00:01:34,924 --> 00:01:36,099
+dir etwas Zeit verschaffen kann,
+
+34
+00:01:36,339 --> 00:01:39,822
+bis du bereit bist, wirklich aufzuwachen und das Neue zu umarmen.
+
+35
+00:01:41,374 --> 00:01:42,143
+Und?
+
+36
+00:01:42,580 --> 00:01:43,415
+Hat es geklappt?
+
+37
+00:01:43,697 --> 00:01:44,449
+...
+
+38
+00:01:46,004 --> 00:01:46,832
+Diesmal
+
+39
+00:01:47,334 --> 00:01:48,932
+müssen wir uns wirklich verabschieden,
+
+40
+00:01:49,258 --> 00:01:49,780
+Ei.
+
+41
+00:02:01,003 --> 00:02:01,466
+Hach ...
+
+42
+00:02:02,386 --> 00:02:03,018
+Lebewohl,
+
+43
+00:02:03,116 --> 00:02:03,807
+Makoto.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..314ce7d08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,171 @@
+1
+00:00:06,500 --> 00:00:08,086
+Das Licht verwandelte sich in ...
+
+2
+00:00:08,086 --> 00:00:09,195
+einen Samen?
+
+3
+00:00:09,755 --> 00:00:12,051
+Der Wunderbaum, der das Volk segnet,
+
+4
+00:00:12,175 --> 00:00:15,377
+noch so neu in der Welt und unbekannt.
+
+5
+00:00:15,964 --> 00:00:16,981
+Wann soll er gepflanzt werden
+
+6
+00:00:17,216 --> 00:00:18,468
+und wo soll er blühen ...
+
+7
+00:00:18,846 --> 00:00:22,961
+Die Person, die ihn ins Leben ruft, muss ihr Herz und ihre Träume darüber entscheiden lassen.
+
+8
+00:00:23,437 --> 00:00:24,839
+Gewähre ihm Leben,
+
+9
+00:00:25,107 --> 00:00:25,491
+Ei.
+
+10
+00:00:26,411 --> 00:00:27,011
+Ist das ...
+
+11
+00:00:27,435 --> 00:00:28,302
+Ist das wirklich ...
+
+12
+00:00:39,662 --> 00:00:42,532
+Die Ewigkeit dehnt die Zeit ins Unendliche aus.
+
+13
+00:00:43,445 --> 00:00:46,881
+Die Träume erhellen jeden Augenblick.
+
+14
+00:00:47,768 --> 00:00:49,333
+Wenn beide im Einklang leuchten,
+
+15
+00:00:49,497 --> 00:00:52,040
+erblüht die heilige Sakura aus der Dunkelheit
+
+16
+00:00:52,392 --> 00:00:55,346
+und ist endlich frei von den Fesseln der himmlischen Ordnung.
+
+17
+00:00:55,724 --> 00:00:56,240
+Nun
+
+18
+00:00:56,240 --> 00:00:57,694
+hat sich der Albtraum aufgelöst.
+
+19
+00:00:58,039 --> 00:00:59,976
+Und die Realität ist wieder in Ordnung.
+
+20
+00:01:00,374 --> 00:01:03,837
+Die Vision, nach der wir uns beide sehnen, liegt noch weiter vor uns.
+
+21
+00:01:04,320 --> 00:01:05,611
+Ich bedaure nur,
+
+22
+00:01:05,904 --> 00:01:08,395
+dass ich die Zukunft von Inazuma nicht miterleben kann
+
+23
+00:01:08,734 --> 00:01:10,913
+und dass ich diese Reise nicht mit dir gehen kann.
+
+24
+00:01:17,812 --> 00:01:18,458
+Weißt du,
+
+25
+00:01:18,458 --> 00:01:18,879
+Ei,
+
+26
+00:01:19,208 --> 00:01:21,073
+ich bin im Moment so glücklich.
+
+27
+00:01:21,562 --> 00:01:24,014
+Denn mein letzter Wunsch ist nun in Erfüllung gegangen.
+
+28
+00:01:24,588 --> 00:01:27,607
+Deine Waffe hat mich einst vor unzähligem Unheil bewahrt.
+
+29
+00:01:28,057 --> 00:01:28,711
+Dafür habe ich mich
+
+30
+00:01:28,970 --> 00:01:30,855
+immer in deiner Schuld gefühlt.
+
+31
+00:01:31,377 --> 00:01:33,300
+Auch wenn ich mich dafür nie revanchieren kann,
+
+32
+00:01:33,744 --> 00:01:34,924
+hoffe ich, dass diese heilige Sakura
+
+33
+00:01:34,924 --> 00:01:36,099
+dir etwas Zeit verschaffen kann,
+
+34
+00:01:36,339 --> 00:01:39,822
+bis du bereit bist, wirklich aufzuwachen und das Neue zu umarmen.
+
+35
+00:01:41,374 --> 00:01:42,143
+Und?
+
+36
+00:01:42,580 --> 00:01:43,415
+Hat es geklappt?
+
+37
+00:01:43,697 --> 00:01:44,449
+...
+
+38
+00:01:46,004 --> 00:01:46,832
+Diesmal
+
+39
+00:01:47,334 --> 00:01:48,932
+müssen wir uns wirklich verabschieden,
+
+40
+00:01:49,258 --> 00:01:49,780
+Ei.
+
+41
+00:02:01,003 --> 00:02:01,466
+Hach ...
+
+42
+00:02:02,386 --> 00:02:03,018
+Lebewohl,
+
+43
+00:02:03,116 --> 00:02:03,807
+Makoto.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ad9466eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:46,925 --> 00:00:48,050
+Du bist wirklich gekommen
+
+2
+00:00:48,375 --> 00:00:50,300
+Beisht, die „Rächerin des Wirbels“.
+
+3
+00:00:50,300 --> 00:00:51,400
+Wer?
+
+4
+00:00:51,650 --> 00:00:52,850
+Osials Frau.
+
+5
+00:00:53,375 --> 00:00:55,750
+Die letzte Getreue des Herrschers des Wirbels.
+
+6
+00:00:56,400 --> 00:00:58,375
+Wusstest du vorher schon von ihr, Ningguang?
+
+7
+00:00:59,375 --> 00:01:01,925
+Beidou hat ein gutes Gespür für die Veränderungen im Meer.
+
+8
+00:01:02,325 --> 00:01:04,282
+Vor einigen Monaten hat sie mich schon davor gewarnt
+
+9
+00:01:04,925 --> 00:01:07,750
+und mit dem Wiederaufbau des Jadegemachs
+
+10
+00:01:08,125 --> 00:01:10,025
+habe ich Beishts Hass dagegen ausgenutzt,
+
+11
+00:01:10,025 --> 00:01:11,600
+um sie aus dem Meer zu locken.
+
+12
+00:01:12,850 --> 00:01:13,675
+Aha!
+
+13
+00:01:14,000 --> 00:01:16,000
+Dann sollten wir die Adepten um Hilfe bitten.
+
+14
+00:01:16,000 --> 00:01:16,850
+Nicht nötig.
+
+15
+00:01:16,850 --> 00:01:18,050
+Wir leben in einem Zeitalter der Menschheit.
+
+16
+00:01:18,525 --> 00:01:19,625
+Die Leute von Liyue
+
+17
+00:01:19,625 --> 00:01:21,200
+sollen auch versuchen,
+
+18
+00:01:21,200 --> 00:01:22,250
+auf eigene Faust
+
+19
+00:01:22,250 --> 00:01:23,425
+die Krise zu überwinden.
+
+20
+00:02:07,550 --> 00:02:08,425
+Passt auf!
+
+21
+00:02:08,425 --> 00:02:09,750
+Es kommt ein Tsunami!
+
+22
+00:02:21,125 --> 00:02:22,100
+Was ist das?
+
+23
+00:02:22,450 --> 00:02:23,775
+Wellen ... Sehr hohe Wellen.
+
+24
+00:03:00,200 --> 00:03:02,000
+Dies ist dein Schicksal.
+
+25
+00:03:02,400 --> 00:03:03,425
+Solange du lebst,
+
+26
+00:03:03,425 --> 00:03:05,425
+bringst du alle um dich herum in Gefahr.
+
+27
+00:03:06,425 --> 00:03:07,975
+Du solltest einfach sterben gehen,
+
+28
+00:03:08,425 --> 00:03:09,800
+um dein Leben gegen ihres zu tauschen.
+
+29
+00:03:10,400 --> 00:03:11,900
+Wenn du endlich gelernt hast,
+
+30
+00:03:11,900 --> 00:03:14,200
+deine Macht zum Wohle anderer einzusetzen,
+
+31
+00:03:14,675 --> 00:03:15,350
+erst dann
+
+32
+00:03:15,350 --> 00:03:18,400
+kannst du wirklich ein Teil der menschlichen Gesellschaft werden.
+
+33
+00:03:58,300 --> 00:03:58,925
+Feuer frei!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ad9466eb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:46,925 --> 00:00:48,050
+Du bist wirklich gekommen
+
+2
+00:00:48,375 --> 00:00:50,300
+Beisht, die „Rächerin des Wirbels“.
+
+3
+00:00:50,300 --> 00:00:51,400
+Wer?
+
+4
+00:00:51,650 --> 00:00:52,850
+Osials Frau.
+
+5
+00:00:53,375 --> 00:00:55,750
+Die letzte Getreue des Herrschers des Wirbels.
+
+6
+00:00:56,400 --> 00:00:58,375
+Wusstest du vorher schon von ihr, Ningguang?
+
+7
+00:00:59,375 --> 00:01:01,925
+Beidou hat ein gutes Gespür für die Veränderungen im Meer.
+
+8
+00:01:02,325 --> 00:01:04,282
+Vor einigen Monaten hat sie mich schon davor gewarnt
+
+9
+00:01:04,925 --> 00:01:07,750
+und mit dem Wiederaufbau des Jadegemachs
+
+10
+00:01:08,125 --> 00:01:10,025
+habe ich Beishts Hass dagegen ausgenutzt,
+
+11
+00:01:10,025 --> 00:01:11,600
+um sie aus dem Meer zu locken.
+
+12
+00:01:12,850 --> 00:01:13,675
+Aha!
+
+13
+00:01:14,000 --> 00:01:16,000
+Dann sollten wir die Adepten um Hilfe bitten.
+
+14
+00:01:16,000 --> 00:01:16,850
+Nicht nötig.
+
+15
+00:01:16,850 --> 00:01:18,050
+Wir leben in einem Zeitalter der Menschheit.
+
+16
+00:01:18,525 --> 00:01:19,625
+Die Leute von Liyue
+
+17
+00:01:19,625 --> 00:01:21,200
+sollen auch versuchen,
+
+18
+00:01:21,200 --> 00:01:22,250
+auf eigene Faust
+
+19
+00:01:22,250 --> 00:01:23,425
+die Krise zu überwinden.
+
+20
+00:02:07,550 --> 00:02:08,425
+Passt auf!
+
+21
+00:02:08,425 --> 00:02:09,750
+Es kommt ein Tsunami!
+
+22
+00:02:21,125 --> 00:02:22,100
+Was ist das?
+
+23
+00:02:22,450 --> 00:02:23,775
+Wellen ... Sehr hohe Wellen.
+
+24
+00:03:00,200 --> 00:03:02,000
+Dies ist dein Schicksal.
+
+25
+00:03:02,400 --> 00:03:03,425
+Solange du lebst,
+
+26
+00:03:03,425 --> 00:03:05,425
+bringst du alle um dich herum in Gefahr.
+
+27
+00:03:06,425 --> 00:03:07,975
+Du solltest einfach sterben gehen,
+
+28
+00:03:08,425 --> 00:03:09,800
+um dein Leben gegen ihres zu tauschen.
+
+29
+00:03:10,400 --> 00:03:11,900
+Wenn du endlich gelernt hast,
+
+30
+00:03:11,900 --> 00:03:14,200
+deine Macht zum Wohle anderer einzusetzen,
+
+31
+00:03:14,675 --> 00:03:15,350
+erst dann
+
+32
+00:03:15,350 --> 00:03:18,400
+kannst du wirklich ein Teil der menschlichen Gesellschaft werden.
+
+33
+00:03:58,300 --> 00:03:58,925
+Feuer frei!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1af029e2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_DE.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,000 --> 00:00:09,825
+Wie herzzerbrechend!
+
+2
+00:00:10,750 --> 00:00:20,425
+Kalt lächelnd schied der Tod zwei sich liebende Seelen.
+
+3
+00:00:20,800 --> 00:00:31,000
+Trauer und Groll sollten ihn, lebend, seines Verstandes bestehlen.
+
+4
+00:00:31,000 --> 00:00:41,200
+Rituale wurden unterwandert und Unheil wurde heraufbeschworen.
+
+5
+00:00:41,725 --> 00:00:52,700
+Doch mit der Klinge der kleinen Kämpferin blieben die Unschuldigen ungeschoren.
+
+6
+00:00:58,600 --> 00:01:03,647
+Mit den Adepten ging sie, ihre irdischen Bande waren gebrochen.
+
+7
+00:01:03,647 --> 00:01:08,325
+Bei den Adepten wurde ihr ein Zuhause versprochen.
+
+8
+00:01:08,325 --> 00:01:13,819
+Um ihre Seele zu binden, schenkten die Adepten ihr rote Seile.
+
+9
+00:01:13,819 --> 00:01:18,725
+Unbemerkt und friedlich verging so die Weile.
+
+10
+00:01:18,725 --> 00:01:23,966
+Dann kehrte der Kranich zurück zum Haus seiner Kindheit in der Hoffnung auf Schätze.
+
+11
+00:01:23,966 --> 00:01:28,925
+Doch die Leichentücher wehten im Wind und überall hingen Spinnennetze.
+
+12
+00:01:28,925 --> 00:01:33,350
+Alle Bindungen zur menschlichen Welt waren gerissen.
+
+13
+00:01:33,675 --> 00:01:38,219
+Alles war hin, wie Rauch im Wind, komplett verschlissen.
+
+14
+00:01:38,475 --> 00:01:41,700
+An dieser Stelle sollte „Die göttliche Jungfrau der Verwüstung“ eigentlich enden.
+
+15
+00:01:41,700 --> 00:01:44,650
+Aber heute will ich die Geschichte noch ein Stück weiter erzählen.
+
+16
+00:01:44,650 --> 00:01:49,201
+Ich werde sie vorsingen und bitte um eure Aufmerksamkeit ...
+
+17
+00:01:49,201 --> 00:01:54,372
+Von der Welt scheint sie getrennt.
+
+18
+00:01:54,372 --> 00:01:59,172
+Aber es gibt jemanden, der ihr Herz kennt.
+
+19
+00:01:59,172 --> 00:02:04,164
+Mit einem schnellen Schwert und einem karminrotem Speer
+
+20
+00:02:04,164 --> 00:02:16,525
+kämpft sie wacker gegen das tückische Meer.
+
+21
+00:02:18,100 --> 00:02:19,828
+Der Kranich flog einst zurück.
+
+22
+00:02:19,828 --> 00:02:22,500
+Was ihn erwartete, war reines Unglück.
+
+23
+00:02:22,750 --> 00:02:24,275
+Die Jungfrau drehte sich um und ging allein fort.
+
+24
+00:02:24,825 --> 00:02:26,233
+Doch einsam ist sie heute an keinem Ort.
+
+25
+00:02:26,233 --> 00:02:28,345
+Mit Freunden rundherum ist in ihrem Herz keine Leere.
+
+26
+00:02:28,850 --> 00:02:32,525
+Sie sind ihre Familie, sie hält sie in Ehre.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f4d31d7d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,725
+Oh, Reisender.
+
+2
+00:00:14,050 --> 00:00:15,500
+Es gibt da noch etwas, das ich gern tun würde.
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:17,850
+Könntest du mir einen Moment deiner Zeit opfern?
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:33,776
+Bitte.
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,096
+Sieh mich genau an.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f408f1c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,725
+Oh, Reisende.
+
+2
+00:00:14,050 --> 00:00:15,500
+Es gibt da noch etwas, das ich gern tun würde.
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:17,850
+Könntest du mir einen Moment deiner Zeit opfern?
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:33,776
+Bitte.
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,096
+Sieh mich genau an.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LYAQ107_NingGuang_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LYAQ107_NingGuang_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..9bb294946
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LYAQ107_NingGuang_DE.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,925 --> 00:00:07,750
+Es heißt, Ningguang ziehe sich in das Jadegemach zurück,
+
+2
+00:00:07,750 --> 00:00:11,670
+wenn sie über wichtige Angelegenheiten nachdenkt.
+
+3
+00:00:11,670 --> 00:00:16,725
+Doch nur Ihre drei engsten Vertrauten lässt sie daran teilhaben.
+
+4
+00:00:17,275 --> 00:00:21,450
+Denn sie sammeln und ordnen wichtige Informationen
+
+5
+00:00:21,450 --> 00:00:24,150
+und arbeiten sich durch die Dokumente.
+
+6
+00:00:27,000 --> 00:00:29,658
+All die Notizen und Details
+
+7
+00:00:29,658 --> 00:00:32,550
+kleben an den Wänden bis unter die Decke.
+
+8
+00:00:33,610 --> 00:00:35,875
+Doch noch bevor die Wände voll sind,
+
+9
+00:00:35,875 --> 00:00:40,300
+hat Ningguang auch schon einen Plan parat.
+
+10
+00:00:41,869 --> 00:00:43,545
+Sobald sie ihren Entschluss gefasst hat,
+
+11
+00:00:43,545 --> 00:00:46,975
+zerreißt sie all die Notizen persönlich.
+
+12
+00:00:46,975 --> 00:00:51,350
+Und husch, so fliegen die Fetzen aus ihrem Fenster.
+
+13
+00:00:52,778 --> 00:00:54,158
+Sieh nur,
+
+14
+00:00:54,158 --> 00:00:56,158
+wie sie flattern!
+
+15
+00:00:56,158 --> 00:00:59,250
+Es ist, als ob es plötzlich schneite.
+
+16
+00:01:00,025 --> 00:01:01,826
+Die Zeichen auf diesen Fetzen
+
+17
+00:01:01,826 --> 00:01:05,350
+erscheinen den Händlern von Liyue
+
+18
+00:01:05,350 --> 00:01:06,890
+geradezu flickernd vor ihren Augen.
+
+19
+00:01:07,725 --> 00:01:11,250
+Sie scheinen wie Tintenkleckse im Schnee.
+
+20
+00:01:11,700 --> 00:01:13,775
+In einem Gedicht heißt es,
+
+21
+00:01:13,775 --> 00:01:17,225
+Da flattern die Fetzen im Winde.
+
+22
+00:01:17,225 --> 00:01:20,658
+Die Worte vermelden geschwinde
+
+23
+00:01:20,658 --> 00:01:23,745
+der Tianquan hat einen Entschluss heut gefasst,
+
+24
+00:01:23,745 --> 00:01:27,900
+ein jeder vor Ehrfurcht und Achtung erblasst.
+
+25
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..bee85b33e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_DE.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:00,375 --> 00:00:02,000
+In unserer letzten Geschichte
+
+2
+00:00:02,000 --> 00:00:05,600
+wanderte der Herrscher über die Felsen allein durch die Berge.
+
+3
+00:00:05,600 --> 00:00:07,950
+Aus einer Felsspalte
+
+4
+00:00:07,950 --> 00:00:11,800
+drang ein Geräusch, das er noch nie gehört hatte.
+
+5
+00:00:14,425 --> 00:00:19,000
+Die meisten der Geo-Wesen, die unter Liyue wohnen, sind blind
+
+6
+00:00:20,425 --> 00:00:22,825
+und haben in Jahrtausenden kein Licht gesehen.
+
+7
+00:00:24,150 --> 00:00:30,025
+Mal war die Stimme wie ein melancholisches Lied, mal wie ein reißender Donner.
+
+8
+00:00:30,650 --> 00:00:33,375
+Der Herrscher über die Felsen durchsuchte alle Ritzen,
+
+9
+00:00:33,375 --> 00:00:38,281
+bis er letztendlich einen merkwürdigen Stein fand.
+
+10
+00:00:39,575 --> 00:00:41,700
+So war Azhdaha ganz zu Beginn.
+
+11
+00:00:42,700 --> 00:00:46,025
+Ich erhörte seinen Wunsch und zog ihn aus den Felsen.
+
+12
+00:00:48,300 --> 00:00:53,075
+Dem Herrscher über die Felsen tat dieser Steingeist leid und so zückte er sein Messer.
+
+13
+00:00:53,525 --> 00:00:58,400
+Mit unübertroffener Handwerkskunst haute er einen naturgetreuen Drachen aus dem Stein.
+
+14
+00:00:59,600 --> 00:01:01,950
+Ich gab ihm Augen, damit er die Welt erblicken konnte,
+
+15
+00:01:02,600 --> 00:01:04,450
+und habe einen Vertrag mit ihm geschlossen.
+
+16
+00:01:05,575 --> 00:01:08,025
+Mit seinen Fingern zeichnete er ihm Augen auf
+
+17
+00:01:08,400 --> 00:01:10,800
+und schneller als jede Worte donnerte es im Himmel
+
+18
+00:01:10,800 --> 00:01:14,725
+Ein lebendiger Drache stieg empor.
+
+19
+00:01:17,650 --> 00:01:20,475
+Ich erlaubte ihm, mit den Menschen auf der Erde zu leben.
+
+20
+00:01:21,325 --> 00:01:23,975
+Sollte aber der Tag kommen, an dem er die Ruhe störte,
+
+21
+00:01:23,975 --> 00:01:27,614
+würde er wieder in die Tiefe verbannt werden.
+
+22
+00:01:28,000 --> 00:01:30,825
+Der Drache begleitete den Herrscher über die Felsen sodann
+
+23
+00:01:30,825 --> 00:01:34,425
+und kämpfte an seiner Seite.
+
+24
+00:01:35,275 --> 00:01:38,150
+Es gibt ein Sprichwort, mit dem man diese Ereignisse beschreibt:
+
+25
+00:01:38,850 --> 00:01:44,825
+„Zerschmettert die Felsen, das Wasser entrinnt.“
+
+26
+00:01:45,150 --> 00:01:51,200
+„Der Drache hat Augen und ist nicht mehr blind.“
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a58eea4b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,253 --> 00:00:09,878
+Der Apparat, der die reinigende Wirkung des Wassers erhöht!
+
+2
+00:00:30,550 --> 00:00:31,486
+Dain!
+
+3
+00:00:31,486 --> 00:00:33,726
+Oh ... Ist es schon zu spät?
+
+4
+00:00:36,272 --> 00:00:37,975
+Müssen sie alle
+
+5
+00:00:38,742 --> 00:00:40,211
+in extremen Schmerzen enden?
+
+6
+00:00:41,491 --> 00:00:43,041
+Finde einen Weg,
+
+7
+00:00:43,041 --> 00:00:43,841
+damit das Ding aufhört!
+
+8
+00:01:06,079 --> 00:01:06,925
+Halfdan!
+
+9
+00:01:07,230 --> 00:01:08,111
+Wenn du das tust, wirst du ...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a58eea4b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,253 --> 00:00:09,878
+Der Apparat, der die reinigende Wirkung des Wassers erhöht!
+
+2
+00:00:30,550 --> 00:00:31,486
+Dain!
+
+3
+00:00:31,486 --> 00:00:33,726
+Oh ... Ist es schon zu spät?
+
+4
+00:00:36,272 --> 00:00:37,975
+Müssen sie alle
+
+5
+00:00:38,742 --> 00:00:40,211
+in extremen Schmerzen enden?
+
+6
+00:00:41,491 --> 00:00:43,041
+Finde einen Weg,
+
+7
+00:00:43,041 --> 00:00:43,841
+damit das Ding aufhört!
+
+8
+00:01:06,079 --> 00:01:06,925
+Halfdan!
+
+9
+00:01:07,230 --> 00:01:08,111
+Wenn du das tust, wirst du ...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d46be250
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:08,900
+Marchosius, Gott des Herdes, geboren aus einem Funken, als Steine aufeinandertrafen,
+
+2
+00:00:09,425 --> 00:00:13,275
+war für das Herdfeuer und das Leben der Menschen verantwortlich.
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:15,625
+Er war ein Gott, der die Menschen liebte.
+
+4
+00:00:17,625 --> 00:00:21,463
+Vor Jahrtausenden strebten die Menschen danach, ihren Lebensraum zu erweitern,
+
+5
+00:00:21,463 --> 00:00:26,475
+und errichteten auf den Ebenen eine Siedlung, die „Guili-Stätte“.
+
+6
+00:00:26,975 --> 00:00:29,672
+Rührend kümmerte sich der Gott des Herdes um die Menschen
+
+7
+00:00:29,672 --> 00:00:35,275
+und teilte sich auf in viele Helfer, die Nahrung und Zusammenhalt in die Haushalte brachten.
+
+8
+00:00:35,825 --> 00:00:39,325
+Doch dann entriss eine Flut ihre Heimat
+
+9
+00:00:39,657 --> 00:00:42,825
+und das Wasser zerstörte die Guili-Stätte.
+
+10
+00:00:42,825 --> 00:00:46,500
+So waren die Menschen gezwungen, weiter nach Süden an den Hafen von Liyue zu gehen.
+
+11
+00:00:49,450 --> 00:00:54,864
+Obwohl der Weg nicht weit war, wütete ein heftiger Sturm.
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+Wochenlang wichen die Adepten ihnen nicht von der Seite
+
+13
+00:00:59,325 --> 00:01:04,250
+und der Gott des Herdes bereitete ihnen in dieser Zeit ein altes Rezept zu:
+
+14
+00:01:04,250 --> 00:01:10,224
+Fladenbrot mit Fleischsoße gegen Kälte und Feuchtigkeit für unterwegs.
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,550
+Jahrhunderte später kamen erneut Katastrophen und Krankheiten auf,
+
+16
+00:01:19,925 --> 00:01:22,550
+der Gott des Herdes aber ward nicht mehr gesehen.
+
+17
+00:01:22,550 --> 00:01:26,401
+Denn er steckte all seine Kraft in das Land,
+
+18
+00:01:26,401 --> 00:01:28,425
+um die Katastrophen im Zaum zu halten.
+
+19
+00:01:28,700 --> 00:01:32,100
+Seine Kraft war verbraucht und sein Geist schwand,
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,864
+wodurch seine Ausmaße schrumpften.
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,050
+Als wir Abschied voneinander nahmen, war er nicht einmal mehr so groß wie ein Mensch.
+
+22
+00:01:40,175 --> 00:01:45,000
+Er erzählte Rex Lapis und mir von den Gerichten, die Freude bereiten, und von den Geheimnissen des Herdfeuers.
+
+23
+00:01:45,325 --> 00:01:46,825
+Dann ging er in die Berge
+
+24
+00:01:46,825 --> 00:01:50,150
+und fiel in einen tiefen Schlaf.
+
+25
+00:01:56,200 --> 00:01:59,387
+Der Gott des Herdes ging fort und Guoba ward geboren.
+
+26
+00:01:59,387 --> 00:02:05,826
+Als er erwachte, aß er die scharfen Fleischmaisbällchen, die von einer jungen Dame in Gelb auf den Opfertisch gelegt wurden.
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+Obwohl er sich nicht an seine Vergangenheit erinnerte, war er gerührt
+
+28
+00:02:10,125 --> 00:02:13,325
+und beschloss, dieser jungen Dame zu folgen.
+
+29
+00:02:14,075 --> 00:02:16,300
+Nachdem der Gott des Herdes leise verschwunden war,
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:19,850
+standen die Händler weiterhin früh auf, um ihre Waren an den Mann zu bringen.
+
+31
+00:02:19,850 --> 00:02:24,200
+Die Menschen gingen aus, um Lebensmittel zu kaufen und sie auf dem Herd zuzubereiten,
+
+32
+00:02:24,200 --> 00:02:27,825
+wie sie es zuvor tagtäglich getan hatten.
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:32,975
+Denn in Liyue war es schon immer so.
+
+34
+00:02:39,625 --> 00:02:47,025
+Mit den Gaben der Natur und der Freude der Berge sind wir gesegnet mit der Gnade des Himmels.
+
+35
+00:02:49,475 --> 00:02:55,825
+Die Jahre vergehen und die Welt hat sich verändert, aber unsere Lebensweise ist wie früher.
+
+36
+00:03:09,025 --> 00:03:15,750
+Unsere Errungenschaften bestehen über lange Zeit. Wir dürfen das Kerzenlicht nicht vergessen, das uns in der Nacht den Weg weist.
+
+37
+00:03:22,100 --> 00:03:29,375
+Gegenwart und Vergangenheit sind rasant und unser großer Plan muss in der Zukunft umgesetzt werden.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d46be250
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:08,900
+Marchosius, Gott des Herdes, geboren aus einem Funken, als Steine aufeinandertrafen,
+
+2
+00:00:09,425 --> 00:00:13,275
+war für das Herdfeuer und das Leben der Menschen verantwortlich.
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:15,625
+Er war ein Gott, der die Menschen liebte.
+
+4
+00:00:17,625 --> 00:00:21,463
+Vor Jahrtausenden strebten die Menschen danach, ihren Lebensraum zu erweitern,
+
+5
+00:00:21,463 --> 00:00:26,475
+und errichteten auf den Ebenen eine Siedlung, die „Guili-Stätte“.
+
+6
+00:00:26,975 --> 00:00:29,672
+Rührend kümmerte sich der Gott des Herdes um die Menschen
+
+7
+00:00:29,672 --> 00:00:35,275
+und teilte sich auf in viele Helfer, die Nahrung und Zusammenhalt in die Haushalte brachten.
+
+8
+00:00:35,825 --> 00:00:39,325
+Doch dann entriss eine Flut ihre Heimat
+
+9
+00:00:39,657 --> 00:00:42,825
+und das Wasser zerstörte die Guili-Stätte.
+
+10
+00:00:42,825 --> 00:00:46,500
+So waren die Menschen gezwungen, weiter nach Süden an den Hafen von Liyue zu gehen.
+
+11
+00:00:49,450 --> 00:00:54,864
+Obwohl der Weg nicht weit war, wütete ein heftiger Sturm.
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+Wochenlang wichen die Adepten ihnen nicht von der Seite
+
+13
+00:00:59,325 --> 00:01:04,250
+und der Gott des Herdes bereitete ihnen in dieser Zeit ein altes Rezept zu:
+
+14
+00:01:04,250 --> 00:01:10,224
+Fladenbrot mit Fleischsoße gegen Kälte und Feuchtigkeit für unterwegs.
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,550
+Jahrhunderte später kamen erneut Katastrophen und Krankheiten auf,
+
+16
+00:01:19,925 --> 00:01:22,550
+der Gott des Herdes aber ward nicht mehr gesehen.
+
+17
+00:01:22,550 --> 00:01:26,401
+Denn er steckte all seine Kraft in das Land,
+
+18
+00:01:26,401 --> 00:01:28,425
+um die Katastrophen im Zaum zu halten.
+
+19
+00:01:28,700 --> 00:01:32,100
+Seine Kraft war verbraucht und sein Geist schwand,
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,864
+wodurch seine Ausmaße schrumpften.
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,050
+Als wir Abschied voneinander nahmen, war er nicht einmal mehr so groß wie ein Mensch.
+
+22
+00:01:40,175 --> 00:01:45,000
+Er erzählte Rex Lapis und mir von den Gerichten, die Freude bereiten, und von den Geheimnissen des Herdfeuers.
+
+23
+00:01:45,325 --> 00:01:46,825
+Dann ging er in die Berge
+
+24
+00:01:46,825 --> 00:01:50,150
+und fiel in einen tiefen Schlaf.
+
+25
+00:01:56,200 --> 00:01:59,387
+Der Gott des Herdes ging fort und Guoba ward geboren.
+
+26
+00:01:59,387 --> 00:02:05,826
+Als er erwachte, aß er die scharfen Fleischmaisbällchen, die von einer jungen Dame in Gelb auf den Opfertisch gelegt wurden.
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+Obwohl er sich nicht an seine Vergangenheit erinnerte, war er gerührt
+
+28
+00:02:10,125 --> 00:02:13,325
+und beschloss, dieser jungen Dame zu folgen.
+
+29
+00:02:14,075 --> 00:02:16,300
+Nachdem der Gott des Herdes leise verschwunden war,
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:19,850
+standen die Händler weiterhin früh auf, um ihre Waren an den Mann zu bringen.
+
+31
+00:02:19,850 --> 00:02:24,200
+Die Menschen gingen aus, um Lebensmittel zu kaufen und sie auf dem Herd zuzubereiten,
+
+32
+00:02:24,200 --> 00:02:27,825
+wie sie es zuvor tagtäglich getan hatten.
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:32,975
+Denn in Liyue war es schon immer so.
+
+34
+00:02:39,625 --> 00:02:47,025
+Mit den Gaben der Natur und der Freude der Berge sind wir gesegnet mit der Gnade des Himmels.
+
+35
+00:02:49,475 --> 00:02:55,825
+Die Jahre vergehen und die Welt hat sich verändert, aber unsere Lebensweise ist wie früher.
+
+36
+00:03:09,025 --> 00:03:15,750
+Unsere Errungenschaften bestehen über lange Zeit. Wir dürfen das Kerzenlicht nicht vergessen, das uns in der Nacht den Weg weist.
+
+37
+00:03:22,100 --> 00:03:29,375
+Gegenwart und Vergangenheit sind rasant und unser großer Plan muss in der Zukunft umgesetzt werden.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..b998648a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,184 @@
+1
+00:00:39,100 --> 00:00:40,268
+Keqing,
+
+2
+00:00:40,500 --> 00:00:42,200
+die Sachen, die Ningguang für dich vorbereitet hat,
+
+3
+00:00:42,200 --> 00:00:43,250
+sind nun da.
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Reisender,
+
+5
+00:00:46,355 --> 00:00:47,575
+warte hier kurz auf mich
+
+6
+00:00:47,575 --> 00:00:48,775
+und geh bitte nicht weg!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+Das klingt nach etwas sehr Wichtigem!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Reisender,
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon,
+
+10
+00:01:22,769 --> 00:01:24,375
+Ningguangs private Schneiderin
+
+11
+00:01:24,375 --> 00:01:25,446
+hat eine neue formelle Kleidung
+
+12
+00:01:25,446 --> 00:01:26,884
+im exotischen Stil angefertigt.
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+Und was denkst du?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:29,675
+Sieht sie gut aus?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,600
+Na klar!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,758
+Es ist Zeit.
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Reisender,
+
+18
+00:01:38,400 --> 00:01:38,900
+jetzt kommt
+
+19
+00:01:38,900 --> 00:01:41,075
+der Höhepunkt des Laternenrituals,
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:43,225
+die große „Feuerwerksschau“.
+
+21
+00:01:54,325 --> 00:01:55,407
+Schön, oder?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:55,893
+Oha!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+Was hast du da an?
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:01,600
+Sieht ziemlich schick aus.
+
+25
+00:02:02,500 --> 00:02:05,242
+Sogar Kapitän Beidou hat ihr Lob ausgedrückt, obwohl sie schon einiges gesehen hat.
+
+26
+00:02:05,854 --> 00:02:06,575
+Diese Kleidung
+
+27
+00:02:06,575 --> 00:02:08,300
+ist wirklich etwas Außergewöhliches.
+
+28
+00:02:42,075 --> 00:02:42,808
+He!
+
+29
+00:02:43,325 --> 00:02:44,250
+Siehst du das?
+
+30
+00:02:44,550 --> 00:02:45,750
+Das Feuerwerk da in der Ferne
+
+31
+00:02:45,750 --> 00:02:47,058
+sieht wie ein Schweinchen aus.
+
+32
+00:02:47,058 --> 00:02:47,660
+Oh?
+
+33
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+Dann ist es perfekt.
+
+34
+00:03:04,763 --> 00:03:06,450
+Zeit zum Essen!
+
+35
+00:03:06,775 --> 00:03:07,727
+Rasch, rasch!
+
+36
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+Oh!
+
+37
+00:03:14,502 --> 00:03:15,225
+Zum Fest
+
+38
+00:03:15,225 --> 00:03:16,450
+soll man sich was Leckeres gönnen.
+
+39
+00:03:16,775 --> 00:03:18,039
+Hahahaha!
+
+40
+00:03:35,888 --> 00:03:36,975
+Dr. Baizhu,
+
+41
+00:03:36,975 --> 00:03:38,289
+Ein herzliches Dankeschön,
+
+42
+00:03:38,289 --> 00:03:39,739
+dass du dieses Jahr weiter im Dienst bleibst.
+
+43
+00:03:40,450 --> 00:03:41,577
+Ich tu nur meine Pflicht.
+
+44
+00:03:44,075 --> 00:03:45,954
+Das Laternenritual ...
+
+45
+00:03:53,500 --> 00:03:54,775
+Frohes Laternenritual!
+
+46
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+Alles Gute zum Laternenritual!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d91774db2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,184 @@
+1
+00:00:39,100 --> 00:00:40,268
+Keqing,
+
+2
+00:00:40,500 --> 00:00:42,200
+die Sachen, die Ningguang für dich vorbereitet hat,
+
+3
+00:00:42,200 --> 00:00:43,250
+sind nun da.
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Reisende,
+
+5
+00:00:46,355 --> 00:00:47,575
+warte hier kurz auf mich
+
+6
+00:00:47,575 --> 00:00:48,775
+und geh bitte nicht weg!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+Das klingt nach etwas sehr Wichtigem!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Reisende,
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon,
+
+10
+00:01:22,769 --> 00:01:24,375
+Ningguangs private Schneiderin
+
+11
+00:01:24,375 --> 00:01:25,446
+hat eine neue formelle Kleidung
+
+12
+00:01:25,446 --> 00:01:26,884
+im exotischen Stil angefertigt.
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+Und was denkst du?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:29,675
+Sieht sie gut aus?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,600
+Na klar!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,758
+Es ist Zeit.
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Reisende,
+
+18
+00:01:38,400 --> 00:01:38,900
+jetzt kommt
+
+19
+00:01:38,900 --> 00:01:41,075
+der Höhepunkt des Laternenrituals,
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:43,225
+die große „Feuerwerksschau“.
+
+21
+00:01:54,325 --> 00:01:55,407
+Schön, oder?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:55,893
+Oha!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+Was hast du da an?
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:01,600
+Sieht ziemlich schick aus.
+
+25
+00:02:02,500 --> 00:02:05,242
+Sogar Kapitän Beidou hat ihr Lob ausgedrückt, obwohl sie schon einiges gesehen hat.
+
+26
+00:02:05,854 --> 00:02:06,575
+Diese Kleidung
+
+27
+00:02:06,575 --> 00:02:08,300
+ist wirklich etwas Außergewöhliches.
+
+28
+00:02:42,075 --> 00:02:42,808
+He!
+
+29
+00:02:43,325 --> 00:02:44,250
+Siehst du das?
+
+30
+00:02:44,550 --> 00:02:45,750
+Das Feuerwerk da in der Ferne
+
+31
+00:02:45,750 --> 00:02:47,058
+sieht wie ein Schweinchen aus.
+
+32
+00:02:47,058 --> 00:02:47,660
+Oh?
+
+33
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+Dann ist es perfekt.
+
+34
+00:03:04,763 --> 00:03:06,450
+Zeit zum Essen!
+
+35
+00:03:06,775 --> 00:03:07,727
+Rasch, rasch!
+
+36
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+Oh!
+
+37
+00:03:14,502 --> 00:03:15,225
+Zum Fest
+
+38
+00:03:15,225 --> 00:03:16,450
+soll man sich was Leckeres gönnen.
+
+39
+00:03:16,775 --> 00:03:18,039
+Hahahaha!
+
+40
+00:03:35,888 --> 00:03:36,975
+Dr. Baizhu,
+
+41
+00:03:36,975 --> 00:03:38,289
+Ein herzliches Dankeschön,
+
+42
+00:03:38,289 --> 00:03:39,739
+dass du dieses Jahr weiter im Dienst bleibst.
+
+43
+00:03:40,450 --> 00:03:41,577
+Ich tu nur meine Pflicht.
+
+44
+00:03:44,075 --> 00:03:45,954
+Das Laternenritual ...
+
+45
+00:03:53,500 --> 00:03:54,775
+Frohes Laternenritual!
+
+46
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+Alles Gute zum Laternenritual!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_MDAQ019_DragonInCity_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MDAQ019_DragonInCity_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..c5a1d5f1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MDAQ019_DragonInCity_DE.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+Der Himmel ...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_MDAQ071_Davalin_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MDAQ071_Davalin_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..0f814223d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MDAQ071_Davalin_DE.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,350 --> 00:00:04,350
+Hier bricht gleich alles zusammen!
+
+2
+00:00:29,142 --> 00:00:31,525
+Wir sind lange nicht mehr so zusammen geflogen.
+
+3
+00:00:31,925 --> 00:00:33,098
+Dvalin
+
+4
+00:00:33,450 --> 00:00:37,000
+Warum ...
+
+5
+00:00:37,413 --> 00:00:41,775
+Warum hast du mich nicht wieder aufgefordert zu beschützen?
+
+6
+00:00:41,775 --> 00:00:44,166
+Ich will nicht, dass du auf den Orden des Abgrunds hörst.
+
+7
+00:00:44,166 --> 00:00:47,560
+Aber das heißt nicht, dass du auch auf mich hören musst, Dvalin.
+
+8
+00:00:48,223 --> 00:00:50,975
+Wenn ein Gott von jemandem Freiheit verlangt,
+
+9
+00:00:50,975 --> 00:00:53,381
+kann das keine echte Freiheit sein.
+
+10
+00:00:58,556 --> 00:01:03,639
+Ist das ... die Kraft derer, die dem Anemo-Archon dienen?
+
+11
+00:01:04,300 --> 00:01:07,699
+Ich bin doch keiner der Vier Winde mehr …
+
+12
+00:01:08,210 --> 00:01:09,701
+Selbst ohne diesen Titel
+
+13
+00:01:09,701 --> 00:01:11,701
+hast du mich beschützt.
+
+14
+00:01:13,025 --> 00:01:15,125
+Von heute an wirst du meinen Segen haben
+
+15
+00:01:15,125 --> 00:01:17,911
+und in vollkommener Freiheit fliegen.
+
+16
+00:01:25,443 --> 00:01:28,534
+Und so wurde die Gefahr durch den Drachen gebannt.
+
+17
+00:01:29,125 --> 00:01:32,646
+Ich habe den Bewohnern von Mondstadt im Namen des Ritterordens erklärt, was vorgefallen ist.
+
+18
+00:01:32,646 --> 00:01:34,950
+Das Problem ist somit offiziell gelöst.
+
+19
+00:01:34,950 --> 00:01:35,850
+In den Augen der Bevölkerung
+
+20
+00:01:35,850 --> 00:01:38,627
+hat Sturmschrecken Mondstadt ohne Vorwarnung angegriffen
+
+21
+00:01:38,627 --> 00:01:41,100
+und ist danach spurlos verschwunden.
+
+22
+00:01:41,100 --> 00:01:44,675
+Das muss sehr verwirrend für die Leute sein.
+
+23
+00:01:44,675 --> 00:01:47,849
+Die Windrichtung kann sich jederzeit ändern.
+
+24
+00:01:48,050 --> 00:01:49,475
+Eines Tages
+
+25
+00:01:49,475 --> 00:01:52,210
+wird uns der Wind in eine noch bessere Zukunft tragen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..ae7f604b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+Meine Geschichte ...
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Ja.
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Darauf hätte ich früher kommen sollen.
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+Das misslungene Werk in dem Drachenbauch.
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+Dies
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+ist erst der Anfang der ganzen Geschichte.
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Wenn wir unsere Plätze tauschten,
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+wärest du derjenige, der das alles am Anfang überlebte,
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+während ich das klägliche Resultat eines gescheiterten Experiments wäre,
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+der Versager, der den Plan des „Urmenschen“ blamierte.
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+Dann wäre ich bestimmt auch wild darauf, dich zu ersetzen.
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+Ich würde mein Aussehen ebenfalls so ändern, dass ich aussähe wie du.
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+Ich würde mir deine Alchimie zu eigen machen
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+und damit wundersame Wesen erschaffen,
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+um deine Aufmerksamkeit darauf zu lenken.
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Derweil würde ich deine Schwäche aufspüren
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+und, wenn sich die Gelegenheit ergibt, dich eliminieren,
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+mitsamt dem Reisenden, der meinen Plan durchschauen kann.
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+Nur so
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+könnte ich das Vergnügen auskosten,
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+das Vergnügen, auf dieser Welt geboren zu werden.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..8501db2b8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+Meine Geschichte ...
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Ja.
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Darauf hätte ich früher kommen sollen.
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+Das misslungene Werk in dem Drachenbauch.
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+Dies
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+ist erst der Anfang der ganzen Geschichte.
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Wenn wir unsere Plätze tauschten,
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+wärest du derjenige, der das alles am Anfang überlebte,
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+während ich das klägliche Resultat eines gescheiterten Experiments wäre,
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+der Versager, der den Plan des „Urmenschen“ blamierte.
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+Dann wäre ich bestimmt auch wild darauf, dich zu ersetzen.
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+Ich würde mein Aussehen ebenfalls so ändern, dass ich aussähe wie du.
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+Ich würde mir deine Alchimie zu eigen machen
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+und damit wundersame Wesen erschaffen,
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+um deine Aufmerksamkeit darauf zu lenken.
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Derweil würde ich deine Schwäche aufspüren
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+und, wenn sich die Gelegenheit ergibt, dich eliminieren,
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+mitsamt der Reisenden, die meinen Plan durchschauen kann.
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+Nur so
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+könnte ich das Vergnügen auskosten,
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+das Vergnügen, auf dieser Welt geboren zu werden.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2b9738cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo!? Was ist ...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Noch ist es nicht zu Ende.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2b9738cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo!? Was ist ...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Noch ist es nicht zu Ende.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_WDLQ004_VentiLegends_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_WDLQ004_VentiLegends_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..24b5419a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_WDLQ004_VentiLegends_DE.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,384 --> 00:00:03,392
+Diese Geschichte handelt im „alten Mondstadt“.
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,575
+In dieser von Tyrannen beherrschten Stadt kannte ich einen jungen Mann.
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:12,300
+Er verstand das Spiel mit der Leier und schrieb seine eigenen Lieder.
+
+4
+00:00:13,475 --> 00:00:18,368
+Doch er lebte innerhalb der Windmauern und erblickte nie den blauen Himmel.
+
+5
+00:00:19,072 --> 00:00:21,376
+„Wie gern ich die Vögel beim Fliegen beobachten würde!“
+
+6
+00:00:21,760 --> 00:00:25,125
+Seine Augen glänzen vor Entschlossenheit,
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,800
+seine Stimme aber wurde vom Sausen des Windes übertönt.
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,408
+Denn der Sturm trug nur den Lobgesang weiter und sonst keinen Ton.
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+Der wahre Himmel, die Gedichte und Lieder außerhalb dieses Käfigs ...
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+Sind sie es nicht wert, für diese Sehnsucht zu kämpfen?
+
+11
+00:00:43,520 --> 00:00:45,632
+So sprach der junge Mann zu mir,
+
+12
+00:00:46,016 --> 00:00:50,496
+„Komm mit mir! Vertreiben wir die Tyrannen und zerschlagen die Windmauern!“
+
+13
+00:00:51,008 --> 00:00:53,056
+Die Fahne des Widerstands trug er,
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,192
+während ich mit ihm in den Kampf um die Freiheit zog.
+
+15
+00:00:56,640 --> 00:00:59,328
+Wir brachen den Käfig entzwei und siegten.
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,680
+Die Ahnentafeln brachen, die Winde wirbelten und die Lande bebten.
+
+17
+00:01:05,856 --> 00:01:09,000
+Im aufgewirbelten Staub erblickten wir das Ende der Tyrannei.
+
+18
+00:01:10,144 --> 00:01:13,728
+In der glühenden Asche sahen wir den Sturz der Türme.
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,784
+Dies war der Anfang des „neuen Mondstadts“.
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:23,264
+Seit jeher nahm nie wieder jemand den Thron ein.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..d86bfb15f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_DE.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,400 --> 00:00:07,000
+In alten Zeiten wüteten Krankheit und Dämonen im Lande Liyue.
+
+2
+00:00:08,125 --> 00:00:11,525
+Verrottende Kadaver besiegter Götter und ihr rachsüchtiger Zorn
+
+3
+00:00:11,525 --> 00:00:15,575
+verfluchten die Welt und manifestierten sich in teuflischen Formen.
+
+4
+00:00:16,100 --> 00:00:18,600
+Als die rastlosen Dämonen,
+
+5
+00:00:18,600 --> 00:00:21,525
+Krankheiten, Monster und Mutationen das Land befielen,
+
+6
+00:00:23,725 --> 00:00:28,325
+rief Rex Lapis seine Yakshas dazu auf, das Land zu läutern.
+
+7
+00:00:29,850 --> 00:00:34,075
+Sie schworen Rex Lapis einen Eid: Töten für Recht und Ordnung.
+
+8
+00:00:34,075 --> 00:00:38,325
+Das Böse durch den Kampf zu beseitigen, dem widmen wir unser ganzes Leben.
+
+9
+00:00:38,900 --> 00:00:42,400
+Nach Ewigkeiten des Blutvergießens lag das Gewicht des Karmas
+
+10
+00:00:42,400 --> 00:00:46,375
+zu schwer auf ihren Schultern und Hass vergiftete ihre Seelen
+
+11
+00:00:46,750 --> 00:00:49,300
+Angst trieb sie in den Wahnsinn
+
+12
+00:00:49,300 --> 00:00:51,500
+und brachte sie entweder gegeneinander auf
+
+13
+00:00:51,500 --> 00:00:54,150
+oder stürzte sie in endlose Dunkelheit.
+
+14
+00:00:55,025 --> 00:00:57,434
+Von den fünf adeptischen Yakshas
+
+15
+00:00:57,675 --> 00:01:02,325
+stahl sich der Tod drei und der vierte verschwand ohne eine Spur.
+
+16
+00:01:02,875 --> 00:01:05,100
+Nach einem Jahrhundert voller Katastrophen
+
+17
+00:01:05,100 --> 00:01:10,453
+überlebte nur ein einziger „Dämonenbändiger“ in der Welt der Sterblichen.
+
+18
+00:01:10,925 --> 00:01:13,269
+Und nur in Mondlicht erhellten Nächten
+
+19
+00:01:13,550 --> 00:01:18,261
+im flackernden Licht der Guyun-Türme und zum Klang der Flöte im Dihua-Moor
+
+20
+00:01:18,261 --> 00:01:20,261
+kann man noch heute seinen Schatten sehen ...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part1_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part1_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..a919f1bed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part1_DE.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,325 --> 00:00:04,541
+Ihr seid einfach so hergekommen?
+
+2
+00:00:04,541 --> 00:00:06,268
+Aus einer anderen Welt?
+
+3
+00:00:12,350 --> 00:00:14,450
+Als ihr diese Welt verlassen
+
+4
+00:00:14,450 --> 00:00:16,725
+und in die nächste Welt gehen wolltet ...
+
+5
+00:00:16,725 --> 00:00:19,105
+hat euch eine fremde Gottheit
+
+6
+00:00:19,105 --> 00:00:21,026
+aufgehalten?
+
+7
+00:00:23,900 --> 00:00:28,125
+Fremde, eure Reise wird hier ein Ende finden.
+
+8
+00:00:30,781 --> 00:00:31,805
+Wer bist du?
+
+9
+00:00:32,182 --> 00:00:34,575
+Der Hüter der himmlischen Ordnung,
+
+10
+00:00:34,575 --> 00:00:37,325
+der die Anmaßungen der Menschen vergilt.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..16343013d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+Lumine!
+
+2
+00:00:30,341 --> 00:00:32,012
+Warte, geh nicht!
+
+3
+00:00:32,012 --> 00:00:33,481
+Gib mir meine Schwester zu...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d08fe8c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,282 --> 00:00:04,925
+Aether!
+
+2
+00:00:30,365 --> 00:00:31,866
+Warte, geh nicht!
+
+3
+00:00:32,517 --> 00:00:33,651
+Gib mir meinen Bruder zu...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/MDAQ041_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/MDAQ041_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..cadde53ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/MDAQ041_DE.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,450 --> 00:00:05,700
+Diese Geschichte handelt in grauer Vorzeit,
+
+2
+00:00:06,450 --> 00:00:09,850
+als die Götter noch auf der Erde wandelten.
+
+3
+00:00:10,300 --> 00:00:13,675
+Ein Drache stieg aus dem Himmel herab,
+
+4
+00:00:13,675 --> 00:00:16,164
+neugierig auf diese unbekannte Welt.
+
+5
+00:00:16,500 --> 00:00:19,293
+Der Drache suchte nach Antworten,
+
+6
+00:00:19,293 --> 00:00:21,875
+konnte die Rätsel dieser Welt jedoch nicht lösen.
+
+7
+00:00:23,275 --> 00:00:26,075
+Der Sänger des Windes strich die Seiten seiner Leier
+
+8
+00:00:26,675 --> 00:00:30,200
+und die heilige Leier – Der Himmel – antwortete ihm.
+
+9
+00:00:30,532 --> 00:00:33,175
+Wie ein neugieriges Kind flog der Drache durch die Lüfte,
+
+10
+00:00:33,175 --> 00:00:36,200
+frei von Sorgen und Argwohn bis zu diesem Tage.
+
+11
+00:00:37,650 --> 00:00:40,775
+Er lauschte den Liedern und lernte, sie zu singen,
+
+12
+00:00:41,537 --> 00:00:44,675
+um sein Innerstes ausdrücken zu können.
+
+13
+00:00:45,450 --> 00:00:48,105
+Der Sänger und der Drache wurden zur Legende,
+
+14
+00:00:49,025 --> 00:00:52,050
+finstere Zeiten aber rückten näher.
+
+15
+00:00:52,850 --> 00:00:56,600
+Der Löwenzahn verschwand und die Fahne des Falken ruhte,
+
+16
+00:00:57,600 --> 00:01:00,583
+als ein böser Drache nach Mondstadt kam.
+
+17
+00:01:02,375 --> 00:01:05,400
+Der dunkle Schatten des Bösen breitete sich über der Kathedrale aus
+
+18
+00:01:06,200 --> 00:01:10,025
+und der Barde sang Lieder voller Trauer.
+
+19
+00:01:11,175 --> 00:01:14,086
+Dies hörte der alte Drache und kam zu Hilfe.
+
+20
+00:01:14,901 --> 00:01:18,802
+In einem heftigen Sturm kämpften beide Drachen gegeneinander.
+
+21
+00:01:22,825 --> 00:01:27,005
+Erschöpft und vergiftet fiel der Himmelsdrachen in einen tiefen Schlaf,
+
+22
+00:01:28,933 --> 00:01:32,944
+aus dem er nach vielen Jahren erwachte.
+
+23
+00:01:34,450 --> 00:01:37,975
+„Warum hassen mich die Menschen dieser Zeit?“
+
+24
+00:01:39,275 --> 00:01:41,226
+Die heilige Leier aber antwortete nicht mehr.
+
+25
+00:01:44,394 --> 00:01:47,966
+Trauer und Zorn, neues Leben und altes Gift
+
+26
+00:01:48,650 --> 00:01:52,050
+formten Tränen, die der Drache vergoss.
+
+27
+00:01:53,550 --> 00:01:57,400
+Allein und ohne seine Lieder grämte sich der Drache
+
+28
+00:01:58,258 --> 00:02:02,774
+und die heilige Leier konnte nicht mehr sprechen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ee20140b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_DE.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:12,992 --> 00:00:18,688
+Eure Hoheit ... Euer getreuer Diener hat erneut gesiegt.
+
+2
+00:00:19,456 --> 00:00:22,144
+Sobald Euer Reich erneut erblüht,
+
+3
+00:00:22,720 --> 00:00:25,920
+werden wir diesen Ruhm teilen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/OpeningSequence_Boy_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/OpeningSequence_Boy_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..44bab8198
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/OpeningSequence_Boy_DE.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Du erwachst aus der Kälte und trägst große Hoffnung für diese Welt in dir.
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Nach dem Öffnen deiner Augen erblickst du aber deine in Ketten gelegte Schwester.
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Eine fremde Gottheit steigt vom Himmel herab und entführt deine einzige Verwandte.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+All deine Anstrengungen sind umsonst, denn diese Gottheit lässt dich in einen tiefen Albtraum versinken.
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Bei deinem Erwachen stellst du fest, dass sich die Welt vollkommen verändert hat.
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Wie viele Jahre musst du wohl geschlafen haben?
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Ganz allein machst du dich auf die Reise
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+auf der Suche nach der Gottheit, die du erblickt hast.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/OpeningSequence_Girl_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/OpeningSequence_Girl_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..65f32bd4d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/OpeningSequence_Girl_DE.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Du erwachst aus der Kälte und trägst große Hoffnung für diese Welt in dir.
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Nach dem Öffnen deiner Augen erblickst du aber deinen in Ketten gelegten Bruder.
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Eine fremde Gottheit steigt vom Himmel herab und entführt deinen einzigen Verwandten.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+All deine Anstrengungen sind umsonst, denn diese Gottheit lässt dich in einen tiefen Albtraum versinken.
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Bei deinem Erwachen stellst du fest, dass sich die Welt vollkommen verändert hat.
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Wie viele Jahre musst du wohl geschlafen haben?
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Ganz allein machst du dich auf die Reise
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+auf der Suche nach der Gottheit, die du erblickt hast.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/Title_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/Title_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2fc4b552
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/Title_DE.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:00,896 --> 00:00:02,896
+Nachdem die Welt zusammengebrochen war,
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+fielen zwei Meteoriten vom Himmel herab.
+
+3
+00:00:07,325 --> 00:00:09,325
+Einer der Zwillinge, die in diese Welt kamen,
+
+4
+00:00:09,325 --> 00:00:12,125
+ist dabei zu erwachen.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/DE/battlePass_DE.txt b/Resources/Subtitle/DE/battlePass_DE.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6faf7d20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/DE/battlePass_DE.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:06,900
+Es war einmal ein glanzvolles Königreich, dessen Kronprinzessin
+
+2
+00:00:06,900 --> 00:00:13,550
+auf der Suche nach der Perle der Schöpfung ins Reich der Finsternis ging.
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:19,525
+Doch während sie nach der Perle suchte,
+
+4
+00:00:22,144 --> 00:00:26,624
+schwand langsam ihr Gedächtnis und sie wurde getäuscht.
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:31,150
+Letztendlich glaubte sie, die Königin des Reichs der Finsternis zu sein.
+
+6
+00:00:33,152 --> 00:00:39,250
+Doch verzweifle nicht! Der Prinz ist aufgebrochen, das Vorhaben zu vollenden.
+
+7
+00:00:39,800 --> 00:00:45,950
+Dies ist die Geschichte deiner Reise, über die die Nachwelt Lieder singen wird.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Ambor_Readings_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Ambor_Readings_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dbc68b39f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Ambor_Readings_EN.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,525 --> 00:00:06,875
+When the first wisp of wind brushed across the land
+
+2
+00:00:07,175 --> 00:00:10,500
+Birds that yearned for the sky had wings
+
+3
+00:00:10,925 --> 00:00:13,125
+But no way to fly
+
+4
+00:00:15,375 --> 00:00:17,947
+They asked the Anemo God:
+
+5
+00:00:17,947 --> 00:00:20,500
+"How can we reach the heavens?"
+
+6
+00:00:20,775 --> 00:00:23,500
+To which the Anemo God replied:
+
+7
+00:00:23,825 --> 00:00:28,000
+"You have yet to find that which is most important"
+
+8
+00:00:28,475 --> 00:00:32,300
+As the God spoke, the wind thrust the seeds of a dandelion
+
+9
+00:00:32,300 --> 00:00:34,125
+High into the sky
+
+10
+00:00:34,825 --> 00:00:36,850
+The birds thrust out their wings
+
+11
+00:00:37,125 --> 00:00:40,003
+But the breeze was all too mild
+
+12
+00:00:40,250 --> 00:00:43,825
+Leaving them to stumble across the earth
+
+13
+00:00:44,275 --> 00:00:45,800
+So they went to the gorge
+
+14
+00:00:46,150 --> 00:00:50,103
+Where the wind showed off its wild and incomparable strength
+
+15
+00:00:50,925 --> 00:00:53,425
+They threw themselves off the cliff
+
+16
+00:00:53,425 --> 00:00:56,853
+And flapped their wings amongst the howling winds
+
+17
+00:00:56,853 --> 00:01:01,103
+Until they were able to fly freely in the sky
+
+18
+00:01:01,900 --> 00:01:04,975
+To the Anemo God they went, to gleefully say:
+
+19
+00:01:05,400 --> 00:01:09,650
+"We understand now! All we needed was a stronger wind to fly"
+
+20
+00:01:10,150 --> 00:01:12,225
+In reply the Anemo God said:
+
+21
+00:01:12,525 --> 00:01:15,928
+"What you lacked was not wind, but courage"
+
+22
+00:01:16,175 --> 00:01:21,850
+"It is courage that has allowed you to become the first flying birds of this world"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_102106_Summon_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102106_Summon_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0837dc30
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102106_Summon_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,150 --> 00:00:30,375
+Hahahahaha! Let's see — will the nation that has lost its deity
+
+2
+00:00:30,375 --> 00:00:32,969
+Be swallowed up by an ancient malice once more?
+
+3
+00:00:33,400 --> 00:00:36,380
+If you wish to drown together with the people of Liyue
+
+4
+00:00:36,515 --> 00:00:38,895
+You're free to stay and enjoy the show!
+
+5
+00:00:44,062 --> 00:00:46,046
+Huh? He—He's already gone!
+
+6
+00:00:46,300 --> 00:00:48,120
+That guy is fast...
+
+7
+00:00:50,350 --> 00:00:52,675
+Wha—What's going on!?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_102106_Summon_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102106_Summon_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0837dc30
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102106_Summon_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,150 --> 00:00:30,375
+Hahahahaha! Let's see — will the nation that has lost its deity
+
+2
+00:00:30,375 --> 00:00:32,969
+Be swallowed up by an ancient malice once more?
+
+3
+00:00:33,400 --> 00:00:36,380
+If you wish to drown together with the people of Liyue
+
+4
+00:00:36,515 --> 00:00:38,895
+You're free to stay and enjoy the show!
+
+5
+00:00:44,062 --> 00:00:46,046
+Huh? He—He's already gone!
+
+6
+00:00:46,300 --> 00:00:48,120
+That guy is fast...
+
+7
+00:00:50,350 --> 00:00:52,675
+Wha—What's going on!?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d21de0451
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,225 --> 00:00:51,300
+The Fatui!
+
+2
+00:00:51,300 --> 00:00:53,350
+They're attacking the Guizhong Ballista!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..d21de0451
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,225 --> 00:00:51,300
+The Fatui!
+
+2
+00:00:51,300 --> 00:00:53,350
+They're attacking the Guizhong Ballista!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_102205_AfterBattle_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102205_AfterBattle_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb93acb65
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102205_AfterBattle_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:09,100
+The interlopers are no more
+
+2
+00:00:09,100 --> 00:00:11,875
+Now we may commit ourselves fully!
+
+3
+00:00:28,000 --> 00:00:29,554
+Ah! It's working!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,375
+We just need to keep this up!
+
+5
+00:01:18,525 --> 00:01:19,648
+Be careful now
+
+6
+00:01:20,250 --> 00:01:22,452
+The Guizhong Ballista is destroyed...
+
+7
+00:01:22,452 --> 00:01:25,218
+Without its covering fire, retaliation shall be difficult
+
+8
+00:01:25,450 --> 00:01:28,050
+But the Jade Chamber is our last line of defense!
+
+9
+00:01:28,050 --> 00:01:30,659
+We can't give another inch... no matter what...
+
+10
+00:01:32,050 --> 00:01:34,675
+I have... another idea
+
+11
+00:01:35,550 --> 00:01:37,740
+What do you mean, Lady Ningguang?
+
+12
+00:01:38,500 --> 00:01:40,350
+I'll sacrifice the Jade Chamber
+
+13
+00:01:41,225 --> 00:01:42,875
+What is the meaning of this?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,900
+...I understand
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Traveler, lend me a hand
+
+16
+00:01:51,775 --> 00:01:53,400
+Farewell, old friend...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:56,125
+...Goodbye for now
+
+18
+00:01:56,125 --> 00:01:58,225
+Let us meet again in the future
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_102205_AfterBattle_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102205_AfterBattle_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..eb93acb65
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_102205_AfterBattle_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:09,100
+The interlopers are no more
+
+2
+00:00:09,100 --> 00:00:11,875
+Now we may commit ourselves fully!
+
+3
+00:00:28,000 --> 00:00:29,554
+Ah! It's working!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,375
+We just need to keep this up!
+
+5
+00:01:18,525 --> 00:01:19,648
+Be careful now
+
+6
+00:01:20,250 --> 00:01:22,452
+The Guizhong Ballista is destroyed...
+
+7
+00:01:22,452 --> 00:01:25,218
+Without its covering fire, retaliation shall be difficult
+
+8
+00:01:25,450 --> 00:01:28,050
+But the Jade Chamber is our last line of defense!
+
+9
+00:01:28,050 --> 00:01:30,659
+We can't give another inch... no matter what...
+
+10
+00:01:32,050 --> 00:01:34,675
+I have... another idea
+
+11
+00:01:35,550 --> 00:01:37,740
+What do you mean, Lady Ningguang?
+
+12
+00:01:38,500 --> 00:01:40,350
+I'll sacrifice the Jade Chamber
+
+13
+00:01:41,225 --> 00:01:42,875
+What is the meaning of this?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,900
+...I understand
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Traveler, lend me a hand
+
+16
+00:01:51,775 --> 00:01:53,400
+Farewell, old friend...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:56,125
+...Goodbye for now
+
+18
+00:01:56,125 --> 00:01:58,225
+Let us meet again in the future
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a2c112c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,525 --> 00:00:50,300
+Capable of using elemental energy without a Vision...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,825
+You are an exception, it appears
+
+3
+00:00:56,825 --> 00:01:00,350
+Exceptions... the enemy of Eternity
+
+4
+00:01:22,650 --> 00:01:25,100
+You will be inlaid upon this statue
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ead8759ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,550 --> 00:00:50,425
+Capable of using elemental energy without a Vision...
+
+2
+00:00:51,750 --> 00:00:54,975
+You are an exception, it appears
+
+3
+00:00:56,675 --> 00:01:00,775
+Exceptions... the enemy of Eternity
+
+4
+00:01:22,725 --> 00:01:25,250
+You will be inlaid upon this statue
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1a8fc99e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:11,300 --> 00:00:12,725
+Wake up, wake up!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+Sh—Shogun... Who... was that?
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Seize him under the decree
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+Next time, I will strike twice
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a2f4f039a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:11,350 --> 00:00:12,975
+Wake up, wake up!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+Sh—Shogun... Who... was that?
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Seize her under the decree
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+Next time, I will strike twice
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_200919_SHG_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200919_SHG_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5edc2b941
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200919_SHG_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,027 --> 00:00:21,902
+Now!
+
+2
+00:00:22,418 --> 00:00:24,493
+Chaaaarge!!!
+
+3
+00:00:32,000 --> 00:00:33,952
+Stand firm, hold the line!
+
+4
+00:00:55,557 --> 00:00:56,679
+Her Excellency!
+
+5
+00:01:02,763 --> 00:01:04,846
+The wait is over my comrades
+
+6
+00:01:04,846 --> 00:01:06,947
+Now is our moment!
+
+7
+00:01:08,023 --> 00:01:10,498
+Heh, calm as the breeze, my lady
+
+8
+00:01:13,699 --> 00:01:16,173
+I just hope you can afford all these mercs you've gathered
+
+9
+00:01:22,177 --> 00:01:22,991
+Kazuha!
+
+10
+00:01:23,390 --> 00:01:24,782
+We meet again, old friend
+
+11
+00:01:34,569 --> 00:01:37,133
+Tch... All forces, retreat!
+
+12
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_200919_SHG_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200919_SHG_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5edc2b941
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_200919_SHG_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,027 --> 00:00:21,902
+Now!
+
+2
+00:00:22,418 --> 00:00:24,493
+Chaaaarge!!!
+
+3
+00:00:32,000 --> 00:00:33,952
+Stand firm, hold the line!
+
+4
+00:00:55,557 --> 00:00:56,679
+Her Excellency!
+
+5
+00:01:02,763 --> 00:01:04,846
+The wait is over my comrades
+
+6
+00:01:04,846 --> 00:01:06,947
+Now is our moment!
+
+7
+00:01:08,023 --> 00:01:10,498
+Heh, calm as the breeze, my lady
+
+8
+00:01:13,699 --> 00:01:16,173
+I just hope you can afford all these mercs you've gathered
+
+9
+00:01:22,177 --> 00:01:22,991
+Kazuha!
+
+10
+00:01:23,390 --> 00:01:24,782
+We meet again, old friend
+
+11
+00:01:34,569 --> 00:01:37,133
+Tch... All forces, retreat!
+
+12
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e104b3ed7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,505 --> 00:00:40,614
+Ahoy, there!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e104b3ed7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,505 --> 00:00:40,614
+Ahoy, there!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..069277ef9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+This sound...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+Whoa, an earthquake!
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+What's happening!?
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+It's a whole bunch of islands!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..069277ef9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+This sound...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+Whoa, an earthquake!
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+What's happening!?
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+It's a whole bunch of islands!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a00428ad9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,336 --> 00:00:08,119
+The Windblume Festival originated in the "Crown of the North, the City of Freedom"
+
+2
+00:00:08,825 --> 00:00:12,675
+We gotta bring enough supplies this time, otherwise you'll go hungry again!
+
+3
+00:00:16,450 --> 00:00:18,473
+So, if you're asking me...
+
+4
+00:00:19,125 --> 00:00:21,450
+On official business? We're grateful to you
+
+5
+00:00:21,563 --> 00:00:22,822
+As are we to you
+
+6
+00:00:22,944 --> 00:00:25,700
+Funny, we haven't gotten together for a meal in a while
+
+7
+00:00:25,700 --> 00:00:27,257
+It's been so busy lately...
+
+8
+00:00:27,257 --> 00:00:29,578
+What should we do, on this day?
+
+9
+00:00:30,046 --> 00:00:31,158
+Mr. Albedo!
+
+10
+00:00:32,270 --> 00:00:33,610
+How is the research going?
+
+11
+00:00:33,976 --> 00:00:35,369
+We've had a few issues...
+
+12
+00:00:35,491 --> 00:00:37,642
+Have a look at this. Now, we think...
+
+13
+00:00:38,142 --> 00:00:41,000
+Of course, any good tavern offers bar snacks
+
+14
+00:00:41,557 --> 00:00:42,235
+Really?
+
+15
+00:00:42,750 --> 00:00:45,888
+How should we do it? Who should we do it for?
+
+16
+00:00:47,953 --> 00:00:50,861
+Quietly? Or boldly?
+
+17
+00:00:53,341 --> 00:00:56,273
+Make the first move? Or trust to chance?
+
+18
+00:00:57,055 --> 00:00:59,621
+Aaaah... Look out!
+
+19
+00:01:01,600 --> 00:01:03,066
+Sorry, so sorry!
+
+20
+00:01:05,778 --> 00:01:07,599
+My answer is this:
+
+21
+00:01:08,025 --> 00:01:12,449
+So long as we can both share fond memories, it doesn't matter
+
+22
+00:01:12,450 --> 00:01:13,825
+Let the heart decide
+
+23
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a00428ad9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,336 --> 00:00:08,119
+The Windblume Festival originated in the "Crown of the North, the City of Freedom"
+
+2
+00:00:08,825 --> 00:00:12,675
+We gotta bring enough supplies this time, otherwise you'll go hungry again!
+
+3
+00:00:16,450 --> 00:00:18,473
+So, if you're asking me...
+
+4
+00:00:19,125 --> 00:00:21,450
+On official business? We're grateful to you
+
+5
+00:00:21,563 --> 00:00:22,822
+As are we to you
+
+6
+00:00:22,944 --> 00:00:25,700
+Funny, we haven't gotten together for a meal in a while
+
+7
+00:00:25,700 --> 00:00:27,257
+It's been so busy lately...
+
+8
+00:00:27,257 --> 00:00:29,578
+What should we do, on this day?
+
+9
+00:00:30,046 --> 00:00:31,158
+Mr. Albedo!
+
+10
+00:00:32,270 --> 00:00:33,610
+How is the research going?
+
+11
+00:00:33,976 --> 00:00:35,369
+We've had a few issues...
+
+12
+00:00:35,491 --> 00:00:37,642
+Have a look at this. Now, we think...
+
+13
+00:00:38,142 --> 00:00:41,000
+Of course, any good tavern offers bar snacks
+
+14
+00:00:41,557 --> 00:00:42,235
+Really?
+
+15
+00:00:42,750 --> 00:00:45,888
+How should we do it? Who should we do it for?
+
+16
+00:00:47,953 --> 00:00:50,861
+Quietly? Or boldly?
+
+17
+00:00:53,341 --> 00:00:56,273
+Make the first move? Or trust to chance?
+
+18
+00:00:57,055 --> 00:00:59,621
+Aaaah... Look out!
+
+19
+00:01:01,600 --> 00:01:03,066
+Sorry, so sorry!
+
+20
+00:01:05,778 --> 00:01:07,599
+My answer is this:
+
+21
+00:01:08,025 --> 00:01:12,449
+So long as we can both share fond memories, it doesn't matter
+
+22
+00:01:12,450 --> 00:01:13,825
+Let the heart decide
+
+23
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ae2d4b0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_EN.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:00,975 --> 00:00:02,925
+He was once a good friend of mine
+
+2
+00:00:03,475 --> 00:00:06,368
+One day, he asked me about a sword art of which he had heard
+
+3
+00:00:06,368 --> 00:00:07,834
+The Musou no Hitotachi
+
+4
+00:00:08,704 --> 00:00:09,750
+I told him
+
+5
+00:00:09,750 --> 00:00:12,925
+It can only be witnessed when "divine punishment" is administered
+
+6
+00:00:13,600 --> 00:00:16,800
+It is the pinnacle of the Raiden Shogun's skill
+
+7
+00:00:17,300 --> 00:00:19,500
+A symbol of ultimate power
+
+8
+00:00:21,250 --> 00:00:25,250
+But he replied: "There must be one who can withstand it"
+
+9
+00:00:26,050 --> 00:00:29,800
+"There will always be those who dare to brave the lightning's glow"
+
+10
+00:00:32,925 --> 00:00:35,875
+Then, the Vision Hunt Decree arrived
+
+11
+00:00:37,225 --> 00:00:39,800
+Peoples' aspirations were stripped away
+
+12
+00:00:39,800 --> 00:00:44,521
+As the Raiden Shogun began to construct her ideal of "eternity"
+
+13
+00:00:45,925 --> 00:00:48,125
+While I was fleeing from place to place
+
+14
+00:00:48,675 --> 00:00:51,600
+I heard that my friend had challenged the Vision Hunters
+
+15
+00:00:51,600 --> 00:00:53,200
+To a duel before the throne
+
+16
+00:00:56,375 --> 00:00:58,833
+A solemn yet brutal challenge
+
+17
+00:00:58,986 --> 00:01:04,759
+The defeated face divine punishment, while the victors gain a second chance
+
+18
+00:01:05,575 --> 00:01:08,845
+Perhaps he thought he of all people should make a stand
+
+19
+00:01:10,150 --> 00:01:13,000
+Coming face to face with the Musou No Hitotachi
+
+20
+00:01:13,000 --> 00:01:15,448
+Was all that he truly desired, after all
+
+21
+00:01:16,625 --> 00:01:18,307
+When I arrived at Tenshukaku
+
+22
+00:01:18,307 --> 00:01:19,633
+The duel was over
+
+23
+00:01:19,633 --> 00:01:21,660
+I heard his sentence of divine punishment
+
+24
+00:01:21,660 --> 00:01:23,675
+His severed blade hitting the ground
+
+25
+00:01:24,825 --> 00:01:27,900
+Perhaps that was the glory he had yearned to witness
+
+26
+00:01:30,725 --> 00:01:32,517
+In his last moments
+
+27
+00:01:32,875 --> 00:01:35,025
+What expression was on his face?
+
+28
+00:01:37,525 --> 00:01:38,625
+Before I knew it
+
+29
+00:01:38,625 --> 00:01:41,275
+I had stepped forward and snatched the dying Vision
+
+30
+00:01:41,275 --> 00:01:43,263
+And was running from the scene
+
+31
+00:01:43,263 --> 00:01:46,950
+All I knew was that I mustn't let his hope which burned so brightly
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..02ebe8f41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_EN.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:00,750 --> 00:00:03,377
+There was a meteor shower last night
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:06,250
+The strike zone was very large
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:10,019
+Covering the entire countryside of Mondstadt and Liyue
+
+4
+00:00:24,900 --> 00:00:28,355
+The meteorites seem to harbor a strange power...
+
+5
+00:00:28,775 --> 00:00:32,575
+...A power that sends any who touch them into a deep sleep
+
+6
+00:00:32,900 --> 00:00:36,300
+The Guild believes the meteorites to be highly dangerous
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..730488df1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_EN.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:04,200 --> 00:00:07,671
+With ropes, we can scale mountains
+
+2
+00:00:08,850 --> 00:00:12,800
+With boats, we can sail the seas
+
+3
+00:00:14,207 --> 00:00:15,875
+By age 40
+
+4
+00:00:16,076 --> 00:00:19,338
+I had conquered every last domain
+
+5
+00:00:20,200 --> 00:00:23,600
+Pilos Peak alone defeated me...
+
+6
+00:00:24,270 --> 00:00:25,875
+As an adventurer
+
+7
+00:00:26,150 --> 00:00:29,680
+And well, maybe in other ways too
+
+8
+00:00:31,800 --> 00:00:35,559
+Now, I am approaching the end of my life
+
+9
+00:00:35,800 --> 00:00:37,560
+Many times I have sat
+
+10
+00:00:37,560 --> 00:00:39,929
+And stared up at that peak
+
+11
+00:00:40,039 --> 00:00:43,500
+As the boundless snow slowly engulfed me
+
+12
+00:00:44,375 --> 00:00:47,450
+It is a beast without weakness
+
+13
+00:00:47,750 --> 00:00:50,462
+The merciless face of the world
+
+14
+00:00:50,909 --> 00:00:53,525
+It fills me with fear...
+
+15
+00:00:53,750 --> 00:00:56,877
+And when an adventurer loses courage
+
+16
+00:00:56,877 --> 00:00:59,700
+They can no longer climb mountains
+
+17
+00:01:00,450 --> 00:01:03,275
+My mountaineering days may be over
+
+18
+00:01:03,275 --> 00:01:06,080
+But I have a greater ambition now
+
+19
+00:01:06,080 --> 00:01:09,430
+Humans create tools to conquer nature
+
+20
+00:01:09,430 --> 00:01:12,275
+And when nature conquers them in return
+
+21
+00:01:12,275 --> 00:01:15,150
+They create better tools
+
+22
+00:01:15,600 --> 00:01:17,937
+Where our legs cannot take us
+
+23
+00:01:17,937 --> 00:01:19,716
+Maybe our tools can
+
+24
+00:01:19,716 --> 00:01:21,825
+And when tools fail us
+
+25
+00:01:21,825 --> 00:01:25,100
+Perhaps wings can carry us instead
+
+26
+00:01:26,475 --> 00:01:29,980
+My dear friend, I leave you my designs
+
+27
+00:01:29,980 --> 00:01:32,584
+For the "Wings of Incompletion"
+
+28
+00:01:32,765 --> 00:01:36,727
+Against the unknown, humanity stands as one
+
+29
+00:01:36,727 --> 00:01:37,975
+To be alive
+
+30
+00:01:37,975 --> 00:01:43,000
+Is to seek, to set foot in every place that the eye can see
+
+31
+00:01:44,676 --> 00:01:47,286
+I have little time remaining
+
+32
+00:01:47,550 --> 00:01:50,961
+Though the wind has not yet come for my soul
+
+33
+00:01:51,870 --> 00:01:54,275
+But between us
+
+34
+00:01:54,575 --> 00:01:58,375
+And your children, students, and friends
+
+35
+00:01:58,760 --> 00:02:05,100
+I believe that someone will reach that place at last
+
+36
+
+
+
+37
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_GY11030_GYPersonal_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_GY11030_GYPersonal_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba51368bf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_GY11030_GYPersonal_EN.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:04,775
+Most benevolent among all adepti are the Qilin
+
+2
+00:00:04,775 --> 00:00:09,800
+They drink only spring water and eat only whole grain
+
+3
+00:00:09,800 --> 00:00:14,725
+But perhaps the mountainous dwellings of adepti in Jueyun Karst
+
+4
+00:00:14,725 --> 00:00:17,930
+Might be too lonely for her human side
+
+5
+00:00:17,930 --> 00:00:21,150
+Under moonlight did one see her last
+
+6
+00:00:21,150 --> 00:00:23,675
+She stood by the precipice's edge
+
+7
+00:00:23,675 --> 00:00:27,275
+And upon the mist-veiled mountains she gazed
+
+8
+00:00:27,275 --> 00:00:29,150
+Her thin figure was immersed
+
+9
+00:00:29,150 --> 00:00:32,075
+In the vast sea of clouds
+
+10
+00:00:32,075 --> 00:00:34,125
+One noticed her loneliness
+
+11
+00:00:34,125 --> 00:00:37,975
+And sought to convince her to go back to the human world
+
+12
+00:00:37,975 --> 00:00:39,725
+But
+
+13
+00:00:39,725 --> 00:00:41,275
+Just then
+
+14
+00:00:41,275 --> 00:00:44,016
+She said thus:
+
+15
+00:00:44,350 --> 00:00:46,075
+"Liyue Harbor feels"
+
+16
+00:00:46,075 --> 00:00:48,800
+"Even lonelier than Jueyun Karst"
+
+17
+00:00:48,800 --> 00:00:52,125
+"When I look at the sea of clouds in Jueyun Karst"
+
+18
+00:00:52,125 --> 00:00:56,350
+"I merely feel the loneliness of a solitary cloud gazer"
+
+19
+00:00:56,350 --> 00:00:59,100
+"When I step into the sea of people in Liyue"
+
+20
+00:00:59,100 --> 00:01:01,425
+"I feel the loneliness of an inhuman"
+
+21
+00:01:01,425 --> 00:01:04,250
+"That doesn't belong in the human world"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f0bdda9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,850 --> 00:00:28,100
+"There will always be those who dare to brave the lightning's glow"
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+Charge!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,425
+Attack!
+
+4
+00:01:12,600 --> 00:01:15,200
+What do we do!? They're no match for her!
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,300
+So, we meet again
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f0bdda9e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,850 --> 00:00:28,100
+"There will always be those who dare to brave the lightning's glow"
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+Charge!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,425
+Attack!
+
+4
+00:01:12,600 --> 00:01:15,200
+What do we do!? They're no match for her!
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,300
+So, we meet again
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c7f911ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:16,875
+Dear me
+
+2
+00:00:17,175 --> 00:00:18,875
+Aren't you cutting it rather close?
+
+3
+00:00:22,050 --> 00:00:22,700
+Miko
+
+4
+00:00:23,350 --> 00:00:24,850
+This was your doing...?
+
+5
+00:00:27,325 --> 00:00:28,159
+Now, now
+
+6
+00:00:29,077 --> 00:00:30,350
+Don't forget who taught you
+
+7
+00:00:30,350 --> 00:00:32,525
+How to place your consciousness in objects
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+Surely you don't think
+
+9
+00:00:35,729 --> 00:00:36,832
+Your ambition alone
+
+10
+00:00:36,832 --> 00:00:39,725
+Is enough to shake Ei's will? Do you?
+
+11
+00:00:41,773 --> 00:00:43,675
+Though you alone are here
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,850
+They too have ambitions
+
+13
+00:00:46,175 --> 00:00:48,225
+Which they long since entrusted to you
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+Now then
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+Close your eyes
+
+16
+00:01:20,475 --> 00:01:22,642
+Abolish the Vision Hunt Decree
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c7f911ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:16,875
+Dear me
+
+2
+00:00:17,175 --> 00:00:18,875
+Aren't you cutting it rather close?
+
+3
+00:00:22,050 --> 00:00:22,700
+Miko
+
+4
+00:00:23,350 --> 00:00:24,850
+This was your doing...?
+
+5
+00:00:27,325 --> 00:00:28,159
+Now, now
+
+6
+00:00:29,077 --> 00:00:30,350
+Don't forget who taught you
+
+7
+00:00:30,350 --> 00:00:32,525
+How to place your consciousness in objects
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+Surely you don't think
+
+9
+00:00:35,729 --> 00:00:36,832
+Your ambition alone
+
+10
+00:00:36,832 --> 00:00:39,725
+Is enough to shake Ei's will? Do you?
+
+11
+00:00:41,773 --> 00:00:43,675
+Though you alone are here
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,850
+They too have ambitions
+
+13
+00:00:46,175 --> 00:00:48,225
+Which they long since entrusted to you
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+Now then
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+Close your eyes
+
+16
+00:01:20,475 --> 00:01:22,642
+Abolish the Vision Hunt Decree
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e26e476b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_EN.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,472 --> 00:00:05,400
+When lightning flashes, it casts a shadow
+
+2
+00:00:08,768 --> 00:00:11,325
+My name means shadow
+
+3
+00:00:14,300 --> 00:00:17,800
+With my blade, I purged all obstacles to progress
+
+4
+00:00:24,000 --> 00:00:26,625
+And yet... something was lost
+
+5
+00:00:26,625 --> 00:00:28,075
+With each step forward
+
+6
+00:00:31,680 --> 00:00:34,700
+In the end, I even lost her
+
+7
+00:00:37,125 --> 00:00:38,714
+The tales are still retold
+
+8
+00:00:38,714 --> 00:00:41,150
+In the shade of every Thunder Sakura
+
+9
+00:00:42,450 --> 00:00:45,975
+But the wounds left on our nation by that terrible loss
+
+10
+00:00:46,750 --> 00:00:47,725
+Still ache
+
+11
+00:00:49,708 --> 00:00:54,447
+"Never stop searching, even if only for a brief flash of light"
+
+12
+00:00:55,609 --> 00:00:58,450
+"If nothing else, we have the present moment"
+
+13
+00:00:59,436 --> 00:01:00,975
+She said that once
+
+14
+00:01:03,788 --> 00:01:06,100
+But I've seen a nation stride forward
+
+15
+00:01:06,100 --> 00:01:08,651
+And lose everything to the Heavenly Principles
+
+16
+00:01:10,124 --> 00:01:12,950
+Perhaps only if time stands still
+
+17
+00:01:12,950 --> 00:01:15,675
+Will the lightning's glow never fade
+
+18
+00:01:17,612 --> 00:01:20,550
+The present moment is a fragile illusion
+
+19
+00:01:20,800 --> 00:01:24,750
+Only Eternity can bring us closer to the Heavenly Principles
+
+20
+00:01:26,094 --> 00:01:28,175
+I am no longer the shadow
+
+21
+00:01:29,260 --> 00:01:32,200
+"Mine is the most supreme and noble form"
+
+22
+00:01:32,643 --> 00:01:35,575
+"Let power over the realm be vested within me"
+
+23
+00:01:36,812 --> 00:01:39,950
+"In this form shall I honor my subjects' dream"
+
+24
+00:01:40,359 --> 00:01:44,325
+"For a land of Eternity, unchanging forevermore"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..957842232
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_EN.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:01,790 --> 00:00:06,144
+As promised, the Raiden Shogun abolished the Vision Hunt Decree
+
+2
+00:00:07,025 --> 00:00:11,025
+Finally, her people's wishes penetrated her locked heart
+
+3
+00:00:13,893 --> 00:00:20,037
+Beyond the Plane of Euthymia, she saw what eternity means in the eyes of the world
+
+4
+00:00:24,586 --> 00:00:27,250
+When one's fervent ambition burns brightly
+
+5
+00:00:27,850 --> 00:00:29,950
+The gods will cast their gaze upon you
+
+6
+00:00:38,610 --> 00:00:39,800
+Some ambitions
+
+7
+00:00:40,488 --> 00:00:42,525
+Have the power to heal wounds
+
+8
+00:00:44,125 --> 00:00:45,261
+To bring victory
+
+9
+00:00:47,000 --> 00:00:48,569
+To inspire hope
+
+10
+00:00:54,372 --> 00:00:55,775
+But some ambitions
+
+11
+00:00:59,475 --> 00:01:03,780
+Outlive their masters, long after the soul ascends
+
+12
+00:01:07,434 --> 00:01:09,851
+They remain as they were in the beginning
+
+13
+00:01:14,802 --> 00:01:17,211
+Burning bright and true
+
+14
+00:01:19,963 --> 00:01:21,725
+For all eternity
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7cfd71fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,125 --> 00:00:13,350
+Master Kamuna
+
+2
+00:00:13,350 --> 00:00:15,150
+Over half our trained samurai are wounded
+
+3
+00:00:15,550 --> 00:00:18,200
+And our shikigami losses are far greater than anticipated
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+Besides
+
+5
+00:00:19,975 --> 00:00:22,175
+The outside situation is beginning to stabilize
+
+6
+00:00:22,600 --> 00:00:25,100
+Do we really need to keep pursuing this "ultimate attainment"?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+Why so apprehensive?
+
+8
+00:00:28,925 --> 00:00:31,200
+This is all within my expectation
+
+9
+00:00:32,200 --> 00:00:32,900
+Harunosuke
+
+10
+00:00:33,275 --> 00:00:34,250
+Forgive my directness
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:36,075
+But she's not coming back
+
+12
+00:00:37,925 --> 00:00:41,800
+All I ever wanted... was to assist her descendants
+
+13
+00:00:41,800 --> 00:00:43,950
+And guard this territory
+
+14
+00:00:45,500 --> 00:00:48,175
+Now that our targets no longer exist
+
+15
+00:00:49,000 --> 00:00:52,000
+And those needing our protection are finally safe
+
+16
+00:00:52,000 --> 00:00:54,775
+Then perhaps our sworn mission
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:56,874
+Has indeed come to an end
+
+18
+00:01:00,550 --> 00:01:02,583
+I always believed
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:06,350
+That I would stand guard in this place forever
+
+20
+00:01:06,650 --> 00:01:08,140
+If time permitted
+
+21
+00:01:09,975 --> 00:01:11,425
+I almost fooled myself
+
+22
+00:01:11,700 --> 00:01:13,000
+With such a notion
+
+23
+00:01:14,000 --> 00:01:16,500
+I hope you never make the same mistake
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+Don't worry
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Harunosuke
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+I know everything
+
+27
+00:01:20,050 --> 00:01:21,725
+That you've done for Inazuma
+
+28
+00:01:22,050 --> 00:01:24,550
+Your efforts need not be judged by others
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+The same goes for my existence
+
+30
+00:01:29,975 --> 00:01:32,150
+Bestowing you with intelligence
+
+31
+00:01:32,150 --> 00:01:34,575
+That should you know human emotion
+
+32
+00:01:34,575 --> 00:01:36,975
+It would seem this was the right decision
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+In the end
+
+34
+00:01:41,425 --> 00:01:44,275
+It is you that have enlightened me
+
+35
+00:01:57,425 --> 00:01:59,725
+"Rosy cheeked in the morning"
+
+36
+00:02:00,900 --> 00:02:03,075
+"Bleached bones by dusk"
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+How so very true
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:07,825
+I have nothing left
+
+39
+00:02:07,825 --> 00:02:09,100
+To keep me
+
+40
+00:02:09,400 --> 00:02:11,450
+Shiki Taishou, my friend
+
+41
+00:02:12,150 --> 00:02:15,800
+You have completed your assignment magnificently
+
+42
+00:02:16,300 --> 00:02:19,725
+As for me... I need wait no longer
+
+43
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+I will set out again
+
+44
+00:02:22,725 --> 00:02:25,350
+In search of a new purpose
+
+45
+00:02:27,450 --> 00:02:28,600
+Then this is farewell
+
+46
+00:02:28,600 --> 00:02:29,725
+Harunosuke
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:33,125
+Be safe in your travels
+
+48
+00:02:39,525 --> 00:02:41,283
+I remember everything
+
+49
+00:02:42,500 --> 00:02:44,550
+Harunosuke didn't abandon me
+
+50
+00:02:45,450 --> 00:02:45,925
+It was I
+
+51
+00:02:45,925 --> 00:02:47,350
+That persuaded him
+
+52
+00:02:50,500 --> 00:02:51,250
+And helped him escape
+
+53
+00:02:51,250 --> 00:02:53,100
+The labyrinth of his heart
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f7cfd71fc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,125 --> 00:00:13,350
+Master Kamuna
+
+2
+00:00:13,350 --> 00:00:15,150
+Over half our trained samurai are wounded
+
+3
+00:00:15,550 --> 00:00:18,200
+And our shikigami losses are far greater than anticipated
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+Besides
+
+5
+00:00:19,975 --> 00:00:22,175
+The outside situation is beginning to stabilize
+
+6
+00:00:22,600 --> 00:00:25,100
+Do we really need to keep pursuing this "ultimate attainment"?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+Why so apprehensive?
+
+8
+00:00:28,925 --> 00:00:31,200
+This is all within my expectation
+
+9
+00:00:32,200 --> 00:00:32,900
+Harunosuke
+
+10
+00:00:33,275 --> 00:00:34,250
+Forgive my directness
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:36,075
+But she's not coming back
+
+12
+00:00:37,925 --> 00:00:41,800
+All I ever wanted... was to assist her descendants
+
+13
+00:00:41,800 --> 00:00:43,950
+And guard this territory
+
+14
+00:00:45,500 --> 00:00:48,175
+Now that our targets no longer exist
+
+15
+00:00:49,000 --> 00:00:52,000
+And those needing our protection are finally safe
+
+16
+00:00:52,000 --> 00:00:54,775
+Then perhaps our sworn mission
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:56,874
+Has indeed come to an end
+
+18
+00:01:00,550 --> 00:01:02,583
+I always believed
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:06,350
+That I would stand guard in this place forever
+
+20
+00:01:06,650 --> 00:01:08,140
+If time permitted
+
+21
+00:01:09,975 --> 00:01:11,425
+I almost fooled myself
+
+22
+00:01:11,700 --> 00:01:13,000
+With such a notion
+
+23
+00:01:14,000 --> 00:01:16,500
+I hope you never make the same mistake
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+Don't worry
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Harunosuke
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+I know everything
+
+27
+00:01:20,050 --> 00:01:21,725
+That you've done for Inazuma
+
+28
+00:01:22,050 --> 00:01:24,550
+Your efforts need not be judged by others
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+The same goes for my existence
+
+30
+00:01:29,975 --> 00:01:32,150
+Bestowing you with intelligence
+
+31
+00:01:32,150 --> 00:01:34,575
+That should you know human emotion
+
+32
+00:01:34,575 --> 00:01:36,975
+It would seem this was the right decision
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+In the end
+
+34
+00:01:41,425 --> 00:01:44,275
+It is you that have enlightened me
+
+35
+00:01:57,425 --> 00:01:59,725
+"Rosy cheeked in the morning"
+
+36
+00:02:00,900 --> 00:02:03,075
+"Bleached bones by dusk"
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+How so very true
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:07,825
+I have nothing left
+
+39
+00:02:07,825 --> 00:02:09,100
+To keep me
+
+40
+00:02:09,400 --> 00:02:11,450
+Shiki Taishou, my friend
+
+41
+00:02:12,150 --> 00:02:15,800
+You have completed your assignment magnificently
+
+42
+00:02:16,300 --> 00:02:19,725
+As for me... I need wait no longer
+
+43
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+I will set out again
+
+44
+00:02:22,725 --> 00:02:25,350
+In search of a new purpose
+
+45
+00:02:27,450 --> 00:02:28,600
+Then this is farewell
+
+46
+00:02:28,600 --> 00:02:29,725
+Harunosuke
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:33,125
+Be safe in your travels
+
+48
+00:02:39,525 --> 00:02:41,283
+I remember everything
+
+49
+00:02:42,500 --> 00:02:44,550
+Harunosuke didn't abandon me
+
+50
+00:02:45,450 --> 00:02:45,925
+It was I
+
+51
+00:02:45,925 --> 00:02:47,350
+That persuaded him
+
+52
+00:02:50,500 --> 00:02:51,250
+And helped him escape
+
+53
+00:02:51,250 --> 00:02:53,100
+The labyrinth of his heart
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..64744b040
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_EN.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,000 --> 00:00:01,050
+One Year
+
+2
+00:00:01,225 --> 00:00:03,950
+The poet Suikou made his way to Tenshukaku
+
+3
+00:00:04,075 --> 00:00:07,100
+And presented the Kasen's work for the Shogun's perusal
+
+4
+00:00:07,424 --> 00:00:11,475
+But a page from the works of Aoi no Okina had been torn out
+
+5
+00:00:11,675 --> 00:00:14,000
+And Suikou was questioned regarding the matter
+
+6
+00:00:15,616 --> 00:00:17,375
+Suikou pleaded guilty
+
+7
+00:00:17,728 --> 00:00:20,992
+He admitted to drinking at the tavern the night before
+
+8
+00:00:21,150 --> 00:00:25,950
+And vaguely recalled a mysterious figure approaching while he was intoxicated
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..0456619e2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_EN.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,960 --> 00:00:04,288
+That figure was none other than Aoi no Okina himself
+
+2
+00:00:04,650 --> 00:00:07,680
+This turn of events had begun with an unnamed individual
+
+3
+00:00:07,872 --> 00:00:10,800
+Under whose coercion Aoi no Okina was forced
+
+4
+00:00:10,950 --> 00:00:14,208
+To take drastic measures to retrieve a page of poetry
+
+5
+00:00:14,600 --> 00:00:15,400
+He knew nothing
+
+6
+00:00:15,425 --> 00:00:17,664
+Of this individual's true intentions
+
+7
+00:00:18,450 --> 00:00:19,275
+All he knew was that
+
+8
+00:00:19,350 --> 00:00:22,950
+The poem had to do with an old acquaintance, Akahito
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd32c4cd8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_EN.txt
@@ -0,0 +1,144 @@
+1
+00:00:01,344 --> 00:00:04,992
+Long ago, Inazuma had five legendary poets
+
+2
+00:00:05,312 --> 00:00:08,768
+People bestowed upon them the title of The Five Kasen
+
+3
+00:00:09,728 --> 00:00:10,368
+One Year
+
+4
+00:00:10,575 --> 00:00:13,550
+The poet Suikou made his way to Tenshukaku
+
+5
+00:00:13,632 --> 00:00:16,725
+And presented the Kasen's work for the Shogun's perusal
+
+6
+00:00:16,875 --> 00:00:20,864
+But a page from the works of Aoi no Okina had been torn out
+
+7
+00:00:21,050 --> 00:00:24,125
+And Suikou was questioned regarding the matter
+
+8
+00:00:25,280 --> 00:00:27,175
+Suikou pleaded guilty
+
+9
+00:00:27,650 --> 00:00:30,675
+He admitted to drinking at the tavern the night before
+
+10
+00:00:30,900 --> 00:00:36,000
+And vaguely recalled a mysterious figure approaching while he was intoxicated
+
+11
+00:00:39,275 --> 00:00:42,625
+That figure was none other than Aoi no Okina himself
+
+12
+00:00:42,825 --> 00:00:46,025
+This turn of events had begun with an unnamed individual
+
+13
+00:00:46,325 --> 00:00:49,200
+Under whose coercion Aoi no Okina was forced
+
+14
+00:00:49,200 --> 00:00:52,025
+To take drastic measures to retrieve a page of poetry
+
+15
+00:00:52,375 --> 00:00:53,400
+He knew nothing
+
+16
+00:00:53,400 --> 00:00:55,825
+Of this individual's true intentions
+
+17
+00:00:56,576 --> 00:00:57,375
+All he knew was that
+
+18
+00:00:57,375 --> 00:01:00,725
+The poem had to do with an old acquaintance, Akahito
+
+19
+00:01:02,300 --> 00:01:06,075
+Akahito had once belonged to the Five Kasen
+
+20
+00:01:06,250 --> 00:01:10,250
+Each poem he composed, he marked with a scarlet red seal
+
+21
+00:01:10,525 --> 00:01:13,125
+Hence the "Aka" in his name
+
+22
+00:01:13,450 --> 00:01:15,625
+Such a distinguished writer was he
+
+23
+00:01:15,625 --> 00:01:18,800
+And yet one of the poems he had submitted the previous year
+
+24
+00:01:18,925 --> 00:01:20,925
+Was found to be plagiarized
+
+25
+00:01:21,425 --> 00:01:24,050
+Akahito was exiled for his crimes
+
+26
+00:01:24,175 --> 00:01:27,600
+And only four of the Five Kasen remained
+
+27
+00:01:29,400 --> 00:01:32,025
+Sumizome went over Akahito's poems
+
+28
+00:01:32,425 --> 00:01:35,525
+And noticed that the plagiarized poem lacked his seal
+
+29
+00:01:37,350 --> 00:01:40,250
+She immersed his poetry in a stream nearby
+
+30
+00:01:40,600 --> 00:01:42,500
+And only on the plagiarized poem
+
+31
+00:01:42,525 --> 00:01:44,525
+Did the ink run
+
+32
+00:01:45,152 --> 00:01:47,264
+Aoi no Okina passed by
+
+33
+00:01:47,264 --> 00:01:49,050
+And witnessed Sumizome's doing
+
+34
+00:01:49,375 --> 00:01:51,975
+Which he then recorded in a poem
+
+35
+00:01:53,975 --> 00:01:58,025
+Thus transpired the events of Suikou's poetry submission
+
+36
+00:01:58,425 --> 00:02:01,465
+And this is where the story comes to an end
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dccb4e467
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_EN.txt
@@ -0,0 +1,68 @@
+1
+00:00:01,500 --> 00:00:05,575
+A long, long time ago, in a village lost to time
+
+2
+00:00:05,850 --> 00:00:12,025
+There lived a crimson oni and a blue oni. They were the best of friends
+
+3
+00:00:12,925 --> 00:00:17,700
+The crimson oni looked fierce, but was gentle like the humans
+
+4
+00:00:18,425 --> 00:00:23,325
+The blue oni looked human, but was reclusive like an oni
+
+5
+00:00:26,150 --> 00:00:30,222
+The crimson oni wished to befriend the humans, but they were scared
+
+6
+00:00:30,475 --> 00:00:33,500
+And threw beans at him whenever he came near
+
+7
+00:00:38,275 --> 00:00:40,963
+So the blue oni said to the crimson oni:
+
+8
+00:00:42,125 --> 00:00:45,450
+"Aka, I'll cause trouble in the village, you come and stop me"
+
+9
+00:00:45,450 --> 00:00:47,575
+"Then the humans will accept you"
+
+10
+00:00:48,350 --> 00:00:52,088
+As planned, the crimson oni chased the blue oni away
+
+11
+00:00:52,325 --> 00:00:56,354
+The crimson oni's deeds spread throughout the land
+
+12
+00:00:56,600 --> 00:00:58,950
+And people finally accepted him
+
+13
+00:01:00,725 --> 00:01:05,366
+But when the crimson oni went to tell the blue oni the good news
+
+14
+00:01:05,850 --> 00:01:09,818
+He was gone, and left only a letter behind:
+
+15
+00:01:11,050 --> 00:01:15,594
+"I went traveling. Don't come find me, or they'll treat you as a naughty little oni"
+
+16
+00:01:17,425 --> 00:01:19,936
+"But don't worry about me. No matter where I go..."
+
+17
+00:01:20,175 --> 00:01:22,304
+"We'll always be friends"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..23de216ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:32,275 --> 00:00:33,425
+I'll take care of this!
+
+2
+00:00:34,025 --> 00:00:35,350
+There are still people in danger
+
+3
+00:00:35,900 --> 00:00:36,775
+Go, help them!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+But...!
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,975
+Hey, I got this!
+
+6
+00:00:40,450 --> 00:00:40,925
+Come on!
+
+7
+00:00:50,375 --> 00:00:51,484
+Forget about me!
+
+8
+00:00:51,484 --> 00:00:52,235
+Just go!
+
+9
+00:00:52,235 --> 00:00:53,600
+It's what I deserve...
+
+10
+00:00:54,200 --> 00:00:56,075
+Ah, shaddap, wouldya!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..23de216ac
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:32,275 --> 00:00:33,425
+I'll take care of this!
+
+2
+00:00:34,025 --> 00:00:35,350
+There are still people in danger
+
+3
+00:00:35,900 --> 00:00:36,775
+Go, help them!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+But...!
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,975
+Hey, I got this!
+
+6
+00:00:40,450 --> 00:00:40,925
+Come on!
+
+7
+00:00:50,375 --> 00:00:51,484
+Forget about me!
+
+8
+00:00:51,484 --> 00:00:52,235
+Just go!
+
+9
+00:00:52,235 --> 00:00:53,600
+It's what I deserve...
+
+10
+00:00:54,200 --> 00:00:56,075
+Ah, shaddap, wouldya!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..86f5af361
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_EN.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:00,650 --> 00:00:04,352
+A long, long time ago, in a village lost to time
+
+2
+00:00:04,600 --> 00:00:07,350
+There lived a crimson oni and a blue oni
+
+3
+00:00:07,350 --> 00:00:09,150
+They were the best of friends
+
+4
+00:00:10,400 --> 00:00:13,525
+The crimson oni wanted to be friends with the humans
+
+5
+00:00:13,525 --> 00:00:16,200
+So the blue oni played the role of the naughty kid...
+
+6
+00:00:18,625 --> 00:00:20,225
+And then he left
+
+7
+00:00:23,525 --> 00:00:28,424
+After a long time, the crimson oni was living happily with the humans
+
+8
+00:00:29,000 --> 00:00:33,040
+But in his heart, he wanted to bring the blue oni back home
+
+9
+00:00:36,500 --> 00:00:40,026
+The crimson oni didn't know where to find the blue oni
+
+10
+00:00:40,300 --> 00:00:43,350
+His search took him up the highest mountains
+
+11
+00:00:43,675 --> 00:00:46,470
+And across the widest rivers
+
+12
+00:00:49,050 --> 00:00:51,925
+He found many traces of the blue oni
+
+13
+00:00:51,925 --> 00:00:55,204
+But the more he found, the clearer it became:
+
+14
+00:00:55,625 --> 00:00:58,469
+The blue oni was hiding on purpose
+
+15
+00:01:01,225 --> 00:01:06,384
+So just as the blue oni had once done, the crimson oni left him a letter:
+
+16
+00:01:08,225 --> 00:01:11,643
+"Dear Ao, I've made lots of human friends now"
+
+17
+00:01:11,875 --> 00:01:14,971
+"And I wanna have a big party for everyone"
+
+18
+00:01:15,325 --> 00:01:19,963
+"I want all my friends to be there. That means you too, Ao"
+
+19
+00:01:20,250 --> 00:01:25,034
+"If you don't wanna meet me, you can just watch from a distance"
+
+20
+00:01:26,427 --> 00:01:30,743
+The blue oni snuck back to the village, and hid in the shadows
+
+21
+00:01:30,975 --> 00:01:36,242
+He saw the great feast and roaring fire, and longed to join in
+
+22
+00:01:37,625 --> 00:01:39,350
+But though his stomach rumbled
+
+23
+00:01:39,350 --> 00:01:44,300
+The blue oni remembered the oath of old, and kept his distance
+
+24
+00:01:45,550 --> 00:01:49,725
+Suddenly, he jumped: The crimson oni was right behind him!
+
+25
+00:01:53,550 --> 00:01:55,625
+"Hey, you're finally back!"
+
+26
+00:01:56,575 --> 00:01:59,195
+"C'mon, I'll introduce you!"
+
+27
+00:01:59,425 --> 00:02:01,400
+"It's time everyone met my best friend"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c855c117
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,208 @@
+1
+00:00:09,350 --> 00:00:10,300
+Wow
+
+2
+00:00:10,375 --> 00:00:11,300
+So many
+
+3
+00:00:11,550 --> 00:00:12,900
+They're everywhere...
+
+4
+00:00:13,775 --> 00:00:14,475
+Yes
+
+5
+00:00:14,700 --> 00:00:16,300
+The memories of the youkai
+
+6
+00:00:16,550 --> 00:00:19,100
+They haven't been able to relax and soar through the air like this
+
+7
+00:00:19,175 --> 00:00:20,900
+For a long time
+
+8
+00:00:22,450 --> 00:00:23,550
+Come with me
+
+9
+00:00:34,050 --> 00:00:35,650
+You alright, little one?
+
+10
+00:00:36,075 --> 00:00:38,000
+You look a little nervous
+
+11
+00:00:38,125 --> 00:00:38,925
+It's just...
+
+12
+00:00:39,100 --> 00:00:41,975
+Paimon's never seen anything like this before...
+
+13
+00:00:42,300 --> 00:00:43,150
+Whoa
+
+14
+00:00:43,350 --> 00:00:45,500
+They've really blocked out the moon!
+
+15
+00:00:50,675 --> 00:00:52,300
+It does look a little intimidating
+
+16
+00:00:52,600 --> 00:00:53,750
+Doesn't it
+
+17
+00:00:54,475 --> 00:00:55,600
+But I know them
+
+18
+00:00:56,100 --> 00:00:58,575
+They may be loud and brash at times
+
+19
+00:00:58,650 --> 00:01:00,900
+But they are good and brave souls
+
+20
+00:01:01,300 --> 00:01:03,950
+Even after losing their lives in a brutal war
+
+21
+00:01:04,550 --> 00:01:07,300
+They have never given into grief or despair
+
+22
+00:01:08,325 --> 00:01:11,125
+Alas, their time is short
+
+23
+00:01:43,775 --> 00:01:44,600
+Do they...
+
+24
+00:01:44,775 --> 00:01:47,150
+Do they really have to go?
+
+25
+00:01:48,100 --> 00:01:49,200
+It's a feast
+
+26
+00:01:49,300 --> 00:01:51,625
+And all feasts come to an end
+
+27
+00:01:52,300 --> 00:01:53,150
+Hehe
+
+28
+00:01:53,350 --> 00:01:55,275
+Since you're sorry to see them leave
+
+29
+00:01:55,550 --> 00:01:58,100
+Why don't you do the recital along with me?
+
+30
+00:01:59,850 --> 00:02:03,250
+"Oh, Hakushin, cause of this enchantment"
+
+31
+00:02:03,350 --> 00:02:05,825
+"In reverence I perform this rite"
+
+32
+00:02:06,108 --> 00:02:08,106
+"In reverence I perform this rite"
+
+33
+00:02:09,100 --> 00:02:11,925
+"To be a guiding light..."
+
+34
+00:02:21,950 --> 00:02:22,700
+Wow
+
+35
+00:02:22,900 --> 00:02:25,200
+So beautiful
+
+36
+00:02:26,312 --> 00:02:27,150
+Look
+
+37
+00:02:27,175 --> 00:02:30,075
+Lights are coming from Inazuma City!
+
+38
+00:02:35,500 --> 00:02:36,525
+The book says
+
+39
+00:02:36,600 --> 00:02:39,300
+Recite the secret spells of Lady Kitsune tonight
+
+40
+00:02:39,450 --> 00:02:41,100
+And our wishes will come true...
+
+41
+00:02:48,125 --> 00:02:51,450
+"Oh, Hakushin, cause of this enchantment"
+
+42
+00:02:51,450 --> 00:02:54,225
+"I perform this rite, to be a guiding light"
+
+43
+00:02:54,225 --> 00:02:56,000
+"Your unrivaled power..."
+
+44
+00:02:56,000 --> 00:02:58,400
+"...will be honored eternally"
+
+45
+00:03:10,300 --> 00:03:11,750
+Urakusai
+
+46
+00:03:12,250 --> 00:03:14,350
+You asked if I was doing well
+
+47
+00:03:14,525 --> 00:03:17,050
+Really, every day is a happy day for me
+
+48
+00:03:17,425 --> 00:03:18,775
+But watching
+
+49
+00:03:18,900 --> 00:03:20,795
+You all leave now
+
+50
+00:03:21,475 --> 00:03:23,900
+I can't help but feel a little lonely
+
+51
+00:03:24,475 --> 00:03:25,225
+Mmm...
+
+52
+00:03:25,675 --> 00:03:27,825
+Just a little, of course
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2b3d3c83
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,208 @@
+1
+00:00:09,350 --> 00:00:10,300
+Wow
+
+2
+00:00:10,375 --> 00:00:11,300
+So many
+
+3
+00:00:11,550 --> 00:00:12,900
+They're everywhere...
+
+4
+00:00:13,775 --> 00:00:14,475
+Yes
+
+5
+00:00:14,700 --> 00:00:16,300
+The memories of the youkai
+
+6
+00:00:16,550 --> 00:00:19,100
+They haven't been able to relax and soar through the air like this
+
+7
+00:00:19,175 --> 00:00:20,900
+For a long time
+
+8
+00:00:22,450 --> 00:00:23,550
+Come with me
+
+9
+00:00:34,050 --> 00:00:35,650
+You alright, little one?
+
+10
+00:00:36,075 --> 00:00:38,000
+You look a little nervous
+
+11
+00:00:38,125 --> 00:00:38,925
+It's just...
+
+12
+00:00:39,100 --> 00:00:41,975
+Paimon's never seen anything like this before...
+
+13
+00:00:42,300 --> 00:00:43,150
+Whoa
+
+14
+00:00:43,350 --> 00:00:45,500
+They've really blocked out the moon!
+
+15
+00:00:50,675 --> 00:00:52,300
+It does look a little intimidating
+
+16
+00:00:52,600 --> 00:00:53,750
+Doesn't it
+
+17
+00:00:54,475 --> 00:00:55,600
+But I know them
+
+18
+00:00:56,100 --> 00:00:58,575
+They may be loud and brash at times
+
+19
+00:00:58,650 --> 00:01:00,900
+But they are good and brave souls
+
+20
+00:01:01,300 --> 00:01:03,950
+Even after losing their lives in a brutal war
+
+21
+00:01:04,550 --> 00:01:07,300
+They have never given into grief or despair
+
+22
+00:01:08,325 --> 00:01:11,125
+Alas, their time is short
+
+23
+00:01:43,775 --> 00:01:44,600
+Do they...
+
+24
+00:01:44,775 --> 00:01:47,150
+Do they really have to go?
+
+25
+00:01:48,100 --> 00:01:49,200
+It's a feast
+
+26
+00:01:49,300 --> 00:01:51,625
+And all feasts come to an end
+
+27
+00:01:52,300 --> 00:01:53,150
+Hehe
+
+28
+00:01:53,350 --> 00:01:55,275
+Since you're sorry to see them leave
+
+29
+00:01:55,550 --> 00:01:58,100
+Why don't you do the recital along with me?
+
+30
+00:01:59,850 --> 00:02:03,250
+"Oh, Hakushin, cause of this enchantment"
+
+31
+00:02:03,350 --> 00:02:05,825
+"In reverence I perform this rite"
+
+32
+00:02:06,108 --> 00:02:08,106
+"In reverence I perform this rite"
+
+33
+00:02:09,100 --> 00:02:11,925
+"To be a guiding light..."
+
+34
+00:02:21,950 --> 00:02:22,700
+Wow
+
+35
+00:02:22,900 --> 00:02:25,200
+So beautiful
+
+36
+00:02:26,312 --> 00:02:27,150
+Look
+
+37
+00:02:27,150 --> 00:02:30,050
+Lights are coming from Inazuma City!
+
+38
+00:02:35,500 --> 00:02:36,525
+The book says
+
+39
+00:02:36,600 --> 00:02:39,300
+Recite the secret spells of Lady Kitsune tonight
+
+40
+00:02:39,450 --> 00:02:41,100
+And our wishes will come true...
+
+41
+00:02:48,125 --> 00:02:51,450
+"Oh, Hakushin, cause of this enchantment"
+
+42
+00:02:51,450 --> 00:02:54,225
+"I perform this rite, to be a guiding light"
+
+43
+00:02:54,225 --> 00:02:56,000
+"Your unrivaled power..."
+
+44
+00:02:56,000 --> 00:02:58,400
+"...will be honored eternally"
+
+45
+00:03:10,300 --> 00:03:11,750
+Urakusai
+
+46
+00:03:12,250 --> 00:03:14,350
+You asked if I was doing well
+
+47
+00:03:14,525 --> 00:03:17,050
+Really, every day is a happy day for me
+
+48
+00:03:17,425 --> 00:03:18,775
+But watching
+
+49
+00:03:18,900 --> 00:03:20,795
+You all leave now
+
+50
+00:03:21,475 --> 00:03:23,900
+I can't help but feel a little lonely
+
+51
+00:03:24,475 --> 00:03:25,225
+Mmm...
+
+52
+00:03:25,675 --> 00:03:27,825
+Just a little, of course
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..55b250de9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:21,100 --> 00:00:21,575
+
+
+2
+00:00:22,835 --> 00:00:23,911
+What do we do!?
+
+3
+00:00:24,930 --> 00:00:26,600
+Remember to focus constantly
+
+4
+00:00:26,675 --> 00:00:27,875
+On your heartfelt wishes
+
+5
+00:00:27,875 --> 00:00:29,175
+When you enter inside
+
+6
+00:00:32,078 --> 00:00:33,375
+Only if you are strong enough
+
+7
+00:00:33,505 --> 00:00:34,375
+Can I deliver you
+
+8
+00:00:34,475 --> 00:00:35,710
+To the right destination
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..55b250de9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:21,100 --> 00:00:21,575
+
+
+2
+00:00:22,835 --> 00:00:23,911
+What do we do!?
+
+3
+00:00:24,930 --> 00:00:26,600
+Remember to focus constantly
+
+4
+00:00:26,675 --> 00:00:27,875
+On your heartfelt wishes
+
+5
+00:00:27,875 --> 00:00:29,175
+When you enter inside
+
+6
+00:00:32,078 --> 00:00:33,375
+Only if you are strong enough
+
+7
+00:00:33,505 --> 00:00:34,375
+Can I deliver you
+
+8
+00:00:34,475 --> 00:00:35,710
+To the right destination
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e76483746
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,168 @@
+1
+00:00:06,700 --> 00:00:08,200
+The light turned into...
+
+2
+00:00:08,275 --> 00:00:09,650
+A seed?
+
+3
+00:00:09,975 --> 00:00:12,400
+The miracle tree that blesses the people
+
+4
+00:00:12,450 --> 00:00:15,800
+In this moment new to the world and yet to be known
+
+5
+00:00:16,325 --> 00:00:17,500
+When to plant it
+
+6
+00:00:17,550 --> 00:00:18,950
+Where it shall bloom...
+
+7
+00:00:19,000 --> 00:00:22,900
+She who brings it into being must let her heart and dreams decide
+
+8
+00:00:23,800 --> 00:00:25,250
+Grant it life
+
+9
+00:00:25,375 --> 00:00:26,400
+Ei
+
+10
+00:00:26,725 --> 00:00:27,625
+Is this...
+
+11
+00:00:27,700 --> 00:00:29,400
+Is it really...
+
+12
+00:00:39,775 --> 00:00:43,575
+Eternity extends time into infinity
+
+13
+00:00:43,800 --> 00:00:47,200
+Dreams illuminate each moment within
+
+14
+00:00:47,900 --> 00:00:49,750
+When both shine in unison
+
+15
+00:00:49,750 --> 00:00:52,175
+The Sacred Sakura blooms from the darkness
+
+16
+00:00:52,675 --> 00:00:55,725
+Finally free from the clutches of the Heavenly Principles
+
+17
+00:00:55,975 --> 00:00:56,500
+Now
+
+18
+00:00:56,500 --> 00:00:58,325
+The nightmare has dissipated
+
+19
+00:00:58,375 --> 00:01:00,625
+And reality is made whole
+
+20
+00:01:00,725 --> 00:01:04,350
+The vision we both yearn for is still further ahead
+
+21
+00:01:04,650 --> 00:01:06,200
+My only regret
+
+22
+00:01:06,275 --> 00:01:08,975
+Is that I cannot witness Inazuma's future
+
+23
+00:01:09,200 --> 00:01:11,575
+Nor can I walk this journey with you
+
+24
+00:01:18,075 --> 00:01:18,725
+Do you know
+
+25
+00:01:18,725 --> 00:01:19,475
+Ei
+
+26
+00:01:19,550 --> 00:01:21,550
+I am so happy right now
+
+27
+00:01:21,725 --> 00:01:24,225
+Because my final wish has now come true
+
+28
+00:01:24,900 --> 00:01:28,050
+Your polearm once protected me from countless calamities
+
+29
+00:01:28,325 --> 00:01:28,925
+For this
+
+30
+00:01:28,950 --> 00:01:31,175
+I've always felt indebted to you
+
+31
+00:01:31,625 --> 00:01:33,850
+Though I could never repay you in full
+
+32
+00:01:33,925 --> 00:01:36,575
+This Sacred Sakura will buy you some time
+
+33
+00:01:36,675 --> 00:01:38,675
+Until you are ready to awaken
+
+34
+00:01:38,725 --> 00:01:40,325
+And embrace the new
+
+35
+00:01:41,625 --> 00:01:42,725
+What do you think?
+
+36
+00:01:42,825 --> 00:01:44,425
+Did it do the trick?
+
+37
+00:01:46,250 --> 00:01:47,475
+This time
+
+38
+00:01:47,600 --> 00:01:49,375
+It really is goodbye
+
+39
+00:01:49,550 --> 00:01:50,500
+Ei
+
+40
+00:01:59,850 --> 00:02:00,425
+
+
+41
+00:02:02,425 --> 00:02:03,250
+Goodbye
+
+42
+00:02:03,300 --> 00:02:04,550
+Makoto
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e76483746
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,168 @@
+1
+00:00:06,700 --> 00:00:08,200
+The light turned into...
+
+2
+00:00:08,275 --> 00:00:09,650
+A seed?
+
+3
+00:00:09,975 --> 00:00:12,400
+The miracle tree that blesses the people
+
+4
+00:00:12,450 --> 00:00:15,800
+In this moment new to the world and yet to be known
+
+5
+00:00:16,325 --> 00:00:17,500
+When to plant it
+
+6
+00:00:17,550 --> 00:00:18,950
+Where it shall bloom...
+
+7
+00:00:19,000 --> 00:00:22,900
+She who brings it into being must let her heart and dreams decide
+
+8
+00:00:23,800 --> 00:00:25,250
+Grant it life
+
+9
+00:00:25,375 --> 00:00:26,400
+Ei
+
+10
+00:00:26,725 --> 00:00:27,625
+Is this...
+
+11
+00:00:27,700 --> 00:00:29,400
+Is it really...
+
+12
+00:00:39,775 --> 00:00:43,575
+Eternity extends time into infinity
+
+13
+00:00:43,800 --> 00:00:47,200
+Dreams illuminate each moment within
+
+14
+00:00:47,900 --> 00:00:49,750
+When both shine in unison
+
+15
+00:00:49,750 --> 00:00:52,175
+The Sacred Sakura blooms from the darkness
+
+16
+00:00:52,675 --> 00:00:55,725
+Finally free from the clutches of the Heavenly Principles
+
+17
+00:00:55,975 --> 00:00:56,500
+Now
+
+18
+00:00:56,500 --> 00:00:58,325
+The nightmare has dissipated
+
+19
+00:00:58,375 --> 00:01:00,625
+And reality is made whole
+
+20
+00:01:00,725 --> 00:01:04,350
+The vision we both yearn for is still further ahead
+
+21
+00:01:04,650 --> 00:01:06,200
+My only regret
+
+22
+00:01:06,275 --> 00:01:08,975
+Is that I cannot witness Inazuma's future
+
+23
+00:01:09,200 --> 00:01:11,575
+Nor can I walk this journey with you
+
+24
+00:01:18,075 --> 00:01:18,725
+Do you know
+
+25
+00:01:18,725 --> 00:01:19,475
+Ei
+
+26
+00:01:19,550 --> 00:01:21,550
+I am so happy right now
+
+27
+00:01:21,725 --> 00:01:24,225
+Because my final wish has now come true
+
+28
+00:01:24,900 --> 00:01:28,050
+Your polearm once protected me from countless calamities
+
+29
+00:01:28,325 --> 00:01:28,925
+For this
+
+30
+00:01:28,950 --> 00:01:31,175
+I've always felt indebted to you
+
+31
+00:01:31,625 --> 00:01:33,850
+Though I could never repay you in full
+
+32
+00:01:33,925 --> 00:01:36,575
+This Sacred Sakura will buy you some time
+
+33
+00:01:36,675 --> 00:01:38,675
+Until you are ready to awaken
+
+34
+00:01:38,725 --> 00:01:40,325
+And embrace the new
+
+35
+00:01:41,625 --> 00:01:42,725
+What do you think?
+
+36
+00:01:42,825 --> 00:01:44,425
+Did it do the trick?
+
+37
+00:01:46,250 --> 00:01:47,475
+This time
+
+38
+00:01:47,600 --> 00:01:49,375
+It really is goodbye
+
+39
+00:01:49,550 --> 00:01:50,500
+Ei
+
+40
+00:01:59,850 --> 00:02:00,425
+
+
+41
+00:02:02,425 --> 00:02:03,250
+Goodbye
+
+42
+00:02:03,300 --> 00:02:04,550
+Makoto
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd6736b52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:46,850 --> 00:00:47,976
+Right on cue
+
+2
+00:00:48,225 --> 00:00:50,176
+"The Avenger of the Vortex," Beisht
+
+3
+00:00:50,325 --> 00:00:51,676
+Who is that!?
+
+4
+00:00:51,750 --> 00:00:53,500
+Osial's wife
+
+5
+00:00:53,500 --> 00:00:56,050
+Final follower of the Overlord of the Vortex
+
+6
+00:00:56,400 --> 00:00:58,476
+Sounds like you knew this was coming...
+
+7
+00:00:59,225 --> 00:01:02,500
+Beidou sensed something was stirring in the deep
+
+8
+00:01:02,500 --> 00:01:04,025
+She warned me months ago
+
+9
+00:01:04,900 --> 00:01:07,575
+Knowing she harbors hatred toward the Jade Chamber
+
+10
+00:01:07,975 --> 00:01:09,425
+I chose to rebuild it now
+
+11
+00:01:09,425 --> 00:01:11,250
+As a way of drawing her out
+
+12
+00:01:13,125 --> 00:01:14,275
+Got it
+
+13
+00:01:14,275 --> 00:01:15,950
+Well, let's go fetch the adepti!
+
+14
+00:01:16,100 --> 00:01:16,975
+No
+
+15
+00:01:17,100 --> 00:01:18,600
+In this human age
+
+16
+00:01:18,650 --> 00:01:19,925
+The people of Liyue
+
+17
+00:01:19,925 --> 00:01:20,675
+Must find a way
+
+18
+00:01:20,725 --> 00:01:22,275
+To overcome this crisis
+
+19
+00:01:22,275 --> 00:01:23,500
+On our strength alone!
+
+20
+00:02:07,750 --> 00:02:08,575
+All hands
+
+21
+00:02:08,575 --> 00:02:10,225
+Tsunami incoming!
+
+22
+00:02:21,225 --> 00:02:22,545
+What's that!?
+
+23
+00:02:22,575 --> 00:02:24,150
+Wave... A giant wave!
+
+24
+00:03:00,325 --> 00:03:02,375
+You are a cursed child...
+
+25
+00:03:02,500 --> 00:03:03,100
+Your life
+
+26
+00:03:03,150 --> 00:03:05,550
+Brings nothing but disaster to us all
+
+27
+00:03:06,400 --> 00:03:08,200
+At least if you die
+
+28
+00:03:08,375 --> 00:03:09,875
+I can bring her back
+
+29
+00:03:10,400 --> 00:03:11,525
+The day you learn
+
+30
+00:03:11,525 --> 00:03:14,725
+How to use your strength for the good of others
+
+31
+00:03:14,750 --> 00:03:15,375
+Is the day
+
+32
+00:03:15,400 --> 00:03:18,850
+That you can truly become part of human society
+
+33
+00:03:58,325 --> 00:03:59,325
+Fire!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd6736b52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:46,850 --> 00:00:47,976
+Right on cue
+
+2
+00:00:48,225 --> 00:00:50,176
+"The Avenger of the Vortex," Beisht
+
+3
+00:00:50,325 --> 00:00:51,676
+Who is that!?
+
+4
+00:00:51,750 --> 00:00:53,500
+Osial's wife
+
+5
+00:00:53,500 --> 00:00:56,050
+Final follower of the Overlord of the Vortex
+
+6
+00:00:56,400 --> 00:00:58,476
+Sounds like you knew this was coming...
+
+7
+00:00:59,225 --> 00:01:02,500
+Beidou sensed something was stirring in the deep
+
+8
+00:01:02,500 --> 00:01:04,025
+She warned me months ago
+
+9
+00:01:04,900 --> 00:01:07,575
+Knowing she harbors hatred toward the Jade Chamber
+
+10
+00:01:07,975 --> 00:01:09,425
+I chose to rebuild it now
+
+11
+00:01:09,425 --> 00:01:11,250
+As a way of drawing her out
+
+12
+00:01:13,125 --> 00:01:14,275
+Got it
+
+13
+00:01:14,275 --> 00:01:15,950
+Well, let's go fetch the adepti!
+
+14
+00:01:16,100 --> 00:01:16,975
+No
+
+15
+00:01:17,100 --> 00:01:18,600
+In this human age
+
+16
+00:01:18,650 --> 00:01:19,925
+The people of Liyue
+
+17
+00:01:19,925 --> 00:01:20,675
+Must find a way
+
+18
+00:01:20,725 --> 00:01:22,275
+To overcome this crisis
+
+19
+00:01:22,275 --> 00:01:23,500
+On our strength alone!
+
+20
+00:02:07,750 --> 00:02:08,575
+All hands
+
+21
+00:02:08,575 --> 00:02:10,225
+Tsunami incoming!
+
+22
+00:02:21,225 --> 00:02:22,545
+What's that!?
+
+23
+00:02:22,575 --> 00:02:24,150
+Wave... A giant wave!
+
+24
+00:03:00,325 --> 00:03:02,375
+You are a cursed child...
+
+25
+00:03:02,500 --> 00:03:03,100
+Your life
+
+26
+00:03:03,150 --> 00:03:05,550
+Brings nothing but disaster to us all
+
+27
+00:03:06,400 --> 00:03:08,200
+At least if you die
+
+28
+00:03:08,375 --> 00:03:09,875
+I can bring her back
+
+29
+00:03:10,400 --> 00:03:11,525
+The day you learn
+
+30
+00:03:11,525 --> 00:03:14,725
+How to use your strength for the good of others
+
+31
+00:03:14,750 --> 00:03:15,375
+Is the day
+
+32
+00:03:15,400 --> 00:03:18,850
+That you can truly become part of human society
+
+33
+00:03:58,325 --> 00:03:59,325
+Fire!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4670f50a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_EN.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,050 --> 00:00:09,700
+(Translated) Alas!
+
+2
+00:00:10,800 --> 00:00:20,100
+Two loving souls by death cruelly parted
+
+3
+00:00:20,750 --> 00:00:30,650
+In madness and grief, a dark path started
+
+4
+00:00:30,925 --> 00:00:40,875
+Calamity was drawn, rituals subverted
+
+5
+00:00:41,875 --> 00:00:52,575
+But by her cold steel was death averted
+
+6
+00:00:58,925 --> 00:01:03,804
+Mortal ties broken, with the adepti she went
+
+7
+00:01:03,800 --> 00:01:08,575
+Their abiding place filling paternal bonds rent
+
+8
+00:01:08,825 --> 00:01:13,525
+To her red strings of binding they sent
+
+9
+00:01:13,875 --> 00:01:18,650
+And they dwelt long together, content
+
+10
+00:01:18,925 --> 00:01:23,850
+The crane returned to a home without luster
+
+11
+00:01:24,125 --> 00:01:28,950
+The cobwebs overgrown, the grave-shrouds a-fluster
+
+12
+00:01:29,250 --> 00:01:33,350
+But one bond upon her
+
+13
+00:01:33,750 --> 00:01:37,988
+This world could not muster
+
+14
+00:01:38,725 --> 00:01:41,800
+Thus does the Divine Damsel's tale duly end
+
+15
+00:01:42,150 --> 00:01:44,600
+But today a new tale I have to append
+
+16
+00:01:44,700 --> 00:01:49,227
+Which I shall now tell — if you shall attend
+
+17
+00:01:49,475 --> 00:01:54,025
+From the world she seems apart
+
+18
+00:01:54,325 --> 00:01:58,975
+But there are those who know her heart
+
+19
+00:01:59,425 --> 00:02:04,242
+With crimson spear and flashing brand
+
+20
+00:02:04,500 --> 00:02:16,585
+To still the raging tides they stand
+
+21
+00:02:18,450 --> 00:02:20,050
+The crane once returned
+
+22
+00:02:20,050 --> 00:02:22,675
+And once, she was spurned
+
+23
+00:02:23,000 --> 00:02:24,975
+She turned, and left alone
+
+24
+00:02:24,975 --> 00:02:26,200
+Now, she might be found
+
+25
+00:02:26,350 --> 00:02:28,825
+With friends all around
+
+26
+00:02:29,075 --> 00:02:33,075
+To whom she is bound — a home
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ff473483a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,850
+Oh, Traveler
+
+2
+00:00:13,725 --> 00:00:15,450
+There's something that... I'd like to do
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:18,250
+If you could spare me yet another moment
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:33,950
+Please
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,275
+Keep your eyes on me
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ddf24fe3f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,825
+Oh, Traveler
+
+2
+00:00:13,250 --> 00:00:15,650
+There's something that... I'd like to do
+
+3
+00:00:16,375 --> 00:00:18,375
+If you could spare me yet another moment
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:34,200
+Please
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,425
+Keep your eyes on me
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LYAQ107_NingGuang_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LYAQ107_NingGuang_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc0448de2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LYAQ107_NingGuang_EN.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:03,125 --> 00:00:07,950
+They say that when Lady Ningguang ponders important affairs
+
+2
+00:00:08,525 --> 00:00:11,375
+She retreats to her Jade Chamber
+
+3
+00:00:11,375 --> 00:00:15,375
+With none but her three closest confidantes in tow
+
+4
+00:00:17,102 --> 00:00:20,019
+Why brings she these trusted three?
+
+5
+00:00:20,019 --> 00:00:23,814
+To sift through sources, dig through documents
+
+6
+00:00:23,814 --> 00:00:25,814
+Looking for information
+
+7
+00:00:27,425 --> 00:00:30,339
+Piece by piece, facts and figures
+
+8
+00:00:30,339 --> 00:00:32,925
+Paint a picture on the walls of the chamber...
+
+9
+00:00:33,550 --> 00:00:35,975
+But well before the wall is filled
+
+10
+00:00:36,225 --> 00:00:39,775
+Lady Ningguang's mind is made up
+
+11
+00:00:42,050 --> 00:00:43,545
+Having made her call
+
+12
+00:00:43,545 --> 00:00:46,275
+She has every last document shredded
+
+13
+00:00:46,525 --> 00:00:51,080
+And fwoosh! She scatters the shavings out her window
+
+14
+00:00:52,778 --> 00:00:54,725
+Ah, look at them!
+
+15
+00:00:54,725 --> 00:00:56,733
+How they billow in the wind
+
+16
+00:00:56,733 --> 00:00:59,825
+Like a sudden swirling blizzard!
+
+17
+00:01:00,500 --> 00:01:01,925
+As the fragments fall
+
+18
+00:01:02,350 --> 00:01:03,625
+Traces of text
+
+19
+00:01:03,925 --> 00:01:07,750
+Flicker before the eyes of the merchants of Liyue
+
+20
+00:01:08,025 --> 00:01:10,775
+Like ink stains in white snow
+
+21
+00:01:11,450 --> 00:01:12,916
+The saying goes:
+
+22
+00:01:13,475 --> 00:01:15,475
+The rarest treasures in the land
+
+23
+00:01:15,850 --> 00:01:18,550
+Are the words brought by the paper snow
+
+24
+00:01:19,800 --> 00:01:23,900
+For the words of the Tianquan have the power to move mountains
+
+25
+00:01:24,200 --> 00:01:26,925
+And all throughout the land know it
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba3cb858d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_EN.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:00,544 --> 00:00:02,194
+In our last tale
+
+2
+00:00:02,194 --> 00:00:05,729
+Rex Lapis was walking alone in the mountains
+
+3
+00:00:05,827 --> 00:00:09,131
+He heard a remote voice unlike any other
+
+4
+00:00:09,131 --> 00:00:11,481
+Coming from a crack in the earth
+
+5
+00:00:14,445 --> 00:00:19,311
+Most of the ancient Geo life forms that live below Liyue are blind
+
+6
+00:00:20,020 --> 00:00:22,369
+Having not seen the sunlight for an age
+
+7
+00:00:24,258 --> 00:00:30,772
+The voice was sometimes sad and songlike, other times it was loud and thunderous
+
+8
+00:00:31,085 --> 00:00:33,267
+The Lord of Geo searched here and there
+
+9
+00:00:33,267 --> 00:00:37,943
+Before finally unearthing a strange stone from the bedrock
+
+10
+00:00:39,791 --> 00:00:41,819
+That's how Azhdaha was
+
+11
+00:00:42,682 --> 00:00:46,326
+I answered his wish, and took him above ground
+
+12
+00:00:48,219 --> 00:00:51,965
+The Lord of Geo took pity on the rock's spirit
+
+13
+00:00:51,965 --> 00:00:59,017
+And carved it into a magnificent work of craftsmanship — a vivid representation of a dragon
+
+14
+00:00:59,213 --> 00:01:02,398
+I bestowed him with a pair of eyes to see the world
+
+15
+00:01:02,398 --> 00:01:04,465
+And came to an agreement with him
+
+16
+00:01:05,196 --> 00:01:08,159
+With his fingers, he made two eyes
+
+17
+00:01:08,159 --> 00:01:12,129
+Quicker than words could tell, lightning flashed and thunder roared
+
+18
+00:01:12,129 --> 00:01:15,975
+And a living, breathing dragon soared into the clouds!
+
+19
+00:01:17,670 --> 00:01:21,125
+I agreed to let him live among the people above ground
+
+20
+00:01:21,281 --> 00:01:24,383
+But if the day ever came when he brought ruin to order
+
+21
+00:01:24,383 --> 00:01:27,126
+He would once again be sealed in the dark
+
+22
+00:01:27,677 --> 00:01:30,585
+The dragon accompanied the Lord of Geo
+
+23
+00:01:30,585 --> 00:01:35,150
+Fighting campaigns alongside him in the four corners of the world
+
+24
+00:01:35,299 --> 00:01:38,401
+We have a saying to eulogize these events:
+
+25
+00:01:38,401 --> 00:01:41,643
+"The crash of a spear brought billowing dust"
+
+26
+00:01:41,643 --> 00:01:45,251
+"The mountains and waters made way at the sound"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..eae9389e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,775 --> 00:00:09,825
+Look, the amplification device!
+
+2
+00:00:31,100 --> 00:00:32,036
+Dain!
+
+3
+00:00:32,525 --> 00:00:34,225
+Am I too late...
+
+4
+00:00:36,425 --> 00:00:37,550
+They're in agony...
+
+5
+00:00:38,500 --> 00:00:41,125
+This is no way for them to meet their end
+
+6
+00:00:41,575 --> 00:00:43,000
+Find a way...
+
+7
+00:00:43,100 --> 00:00:44,525
+To stop that thing!
+
+8
+00:01:06,375 --> 00:01:07,250
+Halfdan!
+
+9
+00:01:07,525 --> 00:01:08,475
+Don't do it...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..eae9389e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,775 --> 00:00:09,825
+Look, the amplification device!
+
+2
+00:00:31,100 --> 00:00:32,036
+Dain!
+
+3
+00:00:32,525 --> 00:00:34,225
+Am I too late...
+
+4
+00:00:36,425 --> 00:00:37,550
+They're in agony...
+
+5
+00:00:38,500 --> 00:00:41,125
+This is no way for them to meet their end
+
+6
+00:00:41,575 --> 00:00:43,000
+Find a way...
+
+7
+00:00:43,100 --> 00:00:44,525
+To stop that thing!
+
+8
+00:01:06,375 --> 00:01:07,250
+Halfdan!
+
+9
+00:01:07,525 --> 00:01:08,475
+Don't do it...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7af532b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:08,753
+Marchosius, God of the Stove, born from a spark when stone struck stone
+
+2
+00:00:09,550 --> 00:00:13,018
+He was a god with a great love for humanity
+
+3
+00:00:13,425 --> 00:00:15,253
+And their well-being
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:21,575
+Millennia ago, the people sought to expand their city
+
+5
+00:00:21,950 --> 00:00:26,500
+They built a dwelling on the plains and called it the Guili Assembly
+
+6
+00:00:26,850 --> 00:00:29,425
+The Stove God cared greatly for the people
+
+7
+00:00:29,782 --> 00:00:35,300
+Turning himself into minions who went into every home, fostering food and solidarity alike
+
+8
+00:00:36,050 --> 00:00:39,300
+Alas, their home was taken by a flood
+
+9
+00:00:39,775 --> 00:00:42,450
+The waters ravaged the Guili Assembly
+
+10
+00:00:42,450 --> 00:00:46,483
+And forced the people back south, to Liyue Harbor
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:55,025
+Though the distance was not far, the journey was plagued by a terrible storm
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+For a dozen days the adepti stayed by their side
+
+13
+00:00:59,500 --> 00:01:03,625
+During this time, the Stove God cooked an ancient delicacy
+
+14
+00:01:03,625 --> 00:01:10,275
+Flatbread with a meat sauce to stave off the cold and damp, fit for those on the move
+
+15
+00:01:14,925 --> 00:01:19,475
+Centuries later, disaster and plague arose once more
+
+16
+00:01:19,950 --> 00:01:22,625
+The Stove God would appear no longer
+
+17
+00:01:22,625 --> 00:01:26,308
+For he placed all of his power into the land itself
+
+18
+00:01:26,709 --> 00:01:28,669
+To quell the calamities
+
+19
+00:01:28,669 --> 00:01:32,100
+His power expended, and his wits greatly reduced
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,575
+Thus, his body decreased in size
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:38,925
+By the time he parted ways with us, he wasn't even the height of a human
+
+22
+00:01:40,375 --> 00:01:44,925
+He told Rex Lapis and I of the dishes that bring joy and of the secrets of the flame
+
+23
+00:01:45,275 --> 00:01:46,955
+Then went into the mountains
+
+24
+00:01:46,955 --> 00:01:50,121
+And entered into a long slumber
+
+25
+00:01:56,447 --> 00:01:59,350
+The Stove God departed and Guoba was born
+
+26
+00:01:59,350 --> 00:02:02,600
+When he awoke, he ate the Chili-Mince Cornbread Buns
+
+27
+00:02:02,600 --> 00:02:05,875
+Placed on the offering table by a young lady in yellow
+
+28
+00:02:06,338 --> 00:02:10,000
+Though he did not remember the past, he was profoundly moved
+
+29
+00:02:10,000 --> 00:02:13,100
+And decided to follow this young lady thereafter
+
+30
+00:02:13,981 --> 00:02:16,300
+The Stove God had quietly disappeared
+
+31
+00:02:16,300 --> 00:02:19,722
+But the vendors rose early to hawk their wares
+
+32
+00:02:19,950 --> 00:02:23,626
+People went out to buy goods, lit their stoves and cooked food
+
+33
+00:02:24,200 --> 00:02:27,851
+Just as they had done every day for as long as they could remember
+
+34
+00:02:29,706 --> 00:02:32,925
+In Liyue, things have always been this way
+
+35
+00:02:39,525 --> 00:02:47,050
+Nature provides, the mountains rejoice, we are blessed by heaven's good grace
+
+36
+00:02:49,500 --> 00:02:55,800
+Years have gone by, the world has transformed, but our way of life survives
+
+37
+00:03:09,075 --> 00:03:16,050
+Fame and fortune, is only a season, it is the moment that we should embrace
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7af532b5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:08,753
+Marchosius, God of the Stove, born from a spark when stone struck stone
+
+2
+00:00:09,550 --> 00:00:13,018
+He was a god with a great love for humanity
+
+3
+00:00:13,425 --> 00:00:15,253
+And their well-being
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:21,575
+Millennia ago, the people sought to expand their city
+
+5
+00:00:21,950 --> 00:00:26,500
+They built a dwelling on the plains and called it the Guili Assembly
+
+6
+00:00:26,850 --> 00:00:29,425
+The Stove God cared greatly for the people
+
+7
+00:00:29,782 --> 00:00:35,300
+Turning himself into minions who went into every home, fostering food and solidarity alike
+
+8
+00:00:36,050 --> 00:00:39,300
+Alas, their home was taken by a flood
+
+9
+00:00:39,775 --> 00:00:42,450
+The waters ravaged the Guili Assembly
+
+10
+00:00:42,450 --> 00:00:46,483
+And forced the people back south, to Liyue Harbor
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:55,025
+Though the distance was not far, the journey was plagued by a terrible storm
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+For a dozen days the adepti stayed by their side
+
+13
+00:00:59,500 --> 00:01:03,625
+During this time, the Stove God cooked an ancient delicacy
+
+14
+00:01:03,625 --> 00:01:10,275
+Flatbread with a meat sauce to stave off the cold and damp, fit for those on the move
+
+15
+00:01:14,925 --> 00:01:19,475
+Centuries later, disaster and plague arose once more
+
+16
+00:01:19,950 --> 00:01:22,625
+The Stove God would appear no longer
+
+17
+00:01:22,625 --> 00:01:26,308
+For he placed all of his power into the land itself
+
+18
+00:01:26,709 --> 00:01:28,669
+To quell the calamities
+
+19
+00:01:28,669 --> 00:01:32,100
+His power expended, and his wits greatly reduced
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,575
+Thus, his body decreased in size
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:38,925
+By the time he parted ways with us, he wasn't even the height of a human
+
+22
+00:01:40,375 --> 00:01:44,925
+He told Rex Lapis and I of the dishes that bring joy and of the secrets of the flame
+
+23
+00:01:45,275 --> 00:01:46,955
+Then went into the mountains
+
+24
+00:01:46,955 --> 00:01:50,121
+And entered into a long slumber
+
+25
+00:01:56,447 --> 00:01:59,350
+The Stove God departed and Guoba was born
+
+26
+00:01:59,350 --> 00:02:02,600
+When he awoke, he ate the Chili-Mince Cornbread Buns
+
+27
+00:02:02,600 --> 00:02:05,875
+Placed on the offering table by a young lady in yellow
+
+28
+00:02:06,338 --> 00:02:10,000
+Though he did not remember the past, he was profoundly moved
+
+29
+00:02:10,000 --> 00:02:13,100
+And decided to follow this young lady thereafter
+
+30
+00:02:13,981 --> 00:02:16,300
+The Stove God had quietly disappeared
+
+31
+00:02:16,300 --> 00:02:19,722
+But the vendors rose early to hawk their wares
+
+32
+00:02:19,950 --> 00:02:23,626
+People went out to buy goods, lit their stoves and cooked food
+
+33
+00:02:24,200 --> 00:02:27,851
+Just as they had done every day for as long as they could remember
+
+34
+00:02:29,706 --> 00:02:32,925
+In Liyue, things have always been this way
+
+35
+00:02:39,525 --> 00:02:47,050
+Nature provides, the mountains rejoice, we are blessed by heaven's good grace
+
+36
+00:02:49,500 --> 00:02:55,800
+Years have gone by, the world has transformed, but our way of life survives
+
+37
+00:03:09,075 --> 00:03:16,050
+Fame and fortune, is only a season, it is the moment that we should embrace
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..50f3a9f2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,184 @@
+1
+00:00:39,325 --> 00:00:40,475
+Lady Keqing
+
+2
+00:00:40,475 --> 00:00:42,426
+The item Lady Ningguang prepared for you
+
+3
+00:00:42,425 --> 00:00:43,900
+Has arrived
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Traveler
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,898
+Wait here for a moment
+
+6
+00:00:47,897 --> 00:00:49,075
+Don't go anywhere!
+
+7
+00:00:49,775 --> 00:00:52,750
+Huh? Must be something important!
+
+8
+00:01:20,125 --> 00:01:20,975
+Traveler
+
+9
+00:01:20,975 --> 00:01:21,850
+Paimon
+
+10
+00:01:23,025 --> 00:01:24,425
+Ningguang had her personal tailor
+
+11
+00:01:24,425 --> 00:01:25,447
+Make it for me
+
+12
+00:01:25,446 --> 00:01:27,325
+Said it's an imported style
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,828
+Well?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:30,025
+Do you like it?
+
+15
+00:01:30,550 --> 00:01:32,775
+Wow, it's beauuutiful!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:37,150
+It's time
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,350
+Traveler
+
+18
+00:01:38,350 --> 00:01:39,225
+Please enjoy
+
+19
+00:01:39,225 --> 00:01:40,975
+The grand finale of this year's Lantern Rite
+
+20
+00:01:41,825 --> 00:01:43,488
+The Fireworks Show!
+
+21
+00:01:54,350 --> 00:01:55,407
+Isn't it beautiful?
+
+22
+00:01:55,850 --> 00:01:56,800
+Whoa...!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,640
+Hey, check you out...
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:02,129
+Looking pretty fancy!
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:05,825
+Only a true treasure catches the eye of Captain Beidou
+
+26
+00:02:05,825 --> 00:02:07,275
+Seems I've struck gold
+
+27
+00:02:07,275 --> 00:02:08,575
+With this one
+
+28
+00:02:41,250 --> 00:02:42,175
+Boo!
+
+29
+00:02:43,275 --> 00:02:44,475
+Did ya see that?
+
+30
+00:02:44,475 --> 00:02:45,800
+Way over there, a firework
+
+31
+00:02:45,800 --> 00:02:47,350
+That looks just like a pig!
+
+32
+00:02:47,350 --> 00:02:48,100
+Oh?
+
+33
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+So it does
+
+34
+00:03:04,825 --> 00:03:06,786
+Hey everyone, time to eat!
+
+35
+00:03:06,786 --> 00:03:08,125
+Food's ready!
+
+36
+00:03:12,100 --> 00:03:13,285
+Ooh!
+
+37
+00:03:14,775 --> 00:03:15,725
+No better way
+
+38
+00:03:15,725 --> 00:03:17,225
+To celebrate
+
+39
+00:03:17,225 --> 00:03:18,196
+Hahaha!
+
+40
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+Dr. Baizhu
+
+41
+00:03:37,162 --> 00:03:38,250
+Sorry to trouble you
+
+42
+00:03:38,250 --> 00:03:40,200
+Again this year
+
+43
+00:03:40,600 --> 00:03:41,875
+No trouble at all
+
+44
+00:03:44,200 --> 00:03:46,350
+Lantern Rite...
+
+45
+00:03:53,675 --> 00:03:55,425
+Happy Lantern Rite
+
+46
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+Happy Lantern Rite!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..50f3a9f2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,184 @@
+1
+00:00:39,325 --> 00:00:40,475
+Lady Keqing
+
+2
+00:00:40,475 --> 00:00:42,426
+The item Lady Ningguang prepared for you
+
+3
+00:00:42,425 --> 00:00:43,900
+Has arrived
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Traveler
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,898
+Wait here for a moment
+
+6
+00:00:47,897 --> 00:00:49,075
+Don't go anywhere!
+
+7
+00:00:49,775 --> 00:00:52,750
+Huh? Must be something important!
+
+8
+00:01:20,125 --> 00:01:20,975
+Traveler
+
+9
+00:01:20,975 --> 00:01:21,850
+Paimon
+
+10
+00:01:23,025 --> 00:01:24,425
+Ningguang had her personal tailor
+
+11
+00:01:24,425 --> 00:01:25,447
+Make it for me
+
+12
+00:01:25,446 --> 00:01:27,325
+Said it's an imported style
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,828
+Well?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:30,025
+Do you like it?
+
+15
+00:01:30,550 --> 00:01:32,775
+Wow, it's beauuutiful!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:37,150
+It's time
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,350
+Traveler
+
+18
+00:01:38,350 --> 00:01:39,225
+Please enjoy
+
+19
+00:01:39,225 --> 00:01:40,975
+The grand finale of this year's Lantern Rite
+
+20
+00:01:41,825 --> 00:01:43,488
+The Fireworks Show!
+
+21
+00:01:54,350 --> 00:01:55,407
+Isn't it beautiful?
+
+22
+00:01:55,850 --> 00:01:56,800
+Whoa...!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,640
+Hey, check you out...
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:02,129
+Looking pretty fancy!
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:05,825
+Only a true treasure catches the eye of Captain Beidou
+
+26
+00:02:05,825 --> 00:02:07,275
+Seems I've struck gold
+
+27
+00:02:07,275 --> 00:02:08,575
+With this one
+
+28
+00:02:41,250 --> 00:02:42,175
+Boo!
+
+29
+00:02:43,275 --> 00:02:44,475
+Did ya see that?
+
+30
+00:02:44,475 --> 00:02:45,800
+Way over there, a firework
+
+31
+00:02:45,800 --> 00:02:47,350
+That looks just like a pig!
+
+32
+00:02:47,350 --> 00:02:48,100
+Oh?
+
+33
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+So it does
+
+34
+00:03:04,825 --> 00:03:06,786
+Hey everyone, time to eat!
+
+35
+00:03:06,786 --> 00:03:08,125
+Food's ready!
+
+36
+00:03:12,100 --> 00:03:13,285
+Ooh!
+
+37
+00:03:14,775 --> 00:03:15,725
+No better way
+
+38
+00:03:15,725 --> 00:03:17,225
+To celebrate
+
+39
+00:03:17,225 --> 00:03:18,196
+Hahaha!
+
+40
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+Dr. Baizhu
+
+41
+00:03:37,162 --> 00:03:38,250
+Sorry to trouble you
+
+42
+00:03:38,250 --> 00:03:40,200
+Again this year
+
+43
+00:03:40,600 --> 00:03:41,875
+No trouble at all
+
+44
+00:03:44,200 --> 00:03:46,350
+Lantern Rite...
+
+45
+00:03:53,675 --> 00:03:55,425
+Happy Lantern Rite
+
+46
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+Happy Lantern Rite!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_MDAQ019_DragonInCity_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MDAQ019_DragonInCity_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4fe12b151
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MDAQ019_DragonInCity_EN.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+The sky...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_MDAQ071_Davalin_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MDAQ071_Davalin_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..8753279ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MDAQ071_Davalin_EN.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,325 --> 00:00:04,325
+This place is gonna collapse!
+
+2
+00:00:29,125 --> 00:00:31,525
+It's been a while since we flew like this together
+
+3
+00:00:31,975 --> 00:00:33,098
+Huh, Dvalin?
+
+4
+00:00:33,450 --> 00:00:37,000
+Just now... Why...
+
+5
+00:00:37,413 --> 00:00:41,775
+Why did you not ask me to protect you like the last time?
+
+6
+00:00:41,775 --> 00:00:44,166
+Me not wanting you to listen to the Abyss Order
+
+7
+00:00:44,166 --> 00:00:47,175
+Doesn't mean that you have to listen to me
+
+8
+00:00:48,175 --> 00:00:50,675
+Freedom, if demanded of you by an archon
+
+9
+00:00:50,975 --> 00:00:52,751
+Is really no freedom at all
+
+10
+00:00:58,750 --> 00:01:03,525
+Is this... the power of the Anemo Archon?
+
+11
+00:01:04,300 --> 00:01:07,750
+But I am no longer part of the Four Winds
+
+12
+00:01:08,100 --> 00:01:09,800
+Even if that's so
+
+13
+00:01:09,800 --> 00:01:11,950
+You still protected us regardless
+
+14
+00:01:13,025 --> 00:01:15,150
+Now, spread your wings of freedom
+
+15
+00:01:15,150 --> 00:01:17,825
+And go with my blessing
+
+16
+00:01:25,443 --> 00:01:28,375
+And so, the Stormterror threat was quelled
+
+17
+00:01:29,125 --> 00:01:32,750
+I clarified the misunderstanding to the citizens of Mondstadt
+
+18
+00:01:32,750 --> 00:01:34,950
+And let them know that they are safe
+
+19
+00:01:34,950 --> 00:01:35,850
+To them it seems
+
+20
+00:01:35,850 --> 00:01:38,750
+Stormterror attacked Mondstadt out of nowhere
+
+21
+00:01:38,750 --> 00:01:41,100
+And then vanished just as quickly
+
+22
+00:01:41,100 --> 00:01:44,675
+They must be finding the whole ordeal very confusing
+
+23
+00:01:44,675 --> 00:01:47,849
+However, winds change their course
+
+24
+00:01:48,050 --> 00:01:49,475
+Someday
+
+25
+00:01:49,475 --> 00:01:52,210
+They will blow towards a brighter future
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..33e0f1121
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+My story...
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Yes
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+I should have known
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+Master's failed specimen in the dragon's belly
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+This
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+Is where the story truly begins
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+If we switched places...
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+If you were the survivor...
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+Then, as the abandoned experiment
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+The failure of the Primordial Human Project...
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+I'd wanna replace you too
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+I would replicate your appearance
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+Study your alchemy
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+And create miraculous lifeforms
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+To divert your attention
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+I would wait for the right moment
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+Then dispose of you and the Traveler
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+The sole person to have known your secret
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+And then...
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+I could finally experience the joy
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+Of being brought into the world
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..33e0f1121
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+My story...
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Yes
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+I should have known
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+Master's failed specimen in the dragon's belly
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+This
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+Is where the story truly begins
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+If we switched places...
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+If you were the survivor...
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+Then, as the abandoned experiment
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+The failure of the Primordial Human Project...
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+I'd wanna replace you too
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+I would replicate your appearance
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+Study your alchemy
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+And create miraculous lifeforms
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+To divert your attention
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+I would wait for the right moment
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+Then dispose of you and the Traveler
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+The sole person to have known your secret
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+And then...
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+I could finally experience the joy
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+Of being brought into the world
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d246d710
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo!? What's...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+It's not over yet
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d246d710
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo!? What's...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+It's not over yet
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_WDLQ004_VentiLegends_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_WDLQ004_VentiLegends_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e1878eea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_WDLQ004_VentiLegends_EN.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,150 --> 00:00:03,392
+In Old Mondstadt transpired the story to be told
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,744
+Where a tyrant ruled, I met a boy, not that old
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:12,800
+The lyre he played, and for a song he sought
+
+4
+00:00:13,750 --> 00:00:18,368
+But storm-walls blocked blue sky — he was sincerely distraught
+
+5
+00:00:19,072 --> 00:00:21,950
+"I do so wish to see the birds in flight"
+
+6
+00:00:21,950 --> 00:00:25,344
+Said he, his strong eyes filling with light
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,800
+But his voice was lost in the howling wind's churn
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,792
+For the whirlwind takes, and gives naught in return
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+The true sky, and songs that cageless soar...
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+Were they not wishes worth fighting for?
+
+11
+00:00:43,125 --> 00:00:45,825
+So the boy turned, extending his hand:
+
+12
+00:00:45,825 --> 00:00:50,275
+"Let us cast down the tyrant and his walls from this land"
+
+13
+00:00:50,575 --> 00:00:53,376
+The young boy raised then the flag of revolt
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,350
+And I threw myself into freedom's tumult
+
+15
+00:00:56,600 --> 00:00:59,520
+Victorious were we who fought to be free
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,680
+Gods fell, winds whipped, nations shook violently
+
+17
+00:01:05,775 --> 00:01:09,184
+In the smoke, a despot met his doom
+
+18
+00:01:09,850 --> 00:01:14,000
+And we watched as his great tower fell none too soon
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,784
+Mondstadt began anew, the story passed down
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:23,264
+And since then never has another worn its crown
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..82452cb8a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_EN.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:06,825
+In ancient times, Liyue was a land of misery, where the shadow of evil loomed large
+
+2
+00:00:07,800 --> 00:00:09,525
+As slain gods festered
+
+3
+00:00:09,850 --> 00:00:15,196
+Their vengeful wrath cursed the world, manifesting in infernal forms
+
+4
+00:00:15,950 --> 00:00:17,550
+When demons stirred
+
+5
+00:00:17,550 --> 00:00:22,150
+Miasmas, monsters, and mutations infested the land
+
+6
+00:00:23,450 --> 00:00:28,965
+Then, Rex Lapis summoned the Yakshas to vanquish the demons
+
+7
+00:00:29,775 --> 00:00:33,804
+They swore an oath: "Restore order through slaughter"
+
+8
+00:00:33,804 --> 00:00:38,313
+"Purge evil through battle, to this we dedicate our lives"
+
+9
+00:00:39,250 --> 00:00:41,073
+Eons of bloodshed later
+
+10
+00:00:41,073 --> 00:00:46,198
+Karmic debt weighed upon them, phantom wrath seeping into their broken souls
+
+11
+00:00:46,750 --> 00:00:48,925
+They went mad with fear
+
+12
+00:00:49,250 --> 00:00:51,200
+Turned on each other
+
+13
+00:00:51,200 --> 00:00:53,907
+Or succumbed to the darkness
+
+14
+00:00:54,750 --> 00:00:57,350
+Of the five foremost Yakshas
+
+15
+00:00:57,350 --> 00:01:02,550
+Death came to three, while the fourth vanished without a trace
+
+16
+00:01:03,050 --> 00:01:04,650
+In the millennia since
+
+17
+00:01:04,650 --> 00:01:10,075
+One Conqueror of Demons remains the sole surviving Yaksha in the mortal realm
+
+18
+00:01:10,800 --> 00:01:13,125
+And only on moonlit nights
+
+19
+00:01:13,125 --> 00:01:17,850
+In the glow from Guyun and in the sound of the Dihua flute
+
+20
+00:01:18,225 --> 00:01:20,100
+Is his memory preserved
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part1_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part1_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..690f5298d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part1_EN.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,450 --> 00:00:05,125
+So... what you're trying to say is that you fell here
+
+2
+00:00:05,375 --> 00:00:06,852
+From another world?
+
+3
+00:00:12,075 --> 00:00:13,675
+But when you wanted to leave
+
+4
+00:00:13,675 --> 00:00:16,200
+And go on to the next world
+
+5
+00:00:17,075 --> 00:00:18,600
+Your path was blocked
+
+6
+00:00:18,600 --> 00:00:20,771
+By some unknown god?
+
+7
+00:00:23,975 --> 00:00:28,675
+Outlanders, your journey ends here
+
+8
+00:00:30,850 --> 00:00:31,800
+Who're you!?
+
+9
+00:00:32,125 --> 00:00:34,450
+The sustainer of heavenly principles
+
+10
+00:00:34,450 --> 00:00:37,232
+The arrogation of mankind ends now
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2aa84988
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+Lumine!
+
+2
+00:00:30,550 --> 00:00:32,037
+Wait, don't go!
+
+3
+00:00:32,300 --> 00:00:33,719
+Give my sister back!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3c85fbdb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,282 --> 00:00:04,925
+Aether!
+
+2
+00:00:30,450 --> 00:00:31,951
+Wait, don't go!
+
+3
+00:00:32,275 --> 00:00:33,409
+Give my brother back!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/MDAQ041_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/MDAQ041_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..04af05867
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/MDAQ041_EN.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,450 --> 00:00:06,300
+What is to be sung transpired in days of yore
+
+2
+00:00:06,300 --> 00:00:10,113
+When the divine archons still walked the earth
+
+3
+00:00:10,113 --> 00:00:13,950
+A dragon cast his curious gaze on the world below
+
+4
+00:00:13,950 --> 00:00:16,930
+As he parted from the heavens that gave his birth
+
+5
+00:00:17,325 --> 00:00:20,400
+The dragon sought truth amongst common folk
+
+6
+00:00:20,400 --> 00:00:23,400
+But mortal trifles only fogged his mind
+
+7
+00:00:23,725 --> 00:00:27,400
+The windborne bard strummed his strings dolce
+
+8
+00:00:27,400 --> 00:00:30,500
+And the Holy Lyre answered his questions kind
+
+9
+00:00:30,500 --> 00:00:33,675
+The dragon was but a child full of wonder
+
+10
+00:00:33,675 --> 00:00:36,925
+And soared the heavens free from care
+
+11
+00:00:37,775 --> 00:00:41,425
+The bard's songs invited him to sing along
+
+12
+00:00:41,425 --> 00:00:45,325
+For he yearned to let all perceive him fair
+
+13
+00:00:45,900 --> 00:00:49,200
+Enchanting legends the bard and dragon were
+
+14
+00:00:49,200 --> 00:00:52,900
+But the tides of despair soon engulfed the land
+
+15
+00:00:52,900 --> 00:00:57,000
+The lion fang perished and the falcon flag slept
+
+16
+00:00:57,000 --> 00:01:01,550
+As a vile dragon approached Mondstadt in lone stand
+
+17
+00:01:02,475 --> 00:01:06,050
+Over the Cathedral loomed death and his friends
+
+18
+00:01:06,050 --> 00:01:11,075
+Of the people's agony the bard soon sang
+
+19
+00:01:11,075 --> 00:01:14,675
+The soaring dragon heeded his grave calls
+
+20
+00:01:14,675 --> 00:01:18,622
+And amidst the windstorms a brutal war sprang
+
+21
+00:01:23,075 --> 00:01:27,150
+Blood of venom sent the sky dragon into slumber
+
+22
+00:01:28,975 --> 00:01:32,825
+Only to awake to be expelled in abhor
+
+23
+00:01:34,600 --> 00:01:38,025
+"Why do people in this age loathe me so?"
+
+24
+00:01:38,600 --> 00:01:41,875
+But the Holy Lyre replied no more
+
+25
+00:01:43,750 --> 00:01:48,050
+Wrath and woe, vigor and venom
+
+26
+00:01:48,050 --> 00:01:52,250
+Poured from the dragon's bitter eyes
+
+27
+00:01:53,425 --> 00:01:58,225
+The dragon's curse sprawled in silence
+
+28
+00:01:58,225 --> 00:02:02,575
+But the Lyre could no longer soothe his cries
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..f822ac163
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_EN.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:13,000 --> 00:00:18,889
+Your Highness... Your humble servant returns
+
+2
+00:00:19,100 --> 00:00:22,503
+When your homeland returns to this world
+
+3
+00:00:22,503 --> 00:00:25,283
+We shall revel in its glory
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/OpeningSequence_Boy_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/OpeningSequence_Boy_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..355815b4b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/OpeningSequence_Boy_EN.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+You opened your eyes in the bitter cold with the hope for a better world
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Only to be greeted by the sight of your sister being impaled by chains
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+A foreign goddess descends from the skies and takes away your only kin
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Yet failing to avenge your twin, you succumbed to a dark slumber...
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+When you come to, the world around you is not as you remember
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Time that remained stagnant for an eternity began flowing anew
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+You embarked on a perilous journey alone
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+In search of the goddess who took everything from you...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/OpeningSequence_Girl_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/OpeningSequence_Girl_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..331e69a0f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/OpeningSequence_Girl_EN.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+You opened your eyes in the bitter cold with the hope for a better world
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Only to be greeted by the sight of your brother being impaled by chains
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+A foreign goddess descends from the skies and takes away your only kin
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Yet failing to avenge your twin, you succumbed to a dark slumber...
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+When you come to, the world around you is not as you remember
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Time that remained stagnant for an eternity began flowing anew
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+You embarked on a perilous journey alone
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+In search of the goddess who took everything from you...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/Title_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/Title_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..123a1fa47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/Title_EN.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:00,896 --> 00:00:02,896
+Two stars clashed
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+With the heart of a shattered world
+
+3
+00:00:07,325 --> 00:00:09,325
+Of the twins that fell to this world
+
+4
+00:00:09,325 --> 00:00:12,125
+One is awaking from slumber
+
diff --git a/Resources/Subtitle/EN/battlePass_EN.txt b/Resources/Subtitle/EN/battlePass_EN.txt
new file mode 100644
index 000000000..9c285aa99
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/EN/battlePass_EN.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:05,312
+Once, there was a glorious kingdom established among the heavens
+
+2
+00:00:06,400 --> 00:00:13,425
+From that kingdom came a crowned heir, tasked with seeking out the Genesis Pearl from the Kingdom of Darkness
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:19,650
+The first crowned heir began her journey of seeking the pearl
+
+4
+00:00:22,144 --> 00:00:26,825
+But she was deceived, and the memory of her noble origins faded
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:31,400
+She now believed that she was the queen of the Kingdom of Darkness
+
+6
+00:00:33,152 --> 00:00:39,700
+But take heart, a second crowned heir had already taken up the path where the first had stumbled
+
+7
+00:00:40,350 --> 00:00:45,500
+This is the story of your journey, of your tale to be told
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Ambor_Readings_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Ambor_Readings_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ec2fa186c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Ambor_Readings_ES.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,603 --> 00:00:06,500
+Cuando la primera brizna de viento rozó la tierra
+
+2
+00:00:07,100 --> 00:00:11,350
+las aves que anhelaban el cielo, tenían alas
+
+3
+00:00:12,000 --> 00:00:13,700
+pero no tenían forma de volar.
+
+4
+00:00:15,353 --> 00:00:17,353
+Le preguntaron al Arconte Anemo:
+
+5
+00:00:18,075 --> 00:00:20,178
+"¿Cómo podemos llegar al cielo?"
+
+6
+00:00:20,700 --> 00:00:23,150
+Y en respuesta, el Arconte Anemo dijo:
+
+7
+00:00:23,725 --> 00:00:27,378
+"Todavía tienen que encontrar lo más importante"
+
+8
+00:00:28,503 --> 00:00:29,975
+Mientras el arconte hablaba
+
+9
+00:00:29,975 --> 00:00:33,731
+el viento arrastró semillas de diente de león hacia el cielo.
+
+10
+00:00:33,731 --> 00:00:36,503
+Los pájaros extendieron sus alas
+
+11
+00:00:36,503 --> 00:00:40,003
+pero la brisa era demasiado suave
+
+12
+00:00:40,003 --> 00:00:43,803
+haciendo que cayeran de bruces a la tierra.
+
+13
+00:00:44,125 --> 00:00:49,700
+Así que fueron al acantilado donde el viento mostraba su fuerza salvaje e imbatible.
+
+14
+00:00:50,510 --> 00:00:53,175
+Los pájaros se arrojaron al precipicio
+
+15
+00:00:53,175 --> 00:00:56,853
+y agitaron sus alas entre los vientos que aullaban
+
+16
+00:00:56,853 --> 00:01:00,825
+hasta que pudieron volar libremente en el cielo.
+
+17
+00:01:01,975 --> 00:01:04,601
+Fueron a donde el Arconte Anemo, y le dijeron:
+
+18
+00:01:05,025 --> 00:01:09,328
+"Parece que todo lo que necesitábamos era un viento más fuerte para volar"
+
+19
+00:01:10,092 --> 00:01:12,092
+El Arconte Anemo respondió:
+
+20
+00:01:12,092 --> 00:01:15,928
+"Lo que les faltaba no era viento, sino valor"
+
+21
+00:01:15,928 --> 00:01:20,903
+"Su valor les permitió convertirse en las primeras aves voladoras de este mundo".
+
+22
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_102106_Summon_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102106_Summon_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..df7f98060
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102106_Summon_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+Veamos, ¿creen que la nación que perdió a su dios
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+será devorada de nuevo por un mal antiguo?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+Si desean morir ahogados con el resto de la gente de Liyue,
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+¡siéntanse libres de quedarse a disfrutar del espectáculo!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+¡S-se fue!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+Es muy rápido...
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+¿Eh? ¿Qué es eso?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_102106_Summon_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102106_Summon_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..df7f98060
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102106_Summon_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+Veamos, ¿creen que la nación que perdió a su dios
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+será devorada de nuevo por un mal antiguo?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+Si desean morir ahogados con el resto de la gente de Liyue,
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+¡siéntanse libres de quedarse a disfrutar del espectáculo!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+¡S-se fue!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+Es muy rápido...
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+¿Eh? ¿Qué es eso?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d02b58064
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+¡Son los Fatui!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+¡Están atacando la Balista Guizhong!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d02b58064
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+¡Son los Fatui!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+¡Están atacando la Balista Guizhong!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_102205_AfterBattle_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102205_AfterBattle_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8186ed496
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102205_AfterBattle_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+Ya no hay más intrusos
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+¡ahora podemos dedicarnos totalmente a...!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+¡Está funcionando!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+Solo tenemos que seguir así.
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+Cuidado.
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+Destruyeron la Balista Guizhong...
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+Sin su respaldo, no podremos contraatacar.
+
+8
+00:01:26,105 --> 00:01:27,763
+¡Pero la Cámara de Jade es nuestra última línea de defensa!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+No cederemos un ápice pase lo que pase...
+
+10
+00:01:32,824 --> 00:01:34,939
+Tengo otra idea...
+
+11
+00:01:36,178 --> 00:01:37,740
+¿Qué quiere decir, maestra Ninguang?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+Sacrificaré la Cámara de Jade.
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:41,889
+¿Qué pretendes hacer?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+... Entendido.
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Viajero, dame una mano.
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+Adiós, viejo amigo...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+Adiós, por ahora...
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+Nos veremos en el futuro.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_102205_AfterBattle_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102205_AfterBattle_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..115dc99c5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_102205_AfterBattle_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+Ya no hay más intrusos
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+¡ahora podemos dedicarnos totalmente a...!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+¡Está funcionando!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+Solo tenemos que seguir así.
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+Cuidado.
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+Destruyeron la Balista Guizhong...
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+Sin su respaldo, no podremos contraatacar.
+
+8
+00:01:26,105 --> 00:01:27,763
+¡Pero la Cámara de Jade es nuestra última línea de defensa!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+No cederemos un ápice pase lo que pase...
+
+10
+00:01:32,824 --> 00:01:34,939
+Tengo otra idea...
+
+11
+00:01:36,178 --> 00:01:37,740
+¿Qué quiere decir, maestra Ninguang?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+Sacrificaré la Cámara de Jade.
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:41,889
+¿Qué pretendes hacer?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+... Entendido.
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Viajera, dame una mano.
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+Adiós, viejo amigo...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+Adiós, por ahora...
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+Nos veremos en el futuro.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b12edf213
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+1
+00:00:46,240 --> 00:00:50,240
+Eres capaz de usar energía elemental sin una Visión...
+
+2
+00:00:51,780 --> 00:00:54,880
+Eres un caso excepcional.
+
+3
+00:00:56,786 --> 00:01:00,100
+Y las excepciones... son enemigas de la eternidad.
+
+4
+00:01:22,364 --> 00:01:26,742
+Te incrustaré en esta estatua.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b12edf213
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+1
+00:00:46,240 --> 00:00:50,240
+Eres capaz de usar energía elemental sin una Visión...
+
+2
+00:00:51,780 --> 00:00:54,880
+Eres un caso excepcional.
+
+3
+00:00:56,786 --> 00:01:00,100
+Y las excepciones... son enemigas de la eternidad.
+
+4
+00:01:22,364 --> 00:01:26,742
+Te incrustaré en esta estatua.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8f3ca1a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+1
+00:00:11,200 --> 00:00:12,540
+¡Despierta, despierta!
+
+2
+00:00:55,000 --> 00:00:56,800
+Shogun, ¿quién era...?
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Deténganlo en nombre del decreto.
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+La próxima vez acabaré con el problema de raíz.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa71828de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,15 @@
+1
+00:00:11,200 --> 00:00:12,540
+¡Despierta, despierta!
+
+2
+00:00:55,000 --> 00:00:56,800
+Shogun, ¿quién era...?
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Deténganla en nombre del decreto.
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+La próxima vez acabaré con el problema de raíz.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_200919_SHG_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200919_SHG_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d5633921
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200919_SHG_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,52 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+¡Ahora!
+
+2
+00:00:22,560 --> 00:00:24,100
+¡A la carga!
+
+3
+00:00:31,925 --> 00:00:33,475
+¡Firmes, mantengan la posición!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+¡Su Excelencia!
+
+5
+00:01:02,900 --> 00:01:04,760
+La espera ha terminado, compañeros.
+
+6
+00:01:04,880 --> 00:01:06,800
+¡Ahora es nuestra oportunidad!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+Se ve tranquila como un remanso, Su Excelencia.
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+Solo espero que puedas pagar todos los mercenarios que reuniste.
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+¡Kazuha!
+
+10
+00:01:22,800 --> 00:01:24,594
+Nos volvemos a encontrar, viejo amigo.
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+¡A la carga!
+
+12
+00:01:29,140 --> 00:01:30,140
+¡Retirada!
+
+13
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+Tch... ¡Que todas las fuerzas se retiren!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_200919_SHG_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200919_SHG_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d5633921
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_200919_SHG_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,52 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+¡Ahora!
+
+2
+00:00:22,560 --> 00:00:24,100
+¡A la carga!
+
+3
+00:00:31,925 --> 00:00:33,475
+¡Firmes, mantengan la posición!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+¡Su Excelencia!
+
+5
+00:01:02,900 --> 00:01:04,760
+La espera ha terminado, compañeros.
+
+6
+00:01:04,880 --> 00:01:06,800
+¡Ahora es nuestra oportunidad!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+Se ve tranquila como un remanso, Su Excelencia.
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+Solo espero que puedas pagar todos los mercenarios que reuniste.
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+¡Kazuha!
+
+10
+00:01:22,800 --> 00:01:24,594
+Nos volvemos a encontrar, viejo amigo.
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+¡A la carga!
+
+12
+00:01:29,140 --> 00:01:30,140
+¡Retirada!
+
+13
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+Tch... ¡Que todas las fuerzas se retiren!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2ae7c2c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,725 --> 00:00:40,775
+¿Qué tal están?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..b2ae7c2c3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,725 --> 00:00:40,775
+¿Qué tal están?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c238f481
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+Ese sonido...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+¿Un terremoto?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+¿Qué está pasando?
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+¡Son un montón de islas!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..d607621a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+Ese sonido...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+¿Un terremoto?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+¿Qué está pasando?
+
+4
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a35fbcd8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,237 --> 00:00:08,845
+El Festival de las Flores de Viento se originó en la Corona del Norte, la Capital de la Libertad.
+
+2
+00:00:09,125 --> 00:00:12,875
+¡Esta vez debemos llevar provisiones suficientes, o pasarás hambre de nuevo!
+
+3
+00:00:12,975 --> 00:00:13,315
+Sí.
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Así que, si me preguntas a mí...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+¿Están aquí por asuntos oficiales? ¡Muchas gracias!
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+Gracias a ti.
+
+7
+00:00:23,100 --> 00:00:25,600
+¡Hace mucho que no vamos a comer juntas!
+
+8
+00:00:25,600 --> 00:00:26,875
+Estamos demasiado ocupadas...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+¿Qué deberíamos hacer hoy?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+¡Oh! ¡Señor Albedo!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+¿Cómo va la investigación?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+Encontramos varios problemas...
+
+13
+00:00:35,450 --> 00:00:37,325
+Mire esto, creemos que...
+
+14
+00:00:38,275 --> 00:00:41,000
+Por supuesto, una buena taberna debe ofrecer aperitivos.
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+Ah, ¿sí?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+¿Cómo deberíamos hacerlo? Y ¿por quién deberíamos hacerlo?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:49,925
+¿De forma disimulada? ¿O a lo grande?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+¿Dar el primer paso? ¿O esperar una oportunidad?
+
+19
+00:00:58,800 --> 00:00:59,500
+¡Cuidado!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+¡Lo siento muchísimo!
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Mi respuesta es esta...
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:12,025
+Mientras podamos compartir buenos recuerdos, lo demás no importa.
+
+23
+00:01:12,175 --> 00:01:13,825
+Que decida el corazón.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a35fbcd8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,237 --> 00:00:08,845
+El Festival de las Flores de Viento se originó en la Corona del Norte, la Capital de la Libertad.
+
+2
+00:00:09,125 --> 00:00:12,875
+¡Esta vez debemos llevar provisiones suficientes, o pasarás hambre de nuevo!
+
+3
+00:00:12,975 --> 00:00:13,315
+Sí.
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Así que, si me preguntas a mí...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+¿Están aquí por asuntos oficiales? ¡Muchas gracias!
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+Gracias a ti.
+
+7
+00:00:23,100 --> 00:00:25,600
+¡Hace mucho que no vamos a comer juntas!
+
+8
+00:00:25,600 --> 00:00:26,875
+Estamos demasiado ocupadas...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+¿Qué deberíamos hacer hoy?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+¡Oh! ¡Señor Albedo!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+¿Cómo va la investigación?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+Encontramos varios problemas...
+
+13
+00:00:35,450 --> 00:00:37,325
+Mire esto, creemos que...
+
+14
+00:00:38,275 --> 00:00:41,000
+Por supuesto, una buena taberna debe ofrecer aperitivos.
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+Ah, ¿sí?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+¿Cómo deberíamos hacerlo? Y ¿por quién deberíamos hacerlo?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:49,925
+¿De forma disimulada? ¿O a lo grande?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+¿Dar el primer paso? ¿O esperar una oportunidad?
+
+19
+00:00:58,800 --> 00:00:59,500
+¡Cuidado!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+¡Lo siento muchísimo!
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Mi respuesta es esta...
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:12,025
+Mientras podamos compartir buenos recuerdos, lo demás no importa.
+
+23
+00:01:12,175 --> 00:01:13,825
+Que decida el corazón.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bd16d634
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_ES.txt
@@ -0,0 +1,128 @@
+1
+00:00:00,975 --> 00:00:02,775
+Era un buen amigo mío.
+
+2
+00:00:03,475 --> 00:00:05,925
+Un día, me preguntó acerca de una técnica de espada:
+
+3
+00:00:05,950 --> 00:00:08,034
+El “Filo del pensamiento vacío”.
+
+4
+00:00:08,581 --> 00:00:09,150
+Le dije
+
+5
+00:00:09,350 --> 00:00:13,417
+que solo se puede ver cuando se imparte un “castigo divino”.
+
+6
+00:00:13,450 --> 00:00:17,157
+Es el pináculo de la destreza de la Shogun Raiden.
+
+7
+00:00:17,375 --> 00:00:19,549
+Un símbolo de poder supremo.
+
+8
+00:00:20,977 --> 00:00:25,137
+Pero él respondió: “Alguien debe poder resistirla”.
+
+9
+00:00:25,900 --> 00:00:30,129
+“Siempre habrá quien se atreva a desafiar el destello del rayo”.
+
+10
+00:00:32,049 --> 00:00:36,609
+Luego llegó el decreto de busca y captura de Visiones.
+
+11
+00:00:36,875 --> 00:00:39,749
+El pueblo fue despojado de sus aspiraciones
+
+12
+00:00:39,775 --> 00:00:44,049
+a medida que la Shogun Raiden comenzó a construir su ideal de “eternidad”.
+
+13
+00:00:44,950 --> 00:00:47,769
+Mientras yo huía de un lugar a otro
+
+14
+00:00:48,125 --> 00:00:51,375
+me enteré de que mi amigo había desafiado a los cazadores de Visiones
+
+15
+00:00:51,425 --> 00:00:53,575
+a un duelo ante el trono.
+
+16
+00:00:55,418 --> 00:00:58,406
+Un desafío solemne, pero brutal.
+
+17
+00:00:58,986 --> 00:01:01,786
+Los derrotados se enfrentan al castigo divino
+
+18
+00:01:01,886 --> 00:01:04,786
+mientras que los vencedores obtienen una segunda oportunidad.
+
+19
+00:01:05,575 --> 00:01:09,400
+Tal vez pensó que él, más que nadie, debía hacerles frente.
+
+20
+00:01:10,014 --> 00:01:12,614
+Encarar al Filo del pensamiento vacío
+
+21
+00:01:12,650 --> 00:01:15,775
+era lo único que realmente deseaba.
+
+22
+00:01:16,600 --> 00:01:19,550
+Cuando llegué a Tenshukaku, el duelo había terminado.
+
+23
+00:01:19,725 --> 00:01:21,086
+Escuché su sentencia de castigo divino
+
+24
+00:01:21,294 --> 00:01:24,025
+y su hoja rota golpeando el suelo.
+
+25
+00:01:24,570 --> 00:01:28,426
+Tal vez esa era la gloria que anhelaba presenciar.
+
+26
+00:01:30,525 --> 00:01:31,970
+En sus últimos instantes
+
+27
+00:01:32,202 --> 00:01:35,150
+¿qué expresión tenía en el rostro?
+
+28
+00:01:37,475 --> 00:01:38,370
+Antes de darme cuenta
+
+29
+00:01:38,400 --> 00:01:41,090
+ya le había arrebatado la Visión moribunda
+
+30
+00:01:41,100 --> 00:01:42,288
+y huía del lugar.
+
+31
+00:01:42,700 --> 00:01:46,968
+Lo único que sabía era que no podía dejar que su esperanza
+
+32
+00:01:47,036 --> 00:01:50,392
+quedara enterrada en la fría estatua de una deidad.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..94fda25a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:00,800 --> 00:00:03,125
+Anoche hubo una lluvia de meteoritos.
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:05,750
+La zona del impacto fue muy grande
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:09,425
+y afectó a los alrededores de Mondstadt y Liyue.
+
+4
+00:00:24,900 --> 00:00:28,125
+Los meteoritos parecen albergar un poder extraño...
+
+5
+00:00:29,200 --> 00:00:31,725
+... Un poder que sume a cualquiera que los toque en un profundo sueño.
+
+6
+00:00:32,325 --> 00:00:34,475
+El Gremio cree que son muy peligrosos.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1b738523e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_ES.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:03,575 --> 00:00:07,671
+Con sogas, podemos escalar montañas.
+
+2
+00:00:08,951 --> 00:00:12,599
+Con botes, podemos cruzar mares.
+
+3
+00:00:14,207 --> 00:00:15,813
+A mis cuarenta años
+
+4
+00:00:16,191 --> 00:00:19,591
+ya había conquistado todos los dominios.
+
+5
+00:00:19,638 --> 00:00:22,038
+Pero la Cumbre Píleo
+
+6
+00:00:22,156 --> 00:00:24,072
+me derrotó
+
+7
+00:00:24,600 --> 00:00:28,000
+como aventurero. Y, bueno
+
+8
+00:00:28,020 --> 00:00:30,354
+en otros aspectos también.
+
+9
+00:00:32,272 --> 00:00:35,559
+Ahora que se acerca el ocaso de mi vida
+
+10
+00:00:35,633 --> 00:00:38,244
+muchas veces, desde la falda de la montaña
+
+11
+00:00:38,244 --> 00:00:40,244
+he contemplado su cima
+
+12
+00:00:40,244 --> 00:00:43,284
+mientras la inexorable nieve me envolvía.
+
+13
+00:00:44,230 --> 00:00:47,342
+Es una bestia sin vulnerabilidad alguna
+
+14
+00:00:47,342 --> 00:00:50,462
+el despiadado rostro de la naturaleza
+
+15
+00:00:50,909 --> 00:00:52,608
+me llena de temor.
+
+16
+00:00:53,864 --> 00:00:56,704
+Y cuando un aventurero pierde su valor
+
+17
+00:00:57,022 --> 00:00:59,342
+no es capaz de escalar montañas.
+
+18
+00:01:00,583 --> 00:01:03,255
+Mis días de montañismo han llegado a su fin
+
+19
+00:01:03,323 --> 00:01:05,851
+pero, ahora, tengo una ambición aún mayor.
+
+20
+00:01:06,249 --> 00:01:09,637
+Los humanos crean herramientas para conquistar a la naturaleza.
+
+21
+00:01:09,638 --> 00:01:12,412
+Y cuando la naturaleza los conquista
+
+22
+00:01:12,702 --> 00:01:14,962
+ellos crean mejores herramientas.
+
+23
+00:01:15,874 --> 00:01:17,937
+Allá donde las piernas no pueden llevarnos
+
+24
+00:01:17,937 --> 00:01:19,937
+las herramientas lo harán.
+
+25
+00:01:20,024 --> 00:01:22,507
+Y cuando nuestros utensilios nos fallan
+
+26
+00:01:22,867 --> 00:01:24,867
+las alas podrán llevarnos.
+
+27
+00:01:26,543 --> 00:01:28,216
+Querido amigo:
+
+28
+00:01:28,225 --> 00:01:30,993
+Dejo en tus manos el diseño
+
+29
+00:01:30,993 --> 00:01:33,512
+de mis “alas inconclusas”.
+
+30
+00:01:34,081 --> 00:01:37,327
+La humanidad es una al enfrentarse a lo desconocido.
+
+31
+00:01:37,584 --> 00:01:38,916
+Vivir es explorar
+
+32
+00:01:39,584 --> 00:01:43,336
+es visitar todos los sitios que veamos.
+
+33
+00:01:44,676 --> 00:01:46,907
+No me queda mucho tiempo
+
+34
+00:01:47,306 --> 00:01:51,281
+aunque el invierno no ha llegado a mi corazón
+
+35
+00:01:51,870 --> 00:01:54,070
+pero, entre nosotros
+
+36
+00:01:54,070 --> 00:01:58,658
+entre nuestros hijos, estudiantes y amigos
+
+37
+00:01:58,759 --> 00:02:05,135
+estoy seguro que hay alguien que llegará a ese lugar.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_GY11030_GYPersonal_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_GY11030_GYPersonal_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c25e4620
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_GY11030_GYPersonal_ES.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:04,610
+Los Adeptus más benévolos son los Chilin.
+
+2
+00:00:04,850 --> 00:00:09,300
+Solo beben agua de manantial, y solo comen cereales.
+
+3
+00:00:09,890 --> 00:00:11,910
+Pero quizás las montañosas moradas
+
+4
+00:00:11,950 --> 00:00:14,820
+de los Adeptus en el Desfiladero Jueyun
+
+5
+00:00:14,820 --> 00:00:17,640
+sean demasiado solitarias para su lado humano.
+
+6
+00:00:18,090 --> 00:00:20,890
+La vi por última vez bajo la luz de la luna.
+
+7
+00:00:21,440 --> 00:00:23,810
+De pie, al borde de un precipicio,
+
+8
+00:00:23,830 --> 00:00:26,720
+contemplaba las brumosas montañas.
+
+9
+00:00:27,350 --> 00:00:31,780
+Su esbelta figura estaba inmersa en un mar de nubes.
+
+10
+00:00:32,140 --> 00:00:34,030
+Pude ver su soledad
+
+11
+00:00:34,150 --> 00:00:37,850
+y traté de convencerla de que regresara al mundo humano...
+
+12
+00:00:38,380 --> 00:00:39,380
+Pero,
+
+13
+00:00:40,010 --> 00:00:41,610
+en ese momento,
+
+14
+00:00:41,640 --> 00:00:43,060
+ella pronunció estas palabras:
+
+15
+00:00:44,930 --> 00:00:47,270
+“En Liyue me siento aún más sola
+
+16
+00:00:47,280 --> 00:00:48,850
+que en el Desfiladero Jueyun”.
+
+17
+00:00:48,990 --> 00:00:52,400
+“Cuando miro el mar de nubes de Jueyun,
+
+18
+00:00:52,430 --> 00:00:54,200
+solamente siento la soledad
+
+19
+00:00:54,220 --> 00:00:56,080
+de alguien que observa las nubes".
+
+20
+00:00:56,570 --> 00:00:59,120
+"Cuando entro en el mar de gente en Liyue,
+
+21
+00:00:59,150 --> 00:01:01,580
+siento la soledad de no ser humana,
+
+22
+00:01:01,590 --> 00:01:05,340
+y que no pertenezco a este mundo”.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..071209a6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+“Siempre habrá quien se atreva a desafiar el destello del rayo”.
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+¡Avancen! ¡A la carga!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+¡Ataquen!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+¿Qué hacemos? ¡No son rivales para ella!
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+Así que nos encontramos de nuevo...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..071209a6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+“Siempre habrá quien se atreva a desafiar el destello del rayo”.
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+¡Avancen! ¡A la carga!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+¡Ataquen!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+¿Qué hacemos? ¡No son rivales para ella!
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+Así que nos encontramos de nuevo...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..df4775fbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+Vaya, vaya...
+
+2
+00:00:18,175 --> 00:00:19,525
+¿Ahora te das cuenta?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+¡Miko!
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+¿Tú hiciste esto...?
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+Vamos...
+
+6
+00:00:29,200 --> 00:00:30,775
+No olvides quién te enseñó
+
+7
+00:00:31,425 --> 00:00:32,525
+cómo poner tu conciencia en los objetos.
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+No estarás pensando
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+que con solo tu ambición
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,775
+es suficiente para sacudir la voluntad de Ei, ¿o sí?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+Aunque estás aquí solo
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+ellos también tienen ambiciones
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+que hace tiempo te confiaron a ti.
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+Así que
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+cierra los ojos...
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+Desearía que pudiéramos abolir el Decreto de Captura de Visiones.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c745b9af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+Vaya, vaya...
+
+2
+00:00:18,175 --> 00:00:19,525
+¿Ahora te das cuenta?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+¡Miko!
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+¿Tú hiciste esto...?
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+Vamos...
+
+6
+00:00:29,200 --> 00:00:30,775
+No olvides quién te enseñó
+
+7
+00:00:31,425 --> 00:00:32,525
+cómo poner tu conciencia en los objetos.
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+No estarás pensando
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+que con solo tu ambición
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,775
+es suficiente para sacudir la voluntad de Ei, ¿o sí?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+Aunque estás aquí sola
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+ellos también tienen ambiciones
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+que hace tiempo te confiaron a ti.
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+Así que
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+cierra los ojos...
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+Desearía que pudiéramos abolir el Decreto de Captura de Visiones.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a52fc690a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_ES.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:01,470 --> 00:00:03,120
+Cuando el relámpago destella
+
+2
+00:00:03,760 --> 00:00:05,480
+proyecta una sombra.
+
+3
+00:00:08,768 --> 00:00:11,072
+Mi nombre significa “sombra”.
+
+4
+00:00:14,400 --> 00:00:18,688
+Con mi espada acabé con todos los obstáculos al progreso.
+
+5
+00:00:24,080 --> 00:00:25,240
+Y sin embargo
+
+6
+00:00:25,440 --> 00:00:28,220
+algo se perdió con cada paso adelante.
+
+7
+00:00:31,680 --> 00:00:35,500
+Al final, incluso la perdí a ella.
+
+8
+00:00:37,060 --> 00:00:38,780
+Aún se cuentan las historias
+
+9
+00:00:38,860 --> 00:00:41,120
+a la sombra de cada Cerezo del Trueno.
+
+10
+00:00:42,380 --> 00:00:44,460
+Pero las heridas que esa terrible pérdida
+
+11
+00:00:44,520 --> 00:00:46,120
+causó en nuestra nación
+
+12
+00:00:46,460 --> 00:00:47,920
+todavía duelen.
+
+13
+00:00:49,700 --> 00:00:51,220
+“Nunca dejes de buscar
+
+14
+00:00:51,700 --> 00:00:54,520
+aunque solo sea durante un breve destello de luz”.
+
+15
+00:00:55,380 --> 00:00:56,840
+“Si no hay nada más
+
+16
+00:00:56,840 --> 00:00:58,840
+tenemos el momento presente”.
+
+17
+00:00:59,436 --> 00:01:01,868
+Ella dijo eso una vez.
+
+18
+00:01:03,788 --> 00:01:06,412
+Pero vi una nación avanzar a paso ligero
+
+19
+00:01:06,732 --> 00:01:08,780
+y perderlo todo por el Orden Celestial.
+
+20
+00:01:10,080 --> 00:01:12,760
+Tal vez solo si el tiempo se detiene
+
+21
+00:01:12,960 --> 00:01:15,800
+el brillo del relámpago nunca se desvanecerá.
+
+22
+00:01:17,610 --> 00:01:20,460
+El momento presente es una frágil ilusión.
+
+23
+00:01:20,660 --> 00:01:24,940
+Solo la eternidad puede acercarnos al Orden Celestial.
+
+24
+00:01:26,060 --> 00:01:28,780
+Ya no soy una sombra.
+
+25
+00:01:29,080 --> 00:01:32,360
+“La mía es la forma más suprema y noble”.
+
+26
+00:01:32,540 --> 00:01:35,580
+“Que el poder sobre el reino me sea conferido”.
+
+27
+00:01:36,812 --> 00:01:39,884
+“En esta forma honraré el sueño de mis súbditos”.
+
+28
+00:01:40,460 --> 00:01:45,196
+“Por una tierra de la eternidad, inmutable para siempre”.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..38b42f41e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_ES.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:01,790 --> 00:00:03,020
+Tal y como lo prometió
+
+2
+00:00:03,080 --> 00:00:06,060
+la Shogun Raiden abolió el Decreto de captura de Visiones.
+
+3
+00:00:06,960 --> 00:00:08,860
+Finalmente los deseos de su pueblo
+
+4
+00:00:08,940 --> 00:00:11,280
+lograron entrar en su corazón cerrado.
+
+5
+00:00:13,880 --> 00:00:16,000
+Más allá del plano de la eutimia
+
+6
+00:00:16,300 --> 00:00:20,120
+vio lo que significa la eternidad a los ojos del mundo.
+
+7
+00:00:24,580 --> 00:00:27,380
+Cuando tu ambición fervorosa arde con fuerza
+
+8
+00:00:27,680 --> 00:00:30,220
+los dioses fijarán su mirada en ti.
+
+9
+00:00:38,310 --> 00:00:40,060
+Algunas ambiciones
+
+10
+00:00:40,520 --> 00:00:42,720
+tienen el poder de curar las heridas
+
+11
+00:00:43,920 --> 00:00:45,520
+de lograr la victoria
+
+12
+00:00:47,020 --> 00:00:48,620
+de dar esperanzas.
+
+13
+00:00:54,370 --> 00:00:56,120
+Pero otras ambiciones
+
+14
+00:00:59,340 --> 00:01:01,400
+sobreviven a sus dueños
+
+15
+00:01:01,560 --> 00:01:03,860
+mucho después de que el alma ascienda.
+
+16
+00:01:07,300 --> 00:01:10,180
+Permanecen como al principio
+
+17
+00:01:14,802 --> 00:01:17,211
+ardiendo brillantes y verdaderas
+
+18
+00:01:20,454 --> 00:01:21,691
+por toda la eternidad.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad3c4abbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,200 --> 00:00:13,340
+Maestro Kamuna
+
+2
+00:00:13,460 --> 00:00:15,540
+más de la mitad de nuestros samuráis entrenados están heridos
+
+3
+00:00:15,640 --> 00:00:18,170
+y hemos perdido más shikigami de lo esperado.
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+Además
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:22,400
+la situación en el exterior está comenzando a estabilizarse.
+
+6
+00:00:22,600 --> 00:00:25,280
+¿Realmente debemos seguir buscando el “logro definitivo”?
+
+7
+00:00:26,870 --> 00:00:28,380
+¿Por qué tan inquieto?
+
+8
+00:00:28,860 --> 00:00:31,200
+Todo sigue según lo previsto.
+
+9
+00:00:32,300 --> 00:00:33,300
+Harunosuke
+
+10
+00:00:33,380 --> 00:00:34,680
+disculpa mi franqueza
+
+11
+00:00:34,900 --> 00:00:36,320
+pero ella no va a regresar.
+
+12
+00:00:38,160 --> 00:00:39,900
+Lo único que siempre quise
+
+13
+00:00:39,960 --> 00:00:41,820
+fue ayudar a sus descendientes
+
+14
+00:00:41,900 --> 00:00:43,900
+y proteger este territorio.
+
+15
+00:00:44,770 --> 00:00:48,540
+Ahora que nuestros objetivos ya no existen
+
+16
+00:00:49,040 --> 00:00:50,780
+y los que necesitaban nuestra protección
+
+17
+00:00:50,840 --> 00:00:52,920
+están por fin a salvo
+
+18
+00:00:53,180 --> 00:00:55,140
+tal vez la misión que juramos cumplir
+
+19
+00:00:55,220 --> 00:00:57,050
+ha llegado a su fin.
+
+20
+00:01:00,580 --> 00:01:03,020
+Siempre creí
+
+21
+00:01:03,740 --> 00:01:06,380
+que haría guardia en este lugar para siempre
+
+22
+00:01:06,660 --> 00:01:08,240
+si el tiempo lo permitía.
+
+23
+00:01:10,000 --> 00:01:11,800
+Casi me engaño a mí mismo
+
+24
+00:01:11,860 --> 00:01:12,960
+con esa idea.
+
+25
+00:01:14,020 --> 00:01:16,780
+Espero que nunca cometas el mismo error.
+
+26
+00:01:17,120 --> 00:01:18,880
+No te preocupes, Harunosuke.
+
+27
+00:01:19,020 --> 00:01:20,050
+Yo entiendo
+
+28
+00:01:20,120 --> 00:01:22,020
+todo lo que has hecho por Inazuma.
+
+29
+00:01:22,120 --> 00:01:24,600
+Tus esfuerzos no tienen por qué ser juzgados por los demás.
+
+30
+00:01:25,640 --> 00:01:27,980
+Lo mismo aplica para mi existencia.
+
+31
+00:01:30,220 --> 00:01:32,470
+Otorgarte inteligencia
+
+32
+00:01:32,560 --> 00:01:34,570
+que te permita conocer las emociones humanas
+
+33
+00:01:34,800 --> 00:01:37,140
+parece haber sido la decisión correcta.
+
+34
+00:01:39,650 --> 00:01:41,070
+Al final
+
+35
+00:01:41,560 --> 00:01:44,950
+eres tú quien me ha iluminado.
+
+36
+00:01:57,520 --> 00:01:59,880
+“Mejillas rosadas por la mañana
+
+37
+00:02:00,880 --> 00:02:03,220
+huesos blancos al anochecer”.
+
+38
+00:02:03,670 --> 00:02:05,520
+No hay mayor verdad.
+
+39
+00:02:06,840 --> 00:02:07,980
+Ya no tengo nada
+
+40
+00:02:08,040 --> 00:02:09,000
+que me retenga.
+
+41
+00:02:09,360 --> 00:02:11,860
+Shiki Taishou, amigo mío
+
+42
+00:02:12,300 --> 00:02:15,800
+has completado tu tarea de forma magnífica.
+
+43
+00:02:16,400 --> 00:02:17,740
+En cuanto a mí...
+
+44
+00:02:18,320 --> 00:02:19,940
+no necesito esperar más.
+
+45
+00:02:20,740 --> 00:02:22,270
+Me pondré en marcha de nuevo
+
+46
+00:02:22,720 --> 00:02:25,300
+en búsqueda de un nuevo propósito.
+
+47
+00:02:27,980 --> 00:02:29,860
+Entonces esta es una despedida, Harunosuke.
+
+48
+00:02:31,840 --> 00:02:33,760
+Que tengas un buen viaje.
+
+49
+00:02:39,740 --> 00:02:41,680
+Ya recuerdo todo.
+
+50
+00:02:42,440 --> 00:02:44,980
+Harunosuke no me abandonó.
+
+51
+00:02:45,500 --> 00:02:47,840
+Fui yo quien lo persuadió
+
+52
+00:02:50,460 --> 00:02:51,660
+y le ayudó a escapar
+
+53
+00:02:51,740 --> 00:02:53,160
+aquel laberinto en su corazón.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ad3c4abbb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,200 --> 00:00:13,340
+Maestro Kamuna
+
+2
+00:00:13,460 --> 00:00:15,540
+más de la mitad de nuestros samuráis entrenados están heridos
+
+3
+00:00:15,640 --> 00:00:18,170
+y hemos perdido más shikigami de lo esperado.
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+Además
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:22,400
+la situación en el exterior está comenzando a estabilizarse.
+
+6
+00:00:22,600 --> 00:00:25,280
+¿Realmente debemos seguir buscando el “logro definitivo”?
+
+7
+00:00:26,870 --> 00:00:28,380
+¿Por qué tan inquieto?
+
+8
+00:00:28,860 --> 00:00:31,200
+Todo sigue según lo previsto.
+
+9
+00:00:32,300 --> 00:00:33,300
+Harunosuke
+
+10
+00:00:33,380 --> 00:00:34,680
+disculpa mi franqueza
+
+11
+00:00:34,900 --> 00:00:36,320
+pero ella no va a regresar.
+
+12
+00:00:38,160 --> 00:00:39,900
+Lo único que siempre quise
+
+13
+00:00:39,960 --> 00:00:41,820
+fue ayudar a sus descendientes
+
+14
+00:00:41,900 --> 00:00:43,900
+y proteger este territorio.
+
+15
+00:00:44,770 --> 00:00:48,540
+Ahora que nuestros objetivos ya no existen
+
+16
+00:00:49,040 --> 00:00:50,780
+y los que necesitaban nuestra protección
+
+17
+00:00:50,840 --> 00:00:52,920
+están por fin a salvo
+
+18
+00:00:53,180 --> 00:00:55,140
+tal vez la misión que juramos cumplir
+
+19
+00:00:55,220 --> 00:00:57,050
+ha llegado a su fin.
+
+20
+00:01:00,580 --> 00:01:03,020
+Siempre creí
+
+21
+00:01:03,740 --> 00:01:06,380
+que haría guardia en este lugar para siempre
+
+22
+00:01:06,660 --> 00:01:08,240
+si el tiempo lo permitía.
+
+23
+00:01:10,000 --> 00:01:11,800
+Casi me engaño a mí mismo
+
+24
+00:01:11,860 --> 00:01:12,960
+con esa idea.
+
+25
+00:01:14,020 --> 00:01:16,780
+Espero que nunca cometas el mismo error.
+
+26
+00:01:17,120 --> 00:01:18,880
+No te preocupes, Harunosuke.
+
+27
+00:01:19,020 --> 00:01:20,050
+Yo entiendo
+
+28
+00:01:20,120 --> 00:01:22,020
+todo lo que has hecho por Inazuma.
+
+29
+00:01:22,120 --> 00:01:24,600
+Tus esfuerzos no tienen por qué ser juzgados por los demás.
+
+30
+00:01:25,640 --> 00:01:27,980
+Lo mismo aplica para mi existencia.
+
+31
+00:01:30,220 --> 00:01:32,470
+Otorgarte inteligencia
+
+32
+00:01:32,560 --> 00:01:34,570
+que te permita conocer las emociones humanas
+
+33
+00:01:34,800 --> 00:01:37,140
+parece haber sido la decisión correcta.
+
+34
+00:01:39,650 --> 00:01:41,070
+Al final
+
+35
+00:01:41,560 --> 00:01:44,950
+eres tú quien me ha iluminado.
+
+36
+00:01:57,520 --> 00:01:59,880
+“Mejillas rosadas por la mañana
+
+37
+00:02:00,880 --> 00:02:03,220
+huesos blancos al anochecer”.
+
+38
+00:02:03,670 --> 00:02:05,520
+No hay mayor verdad.
+
+39
+00:02:06,840 --> 00:02:07,980
+Ya no tengo nada
+
+40
+00:02:08,040 --> 00:02:09,000
+que me retenga.
+
+41
+00:02:09,360 --> 00:02:11,860
+Shiki Taishou, amigo mío
+
+42
+00:02:12,300 --> 00:02:15,800
+has completado tu tarea de forma magnífica.
+
+43
+00:02:16,400 --> 00:02:17,740
+En cuanto a mí...
+
+44
+00:02:18,320 --> 00:02:19,940
+no necesito esperar más.
+
+45
+00:02:20,740 --> 00:02:22,270
+Me pondré en marcha de nuevo
+
+46
+00:02:22,720 --> 00:02:25,300
+en búsqueda de un nuevo propósito.
+
+47
+00:02:27,980 --> 00:02:29,860
+Entonces esta es una despedida, Harunosuke.
+
+48
+00:02:31,840 --> 00:02:33,760
+Que tengas un buen viaje.
+
+49
+00:02:39,740 --> 00:02:41,680
+Ya recuerdo todo.
+
+50
+00:02:42,440 --> 00:02:44,980
+Harunosuke no me abandonó.
+
+51
+00:02:45,500 --> 00:02:47,840
+Fui yo quien lo persuadió
+
+52
+00:02:50,460 --> 00:02:51,660
+y le ayudó a escapar
+
+53
+00:02:51,740 --> 00:02:53,160
+aquel laberinto en su corazón.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e58b61e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_ES.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:00,288 --> 00:00:00,864
+Un año
+
+2
+00:00:01,152 --> 00:00:03,784
+el poeta Suikou emprendió su travesía a Tenshukaku
+
+3
+00:00:03,960 --> 00:00:06,984
+y presentó la obra de los Kasen ante la Shogun.
+
+4
+00:00:07,336 --> 00:00:09,710
+Pero habían arrancado una página
+
+5
+00:00:09,712 --> 00:00:10,848
+de las obras de Aoi no Okina
+
+6
+00:00:11,304 --> 00:00:13,776
+por lo que preguntaron a Suikou al respecto.
+
+7
+00:00:15,616 --> 00:00:17,216
+Suikou se declaró culpable.
+
+8
+00:00:17,976 --> 00:00:20,990
+Admitió haber estado bebiendo en la taberna la noche anterior
+
+9
+00:00:21,060 --> 00:00:23,608
+y recordó vagamente una figura misteriosa
+
+10
+00:00:23,632 --> 00:00:25,670
+que se acercó mientras él estaba ebrio.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..745e8e4d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_ES.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:01,040 --> 00:00:04,376
+Esa figura no era otra persona que el mismo Aoi no Okina.
+
+2
+00:00:04,640 --> 00:00:05,624
+Este giro de los acontecimientos
+
+3
+00:00:05,640 --> 00:00:07,720
+comenzó con un individuo desconocido
+
+4
+00:00:08,128 --> 00:00:09,384
+cuya presión
+
+5
+00:00:09,432 --> 00:00:12,024
+obligó a Aoi no Okina a tomar medidas drásticas
+
+6
+00:00:12,048 --> 00:00:14,020
+para así recuperar una hoja del poemario.
+
+7
+00:00:14,648 --> 00:00:17,240
+Él no conocía las verdaderas intenciones de este individuo.
+
+8
+00:00:18,312 --> 00:00:18,864
+Lo único que sabía
+
+9
+00:00:18,888 --> 00:00:23,200
+es que en ese poema aparecía un viejo conocido, Akahito.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d099d591
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_ES.txt
@@ -0,0 +1,164 @@
+1
+00:00:01,240 --> 00:00:02,024
+Hace mucho tiempo
+
+2
+00:00:02,336 --> 00:00:04,952
+en Inazuma había cinco poetas legendarios.
+
+3
+00:00:05,310 --> 00:00:08,624
+El pueblo les concedió el título de los Cinco Kasen.
+
+4
+00:00:09,808 --> 00:00:10,512
+Un año
+
+5
+00:00:10,704 --> 00:00:13,360
+el poeta Suikou emprendió su travesía a Tenshukaku
+
+6
+00:00:13,630 --> 00:00:16,480
+y presentó la obra de los Kasen ante la Shogun.
+
+7
+00:00:17,080 --> 00:00:18,304
+Pero habían arrancado una página
+
+8
+00:00:18,300 --> 00:00:20,448
+de las obras de Aoi no Okina
+
+9
+00:00:21,040 --> 00:00:23,550
+por lo que preguntaron a Suikou al respecto.
+
+10
+00:00:25,448 --> 00:00:27,000
+Suikou se declaró culpable.
+
+11
+00:00:27,712 --> 00:00:30,544
+Admitió haber estado bebiendo en la taberna la noche anterior
+
+12
+00:00:30,830 --> 00:00:33,336
+y recordó vagamente una figura misteriosa
+
+13
+00:00:33,352 --> 00:00:35,352
+que se acercó mientras él estaba ebrio.
+
+14
+00:00:39,160 --> 00:00:42,512
+Esa figura no era otra persona que el mismo Aoi no Okina.
+
+15
+00:00:42,808 --> 00:00:43,816
+Este giro de los acontecimientos
+
+16
+00:00:43,832 --> 00:00:45,880
+comenzó con un individuo desconocido
+
+17
+00:00:46,312 --> 00:00:47,600
+cuya presión
+
+18
+00:00:47,624 --> 00:00:50,208
+obligó a Aoi no Okina a tomar medidas drásticas
+
+19
+00:00:50,208 --> 00:00:52,160
+para así recuperar una hoja del poemario.
+
+20
+00:00:52,840 --> 00:00:55,616
+Él no conocía las verdaderas intenciones de este individuo.
+
+21
+00:00:56,480 --> 00:00:57,056
+Lo único que sabía
+
+22
+00:00:57,080 --> 00:01:01,110
+es que en ese poema aparecía un viejo conocido, Akahito.
+
+23
+00:01:02,300 --> 00:01:05,336
+Alguna vez, Akahito fue uno de los Cinco Kasen.
+
+24
+00:01:05,992 --> 00:01:07,768
+Marcó cada poema que compuso
+
+25
+00:01:07,824 --> 00:01:09,992
+con un sello rojo escarlata.
+
+26
+00:01:10,480 --> 00:01:12,432
+Por eso aparece “Aka” en su nombre.
+
+27
+00:01:13,336 --> 00:01:15,592
+Él era un poeta distinguido
+
+28
+00:01:15,600 --> 00:01:18,552
+pero uno de los poemas que entregó el año anterior
+
+29
+00:01:18,944 --> 00:01:20,968
+resultó ser un plagio.
+
+30
+00:01:21,512 --> 00:01:24,016
+Akahito fue exiliado por su crimen
+
+31
+00:01:24,432 --> 00:01:27,016
+y solo permanecieron cuatro de los Cinco Kasen.
+
+32
+00:01:29,112 --> 00:01:31,872
+Sumizome examinó los poemas de Akahito
+
+33
+00:01:32,312 --> 00:01:35,248
+y descubrió que el poema plagiado no tenía su sello.
+
+34
+00:01:37,128 --> 00:01:39,968
+Entonces sumergió sus poemas en un río cercano
+
+35
+00:01:40,632 --> 00:01:43,550
+y solo en el poema plagiado se corrió la tinta.
+
+36
+00:01:45,088 --> 00:01:46,848
+Aoi no Okina pasaba por ahí
+
+37
+00:01:47,064 --> 00:01:48,888
+presenció lo que hizo Sumizome
+
+38
+00:01:49,400 --> 00:01:51,680
+y lo plasmó en un poema.
+
+39
+00:01:54,096 --> 00:01:55,120
+Así fue como sucedieron
+
+40
+00:01:55,144 --> 00:01:57,520
+los hechos de la entrega de poemas de Suikou.
+
+41
+00:01:58,176 --> 00:02:01,216
+Y aquí es donde la historia llega a su fin.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4536b3f1c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_ES.txt
@@ -0,0 +1,68 @@
+1
+00:00:01,480 --> 00:00:05,680
+Hace mucho, mucho tiempo, en una aldea perdida en el tiempo
+
+2
+00:00:05,820 --> 00:00:12,140
+vivían un oni escarlata y un oni azul, que eran los mejores amigos.
+
+3
+00:00:12,900 --> 00:00:17,440
+El oni escarlata parecía feroz, pero era amable como los humanos.
+
+4
+00:00:18,380 --> 00:00:23,320
+El oni azul parecía humano, pero era solitario como un oni.
+
+5
+00:00:26,140 --> 00:00:30,440
+El oni escarlata deseaba hacerse amigo de los humanos, pero ellos tenían miedo
+
+6
+00:00:30,560 --> 00:00:33,520
+y le arrojaban frijoles cada vez que se acercaba.
+
+7
+00:00:38,080 --> 00:00:41,080
+Así que el oni azul le dijo al escarlata:
+
+8
+00:00:41,975 --> 00:00:45,425
+“Aka, voy a causar problemas en la aldea, tú ven a detenerme.”
+
+9
+00:00:45,425 --> 00:00:47,425
+“Así, los humanos te aceptarán.”
+
+10
+00:00:48,100 --> 00:00:51,940
+Según lo planeado, el oni escarlata ahuyentó al azul.
+
+11
+00:00:52,300 --> 00:00:56,260
+Sus hazañas se difundieron por todos los rincones
+
+12
+00:00:56,480 --> 00:00:58,980
+y los humanos por fin lo aceptaron.
+
+13
+00:01:00,680 --> 00:01:05,370
+Pero cuando el oni escarlata fue a contarle al oni azul las buenas noticias
+
+14
+00:01:05,820 --> 00:01:09,520
+el oni azul ya no estaba, y solo había dejado una carta.
+
+15
+00:01:10,912 --> 00:01:15,456
+“Me fui de viaje. No vengas a buscarme, o te tratarán como un oni malvado.”
+
+16
+00:01:17,360 --> 00:01:19,930
+“No te preocupes por mí. No importa a dónde vaya...”
+
+17
+00:01:20,020 --> 00:01:22,300
+“... siempre seremos amigos.”
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..38082898f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,500
+¡Déjamelo a mí!
+
+2
+00:00:34,070 --> 00:00:35,560
+Todavía hay gente en peligro.
+
+3
+00:00:35,940 --> 00:00:37,020
+¡Vayan a ayudarles!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Pero...
+
+5
+00:00:38,840 --> 00:00:40,260
+¡Lo tengo bajo control!
+
+6
+00:00:40,380 --> 00:00:41,280
+¡Vamos!
+
+7
+00:00:50,699 --> 00:00:51,484
+¡Olvídate de mí!
+
+8
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+¡Solo vete!
+
+9
+00:00:52,360 --> 00:00:53,600
+¡Es lo que merezco!
+
+10
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+¿Puedes cerrar la boca?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..38082898f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,500
+¡Déjamelo a mí!
+
+2
+00:00:34,070 --> 00:00:35,560
+Todavía hay gente en peligro.
+
+3
+00:00:35,940 --> 00:00:37,020
+¡Vayan a ayudarles!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Pero...
+
+5
+00:00:38,840 --> 00:00:40,260
+¡Lo tengo bajo control!
+
+6
+00:00:40,380 --> 00:00:41,280
+¡Vamos!
+
+7
+00:00:50,699 --> 00:00:51,484
+¡Olvídate de mí!
+
+8
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+¡Solo vete!
+
+9
+00:00:52,360 --> 00:00:53,600
+¡Es lo que merezco!
+
+10
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+¿Puedes cerrar la boca?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..37d4450c6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_ES.txt
@@ -0,0 +1,116 @@
+1
+00:00:00,580 --> 00:00:04,400
+Hace mucho, mucho tiempo, en una aldea perdida en el tiempo
+
+2
+00:00:04,680 --> 00:00:07,260
+vivían un oni escarlata y un oni azul
+
+3
+00:00:07,380 --> 00:00:09,320
+que eran los mejores amigos.
+
+4
+00:00:10,300 --> 00:00:13,280
+El oni escarlata quería ser amigo de los humanos
+
+5
+00:00:13,525 --> 00:00:16,100
+así que el oni azul hizo el papel del niño travieso
+
+6
+00:00:18,500 --> 00:00:20,450
+y luego se marchó.
+
+7
+00:00:23,350 --> 00:00:28,280
+Por un largo tiempo, el oni escarlata vivió felizmente con los humanos.
+
+8
+00:00:28,900 --> 00:00:33,040
+Pero en su corazón, quería traer al oni azul de vuelta a casa.
+
+9
+00:00:36,440 --> 00:00:39,900
+El oni escarlata no sabía en dónde encontrar al oni azul.
+
+10
+00:00:40,140 --> 00:00:43,140
+Su búsqueda lo llevó a escalar las montañas más altas
+
+11
+00:00:43,780 --> 00:00:46,920
+y a cruzar los ríos más anchos.
+
+12
+00:00:49,050 --> 00:00:51,740
+Encontró varios rastros del oni azul.
+
+13
+00:00:52,000 --> 00:00:55,340
+Pero, mientras más pistas encontraba, más claro le quedaba
+
+14
+00:00:55,600 --> 00:00:58,520
+que el oni azul se estaba escondiendo a propósito.
+
+15
+00:01:01,220 --> 00:01:06,400
+Así que, tal y como el oni azul hizo una vez, el oni escarlata le dejó una carta.
+
+16
+00:01:08,160 --> 00:01:11,720
+“Querido Ao, he hecho muchos amigos humanos...”
+
+17
+00:01:11,800 --> 00:01:14,970
+“... y quiero celebrar una fiesta para todos.”
+
+18
+00:01:15,240 --> 00:01:19,960
+“Quiero que todos mis amigos estén ahí, incluso tú, Ao.”
+
+19
+00:01:20,260 --> 00:01:25,200
+“Si no quieres verme, puedes mirar desde la distancia.”
+
+20
+00:01:26,560 --> 00:01:30,780
+El oni azul regresó a hurtadillas a la aldea y se escondió en las sombras.
+
+21
+00:01:30,970 --> 00:01:36,300
+Vio el gran festín y el fuego ardiente, y anheló unírseles.
+
+22
+00:01:37,370 --> 00:01:39,320
+Pero, aunque le rugía el estómago
+
+23
+00:01:39,700 --> 00:01:42,660
+el oni azul recordó el juramento que hizo en el pasado
+
+24
+00:01:42,780 --> 00:01:44,760
+y mantuvo la distancia.
+
+25
+00:01:45,420 --> 00:01:47,140
+De repente, dio un salto.
+
+26
+00:01:47,280 --> 00:01:49,740
+¡El oni escarlata estaba justo detrás de él!
+
+27
+00:01:53,540 --> 00:01:55,620
+¡Por fin has vuelto!
+
+28
+00:01:56,575 --> 00:01:59,195
+Ven, te presentaré con ellos.
+
+29
+00:01:59,260 --> 00:02:01,580
+Es hora de que todos conozcan a mi mejor amigo.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d81961b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,208 @@
+1
+00:00:09,060 --> 00:00:10,040
+¡Guau!
+
+2
+00:00:10,100 --> 00:00:11,380
+Son tantos...
+
+3
+00:00:11,460 --> 00:00:12,600
+Están en todas partes...
+
+4
+00:00:13,820 --> 00:00:14,520
+Sí.
+
+5
+00:00:14,560 --> 00:00:16,080
+Los recuerdos de los youkai
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:19,020
+no habían podido relajarse y surcar el aire así
+
+7
+00:00:19,120 --> 00:00:20,770
+en mucho tiempo.
+
+8
+00:00:22,275 --> 00:00:23,375
+Vengan conmigo.
+
+9
+00:00:33,720 --> 00:00:35,220
+¿Estás bien, querida?
+
+10
+00:00:35,880 --> 00:00:37,680
+Te ves un poco nerviosa.
+
+11
+00:00:37,960 --> 00:00:38,780
+Es solo que...
+
+12
+00:00:38,860 --> 00:00:41,580
+Paimon nunca antes había visto algo como esto.
+
+13
+00:00:42,175 --> 00:00:42,900
+¡Guau!
+
+14
+00:00:43,000 --> 00:00:45,350
+¡De verdad taparon la luna!
+
+15
+00:00:50,720 --> 00:00:52,480
+Se ve un poco intimidante
+
+16
+00:00:52,560 --> 00:00:53,500
+¿cierto?
+
+17
+00:00:54,160 --> 00:00:55,400
+Pero los conozco.
+
+18
+00:00:55,720 --> 00:00:58,340
+Pueden ser ruidosos e imprudentes a veces
+
+19
+00:00:58,440 --> 00:01:00,700
+pero son almas bondadosas y valientes.
+
+20
+00:01:00,840 --> 00:01:03,950
+Incluso después de perder su vida en una brutal guerra
+
+21
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+nunca cedieron ante la pena o la desesperación.
+
+22
+00:01:07,980 --> 00:01:10,760
+Por desgracia, su tiempo es corto.
+
+23
+00:01:43,580 --> 00:01:44,180
+¿Ellos...
+
+24
+00:01:44,700 --> 00:01:46,800
+de verdad tienen que irse?
+
+25
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+Es un banquete.
+
+26
+00:01:49,100 --> 00:01:51,260
+Y todos los banquetes tienen un final.
+
+27
+00:01:52,270 --> 00:01:53,100
+Jeje...
+
+28
+00:01:53,280 --> 00:01:55,220
+Ya que te da pena verlos partir
+
+29
+00:01:55,460 --> 00:01:57,620
+¿por qué no recitas el conjuro conmigo?
+
+30
+00:01:59,860 --> 00:02:03,280
+“Oh, Hakushin, motivo de este conjuro
+
+31
+00:02:03,360 --> 00:02:05,620
+realizo este ritual como reverencia...”
+
+32
+00:02:05,840 --> 00:02:07,860
+“Paimon realiza este ritual como reverencia...”
+
+33
+00:02:08,880 --> 00:02:11,080
+“... para que sirva como luz de guía.”
+
+34
+00:02:21,760 --> 00:02:22,520
+¡Guau!
+
+35
+00:02:22,560 --> 00:02:24,420
+¡Qué bonito!
+
+36
+00:02:26,060 --> 00:02:26,840
+¡Miren!
+
+37
+00:02:26,920 --> 00:02:29,620
+¡Unas luces vienen de la Ciudad de Inazuma!
+
+38
+00:02:35,260 --> 00:02:36,240
+El libro dice:
+
+39
+00:02:36,360 --> 00:02:38,900
+“Recita los conjuros secretos de la Srta. Kitsune esta noche
+
+40
+00:02:39,040 --> 00:02:40,640
+y tus deseos se harán realidad”.
+
+41
+00:02:47,860 --> 00:02:51,140
+“Oh, Hakushin, motivo de este conjuro...”
+
+42
+00:02:51,420 --> 00:02:54,080
+“... realizo este ritual como reverencia, para que sirva como luz de guía”.
+
+43
+00:02:54,200 --> 00:02:55,880
+“Tu poder inigualable...”
+
+44
+00:02:55,960 --> 00:02:58,020
+“... será honrado eternamente.”
+
+45
+00:03:10,020 --> 00:03:11,540
+Urakusai
+
+46
+00:03:12,160 --> 00:03:13,960
+me preguntaste si estaba bien.
+
+47
+00:03:14,300 --> 00:03:16,580
+Todos los días son felices para mí, en serio.
+
+48
+00:03:17,380 --> 00:03:18,620
+Pero al verlos
+
+49
+00:03:18,860 --> 00:03:20,040
+a todos marcharse ahora
+
+50
+00:03:21,220 --> 00:03:23,380
+no puedo evitar sentirme un poco sola.
+
+51
+00:03:24,020 --> 00:03:24,980
+Humm...
+
+52
+00:03:25,440 --> 00:03:27,260
+Solo un poco, claro.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d81961b9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,208 @@
+1
+00:00:09,060 --> 00:00:10,040
+¡Guau!
+
+2
+00:00:10,100 --> 00:00:11,380
+Son tantos...
+
+3
+00:00:11,460 --> 00:00:12,600
+Están en todas partes...
+
+4
+00:00:13,820 --> 00:00:14,520
+Sí.
+
+5
+00:00:14,560 --> 00:00:16,080
+Los recuerdos de los youkai
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:19,020
+no habían podido relajarse y surcar el aire así
+
+7
+00:00:19,120 --> 00:00:20,770
+en mucho tiempo.
+
+8
+00:00:22,275 --> 00:00:23,375
+Vengan conmigo.
+
+9
+00:00:33,720 --> 00:00:35,220
+¿Estás bien, querida?
+
+10
+00:00:35,880 --> 00:00:37,680
+Te ves un poco nerviosa.
+
+11
+00:00:37,960 --> 00:00:38,780
+Es solo que...
+
+12
+00:00:38,860 --> 00:00:41,580
+Paimon nunca antes había visto algo como esto.
+
+13
+00:00:42,175 --> 00:00:42,900
+¡Guau!
+
+14
+00:00:43,000 --> 00:00:45,350
+¡De verdad taparon la luna!
+
+15
+00:00:50,720 --> 00:00:52,480
+Se ve un poco intimidante
+
+16
+00:00:52,560 --> 00:00:53,500
+¿cierto?
+
+17
+00:00:54,160 --> 00:00:55,400
+Pero los conozco.
+
+18
+00:00:55,720 --> 00:00:58,340
+Pueden ser ruidosos e imprudentes a veces
+
+19
+00:00:58,440 --> 00:01:00,700
+pero son almas bondadosas y valientes.
+
+20
+00:01:00,840 --> 00:01:03,950
+Incluso después de perder su vida en una brutal guerra
+
+21
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+nunca cedieron ante la pena o la desesperación.
+
+22
+00:01:07,980 --> 00:01:10,760
+Por desgracia, su tiempo es corto.
+
+23
+00:01:43,580 --> 00:01:44,180
+¿Ellos...
+
+24
+00:01:44,700 --> 00:01:46,800
+de verdad tienen que irse?
+
+25
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+Es un banquete.
+
+26
+00:01:49,100 --> 00:01:51,260
+Y todos los banquetes tienen un final.
+
+27
+00:01:52,270 --> 00:01:53,100
+Jeje...
+
+28
+00:01:53,280 --> 00:01:55,220
+Ya que te da pena verlos partir
+
+29
+00:01:55,460 --> 00:01:57,620
+¿por qué no recitas el conjuro conmigo?
+
+30
+00:01:59,860 --> 00:02:03,280
+“Oh, Hakushin, motivo de este conjuro
+
+31
+00:02:03,360 --> 00:02:05,620
+realizo este ritual como reverencia...”
+
+32
+00:02:05,840 --> 00:02:07,860
+“Paimon realiza este ritual como reverencia...”
+
+33
+00:02:08,880 --> 00:02:11,080
+“... para que sirva como luz de guía.”
+
+34
+00:02:21,760 --> 00:02:22,520
+¡Guau!
+
+35
+00:02:22,560 --> 00:02:24,420
+¡Qué bonito!
+
+36
+00:02:26,060 --> 00:02:26,840
+¡Miren!
+
+37
+00:02:26,920 --> 00:02:29,620
+¡Unas luces vienen de la Ciudad de Inazuma!
+
+38
+00:02:35,260 --> 00:02:36,240
+El libro dice:
+
+39
+00:02:36,360 --> 00:02:38,900
+“Recita los conjuros secretos de la Srta. Kitsune esta noche
+
+40
+00:02:39,040 --> 00:02:40,640
+y tus deseos se harán realidad”.
+
+41
+00:02:47,860 --> 00:02:51,140
+“Oh, Hakushin, motivo de este conjuro...”
+
+42
+00:02:51,420 --> 00:02:54,080
+“... realizo este ritual como reverencia, para que sirva como luz de guía”.
+
+43
+00:02:54,200 --> 00:02:55,880
+“Tu poder inigualable...”
+
+44
+00:02:55,960 --> 00:02:58,020
+“... será honrado eternamente.”
+
+45
+00:03:10,020 --> 00:03:11,540
+Urakusai
+
+46
+00:03:12,160 --> 00:03:13,960
+me preguntaste si estaba bien.
+
+47
+00:03:14,300 --> 00:03:16,580
+Todos los días son felices para mí, en serio.
+
+48
+00:03:17,380 --> 00:03:18,620
+Pero al verlos
+
+49
+00:03:18,860 --> 00:03:20,040
+a todos marcharse ahora
+
+50
+00:03:21,220 --> 00:03:23,380
+no puedo evitar sentirme un poco sola.
+
+51
+00:03:24,020 --> 00:03:24,980
+Humm...
+
+52
+00:03:25,440 --> 00:03:27,260
+Solo un poco, claro.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..13c014c29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:21,960 --> 00:00:22,640
+¿Qué...?
+
+2
+00:00:22,740 --> 00:00:23,910
+¿Qué hacemos?
+
+3
+00:00:24,720 --> 00:00:26,440
+Recuerda mantener tu concentración
+
+4
+00:00:26,520 --> 00:00:29,170
+en tus deseos más sinceros al entrar.
+
+5
+00:00:31,740 --> 00:00:33,340
+Solo si eres lo suficientemente fuerte
+
+6
+00:00:33,420 --> 00:00:35,900
+podré llevarte al destino correcto.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..13c014c29
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:21,960 --> 00:00:22,640
+¿Qué...?
+
+2
+00:00:22,740 --> 00:00:23,910
+¿Qué hacemos?
+
+3
+00:00:24,720 --> 00:00:26,440
+Recuerda mantener tu concentración
+
+4
+00:00:26,520 --> 00:00:29,170
+en tus deseos más sinceros al entrar.
+
+5
+00:00:31,740 --> 00:00:33,340
+Solo si eres lo suficientemente fuerte
+
+6
+00:00:33,420 --> 00:00:35,900
+podré llevarte al destino correcto.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8291f09ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,160 @@
+1
+00:00:06,560 --> 00:00:08,180
+La luz se convirtió en...
+
+2
+00:00:08,240 --> 00:00:09,020
+¿una semilla?
+
+3
+00:00:09,780 --> 00:00:12,080
+El árbol milagroso que bendice a las personas
+
+4
+00:00:12,200 --> 00:00:15,420
+nuevo en este mundo y aún por ser descubierto...
+
+5
+00:00:15,940 --> 00:00:17,220
+¿Cuándo plantarlo?
+
+6
+00:00:17,300 --> 00:00:18,800
+¿Dónde florecerá?
+
+7
+00:00:18,920 --> 00:00:20,460
+Aquel que le da la vida
+
+8
+00:00:20,540 --> 00:00:23,160
+debe dejar que sus sueños y su corazón decidan.
+
+9
+00:00:23,560 --> 00:00:25,580
+Concédele la vida, Ei.
+
+10
+00:00:26,440 --> 00:00:27,200
+¿Esta...
+
+11
+00:00:27,420 --> 00:00:28,460
+de verdad es...?
+
+12
+00:00:39,920 --> 00:00:42,680
+La eternidad extiende el tiempo hasta el infinito.
+
+13
+00:00:43,460 --> 00:00:46,800
+Los sueños iluminan cada momento en ella.
+
+14
+00:00:47,740 --> 00:00:49,520
+Cuando ambos brillan al unísono
+
+15
+00:00:49,600 --> 00:00:52,300
+el Cerezo Sagrado florece en la oscuridad
+
+16
+00:00:52,420 --> 00:00:55,540
+al fin libre de las garras del Orden Celestial.
+
+17
+00:00:55,780 --> 00:00:57,940
+Ahora la pesadilla se ha disipado
+
+18
+00:00:58,060 --> 00:01:00,180
+y la realidad se ha vuelto íntegra.
+
+19
+00:01:00,340 --> 00:01:02,180
+La visión a la que ambas aspiramos
+
+20
+00:01:02,220 --> 00:01:04,080
+está aun más adelante.
+
+21
+00:01:04,420 --> 00:01:05,880
+Lo único de lo que me arrepiento
+
+22
+00:01:06,000 --> 00:01:08,700
+es de que no podré presenciar el futuro de Inazuma
+
+23
+00:01:08,820 --> 00:01:11,060
+y no podré hacer este viaje contigo.
+
+24
+00:01:17,900 --> 00:01:18,940
+¿Sabes, Ei?
+
+25
+00:01:19,240 --> 00:01:21,160
+Estoy tan feliz ahora
+
+26
+00:01:21,600 --> 00:01:24,080
+porque mi último deseo se ha hecho realidad.
+
+27
+00:01:24,640 --> 00:01:27,900
+Tu lanza me protegió de innumerables calamidades.
+
+28
+00:01:28,080 --> 00:01:28,920
+Por eso
+
+29
+00:01:29,080 --> 00:01:30,960
+siempre me sentí en deuda contigo.
+
+30
+00:01:31,440 --> 00:01:33,580
+Aunque nunca podré devolverte el favor
+
+31
+00:01:33,800 --> 00:01:36,220
+este Cerezo Sagrado te dará algo de tiempo
+
+32
+00:01:36,400 --> 00:01:38,460
+hasta que estés lista para despertar
+
+33
+00:01:38,560 --> 00:01:40,160
+y aceptar lo nuevo.
+
+34
+00:01:41,380 --> 00:01:42,200
+¿Qué piensas?
+
+35
+00:01:42,520 --> 00:01:43,500
+¿Funcionó?
+
+36
+00:01:43,680 --> 00:01:44,680
+...
+
+37
+00:01:46,040 --> 00:01:46,920
+Esta vez
+
+38
+00:01:47,300 --> 00:01:50,020
+es realmente un adiós, Ei.
+
+39
+00:02:00,980 --> 00:02:01,780
+Sí.
+
+40
+00:02:02,420 --> 00:02:04,340
+Adiós, Makoto...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8291f09ed
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,160 @@
+1
+00:00:06,560 --> 00:00:08,180
+La luz se convirtió en...
+
+2
+00:00:08,240 --> 00:00:09,020
+¿una semilla?
+
+3
+00:00:09,780 --> 00:00:12,080
+El árbol milagroso que bendice a las personas
+
+4
+00:00:12,200 --> 00:00:15,420
+nuevo en este mundo y aún por ser descubierto...
+
+5
+00:00:15,940 --> 00:00:17,220
+¿Cuándo plantarlo?
+
+6
+00:00:17,300 --> 00:00:18,800
+¿Dónde florecerá?
+
+7
+00:00:18,920 --> 00:00:20,460
+Aquel que le da la vida
+
+8
+00:00:20,540 --> 00:00:23,160
+debe dejar que sus sueños y su corazón decidan.
+
+9
+00:00:23,560 --> 00:00:25,580
+Concédele la vida, Ei.
+
+10
+00:00:26,440 --> 00:00:27,200
+¿Esta...
+
+11
+00:00:27,420 --> 00:00:28,460
+de verdad es...?
+
+12
+00:00:39,920 --> 00:00:42,680
+La eternidad extiende el tiempo hasta el infinito.
+
+13
+00:00:43,460 --> 00:00:46,800
+Los sueños iluminan cada momento en ella.
+
+14
+00:00:47,740 --> 00:00:49,520
+Cuando ambos brillan al unísono
+
+15
+00:00:49,600 --> 00:00:52,300
+el Cerezo Sagrado florece en la oscuridad
+
+16
+00:00:52,420 --> 00:00:55,540
+al fin libre de las garras del Orden Celestial.
+
+17
+00:00:55,780 --> 00:00:57,940
+Ahora la pesadilla se ha disipado
+
+18
+00:00:58,060 --> 00:01:00,180
+y la realidad se ha vuelto íntegra.
+
+19
+00:01:00,340 --> 00:01:02,180
+La visión a la que ambas aspiramos
+
+20
+00:01:02,220 --> 00:01:04,080
+está aun más adelante.
+
+21
+00:01:04,420 --> 00:01:05,880
+Lo único de lo que me arrepiento
+
+22
+00:01:06,000 --> 00:01:08,700
+es de que no podré presenciar el futuro de Inazuma
+
+23
+00:01:08,820 --> 00:01:11,060
+y no podré hacer este viaje contigo.
+
+24
+00:01:17,900 --> 00:01:18,940
+¿Sabes, Ei?
+
+25
+00:01:19,240 --> 00:01:21,160
+Estoy tan feliz ahora
+
+26
+00:01:21,600 --> 00:01:24,080
+porque mi último deseo se ha hecho realidad.
+
+27
+00:01:24,640 --> 00:01:27,900
+Tu lanza me protegió de innumerables calamidades.
+
+28
+00:01:28,080 --> 00:01:28,920
+Por eso
+
+29
+00:01:29,080 --> 00:01:30,960
+siempre me sentí en deuda contigo.
+
+30
+00:01:31,440 --> 00:01:33,580
+Aunque nunca podré devolverte el favor
+
+31
+00:01:33,800 --> 00:01:36,220
+este Cerezo Sagrado te dará algo de tiempo
+
+32
+00:01:36,400 --> 00:01:38,460
+hasta que estés lista para despertar
+
+33
+00:01:38,560 --> 00:01:40,160
+y aceptar lo nuevo.
+
+34
+00:01:41,380 --> 00:01:42,200
+¿Qué piensas?
+
+35
+00:01:42,520 --> 00:01:43,500
+¿Funcionó?
+
+36
+00:01:43,680 --> 00:01:44,680
+...
+
+37
+00:01:46,040 --> 00:01:46,920
+Esta vez
+
+38
+00:01:47,300 --> 00:01:50,020
+es realmente un adiós, Ei.
+
+39
+00:02:00,980 --> 00:02:01,780
+Sí.
+
+40
+00:02:02,420 --> 00:02:04,340
+Adiós, Makoto...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..144283e9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,116 @@
+1
+00:00:46,880 --> 00:00:48,120
+Justo a tiempo.
+
+2
+00:00:48,360 --> 00:00:50,300
+Beisht, la Vengadora del Vórtice.
+
+3
+00:00:50,380 --> 00:00:51,520
+¡¿Quién es esa?!
+
+4
+00:00:51,640 --> 00:00:52,740
+La esposa de Osial
+
+5
+00:00:53,460 --> 00:00:56,000
+la última seguidora del Señor del Vórtice.
+
+6
+00:00:56,360 --> 00:00:58,380
+Parece que ya sabías que esto iba a suceder...
+
+7
+00:00:59,500 --> 00:01:02,500
+Beidou sintió que algo se agitaba en las profundidades.
+
+8
+00:01:02,600 --> 00:01:04,770
+Me lo advirtió hace meses.
+
+9
+00:01:05,040 --> 00:01:08,020
+Sabiendo que odia la Cámara de Jade
+
+10
+00:01:08,200 --> 00:01:11,940
+decidí reconstruirla como una forma de atraerla.
+
+11
+00:01:12,920 --> 00:01:13,900
+Paimon lo entiende.
+
+12
+00:01:14,120 --> 00:01:16,080
+Bueno, ¡vamos a buscar a los Adeptus!
+
+13
+00:01:16,100 --> 00:01:17,080
+No.
+
+14
+00:01:17,160 --> 00:01:18,440
+En esta era humana
+
+15
+00:01:18,580 --> 00:01:20,680
+¡la gente de Liyue debe encontrar una forma
+
+16
+00:01:20,760 --> 00:01:23,680
+de superar esta crisis usando solo nuestra fuerza!
+
+17
+00:02:07,700 --> 00:02:08,420
+¡Prepárense!
+
+18
+00:02:08,480 --> 00:02:09,960
+¡Se aproxima un tsunami!
+
+19
+00:02:21,280 --> 00:02:22,220
+¡¿Qué es eso?!
+
+20
+00:02:22,400 --> 00:02:24,200
+Una ola... ¡Una ola gigante!
+
+21
+00:03:00,260 --> 00:03:02,120
+Eres una niña maldita.
+
+22
+00:03:02,460 --> 00:03:05,420
+Tu vida solo nos trae desgracias a todos.
+
+23
+00:03:06,540 --> 00:03:08,340
+Al menos, si mueres
+
+24
+00:03:08,520 --> 00:03:09,880
+podría revivirla.
+
+25
+00:03:10,320 --> 00:03:13,040
+El día en que aprendas a usar tu fuerza
+
+26
+00:03:13,080 --> 00:03:14,520
+para el bien de los demás
+
+27
+00:03:14,680 --> 00:03:17,160
+será el día en que en verdad serás parte
+
+28
+00:03:17,260 --> 00:03:18,680
+del mundo humano.
+
+29
+00:03:58,400 --> 00:03:59,400
+¡Fuego!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..144283e9c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,116 @@
+1
+00:00:46,880 --> 00:00:48,120
+Justo a tiempo.
+
+2
+00:00:48,360 --> 00:00:50,300
+Beisht, la Vengadora del Vórtice.
+
+3
+00:00:50,380 --> 00:00:51,520
+¡¿Quién es esa?!
+
+4
+00:00:51,640 --> 00:00:52,740
+La esposa de Osial
+
+5
+00:00:53,460 --> 00:00:56,000
+la última seguidora del Señor del Vórtice.
+
+6
+00:00:56,360 --> 00:00:58,380
+Parece que ya sabías que esto iba a suceder...
+
+7
+00:00:59,500 --> 00:01:02,500
+Beidou sintió que algo se agitaba en las profundidades.
+
+8
+00:01:02,600 --> 00:01:04,770
+Me lo advirtió hace meses.
+
+9
+00:01:05,040 --> 00:01:08,020
+Sabiendo que odia la Cámara de Jade
+
+10
+00:01:08,200 --> 00:01:11,940
+decidí reconstruirla como una forma de atraerla.
+
+11
+00:01:12,920 --> 00:01:13,900
+Paimon lo entiende.
+
+12
+00:01:14,120 --> 00:01:16,080
+Bueno, ¡vamos a buscar a los Adeptus!
+
+13
+00:01:16,100 --> 00:01:17,080
+No.
+
+14
+00:01:17,160 --> 00:01:18,440
+En esta era humana
+
+15
+00:01:18,580 --> 00:01:20,680
+¡la gente de Liyue debe encontrar una forma
+
+16
+00:01:20,760 --> 00:01:23,680
+de superar esta crisis usando solo nuestra fuerza!
+
+17
+00:02:07,700 --> 00:02:08,420
+¡Prepárense!
+
+18
+00:02:08,480 --> 00:02:09,960
+¡Se aproxima un tsunami!
+
+19
+00:02:21,280 --> 00:02:22,220
+¡¿Qué es eso?!
+
+20
+00:02:22,400 --> 00:02:24,200
+Una ola... ¡Una ola gigante!
+
+21
+00:03:00,260 --> 00:03:02,120
+Eres una niña maldita.
+
+22
+00:03:02,460 --> 00:03:05,420
+Tu vida solo nos trae desgracias a todos.
+
+23
+00:03:06,540 --> 00:03:08,340
+Al menos, si mueres
+
+24
+00:03:08,520 --> 00:03:09,880
+podría revivirla.
+
+25
+00:03:10,320 --> 00:03:13,040
+El día en que aprendas a usar tu fuerza
+
+26
+00:03:13,080 --> 00:03:14,520
+para el bien de los demás
+
+27
+00:03:14,680 --> 00:03:17,160
+será el día en que en verdad serás parte
+
+28
+00:03:17,260 --> 00:03:18,680
+del mundo humano.
+
+29
+00:03:58,400 --> 00:03:59,400
+¡Fuego!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..ced79d266
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_ES.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,140 --> 00:00:10,700
+¡Oh!
+
+2
+00:00:10,800 --> 00:00:20,880
+Dos almas enamoradas separadas por la muerte
+
+3
+00:00:21,000 --> 00:00:30,980
+Un corazón parte, el otro cae en la locura
+
+4
+00:00:31,060 --> 00:00:41,120
+Rituales trastornados, el desastre se cierne
+
+5
+00:00:41,940 --> 00:00:52,900
+Su espada previene la defunción prematura
+
+6
+00:00:58,780 --> 00:01:03,840
+Toma la senda adéptica, rotos los lazos mortales
+
+7
+00:01:03,940 --> 00:01:08,840
+Los recintos eternos suplen los vínculos paternales
+
+8
+00:01:08,960 --> 00:01:13,900
+Sus pasiones someten con cuerdas bermellones
+
+9
+00:01:14,020 --> 00:01:19,040
+y su morada hace en los perennes pabellones
+
+10
+00:01:19,100 --> 00:01:24,060
+La grulla vuelve al hogar deslucido
+
+11
+00:01:24,140 --> 00:01:29,080
+En el viento ondulan los pendones mortuorios
+
+12
+00:01:29,180 --> 00:01:33,360
+Las telas de araña son un recordatorio
+
+13
+00:01:33,440 --> 00:01:38,420
+de que el mundo terrenal en humo se ha convertido
+
+14
+00:01:38,640 --> 00:01:42,080
+«La divina damisela de la devastación» ha concluido
+
+15
+00:01:42,180 --> 00:01:44,680
+pero hoy una nueva página he escrito
+
+16
+00:01:44,740 --> 00:01:49,460
+Le ruego al público que preste su oído
+
+17
+00:01:49,560 --> 00:01:54,260
+Aunque parezca distanciada del mundo
+
+18
+00:01:54,360 --> 00:01:59,180
+Hay quien vio en su corazón lo más profundo
+
+19
+00:01:59,420 --> 00:02:04,540
+Borla roja y filo refulgente unidos
+
+20
+00:02:04,620 --> 00:02:17,440
+luchan hombro con hombro contra el oleaje enemigo
+
+21
+00:02:18,300 --> 00:02:19,860
+No encontró más que rechazo
+
+22
+00:02:19,940 --> 00:02:22,820
+al regresar la grulla
+
+23
+00:02:22,880 --> 00:02:24,580
+así que volvió a su hogar aislado
+
+24
+00:02:24,900 --> 00:02:26,200
+Pero vino por segunda ocasión
+
+25
+00:02:26,280 --> 00:02:28,600
+y se vio con amigos a su lado
+
+26
+00:02:28,960 --> 00:02:35,200
+trayendo sosiego a su corazón
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b04c9ae3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,725
+Por cierto, viajero
+
+2
+00:00:13,280 --> 00:00:15,500
+todavía hay algo que quiero hacer
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:18,540
+si tienes un poco más de tiempo.
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:33,776
+Por favor
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,096
+mírame.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..71c90c659
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,19 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,725
+Por cierto, viajera
+
+2
+00:00:13,280 --> 00:00:15,500
+todavía hay algo que quiero hacer
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:18,540
+si tienes un poco más de tiempo.
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:33,776
+Por favor
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,096
+mírame.
\ No newline at end of file
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LYAQ107_NingGuang_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LYAQ107_NingGuang_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f0502a1d8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LYAQ107_NingGuang_ES.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:03,125 --> 00:00:07,950
+Cuando Ninguang reflexiona sobre asuntos importantes
+
+2
+00:00:08,525 --> 00:00:11,375
+siempre se retira a la Cámara de Jade
+
+3
+00:00:11,375 --> 00:00:15,375
+con sus tres consejeras más cercanas.
+
+4
+00:00:17,102 --> 00:00:20,019
+¿Por qué se reunirá con ellas?
+
+5
+00:00:20,019 --> 00:00:23,814
+Le ayudan a clasificar informes, analizar contenidos
+
+6
+00:00:23,814 --> 00:00:25,814
+buscan información...
+
+7
+00:00:27,425 --> 00:00:30,339
+Poco a poco, los cuelgan en la pared
+
+8
+00:00:30,339 --> 00:00:32,925
+creando un mosaico de caracteres.
+
+9
+00:00:33,550 --> 00:00:35,975
+Pero antes de que la pared se llene por completo
+
+10
+00:00:36,225 --> 00:00:39,775
+Ninguang ya habrá pensado en el plan perfecto.
+
+11
+00:00:42,050 --> 00:00:43,545
+Teniendo las ideas claras
+
+12
+00:00:43,545 --> 00:00:46,275
+rompe a pedazos todos los documentos.
+
+13
+00:00:46,525 --> 00:00:51,080
+Y... ¡flas! Los arroja sin cuidado por la ventana.
+
+14
+00:00:52,778 --> 00:00:54,725
+Ay... Míralos.
+
+15
+00:00:54,725 --> 00:00:56,733
+Mira cómo flotan en el aire
+
+16
+00:00:56,733 --> 00:00:59,825
+como una repentina ventisca helada.
+
+17
+00:01:00,500 --> 00:01:01,925
+A medida que van cayendo
+
+18
+00:01:02,350 --> 00:01:03,625
+los pedazos de papel
+
+19
+00:01:03,925 --> 00:01:07,750
+brillan ante los comerciantes de Liyue
+
+20
+00:01:08,025 --> 00:01:10,775
+como manchas de tinta en la nieve.
+
+21
+00:01:11,450 --> 00:01:12,916
+Dicen que
+
+22
+00:01:13,475 --> 00:01:15,475
+el tesoro más preciado
+
+23
+00:01:15,850 --> 00:01:18,550
+son las palabras que contiene la nieve de papel.
+
+24
+00:01:19,800 --> 00:01:23,900
+Las palabras del Equilibrio Celestial pueden mover montañas
+
+25
+00:01:24,200 --> 00:01:26,925
+y todos los habitantes de la región lo saben.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..0b9f8d5ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_ES.txt
@@ -0,0 +1,120 @@
+1
+00:00:00,375 --> 00:00:02,000
+En nuestra última historia
+
+2
+00:00:02,100 --> 00:00:05,575
+Rex Lapis caminaba en solitario por las montañas.
+
+3
+00:00:05,700 --> 00:00:09,200
+Escuchó una voz lejana e insólita
+
+4
+00:00:09,250 --> 00:00:11,275
+que venía de una grieta en el suelo.
+
+5
+00:00:14,725 --> 00:00:19,500
+La mayoría de criaturas Geo antiguas que viven bajo Liyue son ciegas.
+
+6
+00:00:20,125 --> 00:00:22,825
+No han visto la luz del sol en miles de años.
+
+7
+00:00:24,150 --> 00:00:28,150
+Esa voz a veces era como una canción lúgubre
+
+8
+00:00:28,200 --> 00:00:31,050
+y otras, estridente como un trueno.
+
+9
+00:00:31,160 --> 00:00:33,175
+El Rey Geo buscó por todos lados
+
+10
+00:00:33,225 --> 00:00:38,250
+hasta dar con una extraña piedra bajo una formación rocosa.
+
+11
+00:00:40,125 --> 00:00:42,650
+Se trataba de Azhdaha.
+
+12
+00:00:42,900 --> 00:00:46,375
+Respondí a su deseo y lo traje a la superficie.
+
+13
+00:00:48,450 --> 00:00:51,800
+El Rey Geo se apiadó del espíritu de la piedra
+
+14
+00:00:51,900 --> 00:00:55,780
+y en ella esculpió una majestuosa obra de arte:
+
+15
+00:00:55,790 --> 00:00:59,378
+la viva imagen de un dragón.
+
+16
+00:00:59,500 --> 00:01:02,150
+Le concedí ojos para que viera el mundo
+
+17
+00:01:02,350 --> 00:01:05,000
+e hice un trato con él.
+
+18
+00:01:05,675 --> 00:01:09,525
+Con sus dedos, esculpió dos ojos a gran velocidad.
+
+19
+00:01:09,725 --> 00:01:11,975
+Los rayos estallaron y los truenos rugieron
+
+20
+00:01:11,980 --> 00:01:16,600
+¡y un dragón de carne y hueso ascendió a las nubes!
+
+21
+00:01:17,400 --> 00:01:21,125
+Le permití vivir en la superficie con la gente
+
+22
+00:01:21,525 --> 00:01:24,700
+pero si llegara el día en que perturbara el orden
+
+23
+00:01:24,750 --> 00:01:27,600
+sería sellado nuevamente en la oscuridad.
+
+24
+00:01:28,050 --> 00:01:30,000
+El dragón acompañó al Rey Geo
+
+25
+00:01:30,100 --> 00:01:34,550
+en sus luchas a lo largo y ancho del mundo.
+
+26
+00:01:34,825 --> 00:01:38,850
+Tenemos un proverbio para elogiar estos acontecimientos:
+
+27
+00:01:38,900 --> 00:01:41,850
+“El polvo se alzó al golpe de una lanza
+
+28
+00:01:41,900 --> 00:01:45,150
+montañas y aguas dieron paso al sonido”.
+
+29
+00:01:45,500 --> 00:01:48,750
+“Un dragón abrió camino al agua
+
+30
+00:01:48,800 --> 00:01:52,375
+con una gran lluvia en las tierras que él bendijo”.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e82209c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,552 --> 00:00:09,408
+¡Miren, el dispositivo amplificador!
+
+2
+00:00:30,888 --> 00:00:31,824
+¿Dain?
+
+3
+00:00:32,416 --> 00:00:33,680
+¿Llegué tarde?
+
+4
+00:00:36,072 --> 00:00:37,528
+Están agonizando...
+
+5
+00:00:38,504 --> 00:00:40,520
+¡No deberían acabar de esta manera!
+
+6
+00:00:41,448 --> 00:00:42,120
+Encontremos una forma...
+
+7
+00:00:42,880 --> 00:00:44,408
+... ¡de detener esa cosa!
+
+8
+00:01:06,264 --> 00:01:07,040
+¡Halfdan!
+
+9
+00:01:07,304 --> 00:01:08,264
+¡No lo hagas!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e82209c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,552 --> 00:00:09,408
+¡Miren, el dispositivo amplificador!
+
+2
+00:00:30,888 --> 00:00:31,824
+¿Dain?
+
+3
+00:00:32,416 --> 00:00:33,680
+¿Llegué tarde?
+
+4
+00:00:36,072 --> 00:00:37,528
+Están agonizando...
+
+5
+00:00:38,504 --> 00:00:40,520
+¡No deberían acabar de esta manera!
+
+6
+00:00:41,448 --> 00:00:42,120
+Encontremos una forma...
+
+7
+00:00:42,880 --> 00:00:44,408
+... ¡de detener esa cosa!
+
+8
+00:01:06,264 --> 00:01:07,040
+¡Halfdan!
+
+9
+00:01:07,304 --> 00:01:08,264
+¡No lo hagas!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7db376bf2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+Marchosius, el Patrono de las hornillas, nació de una chispa cuando una piedra golpeó a otra.
+
+2
+00:00:10,470 --> 00:00:12,966
+Era un dios con un gran amor por la humanidad
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+y por el bienestar de esta.
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+Hace varios milenios, la gente quería ampliar la ciudad.
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+Construyeron una morada en la llanura y la llamaron Congregación de Guili.
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+El Patrono de las hornillas se preocupaba mucho por el pueblo.
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+Transformaba su apariencia e iba a las casas para ayudar a cocinar y fomentar la solidaridad.
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+Por desgracia, una inundación sobrevino en su hogar.
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+Las aguas arrasaron la Congregación de Guili
+
+10
+00:00:44,250 --> 00:00:48,425
+y obligaron a la gente a regresar al sur, a la ciudad de Liyue.
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Aunque la distancia no era mucha, durante el viaje sufrieron una terrible tormenta.
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+Durante doce días, los Adeptus permanecieron a su lado.
+
+13
+00:01:00,125 --> 00:01:04,250
+En este tiempo, el Patrono de las hornillas cocinó un antiguo manjar.
+
+14
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+Un pan plano con salsa de carne para luchar contra el frío y la humedad, y apto para llevar.
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+Siglos más tarde, el desastre y la enfermedad aparecieron una vez más.
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+El Patrono de las hornillas ya no aparecería
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+porque puso todo su poder en la propia tierra
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+para sofocar las calamidades.
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+Su poder se agotó y su ingenio se redujo en gran medida.
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+Así, su cuerpo disminuyó de tamaño.
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+Cuando se separó de nosotros, era más bajo que un humano.
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+Nos habló a Rex Lapis y a mí de los platos que causan alegría y de los secretos de las llamas.
+
+23
+00:01:47,275 --> 00:01:49,550
+Luego se fue a las montañas
+
+24
+00:01:51,350 --> 00:01:53,775
+y durmió durante mucho tiempo.
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:02:00,194
+El Patrono de las hornillas se fue y Guoba nació.
+
+26
+00:02:00,975 --> 00:02:05,826
+Al despertar, se comió los panecillos de maíz con carne picante que una joven de amarillo había puesto en la mesa de ofrendas.
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+Aunque no recordaba el pasado, se sintió profundamente conmovido
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+y decidió seguir a esa joven a partir de entonces.
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+El Patrono de las hornillas había desaparecido silenciosamente
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+pero los vendedores se levantaron temprano para pregonar sus mercancías.
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:25,090
+La gente salió a comprar productos, encendió sus hornillas y preparó la comida
+
+32
+00:02:25,250 --> 00:02:28,775
+como lo han hecho todos los días desde que tienen memoria.
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:34,306
+En Liyue, las cosas siempre han sido así.
+
+34
+00:02:39,275 --> 00:02:47,300
+La naturaleza provee, las montañas se regocijan, la gracia del cielo nos otorga sus bendiciones.
+
+35
+00:02:49,300 --> 00:02:55,600
+Los años han pasado, el mundo se ha transformado, pero nuestra forma de vida sobrevive.
+
+36
+00:03:06,350 --> 00:03:12,925
+La fama y la fortuna son temporales. Debemos abrazar el momento.
+
+37
+00:03:21,700 --> 00:03:27,950
+El pasado se encuentra con el presente, la herencia se convierte en legado. ¡Que prosperemos durante largo tiempo!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..7db376bf2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+Marchosius, el Patrono de las hornillas, nació de una chispa cuando una piedra golpeó a otra.
+
+2
+00:00:10,470 --> 00:00:12,966
+Era un dios con un gran amor por la humanidad
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+y por el bienestar de esta.
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+Hace varios milenios, la gente quería ampliar la ciudad.
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+Construyeron una morada en la llanura y la llamaron Congregación de Guili.
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+El Patrono de las hornillas se preocupaba mucho por el pueblo.
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+Transformaba su apariencia e iba a las casas para ayudar a cocinar y fomentar la solidaridad.
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+Por desgracia, una inundación sobrevino en su hogar.
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+Las aguas arrasaron la Congregación de Guili
+
+10
+00:00:44,250 --> 00:00:48,425
+y obligaron a la gente a regresar al sur, a la ciudad de Liyue.
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Aunque la distancia no era mucha, durante el viaje sufrieron una terrible tormenta.
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+Durante doce días, los Adeptus permanecieron a su lado.
+
+13
+00:01:00,125 --> 00:01:04,250
+En este tiempo, el Patrono de las hornillas cocinó un antiguo manjar.
+
+14
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+Un pan plano con salsa de carne para luchar contra el frío y la humedad, y apto para llevar.
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+Siglos más tarde, el desastre y la enfermedad aparecieron una vez más.
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+El Patrono de las hornillas ya no aparecería
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+porque puso todo su poder en la propia tierra
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+para sofocar las calamidades.
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+Su poder se agotó y su ingenio se redujo en gran medida.
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+Así, su cuerpo disminuyó de tamaño.
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+Cuando se separó de nosotros, era más bajo que un humano.
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+Nos habló a Rex Lapis y a mí de los platos que causan alegría y de los secretos de las llamas.
+
+23
+00:01:47,275 --> 00:01:49,550
+Luego se fue a las montañas
+
+24
+00:01:51,350 --> 00:01:53,775
+y durmió durante mucho tiempo.
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:02:00,194
+El Patrono de las hornillas se fue y Guoba nació.
+
+26
+00:02:00,975 --> 00:02:05,826
+Al despertar, se comió los panecillos de maíz con carne picante que una joven de amarillo había puesto en la mesa de ofrendas.
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+Aunque no recordaba el pasado, se sintió profundamente conmovido
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+y decidió seguir a esa joven a partir de entonces.
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+El Patrono de las hornillas había desaparecido silenciosamente
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+pero los vendedores se levantaron temprano para pregonar sus mercancías.
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:25,090
+La gente salió a comprar productos, encendió sus hornillas y preparó la comida
+
+32
+00:02:25,250 --> 00:02:28,775
+como lo han hecho todos los días desde que tienen memoria.
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:34,306
+En Liyue, las cosas siempre han sido así.
+
+34
+00:02:39,275 --> 00:02:47,300
+La naturaleza provee, las montañas se regocijan, la gracia del cielo nos otorga sus bendiciones.
+
+35
+00:02:49,300 --> 00:02:55,600
+Los años han pasado, el mundo se ha transformado, pero nuestra forma de vida sobrevive.
+
+36
+00:03:06,350 --> 00:03:12,925
+La fama y la fortuna son temporales. Debemos abrazar el momento.
+
+37
+00:03:21,700 --> 00:03:27,950
+El pasado se encuentra con el presente, la herencia se convierte en legado. ¡Que prosperemos durante largo tiempo!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f4a4e8ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,172 @@
+1
+00:00:39,260 --> 00:00:40,560
+¡Señorita Keching!
+
+2
+00:00:40,660 --> 00:00:43,240
+El objeto que Ninguang preparó para usted ha llegado.
+
+3
+00:00:45,560 --> 00:00:46,420
+Viajero
+
+4
+00:00:46,520 --> 00:00:47,840
+espera aquí un momento.
+
+5
+00:00:47,940 --> 00:00:49,010
+¡No te vayas!
+
+6
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+¡Debe ser algo importante!
+
+7
+00:01:19,970 --> 00:01:20,720
+Viajero
+
+8
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon
+
+9
+00:01:22,760 --> 00:01:24,520
+El sastre personal de Ninguang
+
+10
+00:01:24,560 --> 00:01:25,360
+lo hizo para mí.
+
+11
+00:01:25,440 --> 00:01:26,880
+Dijo que es un estilo importado.
+
+12
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+¿Y bien?
+
+13
+00:01:28,828 --> 00:01:29,440
+¿Les gusta?
+
+14
+00:01:30,480 --> 00:01:32,740
+Guau, ¡es hermoso!
+
+15
+00:01:36,100 --> 00:01:36,860
+Es hora.
+
+16
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Viajero
+
+17
+00:01:38,560 --> 00:01:39,860
+por favor, disfruta el gran final
+
+18
+00:01:39,900 --> 00:01:41,120
+del Rito de la Linterna de este año:
+
+19
+00:01:42,030 --> 00:01:43,360
+el espectáculo de fuegos artificiales.
+
+20
+00:01:54,580 --> 00:01:55,400
+¿No es hermoso?
+
+21
+00:01:56,020 --> 00:01:56,940
+¡Guauuu!
+
+22
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+Miraos...
+
+23
+00:02:00,660 --> 00:02:01,700
+¡Qué elegancia!
+
+24
+00:02:02,590 --> 00:02:05,420
+Solo un verdadero tesoro puede llamar la atención de la Capitana Beidou.
+
+25
+00:02:05,850 --> 00:02:07,280
+Parece que encontré oro
+
+26
+00:02:07,340 --> 00:02:08,480
+con este.
+
+27
+00:02:41,200 --> 00:02:41,720
+¡Bu!
+
+28
+00:02:43,400 --> 00:02:44,410
+¿Viste eso?
+
+29
+00:02:44,500 --> 00:02:45,660
+¡Allá, a lo lejos, un fuego artificial
+
+30
+00:02:45,760 --> 00:02:47,020
+que parece un cerdo!
+
+31
+00:02:47,480 --> 00:02:48,480
+¿Eh?
+
+32
+00:02:48,540 --> 00:02:49,840
+Ciertamente.
+
+33
+00:03:04,760 --> 00:03:06,660
+Oigan, ¡hora de comer!
+
+34
+00:03:06,680 --> 00:03:08,040
+¡La comida está lista!
+
+35
+00:03:12,060 --> 00:03:13,420
+¡Oh!
+
+36
+00:03:14,660 --> 00:03:16,700
+No hay mejor forma de celebrar.
+
+37
+00:03:16,800 --> 00:03:17,880
+¡Jajaja!
+
+38
+00:03:35,880 --> 00:03:37,280
+Doctor Baizhu
+
+39
+00:03:37,350 --> 00:03:40,120
+lamento molestarlo otra vez este año.
+
+40
+00:03:40,560 --> 00:03:41,580
+No es ninguna molestia.
+
+41
+00:03:44,140 --> 00:03:46,020
+El Rito de la Linterna...
+
+42
+00:03:53,650 --> 00:03:54,940
+Feliz Rito de la Linterna.
+
+43
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+¡Feliz Rito de la Linterna!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..6b8769f89
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,172 @@
+1
+00:00:39,260 --> 00:00:40,560
+¡Señorita Keching!
+
+2
+00:00:40,660 --> 00:00:43,240
+El objeto que Ninguang preparó para usted ha llegado.
+
+3
+00:00:45,560 --> 00:00:46,420
+Viajera
+
+4
+00:00:46,520 --> 00:00:47,840
+espera aquí un momento.
+
+5
+00:00:47,940 --> 00:00:49,010
+¡No te vayas!
+
+6
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+¡Debe ser algo importante!
+
+7
+00:01:19,970 --> 00:01:20,720
+Viajera
+
+8
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon
+
+9
+00:01:22,760 --> 00:01:24,520
+El sastre personal de Ninguang
+
+10
+00:01:24,560 --> 00:01:25,360
+lo hizo para mí.
+
+11
+00:01:25,440 --> 00:01:26,880
+Dijo que es un estilo importado.
+
+12
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+¿Y bien?
+
+13
+00:01:28,828 --> 00:01:29,440
+¿Les gusta?
+
+14
+00:01:30,480 --> 00:01:32,740
+Guau, ¡es hermoso!
+
+15
+00:01:36,100 --> 00:01:36,860
+Es hora.
+
+16
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Viajera
+
+17
+00:01:38,560 --> 00:01:39,860
+por favor, disfruta el gran final
+
+18
+00:01:39,900 --> 00:01:41,120
+del Rito de la Linterna de este año:
+
+19
+00:01:42,030 --> 00:01:43,360
+el espectáculo de fuegos artificiales.
+
+20
+00:01:54,580 --> 00:01:55,400
+¿No es hermoso?
+
+21
+00:01:56,020 --> 00:01:56,940
+¡Guauuu!
+
+22
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+Miraos...
+
+23
+00:02:00,660 --> 00:02:01,700
+¡Qué elegancia!
+
+24
+00:02:02,590 --> 00:02:05,420
+Solo un verdadero tesoro puede llamar la atención de la Capitana Beidou.
+
+25
+00:02:05,850 --> 00:02:07,280
+Parece que encontré oro
+
+26
+00:02:07,340 --> 00:02:08,480
+con este.
+
+27
+00:02:41,200 --> 00:02:41,720
+¡Bu!
+
+28
+00:02:43,400 --> 00:02:44,410
+¿Viste eso?
+
+29
+00:02:44,500 --> 00:02:45,660
+¡Allá, a lo lejos, un fuego artificial
+
+30
+00:02:45,760 --> 00:02:47,020
+que parece un cerdo!
+
+31
+00:02:47,480 --> 00:02:48,480
+¿Eh?
+
+32
+00:02:48,540 --> 00:02:49,840
+Ciertamente.
+
+33
+00:03:04,760 --> 00:03:06,660
+Oigan, ¡hora de comer!
+
+34
+00:03:06,680 --> 00:03:08,040
+¡La comida está lista!
+
+35
+00:03:12,060 --> 00:03:13,420
+¡Oh!
+
+36
+00:03:14,660 --> 00:03:16,700
+No hay mejor forma de celebrar.
+
+37
+00:03:16,800 --> 00:03:17,880
+¡Jajaja!
+
+38
+00:03:35,880 --> 00:03:37,280
+Doctor Baizhu
+
+39
+00:03:37,350 --> 00:03:40,120
+lamento molestarlo otra vez este año.
+
+40
+00:03:40,560 --> 00:03:41,580
+No es ninguna molestia.
+
+41
+00:03:44,140 --> 00:03:46,020
+El Rito de la Linterna...
+
+42
+00:03:53,650 --> 00:03:54,940
+Feliz Rito de la Linterna.
+
+43
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+¡Feliz Rito de la Linterna!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_MDAQ019_DragonInCity_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MDAQ019_DragonInCity_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..8be10e1f1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MDAQ019_DragonInCity_ES.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+El cielo...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_MDAQ071_Davalin_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MDAQ071_Davalin_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..45e7cb121
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MDAQ071_Davalin_ES.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,350 --> 00:00:04,350
+¡Este lugar está colapsando!
+
+2
+00:00:29,142 --> 00:00:31,450
+Hacía tiempo que no volábamos juntos así
+
+3
+00:00:32,025 --> 00:00:33,175
+¿verdad, Dvalin?
+
+4
+00:00:33,500 --> 00:00:36,850
+Justo ahora... ¿Por qué?
+
+5
+00:00:37,175 --> 00:00:42,015
+¿Por qué no me pediste que te protegiera como la última vez?
+
+6
+00:00:42,015 --> 00:00:44,175
+Que no quiera que obedezcas al Orden del Abismo
+
+7
+00:00:44,425 --> 00:00:46,725
+no significa que tengas que obedecerme.
+
+8
+00:00:48,250 --> 00:00:50,775
+La libertad, si te la ordena un arconte
+
+9
+00:00:51,025 --> 00:00:52,718
+no es libertad en absoluto.
+
+10
+00:00:58,800 --> 00:01:03,400
+¿Es este el poder del Arconte Anemo?
+
+11
+00:01:04,200 --> 00:01:07,699
+Ya no soy uno de los Cuatro Vientos.
+
+12
+00:01:08,210 --> 00:01:09,701
+Aunque no lo seas...
+
+13
+00:01:09,701 --> 00:01:11,975
+nos protegiste de todas formas.
+
+14
+00:01:12,964 --> 00:01:15,200
+Ahora, abre tus alas de la libertad
+
+15
+00:01:15,200 --> 00:01:17,911
+y vuela con mis bendiciones.
+
+16
+00:01:25,325 --> 00:01:28,534
+Y así, la amenaza de Stormterror llegó a su fin.
+
+17
+00:01:28,982 --> 00:01:32,375
+Aclaré el malentendido con los ciudadanos de Mondstadt
+
+18
+00:01:32,900 --> 00:01:34,725
+y les aseguré que están a salvo.
+
+19
+00:01:34,975 --> 00:01:38,501
+A ellos les pareció que Stormterror atacó a Mondstadt repentinamente
+
+20
+00:01:38,627 --> 00:01:40,730
+y desapareció sin dejar rastro alguno.
+
+21
+00:01:41,225 --> 00:01:44,323
+Deben estar muy confusos después del incidente...
+
+22
+00:01:44,825 --> 00:01:47,523
+De todas formas, los vientos cambian de rumbo.
+
+23
+00:01:48,050 --> 00:01:51,775
+Algún día, soplarán hacia un futuro más brillante.
+
+24
+
+
+
+25
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5082c65b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+Mi historia...
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Así es.
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Debí saber
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+que ese producto fallido que la maestra creó en el vientre del dragón
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+Este...
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+es el comienzo de mi historia.
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Si cambiáramos de lugar
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+si tú fueras el sobreviviente
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+entonces, como un experimento abandonado
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+como fracaso del proyecto del humano primordial
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+yo también querría estar en tu lugar
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+yo también cambiaría mi apariencia para ser como tú.
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+Estudiaría tu alquimia
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+para crear formas de vida maravillosas
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+para distraer tu atención.
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Esperaría al momento preciso
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+para deshacerme de ti y del viajero
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+la única persona que conoce tu secreto
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+y entonces...
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+al fin experimentaría la alegría
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+de nacer en este mundo.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..5082c65b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+Mi historia...
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Así es.
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Debí saber
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+que ese producto fallido que la maestra creó en el vientre del dragón
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+Este...
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+es el comienzo de mi historia.
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Si cambiáramos de lugar
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+si tú fueras el sobreviviente
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+entonces, como un experimento abandonado
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+como fracaso del proyecto del humano primordial
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+yo también querría estar en tu lugar
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+yo también cambiaría mi apariencia para ser como tú.
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+Estudiaría tu alquimia
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+para crear formas de vida maravillosas
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+para distraer tu atención.
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Esperaría al momento preciso
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+para deshacerme de ti y del viajero
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+la única persona que conoce tu secreto
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+y entonces...
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+al fin experimentaría la alegría
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+de nacer en este mundo.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..801861f80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+¡¿Albedo?! ¿Qué...?
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Aún no ha terminado.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..801861f80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+¡¿Albedo?! ¿Qué...?
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Aún no ha terminado.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_WDLQ004_VentiLegends_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_WDLQ004_VentiLegends_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..00fa7101e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_WDLQ004_VentiLegends_ES.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,384 --> 00:00:03,392
+Esta historia comienza en la antigua ciudad de Mondstadt.
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,744
+Gobernada por un tirano, allá conocí a un chico de corta edad.
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:12,800
+El joven tocaba el arpa, mientras una canción buscaba.
+
+4
+00:00:13,144 --> 00:00:18,368
+El cielo azul nunca vio, pues la tormenta incesable acechaba.
+
+5
+00:00:18,472 --> 00:00:21,760
+“Quiero ver a los pájaros volar”
+
+6
+00:00:21,760 --> 00:00:25,344
+Dijo fijando su mirada en los límites de la ciudad.
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,800
+El silbido del viento su voz tapó
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,792
+pues el huracán su canto se llevó.
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+El verdadero cielo y las canciones del exterior...
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+¿Acaso no eran sueños por los que luchar con fervor?
+
+11
+00:00:43,520 --> 00:00:45,632
+Entonces, el joven me hizo llegar su invitación:
+
+12
+00:00:46,016 --> 00:00:50,496
+“Destronemos al tirano y derribemos esta prisión”
+
+13
+00:00:50,498 --> 00:00:53,056
+El joven alzó el estandarte de la revolución
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,192
+y, por la libertad, yo luché con devoción.
+
+15
+00:00:56,640 --> 00:00:59,328
+Victoriosos salimos, y las murallas derribamos.
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,680
+Los dioses cayeron, los vientos azotaron y las naciones temblaron.
+
+17
+00:01:05,856 --> 00:01:09,184
+Entre el humo de la batalla, atestiguamos la muerte del tirano.
+
+18
+00:01:10,144 --> 00:01:13,728
+Y entre cenizas, su torre caerse contemplamos.
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,784
+Así se erigió la nueva Mondstadt
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:23,264
+donde ningún rey jamás reclamó su corona.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..66a5da050
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_ES.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,625 --> 00:00:06,976
+En la antigüedad, Liyue era una tierra de miseria, donde la sombra del mal prevalecía.
+
+2
+00:00:07,880 --> 00:00:09,830
+Los dioses caídos se pudrieron
+
+3
+00:00:09,840 --> 00:00:15,220
+y maldijeron al mundo con su ira vengativa, manifestándose en formas infernales.
+
+4
+00:00:15,950 --> 00:00:17,580
+Cuando los demonios se inquietaron,
+
+5
+00:00:17,580 --> 00:00:22,450
+plagas, monstruos y toda clase de mutaciones extrañas infestaron la tierra.
+
+6
+00:00:23,420 --> 00:00:29,350
+Por tal motivo, Rex Lapis invocó a los Yakshas para exterminar a los demonios.
+
+7
+00:00:29,730 --> 00:00:33,550
+Ellos hicieron un juramento: “A través de la masacre restauramos el orden
+
+8
+00:00:33,550 --> 00:00:38,600
+a través de la batalla purgamos el mal. A ello dedicaremos nuestras vidas”.
+
+9
+00:00:39,200 --> 00:00:41,050
+Eras de derramamiento de sangre después,
+
+10
+00:00:41,060 --> 00:00:46,210
+su deuda kármica era ya muy grande, y la ira demoniaca se filtró en sus almas.
+
+11
+00:00:46,680 --> 00:00:49,100
+Algunos enloquecieron por el miedo,
+
+12
+00:00:49,120 --> 00:00:51,150
+otros se mataron entre sí,
+
+13
+00:00:51,450 --> 00:00:53,575
+y otros más sucumbieron a la oscuridad.
+
+14
+00:00:54,700 --> 00:00:57,300
+De los cinco Yakshas más poderosos,
+
+15
+00:00:57,550 --> 00:01:02,500
+tres murieron, y uno desapareció sin dejar rastro.
+
+16
+00:01:03,050 --> 00:01:04,925
+Desde hace milenios
+
+17
+00:01:04,925 --> 00:01:10,180
+solo un Gran Cazador de Demonios permanece en el reino mortal como el último Yaksha.
+
+18
+00:01:10,720 --> 00:01:13,140
+Y solo en las noches de luna llena
+
+19
+00:01:13,480 --> 00:01:17,920
+en el resplandor de Guyun y en el sonido de la flauta de Dihua
+
+20
+00:01:17,924 --> 00:01:20,050
+se conserva su recuerdo.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part1_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part1_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a8f18dbf4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part1_ES.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,325 --> 00:00:06,268
+¿Estás diciendo que caíste aquí desde otro mundo?
+
+2
+00:00:12,350 --> 00:00:16,725
+¿Y cuando quisiste dejar este lugar e ir al siguiente mundo
+
+3
+00:00:16,725 --> 00:00:21,026
+tu camino fue bloqueado por una divinidad desconocida?
+
+4
+00:00:23,900 --> 00:00:28,844
+Forasteros, su viaje termina aquí.
+
+5
+00:00:30,781 --> 00:00:31,805
+¿Quién eres?
+
+6
+00:00:32,182 --> 00:00:34,154
+La protectora de los principios celestiales.
+
+7
+00:00:34,154 --> 00:00:36,986
+La arrogancia de la humanidad termina ahora.
+
+8
+
+
+
+9
+
+
+
+10
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..e9e1938b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+¡Lumina!
+
+2
+00:00:30,341 --> 00:00:32,012
+¡Espera! ¡No te vayas!
+
+3
+00:00:32,012 --> 00:00:33,481
+¡Devuélveme a mi hermana!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..330444d80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,282 --> 00:00:04,925
+¡Éter!
+
+2
+00:00:30,365 --> 00:00:31,866
+¡Espera! ¡No te vayas!
+
+3
+00:00:32,250 --> 00:00:33,651
+¡Devuélveme a mi hermano!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/MDAQ041_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/MDAQ041_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..a58357158
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/MDAQ041_ES.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,450 --> 00:00:06,300
+La historia que les contaré comenzó en los días de antaño
+
+2
+00:00:06,300 --> 00:00:10,113
+cuando los arcontes todavía caminaban por estas tierras.
+
+3
+00:00:10,113 --> 00:00:13,950
+Un dragón contemplaba el territorio debajo de él
+
+4
+00:00:13,950 --> 00:00:16,930
+mientras se alejaba de los cielos que le dieron la vida.
+
+5
+00:00:17,325 --> 00:00:20,400
+El dragón buscó la verdad entre la gente común
+
+6
+00:00:20,400 --> 00:00:23,400
+pero las nimiedades mortales solo consiguieron confundirle.
+
+7
+00:00:23,725 --> 00:00:27,400
+El bardo del viento tañía las cuerdas dulcemente
+
+8
+00:00:27,400 --> 00:00:30,500
+y aquella lira sagrada respondió a sus preguntas.
+
+9
+00:00:30,500 --> 00:00:33,675
+El dragón era como un niño lleno de curiosidad
+
+10
+00:00:33,675 --> 00:00:36,925
+y surcó los cielos libremente sin preocupación alguna.
+
+11
+00:00:37,775 --> 00:00:41,425
+Las canciones del bardo lo invitaron a cantar
+
+12
+00:00:41,425 --> 00:00:45,325
+porque anhelaba que todos vieran su bondad.
+
+13
+00:00:45,900 --> 00:00:49,200
+El bardo y el dragón se convirtieron en leyenda
+
+14
+00:00:49,200 --> 00:00:52,900
+pero las mareas de la desesperación pronto inundaron la tierra.
+
+15
+00:00:52,900 --> 00:00:57,000
+El colmillo de la leona se rompió, el estandarte del halcón se rasgó.
+
+16
+00:00:57,000 --> 00:01:01,550
+Con la llegada de un dragón malvado a Mondstadt
+
+17
+00:01:02,475 --> 00:01:06,050
+una sombra ominosa envolvió la Catedral.
+
+18
+00:01:06,050 --> 00:01:11,075
+El bardo cantó sobre la agonía del pueblo
+
+19
+00:01:11,075 --> 00:01:14,675
+y el dragón celeste acudió a su llamado.
+
+20
+00:01:14,675 --> 00:01:18,622
+En medio de la tormenta, empezaron un brutal enfrentamiento.
+
+21
+00:01:23,075 --> 00:01:27,150
+El veneno hizo que el dragón celeste cayera en un profundo sueño
+
+22
+00:01:28,975 --> 00:01:32,825
+y al despertarse, sintió rechazo en su entorno.
+
+23
+00:01:34,600 --> 00:01:38,025
+“¿Por qué la gente de esta época me odia?”
+
+24
+00:01:38,600 --> 00:01:41,875
+Pero la lira sagrada ya no respondió.
+
+25
+00:01:43,750 --> 00:01:48,050
+Odio y tristeza, vigor y veneno
+
+26
+00:01:48,050 --> 00:01:52,250
+derramaban las lágrimas amargas del dragón desdeñado.
+
+27
+00:01:53,425 --> 00:01:58,225
+La maldición del dragón se extendió en silencio
+
+28
+00:01:58,225 --> 00:02:02,575
+y la lira ya no pudo calmar su llanto.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f074c20d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_ES.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:13,025 --> 00:00:18,300
+Su Alteza... Su humilde sirviente regresó.
+
+2
+00:00:19,400 --> 00:00:21,950
+Cuando su hogar regrese a este mundo...
+
+3
+00:00:22,575 --> 00:00:25,325
+nos regocijaremos en su gloria.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/OpeningSequence_Boy_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/OpeningSequence_Boy_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd545cc96
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/OpeningSequence_Boy_ES.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Renaces en medio del gélido frío con la esperanza de un mundo mejor,
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Solo para ver a tu hermana encadenada...
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Una deidad desconocida desciende de los cielos y se lleva a tu única familia.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Por mucho que lo intentas, los dioses no te dejan despertar, y caes en un sueño lleno de pesadillas.
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Al despertar, el cielo y la tierra ya no son lo mismo.
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+¿Cuánto tiempo has dormido? Es imposible saberlo.
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Y así emprendes tu viaje en solitario,
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+En busca de esa deidad que te arrebató todo...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/OpeningSequence_Girl_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/OpeningSequence_Girl_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8c6ed40a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/OpeningSequence_Girl_ES.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Renaces en medio del gélido frío con la esperanza de un mundo mejor,
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Solo para ver a tu hermano encadenado...
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Una deidad desconocida desciende de los cielos y se lleva a tu única familia.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Por mucho que lo intentas, los dioses no te dejan despertar, y caes en un sueño lleno de pesadillas.
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Al despertar, el cielo y la tierra ya no son lo mismo.
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+¿Cuánto tiempo has dormido? Es imposible saberlo.
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Y así emprendes tu viaje en solitario,
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+En busca de esa deidad que te arrebató todo...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/Title_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/Title_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..4f4d5be6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/Title_ES.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:00,896 --> 00:00:02,896
+Después de que la tierra colapsó
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+Dos meteoritos cayeron del cielo y sacudieron nuestro mundo.
+
+3
+00:00:07,325 --> 00:00:09,325
+De los gemelos que cayeron a este mundo,
+
+4
+00:00:09,325 --> 00:00:12,125
+uno despierta de su letargo.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ES/battlePass_ES.txt b/Resources/Subtitle/ES/battlePass_ES.txt
new file mode 100644
index 000000000..336e2f16b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ES/battlePass_ES.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:05,312
+Érase una vez un glorioso reino en los cielos.
+
+2
+00:00:06,400 --> 00:00:13,425
+Su heredera fue encargada de buscar la Perla del génesis en el Reino de las Tinieblas.
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:19,650
+La heredera emprendió un viaje en búsqueda de la perla.
+
+4
+00:00:22,144 --> 00:00:26,825
+Pero fue engañada, y el recuerdo de sus nobles orígenes se desvaneció.
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:31,400
+Ahora creía que era la reina del Reino de las Tinieblas.
+
+6
+00:00:33,152 --> 00:00:39,700
+Un segundo heredero tomó el camino donde la primera había tropezado.
+
+7
+00:00:40,350 --> 00:00:45,500
+Esta es la historia de tu viaje, el himno de tu periplo.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Ambor_Readings_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Ambor_Readings_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c4769b40b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Ambor_Readings_FR.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,603 --> 00:00:07,228
+Lorsque la première brise effleura la terre,
+
+2
+00:00:07,228 --> 00:00:11,737
+les oiseaux possédaient déjà des ailes ;
+
+3
+00:00:11,737 --> 00:00:13,575
+mais ils ne pouvaient voler.
+
+4
+00:00:15,353 --> 00:00:17,353
+Ils demandèrent donc à Barbatos :
+
+5
+00:00:17,353 --> 00:00:20,178
+« Comment pourrions-nous atteindre les cieux ? »
+
+6
+00:00:20,778 --> 00:00:23,108
+L'Archon Anémo leur répondit :
+
+7
+00:00:23,482 --> 00:00:27,822
+« Quelque chose d'important vous fait encore défaut. »
+
+8
+00:00:28,503 --> 00:00:30,835
+Le vent s'éleva sur les plaines à ses mots,
+
+9
+00:00:30,835 --> 00:00:33,731
+et au loin emporta les pissenlits.
+
+10
+00:00:33,731 --> 00:00:36,503
+Les oiseaux se propulsèrent dans les airs.
+
+11
+00:00:36,503 --> 00:00:40,003
+Hélas, ils ne pouvaient toujours pas voler,
+
+12
+00:00:40,003 --> 00:00:43,875
+car la brise était trop douce.
+
+13
+00:00:44,307 --> 00:00:45,790
+Ils décidèrent donc de se rendre en haut d'un ravin,
+
+14
+00:00:45,790 --> 00:00:49,805
+où la puissance du vent était décuplée.
+
+15
+00:00:50,510 --> 00:00:53,603
+Les oiseaux s'élancèrent courageusement dans le vide,
+
+16
+00:00:53,603 --> 00:00:56,853
+agitant leurs ailes portées par le vent,
+
+17
+00:00:56,853 --> 00:01:01,103
+jusqu'à ce qu'ils puissent voler.
+
+18
+00:01:01,928 --> 00:01:04,878
+Heureux d'avoir réalisé leur vœu le plus cher, les oiseaux dirent à Barbatos :
+
+19
+00:01:05,148 --> 00:01:09,328
+« Ce qui nous manquait était donc un vent puissant ! »
+
+20
+00:01:10,092 --> 00:01:12,092
+L'Archon Anémo leur répondit :
+
+21
+00:01:12,092 --> 00:01:15,928
+« Ce n'est pas le vent qui vous faisait défaut, mais le courage.
+
+22
+00:01:15,928 --> 00:01:20,903
+Vous êtes les premiers à voler, car vous êtes les plus courageux. »
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_102106_Summon_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102106_Summon_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d1231468
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102106_Summon_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,150 --> 00:00:30,375
+Attendons et voyons. Le pays qui a perdu son dieu
+
+2
+00:00:30,375 --> 00:00:32,969
+va-t-il être à nouveau avalé par le mal ?
+
+3
+00:00:33,400 --> 00:00:36,380
+Enfin, si vous voulez vous noyer avec les Liyuéens,
+
+4
+00:00:36,515 --> 00:00:38,895
+libre à vous de rester et de profiter du spectacle !
+
+5
+00:00:44,062 --> 00:00:46,046
+Il... Il a disparu !
+
+6
+00:00:46,300 --> 00:00:48,120
+Ce type court vite...
+
+7
+00:00:50,350 --> 00:00:52,675
+Que... Qu'est-ce que c'est ?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_102106_Summon_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102106_Summon_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d1231468
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102106_Summon_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,150 --> 00:00:30,375
+Attendons et voyons. Le pays qui a perdu son dieu
+
+2
+00:00:30,375 --> 00:00:32,969
+va-t-il être à nouveau avalé par le mal ?
+
+3
+00:00:33,400 --> 00:00:36,380
+Enfin, si vous voulez vous noyer avec les Liyuéens,
+
+4
+00:00:36,515 --> 00:00:38,895
+libre à vous de rester et de profiter du spectacle !
+
+5
+00:00:44,062 --> 00:00:46,046
+Il... Il a disparu !
+
+6
+00:00:46,300 --> 00:00:48,120
+Ce type court vite...
+
+7
+00:00:50,350 --> 00:00:52,675
+Que... Qu'est-ce que c'est ?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..51fd612c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,225 --> 00:00:51,300
+Les Fatui !
+
+2
+00:00:51,300 --> 00:00:53,350
+Ils se dirigent vers la baliste de Guizhong !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..51fd612c0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,225 --> 00:00:51,300
+Les Fatui !
+
+2
+00:00:51,300 --> 00:00:53,350
+Ils se dirigent vers la baliste de Guizhong !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_102205_AfterBattle_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102205_AfterBattle_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed769b2f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102205_AfterBattle_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:09,100
+Plus de distractions,
+
+2
+00:00:09,100 --> 00:00:11,875
+nous pouvons enfin nous engager sans restrictions.
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+Ça marche !
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,375
+Tant qu'on continue comme ça...
+
+5
+00:01:18,525 --> 00:01:19,648
+Prudence.
+
+6
+00:01:20,250 --> 00:01:22,452
+La baliste de Guizhong est détruite...
+
+7
+00:01:22,452 --> 00:01:25,218
+Sans son tir de couverture, riposter va devenir difficile.
+
+8
+00:01:25,450 --> 00:01:28,050
+Mais la Chambre de Jade est notre dernière ligne de défense !
+
+9
+00:01:28,050 --> 00:01:30,659
+Il faut tenir.
+
+10
+00:01:32,050 --> 00:01:34,675
+J'ai... une autre idée.
+
+11
+00:01:35,550 --> 00:01:37,740
+À quoi pensez-vous, dame Ningguang ?
+
+12
+00:01:38,500 --> 00:01:40,350
+Je vais sacrifier la Chambre de Jade.
+
+13
+00:01:41,225 --> 00:01:42,875
+Que signifie... ?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,900
+... Je comprends.
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Voyageur, j'ai besoin de votre aide.
+
+16
+00:01:51,775 --> 00:01:53,400
+Adieu, camarade...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:56,125
+Si nous nous quittons aujourd'hui,
+
+18
+00:01:56,125 --> 00:01:58,225
+c'est pour, un jour futur, pouvoir nous revoir.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_102205_AfterBattle_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102205_AfterBattle_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c70e30733
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_102205_AfterBattle_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:09,100
+Plus de distractions,
+
+2
+00:00:09,100 --> 00:00:11,875
+nous pouvons enfin nous engager sans restrictions.
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+Ça marche !
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,375
+Tant qu'on continue comme ça...
+
+5
+00:01:18,525 --> 00:01:19,648
+Prudence.
+
+6
+00:01:20,250 --> 00:01:22,452
+La baliste de Guizhong est détruite...
+
+7
+00:01:22,452 --> 00:01:25,218
+Sans son tir de couverture, riposter va devenir difficile.
+
+8
+00:01:25,450 --> 00:01:28,050
+Mais la Chambre de Jade est notre dernière ligne de défense !
+
+9
+00:01:28,050 --> 00:01:30,659
+Il faut tenir.
+
+10
+00:01:32,050 --> 00:01:34,675
+J'ai... une autre idée.
+
+11
+00:01:35,550 --> 00:01:37,740
+À quoi pensez-vous, dame Ningguang ?
+
+12
+00:01:38,500 --> 00:01:40,350
+Je vais sacrifier la Chambre de Jade.
+
+13
+00:01:41,225 --> 00:01:42,875
+Que signifie... ?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,900
+... Je comprends.
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Voyageuse, j'ai besoin de votre aide.
+
+16
+00:01:51,775 --> 00:01:53,400
+Adieu, camarade...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:56,125
+Si nous nous quittons aujourd'hui,
+
+18
+00:01:56,125 --> 00:01:58,225
+c'est pour, un jour futur, pouvoir nous revoir.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc69d6794
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,745 --> 00:00:50,353
+Capable d'utiliser l'énergie élémentaire sans œil divin...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,924
+Vous êtes une exception, il semble.
+
+3
+00:00:56,676 --> 00:01:00,400
+Les exceptions... sont des ennemies de l'Éternité.
+
+4
+00:01:22,576 --> 00:01:24,875
+Vous serez incrusté dans cette statue.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b53aafc54
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,745 --> 00:00:50,353
+Capable d'utiliser l'énergie élémentaire sans œil divin...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,924
+Vous êtes une exception, il semble.
+
+3
+00:00:56,676 --> 00:01:00,400
+Les exceptions... sont des ennemies de l'Éternité.
+
+4
+00:01:22,576 --> 00:01:24,875
+Vous serez incrustée dans cette statue.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8f51b8a22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:11,233 --> 00:00:12,762
+Réveille-toi, réveille-toi !
+
+2
+00:00:54,907 --> 00:00:56,826
+Sh—Shogun... Qui...
+
+3
+00:00:56,826 --> 00:00:58,441
+Emparez-vous de lui, par ordre du décret.
+
+4
+00:00:59,598 --> 00:01:02,325
+La prochaine fois... Je frapperai une deuxième fois.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4bb55546b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:11,233 --> 00:00:12,762
+Réveille-toi, réveille-toi !
+
+2
+00:00:54,907 --> 00:00:56,826
+Sh—Shogun... Qui...
+
+3
+00:00:56,826 --> 00:00:58,441
+Emparez-vous d'elle, par ordre du décret.
+
+4
+00:00:59,598 --> 00:01:02,325
+La prochaine fois... Je frapperai une deuxième fois.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_200919_SHG_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200919_SHG_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e6c99299
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200919_SHG_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Allez !
+
+2
+00:00:22,350 --> 00:00:23,899
+Chaaaargez !!!
+
+3
+00:00:31,893 --> 00:00:33,958
+Tenez bon, maintenez les rangs !
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Son Altesse !
+
+5
+00:01:02,907 --> 00:01:04,699
+L'attente est terminée, camarades.
+
+6
+00:01:04,699 --> 00:01:06,935
+C'est notre heure de gloire !
+
+7
+00:01:07,575 --> 00:01:10,675
+Calme comme la brise, madame.
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,408
+J'espère juste que vous avez les moyens pour tous ces mercenaires.
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,950
+Kazuha !
+
+10
+00:01:23,293 --> 00:01:24,637
+On se retrouve, mon ami.
+
+11
+00:01:29,143 --> 00:01:30,025
+Chaaaargez !!!
+
+12
+00:01:34,525 --> 00:01:37,158
+Tsss... Battez en retraite !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_200919_SHG_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200919_SHG_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4e6c99299
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_200919_SHG_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Allez !
+
+2
+00:00:22,350 --> 00:00:23,899
+Chaaaargez !!!
+
+3
+00:00:31,893 --> 00:00:33,958
+Tenez bon, maintenez les rangs !
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Son Altesse !
+
+5
+00:01:02,907 --> 00:01:04,699
+L'attente est terminée, camarades.
+
+6
+00:01:04,699 --> 00:01:06,935
+C'est notre heure de gloire !
+
+7
+00:01:07,575 --> 00:01:10,675
+Calme comme la brise, madame.
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,408
+J'espère juste que vous avez les moyens pour tous ces mercenaires.
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,950
+Kazuha !
+
+10
+00:01:23,293 --> 00:01:24,637
+On se retrouve, mon ami.
+
+11
+00:01:29,143 --> 00:01:30,025
+Chaaaargez !!!
+
+12
+00:01:34,525 --> 00:01:37,158
+Tsss... Battez en retraite !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..746aea2ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,750 --> 00:00:40,500
+Hé !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..746aea2ea
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,750 --> 00:00:40,500
+Hé !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..324a0ad2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,650 --> 00:00:07,950
+Ce bruit...
+
+2
+00:00:18,650 --> 00:00:19,725
+Un tremblement de terre ?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,550
+Qu'est-ce qu'il se passe ?
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+C'est un tas d'îles !?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..324a0ad2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,650 --> 00:00:07,950
+Ce bruit...
+
+2
+00:00:18,650 --> 00:00:19,725
+Un tremblement de terre ?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,550
+Qu'est-ce qu'il se passe ?
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+C'est un tas d'îles !?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d03e50861
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,500 --> 00:00:08,507
+La Fête des alizées est née dans la couronne du nord, la cité de la liberté.
+
+2
+00:00:09,350 --> 00:00:12,675
+On doit apporter plus de provisions cette fois, sinon tu vas encore avoir faim !
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Hmm.
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Donc, si tu veux mon avis...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+En mission officielle ? Merci pour tous vos efforts !
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+Et merci à vous.
+
+7
+00:00:23,050 --> 00:00:25,450
+D'ailleurs, ça fait un moment qu'on n'a pas mangé ensemble...
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:27,025
+Il y a tellement à faire ces derniers temps...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Qu'est-ce qu'on fait aujourd'hui ?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+Ah ! M. Albedo !
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+Comment avancent les recherches ?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+On a eu quelques problèmes...
+
+13
+00:00:35,375 --> 00:00:37,725
+Regardez ça...
+
+14
+00:00:38,250 --> 00:00:41,565
+Toute bonne taverne se doit de proposer des collations.
+
+15
+00:00:41,650 --> 00:00:42,750
+Ah bon ?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,850
+Comment faire ? Et pourquoi ?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:51,125
+Discrètement, ou ostensiblement ?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,875
+Être volontaire ? Ou croire follement au destin ?
+
+19
+00:00:58,550 --> 00:00:59,340
+Attention !
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:03,825
+Désolée, désolée, vraiment !
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Ma réponse est la suivante :
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:12,737
+tant que l'on peut partager de beaux souvenirs, le reste importe peu.
+
+23
+00:01:12,737 --> 00:01:14,165
+Il faut laisser le cœur décider.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d03e50861
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,500 --> 00:00:08,507
+La Fête des alizées est née dans la couronne du nord, la cité de la liberté.
+
+2
+00:00:09,350 --> 00:00:12,675
+On doit apporter plus de provisions cette fois, sinon tu vas encore avoir faim !
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Hmm.
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Donc, si tu veux mon avis...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+En mission officielle ? Merci pour tous vos efforts !
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+Et merci à vous.
+
+7
+00:00:23,050 --> 00:00:25,450
+D'ailleurs, ça fait un moment qu'on n'a pas mangé ensemble...
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:27,025
+Il y a tellement à faire ces derniers temps...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Qu'est-ce qu'on fait aujourd'hui ?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+Ah ! M. Albedo !
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+Comment avancent les recherches ?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+On a eu quelques problèmes...
+
+13
+00:00:35,375 --> 00:00:37,725
+Regardez ça...
+
+14
+00:00:38,250 --> 00:00:41,565
+Toute bonne taverne se doit de proposer des collations.
+
+15
+00:00:41,650 --> 00:00:42,750
+Ah bon ?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,850
+Comment faire ? Et pourquoi ?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:51,125
+Discrètement, ou ostensiblement ?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,875
+Être volontaire ? Ou croire follement au destin ?
+
+19
+00:00:58,550 --> 00:00:59,340
+Attention !
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:03,825
+Désolée, désolée, vraiment !
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Ma réponse est la suivante :
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:12,737
+tant que l'on peut partager de beaux souvenirs, le reste importe peu.
+
+23
+00:01:12,737 --> 00:01:14,165
+Il faut laisser le cœur décider.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..54caae4d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_FR.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:01,200 --> 00:00:03,225
+Il était autrefois un ami proche.
+
+2
+00:00:03,475 --> 00:00:06,400
+Un jour, il me demanda à propos d'un art martial dont il avait entendu parler :
+
+3
+00:00:06,400 --> 00:00:08,125
+le « Kendo d'insouciance ».
+
+4
+00:00:08,881 --> 00:00:09,750
+Je lui dis que
+
+5
+00:00:09,750 --> 00:00:13,350
+cette technique n'était visible que lorsque le « châtiment divin » est administré.
+
+6
+00:00:13,650 --> 00:00:16,725
+C'était le summum des compétences de la Shogun Raiden,
+
+7
+00:00:17,325 --> 00:00:19,471
+un symbole de puissance ultime.
+
+8
+00:00:20,977 --> 00:00:25,137
+Mais il répondit : « Il doit exister quelqu'un capable d'y résister.
+
+9
+00:00:26,200 --> 00:00:30,129
+Il y aura toujours ceux qui oseront braver la lueur de l'éclair. »
+
+10
+00:00:32,950 --> 00:00:36,288
+Puis, le « Décret de saisie » fut introduit...
+
+11
+00:00:37,109 --> 00:00:39,900
+Les aspirations des peuples furent dépouillées,
+
+12
+00:00:39,900 --> 00:00:44,700
+alors que la Shogun Raiden commençait à construire son idéal d'« éternité ».
+
+13
+00:00:46,001 --> 00:00:48,125
+Alors que je fuyais d'un endroit à l'autre,
+
+14
+00:00:48,660 --> 00:00:53,189
+j'entendis que mon ami avait défié les exécuteurs du décret en duel devant le trône.
+
+15
+00:00:56,061 --> 00:00:58,749
+Un défi solennel, néanmoins brutal :
+
+16
+00:00:58,986 --> 00:01:02,025
+le vaincu fait face à une punition divine,
+
+17
+00:01:02,025 --> 00:01:04,700
+tandis que le vainqueur bénéficie d'une seconde chance.
+
+18
+00:01:05,575 --> 00:01:09,400
+Peut-être pensait-il que de tous, lui seul pouvait s'opposer.
+
+19
+00:01:10,100 --> 00:01:12,950
+Faire face au « Kendo d'insouciance »
+
+20
+00:01:12,950 --> 00:01:15,413
+était ce qu'il désirait le plus, après tout.
+
+21
+00:01:16,498 --> 00:01:18,000
+Quand je suis arrivé à Tenshukaku,
+
+22
+00:01:18,000 --> 00:01:19,169
+le duel venait de se terminer.
+
+23
+00:01:19,363 --> 00:01:21,575
+Je n'ai entendu que sa sentence de punition divine
+
+24
+00:01:21,826 --> 00:01:24,250
+et sa lame brisée heurtant le sol.
+
+25
+00:01:24,700 --> 00:01:28,084
+C'était peut-être là la gloire dont il aspirait à être témoin.
+
+26
+00:01:31,028 --> 00:01:32,853
+Dans ses derniers moments,
+
+27
+00:01:33,125 --> 00:01:35,073
+quelle était l'expression sur son visage ?
+
+28
+00:01:37,409 --> 00:01:38,355
+Avant de m'en rendre compte,
+
+29
+00:01:38,355 --> 00:01:42,618
+je me suis élancé pour attraper l'œil divin déclinant avant de m'enfuir au loin.
+
+30
+00:01:42,618 --> 00:01:46,803
+Tout ce que je savais, c'est que je ne devais pas laisser son espoir si ardent
+
+31
+00:01:46,803 --> 00:01:50,205
+s'éteindre parmi les statues de cette divinité à la froideur implacable.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1f7dda2a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:00,800 --> 00:00:03,377
+La nuit dernière, une pluie de météores s'est abattue.
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:06,250
+La zone d'impact est très large
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:10,019
+allant jusque les environs de Mondstadt et Liyue.
+
+4
+00:00:24,900 --> 00:00:28,355
+Ces météorites semblent aussi posséder un étrange pouvoir...
+
+5
+00:00:28,775 --> 00:00:32,575
+Quiconque les touche tombe dans un sommeil profond.
+
+6
+00:00:32,900 --> 00:00:36,300
+On estime qu'elles représentent un grave danger.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bdd4d821e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_FR.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:04,200 --> 00:00:07,671
+Celui qui a une corde peut escalader la falaise à pic
+
+2
+00:00:08,850 --> 00:00:12,800
+Celui qui a un navire peut parcourir les mers
+
+3
+00:00:14,207 --> 00:00:15,875
+J'avais déjà parcouru le monde
+
+4
+00:00:16,076 --> 00:00:19,338
+avant l'âge de quarante ans
+
+5
+00:00:20,200 --> 00:00:25,875
+Le Mont Pilos à lui seul a suffi à mettre fin à ma carrière d'aventurier
+
+6
+00:00:26,150 --> 00:00:29,680
+Et peut-être que plus encore a été perdu
+
+7
+00:00:31,800 --> 00:00:35,559
+J'entre à présent dans un âge vénérable
+
+8
+00:00:35,800 --> 00:00:37,560
+Combien de fois par le passé
+
+9
+00:00:37,560 --> 00:00:39,929
+Me suis-je trouvé seul
+
+10
+00:00:40,039 --> 00:00:43,500
+La neige sans fin recouvrant tout
+
+11
+00:00:44,375 --> 00:00:47,450
+C'est un monstre sans faiblesses
+
+12
+00:00:47,750 --> 00:00:50,462
+L'image de la face cruelle de ce monde
+
+13
+00:00:50,909 --> 00:00:53,525
+Qui me terrorise
+
+14
+00:00:53,525 --> 00:00:56,877
+Or il suffit que le courage déserte l'aventurier
+
+15
+00:00:56,877 --> 00:00:59,700
+pour que le pic élevé devienne inaccessible
+
+16
+00:01:00,450 --> 00:01:03,275
+Je ne gravis plus la montagne
+
+17
+00:01:03,275 --> 00:01:06,080
+mais j'ai un rêve encore plus grand, encore plus fou
+
+18
+00:01:06,080 --> 00:01:09,430
+L'homme crée les outils pour dominer la nature
+
+19
+00:01:09,430 --> 00:01:12,275
+mais c'est justement parce qu'il est lui-même dominé
+
+20
+00:01:12,275 --> 00:01:15,150
+qu'il invente de meilleurs outils
+
+21
+00:01:15,600 --> 00:01:17,937
+Le chemin que nulle jambe ne peut atteindre
+
+22
+00:01:17,937 --> 00:01:19,716
+Avec les outils devient accessible
+
+23
+00:01:19,716 --> 00:01:21,825
+Et là où les outils ne fonctionnent pas
+
+24
+00:01:21,825 --> 00:01:25,100
+Il reste toujours les ailes
+
+25
+00:01:26,475 --> 00:01:32,584
+Mes amis, je laisse les plans des Ailes inachevées à vous
+
+26
+00:01:32,765 --> 00:01:36,727
+L'humanité se rassemble pour faire face à l'inconnu
+
+27
+00:01:36,727 --> 00:01:37,975
+Tant que l'homme vivra
+
+28
+00:01:37,975 --> 00:01:43,000
+Il ira où ses yeux le portent
+
+29
+00:01:44,676 --> 00:01:47,286
+Il ne me reste que peu de temps
+
+30
+00:01:47,550 --> 00:01:50,961
+Et la bise qui est mienne n'est pas encore arrivée
+
+31
+00:01:51,870 --> 00:01:54,275
+Mais parmi nous
+
+32
+00:01:54,575 --> 00:01:58,375
+ou parmi vos fils et vos filles, vos étudiants, vos amis
+
+33
+00:01:58,760 --> 00:02:05,100
+Quelqu'un finira un jour par rejoindre l'inaccessible
+
+34
+
+
+
+35
+
+
+
+36
+
+
+
+37
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_GY11030_GYPersonal_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_GY11030_GYPersonal_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc5f0439f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_GY11030_GYPersonal_FR.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:04,300
+Les Qilin sont les plus bienveillants parmi tous les Adeptes.
+
+2
+00:00:04,575 --> 00:00:09,152
+Ils ne boivent que de l'eau de source et ne mangent que des grains.
+
+3
+00:00:09,817 --> 00:00:14,000
+Mais peut-être que les habitations montagneuses des Adeptes du Karst Jueyun...
+
+4
+00:00:14,725 --> 00:00:17,648
+Sa moitié humaine lui fait ressentir quelque solitude.
+
+5
+00:00:17,825 --> 00:00:21,175
+À la lumière de la lune hier soir,
+
+6
+00:00:21,175 --> 00:00:26,825
+j'ai vu Ganyu se tenir sur la falaise contemplant les montagnes bordées de brume.
+
+7
+00:00:27,208 --> 00:00:31,375
+Son visage fin tout entier absorbé par le vaste océan de nuages.
+
+8
+00:00:32,025 --> 00:00:34,055
+J'ai senti sa solitude
+
+9
+00:00:34,055 --> 00:00:37,750
+et ai essayé de la convaincre de revenir dans le monde des hommes.
+
+10
+00:00:38,375 --> 00:00:43,325
+Mais c'est alors qu'elle a prononcé les mots suivants :
+
+11
+00:00:44,325 --> 00:00:48,825
+« Je me sens encore plus seule à Liyue qu'au Karst Jueyun. »
+
+12
+00:00:48,825 --> 00:00:52,125
+« Quand je contemple les nuages depuis le Karst Jueyun,
+
+13
+00:00:52,375 --> 00:00:56,075
+je ressens juste la solitude de celui qui regarde le ciel. »
+
+14
+00:00:56,400 --> 00:00:58,925
+« Mais perdue au milieu de la marée humaine de Liyue,
+
+15
+00:00:59,250 --> 00:01:04,000
+la solitude qui m'habite est celle d'un être n'appartenant pas au monde des hommes. »
+
+16
+
+
+
+17
+
+
+
+18
+
+
+
+19
+
+
+
+20
+
+
+
+21
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8b529d93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,734 --> 00:00:28,225
+« Il y aura toujours ceux qui oseront braver la lueur de l'éclair. »
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+Chargez !
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+À l'attaque !
+
+4
+00:01:12,675 --> 00:01:15,676
+Qu'est-ce qu'on fait ? Ils ne sont pas de taille contre elle !
+
+5
+00:01:35,826 --> 00:01:37,525
+Nous nous rencontrons donc à nouveau...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f8b529d93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,734 --> 00:00:28,225
+« Il y aura toujours ceux qui oseront braver la lueur de l'éclair. »
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+Chargez !
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+À l'attaque !
+
+4
+00:01:12,675 --> 00:01:15,676
+Qu'est-ce qu'on fait ? Ils ne sont pas de taille contre elle !
+
+5
+00:01:35,826 --> 00:01:37,525
+Nous nous rencontrons donc à nouveau...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d7086e6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:14,776 --> 00:00:15,544
+Hein...
+
+2
+00:00:16,017 --> 00:00:20,506
+Eh bien, c'est maintenant que tu t'en rends compte ?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+Miko...
+
+4
+00:00:23,311 --> 00:00:24,847
+Est-ce de ton fait ?
+
+5
+00:00:27,168 --> 00:00:28,500
+Allons...
+
+6
+00:00:29,076 --> 00:00:30,164
+N'oublie pas qui t'a appris
+
+7
+00:00:30,164 --> 00:00:33,044
+à placer ta conscience dans des objets !
+
+8
+00:00:34,375 --> 00:00:36,624
+Tu ne penses sûrement pas que ton ambition seule
+
+9
+00:00:36,624 --> 00:00:38,855
+suffit à ébranler la volonté d'Ei ?
+
+10
+00:00:38,855 --> 00:00:40,039
+N'est-ce pas ?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,574
+Bien que tu sois seul ici...
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,575
+Eux aussi ont des ambitions
+
+13
+00:00:45,894 --> 00:00:48,276
+qu'ils t'ont confiées depuis longtemps !
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+Alors...
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+Ferme les yeux !
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,598
+J'espère que nous pourrons abolir le décret de saisie.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a443be653
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:14,833 --> 00:00:15,544
+Hein...
+
+2
+00:00:16,017 --> 00:00:20,506
+Eh bien, c'est maintenant que tu t'en rends compte ?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+Miko...
+
+4
+00:00:23,311 --> 00:00:24,847
+Est-ce de ton fait ?
+
+5
+00:00:27,168 --> 00:00:28,500
+Allons...
+
+6
+00:00:29,076 --> 00:00:30,164
+N'oublie pas qui t'a appris
+
+7
+00:00:30,164 --> 00:00:33,044
+à placer ta conscience dans des objets !
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:36,624
+Tu ne penses sûrement pas que ton ambition seule
+
+9
+00:00:36,624 --> 00:00:38,855
+suffit à ébranler la volonté d'Ei ?
+
+10
+00:00:38,855 --> 00:00:40,039
+N'est-ce pas ?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,574
+Bien que tu sois seule ici...
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,575
+Eux aussi ont des ambitions
+
+13
+00:00:45,894 --> 00:00:48,276
+qu'ils t'ont confiées depuis longtemps !
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+Alors...
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+Ferme les yeux !
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,598
+J'espère que nous pourrons abolir le décret de saisie.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7494b93af
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_FR.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,472 --> 00:00:05,152
+Quand la foudre tombe, elle projette une ombre.
+
+2
+00:00:08,768 --> 00:00:11,304
+Mon nom signifie ombre.
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:17,986
+Avec ma lame, j'ai purgé tous les obstacles pour progresser.
+
+4
+00:00:24,000 --> 00:00:24,875
+Et pourtant...
+
+5
+00:00:25,300 --> 00:00:28,526
+Quelque chose a été perdu avec chaque pas en avant.
+
+6
+00:00:31,680 --> 00:00:35,500
+À la fin, je l'ai même perdue, elle...
+
+7
+00:00:36,925 --> 00:00:41,114
+L'histoire est toujours contée à l'ombre de chaque cerisier tonnerre,
+
+8
+00:00:41,990 --> 00:00:45,993
+mais les blessures laissées sur notre nation par cette terrible perte
+
+9
+00:00:46,505 --> 00:00:47,800
+font toujours mal.
+
+10
+00:00:49,708 --> 00:00:54,647
+« Il ne faut jamais arrêter de chercher, ne serait-ce que pour un bref éclair de lumière.
+
+11
+00:00:54,956 --> 00:00:58,616
+S'il n'y a rien d'autre, nous avons toujours le moment présent. »
+
+12
+00:00:59,436 --> 00:01:01,048
+Voilà ce qu'elle m'a dit une fois...
+
+13
+00:01:03,788 --> 00:01:08,780
+Mais j'ai vu une nation avancer et tout perdre pour l'ordre divin.
+
+14
+00:01:09,612 --> 00:01:12,621
+Peut-être que si le temps s'arrête,
+
+15
+00:01:12,850 --> 00:01:15,470
+la lueur de l'éclair ne s'estompera jamais...
+
+16
+00:01:17,612 --> 00:01:20,270
+Le moment présent est une illusion fragile.
+
+17
+00:01:20,579 --> 00:01:24,689
+Seule l'éternité peut nous rapprocher de l'ordre divin.
+
+18
+00:01:25,868 --> 00:01:28,428
+Je ne suis plus l'ombre.
+
+19
+00:01:29,260 --> 00:01:32,205
+« Je suis de la forme la plus suprême et la plus noble.
+
+20
+00:01:32,475 --> 00:01:35,404
+Que la puissance sur le royaume soit investie en moi.
+
+21
+00:01:36,812 --> 00:01:40,035
+Sous cette forme, j'honorerai le rêve de mes sujets.
+
+22
+00:01:40,035 --> 00:01:44,388
+Pour une terre d'éternité, immuable à jamais ! »
+
+23
+
+
+
+24
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e27199d2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_FR.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:01,536 --> 00:00:06,080
+Comme promis, la Shogun Raiden a aboli le décret de saisie.
+
+2
+00:00:06,720 --> 00:00:11,065
+Les souhaits de son peuple ont enfin pénétré son cœur fermé.
+
+3
+00:00:13,815 --> 00:00:20,288
+Au-delà du plan euthymique, elle a réalisé ce que signifiait l'éternité aux yeux du monde.
+
+4
+00:00:24,479 --> 00:00:27,200
+Quand votre ambition ardente brûle vivement,
+
+5
+00:00:27,771 --> 00:00:30,075
+les dieux jettent leur regard sur vous.
+
+6
+00:00:38,379 --> 00:00:39,909
+Certaines ambitions
+
+7
+00:00:40,550 --> 00:00:42,726
+ont le pouvoir de guérir les blessures,
+
+8
+00:00:43,996 --> 00:00:45,148
+afin d'apporter la victoire,
+
+9
+00:00:46,812 --> 00:00:48,785
+afin d'inspirer l'espoir...
+
+10
+00:00:54,200 --> 00:00:56,074
+Mais certaines ambitions
+
+11
+00:00:59,296 --> 00:01:03,968
+survivent à leur maître bien après l'ascension de leur âme.
+
+12
+00:01:07,536 --> 00:01:10,100
+Elles restent telles qu'elles étaient au début...
+
+13
+00:01:14,711 --> 00:01:17,211
+Brûlant brillamment et sincèrement
+
+14
+00:01:19,900 --> 00:01:21,923
+pour toute l'éternité.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7aacda2a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,196 @@
+1
+00:00:12,235 --> 00:00:13,400
+Maître Kamuna !
+
+2
+00:00:13,400 --> 00:00:15,350
+Plus de la moitié de nos samouraïs sont blessés
+
+3
+00:00:15,350 --> 00:00:16,403
+et nos pertes de shikigami
+
+4
+00:00:16,403 --> 00:00:18,475
+sont bien plus importantes que prévu.
+
+5
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+De plus,
+
+6
+00:00:20,014 --> 00:00:22,384
+la situation à l'extérieur commence à se stabiliser.
+
+7
+00:00:22,587 --> 00:00:23,925
+Avons-nous vraiment besoin de continuer
+
+8
+00:00:23,925 --> 00:00:25,326
+à poursuivre cette « réalisation ultime » ?
+
+9
+00:00:26,875 --> 00:00:28,398
+Pourquoi tant d'appréhension ?
+
+10
+00:00:28,782 --> 00:00:31,200
+Tout se passe comme je l'avais prévu.
+
+11
+00:00:32,105 --> 00:00:33,025
+Harunosuke...
+
+12
+00:00:33,025 --> 00:00:34,633
+Pardonnez ma franchise,
+
+13
+00:00:34,633 --> 00:00:36,500
+mais elle ne reviendra pas.
+
+14
+00:00:38,207 --> 00:00:41,896
+Tout ce que j'ai toujours voulu... c'était aider ses descendants
+
+15
+00:00:41,896 --> 00:00:43,560
+et protéger ce territoire.
+
+16
+00:00:45,510 --> 00:00:48,543
+Maintenant que nos cibles n'existent plus
+
+17
+00:00:48,875 --> 00:00:52,175
+et que ceux requérant notre protection sont enfin en sécurité,
+
+18
+00:00:52,175 --> 00:00:54,976
+peut-être que notre mission jurée
+
+19
+00:00:54,976 --> 00:00:57,247
+est en effet arrivée à son terme.
+
+20
+00:01:00,650 --> 00:01:02,775
+J'ai toujours cru
+
+21
+00:01:03,650 --> 00:01:06,594
+que je protégerai cet endroit pour toujours,
+
+22
+00:01:06,594 --> 00:01:08,322
+si le temps le permettait.
+
+23
+00:01:09,529 --> 00:01:12,729
+Je me suis presque trompé avec une telle notion.
+
+24
+00:01:14,050 --> 00:01:16,937
+J'espère que tu ne feras jamais la même erreur.
+
+25
+00:01:17,125 --> 00:01:18,899
+Ne vous inquiétez pas, Harunosuke...
+
+26
+00:01:18,899 --> 00:01:21,825
+Je suis au courant de tout ce que vous avez fait pour Inazuma.
+
+27
+00:01:22,004 --> 00:01:24,881
+Vos efforts n'ont pas besoin d'être jugés par les autres,
+
+28
+00:01:25,129 --> 00:01:28,050
+et il en va de même pour mon existence.
+
+29
+00:01:30,239 --> 00:01:32,330
+T'accorder mon intelligence
+
+30
+00:01:32,330 --> 00:01:34,800
+afin que tu puisses connaître l'émotion humaine...
+
+31
+00:01:34,800 --> 00:01:37,227
+Il semblerait que c'était la bonne décision.
+
+32
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+En fin de compte,
+
+33
+00:01:41,550 --> 00:01:44,200
+c'est toi qui m'as éclairé.
+
+34
+00:01:57,525 --> 00:02:00,500
+« Les joues roses le matin,
+
+35
+00:02:00,800 --> 00:02:03,675
+les os blanchis le soir. »...
+
+36
+00:02:03,925 --> 00:02:05,525
+C'est tellement vrai.
+
+37
+00:02:06,700 --> 00:02:09,100
+Je n'ai plus rien qui me préoccupe.
+
+38
+00:02:09,100 --> 00:02:12,012
+Shiki Taishou, mon ami,
+
+39
+00:02:12,425 --> 00:02:16,050
+tu as magnifiquement rempli ta mission.
+
+40
+00:02:16,325 --> 00:02:19,954
+Quant à moi... Je n'ai plus besoin d'attendre.
+
+41
+00:02:20,327 --> 00:02:22,725
+Il est temps pour moi de reprendre la route
+
+42
+00:02:22,725 --> 00:02:25,376
+à la recherche d'un nouveau but.
+
+43
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+Alors, c'est un adieu,
+
+44
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Harunosuke...
+
+45
+00:02:31,525 --> 00:02:33,532
+Que vos voyages soient sans embûches.
+
+46
+00:02:39,875 --> 00:02:41,859
+Je me souviens de tout...
+
+47
+00:02:42,650 --> 00:02:44,750
+Harunosuke ne m'a pas abandonné.
+
+48
+00:02:45,525 --> 00:02:47,557
+C'est moi qui l'ai persuadé...
+
+49
+00:02:50,500 --> 00:02:53,204
+et qui l'ai aidé à sortir du labyrinthe de son cœur.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7aacda2a0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,196 @@
+1
+00:00:12,235 --> 00:00:13,400
+Maître Kamuna !
+
+2
+00:00:13,400 --> 00:00:15,350
+Plus de la moitié de nos samouraïs sont blessés
+
+3
+00:00:15,350 --> 00:00:16,403
+et nos pertes de shikigami
+
+4
+00:00:16,403 --> 00:00:18,475
+sont bien plus importantes que prévu.
+
+5
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+De plus,
+
+6
+00:00:20,014 --> 00:00:22,384
+la situation à l'extérieur commence à se stabiliser.
+
+7
+00:00:22,587 --> 00:00:23,925
+Avons-nous vraiment besoin de continuer
+
+8
+00:00:23,925 --> 00:00:25,326
+à poursuivre cette « réalisation ultime » ?
+
+9
+00:00:26,875 --> 00:00:28,398
+Pourquoi tant d'appréhension ?
+
+10
+00:00:28,782 --> 00:00:31,200
+Tout se passe comme je l'avais prévu.
+
+11
+00:00:32,105 --> 00:00:33,025
+Harunosuke...
+
+12
+00:00:33,025 --> 00:00:34,633
+Pardonnez ma franchise,
+
+13
+00:00:34,633 --> 00:00:36,500
+mais elle ne reviendra pas.
+
+14
+00:00:38,207 --> 00:00:41,896
+Tout ce que j'ai toujours voulu... c'était aider ses descendants
+
+15
+00:00:41,896 --> 00:00:43,560
+et protéger ce territoire.
+
+16
+00:00:45,510 --> 00:00:48,543
+Maintenant que nos cibles n'existent plus
+
+17
+00:00:48,875 --> 00:00:52,175
+et que ceux requérant notre protection sont enfin en sécurité,
+
+18
+00:00:52,175 --> 00:00:54,976
+peut-être que notre mission jurée
+
+19
+00:00:54,976 --> 00:00:57,247
+est en effet arrivée à son terme.
+
+20
+00:01:00,650 --> 00:01:02,775
+J'ai toujours cru
+
+21
+00:01:03,650 --> 00:01:06,594
+que je protégerai cet endroit pour toujours,
+
+22
+00:01:06,594 --> 00:01:08,322
+si le temps le permettait.
+
+23
+00:01:09,529 --> 00:01:12,729
+Je me suis presque trompé avec une telle notion.
+
+24
+00:01:14,050 --> 00:01:16,937
+J'espère que tu ne feras jamais la même erreur.
+
+25
+00:01:17,125 --> 00:01:18,899
+Ne vous inquiétez pas, Harunosuke...
+
+26
+00:01:18,899 --> 00:01:21,825
+Je suis au courant de tout ce que vous avez fait pour Inazuma.
+
+27
+00:01:22,004 --> 00:01:24,881
+Vos efforts n'ont pas besoin d'être jugés par les autres,
+
+28
+00:01:25,129 --> 00:01:28,050
+et il en va de même pour mon existence.
+
+29
+00:01:30,239 --> 00:01:32,330
+T'accorder mon intelligence
+
+30
+00:01:32,330 --> 00:01:34,800
+afin que tu puisses connaître l'émotion humaine...
+
+31
+00:01:34,800 --> 00:01:37,227
+Il semblerait que c'était la bonne décision.
+
+32
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+En fin de compte,
+
+33
+00:01:41,550 --> 00:01:44,200
+c'est toi qui m'as éclairé.
+
+34
+00:01:57,525 --> 00:02:00,500
+« Les joues roses le matin,
+
+35
+00:02:00,800 --> 00:02:03,675
+les os blanchis le soir. »...
+
+36
+00:02:03,925 --> 00:02:05,525
+C'est tellement vrai.
+
+37
+00:02:06,700 --> 00:02:09,100
+Je n'ai plus rien qui me préoccupe.
+
+38
+00:02:09,100 --> 00:02:12,012
+Shiki Taishou, mon ami,
+
+39
+00:02:12,425 --> 00:02:16,050
+tu as magnifiquement rempli ta mission.
+
+40
+00:02:16,325 --> 00:02:19,954
+Quant à moi... Je n'ai plus besoin d'attendre.
+
+41
+00:02:20,327 --> 00:02:22,725
+Il est temps pour moi de reprendre la route
+
+42
+00:02:22,725 --> 00:02:25,376
+à la recherche d'un nouveau but.
+
+43
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+Alors, c'est un adieu,
+
+44
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Harunosuke...
+
+45
+00:02:31,525 --> 00:02:33,532
+Que vos voyages soient sans embûches.
+
+46
+00:02:39,875 --> 00:02:41,859
+Je me souviens de tout...
+
+47
+00:02:42,650 --> 00:02:44,750
+Harunosuke ne m'a pas abandonné.
+
+48
+00:02:45,525 --> 00:02:47,557
+C'est moi qui l'ai persuadé...
+
+49
+00:02:50,500 --> 00:02:53,204
+et qui l'ai aidé à sortir du labyrinthe de son cœur.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7bb77d027
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_FR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,000 --> 00:00:00,950
+Une année,
+
+2
+00:00:00,950 --> 00:00:03,968
+Suikou, le poète, se rendit au Tenshukaku
+
+3
+00:00:03,968 --> 00:00:07,150
+et remis les travaux des Kasen à la Shogun.
+
+4
+00:00:07,150 --> 00:00:11,200
+Hélas, une page parmi ceux d'Aoi no Okina fut arrachée,
+
+5
+00:00:11,200 --> 00:00:14,137
+et Suikou fut interrogé sur ce fait.
+
+6
+00:00:15,475 --> 00:00:17,574
+Suikou avoua sa culpabilité.
+
+7
+00:00:17,908 --> 00:00:21,025
+Il confessa sa beuverie à la taverne la nuit précédente
+
+8
+00:00:21,025 --> 00:00:26,175
+et se souvint d'une silhouette mystérieuse s'approcher de lui dans son état d'ivresse.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..313167a03
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_FR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,875 --> 00:00:04,350
+Ce n'était nulle autre que celle d'Aoi no Okina.
+
+2
+00:00:04,350 --> 00:00:07,750
+L'origine de ces événements remonte à un individu anonyme
+
+3
+00:00:07,872 --> 00:00:10,375
+qui contraignit Aoi no Okina
+
+4
+00:00:10,375 --> 00:00:13,850
+à récupérer une page de poème coûte que coûte.
+
+5
+00:00:14,200 --> 00:00:15,525
+Le malheureux ignorait tout
+
+6
+00:00:15,525 --> 00:00:17,800
+des véritables intentions de l'individu.
+
+7
+00:00:18,250 --> 00:00:19,968
+Il savait seulement que le poème
+
+8
+00:00:19,968 --> 00:00:22,688
+était lié à Akahito, une vieille connaissance.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c7410d94f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_FR.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:00,825 --> 00:00:04,600
+Il y a fort longtemps, vivaient cinq poètes légendaires à Inazuma
+
+2
+00:00:04,600 --> 00:00:08,475
+connus sous le nom des « Cinq Kasen ».
+
+3
+00:00:09,450 --> 00:00:10,432
+Une année,
+
+4
+00:00:10,432 --> 00:00:13,450
+Suikou, le poète, se rendit au Tenshukaku
+
+5
+00:00:13,450 --> 00:00:16,164
+et remis les travaux des Kasen à la Shogun.
+
+6
+00:00:16,600 --> 00:00:20,388
+Hélas, une page parmi ceux d'Aoi no Okina fut arrachée,
+
+7
+00:00:20,388 --> 00:00:23,962
+et Suikou fut interrogé sur ce fait.
+
+8
+00:00:25,073 --> 00:00:27,008
+Suikou avoua sa culpabilité.
+
+9
+00:00:27,241 --> 00:00:30,625
+Il confessa sa beuverie à la taverne la nuit précédente
+
+10
+00:00:30,625 --> 00:00:36,075
+et se souvint d'une silhouette mystérieuse s'approcher de lui dans son état d'ivresse.
+
+11
+00:00:38,750 --> 00:00:42,560
+Ce n'était nulle autre que celle d'Aoi no Okina.
+
+12
+00:00:42,560 --> 00:00:45,824
+L'origine de ces événements remonte à un individu anonyme
+
+13
+00:00:45,824 --> 00:00:48,550
+qui contraignit Aoi no Okina
+
+14
+00:00:48,550 --> 00:00:51,725
+à récupérer une page de poème coûte que coûte.
+
+15
+00:00:52,025 --> 00:00:53,750
+Le malheureux ignorait tout
+
+16
+00:00:53,750 --> 00:00:56,011
+des véritables intentions de l'individu.
+
+17
+00:00:56,011 --> 00:00:58,176
+Il savait seulement que le poème
+
+18
+00:00:58,176 --> 00:01:01,225
+était lié à Akahito, une vieille connaissance.
+
+19
+00:01:01,925 --> 00:01:05,450
+Akahito faisait jadis partie des Cinq Kasen.
+
+20
+00:01:05,825 --> 00:01:10,000
+Était apposé sur chaque poème de sa composition, un sceau écarlate
+
+21
+00:01:10,000 --> 00:01:12,984
+qui inspira son nom.
+
+22
+00:01:12,984 --> 00:01:15,175
+Sa prose était des plus remarquables
+
+23
+00:01:15,175 --> 00:01:18,592
+et pourtant, l'un des poèmes qu'il avait présentés l'an passé
+
+24
+00:01:18,592 --> 00:01:20,384
+fut plagié.
+
+25
+00:01:20,950 --> 00:01:23,712
+Akahito fut exilé pour ce crime,
+
+26
+00:01:23,712 --> 00:01:27,400
+Des Cinq Kasen, n'en restèrent ainsi plus que quatre.
+
+27
+00:01:28,975 --> 00:01:31,725
+Sumizome examina les travaux d'Akahito
+
+28
+00:01:31,725 --> 00:01:35,048
+et remarqua l'absence de son sceau sur le poème plagié.
+
+29
+00:01:36,950 --> 00:01:40,150
+En plongeant les pages dans l'eau du ruisseau à proximité,
+
+30
+00:01:40,425 --> 00:01:42,200
+elle s'aperçut que l'encre bavait
+
+31
+00:01:42,200 --> 00:01:44,352
+seulement sur le poème plagié.
+
+32
+00:01:44,650 --> 00:01:46,944
+Aoi no Okina, qui était de passage,
+
+33
+00:01:46,944 --> 00:01:49,184
+vit les actions de Sumizone
+
+34
+00:01:49,184 --> 00:01:51,680
+et en fit un poème.
+
+35
+00:01:53,750 --> 00:01:54,575
+Ainsi
+
+36
+00:01:54,575 --> 00:01:57,725
+furent les événements autour de la remise des poèmes de Suikou.
+
+37
+00:01:57,725 --> 00:02:01,775
+C'est également ici que l'histoire touche à sa fin.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..203e1c131
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_FR.txt
@@ -0,0 +1,76 @@
+1
+00:00:01,600 --> 00:00:03,641
+Il était une fois dans un village, il y a fort, fort longtemps,
+
+2
+00:00:03,641 --> 00:00:11,968
+un Oni cramoisi et un Oni azurin qui étaient les meilleurs amis du monde.
+
+3
+00:00:12,870 --> 00:00:17,344
+L'Oni cramoisi avait une allure féroce, mais était aussi gentil qu'un humain,
+
+4
+00:00:18,432 --> 00:00:23,360
+tandis que l'Oni azurin avait l'air humain mais vivait reclus.
+
+5
+00:00:26,324 --> 00:00:30,385
+L'Oni cramoisi souhaitait être ami avec les humains, mais ils avaient peur de lui
+
+6
+00:00:30,385 --> 00:00:33,860
+et lui lançaient des haricots dès qu'il approchait.
+
+7
+00:00:38,038 --> 00:00:40,854
+Alors l'Oni azurin dit à l'Oni cramoisi :
+
+8
+00:00:42,075 --> 00:00:45,675
+« Aka, je vais semer la pagaille dans le village. Tu n'auras qu'à m'arrêter.
+
+9
+00:00:45,675 --> 00:00:47,425
+Les humains t'accepteront ensuite, c'est certain. »
+
+10
+00:00:48,000 --> 00:00:51,675
+Comme prévu, l'Oni cramoisi chassa l'Oni azurin,
+
+11
+00:00:52,475 --> 00:00:56,500
+et la nouvelle fut relayée aux quatre coins de la région
+
+12
+00:00:56,500 --> 00:00:59,401
+et les humains l'acceptèrent enfin.
+
+13
+00:01:00,543 --> 00:01:04,125
+Cependant, lorsque l'Oni cramoisi alla retrouver son comparse
+
+14
+00:01:04,125 --> 00:01:05,474
+pour lui annoncer la bonne nouvelle,
+
+15
+00:01:05,800 --> 00:01:09,993
+celui-ci s'était volatilisé, ne laissant qu'une lettre derrière lui.
+
+16
+00:01:10,912 --> 00:01:12,125
+« Je suis parti en voyage.
+
+17
+00:01:12,625 --> 00:01:15,687
+N'essaie pas de me retrouver ou ils te traiteront comme un mauvais Oni.
+
+18
+00:01:17,056 --> 00:01:19,879
+Mais ne t'en fais pas pour moi. Peu importe où je vais...
+
+19
+00:01:20,114 --> 00:01:22,453
+On sera toujours amis. »
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..41b25ead6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,701
+Je m'en occupe !
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,685
+Il reste encore des gens à sauver.
+
+3
+00:00:35,685 --> 00:00:37,021
+Va les aider !
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Mais...!
+
+5
+00:00:38,755 --> 00:00:40,465
+T'inquiète, je gère !
+
+6
+00:00:50,351 --> 00:00:51,202
+Laisse-moi !
+
+7
+00:00:51,202 --> 00:00:52,235
+Pars d'ici, vite !
+
+8
+00:00:52,235 --> 00:00:53,600
+Je n'ai que ce que je mérite !
+
+9
+00:00:54,240 --> 00:00:56,200
+Ah, mais la ferme !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9129a5219
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,701
+Je m'en occupe !
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,685
+Il reste encore des gens à sauver.
+
+3
+00:00:35,685 --> 00:00:37,021
+Va les aider !
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Mais...!
+
+5
+00:00:38,755 --> 00:00:40,465
+T'inquiète, je gère !
+
+6
+00:00:50,351 --> 00:00:51,202
+Laisse-moi !
+
+7
+00:00:51,202 --> 00:00:52,235
+Pars d'ici, vite !
+
+8
+00:00:52,235 --> 00:00:53,600
+Je n'ai que ce que je mérite !
+
+9
+00:00:54,240 --> 00:00:56,200
+Ah, mais la ferme !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..5472ef504
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_FR.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:00,725 --> 00:00:04,601
+Il était une fois dans un village, il y a fort, fort longtemps,
+
+2
+00:00:04,601 --> 00:00:07,381
+un Oni cramoisi et un Oni azurin.
+
+3
+00:00:07,381 --> 00:00:09,289
+Ils étaient les meilleurs amis du monde.
+
+4
+00:00:10,075 --> 00:00:13,150
+L'Oni cramoisi voulait être l'ami des humains,
+
+5
+00:00:13,525 --> 00:00:16,393
+et l'Oni azurin endossa le mauvais rôle pour qu'il puisse y arriver
+
+6
+00:00:18,377 --> 00:00:20,297
+avant de partir.
+
+7
+00:00:23,350 --> 00:00:28,390
+Pendant longtemps, l'Oni cramoisi vécut heureux parmi les humains,
+
+8
+00:00:29,025 --> 00:00:32,998
+mais ce qu'il souhaitait au fond de son cœur, c'était le retour de l'Oni azurin.
+
+9
+00:00:36,443 --> 00:00:39,715
+Ne sachant pas où le trouver,
+
+10
+00:00:40,163 --> 00:00:43,389
+l'Oni cramoisi gravit les plus hautes montagnes
+
+11
+00:00:43,389 --> 00:00:47,061
+et traversa les plus grandes rivières à la recherche de son ami.
+
+12
+00:00:48,832 --> 00:00:52,032
+Il parvint à trouver des traces de lui.
+
+13
+00:00:52,032 --> 00:00:55,422
+Cependant, plus il en trouvait et plus il était évident que
+
+14
+00:00:55,422 --> 00:00:58,696
+l'Oni azurin se cachait délibérément de lui.
+
+15
+00:01:01,225 --> 00:01:06,504
+Ainsi, l'Oni cramoisi fit la même chose que son ami autrefois : il lui laissa une lettre.
+
+16
+00:01:07,675 --> 00:01:11,643
+« Mon cher Ao, j'ai beaucoup d'amis humains maintenant.
+
+17
+00:01:11,643 --> 00:01:14,971
+On fera la fête avec tout le monde bientôt.
+
+18
+00:01:15,096 --> 00:01:19,768
+Et je veux que tous mes amis viennent, toi y compris.
+
+19
+00:01:19,926 --> 00:01:24,955
+Si tu ne veux pas venir à ma rencontre, tu peux juste nous regarder de loin. »
+
+20
+00:01:26,427 --> 00:01:30,525
+L'Oni azurin regagna discrètement le village et observa la fête, tapi dans l'ombre.
+
+21
+00:01:30,975 --> 00:01:36,502
+Il vit le somptueux festin et voulut y prendre part.
+
+22
+00:01:37,375 --> 00:01:39,350
+Bien que son estomac criait famine,
+
+23
+00:01:39,350 --> 00:01:44,646
+l'Oni azurin se souvint de sa promesse et garda ses distances.
+
+24
+00:01:45,150 --> 00:01:49,785
+Tout à coup, quelque chose le fit sursauter. C'était l'Oni cramoisi qui se tenait derrière lui !
+
+25
+00:01:53,450 --> 00:01:55,744
+« Tu es enfin rentré !
+
+26
+00:01:56,575 --> 00:01:59,080
+Viens, je vais te présenter aux autres !
+
+27
+00:01:59,287 --> 00:02:01,887
+Il est temps que tout le monde sache qui est mon meilleur ami. »
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4831b26f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,192 @@
+1
+00:00:09,275 --> 00:00:11,357
+Waouh... Il y en a tant !
+
+2
+00:00:11,357 --> 00:00:12,600
+Partout...
+
+3
+00:00:13,873 --> 00:00:16,047
+Oui. Les souvenirs des démons...
+
+4
+00:00:16,380 --> 00:00:19,008
+Ils n'ont pas pu s'étirer et s'envoler dans les airs comme ça
+
+5
+00:00:19,008 --> 00:00:20,632
+depuis bien longtemps.
+
+6
+00:00:22,151 --> 00:00:23,375
+Venez avec moi.
+
+7
+00:00:33,801 --> 00:00:35,625
+Ça va, ma petite ?
+
+8
+00:00:36,000 --> 00:00:37,425
+Tu as l'air un peu... inquiète.
+
+9
+00:00:37,848 --> 00:00:38,808
+C'est juste que...
+
+10
+00:00:38,808 --> 00:00:41,905
+Je n'avais jamais rien vu de tel avant...
+
+11
+00:00:41,905 --> 00:00:42,925
+Waouh.
+
+12
+00:00:42,925 --> 00:00:45,499
+Ils bloquent vraiment la lune !
+
+13
+00:00:50,335 --> 00:00:53,500
+Ça fait quand même un peu peur, non ?
+
+14
+00:00:54,204 --> 00:00:55,525
+Mais je les connais bien.
+
+15
+00:00:55,650 --> 00:00:58,201
+Ils peuvent parfois être bruyants et impétueux,
+
+16
+00:00:58,201 --> 00:01:00,775
+mais ce sont des âmes justes et courageuses.
+
+17
+00:01:00,875 --> 00:01:04,125
+Même après avoir perdu la vie dans une guerre brutale,
+
+18
+00:01:04,125 --> 00:01:07,454
+ils n'ont jamais cédé au chagrin ou au désespoir.
+
+19
+00:01:07,986 --> 00:01:11,101
+Hélas, leur temps est court.
+
+20
+00:01:43,410 --> 00:01:44,202
+Ils...
+
+21
+00:01:44,600 --> 00:01:46,833
+Ils doivent vraiment partir ?
+
+22
+00:01:47,898 --> 00:01:49,116
+C'est un festin.
+
+23
+00:01:49,116 --> 00:01:51,354
+Et tous les festins ont une fin...
+
+24
+00:01:52,275 --> 00:01:53,212
+Héhé.
+
+25
+00:01:53,212 --> 00:01:55,324
+Puisque tu ne veux pas les voir partir,
+
+26
+00:01:55,324 --> 00:01:57,971
+pourquoi ne prierais-tu pas avec moi ?
+
+27
+00:01:59,725 --> 00:02:03,136
+« Ô, Hakushin, cause de cet enchantement !
+
+28
+00:02:03,136 --> 00:02:05,813
+En révérence, j'accomplis ce rite...
+
+29
+00:02:05,813 --> 00:02:08,130
+— En révérence, j'accomplis ce rite...
+
+30
+00:02:08,712 --> 00:02:11,336
+— Pour être une lumière qui vous guide. »
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:22,413
+Waouh,
+
+32
+00:02:22,413 --> 00:02:24,770
+c'est beau !
+
+33
+00:02:25,850 --> 00:02:26,775
+Regardez !
+
+34
+00:02:26,775 --> 00:02:29,698
+Les lumières viennent de la Cité d'Inazuma !
+
+35
+00:02:35,116 --> 00:02:36,058
+Le livre dit
+
+36
+00:02:36,058 --> 00:02:39,074
+qu'il faut réciter les sorts secrets de dame Kitsune ce soir
+
+37
+00:02:39,074 --> 00:02:40,700
+pour que nos souhaits se réalisent...
+
+38
+00:02:47,685 --> 00:02:51,310
+« Ô, Hakushin, cause de cet enchantement !
+
+39
+00:02:51,310 --> 00:02:53,811
+— En révérence, j'accomplis ce rite... Pour être une lumière qui vous guide.
+
+40
+00:02:54,060 --> 00:02:55,788
+— Votre pouvoir inégalé...
+
+41
+00:02:55,788 --> 00:02:58,291
+— Éternellement sera honoré. »
+
+42
+00:03:09,868 --> 00:03:11,312
+Urakusai,
+
+43
+00:03:11,888 --> 00:03:13,835
+tu m'as demandé si j'allais bien.
+
+44
+00:03:14,175 --> 00:03:16,645
+Vraiment, chaque jour est un jour heureux pour moi.
+
+45
+00:03:17,157 --> 00:03:20,323
+Cependant, en vous voyant ainsi tous partir,
+
+46
+00:03:21,091 --> 00:03:23,555
+je ne peux m'empêcher de me sentir un peu seule.
+
+47
+00:03:23,975 --> 00:03:24,707
+Hmm...
+
+48
+00:03:25,219 --> 00:03:27,652
+Juste un peu, bien sûr.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4831b26f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,192 @@
+1
+00:00:09,275 --> 00:00:11,357
+Waouh... Il y en a tant !
+
+2
+00:00:11,357 --> 00:00:12,600
+Partout...
+
+3
+00:00:13,873 --> 00:00:16,047
+Oui. Les souvenirs des démons...
+
+4
+00:00:16,380 --> 00:00:19,008
+Ils n'ont pas pu s'étirer et s'envoler dans les airs comme ça
+
+5
+00:00:19,008 --> 00:00:20,632
+depuis bien longtemps.
+
+6
+00:00:22,151 --> 00:00:23,375
+Venez avec moi.
+
+7
+00:00:33,801 --> 00:00:35,625
+Ça va, ma petite ?
+
+8
+00:00:36,000 --> 00:00:37,425
+Tu as l'air un peu... inquiète.
+
+9
+00:00:37,848 --> 00:00:38,808
+C'est juste que...
+
+10
+00:00:38,808 --> 00:00:41,905
+Je n'avais jamais rien vu de tel avant...
+
+11
+00:00:41,905 --> 00:00:42,925
+Waouh.
+
+12
+00:00:42,925 --> 00:00:45,499
+Ils bloquent vraiment la lune !
+
+13
+00:00:50,335 --> 00:00:53,500
+Ça fait quand même un peu peur, non ?
+
+14
+00:00:54,204 --> 00:00:55,525
+Mais je les connais bien.
+
+15
+00:00:55,650 --> 00:00:58,201
+Ils peuvent parfois être bruyants et impétueux,
+
+16
+00:00:58,201 --> 00:01:00,775
+mais ce sont des âmes justes et courageuses.
+
+17
+00:01:00,875 --> 00:01:04,125
+Même après avoir perdu la vie dans une guerre brutale,
+
+18
+00:01:04,125 --> 00:01:07,454
+ils n'ont jamais cédé au chagrin ou au désespoir.
+
+19
+00:01:07,986 --> 00:01:11,101
+Hélas, leur temps est court.
+
+20
+00:01:43,410 --> 00:01:44,202
+Ils...
+
+21
+00:01:44,600 --> 00:01:46,833
+Ils doivent vraiment partir ?
+
+22
+00:01:47,898 --> 00:01:49,116
+C'est un festin.
+
+23
+00:01:49,116 --> 00:01:51,354
+Et tous les festins ont une fin...
+
+24
+00:01:52,275 --> 00:01:53,212
+Héhé.
+
+25
+00:01:53,212 --> 00:01:55,324
+Puisque tu ne veux pas les voir partir,
+
+26
+00:01:55,324 --> 00:01:57,971
+pourquoi ne prierais-tu pas avec moi ?
+
+27
+00:01:59,725 --> 00:02:03,136
+« Ô, Hakushin, cause de cet enchantement !
+
+28
+00:02:03,136 --> 00:02:05,813
+En révérence, j'accomplis ce rite...
+
+29
+00:02:05,813 --> 00:02:08,130
+— En révérence, j'accomplis ce rite...
+
+30
+00:02:08,712 --> 00:02:11,336
+— Pour être une lumière qui vous guide. »
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:22,413
+Waouh,
+
+32
+00:02:22,413 --> 00:02:24,770
+c'est beau !
+
+33
+00:02:25,850 --> 00:02:26,775
+Regardez !
+
+34
+00:02:26,775 --> 00:02:29,698
+Les lumières viennent de la Cité d'Inazuma !
+
+35
+00:02:35,116 --> 00:02:36,058
+Le livre dit
+
+36
+00:02:36,058 --> 00:02:39,074
+qu'il faut réciter les sorts secrets de dame Kitsune ce soir
+
+37
+00:02:39,074 --> 00:02:40,700
+pour que nos souhaits se réalisent...
+
+38
+00:02:47,685 --> 00:02:51,310
+« Ô, Hakushin, cause de cet enchantement !
+
+39
+00:02:51,310 --> 00:02:53,811
+— En révérence, j'accomplis ce rite... Pour être une lumière qui vous guide.
+
+40
+00:02:54,060 --> 00:02:55,788
+— Votre pouvoir inégalé...
+
+41
+00:02:55,788 --> 00:02:58,291
+— Éternellement sera honoré. »
+
+42
+00:03:09,868 --> 00:03:11,312
+Urakusai,
+
+43
+00:03:11,888 --> 00:03:13,835
+tu m'as demandé si j'allais bien.
+
+44
+00:03:14,175 --> 00:03:16,645
+Vraiment, chaque jour est un jour heureux pour moi.
+
+45
+00:03:17,157 --> 00:03:20,323
+Cependant, en vous voyant ainsi tous partir,
+
+46
+00:03:21,091 --> 00:03:23,555
+je ne peux m'empêcher de me sentir un peu seule.
+
+47
+00:03:23,975 --> 00:03:24,707
+Hmm...
+
+48
+00:03:25,219 --> 00:03:27,652
+Juste un peu, bien sûr.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b96301fef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:22,242 --> 00:00:23,911
+Que... Qu'est-ce qu'on fait ?
+
+2
+00:00:24,338 --> 00:00:26,123
+N'oublie pas de rester concentré
+
+3
+00:00:26,123 --> 00:00:27,612
+sur tes vœux les plus sincères
+
+4
+00:00:27,612 --> 00:00:29,404
+quand tu entres à l'intérieur.
+
+5
+00:00:31,666 --> 00:00:33,296
+Si tu es assez fort,
+
+6
+00:00:33,296 --> 00:00:35,728
+je pourrai t'amener vers la bonne destination.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1d672b710
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:22,242 --> 00:00:23,911
+Que... Qu'est-ce qu'on fait ?
+
+2
+00:00:24,338 --> 00:00:26,123
+N'oublie pas de rester concentrée
+
+3
+00:00:26,123 --> 00:00:27,612
+sur tes vœux les plus sincères
+
+4
+00:00:27,612 --> 00:00:29,404
+quand tu entres à l'intérieur.
+
+5
+00:00:31,666 --> 00:00:33,296
+Si tu es assez forte,
+
+6
+00:00:33,296 --> 00:00:35,728
+je pourrai t'amener vers la bonne destination.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..85e545a10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:06,440 --> 00:00:08,069
+La lumière s'est transformée en...
+
+2
+00:00:08,069 --> 00:00:09,517
+Une graine ?
+
+3
+00:00:09,650 --> 00:00:12,144
+L'arbre miracle qui bénit le peuple,
+
+4
+00:00:12,144 --> 00:00:15,364
+nouveau dans ce monde et toujours inconnu...
+
+5
+00:00:15,700 --> 00:00:17,028
+Quand le planter,
+
+6
+00:00:17,028 --> 00:00:18,498
+où fleurira-t-il...
+
+7
+00:00:18,813 --> 00:00:22,932
+Celle qui le fait naître doit laisser son cœur et ses rêves décider...
+
+8
+00:00:23,508 --> 00:00:25,940
+Accorde-lui la vie, Ei.
+
+9
+00:00:26,075 --> 00:00:27,156
+C'est...
+
+10
+00:00:27,156 --> 00:00:28,700
+C'est vraiment...
+
+11
+00:00:39,550 --> 00:00:42,737
+L'éternité prolonge le temps à l'infini.
+
+12
+00:00:43,249 --> 00:00:47,169
+Les rêves illuminent chaque instant à l'intérieur.
+
+13
+00:00:47,607 --> 00:00:49,275
+Quand les deux brillent à l'unisson,
+
+14
+00:00:49,275 --> 00:00:52,283
+le cerisier sacré fleurit des ténèbres,
+
+15
+00:00:52,283 --> 00:00:55,625
+enfin libéré des griffes de l'ordre divin.
+
+16
+00:00:55,625 --> 00:00:58,019
+Maintenant, le cauchemar s'est dissipé
+
+17
+00:00:58,019 --> 00:01:00,437
+et la réalité est redevenue entière.
+
+18
+00:01:00,437 --> 00:01:04,219
+La vision à laquelle nous aspirons toutes les deux est devant nous.
+
+19
+00:01:04,219 --> 00:01:05,870
+Mon seul regret est
+
+20
+00:01:05,870 --> 00:01:08,675
+que je ne pourrai pas être témoin de l'avenir d'Inazuma,
+
+21
+00:01:08,675 --> 00:01:11,274
+ni faire ce voyage avec toi.
+
+22
+00:01:17,875 --> 00:01:19,251
+Le sais-tu, Ei ?
+
+23
+00:01:19,251 --> 00:01:21,100
+Je suis si heureuse en cet instant,
+
+24
+00:01:21,100 --> 00:01:24,329
+parce que mon dernier souhait est devenu réalité.
+
+25
+00:01:24,329 --> 00:01:27,969
+Ton arme m'a autrefois protégée d'innombrables calamités.
+
+26
+00:01:27,969 --> 00:01:30,985
+Ainsi, je me suis toujours sentie redevable envers toi.
+
+27
+00:01:31,291 --> 00:01:33,609
+Même si je ne pourrai jamais te remercier entièrement,
+
+28
+00:01:33,609 --> 00:01:36,301
+ce cerisier sacré te fera gagner du temps
+
+29
+00:01:36,301 --> 00:01:38,395
+jusqu'à ce que tu sois prête à t'éveiller
+
+30
+00:01:38,395 --> 00:01:40,327
+et à embrasser la nouveauté.
+
+31
+00:01:41,325 --> 00:01:42,375
+Qu'en penses-tu ?
+
+32
+00:01:42,375 --> 00:01:43,525
+Est-ce déjà utile ?
+
+33
+00:01:45,250 --> 00:01:45,922
+...
+
+34
+00:01:45,922 --> 00:01:46,828
+Cette fois,
+
+35
+00:01:47,330 --> 00:01:50,210
+c'est vraiment l'heure de se dire au revoir, Ei.
+
+36
+00:02:00,859 --> 00:02:01,675
+...
+
+37
+00:02:02,113 --> 00:02:03,725
+Au revoir, Makoto...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e66be952
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:06,440 --> 00:00:08,069
+La lumière s'est transformée en...
+
+2
+00:00:08,069 --> 00:00:09,517
+Une graine ?
+
+3
+00:00:09,650 --> 00:00:12,144
+L'arbre miracle qui bénit le peuple,
+
+4
+00:00:12,144 --> 00:00:15,364
+nouveau dans ce monde et toujours inconnu...
+
+5
+00:00:15,700 --> 00:00:17,028
+Quand le planter,
+
+6
+00:00:17,028 --> 00:00:18,498
+où fleurira-t-il...
+
+7
+00:00:18,813 --> 00:00:22,932
+Celle qui le fait naître doit laisser son cœur et ses rêves décider...
+
+8
+00:00:23,508 --> 00:00:25,940
+Accorde-lui la vie, Ei.
+
+9
+00:00:26,075 --> 00:00:27,156
+C'est...
+
+10
+00:00:27,156 --> 00:00:28,700
+C'est vraiment...
+
+11
+00:00:39,550 --> 00:00:42,737
+L'éternité prolonge le temps à l'infini.
+
+12
+00:00:43,249 --> 00:00:47,169
+Les rêves illuminent chaque instant à l'intérieur.
+
+13
+00:00:47,607 --> 00:00:49,275
+Quand les deux brillent à l'unisson,
+
+14
+00:00:49,275 --> 00:00:52,283
+le cerisier sacré fleurit des ténèbres,
+
+15
+00:00:52,283 --> 00:00:55,625
+enfin libéré des griffes de l'ordre divin.
+
+16
+00:00:55,625 --> 00:00:58,019
+Maintenant, le cauchemar s'est dissipé
+
+17
+00:00:58,019 --> 00:01:00,437
+et la réalité est redevenue entière.
+
+18
+00:01:00,437 --> 00:01:04,219
+La vision à laquelle nous aspirons toutes les deux est devant nous.
+
+19
+00:01:04,219 --> 00:01:05,870
+Mon seul regret est
+
+20
+00:01:05,870 --> 00:01:08,675
+que je ne pourrai pas être témoin de l'avenir d'Inazuma,
+
+21
+00:01:08,675 --> 00:01:11,274
+ni faire ce voyage avec toi.
+
+22
+00:01:17,875 --> 00:01:19,251
+Le sais-tu, Ei ?
+
+23
+00:01:19,251 --> 00:01:21,100
+Je suis si heureuse en cet instant,
+
+24
+00:01:21,100 --> 00:01:24,329
+parce que mon dernier souhait est devenu réalité.
+
+25
+00:01:24,329 --> 00:01:27,969
+Ton arme m'a autrefois protégée d'innombrables calamités.
+
+26
+00:01:27,969 --> 00:01:30,985
+Ainsi, je me suis toujours sentie redevable envers toi.
+
+27
+00:01:31,291 --> 00:01:33,609
+Même si je ne pourrai jamais te remercier entièrement,
+
+28
+00:01:33,609 --> 00:01:36,301
+ce cerisier sacré te fera gagner du temps
+
+29
+00:01:36,301 --> 00:01:38,395
+jusqu'à ce que tu sois prête à t'éveiller
+
+30
+00:01:38,395 --> 00:01:40,327
+et à embrasser la nouveauté.
+
+31
+00:01:41,325 --> 00:01:42,375
+Qu'en penses-tu ?
+
+32
+00:01:42,375 --> 00:01:43,525
+Est-ce déjà utile ?
+
+33
+00:01:45,275 --> 00:01:45,922
+...
+
+34
+00:01:45,922 --> 00:01:46,828
+Cette fois,
+
+35
+00:01:47,330 --> 00:01:50,210
+c'est vraiment l'heure de se dire au revoir, Ei.
+
+36
+00:02:00,859 --> 00:02:01,675
+...
+
+37
+00:02:02,113 --> 00:02:03,725
+Au revoir, Makoto...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b531f429e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:46,975 --> 00:00:47,999
+La voilà.
+
+2
+00:00:47,999 --> 00:00:50,300
+Beisht, la « Vengeresse du vortex ».
+
+3
+00:00:50,300 --> 00:00:51,578
+Qui ?
+
+4
+00:00:51,578 --> 00:00:52,951
+L'épouse d'Ortell
+
+5
+00:00:53,335 --> 00:00:55,771
+et la dernière partisane du Dieu du Vortex.
+
+6
+00:00:56,186 --> 00:00:58,722
+On dirait que vous étiez au courant...
+
+7
+00:00:59,154 --> 00:01:02,092
+Beidou a senti quelque chose s'agiter dans la mer.
+
+8
+00:01:02,092 --> 00:01:04,152
+Elle m'a prévenue il y a quelques mois.
+
+9
+00:01:04,912 --> 00:01:07,856
+J'ai délibérément reconstruit la Chambre de Jade
+
+10
+00:01:07,856 --> 00:01:09,525
+en sachant la haine qu'elle lui voue,
+
+11
+00:01:09,525 --> 00:01:11,532
+afin de la faire sortir de sa cachette.
+
+12
+00:01:13,056 --> 00:01:13,688
+Je vois.
+
+13
+00:01:13,824 --> 00:01:15,907
+Allons chercher les Adeptes !
+
+14
+00:01:15,907 --> 00:01:16,915
+Non.
+
+15
+00:01:16,915 --> 00:01:18,479
+En cette ère des hommes,
+
+16
+00:01:18,479 --> 00:01:20,469
+le peuple de Liyue doit trouver un moyen
+
+17
+00:01:20,469 --> 00:01:22,118
+de mettre fin à cette crise
+
+18
+00:01:22,118 --> 00:01:23,846
+sans l'aide de personne !
+
+19
+00:02:07,625 --> 00:02:09,605
+Attention ! Un tsunami approche !
+
+20
+00:02:21,187 --> 00:02:22,083
+Qu'est-ce que c'est ?
+
+21
+00:02:22,083 --> 00:02:24,390
+Des vagues... Des vagues géantes !
+
+22
+00:03:00,150 --> 00:03:02,102
+Tu es une enfant maudite...
+
+23
+00:03:02,102 --> 00:03:03,075
+Ta vie
+
+24
+00:03:03,075 --> 00:03:05,574
+ne nous apportera que le désastre.
+
+25
+00:03:06,325 --> 00:03:07,742
+Au moins, si tu meurs...
+
+26
+00:03:08,437 --> 00:03:10,063
+Je pourrai la ramener.
+
+27
+00:03:10,336 --> 00:03:11,296
+Le jour où
+
+28
+00:03:11,296 --> 00:03:14,232
+tu sauras utiliser ta force pour le bien d'autrui
+
+29
+00:03:14,232 --> 00:03:15,222
+marquera le moment où
+
+30
+00:03:15,222 --> 00:03:18,725
+tu seras prête à t'intégrer dans la société humaine.
+
+31
+00:03:58,175 --> 00:03:59,020
+Feu !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..42a464c5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:46,975 --> 00:00:47,999
+La voilà.
+
+2
+00:00:47,999 --> 00:00:50,300
+Beisht, la « Vengeresse du vortex ».
+
+3
+00:00:50,300 --> 00:00:51,578
+Qui ?
+
+4
+00:00:51,578 --> 00:00:52,951
+L'épouse d'Ortell
+
+5
+00:00:53,335 --> 00:00:55,771
+et la dernière partisane du Dieu du Vortex.
+
+6
+00:00:56,186 --> 00:00:58,722
+On dirait que vous étiez au courant...
+
+7
+00:00:59,154 --> 00:01:02,092
+Beidou a senti quelque chose s'agiter dans la mer.
+
+8
+00:01:02,092 --> 00:01:04,152
+Elle m'a prévenue il y a quelques mois.
+
+9
+00:01:04,912 --> 00:01:07,856
+J'ai délibérément reconstruit la Chambre de Jade
+
+10
+00:01:07,856 --> 00:01:09,525
+en sachant la haine qu'elle lui voue,
+
+11
+00:01:09,525 --> 00:01:11,532
+afin de la faire sortir de sa cachette.
+
+12
+00:01:13,056 --> 00:01:13,688
+Je vois.
+
+13
+00:01:13,824 --> 00:01:15,907
+Allons chercher les Adeptes !
+
+14
+00:01:15,907 --> 00:01:16,915
+Non.
+
+15
+00:01:16,915 --> 00:01:18,479
+En cette ère des hommes,
+
+16
+00:01:18,479 --> 00:01:20,469
+le peuple de Liyue doit trouver un moyen
+
+17
+00:01:20,469 --> 00:01:22,118
+de mettre fin à cette crise
+
+18
+00:01:22,118 --> 00:01:23,846
+sans l'aide de personne !
+
+19
+00:02:07,625 --> 00:02:09,605
+Attention ! Un tsunami approche !
+
+20
+00:02:21,187 --> 00:02:22,083
+Qu'est-ce que c'est ?
+
+21
+00:02:22,083 --> 00:02:24,390
+Des vagues... Des vagues géantes !
+
+22
+00:03:00,150 --> 00:03:02,102
+Tu es une enfant maudite...
+
+23
+00:03:02,102 --> 00:03:03,075
+Ta vie
+
+24
+00:03:03,075 --> 00:03:05,574
+ne nous apportera que le désastre.
+
+25
+00:03:06,325 --> 00:03:07,742
+Au moins, si tu meurs...
+
+26
+00:03:08,437 --> 00:03:10,063
+Je pourrai la ramener.
+
+27
+00:03:10,336 --> 00:03:11,296
+Le jour où
+
+28
+00:03:11,296 --> 00:03:14,232
+tu sauras utiliser ta force pour le bien d'autrui
+
+29
+00:03:14,232 --> 00:03:15,222
+marquera le moment où
+
+30
+00:03:15,222 --> 00:03:18,725
+tu seras prête à t'intégrer dans la société humaine.
+
+31
+00:03:58,151 --> 00:03:58,937
+Feu !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e4dc3a13
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_FR.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,062 --> 00:00:08,875
+Ô, tragédie !
+
+2
+00:00:10,650 --> 00:00:20,476
+Deux âmes amoureuses, par la mort furent séparées.
+
+3
+00:00:20,579 --> 00:00:30,341
+L'âme survivante devint folle à lier.
+
+4
+00:00:30,788 --> 00:00:41,150
+À l'issue d'un rituel maudit, la calamité s'abattit.
+
+5
+00:00:41,725 --> 00:00:49,800
+Par la lame d'une jeune fille, le fléau se finit.
+
+6
+00:00:58,840 --> 00:01:03,287
+Son lien avec les mortels brisé, lorsqu'elle fut recueillie par les Adeptes,
+
+7
+00:01:03,552 --> 00:01:08,379
+une nouvelle famille qui enfin sans concession l'accepte.
+
+8
+00:01:08,605 --> 00:01:13,597
+Des cordes rouges furent nouées autour de son corps,
+
+9
+00:01:13,825 --> 00:01:18,225
+et ils vécurent ensemble, ainsi dès lors.
+
+10
+00:01:19,150 --> 00:01:24,075
+La grue retourna dans son nid sans splendeur,
+
+11
+00:01:24,075 --> 00:01:28,891
+toiles d'araignées à foison et nulle âme à l'intérieur...
+
+12
+00:01:29,085 --> 00:01:33,631
+Aucun lien avec ce monde ne resta,
+
+13
+00:01:33,631 --> 00:01:38,600
+et telle la brume, elle s'éloigna.
+
+14
+00:01:38,600 --> 00:01:41,846
+Ainsi se conclut le récit de la « Divine damoiselle de la dévastation ».
+
+15
+00:01:41,846 --> 00:01:44,475
+Or, un autre périple, je me dois de vous narrer.
+
+16
+00:01:44,750 --> 00:01:49,475
+Et je m'en vais le conter, si votre oreille vous me prêtez.
+
+17
+00:01:49,475 --> 00:01:53,876
+De ce monde, elle semble détachée...
+
+18
+00:01:54,175 --> 00:01:58,275
+Mais son cœur, à certains, est familier.
+
+19
+00:01:59,230 --> 00:02:04,387
+Elle s'élança, lance écarlate en main, telle une étoile filante,
+
+20
+00:02:04,526 --> 00:02:16,275
+pour affronter ensemble les vagues toujours déferlantes.
+
+21
+00:02:18,109 --> 00:02:19,877
+La grue revint ensuite...
+
+22
+00:02:19,877 --> 00:02:22,625
+Mais une fois de plus fut éconduite.
+
+23
+00:02:22,625 --> 00:02:24,825
+Si à cette époque, seule, elle rebroussa chemin...
+
+24
+00:02:24,825 --> 00:02:26,993
+Fort heureusement, aujourd'hui est bien moins chagrin :
+
+25
+00:02:26,993 --> 00:02:29,108
+car, entourée d'amis et de compagnons,
+
+26
+00:02:29,108 --> 00:02:35,600
+dans cet endroit qu'elle considère comme sa maison.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ba3d7e4b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,622 --> 00:00:13,102
+Ah oui, voyageur...
+
+2
+00:00:13,593 --> 00:00:15,711
+J'ai encore une chose à faire.
+
+3
+00:00:16,351 --> 00:00:18,650
+Si vous pouviez m'accorder un peu de votre temps, bien sûr.
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:34,050
+Je vous prie...
+
+5
+00:00:34,944 --> 00:00:36,480
+Regardez-moi.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..cd488dd5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,622 --> 00:00:13,102
+Ah oui, voyageuse...
+
+2
+00:00:13,593 --> 00:00:15,711
+J'ai encore une chose à faire.
+
+3
+00:00:16,351 --> 00:00:18,650
+Si vous pouviez m'accorder un peu de votre temps, bien sûr.
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:34,050
+Je vous prie...
+
+5
+00:00:34,944 --> 00:00:36,480
+Regardez-moi.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LYAQ107_NingGuang_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LYAQ107_NingGuang_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc5a98704
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LYAQ107_NingGuang_FR.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,925 --> 00:00:08,384
+On raconte qu'à chaque événement important,
+
+2
+00:00:08,384 --> 00:00:11,429
+Demoiselle Ningguang se retire en sa Chambre de Jade.
+
+3
+00:00:11,429 --> 00:00:15,387
+S'isolant de tous, elle ne garde à ses côtés que trois conseillères.
+
+4
+00:00:16,923 --> 00:00:19,825
+Quelle est leur utilité ?
+
+5
+00:00:19,825 --> 00:00:23,579
+Ces précieuses conseillères l'aident à trier les renseignements,
+
+6
+00:00:23,579 --> 00:00:25,814
+et organiser tous les documents disponibles.
+
+7
+00:00:27,569 --> 00:00:31,747
+Chaque compte-rendu est ensuite accroché au mur ;
+
+8
+00:00:31,747 --> 00:00:33,343
+comme ils sont nombreux !
+
+9
+00:00:33,343 --> 00:00:36,095
+Mais avant que le mur ne soit recouvert,
+
+10
+00:00:36,095 --> 00:00:39,975
+Ningguang arrive toujours à son propre verdict.
+
+11
+00:00:41,869 --> 00:00:43,545
+Une fois sa décision prise,
+
+12
+00:00:43,545 --> 00:00:46,792
+elle réduit les documents en miettes, et...
+
+13
+00:00:46,792 --> 00:00:51,222
+Wouah ! Par la fenêtre ils se dispersent !
+
+14
+00:00:52,990 --> 00:00:54,590
+Regardez-les voler...
+
+15
+00:00:54,590 --> 00:00:56,446
+Flottant dans les airs,
+
+16
+00:00:56,446 --> 00:01:00,000
+Semblables à quelque tempête de neige soudaine...
+
+17
+00:01:00,425 --> 00:01:02,350
+Les caractères qu'on y voit encore
+
+18
+00:01:02,350 --> 00:01:05,170
+sont aux yeux des marchands locaux
+
+19
+00:01:05,170 --> 00:01:07,550
+tels l'encre noire au milieu de la neige.
+
+20
+00:01:08,150 --> 00:01:10,780
+Impitoyables !
+
+21
+00:01:11,450 --> 00:01:13,200
+Comme le dit le poème,
+
+22
+00:01:13,200 --> 00:01:15,911
+« Volez, volez, cendres enneigées tombant des nuages ;
+
+23
+00:01:15,911 --> 00:01:19,175
+Éparses nuées, dont chaque mot est un présage.
+
+24
+00:01:19,809 --> 00:01:23,726
+Tremblez, tremblez, monts, fleuves, cieux et toutes choses :
+
+25
+00:01:23,726 --> 00:01:27,625
+Voilà la Megrez, que tous connaissent, et nul n'oppose. »
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..1dc01df9f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_FR.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:00,544 --> 00:00:02,194
+Dans notre histoire précédente,
+
+2
+00:00:02,194 --> 00:00:05,729
+le Souverain de la Roche marchait seul dans les montagnes.
+
+3
+00:00:05,827 --> 00:00:09,131
+Il entendit alors une voix comme nulle autre
+
+4
+00:00:09,131 --> 00:00:11,481
+provenir d'une fissure dans le sol.
+
+5
+00:00:14,445 --> 00:00:19,311
+La plupart des formes de vie Géo vivant sous Liyue sont aveugles.
+
+6
+00:00:20,020 --> 00:00:22,369
+N'ayant en plusieurs siècles pas vu la lumière du soleil,
+
+7
+00:00:24,258 --> 00:00:30,772
+la voix était tantôt triste et chantante, tantôt forte et semblable au tonnerre.
+
+8
+00:00:31,085 --> 00:00:33,267
+Le Souverain de la Roche chercha ici et là,
+
+9
+00:00:33,267 --> 00:00:37,943
+pour finalement trouver une pierre étrange dans les formations rocheuses.
+
+10
+00:00:39,791 --> 00:00:41,819
+Et ainsi fut Azhdaha.
+
+11
+00:00:42,682 --> 00:00:46,326
+J'ai répondu à son vœu, et l'ai amené à la surface.
+
+12
+00:00:48,219 --> 00:00:51,965
+Le Souverain de la Roche, prenant en pitié l'esprit de la roche,
+
+13
+00:00:51,965 --> 00:00:59,017
+le sculpta avec art, lui donnant la forme criante de vérité d'un dragon.
+
+14
+00:00:59,213 --> 00:01:02,398
+Je lui ai fait don d'yeux pour voir le monde,
+
+15
+00:01:02,398 --> 00:01:04,465
+et ai passé un contrat avec.
+
+16
+00:01:05,196 --> 00:01:08,159
+De ses doigts, il donna vie aux deux yeux.
+
+17
+00:01:08,159 --> 00:01:12,129
+Soudain, le tonnerre gronda et la foudre tomba,
+
+18
+00:01:12,129 --> 00:01:15,975
+et un dragon en chair et en os s'éleva vers les cieux.
+
+19
+00:01:17,670 --> 00:01:21,125
+Je l'autorise à vivre parmi les hommes de ces terres,
+
+20
+00:01:21,281 --> 00:01:24,383
+mais qu'il vienne un jour à déranger l'ordre établi,
+
+21
+00:01:24,383 --> 00:01:27,126
+et il sera de nouveau scellé au plus profond de l'obscurité.
+
+22
+00:01:27,677 --> 00:01:30,585
+Le dragon accompagna le Souverain de la Roche à travers ces terres,
+
+23
+00:01:30,585 --> 00:01:35,150
+combattant à ses côtés aux quatre coins du monde.
+
+24
+00:01:35,299 --> 00:01:38,401
+Il existe une expression en l'honneur de ces événements :
+
+25
+00:01:38,401 --> 00:01:45,251
+« Au choc de la lance vole la poussière, et s'ouvrent monts et rivières.
+
+26
+00:01:45,251 --> 00:01:52,749
+La vue du dragon de pierre apporte la promesse de pluies aux terres. »
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ac37c1a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,275 --> 00:00:09,500
+C'est le dispositif d'amplification !
+
+2
+00:00:31,125 --> 00:00:32,275
+Dain !
+
+3
+00:00:32,275 --> 00:00:34,275
+Est-ce que j'arrive trop tard ?
+
+4
+00:00:35,825 --> 00:00:38,344
+Fallait-il vraiment
+
+5
+00:00:38,344 --> 00:00:40,950
+qu'ils vivent leurs derniers instants ainsi ?
+
+6
+00:00:41,325 --> 00:00:42,989
+Arrêtez cette chose...
+
+7
+00:00:42,989 --> 00:00:44,397
+... à tout prix !
+
+8
+00:01:05,700 --> 00:01:07,000
+Halfdan !
+
+9
+00:01:07,000 --> 00:01:08,675
+Ne fais pas ça...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4ac37c1a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,275 --> 00:00:09,500
+C'est le dispositif d'amplification !
+
+2
+00:00:31,125 --> 00:00:32,275
+Dain !
+
+3
+00:00:32,275 --> 00:00:34,275
+Est-ce que j'arrive trop tard ?
+
+4
+00:00:35,825 --> 00:00:38,344
+Fallait-il vraiment
+
+5
+00:00:38,344 --> 00:00:40,950
+qu'ils vivent leurs derniers instants ainsi ?
+
+6
+00:00:41,325 --> 00:00:42,989
+Arrêtez cette chose...
+
+7
+00:00:42,989 --> 00:00:44,397
+... à tout prix !
+
+8
+00:01:05,700 --> 00:01:07,000
+Halfdan !
+
+9
+00:01:07,000 --> 00:01:08,675
+Ne fais pas ça...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..02e9fc9d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:08,929
+Marchosius, le Dieu de la cuisine né d'une étincelle lorsque la pierre heurta la pierre
+
+2
+00:00:09,211 --> 00:00:13,275
+était un dieu avec un profond amour pour l'humanité
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:15,956
+et leur bien-être.
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:21,321
+Il y a des millénaires, les peuples cherchaient à agrandir leur ville.
+
+5
+00:00:21,769 --> 00:00:26,637
+Ils construisirent des habitations sur les plaines et les appelèrent l'« Agora Guili ».
+
+6
+00:00:27,021 --> 00:00:29,450
+Le Dieu de la cuisine se souciait beaucoup du peuple,
+
+7
+00:00:29,450 --> 00:00:32,500
+se transformant en serviteurs allant dans chaque foyer
+
+8
+00:00:32,500 --> 00:00:35,405
+pour apporter nourriture et solidarité.
+
+9
+00:00:36,050 --> 00:00:39,432
+Hélas, leurs maisons furent emportées par une inondation...
+
+10
+00:00:39,675 --> 00:00:42,889
+Les eaux ravagèrent l'Agora Guili
+
+11
+00:00:42,889 --> 00:00:46,708
+et forcèrent les peuples à retourner vers le sud, au Port de Liyue.
+
+12
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Bien que la route n'était pas longue, le voyage fut meurtri par une terrible tempête.
+
+13
+00:00:54,864 --> 00:00:58,960
+Pendant une douzaine de jours, les Adeptes restèrent à leurs côtés.
+
+14
+00:00:59,018 --> 00:01:03,310
+Pendant ce temps, le Dieu de la cuisine prépara un ancien mets :
+
+15
+00:01:03,694 --> 00:01:07,662
+un pain plat avec une sauce à la viande pour protéger du froid et de l'humidité,
+
+16
+00:01:07,662 --> 00:01:10,355
+adapté aux personnes en voyage.
+
+17
+00:01:14,725 --> 00:01:19,486
+Des siècles plus tard, la catastrophe et la peste réapparurent.
+
+18
+00:01:19,930 --> 00:01:22,729
+Mais le Dieu de la cuisine n'apparaîtrait plus...
+
+19
+00:01:22,729 --> 00:01:26,374
+Car il avait placé tout son pouvoir dans la terre elle-même
+
+20
+00:01:26,374 --> 00:01:28,425
+pour apaiser les calamités...
+
+21
+00:01:28,846 --> 00:01:32,166
+Son pouvoir épuisé, son esprit s'affaiblit considérablement.
+
+22
+00:01:32,166 --> 00:01:34,864
+Ainsi, son corps diminua de taille.
+
+23
+00:01:34,864 --> 00:01:39,115
+Au moment où il nous a quittés, il n'avait même plus la taille d'un humain...
+
+24
+00:01:39,975 --> 00:01:41,767
+Il nous parla, au Souverain de la Roche et à moi,
+
+25
+00:01:41,767 --> 00:01:45,195
+des plats qui apportaient de la joie et des secrets de la flamme
+
+26
+00:01:45,195 --> 00:01:50,430
+avant de partir dans les montagnes pour entrer dans un long sommeil.
+
+27
+00:01:56,182 --> 00:01:59,062
+Le Dieu de la cuisine est parti et Gooba est né.
+
+28
+00:01:59,062 --> 00:02:00,452
+Lorsqu'il se réveilla,
+
+29
+00:02:00,452 --> 00:02:04,129
+il mangea les wotou aux épices placés sur la table d'offrande
+
+30
+00:02:04,129 --> 00:02:05,847
+par une jeune fille habillée de jaune.
+
+31
+00:02:06,338 --> 00:02:10,416
+Même s'il ne se souvenait pas du passé, il était profondément ému
+
+32
+00:02:10,416 --> 00:02:13,325
+et il décida donc de suivre cette fille.
+
+33
+00:02:13,875 --> 00:02:16,508
+Le Dieu de la cuisine avait paisiblement disparu...
+
+34
+00:02:16,508 --> 00:02:19,817
+Mais les vendeurs continuaient de se lever tôt pour vendre leurs marchandises.
+
+35
+00:02:19,817 --> 00:02:21,488
+Les gens sortaient pour acheter des affaires,
+
+36
+00:02:21,488 --> 00:02:23,866
+allumaient leurs fourneaux et cuisinaient de la nourriture.
+
+37
+00:02:23,866 --> 00:02:28,400
+Comme ils l'avaient fait tous les jours depuis aussi longtemps qu'ils pouvaient se souvenir.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..02e9fc9d7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:08,929
+Marchosius, le Dieu de la cuisine né d'une étincelle lorsque la pierre heurta la pierre
+
+2
+00:00:09,211 --> 00:00:13,275
+était un dieu avec un profond amour pour l'humanité
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:15,956
+et leur bien-être.
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:21,321
+Il y a des millénaires, les peuples cherchaient à agrandir leur ville.
+
+5
+00:00:21,769 --> 00:00:26,637
+Ils construisirent des habitations sur les plaines et les appelèrent l'« Agora Guili ».
+
+6
+00:00:27,021 --> 00:00:29,450
+Le Dieu de la cuisine se souciait beaucoup du peuple,
+
+7
+00:00:29,450 --> 00:00:32,500
+se transformant en serviteurs allant dans chaque foyer
+
+8
+00:00:32,500 --> 00:00:35,405
+pour apporter nourriture et solidarité.
+
+9
+00:00:36,050 --> 00:00:39,432
+Hélas, leurs maisons furent emportées par une inondation...
+
+10
+00:00:39,675 --> 00:00:42,889
+Les eaux ravagèrent l'Agora Guili
+
+11
+00:00:42,889 --> 00:00:46,708
+et forcèrent les peuples à retourner vers le sud, au Port de Liyue.
+
+12
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Bien que la route n'était pas longue, le voyage fut meurtri par une terrible tempête.
+
+13
+00:00:54,864 --> 00:00:58,960
+Pendant une douzaine de jours, les Adeptes restèrent à leurs côtés.
+
+14
+00:00:59,018 --> 00:01:03,310
+Pendant ce temps, le Dieu de la cuisine prépara un ancien mets :
+
+15
+00:01:03,694 --> 00:01:07,662
+un pain plat avec une sauce à la viande pour protéger du froid et de l'humidité,
+
+16
+00:01:07,662 --> 00:01:10,355
+adapté aux personnes en voyage.
+
+17
+00:01:14,725 --> 00:01:19,486
+Des siècles plus tard, la catastrophe et la peste réapparurent.
+
+18
+00:01:19,930 --> 00:01:22,729
+Mais le Dieu de la cuisine n'apparaîtrait plus...
+
+19
+00:01:22,729 --> 00:01:26,374
+Car il avait placé tout son pouvoir dans la terre elle-même
+
+20
+00:01:26,374 --> 00:01:28,425
+pour apaiser les calamités...
+
+21
+00:01:28,846 --> 00:01:32,166
+Son pouvoir épuisé, son esprit s'affaiblit considérablement.
+
+22
+00:01:32,166 --> 00:01:34,864
+Ainsi, son corps diminua de taille.
+
+23
+00:01:34,864 --> 00:01:39,115
+Au moment où il nous a quittés, il n'avait même plus la taille d'un humain...
+
+24
+00:01:39,975 --> 00:01:41,767
+Il nous parla, au Souverain de la Roche et à moi,
+
+25
+00:01:41,767 --> 00:01:45,195
+des plats qui apportaient de la joie et des secrets de la flamme
+
+26
+00:01:45,195 --> 00:01:50,430
+avant de partir dans les montagnes pour entrer dans un long sommeil.
+
+27
+00:01:56,182 --> 00:01:59,062
+Le Dieu de la cuisine est parti et Gooba est né.
+
+28
+00:01:59,062 --> 00:02:00,452
+Lorsqu'il se réveilla,
+
+29
+00:02:00,452 --> 00:02:04,129
+il mangea les wotou aux épices placés sur la table d'offrande
+
+30
+00:02:04,129 --> 00:02:05,847
+par une jeune fille habillée de jaune.
+
+31
+00:02:06,338 --> 00:02:10,416
+Même s'il ne se souvenait pas du passé, il était profondément ému
+
+32
+00:02:10,416 --> 00:02:13,325
+et il décida donc de suivre cette fille.
+
+33
+00:02:13,875 --> 00:02:16,508
+Le Dieu de la cuisine avait paisiblement disparu...
+
+34
+00:02:16,508 --> 00:02:19,817
+Mais les vendeurs continuaient de se lever tôt pour vendre leurs marchandises.
+
+35
+00:02:19,817 --> 00:02:21,488
+Les gens sortaient pour acheter des affaires,
+
+36
+00:02:21,488 --> 00:02:23,866
+allumaient leurs fourneaux et cuisinaient de la nourriture.
+
+37
+00:02:23,866 --> 00:02:28,400
+Comme ils l'avaient fait tous les jours depuis aussi longtemps qu'ils pouvaient se souvenir.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..57f39bc1f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,160 @@
+1
+00:00:39,169 --> 00:00:40,550
+Dame Keqing.
+
+2
+00:00:40,550 --> 00:00:43,569
+L'objet que dame Ningguang a préparé pour vous est arrivé.
+
+3
+00:00:45,560 --> 00:00:47,608
+Voyageur, veuillez patienter ici un instant.
+
+4
+00:00:47,777 --> 00:00:49,018
+Ne bougez surtout pas.
+
+5
+00:00:50,934 --> 00:00:52,799
+On dirait que c'est important !
+
+6
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Voyageur,
+
+7
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon,
+
+8
+00:01:22,650 --> 00:01:24,265
+Ningguang a demandé à son tailleur
+
+9
+00:01:24,265 --> 00:01:25,161
+de me confectionner cette tenue,
+
+10
+00:01:25,161 --> 00:01:27,000
+dont le style vient de l'étranger.
+
+11
+00:01:27,715 --> 00:01:28,828
+Alors ?
+
+12
+00:01:28,828 --> 00:01:29,891
+Est-ce qu'elle me va ?
+
+13
+00:01:31,292 --> 00:01:32,826
+Vous êtes très belle dedans !
+
+14
+00:01:35,995 --> 00:01:36,978
+C'est l'heure.
+
+15
+00:01:37,436 --> 00:01:38,885
+Voyageur, veuillez admirer
+
+16
+00:01:38,885 --> 00:01:41,317
+l'apothéose du Festival des lanternes de cette année :
+
+17
+00:01:42,033 --> 00:01:43,601
+le spectacle de feux d'artifice.
+
+18
+00:01:54,325 --> 00:01:55,456
+Magnifique, n'est-ce pas ?
+
+19
+00:01:55,700 --> 00:01:56,647
+Waouh !
+
+20
+00:01:58,037 --> 00:02:00,640
+Eh bien, regardez-moi ça...
+
+21
+00:02:00,640 --> 00:02:02,209
+Vous êtes bien élégante, dites donc.
+
+22
+00:02:02,592 --> 00:02:05,344
+Ces vêtements en valaient la peine s'ils arrivent à m'attirer
+
+23
+00:02:05,344 --> 00:02:08,737
+les louanges de la grande capitaine Beidou.
+
+24
+00:02:42,157 --> 00:02:43,100
+Hé !
+
+25
+00:02:43,100 --> 00:02:44,205
+Vous avez vu ?
+
+26
+00:02:44,205 --> 00:02:45,549
+Il y a un feu d'artifice là-bas
+
+27
+00:02:45,549 --> 00:02:47,200
+qui ressemble à un cochon !
+
+28
+00:02:47,200 --> 00:02:48,125
+Oh ?
+
+29
+00:02:48,543 --> 00:02:49,823
+En effet.
+
+30
+00:03:04,300 --> 00:03:06,634
+C'est l'heure de manger !
+
+31
+00:03:06,634 --> 00:03:07,948
+Venez vite !
+
+32
+00:03:12,175 --> 00:03:13,559
+Oh !
+
+33
+00:03:14,502 --> 00:03:16,625
+C'est la fête aujourd'hui, il faut se régaler !
+
+34
+00:03:16,625 --> 00:03:18,000
+Hahaha !
+
+35
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+Dr. Baizhu,
+
+36
+00:03:37,357 --> 00:03:39,739
+désolée de vous embêter de nouveau cette année.
+
+37
+00:03:40,507 --> 00:03:41,589
+Ne vous en faites pas.
+
+38
+00:03:44,125 --> 00:03:46,397
+Le Festival des lanternes...
+
+39
+00:03:53,480 --> 00:03:55,195
+Joyeux Festival des lanternes.
+
+40
+00:04:00,610 --> 00:04:02,728
+Joyeux Festival des lanternes !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3d626011f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,160 @@
+1
+00:00:39,169 --> 00:00:40,550
+Dame Keqing.
+
+2
+00:00:40,550 --> 00:00:43,569
+L'objet que dame Ningguang a préparé pour vous est arrivé.
+
+3
+00:00:45,560 --> 00:00:47,608
+Voyageuse, veuillez patienter ici un instant.
+
+4
+00:00:47,777 --> 00:00:49,018
+Ne bougez surtout pas.
+
+5
+00:00:50,934 --> 00:00:52,799
+On dirait que c'est important !
+
+6
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Voyageuse,
+
+7
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon,
+
+8
+00:01:22,650 --> 00:01:24,265
+Ningguang a demandé à son tailleur
+
+9
+00:01:24,265 --> 00:01:25,161
+de me confectionner cette tenue,
+
+10
+00:01:25,161 --> 00:01:27,000
+dont le style vient de l'étranger.
+
+11
+00:01:27,715 --> 00:01:28,828
+Alors ?
+
+12
+00:01:28,828 --> 00:01:29,891
+Est-ce qu'elle me va ?
+
+13
+00:01:31,292 --> 00:01:32,826
+Vous êtes très belle dedans !
+
+14
+00:01:35,995 --> 00:01:36,978
+C'est l'heure.
+
+15
+00:01:37,436 --> 00:01:38,885
+Voyageuse, veuillez admirer
+
+16
+00:01:38,885 --> 00:01:41,317
+l'apothéose du Festival des lanternes de cette année :
+
+17
+00:01:42,033 --> 00:01:43,601
+le spectacle de feux d'artifice.
+
+18
+00:01:54,325 --> 00:01:55,456
+Magnifique, n'est-ce pas ?
+
+19
+00:01:55,700 --> 00:01:56,647
+Waouh !
+
+20
+00:01:58,037 --> 00:02:00,640
+Eh bien, regardez-moi ça...
+
+21
+00:02:00,640 --> 00:02:02,209
+Vous êtes bien élégante, dites donc.
+
+22
+00:02:02,592 --> 00:02:05,344
+Ces vêtements en valaient la peine s'ils arrivent à m'attirer
+
+23
+00:02:05,344 --> 00:02:08,737
+les louanges de la grande capitaine Beidou.
+
+24
+00:02:42,157 --> 00:02:43,100
+Hé !
+
+25
+00:02:43,100 --> 00:02:44,205
+Vous avez vu ?
+
+26
+00:02:44,205 --> 00:02:45,549
+Il y a un feu d'artifice là-bas
+
+27
+00:02:45,549 --> 00:02:47,200
+qui ressemble à un cochon !
+
+28
+00:02:47,200 --> 00:02:48,125
+Oh ?
+
+29
+00:02:48,543 --> 00:02:49,823
+En effet.
+
+30
+00:03:04,300 --> 00:03:06,634
+C'est l'heure de manger !
+
+31
+00:03:06,634 --> 00:03:07,948
+Venez vite !
+
+32
+00:03:12,175 --> 00:03:13,559
+Oh !
+
+33
+00:03:14,502 --> 00:03:16,625
+C'est la fête aujourd'hui, il faut se régaler !
+
+34
+00:03:16,625 --> 00:03:18,000
+Hahaha !
+
+35
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+Dr. Baizhu,
+
+36
+00:03:37,357 --> 00:03:39,739
+désolée de vous embêter de nouveau cette année.
+
+37
+00:03:40,507 --> 00:03:41,589
+Ne vous en faites pas.
+
+38
+00:03:44,125 --> 00:03:46,397
+Le Festival des lanternes...
+
+39
+00:03:53,480 --> 00:03:55,195
+Joyeux Festival des lanternes.
+
+40
+00:04:00,610 --> 00:04:02,728
+Joyeux Festival des lanternes !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_MDAQ019_DragonInCity_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MDAQ019_DragonInCity_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0532b21dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MDAQ019_DragonInCity_FR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+Qu'est-ce qu'il se passe ?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_MDAQ071_Davalin_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MDAQ071_Davalin_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2bb282a88
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MDAQ071_Davalin_FR.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,325 --> 00:00:04,350
+Tout va s'écrouler !
+
+2
+00:00:29,142 --> 00:00:31,525
+Ça fait longtemps que nous n'avons pas volé ensemble,
+
+3
+00:00:31,975 --> 00:00:33,098
+Dvalin...
+
+4
+00:00:33,450 --> 00:00:37,000
+Tout à l'heure... pourquoi ?
+
+5
+00:00:37,413 --> 00:00:41,775
+Pourquoi ne m'as-tu pas demandé protection, comme au temps passé ?
+
+6
+00:00:41,775 --> 00:00:44,166
+Je ne veux plus que tu obéisses à l'Ordre de l'Abîme,
+
+7
+00:00:44,166 --> 00:00:47,175
+mais je ne veux pas que tu m'obéisses non plus.
+
+8
+00:00:48,175 --> 00:00:50,675
+La liberté commandée par un Archon
+
+9
+00:00:50,975 --> 00:00:52,751
+n'est pas la vraie libertée.
+
+10
+00:00:58,750 --> 00:01:03,525
+Est-ce le pouvoir de l'Archon Anémo ?
+
+11
+00:01:04,300 --> 00:01:07,750
+Je ne fais plus partie des Quatre Vents...
+
+12
+00:01:08,100 --> 00:01:09,800
+Même si ce n'est plus le cas,
+
+13
+00:01:09,800 --> 00:01:11,950
+tu nous as quand même protégés.
+
+14
+00:01:13,025 --> 00:01:15,125
+Maintenant, pars avec ma bénédiction.
+
+15
+00:01:15,125 --> 00:01:17,825
+Vole en toute liberté.
+
+16
+00:01:25,443 --> 00:01:28,375
+Et ainsi prit fin la menace de Stormterror à Mondstadt.
+
+17
+00:01:29,125 --> 00:01:32,750
+J'ai expliqué la vérité aux habitants de Mondstadt au nom de l'Ordre de Favonius.
+
+18
+00:01:32,750 --> 00:01:34,950
+Et l'affaire fut officiellement classée.
+
+19
+00:01:34,950 --> 00:01:35,850
+Pour eux,
+
+20
+00:01:35,850 --> 00:01:38,750
+Stormterror a soudainement attaqué Mondstadt.
+
+21
+00:01:38,750 --> 00:01:40,330
+Et il a disparu tout aussitôt.
+
+22
+00:01:40,330 --> 00:01:44,225
+Ils doivent être encore un peu confus par la situation,
+
+23
+00:01:44,675 --> 00:01:47,849
+mais le vent change toujours de direction.
+
+24
+00:01:48,050 --> 00:01:49,475
+Nul doute qu'un jour,
+
+25
+00:01:49,475 --> 00:01:52,210
+il soufflera vers un avenir meilleur...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9825a4d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+Mon histoire...
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Oui...
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+J'aurais dû le savoir.
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+Le spécimen raté du maître dans le ventre du dragon...
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+C'est
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+là que tout a commencé.
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Si j'étais à ta place...
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+Si c'était toi le survivant...
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+Alors, en tant qu'expérience abandonnée,
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+l'échec du projet « Humain primordial »,
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+je voudrais également te remplacer :
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+j'imiterais ton apparence,
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+j'étudierais ton alchimie
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+et je créerais des formes de vie miraculeuses,
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+afin de détourner ton attention.
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+J'attendrais le moment opportun
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+pour me débarrasser de toi et du voyageur,
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+la seule personne ayant découvert ton secret.
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+Et ensuite...
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+Je pourrai enfin ressentir la joie
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+de faire partie de ce monde.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b38712d9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+Mon histoire...
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Oui...
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+J'aurais dû le savoir.
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+Le spécimen raté du maître dans le ventre du dragon...
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+C'est
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+là que tout a commencé.
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Si j'étais à ta place...
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+Si c'était toi le survivant...
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+Alors, en tant qu'expérience abandonnée,
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+l'échec du projet « Humain primordial »,
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+j'aurais voulu également te remplacer :
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+j'imiterais ton apparence,
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+j'étudierais ton alchimie
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+et je créerais des formes de vie miraculeuses,
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+afin de détourner ton attention.
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+J'attendrais le moment opportun
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+pour me débarrasser de toi et de la voyageuse,
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+la seule personne ayant découvert ton secret.
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+Et ensuite...
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+Je pourrai enfin ressentir la joie
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+de faire partie de ce monde.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..31a50563a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo ?! Qu'est-ce...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Ce n'est pas terminé.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..31a50563a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo ?! Qu'est-ce...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Ce n'est pas terminé.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_WDLQ004_VentiLegends_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_WDLQ004_VentiLegends_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..19e2e750d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_WDLQ004_VentiLegends_FR.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,384 --> 00:00:03,392
+Dans l'antique Mondstadt du passé, eut lieu l'histoire que je vais conter.
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,744
+Le tyran régnait alors sans pitié ; et moi, j'y connus un jeune garçon.
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:12,800
+La lyre il jouait à la perfection, l'instrument accompagnant ses chansons.
+
+4
+00:00:14,144 --> 00:00:18,368
+De ciel azur toujours il rêvait ; mais les murs d'orage couvraient l'horizon.
+
+5
+00:00:19,072 --> 00:00:21,376
+« Ah, comme j'aimerais voir l'oiseau voler. »
+
+6
+00:00:21,760 --> 00:00:25,344
+Ainsi parlait-il, les yeux brillant de passion.
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,800
+Mais nul n'entendait sa chanson, emportée au loin par les vents enragés.
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,792
+Car ce que prend le tourbillon, à personne n'est jamais redonné.
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+Ah, l'appel des cieux azurés, l'essor sans entraves d'une chanson...
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+Et pour qui veut prendre les armes et lutter, n'est-ce pas là la meilleure des raisons ?
+
+11
+00:00:43,520 --> 00:00:45,632
+Ainsi pensait le jeune garçon ; et à son appel, je vins à ses côtés.
+
+12
+00:00:46,016 --> 00:00:50,496
+« Mettons à bas le tyran et ses mignons ; détruisons les murs qui bordent cette prison. »
+
+13
+00:00:51,008 --> 00:00:53,056
+Et ainsi parlant le jeune garçon, brandit l'étendard de la rébellion.
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,192
+Et pour que vive la liberté, je combattis avec passion.
+
+15
+00:00:56,640 --> 00:00:59,328
+La victoire aux rebelles fut donnée, et ainsi fut détruite la prison.
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,680
+Et au milieu des vents déchaînés, tombèrent les dieux et les nations.
+
+17
+00:01:05,856 --> 00:01:09,184
+Dans la furie et la fumée prit fin le règne détesté.
+
+18
+00:01:10,144 --> 00:01:13,728
+Et vint l'instant tant espéré ; la tour tomba – quelle vision !
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,784
+Mondstadt la grande put à nouveau rêver, et cette histoire traversa les générations.
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:23,264
+Jamais plus sa couronne ne fut portée.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f225846e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_FR.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:06,825
+Dans les temps anciens, Liyue était une terre de misère sur laquelle planait l'ombre du mal.
+
+2
+00:00:07,800 --> 00:00:09,850
+Les corps des dieux vaincus se décomposaient lentement,
+
+3
+00:00:09,850 --> 00:00:15,196
+et leur haine se répandait sous la forme d'esprits démoniaques.
+
+4
+00:00:15,950 --> 00:00:17,550
+Les démons se mettaient-ils à s'agiter,
+
+5
+00:00:17,550 --> 00:00:22,150
+qu'aussitôt pestilence, monstres et mutations infestaient les terres.
+
+6
+00:00:23,450 --> 00:00:28,965
+Le Souverain de la Roche convoqua les Yakshas Adeptes pour vaincre les démons.
+
+7
+00:00:29,775 --> 00:00:33,804
+Ceux-ci firent le serment de tuer pour protéger,
+
+8
+00:00:33,804 --> 00:00:38,313
+et de dédier leur vie à éradiquer le mal.
+
+9
+00:00:39,250 --> 00:00:41,073
+Mais tous les combats qu'ils menèrent avaient un prix,
+
+10
+00:00:41,073 --> 00:00:46,198
+et peu à peu, la corruption gagna leurs âmes brisées.
+
+11
+00:00:46,750 --> 00:00:48,925
+Certains succombèrent à la folie,
+
+12
+00:00:49,250 --> 00:00:51,200
+tandis que d'autres se retournaient les uns contre les autres.
+
+13
+00:00:51,200 --> 00:00:53,907
+Certains finirent même par s'abandonner aux ténèbres.
+
+14
+00:00:54,750 --> 00:00:57,350
+Des cinq Yakshas Adeptes les plus puissants,
+
+15
+00:00:57,350 --> 00:01:02,550
+trois périrent et un disparut sans laisser de traces.
+
+16
+00:01:03,050 --> 00:01:04,650
+Après des milliers d'années,
+
+17
+00:01:04,650 --> 00:01:10,075
+seul le Dompteur de démons vit encore dans le monde des mortels.
+
+18
+00:01:10,800 --> 00:01:13,125
+Et ce n'est qu'à la nuit tombée,
+
+19
+00:01:13,125 --> 00:01:17,850
+à la lueur de la Forêt de pierre de Guyun et sous les sons de flûte du Marais Dihua,
+
+20
+00:01:18,225 --> 00:01:20,100
+que sa mémoire est préservée.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part1_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part1_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7d2452810
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part1_FR.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,450 --> 00:00:05,125
+Ça veut dire que vous venez...
+
+2
+00:00:05,375 --> 00:00:06,852
+d'un autre monde ?
+
+3
+00:00:12,075 --> 00:00:13,675
+Vous vouliez partir d'ici
+
+4
+00:00:13,675 --> 00:00:16,200
+pour le prochain monde,
+
+5
+00:00:17,075 --> 00:00:18,600
+mais une divinité inconnue
+
+6
+00:00:18,600 --> 00:00:20,771
+vous en a empêché ?
+
+7
+00:00:23,975 --> 00:00:28,844
+Étrangers, votre voyage se termine ici.
+
+8
+00:00:30,850 --> 00:00:31,805
+Qui va là ?!
+
+9
+00:00:32,150 --> 00:00:34,154
+La gardienne des lois de la voûte
+
+10
+00:00:34,450 --> 00:00:37,232
+venue mettre fin à la désinvolture des enfants humains.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..33fb49f8e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+Lumine !
+
+2
+00:00:30,341 --> 00:00:32,012
+Attendez, ne partez pas !
+
+3
+00:00:32,012 --> 00:00:33,481
+Rendez-moi ma sœur !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fcf16805d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+Aether !
+
+2
+00:00:30,341 --> 00:00:32,012
+Attendez, ne partez pas !
+
+3
+00:00:32,012 --> 00:00:33,481
+Rendez-moi mon frère !
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/MDAQ041_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/MDAQ041_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdca2ff78
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/MDAQ041_FR.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,100 --> 00:00:06,025
+L'histoire qui va vous être contée remonte à des temps anciens,
+
+2
+00:00:06,025 --> 00:00:09,575
+à une ère où les Archons marchaient encore parmi les hommes.
+
+3
+00:00:09,925 --> 00:00:13,214
+Depuis les cieux les contemplait le dragon.
+
+4
+00:00:13,214 --> 00:00:15,975
+Un jour, celui-ci quitta ses nuages duveteux,
+
+5
+00:00:16,275 --> 00:00:19,650
+déterminé à obtenir les réponses à ses mille questions.
+
+6
+00:00:19,650 --> 00:00:22,650
+Mais les affaires des mortels ne provoquèrent que confusion en son esprit.
+
+7
+00:00:23,400 --> 00:00:26,900
+Le barde, porté par le vent, joua de son divin instrument ;
+
+8
+00:00:26,900 --> 00:00:30,325
+et la lyre sacrée lui apporta les réponses qu'il cherchait.
+
+9
+00:00:30,325 --> 00:00:33,400
+Le dragon n'était qu'un enfant à la soif de connaissance insatiable...
+
+10
+00:00:33,400 --> 00:00:37,475
+Et ainsi il s'envola dans les cieux, libre de tout souci.
+
+11
+00:00:37,475 --> 00:00:41,175
+Le dragon se mit à chanter de tout son cœur,
+
+12
+00:00:41,175 --> 00:00:44,850
+car être compris de tous faisait son bonheur.
+
+13
+00:00:45,200 --> 00:00:48,325
+Dragon et barde entrèrent dans les légendes...
+
+14
+00:00:48,325 --> 00:00:52,575
+... Mais vint l'heure des ténèbres.
+
+15
+00:00:52,575 --> 00:00:57,000
+Le Croc de Lion trépassa, et l'étendard du Faucon resta en berne.
+
+16
+00:00:57,000 --> 00:01:01,550
+Un dragon maléfique vint à menacer Mondstadt,
+
+17
+00:01:01,975 --> 00:01:06,050
+son ombre funeste planant sur la grande cathédrale.
+
+18
+00:01:06,050 --> 00:01:11,075
+Le barde chanta l'agonie du peuple,
+
+19
+00:01:11,075 --> 00:01:14,425
+et son ami le dragon répondit à son appel.
+
+20
+00:01:14,425 --> 00:01:18,275
+Les deux dragons s'affrontèrent en un combat terrible, et l'ennemi fut vaincu.
+
+21
+00:01:22,725 --> 00:01:26,875
+Mais le sang du monstre infecta l'ami du barde, qui sombra dans le sommeil.
+
+22
+00:01:28,400 --> 00:01:32,825
+Et à son réveil tant d'années plus tard, tous l'avaient oublié.
+
+23
+00:01:34,265 --> 00:01:38,025
+« Pourquoi les hommes me haïssent-ils tous ? »
+
+24
+00:01:38,600 --> 00:01:41,875
+Mais aucune réponse ne lui vint de la lyre.
+
+25
+00:01:43,750 --> 00:01:48,050
+Ire et tristesse, vigueur et venin...
+
+26
+00:01:48,050 --> 00:01:52,250
+Et, les larmes ruisselant sur son visage,
+
+27
+00:01:53,425 --> 00:01:58,225
+le dragon se laissa corrompre en silence.
+
+28
+00:01:58,225 --> 00:02:02,525
+Himmel, la lyre sacrée, s'était tue.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..033bd70e9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_FR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:12,992 --> 00:00:18,688
+Votre Altesse, votre humble serviteur vous apporte bientôt une nouvelle victoire.
+
+2
+00:00:19,456 --> 00:00:22,144
+Lorsque votre royaume renaîtra,
+
+3
+00:00:22,720 --> 00:00:25,920
+nous baignerons dans sa gloire.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/OpeningSequence_Boy_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/OpeningSequence_Boy_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..dda268fcb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/OpeningSequence_Boy_FR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Vos yeux s'ouvrent dans l'espoir de voir un monde meilleur,
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+mais tout ce que vous voyez est votre sœur, transpercée par des chaînes.
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Une divinité inconnue descend des cieux et emporte votre seule famille avec elle.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Avant d'avoir été capable de le venger, vous tombez dans un profond sommeil agité...
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+À votre réveil, le monde n'est plus celui que vous connaissiez.
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Combien de temps avez-vous dormi ? Des années ?
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Vous commencez votre nouvelle aventure, seul,
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+en quête de cette divinité qui vous a tout enlevé...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/OpeningSequence_Girl_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/OpeningSequence_Girl_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0c374f6fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/OpeningSequence_Girl_FR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Vos yeux s'ouvrent dans l'espoir de voir un monde meilleur,
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+mais tout ce que vous voyez est votre frère, transpercé par des chaînes.
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Une divinité inconnue descend des cieux et emporte votre seule famille avec elle.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Avant d'avoir été capable de le venger, vous tombez dans un profond sommeil agité...
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+À votre réveil, le monde n'est plus celui que vous connaissiez.
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Combien de temps avez-vous dormi ? Des années ?
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Vous commencez votre nouvelle aventure, seul,
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+en quête de cette divinité qui vous a tout enlevé...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/Title_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/Title_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..094f6a5b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/Title_FR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:00,896 --> 00:00:02,896
+Le déclin du monde
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+donna naissance à deux étoiles.
+
+3
+00:00:07,325 --> 00:00:09,325
+Seule l'une d'entre elles
+
+4
+00:00:09,325 --> 00:00:12,125
+se réveilla de son sommeil.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/FR/battlePass_FR.txt b/Resources/Subtitle/FR/battlePass_FR.txt
new file mode 100644
index 000000000..991b611a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/FR/battlePass_FR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:05,595
+Autrefois existait dans les cieux un royaume glorieux.
+
+2
+00:00:05,931 --> 00:00:09,159
+De ce royaume fut envoyée la première héritière au trône,
+
+3
+00:00:09,159 --> 00:00:13,675
+chargée de recouvrer la Perle de la Genèse.
+
+4
+00:00:14,315 --> 00:00:19,499
+Et ainsi elle partit à la recherche de l'artéfact.
+
+5
+00:00:22,144 --> 00:00:27,328
+Mais elle fut trahie, et oublia tout de ses nobles origines.
+
+6
+00:00:27,328 --> 00:00:31,835
+Elle croit être la reine du Royaume des Ténèbres...
+
+7
+00:00:33,100 --> 00:00:39,918
+Soyez sans crainte : un second dauphin est déjà en chemin.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Ambor_Readings_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Ambor_Readings_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c72d459ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Ambor_Readings_ID.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,603 --> 00:00:07,228
+Saat angin pertama kali berhembus di dunia
+
+2
+00:00:07,228 --> 00:00:10,928
+Burung yang merindukan angkasa memiliki sayap
+
+3
+00:00:10,928 --> 00:00:13,128
+Namun tidak dapat terbang
+
+4
+00:00:15,353 --> 00:00:17,353
+Mereka bertanya kepada Archon Anemo:
+
+5
+00:00:17,353 --> 00:00:20,178
+"Bagaimana cara memeluk langit surga?"
+
+6
+00:00:20,778 --> 00:00:22,778
+Archon Anemo pun menjawab:
+
+7
+00:00:22,778 --> 00:00:27,822
+"Kalian belum menemukan hal yang terpenting"
+
+8
+00:00:28,503 --> 00:00:30,835
+Saat Archon berbicara, angin berhembus di tanah itu
+
+9
+00:00:30,835 --> 00:00:33,731
+Dan benih-benih dandelion terbang tinggi ke angkasa
+
+10
+00:00:33,731 --> 00:00:36,503
+Burung-burung mengepakkan sayap mereka
+
+11
+00:00:36,503 --> 00:00:40,003
+Tetapi hembusan angin di udara terlalu lemah...
+
+12
+00:00:40,003 --> 00:00:43,875
+Membuat mereka kembali berjatuhan ke bumi
+
+13
+00:00:44,307 --> 00:00:46,204
+Karena itu, mereka pun menuju ke atas bukit
+
+14
+00:00:46,204 --> 00:00:49,805
+Di mana angin berhembus teramat kencang
+
+15
+00:00:50,510 --> 00:00:53,603
+Mereka dengan berani terjun dari bukit
+
+16
+00:00:53,603 --> 00:00:56,853
+Dan mengepakkan sayap mereka di tengah lolongan angin
+
+17
+00:00:56,853 --> 00:01:01,103
+Sampai mereka dapat terbang dengan bebas di angkasa
+
+18
+00:01:01,904 --> 00:01:04,854
+Mereka pun berseru dengan hati gembira pada Archon Anemo
+
+19
+00:01:05,148 --> 00:01:09,328
+"Kini kami mengerti! Yang kami perlukan adalah angin yang kuat"
+
+20
+00:01:10,092 --> 00:01:12,092
+Dan Archon Anemo kembali menjawab:
+
+21
+00:01:12,092 --> 00:01:15,928
+"Yang terpenting bukanlah angin, melainkan keberanian"
+
+22
+00:01:15,928 --> 00:01:20,903
+"Keberanianlah yang membentuk kalian menjadi burung pertama yang terbang di dunia"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_102106_Summon_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102106_Summon_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..242885e86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102106_Summon_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:26,125 --> 00:00:30,504
+Hahahahaha, kita lihat saja, akankah negara yang telah kehilangan dewanya
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+ditelan oleh kejahatan kuno sekali lagi?
+
+3
+00:00:33,485 --> 00:00:36,685
+Kalau kamu ingin tenggelam bersama dengan orang-orang Liyue,
+
+4
+00:00:36,685 --> 00:00:38,775
+kamu boleh tinggal disini untuk menikmati pertunjukannya!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:46,650
+Di-dia sudah menghilang!
+
+6
+00:00:46,650 --> 00:00:48,654
+Orang itu benar-benar cepat larinya...
+
+7
+00:00:50,375 --> 00:00:52,625
+Eh? Apa yang terjadi?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_102106_Summon_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102106_Summon_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..242885e86
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102106_Summon_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:26,125 --> 00:00:30,504
+Hahahahaha, kita lihat saja, akankah negara yang telah kehilangan dewanya
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+ditelan oleh kejahatan kuno sekali lagi?
+
+3
+00:00:33,485 --> 00:00:36,685
+Kalau kamu ingin tenggelam bersama dengan orang-orang Liyue,
+
+4
+00:00:36,685 --> 00:00:38,775
+kamu boleh tinggal disini untuk menikmati pertunjukannya!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:46,650
+Di-dia sudah menghilang!
+
+6
+00:00:46,650 --> 00:00:48,654
+Orang itu benar-benar cepat larinya...
+
+7
+00:00:50,375 --> 00:00:52,625
+Eh? Apa yang terjadi?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1b54d5ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,225
+Ada orang-orang Fatui!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:53,241
+Mereka menyerang Guizhong Ballista!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f1b54d5ec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,225
+Ada orang-orang Fatui!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:53,241
+Mereka menyerang Guizhong Ballista!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_102205_AfterBattle_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102205_AfterBattle_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ed1c1c8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102205_AfterBattle_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:09,189
+Penyusup telah dibasmi,
+
+2
+00:00:09,189 --> 00:00:12,197
+sekarang akhirnya kita bisa mengerahkan tenaga sepenuh hati...!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,580
+Berhasil!
+
+4
+00:00:29,836 --> 00:00:31,714
+Kita hanya perlu mempertahankannya...
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,962
+Hati-hati
+
+6
+00:01:20,475 --> 00:01:22,395
+Guizhong Ballista telah dihancurkan...
+
+7
+00:01:22,395 --> 00:01:25,356
+Tanpanya, kita akan kesulitan untuk melawan
+
+8
+00:01:25,356 --> 00:01:28,000
+Tapi Jade Chamber adalah garis pertahanan terakhir kita!
+
+9
+00:01:28,275 --> 00:01:30,925
+Kita tidak bisa mundur lagi, apa pun yang terjadi!
+
+10
+00:01:32,275 --> 00:01:34,675
+Aku punya... ide lain
+
+11
+00:01:35,923 --> 00:01:37,485
+Apa maksudmu, Nona Ningguang?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,175
+Aku akan mengorbankan Jade Chamber
+
+13
+00:01:41,538 --> 00:01:43,064
+Apa maksud dari semua ini?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,600
+...Aku mengerti
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,175
+Pengembara, tolong bantu aku
+
+16
+00:01:51,842 --> 00:01:53,570
+Selamat tinggal, teman...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+Selamat tinggal untuk sekarang
+
+18
+00:01:55,963 --> 00:01:57,922
+mari kita berjumpa lagi di masa mendatang
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_102205_AfterBattle_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102205_AfterBattle_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ed1c1c8b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_102205_AfterBattle_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:09,189
+Penyusup telah dibasmi,
+
+2
+00:00:09,189 --> 00:00:12,197
+sekarang akhirnya kita bisa mengerahkan tenaga sepenuh hati...!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,580
+Berhasil!
+
+4
+00:00:29,836 --> 00:00:31,714
+Kita hanya perlu mempertahankannya...
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,962
+Hati-hati
+
+6
+00:01:20,475 --> 00:01:22,395
+Guizhong Ballista telah dihancurkan...
+
+7
+00:01:22,395 --> 00:01:25,356
+Tanpanya, kita akan kesulitan untuk melawan
+
+8
+00:01:25,356 --> 00:01:28,000
+Tapi Jade Chamber adalah garis pertahanan terakhir kita!
+
+9
+00:01:28,275 --> 00:01:30,925
+Kita tidak bisa mundur lagi, apa pun yang terjadi!
+
+10
+00:01:32,275 --> 00:01:34,675
+Aku punya... ide lain
+
+11
+00:01:35,923 --> 00:01:37,485
+Apa maksudmu, Nona Ningguang?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,175
+Aku akan mengorbankan Jade Chamber
+
+13
+00:01:41,538 --> 00:01:43,064
+Apa maksud dari semua ini?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,600
+...Aku mengerti
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,175
+Pengembara, tolong bantu aku
+
+16
+00:01:51,842 --> 00:01:53,570
+Selamat tinggal, teman...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+Selamat tinggal untuk sekarang
+
+18
+00:01:55,963 --> 00:01:57,922
+mari kita berjumpa lagi di masa mendatang
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..daf1eb3ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,350 --> 00:00:50,467
+Bisa menggunakan energi elemental tanpa Vision...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,896
+Sepertinya, kamu adalah sebuah pengecualian.
+
+3
+00:00:56,575 --> 00:01:00,400
+Dan pengecualian... adalah musuh Keabadian.
+
+4
+00:01:22,475 --> 00:01:24,965
+Kamu akan kukurung dalam patung ini.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..daf1eb3ca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,350 --> 00:00:50,467
+Bisa menggunakan energi elemental tanpa Vision...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,896
+Sepertinya, kamu adalah sebuah pengecualian.
+
+3
+00:00:56,575 --> 00:01:00,400
+Dan pengecualian... adalah musuh Keabadian.
+
+4
+00:01:22,475 --> 00:01:24,965
+Kamu akan kukurung dalam patung ini.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8b548b68
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:11,225 --> 00:00:12,775
+Bangun, bangun!
+
+2
+00:00:54,925 --> 00:00:56,800
+Sh—Shogun... yang tadi itu... siapa?
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,762
+Tangkap dia atas nama Dekrit Perburuan Vision.
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+Lain kali, aku akan menebasnya dua kali.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8b548b68
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:11,225 --> 00:00:12,775
+Bangun, bangun!
+
+2
+00:00:54,925 --> 00:00:56,800
+Sh—Shogun... yang tadi itu... siapa?
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,762
+Tangkap dia atas nama Dekrit Perburuan Vision.
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+Lain kali, aku akan menebasnya dua kali.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_200919_SHG_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200919_SHG_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6546fbf0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200919_SHG_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Sekarang!
+
+2
+00:00:22,525 --> 00:00:24,600
+SERAAAAANG!
+
+3
+00:00:31,750 --> 00:00:33,858
+Bertahan, jangan mundur!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Yang Mulia!
+
+5
+00:01:02,875 --> 00:01:05,120
+Penantian kalian sudah berakhir, rekan-rekanku.
+
+6
+00:01:05,120 --> 00:01:06,907
+Sekarang waktu kita!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+Fufu, setenang angin, Yang Mulia.
+
+8
+00:01:13,575 --> 00:01:16,425
+Aku harap kamu mampu membayar para prajurit bayaran yang kamu kumpulkan ini.
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,925
+Kazuha!
+
+10
+00:01:23,225 --> 00:01:24,550
+Kita bertemu lagi, teman lama.
+
+11
+00:01:34,600 --> 00:01:37,155
+Cih... Semuanya, mundur!!
+
+12
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_200919_SHG_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200919_SHG_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6546fbf0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_200919_SHG_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Sekarang!
+
+2
+00:00:22,525 --> 00:00:24,600
+SERAAAAANG!
+
+3
+00:00:31,750 --> 00:00:33,858
+Bertahan, jangan mundur!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Yang Mulia!
+
+5
+00:01:02,875 --> 00:01:05,120
+Penantian kalian sudah berakhir, rekan-rekanku.
+
+6
+00:01:05,120 --> 00:01:06,907
+Sekarang waktu kita!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+Fufu, setenang angin, Yang Mulia.
+
+8
+00:01:13,575 --> 00:01:16,425
+Aku harap kamu mampu membayar para prajurit bayaran yang kamu kumpulkan ini.
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,925
+Kazuha!
+
+10
+00:01:23,225 --> 00:01:24,550
+Kita bertemu lagi, teman lama.
+
+11
+00:01:34,600 --> 00:01:37,155
+Cih... Semuanya, mundur!!
+
+12
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cd726fe6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,875 --> 00:00:40,775
+Halo!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..7cd726fe6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,875 --> 00:00:40,775
+Halo!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f50b7737e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+Suara ini...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+Waaah, gempa?!
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+Apa yang terjadi!?
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+Wow, muncul banyak pulau
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f50b7737e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+Suara ini...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+Waaah, gempa?!
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+Apa yang terjadi!?
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+Wow, muncul banyak pulau
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..13c29ffb2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,500 --> 00:00:08,507
+Festival Windblume berasal dari "Mahkota Utara, Kota Kebebasan".
+
+2
+00:00:09,350 --> 00:00:12,675
+Kali ini kita harus membawa bekal yang cukup, kalau tidak nanti kamu lapar lagi!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Iya.
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Jadi, jika kamu bertanya padaku...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+Sedang keluar berdinas ya? Terima kasih banyak atas jasa kalian!
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+Terima kasih kembali.
+
+7
+00:00:23,050 --> 00:00:25,450
+Oh iya, kita sudah lama tidak makan bersama.
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+Akhir-akhir ini sibuk sekali...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Apa yang harus kita lakukan di hari festival ini?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+Ah, Tuan Albedo!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+Bagaimana penelitiannya?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+Kami menemui beberapa masalah...
+
+13
+00:00:35,375 --> 00:00:37,725
+Coba lihat ini, kami pikir...
+
+14
+00:00:38,250 --> 00:00:41,565
+Tavern yang bagus tentu harus menyediakan camilan pendamping anggur!
+
+15
+00:00:41,650 --> 00:00:42,750
+Oh ya?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,850
+Bagaimana cara melakukannya? Untuk siapa kita melakukannya?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:51,125
+Secara diam-diam..? Atau terang-terangan...?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,875
+Melangkah dulu...? Atau percaya pada kesempatan yang datang...?
+
+19
+00:00:58,550 --> 00:00:59,340
+Bahaya!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:03,825
+Maaf! Maaaaaff!
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Inilah jawabanku:
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:12,737
+Selama kita bisa berbagi kenangan indah bersama, semua itu tidaklah penting.
+
+23
+00:01:12,737 --> 00:01:14,165
+Biarkan hati kita yang memutuskannya.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..13c29ffb2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,500 --> 00:00:08,507
+Festival Windblume berasal dari "Mahkota Utara, Kota Kebebasan".
+
+2
+00:00:09,350 --> 00:00:12,675
+Kali ini kita harus membawa bekal yang cukup, kalau tidak nanti kamu lapar lagi!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Iya.
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Jadi, jika kamu bertanya padaku...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+Sedang keluar berdinas ya? Terima kasih banyak atas jasa kalian!
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+Terima kasih kembali.
+
+7
+00:00:23,050 --> 00:00:25,450
+Oh iya, kita sudah lama tidak makan bersama.
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+Akhir-akhir ini sibuk sekali...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Apa yang harus kita lakukan di hari festival ini?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+Ah, Tuan Albedo!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+Bagaimana penelitiannya?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+Kami menemui beberapa masalah...
+
+13
+00:00:35,375 --> 00:00:37,725
+Coba lihat ini, kami pikir...
+
+14
+00:00:38,250 --> 00:00:41,565
+Tavern yang bagus tentu harus menyediakan camilan pendamping anggur!
+
+15
+00:00:41,650 --> 00:00:42,750
+Oh ya?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,850
+Bagaimana cara melakukannya? Untuk siapa kita melakukannya?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:51,125
+Secara diam-diam..? Atau terang-terangan...?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,875
+Melangkah dulu...? Atau percaya pada kesempatan yang datang...?
+
+19
+00:00:58,550 --> 00:00:59,340
+Bahaya!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:03,825
+Maaf! Maaaaaff!
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Inilah jawabanku:
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:12,737
+Selama kita bisa berbagi kenangan indah bersama, semua itu tidaklah penting.
+
+23
+00:01:12,737 --> 00:01:14,165
+Biarkan hati kita yang memutuskannya.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..4cb8810fa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_ID.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:00,975 --> 00:00:03,035
+Dulu, dia adalah teman baikku.
+
+2
+00:00:03,475 --> 00:00:06,288
+Suatu hari, dia bertanya padaku tentang sebuah ilmu pedang yang pernah dia dengar...
+
+3
+00:00:06,288 --> 00:00:08,272
+yang bernama Musou no Hitotachi.
+
+4
+00:00:08,825 --> 00:00:09,650
+Aku menjawabnya,
+
+5
+00:00:09,650 --> 00:00:12,617
+pedang itu hanya akan muncul saat "hukuman suci" dijatuhkan.
+
+6
+00:00:13,500 --> 00:00:16,956
+Pedang itu adalah puncak dari kemampuan Raiden Shogun,
+
+7
+00:00:17,475 --> 00:00:19,587
+simbol dari kekuatan yang tak tertandingi.
+
+8
+00:00:20,977 --> 00:00:25,350
+Tapi dia membalas, "Pasti ada seseorang yang bisa menghalau serangan pedang itu,"
+
+9
+00:00:25,900 --> 00:00:30,011
+"akan selalu ada seseorang yang berani menghadapi kilatan petir".
+
+10
+00:00:33,025 --> 00:00:35,850
+Kemudian, Dekrit Perburuan Vision pun dikeluarkan.
+
+11
+00:00:37,125 --> 00:00:39,897
+Aspirasi para penduduk dicabut,
+
+12
+00:00:39,897 --> 00:00:44,268
+ dan sang Raiden Shogun mulai membangun "keabadian" menurut pemikirannya.
+
+13
+00:00:45,657 --> 00:00:48,475
+Selagi aku kabur dari satu tempat ke tempat lain,
+
+14
+00:00:48,475 --> 00:00:51,700
+kudengar kalau temanku telah menantang para Pemburu Vision
+
+15
+00:00:51,700 --> 00:00:53,150
+untuk duel di istana.
+
+16
+00:00:56,298 --> 00:00:58,986
+Tantangan yang serius, namun brutal.
+
+17
+00:00:58,986 --> 00:01:01,529
+Yang kalah akan menghadapi hukuman suci,
+
+18
+00:01:01,529 --> 00:01:01,675
+ sedangkan yang menang akan mendapatkan kesempatan kedua.
+
+19
+00:01:01,675 --> 00:01:04,400
+ sedangkan yang menang akan mendapatkan kesempatan kedua.
+
+20
+00:01:05,856 --> 00:01:08,928
+Mungkin dia berpikir bahwa dialah yang harus memberontak,
+
+21
+00:01:10,325 --> 00:01:15,328
+karena dia selalu berharap agar bisa berhadapan dengan Musou no Hitotachi.
+
+22
+00:01:16,450 --> 00:01:19,525
+Saat aku tiba di Tenshukaku, duelnya telah berakhir.
+
+23
+00:01:19,525 --> 00:01:21,650
+Aku hanya mendengar datangnya hukuman suci,
+
+24
+00:01:21,650 --> 00:01:24,246
+dan suara pedang temanku yang hancur jatuh ke tanah.
+
+25
+00:01:24,950 --> 00:01:28,425
+Mungkin, itulah kejayaan yang ingin dia saksikan.
+
+26
+00:01:30,825 --> 00:01:32,070
+Di saat-saat terakhirnya,
+
+27
+00:01:32,900 --> 00:01:35,775
+seperti apakah ekspresi di wajahnya?
+
+28
+00:01:37,475 --> 00:01:38,600
+Tanpa kusadari,
+
+29
+00:01:38,600 --> 00:01:42,904
+aku sudah maju dan merebut Vision yang hampir mati itu dan kabur.
+
+30
+00:01:42,904 --> 00:01:46,766
+Yang kupikiran hanyalah aku tidak boleh membiarkan harapannya yang membara
+
+31
+00:01:46,766 --> 00:01:50,094
+tertimbun bersama patung dewa yang begitu dingin.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..1726ea44b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_ID.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:00,800 --> 00:00:03,456
+Tadi malam turun hujan meteor
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:06,208
+Zona yang terkena dampaknya sangat luas,
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:09,664
+meliputi seluruh area Mondstadt dan Liyue
+
+4
+00:00:24,900 --> 00:00:28,251
+Meteorit yang jatuh sepertinya mengandung kekuatan yang aneh...
+
+5
+00:00:29,083 --> 00:00:32,573
+Kekuatan yang sanggup membuat siapa pun yang menyentuhnya menjadi tertidur lelap
+
+6
+00:00:33,149 --> 00:00:36,669
+Adventurers' Guild percaya bahwa meteorit itu sangat berbahaya
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe98ac226
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_ID.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:04,375 --> 00:00:07,875
+Dengan seutas tali, kita bisa memanjat tebing
+
+2
+00:00:08,875 --> 00:00:12,523
+Dengan sebuah perahu, kita bisa mengarungi samudra
+
+3
+00:00:14,422 --> 00:00:16,150
+Sebelum menginjak usia 40,
+
+4
+00:00:16,150 --> 00:00:19,441
+aku sudah menjelajahi semua domain
+
+5
+00:00:20,322 --> 00:00:23,650
+hanya Pilos Peak yang mengalahkanku
+
+6
+00:00:24,000 --> 00:00:25,817
+Sebagai seorang petualang,
+
+7
+00:00:25,817 --> 00:00:29,535
+dan mungkin... dalam hal lain juga...
+
+8
+00:00:31,903 --> 00:00:35,190
+Kini aku sudah memasuki usia senja
+
+9
+00:00:35,935 --> 00:00:39,775
+Seringkali aku duduk dan memandang puncak gunung itu
+
+10
+00:00:39,775 --> 00:00:43,313
+sambil ditelan salju lebat secara perlahan
+
+11
+00:00:44,400 --> 00:00:47,540
+Dia adalah monster yang tidak mempunyai kelemahan
+
+12
+00:00:47,540 --> 00:00:50,420
+Wajah dunia yang tanpa ampun itu
+
+13
+00:00:50,420 --> 00:00:53,364
+membuatku ketakutan...
+
+14
+00:00:53,364 --> 00:00:57,022
+Dan di saat seorang petualang kehilangan keberaniannya
+
+15
+00:00:57,022 --> 00:00:59,612
+maka dia tidak akan bisa memanjat gunung lagi
+
+16
+00:01:00,583 --> 00:01:03,132
+Aku mungkin tidak memanjat gunung lagi
+
+17
+00:01:03,721 --> 00:01:05,756
+tapi aku punya ambisi yang lebih besar lagi sekarang
+
+18
+00:01:06,332 --> 00:01:09,075
+Manusia menciptakan alat-alat untuk menaklukkan alam
+
+19
+00:01:09,075 --> 00:01:11,988
+dan saat mereka ditaklukkan kembali oleh alam
+
+20
+00:01:11,988 --> 00:01:15,036
+mereka menciptakan alat yang lebih baik lagi
+
+21
+00:01:15,775 --> 00:01:17,775
+Di mana kaki tidak bisa membawa kita
+
+22
+00:01:17,775 --> 00:01:19,450
+mungkin alat kita bisa
+
+23
+00:01:19,450 --> 00:01:21,650
+Dan bila alat tidak mampu
+
+24
+00:01:21,650 --> 00:01:25,144
+maka masih ada sayap yang bisa menerbangkan kita
+
+25
+00:01:26,700 --> 00:01:28,001
+Temanku tersayang
+
+26
+00:01:28,373 --> 00:01:30,246
+aku meninggalkanmu rancanganku
+
+27
+00:01:30,246 --> 00:01:32,650
+untuk Sayap Tak Sempurna ini
+
+28
+00:01:32,900 --> 00:01:36,525
+Melawan ketidaktahuan, umat manusia bersatu
+
+29
+00:01:36,525 --> 00:01:37,875
+Arti kehidupan
+
+30
+00:01:37,875 --> 00:01:43,117
+adalah untuk menginjakkan kakimu di setiap penjuru yang bisa dilihat matamu
+
+31
+00:01:44,676 --> 00:01:47,286
+Waktuku sudah tidak banyak lagi
+
+32
+00:01:47,286 --> 00:01:51,261
+meski angin yang akan membawa jiwaku belum kunjung datang
+
+33
+00:01:51,870 --> 00:01:54,571
+Namun di antara kita
+
+34
+00:01:54,571 --> 00:01:58,742
+atau di antara anak-anak, murid-murid, dan teman-teman
+
+35
+00:01:58,742 --> 00:02:04,182
+aku percaya bahwa seseorang akan mencapai tempat itu
+
+36
+
+
+
+37
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_GY11030_GYPersonal_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_GY11030_GYPersonal_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..39aa4ea67
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_GY11030_GYPersonal_ID.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:00,200 --> 00:00:04,575
+Qilin adalah makhluk Adeptus yang paling suci.
+
+2
+00:00:04,575 --> 00:00:09,315
+Mereka hanya meminum air dari mata air dan makan gandum alami.
+
+3
+00:00:09,827 --> 00:00:14,428
+Tapi mungkin, tempat tinggal para Adeptus di pegunungan Jueyun Karst...
+
+4
+00:00:14,428 --> 00:00:18,128
+terlalu sepi untuk sisi manusianya...
+
+5
+00:00:18,128 --> 00:00:20,956
+Terakhir kali aku melihatnya di bawah cahaya rembulan,
+
+6
+00:00:21,325 --> 00:00:23,515
+dia berdiri di tepi tebing
+
+7
+00:00:23,950 --> 00:00:27,200
+memandangi kabut di antara puncak pegunungan
+
+8
+00:00:27,200 --> 00:00:29,518
+sosok kurusnya tenggelam
+
+9
+00:00:29,518 --> 00:00:31,343
+dalam lautan awan.
+
+10
+00:00:32,125 --> 00:00:33,853
+Aku menyadari kesepiannya
+
+11
+00:00:33,853 --> 00:00:37,450
+dan mencoba meyakinkan dia untuk kembali ke dunia manusia.
+
+12
+00:00:37,925 --> 00:00:41,128
+Tetapi, saat itu juga
+
+13
+00:00:41,625 --> 00:00:43,150
+dia berkata...
+
+14
+00:00:44,925 --> 00:00:48,957
+"Pelabuhan Liyue bahkan terasa lebih sepi dari Jueyun Karst"
+
+15
+00:00:48,957 --> 00:00:51,901
+"Saat aku memandangi awan di Jueyun Karst"
+
+16
+00:00:52,157 --> 00:00:55,857
+"yang kurasakan hanyalah rasa kesepian memandangi awan seorang diri."
+
+17
+00:00:56,325 --> 00:00:59,205
+"Tetapi saat aku berada di antara lautan manusia di Liyue,"
+
+18
+00:00:59,205 --> 00:01:04,000
+"aku justru merasakan kesepian bagaikan bukan seorang manusia di dalam dunia manusia..."
+
+19
+
+
+
+20
+
+
+
+21
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5e3ce9a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,900 --> 00:00:27,900
+"Akan selalu ada seseorang yang berani menghadapi kilatan petir."
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+MAJU!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,350
+SERAAANG!
+
+4
+00:01:12,475 --> 00:01:14,845
+Gimana nih? Mereka bukan tandingannya!
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,350
+Kita bertemu lagi
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d5e3ce9a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,900 --> 00:00:27,900
+"Akan selalu ada seseorang yang berani menghadapi kilatan petir."
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+MAJU!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,350
+SERAAANG!
+
+4
+00:01:12,475 --> 00:01:14,845
+Gimana nih? Mereka bukan tandingannya!
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,350
+Kita bertemu lagi
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7fe23be0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:14,525 --> 00:00:15,375
+Ah~
+
+2
+00:00:16,125 --> 00:00:18,825
+Astaga, nyaris sekali ya?
+
+3
+00:00:22,000 --> 00:00:22,700
+Miko
+
+4
+00:00:23,475 --> 00:00:24,750
+Jadi ini perbuatanmu ...?
+
+5
+00:00:27,250 --> 00:00:28,150
+Oh ayolah
+
+6
+00:00:29,200 --> 00:00:30,600
+Jangan lupa siapa yang mengajarimu
+
+7
+00:00:30,600 --> 00:00:32,625
+Cara menempatkan kesadaran pada objek
+
+8
+00:00:34,225 --> 00:00:36,000
+Kamu tentu tidak berpikir
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:36,975
+Kalau ambisimu saja
+
+10
+00:00:36,975 --> 00:00:39,775
+ Cukup untuk menggoyahkan tekad Ei, ya kan?
+
+11
+00:00:41,700 --> 00:00:43,775
+Walaupun kamu sendirian di sini
+
+12
+00:00:44,025 --> 00:00:45,850
+Tapi mereka juga punya ambisi
+
+13
+00:00:46,100 --> 00:00:48,175
+Yang telah dipercayakan padamu
+
+14
+00:00:53,375 --> 00:00:54,400
+Jadi
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+Tutuplah matamu
+
+16
+00:01:18,625 --> 00:01:22,425
+Kuharap kita bisa menghapus Dekrit Perburuan Vision.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..3dc16c0a3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:14,525 --> 00:00:15,375
+Ah~
+
+2
+00:00:16,125 --> 00:00:18,825
+Astaga, nyaris sekali ya?
+
+3
+00:00:22,000 --> 00:00:22,700
+Miko
+
+4
+00:00:23,475 --> 00:00:24,750
+Jadi ini perbuatanmu ...?
+
+5
+00:00:27,250 --> 00:00:28,150
+Oh ayolah
+
+6
+00:00:29,200 --> 00:00:30,600
+Jangan lupa siapa yang mengajarimu
+
+7
+00:00:30,600 --> 00:00:32,625
+Cara menempatkan kesadaran pada objek
+
+8
+00:00:34,225 --> 00:00:36,000
+Kamu tentu tidak berpikir
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:36,975
+Kalau ambisimu saja
+
+10
+00:00:36,975 --> 00:00:39,775
+Cukup untuk menggoyahkan tekad Ei, ya kan?
+
+11
+00:00:41,700 --> 00:00:43,775
+Walaupun kamu sendirian di sini
+
+12
+00:00:44,025 --> 00:00:45,850
+Tapi mereka juga punya ambisi
+
+13
+00:00:46,100 --> 00:00:48,175
+Yang telah dipercayakan padamu
+
+14
+00:00:53,375 --> 00:00:54,400
+Jadi
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+Tutuplah matamu
+
+16
+00:01:18,625 --> 00:01:22,425
+Kuharap kita bisa menghapus Dekrit Perburuan Vision.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..09c62b19d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_ID.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,472 --> 00:00:05,056
+Saat petir menyambar, muncullah bayangan
+
+2
+00:00:08,768 --> 00:00:11,072
+Namaku berarti bayangan
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:18,688
+Dengan pedangku, aku membersihkan semua rintangan untuk maju
+
+4
+00:00:24,000 --> 00:00:26,752
+Namun... sesuatu tetap hilang
+
+5
+00:00:27,520 --> 00:00:29,184
+Dengan setiap langkah
+
+6
+00:00:31,680 --> 00:00:35,500
+Pada akhirnya, aku bahkan kehilangan dirinya
+
+7
+00:00:37,125 --> 00:00:38,475
+Kisah itu masih diceritakan kembali
+
+8
+00:00:38,956 --> 00:00:42,220
+Dalam bayangan Thunder Sakura
+
+9
+00:00:43,180 --> 00:00:45,804
+Tapi luka yang diderita bangsa kami
+
+10
+00:00:46,124 --> 00:00:47,596
+Masih terasa
+
+11
+00:00:49,708 --> 00:00:53,612
+"Jangan berhenti mencari, bahkan jika itu hanya cahaya sesaat"
+
+12
+00:00:54,956 --> 00:00:57,260
+"Setidaknya, kita punya masa sekarang"
+
+13
+00:00:59,436 --> 00:01:01,868
+Dia pernah berkata demikian
+
+14
+00:01:03,788 --> 00:01:06,412
+Tapi aku sudah melihat sebuah bangsa yang maju
+
+15
+00:01:06,732 --> 00:01:08,780
+Dan kehilangan semuanya karena Aturan Langit
+
+16
+00:01:09,612 --> 00:01:11,596
+Mungkin jika waktu tidak berubah
+
+17
+00:01:12,108 --> 00:01:15,075
+Cahaya petir tidak akan pernah sirna
+
+18
+00:01:17,612 --> 00:01:20,876
+"Saat ini" adalah ilusi yang rapuh
+
+19
+00:01:21,900 --> 00:01:25,292
+Hanya "Keabadian" yang bisa membawa kita lebih dekat pada Aturan Langit
+
+20
+00:01:25,868 --> 00:01:28,428
+Aku bukan lagi bayangan
+
+21
+00:01:29,260 --> 00:01:32,780
+"Aku adalah bentuk yang paling tinggi dan mulia"
+
+22
+00:01:33,228 --> 00:01:35,404
+"Biarlah kekuatan dunia ada di dalam diriku."
+
+23
+00:01:36,812 --> 00:01:39,884
+"Dalam bentuk inilah aku menjanjikan mimpi bagi orang-orang"
+
+24
+00:01:40,460 --> 00:01:45,196
+"Demi tanah Keabadian, yang tidak berubah selamanya"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..90cef85de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_ID.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:01,790 --> 00:00:06,000
+Sesuai janjinya, Raiden Shogun menghapus Dekrit Perburuan Vision.
+
+2
+00:00:07,075 --> 00:00:10,624
+Akhirnya, keinginan rakyatnya berhasil membuka hatinya yang terkunci.
+
+3
+00:00:14,025 --> 00:00:19,850
+Di luar Plane of Euthymia, dia telah melihat arti Keabadian di mata dunia.
+
+4
+00:00:24,694 --> 00:00:27,145
+Saat ambisi kuat seseorang membara,
+
+5
+00:00:27,785 --> 00:00:29,700
+maka para dewa akan memandang ke arahmu.
+
+6
+00:00:38,726 --> 00:00:39,878
+Beberapa ambisi ....
+
+7
+00:00:40,700 --> 00:00:42,250
+mempunyai kekuatan untuk menyembuhkan luka,
+
+8
+00:00:43,945 --> 00:00:45,100
+membawa kemenangan,
+
+9
+00:00:47,025 --> 00:00:48,175
+menginspirasi harapan.
+
+10
+00:00:54,372 --> 00:00:55,585
+Tapi beberapa ambisi lainnya,
+
+11
+00:00:59,520 --> 00:01:03,575
+hidup melampaui pemiliknya, bahkan setelah jiwanya pergi.
+
+12
+00:01:07,400 --> 00:01:09,702
+Mereka masih tetap sama seperti pada mulanya,
+
+13
+00:01:14,802 --> 00:01:17,211
+tetap bercahaya dan membara ....
+
+14
+00:01:20,118 --> 00:01:21,691
+untuk selamanya.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f74c66d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,237 @@
+1
+00:00:12,125 --> 00:00:13,350
+Master Kamuna,
+
+2
+00:00:13,350 --> 00:00:15,000
+lebih dari setengah samurai kita yang terlatih terluka.
+
+3
+00:00:15,325 --> 00:00:18,175
+Dan shikigami yang gugur juga lebih dari yang diperkirakan.
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+Lalu,
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:22,225
+situasi di luar juga mulai stabil.
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:24,150
+Apakah kita benar-benar perlu terus mengejar
+
+7
+00:00:24,150 --> 00:00:25,825
+"pencapaian tertinggi" ini?
+
+
+8
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+Mengapa begitu gelisah?
+
+9
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+Ini semua sesuai harapanku.
+
+10
+00:00:32,300 --> 00:00:32,900
+Harunosuke,
+
+11
+00:00:33,375 --> 00:00:34,375
+maafkan aku yang terlalu terus terang
+
+12
+00:00:34,825 --> 00:00:35,875
+tapi dia tidak akan pernah kembali.
+
+13
+00:00:37,800 --> 00:00:41,375
+Yang kuinginkan ... hanyalah membantu keturunannya,
+
+14
+00:00:41,375 --> 00:00:43,575
+dan menjaga wilayah ini.
+
+15
+00:00:45,446 --> 00:00:48,543
+Sekarang target kita sudah tidak ada,
+
+16
+00:00:48,875 --> 00:00:50,467
+dan mereka yang membutuhkan pertolongan kita
+
+17
+00:00:50,467 --> 00:00:50,475
+akhirnya aman.
+
+
+18
+00:00:50,475 --> 00:00:52,100
+akhirnya aman.
+
+
+19
+00:00:52,350 --> 00:00:54,775
+Maka mungkin misi kita
+
+20
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+benar-benar sudah berakhir.
+
+21
+00:01:00,575 --> 00:01:02,375
+Aku selalu percaya
+
+22
+00:01:03,625 --> 00:01:06,425
+kalau aku akan terus menjaga tempat ini selamanya,
+
+23
+00:01:07,000 --> 00:01:08,175
+jika waktu mengizinkan.
+
+24
+00:01:09,943 --> 00:01:11,671
+Aku hampir membodohi diriku sendiri
+
+25
+00:01:11,671 --> 00:01:13,000
+dengan pemikiran yang seperti itu.
+
+26
+00:01:13,900 --> 00:01:15,125
+Kuharap kamu tidak akan pernah membuat
+
+27
+00:01:15,125 --> 00:01:15,175
+kesalahan yang sama.
+
+
+28
+00:01:15,175 --> 00:01:16,750
+kesalahan yang sama.
+
+
+29
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+Jangan khawatir,
+
+30
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Harunosuke.
+
+31
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+Aku tahu semua
+
+32
+00:01:20,050 --> 00:01:21,475
+yang telah kamu lakukan untuk Inazuma.
+
+33
+00:01:22,375 --> 00:01:24,275
+Upayamu tidak perlu dinilai oleh orang lain,
+
+34
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+begitu pula keberadaanku.
+
+35
+00:01:30,100 --> 00:01:32,475
+Aku memberimu akal budi
+
+36
+00:01:32,775 --> 00:01:34,575
+sehingga kamu bisa tahu emosi manusia.
+
+37
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+Sepertinya itu adalah keputusan yang tepat.
+
+38
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+Pada akhirnya
+
+39
+00:01:41,850 --> 00:01:44,950
+kamulah yang menyadarkanku.
+
+40
+00:01:57,450 --> 00:01:59,625
+"Pipi merah merona di pagi hari,
+
+41
+00:02:00,900 --> 00:02:02,775
+tulang memutih di saat senja"
+
+42
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+itu benar sekali.
+
+43
+00:02:06,700 --> 00:02:07,900
+Sudah tidak ada lagi
+
+44
+00:02:07,900 --> 00:02:08,700
+yang bisa menahanku.
+
+45
+00:02:09,375 --> 00:02:11,752
+Shiki Taishou, temanku,
+
+46
+00:02:12,275 --> 00:02:15,425
+kamu telah menyelesaikan tugasmu dengan baik.
+
+47
+00:02:16,400 --> 00:02:19,850
+Sedangkan aku ... tidak perlu menunggu lagi.
+
+48
+00:02:20,750 --> 00:02:22,275
+Aku akan pergi lagi
+
+49
+00:02:22,725 --> 00:02:25,700
+mencari tujuan baru.
+
+50
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+Selamat tinggal,
+
+51
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Harunosuke.
+
+52
+00:02:31,525 --> 00:02:33,089
+Berhati-hatilah dalam perjalananmu.
+
+53
+00:02:39,800 --> 00:02:41,325
+Aku ingat semuanya.
+
+54
+00:02:42,725 --> 00:02:44,125
+Harunosuke tidak membuangku.
+
+55
+00:02:44,125 --> 00:02:44,950
+Akulah ....
+
+56
+00:02:45,600 --> 00:02:47,600
+yang membujuknya
+
+57
+00:02:50,500 --> 00:02:52,000
+dan menuntunnya keluar
+
+58
+00:02:52,000 --> 00:02:53,025
+dari labirin di hatinya ini.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f74c66d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,237 @@
+1
+00:00:12,125 --> 00:00:13,350
+Master Kamuna,
+
+2
+00:00:13,350 --> 00:00:15,000
+lebih dari setengah samurai kita yang terlatih terluka.
+
+3
+00:00:15,325 --> 00:00:18,175
+Dan shikigami yang gugur juga lebih dari yang diperkirakan.
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+Lalu,
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:22,225
+situasi di luar juga mulai stabil.
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:24,150
+Apakah kita benar-benar perlu terus mengejar
+
+7
+00:00:24,150 --> 00:00:25,825
+"pencapaian tertinggi" ini?
+
+
+8
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+Mengapa begitu gelisah?
+
+9
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+Ini semua sesuai harapanku.
+
+10
+00:00:32,300 --> 00:00:32,900
+Harunosuke,
+
+11
+00:00:33,375 --> 00:00:34,375
+maafkan aku yang terlalu terus terang
+
+12
+00:00:34,825 --> 00:00:35,875
+tapi dia tidak akan pernah kembali.
+
+13
+00:00:37,800 --> 00:00:41,375
+Yang kuinginkan ... hanyalah membantu keturunannya,
+
+14
+00:00:41,375 --> 00:00:43,575
+dan menjaga wilayah ini.
+
+15
+00:00:45,446 --> 00:00:48,543
+Sekarang target kita sudah tidak ada,
+
+16
+00:00:48,875 --> 00:00:50,467
+dan mereka yang membutuhkan pertolongan kita
+
+17
+00:00:50,467 --> 00:00:50,475
+akhirnya aman.
+
+
+18
+00:00:50,475 --> 00:00:52,100
+akhirnya aman.
+
+
+19
+00:00:52,350 --> 00:00:54,775
+Maka mungkin misi kita
+
+20
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+benar-benar sudah berakhir.
+
+21
+00:01:00,575 --> 00:01:02,375
+Aku selalu percaya
+
+22
+00:01:03,625 --> 00:01:06,425
+kalau aku akan terus menjaga tempat ini selamanya,
+
+23
+00:01:07,000 --> 00:01:08,175
+jika waktu mengizinkan.
+
+24
+00:01:09,943 --> 00:01:11,671
+Aku hampir membodohi diriku sendiri
+
+25
+00:01:11,671 --> 00:01:13,000
+dengan pemikiran yang seperti itu.
+
+26
+00:01:13,900 --> 00:01:15,125
+Kuharap kamu tidak akan pernah membuat
+
+27
+00:01:15,125 --> 00:01:15,175
+kesalahan yang sama.
+
+
+28
+00:01:15,175 --> 00:01:16,750
+kesalahan yang sama.
+
+
+29
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+Jangan khawatir,
+
+30
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Harunosuke.
+
+31
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+Aku tahu semua
+
+32
+00:01:20,050 --> 00:01:21,475
+yang telah kamu lakukan untuk Inazuma.
+
+33
+00:01:22,375 --> 00:01:24,275
+Upayamu tidak perlu dinilai oleh orang lain,
+
+34
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+begitu pula keberadaanku.
+
+35
+00:01:30,100 --> 00:01:32,475
+Aku memberimu akal budi
+
+36
+00:01:32,775 --> 00:01:34,575
+sehingga kamu bisa tahu emosi manusia.
+
+37
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+Sepertinya itu adalah keputusan yang tepat.
+
+38
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+Pada akhirnya
+
+39
+00:01:41,850 --> 00:01:44,950
+kamulah yang menyadarkanku.
+
+40
+00:01:57,450 --> 00:01:59,625
+"Pipi merah merona di pagi hari,
+
+41
+00:02:00,900 --> 00:02:02,775
+tulang memutih di saat senja"
+
+42
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+itu benar sekali.
+
+43
+00:02:06,700 --> 00:02:07,900
+Sudah tidak ada lagi
+
+44
+00:02:07,900 --> 00:02:08,700
+yang bisa menahanku.
+
+45
+00:02:09,375 --> 00:02:11,752
+Shiki Taishou, temanku,
+
+46
+00:02:12,275 --> 00:02:15,425
+kamu telah menyelesaikan tugasmu dengan baik.
+
+47
+00:02:16,400 --> 00:02:19,850
+Sedangkan aku ... tidak perlu menunggu lagi.
+
+48
+00:02:20,750 --> 00:02:22,275
+Aku akan pergi lagi
+
+49
+00:02:22,725 --> 00:02:25,700
+mencari tujuan baru.
+
+50
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+Selamat tinggal,
+
+51
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Harunosuke.
+
+52
+00:02:31,525 --> 00:02:33,089
+Berhati-hatilah dalam perjalananmu.
+
+53
+00:02:39,800 --> 00:02:41,325
+Aku ingat semuanya.
+
+54
+00:02:42,725 --> 00:02:44,125
+Harunosuke tidak membuangku.
+
+55
+00:02:44,125 --> 00:02:44,950
+Akulah ....
+
+56
+00:02:45,600 --> 00:02:47,600
+yang membujuknya
+
+57
+00:02:50,500 --> 00:02:52,000
+dan menuntunnya keluar
+
+58
+00:02:52,000 --> 00:02:53,025
+dari labirin di hatinya ini.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..f42d2e115
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_ID.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:00,000 --> 00:00:01,088
+Pada suatu tahun
+
+2
+00:00:01,216 --> 00:00:03,968
+Penyair Suikou pergi ke Tenshukaku
+
+3
+00:00:03,968 --> 00:00:07,150
+Dan mempersembahkan karya para Kasen kepada Shogun
+
+4
+00:00:07,425 --> 00:00:11,050
+Namun selembar karya dari Aoi no Okina telah dirobek
+
+5
+00:00:11,450 --> 00:00:14,250
+Dan Suikou diperiksa perihal hal tersebut
+
+6
+00:00:15,616 --> 00:00:17,216
+Suikou memohon ampun
+
+7
+00:00:17,728 --> 00:00:20,992
+Dia mengaku bahwa malam sebelumnya dia minum-minum di kedai
+
+8
+00:00:21,250 --> 00:00:24,325
+Dan samar-samar ingat ada sesosok misterius yang mendekatinya
+
+9
+00:00:24,325 --> 00:00:26,100
+saat dia tak sadarkan diri.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..730dfcb5b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_ID.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,960 --> 00:00:04,288
+Sosok tersebut tak lain adalah Aoi no Okina sendiri
+
+2
+00:00:04,288 --> 00:00:07,500
+Peristiwa ini dimulai dari seseorang yang tak diketahui namanya
+
+3
+00:00:07,872 --> 00:00:10,112
+Yang memaksa Aoi no Okina
+
+4
+00:00:10,112 --> 00:00:13,757
+Untuk nekat merobek selembar kertas puisi tersebut
+
+5
+00:00:14,208 --> 00:00:15,400
+Namun dia pun tak tahu
+
+6
+00:00:15,400 --> 00:00:17,400
+Maksud dari seseorang tersebut
+
+7
+00:00:18,200 --> 00:00:19,350
+Yang dia tahu hanyalah
+
+8
+00:00:19,350 --> 00:00:22,875
+Puisi tersebut ada hubungannya dengan Akahito
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..ca73cd839
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_ID.txt
@@ -0,0 +1,152 @@
+1
+00:00:01,344 --> 00:00:05,000
+Dulu kala, Inazuma memiliki lima penyair legendaris
+
+2
+00:00:05,312 --> 00:00:08,850
+Orang-orang memberi mereka julukan "Lima Kasen"
+
+3
+00:00:09,728 --> 00:00:10,880
+Pada suatu tahun
+
+4
+00:00:10,880 --> 00:00:13,632
+Penyair Suikou pergi ke Tenshukaku
+
+5
+00:00:13,632 --> 00:00:16,640
+Dan mempersembahkan karya para Kasen kepada Shogun
+
+6
+00:00:16,640 --> 00:00:20,864
+Namun selembar karya dari Aoi no Okina telah dirobek
+
+7
+00:00:20,864 --> 00:00:23,552
+Dan Suikou diperiksa perihal hal tersebut
+
+8
+00:00:25,280 --> 00:00:27,008
+Suikou memohon ampun
+
+9
+00:00:27,520 --> 00:00:31,104
+Dia mengaku bahwa malam sebelumnya dia minum-minum di kedai
+
+10
+00:00:31,104 --> 00:00:34,075
+Dan samar-samar ingat ada sesosok misterius yang mendekatinya
+
+11
+00:00:34,075 --> 00:00:35,900
+saat dia tak sadarkan diri
+
+12
+00:00:38,912 --> 00:00:42,482
+Sosok tersebut tak lain adalah Aoi no Okina sendiri
+
+13
+00:00:42,482 --> 00:00:45,921
+Peristiwa ini dimulai dari seseorang yang tak diketahui namanya
+
+14
+00:00:46,300 --> 00:00:47,744
+Yang juga memaksa Aoi no Okina
+
+15
+00:00:47,744 --> 00:00:51,575
+Untuk nekat merobek selembar kertas puisi tersebut
+
+16
+00:00:52,850 --> 00:00:53,800
+Namun dia pun tak tahu
+
+17
+00:00:53,800 --> 00:00:55,616
+Maksud dari seseorang tersebut
+
+18
+00:00:56,350 --> 00:00:57,600
+Yang dia tahu hanyalah
+
+19
+00:00:57,600 --> 00:01:01,110
+Puisi tersebut ada hubungannya dengan Akahito
+
+20
+00:01:02,300 --> 00:01:05,075
+Akahito dulunya adalah bagian dari Lima Kasen
+
+21
+00:01:06,000 --> 00:01:09,900
+Setiap puisi yang dia buat, ditandai dengan segel merah
+
+22
+00:01:10,375 --> 00:01:12,320
+Karena namanya adalah "Aka" (merah)
+
+23
+00:01:13,375 --> 00:01:15,230
+Dia adalah penulis yang begitu terkenal
+
+24
+00:01:15,230 --> 00:01:18,650
+Namun salah satu puisi yang dia buat tahun lalu
+
+25
+00:01:18,650 --> 00:01:20,750
+Dinyatakan sebagai hasil plagiat
+
+26
+00:01:21,425 --> 00:01:23,713
+Akahito dikucilkan karena tindakannya
+
+27
+00:01:24,325 --> 00:01:27,697
+Sehingga hanya empat yang tersisa dari Lima Kasen
+
+28
+00:01:28,704 --> 00:01:31,300
+Sumizone membaca puisi Akahito
+
+29
+00:01:31,648 --> 00:01:35,600
+Dan dia menyadari bahwa puisi plagiat tersebut tidak mempunyai segel Akahito
+
+30
+00:01:37,225 --> 00:01:40,425
+Dia membenamkan puisi tersebut di tepi sungai sekitar
+
+31
+00:01:40,732 --> 00:01:42,650
+Dan hanya pada puisi plagiat itulah
+
+32
+00:01:42,650 --> 00:01:44,500
+tintanya luntur
+
+33
+00:01:44,832 --> 00:01:46,944
+Aoi no Okina lewat
+
+34
+00:01:46,944 --> 00:01:48,650
+Dan melihat apa yang dilakukan Sumizome
+
+35
+00:01:49,184 --> 00:01:51,825
+Yang kemudian dia catat pada sebuah puisi
+
+36
+00:01:54,193 --> 00:01:55,025
+Demikianlah
+
+37
+00:01:55,025 --> 00:01:57,675
+peristiwa yang terjadi di balik penyerahan puisi oleh Suikou
+
+38
+00:01:58,100 --> 00:02:01,696
+Dan di sinilah ceritanya berakhir
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b2a6ed2e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_ID.txt
@@ -0,0 +1,68 @@
+1
+00:00:01,375 --> 00:00:05,275
+Pada zaman dulu, di sebuah desa yang terlupakan,
+
+2
+00:00:05,825 --> 00:00:11,393
+hiduplah seorang oni biru dan oni merah. Mereka adalah teman baik.
+
+3
+00:00:12,875 --> 00:00:16,875
+Oni merah tampak ganas, namun sangat lembut seperti manusia.
+
+4
+00:00:18,375 --> 00:00:23,025
+Oni biru tampak seperti manusia, tapi sangat tertutup seperti oni.
+
+5
+00:00:26,275 --> 00:00:30,347
+Oni merah ingin berteman dengan manusia, tapi mereka takut.
+
+6
+00:00:30,875 --> 00:00:34,125
+Dan setiap kali dia datang, manusia selalu melemparinya dengan kacang.
+
+7
+00:00:38,150 --> 00:00:40,838
+Jadi oni biru berkata pada oni merah:
+
+8
+00:00:41,975 --> 00:00:45,425
+"Aka, aku akan menyebabkan kekacauan di desa, lalu kamu datang dan hentikan aku,
+
+9
+00:00:45,425 --> 00:00:47,425
+jadi manusia akan menerimamu."
+
+10
+00:00:48,425 --> 00:00:51,675
+Sesuai rencana, oni merah mengusir oni biru.
+
+11
+00:00:52,475 --> 00:00:55,975
+Berita tentang kebaikan oni merah pun menyebar di seluruh daratan,
+
+12
+00:00:56,675 --> 00:00:58,851
+dan akhirnya orang-orang menerimanya.
+
+13
+00:01:00,750 --> 00:01:04,846
+Tapi saat oni merah ingin mengatakan berita baik itu pada oni biru,
+
+14
+00:01:06,025 --> 00:01:09,993
+oni biru telah pergi, dan hanya meninggalkan sepucuk surat:
+
+15
+00:01:10,912 --> 00:01:15,456
+"Aku pergi bertualang. Jangan cari aku, atau nanti mereka akan menganggapmu oni jahat.
+
+16
+00:01:17,056 --> 00:01:19,936
+Tapi jangan khawatir. Tidak peduli ke mana pun aku pergi ....
+
+17
+00:01:20,175 --> 00:01:22,304
+Kita akan selalu menjadi teman baik."
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcc15ff6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,026
+Biar kuurus!
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,278
+Masih ada orang dalam bahaya.
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,455
+Cepat selamatkan mereka!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Tapi ...!
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,897
+Sudah, serahkan ini padaku!
+
+6
+00:00:50,699 --> 00:00:51,484
+Tinggalkan saja aku.
+
+7
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+Cepat pergi!
+
+8
+00:00:52,627 --> 00:00:53,600
+Aku layak mendapatkan ini
+
+9
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+Ah, tutup mulutmu!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcc15ff6a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,026
+Biar kuurus!
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,278
+Masih ada orang dalam bahaya.
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,455
+Cepat selamatkan mereka!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Tapi ...!
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,897
+Sudah, serahkan ini padaku!
+
+6
+00:00:50,699 --> 00:00:51,484
+Tinggalkan saja aku.
+
+7
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+Cepat pergi!
+
+8
+00:00:52,627 --> 00:00:53,600
+Aku layak mendapatkan ini
+
+9
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+Ah, tutup mulutmu!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..5fd001f79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_ID.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:00,750 --> 00:00:03,654
+Pada zaman dulu, di sebuah desa yang terlupakan,
+
+2
+00:00:04,625 --> 00:00:06,673
+hiduplah seorang oni biru dan oni merah.
+
+3
+00:00:07,125 --> 00:00:08,925
+Mereka adalah teman baik.
+
+4
+00:00:10,075 --> 00:00:13,150
+Oni merah ingin berteman dengan manusia,
+
+5
+00:00:13,525 --> 00:00:16,100
+jadi oni biru berperan menjadi oni jahat ....
+
+6
+00:00:18,200 --> 00:00:20,450
+Lalu dia pun pergi.
+
+7
+00:00:23,350 --> 00:00:28,088
+Setelah sekian lama, oni merah hidup bahagia bersama para manusia.
+
+8
+00:00:28,088 --> 00:00:32,475
+Tapi di dalam hatinya, dia ingin membawa kembali oni biru pulang ke rumah.
+
+9
+00:00:36,443 --> 00:00:39,250
+Oni merah tidak tahu ke mana dia harus mencari oni biru.
+
+10
+00:00:40,300 --> 00:00:42,587
+Dia mencari sampai ke pegunungan tertinggi
+
+11
+00:00:44,050 --> 00:00:45,970
+dan melewati sungai yang luas.
+
+12
+00:00:49,050 --> 00:00:51,547
+Dia menemukan banyak jejak oni biru.
+
+13
+00:00:52,950 --> 00:00:56,155
+Tapi semakin banyak jejak yang dia temukan, semakin jelas baginya
+
+14
+00:00:56,425 --> 00:00:58,203
+bahwa oni biru sengaja bersembunyi.
+
+15
+00:01:01,225 --> 00:01:06,075
+Sama seperti yang dilakukan oni biru sebelumnya, oni merah meninggalkan sepucuk surat:
+
+16
+00:01:07,675 --> 00:01:11,643
+"Ao, sekarang aku sudah punya banyak teman manusia.
+
+17
+00:01:11,925 --> 00:01:14,971
+Dan aku ingin membuat pesta besar untuk semua orang."
+
+18
+00:01:15,325 --> 00:01:19,963
+"Aku ingin semua temanku hadir. Artinya kamu juga, Ao."
+
+19
+00:01:20,600 --> 00:01:24,255
+"Kalau kamu tidak mau bertemu denganku, kamu boleh melihat dari jauh."
+
+20
+00:01:26,427 --> 00:01:30,975
+Oni biru menyelinap kembali ke desa, dan bersembunyi di dalam bayangan.
+
+21
+00:01:30,975 --> 00:01:35,387
+Dia melihat perayaan yang besar dengan api membara, dan dia ingin sekali bergabung.
+
+22
+00:01:37,375 --> 00:01:38,971
+Namun walaupun perutnya sudah bunyi,
+
+23
+00:01:39,350 --> 00:01:43,451
+Oni biru teringat akan sumpah lamanya, dan terus menjaga jarak.
+
+24
+00:01:45,150 --> 00:01:49,225
+Tiba-tiba, dia melompat. Oni merah berada di belakangnya!
+
+25
+00:01:53,450 --> 00:01:55,625
+"Yo, akhirnya kamu pulang!"
+
+26
+00:01:56,575 --> 00:01:59,195
+"Ayo, aku akan memperkenalkanmu!"
+
+27
+00:01:59,625 --> 00:02:01,125
+"Sudah waktunya semua orang bertemu dengan teman baikku."
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..475fdfe4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,208 @@
+1
+00:00:09,125 --> 00:00:09,856
+Wow.
+
+2
+00:00:10,225 --> 00:00:11,300
+Banyak banget.
+
+3
+00:00:11,300 --> 00:00:12,600
+Mereka ada di mana-mana ....
+
+4
+00:00:13,775 --> 00:00:14,675
+Benar.
+
+5
+00:00:14,675 --> 00:00:16,400
+Ingatan para youkai.
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:18,975
+Mereka tidak bisa bersantai dan terbang ke angkasa seperti ini,
+
+7
+00:00:18,975 --> 00:00:20,775
+sejak waktu yang lama.
+
+8
+00:00:22,000 --> 00:00:23,375
+Ikuti aku.
+
+9
+00:00:33,725 --> 00:00:35,050
+Kamu baik-baik saja, Nak?
+
+10
+00:00:35,575 --> 00:00:37,525
+kamu kelihatan sedikit gugup.
+
+11
+00:00:37,800 --> 00:00:38,875
+Ah, ini ...
+
+12
+00:00:38,875 --> 00:00:41,850
+masalahnya Paimon tidak pernah lihat yang begini sebelumnya ....
+
+13
+00:00:42,100 --> 00:00:42,900
+Wow.
+
+14
+00:00:42,900 --> 00:00:45,350
+Mereka benar-benar menutupi bulan loh!
+
+15
+00:00:50,200 --> 00:00:52,350
+Memang agak terlihat mengintimidasi sih,
+
+16
+00:00:52,350 --> 00:00:53,750
+ya kan?
+
+17
+00:00:54,125 --> 00:00:55,525
+Tapi aku mengenal mereka.
+
+18
+00:00:55,650 --> 00:00:58,300
+Terkadang mereka memang berisik dan tak sopan.
+
+19
+00:00:58,300 --> 00:01:00,700
+Tapi mereka adalah jiwa-jiwa yang baik dan pemberani.
+
+20
+00:01:01,150 --> 00:01:04,375
+Walaupun kehilangan nyawa mereka pada perang yang brutal,
+
+21
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+mereka tidak pernah menyerah pada kesedihan atau keputusasaan.
+
+22
+00:01:07,750 --> 00:01:10,950
+Sayangnya, waktu mereka singkat.
+
+23
+00:01:43,550 --> 00:01:44,625
+Apa mereka ....
+
+24
+00:01:44,625 --> 00:01:47,375
+Apa mereka benar-benar harus pergi?
+
+25
+00:01:47,950 --> 00:01:49,375
+Ini sebuah perjamuan.
+
+26
+00:01:49,375 --> 00:01:51,125
+Dan setiap perjamuan pasti akan berakhir.
+
+27
+00:01:52,275 --> 00:01:53,300
+Hehe.
+
+28
+00:01:53,300 --> 00:01:55,225
+Karena kamu begitu sedih melihat mereka pergi,
+
+29
+00:01:55,225 --> 00:01:58,100
+bagaimana kalau kamu melakukan resital bersamaku?
+
+30
+00:01:59,725 --> 00:02:03,300
+"Oh, Hakushin, yang membawa kedamaian"
+
+31
+00:02:03,300 --> 00:02:05,625
+"Dengan hormat aku melakukan ritual ini"
+
+32
+00:02:06,175 --> 00:02:07,675
+"Dengan hormat aku melakukan ritual ini"
+
+33
+00:02:08,200 --> 00:02:11,475
+"Untuk menjadi cahaya penuntun ...."
+
+34
+00:02:21,550 --> 00:02:22,625
+Wow.
+
+35
+00:02:22,625 --> 00:02:24,700
+Cantiknya.
+
+36
+00:02:25,975 --> 00:02:26,875
+Lihat!
+
+37
+00:02:26,875 --> 00:02:29,450
+Cahaya muncul dari Kota Inazuma!
+
+38
+00:02:35,350 --> 00:02:36,125
+Menurut bukunya,
+
+39
+00:02:36,125 --> 00:02:39,025
+ucapkan mantra rahasia Lady Kitsune malam ini,
+
+40
+00:02:39,025 --> 00:02:40,775
+maka harapan kita akan terkabul ....
+
+41
+00:02:47,725 --> 00:02:51,474
+"Oh, Hakushin, yang membawa kedamaian"
+
+42
+00:02:51,474 --> 00:02:53,975
+"Dengan hormat aku melakukan ritual ini, untuk menjadi cahaya penuntun ...."
+
+43
+00:02:53,975 --> 00:02:56,024
+"Kekuatanmu yang tak tertandingi ...."
+
+44
+00:02:56,024 --> 00:02:58,424
+"... akan dipuja selamanya."
+
+45
+00:03:10,000 --> 00:03:11,200
+Urakusai
+
+46
+00:03:11,550 --> 00:03:13,725
+Kamu bertanya bagaimana kabarku.
+
+47
+00:03:14,050 --> 00:03:16,550
+Sungguh, setiap hari aku begitu bahagia.
+
+48
+00:03:17,100 --> 00:03:18,400
+Tapi melihat
+
+49
+00:03:18,400 --> 00:03:20,462
+kalian semua pergi sekarang,
+
+50
+00:03:21,075 --> 00:03:23,200
+aku merasa sedikit kesepian.
+
+51
+00:03:24,200 --> 00:03:24,950
+Mmm ....
+
+52
+00:03:25,500 --> 00:03:27,500
+Yah cuma sedikit saja sih.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..475fdfe4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,208 @@
+1
+00:00:09,125 --> 00:00:09,856
+Wow.
+
+2
+00:00:10,225 --> 00:00:11,300
+Banyak banget.
+
+3
+00:00:11,300 --> 00:00:12,600
+Mereka ada di mana-mana ....
+
+4
+00:00:13,775 --> 00:00:14,675
+Benar.
+
+5
+00:00:14,675 --> 00:00:16,400
+Ingatan para youkai.
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:18,975
+Mereka tidak bisa bersantai dan terbang ke angkasa seperti ini,
+
+7
+00:00:18,975 --> 00:00:20,775
+sejak waktu yang lama.
+
+8
+00:00:22,000 --> 00:00:23,375
+Ikuti aku.
+
+9
+00:00:33,725 --> 00:00:35,050
+Kamu baik-baik saja, Nak?
+
+10
+00:00:35,575 --> 00:00:37,525
+kamu kelihatan sedikit gugup.
+
+11
+00:00:37,800 --> 00:00:38,875
+Ah, ini ...
+
+12
+00:00:38,875 --> 00:00:41,850
+masalahnya Paimon tidak pernah lihat yang begini sebelumnya ....
+
+13
+00:00:42,100 --> 00:00:42,900
+Wow.
+
+14
+00:00:42,900 --> 00:00:45,350
+Mereka benar-benar menutupi bulan loh!
+
+15
+00:00:50,200 --> 00:00:52,350
+Memang agak terlihat mengintimidasi sih,
+
+16
+00:00:52,350 --> 00:00:53,750
+ya kan?
+
+17
+00:00:54,125 --> 00:00:55,525
+Tapi aku mengenal mereka.
+
+18
+00:00:55,650 --> 00:00:58,300
+Terkadang mereka memang berisik dan tak sopan.
+
+19
+00:00:58,300 --> 00:01:00,700
+Tapi mereka adalah jiwa-jiwa yang baik dan pemberani.
+
+20
+00:01:01,150 --> 00:01:04,375
+Walaupun kehilangan nyawa mereka pada perang yang brutal,
+
+21
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+mereka tidak pernah menyerah pada kesedihan atau keputusasaan.
+
+22
+00:01:07,750 --> 00:01:10,950
+Sayangnya, waktu mereka singkat.
+
+23
+00:01:43,550 --> 00:01:44,625
+Apa mereka ....
+
+24
+00:01:44,625 --> 00:01:47,375
+Apa mereka benar-benar harus pergi?
+
+25
+00:01:47,950 --> 00:01:49,375
+Ini sebuah perjamuan.
+
+26
+00:01:49,375 --> 00:01:51,125
+Dan setiap perjamuan pasti akan berakhir.
+
+27
+00:01:52,275 --> 00:01:53,300
+Hehe.
+
+28
+00:01:53,300 --> 00:01:55,225
+Karena kamu begitu sedih melihat mereka pergi,
+
+29
+00:01:55,225 --> 00:01:58,100
+bagaimana kalau kamu melakukan resital bersamaku?
+
+30
+00:01:59,725 --> 00:02:03,300
+"Oh, Hakushin, yang membawa kedamaian"
+
+31
+00:02:03,300 --> 00:02:05,625
+"Dengan hormat aku melakukan ritual ini"
+
+32
+00:02:06,175 --> 00:02:07,675
+"Dengan hormat aku melakukan ritual ini"
+
+33
+00:02:08,200 --> 00:02:11,475
+"Untuk menjadi cahaya penuntun ...."
+
+34
+00:02:21,550 --> 00:02:22,625
+Wow.
+
+35
+00:02:22,625 --> 00:02:24,700
+Cantiknya.
+
+36
+00:02:25,975 --> 00:02:26,875
+Lihat!
+
+37
+00:02:26,875 --> 00:02:29,450
+Cahaya muncul dari Kota Inazuma!
+
+38
+00:02:35,350 --> 00:02:36,125
+Menurut bukunya,
+
+39
+00:02:36,125 --> 00:02:39,025
+ucapkan mantra rahasia Lady Kitsune malam ini,
+
+40
+00:02:39,025 --> 00:02:40,775
+maka harapan kita akan terkabul ....
+
+41
+00:02:47,725 --> 00:02:51,474
+"Oh, Hakushin, yang membawa kedamaian"
+
+42
+00:02:51,474 --> 00:02:53,975
+"Dengan hormat aku melakukan ritual ini, untuk menjadi cahaya penuntun ...."
+
+43
+00:02:53,975 --> 00:02:56,024
+"Kekuatanmu yang tak tertandingi ...."
+
+44
+00:02:56,024 --> 00:02:58,424
+"... akan dipuja selamanya."
+
+45
+00:03:10,000 --> 00:03:11,200
+Urakusai
+
+46
+00:03:11,550 --> 00:03:13,725
+Kamu bertanya bagaimana kabarku.
+
+47
+00:03:14,050 --> 00:03:16,550
+Sungguh, setiap hari aku begitu bahagia.
+
+48
+00:03:17,100 --> 00:03:18,400
+Tapi melihat
+
+49
+00:03:18,400 --> 00:03:20,462
+kalian semua pergi sekarang,
+
+50
+00:03:21,075 --> 00:03:23,200
+aku merasa sedikit kesepian.
+
+51
+00:03:24,200 --> 00:03:24,950
+Mmm ....
+
+52
+00:03:25,500 --> 00:03:27,500
+Yah cuma sedikit saja sih.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b47717ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:22,242 --> 00:00:22,835
+Ap-
+
+2
+00:00:22,835 --> 00:00:24,271
+Apa yang harus kita lakukan!?
+
+3
+00:00:24,650 --> 00:00:27,525
+Ingatlah untuk selalu fokus pada keinginan hatimu,
+
+4
+00:00:27,525 --> 00:00:29,225
+saat kamu masuk ke dalam.
+
+5
+00:00:32,078 --> 00:00:33,121
+Kalau kamu cukup kuat,
+
+6
+00:00:33,121 --> 00:00:34,240
+maka aku bisa mengantarmu,
+
+7
+00:00:34,284 --> 00:00:35,710
+ke lokasi yang tepat.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..9b47717ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:22,242 --> 00:00:22,835
+Ap-
+
+2
+00:00:22,835 --> 00:00:24,271
+Apa yang harus kita lakukan!?
+
+3
+00:00:24,650 --> 00:00:27,525
+Ingatlah untuk selalu fokus pada keinginan hatimu,
+
+4
+00:00:27,525 --> 00:00:29,225
+saat kamu masuk ke dalam.
+
+5
+00:00:32,078 --> 00:00:33,121
+Kalau kamu cukup kuat,
+
+6
+00:00:33,121 --> 00:00:34,240
+maka aku bisa mengantarmu,
+
+7
+00:00:34,284 --> 00:00:35,710
+ke lokasi yang tepat.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcf7c6dc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,168 @@
+1
+00:00:06,600 --> 00:00:08,275
+Cahayanya berubah menjadi ...
+
+2
+00:00:08,275 --> 00:00:09,508
+Benih?
+
+3
+00:00:09,650 --> 00:00:12,252
+Pohon ajaib yang memberkati orang-orang.
+
+4
+00:00:12,252 --> 00:00:15,675
+Saat ini ia masih asing di dunia ini dan masih belum diketahui,
+
+5
+00:00:16,025 --> 00:00:17,200
+kapan ditanamnya,
+
+6
+00:00:17,200 --> 00:00:18,300
+di mana dia akan mekar ...
+
+7
+00:00:18,300 --> 00:00:20,450
+Bagi seseorang yang akan mewujudkannya,
+
+8
+00:00:20,450 --> 00:00:22,800
+harus membiarkan hati dan mimpinya memutuskan.
+
+9
+00:00:23,525 --> 00:00:24,675
+Berikanlah kehidupan padanya,
+
+10
+00:00:24,675 --> 00:00:25,525
+Ei.
+
+11
+00:00:26,450 --> 00:00:27,375
+Apakah ini ...
+
+12
+00:00:27,375 --> 00:00:28,775
+Apa ini benar-benar ...
+
+13
+00:00:39,650 --> 00:00:42,825
+Keabadian dapat memperpanjang waktu hingga tak terbatas.
+
+14
+00:00:43,200 --> 00:00:46,985
+Mimpi menerangi setiap momen dari dalam.
+
+15
+00:00:47,425 --> 00:00:49,175
+Saat keduanya bersinar secara bersamaan,
+
+16
+00:00:49,175 --> 00:00:51,975
+Sacred Sakura akan tumbuh dari dalam kegelapan,
+
+17
+00:00:51,975 --> 00:00:55,600
+dan akhirnya bebas dari cengkraman Prinsip Langit.
+
+18
+00:00:55,600 --> 00:00:56,375
+Sekarang,
+
+19
+00:00:56,375 --> 00:00:57,875
+mimpi buruk itu telah berakhir,
+
+20
+00:00:57,875 --> 00:01:00,125
+dan keinginan menjadi kenyataan.
+
+21
+00:01:00,125 --> 00:01:03,950
+Visi yang kita berdua dambakan masih jauh di depan.
+
+22
+00:01:03,950 --> 00:01:06,200
+Satu-satunya penyesalanku adalah,
+
+23
+00:01:06,200 --> 00:01:08,450
+aku tidak bisa menyaksikan masa depan Inazuma.
+
+24
+00:01:08,450 --> 00:01:11,205
+Dan juga tidak bisa menapaki jalan ini bersamamu.
+
+25
+00:01:17,725 --> 00:01:19,425
+Apa kamu tahu, Ei?
+
+26
+00:01:19,425 --> 00:01:21,475
+Sekarang aku begitu bahagia.
+
+27
+00:01:21,475 --> 00:01:24,100
+Karena harapan terakhirku sudah terwujud.
+
+28
+00:01:24,100 --> 00:01:26,450
+Tombakmu pernah menyelamatkanku dari bencana
+
+29
+00:01:26,450 --> 00:01:28,000
+yang tak terhitung jumlahnya,
+
+30
+00:01:28,000 --> 00:01:31,125
+karenanya aku selalu merasa berutang padamu.
+
+31
+00:01:31,450 --> 00:01:33,150
+Walau aku tidak akan pernah bisa membayarmu sepenuhnya,
+
+32
+00:01:33,150 --> 00:01:36,225
+tapi Sacred Sakura ini akan memberimu cukup waktu,
+
+33
+00:01:36,225 --> 00:01:38,500
+sampai kamu siap untuk bangkit,
+
+34
+00:01:38,500 --> 00:01:40,700
+dan menghadapi hal baru lagi.
+
+35
+00:01:41,575 --> 00:01:42,350
+Bagaimana menurutmu?
+
+36
+00:01:42,350 --> 00:01:43,450
+Apa ini berhasil?
+
+37
+00:01:43,700 --> 00:01:44,903
+...
+
+38
+00:01:45,975 --> 00:01:47,075
+Kali ini,
+
+39
+00:01:47,075 --> 00:01:49,075
+benar-benar perpisahan yang sesungguhnya.
+
+40
+00:01:49,075 --> 00:01:50,375
+Ei.
+
+41
+00:02:02,450 --> 00:02:03,125
+Selamat tinggal,
+
+42
+00:02:03,125 --> 00:02:04,675
+Makoto.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcf7c6dc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,168 @@
+1
+00:00:06,600 --> 00:00:08,275
+Cahayanya berubah menjadi ...
+
+2
+00:00:08,275 --> 00:00:09,508
+Benih?
+
+3
+00:00:09,650 --> 00:00:12,252
+Pohon ajaib yang memberkati orang-orang.
+
+4
+00:00:12,252 --> 00:00:15,675
+Saat ini ia masih asing di dunia ini dan masih belum diketahui,
+
+5
+00:00:16,025 --> 00:00:17,200
+kapan ditanamnya,
+
+6
+00:00:17,200 --> 00:00:18,300
+di mana dia akan mekar ...
+
+7
+00:00:18,300 --> 00:00:20,450
+Bagi seseorang yang akan mewujudkannya,
+
+8
+00:00:20,450 --> 00:00:22,800
+harus membiarkan hati dan mimpinya memutuskan.
+
+9
+00:00:23,525 --> 00:00:24,675
+Berikanlah kehidupan padanya,
+
+10
+00:00:24,675 --> 00:00:25,525
+Ei.
+
+11
+00:00:26,450 --> 00:00:27,375
+Apakah ini ...
+
+12
+00:00:27,375 --> 00:00:28,775
+Apa ini benar-benar ...
+
+13
+00:00:39,650 --> 00:00:42,825
+Keabadian dapat memperpanjang waktu hingga tak terbatas.
+
+14
+00:00:43,200 --> 00:00:46,985
+Mimpi menerangi setiap momen dari dalam.
+
+15
+00:00:47,425 --> 00:00:49,175
+Saat keduanya bersinar secara bersamaan,
+
+16
+00:00:49,175 --> 00:00:51,975
+Sacred Sakura akan tumbuh dari dalam kegelapan,
+
+17
+00:00:51,975 --> 00:00:55,600
+dan akhirnya bebas dari cengkraman Prinsip Langit.
+
+18
+00:00:55,600 --> 00:00:56,375
+Sekarang,
+
+19
+00:00:56,375 --> 00:00:57,875
+mimpi buruk itu telah berakhir,
+
+20
+00:00:57,875 --> 00:01:00,125
+dan keinginan menjadi kenyataan.
+
+21
+00:01:00,125 --> 00:01:03,950
+Visi yang kita berdua dambakan masih jauh di depan.
+
+22
+00:01:03,950 --> 00:01:06,200
+Satu-satunya penyesalanku adalah,
+
+23
+00:01:06,200 --> 00:01:08,450
+aku tidak bisa menyaksikan masa depan Inazuma.
+
+24
+00:01:08,450 --> 00:01:11,205
+Dan juga tidak bisa menapaki jalan ini bersamamu.
+
+25
+00:01:17,725 --> 00:01:19,425
+Apa kamu tahu, Ei?
+
+26
+00:01:19,425 --> 00:01:21,475
+Sekarang aku begitu bahagia.
+
+27
+00:01:21,475 --> 00:01:24,100
+Karena harapan terakhirku sudah terwujud.
+
+28
+00:01:24,100 --> 00:01:26,450
+Tombakmu pernah menyelamatkanku dari bencana
+
+29
+00:01:26,450 --> 00:01:28,000
+yang tak terhitung jumlahnya,
+
+30
+00:01:28,000 --> 00:01:31,125
+karenanya aku selalu merasa berutang padamu.
+
+31
+00:01:31,450 --> 00:01:33,150
+Walau aku tidak akan pernah bisa membayarmu sepenuhnya,
+
+32
+00:01:33,150 --> 00:01:36,225
+tapi Sacred Sakura ini akan memberimu cukup waktu,
+
+33
+00:01:36,225 --> 00:01:38,500
+sampai kamu siap untuk bangkit,
+
+34
+00:01:38,500 --> 00:01:40,700
+dan menghadapi hal baru lagi.
+
+35
+00:01:41,575 --> 00:01:42,350
+Bagaimana menurutmu?
+
+36
+00:01:42,350 --> 00:01:43,450
+Apa ini berhasil?
+
+37
+00:01:43,700 --> 00:01:44,903
+...
+
+38
+00:01:45,975 --> 00:01:47,075
+Kali ini,
+
+39
+00:01:47,075 --> 00:01:49,075
+benar-benar perpisahan yang sesungguhnya.
+
+40
+00:01:49,075 --> 00:01:50,375
+Ei.
+
+41
+00:02:02,450 --> 00:02:03,125
+Selamat tinggal,
+
+42
+00:02:03,125 --> 00:02:04,675
+Makoto.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..740daf4ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:46,675 --> 00:00:48,125
+Datang juga.
+
+2
+00:00:48,125 --> 00:00:50,325
+Beisht, Avenger of the Vortex.
+
+3
+00:00:50,325 --> 00:00:51,600
+Siapa itu?
+
+4
+00:00:51,600 --> 00:00:53,275
+Istrinya Osial,
+
+5
+00:00:53,550 --> 00:00:56,175
+pengikut terakhir Overlord of the Vortex.
+
+6
+00:00:56,425 --> 00:00:58,750
+Kok kamu sepertinya tahu kalau ini bakal terjadi ....
+
+7
+00:00:59,525 --> 00:01:02,300
+Beidou merasakan ada sesuatu yang bergerak di kedalaman laut.
+
+8
+00:01:02,550 --> 00:01:04,400
+Dia memperingatkanku beberapa bulan yang lalu.
+
+9
+00:01:05,050 --> 00:01:07,875
+Karena makhluk itu begitu membenci Jade Chamber,
+
+10
+00:01:08,200 --> 00:01:10,200
+aku memutuskan untuk membangunnya lagi sebagai cara
+
+11
+00:01:10,200 --> 00:01:11,600
+untuk memancingnya keluar.
+
+12
+00:01:12,875 --> 00:01:14,025
+Baiklah.
+
+13
+00:01:14,025 --> 00:01:16,050
+Oke, ayo kita jemput para Adeptus!
+
+14
+00:01:16,050 --> 00:01:16,800
+Jangan.
+
+15
+00:01:16,800 --> 00:01:18,650
+Pada zaman milik manusia sekarang
+
+16
+00:01:18,650 --> 00:01:19,750
+masyarakat Liyue,
+
+17
+00:01:19,750 --> 00:01:20,775
+harus menemukan cara untuk
+
+18
+00:01:20,775 --> 00:01:22,150
+menghadapi krisis ini
+
+19
+00:01:22,150 --> 00:01:23,950
+dengan kekuatannya sendiri!
+
+20
+00:02:07,750 --> 00:02:09,200
+Semuanya! Bersiaplah!
+
+21
+00:02:09,200 --> 00:02:10,437
+Tsunami datang!
+
+22
+00:02:20,975 --> 00:02:22,475
+Apa itu!?
+
+23
+00:02:22,475 --> 00:02:24,475
+Ombak ... Ombak besar!
+
+24
+00:03:00,200 --> 00:03:01,950
+Kamu adalah anak yang terkutuk ....
+
+25
+00:03:01,950 --> 00:03:02,975
+Hidupmu,
+
+26
+00:03:02,975 --> 00:03:05,725
+hanya membawa petaka bagi kita semua.
+
+27
+00:03:06,275 --> 00:03:08,125
+Setidaknya jika kamu mati,
+
+28
+00:03:08,125 --> 00:03:09,901
+aku bisa membawanya kembali.
+
+29
+00:03:10,300 --> 00:03:11,625
+Saat kamu belajar untuk
+
+30
+00:03:11,625 --> 00:03:14,575
+menggunakan kekuatanmu demi kebaikan orang lain,
+
+31
+00:03:14,575 --> 00:03:15,875
+maka ketika itulah
+
+32
+00:03:15,875 --> 00:03:18,875
+kamu menjadi bagian dari masyarakat manusia seutuhnya.
+
+33
+00:03:58,275 --> 00:03:59,475
+Tembak!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..740daf4ad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:46,675 --> 00:00:48,125
+Datang juga.
+
+2
+00:00:48,125 --> 00:00:50,325
+Beisht, Avenger of the Vortex.
+
+3
+00:00:50,325 --> 00:00:51,600
+Siapa itu?
+
+4
+00:00:51,600 --> 00:00:53,275
+Istrinya Osial,
+
+5
+00:00:53,550 --> 00:00:56,175
+pengikut terakhir Overlord of the Vortex.
+
+6
+00:00:56,425 --> 00:00:58,750
+Kok kamu sepertinya tahu kalau ini bakal terjadi ....
+
+7
+00:00:59,525 --> 00:01:02,300
+Beidou merasakan ada sesuatu yang bergerak di kedalaman laut.
+
+8
+00:01:02,550 --> 00:01:04,400
+Dia memperingatkanku beberapa bulan yang lalu.
+
+9
+00:01:05,050 --> 00:01:07,875
+Karena makhluk itu begitu membenci Jade Chamber,
+
+10
+00:01:08,200 --> 00:01:10,200
+aku memutuskan untuk membangunnya lagi sebagai cara
+
+11
+00:01:10,200 --> 00:01:11,600
+untuk memancingnya keluar.
+
+12
+00:01:12,875 --> 00:01:14,025
+Baiklah.
+
+13
+00:01:14,025 --> 00:01:16,050
+Oke, ayo kita jemput para Adeptus!
+
+14
+00:01:16,050 --> 00:01:16,800
+Jangan.
+
+15
+00:01:16,800 --> 00:01:18,650
+Pada zaman milik manusia sekarang
+
+16
+00:01:18,650 --> 00:01:19,750
+masyarakat Liyue,
+
+17
+00:01:19,750 --> 00:01:20,775
+harus menemukan cara untuk
+
+18
+00:01:20,775 --> 00:01:22,150
+menghadapi krisis ini
+
+19
+00:01:22,150 --> 00:01:23,950
+dengan kekuatannya sendiri!
+
+20
+00:02:07,750 --> 00:02:09,200
+Semuanya! Bersiaplah!
+
+21
+00:02:09,200 --> 00:02:10,437
+Tsunami datang!
+
+22
+00:02:20,975 --> 00:02:22,475
+Apa itu!?
+
+23
+00:02:22,475 --> 00:02:24,475
+Ombak ... Ombak besar!
+
+24
+00:03:00,200 --> 00:03:01,950
+Kamu adalah anak yang terkutuk ....
+
+25
+00:03:01,950 --> 00:03:02,975
+Hidupmu,
+
+26
+00:03:02,975 --> 00:03:05,725
+hanya membawa petaka bagi kita semua.
+
+27
+00:03:06,275 --> 00:03:08,125
+Setidaknya jika kamu mati,
+
+28
+00:03:08,125 --> 00:03:09,901
+aku bisa membawanya kembali.
+
+29
+00:03:10,300 --> 00:03:11,625
+Saat kamu belajar untuk
+
+30
+00:03:11,625 --> 00:03:14,575
+menggunakan kekuatanmu demi kebaikan orang lain,
+
+31
+00:03:14,575 --> 00:03:15,875
+maka ketika itulah
+
+32
+00:03:15,875 --> 00:03:18,875
+kamu menjadi bagian dari masyarakat manusia seutuhnya.
+
+33
+00:03:58,275 --> 00:03:59,475
+Tembak!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..bdd87edd2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_ID.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,200 --> 00:00:09,525
+Oooh! Tragisnya!!!
+
+2
+00:00:10,675 --> 00:00:20,930
+Dua jiwa saling mencinta, terpisah alam fana dan baka
+
+3
+00:00:20,930 --> 00:00:30,825
+Duka membuat putus asa, melahirkan rasa gila
+
+4
+00:00:31,106 --> 00:00:41,218
+Ritual diadakan, musibah tiada terelakkan
+
+5
+00:00:41,875 --> 00:00:53,025
+Beruntung oleh tangan dinginnya, banyak nyawa dia selamatkan
+
+6
+00:00:59,025 --> 00:01:04,010
+Dunia fana baginya terputus, bersekutu kini dirinya dengan Adeptus
+
+7
+00:01:04,010 --> 00:01:08,475
+Dibuang ayah, namun diterima oleh yang tak sedarah
+
+8
+00:01:09,025 --> 00:01:13,575
+Dikalungkan pula tali penuh arti, berwarna merah
+
+9
+00:01:13,875 --> 00:01:19,125
+Demikianlah mereka tinggal bersama, dalam lama dan dalam sunyi
+
+10
+00:01:19,375 --> 00:01:24,025
+Burung bangau pulang, namun altar indah tiada dia temukan
+
+11
+00:01:24,400 --> 00:01:28,750
+Jaring laba-laba membungkus sudah semua kenangan
+
+12
+00:01:29,150 --> 00:01:33,950
+Segala ikatan yang pernah menjadi bagian diri
+
+13
+00:01:34,250 --> 00:01:38,500
+Kini hilang tiada dapat kembali, pun dicari
+
+14
+00:01:38,750 --> 00:01:41,983
+Inilah akhir dari Kisah "Kemurkaan Adeptus"
+
+15
+00:01:41,983 --> 00:01:44,675
+Tapi hari ini biarlah cerita ini kulanjutkan
+
+16
+00:01:44,675 --> 00:01:49,225
+Kunyanyikan 'tuk kawan-kawan yang menonton pertunjukkan
+
+17
+00:01:49,500 --> 00:01:54,475
+Keunikan diri takkan selamanya terisolasi
+
+18
+00:01:54,475 --> 00:01:59,285
+Cepat lambat pasti 'kan tiba seorang yang paham isi hati
+
+19
+00:01:59,285 --> 00:02:04,533
+Digenggamnyalah tombak merah bercahaya
+
+20
+00:02:04,533 --> 00:02:16,650
+Ditenangkannyalah amukan ombak yang melanda
+
+21
+00:02:18,425 --> 00:02:19,800
+Dulu sang bangau sempat kembali
+
+22
+00:02:19,800 --> 00:02:22,875
+Namun tak didapatinya sebuah rumah untuknya bersandar
+
+23
+00:02:22,875 --> 00:02:24,500
+Lalu dia terpaksa pergi, dengan sunyi dan dengan sendiri
+
+24
+00:02:24,500 --> 00:02:27,107
+Mungkin kini kita bisa melihatnya berseri
+
+25
+00:02:27,107 --> 00:02:29,625
+Berkat seluruh teman baru yang membuatnya berdiri tegar
+
+26
+00:02:29,625 --> 00:02:35,200
+Karena rumah kini baginya adalah apa yang ada di sisinya saat ini
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..348f27c50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:13,065
+Oh iya, Pengembara.
+
+2
+00:00:13,675 --> 00:00:15,800
+Ada sesuatu... yang ingin kulakukan.
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:18,608
+Kalau kamu bisa menyisihkan sedikit lagi dari waktumu.
+
+4
+00:00:33,400 --> 00:00:34,150
+Tolong...
+
+5
+00:00:35,150 --> 00:00:36,325
+Perhatikan aku.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..348f27c50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:13,065
+Oh iya, Pengembara.
+
+2
+00:00:13,675 --> 00:00:15,800
+Ada sesuatu... yang ingin kulakukan.
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:18,608
+Kalau kamu bisa menyisihkan sedikit lagi dari waktumu.
+
+4
+00:00:33,400 --> 00:00:34,150
+Tolong...
+
+5
+00:00:35,150 --> 00:00:36,325
+Perhatikan aku.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LYAQ107_NingGuang_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LYAQ107_NingGuang_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..da914f04c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LYAQ107_NingGuang_ID.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,925 --> 00:00:07,750
+Mereka bilang, setiap Nona Ningguang memikirkan hal penting,
+
+2
+00:00:07,750 --> 00:00:11,670
+ia akan mengunjungi Jade Chamber
+
+3
+00:00:11,670 --> 00:00:16,450
+Tanpa siapa pun, kecuali tiga bawahan yang dipercayainya
+
+4
+00:00:16,450 --> 00:00:19,663
+Untuk apa ia membawa tiga bawahan terdekatnya?
+
+5
+00:00:20,019 --> 00:00:23,814
+Untuk membereskan intel, menggali dokumen-dokumen
+
+6
+00:00:23,814 --> 00:00:25,814
+Mencari informasi...
+
+7
+00:00:27,250 --> 00:00:30,083
+Satu-per satu, lembar demi lembar,
+
+8
+00:00:30,083 --> 00:00:32,675
+menghiasi dinding-dinding di Chamber
+
+9
+00:00:33,293 --> 00:00:36,225
+Tetapi, lama sebelum dinding putih itu penuh
+
+10
+00:00:36,425 --> 00:00:40,525
+Pikiran Nona Ningguang pasti telah memutuskan
+
+11
+00:00:41,225 --> 00:00:43,545
+Setelah keputusan diambil olehnya
+
+12
+00:00:43,545 --> 00:00:46,925
+Ia pun merobek seluruh berkas yang ada
+
+13
+00:00:47,125 --> 00:00:51,707
+Dan wush—! Dilemparkannya sobekan-sobekan kertas itu keluar jendela
+
+14
+00:00:52,700 --> 00:00:54,375
+Ah, lihatlah!
+
+15
+00:00:54,375 --> 00:00:54,400
+Bagaimana terhembus oleh angin kencang
+
+16
+00:00:54,400 --> 00:00:56,100
+Bagaimana terhembus oleh angin kencang
+
+17
+00:00:56,158 --> 00:00:59,600
+Bak badai salju yang turun dari angkasa
+
+18
+00:01:00,025 --> 00:01:02,176
+Saat sobekan-sobekan berjatuhan
+
+19
+00:01:02,200 --> 00:01:04,275
+Jejak-jejak tinta
+
+20
+00:01:04,450 --> 00:01:07,800
+Berhamparan di hadapan para penduduk Liyue
+
+21
+00:01:08,050 --> 00:01:11,275
+Seperti jejak tinda, dan jejak salju
+
+22
+00:01:11,450 --> 00:01:12,916
+Seperti syair terlantun
+
+23
+00:01:12,916 --> 00:01:16,025
+Harta yang paling langka di dunia
+
+24
+00:01:16,075 --> 00:01:18,700
+Adalah tulisan yang terbawa salju kertas
+
+25
+00:01:19,575 --> 00:01:24,050
+Karena kata-kata sang Tianquan dapat menggerakkan gunung
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8035294cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_ID.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:00,544 --> 00:00:02,194
+Di kisah sebelumnya,
+
+2
+00:00:02,194 --> 00:00:05,729
+Rex Lapis menelusuri gunung-gunung sendirian
+
+3
+00:00:05,827 --> 00:00:09,131
+Dia mendengar suara asing yang aneh
+
+4
+00:00:09,131 --> 00:00:11,481
+keluar dari celah bumi
+
+5
+00:00:14,445 --> 00:00:19,311
+Hampir semua makhluk Geo kuno yang hidup di bawah Liyue tidak memiliki penglihatan
+
+6
+00:00:20,020 --> 00:00:22,369
+Entah berapa lama tidak melihat sinar matahari
+
+7
+00:00:24,258 --> 00:00:30,772
+Suaranya terkadang sedih seperti nyanyian, terkadang keras menggelegar
+
+8
+00:00:31,085 --> 00:00:33,267
+Lord of Geo mencari kesana kemari
+
+9
+00:00:33,267 --> 00:00:37,943
+Sebelum akhirnya menemukan sebuah batu aneh dari formasi bebatuan
+
+10
+00:00:39,791 --> 00:00:41,819
+Itulah Azhdaha
+
+11
+00:00:42,682 --> 00:00:46,326
+Aku menjawab panggilannya, dan mengangkatnya keluar dari bawah tanah
+
+12
+00:00:48,219 --> 00:00:51,965
+Lord of Geo mengasihani roh batu tersebut
+
+13
+00:00:51,965 --> 00:00:59,017
+Dan mengukirnya menjadi maha karya yang luar biasa — menjadi wujud seekor naga yang hidup
+
+14
+00:00:59,213 --> 00:01:02,398
+Aku memberikan sepasang mata padanya, agar dia dapat melihat dunia
+
+15
+00:01:02,398 --> 00:01:04,465
+Dan membuat kesepakatan dengannya
+
+16
+00:01:05,196 --> 00:01:08,159
+Dengan jarinya, dia membuat dua mata
+
+17
+00:01:08,159 --> 00:01:12,129
+Dalam sekejap, kilat menyambar dan guntur menggelegar
+
+18
+00:01:12,129 --> 00:01:15,975
+seekor naga yang hidup terbang menembus awan!
+
+19
+00:01:17,670 --> 00:01:21,125
+Aku membiarkannya hidup dengan orang-orang di atas tanah
+
+20
+00:01:21,281 --> 00:01:24,383
+Tapi jika suatu hari dia menyebabkan kekacauan
+
+21
+00:01:24,383 --> 00:01:27,126
+Dia akan disegel kembali dalam kegelapan
+
+22
+00:01:27,677 --> 00:01:30,585
+Naga tersebut lalu menemani Lord of Geo
+
+23
+00:01:30,585 --> 00:01:35,150
+Menyertainya berperang di empat penjuru dunia
+
+24
+00:01:35,299 --> 00:01:38,401
+Sebuah pepatah pun lahir dari kisah ini,
+
+25
+00:01:38,401 --> 00:01:41,643
+"Tombak emas menghantam bumi dan tanah menjadi debu,
+
+26
+00:01:41,643 --> 00:01:45,251
+dari mata tombak itu gunung-gunung dan perairan terbelah"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6232b970e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,275 --> 00:00:09,475
+Lihat, perangkat amplifikasinya
+
+2
+00:00:30,550 --> 00:00:31,737
+Dain!
+
+3
+00:00:32,036 --> 00:00:33,775
+Apa aku terlambat ....
+
+4
+00:00:36,075 --> 00:00:37,450
+Mereka menderita ....
+
+5
+00:00:38,700 --> 00:00:40,551
+Tidak akan kubiarkan mereka berakhir begini
+
+6
+00:00:41,175 --> 00:00:42,325
+Carilah cara ....
+
+7
+00:00:42,675 --> 00:00:44,425
+Untuk menghentikan benda itu!
+
+8
+00:01:05,800 --> 00:01:07,475
+Halfdan
+
+9
+00:01:07,475 --> 00:01:08,750
+Jangan lakukan itu!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6232b970e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,275 --> 00:00:09,475
+Lihat, perangkat amplifikasinya
+
+2
+00:00:30,550 --> 00:00:31,737
+Dain!
+
+3
+00:00:32,036 --> 00:00:33,775
+Apa aku terlambat ....
+
+4
+00:00:36,075 --> 00:00:37,450
+Mereka menderita ....
+
+5
+00:00:38,700 --> 00:00:40,551
+Tidak akan kubiarkan mereka berakhir begini
+
+6
+00:00:41,175 --> 00:00:42,325
+Carilah cara ....
+
+7
+00:00:42,675 --> 00:00:44,425
+Untuk menghentikan benda itu!
+
+8
+00:01:05,800 --> 00:01:07,475
+Halfdan
+
+9
+00:01:07,475 --> 00:01:08,750
+Jangan lakukan itu!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..27bce07b6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:08,895
+Marchosius, Dewa Tungku, lahir dari percikan saat batu menghantam batu
+
+2
+00:00:09,475 --> 00:00:12,965
+Dia adalah dewa yang begitu mencintai manusia,
+
+3
+00:00:12,965 --> 00:00:15,400
+serta kesejahteraannya
+
+4
+00:00:17,648 --> 00:00:20,646
+Ribuan tahun lalu, orang-orang berusaha untuk memperluas kota mereka
+
+5
+00:00:20,646 --> 00:00:26,130
+Mereka membangun tempat tinggal dan menyebutnya Guili Assembly
+
+6
+00:00:26,950 --> 00:00:28,655
+Dewa Tungku begitu peduli pada orang-orang
+
+7
+00:00:28,655 --> 00:00:32,850
+Dia mengubah dirinya menjadi beberapa bagian dan pergi ke setiap rumah,
+
+8
+00:00:32,850 --> 00:00:35,150
+memupuk makanan dan solidaritas
+
+9
+00:00:36,050 --> 00:00:39,328
+Namun, rumah mereka terkena banjir
+
+10
+00:00:39,625 --> 00:00:42,783
+Air tersebut merusak Guili Assembly
+
+11
+00:00:43,080 --> 00:00:46,285
+Dan memaksa orang-orang kembali ke selatan, ke Pelabuhan Liyue
+
+12
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Walau jaraknya tak jauh, perjalanan itu terkendala oleh badai yang mengerikan
+
+13
+00:00:55,211 --> 00:00:58,871
+Selama beberapa hari para Adeptus berada di sisi mereka
+
+14
+00:00:59,375 --> 00:01:03,650
+Pada saat itu, Dewa Tungku memasak hidangan kuno
+
+15
+00:01:03,650 --> 00:01:07,875
+Roti pipih dengan saus daging untuk mencegah dingin dan lembap,
+
+16
+00:01:07,875 --> 00:01:10,250
+cocok untuk mereka yang bepergian
+
+17
+00:01:15,011 --> 00:01:19,171
+Ratusan tahun kemudian, bencana dan wabah muncul kembali
+
+18
+00:01:19,747 --> 00:01:22,175
+Namun Dewa Tungku tidak lagi muncul
+
+19
+00:01:22,175 --> 00:01:24,925
+Karena dia telah menaruh seluruh kekuatannya pada tanah
+
+20
+00:01:24,925 --> 00:01:28,203
+Untuk memadamkan bencana
+
+21
+00:01:28,775 --> 00:01:32,100
+Kekuatannya habis dan akal budinya berkurang drastis
+
+22
+00:01:32,100 --> 00:01:34,392
+Sehingga tubuhnya pun menyusut
+
+23
+00:01:34,864 --> 00:01:38,651
+Saat dia berpisah dengan kami, dia bahkan sudah tidak setinggi manusia lagi
+
+24
+00:01:40,425 --> 00:01:43,100
+Dia memberitahuku dan Rex Lapis tentang hidangan pembawa kebahagiaan
+
+25
+00:01:43,100 --> 00:01:45,050
+dan rahasia api
+
+26
+00:01:45,050 --> 00:01:46,925
+Lalu pergi ke gunung
+
+27
+00:01:46,925 --> 00:01:50,025
+Dan memasuki tidur yang sangat panjang
+
+28
+00:01:56,370 --> 00:01:59,314
+Dewa Tungku telah pergi dan lahirlah Guoba
+
+29
+00:01:59,314 --> 00:02:02,675
+Saat terbangun, dia memakan Chili-Mince Cornbread Buns,
+
+30
+00:02:02,675 --> 00:02:05,775
+yang diletakkan oleh seorang gadis muda berbaju kuning
+
+31
+00:02:06,338 --> 00:02:09,938
+Meskipun dia tidak mengingat masa lalu, dia sangat tersentuh
+
+32
+00:02:10,386 --> 00:02:13,211
+Dan memutuskan untuk ikut dengan nona muda tersebut
+
+33
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+Dewa Tungku perlahan menghilang
+
+34
+00:02:16,300 --> 00:02:20,000
+Tapi para pedagang bangun pagi untuk berjualan
+
+35
+00:02:20,000 --> 00:02:22,125
+Orang-orang membeli bahan
+
+36
+00:02:22,125 --> 00:02:24,200
+Menyalakan tungku dan memasak
+
+37
+00:02:24,475 --> 00:02:27,857
+Sama seperti yang mereka lakukan setiap hari sejak dulu
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..35f6c474c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:08,895
+Marchosius, Dewa Tungku, lahir dari percikan saat batu menghantam batu
+
+2
+00:00:09,475 --> 00:00:12,965
+Dia adalah dewa yang begitu mencintai manusia,
+
+3
+00:00:12,965 --> 00:00:15,400
+serta kesejahteraannya
+
+4
+00:00:17,648 --> 00:00:20,646
+Ribuan tahun lalu, orang-orang berusaha untuk memperluas kota mereka
+
+5
+00:00:20,646 --> 00:00:26,130
+Mereka membangun tempat tinggal dan menyebutnya Guili Assembly
+
+6
+00:00:26,950 --> 00:00:28,655
+Dewa Tungku begitu peduli pada orang-orang
+
+7
+00:00:28,655 --> 00:00:32,850
+Dia mengubah dirinya menjadi beberapa bagian dan pergi ke setiap rumah,
+
+8
+00:00:32,850 --> 00:00:35,150
+memupuk makanan dan solidaritas
+
+9
+00:00:36,050 --> 00:00:39,328
+Namun, rumah mereka terkena banjir
+
+10
+00:00:39,625 --> 00:00:42,783
+Air tersebut merusak Guili Assembly
+
+11
+00:00:43,080 --> 00:00:46,285
+Dan memaksa orang-orang kembali ke selatan, ke Pelabuhan Liyue
+
+12
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Walau jaraknya tak jauh, perjalanan itu terkendala oleh badai yang mengerikan
+
+13
+00:00:55,211 --> 00:00:58,871
+Selama beberapa hari para Adeptus berada di sisi mereka
+
+14
+00:00:59,375 --> 00:01:03,650
+Pada saat itu, Dewa Tungku memasak hidangan kuno
+
+15
+00:01:03,650 --> 00:01:07,875
+Roti pipih dengan saus daging untuk mencegah dingin dan lembap,
+
+16
+00:01:07,875 --> 00:01:10,250
+cocok untuk mereka yang bepergian
+
+17
+00:01:15,011 --> 00:01:19,171
+Ratusan tahun kemudian, bencana dan wabah muncul kembali
+
+18
+00:01:19,747 --> 00:01:22,175
+Namun Dewa Tungku tidak lagi muncul
+
+19
+00:01:22,175 --> 00:01:24,925
+Karena dia telah menaruh seluruh kekuatannya pada tanah
+
+20
+00:01:24,925 --> 00:01:28,203
+Untuk memadamkan bencana
+
+21
+00:01:28,775 --> 00:01:32,100
+Kekuatannya habis dan akal budinya berkurang drastis
+
+22
+00:01:32,100 --> 00:01:34,392
+Sehingga tubuhnya pun menyusut
+
+23
+00:01:34,864 --> 00:01:38,651
+Saat dia berpisah dengan kami, dia bahkan sudah tidak setinggi manusia lagi
+
+24
+00:01:40,425 --> 00:01:43,100
+Dia memberitahuku dan Rex Lapis tentang hidangan pembawa kebahagiaan
+
+25
+00:01:43,100 --> 00:01:45,050
+dan rahasia api
+
+26
+00:01:45,050 --> 00:01:46,925
+Lalu pergi ke gunung
+
+27
+00:01:46,925 --> 00:01:50,025
+Dan memasuki tidur yang sangat panjang
+
+28
+00:01:56,370 --> 00:01:59,314
+Dewa Tungku telah pergi dan lahirlah Guoba
+
+29
+00:01:59,314 --> 00:02:02,675
+Saat terbangun, dia memakan Chili-Mince Cornbread Buns,
+
+30
+00:02:02,675 --> 00:02:05,775
+yang diletakkan oleh seorang gadis muda berbaju kuning
+
+31
+00:02:06,338 --> 00:02:09,938
+Meskipun dia tidak mengingat masa lalu, dia sangat tersentuh
+
+32
+00:02:10,386 --> 00:02:13,211
+Dan memutuskan untuk ikut dengan nona muda tersebut
+
+33
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+Dewa Tungku perlahan menghilang
+
+34
+00:02:16,300 --> 00:02:20,000
+Tapi para pedagang bangun pagi untuk berjualan
+
+35
+00:02:20,000 --> 00:02:22,125
+Orang-orang membeli bahan
+
+36
+00:02:22,125 --> 00:02:24,200
+Menyalakan tungku dan memasak
+
+37
+00:02:24,475 --> 00:02:27,857
+Sama seperti yang mereka lakukan setiap hari sejak dulu
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6bf8b3d22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,176 @@
+1
+00:00:39,375 --> 00:00:40,322
+Nona Keqing,
+
+2
+00:00:40,322 --> 00:00:42,150
+hadiah yang Nona Ningguang siapkan untuk Anda
+
+3
+00:00:42,150 --> 00:00:43,600
+sudah sampai.
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Pengembara,
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,897
+tunggu di sini sebentar ya.
+
+6
+00:00:47,897 --> 00:00:49,018
+Jangan ke mana-mana!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+Eh? Kayaknya ada urusan penting tuh!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Pengembara,
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon,
+
+10
+00:01:22,769 --> 00:01:24,061
+Ningguang meminta penjahit pribadinya
+
+11
+00:01:24,181 --> 00:01:25,446
+membuatkan gaun ini untukku.
+
+12
+00:01:25,792 --> 00:01:27,100
+Katanya sih ini gaya dari luar.
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+Bagaimana?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:30,100
+Apa kalian suka?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,182
+Cantiknya!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,758
+Sudah waktunya.
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Pengembara,
+
+18
+00:01:38,660 --> 00:01:39,233
+silakan nikmati
+
+19
+00:01:39,233 --> 00:01:41,125
+puncak perayaan Lantern Rite tahun ini,
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:43,400
+Pertunjukan Kembang Api!
+
+21
+00:01:54,883 --> 00:01:55,407
+Cantik, kan?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:56,300
+Waaahhh!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,640
+Oh, lihatlah dirimu ...
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:01,800
+Gayamu keren juga!
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:05,400
+Hanya harta paling berharga yang dilirik oleh Kapten Beidou
+
+26
+00:02:05,854 --> 00:02:07,000
+Sepertinya aku sukses besar
+
+27
+00:02:07,000 --> 00:02:08,375
+dengan baju ini.
+
+28
+00:02:43,174 --> 00:02:44,325
+Kamu lihat tidak?
+
+29
+00:02:44,747 --> 00:02:46,058
+Di sana ada kembang api
+
+30
+00:02:46,077 --> 00:02:46,786
+yang bentuknya mirip babi!
+
+31
+00:02:47,058 --> 00:02:47,660
+Oh?
+
+32
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+Iya, benar.
+
+33
+00:03:04,763 --> 00:03:06,200
+Semuanya, ayo kita makan!
+
+34
+00:03:06,200 --> 00:03:07,575
+Makanan sudah siap!
+
+35
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+Oh!
+
+36
+00:03:14,502 --> 00:03:15,367
+Ini baru namanya
+
+37
+00:03:15,438 --> 00:03:16,137
+perayaan!
+
+38
+00:03:16,386 --> 00:03:17,425
+Hahaha!
+
+39
+00:03:35,888 --> 00:03:37,269
+Dokter Baizhu,
+
+40
+00:03:37,357 --> 00:03:39,925
+maaf karena tahun ini juga jadi merepotkanmu.
+
+41
+00:03:40,189 --> 00:03:41,750
+Tidak perlu sungkan.
+
+42
+00:03:43,632 --> 00:03:46,100
+Lantern Rite ....
+
+43
+00:03:53,653 --> 00:03:55,225
+Selamat Hari Lantern Rite!
+
+44
+00:04:00,542 --> 00:04:02,889
+Selamat Hari Lantern Rite!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..6bf8b3d22
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,176 @@
+1
+00:00:39,375 --> 00:00:40,322
+Nona Keqing,
+
+2
+00:00:40,322 --> 00:00:42,150
+hadiah yang Nona Ningguang siapkan untuk Anda
+
+3
+00:00:42,150 --> 00:00:43,600
+sudah sampai.
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Pengembara,
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,897
+tunggu di sini sebentar ya.
+
+6
+00:00:47,897 --> 00:00:49,018
+Jangan ke mana-mana!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+Eh? Kayaknya ada urusan penting tuh!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Pengembara,
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon,
+
+10
+00:01:22,769 --> 00:01:24,061
+Ningguang meminta penjahit pribadinya
+
+11
+00:01:24,181 --> 00:01:25,446
+membuatkan gaun ini untukku.
+
+12
+00:01:25,792 --> 00:01:27,100
+Katanya sih ini gaya dari luar.
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+Bagaimana?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:30,100
+Apa kalian suka?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,182
+Cantiknya!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,758
+Sudah waktunya.
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Pengembara,
+
+18
+00:01:38,660 --> 00:01:39,233
+silakan nikmati
+
+19
+00:01:39,233 --> 00:01:41,125
+puncak perayaan Lantern Rite tahun ini,
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:43,400
+Pertunjukan Kembang Api!
+
+21
+00:01:54,883 --> 00:01:55,407
+Cantik, kan?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:56,300
+Waaahhh!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,640
+Oh, lihatlah dirimu ...
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:01,800
+Gayamu keren juga!
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:05,400
+Hanya harta paling berharga yang dilirik oleh Kapten Beidou
+
+26
+00:02:05,854 --> 00:02:07,000
+Sepertinya aku sukses besar
+
+27
+00:02:07,000 --> 00:02:08,375
+dengan baju ini.
+
+28
+00:02:43,174 --> 00:02:44,325
+Kamu lihat tidak?
+
+29
+00:02:44,747 --> 00:02:46,058
+Di sana ada kembang api
+
+30
+00:02:46,077 --> 00:02:46,786
+yang bentuknya mirip babi!
+
+31
+00:02:47,058 --> 00:02:47,660
+Oh?
+
+32
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+Iya, benar.
+
+33
+00:03:04,763 --> 00:03:06,200
+Semuanya, ayo kita makan!
+
+34
+00:03:06,200 --> 00:03:07,575
+Makanan sudah siap!
+
+35
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+Oh!
+
+36
+00:03:14,502 --> 00:03:15,367
+Ini baru namanya
+
+37
+00:03:15,438 --> 00:03:16,137
+perayaan!
+
+38
+00:03:16,386 --> 00:03:17,425
+Hahaha!
+
+39
+00:03:35,888 --> 00:03:37,269
+Dokter Baizhu,
+
+40
+00:03:37,357 --> 00:03:39,925
+maaf karena tahun ini juga jadi merepotkanmu.
+
+41
+00:03:40,189 --> 00:03:41,750
+Tidak perlu sungkan.
+
+42
+00:03:43,632 --> 00:03:46,100
+Lantern Rite ....
+
+43
+00:03:53,653 --> 00:03:55,225
+Selamat Hari Lantern Rite!
+
+44
+00:04:00,542 --> 00:04:02,889
+Selamat Hari Lantern Rite!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_MDAQ019_DragonInCity_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MDAQ019_DragonInCity_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..2a12ab5e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MDAQ019_DragonInCity_ID.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+Langitnya...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_MDAQ071_Davalin_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MDAQ071_Davalin_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..addfba305
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MDAQ071_Davalin_ID.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,350 --> 00:00:04,350
+Tempat ini akan segera runtuh!
+
+2
+00:00:29,142 --> 00:00:31,525
+Sudah lama kita tidak terbang bersama seperti ini
+
+3
+00:00:31,729 --> 00:00:32,902
+Huh, Dvalin
+
+4
+00:00:33,563 --> 00:00:36,707
+Tadi, mengapa...
+
+5
+00:00:37,413 --> 00:00:41,654
+Kau tidak lagi meminta perlindunganku
+
+6
+00:00:42,015 --> 00:00:44,166
+Aku tidak ingin kamu diperintah Abyss Order,
+
+7
+00:00:44,166 --> 00:00:47,560
+Tapi bukan berarti kamu harus dengar perintahku
+
+8
+00:00:48,223 --> 00:00:50,975
+Kebebasan yang dikehendaki oleh Archon,
+
+9
+00:00:50,975 --> 00:00:53,381
+juga merupakan suatu ketidakbebasan
+
+10
+00:00:58,556 --> 00:01:03,639
+Ini... kekuatan Archon Anemo?
+
+11
+00:01:04,300 --> 00:01:07,699
+Tapi aku bukanlah lagi salah satu pelindung Four Winds
+
+12
+00:01:08,210 --> 00:01:09,701
+Meskipun demikian, tapi...
+
+13
+00:01:09,701 --> 00:01:11,975
+Kamu tetap melindungi kami, bukan?
+
+14
+00:01:12,964 --> 00:01:15,911
+Mulai saat ini, kepakkanlah sayapmu,
+
+15
+00:01:15,911 --> 00:01:17,911
+Dan terbanglah dengan berkat dariku
+
+16
+00:01:25,443 --> 00:01:28,534
+Ancaman Stormterror pun terselesaikan
+
+17
+00:01:29,238 --> 00:01:32,725
+Dan aku menjelaskan kesalahpahaman para penduduk Mondstadt
+
+18
+00:01:32,725 --> 00:01:32,750
+Dan meyakinkan mereka bahwa mereka sudah aman
+
+19
+00:01:32,750 --> 00:01:34,725
+Dan meyakinkan mereka bahwa mereka sudah aman
+
+20
+00:01:34,914 --> 00:01:36,100
+Di mata para penduduk
+
+21
+00:01:36,100 --> 00:01:38,501
+Stormterror terlihat seperti menyerang Mondstadt tanpa alasan
+
+22
+00:01:38,627 --> 00:01:40,330
+Dan tiba-tiba saja menghilang
+
+23
+00:01:40,330 --> 00:01:44,675
+Pastinya, di dalam hati mereka penuh pertanyaan
+
+24
+00:01:44,675 --> 00:01:47,849
+Tetapi, alur angin akan berubah
+
+25
+00:01:48,050 --> 00:01:49,475
+Dan suatu hari nanti,
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6859d593
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+Ceritaku ....
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Ya.
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Aku seharusnya sudah tahu
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+kalau ada produk gagal yang diciptakan guru di dalam perut naga itu.
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+Ini
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+adalah awal dari "cerita" itu.
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Seandainya kita bertukar posisi,
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+seandainya kamu yang hidup waktu itu ...
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+Maka aku sebagai hasil eksperimen yang dibuang,
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+sebagai kegagalan di Proyek Manusia Pertama ...
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+Aku pasti juga ingin menggantikanmu.
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+Aku akan meniru penampilanmu,
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+mempelajari ilmu alkimiamu,
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+menciptakan makhluk-makhluk ajaib,
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+untuk mengalihkan perhatianmu.
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Aku akan mencari waktu yang tepat
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+untuk membasmimu dan sang Pengembara,
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+satu-satunya orang yang tahu rahasiamu.
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+Dengan begitu,
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+akhirnya aku akan bisa merasakan
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+senangnya terlahir di dunia ini.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6859d593
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+Ceritaku ....
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Ya.
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Aku seharusnya sudah tahu
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+kalau ada produk gagal yang diciptakan guru di dalam perut naga itu.
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+Ini
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+adalah awal dari "cerita" itu.
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Seandainya kita bertukar posisi,
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+seandainya kamu yang hidup waktu itu ...
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+Maka aku sebagai hasil eksperimen yang dibuang,
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+sebagai kegagalan di Proyek Manusia Pertama ...
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+Aku pasti juga ingin menggantikanmu.
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+Aku akan meniru penampilanmu,
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+mempelajari ilmu alkimiamu,
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+menciptakan makhluk-makhluk ajaib,
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+untuk mengalihkan perhatianmu.
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Aku akan mencari waktu yang tepat
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+untuk membasmimu dan sang Pengembara,
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+satu-satunya orang yang tahu rahasiamu.
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+Dengan begitu,
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+akhirnya aku akan bisa merasakan
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+senangnya terlahir di dunia ini.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..114908c26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo!? Apa ....
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Ini masih belum berakhir.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..114908c26
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo!? Apa ....
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Ini masih belum berakhir.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_WDLQ004_VentiLegends_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_WDLQ004_VentiLegends_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..83dd2a2a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_WDLQ004_VentiLegends_ID.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,025 --> 00:00:03,700
+Apa yang akan kuceritakan terjadi di Mondstadt Tua
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,900
+Saat sang tiran sedang berkuasa, aku bertemu dengan seorang anak muda
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:13,125
+Dia memainkan lira dan membuat syair sendiri,
+
+4
+00:00:13,525 --> 00:00:18,525
+Tapi badai menghalangi harapannya untuk melihat langit biru
+
+5
+00:00:19,072 --> 00:00:21,500
+"Aku ingin sekali melihat burung terbang."
+
+6
+00:00:21,760 --> 00:00:25,344
+Dia berkata, dengan mata yang penuh dengan cahaya yang terang
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,825
+Tetapi suaranya hilang tertelan lolongan angin
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,792
+Pusaran angin itu mengambil, dan tidak memberi kembali suatu apa pun
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+Kesungguhan langit dan lagu di luar sana...
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+Bukankah mereka harapan yang patut diperjuangkan?
+
+11
+00:00:42,975 --> 00:00:45,750
+Anak muda itu pun berbalik, dan mengulurkan tangannya
+
+12
+00:00:46,016 --> 00:00:50,496
+"Mari kita bersama-sama jatuhkan para tiran dan tembok mereka dari tanah ini."
+
+13
+00:00:50,825 --> 00:00:53,151
+Anak muda itu mengangkat bendera pemberontakan,
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,192
+Dan aku pun bergabung dalam perang memperjuangkan kebebasan
+
+15
+00:00:56,640 --> 00:00:59,328
+Kami yang berjuang untuk kebebasan berjaya,
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,875
+Dewa-dewa berjatuhan, angin bertiup kencang, dan seluruh negeri berguncang
+
+17
+00:01:05,650 --> 00:01:09,450
+Di dalam asap dan kegelapan, sang penganiaya menemui ajalnya,
+
+18
+00:01:09,925 --> 00:01:14,250
+Kami menyaksikan runtuhnya menara mereka
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,859
+Lalu, Mondstadt Baru pun terbangun, kisah dikumandangkan
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:23,500
+Dan sejak saat itu tidak pernah lagi ada yang mengenakan mahkotanya
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..fa6dda568
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_ID.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,300 --> 00:00:06,912
+Dahulu kala, Liyue adalah sebuah wilayah yang penuh dengan kesengsaraan dan diselimuti bayang-bayang iblis.
+
+2
+00:00:07,650 --> 00:00:09,975
+Membusuknya jasad Archon yang kalah dalam perang
+
+3
+00:00:09,975 --> 00:00:15,100
+menyebarkan dendam dan kebencian ke seluruh dunia dalam wujud "iblis".
+
+4
+00:00:15,950 --> 00:00:17,625
+Setiap kali iblis bangkit,
+
+5
+00:00:17,625 --> 00:00:22,425
+wabah penyakit, monster-monster dan keabnormalan pun muncul dan mengacaukan dunia.
+
+6
+00:00:23,450 --> 00:00:28,805
+Karena itu, Rex Lapis memanggil para Yaksha untuk membasmi para iblis.
+
+7
+00:00:29,750 --> 00:00:33,550
+Demikianlah isi sumpah mereka: "Membunuh demi kedamaian,
+
+8
+00:00:33,550 --> 00:00:38,300
+bertempur demi membersihkan kejahatan, inilah dedikasi hidup kami."
+
+9
+00:00:39,025 --> 00:00:40,850
+Setelah ribuan tahun pertumpahan darah,
+
+10
+00:00:40,850 --> 00:00:46,208
+Karma membebani mereka. Kebencian iblis yang merupakan musuh mereka merasuki jiwa mereka yang hancur.
+
+11
+00:00:46,700 --> 00:00:48,650
+Mereka menggila dalam ketakutan,
+
+12
+00:00:49,000 --> 00:00:50,496
+saling membunuh,
+
+13
+00:00:50,875 --> 00:00:54,149
+atau jatuh ke dalam kegelapan.
+
+14
+00:00:54,575 --> 00:00:57,175
+Dari lima Yaksha terkuat,
+
+15
+00:00:57,175 --> 00:01:02,575
+tiga di antaranya gugur, satu lainnya menghilang tanpa jejak.
+
+16
+00:01:02,900 --> 00:01:04,704
+Ribuan tahun setelahnya,
+
+17
+00:01:04,704 --> 00:01:10,196
+hanya satu Yaksha, Conqueror of Demons yang tersisa di dunia ini.
+
+18
+00:01:10,575 --> 00:01:13,253
+Kini, hanya pantulan cahaya rembulan
+
+19
+00:01:13,253 --> 00:01:17,797
+di Guyun dan suara seruling Dihua ,
+
+20
+00:01:17,797 --> 00:01:20,199
+yang masih mengingatnya.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part1_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part1_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b8cf29c6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part1_ID.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,325 --> 00:00:04,541
+Jadi... maksudmu kamu terdampar di sini...
+
+2
+00:00:04,541 --> 00:00:06,650
+dari dunia lain?
+
+3
+00:00:12,125 --> 00:00:14,450
+Tetapi waktu kamu mau pergi
+
+4
+00:00:14,450 --> 00:00:16,725
+ke dunia berikutnya
+
+5
+00:00:16,725 --> 00:00:19,105
+Jalanmu terhalang
+
+6
+00:00:19,105 --> 00:00:21,125
+Oleh sesosok dewa yang tak dikenal?
+
+7
+00:00:23,900 --> 00:00:28,844
+Wahai pendatang, langkahmu berhenti di sini
+
+8
+00:00:30,525 --> 00:00:31,926
+Siapa kamu!?
+
+9
+00:00:32,182 --> 00:00:34,154
+Penjaga prinsip dunia surga
+
+10
+00:00:34,154 --> 00:00:36,986
+Keangkuhan manusia berhenti di sini
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..d3f008b4c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+Lumine!
+
+2
+00:00:30,341 --> 00:00:32,012
+Tunggu, jangan pergi!
+
+3
+00:00:32,012 --> 00:00:33,481
+Lepaskan adikku...!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..8e63637f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,282 --> 00:00:04,925
+Aether!
+
+2
+00:00:30,365 --> 00:00:31,866
+Tunggu, jangan pergi!
+
+3
+00:00:32,517 --> 00:00:33,651
+Lepaskan kakakku...!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/MDAQ041_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/MDAQ041_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..dcb2d8ce7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/MDAQ041_ID.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,125 --> 00:00:05,475
+Kisah ini dimulai dari zaman dahulu kala
+
+2
+00:00:06,425 --> 00:00:09,963
+Saat para Archon masih menghuni dunia
+
+3
+00:00:09,963 --> 00:00:13,050
+Seekor naga menatap ke dunia dengan hati penasaran
+
+4
+00:00:13,050 --> 00:00:16,300
+Saat ia meninggalkan langit tempat kelahirannya
+
+5
+00:00:16,300 --> 00:00:19,550
+Ia mencari kebenaran di antara manusia
+
+6
+00:00:19,550 --> 00:00:22,625
+Namun hal-hal fana hanya mengaburkan pikirannya
+
+7
+00:00:23,400 --> 00:00:26,900
+Sang penyair angin memetik senar-senar liranya
+
+8
+00:00:26,900 --> 00:00:29,750
+Dan lira suci itu pun memberinya jawaban
+
+9
+00:00:29,750 --> 00:00:32,854
+Naga itu tak lebih dari anak kecil yang dipenuhi rasa penasaran
+
+10
+00:00:32,854 --> 00:00:37,083
+yang terbang menjelajah angkasa tanpa rasa khawatir
+
+11
+00:00:37,525 --> 00:00:41,050
+Lantunan musik penyair, mengundangnya untuk ikut beryanyi
+
+12
+00:00:41,425 --> 00:00:45,194
+Karena ia merindukan dunia dapat memahami hatinya
+
+13
+00:00:45,450 --> 00:00:48,525
+Sangat menyentuh, legenda penyair dan seekor naga
+
+14
+00:00:48,850 --> 00:00:52,300
+Namun keputusasaan dan kegelapan menyelimuti dunia
+
+15
+00:00:52,300 --> 00:00:56,435
+Taring harimau terpatah, dan bendera elang terkoyak
+
+16
+00:00:57,425 --> 00:01:01,536
+Seekor naga jahat menghampiri Mondstadt yang tanpa pelindung
+
+17
+00:01:01,536 --> 00:01:05,800
+Di atas katedral terlihat bayang-bayang kematian dan kawan-kawannya
+
+18
+00:01:06,334 --> 00:01:10,403
+Sang penyair menyanyikan ratapan para rakyat
+
+19
+00:01:10,950 --> 00:01:14,200
+Dan naga langit menjawab panggilan namanya
+
+20
+00:01:14,775 --> 00:01:18,475
+Pertarungan sengit terpecah di tengah badai angin
+
+21
+00:01:22,825 --> 00:01:26,825
+Racun memasuki nadi-nadi naga langit, dan meredupkan kesadarannya
+
+22
+00:01:28,525 --> 00:01:32,350
+Ia pun terbangun dengan sebuah pertanyaan menghantui hatinya
+
+23
+00:01:34,250 --> 00:01:37,745
+"Mengapa, manusia kini begitu membenciku?"
+
+24
+00:01:38,675 --> 00:01:41,200
+Namun kini lira suci membisu seribu bahasa
+
+25
+00:01:43,900 --> 00:01:47,861
+Kemarahan, dan kesedihan, racun, dan pilu
+
+26
+00:01:48,322 --> 00:01:51,925
+Mengalir dari matanya yang terbutakan
+
+27
+00:01:53,525 --> 00:01:57,350
+Kutukan sang naga, menggeram dalam keheningan
+
+28
+00:01:57,900 --> 00:02:01,825
+Tetapi lira suci tidak lagi menghibur tangisannya
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..21117e6c1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_ID.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:12,992 --> 00:00:18,688
+Tuanku... hamba-hambamu lagi-lagi kembali membawa kemenangan
+
+2
+00:00:19,456 --> 00:00:22,144
+Saat kerajaan Anda kembali ke dunia,
+
+3
+00:00:22,720 --> 00:00:25,920
+Kita akan berbagi kejayaan ini
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/OpeningSequence_Boy_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/OpeningSequence_Boy_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..cf141a15f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/OpeningSequence_Boy_ID.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Kamu terbangun dalam kedinginan, berharap untuk melihat kehangatan dunia
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Tetapi di depan matamu, adik perempuanmu tengah tertusuk oleh rantai
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Dewa yang tidak dikenal, merenggut satu-satunya keluargamu
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Dendammu tidak dapat terbalaskan, dan kamu tenggelam dalam mimpi buruk...
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Saat kamu terbangun, dunia tidak lagi sama
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Keabadian waktu yang terhenti, perlahan mengalir kembali
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Kamu pun memulai perjalananmu seorang diri
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+Mencari dewa yang telah merenggut segalanya darimu...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/OpeningSequence_Girl_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/OpeningSequence_Girl_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..77151765f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/OpeningSequence_Girl_ID.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Kamu terbangun dalam kedinginan, berharap untuk melihat kehangatan dunia
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Tetapi di depan matamu, kakak laki-lakimu tengah tertusuk oleh rantai
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Dewa yang tidak dikenal, merenggut satu-satunya keluargamu
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Dendammu tidak dapat terbalaskan, dan kamu tenggelam dalam mimpi buruk...
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Saat kamu terbangun, dunia tidak lagi sama
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Keabadian waktu yang terhenti, perlahan mengalir kembali
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Kamu pun memulai perjalananmu seorang diri
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+Mencari dewa yang telah merenggut segalanya darimu...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/Title_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/Title_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b68afe362
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/Title_ID.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:00,896 --> 00:00:02,896
+Sepasang meteor terjatuh
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+Dengan hati dari dunia yang hancur
+
+3
+00:00:07,325 --> 00:00:09,325
+Sepasang jiwa kembar jatuh ke dunia
+
+4
+00:00:09,325 --> 00:00:12,125
+Dan yang satunya terbangun dari tidur panjangnya
+
diff --git a/Resources/Subtitle/ID/battlePass_ID.txt b/Resources/Subtitle/ID/battlePass_ID.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6d8f36bb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/ID/battlePass_ID.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:05,312
+Pada zaman dahulu, terdapat sebuah kerajaan yang teramat megah di atas langit.
+
+2
+00:00:06,528 --> 00:00:12,544
+Dari kerajaan itu, turun seorang putri bermahkota, yang diutus untuk mencari Genesis Pearl dari Kingdom of Darkness.
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:20,224
+Sang putri pertama memulai perjalanannya untuk mencari mutiara tersebut.
+
+4
+00:00:22,144 --> 00:00:26,624
+Akan tetapi, dia telah tertipu, dan ingatan akan asal-usul dirinya terhapus.
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:30,720
+Dia kini meyakini bahwa dirinya adalah ratu dari Kingdom of Darkness.
+
+6
+00:00:33,152 --> 00:00:39,300
+Tapi beranikanlah hatimu, utusan kerajaan langit kedua turun untuk melanjutkan perjalanan, di mana utusan pertama terjatuh.
+
+7
+00:00:39,575 --> 00:00:46,475
+Ini adalah kisah perjalananmu, kisah yang akan dikumandangkan untukmu.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Ambor_Readings_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Ambor_Readings_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..61fd2b6e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Ambor_Readings_JP.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,603 --> 00:00:05,350
+世界に最初の風が吹いた時
+
+2
+00:00:06,475 --> 00:00:10,500
+空に羨望を抱いたスズメは翼があるにもかかわらず
+
+3
+00:00:10,750 --> 00:00:12,472
+飛ぶことができなかった
+
+4
+00:00:15,353 --> 00:00:17,375
+彼らは風神に問いかけた
+
+5
+00:00:17,650 --> 00:00:20,650
+どうすれば 大空を抱きしめられるのかと
+
+6
+00:00:21,450 --> 00:00:25,100
+一番大切なものがまだ見つかっていないから
+
+7
+00:00:25,378 --> 00:00:27,350
+そう風神は答えた
+
+8
+00:00:28,950 --> 00:00:30,475
+風は草原を撫で
+
+9
+00:00:30,835 --> 00:00:33,567
+蒲公英の種を彼方へと飛ばす
+
+10
+00:00:33,925 --> 00:00:36,199
+彼らは必死に翼を広げた
+
+11
+00:00:36,500 --> 00:00:39,350
+ただ草原の風はあまりにも優しく——
+
+12
+00:00:39,775 --> 00:00:41,940
+足をもつれさせるだけだった
+
+13
+00:00:44,175 --> 00:00:46,375
+そして 彼らは峡谷を訪れる
+
+14
+00:00:46,775 --> 00:00:50,550
+吹き荒れる狂風は彼らに自らの力を見せつけた
+
+15
+00:00:51,075 --> 00:00:54,268
+彼らは勇気を振り絞り谷から飛び降り
+
+16
+00:00:54,268 --> 00:00:56,408
+うなる風の中で翼を動かす
+
+17
+00:00:57,525 --> 00:01:01,550
+あの空を自由に飛べるようになるまで ただひたすらに
+
+18
+00:01:02,200 --> 00:01:05,400
+そして 彼らは嬉々として風神に言った
+
+19
+00:01:05,912 --> 00:01:09,650
+なるほど 風の強さが足りなかったんだと
+
+20
+00:01:10,159 --> 00:01:12,092
+風神は答えた
+
+21
+00:01:12,367 --> 00:01:15,928
+いや 大事なのは強き風ではなく勇気だ
+
+22
+00:01:16,625 --> 00:01:20,897
+それが君たちをこの世界で初めて飛ぶ鳥にしたと
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_102106_Summon_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102106_Summon_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..758ac622c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102106_Summon_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,225 --> 00:00:31,575
+神を失った国は 上古の悪意に再び呑み込まれるのか
+
+2
+00:00:31,575 --> 00:00:32,750
+楽しみだ
+
+3
+00:00:33,775 --> 00:00:37,250
+もちろん 璃月の人と一緒に溺死するつもりなら
+
+4
+00:00:37,250 --> 00:00:38,750
+俺は止めないけど
+
+5
+00:00:44,375 --> 00:00:45,906
+見...見失った
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,775
+あいつ…早すぎる!
+
+7
+00:00:50,225 --> 00:00:51,875
+おいっ...なんだあれ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_102106_Summon_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102106_Summon_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..758ac622c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102106_Summon_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,225 --> 00:00:31,575
+神を失った国は 上古の悪意に再び呑み込まれるのか
+
+2
+00:00:31,575 --> 00:00:32,750
+楽しみだ
+
+3
+00:00:33,775 --> 00:00:37,250
+もちろん 璃月の人と一緒に溺死するつもりなら
+
+4
+00:00:37,250 --> 00:00:38,750
+俺は止めないけど
+
+5
+00:00:44,375 --> 00:00:45,906
+見...見失った
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,775
+あいつ…早すぎる!
+
+7
+00:00:50,225 --> 00:00:51,875
+おいっ...なんだあれ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8279de57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,200 --> 00:00:51,175
+ファデュイだ!
+
+2
+00:00:51,175 --> 00:00:52,950
+「帰終機」に向かって来たぞ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d8279de57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,200 --> 00:00:51,175
+ファデュイだ!
+
+2
+00:00:51,175 --> 00:00:52,950
+「帰終機」に向かって来たぞ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_102205_AfterBattle_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102205_AfterBattle_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e053353bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102205_AfterBattle_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,900 --> 00:00:09,025
+邪魔者は消えた
+
+2
+00:00:09,175 --> 00:00:11,600
+ようやく本気を出せる
+
+3
+00:00:28,075 --> 00:00:29,825
+あっ 効果あったぞ!
+
+4
+00:00:29,925 --> 00:00:31,550
+このまま抑えていれば...
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+気をつけろ
+
+6
+00:01:21,475 --> 00:01:23,350
+「帰終機」が壊された以上
+
+7
+00:01:24,350 --> 00:01:25,525
+反撃は厳しい…
+
+8
+00:01:25,525 --> 00:01:28,475
+しかし「群玉閣」は最後の砦です
+
+9
+00:01:28,775 --> 00:01:30,850
+いずれにせよ もう後には…
+
+10
+00:01:32,350 --> 00:01:34,550
+私に 策があるわ
+
+11
+00:01:35,950 --> 00:01:37,740
+凝光様 それは…
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,225
+「群玉閣」を
+
+13
+00:01:40,550 --> 00:01:41,425
+...放棄する
+
+14
+00:01:41,450 --> 00:01:43,000
+どういう考えで?
+
+15
+00:01:46,718 --> 00:01:47,700
+…わかった
+
+16
+00:01:49,450 --> 00:01:51,500
+旅人 助力を願おう
+
+17
+00:01:52,200 --> 00:01:53,225
+さらば...
+
+18
+00:01:53,600 --> 00:01:54,875
+わが友よ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_102205_AfterBattle_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102205_AfterBattle_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e053353bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_102205_AfterBattle_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,900 --> 00:00:09,025
+邪魔者は消えた
+
+2
+00:00:09,175 --> 00:00:11,600
+ようやく本気を出せる
+
+3
+00:00:28,075 --> 00:00:29,825
+あっ 効果あったぞ!
+
+4
+00:00:29,925 --> 00:00:31,550
+このまま抑えていれば...
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+気をつけろ
+
+6
+00:01:21,475 --> 00:01:23,350
+「帰終機」が壊された以上
+
+7
+00:01:24,350 --> 00:01:25,525
+反撃は厳しい…
+
+8
+00:01:25,525 --> 00:01:28,475
+しかし「群玉閣」は最後の砦です
+
+9
+00:01:28,775 --> 00:01:30,850
+いずれにせよ もう後には…
+
+10
+00:01:32,350 --> 00:01:34,550
+私に 策があるわ
+
+11
+00:01:35,950 --> 00:01:37,740
+凝光様 それは…
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,225
+「群玉閣」を
+
+13
+00:01:40,550 --> 00:01:41,425
+...放棄する
+
+14
+00:01:41,450 --> 00:01:43,000
+どういう考えで?
+
+15
+00:01:46,718 --> 00:01:47,700
+…わかった
+
+16
+00:01:49,450 --> 00:01:51,500
+旅人 助力を願おう
+
+17
+00:01:52,200 --> 00:01:53,225
+さらば...
+
+18
+00:01:53,600 --> 00:01:54,875
+わが友よ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6c5a77a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:45,775 --> 00:00:48,025
+神の目がなくとも…
+
+2
+00:00:48,025 --> 00:00:49,925
+元素力を扱える
+
+3
+00:00:52,400 --> 00:00:54,150
+あなたは「例外」
+
+4
+00:00:57,050 --> 00:00:57,975
+例外…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c6c5a77a9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:45,775 --> 00:00:48,025
+神の目がなくとも…
+
+2
+00:00:48,025 --> 00:00:49,925
+元素力を扱える
+
+3
+00:00:52,400 --> 00:00:54,150
+あなたは「例外」
+
+4
+00:00:57,050 --> 00:00:57,975
+例外…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bbdc6281
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:17,325 --> 00:00:18,800
+おい!起きろ!
+
+2
+00:00:19,875 --> 00:00:20,925
+おい…!
+
+3
+00:00:54,975 --> 00:00:56,250
+将っ…将軍様
+
+4
+00:00:56,250 --> 00:00:56,725
+先ほどの…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..3bbdc6281
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:17,325 --> 00:00:18,800
+おい!起きろ!
+
+2
+00:00:19,875 --> 00:00:20,925
+おい…!
+
+3
+00:00:54,975 --> 00:00:56,250
+将っ…将軍様
+
+4
+00:00:56,250 --> 00:00:56,725
+先ほどの…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_200919_SHG_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200919_SHG_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e146c6505
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200919_SHG_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,125 --> 00:00:21,900
+かかれ!
+
+2
+00:00:21,900 --> 00:00:23,275
+おぉ——!
+
+3
+00:00:23,275 --> 00:00:24,650
+いけぇ!いけぇ!
+
+4
+00:00:24,650 --> 00:00:26,675
+突撃——!
+
+5
+00:00:31,175 --> 00:00:32,450
+戦線を死守しろ!
+
+6
+00:00:32,525 --> 00:00:33,300
+下がるなッ!
+
+7
+00:00:55,725 --> 00:00:56,925
+珊瑚宮様!
+
+8
+00:00:59,375 --> 00:01:00,650
+お待たせしました
+
+9
+00:01:00,800 --> 00:01:02,175
+私の伏兵たち
+
+10
+00:01:02,725 --> 00:01:04,850
+今が その時です!
+
+11
+00:01:08,000 --> 00:01:10,825
+軍師殿は誠に我慢強いでござるな
+
+12
+00:01:13,550 --> 00:01:16,750
+傭兵代を払ってもらえるといいんだがな!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_200919_SHG_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200919_SHG_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e146c6505
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_200919_SHG_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,125 --> 00:00:21,900
+かかれ!
+
+2
+00:00:21,900 --> 00:00:23,275
+おぉ——!
+
+3
+00:00:23,275 --> 00:00:24,650
+いけぇ!いけぇ!
+
+4
+00:00:24,650 --> 00:00:26,675
+突撃——!
+
+5
+00:00:31,175 --> 00:00:32,450
+戦線を死守しろ!
+
+6
+00:00:32,525 --> 00:00:33,300
+下がるなッ!
+
+7
+00:00:55,725 --> 00:00:56,925
+珊瑚宮様!
+
+8
+00:00:59,375 --> 00:01:00,650
+お待たせしました
+
+9
+00:01:00,800 --> 00:01:02,175
+私の伏兵たち
+
+10
+00:01:02,725 --> 00:01:04,850
+今が その時です!
+
+11
+00:01:08,000 --> 00:01:10,825
+軍師殿は誠に我慢強いでござるな
+
+12
+00:01:13,550 --> 00:01:16,750
+傭兵代を払ってもらえるといいんだがな!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d17aa681
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,750 --> 00:00:40,350
+よっ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d17aa681
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,750 --> 00:00:40,350
+よっ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb0283030
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,750 --> 00:00:07,600
+この音は…
+
+2
+00:00:17,550 --> 00:00:18,800
+うわっ 地震か?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,875
+なっ 何っ!
+
+4
+00:00:55,900 --> 00:00:58,300
+海から島が!?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb0283030
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,750 --> 00:00:07,600
+この音は…
+
+2
+00:00:17,550 --> 00:00:18,800
+うわっ 地震か?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,875
+なっ 何っ!
+
+4
+00:00:55,900 --> 00:00:58,300
+海から島が!?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9951228ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:02,825 --> 00:00:04,250
+「風花祭」
+
+2
+00:00:04,475 --> 00:00:08,075
+「発祥の地は『北の明冠 自由の都』」
+
+3
+00:00:08,075 --> 00:00:10,575
+今回の探検は物資をたくさん持って
+
+4
+00:00:10,600 --> 00:00:12,300
+腹を空かせないようにしないとな!
+
+5
+00:00:12,725 --> 00:00:13,250
+うん
+
+6
+00:00:16,350 --> 00:00:19,275
+「もし君が ボクに質問するとしよう…」
+
+7
+00:00:19,275 --> 00:00:20,475
+公務中ですか?
+
+8
+00:00:20,475 --> 00:00:21,450
+お疲れ様です!
+
+9
+00:00:21,450 --> 00:00:22,500
+ああ ありがとう
+
+10
+00:00:22,500 --> 00:00:23,250
+「この日」
+
+11
+00:00:23,250 --> 00:00:25,300
+最近一緒にご飯食べてないわね…
+
+12
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+忙しかったからな…
+
+13
+00:00:27,025 --> 00:00:29,050
+「ボクたちは何をするべきなのか」
+
+14
+00:00:29,050 --> 00:00:31,125
+あっ アルベド先生!
+
+15
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+研究の進捗は?
+
+16
+00:00:34,225 --> 00:00:35,775
+少し問題が…
+
+17
+00:00:36,150 --> 00:00:37,450
+僕たちが思うに…
+
+18
+00:00:38,000 --> 00:00:40,675
+いい酒場には 酒のつまみが必要だ
+
+19
+00:00:40,725 --> 00:00:41,525
+そう?
+
+20
+00:00:43,125 --> 00:00:45,725
+「どうやって?誰のために?」
+
+21
+00:00:47,625 --> 00:00:48,675
+「控えめに?」
+
+22
+00:00:49,750 --> 00:00:50,800
+「勇敢に?」
+
+23
+00:00:52,100 --> 00:00:55,775
+「自ら出向く?それとも 機を待つ?」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9951228ba
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:02,825 --> 00:00:04,250
+「風花祭」
+
+2
+00:00:04,475 --> 00:00:08,075
+「発祥の地は『北の明冠 自由の都』」
+
+3
+00:00:08,075 --> 00:00:10,575
+今回の探検は物資をたくさん持って
+
+4
+00:00:10,600 --> 00:00:12,300
+腹を空かせないようにしないとな!
+
+5
+00:00:12,725 --> 00:00:13,250
+うん
+
+6
+00:00:16,350 --> 00:00:19,275
+「もし君が ボクに質問するとしよう…」
+
+7
+00:00:19,275 --> 00:00:20,475
+公務中ですか?
+
+8
+00:00:20,475 --> 00:00:21,450
+お疲れ様です!
+
+9
+00:00:21,450 --> 00:00:22,500
+ああ ありがとう
+
+10
+00:00:22,500 --> 00:00:23,250
+「この日」
+
+11
+00:00:23,250 --> 00:00:25,300
+最近一緒にご飯食べてないわね…
+
+12
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+忙しかったからな…
+
+13
+00:00:27,025 --> 00:00:29,050
+「ボクたちは何をするべきなのか」
+
+14
+00:00:29,050 --> 00:00:31,125
+あっ アルベド先生!
+
+15
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+研究の進捗は?
+
+16
+00:00:34,225 --> 00:00:35,775
+少し問題が…
+
+17
+00:00:36,150 --> 00:00:37,450
+僕たちが思うに…
+
+18
+00:00:38,000 --> 00:00:40,675
+いい酒場には 酒のつまみが必要だ
+
+19
+00:00:40,725 --> 00:00:41,525
+そう?
+
+20
+00:00:43,125 --> 00:00:45,725
+「どうやって?誰のために?」
+
+21
+00:00:47,625 --> 00:00:48,675
+「控えめに?」
+
+22
+00:00:49,750 --> 00:00:50,800
+「勇敢に?」
+
+23
+00:00:52,100 --> 00:00:55,775
+「自ら出向く?それとも 機を待つ?」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..054a360e6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_JP.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:00,625 --> 00:00:03,000
+彼は拙者の親友であった
+
+2
+00:00:03,525 --> 00:00:05,050
+あの日彼は拙者に
+
+3
+00:00:05,500 --> 00:00:08,975
+「無想の一太刀」を聞いたことがあるかと聞いてきた
+
+4
+00:00:09,675 --> 00:00:10,775
+拙者は当然
+
+5
+00:00:11,275 --> 00:00:15,275
+その一太刀は「神罰」が下る時にのみ見られると答えた
+
+6
+00:00:16,275 --> 00:00:19,250
+それは雷電将軍が達した武の極み
+
+7
+00:00:19,800 --> 00:00:21,400
+最強である証
+
+8
+00:00:22,025 --> 00:00:23,275
+しかし彼は
+
+9
+00:00:23,700 --> 00:00:26,750
+「その一太刀 手が届かなくもない」
+
+10
+00:00:27,325 --> 00:00:32,650
+「いつの日か雷霆に相対する者がこの地上に現れる」と言った
+
+11
+00:00:33,800 --> 00:00:37,700
+その後 「目狩り令」がなんの前触れもなく下された
+
+12
+00:00:38,550 --> 00:00:39,900
+人々の願望は
+
+13
+00:00:40,400 --> 00:00:43,475
+「永遠」を構築する瓦と成り果てた
+
+14
+00:00:44,250 --> 00:00:47,400
+そして 拙者が放浪をしていた時
+
+15
+00:00:47,850 --> 00:00:49,950
+彼が「目狩り令」の執行者に
+
+16
+00:00:50,200 --> 00:00:52,850
+「御前試合」を申し込んだと聞いた
+
+17
+00:00:53,675 --> 00:00:57,250
+「御前試合」は厳粛で残酷なもの
+
+18
+00:00:57,850 --> 00:00:59,525
+敗者は神罰を受け
+
+19
+00:00:59,875 --> 00:01:01,750
+勝者は転機を勝ち取る
+
+20
+00:01:02,250 --> 00:01:06,500
+彼は自分こそが立ち上がるべき人間だと思ったのであろう
+
+21
+00:01:07,125 --> 00:01:10,550
+それに 「無想の一太刀」に相対するのが
+
+22
+00:01:10,875 --> 00:01:12,800
+彼の願いでもあった
+
+23
+00:01:13,875 --> 00:01:16,400
+しかし拙者が「天守閣」に着いた頃
+
+24
+00:01:16,800 --> 00:01:19,100
+すでに御前試合は終わっていた
+
+25
+00:01:19,500 --> 00:01:21,100
+ただ「神罰」が下り
+
+26
+00:01:21,525 --> 00:01:24,900
+彼の刀が地面へと落ちる音が響いた
+
+27
+00:01:25,300 --> 00:01:28,650
+それが彼の見たかった光であったのであろう
+
+28
+00:01:29,325 --> 00:01:30,425
+最後の瞬間
+
+29
+00:01:30,725 --> 00:01:33,475
+彼はどのような顔をしていたのだろうか
+
+30
+00:01:33,975 --> 00:01:36,100
+想像する間もなかったでござる
+
+31
+00:01:37,025 --> 00:01:40,800
+拙者は光が失せゆく神の目を奪いそこから逃げた
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bd4cf3273
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_JP.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:01,325 --> 00:00:03,700
+昨晩 流星群がありました
+
+2
+00:00:04,650 --> 00:00:05,900
+その範囲は広く
+
+3
+00:00:06,125 --> 00:00:09,575
+モンドと璃月の周辺に 影響を及ぼしました
+
+4
+00:00:25,175 --> 00:00:28,375
+落下した隕石には 変わった力がありまして
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:32,050
+…触れた者を昏睡状態にしてしまうのです
+
+6
+00:00:32,475 --> 00:00:35,450
+非常に危険だと協会はそう判断しました
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..fe9e91d09
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_JP.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:03,750 --> 00:00:07,275
+縄があれば 山は登れる
+
+2
+00:00:09,100 --> 00:00:12,600
+いかだがあれば 海は渡れる
+
+3
+00:00:14,500 --> 00:00:15,825
+40歳まで
+
+4
+00:00:16,175 --> 00:00:19,000
+わしはあらゆる秘境を踏破した
+
+5
+00:00:19,525 --> 00:00:21,100
+とんがり帽子山は
+
+6
+00:00:21,300 --> 00:00:23,775
+わしの冒険を終わらせた
+
+7
+00:00:25,350 --> 00:00:26,300
+いや...
+
+8
+00:00:27,175 --> 00:00:30,350
+それだけではかも…しれない
+
+9
+00:00:32,575 --> 00:00:35,450
+わしは 歳を取った
+
+10
+00:00:36,700 --> 00:00:38,025
+かつてわしは
+
+11
+00:00:38,550 --> 00:00:40,275
+幾度も山の麓で
+
+12
+00:00:40,425 --> 00:00:42,375
+果てしない雪に敗れた
+
+13
+00:00:44,525 --> 00:00:47,175
+それはまるで弱点のない獣
+
+14
+00:00:47,550 --> 00:00:50,075
+「世界の残酷さ」そのもののようで
+
+15
+00:00:51,050 --> 00:00:52,750
+わしは怯えた...
+
+16
+00:00:54,150 --> 00:00:56,350
+勇気を失った冒険者は
+
+17
+00:00:57,300 --> 00:00:59,475
+高い山を登れなくなる
+
+18
+00:01:00,800 --> 00:01:02,750
+わしは山登りをやめ
+
+19
+00:01:03,025 --> 00:01:05,025
+大きな夢を見始めた
+
+20
+00:01:06,850 --> 00:01:12,400
+人類は自然を征服するために 道具を発明する
+
+21
+00:01:12,800 --> 00:01:15,625
+そして何度も何度も改善を重ねる
+
+22
+00:01:16,075 --> 00:01:18,050
+足で辿り着けないなら
+
+23
+00:01:18,175 --> 00:01:19,850
+道具を使うのだ
+
+24
+00:01:20,725 --> 00:01:22,525
+道具でできないことは
+
+25
+00:01:22,925 --> 00:01:24,850
+翼に力を借りよう
+
+26
+00:01:26,925 --> 00:01:28,598
+親愛なる友よ
+
+27
+00:01:29,400 --> 00:01:32,200
+この「未完成の翼」の設計図は
+
+28
+00:01:32,350 --> 00:01:33,475
+託したぞ
+
+29
+00:01:34,750 --> 00:01:38,096
+未知を前に 人類は力を合わせる
+
+30
+00:01:38,700 --> 00:01:39,875
+生きていれば
+
+31
+00:01:40,550 --> 00:01:43,300
+人類に辿り着けない場所などない!
+
+32
+00:01:44,950 --> 00:01:47,650
+わしに残された時間は多くない
+
+33
+00:01:47,875 --> 00:01:51,625
+だが風は…まだ訪れない
+
+34
+00:01:52,275 --> 00:01:53,550
+しかし わしらは
+
+35
+00:01:54,400 --> 00:01:55,250
+あるいは
+
+36
+00:01:55,650 --> 00:01:56,825
+その子孫
+
+37
+00:01:57,325 --> 00:01:58,200
+弟子
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_GY11030_GYPersonal_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_GY11030_GYPersonal_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..654fbf179
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_GY11030_GYPersonal_JP.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:01,075 --> 00:00:04,050
+仙人の中 麒麟は仁獣だ
+
+2
+00:00:04,650 --> 00:00:07,225
+甘露を飲み 嘉禾を食す
+
+3
+00:00:08,200 --> 00:00:11,850
+だが 絶雲の間の仙山と仙境は
+
+4
+00:00:12,375 --> 00:00:14,775
+あの子の「人間」の部分にとっては
+
+5
+00:00:14,950 --> 00:00:16,800
+寂しすぎるのかも知れぬ
+
+6
+00:00:17,725 --> 00:00:18,800
+昨夜
+
+7
+00:00:18,800 --> 00:00:21,500
+甘雨が月光に照らされた崖で一人
+
+8
+00:00:21,600 --> 00:00:24,000
+山々を眺めていたのを見た
+
+9
+00:00:25,850 --> 00:00:27,625
+限りのない雲海は
+
+10
+00:00:27,825 --> 00:00:30,175
+あの子を覆い隠すようだった
+
+11
+00:00:31,250 --> 00:00:33,000
+あの子は孤独だった
+
+12
+00:00:33,600 --> 00:00:34,475
+だから
+
+13
+00:00:34,475 --> 00:00:37,550
+ 俗世に帰るよう説得しようとしたのだが
+
+14
+00:00:38,625 --> 00:00:39,525
+その時
+
+15
+00:00:40,450 --> 00:00:42,750
+こんな言葉が聞こえてきたのだ
+
+16
+00:00:44,325 --> 00:00:45,725
+「璃月港は」
+
+17
+00:00:46,475 --> 00:00:48,425
+「絶雲の間よりも孤独です」
+
+18
+00:00:49,950 --> 00:00:52,375
+「絶雲の間で雲を眺めるのは」
+
+19
+00:00:53,275 --> 00:00:55,650
+「一人でいることに対する孤独です」
+
+20
+00:00:56,775 --> 00:00:57,825
+「でも」
+
+21
+00:00:57,825 --> 00:01:00,700
+「璃月の人混みの中で感じるのは」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5732dcc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:21,525 --> 00:00:22,350
+「いつの日か…」
+
+2
+00:00:25,175 --> 00:00:27,075
+「雷霆に相対する者が」
+
+3
+00:00:27,275 --> 00:00:28,850
+「この地上に現れる」
+
+4
+00:00:58,475 --> 00:00:59,225
+かかれ!
+
+5
+00:01:11,650 --> 00:01:15,225
+どうしよう…あいつらじゃ雷電将軍の相手にならない!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5732dcc7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:21,525 --> 00:00:22,350
+「いつの日か…」
+
+2
+00:00:25,175 --> 00:00:27,075
+「雷霆に相対する者が」
+
+3
+00:00:27,275 --> 00:00:28,850
+「この地上に現れる」
+
+4
+00:00:58,475 --> 00:00:59,225
+かかれ!
+
+5
+00:01:11,650 --> 00:01:15,225
+どうしよう…あいつらじゃ雷電将軍の相手にならない!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..696565fc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:15,950 --> 00:00:16,875
+なんじゃ?
+
+2
+00:00:17,450 --> 00:00:19,400
+今さら思い出したのか
+
+3
+00:00:22,050 --> 00:00:22,650
+神子
+
+4
+00:00:23,400 --> 00:00:25,125
+これはあなたの計算ですか…
+
+5
+00:00:27,075 --> 00:00:29,875
+意識を物体に憑依させる技…
+
+6
+00:00:30,500 --> 00:00:33,275
+誰に教わったか忘れたとは言わせぬ
+
+7
+00:00:34,200 --> 00:00:35,575
+もしや汝
+
+8
+00:00:35,675 --> 00:00:37,300
+己の「願い」だけで
+
+9
+00:00:37,800 --> 00:00:40,025
+影の意志に勝てるとでも?
+
+10
+00:00:41,400 --> 00:00:43,250
+汝はここにいるが
+
+11
+00:00:43,950 --> 00:00:45,475
+「彼ら」の願いは
+
+12
+00:00:45,725 --> 00:00:48,100
+とっくに汝に宿っておる
+
+13
+00:00:53,425 --> 00:00:54,275
+じゃから
+
+14
+00:00:54,950 --> 00:00:56,600
+目を閉じるがよい…
+
+15
+00:01:18,675 --> 00:01:21,425
+「『目狩り令』を…廃止して欲しいです!」
+
+16
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..696565fc2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:15,950 --> 00:00:16,875
+なんじゃ?
+
+2
+00:00:17,450 --> 00:00:19,400
+今さら思い出したのか
+
+3
+00:00:22,050 --> 00:00:22,650
+神子
+
+4
+00:00:23,400 --> 00:00:25,125
+これはあなたの計算ですか…
+
+5
+00:00:27,075 --> 00:00:29,875
+意識を物体に憑依させる技…
+
+6
+00:00:30,500 --> 00:00:33,275
+誰に教わったか忘れたとは言わせぬ
+
+7
+00:00:34,200 --> 00:00:35,575
+もしや汝
+
+8
+00:00:35,675 --> 00:00:37,300
+己の「願い」だけで
+
+9
+00:00:37,800 --> 00:00:40,025
+影の意志に勝てるとでも?
+
+10
+00:00:41,400 --> 00:00:43,250
+汝はここにいるが
+
+11
+00:00:43,950 --> 00:00:45,475
+「彼ら」の願いは
+
+12
+00:00:45,725 --> 00:00:48,100
+とっくに汝に宿っておる
+
+13
+00:00:53,425 --> 00:00:54,275
+じゃから
+
+14
+00:00:54,950 --> 00:00:56,600
+目を閉じるがよい…
+
+15
+00:01:18,675 --> 00:01:21,425
+「『目狩り令』を…廃止して欲しいです!」
+
+16
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..a56d0ab6d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_JP.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,200 --> 00:00:03,350
+雷光が閃く場所には
+
+2
+00:00:03,825 --> 00:00:05,150
+影ができます
+
+3
+00:00:09,500 --> 00:00:10,900
+私は影
+
+4
+00:00:12,700 --> 00:00:14,150
+「無想」をもって
+
+5
+00:00:14,300 --> 00:00:18,225
+稲妻の前に立ちふさがるすべての障害を取り除きます
+
+6
+00:00:22,400 --> 00:00:23,225
+しかし…
+
+7
+00:00:23,775 --> 00:00:25,425
+一歩前へ進むたび
+
+8
+00:00:25,775 --> 00:00:27,675
+何かを失っていきました
+
+9
+00:00:30,150 --> 00:00:31,425
+そして最後には…
+
+10
+00:00:31,950 --> 00:00:34,325
+「彼女」さえも…失ったのです
+
+11
+00:00:36,150 --> 00:00:38,000
+あれらの事跡は今も
+
+12
+00:00:38,375 --> 00:00:40,950
+雷櫻の木陰で語り継がれています
+
+13
+00:00:41,500 --> 00:00:42,200
+しかし…
+
+14
+00:00:42,550 --> 00:00:45,925
+「失ったもの」がこの国に残した烙印は
+
+15
+00:00:46,200 --> 00:00:47,975
+今なお燃え続けています
+
+16
+00:00:49,000 --> 00:00:50,050
+「探しましょう」
+
+17
+00:00:50,650 --> 00:00:53,275
+「たとえそれが須臾の光だとしても」
+
+18
+00:00:54,425 --> 00:00:56,275
+「少なくとも私たちには…」
+
+19
+00:00:56,275 --> 00:00:58,250
+「『今』があるのですから」
+
+20
+00:00:59,100 --> 00:01:00,575
+「彼女」はそう言いました
+
+21
+00:01:02,625 --> 00:01:03,375
+しかし
+
+22
+00:01:04,150 --> 00:01:06,075
+必死に前へ進む国が
+
+23
+00:01:06,375 --> 00:01:09,800
+天理を前にしてすべてを失ったのを私は見ました
+
+24
+00:01:10,725 --> 00:01:12,500
+雷光を保つためには
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5e37a2b2a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_JP.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:00,925 --> 00:00:01,750
+その後
+
+2
+00:00:02,275 --> 00:00:05,925
+雷電将軍は 目狩り令を廃止した
+
+3
+00:00:06,850 --> 00:00:08,350
+人々の願いは
+
+4
+00:00:08,700 --> 00:00:12,000
+あやつの閉ざされた心の扉を開けたんじゃ
+
+5
+00:00:13,600 --> 00:00:15,450
+「一心浄土」以外に
+
+6
+00:00:15,925 --> 00:00:19,475
+あやつは人々の目に「永遠」を見た
+
+7
+00:00:24,475 --> 00:00:27,525
+願いがひときわ強く輝いた時
+
+8
+00:00:28,125 --> 00:00:30,825
+神はその者に眼差しを送る
+
+9
+00:00:38,425 --> 00:00:39,700
+ある願いは
+
+10
+00:00:40,250 --> 00:00:41,600
+痛みを拭い
+
+11
+00:00:43,475 --> 00:00:44,900
+…勝機をもたらし
+
+12
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+希望を呼び起こす
+
+13
+00:00:54,275 --> 00:00:55,750
+ある願いは
+
+14
+00:00:58,050 --> 00:01:00,975
+たとえそれを持つ者の身が滅び
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cabe4dc3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,240 @@
+1
+00:00:11,950 --> 00:00:12,750
+惟神様
+
+2
+00:00:13,225 --> 00:00:15,475
+訓練を受けた武士の6割が負傷し
+
+3
+00:00:15,925 --> 00:00:18,400
+式神の消耗も予想を遥かに超えています
+
+4
+00:00:18,825 --> 00:00:19,425
+それに…
+
+5
+00:00:19,950 --> 00:00:22,050
+外界の情勢が安定してきた今
+
+6
+00:00:22,275 --> 00:00:25,500
+我々が究極の武芸を追求する必要はあるのでしょうか?
+
+7
+00:00:27,175 --> 00:00:28,450
+どうして恐れる?
+
+8
+00:00:28,900 --> 00:00:31,325
+小生はとっくに分かっていた…
+
+9
+00:00:32,225 --> 00:00:33,150
+晴之介
+
+10
+00:00:33,450 --> 00:00:34,675
+はっきり言うが
+
+11
+00:00:34,750 --> 00:00:35,900
+彼女はもう
+
+12
+00:00:36,100 --> 00:00:37,225
+戻ってこない…
+
+13
+00:00:38,025 --> 00:00:39,400
+小生はただ
+
+14
+00:00:39,850 --> 00:00:41,650
+彼女の後代を助け
+
+15
+00:00:41,650 --> 00:00:44,000
+この領土を守りたいだけだ
+
+16
+00:00:46,600 --> 00:00:48,775
+滅すべき対象がなくなり
+
+17
+00:00:49,325 --> 00:00:52,075
+守るべき人も平和を得た今
+
+18
+00:00:54,500 --> 00:00:57,825
+我々の使命は 終わったと言えよう…
+
+19
+00:01:00,250 --> 00:01:01,175
+小生は
+
+20
+00:01:01,375 --> 00:01:02,775
+時が許すなら
+
+21
+00:01:03,150 --> 00:01:05,800
+一生ここで守護し続けられると
+
+22
+00:01:05,800 --> 00:01:07,450
+ずっと信じていた
+
+23
+00:01:08,025 --> 00:01:09,475
+このような言い方は
+
+24
+00:01:09,650 --> 00:01:12,825
+小生自身を危うく騙してしまうところだった
+
+25
+00:01:14,100 --> 00:01:15,550
+お主は決して
+
+26
+00:01:15,650 --> 00:01:17,575
+小生のようになるなよ
+
+27
+00:01:17,775 --> 00:01:19,625
+安心してくれ 晴之介
+
+28
+00:01:19,775 --> 00:01:21,050
+僕は分かっている
+
+29
+00:01:21,175 --> 00:01:23,500
+君が稲妻のためにしてきたことは
+
+30
+00:01:23,500 --> 00:01:26,050
+他人が意味を与えていいものじゃない
+
+31
+00:01:26,525 --> 00:01:29,750
+そして 僕の存在もそれと同じ
+
+32
+00:01:30,225 --> 00:01:31,100
+当初
+
+33
+00:01:31,175 --> 00:01:33,250
+お主に「霊性」を注ぎ込み
+
+34
+00:01:33,350 --> 00:01:36,150
+人の感情を理解できるようにさせたが
+
+35
+00:01:36,325 --> 00:01:38,075
+やはり正解だった…
+
+36
+00:01:39,225 --> 00:01:40,200
+結局
+
+37
+00:01:40,625 --> 00:01:42,775
+小生を啓発してくれたのは
+
+38
+00:01:42,825 --> 00:01:44,275
+お主だったな
+
+39
+00:01:56,600 --> 00:01:59,925
+「朝に紅顔あって世路に誇れども」
+
+40
+00:02:00,275 --> 00:02:03,725
+「暮に白骨となって郊原に朽ちぬ」
+
+41
+00:02:04,075 --> 00:02:05,350
+いい言葉だ…
+
+42
+00:02:07,125 --> 00:02:07,950
+これでもう
+
+43
+00:02:08,450 --> 00:02:10,300
+小生に心残りはない
+
+44
+00:02:11,075 --> 00:02:13,025
+我が友 式大将よ
+
+45
+00:02:13,225 --> 00:02:15,900
+自らの使命をよく果たしてくれた
+
+46
+00:02:16,350 --> 00:02:18,275
+もう待つ必要もない
+
+47
+00:02:18,600 --> 00:02:19,800
+小生は
+
+48
+00:02:20,275 --> 00:02:22,400
+新たな意味を求めて
+
+49
+00:02:22,950 --> 00:02:23,725
+再び…
+
+50
+00:02:24,000 --> 00:02:25,700
+出発する時だ…
+
+51
+00:02:27,775 --> 00:02:29,025
+これでさよならだ
+
+52
+00:02:29,050 --> 00:02:30,050
+晴之介!
+
+53
+00:02:31,550 --> 00:02:32,225
+どうか…
+
+54
+00:02:32,425 --> 00:02:33,600
+安寧であれ…
+
+55
+00:02:39,225 --> 00:02:40,800
+すべてを思い出した
+
+56
+00:02:41,500 --> 00:02:44,300
+晴之介に見放されたわけじゃない
+
+57
+00:02:44,550 --> 00:02:45,550
+僕は…
+
+58
+00:02:46,975 --> 00:02:49,125
+僕は 彼を説得し
+
+59
+00:02:49,325 --> 00:02:51,300
+彼と一緒にこの…
+
+60
+00:02:51,400 --> 00:02:53,575
+心の迷宮を出たんだ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5cabe4dc3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,240 @@
+1
+00:00:11,950 --> 00:00:12,750
+惟神様
+
+2
+00:00:13,225 --> 00:00:15,475
+訓練を受けた武士の6割が負傷し
+
+3
+00:00:15,925 --> 00:00:18,400
+式神の消耗も予想を遥かに超えています
+
+4
+00:00:18,825 --> 00:00:19,425
+それに…
+
+5
+00:00:19,950 --> 00:00:22,050
+外界の情勢が安定してきた今
+
+6
+00:00:22,275 --> 00:00:25,500
+我々が究極の武芸を追求する必要はあるのでしょうか?
+
+7
+00:00:27,175 --> 00:00:28,450
+どうして恐れる?
+
+8
+00:00:28,900 --> 00:00:31,325
+小生はとっくに分かっていた…
+
+9
+00:00:32,225 --> 00:00:33,150
+晴之介
+
+10
+00:00:33,450 --> 00:00:34,675
+はっきり言うが
+
+11
+00:00:34,750 --> 00:00:35,900
+彼女はもう
+
+12
+00:00:36,100 --> 00:00:37,225
+戻ってこない…
+
+13
+00:00:38,025 --> 00:00:39,400
+小生はただ
+
+14
+00:00:39,850 --> 00:00:41,650
+彼女の後代を助け
+
+15
+00:00:41,650 --> 00:00:44,000
+この領土を守りたいだけだ
+
+16
+00:00:46,600 --> 00:00:48,775
+滅すべき対象がなくなり
+
+17
+00:00:49,325 --> 00:00:52,075
+守るべき人も平和を得た今
+
+18
+00:00:54,500 --> 00:00:57,825
+我々の使命は 終わったと言えよう…
+
+19
+00:01:00,250 --> 00:01:01,175
+小生は
+
+20
+00:01:01,375 --> 00:01:02,775
+時が許すなら
+
+21
+00:01:03,150 --> 00:01:05,800
+一生ここで守護し続けられると
+
+22
+00:01:05,800 --> 00:01:07,450
+ずっと信じていた
+
+23
+00:01:08,025 --> 00:01:09,475
+このような言い方は
+
+24
+00:01:09,650 --> 00:01:12,825
+小生自身を危うく騙してしまうところだった
+
+25
+00:01:14,100 --> 00:01:15,550
+お主は決して
+
+26
+00:01:15,650 --> 00:01:17,575
+小生のようになるなよ
+
+27
+00:01:17,775 --> 00:01:19,625
+安心してくれ 晴之介
+
+28
+00:01:19,775 --> 00:01:21,050
+僕は分かっている
+
+29
+00:01:21,175 --> 00:01:23,500
+君が稲妻のためにしてきたことは
+
+30
+00:01:23,500 --> 00:01:26,050
+他人が意味を与えていいものじゃない
+
+31
+00:01:26,525 --> 00:01:29,750
+そして 僕の存在もそれと同じ
+
+32
+00:01:30,225 --> 00:01:31,100
+当初
+
+33
+00:01:31,175 --> 00:01:33,250
+お主に「霊性」を注ぎ込み
+
+34
+00:01:33,350 --> 00:01:36,150
+人の感情を理解できるようにさせたが
+
+35
+00:01:36,325 --> 00:01:38,075
+やはり正解だった…
+
+36
+00:01:39,225 --> 00:01:40,200
+結局
+
+37
+00:01:40,625 --> 00:01:42,775
+小生を啓発してくれたのは
+
+38
+00:01:42,825 --> 00:01:44,275
+お主だったな
+
+39
+00:01:56,600 --> 00:01:59,925
+「朝に紅顔あって世路に誇れども」
+
+40
+00:02:00,275 --> 00:02:03,725
+「暮に白骨となって郊原に朽ちぬ」
+
+41
+00:02:04,075 --> 00:02:05,350
+いい言葉だ…
+
+42
+00:02:07,125 --> 00:02:07,950
+これでもう
+
+43
+00:02:08,450 --> 00:02:10,300
+小生に心残りはない
+
+44
+00:02:11,075 --> 00:02:13,025
+我が友 式大将よ
+
+45
+00:02:13,225 --> 00:02:15,900
+自らの使命をよく果たしてくれた
+
+46
+00:02:16,350 --> 00:02:18,275
+もう待つ必要もない
+
+47
+00:02:18,600 --> 00:02:19,800
+小生は
+
+48
+00:02:20,275 --> 00:02:22,400
+新たな意味を求めて
+
+49
+00:02:22,950 --> 00:02:23,725
+再び…
+
+50
+00:02:24,000 --> 00:02:25,700
+出発する時だ…
+
+51
+00:02:27,775 --> 00:02:29,025
+これでさよならだ
+
+52
+00:02:29,050 --> 00:02:30,050
+晴之介!
+
+53
+00:02:31,550 --> 00:02:32,225
+どうか…
+
+54
+00:02:32,425 --> 00:02:33,600
+安寧であれ…
+
+55
+00:02:39,225 --> 00:02:40,800
+すべてを思い出した
+
+56
+00:02:41,500 --> 00:02:44,300
+晴之介に見放されたわけじゃない
+
+57
+00:02:44,550 --> 00:02:45,550
+僕は…
+
+58
+00:02:46,975 --> 00:02:49,125
+僕は 彼を説得し
+
+59
+00:02:49,325 --> 00:02:51,300
+彼と一緒にこの…
+
+60
+00:02:51,400 --> 00:02:53,575
+心の迷宮を出たんだ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ffc4e29e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_JP.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:00,384 --> 00:00:01,300
+或る年
+
+2
+00:00:01,800 --> 00:00:03,925
+翠光が天守閣に赴きて
+
+3
+00:00:04,225 --> 00:00:06,125
+歌集を殿様に捧ぐ
+
+4
+00:00:07,175 --> 00:00:07,975
+されど
+
+5
+00:00:07,975 --> 00:00:10,150
+葵の翁による歌の
+
+6
+00:00:10,150 --> 00:00:12,725
+一枚破れたる咎めを受けにけり
+
+7
+00:00:15,500 --> 00:00:17,750
+翠光は非を認めて曰く
+
+8
+00:00:17,969 --> 00:00:20,250
+「昨晩 大酒を飲みき」
+
+9
+00:00:20,721 --> 00:00:23,100
+酔いし翠光ににじり寄るは
+
+10
+00:00:23,100 --> 00:00:25,150
+或る影なりけり
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..5db43b11b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_JP.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,125 --> 00:00:02,425
+その影こそ
+
+2
+00:00:02,690 --> 00:00:04,100
+葵の翁
+
+3
+00:00:04,775 --> 00:00:07,725
+すべては素性の知れぬ者の目論見
+
+4
+00:00:08,350 --> 00:00:10,375
+脅されし葵の翁は
+
+5
+00:00:10,750 --> 00:00:13,400
+やむなく歌の一枚を奪ひぬ
+
+6
+00:00:14,793 --> 00:00:16,925
+如何にぞや奪はせしむか?
+
+7
+00:00:17,450 --> 00:00:19,400
+ただ知るはその歌が
+
+8
+00:00:19,950 --> 00:00:22,900
+友の「赤人」を詠むることのみ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2dc3f2d1e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_JP.txt
@@ -0,0 +1,156 @@
+1
+00:00:01,325 --> 00:00:05,345
+今は昔 稲妻に五人の歌人ありけり
+
+2
+00:00:05,675 --> 00:00:08,450
+世の人は——五歌仙 と
+
+3
+00:00:10,250 --> 00:00:11,166
+或る年
+
+4
+00:00:11,725 --> 00:00:13,850
+翠光が天守閣に赴きて
+
+5
+00:00:14,150 --> 00:00:16,050
+歌集を殿様に捧ぐ
+
+6
+00:00:17,450 --> 00:00:18,250
+されど
+
+7
+00:00:18,250 --> 00:00:20,425
+葵の翁による歌の
+
+8
+00:00:20,425 --> 00:00:23,000
+一枚破れたる咎めを受けにけり
+
+9
+00:00:25,775 --> 00:00:28,025
+翠光は非を認めて曰く
+
+10
+00:00:28,300 --> 00:00:30,581
+「昨晩 大酒を飲みき」
+
+11
+00:00:30,975 --> 00:00:33,354
+酔いし翠光ににじり寄るは
+
+12
+00:00:33,354 --> 00:00:35,404
+或る影なりけり
+
+13
+00:00:39,125 --> 00:00:40,200
+その影こそ
+
+14
+00:00:40,675 --> 00:00:42,085
+葵の翁
+
+15
+00:00:42,825 --> 00:00:45,775
+すべては素性の知れぬ者の目論見
+
+16
+00:00:46,350 --> 00:00:48,375
+脅されし葵の翁は
+
+17
+00:00:48,700 --> 00:00:51,350
+やむなく歌の一枚を奪ひぬ
+
+18
+00:00:52,725 --> 00:00:54,857
+如何にぞや奪はせしむか?
+
+19
+00:00:55,425 --> 00:00:57,375
+ただ知るはその歌が
+
+20
+00:00:57,900 --> 00:01:00,600
+友の「赤人」を詠むることのみ
+
+21
+00:01:02,325 --> 00:01:03,425
+赤人は
+
+22
+00:01:03,950 --> 00:01:05,924
+かつて五歌仙の一人
+
+23
+00:01:06,775 --> 00:01:08,175
+名の「赤」は
+
+24
+00:01:08,175 --> 00:01:11,225
+歌に朱印を残すことよりきたり
+
+25
+00:01:12,252 --> 00:01:14,575
+かように優れし書き手なれど
+
+26
+00:01:14,925 --> 00:01:17,037
+ある年に参らせし歌に
+
+27
+00:01:17,400 --> 00:01:19,625
+他者より盗んだものあり
+
+28
+00:01:20,571 --> 00:01:23,075
+赤人は咎により追放され
+
+29
+00:01:23,600 --> 00:01:27,425
+歌仙五人は 四人になりぬ
+
+30
+00:01:29,350 --> 00:01:33,125
+墨染は赤人の歌集に目を通し
+
+31
+00:01:33,575 --> 00:01:36,250
+盗作にみ朱印なしと知る
+
+32
+00:01:37,675 --> 00:01:40,650
+赤人の歌集を川に浸せば
+
+33
+00:01:41,100 --> 00:01:43,475
+盗作とされし歌の墨は
+
+34
+00:01:43,850 --> 00:01:45,675
+波に流れけり
+
+35
+00:01:47,000 --> 00:01:49,275
+通りがかりし葵の翁
+
+36
+00:01:49,732 --> 00:01:51,550
+古き友思ひ出し
+
+37
+00:01:52,050 --> 00:01:55,000
+目に映りしことを歌に詠む
+
+38
+00:01:56,375 --> 00:01:59,350
+後に翠光が歌を捧げしとき
+
+39
+00:01:59,772 --> 00:02:02,825
+あの波風を 立てり
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..b0ac66727
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_JP.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,100 --> 00:00:04,600
+むかしむかし あるところに
+
+2
+00:00:05,300 --> 00:00:07,125
+仲のいい赤鬼と
+
+3
+00:00:08,925 --> 00:00:10,900
+青鬼が住んでいました
+
+4
+00:00:13,450 --> 00:00:17,225
+赤鬼は鬼の姿で 人のように優しく
+
+5
+00:00:18,775 --> 00:00:22,700
+青鬼は人の姿で 鬼のように独りぼっち
+
+6
+00:00:24,800 --> 00:00:28,350
+赤鬼は人と友達になりたいと思っていました
+
+7
+00:00:29,225 --> 00:00:32,700
+しかし人々は鬼を恐れ 豆をまき
+
+8
+00:00:32,700 --> 00:00:34,525
+近寄るのを嫌がりました
+
+9
+00:00:37,900 --> 00:00:41,700
+そこで青鬼は ある策を赤鬼に話します
+
+10
+00:00:41,775 --> 00:00:43,450
+「僕が村を荒らして」
+
+11
+00:00:43,525 --> 00:00:45,225
+「赤が僕をやっつけるんだ」
+
+12
+00:00:45,350 --> 00:00:47,725
+「そうすればみんな赤を受け入れてくれる」
+
+13
+00:00:48,475 --> 00:00:49,400
+そうして
+
+14
+00:00:49,475 --> 00:00:51,600
+青鬼を退治した赤鬼は
+
+15
+00:00:52,425 --> 00:00:54,500
+その優しさと勇気から
+
+16
+00:00:57,225 --> 00:00:59,825
+皆に受け入れられるようになりました
+
+17
+00:01:01,850 --> 00:01:05,500
+赤鬼がこの知らせを青鬼に伝えようとすると
+
+18
+00:01:06,100 --> 00:01:08,125
+青鬼は手紙を残して
+
+19
+00:01:08,225 --> 00:01:10,175
+姿を消していました
+
+20
+00:01:10,625 --> 00:01:12,231
+「僕は旅に出る」
+
+21
+00:01:12,525 --> 00:01:13,950
+「僕を探さないで」
+
+22
+00:01:14,025 --> 00:01:16,575
+「じゃないと君まで悪い子だと思われちゃう」
+
+23
+00:01:17,375 --> 00:01:18,375
+「大丈夫」
+
+24
+00:01:18,625 --> 00:01:20,225
+「離れ離れになっても」
+
+25
+00:01:20,300 --> 00:01:22,125
+「僕たちは友達だ」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2947225ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:31,975 --> 00:00:33,425
+ここは俺様に任せろ!
+
+2
+00:00:33,500 --> 00:00:35,375
+まだ大勢のひとじちが残ってる
+
+3
+00:00:35,450 --> 00:00:36,825
+そいつらを助けに行く!
+
+4
+00:00:37,350 --> 00:00:38,150
+でも…!
+
+5
+00:00:38,425 --> 00:00:40,125
+見くびんじゃねぇ お前らは逃げろ!
+
+6
+00:00:40,125 --> 00:00:40,900
+さあ早く!
+
+7
+00:00:50,300 --> 00:00:51,850
+ほっといてくれ お前は逃げろ!
+
+8
+00:00:51,925 --> 00:00:53,600
+これは俺が受けるべき罰だ…
+
+9
+00:00:54,000 --> 00:00:56,000
+黙ってそこで待ってろ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2947225ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:31,975 --> 00:00:33,425
+ここは俺様に任せろ!
+
+2
+00:00:33,500 --> 00:00:35,375
+まだ大勢のひとじちが残ってる
+
+3
+00:00:35,450 --> 00:00:36,825
+そいつらを助けに行く!
+
+4
+00:00:37,350 --> 00:00:38,150
+でも…!
+
+5
+00:00:38,425 --> 00:00:40,125
+見くびんじゃねぇ お前らは逃げろ!
+
+6
+00:00:40,125 --> 00:00:40,900
+さあ早く!
+
+7
+00:00:50,300 --> 00:00:51,850
+ほっといてくれ お前は逃げろ!
+
+8
+00:00:51,925 --> 00:00:53,600
+これは俺が受けるべき罰だ…
+
+9
+00:00:54,000 --> 00:00:56,000
+黙ってそこで待ってろ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..01862f7fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_JP.txt
@@ -0,0 +1,144 @@
+1
+00:00:00,700 --> 00:00:03,025
+むかしむかし あるところに
+
+2
+00:00:03,750 --> 00:00:05,450
+仲のいい赤鬼と
+
+3
+00:00:05,600 --> 00:00:07,525
+青鬼が住んでいました
+
+4
+00:00:09,925 --> 00:00:13,900
+人間と友達になりたい赤鬼の願いを叶えるため
+
+5
+00:00:14,175 --> 00:00:16,350
+青鬼は「悪者」を演じ
+
+6
+00:00:18,725 --> 00:00:20,725
+姿を消してしまいます
+
+7
+00:00:23,375 --> 00:00:25,125
+長い時が経ち
+
+8
+00:00:25,375 --> 00:00:27,925
+赤鬼は人間と友達になると
+
+9
+00:00:28,000 --> 00:00:31,425
+青鬼もこの輪に入れたいと思うようになりました
+
+10
+00:00:36,350 --> 00:00:39,575
+ですが 青鬼の行方は分かりません
+
+11
+00:00:40,325 --> 00:00:43,225
+彼を探すため 高い山を越え
+
+12
+00:00:44,775 --> 00:00:46,850
+大きな川を渡りました
+
+13
+00:00:49,225 --> 00:00:52,000
+青鬼の痕跡はたくさんありましたが
+
+14
+00:00:53,225 --> 00:00:54,925
+それを見つけるたび
+
+15
+00:00:55,075 --> 00:00:58,325
+彼はわざと隠れているのだと分かりました
+
+16
+00:01:01,375 --> 00:01:03,600
+赤鬼は青鬼を真似て
+
+17
+00:01:03,850 --> 00:01:06,300
+荒野に一通の手紙を残します
+
+18
+00:01:07,725 --> 00:01:12,029
+「青 僕にはたくさんの人間の友達ができたよ」
+
+19
+00:01:12,270 --> 00:01:15,625
+「もうすぐ 盛大な宴を開こうと思うんだ」
+
+20
+00:01:16,225 --> 00:01:18,325
+「友達に参加してもらいたい」
+
+21
+00:01:18,400 --> 00:01:20,000
+「もちろん青もね」
+
+22
+00:01:21,250 --> 00:01:22,775
+「会わなくてもいい」
+
+23
+00:01:23,200 --> 00:01:25,175
+「隠れながらでもいいんだ」
+
+24
+00:01:26,372 --> 00:01:28,725
+青鬼はこっそり村に戻ると
+
+25
+00:01:29,050 --> 00:01:33,225
+身を潜めながら豪華な食事と温かな火を眺め
+
+26
+00:01:33,525 --> 00:01:35,600
+その光景に憧れました
+
+27
+00:01:37,300 --> 00:01:39,075
+でもお腹が鳴ろうと
+
+28
+00:01:39,300 --> 00:01:41,600
+青鬼はかつての誓いを胸に
+
+29
+00:01:41,975 --> 00:01:43,875
+ただ遠くから眺めているだけ
+
+30
+00:01:45,350 --> 00:01:46,575
+すると突如
+
+31
+00:01:46,675 --> 00:01:48,675
+赤鬼が背後から現れます
+
+32
+00:01:49,175 --> 00:01:51,050
+青鬼は驚きました
+
+33
+00:01:53,150 --> 00:01:54,000
+「よっ!」
+
+34
+00:01:54,300 --> 00:01:56,000
+「 やっと帰ってきたか」
+
+35
+00:01:56,525 --> 00:01:59,075
+「あいつらに お前を紹介させてくれ!」
+
+36
+00:01:59,300 --> 00:02:01,975
+「俺様の最高のダチよ!」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..94d15a739
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,168 @@
+1
+00:00:09,975 --> 00:00:10,825
+あんなに…
+
+2
+00:00:11,175 --> 00:00:12,475
+あいつらみんな——
+
+3
+00:00:12,525 --> 00:00:15,350
+そう 妖たちの記憶じゃ
+
+4
+00:00:16,175 --> 00:00:20,325
+長いこと体を伸ばして空を飛んでいなかったようじゃな
+
+5
+00:00:22,000 --> 00:00:23,475
+妾について来い
+
+6
+00:00:34,000 --> 00:00:35,275
+どうした 童
+
+7
+00:00:35,875 --> 00:00:37,450
+緊張しておるのか
+
+8
+00:00:37,950 --> 00:00:41,300
+だって こんな光景見たことないから…
+
+9
+00:00:43,000 --> 00:00:45,500
+本当に月明かりが遮られた!
+
+10
+00:00:50,125 --> 00:00:52,025
+この光景だけで言えば
+
+11
+00:00:52,150 --> 00:00:54,175
+確かに恐ろしいやもしれぬ
+
+12
+00:00:54,575 --> 00:00:56,925
+じゃが ただ騒ぐのが好きな
+
+13
+00:00:57,300 --> 00:01:00,175
+勇敢なやつらじゃと 妾は知っておる
+
+14
+00:01:01,175 --> 00:01:04,100
+たとえ凄惨な戦いで身が滅びようと
+
+15
+00:01:04,625 --> 00:01:06,800
+魂が迷うことはなかった
+
+16
+00:01:07,900 --> 00:01:08,575
+ただ…
+
+17
+00:01:09,225 --> 00:01:10,750
+時は短きもの
+
+18
+00:01:43,900 --> 00:01:46,675
+あいつら… 行かないといけないのか
+
+19
+00:01:47,825 --> 00:01:50,175
+宴は終わりが来るものじゃ
+
+20
+00:01:53,550 --> 00:01:55,200
+そんなに名残惜しいなら
+
+21
+00:01:55,450 --> 00:01:57,450
+妾と共に唱えるがよい
+
+22
+00:01:59,825 --> 00:02:02,750
+「白辰に申す 鎮魂のため」
+
+23
+00:02:03,825 --> 00:02:04,800
+「祝い給い…」
+
+24
+00:02:05,875 --> 00:02:06,975
+「祝い給い…」
+
+25
+00:02:08,325 --> 00:02:09,825
+「導き給え…」
+
+26
+00:02:22,389 --> 00:02:23,875
+きれいだな…
+
+27
+00:02:25,800 --> 00:02:26,425
+見ろよ!
+
+28
+00:02:26,825 --> 00:02:29,875
+稲妻城から光が集まってきてるぞ!
+
+29
+00:02:34,975 --> 00:02:35,900
+本によると
+
+30
+00:02:36,325 --> 00:02:39,075
+今晩「狐お姉さんの秘伝術」を唱えれば
+
+31
+00:02:39,275 --> 00:02:40,575
+願いが叶うらしい…
+
+32
+00:02:47,925 --> 00:02:50,525
+「白辰に申す 鎮魂のため」
+
+33
+00:02:50,975 --> 00:02:53,675
+「祝い給い 導き給え」
+
+34
+00:02:54,200 --> 00:02:55,550
+「畏み畏み…」
+
+35
+00:02:56,575 --> 00:02:58,075
+「畏みも白す」
+
+36
+00:03:10,075 --> 00:03:10,800
+有楽斎
+
+37
+00:03:11,750 --> 00:03:14,325
+汝は元気にしておるかと聞いたが
+
+38
+00:03:14,400 --> 00:03:17,250
+妾は本当に毎日楽しくしておる
+
+39
+00:03:17,700 --> 00:03:20,750
+じゃが いま汝らが去るのを見て
+
+40
+00:03:21,525 --> 00:03:23,225
+少し寂しく思う…
+
+41
+00:03:24,650 --> 00:03:25,450
+ほんの…
+
+42
+00:03:26,250 --> 00:03:27,625
+少しだけじゃぞ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..94d15a739
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,168 @@
+1
+00:00:09,975 --> 00:00:10,825
+あんなに…
+
+2
+00:00:11,175 --> 00:00:12,475
+あいつらみんな——
+
+3
+00:00:12,525 --> 00:00:15,350
+そう 妖たちの記憶じゃ
+
+4
+00:00:16,175 --> 00:00:20,325
+長いこと体を伸ばして空を飛んでいなかったようじゃな
+
+5
+00:00:22,000 --> 00:00:23,475
+妾について来い
+
+6
+00:00:34,000 --> 00:00:35,275
+どうした 童
+
+7
+00:00:35,875 --> 00:00:37,450
+緊張しておるのか
+
+8
+00:00:37,950 --> 00:00:41,300
+だって こんな光景見たことないから…
+
+9
+00:00:43,000 --> 00:00:45,500
+本当に月明かりが遮られた!
+
+10
+00:00:50,125 --> 00:00:52,025
+この光景だけで言えば
+
+11
+00:00:52,150 --> 00:00:54,175
+確かに恐ろしいやもしれぬ
+
+12
+00:00:54,575 --> 00:00:56,925
+じゃが ただ騒ぐのが好きな
+
+13
+00:00:57,300 --> 00:01:00,175
+勇敢なやつらじゃと 妾は知っておる
+
+14
+00:01:01,175 --> 00:01:04,100
+たとえ凄惨な戦いで身が滅びようと
+
+15
+00:01:04,625 --> 00:01:06,800
+魂が迷うことはなかった
+
+16
+00:01:07,900 --> 00:01:08,575
+ただ…
+
+17
+00:01:09,225 --> 00:01:10,750
+時は短きもの
+
+18
+00:01:43,900 --> 00:01:46,675
+あいつら… 行かないといけないのか
+
+19
+00:01:47,825 --> 00:01:50,175
+宴は終わりが来るものじゃ
+
+20
+00:01:53,550 --> 00:01:55,200
+そんなに名残惜しいなら
+
+21
+00:01:55,450 --> 00:01:57,450
+妾と共に唱えるがよい
+
+22
+00:01:59,825 --> 00:02:02,750
+「白辰に申す 鎮魂のため」
+
+23
+00:02:03,825 --> 00:02:04,800
+「祝い給い…」
+
+24
+00:02:05,875 --> 00:02:06,975
+「祝い給い…」
+
+25
+00:02:08,325 --> 00:02:09,825
+「導き給え…」
+
+26
+00:02:22,389 --> 00:02:23,875
+きれいだな…
+
+27
+00:02:25,800 --> 00:02:26,425
+見ろよ!
+
+28
+00:02:26,825 --> 00:02:29,875
+稲妻城から光が集まってきてるぞ!
+
+29
+00:02:34,975 --> 00:02:35,900
+本によると
+
+30
+00:02:36,325 --> 00:02:39,075
+今晩「狐お姉さんの秘伝術」を唱えれば
+
+31
+00:02:39,275 --> 00:02:40,575
+願いが叶うらしい…
+
+32
+00:02:47,925 --> 00:02:50,525
+「白辰に申す 鎮魂のため」
+
+33
+00:02:50,975 --> 00:02:53,675
+「祝い給い 導き給え」
+
+34
+00:02:54,200 --> 00:02:55,550
+「畏み畏み…」
+
+35
+00:02:56,575 --> 00:02:58,075
+「畏みも白す」
+
+36
+00:03:10,075 --> 00:03:10,800
+有楽斎
+
+37
+00:03:11,750 --> 00:03:14,325
+汝は元気にしておるかと聞いたが
+
+38
+00:03:14,400 --> 00:03:17,250
+妾は本当に毎日楽しくしておる
+
+39
+00:03:17,700 --> 00:03:20,750
+じゃが いま汝らが去るのを見て
+
+40
+00:03:21,525 --> 00:03:23,225
+少し寂しく思う…
+
+41
+00:03:24,650 --> 00:03:25,450
+ほんの…
+
+42
+00:03:26,250 --> 00:03:27,625
+少しだけじゃぞ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef92367f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:22,100 --> 00:00:23,800
+どっ どうするんだ!?
+
+2
+00:00:24,175 --> 00:00:25,650
+空間に入る時は
+
+3
+00:00:25,925 --> 00:00:29,175
+汝の願いを心の中で繰り返すんじゃぞ
+
+4
+00:00:32,000 --> 00:00:33,975
+意識を強く保ってこそ
+
+5
+00:00:34,175 --> 00:00:37,650
+妾は汝をもっとも適した位置へと送れるんじゃ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ef92367f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:22,100 --> 00:00:23,800
+どっ どうするんだ!?
+
+2
+00:00:24,175 --> 00:00:25,650
+空間に入る時は
+
+3
+00:00:25,925 --> 00:00:29,175
+汝の願いを心の中で繰り返すんじゃぞ
+
+4
+00:00:32,000 --> 00:00:33,975
+意識を強く保ってこそ
+
+5
+00:00:34,175 --> 00:00:37,650
+妾は汝をもっとも適した位置へと送れるんじゃ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c263b5f30
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,120 @@
+1
+00:00:06,725 --> 00:00:08,657
+光が種になった?
+
+2
+00:00:09,775 --> 00:00:11,800
+「民を守る奇跡の樹」
+
+3
+00:00:12,100 --> 00:00:15,200
+「今は誰も見たことのない 未知の存在」
+
+4
+00:00:15,525 --> 00:00:18,700
+「いつ現れるのか どこで発芽するのか」
+
+5
+00:00:19,250 --> 00:00:22,425
+「すべてはそれを生みし者の心と夢次第」
+
+6
+00:00:23,525 --> 00:00:25,525
+「命を授けてあげて 影」
+
+7
+00:00:26,525 --> 00:00:28,000
+まさか これは…
+
+8
+00:00:39,275 --> 00:00:41,575
+「永遠は時間を無限に引き伸ばし」
+
+9
+00:00:42,500 --> 00:00:45,300
+「夢は一つ一つの節目を輝かせる」
+
+10
+00:00:47,475 --> 00:00:49,125
+「この二つが出会うことで」
+
+11
+00:00:49,468 --> 00:00:51,875
+「神櫻は天理の禁錮から解放され」
+
+12
+00:00:52,397 --> 00:00:54,250
+「漆黒の中から咲くの」
+
+13
+00:00:55,750 --> 00:00:57,750
+「そして 悪夢は消え去り」
+
+14
+00:00:58,133 --> 00:00:59,625
+「現実は佳きほうへ」
+
+15
+00:01:00,575 --> 00:01:04,125
+「私たちの望む光景も 依然と先に」
+
+16
+00:01:05,073 --> 00:01:08,750
+「残念だけど 私は稲妻の未来を見届けることも」
+
+17
+00:01:09,178 --> 00:01:11,225
+「あなたと一緒に行くこともできないわ」
+
+18
+00:01:17,725 --> 00:01:18,900
+「知ってる? 影」
+
+19
+00:01:19,550 --> 00:01:21,375
+「私いまとても嬉しいの」
+
+20
+00:01:21,875 --> 00:01:23,600
+「最後の願いも叶ったから」
+
+21
+00:01:24,350 --> 00:01:27,900
+「あなたの薙刀は 無数の災厄を払ってくれた」
+
+22
+00:01:28,575 --> 00:01:31,125
+「ずっとあなたには申し訳ないと思っていたの」
+
+23
+00:01:31,775 --> 00:01:33,100
+「些細なお返しだけど」
+
+24
+00:01:33,550 --> 00:01:36,775
+「あなたが目覚め 新たな出会いを迎えるまで」
+
+25
+00:01:37,294 --> 00:01:40,200
+「神櫻があなたのために時間を稼いでくれるわ」
+
+26
+00:01:41,029 --> 00:01:43,800
+「どう? きっともう役に立っているでしょう」
+
+27
+00:01:46,125 --> 00:01:47,050
+「今度こそ…」
+
+28
+00:01:47,400 --> 00:01:49,825
+「本当にさようならね… 影」
+
+29
+00:02:00,650 --> 00:02:01,350
+ええ…
+
+30
+00:02:02,175 --> 00:02:04,000
+さようなら… 眞
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c263b5f30
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,120 @@
+1
+00:00:06,725 --> 00:00:08,657
+光が種になった?
+
+2
+00:00:09,775 --> 00:00:11,800
+「民を守る奇跡の樹」
+
+3
+00:00:12,100 --> 00:00:15,200
+「今は誰も見たことのない 未知の存在」
+
+4
+00:00:15,525 --> 00:00:18,700
+「いつ現れるのか どこで発芽するのか」
+
+5
+00:00:19,250 --> 00:00:22,425
+「すべてはそれを生みし者の心と夢次第」
+
+6
+00:00:23,525 --> 00:00:25,525
+「命を授けてあげて 影」
+
+7
+00:00:26,525 --> 00:00:28,000
+まさか これは…
+
+8
+00:00:39,275 --> 00:00:41,575
+「永遠は時間を無限に引き伸ばし」
+
+9
+00:00:42,500 --> 00:00:45,300
+「夢は一つ一つの節目を輝かせる」
+
+10
+00:00:47,475 --> 00:00:49,125
+「この二つが出会うことで」
+
+11
+00:00:49,468 --> 00:00:51,875
+「神櫻は天理の禁錮から解放され」
+
+12
+00:00:52,397 --> 00:00:54,250
+「漆黒の中から咲くの」
+
+13
+00:00:55,750 --> 00:00:57,750
+「そして 悪夢は消え去り」
+
+14
+00:00:58,133 --> 00:00:59,625
+「現実は佳きほうへ」
+
+15
+00:01:00,575 --> 00:01:04,125
+「私たちの望む光景も 依然と先に」
+
+16
+00:01:05,073 --> 00:01:08,750
+「残念だけど 私は稲妻の未来を見届けることも」
+
+17
+00:01:09,178 --> 00:01:11,225
+「あなたと一緒に行くこともできないわ」
+
+18
+00:01:17,725 --> 00:01:18,900
+「知ってる? 影」
+
+19
+00:01:19,550 --> 00:01:21,375
+「私いまとても嬉しいの」
+
+20
+00:01:21,875 --> 00:01:23,600
+「最後の願いも叶ったから」
+
+21
+00:01:24,350 --> 00:01:27,900
+「あなたの薙刀は 無数の災厄を払ってくれた」
+
+22
+00:01:28,575 --> 00:01:31,125
+「ずっとあなたには申し訳ないと思っていたの」
+
+23
+00:01:31,775 --> 00:01:33,100
+「些細なお返しだけど」
+
+24
+00:01:33,550 --> 00:01:36,775
+「あなたが目覚め 新たな出会いを迎えるまで」
+
+25
+00:01:37,294 --> 00:01:40,200
+「神櫻があなたのために時間を稼いでくれるわ」
+
+26
+00:01:41,029 --> 00:01:43,800
+「どう? きっともう役に立っているでしょう」
+
+27
+00:01:46,125 --> 00:01:47,050
+「今度こそ…」
+
+28
+00:01:47,400 --> 00:01:49,825
+「本当にさようならね… 影」
+
+29
+00:02:00,650 --> 00:02:01,350
+ええ…
+
+30
+00:02:02,175 --> 00:02:04,000
+さようなら… 眞
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ecc7ba12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:46,325 --> 00:00:48,025
+やはり現れたわね
+
+2
+00:00:48,200 --> 00:00:49,650
+「渦の余威」跋掣
+
+3
+00:00:49,675 --> 00:00:51,225
+誰なんだ そいつは?
+
+4
+00:00:51,450 --> 00:00:55,575
+あのオセルの妻 渦の魔神の最後の追従者よ
+
+5
+00:00:56,325 --> 00:00:58,550
+凝光は最初から知ってたのか…
+
+6
+00:00:59,300 --> 00:01:01,725
+海洋の変化に勘が鋭い北斗は
+
+7
+00:01:02,017 --> 00:01:04,175
+以前から私に警告していた
+
+8
+00:01:04,607 --> 00:01:06,775
+この時期に群玉閣を再建したのも
+
+9
+00:01:07,125 --> 00:01:09,900
+跋掣が持つ群玉閣への憎しみを利用し
+
+10
+00:01:09,975 --> 00:01:11,750
+海から誘い出すためよ
+
+11
+00:01:12,775 --> 00:01:15,400
+それなら 仙人に力を借りに行こう!
+
+12
+00:01:15,425 --> 00:01:16,625
+その必要はないわ
+
+13
+00:01:17,175 --> 00:01:20,225
+今はもはや 人間が統治する時代
+
+14
+00:01:20,400 --> 00:01:21,675
+この訪れし危機
+
+15
+00:01:21,900 --> 00:01:23,375
+璃月港の人々は
+
+16
+00:01:23,650 --> 00:01:26,200
+自らの力で乗り越えなければならない…
+
+17
+00:01:33,600 --> 00:01:34,275
+撃て!
+
+18
+00:01:50,075 --> 00:01:51,050
+撃て——ッ!
+
+19
+00:02:07,475 --> 00:02:09,850
+津波が来るぞ!みんな気を付けろ!
+
+20
+00:02:20,950 --> 00:02:21,825
+なんだあれは!
+
+21
+00:02:21,975 --> 00:02:23,525
+波…巨大な波だッ!
+
+22
+00:03:00,175 --> 00:03:02,600
+存在自体が周りに危険をもたらす
+
+23
+00:03:02,875 --> 00:03:05,650
+お前は生来 そういう運命なのだ
+
+24
+00:03:06,475 --> 00:03:09,775
+彼女の命と引き換えに このまま死んでくれれば…
+
+25
+00:03:11,000 --> 00:03:14,225
+他人のため力を使いたいと思った時
+
+26
+00:03:15,050 --> 00:03:18,075
+人間社会にも溶け込むことができるだろう
+
+27
+00:03:58,335 --> 00:03:59,050
+今よ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2ecc7ba12
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:46,325 --> 00:00:48,025
+やはり現れたわね
+
+2
+00:00:48,200 --> 00:00:49,650
+「渦の余威」跋掣
+
+3
+00:00:49,675 --> 00:00:51,225
+誰なんだ そいつは?
+
+4
+00:00:51,450 --> 00:00:55,575
+あのオセルの妻 渦の魔神の最後の追従者よ
+
+5
+00:00:56,325 --> 00:00:58,550
+凝光は最初から知ってたのか…
+
+6
+00:00:59,300 --> 00:01:01,725
+海洋の変化に勘が鋭い北斗は
+
+7
+00:01:02,017 --> 00:01:04,175
+以前から私に警告していた
+
+8
+00:01:04,607 --> 00:01:06,775
+この時期に群玉閣を再建したのも
+
+9
+00:01:07,125 --> 00:01:09,900
+跋掣が持つ群玉閣への憎しみを利用し
+
+10
+00:01:09,975 --> 00:01:11,750
+海から誘い出すためよ
+
+11
+00:01:12,775 --> 00:01:15,400
+それなら 仙人に力を借りに行こう!
+
+12
+00:01:15,425 --> 00:01:16,625
+その必要はないわ
+
+13
+00:01:17,175 --> 00:01:20,225
+今はもはや 人間が統治する時代
+
+14
+00:01:20,400 --> 00:01:21,675
+この訪れし危機
+
+15
+00:01:21,900 --> 00:01:23,375
+璃月港の人々は
+
+16
+00:01:23,650 --> 00:01:26,200
+自らの力で乗り越えなければならない…
+
+17
+00:01:33,600 --> 00:01:34,275
+撃て!
+
+18
+00:01:50,075 --> 00:01:51,050
+撃て——ッ!
+
+19
+00:02:07,475 --> 00:02:09,850
+津波が来るぞ!みんな気を付けろ!
+
+20
+00:02:20,950 --> 00:02:21,825
+なんだあれは!
+
+21
+00:02:21,975 --> 00:02:23,525
+波…巨大な波だッ!
+
+22
+00:03:00,175 --> 00:03:02,600
+存在自体が周りに危険をもたらす
+
+23
+00:03:02,875 --> 00:03:05,650
+お前は生来 そういう運命なのだ
+
+24
+00:03:06,475 --> 00:03:09,775
+彼女の命と引き換えに このまま死んでくれれば…
+
+25
+00:03:11,000 --> 00:03:14,225
+他人のため力を使いたいと思った時
+
+26
+00:03:15,050 --> 00:03:18,075
+人間社会にも溶け込むことができるだろう
+
+27
+00:03:58,335 --> 00:03:59,050
+今よ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..d12da3d0c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_JP.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,000 --> 00:00:09,875
+(訳) 「ああ—— いと嘆き——」
+
+2
+00:00:10,725 --> 00:00:20,325
+「秋の酒面雁は二羽より一羽へと」
+
+3
+00:00:20,750 --> 00:00:30,525
+「痴れ人は怨嗟に狂い果て」
+
+4
+00:00:30,686 --> 00:00:40,975
+「邪悪なる祭禮 災い招き」
+
+5
+00:00:41,800 --> 00:00:52,850
+「おなご剣を抜かざらば 皆死していた」
+
+6
+00:00:58,861 --> 00:01:03,550
+「凡との縁を断ち 仙との縁を結び」
+
+7
+00:01:03,797 --> 00:01:08,450
+「天倫より見放さるるも 仙に受け入れられ」
+
+8
+00:01:08,825 --> 00:01:13,775
+「朱色の糸と共に 悠久の刻が過ぎ」
+
+9
+00:01:13,950 --> 00:01:18,725
+「過去は儚く散りゆく」
+
+10
+00:01:19,020 --> 00:01:23,850
+「鶴が家に帰した時 昔日の面影はとうに失せ」
+
+11
+00:01:23,975 --> 00:01:28,875
+「蜘蛛の巣と霊旗だけが漂い」
+
+12
+00:01:29,050 --> 00:01:33,425
+「全ての因果 俗世との結びが」
+
+13
+00:01:33,600 --> 00:01:38,225
+「煙のごとく消え去った」
+
+14
+00:01:38,500 --> 00:01:41,775
+『神女劈観』は本来 これにて幕を閉じます
+
+15
+00:01:42,025 --> 00:01:44,325
+ですが本日 それにもう一筆加えて
+
+16
+00:01:44,550 --> 00:01:49,050
+皆さんに——お聞かせいたしましょう——
+
+17
+00:01:49,210 --> 00:01:54,100
+「そなたの高き品は 必ずや理解され」
+
+18
+00:01:54,300 --> 00:01:59,175
+「そなたの知音となる友が きっと現れる」
+
+19
+00:01:59,425 --> 00:02:04,400
+「花槍と剣は まるで流星のごとく」
+
+20
+00:02:04,500 --> 00:02:16,000
+「怒涛の波に放たれ 海を鎮めん」
+
+21
+00:02:18,300 --> 00:02:19,675
+かつて鶴が帰した時
+
+22
+00:02:19,800 --> 00:02:22,325
+天地のどこにも拠り所がなく
+
+23
+00:02:22,750 --> 00:02:24,375
+一人 孤独に去りました
+
+24
+00:02:24,850 --> 00:02:26,100
+ですが今は
+
+25
+00:02:26,325 --> 00:02:28,325
+新旧の友が席を埋め
+
+26
+00:02:28,850 --> 00:02:32,575
+共にこの時を過ごしております
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2671417f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,775 --> 00:00:13,050
+あの…旅人さん
+
+2
+00:00:14,075 --> 00:00:16,300
+もう一つ行いたいことが…
+
+3
+00:00:16,525 --> 00:00:19,275
+お時間を少々いただけませんでしょうか
+
+4
+00:00:33,675 --> 00:00:34,600
+どうか…
+
+5
+00:00:35,475 --> 00:00:36,750
+見ていてください
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2671417f0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,775 --> 00:00:13,050
+あの…旅人さん
+
+2
+00:00:14,075 --> 00:00:16,300
+もう一つ行いたいことが…
+
+3
+00:00:16,525 --> 00:00:19,275
+お時間を少々いただけませんでしょうか
+
+4
+00:00:33,675 --> 00:00:34,600
+どうか…
+
+5
+00:00:35,475 --> 00:00:36,750
+見ていてください
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LYAQ107_NingGuang_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LYAQ107_NingGuang_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ffea17ff
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LYAQ107_NingGuang_JP.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,925 --> 00:00:06,925
+凝光様は何か大事があるたびに
+
+2
+00:00:07,425 --> 00:00:12,325
+人払いをし 三名の腹心だけを連れて
+
+3
+00:00:12,400 --> 00:00:15,343
+この「群玉閣」を訪れます
+
+4
+00:00:16,800 --> 00:00:19,675
+腹心を連れて何をするかって?
+
+5
+00:00:20,019 --> 00:00:23,200
+それは腹心に情報整理や
+
+6
+00:00:23,200 --> 00:00:25,925
+書類の処理をしてもらうためです
+
+7
+00:00:27,425 --> 00:00:30,083
+書類が次から次へと壁に貼られ
+
+8
+00:00:30,350 --> 00:00:32,400
+それは多いほどいい…
+
+9
+00:00:32,850 --> 00:00:36,850
+しかし 白い壁が書類で埋め尽くされる前に
+
+10
+00:00:37,275 --> 00:00:39,989
+凝光様は決断を下されます
+
+11
+00:00:41,232 --> 00:00:42,512
+その後
+
+12
+00:00:42,553 --> 00:00:45,748
+彼女は全ての資料を細かく割いて
+
+13
+00:00:46,175 --> 00:00:49,540
+——紙切れを窓の外へと放るのです
+
+14
+00:00:50,128 --> 00:00:53,155
+その様 まさに壮観
+
+15
+00:00:53,750 --> 00:00:55,894
+ゆらゆらと揺れ落ちるそれは
+
+16
+00:00:55,894 --> 00:00:59,107
+まるで突如現れた雪と見まがうほど
+
+17
+00:01:00,075 --> 00:01:01,966
+紙切れに書かれた文字は
+
+18
+00:01:02,200 --> 00:01:04,875
+この璃月の商人が見れば
+
+19
+00:01:05,250 --> 00:01:08,031
+雪の上に落とされたインク
+
+20
+00:01:08,625 --> 00:01:10,450
+——実に目に留まります!
+
+21
+00:01:11,450 --> 00:01:13,200
+このような詩があります
+
+22
+00:01:14,025 --> 00:01:18,125
+飄々と雲上から落ちてくる雪
+
+23
+00:01:18,725 --> 00:01:21,920
+一片の文字でも重畳なり
+
+24
+00:01:22,475 --> 00:01:25,575
+一念で山河を呑み込む勢いあり
+
+25
+00:01:25,975 --> 00:01:29,879
+天権を尊ぶこと誰しもが知る
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b49188d1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_JP.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:02,050 --> 00:00:03,925
+「前回の続きといこう」
+
+2
+00:00:04,125 --> 00:00:07,125
+「岩王帝君は山々を一人でくぐり抜け」
+
+3
+00:00:07,275 --> 00:00:08,425
+「地の割れ目から」
+
+4
+00:00:08,675 --> 00:00:11,000
+「聞いたこともない音を聞きました」
+
+5
+00:00:14,925 --> 00:00:18,225
+璃月の地下に住む 古代の岩元素生物
+
+6
+00:00:19,125 --> 00:00:20,719
+そのほとんどは目が見えず
+
+7
+00:00:21,050 --> 00:00:23,225
+何千年も空を見たことがない
+
+8
+00:00:24,400 --> 00:00:27,550
+「その音は…歌のように悲しくもあれば」
+
+9
+00:00:28,000 --> 00:00:30,400
+「雷のように恐ろしくもありました」
+
+10
+00:00:32,000 --> 00:00:34,075
+「岩王帝君は辺りを回り」
+
+11
+00:00:34,625 --> 00:00:37,375
+「岩層から奇妙な石を見つけました」
+
+12
+00:00:40,800 --> 00:00:43,450
+それが 若陀龍王だった
+
+13
+00:00:44,775 --> 00:00:48,300
+彼の望みに応え 俺が地上に連れて行った
+
+14
+00:00:49,325 --> 00:00:52,025
+「岩王帝君はその石を哀れみ」
+
+15
+00:00:52,950 --> 00:00:55,275
+「自らそれを本物と見紛う」
+
+16
+00:00:55,375 --> 00:00:57,450
+「巨龍に彫り上げました」
+
+17
+00:00:59,375 --> 00:01:03,300
+俺が 彼に世を見る両目を与え
+
+18
+00:01:03,675 --> 00:01:05,175
+契約を交わした…
+
+19
+00:01:06,000 --> 00:01:07,775
+「指を筆のように振るい」
+
+20
+00:01:08,000 --> 00:01:10,050
+「龍の目の玉を付けました」
+
+21
+00:01:10,900 --> 00:01:12,925
+「その瞬間 空に雷鳴が轟き」
+
+22
+00:01:13,350 --> 00:01:16,025
+「本物の龍が現れたではありませんか」
+
+23
+00:01:18,600 --> 00:01:21,700
+俺は彼が地上の人々と生きることを認めた
+
+24
+00:01:22,600 --> 00:01:25,300
+しかし 彼が秩序を破れば
+
+25
+00:01:25,725 --> 00:01:28,125
+再び暗闇に封印することになる
+
+26
+00:01:28,900 --> 00:01:29,750
+「その後」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..40333f4f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,575 --> 00:00:11,025
+あれが水の浄化作用を増幅させている装置だ!
+
+2
+00:00:31,150 --> 00:00:31,900
+ダイン!
+
+3
+00:00:32,575 --> 00:00:34,150
+間に合わなかったか…
+
+4
+00:00:35,421 --> 00:00:37,750
+極限の苦痛に苛まれながら
+
+5
+00:00:37,750 --> 00:00:40,400
+あの者たちは命を終えるというのか…
+
+6
+00:00:41,100 --> 00:00:42,125
+考えろ…
+
+7
+00:00:42,750 --> 00:00:44,475
+あれを止める方法を!
+
+8
+00:01:06,090 --> 00:01:07,000
+ハールヴダン!
+
+9
+00:01:07,000 --> 00:01:08,725
+それをすれば貴様は…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..40333f4f3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,575 --> 00:00:11,025
+あれが水の浄化作用を増幅させている装置だ!
+
+2
+00:00:31,150 --> 00:00:31,900
+ダイン!
+
+3
+00:00:32,575 --> 00:00:34,150
+間に合わなかったか…
+
+4
+00:00:35,421 --> 00:00:37,750
+極限の苦痛に苛まれながら
+
+5
+00:00:37,750 --> 00:00:40,400
+あの者たちは命を終えるというのか…
+
+6
+00:00:41,100 --> 00:00:42,125
+考えろ…
+
+7
+00:00:42,750 --> 00:00:44,475
+あれを止める方法を!
+
+8
+00:01:06,090 --> 00:01:07,000
+ハールヴダン!
+
+9
+00:01:07,000 --> 00:01:08,725
+それをすれば貴様は…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..288e83735
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,650 --> 00:00:05,900
+「竈の魔神」マルコシアスは
+
+2
+00:00:06,000 --> 00:00:09,400
+石の摩擦の火花から誕生した
+
+3
+00:00:10,075 --> 00:00:12,450
+炉火と民生を司る
+
+4
+00:00:12,500 --> 00:00:15,725
+民に愛される魔神じゃった
+
+5
+00:00:17,900 --> 00:00:18,975
+千年前
+
+6
+00:00:19,250 --> 00:00:22,150
+人々は平野に集落を作り
+
+7
+00:00:22,450 --> 00:00:25,525
+そこを「帰離集」と名付けた
+
+8
+00:00:26,800 --> 00:00:30,475
+竈神は幾千もの身体に分かれると
+
+9
+00:00:30,775 --> 00:00:34,600
+人々に食と団欒をもたらしたのじゃ
+
+10
+00:00:36,100 --> 00:00:37,400
+じゃがある日
+
+11
+00:00:37,900 --> 00:00:40,750
+洪水が故郷を奪ってしまう
+
+12
+00:00:41,900 --> 00:00:43,425
+人々は南下し
+
+13
+00:00:43,625 --> 00:00:46,550
+璃月港へと逃げた
+
+14
+00:00:49,700 --> 00:00:52,400
+その旅は嵐に見舞われ
+
+15
+00:00:52,900 --> 00:00:55,650
+十数日間にも及んだ
+
+16
+00:00:57,600 --> 00:00:58,350
+そして
+
+17
+00:00:58,875 --> 00:01:03,500
+竈神はある料理を創り出したのじゃ
+
+18
+00:01:05,025 --> 00:01:06,675
+寒さをしのげ
+
+19
+00:01:06,975 --> 00:01:09,975
+持ち運びに優れた料理を
+
+20
+00:01:14,900 --> 00:01:17,225
+それから数百年の間
+
+21
+00:01:17,450 --> 00:01:20,650
+大地は災害と疫病に見舞われた
+
+22
+00:01:21,500 --> 00:01:24,250
+竈神はそれらを鎮めるため
+
+23
+00:01:24,675 --> 00:01:27,800
+力を大地へと捧げたのじゃ
+
+24
+00:01:28,675 --> 00:01:31,300
+力を使い果たした竈神は
+
+25
+00:01:31,600 --> 00:01:33,000
+知能が下がり
+
+26
+00:01:33,625 --> 00:01:37,975
+別れる時には人よりも小さくなっておった
+
+27
+00:01:40,500 --> 00:01:41,375
+そして
+
+28
+00:01:41,600 --> 00:01:43,975
+幸福をもたらす料理と
+
+29
+00:01:44,225 --> 00:01:46,000
+炉火の深奥を
+
+30
+00:01:46,250 --> 00:01:48,575
+帝君とわしに告げると
+
+31
+00:01:49,050 --> 00:01:50,950
+長い眠りについた
+
+32
+00:01:58,475 --> 00:02:00,475
+再び目が覚めた時
+
+33
+00:02:00,900 --> 00:02:05,575
+少女の作ったピリ辛蒸し饅頭を食べ
+
+34
+00:02:06,025 --> 00:02:09,175
+その味に懐かしさを覚えて
+
+35
+00:02:09,950 --> 00:02:13,725
+共にあることを決めたのじゃ
+
+36
+00:02:14,425 --> 00:02:17,350
+竈神が姿を消した後
+
+37
+00:02:18,375 --> 00:02:20,600
+露店で物を売る人
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..288e83735
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,650 --> 00:00:05,900
+「竈の魔神」マルコシアスは
+
+2
+00:00:06,000 --> 00:00:09,400
+石の摩擦の火花から誕生した
+
+3
+00:00:10,075 --> 00:00:12,450
+炉火と民生を司る
+
+4
+00:00:12,500 --> 00:00:15,725
+民に愛される魔神じゃった
+
+5
+00:00:17,900 --> 00:00:18,975
+千年前
+
+6
+00:00:19,250 --> 00:00:22,150
+人々は平野に集落を作り
+
+7
+00:00:22,450 --> 00:00:25,525
+そこを「帰離集」と名付けた
+
+8
+00:00:26,800 --> 00:00:30,475
+竈神は幾千もの身体に分かれると
+
+9
+00:00:30,775 --> 00:00:34,600
+人々に食と団欒をもたらしたのじゃ
+
+10
+00:00:36,100 --> 00:00:37,400
+じゃがある日
+
+11
+00:00:37,900 --> 00:00:40,750
+洪水が故郷を奪ってしまう
+
+12
+00:00:41,900 --> 00:00:43,425
+人々は南下し
+
+13
+00:00:43,625 --> 00:00:46,550
+璃月港へと逃げた
+
+14
+00:00:49,700 --> 00:00:52,400
+その旅は嵐に見舞われ
+
+15
+00:00:52,900 --> 00:00:55,650
+十数日間にも及んだ
+
+16
+00:00:57,600 --> 00:00:58,350
+そして
+
+17
+00:00:58,875 --> 00:01:03,500
+竈神はある料理を創り出したのじゃ
+
+18
+00:01:05,025 --> 00:01:06,675
+寒さをしのげ
+
+19
+00:01:06,975 --> 00:01:09,975
+持ち運びに優れた料理を
+
+20
+00:01:14,900 --> 00:01:17,225
+それから数百年の間
+
+21
+00:01:17,450 --> 00:01:20,650
+大地は災害と疫病に見舞われた
+
+22
+00:01:21,500 --> 00:01:24,250
+竈神はそれらを鎮めるため
+
+23
+00:01:24,675 --> 00:01:27,800
+力を大地へと捧げたのじゃ
+
+24
+00:01:28,675 --> 00:01:31,300
+力を使い果たした竈神は
+
+25
+00:01:31,600 --> 00:01:33,000
+知能が下がり
+
+26
+00:01:33,625 --> 00:01:37,975
+別れる時には人よりも小さくなっておった
+
+27
+00:01:40,500 --> 00:01:41,375
+そして
+
+28
+00:01:41,600 --> 00:01:43,975
+幸福をもたらす料理と
+
+29
+00:01:44,225 --> 00:01:46,000
+炉火の深奥を
+
+30
+00:01:46,250 --> 00:01:48,575
+帝君とわしに告げると
+
+31
+00:01:49,050 --> 00:01:50,950
+長い眠りについた
+
+32
+00:01:58,475 --> 00:02:00,475
+再び目が覚めた時
+
+33
+00:02:00,900 --> 00:02:05,575
+少女の作ったピリ辛蒸し饅頭を食べ
+
+34
+00:02:06,025 --> 00:02:09,175
+その味に懐かしさを覚えて
+
+35
+00:02:09,950 --> 00:02:13,725
+共にあることを決めたのじゃ
+
+36
+00:02:14,425 --> 00:02:17,350
+竈神が姿を消した後
+
+37
+00:02:18,375 --> 00:02:20,600
+露店で物を売る人
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac9f8f25e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:38,960 --> 00:00:40,125
+刻晴様
+
+2
+00:00:40,425 --> 00:00:43,125
+凝光様が用意したものが届きました
+
+3
+00:00:45,225 --> 00:00:47,625
+旅人 ここで少し待ってて
+
+4
+00:00:47,900 --> 00:00:49,025
+動かないでね
+
+5
+00:00:50,675 --> 00:00:52,550
+重要なことみたいだな!
+
+6
+00:01:19,825 --> 00:01:21,575
+旅人 パイモン
+
+7
+00:01:22,400 --> 00:01:25,050
+凝光の専属仕立て屋が作ってくれたの
+
+8
+00:01:25,375 --> 00:01:27,250
+異国風らしいけれど…
+
+9
+00:01:27,672 --> 00:01:29,775
+どう? 似合うかしら?
+
+10
+00:01:31,125 --> 00:01:32,825
+すっごくきれいだ!
+
+11
+00:01:36,000 --> 00:01:36,875
+そろそろね
+
+12
+00:01:37,225 --> 00:01:40,825
+旅人 今年の海灯祭の目玉——
+
+13
+00:01:41,725 --> 00:01:43,925
+「花火大会」を楽しんでちょうだい
+
+14
+00:01:58,982 --> 00:02:01,300
+随分とシャレた服を着てるじゃないか
+
+15
+00:02:02,475 --> 00:02:05,475
+見識ある北斗船長に褒められるなんて
+
+16
+00:02:05,925 --> 00:02:08,300
+この衣装も報われたというものね
+
+17
+00:02:43,150 --> 00:02:44,700
+ねぇねぇねぇねぇ 見た?
+
+18
+00:02:44,825 --> 00:02:47,925
+遠くに 子豚の形をした花火が上がったよ!
+
+19
+00:02:48,950 --> 00:02:50,125
+それはいいな
+
+20
+00:03:05,525 --> 00:03:06,375
+みんなー!
+
+21
+00:03:06,675 --> 00:03:09,050
+飯だ!早く来い!
+
+22
+00:03:14,425 --> 00:03:16,675
+祭りなんだ いいもん食わねぇと!
+
+23
+00:03:35,375 --> 00:03:38,600
+白先生 診療お疲れさまでした
+
+24
+00:03:38,730 --> 00:03:39,875
+ありがとうございます
+
+25
+00:03:40,400 --> 00:03:41,650
+ お気になさらず
+
+26
+00:03:44,075 --> 00:03:45,650
+海灯祭…
+
+27
+00:03:53,625 --> 00:03:55,200
+海灯祭を祝して
+
+28
+00:04:00,600 --> 00:04:02,450
+海灯祭を祝して!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac9f8f25e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:38,960 --> 00:00:40,125
+刻晴様
+
+2
+00:00:40,425 --> 00:00:43,125
+凝光様が用意したものが届きました
+
+3
+00:00:45,225 --> 00:00:47,625
+旅人 ここで少し待ってて
+
+4
+00:00:47,900 --> 00:00:49,025
+動かないでね
+
+5
+00:00:50,675 --> 00:00:52,550
+重要なことみたいだな!
+
+6
+00:01:19,825 --> 00:01:21,575
+旅人 パイモン
+
+7
+00:01:22,400 --> 00:01:25,050
+凝光の専属仕立て屋が作ってくれたの
+
+8
+00:01:25,375 --> 00:01:27,250
+異国風らしいけれど…
+
+9
+00:01:27,672 --> 00:01:29,775
+どう? 似合うかしら?
+
+10
+00:01:31,125 --> 00:01:32,825
+すっごくきれいだ!
+
+11
+00:01:36,000 --> 00:01:36,875
+そろそろね
+
+12
+00:01:37,225 --> 00:01:40,825
+旅人 今年の海灯祭の目玉——
+
+13
+00:01:41,725 --> 00:01:43,925
+「花火大会」を楽しんでちょうだい
+
+14
+00:01:58,982 --> 00:02:01,300
+随分とシャレた服を着てるじゃないか
+
+15
+00:02:02,475 --> 00:02:05,475
+見識ある北斗船長に褒められるなんて
+
+16
+00:02:05,925 --> 00:02:08,300
+この衣装も報われたというものね
+
+17
+00:02:43,150 --> 00:02:44,700
+ねぇねぇねぇねぇ 見た?
+
+18
+00:02:44,825 --> 00:02:47,925
+遠くに 子豚の形をした花火が上がったよ!
+
+19
+00:02:48,950 --> 00:02:50,125
+それはいいな
+
+20
+00:03:05,525 --> 00:03:06,375
+みんなー!
+
+21
+00:03:06,675 --> 00:03:09,050
+飯だ!早く来い!
+
+22
+00:03:14,425 --> 00:03:16,675
+祭りなんだ いいもん食わねぇと!
+
+23
+00:03:35,375 --> 00:03:38,600
+白先生 診療お疲れさまでした
+
+24
+00:03:38,730 --> 00:03:39,875
+ありがとうございます
+
+25
+00:03:40,400 --> 00:03:41,650
+ お気になさらず
+
+26
+00:03:44,075 --> 00:03:45,650
+海灯祭…
+
+27
+00:03:53,625 --> 00:03:55,200
+海灯祭を祝して
+
+28
+00:04:00,600 --> 00:04:02,450
+海灯祭を祝して!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_MDAQ019_DragonInCity_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MDAQ019_DragonInCity_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a5095be7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MDAQ019_DragonInCity_JP.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+うそっ……
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_MDAQ071_Davalin_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MDAQ071_Davalin_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..59b85bc31
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MDAQ071_Davalin_JP.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,000 --> 00:00:04,200
+ここ もうすぐ崩れそうだ!
+
+2
+00:00:29,000 --> 00:00:31,650
+こういう風に一緒に飛ぶのは久しぶりだね
+
+3
+00:00:32,250 --> 00:00:33,125
+トワリン
+
+4
+00:00:33,675 --> 00:00:36,275
+さきほど 何故
+
+5
+00:00:37,300 --> 00:00:41,654
+昔のように 我に「守れ」と命令しなかった…
+
+6
+00:00:42,015 --> 00:00:44,413
+君にアビスの言いなりになってほしくなかった
+
+7
+00:00:44,650 --> 00:00:48,260
+でもだからと言って ボクの命令に従ってほしいわけでもない
+
+8
+00:00:48,357 --> 00:00:50,053
+神に命じられた「自由」は
+
+9
+00:00:50,350 --> 00:00:52,150
+ある意味「不自由」だろう
+
+10
+00:00:58,556 --> 00:01:02,975
+これは…風神眷属の力か?
+
+11
+00:01:04,050 --> 00:01:07,325
+しかし 我はもう「四風守護」ではない
+
+12
+00:01:08,075 --> 00:01:09,482
+肩書きがなくても
+
+13
+00:01:09,482 --> 00:01:11,701
+君はボクたちを守ってくれたじゃないか?
+
+14
+00:01:12,426 --> 00:01:15,450
+これからは ボクの祝福と共に
+
+15
+00:01:15,450 --> 00:01:17,461
+もっと自由に飛ぶといい
+
+16
+00:01:25,025 --> 00:01:27,750
+モンドの龍災は これで一件落着だ
+
+17
+00:01:28,375 --> 00:01:31,425
+私は騎士団を代表して 市民たちの誤解を解き
+
+18
+00:01:31,775 --> 00:01:34,200
+事件が解決したことを知らせる
+
+19
+00:01:34,200 --> 00:01:35,000
+しかし
+
+20
+00:01:35,000 --> 00:01:37,600
+「風魔龍」が前触れもなくモンドを襲い
+
+21
+00:01:37,600 --> 00:01:39,303
+その後 行方をくらませたことは
+
+22
+00:01:39,550 --> 00:01:43,800
+きっと市民たちの心に多くの疑問と不安を残すだろう
+
+23
+00:01:44,175 --> 00:01:48,050
+ううん 大丈夫 風向きは変わるものだからね
+
+24
+00:01:48,325 --> 00:01:49,750
+いつかそれも
+
+25
+00:01:49,750 --> 00:01:53,200
+光射す方へと吹いてくれるはずだよ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..931397df8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,700 --> 00:00:06,725
+「物語」
+
+2
+00:00:08,400 --> 00:00:09,225
+確かに
+
+3
+00:00:10,025 --> 00:00:11,875
+事前に思いつくべきだった
+
+4
+00:00:12,625 --> 00:00:15,750
+龍の腹には師匠が作った失敗作があった
+
+5
+00:00:16,300 --> 00:00:18,525
+それが「物語」の原点
+
+6
+00:00:23,125 --> 00:00:25,500
+もしボクたちの立場が逆転し
+
+7
+00:00:25,725 --> 00:00:27,975
+当時生き残ったのがキミだったら…
+
+8
+00:00:28,425 --> 00:00:30,750
+ボクは放棄された実験品として
+
+9
+00:00:31,325 --> 00:00:33,900
+「原初の人間」計画の失敗者として
+
+10
+00:00:34,450 --> 00:00:36,425
+キミに取って代わろうとするだろう
+
+11
+00:00:37,500 --> 00:00:39,425
+自らの姿をキミに変え
+
+12
+00:00:40,175 --> 00:00:41,825
+キミの錬金術を学び
+
+13
+00:00:42,675 --> 00:00:45,525
+奇跡の生物を創造して注意を逸らす
+
+14
+00:00:47,425 --> 00:00:48,950
+そして隙を見つけ
+
+15
+00:00:50,100 --> 00:00:52,750
+唯一秘密を見破れる旅人を
+
+16
+00:00:53,500 --> 00:00:55,025
+排除しようとするだろう
+
+17
+00:00:57,975 --> 00:00:58,975
+そうすれば
+
+18
+00:01:00,200 --> 00:01:03,675
+ボクは「この世に生まれた」喜びを取り戻せる
+
+19
+
+
+
+20
+
+
+
+21
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..931397df8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,700 --> 00:00:06,725
+「物語」
+
+2
+00:00:08,400 --> 00:00:09,225
+確かに
+
+3
+00:00:10,025 --> 00:00:11,875
+事前に思いつくべきだった
+
+4
+00:00:12,625 --> 00:00:15,750
+龍の腹には師匠が作った失敗作があった
+
+5
+00:00:16,300 --> 00:00:18,525
+それが「物語」の原点
+
+6
+00:00:23,125 --> 00:00:25,500
+もしボクたちの立場が逆転し
+
+7
+00:00:25,725 --> 00:00:27,975
+当時生き残ったのがキミだったら…
+
+8
+00:00:28,425 --> 00:00:30,750
+ボクは放棄された実験品として
+
+9
+00:00:31,325 --> 00:00:33,900
+「原初の人間」計画の失敗者として
+
+10
+00:00:34,450 --> 00:00:36,425
+キミに取って代わろうとするだろう
+
+11
+00:00:37,500 --> 00:00:39,425
+自らの姿をキミに変え
+
+12
+00:00:40,175 --> 00:00:41,825
+キミの錬金術を学び
+
+13
+00:00:42,675 --> 00:00:45,525
+奇跡の生物を創造して注意を逸らす
+
+14
+00:00:47,425 --> 00:00:48,950
+そして隙を見つけ
+
+15
+00:00:50,100 --> 00:00:52,750
+唯一秘密を見破れる旅人を
+
+16
+00:00:53,500 --> 00:00:55,025
+排除しようとするだろう
+
+17
+00:00:57,975 --> 00:00:58,975
+そうすれば
+
+18
+00:01:00,200 --> 00:01:03,675
+ボクは「この世に生まれた」喜びを取り戻せる
+
+19
+
+
+
+20
+
+
+
+21
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c56730abe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:53,475 --> 00:00:55,275
+うぅ…ボク…
+
+2
+00:01:09,375 --> 00:01:11,100
+アルベド!?これって…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c56730abe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:53,475 --> 00:00:55,275
+うぅ…ボク…
+
+2
+00:01:09,375 --> 00:01:11,100
+アルベド!?これって…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_WDLQ004_VentiLegends_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_WDLQ004_VentiLegends_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..7328afd70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_WDLQ004_VentiLegends_JP.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,350 --> 00:00:03,725
+ボクが話す物語は「旧モンド」の始まり
+
+2
+00:00:04,200 --> 00:00:08,375
+あの暴君が治めた国で ボクはある少年と知り合った
+
+3
+00:00:09,175 --> 00:00:13,050
+少年はライアーを爪弾き 自分の歌を探していた
+
+4
+00:00:13,875 --> 00:00:18,600
+しかし彼は風の壁の内に生まれ 青空を目にしたことがない
+
+5
+00:00:19,575 --> 00:00:21,376
+「鳥の飛ぶ姿が見たい」
+
+6
+00:00:21,760 --> 00:00:25,625
+少年の眼差しは強く 瞳には光が宿っている
+
+7
+00:00:26,050 --> 00:00:29,120
+しかし その声は風の音にかき消された
+
+8
+00:00:29,372 --> 00:00:34,050
+なぜなら竜巻は賛歌のみを受け取り 他の音を残さないから
+
+9
+00:00:34,475 --> 00:00:38,728
+本物の空 鳥籠の外にある詩と歌…
+
+10
+00:00:39,575 --> 00:00:42,575
+それは戦うに値する願望ではないだろうか
+
+11
+00:00:43,350 --> 00:00:45,875
+だから少年はボクを誘ったんだ
+
+12
+00:00:46,250 --> 00:00:50,600
+「ボクと共に 暴君を倒し 風の壁を壊そう」と
+
+13
+00:00:51,250 --> 00:00:53,056
+少年は反抗の旗を掲げ
+
+14
+00:00:53,625 --> 00:00:56,650
+ボクも「自由」を求める戦争に身を置いた
+
+15
+00:00:57,350 --> 00:00:59,650
+鳥籠を破る者たちは勝ち続け
+
+16
+00:00:59,975 --> 00:01:04,135
+神位は崩れ 千風は乱れ 国々は震えた
+
+17
+00:01:05,856 --> 00:01:09,700
+硝煙の中 ボクたちは暴君の結末を見届け
+
+18
+00:01:10,175 --> 00:01:14,550
+灰燼の中 ボクたちは高い塔が崩れ落ちるのを見届けた
+
+19
+00:01:15,425 --> 00:01:18,575
+こうして 「新しいモンド」が始まって
+
+20
+00:01:19,225 --> 00:01:22,575
+それから 誰も王座に登ることはなかった…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfb89eb5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_JP.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:01,450 --> 00:00:02,650
+太古の昔
+
+2
+00:00:03,375 --> 00:00:05,100
+璃月は瘴気に満ち
+
+3
+00:00:05,100 --> 00:00:06,875
+魔に溢れていた
+
+4
+00:00:07,750 --> 00:00:10,825
+敗北した魔神の残骸は怨嗟をまき散らし
+
+5
+00:00:11,675 --> 00:00:13,575
+やがて「妖魔」となった
+
+6
+00:00:16,300 --> 00:00:18,300
+妖魔は「疫病」
+
+7
+00:00:18,725 --> 00:00:19,700
+「怪異」
+
+8
+00:00:20,275 --> 00:00:21,675
+そして「変異」を
+
+9
+00:00:21,850 --> 00:00:23,550
+次々と起こした
+
+10
+00:00:24,050 --> 00:00:24,825
+やがて
+
+11
+00:00:25,300 --> 00:00:28,425
+岩王帝君は 仙人の「夜叉」を招集し
+
+12
+00:00:28,725 --> 00:00:30,725
+ 魔を滅することにした
+
+13
+00:00:31,275 --> 00:00:33,600
+彼らは護法のため殺生し
+
+14
+00:00:33,600 --> 00:00:36,450
+ 悪を滅することを岩王に誓った
+
+15
+00:00:39,100 --> 00:00:40,950
+しかし長い血戦の中
+
+16
+00:00:41,175 --> 00:00:42,450
+業障に囚われ
+
+17
+00:00:42,750 --> 00:00:44,750
+魔神の憎悪に染まってしまう
+
+18
+00:00:45,575 --> 00:00:48,000
+恐怖に支配され発狂する者
+
+19
+00:00:48,675 --> 00:00:50,725
+同士討ちで死に至る者
+
+20
+00:00:51,400 --> 00:00:54,150
+精神が壊れ 魔物となる者
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part1_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part1_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8d4b2f7e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part1_JP.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,175 --> 00:00:04,175
+つまり おまえたちは世界の外から
+
+2
+00:00:04,175 --> 00:00:06,250
+漂流してきたのか?
+
+3
+00:00:12,275 --> 00:00:14,450
+おまえたちがそこから離れて
+
+4
+00:00:14,450 --> 00:00:16,725
+次の世界へ行こうとした時
+
+5
+00:00:17,275 --> 00:00:18,925
+見たこともない神が
+
+6
+00:00:18,925 --> 00:00:21,100
+おまえたちの前に現れたと?
+
+7
+00:00:24,100 --> 00:00:28,844
+余所者 お前たちの旅はここまでだ
+
+8
+00:00:30,781 --> 00:00:31,725
+誰っ!?
+
+9
+00:00:32,025 --> 00:00:34,154
+この「天理」の調停者が
+
+10
+00:00:34,154 --> 00:00:36,986
+ここで「人の子」の驕りに終焉を
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..be8835362
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+蛍!
+
+2
+00:00:30,341 --> 00:00:32,012
+待て…どうするつもりだ!
+
+3
+00:00:32,300 --> 00:00:34,332
+よくも俺の妹を——
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..f2f7679ce
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,282 --> 00:00:04,925
+空!
+
+2
+00:00:30,365 --> 00:00:32,025
+待って…どうするつもり!
+
+3
+00:00:32,550 --> 00:00:34,500
+よくも私のお兄ちゃんを——
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/MDAQ041_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/MDAQ041_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d16f9cad
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/MDAQ041_JP.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,650 --> 00:00:06,140
+ボクが話すは 古の始まり
+
+2
+00:00:06,500 --> 00:00:10,075
+神々がまだ 大地を歩く時代の物語
+
+3
+00:00:10,650 --> 00:00:13,725
+天空の龍が 空から降り立ち
+
+4
+00:00:14,175 --> 00:00:16,625
+世界の万に 好奇を抱く
+
+5
+00:00:17,650 --> 00:00:20,025
+龍は自ら 答えを探し
+
+6
+00:00:20,450 --> 00:00:23,050
+雑然とした世に目を回す
+
+7
+00:00:24,075 --> 00:00:27,100
+風の歌い手が 琴をつま弾き
+
+8
+00:00:27,350 --> 00:00:30,200
+天空のライアーが それに答えた
+
+9
+00:00:30,700 --> 00:00:33,250
+龍は好奇に駆られし幼子で
+
+10
+00:00:33,575 --> 00:00:37,707
+過去の苦悩を忘却せしと 飛翔しただけ
+
+11
+00:00:38,100 --> 00:00:41,800
+それは詩に耳を傾け 歌を諳んずる
+
+12
+00:00:42,175 --> 00:00:45,100
+万物に己が心を 理解させるために
+
+13
+00:00:46,300 --> 00:00:48,500
+歌い手と龍は伝説となり
+
+14
+00:00:49,125 --> 00:00:51,875
+暗黒の時代が やがて始まる
+
+15
+00:00:54,475 --> 00:00:57,810
+獅子の牙は朽ち 鷹の旗は落ち
+
+16
+00:00:58,600 --> 00:01:01,634
+一頭の悪龍が モンドに迫る
+
+17
+00:01:02,750 --> 00:01:05,567
+大聖堂は 辛苦の影に包まれ
+
+18
+00:01:06,900 --> 00:01:10,795
+溜め息は 詩人によって再び詩となった
+
+19
+00:01:11,809 --> 00:01:14,825
+天空の龍が 召喚に応じ
+
+20
+00:01:14,825 --> 00:01:18,625
+暴風の中 悪龍と殺戮に舞う
+
+21
+00:01:23,400 --> 00:01:27,825
+天空の龍は 悪龍の毒血を飲み眠りに落ちる
+
+22
+00:01:29,150 --> 00:01:33,149
+蘇りし時 知る者は誰一人いない
+
+23
+00:01:34,750 --> 00:01:37,950
+「今の人々は なぜ我を嫌う?」
+
+24
+00:01:39,125 --> 00:01:41,275
+天空のライアーは 答えず
+
+25
+00:01:44,475 --> 00:01:47,275
+怒りと悲しみ 命と毒が
+
+26
+00:01:47,275 --> 00:01:51,950
+涙となって 龍の目じりから流るる粒となる
+
+27
+00:01:53,825 --> 00:01:57,200
+詩は沈黙し 腐敗は進み
+
+28
+00:01:58,425 --> 00:02:02,275
+天空のライアーは 話せなくなった
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..65de5c6aa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_JP.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:13,050 --> 00:00:18,220
+殿下 貴方様のしもべはまた勝利を勝ち取りました
+
+2
+00:00:18,450 --> 00:00:22,144
+貴方様の国がこの世に再び降臨する時
+
+3
+00:00:22,450 --> 00:00:25,920
+我々は その栄光を手に…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/OpeningSequence_Boy_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/OpeningSequence_Boy_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..75d622f6e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/OpeningSequence_Boy_JP.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+極寒から蘇った君は、この世界との懇意を願っていた
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+しかし、目を開けた先に映ったのは、鎖に貫かれた妹の姿であった——
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+見知らぬ神が天より降り立ち、唯一の血縁者を奪い去っていく
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+蘇生は神によって阻止され、君は悪夢のような眠りへと落ちる……
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+再び目を覚ますと、天地の情景は一変していた
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+自分は何年眠っていたのか?答える人など誰一人いない
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+そして、君はひとり、旅に出た
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+かつて遭遇した、神を探しに……
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/OpeningSequence_Girl_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/OpeningSequence_Girl_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..dddc0cb57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/OpeningSequence_Girl_JP.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+極寒から蘇った君は、この世界との懇意を願っていた
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+しかし、目を開けた先に映ったのは、鎖に貫かれた兄の姿であった——
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+見知らぬ神が天より降り立ち、唯一の血縁者を奪い去っていく
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+蘇生は神によって阻止され、君は悪夢のような眠りへと落ちる……
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+再び目を覚ますと、天地の情景は一変していた
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+自分は何年眠っていたのか?答える人など誰一人いない
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+そして、君はひとり、旅に出た
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+かつて遭遇した、神を探しに……
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/Title_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/Title_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..83fe7e129
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/Title_JP.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:00,896 --> 00:00:02,896
+世界崩壊の後
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+二つの隕星が世界の中心へと落ちた
+
+3
+00:00:07,325 --> 00:00:09,325
+大地に降臨した双子
+
+4
+00:00:09,325 --> 00:00:12,125
+その片方に目覚めの時が訪れる
+
diff --git a/Resources/Subtitle/JP/battlePass_JP.txt b/Resources/Subtitle/JP/battlePass_JP.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0a62a22c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/JP/battlePass_JP.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:04,500
+かつて 天空には栄光の王国があった
+
+2
+00:00:06,528 --> 00:00:14,710
+国王は 王位継承者第一位に暗黒の国へと行き 創世の真珠を探すよう命じた
+
+3
+00:00:15,450 --> 00:00:19,925
+こうして かの者は真珠を探す旅に出た
+
+4
+00:00:22,325 --> 00:00:27,150
+しかし彼女は騙され 自身の高貴さを忘れてしまう
+
+5
+00:00:27,500 --> 00:00:32,125
+そして 自らを暗黒の国の王女だと思い込むようになった
+
+6
+00:00:33,200 --> 00:00:40,175
+でも心配はいらない なぜなら王位継承者第二位の者が旅に出たからだ
+
+7
+00:00:40,750 --> 00:00:46,525
+これは君の長い旅の紀行であり 君たちの真珠の歌である
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Ambor_Readings_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Ambor_Readings_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..649cbd5b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Ambor_Readings_KR.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,603 --> 00:00:07,228
+세상에 최초의 바람이 불기 시작할 때
+
+2
+00:00:07,228 --> 00:00:10,928
+하늘을 동경하던 새들은 날개가 있었지만
+
+3
+00:00:10,928 --> 00:00:13,128
+날아오를 수가 없었어
+
+4
+00:00:14,950 --> 00:00:17,353
+그들이 어떻게 하면 하늘을 품을 수 있냐고
+
+5
+00:00:17,353 --> 00:00:20,178
+바람의 신에게 묻자
+
+6
+00:00:20,675 --> 00:00:23,100
+바람의 신은 이렇게 대답했어
+
+7
+00:00:23,425 --> 00:00:28,357
+'너희들은 가장 중요한 걸 아직 찾지 못했단다'
+
+8
+00:00:28,503 --> 00:00:30,835
+이때 초원에 바람이 스치고
+
+9
+00:00:30,835 --> 00:00:33,731
+민들레 씨앗이 멀리 흩날리자
+
+10
+00:00:33,731 --> 00:00:36,503
+그들은 힘껏 날개를 펴고 하늘을 날려 했지만
+
+11
+00:00:36,503 --> 00:00:40,003
+초원의 바람은 너무 부드러워서——
+
+12
+00:00:40,003 --> 00:00:43,803
+비틀거리기만 할 뿐이었어
+
+13
+00:00:44,307 --> 00:00:46,307
+그래서 그들은 협곡을 찾았지
+
+14
+00:00:46,928 --> 00:00:50,103
+사나운 바람은 자신의 힘을 과시했어
+
+15
+00:00:50,510 --> 00:00:53,603
+용기를 내어 협곡으로 뛰어내려
+
+16
+00:00:53,603 --> 00:00:56,853
+울부짖는 바람 속에서 두 날개를 흔들자——
+
+17
+00:00:56,853 --> 00:01:01,103
+그제서야 그들은 하늘을 자유로이 날 수 있었어
+
+18
+00:01:01,928 --> 00:01:04,878
+그들은 기뻐하면서 바람신을 찾아갔어
+
+19
+00:01:05,148 --> 00:01:09,328
+'그랬군요, 우리에게 부족했던 건 강한 바람이였어요'
+
+20
+00:01:10,092 --> 00:01:12,092
+하지만 바람신은 이렇게 대답했어
+
+21
+00:01:12,092 --> 00:01:15,928
+'중요한 건 바람이 아니라 용기야,
+
+22
+00:01:15,928 --> 00:01:20,903
+용기로 너희는 세상에서 최초로 날 수 있는 새가 되었단다'
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_102106_Summon_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102106_Summon_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d357e93e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102106_Summon_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+지켜봐. 과연 신을 잃은 나라는
+
+2
+00:00:30,224 --> 00:00:33,143
+또다시 고대 악에 의해 삼켜질까?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+그래도 너희가 리월 사람들이랑 같이 물고기 밥이 되고 싶다면,
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+어디 한번 즐겨봐!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+놓, 놓쳤어!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+저 자식… 엄청 빨라
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+응? 저게 뭐야?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_102106_Summon_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102106_Summon_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d357e93e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102106_Summon_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+지켜봐. 과연 신을 잃은 나라는
+
+2
+00:00:30,224 --> 00:00:33,143
+또다시 고대 악에 의해 삼켜질까?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+그래도 너희가 리월 사람들이랑 같이 물고기 밥이 되고 싶다면,
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+어디 한번 즐겨봐!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+놓, 놓쳤어!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+저 자식… 엄청 빨라
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+응? 저게 뭐야?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8830e048e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+「우인단」이야!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+「귀종기」 쪽으로 오고 있어!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8830e048e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+「우인단」이야!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+「귀종기」 쪽으로 오고 있어!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_102205_AfterBattle_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102205_AfterBattle_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc6b92725
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102205_AfterBattle_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:09,025
+방해꾼은 모두 제거됐다
+
+2
+00:00:09,025 --> 00:00:12,039
+드디어 온 힘을 다해 싸울 수 있겠군
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+됐어!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+이대로만 제압한다면…
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+조심해
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+「귀종기」가 파괴됐어…
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+이게 없으면 반격하기 어려울 거야
+
+8
+00:01:25,575 --> 00:01:27,763
+하지만 「군옥각」은 마지막 보루인걸요!
+
+9
+00:01:28,075 --> 00:01:30,659
+죽었다 깨어나도 더 이상은 물러설 수 없어요…
+
+10
+00:01:32,300 --> 00:01:34,939
+내게… 다른 대책이 있어
+
+11
+00:01:35,775 --> 00:01:37,740
+응광 님의 뜻은?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+「군옥각」을 포기하겠다
+
+13
+00:01:40,325 --> 00:01:41,889
+그게 무슨 말인가…?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+…알겠어
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+여행자, 네 도움이 필요해
+
+16
+00:01:51,950 --> 00:01:54,551
+잘 가, 내 오랜 친구여…
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+오늘의 이별은
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+미래의 언젠가 다시 만나기 위한 거야
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_102205_AfterBattle_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102205_AfterBattle_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bc6b92725
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_102205_AfterBattle_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:09,025
+방해꾼은 모두 제거됐다
+
+2
+00:00:09,025 --> 00:00:12,039
+드디어 온 힘을 다해 싸울 수 있겠군
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+됐어!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+이대로만 제압한다면…
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+조심해
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+「귀종기」가 파괴됐어…
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+이게 없으면 반격하기 어려울 거야
+
+8
+00:01:25,575 --> 00:01:27,763
+하지만 「군옥각」은 마지막 보루인걸요!
+
+9
+00:01:28,075 --> 00:01:30,659
+죽었다 깨어나도 더 이상은 물러설 수 없어요…
+
+10
+00:01:32,300 --> 00:01:34,939
+내게… 다른 대책이 있어
+
+11
+00:01:35,775 --> 00:01:37,740
+응광 님의 뜻은?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+「군옥각」을 포기하겠다
+
+13
+00:01:40,325 --> 00:01:41,889
+그게 무슨 말인가…?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+…알겠어
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+여행자, 네 도움이 필요해
+
+16
+00:01:51,950 --> 00:01:54,551
+잘 가, 내 오랜 친구여…
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+오늘의 이별은
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+미래의 언젠가 다시 만나기 위한 거야
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a4cadbca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+신의 눈 없이도 원소의 힘을 사용하다니…
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+넌, [예외]구나
+
+3
+00:00:57,400 --> 00:00:59,825
+예외는… 영원의 적
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+널 신상에 묻겠다
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9a4cadbca
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+신의 눈 없이도 원소의 힘을 사용하다니…
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+넌, [예외]구나
+
+3
+00:00:57,400 --> 00:00:59,825
+예외는… 영원의 적
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+널 신상에 묻겠다
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..838761ccc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:17,975 --> 00:00:19,850
+일어나, 빨리!
+
+2
+00:00:55,025 --> 00:00:56,800
+쇼, 쇼군, 방금 그 자는…
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+그를 「안수령」에 올려라
+
+4
+00:00:59,325 --> 00:01:02,406
+다음에 볼 땐, 한 번 더 베어주마
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..838761ccc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:17,975 --> 00:00:19,850
+일어나, 빨리!
+
+2
+00:00:55,025 --> 00:00:56,800
+쇼, 쇼군, 방금 그 자는…
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+그를 「안수령」에 올려라
+
+4
+00:00:59,325 --> 00:01:02,406
+다음에 볼 땐, 한 번 더 베어주마
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_200919_SHG_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200919_SHG_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b5495cf1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200919_SHG_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+하!
+
+2
+00:00:28,125 --> 00:00:28,975
+돌격——
+
+3
+00:00:32,275 --> 00:00:34,125
+물러서지 말고 전선을 지켜!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+산고노미야 님!
+
+5
+00:01:02,850 --> 00:01:04,525
+오래 기다렸다, 복병들이여
+
+6
+00:01:04,525 --> 00:01:05,625
+지금이 기회다!
+
+7
+00:01:07,850 --> 00:01:09,950
+여전히 침착하시군요, 군사님
+
+8
+00:01:13,550 --> 00:01:15,550
+용병 값만 제대로 쳐주라고
+
+9
+00:01:22,325 --> 00:01:23,139
+카즈하!
+
+10
+00:01:23,139 --> 00:01:24,583
+오랜만이야, 친구
+
+11
+00:01:35,725 --> 00:01:36,886
+후퇴한다!
+
+12
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_200919_SHG_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200919_SHG_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b5495cf1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_200919_SHG_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+하!
+
+2
+00:00:28,125 --> 00:00:28,975
+돌격——
+
+3
+00:00:32,275 --> 00:00:34,125
+물러서지 말고 전선을 지켜!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+산고노미야 님!
+
+5
+00:01:02,850 --> 00:01:04,525
+오래 기다렸다, 복병들이여
+
+6
+00:01:04,525 --> 00:01:05,625
+지금이 기회다!
+
+7
+00:01:07,850 --> 00:01:09,950
+여전히 침착하시군요, 군사님
+
+8
+00:01:13,550 --> 00:01:15,550
+용병 값만 제대로 쳐주라고
+
+9
+00:01:22,325 --> 00:01:23,139
+카즈하!
+
+10
+00:01:23,139 --> 00:01:24,583
+오랜만이야, 친구
+
+11
+00:01:35,725 --> 00:01:36,886
+후퇴한다!
+
+12
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6adacfe5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,675 --> 00:00:40,845
+여어~
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f6adacfe5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,675 --> 00:00:40,845
+여어~
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b4f798b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+이 소리는…
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+지진?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+뭐야 뭐야!
+
+4
+00:00:54,650 --> 00:00:57,475
+섬이 공중에 떴어?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2b4f798b0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+이 소리는…
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+지진?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+뭐야 뭐야!
+
+4
+00:00:54,650 --> 00:00:57,475
+섬이 공중에 떴어?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c42b4d3a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,237 --> 00:00:07,845
+윈드블룸 축제는 「북쪽의 명관, 자유의 도시」에서 시작됐어
+
+2
+00:00:08,025 --> 00:00:12,675
+또 배고프면 안 되니깐, 이번 탐험엔 물자를 충분히 챙겨야겠어!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+응
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+그러니 내게 묻는다면…
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+두 분, 공무 수행 중이신가요?! 수고 많으시네요
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+마죠리 씨도요
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+그러고 보니 같이 밥 먹은 지도 오래네
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+요즘 너무 바빠서…
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+오늘 하루, 뭘 해야할까?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+아, 알베도 님!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+연구는 어때?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+문제가 좀 생겼어요…
+
+13
+00:00:36,150 --> 00:00:37,725
+이것 좀 보세요. 저희 생각엔…
+
+14
+00:00:38,875 --> 00:00:41,000
+좋은 술집이라면 당연히 안주를 제공해야죠
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+그래?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+어떻게? 누굴 위해서?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:49,925
+겸손하고 용감하게?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+적극적으로? 아니면 소극적으로?
+
+19
+00:00:59,200 --> 00:01:00,000
+조심해!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+미안 미안, 괜찮아?
+
+21
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+신념만 같다면 모두가 한마음 한뜻이라는 게
+
+22
+00:01:11,975 --> 00:01:13,825
+내 대답이야
+
+23
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c42b4d3a6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,237 --> 00:00:07,845
+윈드블룸 축제는 「북쪽의 명관, 자유의 도시」에서 시작됐어
+
+2
+00:00:08,025 --> 00:00:12,675
+또 배고프면 안 되니깐, 이번 탐험엔 물자를 충분히 챙겨야겠어!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+응
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+그러니 내게 묻는다면…
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+두 분, 공무 수행 중이신가요?! 수고 많으시네요
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+마죠리 씨도요
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+그러고 보니 같이 밥 먹은 지도 오래네
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+요즘 너무 바빠서…
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+오늘 하루, 뭘 해야할까?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+아, 알베도 님!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+연구는 어때?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+문제가 좀 생겼어요…
+
+13
+00:00:36,150 --> 00:00:37,725
+이것 좀 보세요. 저희 생각엔…
+
+14
+00:00:38,875 --> 00:00:41,000
+좋은 술집이라면 당연히 안주를 제공해야죠
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+그래?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+어떻게? 누굴 위해서?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:49,925
+겸손하고 용감하게?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+적극적으로? 아니면 소극적으로?
+
+19
+00:00:59,200 --> 00:01:00,000
+조심해!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+미안 미안, 괜찮아?
+
+21
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+신념만 같다면 모두가 한마음 한뜻이라는 게
+
+22
+00:01:11,975 --> 00:01:13,825
+내 대답이야
+
+23
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ccf01058
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_KR.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:00,975 --> 00:00:02,775
+그는 내 친구였어
+
+2
+00:00:02,775 --> 00:00:03,950
+어느 날 그가
+
+3
+00:00:03,950 --> 00:00:06,284
+「무상의 일태도」에 대해 아냐고 묻더라고
+
+4
+00:00:08,200 --> 00:00:09,275
+이에 난
+
+5
+00:00:09,275 --> 00:00:12,242
+「신의 벌」이 내려질 때만 볼 수 있다고 했지
+
+6
+00:00:12,775 --> 00:00:15,582
+그건 라이덴 쇼군의 궁극적 무예이자
+
+7
+00:00:15,582 --> 00:00:17,025
+최강의 상징이야
+
+8
+00:00:20,700 --> 00:00:24,200
+하지만 그는, 「그 일격을 넘어서지 못할 건 없지」
+
+9
+00:00:24,200 --> 00:00:28,129
+「언젠가 뇌정에 맞설 자가 나타날 거야」라고 했어
+
+10
+00:00:33,000 --> 00:00:35,050
+후에 「안수령(眼狩令)」이 내려졌고
+
+11
+00:00:35,050 --> 00:00:39,224
+사람들의 소망은 점차 「영원」을 쌓는 벽돌로 변했지
+
+12
+00:00:45,450 --> 00:00:47,725
+그렇게 도처를 떠돌고 있는데
+
+13
+00:00:48,125 --> 00:00:49,850
+친구가 「안수령」 집행자에게
+
+14
+00:00:49,850 --> 00:00:51,925
+「어전시합」을 신청했다는 걸 들었어
+
+15
+00:00:56,298 --> 00:00:58,986
+「어전시합」은 장엄하고 참혹해
+
+16
+00:00:58,986 --> 00:01:03,200
+패자는 신의 벌을 받고, 승자는 새로운 기회를 얻게 되지
+
+17
+00:01:05,575 --> 00:01:08,825
+아마 자신보다 적합한 사람은 없다고 생각했나 봐
+
+18
+00:01:09,100 --> 00:01:11,111
+「무상의 일태도」를 받아내는 게
+
+19
+00:01:11,111 --> 00:01:13,442
+그의 평생소원이었으니까
+
+20
+00:01:15,336 --> 00:01:17,488
+하지만 내가 「천수각」에 도착했을 때,
+
+21
+00:01:17,750 --> 00:01:19,550
+시합은 끝나있었고
+
+22
+00:01:19,550 --> 00:01:20,650
+「신의 벌」을 받은
+
+23
+00:01:20,650 --> 00:01:22,725
+그의 검이 떨어지는 소리만 들렸어
+
+24
+00:01:23,300 --> 00:01:26,500
+그게 바로 그가 보고 싶어 하던 빛이었지
+
+25
+00:01:27,225 --> 00:01:28,025
+마지막 순간
+
+26
+00:01:28,025 --> 00:01:29,973
+그는 어떤 표정이었을까?
+
+27
+00:01:30,625 --> 00:01:32,025
+생각할 겨를도 없이
+
+28
+00:01:32,025 --> 00:01:33,950
+난 그 빛바랜 신의 눈을 갖고
+
+29
+00:01:33,950 --> 00:01:35,238
+도망쳤버렸어
+
+30
+00:01:39,100 --> 00:01:40,650
+친구의 뜨거운 소망을
+
+31
+00:01:40,650 --> 00:01:43,225
+차디찬 신상에 박히게 할 순 없었거든
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7916a921f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_KR.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:01,350 --> 00:00:03,475
+어젯밤, 유성우가 쏟아졌어
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:05,750
+유성우 규모가 꽤 커서
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:09,425
+몬드와 리월 주변이 모두 영향을 받았지
+
+4
+00:00:22,275 --> 00:00:26,725
+추락한 운석엔 미스터리한 힘이 깃들어 있는 것 같아…
+
+5
+00:00:29,050 --> 00:00:32,025
+…운석을 만진 사람들이 모두 깊은 잠에 빠지는 걸 보고,
+
+6
+00:00:32,025 --> 00:00:35,250
+길드는 아주 위험하다고 판단했지
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a7212aede
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_KR.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:03,225 --> 00:00:06,850
+밧줄만 있으면 산을 오를 수 있고
+
+2
+00:00:08,951 --> 00:00:12,599
+목선만 있으면 바다로 나갈 수 있지
+
+3
+00:00:15,503 --> 00:00:17,109
+난 마흔 살 전에
+
+4
+00:00:17,109 --> 00:00:19,109
+모든 비경을 다 섭렵했어
+
+5
+00:00:19,338 --> 00:00:21,256
+하지만 모험가 인생을 끝낸 건
+
+6
+00:00:21,256 --> 00:00:24,072
+고깔모자 산 뿐이야
+
+7
+00:00:25,100 --> 00:00:27,000
+그 산 때문에 끝난 게
+
+8
+00:00:29,020 --> 00:00:30,354
+그것만이 아닐 지도 몰라
+
+9
+00:00:32,272 --> 00:00:35,559
+이제 난 인생의 막바지에 다다랐어
+
+10
+00:00:36,150 --> 00:00:37,200
+난 몇 번이고
+
+11
+00:00:37,200 --> 00:00:38,950
+산봉우리 밑에 서서
+
+12
+00:00:38,950 --> 00:00:41,550
+그 끝없는 흰 눈에 파묻혔다네
+
+13
+00:00:43,750 --> 00:00:46,950
+그건 마치 약점 없는 맹수 같았고
+
+14
+00:00:46,950 --> 00:00:49,075
+무자비한 세상 같아서...
+
+15
+00:00:49,075 --> 00:00:51,024
+난 두려움에 떨었지
+
+16
+00:00:53,500 --> 00:00:55,350
+모험가가 용기를 잃으면
+
+17
+00:00:55,350 --> 00:00:57,670
+더 이상 산을 오를 수 없는 법
+
+18
+00:01:00,583 --> 00:01:02,550
+난 더 이상 산을 오르지 않았어
+
+19
+00:01:02,823 --> 00:01:05,875
+대신 더 크고 아득한 꿈을 꾸었지
+
+20
+00:01:06,649 --> 00:01:10,037
+인간은 자연을 정복하기 위해 도구를 만들어
+
+21
+00:01:10,419 --> 00:01:12,412
+그리고 자연에 정복되었기 때문에
+
+22
+00:01:12,702 --> 00:01:14,962
+더 나은 도구를 발명하지
+
+23
+00:01:15,874 --> 00:01:17,937
+두 발로 다다를 수 없다면
+
+24
+00:01:17,937 --> 00:01:19,625
+도구로 대신하고
+
+25
+00:01:19,625 --> 00:01:21,325
+도구로도 불가능하다면
+
+26
+00:01:21,325 --> 00:01:23,325
+날개의 힘을 빌릴 수도 있으니
+
+27
+00:01:26,543 --> 00:01:28,216
+친구여
+
+28
+00:01:28,216 --> 00:01:30,000
+내 「미완의 날개」 설계도를
+
+29
+00:01:30,000 --> 00:01:31,450
+남겨두겠네
+
+30
+00:01:34,050 --> 00:01:37,396
+불투명한 미래 앞에서 인간은 하나가 되지
+
+31
+00:01:38,250 --> 00:01:39,582
+살아있는 한
+
+32
+00:01:39,582 --> 00:01:42,925
+인간은 눈으로 볼 수 있는 모든 곳에 도달할 거야
+
+33
+00:01:44,400 --> 00:01:46,631
+내겐 시간이 얼마 남지 않았어
+
+34
+00:01:47,306 --> 00:01:51,281
+날 위한 바람은 아직 오지 않았지만...
+
+35
+00:01:51,870 --> 00:01:54,070
+우리들 중에——
+
+36
+00:01:54,070 --> 00:01:58,725
+혹은 너희의 자녀, 학생, 그리고 친구 중에...
+
+37
+00:01:59,475 --> 00:02:04,151
+반드시 그곳에 도달할 사람이 있을 거야
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_GY11030_GYPersonal_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_GY11030_GYPersonal_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f0c7d637
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_GY11030_GYPersonal_KR.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:03,400
+기린은 선인 중에서도 가장 자애롭지
+
+2
+00:00:03,975 --> 00:00:07,725
+반드시 이슬만 마시고 잘 익은 벼만 먹는다네
+
+3
+00:00:09,150 --> 00:00:12,625
+하지만 어쩌면 절운간의 산과 거처는…
+
+4
+00:00:12,625 --> 00:00:14,725
+그 아이의 「인간」적인 면에 있어선
+
+5
+00:00:14,725 --> 00:00:17,125
+너무 적막한 곳일지도 모르겠군
+
+6
+00:00:19,025 --> 00:00:20,275
+난 간밤에
+
+7
+00:00:20,275 --> 00:00:22,200
+감우가 홀로 절벽에 서서
+
+8
+00:00:22,200 --> 00:00:24,725
+산속의 안개를 바라보는 걸 봤어
+
+9
+00:00:25,400 --> 00:00:27,100
+아득한 운해가
+
+10
+00:00:27,100 --> 00:00:30,325
+그 아이의 옅은 그림자를 집어삼켰지
+
+11
+00:00:30,600 --> 00:00:33,100
+그 아이가 너무나도 외로워 보여
+
+12
+00:00:33,100 --> 00:00:36,700
+속세로 돌아가라 말하고 싶었지만…
+
+13
+00:00:37,175 --> 00:00:38,275
+그때
+
+14
+00:00:38,275 --> 00:00:40,550
+말소리가 들려왔다네
+
+15
+00:00:44,325 --> 00:00:45,800
+「리월항은」
+
+16
+00:00:45,800 --> 00:00:48,050
+「절운간보다 외로워」
+
+17
+00:00:49,900 --> 00:00:52,100
+「절운간에서 구름을 볼 땐」
+
+18
+00:00:52,375 --> 00:00:55,425
+「혼자라서 외롭지만」
+
+19
+00:00:57,175 --> 00:00:59,125
+「리월의 인파 속에 있을 때면」
+
+20
+00:00:59,850 --> 00:01:01,625
+「『사람이 아닌 자』의 외로움이」
+
+21
+00:01:01,875 --> 00:01:03,825
+「밀려오지」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..95772f18f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+「언젠가 뇌정에 맞설 자가 나타날 거야」
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+가자!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+어떡해, 저항군은 라이덴 쇼군의 상대가 아니야
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+또 만났군
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..95772f18f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+「언젠가 뇌정에 맞설 자가 나타날 거야」
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+가자!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+어떡해, 저항군은 라이덴 쇼군의 상대가 아니야
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+또 만났군
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e40440f73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+아아
+
+2
+00:00:18,175 --> 00:00:19,525
+이제야 생각났어?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+미코
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+이게 네 계획이었나?
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+물건을 의식에 깃들게 하는 법을
+
+6
+00:00:29,200 --> 00:00:30,775
+가르쳐 준 게
+
+7
+00:00:31,425 --> 00:00:32,525
+누군지 잊었어?
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+네 『염원』 만으로
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+에이의 의지를
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,775
+꺾을 생각은 아니겠지?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+네 몸은 이곳에 있지만
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+『그들』의 염원은
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+진작 너한테 맡겨졌어
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+그러니
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+눈을 감아
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+안수령이 폐지되길
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..64053b8e7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+아아
+
+2
+00:00:18,175 --> 00:00:19,525
+이제야 생각났어?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+미코
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+이게 네 계획이었나?
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+물건을 의식에 깃들게 하는 법을
+
+6
+00:00:29,200 --> 00:00:30,775
+가르쳐 준 게
+
+7
+00:00:31,425 --> 00:00:32,525
+누군지 잊었어?
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+네 『염원』 만으로
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+에이의 의지를
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,775
+꺾을 생각은 아니겠지?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+네 몸은 이곳에 있지만
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+「그들」의 염원은…
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+진작 너한테 맡겨졌어
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+그러니
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+눈을 감아
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+안수령이 폐지되길
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..3fc5a2758
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_KR.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,472 --> 00:00:05,056
+뇌광이 내리치는 곳엔 그림자가 지지
+
+2
+00:00:08,768 --> 00:00:11,072
+내가 곧 그림자야
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:18,688
+「무상」으로 이나즈마의 앞을 가로막는 것을 모조리 제거했어
+
+4
+00:00:24,000 --> 00:00:26,700
+하지만… 나아갈 때마다
+
+5
+00:00:26,700 --> 00:00:28,341
+무언가를 잃어갔지
+
+6
+00:00:31,680 --> 00:00:35,500
+결국, 「그녀」마저 잃고 말았어
+
+7
+00:00:37,125 --> 00:00:38,475
+그때의 일은
+
+8
+00:00:38,800 --> 00:00:42,064
+지금까지도 번개의 벚나무의 아래서 전해지고 있지
+
+9
+00:00:43,025 --> 00:00:45,649
+「잃어버린」 것들이 이 나라에 남긴 낙인은
+
+10
+00:00:45,975 --> 00:00:47,447
+여전히 고통스러워
+
+11
+00:00:49,708 --> 00:00:53,612
+「좇아야 해. 찰나의 빛일지라도」
+
+12
+00:00:54,956 --> 00:00:58,031
+「우리에겐 적어도 『이 순간』이 있으니」
+
+13
+00:00:59,436 --> 00:01:01,450
+「그녀」가 이렇게 말했지
+
+14
+00:01:03,788 --> 00:01:06,412
+그러나 난 전력으로 나아가는 나라가
+
+15
+00:01:06,412 --> 00:01:08,841
+천리 앞에서 모든 걸 잃는 것을 봤어
+
+16
+00:01:09,612 --> 00:01:11,081
+…시간을 멈춰야만
+
+17
+00:01:11,325 --> 00:01:12,950
+뇌광이 사라지지 않아
+
+18
+00:01:19,200 --> 00:01:22,225
+「이 순간」은 쉽게 깨지는 허상이고
+
+19
+00:01:22,225 --> 00:01:24,875
+「영원」만이 천리에 가장 가깝도다
+
+20
+00:01:25,868 --> 00:01:28,428
+난 더 이상 그림자가 아니다
+
+21
+00:01:29,260 --> 00:01:32,780
+「이 몸은 가장 뛰어나고 존귀하나니」
+
+22
+00:01:33,228 --> 00:01:35,404
+「천하의 권력을 쥐겠노라」
+
+23
+00:01:36,812 --> 00:01:39,675
+「이 몸은 백성에게」
+
+24
+00:01:40,460 --> 00:01:45,196
+「천년만년 변하지 않는 영원이란 꿈을 약속할 것이다」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..4cb8c89b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_KR.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:01,790 --> 00:00:06,000
+그 후, 라이덴 쇼군은 약속대로 안수령을 폐지했다
+
+2
+00:00:07,075 --> 00:00:11,065
+사람들의 염원이 결국 닫혀 있던 그녀의 마음을 연 거다
+
+3
+00:00:13,815 --> 00:00:19,835
+그녀는 「일심정토」 외에 사람들의 눈에서도 『영원』을 보았다
+
+4
+00:00:24,586 --> 00:00:26,459
+염원이 극도로 강렬하면,
+
+5
+00:00:28,768 --> 00:00:30,999
+신의 눈길이 향하게 되지
+
+6
+00:00:38,310 --> 00:00:39,440
+어떤 염원은…
+
+7
+00:00:40,226 --> 00:00:41,743
+아픔을 달래고,
+
+8
+00:00:43,289 --> 00:00:44,425
+승리로 이끌고,
+
+9
+00:00:46,561 --> 00:00:47,685
+희망을 불러온다
+
+10
+00:00:54,372 --> 00:00:55,585
+어떤 염원은
+
+11
+00:00:59,347 --> 00:01:04,336
+소유자의 육신과 영혼이 사라진대도
+
+12
+00:01:07,536 --> 00:01:09,822
+탄생했을 때의 모습처럼
+
+13
+00:01:14,802 --> 00:01:17,211
+진실되고 뜨겁다…
+
+14
+00:01:20,454 --> 00:01:21,691
+…「영원토록」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffb3ed3d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,350 --> 00:00:13,450
+카무나 님
+
+2
+00:00:13,450 --> 00:00:15,375
+훈련받은 무사의 6할이 다쳤고
+
+3
+00:00:15,625 --> 00:00:18,525
+시키가미 손실도 예상을 훨씬 뛰어넘었습니다
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+게다가
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:21,875
+외부 상황도 안정됐는데
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:25,452
+계속 궁극의 무예를 추구해야 할까요?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,800
+어째서 두려워하는가?
+
+8
+00:00:29,250 --> 00:00:31,325
+난 이미 예상했다오
+
+9
+00:00:32,200 --> 00:00:33,117
+하루노스케
+
+10
+00:00:33,525 --> 00:00:34,125
+그녀는
+
+11
+00:00:34,125 --> 00:00:35,450
+돌아오지 않아
+
+12
+00:00:38,225 --> 00:00:40,865
+난 그녀의 후손을 도와
+
+13
+00:00:41,550 --> 00:00:44,075
+이곳을 지키고 싶을 뿐
+
+14
+00:00:46,950 --> 00:00:49,700
+이젠 죽여야 할 대상도 없고
+
+15
+00:00:49,700 --> 00:00:52,700
+지켜야 할 사람도 평안을 얻었으니
+
+16
+00:00:54,175 --> 00:00:55,625
+우리의 사명은
+
+17
+00:00:55,925 --> 00:00:57,908
+여기까지인 것 같군
+
+18
+00:01:01,225 --> 00:01:03,050
+시간이 허락한다면
+
+19
+00:01:03,385 --> 00:01:04,375
+평생 이곳을
+
+20
+00:01:04,375 --> 00:01:06,375
+지킬 수 있을 줄 알았소
+
+21
+00:01:08,675 --> 00:01:10,100
+이런 핑계에
+
+22
+00:01:10,475 --> 00:01:13,300
+나 자신조차 속아 넘어갈 뻔했군
+
+23
+00:01:14,050 --> 00:01:16,675
+그대는 나처럼 되지 마시게
+
+24
+00:01:17,425 --> 00:01:18,125
+걱정 마오
+
+25
+00:01:18,125 --> 00:01:18,950
+하루노스케
+
+26
+00:01:18,950 --> 00:01:20,350
+난 알고 있소
+
+27
+00:01:20,350 --> 00:01:22,500
+그대가 이나즈마를 위해 한 일은
+
+28
+00:01:22,500 --> 00:01:25,600
+다른 사람이 함부로 평가할 수 있는 게 아니라는 걸
+
+29
+00:01:26,500 --> 00:01:29,225
+내 존재도 그러하오
+
+30
+00:01:31,775 --> 00:01:33,775
+그대에게 「영성」을 부여해
+
+31
+00:01:33,775 --> 00:01:36,225
+사람의 감정을 통찰하게 한 건
+
+32
+00:01:36,575 --> 00:01:38,875
+역시 옳은 선택이었군
+
+33
+00:01:40,500 --> 00:01:41,600
+결국
+
+34
+00:01:41,850 --> 00:01:44,650
+그대가 날 일깨웠으니
+
+35
+00:01:56,425 --> 00:01:59,275
+아침엔 혈색이 붉다가도
+
+36
+00:01:59,275 --> 00:02:02,150
+저녁에는 백골 되는 몸이어라
+
+37
+00:02:02,475 --> 00:02:03,650
+맞는 말이오
+
+38
+00:02:06,500 --> 00:02:06,975
+이제
+
+39
+00:02:06,975 --> 00:02:08,775
+더 이상 미련은 없소
+
+40
+00:02:08,775 --> 00:02:10,275
+나의 벗 시키 대장
+
+41
+00:02:11,350 --> 00:02:15,500
+그대의 사명을 잘 완수해 주었다네
+
+42
+00:02:17,050 --> 00:02:19,725
+나도 더는 기다릴 필요 없으니
+
+43
+00:02:22,150 --> 00:02:24,002
+새로운 의미를 찾기 위한
+
+44
+00:02:24,002 --> 00:02:26,977
+여정에 올라야겠지
+
+45
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+잘 가시게
+
+46
+00:02:29,225 --> 00:02:30,268
+하루노스케
+
+47
+00:02:30,850 --> 00:02:32,819
+늘 평안하길
+
+48
+00:02:37,500 --> 00:02:40,000
+전부 기억났소
+
+49
+00:02:40,300 --> 00:02:43,580
+하루노스케가 날 버린 게 아니었군
+
+50
+00:02:45,500 --> 00:02:45,975
+난…
+
+51
+00:02:45,975 --> 00:02:47,400
+그를 설득해서
+
+52
+00:02:47,400 --> 00:02:48,850
+마음속 미궁을
+
+53
+00:02:48,850 --> 00:02:50,800
+함께 빠져나온 거였소
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ffb3ed3d0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,350 --> 00:00:13,450
+카무나 님
+
+2
+00:00:13,450 --> 00:00:15,375
+훈련받은 무사의 6할이 다쳤고
+
+3
+00:00:15,625 --> 00:00:18,525
+시키가미 손실도 예상을 훨씬 뛰어넘었습니다
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+게다가
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:21,875
+외부 상황도 안정됐는데
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:25,452
+계속 궁극의 무예를 추구해야 할까요?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,800
+어째서 두려워하는가?
+
+8
+00:00:29,250 --> 00:00:31,325
+난 이미 예상했다오
+
+9
+00:00:32,200 --> 00:00:33,117
+하루노스케
+
+10
+00:00:33,525 --> 00:00:34,125
+그녀는
+
+11
+00:00:34,125 --> 00:00:35,450
+돌아오지 않아
+
+12
+00:00:38,225 --> 00:00:40,865
+난 그녀의 후손을 도와
+
+13
+00:00:41,550 --> 00:00:44,075
+이곳을 지키고 싶을 뿐
+
+14
+00:00:46,950 --> 00:00:49,700
+이젠 죽여야 할 대상도 없고
+
+15
+00:00:49,700 --> 00:00:52,700
+지켜야 할 사람도 평안을 얻었으니
+
+16
+00:00:54,175 --> 00:00:55,625
+우리의 사명은
+
+17
+00:00:55,925 --> 00:00:57,908
+여기까지인 것 같군
+
+18
+00:01:01,225 --> 00:01:03,050
+시간이 허락한다면
+
+19
+00:01:03,385 --> 00:01:04,375
+평생 이곳을
+
+20
+00:01:04,375 --> 00:01:06,375
+지킬 수 있을 줄 알았소
+
+21
+00:01:08,675 --> 00:01:10,100
+이런 핑계에
+
+22
+00:01:10,475 --> 00:01:13,300
+나 자신조차 속아 넘어갈 뻔했군
+
+23
+00:01:14,050 --> 00:01:16,675
+그대는 나처럼 되지 마시게
+
+24
+00:01:17,425 --> 00:01:18,125
+걱정 마오
+
+25
+00:01:18,125 --> 00:01:18,950
+하루노스케
+
+26
+00:01:18,950 --> 00:01:20,350
+난 알고 있소
+
+27
+00:01:20,350 --> 00:01:22,500
+그대가 이나즈마를 위해 한 일은
+
+28
+00:01:22,500 --> 00:01:25,600
+다른 사람이 함부로 평가할 수 있는 게 아니라는 걸
+
+29
+00:01:26,500 --> 00:01:29,225
+내 존재도 그러하오
+
+30
+00:01:31,775 --> 00:01:33,775
+그대에게 「영성」을 부여해
+
+31
+00:01:33,775 --> 00:01:36,225
+사람의 감정을 통찰하게 한 건
+
+32
+00:01:36,575 --> 00:01:38,875
+역시 옳은 선택이었군
+
+33
+00:01:40,500 --> 00:01:41,600
+결국
+
+34
+00:01:41,850 --> 00:01:44,650
+그대가 날 일깨웠으니
+
+35
+00:01:56,425 --> 00:01:59,275
+아침엔 혈색이 붉다가도
+
+36
+00:01:59,275 --> 00:02:02,150
+저녁에는 백골 되는 몸이어라
+
+37
+00:02:02,475 --> 00:02:03,650
+맞는 말이오
+
+38
+00:02:06,500 --> 00:02:06,975
+이제
+
+39
+00:02:06,975 --> 00:02:08,775
+더 이상 미련은 없소
+
+40
+00:02:08,775 --> 00:02:10,275
+나의 벗 시키 대장
+
+41
+00:02:11,350 --> 00:02:15,500
+그대의 사명을 잘 완수해 주었다네
+
+42
+00:02:17,050 --> 00:02:19,725
+나도 더는 기다릴 필요 없으니
+
+43
+00:02:22,150 --> 00:02:24,002
+새로운 의미를 찾기 위한
+
+44
+00:02:24,002 --> 00:02:26,977
+여정에 올라야겠지
+
+45
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+잘 가시게
+
+46
+00:02:29,225 --> 00:02:30,268
+하루노스케
+
+47
+00:02:30,850 --> 00:02:32,819
+늘 평안하길
+
+48
+00:02:37,500 --> 00:02:40,000
+전부 기억났소
+
+49
+00:02:40,300 --> 00:02:43,580
+하루노스케가 날 버린 게 아니었군
+
+50
+00:02:45,500 --> 00:02:45,975
+난…
+
+51
+00:02:45,975 --> 00:02:47,400
+그를 설득해서
+
+52
+00:02:47,400 --> 00:02:48,850
+마음속 미궁을
+
+53
+00:02:48,850 --> 00:02:50,800
+함께 빠져나온 거였소
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5bdd5a04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_KR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,375 --> 00:00:00,975
+한 해는
+
+2
+00:00:00,975 --> 00:00:03,901
+스이코가 쇼군에게 시집을 감정받기 위해
+
+3
+00:00:03,901 --> 00:00:05,126
+천수각으로 향했다
+
+4
+00:00:07,400 --> 00:00:11,319
+그러나 아오이 노 오키나가 쓴 시편의 한 장이 뜯겨나간 바람에
+
+5
+00:00:11,895 --> 00:00:13,600
+스이코가 심문을 받았다
+
+6
+00:00:15,675 --> 00:00:17,400
+스이코는 죄를 인정했고
+
+7
+00:00:17,700 --> 00:00:20,536
+전날 밤 주점에서 거하게 마셨다고 시인했다
+
+8
+00:00:21,825 --> 00:00:25,275
+그가 취해 있을 때 누군가가 다가오는 것을 느꼈다
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..a10d536c8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,960 --> 00:00:03,675
+그는 다름 아닌 아오이 노 오키나였다
+
+2
+00:00:04,450 --> 00:00:07,825
+이 모든 건 이름 모를 누군가로부터 비롯되었는데
+
+3
+00:00:08,125 --> 00:00:10,125
+아오이 노 오키나는 협박을 받아
+
+4
+00:00:10,375 --> 00:00:13,550
+극단적인 방법으로 시집의 한 장을 회수했다
+
+5
+00:00:14,250 --> 00:00:16,750
+그는 그자의 의도를 알지 못했다
+
+6
+00:00:17,275 --> 00:00:18,750
+그저 시의 내용이
+
+7
+00:00:19,050 --> 00:00:22,575
+옛 벗인 「아카히토」와 관련 있다는 것만 알 뿐이었다
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b3548085c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_KR.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:01,225 --> 00:00:02,550
+옛날 옛적,
+
+2
+00:00:02,550 --> 00:00:05,200
+이나즈마에 다섯 시인이 있었는데
+
+3
+00:00:05,475 --> 00:00:08,650
+사람들은 그들을 다섯 가선이라 불렀다
+
+4
+00:00:09,700 --> 00:00:10,400
+한 해는
+
+5
+00:00:10,400 --> 00:00:13,350
+스이코가 쇼군에게 시집을 감정받기 위해
+
+6
+00:00:13,350 --> 00:00:15,050
+천수각으로 향했다
+
+7
+00:00:16,950 --> 00:00:21,350
+그러나 아오이 노 오키나가 쓴 시편의 한 장이 뜯겨나간 바람에
+
+8
+00:00:21,650 --> 00:00:23,425
+스이코가 심문을 받았다
+
+9
+00:00:25,275 --> 00:00:27,275
+스이코는 죄를 인정했고
+
+10
+00:00:27,275 --> 00:00:30,504
+전날 밤 주점에서 거하게 마셨다고 시인했다
+
+11
+00:00:31,575 --> 00:00:35,150
+그가 취해 있을 때 누군가가 다가오는 것을 느꼈다
+
+12
+00:00:38,925 --> 00:00:41,875
+그는 다름 아닌 아오이 노 오키나였다
+
+13
+00:00:42,350 --> 00:00:45,907
+이 모든 건 이름 모를 누군가로부터 비롯되었는데
+
+14
+00:00:46,175 --> 00:00:48,300
+아오이 노 오키나는 협박을 받아
+
+15
+00:00:48,300 --> 00:00:51,600
+극단적인 방법으로 시집의 한 장을 회수했다
+
+16
+00:00:52,300 --> 00:00:54,775
+그는 그자의 의도를 알지 못했다
+
+17
+00:00:55,150 --> 00:00:56,925
+그저 시의 내용이
+
+18
+00:00:56,925 --> 00:01:00,675
+옛 벗인 「아카히토」와 관련 있다는 것만 알 뿐이었다
+
+19
+00:01:02,200 --> 00:01:05,475
+아카히토도 한때 다섯 가선에 속했었다
+
+20
+00:01:05,875 --> 00:01:07,875
+그는 새로운 시를 지을 때마다
+
+21
+00:01:07,875 --> 00:01:10,900
+붉은 도장을 남겨서 그 이름을 얻게 됐다
+
+22
+00:01:12,400 --> 00:01:14,400
+그토록 뛰어난 문인이었는데도
+
+23
+00:01:14,750 --> 00:01:16,350
+그가 쓴 시 중 하나가
+
+24
+00:01:16,350 --> 00:01:18,350
+표절인 것으로 밝혀졌다
+
+25
+00:01:20,500 --> 00:01:22,875
+이 때문에 아카히토는 유배됐고
+
+26
+00:01:23,200 --> 00:01:26,520
+다섯 가선은 네 명만 남게 되었다
+
+27
+00:01:29,000 --> 00:01:31,825
+아카히토의 작품을 모두 읽은 스미조메는
+
+28
+00:01:32,200 --> 00:01:35,850
+표절한 시에만 붉은 도장이 없다는 것을 알게 됐다
+
+29
+00:01:36,850 --> 00:01:38,950
+그의 시집을 시냇물에 담그자
+
+30
+00:01:39,850 --> 00:01:41,350
+훔쳐 온 시의 글씨만
+
+31
+00:01:41,350 --> 00:01:43,225
+물에 씻겨나갔다
+
+32
+00:01:45,150 --> 00:01:47,150
+지나가던 아오이 노 오키나는
+
+33
+00:01:47,400 --> 00:01:49,200
+이를 보고 추억에 잠겨
+
+34
+00:01:49,650 --> 00:01:51,650
+본 것을 시에 담았다
+
+35
+00:01:53,250 --> 00:01:54,400
+그리하여
+
+36
+00:01:54,400 --> 00:01:57,675
+스이코가 시를 바쳤던 일이 세간에 전해졌고
+
+37
+00:01:58,225 --> 00:02:00,900
+한차례 풍파가 가라앉았다
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..fdb0d5ac5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_KR.txt
@@ -0,0 +1,68 @@
+1
+00:00:02,000 --> 00:00:04,300
+옛날 옛적, 어느 마을에
+
+2
+00:00:05,120 --> 00:00:10,688
+붉은 오니와 푸른 오니가 있었어. 둘은 아주 좋은 친구였어
+
+3
+00:00:13,376 --> 00:00:17,088
+붉은 오니는 오니처럼 생겼지만 인간처럼 온화했지
+
+4
+00:00:18,880 --> 00:00:22,592
+푸른 오니는 인간처럼 생겼지만 오니처럼 괴팍했어
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:31,400
+붉은 오니는 인간과 친구가 되고 싶었지만, 인간들은 오니를 무서워했지
+
+6
+00:00:31,400 --> 00:00:34,650
+그에게 콩을 뿌리고 가까이하지 않으려 했어
+
+7
+00:00:38,650 --> 00:00:41,338
+그러던 중, 푸른 오니가 이렇게 제안했지
+
+8
+00:00:41,975 --> 00:00:45,425
+「붉은 오니야, 내가 마을에서 소란을 피울게」
+
+9
+00:00:45,425 --> 00:00:47,425
+「날 쓰러뜨리면 인간들이 널 받아줄 거야」
+
+10
+00:00:48,425 --> 00:00:51,675
+그 방법대로 붉은 오니는 푸른 오니를 쫓아냈어
+
+11
+00:00:52,475 --> 00:00:55,475
+사람들은 붉은 오니의 선량함과 용감함을 알아봤지
+
+12
+00:00:57,225 --> 00:00:59,401
+사람들은 마침내 붉은 오니를 받아들였어
+
+13
+00:01:01,275 --> 00:01:05,371
+이 기쁜 소식을 푸른 오니에게 알리려 했지만
+
+14
+00:01:06,025 --> 00:01:09,993
+푸른 오니는 편지 한 통만 남겨두고 어디론가 사라져버렸지
+
+15
+00:01:10,912 --> 00:01:15,456
+「난 여행하러 갈게. 네가 날 찾아오면 사람들이 또 널 나쁜 아이라고 생각할 거야」
+
+16
+00:01:17,056 --> 00:01:19,936
+「내 걱정은 마. 내가 어디에 있든」
+
+17
+00:01:20,175 --> 00:01:22,304
+「우린 영원히 좋은 친구니까」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8238ba859
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,375
+여긴 나한테 맡겨
+
+2
+00:00:34,000 --> 00:00:35,278
+아직 못 나간 사람들이 많아
+
+3
+00:00:35,550 --> 00:00:36,511
+가서 그들을 구해
+
+4
+00:00:37,000 --> 00:00:37,950
+그치만
+
+5
+00:00:38,450 --> 00:00:39,897
+이 몸을 얕보지 말라고
+
+6
+00:00:40,498 --> 00:00:41,050
+빨리
+
+7
+00:00:50,325 --> 00:00:50,975
+난 상관 말고
+
+8
+00:00:50,975 --> 00:00:52,235
+빨리 가
+
+9
+00:00:52,235 --> 00:00:53,600
+이건 내 업보야
+
+10
+00:00:54,800 --> 00:00:56,075
+입 다물어
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..80a730cda
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,026
+여긴 나한테 맡겨
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,278
+아직 못 나간 사람들이 많아
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,455
+가서 그들을 구해
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+그치만
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,897
+이 몸을 얕보지 말라고
+
+6
+00:00:50,699 --> 00:00:51,484
+난 상관 말고
+
+7
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+빨리 가
+
+8
+00:00:52,627 --> 00:00:53,600
+이건 내 업보야
+
+9
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+입 다물어
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b190e273a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_KR.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:00,725 --> 00:00:03,200
+옛날 옛적, 어느 마을에
+
+2
+00:00:03,575 --> 00:00:05,623
+붉은 오니와 푸른 오니가 있었어
+
+3
+00:00:06,000 --> 00:00:07,800
+둘은 아주 좋은 친구였지
+
+4
+00:00:10,075 --> 00:00:13,150
+인간과 친구가 되고 싶던 붉은 오니의 염원을 위해
+
+5
+00:00:13,525 --> 00:00:16,100
+푸른 오니는 「나쁜 아이」 역할을 자처했어
+
+6
+00:00:18,200 --> 00:00:20,450
+그리곤 떠나버렸지
+
+7
+00:00:23,350 --> 00:00:28,088
+긴 세월이 흘러 인간의 친구가 된 붉은 오니는
+
+8
+00:00:28,330 --> 00:00:31,594
+푸른 오니도 집으로 데려오고 싶다는 마음이 샘솟았어
+
+9
+00:00:36,443 --> 00:00:38,747
+붉은 오니는 푸른 오니의 행방을 알 수 없었어
+
+10
+00:00:40,300 --> 00:00:42,587
+그를 찾기 위해 가장 높은 산을 넘고
+
+11
+00:00:44,635 --> 00:00:46,555
+가장 넓은 강을 건넜지
+
+12
+00:00:49,050 --> 00:00:51,547
+그러다 푸른 오니가 남긴 수많은 흔적을 찾았어
+
+13
+00:00:52,950 --> 00:00:56,155
+찾으면 찾을수록 붉은 오니는
+
+14
+00:00:56,425 --> 00:00:58,203
+그가 일부러 자신을 피하고 있다고 확신했지
+
+15
+00:01:01,225 --> 00:01:05,627
+붉은 오니는 푸른 오니가 했던 것처럼 황야에 편지 한 통을 남겼어
+
+16
+00:01:07,675 --> 00:01:11,643
+「푸른 오니야, 나 인간 친구를 아주 많이 사귀었어」
+
+17
+00:01:11,925 --> 00:01:14,971
+「곧 엄청 성대한 연회를 열 거야」
+
+18
+00:01:15,325 --> 00:01:19,963
+「난 연회에 친구들을 모두 초대하려고 해. 물론 너도 포함해서」
+
+19
+00:01:21,300 --> 00:01:24,955
+「숨어 있어도 좋아. 그냥 멀리서 지켜보기만 하면 돼」
+
+20
+00:01:26,427 --> 00:01:30,331
+푸른 오니는 몰래 마을에 돌아와 구석에 숨었어
+
+21
+00:01:30,975 --> 00:01:35,387
+그는 눈 앞에 보이는 풍성한 음식과 따뜻한 모닥불을 무척 동경했지
+
+22
+00:01:37,375 --> 00:01:38,971
+하지만 아무리 배가 고파도
+
+23
+00:01:39,350 --> 00:01:43,451
+그때의 약속을 기억하고 있던 푸른 오니는 멀리서 지켜만 봤어
+
+24
+00:01:45,150 --> 00:01:49,225
+하지만 그때, 붉은 오니가 등 뒤에 나타나 그를 깜짝 놀라게 했지
+
+25
+00:01:53,450 --> 00:01:55,625
+「여어, 드디어 왔구나」
+
+26
+00:01:56,575 --> 00:01:59,195
+「가자, 널 사람들에게 소개해 줄게」
+
+27
+00:01:59,625 --> 00:02:01,125
+「나의 가장 좋은 친구」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..87e96e2b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,204 @@
+1
+00:00:09,675 --> 00:00:10,450
+와
+
+2
+00:00:10,450 --> 00:00:11,575
+그럼 설마
+
+3
+00:00:11,575 --> 00:00:12,350
+이게 다
+
+4
+00:00:12,350 --> 00:00:13,125
+응
+
+5
+00:00:13,675 --> 00:00:15,000
+요괴들의 기억이야
+
+6
+00:00:16,550 --> 00:00:19,075
+이렇게 마음껏 하늘을 나는 건
+
+7
+00:00:19,375 --> 00:00:20,425
+오랜만일 거야
+
+8
+00:00:22,425 --> 00:00:23,225
+따라와
+
+9
+00:00:33,875 --> 00:00:35,363
+왜 그래, 꼬마야?
+
+10
+00:00:36,000 --> 00:00:37,425
+긴장한 것 같네
+
+11
+00:00:38,075 --> 00:00:38,961
+그게
+
+12
+00:00:39,250 --> 00:00:41,275
+이런 광경은 처음 본단 말이야
+
+13
+00:00:42,175 --> 00:00:42,900
+와
+
+14
+00:00:43,275 --> 00:00:45,025
+진짜 달을 가렸어
+
+15
+00:00:50,200 --> 00:00:51,525
+기세만 보면
+
+16
+00:00:51,525 --> 00:00:53,625
+확실히 무섭기는 하지
+
+17
+00:00:54,400 --> 00:00:55,525
+하지만 난 알아
+
+18
+00:00:55,650 --> 00:00:59,840
+저들이 시끄럽고 용감한 녀석들에 불과하다는 걸
+
+19
+00:01:01,625 --> 00:01:03,950
+잔혹한 전투에서 몸이 부서졌어도
+
+20
+00:01:04,375 --> 00:01:06,750
+영혼은 슬퍼하거나 헤매지 않아
+
+21
+00:01:08,175 --> 00:01:10,725
+시간이 짧아서 아쉽지만
+
+22
+00:01:43,950 --> 00:01:44,850
+요괴들
+
+23
+00:01:45,075 --> 00:01:46,900
+이제 떠나야 되는 거야?
+
+24
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+하늘 아래
+
+25
+00:01:49,250 --> 00:01:50,975
+끝나지 않는 연회는 없어
+
+26
+00:01:51,900 --> 00:01:52,950
+후후
+
+27
+00:01:53,600 --> 00:01:54,650
+아쉬우면
+
+28
+00:01:55,700 --> 00:01:57,375
+나랑 같이 외워볼래?
+
+29
+00:02:00,000 --> 00:02:03,605
+「진혼으로 말미암아 하쿠신에게 고합니다」
+
+30
+00:02:04,325 --> 00:02:05,625
+「의식을 진행하여…」
+
+31
+00:02:06,175 --> 00:02:07,675
+「의식을 진행하여…」
+
+32
+00:02:08,550 --> 00:02:10,875
+「귀로를 밝히는 등불이 되리…」
+
+33
+00:02:18,025 --> 00:02:19,050
+와
+
+34
+00:02:23,475 --> 00:02:24,725
+예쁘다
+
+35
+00:02:25,850 --> 00:02:26,507
+봐
+
+36
+00:02:26,507 --> 00:02:29,000
+이나즈마성에서 빛이 몰려오고 있어
+
+37
+00:02:35,250 --> 00:02:35,850
+책에서
+
+38
+00:02:36,375 --> 00:02:38,708
+오늘 밤 「여우 아가씨의 비전 술법」을 외우면
+
+39
+00:02:39,000 --> 00:02:40,250
+소원이 이뤄진다고 했어
+
+40
+00:02:47,992 --> 00:02:50,660
+「진혼으로 말미암아 하쿠신에게 고합니다」
+
+41
+00:02:51,400 --> 00:02:54,180
+「의식을 진행하여 귀로를 밝히는 등불이 되리」
+
+42
+00:02:54,180 --> 00:02:55,616
+「당신의 신위는…」
+
+43
+00:02:56,512 --> 00:02:58,240
+「황공무지로소이다」
+
+44
+00:03:10,025 --> 00:03:10,950
+우라쿠사이
+
+45
+00:03:11,775 --> 00:03:13,183
+내가 잘 지내냐고 물었지?
+
+46
+00:03:14,500 --> 00:03:16,225
+정말 하루하루가 즐거워
+
+47
+00:03:17,400 --> 00:03:17,975
+근데
+
+48
+00:03:18,525 --> 00:03:20,253
+너희가 떠나는 모습을 보니
+
+49
+00:03:21,425 --> 00:03:22,641
+조금은 쓸쓸하네
+
+50
+00:03:24,125 --> 00:03:24,650
+응
+
+51
+00:03:25,670 --> 00:03:26,758
+아주 조금뿐이야
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..87e96e2b2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,204 @@
+1
+00:00:09,675 --> 00:00:10,450
+와
+
+2
+00:00:10,450 --> 00:00:11,575
+그럼 설마
+
+3
+00:00:11,575 --> 00:00:12,350
+이게 다
+
+4
+00:00:12,350 --> 00:00:13,125
+응
+
+5
+00:00:13,675 --> 00:00:15,000
+요괴들의 기억이야
+
+6
+00:00:16,550 --> 00:00:19,075
+이렇게 마음껏 하늘을 나는 건
+
+7
+00:00:19,375 --> 00:00:20,425
+오랜만일 거야
+
+8
+00:00:22,425 --> 00:00:23,225
+따라와
+
+9
+00:00:33,875 --> 00:00:35,363
+왜 그래, 꼬마야?
+
+10
+00:00:36,000 --> 00:00:37,425
+긴장한 것 같네
+
+11
+00:00:38,075 --> 00:00:38,961
+그게
+
+12
+00:00:39,250 --> 00:00:41,275
+이런 광경은 처음 본단 말이야
+
+13
+00:00:42,175 --> 00:00:42,900
+와
+
+14
+00:00:43,275 --> 00:00:45,025
+진짜 달을 가렸어
+
+15
+00:00:50,200 --> 00:00:51,525
+기세만 보면
+
+16
+00:00:51,525 --> 00:00:53,625
+확실히 무섭기는 하지
+
+17
+00:00:54,400 --> 00:00:55,525
+하지만 난 알아
+
+18
+00:00:55,650 --> 00:00:59,840
+저들이 시끄럽고 용감한 녀석들에 불과하다는 걸
+
+19
+00:01:01,625 --> 00:01:03,950
+잔혹한 전투에서 몸이 부서졌어도
+
+20
+00:01:04,375 --> 00:01:06,750
+영혼은 슬퍼하거나 헤매지 않아
+
+21
+00:01:08,175 --> 00:01:10,725
+시간이 짧아서 아쉽지만
+
+22
+00:01:43,950 --> 00:01:44,850
+요괴들
+
+23
+00:01:45,075 --> 00:01:46,900
+이제 떠나야 되는 거야?
+
+24
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+하늘 아래
+
+25
+00:01:49,250 --> 00:01:50,975
+끝나지 않는 연회는 없어
+
+26
+00:01:51,900 --> 00:01:52,950
+후후
+
+27
+00:01:53,600 --> 00:01:54,650
+아쉬우면
+
+28
+00:01:55,700 --> 00:01:57,375
+나랑 같이 외워볼래?
+
+29
+00:02:00,000 --> 00:02:03,605
+「진혼으로 말미암아 하쿠신에게 고합니다」
+
+30
+00:02:04,325 --> 00:02:05,625
+「의식을 진행하여…」
+
+31
+00:02:06,175 --> 00:02:07,675
+「의식을 진행하여…」
+
+32
+00:02:08,550 --> 00:02:10,875
+「귀로를 밝히는 등불이 되리…」
+
+33
+00:02:18,025 --> 00:02:19,050
+와
+
+34
+00:02:23,475 --> 00:02:24,725
+예쁘다
+
+35
+00:02:25,850 --> 00:02:26,507
+봐
+
+36
+00:02:26,507 --> 00:02:29,000
+이나즈마성에서 빛이 몰려오고 있어
+
+37
+00:02:35,250 --> 00:02:35,850
+책에서
+
+38
+00:02:36,375 --> 00:02:38,708
+오늘 밤 「여우 아가씨의 비전 술법」을 외우면
+
+39
+00:02:39,000 --> 00:02:40,250
+소원이 이뤄진다고 했어
+
+40
+00:02:47,992 --> 00:02:50,660
+「진혼으로 말미암아 하쿠신에게 고합니다」
+
+41
+00:02:51,400 --> 00:02:54,180
+「의식을 진행하여 귀로를 밝히는 등불이 되리」
+
+42
+00:02:54,180 --> 00:02:55,616
+「당신의 신위는…」
+
+43
+00:02:56,512 --> 00:02:58,240
+「황공무지로소이다」
+
+44
+00:03:10,025 --> 00:03:10,950
+우라쿠사이
+
+45
+00:03:11,775 --> 00:03:13,183
+내가 잘 지내냐고 물었지?
+
+46
+00:03:14,500 --> 00:03:16,225
+정말 하루하루가 즐거워
+
+47
+00:03:17,400 --> 00:03:17,975
+근데
+
+48
+00:03:18,525 --> 00:03:20,253
+너희가 떠나는 모습을 보니
+
+49
+00:03:21,425 --> 00:03:22,641
+조금은 쓸쓸하네
+
+50
+00:03:24,125 --> 00:03:24,650
+응
+
+51
+00:03:25,670 --> 00:03:26,758
+아주 조금뿐이야
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea41ca510
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:22,350 --> 00:00:23,589
+어, 어떡해
+
+2
+00:00:25,000 --> 00:00:26,341
+공간에 들어갈 때
+
+3
+00:00:26,750 --> 00:00:27,600
+네 염원을
+
+4
+00:00:27,600 --> 00:00:28,862
+속으로 계속 외워
+
+5
+00:00:32,266 --> 00:00:33,121
+네가 강해야
+
+6
+00:00:33,350 --> 00:00:34,925
+널 가장 적합한 장소로
+
+7
+00:00:34,925 --> 00:00:36,125
+보낼 수 있어
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea41ca510
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:22,350 --> 00:00:23,589
+어, 어떡해
+
+2
+00:00:25,000 --> 00:00:26,341
+공간에 들어갈 때
+
+3
+00:00:26,750 --> 00:00:27,600
+네 염원을
+
+4
+00:00:27,600 --> 00:00:28,862
+속으로 계속 외워
+
+5
+00:00:32,266 --> 00:00:33,121
+네가 강해야
+
+6
+00:00:33,350 --> 00:00:34,925
+널 가장 적합한 장소로
+
+7
+00:00:34,925 --> 00:00:36,125
+보낼 수 있어
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f878c1dae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,156 @@
+1
+00:00:06,500 --> 00:00:06,975
+빛이
+
+2
+00:00:07,325 --> 00:00:08,635
+씨앗으로 변했어
+
+3
+00:00:09,700 --> 00:00:11,760
+만민을 가호하는 기적의 나무는
+
+4
+00:00:12,175 --> 00:00:14,475
+이 순간에도 보이지 않는 낯선 존재야
+
+5
+00:00:15,725 --> 00:00:17,150
+언제 뿌리를 내리고
+
+6
+00:00:17,425 --> 00:00:18,640
+어디서 싹 틔울지는
+
+7
+00:00:19,275 --> 00:00:21,550
+탄생시킨 자의 마음과 꿈에 달렸어
+
+8
+00:00:23,662 --> 00:00:25,650
+그에게 생명을 줘, 에이
+
+9
+00:00:26,500 --> 00:00:27,102
+이건
+
+10
+00:00:27,400 --> 00:00:28,175
+설마
+
+11
+00:00:39,250 --> 00:00:41,986
+영원은 시간을 무한으로 늘리고
+
+12
+00:00:43,138 --> 00:00:45,570
+꿈은 모든 순간을 빛나게 해
+
+13
+00:00:47,525 --> 00:00:48,997
+두 가지가 함께 빛나면
+
+14
+00:00:49,550 --> 00:00:52,025
+신성한 벚나무는 천리의 속박을 벗어나
+
+15
+00:00:52,625 --> 00:00:53,753
+어둠 속에서 피어나지
+
+16
+00:00:55,525 --> 00:00:56,675
+악몽은 흩어지고
+
+17
+00:00:57,575 --> 00:00:58,649
+현실은 실현되니
+
+18
+00:01:01,800 --> 00:01:04,350
+우리가 꿈꾸던 광경은 여전히 앞에 있어
+
+19
+00:01:05,300 --> 00:01:06,200
+아쉽게도
+
+20
+00:01:06,650 --> 00:01:08,448
+난 이나즈마의 미래를 볼 수도
+
+21
+00:01:09,024 --> 00:01:10,574
+너와 동행할 수도 없게 됐지만
+
+22
+00:01:17,657 --> 00:01:18,250
+그거 알아?
+
+23
+00:01:18,800 --> 00:01:19,275
+에이?
+
+24
+00:01:19,925 --> 00:01:21,013
+난 정말 기뻐
+
+25
+00:01:21,750 --> 00:01:23,476
+내 마지막 소원도 이뤄졌거든
+
+26
+00:01:24,575 --> 00:01:27,757
+네 치도는 날 위해 수많은 재난을 막아줬지
+
+27
+00:01:28,200 --> 00:01:29,997
+줄곧 너한테 빚진 느낌이었어
+
+28
+00:01:31,400 --> 00:01:32,600
+미미한 보답이지만
+
+29
+00:01:33,300 --> 00:01:35,664
+네가 깨어나 새로운 만남을 갖기 전까지
+
+30
+00:01:36,500 --> 00:01:38,504
+이 벚나무가 시간을 벌어 줄 거야
+
+31
+00:01:41,483 --> 00:01:42,025
+어때?
+
+32
+00:01:42,500 --> 00:01:44,176
+이미 효과가 생기지 않았어?
+
+33
+00:01:45,675 --> 00:01:46,250
+...
+
+34
+00:01:46,250 --> 00:01:46,864
+이젠
+
+35
+00:01:47,760 --> 00:01:48,592
+진짜 안녕
+
+36
+00:01:49,350 --> 00:01:49,825
+에이
+
+37
+00:02:01,275 --> 00:02:01,775
+응
+
+38
+00:02:02,325 --> 00:02:03,075
+잘 가
+
+39
+00:02:03,375 --> 00:02:04,200
+마코토
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f878c1dae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,156 @@
+1
+00:00:06,500 --> 00:00:06,975
+빛이
+
+2
+00:00:07,325 --> 00:00:08,635
+씨앗으로 변했어
+
+3
+00:00:09,700 --> 00:00:11,760
+만민을 가호하는 기적의 나무는
+
+4
+00:00:12,175 --> 00:00:14,475
+이 순간에도 보이지 않는 낯선 존재야
+
+5
+00:00:15,725 --> 00:00:17,150
+언제 뿌리를 내리고
+
+6
+00:00:17,425 --> 00:00:18,640
+어디서 싹 틔울지는
+
+7
+00:00:19,275 --> 00:00:21,550
+탄생시킨 자의 마음과 꿈에 달렸어
+
+8
+00:00:23,662 --> 00:00:25,650
+그에게 생명을 줘, 에이
+
+9
+00:00:26,500 --> 00:00:27,102
+이건
+
+10
+00:00:27,400 --> 00:00:28,175
+설마
+
+11
+00:00:39,250 --> 00:00:41,986
+영원은 시간을 무한으로 늘리고
+
+12
+00:00:43,138 --> 00:00:45,570
+꿈은 모든 순간을 빛나게 해
+
+13
+00:00:47,525 --> 00:00:48,997
+두 가지가 함께 빛나면
+
+14
+00:00:49,550 --> 00:00:52,025
+신성한 벚나무는 천리의 속박을 벗어나
+
+15
+00:00:52,625 --> 00:00:53,753
+어둠 속에서 피어나지
+
+16
+00:00:55,525 --> 00:00:56,675
+악몽은 흩어지고
+
+17
+00:00:57,575 --> 00:00:58,649
+현실은 실현되니
+
+18
+00:01:01,800 --> 00:01:04,350
+우리가 꿈꾸던 광경은 여전히 앞에 있어
+
+19
+00:01:05,300 --> 00:01:06,200
+아쉽게도
+
+20
+00:01:06,650 --> 00:01:08,448
+난 이나즈마의 미래를 볼 수도
+
+21
+00:01:09,024 --> 00:01:10,574
+너와 동행할 수도 없게 됐지만
+
+22
+00:01:17,657 --> 00:01:18,250
+그거 알아?
+
+23
+00:01:18,800 --> 00:01:19,275
+에이?
+
+24
+00:01:19,925 --> 00:01:21,013
+난 정말 기뻐
+
+25
+00:01:21,750 --> 00:01:23,476
+내 마지막 소원도 이뤄졌거든
+
+26
+00:01:24,575 --> 00:01:27,757
+네 치도는 날 위해 수많은 재난을 막아줬지
+
+27
+00:01:28,200 --> 00:01:29,997
+줄곧 너한테 빚진 느낌이었어
+
+28
+00:01:31,400 --> 00:01:32,600
+미미한 보답이지만
+
+29
+00:01:33,300 --> 00:01:35,664
+네가 깨어나 새로운 만남을 갖기 전까지
+
+30
+00:01:36,500 --> 00:01:38,504
+이 벚나무가 시간을 벌어 줄 거야
+
+31
+00:01:41,483 --> 00:01:42,025
+어때?
+
+32
+00:01:42,500 --> 00:01:44,176
+이미 효과가 생기지 않았어?
+
+33
+00:01:45,675 --> 00:01:46,250
+...
+
+34
+00:01:46,250 --> 00:01:46,864
+이젠
+
+35
+00:01:47,760 --> 00:01:48,592
+진짜 안녕
+
+36
+00:01:49,350 --> 00:01:49,825
+에이
+
+37
+00:02:01,275 --> 00:02:01,775
+응
+
+38
+00:02:02,325 --> 00:02:03,075
+잘 가
+
+39
+00:02:03,375 --> 00:02:04,200
+마코토
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cfbcd536
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,120 @@
+1
+00:00:44,775 --> 00:00:46,122
+역시 온 건가?
+
+2
+00:00:47,250 --> 00:00:49,275
+「소용돌이의 여세」 베이슈트
+
+3
+00:00:50,575 --> 00:00:51,600
+그게 누군데?
+
+4
+00:00:51,600 --> 00:00:53,100
+오셀의 아내
+
+5
+00:00:53,825 --> 00:00:56,015
+소용돌이 마신의 마지막 추종자
+
+6
+00:00:56,700 --> 00:00:58,875
+응광은 이미 알고 있었던 거야?
+
+7
+00:00:59,500 --> 00:01:01,675
+바다의 변화에 민감한 북두가
+
+8
+00:01:02,300 --> 00:01:04,125
+몇 달 전부터 경고했거든
+
+9
+00:01:05,469 --> 00:01:07,644
+이 시점에 군옥각을 재건한 것도
+
+10
+00:01:07,875 --> 00:01:10,396
+군옥각에 대한 베이슈트의 증오를 이용해
+
+11
+00:01:10,396 --> 00:01:12,508
+바다 밖으로 유인하기 위함이었어
+
+12
+00:01:13,200 --> 00:01:14,450
+그렇구나
+
+13
+00:01:14,450 --> 00:01:16,225
+그럼 빨리 선인들을 불러오자
+
+14
+00:01:16,225 --> 00:01:16,820
+아니
+
+15
+00:01:17,429 --> 00:01:18,868
+인간이 다스리는 시대이니
+
+16
+00:01:19,297 --> 00:01:20,700
+리월항의 인간들이
+
+17
+00:01:20,700 --> 00:01:22,925
+스스로 이 위기를 헤쳐나가야 해
+
+18
+00:02:08,035 --> 00:02:09,050
+다들 조심해
+
+19
+00:02:09,050 --> 00:02:10,000
+해일이야
+
+20
+00:02:21,113 --> 00:02:22,150
+저건 뭐지?
+
+21
+00:02:22,150 --> 00:02:23,758
+파, 파도가 오고 있어
+
+22
+00:03:00,400 --> 00:03:02,640
+넌 날 때부터 이런 팔자였어
+
+23
+00:03:03,225 --> 00:03:05,584
+살아봤자 주변 사람들이 위험해질 뿐이야
+
+24
+00:03:06,600 --> 00:03:07,550
+차라리 네가 죽고
+
+25
+00:03:07,550 --> 00:03:09,125
+그 사람을 살려내는 게 낫지
+
+26
+00:03:11,275 --> 00:03:12,132
+네 힘을
+
+27
+00:03:12,132 --> 00:03:14,150
+타인을 위해 쓸 줄 알아야
+
+28
+00:03:14,675 --> 00:03:15,300
+비로소
+
+29
+00:03:15,300 --> 00:03:18,300
+인간 사회에 제대로 어울릴 수 있단다
+
+30
+00:03:58,525 --> 00:03:59,650
+쏴라!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..6cfbcd536
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,120 @@
+1
+00:00:44,775 --> 00:00:46,122
+역시 온 건가?
+
+2
+00:00:47,250 --> 00:00:49,275
+「소용돌이의 여세」 베이슈트
+
+3
+00:00:50,575 --> 00:00:51,600
+그게 누군데?
+
+4
+00:00:51,600 --> 00:00:53,100
+오셀의 아내
+
+5
+00:00:53,825 --> 00:00:56,015
+소용돌이 마신의 마지막 추종자
+
+6
+00:00:56,700 --> 00:00:58,875
+응광은 이미 알고 있었던 거야?
+
+7
+00:00:59,500 --> 00:01:01,675
+바다의 변화에 민감한 북두가
+
+8
+00:01:02,300 --> 00:01:04,125
+몇 달 전부터 경고했거든
+
+9
+00:01:05,469 --> 00:01:07,644
+이 시점에 군옥각을 재건한 것도
+
+10
+00:01:07,875 --> 00:01:10,396
+군옥각에 대한 베이슈트의 증오를 이용해
+
+11
+00:01:10,396 --> 00:01:12,508
+바다 밖으로 유인하기 위함이었어
+
+12
+00:01:13,200 --> 00:01:14,450
+그렇구나
+
+13
+00:01:14,450 --> 00:01:16,225
+그럼 빨리 선인들을 불러오자
+
+14
+00:01:16,225 --> 00:01:16,820
+아니
+
+15
+00:01:17,429 --> 00:01:18,868
+인간이 다스리는 시대이니
+
+16
+00:01:19,297 --> 00:01:20,700
+리월항의 인간들이
+
+17
+00:01:20,700 --> 00:01:22,925
+스스로 이 위기를 헤쳐나가야 해
+
+18
+00:02:08,035 --> 00:02:09,050
+다들 조심해
+
+19
+00:02:09,050 --> 00:02:10,000
+해일이야
+
+20
+00:02:21,113 --> 00:02:22,150
+저건 뭐지?
+
+21
+00:02:22,150 --> 00:02:23,758
+파, 파도가 오고 있어
+
+22
+00:03:00,400 --> 00:03:02,640
+넌 날 때부터 이런 팔자였어
+
+23
+00:03:03,225 --> 00:03:05,584
+살아봤자 주변 사람들이 위험해질 뿐이야
+
+24
+00:03:06,600 --> 00:03:07,550
+차라리 네가 죽고
+
+25
+00:03:07,550 --> 00:03:09,125
+그 사람을 살려내는 게 낫지
+
+26
+00:03:11,275 --> 00:03:12,132
+네 힘을
+
+27
+00:03:12,132 --> 00:03:14,150
+타인을 위해 쓸 줄 알아야
+
+28
+00:03:14,675 --> 00:03:15,300
+비로소
+
+29
+00:03:15,300 --> 00:03:18,300
+인간 사회에 제대로 어울릴 수 있단다
+
+30
+00:03:58,525 --> 00:03:59,650
+쏴라!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..feb7bc533
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_KR.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,075 --> 00:00:09,150
+안타깝도다——
+
+2
+00:00:10,800 --> 00:00:19,950
+기러기가 홀로 떠나자 짝을 이룰 수 없게 됐네
+
+3
+00:00:20,950 --> 00:00:30,325
+어리석은 이가 비통함에 정신 팔려 미쳐갔도다
+
+4
+00:00:31,025 --> 00:00:41,201
+이는 악한 짐승의 의식이 화를 부른 것이니
+
+5
+00:00:42,000 --> 00:00:52,944
+소녀가 검을 뽑지 않았으면 모두 목숨을 잃었으리라
+
+6
+00:00:58,925 --> 00:01:03,597
+속세는 아득하나 선인과의 인연은 넘쳐나니
+
+7
+00:01:03,850 --> 00:01:08,458
+천륜이 흩어지고 선인의 초대를 받았네
+
+8
+00:01:08,950 --> 00:01:13,686
+붉은 끈으로 몸을 묶으니
+
+9
+00:01:14,000 --> 00:01:18,800
+과거의 흔적이 멀리 흩어지더라
+
+10
+00:01:19,100 --> 00:01:23,580
+학이 돌아오자 과거의 화려한 모습은 온데간데없고
+
+11
+00:01:24,100 --> 00:01:28,708
+얽힌 거미줄과 망혼을 부르는 깃발만 휘날리는구나
+
+12
+00:01:29,175 --> 00:01:33,207
+속세는 아득해졌고
+
+13
+00:01:33,650 --> 00:01:37,975
+마침내 연기처럼 사라졌네
+
+14
+00:01:38,625 --> 00:01:41,633
+《사원을 가른 신녀》는 본래 여기서 끝내야 하나
+
+15
+00:01:42,100 --> 00:01:44,148
+오늘은 한 가락 더 붙여서——
+
+16
+00:01:44,725 --> 00:01:49,276
+여러분께——들려——드리지요——
+
+17
+00:01:49,550 --> 00:01:54,175
+세상 사람 아무도 몰라줘도
+
+18
+00:01:54,175 --> 00:01:59,100
+언젠간 지음이 나타나기 마련이니
+
+19
+00:01:59,350 --> 00:02:04,417
+붉은 술이 나부끼고 유성처럼 빛나는 검이
+
+20
+00:02:04,417 --> 00:02:16,001
+노도를 가리키자 바다가 맑아지더라
+
+21
+00:02:18,300 --> 00:02:19,775
+학이 돌아왔을 땐
+
+22
+00:02:19,775 --> 00:02:22,271
+하늘 아래 기댈 곳 하나 없어
+
+23
+00:02:22,875 --> 00:02:24,386
+홀로 떠났으나
+
+24
+00:02:24,875 --> 00:02:26,375
+오늘 다시 만나니
+
+25
+00:02:26,375 --> 00:02:28,475
+새로운 벗과 오랜 벗이 방안에 가득하여
+
+26
+00:02:28,900 --> 00:02:31,825
+이곳에 모였네
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d601dd80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:14,375 --> 00:00:15,350
+참, 여행자님
+
+2
+00:00:15,675 --> 00:00:17,375
+저, 하고 싶은 게 더 있어요
+
+3
+00:00:18,400 --> 00:00:20,225
+시간을 좀 더 내어주시겠어요?
+
+4
+00:00:34,575 --> 00:00:35,250
+제대로
+
+5
+00:00:35,250 --> 00:00:36,572
+지켜봐 주세요
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d601dd80
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:14,375 --> 00:00:15,350
+참, 여행자님
+
+2
+00:00:15,675 --> 00:00:17,375
+저, 하고 싶은 게 더 있어요
+
+3
+00:00:18,400 --> 00:00:20,225
+시간을 좀 더 내어주시겠어요?
+
+4
+00:00:34,575 --> 00:00:35,250
+제대로
+
+5
+00:00:35,250 --> 00:00:36,572
+지켜봐 주세요
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LYAQ107_NingGuang_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LYAQ107_NingGuang_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e4a018e81
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LYAQ107_NingGuang_KR.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,925 --> 00:00:06,425
+응광 님은 큰일을 치르실 때마다
+
+2
+00:00:07,675 --> 00:00:11,225
+반드시 이 군옥각에 오셨는데
+
+3
+00:00:11,670 --> 00:00:15,775
+항상 심복 셋만 데리고 오셨지
+
+4
+00:00:16,450 --> 00:00:19,625
+이 심복 셋은 왜 데려 오셨을꼬?
+
+5
+00:00:20,019 --> 00:00:23,500
+그야 옆에서 정보랑 자료를
+
+6
+00:00:23,500 --> 00:00:25,814
+정리하기 위해서였지
+
+7
+00:00:27,425 --> 00:00:29,625
+하나둘씩 붙이다 보니
+
+8
+00:00:29,625 --> 00:00:32,425
+그 수가 점점 늘어나지 않았겠는가
+
+9
+00:00:33,775 --> 00:00:37,600
+허나 응광 님은 그 벽이 꽈악 차기도 전에
+
+10
+00:00:37,600 --> 00:00:40,257
+해답을 찾으셨다 하셨소
+
+11
+00:00:42,525 --> 00:00:44,201
+결정을 내리고 나면
+
+12
+00:00:44,201 --> 00:00:47,242
+그분은 모든 자료를 잘게 찢어
+
+13
+00:00:47,242 --> 00:00:51,682
+창문 밖으로 흩뿌리셨는데
+
+14
+00:00:52,778 --> 00:00:54,158
+오호라
+
+15
+00:00:54,158 --> 00:00:56,158
+사르르르 흩날리는 것이
+
+16
+00:00:56,158 --> 00:00:59,250
+갑자기 내린 눈발 같다 하였소
+
+17
+00:00:59,675 --> 00:01:01,826
+그 종잇조각의 글씨들이
+
+18
+00:01:01,826 --> 00:01:04,125
+리월의 장사꾼들한텐
+
+19
+00:01:04,125 --> 00:01:06,500
+눈밭에 뿌려진 먹물처럼
+
+20
+00:01:06,500 --> 00:01:08,700
+눈에 확 들어왔지
+
+21
+00:01:11,450 --> 00:01:12,916
+그리하여 찬양하길
+
+22
+00:01:12,916 --> 00:01:16,900
+구름에서 흩어지듯 내린 눈발
+
+23
+00:01:16,900 --> 00:01:20,250
+빼곡히 쓰인 글씨마다 진귀하네
+
+24
+00:01:21,625 --> 00:01:24,712
+마음만 먹으면 강산도 집어삼키니
+
+25
+00:01:24,712 --> 00:01:29,434
+모두 천권을 숭배하는구나!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..adcfaa750
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_KR.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:00,375 --> 00:00:01,775
+지난번에 이어,
+
+2
+00:00:01,775 --> 00:00:04,300
+암왕제군께서 혼자 산길을 거닐다
+
+3
+00:00:04,300 --> 00:00:05,950
+한 틈 속에서
+
+4
+00:00:05,950 --> 00:00:09,475
+처음 듣는 그윽한 소리를 들으셨는데…
+
+5
+00:00:14,825 --> 00:00:19,600
+리월 땅 밑에 사는 오래된 바위 원소 생물은 대부분 눈이 안 보이고
+
+6
+00:00:19,950 --> 00:00:22,525
+수천 년 동안 해를 본 적이 없어
+
+7
+00:00:24,150 --> 00:00:29,450
+그 소리는 노래하듯 처절했다가 천둥처럼 매섭기도 했지.
+
+8
+00:00:29,450 --> 00:00:31,825
+암왕제군께선 돌고 돌아
+
+9
+00:00:31,825 --> 00:00:38,250
+마침내 암층에서 기이한 돌 하나를 찾아내셨다네
+
+10
+00:00:40,525 --> 00:00:42,650
+야타용왕 또한 그러했지.
+
+11
+00:00:42,650 --> 00:00:45,725
+난 그의 소원대로 그를 지상으로 데려왔다네
+
+12
+00:00:48,750 --> 00:00:54,200
+암왕제군은 그 돌의 영성을 귀히 여기셔서, 직접 칼을 들어
+
+13
+00:00:54,200 --> 00:00:58,750
+정교하고 생동감 넘치는 거대한 용으로 조각하셨지
+
+14
+00:01:00,100 --> 00:01:02,450
+난 그에게 세상을 볼 수 있는 두 눈을 줬고,
+
+15
+00:01:03,150 --> 00:01:05,000
+그와 규칙을 정했어
+
+16
+00:01:05,675 --> 00:01:09,250
+손가락을 붓 삼아 용의 눈을 찍어주자,
+
+17
+00:01:09,250 --> 00:01:11,775
+갑자기 천둥번개가 치더니
+
+18
+00:01:11,775 --> 00:01:15,400
+하늘에서 진짜 용이 나타났지 뭔가!
+
+19
+00:01:18,600 --> 00:01:20,850
+인간 세상의 질서를 깨뜨리면
+
+20
+00:01:20,850 --> 00:01:23,825
+다시 어둠에 갇히게 될 거라는 계약과 함께
+
+21
+00:01:23,825 --> 00:01:26,100
+그가 인간과 공생하는 걸 허락했지
+
+22
+00:01:28,350 --> 00:01:32,325
+그 뒤로 그 용은 늘 암왕제군 옆을 지키며
+
+23
+00:01:32,325 --> 00:01:35,150
+수많은 전쟁에 함께했다네
+
+24
+00:01:35,150 --> 00:01:36,650
+그리하여 찬양하길,
+
+25
+00:01:36,650 --> 00:01:41,675
+「금석이 부서지고 먼지가 흩어지자 산과 물이 갈라졌고」
+
+26
+00:01:41,675 --> 00:01:48,025
+「용에게 눈을 부여하니 비와 이슬을 내리는구나」
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1ff3fccf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,425 --> 00:00:09,777
+저게 연못의 정화 능력을 높이는 장치야
+
+2
+00:00:30,675 --> 00:00:31,625
+데인
+
+3
+00:00:32,150 --> 00:00:33,550
+늦은 건가…
+
+4
+00:00:36,100 --> 00:00:38,100
+기어코 끔찍한 고통 속에서
+
+5
+00:00:38,100 --> 00:00:40,100
+저들의 목숨을 앗아갈 작정인가…
+
+6
+00:00:41,800 --> 00:00:42,900
+어서
+
+7
+00:00:42,900 --> 00:00:44,375
+저걸 멈춰
+
+8
+00:01:05,950 --> 00:01:07,075
+할프단
+
+9
+00:01:07,075 --> 00:01:08,550
+그렇게 하면 네가…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d1ff3fccf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,425 --> 00:00:09,777
+저게 연못의 정화 능력을 높이는 장치야
+
+2
+00:00:30,675 --> 00:00:31,625
+데인
+
+3
+00:00:32,150 --> 00:00:33,550
+늦은 건가…
+
+4
+00:00:36,100 --> 00:00:38,100
+기어코 끔찍한 고통 속에서
+
+5
+00:00:38,100 --> 00:00:40,100
+저들의 목숨을 앗아갈 작정인가…
+
+6
+00:00:41,800 --> 00:00:42,900
+어서
+
+7
+00:00:42,900 --> 00:00:44,375
+저걸 멈춰
+
+8
+00:01:05,950 --> 00:01:07,075
+할프단
+
+9
+00:01:07,075 --> 00:01:08,550
+그렇게 하면 네가…
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5780b5bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+「부뚜막의 마신」 마르코시우스는 돌의 마찰로 생긴 불똥에서 탄생했단다
+
+2
+00:00:10,470 --> 00:00:12,966
+그는 화롯불과 민생을 관장하던 마신으로
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+인간을 아주 좋아했지
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+천 년 전 사람들은 도시를 넓혀
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+평원 위에 「귀리집」이라고 하는 마을을 지었어
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+백성을 아끼던 조왕신은
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+분신으로 나뉘어 각 가정에서 불을 지펴 요리하고 그들을 단란하게 만들었다네
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+그러던 어느 날
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+홍수가 귀리집을 덮쳤고
+
+10
+00:00:44,250 --> 00:00:48,425
+주민들은 남쪽으로 내려가 리월항으로 돌아갈 수밖에 없었지
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+그리 먼 길은 아니었지만, 도중에 폭풍우가 몰아쳤고
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+선인들은 열흘 넘게 백성들을 호송했어
+
+13
+00:01:00,125 --> 00:01:04,250
+그동안 조왕신은 몸속의 습기와 한기를 없애주는
+
+14
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+다진 고기와 전병으로 고대의 음식을 만들었는데 휴대성도 아주 좋았단다
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+후에 수백 년 동안 대지엔 재난과 역병이 있었는데
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+조왕신은 각종 재해를 잠재우기 위해
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+모든 힘을 땅에 주입했고
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+더 이상 모습을 잘 드러내지 않았어
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+힘을 다한 조왕신은 지성이 줄고
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+몸집도 아주 작아졌지
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+마지막으로 우리와 작별을 할 땐 사람보다도 작을 정도였으니
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+그는 행복을 불러오는 요리와 화롯불의 오묘함을 제군과 내게 알리곤
+
+23
+00:01:47,275 --> 00:01:49,550
+홀로 숲으로 가서
+
+24
+00:01:51,350 --> 00:01:53,775
+오랫동안 잠을 잤단다
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:02:00,194
+조왕신이 이 세상을 떠나자 누룽지가 탄생했어
+
+26
+00:02:00,975 --> 00:02:05,826
+깨어난 날 노란 옷의 소녀가 만든 매운 고기 찐빵을 먹었을 때
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+기억은 안 났지만 감동하여
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+그 소녀와 함께하기로 결심했지
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+조왕신이 자취를 감춘 뒤
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+아침마다 상인들은 일찍이 노점을 열었고,
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:25,090
+사람들은 장을 보고 불을 지펴 밥을 지었어…
+
+32
+00:02:25,250 --> 00:02:28,775
+이전이랑 다를 거 없는 일상이었지
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:34,306
+왜냐하면 리월은, 늘 그래왔거든
+
+34
+00:02:39,400 --> 00:02:47,625
+천지의 은혜로 비바람이 축복받고 산과 바다가 함께 기뻐하리
+
+35
+00:02:49,400 --> 00:02:56,050
+계절이 바뀌고 세상은 변해가지만, 사람 사는 냄새는 여전하네
+
+36
+00:03:09,000 --> 00:03:15,600
+공을 세워 이름을 떨치고 오랜 세월이 흘렀지만, 즐겁게 노니는 것 또한 잊어서는 안 돼
+
+37
+00:03:21,800 --> 00:03:28,475
+현재와 과거는 격류 사이에서 흐르고, 신예는 원대한 계획을 세우지
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..f5780b5bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+「부뚜막의 마신」 마르코시우스는 돌의 마찰로 생긴 불똥에서 탄생했단다
+
+2
+00:00:10,470 --> 00:00:12,966
+그는 화롯불과 민생을 관장하던 마신으로
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+인간을 아주 좋아했지
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+천 년 전 사람들은 도시를 넓혀
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+평원 위에 「귀리집」이라고 하는 마을을 지었어
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+백성을 아끼던 조왕신은
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+분신으로 나뉘어 각 가정에서 불을 지펴 요리하고 그들을 단란하게 만들었다네
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+그러던 어느 날
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+홍수가 귀리집을 덮쳤고
+
+10
+00:00:44,250 --> 00:00:48,425
+주민들은 남쪽으로 내려가 리월항으로 돌아갈 수밖에 없었지
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+그리 먼 길은 아니었지만, 도중에 폭풍우가 몰아쳤고
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+선인들은 열흘 넘게 백성들을 호송했어
+
+13
+00:01:00,125 --> 00:01:04,250
+그동안 조왕신은 몸속의 습기와 한기를 없애주는
+
+14
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+다진 고기와 전병으로 고대의 음식을 만들었는데 휴대성도 아주 좋았단다
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+후에 수백 년 동안 대지엔 재난과 역병이 있었는데
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+조왕신은 각종 재해를 잠재우기 위해
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+모든 힘을 땅에 주입했고
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+더 이상 모습을 잘 드러내지 않았어
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+힘을 다한 조왕신은 지성이 줄고
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+몸집도 아주 작아졌지
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+마지막으로 우리와 작별을 할 땐 사람보다도 작을 정도였으니
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+그는 행복을 불러오는 요리와 화롯불의 오묘함을 제군과 내게 알리곤
+
+23
+00:01:47,275 --> 00:01:49,550
+홀로 숲으로 가서
+
+24
+00:01:51,350 --> 00:01:53,775
+오랫동안 잠을 잤단다
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:02:00,194
+조왕신이 이 세상을 떠나자 누룽지가 탄생했어
+
+26
+00:02:00,975 --> 00:02:05,826
+깨어난 날 노란 옷의 소녀가 만든 매운 고기 찐빵을 먹었을 때
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+기억은 안 났지만 감동하여
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+그 소녀와 함께하기로 결심했지
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+조왕신이 자취를 감춘 뒤
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+아침마다 상인들은 일찍이 노점을 열었고,
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:25,090
+사람들은 장을 보고 불을 지펴 밥을 지었어…
+
+32
+00:02:25,250 --> 00:02:28,775
+이전이랑 다를 거 없는 일상이었지
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:34,306
+왜냐하면 리월은, 늘 그래왔거든
+
+34
+00:02:39,400 --> 00:02:47,625
+천지의 은혜로 비바람이 축복받고 산과 바다가 함께 기뻐하리
+
+35
+00:02:49,400 --> 00:02:56,050
+계절이 바뀌고 세상은 변해가지만, 사람 사는 냄새는 여전하네
+
+36
+00:03:09,000 --> 00:03:15,600
+공을 세워 이름을 떨치고 오랜 세월이 흘렀지만, 즐겁게 노니는 것 또한 잊어서는 안 돼
+
+37
+00:03:21,800 --> 00:03:28,475
+현재와 과거는 격류 사이에서 흐르고, 신예는 원대한 계획을 세우지
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cb12cffe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,152 @@
+1
+00:00:39,125 --> 00:00:40,050
+각청 님
+
+2
+00:00:40,500 --> 00:00:42,136
+응광 님께서 준비하신 물건이
+
+3
+00:00:42,136 --> 00:00:43,351
+도착했습니다
+
+4
+00:00:45,793 --> 00:00:46,588
+여행자
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,897
+여기서 잠깐 기다려
+
+6
+00:00:47,897 --> 00:00:49,018
+가면 안 돼!
+
+7
+00:00:51,075 --> 00:00:52,710
+중요한 일이 있나 봐!
+
+8
+00:01:20,225 --> 00:01:21,000
+여행자
+
+9
+00:01:21,000 --> 00:01:21,746
+페이몬
+
+10
+00:01:22,900 --> 00:01:25,792
+응광의 개인 재봉사가 만들어준 새 예복이야
+
+11
+00:01:25,792 --> 00:01:27,764
+이국적인 스타일이라는데…
+
+12
+00:01:27,829 --> 00:01:28,525
+어때?
+
+13
+00:01:28,828 --> 00:01:29,600
+예뻐?
+
+14
+00:01:31,275 --> 00:01:32,500
+완전 예뻐!
+
+15
+00:01:36,200 --> 00:01:37,100
+때가 됐어
+
+16
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+여행자
+
+17
+00:01:38,800 --> 00:01:40,350
+올해 해등절의 하이라이트
+
+18
+00:01:41,850 --> 00:01:43,880
+「불꽃축제」 시작이야
+
+19
+00:01:54,883 --> 00:01:55,550
+예쁘죠?
+
+20
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+그 옷은 뭐야?
+
+21
+00:02:00,640 --> 00:02:01,456
+멋진데?
+
+22
+00:02:02,800 --> 00:02:05,744
+식견 넓은 북두 선장의 칭찬을 받으니
+
+23
+00:02:05,854 --> 00:02:06,875
+체면이 서네
+
+24
+00:02:44,000 --> 00:02:45,442
+종려 씨, 봤어요?
+
+25
+00:02:45,600 --> 00:02:48,025
+저 멀리 돼지처럼 생긴 불꽃이 있어요!
+
+26
+00:02:48,475 --> 00:02:49,650
+음, 잘 됐군요
+
+27
+00:03:05,825 --> 00:03:07,032
+식사 준비됐습니다!
+
+28
+00:03:07,032 --> 00:03:08,461
+빨리들 오십시오!
+
+29
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+오
+
+30
+00:03:14,502 --> 00:03:15,367
+명절이니
+
+31
+00:03:15,438 --> 00:03:16,800
+좋은 거 먹어야죠
+
+32
+00:03:16,800 --> 00:03:17,570
+하하하
+
+33
+00:03:36,175 --> 00:03:37,357
+백 선생님
+
+34
+00:03:37,600 --> 00:03:40,347
+올해도 왕진 오느라 고생이 많네요
+
+35
+00:03:41,150 --> 00:03:42,267
+별말씀을요
+
+36
+00:03:44,200 --> 00:03:45,600
+해등절
+
+37
+00:03:54,000 --> 00:03:55,125
+해피 해등절
+
+38
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+해피 해등절!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8cb12cffe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,152 @@
+1
+00:00:39,125 --> 00:00:40,050
+각청 님
+
+2
+00:00:40,500 --> 00:00:42,136
+응광 님께서 준비하신 물건이
+
+3
+00:00:42,136 --> 00:00:43,351
+도착했습니다
+
+4
+00:00:45,793 --> 00:00:46,588
+여행자
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,897
+여기서 잠깐 기다려
+
+6
+00:00:47,897 --> 00:00:49,018
+가면 안 돼!
+
+7
+00:00:51,075 --> 00:00:52,710
+중요한 일이 있나 봐!
+
+8
+00:01:20,225 --> 00:01:21,000
+여행자
+
+9
+00:01:21,000 --> 00:01:21,746
+페이몬
+
+10
+00:01:22,900 --> 00:01:25,792
+응광의 개인 재봉사가 만들어준 새 예복이야
+
+11
+00:01:25,792 --> 00:01:27,764
+이국적인 스타일이라는데…
+
+12
+00:01:27,829 --> 00:01:28,525
+어때?
+
+13
+00:01:28,828 --> 00:01:29,600
+예뻐?
+
+14
+00:01:31,275 --> 00:01:32,500
+완전 예뻐!
+
+15
+00:01:36,200 --> 00:01:37,100
+때가 됐어
+
+16
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+여행자
+
+17
+00:01:38,800 --> 00:01:40,350
+올해 해등절의 하이라이트
+
+18
+00:01:41,850 --> 00:01:43,880
+「불꽃축제」 시작이야
+
+19
+00:01:54,883 --> 00:01:55,550
+예쁘죠?
+
+20
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+그 옷은 뭐야?
+
+21
+00:02:00,640 --> 00:02:01,456
+멋진데?
+
+22
+00:02:02,800 --> 00:02:05,744
+식견 넓은 북두 선장의 칭찬을 받으니
+
+23
+00:02:05,854 --> 00:02:06,875
+체면이 서네
+
+24
+00:02:44,000 --> 00:02:45,442
+종려 씨, 봤어요?
+
+25
+00:02:45,600 --> 00:02:48,025
+저 멀리 돼지처럼 생긴 불꽃이 있어요!
+
+26
+00:02:48,475 --> 00:02:49,650
+음, 잘 됐군요
+
+27
+00:03:05,825 --> 00:03:07,032
+식사 준비됐습니다!
+
+28
+00:03:07,032 --> 00:03:08,461
+빨리들 오십시오!
+
+29
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+오
+
+30
+00:03:14,502 --> 00:03:15,367
+명절이니
+
+31
+00:03:15,438 --> 00:03:16,800
+좋은 거 먹어야죠
+
+32
+00:03:16,800 --> 00:03:17,570
+하하하
+
+33
+00:03:36,175 --> 00:03:37,357
+백 선생님
+
+34
+00:03:37,600 --> 00:03:40,347
+올해도 왕진 오느라 고생이 많네요
+
+35
+00:03:41,150 --> 00:03:42,267
+별말씀을요
+
+36
+00:03:44,200 --> 00:03:45,600
+해등절
+
+37
+00:03:54,000 --> 00:03:55,125
+해피 해등절
+
+38
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+해피 해등절!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_MDAQ019_DragonInCity_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MDAQ019_DragonInCity_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..aa6d29a41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MDAQ019_DragonInCity_KR.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+날씨가 왜...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_MDAQ071_Davalin_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MDAQ071_Davalin_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6a27fad8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MDAQ071_Davalin_KR.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:00,900 --> 00:00:02,900
+무...무너진다!
+
+2
+00:00:29,142 --> 00:00:31,278
+이렇게 같이 나는 건 참 오랜만이네
+
+3
+00:00:31,729 --> 00:00:32,902
+드발린
+
+4
+00:00:33,563 --> 00:00:36,707
+아까는 어째서...
+
+5
+00:00:37,400 --> 00:00:41,641
+예전처럼 나에게, 「지키라」하지 않은 거냐...
+
+6
+00:00:42,015 --> 00:00:44,166
+심연에 복종하지 않았으면 한다는 게
+
+7
+00:00:44,166 --> 00:00:47,560
+꼭 나한테 복종하란 얘기는 아니야, 드발린
+
+8
+00:00:47,560 --> 00:00:50,312
+신에게 명령받은 「자유」도
+
+9
+00:00:50,345 --> 00:00:52,751
+결국은 일종의 「구속」이잖아
+
+10
+00:00:58,556 --> 00:01:03,639
+이건...바람 신의 권속의 힘인가?
+
+11
+00:01:04,300 --> 00:01:07,699
+하지만 난 이미 「바람 사신수」가 아닌 것을...
+
+12
+00:01:08,210 --> 00:01:09,701
+그 신분이 아니더라도
+
+13
+00:01:09,701 --> 00:01:11,701
+여전히 우릴 지켜주고 있잖아?
+
+14
+00:01:12,601 --> 00:01:15,911
+이제부터는 내 축복과 함께
+
+15
+00:01:15,911 --> 00:01:17,911
+더 자유롭게 날아봐...
+
+16
+00:01:25,443 --> 00:01:28,534
+몬드의 용의 재앙이 이렇게 일단락됐다
+
+17
+00:01:28,982 --> 00:01:31,950
+난 기사단을 대표해 시민들에게 오해를 해명하고
+
+18
+00:01:31,950 --> 00:01:33,950
+사건이 해결됐다고 발표했다
+
+19
+00:01:34,646 --> 00:01:36,359
+시민들의 입장에선
+
+20
+00:01:36,359 --> 00:01:38,359
+「풍마룡」이 갑자기 습격했다가
+
+21
+00:01:38,627 --> 00:01:40,330
+또 갑자기 사라졌으니까...
+
+22
+00:01:40,330 --> 00:01:44,225
+많은 의혹이 있겠지
+
+23
+00:01:44,225 --> 00:01:47,849
+하지만 바람의 방향은 항상 바뀌는 거니까
+
+24
+00:01:48,050 --> 00:01:50,045
+언젠가는
+
+25
+00:01:50,045 --> 00:01:52,210
+더 빛나는 곳으로 부는 날이 올 거야...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0777af64f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+「이야기」라…
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+그래
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+진작 생각했어야 했는데
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+드래곤의 뱃속에 있는 스승님의 실패작이
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+바로
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+「이야기」의 시작이겠지
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+만약 입장이 바뀌었다면
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+그때 살아남은 게 너였다면…
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+나 또한 버려진 실험체이자
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+「최초의 인간」 프로젝트의 실패자로서
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+널 대신하고 싶었을 거야
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+난 너의 모습으로 변해서
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+네 연금술을 배우고
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+기적의 생물을 창조해
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+네 주의를 돌릴 거야
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+그리고 기회를 틈타
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+너와 유일하게
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+비밀을 알아챈 여행자를 제거하겠지
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+그럼
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+「세상에 태어난」 기쁨을
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+다시 느낄 수 있을 테니
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..0777af64f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+「이야기」라…
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+그래
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+진작 생각했어야 했는데
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+드래곤의 뱃속에 있는 스승님의 실패작이
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+바로
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+「이야기」의 시작이겠지
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+만약 입장이 바뀌었다면
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+그때 살아남은 게 너였다면…
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+나 또한 버려진 실험체이자
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+「최초의 인간」 프로젝트의 실패자로서
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+널 대신하고 싶었을 거야
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+난 너의 모습으로 변해서
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+네 연금술을 배우고
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+기적의 생물을 창조해
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+네 주의를 돌릴 거야
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+그리고 기회를 틈타
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+너와 유일하게
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+비밀을 알아챈 여행자를 제거하겠지
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+그럼
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+「세상에 태어난」 기쁨을
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+다시 느낄 수 있을 테니
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf6368a56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+알베도?! 대체…
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+아직 안 끝났어
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf6368a56
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+알베도?! 대체…
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+아직 안 끝났어
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_WDLQ004_VentiLegends_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_WDLQ004_VentiLegends_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..153499fcc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_WDLQ004_VentiLegends_KR.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,384 --> 00:00:03,392
+내 이야기는 「옛 몬드」부터 시작돼
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,744
+폭군이 통치하던 그곳에서 난 한 소년을 알게 됐지
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:12,800
+소년은 하프를 연주하며 자신의 노래를 찾고 있었어
+
+4
+00:00:14,144 --> 00:00:18,368
+그러나 그는 바람 장벽에서 태어나 파란 하늘을 본 적이 없었어
+
+5
+00:00:19,072 --> 00:00:21,376
+「새가 비상하는 모습을 보고 싶어」
+
+6
+00:00:21,760 --> 00:00:25,344
+소년의 눈빛은 강렬했고 눈동자는 반짝였지
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,800
+그러나 그의 목소리는 울부짖는 바람에 묻혔어
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,792
+폭풍은 송가만 받아들이고 다른 소리는 남기지 않았기 때문이야
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+진정한 하늘과 감옥 밖의 시, 그리고...
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+노래를 위해 싸워볼 만한 가치가 충분하잖아?
+
+11
+00:00:43,520 --> 00:00:45,632
+그래서 소년은 내게 부탁했어
+
+12
+00:00:46,016 --> 00:00:50,496
+「나와 함께 폭군을 물리치고 바람 장벽을 갈라 버리자」고
+
+13
+00:00:51,008 --> 00:00:53,056
+소년은 저항의 깃발을 들었고,
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,192
+나도 「자유」를 위한 전쟁에 뛰어들었지
+
+15
+00:00:56,640 --> 00:00:59,328
+우린 감옥을 부수고 연달아 승리를 거뒀어
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,680
+신좌는 무너지고, 바람은 몰아치고, 나라는 요동쳤지
+
+17
+00:01:05,856 --> 00:01:09,184
+전쟁 중에 우린 폭군의 죽음을 목격했고,
+
+18
+00:01:10,144 --> 00:01:13,728
+잿더미 속에서 고탑이 무너지는 걸 봤어
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,784
+이게 「새로운 몬드」의 시작이야
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:23,264
+이때부터 누구도 왕좌에 오르지 않았어
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..d903ba601
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_KR.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,900 --> 00:00:06,075
+태고 시대 리월은 장독(瘴毒)과 악한 것들로 가득했다.
+
+2
+00:00:07,225 --> 00:00:09,525
+전패한 마신의 잔해가
+
+3
+00:00:09,600 --> 00:00:14,450
+증오와 원한을 속세에 퍼뜨려 「요마」가 되었고
+
+4
+00:00:15,950 --> 00:00:18,000
+요마가 들끓을 때마다
+
+5
+00:00:18,225 --> 00:00:23,600
+역병, 요괴, 이변이 함께 생겨났다.
+
+6
+00:00:24,000 --> 00:00:30,125
+이에 암왕제군께서 선인 중의 「야차」를 불러와 요마를 제거하라 하셨다.
+
+7
+00:00:30,700 --> 00:00:33,550
+그들은 바위의 신께 호법을 위해 살생하고
+
+8
+00:00:33,800 --> 00:00:37,825
+재액을 멸하겠다고 맹세했지만……
+
+9
+00:00:38,800 --> 00:00:40,650
+기나긴 혈전 속에서
+
+10
+00:00:41,000 --> 00:00:45,375
+업장에 사로잡혀 마신의 원한에 물드는 건 불가피한 법.
+
+11
+00:00:45,800 --> 00:00:48,700
+그들은 두려움에 빠져 미치거나,
+
+12
+00:00:48,975 --> 00:00:50,150
+서로 죽이거나,
+
+13
+00:00:50,450 --> 00:00:53,575
+잘못된 길로 빠지게 됐다.
+
+14
+00:00:55,200 --> 00:00:58,800
+가장 강한 「선중야차」 다섯 중 셋은 비명횡사했고,
+
+15
+00:00:59,025 --> 00:01:01,500
+한 명은 행방불명이 됐는데
+
+16
+00:01:02,500 --> 00:01:04,400
+천 년의 고난 끝에
+
+17
+00:01:04,600 --> 00:01:09,125
+결국 「항마대성」 한 명만이 남게 됐다.
+
+18
+00:01:10,725 --> 00:01:14,000
+깊은 밤 고운각에 비친 달빛과
+
+19
+00:01:14,200 --> 00:01:16,850
+적화주의 피리꾼만이
+
+20
+00:01:17,000 --> 00:01:20,100
+그를 기억하고 있다.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part1_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part1_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e79d67b52
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part1_KR.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,325 --> 00:00:03,850
+그러니까, 너희는 세상 밖에서...
+
+2
+00:00:03,850 --> 00:00:05,475
+표류해 온 거라고?
+
+3
+00:00:12,350 --> 00:00:15,100
+이곳을 떠나 다음 세상으로 가려고 하는데
+
+4
+00:00:15,425 --> 00:00:16,150
+낯선 신이
+
+5
+00:00:16,150 --> 00:00:18,150
+너희 앞을 가로막았다는 거야?
+
+6
+00:00:23,900 --> 00:00:28,844
+이방인, 너희의 여정은 여기까지다
+
+7
+00:00:30,781 --> 00:00:31,805
+...누구?!
+
+8
+00:00:32,182 --> 00:00:34,154
+「천리」의 주관자
+
+9
+00:00:34,154 --> 00:00:36,986
+여기서 「인간 아이」의 방종을 끝내노라
+
+10
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..65ece50f9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+형아!
+
+2
+00:00:31,150 --> 00:00:33,150
+기다려...안 돼!
+
+3
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..580317b2b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,125 --> 00:00:04,925
+오빠!
+
+2
+00:00:30,706 --> 00:00:33,216
+기다려...안 돼!
+
+3
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/MDAQ041_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/MDAQ041_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..15a6a7714
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/MDAQ041_KR.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,100 --> 00:00:05,850
+이건 오래전 태고 시절부터 시작된 이야기야
+
+2
+00:00:06,525 --> 00:00:08,483
+신들이 아직 살아 숨 쉬고 있을 때
+
+3
+00:00:10,000 --> 00:00:12,650
+하늘에서 드래곤이 내려와
+
+4
+00:00:12,650 --> 00:00:14,794
+이 세상에 호기심을 품었어
+
+5
+00:00:16,675 --> 00:00:19,389
+드래곤은 자신의 답을 찾고자 했지만
+
+6
+00:00:19,850 --> 00:00:22,741
+속세의 난잡함은 도저히 이해할 수가 없었지
+
+7
+00:00:23,525 --> 00:00:26,567
+바람을 노래하는 자가 천공의 하프를 연주하면
+
+8
+00:00:26,567 --> 00:00:29,605
+하프는 그에게 하나하나 답해줬어
+
+9
+00:00:30,075 --> 00:00:32,125
+드래곤은 호기심 가득한 아이였어
+
+10
+00:00:32,854 --> 00:00:35,643
+아무런 걱정 없이 하늘을 활공했지
+
+11
+00:00:37,400 --> 00:00:39,635
+그는 노래 가사에 귀를 기울였고
+
+12
+00:00:41,475 --> 00:00:44,371
+자신의 마음을 만물에 들려주고 싶어 했어
+
+13
+00:00:45,800 --> 00:00:48,630
+노래하는 자와 드래곤은 전설이 되었고
+
+14
+00:00:49,257 --> 00:00:52,358
+세상은 암흑시대에 접어들었어
+
+15
+00:00:52,925 --> 00:00:57,517
+사자의 이빨은 썩고 매는 더 이상 창공을 가르지 못할 때
+
+16
+00:00:58,050 --> 00:01:01,458
+사악한 드래곤 한 마리가 몬드성에 다가왔어
+
+17
+00:01:01,900 --> 00:01:05,292
+고난은 성당을 뒤덮는 음울한 그림자여라
+
+18
+00:01:06,334 --> 00:01:08,882
+탄식은 시인의 노래가 되어 울려 퍼졌고
+
+19
+00:01:10,800 --> 00:01:13,975
+노래의 부름을 듣고 돌아온 드래곤은
+
+20
+00:01:14,292 --> 00:01:17,605
+폭풍 속에서 악룡과 사투를 벌였어
+
+21
+00:01:22,850 --> 00:01:26,550
+천공의 드래곤은 독혈을 마시고 깊은 잠에 빠졌어
+
+22
+00:01:28,450 --> 00:01:33,400
+오랜 시간이 흐른 뒤에 다시 깨어났지만, 아무도 그를 알아보지 못했지
+
+23
+00:01:34,050 --> 00:01:37,679
+"인간들이 왜 날 이리도 미워하는 거지?"
+
+24
+00:01:38,675 --> 00:01:41,455
+천공의 하프는 아무런 답을 해주지 않았어
+
+25
+00:01:43,925 --> 00:01:47,966
+분노와 슬픔, 그리고 생명은 독혈과 함께
+
+26
+00:01:48,450 --> 00:01:52,264
+눈물로 되어 그의 눈가로 흘러내렸어
+
+27
+00:01:53,225 --> 00:01:58,000
+노래가 더는 울려 퍼지지 않고, 쉽게 악에 물들게 됐지만
+
+28
+00:01:58,000 --> 00:02:02,774
+천공의 하프는 여전히 아무 말도 할 수 없었지
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..8dd701067
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_KR.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:12,992 --> 00:00:18,688
+전하...전하의 종복이 또다시 승리를 쟁취해왔나이다
+
+2
+00:00:19,456 --> 00:00:22,144
+전하의 나라가 다시 세상에 모습을 드러낼 때
+
+3
+00:00:22,720 --> 00:00:25,920
+우리는 그 영광을 누릴 것입니다
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/OpeningSequence_Boy_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/OpeningSequence_Boy_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..e360d20f8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/OpeningSequence_Boy_KR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+혹한 속에서 깨어난 당신은 이 세계와 화목하게 지내길 바랐지만
+
+2
+
+
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+하늘에서 내려온 낯선 신은 유일한 가족을 앗아갔고,
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+당신은 신에 의해 미처 깨어나지 못하고, 악몽으로 가득한 잠에 빠져버렸다...
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+다시 깨어났을 때, 천지만물이 변해 있었다
+
+6
+
+
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+그렇게 당신은 홀로 외로이 여정에 나섰다
+
+8
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/OpeningSequence_Girl_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/OpeningSequence_Girl_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..c13a2f661
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/OpeningSequence_Girl_KR.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+혹한 속에서 깨어난 당신은 이 세계와 화목하게 지내길 바랐지만
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+눈에 들어온 건 차가운 사슬에 꿰뚫리고 있던 오빠였다
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+하늘에서 내려온 낯선 신은 유일한 가족을 앗아갔고,
+
+4
+
+
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+다시 깨어났을 때, 천지만물이 변해 있었다
+
+6
+
+
+
+7
+
+
+
+8
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/Title_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/Title_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..86ceb3b2b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/Title_KR.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+
+
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+두 개의 운석이 세계의 중심에 떨어졌다
+
+3
+
+
+
+4
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/KR/battlePass_KR.txt b/Resources/Subtitle/KR/battlePass_KR.txt
new file mode 100644
index 000000000..7883d80da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/KR/battlePass_KR.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:05,312
+한때, 하늘엔 영광의 왕국이 있었어
+
+2
+00:00:06,528 --> 00:00:12,544
+그 나라의 왕은 첫째 왕녀를 보내 어둠의 나라로 가서 창세의 진주를 찾아오도록 했지
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:20,224
+그렇게 첫째는 진주를 찾아 길을 떠났어
+
+4
+00:00:22,144 --> 00:00:26,624
+하지만 그녀는 속임수에 넘어가 고귀한 신분을 잊어 버렸어
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:30,720
+자신이 어둠의 나라의 왕이라고 생각했지
+
+6
+00:00:33,152 --> 00:00:37,696
+그러나 걱정할 필요 없어. 둘째 왕자가 이미 여정에 올랐으니
+
+7
+00:00:38,976 --> 00:00:45,952
+이것은 너의 기나긴 기행이자, 너희들의 진주의 노래야
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Ambor_Readings_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Ambor_Readings_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3de5a365c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Ambor_Readings_PT.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,475 --> 00:00:06,775
+Quando a primeira brisa do mundo começou a soprar
+
+2
+00:00:07,228 --> 00:00:10,928
+Os pássaros que ansiavam por grandes altitudes tinham asas
+
+3
+00:00:10,928 --> 00:00:13,128
+Mas não podiam voar.
+
+4
+00:00:15,353 --> 00:00:17,353
+Perguntaram ao Deus Anemo:
+
+5
+00:00:17,353 --> 00:00:20,178
+"Como que podemos alcançar os céus?"
+
+6
+00:00:20,778 --> 00:00:22,778
+Em resposta, o Deus Anemo disse:
+
+7
+00:00:22,778 --> 00:00:27,378
+"Vocês ainda não encontraram a coisa mais importante"
+
+8
+00:00:28,503 --> 00:00:30,835
+Enquanto o Deus falava, o vento soprava pela terra
+
+9
+00:00:30,835 --> 00:00:33,731
+E jogava as sementes de Dente-de-Leão pelo céu.
+
+10
+00:00:33,731 --> 00:00:36,503
+Os pássaros estenderam suas asas
+
+11
+00:00:36,503 --> 00:00:40,003
+Mas a brisa era suave demais...
+
+12
+00:00:40,003 --> 00:00:43,803
+Permitindo-os apenas cambalear no chão.
+
+13
+00:00:44,307 --> 00:00:46,307
+Então, eles foram até o Cânion
+
+14
+00:00:46,928 --> 00:00:50,103
+Onde o vento mostra sua força selvagem e imbatível
+
+15
+00:00:50,510 --> 00:00:53,603
+Então, se jogaram ao precipício
+
+16
+00:00:53,603 --> 00:00:56,853
+E batarem suas asas entre o vento uivante
+
+17
+00:00:56,853 --> 00:01:01,103
+Até que puderam voar livremente até o céu.
+
+18
+00:01:01,928 --> 00:01:04,878
+Então, eles falaram, alegremente, ao Deus Anemo:
+
+19
+00:01:05,148 --> 00:01:09,328
+Então era isso, precisávamos de um vento mais forte
+
+20
+00:01:10,092 --> 00:01:12,092
+E o Deus Anemo respondeu:
+
+21
+00:01:12,092 --> 00:01:15,928
+"O que faltava não era o vento, mas sim a coragem"
+
+22
+00:01:15,928 --> 00:01:20,903
+"Foi ela quem permitiu que vocês se tornassem os primeiros pássaros voadores deste mundo"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_102106_Summon_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102106_Summon_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..01daaa0f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102106_Summon_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:26,950 --> 00:00:30,888
+Vejamos - será que a nação que perdeu sua divindade
+
+2
+00:00:30,888 --> 00:00:33,143
+Será engolida por uma maldade mais uma vez?
+
+3
+00:00:33,775 --> 00:00:36,194
+Se você deseja se afogar junto com o povo de Liyue
+
+4
+00:00:36,891 --> 00:00:39,094
+Você é livre para ficar e aproveitar o espetáculo!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,795
+E-Ele já se foi!
+
+6
+00:00:46,701 --> 00:00:47,910
+Aquele cara é rápido...
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:52,245
+...O que está acontecendo!?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_102106_Summon_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102106_Summon_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..01daaa0f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102106_Summon_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:26,950 --> 00:00:30,888
+Vejamos - será que a nação que perdeu sua divindade
+
+2
+00:00:30,888 --> 00:00:33,143
+Será engolida por uma maldade mais uma vez?
+
+3
+00:00:33,775 --> 00:00:36,194
+Se você deseja se afogar junto com o povo de Liyue
+
+4
+00:00:36,891 --> 00:00:39,094
+Você é livre para ficar e aproveitar o espetáculo!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,795
+E-Ele já se foi!
+
+6
+00:00:46,701 --> 00:00:47,910
+Aquele cara é rápido...
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:52,245
+...O que está acontecendo!?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..19922e465
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,125 --> 00:00:51,215
+Os Fatuis!
+
+2
+00:00:51,215 --> 00:00:53,375
+Eles estão atacando a Balista Guizhong!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..19922e465
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,125 --> 00:00:51,215
+Os Fatuis!
+
+2
+00:00:51,215 --> 00:00:53,375
+Eles estão atacando a Balista Guizhong!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_102205_AfterBattle_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102205_AfterBattle_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..6deb0f17a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102205_AfterBattle_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:09,179
+Agora que a distração acabou
+
+2
+00:00:09,179 --> 00:00:12,039
+podemos nos comprometer plenamente!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+Está funcionando!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+Só precisamos continuar assim...
+
+5
+00:01:18,150 --> 00:01:19,648
+Tenha cuidado
+
+6
+00:01:20,250 --> 00:01:22,415
+A Balista Guizhong está destruída...
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+Sem seus ataques de cobertura, a retaliação será difícil
+
+8
+00:01:25,575 --> 00:01:28,293
+Mas Câmara de Jade é a nossa última linha de defesa!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+Não podemos ceder nem mais um centímetro. Não importa o que aconteça...
+
+10
+00:01:32,375 --> 00:01:34,939
+Eu tenho... Outra ideia.
+
+11
+00:01:36,025 --> 00:01:37,740
+O que você quer dizer, Sra. Ningguang?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+Irei sacrificar a Câmara de Jade
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:42,846
+O que você quer dizer com isso?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,992
+...Eu compreendo
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Viajante, me dê uma ajuda
+
+16
+00:01:52,400 --> 00:01:53,650
+Adeus, velho amigo...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+...Adeus, por agora
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:58,900
+Vamos nos encontrar novamente, no futuro
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_102205_AfterBattle_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102205_AfterBattle_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0bf0ee547
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_102205_AfterBattle_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:09,179
+Agora que a distração acabou
+
+2
+00:00:09,179 --> 00:00:12,039
+podemos nos comprometer plenamente!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+Está funcionando!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+Só precisamos continuar assim...
+
+5
+00:01:18,150 --> 00:01:19,648
+Tenha cuidado
+
+6
+00:01:20,250 --> 00:01:22,415
+A Balista Guizhong está destruída...
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+Sem seus ataques de cobertura, a retaliação será difícil
+
+8
+00:01:25,575 --> 00:01:28,293
+Mas Câmara de Jade é a nossa última linha de defesa!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+Não podemos ceder nem mais um centímetro. Não importa o que aconteça...
+
+10
+00:01:32,375 --> 00:01:34,939
+Eu tenho... Outra ideia.
+
+11
+00:01:36,025 --> 00:01:37,740
+O que você quer dizer, Sra. Ningguang?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+Irei sacrificar a Câmara de Jade
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:42,846
+O que você quer dizer com isso?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,992
+...Eu compreendo
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Viajante, me dê uma ajuda
+
+16
+00:01:52,400 --> 00:01:53,650
+Adeus, velha amiga...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+...Adeus, por agora
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:58,900
+Vamos nos encontrar novamente, no futuro
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5b988a04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,600 --> 00:00:50,257
+Maneja a Energia Elemental sem precisar de uma Visão...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:55,144
+Você... É uma exceção...
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:01:00,580
+Exceções... São inimigos da Eternidade.
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+Eu lhe encrustarei nessa estátua
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b5b988a04
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,600 --> 00:00:50,257
+Maneja a Energia Elemental sem precisar de uma Visão...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:55,144
+Você... É uma exceção...
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:01:00,580
+Exceções... São inimigos da Eternidade.
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+Eu lhe encrustarei nessa estátua
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..107bafeb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:17,725 --> 00:00:19,579
+Ugh, ugh...
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+Shogun, aquela pessoa...
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Ele deve ser submetido ao Decreto de Caça à Visão
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+Na próxima vez, eu atacarei duas vezes.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..107bafeb6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:17,725 --> 00:00:19,579
+Ugh, ugh...
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+Shogun, aquela pessoa...
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Ele deve ser submetido ao Decreto de Caça à Visão
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+Na próxima vez, eu atacarei duas vezes.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_200919_SHG_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200919_SHG_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f64a38c4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200919_SHG_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Avançar!
+
+2
+00:00:22,475 --> 00:00:24,100
+Atacar!
+
+3
+00:00:32,025 --> 00:00:33,733
+Segurem a linha de frente, não recuem!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Vossa Excelência!
+
+5
+00:01:02,830 --> 00:01:04,825
+A espera acabou, meus camaradas
+
+6
+00:01:04,825 --> 00:01:07,315
+Essa é a nossa chance!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+Você parece calma como a brisa, minha senhora.
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+Mas espero que você possa pagar esses mercenários que reuniu
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+Kazuha!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+Nos encontramos de novo, velho amigo
+
+11
+00:01:28,875 --> 00:01:29,850
+Atacar!
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:37,683
+Tsc... Recuem!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_200919_SHG_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200919_SHG_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..f64a38c4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_200919_SHG_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Avançar!
+
+2
+00:00:22,475 --> 00:00:24,100
+Atacar!
+
+3
+00:00:32,025 --> 00:00:33,733
+Segurem a linha de frente, não recuem!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Vossa Excelência!
+
+5
+00:01:02,830 --> 00:01:04,825
+A espera acabou, meus camaradas
+
+6
+00:01:04,825 --> 00:01:07,315
+Essa é a nossa chance!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+Você parece calma como a brisa, minha senhora.
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+Mas espero que você possa pagar esses mercenários que reuniu
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+Kazuha!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+Nos encontramos de novo, velho amigo
+
+11
+00:01:28,875 --> 00:01:29,850
+Atacar!
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:37,683
+Tsc... Recuem!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1814e6f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,850 --> 00:00:40,775
+Oh, olá!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1814e6f6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,850 --> 00:00:40,775
+Oh, olá!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..22497963b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+Esse som...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,886
+Um terremoto?!
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+O que está acontecendo?
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+Uma ilha apareceu flutuando do nada?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..15939c815
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,750 --> 00:00:07,891
+Esse som...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,925
+Um terremoto?!
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+O que está acontecendo?
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+Uma ilha apareceu flutuando do nada?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e0b42fa73
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,440 --> 00:00:08,243
+O Festival da Brisa Florescente é originário da "Coroa do Norte, a Cidade da Liberdade".
+
+2
+00:00:09,200 --> 00:00:12,675
+Nessa exploração preciso levar suprimentos suficientes, não posso ficar com fome.
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Hum
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Por isso, se me perguntar...
+
+5
+00:00:19,175 --> 00:00:21,300
+Estão tratando dos assuntos oficiais? Estamos gratos a vocês.
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+E nós a vocês.
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+Falando nisso, há muito tempo que não comemos juntas...
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+Estive muito ocupada ultimamente...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Esse dia, o que nós devemos fazer?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+Ah, senhor Albedo!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+Como está o progresso da pesquisa?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+Encontramos alguns problemas...
+
+13
+00:00:35,650 --> 00:00:37,225
+Dê uma olhada nisso, nós acreditamos que...
+
+14
+00:00:38,325 --> 00:00:41,000
+Claro, toda boa taverna tem que oferecer alguns lanches de bar.
+
+15
+00:00:41,425 --> 00:00:42,500
+Sério?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:46,184
+O que devemos fazer? Para quem devemos fazer?
+
+17
+00:00:48,125 --> 00:00:50,825
+Calmo? Audacioso?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+Fazer o primeiro movimento? Ou esperar por uma chance?
+
+19
+00:00:58,800 --> 00:00:59,775
+Cuidado!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+Me desculpe, me desculpe! Você está bem?
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Minha resposta é
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+Desde que nós possamos compartilhar as memórias, não importa o que façamos.
+
+23
+00:01:11,650 --> 00:01:13,500
+Tudo depende do que você pensa.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7c3c604a7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,425 --> 00:00:08,033
+O Festival da Brisa Florescente é originário da "Coroa do Norte, a Cidade da Liberdade".
+
+2
+00:00:09,075 --> 00:00:12,225
+Nessa exploração preciso levar suprimentos suficientes, não posso ficar com fome.
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Hum
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Por isso, se me perguntar...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+Estão tratando dos assuntos oficiais? Estamos gratos a vocês.
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+E nós a vocês.
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+Falando nisso, há muito tempo que não comemos juntas...
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+Estive muito ocupada ultimamente...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Esse dia, o que nós devemos fazer?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+Ah, senhor Albedo!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+Como está o progresso da pesquisa?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+Encontramos alguns problemas...
+
+13
+00:00:35,700 --> 00:00:37,275
+Dê uma olhada nisso, nós acreditamos que...
+
+14
+00:00:38,200 --> 00:00:40,325
+Claro, toda boa taverna tem que oferecer alguns lanches de bar.
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+Sério?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+O que devemos fazer? Para quem devemos fazer?
+
+17
+00:00:48,075 --> 00:00:50,775
+Calmo? Audacioso?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+Fazer o primeiro movimento? Ou esperar por uma chance?
+
+19
+00:00:58,925 --> 00:00:59,725
+Cuidado!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+Me desculpe, me desculpe! Você está bem?
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Minha resposta é
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+Desde que nós possamos compartilhar as memórias, não importa o que façamos.
+
+23
+00:01:11,675 --> 00:01:13,525
+Tudo depende do que você pensa.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b20fd7a7a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_PT.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:01,375 --> 00:00:03,110
+Ele uma vez foi um próximo amigo meu.
+
+2
+00:00:03,650 --> 00:00:04,600
+Naquele dia, ele me perguntou
+
+3
+00:00:04,600 --> 00:00:07,600
+sobre a Musou no Hitotachi.
+
+4
+00:00:08,834 --> 00:00:09,475
+Eu disse a ele
+
+5
+00:00:09,475 --> 00:00:12,674
+ela só é vista quando a "punição divina" é administrada.
+
+6
+00:00:13,675 --> 00:00:16,973
+Ela é o pico das habilidades da Shogun Raiden
+
+7
+00:00:17,350 --> 00:00:19,625
+é um símbolo de poder máximo
+
+8
+00:00:21,254 --> 00:00:25,414
+Mas ele respondeu: "Talvez exista alguém que possa suportar-la"
+
+9
+00:00:25,875 --> 00:00:29,804
+"Sempre haverá aqueles que são bravos o suficiente para enfrentar o brilho dos raios".
+
+10
+00:00:32,902 --> 00:00:35,782
+E então, o Decreto de Caça à Visão foi anunciado.
+
+11
+00:00:36,934 --> 00:00:41,025
+As aspirações do povo foram despojadas à medida que a Shogun Raiden
+
+12
+00:00:41,025 --> 00:00:44,425
+iniciou a construção de seu ideal de "eternidade".
+
+13
+00:00:45,775 --> 00:00:48,100
+Enquanto eu estava fugindo de lugar para lugar
+
+14
+00:00:48,475 --> 00:00:52,150
+ouvi dizer que um amigo meu desafiou o Decreto de Caça à Visão
+
+15
+00:00:52,150 --> 00:00:53,600
+em um Duelo Imperial.
+
+16
+00:00:56,325 --> 00:00:59,013
+O Duelo Imperial é um desafio solene, mas brutal.
+
+17
+00:00:59,013 --> 00:01:04,361
+Os derrotados enfrentam a punição divina, enquanto os vitoriosos ganham uma segunda chance.
+
+18
+00:01:05,850 --> 00:01:08,725
+Talvez ele tenha pensado que de todas as pessoas, ele deveria se erguer contra.
+
+19
+00:01:10,314 --> 00:01:12,698
+Para enfrentar pessoalmente contra Musou no Hitotachi
+
+20
+00:01:12,698 --> 00:01:15,800
+era tudo o que ele desejava verdadeiramente no final das contas.
+
+21
+00:01:16,450 --> 00:01:18,132
+Quando cheguei à Tenshukaku
+
+22
+00:01:18,132 --> 00:01:19,200
+o duelo já havia terminado.
+
+23
+00:01:19,450 --> 00:01:21,722
+Ouvi sua sentença de punição divina.
+
+24
+00:01:21,722 --> 00:01:23,493
+O som de sua lâmina quebrada caindo no chão.
+
+25
+00:01:24,700 --> 00:01:27,836
+Talvez isso fosse a glória que ele esperava testemunhar
+
+26
+00:01:30,957 --> 00:01:32,202
+Em seus momentos finais
+
+27
+00:01:33,175 --> 00:01:35,123
+que expressão estava em seu rosto?
+
+28
+00:01:37,639 --> 00:01:38,245
+Antes que eu soubesse
+
+29
+00:01:38,245 --> 00:01:41,070
+eu avancei e peguei a Visão moribunda
+
+30
+00:01:41,070 --> 00:01:42,525
+e corri do local.
+
+31
+00:01:42,850 --> 00:01:47,197
+Tudo que eu sabia era que não deveria sua esperança, que brilhava tão fortemente
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..16955c826
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_PT.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:00,800 --> 00:00:03,424
+Houve uma chuva de meteoros na noite passada.
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:06,112
+A zona de impacto foi muito grande
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:10,208
+Cobrindo toda a zona rural de Mondstadt e Liyue.
+
+4
+00:00:24,900 --> 00:00:28,125
+Os meteoritos parecem ter um estranho poder.
+
+5
+00:00:28,850 --> 00:00:32,434
+Um poder que faz com que qualquer um que os toque entre em um sono profundo.
+
+6
+00:00:32,850 --> 00:00:36,267
+A Guilda acredita que os meteoritos são altamente perigosos.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8d3665b42
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_PT.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:04,500 --> 00:00:07,671
+Com cordas, podemos escalar montanhas.
+
+2
+00:00:08,951 --> 00:00:12,599
+Com barcos, podemos velejar pelos mares.
+
+3
+00:00:14,207 --> 00:00:15,813
+Aos 40 anos
+
+4
+00:00:16,191 --> 00:00:19,088
+eu tinha conquistado cada um dos domínios.
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:23,825
+E o Pico Pilos por si só me derrotou...
+
+6
+00:00:24,200 --> 00:00:25,550
+Como um aventureiro
+
+7
+00:00:26,387 --> 00:00:27,975
+E bem, talvez...
+
+8
+00:00:27,975 --> 00:00:29,779
+De outras formas também...
+
+9
+00:00:31,925 --> 00:00:35,525
+Agora, estou me aproximando do fim da minha vida...
+
+10
+00:00:35,900 --> 00:00:37,675
+Muitas vezes me sentava
+
+11
+00:00:37,675 --> 00:00:39,950
+e olhava fixamente para aquele pico
+
+12
+00:00:39,950 --> 00:00:43,653
+enquanto a neve sem limites lentamente me engolia...
+
+13
+00:00:44,230 --> 00:00:47,342
+É uma besta sem fraqueza.
+
+14
+00:00:48,025 --> 00:00:50,462
+A face impiedosa do mundo...
+
+15
+00:00:50,909 --> 00:00:53,382
+Isso me enche de medo...
+
+16
+00:00:53,864 --> 00:00:56,704
+E quando um aventureiro perde a coragem
+
+17
+00:00:57,022 --> 00:00:59,342
+Eles não conseguem mais escalar montanhas.
+
+18
+00:01:00,583 --> 00:01:03,175
+Meus dias de montanhismo podem ter terminado.
+
+19
+00:01:03,450 --> 00:01:06,055
+Mas eu tenho uma ambição maior agora.
+
+20
+00:01:06,425 --> 00:01:09,511
+Os humanos criam ferramentas para conquistar a natureza...
+
+21
+00:01:09,511 --> 00:01:12,412
+E quando a natureza os conquista em retorno
+
+22
+00:01:12,702 --> 00:01:14,962
+eles criam ferramentas melhores.
+
+23
+00:01:15,874 --> 00:01:17,937
+Onde nossas pernas não podem nos levar
+
+24
+00:01:17,937 --> 00:01:19,937
+talvez nossas ferramentas possam...
+
+25
+00:01:19,937 --> 00:01:21,875
+E quando as ferramentas nos falham...
+
+26
+00:01:22,125 --> 00:01:25,167
+Talvez asas possam nos carregar em seu lugar...
+
+27
+00:01:26,543 --> 00:01:28,216
+Meu querido amigo...
+
+28
+00:01:28,216 --> 00:01:29,975
+Deixo para você meus projetos
+
+29
+00:01:29,975 --> 00:01:32,753
+para as "Asas da Incompletude".
+
+30
+00:01:33,000 --> 00:01:36,850
+Contra o desconhecido, a humanidade se mantém como uma só.
+
+31
+00:01:36,850 --> 00:01:38,025
+Estar vivo
+
+32
+00:01:38,025 --> 00:01:43,336
+é procurar, pôr os pés em todos os lugares que os olhos possam ver...
+
+33
+00:01:44,676 --> 00:01:47,666
+Tenho pouco tempo restante.
+
+34
+00:01:47,666 --> 00:01:51,281
+Embora o vento ainda não tenha chegado pela minha alma.
+
+35
+00:01:51,870 --> 00:01:54,070
+Mas entre nós...
+
+36
+00:01:54,800 --> 00:01:58,375
+E seus filhos, estudantes e amigos.
+
+37
+00:01:58,825 --> 00:02:05,280
+Acredito que alguém finalmente chegará àquele lugar.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_GY11030_GYPersonal_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_GY11030_GYPersonal_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..2944756d3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_GY11030_GYPersonal_PT.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:04,150
+Os mais benevolentes entre os Adepti são os Qilin.
+
+2
+00:00:04,625 --> 00:00:09,225
+Eles apenas bebem água fresca das nascentes e comem cereais integrais.
+
+3
+00:00:09,975 --> 00:00:14,275
+Mas talvez as moradias dos Adepti nas montanhas do Relevo de Jueyun...
+
+4
+00:00:14,775 --> 00:00:15,775
+Possam ser muito solitários
+
+5
+00:00:15,775 --> 00:00:17,450
+para o lado humano dela.
+
+6
+00:00:17,950 --> 00:00:19,400
+Sob a luz da lua
+
+7
+00:00:19,400 --> 00:00:21,300
+A última vez que vi Ganyu sozinha
+
+8
+00:00:21,300 --> 00:00:27,250
+contemplando as incríveis montanhas à beira de um precipício
+
+9
+00:00:27,250 --> 00:00:29,150
+sua imagem estava imergida
+
+10
+00:00:29,150 --> 00:00:31,628
+no imenso mar de nuvens.
+
+11
+00:00:32,325 --> 00:00:34,150
+Quando pude ver sua solidão
+
+12
+00:00:34,150 --> 00:00:37,550
+decidi convencê-la a voltar ao mundo dos humanos...
+
+13
+00:00:38,425 --> 00:00:41,049
+Mas bem nessa hora
+
+14
+00:00:41,400 --> 00:00:43,486
+ela disse essas palavras:
+
+15
+00:00:44,925 --> 00:00:46,425
+"A solidão de Liyue"
+
+16
+00:00:46,425 --> 00:00:48,825
+"é muito mais forte que no Relevo de Jueyun."
+
+17
+00:00:48,825 --> 00:00:52,300
+"Quando vejo as nuvens pelo Relevo de Jueyun"
+
+18
+00:00:52,300 --> 00:00:56,075
+"apenas sinto a solidão de uma não humana que não pertence ao mundo mortal."
+
+19
+00:00:56,325 --> 00:00:59,125
+"Quando eu caminho entre a multidão de Liyue"
+
+20
+00:00:59,525 --> 00:01:01,750
+"sinto a solidão de uma não-humana"
+
+21
+00:01:01,750 --> 00:01:04,350
+"que não pertecem ao mundo dos humanos."
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..41660cd38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,800 --> 00:00:28,375
+"Sempre haverá aqueles que se atrevem a enfrentar o brilho do relâmpago."
+
+2
+00:00:56,850 --> 00:00:59,421
+Vamos! Atacar!
+
+3
+00:01:12,444 --> 00:01:13,052
+E agora?
+
+4
+00:01:13,233 --> 00:01:15,127
+Eles também não são nem um pouco páreos para ela.
+
+5
+00:01:20,421 --> 00:01:21,052
+Hum.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..41660cd38
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,800 --> 00:00:28,375
+"Sempre haverá aqueles que se atrevem a enfrentar o brilho do relâmpago."
+
+2
+00:00:56,850 --> 00:00:59,421
+Vamos! Atacar!
+
+3
+00:01:12,444 --> 00:01:13,052
+E agora?
+
+4
+00:01:13,233 --> 00:01:15,127
+Eles também não são nem um pouco páreos para ela.
+
+5
+00:01:20,421 --> 00:01:21,052
+Hum.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5203ad109
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,025 --> 00:00:17,359
+Ora, ora...
+
+2
+00:00:17,359 --> 00:00:18,905
+Só se deu conta agora?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+Miko
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+Esse é o seu plano?
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+Agora
+
+6
+00:00:28,950 --> 00:00:30,275
+Não se esqueça de quem lhe ensinou
+
+7
+00:00:30,275 --> 00:00:32,525
+como colocar sua consciência em objetos.
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,875
+Com certeza você não está pensando que
+
+9
+00:00:35,875 --> 00:00:37,325
+somente com sua ambição
+
+10
+00:00:37,325 --> 00:00:39,775
+seria suficiente para abalar a vontade da Ei?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+Embora só você esteja aqui
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+Eles também têm ambições
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+Que há muito confiaram a você
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+Portanto
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+Feche seus olhos
+
+16
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5203ad109
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,025 --> 00:00:17,359
+Ora, ora...
+
+2
+00:00:17,359 --> 00:00:18,905
+Só se deu conta agora?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+Miko
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+Esse é o seu plano?
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+Agora
+
+6
+00:00:28,950 --> 00:00:30,275
+Não se esqueça de quem lhe ensinou
+
+7
+00:00:30,275 --> 00:00:32,525
+como colocar sua consciência em objetos.
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,875
+Com certeza você não está pensando que
+
+9
+00:00:35,875 --> 00:00:37,325
+somente com sua ambição
+
+10
+00:00:37,325 --> 00:00:39,775
+seria suficiente para abalar a vontade da Ei?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+Embora só você esteja aqui
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+Eles também têm ambições
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+Que há muito confiaram a você
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+Portanto
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+Feche seus olhos
+
+16
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..15bd288dd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_PT.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,472 --> 00:00:05,056
+Quando o relâmpago cintila, ele projeta uma sombra.
+
+2
+00:00:08,768 --> 00:00:11,072
+Meu nome significa sombra.
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:17,728
+Com minha lâmina, eu expurguei todos os obstáculos do progresso.
+
+4
+00:00:24,000 --> 00:00:26,752
+E ainda assim... Algo foi perdido...
+
+5
+00:00:26,752 --> 00:00:28,416
+a cada passo adiante.
+
+6
+00:00:31,680 --> 00:00:35,500
+No final, perdi até mesmo ela.
+
+7
+00:00:37,125 --> 00:00:38,475
+Os contos ainda são recontados
+
+8
+00:00:38,956 --> 00:00:41,050
+na sombra de cada Sakura do Trovão.
+
+9
+00:00:42,439 --> 00:00:45,951
+Mas as feridas deixadas em nossa nação por essa terrível perda
+
+10
+00:00:46,675 --> 00:00:48,147
+ainda doem.
+
+11
+00:00:49,708 --> 00:00:54,271
+"Nunca pare de procurar, mesmo que seja apenas por uma breve centelha de luz."
+
+12
+00:00:55,635 --> 00:00:57,939
+"Se nada mais, temos o presente momento."
+
+13
+00:00:59,436 --> 00:01:01,400
+Ela disse isso uma vez.
+
+14
+00:01:03,788 --> 00:01:06,000
+Mas eu vi uma nação progredir
+
+15
+00:01:06,000 --> 00:01:08,376
+E perder tudo para os Princípios Celestiais.
+
+16
+00:01:10,124 --> 00:01:12,108
+Talvez só se o tempo parar
+
+17
+00:01:12,108 --> 00:01:15,075
+o brilho do relâmpago nunca desaparecerá.
+
+18
+00:01:17,612 --> 00:01:20,274
+O presente momento é uma frágil ilusão.
+
+19
+00:01:20,725 --> 00:01:24,628
+Somente a Eternidade pode nos aproximar dos Princípios Celestiais.
+
+20
+00:01:25,868 --> 00:01:28,428
+Eu não sou mais a sombra
+
+21
+00:01:29,260 --> 00:01:32,401
+"A minha é a forma mais suprema e nobre."
+
+22
+00:01:32,401 --> 00:01:35,482
+"Que o poder sobre o reino seja atribuído dentro de mim."
+
+23
+00:01:36,812 --> 00:01:39,884
+"Nesta forma honrarei o sonho de meus súditos."
+
+24
+00:01:40,460 --> 00:01:43,930
+"Por uma terra de Eternidade, para sempre imutável."
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ddfdca722
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_PT.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:01,825 --> 00:00:03,088
+Como prometido
+
+2
+00:00:03,088 --> 00:00:06,251
+A Shogun Raiden aboliu o Decreto de Caça à Visão.
+
+3
+00:00:07,150 --> 00:00:07,850
+Finalmente
+
+4
+00:00:07,850 --> 00:00:11,200
+os desejos de seu povo penetraram seu coração lacrado.
+
+5
+00:00:13,875 --> 00:00:15,710
+Para além do Plano da Eutimia
+
+6
+00:00:16,125 --> 00:00:18,078
+ela viu o que Eternidade significa
+
+7
+00:00:18,250 --> 00:00:19,975
+aos olhos do mundo.
+
+8
+00:00:24,725 --> 00:00:27,258
+Quando a ambição fervorosa de uma pessoa queima intensamente
+
+9
+00:00:27,750 --> 00:00:30,259
+os deuses lançarão seu olhar sobre você
+
+10
+00:00:38,675 --> 00:00:39,775
+Algumas ambições
+
+11
+00:00:40,915 --> 00:00:42,527
+tem o poder de curar feridas
+
+12
+00:00:44,125 --> 00:00:45,250
+de trazer a vitória
+
+13
+00:00:47,175 --> 00:00:48,375
+de inspirar esperança.
+
+14
+00:00:54,375 --> 00:00:55,675
+Mas, algumas ambições
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0395c150
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,196 @@
+1
+00:00:12,175 --> 00:00:13,400
+Mestre Kamuna.
+
+2
+00:00:13,400 --> 00:00:15,375
+Mais da metade dos nossos samurais treinados ficaram feridos.
+
+3
+00:00:15,375 --> 00:00:18,158
+A perda dos Shikigami também foi maior do que o esperado.
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+Além disso
+
+5
+00:00:20,014 --> 00:00:22,384
+a situação do mundo exterior começou a se estabilizar.
+
+6
+00:00:22,675 --> 00:00:25,326
+Ainda precisamos de aperfeiçoar nossas artes marciais?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,398
+Por que eu deveria estar com medo?
+
+8
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+Eu esperava isso desde o início.
+
+9
+00:00:32,300 --> 00:00:32,900
+Harunosuke.
+
+10
+00:00:33,325 --> 00:00:34,375
+Na minha humilde opinião
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:36,205
+ela não vai voltar.
+
+12
+00:00:37,800 --> 00:00:41,625
+Eu só quero ajudar seus descendentes
+
+13
+00:00:41,896 --> 00:00:43,560
+e proteger este Domínio.
+
+14
+00:00:45,725 --> 00:00:48,543
+Hoje o alvo decapitado não existe mais.
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,175
+A pessoa que precisava de proteção já está segura.
+
+16
+00:00:52,175 --> 00:00:53,600
+Então
+
+17
+00:00:53,600 --> 00:00:56,783
+temo que nossa missão já ter terminado.
+
+18
+00:01:00,650 --> 00:01:02,775
+Eu sempre acreditei que
+
+19
+00:01:03,650 --> 00:01:06,912
+eu poderia ficar toda minha vida aqui protegendo
+
+20
+00:01:06,912 --> 00:01:08,225
+se o tempo permitisse.
+
+21
+00:01:09,700 --> 00:01:12,729
+É quase como se fosse uma mentira para eu mesmo.
+
+22
+00:01:14,050 --> 00:01:16,154
+Espero que você não cometa o mesmo erro.
+
+23
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+Não se preocupe
+
+24
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Harunosuke.
+
+25
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+Eu entendo tudo
+
+26
+00:01:20,050 --> 00:01:21,825
+tudo que você fez por Inazuma.
+
+27
+00:01:22,175 --> 00:01:24,275
+Seus esforços não devem ser julgados por outras pessoas.
+
+28
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+E minha existência também é assim.
+
+29
+00:01:30,239 --> 00:01:32,239
+Originalmente queria lhe dar "vida"
+
+30
+00:01:32,569 --> 00:01:34,032
+para fazer você entender as emoções das pessoas.
+
+31
+00:01:34,800 --> 00:01:36,975
+Como esperado, foi a decisão correta.
+
+32
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+No final
+
+33
+00:01:41,550 --> 00:01:44,200
+ao invés disso, você me iluminou.
+
+34
+00:01:57,525 --> 00:02:00,275
+Vivas cores pela manhã
+
+35
+00:02:00,800 --> 00:02:03,093
+ossos brancos no entardecer.
+
+36
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+É justamente assim.
+
+37
+00:02:06,700 --> 00:02:09,100
+De agora em diante, não se preocupe
+
+38
+00:02:09,100 --> 00:02:12,012
+meu amigo, Shiki Taishou.
+
+39
+00:02:12,425 --> 00:02:15,875
+Você completou sua missão muito bem.
+
+40
+00:02:16,375 --> 00:02:19,616
+E quanto a mim, eu não precisarei mais esperar.
+
+41
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+Eu partirei numa jornada de novo
+
+42
+00:02:22,725 --> 00:02:25,376
+continuar procurando por novos significados.
+
+43
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+Aqui me despeço de você
+
+44
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Harunosuke.
+
+45
+00:02:31,525 --> 00:02:33,532
+Boa viagem.
+
+46
+00:02:39,875 --> 00:02:41,400
+Eu me lembrei de tudo.
+
+47
+00:02:42,650 --> 00:02:44,423
+Não foi Harunosuke que desistiu de mim.
+
+48
+00:02:45,525 --> 00:02:47,557
+Mas fui eu que tentei convencê-lo
+
+49
+00:02:50,500 --> 00:02:53,051
+e ajudá-lo a sair do labirinto de seu coração.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..d0395c150
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,196 @@
+1
+00:00:12,175 --> 00:00:13,400
+Mestre Kamuna.
+
+2
+00:00:13,400 --> 00:00:15,375
+Mais da metade dos nossos samurais treinados ficaram feridos.
+
+3
+00:00:15,375 --> 00:00:18,158
+A perda dos Shikigami também foi maior do que o esperado.
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+Além disso
+
+5
+00:00:20,014 --> 00:00:22,384
+a situação do mundo exterior começou a se estabilizar.
+
+6
+00:00:22,675 --> 00:00:25,326
+Ainda precisamos de aperfeiçoar nossas artes marciais?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,398
+Por que eu deveria estar com medo?
+
+8
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+Eu esperava isso desde o início.
+
+9
+00:00:32,300 --> 00:00:32,900
+Harunosuke.
+
+10
+00:00:33,325 --> 00:00:34,375
+Na minha humilde opinião
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:36,205
+ela não vai voltar.
+
+12
+00:00:37,800 --> 00:00:41,625
+Eu só quero ajudar seus descendentes
+
+13
+00:00:41,896 --> 00:00:43,560
+e proteger este Domínio.
+
+14
+00:00:45,725 --> 00:00:48,543
+Hoje o alvo decapitado não existe mais.
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,175
+A pessoa que precisava de proteção já está segura.
+
+16
+00:00:52,175 --> 00:00:53,600
+Então
+
+17
+00:00:53,600 --> 00:00:56,783
+temo que nossa missão já ter terminado.
+
+18
+00:01:00,650 --> 00:01:02,775
+Eu sempre acreditei que
+
+19
+00:01:03,650 --> 00:01:06,912
+eu poderia ficar toda minha vida aqui protegendo
+
+20
+00:01:06,912 --> 00:01:08,225
+se o tempo permitisse.
+
+21
+00:01:09,700 --> 00:01:12,729
+É quase como se fosse uma mentira para eu mesmo.
+
+22
+00:01:14,050 --> 00:01:16,154
+Espero que você não cometa o mesmo erro.
+
+23
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+Não se preocupe
+
+24
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Harunosuke.
+
+25
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+Eu entendo tudo
+
+26
+00:01:20,050 --> 00:01:21,825
+tudo que você fez por Inazuma.
+
+27
+00:01:22,175 --> 00:01:24,275
+Seus esforços não devem ser julgados por outras pessoas.
+
+28
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+E minha existência também é assim.
+
+29
+00:01:30,239 --> 00:01:32,239
+Originalmente queria lhe dar "vida"
+
+30
+00:01:32,569 --> 00:01:34,032
+para fazer você entender as emoções das pessoas.
+
+31
+00:01:34,800 --> 00:01:36,975
+Como esperado, foi a decisão correta.
+
+32
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+No final
+
+33
+00:01:41,550 --> 00:01:44,200
+ao invés disso, você me iluminou.
+
+34
+00:01:57,525 --> 00:02:00,275
+Vivas cores pela manhã
+
+35
+00:02:00,800 --> 00:02:03,093
+ossos brancos no entardecer.
+
+36
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+É justamente assim.
+
+37
+00:02:06,700 --> 00:02:09,100
+De agora em diante, não se preocupe
+
+38
+00:02:09,100 --> 00:02:12,012
+meu amigo, Shiki Taishou.
+
+39
+00:02:12,425 --> 00:02:15,875
+Você completou sua missão muito bem.
+
+40
+00:02:16,375 --> 00:02:19,616
+E quanto a mim, eu não precisarei mais esperar.
+
+41
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+Eu partirei numa jornada de novo
+
+42
+00:02:22,725 --> 00:02:25,376
+continuar procurando por novos significados.
+
+43
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+Aqui me despeço de você
+
+44
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Harunosuke.
+
+45
+00:02:31,525 --> 00:02:33,532
+Boa viagem.
+
+46
+00:02:39,875 --> 00:02:41,400
+Eu me lembrei de tudo.
+
+47
+00:02:42,650 --> 00:02:44,423
+Não foi Harunosuke que desistiu de mim.
+
+48
+00:02:45,525 --> 00:02:47,557
+Mas fui eu que tentei convencê-lo
+
+49
+00:02:50,500 --> 00:02:53,051
+e ajudá-lo a sair do labirinto de seu coração.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c89c0a977
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_PT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,000 --> 00:00:00,725
+Um ano,
+
+2
+00:00:01,016 --> 00:00:03,584
+o poeta Suikou foi para Tenshukaku,
+
+3
+00:00:03,968 --> 00:00:06,848
+e apresentou a obra dos Kasen para a avaliação da Shogun.
+
+4
+00:00:07,250 --> 00:00:10,601
+Mas uma página do trabalho de Aoi no Okina havia sido rasgada.
+
+5
+00:00:11,375 --> 00:00:13,935
+E Suikou foi questionado sobre o porquê.
+
+6
+00:00:15,616 --> 00:00:17,216
+Ele alegou ser culpado.
+
+7
+00:00:18,000 --> 00:00:20,925
+Admitiu beber na taverna na noite anterior,
+
+8
+00:00:21,125 --> 00:00:25,500
+e vagamente se lembrou de uma silhueta se aproximando quando estava embriagado.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbfd19b45
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_PT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,850 --> 00:00:04,288
+Essa figura era o próprio Aoi no Okina.
+
+2
+00:00:04,639 --> 00:00:07,647
+Esses acontecimentos se iniciaram com um indivíduo desconhecido,
+
+3
+00:00:08,100 --> 00:00:10,775
+e sob sua coerção, Aoi no Okina foi forçado
+
+4
+00:00:10,775 --> 00:00:13,796
+a tomar medidas drásticas para resgatar a página de poesia.
+
+5
+00:00:14,500 --> 00:00:15,550
+Ele não sabia de nada
+
+6
+00:00:15,550 --> 00:00:17,124
+sobre as intençõres reais desse indivíduo.
+
+7
+00:00:18,212 --> 00:00:19,620
+Tudo que ele sabia era
+
+8
+00:00:19,620 --> 00:00:22,450
+que o poema era relacionado a um velho conhecido, Akahito.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..cfee96ff3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_PT.txt
@@ -0,0 +1,144 @@
+1
+00:00:01,344 --> 00:00:04,815
+Muito tempo atrás, Inazuma tinha cinco poetas.
+
+2
+00:00:05,312 --> 00:00:08,591
+As pessoas os chamavam de "Os Cinco Kasen".
+
+3
+00:00:09,728 --> 00:00:10,425
+Um ano,
+
+4
+00:00:10,775 --> 00:00:13,376
+o poeta Suikou foi para Tenshukaku,
+
+5
+00:00:13,632 --> 00:00:16,640
+e apresentou a obra dos Kasen para a avaliação da Shogun.
+
+6
+00:00:17,075 --> 00:00:20,556
+Mas uma página do trabalho de Aoi no Okina havia sido rasgada.
+
+7
+00:00:21,025 --> 00:00:23,626
+E Suikou foi questionado sobre o porquê.
+
+8
+00:00:25,425 --> 00:00:27,153
+Ele alegou ser culpado.
+
+9
+00:00:27,675 --> 00:00:30,400
+Admitiu beber na taverna na noite anterior,
+
+10
+00:00:30,850 --> 00:00:35,473
+e vagamente se lembrou de uma silhueta se aproximando quando estava embriagado.
+
+11
+00:00:39,225 --> 00:00:42,474
+Essa figura era o próprio Aoi no Okina.
+
+12
+00:00:42,850 --> 00:00:45,900
+Esses acontecimentos se iniciaram com um indivíduo desconhecido,
+
+13
+00:00:46,295 --> 00:00:48,832
+e sob sua coerção, Aoi no Okina foi forçado
+
+14
+00:00:48,832 --> 00:00:52,160
+a tomar medidas drásticas para resgatar a página de poesia.
+
+15
+00:00:52,825 --> 00:00:53,913
+Ele não sabia de nada
+
+16
+00:00:53,913 --> 00:00:55,449
+sobre as intençõres reais desse indivíduo.
+
+17
+00:00:56,475 --> 00:00:57,947
+Tudo que ele sabia era
+
+18
+00:00:57,947 --> 00:01:00,657
+que o poema era relacionado a um velho conhecido, Akahito.
+
+19
+00:01:02,275 --> 00:01:05,225
+Akahito no passado pertenceu aos "Cinco Kasen".
+
+20
+00:01:05,900 --> 00:01:09,838
+Cada poema que ele fez, marcou com um selo vermelho escarlate.
+
+21
+00:01:10,425 --> 00:01:12,565
+Por isso o "Aka" em seu nome.
+
+22
+00:01:13,450 --> 00:01:15,509
+Ele era um escritor tão formidável.
+
+23
+00:01:15,509 --> 00:01:18,728
+Mas nenhum dos poemas que ele submeteu no ano anterior
+
+24
+00:01:18,728 --> 00:01:20,426
+foi considerado um plágio.
+
+25
+00:01:21,475 --> 00:01:23,882
+Akahito foi exilado pelos seus crimes...
+
+26
+00:01:24,375 --> 00:01:27,272
+E apenas quatro dos Cinco Kasen permaneceram.
+
+27
+00:01:29,275 --> 00:01:31,725
+Sumizome leu os poemas de Akahito,
+
+28
+00:01:32,325 --> 00:01:35,205
+e reparou que os poemas plagiados não tinham seu selo.
+
+29
+00:01:37,229 --> 00:01:40,100
+Ela mergulhou sua poesia numa corrente d'água próxima...
+
+30
+00:01:40,569 --> 00:01:42,475
+E somente no poema plagiado
+
+31
+00:01:42,475 --> 00:01:43,748
+a tinta se dispersou.
+
+32
+00:01:45,075 --> 00:01:46,944
+Aoi no Okina estava passando,
+
+33
+00:01:47,100 --> 00:01:48,864
+e viu o que Sumizome estava fazendo,
+
+34
+00:01:49,385 --> 00:01:51,278
+e registrou em um poema...
+
+35
+00:01:54,075 --> 00:01:57,486
+E foi assim que os eventos da submissão da poesia de Suikou ocorreram.
+
+36
+00:01:58,088 --> 00:02:01,100
+E aqui é onde a história chega ao seu fim.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..e6971902c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_PT.txt
@@ -0,0 +1,68 @@
+1
+00:00:01,575 --> 00:00:05,200
+Muito, muito tempo atrás, em uma vila perdida
+
+2
+00:00:05,750 --> 00:00:11,784
+lá vivia um Oni Carmesim e um Oni Azul. Eles eram ótimos amigos.
+
+3
+00:00:12,825 --> 00:00:17,925
+O Oni Carmesim parecia forte como um Oni, mas era gentil como os humanos.
+
+4
+00:00:18,375 --> 00:00:23,365
+O Oni Azul parecia um humano, mas era recluso como um Oni.
+
+5
+00:00:26,350 --> 00:00:30,327
+O Oni Carmesim queria ser amigo dos humanos, mas os humanos tinham medo
+
+6
+00:00:30,327 --> 00:00:32,837
+e jogavam feijões nele quando se aproximava.
+
+7
+00:00:38,405 --> 00:00:41,338
+Por isso, o Oni Azul disse para o Oni Carmesim
+
+8
+00:00:41,975 --> 00:00:45,425
+"Aka, eu vou fazer uma confusão na vila, você me derrota"
+
+9
+00:00:45,425 --> 00:00:47,425
+"Assim as pessoas lhe aceitarão".
+
+10
+00:00:48,250 --> 00:00:51,675
+E assim, o Oni Carmesim expulsou o Oni Azul
+
+11
+00:00:52,475 --> 00:00:56,168
+os feitos e a coragem do Oni Carmesim ficaram conhecidas na terra.
+
+12
+00:00:56,775 --> 00:00:59,401
+As pessoas finalmente o aceitaram.
+
+13
+00:01:00,750 --> 00:01:05,136
+Mas quando o Oni Carmesim queria contar para as boas notícias para o Oni Azul
+
+14
+00:01:05,968 --> 00:01:09,424
+O Oni Azul havia sumido, e apenas deixou uma carta para trás:
+
+15
+00:01:10,912 --> 00:01:15,456
+"Eu parti em uma viagem. Se você vier atrás de mim, eu lhe tratarei como um mau Oni".
+
+16
+00:01:17,275 --> 00:01:19,936
+"Não se preocupe comigo, não importa para onde eu vá"
+
+17
+00:01:20,175 --> 00:01:22,304
+"Nós sempre seremos bons amigos".
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..08699fe79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,026
+Deixe isso daqui comigo!
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,278
+Ainda há muitos reféns
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,750
+Salve-os!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Mas...!
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,897
+Não me subestime!
+
+6
+00:00:50,575 --> 00:00:51,484
+Não se preocupe comigo
+
+7
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+Vá logo!
+
+8
+00:00:52,525 --> 00:00:53,600
+Eu mereço isso...
+
+9
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+Calem a boca!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..08699fe79
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,026
+Deixe isso daqui comigo!
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,278
+Ainda há muitos reféns
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,750
+Salve-os!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Mas...!
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,897
+Não me subestime!
+
+6
+00:00:50,575 --> 00:00:51,484
+Não se preocupe comigo
+
+7
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+Vá logo!
+
+8
+00:00:52,525 --> 00:00:53,600
+Eu mereço isso...
+
+9
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+Calem a boca!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c35ef38b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_PT.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:00,725 --> 00:00:04,366
+Muito, muito tempo atrás, em uma vila perdida
+
+2
+00:00:04,366 --> 00:00:07,150
+lá vivia um Oni Carmesim e um Oni Azul.
+
+3
+00:00:07,400 --> 00:00:09,200
+Eles eram ótimos amigos.
+
+4
+00:00:10,075 --> 00:00:13,150
+O Oni Carmesim queria ser amigo dos humanos
+
+5
+00:00:13,525 --> 00:00:16,100
+então, o Oni Azul fingiu ser um Oni ruim.
+
+6
+00:00:18,700 --> 00:00:19,725
+E depois ele partiu...
+
+7
+00:00:23,525 --> 00:00:28,088
+Após um longo tempo, o Oni Carmesim finalmente se tornou amigo dos humanos.
+
+8
+00:00:28,821 --> 00:00:32,634
+Mas em seu coração, ele queria trazer o Oni Azul de volta.
+
+9
+00:00:36,443 --> 00:00:39,768
+O Oni Carmesim não sabia onde encontrar Oni Azul...
+
+10
+00:00:40,300 --> 00:00:42,587
+Ele procurou por ele até na montanha mais alta
+
+11
+00:00:43,928 --> 00:00:46,360
+e cruzou o mais largo dos rios...
+
+12
+00:00:49,050 --> 00:00:51,547
+Ele encontrou muitas pistas deixadas pelo Oni Azul.
+
+13
+00:00:52,175 --> 00:00:55,375
+Mas quanto mais pistas encontrava, mais claro ficava.
+
+14
+00:00:55,700 --> 00:00:58,383
+O Oni Azul estava se escondendo de propósito.
+
+15
+00:01:01,225 --> 00:01:06,127
+O Oni Carmesim entendeu o que o Oni Azul fazia, e deixou uma carta para ele:
+
+16
+00:01:08,375 --> 00:01:11,643
+"Ao, eu fiz muitas amizades com os humanos"
+
+17
+00:01:11,925 --> 00:01:14,971
+"Vamos fazer um grande banquete opara todos"
+
+18
+00:01:15,325 --> 00:01:19,625
+"Eu quero convidar todos os meus amigos, e isso inclui você também, Ao"
+
+19
+00:01:20,325 --> 00:01:24,825
+"Se você não quiser me encontrar, pode assistir à distância"
+
+20
+00:01:26,675 --> 00:01:30,666
+O Oni Azul retornou furtivamente para a vila e se escondeu nas sombras.
+
+21
+00:01:30,975 --> 00:01:36,234
+Ele viu o grande banquete e a enorme fogueira, e queria se juntar.
+
+22
+00:01:37,375 --> 00:01:39,562
+Mas apesar de seu estômago roncar
+
+23
+00:01:39,562 --> 00:01:44,350
+o Oni Azul lembrou do juramento do passado, e manteve sua distância.
+
+24
+00:01:45,150 --> 00:01:49,967
+De repente, o Oni Carmesim pulou para trás do Oni Azul, dando lhe um susto.
+
+25
+00:01:53,450 --> 00:01:55,625
+"Ei, você finalmente voltou!"
+
+26
+00:01:56,575 --> 00:01:59,195
+"Venha, vou apresentar você para eles!"
+
+27
+00:01:59,625 --> 00:02:01,500
+"Você é o meu melhor amigo"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..06b8e5ab2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,208 @@
+1
+00:00:09,275 --> 00:00:10,200
+Uau!
+
+2
+00:00:10,325 --> 00:00:11,450
+Tantos...
+
+3
+00:00:11,575 --> 00:00:12,600
+Eles estão por toda parte...
+
+4
+00:00:12,900 --> 00:00:13,675
+Hã?!
+
+5
+00:00:13,925 --> 00:00:15,850
+Sim, as memórias do Youkai...
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:19,375
+Eles não puderam relaxar e voar pelos ares desta forma
+
+7
+00:00:19,375 --> 00:00:20,775
+por muito tempo.
+
+8
+00:00:22,275 --> 00:00:23,375
+Venham comigo.
+
+9
+00:00:33,725 --> 00:00:35,025
+Você está bem, pequena?
+
+10
+00:00:36,000 --> 00:00:37,425
+Você parece meio nervosa.
+
+11
+00:00:38,025 --> 00:00:38,525
+É só que...
+
+12
+00:00:38,900 --> 00:00:41,575
+Paimon nunca viu nada assim antes...
+
+13
+00:00:42,175 --> 00:00:42,900
+Uau...
+
+14
+00:00:43,125 --> 00:00:45,200
+Eles realmente bloquearam a lua!
+
+15
+00:00:50,275 --> 00:00:52,350
+Realmente parece meio intimidador,
+
+16
+00:00:52,350 --> 00:00:53,500
+não é mesmo?
+
+17
+00:00:54,400 --> 00:00:55,525
+Mas eu conheço eles.
+
+18
+00:00:55,650 --> 00:00:58,300
+Às vezes eles podem ser barulhentos e imprudentes,
+
+19
+00:00:58,450 --> 00:01:00,425
+mas são almas boas e corajosas.
+
+20
+00:01:00,875 --> 00:01:03,887
+Mesmo após terem perdido suas vidas em uma guerra brutal,
+
+21
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+eles nunca se renderam ao luto e ao desespero.
+
+22
+00:01:07,750 --> 00:01:10,550
+Por fim, seu tempo é curto.
+
+23
+00:01:43,550 --> 00:01:44,450
+Eles...
+
+24
+00:01:44,800 --> 00:01:46,500
+Eles realmente precisam ir?
+
+25
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+É um banquete,
+
+26
+00:01:49,375 --> 00:01:51,125
+e todos os banquetes chegam ao fim...
+
+27
+00:01:52,275 --> 00:01:53,300
+Hehe...
+
+28
+00:01:53,550 --> 00:01:55,225
+Já que você está triste de vê-los partir,
+
+29
+00:01:55,533 --> 00:01:57,525
+por que você não faz o recital junto comigo?
+
+30
+00:01:59,725 --> 00:02:03,250
+"Oh, Hakushin, motivo deste encantamento"
+
+31
+00:02:03,250 --> 00:02:05,613
+"Em reverência, realizo este ritual..."
+
+32
+00:02:05,875 --> 00:02:07,375
+"Em reverência, realizo este ritual..."
+
+33
+00:02:09,050 --> 00:02:11,100
+"Para ser uma luz guia..."
+
+34
+00:02:19,550 --> 00:02:20,300
+Hã...?
+
+35
+00:02:21,750 --> 00:02:24,448
+Uau... que lindo!
+
+36
+00:02:26,025 --> 00:02:26,866
+Veja!
+
+37
+00:02:26,866 --> 00:02:29,564
+Luzes estão vindo da cidade de Inazuma!
+
+38
+00:02:35,375 --> 00:02:36,425
+O livro diz:
+
+39
+00:02:36,425 --> 00:02:39,050
+"Recite os Feitiços Secretos da Madame Kitsune esta noite"
+
+40
+00:02:39,200 --> 00:02:40,751
+"e nossos desejos se tornarão realidade..."
+
+41
+00:02:47,950 --> 00:02:51,275
+"Oh, Hakushin, motivo deste encantamento"
+
+42
+00:02:51,275 --> 00:02:54,050
+"Em reverência, realizo este ritual. Para ser uma luz guia..."
+
+43
+00:02:54,075 --> 00:02:55,850
+"Seu poder inigualável..."
+
+44
+00:02:55,850 --> 00:02:58,250
+"...será honrado eternamente."
+
+45
+00:03:10,050 --> 00:03:10,975
+Urakusai,
+
+46
+00:03:12,225 --> 00:03:13,824
+você me perguntou se eu estava bem...
+
+47
+00:03:14,275 --> 00:03:16,578
+Sério, todos os dias são dias felizes para mim.
+
+48
+00:03:17,325 --> 00:03:18,450
+Mas, assistir
+
+49
+00:03:18,755 --> 00:03:20,180
+todos vocês partirem agora,
+
+50
+00:03:21,215 --> 00:03:22,965
+não consigo não me sentir um pouco sozinha.
+
+51
+00:03:24,200 --> 00:03:24,950
+Hmm...
+
+52
+00:03:25,600 --> 00:03:27,092
+Só um pouquinho, é claro.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..06b8e5ab2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,208 @@
+1
+00:00:09,275 --> 00:00:10,200
+Uau!
+
+2
+00:00:10,325 --> 00:00:11,450
+Tantos...
+
+3
+00:00:11,575 --> 00:00:12,600
+Eles estão por toda parte...
+
+4
+00:00:12,900 --> 00:00:13,675
+Hã?!
+
+5
+00:00:13,925 --> 00:00:15,850
+Sim, as memórias do Youkai...
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:19,375
+Eles não puderam relaxar e voar pelos ares desta forma
+
+7
+00:00:19,375 --> 00:00:20,775
+por muito tempo.
+
+8
+00:00:22,275 --> 00:00:23,375
+Venham comigo.
+
+9
+00:00:33,725 --> 00:00:35,025
+Você está bem, pequena?
+
+10
+00:00:36,000 --> 00:00:37,425
+Você parece meio nervosa.
+
+11
+00:00:38,025 --> 00:00:38,525
+É só que...
+
+12
+00:00:38,900 --> 00:00:41,575
+Paimon nunca viu nada assim antes...
+
+13
+00:00:42,175 --> 00:00:42,900
+Uau...
+
+14
+00:00:43,125 --> 00:00:45,200
+Eles realmente bloquearam a lua!
+
+15
+00:00:50,275 --> 00:00:52,350
+Realmente parece meio intimidador,
+
+16
+00:00:52,350 --> 00:00:53,500
+não é mesmo?
+
+17
+00:00:54,400 --> 00:00:55,525
+Mas eu conheço eles.
+
+18
+00:00:55,650 --> 00:00:58,300
+Às vezes eles podem ser barulhentos e imprudentes,
+
+19
+00:00:58,450 --> 00:01:00,425
+mas são almas boas e corajosas.
+
+20
+00:01:00,875 --> 00:01:03,887
+Mesmo após terem perdido suas vidas em uma guerra brutal,
+
+21
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+eles nunca se renderam ao luto e ao desespero.
+
+22
+00:01:07,750 --> 00:01:10,550
+Por fim, seu tempo é curto.
+
+23
+00:01:43,550 --> 00:01:44,450
+Eles...
+
+24
+00:01:44,800 --> 00:01:46,500
+Eles realmente precisam ir?
+
+25
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+É um banquete,
+
+26
+00:01:49,375 --> 00:01:51,125
+e todos os banquetes chegam ao fim...
+
+27
+00:01:52,275 --> 00:01:53,300
+Hehe...
+
+28
+00:01:53,550 --> 00:01:55,225
+Já que você está triste de vê-los partir,
+
+29
+00:01:55,533 --> 00:01:57,525
+por que você não faz o recital junto comigo?
+
+30
+00:01:59,725 --> 00:02:03,250
+"Oh, Hakushin, motivo deste encantamento"
+
+31
+00:02:03,250 --> 00:02:05,613
+"Em reverência, realizo este ritual..."
+
+32
+00:02:05,875 --> 00:02:07,375
+"Em reverência, realizo este ritual..."
+
+33
+00:02:09,050 --> 00:02:11,100
+"Para ser uma luz guia..."
+
+34
+00:02:19,550 --> 00:02:20,300
+Hã...?
+
+35
+00:02:21,750 --> 00:02:24,448
+Uau... que lindo!
+
+36
+00:02:26,025 --> 00:02:26,866
+Veja!
+
+37
+00:02:26,866 --> 00:02:29,564
+Luzes estão vindo da cidade de Inazuma!
+
+38
+00:02:35,375 --> 00:02:36,425
+O livro diz:
+
+39
+00:02:36,425 --> 00:02:39,050
+"Recite os Feitiços Secretos da Madame Kitsune esta noite"
+
+40
+00:02:39,200 --> 00:02:40,751
+"e nossos desejos se tornarão realidade..."
+
+41
+00:02:47,950 --> 00:02:51,275
+"Oh, Hakushin, motivo deste encantamento"
+
+42
+00:02:51,275 --> 00:02:54,050
+"Em reverência, realizo este ritual. Para ser uma luz guia..."
+
+43
+00:02:54,075 --> 00:02:55,850
+"Seu poder inigualável..."
+
+44
+00:02:55,850 --> 00:02:58,250
+"...será honrado eternamente."
+
+45
+00:03:10,050 --> 00:03:10,975
+Urakusai,
+
+46
+00:03:12,225 --> 00:03:13,824
+você me perguntou se eu estava bem...
+
+47
+00:03:14,275 --> 00:03:16,578
+Sério, todos os dias são dias felizes para mim.
+
+48
+00:03:17,325 --> 00:03:18,450
+Mas, assistir
+
+49
+00:03:18,755 --> 00:03:20,180
+todos vocês partirem agora,
+
+50
+00:03:21,215 --> 00:03:22,965
+não consigo não me sentir um pouco sozinha.
+
+51
+00:03:24,200 --> 00:03:24,950
+Hmm...
+
+52
+00:03:25,600 --> 00:03:27,092
+Só um pouquinho, é claro.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..65f098383
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:22,685 --> 00:00:23,761
+O que faremos!?
+
+2
+00:00:24,780 --> 00:00:26,096
+Lembre-se de se concentrar constantemente
+
+3
+00:00:26,096 --> 00:00:27,713
+em seus desejos mais sinceros
+
+4
+00:00:27,713 --> 00:00:29,082
+quando vocês entrarem.
+
+5
+00:00:31,770 --> 00:00:33,325
+Apenas se vocês forem fortes o suficiente,
+
+6
+00:00:33,325 --> 00:00:34,240
+eu poderei te guiar
+
+7
+00:00:34,284 --> 00:00:35,964
+para o caminho correto.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..65f098383
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:22,685 --> 00:00:23,761
+O que faremos!?
+
+2
+00:00:24,780 --> 00:00:26,096
+Lembre-se de se concentrar constantemente
+
+3
+00:00:26,096 --> 00:00:27,713
+em seus desejos mais sinceros
+
+4
+00:00:27,713 --> 00:00:29,082
+quando vocês entrarem.
+
+5
+00:00:31,770 --> 00:00:33,325
+Apenas se vocês forem fortes o suficiente,
+
+6
+00:00:33,325 --> 00:00:34,240
+eu poderei te guiar
+
+7
+00:00:34,284 --> 00:00:35,964
+para o caminho correto.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f88d5223
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,164 @@
+1
+00:00:06,575 --> 00:00:08,175
+A luz se transformou em...
+
+2
+00:00:08,175 --> 00:00:09,125
+uma semente?
+
+3
+00:00:09,711 --> 00:00:11,850
+A árvore milagrosa que abençoa as pessoas,
+
+4
+00:00:12,225 --> 00:00:15,189
+neste momento, é nova ao mundo e ainda desconhecida.
+
+5
+00:00:16,010 --> 00:00:17,185
+Onde plantá-la...
+
+6
+00:00:17,250 --> 00:00:18,350
+Onde irá florescer...
+
+7
+00:00:19,037 --> 00:00:20,711
+Aquela que a traz à existência,
+
+8
+00:00:20,711 --> 00:00:22,500
+deve deixar que seu coração e seus sonhos decidam,
+
+9
+00:00:22,925 --> 00:00:24,669
+concedê-la à vida.
+
+10
+00:00:25,150 --> 00:00:25,950
+Ei...
+
+11
+00:00:26,500 --> 00:00:27,400
+Isso é...
+
+12
+00:00:27,400 --> 00:00:28,575
+Isso realmente é...
+
+13
+00:00:39,675 --> 00:00:42,475
+A eternidade prolonga o tempo ao infinito.
+
+14
+00:00:43,603 --> 00:00:46,903
+Os sonhos iluminam cada momento em seu interior.
+
+15
+00:00:47,750 --> 00:00:49,281
+Quando ambos brilham ao mesmo tempo,
+
+16
+00:00:49,525 --> 00:00:52,078
+a Sakura Sagrada floresce da escuridão,
+
+17
+00:00:52,375 --> 00:00:55,278
+finalmente livre das garras dos Princípios Celestiais.
+
+18
+00:00:55,594 --> 00:00:56,225
+Agora,
+
+19
+00:00:56,225 --> 00:00:57,962
+o pesadelo se dissipou,
+
+20
+00:00:58,175 --> 00:00:59,927
+e a realidade se mostrou por inteira.
+
+21
+00:01:00,400 --> 00:01:03,700
+A visão que ambos desejamos ainda está mais à frente.
+
+22
+00:01:04,350 --> 00:01:05,906
+Meu único arrependimento
+
+23
+00:01:06,000 --> 00:01:08,372
+é que eu não poderei presenciar o futuro de Inazuma
+
+24
+00:01:08,884 --> 00:01:11,010
+nem poderei caminhar nesta jornada com você.
+
+25
+00:01:17,950 --> 00:01:19,125
+Você sabe, Ei...
+
+26
+00:01:19,300 --> 00:01:21,028
+Eu estou tão feliz agora,
+
+27
+00:01:21,675 --> 00:01:23,675
+pois meu desejo final se tornou realidade.
+
+28
+00:01:24,625 --> 00:01:27,525
+Sua lança me protegeu de infinitas calamidades.
+
+29
+00:01:28,000 --> 00:01:28,800
+Por isso,
+
+30
+00:01:29,025 --> 00:01:30,800
+eu sempre me senti em dívida para com você.
+
+31
+00:01:31,450 --> 00:01:33,550
+Embora eu nunca possa pagar completamente esta dívida,
+
+32
+00:01:33,775 --> 00:01:36,047
+esta Sakura Sagrada irá te conceder um tempo
+
+33
+00:01:36,475 --> 00:01:38,200
+até que você esteja pronto para acordar
+
+34
+00:01:38,450 --> 00:01:40,286
+e aceitar o novo.
+
+35
+00:01:41,450 --> 00:01:42,400
+O que você acha?
+
+36
+00:01:42,550 --> 00:01:43,690
+Serviu?
+
+37
+00:01:46,106 --> 00:01:47,206
+Desta vez,
+
+38
+00:01:47,281 --> 00:01:48,847
+realmente é um adeus.
+
+39
+00:01:49,348 --> 00:01:49,998
+Ei...
+
+40
+00:02:01,025 --> 00:02:02,216
+*Suspiro*
+
+41
+00:02:02,216 --> 00:02:04,406
+Adeus, Makoto...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9f88d5223
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,164 @@
+1
+00:00:06,575 --> 00:00:08,175
+A luz se transformou em...
+
+2
+00:00:08,175 --> 00:00:09,125
+uma semente?
+
+3
+00:00:09,711 --> 00:00:11,850
+A árvore milagrosa que abençoa as pessoas,
+
+4
+00:00:12,225 --> 00:00:15,189
+neste momento, é nova ao mundo e ainda desconhecida.
+
+5
+00:00:16,010 --> 00:00:17,185
+Onde plantá-la...
+
+6
+00:00:17,250 --> 00:00:18,350
+Onde irá florescer...
+
+7
+00:00:19,037 --> 00:00:20,711
+Aquela que a traz à existência,
+
+8
+00:00:20,711 --> 00:00:22,500
+deve deixar que seu coração e seus sonhos decidam,
+
+9
+00:00:22,925 --> 00:00:24,669
+concedê-la à vida.
+
+10
+00:00:25,150 --> 00:00:25,950
+Ei...
+
+11
+00:00:26,500 --> 00:00:27,400
+Isso é...
+
+12
+00:00:27,400 --> 00:00:28,575
+Isso realmente é...
+
+13
+00:00:39,675 --> 00:00:42,475
+A eternidade prolonga o tempo ao infinito.
+
+14
+00:00:43,603 --> 00:00:46,903
+Os sonhos iluminam cada momento em seu interior.
+
+15
+00:00:47,750 --> 00:00:49,281
+Quando ambos brilham ao mesmo tempo,
+
+16
+00:00:49,525 --> 00:00:52,078
+a Sakura Sagrada floresce da escuridão,
+
+17
+00:00:52,375 --> 00:00:55,278
+finalmente livre das garras dos Princípios Celestiais.
+
+18
+00:00:55,594 --> 00:00:56,225
+Agora,
+
+19
+00:00:56,225 --> 00:00:57,962
+o pesadelo se dissipou,
+
+20
+00:00:58,175 --> 00:00:59,927
+e a realidade se mostrou por inteira.
+
+21
+00:01:00,400 --> 00:01:03,700
+A visão que ambos desejamos ainda está mais à frente.
+
+22
+00:01:04,350 --> 00:01:05,906
+Meu único arrependimento
+
+23
+00:01:06,000 --> 00:01:08,372
+é que eu não poderei presenciar o futuro de Inazuma
+
+24
+00:01:08,884 --> 00:01:11,010
+nem poderei caminhar nesta jornada com você.
+
+25
+00:01:17,950 --> 00:01:19,125
+Você sabe, Ei...
+
+26
+00:01:19,300 --> 00:01:21,028
+Eu estou tão feliz agora,
+
+27
+00:01:21,675 --> 00:01:23,675
+pois meu desejo final se tornou realidade.
+
+28
+00:01:24,625 --> 00:01:27,525
+Sua lança me protegeu de infinitas calamidades.
+
+29
+00:01:28,000 --> 00:01:28,800
+Por isso,
+
+30
+00:01:29,025 --> 00:01:30,800
+eu sempre me senti em dívida para com você.
+
+31
+00:01:31,450 --> 00:01:33,550
+Embora eu nunca possa pagar completamente esta dívida,
+
+32
+00:01:33,775 --> 00:01:36,047
+esta Sakura Sagrada irá te conceder um tempo
+
+33
+00:01:36,475 --> 00:01:38,200
+até que você esteja pronto para acordar
+
+34
+00:01:38,450 --> 00:01:40,286
+e aceitar o novo.
+
+35
+00:01:41,450 --> 00:01:42,400
+O que você acha?
+
+36
+00:01:42,550 --> 00:01:43,690
+Serviu?
+
+37
+00:01:46,106 --> 00:01:47,206
+Desta vez,
+
+38
+00:01:47,281 --> 00:01:48,847
+realmente é um adeus.
+
+39
+00:01:49,348 --> 00:01:49,998
+Ei...
+
+40
+00:02:01,025 --> 00:02:02,216
+*Suspiro*
+
+41
+00:02:02,216 --> 00:02:04,406
+Adeus, Makoto...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb2b18dbe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:46,975 --> 00:00:48,100
+Bem na hora.
+
+2
+00:00:48,350 --> 00:00:50,266
+"A Vingadora do Vórtice", Beisht.
+
+3
+00:00:50,266 --> 00:00:51,125
+Quem é essa?
+
+4
+00:00:51,750 --> 00:00:53,150
+A esposa de Osial.
+
+5
+00:00:53,398 --> 00:00:55,773
+A última seguidora do Deus do Vórtice.
+
+6
+00:00:56,498 --> 00:00:58,550
+Me parece que você sabia que isso aconteceria...
+
+7
+00:00:59,500 --> 00:01:01,955
+Beidou sentiu que algo estava se agitando nas profundezas.
+
+8
+00:01:02,353 --> 00:01:03,878
+Ela me avisou meses atrás.
+
+9
+00:01:05,000 --> 00:01:07,651
+Sabendo que ela abriga ódio contra a Câmara de Jade
+
+10
+00:01:08,200 --> 00:01:09,500
+eu decidi reconstruí-la agora
+
+11
+00:01:09,500 --> 00:01:11,458
+como uma forma de atraí-la.
+
+12
+00:01:13,025 --> 00:01:13,675
+Entendi...
+
+13
+00:01:14,150 --> 00:01:15,825
+Bem, vamos chamar os adepti!
+
+14
+00:01:16,075 --> 00:01:16,950
+Não.
+
+15
+00:01:17,100 --> 00:01:18,378
+Nesta época humana
+
+16
+00:01:18,648 --> 00:01:19,673
+as pessoas de Liyue
+
+17
+00:01:19,673 --> 00:01:20,823
+devem encontrar uma forma
+
+18
+00:01:20,823 --> 00:01:21,923
+de superar esta crise
+
+19
+00:01:21,923 --> 00:01:23,248
+usando apenas nossa força!
+
+20
+00:02:07,825 --> 00:02:08,625
+Preparem-se!
+
+21
+00:02:08,625 --> 00:02:09,950
+Tsunami chegando!
+
+22
+00:02:20,950 --> 00:02:22,061
+O que é aquilo!?
+
+23
+00:02:22,061 --> 00:02:23,900
+Uma onda... Uma onda gigante!
+
+24
+00:03:00,350 --> 00:03:01,875
+Você é uma criança amaldiçoada...
+
+25
+00:03:02,400 --> 00:03:03,325
+Sua vida
+
+26
+00:03:03,325 --> 00:03:05,536
+não traz nada além de desastres para todos nós.
+
+27
+00:03:06,550 --> 00:03:08,195
+Pelo menos se você morrer
+
+28
+00:03:08,575 --> 00:03:09,950
+eu poderia trazê-la de volta
+
+29
+00:03:10,548 --> 00:03:11,764
+No dia em que você aprender
+
+30
+00:03:11,764 --> 00:03:14,388
+a usar sua força para o bem dos outros.
+
+31
+00:03:14,725 --> 00:03:15,450
+Será o dia em que
+
+32
+00:03:15,450 --> 00:03:18,450
+você poderá realmente se tornar parte da sociedade humana.
+
+33
+00:03:58,153 --> 00:03:59,089
+Fogo!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb2b18dbe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:46,975 --> 00:00:48,100
+Bem na hora.
+
+2
+00:00:48,350 --> 00:00:50,266
+"A Vingadora do Vórtice", Beisht.
+
+3
+00:00:50,266 --> 00:00:51,125
+Quem é essa?
+
+4
+00:00:51,750 --> 00:00:53,150
+A esposa de Osial.
+
+5
+00:00:53,398 --> 00:00:55,773
+A última seguidora do Deus do Vórtice.
+
+6
+00:00:56,498 --> 00:00:58,550
+Me parece que você sabia que isso aconteceria...
+
+7
+00:00:59,500 --> 00:01:01,955
+Beidou sentiu que algo estava se agitando nas profundezas.
+
+8
+00:01:02,353 --> 00:01:03,878
+Ela me avisou meses atrás.
+
+9
+00:01:05,000 --> 00:01:07,651
+Sabendo que ela abriga ódio contra a Câmara de Jade
+
+10
+00:01:08,200 --> 00:01:09,500
+eu decidi reconstruí-la agora
+
+11
+00:01:09,500 --> 00:01:11,458
+como uma forma de atraí-la.
+
+12
+00:01:13,025 --> 00:01:13,675
+Entendi...
+
+13
+00:01:14,150 --> 00:01:15,825
+Bem, vamos chamar os adepti!
+
+14
+00:01:16,075 --> 00:01:16,950
+Não.
+
+15
+00:01:17,100 --> 00:01:18,378
+Nesta época humana
+
+16
+00:01:18,648 --> 00:01:19,673
+as pessoas de Liyue
+
+17
+00:01:19,673 --> 00:01:20,823
+devem encontrar uma forma
+
+18
+00:01:20,823 --> 00:01:21,923
+de superar esta crise
+
+19
+00:01:21,923 --> 00:01:23,248
+usando apenas nossa força!
+
+20
+00:02:07,825 --> 00:02:08,625
+Preparem-se!
+
+21
+00:02:08,625 --> 00:02:09,950
+Tsunami chegando!
+
+22
+00:02:20,950 --> 00:02:22,061
+O que é aquilo!?
+
+23
+00:02:22,061 --> 00:02:23,900
+Uma onda... Uma onda gigante!
+
+24
+00:03:00,350 --> 00:03:01,875
+Você é uma criança amaldiçoada...
+
+25
+00:03:02,400 --> 00:03:03,325
+Sua vida
+
+26
+00:03:03,325 --> 00:03:05,536
+não traz nada além de desastres para todos nós.
+
+27
+00:03:06,550 --> 00:03:08,195
+Pelo menos se você morrer
+
+28
+00:03:08,575 --> 00:03:09,950
+eu poderia trazê-la de volta
+
+29
+00:03:10,548 --> 00:03:11,764
+No dia em que você aprender
+
+30
+00:03:11,764 --> 00:03:14,388
+a usar sua força para o bem dos outros.
+
+31
+00:03:14,725 --> 00:03:15,450
+Será o dia em que
+
+32
+00:03:15,450 --> 00:03:18,450
+você poderá realmente se tornar parte da sociedade humana.
+
+33
+00:03:58,153 --> 00:03:59,089
+Fogo!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6d517586
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_PT.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,275 --> 00:00:05,808
+Por fim!
+
+2
+00:00:10,800 --> 00:00:19,860
+Duas almas que se amam, cruelmente separadas pela morte
+
+3
+00:00:21,000 --> 00:00:29,825
+na loucura e na dor, um caminho sombrio começou.
+
+4
+00:00:31,075 --> 00:00:40,599
+A calamidade foi traçada, os rituais subvertidos.
+
+5
+00:00:41,800 --> 00:00:49,692
+Mas pelo seu aço frio foi evitada a morte.
+
+6
+00:00:58,975 --> 00:01:03,647
+Laços mortais rompidos, com os adepti ela se foi.
+
+7
+00:01:04,057 --> 00:01:08,409
+Sua habitação preenchendo o local dos laços paternais.
+
+8
+00:01:09,150 --> 00:01:12,975
+Cordas vermelhas lhe foram colocadas.
+
+9
+00:01:13,975 --> 00:01:17,700
+E eles moraram juntos por muito tempo, contentes.
+
+10
+00:01:19,400 --> 00:01:23,425
+A garça retornou a uma casa sem esplendor.
+
+11
+00:01:24,000 --> 00:01:28,625
+Teias de aranhas por toda parte, a mortalha ao vento
+
+12
+00:01:29,100 --> 00:01:35,168
+e apenas um vínculo sobre ela.
+
+13
+00:01:38,800 --> 00:01:40,625
+Apenas fumaça, esvanecida num piscar de olhos
+
+14
+00:01:40,625 --> 00:01:42,100
+e assim termina o conto da Divina Donzela da Devastação.
+
+15
+00:01:42,100 --> 00:01:44,348
+Mas hoje um novo conto tenho que acrescentar
+
+16
+00:01:44,725 --> 00:01:48,700
+o qual contarei agora - se você comparecer.
+
+17
+00:01:49,625 --> 00:01:54,051
+Do mundo ela parece distante
+
+18
+00:01:54,051 --> 00:01:58,851
+mas há aqueles que conhecem seu coração.
+
+19
+00:01:59,425 --> 00:02:04,417
+Com a lança carmesim e o estandarte brilhante
+
+20
+00:02:04,417 --> 00:02:08,122
+para livrar as marés furiosas eles se uniram.
+
+21
+00:02:18,350 --> 00:02:20,078
+A garça então retornou.
+
+22
+00:02:20,078 --> 00:02:22,825
+Não conseguia encontrar um lugar no mundo sem limites.
+
+23
+00:02:22,825 --> 00:02:24,361
+Ela se virou, e foi embora sozinha.
+
+24
+00:02:24,825 --> 00:02:26,233
+Agora, ela pode ser encontrada
+
+25
+00:02:26,233 --> 00:02:28,345
+com amigos por todo lado.
+
+26
+00:02:29,000 --> 00:02:32,401
+A quem ela está vinculada - um lar
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8fe6afa93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,725
+Oh, sim, Viajante
+
+2
+00:00:13,725 --> 00:00:15,810
+tem mais uma coisa que eu gostaria de fazer...
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:18,396
+Gostaria de usar mais um pouco de seu tempo...
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:33,776
+Por favor
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,379
+Mantenham seus olhos em mim...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..8fe6afa93
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,725
+Oh, sim, Viajante
+
+2
+00:00:13,725 --> 00:00:15,810
+tem mais uma coisa que eu gostaria de fazer...
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:18,396
+Gostaria de usar mais um pouco de seu tempo...
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:33,776
+Por favor
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,379
+Mantenham seus olhos em mim...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LYAQ107_NingGuang_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LYAQ107_NingGuang_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5d9d9d1e4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LYAQ107_NingGuang_PT.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,925 --> 00:00:08,371
+Dizem que quando Ningguang pondera sobre assuntos importantes
+
+2
+00:00:08,371 --> 00:00:11,350
+Ela se retira para sua Câmara de Jade.
+
+3
+00:00:11,350 --> 00:00:15,625
+Com suas três confidentes mais próximos.
+
+4
+00:00:16,986 --> 00:00:19,609
+Mas, por que trazer três pessoas de confiança?
+
+5
+00:00:20,019 --> 00:00:23,814
+Era para que elas organizassem as informações
+
+6
+00:00:23,814 --> 00:00:25,814
+Buscando por informações relevantes
+
+7
+00:00:27,425 --> 00:00:30,325
+Colocando cada pedaço de informação na parede
+
+8
+00:00:30,575 --> 00:00:32,850
+Parecia que não tinha fim
+
+9
+00:00:33,700 --> 00:00:36,350
+Mas antes mesmo da parede ficar completamente cheia
+
+10
+00:00:36,350 --> 00:00:40,268
+Ningguang já tinha um plano perfeito
+
+11
+00:00:41,869 --> 00:00:43,545
+Uma vez com as ideias claras
+
+12
+00:00:43,545 --> 00:00:46,500
+Ela rasgava todos os documentos
+
+13
+00:00:46,500 --> 00:00:51,300
+E fuuu! Os pedaços de papéis voavam janela afora.
+
+14
+00:00:52,778 --> 00:00:54,450
+Olhe para eles!
+
+15
+00:00:54,450 --> 00:00:56,675
+Como eles flutuam no ar
+
+16
+00:00:56,675 --> 00:00:59,659
+Parece uma tempestade de neve repentina!
+
+17
+00:01:00,274 --> 00:01:01,826
+À medida que os pedaços caíam
+
+18
+00:01:01,826 --> 00:01:03,625
+Os traços dos textos dos papéis
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:07,451
+Brilham diante dos olhos das pessoas de Liyue
+
+20
+00:01:07,975 --> 00:01:10,715
+Como manchas de tinta na neve branca
+
+21
+00:01:11,450 --> 00:01:13,050
+Há um ditado que diz:
+
+22
+00:01:13,075 --> 00:01:13,325
+
+
+23
+00:01:13,325 --> 00:01:15,975
+Os tesouros mais raros destas terras
+
+24
+00:01:15,975 --> 00:01:18,904
+São as palavras trazidas pela neve de papéis
+
+25
+00:01:19,675 --> 00:01:24,712
+O poder das palavras de Tianquan tem a força de mover montanhas e rios
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..1e6c55328
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_PT.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:00,375 --> 00:00:01,775
+Em nosso última história
+
+2
+00:00:02,150 --> 00:00:05,375
+Rex Lapis estava andando solitário entre as montanhas
+
+3
+00:00:05,650 --> 00:00:09,350
+Ele ouviu uma voz remota como nenhuma outra antes
+
+4
+00:00:09,350 --> 00:00:11,681
+vindo de uma rachadura na terra.
+
+5
+00:00:14,625 --> 00:00:19,200
+A maioria das formas de vida Geo antiga que vivem em Liyue são cegas.
+
+6
+00:00:19,975 --> 00:00:22,375
+E que não veem a luz do dia há milhares de anos.
+
+7
+00:00:24,150 --> 00:00:30,875
+A voz às vezes era triste e parecida com uma canção, outras vezes era alta e estrondosa.
+
+8
+00:00:30,875 --> 00:00:33,250
+O Arconte Geo procurou aqui e ali
+
+9
+00:00:33,250 --> 00:00:38,378
+antes de finalmente desenterrar uma pedra estranha do alicerce.
+
+10
+00:00:39,900 --> 00:00:42,125
+Era Azhdaha.
+
+11
+00:00:42,775 --> 00:00:46,343
+Eu atendi ao seu desejo e levei-o acima do solo
+
+12
+00:00:48,325 --> 00:00:52,090
+O Senhor de Geo teve pena do espírito da rocha
+
+13
+00:00:52,090 --> 00:00:59,125
+E esculpiu-o em um magnífico trabalho artesanal - uma representação vívida de um dragão.
+
+14
+00:00:59,400 --> 00:01:01,750
+Eu dei a ele um par de olhos para ver o mundo.
+
+15
+00:01:01,750 --> 00:01:04,375
+E fiz com ele um contrato.
+
+16
+00:01:05,150 --> 00:01:08,400
+Com os dedos, ele fez dois olhos.
+
+17
+00:01:08,400 --> 00:01:12,156
+Mais rápido do que as palavras poderiam dizer, um relâmpago brilhou e um trovão rugiu
+
+18
+00:01:12,156 --> 00:01:15,781
+e um dragão vivo e respirando subiu nas nuvens!
+
+19
+00:01:17,925 --> 00:01:20,975
+Eu concordei que ele vivesse em harmonia com o povo da superfície.
+
+20
+00:01:21,250 --> 00:01:24,350
+Mas se houvesse um dia em que ele quebrasse a ordem
+
+21
+00:01:24,350 --> 00:01:27,221
+selaria ele novamente sob a escuridão das rochas.
+
+22
+00:01:27,525 --> 00:01:30,575
+Depois disso, o dragão andou lado a lado com Rex Lapis como companheiro
+
+23
+00:01:30,575 --> 00:01:34,949
+seguindo-o em suas campanhas nos quatro cantos da terra.
+
+24
+00:01:35,300 --> 00:01:38,213
+Temos um ditado para elogiar esses eventos:
+
+25
+00:01:38,641 --> 00:01:45,200
+"O estrondo de uma lança trouxe poeira, as montanhas e as águas abriram caminho com o som".
+
+26
+00:01:45,500 --> 00:01:52,375
+"A visão de um dragão concedeu com um toque a promessa da água da chuva abençoando o solo".
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac8092841
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,609 --> 00:00:09,450
+Veja, é o dispositivo amplificador!
+
+2
+00:00:30,925 --> 00:00:31,861
+Dain?
+
+3
+00:00:32,537 --> 00:00:33,625
+Não cheguei a tempo...?
+
+4
+00:00:36,050 --> 00:00:37,425
+Eles estão agonizando...
+
+5
+00:00:38,525 --> 00:00:40,450
+Essa não é a maneira que sua vida devia chegar ao fim!
+
+6
+00:00:41,400 --> 00:00:42,498
+Tenho que pensar numa maneira...
+
+7
+00:00:42,825 --> 00:00:43,800
+de parar essa coisa!
+
+8
+00:01:06,175 --> 00:01:07,150
+Halfdan!
+
+9
+00:01:07,275 --> 00:01:08,050
+Não faça isso!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ac8092841
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,609 --> 00:00:09,450
+Veja, é o dispositivo amplificador!
+
+2
+00:00:30,925 --> 00:00:31,861
+Dain?
+
+3
+00:00:32,537 --> 00:00:33,625
+Não cheguei a tempo...?
+
+4
+00:00:36,050 --> 00:00:37,425
+Eles estão agonizando...
+
+5
+00:00:38,525 --> 00:00:40,450
+Essa não é a maneira que sua vida devia chegar ao fim!
+
+6
+00:00:41,400 --> 00:00:42,498
+Tenho que pensar numa maneira...
+
+7
+00:00:42,825 --> 00:00:43,800
+de parar essa coisa!
+
+8
+00:01:06,175 --> 00:01:07,150
+Halfdan!
+
+9
+00:01:07,275 --> 00:01:08,050
+Não faça isso!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b58b595b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:08,850
+Marchosius, Deus do Fogão, nascido da centelha quando a pedra golpeou a pedra.
+
+2
+00:00:09,500 --> 00:00:12,966
+Ele era um deus com um grande amor pela humanidade
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:15,633
+e pelo seu bem-estar.
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:21,300
+Há milênios, o povo procurou expandir sua cidade.
+
+5
+00:00:21,905 --> 00:00:26,129
+Eles construíram uma morada nas planícies e a chamaram de Assembleia de Guili.
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:29,009
+O Deus do Fogão cuidava muito de seu povo
+
+7
+00:00:29,275 --> 00:00:35,257
+transformando-se em servos que foram para todos os lares, promovendo a alimentação e a solidariedade.
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:39,172
+Lamentavelmente, sua casa foi tomada por uma inundação.
+
+9
+00:00:39,725 --> 00:00:43,000
+As águas assolaram a Assembleia de Guili
+
+10
+00:00:43,000 --> 00:00:46,390
+e forçou o povo a voltar para o sul, para o Porto de Liyue.
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Embora a distância não fosse longe, a viagem foi assolada por uma terrível tempestade.
+
+12
+00:00:55,275 --> 00:00:58,935
+Durante doze dias, os adepti ficaram ao seu lado.
+
+13
+00:00:59,325 --> 00:01:03,350
+Durante este tempo, o Deus do Fogão cozinhou uma antiga iguaria.
+
+14
+00:01:03,350 --> 00:01:10,224
+Pão liso com molho de carne para evitar o frio e a umidade, adequado para quem está em movimento
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+Séculos mais tarde, o desastre e a peste surgiram mais uma vez.
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+O Deus do Fogão não apareça mais.
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:26,200
+Pois ele colocou todo o seu poder na terra em si
+
+18
+00:01:26,200 --> 00:01:28,425
+para reprimir as calamidades.
+
+19
+00:01:28,875 --> 00:01:32,265
+Seu poder gasto, sua perspicácia extremamente reduzida.
+
+20
+00:01:32,265 --> 00:01:34,288
+Assim, seu corpo diminuiu em tamanho.
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:38,388
+Quando ele se separou de nós, ele já nem sequer tinha a altura de um humano.
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+Ele contou a Rex Lapis e eu sobre os pratos que trazem alegria e sobre os segredos da chama.
+
+23
+00:01:45,900 --> 00:01:47,275
+Então foi para as montanhas
+
+24
+00:01:47,275 --> 00:01:50,500
+e entrou em um sono profundo.
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:01:59,212
+O Deus do Fogão se foi e Guoba nasceu.
+
+26
+00:01:59,212 --> 00:02:05,484
+Quando acordou, ele comeu os Bolinhos de Carne Picante colocados na mesa de oferenda por uma jovem vestida de amarelo.
+
+27
+00:02:06,150 --> 00:02:10,062
+Embora não se lembrasse do passado, ele ficou profundamente comovido.
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+E decidiu seguir esta jovem em seguida.
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+O Deus do Fogão tinha desaparecido silenciosamente
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:19,495
+Mas os vendedores acordaram cedo para vender suas mercadorias.
+
+31
+00:02:19,725 --> 00:02:24,487
+As pessoas saíram para comprar produtos, acenderam seus fogões e cozinharam alimentos
+
+32
+00:02:24,487 --> 00:02:27,911
+assim como eles tinham feito todos os dias, desde que se lembrassem.
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:33,095
+Em Liyue, as coisas sempre foram assim.
+
+34
+00:02:39,850 --> 00:02:47,431
+A natureza provê, as montanhas se regozijam, somos abençoados pela boa graça do céu.
+
+35
+00:02:49,300 --> 00:02:55,815
+Os anos se passaram, o mundo se transformou, mas nosso modo de vida sobrevive.
+
+36
+00:03:09,125 --> 00:03:15,700
+Fama e fortuna, é apenas uma estação, é o momento que devemos abraçar
+
+37
+00:03:21,700 --> 00:03:29,031
+O passado encontra o presente, a herança se torna um legado, e no futuro poderemos prosperar.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4b58b595b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:08,850
+Marchosius, Deus do Fogão, nascido da centelha quando a pedra golpeou a pedra.
+
+2
+00:00:09,500 --> 00:00:12,966
+Ele era um deus com um grande amor pela humanidade
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:15,633
+e pelo seu bem-estar.
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:21,300
+Há milênios, o povo procurou expandir sua cidade.
+
+5
+00:00:21,905 --> 00:00:26,129
+Eles construíram uma morada nas planícies e a chamaram de Assembleia de Guili.
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:29,009
+O Deus do Fogão cuidava muito de seu povo
+
+7
+00:00:29,275 --> 00:00:35,257
+transformando-se em servos que foram para todos os lares, promovendo a alimentação e a solidariedade.
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:39,172
+Lamentavelmente, sua casa foi tomada por uma inundação.
+
+9
+00:00:39,725 --> 00:00:43,000
+As águas assolaram a Assembleia de Guili
+
+10
+00:00:43,000 --> 00:00:46,390
+e forçou o povo a voltar para o sul, para o Porto de Liyue.
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Embora a distância não fosse longe, a viagem foi assolada por uma terrível tempestade.
+
+12
+00:00:55,275 --> 00:00:58,935
+Durante doze dias, os adepti ficaram ao seu lado.
+
+13
+00:00:59,325 --> 00:01:03,350
+Durante este tempo, o Deus do Fogão cozinhou uma antiga iguaria.
+
+14
+00:01:03,350 --> 00:01:10,224
+Pão liso com molho de carne para evitar o frio e a umidade, adequado para quem está em movimento
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+Séculos mais tarde, o desastre e a peste surgiram mais uma vez.
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+O Deus do Fogão não apareça mais.
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:26,200
+Pois ele colocou todo o seu poder na terra em si
+
+18
+00:01:26,200 --> 00:01:28,425
+para reprimir as calamidades.
+
+19
+00:01:28,875 --> 00:01:32,265
+Seu poder gasto, sua perspicácia extremamente reduzida.
+
+20
+00:01:32,265 --> 00:01:34,288
+Assim, seu corpo diminuiu em tamanho.
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:38,388
+Quando ele se separou de nós, ele já nem sequer tinha a altura de um humano.
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+Ele contou a Rex Lapis e eu sobre os pratos que trazem alegria e sobre os segredos da chama.
+
+23
+00:01:45,900 --> 00:01:47,275
+Então foi para as montanhas
+
+24
+00:01:47,275 --> 00:01:50,500
+e entrou em um sono profundo.
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:01:59,212
+O Deus do Fogão se foi e Guoba nasceu.
+
+26
+00:01:59,212 --> 00:02:05,484
+Quando acordou, ele comeu os Bolinhos de Carne Picante colocados na mesa de oferenda por uma jovem vestida de amarelo.
+
+27
+00:02:06,150 --> 00:02:10,062
+Embora não se lembrasse do passado, ele ficou profundamente comovido.
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+E decidiu seguir esta jovem em seguida.
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+O Deus do Fogão tinha desaparecido silenciosamente
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:19,495
+Mas os vendedores acordaram cedo para vender suas mercadorias.
+
+31
+00:02:19,725 --> 00:02:24,487
+As pessoas saíram para comprar produtos, acenderam seus fogões e cozinharam alimentos
+
+32
+00:02:24,487 --> 00:02:27,911
+assim como eles tinham feito todos os dias, desde que se lembrassem.
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:33,095
+Em Liyue, as coisas sempre foram assim.
+
+34
+00:02:39,850 --> 00:02:47,431
+A natureza provê, as montanhas se regozijam, somos abençoados pela boa graça do céu.
+
+35
+00:02:49,300 --> 00:02:55,815
+Os anos se passaram, o mundo se transformou, mas nosso modo de vida sobrevive.
+
+36
+00:03:09,125 --> 00:03:15,700
+Fama e fortuna, é apenas uma estação, é o momento que devemos abraçar
+
+37
+00:03:21,700 --> 00:03:29,031
+O passado encontra o presente, a herança se torna um legado, e no futuro poderemos prosperar.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9d981ac0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,188 @@
+1
+00:00:39,275 --> 00:00:40,555
+Srta. Keqing!
+
+2
+00:00:40,555 --> 00:00:42,475
+O item que Ningguang preparou para você
+
+3
+00:00:42,475 --> 00:00:43,284
+chegou.
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Viajante!
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,897
+Espere aqui um momento.
+
+6
+00:00:47,897 --> 00:00:48,944
+Não vá a lugar nenhum!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+Hã? Deve ser algo importante!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Viajante!
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon!
+
+10
+00:01:22,769 --> 00:01:24,061
+Ningguang fez seu alfaiate pessoal
+
+11
+00:01:24,181 --> 00:01:25,446
+fazer para mim.
+
+12
+00:01:25,446 --> 00:01:26,856
+Disse que é um estilo importado.
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+Então, que tal?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:29,440
+Você gostou?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,182
+Uau, é liinnndoo!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,758
+Está na hora.
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Viajante
+
+18
+00:01:38,425 --> 00:01:39,250
+por favor, aproveite
+
+19
+00:01:39,250 --> 00:01:41,075
+o grande final do Ritual de Lanternas deste ano.
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:43,564
+O show de fogos-de-artifícios!
+
+21
+00:01:54,883 --> 00:01:55,407
+Bonito, não?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:55,893
+Uau...!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+Ei, olha só...
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:01,456
+Parece bem estiloso!
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:04,075
+Apenas um verdadeiro tesouro chama atenção
+
+26
+00:02:04,075 --> 00:02:05,194
+dos olhos da Capitã Beidou.
+
+27
+00:02:05,854 --> 00:02:06,757
+Parece que encontrei ouro
+
+28
+00:02:07,000 --> 00:02:07,912
+com esse daqui.
+
+29
+00:02:43,174 --> 00:02:43,611
+Ei!
+
+30
+00:02:43,873 --> 00:02:44,417
+Você viu isso?
+
+31
+00:02:44,747 --> 00:02:46,058
+Bem lá longe, fogos de artifício
+
+32
+00:02:46,077 --> 00:02:46,786
+que se parecem com um porco!
+
+33
+00:02:47,058 --> 00:02:47,660
+Oh?
+
+34
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+Realmente parece.
+
+35
+00:03:04,763 --> 00:03:06,500
+Ei, pessoal, hora de comer!
+
+36
+00:03:06,850 --> 00:03:07,832
+A comida está pronta!
+
+37
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+Ooh!
+
+38
+00:03:14,502 --> 00:03:15,367
+Não existe forma melhor
+
+39
+00:03:15,438 --> 00:03:16,137
+de celebrar.
+
+40
+00:03:16,386 --> 00:03:17,156
+Hahahaha!
+
+41
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+Dr. Baizhu
+
+42
+00:03:37,357 --> 00:03:38,009
+Desculpe ter te incomodado
+
+43
+00:03:38,009 --> 00:03:39,739
+novamente este ano.
+
+44
+00:03:40,525 --> 00:03:41,708
+Não é incômodo algum.
+
+45
+00:03:44,325 --> 00:03:46,215
+Ritual de Lanternas
+
+46
+00:03:53,653 --> 00:03:54,697
+Feliz Ritual de Lanternas!
+
+47
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+Feliz Festival de Lanternas!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c9d981ac0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,188 @@
+1
+00:00:39,275 --> 00:00:40,555
+Srta. Keqing!
+
+2
+00:00:40,555 --> 00:00:42,475
+O item que Ningguang preparou para você
+
+3
+00:00:42,475 --> 00:00:43,284
+chegou.
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Viajante!
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,897
+Espere aqui um momento.
+
+6
+00:00:47,897 --> 00:00:48,944
+Não vá a lugar nenhum!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+Hã? Deve ser algo importante!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Viajante!
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon!
+
+10
+00:01:22,769 --> 00:01:24,061
+Ningguang fez seu alfaiate pessoal
+
+11
+00:01:24,181 --> 00:01:25,446
+fazer para mim.
+
+12
+00:01:25,446 --> 00:01:26,856
+Disse que é um estilo importado.
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+Então, que tal?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:29,440
+Você gostou?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,182
+Uau, é liinnndoo!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,758
+Está na hora.
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Viajante
+
+18
+00:01:38,425 --> 00:01:39,250
+por favor, aproveite
+
+19
+00:01:39,250 --> 00:01:41,075
+o grande final do Ritual de Lanternas deste ano.
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:43,564
+O show de fogos-de-artifícios!
+
+21
+00:01:54,883 --> 00:01:55,407
+Bonito, não?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:55,893
+Uau...!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+Ei, olha só...
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:01,456
+Parece bem estiloso!
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:04,075
+Apenas um verdadeiro tesouro chama atenção
+
+26
+00:02:04,075 --> 00:02:05,194
+dos olhos da Capitã Beidou.
+
+27
+00:02:05,854 --> 00:02:06,757
+Parece que encontrei ouro
+
+28
+00:02:07,000 --> 00:02:07,912
+com esse daqui.
+
+29
+00:02:43,174 --> 00:02:43,611
+Ei!
+
+30
+00:02:43,873 --> 00:02:44,417
+Você viu isso?
+
+31
+00:02:44,747 --> 00:02:46,058
+Bem lá longe, fogos de artifício
+
+32
+00:02:46,077 --> 00:02:46,786
+que se parecem com um porco!
+
+33
+00:02:47,058 --> 00:02:47,660
+Oh?
+
+34
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+Realmente parece.
+
+35
+00:03:04,763 --> 00:03:06,500
+Ei, pessoal, hora de comer!
+
+36
+00:03:06,850 --> 00:03:07,832
+A comida está pronta!
+
+37
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+Ooh!
+
+38
+00:03:14,502 --> 00:03:15,367
+Não existe forma melhor
+
+39
+00:03:15,438 --> 00:03:16,137
+de celebrar.
+
+40
+00:03:16,386 --> 00:03:17,156
+Hahahaha!
+
+41
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+Dr. Baizhu
+
+42
+00:03:37,357 --> 00:03:38,009
+Desculpe ter te incomodado
+
+43
+00:03:38,009 --> 00:03:39,739
+novamente este ano.
+
+44
+00:03:40,525 --> 00:03:41,708
+Não é incômodo algum.
+
+45
+00:03:44,325 --> 00:03:46,215
+Ritual de Lanternas
+
+46
+00:03:53,653 --> 00:03:54,697
+Feliz Ritual de Lanternas!
+
+47
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+Feliz Festival de Lanternas!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_MDAQ019_DragonInCity_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MDAQ019_DragonInCity_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a3e677f5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MDAQ019_DragonInCity_PT.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+O céu está...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_MDAQ071_Davalin_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MDAQ071_Davalin_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7b60c917d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MDAQ071_Davalin_PT.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,350 --> 00:00:04,350
+Este lugar vai entrar em colapso!
+
+2
+00:00:29,142 --> 00:00:31,525
+Faz muito tempo que não voamos juntos
+
+3
+00:00:31,729 --> 00:00:32,902
+Dvalin
+
+4
+00:00:33,563 --> 00:00:36,707
+Por que agora pouco...
+
+5
+00:00:37,413 --> 00:00:41,654
+Não queria que eu o protegesse como antigamente?
+
+6
+00:00:42,015 --> 00:00:44,166
+Não quero que você obedeça à Ordem do Abismo.
+
+7
+00:00:44,166 --> 00:00:47,560
+Mas isso não significa que você tenha que me obedecer, Dvalin.
+
+8
+00:00:48,223 --> 00:00:50,975
+Se a liberdade for lhe dada sob comando...
+
+9
+00:00:50,975 --> 00:00:53,381
+Isso também não seria uma liberdade real.
+
+10
+00:00:58,556 --> 00:01:03,639
+Isso é... o poder do Arconte Anemo?
+
+11
+00:01:04,300 --> 00:01:07,699
+Eu já não sou mais um dos Quatro Ventos...
+
+12
+00:01:08,210 --> 00:01:09,701
+Mesmo que não tenha mais essa identidade
+
+13
+00:01:09,701 --> 00:01:12,133
+Você nos protegeu da mesma forma.
+
+14
+00:01:12,989 --> 00:01:15,825
+A partir de hoje, leve a minha bênção consigo
+
+15
+00:01:15,825 --> 00:01:15,936
+Voe muito mais livremente.
+
+16
+00:01:15,936 --> 00:01:17,825
+Voe muito mais livremente.
+
+17
+00:01:25,400 --> 00:01:28,530
+E assim, a ameaça de Stormterror chega ao seu fim.
+
+18
+00:01:29,094 --> 00:01:32,550
+Esclareci o mal-entendido aos cidadãos de Mondstadt.
+
+19
+00:01:32,850 --> 00:01:34,725
+Para que saibam que eles estão seguros.
+
+20
+00:01:34,925 --> 00:01:38,627
+Nos olhos da população em geral, o Stormterror atacou Mondstadt repentinamente.
+
+21
+00:01:38,627 --> 00:01:41,123
+E desapareceu sem deixar nenhum rastro.
+
+22
+00:01:41,123 --> 00:01:44,443
+Deixando muitas dúvidas em seus corações.
+
+23
+00:01:44,443 --> 00:01:47,849
+Contudo, o vento sempre muda o seu curso
+
+24
+00:01:48,050 --> 00:01:49,778
+Sempre haverá um dia
+
+25
+00:01:49,778 --> 00:01:52,100
+Em que o vento soprará para a direção de um futuro brilhante.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..7fd6b8a10
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+"História"
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Sim
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Eu deveria saber
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+O espécime fracassado da mestre na barriga do dragão
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+Isso
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+É o verdadeiro começo dessa história
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Se nós tivéssemos trocado de lugar
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+Se você tivesse sido o sobrevivente...
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+Então, como um experimento abandonado
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+O fracasso do Projeto de Humano Primordial
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+Eu gostaria de substituir você também
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+Eu replicaria sua aparência
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+Estudaria sua alquimia
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+E criaria formas de vida maravilhosas
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+Para te distrair
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Eu esperaria pelo momento certo
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+Para me desfazer de você e do Viajante
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+A única pessoa que conhece seu segredo
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+E então...
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+Eu poderia finalmente experimentar a alegria
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+De ter nascido neste mundo.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..0a61f3a57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+"História"
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Sim
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Eu deveria saber
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+O espécime fracassado da mestre na barriga do dragão
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+Isso
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+É o verdadeiro começo dessa história
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Se nós tivéssemos trocado de lugar
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+Se você tivesse sido o sobrevivente...
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+Então, como um experimento abandonado
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+O fracasso do Projeto de Humano Primordial
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+Eu gostaria de substituir você também
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+Eu replicaria sua aparência
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+Estudaria sua alquimia
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+E criaria formas de vida maravilhosas
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+Para te distrair
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Eu esperaria pelo momento certo
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+Para me desfazer de você e da Viajante
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+A única pessoa que conhece seu segredo
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+E então...
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+Eu poderia finalmente experimentar a alegria
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+De ter nascido neste mundo.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c92bd873e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo?! O que...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Isso ainda não é o fim
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c92bd873e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo?! O que...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Isso ainda não é o fim
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_WDLQ004_VentiLegends_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_WDLQ004_VentiLegends_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..9dff3c6ae
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_WDLQ004_VentiLegends_PT.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,384 --> 00:00:03,392
+A minha história começou desde Mondstadt Antigo,
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,744
+Era um país governado por um tirano, onde eu conheci um garoto...
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:12,800
+Ele tocava lira, e compôs a sua música própria...
+
+4
+00:00:14,144 --> 00:00:18,368
+Mas ele nasceu numa cidade de tempestade, através das paredes ele não podia ver o céu azul.
+
+5
+00:00:19,072 --> 00:00:21,376
+"Eu desejo ver os pássaros voando."
+
+6
+00:00:21,760 --> 00:00:25,344
+Disse ele, os seus olhos fortes se enchendo de luz.
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,800
+Mas a sua voz estava perdida na agitação do vento uivante,
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,792
+Porque o furacão levou a música consigo, não deixando nenhum som para trás.
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+O verdadeiro céu, canções e poemas fora da cela...
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+São os desejos que valem a pena lutar?
+
+11
+00:00:43,520 --> 00:00:45,632
+Então o jovem falou comigo:
+
+12
+00:00:46,016 --> 00:00:50,496
+"Venha comigo, vamos acabar com o tirano, e quebraremos a sua parede."
+
+13
+00:00:51,008 --> 00:00:53,056
+O garoto levantou então a bandeira da revolta,
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,192
+E se dedicou ao percurso de liberdade.
+
+15
+00:00:56,640 --> 00:00:59,328
+A vitória dos rebeldes foi dada e, assim, a prisão foi destruída.
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,680
+E no meio dos ventos furiosos, caíram os deuses e as nações.
+
+17
+00:01:05,856 --> 00:01:09,184
+Na fumaça testemunhamos a morte do tirano.
+
+18
+00:01:10,144 --> 00:01:13,728
+e a caída da torre...
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,784
+Desde então, começou a era de um Novo Mondstadt.
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:23,264
+A sua coroa nunca mais foi usada.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..00d2b2466
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_PT.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,900 --> 00:00:01,975
+Em tempos antigos
+
+2
+00:00:01,975 --> 00:00:06,950
+Liyue era uma terra de miséria, onde a sombra do mal pairava em grande escala.
+
+3
+00:00:07,850 --> 00:00:09,950
+À medida que os deuses mortos apodreciam
+
+4
+00:00:09,950 --> 00:00:15,415
+sua ira vingativa amaldiçoava o mundo, manifestando-se através de Demônios e Bestas.
+
+5
+00:00:15,950 --> 00:00:17,425
+Quando os demônios se agitavam
+
+6
+00:00:17,425 --> 00:00:22,300
+pandemias, monstros e mutações infestavam a terra.
+
+7
+00:00:23,325 --> 00:00:29,149
+Então, Rex Lapis convocou os Yakshas para erradicar os demônios.
+
+8
+00:00:29,825 --> 00:00:33,900
+Eles fizeram um juramento: "Através do massacre restabelecemos a ordem,
+
+9
+00:00:33,900 --> 00:00:38,825
+através da batalha expurgamos o mal, a isso dedicamos nossas vidas..."
+
+10
+00:00:39,350 --> 00:00:40,900
+Durante uma guerra sangrenta e lenta
+
+11
+00:00:40,900 --> 00:00:43,150
+a dívida cármica pesava sobre eles
+
+12
+00:00:43,150 --> 00:00:46,050
+ a ira fantasma que era seu inimigo se infiltrou em suas almas despedaçadas.
+
+13
+00:00:46,800 --> 00:00:48,604
+Ficaram enlouquecidos de medo
+
+14
+00:00:49,175 --> 00:00:50,640
+viraram-se um contra o outro
+
+15
+00:00:51,225 --> 00:00:53,575
+ou sucumbiram à escuridão.
+
+16
+00:00:54,875 --> 00:00:57,113
+Dos cinco Yakshas mais importantes
+
+17
+00:00:57,450 --> 00:01:02,500
+a morte chegou a três, enquanto o quarto desapareceu sem deixar rastros.
+
+18
+00:01:03,150 --> 00:01:04,650
+Nos milênios que se seguiram
+
+19
+00:01:04,650 --> 00:01:10,025
+um Conquistador de Demônios continua sendo o único Yaksha sobrevivente no reino mortal.
+
+20
+00:01:10,725 --> 00:01:12,850
+E somente em noites de luar
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part1_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part1_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3572e03ee
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part1_PT.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,325 --> 00:00:05,425
+Então... vocês estão querendo dizer que vieram de...
+
+2
+00:00:05,425 --> 00:00:06,902
+um outro mundo?
+
+3
+00:00:12,350 --> 00:00:14,450
+Mas quando vocês quiseram ir embora
+
+4
+00:00:14,450 --> 00:00:16,725
+para o próximo mundo...
+
+5
+00:00:16,725 --> 00:00:18,850
+Os seus caminhos foram bloqueados
+
+6
+00:00:18,850 --> 00:00:21,026
+por algum deus desconhecido?
+
+7
+00:00:23,900 --> 00:00:28,844
+Aventureiros, a sua jornada termina aqui.
+
+8
+00:00:30,781 --> 00:00:31,805
+Quem é você?
+
+9
+00:00:32,182 --> 00:00:34,425
+A sustentadora dos princípios celestiais.
+
+10
+00:00:34,425 --> 00:00:36,986
+A arrogância da humanidade termina aqui.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..4394c5d70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+Luz!
+
+2
+00:00:30,341 --> 00:00:32,012
+Espere, não vá embora!
+
+3
+00:00:32,012 --> 00:00:33,481
+Solte a minha irmã!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..3634054ef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,282 --> 00:00:04,925
+Aether!
+
+2
+00:00:30,365 --> 00:00:31,866
+Espere, não vá embora!
+
+3
+00:00:32,517 --> 00:00:33,651
+Solte o meu irmão!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/MDAQ041_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/MDAQ041_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..ebd3aa84c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/MDAQ041_PT.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,700 --> 00:00:05,821
+A história que vou contar começou desde os primórdios
+
+2
+00:00:06,700 --> 00:00:09,863
+Quando os Arcontes Divinos ainda caminhavam sobre a terra
+
+3
+00:00:10,575 --> 00:00:13,539
+Um dragão lançou seu olhar
+
+4
+00:00:13,539 --> 00:00:16,457
+Curioso para o mundo abaixo
+
+5
+00:00:17,525 --> 00:00:20,068
+O dragão estava em busca de respostas
+
+6
+00:00:20,420 --> 00:00:22,741
+Mas não conseguia compreender o mundo terrestre
+
+7
+00:00:24,350 --> 00:00:26,933
+O Bardo tocava docemente o seu instrumento
+
+8
+00:00:27,250 --> 00:00:29,973
+E a Lira Sagrada respondeu suas perguntas
+
+9
+00:00:30,532 --> 00:00:32,854
+O dragão era como um filho, cheio de curiosidades
+
+10
+00:00:33,425 --> 00:00:36,948
+E elevou-se aos céus livremente
+
+11
+00:00:37,975 --> 00:00:41,537
+Ouvia as canções do bardo, pois queria aprender suas canções
+
+12
+00:00:41,950 --> 00:00:44,946
+Porque ansiava que todos vissem sua bondade
+
+13
+00:00:46,250 --> 00:00:48,630
+O bardo e o dragão se tornaram em lendas
+
+14
+00:00:49,450 --> 00:00:52,650
+Porém, tempos de escuridão estão para chegar
+
+15
+00:00:53,700 --> 00:00:57,925
+A presa do leão quebrou, e a bandeira do falcão foi rasgada
+
+16
+00:00:58,375 --> 00:01:01,458
+Quando outro dragão chegou aos muros de Mondstadt
+
+17
+00:01:02,638 --> 00:01:05,975
+Uma sombra misteriosa envolveu a Catedral
+
+18
+00:01:06,775 --> 00:01:10,525
+Da agonia do povo, o bardo logo cantou
+
+19
+00:01:11,525 --> 00:01:14,525
+O dragão celeste atendeu aos chamados
+
+20
+00:01:14,901 --> 00:01:18,802
+E no meio das tempestades de vento, uma guerra brutal surgiu
+
+21
+00:01:23,425 --> 00:01:28,450
+E o veneno de sangue adormeceu o dragão celestial
+
+22
+00:01:28,933 --> 00:01:32,944
+Depois de muitos anos, ninguém mais o reconheceu
+
+23
+00:01:34,475 --> 00:01:38,341
+"Por que as pessoas de hoje me odeiam tanto?"
+
+24
+00:01:39,175 --> 00:01:41,735
+Mas a Lira Sagrada não respondeu mais
+
+25
+00:01:44,175 --> 00:01:48,335
+Ódio e tristeza, vigor e veneno
+
+26
+00:01:48,850 --> 00:01:52,592
+Fizeram com que o dragão derramasse lágrimas amargas
+
+27
+00:01:53,850 --> 00:01:58,258
+A música parou e o veneno o corrompeu
+
+28
+00:01:58,800 --> 00:02:03,175
+A Lira Sagrada já não podia mais o consolar
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..5f9065a95
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_PT.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:12,992 --> 00:00:18,688
+Vossa Alteza... seu humilde servente voltou de outra vitória.
+
+2
+00:00:19,456 --> 00:00:22,144
+Quando sua terra natal retornar a este mundo...
+
+3
+00:00:22,720 --> 00:00:25,920
+E usufruiremos da sua glória.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/OpeningSequence_Boy_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/OpeningSequence_Boy_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..c03d990de
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/OpeningSequence_Boy_PT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Você abre seus olhos no frio com a esperança de um mundo melhor
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Apesar de abrir os olhos, o que você vê é a sua irmã acorrentada
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Uma Deusa descende do céu e leva consigo o seu único ente.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Não importa o quanto você tente, os Deuses não deixam você despertar, e você cai em um sono cheio de pesadelos...
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Quando você despertou, o mundo já não era mais o mesmo.
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Por quanto tempo esteve dormindo? Não há como saber.
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+E então você embarcou numa aventura solitária.
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+Em busca da Deusa que levou tudo de você.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/OpeningSequence_Girl_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/OpeningSequence_Girl_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..b41f3004b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/OpeningSequence_Girl_PT.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Você abre seus olhos no frio com a esperança de um mundo melhor
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Apesar de abrir os olhos, o que você vê é o seu irmão acorrentado...
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Uma Deusa descende do céu e leva consigo o seu único ente.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Não importa o quanto você tente, os Deuses não deixam você despertar, e você cai em um sono cheio de pesadelos...
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Quando você despertou, o mundo já não era mais o mesmo.
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Por quanto tempo esteve dormindo? Não há como saber.
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+E então você embarcou numa aventura solitária.
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+Em busca da Deusa que levou tudo de você.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/Title_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/Title_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..fd49385c2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/Title_PT.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:00,896 --> 00:00:02,896
+Após o colapso do mundo
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+Dois meteoritos caíram no centro do mundo
+
+3
+00:00:07,325 --> 00:00:09,325
+Dos dois gêmeos que chegaram à este mundo
+
+4
+00:00:09,325 --> 00:00:12,125
+Um deles se despertou
+
diff --git a/Resources/Subtitle/PT/battlePass_PT.txt b/Resources/Subtitle/PT/battlePass_PT.txt
new file mode 100644
index 000000000..bb0d8eb06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/PT/battlePass_PT.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:05,312
+Antes, havia um reino glorioso estabelecido entre os céus。
+
+2
+00:00:06,075 --> 00:00:10,250
+Neste reino, havia herdeiro coroado, com a tarefa de buscar
+
+3
+00:00:10,250 --> 00:00:13,750
+a Pérola de Gênesis do Reino das Trevas
+
+4
+00:00:14,400 --> 00:00:19,596
+A primeira herdeira coroada começou sua jornada em busca da pérola.
+
+5
+00:00:22,144 --> 00:00:26,624
+Mas ela foi enganada, e a memória de suas origens nobres desapareceu.
+
+6
+00:00:27,328 --> 00:00:31,425
+E agora acreditam que ela seja a Rainha do Reino das Trevas.
+
+7
+00:00:33,152 --> 00:00:34,650
+Porém, não há com o que se preocupar
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Ambor_Readings_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Ambor_Readings_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..cafe3a3a8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Ambor_Readings_RU.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,603 --> 00:00:07,228
+Когда первый ветер пронёсся по земле,
+
+2
+00:00:07,228 --> 00:00:10,928
+У птиц, мечтавших о небе, уже были крылья,
+
+3
+00:00:10,928 --> 00:00:13,128
+Но эти птицы ещё не умели летать.
+
+4
+00:00:15,353 --> 00:00:17,353
+Они спросили Анемо Архонта:
+
+5
+00:00:17,353 --> 00:00:20,178
+«Как же нам достичь небес?»
+
+6
+00:00:20,778 --> 00:00:22,778
+В ответ Архонт промолвил:
+
+7
+00:00:22,778 --> 00:00:27,378
+«Вам ещё только предстоит найти самое главное».
+
+8
+00:00:28,503 --> 00:00:30,835
+Пока Архонт говорил, задул ветерок
+
+9
+00:00:30,835 --> 00:00:33,731
+И поднял семена одуванчиков высоко в небо.
+
+10
+00:00:33,731 --> 00:00:36,503
+Птицы расправили крылья,
+
+11
+00:00:36,503 --> 00:00:40,003
+Но ветер был слишком слабым.
+
+12
+00:00:40,003 --> 00:00:43,803
+Птицам удалось лишь немного приподняться над землей.
+
+13
+00:00:44,307 --> 00:00:46,307
+Тогда они направились к ущелью,
+
+14
+00:00:46,928 --> 00:00:50,103
+Где дул по-настоящему сильный ветер.
+
+15
+00:00:50,510 --> 00:00:53,603
+Птицы бросились в это ущелье
+
+16
+00:00:53,603 --> 00:00:56,853
+И начали неистово бить крыльями
+
+17
+00:00:56,853 --> 00:01:01,103
+До тех пор, пока не взлетели высоко в небеса.
+
+18
+00:01:01,928 --> 00:01:04,878
+Все вместе они полетели к Анемо Архонту и сказали:
+
+19
+00:01:05,148 --> 00:01:09,328
+«Теперь мы поняли! Всё, что нам было нужно, это сильный ветер!»
+
+20
+00:01:10,092 --> 00:01:12,092
+На что Архонт ответил:
+
+21
+00:01:12,092 --> 00:01:15,928
+«Вам нужен был не ветер, а смелость!»
+
+22
+00:01:15,928 --> 00:01:20,903
+«Именно смелость сделала вас первыми птицами, способными летать».
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_102106_Summon_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102106_Summon_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c35c9d55f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102106_Summon_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+Посмотрим, не погрузится ли в смуту нация
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+Потерявшая своё божество
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+Однако если ты хочешь пойти на дно вместе с жителями Ли Юэ
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+Я не в силах тебе это запретить
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+Он уже исчез...
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+Как же быстро он двигается!
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+Что происходит?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_102106_Summon_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102106_Summon_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c35c9d55f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102106_Summon_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+Посмотрим, не погрузится ли в смуту нация
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+Потерявшая своё божество
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+Однако если ты хочешь пойти на дно вместе с жителями Ли Юэ
+
+4
+00:00:37,616 --> 00:00:39,094
+Я не в силах тебе это запретить
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+Он уже исчез...
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+Как же быстро он двигается!
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+Что происходит?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ed32a39b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+Это Фатуи!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+Они хотят сломать баллисту!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ed32a39b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+Это Фатуи!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+Они хотят сломать баллисту!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_102205_AfterBattle_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102205_AfterBattle_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..4309bc726
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102205_AfterBattle_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+Нарушителей больше не осталось
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+Теперь нас ничто не отвлекает
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+Сработало!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+Продолжаем в том же духе
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+Осторожно
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+Баллиста Гуй Чжун уничтожена...
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+Без её прикрытия нам придётся туго
+
+8
+00:01:26,105 --> 00:01:27,763
+Отступать некуда! Позади Нефритовый дворец!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+Ни шагу назад, во что бы то ни стало...
+
+10
+00:01:32,824 --> 00:01:34,939
+У меня есть другая идея
+
+11
+00:01:36,178 --> 00:01:37,740
+Нин Гуан, что ты задумала?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+Я пожертвую Нефритовым дворцом
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:41,889
+Что это значит?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+Ясно...
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Путешественник, помоги мне
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+Прощай, старый друг...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+Мы расстаёмся сегодня
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+Но встретимся вновь, когда представится шанс
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_102205_AfterBattle_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102205_AfterBattle_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d288a5f8c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_102205_AfterBattle_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+Нарушителей больше не осталось
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+Теперь нас ничто не отвлекает
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+Сработало!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+Продолжаем в том же духе
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+Осторожно
+
+6
+00:01:21,293 --> 00:01:22,415
+Баллиста Гуй Чжун уничтожена...
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+Без её прикрытия нам придётся туго
+
+8
+00:01:26,105 --> 00:01:27,763
+Отступать некуда! Позади Нефритовый дворец!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+Ни шагу назад, во что бы то ни стало...
+
+10
+00:01:32,824 --> 00:01:34,939
+У меня есть другая идея
+
+11
+00:01:36,178 --> 00:01:37,740
+Нин Гуан, что ты задумала?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+Я пожертвую Нефритовым дворцом
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:41,889
+Что это значит?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+Ясно...
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Путешественница, помоги мне
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+Прощай, старый друг...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+Мы расстаёмся сегодня
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+Но встретимся вновь, когда представится шанс
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..76ace0493
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+Может использовать силы стихий без Глаза Бога...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+Ты исключение.
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+Исключения - враги вечности.
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+Я вмонтирую тебя в эту статую.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..76ace0493
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+Может использовать силы стихий без Глаза Бога...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+Ты исключение.
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+Исключения - враги вечности.
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+Я вмонтирую тебя в эту статую.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c82a95cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:10,250 --> 00:00:12,104
+Проснись, проснись!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+С... сёгун... Кто...
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Схватите его именем Охоты.
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+В следующий раз я ударю два раза.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..72eb1a47d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:10,250 --> 00:00:12,104
+Проснись, проснись!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+С... сёгун... Кто...
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Схватите её именем Охоты.
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+В следующий раз я ударю два раза.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_200919_SHG_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200919_SHG_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..836a3f4d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200919_SHG_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Сейчас!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+Вперёд!!!
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+Держать строй, не отступать!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Ваше Превосходительство!
+
+5
+00:00:59,700 --> 00:01:01,945
+Друзья, ожидание окончено!
+
+6
+00:01:02,789 --> 00:01:05,025
+Это наш шанс!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+Вы так спокойны, госпожа.
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+Надеюсь, вы можете позволить этих наёмников.
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+Кадзуха!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+Давно не виделись, друг.
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+Вперёд!!!
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+Эх...Отступаем!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_200919_SHG_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200919_SHG_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..836a3f4d6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_200919_SHG_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Сейчас!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+Вперёд!!!
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+Держать строй, не отступать!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Ваше Превосходительство!
+
+5
+00:00:59,700 --> 00:01:01,945
+Друзья, ожидание окончено!
+
+6
+00:01:02,789 --> 00:01:05,025
+Это наш шанс!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+Вы так спокойны, госпожа.
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+Надеюсь, вы можете позволить этих наёмников.
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+Кадзуха!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+Давно не виделись, друг.
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+Вперёд!!!
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+Эх...Отступаем!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e1ae7b50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:40,125 --> 00:00:40,775
+Эй!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..0e1ae7b50
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:40,125 --> 00:00:40,775
+Эй!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..02766ec4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+Такой звук...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+Землетрясение?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+Что происходит?!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+Острова всплыли?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..02766ec4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+Такой звук...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+Землетрясение?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+Что происходит?!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+Острова всплыли?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d891e1888
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:04,237 --> 00:00:08,845
+Праздник ветряных цветов появился в «Короне севера, Городе свободы».
+
+2
+00:00:09,525 --> 00:00:12,675
+О, на этот раз нужно будет взять побольше припасов, не то ты опять проголодаешься!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Хм...
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Поэтому, если ты спросишь меня...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+Вы на службе? Мы так благодарны вам!
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+И мы благодарны тебе!
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+Забавно, давненько мы вместе не обедали.
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+Последнее время столько работы...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Что бы нам в этот день сделать?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+Ах, господин Альбедо!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+Как идёт исследование?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+У нас возникло несколько трудностей...
+
+13
+00:00:36,150 --> 00:00:37,725
+Пожалуйста, посмотрите! Мы считаем...
+
+14
+00:00:38,875 --> 00:00:41,000
+В любой хорошей таверне к выпивке обязательно подают закуски.
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+Хм, неужели?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+Сделать что? И, для кого?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:49,925
+По-тихому? Или с размахом?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+Сделать первый шаг? Или довериться судьбе?
+
+19
+00:00:59,200 --> 00:01:00,000
+А-а-а! Поберегись!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+Простите, я не хотела!
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Я отвечу так.
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+Главное, что мы разделим добрые воспоминания, а остальное не важно.
+
+23
+00:01:11,975 --> 00:01:13,825
+Пусть решит сердце...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d891e1888
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:04,237 --> 00:00:08,845
+Праздник ветряных цветов появился в «Короне севера, Городе свободы».
+
+2
+00:00:09,525 --> 00:00:12,675
+О, на этот раз нужно будет взять побольше припасов, не то ты опять проголодаешься!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Хм...
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Поэтому, если ты спросишь меня...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+Вы на службе? Мы так благодарны вам!
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+И мы благодарны тебе!
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+Забавно, давненько мы вместе не обедали.
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+Последнее время столько работы...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Что бы нам в этот день сделать?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+Ах, господин Альбедо!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+Как идёт исследование?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+У нас возникло несколько трудностей...
+
+13
+00:00:36,150 --> 00:00:37,725
+Пожалуйста, посмотрите! Мы считаем...
+
+14
+00:00:38,875 --> 00:00:41,000
+В любой хорошей таверне к выпивке обязательно подают закуски.
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+Хм, неужели?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+Сделать что? И, для кого?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:49,925
+По-тихому? Или с размахом?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+Сделать первый шаг? Или довериться судьбе?
+
+19
+00:00:59,200 --> 00:01:00,000
+А-а-а! Поберегись!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+Простите, я не хотела!
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Я отвечу так.
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+Главное, что мы разделим добрые воспоминания, а остальное не важно.
+
+23
+00:01:11,975 --> 00:01:13,825
+Пусть решит сердце...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..54e9cdea5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_RU.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:00,975 --> 00:00:02,775
+Когда-то он был моим хорошим другом.
+
+2
+00:00:03,475 --> 00:00:04,875
+Однажды он спросил меня об искусстве владения мечом
+
+3
+00:00:05,850 --> 00:00:07,834
+которое называлось «Мусо но хитотати».
+
+4
+00:00:08,881 --> 00:00:09,750
+Я ответил,
+
+5
+00:00:10,650 --> 00:00:13,617
+что его можно увидеть лишь при исполнении «божественного наказания».
+
+6
+00:00:14,650 --> 00:00:17,457
+Это вершина мастерства сёгуна Райдэн,
+
+7
+00:00:17,925 --> 00:00:19,249
+символ безграничной силы.
+
+8
+00:00:20,977 --> 00:00:25,137
+А он ответил: «Должен быть кто-то достаточно храбрый.
+
+9
+00:00:26,200 --> 00:00:30,129
+Всегда найдутся смельчаки, готовые бросить вызов молнии».
+
+10
+00:00:32,049 --> 00:00:34,609
+Затем был издан указ об Охоте на Глаза Бога.
+
+11
+00:00:35,875 --> 00:00:40,049
+Все надежды простых людей пошли крахом, когда сёгун Райдэн начала воплощать в жизнь свой идеал «Неизменности».
+
+12
+00:00:44,950 --> 00:00:46,769
+Пока я скитался с места на место,
+
+13
+00:00:48,125 --> 00:00:50,375
+я услышал, что мой друг
+
+14
+00:00:50,725 --> 00:00:52,175
+вызвал охотников на дуэль перед троном.
+
+15
+00:00:55,018 --> 00:00:57,706
+Торжественное, но жестокое испытание.
+
+16
+00:00:58,986 --> 00:01:03,786
+Проигравшие подвергнутся божественному наказанию, победители получат второй шанс.
+
+17
+00:01:05,575 --> 00:01:09,400
+Возможно, он решил, что наиболее достоин
+
+18
+00:01:10,314 --> 00:01:11,914
+сразиться с Мусо но хитотати.
+
+19
+00:01:12,450 --> 00:01:14,275
+Он хотел этого.
+
+20
+00:01:15,800 --> 00:01:17,482
+Когда я прибыл в Тенсюкаку,
+
+21
+00:01:18,425 --> 00:01:19,850
+поединок уже завершился.
+
+22
+00:01:21,525 --> 00:01:22,986
+Я слышал приговор божественного наказания.
+
+23
+00:01:23,754 --> 00:01:25,525
+Его сломленный клинок ударился о землю.
+
+24
+00:01:26,400 --> 00:01:28,426
+Подобной ли славы он жаждал?
+
+25
+00:01:30,125 --> 00:01:31,370
+Что отражалось в его лице
+
+26
+00:01:32,202 --> 00:01:34,150
+в последние моменты?
+
+27
+00:01:35,775 --> 00:01:37,170
+Даже не осознав этого,
+
+28
+00:01:37,700 --> 00:01:40,525
+я сделал шаг вперёд, схватил умирающий Глаз Бога
+
+29
+00:01:41,000 --> 00:01:42,288
+и пустился в бега.
+
+30
+00:01:43,700 --> 00:01:46,768
+Я знал лишь одно: надежду, что горит так ярко,
+
+31
+00:01:47,536 --> 00:01:49,392
+нельзя похоронить в холодной статуе божества.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..25388d4e1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_RU.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:00,800 --> 00:00:03,125
+Прошлой ночью случился метеоритный дождь
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:05,750
+Зона поражения оказалась огромной
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:09,425
+Задеты предместья Мондштадта и Ли Юэ
+
+4
+00:00:24,900 --> 00:00:28,125
+Выяснилось, что упавшие метеориты скрывают в себе необычную силу...
+
+5
+00:00:29,200 --> 00:00:31,725
+Все, кто касается их, тут же впадают в глубокий сон
+
+6
+00:00:32,325 --> 00:00:34,475
+Гильдия присвоила им высший уровень опасности
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..332d2586c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_RU.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:03,575 --> 00:00:07,671
+У нас есть верёвки, чтобы переходить горы
+
+2
+00:00:08,951 --> 00:00:12,599
+У нас есть лодки, чтобы пересекать моря
+
+3
+00:00:14,207 --> 00:00:15,813
+К сорока годам
+
+4
+00:00:16,191 --> 00:00:18,191
+Я побывал во всех подземельях
+
+5
+00:00:19,338 --> 00:00:20,938
+И лишь Колпачный пик мне не поддался...
+
+6
+00:00:21,256 --> 00:00:24,072
+На нём завершилась моя карьера искателя приключений
+
+7
+00:00:25,100 --> 00:00:29,020
+И, наверное, завершилась
+
+8
+00:00:29,020 --> 00:00:30,354
+Не только она
+
+9
+00:00:32,272 --> 00:00:35,559
+Я доживаю свои последние дни
+
+10
+00:00:36,433 --> 00:00:38,244
+Много раз садился я
+
+11
+00:00:38,244 --> 00:00:40,244
+И смотрел на этот пик
+
+12
+00:00:40,244 --> 00:00:42,884
+Обдуваемый ветрами и заносимый снегами
+
+13
+00:00:44,230 --> 00:00:47,342
+Существо без единой слабости
+
+14
+00:00:47,342 --> 00:00:50,462
+Беспощадное лицо мира
+
+15
+00:00:50,909 --> 00:00:52,608
+Оно наполняет меня страхом...
+
+16
+00:00:53,864 --> 00:00:56,704
+И когда искатель приключений теряет смелость
+
+17
+00:00:57,022 --> 00:00:59,342
+Он больше не может забираться на вершины
+
+18
+00:01:00,583 --> 00:01:02,255
+Может мои дни покорения вершин и позади
+
+19
+00:01:02,823 --> 00:01:05,751
+Но теперь у меня есть более великая цель
+
+20
+00:01:06,649 --> 00:01:10,037
+Люди создают инструменты для покорения природы
+
+21
+00:01:10,419 --> 00:01:12,412
+И когда природа покоряет их в ответ
+
+22
+00:01:12,702 --> 00:01:14,962
+Они создают новые инструменты
+
+23
+00:01:15,874 --> 00:01:17,937
+Куда наши ноги не могут нас донести
+
+24
+00:01:17,937 --> 00:01:19,937
+Может быть наши инструменты смогут
+
+25
+00:01:20,524 --> 00:01:22,507
+А когда и инструменты подведут нас
+
+26
+00:01:22,867 --> 00:01:24,867
+Может быть, нас смогут понести крылья
+
+27
+00:01:26,543 --> 00:01:28,216
+Мой дорогой друг
+
+28
+00:01:29,125 --> 00:01:31,993
+Я оставляю тебе свои чертежи
+
+29
+00:01:31,993 --> 00:01:33,512
+Крыльев незавершённости
+
+30
+00:01:34,381 --> 00:01:37,727
+Человечество объединилось в борьбе с неизвестностью
+
+31
+00:01:38,584 --> 00:01:39,916
+«Жить» значит искать и узнавать
+
+32
+00:01:40,584 --> 00:01:43,336
+И зайти так далеко, как только может видеть взор
+
+33
+00:01:44,676 --> 00:01:46,907
+Мне осталось совсем недолго
+
+34
+00:01:47,306 --> 00:01:51,281
+Хоть ветер ещё и не пришёл по мою душу
+
+35
+00:01:51,870 --> 00:01:54,070
+Но я верю, что кто-нибудь из нас
+
+36
+00:01:54,070 --> 00:01:59,958
+Твоих детей, учеников или друзей
+
+37
+00:02:00,459 --> 00:02:05,135
+Что кто-нибудь всё-таки сможет покорить эту вершину
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_GY11030_GYPersonal_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_GY11030_GYPersonal_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..be4c6e265
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_GY11030_GYPersonal_RU.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:03,400
+Самые доброжелательные среди Адептов - цилини.
+
+2
+00:00:03,975 --> 00:00:07,125
+Они пьют только сладкую росу и едят чудесное зерно.
+
+3
+00:00:07,725 --> 00:00:11,200
+Быть может, что горные обители Адептов Заоблачного предела
+
+4
+00:00:11,725 --> 00:00:13,500
+для человеческой стороны её
+
+5
+00:00:13,850 --> 00:00:15,150
+слишком одиноки.
+
+6
+00:00:17,075 --> 00:00:18,625
+Я видела, как под лунным светом
+
+7
+00:00:19,100 --> 00:00:21,550
+она стояла на краю скалы
+
+8
+00:00:22,125 --> 00:00:23,850
+и взирала на укрытые туманом горы.
+
+9
+00:00:25,400 --> 00:00:26,725
+Её тонкий силуэт
+
+10
+00:00:27,200 --> 00:00:29,375
+утопал в бескрайней пелене облаков.
+
+11
+00:00:30,600 --> 00:00:32,425
+Увидев её одиночество
+
+12
+00:00:33,100 --> 00:00:36,800
+я хотела уговорить её вернуться в мир смертных...
+
+13
+00:00:37,850 --> 00:00:39,600
+но тогда
+
+14
+00:00:40,100 --> 00:00:42,375
+услышала от неё:
+
+15
+00:00:44,325 --> 00:00:46,125
+«В гавани Ли Юэ более одиноко,
+
+16
+00:00:46,900 --> 00:00:48,825
+чем в Заоблачном пределе.
+
+17
+00:00:49,900 --> 00:00:51,675
+Среди облаков Заоблачного предела моё одиночество -
+
+18
+00:00:52,375 --> 00:00:56,075
+одиночество созерцающего облака.
+
+19
+00:00:57,175 --> 00:00:59,125
+Но в Ли Юэ я одинока словно чужак,
+
+20
+00:00:59,975 --> 00:01:01,750
+которому нет места
+
+21
+00:01:02,400 --> 00:01:04,350
+среди людей».
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c42edb3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+«Всегда найдутся смельчаки, готовые бросить вызов молнии».
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+Вперёд! В бой!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+В атаку!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+Что же делать? Они ей не соперники!
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+Вот мы и встретились вновь.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2c42edb3b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+«Всегда найдутся смельчаки, готовые бросить вызов молнии».
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+Вперёд! В бой!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+В атаку!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+Что же делать? Они ей не соперники!
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+Вот мы и встретились вновь.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6addb8cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+Ох...
+
+2
+00:00:18,175 --> 00:00:19,525
+Ещё чуть-чуть, и было бы слишком поздно.
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+Мико...
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+Это твоих рук дело?
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+Не забывай,
+
+6
+00:00:29,200 --> 00:00:30,775
+кто научил тебя
+
+7
+00:00:31,425 --> 00:00:32,525
+вкладывать сознание в предметы.
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+Ты ведь не думаешь,
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+что одно лишь твоё «желание»
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,775
+может одолеть волю Эи?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+Ты здесь,
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+но их желания
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+доверены тебе.
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+А потому
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+закрой глаза...
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+«Отменить Охоту на Глаза Бога!»
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a6addb8cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+Ох...
+
+2
+00:00:18,175 --> 00:00:19,525
+Ещё чуть-чуть, и было бы слишком поздно.
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+Мико...
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+Это твоих рук дело?
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+Не забывай,
+
+6
+00:00:29,200 --> 00:00:30,775
+кто научил тебя
+
+7
+00:00:31,425 --> 00:00:32,525
+вкладывать сознание в предметы.
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+Ты ведь не думаешь,
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+что одно лишь твоё «желание»
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,775
+может одолеть волю Эи?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+Ты здесь,
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+но их желания
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+доверены тебе.
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+А потому
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+закрой глаза...
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+«Отменить Охоту на Глаза Бога!»
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d98623629
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_RU.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,472 --> 00:00:05,056
+Когда сверкает молния, она отбрасывает тень.
+
+2
+00:00:08,768 --> 00:00:11,072
+Моё имя означает «Тень».
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:18,688
+Своим клинком я сметаю преграды на пути к совершенствованию.
+
+4
+00:00:24,000 --> 00:00:26,752
+И всё же... Каждый шаг вперёд
+
+5
+00:00:27,520 --> 00:00:29,184
+несёт с собой потери.
+
+6
+00:00:31,680 --> 00:00:35,500
+В конце концов и она ушла, став моей утратой.
+
+7
+00:00:37,125 --> 00:00:38,475
+Предания об этом
+
+8
+00:00:38,956 --> 00:00:42,220
+всё ещё рассказывают под сенью Громовых сакур.
+
+9
+00:00:43,180 --> 00:00:45,804
+Но боль всей страны из-за этой утраты
+
+10
+00:00:46,124 --> 00:00:47,596
+по-прежнему не утихает.
+
+11
+00:00:49,708 --> 00:00:53,612
+«Нельзя прекращать исканий, пусть даже это будет лишь краткий проблеск света.
+
+12
+00:00:54,956 --> 00:00:57,260
+Когда нет ничего другого, у нас всё равно есть это мгновение "здесь и сейчас"».
+
+13
+00:00:59,436 --> 00:01:01,868
+- Так она говорила когда-то.
+
+14
+00:01:03,788 --> 00:01:06,412
+Но мои глаза видели, как вся страна слепо устремилась вперёд,
+
+15
+00:01:06,732 --> 00:01:08,780
+теряя всё в желании обрести небесный порядок.
+
+16
+00:01:09,612 --> 00:01:11,596
+...Быть может, если время остановится,
+
+17
+00:01:12,108 --> 00:01:15,075
+свет молнии никогда не угаснет.
+
+18
+00:01:17,612 --> 00:01:20,876
+«Здесь и сейчас» - хрупкая иллюзия.
+
+19
+00:01:21,900 --> 00:01:25,292
+Только вечность приблизит нас к небесному порядку.
+
+20
+00:01:25,868 --> 00:01:28,428
+Я больше не тень.
+
+21
+00:01:29,260 --> 00:01:32,780
+«Мне даровано высшее воплощение.
+
+22
+00:01:33,228 --> 00:01:35,404
+Мне по праву принадлежит власть над миром.
+
+23
+00:01:36,812 --> 00:01:39,884
+В этой форме я подарю подданным исполнение их мечты
+
+24
+00:01:40,460 --> 00:01:45,196
+о неизменной вечности».
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..03441847b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_RU.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:01,790 --> 00:00:06,000
+Затем сёгун Райдэн отменила приказ об Охоте на Глаза Бога.
+
+2
+00:00:07,075 --> 00:00:11,065
+Стремления людей наконец смогли найти ключ к её запертому сердцу.
+
+3
+00:00:13,815 --> 00:00:19,835
+За пределами Царства эвтюмии она поняла, как люди видят «вечность».
+
+4
+00:00:24,586 --> 00:00:26,459
+Когда желание человека сияет ярким пламенем,
+
+5
+00:00:28,768 --> 00:00:30,999
+боги могут обратить на него свой взор.
+
+6
+00:00:38,310 --> 00:00:39,440
+Некоторые желания
+
+7
+00:00:40,226 --> 00:00:41,743
+могут излечить раны,
+
+8
+00:00:43,289 --> 00:00:44,425
+принести победу,
+
+9
+00:00:46,561 --> 00:00:47,685
+пробудить надежду.
+
+10
+00:00:54,372 --> 00:00:55,585
+Некоторые желания
+
+11
+00:00:59,347 --> 00:01:04,336
+даже после смерти и вознесения того, в чьём сердце они пробудились,
+
+12
+00:01:07,536 --> 00:01:09,822
+остаются всё так же сильны,
+
+13
+00:01:14,802 --> 00:01:17,211
+истинны и горячи -
+
+14
+00:01:20,454 --> 00:01:21,691
+на целую вечность.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6cae6504
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,475 --> 00:00:13,700
+Мастер Камуна!
+
+2
+00:00:14,000 --> 00:00:15,600
+Более половины наших обученных самураев ранены.
+
+3
+00:00:16,025 --> 00:00:18,175
+Потери сикигами также намного превосходят ожидания.
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+К тому же
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:21,875
+ситуация во внешнем мире стабилизировалась.
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:24,950
+Нужно ли нам по-прежнему стремиться к обретению высшего боевого искусства?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+Чего бояться?
+
+8
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+Мне было ясно с самого начала -
+
+9
+00:00:32,300 --> 00:00:32,900
+Харуносукэ,
+
+10
+00:00:33,650 --> 00:00:34,375
+прости за прямоту,
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:35,875
+но она не вернётся.
+
+12
+00:00:37,800 --> 00:00:41,375
+Я просто хочу помочь её потомкам
+
+13
+00:00:41,375 --> 00:00:43,900
+отстоять эту землю.
+
+14
+00:00:44,775 --> 00:00:48,543
+Но сейчас нам больше не с кем воевать.
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,467
+Те, кому нужна была защита, обрели мир.
+
+16
+00:00:53,050 --> 00:00:54,475
+Боюсь, что наша миссия
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+уже выполнена.
+
+18
+00:01:01,225 --> 00:01:03,050
+Мне всегда хотелось верить,
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:05,100
+что если на то хватит отведённого мне времени,
+
+20
+00:01:05,450 --> 00:01:07,450
+я буду защищать это место до самого конца.
+
+21
+00:01:08,550 --> 00:01:09,850
+Этими словами
+
+22
+00:01:10,200 --> 00:01:13,000
+мне почти удалось обмануть себя.
+
+23
+00:01:14,275 --> 00:01:16,275
+Но у тебя другая судьба.
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+Хватит терзать себя.
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Харуносукэ,
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+я понимаю,
+
+27
+00:01:20,350 --> 00:01:22,025
+смысл сделанного тобой для Инадзумы
+
+28
+00:01:22,375 --> 00:01:24,275
+не должен определяться другими людьми.
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+Но такова и моя доля.
+
+30
+00:01:30,475 --> 00:01:32,475
+Дать тебе «душу»,
+
+31
+00:01:32,775 --> 00:01:34,575
+чтобы позволить разобраться в человеческих эмоциях,
+
+32
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+было верным решением.
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+В итоге
+
+34
+00:01:41,850 --> 00:01:44,950
+теперь ты наставляешь меня.
+
+35
+00:01:56,525 --> 00:01:59,275
+То, что утром манит обещанием красоты,
+
+36
+00:01:59,900 --> 00:02:02,775
+на закате жизни обращается в прах.
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+Такова истина.
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:08,150
+Теперь
+
+39
+00:02:08,425 --> 00:02:10,675
+у меня больше нет забот.
+
+40
+00:02:11,400 --> 00:02:13,100
+Мой друг, Сики Тайсё,
+
+41
+00:02:13,550 --> 00:02:15,800
+ты отлично выполнил свою миссию.
+
+42
+00:02:17,050 --> 00:02:19,725
+А раз мне нечего больше ждать,
+
+43
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+пора снова отправиться в путь
+
+44
+00:02:22,725 --> 00:02:25,700
+и поискать новые смыслы.
+
+45
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+Давай простимся.
+
+46
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Харуносукэ,
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:32,625
+доброго пути!
+
+48
+00:02:39,050 --> 00:02:40,575
+Теперь я помню всё.
+
+49
+00:02:42,125 --> 00:02:43,775
+Харуносукэ не бросал меня.
+
+50
+00:02:44,475 --> 00:02:45,425
+На самом деле
+
+51
+00:02:46,400 --> 00:02:48,200
+это я старался убедить его
+
+52
+00:02:49,100 --> 00:02:51,250
+вместе выйти из этого
+
+53
+00:02:52,650 --> 00:02:54,350
+внутреннего лабиринта.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..d6cae6504
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,475 --> 00:00:13,700
+Мастер Камуна!
+
+2
+00:00:14,000 --> 00:00:15,600
+Более половины наших обученных самураев ранены.
+
+3
+00:00:16,025 --> 00:00:18,175
+Потери сикигами также намного превосходят ожидания.
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+К тому же
+
+5
+00:00:20,150 --> 00:00:21,875
+ситуация во внешнем мире стабилизировалась.
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:24,950
+Нужно ли нам по-прежнему стремиться к обретению высшего боевого искусства?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+Чего бояться?
+
+8
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+Мне было ясно с самого начала -
+
+9
+00:00:32,300 --> 00:00:32,900
+Харуносукэ,
+
+10
+00:00:33,650 --> 00:00:34,375
+прости за прямоту,
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:35,875
+но она не вернётся.
+
+12
+00:00:37,800 --> 00:00:41,375
+Я просто хочу помочь её потомкам
+
+13
+00:00:41,375 --> 00:00:43,900
+отстоять эту землю.
+
+14
+00:00:44,775 --> 00:00:48,543
+Но сейчас нам больше не с кем воевать.
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,467
+Те, кому нужна была защита, обрели мир.
+
+16
+00:00:53,050 --> 00:00:54,475
+Боюсь, что наша миссия
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+уже выполнена.
+
+18
+00:01:01,225 --> 00:01:03,050
+Мне всегда хотелось верить,
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:05,100
+что если на то хватит отведённого мне времени,
+
+20
+00:01:05,450 --> 00:01:07,450
+я буду защищать это место до самого конца.
+
+21
+00:01:08,550 --> 00:01:09,850
+Этими словами
+
+22
+00:01:10,200 --> 00:01:13,000
+мне почти удалось обмануть себя.
+
+23
+00:01:14,275 --> 00:01:16,275
+Но у тебя другая судьба.
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+Хватит терзать себя.
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Харуносукэ,
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+я понимаю,
+
+27
+00:01:20,350 --> 00:01:22,025
+смысл сделанного тобой для Инадзумы
+
+28
+00:01:22,375 --> 00:01:24,275
+не должен определяться другими людьми.
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+Но такова и моя доля.
+
+30
+00:01:30,475 --> 00:01:32,475
+Дать тебе «душу»,
+
+31
+00:01:32,775 --> 00:01:34,575
+чтобы позволить разобраться в человеческих эмоциях,
+
+32
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+было верным решением.
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+В итоге
+
+34
+00:01:41,850 --> 00:01:44,950
+теперь ты наставляешь меня.
+
+35
+00:01:56,525 --> 00:01:59,275
+То, что утром манит обещанием красоты,
+
+36
+00:01:59,900 --> 00:02:02,775
+на закате жизни обращается в прах.
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+Такова истина.
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:08,150
+Теперь
+
+39
+00:02:08,425 --> 00:02:10,675
+у меня больше нет забот.
+
+40
+00:02:11,400 --> 00:02:13,100
+Мой друг, Сики Тайсё,
+
+41
+00:02:13,550 --> 00:02:15,800
+ты отлично выполнил свою миссию.
+
+42
+00:02:17,050 --> 00:02:19,725
+А раз мне нечего больше ждать,
+
+43
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+пора снова отправиться в путь
+
+44
+00:02:22,725 --> 00:02:25,700
+и поискать новые смыслы.
+
+45
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+Давай простимся.
+
+46
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Харуносукэ,
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:32,625
+доброго пути!
+
+48
+00:02:39,050 --> 00:02:40,575
+Теперь я помню всё.
+
+49
+00:02:42,125 --> 00:02:43,775
+Харуносукэ не бросал меня.
+
+50
+00:02:44,475 --> 00:02:45,425
+На самом деле
+
+51
+00:02:46,400 --> 00:02:48,200
+это я старался убедить его
+
+52
+00:02:49,100 --> 00:02:51,250
+вместе выйти из этого
+
+53
+00:02:52,650 --> 00:02:54,350
+внутреннего лабиринта.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a5133b0b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_RU.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,000 --> 00:00:00,960
+Однажды
+
+2
+00:00:01,210 --> 00:00:03,808
+поэт Суико отправился в Тэнсюкаку
+
+3
+00:00:03,984 --> 00:00:07,136
+и представил сёгуну работы Касэн.
+
+4
+00:00:07,290 --> 00:00:11,008
+Но страница со стихами Аои но Окины была вырвана.
+
+5
+00:00:11,216 --> 00:00:14,064
+Суико тщательно допросили,
+
+6
+00:00:15,376 --> 00:00:17,536
+и он смиренно признал свою вину.
+
+7
+00:00:17,720 --> 00:00:20,768
+Он рассказал, что прошлым вечером выпил лишнего в таверне
+
+8
+00:00:21,056 --> 00:00:25,720
+и помнит лишь смутный силуэт в хмельном чаду.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed061d996
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,736 --> 00:00:04,368
+К нему подходил сам Аои но Окина.
+
+2
+00:00:04,520 --> 00:00:07,872
+Эти странности начались с появления загадочной личности,
+
+3
+00:00:08,090 --> 00:00:10,336
+которая вынудила Аои но Окину
+
+4
+00:00:10,432 --> 00:00:13,840
+вернуть страницу столь странным способом.
+
+5
+00:00:14,200 --> 00:00:17,264
+Чего на самом хотел тот человек, Аои но Окине неизвестно.
+
+6
+00:00:17,900 --> 00:00:18,960
+Известно лишь,
+
+7
+00:00:19,120 --> 00:00:23,200
+что стихотворение было посвящено Акахито, его старому другу.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..435b56364
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_RU.txt
@@ -0,0 +1,141 @@
+1
+00:00:01,340 --> 00:00:04,890
+Давным-давно в Инадзуме жили пять легендарных поэтов.
+
+2
+00:00:05,160 --> 00:00:09,070
+Люди прозвали их пятью кудесниками поэзии - Пятью Касэн.
+
+3
+00:00:09,720 --> 00:00:10,640
+Однажды
+
+4
+00:00:10,880 --> 00:00:13,500
+поэт Суико отправился в Тэнсюкаку
+
+5
+00:00:13,560 --> 00:00:16,640
+и представил сёгуну работы Касэн.
+
+6
+00:00:16,640 --> 00:00:16,910
+Но страница со стихами Аои но Окины была вырвана.
+и представил сёгуну работы Касэн.
+
+7
+00:00:16,910 --> 00:00:20,860
+Но страница со стихами Аои но Окины была вырвана.
+
+8
+00:00:21,050 --> 00:00:23,870
+Суико тщательно допросили,
+
+9
+00:00:25,130 --> 00:00:27,000
+и он смиренно признал свою вину.
+
+10
+00:00:27,470 --> 00:00:30,560
+Он рассказал, что прошлым вечером выпил лишнего в таверне
+
+11
+00:00:30,670 --> 00:00:36,250
+и помнит лишь смутный силуэт в хмельном чаду.
+
+12
+00:00:38,110 --> 00:00:42,560
+К нему подходил сам Аои но Окина.
+
+13
+00:00:42,780 --> 00:00:46,160
+Эти странности начались с появления загадочной личности,
+
+14
+00:00:46,300 --> 00:00:48,540
+которая вынудила Аои но Окину
+
+15
+00:00:48,670 --> 00:00:52,440
+вернуть страницу столь странным способом.
+
+16
+00:00:52,650 --> 00:00:55,710
+Чего на самом хотел тот человек, Аои но Окине неизвестно.
+
+17
+00:00:56,320 --> 00:00:58,040
+Известно лишь, что стихотворение
+
+18
+00:00:58,120 --> 00:01:01,550
+было посвящено его старому другу Акахито.
+
+19
+00:01:02,090 --> 00:01:05,680
+Когда-то Акахито входил в число Пяти Касэн.
+
+20
+00:01:05,820 --> 00:01:10,190
+Каждое своё стихотворение он скреплял красной печатью,
+
+21
+00:01:10,300 --> 00:01:12,910
+поэтому его и прозвали Ака, что значит «красный».
+
+22
+00:01:13,050 --> 00:01:15,450
+И вдруг однажды у столь выдающегося литератора
+
+23
+00:01:15,530 --> 00:01:18,730
+среди отданных ранее в сборник стихов
+
+24
+00:01:18,810 --> 00:01:20,760
+обнаружили плагиат.
+
+25
+00:01:21,050 --> 00:01:24,320
+В наказание Акахиро отправили в ссылку.
+
+26
+00:01:24,440 --> 00:01:27,600
+Из Пяти Касэн осталось лишь четверо.
+
+27
+00:01:28,700 --> 00:01:32,160
+Сумидзомэ просмотрела стихи Акахито
+
+28
+00:01:32,270 --> 00:01:35,550
+и заметила, что украденное стихотворение было без печати.
+
+29
+00:01:36,640 --> 00:01:40,190
+Она погрузила рукописи в воды ручья неподалёку,
+
+30
+00:01:40,300 --> 00:01:42,440
+и лишь у украденного произведения
+
+31
+00:01:42,490 --> 00:01:43,740
+потекли чернила.
+
+32
+00:01:44,940 --> 00:01:47,050
+Аои но Окина проходил мимо,
+
+33
+00:01:47,160 --> 00:01:51,530
+и решил запечатлеть увиденное в стихотворении.
+
+34
+00:01:53,930 --> 00:01:57,770
+Так произошло подношение стихов Суико.
+
+35
+00:01:57,980 --> 00:02:01,100
+И на этом история подходит к концу.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c71b82447
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_RU.txt
@@ -0,0 +1,68 @@
+1
+00:00:02,000 --> 00:00:04,300
+Давным-давно в одной далёкой деревне
+
+2
+00:00:05,120 --> 00:00:10,688
+жили-были Багровый О́ни и Синий О́ни, и были они лучшими друзьями.
+
+3
+00:00:13,376 --> 00:00:17,088
+Багровый О́ни выглядел как óни, но душа его была подобна человеческой.
+
+4
+00:00:18,880 --> 00:00:22,592
+Синий О́ни выглядел как человек, но душа его была одинокой душой óни.
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:31,400
+Багровый О́ни хотел дружить с людьми, но люди боялись его.
+
+6
+00:00:31,400 --> 00:00:34,650
+Они бросали в него бобы, не желая видеть его рядом с собой.
+
+7
+00:00:38,650 --> 00:00:41,338
+Тогда Синий О́ни предложил Багровому:
+
+8
+00:00:41,975 --> 00:00:45,425
+«Ака, давай я устрою беспорядок в деревне, а ты меня побьёшь.
+
+9
+00:00:45,425 --> 00:00:47,425
+Тогда люди примут тебя».
+
+10
+00:00:48,425 --> 00:00:51,675
+Они всё сделали по плану, и Багровый Óни выгнал Синего из деревни.
+
+11
+00:00:52,475 --> 00:00:55,475
+Люди узнали о доброте и храбрости Багрового Óни
+
+12
+00:00:57,225 --> 00:00:59,401
+и наконец-то приняли его.
+
+13
+00:01:01,275 --> 00:01:05,371
+Но когда Багровый Óни хотел рассказать Синему хорошие новости,
+
+14
+00:01:06,025 --> 00:01:09,993
+оказалось, что Синий Óни исчез, оставив Багровому записку:
+
+15
+00:01:10,912 --> 00:01:15,456
+«Я отправляюсь путешествовать. Если тебя увидят со мной, то снова станут дурно думать о тебе.
+
+16
+00:01:17,056 --> 00:01:19,936
+Но не тревожься обо мне. Куда бы я ни отправился,
+
+17
+00:01:20,175 --> 00:01:22,304
+мы всё равно навсегда останемся друзьями».
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..085ecf97b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,026
+Предоставь это мне!
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,278
+Люди всё ещё в опасности.
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,455
+Иди, спаси их!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Но...
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,897
+Эй, не стоит меня недооценивать!
+
+6
+00:00:50,699 --> 00:00:51,484
+Забудь обо мне!
+
+7
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+Спасайся!
+
+8
+00:00:52,627 --> 00:00:53,600
+Я это заслужил...
+
+9
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+Да замолчи уже!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..085ecf97b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,026
+Предоставь это мне!
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,278
+Люди всё ещё в опасности.
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,455
+Иди, спаси их!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Но...
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,897
+Эй, не стоит меня недооценивать!
+
+6
+00:00:50,699 --> 00:00:51,484
+Забудь обо мне!
+
+7
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+Спасайся!
+
+8
+00:00:52,627 --> 00:00:53,600
+Я это заслужил...
+
+9
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+Да замолчи уже!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..6f5032f41
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_RU.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:00,725 --> 00:00:03,200
+Давным-давно в одной далёкой деревне
+
+2
+00:00:03,575 --> 00:00:05,623
+жили-были Багровый Óни и Синий Óни,
+
+3
+00:00:06,000 --> 00:00:07,800
+и были они лучшими друзьями.
+
+4
+00:00:10,075 --> 00:00:13,150
+Чтобы помочь Багровому Óни исполнить мечту и подружиться с людьми,
+
+5
+00:00:13,525 --> 00:00:16,100
+Синий Óни сыграл роль «плохиша»,
+
+6
+00:00:18,200 --> 00:00:20,450
+а потом ушёл.
+
+7
+00:00:23,350 --> 00:00:28,088
+Много времени спустя Багровый Óни жил счастливо среди людей.
+
+8
+00:00:28,330 --> 00:00:31,594
+Но в душе он всегда хотел, чтобы Синий О́ни вернулся.
+
+9
+00:00:36,443 --> 00:00:38,747
+Багровый Óни не знал, где искать Синего Óни.
+
+10
+00:00:40,300 --> 00:00:42,587
+Он искал на вершинах самых высоких гор
+
+11
+00:00:44,635 --> 00:00:46,555
+и пересекал самые широкие реки.
+
+12
+00:00:49,050 --> 00:00:51,547
+Без устали искал он следы Синего Óни,
+
+13
+00:00:52,950 --> 00:00:56,155
+но чем больше следов находил, тем сильнее убеждался:
+
+14
+00:00:56,425 --> 00:00:58,203
+Синий Óни намеренно скрывается от него.
+
+15
+00:01:01,225 --> 00:01:05,627
+Тогда Багровый Óни по примеру Синего оставил другу письмо:
+
+16
+00:01:07,675 --> 00:01:11,643
+«Дорогой Ао, у меня появилось много новых друзей среди людей,
+
+17
+00:01:11,925 --> 00:01:14,971
+и я хочу устроить большущую вечеринку!
+
+18
+00:01:15,325 --> 00:01:19,963
+Я хочу пригласить на неё всех друзей. И тебя тоже, Ао.
+
+19
+00:01:21,300 --> 00:01:24,955
+Если хочешь, можешь не показываться людям, а просто понаблюдать тайком».
+
+20
+00:01:26,427 --> 00:01:30,331
+Синий Óни пробрался в деревню и тайком наблюдал за праздником.
+
+21
+00:01:30,975 --> 00:01:35,387
+Он увидел роскошное угощение и жаркий костёр, и ему тоже захотелось на праздник.
+
+22
+00:01:37,375 --> 00:01:38,971
+Но несмотря на голод,
+
+23
+00:01:39,350 --> 00:01:43,451
+Синий Óни помнил об уговоре и лишь наблюдал со стороны.
+
+24
+00:01:45,150 --> 00:01:49,225
+Но вдруг за спиной Синего Óни возник Багровый, до смерти его напугав.
+
+25
+00:01:53,450 --> 00:01:55,625
+«Наконец-то ты вернулся!
+
+26
+00:01:56,575 --> 00:01:59,195
+Идём, я познакомлю вас,
+
+27
+00:01:59,625 --> 00:02:01,125
+мой самый лучший друг!»
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..11fb72aaf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,209 @@
+1
+00:00:08,650 --> 00:00:09,960
+Ой!
+
+2
+00:00:10,000 --> 00:00:11,310
+Как много!
+
+3
+00:00:11,570 --> 00:00:12,600
+Они повсюду...
+
+4
+00:00:12,900 --> 00:00:13,850
+Хм.
+
+5
+00:00:13,950 --> 00:00:16,010
+Да. Воспоминания ёкаев...
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:18,240
+Давно они не получали такой воли -
+
+7
+00:00:18,480 --> 00:00:20,770
+свободно парить в небесах.
+
+8
+00:00:22,270 --> 00:00:23,370
+Идём со мной.
+
+9
+00:00:33,720 --> 00:00:34,670
+Ты в порядке, малышка?
+
+10
+00:00:35,840 --> 00:00:37,760
+Ты выглядишь немного напряжённой.
+
+11
+00:00:37,880 --> 00:00:38,590
+Ну просто
+
+12
+00:00:38,620 --> 00:00:41,600
+Паймон никогда раньше не видела ничего подобного...
+
+13
+00:00:42,170 --> 00:00:42,900
+Ого!
+
+14
+00:00:42,920 --> 00:00:45,280
+Они и правда заслонили собой луну!
+
+15
+00:00:50,200 --> 00:00:52,490
+Глядя на подобное,
+
+16
+00:00:52,540 --> 00:00:53,710
+немудрено испугаться.
+
+17
+00:00:54,110 --> 00:00:55,650
+Но я знаю,
+
+18
+00:00:55,650 --> 00:00:55,660
+что они просто шумные забияки
+Но я знаю,
+
+19
+00:00:55,660 --> 00:00:58,270
+что они просто шумные забияки
+
+20
+00:00:58,380 --> 00:01:00,800
+и довольно храбрые ребята.
+
+21
+00:01:00,910 --> 00:01:04,160
+Даже после гибели в жестокой битве
+
+22
+00:01:04,250 --> 00:01:07,470
+их души не впали в тоску и замешательство.
+
+23
+00:01:07,840 --> 00:01:11,160
+Жаль, что у них мало времени.
+
+24
+00:01:44,220 --> 00:01:47,630
+Им придётся уйти?
+
+25
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+Это пиршество.
+
+26
+00:01:49,072 --> 00:01:51,408
+А любое пиршество когда-то заканчивается.
+
+27
+00:01:52,112 --> 00:01:53,120
+Ха-ха.
+
+28
+00:01:53,550 --> 00:01:55,220
+Раз вы сожалеете об их уходе,
+
+29
+00:01:55,392 --> 00:01:58,100
+давайте вместе со мной:
+
+30
+00:01:59,720 --> 00:02:03,264
+«О Хакусин, несущая покой для духов!
+
+31
+00:02:03,472 --> 00:02:05,620
+Даруй мне силы для обряда...»
+
+32
+00:02:05,952 --> 00:02:08,160
+«Даруй мне силы для обряда...»
+
+33
+00:02:08,200 --> 00:02:12,800
+«...что путеводным светом путь домой откроет».
+
+34
+00:02:19,024 --> 00:02:20,896
+Ой!
+
+35
+00:02:22,352 --> 00:02:24,912
+Какая красота!
+
+36
+00:02:25,792 --> 00:02:26,464
+Смотрите!
+
+37
+00:02:26,688 --> 00:02:29,824
+Огни светят из Инадзумы!
+
+38
+00:02:34,672 --> 00:02:36,280
+В книге говорится,
+
+39
+00:02:36,304 --> 00:02:38,816
+если прочесть сегодня ночью «Тайные заклинания госпожи Кицунэ»,
+
+40
+00:02:38,992 --> 00:02:40,700
+исполнятся все загаданные желания.
+
+41
+00:02:47,744 --> 00:02:51,232
+«О Хакусин, несущая покой для духов!»
+
+42
+00:02:51,340 --> 00:02:53,776
+«Даруй мне силы для обряда, что путеводным светом путь домой откроет».
+
+43
+00:02:53,820 --> 00:02:55,616
+«Твоя непревзойдённая сила...»
+
+44
+00:02:55,792 --> 00:02:57,980
+«...облечена вечной славой».
+
+45
+00:03:09,936 --> 00:03:11,472
+Уракусай,
+
+46
+00:03:11,968 --> 00:03:14,096
+ты спрашивал раньше, как у меня дела.
+
+47
+00:03:14,176 --> 00:03:16,832
+Так вот: я проживаю каждый день с радостью.
+
+48
+00:03:17,120 --> 00:03:17,664
+Правда,
+
+49
+00:03:17,800 --> 00:03:20,640
+глядя, как вы все уходите,
+
+50
+00:03:21,024 --> 00:03:23,408
+я чувствую себя немного одинокой.
+
+51
+00:03:23,616 --> 00:03:25,152
+Хм.
+
+52
+00:03:25,392 --> 00:03:27,696
+Совсем немного.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..11fb72aaf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,209 @@
+1
+00:00:08,650 --> 00:00:09,960
+Ой!
+
+2
+00:00:10,000 --> 00:00:11,310
+Как много!
+
+3
+00:00:11,570 --> 00:00:12,600
+Они повсюду...
+
+4
+00:00:12,900 --> 00:00:13,850
+Хм.
+
+5
+00:00:13,950 --> 00:00:16,010
+Да. Воспоминания ёкаев...
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:18,240
+Давно они не получали такой воли -
+
+7
+00:00:18,480 --> 00:00:20,770
+свободно парить в небесах.
+
+8
+00:00:22,270 --> 00:00:23,370
+Идём со мной.
+
+9
+00:00:33,720 --> 00:00:34,670
+Ты в порядке, малышка?
+
+10
+00:00:35,840 --> 00:00:37,760
+Ты выглядишь немного напряжённой.
+
+11
+00:00:37,880 --> 00:00:38,590
+Ну просто
+
+12
+00:00:38,620 --> 00:00:41,600
+Паймон никогда раньше не видела ничего подобного...
+
+13
+00:00:42,170 --> 00:00:42,900
+Ого!
+
+14
+00:00:42,920 --> 00:00:45,280
+Они и правда заслонили собой луну!
+
+15
+00:00:50,200 --> 00:00:52,490
+Глядя на подобное,
+
+16
+00:00:52,540 --> 00:00:53,710
+немудрено испугаться.
+
+17
+00:00:54,110 --> 00:00:55,650
+Но я знаю,
+
+18
+00:00:55,650 --> 00:00:55,660
+что они просто шумные забияки
+Но я знаю,
+
+19
+00:00:55,660 --> 00:00:58,270
+что они просто шумные забияки
+
+20
+00:00:58,380 --> 00:01:00,800
+и довольно храбрые ребята.
+
+21
+00:01:00,910 --> 00:01:04,160
+Даже после гибели в жестокой битве
+
+22
+00:01:04,250 --> 00:01:07,470
+их души не впали в тоску и замешательство.
+
+23
+00:01:07,840 --> 00:01:11,160
+Жаль, что у них мало времени.
+
+24
+00:01:44,220 --> 00:01:47,630
+Им придётся уйти?
+
+25
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+Это пиршество.
+
+26
+00:01:49,072 --> 00:01:51,408
+А любое пиршество когда-то заканчивается.
+
+27
+00:01:52,112 --> 00:01:53,120
+Ха-ха.
+
+28
+00:01:53,550 --> 00:01:55,220
+Раз вы сожалеете об их уходе,
+
+29
+00:01:55,392 --> 00:01:58,100
+давайте вместе со мной:
+
+30
+00:01:59,720 --> 00:02:03,264
+«О Хакусин, несущая покой для духов!
+
+31
+00:02:03,472 --> 00:02:05,620
+Даруй мне силы для обряда...»
+
+32
+00:02:05,952 --> 00:02:08,160
+«Даруй мне силы для обряда...»
+
+33
+00:02:08,200 --> 00:02:12,800
+«...что путеводным светом путь домой откроет».
+
+34
+00:02:19,024 --> 00:02:20,896
+Ой!
+
+35
+00:02:22,352 --> 00:02:24,912
+Какая красота!
+
+36
+00:02:25,792 --> 00:02:26,464
+Смотрите!
+
+37
+00:02:26,688 --> 00:02:29,824
+Огни светят из Инадзумы!
+
+38
+00:02:34,672 --> 00:02:36,280
+В книге говорится,
+
+39
+00:02:36,304 --> 00:02:38,816
+если прочесть сегодня ночью «Тайные заклинания госпожи Кицунэ»,
+
+40
+00:02:38,992 --> 00:02:40,700
+исполнятся все загаданные желания.
+
+41
+00:02:47,744 --> 00:02:51,232
+«О Хакусин, несущая покой для духов!»
+
+42
+00:02:51,340 --> 00:02:53,776
+«Даруй мне силы для обряда, что путеводным светом путь домой откроет».
+
+43
+00:02:53,820 --> 00:02:55,616
+«Твоя непревзойдённая сила...»
+
+44
+00:02:55,792 --> 00:02:57,980
+«...облечена вечной славой».
+
+45
+00:03:09,936 --> 00:03:11,472
+Уракусай,
+
+46
+00:03:11,968 --> 00:03:14,096
+ты спрашивал раньше, как у меня дела.
+
+47
+00:03:14,176 --> 00:03:16,832
+Так вот: я проживаю каждый день с радостью.
+
+48
+00:03:17,120 --> 00:03:17,664
+Правда,
+
+49
+00:03:17,800 --> 00:03:20,640
+глядя, как вы все уходите,
+
+50
+00:03:21,024 --> 00:03:23,408
+я чувствую себя немного одинокой.
+
+51
+00:03:23,616 --> 00:03:25,152
+Хм.
+
+52
+00:03:25,392 --> 00:03:27,696
+Совсем немного.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c48c645c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:21,472 --> 00:00:22,544
+И что...
+
+2
+00:00:22,640 --> 00:00:23,910
+Что же нам делать?
+
+3
+00:00:24,144 --> 00:00:26,128
+Не забывай непрерывно фокусироваться
+
+4
+00:00:26,272 --> 00:00:28,050
+на сокровенных желаниях,
+
+5
+00:00:28,054 --> 00:00:29,175
+когда попадёшь внутрь.
+
+6
+00:00:31,792 --> 00:00:33,344
+Только если тебе хватит сил,
+
+7
+00:00:33,492 --> 00:00:34,288
+я смогу
+
+8
+00:00:34,300 --> 00:00:37,048
+отправить тебя в правильное место.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..1c48c645c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:21,472 --> 00:00:22,544
+И что...
+
+2
+00:00:22,640 --> 00:00:23,910
+Что же нам делать?
+
+3
+00:00:24,144 --> 00:00:26,128
+Не забывай непрерывно фокусироваться
+
+4
+00:00:26,272 --> 00:00:28,050
+на сокровенных желаниях,
+
+5
+00:00:28,054 --> 00:00:29,175
+когда попадёшь внутрь.
+
+6
+00:00:31,792 --> 00:00:33,344
+Только если тебе хватит сил,
+
+7
+00:00:33,492 --> 00:00:34,288
+я смогу
+
+8
+00:00:34,300 --> 00:00:37,048
+отправить тебя в правильное место.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a67afbdbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,169 @@
+1
+00:00:06,400 --> 00:00:07,872
+Свет превратился
+
+2
+00:00:08,176 --> 00:00:09,184
+в семечко.
+
+3
+00:00:09,456 --> 00:00:12,064
+Чудесное дерево, дарующее благодать...
+
+4
+00:00:12,144 --> 00:00:15,520
+Сейчас это лишь незримое потустороннее создание.
+
+5
+00:00:15,710 --> 00:00:17,200
+Когда посадить его...
+
+6
+00:00:17,312 --> 00:00:18,688
+И где оно расцветёт...
+
+7
+00:00:18,688 --> 00:00:23,472
+это зависит от мыслей и мечтаний тех, кто дал ему жизнь.
+
+8
+00:00:23,568 --> 00:00:24,784
+Подарите жизнь!
+
+9
+00:00:24,960 --> 00:00:25,808
+Эи...
+
+10
+00:00:26,224 --> 00:00:27,264
+Неужели?
+
+11
+00:00:27,360 --> 00:00:28,528
+Это же...
+
+12
+00:00:39,216 --> 00:00:42,880
+Вечность может растянуть время до бесконечности,
+
+13
+00:00:43,248 --> 00:00:47,056
+а мечта заставляет сиять каждое мгновенье.
+
+14
+00:00:47,296 --> 00:00:49,392
+Они дополняют и усиливают друг друга.
+
+15
+00:00:49,530 --> 00:00:52,256
+Из-за этого Священная сакура может расцвести во тьме
+
+16
+00:00:52,448 --> 00:00:55,640
+и освободиться от оков небесного порядка.
+
+17
+00:00:55,720 --> 00:00:56,240
+Сейчас
+
+18
+00:00:56,320 --> 00:00:57,980
+кошмар рассеялся,
+
+19
+00:00:58,048 --> 00:01:00,384
+а реальность обрела целостность.
+
+20
+00:01:00,448 --> 00:01:03,952
+То, к чему мы стремимся, ещё впереди.
+
+21
+00:01:04,224 --> 00:01:05,968
+Жаль только,
+
+22
+00:01:06,064 --> 00:01:08,704
+что я не смогу увидеть будущее Инадзумы
+
+23
+00:01:08,768 --> 00:01:11,536
+и не смогу пройти этот путь с тобой.
+
+24
+00:01:17,840 --> 00:01:19,184
+Знаешь, Эи...
+
+25
+00:01:19,200 --> 00:01:21,392
+Я так рада сейчас,
+
+26
+00:01:21,392 --> 00:01:21,408
+потому что моё последнее заветное желание исполнилось.
+Я так рада сейчас,
+
+27
+00:01:21,408 --> 00:01:24,384
+потому что моё последнее заветное желание исполнилось.
+
+28
+00:01:24,464 --> 00:01:27,920
+Твоя нагината защитила меня от бессчётных бед.
+
+29
+00:01:28,032 --> 00:01:29,856
+Я всегда чувствовала,
+
+30
+00:01:29,968 --> 00:01:31,088
+что я перед тобой в долгу.
+
+31
+00:01:31,296 --> 00:01:33,456
+Хотя я немногое могу дать в ответ,
+
+32
+00:01:33,584 --> 00:01:36,512
+Священная сакура поможет тебе выгадать время,
+
+33
+00:01:36,624 --> 00:01:38,496
+до твоего пробуждения
+
+34
+00:01:38,576 --> 00:01:41,392
+и принятия нового.
+
+35
+00:01:41,456 --> 00:01:42,464
+Что думаешь?
+
+36
+00:01:42,528 --> 00:01:43,584
+Сработало?
+
+37
+00:01:45,744 --> 00:01:47,136
+На этот раз
+
+38
+00:01:47,232 --> 00:01:48,992
+пришла пора проститься по-настоящему.
+
+39
+00:01:49,216 --> 00:01:50,272
+Эи...
+
+40
+00:02:00,912 --> 00:02:01,664
+Да.
+
+41
+00:02:02,400 --> 00:02:03,024
+Прощай,
+
+42
+00:02:03,104 --> 00:02:05,456
+Макото...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a67afbdbf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,169 @@
+1
+00:00:06,400 --> 00:00:07,872
+Свет превратился
+
+2
+00:00:08,176 --> 00:00:09,184
+в семечко.
+
+3
+00:00:09,456 --> 00:00:12,064
+Чудесное дерево, дарующее благодать...
+
+4
+00:00:12,144 --> 00:00:15,520
+Сейчас это лишь незримое потустороннее создание.
+
+5
+00:00:15,710 --> 00:00:17,200
+Когда посадить его...
+
+6
+00:00:17,312 --> 00:00:18,688
+И где оно расцветёт...
+
+7
+00:00:18,688 --> 00:00:23,472
+это зависит от мыслей и мечтаний тех, кто дал ему жизнь.
+
+8
+00:00:23,568 --> 00:00:24,784
+Подарите жизнь!
+
+9
+00:00:24,960 --> 00:00:25,808
+Эи...
+
+10
+00:00:26,224 --> 00:00:27,264
+Неужели?
+
+11
+00:00:27,360 --> 00:00:28,528
+Это же...
+
+12
+00:00:39,216 --> 00:00:42,880
+Вечность может растянуть время до бесконечности,
+
+13
+00:00:43,248 --> 00:00:47,056
+а мечта заставляет сиять каждое мгновенье.
+
+14
+00:00:47,296 --> 00:00:49,392
+Они дополняют и усиливают друг друга.
+
+15
+00:00:49,530 --> 00:00:52,256
+Из-за этого Священная сакура может расцвести во тьме
+
+16
+00:00:52,448 --> 00:00:55,640
+и освободиться от оков небесного порядка.
+
+17
+00:00:55,720 --> 00:00:56,240
+Сейчас
+
+18
+00:00:56,320 --> 00:00:57,980
+кошмар рассеялся,
+
+19
+00:00:58,048 --> 00:01:00,384
+а реальность обрела целостность.
+
+20
+00:01:00,448 --> 00:01:03,952
+То, к чему мы стремимся, ещё впереди.
+
+21
+00:01:04,224 --> 00:01:05,968
+Жаль только,
+
+22
+00:01:06,064 --> 00:01:08,704
+что я не смогу увидеть будущее Инадзумы
+
+23
+00:01:08,768 --> 00:01:11,536
+и не смогу пройти этот путь с тобой.
+
+24
+00:01:17,840 --> 00:01:19,184
+Знаешь, Эи...
+
+25
+00:01:19,200 --> 00:01:21,392
+Я так рада сейчас,
+
+26
+00:01:21,392 --> 00:01:21,408
+потому что моё последнее заветное желание исполнилось.
+Я так рада сейчас,
+
+27
+00:01:21,408 --> 00:01:24,384
+потому что моё последнее заветное желание исполнилось.
+
+28
+00:01:24,464 --> 00:01:27,920
+Твоя нагината защитила меня от бессчётных бед.
+
+29
+00:01:28,032 --> 00:01:29,856
+Я всегда чувствовала,
+
+30
+00:01:29,968 --> 00:01:31,088
+что я перед тобой в долгу.
+
+31
+00:01:31,296 --> 00:01:33,456
+Хотя я немногое могу дать в ответ,
+
+32
+00:01:33,584 --> 00:01:36,512
+Священная сакура поможет тебе выгадать время,
+
+33
+00:01:36,624 --> 00:01:38,496
+до твоего пробуждения
+
+34
+00:01:38,576 --> 00:01:41,392
+и принятия нового.
+
+35
+00:01:41,456 --> 00:01:42,464
+Что думаешь?
+
+36
+00:01:42,528 --> 00:01:43,584
+Сработало?
+
+37
+00:01:45,744 --> 00:01:47,136
+На этот раз
+
+38
+00:01:47,232 --> 00:01:48,992
+пришла пора проститься по-настоящему.
+
+39
+00:01:49,216 --> 00:01:50,272
+Эи...
+
+40
+00:02:00,912 --> 00:02:01,664
+Да.
+
+41
+00:02:02,400 --> 00:02:03,024
+Прощай,
+
+42
+00:02:03,104 --> 00:02:05,456
+Макото...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d97a9298
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:45,850 --> 00:00:46,975
+Точно в срок.
+
+2
+00:00:47,700 --> 00:00:49,600
+Бешт, Отголосок Вихря...
+
+3
+00:00:50,575 --> 00:00:51,850
+Кто это?
+
+4
+00:00:52,500 --> 00:00:53,900
+Супруга Осиала,
+
+5
+00:00:54,375 --> 00:00:56,750
+последняя из приспешников Архонта Вихрей.
+
+6
+00:00:57,050 --> 00:00:59,225
+Кажется, ты знала, что она явится...
+
+7
+00:01:00,325 --> 00:01:02,500
+У Бэй Доу отличное чутьё, она заметила, что в глубинах что-то пришло в движенье.
+
+8
+00:01:03,250 --> 00:01:04,775
+Несколько месяцев назад она предупредила меня.
+
+9
+00:01:06,025 --> 00:01:08,200
+Мы начали восстановление Нефритового дворца именно сейчас,
+
+10
+00:01:08,650 --> 00:01:10,650
+чтобы воспользоваться ненавистью Бешт к Нефритовому дворцу
+
+11
+00:01:11,150 --> 00:01:12,975
+и выманить её из глубин.
+
+12
+00:01:13,900 --> 00:01:15,150
+Понятно...
+
+13
+00:01:15,150 --> 00:01:16,825
+Тогда нам стоит попросить о помощи Адептов!
+
+14
+00:01:16,825 --> 00:01:17,675
+Нет.
+
+15
+00:01:17,975 --> 00:01:18,900
+Мы живём в эпоху господства людей.
+
+16
+00:01:19,475 --> 00:01:20,500
+Жители гавани Ли Юэ
+
+17
+00:01:20,500 --> 00:01:21,650
+должны найти способ
+
+18
+00:01:21,650 --> 00:01:22,750
+справиться с опасностью
+
+19
+00:01:22,750 --> 00:01:24,075
+своими силами.
+
+20
+00:02:08,475 --> 00:02:09,775
+Налечь на вёсла!
+
+21
+00:02:09,775 --> 00:02:11,100
+Идёт цунами!
+
+22
+00:02:21,725 --> 00:02:23,045
+Что это?
+
+23
+00:02:23,375 --> 00:02:24,700
+Волна... Огромная волна.
+
+24
+00:03:01,125 --> 00:03:02,650
+Ты проклята с рождения...
+
+25
+00:03:03,275 --> 00:03:04,200
+Одно твоё существование
+
+26
+00:03:04,450 --> 00:03:06,225
+несёт угрозу безопасности людей вокруг.
+
+27
+00:03:07,375 --> 00:03:09,175
+Ты хотя бы умрёшь не зря.
+
+28
+00:03:09,450 --> 00:03:10,825
+Твоя жизнь вернёт её.
+
+29
+00:03:12,075 --> 00:03:12,975
+Когда
+
+30
+00:03:12,975 --> 00:03:15,025
+ты научишься пользоваться своей силой ради других,
+
+31
+00:03:15,775 --> 00:03:16,775
+только тогда
+
+32
+00:03:16,775 --> 00:03:19,500
+ты сможешь по-настоящему стать частью человеческого общества.
+
+33
+00:03:58,325 --> 00:03:59,325
+Пли!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..2d97a9298
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+1
+00:00:45,850 --> 00:00:46,975
+Точно в срок.
+
+2
+00:00:47,700 --> 00:00:49,600
+Бешт, Отголосок Вихря...
+
+3
+00:00:50,575 --> 00:00:51,850
+Кто это?
+
+4
+00:00:52,500 --> 00:00:53,900
+Супруга Осиала,
+
+5
+00:00:54,375 --> 00:00:56,750
+последняя из приспешников Архонта Вихрей.
+
+6
+00:00:57,050 --> 00:00:59,225
+Кажется, ты знала, что она явится...
+
+7
+00:01:00,325 --> 00:01:02,500
+У Бэй Доу отличное чутьё, она заметила, что в глубинах что-то пришло в движенье.
+
+8
+00:01:03,250 --> 00:01:04,775
+Несколько месяцев назад она предупредила меня.
+
+9
+00:01:06,025 --> 00:01:08,200
+Мы начали восстановление Нефритового дворца именно сейчас,
+
+10
+00:01:08,650 --> 00:01:10,650
+чтобы воспользоваться ненавистью Бешт к Нефритовому дворцу
+
+11
+00:01:11,150 --> 00:01:12,975
+и выманить её из глубин.
+
+12
+00:01:13,900 --> 00:01:15,150
+Понятно...
+
+13
+00:01:15,150 --> 00:01:16,825
+Тогда нам стоит попросить о помощи Адептов!
+
+14
+00:01:16,825 --> 00:01:17,675
+Нет.
+
+15
+00:01:17,975 --> 00:01:18,900
+Мы живём в эпоху господства людей.
+
+16
+00:01:19,475 --> 00:01:20,500
+Жители гавани Ли Юэ
+
+17
+00:01:20,500 --> 00:01:21,650
+должны найти способ
+
+18
+00:01:21,650 --> 00:01:22,750
+справиться с опасностью
+
+19
+00:01:22,750 --> 00:01:24,075
+своими силами.
+
+20
+00:02:08,475 --> 00:02:09,775
+Налечь на вёсла!
+
+21
+00:02:09,775 --> 00:02:11,100
+Идёт цунами!
+
+22
+00:02:21,725 --> 00:02:23,045
+Что это?
+
+23
+00:02:23,375 --> 00:02:24,700
+Волна... Огромная волна.
+
+24
+00:03:01,125 --> 00:03:02,650
+Ты проклята с рождения...
+
+25
+00:03:03,275 --> 00:03:04,200
+Одно твоё существование
+
+26
+00:03:04,450 --> 00:03:06,225
+несёт угрозу безопасности людей вокруг.
+
+27
+00:03:07,375 --> 00:03:09,175
+Ты хотя бы умрёшь не зря.
+
+28
+00:03:09,450 --> 00:03:10,825
+Твоя жизнь вернёт её.
+
+29
+00:03:12,075 --> 00:03:12,975
+Когда
+
+30
+00:03:12,975 --> 00:03:15,025
+ты научишься пользоваться своей силой ради других,
+
+31
+00:03:15,775 --> 00:03:16,775
+только тогда
+
+32
+00:03:16,775 --> 00:03:19,500
+ты сможешь по-настоящему стать частью человеческого общества.
+
+33
+00:03:58,325 --> 00:03:59,325
+Пли!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..5590b9967
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_RU.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:05,312 --> 00:00:11,520
+О, горе...
+
+2
+00:00:12,800 --> 00:00:22,208
+Две души влюблённых разлучены навек.
+
+3
+00:00:22,784 --> 00:00:32,576
+Безумие туманит разум гневом,
+
+4
+00:00:33,024 --> 00:00:43,200
+Зловещий ритуал на гибель миру уготовлен,
+
+5
+00:00:43,776 --> 00:00:54,720
+И лишь клинок у девочки в руках приносит избавленье.
+
+6
+00:01:00,736 --> 00:01:05,408
+И смертная судьба сменилась на удел Адептов.
+
+7
+00:01:05,856 --> 00:01:10,464
+Чертог небесный превратился в отчий дом,
+
+8
+00:01:10,912 --> 00:01:15,648
+И красные шнуры защитой стали от тяжелой доли,
+
+9
+00:01:15,904 --> 00:01:20,704
+А прошлого следы истаяли вдали.
+
+10
+00:01:21,088 --> 00:01:25,568
+Вернувшийся домой журавль вместо палат роскошных отыскал
+
+11
+00:01:26,016 --> 00:01:30,624
+Лишь траурный убор в союзе недостойном с паутиной.
+
+12
+00:01:31,136 --> 00:01:35,168
+Ничтожная мирская суета - в переплетеньях кармы
+
+13
+00:01:35,808 --> 00:01:40,352
+Всего лишь дым, истаявший за миг.
+
+14
+00:01:40,625 --> 00:01:43,633
+«Созерцание богини уничтожения» положено заканчивать на этом месте.
+
+15
+00:01:44,050 --> 00:01:46,098
+Но я добавлю послесловие сегодня.
+
+16
+00:01:46,624 --> 00:01:51,175
+Спою для вас, а вы послушайте его.
+
+17
+00:01:51,175 --> 00:01:55,950
+Едва ль найдётся кто-то незнакомый с этой песней --
+
+18
+00:01:56,352 --> 00:02:01,152
+Мотив её известен, и слова ясны.
+
+19
+00:02:01,408 --> 00:02:06,400
+Клинков стремительная пляска среди красных пут
+
+20
+00:02:06,528 --> 00:02:18,112
+Несут спасенье от пугающей волны.
+
+21
+00:02:20,032 --> 00:02:21,760
+Журавль когда-то после возвращенья
+
+22
+00:02:21,760 --> 00:02:24,256
+Не смог опоры отыскать в безбрежном мире
+
+23
+00:02:24,675 --> 00:02:26,211
+И в одиночестве покинул край родной.
+
+24
+00:02:26,550 --> 00:02:27,958
+Но не таков её удел сегодня,
+
+25
+00:02:28,225 --> 00:02:30,337
+И полон зал, кругом её друзья,
+
+26
+00:02:30,848 --> 00:02:35,200
+Готовые с ней разделить свой век.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a02234739
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:12,094 --> 00:00:13,184
+К слову,
+
+2
+00:00:14,416 --> 00:00:15,886
+я хочу кое-что сделать.
+
+3
+00:00:16,823 --> 00:00:18,213
+Уделишь мне немного времени?
+
+4
+00:00:33,817 --> 00:00:34,787
+Да.
+
+5
+00:00:35,543 --> 00:00:36,713
+Смотри внимательно.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a02234739
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:12,094 --> 00:00:13,184
+К слову,
+
+2
+00:00:14,416 --> 00:00:15,886
+я хочу кое-что сделать.
+
+3
+00:00:16,823 --> 00:00:18,213
+Уделишь мне немного времени?
+
+4
+00:00:33,817 --> 00:00:34,787
+Да.
+
+5
+00:00:35,543 --> 00:00:36,713
+Смотри внимательно.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LYAQ107_NingGuang_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LYAQ107_NingGuang_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..9e3408934
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LYAQ107_NingGuang_RU.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,925 --> 00:00:07,750
+Говорят, когда Нин Гуан обдумывает важные дела,
+
+2
+00:00:07,750 --> 00:00:11,670
+Она уединяется в Нефритовом дворце.
+
+3
+00:00:11,670 --> 00:00:16,450
+Ни у кого нет к ней доступа, кроме трёх верных помощниц.
+
+4
+00:00:16,450 --> 00:00:19,367
+Зачем ей нужны помощницы?
+
+5
+00:00:20,019 --> 00:00:23,814
+Чтобы проверять источники, внимательно изучать документы...
+
+6
+00:00:23,814 --> 00:00:25,814
+И искать информацию.
+
+7
+00:00:27,425 --> 00:00:30,083
+Страница за страницей, строчка за строчкой...
+
+8
+00:00:30,083 --> 00:00:32,895
+Кипы бумаг заполняют стены её кабинета.
+
+9
+00:00:33,500 --> 00:00:36,290
+Но задолго до того, как на стене не останется свободного места,
+
+10
+00:00:36,340 --> 00:00:40,268
+Нин Гуан принимает решение.
+
+11
+00:00:41,869 --> 00:00:43,545
+А когда решение принято,
+
+12
+00:00:43,545 --> 00:00:47,242
+Она разрывает все документы на мелкие кусочки.
+
+13
+00:00:47,242 --> 00:00:51,682
+И вжух! То, что осталось от документов, вылетает в окно.
+
+14
+00:00:52,778 --> 00:00:54,158
+Смотрите!
+
+15
+00:00:54,158 --> 00:00:56,158
+Как они кружатся на ветру...
+
+16
+00:00:56,158 --> 00:00:59,250
+Словно снежинки!
+
+17
+00:00:59,250 --> 00:01:01,826
+А когда они оказываются на земле,
+
+18
+00:01:01,826 --> 00:01:07,280
+Написанные отрывки текста проносятся перед глазами торговцев Ли Юэ,
+
+19
+00:01:08,000 --> 00:01:11,000
+Словно чернильные пятна на белом снегу.
+
+20
+00:01:11,450 --> 00:01:12,916
+Один поэт сказал:
+
+21
+00:01:12,916 --> 00:01:15,600
+«Самое редкое сокровище —
+
+22
+00:01:15,640 --> 00:01:18,780
+Это слова на бумажном снегу
+
+23
+00:01:19,850 --> 00:01:21,580
+И горы, и реки,
+
+24
+00:01:21,650 --> 00:01:27,400
+И весь народ в трепете!»
+
+25
+
+
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..993f6f800
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_RU.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:00,375 --> 00:00:01,775
+В последней нашей истории
+
+2
+00:00:02,000 --> 00:00:04,175
+Властелин Камня в одиночестве гулял среди гор.
+
+3
+00:00:04,300 --> 00:00:06,200
+Вдруг он услышал голос,
+
+4
+00:00:06,550 --> 00:00:11,275
+исходивший из трещины в земле.
+
+5
+00:00:14,925 --> 00:00:19,500
+Большинство древних Гео существ, живущих под землёй, слепы.
+
+6
+00:00:20,425 --> 00:00:22,825
+На протяжении веков они не видели света.
+
+7
+00:00:24,150 --> 00:00:29,450
+Порой тот голос был тосклив и будто пел, порой же был подобен жуткому рёву.
+
+8
+00:00:29,825 --> 00:00:31,675
+Властелин Камня искал его источник...
+
+9
+00:00:31,825 --> 00:00:38,250
+И в конце концов нашёл странный камень в основании скалы.
+
+10
+00:00:40,525 --> 00:00:42,650
+Таков был Аждаха.
+
+11
+00:00:43,300 --> 00:00:46,375
+Я согласился с ним и поднял его на поверхность.
+
+12
+00:00:48,750 --> 00:00:53,400
+Властелин Камня пожалел дух скалы.
+
+13
+00:00:53,500 --> 00:00:58,750
+Он вырезал из него шедевр - дракона, притом исключительно правдоподобного.
+
+14
+00:01:00,100 --> 00:01:02,450
+Я даровал ему пару глаз, чтобы он мог смотреть на мир,
+
+15
+00:01:03,150 --> 00:01:05,000
+и заключил с ним сделку.
+
+16
+00:01:05,675 --> 00:01:09,525
+Пальцами он вылепил дракону глаза,
+
+17
+00:01:09,825 --> 00:01:12,975
+и в ту же секунду ударили молнии и зарокотал гром!
+
+18
+00:01:12,975 --> 00:01:16,600
+И настоящий, живой дракон устремился прямо в небеса!
+
+19
+00:01:18,600 --> 00:01:21,125
+Я позволил ему жить на земле среди людей.
+
+20
+00:01:21,925 --> 00:01:24,700
+Но если настанет день, когда он захочет разрушить порядок,
+
+21
+00:01:25,325 --> 00:01:27,600
+он будет снова запечатан во мраке!
+
+22
+00:01:28,350 --> 00:01:32,625
+После этого дракон сопровождал Властелина Камня в путешествиях,
+
+23
+00:01:32,975 --> 00:01:35,150
+плечом к плечу сражался с ним в многочисленных битвах.
+
+24
+00:01:35,825 --> 00:01:39,025
+У нас есть поговорка, воспевающая эти события:
+
+25
+00:01:39,275 --> 00:01:45,150
+«Грохочущие удары копья поднимали пыль, и горы и воды дрожали от этого звука!
+
+26
+00:01:45,500 --> 00:01:52,375
+И вид дракона в небесах обещал всем дожди, что благословят землю».
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..074b6cad9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,275 --> 00:00:09,900
+Смотри, усиливающее устройство!
+
+2
+00:00:30,550 --> 00:00:31,824
+Дайн!
+
+3
+00:00:32,224 --> 00:00:34,304
+Слишком поздно?..
+
+4
+00:00:35,168 --> 00:00:37,680
+Они в агонии...
+
+5
+00:00:37,952 --> 00:00:40,784
+Их конец не должен быть таким...
+
+6
+00:00:40,992 --> 00:00:42,512
+Нужно придумать...
+
+7
+00:00:42,736 --> 00:00:44,720
+...как остановить этот прибор!
+
+8
+00:01:05,056 --> 00:01:07,136
+Хальфдан!
+
+9
+00:01:07,184 --> 00:01:08,688
+Не надо...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..c69e72d8d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,275 --> 00:00:09,900
+Смотри, усиливающее устройство!
+
+2
+00:00:30,550 --> 00:00:31,824
+Дайн!
+
+3
+00:00:32,224 --> 00:00:34,304
+Слишком поздно?..
+
+4
+00:00:35,168 --> 00:00:37,680
+Они в агонии...
+
+5
+00:00:37,952 --> 00:00:40,784
+Их конец не должен быть таким...
+
+6
+00:00:40,992 --> 00:00:42,512
+Нужно придумать...
+
+7
+00:00:42,736 --> 00:00:44,720
+...как остановить этот прибор!
+
+8
+00:01:05,056 --> 00:01:07,136
+Хальфдан!
+
+9
+00:01:07,184 --> 00:01:08,688
+Не надо...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..75056c674
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+Бог Очага Мархосиус родился из искры, когда камень ударился о камень.
+
+2
+00:00:10,470 --> 00:00:12,966
+Люди нравились ему.
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+Он приносил в их дома тепло очага и благополучие.
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+Тысячу лет назад люди решили расширить свой город.
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+Они построили поселение на равнине и дали ему название - ассамблея Гуйли.
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+Бог Очага заботился о людях.
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+Он разделился на множество воплощений и вошёл в каждый дом, принося еду и тепло.
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+Но однажды потоп разрушил их дома.
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+Потоки воды уничтожили ассамблею Гуйли.
+
+10
+00:00:44,250 --> 00:00:48,425
+Чтобы спастись, жителям пришлось вернуться на юг, в гавань Ли Юэ.
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Хотя путь был недалёк, но по дороге на путников обрушилась ужасная буря.
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+Дюжину дней Адепты охраняли простых людей.
+
+13
+00:01:00,125 --> 00:01:04,250
+А Бог Очага готовил еду по старому рецепту -
+
+14
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+лепёшки с согревающим мясным соусом, которые легко брать в дорогу.
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+Сотни лет спустя мир опять охватили мор и бедствия.
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+Бог Очага исчез.
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+Он вложил свою силу в саму землю,
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+чтобы усмирить бедствия.
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+Он исчерпал свои силы и отдал свою мудрость,
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+даже тело его уменьшилось в размерах.
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+Когда мы расстались с ним, он был ниже ростом, чем обычный человек.
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+Он рассказал мне и Властелину секреты огня и рецепты блюд, что даруют радость,
+
+23
+00:01:47,275 --> 00:01:49,550
+а сам отправился в горы,
+
+24
+00:01:51,350 --> 00:01:53,775
+чтобы погрузиться в долгий сон.
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:02:00,194
+Бог Очага ушёл из мира, и родился Гоба.
+
+26
+00:02:00,975 --> 00:02:05,826
+Когда он проснулся, то съел острые хлебцы, приготовленные девушкой в жёлтых одеждах.
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+Он не помнил прошлого, но он был глубоко тронут
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+и решил пойти с этой девушкой.
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+Бог Очага исчез.
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+Но всё так же кричат по утрам торговцы,
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:25,090
+люди идут за покупками, и разгорается огонь под жаровнями...
+
+32
+00:02:25,250 --> 00:02:28,775
+Всё как в старые времена.
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:34,306
+Так уж заведено в Ли Юэ.
+
+34
+00:02:39,275 --> 00:02:47,300
+Природа щедра, небеса благосклонны,
+
+35
+00:02:49,300 --> 00:02:55,600
+И ярок огонь Очага, сколько б лет и веков не прошло.
+
+36
+00:03:06,350 --> 00:03:12,925
+Встречается древнее прошлое с будущим оживлённым,
+
+37
+00:03:21,700 --> 00:03:27,950
+В надежде, что кладезь чудес и талантов оно принесло.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..75056c674
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+Бог Очага Мархосиус родился из искры, когда камень ударился о камень.
+
+2
+00:00:10,470 --> 00:00:12,966
+Люди нравились ему.
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+Он приносил в их дома тепло очага и благополучие.
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+Тысячу лет назад люди решили расширить свой город.
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+Они построили поселение на равнине и дали ему название - ассамблея Гуйли.
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+Бог Очага заботился о людях.
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+Он разделился на множество воплощений и вошёл в каждый дом, принося еду и тепло.
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+Но однажды потоп разрушил их дома.
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+Потоки воды уничтожили ассамблею Гуйли.
+
+10
+00:00:44,250 --> 00:00:48,425
+Чтобы спастись, жителям пришлось вернуться на юг, в гавань Ли Юэ.
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Хотя путь был недалёк, но по дороге на путников обрушилась ужасная буря.
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+Дюжину дней Адепты охраняли простых людей.
+
+13
+00:01:00,125 --> 00:01:04,250
+А Бог Очага готовил еду по старому рецепту -
+
+14
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+лепёшки с согревающим мясным соусом, которые легко брать в дорогу.
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+Сотни лет спустя мир опять охватили мор и бедствия.
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+Бог Очага исчез.
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+Он вложил свою силу в саму землю,
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+чтобы усмирить бедствия.
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+Он исчерпал свои силы и отдал свою мудрость,
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+даже тело его уменьшилось в размерах.
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+Когда мы расстались с ним, он был ниже ростом, чем обычный человек.
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,616
+Он рассказал мне и Властелину секреты огня и рецепты блюд, что даруют радость,
+
+23
+00:01:47,275 --> 00:01:49,550
+а сам отправился в горы,
+
+24
+00:01:51,350 --> 00:01:53,775
+чтобы погрузиться в долгий сон.
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:02:00,194
+Бог Очага ушёл из мира, и родился Гоба.
+
+26
+00:02:00,975 --> 00:02:05,826
+Когда он проснулся, то съел острые хлебцы, приготовленные девушкой в жёлтых одеждах.
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+Он не помнил прошлого, но он был глубоко тронут
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+и решил пойти с этой девушкой.
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+Бог Очага исчез.
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+Но всё так же кричат по утрам торговцы,
+
+31
+00:02:21,575 --> 00:02:25,090
+люди идут за покупками, и разгорается огонь под жаровнями...
+
+32
+00:02:25,250 --> 00:02:28,775
+Всё как в старые времена.
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:34,306
+Так уж заведено в Ли Юэ.
+
+34
+00:02:39,275 --> 00:02:47,300
+Природа щедра, небеса благосклонны,
+
+35
+00:02:49,300 --> 00:02:55,600
+И ярок огонь Очага, сколько б лет и веков не прошло.
+
+36
+00:03:06,350 --> 00:03:12,925
+Встречается древнее прошлое с будущим оживлённым,
+
+37
+00:03:21,700 --> 00:03:27,950
+В надежде, что кладезь чудес и талантов оно принесло.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..147bd19d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,184 @@
+1
+00:00:39,626 --> 00:00:40,794
+Госпожа Кэ Цин!
+
+2
+00:00:41,121 --> 00:00:42,757
+Пакет от госпожи Нин Гуан
+
+3
+00:00:42,850 --> 00:00:44,065
+уже прибыл.
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Путешественник,
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,897
+подожди меня здесь.
+
+6
+00:00:48,224 --> 00:00:49,018
+Никуда не уходи!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+Похоже, дело важное!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Путешественник,
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Паймон,
+
+10
+00:01:22,769 --> 00:01:24,061
+личный портной Нин Гуан
+
+11
+00:01:24,181 --> 00:01:25,446
+сшил для меня этот наряд.
+
+12
+00:01:25,792 --> 00:01:26,884
+Говорят, это заморский стиль.
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+Ну как?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:29,440
+Красиво?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,182
+Красиво!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,758
+Пора!
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Путешественник,
+
+18
+00:01:38,660 --> 00:01:39,233
+насладись
+
+19
+00:01:39,233 --> 00:01:40,786
+последней частью этого Праздника морских фонарей -
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:42,834
+шоу фейерверков!
+
+21
+00:01:54,883 --> 00:01:55,407
+Красиво, не правда ли?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:55,893
+Вау!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+Что это на тебе?
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:01,456
+Очень модно!
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:05,242
+Только настоящие сокровища привлекают взор капитана Бэй Доу.
+
+26
+00:02:05,854 --> 00:02:06,757
+Похоже, это платье -
+
+27
+00:02:07,000 --> 00:02:07,912
+просто клад!
+
+28
+00:02:43,174 --> 00:02:43,611
+Эй!
+
+29
+00:02:43,873 --> 00:02:44,417
+Вы это видели?
+
+30
+00:02:44,747 --> 00:02:46,058
+Там фейерверк!
+
+31
+00:02:46,077 --> 00:02:46,786
+Точь-в-точь поросёнок!
+
+32
+00:02:47,058 --> 00:02:47,660
+Что?
+
+33
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+Как здорово!
+
+34
+00:03:04,763 --> 00:03:05,970
+Пора подкрепиться.
+
+35
+00:03:06,030 --> 00:03:06,907
+Скорее!
+
+36
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+Э?
+
+37
+00:03:14,502 --> 00:03:15,367
+Лучший способ отпраздновать -
+
+38
+00:03:15,438 --> 00:03:16,137
+хорошенько поесть!
+
+39
+00:03:16,386 --> 00:03:17,156
+Ха-ха-ха!
+
+40
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+Доктор Бай Чжу!
+
+41
+00:03:37,357 --> 00:03:38,009
+Мне очень жаль
+
+42
+00:03:38,009 --> 00:03:39,739
+снова беспокоить вас в этом году...
+
+43
+00:03:40,189 --> 00:03:41,042
+Ничего страшного.
+
+44
+00:03:43,632 --> 00:03:45,511
+Праздник морских фонарей...
+
+45
+00:03:53,653 --> 00:03:54,697
+С Праздником морских фонарей!
+
+46
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+С Праздником морских фонарей!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..147bd19d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,184 @@
+1
+00:00:39,626 --> 00:00:40,794
+Госпожа Кэ Цин!
+
+2
+00:00:41,121 --> 00:00:42,757
+Пакет от госпожи Нин Гуан
+
+3
+00:00:42,850 --> 00:00:44,065
+уже прибыл.
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Путешественник,
+
+5
+00:00:46,588 --> 00:00:47,897
+подожди меня здесь.
+
+6
+00:00:48,224 --> 00:00:49,018
+Никуда не уходи!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,710
+Похоже, дело важное!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Путешественник,
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Паймон,
+
+10
+00:01:22,769 --> 00:01:24,061
+личный портной Нин Гуан
+
+11
+00:01:24,181 --> 00:01:25,446
+сшил для меня этот наряд.
+
+12
+00:01:25,792 --> 00:01:26,884
+Говорят, это заморский стиль.
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,495
+Ну как?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:29,440
+Красиво?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,182
+Красиво!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,758
+Пора!
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Путешественник,
+
+18
+00:01:38,660 --> 00:01:39,233
+насладись
+
+19
+00:01:39,233 --> 00:01:40,786
+последней частью этого Праздника морских фонарей -
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:42,834
+шоу фейерверков!
+
+21
+00:01:54,883 --> 00:01:55,407
+Красиво, не правда ли?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:55,893
+Вау!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,155
+Что это на тебе?
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:01,456
+Очень модно!
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:05,242
+Только настоящие сокровища привлекают взор капитана Бэй Доу.
+
+26
+00:02:05,854 --> 00:02:06,757
+Похоже, это платье -
+
+27
+00:02:07,000 --> 00:02:07,912
+просто клад!
+
+28
+00:02:43,174 --> 00:02:43,611
+Эй!
+
+29
+00:02:43,873 --> 00:02:44,417
+Вы это видели?
+
+30
+00:02:44,747 --> 00:02:46,058
+Там фейерверк!
+
+31
+00:02:46,077 --> 00:02:46,786
+Точь-в-точь поросёнок!
+
+32
+00:02:47,058 --> 00:02:47,660
+Что?
+
+33
+00:02:48,543 --> 00:02:49,621
+Как здорово!
+
+34
+00:03:04,763 --> 00:03:05,970
+Пора подкрепиться.
+
+35
+00:03:06,030 --> 00:03:06,907
+Скорее!
+
+36
+00:03:11,907 --> 00:03:13,068
+Э?
+
+37
+00:03:14,502 --> 00:03:15,367
+Лучший способ отпраздновать -
+
+38
+00:03:15,438 --> 00:03:16,137
+хорошенько поесть!
+
+39
+00:03:16,386 --> 00:03:17,156
+Ха-ха-ха!
+
+40
+00:03:35,888 --> 00:03:36,919
+Доктор Бай Чжу!
+
+41
+00:03:37,357 --> 00:03:38,009
+Мне очень жаль
+
+42
+00:03:38,009 --> 00:03:39,739
+снова беспокоить вас в этом году...
+
+43
+00:03:40,189 --> 00:03:41,042
+Ничего страшного.
+
+44
+00:03:43,632 --> 00:03:45,511
+Праздник морских фонарей...
+
+45
+00:03:53,653 --> 00:03:54,697
+С Праздником морских фонарей!
+
+46
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+С Праздником морских фонарей!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_MDAQ019_DragonInCity_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MDAQ019_DragonInCity_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f75e78b20
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MDAQ019_DragonInCity_RU.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+Что происходит?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_MDAQ071_Davalin_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MDAQ071_Davalin_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..93f2e461f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MDAQ071_Davalin_RU.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,350 --> 00:00:04,350
+Сейчас всё рухнет!
+
+2
+00:00:29,142 --> 00:00:31,278
+Давненько мы вместе не летали,
+
+3
+00:00:31,729 --> 00:00:32,902
+Двалин...
+
+4
+00:00:33,563 --> 00:00:36,707
+Но почему?
+
+5
+00:00:37,413 --> 00:00:41,654
+Почему ты не приказал мне защитить тебя?
+
+6
+00:00:42,015 --> 00:00:44,166
+Я не хочу, чтобы ты выполнял приказы.
+
+7
+00:00:44,166 --> 00:00:47,560
+Мои или магов Бездны, неважно чьи.
+
+8
+00:00:48,223 --> 00:00:50,975
+Если свобода даётся тебе по команде...
+
+9
+00:00:50,975 --> 00:00:53,381
+То это ненастоящая свобода.
+
+10
+00:00:58,556 --> 00:01:03,639
+Это сила Анемо Архонта?
+
+11
+00:01:04,300 --> 00:01:07,699
+Но я уже не один из Четырёх Ветров.
+
+12
+00:01:08,210 --> 00:01:09,701
+Даже без этого титула...
+
+13
+00:01:09,701 --> 00:01:11,701
+Ты всё равно защищал нас.
+
+14
+00:01:12,964 --> 00:01:16,274
+Расправь крылья. Я дарую тебе своё благословение.
+
+15
+00:01:16,274 --> 00:01:18,274
+Теперь ты свободен.
+
+16
+00:01:24,500 --> 00:01:26,434
+Так Мондштадт справился с Ужасом Бури.
+
+17
+00:01:26,534 --> 00:01:29,200
+Я выступила перед жителями города.
+
+18
+00:01:29,200 --> 00:01:31,750
+Проблема решена,
+
+19
+00:01:31,750 --> 00:01:33,950
+И им больше ничего не угрожает.
+
+20
+00:01:33,950 --> 00:01:36,350
+Горожане видели ситуацию так:
+
+21
+00:01:36,350 --> 00:01:38,501
+Ужас Бури внезапно напал на Мондштадт...
+
+22
+00:01:38,627 --> 00:01:41,123
+И так же внезапно исчез.
+
+23
+00:01:41,123 --> 00:01:44,675
+Для них это было необъяснимо.
+
+24
+00:01:44,675 --> 00:01:47,849
+Но ветра обязательно поменяют своё направление.
+
+25
+00:01:48,050 --> 00:01:49,475
+Однажды...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f27dc176a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+Моя история...
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Да...
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Как же мне раньше не пришло в голову:
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+проглоченный драконом неудачный эксперимент наставницы -
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+это
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+лишь начало истории.
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Если бы всё сложилось иначе...
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+Если бы тогда выжил ты,
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+то это я считался бы неудачным результатом эксперимента,
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+провальной попыткой в проекте «Человек изначальный».
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+И я захотел бы занять твоё место.
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+Я принял бы твой облик,
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+изучил бы твоё искусство алхимии,
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+создал бы удивительных существ
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+и использовал бы их для отвода глаз.
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Я нашёл бы твои слабые места
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+и воспользовался бы удобным моментом, чтобы избавиться от тебя
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+и от единственного человека, который знал твою тайну.
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+И вот тогда...
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+Я смог бы вернуть
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+радость от появления на свет в этом мире.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f27dc176a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+Моя история...
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Да...
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Как же мне раньше не пришло в голову:
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+проглоченный драконом неудачный эксперимент наставницы -
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+это
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+лишь начало истории.
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Если бы всё сложилось иначе...
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+Если бы тогда выжил ты,
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+то это я считался бы неудачным результатом эксперимента,
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+провальной попыткой в проекте «Человек изначальный».
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+И я захотел бы занять твоё место.
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+Я принял бы твой облик,
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+изучил бы твоё искусство алхимии,
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+создал бы удивительных существ
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+и использовал бы их для отвода глаз.
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Я нашёл бы твои слабые места
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+и воспользовался бы удобным моментом, чтобы избавиться от тебя
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+и от единственного человека, который знал твою тайну.
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+И вот тогда...
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+Я смог бы вернуть
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+радость от появления на свет в этом мире.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1d410755
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Альбедо?! Это...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Это ещё не конец!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..a1d410755
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Альбедо?! Это...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Это ещё не конец!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_WDLQ004_VentiLegends_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_WDLQ004_VentiLegends_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8deae4076
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_WDLQ004_VentiLegends_RU.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,384 --> 00:00:03,392
+То, что должно быть спето, случилось в древнем Мондштадте,
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,744
+Где правил злой тиран и жил маленький мальчик.
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:12,800
+Он искал песню для своей лиры,
+
+4
+00:00:14,144 --> 00:00:18,368
+Но не мог увидеть голубого неба.
+
+5
+00:00:19,072 --> 00:00:21,376
+«Я так мечтаю увидеть птиц»,
+
+6
+00:00:21,760 --> 00:00:25,344
+Сказал он, и его глаза наполнились светом.
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,800
+Но его голос затерялся в потоках сильного ветра,
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,792
+Ибо вихрь лишь берёт, и ничего не отдаёт взамен.
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+Голубое небо, свободные стихи и песни...
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+Неужели они не стоили борьбы?
+
+11
+00:00:43,520 --> 00:00:45,632
+Мальчик обернулся и протянул ко мне руки:
+
+12
+00:00:46,016 --> 00:00:50,496
+«Иди со мной, ветер... Свергнуть тирана и разбить его стены».
+
+13
+00:00:51,008 --> 00:00:53,056
+Мальчик поднял знамя мятежников,
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,192
+И я развивал его высоко над головами.
+
+15
+00:00:56,640 --> 00:00:59,328
+Победителями вышли мы, жаждущие свободы.
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,680
+Боги пали, ветра задули, нации содрогнулись.
+
+17
+00:01:05,856 --> 00:01:09,184
+Деспот встретил свой конец во мраке,
+
+18
+00:01:10,144 --> 00:01:13,728
+А мы смотрели, как башня стирается в пыль.
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,784
+Так Мондштадт родился заново, позабыв о тех событиях.
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:23,264
+С тех пор, и больше никогда, не наденет никто корону.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..bbda2afa6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_RU.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,900 --> 00:00:06,075
+В древние времена земли Ли Юэ истязали мор и голод...
+
+2
+00:00:07,225 --> 00:00:09,525
+Гниющие останки поверженных богов
+
+3
+00:00:09,600 --> 00:00:14,450
+ненавистью расползлись по свету, переродившись в демонов.
+
+4
+00:00:15,950 --> 00:00:18,000
+Они поднимали восстания,
+
+5
+00:00:19,000 --> 00:00:23,600
+насылали эпидемии, порождали чудовищ, накликали беды.
+
+6
+00:00:24,950 --> 00:00:30,125
+Поэтому Властелин Камня призвал Якс истребить демонов.
+
+7
+00:00:31,275 --> 00:00:34,550
+Они поклялись восстановить порядок и расправиться со злом!
+
+8
+00:00:34,800 --> 00:00:38,825
+«Боем мы очистим мир от пороков и этому посвятим жизни!»
+
+9
+00:00:39,800 --> 00:00:41,650
+В битвах они не избежали грехов,
+
+10
+00:00:41,825 --> 00:00:46,375
+и груз деяний стал непосилен для некоторых из них.
+
+11
+00:00:46,800 --> 00:00:49,100
+Их поглотили ярость, страх, безумие...
+
+12
+00:00:49,175 --> 00:00:51,150
+Некоторые обратились друг против друга,
+
+13
+00:00:51,450 --> 00:00:53,575
+а некоторые стали одержимы.
+
+14
+00:00:56,200 --> 00:00:58,800
+Из пяти могущественных Якс трое погибли,
+
+15
+00:00:59,025 --> 00:01:02,500
+а один бесследно исчез.
+
+16
+00:01:03,525 --> 00:01:05,400
+Спустя тысячелетия в царстве смертных
+
+17
+00:01:05,600 --> 00:01:09,625
+в живых остался один Охотник на Демонов.
+
+18
+00:01:10,725 --> 00:01:12,575
+И лишь лунной ночью
+
+19
+00:01:12,850 --> 00:01:16,850
+в сверкании каменного леса Гуюнь, в мелодии флейты среди Тростниковых островов
+
+20
+00:01:17,175 --> 00:01:20,100
+жива память о нём.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part1_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part1_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..66b4d60a2
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part1_RU.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,325 --> 00:00:04,541
+Значит, ты хочешь сказать, что...
+
+2
+00:00:04,541 --> 00:00:06,268
+Вы прибыли сюда из другого мира?
+
+3
+00:00:12,350 --> 00:00:14,450
+Но, когда вы решили покинуть тот мир
+
+4
+00:00:14,450 --> 00:00:16,725
+И отправиться в следующий,
+
+5
+00:00:16,725 --> 00:00:19,105
+Неизвестное божество
+
+6
+00:00:19,105 --> 00:00:21,026
+Встало на вашем пути?
+
+7
+00:00:23,900 --> 00:00:28,844
+Чужеземцы, ваши странствия закончатся здесь.
+
+8
+00:00:30,781 --> 00:00:31,805
+Кто ты?
+
+9
+00:00:32,182 --> 00:00:34,154
+Хранитель небесного порядка.
+
+10
+00:00:34,154 --> 00:00:36,986
+Самоуправству человечества пришёл конец!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e48ea5d53
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+Люмин!
+
+2
+00:00:30,341 --> 00:00:32,012
+Нет... Стой!
+
+3
+00:00:32,012 --> 00:00:33,481
+Отпусти мою сестру!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b905b3da
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,282 --> 00:00:04,925
+Итэр!
+
+2
+00:00:30,365 --> 00:00:31,866
+Нет... Стой!
+
+3
+00:00:32,517 --> 00:00:33,651
+Отпусти моего брата!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/MDAQ041_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/MDAQ041_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..8a7417991
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/MDAQ041_RU.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:03,000 --> 00:00:06,121
+То, что должно быть спето, произошло в дни былые,
+
+2
+00:00:06,800 --> 00:00:09,963
+Когда Архонты ещё ходили по земле.
+
+3
+00:00:11,036 --> 00:00:14,000
+Небесный дракон бросил свой взор на мир внизу.
+
+4
+00:00:14,000 --> 00:00:16,489
+Спустившись с небес, давших ему рождение,
+
+5
+00:00:17,877 --> 00:00:20,420
+Дракон начал искать истину среди простого народа,
+
+6
+00:00:20,420 --> 00:00:22,741
+Но смертные мелочи лишь туманили его разум.
+
+7
+00:00:24,490 --> 00:00:26,933
+Бард ветров играл на своих струнах,
+
+8
+00:00:26,933 --> 00:00:29,973
+И святая лира любезно отвечала дракону.
+
+9
+00:00:30,532 --> 00:00:32,854
+Он был лишь ребёнком, преисполненным любопытством,
+
+10
+00:00:32,854 --> 00:00:36,948
+Парящим среди небес, свободным от забот.
+
+11
+00:00:38,377 --> 00:00:41,537
+Общаясь с бардом, он хотел научиться петь,
+
+12
+00:00:41,537 --> 00:00:44,946
+Ибо жаждал рассказать миру о своих чувствах.
+
+13
+00:00:46,528 --> 00:00:48,630
+Дружба барда и дракона стала красивой легендой,
+
+14
+00:00:49,257 --> 00:00:52,358
+Но вскоре волны отчаяния захлестнули землю.
+
+15
+00:00:53,870 --> 00:00:57,517
+Львиный клык погиб, а Соколиный флаг дремал,
+
+16
+00:00:58,604 --> 00:01:01,458
+Когда одинокий дракон подошёл к стенам Мондштадта,
+
+17
+00:01:02,638 --> 00:01:05,676
+Над собором Барбатоса повисла смерть.
+
+18
+00:01:06,334 --> 00:01:10,319
+О муках народа вскоре запел бард,
+
+19
+00:01:11,189 --> 00:01:14,292
+И небесный дракон внял его могильным песням.
+
+20
+00:01:14,901 --> 00:01:18,802
+Среди бурь разразилась жестокая война.
+
+21
+00:01:23,707 --> 00:01:28,201
+Яд в крови дракона отправил его в многовековой сон.
+
+22
+00:01:28,933 --> 00:01:32,944
+Проснулся он, только чтобы быть изгнанным людьми.
+
+23
+00:01:34,944 --> 00:01:38,341
+– Почему в этом веке люди так ненавидят меня?
+
+24
+00:01:39,453 --> 00:01:41,226
+Спросил дракон, но небесная лира молчала.
+
+25
+00:01:44,394 --> 00:01:47,966
+Гнев, горе источают драконьи глаза,
+
+26
+00:01:48,850 --> 00:01:52,264
+Яд льётся из его глубоких ран.
+
+27
+00:01:54,132 --> 00:01:58,258
+Проклятие дракона росло в тишине,
+
+28
+00:01:58,258 --> 00:02:02,774
+И лира не могла больше успокоить его рёв.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..bf6484100
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_RU.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:12,992 --> 00:00:18,688
+Ваше высочество... Ваш покорный слуга возвращается с очередной победой.
+
+2
+00:00:19,456 --> 00:00:22,144
+Вскоре наша империя воскреснет...
+
+3
+00:00:22,720 --> 00:00:25,920
+И мы сможем упиваться славой...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/OpeningSequence_Boy_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/OpeningSequence_Boy_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..fbbe635db
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/OpeningSequence_Boy_RU.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Вы просыпаетесь от сильного холода и с надеждой осматриваетесь вокруг.
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Вдруг вы замечаете свою сестру, скованную цепями.
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Неизвестное божество спустилось с небес, чтобы забрать вашего единственного родственника.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Вы тщетно пытаетесь помочь брату, но через несколько мгновений вы снова погружаетесь в мрачный сон.
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Когда вы просыпаетесь, всё вокруг выглядит по-другому.
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Сколько же времени вы проспали? Неделю? Месяц? Несколько лет?
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Вы в одиночку отправляетесь в полное опасностей приключение.
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+Вы собираетесь найти то божество, что забрало ваш{M#у}{F#его} {M#сестру}{F#брата}.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/OpeningSequence_Girl_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/OpeningSequence_Girl_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..e2f318f7d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/OpeningSequence_Girl_RU.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Вы просыпаетесь от сильного холода и с надеждой осматриваетесь вокруг.
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Вдруг вы замечаете своего брата, скованного цепями.
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Неизвестное божество спустилось с небес, чтобы забрать вашего единственного родственника.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Вы тщетно пытаетесь помочь брату, но через несколько мгновений вы снова погружаетесь в мрачный сон.
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Когда вы просыпаетесь, всё вокруг выглядит по-другому.
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Сколько же времени вы проспали? Неделю? Месяц? Несколько лет?
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Вы в одиночку отправляетесь в полное опасностей приключение.
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+Вы собираетесь найти то божество, что забрало ваш{M#у}{F#его} {M#сестру}{F#брата}.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/Title_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/Title_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..f3ed03a47
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/Title_RU.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:00,896 --> 00:00:02,896
+После конца света
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+С небес на землю упали два метеорита.
+
+3
+00:00:07,325 --> 00:00:09,325
+Один из близнецов
+
+4
+00:00:09,325 --> 00:00:12,125
+Пробудился.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/RU/battlePass_RU.txt b/Resources/Subtitle/RU/battlePass_RU.txt
new file mode 100644
index 000000000..01057b88d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/RU/battlePass_RU.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:05,312
+Однажды среди небес было славное королевство.
+
+2
+00:00:06,528 --> 00:00:12,544
+Отправилась из этого королевства первая коронованная наследница на поиски Жемчужины бытия в Царство тьмы.
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:20,224
+Так начала своё путешествие первая коронованная наследница в поисках Жемчужины бытия.
+
+4
+00:00:22,144 --> 00:00:26,624
+Но была она обманута, и померкнувшая память о благородном происхождении...
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:30,720
+Навеяла ей быть королевой Царства тьмы.
+
+6
+00:00:33,152 --> 00:00:40,190
+Но не следует волноваться, ведь второй коронованный наследник уже отправился по тому пути, где оступился первый.
+
+7
+00:00:40,195 --> 00:00:45,952
+Это история вашего путешествия. Это ваша жемчужная песнь.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Ambor_Readings_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Ambor_Readings_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..81714408e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Ambor_Readings_TH.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,550 --> 00:00:06,875
+เมื่อลมกระแสแรกพัดผ่านดินแดน
+
+2
+00:00:07,228 --> 00:00:10,275
+เหล่านกที่มีปีกต่างโหยหาท้องฟ้า
+
+3
+00:00:10,550 --> 00:00:12,750
+แต่พวกมันบินไม่ได้
+
+4
+00:00:15,353 --> 00:00:17,925
+พวกมันจึงถามเทพแห่งลมว่า
+
+5
+00:00:18,200 --> 00:00:20,525
+"พวกเราจะไปยังฟากฟ้าได้อย่างไร?"
+
+6
+00:00:20,525 --> 00:00:23,500
+เทพแห่งลมได้ฟังดังนั้นจึงตอบว่า
+
+7
+00:00:23,750 --> 00:00:28,000
+"พวกเจ้ายังไม่ได้พบสิ่งที่สำคัญที่สุด"
+
+8
+00:00:28,275 --> 00:00:30,950
+เมื่อเทพเจ้ากล่าว สายลมก็พัดผ่านทั่วดินแดน
+
+9
+00:00:30,950 --> 00:00:33,731
+พัดเมล็ดแดนดีไลอ้อนลอยสูงขึ้นไปบนฟ้า
+
+10
+00:00:34,300 --> 00:00:36,503
+เหล่านกกางปีกโผไปในนภา
+
+11
+00:00:36,503 --> 00:00:39,300
+แต่สายลมนั้นเบาบางเกินไป
+
+12
+00:00:40,003 --> 00:00:43,275
+ทำให้พวกมันร่วงหล่นลงไปบนผืนดิน
+
+13
+00:00:44,307 --> 00:00:45,800
+พวกมันจึงไปยังผาสูงชัน
+
+14
+00:00:45,800 --> 00:00:50,103
+ที่ซึ่งสายลมนั้นพัดกระโชกแรง
+
+15
+00:00:50,675 --> 00:00:53,175
+เหล่าวิหคทิ้งตัวจากหน้าผา
+
+16
+00:00:53,175 --> 00:00:56,853
+และกระพือปีกทั้งสองท่ามกลางสายลมแกร่ง
+
+17
+00:00:56,853 --> 00:01:00,600
+จนกระทั่งพวกมันโบยบินได้อย่างอิสระบนนภา
+
+18
+00:01:01,850 --> 00:01:04,800
+เหล่านกบอกกับเทพแห่งลมด้วยความสำราญว่า
+
+19
+00:01:04,800 --> 00:01:09,650
+"เราเข้าใจแล้ว เราต้องการลมที่แรงยิ่งกว่าเพื่อให้บินได้นี่เอง"
+
+20
+00:01:10,150 --> 00:01:12,275
+เทพแห่งลมได้ยินดังนั้นจึงตอบกลับไปว่า
+
+21
+00:01:12,525 --> 00:01:15,928
+"สิ่งที่พวกเจ้าขาดไปไม่ใช่สายลม หากแต่มันคือความกล้า"
+
+22
+00:01:15,928 --> 00:01:21,675
+"ความกล้าที่จะทำให้เจ้าเป็นนกที่บินได้ เป็นตัวแรกของโลก"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_102106_Summon_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102106_Summon_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..23467b429
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102106_Summon_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,504
+คอยดูละกัน ว่าอาณาจักรที่สูญเสียเทพเจ้าไปน่ะ
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+จะถูกกลืนกินด้วยความมุ่งร้ายในอดีตอีกครั้งหรือไม่?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:36,500
+แต่ว่าถ้าเกิดพวกเธออยากจะตกต่ำไปกับชาว Liyue ล่ะก็
+
+4
+00:00:36,750 --> 00:00:38,625
+งั้นก็ขอให้โชคดีละกัน!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+ห... หายไปแล้ว!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+หมอนั่น... วิ่งเร็วชะมัด
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:51,536
+เอ๋? นั่นอะไรน่ะ?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_102106_Summon_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102106_Summon_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..bfce445bc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102106_Summon_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,504
+คอยดูละกัน ว่าอาณาจักรที่สูญเสียเทพเจ้าไปน่ะ
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+จะถูกกลืนกินด้วยความมุ่งร้ายในอดีตอีกครั้งหรือไม่?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:36,600
+แต่ว่าถ้าเกิดพวกเธออยากจะตกต่ำไปกับชาว Liyue ล่ะก็
+
+4
+00:00:36,950 --> 00:00:38,746
+งั้นก็ขอให้โชคดีละกัน!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+ห... หายไปแล้ว!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+หมอนั่น... วิ่งเร็วชะมัด
+
+7
+00:00:50,100 --> 00:00:52,100
+เอ๋? นั่นอะไรน่ะ?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..85acc1279
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+พวก Fatui นี่นา!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:53,125
+พวกมันบุกมาโจมตี Guizhong Ballista แล้ว!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..65aa22fec
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+พวก Fatui นี่นา!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:53,150
+พวกมันบุกมาโจมตี Guizhong Ballista แล้ว!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_102205_AfterBattle_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102205_AfterBattle_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..39802de0e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102205_AfterBattle_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+หมดเรื่องวุ่นวายซักที ในที่สุดก็ไม่ต้องคิดฟุ้งซ่าน
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+จะได้ตั้งใจ...!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+ได้ผลแล้ว!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+ถ้าสะกดอย่างนี้ต่อไปล่ะก็...
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+ระวังหน่อยละกัน
+
+6
+00:01:20,425 --> 00:01:22,250
+Guizhong Ballista ถูกทำลายแล้ว...
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+ถ้าไม่มีการสะกดของมัน มันก็เป็นเรื่องยากที่พวกเราจะสู้ต่อไป
+
+8
+00:01:25,525 --> 00:01:27,900
+แต่ Jade Chamber เป็นปราการด่านสุดท้ายแล้วนะ!
+
+9
+00:01:27,900 --> 00:01:30,266
+ไม่ว่ายังไง... ก็หันหลังกลับไปไม่ได้แล้วล่ะ...
+
+10
+00:01:32,200 --> 00:01:34,315
+ฉัน... ยังมีอีกแผนนึง
+
+11
+00:01:35,900 --> 00:01:37,462
+คุณ Ningguang หมายความว่ายังไง?
+
+12
+00:01:38,575 --> 00:01:39,979
+ฉันจะยอมสละ "Jade Chamber"
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:42,700
+เพื่ออะไรงั้นรึ...?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+...ฉันเข้าใจแล้ว
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+นักเดินทาง ขอแรงหน่อยนะ
+
+16
+00:01:52,200 --> 00:01:54,016
+ลาก่อนนะ เพื่อนรัก...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+จากกันวันนี้
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+ก็เพื่อที่จะให้วันข้างหน้า ได้มีโอกาสมาพบกันอีกครั้ง
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_102205_AfterBattle_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102205_AfterBattle_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..997b7b477
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_102205_AfterBattle_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+หมดเรื่องวุ่นวายซักที ในที่สุดก็ไม่ต้องคิดฟุ้งซ่าน
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+จะได้ตั้งใจ...!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+ได้ผลแล้ว!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+ถ้าสะกดอย่างนี้ต่อไปล่ะก็...
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+ระวังหน่อยละกัน
+
+6
+00:01:20,100 --> 00:01:22,165
+Guizhong Ballista ถูกทำลายแล้ว...
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+ถ้าไม่มีการสะกดของมัน มันก็เป็นเรื่องยากที่พวกเราจะสู้ต่อไป
+
+8
+00:01:25,575 --> 00:01:27,975
+แต่ Jade Chamber เป็นปราการด่านสุดท้ายแล้วนะ!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+ไม่ว่ายังไง... ก็หันหลังกลับไปไม่ได้แล้วล่ะ...
+
+10
+00:01:32,325 --> 00:01:34,440
+ฉัน... ยังมีอีกแผนนึง
+
+11
+00:01:36,000 --> 00:01:37,562
+คุณ Ningguang หมายความว่ายังไง?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+ฉันจะยอมสละ "Jade Chamber"
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:42,300
+เพื่ออะไรงั้นรึ...?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+...ฉันเข้าใจแล้ว
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+นักเดินทาง ขอแรงหน่อยนะ
+
+16
+00:01:52,250 --> 00:01:53,400
+ลาก่อนนะ เพื่อนรัก...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+จากกันวันนี้
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:58,350
+ก็เพื่อที่จะให้วันข้างหน้า ได้มีโอกาสมาพบกันอีกครั้ง
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c399f6523
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+ขับเคลื่อนพลังธาตุได้โดยไม่ต้องใช้วิชั่น...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+เธอ... คือ "ข้อยกเว้น" สินะ
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+ข้อยกเว้น... คือศัตรูของความเป็นนิรันดร์
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+ฉันจะฝังเธอไว้ในรูปปั้นเทพเจ้า
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c399f6523
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,526
+ขับเคลื่อนพลังธาตุได้โดยไม่ต้องใช้วิชั่น...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+เธอ... คือ "ข้อยกเว้น" สินะ
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+ข้อยกเว้น... คือศัตรูของความเป็นนิรันดร์
+
+4
+00:01:22,964 --> 00:01:26,742
+ฉันจะฝังเธอไว้ในรูปปั้นเทพเจ้า
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b6e748b58
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:11,250 --> 00:00:13,104
+ตื่นสิ รีบตื่นเร็วเข้า!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+ทะ...ท่านโชกุน... เจ้าคนเมื่อกี้...
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+จับเขาซะ ด้วยคำสั่งล่าวิชั่น
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+ครั้งต่อไปที่พบกัน ฉันจะไม่ฟันแค่ครั้งเดียวแน่
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..885c139f7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:11,400 --> 00:00:12,927
+ตื่นสิ รีบตื่นเร็วเข้า!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+ทะ...ท่านโชกุน... เจ้าคนเมื่อกี้...
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+จับเธอซะ ด้วยคำสั่งล่าวิชั่น
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+ครั้งต่อไปที่พบกัน ฉันจะไม่ฟันแค่ครั้งเดียวแน่
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_200919_SHG_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200919_SHG_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..36a4fd633
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200919_SHG_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+เอาเลยยย!!!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+ประจัญบาน!!!!
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+ปักหลักให้มั่น ห้ามถอยหลังเด็ดขาด!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+ท่าน Sangonomiya!
+
+5
+00:00:59,700 --> 00:01:01,945
+ถึงเวลาแล้ว สหายร่วมรบของฉัน
+
+6
+00:01:02,789 --> 00:01:05,025
+นี่เป็นโอกาสของเราแล้ว!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+ช่างใจเย็นเสียจริงนะ ท่านผู้บัญชาการ
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+หวังว่าเธอจะจ่ายค่าจ้างทหารพวกนี้ไหวนะ
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+Kazuha!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+ไม่เจอกันนานเลยนะ สหาย!
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+บุกเข้าไป!!!!
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+ชิ...ถอยทัพ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_200919_SHG_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200919_SHG_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..36a4fd633
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_200919_SHG_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+เอาเลยยย!!!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+ประจัญบาน!!!!
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+ปักหลักให้มั่น ห้ามถอยหลังเด็ดขาด!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+ท่าน Sangonomiya!
+
+5
+00:00:59,700 --> 00:01:01,945
+ถึงเวลาแล้ว สหายร่วมรบของฉัน
+
+6
+00:01:02,789 --> 00:01:05,025
+นี่เป็นโอกาสของเราแล้ว!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+ช่างใจเย็นเสียจริงนะ ท่านผู้บัญชาการ
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+หวังว่าเธอจะจ่ายค่าจ้างทหารพวกนี้ไหวนะ
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+Kazuha!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+ไม่เจอกันนานเลยนะ สหาย!
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+บุกเข้าไป!!!!
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,575
+ชิ...ถอยทัพ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..730f5e50d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:40,125 --> 00:00:40,775
+เฮ้!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..730f5e50d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:40,125 --> 00:00:40,775
+เฮ้!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc842337b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+เสียงนี้คือ...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+แผ่นดินไหว?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+อะไรน่ะ!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+เกาะลอยขึ้น?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fc842337b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+เสียงนี้คือ...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+แผ่นดินไหว?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+อะไรน่ะ!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+เกาะลอยขึ้น?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..71053d16f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,000 --> 00:00:08,015
+เทศกาล Windblume นั้นกำเนิดขึ้นจาก "เมืองแห่งอิสรภาพ Crown of the North"
+
+2
+00:00:08,315 --> 00:00:11,590
+การสำรวจครั้งนี้จะต้องเตรียมเสบียงไปให้พร้อม ฉันจะไม่ยอมหิวจนแสบท้องอีกแล้ว!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+อื้อ
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+เพราะงั้น ถ้าเธอถามฉัน...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+กำลังปฏิบัติหน้าที่กันอยู่งั้นเหรอ! เหนื่อยหน่อยนะทั้งสองคน
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+เธอก็เหมือนกัน
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+จะว่าไป พวกเราไม่ได้กินข้าวด้วยกันมานานแล้วนะ
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+ช่วงนี้ยุ่งมากเลย...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+วันนี้พวกเราควรจะทำอะไรดีนะ?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+อ๊ะ คุณ Albedo!
+
+11
+00:00:32,475 --> 00:00:33,850
+การวิจัยเป็นยังไงบ้าง?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+เจอกับปัญหานิดหน่อย...
+
+13
+00:00:35,650 --> 00:00:37,350
+รบกวนดูตรงนี้หน่อย พวกเราคิดว่า...
+
+14
+00:00:38,275 --> 00:00:40,750
+ร้านเหล้าที่ดีก็ต้องเสิร์ฟกับแกล้มให้ด้วยอยู่แล้ว
+
+15
+00:00:41,025 --> 00:00:42,325
+งั้นเหรอ?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+จะทำยังไง? และทำไปเพื่อใคร?
+
+17
+00:00:47,900 --> 00:00:50,650
+ทำอย่างเงียบ ๆ ? หรืออย่างกล้าหาญ?
+
+18
+00:00:52,475 --> 00:00:56,675
+ชิงลงมือก่อน? หรือรอคอยจังหวะ?
+
+19
+00:00:58,800 --> 00:00:59,600
+ระวัง!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:03,575
+ขอโทษ ๆ เธอไม่เป็นอะไรใช่มั้ย?
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+คำตอบของฉันก็คือ
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+ตราบใดที่มีความรู้สึกโหยหาร่วมกัน เช่นนั้นมันก็เหมือนกันทุกอย่าง
+
+23
+00:01:11,975 --> 00:01:13,825
+ทั้งหมดให้หัวใจเป็นตัวตัดสิน
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a14926c9a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,250 --> 00:00:07,708
+เทศกาล Windblume นั้นกำเนิดขึ้นจาก "เมืองแห่งอิสรภาพ Crown of the North"
+
+2
+00:00:08,272 --> 00:00:12,375
+การสำรวจครั้งนี้จะต้องเตรียมเสบียงไปให้พร้อม ฉันจะไม่ยอมหิวจนแสบท้องอีกแล้ว!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+อื้อ
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+เพราะงั้น ถ้าเธอถามฉัน...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+กำลังปฏิบัติหน้าที่กันอยู่งั้นเหรอ! เหนื่อยหน่อยนะทั้งสองคน
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+เธอก็เหมือนกัน
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+จะว่าไป พวกเราไม่ได้กินข้าวด้วยกันมานานแล้วนะ
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+ช่วงนี้ยุ่งมากเลย...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+วันนี้พวกเราควรจะทำอะไรดีนะ?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+อ๊ะ คุณ Albedo!
+
+11
+00:00:32,425 --> 00:00:33,600
+การวิจัยเป็นยังไงบ้าง?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+เจอกับปัญหานิดหน่อย...
+
+13
+00:00:35,375 --> 00:00:36,950
+รบกวนดูตรงนี้หน่อย พวกเราคิดว่า...
+
+14
+00:00:38,150 --> 00:00:40,525
+ร้านเหล้าที่ดีก็ต้องเสิร์ฟกับแกล้มให้ด้วยอยู่แล้ว
+
+15
+00:00:40,900 --> 00:00:42,275
+งั้นเหรอ?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+จะทำยังไง? และทำไปเพื่อใคร?
+
+17
+00:00:47,500 --> 00:00:50,550
+ทำอย่างเงียบ ๆ ? หรืออย่างกล้าหาญ?
+
+18
+00:00:52,400 --> 00:00:56,675
+ชิงลงมือก่อน? หรือรอคอยจังหวะ?
+
+19
+00:00:58,600 --> 00:00:59,400
+ระวัง!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:03,625
+ขอโทษ ๆ เธอไม่เป็นอะไรใช่มั้ย?
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+คำตอบของฉันก็คือ
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+ตราบใดที่มีความรู้สึกโหยหาร่วมกัน เช่นนั้นมันก็เหมือนกันทุกอย่าง
+
+23
+00:01:11,975 --> 00:01:13,825
+ทั้งหมดให้หัวใจเป็นตัวตัดสิน
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..fda8b7dbd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_TH.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:00,975 --> 00:00:02,925
+ครั้งหนึ่งเขาเคยเป็นเพื่อนรักของฉัน
+
+2
+00:00:03,475 --> 00:00:05,850
+วันหนึ่งเขาถามกับฉันว่า
+
+3
+00:00:05,850 --> 00:00:08,106
+เคยได้ยินชื่อของ Musou no Hitotachi มั้ย
+
+4
+00:00:08,675 --> 00:00:09,950
+ฉันตอบไปว่าแน่นอน
+
+5
+00:00:09,950 --> 00:00:12,575
+จะได้เห็นดาบเล่มนั้น ก็ต่อเมื่อมี "การลงทัณฑ์จากเทพเจ้า" เท่านั้น
+
+6
+00:00:13,550 --> 00:00:16,700
+ดาบเล่มนั้นก็คือศิลปะการต่อสู้ขั้นสุดยอดของโชกุนสายฟ้า (โชกุน Raiden)
+
+7
+00:00:17,325 --> 00:00:19,249
+สัญลักษณ์ของความแข็งแกร่งอันเป็นที่สุด
+
+8
+00:00:20,977 --> 00:00:25,137
+แต่เขากลับพูดว่า "ดาบเล่มนั้นน่ะ ใช่ว่าจะไม่มีทางเอื้อมถึง"
+
+9
+00:00:26,200 --> 00:00:30,129
+"จะต้องมีสิ่งมีชีวิตบนพื้นดิน ที่กล้าเผชิญหน้ากับความยิ่งใหญ่ของสายฟ้าเสมอ"
+
+10
+00:00:32,950 --> 00:00:35,550
+ต่อมา "คำสั่งล่าวิชั่น" ก็มาอย่างไม่คาดคิด
+
+11
+00:00:37,025 --> 00:00:43,850
+ความปรารถนาของผู้คนค่อย ๆ จมดิ่งลงตามบันไดแต่ละขั้นของ "ความเป็นนิรันดร์"
+
+12
+00:00:45,650 --> 00:00:47,675
+ในตอนที่ฉันต้องหนีไปทุกที่อย่างหมดหนทาง
+
+13
+00:00:48,125 --> 00:00:50,725
+กลับได้ข่าวว่าเขาได้เริ่ม "การประลองต่อหน้าท่านโชกุน"
+
+14
+00:00:50,725 --> 00:00:52,925
+กับผู้ปฏิบัติการ "คำสั่งล่าวิชั่น"
+
+15
+00:00:56,200 --> 00:00:58,663
+"การประลองต่อหน้าท่านโชกุน" ที่ทั้งจริงจังและโหดร้าย
+
+16
+00:00:58,986 --> 00:01:03,925
+ผู้พ่ายแพ้จะต้องเผชิญกับการลงทัณฑ์จากเทพเจ้า ส่วนผู้ชนะจะได้รับโอกาส
+
+17
+00:01:05,575 --> 00:01:09,025
+บางทีเขาอาจจะกำลังคิดว่า ตัวเองเป็นคนที่เหมาะสมที่สุดที่จะลุกขึ้นยืน
+
+18
+00:01:10,314 --> 00:01:12,450
+เพื่อเผชิญหน้ากับ Musou No Hitotachi ที่ว่านั่น
+
+19
+00:01:12,450 --> 00:01:15,150
+ซึ่งแต่ไหนแต่ไรก็เป็นสิ่งที่เขาปรารถนามาตลอด
+
+20
+00:01:16,500 --> 00:01:18,182
+แต่ในตอนที่ฉันไปถึง Tenshukaku
+
+21
+00:01:18,182 --> 00:01:19,500
+การต่อสู้ก็ได้จบลงแล้ว
+
+22
+00:01:19,750 --> 00:01:23,300
+ได้ยินเพียงแค่เสียงตกลงพื้นของดาบที่แตกหักของเขา
+
+23
+00:01:24,350 --> 00:01:26,121
+หลังจาก "การลงทัณฑ์จากเทพเจ้า" เท่านั้น
+
+24
+00:01:26,121 --> 00:01:28,147
+บางทีนั่นอาจจะเป็นแสงที่เขาต้องการจะได้เห็นด้วยตาของตัวเองล่ะมั้ง
+
+25
+00:01:30,625 --> 00:01:31,870
+ในช่วงเวลาสุดท้ายของชีวิตนั้น
+
+26
+00:01:32,950 --> 00:01:34,175
+สีหน้าของเขาจะเป็นยังไงกันนะ?
+
+27
+00:01:34,175 --> 00:01:35,570
+สายเกินไปที่จะคาดเดา
+
+28
+00:01:37,500 --> 00:01:41,000
+ฉันเพียงแค่ก้าวไปข้างหน้า และคว้าเอาวิชั่นที่ส่องแสงเลือนรางนั่นมา
+
+29
+00:01:41,000 --> 00:01:42,525
+จากนั้นก็หนี
+
+30
+00:01:42,847 --> 00:01:46,800
+ฉันรู้แค่ว่าฉันไม่สามารถปล่อยให้ความปรารถนาอันร้อนแรงของเขา
+
+31
+00:01:47,100 --> 00:01:50,125
+ต้องมาถูกฝังไว้ท่ามกลางรูปปั้นเทพเจ้าที่เย็นยะเยือก
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..02f98804f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_TH.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:00,800 --> 00:00:03,125
+เมื่อคืนมีฝนดาวตกร่วงหล่นลงมา
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:05,750
+มันครอบคลุมพื้นที่ใหญ่มาก
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:09,425
+ทั้ง Mondstadt และ Liyue ต่างก็ได้รับผลกระทบทั้งคู่
+
+4
+00:00:24,900 --> 00:00:28,125
+อุกกาบาตที่ร่วงลงมายังพื้นดินนั้น ต่างก็แฝงไปด้วยพลังแปลกประหลาด...
+
+5
+00:00:29,200 --> 00:00:31,975
+...ทำให้ผู้ที่สัมผัสโดนมันหมดสติ
+
+6
+00:00:32,325 --> 00:00:36,155
+ซึ่งทางกิลด์มองว่าเรื่องนี้อันตรายมาก
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3937f37a5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_TH.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:04,350 --> 00:00:07,450
+แค่มีเชือกหนึ่งเส้น ก็สามารถปีนขึ้นหน้าผาได้แล้ว
+
+2
+00:00:08,951 --> 00:00:12,599
+แค่มีเรือหนึ่งลำ ก็สามารถล่องลอยไปในทะเลกว้างได้
+
+3
+00:00:14,207 --> 00:00:15,813
+ก่อนที่อายุจะถึงสี่สิบ
+
+4
+00:00:16,191 --> 00:00:19,025
+ฉันก็ไปเยือนดันเจี้ยนมาแล้วหลายแห่ง
+
+5
+00:00:20,200 --> 00:00:21,256
+ยกเว้น Pilos Peak
+
+6
+00:00:21,256 --> 00:00:23,600
+มันยุติชีวิตการผจญภัยของฉัน
+
+7
+00:00:24,350 --> 00:00:27,925
+และบางที สิ่งที่ถูกมันยุติลง
+
+8
+00:00:27,925 --> 00:00:29,600
+ก็ไม่ได้มีแค่นั้น
+
+9
+00:00:31,925 --> 00:00:35,212
+ตอนนี้ฉันแก่ตัวแล้ว
+
+10
+00:00:35,925 --> 00:00:37,228
+มีอยู่หลายครั้ง
+
+11
+00:00:37,228 --> 00:00:39,692
+ฉันยืนอยู่ใต้ยอดเขา
+
+12
+00:00:39,692 --> 00:00:43,225
+ถูกปกคลุมไปด้วยหิมะอันกว้างใหญ่
+
+13
+00:00:44,230 --> 00:00:47,342
+มันเป็นสัตว์ร้ายที่ไม่มีจุดอ่อน
+
+14
+00:00:47,342 --> 00:00:50,462
+เป็นศูนย์รวมของด้านที่ไร้ความปราณีของโลก
+
+15
+00:00:50,909 --> 00:00:53,149
+มันทำให้ฉันรู้สึกกลัว
+
+16
+00:00:53,864 --> 00:00:56,704
+แต่เมื่อใดก็ตามที่นักผจญภัยสูญเสียความกล้าหาญไป
+
+17
+00:00:57,022 --> 00:00:59,342
+ก็จะไม่สามารถปีนขึ้นไปยังจุดสูงสุดได้อีก
+
+18
+00:01:00,583 --> 00:01:03,150
+ฉันจะไม่ขึ้นเขาอีกต่อไป
+
+19
+00:01:03,425 --> 00:01:05,925
+แต่จะทำตามความฝันที่ใหญ่ขึ้นและไกลยิ่งขึ้น
+
+20
+00:01:06,275 --> 00:01:09,000
+มนุษย์ประดิษฐ์เครื่องมือเพื่อพิชิตธรรมชาติ
+
+21
+00:01:09,450 --> 00:01:11,850
+และก็เพราะว่าถูกพิชิตโดยธรรมชาติ
+
+22
+00:01:12,525 --> 00:01:14,785
+จึงได้ประดิษฐ์เครื่องมือที่ดียิ่งขึ้นออกมา
+
+23
+00:01:15,874 --> 00:01:17,937
+เมื่อขาทั้งสองข้างก้าวไปไม่ถึง
+
+24
+00:01:17,937 --> 00:01:19,600
+จึงใช้เครื่องมือเข้าแทนที่
+
+25
+00:01:19,850 --> 00:01:21,833
+สิ่งที่เครื่องมือไม่สามารถทำได้
+
+26
+00:01:21,833 --> 00:01:24,800
+ก็ยังสามารถใช้ปีกได้
+
+27
+00:01:26,543 --> 00:01:28,216
+ผองเพื่อนที่รัก
+
+28
+00:01:28,216 --> 00:01:31,300
+ฉันจะมอบแผนภาพการออกแบบของ "ปีกที่ยังไม่สมบูรณ์"
+
+29
+00:01:31,300 --> 00:01:32,300
+ให้แก่พวกเธอ
+
+30
+00:01:33,000 --> 00:01:36,346
+เหล่ามนุษย์รวมกันเป็นหนึ่งเมื่อต้องเผชิญกับสิ่งที่ไม่รู้จัก
+
+31
+00:01:36,650 --> 00:01:38,900
+ขอเพียงแค่มีชีวิตอยู่ต่อไป
+
+32
+00:01:39,150 --> 00:01:42,475
+ในที่สุดมนุษย์ก็จะไปถึงสถานที่ที่มองเห็นได้ด้วยตาทั้งหมด
+
+33
+00:01:44,676 --> 00:01:46,907
+เวลาของฉันนั้นเหลือไม่มากแล้ว
+
+34
+00:01:47,306 --> 00:01:51,281
+สายลมของฉันวูบนั้นยังมาไม่ถึง
+
+35
+00:01:51,870 --> 00:01:54,070
+แต่ในหมู่พวกเรา
+
+36
+00:01:54,070 --> 00:01:58,525
+หรือแม้แต่ในหมู่ลูก ๆ , นักเรียนและผองเพื่อนของพวกเธอ
+
+37
+00:01:58,975 --> 00:02:04,500
+จะต้องมีสักคน ที่จะไปถึงอย่างแน่นอน
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_GY11030_GYPersonal_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_GY11030_GYPersonal_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c6e1f4e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_GY11030_GYPersonal_TH.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:04,350
+"กิเลน" เป็นสัตว์ที่ใจดีมีเมตตาของหมู่เซียน
+
+2
+00:00:04,750 --> 00:00:09,100
+พวกเขาจะดื่มแต่น้ำค้าง และกินแต่พืชเป็นอาหาร
+
+3
+00:00:09,875 --> 00:00:13,900
+แต่บางที สำนักบนภูเขาของเซียนใน Jueyun Karst...
+
+4
+00:00:14,725 --> 00:00:16,100
+สำหรับด้านที่เป็นมนุษย์ของเธอแล้ว
+
+5
+00:00:16,100 --> 00:00:17,300
+อาจจะเหงาเกินไป
+
+6
+00:00:18,025 --> 00:00:20,050
+เมื่อคืนนี้ ภายใต้แสงจันทร์
+
+7
+00:00:20,050 --> 00:00:23,400
+ฉันเห็น Ganyu ยืนอยู่ที่หน้าผาเพียงลำพัง
+
+8
+00:00:23,675 --> 00:00:26,167
+เหม่อมองไปยังทะเลหมอกบนภูเขา
+
+9
+00:00:26,167 --> 00:00:29,375
+ร่างอันบอบบางของเธอ
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,400
+จมอยู่ในทะเลหมอกอันกว้างใหญ่
+
+11
+00:00:32,047 --> 00:00:34,125
+ฉันเห็นถึงความเหงาโดดเดี่ยวของเธอ
+
+12
+00:00:34,125 --> 00:00:37,350
+เลยอยากชวนเธอให้กลับไปยังโลกมนุษย์ ...
+
+13
+00:00:38,275 --> 00:00:41,050
+แต่ตอนนั้นเอง
+
+14
+00:00:41,600 --> 00:00:42,975
+ฉันก็ได้ยินประโยคที่เธอพูดขึ้นว่า:
+
+15
+00:00:44,775 --> 00:00:46,275
+"ความเหงาที่ Liyue"
+
+16
+00:00:46,275 --> 00:00:48,628
+"มันเหงากว่าที่ Jueyun Karst เสียอีกนะ"
+
+17
+00:00:48,875 --> 00:00:51,958
+"การมองดูเมฆใน Jueyun Karst"
+
+18
+00:00:52,375 --> 00:00:56,075
+"เป็นเพียงแค่ความเหงาของคนที่เฝ้าดูเมฆ"
+
+19
+00:00:56,350 --> 00:00:58,875
+"เมื่อฉันเดินเข้าไปท่ามกลางผู้คนใน Liyue"
+
+20
+00:00:59,325 --> 00:01:00,800
+"ก็ยิ่งรู้สึกถึงความโดดเดี่ยว"
+
+21
+00:01:00,800 --> 00:01:03,975
+"ของสิ่งที่ไม่ใช่มนุษย์ที่อยู่ในโลกใบนี้"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..2acb6f2bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+"จะต้องมีสิ่งมีชีวิตบนพื้นดิน ที่กล้าเผชิญหน้ากับความยิ่งใหญ่ของสายฟ้าเสมอ"
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+ลุยกันเลย! บุกเข้าไป!
+
+3
+00:00:58,425 --> 00:01:01,700
+พวกเราโจมตี!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+ทำยังไงดี พวกเขาไม่ใช่คู่ต่อสู้ของโชกุน Raiden เลย!
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+เจอกันอีกแล้วสินะ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..76958b69a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+"จะต้องมีสิ่งมีชีวิตบนพื้นดิน ที่กล้าเผชิญหน้ากับความยิ่งใหญ่ของสายฟ้าเสมอ"
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+ลุยกันเลย! บุกเข้าไป!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:01:01,725
+พวกเราโจมตี!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+ทำยังไงดี พวกเขาไม่ใช่คู่ต่อสู้ของโชกุน Raiden เลย!
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+เจอกันอีกแล้วสินะ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e599fb78f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+แหม
+
+2
+00:00:17,700 --> 00:00:19,245
+เพิ่งจะนึกออกงั้นเหรอ?
+
+3
+00:00:21,950 --> 00:00:22,700
+Miko
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+นี่คือฝีมือของเธองั้นเหรอ
+
+5
+00:00:28,650 --> 00:00:29,850
+อย่าลืมเสียล่ะ
+
+6
+00:00:29,850 --> 00:00:31,425
+ว่าเรื่องการฝังจิตวิญญาณไว้ในวัตถุน่ะ
+
+7
+00:00:31,425 --> 00:00:32,525
+ใครเป็นคนสอนเธอ
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+เธอคงไม่คิดว่า
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+ลำพังแค่ "ความปรารถนา" ของเธอ
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,775
+จะเอาชนะเจตจำนองของ Ei ได้หรอกนะ?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+ถึงแม้ตัวเธอจะอยู่ที่นี่
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+แต่ความปรารถนาของ "พวกเขา"
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+ได้ฝากไว้ที่ตัวเธอมานานแล้ว
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+ดังนั้น
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+หลับตาสิ
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+หวังว่าจะสามารถกำจัดคำสั่งล่าวิชั่นได้
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..224068888
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+แหม
+
+2
+00:00:17,750 --> 00:00:19,525
+เพิ่งจะนึกออกงั้นเหรอ?
+
+3
+00:00:21,975 --> 00:00:22,700
+Miko
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+นี่คือฝีมือของเธองั้นเหรอ
+
+5
+00:00:28,897 --> 00:00:30,322
+อย่าลืมเสียล่ะ
+
+6
+00:00:30,322 --> 00:00:31,425
+ว่าเรื่องการฝังจิตวิญญาณไว้ในวัตถุน่ะ
+
+7
+00:00:31,425 --> 00:00:32,525
+ใครเป็นคนสอนเธอ
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+เธอคงไม่คิดว่า
+
+9
+00:00:36,000 --> 00:00:37,325
+ลำพังแค่ "ความปรารถนา" ของเธอ
+
+10
+00:00:37,950 --> 00:00:39,775
+จะสามารถเอาชนะเจตจำนองของ Ei ได้งั้นหรือ?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+ถึงแม้ตัวเธอจะอยู่ที่นี่
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+แต่ความปรารถนาของ "พวกเขา"
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+ได้ฝากไว้ที่ตัวเธอมานานแล้ว
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+ดังนั้น
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+หลับตาสิ
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+หวังว่าจะสามารถกำจัดคำสั่งล่าวิชั่นได้
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..34a466a4a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_TH.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,472 --> 00:00:05,056
+จุดที่สายฟ้าฟาดลงมา จะมีเงาปรากฏขึ้น
+
+2
+00:00:08,768 --> 00:00:11,072
+ชื่อของฉันก็หมายถึงเงานี่แหละ
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:18,688
+ด้วยดาบของฉัน จะสามารถขจัดอุปสรรคต่อความก้าวหน้าทั้งหมดของ Inazuma ได้
+
+4
+00:00:24,000 --> 00:00:26,200
+แต่ทว่า...ในทุกก้าวเดิน
+
+5
+00:00:26,450 --> 00:00:28,525
+จะต้องสูญเสียอะไรบางอย่างไป
+
+6
+00:00:31,680 --> 00:00:35,500
+สุดท้ายแล้วก็ได้สูญเสียไปแม้กระทั่ง "เธอ"
+
+7
+00:00:37,125 --> 00:00:38,275
+เรื่องราวเหล่านี้
+
+8
+00:00:38,275 --> 00:00:41,525
+ยังคงเป็นที่เลื่องลืออยู่ภายใต้ร่มเงาของต้น Thunder Sakura ทุกต้น จนถึงทุกวันนี้
+
+9
+00:00:42,300 --> 00:00:45,804
+แต่ร่องรอยจากการ "สูญเสีย" ที่ถูกทิ้งไว้ในประเทศนี้
+
+10
+00:00:46,124 --> 00:00:47,596
+ก็ยังคงเจ็บปวดดังเดิม
+
+11
+00:00:49,708 --> 00:00:53,612
+"จงค้นหาต่อไป แม้จะเป็นแสงเพียงชั่วครู่ก็ตาม"
+
+12
+00:00:54,956 --> 00:00:57,750
+"อย่างน้อยเราก็มีช่วงเวลาในตอนนี้"
+
+13
+00:00:59,436 --> 00:01:01,868
+"เธอ" เคยพูดเอาไว้เช่นนี้
+
+14
+00:01:03,788 --> 00:01:06,412
+แต่ฉันได้เห็นประเทศก้าวไปข้างหน้าอย่างสุดกำลัง
+
+15
+00:01:06,732 --> 00:01:08,780
+และสูญเสียทุกสิ่งอย่างต่อหน้ากฎแห่งสวรรค์
+
+16
+00:01:09,612 --> 00:01:12,050
+...บางทีอาจมีเพียงการทำให้เวลาหยุดเดินเท่านั้น
+
+17
+00:01:12,475 --> 00:01:15,075
+ที่จะทำให้แสงสว่างของสายฟ้าไม่จางหายไป
+
+18
+00:01:17,612 --> 00:01:20,876
+"ช่วงเวลานี้" เป็นภาพมายาที่แสนเปราะบาง
+
+19
+00:01:21,425 --> 00:01:25,292
+มีเพียง "ความเป็นนิรันดร์" เท่านั้น ถึงจะสามารถเข้าใกล้กฎแห่งสวรรค์ได้
+
+20
+00:01:25,868 --> 00:01:28,428
+ทุกวันนี้ฉันไม่ใช่เงาอีกต่อไปแล้ว
+
+21
+00:01:29,260 --> 00:01:32,780
+"ร่างกายนี้เป็นร่างกายที่โดดเด่นและมีเกียรติที่สุด"
+
+22
+00:01:33,228 --> 00:01:35,404
+"ควรได้ครอบครองพลังของโลก"
+
+23
+00:01:36,812 --> 00:01:39,884
+"ร่างกายนี้ได้สัญญากับผู้คนในความฝัน"
+
+24
+00:01:40,460 --> 00:01:45,196
+"คือความเป็นนิรันดร์ที่ไม่ว่าจะกี่ยุคกี่สมัยก็ไม่เปลี่ยนแปลง"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6c5945c06
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_TH.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:01,790 --> 00:00:06,000
+ต่อมา โชกุน Raiden ได้ยกเลิกคำสั่งล่าวิชั่นตามสัญญา
+
+2
+00:00:07,075 --> 00:00:11,065
+ในที่สุดความปรารถนาของผู้คน ก็สามารถเปิดหัวใจที่ปิดตายของเธอได้
+
+3
+00:00:13,815 --> 00:00:19,835
+นอกจาก "ดินแดนแห่งใจที่บริสุทธิ์" แล้ว ในสายตาของผู้คนในโลก เธอก็มองเห็น "ความเป็นนิรันดร์" เช่นเดียวกัน
+
+4
+00:00:24,586 --> 00:00:26,459
+เมื่อความปรารถนาแรงกล้าอย่างเหลือล้น
+
+5
+00:00:28,085 --> 00:00:30,500
+เหล่าทวยเทพจะทอดสายตามองลงมา
+
+6
+00:00:38,310 --> 00:00:39,650
+ความปรารถนาบางอย่าง...
+
+7
+00:00:40,226 --> 00:00:42,200
+ก็เพียงพอที่จะบรรเทาความเจ็บปวด
+
+8
+00:00:43,289 --> 00:00:45,050
+นำมาซึ่งชัยชนะ
+
+9
+00:00:46,561 --> 00:00:48,000
+และปลุกความหวังได้
+
+10
+00:00:54,372 --> 00:00:55,585
+ความปรารถนาบางอย่าง
+
+11
+00:00:59,347 --> 00:01:04,336
+...แม้ว่าผู้ที่ครอบครองมันจะจากไป และจิตวิญญาณกลับคืนสู่เบื้องบนแล้ว
+
+12
+00:01:07,536 --> 00:01:09,822
+แต่ก็ยังคงเป็นเช่นเดิม เหมือนเมื่อครั้งที่ถือกำเนิดขึ้น
+
+13
+00:01:14,802 --> 00:01:17,211
+ทั้งจริงใจและแรงกล้า...
+
+14
+00:01:20,454 --> 00:01:21,691
+...จวบจน "นิรันดร์"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a12a53649
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,200 --> 00:00:13,100
+ท่าน Kamuna
+
+2
+00:00:13,375 --> 00:00:14,975
+ซามูไรที่เข้าร่วมการฝึกฝนกว่าหกในสิบส่วนได้รับบาดเจ็บ
+
+3
+00:00:15,500 --> 00:00:18,000
+ความสูญเสียของ Shikigami ก็เกินกว่าที่คาดคิดไว้
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+อีกทั้ง
+
+5
+00:00:20,025 --> 00:00:21,875
+สถานการณ์ของโลกภายนอกก็มั่นคงแล้ว
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:24,950
+อย่างนี้เรายังต้องการศิลปะการต่อสู้ขั้นสูงสุดอยู่งั้นหรือ?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+จะกลัวไปทำไมกัน
+
+8
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+ข้าน้อยคาดการณ์ไว้ตั้งแต่แรกแล้ว
+
+9
+00:00:32,225 --> 00:00:32,900
+Harunosuke
+
+10
+00:00:33,275 --> 00:00:34,375
+ถ้าจะให้ฉันพูดตรง ๆ
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:35,875
+เธอไม่กลับมาอีกแล้วล่ะ
+
+12
+00:00:38,075 --> 00:00:41,375
+ข้าน้อยแค่อยากจะช่วยทายาทของเธอ
+
+13
+00:00:41,375 --> 00:00:43,900
+รักษาดินแดนผืนนี้ก็เท่านั้น
+
+14
+00:00:45,400 --> 00:00:48,200
+ตอนนี้เป้าหมายที่จะให้สังหารก็ไม่มีแล้ว
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,175
+ผู้ที่ต้องคอยปกป้องก็มีชีวิตที่สงบสุขแล้ว
+
+16
+00:00:52,175 --> 00:00:54,775
+ภารกิจของเรา
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+คงจบสิ้นลงแล้ว
+
+18
+00:01:00,500 --> 00:01:02,525
+ข้าน้อยเชื่อมาตลอดว่า
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:05,100
+หากเวลาเป็นใจ
+
+20
+00:01:05,100 --> 00:01:08,175
+ก็จะอยู่ปกป้องที่นี่ไปชั่วชีวิต
+
+21
+00:01:09,700 --> 00:01:11,250
+คำกล่าวอ้างเช่นนี้
+
+22
+00:01:11,250 --> 00:01:13,000
+เกือบจะหลอกลวง แม้แต่ตัวข้าน้อยเองเสียแล้ว
+
+23
+00:01:14,025 --> 00:01:16,275
+ท่านอย่าเป็นเหมือนข้าน้อยเชียวนะ
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+วางใจได้
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Harunosuke
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+ฉันเข้าใจทุกอย่าง
+
+27
+00:01:20,050 --> 00:01:22,025
+ทุกสิ่งที่เธอทำเพื่อ Inazuma
+
+28
+00:01:22,375 --> 00:01:24,275
+ไม่ควรให้คนอื่นมาตีความ
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+การมีอยู่ของฉันเองก็เช่นกัน
+
+30
+00:01:30,275 --> 00:01:32,475
+การมอบ "จิตวิญญาณ" ให้ท่านในตอนแรก
+
+31
+00:01:32,775 --> 00:01:34,575
+เพื่อให้ท่านเข้าใจถึงความรู้สึกของมนุษย์นั้น
+
+32
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+ถือเป็นการตัดสินใจที่ถูกต้องเสียจริง ๆ
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+ที่สุดแล้ว
+
+34
+00:01:41,850 --> 00:01:44,425
+กลับเป็นท่านที่สั่งสอนข้าน้อย
+
+35
+00:01:57,475 --> 00:01:59,900
+ยามเช้างดงามโดดเด่น
+
+36
+00:02:00,600 --> 00:02:03,136
+ยามเย็นสูญสิ้นมัวหมอง
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+เป็นเช่นนี้จริง ๆ สินะ
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:07,675
+ตั้งแต่วันนี้ไป
+
+39
+00:02:07,675 --> 00:02:08,775
+ข้าน้อยจะไม่กังวลอีกแล้ว
+
+40
+00:02:09,350 --> 00:02:11,707
+Shiki Taishou เพื่อนของข้าน้อย
+
+41
+00:02:12,350 --> 00:02:15,800
+ท่านทำภารกิจสำเร็จไปได้ด้วยดี
+
+42
+00:02:17,050 --> 00:02:19,725
+ส่วนตัวข้าน้อยที่ไม่ต้องรออีกต่อไปแล้วนั้น
+
+43
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+เห็นทีคงต้องออกเดินทางอีกครั้ง
+
+44
+00:02:22,725 --> 00:02:25,075
+เพื่อค้นหาความหมายใหม่ ๆ ต่อไป
+
+45
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+คงต้องขอลาเพียงเท่านี้
+
+46
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Harunosuke
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:32,925
+เดินทางปลอดภัยนะ
+
+48
+00:02:39,050 --> 00:02:40,575
+ฉันจำเรื่องราวทั้งหมดได้แล้ว
+
+49
+00:02:42,375 --> 00:02:44,375
+Harunosuke ไม่ได้ทอดทิ้งฉัน
+
+50
+00:02:45,450 --> 00:02:46,075
+แต่...
+
+51
+00:02:46,075 --> 00:02:48,200
+เป็นฉันที่แนะนำเขาเอง
+
+52
+00:02:50,500 --> 00:02:52,025
+และได้เดินออกมาจากที่แห่งนี้กับเขา
+
+53
+00:02:52,025 --> 00:02:53,275
+ทางแห่งเขาวงกตภายในใจ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..a12a53649
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:12,200 --> 00:00:13,100
+ท่าน Kamuna
+
+2
+00:00:13,375 --> 00:00:14,975
+ซามูไรที่เข้าร่วมการฝึกฝนกว่าหกในสิบส่วนได้รับบาดเจ็บ
+
+3
+00:00:15,500 --> 00:00:18,000
+ความสูญเสียของ Shikigami ก็เกินกว่าที่คาดคิดไว้
+
+4
+00:00:18,800 --> 00:00:19,650
+อีกทั้ง
+
+5
+00:00:20,025 --> 00:00:21,875
+สถานการณ์ของโลกภายนอกก็มั่นคงแล้ว
+
+6
+00:00:22,700 --> 00:00:24,950
+อย่างนี้เรายังต้องการศิลปะการต่อสู้ขั้นสูงสุดอยู่งั้นหรือ?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+จะกลัวไปทำไมกัน
+
+8
+00:00:29,125 --> 00:00:31,200
+ข้าน้อยคาดการณ์ไว้ตั้งแต่แรกแล้ว
+
+9
+00:00:32,225 --> 00:00:32,900
+Harunosuke
+
+10
+00:00:33,275 --> 00:00:34,375
+ถ้าจะให้ฉันพูดตรง ๆ
+
+11
+00:00:34,825 --> 00:00:35,875
+เธอไม่กลับมาอีกแล้วล่ะ
+
+12
+00:00:38,075 --> 00:00:41,375
+ข้าน้อยแค่อยากจะช่วยทายาทของเธอ
+
+13
+00:00:41,375 --> 00:00:43,900
+รักษาดินแดนผืนนี้ก็เท่านั้น
+
+14
+00:00:45,400 --> 00:00:48,200
+ตอนนี้เป้าหมายที่จะให้สังหารก็ไม่มีแล้ว
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,175
+ผู้ที่ต้องคอยปกป้องก็มีชีวิตที่สงบสุขแล้ว
+
+16
+00:00:52,175 --> 00:00:54,775
+ภารกิจของเรา
+
+17
+00:00:54,775 --> 00:00:57,050
+คงจบสิ้นลงแล้ว
+
+18
+00:01:00,500 --> 00:01:02,525
+ข้าน้อยเชื่อมาตลอดว่า
+
+19
+00:01:03,625 --> 00:01:05,100
+หากเวลาเป็นใจ
+
+20
+00:01:05,100 --> 00:01:08,175
+ก็จะอยู่ปกป้องที่นี่ไปชั่วชีวิต
+
+21
+00:01:09,700 --> 00:01:11,250
+คำกล่าวอ้างเช่นนี้
+
+22
+00:01:11,250 --> 00:01:13,000
+เกือบจะหลอกลวง แม้แต่ตัวข้าน้อยเองเสียแล้ว
+
+23
+00:01:14,025 --> 00:01:16,275
+ท่านอย่าเป็นเหมือนข้าน้อยเชียวนะ
+
+24
+00:01:17,125 --> 00:01:17,825
+วางใจได้
+
+25
+00:01:17,825 --> 00:01:18,650
+Harunosuke
+
+26
+00:01:18,650 --> 00:01:20,050
+ฉันเข้าใจทุกอย่าง
+
+27
+00:01:20,050 --> 00:01:22,025
+ทุกสิ่งที่เธอทำเพื่อ Inazuma
+
+28
+00:01:22,375 --> 00:01:24,275
+ไม่ควรให้คนอื่นมาตีความ
+
+29
+00:01:25,325 --> 00:01:28,050
+การมีอยู่ของฉันเองก็เช่นกัน
+
+30
+00:01:30,275 --> 00:01:32,475
+การมอบ "จิตวิญญาณ" ให้ท่านในตอนแรก
+
+31
+00:01:32,775 --> 00:01:34,575
+เพื่อให้ท่านเข้าใจถึงความรู้สึกของมนุษย์นั้น
+
+32
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+ถือเป็นการตัดสินใจที่ถูกต้องเสียจริง ๆ
+
+33
+00:01:39,650 --> 00:01:41,075
+ที่สุดแล้ว
+
+34
+00:01:41,850 --> 00:01:44,425
+กลับเป็นท่านที่สั่งสอนข้าน้อย
+
+35
+00:01:57,475 --> 00:01:59,900
+ยามเช้างดงามโดดเด่น
+
+36
+00:02:00,600 --> 00:02:03,136
+ยามเย็นสูญสิ้นมัวหมอง
+
+37
+00:02:03,675 --> 00:02:05,525
+เป็นเช่นนี้จริง ๆ สินะ
+
+38
+00:02:06,700 --> 00:02:07,675
+ตั้งแต่วันนี้ไป
+
+39
+00:02:07,675 --> 00:02:08,775
+ข้าน้อยจะไม่กังวลอีกแล้ว
+
+40
+00:02:09,350 --> 00:02:11,707
+Shiki Taishou เพื่อนของข้าน้อย
+
+41
+00:02:12,350 --> 00:02:15,800
+ท่านทำภารกิจสำเร็จไปได้ด้วยดี
+
+42
+00:02:17,050 --> 00:02:19,725
+ส่วนตัวข้าน้อยที่ไม่ต้องรออีกต่อไปแล้วนั้น
+
+43
+00:02:20,275 --> 00:02:22,275
+เห็นทีคงต้องออกเดินทางอีกครั้ง
+
+44
+00:02:22,725 --> 00:02:25,075
+เพื่อค้นหาความหมายใหม่ ๆ ต่อไป
+
+45
+00:02:27,900 --> 00:02:28,975
+คงต้องขอลาเพียงเท่านี้
+
+46
+00:02:28,975 --> 00:02:29,800
+Harunosuke
+
+47
+00:02:31,525 --> 00:02:32,925
+เดินทางปลอดภัยนะ
+
+48
+00:02:39,050 --> 00:02:40,575
+ฉันจำเรื่องราวทั้งหมดได้แล้ว
+
+49
+00:02:42,375 --> 00:02:44,375
+Harunosuke ไม่ได้ทอดทิ้งฉัน
+
+50
+00:02:45,450 --> 00:02:46,075
+แต่...
+
+51
+00:02:46,075 --> 00:02:48,200
+เป็นฉันที่แนะนำเขาเอง
+
+52
+00:02:50,500 --> 00:02:52,025
+และได้เดินออกมาจากที่แห่งนี้กับเขา
+
+53
+00:02:52,025 --> 00:02:53,275
+ทางแห่งเขาวงกตภายในใจ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..6ef5d1a2d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_TH.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,250 --> 00:00:01,325
+ในปีหนึ่ง
+
+2
+00:00:01,625 --> 00:00:03,968
+Suikou ได้เดินทางไปยัง Tenshukaku
+
+3
+00:00:03,968 --> 00:00:06,375
+เพื่อนำชุดบทกวีมอบให้ท่านโชกุนได้เชยชม
+
+4
+00:00:07,075 --> 00:00:10,400
+แต่หนึ่งในหน้าบทกวีของ Aoi no Okina กลับถูกฉีกออกไป
+
+5
+00:00:10,400 --> 00:00:13,625
+Suikou จึงถูกไต่ถามถึงเรื่องดังกล่าว
+
+6
+00:00:15,475 --> 00:00:17,728
+Suikou ก้มหน้าสารภาพผิด
+
+7
+00:00:18,050 --> 00:00:20,675
+พร้อมเผยว่าตนได้ไปร่ำสุราที่ร้านเมื่อคืนก่อน
+
+8
+00:00:20,675 --> 00:00:25,775
+ยามเมามายจนสติพร่าเลือน ก็คล้ายเห็นเงาร่างคนเคลื่อนเข้ามาหา
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d87f5d481
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_TH.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,925 --> 00:00:04,450
+เงานั้นไม่ใช่ใครอื่นนอกจาก Aoi no Okina
+
+2
+00:00:04,725 --> 00:00:07,950
+เหตุการณ์พลิกผันนี้เริ่มต้นขึ้นจากบุคคลนิรนาม
+
+3
+00:00:08,225 --> 00:00:10,806
+Aoi no Okina ถูกคนผู้นั้นบีบบังคับ
+
+4
+00:00:10,806 --> 00:00:13,650
+ให้ฉีกหน้าบทกวีนั้นออกอย่างไม่มีทางเลือก
+
+5
+00:00:14,500 --> 00:00:16,000
+ส่วนเหตุจูงใจที่คนผู้นั้นทำเช่นนี้
+
+6
+00:00:16,000 --> 00:00:17,740
+เขาเองก็ไม่อาจทราบได้
+
+7
+00:00:17,740 --> 00:00:20,075
+เขารู้เพียงแต่ว่า เนื้อหาของบทกวีนั้น
+
+8
+00:00:20,075 --> 00:00:22,500
+เป็นเรื่องราวของสหายเก่าอย่าง "Akahito"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d9d67c909
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_TH.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:01,200 --> 00:00:05,256
+เมื่อนานมาแล้ว Inazuma มีนักกวีมากความสามารถอยู่ห้าคน
+
+2
+00:00:05,256 --> 00:00:08,776
+ผู้คนต่างขนานนามพวกเขาว่า "Kasen ทั้งห้า"
+
+3
+00:00:09,975 --> 00:00:11,350
+ในปีหนึ่ง
+
+4
+00:00:11,350 --> 00:00:13,675
+Suikou ได้เดินทางไปยัง Tenshukaku
+
+5
+00:00:13,675 --> 00:00:16,640
+เพื่อนำชุดบทกวีมอบให้ท่านโชกุนได้เชยชม
+
+6
+00:00:17,200 --> 00:00:20,800
+แต่หนึ่งในหน้าบทกวีของ Aoi no Okina กลับถูกฉีกออกไป
+
+7
+00:00:20,800 --> 00:00:23,575
+Suikou จึงถูกไต่ถามถึงเรื่องดังกล่าว
+
+8
+00:00:25,675 --> 00:00:27,850
+Suikou ก้มหน้าสารภาพผิด
+
+9
+00:00:27,850 --> 00:00:30,849
+พร้อมเผยว่าตนได้ไปร่ำสุราที่ร้านเมื่อคืนก่อน
+
+10
+00:00:30,849 --> 00:00:35,520
+ยามเมามายจนสติพร่าเลือน ก็คล้ายเห็นเงาร่างคนเคลื่อนเข้ามาหา
+
+11
+00:00:38,975 --> 00:00:42,800
+เงานั้นไม่ใช่ใครอื่นนอกจาก Aoi no Okina
+
+12
+00:00:42,800 --> 00:00:45,739
+เหตุการณ์พลิกผันนี้เริ่มต้นขึ้นจากบุคคลนิรนาม
+
+13
+00:00:46,225 --> 00:00:48,675
+Aoi no Okina ถูกคนผู้นั้นบีบบังคับ
+
+14
+00:00:48,675 --> 00:00:51,625
+ให้ฉีกหน้าบทกวีนั้นออกอย่างไม่มีทางเลือก
+
+15
+00:00:52,600 --> 00:00:54,250
+ส่วนเหตุจูงใจที่คนผู้นั้นทำเช่นนี้
+
+16
+00:00:54,250 --> 00:00:56,225
+เขาเองก็ไม่อาจรู้ได้เลย
+
+17
+00:00:56,225 --> 00:00:58,100
+เขารู้เพียงแต่ว่า เนื้อหาของบทกวีนั้น
+
+18
+00:00:58,100 --> 00:01:00,650
+เป็นเรื่องราวของสหายเก่าอย่าง "Akahito"
+
+19
+00:01:02,225 --> 00:01:05,907
+Akahito เคยเป็นหนึ่งใน Kasen ทั้งห้า
+
+20
+00:01:06,250 --> 00:01:08,975
+ทุกบทกวีที่เขาเขียน จะลงตราประทับสีแดงไว้
+
+21
+00:01:08,975 --> 00:01:11,975
+นั่นจึงเป็นที่มาของคำว่า "Aka" ในชื่อเขา
+
+22
+00:01:12,575 --> 00:01:15,050
+แม้จะเป็นนักกวีที่โดดเด่นเช่นนี้
+
+23
+00:01:15,050 --> 00:01:17,250
+กระนั้นบทกวีที่เจ้าตัวถวายไปเมื่อปีก่อน
+
+24
+00:01:17,250 --> 00:01:20,050
+กลับถูกพบว่าเป็นผลงานลอกเลียนแบบ
+
+25
+00:01:20,625 --> 00:01:23,775
+Akahito ถูกเนรเทศเพราะความผิดดังกล่าว
+
+26
+00:01:24,075 --> 00:01:27,610
+Kasen ทั้งห้าจึงเหลือเพียงสี่คนเท่านั้น
+
+27
+00:01:29,175 --> 00:01:33,000
+Sumizome อ่านบทกวีของ Akahito ทั้งหมด
+
+28
+00:01:33,000 --> 00:01:36,640
+และพบว่าบทกวีที่ลอกเลียนแบบขาดตราประทับของเขา
+
+29
+00:01:37,475 --> 00:01:40,350
+เธอแช่บทกวีของ Akahito ลงในลำธารที่ไม่ไกลนัก
+
+30
+00:01:40,350 --> 00:01:42,831
+มีเพียงบทกวีที่ลอกเลียนแบบนั้น
+
+31
+00:01:42,831 --> 00:01:45,025
+ที่คราบหมึกถูกน้ำชะล้างออกจนหมดสิ้น
+
+32
+00:01:46,650 --> 00:01:49,675
+Aoi no Okina ที่เดินผ่านมา
+
+33
+00:01:49,675 --> 00:01:52,075
+เมื่อเห็นการกระทำของเธอ
+
+34
+00:01:52,075 --> 00:01:54,575
+จึงได้บันทึกสิ่งที่เห็นลงในบทกวีของตน
+
+35
+00:01:56,300 --> 00:01:57,299
+จากนั้น
+
+36
+00:01:57,299 --> 00:01:59,475
+ก็เกิดเรื่องราวการถวายบทกวีของ Suikou ขึ้น
+
+37
+00:01:59,475 --> 00:02:02,600
+และเรื่องราวยุ่งเหยิงดั่งพายุจึงจบลงแต่เพียงเท่านี้
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea74a9325
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_TH.txt
@@ -0,0 +1,68 @@
+1
+00:00:01,550 --> 00:00:05,647
+ณ สถานที่แห่งหนึ่งในอดีตอันแสนนาน
+
+2
+00:00:05,647 --> 00:00:11,575
+มีโอนิสีชาด (Crimson Oni) หนึ่งตน และโอนิสีคราม (Blue Oni) อีกหนึ่งตน พวกเขาเป็นเพื่อนสนิทที่รักใคร่กันมาก
+
+3
+00:00:12,650 --> 00:00:17,399
+โอนิสีชาดนั้นดูราวกับปีศาจร้าย แต่กลับอ่อนโยนเยี่ยงมนุษย์ปุถุชนคนหนึ่ง
+
+4
+00:00:18,200 --> 00:00:23,025
+ส่วนโอนิสีครามนั้นดูเหมือนมนุษย์ แต่กลับรักสันโดษและแปลกแยกเหมือนดั่งปีศาจ
+
+5
+00:00:26,125 --> 00:00:30,197
+โอนิสีชาดต้องการที่จะเป็นเพื่อนกับมนุษย์ แต่ผู้คนต่างก็หวาดกลัว
+
+6
+00:00:30,450 --> 00:00:33,225
+พร้อมขว้างปาเม็ดถั่วใส่โอนิสีชาด และไม่ยินยอมให้เขาเข้าไปใกล้
+
+7
+00:00:37,950 --> 00:00:40,638
+ดังนั้นโอนิสีครามจึงเอ่ยปากพูดกับโอนิสีชาด...
+
+8
+00:00:41,975 --> 00:00:45,175
+"Aka... ข้าจะไปสร้างความวุ่นวายที่หมู่บ้าน จากนั้นแกก็มาจัดการกับข้าซะ"
+
+9
+00:00:45,425 --> 00:00:47,107
+"เท่านี้เจ้ามนุษย์พวกนั้น ก็จะยอมรับในตัวแก"
+
+10
+00:00:48,278 --> 00:00:52,225
+เป็นไปตามแผนการที่วางไว้ โอนิสีชาดขับไล่โอนิสีครามออกไป
+
+11
+00:00:52,225 --> 00:00:56,135
+ความดีและความกล้าหาญของโอนิสีชาดนั้น เป็นที่ประจักษ์แก่พวกมนุษย์
+
+12
+00:00:56,425 --> 00:00:59,039
+ในที่สุดผู้คนก็ยอมรับโอนิสีชาด
+
+13
+00:01:00,675 --> 00:01:05,188
+แต่ทว่าในตอนที่โอนิสีชาดต้องการที่จะบอกข่าวดีนี้ ให้โอนิสีครามได้รู้
+
+14
+00:01:05,810 --> 00:01:09,425
+โอนิสีครามก็ได้จากไปเสียแล้ว เหลือทิ้งไว้เพียงจดหมายฉบับหนึ่งเท่านั้น
+
+15
+00:01:11,000 --> 00:01:15,456
+"ข้าออกท่องเที่ยวล่ะนะ ถ้าแกยังมาหาข้าอีกล่ะก็ เดี๋ยวจะถูกหาว่าเป็นเด็กไม่ดีเอาได้"
+
+16
+00:01:17,295 --> 00:01:19,900
+"ไม่ต้องห่วงข้า ไม่ว่าข้าจะไปที่ไหน..."
+
+17
+00:01:19,900 --> 00:01:21,925
+"...พวกเราก็จะยังคงเป็นเพื่อนรักกันตลอดไป"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..547208229
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,175 --> 00:00:33,569
+ที่นี่ให้ฉันจัดการเอง!
+
+2
+00:00:33,975 --> 00:00:35,475
+ยังมีอีกหลายคนที่ตกอยู่ในอันตราย
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,904
+ไปช่วยคนพวกนั้นเถอะ!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+แต่ว่า...!
+
+5
+00:00:38,725 --> 00:00:39,900
+อย่าดูถูกกันนักซี่!
+
+6
+00:00:50,450 --> 00:00:51,350
+ไม่ต้องสนใจฉัน
+
+7
+00:00:51,350 --> 00:00:52,235
+รีบไปซะ!
+
+8
+00:00:52,235 --> 00:00:53,310
+นี่คือสิ่งที่ฉันสมควรได้รับ...
+
+9
+00:00:54,499 --> 00:00:56,075
+หุบปากไปซะ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..547208229
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,175 --> 00:00:33,569
+ที่นี่ให้ฉันจัดการเอง!
+
+2
+00:00:33,975 --> 00:00:35,475
+ยังมีอีกหลายคนที่ตกอยู่ในอันตราย
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,904
+ไปช่วยคนพวกนั้นเถอะ!
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+แต่ว่า...!
+
+5
+00:00:38,725 --> 00:00:39,900
+อย่าดูถูกกันนักซี่!
+
+6
+00:00:50,450 --> 00:00:51,350
+ไม่ต้องสนใจฉัน
+
+7
+00:00:51,350 --> 00:00:52,235
+รีบไปซะ!
+
+8
+00:00:52,235 --> 00:00:53,310
+นี่คือสิ่งที่ฉันสมควรได้รับ...
+
+9
+00:00:54,499 --> 00:00:56,075
+หุบปากไปซะ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c1240b4bd
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_TH.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:00,550 --> 00:00:04,124
+ณ สถานที่แห่งหนึ่งในอดีตอันแสนนาน
+
+2
+00:00:04,525 --> 00:00:07,250
+มีโอนิสีชาด (Crimson Oni) หนึ่งตน และโอนิสีคราม (Blue Oni) อีกหนึ่งตน
+
+3
+00:00:07,250 --> 00:00:09,126
+พวกเขาเป็นเพื่อนสนิทที่รักใคร่กันมาก
+
+4
+00:00:10,200 --> 00:00:13,100
+เพื่อที่จะทำให้ความปรารถนาที่จะเป็นเพื่อนกับมนุษย์ ของโอนิสีชาดกลายเป็นจริง
+
+5
+00:00:13,525 --> 00:00:16,100
+โอนิสีครามจึงรับบทเป็น "เด็กไม่ดี"
+
+6
+00:00:18,657 --> 00:00:19,925
+จากนั้นก็จากไป
+
+7
+00:00:23,500 --> 00:00:28,238
+เวลาผ่านไปนานแสนนาน ในที่สุดโอนิสีชาดก็ได้เป็นเพื่อนกับพวกมนุษย์
+
+8
+00:00:28,900 --> 00:00:33,400
+จากนั้นความคิดที่จะนำโอนิสีครามกลับมายังบ้าน ก็ผุดขึ้นมาในหัวใจของเขา
+
+9
+00:00:36,443 --> 00:00:39,753
+แต่โอนิสีชาดก็ไม่รู้ว่าโอนิสีครามไปที่ไหน
+
+10
+00:00:40,175 --> 00:00:43,082
+เพื่อสิ่งนี้เขาถึงกับปีนขึ้นไปบนภูเขาที่สูงที่สุด
+
+11
+00:00:43,775 --> 00:00:46,408
+ข้ามแม่น้ำที่กว้างใหญ่ที่สุด
+
+12
+00:00:49,100 --> 00:00:51,597
+และได้พบกับร่องรอยมากมายที่โอนิสีครามทิ้งเอาไว้
+
+13
+00:00:51,975 --> 00:00:55,180
+แต่ยิ่งเจอร่องรอยมากเท่าไหร่ โอนิสีชาดก็ยิ่งมั่นใจขึ้นเท่านั้น...
+
+14
+00:00:55,575 --> 00:00:58,350
+โอนิสีครามกำลังพยายามที่จะหลบซ่อน
+
+15
+00:01:01,325 --> 00:01:06,250
+โอนิสีชาดเรียนรู้วิธีการของโอนิสีคราม และทิ้งจดหมายฉบับหนึ่งไว้ในถิ่นรกร้าง
+
+16
+00:01:08,250 --> 00:01:11,675
+"Ao... ข้าได้รู้จักเพื่อนมนุษย์ใหม่ ๆ มากมาย"
+
+17
+00:01:11,675 --> 00:01:14,721
+"พวกเรากำลังจะจัดงานเลี้ยงครั้งใหญ่"
+
+18
+00:01:15,225 --> 00:01:19,863
+"ข้าอยากจะเชิญเพื่อนรักทั้งหมดให้มาเข้าร่วม แน่นอนว่ารวมถึงแกด้วย Ao"
+
+19
+00:01:20,250 --> 00:01:24,764
+"แกไม่ต้องมาเจอหน้าข้าก็ได้ ขอเพียงแค่คอยดูอยู่ห่าง ๆ ก็พอ"
+
+20
+00:01:26,575 --> 00:01:30,479
+โอนิสีครามแอบกลับไปยังหมู่บ้าน และหลบอยู่ในมุมมืดของงานเลี้ยง
+
+21
+00:01:30,975 --> 00:01:36,475
+เขามองเห็นอาหารน่าอร่อยมากมายและกองไฟอันแสนอบอุ่น จากนั้นก็เกิดความต้องการที่จะเข้าร่วม
+
+22
+00:01:37,450 --> 00:01:39,046
+แต่ถึงแม้ว่าจะหิวจนท้องร้อง
+
+23
+00:01:39,350 --> 00:01:44,185
+โอนิสีครามก็ยังคงจดจำคำสัญญาไว้เป็นอย่างดี และคอยดูอยู่ห่าง ๆ เท่านั้น
+
+24
+00:01:45,500 --> 00:01:49,575
+แต่แล้วจู่ ๆ โอนิสีชาดก็มาอยู่ที่ด้านหลังของโอนิสีคราม เล่นทำเอาเขาตกใจซะยกใหญ่
+
+25
+00:01:53,450 --> 00:01:55,625
+"เฮ้ ในที่สุดแกก็กลับมา!"
+
+26
+00:01:56,575 --> 00:01:59,195
+"มาสิ ต้องแนะนำแกให้พวกเขารู้จักแล้วล่ะ"
+
+27
+00:01:59,425 --> 00:02:01,325
+"เพื่อนที่ดีที่สุดของข้า"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..91d81a986
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:08,925 --> 00:00:09,975
+ว้าว
+
+2
+00:00:09,975 --> 00:00:11,100
+เยอะขนาดนี้เลยเหรอ
+
+3
+00:00:11,100 --> 00:00:12,750
+พวกเขาทั้งหมดคือ...
+
+4
+00:00:12,750 --> 00:00:13,375
+อื้ม
+
+5
+00:00:13,375 --> 00:00:16,125
+ความทรงจำของโยไก
+
+6
+00:00:16,125 --> 00:00:19,050
+พวกเขาไม่ได้ยืดเส้นยืดสายและโบยบินบนท้องฟ้าแบบนี้
+
+7
+00:00:19,050 --> 00:00:20,125
+มานานแล้วล่ะ
+
+8
+00:00:22,075 --> 00:00:23,375
+ตามฉันมาเถอะ
+
+9
+00:00:33,725 --> 00:00:34,675
+เป็นอะไรไป
+
+10
+00:00:34,675 --> 00:00:35,650
+เจ้าตัวเล็ก
+
+11
+00:00:35,925 --> 00:00:37,425
+ดูเธอจะตื่นเต้นนะ
+
+12
+00:00:37,975 --> 00:00:38,625
+ก็แค่...
+
+13
+00:00:38,625 --> 00:00:41,251
+ฉันไม่เคยเห็นเรื่องแบบนี้มาก่อนเลยนี่นา
+
+14
+00:00:42,000 --> 00:00:42,900
+ว้าว
+
+15
+00:00:42,900 --> 00:00:45,450
+พวกเขาบดบังดวงจันทร์ทั้งหมดจริง ๆ ด้วย
+
+16
+00:00:50,200 --> 00:00:52,050
+ดูจากฉากที่เห็นแล้ว
+
+17
+00:00:52,050 --> 00:00:54,085
+มันก็ดูน่ากลัวจริง ๆ นั่นแหละนะ
+
+18
+00:00:54,085 --> 00:00:55,143
+แต่ฉันรู้ดี
+
+19
+00:00:55,425 --> 00:00:57,782
+ว่าพวกเขาก็เป็นแค่เจ้าพวกที่ชอบโวยวายอึกทึกเท่านั้นแหละ
+
+20
+00:00:57,782 --> 00:01:00,250
+และต่างก็เป็นคนดีที่กล้าหาญทั้งนั้น
+
+21
+00:01:01,125 --> 00:01:04,246
+แม้ตัวจะตายในการต่อสู้ที่ดุเดือด
+
+22
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+แต่วิญญาณไม่เคยเศร้าโศกหรือสับสนเลย
+
+23
+00:01:07,750 --> 00:01:10,550
+น่าเสียดายที่เวลานั้นสั้นนัก
+
+24
+00:01:43,950 --> 00:01:44,850
+พวกเขา
+
+25
+00:01:44,850 --> 00:01:46,850
+จะต้องจากไปแล้วจริง ๆ เหรอ?
+
+26
+00:01:47,625 --> 00:01:48,975
+เมื่อเป็นงานเลี้ยง
+
+27
+00:01:48,975 --> 00:01:50,900
+ก็ย่อมต้องมีวันเลิกรา
+
+28
+00:01:52,250 --> 00:01:53,275
+หึหึ
+
+29
+00:01:53,275 --> 00:01:55,225
+ในเมื่อพวกเธอเองก็เสียใจ
+
+30
+00:01:55,590 --> 00:01:57,694
+งั้นมาร่วมท่องคาถากับฉันดีมั้ย
+
+31
+00:01:59,725 --> 00:02:03,200
+"ขอแก่ท่าน Hakushin โปรดนำความสงบสุขมาสู่วิญญาณ"
+
+32
+00:02:03,200 --> 00:02:05,275
+"ขอจงอนุญาตให้ฉันทำพิธี..."
+
+33
+00:02:05,800 --> 00:02:07,650
+"ขอจงอนุญาตให้ฉันทำพิธี..."
+
+34
+00:02:08,200 --> 00:02:10,250
+"ส่องนำทางกลับบ้าน..."
+
+35
+00:02:21,000 --> 00:02:22,025
+ว้าว
+
+36
+00:02:22,333 --> 00:02:23,650
+สวยจัง
+
+37
+00:02:25,475 --> 00:02:26,750
+พวกเธอดูสิ
+
+38
+00:02:26,750 --> 00:02:29,861
+มีแสงสว่างกำลังลอยมาจาก Inazuma ด้วย
+
+39
+00:02:34,975 --> 00:02:36,025
+หนังสือเขียนไว้ว่า
+
+40
+00:02:36,275 --> 00:02:39,150
+หากท่องคาถาของ "เวทมนตร์ลับของคุณ Kitsune" ในคืนนี้
+
+41
+00:02:39,150 --> 00:02:40,775
+ความปรารถนาจะกลายเป็นจริง
+
+42
+00:02:47,875 --> 00:02:51,200
+"ขอแก่ท่าน Hakushin โปรดนำความสงบสุขมาสู่วิญญาณ"
+
+43
+00:02:51,200 --> 00:02:53,975
+"ขอจงอนุญาตให้ฉันทำพิธี ส่องนำทางกลับบ้าน"
+
+44
+00:02:54,250 --> 00:02:56,094
+"พลังอันน่ายำเกรงของท่าน..."
+
+45
+00:02:56,094 --> 00:02:58,675
+"จักเป็นที่สักการะตลอดกาล"
+
+46
+00:03:10,025 --> 00:03:11,125
+Urakusai
+
+47
+00:03:11,675 --> 00:03:14,325
+ก่อนหน้านี้คุณถามฉันว่าสบายดีไหม
+
+48
+00:03:14,325 --> 00:03:16,950
+ฉันมีความสุขในทุกวันจริง ๆ
+
+49
+00:03:17,625 --> 00:03:18,600
+เพียงแต่ว่า
+
+50
+00:03:18,600 --> 00:03:20,801
+พอตอนนี้เห็นพวกคุณจากไป
+
+51
+00:03:21,500 --> 00:03:23,250
+ฉันก็รู้สึกเหงาขึ้นมานิดหน่อย
+
+52
+00:03:24,625 --> 00:03:25,450
+อืม
+
+53
+00:03:25,900 --> 00:03:27,925
+แค่นิดหน่อยเท่านั้นแหละ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..efde75497
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:08,925 --> 00:00:09,975
+ว้าว
+
+2
+00:00:09,974 --> 00:00:11,100
+เยอะขนาดนี้เลยเหรอ
+
+3
+00:00:11,100 --> 00:00:12,750
+พวกเขาทั้งหมดคือ...
+
+4
+00:00:12,750 --> 00:00:13,375
+อื้ม
+
+5
+00:00:13,375 --> 00:00:16,125
+ความทรงจำของโยไก
+
+6
+00:00:16,125 --> 00:00:19,050
+พวกเขาไม่ได้ยืดเส้นยืดสายและโบยบินบนท้องฟ้าแบบนี้
+
+7
+00:00:19,050 --> 00:00:20,125
+มานานแล้วล่ะ
+
+8
+00:00:22,075 --> 00:00:23,375
+ตามฉันมาเถอะ
+
+9
+00:00:33,725 --> 00:00:34,675
+เป็นอะไรไป
+
+10
+00:00:34,675 --> 00:00:35,650
+เจ้าตัวเล็ก
+
+11
+00:00:35,925 --> 00:00:37,425
+ดูเธอจะตื่นเต้นนะ
+
+12
+00:00:37,975 --> 00:00:38,625
+ก็แค่...
+
+13
+00:00:38,625 --> 00:00:41,251
+ฉันไม่เคยเห็นเรื่องแบบนี้มาก่อนเลยนี่นา
+
+14
+00:00:42,000 --> 00:00:42,900
+ว้าว
+
+15
+00:00:42,900 --> 00:00:45,450
+พวกเขาบดบังดวงจันทร์ทั้งหมดจริง ๆ ด้วย
+
+16
+00:00:50,200 --> 00:00:52,050
+ดูจากฉากที่เห็นแล้ว
+
+17
+00:00:52,050 --> 00:00:54,085
+มันก็ดูน่ากลัวจริง ๆ นั่นแหละนะ
+
+18
+00:00:54,085 --> 00:00:55,143
+แต่ฉันรู้ดี
+
+19
+00:00:55,425 --> 00:00:57,782
+ว่าพวกเขาก็เป็นแค่เจ้าพวกที่ชอบโวยวายอึกทึกเท่านั้นแหละ
+
+20
+00:00:57,782 --> 00:01:00,250
+และต่างก็เป็นคนดีที่กล้าหาญทั้งนั้น
+
+21
+00:01:01,125 --> 00:01:04,246
+แม้ตัวจะตายในการต่อสู้ที่ดุเดือด
+
+22
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+แต่วิญญาณไม่เคยเศร้าโศกหรือสับสนเลย
+
+23
+00:01:07,750 --> 00:01:10,550
+น่าเสียดายที่เวลานั้นสั้นนัก
+
+24
+00:01:43,950 --> 00:01:44,850
+พวกเขา
+
+25
+00:01:44,850 --> 00:01:46,850
+จะต้องจากไปแล้วจริง ๆ เหรอ?
+
+26
+00:01:47,625 --> 00:01:48,975
+เมื่อเป็นงานเลี้ยง
+
+27
+00:01:48,975 --> 00:01:50,900
+ก็ย่อมต้องมีวันเลิกรา
+
+28
+00:01:52,250 --> 00:01:53,275
+หึหึ
+
+29
+00:01:53,275 --> 00:01:55,225
+ในเมื่อพวกเธอเองก็เสียใจ
+
+30
+00:01:55,590 --> 00:01:57,694
+งั้นมาร่วมท่องคาถากับฉันดีมั้ย
+
+31
+00:01:59,725 --> 00:02:03,200
+"ขอแก่ท่าน Hakushin โปรดนำความสงบสุขมาสู่วิญญาณ"
+
+32
+00:02:03,200 --> 00:02:05,275
+"ขอจงอนุญาตให้ฉันทำพิธี..."
+
+33
+00:02:05,800 --> 00:02:07,650
+"ขอจงอนุญาตให้ฉันทำพิธี..."
+
+34
+00:02:08,200 --> 00:02:10,250
+"ส่องนำทางกลับบ้าน..."
+
+35
+00:02:21,000 --> 00:02:22,025
+ว้าว
+
+36
+00:02:22,333 --> 00:02:23,650
+สวยจัง
+
+37
+00:02:25,475 --> 00:02:26,750
+พวกเธอดูสิ
+
+38
+00:02:26,750 --> 00:02:29,861
+มีแสงสว่างกำลังลอยมาจาก Inazuma ด้วย
+
+39
+00:02:34,975 --> 00:02:36,025
+หนังสือเขียนไว้ว่า
+
+40
+00:02:36,275 --> 00:02:39,150
+หากท่องคาถาของ "เวทมนตร์ลับของคุณ Kitsune" ในคืนนี้
+
+41
+00:02:39,150 --> 00:02:40,775
+ความปรารถนาจะกลายเป็นจริง
+
+42
+00:02:47,874 --> 00:02:51,200
+"ขอแก่ท่าน Hakushin โปรดนำความสงบสุขมาสู่วิญญาณ"
+
+43
+00:02:51,200 --> 00:02:53,975
+"ขอจงอนุญาตให้ฉันทำพิธี ส่องนำทางกลับบ้าน"
+
+44
+00:02:54,250 --> 00:02:56,094
+"พลังอันน่ายำเกรงของท่าน..."
+
+45
+00:02:56,094 --> 00:02:58,675
+"จักเป็นที่สักการะตลอดกาล"
+
+46
+00:03:10,025 --> 00:03:11,125
+Urakusai
+
+47
+00:03:11,675 --> 00:03:14,325
+ก่อนหน้านี้คุณถามฉันว่าสบายดีไหม
+
+48
+00:03:14,325 --> 00:03:16,950
+ฉันมีความสุขในทุกวันจริง ๆ
+
+49
+00:03:17,625 --> 00:03:18,600
+เพียงแต่ว่า
+
+50
+00:03:18,600 --> 00:03:20,801
+พอตอนนี้เห็นพวกคุณจากไป
+
+51
+00:03:21,500 --> 00:03:23,250
+ฉันก็รู้สึกเหงาขึ้นมานิดหน่อย
+
+52
+00:03:24,625 --> 00:03:25,450
+อืม
+
+53
+00:03:25,900 --> 00:03:27,925
+แค่นิดหน่อยเท่านั้นแหละ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..364fbe767
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:22,225 --> 00:00:22,835
+ทะ...
+
+2
+00:00:22,835 --> 00:00:23,911
+ทำยังไงดี
+
+3
+00:00:24,150 --> 00:00:26,128
+ตอนที่เข้าสู่พื้นที่
+
+4
+00:00:26,128 --> 00:00:27,808
+อย่าลืมจดจ่ออยู่กับความปรารถนา
+
+5
+00:00:27,808 --> 00:00:29,559
+ของตัวเองเสมอนะ
+
+6
+00:00:31,700 --> 00:00:33,325
+เมื่อความปรารถนาของเธอแข็งแกร่งพอ
+
+7
+00:00:33,325 --> 00:00:35,100
+ฉันจะส่งเธอ
+
+8
+00:00:35,100 --> 00:00:37,275
+ไปยังตำแหน่งที่เหมาะสมที่สุด
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..364fbe767
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:22,225 --> 00:00:22,835
+ทะ...
+
+2
+00:00:22,835 --> 00:00:23,911
+ทำยังไงดี
+
+3
+00:00:24,150 --> 00:00:26,128
+ตอนที่เข้าสู่พื้นที่
+
+4
+00:00:26,128 --> 00:00:27,808
+อย่าลืมจดจ่ออยู่กับความปรารถนา
+
+5
+00:00:27,808 --> 00:00:29,559
+ของตัวเองเสมอนะ
+
+6
+00:00:31,700 --> 00:00:33,325
+เมื่อความปรารถนาของเธอแข็งแกร่งพอ
+
+7
+00:00:33,325 --> 00:00:35,100
+ฉันจะส่งเธอ
+
+8
+00:00:35,100 --> 00:00:37,275
+ไปยังตำแหน่งที่เหมาะสมที่สุด
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..daee3cd4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,172 @@
+1
+00:00:06,550 --> 00:00:08,100
+แสงสว่างกลายเป็น
+
+2
+00:00:08,100 --> 00:00:09,050
+เมล็ดพืช
+
+3
+00:00:09,650 --> 00:00:12,075
+ต้นไม้อัศจรรย์ที่จะคอยปกป้องคุ้มครองปวงชน
+
+4
+00:00:12,075 --> 00:00:15,200
+เวลานี้ยังคงเป็นสิ่งมีชีวิตแปลกตาที่ไม่มีใครเคยพบเห็น
+
+5
+00:00:15,475 --> 00:00:17,250
+มันควรจะปลูกลงดินเมื่อใด
+
+6
+00:00:17,250 --> 00:00:19,150
+หรือควรจะงอกเงยขึ้นที่แห่งหนไหน
+
+7
+00:00:19,150 --> 00:00:23,475
+ต่างขึ้นอยู่กับหัวใจและความฝันของผู้ที่ตัดสินใจปลูก
+
+8
+00:00:23,475 --> 00:00:25,025
+มอบชีวิตให้แก่มันเถอะนะ
+
+9
+00:00:25,025 --> 00:00:25,725
+Ei
+
+10
+00:00:26,450 --> 00:00:27,400
+หรือว่า
+
+11
+00:00:27,400 --> 00:00:28,323
+นี่คือ...
+
+12
+00:00:39,450 --> 00:00:42,825
+นิรันดร์ยืดเวลาออกเป็นอนันต์
+
+13
+00:00:42,825 --> 00:00:46,800
+และความฝันทำให้ทุกช่วงเวลาเปล่งประกาย
+
+14
+00:00:47,175 --> 00:00:49,425
+ทั้งสองต่างเติมเต็มซึ่งกันและกัน
+
+15
+00:00:49,425 --> 00:00:52,468
+Sacred Sakura จึงไม่ถูกผูกมัดด้วยกฎแห่งสวรรค์
+
+16
+00:00:52,468 --> 00:00:55,125
+และเบ่งบานในความมืดมิดได้อย่างอิสระ
+
+17
+00:00:55,675 --> 00:00:56,525
+บัดนี้
+
+18
+00:00:56,525 --> 00:00:58,275
+ฝันร้ายได้สลายหายไป
+
+19
+00:00:58,275 --> 00:01:00,075
+และความปรารถนาสำเร็จเป็นจริง
+
+20
+00:01:00,425 --> 00:01:04,505
+ฉากที่เราต้องการยังคงรอคอยอยู่เบื้องหน้า
+
+21
+00:01:04,875 --> 00:01:06,200
+แต่น่าเสียดาย
+
+22
+00:01:06,200 --> 00:01:09,150
+ที่ข้าไม่มีโอกาสได้เห็นอนาคตของ Inazuma
+
+23
+00:01:09,150 --> 00:01:11,300
+และไม่มีโอกาสได้ร่วมเดินทางกับเจ้าอีกแล้ว
+
+24
+00:01:17,550 --> 00:01:18,550
+เจ้ารู้มั้ย
+
+25
+00:01:18,550 --> 00:01:19,425
+Ei
+
+26
+00:01:19,425 --> 00:01:21,321
+ตอนนี้ข้ามีความสุขมาก
+
+27
+00:01:21,575 --> 00:01:23,875
+เพราะความปรารถนาสุดท้ายของข้าเป็นจริงแล้ว
+
+28
+00:01:24,350 --> 00:01:28,000
+นางินาตะของเจ้าช่วยปกป้องหายนะให้ข้ามานักต่อนัก
+
+29
+00:01:28,450 --> 00:01:29,981
+ข้าคิดอยู่เสมอ
+
+30
+00:01:29,981 --> 00:01:31,500
+ว่าข้าติดค้างเจ้ามาโดยตลอด
+
+31
+00:01:31,500 --> 00:01:33,704
+ถึงแม้ข้าจะตอบแทนได้เพียงเล็กน้อย
+
+32
+00:01:33,704 --> 00:01:35,368
+แต่จนกว่าเจ้าจะตื่นขึ้น
+
+33
+00:01:35,368 --> 00:01:37,200
+และพบกับการเผชิญหน้าครั้งใหม่
+
+34
+00:01:37,200 --> 00:01:40,170
+ข้าหวังว่า Sacred Sakura จะช่วยซื้อเวลาให้กับเจ้า
+
+35
+00:01:40,850 --> 00:01:42,064
+เป็นไง
+
+36
+00:01:42,064 --> 00:01:43,950
+มันคงจะแสดงผลแล้วสินะ
+
+37
+00:01:43,950 --> 00:01:46,100
+...
+
+38
+00:01:46,100 --> 00:01:47,350
+ครั้งนี้
+
+39
+00:01:47,350 --> 00:01:48,892
+คงต้องบอกลากันจริง ๆ แล้วล่ะ
+
+40
+00:01:49,275 --> 00:01:50,100
+Ei
+
+41
+00:02:00,700 --> 00:02:01,600
+อื้ม
+
+42
+00:02:02,125 --> 00:02:03,325
+ลาก่อนนะ
+
+43
+00:02:03,325 --> 00:02:04,350
+Makoto
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..daee3cd4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,172 @@
+1
+00:00:06,550 --> 00:00:08,100
+แสงสว่างกลายเป็น
+
+2
+00:00:08,100 --> 00:00:09,050
+เมล็ดพืช
+
+3
+00:00:09,650 --> 00:00:12,075
+ต้นไม้อัศจรรย์ที่จะคอยปกป้องคุ้มครองปวงชน
+
+4
+00:00:12,075 --> 00:00:15,200
+เวลานี้ยังคงเป็นสิ่งมีชีวิตแปลกตาที่ไม่มีใครเคยพบเห็น
+
+5
+00:00:15,475 --> 00:00:17,250
+มันควรจะปลูกลงดินเมื่อใด
+
+6
+00:00:17,250 --> 00:00:19,150
+หรือควรจะงอกเงยขึ้นที่แห่งหนไหน
+
+7
+00:00:19,150 --> 00:00:23,475
+ต่างขึ้นอยู่กับหัวใจและความฝันของผู้ที่ตัดสินใจปลูก
+
+8
+00:00:23,475 --> 00:00:25,025
+มอบชีวิตให้แก่มันเถอะนะ
+
+9
+00:00:25,025 --> 00:00:25,725
+Ei
+
+10
+00:00:26,450 --> 00:00:27,400
+หรือว่า
+
+11
+00:00:27,400 --> 00:00:28,323
+นี่คือ...
+
+12
+00:00:39,450 --> 00:00:42,825
+นิรันดร์ยืดเวลาออกเป็นอนันต์
+
+13
+00:00:42,825 --> 00:00:46,800
+และความฝันทำให้ทุกช่วงเวลาเปล่งประกาย
+
+14
+00:00:47,175 --> 00:00:49,425
+ทั้งสองต่างเติมเต็มซึ่งกันและกัน
+
+15
+00:00:49,425 --> 00:00:52,468
+Sacred Sakura จึงไม่ถูกผูกมัดด้วยกฎแห่งสวรรค์
+
+16
+00:00:52,468 --> 00:00:55,125
+และเบ่งบานในความมืดมิดได้อย่างอิสระ
+
+17
+00:00:55,675 --> 00:00:56,525
+บัดนี้
+
+18
+00:00:56,525 --> 00:00:58,275
+ฝันร้ายได้สลายหายไป
+
+19
+00:00:58,275 --> 00:01:00,075
+และความปรารถนาสำเร็จเป็นจริง
+
+20
+00:01:00,425 --> 00:01:04,505
+ฉากที่เราต้องการยังคงรอคอยอยู่เบื้องหน้า
+
+21
+00:01:04,875 --> 00:01:06,200
+แต่น่าเสียดาย
+
+22
+00:01:06,200 --> 00:01:09,150
+ที่ข้าไม่มีโอกาสได้เห็นอนาคตของ Inazuma
+
+23
+00:01:09,150 --> 00:01:11,300
+และไม่มีโอกาสได้ร่วมเดินทางกับเจ้าอีกแล้ว
+
+24
+00:01:17,550 --> 00:01:18,550
+เจ้ารู้มั้ย
+
+25
+00:01:18,550 --> 00:01:19,425
+Ei
+
+26
+00:01:19,425 --> 00:01:21,321
+ตอนนี้ข้ามีความสุขมาก
+
+27
+00:01:21,575 --> 00:01:23,875
+เพราะความปรารถนาสุดท้ายของข้าเป็นจริงแล้ว
+
+28
+00:01:24,350 --> 00:01:28,000
+นางินาตะของเจ้าช่วยปกป้องหายนะให้ข้ามานักต่อนัก
+
+29
+00:01:28,450 --> 00:01:29,981
+ข้าคิดอยู่เสมอ
+
+30
+00:01:29,981 --> 00:01:31,500
+ว่าข้าติดค้างเจ้ามาโดยตลอด
+
+31
+00:01:31,500 --> 00:01:33,704
+ถึงแม้ข้าจะตอบแทนได้เพียงเล็กน้อย
+
+32
+00:01:33,704 --> 00:01:35,368
+แต่จนกว่าเจ้าจะตื่นขึ้น
+
+33
+00:01:35,368 --> 00:01:37,200
+และพบกับการเผชิญหน้าครั้งใหม่
+
+34
+00:01:37,200 --> 00:01:40,170
+ข้าหวังว่า Sacred Sakura จะช่วยซื้อเวลาให้กับเจ้า
+
+35
+00:01:40,850 --> 00:01:42,064
+เป็นไง
+
+36
+00:01:42,064 --> 00:01:43,950
+มันคงจะแสดงผลแล้วสินะ
+
+37
+00:01:43,950 --> 00:01:46,100
+...
+
+38
+00:01:46,100 --> 00:01:47,350
+ครั้งนี้
+
+39
+00:01:47,350 --> 00:01:48,892
+คงต้องบอกลากันจริง ๆ แล้วล่ะ
+
+40
+00:01:49,275 --> 00:01:50,100
+Ei
+
+41
+00:02:00,700 --> 00:02:01,600
+อื้ม
+
+42
+00:02:02,125 --> 00:02:03,325
+ลาก่อนนะ
+
+43
+00:02:03,325 --> 00:02:04,350
+Makoto
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ae98e89d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,136 @@
+1
+00:00:46,275 --> 00:00:47,950
+มาตามที่คาดไว้สินะ
+
+2
+00:00:48,150 --> 00:00:49,625
+Beisht "Avenger of the Vortex"
+
+3
+00:00:49,825 --> 00:00:51,175
+นั่นใครเหรอ
+
+4
+00:00:51,475 --> 00:00:53,150
+ภรรยาของ Osial น่ะ
+
+5
+00:00:53,300 --> 00:00:55,675
+ผู้ติดตามคนสุดท้ายของเทพแห่งกระแสน้ำวน
+
+6
+00:00:56,200 --> 00:00:58,650
+หรือว่า Ningguang รู้อยู่แล้ว
+
+7
+00:00:59,275 --> 00:01:01,875
+Beidou สัมผัสถึงการเปลี่ยนแปลงในท้องทะเลได้ไวน่ะ
+
+8
+00:01:02,025 --> 00:01:03,875
+เธอเตือนฉันตั้งแต่หลายเดือนก่อน
+
+9
+00:01:04,450 --> 00:01:07,000
+เหตุผลที่สร้าง Jade Chamber ขึ้นใหม่ในตอนนี้
+
+10
+00:01:07,175 --> 00:01:09,950
+ก็เพราะต้องการใช้ประโยชน์จากความเกลียดชังของมันที่มีต่อ Jade Chamber
+
+11
+00:01:09,950 --> 00:01:11,650
+เพื่อที่จะล่อมันออกมาจากทะเล
+
+12
+00:01:12,750 --> 00:01:13,625
+อย่างนี้นี่เอง
+
+13
+00:01:13,675 --> 00:01:15,300
+งั้นเดี๋ยวเราไปขอให้พวกเซียนมาช่วย
+
+14
+00:01:15,300 --> 00:01:16,825
+ไม่จำเป็นหรอก
+
+15
+00:01:17,125 --> 00:01:18,350
+นี่เป็นยุคการปกครองของมนุษย์
+
+16
+00:01:18,525 --> 00:01:20,200
+ผู้คนในท่าเรือ Liyue
+
+17
+00:01:20,350 --> 00:01:21,500
+ต้องพยายามหาทาง
+
+18
+00:01:21,650 --> 00:01:23,400
+และอาศัยกำลังของตัวเอง
+
+19
+00:01:23,650 --> 00:01:26,300
+เพื่อผ่านพ้นวิฤตครั้งนี้ไปให้ได้
+
+20
+00:02:07,400 --> 00:02:08,700
+ทุกคนระวังตัวให้ดี
+
+21
+00:02:08,750 --> 00:02:10,075
+สึนามิกำลังจะมาแล้ว
+
+22
+00:02:20,775 --> 00:02:21,950
+นั่นอะไรน่ะ
+
+23
+00:02:21,975 --> 00:02:23,400
+คะ...คลื่นลูกใหญ่มากเลย
+
+24
+00:03:00,100 --> 00:03:02,625
+แกเกิดมาพร้อมกับชะตาแบบนี้
+
+25
+00:03:02,725 --> 00:03:03,975
+ถ้ามีชีวิตอยู่ต่อไป
+
+26
+00:03:03,975 --> 00:03:05,700
+ก็มีแต่จะนำอันตรายมาให้คนรอบข้าง
+
+27
+00:03:06,525 --> 00:03:08,225
+สู้ตายไปทั้งแบบนี้
+
+28
+00:03:08,225 --> 00:03:09,925
+เพื่อให้เธอกลับคืนมาซะยังจะดีกว่า
+
+29
+00:03:10,700 --> 00:03:11,775
+เมื่อใด
+
+30
+00:03:11,775 --> 00:03:11,800
+ที่เจ้ามีความคิดที่จะใช้พลังของตนเองเพื่อผู้อื่น
+
+31
+00:03:11,800 --> 00:03:14,300
+ที่เจ้ามีความคิดที่จะใช้พลังของตนเองเพื่อผู้อื่น
+
+32
+00:03:14,825 --> 00:03:15,850
+เมื่อนั้น
+
+33
+00:03:15,850 --> 00:03:18,500
+เจ้าถึงจะสามารถเป็นส่วนหนึ่งของสังคมมนุษย์ได้อย่างแท้จริง
+
+34
+00:03:58,350 --> 00:03:59,150
+ยิง!!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ae98e89d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,136 @@
+1
+00:00:46,275 --> 00:00:47,950
+มาตามที่คาดไว้สินะ
+
+2
+00:00:48,150 --> 00:00:49,625
+Beisht "Avenger of the Vortex"
+
+3
+00:00:49,825 --> 00:00:51,175
+นั่นใครเหรอ
+
+4
+00:00:51,475 --> 00:00:53,150
+ภรรยาของ Osial น่ะ
+
+5
+00:00:53,300 --> 00:00:55,675
+ผู้ติดตามคนสุดท้ายของเทพแห่งกระแสน้ำวน
+
+6
+00:00:56,200 --> 00:00:58,650
+หรือว่า Ningguang รู้อยู่แล้ว
+
+7
+00:00:59,275 --> 00:01:01,875
+Beidou สัมผัสถึงการเปลี่ยนแปลงในท้องทะเลได้ไวน่ะ
+
+8
+00:01:02,025 --> 00:01:03,875
+เธอเตือนฉันตั้งแต่หลายเดือนก่อน
+
+9
+00:01:04,450 --> 00:01:07,000
+เหตุผลที่สร้าง Jade Chamber ขึ้นใหม่ในตอนนี้
+
+10
+00:01:07,175 --> 00:01:09,950
+ก็เพราะต้องการใช้ประโยชน์จากความเกลียดชังของมันที่มีต่อ Jade Chamber
+
+11
+00:01:09,950 --> 00:01:11,650
+เพื่อที่จะล่อมันออกมาจากทะเล
+
+12
+00:01:12,750 --> 00:01:13,625
+อย่างนี้นี่เอง
+
+13
+00:01:13,675 --> 00:01:15,300
+งั้นเดี๋ยวเราไปขอให้พวกเซียนมาช่วย
+
+14
+00:01:15,300 --> 00:01:16,825
+ไม่จำเป็นหรอก
+
+15
+00:01:17,125 --> 00:01:18,350
+นี่เป็นยุคการปกครองของมนุษย์
+
+16
+00:01:18,525 --> 00:01:20,200
+ผู้คนในท่าเรือ Liyue
+
+17
+00:01:20,350 --> 00:01:21,500
+ต้องพยายามหาทาง
+
+18
+00:01:21,650 --> 00:01:23,400
+และอาศัยกำลังของตัวเอง
+
+19
+00:01:23,650 --> 00:01:26,300
+เพื่อผ่านพ้นวิฤตครั้งนี้ไปให้ได้
+
+20
+00:02:07,400 --> 00:02:08,700
+ทุกคนระวังตัวให้ดี
+
+21
+00:02:08,750 --> 00:02:10,075
+สึนามิกำลังจะมาแล้ว
+
+22
+00:02:20,775 --> 00:02:21,950
+นั่นอะไรน่ะ
+
+23
+00:02:21,975 --> 00:02:23,400
+คะ...คลื่นลูกใหญ่มากเลย
+
+24
+00:03:00,100 --> 00:03:02,625
+แกเกิดมาพร้อมกับชะตาแบบนี้
+
+25
+00:03:02,725 --> 00:03:03,975
+ถ้ามีชีวิตอยู่ต่อไป
+
+26
+00:03:03,975 --> 00:03:05,700
+ก็มีแต่จะนำอันตรายมาให้คนรอบข้าง
+
+27
+00:03:06,525 --> 00:03:08,225
+สู้ตายไปทั้งแบบนี้
+
+28
+00:03:08,225 --> 00:03:09,925
+เพื่อให้เธอกลับคืนมาซะยังจะดีกว่า
+
+29
+00:03:10,700 --> 00:03:11,775
+เมื่อใด
+
+30
+00:03:11,775 --> 00:03:11,800
+ที่เจ้ามีความคิดที่จะใช้พลังของตนเองเพื่อผู้อื่น
+
+31
+00:03:11,800 --> 00:03:14,300
+ที่เจ้ามีความคิดที่จะใช้พลังของตนเองเพื่อผู้อื่น
+
+32
+00:03:14,825 --> 00:03:15,850
+เมื่อนั้น
+
+33
+00:03:15,850 --> 00:03:18,500
+เจ้าถึงจะสามารถเป็นส่วนหนึ่งของสังคมมนุษย์ได้อย่างแท้จริง
+
+34
+00:03:58,350 --> 00:03:59,150
+ยิง!!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..d270cb296
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_TH.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,000 --> 00:00:09,208
+น่าเศร้าใจเสียจริง
+
+2
+00:00:10,700 --> 00:00:20,108
+วิญญาณรักสองดวงได้พรากจากกันอย่างโหดร้าย
+
+3
+00:00:20,725 --> 00:00:29,000
+ความบ้าคลั่ง ความโศกเศร้า และความเกลียดชังได้ก่อตัวขึ้น
+
+4
+00:00:31,050 --> 00:00:40,825
+เพียงเพราะการสังเวยนั้น ได้นำมาซึ่งหายนะ
+
+5
+00:00:41,450 --> 00:00:52,394
+ถ้าไม่ใช่ด้วยคมดาบที่นางชักออก ผู้คนคงต้องล้มตาย
+
+6
+00:00:58,900 --> 00:01:03,750
+พันธะทางโลกสิ้นสุดลง พร้อมชะตาต้องเซียนที่เริ่มต้นขึ้น
+
+7
+00:01:03,900 --> 00:01:08,750
+ที่พำนักเซียนได้มาเติมเต็มสายสัมพันธ์
+
+8
+00:01:08,875 --> 00:01:13,611
+พร้อมใช้เชือกสีแดงพันธนาการเธอไว้
+
+9
+00:01:13,850 --> 00:01:18,650
+ร่องรอยของอดีตพร่าเลือนเริ่มจางหาย
+
+10
+00:01:19,025 --> 00:01:23,505
+ครั้นนกพิสุทธิ์หวนกลับบ้านอีกครั้ง หาได้เจออดีตที่เคยเรืองรอง
+
+11
+00:01:23,950 --> 00:01:28,558
+เจอเพียงหยากไย่พริ้วเรียกวิญญาณที่ลางเลือน
+
+12
+00:01:29,075 --> 00:01:33,450
+ชะตาที่ผูกพันกับทางโลก
+
+13
+00:01:33,675 --> 00:01:38,219
+ได้สลายหายไปดั่งควัน
+
+14
+00:01:38,525 --> 00:01:41,850
+เดิมทีเรื่องราวของ "เทพธิดาแห่งการทำลายล้าง" ควรจะจบลงเท่านี้
+
+15
+00:01:41,850 --> 00:01:44,375
+แต่วันนี้ฉันจะขอเพิ่มอีกสักหน่อย
+
+16
+00:01:44,425 --> 00:01:48,976
+และขอขับร้อง... ให้ทุกท่านฟัง
+
+17
+00:01:49,425 --> 00:01:54,050
+ณ โลกที่ดูคล้ายจะห่างไกลไร้คนเข้าใจ
+
+18
+00:01:54,200 --> 00:01:59,125
+กลับพบมิตรแท้ผู้รู้ใจ
+
+19
+00:01:59,400 --> 00:02:04,392
+ด้วยหอกพู่สีแดงพร้อมดาบซึ่งทอแสงประกาย
+
+20
+00:02:04,475 --> 00:02:15,050
+ร่วมขจัดกระแสคลื่นที่โหมกระหน่ำ
+
+21
+00:02:18,225 --> 00:02:19,850
+เมื่อครั้งที่นกพิสุทธิ์หวนกลับ
+
+22
+00:02:19,900 --> 00:02:22,396
+โลกกว้างนั้นไร้ที่พึ่งพิง
+
+23
+00:02:22,750 --> 00:02:24,625
+แม้จากไปอย่างโดดเดี่ยว
+
+24
+00:02:24,700 --> 00:02:26,108
+วันนี้กลับพบพานอีกครา
+
+25
+00:02:26,350 --> 00:02:28,462
+ทั่วโถงเต็มไปด้วยเพื่อนพ้องรายล้อม
+
+26
+00:02:28,650 --> 00:02:33,002
+อยู่พร้อมหน้ากัน ณ เวลานี้
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..13c27cb4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,725
+จริงสิ นักเดินทาง
+
+2
+00:00:14,050 --> 00:00:15,500
+ยังมีเรื่องบางอย่าง...ที่ฉันอยากจะทำ
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:17,850
+อยากจะขอรบกวนเวลาเธออีกสักหน่อย
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:33,776
+ได้โปรด
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,096
+ดูฉันให้ดีนะ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..13c27cb4e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,725
+จริงสิ นักเดินทาง
+
+2
+00:00:14,050 --> 00:00:15,500
+ยังมีเรื่องบางอย่าง...ที่ฉันอยากจะทำ
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:17,850
+อยากจะขอรบกวนเวลาเธออีกสักหน่อย
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:33,776
+ได้โปรด
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,096
+ดูฉันให้ดีนะ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LYAQ107_NingGuang_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LYAQ107_NingGuang_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..f55ddcc5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LYAQ107_NingGuang_TH.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,925 --> 00:00:07,925
+มีคนกล่าวว่า เมื่อท่านหญิง Ningguang ต้องจัดการกับเรื่องสำคัญ
+
+2
+00:00:08,475 --> 00:00:11,670
+ก็จะต้องมาที่ตำหนักหยก (Jade Chamber) แห่งนี้
+
+3
+00:00:11,670 --> 00:00:16,025
+และจะห้ามไม่ให้คนอื่นเข้ามา เหลือไว้เพียงคนสนิทที่สุดของท่านหญิงสามคน
+
+4
+00:00:16,825 --> 00:00:19,367
+แล้วเหตุใดท่านหญิงต้องพาคนสนิททั้งสามไปด้วย?
+
+5
+00:00:20,019 --> 00:00:23,814
+พวกเธอจะคอยอยู่ข้างกาย คอยเรียบเรียงข้อมูลต่าง ๆ
+
+6
+00:00:23,814 --> 00:00:25,814
+จัดการกับเอกสาร
+
+7
+00:00:27,425 --> 00:00:30,083
+และนำไปติดไว้กับกำแพงทีละแผ่น ๆ
+
+8
+00:00:30,083 --> 00:00:32,083
+ยิ่งติดยิ่งเยอะจริง ๆ
+
+9
+00:00:32,518 --> 00:00:35,251
+แต่ก่อนที่กำแพงจะเต็มไปด้วยกระดาษ
+
+10
+00:00:35,251 --> 00:00:40,268
+Ningguang ก็มักจะคิดหาคำตอบได้ก่อนเสมอ
+
+11
+00:00:41,869 --> 00:00:43,545
+เมื่อได้คำตอบแล้ว
+
+12
+00:00:43,545 --> 00:00:47,242
+เธอก็จะฉีกเอกสารทั้งหมด
+
+13
+00:00:47,242 --> 00:00:51,682
+แล้วโปรยมันทิ้งไปนอกหน้าต่าง
+
+14
+00:00:52,778 --> 00:00:54,158
+เศษกระดาษแผ่นน้อย
+
+15
+00:00:54,158 --> 00:00:56,158
+ปลิวไปตามสายลม
+
+16
+00:00:56,158 --> 00:00:59,250
+ดูราวกับเกล็ดหิมะที่ตกลงมาโดยฉับพลัน
+
+17
+00:00:59,250 --> 00:01:01,826
+ข้อความบนเศษกระดาษเหล่านั้น
+
+18
+00:01:01,826 --> 00:01:05,170
+ในสายตาของนักธุรกิจทั่วทั้ง Liyue
+
+19
+00:01:05,170 --> 00:01:08,292
+ก็เหมือนรอยน้ำหมึกบนหิมะขาวอันโพลน
+
+20
+00:01:08,625 --> 00:01:10,165
+ฉูดฉาดตายิ่งนัก!
+
+21
+00:01:11,450 --> 00:01:12,916
+ดังบทกวีที่กล่าวว่า
+
+22
+00:01:12,916 --> 00:01:17,225
+ดุจหิมะ ที่ล่องลอยจากเมฆา
+
+23
+00:01:17,225 --> 00:01:21,285
+ลายเส้นแลอักษร ล้ำค่าเหลือคณา
+
+24
+00:01:21,625 --> 00:01:24,712
+สะเทือนขุนเขา เคลื่อนย้ายธารา
+
+25
+00:01:24,712 --> 00:01:29,434
+ทุกผู้ประจักษ์ อำนาจวาจาแห่ง Tianquan
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0fdb74d70
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_TH.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:00,375 --> 00:00:01,775
+ครั้งที่แล้วพวกเราพูดถึง
+
+2
+00:00:02,125 --> 00:00:04,300
+ท่านลอร์ดแห่งหินเดินทางเพียงลำพังท่ามกลางภูเขา
+
+3
+00:00:04,300 --> 00:00:05,900
+ในรอยแยกบนพื้นดินแห่งหนึ่ง
+
+4
+00:00:05,900 --> 00:00:10,750
+ได้ยินเสียงที่ไม่เคยได้ยินมาก่อนมาแต่ไกล
+
+5
+00:00:14,925 --> 00:00:19,500
+สิ่งมีชีวิตธาตุหินโบราณที่อาศัยอยู่ใต้ดินแดนของ Liyue นั้นส่วนใหญ่มองไม่เห็น
+
+6
+00:00:20,425 --> 00:00:22,825
+ไม่ได้เห็นเดือนเห็นตะวันมาเป็นร้อยเป็นพันปี
+
+7
+00:00:24,150 --> 00:00:29,450
+เสียงนั่นบางครั้งก็เศร้าดั่งบทเพลง บางครั้งก็น่าหวาดหวั่นดั่งฟ้าร้อง
+
+8
+00:00:29,825 --> 00:00:31,675
+ท่านลอร์ดแห่งหินเดินสำรวจดูรอบ ๆ อย่างละเอียด
+
+9
+00:00:31,825 --> 00:00:38,250
+ในท้ายที่สุด ก็ไปพบหินประหลาดที่ดูไม่ธรรมดาก้อนหนึ่งเข้าในแนวหิน
+
+10
+00:00:40,050 --> 00:00:42,175
+แต่เดิม Azhdaha ก็เป็นเช่นนั้น
+
+11
+00:00:43,025 --> 00:00:46,100
+ฉันตอบรับความปรารถนาของเขา และพาเขาขึ้นไปเหนือพื้นดิน
+
+12
+00:00:48,750 --> 00:00:53,400
+ท่านลอร์ดแห่งหินสงสารจิตวิญญาณของหินก้อนนี้ ดังนั้นเขาจึงดำเนินการด้วยตนเอง
+
+13
+00:00:53,500 --> 00:00:58,750
+แกะสลักมันให้เป็นมังกรขนาดยักษ์ที่สวยงามประณีตและดูราวกับมีชีวิต
+
+14
+00:00:59,725 --> 00:01:02,075
+ฉันมอบดวงตาที่มองเห็นทุกสิ่งได้อย่างชัดเจนให้แก่เขา
+
+15
+00:01:02,650 --> 00:01:04,750
+ทำข้อตกลงกับเขาสามข้อ
+
+16
+00:01:05,675 --> 00:01:09,525
+จากนั้นก็ใช้นิ้วแทนพู่กัน เพื่อวาดดวงตาของมังกรขึ้นมา
+
+17
+00:01:09,825 --> 00:01:12,975
+ในชั่วพริบตา ท้องฟ้าก็เต็มไปด้วยฟ้าแลบฟ้าร้อง
+
+18
+00:01:12,975 --> 00:01:16,600
+มังกรตัวหนึ่งโบยบินขึ้นสู่ท้องฟ้า
+
+19
+00:01:18,025 --> 00:01:20,550
+ฉันยินยอมให้เขาใช้ชีวิตร่วมกันกับเหล่ามนุษย์ที่อยู่บนโลก
+
+20
+00:01:21,475 --> 00:01:24,250
+แต่ถ้าหากว่าวันหนึ่งเขาขัดขืนคำสั่ง
+
+21
+00:01:24,725 --> 00:01:27,000
+ก็จะต้องถูกกักขังอยู่ในความมืดมิดอีกครั้ง
+
+22
+00:01:28,000 --> 00:01:32,275
+ตั้งแต่นั้นเป็นต้นมามังกรก็อยู่กับท่านลอร์ดแห่งหินมาโดยตลอด
+
+23
+00:01:32,275 --> 00:01:34,775
+ออกร่วมเดินทางเคียงบ่าเคียงไหล่ตั้งแต่เหนือจรดใต้
+
+24
+00:01:35,150 --> 00:01:38,350
+มีถ้อยคำยกย่องสำหรับเรื่องนี้ ซึ่งก็คือ
+
+25
+00:01:38,775 --> 00:01:44,650
+"ทุกสิ่งแตกกระจายเป็นผุยผง ภูผาและผืนน้ำเปิดเป็นทาง"
+
+26
+00:01:45,500 --> 00:01:52,375
+"ความช่วยเหลือที่ได้จากการมอบชีวิตให้มังกร ได้นำพาสายฝนแห่งพรมาสู่พื้นโลก"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc2a98232
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,625 --> 00:00:10,250
+อุปกรณ์ที่ช่วยเพิ่มพลังชำระล้างของสระน้ำนั่น
+
+2
+00:00:31,082 --> 00:00:31,736
+Dain
+
+3
+00:00:31,736 --> 00:00:34,425
+อึก... สายเกินไปแล้วงั้นเหรอ...
+
+4
+00:00:35,150 --> 00:00:37,250
+จะปล่อยให้พวกมันต้อง...
+
+5
+00:00:37,250 --> 00:00:40,350
+จบชีวิตด้วยความทุกข์ทนเช่นนั้นเหรอ...
+
+6
+00:00:41,000 --> 00:00:42,575
+ต้องรีบหาวิธี
+
+7
+00:00:42,575 --> 00:00:45,200
+หยุดยั้งมันซะ
+
+8
+00:01:06,150 --> 00:01:07,281
+Halfdan
+
+9
+00:01:07,281 --> 00:01:08,842
+ถ้าทำแบบนี้เจ้าจะ...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..cc2a98232
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,625 --> 00:00:10,250
+อุปกรณ์ที่ช่วยเพิ่มพลังชำระล้างของสระน้ำนั่น
+
+2
+00:00:31,082 --> 00:00:31,736
+Dain
+
+3
+00:00:31,736 --> 00:00:34,425
+อึก... สายเกินไปแล้วงั้นเหรอ...
+
+4
+00:00:35,150 --> 00:00:37,250
+จะปล่อยให้พวกมันต้อง...
+
+5
+00:00:37,250 --> 00:00:40,350
+จบชีวิตด้วยความทุกข์ทนเช่นนั้นเหรอ...
+
+6
+00:00:41,000 --> 00:00:42,575
+ต้องรีบหาวิธี
+
+7
+00:00:42,575 --> 00:00:45,200
+หยุดยั้งมันซะ
+
+8
+00:01:06,150 --> 00:01:07,281
+Halfdan
+
+9
+00:01:07,281 --> 00:01:08,842
+ถ้าทำแบบนี้เจ้าจะ...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed4a75d08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,050
+Marchosius "เทพเจ้าแห่งเตาไฟ" ถือกำเนิดขึ้นจากประกายไฟเมื่อหินกระทบกัน
+
+2
+00:00:09,975 --> 00:00:12,966
+เขาคอยดูแลไฟของเตาเผาและความเป็นอยู่ของผู้คน
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:15,900
+เป็นเทพอสูรตนหนึ่งที่มีความรักใคร่ต่อพวกมนุษย์
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+ในตอนที่ผู้คนขยายบ้านเมืองเมื่อพันปีก่อน
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+พวกเขาตั้งถิ่นฐานบนที่ราบ และตั้งชื่อว่า Guili Assembly
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+เทพแห่งเตาไฟคอยห่วงใยและเอาใจใส่ความเป็นอยู่ของผู้คน
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+เขาแบ่งร่างตัวเองออกไปยังบ้านเรือนนับพันนับหมื่นหลัง เพื่อคอยช่วยเหลือผู้คนในการทำอาหารและรวมพวกเขาเข้าด้วยกัน
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+แต่แล้ว... อุทกภัยครั้งใหญ่ก็พรากเอาบ้านของพวกเขาไป
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+น้ำจำนวนมหาศาลทำลาย Guili Assembly จนราบคาบ
+
+10
+00:00:44,050 --> 00:00:47,100
+เหล่าผู้อยู่อาศัยถูกบีบบังคับให้ต้องไปทางใต้ เพื่อย้ายกลับสู่ท่าเรือ Liyue
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+แม้ว่าระยะทางจะไม่ได้ไกลมากนัก แต่ระหว่างทางกลับต้องเผชิญกับพายุที่โหมกระหน่ำอย่างบ้าคลั่ง
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+เซียนออกเดินทางเคียงคู่ผู้คนเป็นเวลานานกว่าสิบวัน
+
+13
+00:00:59,600 --> 00:01:03,250
+ระหว่างนั้น เทพแห่งเตาไฟก็ได้ทำอาหารโบราณแสนอร่อยอย่างหนึ่งขึ้นมา
+
+14
+00:01:04,160 --> 00:01:10,224
+มันประกอบด้วยแผ่นแป้งและซอสเนื้อที่สามารถขจัดความชื้นและความหนาวเย็นได้ อีกทั้งยังพกพาสะดวก
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+หลายร้อยปีต่อมา ภัยพิบัติและโรคภัยต่าง ๆ เกิดขึ้นบนโลก
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+เทพแห่งเตาไฟไม่ได้ปรากฏตัวบ่อยครั้งอีกต่อไป
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+แต่กลับผสานพลังทั้งหมดเข้ากับแผ่นดิน
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+เพื่อยับยั้งภัยพิบัติต่าง ๆ
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+สติปัญญาของเทพแห่งเตาไฟผู้ใช้พลังจนหมดนั้นลดลงอย่างมาก
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+ส่วนร่างกายก็หดเล็กลง
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+ในตอนท้ายที่บอกลาพวกเรา เขาตัวเล็กกว่ามนุษย์ธรรมดา ๆ คนหนึ่งเสียด้วยซ้ำ
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,175
+เขาบอกราชาและฉันเกี่ยวกับอาหารที่จะนำความสุขมาให้และความลับของไฟเตา
+
+23
+00:01:45,616 --> 00:01:47,589
+จากนั้นตัวเขาเองก็มุ่งเข้าไปในภูเขา
+
+24
+00:01:47,589 --> 00:01:50,500
+แล้วก็เข้าสู่การหลับใหลที่แสนยาวนาน
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:01:59,539
+เทพแห่งเตาไฟบอกลาโลกใบนี้ แล้ว Guoba ก็ถือกำเนิดขึ้น
+
+26
+00:01:59,975 --> 00:02:05,676
+ในวันที่ตื่นขึ้นมา เขาได้กินซาลาเปาเนื้อสับรสเผ็ดร้อนที่เด็กสาวสวมเสื้อผ้าสีเหลืองเป็นคนทำ
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+แม้จะจำเรื่องในอดีตไม่ได้ แต่ก็ยังรู้สึกซึ้งใจอยู่ดี
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+จากนั้นก็ตัดสินใจที่จะติดตามเด็กสาวคนนั้น
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+หลังจากที่เทพแห่งเตาไฟหายไปอย่างเงียบ ๆ
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:19,900
+ในช่วงเช้ามืดของทุกวัน เหล่าพ่อค้าแม่ค้าจะพากันเริ่มตั้งร้านและส่งเสียงร้องเรียกลูกค้า
+
+31
+00:02:20,325 --> 00:02:24,000
+ผู้คนออกไปซื้อข้าวของ จุดไฟเพื่อทำกับข้าว...
+
+32
+00:02:24,500 --> 00:02:28,025
+ไม่ต่างอะไรจากทุก ๆ วันที่ผ่านมา
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:33,150
+ก็เพราะว่า Liyue น่ะ แต่ไหนแต่ไรก็เป็นอย่างนี้
+
+34
+00:02:39,275 --> 00:02:47,300
+สายลมและสายฝนเป็นดั่งคำอวยพร ภูเขาและทะเลร่วมยินดี คือพรที่ได้รับจากสวรรค์
+
+35
+00:02:49,300 --> 00:02:55,600
+กาลเวลาเคลื่อนคล้อย ทุกสิ่งเปลี่ยนผัน แต่วิถีการดำรงชีวิตของมนุษย์ยังคงเหมือนวันวาน
+
+36
+00:03:08,525 --> 00:03:15,375
+ชื่อเสียงลาภยศ ผ่านมาและผ่านไป จงอย่าหลงลืมแสงเทียนที่ชี้ให้เห็นทางในยามค่ำคืน
+
+37
+00:03:21,700 --> 00:03:29,270
+ทุกสิ่งทั้งในปัจจุบันและอดีต ต่างเป็นความปั่นป่วนท่ามกลางกระแสน้ำ ที่เฝ้ารออนาคตอันยิ่งใหญ่
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed4a75d08
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,050
+Marchosius "เทพเจ้าแห่งเตาไฟ" ถือกำเนิดขึ้นจากประกายไฟเมื่อหินกระทบกัน
+
+2
+00:00:09,975 --> 00:00:12,966
+เขาคอยดูแลไฟของเตาเผาและความเป็นอยู่ของผู้คน
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:15,900
+เป็นเทพอสูรตนหนึ่งที่มีความรักใคร่ต่อพวกมนุษย์
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+ในตอนที่ผู้คนขยายบ้านเมืองเมื่อพันปีก่อน
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+พวกเขาตั้งถิ่นฐานบนที่ราบ และตั้งชื่อว่า Guili Assembly
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+เทพแห่งเตาไฟคอยห่วงใยและเอาใจใส่ความเป็นอยู่ของผู้คน
+
+7
+00:00:29,050 --> 00:00:35,942
+เขาแบ่งร่างตัวเองออกไปยังบ้านเรือนนับพันนับหมื่นหลัง เพื่อคอยช่วยเหลือผู้คนในการทำอาหารและรวมพวกเขาเข้าด้วยกัน
+
+8
+00:00:36,475 --> 00:00:40,976
+แต่แล้ว... อุทกภัยครั้งใหญ่ก็พรากเอาบ้านของพวกเขาไป
+
+9
+00:00:41,375 --> 00:00:43,728
+น้ำจำนวนมหาศาลทำลาย Guili Assembly จนราบคาบ
+
+10
+00:00:44,050 --> 00:00:47,100
+เหล่าผู้อยู่อาศัยถูกบีบบังคับให้ต้องไปทางใต้ เพื่อย้ายกลับสู่ท่าเรือ Liyue
+
+11
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+แม้ว่าระยะทางจะไม่ได้ไกลมากนัก แต่ระหว่างทางกลับต้องเผชิญกับพายุที่โหมกระหน่ำอย่างบ้าคลั่ง
+
+12
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+เซียนออกเดินทางเคียงคู่ผู้คนเป็นเวลานานกว่าสิบวัน
+
+13
+00:00:59,600 --> 00:01:03,250
+ระหว่างนั้น เทพแห่งเตาไฟก็ได้ทำอาหารโบราณแสนอร่อยอย่างหนึ่งขึ้นมา
+
+14
+00:01:04,160 --> 00:01:10,224
+มันประกอบด้วยแผ่นแป้งและซอสเนื้อที่สามารถขจัดความชื้นและความหนาวเย็นได้ อีกทั้งยังพกพาสะดวก
+
+15
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+หลายร้อยปีต่อมา ภัยพิบัติและโรคภัยต่าง ๆ เกิดขึ้นบนโลก
+
+16
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+เทพแห่งเตาไฟไม่ได้ปรากฏตัวบ่อยครั้งอีกต่อไป
+
+17
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+แต่กลับผสานพลังทั้งหมดเข้ากับแผ่นดิน
+
+18
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+เพื่อยับยั้งภัยพิบัติต่าง ๆ
+
+19
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+สติปัญญาของเทพแห่งเตาไฟผู้ใช้พลังจนหมดนั้นลดลงอย่างมาก
+
+20
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+ส่วนร่างกายก็หดเล็กลง
+
+21
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+ในตอนท้ายที่บอกลาพวกเรา เขาตัวเล็กกว่ามนุษย์ธรรมดา ๆ คนหนึ่งเสียด้วยซ้ำ
+
+22
+00:01:39,975 --> 00:01:45,175
+เขาบอกราชาและฉันเกี่ยวกับอาหารที่จะนำความสุขมาให้และความลับของไฟเตา
+
+23
+00:01:45,616 --> 00:01:47,589
+จากนั้นตัวเขาเองก็มุ่งเข้าไปในภูเขา
+
+24
+00:01:47,589 --> 00:01:50,500
+แล้วก็เข้าสู่การหลับใหลที่แสนยาวนาน
+
+25
+00:01:55,975 --> 00:01:59,539
+เทพแห่งเตาไฟบอกลาโลกใบนี้ แล้ว Guoba ก็ถือกำเนิดขึ้น
+
+26
+00:01:59,975 --> 00:02:05,676
+ในวันที่ตื่นขึ้นมา เขาได้กินซาลาเปาเนื้อสับรสเผ็ดร้อนที่เด็กสาวสวมเสื้อผ้าสีเหลืองเป็นคนทำ
+
+27
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+แม้จะจำเรื่องในอดีตไม่ได้ แต่ก็ยังรู้สึกซึ้งใจอยู่ดี
+
+28
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+จากนั้นก็ตัดสินใจที่จะติดตามเด็กสาวคนนั้น
+
+29
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+หลังจากที่เทพแห่งเตาไฟหายไปอย่างเงียบ ๆ
+
+30
+00:02:16,300 --> 00:02:19,900
+ในช่วงเช้ามืดของทุกวัน เหล่าพ่อค้าแม่ค้าจะพากันเริ่มตั้งร้านและส่งเสียงร้องเรียกลูกค้า
+
+31
+00:02:20,325 --> 00:02:24,000
+ผู้คนออกไปซื้อข้าวของ จุดไฟเพื่อทำกับข้าว...
+
+32
+00:02:24,500 --> 00:02:28,025
+ไม่ต่างอะไรจากทุก ๆ วันที่ผ่านมา
+
+33
+00:02:29,450 --> 00:02:33,150
+ก็เพราะว่า Liyue น่ะ แต่ไหนแต่ไรก็เป็นอย่างนี้
+
+34
+00:02:39,275 --> 00:02:47,300
+สายลมและสายฝนเป็นดั่งคำอวยพร ภูเขาและทะเลร่วมยินดี คือพรที่ได้รับจากสวรรค์
+
+35
+00:02:49,300 --> 00:02:55,600
+กาลเวลาเคลื่อนคล้อย ทุกสิ่งเปลี่ยนผัน แต่วิถีการดำรงชีวิตของมนุษย์ยังคงเหมือนวันวาน
+
+36
+00:03:08,525 --> 00:03:15,375
+ชื่อเสียงลาภยศ ผ่านมาและผ่านไป จงอย่าหลงลืมแสงเทียนที่ชี้ให้เห็นทางในยามค่ำคืน
+
+37
+00:03:21,700 --> 00:03:29,270
+ทุกสิ่งทั้งในปัจจุบันและอดีต ต่างเป็นความปั่นป่วนท่ามกลางกระแสน้ำ ที่เฝ้ารออนาคตอันยิ่งใหญ่
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f1a1251e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,188 @@
+1
+00:00:39,025 --> 00:00:40,268
+ท่านหญิง Keqing
+
+2
+00:00:40,500 --> 00:00:42,307
+ของที่ท่านหญิง Ningguang เตรียมไว้ให้กับคุณ
+
+3
+00:00:42,307 --> 00:00:43,522
+มาถึงแล้ว
+
+4
+00:00:45,150 --> 00:00:45,975
+นักเดินทาง
+
+5
+00:00:45,975 --> 00:00:47,664
+รอฉันอยู่ที่นี่สักครู่นะ
+
+6
+00:00:47,664 --> 00:00:49,018
+อย่าเพิ่งไปซะล่ะ!
+
+7
+00:00:50,625 --> 00:00:52,675
+ดูท่าทางจะมีเรื่องสำคัญนะ!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+นักเดินทาง
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon
+
+10
+00:01:22,375 --> 00:01:24,061
+ช่างตัดเสื้อส่วนตัวของ Ningguang
+
+11
+00:01:24,061 --> 00:01:25,446
+ได้ช่วยทำชุดใหม่ให้ฉัน
+
+12
+00:01:25,446 --> 00:01:27,100
+บอกว่าเป็นสไตล์ของต่างแดน
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,828
+เป็นยังไงบ้างล่ะ?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:30,053
+ดูดีมั้ย?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,725
+ดูดีมากเลย!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:37,205
+ได้เวลาแล้วล่ะ
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,275
+นักเดินทาง
+
+18
+00:01:38,525 --> 00:01:40,075
+เชิญเพลิดเพลินไปกับ
+
+19
+00:01:40,075 --> 00:01:41,200
+รายการส่งท้ายของ Lantern Rite ประจำปีนี้
+
+20
+00:01:41,750 --> 00:01:44,125
+"การแสดงดอกไม้ไฟ"
+
+21
+00:01:54,050 --> 00:01:55,550
+สวยใช่มั้ยล่ะ?
+
+22
+00:01:55,550 --> 00:01:56,325
+โอ้!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,250
+ดูเธอแต่งตัวสิ
+
+24
+00:02:00,250 --> 00:02:01,800
+ดูทันสมัยสุด ๆ ไปเลยนี่นา!
+
+25
+00:02:02,450 --> 00:02:05,242
+ได้คำชมจากกัปตัน Beidou ผู้รอบรู้แบบนี้
+
+26
+00:02:05,854 --> 00:02:07,000
+ชุดนี้
+
+27
+00:02:07,000 --> 00:02:08,250
+ก็นับว่าเป็นเกียรติแล้วล่ะ
+
+28
+00:02:43,175 --> 00:02:43,975
+นี่ ๆ
+
+29
+00:02:44,000 --> 00:02:44,800
+เห็นรึยัง
+
+30
+00:02:44,800 --> 00:02:44,802
+ตรงโน้นมีดอกไม้ไฟ
+
+31
+00:02:44,802 --> 00:02:46,350
+ตรงโน้นมีดอกไม้ไฟ
+
+32
+00:02:46,375 --> 00:02:47,700
+ที่เหมือนหมูน้อยด้วย
+
+33
+00:02:48,425 --> 00:02:49,225
+หืม?
+
+34
+00:02:49,275 --> 00:02:50,253
+ดีจังนะ
+
+35
+00:03:05,400 --> 00:03:07,700
+ทุกคน มากินข้าวได้แล้ว
+
+36
+00:03:07,700 --> 00:03:09,625
+รีบมาเร็วเข้า
+
+37
+00:03:12,375 --> 00:03:13,575
+ว้าว
+
+38
+00:03:14,502 --> 00:03:15,475
+ช่วงเทศกาลทั้งที
+
+39
+00:03:15,500 --> 00:03:16,537
+ต้องกินให้อร่อยล่ะนะ
+
+40
+00:03:16,575 --> 00:03:17,850
+ฮ่าฮ่าฮ่า
+
+41
+00:03:35,300 --> 00:03:36,375
+หมอ Baizhu
+
+42
+00:03:36,425 --> 00:03:37,500
+ลำบากคุณแย่เลย
+
+43
+00:03:37,550 --> 00:03:38,800
+ปีนี้ก็ออกมารักษาผู้ป่วยอีกแล้ว
+
+44
+00:03:40,225 --> 00:03:41,875
+ไม่ต้องเกรงใจหรอก
+
+45
+00:03:44,050 --> 00:03:45,929
+เทศกาล Lantern Rite
+
+46
+00:03:53,575 --> 00:03:55,400
+สุขสันต์เทศกาล Latern Rite
+
+47
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+สุขสันต์เทศกาล Latern Rite!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7f1a1251e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,188 @@
+1
+00:00:39,025 --> 00:00:40,268
+ท่านหญิง Keqing
+
+2
+00:00:40,500 --> 00:00:42,307
+ของที่ท่านหญิง Ningguang เตรียมไว้ให้กับคุณ
+
+3
+00:00:42,307 --> 00:00:43,522
+มาถึงแล้ว
+
+4
+00:00:45,150 --> 00:00:45,975
+นักเดินทาง
+
+5
+00:00:45,975 --> 00:00:47,664
+รอฉันอยู่ที่นี่สักครู่นะ
+
+6
+00:00:47,664 --> 00:00:49,018
+อย่าเพิ่งไปซะล่ะ!
+
+7
+00:00:50,625 --> 00:00:52,675
+ดูท่าทางจะมีเรื่องสำคัญนะ!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+นักเดินทาง
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon
+
+10
+00:01:22,375 --> 00:01:24,061
+ช่างตัดเสื้อส่วนตัวของ Ningguang
+
+11
+00:01:24,061 --> 00:01:25,446
+ได้ช่วยทำชุดใหม่ให้ฉัน
+
+12
+00:01:25,446 --> 00:01:27,100
+บอกว่าเป็นสไตล์ของต่างแดน
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,828
+เป็นยังไงบ้างล่ะ?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:30,053
+ดูดีมั้ย?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,725
+ดูดีมากเลย!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:37,205
+ได้เวลาแล้วล่ะ
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,275
+นักเดินทาง
+
+18
+00:01:38,525 --> 00:01:40,075
+เชิญเพลิดเพลินไปกับ
+
+19
+00:01:40,075 --> 00:01:41,200
+รายการส่งท้ายของ Lantern Rite ประจำปีนี้
+
+20
+00:01:41,750 --> 00:01:44,125
+"การแสดงดอกไม้ไฟ"
+
+21
+00:01:54,050 --> 00:01:55,550
+สวยใช่มั้ยล่ะ?
+
+22
+00:01:55,550 --> 00:01:56,325
+โอ้!
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,250
+ดูเธอแต่งตัวสิ
+
+24
+00:02:00,250 --> 00:02:01,800
+ดูทันสมัยสุด ๆ ไปเลยนี่นา!
+
+25
+00:02:02,450 --> 00:02:05,242
+ได้คำชมจากกัปตัน Beidou ผู้รอบรู้แบบนี้
+
+26
+00:02:05,854 --> 00:02:07,000
+ชุดนี้
+
+27
+00:02:07,000 --> 00:02:08,250
+ก็นับว่าเป็นเกียรติแล้วล่ะ
+
+28
+00:02:43,175 --> 00:02:43,975
+นี่ ๆ
+
+29
+00:02:44,000 --> 00:02:44,800
+เห็นรึยัง
+
+30
+00:02:44,800 --> 00:02:44,802
+ตรงโน้นมีดอกไม้ไฟ
+
+31
+00:02:44,802 --> 00:02:46,350
+ตรงโน้นมีดอกไม้ไฟ
+
+32
+00:02:46,375 --> 00:02:47,700
+ที่เหมือนหมูน้อยด้วย
+
+33
+00:02:48,425 --> 00:02:49,225
+หืม?
+
+34
+00:02:49,275 --> 00:02:50,253
+ดีจังนะ
+
+35
+00:03:05,400 --> 00:03:07,700
+ทุกคน มากินข้าวได้แล้ว
+
+36
+00:03:07,700 --> 00:03:09,625
+รีบมาเร็วเข้า
+
+37
+00:03:12,375 --> 00:03:13,575
+ว้าว
+
+38
+00:03:14,502 --> 00:03:15,475
+ช่วงเทศกาลทั้งที
+
+39
+00:03:15,500 --> 00:03:16,537
+ต้องกินให้อร่อยล่ะนะ
+
+40
+00:03:16,575 --> 00:03:17,850
+ฮ่าฮ่าฮ่า
+
+41
+00:03:35,300 --> 00:03:36,375
+หมอ Baizhu
+
+42
+00:03:36,425 --> 00:03:37,500
+ลำบากคุณแย่เลย
+
+43
+00:03:37,550 --> 00:03:38,800
+ปีนี้ก็ออกมารักษาผู้ป่วยอีกแล้ว
+
+44
+00:03:40,225 --> 00:03:41,875
+ไม่ต้องเกรงใจหรอก
+
+45
+00:03:44,050 --> 00:03:45,929
+เทศกาล Lantern Rite
+
+46
+00:03:53,575 --> 00:03:55,400
+สุขสันต์เทศกาล Latern Rite
+
+47
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+สุขสันต์เทศกาล Latern Rite!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_MDAQ019_DragonInCity_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MDAQ019_DragonInCity_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7617319c4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MDAQ019_DragonInCity_TH.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+ท้องฟ้ามัน...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_MDAQ071_Davalin_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MDAQ071_Davalin_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c03262b3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MDAQ071_Davalin_TH.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,350 --> 00:00:04,325
+ที่นี่กำลังจะพังลงมาแล้ว!
+
+2
+00:00:29,125 --> 00:00:31,525
+เราไม่ได้บินด้วยกันแบบนี้มานานแล้วนะ
+
+3
+00:00:31,975 --> 00:00:33,098
+Dvalin
+
+4
+00:00:33,450 --> 00:00:37,000
+เมื่อกี้...ทำไม...
+
+5
+00:00:37,413 --> 00:00:41,775
+ทำไมถึงไม่สั่งให้ข้า "ปกป้อง" ท่าน
+
+6
+00:00:41,775 --> 00:00:44,166
+ฉันไม่อยากให้เธอฟังพวก Abyss Order อีก
+
+7
+00:00:44,166 --> 00:00:47,175
+แต่ก็ไม่ใช่ว่าเธอจะต้องฟังฉันนะ Dvalin
+
+8
+00:00:48,175 --> 00:00:50,675
+คำสั่งของเทพที่ให้เธอมี "อิสระ"
+
+9
+00:00:50,975 --> 00:00:52,751
+ฟังดู "ไม่อิสระ" เท่าไหร่เลยนะ
+
+10
+00:00:58,750 --> 00:01:03,525
+นี่คือ...พลังของเทพแห่งลมเหรอ?
+
+11
+00:01:04,300 --> 00:01:07,750
+แต่ข้าไม่ได้เป็น "สี่วายุ" อีกต่อไปแล้ว...
+
+12
+00:01:08,100 --> 00:01:09,450
+แม้ไม่ใช่ตัวตนนั้นแล้ว
+
+13
+00:01:09,800 --> 00:01:11,950
+ยังไงเธอก็จะยังปกป้องเราอยู่ดีรึเปล่า?
+
+14
+00:01:13,025 --> 00:01:15,125
+จากนี้ไป ด้วยพรแห่งข้า
+
+15
+00:01:15,125 --> 00:01:17,825
+จงกางปีกออก แล้วโบยบินไปด้วยอิสรภาพ
+
+16
+00:01:25,443 --> 00:01:28,375
+ภัยพิบัติมังกรของ Mondstadt สิ้นสุดลงแล้ว
+
+17
+00:01:29,125 --> 00:01:32,850
+ฉันจะชี้แจงความเข้าใจผิดต่อสาธารณชนในนามของอัศวิน
+
+18
+00:01:32,850 --> 00:01:34,950
+และแจ้งว่าเหตุการณ์ได้จบลงแล้ว
+
+19
+00:01:34,950 --> 00:01:35,850
+จากมุมมองของประชาชนทั่วไป
+
+20
+00:01:35,850 --> 00:01:38,750
+"มังกรวายุ" ได้เข้าโจมตีเมือง Mondstadt
+
+21
+00:01:38,750 --> 00:01:40,330
+และหายตัวไปโดยไม่เหลือร่องรอย
+
+22
+00:01:40,330 --> 00:01:40,352
+ผู้คนมีคำถามเกิดขึ้นในใจมากมาย
+
+23
+00:01:40,352 --> 00:01:44,675
+และหายตัวไปโดยไม่เหลือร่องรอย
+
+24
+00:01:44,675 --> 00:01:47,849
+แต่อย่างไร สายลมก็จะเปลี่ยนทิศไปเสมอ
+
+25
+00:01:48,050 --> 00:01:49,475
+ในสักวันหนึ่ง
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..28a633aa6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+"เรื่องราว"
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+นั่นสินะ
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+น่าจะคิดได้ตั้งนานแล้ว
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+ในท้องมังกรมีผลงานล้มเหลวที่อาจารย์สร้างขึ้น
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+นี่สิ
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+ถึงจะเป็นจุดเริ่มต้นของ "เรื่องราว"
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+หากพวกเราสลับจุดยืนกัน
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+ถ้าหากในตอนนั้นเป็นนายที่รอด
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+แบบนั้นฉันในฐานะผลการทดลองที่ถูกทอดทิ้ง
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+ผู้ล้มเหลวจากแผนการ "มนุษย์ต้นแบบ"
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+ก็จะต้องอยากเข้าไปแทนที่นายเหมือนกัน
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+ฉันจะเปลี่ยนรูปลักษณ์ให้เหมือนนาย
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+เรียนรู้วิชาการแปรธาตุของนาย
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+สร้างสิ่งมีชีวิตที่แสนมหัศจรรย์ขึ้นมา
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+เพื่อเป็นฉากบังหน้าสำหรับดึงดูดความสนใจ
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+ฉันจะหาจุดอ่อน
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+เพื่อฉวยโอกาสกำจัดนาย
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+และนักเดินทาง... คนคนเดียวที่สามารถมองเห็นความลับได้
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+เมื่อเป็นแบบนั้น
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+ฉันก็จะได้พบกับ
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+ความสุขของ "การถือกำเนิดบนโลก" ซะที
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..255fc9449
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+"เรื่องเล่า"
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+นั่นสินะ
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+น่าจะคิดได้ตั้งนานแล้ว
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+ในท้องมังกรมีผลงานล้มเหลวที่อาจารย์สร้างขึ้น
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+นี่สิ
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+ถึงจะเป็นจุดเริ่มต้นของ "เรื่องเล่า"
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+หากพวกเราสลับจุดยืนกัน
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+ถ้าหากในตอนนั้นเป็นนายที่รอด
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+แบบนั้นฉันในฐานะผลการทดลองที่ถูกทอดทิ้ง
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+ผู้ล้มเหลวจากแผนการ "มนุษย์ต้นแบบ"
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+ก็จะต้องอยากเข้าไปแทนที่นายเหมือนกัน
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+ฉันจะเปลี่ยนรูปลักษณ์ให้เหมือนนาย
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+เรียนรู้วิชาการแปรธาตุของนาย
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+สร้างสิ่งมีชีวิตที่แสนมหัศจรรย์ขึ้นมา
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+เพื่อเป็นฉากบังหน้าสำหรับดึงดูดความสนใจ
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+ฉันจะหาจุดอ่อน
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+เพื่อฉวยโอกาสกำจัดนาย
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+และนักเดินทาง... คนคนเดียวที่สามารถมองเห็นความลับได้
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+เมื่อเป็นแบบนั้น
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+ฉันก็จะได้พบกับ
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+ความสุขของ "การถือกำเนิดบนโลก" ซะที
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc631f985
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo!? นี่มัน...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+ยังไม่จบหรอกนะ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..dc631f985
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo!? นี่มัน...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+ยังไม่จบหรอกนะ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_WDLQ004_VentiLegends_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_WDLQ004_VentiLegends_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..52262b305
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_WDLQ004_VentiLegends_TH.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,384 --> 00:00:03,392
+เรื่องที่ฉันจะเล่ามันเริ่มจาก "Mondstadt ยุคเก่า"
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,744
+ในตอนที่อาณาจักรถูกปกครองโดยเผด็จการ ฉันรู้จักเด็กหนุ่มคนหนึ่ง
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:12,800
+เด็กหนุ่มรู้วิธีเล่นพิณ และแต่งบทกวีด้วยตนเอง
+
+4
+00:00:14,144 --> 00:00:18,368
+แต่เขาเกิดมาในกำแพงพายุ และไม่เคยเห็นท้องฟ้าสีฟ้า
+
+5
+00:00:19,072 --> 00:00:21,376
+"ฉันอยากรู้ว่าเวลานกบิน มันเป็นยังไง"
+
+6
+00:00:21,760 --> 00:00:25,344
+ดวงตาของเด็กหนุ่มช่างดื้อรั้น และเปล่งประกาย
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,800
+แต่เสียงของเขาถูกเสียงของพายุกลบไปจนหมด
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,792
+เพราะลมพายุหมุนนั้นจะรับไว้เพียงเสียงแห่งการแซ่ซ้องเท่านั้น เสียงอื่นจะถูกกำจัดไปจนสิ้น
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+ท้องฟ้าที่แจ่มใส บทกวีและบทเพลงที่อยู่นอกกรงขัง...
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+มันก็คู่ควรกับการต่อสู้เพื่อให้ได้มา ไม่ใช่รึไง?
+
+11
+00:00:43,520 --> 00:00:45,632
+เพราะงั้นเด็กหนุ่มคนนั้นได้ส่งคำเชิญมาให้ฉัน:
+
+12
+00:00:46,016 --> 00:00:50,496
+"ไปกับฉันเถอะ... กำจัดเผด็จการให้สิ้นซาก และทำลายกำแพงพายุ"
+
+13
+00:00:51,008 --> 00:00:53,056
+เด็กหนุ่มชูธงแห่งการต่อต้าน
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,192
+ฉันเองก็ได้เข้าร่วมสงครามเพื่อ "อิสรภาพ" เหมือนกัน
+
+15
+00:00:56,640 --> 00:00:59,328
+กลุ่มผู้ทลายกรงขังได้รับชนะมาตลอด
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,680
+เทพเจ้าล่มสลาย พายุนับพันโกลาหล และอาณาจักรถูกสั่นคลอน
+
+17
+00:01:05,856 --> 00:01:09,184
+ในควันไฟเราเห็นการตายของเผด็จการ
+
+18
+00:01:10,144 --> 00:01:13,728
+ในเถ้าถ่านเราเห็นการล่มสลายของหอคอย
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,784
+นั่นเป็นจุดเริ่มต้นของ "Mondstadt ยุคใหม่"
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:23,264
+ตั้งแต่นั้นมาไม่มีใครได้ขึ้นครองบัลลังก์
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..7254f7902
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_TH.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,900 --> 00:00:06,912
+ในสมัยโบราณ Liyue เป็นดินแดนแห่งความทุกข์ยาก ที่มีเงาแห่งความชั่วร้ายอยู่ทุกหนแห่ง
+
+2
+00:00:07,650 --> 00:00:10,025
+ท่ามกลางความขมขื่นของเทพเจ้าที่พ่ายแพ้
+
+3
+00:00:10,025 --> 00:00:14,800
+ความเกลียดชังและความแค้นของพวกเขาได้สาปโลกใบนี้ และเกิดเป็น "ปีศาจ"
+
+4
+00:00:15,950 --> 00:00:17,250
+เมื่อใดที่ปีศาจไม่สงบ
+
+5
+00:00:17,250 --> 00:00:22,075
+โรคระบาด มอนสเตอร์ และการกลายพันธุ์ก็จะตามมา
+
+6
+00:00:22,950 --> 00:00:29,050
+ดังนั้นราชาแห่งหินจึงเรียกเหล่า "ยักษา" มาปราบปีศาจเหล่านี้
+
+7
+00:00:29,875 --> 00:00:33,788
+พวกเขาสาบานต่อราชาแห่งหิน ว่าจะเข่นฆ่าเพื่อพิทักษ์โลกนี้
+
+8
+00:00:33,788 --> 00:00:38,525
+จะขับไล่ความชั่วร้ายด้วยการต่อสู้ แม้จะต้องสละชีพก็ตาม...
+
+9
+00:00:39,075 --> 00:00:41,650
+การต่อสู้อันนองเลือดผ่านไปนานหลายปี
+
+10
+00:00:41,650 --> 00:00:46,375
+บาปที่ทับโถมและความโกรธของเหล่าปีศาจ แทรกซึมเข้าไปในจิตวิญญาณของพวกเขา
+
+11
+00:00:46,800 --> 00:00:49,100
+พวกเขาเสียสติไปเพราะความกลัว
+
+12
+00:00:49,175 --> 00:00:51,150
+บ้างก็เข้าห้ำหั่นกันเอง
+
+13
+00:00:51,150 --> 00:00:53,575
+บ้างก็ตกอยู่ในความมืดมิด
+
+14
+00:00:54,900 --> 00:00:57,500
+"ห้าเซียนยักษา" ที่แข็งแกร่งที่สุดในบรรดายักษาทั้งหลาย
+
+15
+00:00:57,500 --> 00:01:02,500
+มีสามตนที่ตายไปแล้ว ตนที่สี่ได้หายไปอย่างไร้ร่องรอย
+
+16
+00:01:02,875 --> 00:01:04,725
+เวลาผ่านมากว่าพันปี
+
+17
+00:01:04,725 --> 00:01:09,625
+มีเพียง "ผู้กำราบอสูร" ตนเดียวที่ยังใช้ชีวิตอยู่ในแดนมนุษย์
+
+18
+00:01:10,725 --> 00:01:12,850
+ในคืนเดือนหงาย
+
+19
+00:01:13,125 --> 00:01:17,637
+คงมีเพียงแสงจากบนป่าหิน Guyun และเสียงขลุ่ยจาก Dihua Marsh เท่านั้น
+
+20
+00:01:17,875 --> 00:01:20,100
+ที่ยังจำเรื่องราวของเขาได้
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part1_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part1_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e184fd9b7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part1_TH.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,450 --> 00:00:05,125
+เธอบอกว่า พวกเธอมาจากโลกอื่น...
+
+2
+00:00:05,375 --> 00:00:06,852
+แล้วหลงมาที่นี่เหรอ?
+
+3
+00:00:12,075 --> 00:00:13,675
+พวกเธออยากออกไปจากที่นี่
+
+4
+00:00:13,675 --> 00:00:16,200
+เพื่อไปยังโลกต่อไป
+
+5
+00:00:17,075 --> 00:00:18,600
+แต่กลับมีเทพที่ไหนไม่รู้
+
+6
+00:00:18,600 --> 00:00:20,771
+มาขวางทางเธอไว้?
+
+7
+00:00:23,975 --> 00:00:28,844
+เจ้าคนนอก การเดินทางของพวกเจ้าสิ้นสุดลงที่นี่แหละ
+
+8
+00:00:30,850 --> 00:00:31,805
+ใครน่ะ?!
+
+9
+00:00:32,182 --> 00:00:34,154
+ผู้ยึดมั่นใน "หลักการแห่งสวรรค์"
+
+10
+00:00:34,450 --> 00:00:37,232
+ความเย่อหยิ่งของมนุษยชาติจะต้องสิ้นสุดลงที่นี่
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..b9b9e007a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,075
+Lumine!
+
+2
+00:00:30,550 --> 00:00:32,012
+เดี๋ยว... จะไปไหนน่ะ!
+
+3
+00:00:32,300 --> 00:00:33,719
+ปล่อยน้องสาวฉันนะ...!!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..0330ab7e5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,282 --> 00:00:04,925
+Aether!
+
+2
+00:00:30,450 --> 00:00:31,951
+เดี๋ยว... จะไปไหนน่ะ!
+
+3
+00:00:32,275 --> 00:00:33,409
+ปล่อยพี่ชายฉันนะ...!!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/MDAQ041_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/MDAQ041_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..883ca2781
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/MDAQ041_TH.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,750 --> 00:00:05,950
+เรื่องราวที่จะเล่านี้เกิดขึ้นในโบราณกาล
+
+2
+00:00:06,375 --> 00:00:09,925
+ครั้งเมื่อเหล่าเทพสวรรค์ยังอยู่บนพื้นโลก
+
+3
+00:00:10,250 --> 00:00:13,600
+มังกรสวรรค์ตนหนึ่งมองลงมายังพื้นเบื้องล่าง
+
+4
+00:00:14,039 --> 00:00:16,815
+สงสัยใคร่รู้ในทุกสิ่งบนดินแดนนี้
+
+5
+00:00:17,425 --> 00:00:20,207
+มังกรค้นหาความจริงจากผู้คนทั่วไป
+
+6
+00:00:20,500 --> 00:00:23,000
+แต่หาได้เข้าใจไม่ถึงสิ่งที่เกิดขึ้น
+
+7
+00:00:24,000 --> 00:00:27,175
+นักกวีดีดเครื่องสายคู่กาย
+
+8
+00:00:27,500 --> 00:00:30,600
+และพิณแห่งสวรรค์ตอบรับเสียงนั้น
+
+9
+00:00:31,000 --> 00:00:33,400
+มังกรคือสายเลือดแห่งความใคร่รู้
+
+10
+00:00:33,650 --> 00:00:37,200
+และโบยบินอย่างสบายใจจนบัดนี้
+
+11
+00:00:38,300 --> 00:00:41,875
+เมื่อได้ยินดนตรี มันก็อยากจะร้องตอบ
+
+12
+00:00:42,291 --> 00:00:45,700
+เพียงเพื่อต้องการให้ผู้คน รับรู้ถึงสิ่งที่อยู่ในใจนั้น
+
+13
+00:00:46,475 --> 00:00:48,875
+กวีบรรเลงขับขานตำนานมังกร
+
+14
+00:00:49,449 --> 00:00:52,550
+ยุคแห่งความมืดจะกลืนกินดินแดนในไม่ช้า
+
+15
+00:00:53,703 --> 00:00:57,350
+เวลาที่เขี้ยวราชสีห์ล่มสลาย ธงวิหคไร้วี่แวว
+
+16
+00:00:58,250 --> 00:01:01,475
+มังกรแห่งความชั่วร้ายจะมาสู่ Mondstadt
+
+17
+00:01:02,225 --> 00:01:05,625
+กลืนกินมหาวิหารด้วยเงาแห่งความตาย
+
+18
+00:01:06,800 --> 00:01:10,600
+เสียงลมหายใจเศร้าสร้อยเกิดขึ้นในบทกวี
+
+19
+00:01:12,025 --> 00:01:14,975
+มังกรสวรรค์ได้ยินเสียงเพรียกนั้น
+
+20
+00:01:15,250 --> 00:01:18,925
+ท่ามกลางพายุพลันเกิดสงครามมังกรฆ่าฟัน
+
+21
+00:01:23,425 --> 00:01:27,900
+มังกรสวรรค์ตกอยู่ในนิทราด้วยเลือดพิษ
+
+22
+00:01:29,075 --> 00:01:33,050
+หลายกาลผ่านไป ไร้วี่แววรักษา
+
+23
+00:01:34,300 --> 00:01:37,697
+"เหตุใด ผู้คนในวันนี้จึงเกลียดข้า?"
+
+24
+00:01:39,075 --> 00:01:41,300
+พิณแห่งสายลมไร้ซึ่งการขานตอบ
+
+25
+00:01:44,500 --> 00:01:47,850
+ความแจ็บแค้นและเสียใจ ชีวิตและพิษในสายเลือด
+
+26
+00:01:48,425 --> 00:01:52,850
+ทั้งหมดกลั่นเป็นหยดน้ำจากดวงตาของมังกร
+
+27
+00:01:53,850 --> 00:01:57,075
+คำสาปแห่งมังกร ยังดำเนินไปในความเงียบงัน
+
+28
+00:01:58,925 --> 00:02:02,525
+แม้พิณสวรรค์ก็ไม่อาจเยียวยา
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..36b57109f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_TH.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:12,992 --> 00:00:18,688
+นายท่าน...ข้ารับใช้ผู้ซื่อสัตย์ของท่านกลับมาพร้อมกับชัยชนะแล้ว
+
+2
+00:00:19,456 --> 00:00:22,144
+เมื่อบ้านเกิดของท่านกลับมาสู่โลกนี้...
+
+3
+00:00:22,720 --> 00:00:25,920
+เราจะร่วมยินดีในความรุ่งโรจน์
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/OpeningSequence_Boy_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/OpeningSequence_Boy_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..e3144da1b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/OpeningSequence_Boy_TH.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+คุณลืมตาตื่นขึ้นในสถานที่อันแสนหนาวเหน็บ พร้อมความหวังที่จะเจอกับความสุขบนโลกนี้
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+แต่กลับพบเพียงน้องสาวของคุณ ถูกตรึงด้วยโซ่ตรวนอยู่เบื้องหน้า
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+เทพีจากต่างฟ้า ลงมาจากสวรรค์ และพาตัวสายเลือดเพียงหนึ่งเดียวของคุณไป
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+แม้ต่อต้านเพียงใด เทพเจ้าก็ไม่ปล่อย และโยนคุณลงไปสู่นิทราแห่งฝันร้าย
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+เมื่อตื่นขึ้นมาอีกครั้ง โลกก็ไม่เหมือนเดิมอีกแล้ว
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+คุณจมอยู่ในนิทรานานกี่ปี? สิ่งนี้ไม่อาจรู้ได้
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+ทำได้เพียงออกเดินทางไป สู่การผจญภัยโดยลำพัง
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+เพื่อตามหา เทพีที่พรากทุกอย่างไปจากคุณ...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/OpeningSequence_Girl_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/OpeningSequence_Girl_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..c07add88e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/OpeningSequence_Girl_TH.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+คุณลืมตาตื่นขึ้นในสถานที่อันแสนหนาวเหน็บ พร้อมความหวังที่จะเจอกับความสุขบนโลกนี้
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+แต่กลับพบเพียงพี่ชายของคุณ ถูกตรึงด้วยโซ่ตรวนอยู่เบื้องหน้า
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+เทพีจากต่างฟ้า ลงมาจากสวรรค์ และพาตัวสายเลือดเพียงหนึ่งเดียวของคุณไป
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+แม้ต่อต้านเพียงใด เทพเจ้าก็ไม่ปล่อย และโยนคุณลงไปสู่นิทราแห่งฝันร้าย
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+เมื่อตื่นขึ้นมาอีกครั้ง โลกก็ไม่เหมือนเดิมอีกแล้ว
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+คุณจมอยู่ในนิทรานานกี่ปี? สิ่งนี้ไม่อาจรู้ได้
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+ทำได้เพียงออกเดินทางไป สู่การผจญภัยโดยลำพัง
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+เพื่อตามหา เทพีที่พรากทุกอย่างไปจากคุณ...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/Title_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/Title_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..3a6ddd335
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/Title_TH.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:00,896 --> 00:00:02,896
+หลังจากโลกล่มสลาย
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+อุกกาบาตสองลูกได้ตกลงมายังพื้นดิน
+
+3
+00:00:07,325 --> 00:00:09,325
+แฝดคู่ผู้ได้มาสู่โลก
+
+4
+00:00:09,325 --> 00:00:12,125
+หนึ่งในนั้นกำลังจะตื่นขึ้น
+
diff --git a/Resources/Subtitle/TH/battlePass_TH.txt b/Resources/Subtitle/TH/battlePass_TH.txt
new file mode 100644
index 000000000..ccdce4132
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/TH/battlePass_TH.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:05,312
+ครั้งหนึ่ง มีอาณาจักรอันแสนรุ่งโรจน์อยู่บนท้องฟ้า
+
+2
+00:00:06,528 --> 00:00:12,544
+ราชาได้ส่งทายาทคนแรกไปยังอาณาจักรแห่งความมืดเพื่อค้นหาไข่มุกแห่งการสร้าง (Genesis Pearl)
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:20,224
+จากนั้นทายาทคนแรกจึงได้เริ่มต้นการเดินทางเพื่อตามหาไข่มุก
+
+4
+00:00:22,144 --> 00:00:26,624
+แต่เธอกลับถูกหลอกและลืมเลือนตัวตนอันสูงส่งของตัวเองไป
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:30,720
+หลงคิดไปว่าตนเองเป็นราชินีของอาณาจักรแห่งความมืด
+
+6
+00:00:33,152 --> 00:00:37,696
+แต่อย่าได้กังวลไป ทายาทคนที่สองได้เริ่มต้นการเดินทางของเธอแล้ว
+
+7
+00:00:38,976 --> 00:00:45,952
+นี่คือการเดินทางอันแสนยาวนานของคุณ นี่คือบทเพลงแห่งไข่มุกของคุณ
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Ambor_Readings_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Ambor_Readings_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..479e3dc85
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Ambor_Readings_VI.txt
@@ -0,0 +1,88 @@
+1
+00:00:02,603 --> 00:00:06,575
+Khi ngọn gió đầu tiên bắt đầu thổi qua thế giới này
+
+2
+00:00:07,175 --> 00:00:09,775
+Loài chim có cánh hướng về bầu trời cao
+
+3
+00:00:10,400 --> 00:00:13,700
+Nhưng lại không thể bay lượn
+
+4
+00:00:15,075 --> 00:00:17,353
+Chúng hỏi Phong Thần
+
+5
+00:00:18,025 --> 00:00:20,178
+Làm sao mới có thể ôm lấy trời xanh
+
+6
+00:00:20,778 --> 00:00:21,500
+Phong Thần đáp rằng
+
+7
+00:00:21,500 --> 00:00:27,850
+Thứ quan trọng nhất các con vẫn chưa tìm được
+
+8
+00:00:28,503 --> 00:00:30,835
+Lúc này gió thổi qua ngọn cỏ
+
+9
+00:00:30,835 --> 00:00:33,450
+Hạt giống bồ công anh bay về nơi xa
+
+10
+00:00:33,731 --> 00:00:36,503
+Chúng cố gắng dang rộng đôi cánh
+
+11
+00:00:36,503 --> 00:00:39,625
+Nhưng gió trên đồng cỏ lại quá hiền hòa
+
+12
+00:00:40,003 --> 00:00:43,803
+Chỉ có thể khiến chúng bay chệnh choạng
+
+13
+00:00:44,075 --> 00:00:46,928
+Nên chúng đã đến vách núi
+
+14
+00:00:46,928 --> 00:00:49,750
+Ở nơi đây gió đã thể hiện sự mạnh mẽ của nó
+
+15
+00:00:50,510 --> 00:00:53,275
+Chúng lấy dũng khí nhảy xuống vách núi
+
+16
+00:00:53,275 --> 00:00:56,300
+Mở rộng đôi cánh của mình trong tiếng gió gào thét
+
+17
+00:00:56,300 --> 00:01:01,050
+Cho đến khi chúng có thể tự do bay lượn trong không trung
+
+18
+00:01:01,928 --> 00:01:04,878
+Chúng vui mừng nói với Phong Thần
+
+19
+00:01:05,148 --> 00:01:09,328
+Hóa ra là vậy, thứ chúng con thiếu là ngọn gió mạnh
+
+20
+00:01:10,092 --> 00:01:12,092
+Phong Thần lại trả lời rằng
+
+21
+00:01:12,092 --> 00:01:15,928
+Thứ quan trọng nhất không phải gió mạnh, mà là dũng khí
+
+22
+00:01:15,928 --> 00:01:20,903
+Là nó khiến các con trở thành những con chim bay lượn đầu tiên của thế giới
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_102106_Summon_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102106_Summon_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..519368fef
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102106_Summon_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+Hãy cùng chờ xem, liệu vương quốc mất đi thần linh
+
+2
+00:00:30,504 --> 00:00:33,143
+có bị nuốt chửng bởi những ý niệm tà ác cổ xưa không?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+Tuy nhiên, nếu ngươi cũng muốn chết chìm cùng với người Liyue
+
+4
+00:00:37,049 --> 00:00:39,094
+thì ta chúc ngươi có một khoảng thời gian vui vẻ!
+
+5
+00:00:44,197 --> 00:00:45,552
+Chạy mất rồi!
+
+6
+00:00:46,175 --> 00:00:47,910
+Tên đó... chạy nhanh quá.
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:52,610
+Đó là gì vậy?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_102106_Summon_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102106_Summon_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6670a8071
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102106_Summon_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:27,468 --> 00:00:30,224
+Hãy cùng chờ xem, liệu vương quốc mất đi thần linh
+
+2
+00:00:30,224 --> 00:00:33,143
+có bị nuốt chửng bởi những ý niệm tà ác cổ xưa không?
+
+3
+00:00:33,631 --> 00:00:37,049
+Tuy nhiên, nếu ngươi cũng muốn chết chìm cùng với người Liyue
+
+4
+00:00:37,049 --> 00:00:39,094
+thì ta chúc ngươi có một khoảng thời gian vui vẻ!
+
+5
+00:00:43,875 --> 00:00:45,552
+Chạy mất rồi!
+
+6
+00:00:45,906 --> 00:00:47,910
+Tên đó... chạy nhanh quá.
+
+7
+00:00:49,870 --> 00:00:52,450
+Đó là gì vậy?
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b58ab5c91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102203_BeforeBattle_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+Là Fatui!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+Chúng đang hướng về phía máy Guizhong!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b58ab5c91
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102203_BeforeBattle_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:00:50,358 --> 00:00:51,215
+Là Fatui!
+
+2
+00:00:51,589 --> 00:00:52,953
+Chúng đang hướng về phía máy Guizhong!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_102205_AfterBattle_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102205_AfterBattle_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..65ea6a0cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102205_AfterBattle_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+Đã loại bỏ phiền phức, cuối cùng cũng tập trung được rồi
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+có thể dốc hết sức mình...!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+Có hiệu quả rồi!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+Cứ tiếp tục trấn áp thì...
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+Cẩn thận một chút
+
+6
+00:01:20,150 --> 00:01:22,415
+Máy Guizhong bị phá hủy rồi...
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+Mất đi khả năng trấn áp, chúng ta rất khó phản kháng.
+
+8
+00:01:25,625 --> 00:01:27,763
+Nhưng Quần Ngọc Các là thành chắn cuối cùng rồi!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+Cho dù thế nào, thì cũng không thể lùi bước...
+
+10
+00:01:32,150 --> 00:01:34,939
+Tôi... Có cách này
+
+11
+00:01:35,925 --> 00:01:37,740
+Ý của Ningguang tỷ là?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+Tôi từ bỏ Quần Ngọc Các
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:42,625
+Là sao...?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+...Tôi hiểu rồi
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Nhà Lữ Hành, tôi cần bạn giúp sức
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+Hẹn gặp lại, người bạn của tôi...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+Sự chia lìa của hôm nay,
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+là vì cơ hội trùng phùng trong tương lai
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_102205_AfterBattle_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102205_AfterBattle_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..edf60ea4f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_102205_AfterBattle_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:06,879 --> 00:00:10,339
+Đã loại bỏ phiền phức, cuối cùng cũng tập trung được rồi
+
+2
+00:00:10,339 --> 00:00:12,039
+có thể dốc hết sức mình...!
+
+3
+00:00:28,447 --> 00:00:29,554
+Có hiệu quả rồi!
+
+4
+00:00:29,554 --> 00:00:31,432
+Cứ tiếp tục trấn áp thì...
+
+5
+00:01:18,817 --> 00:01:19,648
+Cẩn thận một chút
+
+6
+00:01:20,075 --> 00:01:22,415
+Máy Guizhong bị phá hủy rồi...
+
+7
+00:01:22,502 --> 00:01:25,218
+Mất đi khả năng trấn áp, chúng ta rất khó phản kháng.
+
+8
+00:01:25,625 --> 00:01:27,763
+Nhưng Quần Ngọc Các là thành chắn cuối cùng rồi!
+
+9
+00:01:28,293 --> 00:01:30,659
+Cho dù thế nào, thì cũng không thể lùi bước...
+
+10
+00:01:32,824 --> 00:01:34,939
+Tôi... Có cách này
+
+11
+00:01:36,178 --> 00:01:37,740
+Ý của Ningguang tỷ là?
+
+12
+00:01:38,685 --> 00:01:40,089
+Tôi từ bỏ Quần Ngọc Các
+
+13
+00:01:40,999 --> 00:01:42,525
+Là sao...?
+
+14
+00:01:46,718 --> 00:01:47,533
+...Tôi hiểu rồi
+
+15
+00:01:49,266 --> 00:01:51,328
+Nhà Lữ Hành, tôi cần bạn giúp sức
+
+16
+00:01:52,735 --> 00:01:54,551
+Hẹn gặp lại, người bạn của tôi...
+
+17
+00:01:54,895 --> 00:01:55,963
+Sự chia lìa của hôm nay,
+
+18
+00:01:56,200 --> 00:01:59,198
+là vì cơ hội trùng phùng trong tương lai
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..08dca4648
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200803_ShougunBossPart1_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,800
+Không cần Vision cũng có thể điều khiển sức mạnh nguyên tố...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+Ngươi...là "ngoại lệ"
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+Ngoại lệ...là kẻ thù của sự vĩnh hằng
+
+4
+00:01:22,600 --> 00:01:25,450
+Ta sẽ khảm ngươi vào tượng thần
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..5070fce48
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200803_ShougunBossPart1_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:46,125 --> 00:00:49,650
+Không cần Vision cũng có thể điều khiển sức mạnh nguyên tố...
+
+2
+00:00:51,880 --> 00:00:54,300
+Ngươi...là "ngoại lệ"
+
+3
+00:00:57,086 --> 00:01:00,100
+Ngoại lệ...là kẻ thù của sự vĩnh hằng
+
+4
+00:01:22,700 --> 00:01:25,400
+Ta sẽ khảm ngươi vào tượng thần
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4c4f6a442
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200806_ShougunBossPart2_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:11,100 --> 00:00:12,675
+Tỉnh lại, mau tỉnh lại!
+
+2
+00:00:55,075 --> 00:00:56,800
+Sho, shogun, người vừa nãy...
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Đưa vào lệnh truy lùng Vision
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+Lần sau gặp lại, ta sẽ chém một nhát nữa
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..71428f47e
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200806_ShougunBossPart2_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:11,175 --> 00:00:13,025
+Tỉnh lại, mau tỉnh lại!
+
+2
+00:00:55,025 --> 00:00:56,800
+Sho, shogun, người vừa nãy...
+
+3
+00:00:56,900 --> 00:00:58,750
+Đưa vào lệnh truy lùng Vision
+
+4
+00:00:59,525 --> 00:01:02,525
+Lần sau gặp lại, ta sẽ chém một nhát nữa
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_200919_SHG_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200919_SHG_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..0ddd9f688
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200919_SHG_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Lên!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+Xông lên!
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+Cố gắng cầm cự, quyết không lùi bước!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Đại nhân Sangonomiya!
+
+5
+00:01:02,950 --> 00:01:05,025
+Để các chiến hữu của ta phải chờ lâu rồi
+
+6
+00:01:05,025 --> 00:01:07,900
+Đây chính là thời cơ tốt!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,650
+Vẫn cứ luôn bình tĩnh nhỉ quân sư đại nhân
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+Mong rằng ngươi sẽ trả nổi tiền thuê lính
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+Kazuha!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+Đã lâu không gặp, người bạn cũ
+
+11
+00:01:28,950 --> 00:01:30,413
+Xông lên
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,925
+Hừ...Rút lui!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_200919_SHG_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200919_SHG_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..91269ae5f
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_200919_SHG_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,48 @@
+1
+00:00:21,175 --> 00:00:21,875
+Lên!
+
+2
+00:00:22,025 --> 00:00:24,100
+Xông lên!
+
+3
+00:00:31,625 --> 00:00:33,475
+Cố gắng cầm cự, quyết không lùi bước!
+
+4
+00:00:55,750 --> 00:00:56,900
+Đại nhân Sangonomiya!
+
+5
+00:01:02,975 --> 00:01:05,250
+Để các chiến hữu của ta phải chờ lâu rồi
+
+6
+00:01:05,250 --> 00:01:07,900
+Đây chính là thời cơ tốt!
+
+7
+00:01:07,900 --> 00:01:10,375
+Vẫn cứ luôn bình tĩnh nhỉ quân sư đại nhân
+
+8
+00:01:13,700 --> 00:01:16,125
+Mong rằng ngươi sẽ trả nổi tiền thuê lính
+
+9
+00:01:21,975 --> 00:01:22,789
+Kazuha!
+
+10
+00:01:22,950 --> 00:01:24,394
+Đã lâu không gặp, người bạn cũ
+
+11
+00:01:27,475 --> 00:01:28,500
+Xông lên
+
+12
+00:01:34,600 --> 00:01:36,650
+Hừ...Rút lui!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a339ffec7
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,475 --> 00:00:40,450
+Hêy
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ea71191ab
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_201104_DaoQiDengdao_P2_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:39,725 --> 00:00:40,775
+Hêy
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..94e9939d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4001103_Summertime_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+Âm thanh này là...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+Động đất?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+Cái gì cái gì!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+Đảo nổi lên rồi?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..94e9939d4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4001103_Summertime_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:06,875 --> 00:00:08,016
+Âm thanh này là...
+
+2
+00:00:18,725 --> 00:00:19,550
+Động đất?
+
+3
+00:00:43,275 --> 00:00:44,200
+Cái gì cái gì!
+
+4
+00:00:55,300 --> 00:00:58,125
+Đảo nổi lên rồi?!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..438b3e930
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,325 --> 00:00:08,845
+Lễ Hội Hoa Gió, bắt nguồn từ "Thành phố tự do phía bắc"
+
+2
+00:00:08,845 --> 00:00:12,675
+Lần thám hiểm này nhất định phải mang đủ vật tư, không thể để bị đói bụng nữa!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Ừ
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Vậy nên, nếu bạn muốn hỏi tôi...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+Đang thi hành công vụ à! Hai vị vất vả quá
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+Bạn cũng vất vả rồi
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+Lâu rồi chúng ta chưa ăn cơm cùng nhau nhỉ
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+Dạo này bận quá...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Hôm nay, chúng ta phải làm gì?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+A, ngài Albedo!
+
+11
+00:00:32,450 --> 00:00:33,850
+Việc nghiên cứu tiến hành thế nào rồi?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+Có gặp chút vấn đề...
+
+13
+00:00:35,375 --> 00:00:37,725
+Nhìn cái này đi, chúng tôi cho rằng...
+
+14
+00:00:38,200 --> 00:00:41,000
+Quán rượu tốt, dĩ nhiên phải có phục vụ đồ nhắm chứ
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,925
+Vậy sao?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+Làm thế nào? Làm cho ai?
+
+17
+00:00:47,225 --> 00:00:51,700
+Khiêm tốn một chút? Dũng cảm một chút?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+Chủ động ra tay? Hay là ngồi chờ?
+
+19
+00:00:57,475 --> 00:01:00,000
+Cẩn thận!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+Xin lỗi xin lỗi, bạn không sao chứ?
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Câu trả lời của tôi là
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+Chỉ cần có cùng nỗi nhớ nhung thì đều sẽ như vậy
+
+23
+00:01:11,650 --> 00:01:13,825
+Con tim sẽ luôn hướng về nhau
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..94c7c0afe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Activity_4141307_Fenghuajie_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,92 @@
+1
+00:00:03,400 --> 00:00:08,845
+Lễ Hội Hoa Gió, bắt nguồn từ "Thành phố tự do phía bắc"
+
+2
+00:00:08,845 --> 00:00:12,675
+Lần thám hiểm này nhất định phải mang đủ vật tư, không thể để bị đói bụng nữa!
+
+3
+00:00:12,675 --> 00:00:13,315
+Ừ
+
+4
+00:00:16,550 --> 00:00:18,875
+Vậy nên, nếu bạn muốn hỏi tôi...
+
+5
+00:00:19,325 --> 00:00:21,450
+Đang thi hành công vụ à! Hai vị vất vả quá
+
+6
+00:00:21,725 --> 00:00:23,050
+Bạn cũng vất vả rồi
+
+7
+00:00:23,300 --> 00:00:25,700
+Lâu rồi chúng ta chưa ăn cơm cùng nhau nhỉ
+
+8
+00:00:25,700 --> 00:00:26,675
+Dạo này bận quá...
+
+9
+00:00:27,025 --> 00:00:29,375
+Hôm nay, chúng ta phải làm gì?
+
+10
+00:00:29,375 --> 00:00:31,025
+A, ngài Albedo!
+
+11
+00:00:32,675 --> 00:00:33,850
+Việc nghiên cứu tiến hành thế nào rồi?
+
+12
+00:00:34,225 --> 00:00:35,375
+Có gặp chút vấn đề...
+
+13
+00:00:35,375 --> 00:00:37,725
+Nhìn cái này đi, chúng tôi cho rằng...
+
+14
+00:00:38,225 --> 00:00:41,000
+Quán rượu tốt, dĩ nhiên phải có phục vụ đồ nhắm chứ
+
+15
+00:00:41,000 --> 00:00:41,800
+Vậy sao?
+
+16
+00:00:42,750 --> 00:00:45,425
+Làm thế nào? Làm cho ai?
+
+17
+00:00:47,925 --> 00:00:51,037
+Khiêm tốn một chút? Dũng cảm một chút?
+
+18
+00:00:53,475 --> 00:00:56,675
+Chủ động ra tay? Hay là ngồi chờ?
+
+19
+00:00:57,325 --> 00:01:00,000
+Cẩn thận!
+
+20
+00:01:01,675 --> 00:01:04,300
+Xin lỗi xin lỗi, bạn không sao chứ?
+
+21
+00:01:06,075 --> 00:01:07,750
+Câu trả lời của tôi là
+
+22
+00:01:08,025 --> 00:01:11,325
+Chỉ cần có cùng nỗi nhớ nhung thì đều sẽ như vậy
+
+23
+00:01:11,975 --> 00:01:13,825
+Con tim sẽ luôn hướng về nhau
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..528dcaf01
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_DQAQ200211_WanYeXianVideo_VI.txt
@@ -0,0 +1,124 @@
+1
+00:00:00,975 --> 00:00:02,775
+Anh ấy là người bạn chân thành của tôi
+
+2
+00:00:03,475 --> 00:00:05,850
+Hôm đó anh ấy hỏi tôi rằng
+
+3
+00:00:05,850 --> 00:00:07,834
+Có từng nghe nói đến "Đao Vô Tưởng" chưa
+
+4
+00:00:08,881 --> 00:00:10,650
+Tôi nói đương nhiên
+
+5
+00:00:10,650 --> 00:00:13,617
+Đao đó chỉ thấy được khi chịu "sự trừng phạt của thần"
+
+6
+00:00:13,617 --> 00:00:17,457
+Chính là cực phẩm võ công của Raiden Shogun
+
+7
+00:00:17,457 --> 00:00:19,249
+Là biểu tượng mạnh mẽ nhất
+
+8
+00:00:20,977 --> 00:00:25,137
+Nhưng anh ấy nói, "chưa chắc không thể chịu được một đao đó"
+
+9
+00:00:26,200 --> 00:00:30,129
+"Rồi sẽ có sinh linh trên trái đất dám đối mặt với hào quang của sấm sét"
+
+10
+00:00:33,073 --> 00:00:35,450
+Sau đó, lệnh "Truy Lùng Vision" bất ngờ xuất hiện
+
+11
+00:00:37,100 --> 00:00:44,250
+Khát vọng của dân chúng chìm dần dưới những viên gạch xây nên "sự vĩnh hằng"
+
+12
+00:00:45,809 --> 00:00:48,125
+Khi tôi lang thang khắp nơi
+
+13
+00:00:48,125 --> 00:00:50,375
+Lại nghe nói anh ấy
+
+14
+00:00:50,375 --> 00:00:53,200
+Phát động "Ngự Tiền Quyết Đấu" với người thi hành "Truy Lùng Vision"
+
+15
+00:00:56,550 --> 00:00:58,500
+"Ngự Tiền Quyết Đấu" vừa trang trọng vừa tàn khốc
+
+16
+00:00:58,986 --> 00:01:01,450
+Kẻ thua cuộc sẽ phải đối mặt với sự trừng phạt của thần
+
+17
+00:01:01,450 --> 00:01:04,100
+ người thắng sẽ có được cơ hội xoay chuyển
+
+18
+00:01:05,875 --> 00:01:08,800
+Có lẽ anh ấy nghĩ, anh ấy là người thích hợp nhất để đứng ra
+
+19
+00:01:10,314 --> 00:01:11,914
+Đối mặt với "Đao Vô Tưởng"
+
+20
+00:01:11,914 --> 00:01:15,114
+Vốn dĩ đó là nguyện vọng cả đời của anh ấy
+
+21
+00:01:16,650 --> 00:01:18,425
+Nhưng khi tôi đến "Thiên Thủ Các"
+
+22
+00:01:18,425 --> 00:01:19,850
+Trận quyết đấu đã kết thúc
+
+23
+00:01:19,850 --> 00:01:22,986
+Chỉ nghe thấy tiếng đao của anh ấy rơi xuống đất
+
+24
+00:01:24,250 --> 00:01:25,525
+Sau "sự trừng phạt của thần"
+
+25
+00:01:25,525 --> 00:01:28,426
+Đó có lẽ là thứ ánh sáng mà anh ấy muốn nhìn thấy
+
+26
+00:01:30,850 --> 00:01:32,202
+Vào thời khắc cuối cùng
+
+27
+00:01:33,125 --> 00:01:35,000
+Biểu cảm trên khuôn mặt anh có ý nghĩa gì?
+
+28
+00:01:36,675 --> 00:01:38,250
+Không kịp để suy đoán nữa
+
+29
+00:01:38,502 --> 00:01:41,000
+Tôi chỉ bước về phía trước lấy đi viên Vision với ánh sáng le lói kia
+
+30
+00:01:41,000 --> 00:01:42,470
+Rồi rời khỏi đó
+
+31
+00:01:42,470 --> 00:01:46,768
+Tôi chỉ biết, không thể để khát vọng mãnh liệt của anh ấy
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..150b96860
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_EQAST4101101_ASTER_OP_VI.txt
@@ -0,0 +1,24 @@
+1
+00:00:00,800 --> 00:00:03,125
+Đêm qua, có một trận mưa sao băng
+
+2
+00:00:04,325 --> 00:00:06,275
+Nó bao phủ trên phạm vi rất lớn
+
+3
+00:00:06,575 --> 00:00:10,225
+các khu vực xung quanh Mondstadt và Liyue đều bị ảnh hưởng
+
+4
+00:00:24,900 --> 00:00:28,125
+Thiên thạch sau khi chạm đất, ẩn chứa sức mạnh kỳ lạ...
+
+5
+00:00:29,200 --> 00:00:31,725
+...Có thể khiến người chạm vào nó bị hôn mê.
+
+6
+00:00:32,325 --> 00:00:36,025
+Hiệp hội nhận thấy điều này rất nguy hiểm.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..fede81fd6
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_EQAST4111412_ASTER_Lenard_VI.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:03,850 --> 00:00:07,671
+Chỉ cần một sợi dây là có thể trèo lên vách núi
+
+2
+00:00:08,951 --> 00:00:12,599
+Chỉ cần một con thuyền cũng có thể ra khơi
+
+3
+00:00:14,207 --> 00:00:15,813
+Trước năm 40 tuổi
+
+4
+00:00:16,191 --> 00:00:18,191
+Tôi đã thám hiểm hết tất cả Bí Cảnh
+
+5
+00:00:19,775 --> 00:00:21,256
+Chỉ có Đỉnh Nón Nhọn
+
+6
+00:00:21,256 --> 00:00:24,072
+đã kết thúc cuộc đời mạo hiểm của tôi
+
+7
+00:00:24,325 --> 00:00:29,020
+Hoặc cũng có thể, những thứ bị nó kết thúc
+
+8
+00:00:29,020 --> 00:00:30,354
+không chỉ có vậy
+
+9
+00:00:31,800 --> 00:00:35,559
+Nay tôi đã vào tuổi xế chiều
+
+10
+00:00:35,825 --> 00:00:38,244
+Từng có rất nhiều lần
+
+11
+00:00:38,244 --> 00:00:40,244
+tôi đứng dưới đỉnh núi
+
+12
+00:00:40,244 --> 00:00:42,884
+bị tuyết trắng bao phủ
+
+13
+00:00:44,230 --> 00:00:47,342
+Nó là một con ác thú không có nhược điểm
+
+14
+00:00:47,342 --> 00:00:50,462
+là sự biểu hiện của thế giới tàn ác này
+
+15
+00:00:50,909 --> 00:00:52,608
+Nó khiến tôi sợ hãi
+
+16
+00:00:53,864 --> 00:00:56,704
+Một khi Nhà Mạo Hiểm mất đi dũng khí
+
+17
+00:00:57,022 --> 00:00:59,342
+thì sẽ không thể leo lên đỉnh cao nữa
+
+18
+00:01:00,583 --> 00:01:02,255
+Tôi không còn lên núi
+
+19
+00:01:02,823 --> 00:01:05,751
+nhưng lại có một giấc mơ lớn hơn, xa hơn
+
+20
+00:01:06,325 --> 00:01:10,037
+Con người phát minh ra công cụ, chinh phục thiên nhiên
+
+21
+00:01:10,419 --> 00:01:12,412
+Nhưng do bị thiên nhiên chinh phục
+
+22
+00:01:12,702 --> 00:01:14,962
+nên phát minh ra những công cụ tốt hơn
+
+23
+00:01:15,874 --> 00:01:17,937
+Đôi chân không thể đến được
+
+24
+00:01:17,937 --> 00:01:19,937
+thì dùng công cụ để thay thế
+
+25
+00:01:20,524 --> 00:01:22,507
+Công cụ không làm được
+
+26
+00:01:22,867 --> 00:01:24,867
+thì vẫn có thể dùng đôi cánh
+
+27
+00:01:26,543 --> 00:01:28,216
+Hỡi những người bạn
+
+28
+00:01:28,216 --> 00:01:31,175
+Tôi để lại cho các bạn
+
+29
+00:01:31,175 --> 00:01:33,512
+bản vẽ "Đôi cánh chưa hoàn thành" này
+
+30
+00:01:33,512 --> 00:01:37,727
+Con người luôn đồng lòng khi đứng trước những điều chưa biết
+
+31
+00:01:38,000 --> 00:01:40,225
+Chỉ cần có thể sống
+
+32
+00:01:40,584 --> 00:01:43,336
+con người sẽ đến được tất cả những nơi có thể nhìn thấy
+
+33
+00:01:44,676 --> 00:01:46,907
+Thời gian của ta không còn nhiều nữa
+
+34
+00:01:47,306 --> 00:01:51,281
+Ngọn gió thuộc về ta vẫn chưa xuất hiện
+
+35
+00:01:51,870 --> 00:01:54,070
+Nhưng trong số chúng ta
+
+36
+00:01:54,070 --> 00:01:58,825
+hoặc là, trong số con cái, học sinh, bạn bè của các bạn
+
+37
+00:01:58,825 --> 00:02:05,135
+nhất định có một người có thể đến được
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_GY11030_GYPersonal_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_GY11030_GYPersonal_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1ed9e0979
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_GY11030_GYPersonal_VI.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:00,600 --> 00:00:03,400
+Kỳ lân là nhân thú trong chúng tiên,
+
+2
+00:00:03,700 --> 00:00:07,125
+Phải uống mật ăn quả.
+
+3
+00:00:07,125 --> 00:00:11,200
+Nhưng có lẽ, tiên sơn và động phủ của Tuyệt Vân Gián...
+
+4
+00:00:11,725 --> 00:00:13,500
+Đối với phần người của con bé
+
+5
+00:00:14,075 --> 00:00:17,075
+Thì lại quá cô đơn
+
+6
+00:00:17,075 --> 00:00:18,625
+Đêm qua dưới ánh trăng,
+
+7
+00:00:19,100 --> 00:00:21,550
+Tôi thấy Ganyu đứng một mình bên vách núi
+
+8
+00:00:21,800 --> 00:00:23,850
+Ngắm nhìn mây mù giữa những ngọn núi
+
+9
+00:00:23,850 --> 00:00:26,725
+Biển mây mênh mông
+
+10
+00:00:27,200 --> 00:00:29,375
+Nhấn chìm bóng dáng nhỏ bé ấy.
+
+11
+00:00:29,750 --> 00:00:32,425
+Tôi thấy được sự cô đơn ở con bé
+
+12
+00:00:32,675 --> 00:00:36,800
+Nên muốn khuyên nó trở về nơi trần gian ấy...
+
+13
+00:00:37,850 --> 00:00:39,600
+Nhưng cũng đúng lúc đó
+
+14
+00:00:40,100 --> 00:00:42,375
+Tôi nghe được mấy câu nói:
+
+15
+00:00:44,325 --> 00:00:46,125
+"Cô đơn ở cảng Liyue"
+
+16
+00:00:46,900 --> 00:00:48,825
+"Còn cô đơn hơn ở Tuyệt Vân Gián."
+
+17
+00:00:49,450 --> 00:00:51,675
+"Ở Tuyệt Vân Gián ngắm mây"
+
+18
+00:00:52,375 --> 00:00:56,075
+"Chẳng qua chỉ là sự cô đơn của một người ngắm mây."
+
+19
+00:00:56,425 --> 00:00:59,125
+"Nhưng khi bước vào biển người của Liyue"
+
+20
+00:00:59,975 --> 00:01:01,750
+"Thì đó lại là sự cô đơn của "vật không phải người"."
+
+21
+00:01:02,400 --> 00:01:04,350
+"Cô độc trên thế gian này"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..77ac06127
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+"Rồi cũng sẽ có sinh linh dám đối mặt với hào quang của sấm sét"
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+Xông lên!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+Chúng ta xông lên!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+Làm sao đây, họ không phải là đối thủ của Raiden Shogun
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+Lại gặp nhau rồi
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..77ac06127
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_ResistanceCharge_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:24,775 --> 00:00:28,225
+"Rồi cũng sẽ có sinh linh dám đối mặt với hào quang của sấm sét"
+
+2
+00:00:56,875 --> 00:00:58,027
+Xông lên!
+
+3
+00:00:58,400 --> 00:00:59,909
+Chúng ta xông lên!
+
+4
+00:01:12,029 --> 00:01:14,845
+Làm sao đây, họ không phải là đối thủ của Raiden Shogun
+
+5
+00:01:36,300 --> 00:01:37,525
+Lại gặp nhau rồi
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3b862f0e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+Ây da
+
+2
+00:00:17,359 --> 00:00:19,525
+Bây giờ mới nhớ ra sao?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+Miko
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+Đây là tính toán của ngươi sao
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+Đừng quên
+
+6
+00:00:29,025 --> 00:00:30,775
+ai là người dạy cho bạn
+
+7
+00:00:30,775 --> 00:00:32,525
+cách chuyển ý thức vào sự vật.
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+Không phải bạn nghĩ là
+
+9
+00:00:35,625 --> 00:00:37,325
+Chỉ dựa vào nguyện vọng của bạn
+
+10
+00:00:37,325 --> 00:00:39,775
+Là có thể thắng được ý chí của Ei chứ?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+Mặc dù bạn ở đây
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+Nhưng ước nguyện của "họ"
+
+13
+00:00:46,350 --> 00:00:47,975
+Đã gửi gắm vào bạn rồi
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+Cho nên
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+Nhắm mắt lại
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+Hy vọng có thể bãi bỏ Lệnh Truy Lùng Vision
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..491143aa9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202004_StatueDeprivedVision_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,64 @@
+1
+00:00:16,175 --> 00:00:17,359
+Ây da
+
+2
+00:00:17,359 --> 00:00:19,525
+Bây giờ mới nhớ ra sao?
+
+3
+00:00:22,150 --> 00:00:22,700
+Miko
+
+4
+00:00:23,500 --> 00:00:24,775
+Đây là tính toán của ngươi sao
+
+5
+00:00:27,300 --> 00:00:28,500
+Đừng quên
+
+6
+00:00:29,200 --> 00:00:30,775
+ai là người dạy cho bạn
+
+7
+00:00:30,775 --> 00:00:32,525
+cách chuyển ý thức vào sự vật.
+
+8
+00:00:34,400 --> 00:00:35,625
+Không phải bạn nghĩ là
+
+9
+00:00:35,625 --> 00:00:37,225
+Chỉ dựa vào nguyện vọng của bạn
+
+10
+00:00:37,225 --> 00:00:39,775
+Là có thể thắng được ý chí của Ei chứ?
+
+11
+00:00:41,850 --> 00:00:43,311
+Mặc dù bạn ở đây
+
+12
+00:00:44,075 --> 00:00:45,350
+Nhưng ước nguyện của "họ"
+
+13
+00:00:46,100 --> 00:00:47,975
+Đã gửi gắm vào bạn rồi
+
+14
+00:00:53,425 --> 00:00:54,400
+Cho nên
+
+15
+00:00:54,900 --> 00:00:56,000
+Nhắm mắt lại
+
+16
+00:01:18,550 --> 00:01:22,125
+Hi vọng có thể bãi bỏ Lệnh Truy Lùng Vision
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..edcd4f13b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202005_InazumaMucha_VI.txt
@@ -0,0 +1,96 @@
+1
+00:00:01,472 --> 00:00:05,056
+Dư ảnh của sấm chớp
+
+2
+00:00:08,768 --> 00:00:11,072
+Chính là ta
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:18,688
+Lấy "vô tưởng" để xóa bỏ mọi trở ngại cho bước tiến của Inazuma
+
+4
+00:00:24,000 --> 00:00:26,752
+Tuy nhiên...mỗi bước đi về phía trước
+
+5
+00:00:27,520 --> 00:00:29,184
+Sẽ mất đi thứ gì đó
+
+6
+00:00:31,680 --> 00:00:35,500
+Thậm chí cuối cùng, ngay cả "cô ấy" cũng mất đi
+
+7
+00:00:37,125 --> 00:00:38,475
+Những câu chuyện đó
+
+8
+00:00:38,475 --> 00:00:41,739
+Đến nay nó vẫn được truyền tụng dưới bóng râm của mỗi cây Lôi Anh Đào
+
+9
+00:00:42,375 --> 00:00:45,550
+Nhưng những dấu ấn "mất mát" đó đã để lại cho đất nước này
+
+10
+00:00:46,124 --> 00:00:47,596
+Vẫn mãi âm ỉ
+
+11
+00:00:49,708 --> 00:00:53,612
+"Hãy cứ theo đuổi nó, cho dù đó là ánh sáng trong chốc lát."
+
+12
+00:00:54,956 --> 00:00:57,260
+"Ít nhất chúng ta đã có khoảnh khắc này."
+
+13
+00:00:59,436 --> 00:01:01,868
+"Cô ấy" từng nói như vậy
+
+14
+00:01:03,788 --> 00:01:06,412
+Nhưng ta đã chứng kiến một đất nước đang hoạt động hết mình
+
+15
+00:01:06,732 --> 00:01:08,780
+Đánh mất mọi thứ trước Thiên Lý
+
+16
+00:01:09,612 --> 00:01:11,596
+...Có lẽ cách duy nhất là đóng băng thời gian
+
+17
+00:01:12,108 --> 00:01:15,075
+Sấm sét mới không biến mất
+
+18
+00:01:17,612 --> 00:01:20,876
+"Thời khắc này" là hư ảo mong manh
+
+19
+00:01:20,876 --> 00:01:25,292
+Chỉ có "vĩnh hằng" là nơi gần với thiên lý nhất
+
+20
+00:01:25,868 --> 00:01:28,428
+Bây giờ, ta không còn là chiếc bóng
+
+21
+00:01:29,260 --> 00:01:32,780
+"Thân này là tấm thân cao quý nhất"
+
+22
+00:01:32,780 --> 00:01:35,404
+"Xứng đáng nắm giữ đại quyền trong thiên hạ."
+
+23
+00:01:36,812 --> 00:01:39,884
+"Thân này hứa hẹn với thần dân một giấc mơ"
+
+24
+00:01:40,460 --> 00:01:44,125
+"Đó là sự trường tồn bất biến từ nhiều đời."
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..587f7e46d
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_AQ202006_InazumaEnding_VI.txt
@@ -0,0 +1,56 @@
+1
+00:00:01,790 --> 00:00:06,000
+Sau đó, Raiden Shogun bãi bỏ lệnh truy lùng Vision như đã hứa.
+
+2
+00:00:07,075 --> 00:00:08,200
+Nguyện vọng của người dân
+
+3
+00:00:08,200 --> 00:00:11,250
+cuối cùng cũng đã mở được cánh cửa nơi trái tim đã khóa chặt của cô ấy
+
+4
+00:00:13,815 --> 00:00:19,835
+Ở ngoài Nhất Tâm Tịnh Thổ, cô ấy đã nhìn thấy được "vĩnh hằng" trong mắt của người đời
+
+5
+00:00:24,586 --> 00:00:26,459
+Khi nguyện vọng quá mãnh liệt
+
+6
+00:00:26,459 --> 00:00:30,999
+Các vị thần sẽ để mắt đến
+
+7
+00:00:38,310 --> 00:00:39,440
+Có những nguyện vọng...
+
+8
+00:00:40,226 --> 00:00:41,743
+đủ để xoa dịu nỗi đau
+
+9
+00:00:43,725 --> 00:00:45,350
+mang đến chiến thắng
+
+10
+00:00:47,075 --> 00:00:48,925
+khơi dậy hy vọng
+
+11
+00:00:54,372 --> 00:00:55,585
+Có những nguyện vọng
+
+12
+00:00:59,347 --> 00:01:04,336
+ngay cả khi người mong ước nó đã chết, linh hồn trở về cõi trời
+
+13
+00:01:07,536 --> 00:01:09,822
+thì nó vẫn giống khi được sinh ra
+
+14
+00:01:14,802 --> 00:01:17,211
+chân thành và nóng bỏng...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d841cc623
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,180 @@
+1
+00:00:12,200 --> 00:00:13,100
+Kamuna Đại Nhân
+
+2
+00:00:13,350 --> 00:00:15,125
+Đã có 60% samurai tham gia huấn luyện bị thương.
+
+3
+00:00:15,450 --> 00:00:18,234
+Shikigami cũng đã hao tổn vượt ngoài dự kiến
+
+4
+00:00:18,900 --> 00:00:19,469
+Hơn nữa
+
+5
+00:00:20,050 --> 00:00:22,200
+Thế cuộc ở bên ngoài cũng đã ổn định rồi
+
+6
+00:00:22,550 --> 00:00:25,100
+Chúng ta còn cần phải theo đuổi võ nghệ tuyệt đỉnh không?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+Sao lại phải sợ hãi
+
+8
+00:00:28,950 --> 00:00:31,175
+Tôi đã sớm đoán được rồi
+
+9
+00:00:32,225 --> 00:00:33,100
+Harunosuke
+
+10
+00:00:33,100 --> 00:00:34,661
+Xin thứ lỗi tôi nói thẳng
+
+11
+00:00:34,661 --> 00:00:36,487
+Cô ấy không thể nào quay về nữa
+
+12
+00:00:38,195 --> 00:00:41,858
+Tôi chỉ là một hậu bối muốn giúp đỡ cô ấy
+
+13
+00:00:41,858 --> 00:00:43,544
+Trấn thủ vùng đất này mà thôi
+
+14
+00:00:45,400 --> 00:00:48,152
+Giờ đây kẻ địch đã không còn tồn tại
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,154
+Người muốn bảo vệ cũng đã được bình an
+
+16
+00:00:52,154 --> 00:00:56,975
+Sứ mệnh của chúng ta, e rằng cũng đã kết thúc
+
+17
+00:01:00,525 --> 00:01:02,350
+Tôi luôn tin rằng
+
+18
+00:01:03,750 --> 00:01:06,175
+Nếu thời gian cho phép
+
+19
+00:01:06,175 --> 00:01:08,100
+Nguyện sẽ trấn thủ ở đây cả đời
+
+20
+00:01:09,900 --> 00:01:12,959
+Với suy nghĩ này, suýt chút tôi đã có thể lừa dối chính mình
+
+21
+00:01:13,950 --> 00:01:16,772
+Anh đừng giống như tôi
+
+22
+00:01:17,125 --> 00:01:18,425
+Xin hãy yên tâm Harunosuke
+
+23
+00:01:18,925 --> 00:01:21,549
+Tất cả những gì anh làm cho Inazuma
+
+24
+00:01:22,125 --> 00:01:24,685
+Không nên để người khác gán ghép ý nghĩa cho nó
+
+25
+00:01:25,575 --> 00:01:27,824
+Và sự tồn tại của tôi cũng vậy
+
+26
+00:01:30,100 --> 00:01:32,001
+Ban đầu truyền "linh tính" cho anh
+
+27
+00:01:32,450 --> 00:01:34,369
+Để anh hiểu được tình cảm của con người
+
+28
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+Quả là một quyết định đúng đắn
+
+29
+00:01:39,650 --> 00:01:40,900
+Đến sau cùng
+
+30
+00:01:41,600 --> 00:01:44,425
+Ngược lại chính anh đã khai sáng cho tôi
+
+31
+00:01:57,450 --> 00:01:59,800
+Sớm có hồng nhan cùng chung bước
+
+32
+00:02:00,900 --> 00:02:02,982
+Tối thành xương trắng nơi hoang vu
+
+33
+00:02:03,825 --> 00:02:05,525
+Thật chí lý
+
+34
+00:02:06,825 --> 00:02:08,825
+Từ nay về sau, tôi không còn gì vương vấn nữa
+
+35
+00:02:09,375 --> 00:02:11,939
+Shiki Taishou bạn tôi
+
+36
+00:02:12,375 --> 00:02:15,708
+Anh đã hoàn thành rất tốt sứ mệnh của mình
+
+37
+00:02:16,450 --> 00:02:19,996
+Còn về tôi, đã không cần phải chờ đợi gì nữa
+
+38
+00:02:20,725 --> 00:02:22,200
+Cũng nên bắt đầu chuyến hành trình
+
+39
+00:02:22,800 --> 00:02:25,150
+Tiếp tục tìm kiếm ý nghĩa mới
+
+40
+00:02:27,625 --> 00:02:29,725
+Xin tạm biệt ở đây Harunosuke
+
+41
+00:02:31,800 --> 00:02:33,341
+Thượng lộ bình an
+
+42
+00:02:39,800 --> 00:02:41,682
+Tôi đã nhớ lại hết rồi
+
+43
+00:02:42,725 --> 00:02:44,575
+Không phải Harunosuke bỏ rơi tôi
+
+44
+00:02:45,450 --> 00:02:47,575
+Mà là... Tôi đã khuyên ông ấy
+
+45
+00:02:50,500 --> 00:02:52,900
+Cùng ông ấy rời khỏi mê cung nội tâm này
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..d841cc623
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ4002207_ShikishogunRecalling_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,180 @@
+1
+00:00:12,200 --> 00:00:13,100
+Kamuna Đại Nhân
+
+2
+00:00:13,350 --> 00:00:15,125
+Đã có 60% samurai tham gia huấn luyện bị thương.
+
+3
+00:00:15,450 --> 00:00:18,234
+Shikigami cũng đã hao tổn vượt ngoài dự kiến
+
+4
+00:00:18,900 --> 00:00:19,469
+Hơn nữa
+
+5
+00:00:20,050 --> 00:00:22,200
+Thế cuộc ở bên ngoài cũng đã ổn định rồi
+
+6
+00:00:22,550 --> 00:00:25,100
+Chúng ta còn cần phải theo đuổi võ nghệ tuyệt đỉnh không?
+
+7
+00:00:26,875 --> 00:00:28,200
+Sao lại phải sợ hãi
+
+8
+00:00:28,950 --> 00:00:31,175
+Tôi đã sớm đoán được rồi
+
+9
+00:00:32,225 --> 00:00:33,100
+Harunosuke
+
+10
+00:00:33,100 --> 00:00:34,661
+Xin thứ lỗi tôi nói thẳng
+
+11
+00:00:34,661 --> 00:00:36,487
+Cô ấy không thể nào quay về nữa
+
+12
+00:00:38,195 --> 00:00:41,858
+Tôi chỉ là một hậu bối muốn giúp đỡ cô ấy
+
+13
+00:00:41,858 --> 00:00:43,544
+Trấn thủ vùng đất này mà thôi
+
+14
+00:00:45,400 --> 00:00:48,152
+Giờ đây kẻ địch đã không còn tồn tại
+
+15
+00:00:48,875 --> 00:00:52,154
+Người muốn bảo vệ cũng đã được bình an
+
+16
+00:00:52,154 --> 00:00:56,975
+Sứ mệnh của chúng ta, e rằng cũng đã kết thúc
+
+17
+00:01:00,525 --> 00:01:02,350
+Tôi luôn tin rằng
+
+18
+00:01:03,750 --> 00:01:06,175
+Nếu thời gian cho phép
+
+19
+00:01:06,175 --> 00:01:08,100
+Nguyện sẽ trấn thủ ở đây cả đời
+
+20
+00:01:09,900 --> 00:01:12,959
+Với suy nghĩ này, suýt chút tôi đã có thể lừa dối chính mình
+
+21
+00:01:13,950 --> 00:01:16,772
+Anh đừng giống như tôi
+
+22
+00:01:17,125 --> 00:01:18,425
+Xin hãy yên tâm Harunosuke
+
+23
+00:01:18,925 --> 00:01:21,549
+Tất cả những gì anh làm cho Inazuma
+
+24
+00:01:22,125 --> 00:01:24,685
+Không nên để người khác gán ghép ý nghĩa cho nó
+
+25
+00:01:25,575 --> 00:01:27,824
+Và sự tồn tại của tôi cũng vậy
+
+26
+00:01:30,100 --> 00:01:32,001
+Ban đầu truyền "linh tính" cho anh
+
+27
+00:01:32,450 --> 00:01:34,369
+Để anh hiểu được tình cảm của con người
+
+28
+00:01:35,025 --> 00:01:36,975
+Quả là một quyết định đúng đắn
+
+29
+00:01:39,650 --> 00:01:40,900
+Đến sau cùng
+
+30
+00:01:41,600 --> 00:01:44,425
+Ngược lại chính anh đã khai sáng cho tôi
+
+31
+00:01:57,450 --> 00:01:59,800
+Sớm có hồng nhan cùng chung bước
+
+32
+00:02:00,900 --> 00:02:02,982
+Tối thành xương trắng nơi hoang vu
+
+33
+00:02:03,825 --> 00:02:05,525
+Thật chí lý
+
+34
+00:02:06,825 --> 00:02:08,825
+Từ nay về sau, tôi không còn gì vương vấn nữa
+
+35
+00:02:09,375 --> 00:02:11,939
+Shiki Taishou bạn tôi
+
+36
+00:02:12,375 --> 00:02:15,708
+Anh đã hoàn thành rất tốt sứ mệnh của mình
+
+37
+00:02:16,450 --> 00:02:19,996
+Còn về tôi, đã không cần phải chờ đợi gì nữa
+
+38
+00:02:20,725 --> 00:02:22,200
+Cũng nên bắt đầu chuyến hành trình
+
+39
+00:02:22,800 --> 00:02:25,150
+Tiếp tục tìm kiếm ý nghĩa mới
+
+40
+00:02:27,625 --> 00:02:29,725
+Xin tạm biệt ở đây Harunosuke
+
+41
+00:02:31,800 --> 00:02:33,341
+Thượng lộ bình an
+
+42
+00:02:39,800 --> 00:02:41,682
+Tôi đã nhớ lại hết rồi
+
+43
+00:02:42,725 --> 00:02:44,575
+Không phải Harunosuke bỏ rơi tôi
+
+44
+00:02:45,450 --> 00:02:47,575
+Mà là... Tôi đã khuyên ông ấy
+
+45
+00:02:50,500 --> 00:02:52,900
+Cùng ông ấy rời khỏi mê cung nội tâm này
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..b4f4cae57
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400551201_IRODORI_Suikou_VI.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,200 --> 00:00:00,950
+Một năm
+
+2
+00:00:01,250 --> 00:00:03,784
+Suikou đến Thiên Thủ Các diện kiến
+
+3
+00:00:04,025 --> 00:00:06,825
+Đem tập thơ dâng cho đại nhân bình phẩm
+
+4
+00:00:07,424 --> 00:00:10,675
+Nào ngờ trong tập thơ của Aoi no Okina có một trang đã bị xé đi
+
+5
+00:00:11,325 --> 00:00:14,190
+Suikou vì thế mà bị tra hỏi
+
+6
+00:00:15,616 --> 00:00:17,442
+Suikou cúi đầu xin nhận hết tội lỗi
+
+7
+00:00:17,950 --> 00:00:20,675
+Bẩm rằng tối hôm qua trong lúc hào hứng nên đã quá chén
+
+8
+00:00:21,050 --> 00:00:26,051
+Trong cơn say, dường như có bóng người đến bên cạnh
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..cbc302766
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400560901_IRODORI_Aoinookina_VI.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:00,960 --> 00:00:04,175
+Người đó cũng chính là Aoi no Okina
+
+2
+00:00:04,475 --> 00:00:07,700
+Chuyện rắc rối này bắt nguồn từ một người lạ mặt
+
+3
+00:00:08,123 --> 00:00:09,428
+Aoi no Okina bị hắn ép buộc
+
+4
+00:00:09,428 --> 00:00:13,857
+Nên đành phải dùng thủ đoạn để lấy lại trang thơ
+
+5
+00:00:14,600 --> 00:00:16,075
+Còn về duyên cớ vì sao người này làm vậy
+
+6
+00:00:16,075 --> 00:00:17,483
+Thì anh ấy cũng không hề biết
+
+7
+00:00:18,325 --> 00:00:19,611
+Chỉ biết rằng nội dung đoạn thơ
+
+8
+00:00:19,611 --> 00:00:22,250
+Là câu chuyện về "Akahito"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..8b331adde
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_EQ400571101_IRODORI_VI.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:01,375 --> 00:00:04,672
+Lúc đó, Inazuma có năm nhà thơ rất nổi tiếng
+
+2
+00:00:05,644 --> 00:00:08,588
+Thế nhân kính nể gọi là Ngũ Ca Tiên
+
+3
+00:00:09,728 --> 00:00:10,368
+Một năm
+
+4
+00:00:10,880 --> 00:00:13,194
+Suikou đến Thiên Thủ Các diện kiến
+
+5
+00:00:13,632 --> 00:00:16,559
+Đem tập thơ dâng cho đại nhân bình phẩm
+
+6
+00:00:17,025 --> 00:00:20,425
+Nào ngờ trong tập thơ của Aoi no Okina có một trang đã bị xé đi
+
+7
+00:00:21,125 --> 00:00:23,709
+Suikou vì thế mà bị tra hỏi
+
+8
+00:00:25,565 --> 00:00:27,270
+Suikou cúi đầu xin nhận hết tội lỗi
+
+9
+00:00:27,650 --> 00:00:30,550
+Bẩm rằng tối hôm qua trong lúc hào hứng nên đã quá chén
+
+10
+00:00:30,900 --> 00:00:35,681
+Trong cơn say, dường như có bóng người đến bên cạnh
+
+11
+00:00:39,150 --> 00:00:42,550
+Người đó cũng chính là Aoi no Okina
+
+12
+00:00:42,975 --> 00:00:46,080
+Chuyện rắc rối này bắt nguồn từ một người lạ mặt
+
+13
+00:00:46,550 --> 00:00:49,123
+Aoi no Okina bị hắn ép buộc
+
+14
+00:00:49,123 --> 00:00:52,160
+Nên đành phải dùng thủ đoạn để lấy lại trang thơ
+
+15
+00:00:52,825 --> 00:00:55,424
+Còn về duyên cớ vì sao người này làm vậy
+
+16
+00:00:56,425 --> 00:00:57,577
+Thì anh ấy cũng không hề biết
+
+17
+00:00:57,577 --> 00:00:59,625
+Chỉ biết rằng nội dung đoạn thơ
+
+18
+00:00:59,625 --> 00:01:00,975
+Là câu chuyện về "Akahito"
+
+19
+00:01:02,300 --> 00:01:05,277
+Akahito từng là một nhà thơ trong Ngũ Ca Tiên
+
+20
+00:01:05,907 --> 00:01:10,050
+Mỗi lần sáng tác thơ mới đều sẽ để lại dấu ấn đỏ của mình
+
+21
+00:01:10,311 --> 00:01:12,632
+Nên tên của anh cũng từ đó mà ra.
+
+22
+00:01:13,320 --> 00:01:15,583
+Một người giỏi thơ văn như thế
+
+23
+00:01:15,583 --> 00:01:18,779
+Mà trong tập thơ được dâng lên vào năm ngoái
+
+24
+00:01:19,050 --> 00:01:20,746
+Lại có một bài đạo thơ của người khác
+
+25
+00:01:21,475 --> 00:01:24,175
+Akahito vì thế mà bị lưu đày
+
+26
+00:01:24,175 --> 00:01:26,974
+Ngũ tiên năm người, nay chỉ còn bốn
+
+27
+00:01:29,406 --> 00:01:32,082
+Sumizome tìm đọc hết tất cả thơ của Akahito
+
+28
+00:01:32,300 --> 00:01:35,180
+Chỉ thấy riêng tác phẩm đạo nhái là thiếu mất con dấu
+
+29
+00:01:37,350 --> 00:01:39,922
+Bèn đem tập thơ của Akahito ngâm vào dòng suối
+
+30
+00:01:40,800 --> 00:01:42,796
+Chỉ riêng bài đạo thơ đó
+
+31
+00:01:42,796 --> 00:01:43,875
+Bị nước cuốn trôi vết mực
+
+32
+00:01:45,139 --> 00:01:46,944
+Aoi no Okina đi ngang qua đó
+
+33
+00:01:47,200 --> 00:01:49,184
+Nhìn vật nhớ người
+
+34
+00:01:49,575 --> 00:01:51,742
+Liền đem những chuyện nhìn thấy đưa vào trong thơ
+
+35
+00:01:53,943 --> 00:01:54,775
+Thế là
+
+36
+00:01:54,775 --> 00:01:57,657
+Mới có câu chuyện Suikou dâng thơ
+
+37
+00:01:58,175 --> 00:02:00,975
+Một trận sóng gió đã chực chờ tại đây
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..576aea190
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1200905_IttoOniStroy01_VI.txt
@@ -0,0 +1,72 @@
+1
+00:00:01,150 --> 00:00:04,675
+Ngày xửa ngày xưa, ở một nơi nọ
+
+2
+00:00:05,120 --> 00:00:11,025
+Có một con Xích Quỷ và một con Thanh Quỷ, chúng là đôi bạn rất thân
+
+3
+00:00:12,750 --> 00:00:17,088
+Xích Quỷ trông giống một con quỷ, nhưng lại hiền lành giống con người
+
+4
+00:00:18,150 --> 00:00:22,592
+Thanh Quỷ thì trông giống người, nhưng lại quái gở như một con quỷ
+
+5
+00:00:25,250 --> 00:00:31,400
+Xích Quỷ muốn làm bạn với con người, nhưng ai cũng sợ quỷ
+
+6
+00:00:31,400 --> 00:00:33,525
+Họ còn rải đậu và không muốn đến gần Xích Quỷ
+
+7
+00:00:38,050 --> 00:00:41,338
+Thế là Thanh Quỷ bày cho Xích Quỷ một cách
+
+8
+00:00:41,975 --> 00:00:45,425
+"Này Aka, ta sẽ vào trong làng gây rối, ngươi hãy xuất hiện đánh đuổi ta"
+
+9
+00:00:45,425 --> 00:00:47,425
+"Như vậy thì mọi người sẽ chấp nhận ngươi thôi."
+
+10
+00:00:48,175 --> 00:00:51,675
+Bằng cách này, Xích Quỷ đã đánh đuổi Thanh Quỷ
+
+11
+00:00:52,475 --> 00:00:55,475
+Sự lương thiện và lòng dũng cảm của Xích Quỷ được nhiều người biết đến
+
+12
+00:00:56,625 --> 00:00:59,401
+Cuối cùng mọi người đã chấp nhận Xích Quỷ
+
+13
+00:01:00,700 --> 00:01:05,371
+Nhưng khi Xích Quỷ muốn báo tin vui này cho Thanh Quỷ
+
+14
+00:01:06,025 --> 00:01:09,993
+Thanh Quỷ đã biến mất và chỉ để lại một bức thư
+
+15
+00:01:10,912 --> 00:01:11,950
+"Ta đi du lịch rồi"
+
+16
+00:01:11,950 --> 00:01:15,375
+"Nếu ngươi còn đến tìm ta thì họ sẽ lại coi ngươi như là tên quỷ nhỏ hư đốn đấy."
+
+17
+00:01:17,056 --> 00:01:19,936
+"Không cần lo cho ta, dù ta có đi đến đâu"
+
+18
+00:01:20,175 --> 00:01:22,304
+"Thì chúng ta vẫn mãi là bạn tốt."
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..49c12005c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,026
+Ở đây cứ giao cho ta
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,278
+Có rất nhiều con tin vẫn chưa thoát ra ngoài
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,455
+Đi cứu họ đi
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Nhưng mà
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,897
+Đừng coi thường bổn đại gia
+
+6
+00:00:50,699 --> 00:00:51,484
+Khỏi cần lo cho ta
+
+7
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+Mau chạy đi
+
+8
+00:00:52,627 --> 00:00:53,600
+Đây là báo ứng của ta
+
+9
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+Im miệng cho ta
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..49c12005c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202615_IttoDungeonCrash_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:32,380 --> 00:00:33,026
+Ở đây cứ giao cho ta
+
+2
+00:00:34,078 --> 00:00:35,278
+Có rất nhiều con tin vẫn chưa thoát ra ngoài
+
+3
+00:00:35,948 --> 00:00:36,455
+Đi cứu họ đi
+
+4
+00:00:37,275 --> 00:00:38,179
+Nhưng mà
+
+5
+00:00:38,849 --> 00:00:39,897
+Đừng coi thường bổn đại gia
+
+6
+00:00:50,699 --> 00:00:51,484
+Khỏi cần lo cho ta
+
+7
+00:00:51,587 --> 00:00:52,235
+Mau chạy đi
+
+8
+00:00:52,627 --> 00:00:53,600
+Đây là báo ứng của ta
+
+9
+00:00:54,624 --> 00:00:56,075
+Im miệng cho ta
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4d01f2a8a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1202618_IttoOniStroy02_VI.txt
@@ -0,0 +1,108 @@
+1
+00:00:00,525 --> 00:00:03,725
+Ngày xửa ngày xưa, ở một nơi nọ
+
+2
+00:00:03,725 --> 00:00:06,550
+Có một con Xích Quỷ và một con Thanh Quỷ
+
+3
+00:00:06,550 --> 00:00:08,727
+Chúng là đôi bạn rất thân
+
+4
+00:00:10,075 --> 00:00:13,150
+Để thỏa mãn mong muốn được kết bạn với loài người của Xích Quỷ
+
+5
+00:00:13,525 --> 00:00:16,100
+Thanh Quỷ đã đóng vai "đứa trẻ hư"
+
+6
+00:00:18,200 --> 00:00:20,450
+Sau đó Thanh Quỷ bỏ đi
+
+7
+00:00:23,350 --> 00:00:28,088
+Sau một thời gian dài, Xích Quỷ cuối cùng cũng đã trở thành bạn của loài người
+
+8
+00:00:28,625 --> 00:00:32,675
+Trong lòng nó cũng bắt đầu nảy ra ý nghĩ đưa Thanh Quỷ trở về
+
+9
+00:00:36,443 --> 00:00:40,300
+Xích Quỷ không biết Thanh Quỷ đã đi đâu
+
+10
+00:00:40,300 --> 00:00:43,025
+Vì vậy nó đã leo lên ngọn núi cao nhất
+
+11
+00:00:43,700 --> 00:00:46,555
+Vượt qua con sông rộng nhất
+
+12
+00:00:49,050 --> 00:00:51,547
+Nó đã tìm được rất nhiều dấu vết do Thanh Quỷ để lại
+
+13
+00:00:52,050 --> 00:00:56,155
+Nhưng tìm được càng nhiều dấu vết, Xích Quỷ lại càng chắc chắn rằng
+
+14
+00:00:56,155 --> 00:00:58,203
+Thanh Quỷ đang cố tình lẩn tránh
+
+15
+00:01:01,225 --> 00:01:05,627
+Xích Quỷ học theo cách của Thanh Quỷ, để lại một bức thư nơi hoang dã
+
+16
+00:01:07,675 --> 00:01:11,643
+"Này Ao, ta đã làm quen được với rất nhiều người bạn mới"
+
+17
+00:01:11,925 --> 00:01:14,971
+"Bọn ta sắp tổ chức một bữa tiệc hoành tráng"
+
+18
+00:01:15,325 --> 00:01:19,963
+"Ta muốn mời tất cả bạn bè tham gia, đương nhiên bao gồm cả ngươi rồi"
+
+19
+00:01:20,525 --> 00:01:24,955
+"Nếu ngươi không muốn gặp ta, ngươi có thể đứng nhìn từ xa"
+
+20
+00:01:26,427 --> 00:01:30,331
+Thanh Quỷ âm thầm trở về làng và ẩn mình trong bóng tối
+
+21
+00:01:30,975 --> 00:01:35,387
+Nó nhìn thấy thức ăn thịnh soạn và lửa trại ấm áp, nó khao khát điều đó
+
+22
+00:01:37,375 --> 00:01:38,971
+Nhưng ngay cả khi đói meo
+
+23
+00:01:39,350 --> 00:01:43,451
+Thanh Quỷ vẫn nhớ tới thỏa thuận lúc đó, chỉ đứng nhìn từ xa
+
+24
+00:01:45,150 --> 00:01:49,225
+Và Xích Quỷ bất ngờ xuất hiện sau lưng Thanh Quỷ
+
+25
+00:01:53,450 --> 00:01:55,625
+"Yo, cuối cùng ngươi cũng đã trở về"
+
+26
+00:01:56,575 --> 00:01:59,195
+"Đến đây nào, đến lúc phải giới thiệu ngươi cho mọi người rồi"
+
+27
+00:01:59,625 --> 00:02:01,125
+"Người bạn tốt nhất của ta"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a185c13b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:09,275 --> 00:00:10,200
+Wow
+
+2
+00:00:10,200 --> 00:00:11,575
+To lớn quá
+
+3
+00:00:11,575 --> 00:00:12,600
+Họ đều là
+
+4
+00:00:13,700 --> 00:00:14,550
+Ừm
+
+5
+00:00:14,550 --> 00:00:16,094
+Ký ức của các youkai
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:18,975
+Họ đã lâu rồi chưa vận động gân cốt
+
+7
+00:00:18,975 --> 00:00:20,375
+Bay lên trời rồi
+
+8
+00:00:22,275 --> 00:00:23,375
+Đi theo tôi
+
+9
+00:00:33,725 --> 00:00:34,675
+Sao vậy
+
+10
+00:00:34,675 --> 00:00:35,650
+Nè nhóc
+
+11
+00:00:36,000 --> 00:00:37,575
+Trông nhóc có chút căng thẳng nhỉ
+
+12
+00:00:38,000 --> 00:00:39,000
+Dù sao thì
+
+13
+00:00:39,000 --> 00:00:41,617
+Trước giờ tôi cũng chưa từng thấy qua cảnh tượng này mà
+
+14
+00:00:42,175 --> 00:00:42,900
+Wow
+
+15
+00:00:43,275 --> 00:00:45,350
+Họ che phủ mặt trăng thật rồi kìa
+
+16
+00:00:50,200 --> 00:00:52,350
+Nếu đơn thuần chỉ nhìn cảnh tượng này
+
+17
+00:00:52,350 --> 00:00:53,500
+Đúng là có chút đáng sợ
+
+18
+00:00:54,400 --> 00:00:55,525
+Nhưng tôi biết
+
+19
+00:00:55,650 --> 00:00:58,550
+Họ chỉ là những kẻ ồn ào thôi
+
+20
+00:00:58,550 --> 00:01:00,450
+Cũng rất dũng cảm nữa
+
+21
+00:01:01,150 --> 00:01:03,950
+Cho dù vong mạng trong những chiến trận khốc liệt
+
+22
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+Linh hồn của họ cũng chưa từng ưu sầu hay lạc lối
+
+23
+00:01:07,750 --> 00:01:10,550
+Đáng tiếc thời gian ngắn ngủi
+
+24
+00:01:43,825 --> 00:01:44,850
+Họ
+
+25
+00:01:44,850 --> 00:01:46,879
+Sắp phải rời khỏi rồi sao
+
+26
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+Là buổi tiệc
+
+27
+00:01:49,250 --> 00:01:51,125
+Thì sẽ có lúc phải kết thúc
+
+28
+00:01:52,275 --> 00:01:53,300
+Haha
+
+29
+00:01:53,550 --> 00:01:55,500
+Nếu không nỡ
+
+30
+00:01:55,500 --> 00:01:58,100
+Thì hãy niệm cùng tôi nhé
+
+31
+00:01:59,725 --> 00:02:03,100
+"Thân cáo Bạch Thần, nguyên do trấn hồn"
+
+32
+00:02:03,375 --> 00:02:05,750
+"Mạn phép cầu chúc..."
+
+33
+00:02:06,175 --> 00:02:08,125
+"Mạn phép cầu chúc..."
+
+34
+00:02:09,025 --> 00:02:11,197
+"Dẫn lối đường về..."
+
+35
+00:02:21,325 --> 00:02:22,275
+Wow
+
+36
+00:02:22,275 --> 00:02:24,586
+Đẹp quá
+
+37
+00:02:25,875 --> 00:02:26,600
+Nhìn kìa
+
+38
+00:02:26,900 --> 00:02:29,925
+Có ánh sáng từ Thành Inazuma dẫn qua đây
+
+39
+00:02:35,300 --> 00:02:36,200
+Trong sách có nói
+
+40
+00:02:36,200 --> 00:02:39,140
+Tối nay niệm thần chú trong "Pháp Thuật Bí Truyền Của Tiểu Thư Hồ Ly"
+
+41
+00:02:39,140 --> 00:02:40,918
+Thì nguyện vọng sẽ thành hiện thực
+
+42
+00:02:47,900 --> 00:02:51,285
+"Thân cáo Bạch Thần, nguyên do trấn hồn"
+
+43
+00:02:51,525 --> 00:02:53,625
+"Mạn phép cầu chúc, dẫn lối đường về"
+
+44
+00:02:54,000 --> 00:02:55,350
+"E sợ thần uy..."
+
+45
+00:02:55,950 --> 00:02:58,025
+"Kính cẩn nghiêng mình"
+
+46
+00:03:10,025 --> 00:03:10,983
+Urakusai
+
+47
+00:03:12,050 --> 00:03:13,725
+Trước đây ông hỏi cuộc sống của tôi có ổn không
+
+48
+00:03:14,350 --> 00:03:16,550
+Thật sự thì mỗi ngày của tôi đều đang rất vui vẻ đấy
+
+49
+00:03:17,425 --> 00:03:18,285
+Chỉ là
+
+50
+00:03:18,285 --> 00:03:20,150
+Giờ đây nhìn mọi người rời đi
+
+51
+00:03:21,225 --> 00:03:23,372
+Tôi có chút cảm giác cô đơn
+
+52
+00:03:23,875 --> 00:03:24,550
+Ừm
+
+53
+00:03:25,425 --> 00:03:27,225
+Chỉ là một chút mà thôi
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a185c13b
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1203105_YaeMiko_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,212 @@
+1
+00:00:09,275 --> 00:00:10,200
+Wow
+
+2
+00:00:10,200 --> 00:00:11,575
+To lớn quá
+
+3
+00:00:11,575 --> 00:00:12,600
+Họ đều là
+
+4
+00:00:13,700 --> 00:00:14,550
+Ừm
+
+5
+00:00:14,550 --> 00:00:16,094
+Ký ức của các youkai
+
+6
+00:00:16,400 --> 00:00:18,975
+Họ đã lâu rồi chưa vận động gân cốt
+
+7
+00:00:18,975 --> 00:00:20,375
+Bay lên trời rồi
+
+8
+00:00:22,275 --> 00:00:23,375
+Đi theo tôi
+
+9
+00:00:33,725 --> 00:00:34,675
+Sao vậy
+
+10
+00:00:34,675 --> 00:00:35,650
+Nè nhóc
+
+11
+00:00:36,000 --> 00:00:37,575
+Trông nhóc có chút căng thẳng nhỉ
+
+12
+00:00:38,000 --> 00:00:39,000
+Dù sao thì
+
+13
+00:00:39,000 --> 00:00:41,617
+Trước giờ tôi cũng chưa từng thấy qua cảnh tượng này mà
+
+14
+00:00:42,175 --> 00:00:42,900
+Wow
+
+15
+00:00:43,275 --> 00:00:45,350
+Họ che phủ mặt trăng thật rồi kìa
+
+16
+00:00:50,200 --> 00:00:52,350
+Nếu đơn thuần chỉ nhìn cảnh tượng này
+
+17
+00:00:52,350 --> 00:00:53,500
+Đúng là có chút đáng sợ
+
+18
+00:00:54,400 --> 00:00:55,525
+Nhưng tôi biết
+
+19
+00:00:55,650 --> 00:00:58,550
+Họ chỉ là những kẻ ồn ào thôi
+
+20
+00:00:58,550 --> 00:01:00,450
+Cũng rất dũng cảm nữa
+
+21
+00:01:01,150 --> 00:01:03,950
+Cho dù vong mạng trong những chiến trận khốc liệt
+
+22
+00:01:04,375 --> 00:01:07,125
+Linh hồn của họ cũng chưa từng ưu sầu hay lạc lối
+
+23
+00:01:07,750 --> 00:01:10,550
+Đáng tiếc thời gian ngắn ngủi
+
+24
+00:01:43,825 --> 00:01:44,850
+Họ
+
+25
+00:01:44,850 --> 00:01:46,879
+Sắp phải rời khỏi rồi sao
+
+26
+00:01:47,950 --> 00:01:48,950
+Là buổi tiệc
+
+27
+00:01:49,250 --> 00:01:51,125
+Thì sẽ có lúc phải kết thúc
+
+28
+00:01:52,275 --> 00:01:53,300
+Haha
+
+29
+00:01:53,550 --> 00:01:55,500
+Nếu không nỡ
+
+30
+00:01:55,500 --> 00:01:58,100
+Thì hãy niệm cùng tôi nhé
+
+31
+00:01:59,725 --> 00:02:03,100
+"Thân cáo Bạch Thần, nguyên do trấn hồn"
+
+32
+00:02:03,375 --> 00:02:05,750
+"Mạn phép cầu chúc..."
+
+33
+00:02:06,175 --> 00:02:08,125
+"Mạn phép cầu chúc..."
+
+34
+00:02:09,025 --> 00:02:11,197
+"Dẫn lối đường về..."
+
+35
+00:02:21,325 --> 00:02:22,275
+Wow
+
+36
+00:02:22,275 --> 00:02:24,586
+Đẹp quá
+
+37
+00:02:25,875 --> 00:02:26,600
+Nhìn kìa
+
+38
+00:02:26,900 --> 00:02:29,925
+Có ánh sáng từ Thành Inazuma dẫn qua đây
+
+39
+00:02:35,300 --> 00:02:36,200
+Trong sách có nói
+
+40
+00:02:36,200 --> 00:02:39,140
+Tối nay niệm thần chú trong "Pháp Thuật Bí Truyền Của Tiểu Thư Hồ Ly"
+
+41
+00:02:39,140 --> 00:02:40,918
+Thì nguyện vọng sẽ thành hiện thực
+
+42
+00:02:47,900 --> 00:02:51,285
+"Thân cáo Bạch Thần, nguyên do trấn hồn"
+
+43
+00:02:51,525 --> 00:02:53,625
+"Mạn phép cầu chúc, dẫn lối đường về"
+
+44
+00:02:54,000 --> 00:02:55,350
+"E sợ thần uy..."
+
+45
+00:02:55,950 --> 00:02:58,025
+"Kính cẩn nghiêng mình"
+
+46
+00:03:10,025 --> 00:03:10,983
+Urakusai
+
+47
+00:03:12,050 --> 00:03:13,725
+Trước đây ông hỏi cuộc sống của tôi có ổn không
+
+48
+00:03:14,350 --> 00:03:16,550
+Thật sự thì mỗi ngày của tôi đều đang rất vui vẻ đấy
+
+49
+00:03:17,425 --> 00:03:18,285
+Chỉ là
+
+50
+00:03:18,285 --> 00:03:20,150
+Giờ đây nhìn mọi người rời đi
+
+51
+00:03:21,225 --> 00:03:23,372
+Tôi có chút cảm giác cô đơn
+
+52
+00:03:23,875 --> 00:03:24,550
+Ừm
+
+53
+00:03:25,425 --> 00:03:27,225
+Chỉ là một chút mà thôi
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c39c94d27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:22,242 --> 00:00:22,835
+Làm...
+
+2
+00:00:22,835 --> 00:00:23,911
+Làm sao đây
+
+3
+00:00:24,750 --> 00:00:26,246
+Khi đi vào không gian đó
+
+4
+00:00:26,246 --> 00:00:28,054
+Hãy nhớ luôn lặp lại
+
+5
+00:00:28,054 --> 00:00:29,175
+Nguyện vọng của bản thân
+
+6
+00:00:31,675 --> 00:00:33,505
+Chỉ khi nguyện vọng đủ mạnh
+
+7
+00:00:33,505 --> 00:00:34,650
+Thì tôi mới có thể
+
+8
+00:00:34,650 --> 00:00:36,175
+Đưa mọi người đến vị trí thích hợp
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c39c94d27
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204205_IntoTheVoid_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:22,242 --> 00:00:22,835
+Làm...
+
+2
+00:00:22,835 --> 00:00:23,911
+Làm sao đây
+
+3
+00:00:24,750 --> 00:00:26,246
+Khi đi vào không gian đó
+
+4
+00:00:26,246 --> 00:00:28,054
+Hãy nhớ luôn lặp lại
+
+5
+00:00:28,054 --> 00:00:29,175
+Nguyện vọng của bản thân
+
+6
+00:00:31,675 --> 00:00:33,505
+Chỉ khi nguyện vọng đủ mạnh
+
+7
+00:00:33,505 --> 00:00:34,650
+Thì tôi mới có thể
+
+8
+00:00:34,650 --> 00:00:36,175
+Đưa mọi người đến vị trí thích hợp
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8c1c8bb4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,180 @@
+1
+00:00:06,525 --> 00:00:07,965
+Ánh sáng đã biến thành
+
+2
+00:00:07,965 --> 00:00:09,172
+Một hạt giống
+
+3
+00:00:09,952 --> 00:00:11,900
+Cây thần kỳ phù hộ cho vạn dân
+
+4
+00:00:12,175 --> 00:00:15,109
+Lúc này vẫn là sự tồn tại xa lạ mà không ai thấy được
+
+5
+00:00:15,975 --> 00:00:17,088
+Khi nào nó rơi xuống đất
+
+6
+00:00:17,088 --> 00:00:18,588
+Khi nào nó nảy mầm
+
+7
+00:00:19,039 --> 00:00:21,550
+Đều được quyết định bởi con tim và mộng tưởng của người
+
+8
+00:00:21,550 --> 00:00:23,006
+khiến nó được sinh ra
+
+9
+00:00:23,575 --> 00:00:24,800
+Hãy ban cho nó sinh mệnh đi
+
+10
+00:00:24,800 --> 00:00:25,550
+Ei
+
+11
+00:00:26,125 --> 00:00:27,350
+Không lẽ
+
+12
+00:00:27,350 --> 00:00:28,675
+Đây là
+
+13
+00:00:39,625 --> 00:00:42,724
+Vĩnh hằng sẽ khiến thời gian kéo dài vô tận
+
+14
+00:00:43,475 --> 00:00:46,525
+Mộng tưởng sẽ khiến cho mỗi thời khắc đều tỏa sáng rực rỡ
+
+15
+00:00:47,675 --> 00:00:49,256
+Hai thứ giao hòa chiếu rọi
+
+16
+00:00:49,256 --> 00:00:52,305
+Anh Đào Thần sẽ không bị ràng buộc bởi thiên lý
+
+17
+00:00:52,305 --> 00:00:55,625
+Nở rộ từ trong bóng tối
+
+18
+00:00:55,625 --> 00:00:56,400
+Đến đây
+
+19
+00:00:56,450 --> 00:00:57,925
+Ác mộng tan biến
+
+20
+00:00:58,240 --> 00:01:00,101
+Hiện thực viên mãn
+
+21
+00:01:00,101 --> 00:01:02,375
+Cảnh tượng tươi sáng mà chúng ta
+
+22
+00:01:02,375 --> 00:01:03,985
+đang hướng đến vẫn đang ở phía trước
+
+23
+00:01:04,475 --> 00:01:05,602
+Chỉ tiếc là
+
+24
+00:01:05,875 --> 00:01:08,528
+Chị không thể chứng kiến tương lai của Inazuma
+
+25
+00:01:08,775 --> 00:01:10,950
+Cũng không thể đi chung con đường với em nữa
+
+26
+00:01:17,825 --> 00:01:18,525
+Em biết không
+
+27
+00:01:18,525 --> 00:01:19,475
+Ei
+
+28
+00:01:19,475 --> 00:01:21,100
+Chị đang rất vui
+
+29
+00:01:21,725 --> 00:01:24,100
+Bởi vì tâm nguyện cuối cùng của chị đã được thực hiện
+
+30
+00:01:24,700 --> 00:01:27,667
+Thanh đao của em đã chống đỡ vô số tai ương cho chị
+
+31
+00:01:28,075 --> 00:01:29,100
+Chị luôn cảm thấy
+
+32
+00:01:29,100 --> 00:01:30,825
+Chị nợ em rất nhiều
+
+33
+00:01:31,375 --> 00:01:33,400
+Tuy chỉ là một chút báo đáp nhỏ nhoi
+
+34
+00:01:33,775 --> 00:01:36,200
+Đến khi em thực sự thức tỉnh
+
+35
+00:01:36,475 --> 00:01:38,176
+Trước khi nghênh đón cuộc tương ngộ mới
+
+36
+00:01:38,575 --> 00:01:40,200
+Cây Anh Đào Thần này sẽ giúp em giành lấy thời gian
+
+37
+00:01:41,375 --> 00:01:42,525
+Thế nào
+
+38
+00:01:42,525 --> 00:01:43,900
+Nó chắc đã phát huy tác dụng rồi chứ
+
+39
+00:01:44,300 --> 00:01:45,075
+......
+
+40
+00:01:46,100 --> 00:01:46,850
+Lần này
+
+41
+00:01:46,850 --> 00:01:49,250
+Thật sự phải tạm biệt rồi
+
+42
+00:01:49,250 --> 00:01:50,194
+Ei
+
+43
+00:02:00,725 --> 00:02:01,425
+Ừm
+
+44
+00:02:02,450 --> 00:02:03,350
+Tạm biệt nhé
+
+45
+00:02:03,350 --> 00:02:04,825
+Makoto
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c8c1c8bb4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_Inazuma_LQ1204208_TheSacredTree_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,180 @@
+1
+00:00:06,525 --> 00:00:07,965
+Ánh sáng đã biến thành
+
+2
+00:00:07,965 --> 00:00:09,172
+Một hạt giống
+
+3
+00:00:09,952 --> 00:00:11,900
+Cây thần kỳ phù hộ cho vạn dân
+
+4
+00:00:12,175 --> 00:00:15,109
+Lúc này vẫn là sự tồn tại xa lạ mà không ai thấy được
+
+5
+00:00:15,975 --> 00:00:17,088
+Khi nào nó rơi xuống đất
+
+6
+00:00:17,088 --> 00:00:18,588
+Khi nào nó nảy mầm
+
+7
+00:00:19,039 --> 00:00:21,550
+Đều được quyết định bởi con tim và mộng tưởng của người
+
+8
+00:00:21,550 --> 00:00:23,006
+khiến nó được sinh ra
+
+9
+00:00:23,575 --> 00:00:24,800
+Hãy ban cho nó sinh mệnh đi
+
+10
+00:00:24,800 --> 00:00:25,550
+Ei
+
+11
+00:00:26,125 --> 00:00:27,350
+Không lẽ
+
+12
+00:00:27,350 --> 00:00:28,675
+Đây là
+
+13
+00:00:39,625 --> 00:00:42,724
+Vĩnh hằng sẽ khiến thời gian kéo dài vô tận
+
+14
+00:00:43,475 --> 00:00:46,525
+Mộng tưởng sẽ khiến cho mỗi thời khắc đều tỏa sáng rực rỡ
+
+15
+00:00:47,675 --> 00:00:49,256
+Hai thứ giao hòa chiếu rọi
+
+16
+00:00:49,256 --> 00:00:52,305
+Anh Đào Thần sẽ không bị ràng buộc bởi thiên lý
+
+17
+00:00:52,305 --> 00:00:55,625
+Nở rộ từ trong bóng tối
+
+18
+00:00:55,625 --> 00:00:56,400
+Đến đây
+
+19
+00:00:56,450 --> 00:00:57,925
+Ác mộng tan biến
+
+20
+00:00:58,240 --> 00:01:00,101
+Hiện thực viên mãn
+
+21
+00:01:00,101 --> 00:01:02,375
+Cảnh tượng tươi sáng mà chúng ta
+
+22
+00:01:02,375 --> 00:01:03,985
+đang hướng đến vẫn đang ở phía trước
+
+23
+00:01:04,475 --> 00:01:05,602
+Chỉ tiếc là
+
+24
+00:01:05,875 --> 00:01:08,528
+Chị không thể chứng kiến tương lai của Inazuma
+
+25
+00:01:08,775 --> 00:01:10,950
+Cũng không thể đi chung con đường với em nữa
+
+26
+00:01:17,825 --> 00:01:18,525
+Em biết không
+
+27
+00:01:18,525 --> 00:01:19,475
+Ei
+
+28
+00:01:19,475 --> 00:01:21,100
+Chị đang rất vui
+
+29
+00:01:21,725 --> 00:01:24,100
+Bởi vì tâm nguyện cuối cùng của chị đã được thực hiện
+
+30
+00:01:24,700 --> 00:01:27,667
+Thanh đao của em đã chống đỡ vô số tai ương cho chị
+
+31
+00:01:28,075 --> 00:01:29,100
+Chị luôn cảm thấy
+
+32
+00:01:29,100 --> 00:01:30,825
+Chị nợ em rất nhiều
+
+33
+00:01:31,375 --> 00:01:33,400
+Tuy chỉ là một chút báo đáp nhỏ nhoi
+
+34
+00:01:33,775 --> 00:01:36,200
+Đến khi em thực sự thức tỉnh
+
+35
+00:01:36,475 --> 00:01:38,176
+Trước khi nghênh đón cuộc tương ngộ mới
+
+36
+00:01:38,575 --> 00:01:40,200
+Cây Anh Đào Thần này sẽ giúp em giành lấy thời gian
+
+37
+00:01:41,375 --> 00:01:42,525
+Thế nào
+
+38
+00:01:42,525 --> 00:01:43,900
+Nó chắc đã phát huy tác dụng rồi chứ
+
+39
+00:01:44,300 --> 00:01:45,075
+......
+
+40
+00:01:46,100 --> 00:01:46,850
+Lần này
+
+41
+00:01:46,850 --> 00:01:49,250
+Thật sự phải tạm biệt rồi
+
+42
+00:01:49,250 --> 00:01:50,194
+Ei
+
+43
+00:02:00,725 --> 00:02:01,425
+Ừm
+
+44
+00:02:02,450 --> 00:02:03,350
+Tạm biệt nhé
+
+45
+00:02:03,350 --> 00:02:04,825
+Makoto
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e949f243
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,136 @@
+1
+00:00:46,900 --> 00:00:48,025
+Quả nhiên đến rồi sao
+
+2
+00:00:48,300 --> 00:00:50,441
+"Tàn Dư Lốc Xoáy" Beisht
+
+3
+00:00:50,575 --> 00:00:51,100
+Đó là ai vậy
+
+4
+00:00:51,725 --> 00:00:52,822
+Vợ Của Osial
+
+5
+00:00:53,398 --> 00:00:55,773
+Người cuối cùng đi theo Ma Thần Lốc Xoáy
+
+6
+00:00:56,534 --> 00:00:58,575
+Chẳng lẽ Ningguang đã biết từ lâu
+
+7
+00:00:59,364 --> 00:01:02,061
+Beidou có cảm nhận rất nhạy bén về sự thay đổi của biển cả
+
+8
+00:01:02,434 --> 00:01:04,225
+Từ mấy tháng trước đã nhắc nhở tôi
+
+9
+00:01:05,039 --> 00:01:07,663
+Sở dĩ trùng tu Quần Ngọc Các vào thời gian này
+
+10
+00:01:08,100 --> 00:01:09,325
+Cũng là muốn lợi dụng sự hận thù của nó
+
+11
+00:01:09,325 --> 00:01:10,275
+đối với Quần Ngọc Các
+
+12
+00:01:10,275 --> 00:01:11,800
+Để dụ nó ra khỏi mặt biển
+
+13
+00:01:13,025 --> 00:01:13,650
+Hóa ra là vậy
+
+14
+00:01:13,650 --> 00:01:15,916
+Vậy chúng ta đi tìm tiên nhân giúp đỡ đi
+
+15
+00:01:15,916 --> 00:01:16,766
+Không cần
+
+16
+00:01:17,066 --> 00:01:18,456
+Thời đại của con người thống trị
+
+17
+00:01:18,456 --> 00:01:19,800
+Người ở cảng Liyue
+
+18
+00:01:19,800 --> 00:01:20,950
+Cũng bắt buộc phải thử
+
+19
+00:01:20,950 --> 00:01:22,425
+Dựa vào sức lực của chính mình
+
+20
+00:01:22,425 --> 00:01:23,750
+Để vượt qua mối hiểm nguy này
+
+21
+00:02:07,525 --> 00:02:08,475
+Mọi người cẩn thận
+
+22
+00:02:08,475 --> 00:02:09,800
+Sóng thần đến rồi
+
+23
+00:02:21,125 --> 00:02:22,100
+Đó là gì vậy
+
+24
+00:02:22,445 --> 00:02:24,211
+Sóng...sóng lớn quá
+
+25
+00:03:00,400 --> 00:03:01,925
+Ngươi sinh ra với vận mệnh như thế
+
+26
+00:03:01,925 --> 00:03:03,250
+Chỉ cần ngươi sống
+
+27
+00:03:03,250 --> 00:03:05,400
+Thì sẽ đem đến tai họa cho người bên cạnh
+
+28
+00:03:06,575 --> 00:03:08,275
+Chi bằng hãy chết cho có ích
+
+29
+00:03:08,275 --> 00:03:09,850
+Để đổi lại cô ấy trở về
+
+30
+00:03:10,575 --> 00:03:11,823
+Đến khi nào
+
+31
+00:03:11,823 --> 00:03:14,563
+Ngươi có được suy nghĩ dùng đến sức mạnh vì người khác
+
+32
+00:03:14,925 --> 00:03:16,450
+Thì lúc đó ngươi mới thật sự
+
+33
+00:03:16,450 --> 00:03:18,200
+hòa nhập vào xã hội loài người
+
+34
+00:03:58,306 --> 00:03:59,900
+Bắn!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3e949f243
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101502_ShenheBattle_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,136 @@
+1
+00:00:46,900 --> 00:00:48,025
+Quả nhiên đến rồi sao
+
+2
+00:00:48,300 --> 00:00:50,441
+"Tàn Dư Lốc Xoáy" Beisht
+
+3
+00:00:50,575 --> 00:00:51,100
+Đó là ai vậy
+
+4
+00:00:51,725 --> 00:00:52,822
+Vợ Của Osial
+
+5
+00:00:53,398 --> 00:00:55,773
+Người cuối cùng đi theo Ma Thần Lốc Xoáy
+
+6
+00:00:56,534 --> 00:00:58,575
+Chẳng lẽ Ningguang đã biết từ lâu
+
+7
+00:00:59,364 --> 00:01:02,061
+Beidou có cảm nhận rất nhạy bén về sự thay đổi của biển cả
+
+8
+00:01:02,434 --> 00:01:04,225
+Từ mấy tháng trước đã nhắc nhở tôi
+
+9
+00:01:05,039 --> 00:01:07,663
+Sở dĩ trùng tu Quần Ngọc Các vào thời gian này
+
+10
+00:01:08,100 --> 00:01:09,325
+Cũng là muốn lợi dụng sự hận thù của nó
+
+11
+00:01:09,325 --> 00:01:10,275
+đối với Quần Ngọc Các
+
+12
+00:01:10,275 --> 00:01:11,800
+Để dụ nó ra khỏi mặt biển
+
+13
+00:01:13,025 --> 00:01:13,650
+Hóa ra là vậy
+
+14
+00:01:13,650 --> 00:01:15,916
+Vậy chúng ta đi tìm tiên nhân giúp đỡ đi
+
+15
+00:01:15,916 --> 00:01:16,766
+Không cần
+
+16
+00:01:17,066 --> 00:01:18,456
+Thời đại của con người thống trị
+
+17
+00:01:18,456 --> 00:01:19,800
+Người ở cảng Liyue
+
+18
+00:01:19,800 --> 00:01:20,950
+Cũng bắt buộc phải thử
+
+19
+00:01:20,950 --> 00:01:22,425
+Dựa vào sức lực của chính mình
+
+20
+00:01:22,425 --> 00:01:23,750
+Để vượt qua mối hiểm nguy này
+
+21
+00:02:07,525 --> 00:02:08,475
+Mọi người cẩn thận
+
+22
+00:02:08,475 --> 00:02:09,800
+Sóng thần đến rồi
+
+23
+00:02:21,125 --> 00:02:22,100
+Đó là gì vậy
+
+24
+00:02:22,445 --> 00:02:24,211
+Sóng...sóng lớn quá
+
+25
+00:03:00,400 --> 00:03:01,925
+Ngươi sinh ra với vận mệnh như thế
+
+26
+00:03:01,925 --> 00:03:03,250
+Chỉ cần ngươi sống
+
+27
+00:03:03,250 --> 00:03:05,400
+Thì sẽ đem đến tai họa cho người bên cạnh
+
+28
+00:03:06,575 --> 00:03:08,275
+Chi bằng hãy chết cho có ích
+
+29
+00:03:08,275 --> 00:03:09,850
+Để đổi lại cô ấy trở về
+
+30
+00:03:10,575 --> 00:03:11,823
+Đến khi nào
+
+31
+00:03:11,823 --> 00:03:14,563
+Ngươi có được suy nghĩ dùng đến sức mạnh vì người khác
+
+32
+00:03:14,925 --> 00:03:16,450
+Thì lúc đó ngươi mới thật sự
+
+33
+00:03:16,450 --> 00:03:18,200
+hòa nhập vào xã hội loài người
+
+34
+00:03:58,306 --> 00:03:59,900
+Bắn!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4801da975
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ1101505_YunjinOpera_VI.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:03,125 --> 00:00:09,183
+Đáng...tiếc...
+
+2
+00:00:10,750 --> 00:00:20,300
+Cánh hạc đơn lẻ khó thành đôi
+
+3
+00:00:20,855 --> 00:00:30,647
+Si nhân si oán hận mê cuồng
+
+4
+00:00:31,025 --> 00:00:41,201
+Chỉ vì tế lễ gây tai họa
+
+5
+00:00:41,950 --> 00:00:53,450
+Mỹ nhân rút kiếm cứu chúng sinh
+
+6
+00:00:58,625 --> 00:01:03,529
+Duyên phàm mông lung tiên duyên đậm
+
+7
+00:01:04,041 --> 00:01:08,649
+Thiên luân tiêu tán ghé phủ tiên
+
+8
+00:01:08,925 --> 00:01:13,375
+Tơ hồng trói buộc tâm tà niệm
+
+9
+00:01:13,918 --> 00:01:18,718
+Dấu tích trên tuyết vẫn in hằn
+
+10
+00:01:19,050 --> 00:01:24,159
+Hạc về không còn trông thấy tổ
+
+11
+00:01:24,159 --> 00:01:28,767
+Tơ nhện giăng kín lá cờ xưa
+
+12
+00:01:29,240 --> 00:01:33,272
+Hồng trần nhân quả đã trôi xa
+
+13
+00:01:33,601 --> 00:01:38,145
+Khói tan
+
+14
+00:01:38,700 --> 00:01:41,874
+Vốn dĩ "Thần Nữ Hủy Diệt" đến đây đã sắp kết thúc
+
+15
+00:01:41,874 --> 00:01:44,374
+Nhưng hôm nay tôi xin phép thêm vài câu
+
+16
+00:01:44,750 --> 00:01:49,100
+Biểu diễn cho các vị nghe
+
+17
+00:01:49,350 --> 00:01:54,125
+Khúc hát cao điệu chưa chắc không người hiểu
+
+18
+00:01:54,330 --> 00:01:58,750
+Tự có tri âm và thanh từ
+
+19
+00:01:59,025 --> 00:02:04,372
+Hồng anh phấp phới kiếm lưu tinh
+
+20
+00:02:04,650 --> 00:02:16,234
+Trực chỉ nộ triều tẩy hải thanh
+
+21
+00:02:18,250 --> 00:02:19,978
+Giờ đây hạc quay về
+
+22
+00:02:19,978 --> 00:02:22,474
+Trời đất bao la không chỗ tựa
+
+23
+00:02:22,825 --> 00:02:24,361
+Cô độc rời đi
+
+24
+00:02:24,361 --> 00:02:26,217
+Hôm nay quay về
+
+25
+00:02:26,217 --> 00:02:28,329
+Bạn mới người xưa ngồi đầy sảnh
+
+26
+00:02:28,675 --> 00:02:33,027
+Cùng nhau hội tụ khoảnh khắc này
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4a48e68d5
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ12008_Ayaka_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,725
+Đúng rồi Nhà Lữ Hành
+
+2
+00:00:13,525 --> 00:00:15,500
+Tôi vẫn còn chuyện cần phải làm
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:18,200
+Muốn xin chút thời gian của bạn
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:33,776
+Hãy..
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,096
+Hãy xem tôi đây
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e02ae6bfb
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LQ12008_Ayaka_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,20 @@
+1
+00:00:11,750 --> 00:00:12,725
+Đúng rồi Nhà Lữ Hành
+
+2
+00:00:13,325 --> 00:00:15,500
+Tôi vẫn còn chuyện cần phải làm
+
+3
+00:00:16,475 --> 00:00:17,850
+Muốn xin chút thời gian của bạn
+
+4
+00:00:33,295 --> 00:00:33,776
+Hãy...
+
+5
+00:00:35,049 --> 00:00:36,096
+Hãy xem tôi đây
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LYAQ107_NingGuang_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LYAQ107_NingGuang_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..c2c943cc0
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LYAQ107_NingGuang_VI.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,925 --> 00:00:07,750
+Mỗi khi Ningguang đại nhân gặp việc hệ trọng
+
+2
+00:00:07,750 --> 00:00:11,670
+Thì sẽ nhất định đến Quần Ngọc Các này
+
+3
+00:00:11,670 --> 00:00:16,450
+Cho những người khác lui ra, chỉ đem theo 3 tâm phúc
+
+4
+00:00:16,450 --> 00:00:19,367
+Đem theo 3 tâm phúc này làm gì?
+
+5
+00:00:20,019 --> 00:00:23,814
+Hoá ra là để họ ở bên cạnh tổng hợp thông tin tình báo
+
+6
+00:00:23,814 --> 00:00:25,814
+Xử lý tài liệu
+
+7
+00:00:27,425 --> 00:00:30,083
+Từng bản tóm tắt được dán lên tường
+
+8
+00:00:30,083 --> 00:00:32,083
+Càng dán lại càng nhiều
+
+9
+00:00:32,518 --> 00:00:35,251
+Nhưng trước khi bức tường trắng ấy bị dán kín
+
+10
+00:00:35,251 --> 00:00:40,268
+Ningguang đại nhân chắc chắn sẽ có thể đưa ra quyết định cuối cùng
+
+11
+00:00:41,869 --> 00:00:43,545
+Khi đã quyết định
+
+12
+00:00:43,545 --> 00:00:47,242
+Đại nhân sẽ xé nát tất cả những giấy tờ ấy
+
+13
+00:00:47,242 --> 00:00:51,682
+Soạt... Tung những mẩu giấy vụn ra ngoài cửa sổ
+
+14
+00:00:52,778 --> 00:00:54,158
+Đám giấy vụn
+
+15
+00:00:54,158 --> 00:00:56,158
+Nhẹ nhàng đung đưa trong gió
+
+16
+00:00:56,158 --> 00:00:59,250
+Giống như một trận tuyết rơi bất chợt
+
+17
+00:00:59,250 --> 00:01:01,826
+Nét chữ trên giấy vụn đó
+
+18
+00:01:01,826 --> 00:01:05,170
+Trong mắt các thương nhân ở Liyue
+
+19
+00:01:05,170 --> 00:01:08,292
+Giống như những vết mực trên tuyết trắng
+
+20
+00:01:08,625 --> 00:01:10,165
+Thu hút mọi ánh nhìn!
+
+21
+00:01:11,450 --> 00:01:12,916
+Có bài thơ ca ngợi
+
+22
+00:01:12,916 --> 00:01:17,225
+Phiêu phiêu phân phân, vân thượng tự truỵ tuyết trần
+
+23
+00:01:17,225 --> 00:01:21,285
+Mật mật sơ sơ, nhất tự quý như kỳ trân
+
+24
+00:01:21,625 --> 00:01:24,712
+Động niệm gian, hà sơn khí thôn
+
+25
+00:01:24,712 --> 00:01:29,434
+Nhân tận trí, thiên quyền vi tôn
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..71a49f075
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LYAQ1112308_LongWangStroy_VI.txt
@@ -0,0 +1,104 @@
+1
+00:00:00,375 --> 00:00:01,775
+Lần trước có nói đến
+
+2
+00:00:02,000 --> 00:00:04,175
+Nham Vương Gia độc hành thế gian
+
+3
+00:00:04,300 --> 00:00:06,200
+Tại một hẻm núi nọ
+
+4
+00:00:06,200 --> 00:00:11,275
+Nghe thấy một âm thanh từ xa vọng đến
+
+5
+00:00:14,925 --> 00:00:19,500
+Những sinh vật nguyên tố nham cổ xưa sống dưới lòng đất tại Liyue, phần lớn không thể nhìn thấy bằng mắt thường
+
+6
+00:00:20,425 --> 00:00:22,825
+Trăm ngàn năm nay không thấy ánh sáng
+
+7
+00:00:24,150 --> 00:00:29,450
+Âm thanh đó khi thì ai oán như bài hát buồn, khi thì hung hãn như tiếng sấm
+
+8
+00:00:29,825 --> 00:00:31,675
+Nham Vương Gia đi vòng quanh
+
+9
+00:00:31,825 --> 00:00:38,250
+Cuối cùng, tìm thấy một viên đá hình thù kỳ lạ giữa những tầng đá
+
+10
+00:00:40,525 --> 00:00:42,650
+Azhdaha cũng như vậy
+
+11
+00:00:43,300 --> 00:00:46,375
+Ta thực hiện ý nguyện của nó, mang nó lên mặt đất
+
+12
+00:00:48,275 --> 00:00:53,400
+Nham Vương Gia thương cho mẩu đá có linh khí, nên đã tự mình điêu khắc
+
+13
+00:00:53,500 --> 00:00:58,750
+Ngài khắc nó thành một con rồng, uốn lượn sinh động như thật
+
+14
+00:00:59,400 --> 00:01:02,450
+Ta ban cho nó đôi mắt để nhìn vạn vật
+
+15
+00:01:02,450 --> 00:01:05,000
+Đặt ra giao ước với nó
+
+16
+00:01:05,675 --> 00:01:09,525
+Rồi dùng tay làm bút, điểm mắt cho rồng
+
+17
+00:01:09,825 --> 00:01:12,975
+Một tiếng sấm vang rền vọng trên cao
+
+18
+00:01:12,975 --> 00:01:16,600
+Một con rồng hiện ra giữa trời
+
+19
+00:01:17,600 --> 00:01:21,125
+Ta cho phép nó sống cùng con người trên mặt đất
+
+20
+00:01:21,600 --> 00:01:24,700
+Nhưng nếu có một ngày nó phá vỡ trật tự
+
+21
+00:01:24,700 --> 00:01:27,600
+Thì sẽ bị phong ấn trong bóng tối thêm lần nữa
+
+22
+00:01:28,350 --> 00:01:32,625
+Từ đó, con rồng luôn theo bên cạnh Nham Vương Gia
+
+23
+00:01:32,975 --> 00:01:35,150
+Cùng ngài nam chinh bắc chiến
+
+24
+00:01:35,825 --> 00:01:39,025
+Nếu để ca ngợi điều này, chỉ có thể nói
+
+25
+00:01:39,275 --> 00:01:45,150
+"Đá vàng tan biến thành khói bụi, sông núi trơ trọi nước cạn khô"
+
+26
+00:01:45,500 --> 00:01:52,375
+"Tạo rồng điểm mắt được giúp sức, vòng quanh mang đến cơn mưa lành"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecc0ca7fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,800 --> 00:00:09,400
+Thiết bị đó giúp tăng năng lực thanh tẩy của nước hồ
+
+2
+00:00:30,825 --> 00:00:31,761
+Dain
+
+3
+00:00:31,761 --> 00:00:33,784
+Không kịp rồi sao...
+
+4
+00:00:36,125 --> 00:00:37,500
+Nhất định phải bắt chúng
+
+5
+00:00:38,500 --> 00:00:40,730
+Kết liễu sinh mạng trong đau khổ tột cùng sao...
+
+6
+00:00:41,325 --> 00:00:42,300
+Nghĩ cách
+
+7
+00:00:43,025 --> 00:00:44,184
+Để thứ đó dừng lại đi
+
+8
+00:01:05,850 --> 00:01:07,037
+Halfdan
+
+9
+00:01:07,300 --> 00:01:08,275
+Làm như thế anh sẽ...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ecc0ca7fe
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_AQ80070101_StopMechanismBig_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,36 @@
+1
+00:00:07,800 --> 00:00:09,400
+Thiết bị đó giúp tăng năng lực thanh tẩy của nước hồ
+
+2
+00:00:30,825 --> 00:00:31,761
+Dain
+
+3
+00:00:31,761 --> 00:00:33,784
+Không kịp rồi sao...
+
+4
+00:00:36,125 --> 00:00:37,500
+Nhất định phải bắt chúng
+
+5
+00:00:38,500 --> 00:00:40,730
+Kết liễu sinh mạng trong đau khổ tột cùng sao...
+
+6
+00:00:41,325 --> 00:00:42,300
+Nghĩ cách
+
+7
+00:00:43,025 --> 00:00:44,184
+Để thứ đó dừng lại đi
+
+8
+00:01:05,850 --> 00:01:07,037
+Halfdan
+
+9
+00:01:07,300 --> 00:01:08,275
+Làm như thế anh sẽ...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..63da7df5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+"Ma Thần Bếp" Marchosius được sinh ra trên sao Hỏa do va chạm của đá
+
+2
+00:00:09,625 --> 00:00:12,966
+Phụ trách lò lửa và sinh kế của người dân
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+Là một Ma Thần yêu thích loài người
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+Cách đây hàng nghìn năm, người xưa đã mở rộng thành phố
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+Xây dựng làng mạc nơi đồng bằng, lấy tên là "Quy Li Tập"
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+Thần Bếp bảo vệ sinh kế của người dân
+
+7
+00:00:28,775 --> 00:00:33,075
+Hóa thành phân thân lẻn vào hàng nghìn hộ dân để nhóm lửa nấu cơm
+
+8
+00:00:33,075 --> 00:00:35,075
+giúp mọi người đoàn tụ
+
+9
+00:00:36,225 --> 00:00:40,976
+Vậy mà, một trận lũ đã cướp đi những ngôi nhà
+
+10
+00:00:40,976 --> 00:00:43,329
+Trận lũ lụt đã tàn phá Quy Li Tập
+
+11
+00:00:43,329 --> 00:00:47,504
+Người dân buộc phải di tản về phía nam đến cảng Liyue
+
+12
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Mặc dù đoạn đường không xa, nhưng trên đường đi lại có gió mạnh mưa rào
+
+13
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+Tiên nhân hộ tống người dân đi hơn mười ngày
+
+14
+00:00:59,475 --> 00:01:04,250
+Thời gian đó, Thần Bếp đã làm một món ngon từ xa xưa
+
+15
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+Nó được nhồi với nước sốt thịt có thể khử ẩm xua hàn, dễ mang theo
+
+16
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+Hàng trăm năm sau, có những thảm họa và bệnh tật trên trái đất.
+
+17
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+Thần Bếp không còn xuất hiện thường xuyên
+
+18
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+Mà hòa toàn bộ sức mạnh vào đất
+
+19
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+Để dập tắt những thảm họa
+
+20
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+Thần Bếp cạn kiệt sức mạnh, trí tuệ giảm sút
+
+21
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+Thân hình cũng trở nên nhỏ bé
+
+22
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+Cuối cùng khi từ biệt, đã không còn cao bằng một người bình thường
+
+23
+00:01:39,975 --> 00:01:43,250
+Thần Bếp nói cho Đế Quân và tôi biết bí mật của ngọn lửa
+
+24
+00:01:43,250 --> 00:01:45,250
+ và những món ăn mang lại hạnh phúc
+
+25
+00:01:45,250 --> 00:01:47,450
+Một mình đi vào rừng
+
+26
+00:01:47,450 --> 00:01:49,875
+Ngủ một giấc dài
+
+27
+00:01:55,975 --> 00:01:59,425
+Thần Bếp đã qua đời, và Guoba được sinh ra
+
+28
+00:01:59,425 --> 00:02:05,775
+Khi thức dậy, anh ấy đã được ăn món Bánh Ngô Thịt Cay của cô gái áo vàng
+
+29
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+Mặc dù không nhớ được chuyện trước đây, nhưng vẫn rất cảm động
+
+30
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+Và quyết tâm đi theo cô gái này
+
+31
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+Sau khi Thần Bếp lặng lẽ biến mất
+
+32
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+Mỗi buổi sáng, những người bán hàng bắt đầu bày bán và cất tiếng rao
+
+33
+00:02:21,575 --> 00:02:25,090
+Người người đi mua về thổi lửa nấu cơm...
+
+34
+00:02:25,250 --> 00:02:28,775
+Không có gì khác với mỗi ngày trước đây
+
+35
+00:02:29,450 --> 00:02:34,306
+Bởi vì Liyue trước giờ vẫn luôn như vậy
+
+36
+00:02:39,275 --> 00:02:47,300
+Mưa thuận gió hòa, núi biển cùng vui, đó là phúc của trời đất.
+
+37
+00:02:49,300 --> 00:02:55,600
+Vận đổi sao dời, thế sự xoay vần, khói lửa nhân gian vẫn vậy
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..63da7df5a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4001515_Lunarite_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,148 @@
+1
+00:00:02,625 --> 00:00:09,625
+"Ma Thần Bếp" Marchosius được sinh ra trên sao Hỏa do va chạm của đá
+
+2
+00:00:09,625 --> 00:00:12,966
+Phụ trách lò lửa và sinh kế của người dân
+
+3
+00:00:13,275 --> 00:00:16,700
+Là một Ma Thần yêu thích loài người
+
+4
+00:00:17,675 --> 00:00:20,646
+Cách đây hàng nghìn năm, người xưa đã mở rộng thành phố
+
+5
+00:00:20,925 --> 00:00:25,766
+Xây dựng làng mạc nơi đồng bằng, lấy tên là "Quy Li Tập"
+
+6
+00:00:26,475 --> 00:00:28,775
+Thần Bếp bảo vệ sinh kế của người dân
+
+7
+00:00:28,775 --> 00:00:33,075
+Hóa thành phân thân lẻn vào hàng nghìn hộ dân để nhóm lửa nấu cơm
+
+8
+00:00:33,075 --> 00:00:35,075
+giúp mọi người đoàn tụ
+
+9
+00:00:36,225 --> 00:00:40,976
+Vậy mà, một trận lũ đã cướp đi những ngôi nhà
+
+10
+00:00:40,976 --> 00:00:43,329
+Trận lũ lụt đã tàn phá Quy Li Tập
+
+11
+00:00:43,329 --> 00:00:47,504
+Người dân buộc phải di tản về phía nam đến cảng Liyue
+
+12
+00:00:49,550 --> 00:00:54,864
+Mặc dù đoạn đường không xa, nhưng trên đường đi lại có gió mạnh mưa rào
+
+13
+00:00:55,300 --> 00:00:58,960
+Tiên nhân hộ tống người dân đi hơn mười ngày
+
+14
+00:00:59,475 --> 00:01:04,250
+Thời gian đó, Thần Bếp đã làm một món ngon từ xa xưa
+
+15
+00:01:04,656 --> 00:01:10,224
+Nó được nhồi với nước sốt thịt có thể khử ẩm xua hàn, dễ mang theo
+
+16
+00:01:14,725 --> 00:01:19,120
+Hàng trăm năm sau, có những thảm họa và bệnh tật trên trái đất.
+
+17
+00:01:19,550 --> 00:01:21,872
+Thần Bếp không còn xuất hiện thường xuyên
+
+18
+00:01:22,175 --> 00:01:24,944
+Mà hòa toàn bộ sức mạnh vào đất
+
+19
+00:01:25,250 --> 00:01:27,760
+Để dập tắt những thảm họa
+
+20
+00:01:28,425 --> 00:01:31,856
+Thần Bếp cạn kiệt sức mạnh, trí tuệ giảm sút
+
+21
+00:01:32,100 --> 00:01:34,288
+Thân hình cũng trở nên nhỏ bé
+
+22
+00:01:34,864 --> 00:01:39,280
+Cuối cùng khi từ biệt, đã không còn cao bằng một người bình thường
+
+23
+00:01:39,975 --> 00:01:43,250
+Thần Bếp nói cho Đế Quân và tôi biết bí mật của ngọn lửa
+
+24
+00:01:43,250 --> 00:01:45,250
+ và những món ăn mang lại hạnh phúc
+
+25
+00:01:45,250 --> 00:01:47,450
+Một mình đi vào rừng
+
+26
+00:01:47,450 --> 00:01:49,875
+Ngủ một giấc dài
+
+27
+00:01:55,975 --> 00:01:59,425
+Thần Bếp đã qua đời, và Guoba được sinh ra
+
+28
+00:01:59,425 --> 00:02:05,775
+Khi thức dậy, anh ấy đã được ăn món Bánh Ngô Thịt Cay của cô gái áo vàng
+
+29
+00:02:06,338 --> 00:02:10,125
+Mặc dù không nhớ được chuyện trước đây, nhưng vẫn rất cảm động
+
+30
+00:02:10,500 --> 00:02:13,325
+Và quyết tâm đi theo cô gái này
+
+31
+00:02:13,875 --> 00:02:16,194
+Sau khi Thần Bếp lặng lẽ biến mất
+
+32
+00:02:16,300 --> 00:02:21,122
+Mỗi buổi sáng, những người bán hàng bắt đầu bày bán và cất tiếng rao
+
+33
+00:02:21,575 --> 00:02:25,090
+Người người đi mua về thổi lửa nấu cơm...
+
+34
+00:02:25,250 --> 00:02:28,775
+Không có gì khác với mỗi ngày trước đây
+
+35
+00:02:29,450 --> 00:02:34,306
+Bởi vì Liyue trước giờ vẫn luôn như vậy
+
+36
+00:02:39,275 --> 00:02:47,300
+Mưa thuận gió hòa, núi biển cùng vui, đó là phúc của trời đất.
+
+37
+00:02:49,300 --> 00:02:55,600
+Vận đổi sao dời, thế sự xoay vần, khói lửa nhân gian vẫn vậy
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed90029c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,188 @@
+1
+00:00:39,394 --> 00:00:40,499
+Đại nhân
+
+2
+00:00:40,775 --> 00:00:42,411
+Món đồ mà đại nhân Ningguang chuẩn bị sẵn
+
+3
+00:00:42,411 --> 00:00:43,626
+Đã được đưa đến
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Nhà Lữ Hành
+
+5
+00:00:46,625 --> 00:00:47,934
+Xin hãy đợi ở đây một lát
+
+6
+00:00:47,934 --> 00:00:49,025
+Đừng đi đâu nhé!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,925
+Xem ra là chuyện rất quan trọng!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Nhà Lữ Hành
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon
+
+10
+00:01:22,650 --> 00:01:23,922
+Thợ may riêng của Ningguang
+
+11
+00:01:23,922 --> 00:01:25,250
+Đã làm giúp tôi một bộ lễ phục mới
+
+12
+00:01:25,250 --> 00:01:27,200
+Nói đây là phong cách của nước khác
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,828
+Thấy thế nào?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:29,875
+Có đẹp không?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,725
+Đẹp lắm đó!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,950
+Đến lúc rồi
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Nhà Lữ Hành
+
+18
+00:01:38,660 --> 00:01:39,775
+Mời chiêm ngưỡng
+
+19
+00:01:39,775 --> 00:01:41,335
+Tiết mục tiêu biểu của Tết Hải Đăng năm nay
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:43,375
+"Lễ Hội Pháo Hoa"
+
+21
+00:01:54,350 --> 00:01:55,456
+Đẹp chứ?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:56,475
+Ôi quao
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,309
+Xem cô mặc gì này
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:02,000
+Rất hợp thời nha
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:04,100
+Được thuyền trưởng hiểu biết sâu rộng
+
+26
+00:02:04,100 --> 00:02:05,333
+như Beidou đây khen ngợi
+
+27
+00:02:05,854 --> 00:02:07,000
+Bộ trang phục này
+
+28
+00:02:07,000 --> 00:02:08,600
+Xem như cũng nở mày nở mặt lắm rồi
+
+29
+00:02:40,875 --> 00:02:42,050
+Này
+
+30
+00:02:43,226 --> 00:02:44,747
+Có nhìn thấy không
+
+31
+00:02:44,747 --> 00:02:46,058
+Pháo hoa ở xa xa kia
+
+32
+00:02:46,058 --> 00:02:47,250
+Trông như một chú heo con
+
+33
+00:02:47,554 --> 00:02:48,329
+Ồ?
+
+34
+00:02:48,543 --> 00:02:50,000
+Đẹp thật
+
+35
+00:03:04,763 --> 00:03:06,551
+Ăn cơm thôi ăn cơm thôi
+
+36
+00:03:06,551 --> 00:03:08,223
+Nhanh nhanh nhanh
+
+37
+00:03:11,350 --> 00:03:13,225
+Ồ
+
+38
+00:03:14,502 --> 00:03:15,677
+Ăn tết mà
+
+39
+00:03:15,677 --> 00:03:16,975
+Phải ăn ngon chứ
+
+40
+00:03:16,975 --> 00:03:17,745
+Ha ha ha
+
+41
+00:03:35,888 --> 00:03:37,160
+Baizhu đại phu
+
+42
+00:03:37,160 --> 00:03:38,250
+Vất vả cho anh rồi
+
+43
+00:03:38,250 --> 00:03:39,980
+Năm nay cũng đến khám bệnh
+
+44
+00:03:40,550 --> 00:03:41,793
+Xin đừng khách sáo
+
+45
+00:03:44,200 --> 00:03:46,219
+Tết Hải Đăng
+
+46
+00:03:53,653 --> 00:03:55,125
+Tết Hải Đăng vui vẻ
+
+47
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+Tết Hải Đăng vui vẻ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..ed90029c9
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_LiYue_EQ4003712_HdjFireworksShow_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,188 @@
+1
+00:00:39,394 --> 00:00:40,499
+Đại nhân
+
+2
+00:00:40,775 --> 00:00:42,411
+Món đồ mà đại nhân Ningguang chuẩn bị sẵn
+
+3
+00:00:42,411 --> 00:00:43,626
+Đã được đưa đến
+
+4
+00:00:45,560 --> 00:00:46,355
+Nhà Lữ Hành
+
+5
+00:00:46,625 --> 00:00:47,934
+Xin hãy đợi ở đây một lát
+
+6
+00:00:47,934 --> 00:00:49,025
+Đừng đi đâu nhé!
+
+7
+00:00:50,934 --> 00:00:52,925
+Xem ra là chuyện rất quan trọng!
+
+8
+00:01:19,973 --> 00:01:20,652
+Nhà Lữ Hành
+
+9
+00:01:20,838 --> 00:01:21,584
+Paimon
+
+10
+00:01:22,650 --> 00:01:23,922
+Thợ may riêng của Ningguang
+
+11
+00:01:23,922 --> 00:01:25,250
+Đã làm giúp tôi một bộ lễ phục mới
+
+12
+00:01:25,250 --> 00:01:27,200
+Nói đây là phong cách của nước khác
+
+13
+00:01:27,829 --> 00:01:28,828
+Thấy thế nào?
+
+14
+00:01:28,828 --> 00:01:29,875
+Có đẹp không?
+
+15
+00:01:31,292 --> 00:01:32,725
+Đẹp lắm đó!
+
+16
+00:01:35,995 --> 00:01:36,950
+Đến lúc rồi
+
+17
+00:01:37,436 --> 00:01:38,156
+Nhà Lữ Hành
+
+18
+00:01:38,660 --> 00:01:39,775
+Mời chiêm ngưỡng
+
+19
+00:01:39,775 --> 00:01:41,335
+Tiết mục tiêu biểu của Tết Hải Đăng năm nay
+
+20
+00:01:42,033 --> 00:01:43,375
+"Lễ Hội Pháo Hoa"
+
+21
+00:01:54,350 --> 00:01:55,456
+Đẹp chứ?
+
+22
+00:01:55,456 --> 00:01:56,475
+Ôi quao
+
+23
+00:01:59,029 --> 00:02:00,309
+Xem cô mặc gì này
+
+24
+00:02:00,640 --> 00:02:02,000
+Rất hợp thời nha
+
+25
+00:02:02,592 --> 00:02:04,100
+Được thuyền trưởng hiểu biết sâu rộng
+
+26
+00:02:04,100 --> 00:02:05,333
+như Beidou đây khen ngợi
+
+27
+00:02:05,854 --> 00:02:07,000
+Bộ trang phục này
+
+28
+00:02:07,000 --> 00:02:08,600
+Xem như cũng nở mày nở mặt lắm rồi
+
+29
+00:02:40,875 --> 00:02:42,050
+Này
+
+30
+00:02:43,226 --> 00:02:44,747
+Có nhìn thấy không
+
+31
+00:02:44,747 --> 00:02:46,058
+Pháo hoa ở xa xa kia
+
+32
+00:02:46,058 --> 00:02:47,250
+Trông như một chú heo con
+
+33
+00:02:47,554 --> 00:02:48,329
+Ồ?
+
+34
+00:02:48,543 --> 00:02:50,000
+Đẹp thật
+
+35
+00:03:04,763 --> 00:03:06,551
+Ăn cơm thôi ăn cơm thôi
+
+36
+00:03:06,551 --> 00:03:08,223
+Nhanh nhanh nhanh
+
+37
+00:03:11,350 --> 00:03:13,225
+Ồ
+
+38
+00:03:14,502 --> 00:03:15,677
+Ăn tết mà
+
+39
+00:03:15,677 --> 00:03:16,975
+Phải ăn ngon chứ
+
+40
+00:03:16,975 --> 00:03:17,745
+Ha ha ha
+
+41
+00:03:35,888 --> 00:03:37,160
+Baizhu đại phu
+
+42
+00:03:37,160 --> 00:03:38,250
+Vất vả cho anh rồi
+
+43
+00:03:38,250 --> 00:03:39,980
+Năm nay cũng đến khám bệnh
+
+44
+00:03:40,550 --> 00:03:41,793
+Xin đừng khách sáo
+
+45
+00:03:44,200 --> 00:03:46,219
+Tết Hải Đăng
+
+46
+00:03:53,653 --> 00:03:55,125
+Tết Hải Đăng vui vẻ
+
+47
+00:04:00,542 --> 00:04:02,463
+Tết Hải Đăng vui vẻ!
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_MDAQ019_DragonInCity_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MDAQ019_DragonInCity_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f002b1128
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MDAQ019_DragonInCity_VI.txt
@@ -0,0 +1,4 @@
+1
+00:00:07,668 --> 00:00:08,769
+Bầu trời...sao vậy...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_MDAQ071_Davalin_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MDAQ071_Davalin_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..50640b3cf
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MDAQ071_Davalin_VI.txt
@@ -0,0 +1,100 @@
+1
+00:00:02,050 --> 00:00:03,825
+Nơi này gần sập rồi!
+
+2
+00:00:29,142 --> 00:00:31,475
+Đã lâu lắm rồi chúng ta không cùng bay như thế này
+
+3
+00:00:31,729 --> 00:00:32,902
+Dvalin
+
+4
+00:00:33,563 --> 00:00:36,707
+Lúc nãy, tại sao
+
+5
+00:00:37,100 --> 00:00:42,015
+Không giống như trước đây, cần ta "bảo vệ"
+
+6
+00:00:42,015 --> 00:00:44,387
+Không muốn ngươi nghe theo Vực Sâu
+
+7
+00:00:44,387 --> 00:00:47,434
+Nhưng vậy cũng không có nghĩa là ngươi bắt buộc phải nghe theo ta, Dvalin
+
+8
+00:00:48,325 --> 00:00:50,975
+Tự do theo mệnh lệnh của Thần
+
+9
+00:00:50,975 --> 00:00:52,900
+Cũng bị coi là mất tự do nhỉ
+
+10
+00:00:58,556 --> 00:01:03,639
+Đây là... sức mạnh của Phong Thần?
+
+11
+00:01:04,225 --> 00:01:07,699
+Nhưng ta đã không còn là Tứ Phong Thủ Hộ
+
+12
+00:01:08,125 --> 00:01:09,701
+Cho dù không có thân phận đó
+
+13
+00:01:09,701 --> 00:01:11,975
+Ngươi không phải vẫn đang bảo vệ chúng ta sao?
+
+14
+00:01:12,601 --> 00:01:15,625
+Từ nay về sau, mang theo sự chúc phúc của ta
+
+15
+00:01:15,625 --> 00:01:17,911
+Bay tự do thêm nữa
+
+16
+00:01:25,443 --> 00:01:28,125
+Mối hiểm họa của rồng ở Mondstadt, cũng kết thúc rồi
+
+17
+00:01:28,982 --> 00:01:32,700
+Tôi sẽ đại diện Đội Kỵ Sĩ giải thích hiểu lầm cho người dân
+
+18
+00:01:32,950 --> 00:01:34,975
+Và tuyên bố cách giải quyết của sự việc
+
+19
+00:01:34,975 --> 00:01:36,359
+Trong mắt người thường
+
+20
+00:01:36,359 --> 00:01:38,359
+Phong Ma Long đột nhiên tập kích Mondstadt
+
+21
+00:01:38,627 --> 00:01:40,330
+Lại tự nhiên biến mất
+
+22
+00:01:41,050 --> 00:01:44,225
+Trong lòng bọn họ chắc chắn còn rất nhiều thắc mắc
+
+23
+00:01:44,225 --> 00:01:48,050
+Nhưng, hướng gió sẽ thay đổi
+
+24
+00:01:48,050 --> 00:01:50,045
+Sẽ có một ngày
+
+25
+00:01:50,045 --> 00:01:52,575
+Sẽ thổi về hướng có ánh sáng
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a65e55ab8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+"Câu chuyện"
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Đúng vậy.
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Đáng lẽ phải nghĩ ra từ lâu rồi
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+Sản phẩm thất bại của sư phụ trong bụng rồng
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+Đây
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+Mới là nguồn gốc của "câu chuyện"
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Nếu chúng ta hoán đổi vị trí
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+Nếu người sống sót là ngươi
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+Vậy thì ta sẽ là vật thử nghiệm bị vứt bỏ
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+Kẻ thất bại trong kế hoạch "người nguyên bản"
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+Chắc chắn cũng muốn thay thế ngươi
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+Ta sẽ thay đổi ngoại hình giống ngươi
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+Học thuật giả kim của ngươi
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+Tạo ra sinh vật kỳ diệu
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+Để làm mồi nhử đánh lạc hướng
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Ta sẽ tìm ra lỗ hổng
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+Để nắm bắt cơ hội loại trừ ngươi
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+Và nhà lữ hành duy nhất có thể nhìn thấu bí mật
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+Có như vậy
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+Ta mới có thể giành lại
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+Niềm vui "được sinh ra trên đời"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..a65e55ab8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002802_WinterCampAlbedoConfront_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,84 @@
+1
+00:00:05,675 --> 00:00:06,400
+"Câu chuyện"
+
+2
+00:00:08,393 --> 00:00:09,098
+Đúng vậy.
+
+3
+00:00:09,775 --> 00:00:10,550
+Đáng lẽ phải nghĩ ra từ lâu rồi
+
+4
+00:00:11,960 --> 00:00:14,309
+Sản phẩm thất bại của sư phụ trong bụng rồng
+
+5
+00:00:15,221 --> 00:00:15,747
+Đây
+
+6
+00:00:16,466 --> 00:00:18,012
+Mới là nguồn gốc của "câu chuyện"
+
+7
+00:00:23,418 --> 00:00:24,925
+Nếu chúng ta hoán đổi vị trí
+
+8
+00:00:25,841 --> 00:00:27,574
+Nếu người sống sót là ngươi
+
+9
+00:00:29,151 --> 00:00:30,812
+Vậy thì ta sẽ là vật thử nghiệm bị vứt bỏ
+
+10
+00:00:31,555 --> 00:00:33,639
+Kẻ thất bại trong kế hoạch "người nguyên bản"
+
+11
+00:00:34,309 --> 00:00:36,103
+Chắc chắn cũng muốn thay thế ngươi
+
+12
+00:00:37,746 --> 00:00:39,027
+Ta sẽ thay đổi ngoại hình giống ngươi
+
+13
+00:00:39,716 --> 00:00:40,906
+Học thuật giả kim của ngươi
+
+14
+00:00:41,951 --> 00:00:43,267
+Tạo ra sinh vật kỳ diệu
+
+15
+00:00:43,358 --> 00:00:45,031
+Để làm mồi nhử đánh lạc hướng
+
+16
+00:00:50,504 --> 00:00:51,440
+Ta sẽ tìm ra lỗ hổng
+
+17
+00:00:52,334 --> 00:00:53,463
+Để nắm bắt cơ hội loại trừ ngươi
+
+18
+00:00:53,911 --> 00:00:55,862
+Và nhà lữ hành duy nhất có thể nhìn thấu bí mật
+
+19
+00:00:58,471 --> 00:00:59,516
+Có như vậy
+
+20
+00:01:00,187 --> 00:01:01,159
+Ta mới có thể giành lại
+
+21
+00:01:01,522 --> 00:01:03,557
+Niềm vui "được sinh ra trên đời"
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4998534b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo?! Chuyện này...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Vẫn chưa kết thúc
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4998534b4
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_MD_EQ4002810_WinterCampAlbedoBackstab_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,8 @@
+1
+00:01:09,358 --> 00:01:10,820
+Albedo?! Chuyện này...
+
+2
+00:01:11,319 --> 00:01:11,978
+Vẫn chưa kết thúc
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_WDLQ004_VentiLegends_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_WDLQ004_VentiLegends_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..53307fafa
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_WDLQ004_VentiLegends_VI.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,384 --> 00:00:03,392
+Câu chuyện bắt đầu từ Mondstadt cũ.
+
+2
+00:00:04,096 --> 00:00:07,744
+Trong đất nước của bạo chúa thống trị, tôi quen biết một thiếu niên.
+
+3
+00:00:08,960 --> 00:00:12,672
+Thiếu niên ấy biết chơi nhạc, làm thơ.
+
+4
+00:00:14,144 --> 00:00:18,368
+Nhưng anh ta sống bên trong bức tường gió, chưa từng thấy được thế giới bên ngoài.
+
+5
+00:00:19,072 --> 00:00:22,000
+"Tôi muốn nhìn thấy cánh chim bay."
+
+6
+00:00:22,000 --> 00:00:25,344
+Ánh mắt của thiếu niên ấy rất quật cường.
+
+7
+00:00:25,600 --> 00:00:28,800
+Nhưng âm thanh của anh ta đều bị tiếng gió che đi mất.
+
+8
+00:00:29,120 --> 00:00:33,250
+Bởi vì gió lốc không để lại bất kỳ âm thanh nào.
+
+9
+00:00:35,375 --> 00:00:39,104
+Bầu trời thực sự, thơ ca bên ngoài chiếc lồng...
+
+10
+00:00:39,552 --> 00:00:42,688
+Đây không phải là nguyện vọng đáng để đấu tranh sao?
+
+11
+00:00:43,520 --> 00:00:45,700
+Bởi vậy thiếu niên ấy gửi lời mời đến ta:
+
+12
+00:00:46,016 --> 00:00:50,100
+"Cùng tôi đi tiêu diệt bạo chúa, xé nát tường gió."
+
+13
+00:00:51,008 --> 00:00:53,056
+Thiếu niên ấy giương cờ khởi nghĩa,
+
+14
+00:00:53,376 --> 00:00:56,192
+Tôi xả thân vào cuộc chiến vì "tự do"
+
+15
+00:00:56,640 --> 00:00:59,328
+Những người phá được chiếc lồng sẽ trở thành kẻ chiến thắng
+
+16
+00:00:59,520 --> 00:01:03,680
+Khiến chư thần sụp đổ, cuồng phong nổi loạn, chấn động đất nước
+
+17
+00:01:05,856 --> 00:01:09,184
+Trong khói lửa, ta chứng kiến được cái kết của bạo chúa,
+
+18
+00:01:10,144 --> 00:01:13,728
+Trong tro tàn, ta chứng kiến đuợc tòa tháp cao sụp đổ.
+
+19
+00:01:15,328 --> 00:01:18,784
+Cứ như thế, một "Mondstadt mới" được thành lập
+
+20
+00:01:19,488 --> 00:01:22,850
+Từ đó, không ai có thể ngồi lên ngai vàng
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1101848e8
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Cs_XLQ1110104_XiaoPersonal_VI.txt
@@ -0,0 +1,80 @@
+1
+00:00:00,575 --> 00:00:06,975
+Vào thời cổ đại, chướng khí bủa vây chúng sinh Liyue, yêu ma xuất hiện khắp nơi
+
+2
+00:00:07,925 --> 00:00:09,675
+Thân xác thối rữa của Ma Thần bại trận
+
+3
+00:00:10,050 --> 00:00:15,025
+đã gieo rắc hận thù và oán hận vào thế giới, hóa thành "yêu ma"
+
+4
+00:00:16,050 --> 00:00:18,375
+Mỗi khi yêu ma manh động
+
+5
+00:00:19,000 --> 00:00:22,025
+thì bệnh dịch, ma quỷ và những điều bất thường cũng sẽ theo sau
+
+6
+00:00:23,575 --> 00:00:28,725
+Thế là, Nham Vương Đế Quân đã kêu gọi Dạ Xoa diệt trừ yêu ma
+
+7
+00:00:29,775 --> 00:00:33,658
+Họ thề với Nham Vương, sẵn sàng chiến đấu để bảo vệ thế gian,
+
+8
+00:00:34,000 --> 00:00:38,425
+diệt trừ khổ ải...
+
+9
+00:00:39,300 --> 00:00:40,875
+Trong trận huyết chiến kéo dài,
+
+10
+00:00:41,150 --> 00:00:43,675
+Họ cũng không thể tránh khỏi bị nghiệp chướng kìm hãm
+
+11
+00:00:43,675 --> 00:00:46,183
+và bị lòng căm thù của quỷ dữ làm ô nhiễm.
+
+12
+00:00:46,800 --> 00:00:48,710
+Hoặc là rơi vào sợ hãi phát điên,
+
+13
+00:00:49,175 --> 00:00:50,975
+hoặc tàn sát lẫn nhau,
+
+14
+00:00:51,650 --> 00:00:53,675
+hoặc tẩu hỏa nhập ma
+
+15
+00:00:54,750 --> 00:00:57,250
+Năm vị Tiên Chúng Dạ Xoa mạnh nhất,
+
+16
+00:00:57,637 --> 00:01:02,713
+3 vị chết trong kiếp nạn, một vị không rõ tung tích
+
+17
+00:01:03,225 --> 00:01:04,450
+Sau hàng ngàn năm tai họa,
+
+18
+00:01:04,825 --> 00:01:09,850
+chỉ còn mỗi "Hàng Ma Đại Thánh" vẫn còn sống.
+
+19
+00:01:10,675 --> 00:01:12,775
+Chỉ có ánh trăng trong đêm,
+
+20
+00:01:13,175 --> 00:01:17,675
+ngọn đèn leo lắt của Cô Vân Các và người thổi sáo trên Địch Hoa Châu
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part1_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part1_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..e7a6e7a2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part1_VI.txt
@@ -0,0 +1,40 @@
+1
+00:00:01,725 --> 00:00:05,200
+Vậy là, các bạn từ thế giới bên ngoài...
+
+2
+00:00:05,200 --> 00:00:06,650
+Phiêu dạt tới đây?
+
+3
+00:00:12,250 --> 00:00:14,450
+Thế nhưng khi các bạn muốn rời nơi đây
+
+4
+00:00:14,450 --> 00:00:15,800
+Du hành đến thế giới tiếp theo
+
+5
+00:00:16,950 --> 00:00:19,105
+Lại bị thần linh lạ mặt
+
+6
+00:00:19,105 --> 00:00:20,575
+Chặn lại?
+
+7
+00:00:24,125 --> 00:00:27,475
+Kẻ ngoại địa, cuộc hành trình của các ngươi đến đây là kết thúc
+
+8
+00:00:30,781 --> 00:00:31,805
+Ngươi là ai?
+
+9
+00:00:32,182 --> 00:00:34,475
+Người duy trì "Thiên Lý"
+
+10
+00:00:34,475 --> 00:00:37,360
+Sự kiêu ngạo của "loài người" phải kết thúc tại đây
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..f871bc71a
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerBoy_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,300 --> 00:00:05,225
+Lumine!
+
+2
+00:00:30,575 --> 00:00:32,012
+Đợi chút... xin đừng đi!
+
+3
+00:00:32,300 --> 00:00:34,172
+Em gái của tôi--
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..1dc50b459
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/MDAQ001_OPNew_Part2_PlayerGirl_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:04,282 --> 00:00:05,000
+Aether!
+
+2
+00:00:30,365 --> 00:00:31,866
+Đợi chút... xin đừng đi!
+
+3
+00:00:32,517 --> 00:00:33,801
+Anh trai của tôi--
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/MDAQ041_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/MDAQ041_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..3ca562995
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/MDAQ041_VI.txt
@@ -0,0 +1,112 @@
+1
+00:00:02,000 --> 00:00:05,121
+Câu chuyện tôi muốn kể bắt đầu từ ngày xa xưa
+
+2
+00:00:06,575 --> 00:00:09,963
+Lúc đó các vị Thần vẫn ở trên đại lục
+
+3
+00:00:10,275 --> 00:00:14,000
+Rồng từ trên trời cao giáng xuống
+
+4
+00:00:14,000 --> 00:00:16,489
+Hiếu kỳ với mọi thứ của thế gian
+
+5
+00:00:16,489 --> 00:00:19,032
+Rồng đi tìm đáp án của mình
+
+6
+00:00:19,032 --> 00:00:21,353
+Nhưng lại không thể hiểu được sự phức tạp của trần thế
+
+7
+00:00:23,500 --> 00:00:25,943
+Người ca bài ca của gió gảy dây đàn
+
+8
+00:00:26,933 --> 00:00:29,973
+Đàn Thiên Không trả lời cho nó
+
+9
+00:00:30,225 --> 00:00:32,547
+Rồng chẳng qua chỉ là một đứa trẻ hiếu kỳ
+
+10
+00:00:32,854 --> 00:00:36,948
+Vô ưu bay lượn, cho đến ngày nay
+
+11
+00:00:37,175 --> 00:00:40,335
+Nó lắng nghe bài thơ, muốn học ca hát
+
+12
+00:00:41,537 --> 00:00:44,946
+Để có thể khiến cho vạn vật hiểu được lòng nó
+
+13
+00:00:45,250 --> 00:00:47,352
+Người ca sĩ và rồng trở thành truyền thuyết
+
+14
+00:00:48,425 --> 00:00:51,526
+Thời đại đen tối dần đến
+
+15
+00:00:52,550 --> 00:00:56,197
+Lúc này nanh sư tử đã rỉ sét, lá cờ đại bàng không còn phất lên
+
+16
+00:00:57,450 --> 00:01:00,304
+Một con ác long khác đến gần Mondstadt
+
+17
+00:01:01,875 --> 00:01:04,913
+Khổ nạn là bóng tối phủ lên Đại Giáo Đường
+
+18
+00:01:06,334 --> 00:01:10,319
+Tiếng thở dài lại được nhà thơ viết thành bài thơ
+
+19
+00:01:11,189 --> 00:01:14,292
+Rồng Thiên Không nghe theo tiếng gọi mà đến
+
+20
+00:01:14,901 --> 00:01:18,802
+Tử chiến với ác long trong bão tố
+
+21
+00:01:22,700 --> 00:01:27,194
+Rồng Thiên Không nuốt lấy máu độc của ác long, chìm vào giấc ngủ
+
+22
+00:01:28,933 --> 00:01:32,944
+Nhiều năm sau lại không có ai nhận ra khi nó thức giấc
+
+23
+00:01:34,450 --> 00:01:37,847
+"Loài người hiện nay, tại sao lại chán ghét ta?"
+
+24
+00:01:38,950 --> 00:01:40,723
+Đàn Thiên Không không còn trả lời
+
+25
+00:01:44,200 --> 00:01:47,772
+Phẫn nộ và bi thương, sinh mệnh và máu độc
+
+26
+00:01:48,625 --> 00:01:52,039
+Hóa thành nước mắt chảy xuống từ khóe mắt của rồng
+
+27
+00:01:52,925 --> 00:01:57,051
+Bài thơ yên lặng, sự mục rữa dễ dàng chiếm lấy
+
+28
+00:01:58,258 --> 00:02:02,774
+Đàn Thiên Không lại không thể vang lên nữa
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..42ae63a2c
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/MDAQ063_ZhaiXingYaSideB_VI.txt
@@ -0,0 +1,12 @@
+1
+00:00:12,992 --> 00:00:18,688
+Điện hạ... kẻ bề tôi của ngài lại đem thêm một thắng lợi về
+
+2
+00:00:19,456 --> 00:00:22,144
+Khi vương quốc của ngài lại xuất hiện lần nữa
+
+3
+00:00:22,720 --> 00:00:25,920
+chúng ta sẽ cùng hưởng thụ sự phồn vinh.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/OpeningSequence_Boy_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/OpeningSequence_Boy_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..23bd148cc
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/OpeningSequence_Boy_VI.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Bạn tỉnh lại trong cực hàn, hy vọng sẽ được sống vui vẻ trong thế giới này.
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Khi bạn vừa mở mắt, lại nhìn thấy em gái bị xiềng xích xuyên qua
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Vị thần lạ mặt xuất hiện từ trên trời, mang đi người thân duy nhất của bạn.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Mà Thần lại ngăn chặn sự thức tỉnh của bạn, đẩy bạn vào giấc ngủ đầy ác mộng...
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Cho đến khi thức dậy một lần nữa, thế giới đã thay đổi
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Bản thân đã ngủ bao lâu? Chuyện này cũng không ai biết được
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Từ đó bạn một mình bước vào cuộc du hành
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+Đi tìm vị thần linh đã từng nhìn thấy...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/OpeningSequence_Girl_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/OpeningSequence_Girl_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..4baccd2b1
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/OpeningSequence_Girl_VI.txt
@@ -0,0 +1,32 @@
+1
+00:00:01,850 --> 00:00:08,025
+Bạn tỉnh lại trong cực hàn, hy vọng sẽ được sống vui vẻ trong thế giới này.
+
+2
+00:00:09,150 --> 00:00:14,550
+Khi bạn vừa mở mắt, lại nhìn thấy anh trai bị xiềng xích xuyên qua
+
+3
+00:00:15,438 --> 00:00:20,675
+Vị thần lạ mặt xuất hiện từ trên trời, mang đi người thân duy nhất của bạn.
+
+4
+00:00:21,598 --> 00:00:27,600
+Mà Thần lại ngăn chặn sự thức tỉnh của bạn, đẩy bạn vào giấc ngủ đầy ác mộng...
+
+5
+00:00:29,300 --> 00:00:33,250
+Cho đến khi thức dậy một lần nữa, thế giới đã thay đổi
+
+6
+00:00:33,924 --> 00:00:39,400
+Bản thân đã ngủ bao lâu? Chuyện này cũng không ai biết được
+
+7
+00:00:39,956 --> 00:00:43,825
+Từ đó bạn một mình bước vào cuộc du hành
+
+8
+00:00:44,100 --> 00:00:47,500
+Đi tìm vị thần linh đã từng nhìn thấy...
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/Title_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/Title_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..23736d7e3
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/Title_VI.txt
@@ -0,0 +1,16 @@
+1
+00:00:00,896 --> 00:00:02,896
+Sau khi thế giới băng hoại
+
+2
+00:00:03,175 --> 00:00:06,325
+Hai viên vẫn tinh rơi xuống trung tâm thế giới.
+
+3
+00:00:07,325 --> 00:00:09,325
+Cặp song sinh rơi xuống đại lục
+
+4
+00:00:09,325 --> 00:00:12,125
+Đang có một người tỉnh lại.
+
diff --git a/Resources/Subtitle/VI/battlePass_VI.txt b/Resources/Subtitle/VI/battlePass_VI.txt
new file mode 100644
index 000000000..6d5a39422
--- /dev/null
+++ b/Resources/Subtitle/VI/battlePass_VI.txt
@@ -0,0 +1,28 @@
+1
+00:00:00,192 --> 00:00:05,312
+Đã từng có một vương quốc rộng lớn trên bầu trời.
+
+2
+00:00:06,528 --> 00:00:12,544
+Vị vua của vương quốc đó đã cử người kế nhiệm đầu tiên đến đất nước hắc ám, hòng tìm kiếm trân châu sáng thế.
+
+3
+00:00:14,400 --> 00:00:20,224
+Người kế nhiệm bước vào con đường tìm kiếm trân châu.
+
+4
+00:00:22,144 --> 00:00:26,624
+Nhưng cô ấy lại bị lừa gạt, quên mất đi sự cao quý của mình,
+
+5
+00:00:27,328 --> 00:00:30,720
+Cho rằng mình chính là vua của vương quốc hắc ám.
+
+6
+00:00:33,152 --> 00:00:37,696
+Nhưng đừng lo lắng, người kế nhiệm thứ hai đã lên đường rồi.
+
+7
+00:00:38,976 --> 00:00:45,952
+Đây là nhật ký hành trình của bạn, đây là bài ca trân châu của các bạn.
+